# ID: svediakorp-gov709
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,422
# sentences: 1,723
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
till
Högloflige
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vi d
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1823.
Andra Bandeii
STOCKHOLM,
Tryckt hos Ojcof Grahn, 1823,
'ft fkfaoic. i ■ h. érmåt
•' -<Wi i\ s,Tö«&
■ i
Bilagor
Ull PieniProtocollet för elen i Mars,
förmiddagen.
N:o i.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolphi
En besynnerlig strid liar uppstått om be->
Hämningen på den allmänna nöd, som trycker 1
Synnerhet Landtmanna-Näriilgarna, och, hvad
som är ej mindre besynnerligt, händelsen har
blottat tillvarelsen af interessen, så oförenliga
ined en allmän välmåga, att de, för att hindra
till och med sjelfva frågan oin dess vinnande,
vågat höja sina rop ända till att vilja inbilla
den lidande, att lian icke lider. Delina nöd,
soni redan en längre tid inett stora steg undergräft
vår hufvtidnäriiig, jordbruket, vill man
kalla en blott tillfällig förlägenhet, på det dett
icke måtte anses förtjena något behjertande.
Är det väl nödigt att erinra det våra Öfriga
näringar omöjligen kunna äga bestånd utan
sin modernäring? Om också dess totala undergång
icke vore så hastigt att befara, bör då
blotta möjligheten, att gifva den ett bättre lif
och afhjelpa dess brister icke förtjena uppmärk
-
é
Den i Mars'.
samhet? Men här är icke nu frågan om mindre
än dess fullkomliga vanmagt, bestyrkt af uppe
enianter, som äga den obestridligast;
sakkunnighet, som på det närmaste håll sett
mängden al Landtbrukare väl icke uthungrad,
men utpantad; dess boskap väl icke ännu dö af
brist på föda för sig och ägarne, men drifvas
hoptals till auctioner, för att af Kronobetjening
försäljas; åkrarne vänhäfdade och troligen snart
obrukade, icke af brist på arbetande händer,
men af brist på dragare och redskap. Man
skryter, att skatterne blifvit inbetalta, men man
tiger troligtvis med det sätt, hvarpå sådant blif.
vit möjligt. Under det Ränterier och Allmänna
Verk fått sitt, har den enskilte fordringsägaren
fått föga eller intet, och hans enda bedröfliga
tröst är den, att snart får Kronan ej eller
något.
Jag upprepar ännu en gång: Folket har
val ännu att äta; men det är i allmänhet blottadt
på capital, utsigter, dragare, redskap, för
att fortsätta sin näring och åtmindstone utan
allt hopp om nya företag, odlingar, förbättringar,
ja, allt hvartill förlag fordras. Endast med
ett smålöje bör man bemöta jemförelsen mellan
gamla tider och nu. Den nöd, som fanns till
exempel i Konung Carl XILs lid var af eii helt
annan art än den, som nu finnes. Skulcjer och
egendomsköp voro nästan en oerhörd sak; hela
hushållningen bestod i enkla operationer; capital,
förlag, speoulation voro ord, hvaremot Landtmannen
ej hade något svarande begrepp. Krig,
pest, hungersnöd, vöro sannerligen förfärliga
Den i Mars.
S
landsplågor, men de förstörde icke den bas,
hvarpå arbetskraft och idoghet kunde bygga ny
välmåga; de förstörde det närvarande, men de
förstörde icke möjligheten af ett tillkommande
lika godt eller bättre.
Men afven den vanhäfdade åkern kan upplijelpas,
ehuru med lång och varsam omsorg.
Vår belägenhet är hård, rnen icke förtviflad.
För att kunna hjelpa måste man först uppsöka
det onda, se efter huru det uppkommit och mognat,
utröna sjukdomens art; — och då detta
ske dt, upptäckes botemedlet nästan af sig sjelft.
Allt annat sätt att förfara blir experimenter;
och för experimenter äro vi Gu nås just
offer.
Först torde man böra göra sig noga reda
För den skillnad, hvarom jag redan gifvit en
vink, mellan Landtbrukets natur förr och nu,
det vill säga mellan nöd och nöds aflijelpande
förr och nu.
I det stora Skrå-systemet ingick nödvän.,
digt, att Landtmannen skulle helt och hållet
stängas från allt hvad man kallar rörelse, det
vill säga industri på annat än plöjning, såning,
skörd och dylikt; från ali sorts uttykt i speculation
och användande af capital skulle han
noga afhållas; man tålde knappt, att han bakake
bröd eller ystade ost åt sig sjelf, allraminst
att han dref det systematiskt och i stort och
således icke, att han speculerade på nya eller
lättare och indrägtigare methoder, hvilka egent
-
6
Den x Mars,
ligen äga rum då man i stort företager något.
Allt varubyte var honom strängt förbudet; och
han skulle endast och allenast söka draga af sin
jord, hvad han sjelf förtärde och hvad Kronan
borde åtnjuta, hvilket åter då erlades i hans
egna productei'. Utan att vara slaf, var han
ändock f åstad vid torfvan, och bevakades noga,
att han icke måtte få det infallet, att vända
sina ögon derutom.
Under ett sådant system kunde visserligen
ett slags jordbruk finnas, men till någon höjd
och soliditet kunde det icke föras. Ty all näring,
som skall drifvas till någon höjd, måste
Vara fri och hvila på en fond, ett öfverskott
på Capital och arbetskraft, hvarmed den olyckliga
conjuncturens följder kunna bäras och den
lyckliga begagnas. Sträfvandet skall ej stanna
vid det gamlas bibehållande; ty till det gamla
höra mångå fördomar, som förlama tanke och
vei’ksamhet  - utan åsyfta beständig utveckling
af nya krafter och hjelpkällor. Detta är tidens
lösen. Detta oroliga sträfvande, som utgör vår
tids caracter har påfört oss våra ofantliga behof;
men också lärer det ensamt vara i stånd
att bereda möjligheten af deras uppfyllande; på
den punkt af Jefnads- och njutningslust, der vi
nu stå, med de mångfaldigade behof och den
vaknade oroliga forsknings- och rörelse-anda,
gom nu lierrskar, lärer det blifva fåfängt
©m ej förderfligt, att vilja återföra sakerna till
den inskränkta hushållning, som våra förfäder
förde, Behofven skulle vara moderna och hjelp»
källorna föråldrade,
*
Den I Martil,
7
Korttänkt är således hvarje jemförelse med
det förflutna, så lange man icke gjort sig klart
reda för skillnaden mellan förr och nu. Allmän
nöd, med allmän tillgång på folk och lifsmedel,
är ett fenomen, sorn endast nutiden kan förete;
men forntiden icke kunde tänka sig; och å
andra sidan är att hoppas, det forntidens nöd
icke mera kan komma att äga rum, så vida,
nemligen Styrelsen icke öfvergifver tiden, och
stadnar efter såsom en upptröttnad vandrare,
efterlemnad af sitt sällskap. Våra hjelpkällor
äro nu ojemförligt talrikare; men de fordra
också ojemförligt mera uppmärksamhet och ans,
Äfven den minst erfarne måste se, att
Landtmanna-rörelsen gjort verkliga och lysande
framsteg under den så illa beryktade period,
hvarifrån del nuvarande tillståndet härleder sig.
Mången äfventyrare köpte jord endast på specuJation,
det måste medgilvas; ännu flere köpte
med ärlig föresats, att drifva Landtbruket, men
utan erforderliga kunskaper. Men också måste
man medgifva, att mången, sorn köpte jord, på
ett hedrande sätt fullgjort sitt åtagande, och att
Landtbruket i allmänhet vunnit ofantligt på dessa
så kallade speculanter,
Speculation och rörelse förutsätta ovilkor-*
ligen Rörelseeapital; och detta framkom. Följden
deraf var mera lif och afsättning för hvarje
näring, och kanske mäst för Jordbrukaren.
För första gången kände han riktigt fördelarna
af odlingar och förbättringar; och dessa uteblefvo
ej. Landtmunnen var ej mer dep ford-'
8
Den I Martii.
na vid torfvan fästade dagakarlen, hvars högsta
anspråk gick ut på frambringandet af vinterföda
åt sig och tionde åt Löntagare5 han varén
Näringsidkare, berättigad, att hoppas allt större
och större förbättringar i, och fördelar af sin
näring. Allt tycktes bestyrka hans hopp, då i
en hast nästan allt lif i rörelsen utsläcktes genom
de källors uttorkande, hvarur Rörelsecapitalet
flöt.
Man kan icke påstå, att det var blott den
oförsigtiga speculanten, som straffades, nej hela
systemet var på en ny fot; näringens natur
hade ändrat sig öfver hela landet; den gamle
Fastighetsägaren var lika väl som den nya indragen
i hvirfveln, och alla utan undantag drabbades
af indragningsoperationen; straffade man
den djerfve äfventyraren, så straffade man dock
icke honom ensam; hela landet har känt och
känner straffet.
Hela Landtmannanäringen nedstörtades således
från den höjd, dit den hunnit. Hvad
som varit lif, rörelse och förhoppning blef dö dt;
en hushållning, beräknad på tillgång till, ej
blott samma, utan äfven nytt capital, så snart
det kunde erfordras, blef med våld dragen baklänges;
de understöd som redan erhållits, återfordrades
hastigt och strå ngt* Detta hade ej
blott verkan på den skuldsatte, utan äfven på
alla dem, som med honom stått i något förhållande
och rörelse, det vill säga på hela landet
utan undantag,
Dan i Martil.
9
Slätterne, uppjagade under den goda penningetillgången,
minskades icke med Rörelsecapitalet,
utan måste utgå oafkortade. Dertill
korn vår märkvärdiga Magazinsinrättning, som
på det mäst bestämda satt fulländade den, genom
Penningestockens minskning och Discontfordringarnes
indrifning, redan grundlagde förlägenheten.
Den enskilta crediten försvann och
äfven det så mycket minskade Rörelsecapitalet
gömde sig hos Capitalisten. Denne kunde icke
anförtro sina penningar åt Landtmannen, som
knappast var i stånd att afbörda sig Statsutgifterne
och skulderne till MagazinsDirectionen.
En dödande långsamhet och skonsamhet vid
utsökningen af enskildta fordringar, har visat
sig öfver allt, utom i Residenset. Också är det
endast der, som penningar kunna fås, men mot
inteckning i Stadsegendom; penningar finnas der,
men begrafne såsom sagt är.
Att framlocka dem ur denna graf genom
något annat medel än egennyttan, lärer vara
fåfängt. Att verkligen vilja umbära allt Rörelseeapital
utom det lilla som nu visar sig i dagen
vore, att med flit föra Landtmannanäringarna
tillbaka till deras obetydlighet. Detta
synes mången önska; man berömmer den goda
gamla tiden, då allt var så tarfligt. Denna tid
var också sannerligen värd högt beröm; men
hon har det stora felet, att hon är förliden och
aldrig kan återkomma, åtminstone aldrig utan
genom de förderfligaste brytningar, hvaraf vi
redan kant symptomer, Om vår Landtmannaröreise
nu skall räddas från undergång, måste
10
Den i Martti,
det sive genom återställande af capital, credit
och rörelse, men ingalunda genom sträfvande
mot dessa saker. Endast beskattningssystemets
förändring till utskyldernas erläggande i penningar
i stället för producter och tjenstbarheter,
om ej annat vöre, skulle göra sådant nödvändigt.
Vilja vi ej se våra odlade fält återfalla till
vildhetstillstånd och all frukt af de påbegynta
förbättringarne vid Landtbruket gå förlorade,
måste således, efter min fasta öfvertygelse, en
möjlighet för Landtmannen öppnas, att åter
kunna disponera penningetillgångar, till samma
belopp åtminstone som före Disconternas indragning.
Vi måste upphöra att straffa den idoge
Näringsidkaren för några Discont-Directeurers
oredlighet.
En betraktelse öfver den plats, Capitalisten
intager i Samhället, och öfver hans förhållande
till den productiva Näringsidkaren torde här
förtjena ett rum, PeilBingehandel är visserligen
det beqvämaste lefnadssätt man kan begära, men
för landet ar den icke på något sätt indrägtig^
En Penningehandlare är en död person (jag
hade velat säga moraliskt, om ej detta ord äfven
hade en god bemärkelse). Hans snille, om
han har något, vänder sig kring den frågan,
huru största ränta kan med största säkerhet
dragas af penningen, det vill säga huru han må
kunna utan något arbete, högst beskatta de närande
Statsborgarne. Han är blott half med*
borgare, ty haus interesse är vändt blott åt ett
Den l Martil.
XI
håll och lian äger ensamt hvad den nyttige
medborgaren alltid bör äga förenadt med idoghet,
nemligen capital. En aflagd fond, ett eapitalöfverskott
är nödigt för all näring och production,
om den skall bringas till någon fullkomlighet
och fasthet; men denna fond hör
finnas hos just den, som sjelf producerar och
förädlar; finnes den isolerad hös någon annan
så är Näringsidkaren ingen ting annat än dennes
dagsverkare.
Af allt detta, är jag förd till den öfvertygelsen,
att personer, som endast äro Capitalister
och draga ränta af penningar (om ock
denna vore måttlig och laglig) försvara ett ganska
underordnadt interesse i samhället, och att
alla åtgärder, som föranleda dylika personer till
deltagande i productiva näringar, äro högst att
recommendera.
Här finnes en annan invändning att besva;
ra, som har mera Auctoritet med sig, och genom
sin skenfagerhet vunnit anseende. Man
vill realisera, fixera myntvärdet, göra sedlarne
svarande mot ädla metaller, o. im s, och detta
mål kommer man ej blott icke närmare, utan
till och med längre ifrån genom mera penningars
utsläppande.
Men har väl någon gjort sig klart begrepp
om fördelen af en dylik realisation? Jag har
aldrig kunnat fatta huru production, rörelse,
välmåga skulle kunna ökas derigenom, att hvarje
Jiancosedel när som hälst finge utbytas mot
U2 Deri x Martti,
silfver. Vi hafva sett länder, der Guld och
Silfver öfverflödat och der ingen underhaltig
sedel funnits, likväl sjunka i vanniagt och näringslöshet.
Vi hafva deremot sett andra med
ett ofantligt creditsystem stiga till ofantlig höjd
af idoghet och välmåga, Och orsaken till detta
fenomen måtte vara ingen annan än den,
att penningens värde bestämmes af rörelsens
storlek och icke af de ädla metallers mängd,
hvilka ligga gömda i hvalf.
Penningen här i Sverige var fordom af
högt värde emot varor, emedan han var sällsynt,
men icke emedan han var af silfver. Den
säkraste garantien för ett lands mynt är, att
det af Staten emottages i Kronouppbörden. Våra
Riksgäldssedlar t. ex. äro af hvar man kände
såsom hvilande på ingen bas, och de emottagas
icke i Banken, hvilken ändock anses äga
någon säkerhet; men deras värde har ändock
aldrig ändrats mera än Bankens sedlar, allt sedan
de emottogos i Kronouppbörden. Detta
ger myntet första garantien; och sedan regleras
dess värde genom förhållandet mellan production
och consumtion, genom mängden af de
varor, som med myntets tillhjelp omsättas och
genom lifvet eller hastigheten i denna omsättning.
Detta gäller ej blott om myntets värde inom
Landet, utan äfven om dess förhållande till
främmande mynt, eller den såkallade Coursen,
Blifva våra producter många oeh goda; blifver
vår varuomsättning liflig; S^ra V icke skulder
Deri x Martil,
lios Utlänningen, så blir vår Cours god. Fås
åter silfver för hvarje Bancosedel till fullt
namnvärde, men penningebeloppet i allt fall ej
fyller behofvet för en ökad produetion och rörelse,
så följer deraf intet annat än alt varan
silfver exporteras, åtminstone till så stort belopp,
som i andra våra produeter brister, att betacka
vår import med, så vida Utlänningen icke åtnöjer
sig med att vara obetald. Att häremot
instänga silfret i Bankens hvalf, för att förekomma
en sådan export, tjenar till intet, ty
hvad frågar jag eller Utlänningen efter, att veta,
det silfver finnes till det belopp, som sedeln
omtalar, i fall vi tillika veta, att vi aldrig få
något deraf.
Dessutom, så länge vi äro lycklige nog, att
icke hafva någon Statsskuld till Utlänningen,
vet jag icke hvad ondt det ligger i den höga
Coursen. Få vi betala Utlänningens produeter
dyrt, NB. räknadt i vårt mynt; så får ock han
betala våra varor dyrt, likaledes räknadt efter
vårt mynt, och Coursens höjd kan således' ej
skada oss så vida vi icke beständigt köpa mera
än vi sälja, d. v. s. sätta oss i skuld ett förhållande,
som i alla fall icke kan länge äga bestånd,
utan snart måste göra slut på sig sjelf; ty Utlänningens
långmodighet, att utborga upphörer
snart.
Heldre än att behandla Coursen såsom någon
ting för sig sjelf bestående och magtpåliggande,
heldre än att uppoffra Statens krafter
för Coursens förändrande; synes det mig således
Den i Martti,
angeläget, att göra Coursen oskadlig, hvilket endast
sker, såsom redan visadt är, genom productionens
upphjelpande. Att detta sednare
ej låter sig göra utan genom hjelpkällors
öppnande för producenten, har jag förut ådagalagt.
Jag får således föreslå ej blott, att dert
del af Rörelsecapitalet, som blifvit indragen genom
FilialDisconternes upphörande och MagazinsDirectionens
fordringars indrifning, må åter
få utkomma i rörelsen genom lån till Näringsidkare
ock i synnerhet Landtbrukare, på sådana
betalningsvilkor, sorn äro forenlige med dert
tid, inom hvilken näringen kan hinna inbringa
någon frukt, utan ock, att dessa utlåningar må
sträcka sig till ännu större summa i fall sådant
visar sig nödvändigt. Vilja vi ändamålet, sa
möta icke svåra hinder i utförandet. För närvarande
torde man blott behöfva uppdraga det
eller de Utskott, till hvilka målet hörer, att,
jemte betänkande i hufvudsaken, till närmare
granskning inkomma med förslag till det regiementariska.
Ett ämne, som har noga sammanhang meri
detta nu framställda, är, att den enskildta crediten
må få begagnas. För att gilla denna sats,
beliöfver man blott besinna, huru ofantligt orättvist
det ar, att neka någon, att, i hvad form
och till hvad belopp han godt finnér, utge en
förbindelse, att betalas af honom sjelf eller någon
annan. Det beror ju sedermera på hvars
och ens förtroende till utgifvare!!, om dylika
Dm i Martii,
15
förbindelser mottagas eller ej. Man har säkert
icke betänkt huru ondt man gjoi’de allmänna
rörelsen och enskilta crediten, då man vid sista
Riksdag inskränkte Assignationsrättigheten.
Äfven får jag anhålla det detta mitt vördsamma
Memorial måtte till behörigt Utskott
remitteras, samt med de öfrige Respective Med_
Ständerne communiceras.
Njo 2.
Herr af Uhr, Gustaft
Förvaltningen af Strömsholms och KongsÖhrs
Kungsgårdar och Stuteriinrättning, utgjorde
ett bland de vigtigare föremålen för Riksens
Ständers öfverläggningar vid sisi». Riksdag. Jag
har grundade anledningar till deri förmodan, att
detta ämne, afven vid denna Riksdag har stora
anspråk på Riksens Ständers uppmärksamhet,
och vågar derföre föreslå, att StatsUtskottet
måtte få sig uppdraget, att granska samma ämne,
för att till Ständerne inkomma med det Utlåtande
deröfver, hvartill Utskottet kan finna
omständigheterne föranleda.
Jag tror mig vara i tillfälle, att anskaffa
vigtiga och tillförlitliga upplysningar härom; men
desse hinna ej ingå, innan tiden för motioners
väckande är tilländalupen; derföre vill jag nu
ej försumma att väcka motionen, och skall ej
underlåta, att till StatsUtskottet afgifva de införyäntade
upplysningarne så snart de hinna
i6
Den i Ma)'tii,
ingå, om, som jag hoppas, Högloft. Ridderskapet
och Adeln bifaller remiss af denna motion
till StatsUtskottet.
N;o 3.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'.
Allt ifrån sista revolutionen, har en nästan
allmän önskan yttrat sig om indragning af åtskilliga
EmbetsVerk, sysslor och pensioner, hvilka
man tror vara öfverflödiga, och således onödigtvis
gravera StatsCassan samt öka de skattdragandes
bördor.
Man har ock mycket
talat om dessa indragningar, äfvensom att minska
den ofantliga PensionsStat som Riket betalar.
Men allt hittills har man ej sett dessa
välgrundade önskningar till minsta delen uppfyllde.
'
Tvärtom äro E mbets-V er k och många
sysslor, under tiden tillkomne, hvilka, i högst
betydlig mon, ökat de allmänna utgifterne.
Så har en ny HofRätt blifvit anställd i
Skåne, som af ingen nödvändighet var påkallad,
då någon tillökning i Götha HofRätts Personal
gjort den umbärlig. Tvänne Län hafva blifvit
delade och början är gjord med det tredje.
De tvänne förstnämnde, ekuru vidsträckta,
hade, såsom af ringa Hemmanstal och folkmängd,
hädanefter en lång tid kunnat vara odelade,
då population lärer vara rätta grunden till
Läns
Den i Martiii
12
Läns indelning.
Ölands afsöndrande från
Calmar Lån, synes ock vara utan skäl, hvarföre
Ridderskapet och Adeln redan afslagit Proposition
härom. Domsagor hafva blifvit klufna,
hvilka rått vål kunnat bestridas af en Härads-,
höfdinge. Detta graverar vål icke Staten niycvj
ket; men derigenom tillkomma mindre vål lönte
Embetsmån, hvilket icke torde vara utan våda.
Tullstaten har fått en betydlig tillökning i sin
personal, genom den nya bevakningen vid Västra
gränsen. Huruvida lurendrågerier derigenom,
och förmedelst den kostsamma kustbevakningen,
blifvit hämmade, lemnar jag en hvar
att bedömma, och om icke desse kostnader varit
förgäfves.
Vid den så kallade nya organisation af arméen,
har Statens utgifter blifvit mycket förökade.
Jag menar härmed icke de tillökte
Compagnie-Officers-Bestållningarne, hvilka åro
nödige, i anseende till Beväringsmanskapets öf.
ning och vid behof dess införlifvande med Regementerne,
utan de tillkomne Generalslöner
och Taffelpenningar för RegementsCheferne, sår
som tjenande med endast ÖfversteLieutenantslöner,
samt de tractamenten som Adjutants
Corpsen
uppbär.
Mångå års erfarenhet och
derunder förde krig hafva bevisat, att Carl XI:S
organisation icke varit att förkasta, ?ehuru förändringar
i sättet att föra krig stundom inträffat.
Under 1788 års krig i Finland, hade ArBil.
till Ridd, 0. Ad, Pr, 3 Band. 2
i8
Dtm i Martti.
tnéen, som med Fricorpser och dylika nyvärfde
trupper, utgjorde, om jag rätt ininns, circa 70,000
man, icke mera än ett Commissariat, hvilket
likväl hade IVlagaziner på flere stållen, efter behof;
nu har Indelta Arméen, af några och
20,000 man i fredstid, sex Commissariater,
hvardera under en Intendent med underhafvande
Betjente, ifrån 5 till 9 personer. Dessas underhåll
tages väl icke af Statsmedlen, utan af
PassevolanceCassan, hvilket dock år detsamma,
då medlen i alla fall tillskjutas af Jordbrukaren»
Inrian Passevolancen blef införd och då missväxt
inträffade i någon Landsort, gjorde Lands,
höfdingen vanligen anmälan derom hos Konungen
Och begärde, att i orten stationerade Regementet
måtte befrias från mötes hållande Följande
året, till lisa för Rust- och Rothållare.
Jag har aldrig hört att en sådan ansökan någonsin
blifvit äfslagen. En dylik lindring åger
hu mera aldrig rum, titan måste Pässevolanceafgiften
erläggas, ehvad svår missväxt inträffar.
Öm Fust-och Rothållare kunnat förutse detta,
och att deras manskap skulle commenderas till
aflägsna läger, samt att de i Trouppernes marche
vågar boende Hemmansägare blifva besvärade
med inkvarteringar, hvilka alltid äro betungande
, tror jag icke att de ingått i Passevolancen.
För öfrigt känner jag icke eller kan uppräkna
alla de sysslor, hvilka nu mera ån förr
belasta Staten, påminner mig dock CoursControlleurstjensterne,
som icke haft förmånlig verkan
på Co ursen.
Den i Martil.
i9
Åf hvad jag således haft den åran ett andraga,
lärer Högloft. Ridderskapet och Adeln
finna nödigt, att en annan ordning i Statens
reglerande mätte införas. 57 ■§. RegeringsFormen,
bibehåller Svenska Folket vid dess iirgamla
rått att beskatta sig sjelft och den 62 § stadgar,
att sedan Riksens Ständer pröfvat Statsutskottets
uppgifne Statsbehof, ankommer det
å dem att åtaga sig en deremot svarande Bevillning,
samt fastställa huru särskildta summor
deraf skola till särskildta ändamål användas*
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar
uti RiksStaten anslå.
Att kiinna pröfva förutsätter
rättigheten att antaga eller afslå hvad
till pröfning blifvit frainståldt. Således aga
Riksens Ständer, efter min oförgripliga tanka*
rättighet att antaga, förändra eller afslå de uppgifna
Statsbehofvert i alla detailler och sedarji
anordna de för hvarje hufvitdtitel derefter upp*
kommande surnmcsr. Den som åger ätt determinera
hufvudsummorna, måtte vål ock äga atlt
fastställa de partielje deraf, och hade Riksens
Ständer icke denna rätt, så Vöre deras sjelfbeskatt—
ningsrått, icke annat ån en absolut Bevillnings—
skyldighet* soui skulle utsträckas så långt sota
påfordringarne,
Med anledning häraf, får jag vördsammeligen
proponera: att Riksens Höglofl. Ständer
uppdraga deras Statsutskott, att författa en jemförelse
emellan 1810 och 1822 årens RiksStater
och efter högaste och samvetsgrannaste pröfning,
anmärka de Verk, Embetsmån öoh sysslor,
hvilka Utskottet anser kunna indragas* utaä
ao
Den i Martil,
att de allmänna årendernes ordentliga gång derigenom
skulle möjligen komma att lida: lika
som hvilka pensioner kunna indragas: och efter
det Utskottet afgifvit yttrande om i hvad mon
de till indragning föreslagne tjensters och pensioner
innehafvare synas böra få behålla hela
eller någon del af de löner eller pensioner de
innehafva, allt efter deras längre eller kortare
tjenstetid, till Riksens Ständer öfverlemna granska
ning af hvad Utskottet funnit sig befogadt att
således föreslå.
Att detta Memorial måtte blifva remitteradt
till StatsUtskottet och communiceradt med
de öfrige Respective Stånden, derom får jag ödmjukeligen
anhålla.
N:0 4.
Friherre Ridderstolpe} Fredric:
En årad Ledamot af detta Stånd, Herr
Grefve von Platen, har yttrat af hvad vigt det år
att befordra Moralitetens förbättrande — och
att denna förbättring bör ske nedifrån i den
lägre classen af Samhället.
Jag lärer visserligen ej vara den enda som
delar denna öfvertygelse.
Trefnaden flyr från det land der Jordbrukarens
uppfostran år vanvårdad, der duglösheten,
liderligheten? flården och den af dessa
Den i Martu*
21
läster uppkommande liknöjdheten öfver sin och
6ina barns framtid, tecknar hufvuddragen i ge-;
nerationens lynne.
Interesset för Allmogens upplysning, har
de sednare åren utmärkt llere Ledamöter af
detta Stånd , hvilket således må med välbehag
upptaga min motion om:
1) Anbefallandet af strång forskning om
tillståndet af ungdomens förståndsodling inom
hvarje Socken, vid tillfälle af den visitation som
bör af ContractsProstarne förråttas inom prosterierne;
och
2) Åliggandet för SocknePresten att å
hvarje klandervärd persons betyg anteckna,
huruvida den förre vid de allmänna Husförhören,
i Husfolkets närvaro manat den sednare
att ifrån iråkade villovägar återtaga dygdens
stig; samt
S) Stadfästandet af skyldighet för hvarje
Domare att uti Protocollet öfver Brottmålsransakningar,
intaga namnet på den ort och på
den skola, hvarest brottslingen njutit sin förfelade
undervisning, och hvarest han vistats utan
att hafva deltagit i de årliga Christendomsförhören.
Min vördnad för själasörjarens pliilantropiska
kall, öfvertygar mig om den tillfredsställelsen
öfver uppfyllda pligter som gerna skallemotse^det
authentiqua beviset, hvilket tillskyndas
n
Den i Martil,
hvarje rättskaffens Kyrkoherde i kraft af den
första af dessa punkter, då deremot den försumlige
skall i andra punkten finna en behöflig
Väckelse.
Jag känner med visshet att Rikets ArkeBiskop
gör mig den aran dela de åsigter sorn
föranleda min motions första punkts anledning
till de andra punkterne har jag hämtat under
mina 24 tjensteär som Officer, ur erfarenheten
af den nytta sorn åstadkommes igenom våra
militainska Uorrections^ och Straff-Journaler*
Jag har äran anhålla om communioatiofi
med Högvördige PresteStåndet, och om remiss
till behörigt Utskott af denna min vördsamma
motion,
N:0 5,
Friherre Ridderstolpe, Fredrid
Nödvändigheten af Rrbetsdotnars återinförande
blir denna gång föremal för min
bevisning.
Säkerhet om valuta för gjorda försträckningar
till den arbetande classen, åger den sorn
ser arbetaren tvingad igenom Lagarne att med
arbete, beråknadt till ett visst pris gälda det Lån
han på tro och heder tillockat sig. I ett land,
der arbetsdomar upphöra, der lockas den ill villige
att blifva bedragare, och der berättigas den
Den I Martil,
23
bedragne att blifva elöf för den fattige arbetarens
bön om förlag.
Med så vål årfd som förvårfd egendom
måste man göIda de förbindelser, hvari man ingått-
hvarföre skall då den sorn åger den ursprungliga
grunden till all förkofran __ arbetskraften
åtnjuta det jernbref, som saknad af
arbets-domen, så oförskyllt tillerkänner honom?
Min
gåldenårs rock kan jag afkläda honom
; men jag kan ej tvinga honom att, utan
sin skada, och till vår gemensamma nytta, förrätta
ett för honom vanligt arbete, hvarigenom
han snart skulle afbörda sin skuld.
Dessa tvånne förhållanden tyckas ^emellan
sig hafva bytt natur;
Rocken år capital, __ dess ränta är den
värma den skänker åt den kropp, hvars verkningsförmåga
är mina fordringars hos gåldenären
befintliga atnmortissements-fond, Detta capital
tillåta Lagarus mig att beröfva honom.
Hans arbete år blott ränta af hans physiska
kraft. Denna ränta frånryckes mig af Lagarpe,
Hvilken obillighet! ett gifva capital till
sköflings, emedan ännu ränta finnes, hvarigenom
fordringsägaren kan förnöjas.
•4
Den i Murtii,
Jag inser fullkomligen den varsamhet, deri
grannlagenhet, som vållat upphåfvandet af ar-;
betsdomar, men
VSummum juf
summa injuria
Nåden får ej låta höra sig förr „ än
rättvisan talat till punkt.
Jag föreslår, att’ hvarje fordringsägare må
få rättighet att yrka gåldenärens arbete, emot
ersättning enligt Markegångstaxans utfäste pris,
till gäldande af erkänd eller domfäst skuld, sd
framt skuld-beloppet ej ofverstiger summan
af Femtio Riksdaler Banco.
Jag anhåller att denna min vördsamma nu»
tion må till Lagutskottet remitteras.
N;o 6.
Friherre Rudbeck, Alexandera
En längre tid har den olägenheten mött
Allmogen, som till Stockholms Stad införa hö,
halm, brännkohl och ved rn. m. till försäljning,
att när Bönderne med sådana varor ankommit
till torgen, en ej så obetydlig afgift, under namn
af renhållnings-accis, blifvit dem aflordrad,
hvarmed ännu fortfares, och den som antingen
vägrat erläggandet deraf, eller af okunnighet om
denna, troligen i ingen annan stad af Riket,
kända pålaga, densamma ^ig icke afbördat in-'
Den i Martii,
25
han försäljningen skett, liar, för sådant förhållande
måst böta 5 R:dr 16 sk. Banco.
Utom det att denna afgift år för Jordbruksnäringen
en ny pålaga, obillig och olaglig, tror
jag, att ej något förordnande om dessa nya påj
lagers utgörande från vederbörande emanerat
till upplåsande i ortens kyrkor, hvarigenom åt.
minstone kunnat förekommas, att Allmogen ej
haft skål till klagan öfver inträffande bestraffning
för öfverträdelse af en, för dem, okänd
författning.
Jag anhåller, att denna klandrade åtgärd
mätte vara råttad genom föranstaltande afHögJ
lollige Besvärs- och Oeconomie-Utskottet, dit
deEna min motion torde remitteras, och sorn
också benäget torde vara betänkt på medel att
förekomma förnyade anstalter och författningar
af art och beskaflenhet lika med den ifrågavarande.
N:o 7.
Herr Gripenvaldt, August', k
Sedan erfarenheten tillräckligen visat, att
de 100,000 Riksdaler Banco som Rikets Ständer,
af ManufacturDiscontens fond anslagit att
till samtlige Glasbruksägare, efter skedd fördelning,
utlånas i nion af deras tillverkning, icke
varit tillråcklige, då de icke kunnat erhålla så
stort lån, som beredt dem möjligheten att uthärda
ett inneliggande oförsåldt glasförlag, och
afvakta en tid då det, oaktadt alltid långsamt,
Dm i Mars,
och i mindre partier, med någon fördel kunnat
afsåttas, hvaraf håridt, att rörelsen blifvit nedlagd,
och hos andra för vissa tider upphördt,
«å synes det vara tid och skål, att söka uppmuntra
och hjelpa de Glasbruksägare, som ännu
drifva denna rörelse, i hopp om att tegas under
arniarne af nu samlade Rikets Ständer, och
då det sker, kunde man hoppas, att införskrifringen
af utländskt glas, som i sednare åren skett
till en högst betydlig mängd, skulle, om ej
upphöra, åtminstone betydligen förminskas, hvaraf
uppkom en sann National-vinst. Af dessa
skål vill jag hafva äran framställa, om det icke
Vöre högst billigt och nödvändigt, att med
100,000 Riksdaler öka detta utlånings-anslog
för Glasbruksägare, hvilka tagas af den Fond
sorn Kongl. CommerceCollegium åger, utgörande
en million, sorn till Manufacturerne är anslagen
att utlånas, och skulle detta endast blifva
en jemnare fördelning af nämnde fond, då
man har full anledning att tro, det af de 900,000
Riksdaler, som till utlåning återstått sedan Glasbrukens
anslag afgått, icke någonsin varit fullt
utlånadt, och således detta mitt project på intet
vis förnärmar någon, och meningen måtte
Vara med en dylik Inrättning att hjelpa den
som mest år i behof,
Vid utlåningen af nämnde 300,000 Riksda,
ler skulle samma grund följas som Kongl. ComaierceCoJlegii
Bref af den 31 December 1818
stadgar, med det undantag, att så vida Rikets
Ständer bevilja vden föreslagne tillökningen af
Den X Martil.
27
jpoooo Riksdaler, det kunde tillåtas de Glasbruksägare,
sorn i början af detta år, icke erhållit
något lån, emedan de för förra året icke
tillverkat något glas, att då de frampå sornniaren
bevisa sig hafva sådant tillverkadt, få i
jnon deraf låna till årets slut af det nya anslaget,
vid hvilken sistnämnde tid de ovilkorligen
till Disconten skola hafva åter betalt sina
tagne lån, på det att deri må såttas i tillfälle
att vid nästa års början fördela och utlåna hela
Fonden,
Som jag tror mig bevisat att detta foke
vårkar oförmånligt, hvarken på de andra Manufaeturerne
och Fabrikerne, ej eller någon
vinst hårfjyter af ätt Disconten ej utlånar med
len, under det att Glasbruksägare hafva ålit
annat för aft med allvar drifva sin rörelse?
anhåller jag ödmjukast att denna min motion
pia varda till behörigt Utskott remitterad.
Nm 8,
Herr Rosenblad) Bernhard:
Jag får vördsamligen föreslå, att Riksens
Ständer måtte uppdraga Stats- och BancoUtskotten
att utarbeta en Plan till erhållande
och försäkrande af ett fast myntvärde, utan
rubbning i någon enskildt nu krajtågande
rätt.
28
Den x Martil,
N:o 9.
Herr af Eken/tam, Israd:
I nära sammanhang med den önskade näringsfriheten
står rättigheten till uteslutande pri.
vilegier å nya uppfinningar. Denna rättighet
utgör en betydlig driffjäder till r.äringarnes lort.
komst, och blir säkerligen ifrigare åberopad, i
samma mon sorn näringsfriheten lemnar utrymme
för den enskilta omtankan och färdigheten.
Tidernas närvarande skick synes deriöre påkalla
åtskillige förändringar uti Kongl. Maj;ts
Nådiga Förordning af den 28 April 1819, rörande
exelusiva privilegier för nya, i Riket tillförene
okända, slöjde-inråttningar, konster eller
våsendtliga konstförbättringar.
Härvid framställer sig frenne hufvudsakliga
ändamål att gemensamt ernå:
I) Att väcka industrien igenom uppfinnings-gåfvans
äggande, så att Nationens både
kropps- och själs-krafter må i sammanhang utvecklas
till nåringarnes hastiga förkofran; samt
att främmande Nationers uppfinningar och erfarenhet
må här i landet så snart som möjligt
naturaliseras. Detta ändamål vinnes bäst genom
meddelande af uteslutande privilegier på
nya uppfinningar; ej allenast, såsom hittills, på
sådane sorn åro erkåndt goda, utan äfven för
dem, som till utseende- ej hafva det ringaste
värde, endast de åro nya; emedan det ej ligger
inora menskliga bedömandet), att på för^
Den r Martil,
29
hand afgöra den verkan hvartill åfven den uslaste
uppfinning kan föranleda. Det gifves deremot
knappt någon enda uppfinning af vigt, som
ej leder sitt ursprung från en annan oduglig
och alltid från en sämre; hvarföre det
år högst nödvändigt, att ej qväfva geniets
barndom genom en partisk utgallring. Skråandan
döljer sig förgäfves uti den invändning,
att man skulle öfversvåmmas af usla uppfinningar;
correctivet ligger i afsåttningen.
2) Att, med bibehållande af den föregående
principen, bevara hvarje enskilt medborgares
rått emot intrång i utöfningen af sina
naturs-förmögenheter. Detta ändamål vinnes
åfven bäst genom samma medel, nemligen, att
genast lemna ett sådant privilegium åt hvarje
anmäld förbättring af en gjord uppfinning, den
må vara huru ringa till utseendet som helst, endast
den år verkligt ny. Det correctiv som
många skulle önska emot missbruk eller orätt*?
vist förnärmande af den föregående privilegiiinnehafvarens
rått, finnes äfven i afsättningen j
ty om den sednare inventionen, som skulle vara
båttre, verkligen år sämre, så vinner den ej
sitt illa beräknade ändamål; men deremot, om
den nya förbättringen i sjelfva verket har mera
värde, så blir den rättvisligen i tillfälle, att med
bibehållande af den föregåendes rätt, vinna ett
företräde i afsättning, sorn den gamla inventionen
förut, under samma förhållande, gjort
gällande. Ofta torde man derigenom få se uppfinnare
och förbättrare uti samma person, och
Den j Martu.
en fortgående täflan skall sålunda sättas i verk -  samhet.
3) Att bevaka hejgden af den intellectuela
äganderätten, som ofta år ganska dyrt inköpt.
Sådant kan ej förenas med nuvarande praxis
Vid granskningen af inkommande ansökningar i
detta ämne, nemligen: att uppfinnaren skall vara
nödsakad fullkomligen upptäcka hela Sin konst
för en otalig, namnlös* hår af så kallade vederbörande,
det vill såga detsamma som för hela
Allmänheten, innan han erhållit någert säkerhet,
om uteslutande privilegium till dess utöfning
För beviljande af ett begårdt uteslutande privilegium
behöfver endast att utrönas om uppfinningen
bår i landet dr förut kånd och titöfvad;
livilken forskning alltid bör kunna låta sig göra
inom uppfinningens rubrik, som för detta ändamål
alltid bör tillräckligen specificeras. Efter
närvarande förhållande skulle en Inventor möjligen
kunna utan ersättning beröfvas denna siri
rättmätiga egendom; hålst då man kari vara försäkrad*
att den döende skråandan gÖr de kraftigaste
ailstrångningär för att illusoriskt Verka
pä godtycket vid Uttydningen af det sedermera,-  i i. momentet af samma Kongl. Förordning,
stadgade vidsträckta Och obestämda vilkor för
beviljandet* nemligen såsom orden falla: om
Collegium finner det sökta privilegium lämpligt.
Det blir derföre nödigt ått bestämdt försäkra
en uppfinnare om den fördel som honom
genom Kongl. Förordningen bör tillkomma;
samt att ej allenast fixera en minimi-tid för såtlane
privilegiers åtnjutande, utan äfven att be
-
Den 1 Mars.
3 i
Stämma en viss kort tid, inom hvilken ansökningen
bör vara bifallen eller afslagen; emedan
tilllällige omständigheter möjligen kunna vara
för handen, hvarigenom Inventor skulle betagas
en stor del af sin påräknade fördel, om dröjsmål
vid utfärdandet ägde rum.
Att god
tyckligt,
såsom hittills, grunda bestämmandet af
tninimi-tiden för åtnjutandet af ett sådant privilegium,
endast på den mer eller mindre kostnad,
sorn upplinningen vid utförandet skall medtaga,
synes ej vara nog} emedan dén aldra enklaste,
och i utförandet minst kostsamma uppfinning,
kan vara ett resultat af otroliga föregångne
kostnader, hvilka sällan kunna uppgifvas,
ån mindre verificeras. Äfvenledes torde
böra göras ett hufvudsakligt afseende på Uppfinningens
härkomst: om den år Svensk* eller
endast första copian af en utländsk.
Den verkan som åsyftas med 3 morn. af
samma Kongl. Förordning, synes ej heller nu
kunna förenas med den åt Uppfinnaren ämnade
fördel och säkerhet: Genom bibehållande af
samma moment, skulle det missbruk kunna förefalla,
att en Svensk man blefve emot sin vilja
skiljd ifrån sådan sin vålfångna Egendom,då
fattigdom ej tillät honom att sköta densamma
med sådan drift som andra, med användande af
större förlager, otvifvelaktigt skulle kunna göra.
Man kan dessutom lätt föreställa sig, att en
uppfinnare Som blifvit utarmad genom föregångna
mångfaldiga försök, och slutligen medellös
hinner sitt mål, ofta nödgas, af brist på både
förlag och credit, utbjuda sin uppfinning till
Den i Mars'.
salu åt en förmögnare person, och att det £
sådant fall ej beror af säljaren att föreskrifva
en köpare någon tid; helst då denne sednare
vet, attoni han förmår något fördröja affairens
afgörande, så har den fattige säljaren förverkat
all rått till hela sin egendom, som derefter lätteligen
och lagligen, enligt detta nämnde mo^
ment, kan af den tillåmnade köparen åtkommas
för intet; oaktadt sjette momentet af samma
Nådiga Förordning, förklarar denna egendomsrätt
lika helig med all annan, lagligen tillkommen.
Möjligen torde man likväl anse ett uteslutande
Privilegium, sorn obegagnadt undanhålles
Allmänheten, ej böra få bibehålla sin rått längre
ån den utstakade Minimitiden för ett sådant
åtnjutande. Denna inskränkning, ehuru en me-;
delvåg, lärer ingenstädes utomlands vara antagen;
emedan man anser såsom ett våld, att,
med hotelse att återtaga hvad man gifvit, tvinga
uppfinnaren att sätta sin invention i verkställighet
på en tid då det ej lönar sig. Man
ledes af den säkra erfarenhet att enskildta in«
téresset är i alla sådana fall den båsta Regulatorn,
endast det omgärdas med äganderättens
helgd;
Nya förbättringar bryta dessutom
vanligen den första Privilegiifördelen, innan den
beviljade tiden år utlupen.
Sådane åro de motiver som legat till grund
för uteslutande Privilegiers meddelande i andra
länder. Hvad denna sporre hos dem verkat,
och
Den i Martii.
och ånnu verkar till näringarnes fortkomst, ligger
för öppen dog. Jag vågar derföre vördsammast
föreslå en underdånig anhållan örn sådane
ändringar i nämnde Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning, sorn åro nödvåndige för att böja
egenheten uti våra administrativa former emot
samma mål.
Det förändrade utseende som
de reglementariska föreskrifterne derigenom
skulle erhålla, har jag ansett min skyldighet att
härjemte i sammanhang framställa, under form
af Allegat. Till undvikande af ytterligare vid.*
lyftighet, torde detsamma, med Ridderskapets
och Adelns tillåttelse, få ouppläst åtfölja Memorialet,
och på bordet låsas af den som sådant
åstundor; anhållande jag vördsammast om
vederbörlig remiss.
Allegat.
Uppställning af det förändrade utseende, sorn
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den »8
April 1819, angående Exclusiva Privilegier
skulle bekomma, i följd af här frammanför
gjorda erindringar.
___
Göre veterligt: Att som Vi, i an
ledning
af hvad Rikets Ständer hos oss i underdånighet
framståldt, insett nödvåndighate»
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. 2 Band, 3
Den t Martil.
af något sådant allmänt stadgande, angående
exclusiva eller uteslutande Privilegier, sorn, då
det å ena sidan, genom uppmuntran och säkerhet
för den, hvilken använder tid och kostnad
på uppfinning eller bedrifvande af någon här i
Riket okänd slöjd, konst eller väsentligt konstförbättring,
medförer näringarnes hastiga förkofran;
tillika å den andra sidau, förvissar hvarje
medborgare om den i fio §. af RegeringsForrnen
och i Författningarne grundade Näringsfrihet;
så hafva vi funnit, i sådant ändamål,
godt, att i detta ämne härigenom i Nåder förordna
följande:
I) Den som uppfunnit, eller hår i Riket
först verkståldt, eller vill verkställa, någon ny
slöjdinråttning, konst eller väsendtlig konstförbättring,
och åstundar uteslutande privilegium,
att på viss tid deraf sig begagna, må ingifva
ansökning derom till vårt och Rikets CominerceCollegium.
Ansökningen bör innehålla
sådana detailler, som tydligen ådagalägga att
Uppfinningen ej förut här i Riket är känd och
utöfvad, då Collegium äger att inom |4 dagar
efter ansökningens inlemnande till oss inkomma
med underdånig tillstyrkan derå; hvarefter vi
vilje oss i nåder utlåta 0111 sådant Privilegium
»nå af Collegium den sökande meddelas. Vid ett
sådant nådigt utlåtande vilje vi, till afslag eller
bifall, endast göra afseende på huruvida uppfinningen
verkligen förut här i Riket är känd
och utöfvad eller ej;
och vilje vi i Nåder
deraf lemna Collegium så tidigt del, att det
t) en 1 Martil,
äokta Privilegium thå hinna meddelas inom 6
veckor efter ansökningens inlemnande. Skulle
Collegium deremot finna den angifna uppfinningen
vara här i Riket förut känd och utöfvad,
äger Collegium att ansökningen om uteslutande
Privilegium genast afslå. _ Ehuru det hör förmodas
att den föregående undersökning, som
nu blifvit föreskrifven, skall medföra säkerhet
för en hvar emot inskränkning uti hans loffiga
näringsfrihet; likväl oell på det att ej någon
må sakna tillfälle att lagligen bevaka sin rätt, skall
Uteslutande Privilegium ej i något fall utfärdas
annorlunda, än med det vilkor, att sedan dess
innehåll blifvit, genom Privifegii-innehafvarens
försorg, frenne gånger i Stockholms Post- och
InrikesTidningar kungjordt, den söm förmenar
sig vara genom samma Privilegium förnärmad,
är öppet, att inom frenne månader ifrån sista
kungörandet, hvarje månad till trettio dagar
beräknad, skriftligen anmäla sig hos Commerce.
Collegium, som då, efter förnyad noggrann undersökning,
bör skyndsamt meddela utslag, huruvida
klaganden företett skäl, som förtjena sådant
afseende, att det vilkorliga Privilegium,
som blifvit utfärdadt, kommer att förfalla; eller
om han varit obefogad till sin talan 3 och samma
Privilegium således må till dess kraft och
verkan fori fara; i hvilken sednare händelse han
bör sakfallas att böta 5o till loo R;dr efter
omständigheterna, och tillika kännås skyldig att
ersätta Privilegii-innehafvarens förlust genom
Uppehåll och förordsakade kostnader. I fall anmärkning
emot utes]utande Privilegium icke, in
-
5S
Den i Martil.
norn förenämnde tid blifvit vederbörligen bevakad,
vare det ej underkastadt något klander.
2) Kortaste tiden för åtnjutande af ett uteslutande
Privilegium bestämmes till sex (6) år,
hvaremot längsta tiden ej må öfverstiga (i5);
och vilje vi ej i nåder medgifva, att sådan tid
må förlängas, så framt icke synnerliga skäl skulle
dertill föranleda och någon för Riket vigtig
slöjd funnes, ej kunna på annat sätt främjas. __
Vid bestämmandet af en sådan tid bör göras
afseende på uppfinningens härkomst, om den är
Svensk eller endast första Copian af en Utländsk;
samt på den större eller mindre kostnad,
som den antingen redan medfört eller i utförandet
skall medtaga.
5) Innehafvare af ett på förestående sätt
tillkommet uteslutande Privilegium, kan under
de första 6 åren ej förlora detsamma; men om
samma Privilegium är utsträckt till längre tid,
oell inrättningen efter 6 års förlopp ej är satt
i full verkställighet, eller sedermera afstannar,
och under tvenne på hvarannan följande år éj
tillbörligen bedrifves, skall i bägge dessa fall
Privilegium till dess kraft och verkan upphöra,
så vida ej Innehafvaren kan leda i bevis, att
orsaken ligger utom dess förvållande, då Colle,
gium, genom särskildt resolution, äger att upphäfva
denna inhiberande verkan.
Återstående delen af Kongl. Förordningen,
Den X Martii.
37
eller o:dje, 4:de, 5:te, 6:te och y;de momenterne
skulle förblifva oförändrade.
N:0 xo.
Grefve Mörner, Carli
I en tiel, då man sorgfälligt bör undvika
att Öka Statens utgifter, borde jag kanske nu
icke inför Höglofl, Ridderskapet och Adeln väcka
någon fråga derom; men som ämnen af enahanda
beskaffenhet förut blifvit af några värda
Ledamöter framställde; skulle jag anse mig fela
i min pligt, om icke äfven jag begagnade detta
tillfälle att anmäla behofvet af en särskild Läkare
för den del af Kronobergs Län, som gränsar
emot Jönköpings och Hallands Län eller för
Sunnerbo Härad. Upplysningsvis får jag äran
nämna att inom Vexiö Stad bo jemte en Pro—
vincialLäkare, Lazaretts- och RegementsLäkare,
men utom det dessa tvenne sistnämnde icke
äro pligtige att biträda Provincial Läkaren vid
sådana förrättningar, dervid denne är skyldig,
att på kallelse inställa sig, är det lika omöjligt
för honom att jemväl bestrida sjukvården inom
Sunnerbo Härad, som det vore kostsamt och
ofta ändamålslöst för den som behöfde hans
hjelp att påkalla den, då de som bo på den
trakt af Sunnerbo Härad, hvilken gränsar mot
Halland, hafva i4 å i5 mils väg till Vexiö, och
ingen inom samma Härad boende under 5 mil
till nämnde Stad
Lika vanlottade äro an
gränsande
tvenne Härader af Jönköpings Län,
58
TJen 1 Martil.
Össbo och Vassbo, och då Läkarevarden beqvämligen
kunde uppdragas en ProvincialMedicus
för dessa bägge Härader inom Jönköpings
Län, samt Sunnerbo inom Kronobergs, på det
sätt, att denna Embetsman, i afseende på den
allmänna Läkarevården ocb de ProvincialMedicitjensten
i öfrigt åtföljande skyldigheter, sorterade
under begge Länstyrelserne, får jag
ödmjukast föreslå, att anslag på Stat för en så
beskaffad ProvineialMedicibeställning måtte af
Rikets Ständer beviljas; och som denne Läkare
icke lika med andra ProvincialMedici hade att
påräkna någon Stadspractik, hvilken på landet oftast
är litet lönande, anser jag anslaget böra
vara något högre, än hvad i allmänhet för ProvincialMedici
är bestämdt
Tillgång härtill
torde StatsUtskottet finna j den af Herr Cedersköld
föreslagne indragning af anslaget till
uppmuntran för Läkarevetenskapens studerande
af unga Präster; och de minskade utgifter, som
Staten kommer att vidkännas genom minskade
resekostnader för Medicolegala undersökningar och
andra Embetsresor, komma att härföre i betydlig
mon gifva ersättning. Beträffande denne
Läkares station, så skulle jag anse Ljungby
Tingsställe dertill böra utses, såsom beläget un
gefär midt uti det område hvarom nu är fråga;
men då det torde vara angeläget, att Apothek
är att tillgå å det ställe der Läkaren sig uppehåller,
bör jag jemväl nämna, att ett sådant redan
finnes jnrättadt i Vernamo inom Össbo Härad,
samt att denna Gästgifvaregård är belägen
endast lem fjerdedels väg från Vassbo och tvanne
mil från Sunnerbo Härads gräns; och det
Dea i Mardi,
39
är det med afseende härå sorn Wernamo torde
böra bestämmas till station för den ifrågavarande
ProvincialLäkaren.
Jag anhåller ödmjukast om remiss af denna
min motion till Oeconomie- och Stats-Utr
skotten.
N:o 11.
Friherre TVrangel, Henning:
Under de interessanta discussioner och Anföranden
som ägt rnm öfver landets närvarande
förlägenhet, har jag till denna stund, blott med
min uppmärksamhet följt dessa öfverläggningar,
under afvaktan af ett för min öfvertygelse tillfredsställande
förslag till afhjelpande af det onda
men sorn motionstiden lider till slut —
och, enligt mina åsigter, icke något fullständigt
system blifvit framlagdt, ehuru både Grefve Hård,
Friherre Cederström, Herr Tham med flere utbredt
ljus öfver detta ämne; så torde det icke
af Ridderskapet och Adeln synas förmätit, att
jag vågar anhålla om tillstånd att framställa en
motion, rörande industrien i allmänhet, lämpad pa
Sverige, hvars utarbetning och detaillerjag förbehåller
mig att längre fram, sedan den kor.
ta motions-terminen är förbi, inför Kiddeiskar
pet och Adeln till granskning framlägga.
Konungens nådiga skrifvelse rörande näringsfriheten,
torde göra mitt förslag öfverflö
-
4*
Deri i Martu,
digt, me» som jag icke haft tillfälle att den-»
samina genomläsa, och genom mina anmärkningar,
äfvensom andras, åsigterne må lian»
da blefvo alltför delade, så vill jag ej dröja
med framställandet af mina tankar i detta,
ämne.
Under denna synpunkt, utan att tilltro mig
inse det rätta, skall jag försöka att framställa
mina tankar i åtskilliga angelägenheter. Med den
korthet, som man bör iakttaga, för att icke
trötta Ridderskapet och Adeln, är det för mig
omöjligt att fullkomligen utveckla ämnet, men
hoppas det åtminstone kan blifvs en ledning till
något bättre — fria händer åt enskifta crediten,
till allmänhetens säkerhet och ett deraf följande
nödvändigt obetvifladt värderingssätt utgöra enligt
mm tanka delar af Statshushållningen, hvarförutan
inga författningar, huru förträffliga de
än må vara, kunna lämna tillräckelig kraft att
sätta näringsfriheten i gång,
De tvänne delarna nemligen credit-systemet
och värderings-sättet för beskattning och
inteckning har jag redan föreslagit — sättet
alt tillvägabringa resultaterna återstår.
.lag inser hvad sorn efter dessa principer af mig
bör fordras, men också lugnas jag vid åtankan,
att hos Ridderskapets och Adelns upplysta bedömande
finna undseende vid misstagen och
uppmuntran vid det nyttiga^ 50m tillfälligtvis kan
framställas.
Den l Martii.
41
N;o 12.
^Friherre Wrangel, Henning:
I en period då Statshushållningen utgör alla
Nationers föremål, och dess sanningar alltmer
och mer påkalla Regeringarnes uppmärksamhet,
så är tiden inne att sätta en gräns för
den Finska handeln, menlig för inre produetio-r
nen. Om jag intet misstager mig, ligga
gjorda tractater i vägen för dess upphörande i
närvarande ögonblick, men det hindrar icke att
Nationens allmänna önskan af dess Ombud inför
Thronen framföres, det en dylik Tractats
förnyande icke må ske, samt att tillika i underdånighet
begära underrättelse om tiden af dess
upphörande, på det Sveriges näringsidkare derefter
må kunna rätta sig, utan att den hastiga
öfvergångea verkar skada åt medborgaren.
Om någonsin något Statshushållnings-systein
skall vinna stadga i Sverige, så är det
högst nödigt, att en modifierad Tull tillåter införseln
af alla utländska produeter, för att tvinga
inrikes producenten att lemna god vara i
och med detsamma möjligheten som den upprätthåller,
för näringarna att emotstå utländska
concurencen.
N:o i3.
Friherre Wrangel, Henning:
Den Fångförings;anstalt, sotn under Riks
-
Den i Martiin
dagen 1818 blef af Ständerna antagen, har
närmat sig så vida till fullkomligheten, att färre
rymningar förmärkas, men den medför en större
kostnad, än som borde kunna förmodas, hvilken
dock kan afhjelpas, derigenom, att, i
likhet med England och Frankrike, brottslingarna
föras ihopkopplade med en kedja, som
sätter dem ur stånd att rymma, och dymedelst
kan en FångGevaldiger till häst föra flera på
en gång. Sjuka och ofärdiga borde få åka, men
inga andra. Genom detta sätt skulle äfven vinnas
vida mindre transporter, och egna angifvelser
å diktade brott.
Om den af Friherre Schöldebrand projecterade
deportation, i förening med den kostnad
som af Grefve Cronstedt blifvit uppgifven,
kan tillvägabringas samt derigenom utväg vinnas
att kunna skilja de grofva brottslingarna
från de vilseförda; uppgår för mig ett ljus af
hopp, att se sedligheten äfven genom detta medel
tilltaga, och öka Sveriges produetiva capi -  täler, medelst många armar, som nu äro Nationen
till last och ingen nytta.
N:o i4.
Friherre Wrangel, Hermings
Alltsedan Riksdagen 1812, har jag påyrkat
en till principerna förbättrad Landtmäteritaxa,
der godtycket mindre än som nu sker,
»ppgör Iiquiden. För egen del har jag inlem
-
Den i Martii.
43
nät ett project som genom Regeringens försorg
blifvit omarbetadt
men ännu icke fastställdt
annorlunda, än att man funnit för godt att fördubbla
Landtmätarnes arfvoden
hvarigenom
deras vilkor förbättrats med bibehållande af lika
felakliga principer, som de hvilka uti 1780 års
Landtmäteri-taxa finnas, och allt detta på Jordägarens
bekostnad.
Häraf tager jag mig anledning att hos Ridperskapet
och Adeln hemställa, om vi icke
skulle inbjuda de öfrige Stånden, att hos K:gl.
Majit underdånigst anhålla det ifrågavarande
project måtte blifva oss cornmuniceradt, för att
deröfver kunna disputera och vinna ett önskadt
slut på denna motion, af så mycket större vigt,
som de kostnader, hvilka äro förknippade med
en mätning, äro stora, samt dryga i mon af
Landtmätarens förmåga att sammansätta invecklade
räkningar. Som förmodligen de grunder
hvarå jag gått äro glömda; torde det tillåtas
mig att blott namna, det tunnelands-beräkningen
med vissa modificationer för olika slags belägenhet
är den princip jag ansett rättvisast, så väl vid
mätningar som delningar, renoveringar &c. &t\,
och sträck aln tagen till grund vid rågångars uppgående
m. m„ hvarigenom regndagar &c. blif.
ya uteslutne såsom omöjliga att con trollera.
N:o i5.
Friherre Jf rangel, Henning;
1 närvarande stund ~då hela Natienens upp»
4*
Den i Marsi
märksamhet är fästad på den blifvande Realisationsplanen
är det kanske icke ur sin ordning
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att alla publika fordringsägare,
hvaröfver Riksens Ständer äga disposition, böra
inställa sina lagsöknings^åtgärder intill dess Finance-Regleringen
hunnit att uppgöras.
Flera bref från Landsorterna hafva uppmanat
mig till denna motion, om hvars remitterande
till Stats- och BancoUtskottet anhålles __
och att Utskotten inom i4 dagar häröfver af.
gifva deras Utlåtande.
N:o 16.
Grefve Hård, Carl Gustafi
Ett hinder för näringarnes uppkomst och
förkofran i vårt land, anser jag vara den allmänna
bristen på en sådan dass af arbetare,
som med ett slags oberoende existsnce, kunna
vara verksamma för näringarne, utan att uteslutande
tillhöra någon. Jordbruket drifves antingen
med lejda tjenstehjon, hvilka, om de
vissa tider af året äro nödvändiga, likväl en annan
tid skulle kunna umbäras, eller ock med
arbetsbönder och torpare, som vanligen måste
vårdslösa sitt eget gårdsbruk, för att behörigen
sköta herregårdens, och ofta allt mera betungas,
i den mon detta utvidgas. — Bergshandteringen
har sina särskildte arbetare, som, alltid
mäste underhållas, men icke hela året igenom
kunna sysselsättas, Likaså har nästan hvarje
Den i Martti.
*5
större Fabriksrörelse sina egna arbetare; och
detta gör både productions- och förädlingskostnaden
drygare, än de behöfde vara, emedan dels
arbetarens underhåll den tid hans arbete icke
behöfves, faller det gjorda arbetet till last, och
dels ofta ett helt hushåll måste försörjas af den,
som begagnar arbetet af en enda.
Ett förmonligare förhållande tror jag kun.'
de beredas, om tillfälle gåfves för mindre bemedlade
personer, att med ägande rätt förvärfva
mindre possessioner, utan deltagande i de onera
och tjenstbarheter, som i allmänhet åtfölja
hemmantalet. Fråga har varit om en mera utsträckt
hemmansklyfning, men dels är denna i
sjelfva verket längre utsträckt än författningarne
hittills medgifvit och äfven längre, än de, med
en generel tillämpning kunna medgifva, och dels
blir alltid fördelningen af hemmantalets skyldigheter,
rotering, skjutsning m. m., på mindre
lotter, svår att med rättvisa verkställa; men ett
annat medel gifves, som jag nu föreslår; att
nemligen den tillåtelse, som, genom Enskiftesförfattningarne
för särskilda provinser, är lemnad
åt ägare af enskiftadt hemman, att inrätta
och anslå till och med tiondedelen af dess erhållna
jordrymd till särskilta lägenheter, hvar.
dera minst af fyra tunnlands innehåll, och att
dem till andra personer upplåta, under full ägande
rätt till evärdelig besittning, måtte utsträckas
till ägare af enstaka hemman i allmänhet,
men med mindre inskränkning, än som nu
för enskiftade hemman äger rum, så att t. ex,
från helt hemman af ett hundrade tunnelands
¥>
Den i Martil^
jordrymd finge på detta sätt abalieneras tiondedelen,
från hemman om ett hundrade femtio
tunneland femtedelen o. s, v., med iakttagande
af lika förhållande i afseende på mindre hemmansdelar,
utan skillnad på odlad eller ouppodlad
mark, blott med vilkor af hvarje lägenhets
bestämmande till minst 4 tunneland och
utsättande af någon viss årlig spannemåls-afgift
till stam-hemmanet*
Att en tryggad besittningsrätt är ett vilkor
fpr bemödandet att förvärfva, synes mig vara
afgjordt, men sådan besittnings-rätt tillerkannes
nu endast den, som har nog förmögenhet att
köpa en till visst mantal bestämd hemmansdel^
och saknas helt och hållet för den, som, i egenskap
af landtbo, torpare, eller förpantningshafvare
brukar annans jord. Dessas existence
beror af ägarnes godtfinnande, och de kunna
icke med säkerhet påräkna, att få njuta frukten
af deras använde mödor. Om deremot tjenstehjon
eller andra obemedlade personer hade
i sigte möjligheten, att, på det sätt jag föreslagit,
genom arbetsamhet och sparsamhet vinna
säker besittning på en jordlägenhet, som de
kunna förvärfva, skulle dessa egenskaper blifva
mindre sällsynta; ägtenskapen bland den lägre
Folkclassen, som nu oftast föranledas af lättsinnighet
och sedeförderf, och medföra en tillökning
i folkmängdens numerär, men icke i arbetskrafterna,
skulle gifva bättre resultater i
både moraliskt och oeconorniskt afseende; och
derigenom skulle bildas en dass af arbetare,
•lorn, utan tillräcklig sysselsättning af eget jord
-
Den I Mart i ii
4?
bruk, kunde använda sin arbetsflit till förmon
för näringar i allmänhet, utan att vid någon
viss vara bunden.
Jag anhåller att detta mitt Memorial måtte
blilva till Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet
remitterädt.
N:o 17.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning t
Sedan Friherre L. A. Mannerheims motion,
att de Brandstodsskyldige, som, för någon
del af deras åbyggnader, ville i allmänna Brandförsäkringsverket
ingå, skulle förklaras berättigade
att skilja sig ifrån de Brandstodsinrättmngar,
som 24 Cap. 5 §. ByggningaBalken, föreskrifver,
blifvit af Riksens Ständer sista Riksdag
bifallen , lärer denna Lagens allmänna föreskrift
hafva blifvit upphäfven, och Brandstodsinrättningen
upphört att såsom en barmhertighetsanstalt
anses; och vid sådant förhållande, och
sedan detta förutgådt, hemställer jag vördsammeligen
om icke, den nu mera vilkorliga tvångslagen,
som innefattas i denna föreskrift äfven
må upphäfvas. Till detta omdöme att så bör
ske, hänföres jag först deraf, att sedan, genom
stadgandet, att ovilkorligen kunna skilja sig ifrån
Brandstodsinrättningar, man nu mera icke anser
denna föreskriften om brandstod som ett Barmhertighetsverk,
tvångslagen icke synes åsyfta något
annat, an ett förmynderskap, att alla på landet,
»kola på ett eller annat sätt äga ersättnings
48
Dm i. Mars,
språk för brandskador, hvilken föreskrift synes
vara elämplig, och icke böra innebära vidsträcktare
förbindelser för Hemmansbrukare än för Husägare
i Städerne, hvilka icke af Författningar
äro ovilkorligen ålagde deras Hus brandförsäkra,
och i afseende hvarpå, på landet liksom i
städerne, icke någon inskränkning af tvång bör
äga rum; men, utom detta företer sig ett annat
skäl för upphäfvande af denna vilkorliga föreskrift,
det nemligen, att derigenom komma de
qvarblifvande i Brandstodsföreningen att, utöfver
behörig proportion, mera än förut, medi
Brandstodsersättningar betungas, då desse qvarblifvande,
måste erlägga livad på dem kommit
att utgifva, som Brandstodsföreningen frångådt,
och som, i mindre Härader i synnerhet, kan
blifva ganska betungande hvarpå så mycket mera
bör fästas afseende, som nu mera, då byggnadsämnen
blifvit dyrare, Brandskadeersättningar
uppgått till betydliga kostnader, till bevis
hvarå må nämnas, att i Åkers Socken i Söderm
manland uppgår i år Brandstodsersättningen för
en större afbränd By till g R dr Banco på hvarje
helt mantal som blifvit betydligare, i den
moll Hemmansägare hunnit flytta sig till allmänna
Brandförsäkringsverket. Med afseende
härå, och sedan sålunda Lagen i 2 4 Cap. 5 §.
ByggningaBalken förut är förändrad, föreslås
vördsammeligen, att hvar och en Hemmansägare
äfven må vara berättigad, att utan vilkor
och förbindelse att ingå i allmänna Brandförsäkringsverket,
skilja sig från allmänna Brand,
stodsföreningar, med tillkäimagifyande derom
hos
Den I Martii.
hos Landshöfdingen eller HäradsRätten; men
att, till betryggande, för större kostnader än
förut, borde de qvarblifvande i Brandstodsförening
icke komma att erlägga brandstod i annat
förhållande än till det hemmantal, hvari de förut
deltagit, så, att om t. ex. i ett Harad af 4o
mantal, 20 frångått Brandstodinrättningen, hvarje
mantal af de återstående tjugu, blott erlade
en fyrationdedel, af förut på Häradet belöpande
ersättning, och hvarvid äfven borde tilläggas^
att de sorn erhållit brandskade-ersattning, icke
blefvo beiättigade att skilja sig ifrån den inrättning,
der de en sådan förmon tillgodonjutit, åtminstone
icke förr, än de i brandstod utgifvit
det belopp, som kan svara emot den fördel de
af Brandstodsinrättningen njutit.
Jag anhåller vördsammeligen att detta anförande
till Lagutskottet remitteras.
N:o 18.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning'.
Ibland de olägenheter som Landtmanneri
får vidkännas, är den icke obetydlig, att nöd-;
gas emottaga kringvandrande personer, väl med
pass försedde, men stundom af sådan beskaffenhet,
att det dermed åsyftade ändamål icke
uppfylles. Jemte andra kringvandra Gesäller,
permitterade Soldater och Båtsmän, förpassadé
till aflägsnare provincer, de förre ofta att söka
Bil. till Ridd. 0. Ad. Fr. 2 Band. 4
5®
Den i Martil.
antagas af Mästare i någon aflägsen stad, äfvensom
de sednare att söka arbetsförtjenst, besöka
slågtingar, eller i andra ändamål, ulan att i
passet år föreskrifvet bestämdt ställe dit förpassningen
leder, tiden då den förpassade borde
ankomma till föreskrifven ort, eller vågen
sorn densamma borde färdas, hvaraf blifver en
följd, att innehafvare af sådana pass kunna verkställa
deras vandring, så långsamt och med så
mångå krokvägar de finna för godt. Landtmannen
år likväl nöjd då deras besök icke hafva
andra påföljder, ån att blott meddela desse besökande
mat och herberge, stundom äfven understöd,
och har man förbindelse åt Svenska
Nationalcaracterens godhet, att detta förpassningssått
icke oftare, ån som sker, leder till
menligare följder; men då det obestämda i förpassningar,
hvarigenom den förpassade kan fortskrida
i sin vandring så långsamt honom godt
synes, utan att någon derföre åger lägga hinder
i vågen, kan blifva vådligt för allmänna så*
kerheten, och det år af större angelägenhet att
lemna uppmärksamhet åt de gående ån åkande
resandes förpassning, tror jag icke anledning
saknas till det tillstyrkande, att i alla pass,
för gående personer, som ifrån SlottsCancelliet,
Landshöfdingesåten, ståder eller andra vederbörlige
autoriteter emanera, borde bestämdt utsättas,
jemte desiinstionsstållet, vågen som bör
följas utan rättighet till afvikande, vid ansvar,
och Gåstgifvaregårdarna till nåstintill belägna
Lån, der påskrift å passet meddelas, äfvensom,'
med beräkning af reseiid, minst 2 mil om dagen,
det torde vara lämpligt att derom meddela fö
-
Den 1 Martil.
t
reskrift; och torde till vinnande af åndamålet
så vida icke allt för mycket besvär derigenom
beredes blifva, såsom oontrollerande gagnelig!,
om förteckningar upprättades af de authoriteteter
som förpassning*!- meddela, upptagande
förpassningames innehåll, samt äfven af den
föregående sista påskriften, då passet ifrån annan
authoritet blifvit utfärdad, för att deraf kunna utröna,
huruvida föreskiifterne blifvit behörigen
iakt tagne.
Jag anhåller vördsammeligen afl detta anförande
må till Oeconomie- och BesvårsUtskottet
remitteras.
N:o ig.
Herr König, Jokan A.'.
Vid alla Riksdagar har det visserligen Varit
Bevillningsutskottets berömliga omsorg och
bemödande att på säkra grunder fördela beskattningen.
I sista Bevillningsstadgan har det
dock håndt att en högre afgift blifvit ålagd för
utsatte capitaler, som icke äro intecknade, S.n
för dern som äro det. Då likväl det år en
stor förmon att hafva sitt capital försäkrad t genom
inteckning, i stället att andra utestående
capitaler kunna vara underkastade många tillfälligheter
till långifvarens osäkerhet, hemstålles
ödmjukast att den omständigheten måtte med
Höglofl. Ridderskapefs och Adeina bifall till
Bevillningsutskottets handläggning vid förestående
Bevillningsstadga, remitteras, att en helt
omvänd ordning malte iakttagas och således
52
Den i .liars.
den afgift, sorn i sista BerillningsFörordningen
år ålagd oiiitecknäde eapitaier blifva ålagd de
intecknade, och de lörre för framtiden njuta
den lindring i afgift, sorn de infecknade genom
samma stadga åtnjutit sedan sista Riksdag. Hvar
och en torde anse detta så billigt, att jag icke
tror mig fela då jåg ödmjukast hos Högvålborne
Herr Grefven och LandtMarskalken saint
Uöglriflige Ridderskapet och Adeln anhåller
att detta Memorial till vederbörligt Utskott
måtte remitteras.
20.
Herr Königh Johan A.'.
Långe nog har man vid de olika tillfålleri
och stållen då mått, mål och vigt nyttjast, blifvit
gåckad genom deras olikhet, dels på särskildta
platser eller verk, dels för olika varor,
aå att den ene eller andre ofta icke vetat om
honom skett rått eller ej. Det år vål att ett
sådant förlitande gifves medborgare emellan,
att misstroende icke åger rum; men det år bättre
att en sådan tydlighet gifves, att alla begripa
förhållandet och att ingeri orätt kan ske. Nu
år det annorlunda. Hvad kan ock vara orimligare,
ån att det finnes tvenne tal, som kallas
aooo, eller att 1200 skall stundom kallas 1000;
att 25 marker skola heta ett Lispund, då likväl
detta aldrig består af mera ån 20 marker; och
att Skeppundet på olika stållen och för olik*
varor har olika innehåll? Så många skiljaktiga
vigter finnas nu, att den yttersta redighet bé^
Deri i M'U't/r\
53’
höfves för alt ej confnnderasj och ulan annan
gillig orsak än vanan, har man bibehållit en annan
vigt för Stap.elståderne, en annan för Uppsl
åderne; äfvensom vid Järnbruken en olika vigt
eiler beräkning för Malm, Tackjern och Stångjern,
samt Annu en annan för Victualievaror,
då likväl allt kan och synes böra vågas efter
enahanda grund, så att köpare och säljare lika
begripa beräkningen.
En Comittée var i mångå år förordnad att
utreda detta ämne, der likväl hela saken hjerpes
genom en enda befallning, att icke annan
vigt eller beråkningssått må på något ställe
^ller för någon vara nyttjas, än en och densamma.
Huruvida måtten,, målen och vigterne böra
indelas i decimaler eller förblifva sådane de
nu af Allmänheten brukas, och hvad vigterne
angår år genom den så kallade Betsmannen
allmännast, understålles i ödmjukhet närmare
pröfning. Ehvad härom förordnas, är ändamålet
vunnit blott ett och samma mått, mål och
vigt komma att gälla öfverallt i Riket och i
all slags handel. Att mången, sorn nu invant
sig vid gamla bruket, skall i början finna sig
besvärad, år väl, onekligt; men snart skall detta
förgå, och ingen skall gifvas, sorn icke efter
någon tid skall finna förändringen eller rättelsen
lika god, som den verkligen år behöflig till
upphåfvande af oreda. Det lilla motskålet att
Allmänheten nu har sina målkårl och vigter
annorlunda indelta, ån kanske vid förändringen,
54
Dea i Martii,
kan finnas redigast, är för svagt ätt motverka;
ty snart och för ringa kostnad får man dera
ändrade och omjustersde, hvilken förrättning
dessutom år Landtmåtarne åjagri mot ringa afgift
samt för öfrigt bör i alla Salubudar årligen
iakttagas. Men då fördelandet i fjerde- åttonde-
och i6;dedelar o. s. v. torde förefalla lika
lått som i decimaler och icke så snart förfaller
i brutna tal eller så kallade Bråk, saint nu år
allmännast, torde allt, eller så vål vigterne sora
måtten och målen dervid kunna förblifva; och
för redighets skull allfr så kallade öfvermålskappar
vid ali mätning försvinna. Saken beror
blott på ett förordnande om lika förhållande
öfver allt.
Man skall vål säkerligen rörande Jernvigten
finanda, att inrättningen i Bergslagerne nu år
sådan* att jernet* enligt talesättet, arbeter sig
sjelft, hvarmed lärer förstås, att det qvantum
mahn, som der kallas ett Skeppund, skall
innehålla så manga Lispund eller så stor öfvervigt,
att hela afbrånningen vid Tackjernstillverkningen
kan afråknas, och ett så kalladt
Skeppund Tackjern erhållas ur del qvantum som
med sin öfvervigt kallats ett Skeppund malm,
samt vidare och på samma sått ett Skeppund
Stångjern utaf hvad som anses för ett Skeppund
Tackjern, så att når man vet huru mänga så
kallade Skeppund malm man har, vet man ock
huru många Skeppund jern man kan påräkna
sig äga. Jag medger vigheten häraf; men intet
Bruk lärer åga så okunnig betjening, att
den ej kari uträkna dei ändrade och proportion
Den I Martil.
55
nelia förhållandet, samt Patronen sjelf, utan egen
möda, lå lika rigtig kännedom om hvad han
åger. Invändningen måste ock icke vara så betydlig,
emedan malmens förhållande år under-*-  kastad mycken olikhet genom dess iner eller
mindre rikhaltighet: och uträkningen år lätt
gjord, hålst följden blott blefve ,en proportionerad
minskning i priset för Mahnskeppundet,
når det innehölle mindre vigt eller verkligt
värde. Men om emot förmodan en rubbning i
vägningssåttet möjligen vore för Bergslagerns
otjenlig i det ht la eller hvad Malmen och Tackjernet
angår, synes dock den ändring vara högst
behöflig för hela Allmänheten, att ett Skeppund
Stångjern och. allt Manufactnrsmide, åtminstone
när det såljes eller afgår från Bruket, beräknas
på lika sätt och till lika mångå Lispund och
Marker, sorn ett annat eller Victualievigts Skep.
pamf eiler den vigt, som i allmän handel och
vandel år eller kan blifva bestämd. Om en
dubbel uträkning blefve häraf en följd förBruksbetjeningen;
rörer den och endast dem, hvars
kunskap och öfning skall härvid lätt reda sig;
och hela Allmänheten, som ej åger samma
upplysning i Räknekonsten, skall härvid vinna
en betydlig förmån i det den då kände vigten
gf hvad han köpte och kunde se oin möjligen
ett misstag eller orättvisa skett.
Om hela förändringen i nåder 01 befalles.
att taga sin början med nästa Nyår, efter hvilken
tid intet annat mått, mål eller vigt bör i
någon handel få nyttjas, ån den som nu blifver
påbjuden, skall hvar och en dessförinnan
Den i Martii.
hinna anskaffa sig nödiga mått, mål och vigt?»!,
i fall, emot förmodan de nu, så vål för våta’
som torra varor, allmänt i handel brukliga måtten
, målen och vigten med dess nu varande
indelning icke skulle kunna fastställas, och hela
oredan således på en gång försvinna genom enhet
och likhet öfverallt.
Något mera eller flera omständigheter be~
höfvas icke, ån ett allmänt gällande Påbud nied
»trångt förbud mot alla afsteg derifrån, om
hvilkets utfärdande jag i ödmjukhet vågar föreslå
att Riksens Höglollige Ständer ofördröjligen
hos Kongl. Maj:t i underdådighet anhålla
sedan saken, blott för grunderne till måttens,
målens och vigternes indelande, varit till OeconomieUtskottets
skyndsamma utredande remitteradt.
N:e 2.1,.
Herr Konig, Johan A.'.
I ett tidehvarf då Litteraturen vunnit en
sådan tillväxt att större Verk i flera lårdomsgrenar
utkomma, och då ordning äfven i de
minsta delar åsyftas, torde det tillåtas att väcka
uppmärksamheten på en sak, som ej mindre
kan i sin mon vara gagnelig, ån ländande till
Verkens prydlighet, men egentligen rörer stadgande
för ett af vårt Lands mindre Manufacturlnrättningar,
nemligen Pappersbruken. Man
har sett desse ej allenast i myckenhet ökas, utan
ock deras tillverkningar så i godhet tilltaga,
Pen i Martil.
v
-
att både våra bok- och kopparpråssar kunnat
af dem nöjaktigt förses med vackra papperssorter.
Det gör likväl för alla utgifvare af
större verk och i synnerhet af arbeten, sorn
långvarigt fortsåttas eller som, bestämda till
flera deiar, icke hastigare ån på flera är kunna
utkomma, en stor olägenhet, att papperets storlek
nästan vid hvarje Bruk år olika. Man liar
stundom sett höcker utgifvas, sorn till en ny
del måst åtnöjas med annat format ån i de föregående,
och våra Collegiers archi ver intyga
huru i deras tjocka volumer förekomma oformligt
olika storlekar af papper, hvilket gör boken
ej blott mera ful och svårare att inbinda, utan
ock obeqvämare att handtera och genomleta.
Det vore derföre, en tjenlig sak om vissa storlekar
för papper blefvo föreskrifna, Af hvarje
papperssort barde dock tillverkas till alla de
storlekar, som komma att blifva bestämda, så
att den sorn vill hafva mera fint och mera hvitt
papper, men af enahanda storlek med Het gröfre,
alltid kan finna tillgång, och papperets god.
het eljer vackerhet ej bindas till viss form, utau
fås af alla storlekarne, hvilket förmodligen
kunde för vanliga behofven inskränkas till 4
slag och bestämmas för en sort eller nu vanliga
skrif- och concept-papperet till 17 tums
längd med 14 tums bredd för hela arket; för
en sort eller nu vanliga post- och bref-papperet
till 22 tums längd med 17 tums bredd; för
en sort eller så kallade regal-papperet till 24
tums längd med 19 tums bredd och åter för en
sort eller imperial-papperet 3o tums längd med
22 tums bredd. De äijnu större slagen nyttjas
58
Den i Mars.
gå sällan, åtminstone icke allmänt eller till böc.
ker, räkenskaper eller andra vanliga behof, utan
någon enda gång tili chartor och kopparstick,
då också särskildt tjocklek erfordras, sä att ett
visst mått icke behöfde för dem föreskrifvas,
helst sådane sorter icke vid hvarje Pappersbruk
hvarken sökas eiler tillverkas, utan hvar och en
som behöfver dem, lärer få beställa sitt erforderliga
qvantum å de Bruk, der de kunna fås.
Men nödigt blefve, såsom redan ofvan förs
år nåmndt, att alla slig af papper, både tryck-,
concept- och skrif-papper, samt ånna finare,
til! verkas af enahanda storlekar, så att allmänt
och vid alla Bruk kunde finnas af alla
desse redan allmännare eller allmänna blifvande
slagen. Förlägenheten att få papper af lika
storlek till manuscripters eller tryckta verks
fortsättningar skulle då försvinna, äfvensom att
i Coilegiernes stora voiumer hafva ån ett litet
och ån ett stort ark.
Men en anstalt, som i sammanhang härmed
får i ödmjukhet nämnas och som vördsammeligen
amnåles att i alla fal! blifva vidtagen, år
att allt ståmpladt papper elter så källod Chartte
Sigilla itc skall vara lika stort och skurit till precist
lika storlek efter ett visst föreskrifvit mått,
som i ödmjukhet föreslås till i5 tums höjd och
8 tums bredd för vikta arket eller halfarks storlek.
Detta år af vigt för alla rättsökande: oell
hemstålies derföre till Högvålborne Herr Grefven
och Landt Marskalken och Högloflig*? Ridderskapets
och Adelns ompröfvande, med anhållan
att detta Memorial matie de öfrige Ra
-
Deli 1 Marti i.
59
spective RiksStånden meddelas, saint i händelse
af bifall, en underdånig begäran bos Kongl.
Majit genast anmälas om utfärdande af författning
i förenämnde tvånne ämnen, af hvilka det
första befrämjar en viss ordning, oell det senare
länder till ett rättvist behandlande af Svenska
Allmänheten, sorn nu ofta, kanske blott genom
en Bokbindares hårda beskärning af papperet,
får ena gången mindre ståmpiadt papper,
andra gången större; hvarföre också ett högt
vite borde utsättas för minskning i det mått,
som för ståmpiadt papper komme att föreskrifvas.
N;o 22,
Herr Konig, Johan A, i
Ingen tvifvel år att ju i ett land, der för
uppsigten öfver rättvisans skipande finnas både
Justitias-Cantzler och JustiticE-Ombudsman, på
allt sätt vakas öfver allt hvad dertill hörer; och
då ingen Domare tillsättes utan i Siats-Rådet,
der äfven flere af Rikets kunnigaste lagfarna
män, lika kände för oväld sorn oegennytta, åro
Ledamöter, år otvifvelaktig?, att ingen annan
kommer atti såsom Ordinarius intaga Domaresäte,
ån personer, som med mogna insigter förena
rättrådighet, samvete och dygd. Derpå beror
oek Folkets vål och timliga välfärd. Men
om detta vigtiga ändamål skall vinnas, år nödvändigt,
att de som sålunda blifvit af Ofverheten
utnämnde och hvilka likasom i dess ställe skipa
rättvisan, sjelfve göra sia syssla och icke utöfva
6o
Dm i Martil,
den genom viesner, hvilka hvarken kunna för^
mödås lika kunnige eller åro lika förbundne
och måne att i Orten förtjena det vittsord om
ovåld och rättvisa, som ordinarie Domaren. Det
år derföre ett verkligt brott i Lagskipningen,
att ganska ofta och utan särdeles nödvändighet
extra Domare intaga Doraare-såtet: ofta ynglingar,
sorn nyss intrådt i Auscultantskaran i någon
Kongl. HofRått och börjat sin Skrifvare-förrättning
hos Häradshöfdingen. Om deras befattning
vore på ordinarie Domarens ansvar,
skulle en större säkerhet vara att ingen annan
af honom föreslogs till hans vicarius, ån Hen,
om hvars utmärkta skicklighet och rättrådiga
tänkesätt han vore fullt öfverlygad eller hvars
omdömen han finge styra. Men så snart han
utverkat Kongl. HofRättens förordnande, år ordinarie
Domaren fri från allt ansvar för ehvad
dom som utfaller och ehvad vicarien företager.
Till mognares besinnande får derföre nu den
fråga i Ödmjukhet väckas, om icke några mått
och steg kunde vidtagas, att en ordinarie Domare
icke må utan de ytterst tvingande omständigheter
kunna utöfva sin syssla genom andra,
utan ansvar och utan förbindelse.
Jag får derföre hos Högvälborne Herr
Grefven och Landt-Marskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln anhålla att detta Me*
anorial till Lagutskottet måtte remitteras.
N:o 23.
Herr Konig, Johan A.:
Bland de syftemål, hvartill vid alla pålagor;
Den i Martil.
6l
stråfvats, år visserligen en lika fördelning, så
att desse må i lika nion trycka, och den ene
medborgaren icke mera ån den andra betungas.
En orättvisa uppstår eljest, sorn väcker
afund och derefter håmdelust eller hågen att
vid annat tillfälle få kasta en annan börda på
den som förut njutit lättnad, ån mera på den
som varit drif-fjåder eller bidragande till hans
betungande. Så böra ock alla lika deltaga i
kostnaderiie till Landets försvar, och ej deri eha
mer än den andra vara underkastad att genom
olyckan eller andras vårdslöshet lida drygare
känning. Lika orätt, sorn hardt år det
derföre att den Rote eller Rusthåll, som under
ett krig och sedan utrustningen dertill blifvit
vederbörligen besörjd, mister sin karl eller
häst, skall på sin enskilta kostnad anskaffa en
annan. Exempel gifvas att en och samma Rote
eller Rusthåll måst under ett krig uppsätta 2
karlar eller 2 hästar, då deremot andre fått
sina tillbaka ur kriget, friska, helbregda och
tjenstbara. Hvarföre skall en sådan olikhet vara
möjlig, som ofta till den grad förtryckt den o
lycklige, att han mäst sålja sitt hemman, af oförmåga
att utgöra rustningen. Ej endast billigheten,
utan också rättvisan bjuder, att når en
Rote eller Rusthåll till ett krig vederbörligen
fullgjort hela sin utrustning, och öfverlemnat
den, vare sig karl eller häst, eller bägge, jemte
tillhörande mundering, så skall Kronan vara för
alla under kriget timade förluster och påkostningar
ansvarig samt vid krigets slut återlemna
till Rusthållet eller Roten, alltsammans i lika
godt stånd sorn det emottogs. Oå alla aadr»
6*
Dm x Martti.
kostnader under och för ett krig bestridas af
StatsCassan eiler komma hela Nationen till last,
är det orättvist att hittills annorlunda förhållits
med berörde utrustning; hvarföre en rättelse i
denna delen ödmjukast föreslås och att alla under
ett krig timende förluster och omkostnader
så vål till ersättande af karl elier hast, sorn till
munderings återskaffande eller reparerande, eller
med ett ord alla under kriget och för dess skull
tillgörande kostnader, böra af Statens Cassör
bestridas. Men på det en rättvisa älven å andra
sidan må iakttagas, och hemmanen icke just
genom kriget åtnjuta enskilt fördel, hemstålles
tillika, alt om kriget skulle räcka längre ån ett
år, hvarunder Roten eller Rusthållet på föi’eliåmnde
grund blir fritt från all kostnad för sin
kneckt, bör en viss afgift för hvarje påföljande
krigsår betalas, hvilken för hvarje Rusthåll synes
kunna blifva 5o Riksdaler Banco, men för
hvarje Soldatrote blott 25 Riksdaler, och för
hvarje Båtsmansrote 20 Riksdaler.
Saken är lika rättvis och billig som vigtig,
och rörer vårt Fäderneslands fastaste stöd,
landtbruket eller jorden, och jag begär derföre
i ödmjukhet hos Högvålborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln att detta Memorial till vederbörligt
Utskott måtte remitteras.
N:0 24.
Herr Ehrenborg, Casper:
Uppå våckt fråga af några bland Lands
-
Ben i Martil,
*3
Kammererarne i Riket om förbättring i deraa
lönevilkor, har Högloft. StatsUtskottet, i anledning
af erhållen remiss, vål i allmänhet afstyrkt
bifall till berörde ansökning, rnen likväl föreslagit,
att ved till LandsContoiren skulle af Krös
nan bestås.
Som någon dylik fråga icke blifvit vackt
för LandsCancellien och LandtRånterierne, men
anslaget år för dem lika behöfligt, som för
LandsContoiren, får jag åran härmed föreslå,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln, i förening
med sine MedSfånder täcktes godkänna vederbörande
Embetsmåns rättighet, att få dessa sine
Embetsrum under vintermånaderne med ved försedda,
utan någon sin enskilta kostnad, och det
antingen genom anslag af Kronans ränteved, der
sådan finnes, genom utsyning SfKrönans Parker
och Allmänningar, der sådane åro närbelågne,
i hvilket fall likväl vedens upphuggning och
transport torde få af Kronans medel bekostas,
eller, i brist af allt detta, genom uppköp af det
erforderliga vedbeloppet å allmän EntreprenadÅuction,
sedan samma belopp förut blifvit i vederbörlig
ordning bestämd till vissa famnar för
hvarje Embetsrum.
Om remiss af detta Memorial till StatsUt”
skottet anhåller jag ödmjukast.
Herr Ehrenborg, Casper:
Då Kongl. Förordningen om iateckq^ig i
64
Den. i Martti,
f»»t Egendom af den 15 Julii 1818, torde, i
afseende på underlättandet af de athandlingar,
för hvilka inteckning tjenar till säkerhet, komma
att i vissa delar undergå förändring, utber
jag mig att få fästa Högloft. Ridderskapets och
Adeins uppmärksamhet å behofvet af ett st dgande,
rörande rättighet för den, som å Utmätnings-
eller ConeursAuction inköper fast egendom,
att få, sedan kÖoeskillingen blifvit erlagd
Egendomen befriad från alla köpeskillingens belopp
Öfverstigande gravationer.
Denna rättighet har af åtskilliga Domstolar
blifvit ifiågasatt, på den grund, att 24 §. i
högstberörde Förordning omförmåler skuldebref»
företeende hos Rätten, med bevis om dess
infriande, såsom vilkor för intecknings dödande,
men hvilket vilkor köpare vid ofvännåmnde
tillfällen icke varit i tillfälle fullgöra, i afseende
på sädane i den köpte egendomen intecknade
skuldebref, till hvilkas infriande köpeskillingen,
såsom understigande inteckningarnes sammanräknade
belopp, i anseende till äldre inteckningsh-fvares
eller andra fordringsägares förmonsrått
icke lemnat tillgång, men hvilka förbindelser
Borgenärerne ändock kunna vägra att
återställa, såsom berättigade att derföre hålla
sig till Gåldenårens öfriga egendom eller ock
till hans person.
Då likväl emot en köpares af fast egendom
skyldighet, att köpeskilligen derföre erlägga,
måste svara han» rättighet att af samma
egen
-
Dm x Martti.
65
egendom komma i full laglig ägo och besittning,
men hvilken likväl i betydlig trion inskiänkes,
om, vid dess antingen föryttrande eller belåning,
äldre inteckningar ligga i vågen, saint det måste
vara gifvet, att i och med detsamma som
en concurs- eller utmåtnings-auction, hvarigenom
egendom blifvit försåld tinder inteckningarnes
belopp, vinner laga kraft, Borgenåierne
upphöra att hafva fortfarande rått till egendomen,
i afseende på den del af berörde belopp,
som icke af köpeskillingen kunnat utgå; så lår
jag äran föreslå följande tillägg till berörde 2't
Då fast egendom .blifver i Concurs, eiler å
utmåtnings-auction försåld, och köparen behörigen
styrker, att aucti.onen vunnit laga kraft,
samt att han köpeskillingen erlagt; varda alla
inteckningar i den fastighet dödade, ändock att
de skulle öfverstiga det belopp, som köpeskillingen
utgör.
Enär det likväl år angeläget, att icke innehafvare
af sådane inteckningar, efter det intecknings-såkerheten
för fordringarna såmedelst
upphört, kunna få tillfälle öfverlåta dem på andre,
som deri kunna tro sig äga säkerhet, torde
det böra fästas ej allenast vid Konungens Befäl
Iningshaf vandes åliggande, att å alla skuldsedlar,
som vid utmåtnings-auction eller deraf
följande liquidation företes, terkna om och i
hvad mon innehafvaren blifvit af köpeskillingen
godtgjord, utan ock vid Domarens, att om inteckningars
dödande, i de foll dä det ej verk
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. 2 Band, 5
6b
Den i Martil.
ställes på grund af infriadt och Rätten företedt
skuldebref, låta underrättelse i Allmänna
Tidningarne inflyta.
Om remiss af detta Memorial till Lagutskottet
anhåller jag ödmjukast.
N:o 26.
Herr Montgommerie, Cederhjelm Josias:
Då jag1 nu för första gången höjer min
röst i detta aktningsvärda Samfund, vågar jag
utbedja mig Högloflige Ridderskapets och Adeln
öfverseende med de möjligen förefallande
bristerne i mitt framställnings-sått. Uppmuntrad
af den tanken, att det år för kamraters
väl jag talar, skall jag alltid äga den tillfredsställelsen,
att om jag äfven ej skulle lyckas i
mina önskningar, de alltid hårflutit af goda af
sigter.
Når Arméens löner sednaste gången reg.
lerades och ökades, erhöll Wermlands FåltJågareRegemente
äfven tillökning i sina löner,
men blefvo dervid något vanlottade, så att ej
allenast den reguliera Arméen, utan äfven Bevårings-Corpserne
äga vida bättre lönevilkorj
Ödmjukast skulle jag derföre önska, att Befälet
vid Kongl. Wermlands Fältjägare måtte
komma i åtnjutande af samma löne_förmoner,
sorn BevåringsCorpserne; hälst ehuru obetydlig,
vi dock hafva någon tjenstgöring mellfth
exercice-tiden.
Setjan en Ledamot af Vålloflige Borgare
-
Den i r Martil.
5?
Ståndet,* äfven behjertat FältJägarens beklagansvärda
ställning i förhållande till den öfrige arméen;
är det som jag utan att frukta beskyllas
för ensidighet, eller att med ogrundad klagan
upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
tid, tar mig friheten göra en kort skildring
af FältJägarens belägenhet. Anvärfd för den
obétydliga summan af i5 Riksdaler på sex års
tid; äger han i årlig lön 8 Riksdaler, af hvilka
penningar han likväl skall föda sig på i4 dagars
Regements-möte, samt marchen dit och
derifrån, hvaraf följer, att öfverskottet blir litet
eller intet; från äldre tider har äfven detta årliga
anslag ej kallats för lön, utan för möteskost.
Frihet från Krono-utskylders erläggande
är således nästan den enda förmon Fältjägaren
af Staten åtnjuter. Och mot denna lilla förmon,
skall han alltid vara färdig för Fäderneslandets
tjenst våga lif och lemmar, ännu lycklig
om han i striden förlorar det förra; alldeles
olycklig om den fiendtliga kulan endast borttager
en arm eller ett ben, ty då, återkommen
till sin hemort, der inga förhållanden trygga
dess framtid, återstår för honom ej annat än
anlita medmenniskors medlidande, ett öde, erkännom
det . mine Herrar, sorn måtte vara grufligt
för den, som endast ledd af äran och fosterlandskärleken
med vanligt Svenskt mannamod,
gatt farorna och döden till mötes. Med hvad
en värd Talare för några dagar sedan här yttrat,
inser jag att tanken af ett dylikt öde, kan
injaga fruktan, en känsla som alltid varit och
alltid bör varu okänd för Svenska krigaren.
Den i Marlii.
Att något förbättra FältJägarens vilkor vågar
jag i ödmjukhet föreslå:
1) Eri minst fördubblad, värfnings-sunima,
2) Åtnjutande af tractamente under marehen
till oell från Regementsmötet, hvartill kan
räknas 8 dagar, nemligen; fyra till ditmarchen
och lika många till hemmarchen.
3) Antingen contant aflöning eller portion
in natura under mötestiden.
Någon anledning att drista begära de nu
föreslagne bättre vilkor för Fält-Jägaren , torde
kunna hämtas af följande uppgift. Af hela reguliera
arméen tror jag ej något Regemente så
litet betungar Staten som Wermlands Fältjägare.
För en summa af icke fulla 5o,ooo R:dr,
är en Öfverste, tvänne Majorer, en RegementsQvartermästare,
tvänne Adjutanter, en Regementspastor,
en Auditeur, en Regementsläkare,
2 4,C'ompagnie0fficerare, en ringare Stab af 9
personer, samt 00 Underofficerare aflönade och
j 2 Trumslagare jemte 600 man Corporaler och
Fältjagare, aflönte, beklädde, bevärade och i
fullt tjenstbar!: stånd Om man från förenämn- *
de summa afdrager circa 10,000 Riksdaler till
Refälets löner, återstå 20,000 Riksdaler att fördela
på boo man, hvaraf följer det resultat, att
hvarje Fältjägare kostar Staten 35 Riksdaler 16
sk. vitt jag ej på runstycket uträknat alla summor,
är för att ej med onödiga detailler upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid.
Den i Martil,
69
Då jag nämnt ett Memorial uppläst i Välloflige
BorgareStåndet; är jag skyldig förklara,
att de fleste uppgifterne deruti äro mindre grundade,
någre öfverdrifne. Att: Carlstads Borgerskap
så strängt ifra mot FältJägarne förundrar
mig så mycket mera, som så väl Herrar Handlande,
som Handtverkare-classen betydligt förtjena
på Regementet, ja flere tusende Riksdaler
årligen. Äfven vill jag återkalla i Carlstads innevånares
minne, att vid den eldsvåda som förliden
vår hotade att förstöra Staden, var det isynnerhet
FältJägarne, som med det förakt de
alltid visa för faror ne, med den oförskräckthet,
hvarför de äro kände, hindrade de härjande lågorne
att utbreda sin förstörelse. Detta erkän_
des då af llere aktningsvärde bland Carlstads
innevånare; men gjorda tjenster glömmas lätt,
då deremot den obetydligaste oförrätt med nog
grannhet i minnet förvaras.
Ehuru ännu ganska mycket återstod, att säga
i detta ämne, vågar jag ej längre upptaga Högloll.
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid; utan
får endast hos Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken anhålla att denna min vördsamma
motion må blifva till vederbörligt Utskott
remitterad.
N;o 27.
Herr Sabelfeldt, Zacharias Johan:
Då man hört Allmänhetens röst och tonen
Jo
Den i Martti,
hos allt tänkande hederligt Folk så länge stämd
emot det nedriga och högst skadliga procenteri,
som i Hufvudstaden utöfvas, och älven derifrån
utbredt sig till Landsorterne, särdeles de södra,
och hvarigenom så mången hederlig men behöfvande
man och dess familj genom öfverdrifna
räntor, deri noden för momenten tvingat honom
att ingå vid omöjligheten att få låna mot
lindrig ränta, bringats på obestånd och förderf,
jemte det, till stagnation i all handel och rörel,
se, stora penninge-capitaler derutur försvunnit
och hållas i beredskap för procenteri, hvartill
både Svenskar och Judar nyttjas såsom Agenter
emot 2 procents provision, samt när man,
allt detta oaktadt, sett flere Riksdagar framlöpa,
utan att någon bom sökt sättas emot desse
föraktlige och i samhället skadlige menniskors
oförskämda vinningslystnad och blodsugeri, skulle
man i hast kunna falla på den tankan, som vo^
re detta onda ohjelpligt
och inga lagar möj
lige
mot en så kräftartad sjukdom.
Det förhåller sig likväl icke så. Med förbättrade
Lagar kan allt uträttas, men förutan
dem intet
och detta, med så stora steg till
tagande
onda, skall, omotadt, sluteligen förderfva
hela Nationen.
Man har sett handskrifne, till sedelhafvaren
eller viss man och ordres ställde invisningar,
eller så kallade assignat!oner, som understiga
100 Riksdaler Banco summa, genom K:gl.
Förordningen den i5 Julii 1818, förbjudas, såsom
skadliga i allmänna rörelsen; ehuru denna
Den i Martti;
7»
skada visst ej är allmänneligen bekant, och säkert
mindre förderflig än procenteriet. Men vid
denna räfst liar man öfverhalkat skuldsedlar till
innehafvaren eller viss man och ordres, utan att
någon allvarlig vilja låtit förmärka sig till utrotande
af dem, som likväl äro mångfaldigt skadligare
än små assignationer och en rot till allt
ondt, emedan dessa sedlar just äro den grundval,
hvarpå procentarena uppfördt sina afgudatempel
och feta altaren, hvilka det nu en gång
måtte vara hög tid att, liksom guldkalfyen, omkullstörta.
Jag har sagt, att en Lag emot detta onda
är möjelig. Det åligger mig också då, att underställa
ett utkast dertill.
Af hvad redan
nämnt är förstås af sig sjelf:
1) Att alle skuldsedlar till innehafvaren els
ler viss man och ordres böra förbjudas vid förlust
af den summa, hvarå de lyda, och befrielse
för utgifvaren från all betalnings-skyldighet der»
före.
2) Att inga andra skuld-sedlar skola vara
gällande oell medföra förbindelse till betalning,
än de som rakt äro ställde till viss man, och
bevittnade af tvänne på en gång närvarande ojäfvige
vittnen, som sjelfve räknat och tillställt
full valuta åt låntagaren, samt under edsförpligtelse
derom bevittnat skuldsedlen.
5) Att, till befordrande af vighet i rörelsen,
desse sedlar få transporteras man och man emellan,
72
Den I Martti.
nied skyldighet likväl för hvarje transporteur,
att, til! förekommande af missbruk och i afseende
på nödiga upplysningar vid möjligen förekommande
tvister, tydligen utsätta hela sitt namn
derå och på hvem transporten göres, samt tiden
dertill.
4) Att då för slike sedlar lagsökning måste
anställas, primitiva långifvaren skal! vara skyldig
att edeligen bekräfta , det lian icke, sedan han
anmodades om lånet och innan reversen i vittnens
närvaro undertecknades, i förhand emot*
tagit någon discretion för sin beredvillighet att
tjena, eller efter det sedeln utgafs och bevittnades,
samt innan han transporterades, under
någon sorts titel och förevändning i raport på
lånet, emottagit någre å skuldsedlen icke afskrifne
penningar eller varor i stället för högre
Jänta, och hvarförinnan skuldebrefvet ej får
domfastas, örn ock låntagaren, tvungen af hemliga
orsaker, skulle dertill vilja sitt samtycke
lemnå eller slik ed eftergifva.
5) Att om långifvaren åt slik ed bruste,
lantagaren skulle' vara fri för betalningen, samt
sökanden berättigad, att vända sin talan emot
första långifvaren, sorn utan ali tids utdrägt
skulle vara skyldig att honom godtgöra.
6) Att handfångne penninge-försträekningar
utan skuldsedlar, likaledes böra ske i vittnens
närvaro, och låntagarens blotta, möjligen honom
aftvungna erkännande efteråt af erhållen full
penninge-valuta, till förekommande af missbruk
Den i Martn.
73
och hemligt prejeri, ej göra tillfyllest i laga
väg.
7) Att då skuldsedlar gifvas för borgade
varor, sådant i sedeln bör utsättas, äfvensom å
räkningen antecknas, samt af tvänne vittnen bestyrkas;
och om desse ej sett gäldenären emottaga
slik full varu-valuta fordringsägaren vara
ovilkorligen skyldig, att, vid den Domstol der
han bor och sitt hemvist äger, edeligen bekräfta
räkningens riktighet, och att den, hvarken till
persedlar är diktad, eller till pris högré än det,
sorn var gångbart då handeln gjordes m. m.
Det vore ock i öfrigt tillönskandes, att någon
sådan ändring i våra Lagar kunde äga rum,
som i skuldfordrings-mål alldeles utplånade Bysättning,
då NB. gäldenären ej förhållet sig
bedrägligt; ty att vara fattig är ej något brott.
En skuldsedel innefattar nu liksom ett köp
om personen ett salu af dess frihet i brist af
betalning. Sådant har en alltför stark smak af
slafhandel för att hos oss längre böra talas; och
jag tror ej att Sverige skulle vanhedras af förfiningen,
att vara den förste bland Europas Stater,
som afskaffa! och utplånat denna, den aldra
sista qvarlefva af lif-egenskapen och slafveriet.
Det är i sanning rysvärd! att påtänka, det
fordringsägare gifvas, som utan ringaste hopp
att genom denna hårda medfart kunna vinna sin
betalning, likviil af harm och hämnd och med
egen ytterligare depence, låta sin, genom revers
kopta gäldenär, ofta hela sin återstående
lifstid långsamt aftyna och försmägta i fängelse,
74
Den i Martii»
skilj(1 från hustru och barn, som förut blifvit
afpantade allt.
Skäligen tyckes det dock böra göra tillfyllest
för långifvarens harin, att vid bristande betalning
äga frihet, att i Allmänna Tidningar få
annoncera, att hans gäldenär vore oförmögen
att betala, och att man borde akta sig att med
honom ingå i penninge-nogocer,- men efter en
sådan tagen hämnd skulle fordrings-ägaren också
ej äga något vidare anspråk på gäldenären,
utan denne befrias från ali betalnings-skyldighet,
ehvad framtida förbättring han ock i sina
omständigheter genom arf, testamente eller gåfva
m. m. erhålla kunde.
Härigenom torde ock en civil eller militair
gäldbunden hederlig man, som fordom genom
bysättning äfventyrat både tjenst och timmelig
välfärd oftast i sina unga och bästa år, hädanefter
kunna undgå detta hårda öde, då esprit
de Corps ej fordrade ett sådant o iler för en obetydlig,
ej så djupt sårande annonce i Tidningarne.
Jag hör väl likasom flere inkast göras emot
olägenheten af en slik författning, men detta
onda försvinner genom vanan, utan att efter
sig lemna skadliga följder för Samhället, och
bör för ingen del afskräcka, vid betraktande af
de vida öfverstigande stora fördelar, som deraf
ofelbart skola blifva att förvänta, då derigenom
vägen i det närmaste skall tillbommas för allt
procenteri, eller åtminstone så besås med tistel
Dea i Martu,
75
och törnenj att få derpå skola vilja försöka att
smyga sig fram, vid åtankan och saknaden
af den förra så blomsterbeströ dd a beqväma
banan.
För ett lån på 5oo R:dr i tre månader
med säker borgen nöjer sig procentaren sällan
utan afdrag af ."io R:dr af summan, och ändå
löper sedeln med 6 procent, hvilket, när man
4 gånger om året kan röra sig med samma capital,
renderar i58 Rulr eller nära 4o procent
ett ocker, som, ehuru groft det tyckes vara,
likväl ändå ej är det värsta, och hvarpå man,
att förtiga allt annat, äfven finner en talande
talla framställd uti Anmärkaren för den 7 sistlidne
December; der en utpekad ErkeprocentaT
re på Norr — af en gammal i förlägenhet
stadd bekant, varit i stånd, att för ett lån på
5o R:dr i åtta dagar taga 25 R:dr utom Lagsökningskostnaden,
hvarigenom om manövren, med
lika framgång kan fortsättas blott 2 gånger i
månaden, han på året kunde vinna 290 R:dr
som gör nära 1000 procent.
I sitt så grofva och samvetslösa procenteri
hade likväl den föraktliga mannen aldrig kommit
fort, om en sådan Lag existerat, som den
ofvanberörde projecterade, ehuru ofullständig
den ock må vara. En klokare må förbättra
densamma. Jag är nöjd och min afsigt är vunnen,
om jag derigenom kunnat väcka andras
ljusare omtanka och verkningsförmåga. Emellertid
ansvarar jag, att en sådan Lag, innan
nya oförutsedda missbruk hinna upptäukas (jty
76
Den i Martiin
inventa lege investitur etjctm fraus~) skulle göra
tillfyllest för att jaga bloden åt hufvudet på bela
Procentareskrået.
Måtte derföre Höglofl. Riddei’skapet och
Adeln samt öfrige Rikets Ständer vid detta ämne
fästa ett uppmärksamt öga, så att vid den
nu påstående Riksdagen någon ny god Lag i
denna väg blifver utarbetad och utfärdad
en
Lag, som hvarken hemligen eller uppenbarligen
kan motverkas af någon, som vill anses för rättsinnig
och god patriot.
Endast en och annan
ProcentareChef kan bjuda till att höja sin hesa
rost häremot.
N:o 28.
Herr Ankarsparre, Ingemar August:
Olägenheterne af de Författningar sorn hindra
Landtmannen att, i likhet med sin öfriga
skog, få till sin fördel fritt begagna de på dess
ägor växande Eketräd, hafva redan länge varit
kände. Till dessa olägenheters afhjelpande föreslås
vördsamt, att hvarje jordägare, emot det
att han på sina ägor planterar och underhåller
ett visst antal Ekar, hädanefter må fritt begagna
sina Eketräd så väl till eget behof som afsalu,
dock med vilkor att först erbjuda dem ät
Kongl. Maj;f och Kronan, på det att allt för
Statens behof tjenligt Ekvirke, må med företrädesrätt
kunna upphandlas; hvilken upphandling
likväl hör ske pä ett sätt som icke i någon ber
-
Deri i Martil,
77
tydlig mon bl ifver besvärligare för säljaren än
då försäljning sker till privata personer.
Den uppmuntran till Ekeplanteringar som
en sådan frihet skulle ordsaka, ökades ännu
mer om tjenliga premier blefvo utsatte, för planteringar
af Ek till visst antal och upphunno
en viss dimension. Att vidare befordra ändamålet,
torde underdånig anhållan hos Kongl.
Majit kunna göras, att sakkunnige män uppdragas
författa en kort och tydlig beskrifning öfver
rätta behandlingen af Ekeplanteringar, hvilken
på allmän bekostnad, af trycket meddelas
Allmänheten och till Allmogen gratis utdelas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet anhålles.
N:o 39.
Herr Montgommerie, Gurtaf':
Då det nu är fråga om indragning af öfverflödiga
Embeten och Tjenster, torde det i
och med detsamma vara en Representants ovilkorliga
pligt att fästa Konungs och Ständers
uppmärksamhet på sådane Embeten, som kunna
indragas.
För icke många mansåldrar sedan, var den
delen af Riket, som nu utgöres af Helsingland
eller Gefleborgs Län, V åsterNor r lands eller
Hernosands Län, Jemtlands, bester- och Norrbottens
Län, styrd af en enda Landshöfdinge, i
Den I Mardi.
stället att dessa Provincer nu styras af 5 Lands;
höfdingar.
Man mäste medgifva att en ökad befolkning
oell särskildta localförhållanden påkallade
någon delning af det för mycket vidsträckta
Norrland. Åf sådane anledningar deltes Norrland
uti Gefleborgs, VesterNorrlands oell Vesterbottens
Höfdingedömen, hvilken delning fortfor
ända till 1808 oell 1809 årens krig emot
Ryssland. Detta krig, så rikt på politiska villor
och misstag i mer än ett afseende, gaf anledning
till en nu mera lika öfverflödig som, snart
sagdt, orimlig ytterligare delning af Vesterbottens
Län. Driffjädrarne dertill går jag förbi,
ty jag tror att all personalisering, om också
öfver en redan afliden man, på detta rum icke
är tillbörlig; nog af: sedan nämnde krig och
derpå följande Fredsfördrag, borttog icke allenast
större delen af Länets folkrikaste, vidsträcktaste
och mest välmående Socken, utan äfven, mot naturen
af saken, Tårneå stad, ehuru liggande inom
Svenska området af den demarkationslinie, som
skulle utgöra den blifvande gränsen emellan båda
Rikena; så, oaktadt Länet genom kriget förloradt
så mycket, blef det ändå deladt i tvenne
Höjd i ngdöm en, nemligen i Vösterbotten och
Norrbotten. Dessa Län utgöra likväl icke stort
mera till folkmängden, nemligen hvar och en
särskildt, än ett Fögderi i Sveriges större Län,
och samfält innefattas de af Vasterbottens Regemente,
som icke utgöres af mer än circa
1000 man, sålunda delta på tvenne Höfdingedömen.
Jag jnedgilyer att Landet är vidsträckt
Den 1 Martii,
79
till längden, men deremot icke till bredden.
Olämpligheten deraf att Residenset för det för.
ra Vesterbottens Län är i Umeå eller vid södra
ändan af Länet, hade lätt varit lmlpit derigenom,
att det blifvit flyttadt till Piteå der
Residenset för Norrbottens Län nu är, men vid
södra ändan deraf, i stället att denna stad utgjort
medelpunkten om Länen icke voro delade.
För att tillskynda StatsCassan en betydlig
besparing, vägar jag således af åberopade skäl
och orsaker, vördsamt föreslå att Riksens Högå
loflige Ständer måtte hos Konungen göra un_
derdånig begäran derom att, så snart det blir
verkställbart, nemligen vid någon af nu varande
Landshöfdingars afgång ifrån Norrbotten
eller Vesterbotten, dessa Län må åter sammanslås
och LäneResidenset förläggas i Piteå,
hvarigenom administration af Länets styrelse
blir lika lätt för det hela, om icke lättare, än
nu såsom delade, hvilket tvärtom medför både
omvägar och i synnerhet i militairiskt afseende
fördröjer Regementets rörlighet då alla expeditioner
onödigtvis måste fördubblas. Utom dessa
talande skäl, och det sednare särdeles, talande
för en gränsprovins, finnas äfven andra skäl och
orsaker som högt påkalla Länens återförening;
men jag hoppas, för korthetens skull, att de
redan uppräknade äro tillfyllestgörande, och
anhåller blott ätt denna min motion med de
öfrige Respective MedStånden må communiceras
och till vederbörligt Utskott remitteras.
N:o do.
Herr Ribbing, Arvid:
På Riksens Ständers underdåniga begäran
8o
Den i Murs,
har Kongl. Maj:t i Nåder under den 7> April
1816 utfärdadt Kungörelse angående öfverenskommelser
om Prästrättigheter, jemte Förklaringen
deröfver den 12 Nov. 181g, allt i den
Nådiga afsigt att förekomma oenighet emellan
Lärare och Åhörare.
Till vinnande af detta vigtiga ändamål,
återstår likväl ännu en åtgärd. Det händer
nemligen att någon af de Präster, som äro på
förslag till ett Consistorielt Pastorat före valet
ingår afhandling med Församlingen, att åtnöjas
med förminskade inkomster och derigenom lockar
de flesta rösterne till sig, men sedan han väl
fått Pastoratet vill han ingalunda stå vid sin
förbindelse. Häraf uppkommer gräl, processer,
och då Kyrkoherden dervid vinner, emedan
hans olagliga loften icke äro af gällande kraft,
ökas hatet och bitterheten emot den svekfulle.
Jag har nyligen i den ort jag bor erfarit en sådan
händelse; missnöjet och föraktet för en lärare,
som ansågs hafva brutit sin Embetsed,
var der stiget till sin höjd. Huru illa han derföre
uppfyllde sin plats såsom ungdomens ledare
eller såsom tröstare vid sjukbädden, vill
jag icke uppiepa; ty det är ledsamt att vara
vidlyftig i ett obehagligt ämne.
Till förekommande af förberörde missbruk
vid Prästval, föreslår jag, att så snart ett Con.
sistorielt Pastorat blir ledigt, så skall förening
genast och före förslaget upprättas, på sätt förberörde
Kongl. Maj.ts Nådiga Kungörelser inne
-
Den i Martil.
neli ålla, men sorn ingen Pastor då ännu äg tillsatt,
så skall det åligga Consistorium utse en
Fullmägtig för den blifvande Kyrkoherden, som
bevakar hans rätt; och skall vid dessa före: ingars
upprättande Församlingen uttryckligen kungöras-,
att ingert annan grund kommer att gälla
för rättigheterrtes utgörande, än den förening
eller sämja, sorn Kongl. Maj;t i Nåder, efter
redan stadgad ordning, på 25 eller 5o år fastställandes
varder.
På detta sätt tror jag, att till större delen,
skall häfvas ett ondt, sorn har menliga följder
för Religion och Samhälle; och då jag icke åsyftar
någon minskning i Prästerskapets rättigheter
och mitt förslag icke innefattar något nytt, ulan
endast verkställighet af hvad sorn' redan är,
hoppas jag att inga Svårigheter dervid skola
möta.
N:o Si»
Herr von Hartmansdorff, August:
I ett land, med så gles befolkning och så
fattiga innebyggare, sorn Sverige, bör man icke
lemna någon utväg obegagnad, för att bland
dem sprida upplysning genom allmänna anstalter,
synnerligen då det kan ske, utan Statens
betungande, eller någon särdeles saknad af inkomster.
En sådan utväg anser jag vara Tidningars
portofrihet, hvarigenom Landtmännen
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. 2 Band. 6
8»
Den i Martil.
och de i Landsorterna i allmänhet boende Medborgare,
eller de flesta, erhålla samma Fördel,
som Hufvudstadens innevånare, att, med undan,
tag af Prenumerationspriset och Postbetjeningens
arfvode, få läsa och inhämta hvad i allmänna
angelägenheter förefaller. Derigenom
vinnes ock den fördelen att innebyggarne i Rikets
aflägsnaste Landskap, hvilkas närmare förbindelse
med sjelfva hjertat af samhället, ar så
vigtig, icke försvåras eller hämmas genom de
större kostnader, hvarmed ett långväga porto
beskattar deras lofvärda bemödande att få veta
hvad både inom och utom Riket tilldrager sig,
samt tänka deröfver. Konungen har varit så
mon om att förskafla folket denna anledning till
upplysning och eftertanka, att, ehuru Postmedlen
höra till Bevillningen och derföre måhända bor«
de vara af styrelsen orubbliga mellan Riksdagarne,
Regeringen likväl under den i5 Dec.
1820, nedsatt Portoafgiften för alla i Riket utkommande
Dagblad till f:del af hvad för bref,
efter då gällande taxa betaltes* Vissa Tidningar,
som funnos före statshvälfningen 180g, såsom
Post- och Inrikes, Allmänna Journalen,
den fordna HandelsTidningen eller nu mera
Journalen för handel, konst och slöjd, hvaraf
de förstnämnda såsom officiella mäst läsas, äro
alldeles portofria. Också har Tidningsportot
för hvartdera af de bägge åren 1821 och 1822,
endast uppgått till den ringa summan af omkring
1400 R:dr. För denna, som i det hela är obetydlig,
och sorn genom en syfjtesenligare organisation
af Postverket torde lätteligen kunna
msparas, synes det icke vara skäl, att bibehålla
Den 1 Martiii
83
en Portoafgift på Tidningar, hvilken förordsakar
mycket räkningsbesvär på PostContoiren,'
och en icke så ringa afgift för den enskildte,
som måhända allena på stället uti en aflägsen
Landsort, önskar hålla utkommande Dagblad,'
Dessutom, hvarföre skola, under en Författning,
der monopolier äro förbudna, vissa Tidningar
belasta med porto, då andra äro derifrån
befriade? Ämnet bör ännu ur en annan
synpunkt betraktas. Kan Regeringen minska
portot, så torde man äfven vilja påstå, att hon
saklöst kan höja det. I sådant fall behöfde man
blott taga nitet för ökandet af Kronans inkomster
till förevändning, för att genom portots för*}
höjande, eller nedsättningens nekande försvåra
eller hindra vissa Tidningars spridande i Lands.*
orterna. Dagbladen vore då utsatta för en
dubbelt godtycklig behandling, hvilken Regeringen
ej behöfver, när han genom HofCancelle-i
rens rätt, att indraga dem utan ransakning och
dom, kan, när som hälst, göra ända på tillva.
reisen af de Tidningar, som misshaga henne,
eller synas vådliga för det allmänna lugnet.
På sådana grunder yågar jag vördsamme-iligen
föreslå:
a) Att Riksens Höglofl. Ständer måtte efterskänka
den Bevillning som hittills utgått
i postporto för Tidningar; teller ock
b) att Riksens Ständer ville uttryckligen
upptaga det nuvarande Tidningsportot i
Bevillningen, så att det lika litet, sorn
84
Den i Martti,
någon annan del deraf, må kunna utan
Ständernas medgifvande förhöjas; samt i
sådan händelse
c) att en viss afgift till Postverket måtte
bestämmas för hvarje exemplar af en
Tidning, sorn genom detsamma fortskaffas
från tryckningsorten, utan afseende på
om den fördes längre eller kortare väg
inom Riket.
Derigenom blefve Tidningarne icke dyrare
att hålla i Piteå ån i Upsala, i Malmö, ån i
Södertelje; afgiften blefve lått att uppbära och
beräkna på PostContoiren, och den torde i allmänhet
medelst denna jemning kunna nedsättas
utan att Kronan förlorade.
Att detta Memorial matte blifva remitteradt
till Bevillningsutskottet, anhåller jag vörd*
•arnmeligen.
N:o 52.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric'.
Jag tror det vara af högsta nödvändighet
att Folket åt StatsFörfattningens fyra StatsSecreterare
gifva all den upphöjelse och inflytelse,
som StatsFörfattningen med dessa Embeten
åsyftat.
StatsFörfattningen har för dessa Embeten
bestämt en vidsträckt och maktpåliggande verkningskrets.
Talanger giiva visserligen anseende
Den i Martti,
85
inom Samhället, men de fordra ofta att understödjas
utaf förmågan att å utkomstens sida
äfven kunna inom Samhället intaga ett upphalare
rum; och jag föreslår derföre, att de
StatsSecreterare, hvilka enligt RegeringsFormens
6 §• ovilkorligt skola vara fyra, mätte till lön.
förmåner, af Riksens Ständer såttas i likhet
med StatsMinistern för Utrikes Årenderne: och
torde utväg till ett sådant ökadt anslag kunna
vinnas, om på de Utrikes Ministerposterne någon
indragning kunde i det stället göras.
Bilagor
till PleniProtocollet för den l Mars,
eftermiddagen.
N:o I.
Herr Montgommerie, Fabian.-.
Förvissad att, hvarje af heders och rättskänsla
ledd Nationens Representant, omöjligen
kan vilja att någon Statsinkomst, ehuru ringa
den ån må vara, på ett orättvist och Lagstiftaren
icke värdigt sått, af någon enskildt person
ufpråssas, år jag äfven öfvertygad att, elt sådant
förfarande, då förhållandet blifver rätteligen
upplyst, af Ridderskapet och Adeln ogillas,.
Hvar och en lärer medgifva att, då en Em
-
&
Den i Martili
betsman, först tilltråder en tjenst i Staten, år
han, om saknande egna tillgångar, i högsta behof
af sina löneinkomster och, att om , då af
dem beröfvad, han nödgas börja med att skuld-i
sätta sig, icke blott han sjelf, utan äfven Statens
tjenst dervid torde komma att lida.
Så tillgår'likväl nu:
Då, till exempel,
någon till ett civilt eller militairt Embete med
indelt lön, blifver befordrad, och dertill erhåller
Fullmagt, ovilkorligen innehållande: ”o</ han
skall komma i åtnjutande af alla detta Em~
bete åtföljande löneförmåner”, beröfvas han
likväl:
1) Tvenne så kallade Ligg eller Vacancemånaders
lön, som till Statsverket indragas, om
också tilltrådaren blifvit utnämnd samma dag
aftrådaren afgått.
2) Sex månaders indelt lön, under benämning
af begrafningshjelp, hvilket afdrag likväl i
händelse ännu innehafvande samma Embete,
han med döden skulle afgå, återstålles hans
Enka och Barn, men om han medelst afsked,
eller transport till annat Embete bortgår, behåller
StatsVerket hela denna i de högre graderne
för honom icke obetydliga afgift.
5) Om han förut vid annat Embete innehaft
en stundom ringa lön, och till den nya
beställningen blifver, till exempel i Februarii
månad, utnämnd, får han, äfven för de sista
2 månaderne af året, fortfara att blott uppbära
ein förra löpj och differensen indrages till Stats
-
Den I Martil.
Verket, och når härtill lågges, att i följd af
IndelningsVerkets inrättning, han får vänta i
ännu i4 månader derefter, på uppbärandet af
sin lön för följande året, kan lätteligen bedömmas
i hvad belägenhet, just vid början af dess
tjenstetid, och under nödvändigheten af en-ny
bosättning han sig befinner,
Öfvertygad, att Riksens Ständer vid närmare
betragtande af detta beskattningssått, fin*-  na att rättvisan påkallar en ändring, och att,
fall Staten år i behof af denna, för Statsverket
ändock icke särdeles betydliga inkomst, den
samma nå annat sått bör utgå, vågar jag vördsamt
föreslå:
1) Att allt afdrag för Vacancemånader, bör
upphöra, ifrån den dag en Embetsman erhåller
Fullmagt; men att StatsVerket må fortfara att
uppbära lönen under den förut verkligen exfsterande
vacancetiden;
2) Att indragning af halfva lönen, till begrafningshjelp,
hädanefter må upphöra, att på
sätt hittills skedt utgå, såsom för en Embetsman,
utgörande en så stor och känbar mistning
på en gång; men att deremot årligen x å 2
procent af dess lön må afdragas, och efter 5
års tid från denna förändrings början utgöra en
fond, från hvilken så vål, hvarje i tjensten fortfarande,
som afskedstagande Embetsmans Enka
och Barn, då han en gång med döden afgår,
böra få åtnjuta den begrafningshjelp, som efter
hvar och ens grad, kan komma att bestämmas j
«8
Den | Mars.
och torde äfven igenom en sådan inrättning,
från samma Fond, pensioner för afskedstagande
Embetsmål! kunna utgå, då likväl, i alla fall,
Fonden alltid borde under Kongl. StatsContoi»
rets förvaltning fortfara.
3) Att, som de redan skedde innehållningar
af begrafningshjelp, icke rätteligen kunna
anses annorlunda, än såsom en deposition hos
StatsVerkef, nied rättighet att vid dödsfall den
samma återbekomma, de nu tjenande Embetsman,
i fall de under sin tjenstetid rned döden
afgå, blifva försäkrade att deras Enkor och
Barn, i fall de sådanq äga, återfå hvad man
för dem, vid tjenstens tillträdande, innehållit
och afdragit; och med lika rättvisa: att om någon
af nu tjenande Embetsmån erhålla afsked,
eller transport till annat Embete, då ett nytt
förhållande uppkommer, en sådan, vid afträdandet
från sitt nu innehdvande Embete, bör
återbekomma, hvad man under titel af begrafningshjelp
fråntagit honom.
Om remiss till StatsUtskottet anhållea,
N:o 53,
Herr Hallenberg, Carl Johan',
Allt hvad som kan minska kostnader, isynnerhet
då samma ändamål vinnes, synes vara
en tillräcklig anledning att önska förändring i
en sak. Vanligen åtminstone i Skåne, förrätta*
mönstringar sned CavalleriRegenaenterne sin Hö*
Den I Martti,
89
sten, då det skulle vara lämpligare att verkställa
nåmnde mönstringar under den årliga mötestiden
, hvarigenom besparing skedde för Staten,
sorn derigenom undvek att särskildt betala
Mönster Herms och dess Adjutanters reseomkostnader
i och för sjelfva mönstringen, emedan
de alltid pläga öfvervara Regementsmötena
i al! fall. De rustande erhöllo äfven genom
denna af mig föreslagna förändring en lättnad,
emedan de härigenom befriades från karlens och
hästens underhåll under de dagar som åtgå i
och för nämnde mönstringar; bruket bär varit
att vid samma tillfälle besigtiga håstarnes utfordring
öfver sommaren, men om denna besigtning
skedde inom hvarje Corporalskap, $å undvekos
de längre marcherne till Esquadronseamlingspjatsen.
I anledning af hvad jag nu
haft åran omnämna, tager jag mig friheten föreslå,
det Rikets nu församlade Ständer ville
hos Konungen framföra den underdåniga anhållan
och önskan, att Hans Maj:t täcktes i
Nåder tillåta att mönstringarne hädanefter fl
åke endast under Regementernes Excércifiemöten.
Om communicerande nf denna min motion
med Respective MedStånden, samt dess remiss
till vedei börligt Etskott, får jag ödmjukast
anhålla,
N:o 5.
Herr von Hartmansdorff, Angust:
Det har undfallit tuta uppmärksamhet afl
9° Den i Murs,
Kongl. Maj:fs Nådiga proposition af den den a5
Januari 1823, angående fortsatt beviljande af ett
creditiv på RiksgäldsContoiret, stort 66,666 R;dr
3a sk. för ConvoyCoinmissariatets räkning, redan
blifvit den 24 sistlidne till StatsUtskoitet remitterad.
Jag hade årnnat att dervid göra en anmärkning,
som jag nu i stället utbeder rnig, att
få framföra, pådet att den må kunna följa hufvudsaken
till Utskottet.
Jag har förut under Riksdagens lopp haft
äran fästa Högloll Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att ConvoyCommissariatets
räkenskaper voro ibland de redogörelser
som ej af Riksens Ständers Revisorer granskas.
Nu då Ständerna anlitas om ett creditiv till
denna Cassas förmon, skulle jag, för min del,
anse det vara rigtigt, att detta creditiv icke beviljades,
utan under förbehåll, att Riksens Ständers
Revisorer finge granska Convoij-Commissariatets
räkenskaper, och att dess rättighet till
creditivets begagnande förlorades, om denna
granskning blefve Riksens Ständers Revisorer
vägrad.
N:o 4.
Herr Klingstedt, Guftaj Fredric:
Då redan af flere värde Ledamöter åtskilligt
blifvit anfördt om Magazins-Inråttningens
skadlighet för Landet, med dermed förenad
önskan om dess upphörande, skulle det kunna
Den i Martii.
9*
anses öfverflödigt, att med detta ämne vidare
uppehålla Högloflige Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid, men då ett sådant språk blifvit
fördt vid flera föregående Riksdagar utan att
kunna leda till annat resultat, ån organisation
af en förändrad styrelse, sorn alltid lika litet
svarat emot Landets fordringar, så anser jag
mig böra fästa uppmärksamheten deruppå, att
det understöd som till de af missväxt hemsökte
Landsorter blifvit lemnadt, meråndels blifvit
dyrare ån det i missväxt-orten gångbara pris,
hvaraf som exempel kan anföras sista missväxten
i Norra Orterne år i82r, då priset på undsåttnings-spannmålen
i VesterNorrlands Län med
den mindre aflägsenhet denna ort äger ifrån
Hufvudstaden blef så högt, att enskilta personer
sålde den vida under det af Magazinslnråttningen
fastställde pris, och då jag ej tviflar att
dylika förhållanden äfven kunna hämtas från
andra orter, skulle jag förebrå mig, om jag ej
genom framställningen deraf gaf ett förökadt
skäl till Allmänna Magazinslnrättningens upphörande.
Men då landet ej kan umbära spannmåls-understöd
vid de ofta inträffade missväxtår,
utan att äfventyra dess alltför höga stegring
genom den enskilta vinningslystnaden, så skulle
jag önska att härmed kunna förena ett nyttigt
förslag huru ett sådant understöd skulle kunna
verkställas, och då jag härutinnan bekänner min
oförmögenhet, så vill jag dock, till mera upplyst
pröfning och utveckling göra den framställningen,
att den primitiva Magazins-fonden insatt
uti Banken skulle fördelas på Länen, med
betraktande af deras folkmängd t och iner eller
Den i Martil,
mindre äfventyr för missväxter, för att af Harrar
Landshöfdingar kunna användas till uppköp
af spannmål inom deras Lån i goda år, tili ett
pris som förenade förekommandet af spannemålens
alltför låga fallande, celi förmon
af understödet i missväxt-år, hvilken spannemål
borde af Kron-Fogdarne emottagas för
att bespara kostnaden af särskild Magaziris-hetjening,
hvars underhåll så betydligt okar spannmålspriset,
oell hvarvid borde iakttagas att ingen
spannmål borde uppköpas, seni ej vore torkad
på det af Friherre Skjöldebrand föreslagne
sätt.
Jag anser mig i förening härmed böra framställa
den önskan att inrättningen af SockenMagaziner,
genom frivilliga tillskott i goda år kraftigt
måtte understödjas, på det Svenska Allmänheten
må framdeles kunna undvika behofvet af det
allmänna understödet såsom alltid för Landtmannen
betungande, hvarigenom Magazinsfonden
slutligen skulle till Statsverket kunna ingå.
Att detta mitt Anförande måtte till vederbörligt
Utskott blifva remitteradt, derom anhåller
jag ödmjukeligen.
N:o 5.
Herr Anckarsvärd, Michael Gujiaf:
Om rättvisa och billighet böra utföra gränderna
för alla 8 f handl ingar enskilte Medborgare
Den i Martii.
93
emellan, så är det vål lika obestridligt, att Statens
förhållanden vid fråga om den enskildtes
behandling, måste hvila å samma grunder.
Jag tager mig i anledning håraf friheten att inför
Höglofligc Ridderskapet och Adeln återväcka
en motion, rörande Herr Ministern Lagersvårds
fordringsanspråk å dess ännu hos Kronan Sverige
verkelig» innestående fordran, uppkommen genom
mindre billiga liquidations-grunder för dess andelar
uti det så kallade Genuesiska Statslånet.
Detta ämne har så utförligt vid sistliden
Riksdag genom Herr G. A. Silfverstolpe blifvit
utveckladt, att jag blett tager mig friheten hånvisa
till dess Anförande, för att deruti lemna
den utförligaste upplysning öfver förhållandet.
Jag anser mig blott behöfva upptaga, att det
fordrings-anspråk till hvars gäldande Ministern
Lagetsvård anropar Riksens Stånders rättskänsla
för en Svensk medborgare, som utom eget förvållande
eljest skulle blifva alltför mycket lidande,
för det nit, och den omtanka, att i den
varande Styrelsens åsigter tjena och gagna sitt
Fädernesland ännu utgör en summa af 57,932,
8, 11 Genuesiska Lire fuori di Banco.
StatsUtskottet har vid förra Riksdagen afslagit
Ministern Lagersvårds fordran å full ersättning
för sine innehafvande delar uti det Genuesiska
lånet, på den grund, att Herr Lagerevärd
möjligtvis kunnat tillhandla sig dessa låneactier
till en lägre cours, ån den, hvarefter han
fordrat deras liquid. Härvid tyckes först visa sig
94
Den i Marliit
den obilligheten, att man dömt efter möjlighe -  ten, utan några lagligt grundade bevis på ett
verkligt förhållande; för det andra synes ordalydelsen
af det skrilteliga löfte om återbetalning,
som vanligen innefattas uti en skuldförbindelse,
böra vara den för liquiden ensamt gällande
grunden.  . Herr Lagersvård har dessutom genom
bevis, sorn härmed bifogas, styrkt, det han
verkeligen varit delägare i dessa lån långt före
den epok då betalningen inställdes.
Om han
dessutom någon gång skulle till credifens uppehållande
uppköpt sådane papper vid tillfällen då
förtroendet till dem börjat falla, så har han ju
genom en sådan sin omtanka, vid den tiden,
gjort Fäderneslandet en tjenst, hvaraf han vid
denna, icke bör få vidkännas något lidande.
Att Herr Lagersvärd kunnat hafva skål till
begagnande af främmande namn för insåttningarne
i detta lån, är otvifvelaktigt, och det synes
mig icke böra lägga något hinder för honom
att utbekomma sin fordran, helst han uppgifvit
den sådan den nu synes, att ifrån första stunden
då fråga uppkom af detta lånets liquiderande.
— Det synes vara mera ån hårdt om en
Svensk medborgare, och dertill hvad mera år,
en Embetsman som handlat efter sin Regerings
föreskrifter och efter yttersta förmåga sökt be.
främja dess afsigter, skulle få vidkännas samma
slags lörluster, som utländska mån endast i represaille
väg kunnat tillfogas.
Jag bör inför Ridderskapet och Adeln begära
dess öfverseende att jag med denna motion
Den i Martill
9?
som redan vid förra Riksdagen blifvit afslagen,'
vågar å nyo uppträda och derigenom möjligen
väcka en ovilja, sorn alltid skulle på det högsta
smärta mig att förtjena; men jag har icke kunnat
neka mig detta ringa offer af erkänsla och tacksamhet
mot Hr Lagersvård för den vänskapsfull godhet
hvarmed han omfattar alla Svenskar som besöka
de vackra Länder, hvarest han i egenskap af Minister
förvaltar Sveriges angelägenheter.
Jag
har för icke längesedan sjelf varit ibland dem
som fått tillfälle att på det högsta berömma mig
öfver denne Svenske Embetsmans välvilja för
sine Landsmän i utrikes orter.
Jag har af
honom sjelf hört detailleras denne dess affaire
och dess beskaffenhet äfven af andre personer
på stället bestyrkas, på ett sått, som för mig visat
den hvila på så oomkullstötlige rättsgrunder,
att jag icke kunnat neka mig att på en frånvarande
Svensk Riddersmans Herr Lagersvårds
begäran, å nyo till Riksens Ständers billiga pröf-,
ning framställa den.
Jag anhåller vördsammeligen om remiss till
StatsUtskottet å detta mitt Memorial, med alla
dervid bifogade handlingar.
Öfversättning.
Utdrag utur våra Register öfver de uti Ge *
nua upptagne Svenska lån:
Vi undertecknade, för detta Svenske Bankierer
uti Genua intyge, att ibland de på särskilta tider,
9«
Deri l Martil,
inköpt*1, och uppå dåvarande Svenske Chargé
des affaires uti Italien och Riddaren , nit mera
Commendeuren Herr Lagersvårds namn Öfverförda
andelar uii Svenska lånen, följande
poster uti våra böcker finnas iniörde på Herr
Lagersvårds räkning:
P:d Sterl, 4ooo, afstådde den 29 Mars 1800 af
Laurent Ant. Pareto,
45oo, afstådde den 26 April 1800 af
Et. Palla vicine,
10,750, afstådde den 1 April 1800 af
Bröderne de la Rue,
Sooo, afstådde den 24 Dec. 1800 af
Gabriel Ruffinesque.
Till bestyrkande hvaraf vi uthåndiga närvarande
betyg. Genua den 3 Augusti 1S22.
Bröderne de la Rue.
I Hans Majrts Carl Felixis namn, med Guda
Nåde, Konung i Sardinien, Cypern och Jerusalem,
Hertig af Savojen och Genua samt Prins
af Piemont &C. & c. &c.
År Ett-tusende åttahundrade tjugutvå i dag
den tredje Augusti, på eftermiddagen, uppå requisition
af Hr Andre de la Rue, Son till Herr
Antoine, Handlande och till Nationen S< hweizare,
född och bosatt uti Genua, vid torget Em»
briaci, häfver jag undertecknad, Kongl. Notarius
Publicus
ben i Mariii.
Publicus uti Genua, Pierre Marie AsSoreto in-»
stillt mig uti Bröderne de la Rues HandelsContoir
uti nämnde deras hus, hvarest, afföreuåmnde
Hesr André de la Rue mig företeddes
Firmans böcker öfver Svenska Lånen, och efter
det jag noggrannt undersökt dem, befunnit, att
de uti Herrar de la Rue freres betyg ofvanuppiåknade
poster, hemligen:
Livres 4ööo, afstådde den 29 Mars 1800 af
Laurent Ant. Pareto*
45oö, afstådde den 26 April 1800 af
Etienne Pallavicini,
13,75o, afstådde den i5 Augusti 1800
af Bröderne de la Rue,
3000^ afstådde den a 4 December 1800
af Herr Gabriel Ruflinestjue.
der, såsom ofvan sagdt år, uppföras uppå Herr
Lagersvärds namn,’ till bestyrkande hvaraf jag
Uthåndigat detta intyg* till ded kraft och verkad
Lag förmår.
Pierre Marie Assoretö,
Notarius*
Att förestående Öfversättning år till mening
och ordaförstånd öfverensstämmande med
det för mig i original Uppviste. och på Fran»
ska språket skrifne betyget; intygar med Embe
-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. 2 Band. 7
93
Den i Martti,
tes underskrift och insegel. Stockholm den i5
Februarii 182 5.
Fredr. M. Calvagen,
Not. Pub.
(Sigill.)
Vi undertecknade, för detta Svenska Bankierer
intyga, att vid en tidepunkt, då Genuesiske
Capitalister drogo i betänkande, att omsätta
deras uti Svenska Statslånen insatte Capital,
då varande Svenske Chargé des affaires uti
Italien, Herr Commendeuren Lagersvård, bekymrad
öfver denna farhåga, hvilken kunde
skada hans Hofs finance-interessen uti detta
Land, under loppet af år Ett-tusende åttahundrade
ifrån Mars månad sagde år och efter hand
förmedelst sin personliga credit och för till den
ändan upplånte penningar inköpt åtskilliga andelar
uti dessa Statslån, i afsigt att förekomma
deras misscredit oelx för att genom sitt eget förtroende
vid ett critiskt ögonblick underhålla sin
Regerings credit; hvilket s härmedelst till bevis
lemnäs. Genua den 17 April 1822.
Bröderne de la Rue.
Uppvist, till bestyrkande, att Herr Anton
de la Rue, Bankier och Hufvudman för Bankiershuset
Bröderne de la Rue, hvilken jag vål
känner, egenhändigt skrifvit och undertecknat
detta, intygar jag härmedelst. Genua den 17
April 1822.
Raphael Lavaggi,
Notarius.
Den I Martil,
99
Att förestående öfversättning år till mening
och ordaförstånd öfverensstämmande med det
för mig i original uppviste, och på Franska språket
skrifne betyget 5 intygar med Embetes underskrift
och insegel. Stockholm den i3 Februari
1823.
Fredr. M. Calvagen,
Not. Pub.
(Sigill.)
Promemoria, som innefattar åtskillige upplysningar.
Till åfventyrs skall det förefalla djerft, att
åter i minnet kalla anspråk, dem Rikets Högloflige
Ständer redan vid i8i5och 18x8 årens
Riksdagar pröfvat, och vid den sednare förkastat
på skäl och anledningar dem StatsUtskottet
framställt på ett sätt, som skulle göra frågans
åter upptagande omöjligt. Detta Utskott afstyrkte
då Svenske Ministern i Italien Herr Johan
Claes Lagersvårds anhållan om rättelse Uti
liquidations-såttet af hans, uti förra Genuesiske
Rikslånen ägde fordran, förnämligast på de skäl,
att efter de 1808, af RiksgåldsContoiret inställde
interesse-betalningar, Lagersvård möjeligen
kunnat äga tillfälle att till underpris emot primitiva
vårdet, inköpa de andelar, han befanns
före 1810 äga uti samma lån, samt dessutom,
att vid 1799 och 180I års gjorde omsättningar,
Lagersvärds namn icke finnes uti låne-listorne
som delägare.
Deremot utvisa RiksgäldsContoirets dåvas
Den 1 MaritV,
rande Bankiers, Handelshuset de la Rue frérea
hosgående bevis e) allenast, att Lagersvård vid
den sista omsättningen var deltagande uti de
Svenske lånen, utan äfven, alt hans efterdöme
som Svensk Embetsman, mgaf Allmänheten ett
förtroende till dessa Stats-papper, sorn gjorde
omsättningen möjlig och beredde dess lyckliga
utgång.
Om det ock vore bevisligt, att Lagersvård
åren 1804 och i8o5 såsom Riksgålds-Contoiret
sjelf gjorde, till underpris inköpt andelar uti
dessa Statslån, hvilket alla tiders bruk företer,
så lärer dock i följd af nu företedde Notarialattest
ej kunna vederläggas det Lagersvård redan
1800 ägde en tredjedel af sin år 1815 anmälte
andel i dessa lån, och han öfverlemnar
till det Stånd, hvaraf han år Ledamot, att bedötnma
om det år billigt och rättvist, att en
Svensk undersåte och Embetsman innebegripes
under en författning, som var en följd af en
Utländsk. Magts fiendtlig» och obilliga förhållande,
i afseende på Svenske undersåtares fordringsanspråk.
BÖr vål Lagersvärds förtroende till ett af
Rikets Ständers Ombud med Konungens bifall
och gillande afslutadt publikt Contract straffas
»ned förlusten af 57,952 Lires fuori Banco, som
han lagligen åger att fordra. Bör vål Lagersvård,
sorn i dessa låne-årender allt ifrån 1793,
ågt så mycken befattning, och en befattning som
tillskyndat honom Höga vederbörandes bifall och
belöning, hvarom bilagorue härtill nogsamt bära
Dclt 1 Mdrtii,
JOI
vittnesbörd; bör val han, infödd Svensk, hårdare
behandlas ån Sachsiske undersåter, delågare
uti Svenske i Leipzig gjorde Rikslån? Kan
vål någonsin ett liquidations-sätt billigas, hvarefter
Svenskt försåmradt mynt, utan afseende
på VexelCours, betalas en i redbart mynt contraherad
skuld till en Svensk undersåte ? Skall en
Svensk vidkännas en dylik uppoffring, lårer den
icke kunna rättfärdigas förr, ån den öfvergås
alla Svenskar,
Hvad omdöme skulle Lillas öfver en Domstol,
som för en, i Hamburger Banco contraherad
skuld fastställde, att betalningen kunde
göras med nu gällande Svenskt Banco-papper
till samma cours, som den, då Svenska BancosedelRiksdalern
var i högre värde, än Hamburg,
ska Riksdalern ? Den ifrågavarande fordran dr
tillkommen i Genuesiska Lire fuori Banco, och
bör, enligt contract i samma mynt betalas, då
Lagersvård, den ende Svenske undersåte, sorn
år deltagare i desse lån, ej kan billigt vis reduceras
till en tredjedel af Capitalet eller hänföras
till enahanda betalnings-sålt sorn Franske
undersåter. Att förtiga det undantag sotn K:gl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Fullmågfige i RiksgåldsContoiret
af den 10 Februari i8i4 utstakat
i anseende till de af Svenske undersåter ägde
fordringar uti Genuesiska lånen. Icke dess mindre
har Lagersvård, i stället för full betalning
erhållit omkring fyra niondedelar af sin fordran
eller föga båttre ån Genuesaren, som varit
offer för des6 dåvarande Regerings orättvisa.
102 Den t Alavtn,
Ministern Lagersvärd bör ej frukta att så behandlas
af egna Medborgare.
Utur dessa skål föreslår jag att Ministern
Lagersvärds förnyade anhållan om ändring i liquidations-såttet
af hans i Genuesiska lånen insatte
Capital och deruti ägande fordran måtte
till StatsUtskottet remitteras. Denna fordrans
belopp var såsom redan 1818 utredes, den S
Augusti 1816:
Capital Genuesiske Lire fuori
Banco _ 70,687, 5, 10,
Upplupen ränta ä 5 procent,
ifrån den 1 October 1807
till den 5 Augusti 1816 - 55,545, 5, 4.
Lire fuari Banco 109,053, g, 3.
Hvaraf Lagersvärd igenom det
af Stånderne fastställde betalningssätt
i diverse remisser
erhållit inalles - 5i, 100,
5.
I skillnaden utgör alltsåLire 57,953, 8. 11,
Denna skillnad år mer ån känbar för en
Svensk undersåte och medborgare som lidit ansenligt
i vårdet af hvad han i Sverige årft; dock
delar han detta missöde med alla de Svenske
medborgare, som 1804 hade något capital; deremot
år han ensam Svensk träffad af missödet,
att vara delägare nti Genuesiske lånen.
Dm r Martii,
i®3
Bilagor i utdrag af vid Italienska Missionen
' befintlige Originaler.
1793, den 10 Oct. skrifver Riksgålds-Directionen,
”Sorn H. Ex. Riks- Canzleren
Herr Friherre Sparre behagat under-,
råtta Fiillmågtige, örn Hr Chargé d’affairens
oförtrutna bemödande vid omsättningen
af det uti Genua, under
förra Finance-administrationen, igenom
Hr General - Lieutenantens Friherre
Wrangels åtgärd, upptagne Lif-rånte
lån, så få Fullmågtige härigenom betyga
Herr Chargé d’affairen deras tacksamhet
&c.”
1794, den 17 Febr. skrifver RiksgåldsDirectionen:
^Fullmågtige anse för en skyldighet
att betyga deras tacksamhet och
tillfredsställelse öfver deri nit och osparda
möda, hvarmed Hr Chargé d’affairen
behagat i detta mål tillhandagå,
och förvänta, att Hr Chargé d’affairen
äfven hädanefter ville på det kraftigaste
sått förmå Herrar De la Ru©
fréres &c.
1795, den 21 Julii, behagade H. K. H. ReJ
genten, under contrasignation af Herr
Grefve Nils Bark utfärda nedanstående
Nådiga Resolution:
Kongl. Majit har hos sig i Nådig å
-
Gen i Martil.
tanka komma låtit de trögna tjänster,
hvarmed uti 21 års tid Dess Chargé
d’afFuire vid de Italienske Hof och Stater,
Ädel och Välbördig Johan Claes
Lagersvärd, Kongl Maj:t och Riket
tillhanga gått, hvaribland förnämligast
förekommer den af honom projeeterade
och verkställde negociation af Svenske
lifränte-lånens utsläckande i Genua,
och hvarigenom för Stats-utgifterne,
så val för det närvarande som
för framtiden vunnits en fönnonlig och
betydande besparing, ej allenast medelst
det så dryga årliga interessets
upphörande, utan äfven vid sjelfva
operationens verkställande, igenom den
vanliga provisionens! nedsättande ifrån
sex till en och en half för hundrade j
och på det ett sådant Lagersvärds nitiska
förhållande icke måtte sakna den
billiga uppmuntran och belöning till
hvilken haji gjordt sig förtjent; så vill
Kongl. Maj:t härmed i nåder hafva
förordnadt och försäkradt i händelse
af Lagersvärds rapell ifrån dess nn
jnnehafyande beställning såsom Kongl.
Maj:ts Chargé d’Affaires uti Italien., det
måtte nämnde Joli. Claes Lagersvärd
få för dess öfriga lifstid behålla och
årligen uppbära en tredjedel af dess nu
på Stat ägande inkomst, eller hvad
som deremot svarar, nemligen det tractamente,
sorn CommissionsSecreterare
vanligen på Stat beslås, så framt han
Den % Martii,
105
icke med någon annan lika stor lön på
Stat i Nåder hugkommes, då denna
deremot kommer att indragas. Hvilket
vederbörande till underdånig efterrättelse
lander- Drottningsholms Slott
den 21 Julii iyg5,
Under min Allernådigste Konungs
weli Herres minderårighet.
CARL.
(L- S.)
Nils Bark.
*799» ^en April, skrifver RiksgäldsDirectionen:
”Igenom Hr StatsSecreteraren
och Ridd. Rosenblad hafva Fullmägtige
emottagit Herr Cantzli-Rådets under
den 2 sistlidne Martii aflåtne Promemoria.
De upplysningar Herr CanzliRådet
deruti behagat meddela, jemte
förslag att omsätta det derstädes i December
månad förfallande lån, vittna
om Herr CantzliRådets nitiska omtanka
för RiksgäldsContojrets förmon och
bästa; och hvarföre Fullmägtige nu
få betyga Herr Cantzli - Rådet deras
erkänsla och tacksamhet. Uti sakernas
nu varande skick skulle Fullmägtige
helst önska omsättning af detta
lån m. m.
io6
Den i Martil,
1799* ^en -^ov’ skrifver Riksgälds-Directionen:
Igenom Herr Canzlie-Rådets
Promemoria af den 28 sistl. Oct. hafva
Fullmägtige inhämtadt att omsätt-'
ningen lofvar en lycklig utgång. Det
verksamma bemödande Herr CantzliRådet
härutinnan användt, vittnar om
Herr CantzliRådets nit för det allmännas
och Riksgälds - Contoifets bästa.
Fullmägtige, som nu uppfylla den glada
skyldighet att aflägga sin tacksägelse,
äro fullkomligen öfvertygade, att
Herr CantzliRådet icke upphör med
vanlig verksamhet befordra denna för
Svenska Rikets credit så angelägna negociation
till lyckligt slut &c.
i799j den Dec. behagade RiksgäldsDirectionen
efter önskad framgång af omsättningen
yttra: ”En så lycklig operation
anse Fullmägtige med skäl böra
tillskrifvas Herr CantzliRådets berömliga
omtanka och verksamma nit; och
vilja Fullmägtige framdeles, när operation
blifvit fulländad, lemna Herr
CantzliRådet något öfvertygande vedermäle
af deras erkänsla och tacksamhet
för de vigtiga tjenster Herr
CantzliRådet vid detta tillfälle gjordt
Fäderneslandet och detta Contoir isynnerhet.
Provisionen af 8 procent de la Rue
Ireres fordne, tyckes vara så högt till
-
Den i Mavtii.
107
tagen, att de med mindre böra åtnöjas.
- - - Fullmägtige öfverlemna till
Hr CantzliRådets omsorg, att meddela
Rue iréres reglera denna sak, hvarvid
de förvänta af Herr Canzlie-Rådets
vanliga nit för Contoirets förmon och
bästa, att pro visionen accorderas så
lindrig sorn möjligt är.
J799> den 27 Dec. behagade f. d. Hans Maj:t
Konung Gustaf Adolph från Haga
skrifva följande-.
Ädel och Välbördig CantzliRåd och
Chargé d’Affaires. Vi håfve af Eder
underdåniga Skrifvelse under den 18
sisth November med särdeles nöje och
välbehag inhämtat, huruledes J genom
edert nitiska bemödande utverkadt en
förmonlig omsättning af de i Genua
upptagne och nu förfallne Rikets lån,
samt förnimme tillika, huru J ägen
hopp att till någon del ännu ytterligare
nedsätta de provisioner som dervid
vanligen äskas. Vi håfve härigenom
velat förklara eder det synnerliga
nådiga afseende Vi bafve gjordt på
den tjenst J vid detta tillfälle Oss och
Riket bevisat, samt den välgrundade
tillförsigt Vi hyse till edert nit, att J,
på så billiga vilkor sorn görligt är, soken
bringa detta omsättnings-vei'k till
slut och stadga.
Den x Martil.
Oell vi befalle Eder Gud Allsmäg.
tig nådeligen samt förblifve eder väl
affectionerade
Gustaf Adolph,.
l8oo, den •> I Mars. Directionen behagade jemte
insändande af Statsobligationer för 5 mill.
yttra: ”Fullmägtige finna med fullkomligaste
tillfredsställelse, att lån-omsättningen
i Gernia haft den bästa framgång
- - - De anse sig skyldige, att
å nyo förnya sin tacksamhet för den
utmärkta nit och osparda möda Herr
Cantzli-Rådct i denna, för Riket i allmänhet,
som för Riksgälds-Contoiret i
synnerhet, vigtiga operation ådagalagdt.
Äfvensom Fullmägtige bordt härigenom
förklara sin förbindelse för HerrCantzliRådets
bemedlande i frågan om provisionen
till Handelshuset De la Rue,
hvilken haft en till besparing för Riks.
gälds- Contoirels lidande , lycklig framgång,
1800, den i4 Julii, skrifver RiksgäldsDirection:
”Med särdeles nöje och tillfredsställelse
skola Fullmägtige alllid påminna sig
det nitiska och verksammma biträde
Herr CanzliRådet vid hela operation
lemnat; oeh såsom ett vedermäle af
Eullmägtiges erkänsla och tacksamhet,
behagade Herr CantzliRådet emottaga
imneslutne 1000 R:dr Hainb. Banco.
Den \ Martil.
1801, den 12 Febr. yttrar sig RiksgäldsDirectionen:
”Jemte det Fullmägtige nu få
betyga Herr Cantzli-Rådet deras erkänsla
och tacksam let för Herr Cantzli_
Rådets uppmärksamhet, att vid alla
tillfällen befordra Riksgälds-Contoirets
förmon och bästa, och hvarpå Fullmägtige
fått röna ett förnyadt vedermäle
uti den af Herr Cantzli-Rådet
gemensamt med Handelshuset De la
Elie fréres gjorda proposition, i afseende
på omsättningen af det lån,
hvaraf en del till betalning förfaller
mot slutet af innevarande år, hafva
Fullmägtige &c.
1801, den 27 April, skrifver Riksgälds-Direction,
berättande sig hafva uppdragit
åt Handelshuset De la Rue omsättningen
af lånet, samt tillägger: Fullmägtige
förvänta, att vid detta tillfälle,
äfvensom vid förra omsättningen, få
röna Herr Cantzli-Rådets verksamma
och nitiska biträde, så att operationen
må vinna en önskad framgång.
1801 d. 5 Nov. Fullmägtige, hvilka det icke
kunnat undfalla, att Tit. ej allenast
haft mycken möda och särskilt
besvär till befordrande af det år I791
för RiksgäldsContoirets räkning i Genua
upptagne Låns nu ifrågavarande
»insättning, utan äfven måst vidkän
-
1 JO
Den i Mara'.
nas kostnad vid öfverförandet af de
för sagde omsättning nödige doclimen.
ter, så väl hit som tillbakas, anse sig
skyldige, att, utom hvad Fulhnägtige
muntligen haft tillfälle föi’klara, äfven
härigenom aflägga tacksägelse för det
nit och den välvilja Herr|Cantzli-Rådet
till denna angelägna operations
understödjande visat; och ehuru Fullmägtige
icke finna sig hvarken vara i
tillstånd eller lämpligt att söka helona
Herr Cantzli-Rådets i denna sak visade
kärlek till Fäderneslandets bästa
och välvilja för detta verk, och Fullmägtige
sig likväl tillhöra att ersätta
Herr Cantzli-Rådets hafde kostnad,
och i någon mon visa sin erkänsla,
hvadan Fullmägtige önskade, att Herr
Cantzli-Rådet i sådant afseende ville
emottaga en summa af 16,000 L. F. C.
hvilken Herrar De la Rue Fréres erhållit
Fullmägtiges föreskrift, att till
Herr Cantzli-Rådet utbetala.
Likheten med Originalerne intygar
Carl Axel Wachtmeister i
Anmärkning'.
Desse^bilagor äro ej framställde för
att prunka med erhållet beröm, ofta
mindre uttryckt för verkliga redan gj or
-
Den i Martil,
lii
da tjenster, än med afsigt] att uppmuntra
en Embetsman, af hvars åtgärd
man kunde hafva framdeles behof-
men de bevisa åtminstone en slags
tillfredsställelse, samt att man trodt sig
böra belöna. Dessa belöningar, aldrig
begärte men likväl emottagne med
djup erkänsla, utgöra ej till deras belopp
en fjerdedel af den summa, som
Lagersvärd enligt contract bör undfå,
och som hittills blifvit förnekadt; ty
då det aldrig blifvit fråga om verkställighet
af Kongl. Resolutionen af d.
21 Julii 1795, samt då man af drager
den kostnad, sorn skulle hafva uppgådt
till en Couriers afsändande ' ifrån Genua
och tillbaka med aflörandet af de
till 1801 års låneomsättning hörande
documenter (innehållande Statsobligationer
för 8 millioners värde, som Lagersvärd
ansåg säkrast att personligen
medföra, och hvilket motiverat hans
*) Hvilket äfven kan bevittnas af Kongl.
Secret. och Ridd. Sylvan, då han förmodligen
connnissionerad af RiksgäldsContoiret.
frågade i Stockholm Lagersvärd
med hvad gratification eller resekostnadsersätlning,
han skulle anse sig
vara belåten, och hvarpå denne svarade
; att han åinöjde sig med allt hvad
som RiksgäldsContoiret kunde anse billigt
och skäligt för dess reseomkosinaders
betalande.
Dm i Martil.
resa till Sverige) så reduceras dess 1
contanta penningar erhållna gratificationer
till hvad här ofvanföre är änfördt,
eller en fjerdedel mindre än
dess lagliga fordran i Gennesiska lallen,
hvilka ej kunna compensera förlusten
af liqvidationssättet.
Enligt den år l8[8 gjorde utredning af
Lagersvärds fordran uti Genuesiska Lånet var
den, den 3 Augusti 1816.
Uti~Capital Lire fuori di Banco *75,687: 3: io<
Upplöpande ränta å 5 procent
ifrån den 1 Oct. »807 till
den 3 Augusti 1816 33,345: 5: 4.
Summa Lire fuori 109,052: 9: 2,
Härutaf har Herr Lagersvärd genom
det af Stän derne föreslagne
betalningsrktt uti diverse
Poster erhållit - 5i,ioo:  3.
Åtel stod fordran således furoi di B:co 57,932; 8: lia
N;0 6.
Herr Vuljfrath, Carl Gustaf Herman'.
Vid nuvarande Riksmöte hafva redan tvänne
värda Ledamöter inom detta Hus, fästat
uppmärksamheten på behofvet af ett stadgande,
som kraftigare, än våra förut gällande Författningar
, med Lagarnas hägn omgärda våra
ek©-
Den i MdHiii
Skogar: afven jag iriser nödvändigheten häraf,
men med dessa värde Ledamöter kan jag likvä l
icke instämma i sättet för demla Läglörändririg.
Jag är derom innerligen öfvertygad, att
den skillnad Lagstiftaren gjort emellan stöld oell
åverkan är god och fordrar ätt bibehållas,
De vådligä följderna af straff sorn skulle väcka
förakt för la ga ine och i följd deraf bidraga att
öka brotten, hafva vid Lagstiftningen ingått i
beräkning.
Man har insett att idealet för ali
BrottniålsLagStiftning vöre, att i möjligaste måtto
lämpa straffet efter brottets beskaffenhet, och
att då nian afvikit från denna grundidée, haiman
stiftat Lagar, hvilka snart eller sent sträfVat
att motarbeta sitt eget ändamål.
Alla tiders erfarenhet har dessutom beviifhat,
huru sällan det lyckats, att till en nyttig
medborgare inom samhället återföra den, sorn
en gång Stämplats med vanäran af ett nesligt
straff, och skulle det väl då vara med en sund
Lagstiftningspriiicip förenligt, att för eil förbrytelse,
hvilken efter det hos menigheten allmänt
rådande begrepp, ej är neslig, stadga ett straff,
hvilket troligen skulle blifva af de menligaste
följder för samhället.
Sedan jag på detta satt sökt utveckla mina
åsigter af de förut föreslagna förändringar i
Lörfattningarne om ansvar för åverkan, går jag,
Bil, tili Ridd, o. Ad Pr, 2 Band
-
Den l Martii.
att för Högloft. Ridderskapet och Adeln vördsamt
framställa den ändring i dessa st adr anden
, jag efter min öfvertygelse anser tjenligast.
Jag föreslår: att ett förhöjdt vite emot det,
som uti våra nu gällande Författningar för åverkan
af skog finnes utstakadt, måtte stadgas,
tillräckligt nog att afhålla åverkarén från försöket
att tillgripa en annans egendom.
Jag är alldeles icke i okunnighet om det
tillfälle, Lagstiftaren lemnat hvarje enskild öppet,
att genom Domaremagtens åtgärd erhålla
ett ökadt skydd för sin egendom mot åverkan j
men genom hvilken vidlyftighet i förberedande
åtgärder, genom hvilken inethodiskt framskridande
långsamhet, genom hvilka oberäkneliga
kostnader erhållas icke vitesförbud, och hvilka
olägenheter får man icke vidkännas, sedan ett
sådant förbud erhållits. Är det val dessutom
billigt att man först måste förlora en del af sin
egendom, innan man kan vinna ett medel, nog
kraftigt att skydda den ägande rätten? För mitt
begrepp (jag bekänner det uppriktigt), är det
åtminstone alldeles ofattligt, hvilken princip,
som ktinnat ligga till grund för ett sådant förordnande.
Om remiss å detta Memorial till vederbörligt
Utskott, anhåller jag vördsammast.
N;o 7.
Herr Anckarsvärd., August:
Då Riksens Ständer vid sednast hällne Ur
-
Den i Martii.
tima Riksdag fattat ett beslut, rörande förändrat
beklädnadssätt för det Indelta Infanteriet,1
var det icke i afsigt, att belasta Rotehållarne
med tillökning i den redan förut nog tunga
Roteringsbördan, utan med tydligt uttryckt ändamål,
att lätta från den ökade kostnad, som
genom 1812 års Författning om Indelta Infanteriets
beklädnad drabbat så väl Rotehållare
sorn Soldaten; med afseende hvarå, Riksens
Ständer funno billigt och rättvist att af StatsVerkets
tillgångar göra nya och betydliga anslag
till Indelta Infanteriets beklädnad; men oaktadt
ett sådant Riksens Ständers tydliga förordnande,
har vid tillämpningen at den anbefaldta
förändringen, samtelige Rotehållare inom Nerikes
provins af Kongl. Nerikes Regemente fått
vidkännas en utgift, ökad till dubbelt, emot hvad!
enligt KneckteContracternes innehåll, dem förut
ålegat, och hvaruti Författningen af 1812 ej
gjort något intrång.
Det afseende som vid Idelnings-Verkets
upprättande fastades vid Provincer och Hemmans
olika beskaffenhet och styrka, föranledde
Konung Carl XI, att för Nerikes provins, hvars
Hemman äro svaga och inskränkta, anslå vissa
indelta räntor till understöd vid Soldatbeklädnaden
för Nérikes Regemente; men har Statsverket
i sednare tider af nämnde räntor satt
sig i besittning, utan att fästa något afseende å
den förlust, som derigenom drabbat Rotehållarne
vid Nerikes Regemente, som om de orubbad!
fädt tillgodonjuta denna genom Indelningsverket
dem försäkrade förmon, ej behöft be
-
Den i Martil.
tungas med något bidrag till Soldatbeklädnaden,
hvilken då genom BeklädnadsDirectioriens försorg
bordt kunna underhållas, till hälften emot
hvad Kronan efter nu antagen ordning för det
Indelta Infanteriet bekostar.
Då således en påtaglig orättvisa i min tanka
öfvergått Rotehållaren vid Nerikes Regemente
derigenom, att den sednaste BeklädnadsFörorclningen
för Indelta Infanteriet, ej afsedt
olika local- förhållanden utan generaliserats för
hela Arméen; och sådant ej kunnat vara förenligt
med Riksens Ständers afsigt, att lätta
Rotehållarne i allmänhet, så hoppas jag det
skall med välvilja emottagas, att jag yrkar ändring
i den sednaste Författningen om beklädnaden,
samt att Nerikes Regementes Rotehållare,
måtte återfå de vid IndelningsVerkets upprättande
dem anslagne räntor till hjelp vid Soldatsbeklädnaden,
för att sedan kunna till hälften
emot Kronan, hålla Soldaten beklädd, eller
att i motsatt händelse alldeles befrias från någon
skyldighet att bidraga till munderingen.
Till denna motion har jag ansett mig personligen
förpligtad, då jag, jemte öfrige Rotehållare
inom Nerike, vid comniunicationen af
den vidtagne nu klandrade förändringen protesterat
deremot, meri slutligen nödgats ingå derpå,
då ett alternativ af ännu. mer tryckande
beskaffenhet oss förelädes; likvist fastades af
samtlige Rotehållare vid bifallet det vilkor, att
till den nu för handen varande Riksdag få saken
upptagen tili rättelse, hvarom då äfven en
Den i Martii,
117
underdånig anhållan till Konungen afläin
nades.
Jag anhåller att denna min motion måtte
till StatsUtskottet blifva remitterad.
N;o 8.
Herr König, Juhan A,'.
Böjelsen att förbättra är så naturlig oell
tillika så berömlig, att man icke bör misstycka,
än mindre lasta de misstag dess goda afsigt
stundom förordsakar. Noga bör man dock akta
att den icke urartar till blotta böjelsen att förändra;
ty många förändringar vålla oreda: och
det torde vara en afgjordt riktig regel, att man
hällre bör bibehålla det sorn genom vanan blif -  vit helgadt och likasom öfvervunnit sin olägenhet,
än göra en förändring utan att vara fullt
säker 0111 dess nytta, äfvensom att i betydligare
mål icke göra något blott på försök. Om den.
na reflexion genast föll in då en ändring skedde
i tjenstefolkets flyttningstid, bör det icke illa
uttydas. Hvar och en ser ur särskildt synpunkt
och ser derföre olika. Emellertid, om också
tankan är felaktig, bör den sägas för ali: väcka
upplyftare omdömen. Den säges dock nu med
mera förhoppning om riktighet.
Om det är en obestridlig sanning att Landtbruket
utgör vårt Fäderneslands förnämsta styr.
ka, och följaktligen är det Näringsfång, hvarpå
Den x Martil*
hogsta afseende bor fastasj och om detta så
väl som alla andra större inrättningar icke kaij,
skötas utan en mängd arbetande personer, samt
sällan utan Legohjon, så är det ock nödvändigt
att för dessas flyttningstid utsätta en termin,
som å ena sidan bäst passar för detta yrke, och
å den andra icke kan i något afseende vara
ofördelaktig. Vid flera tillfällen har detta ämne
varit under consideration: och Kong).. Maj:t
sorn insett att den hittills vanliga flytfningstidens
vid Michaelis,, icke varit nog tjenlig; har genom
Dess Nådiga Författning- föreskri b it en annan.
Det kan icke vara min tanka ait om detta stadgande
blott upphäfva en vidrig röst, då Fäderneslandets
väl varit dess vigtiga syftemål; Mere
sorn den utsatte ffyttningstidere åtminstone för
jordbruket icke i alla Rikets Provinser är passande,
torde ett yttrande tillåtas i detta iinrae.,
Man kan icke tvifla om den prisvärda ansigte'»
att genom förenämnde- nyligen skedflät
förändring förekomma den ledsamheten att sakna
sina arbetare just då efterskörda» ännu varar:
och oneklig! är att Rotfrukterne elier
egentligen Potäterne, sorn förnämligast utgöra
den, icke hunnit blifva upptägne vid Michaelis
på de orter i Riket, der denna växt
utgör eu hufvudartikel och likasom vill uttränga
Sädesslagen; rnen deremot inträffar vid den nya
Flyttaingstiden mot slutet af October den ännu
större olägenheten, att det gamla eller afflyttande
tjenstehjonet redan börjat fordra kreaturen,,
innan det nya kommer (emedan de vanligen
måste vid October månads början insättas i hus)
Den i Martil.
H9
oell således genom vårdslöshet eller illvilja och
den afundsjuka, sorn så vanligen verkar, kunnat
redan på de få veckor kreaturen behöfva före
nya flyttningstiden fordras inne, förslösa en stor
del af det hö eller .vinterfoder, som eljest kunnat
räcka länge. Sannt är, att man visserligen
kan uträkna huru mycket bör på dessa få veckor
rätteligen åtgå i mån af hela förrådet och
i män af behofvet för veckan eller dagen med
afseende på årstid och väderlek, samt särskilt
afdela detta förråd för det a,'flyttande tjenste-'
lljonets behandling; men dels är ej hvarje Landtman
i stånd att så uträkna, ty våra vanliga
Åkerbrukare äro ej vane vid en sådan uträkning
eller noga utfordring, och utfordringssättet
är så ganska . olika, ej allenast på olika orter,
utan efter hvar och ens olika ställning, dels
äro Hemmansägarna ej alltid på stället att kunna
göra en sådan fördelning, dels gifvas icke
adestädes utrymme och tillfälle till särskild plats
för det foder, som på det afflyttande tjenstehjonets
få veckor kan bestås. Huru mödosam
och ofta förordsakande gräl är också icke en
sådan fördelning, då ingen Författning utsätter
eller möjligtvis kan utsätta huru mycket hvar
och en enskildt bör för dessa få veckor, på
ena eller andra sättet bestå? Vid dessa omständigheter
torde det lätt inses att olägenheten
är både större och allmännare af den nya Flyttningstiden,
än af den vid Michaelis; ty sällan
inträffar vid sistnämnde tid så stark köld, åtminstone
i Rikets Landskaper söder om Gefle,
att jordfrukterne förfrysa elier skadas, om de
några dag ar längre skulle qvarlamnas i jorden
180
Deri l Mars,
Så Ur förhållandet i afseende på flyttningstiden,
för landet. För Städenne kan ock säi-.erligen
ingen hufvudsaklig förmån af nya flyttningstiden
inses. Om det å ena sidan kan vara val att
vid flyttningarne ur ena huset i ett annat, sorn
vanligast sker om hosten elley vid Michaelis,
icke sakna sina tjenstehjon, ar det deremot å
den andra ledsamt och svårt, att kort efter skedt
husombyte., förlora det tjenstehjon som nyss
Järt kanna och bäst kan bibehålla den ordning,
hvari man då sätter sina saker; och ofelbart är
att årstiden gdnom vanligen inträffande svarare
väderlek och gator, jemte kortare dagar, gör
den nu påbjudna flyttningstiden mindre tjenlig
-änden förr antagna; hvartill kommer, att man
merändels måste i October förse sitt hushåll
med vinterförrådet, så väl af ved, sorn af matvaror,
om det ej, hvad veden angar, kunnat re~
dan förut ske, hvilket .således nu mäste göras
genom det aflyttande tjenstehjonet, som ofta
med mera liknöjdhet handlar för den husbonde
det kommer att Öfverge, då deremot det nya
tjenstehjonet vid en nyss antagen tjenst vanligen
visar sig mäst nitisk och oförtruten,
Af allt detta synes, att den nya flyttningstiden
så väl för städerne som för landet med-'
föres- åtskilliga, kanhända opåtänkta olägenheter.
Men då detta kan inses, är det lika svårt att
uppgifva hvilken tid af året vöre för afla Rikets
Landsorter och i afla afseenden tjenligast till
flyttningstid. _  Dock synes det, åtminstone för
landet, bäst om den utsättes litet före Midsommaren
eller så, att tjenstehjonet oundvikligen
Den I Martil,
skall hafva tilHrjiclt sin nya tjenst den 00 .Tunn.
Då är höslottern ej ännu börjad. Hela saningen
är slutad. Det afflyttande tjenstehjonet har
intet foder att förslösa oell det tillflyttande bör-»
jar ej sin tjenst med ett svårt arbete i en mörk
årstid: ett af dess första göromål är den muntra
skörden. Frjveekan är ock då lämpligast.
Husb onden kan lättast umbära biträde vid en
del sysslor, emedan väderleken är mild: tjenstehjonet
binner på de långa dagarne bäst sköta
sina angelägenheter, kan under denna frivecka
beqvämast besöka sina anhörige vid årstidens
goda vä/glag oell mörkret skyddar icke de utsväfningar,
hvartill ledigheten så ofta ger den
vanartige och då från all uppsigt befriade, ett
tillfälle, kanske en anledning eller väckelse. Linda
skälet mot denna flyttningstid torde vara att
på ett och annat ställe är byggnad företagen,
som bäst verkställes denna årstid, och att mången
behöfver, dels för sin hälsa, dels för andra
angelägenheter, vara borta. Men desse äro
tillfälligheter, sorn träffa få bland en hel Allmänhet:
och det är verkligen mindre betydligt
om några dagar vid denna årstid förspillas,
än om hösten då mästa göromålen allmänt tillstöta
och dagarne äro mindre tjllräcklige, Någon
betydlig olägenhet torde ock icke finnas härvid
för Stadsboen, Lättare är det för hvarje Husbondfolk
att i en så vacker årstid sjelfve bestrida
alla sysslor under så kallade friveckan
eller hafva uppsyn på Legofolk, än om setina
och kulna hösten: lättare också att få främmande
biträde. Om tvenne flyttningstider äro för
städerna angelägna, så torde medlet af Januaiii
12'2
Den I Martii.
lämpligen kunna utgöra andra terminen, då det
nya tjenstehjonet bör inträda i sin tjenst: allt
detta underställer-jag Högvälborne Pierr Grefven
och LandtMarskalkens och Höglofl. Ridderskapets
och Adelns mogna ompröfyande:
glad, om jag gifvit anledning till en nyttig föränd
rig, som ej behöfver jemkning, och anhåller
ödmjukast att detta Memorial till vederbörligt
Utskott måtte remitteras.
N:o 9,
Friherre Adlerbeth, Jacob:
Pierr Hammarsköld har i Plenum den 24
Februari uppläst några anmärkningar mot den
nu gällande Skolordningen. Dessa anmärkningar
öfverflöda af origtiga uppgifter. Jag anhåller
att derom genom några bevis få öfvertyga.
Höglofl. Ridderskapet och Adela»
Då Herr Hammarsköld i anledning deraf,
att efter Skolordningen följa anvisningar och råd
till Lararne vid dess tillämpning, funnit att denna
Skol-lag ej äger nog öppenhet, kan jag icke
dela hans mening. För min del anser jag rätt
lämpligt, att hvad som be falles, utgörande egentlig
Lag, skiljes från hvad som tillstyrkes, såsom
gagnande, ehuru icke oundgängligt. Hvar
och en torde med mig erkänna, att Herr Hammarsköld
varit hänförd af en allt för liflig in.3
billningskraft, då han i Skolordningens nuva_
rande inrättning trott någon kunna se en syft
-
Den I Mar lii.
123
ning till de
Loyolas Lärjungar ett så tvetydigt rykte.
Att denna Lag står i motsats med Constitutionens
anda, kan jag icke finna. Föreskriften
att en gosse vid intagning i Skola skall
styrka att han, genom egna tillgångar, eller andras
understöd, kan sig vid Läroverket uppehålla,
åsyftar förebyggande af egentligt tiggeri,
hvilket år genom redan gällande Författningar
förbudet. I Bihanget till Skol-lagen, sid. 51 ,
synas dessutom skålen för denna föreskrii M/ara
nöjaktigt utredde.
Möjligheten att från ett Läroverk afskilja
gossar, sorn utan något slags framsteg i tre
år qvarstått på samma rum, synes icke heller
vara inoonstitutionel. De allmänna Läroverken
åro inrättade för att bereda framsteg, icke qvarstående
på kunskapens bana. Den vård om de
duglöses constitutionella frihet, som skulle visas
genom deras ytterligare bibehållande vid Läroverket,
blefve ett ingrepp i yngre och dugligare
gossars constitutionella' rättighet att intaga
de förstnämndes platser inom Skolan.
Med uppmärksamhet genomläst, skall Skolordningen
ådagalägga, att insigt i modersmålet,
hvilkens förvärfvande jag med Herr Hammarsköld
anser af stor betydenhet i constitutionella
samhällen, vid författandet af denna Lag varit
ett vigtigt ämne för omlankan.
Med Herr Hammarsköld kan jag icke uppr
Den r Martii.
täcka något skeft eller förderfligt 1 den uppdragna
grånslinien emellan allmän medborgerlig
och lård bildning. Att andra dela min åsigt,
bevisas deraf, att en medlem at ett annat Riks.
Stånd, då inom detsamma rådplågades om öfverlåggningarnes
offentlighet, nyligen yttrat, att
StåndsLedamöter c; åro af sina Comittenler
kallade att ådagalägga litterär, utan medborgerlig
bildning. I långliga tider har man inom vårt
Fädernesland varit van att under benämning af
larda språk innefatta Grekiska och Latin, och
att anse kunskaper om dessa språk såsom den
egentliga lärdomens kännemärke.  Herr Hammarskölds
förmodan, att Näringsidkares danande
vore Apologist Skolornas förnämsta syftemål,
är icke heller grundad. I dessa Skolor bildas
äfven Tjenstemän för alla sådana Embetsverk,
i hvilka inträde vinnes utan Latinska skriföfningar.
Att Fäderneslandets Stats-kunskap oell
Grundlagar böra redan vid Skolor och Gymnasier
blifva hufvudsakliga Undervisningsämnen,
kan jag icke medgifva. Att de deremot böra
blifva det vid Rikets Universiteter, år min oryggliga
öfvertygelse. — Jag inser ej hvarföre
Nordiske Mythologien blifvit ett mål för Herr
Hammarskölds ovilja. Då Grekers och Romares
Gudalära år och långe blifvit vid EleinentarLåroverken
föredragen, bör vål våra egna
förfäders icke förgätas.
Den nu gällande Skolordningen synes icke
föranleda någon rättmätig farhåga för afsigt en
Deri I Martti.
125
att upplifva f. d. Kejsaren Napoleona påbud om
det Romerska språkets studium med det Grekiskas
uteslutande: Skolordningen bjuder motsatsen.
Ofversåttningar från Grekiska på Latin
åro för nybegynnare icke anbefallde. Att ett
stridigt förhållande åger rUm, utvisas af Skolordningens
Bihang, sid. 26.,
Någon befallning att vid Gymnasier blott
föredraga en Philosophie1 definitiva, har jag
icke i Skol-lagen kunnat linna. Viddén och
åmnet för den Philosophiska Undervisningen åro
Öfverlemnade till Lärarens pröfning. Se SkolOrdningens
1 sid. Cap. 3, §. 3. och Bihanget,
sid. 46.
De strödda anmärkningar, hvilka Herr Harnmarsköld
vidare framställt, torde äfven med några
ord böra besvaras.
Vid åberopandet af föreskriften i 1 SedtiOnens
6 Cap. a §. örn färdighet i läsning af
Svensk handstil, har Herr Hammarsköld uteslutit
ordet Svensk. I en tid, då mindre uppmärksamhet
varit lernnad åt den svårlåstare Svenska
handstilen, torde föreskriften, troget åberopad,
icke befinnas otjenlig.
Af Skol-lagens j Sect„ iö Cap. 5 §• 3 mom.
har Herr Hammarsköld gjort en egen tydning.
Der stadgas, att om Lärjungar sammanrota! sig
att förolämpa sin Lärare med ord eller gerning,
skola upphofsmånnen, utom ansvaret efter allmän
Lag, från Läroverket förvisas. Att sträft
126
Den l Martil.
mot myteri ej år, enligt Herr Hammarskölds
påstående, det enda härvid användbara, år nog
tydligt. Myteri år brott mot Konung, eller then,
som å Öfverhetens vägnar bjuder och befaller,
och straifas med lifvets förlust. MissgerningsBalkens
6 Cap. Skol-lagen åter bjuder, såsom
nyss anfördes, att de brottslige, utom ansvaret
efter allmän Lag, böra från Läroverket förvisas.
Skulle de nu, enligt allmän lag, mista
lifvet, vore vål föreskriften om deras förvisande
tämligen öfverflödig.
Det år ej svårt att
i Missgerningshalken finna det Lagrum, hvarefter
ifrågavarande förbrytelser böra straffas.
I 5:te Sect. Cap 2, §. y år ej, såsom Hr
Hammarsköld påstått, bestämdt sagdt, att Secreteraren
vid Skolverkens Revision skall med lön
förses. Frågan derom år öfverlåten åt Konungens
pröfning, Då Secreterare!! blott hvart tre^
dje år åger egentlig sysselsättning, måtte beständig
lön för honom icke komma i fråga. Men
att hans betydliga arbete vid hvarje Revisionsförråttning
med arfvode eller gratification vedergålles,
lärer Herr Hammarsköld icke finna
obilligt.
En liten Historia om Skolordningens uppkomst
utgör slutet af Herr Hammarskölds anförande.
Vid denna Historia måste jag särskilt
uppehålla mig, emedan, enligt hvad jag kunnat
finna, hvarje deri meddelad uppgift år mer eller
mindre felaktig.
Anmärkningen att UppfostringsComiftéens
Den i Martii.
Ledamöter först företogo sig alt reglera SkolStatens
aflöning, år en af de anachronismer,
som utmärka vissa af vår samtids häfdatecknare.
En förbättrad organisation af Elementar-Låroverken
utgjorde det första ämnet för den Comités
omtanka, af hvilken, SkulOrdningen är utarbetad.
Comitén liade långe varit sysselsatt
med förberedande åtgärder i detta afseende,
innan dess första förslag till en förbättrad Skolordning
år 1817 den 8 April till Kongl. Maj:t
i underdånighet öfverlemnades. Förslaget till
en luterims-löne-reglering för Skolor och Gymnasier
blef nästan vid samma tid, nemligen
den 19 Mars sistnämnde år, Konungen underståldt.
Att Herr Hammarsköld icke vet, om på de
af Högvördige PresteStåndets EcclesiastikUtskott
framställde anmärkningar mot det första Skolordnings-förslaget
mycket afseende vid slutliga
Redactionen blifvit gjordt, har han rättvisligen
erkänt. Jag torde derföre få lemna honom den
underrättelse, att många af dessa anmärkningar
blifvit iakttagne.
Att förordningen påböds till allmänt antagande
förr ån det å vissa aflägsna orter var
physiskt möjligt, år icke enligt med verkliga
förloppet. SkolOrdningen utfärdades den 16
December 1820 och anbefalldes till iakttagande
från och med Höst-terminen 1821* (Se Inledningen
till SkolLagen.)
Herr Hammarskölds förmodan, att denna
Lag blifvit kungjord för att råcka evinnerligen,
12§
Den l Martii*
Är så mycket mera obegriplig, söm sjelfva La*
gen innebår medlen till förbättringar génom fö*
reskriften om Läroverkens livart tredje år in*
träffande Revision, Denna Revision, hvars fö*
remål tydligen bestämmes i 5 Sect Cap. 5, $*
5, är, efter min Öfvertygelse, för ändamålet vål
beräknad. Skol Lagens möjliga brister måsta
bäst kunna upptäckas och deras äfhjelpande bäst
föreslås af de Lårare, hvilka det blifvit uppdraget
att handhafva dess Utöfning. En sådatl
Revision år bestämd till är 182*. Förr anser
jag någon granskning af denna Författning mindre
nödvändig* Dess verkningar kunna änntl
ej rått bedömas, då den så kort tid varit gäl*
lande. Att dess föreskrifter ännu icke förän*
ledt någon enda från Consistorierne till Thre*
nen förd klagan, anser jag mig skyldig att Vid
detta tillfälle nämna.
Jag kan icke inse de, enligt Herr Harn*
mafskölds tanka, nästan oöfvervinnerliga svårig*
heterne för verkställande magfen att pröfva en
SkolOrdning. Att Riksens Ständer icke insett
dem, är tydligt, då de åt Regeringen Uppdragit
rättigheten att i ämnet besluta. Tvånne Leda*
möter af Konungens StatsRårl åro äfven med*
lemmar af den Comité, åt hvilken Lagförslagets
utarbetande varit anförtrodt, och kunde således
vid ärendets slutliga pröfning, lemna alla nödiga
upplysningar. Enligt hvad Herr Hammarsköld,
så väl af den sednast tryckta Riksdags-beråt*
»elsen, som af inledningen till SkoiOrdningeri
lått kunnat inhämta, har Hans Kongl. Höghet
Kron*
Den 1 Martti,
KronPrinsen eg nät särskild uppmärksamhet åt
förslaget till denna Lag, hvars stadfästelse Han
hos Konungen tillstyrkte.
Jag vill icke bestrida Herr Hammarskölds
motion, att en granskning af 1820 års Skolordning
måtte blifva Riksens Stånders Oeconomie-
och Besvärs - Utskott uppdragen. Men
skulle en petition om ny redactiori af denna
författning icke grundas på starkare skål, ån
dem han anfört, så kan jag icke anse den behöflig.
Slutligen anhåller jag att detta mitt Afförande
måtte få åtfölja Herr Hammarskölds motion
till behörigt Utskott och med de öfrige
Respective RiksStånden communiceras.
N»o 10-.
Grefve Hardy Carl Gustaf i
Hans Excellence Herr Grefve Cederström
här yttrat, att Herr Grefven icke kan föreställa
sig någon allmän nöd hos den talrika arbetande
Folkklassen, under én tid, då alla födoämnen
och alla andra förnödenhets-varor fallit
till ett, emot förra tider, lågt pris, då ingen
hungersnöd, inga farsoter, inga utvandringar ägt
rum, då egendomar, ifrån Adelns och Ståndspersoners
händer, kommit uti Allmogens, då
föga eller inga restantier, efter hållne uppbörds*
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. 2 Band, 9
130
Den i Mars'.
stämmor i Landsorterne, blifvit anmärkte, ben
råtta nöden anser Herr Grefven endast finnas
hos de personer, som förvillade till misslyckade
speculationer, köpt dyra fastigheter med lånta
penningar, eller af fåfänga gjort öfverdrifna
depenser, eller haft sina enskilta affairer i oordentligt
skick.
Om dessa Herr Grefvens yttranden voro
grundade, hade både jag och de flere, som med
mig gjort lika framställningar om allmän nöd
eller förlägenhet, begått ett misstag och tillåtit
oss en obehörig klagan, men det år långtifrån
mig, att vilja anse enskild förlägenhet, som bevis
på allmän nöd, och jag tror detta uppsåt
vara långt ifrån hvarje Ledamot af detta Stånd,
som måst lemnat prof af oegennytta, genom
uppoffringar af enskilda interessen åt det allmänna.
Den talrika arbetande Folkclassen består af
Jordbrukare, eller sådane, som åt detta yrke
ägna sina krafter.
Och dessa åro i en sådan
förlägenhet, att den kan få namn af nöd. Det
år sannt, att födoämnen gälla litet, men just
deri ligger grunden till det onda, ty andra utgifter
lia föga fallit, åtminstone icke i samma
förhållande. __ Den fastighet, hvars spannmåls-^
afkastning förr var tillräcklig att fylla ägarens
eller åboens behof, och derjemte lemnade öfverskott
till bestridande af contanta utgifter, såsom
skatter, tjenstefolks löner m. m., lämnar nu vål
samma afkastning, men den förslår icke nu till
alla dessa behof, sorn bibehållits i sitt förra
Den i Marlit,
131
värde, då afkastningens fallit under halfva. Skuls
le Jordbrukaren af spannmålen betala skatter
och löner, måste han minska sin egen consumtion,
och den år redan mycket inskränkt  eller
ock måste han till de contanta utgifterne
använda annan förmögenhet
eller kreatur»
I det sednare fallet allågsnas möjligheten af
Ökad afkastning, och särskilda förmögenheten
aftager
Resultatet blir fattigdom.
Antingen man har egendom skuldfri, eller
med skuld, år förhållandet detsamma.
Skill
naden
år endast den, att ägaren i sednare fallet
blir snarare utfattig ån i det förra.
I
Skaraborgs Lån finnes egendom uppskattad till
5o,ooo R:dr, sorn, i högsta afkastning, med afdrag
af utsädet ger 200 tunnor Råg och dubbelt
Hafre.
Sällan har man köpt fastighet
för mindre än uppskattningsvårdet, ty köp åro
i sednare tider sällsynte, utom vid Utmåtnings
och
ConcursAuctioner.
Denna egendoms ca-i
pitalvärde bår 5ooo R:drs ränta, som utbetalas
contant, om köpeskillingen år lånad, men i annat
fall likväl måste beräknas, då capitalet, annorlunda
anvåndt, ger denna ränta.
Dertill
kommer Kronoutskylder 5oo R;dr, tjenstefolks
löner 200 R:dr och underhållskostnad till lika
belopp, allt i det måttligaste beråknadt, tillsammans
5700 R:dr.
200 tunnor ä 6| R:dr och
4oo tunnor Hafre å 2^ R;dr, gifva 2266^ R:dr.
Således uppstår en årlig förlust af i453-J
R:dr, eller nära 3 procent af capitalvärdet; och
likväl år intet afdrag gjordt för egen consumtion,
eller tillfållige utgifter, eller lön för åga
-
132 ■Öe« i Martti,
rens mödor och risque af någon gång intråffatlde
missväxt.
Det år således icke den misslyckade spe»i
culationen, icke fåfängans öfverdrifna depenser,
eller enskilda affairers oordentliga skick, sora
förordsakar nöden, utan sjelfva Jordbrukets ställning
år sådan, att den undergråfver dens bestånd,
som derpå använder sin förmögenhet och
sina krafter.
Hungersnöd existerar icke, ty man svålter
icke till döds, men den arbetande classen är
reducerad till en mindre närande föda, och det
växande slågtets svaghet, som icke ensamt kan
härledas från brånnvinslörtåring, vittnar härom.
Sällan år en i5 års yngling arbetsför, och vid
Mantalsskrifning framvisas ofta sådane, som icke
kunna vid denna ålder till mantal uppföras. —
Vid Bevåringsmönstringarne kunna ofta ?o års
ynglingar godkännas till excercis.
Utvandringar ske icke, ty populationen har
icke tilltagit i samma roon, som productionert,
men häraf kan ej hämtas bevis på välstånd, ty
mängden af lösdrifvare, tiggare och brottslingar
bevisar åtminstone i någon mon brist på arbetsförtjenst.
Att egendomar gått ur Adelns och Ståndspersoners
händer i Allmogens, år, efter min
tanka, icke något lyckligt förhållande
det
år en följd af fattigdomens jämnare fördelning,
icke välmågans.
Den i Martii,
»35
Att slätterne inflyta utan restantier, har
jag förut medgifvit, men tillika förklarat min
tanka vara, att dermed icke bevisas välstånd,
eller mindre obestånd __ ty frågan år, om de
inflyta utan tvångsmedel. Jag har redan nekande
besvarat denna fråga , och jag uppmanar
Styresmännen för de lån, hvarom jag hufvudsakligast
talat, att afgöra om jag deruti haft
orätt.
Jag tror mig härmed hafva vederlagt hvad
Herr Grefve Cederström yttrat, i motsatts mot
andras opinion i detta ämne; och jag beklagar,
att en man, som inför Thronen yttrar samma
tänkesätt, som hår, funnit sig uppmanad, att
gifva dementi åt den klagan öfver förlägenhet,
betryckt ställning eller nöd, som hår af flera
blifvit förd, då Herr Grefven icke kunnat grunda
denna dementi på en noggrann undersökning
om hela landets eller vissa enskilda provin
cers verkliga belägenhet.
N:o u.
Herr Rothlieb, Axel".
Då Hans Excellence Herr Grefve Cederström
uti dess anförande af den 24 Februari,
bfand annat förklarat, att de som fört klagan
öfver nöd och förlägenhet, hafva dermed velat
söka mårkbarhet genom klander; och då
äfven jag, varit en af dem, som med matta fårgor
tecknat den i min ort rådande förlägen
-
*34
Den i Martil,
beten, så borde jag visserligen med upprepande
af åtskillige bevis söka Öfvertyga den ädle
Grefven om sannfärdigheten af hvad jag yttrat
men det skulle endast föranleda till en vidlyftighet
som till intet vöre gagnelig.
Jag
tror mig hafva uppfyllt min Riksdagsmannapligt,
då jag inför denna aktningsvärda samling af ädlingar
höjt sanningens röst.
Och månne man
bär kan framträda med en osanning?
Hvad
som år taladt och sagt står till en åminnelse i
Protocollerne.
Må allmänna rösten dömma
och bestämma hvem har rått. _ Jag har ingen
märkbarhet sökt
men min öfvertygelse
skall jag ej kränka.
En innerlig osviklig till
gifvenhet
för min Konung och den mäst obegränsade
kärlek för Fäderneslandet, ådagaläggas
säkrast genom sanningens språk
och
detta skall jag alltid föra.
Med sådana tån
ke-
och handlingssätt skall jag utan förebråelser
utan att rådna för hvad jag gjort eller
talat, återvända till min fosterbygd.
N:o 12.
Friherre Toll, Gustaf Philip:
Jag vill endast hafva åran inför HÖglofl.
Ridderskapet och Adeln yttra min verkliga oro
deröfver, att jag genom Herr Grefve Cederströms
afgifne motion, innefattande dess tankar
i och för våra fmanciella förhållanden, trott
mig finna ännu sådana meningar gälla, som bistå
det ensidiga penningeinteresset? nemligen att
Den \ Martil.
i35
som Herr Grefven yttrar, vinglerier eller oberäknade
speculationer skulle vålla denna allmänna
öfverklagade brist.
Kanske hade
det varit mera hugnande för hoppet om olägenheternas
afhjelpande, om från en så betydande
och upphöjd man, väl antagits dylika
biomständigheter, men icke hufvudsakliga orsaker,
hvilka så skenbart yttra sig, att de visserligen
icke bordt undgå väcka Herr Grefvens
uppmärksamhet t. ex. uti Skåne, hvilken provins
genom direct beskattning af Extra Roteringens
uppsättande lemnade i Statsbidrag väl
beråknadt frenne års behållen inkomst af hvarje
ograveradt Hemman (de med skuld förut graverade
i proportion deraf Hera års inkomster) på
en gång, icke successive.
Det penningeverk
som härvid nästan allmänt ålitades, drogs på
en gång utur provinsen, med föreskrifter att
blott indrifva fordringar, befordrande flera Hemmans
vrak, det jag kallar sådäne, hvilka på
UtmätningsAuctioner långsamt utpinas för att
omsider falla i andras händer. Derpå följande
missväxtår frenne efter hvaran, och behofvet
för den redan utblottade att skuldsätta sig ytterligare
för sin lifsbergning, samt derefter ymniga
år som i anseende till handelns aftynande
försämrade produciionerna till ett nästan oerhördt
vanvärde, utan att någon ting vidtogs till för—
hjelpande genom Rikets Ständer häraf, och
utan att man kanske ännu vill inse en nödvändigt
följande penningeförlägenhet, så för den
rikaste som fattigaste skulle blifva en naturlig
följd deraf. — Penningetillgångarnes concentrerande
inom Hufvudstaden, lockade således be
-
*36
Den I Martil.
höfvande från alia håll dit, för att skatta $tf
detta ensidiga iinancesystem (nu allt sedan år
1812); hälften af sin behållna ärfda eller förvårfda
egendom
Det vore rågan af ali olyc
ka,
jag kan äfven såga det vöre rysligt veta örn
denna mening nemligen, att obehörige speculationer
och yingierier såsom hufvudprsa.ken. till
detta Rikets aftynande tillstånd, skulle äfven
hafva medverkande inflytelse dertill och vållat
en för långe uraktlåten omtanka af lagstiftande
magten, till ringaste underiåttnad för denna i
sig sjelf bland Statens rikaste och högst skattdragande
provinser.
Matte likväl de otroligt
många oskyldige så vål uti yingierier sorn speculationer
af alfa slag, hvilka ifrån välstånd nu
finnas lidande, och sorn. med alf rättvisa, och
så mångå skål uti detta system, des* upphof
och fortgång fördöma alla verkningar deraf,
icke åga anledning göra detsamma öfver dem,
som icke vågat deråt lemna offentlig vederläggning.
Njo t 3,
Herr von Becker, Carl:
Vid Hans Excellenre Herr Grefve Öderström»
nu omnämnde Memorial, anhåller jag
vördsamt, att få göra någon erinran,
Herr Grefven har deruti bemödat sig att
jäfva riktigheten af den, teckning öfver Landets
oeconomiska ställning, hvilken blifvit framståld
Den i Martii.
pf flera virfla Ledamöter, och äfven af mig inom
detta Hus.
Jag vördar en hvars enskilta
Öfvertygelse i detta sorn i andra ämnen, och
dess rått, att den framföra.
Jag skall ej hel
ler
förspilla tiden med en vederläggning, öfverflödig
för allmänna opinion, och troligen frukt*,
lös för de iå undantagen;
men Hans Ex
cel
len oe yftrar sig tillika så hår: __ ”sällan föreslås
andra botemedel ån minskning i skatferne,
och indragningar vid stora Flottan och Arméen.
I både ena. och andra fallet klandras
styrelsen, undef det man synes vilja så inskränka
Konungarpagten, i financiella och administrativa
årender, att den ej skulle kunna uträtta,
något af def goda och nyttiga.”
Det är dessa förvånande tillmålen jag dristar
bestrida.
Så vå! jag, som en mlngd andra
hafva hår framställt tillståndet i landet;,
rnen de fleste hafva ock dervid fogat helt andra
förslag till det ondas afhjelpande, ån skatternas
minskning, och indragningen vid Flottan,
och Arméen.
Och ingen af dem, sorn. yttrat
sig om Landtmannens, genom penningskris t och.
vanvårdet å dess produkt, iråkade förlägenhet
och nöd, ingen af deni, hvilka lika med mig,
hafva uppgifvit Disconternas falj, oell rörelsecapitalets
hastiga förminskning såsom orsaker
dertill hafva varit nog okunnige, att klandra
styrelsen för slika Rikets Stånders egna åtgärder,
ej heller för följderna deraf.
An
mindre hafva vi gifvit anledning till det sårande
tillmålet, att i något fall synas vilja inskränka
Konungarnaglen, en tanke så himmels
-
138
Den I Martil,
vidt skild från hvarje redlig Svensk mans känsla
och afsigt, att jag anser den i blotta föreställningen
för en vidunderlig produkt. — Sådant
vittnar jag om mig sjelf, och sådan har
jag funnit sinnesstämningen inom detta Riddarhus,
inom min aflägsna hembygd, inom hela
Fäderneslandet.
Må det alltså vara mig tillåtet
att afskudda oss en så oförtjent misstanka.
Hvart hafva vi burit våra framställningar om
det onda?
icke till Timonen — det har icke
derifrån utgått.
Vi hafva yppat det för
hvarann, såsom följd af våra förra misstag och
beslut, för att gemensamt söka utvägar till dess
afhjelpande.
Ingen må förtycka oss denna
rått
jag må tillägga, denna pligt.
Slutligen får jag yttra den förmodan, att
den ädle Grefven med glädje emottar en vederläggning
af denna art, och att han med nöje
begagnar sin höga plats vid sidan af Thronen,
för att inför en högt älskad och vördad Monark
framställa de loyala tänkesätt, hvaruti vi
kunna mäta oss med en hvars, och hvilka alltid
skola gå i bredd med utöfningen af vårt Riksdagsmannakall.
N;o i4.
Friherre Anckarsvärd., Carl Henric:
StatsOeconomiens theorier åro inom oss
för val kände, för att påkalla någon utveckling,
särdeles innan något afgörande år för handen.
Dea 1 Martii.
139
Jag anser mig derföre icke behöfva ingå uti
någon särdeles vederläggning af de idéer, en
värd talare Herr Grefve Cederström framställt,
såsom en i dess tanke tjenlig ledning för våra
åsigter, oell som i sådant afseende visserligen
böra äga ett stort värde, vid betraktande af
den höga punkt inom samhället, hvarifrån de
utgått. Jag hyser det fulla förtroende till våra
deputerade i Utskotten, att de af den värde talarens
framställningar veta draga all den nytta,
hvartill erfarenheten om de sanna verkningarne
af talarens meningar kunna gifva anledning: och
då det icke år att föreställa sig, att ett yttrande
i dessa delar ilrån en hög medlem af Ministéren,
kan vara uttrycket af en enskild tanke;
så synes mig Nationen uti detta, den värde
talarens yttrande äga en fullkomlig vägledning
för sitt omdöme öfver de grundsatser, hvarefter
Ministéren synes värka på den allmänna välmågans
befrämjande: och Svenska Folket lärer
utom tvifvel komma att vitsorda, hvad trefnad
och välmåga, som för Sverige hårflutit af den
värde talarens utgiftsystem. Jag anser mig böra
frångå detta ämne, då så många talare yttrat
sig deröfver, och då det genom sina allt för vål
kända vårkningar talar för sig sjelf: deremot har
jag trott mig böra fästa min uppmärksamhet
vid några andra af den ädle Grefvens yttranden,
hvaribland det ställer sig främst, att man
synes vilja sd inskränka Konungamakten i
finansiella och administrativa ärerider, att den
ej skulle kunna uträtta något af det goda och
nyttiga. Något sådant förslag har jag sannfår.1
deligen icke afhört; ty jag kan ej föreställa mig,
Den 1 Mavtii.
att det är något intrång uti den constitutionel
la Konungens makt, om Folkets Representanterådagalägga
Folkets oförmåga att längre utgöra
de Statsbidrag, sorn affordra®. Jag kan ej inse
att det är en syftning till inskränkning uti Konungens
makt, om Folkets Representanter ge^
nom ett öppet ådagaläggande af landets, särdeles
med afseende på framtid, bekymmersamma
ställning, lemnar Konungamakten ett nytt tillfälle,
att visa sin välgörande verkan på ett tillstånd,
sorn ensamt ifrån den äger att hoppas
och förvänta någon förbättring- och hvilken är
val den adle Grefvens mening när han uttrycker
sig, som om Konungamakten icke skulle
kunna uträtta något af det goda och nyttiga, på.
andra vilkor än Folkets trälan de i armod.
Den ädle Grefven yttrar, att man låtsar
icke veta huru inskränkt S.tatsRådernes. makt
och verkningskrets är, efter vår Regeringsform.
Jag kan icke medgifva att den makt är inskränkt,
sorn genom StatsFörfattningen och An.
svårighets! agen förbinder och förpligtar, att in_
för Konungen sjelfkrafde påminna om Rikets
rätt oell bästa; att påstå denna makt vara för
ringa, är detsamma, som att säga att goda, på
sakkännedom grundade råd ej voro tillräckligt
verkande anledningar för Konungen att åstadkomma
det goda och nyttiga. Jag lemnar hvad
intryck en sådan tankyttring ifrån en Konungens
Rådgifvare, skulle göra uppå Svenska Na.
fion, om den här lämnades utan motsägelse; jag
Jämnar hvad intryck det skall göra på Nation,
att ifrån en Konungens Rådgifvare höra en
Den i Martil.
klagan deröfver, att StatsRdclet ganska in~
toristitutionelt tituleras, som Ministrar. Är det
att förmoda att Nation skulle glömt de motiver,
som ifrån 180g års ConstitutionsUtskott åtföljde
våra Grundlagar till Rikets Ständer, och örn
Folket icke glömt motiverne till de garantier,
hvarpå hela dess frihet hvilar; hvilken skall då
dess tanka blifva, om den Rådgifvares nit, skicklighet
och drift, som inför Folkets Representanter
visar sig icke känna de grunder hvarå
StatsFörfattningen blifvit bygd; och månne man
Ined en högre grad af moderation kan möta
den varde talarens yttranden, än då man nyttjar
dess egna ordalag och tror, att han blott
låtsat glömma huru Lagstiftaren ansåg StatsRådet,
och huru dess Ledamöter af hohom benämndes
som Ministrar. Ätt gifva en fullkomlig
utveckling åt det ämne, skulle här kanhända
vara illa passande, då Constitutionens helgd är
anförtrodd åt den Fäderneslandsälskande anda,
Som i alla tider utgjort hufvudcaracteren äf detta
Stånd. Men det torde dock tillåtas mig^
att här anföra några tankar ifrån de Lagstiftare,
åt hvilka vi äro skyldige erkänslan, éj allenast
för att hafva lämnat oss Constitutionens bokstaf,
utan för det de ät sig förvarat den odödliga
äran, att till efterkommandes vägledning
och tillrättavisande, hafva till grund för den
döda bokstafven lagt en lefvande artdä, soni
skulle visa sin kraft, då den påkallades; ehuru
jag är säker, att Lagstiftaren icke föreställde
sig, att dentta anda skulle utur Konungen^
Rådkammare vara utträngd, åtminstone så länge
någon af den nya StatsFörfattningens stifta
-
i42
Den i
re der ännu ägde ettrum.
3809 års Lagstiftare
yttrade sig, ibland annat:
”Den oafbrutna vanan, att höra råd, allvarligen
och högtidligen gifna, skall i en ung
Monarks sinne dana, och i en mogen Konungs
stadga aktning för sanning och rått. Och skulle
ännu en gång ett oblidt öde uppsätta på Sveriges
Thron en egenmägiig Konung, skall dock
den förenade kraften af hans rådgifvares föreställningar,
af Nationens fritt yttrade tänkesätt
och af vissheten om kommande Ständers ovilja,
tidigt bryta hans våldsamma lynne. Plan skall
åtminstone icke genom Constitutionsvidriga be_
slut blottställa sin magt för en föredragande
Embetsmans vägran af den contrasignation hvarförutan
Hans befallningar icke blifva gällande”
Ar en sådan magt och en sådan verkningskrets
inskränkt som i dessa Lagstiftarens
märkvärdiga rader för Konungens Rådgifvare
uttryckes?
Jag stannar här, och vill icke in
gå
uti någon djupare undersökning af innehållet
utaf den ädle GrefVens yttrande, det skulle
möjligen inleda mig till slutsatser, hvarmed jag
kunde gå allmänna opinionen i förvåg, och jag
tror mig icke behöfva göra det, då jag är öfvertygad
att dess omdöme uti ett så vigtigt
ämne icke kan komma att uteblifva.
Men då jag uti den värde Talarens Anförande
tycker mig finna en ordentlig uppmaning
till förklarande af en föresedd möjeligt tillvarande
önskan af förändring uti den, under benämningen
af Ministere, utmärkte Corps, så
Den I Alar lii.
143
skulle jag blygas att vid detta tillfälle genom
en feg tystnäd förneka, att jag år en af deni, sorn
ganska lifligt önska en sådan förändring; och
att jag önskar den, derföre, att jag tror Sveriges
vål hvila på uppfyllandet af denna önskan.
Jag år Talaren likväl förbunden derföre, att
hail frikallar mig ifrån mödan, att närmare utveckla
grunderne för denna önskan, då han i
sin egenskap af Konungens Rådgifvare inför
Folkets Ombud framlägger nödvändigheten af
pensions-fond, för de StatsRåd och StatsSecreterare,
sorn befinna sig utur stånd att -gilla de
grundsatser, hvarpå besluten byggas, och derföre
anses böra resignera.
Jag tror, att en
sådan framställning såsom vilkor för uppfyllandet
utaf en af Lagen föreskrifven ovilkorlig
pligt, år tillräcklig att stämpla denna Ministére,
och att ådagalägga de anspråk den med rättvisa
kan äga å Folkets förtroende: och hvad den
föreslagne pensions-fonden vidkommer, så skulle
jag, oaktadt mitt stränga begrepp om nödvändigheten
att hushålla för folket, likväl icke anse
någon uppoffring för stor om derigenom ett så
vigtigt föremål, som en ministére-förändring
kunde vinnas, men då Stats-författningen lernnar
en vida lättare och mindre kostsam utväg
uti begagnandet af Regerings-Formens 107
så tror jag att man försigtigtvis bör dröja med
nya anslag i detta afseende, intilldess man får
erfara om den mindre betungande utvägen icke
vid detta Riksmöte kan tillvågabringas.  Hvad
den omständigheten vidkommer, att den ädle
Grefven med flere af sine Herrar medbröder
skulle finnas villige att lemna sina platser åt
i44
Den I Martil.
några af dem utmärkte personer, som med
starka armar tro sig kunna föra det administrativa
och financiella svärdet; så anser jag mig
böra öppet förklara min innerliga tillfredsställelse
deröfver, att det icke lärer stå uti dessa
till afgång villige Herrars förmåga, att bestämma
sine efterträdare, hvadan ingen särdeles farhåga
i detta hänseende kan komma att intaga
Sinnena, då af den möjeliga vådan den värde
talaren deraf i perspectiv visat, få lära blifva
så förskräckte, som den värde Talåren kati
hända föreställt sig*
N:0 i5.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus :
Den värde Talaren, hvars motion nu blifvit
upptagen, har velat göra det Utskott, som
sysselsätter sig med utarbetandet af Stats-regleringeri
oeh Rikets financer, uppmärksamt uppå
det sätt, Söm synes honom vara det rätta, till
afhjelpande af den förlägenhet, som genom penningens
hämmade circulätion uppkommit.
Den värde Talaren, nemligen, anser Statshjulet
böra bringas i än kraftigare gång; det
år i hans tanka genom detta hjuls svängningar,
som lifvet skall spridas i Nationen; hade ej Götha
Canal varit, säger den värde Talaren, eller
strömrensningarne, eller väganläggningarne, eller
fästningsbyggnaden, eller öfningslågren och Köjungens
resor, så skulle, i hans tanka, förlägenheten
-
Dea i Martti.
Ml
genheten hafva Varit ån större';
bch erfarenheten
af det gagn söm härigenom åstadkommits,
anser han böra vara bss en ledning vid
öfverlåggningen öm såttet att afhjelpa all förlågenhet.
En granskning af Theöriens Vigtighet, ötft
dess resultat skulle synas ofördelaktigt, skulle
kumla blottställa mig för tillvitelsen att hafvä
Velat Utmärka mig genom otillbörligt klander.
dag Vill derföre blott hämna, att theoriens princip
år lika gammal sorn Egyptens pyramider.
Angeläget likväl anser jag, och det år hvad jag
utber mig att få fästa Utskottens uppmärksamhet
Uppå, i händelse Utskotten skulle Vilja i motionen
finna en ledning Vid dess öfverläggning.!)?
Om såttet att afhjelpa förlägenheten
att dö
Landsorter* vid den blifvande bevillningens fördelande,
böra skonsammare behandlas* öfvet
hvilka Statshjulet aldrig rullar, der inga byggnader
företagas* inga öfningslåger hållas* och
Sorn icke komma ätt hugnäs af Konungens
besök.
Jemte tnotionfen har på Ridderskapets öch
Adelns bord blifvit nedlagt ett' tveäggadt s-vard*
hvars administrativa och firtaneiella sidor börd©
närmare betraktas, innan det till ett minne för
komtnånde slägter, förvaras bland de öfrige uti
der dett närvarande tidens strider, förda vapen.
Att det ar konstigt Saintnänsmidt är Cn sättning!
SiU lill kidd, o. Ad Pr. 2 Band. i®
Den i Martil,
prohibetismen och liberalismen synas hafva ömsom
arbetat deruppå; men det synes som hade
behofvet utaf att slipas efter dagens curs gjordt
det vekt; det torde ej hålla att sönderhugga
förlägenhetens gordiske knut.
De bidrag till tallan öfver tidens nöd och
förlägenhet som åtskillige Riksdagsmän lemnat,
hafva blifvit ökade, genom den från ett annat
håll förda klagan, att Kongl. Maj:ts Stats-Råd
inconstitutionelt tituleras för Ministrar, att deras
magt och verkningskrets är genom RegeringsFormen
inskränkt; att ingen fond finnes att dermed
pensionera afgående StatsRåd och StatsSecreterare,
då de befinna sig ur stånd att gilla de
grundsatser, hvarpå besluten byggas och derföre
anses böra resignera.
Gifve Gud] att botemedel mot den å de
skattskyldiges sida öfverklagade förlägenhet lika
lätt kunde finnas, som de sednast anmälta brister
synas mig kunna afhjelpas.
Då Sully, Oxenstjerna, Bernsdorff och Pitt,
ehuru egentligen Rådgifvare, brukat tituleras
för Ministrar, är det att förmoda, att denna titel
icke länge kan synas oangenäm; Svenska
Folket deremot torde svårligen vänja sig vid att
i ansvarige Rådgifvares personer tänka sig verkliga
Rikets Herrar.
De källor hvarifrån Konungens Rådgifvare
skola hämta hvad deni tarfvar i magt och verkningskraft
äro af moralisk natur, och således outösliga;
RegeringsFormens 4:de §, specificerar
Den I Martii.
tlem: de äro kunnighetens, erfarenhetens, redlighetens
och den allmänna aktningens.
Fond till pensionering, synes kunna bildas
genom frivilliga bidrag. Man känner den i
England brukliga Panny-afgift. Genom det
derigenom beredda tillfället åt opinionen att yttra
sig, kunde RegeringsFormens 107 §. blifva
öfverflödig.
N:o 16.
Herr Klingstedt, Gujtaf Fredric:
1 afseende på det af Herr Toll gjorde för-,
slag, att till a (hjelpande af den allmänna penningebristen
och penningars kringspridande i orterne
samt soldatens beredande för fält-lefnaden,
göra underdånig framställning att Svenska
Arméen skulle marchera ifrån den ena orten
till den andra, så anser jag detta förslag i anseende
till saknade tillgångar lika litet verkställbar^
som det för Landet skulle vara högst
skadligt genom in qvarteringar oell transporterande
af troppernes tross: jag tror deremot ett
vida förmonligare sätt att bereda Herr Tolls
goda afsigter derigenom vinnes, att Rikets Högl.
Ständer genom nödiga anslag sätter Hans Maj:t
Konungen i tillfälle att anbefalla fortsättningen
af de påbegynta och till en del fullbordade
Canal- och Strömrensnings-arbeten, samt begag.
nande af Lappmarkens rika malm-tillgångar,
hvarom underdånig framställning vid sistförflut
-
i4*
Den 1 Martil,
lie Riksdag ägt rum, och det är i afsigt att dessa
Riks-gagneliga föremål skola få sysselsätta
Utskottets uppmärksamhet, som jag ödmjukeligen
anhåller, att i händelse remiss af T olls motion
äger ruin, detta mitt Anförande mätte densam-*
ma iå åtfölja.
N;o 17,
Friherre Lagerbjelke, Gujiafi
I afseende på en värd Talares, Herr Friherre
Anckarsvärds Motion om besparingar på
MinisterStaten, Samt om betydliga indragningar
af tjenster, hvilka på denna Stat aro uppförda)
•har jag ansett såsom en verkelig pligt, att vördsamt
meddela de upplysningar jag kunnat inhämta
under mina fordna befattningar, dels såsom
Chef för Konungens Cabinett, dels såsom
Freds-underhandlare och Minister vid främmande
Hof, dels ändtligen såsom den, åt hvilken
Under en kort tid ledningen af utrikes Ärenderne
varit anförtrodd, vitt hafva deltagit i
det slags ärender hvarom fråga är, och att deruti
icke mer deltaga, synes mig bilda en på
dubbelt sätt fördelaktig ståndpunkt, för att kanske
med någon sakkännedom, men säkert med
fullkomlig opartiskhet öfverskåda saken.
Jag ämnar icke följa Herr Friherren 1 dert
omständeliga tankeledning genom hvilken Hart
Kanat sig väg till de slutfoljder han uppgifvit.
En del af de ämnen han vidrört, ligger utom
Den j Martil. l4g
kretsen af mitt bedömmande; en annan del å
ter
synes mig mer eller mindre främmande för
hufvudfrågan, i den mening åtminstone jag den.
samma uppfattat. På en ginare stråt framtränger
jag directe till det resultat Friherre Ankarsvärd
åsyftat. Den värde Talaren önskar besparingar
på Minister-Staten; han föreslår indragning
af alla extra-ordinaire Envoyé-beställpingarne
i främmande Länder, med undantag
af tvänne, samt tror de indragna Ministrarnes
åligganden af Chargé d!Affairer kunna bestridas.
Att önska noggrann beräkning af utgifter
i allmänhet, är hvad hvar och en gerna gör,
och hvaruti äfven jag uppriktigt instämmer. Att
under en epok af förlägenhet söka besparingar
öfverallt der anslag finnas, måhända icke j hopp
att vid hvarje framställning lyckas, men i förmodan
att någorstädes vinna ändamålet, är visst
ingen ovanlighet. Men om vid förslaget af en
särskild och bestämd besparing någon gjorde
sig sjelf följande frågor; ”Är den uppgifna be.
sparingen möjlig?” och, detta förutsatt, ”vora
dess verkställande nyttigt för Staten och det
Allmänna?” samt klefve då den enskilta öfvertygelsens
svar på dessa frågor, nekande; då
tyckes denne någon vara skyldig att utveckla
sina motskäl, om än i fara att möta den mindre
gynnsamma känsla hvarmed ett besparingsförslags
motståndare torde åhöras. Sådant är
fallet i förevarande ämne.
Till dess utredande lärer höra att undersöka:
i) huruvida den önskade bestämningen af
beskickuinganie samt af de personers politiska
Den i Murs,
värdighet som dervid nyttjas, icke är specialitet,
som alltför nära rörer Kronans prerogatif; 2)
huruvida den i allt fall vöre lamp elig i allmänna
ärendernes nu varande skick; samt 5) huruvida,
afven med undanrödjande af denna vidsträcktare
åsigt, en sådan bestämning, med afseende
på sakens särskilta nåtur och på Rikets
vanliga förhållanden till ulländska Magter, vöre
förenlig med dess värdighet och interesse.
Hvad den första frågan vidkommer, tror
jag RegeringsFormen, både i ord och anda hafva
till Konungen allena öfverlemna! ledningen
af de så kallade ministériella angelägenheterna.
Huru denna otvungna ledning vöre verkställbar,
om en sakernas ordning gåfves, hvilken nödvändigt
skulle inskränka valet af personer, som
Kongl. Maj:t ville nyttja till diplomatiska värf,
kan jag icke rätt fatta. I allmänhet sagt, synes mig
ändamålet med bestämda anslag vara, dels att
förekomma dessas öfverskridande, dels att förhindra
medlens användande till utgifter, främmande
för anslagets ändamål; men sällan lärer
en alltför noggrann bestämning af hvarje tjenst
och af hvarje utgift inom Anslagets område,
utan olägenhet kunna verkställas. Minst af alla
vore den möjlig att införa i utrikes Ärendema,
hvilka vid-livart enda händelsernas skifte kunna
ombyta både local och vigt och omfattning. Jag
vet väl att en dylik specialitet blifvit antagen i
en af de sist tillkomna constitutionella Regeringarne;
men detta skedde vid en fullkomlig omskapning
af hela Stats-systemet, och jag tror
vårt lands Grundlagar äga en vida mer Monar
-
Den i Martu,
l5i
kisk syftning än StätsFörfattningen i det land
der denna och andra förändringar timat.
Riksens Ständer hafva äfven alltid erkänt principen
af Konungens ensamma rättighet i afseende
på allt hvad till Diplomatiska ärenderna
hörer; och ett kraftigt bevis derpå är just det
anslag för MinisterStaten, hvilket i rund summa
blifvit till Hans j\:laj:ts fria disposition öfverlemnadt.
Hvad den andra frågan beträffar, huruvida
förslaget i allt fall vore lämpligt i afseende på
den allmänna politiska ställningen, vädjar jag
till Högloft. Rid der skåpets och Adelns upplysta
bepröfvande, om tiden, sättet, omständigheterna
nu vöre väl valda. I ett allmänt tillstånd
af oro och ovisshet om dels anade, dels förborgade
öden; under ständigt växlande farhågor
och förhoppningar, sprittande rörelse och skenbar
hvila; med brytning af tänkesätt hos Folken
och skiljaktiga interessen emellan Staterna,
är det omöjligt att bestämma hvarest bedrifvandel
af vårt Fäderneslands angelägenheter, är
eller blifver vigtigast. Konungen kan det ensamt.
Ögonblickets betydenhet är icke alltid
störst på det betydligaste stället; och det är
icke alltid (fastän oftast) med de mägtigaste Stater,
som de mäst maktpåliggande värf måste
underhandlas. Mycket vore härvid att tillägga:
men skälen som återhålla ifrån all utveckling,
äro lätt insedda. Flar jag i detta hänseende
icke redan lyckats att fästa Flöglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, skulle den ut
-
fou t
förligaste uppställning af politiska hypo thesen
föga yerka på dess öfvertygelse,
Slutligen återstår att utreda tredje frågan,
eller huruvida den föreslagna indragningen v o-,
ye passande, i anseende till Sveriges särskildta
förhållanden. Man tillstyrker bibehållandet af
Ministrar vid tvenne stora Hof. hjessa äro visserligen
för Syerige de vigtigaste, men icke en$anit
vigtiga. Det gifves flera Magter af första
rangen; och vid åtskilliga Idof finnas införda
ordningar, seder o,ch bruk, hvilka dervarande
Svenskar måsfe underkasta sig, af samma skäl
sont v* kräfva Utlänningars aktning för hvad
hos oss i enahanda yäg är fiffigt. Detta
fiar en stor och ofta skiljaktig inflytelse på en
Ministers eller en Charge d’Affaires verknings-*
förmåga. Visserligen utgör den personliga skicka
ligheten ett hufvud vilkor; och frågan finge sä-!
ke?f en amian riktning, om hvarje Minister ansåges
vara oskicklig, samt deremot hvarje Chargé,
d’Affaires förmodades, utrustad med stora egen.
skaper. Men billigheten fordrar, att åtminstone
Utgå ifrån förutsättningen af lika förmåga, helst
Otn någon skillnad vore att förmoda, troligheten
snarare skulle synas vara till fördel af en läng*
ye erfarenhet, förvärfyad f flera grader af samma
yrke, Men med denna förutsätta likhet I
kunskaper och talanger, kan förenas mycken
olikhet i tillfällen och möjlighet att göra dera
gällande. Länder finnas, der politiska verksamheten
icke ensamt är inskränkt inom murarna
af ett conferensrum; der mycket ses, läres, utSäffas
i sälhkapslifvets mångfalhiigt sammansätta
Den, x Martti^
i53
fcretsar: och samina skicklighet i Cabinettet åt—>
följes icke alltid af samina inflytelse i Salongen,
en inflytelse, till hvilken högre Samhällsvärdighet
och längre yana nödvändigt mäste
bidraga»
Jag säger ingalunda alt sådant är rätt; jag
yågar blott tro att sd är, hälst när detta lämpas
till några stora Hof på längre afstånd ifrån
Sverige. Betraktar man åter sådana Magter
gom med vårt Fädernesland äro i grannskapsförhållanden,
gälla dessa skäl kanhända mindre,
nien ersättas af andra. Man skulle tro, att den
mängd af vanliga eller så kallade kuranta ärender
som vid dessa beskickningar förefalla, lika
väl kunna uträttas af en Tjensteman med underordnad
värdighet, sorn af en med högre.
Men detta är icke alltid fallet. När olikheten i
afseende på det conventionella förhållande som
kallas rang, är allt för stor emellan den diplomatiska
Agenten och den Embetsman, med,
hvilken lian har att underhandla, uppstår ofta
nog för den förra nödvändigheten att inera omgång
och skriftligen bedrifva ärender, sorn af
en Minister lättare och muntligen kunna afgöra»,
ej sällan med undvikande af många små
missförstånd som den idkeflga skriftväxlingen
kan alstra, Utur det goda skäl, att Verbo, volant,
scripta martent. Det vore icke svårt,
men icke heller tillbörligt, att i detta afseende
anföra exempel, — Om hvad jag här äfven
an dragit, icke anses sakna ali grund, och om
följaktligen beskickningar af andra rangen befunnos
tjeiiligast i de Länder, hvartill mina acu.
Dea i Martil.
märkningar kunna hänföras, vågar jag fråga:
hvarest man då kunde utan olägenhet tillämpa
principen att endast hålla, en ej mindre aktningsvärd,
men till vissa anspråk mindre berättigad
class af Minister,iella Agenter ? Just der,
om jag icke bedrager mig, hvarest Kongl. Maj:t
för det närvarande blott underhåller Tjenstemän
af mindre värdighet än Plenipotentiaire
Ministrar, utan att af någon yttrad önskan dertill
vara föranledd.
Jag tror mig nu hafva anfört flera, både
utur vårt Regeringssätts anda, allmänna ställningen
och sakens särskilda natur hämtade skäl
emot det framställda förslaget att indraga åtskilliga
beskickningar. Huruvida åter, utan dessas
inskränkande eller nedsättning, någon besparing
i nuvarande MinisterStatens anslag är
möjlig, kan jag, som snart sedan 12 år lemnat
all tjenstebefattning, icke känna; men jag är
långt ifrån att våga hoppas det. Fasthell—
re skulle jag tro rättvisans kraf, Rikets interesse
och Konungens önskan deruti öfverensstämma,
att utvägar måtte vidtagas, som förvissa
de pd Minister Staten lånade personer,
att med ordentlighet och i råttan tid utbekomma
de dem lagligen försäkrade inkomster.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
Anförande må få åtfölja Remissen af Herr
Friherre Anckarsvärd motion till \ ederbörligt
Utskott.
Den i Martil.
N;o 18.
Herr Rappe, Carl:
Friherre Anckarsvärds C. H, den 2 4 dennes
upplasta Memorial innehåller flere märkvär.
digheter. Jag vill blott anmärka en der förekommande
oriktighet; sorn på sitt sätt, specielt rörer
mig, och hvilken dessutom, är förolämpande
för Riksens Höglofl. Ständer i allmänhet.
Sedan Herr Friherren framställt Skattebondens
nöd, Folkets elände och förtryck, och den
vackra uppmaningen, att det vore tid, det den
mera gynnade Medbörgaren, underlättade den
svagares bördor, omtalar Herr Friherren såsom
ytterligare bevis på förtryck, den Skånska Roteringen
och den Extra.
Jag kan ej begripa huru Herr Friherren
kunnat tro sig med denna origtiga framställning
förmå blända någon om sitt Fäderneslands in.
rättningar det minsta kunnige Medborgare,
Denna Extra Rotering har icke drabbat
någon enda Skattebonde, icke heller direct eller
lagligen den visserligen i långt större nöd varande
FrälseBonden, så vida ej någon skicklig
Egendomsherre hafv den skickligheten, att låta
sitt Frälsegods utgöra den Rotering som tillkom
honom att för Säteri-Egendomen underhålla;
men härpå hoppas jag ej något enda exempel
skall förefinnas,
I några Bergslagsorter har val denna Ro
-
i56
Den l Martii,
tering träffat så kallade Bergsmän af BöndeStåndet;
men dessas tillstånd och förhållande till
sina öfrige medbroder af BondeStåndet, tror
jag var sådant och i synnerhet deras medborgerlighet
så stor, att de med välvilja ingingo i
deras lindrande,
I Skåne, der förr ingen Rotering fanns,
blef den visserligen i början högst onereus, men
denna Landsorts förmögna och upplysta Possessionater
njuta nu hvarje redlig Medborgares
vördnadsfull erkänsla och tacksamhet för den
stora uppoffring de gjort, att uppsätta tvenne
hela sköna Regementer, hvarigenom de mindre
lottade Landsorterne så betydligt blifvit lättade,
ock vid påkommande krig Rikets försvar så
kraftigt ökats.
Jag vill hoppas att Herr Friherren sjelf,
men jag är säker att hvarje medlem af Höglo!!,
Ridderskapet och Adeln vet och fullkomligen
känner, att Extra Ruteringen af lSioårs Ständer
antogs, just för att lindra de mäst tryckte
Medborgares bördor vid påkommande krig; och
sedan sekler har Svenska Bonden aldrig rönt
ett större och mera välgörande bevis på sina
MedStänders patriotiska deltagande i dess öden»
Det var jag sorn i detta vördade Riksstånd
i Junii månad i8o9 väckte motion om
Extra Roteringens antagande under krig.
Jag gjorde det af ren medborgerlig känsla,
att det då var tida att de så kollade meragyu
-
ben l Martii.
flade-innehafvarne af all så kallad privilegierad
jord, kraftigt visade det de ömmade och deltogo
uti den under alla våra föregående olyckliga
krig så hårdt tryckte Skatte-Bondens lidande.
Jag misstog mig ej, HÖgvÖrdige Präste- oell
Vällofl. BorgareStånden antogo den med samina
Valvilja som Höglofl. Ridderskapet och Adeln*
Det Hedervärda BondeStåndet emottog då denna
Medborgsgärd med en öppen redlig tacksamhet,
och svårligen skall man nu kunna inbilla dess
medlemmar att det skedde till deras förtryck;
men i ett samhälle finnes ofta en stor mängd
Medborgare af alla classen sOm ens ej kanner*
hvarken Arméens organisation eller de olika bidrag
till dess underhållande som Utgå af olika
jord, och jag Önskar att icke en gång dés$e,
må blifva förvillade; dessutom ar det för mig
fägnande att kunna uppgifva, åtmindstone eil
handling af Sveriges Rikes Ständer, som både i
afsigt och verklighet varit välgörande för den
mindre val lottade Medborgaren, och hvarvid
de således ej lånat sig till täckelse åt förtrycket.
Ett nog hårdt tillmäle mot etl ädel Nations
Representanter!
Månne det ej skulle vara eli feg brottslighet
att ej våga i minnet återkalla denna handling
af mången kanske redan bortglömd.
Jag vill ej vidare söka forska efter moth*
i58
Den I Martil.
verne till den omnämnde Herr Friherrens framställning-.
det är nog för mig, att som jag tror,
klart hafva visat, att den var origtig.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 3 Mars,
förmiddagen.
N:o i.
Herr Reutersvärd, Pehr Ad
I en tid, då ägande rättens helgd med
hvarje dag allt mer och mer erkännes, och då,
så väl Konungen som Ständerne synas, genom
upphäfvande af vissa prohibitiva Författningar,
låta hvarje Medborgare komma i fri utöfning af
sina naturliga rättigheter, hoppas jag att Hög_
lofl. Ridderskapet och Adeln skall anse den motion
jag nu tager mig friheten att väcka, vara
af mycken vigt, och, om den bifalles, blifva af
stor nytta för Samhället.
Jag vågar alltså vördsammeligen föreslå:
i) Att hvar och en som äger ett vatten_
fall, eller rinnande vatten inom sitt omfång, pia
lika fritt få begagna sig deraf, som af hvad
honom i öfrigt tillhörer, titan all föregående
undersökning, endast mot åliggandet, att ersätta
Den 1 Martti,
ali skada, lian genom uppdämning kan tillfoga
någon annan. Vi behöfva blott återflyttas till
våra Förfäders enkla och sunda Lagstiftning,
som härom endast föreskref: att Ängin ma andrum
til skadha byggia , ok ängin ma andrum
sit fortaka.
2) Att hvar och en må få sitt verk skattlagdt,
om han så vill, för att äfven dermed
kunna betjena andra; och lärer ingen blottställa
sig för en kostsam anläggning, i grannskapet
af ett redan förut varande vattenverk, som tillräckligt,
val, och för godt pris uppfyller ortens
behof, eller hvars tillverkningar ej vid den nya
Inrättningen kunna göras bättre och för billigare
pris. I motsatt fall må han skylla sig sjelf.
Om ägare till gamla skattlagde Vattenverk, t.
ex. Qvarnar, häraf skulle finna sig förnärmade,
hafva de derutinnan orätt, så framt de ej kunna
i bevis leda,'att deras äldre verk blifva till den
grad, och utan deras eget förvållande, skadade af
yngre anläggningar, att deras intägt ej motsvarar
den fjerdedel de årligen utgöra till Staten. Som
nu detta lärer inträffa vid få, elier må hända
inga Qvarnar i hela Riket, utan deremot att
ett ansenligt öfverskott gemenligen uppkommer;
så finner hvar och en, att Staten verkligen förlorar
i den inkomst som af Qvarnar fran början
varit påräknad. Detta öfverskott, som genom
sednare tiders betydliga odlingar, tillkommit,
och hvaraf således ingen skatt till Staten
erlägges', kan väl icke ägarne till de gamla skattlagde
Qvarnarne med skäl påstå böra dem för
ev år de,liga tider uteslutande och för intet tillfalla,
om än detta öfverskott blefve flera gånger
Den 3 Martti.
fÖrdubbladt, genom en stigande produktion af
Spannmål? Så vida Statsverket således skall erhålla,
åtminstone i någolr mott, hvad längesedan
bordt tillkomma detsamma, synes sjelfva
billigheten fordra, att nya qvarnar tillåtas dela
bfverskottet med de gamla, derföre betala skattg
och Statsverket härigenom erhålla en betydlig
inkomst, allt efter sohl prodlictionen af spannmål
och folkmängden ökas.
Men hvad jag hr’ vid framför allt yrkaVj
ar, att hvarest ett pär stenar redan blifvit til—
låtne oell skattlägde att mala föi* tull, böra änhtt
ett eller flere pär få skattläggas, då ägaren sådant
begär, enär erfarenheten besaiiiiar, att hatt med
det enda stettparet ingalunda kan vara belåten,
och nöjaktigt betjena mäldlaget, helst hatt med
detta nödgas förmala alla olika sädesslag både
för folk och kreatur, hvilket förorsakar mycket
uppehåll, genom rensning, omställning, reparationer
m. hi. Någon skada medelst uppdämning
bör, genom tillökadt antal stenar, härvid
svårligen kunna komma i frågäi
Hvad åter andra vattenverks-ägare beträffar,
sorn till inbördes försvar, hafva orttgifvit
Sig med skråmässiga författningar, så kunna deras
uteslutande rättigheter icke vara större och
heligare, ärt gamla qvarttägares, eller de förre
Vara mera berättigade än de sednare, att hindra
den allmänna industriens förkofran, och Statens
derifrån oskiljaktiga tillväxt i magt, anseende
och inkomster,
Till
Den 5 Martil.
Till ytterligare stöd för hvad af mig nu
vördsammeligen blifvit anfördt och yrkadt, sorn
ännu mer bevisar obilligheten af gällande författningar
rörande nya qvarnars anläggning, får
jag hänvisa, till en anonym författare i Allmän-*
na Journalen för den i Februari innevarande
år N:o 26; och torde icke exempel saknas, att
ägare af större qvarnar, kunna af enskilt hat
och motvilja uträtta mycket, för att hindra en
annan qvarnägare att, ehuru understödd af ett
helt. mäldelags önskan, komma i åtnjutande af
sina naturliga rättigheter.
Må derföre den frihet man redan äger för
anläggandet af hvarjehanda fabriks-inrättningar
med vattendrift, äfven få sträcka sig till alla
andra vattenverk, utan undantag; och då frågan
härom, afser Statens inkomster, i förening
med ökade närings-utvägar, ieke några utgifter»
torde den påkalla en närmare granskning och,
uppmärksamhet,
Att detta mitt vördsamma Memorial må de
öfrige Stånden communiceras och till vederbörligt
Utskott remitteras, derom anhåller jag öd-;
mjukeligen.
N:o 2.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus:
Under ett tidehvarf då Skråsystemet i Nä
-
l6ä
Den 5 Martil-,
ringar nalkas sin upplösning, torde det afvert
vara billigt, att Vetenskäperne göras skrå-frie.
Denna princip har hos mig föränledt några reflexioner
öfver den elementära militair-undervisningen,
vid hvilka jag anhåller, att för några
ögonblick få fästa Högloflige Ridderskapéts oell
■Adelns uppmärksamhet. Det är visserligen långt
ifrån mig att för härvarande vilja klandra vår
Krigs Academies existens. Mycket har i sena re
tider blifvit sagt för och mycket emot densamma,
och jag bekänner uppriktigt, att jag icke äger
tillräckliga insigter för att ingå i en grundlig
undersökning i delta ämne, en undersökning*
som bör företagas icke endast under militairiska,
titan äfven under allmänt intellcctuella, moraliska,
fysiska, politiska oell oeconomiska åsigter.
Meli jag utgår endast från den synpunkt, att
denna inrättning icke bör njuta mönopolium för
militaira elementar-undervisuingen, och det under
en tid då alla andra monopolier med så
mycken, rättvisa försvinna. Dfet torde anses
billigt, att då den studerande ungdomen vid.
tära Universiteter under Be värings-åren praetiskt
skall bildas lill Fäderneslandets försvar,
afven tillfälle till theoretisk bildning för detta
ändamål skulle beredas dem som det åstundade;
det torde anses billigt, att de sora genom conditioner
och med knappa tillgångar kahna draga
sig fram vid ett Universitet, men som sakna
medel att betala sitt vistande vid KrigsÅcademien,
icke skola betagas möjligheten att välja
det militairiska yrket ifall de dertill skulle tro
sig äga kallelse; och det torde slutligen anses
billigt* att icke vilja lägga band på de föräldrar*
2)eii 3 Martil,
165
sorn misstroende barna-årens ofta vacklande
syftning till något visst yrke anse sig böra viel
ett Universitet låta sina söner först förskaffa sig
allmän medborgerlig bildning i samband med
Landets öfrige studerande ungdom, för att sedan
vid en något mera stadgad ålder oell med
mera urskiljning kunna välja det yrke, sorn mest
öfverensstämmer med deras böjelse. Dessa skäl
Jorde visa nyttan oell nödvändigheten af att vid
hvarje Universitet anställa en Lärare i de elementaira
del arne af den egentliga Krigs-Vetenskapen,
helst der i alla fall finnas Lärare för
de nödige hjelp-vetenskaperiae. Ln sådan Lärare
har redan för omkring ett år sedan blifvit
anställd vid Lunds Academie. Jag känner icke
Lärarens skicklighet; rhen är fullkomligen öfvertygad,
att om denna är svarande mot ändamålet,
så skola de goda följderne icke uteblifva.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
får jag vördsamt föreslå: ij) att Rikets
Högloilige Ständer hos Hans Majit Konungen
anhålla det ville han äfven för Upsala Aeadeihie
utse en skicklig Militair-Lärare och 2) att
nödigt Stats-anslag för en sådan Lärares aflöning
mätte af Ständerné Beviljas.
Under Nationens närvarande mindre gynnande
oeconomiska ställning, skall det kanske
synas orätt, att föreslå nya utgifter; men denna
är så obetydlig, och dess förmonliga verkan på
den medborgerliga bildningen i proportion möt
dess belopp säkert så stor, att jag ipke dräger i
betänkande* alt tillstyrka densamme.
Den 5 Murs,
N;o 5.
Grefve Cronhjelm , Polycarpus'.
Den motion jag nti tager mig friheten vicka,
rörer våra högre Militair-läroverk. Vi Iga
inom Riket tvenne sädane, ett för IngenieurCorpsen
, förlagdt i Hufvudstaden och ett för
Artilleriet, förlagdt vid Mariebergs Krono Styckgjuteri.
Redan för ett år sedan hörde jag nltnnas
en tilllmnåd sammanslagning af dessa båda Läroverk,
oeh då jsg nu går att tillstyrka densamma,
anhåller jag att i korthet få utveckla
mina skäl dertill.
Det sammanräknade anta
let
af håda Corpsernes elever är ej större In att
det vid ett Läroverk kan undervisas; vetenskaperna
som vid dessa båda Läroverk studeras åro desamme
och deras studium skulle säkert vinna vid
om den enhet och grundlighet åstadkommas,
som onekligen skulle blifva en följd af Läroverkens
sammanslagning; ett bibliofhek kunde
finnas gemensamt för båda Corpsernes elever;
gemensamma Lärare bespara dubbla Statsanslag,
och den enhet i principer vinnas, hvilken beklagligen
ofta saknats vid Artilleri- och IogenieurOfficerns
gemensamma tjenstgöring i krig.
Slutligen tror ja gtnig böra erinra, att vi i afse.
endeådessa gemensamma högre MilitaireLåroverk
äga förträffliga exempel i de Fransyske högre MilitaireLlroverken,
1 anledning a/Jivad jag nu anfört,
får jag den åran vördsamt föreslå, att Rikets
Höglofl. Ständer ville hos Hans Maj;t Konungen
anhålla, det lian vid deras underdåniga ön
-
Den 5 Martu,
i65
skan om sammanslående af Artilleriets och IngenieurCorpsens
undervisningsverk täcktes fästa
nådigt afseende.
N:o 4.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus ;
En vård Ledamot har för några dagar se^
dan väckt motion om ökadt anslag för Kongl;
Bibliotheket, till inköp och utgif vande af goda
verk, hufvudsakligast sorn jag tyckte mig finna,
innehållande bidrag för Statshushållningsvetenskapen
och för en critisk historia af de constitutionella
Statsförfattningarna. Då jag fullkomligen
instämmer häruti, anhåller jag, att för
Höglofl. Ridderskapet öéh Adeln få göra en
annan motion, föranledd af den nyssnämnde.
Värdet af goda boksamlingar i ofvannämnda
ämnen är onekligen ganska stort; likväl fordras
för deras ändamålsenliga begagnande en anvisning
af dem , som studerat sig in i vetenskapen
och noggrannt följt dess framsteg; fordras en
anvisning om hvad sorn med nytta kan lämpas
till det närvarande samhällsförhållandet och om
sättet härtill. Detta torde bäst kunna verkställas
genom den mundtliga undervisningen, och
det är i detta afseende, som jag vördsamt vågar
föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer ville
bevilja ett årligt Statsanslag för en eller tvenne
Lärare utsedde af Regeringen att i Hufvudstaden,
der de flesta administrativa verken åro
förlagde, bestrida föreläsningar i Statshushållningsvelenskapen
samt i de fria StatsFörfattnin*
lOo
Don $ Martil,.
jarnes crftiska Historia, Under ep tid, då det
år så nödigt att dessa Vetenskapers slöja afhöljes
och att bestämda begrepp derom aflösa
de vacklande och föråldrade sorn oftast yppat
sig, torde detta mitt förslag icke anses obe»
hörigt,
N:o 5.
Herr Monigojntncria, Gustafi.
Med en föregående vård talare som vid
Plenum d. 28 sistledne med så mycken grundlighet
och sanning ifrade för flen närande folkklassens
förökning och uppmuntran dertill, går
jag nu att framställa ett för lika ändamål bidragande,
vigtigt oell maktpåliggande medel:
Modelilammaren och Mechaiiiska Skolan,
åro tvenne i Hufvudstaden befintliga inrättningar,
såsom jag tror af större våi-de ån man i,
allmänhet snar. Den förra, uppkommen för
snart etthundrade år sedan, genom ett bidrag
af den, odödlige Polhem, och den sednare för
omkring 25 år tillbaka förenad dermed, i afsigt
att genom elevers undervisande i Machinelåran,
dana personer för detta yrke och bereda afritning
af alla slags machiner på Modellkammaren
till mera allmänt gagn,
D,et varade endast några få år efter den,
Ipdnares inrättning, innan den vackra Modellsalen
härjades af eldsvådan i Kongshuset, och
härjade qvarlefvorna kringspriddes af bri
-
Den 5 Martil,
la
-
stande utrymme, och vanvårdades ända till dess
framledne Presidenten Lagerheim omsorgsfullt
skaffade dem ett härberge i nuvarande ModellIcaminarehnset.
Likväl har ända hittills saknats
medel att iordningbringa dessa dyrbara qvarlefvor,
då från äldre tider endast 100 R:dr B;co
årligen dertill åro anslagne, hvilka hvarken
kunna förslå till reparation af de gamla ännu
mindre till anskaffande af modeller på nya upp-^-  finningar hvarmed de tvenne sista decennierne
varit så rikt begåfvade.
Hvad åter den Mechaniska Skolan angår»
§å år den snart sagt den enda Läroanstalt som
sned undervisning i Tlieorien äfven gifver dess
tillämpning i Praciiken, i dess syftning, atmina
stone till någon del att jemföra med Polyteckniska
Skolan i Paris.
Till hela denna Läroanstalt finnes, nemligen
: för en Directeur, trenne Lärare och den
oundvikliga uppassningen, jemte instrumenters
och materialiers m. m. underhållande blott
3R'dr B.co, samt dessutom årligen till tvenne
stipendier sammanlagt ioq R:dr B:co, nemligen
för de elever som genom nya uppfinningar och
skicklighet sig utmärka:
Att någon lämplig förhöjning i detta ringa
anslag år af nöden, torde vara lätt insett. Jag
vågar föreslå en icke betydlig årlig summa af
röoo Rdr Banco att fördelas af den authoritefc
sorn har öfverstyrelsen dervid; äfvensom en liba
stor, på en gång utgående summa till Mds
ti 8
Den 5 Martil,
dellkammarehusets reparation efter en meri system
uppgjord och af erfarenheten anvisad plan;
härigenom bereddes Allmänheten en lätthet att
bese dessa inrättningar, modeller och uppfinningar,
hvilka nu till stor del ligga dolda för de
egentliga idkarne. Dertill borde åtminstone
tvenne rum undei hållas med eldning om vintern,
såsom högst nödigt om de finare machinerna,
.icke" skola lida af en olika temperatur
och derföre ej kunna utan att skadas, såttas i
rörelse.
Jag har afvaktadt det yttersta ögonblicket
att till Ridderskapets och Adelns behjertande
framställa detta ämne, under den förhoppning
att någon sakkunnigare, antingen genom en derj
Öfver ägande styrelse, eller genom handläggning
och utöfning af sjelfva yrket, sk-ulle förekommit
mig; men då sådant icke skedf, äger jag
desto högre anledning till den glada förmodan,
att af dem så mycket kraftigare blifva understödd
i en sak, som allmänna tanken och ö£-  vertygelsen icke låra ogilla.
N;o 6.
Herr Montgommerie, Gustaf:
Inom detta rum år mycket taladt om allmänna
uppfostran. visserligen ett af de vår-i
digaste föremålen för Rikets Ständers uppmärk^
samhet, emedan urkällan till menniskans högsta
vål och yppersta goda, emedan grundvalen
till enskild trefnad och allmän sällhet, år en
Den 5 Martiin
169
tillbörlig uppfostran, den nemligen som mera
åsyftar en i möjligaste grad stigande mor aljoradling,
att icke siga fullkomlighet, ån så kallad
spitsfundig, ej sillan lörvillande lirdom i
ämnen som ofta icke ligga inom Medborgarens
verkningskrets; men ingen har hittills vidrört
den sårskil/a eller rättare enskifta uppfostran,
man, enligt hvad jag dristar tro, orätt limpar
på särskilta menniskoklasser. Denna ensidighet
i Uppfostran anser jag icke vara nyttig, allraminst
nu mera, då den allmänt stigande upplysningen
söker att upplysa alla menniskoclasser
1 jemlikhet med hvarannan i afseende på i möjligaste
måtto lika och allmän bildning. Att
återhålla detta ädla bemödande eller blott att
söka hejda det, vore att strida mot en stor och
öfverlägsen, allmänt verkande, öfverallt sig höjande
kraft, som icke låter besegra sig, och som
ingen ädelt tänkande ens ville, om också han
kunde besegra.
Således synes klokast, utom att det äfven
år det naturligaste och med bildade och fria nationers
tänkesätt mest öfverensstämmande att
hellre godvilligt ge vika fö denna kraft, än att
genom ett ändå fåfängt motstånd blottställa sig
för dess mägtiga seger. Jag menar i att gifva
vika för den stigande upplysningen, den förädlade
opinion, som fordrar en allmän liberal
uppfostran och bildning, icke den som åstadkommer
Ståndsskillnader, delade interessen, och
ej sällan delade tånkesåttför och grundsatser om
Statens båsta.
170
Den 3 Martii.
Jag vet ingen uppfostringsanstalt, ehuru
Välgörenhet varit och är (derom har jag aldrig
tvifladt) dess mål och åsyftning, sorn i så hög
grad bär stämpel af denna ensidighet i bildning,
sorn KrigsAcademien på Carlberg.
Då jag fäller detta, visserligen enskildt,
men icke allmänt betraktadt härda omdöme,
bör jag tillika yttra den öfvertygelsen, att nämnde
Krigs/lkademie under de sist förflutna åren,
genom dess sednare tillförordnade Guverrieurers
oell nu varande föredragandes får Cormnandomål
berömliga bemödanden, och tillyägabragte
behöfliga ändringar i lärosätt och lagar, vunnit
en hög grad af förädling och friare, ändainålsenligare
uppfostringsmethctd, men det oaktadt,
kan det hela ai den der meddelade bildningen
icke annat vara än ensidig och äfven som sådan
betraktad icke grundlig.
Att den är ensidig bevisas lätt derigenom,
att den bildning man der erhåller endast är
miUtairisk och den sålunda uppfostrade ynglingen
måste både mot natur och anlag blifva mijitair,
emedan han icke fean äga skicklighet för
annat yrke än det hvartill lian, snart sagdt,
från barndomen blifvit bestämd genom denna
ensidiga bildning. Den ömmaste Fader, den
skarp syn,tåste Lärare, kan icke i förhand ellervid
början af en uppfostran förutse ynglingens
natur-anlag eller hvartill han. i en framtid,
skulle bli mäst användbar. Endast erfarenheten
Och sjelfpröfningen kunna, hos den eria förr,
bos den andra sednare, utveckla och anvisa vå
-
Den 5 Martti.
va egentliga anlag. Det är först då vi kunna
inse vår rätta bestämmelse, oell just då, är det,
ej sällan, för sent i anseende till den förfelade
och ensidiga rigtning man gifvit åt vår uppfostran.
Af sådan egenskap är den ynglingen erhåller
vid KrigsAcademien på Carlberg. Och,
det är oemotsägligt att Krigsståndet, genom sin
skimrande yta, hänför ynglingen att välja det,
titan att särdeles pröfva huruvida naturen bestämdt
honom dertill eller icke. Den falsbo,
aran, flor elen och fåfängan, äro redan från
barndomen, genom ynglingaåren, ofta, till Kolnings
och Fäderneslands föga båtnad, afven vid,
mannaåldern, de kraftigaste, de mäst lockande
drill jad rar till våra sträfvanden och företag:
Länge hänförde af dessa bländverk, finna vi ej
Sällan för sent vår sanna bestämmelse; men
hvad annat är orsaken dertill än den oss meddelade
ensidiga, uppfostran. Passionerne i omdömet,
ja sjelfva grundsatserne, få vanligen,
n tider vår första och i afseende på följd erne.
vigtigaste lefnadsperiod, en förfelad riktning.
Våra naturliga anlag undersökas icke, utvecklas
icke till det beståndande sarina och adla, och
om de någon gång hos en kraftfull yngling det
oaktadt yttra sig, qväfvas de likväl under deras
Utveckling, ofta i sjelfva gryningen, genom föräldrars
och lärares mindre uppmärksamma led»
ning, ej sällan af ständsinteresse, fördomar%
fåfänga och sådan slags ensidig bildning sorn
den blott militairiska. Hvilka icke blott enskildt
olycklige utan äfven för Staten vådlig^
följder deraf ägt och äger rum, är lätt insedt^
17*
Den 5 Martil,
och behöfver icke en kanske smärtande, om icke
sårande bevisning.
Man må icke säga, att en blott militäirisk
uppfostran är nödig om man skall kunna påräkna
användbare Officerare och skicklige Generaler.
Visserligen har frän KrigsAcademien
pd Carlberg utgått Officerare, sorn gjort sig
förtjente af Fäderneslandsts bifall, och som genom
kunskaper, mod och skicklighet banat sig
en ärofull väg till högre befäl, kanske till Generals-grader;
men jag uppmanar dessa aktade
män, (hvaraf säkerligen många hedra detta rum)
att säga: om ej den bildning de erhållit på Carl.
berg dertill varit mindre verkande, än deras
derefter fortsatta egna bemödanden att grundlägga,
rotfästa, öka och utsträcka de kunskaper
de vid KrigsAcademien blott ytligt fått inhämta?
Dessutom fanns ingen KrigsAcademie,
under Gujiaf Adolph den Stores och derpå
följande store Carlars tid, och när har väl Sverige
ägt större Generaler, skickligare Officerare?
Mig tillkommer det icke att göra någon
jemförelse med samtidens Generaler; jag blott vågar
framställa en vördsam fråga till mera competenta
domare. Af samma orsak kail jag blott nämna,
att när har val Frankrike kunnat skryta af så
många utmärkte härförare på en gång, söm under
och straxt efter revolutionen, och huru
många af dem hade val erhållit endast en militairisk
uppfostran? Jag vågar tro, att de Heste
af dem, som genom deras bragder, mod och
talent er-'under denna period väckt Europas bi
-
Den 3 Martil,
175
fall, känske beundran, icke bivistat någon
Krigs Accidemie.
Det torde således kunna anses för en bevist
sanning att ingen blott militairisk uppfostran
är af nöden för erhållande af skickliga
Officerare och talentfulla Generaler. Och deraf
utgåf grunderna till min vördsamma förmodan,
att KrigsAcademien pd Carlberg icke kan vara
nödvändig eller behöllig. Jag tror det så mycket
hellre, som den slags bildning man der erhåller,
hvarken öfverensstämmer med tidens anda
eller den stigande allmänna upplysningens
kraf, som vill att menniskorna skola närma sig
till hvarandra, och icke genom ett slags skramässig
uppfojtran åstadkomma och befordra
ståndsskillnader, Detta sednare tror jag vara
fallet med KrigsAcademien, såsom en ovilkor.
ligt militairisk uppfostrings-anstalt, emedan ynglingarne
derigenom småningom och till och med
oförmärkt danas till det blott militaira, icke endast
till yrke, utan hvad värre är till känslan,
af en esprit de Corps, som föranleder till en
söndring och skiljaktighet från andra stånd, och
andra Medborgare-classer. Ändamålet synes
mig dock böra yara motsatt, ty det ar genom
den allmänna föreningen, ibland Statens särskilta
Stånd, sorn den varma, kraftiga fosterlandskänslan
och intellectuella, likasom den stora
fysiska styrkan hämtar sin egentligaste och
orubbligaste grund. Derföre borde den allmänna
bildningen syfta på detta högst vigtiga
oell ärofulla mål, och således alla Stånds-skill
-
174
Den 3 Martil;
naclér, långt ifrån att befordras, på det krafftgaste
sätt förekommas.
Men som alla maktpåliggande ändringar
böra ske småningom, oell icke förr än något
bättre icke endast är uppgifvet, utan äfven såsom
nyttigare bepröfvad! och godkändt; så enär
Kongl. Majit på Riksens Högloft. Ständers underdåniga
begäran, hvartill denna min motion.
tilläfventyrs skulle kunna föranleda
täcktes i
häder upplösa KrigsAcademien pä Carlberg,
jag i sådant fall anser mig pligtig, att| vördsamt
föreslå en, efter min tanke, både mindre kostsam
och ändamålsenligare Uppfostrings-method
för de ynglingar, som vilja studera de militäira
kunskaperna, utan att behöfva, allraminst vara
tvungne att åsidosätta de öfrige Vetenskaperne.
Dessa vigtiga fördelar kunna vinnas helt enkelt
derigenom att 2 Militair-professorer anställas
Vid hvarje Universitet, nemligen en vid Upsala
och. Land3 samt en Militair-Professor vict
hvarje Gymnasium i Riket, På detta sätt skulle
den énskildta milit aira uppfo Uran kunna gå i
bredd med den allmänna, och ynglingen icke
tvingas att endast lära sig det, hvartill han tilläfventyrs
icke har anlag, utan tv ärtom linge hail
derigenom ett vidsträckt fält att pröfva sin fallenhet
på och välja den bana som syntes honom
lämpligast. Den fond sora nu utgår tili
underhåll af Fri-cadetter, sktdie då, med en
ändamålsenligare välgörenhets åsyftning, kunna
användas såsom stipendier åt medellösa ynglingar,
hvilkas fäder gjordt sig förtjente af densia
ädla omvårdnad. Huru gom detta uppffc»
Deri 3 Martil.
Itringssätt skulle småningom sammansmälta alla
Stånds-interessén till ett gemensamt och odeladt
inål i Fäderneslandets och Konungs båsta, å.
stadkommit genom en allmän förening, då upp*
fostran för alla varit enahanda och under eii
broderlig, likstämmig tillväxt i kunskaper, grundsatser,
omdöme och känsla för det sanna Och
råtta, kan lätt inses. Och på detta sätt skulle,
blott en Ständskånsla (Esprit de Corps) inom
ja mansåldrar finnas hos alla Svenska medborgare-,
ehuru i verkningskrets delade i högre
Och lägre, militaira och civila befattningar under
gemensam trohet och nit för Konung och
Samhället.
Men i händelse denna min välmenta framställning
om KrigsAcademiens upplösning och
iörenihg med Academierne i Upsala och Kund
icke skulle vinna bifall; så vågar jag, tills denna
total-förändring i en framtid (jag önskar a£
varmt hjerta för det allmänna bästa, att denna
tid icke är alltför aflägsen!) kommer att äga
rum, vördsamt föreslå: i) att åtminstone KrigsAccidemien
må flyttas från Carlberg till en ort
som icke är så nära Hufvudstadén, att ynglingarne
genom så mångfaldiga förströelser och
förförelser icke må äga tillfälle att försämras
till deras moral och finna obehag för ett träget
studium; och 2) att Sjö-öadetterne måtte flyttas
till Carlscrona, der de äga tillfälle att praetiskt
öfva hvad de theoretiskt inhämta, välve.
tande att det förra är lika så nyttigt oell kanhända
nyttigare än det sednare.
1^5
Den 5 Martil,
Jag hoppas att ett billigt afseende på dessa
mina framställningar måtte fästas, och ingen
misstyda den varma, Ulliga önskan orli oförfalskade,
ehuru svaga bemödande jag haft och alltid
skall lia för det råttas seger och Fäderneslandets
baft a, de enda driffjädrarne till denna,
likasom mina öfriga motioner och ringa åtgär.
der under den ännu ovana utöfningen af det
dyra Riksdagsmanna-kallet.
För öfrigt anhåller jag om remiss till vederbörligt
Utskott och communication med de
Öfrige Respective Med-Stånden af denna min
motion.
N:o 7.
Friherre Mannerheim] Lars August:
Erfarenheten synes redan hafva ådagalagt
fördelarne så väl för Kongl Maj:t och Kronan
som för Rotehållare och Soldater, af nu gällande
bestämda föreskrifter för det indelta Infanteriets
beklädnad. Partielle hinder hafva väl
uppstått från emellan Rotar och Soldater ingångna
contract, innan den nya sakernas ordning
infördes, men de upphöra, enär med de gamle
Soldaternes afgång anledningarne till sådane
hinder upphöra.
Detta förhållande har gifvit mig anledning
till den öfvertygelse att enahanda anstalter kunde
vigtagas.
l
ben 3 Martil.
t) Kör beklädnaden och t ejnipering af så
väl karlar som hästar vid det Indelta Cavalleriet.
2) Beklädnad och etjuipering af Indeldte
KoteBåtsmän,
Hvad det Indejfe Cävölleriet beträffar inskränker
jag. mig till anmälan af de åtgärder,
sorn uppkomma i anledning af föreskrifter för
beklädnad oell equipering äf Kongl. LifHege(nentets
DragonCorps, hit hörer;
t) Ätt Rusthållaren öfverlemnar till KongL
Majds och Kronans Ombud, nygjofde. alla tili
karlens och hästens mundering och equipering
hörande persedlar^ således äfven remtygs , bevärings-
och häst-beslag, enligt derå, af Konungens
GeneralAdjdtant för Arméen till Uppgifvande,
med Konungens nådiga approbation
försedd förteckning,
2) Till lindring för Rusthållaren* täckes
Kongl. Maj.t i nåder samtycka, att persedlar* éhuru
icke nya få i stället för sådane lefverera»*
hvarvid Rusthållaren erlåggef i contante penningar,
hvad sådane persedlar understiga nyås
värde; och bestämmes tneliangiftens belopp af
GeneralMunsterherre, Rusthållaren dock alltid
obetagit, att, derest han dervid ej åtnöjes* hellre
ny persedel anskaffa.
3) Genast vid det sista Contracts-^rets liff
Bil. till Ridd, o. Ad, Pt. 2 Baad, t ?.
Den 5 Marlit.
åndalöpande återlémnas å Kongl. Majds och
Kronans vägnar till Rusthållaren de i och enligt
i momentet specificerade* eller i dessas ställen
gällande persedlar, antingen alldeles nya eller
till bruk godkände, efter de grunder sorn
för persedlars värde, hvad mellangiften beträffar
i 2 momentet bestämde äro; Rusthållaren
dock alltid förbehållen rättigheten att fordra
nya; derest han ej åtnöjes med det åsatte
värdet.
4) För befrislsen ifrån att hålla och underhålla
till karls och hästs mundering och equipering
hörande persedlar, af hvad namn och
beskaffenhet de nu vara må eller framdeles
blifva kunna, betalar Rusthållaren, hvarje contract-år
den (månad, datum) en summa af
(oooo) Riksdaler Banco, efter nu varande silfvervärde.
5) Bör bestämmas hvilken det tillhörer att
vårda och ansvara för pérsedhirne; de äro ej
mera Rusthållaren.
6) Någon förändring i Contractet, till större
eller mindre del äger ej rum annorledes, än
att fråga derom väckes vid allmän Riksdag,
hvaraf följer, att detta ärende behandlas lika
med andra Riksdagsmål.
7) Contractet äger kraft till éfterlefnad under
en tid af (000 år) räknade ifrån den (00)
till den (00).
Den 3 Martil.
*79
Föremål för cantract om de Indeldte BatsSnäns
beklädnad ®eh equiperirtg, sjöås mig kunha
blifva:
1) Att Roten till den person, åt hvilken,
å Kongl. Måj.-ts och Kronans vägnar, uppbörden
anförtros, årligen för sådåne persedlar, af
hvad namn och beskaffenhet de nu vara må,
eller framdeles blifva kunna, betalar för nu så
kallade års-persedlar (qo) R:dr samt för nu så
kallade tre års persedlar (oo) R:dr Banco, allt
efter deras nuvarande silfvervärde.
2) Att den stadgade årliga summans erläggande
första gången äger rum, vid den tid då
Roten, efter det contractet blifvit gällande, första
gången är skyldig att Båtsmännen utrusta^
och sedermera tid samma tid, så länge contractet
varar.
5) Att contractets innehåll för öfrigt blifver
i öfverensstämmelse med hvad som ar föreslaget
för LifRegementets DragonCorps uti 5',
6 och 7 moment erne.
N:o 8.
Friherre Wrangel, HenningC
Vid 1818 års Riksdags slut ägde jag d^t
hopp att vid denna ej behöfva återkomma till
Skånska Roteringens permanance, hvars uppkomst
— och så kallade bifall — jag för evigt
Den 3 Mars*
ville dölja för mitt medborgerliga sinne. Jag
har vid nämnde Riksdag framställt det historiska
af dessa ProvinceRiksdagars beslut. Taflan
var sann
färgerna lilliga, dock utan att kun
na
bereda den förändring, som mina hemmavarande
Landsmän önskade, men hvad som är
gjordt, år gjordt. Vid förra Riksmötet, beslöto
Ständerna, atf ny Comité skulle sättas, för att
vinna jemkning^gch ändring. Jag reserverade mig
då mot detta alltföy mycket begränsade beslut,
tillfredsställd af den förhoppning, att denna
jemkning skulle leda till 'återförande af den ordning
i tillkomsten af Roteringens permattance,
hvaröfver jag klagade, ej för egen del
e
medan
mine i Skåne ägande Hemman _ orubbeligen
voro underkastade permanancen __ redan
i en annan ägares hand, men — såsom innebyggare
i en Province, somirågadt mått bidrager
till Statens bestånd» Denna Comité blef
som sagt är
beslutad, men har ännu efter
5 ars förlopp icke kommit i verksamhet. Ett
skal härtill kan finnas deruti, att anslag vid Statens
uppgörande för kostnaden af denna Comité
förglömdes att särskilt bestämmas, ehuru man
med vilja för dess bestridande troligen kunnat finna
någon utväg dertill, utan att härutinnan se en ökad
beskattning då ändamålet var att på ett annat
håll så hufvudsakligen och så rättvist minska
den.
Jag får således yrka att nödiga åtgärder
vidtagas, för att sätta denna Comité i full utöfning
af dess åligganden, på det att de klagande
må finna en laglig punkt, der de med
framgång kunna anmäla de oi’ättvisor, som dem
Den 5 Martil.
I8S
öfvergått då de frånvarande dömde* såsom ja-K
kande. Jag kan omöjligen finna något hinder
att underställa denna fråga allmän pröfning, då
livad go §. Regerings-Formen innehåller icke
betager rättigheten att visa, det andra §§. blifvit
öfvertrådda Att begära verkställandet af
förra Ständers beslut kail icke misstydas, isynnerhet
då man år styrd af en Regering —
grundad på de constitutionella Författningar,
hvilka böra trygga oss från sjelfsvåldet, och
befäst-' den lagbundna frihet, som ännu aldrig
kunnat med bestånd fråntagas Svenska Fplket,
N;o 9.
Friherre Raab, Jacob'.
En yard Ledamot af detta Stånd har uppgifvit,
att den af Riksens Höglofl. Ständer beslutade
Extra Rotering i Riket icke drabbat någon
enda Skattebonde, men jag får härvid anmärka;
att undantag bordt göras för Skåne, der
SkatteHemman, som icke till rustning varit in~
delte, äfven blifvit Extra roterade, oansedt de
från skyldigheten att hålla Soldat tillförene varit
befriade, hvaraf synes, att icke på sätt, den
värde Ledamoten äfven yttradt, ”Skånes förmogne
och upplyste Possessionater kunna emottaga
enskilt en tacksamhetsgärd för tvenne liela,
sköna Regementers uppsättande;” i synnerhet
då äfven mångfaldiga FrälseHemman af Allmogen
innehafvas.
Öm härmed afsea Extra Ro teringen så var
jDen 3 Martil*
dess uppsättande en pligt, enär Riksens Högloft.
Ständer sådant beslutat; och detta beslut,
ledande till Fäderneslandets försvar i vådans
stund, ägde icke något motbjudande, oansedt
dess verkställighet medförde uppoffring af fordna
rättigheter. — Afses åter förvandlingen af
denna Extra Rotering uti en permanent under
både krig och fred, kan jag, såsom Skånsk
Possessionat icke tillägna mig något beröm derföre,
emedan jag aldrig hvarken begärt eller
bifallit en sådan förändring, hvars stadga jag
förmodar ännu icke vara befästad;, och jag utber
mig tillåtelse att vördsamt få framställa,
grunderne för denna min, öfvertygelse.
Vid 181S års Riksdag, [utgjorde Skånska
Roteringen ett föremål för Riksens Högloft,,
Ständers granskning, efter den då förekomne,
klagan öfver det sätt, hvarpå Extra Roteringen
i denna provins blifvit förvandlad till permanent.
-Det upplystes, att. sedan några, vid
1812 års Riksdag, närvarande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, Prästerskapet .och
BondeStåndet från Skåne, i underdånighet anhållit,
om lindring uti dervarande Extra f Rotering,
emot åtagande att i. krig och fred uppsätta
1200 Soldater och Båtsmän, hvaraf likväl
600 skulle i fredlig tiel vara vacante för 6 tunnor
spannmål årligen af hvarje Rote, så har
Kongl. Maj:t under den 2,7 October 18,12, låtit
göra de Roteringsskyldige nådig proposition, att
i stället för de 2672 Soldater och Båtsmän, sorn
i krigstid borde af dem anskaffas, åtaga, sig
hålla 2000 man ständige Soldater, hvaraf 4oo
Den 3. Mnrtii*
nummer finge vara v a cante för 6 tunnor spannmål
årligen; hvarförutan borde erläggas § R:dr B.eo
årligen i Passevolanee för Soldatens underhållande
vid möten, samt en Släpmundering gifvas
hvart tredje år; hvilken nådiga proposition, efter
Rothållarnes hörande, å nyo framställdes
år 1810 med den förändring, att ofvannämnda
4oo vacancer skulle få hållas under 5o på hvarandra
följande år; och denna framställning kungjordes
af Konungens Befallningshafvande i Mal.
molius och Christianstads Län, med den föreskrift
; att de Roleskyldige noin icke d bestämd
utlyst dag tillstådeskommo jör att afgifva,
svar, skulle anses såsom hade de Kongl. Maj.ts
Nådiga proposition till alla delar gillat; i
följe hvaraf, mångfaldiga jordägare i Skåne blifvit
såsom frånvarande ohårdan domde till permanent
Rotering, hvilken de aldrig bifallit, ej
heller föreslagit; hälst den derom, vid 1812 års
Riksdag, af några Skånska Riksdagsmän väckte
fråga, icke kan anses annorlunda än såsom de_
ras enskilta önskan; och hvilken dessutom icke
innehöll det sedermera tillkomna förvånande
tillägg af Passevolanee- och Beklädnads.-afgiften.
Detta förhållande med tillkomsten af Skån.
ska Roteringens permanance torde rättvisa min
öfvertygelse, att om Skånes jordägare kunna, i
medvetandet att dela det öfriga landets alla
bördor och i hoppet om lyckligare tider, finna
en tröst och en ersättning för den ständiga Ro ■
teringen, hvars kostnad under snart förflutna 10
fredsår, minst kan uppskattas tilk två millioner:
Pett 5 Martil»
R:dr Rigds ^räknadt efter joo R:dr R:gds sorn
betalas för vacant Musi q ue- ninn ni er) då de
Extra Roterade deremot betalt intet; skola de
likväl aldrig glömma, att de erhållit permanenta
Roterjngen i en ordning och på ett sätt, somt
icke synas öfverensstämma med föreskriften i
57, 6o, 73, Ho och lia §§. Regeringsformen,
ehuru de säkert önskade alt få utesluta detta
minne utur Historien om Skånes öden
Vid
sistledne Riksdag blef det af Riksens
Höglofl, Ständer äfven utredt, att mångfaldiga
fel ägt rum vid Hemmanens indelning till ständig
Rotering, genom de Cornitterades afvikelser
fran den nådiga instructionen, sorn legat till
grund för deras åtgärd. Ibland dessa fel får
jag blott upprepa de väsepdtligaste, såsom att
Skåne blifvit inröteradt, först till 2000 ordinarie
Rotar, och sedan till igi man derutöfver,
behållne i Extra Roteringen, hvilket varit; helt
och hållet stridande emot Konungens Nådiga
proposition, och att Conntterade bestämt Roteringsskyldighettn,
icke blott efter jordens godhet
oell afkastning, utan äfven i mon af den
större eller mindre frihet, det ena Hemmanet
emot det andra åtnjuter efter Privilegier och
Författningar, hvaraf följt att Säterier, som i
andra provinser äro befriade från ständig Roteringaskyldighet,
samt FrälseHemman, fått i afseende
på deras natur, en ökad Rotering mot
lika göda fyrono och KronoskatteHemrnan, då
ett motsatt förfarande, snarare öfyerensstiimt
med rättvisa.
Den 5 Martti.
185
I följa af denna utredning funno Riksens
Höglofl. Ständer, att en jemkning af Roteringsbesväret
påkallades både af rätt oell billighet,
samt anhöllo således uti underdånig skrifvelse,
att Kongl. Maj:t täcktes utfärda ny instruction
för Roterings verkställande i Skånska Länen,
samt derefter anbefalla ny Roterings undersökning,
hvarvid de Rote ringsskyldige, sani förut
icke varit tillstädes, ägde rätt afgifva det
Utlåtande hvartill de funno sig befogade.
En sådan undersökning är likväl ännu icke
verkstäld; och som den skedde Roteringen, o^.
ajisedt alla dess anmärkte felaktigheter, emellertid
förblifver i dess närvarande skick till de
Roteskyldjges lidande; så får jag hos Högloli.
Ridderskapet och Adelil vördsamt anhålla, om
en förnyad underdånig hemställning till Kongl.
Maj:t rörande bebofvet af den Roteringsundersökning,
som af Riksens Höglofl. Ständer vid
1818 års Riksdag i underdånighet blifvit begärd.
Ender discussionerna i denna fråga sistledne
Riksdag, blef det uppgifvet, att Kongl. Majit
i nåder anslagit: 6 tunnor spannmål, för hvarje
af de i Skåne öfverroterade z 11 stycken Rotar
till de ordinarie Rotarnes understöd, räknadt
från och med år 1816; men då, mig vetterligen
ingen deraf rönt lindring i det Roteringsbesvär
som från början vidlåder dess Egendom; så hemställer
jag i ödmjukhet om icke Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle täckas örn förhållandet
härmed infordra nödiga upplysningar, samt der
-
Den 3 Martii,
est nämnd? uppgift befunnes rigtrg, i underdånighet
anhålla om understödsanslagets uppfyllande,
äfven för den sedan år 181B förflutne
tiden, hvarigenom medel till bestridande af kost-:
naderne till den nödig, ansedde Roteringsundersokningen,
torde kunna erhållas utan StatsVerhets
betungande.
Detta Memorial torde till behörigt Utskott
blifva remitteradt,
N;o to.
Herr Bjerta, Johan Gustaf :
Ehuru lifligt jag känner och inser nödvän»,
digheten att; i närvarande ögorblick göra alla
de besparingar, soni med Fosterlandets sjelfständighet
äro förenlige, nödgas jag fästa Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet på den ställ-,
ning hvari Befälet af Indelta Arméen befinner
sig.
Deras löner hafva de sednare åren undergått
en alldeles oberäknelig minskning, genom
de fallna priserne på Landtmannavaror. När
härtill lägges att vid de flesta Regernenter, Be*
tälet blifvit tijlökadt med en tredjedel, utan att
Staten för deras aflönande anslagit mera än 8
contanta löner på 200 R:dr och hvarigenom,
andra och tredje Major erne endast hafva Capitains-lÖner;
Capitainerne, med undantag af treane,
allena äga sådana löner, sorn vid Indelnings?
^'erkels inrättande anslogos till SubalternOffice
-
Pen 5 Martil,
187
rare; samt till 2i SubalternOfficerares. och irenne
Adjutanters, afiönande således endast återstå
7 Fendrickslöner, oell de 8 cptitanta lönerne
samt de öfrige, innehafva Underofficersindelningar;
då simes, att detta Befäl i stället,
att finna sina vilkor förbättrare under dettiden
beredt åt andra en sådan förbättring i inkomster,
tvärtom hafva så att säga samteligen ringare
lön än den Konung Carl XI vid Indelningsverket
tillämnade dem; en sak, så mycket
känbarare, sorn förlängde Befälsmöten och Beväringsmanskapets
exercerande föranleda ökade
utgifter.
Man ina ej invända, att deras tjenstgöring
hemma i landet kari ske utan synnerlig kostnad,
Jag kr öfyertygad, att sedan de afdragit räntan,
för sina accorder, underhållit sina uniformer
och gjort sina möten, återstår för de liesta ganska
obetydligt och för mången alldeles intet;
och likväl mäste man tillägga i och för tjenste»,
ännu en vigtig utgift, söm är skjutpenningar,
hvilka ofta inom d,e vidsträckta Indelta Compagnierne
göra betydliga summor och icke kunna
besparas vid förefallande Recruteringar, syOT
ner m. 111.
Jag vågar således anhålla, att Ridderskapet
och Adeln mätte tillåta, att, StatsUtskottet
i fall det skulle finna medel, att bereda någon
tillgång till en förbättring i Indelta Befälets löner,
matte blifva amnodadt att göra härå afseende,
samt att Riksens Ständer måtte hos Hans
Maj:t Konungen underdånigst anhålla, att ea
i8S
Den 3 Martiin
jemnare reglering med Indelta Befälets löner
måtte verkställas, samt minimum fastställas för
hvarje grad,
N:o it.
Herr af Fornell, Carl’,
Uti ingen epok af Sveriges framfarne öden,
har allmänna uppmärksamheten varit så uteslutande
riktad på landets naturliga förmåner
och deras fördelaktiga begagnande, som under
de sist förflutne 14 åren.
Stora och vigtiga
hafva de framsteg varit, som, i följd deraf, vunnits
uti landets båttre håld, samt uti beredandet
af låttade inrikes communicationer.
Till
stöd för de framsteg jag åberopat behöfver man
blott i minnet återkalla fortgången afEnskiftesoch
Storskiftes-delningarne, afvittringarne i Dalarne
och Jämtland, öppnandet af Götha, Södertelje
och Våddö Canaler, Hjelmare Slussverks
ombyggnad, Strömrensningarne, nya vågars
anläggning in. m. oell Sverige synes nära
hafva uppnått det linge önskade inål, så väsendtligt
för dess sjelfbestånd och oberoende,
att, af egna skördar kunna föda sina egna invånare,
En ökad inrikes rörelse blifver ett
nödvändigt resultat af dessa nya förhållanden,
och alla de medel, sorn lifva och befrämja densamma,
bidraga, i sin man, till landets trefnad
och välstånd.
Dan upptäckt, som gjordes 1807 i Norra
America, att nyttja Ångtnachiner till Fartygs
Den 3 Martti.
framdrifvande, synes vara synnerligen egtiad, att
i alla länder, som åro omgifna eller genomskurna
af farbara vatten, högst fördelaktigt verka
på den inre rörelsen,
Afven hos oss haf
va
flere försök genom den skicklige Mechnnicus
Herr O vens nitfuila bemödanden blifvit verkställde
att nationalisera denna utomordentliga
Uppfinning, och det synes, sorn Ångbåtsfarten,
nied ett stigande interesse, vöre omfattad af
publiken. På den korta tiden, från 1807 till
1822, hafva N< rdA nerikanarne ökat antalet af
sina Ångbåtar till 5oo, och uti England, der
denna inrättning icke år mer ån 10 år gammal,
finnas dock redan öfver 100.
Hos Svenskar
ne,
der järn, virke och arbetslöner finnas till
bättre priser ån i något annat land, borde en
nyttig och indrägtig industrigren kunna tillskapas,
derigenom att vi tillverkade och till Utlänningen
försålde Ångbåtar. Emellertid borde
vi dock förit sjelfve vara fullkomligt hemmaätadde
i der. s construction och tillbörligen
afpassade machiie ij och det är ur detta skål,
som det skulle vara en nationalvinst om aliade
svårigheter, hvilka möta deras allmänna införande
kunde håfvas.
Dessutom påkallar upp
märksamheten
de stora omkostnader deras underhåll
fordrar, hvilka, i anseende till landets
giesa befolkning, och brist på produeter af stör.
re värde, äro svåra att betåcka.
Det vöre
således i dessa samfåldta afseenden, sorn
jag vördnadsfullt får hemställa: om icke de
Bak- och Lotsa/gifter, som Ångfartyg nu betala
, kunde, under någon viss tid, t. ex. 15
d 20 dr# förlopp, nedsättas till en tiondedel
Den 5 Marlit,
af hvad Kongl, Maj:ts Nådiga Förordning af
den 20 Junti 1820 Jtadgar.
Denna vördnadsfull hemställan öfverensstämmer
fullkomligt med rättvisa och billighet
på den grund, att når ett handels-fartyg gör
blott få resor och aldrig utan att äga full last,
är ett ång-fartyg, enligt dess bestämmelse, dödsakadl,
att beständigt vora i rörelse, åtnöja sig
med små fragter, samt att afgå, om äfven ingen
onda passagerare' infinner sig; så att ofta nog^
åtminstone i början innan förtroendet blir stadgadt,
förlust i stället för vinst träffar fartygets
ägare. Ett handelsfartyg kan skötas med ringa
besättning, och begagnar, till dess framkomst,
vinden, som kostar intet, när deremot ett ångfartyg
måste hafva en talrik besättning, samt
eonsiitnerar oupphörligt betydliga qvantum ved
För dess framkomst.
Hastighet utgör ett
ångfartygs våsendtligaste egenskap, och det nödgas
följaktligen, enligt dess natur, att göra ro
resor nät ett handelsfartyg gör en, och betalar
således effectivt jo gånger så höga lots- och
båk-afgifter, söm ett handelsfartyg, ehuru att
deras behållna vinst kan vara lika,
Till upplysning i detta afseende, får jag
bilägga Herr Ovens uppgift på de håga omkostnader
ång-fartyget Stockholm under dess
resor emellan Stockholm och Åbo fått vidkännas,
Ut- och ingående genom Stockholms
Skärgård har, når icke Lots varit begagnad, i
hvarje resa kostet 4y R:dr 25 sk. Banco, samt
sned Lots G8 R;dr 29 sk. å Ryska sidan, utan
De,n 5 Martil,
Lots 53 R:dr i sk., samt mett Lots 61 R:dr
37 sk.
Om ett fartyg förrättade 28 paquet
resor
Under sommaren, så uppgå afgifterne i
förra fallet, eller utom Lots, till 2,255 R:dr
24 sk., samt i senare till 5,65g R:dr 22 sk.
Bancomynt.
Med den trafique, sorn nu åger
rum emellan Stockholm och Åbo, år det icke
möjligt att ett .Svenskt ång-fartyg kan betåckä
sina omkostnader, utan lärer denna fraktförtjenst
få upplåtas åt Finska sumparne.
Samma förhållande inträffar högst sannolikt
med de ång-fartyg, som få sin beståmmel*
se att bestrida paquetfarten emellan Stockholnl
och Carlscrona, Götheborg och Malmö, Stock:
holm och Gefle &c.
och häraf synes, huru
stundom svårigheten att få äldre olämplige
blefne författningar upphåfne, qväfver en och
annan ny industri-grens tillväxt och utveckling.
Engelska Parlamentet har tillsatt en Comité,
som med synnerlig uppmärksamhet följt
utvecklingen af ångbåts-farten, och denna Comité
har, i dess femte års berättelse, tryckt i
London förliden Augusti månad, fästat uppmärksamhet
på afgifternes nedsättande för ångfartyg;
och när det funnits nödvändigt uti det
rika, med mångfaldigt starkare traflque försedde
England, så måtte det blifva ånnti nödvändigare
uti det, på både folk och producter, fattige
Sverige.
Under det att Rikets Styrelse med varsam,
Den 5 Mars.
meri säker, hand så småningom lossar de band,
som fjettra näringame, torde det icke vara o*
tjerdigt, att med ett par ord nämna, huru sorn
alla, så väl främmande som inländska fartyg
under 6 fots djupgående, genom Kongl MajitS
Nådiga Skrifvelse till Förvaltningen af Sjö—
JLrenderne, under den jo December 1822, fått
tillgodonjuta nedsatta afgifter uti Lots- och
Båk-umgälder, så fort de segla utrikes; meri
denna förmon har icke blifvit förunnad åt Svenska
inrikes seglande fartyg af lika djupgående»
Som den utrikes activa handelns liflighet belt
och hållet beror på den styrka och lätthet*
hvarmed den inrikes seglationen bedrifves, och
de flere dyrbara Canalverk Sverige redan åger
eller snart får färdiga, bestämt åsyfta lättare
inrikes communicationer, och i följd dera! en
lifligare inrikes rörelse, så får jag vördsamt
hemställa: att samma för möner, som Kongl.
Mnj-.ts Nådiga Skrifvelse af den 10 December
1822, tillägger alla utrikes Seglande fartyg
under 6 fots djupgående, äfven må uttträckas
till de inrikes seglande.
N:o 12.
Herr af Forsell, Carl:
Sveriges framfarne store Konungar hafva
gjort mycket för Fäderneslandets kännedom i
toen mycket återstår ännu för att på ett tillfredsställande
sätt kunna svara mot tidens fordringar,
Konung Carl IX, låt genom Buretut
Landt
-
Peri 5 Martii,
LandtmåteriContoirets förste Styresman samla ma.
terialier lill en karta öfver Sverige, söm Utgafs i 6
blad 1628. Konung Carl XI låt genom GnetLlDirecteUren
Friherre Gripenhisdm öka och förbittra
kännedomen om landet, som ifrån år
genom flere utgifne kartor Öfverlemnats til! Ali.
mänhetens upplysning, Genom Directeuren Faggots
och frand. Presidenten Friherre Wetteretedts
bemödanden hafva flere förbåttrade Province-kartor
blifvit graverade och utgifne. Det
Ökade interesse hvarmed Sveriges inbyggare sy.
nas omfatta sitt lands kännedom, och den mångd
bidrag dertill sorn nåstan årligen genom en
filångd offentliga handlingars allmängörande erbålles
har gifvit anledning till, att en större
Generalkarta öfver Sverige, Norrige och Danmark
dr på Hans Maj:ts vår närvarande Konungs
Nådigste befallning af undertecknad- sam.
mandragen och utarbetad uti 8 blad, jemte åtföljande
beskrifning. Denna karta blifver fårdig-graVerad
till nästa års slut, och jag smickrar
mig med det hopp, att hon skall svara mot
deri möda som blifvit nedlagd på dess fullständighet.
En ganska betydlig förbättring i Sveriges
och Finlands Geografi får tillskrifva» en
enskildt mans brinnande ifver för sitt Fosterlands
vål. Jag behöfver icke i mina Landsmäns minne å♦erkalla
att det dr den fört jenstfulle och patriotiske
Friherre Hermelins uppoffringar vi håfve att tacka
lör ett af de större steg till fullkomlighet Svenska
Geografien gjordt. Från 1; 9 r tili 1809
sammandrogs och utgafs på dess bekostnad kartor
öfver de flesta provincer; och når Friherre
Bil, till Ridd, 0. Ad. Pr, 2 Band. i5,
Deli 5 Martil.
Hermelin hade uppoffrat hela sin fortet ne, samt
var urståndsalt att vidare fullfölja sina bemödanden
för fosterlandets heder och vål, hembjöd
han till Rikets Stånder vid Riksdagen år
1809 hela sitt dyrbara kartverk för en summa
af Femtontusende Riksdaler Banco. Anbudet
blef icke emottagit, utan två Stånd stadnade emot
två, då tvånne af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, Friherrarne Bonde och Adelsvärd ,
hellre ån att se Friherre Hermelins med så
mycken omsorg utarbetade kartesamling förskingras
genom försäljning på öppen auction,
eller det som kanske varit värre falla i händerne
på herrsklystne grannar, så erbjödo de
sig att inlösa detsamma.
Det blef sedermera fördelt på Adier, och
fick namn af Geographiska Inrättningen. Från
denna Inrättning hafva flere goda kartor utkommit
och Friherre Hermelins primitiva plan att
utgifva en fullständig kart-samling öfver alla
Sveriges provinser fullbordades, och har redan
i flere år varit tillgänglig för Allmänheten att
för lindriga priser erhålla. Geografiska Inrättningens
karte-försåljning har icke dessa senare
åren inbringat mer ån omkring 3 procents re\enue
så ringa att ingen utdelning ägde rum. Flere
karleplåtar åro mycket slitne och en del tarfva
dels förbättringar, dels att å nyo uppläggas och
omgraveras, och de nya kostnader som ett sådant
arbete påkallar kunna icke på annat sätt
erhållas ån genom tillskott af Actie - ägarne.
Dessutom fordrar ett vidlyftigt karteverks tillbörliga
underhåll och begärlighet hos publiken
Den 3 Martu.
195
att alltjemt fårses med nya arbeten, så att det
fortskrider lika med hela den öfriga samhålls*
culturens utveckling.
Uti de fleste Europeiska Länder hafva alla
stårre karteverk alltid varit Statens egendom,
och de mera utförliga arbeten, som blifvit publicerade,
hafva alltid haft Styrelsens omsorg
att tacka för deras tillkomst. Detta förhållande
år grundlagt uti sakens natur, derföre, att
alla de vidlyftiga priliminaira arbeten som fordras
till en kartas eller geographiska beskrifningars
författande åro så mångfaldiga och så
dyrbara, att högst sällan någon enskild man
förmår bekosta dem, om han och skulle äga
viljan samt erhålla Regeringens tillåtelse dertill,
Friherre Hermelins arbeten grunda sig på
circa x 00,000 kartor, som finnas uti LandtmåteriContoirets
vård, som blifvit samlade under
nära tvänne seklers tid, och som kostat Staten
flere millioner Riksdaler.
Konung Carl den XI. förordnade redan år
l685, att bland LandtmåteriContoirets betjening
skulle en ensam befatta sig med det geografiska
arbetet. Rikets Ständer anskxgo år 17^4
3ooo daler Silfvermynt åt LandtmåteriContoiret
att derföre uppköpa instrumenter samt ko|)J
par-tryckeri. Detta anslag blef under följande
Riksdagar ytterligare ökadt med 7,000 daler
silfvermynt, hvarigenom Landtmåteri-Contoiriét
sattes i tillfälle att utgifva flere, för dt*i tiden,
goda kartor. Desse kartor hafva sedermera
blifvit utträngde genom Friherre Hermelins såsom
varande fullkomligare och senare utgifn»;
Den 3 Martti,
och de instrumenter som finnas vid Contoiret
åro icke heller nu mera, i anseende till senare
tiders förbSttringar, rätt tjenlige. Det år icke
att begära det geografiska Inrättningens delägare
skola genom Uppoffringar fullfölja en enskildt
mans patriotisks företag, hvars hufvudändamåf,
nemligen att publicera förbättrade geografiska
kartor öfver alla Sveriges provinser, redan syne*
vara uppnådt.
Det vore således af dessa samfåldta anledningar
sorn jag vördsamt får hemställa om icke
den geugrafijka Inrättningens hela, dyrbara,
samling af ritade och graverade kartor, plåtar
och instrumentet• (hvaruti år inbegripet en
chronometer och tvånne sextanter) kunde får
Statens räkning inlöfas och öfverlemnas till
Landtmåteri-Contoirets vard och handhafva
tide.
Härigenom skulle efter min tanke vinnas:'
1) Att denna dyrbara karte-samling Romme
att deponeras på sitt råtta ställe, som år
Kongl. LandtmåteriContoiret, emedan derstädes
finnas både rum till deras förvarande och tryckeri
samt betjening.
2) Erhölles vid LandtmäteriContoiret saknade
goda instrumenter.
5) Som Embetsmin på Stat redan finnas
vid LandtmåteriContoiret, hvars befattning det
år att vaka öfver Geografiens framsteg, så kars.
Den 5 Martil,
197
de de förbättringar som erfordras lättare verkställas.
4) Bereddes genom afkastningen af ifrågavarande
kartors försäljning en fond till bestridande
af de omkostnader, sorn vid ett karteverk
åro oundgänglige, utan att Staten behöfde
vidare betungas med något ^visst årligt
anslag.
Jag får härjemte åran bifoga: i) en förteckning
på geografiska Inrättningens alla effecter,
och 2) protocolls-utdrag af sammankomsten
den i5 sistlidne Februari, som både upplyser
om de billiga vilkor som äskas för karte,
verkets försäljning, äfvensom att jag varit be.
fogad till den vördsamma framställning jag na
gjordt,
Nar Friherre Hermelin hembjöd karteverket
till Rikets Ständer år 1809 utgjorde dess
pris i5,ooo Riksdaler Banco; det har sedermera
blifvit förökt med flere graverade plåtar, så att
dess värde uppgår till öfver 17.000 Riksdaler,
hvilket dess närvarande ågare vilja afstå mot en
nedsatt summa af 12,000 Riksdaler Banco, att
betalas i fyra års tid, eller ock emot försäkran
af 4 procents årlig ränta per Actie, som på d®
utelöpande 170 stycken Actier, tecknade å 100
Riksdaler hvardera, skulle belöpa sig tili 68©
Riksdaler årligen.
Den båsta Geografi öfver Sverige år, Sven»karne
till ringa heder, utarbetad af en utländning,
Den $ Martti.
och tryckt i Leipzig år 1820. Förhållandet kan bli
detsamma med kartor ne, om icke dess mera
uppmärksamhet användes; och Sverige år dock
ett Land, som förtjenar att vara ålskadt af dess
inbyggare, men för att älska det fordras att det
år kändt.
N:o i3.
Herr Haij, Albrecht:
I frågan om den allmänna penninge-förlågenheten
i landet har redan af manga Talare
blifvit så mycket ordadt, att mera synes ej vara
att tillägga, men min lifiiga känsla att ifra för
det allmänna båsta uppmanar mig att älven yttra
mina tankar i samma ämne. Orsaken till
ifrågavarande förlägenhet ligger förmodligen i
det förut genom omständigheterna tvungna utsträckta
låne-systemet, och deraf uppjagade
priser så vål på egendomar som varor och arbetslöner,
hvilket förorsakat oreda i Nationens
penninge-affairer och gjort den mycket gäldbunden,
hvaraf resultatet blifvit att en stor del af
Svenska jorden finnes nu graverad i Banken,
Cassör m. m., detta gåldbundna tillstånd absorberas
en stor del af den i rörelsen varande
penningestocken till dryga räntors betalande,
provisioner & c., hvilket allt går till hufvudstaden,
och förorsakar i Provincerne brist på Rörelse-capital,
till förlag af Nåringarnes underhållande,
Krono-utlagors betalande med mera till
den grad, att förmögne bönder, som ej hafva
skuld å sina egendomar, erfara förlågenheten
Den 5 Martil.
199
och med svårighet kunna göra rått för sig: huru
mycket svårare skall det då vara för dea
skuldsatte och den mindre bemedlade! I allmänhet
omtalas de dryga K.rono_ut!agorne, som
i närvarande ställning visserligen äro ganska
känbara, men som i händelse det vore i provincerne
tillräckligt rörelse-capita 1, sorn befordrade
liflighet i allmänna rörelsen, skulle ej så
egentligen kunna öfverklaga. HufvudFrågau
torde således blifva att arrangera det denna hos
Nation genom tidernas skick tvungna skuldeåttning
blifver så litet tryckande som år möjligt
och lärer svårligen kunna göras på annat sått,
än att Cassör, der de måsta skuldsatte egendomar
åro graverade, nedsätta sina räntor, till ett
lika förhållande, med de lån Banken utlemnat
på jordegendom eller 4 procent och tvenne pro-i
cents afbetalning, då den omtänksamme och
idoge jordbrukaren skulle i framtiden se ett mål
att kunna lösa sin jord från en tryckande skuld;
jag vågar äfven vördsamt föreslå att Cassorne,
som uti sednare tider nådt en ostridig tillväxt,
måtte erhålla ett maxime-belopp, hvaröfver de
ej fingo stiga, utan deras tillgångar deröfver
användas till Riksgagneliga föremål. Jag förw
modar denna försigtighet så mycket mera enlig
med vår närvarande samhällsordning, som Riksens
Ständer endast med inskränkta förbehåll
tillåtit FideiCommisser, och hvad åro desse att
jemföra ernof Cassorne som fortgå uti ett jämt
stigande? Man klagar öfver den tryckande
ränta Staten genom Disconten fordrar, så mångfaldigt
större än hvad jordbrukaren kan beräkna,
Vöre det ej billigt att Disconterne neda
Oen 3 Murtii,
satte sin ränta, och (Jen fryckände föreskriften
att räntan förskottsvis skall erläggas blefve för.
ändrad, Disconten skulle derigenom blifva ett
välgörande räddningsmedel i stället för en ruinerande,
och Staten kunde erhålla ersättning
derigenom, att det bestämda anslaget blefve
begagnat.
Uti ett land som Sverige, der production
af Uandtmannaalster hastigare vuxit, ån industrien
i öfriga grenar kunnat medfölja, mycket
i brist af tillråcklige capitaler till nåringarnes
bedrifvande, skulle naturligtvis förlägenhet och
stagnation uppkomma; orsaken till denna nämnda
productions hastiga tillväxt var utan tvifvel
den politiska ställningen i Europa, då så vål
Sverige sorn andra Nationer måste öfverspänna
sina krafter, och då de reela tillgångarne brusto,
taga sin tillflykt till crediten och genom
Ökad sedelstock förstora sitt rörelse-capita 1; dets
ta har visserligen haft många skadliga följder
med sig, men likvist bidrog detta system till
nåringarnes hastiga lifvande, hvaraf en betydlig
Ökad production blef en följd, som nogsamt erfares
derigenom, att förr behöfdes ett stort
qvantum spannmål årligen införskrifvas, och
nu finnes deraf öfverflöd till landets behof.
Det synes vara en gifven satts, att om man
har större varuqvantum att försälja, behöfves
mera penningar i rörelsen, att med fördel kunna
försälja detta, ån ett mindre erfordrar och i
-hvilket fall production återgår förmodligen snart
till sitt aftagande, som år att befara hos osa,
Den 5 Martii.
201
hvarest rrn flere år inträffat starre production,
roen mindre penningar i allmänna rörelsen, följ.
derne deraf erfara vi redan. Man kan invända
»tt hasiigt omlopp af det i rörelsen varande
myntet kunde lika vål befordra försäljningen af
ett större varukvantum sorn ett mindre, mert
jag
behöfdes later sig göra i vårt vidsträckta land,
och detta som mycket annat utgör en vacker
hypotbese, men som ej år verkställbar, och
hvilken^ kraft vore det som för Landtmans afsättning
af dess produkter skulle befordra denna
hastiga circulation, då egentligen snart ett år
efter verkställd skörd eller påföljande sommarn
först efterfrågan blifver efter dess effecter, och
brist på penningar gör att ingen kan speculera
i andra saker ån högsta behofvet påkallar; under
tiden har Landtqiannen nödgats betala sina
Kxonoutlagor, räntor &c,, som naturligtvis gruf.
ligt skola trycka honom.
I)et torde derföre vara nödigt att finna något
medel till vidare afhjelpancle af den iråkade
penningeförlågenheten, och antaga samma hjelpemedel
som andra Länder, hvilka varit i ena -  handa författning med vårt land, nemligen haft
skuldsatt jord och ökad production, samt ej
haft af silfver tillräckligt utbytningsmedel, och
derföre nödgats skaffa sig annat, grvmdadt p*
landets production och fastigheter, hvilket fått
namn af creditsysfem och hvarom Fri herre Wrangel
förut väckt motion, hvaruti jag väsendtligen
insttåmmer, hvarjemte jag i anledning af föregående
får vördsamt föreslå:
262
Den 3 Mars'.
i) Att uti flera delar af Riket mätte af
privata få inrätta» LåneBanker, med lika rättigheter
och förmåner som RiksDisconien åger,
utan allt annat publikt biträde eller deltagande,
5n att samma ProvineeBanker må få hålla likasom
privata, öppen räkning i Banken och derå
utfärda Assignationer.
a) Att hvar oell en Landtman må få emot
en lindrig hyra eller procent på nederlag aflemna
större eller mindre qvantum spannmål i
Kronans Magaziner och på de deröfver erhållna
attester företrädesvis i ProvinceBanken undfå
motsvarande lån på sex högst nio månaders
tid.
3J Som jordbruket och näringarne behöfva
stå med hvarandra i ett jemförfigt och afvågt
förhållande till uppmuntran för slöjderne,
Får- och Boskapsafvelns förökande och förbättrande
vissa premier för hvarje Landsort måtte
fastställas till några af dem, särdeles bland Allmogen
som i dessa delar ådagalagt båsta nit och
omtanka och som i längden säkert skulle hafva
nog så god verkan som ManufacturDisconten
för några särskilta Fabriksinrättningar, hvarjemte
icke olämpligt skulle vara att vid särdeles
goda års växter bestämma några Exportpremier
till de af våra Handlande som kunde styrka att
å Utrikes orter hafva afsatt största beloppet af
Svensk spannmål*
Flera vårda Ledamöter hafva projecterat
^tillgång till ersättning af skatternes förminskan
-
Den o Martti.
de uti ott indraga en del af Indelta Arméen;
ett sådant project om det vunne framgång skulle
säkert icke leda till mindre ån att gifva sista
stöten åt den förut allt för hårdt betungade
KronoskatteHemmansågaren och öka penningeförlågenheten
hos jordbrukaren, som naturligtvis
har mindre känning, det Soldaten af
det stora areal jord som i allmänhet finnes till
våra Hemman lemnäs ett stycke, jemte den
obetydliga lön som depenceras i orten, ån om
han skulle betala en stor vacance-afgift sorn
ginge ur provinccrne.
Dessutom synes de vårda talarne nog lått
betraktadt ett vigtigt åmne för bibehållande af vår
sjelfständighet till hvars råtta bedömande jag fruktar
de sakna den militaira erfarenhet och djupa
beräkning som erfordras för att moget bedömma
ett dylikt ämne, nemligen göra en militairisk
öfversigt huru stor Armée vårt land behöfver till
sitt försvar. Man ger vål deremot alltid anvisning
på vår Nationalbeväring, men det torde tillika
considereras att det fordras tid att den
organisera, och nödigt år, hafva den ständige
Arméen så stor som kan erfordras att emotstå
första anfallet af ett fientligt tillgrepp, tills ReservCorpsens
organisation medhunnits, äfvensom
ett tillräckligt antal exercerade och disciplinerade
trupper att sätta emellan dessa recruter
och nyläringar i metieen, emedan jag beklagar
det befäl som har nyss skapade Batailloner att
föra emot fienden, äfvensom olyckligt det land,
hvars försvar icke bättre vid ett sådant tillfälle
år ordnadt. Denna min motion vågar jag vörd^
Den 3 Murtii.
samt anhålla måtte blifva remitterad till StatsUtskottet.
N:o i4.
Herr Gripenstedt, Jacob :
Då så många kunnige och våltalande vårda
Ledamöter redan ytfrat sig rörande våra flnancér,
så borde jag med för litet upplysning
uti detta vigtiga Ämne ej vågat begära ordet,
men den varma patriotiska känsla jag alltid närt,
och hvilken för ingen orsak kan hos mig ändras,
driiver mig att, ehuru enfaldigt, besvara
Herr Grefve von Flåtens anmärkning rörande
en realisation; ja, om den ock skulle gå med
bekostnad af utländskt lån, tror jag var yttrandet;
mitt blifver
Gud må bevara osa för
bägge delarne,
Når en realisation vöre besluten, år följden
gifven, nemligen att hvar och en uppsäger
sina fordringar
och att, innan nya utlånings.
anstalter, med alla dess alltid många förknippade
svårigheter komme till undsättning, så blef
hvarje skuldenär ruinerad, eller måste ingå på
Åckrarns vilkor, att gifva nya förbindelser uti
det nya, och kanske för en liten tid säkra myntet,
alltså dessas undergång afgjord, och troligen
inom ett års tid, vore vårt guld och silfver
Jåckadt ur Banken, och mot öfverflödsvaror uti
Utlänningens händer bortbytt då vi blott
behålla qvar våra sköna Bankbyggnader med
Den 5 Martil,
eli dess betjening, att sköta våra omkring- och
vilsefarande sedlar, sorn saknade all säkerhet.
Om, till exempel vi skulle upptaga ett Utländskt
lån, omkring tre millioner att dermed
genomsåtta vår realisation, så ginge på ungefär
40 år allt det redbara vi uti vår Bank äga ut,
att betala räntor, och i så fall blef vår Bank
äfven förstörd.
Så länge Bancosedlarne, hvilka kunna förenas
med Riksgäldssedlarne sedan de hafva ett
bestämt värde sins emellan, till besparing a£
Betjening, utan svårigheter uppfylla sina bestämda
ändamål, att, uti handel och vandel
skilja hvarje Medborgare åt, och antagas uti alla
utskylder, hvarföre skola decasseras? Hvad rörer
oss inom landet uti hvad värde våra sedlar
stå hos Utlänningen.
Att våra sedlars
värde bestämmer Cursen, tror jag vara ett stort
misstag lät oss bortlägga all flärd och öf
verflöd
hvarigenom våra importer ej behöfva
öfverstiga våra exporter, då blifva våra Handlandes
växlar för fullt godtegne, hvilka åro det
representiva myntet dem emellan. Det är onekligen
vår Nations eget fel, att vi ej hafvå
Öfverbalance uti Handeln med så många, och
för Utlänningen oumbärliga exportvaror; då vi
verkligen ej behöfva förskrifva utifrån någon
mera nödvändighetsvara än salt.
Härvid bör
observeras — de TullFÖrfattningars totala förändring,
som utestängt oss från alla de förmåner,
hvilka andra Nationer i följd deraf fått
eo6
Den 5 Martii,
begagna, till var stora förlust, och deras bevisliga
vinst, på vår bekostnad.
Låt oss förbjuda nyttjandet af blott 3 öf~
verflödsvaror, hvarigenom införseln förbjuder
sig sjelf, det vöre efter ruin tanka
Caffe,
Vin och Sidentyg
Caffe kan ersättas på
många sätt; Vin med Mjöd och hemmabrygdt
Öhl; Sidentyger, med hemmavåfda tyger, sorn
ock vore en skyldighet emot vårt nu mera
gnälla kön.
Tobak kostar oss mycket penningar hos
Utlänningen
uppmuntra planteringen deraf,
genom betydliga premier och belöningar.  Jag
ansvarar sedan för öfverbalance i handeln.
Hjelp penningeförlägenheten med UtlåningsFonden
till högst 4 procent, hvaraf äfven en bör
organiseras uti Göteborg och en uti Malmö _
den entreprenante och idoge Medborgaren kommer
sig före, oah allt kommer uti välstånd,
hvarigenom åter förtroende och vänskap komma
att råda man emellan.
Gör Högloft. Ridderskapet och Adeln samt
de öfrige Respective MedStånden reflexion å
detta mitt vördsamma Memorial, så anhåller jag
ödmjukligen om dess remitterande till vederbörliga
Utskotten,
N:0 l5.
Herr Lejrén, Johan Pehr:
Herr|Ffihy:j:e Fjaac Sparr» har ifPlenum
Den 3 Martil.
207
den 26 dennes genom en af Ridderskapet och
Adeln med enhälligt bifall mottagen framställning
visat angelägenheten att vända de bildade
Folkel asser nas håg till de så kallande närande
yrken och uppmanat oss dertill på ett sätt, värdigt
honom och d,en Nation till hvilken han
talat.
Min tanke är ej att nu öppna en öfverläggning
öfver detta ämne, som i sin ordning
framdeles förekommer. Jag har blott velat genom
dess nämnande bereda mig Högloflige Ridderskapets
och Adelns benägenhet för den motion
som med den af Friherre Franc Sparre äger
ett nära sammanhang.
Med känsla af stolthet återkallas i våra
minnen de stora män, som i alla tider frägdat
Svenska namnet, och glädas må vi att den
gamla roten, ur hvilken allt stort och ädelt
uppstammat, ännu frodas i den fosterländska
jorden.
Men då vi utan national-egenkärlek kunna
påstå, att intet land, i förhållande till sin folknummer,
kan framte ett större antal stora män
inom alla grenar af menskliga forskningens område,
än Sverige, måste vi äfven medgifva, att
få länder så litet som Sverige förstått att begagna
dessa stora vetenskaps-män till direct
båtnad för landets fruktgifvande näringar, och
gammal är den klagan, den sorgligt sanna klagan,
att många Svenska snillen, antingen i sakaad
af utrymme och föremål för practiskjrerk:;
Den 5 Martil.
samhet inom Fäderneslandet, eller såsom följd
af tillfälliga anledningar till missnöjen, varit
nödsakade att lemna fosterjorden och tillbjttda
främlingen de skördar fädernebygden synts
förskjuta.
Äfven i detta ögonblick saknas ej anledning
att behjerta dessa fordna tiders misstag,
och jag vågar derföre vacka uppmärksamheten
på en man af ett omisskänneligt och stort värde
i frågan om natiortal-industriens fullkomnande,
jag menar ÖfverDirecteuren Schwartz, hvars
förtjenster i den väg han valt äro allmänneligen
kände, men som nu är i den ställning alt Fäderneslandet,
efter all sannolikhet, i honom gör
en förlust, som troligen ej på lång tid kail ersättas,
i fall medel att fästa honom qvar i landet
ej vidtagas,
Denne man är ÖfverDirecteuren Schwartz, som
en tidförestått TechnologiskaProfessionen vid Kgl,
VetenskapsAcadeinien, men nyligen från densamma
tagit afsked, missnöjd med vissa inträffade
förhållanden vid nämnde befattning.
Jag tillåter mig ej ett detailleradt omdöme
Öfver dessa förhållanden, hvilket, särdeles på
detta rum, vöre olämpligt, men får endast nämna,
att de synas leda sitt ursprung å ena sidan
från auctoriteters obestridliga rättighet att strängt
tillhålla Tjenstemän att noggrannt följa stadgade
formaliteter vid tjenste-göromål, samt å andra
-
Den 5 Martil. 2og
tira sidan från vetenskapsmannens förlåtliga Öm^
tålighet och mindre benägenhet för sådane former
hvilka alltid äro för vidtomfattande vetenskaps-idkaren
mera besvärande än för den vanliga
Tjenstemannen.
Jag vågar hoppas att ingen af Ridderskap
pet och Adeln tyder min afsigt derhän, att åsyfta
Herr Directeur Schwartz enskildta fördel.
Han behöfver ej i detta fall mitt oombedda
biträde mera än i något annat, ty en
man af hans förtjenst saknar ej inom Europa
utrymme för sin verksamhet.
Nej, det Ur en större åsigt, ett varmare
öfvervägande jag önskade kunna tillvägabringa:
det är Svenska national- interesset, jag våll
ställa framom alla enskildta afseenden; jag ville
leda uppmärksamheten på vårt behof af en man
som på egen och Statens bekostnad så inom som
utomlands samlat stora kunskaps-förråd till näringarnes
båtnad och genom sina enskildta egenskaper
ger oss en borgen för deras ändamålsenliga
användande.
Det torde linnas få personer som lika med
honom uppletat näringarnes vetenskapliga föreningspuncter
och som från dem på ett verksammare
sätt förmått practiskt och välgörande ingripa
i deras felaktiga arbets-methoder.
Starkare medel att fästa en sådan man vid
Bil, till Ridd, o, Ad, Pr. 2 Rand. |4.
210
Den 5 Martti.
fosterlandet torde ej finnas än representationens
öppna erkännande att Nationen värderar och
behöfver honom.
Om denna min Öfvertygelse om person och
sak allmänneligen erkännes, så gör jag mig äfven
säker derom, att fyllandet af denne mans
inskränkta behof ej lägger något hinder i vägen
för möjligheten att bibehålla honom i den verksamhet
inom landet som han begynt, det vill
säga, att stundeligen genom experimenter framställa
resultat åt alla näringsgrenar.
I följd af denna min vördsamma framställning
vågar jag föreslå, att Riksens Ständer intill
nästa Lagtima Riksdag anslå ett årligt arfvode
af 3ooo Riksdaler Banco för ÖfverDire.
cteuren Schwartz emot åliggande att framdeles
som hittills inom Fäderneslandet arbeta för Manufacturernes
och öfrige Näringars bästa. Öfvertygad
att det allmänna ej mera fruktgifvande
kan använda denna kostnad, och att kommande
Ständer skola finna nya anledningar att
dermed fortfara, anhåller jag att denna min
Motion må till Stats - Utskottet blifva remitterad.
N:o 16.
Herr Lefrén, Hohan Pehr:
Hvar och en som tagit någon, äfven blott
ytlig, kännedom af orsakerne till våra inhemska
Den 3 Mar tii,
Manufacturers och Slöjders mindre trefnad, har
ot vifvel aktigt funnit följande trenne liufvudomStändigheter
dertill hafva bidragit, nemligen:
1) Nationens fåfänga, som hellre nyttjar
främmande än egna varor och derigenom dödar
husfliten j som är (helst i Sverige med 7 ä 8
månaders vinter) modern till alla näringar.
2) Bristfällige författningar till skygd för
inhemska productionert, synnerligen den: att det
Som är förbii dit tili införsel ej tillika är förbudet
till förbrukningi
5) Dyrheten af rå-amneti och öfrige materialer
som till mänufacturers och slöjders drifvande
erfordras och till stor* del måste hämtas
utifrån.
Jag förmodar att Riksens Ständer vid denna
Riksdag vidtaga sådana författningar, och
inför thronen frambära underdåniga önskningar
af sådan natur, att deraf ett verkligt och allvarligt
beslut uppkommer att ej j sorn hittills,
gynna den ensidigt dömande coilsumenten på
bekostnad af national-industrien och att Landets
egna Näringar j genom meddelad frihet, må
Sättas i stånd att fylla cönsumenternes billiga
fordringar och framskaffa begärliga artiklar för
export.
Vid detta tillfälle ämnar jag blott vidröra
något rörande den tredje af de nämnde hufVudpunkterne^
nemligen dyrheten af rå-ämneil
K*rm
213 Den 5 Martil,
m. m, som till näringarnes drifvande fordras och
medlen att detta afhjelpa.
Dessa ämnen tagas sällan ur första handen,
blifva derigenom dyra och verka sålunda oför-,
monligt på tillverkningens pris, oberäknadt att
importeuren sällan genom utbyte mot landets
egna slöjde-alster kan tillbyta sig dessa ämnen
då de ej tagas i det land der de äro inhemske.
Det lärer ej vara HÖgloflige Ridderskapet
och Adeln obekant att ett Bolag nu håller på
att bilda sig, hvars afsigt är att på södra Americas
vestra kust öppna segelfart för att från
dessa rika orter ur första handen afhämta särlan
a varor som äro tillåtne till import och dit
exportera Svenska Manufactur- och Slöjdeyaror.
Ingen lärer linnas som ej önskar att detta
nya försök måtte lyckas, emedan dess syftning
tydligen står i öfverensstämmelse med sunda på
imhemska flitens förkofran beräknade grundsatser.
Men om detta ej torde nekas, så böra vi
ej heller glömma att företaget är förknippadt
med många vanskligheter och till en början måhända
äfven har att bekämpa Svenska trögheten,
jemte ögonblickets penninge-förlägenhet.
Jag vågar derföre föreslå att Riksens Ständer
ibland de underdåniga önskningar, hvilka
komma att göras, äfven ville upptaga den: att
nämnde Bolag, i händelse det, som jag hoppas,
fortfar -att bilda sig, må tilldelas sådana förmå
-
Dea 7> Martil,
2i3
ner i afseende på tull oell andra umgälder, som
kunna befordra planens verkställighet, samt att
Styrelsen på allmän bekostnad vidtager de anstalter
sorn kunna befordras till föregående närmare
upplysningars erhållande om dessa orter
med hvad mera till företagets förberedande kail
linnas behöfligt.
Om remiss till EconomieUtskottet anhåller
jag vördsamt.
N:o 17.
Herr Anckar spar re, Ingemar Augusti
En långvarig erfarenhet har redan visat det
ofördelaktiga för Landet och Nationen af så väl
nu gällande som de föregående Lurendrägeriförfattningar
och förbud till införsel af åtskilliga
utländska varor, hvaraf en stor del alldeles
icke kan här tillverkas eller endast till
högt pris och ringa godhet. Man har sedt och
ser vårt Land öfversvämmat af sådane varor
till den mängd, att intet af luxens eller modets
begär blifver otillfredsställt, så långt consuinentens
enskihlta tillgångar medgifva. Då de
fleste rudemäterier för luxe-artiklars tillverkning
måste förskrifvas utifrån och varorne här tillverkade
blifva dyre och obetydligt varierade,
så är tydligt, att sådane varor af en mängd af
nya modeller, tillverkade på den ort, derifråu
rudimaterierne komma oell der tillverkaren är
sjelf i til fälle att af dem välja de bästa, och få
bästa pris och vilkor, skola både genom sin ny
-
Den 3 Martiin
het, mångfald och godhet erhålla en afsättning
sorn samma slags varor utan de förenämndes
fördelar och endast sent efter de förres mönster
tillverkade, mäste sakna. Man har genom förbud
till införsel af sådane utomlands förfärdigade
varor och skärpte Lurendrägeri-förordningar
sökt uppmuntra dylika tillverkningar inom
Landet, men begäret ännu mer retadt af förbuden
och äfven af en icke alltid af verkligheten
motsagd, förmodan, att de utomlands förfärdigade
Juxe-varor skola vara bättre än de härstädes
tillverkade, har alltid kullkastat det välgörande
ändamålet sorn med de prohihitiva författningar
i denna väg åsyftats, och hvilka endast
lernnat till resultat Nationens demoralisering,
en viss lättsinnighet i sättet att anse och
behandla sådane författningar sorn strida emot
det nationela luxebegäret oell enskiltes interesse,
Dessutom ha dessa omständigheter verkat ett
menligt inflytande på Rikets penningar, tp förlust
i StatsCassan så väl genom undandragne
tullafgifter sorn ock genom de högst betydiige
kostnader hvilka blifvit använde till en bevakning
af författningarnes verkställighet, men sorn
är och alltid blir förfelad och onyttig, Medleinmarne
af en Stat äro icke danade till hvaraydras
spioner och fiscaler; ett sådant förhål»
lande är oskiljaktigt från de författningar hvarom
jag talar, och i synnerhet olämpligt i Ärans
gamla Fosterland Sverige, för dess inbyggare
förhatligt, samt mäste aldrig kunna gifva andra
frukter, än de mest otillfredsställande för elen
ÄUtoritet eller Inrättning sorn mäste påkalla dem,
Uti ett Land som med en ringa concurrenco
Den 5 Martii,
2i5
förenar en temmeligen allmän fattigdom, der
jordbruket med sina närmaste anförvandter, handeln
och näringarne, sucka under åtskilliga
tvångslagar, oell tillfälliga betryck, följer helt
naturligt, att mängden af medborgare skall anse
allt det sorn hindrar deras närings omsorgers
fria utöfvande hvarhelst någon utväg dertill förmodas,
såsom fiendtligt, och att intet verkligt
ondt finnes deruti, att tvärtemot alla förbud
söka tillfredsställa det hos hvarje menniska af
både natur och skyldighet nedlagda näri'gs-be
gäret.
En noga efterföljd af författningar,
stridande emot allmänna begär och en mängd
enskiltes interessen, kqn aldrig med skäl väntas,
och man har manga exempel, att lif, ära och
timmelig välfärd till det aldra yttersta blifvit
vågade för Lagbrott i denna väg, det torde då
ändtligen vara eif yttersta nöden påkallat, att inse
det origtiga i det hittills varande förbudssystemet,
och således tillåta införsel af alla
såclane varor som icke redan tillverkas här,
dels till betydlig mängd, och dals kunna här
förfärdigas till någon jemförlig godhet och
pris, med de utifrån inkommande, hvaribland
till framgent förbuden införsel allt det som af
fvlädesfabrikerne kan tillverkas, mäste hafva första
rummet, sedan dessa fabriker nu mera här
i Riket äro högst betydliga, upphunnit mycken
skicklighet, och begagnar till en stor del inhemsk
rudimateria, äfvensom de få slag af bomullstillverkningar
hvilka kunna här fabriceras, borde
njuta samma skydd,
Då förbud emot förbrukande af de varor
Dea 5 Martil.
man yill utestänga är en högst förhatlig utväg,
underkastad mycken ellica n och mycket underslef,
och derföre icke ansetts såsom en tjenlig
method till ändamålets vinnande, och då förbuden
införsel varit utan synnerligt gagn, men
tvertom större skada, så anser jag att förbuden
böra inskränkas till de få ämnen jag haft äran
nämna och således den nu varande fiscalisation
förvandlas till hindrande af öfverträdelser mot
de högst få då blifvande förbuden och till en
noggrann uppsigt öfver tullens riktiga erläggande
för de öfrige varorne.
Den blifvande tullen bör bestämmas nog
hög för att gifva en god inkomst och ersättning
men icke så hög att den orsakar tull-försnillning.
För att erhålla någon Stats-inkomst af de
redan i Riket inkomne förbudne varor, är nödigt,
att det tillätes få förtulla dem inom en
viss tid och titt de blifva med förtullnings-stämpel
försedde.
Eli för afsättningen tillräcklig och oftast öfverflödig
tillgång på förbudet utländskt gods,
har aldrig här saknats och kommer troligen aldrig
att saknas, ehvad författning derföre än
stadgas, så länge fattigdomen och detta slag a£
Industrie finnes i vårt land och om hvars förintande
vi på alltför långliga tider icke kunna
skäligen hoppas, derföre anser jag man bör ändtligen
börja draga någon fördel af det, hvaraf
man hittills endast lidit skada. .
Deri 3 Martii.
SI/
N;o l8.
Herr Treffenberg, C. G.
Det är en allmänt känd sanning, att den
delen af EmbetsmannaCorpsen, som blifvit försedd
med indeldta löner, beroende af Spännemålspriser
och Markegångs-taxor, förlorat en
tredjedel __ ja nära hälften af hvad de i årlig
inkomst förut innehaft, utan att kostnaderna för
hvarje sysslas erhållande, ifrån och med studierna
till och med uniformen, på något sätt
minskat sig. — Det finnes visserligen ett medel,
hvars användande till en viss grad balancerar
detta förhållande, och hvilket endast är beroende
afEmbetsmannen sjelf, det nemligen: att i
samma förhållande som inkomsten aftager, minska
utgiften, saint aflägga all luxe och allt Öfverflöd
af hvad namn som helst;  men, äfven
denna sparsamhet äger en gräns, hvarvid hvarje
bemödande måste stanna, jag menar möjlighetens.
Det är derföre nödvändigt att tillgåu
garne
motsvara de oundvikliga utgifterne, så
vida Embetsmannen skall lugnt och redligt kunna
framgå på den bana pligten för honom utstakar,
och ej af behofvet sättas i frestelse att ty_
sta rättskänslans röst.
Men jag känner full
komligt,
att Fosterlandets tillgångar ingalunda
medgifva några tillökningar i löner åt Embetsmän,
så vida det ej skulle vara möjligt att minska
det (efter min tanka) nog stora antal deraf
som för närvarande finnes inom Fäderneslandet,
— utan min önskan inskränker sig endast
i denna del, att finauciella åtgärder måtte
Den 3 Martii,
vidtagas, hvilka så val skyddade deni som Landtmaniifin
från undergång och fattigdom, samt äfven
skänkte hvarje Embetsman i Samhället den
tillfredsställande visshet, att, om det under dess
lefnad är honom omöjligt, genom de löneinkomster
som åtfölja hans tjenste-befattning, samla
något för framtiden åt hustru och barn, välgörande
inrättningar må finnas, sorn likafullt skydda
dem från nöd och torftighet vid detta deras
fordna stöds frånfälle.
Den ömma, faderliga
omsorg Hans Mäj:t Konungen vid alla tillfällen'
Nådigst visat hvar och en behöfvande underså.
te, och det kraftiga understöd Riksens Ständer
alltid lemnat åt hvarje medel, hvars användande
omständigheterna gjort möjligt, till skyddande
af nödlidande likar, gör att jag vågar hop.
pas uppmärksamhet
och om möjligt bifall åt
det förslag jag här går att framlägga, såsom egentligen
föremålet för den uppmärksamhet jag
Yld detta tillfälle vågat utbedja mig.
Inom Fosterlandet finnas visserligen välgörande
Pensions-inråttningar, för så väl Militaira»
som Civila Embetsmåns i fattigdom efterlemnade
Enkor och Barn; men fonden härtill synes
mig ingalunda tillräcklig, eller för behofvet sva-'
rande, med undantag af hvad för PråstEnkor
och Barn är stadgadt, hvilka merendels utom de
vanliga Tjenste- och Fardagsåren, nådigst af
Kongl. Maj:t tilldelas nådår, som för dem utgöra
en betydlig hjelp, utan att Staten häraf
känner någon tyngd
och — att efterträda
ren
får vänta ett år längre innan lönen tillträdes,
för ett så godt ändamåls vinnande, deruti
Den 5 Martii.
2ig
år säkert hvarken någon orättvisa eller ska.
da, särdeles då han, för sina efterkommande
äger säkert hopp om samma förmån, når beflofvet
det påkallar. ■— Jag vågar derföre ödmjukast
proponera: ”att, efter alla i tjensten
aflidna högre och lägre JSnrbetsmän, måtte såsom
laglig rättighet beviljas nådår; ett efter
alla med indelta löner (utom de vanliga Tjenste-
och Fardagsåren) samt tvenne nådår efter
alla med penningelöner, (hvars arfvingar ej äga
rättighet till Tjenste- oell Fardagsår),
för
hvilken tid hela lönen med alla dit hörande
förmåner, oafkortad bör ingå till en Cassa,
hvilken må sammanslås med förut varande allmänna
Militaira och Civila Pensionsfonden, samt
användas till pensioner och nådegåfvor åt alla
i fattigdom qvarlåmnade Embetsmåns Enkor
pcb Barn, samt måhända äfven till understöd
för i ålder, bräcklighet eller stor fattigdom varande
afskedade Embetsman, hvilka icke genom
en längre tjenstetid, sjelfve gjordt sig berättigade
till pensioner, och sorn åro försatte i ett
högst trängande behof.” Såsom grund för pen~
sionernas belopp, blef naturligtvis tillgången jern;
förd med deras antal hvilka till pensioner eller
nådegåfvor voro berättigade. Emedan förhållandet
här ej kunde blifva detsamma sorn vid
nådårs tilldelande åt IJråstEnkor och Barn,
hvilka sjelfve aflöna den Prästman som under
nådåren uppfyller den afliflnes ställe, så flck
den, till efterträdare utnämnde Tjenstemannen,
som ett bestämdt vilkor åtnöja sig med, att under
denna tid vara lönlös, hvilket vid närmare
eftersinnande, så mycket mindre torde anses o
-
220
Den 5 Mar lii.
billigt, sorn det år en af allmän erfarenhet känd
sak, att de fleste Embetsmån, hvilka under lifstiden
skilja sig ifrån sina sysslor, alltid betinga
sig särskilta förmåner af sin efterträdare, meråndels
tili vida högre belopp, ån hvartill t å 2
års löneinkomster uppgå, då deremot arfvingarne
efter en i tjensten afliden slägtinge, sällan
eller aldrig kunna påräkna detsamma; och
hvad vare då rättvisare, ån att på detta sått
jämna ett eljest så olika förhållande, särdeles
når ett så godt ändamål vinnes, att fattiga En.
kor och Barn blifva tillräckligt skyddade från
att lida nöd på det oumbårligaste en menniska
behöfver, nemligen kläder och föda.
För att till någon mån kunna underhjelpa
jordbrukaren i de betryckta omständigheter han
för närvarande sig befinner, genom det indragningssystem
af penningar, sora i sednare tider
blifvit följt, hvars skadliga verkningar för de
fleste medborgare, mer ån tillräckligt visat sig,
samt nu minskat priserna på jordens produkter,
under sista missväxt, till halfva värdet emot
hvad för några år sedan under god växt betaltes,
utan att räntans belopp, eller befalningsvilkoren
för de skulder sorn da iråkades, på
något sått blifvit lämpade efter den förändrade
conjuncturen, föreslår jag tillika: att af den
Pensionsfond som på förenämnde sått grundlädes,
utlånas för fyra procents ränta på fast
Landtegendom, emot inteckning eller ock annan
antaglig säkerhet.
Dan ci MartH,
221
N;o j g.
Herr Treffenberg, C. G.:
Då det lärer ankomma på nuvarande Riksens
Ständers beslut, huruvida BancoDisconten
intill nästa Riksmöte, vidare bör genom utlåningar
underlätta penningerörelse och dermed
förenad liflighet i alia näringsdelar, tillstyrker
jag för min del, ett sådant stadgande, med den
förändring likväl, att inbetalning af capitalet,
bör utsträckas till 5 år, i stället för 2 och ett
halft, hvilket nu gällande vilkor synes nog strängt
och icke påtagligt nödvändigt, för att alltid hafva
medel inne, till utlåningar på annat håll.
Remiss häraf till Stats- och Bänco-Utskotten
begäres ödmjukeligen,
N;o 20.
Herr Treffenberg, C, G
Den uppbörd och det redogörelsesått som
hittills varit gällande för Postverket, anser jag
icke äga den säkerhet som man bör söka att
vinna för allmänna medel.
Om ock icke försnillning skedt, blir det
alltid ett fel att ej förekomma en sådan då omständigheter
göra den möjlig.
Incasseringen och redogörelsen vid och från
PostContoiren borde efter min tanka försvinna,
222
Den 3 Marlii.
då jag deremot föreslår någon sorts stårapladf
papper af olika valeur som kunde emot contant
i likhet med Chartae Sigillatae på annat håll få
köpas för att begagnas till omslag å Bref, hvilka
åter dermed försedde å PostContoiren utan
vidare omständigheter skulle emottagas och upptecknade
å PostCharta fortsåndas.
Förslaget en detaille för denna ändring år
nog vidlyftigt att hår communicera, men anhåller
jag ödmjukast att det får åtfölja mötioneri
till Stats- och BevillningsUtskotten.
Det år icke i öfvertygelse om, att mitt
project år ofelbart som jag vågar framställa det,
tvärtom tror jag det kunna i alla dess delar vinna
fullkomligare ändringar, men hufvtidsaken deremot
att förskaffa Staten ett redigare och säkrare
redogörelsesått för denna del af dess inkomster
tyckes mig ej vara titan allt anspråk
på en nogare undersökning.
Project till ändringar i och får Post-Verket.
1) All contant uppbörd vid PostContoiren;
af hvad namn den vara må, bör upphöra*
2) Inga räkningar med enskildta personer
och associationer i och för Postliqvider bör hädanefter
få äga rum, utom i det enda fall ig;de
punkten omtalar.
3) FriBrefsråltighet gälle dock, och bör
Den 5 Martti.
dermed förfaras på enahanda sått som förut
skedt,
4) Ett ståmpladt papper af olika valeur, att
nyttjas till omslag å Bref bör påbjudas och finnas
till köps, i Ståderne hos Chartae Sigillatae
Ombudsmånnerne eller andra af Chartoe Sig.illatse
HufvudContoiret i Stockholm dertill uppdragne
personer; och på landet af KronoFogdarne
samt andre enskilte, som detta sig åtaga.
5) Alla enskilta som anmäla sig att försälja
dessa Porto-Chartor (sorn jag vill kalla
dem) böra göra det hos Konungens Befallningshafvande
i orten, hvilka dertill lämna tillstånd,
efter affordrad vederhäftig borgen för det belopp,
som hvarje gång uttages,
6) Ett maximum råttadt efter ungefåra behofvet
af PortoChartor i orten för trenne månader
bör dock fixeras och öfver detta bör ej
utlämnas utan contant betalning till enskildta
som åtagit sig försäljningen.
7) Uppbördsman må dock äga förse sig
med PortoChartor för halft år under lika ansvar
i och för redogörelsen, som för annan
Kronans uppbörd; och utan annan borgen ån
den de förut ställt för densamma.
8) LandshöfdingeEmbetet bör medelst dess
kungörelse i Kyrkorne låta tillkännagifva dem
som fått uppdrag att sig med försäljningen
befatta.
224
Den 5 Marlit,
9) Det bör vara livar och en af ordinarie
försäljare tillåtit att i större eller mindre partieåt
andra uppdraga en del af försäljningen, men svare
de förre dock ensamt för den förlust som derigenom
tilläfventyrs för dem kunde uppkomma.
10) Hos Chartse Sigillataé Ombudsmånnerne
i orten uttaga KronoFogdarne PortoChartor,
och allämne vid emottagandet qvitto för
beloppet. Enskilte personer, hvilka utan contanters
erläggande vid tillfället anmäla sig till
bekommande deraf, böra uppvisa LandshéfdingeEmbetets
intyg, om hos detsamma ställd behörig
borgen för det de uttaga, samt lämna
qvitto vid PortoChartornas afhåmtande.
11) Hvarje halft år bör Revision ske öfver
PortoChartae-försåljningen hos Chartse Sigillataé
Ombudsmånnerne, hvarvid de framvisa qvittencer
å utlämnade Chartor åt dertill vederbörligt
berättigade, allåmna contanta uppbörden för
försållda Chartor, samt uppvisa innehafvande
PortoChartor.
12) Denna revision bör ske genom Rånteriernes
försorg som äfven böra emottaga contanta
uppbörden och derför aflämna qvitto till
ChartaeSigillatas Ombudsmånnerne, samt genast
derefter försända medlen till ChartseSigillatse
HufvudContoiret i Stockholm,
i5) PortoChartorne böra blifva af ett vanligt
skrifpappersarks storlek, utan att vara vik-;
na
Den 3 Martil'.
2?5
na öfver längden sorn dessa; papperet starkt
men ej groft, och i detsamma ett ringformigt
mönster, sorn lätt upptäckes, till försvarande af
förfalskning, äfvensom en ljus nuance i någon
färg borde såttas å detsamma.
Mitt på papperet skulle finnas tvenne stämplar
bredevid hvarandra, intagande tillsammans
6 qvadrat tums areal innehåll. Den ena stämpeln
skarpt pråssad i papperet och den andra
tryckt med svärta. Båda innehållande jemte
något passande emblem, som vore svårt att efterapa,
valeuren å Chartan. Sortamenter af valentén
borde råttas efter fulla behof vet.
i4) Vid hopslåendet af bref skulle stårnplarne
alltid våndas utåt och passas så, att något
af utanskriften öfver desamma skrifves, tili
förekommande af att samma omslag ej åter kunde
begagnas. Ett utsättande bredvid af dato
då Brefvet aflåmnades, vore äfven kanske nödigt,
men deremot inses ej nödvändigheten af
någon hittills bruklig stämpling med ställets
namn ifrån hvilket det. afgår.
i5J Vid större paqueters afsåndande då ej
PortoCharta år stark eller stor nog till omslag,
bör på det sätt tillgå, att man lös bifoger Por.
toCharta af behörig valeur efter paquetets vigt
och orten dit det skall, då likväl å denna lösa
Charta, som bör afkiippas till ett åttondedels
arks storlek, med ståmplarne derpå, skrifves
Eil. till Ridd. 0. Ad. Dr. 2 Band. i5.
226
Den o Marti,,
med blåok:
Tillhör paqtitet som afgår den
(dato och årtal)
hvilken PortoCharta vid
paquetets uttagande äfven bör aflåmnas från
PostContoiret. Å sjelfva paquetet skall i sådant
fall löre afsändandet vara antecknat _ PortoCharta
medföljer.
16) Skulle corresponderande aflämna Bref
eller paqueter utan PortoCharta bör ej å Post*
Contoir vågras att detsamma emottaga och med
första lågenhet befordra, så snart å utanskriften
derå år utsatt i  utan PortoCharta
men
sådane bref eller paqueter böra vid framkomsten
icke utlämnas förr ån PortoCharta lill en
åttondedel^ arks storlek såsom Postporto lemnäs.
' Denna Charta bör då vara påskrifven med
bläck sålunda Begagnad den (dato och årtal)
(äfven öfver ståmplarnej.
17) Om ett bref befmnes omsldget med
mindre valeur å PortoCharta ån efter brefvets
vigt skulle fordras, BÖr det icke få hindra fortskaffandet,
men Postmästare bör dessförinnan å
utanskriften tydligt teckna
Löses
då det
vid ankomsten till sista station ej utlämnas förr
ån differencen med PortoCharta blifvit erlagd,
Dessa Chartor blifva äfven afklippte till en åttondedels
arks storlek, men till skillnad emot de
i föregående punkt nämnde skrifves öfver dessas
stämplar FyIInääsCharta den (dato och
årtal)
De i dessa sista tvenne punkter fö
reslagne
Chartor qvarstanna vid PostContoirets
i ändamål att framvisas, dårevision hvarom a5;te
punkten handlar, der pågår.
Den 5 Martii.
18) Hvarje PostCharta öfver medföljande
bref bör innefatta 4 afdelningar: 1) för Fribref}
s) för Charterade bref; 5) för, med brist Charterade
bref och 4) för ocharterade bref och
antecknas vid hvarje bref särskilt om det årrecommenderat.
19) Landtbo får besörja att i städerna
hafva Commissionairer som på Chartorne efterse
når Posten ankommit om bref derå finnas
tecknade att för deras räkning med PortoChar—
ta lösas, då sådane till Postmästaren böra aflemnas
och de på ulanskrifterne befintlige orden
Utan PortoCharta  eller  Loses
utstrykes med bläck hvarefter brefven genom
Post-Contoirets försorg vidare ^böra fortsåndas.
Postmästare må få åtaga sig expedierandet
i allt hvad denna punkt innehåller. Allmoge
bör med i granskapet boende Ståndspersoner
så uppgöra att sådane bref till dem ge-;
nom desse sednares Commissionairer äfven blifa
va utlöste.
20) För recommenderade bref bör ej åläg3
gas högre PortoCharta ån för andra och böra
qvittencer å desamma lika som förr skedt af
vederbörande lemnäs vid emot- och uttagandet.
Detta bör äfven gälla för bref, hvarå speciel
recommendation begäres.
21) Postmästare bör af Staten åtnjuta bestämd
tillräcklig lön i ett för allt till underhåll
af betjening, rum, ved. lju* och skrifmaterialier
22Ö
Dan 3 Mars.
och bör ensamt blifva ansvarig för all oordning
som inom dess Contoir yppar sig.
22) Postmästare bör ej få vägra att emottaga
bref en timma före Posten verkligen afreser.
Kan han öfverbevisas att hafva i detta fall
förgått sig, bör han plikta med ett halft års
lön, tillfallande PortoChartemedlen och ersätte
dessutom skada som derigenom vållats den enskifte,
Dock må ingen fordra att få inlemna
bref sednare ån klockan 8 om aftonen och bitti—
dare uttaga dem ån klockan 8 morgonen. PostContoiren
böra vara öppna alla hvardagar.
2 5) Sednast tvenne timmar efter Posts ankomst
böra brefven utlemna» till den sig dertill
anmäler vid samma ansvar för underlåtande
deraf som föregående punkt stadgar.
24) Postmästare böra hålla till salu Tableauer
öfver PortoChartevaleur som fordras
ståderne emellan efter lod beräknat och å hvilka
dagarne samt timmarne för Posternes afgång
och ungefåra ankomst åro utsatte; jemte en tariff
som utvisar förmedlingen af Porto för bref,
som gå öfver visst lodtal. Priset å en dylik
Tableau borde fastställas och Postmdstarne der.
af hafva inkomsten.
25) Postmästare böra förvara alla PortoChartor,
sorn blifva inlemnade såsom lösen i de
fall i6:de och iy:de punkterne omtala, och då
genom Rånteriernes försorg Revision hvarje
halft år hos Chartse Sigillatae Ombudsmdnnern»
Dea n Martil.
229
sker, bör äfven sådan förrättas på PostContoiren
öfver dessa LösningsChartor, hvilka då böra
befinnas i enlighet med hvad de vid samma
tillfälle framlagde PostChartor deröfver upplysa.
Yppas brist bör densamma genast af Postmästare
fyllas i contant, och dessa medel till
Chartae Sigillatae HufvudContoiret i Stockholm
genast insändas.
26) Om någon bevisligen upptäcker försnillning
vid PostContoir, bör denne erhålla i
belöning floo R:dr J3:co, hvilka böra hos Postmästare
af dess enskilta egendom uttagas, hvartill
han bör mista tjensten utan att sedan kunna
den återfå.
Jag vågar ingalunda tro, att hvad jag nu
föreslagit år fullkomligt ledande till ändamålet,
men det år icke eller med den öfvertygelsen
framlagt, utan fast mer för att gifva en väckelse
åt någon mera skicklig, att en defaille uppgifva
en bättre plan till efterföljd, hvarvid förenades
Statens säkrare controll öfver Postintraderne
med beqvämlighet för de corresponderande;
och tror jag att Piiksens Ständer borde
till och med utsätta ett lämpligt premium
för den som inkommer nied ett antagligt förslag
i detta ämne.
Vid detta tillfälle anser jag mig icke böra
förbigå att nämna huru ofta det händer, att
bref som expedieras med lösposten ej framkom*
Den 3 Martil,
ma, i synnerhet då under couvert till närmaste
PostContoir löspenningar inom detsamma medfölja
till postporto för hrefvets vidare befordran.
Sådane bref qvarstanna behändigt på
Postgårdarne, penningarne uttagas och brefven
uppbrännas, utan att man möjligen kan upptäcka
på hvilken Postgård det skedt då brefvet
passerat flere sådana, och inga förteckningar åtfölja
från ena station till den andra. Utom
det att bref som på detta sätt ej framkomma,
ofta kunna vara mycket angelägna, är det en
förförelse till vanart hos Allmogen, sorn slutar
sig med vana till större brott och ensamt detta
skäl, såsom, efter min tanka, ganska vigtigt, bör
behjerta till vidtagande af sådane åtgärder, hvarigenom
medborgare icke så uppenbart frestas
att blifva tjufvar.
Såsom tillägg i den controll jag finner nödig
öfver post-medlen, föreslår jag äfven följande,
nemligen:
i') Postmästare böra vid ansvar åläggas att
dagen efter hvarje posts afgång till Allmänhetens
åskådande uthänga collationerade douppletter
af de Postchartor som blifvit upprättade öfver
till expedierande med sist affärdade post exnottagne
bref och blifvit densamma medsände.
Dessa chartor å hvilka äfven lodtalet å brefven
bör finnas utsatte skola till dess uthängahdet för
nästa afgångne post, åt samma håll, sker, vara
på föreskrifne sätt tillgänglige för Allmänheten
att bese och sedan till HufvudPostContoiret inSandas
för att jemföras om de Öfverensstämma
Den 3 Martii.
231
ined de, efter hvilka liquid inför detsamma skall
göras.
2) Ett lämpeligt vite bör stadgas för Postmästare
0111 olikhet, antingen till antal eller lodtal
befiones å dessa chartor vid jemförelse af
hvad deröfver blifvit utsatt å de sorn medföljt
sjelfva Posten.
Hvad. dessa föregående tv änne punkter innehåller,
anser jag för framtiden åtminstone böra
åläggas till iakttagande vid Postverket, om icke
någon annan controll lör det närvarande finnes
rnera ledande till ändamålet.
N.;o 21.
Herr Cederschjöld,, Pehr Gustaf’.
Alan behöfver blott genomögna våra Tull—
Stadgar, för att finna nödvändigheten af deras
omarbetnir)g; °ch får jag derföre vördsammast
föreslå,, att detta arbete matte blifva åt BevillningsUtskofctet
uppdraget. Åled blicken, fästad
på det inflytande, sorn Tullstadgar kunna hafva
på Nationens moraliska och oeconomiska utveckling;
vågar jag lika vördsamt uppgifva några af
de principer, hvilka synas mig böra läggas till
arund: för den blifvande Tulltaxan, •„
1) Allting bör tillåtas till införsel; och
följaktligen det. förhatliga ordet Lurendrägeri
hos oss förlora all motsvarighet i verkligheten.
Den 5 Martiiä
2) Tnll-afgiften bör i allmänhet vara 1 åg5
på det retelsen till tullförsnillning må blifva desto
mindre, tillika med behofvet af tullbevakning.
Att tull-afgiften bör vafd desto lägre,
ju mindre förädling den utländska varan unders
gatt, förstås af sig sjelf.
5) Sådane varor, som ej kunna hos oss
produceras, böra beläggas med desto lägre tull,
ju nödvändigare de ar o; samt utländska skrifter
vara alldeles tullfria.
4) Sådana utländska varor som äfven kunna
och böra inom landet produceras, torde böra
beläggas med desto högre tull, ju nödvändigare
de äro för lifvets physiska behof; så att tullen
må för de nödvändigaste utgöra hela skillnaden
emellan det utländska och inhemska produetionspriset.
Den bevillning, sorn den inhemska productionen
nödgas bära, äfvensom den större
kraft-ansträngning, sorn climat och localförhållanden
kunna hos oss göra till vissa slags productioner
nödvändige, måste nemligen läggas på
elen inkommande utländska varan, så vida samma
slags vara skall inom landet kunna produceras,
5) Ju större värde varor äga, i förhållande
till deras massa och utrymme, med desto måttligare
tull böra de beläggas, för att ej uppmuntra
till försnillning.
6) Till utförsel bör allting vara fritt, och
ingen egentlig tull derföre erläggas, som endast
Den 3 Martil.
Faller producenten till last, oell såsom en ytterligare
bevillning för productions-rättigheten, måste
försvåra sjelfva productionen.
Men likasom den egentliga BevillningsFörordningen
synes mig äfven Tulltaxan böra ut_
sätta straffen för dess öfverträdande. Såsom
principer för detta slags Straffbalk, skulle jag
vilja föreslå:
1) Öfverträdelserna böra endast med penningeböter
beläggas, oell till ett, efter varans
värde så lämpadt belopp, att ej straffets missförhållande
till brottet må kränka den allmänna
rättskänslan, samt göra angifvelse omöjlig, ilian
med förnekande af all känsla för mensklighet.
2) Öfverträdelsens upptäckande bör ej sökas
pä bekostnad af den husfred, som är betryggad
genom 16 §. af Regerings-Formen; ej
lieber på bekostnad af den husliga förtrolighet
emellan Husbönder och Tjenare, hvarpå Samhällets
trefnad och lugn till en så väsendtlig del
livilar.
N;o 22.
Herr Ehrenjlam, Samuel Gujiaf'.
I sammanhang med ärendet, angående Rikets
mått, mål och vigt, deri Kongl. Maj:t nådigt
begärt Rikets Högloft. Ständers medverkande
öfverläggningar, utbeder jag mig vörd
-
Den 5 Mavtii.
na ds fril] t, att få framställa Sparuiemåls-mätningen.
såsom en Afdelning, af vida större vigt oell
inflytelse för Samhället, än den rymd sjelfvra
målkärlet hädanefter kan tillägnas,
Luder en längre tid af min Ofverlnspectors
tjenstgöring vid här varande Kronans Magaziner,
har jag varit intagen af den förmodan,
alt en nitisk uppmärksamhet å min sida vid
tillfällen, då de med hitkommande spannemålslastem,
alltid åtföljande prof-tunnor uppvägas
och afmätas, skulle betydligen undanrödja de
förluster, som Kro.nan .eller Staten årligen lär
vidkännas af Spannemåls transporterne; och en
hvar kan lätteligen hänföras till samma förmodan,
då man känner, att de Spann mål s- f ö r a lid e
Skeppare, enligt Allmänna Magazins-Directio-.
nens tryckta underrättelse eller föreskrift af den
20 Januari 1817 ära förbundne, att ersätta yppade
brister, i raon af proftunnornas befundna
förhållande, sorn uträknas på hela lastens,
tunntal.
Likväl visar sig bäst utaf följderne, det
inga särdeles lyckliga resultat å Kronans sida
upphämtas af den sammanträffande kraften uti,
forfattningen och dess noggranna utöfning; tya
om någon enda på omförmälte sätt controllerad
Skeppare åtnöjer sig , med den ersättnings-skyldighet,
honom uti fräckt-liquiden påföres, (och
ett sådant begifvande inträffar icke i andra än
mindre betydliga frågor, der klagpmåls-kostnaden
jemte tidspillan; för den sjöfarande, äger öf•
vdrvigten) så kan deremot, efter erfarenheten,.
Deri 3 Mar lii.
255
merendels tagas för afgjordt, att de uppkomne
större bristerne vid Spannemålens lossning,
stadna för Magazinsverkets rakning, då fråga om
ålagd ersättning, drages i återvinuingsväg, linder
vederbörande Domstolars afgörande.
Sådant antyder likväl icke, något fel å Do~
maresidan — icke ejler, någon-, rättvisan förnärmande
skonsamhet emot Skepparne, emedan
de, lika litet sorn Besättningarna, kunna i allmänhet
skäligen misstänkas för tillgrepp uti laddningarne,
- men visserligen är en så olycklig
ställning att beklaga, då, endast, genom förlast
af transporter, Allmänna MagazinsTnrättningen
år 1820 förlorade 585 tunnor, 29 kappar, och
år i&2i, 899 tunnor, 27 kappar diverse Spannemål;
derom jag äger säkra verificationer att
bilägga.
Ett så eftertänkligt förhållande, som för
ingen del legat inom Lagarnes eller Directionens
magt att förekomma eller afhjelpa, banar
mig väg till den frågan: hvarifrån leda sig da
desse aldrig upphörande transport- brister, för
hvilkas ersättning, all Lagens kraft och den ifrigaste
Tjenstémanna-controll ar otillräckelig ?
och huru skall oredan, såsom uppdagad, kunna,
afhjelpus?
I förra fallet ger jag utan omsvep tillkänna
min fasta och på erfarenhet grundade öfvertygelse:
att ojemnheten uti Spannemåls-mätningen
är hufvudorsaken till alla de transport-förluster,
som hafva uppkommit
och under ett oför».
356
Den 3 Martti.
ändradt skick deraf
äfven hädanefter skola
uppkomma.
M-fin har från äldsta tider funnit Spannemåls-mätningen
utgöra en vigtig funetion ibland
den arbetande folk-dassen,
man liar rätteli
gen
beräknat, att, om dervid antingen samvetslöst^
eller endast obetänksamt tillgår, så gynnas
dea enacontrahentén obehörigt, medan den andra
hemligen räflås.
För att motverka sådant,
bär man förbundit Mätare_Skrået, eller
som det kallas, Städernas edsvurne Mätare med
Religionen och vid deras själars ansvar, alt förfara
rättskaffens uti sin handtering. De äro vidare
genom 1^09 års Förordning underkastade
kroppsligt äfventyr af sju hvarf gatulopp och
2 års Marstrands arbete för oredlighet vid mätningar;
hvilket straff uti Förordningen af den
1 October 17.52, blifvit sålunda ändradt och
tillokt, att den Mätare, som beträddes med underslef,
skulle stå en timma uti halsjern vid en
påle, med skofvel i handen, samt derefter slita
5o pär spö, och arbeta 2 å 5 år vid fästning.
Endast genom strängheten uti desse före;
skrifter, bör den, som för öfrigt icke känner det
ringaste af Spannemålsmätningens historia, lätt
kunna sluta lill hvilket högt värde sjelfva mätnings-förrättningen
varit från äldre tider skattad
af Lagstiftningen hvilka lönnliga tillgrepp
och oförrätte t;, en missbrukad mätning åstadkommer
— oc/i äodtligen, huru dubbelt lätt ondskan
framställer sina frestelser der, hvarest lie
-
Den 5 Marni.
derskänslan kan vara ingen — eller också fal
för en sup.
Det är ett verkligt och ej sällsynt factum,
att då Spannemåls-transporten för Sfatens räkning,
afgå sjöledes under behörig verification
till tunntal och vigt, från ena Magasinet till
ett annat, stannar merendels upplossningen, åtminstone
här i Stockholm, vid ett deficit af
Hera, ja, ända till 20 tunnor, hvilket här ägt
rum med en skeppslast af omkring 1200, utan
att likväl någon sjöskada eller annan olyckshändelse
deri hade del.
Jag har hört dem, sorn icke följt ärendet
med erforderlig uppmärksamhet, falla på den
tanken, att de bruklige mindre mätnings-skoflarne
i provincerne, välla en svagare, och de större
skoflarne i liufvudstaden, en starkare mätning;
hvilket alltså skulle förklara, att den massa säd
sorn skofyeln upphämtar, genom sin egén olika
tyngd med en annan, bereder en olika sättning
uti tunnan, och följaktligen äfven uppmätningarnes
olika resultater. Jag medger också
detta, men endast såsom ett bidragande medel i
det ögonblick, då mätaren af viker sin pligt,
och i stället för ösning uti tunnan, behändigt
störtar eller inkastar den massa, som hans skofvel
innehåller; och hvarvid den mindre så väl
sorn den större skofveln, lära hvar i sin proportion
utgöra tjenligu redskap.
När-sålunda tillgår, antingen om bord på
fartyg under däck, eller vid afrads-intägter i
a38
Den 5 Martti,
Magazin
just då inträffar den ojemna, och
rättvisan kränkande mätningen.
Den sättning
inom Tunnans bräddar, som skiljer på liela
kappen och derutöfver
och de grofva för
luster,
hvarmed Spannmålstransporrerne, åtminstone
på den för mig kända sidan, åro förknippade.
Ett gällande medel, för att afvända sådan
oreda, träffas, sanningen att såga, aldrig tilta
fyllest uti någon controll öfver måtningsförrått.:
ningarne,
ganska osäkert, uti Edgångsför
bindelaer
och nästan aldrig uti de, för missbruken
stadgade bestraffningar, emedan underslefvet,
verkståldt af tillvända händer, innebär
en graderad finhet, som icke gerna låter genom
vittnen göra sig bevislig. Nej! ett physiskt
hinder, som absolut motverkar öfvertrådelsen,
torde med stor förmånsrätt böra komma under
beräkning: och lärer en hvar, som rått tänker
sig in i saken, dela min enskilta undran, hvarföre
man icke länge sedan, och innan förutgångna
outsägliga förluster ägt rum, helt enkelt bemödat
sig att uppfinna ett vål inrättat, öfver
målkårlet liggande, flyttbart galler af tråd, som ej
allenast verkar, att målkärlet, oberoendefaf Mätarens
arbitraira handlag, endast intager en alltid lika
determinerad portion spannmål, utan också den
moraliska samhällsnyttan, att brottet utestängs
från tillvarelse.
Blygsamt får jag äran gifva tillkänna, det
jag redan för min del uttänkt, huru ett sådant
galler, torde kunna sammansättas med förhoppning
om ändamålets uppfyllande.
Kanske
Den 3 Martu.
239
framstår härefter någon annan, som bättre än
jag, vet att construera denna persedel.
I alla fall år föremålet stort
och kost
naden,
att genom försök upphinna det — nästan
ingen; hvadan jag alltså af dubbelt skål,
vördnadsfullt får anhålla, det ärendet måtte förvisas
till vederbörande Utskott, för att deruti
yttra sina åsigter, och kanske bestämma, under
hvilken authoritet, förslaget med det snaraste
må komma, att till sin användbarhet undersökas,
på det jag derigenom sättes i tillfälle, att
biträda med verktyget till den jämna Spannmålsmåtningen,
och för öfrigt med den kunskap
om motsatta fall, hvartill Staten ty värr
hittills betalt dryga lärpenningar,
N:o s5.
Herr Marcks von Wurtenberg, Gastaf:
Jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
angående inteckning i fast egendom af den i3
Julii 1818 stadgas uti 23 ; att ”då inteckning
förnyas skall; uppvise Borgenär inför Rätten
den intecknade Handlingen i Hulvudskrift och
skrifve Domaren inteckningsförnyelsen derå, och
att om Borgenärs hemvist år utom det Härad
eller Stad, der den egendom ligger, hvari inteckning
skett, må han dock inför Rätten iden
ort, hvarest han bor, förete Inteckningshandlingen
att i dess Intecknings!1 rotocö-ll införas,
rach varde Borgenärs ansökning om Intecknings
-
a4o
Den 5 Martti,
förnyelsen af Domaren å Handlingen tecknad
ni. in.
Då denna Författning stiftades, motsågoä
troligen icke de olågenheter, sorn deraf skulle
blifva en följd, så vål för den enskilda Medborgaren,
som för allmänna oell privata Embetsverk,
enär efter den grund, hvartill högstberörde
Nådiga Förordning synes föranleda,
uppvisandet af Reverserne bör ske inför den
Domstol, der InteckningsProiocoll fores.
I stöd af förut gällande Författningar och
sednast Kongl. ConcursStadgan den 528 Junii
> var det enligt 20 §. hvarje Inteckningshafvare
tillåtit, att, i afseende på inteckningars
förnyelse eller dödande, vid någon Domstol x
den ort Borgenåren bodde, sin erhållna förskrifning
uppvisa och påteckna låta, samt bevis
deröfver ingifva till Domstolen, hvarest inteckningen
begärdes, hvilket vore så gildt, sorn
0111 Hufvudskriften der uppteddes.
Hvad skål, som verkat ändring af detta
stadgande kan jag ej inse, men vål finner jag
en slik förut tilläten åtgärd lika förenlig med
allmän säkerhet, sorn för Inteckningshafvaren
mindre kostsam, än den 1818 års Förordning
utvisar, hålst utom Stockholm ofta fordras flere
dagsresor, kostnad och betydlig tidsspillan, lör
att vid RådstufvuRätt eller HåradsTing i uppgifvit
afseende erhålla ett skuldebref påteck
nadt,
Den 5 Martii,
24l
nadt, jemte särskildt Protocolls-Utdrag deröfver.
För min enskildfa del har jag under den
tid jag bestridt Fiscalsfjenst inom Rikets HÖglofl.
Ständers Bank en ganska säker erfarenhet
derpå, att med Expeditionerne rörande Bankens
Intecknings-förnyelser m. m. fordrat en vida
längre lid hos Stockholms RådliusRått, an då
sådane expeditioner före år 1818 emanerade
ifrån Stadens KåmnersRått.
Ordsaken till denne långsamhet hos RådhusRåtten
anser jag härflyta ifrån tvenne omständigheter,
nemligen: 1) ifrån den mängd lagfarter,
hvilka ensamt tillhöra RädhusRåttens
åtgärd, och 2) ifrån de flere månaders ferier
nyssnämnde Rätt årligen begagnar och hvarunder
blott en enda gång i hvarje vecka sammanträde
sker, hvarförutan får erinras, att Expeditionslösen
hos RådhusRätterne betydligen öfverstiger
den hos KämnersRåtterne.
Då alltså, såsom jag haft åran visa, allmänna
såkerketen icke mera före utfärdandet af
Kongl Förordningen den i5 Julii 1818 åfventyrat,
ån sedermera, men mera skyndsamhet
vinnes samt större kostnad besparas derigenom,
att Inteckningsh ifvaren får efter siri beqvämlighet
uppvisa sin Inteckningshandling till renovation,
postposition, relax eller dödande vid hvad
Domstol som hålst; så får jag ödmjukast hem
-
ih'/. till Ridd, ol Ad, Pr. 2 Band. 16,
242
Den 3 Mardi.
ställa, om icke 23 i Kongl. Förordningen d.
l3 Julii 1818 kunde få följande förklaring och
redaction; ”Då inteckning förnyas skall; uppvise
Borgenär inför Rätten den intecknade Handlingen
i Hufvudskrift, och skrifve Domaren Inteckning
s 1 ö r n y else n derå. Ar Fordringsägares
hemvist utom det Härad eller den Stad, der
den egendom ligger, hvari inteckning skett, må
han inför någon Domstol i den ort han bor,
uppvisa förskrifningen och uppteckna låta; och
varde om intecknings uppvisande till förnyelse,
postposition, relax eller dödande betyg deröfver
af Domaren å OriginalHandlingen tecknadt; sedan
gifve Borgenär bevis härom in till den
Domstol, som inteckningen beviljat inom den
tid, sorn i 2i §. sågs; och vare detta så gild t,
sorn om Handlingen der företedd varit.
Delta mitt ödmjuka anförande anhåller jag
måtte till Högloll. Lagutskottet varda remitteradt.
N:0 24.
Friherre Fock, Berndt Vilhelm,:
Att af lagen skyddas till person och egendom
utgör hufvudsakligen vilkoret för all Samhällsordning
utan undantag och isynnerhet åger
den fria medborgaren i en constitutionel Stat
grundadt anspråk på en lugn och säker besittning
af sin redligt förvårfvade förmögenhet.
Huruvida detta för enskdta säkerheten så nöd.
vändiga skydd emot ingrepp i ägande rätten öfj
Den 3 Martil,
243
verensståmmer med nu gällande Författningar,
som berättiga Kronan att under loppet af i o år
i anmårkningsväg anställa kraf oftast af tvistig
beskaffenhet hos särskildta personer och redogörare
år det ämne, hvarpå jag trott mig böra
fästa HÖglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Det år nog sannt att hos skattskyldige
böra slike kraf väckas inom trenne år,
ifrån det årets slut för hvilket räntan eller uppbörden
beräknats, men i alla andra fall kunna
äfven enskifte personer ställas till ansvar i joår
för anmärkningar. Att så skedt och ännu sker,
derpå företer sig dagliga exempel. Alin afsigt
ar ingalunda, och bör i följd af de Embeten
jag bekläder icke eller vara, att i nu gällande
Författningar yrka någon för Kronans rätt menlig
förändring, men jag anser det lika vådligt
för enskildta säkerheten sorn stridande emot
Kronans värdighet att, måhända till kånbart
lidande för Enkor och Barn, tvister dem ingen
kunnat ana, få i anmårkningsväg väckas i io
år efter det räkenskaperna till Kongl. KammarCollegium
blifvit aflämnade Det år på denna
grund och i betraktande deraf att räkenskaperna
skola vara i KammarRåtten granskade inom
ett år och en månad ifrån deras förenämnde
aflåmnande, jag nu får föreslå, att hvarken
emot särskildta personer eller Redogörare och
deras Löftesmän amnårkningskraf finge våckas
sednare ån inom högst 5 år ifrån det ordinarie
KronoRåkenskaperne till KammarCollegium ingådt,
samt tvenne år sedan tillfållige Redogörares
räkningar blifvit till vederbörande verk
afgifne, inom hvilka tider så väl AdvocatFiscals
-
34.4
Dm 5 Murtii.
Revisionen i Kongl. KammarRåtten som aninårkningarnes
communicerande torde kunna med.
hinnas, och hvarefter ansvaret för tilläfventyrs
uraktlåtne anmärkningar bör drabba dem, som
råkningarne granska.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag måtte till vederbörligt Utskott remitteras.
N:0 25.
Friherre Fock, Berndt Vilhelm:
Bland de frågor äfven i afseende på Lagförändringar,
som under motionstiden hos Ridderskapet
och Adeln blifvit väckte, lärer ingen
efter hvad jag kan påminna mig hafva angådt
Kongl. Brefvet af den 2 November 1786, som
förklarar huru allmänna Lagens stadgande i 19
Cap. 3 MissgerningsBalken bör följas. Med
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens, samt
Ridderskapets och Adelns tillåtelse, begagnar
jag fördenskull de återstående ögonblicken för
att framställa till andras upplystare bedömande,
om icke högstberörde Kongl. Bref, torde i tillämpningen
af straff på förbrytelse vara strängare
än Lagstiftaren åsyftat. Frågan rörer egentligen
bestraffningen å Vaktkarl som släpper fånge
lös af försummelse eller vangömmo; en sådan
skall enligt 3 §. uti ig Cap. MissgerningsBalken
mista sin tjenst, eller pligta med böter,
fängelse, arbete eller spö, allt som försummelsen
eller ock den undkomnes brott år beskaf
-
Den 5 Martii.
fädt. Deremot bjuder det Kongl. Brefvet att
Lagens berörde stadgande sålunda skall följas,
att den Vaktmästare, Vaktkarl eller öfrige Betjening,
hvilken Fångars vård på något sått är
anförtrodd, och sådan försummelse begår, bör,
jemte tjenstens förlust, afstraffas med spö, efter
beskaffenheten af försummelsen vid den undkomnes
brott. Hår gifvas således inga mildrande
gradationer. Den tilltalte skall antingen undergå
spöstraff eller befrias, hvilket sednare
icke kan ske om allenast den minsta försummelse
år begången. Ingen lärer kunna motsäga
att försummelse i pligters utöfning i allmänhet
år af mångfalldigt olika art, och försummad
tillsyn på fånge, måste visserligen betraktas ef.
ter de flere förhållanden, hvaruti både väktaren
och den fångne sig befinna. Att upprepa
detta år icke min afsigt
en hvar gör sig
derom låtta begrepp. Med spöstraffet förhåller
det sig annorlunda; den sorn skall bestraffas, är
det snart sogdt likgiltigt om han får flere eller
färre spöslag, ty hans medborgerliga anseende
år alltid med det första slaget förloradt, och
den sålunda straffade Vaktmästaren eller Vaktkarlen
från Samhället förskjuten, han blir derigenom
försatt i vida olyckligare och sämre be.
lågenhet, ån den undkomne fången, hvars förbrytelse
ofta nog ksn vara af sådan beskaffenhet,
att den derpå förjande bestraffning hvarken
skadar hans heder eller medför annan menlig
påföljd. Skulle härvid anmärkas, att fånge
af sistnämnde slag förmodas sällan eller aldrig
försöka att t3ga flygten, så tror jag mig deremot
kunna påstå att de åro få, sora ehuru, mer
246
Den 5 Martti,
och mindre oskyldige, icke begagna det första
tillfälle att återvinna det kåraste menniskan åger
jnhet.en. Min mening år icke. att i de fall der
Lagstiftaren med skål och billighet kan skärskåda
terningsrne och bestämma deras följder,
åt D omaren lemna godtycklig pröfning; men
då jag vet att alla sådana lall icke kunna bestämmas,
och dl jag tror att graden af all bestr^ff
ing bör vara lämpad elter graden af brottet,
hemställer jag om icke med upphåfvande
sf stadgandet i omförmälte 1786 års Kongl.
Bref, Lagens bud i ig Cap. 5 § MissgerningsB*lken,
måtte till sin kraft och verkan återställas.
Anhållande jag att detta mitt Memorial
måtte till Lagutskottet remitteras.
N;o 26.
Herr von Schinckel, Johan Fredric:
Då få timmar återstå, inom hvilka Ståndets
Ledamöter äga rättighet att väcka någon
motion under innevarande Riksmöte, vågar jag
utbedja mig HÖglofl Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet under några ögonblick, för ett
ämne, lika vigtigt för hela landet som för hvarje
enskild man, men hvilket bordt behandlas af
en mera sakkunnig än den , sorn nu för första
gången vågar framträda och höja sin röst inför
ett RiksStånd, sorn i sitt sköte åger Sveriges
största talare.
Amnet år icke nytt, __ det
rörer hushållningen med landets skogar.
Härom har vål vid föregående Riksmöten
Den 5 Martil.
247
fråga blifvit väckt hos Respeotive Stånden, men
mig vetterligen har ännu intet beslut blifvit
fatta dt, eller någon nyare författning i detta
ämne blifvit utgifven.
Man behöfver blott
kasta en blick på huru skogarne behandlas hos
oss och huru de skötas hos våra sydligare
grannar för att finna huru långt vi åro efter
deni i denna hushållsgren, hvilket likvist hos
oss år af största vigt, emedan skogsproducter
utgör en af våra förnämsta Exportartiklar, och
dessutom hvad olyckor skulle ej förestå för vå.
ra efterkommande om skogarne så skulle aftaga
hädanefter som hitintills.
Annu lefva
mån som i sin ungdom sago sköna skogar växa
på de ställen som nu endast framvisa nakna fält
och ljunghedar: skall ej en gråns kunna såttas,
mot förödandet och misshushållningen, skall ej
en säker beräkning kunna göras öfver skogarnes
årliga afkastning, återväxt och framtida bestånd,
lika så vål i Sverige, som den kan göras
i Frankrike, England och Tyskland, eller
anses skogarne i Sverige ej förtjena att skötas
efter någon beräkningsgrund? Hafva stora trakter
som i mannaminne burit en frodig skog
kunnat ödeläggas, så kunna äfven flera af de
nu varande skogar efter ännu en mansålder undergå
samma Öde.
Jag har hört ett förslag
nämnas att dela Allmånningarne och sålja Kronoparkerne,
samt låta dem sedermera skötas ef.
ter den blifvande ägarens godtfinnande, men efter
min öfvertygelse höra reglorne för en god
hushållning uppgöras innan skogarne Öfverlemna*
i deras händer, som sjelfve behöfva skog,
derföre att de förstördt den, som de tillförene
348
Den 5 Marti!,
haft. Hvilken förlust för StatsCassan att i
en framtid nödgas köpa det virke som för Flottornes,
Fåstningarnes och Artilleriets samt Kronans
byggnader behöfdes, och månne det i en
framtid skulle finnas till köps? Jag beklagar
mig att vid detta til fålle icke kunna uppgifva
vidden och beskaffenheten af Kronans i behåll
varande Parker, för att derigenom visa huru
litet Kronan åger qvar, men fastän de åro små
finnas de dock ännu dessa Parker, måtte aldrig
den dag komma då man behöfver såga: åq hafva
funnits!
Om vi någonsin böra vänta oss att få skogarne
så skötte, som en försigtig hushållning
fordrar, och så att vi ej måtte ådraga oss ett
råttvist klander af efterverlden, så år min
tanke, att detta bör börjas från Regeringens
sida, genom en klok skötsel af Kronoparkerne
och AUmånningarne, till föresyn för enskilldta
Skogsägare.
SkogsStaten och JågeriBetjenin
gen
böra såttas på en verksammare och vetenskapligare
fot, och alla platser deruti beklädas
med mån, sorn hafva kunskaper i Skogshushållningen,
eller åro skicklige att förvärfva sig dem,
i annor händelse torde denna corps böra anses
som öfverflödig och ej svarande mot sitt ändamål,
och, har man mindre skål, att förvänta
sig dessa kunskaper hos dem här i Sverige, ån
i något annat land? Månne Allmånningarnes
fördelning och Kronoparkernes försäljning vore
nyttig? Vore ej båttre att dessa bibehöllos
oförskingrade och sköttes under Jirångt ansvar
af dem som fått, eller få, sig vården deröfver
Den 5 Martii,
249
uppdragen. Jag framställer således till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, om icke
genom en underdånig hemställan till Kongl,
Majit kunde utvårkas, att SkogsStaten blefve
båttre organiserad och satt på den fot att den
blefve gagneligare till sin bestämmelse, samt
Kronoparker och Allmänningar satte under deras
ansvarsfulla vård, så skötte, att de icke
allenast bibehöllos i sitt värde, utan förbättrades
genom en omsorgsfullare behandling till föresyn
för enskildta skogsägare, då i följd häraf
dessa Parker kunde gifva en fortfarande säker
inkomst åt Statscassan, samt Allmånningarne en
årlig utdelning af Skogseffecter åt Lånens och
Håradernes invånare.
Att denna min motion blifver remitterad
till vederbörligt Utskott, vågar jag i ödmjukhet
anhålla.
N:o 27.
Herr von Schinckel, Johan Fredric',
Det har en längre tid varit tillåtit för
Stångjernsverken i Riket, att i grund af äldre
Författningar, och i stöd af ordalydelsen i dess
privilegier, få erlägga den Bevillning som från
desamma utgå under namn af Hammarskatt in
natura eller med sedlar efter det pris Kongl.
Bergscollegium, för hvarje år fastståldt för
Skep:det af detsamma; men, Kongl. Kungörelsen
af den 7 Junii 1820, har förändrat dessa
stadganden och i stället förordnat att ”Harn
-
25o
Den o Martii,
marskatten nf Stångjernsverken, i händelse den
ej utgöres in natura, skall, likasom Kopparräntan,
beräknas och utgå i silfver efter vissa för
Cursens fasstållande bestämda grunder.”  Enligt
ingressen af samma Nådiga Kungörelse, har
syftemålet »ned denna åtgärd varit, att till förekommande
af Bancosedlarnes ytterligare försämring,
Bankens Silfverfond skulle derigenom
vinna en förstärkning, men jag tror att det åsyftade
ändamålet ej vunnits till någon betydlig
grad genom denna åtgärd, emedan svårigheten
att anskaffa silfver gjordt, att många af
Bruksägare valt det andra alternativet nemligen,
att lämna H iinmarskattsjårnet in natura, hvilket
åter förordsakat både besvär och omgång,
innan detta järn åter hunnits att å Auction
försäljas, då Banken i alla fall blifvit nödsakad
att derföre i betalning emottaga sedlar. Jag kan
ej inse hvarföre ej vilkoret för hvarje annan
skatts afbördande skulle på samma vis kunna
blifva det, att densamma skulle utgöras i silfver
eller efter Curs, men finner ganska väl att sådant
endast skulle lånda till att försvåra erläggandet
af de för öfrigt nog känbara utskylderne,
och hvarföre skall Stångjernsverken blifva
mera betungade i detta afseende ån de andra
nåringarne.
Af dessa förenade skål har jag trodt mig
böra påkalla Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på detta ämne till vinnande af den
rättelse, att Hammarskaften af Stångjernsverken
må hädanefter såsom alltid tillförene ända till
år i 820 varit brukligt få betalas med penningar
Den 3 Martil'.
uti landets allmänt gångbara mynt, enligt det
pris Kongl, Kammar- och BergsCollegierne samt
Kongl, StatsContoiret finner skäligt att å Skeppundet
utsätta med billigt afseende å tillverkningssarnt
försäljningsprisen (men utan afseende å Cursens
stigande eller fallande) Jikvist Bruksidkaren
förbehåll t, atti anseende till ett, ki*nhånda
någon gång alltför högt utsatt pris derå,
få erlägga sin Jjjj^Karskatt in natura, i hvilket
sednare tal' dejJÉ^^^Lvara honom tillåtet att lämna
densainmsJf»g^jHBtycken bestämda Courantdimensio^e
qcji ej endast i tvenne, hvilket hit.
tills bmkh0t ^vilket allenast medfört för
svarandet
al Hdmsvmarska*t * järnets försäljning;
då sjelfva förnnttet att ett p»rti af järn,
endast bestående af * ’ dimensioner, skall
vara mindre begärligt för köparen än då det år
någorlunda sorteradt; i . - utörn tordej billigheten
fordra, att liden lör Hammarskattsjårnets
lefvererande in natura, så vjda Olifver förändrad,
att detsamma får aflåmnas på Väg når som
hålst, blott sådant blifvit så tidigt verkståldf, §ff
våg-attesten deröfver kan blifva vederbörande
Bergsfogde tillställd innan sista Uppbördsdagen
och ej Bruksidkaren vara tvungen att som hitintills
skedt, lemna järnet om Hösten, då likvist
sista Uppbördsdagen, i händelse han vill
betala sin Hammarskatt i penningar, ej infaller
förr ån i slutet af April månad det följande
året
ett stadgande som medfört så mycket
mera svårigheter för Bruksidkaren, som flere
Bruk ej hafva tillfälle att utföra sitt järn någon
annan årstid ån vintern, och således redan året
törut måste hafva varit betänkte på Hammar
-
Den 5 Marlit,
skattsjårnets utförande för det kommande året.
Genom den ränta han härigenom å detsamma
förlorar, blifver således en sådan Bruksidkares
skatt dyrare eller högre ån de Bruksägares,
hvilka hafva tillfälle att begagna sjötransporten
om sommaren till vågförning af sitt Hammar
skattsjårn.
Men jag tror deremot att med
den nu föreslagna åndringB^skulIe båda hafva
lika lätthet till denna skat^H^rdande.
Jag anhåller att denna*B^n^*i°n måtts
blifva till vederbörligt Utskvott remifcel|?‘
rawn» »i..
N:o 28. ■
Herr von Hartmans dorf, Auguft:
Da Friherre Anckarsvärd, i Plenum den
6 sistlidne Februari yrkade, att Räkenskap erne
för åtskillig^,' allmåhna medel, som hittills varit
undandragna Riksens Ständers Revisorers granskning,
måtte densamma underkastas, tillkännagaf
HofCanzleren, Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt, ”utan att ingå i någon pröfning
af den tolkning Friherre Anckarsvärd gifvit åt
5o och 68 §. §. Riksdagsordningen, att Kongl.
Maj:t i detta vigtiga ämne redan fattat Dess
Nådiga Beslut, sorn inom få dagar skulle komma
att blifva Riksens Ständer öfverlemnadt.” Alltsedan
har jag, som tog mig friheten Öka Friherre
Anckarsvårds uppgift på de Cassör, hvilkas
Räkenskaper ej af Riksens Ständers Revisorer
granskas, väntat på detta nådiga medde
-
Den 3 Martil.
255
lande, och förmodligen hafva flere af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter gjordt likaså. Men
då det ännu icke ankommit, och sista motionstiden
i dag år för handen, utbeder jag mig, att
få fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns
närmare uppmärksamhet på detta ämne, som
jäg skall söka utreda och framställa så kort, som
ämnets vidlyftighet kan medgifva.
Rättigheten att tillse huru de åtagna skatterna
ingått och blifvit använda år en naturlig
följd af rättigheten att ej af någon annan
än sig sjelf beskattas. Också följer omedelbart
på den §. i RegeringsFormen den 67, som förbehållet
Svenska Folket denna urgamla rått,
den §. som stadgar, att ”Konungen vid hvarje
Riksdag må låta uppvisa StatsVerkets tillstånd
i alla dess delar, till inhornjter och utgifter,
fordringar och skulder, för det Stats-Utskott,
som Riksens Ständer utvälja.” 30 Riksdagsordningen
bestämmer Utskottets befattning i
detta afseende vid Riksdagarne. Men sorn det
skulle för Utskottet vara ogörligt, att under de
för Riksdagarnes hållande bestämda 3 månader,
jemte löpande förrättningar, granska de, sedan
ett föregående Riksmöte förflutna 5 års StatsRåkenskaper:
så stadgades i 68 §. Riksdagsordningen,
att Revisorer af Stånderne skulle,
emellan Riksdagarne, hvart annat år sammanträda,
för att, enligt Riksens Ständers Instruction,
öfverse och granska StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, likväl hvad detsamma
angår (till skillnad från Banken och Riksgäldskontoret),
utan rättighet att meddela föreskrif
-
*54
Den 3 Martil.
ter, eller förändringar besluta.” Meningen med
Stats-Revisprerne synes således vara, att de
skulle utgöra ett emellan de aflägsna Riksdagarne
blott granskande Utskott, som med Ständernas
rått och på deras vägnar, undangör
granskningsarbetet för dem, till hvilka deras af.
gilvande berättelser också ställas.
Innan jag går vidare, och till förekommande
af missförstånd, bör jag anmärka, att redovisningen
för allmänna medel år tvåfaldig; dels
en högre, som beträffar medlens disposition, eller
Styrelsen af penninge-våsendet, och angår
Konungens rådgifvare och föredragande, som
vid RiksRätt dragas till ansvar, dels en lägre,
som beträffar medlens råtta vård och förvaltnings
sedan disposition är gjord; och hvilken egentiigen
angår Regeringens underordnade embetsman,
sorn inför Kammar-Rätten tilltalas.
Den förra redovisningen kan blott äga rum i
grund-lagliga samfund, hvarest finnes en af Ministrar
redofordrande National - representation ;
den sednare bör deremot äga rum i hvarje Samhälle,
emedan Regeringen må kunna låta efterse
huru hennes ombud anvåndt de dem anförtrodda
medlem, och draga dem till ansvar för
vårdslöshet eller svek i pennin ge-för vältning,
såsom uti andra offentliga uppdrag. Den högre
redovisningen för Statsverket i Sverige år den,
som göres inför Riksens Ständers Revisorer,
den lägre åter år den som göres inför Kongl.
Kammar Ratten.
Då den förra icke ägt rum förr ån efter
Den 3 Martn.
255
frihetens befästande 1809, har den senare deremot
funnits alltifrån den enväldige hushållare»,
Carl XI;s tid. Om hennes närvarande ofuliståndiga
beskaffenhet, har jag anmärkt något
i ett föregående Plenum, och vidare skall jag
göra det, då frågan om Styrelseverkets organisation
förekommer. Den förra eller högre
granskningen är den, som nu egentligen utgör
föremålet för våra betraktelser.
StatsVerkets Revision är förenad med den
öfver Banken oell Riksgälds-Contoiret Liksom
den sednare synes hafva gifvit anledning till dea
förra, så synes hon ock hafva föranledt dess ofullständighet.
Då Riksdagarne, efter Carl XI:s
död upphörde, och Banken, vid krigets utbrott,
råkade i misscredit, var en af åtgärderne till
dess upprättande, att Kongl. Maj:t förordnade
och tiilät, att några vissa och dertill utnämnde
St änder nes Deputerade, måtte hvart fjerde år
komma uti Banken tillsamman, och der inhemta
redo och räkenskap, för den imellertid förda
förvaltningen, öfverse dess tillstånd, rätta och
förekomma irringar &c. Som Riksens Ständer
sedermera, efter 1719 hvart tredje år, eller
tätare än Revisionerne, sammankommo, så synas
dessa derföre hafva upphört, under de så kallade
frihetstiderna. Sedan Riksdagarnes hållande,
efter 177a års RegeringsForm, blef obestämdt-.
så stadgades å nyo att BancoRevisorer
*) Se Förordningen, rörande Banco-Verket,
sid. 58.
2?6
Dm 5 Martii.
skulle emellan Riksdagarne, hvart tredje år sammanträda,
jemlikt Kongl. Kungörelsen den ig
Februari 1779. Efter RiksgäldsContoirets inrättning
1789, reviderades äfven dess förvaltning
hvart tredje år af särskildta Riksens Ständers
Revisorer, intilldess Revisionerna, vid 1800
års Riksdag, blefyo gemensamma för Bancooeh
RiksgäldsVerken. Då tilläts äfven, vid förmögenhets-afgiftens
åtagande, och i samman -  hang med 5o §. i I772 års RegeringsForm, att
Riksens Ständers Fullmägtige, i dessa bägge
Verk, skulle, imellan Riksdagarne, hvarje år få
se det föregående årets afslutade RiksStat. Efter
Statshvälfningen 1809, uppdrogs åt Riksens
Ständers Revisorer att äfven granska StatsVerkets
tillstånd och förvaltning, på sätt de nyss
anförda §. §. i Grundlagarne stadga, En instruction
utfärdades äfven för Revisorerna den
10 Junii 1812, men som man ännu var ovan
vid StatsVerkets revision och ingen method af
bruket blifvit införd: så synes stadgarne om
denna granskning hafva blifvit alltför obestämda,
och Revisionen mera bibehållen vid hvad som
före 1809 var vanligt, än rättad efter hvad sedermera
blef lagligt och i sig sjelft är riktigt.
Felet hvarifrån oredorna uppkommit, tyckes ligga
deruti, att Revisorerne, som förut icke fått
se något af Statsverket, i begynnelsen åtnöjde
sig med att få granska hufvudsaken deraf, eller
StatsContoirets Räkenskaper. Andra verk deremot,
som hade direct uppbörd och förvaltning
af allmänna medel undgingo denna granskning,
och
Den 3 Martil.
och man har sedan begagnat häfden, för attyt*
terligare undandraga sig densamma.
Den före år 1809 rådande grundsatsen synes
hafva varit, att Riksens Ständers Revisorer
blott skulle granska Styrelsen och medels förvaltningen
i Ständernas särskilta verk, Banken och
RiksgäldsContoiret, samt deras Fullmägtige, efter
år 1800, få ungefärligen veta huru det stod
till med Statsverket. Då nu varande RegeringsForm
gjorde Konungens rådgifvare ansvarige
för sina tillstyrkanden i allmänhet, och således
äfven i anseende till medels-förvaltningen,'
förändrades väl, såsom sagdt är, bokstafven derefter;
men saken förblef ungefär densamma,
som förut. Således granska Revisorer ne nu,
efter förra vanligheten, blott Bankens och Riksj
gäldsverkeis, samt det derunder lydande AJfiJianceContoirets
styrelse och förvaltning. De
verks och inrättningars, hvilka af Banken få deras
anslag, såsom de under CommerceColIegium
stående Manujactur- och Ull- Difco uter nas,
Allmänna Magazinslnrättriingens och Strömrens
ni rig s-Co m i t én s redogörelser granskas väl äfven
af Riksens Ständers Revisorer, men till
följe af särskilta af Riksens Ständer (vid Riks-;
dagarne i Stockholm och Örebro den 27 Mars
och 18 October 1810) gjorda, och af Kongl*
Majit antagna framställningar eller af uttryckliga
förbehåll i Riksdagsbesluten, såsom i det
af 1818- §• 12. Tillika med Manufactur- och
UllDisconternes kommo äfven de öfrige under
Bil. lill Ridd, 0. Ad, Pr. 2 Band. 17,
258
Den 5 Martil.
Commerce-Collegii förvaltning Oell disposition
stående Cassors, såsom Spinnhus- och yl limån
na Arbetshus- Fondernes, samt Manufactur
oell EJhilstuna flrijla ds mede U förvaltning,
under granskning af Riksens Ständers Revisorer,
ehuru hvarken Banken eller RiksgäldsContoiret
dertill gifva några bidrag. Till följe af
särskildta motioner, vid i8i5 års Riksdag, (af
Grefve Gyllenborg och Friherre Stael) är det
ock, sora Riksens Ständers Revisorer granska
SaItp etterCamit eris redogörelse, hvars fond består
af en gammal Kronouppbörd.
I afseende på Statsverkets tillstånd hafva,
i stallet för de afslutade RiksStater, som före
1809 borde uppvisas för Fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret, Riksens Ständers Revisorer
sedermera af StatsContoirets böcker fått
inhämta hvilka medel, som till StatsVerket influtit,
och på hvad titlar de blifvit till vederbörande
utbetalta. eller huruvida de i allmänhet
påräknade inkomsterna ingått och de af
Riksens Ständer fastställda allmänna utgifts-anslagen
blifvit i StatsContoirst öfverskridna eller
icke. Men om ock huru de af StatsContoiret
utbetalta runda summorna ytterligare blifvit dis.
ponerade för Arméens, Flottans eller andra Statens
behof, om de sedermera blifvit dragna till
andra ändamål an dem, som under vederbörande
titel höra (Jo § Riksdagsordningen) och
Riksens Ständer åsyftat, om och till hvad belopp,
medel dessutom tillfålligivii influtit till
KrigsCollegium, Förvaltningen af SjöAreuderne
eller andra veik, försålda gamla kanoner, far
-
Den 3 Marth<
259
tyg, krut, byggnader eller andra Kronans till—
hörigheter, och hvartill sådane medel blifvit använda,
det erfares ej, om icke händelsevis af
Riksens Ständers Revisorer, sorn icke begifva
sig till nyssnämnde verk, såsom till MagazinsDirectionen,
för att göra eli granskning svarande
mot den, sorn der förrättas. Äfven då förberörde
verk hafva ständig Uppbörd, som ej inflyter
genom StatsContoiret: så undgår dessa
inkomsters belopp till en del och deras förvalt,
ning helt och hållet Riksens Ständers Revisor
rers kännedom och granskning. . Sådan är händelsen
med SeraphunerOrdens Gillets medel,
med Krigsmanshus- Militice- Hofi alls- och
MötesPajfevolance Cassornes; i KrigsCollegiiii»,
Con voy-Cvrnm ’Jj ariels, Lappjka EcchjiajiikFo
lidens, Tnvalidliltättningens 111. 11 nya eller
smärre och för tillfälliga behof anslagne fonders
räkenskaper. Då Riksens Ständers Re\isorer
granska StrömrensningsComiféens redogörelser,
hvartill medlen utgå af Banken: så granska
de deremot icke VåganlåggningsComiléns,
hvartill penningarne utgå från StatsContoiret. Eå
Riksens Ständers Revisorer efterse förhållandet
med den allmänna Bevillningen, emedan lion går
genom Riksgälds-Contoiret: så få de, deremot
icke granska förvaltningen af de till Bevillningen
äfvenledes hörande Tullmedlen, som gå
RiksgäldsConforret förbi. Revisorerne erfara
Väl summariskt i StatsContoiret hurti mycket
dessa intägter gifvit i oafkortad inkomst, huru
mycket förvaltningen kostat och behållningen
följaktligen utgjord!; men ej huru de egentligen '
26o
Den 5 Martil,
blifvit förvaltade, elier hvarföre de möjligtvis
icke gifvit mer.
Man ser af det föregående att Folkets Om:
bud småningom börjat märka huru ofullständig
utöfningen var af den granskningsrätt, Grundlagen
tillerkände dem, och att de efter' hand
sökt rättelse. Men först vid sistlidne Riksdag,
blef detta bemödande mera allmänt och fullständigt.
Riksens Ständer ansågo sig, i stöd af
Grundlagarne böra få genom deras Revisorer
granska redogörelserna för Hospitalens och Lazaretternas
inkomster, för Wadstena Krigsmans,
hus- Militiae^ Boställs- och Mötes-Passevolance.
Cassornas samt Tullverkets medel, och Riksens
Ständer funno, att den i 68 §. Riksdags-Ordningen
för deras Revisorers sammanvaro bestämda
tid af 3 månader borde förlängas till
4. Uppå Riksens Ständers derom gjorde underdåniga
framställningar, meddelade Hans Excellence
HofCanzleren, under den i4 och lS
Julii 18 r 8 Kongl. Majds afslående svar på den
grund, att 5o och 68 §. §. Riksdagsordningen
icke upptaga förberörde Cassör och Inrättningar
bland dem, hvilkas styrelse och förvaltning
skola af Riksens Ständer, eller deras Revisorer,
öfverses och granskas, samt att 85 §. RegeringsFormen
uttryckligen stadgar, det Grundlagarne
skola, efter deras ordalydelse, i hvarje
särskildt fall, tillämpas. Rörande Tullverkets
förvaltning tillädes derjemte det skäl, att hon i
flera delar ägde en så nära gemenskap med
Rikets oeconomiska styrelse, att densamma icke,
utan rubbning af ärendernas obehindrad® gång,
Den 5 Martil.
Lunde sättas i ett deladt beroende af Konung
och Ständer. De sednares underlåtenhet att
vid föregående Riksdagar begära en sådan granskning,
åberopades äfven såsom skäl till att vägra
den. Revisionens förlängning blef också vägrad
den i5 Junii 1818,
Huru litet de nyss omnämnde skälen kunna
anses gällande vill jag söka ådagalägga.
I fråga om granskning af redogörelsen
för Statens medel, nämner Grundlagen blott de
Irenne hufvadgrenar hvarunder de innefattas,
nemligen Banken, RiksgäldsContoiret och Statsverket.
Men han nämner det sednare till alla
dess delar. Hvarken behöfver eller bör han
då upptaga någon Cassa särskildt. Skulle de
alla i Grundlagen uppräknas, så blefve han både
för vidlyftig och ändock ofullständig, emedan
nya fonder och inrättningar kunna uppkomma
eller upphöra tätare, än Grundlagen kan förändras.
När han säger StatsVerket i alla dess
delar, så måtte ingen kunna undantagas, förr
an något undantag i Grundlagen är gjordt, och
ett sådant lärer hittills icke kunna uppvisas.
Påstår man att till Stats-Verket endast höra
de medel, som gå genom Stats-Contoiret,1
och dessa endast så länge de synas i dess böcker,
så stöder man sig på en förvirring i begrepp,
och på den styckning af Drätselverket,
som för närvarande äger rum. Man lägger en
oreda till grund för att derpå bygga en ännu
större. Om denna grund, vid närmare skärs k å-i
dande förfaller, så måste äfven byggnaden ram*.
SÖ2
Dm 5 Martii.
la. Till Statsmedel måtte utan tvifvel räknas
alla de medel sorn af medborgaren till Statens
behof betalas, Om de uppbäras och förvaltas
genom det ena eller andra af Statens Verk,
KrjgsCollegium, SeraphimerOrdeus Gillet, CarizliSiyrelsen,
ConvoyCommissariatet, Tullverketeller
SlatsContoiret gör lika mycket. Saken är ändock
densamma, och förändras ej af den felak*
tiga organisation, i följd hvaraf Uppbördsverket
är deladt på så många händer. Vöre denna
organisation redan rättad, och hade hela uppbörden
och utbetalningen af Statens medel blifvit,
som sig borde, hänförda under ett gemensamt
Drätselverk, så vore det ovedersägligt att
alltsammans hörde under granskning af Riksens
Ständers Revisorer, eller ock, att tydningen af
ordet Statsverk vöre godtycklig. Ville man påstå,
att de från Stats-Revisorernes granskning
undandragna Cassör borde så förblifva, för det
att deras inkomster inflyta från vissa medborgare-classer,
eller gå till vissa ändamål allena:
så hade man lika orätt. Ty med samma] skäl,
som man påstår att de medel, som erläggas, för
att betala åt de barbariska magterne deras gärd,
icke böra räknas till Statsverket, emedan de
handlande ensamt erlägga dem, eller vara underkastade
granskning af StatsVerkets Revisorer,
emedan tvänne Handlande sitta såsom Ledamöter
i Commissariatet; med samma skäl kunde
man påstå, att de utskylder, som erläggas af
Bruksidkare borde särskilt uppbäras, förvaltas
och redovisas för BergStatens räkning, utan sammanhang
med Samhällets öfriga Drätselförvaltning,
o. s. v. Hvarje del af Staten skulle då
Den 5 Martti-.
263
utgöra ett skrå för sig, och det hela icke vara
någorstädes i ett samband att finna. Likadant
är förhållandet med uppbörden och förvaltningen
af Tullmedels, Passevolance-, Krigsmanshus-,
Boställs- , Ecclesiastique-, Hospitals- och
Lazaretts- m. fl. medel. Antingen de betalas,
enligt skattläggning, bevillning, öfverenskommelse
med Kronan, eller till frivilligt belopp,
efter råd och lägenhet, så erläggas de naturligtvis
under den betalandes önskan och förutsättning,
att de måtte komma det allmänna till
nytta, och att de myndigheter, som skola vaka
öfver Statens förvaltning och bästa i andra afseenden,
äfven skola göra så i detta. En dylik
önskan och förutsättning å den skattdragandes.
eller frivilligt betalandes, sida, bör icke
gäckas; och enda säkra medlet dertill, synes
vara att framlägga redogörelsen för Folkets
granskande Ombud.
Om Tullverkets förvaltning icke fått gran;
skås af Ständernas ombud, i anseende till den
nära gemenskap, hon i flera delar äger med Rikets
oeconomiska styrelse, så borde samma skäl
hafva gällt, till att förmena Revisorerne granska
Allmänna Magazins-Inrättningens tillstånd.
Skulle vi väl då, hafva så väl som nu, genom
deras berättelser kunnat inse dess brister,
och varnas för deras följder? Till hvilka upptäckter
och lärdomar torde icke en dylik gransk,
ning af Tullverkets förvaltning föranleda? o.
s. v.
Anses de ifrågavarande Cassorna och In
-
a64
Den 3 Mars,
rättningarne främmande för Stats Verket i fråga om
redovisning så borde de äfven anses främmande för
detsamma då de behöfva penningar. Men det är
ickehändelsen. Hvarföre skulle icke Regeringen eljest
begära ereditiver af Ständerne för deras räkning,
som nyss skedt för ConvoyCommissariatet?
Och hvarföre har val öfver en half million af
det så kallade lilla creditivet blifvit uttagen ur
Riksens Ständers RiksgKldsContoir, om ej för
det, att Passevolance-medlen, och andra af
KxigsCollegium eller Förvaltningen af SjöArenderna
disponerade Fonder varit otillräckliga, att
bestrida de prägtiga läger, långväga marcher
och rustningar, hvilka ägt rum under den fred^
liga tid, som förflutit sedan sista Riksdag? —-  Skola Ständerna således betala hvad som brister
i de redan anslagna tillgångarne, så är. det
lika billigt som med Grundlagarne öfverensstämmande,
alt deras Revisorer först få tillse huru
dessa blifvit förvaltade och använda, samt om
de, med bättre hushållning, icke kunnat räcka
till. Intet sken af skäl synes mig följaktligen
kunna förebäras, till att neka en sådan gransk_
ning. Likväl nekades den vid sista Riksdag;
och då vi hittills, under den närvarande, förgäfves
väntat på ett nådigt meddelande af för
ändradt
innehåll, är det jag nu vågar under
stäka
Högloflige Ridderskapets och Adelns be—
pröfvande hvad åtgärder, sorn, utan ,att gå Constitutionsh
tskottet i förväg, möjligen böra till
rättelses vinnande, vidtagas.
Svenska Folkets rätt, att ej af någon annan
än sig sjelf beskattas, Ur af Grundlagens
Den 5 Martii.
265
67 §. försäkrad; oell på det att beskattningens
höjande icke måtte föranledas af misshushållning
eller försnillning, stadgades att redogörelsen
för alla Statsmedel skulle vara de skattdragandes
granskning underkastad. Då den likväl nekas
för en del af Statsmedlen, så synes 'det
enklaste sättet, näst en förnyad underdånig föreställning
lios Kongl. Maj:t, att hindra en sådan
afvikelse från det rätta, vara, att Riksens
Ständer icke låta sig vidare beskattas utöfver
den närvarande Statsregleringen, hvars oförändrade
fortfarande intill nästa Riksdag kan deni,
enligt 10g §. Regerings Formen afnödgas.
Jag tror mig således böra vördsammast föreslå
:
a) Att Riksens Högloflige Ständer måtte
på grundal 58 §. RegeringsFormen, samt 30 och
68 §- §. Riksdagsordningen, förnya deras underdåniga
föreställning till Kongl. Mnj:t om erkännande
af rättigheten för deras Revisorer, att
granska de förut vägrade Cassornas, eller hvilka
Statsmedels förvaltning som helst, undantagandes
dem, sorn gå till det Kongl. Husets underhåll,
och till hemliga utgifter i deplomatiskt afseende.
b) Att, om detta erkännande vägras, eller
icke under Riksdagens h>pp meddelas, Riksens
Högloflige Ständer å deras sida icke måtte bevilja
några nya anslag, vare sig tillfälliga eller
fortfarande, hvarom fråga redan blifvit vackt,
266
Den 3 Martii.
eller under detta Riksmöte kan komma att
väckas.
I anseende till det vidlyftigare arbete, som
skulle åläggas Stats- Revisorerne, när samtelige
Styrelse Verkens räkenskaper af dem borde granskas,
behöfde Revisionens sammmanvaro, utan
tvifvel förlängas till 4 månader, och jag skall
nied förslag derom vända mig till ConstitutionsUtskottet.
Att den förlängda tiden för Revisionerna
icke kan, såsom en Grundlags-ändring,
vinnas förr än efter nästa Riksdag, hindrar ej
att granskningen genast utsträekes till sin lagliga
omfattning. Ty dels besparas mycken tid, om
Magazinslnrättningen upphäfves, och Revisorerna
framdeles slippa att befatta sig dermed, dels
bör deras granskning, som angår det stora af
penninge-förvaltningen, icke sträcka sig till små
detailler, som tillhöra Kammar-Rätten. StatsRevisorernes
granskningsrätt, egentligen åsyftande
att utreda, huruvida Regeringen uti Statsmedels
användande och ptrminge-bestyret i allmänhet,
uppfyllt de med Riksens Ständer träffade
öfverenskommelser, eller af dem derom gifna
föreskrifter, synes endast så vida böra beträda
detaillen, att Revisorerne kunna fästa sig dervid,
om någon del deraf vore misstänkt, och
såmedelst förekomma att Kronans redogörande
och granskande Embetsman icke måtte vara
i hemligt förstånd med hvarannan. Blotta möjligheten
för StatsRevisorerne att kunna efterse
hvilken räkenskap eller hvilken detaille deraf
som helst, gör ungefär samma nytta, som om
de kunde genomgå alltsammans, emedan hvarje
Den 3 Martil,
267
redogörare måste befara, att uppmärksamheten
möjligtvis rigtas på hans förvaltning. Denna
allmänna eftersyn af Riksens Stånders Revisorer
år dessutom så mycket mera nödig, som
KainmarRåitens special-granskning år, enligt
hvad jag i ett föregående Memorial anmärkt
och nn å nvo erinrat, ofullständig till sin omfattning
och hämmad till sin påföljd.
Om detta Memorials remitterande till Stats;
Utskottet anhåller jag ödmjukeligen,
N:o 29.
Herr von Hartmansdorff, Augufi-,
Jag har flera gånger sökt fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
skadligheten af den tärande classens tillväxt in*
om vårt samhälle, och nödvändigheten att förekomma
hans 3rtterligare ökande. Andra värde
Ledamöter af detta Stånd, såsom Herr Franc
Sparre, hafva, med Ridderskapets och Adelns
utmärkta bifall uppgifvit medel huru medlemmarne
af denna dass skulle kunna återföras till
närande yrken. Ett af botemedlen som skulle
hämma denna tillväxt i sin upprinnelse, har
hittills icke blifvit omnåmndt. Det år nemligen
ett sparsammare utdelande ån hittills af Adliga
värdigheter, genom hvilka icke blott vissa personer
för deras lifstid, utan slågter, för allden
tid, någon af dem finnes fästas, mera ån andra
Medborgare, vid de tårandes antal; och dej
2Ö3
Den 5 Martti,
år om detta ämne, som jag anhåller att nu få
yttra inig.
Såsom integrerande del af NationalRepresentationen,
år Adeln för talrik, både i förhåh
lande till Rikets storlek, och till MedStänderna.
Då Sverige nu, enligt RiddarhusDirectionens
berättelse har 1296 röstägande åtter funnosidet
mågtiga Britannien år j8i8, endast 5|4 personer,
berättigade att sitta i Parlamentets Öfverhus,
oberäknade 7 Prinsar af det Kongl, blodet
och 5o röstberättigade Prelater, tillsammans
551. I Nederländerna med 6 millioner innebyggare
der första Kammaren skall utgöras af
minst 4o — få högst 60 medlemmar finnas. Då
Öfverhuset allestädes år fulltaligare ån Underhuset,
t. ex. i England inemot hälften, i Nederländerna
minst omkring en tredjedel samt högst
omkring hälften o. s. v. år den röstberättigade
Adeln i Sverige öfver 5 gånger och den närvarande
vanligen 2 gånger talrikare ån alla de
öfriga Stånden sammanräknade. Jag vill, för
någon rättelses vinnande i detta afseende, icke
vånda mig till ConstituiionsUtskottet, emedan
det synes föga kunna uträtta att göra några
förslag till grundlagsändringar i detta afseende,
förr ån i sammanhang med NationalRepresentationens
förbättring i allmänhet. Men jag har
bordt anföra dessa exempel, för att visa förhållandet
i stort emellan de motsvarande Medborgareclasserne
i andra grundlagliga samhällen;
och för att med detsamma ådagalägga huru nödigt
det år, att Regeringens vårdande omsorg
under tiden niellankommer.
Ben 3 Marlit.
269
Betrakta vi saken blott med afseende på
oss sjelfva, så år förhållandet enahanda, En
vård Ledamot, Friherre Nauekhoff anmärkte, i
frågan om, våra öfverlåggningars offentlighet,
att hår vore flera röstberättigade Adelsmän i
Sverige, ån som få rum på Riddarhuset. Detta år
så sannt, att om alla de ] 296 infuuno sig, skulle,
enär denna sal förmodligen icke rymmer flera ån
800 personer, ungefär 5oo nödgas stanna utanföre.
Detta förhållande mellan de röstägande® antal
och Riddarhusets rymd synes vara en sann bild
af förhållandet mellan Adelns myckenhet och
Rikets storlek- De svara icke emot hvarannan
och hvarje Adelsman, som vill söka anställning
och utkomst för sina söner, får med bekymmer
erfara det. Under den tid, Riddarhuset
byggdes, och när Ridderskapet och Adeln
första gången samlades på delta rum, eller vid
Riksdagen 1680, var Riket större ån det någonsin
varit tillförene och efteråt. Det rum
sora dä var tillräckligt för Sveriges Ridderskap
och Adel borde destomera vara det nu, som
Öfver tredjedelen af Rikets då varande besittningar
gått förlorad. Ett större antal Adel ån
då fanns, borde, för samma orsak vål icke finnas
nu. De introducerades utgjorde vid ufgån.
gången af 1680, då Riksdagen äfven slutades
inalles 1071. Antager man samma förhållande
då, sorn nu, emellan introducerade och lefvande
Atter, så uppkommer ett antal af 4y5 röstberättigade
eller af omkring 5oo personer, som
hår beqvämligen kunna rymmas. Nu, sedan
Riket år så ansenligen förminskadt, finnas hår
öfver 2 och en half gång så många. För att
270
Dan 3 Martil,
erfara huru det tillgådt, böra vi återvända till
den tid, då Ridderskapet och Adeln fick en
constitutiv författning, såsom Stånd, eller RiddarhusOrdningen
af 1626, och sedan fortgå till
närvarande ögonblick.
I denna Författning omtalas blott att
det tillhörde Konungen utnämna eller naturalisera
Adelsmän; men icke till huru stort
antal. Den, som blifvit med jiågon Adelig vår~
dighet benådad, skulle te sig på Riddarhuset,
hålst når möten höilos, och sig der inmatriculera
låta, hvar och en uti sin dass. __ Sveriges
deltagande i 5o;årakriget och deraf följande eröfringar
bragte en mängd främmande Adel i
dess tjenst I lfiS^t års RegeringsForm §. 47
stadgades följaktligen: ”att om någon af främmande
land, eller utur de vundna Landskap
kommandes, ville njuta stämma bland Ständerna,
då skulle det honom icke förvägras, så
framt han hade satt bo i Riket; och, der han
Riddersman vore, och ville derföre aktad vara,
skulle han af Konungen förklaras privilegiimägtig,
och på Riddarhuset å Riddare möte af
dem intagas, erkännas och inskrifvas.” 60 §. i
samma RegeringsForm stadgade, att ”ingen skulle
i Riket blifva adlad eller naturaliserad i RiddareStåndet,
medan Konungen vore utlåndes,
krank eller omyndig; men om sådant beneficium
af märkliga ordsaker skedde och gjordes, måtte
det icke längre bestå ån under Förmynderskapet,
utan (så vida) Konungen dem sedan särdeles
bekräftade. Oaktadt So årakriget af Sverige
fördes med lysande framgång under de 12
Den 5 Marlit.
271
år sorn Förmynderskapet för Drottning Christina
varade, utnämnde Regeringen blott en Gref.
ve, några och 3o Adelsmän, men ingen Friherre.
Vid Drottningens anträde iiil styrelsen lunnes
af introducerade Ätter endast 5 Grefliga,
g Friherrliga och 314 Adaliga eller tillsammans
326; hvaraf en stor del, och enligt det vanliga
förhållandet förmodligen öfver hälften, i synnerhet
efter ett så långvarigt krig sannolikt voro
utgångne, En så stor inångd af förtjenta
män, har väl aldrig någon innehafvare af Sveriges
thron, haft att belöna, som hon. Främst
står den store Axel Oxenstjerna som upphöjdes
till Grefve, Stora Fältherrar och Statsmän följde
efter honom; men Drottningen behandlade
Adelskapets utdelande, såsom mycket annat, något
lättsinnigt, ty hon gjorde äfven Hofskråddaren
till Adelsman, och tillskapade omkring
400 Ätter under de 10 år hon sjelf regerade.
Carl Gustaf meddelade inga Grefliga eller Friherrliga
och knappt 20 Adeliga vårdighefer; så
att Riddarhuset vid hans död 1660, både med
den gamla och den af Christina utnämnde Adeln,
blott bestod af 762 introducerade slägter.
Flere ån vanligt hade förmodligen utslocknat,
under Carl Gustafs skarpa krig, och det år icke
sannolikt, att flera ån 5oo Åtter, eller något
derutöfver voro lefvande. Likväl funno Ständerne
sig befogade, att i 12 §. af 1680 års Regeringsform
påminna, att derest ”man, i Konungens
omyndige år, intet kunde förbigå utan
för vigtiga orsaker, och till att förnöja vål förtjenta
personer, nöög;des biuka de medlen, att
adla somliga och somliga naturalisera, man då
272 Den 5 Murtii.
försiktigt och sparsamt borde dermed umgå,
och deruti, så vål sorn uti andra vigtiga inål,
bruka Riksens Råds inrådande och samtycke.”
Den i2.‘åriga FörmyndareRegeringen gjorde
väl åtskilliga nya Adelsmän, och de Skånska
Åtterne inkommo på Riddarhuset, men hvarken
någon Friherre eller Grefve. Deremot har
ingen Svensk Regent tillskapat så många nya
Ätter af alla 5 vänligheterna, som Carl Xf, i
egenskap af fullmyndig, synnerligen efter 1680
års reduction, då lian dels behöfde nytt folk,
för att afskaffa de gamla missbruken, dels icke
kunde vid införandet af en ny inrättning i Riket
vänta sig särdeles nit och biträde af dem,
på hvilkas bekostnad hon skedde. Öfver 600
Ätter leda sin härkomst från hans Regering, och
Carl XII ökade Adeln med 260. Under hans
långvariga och förödande krig, omkom en stor
del af Adeln, och de utslocknade Ätternas
mängd var förmodligen ansenlig. Likväl funno
sig Riksens Ständer vid 1719 års Riksdag befogade,
att uti den nya RegeringsFormen införa
en §. nemligen den 55, af följande innehåll;
”Det år vål uti vårt Rike ett urminnes bruk,
att den som genom dygd och tapperhet banat
sig vägen till höga Ofverhetens nåd och belöning,
till dess efterkommandes vördnad och heder,
uti Grefve, Friherre och Adelsståndet försåttes,
hvilken benådningsrätt, såsom den Konungsliga
Högheten vidhängande, ock derhos förhlifver;
men att endast de dermed måtte vill—
faras, hvilka om Fäderneslandet gjort sig vål
för-;
-
Ben 3 Martil,
förtjente, och att sådant mycket sparsamt måtte
ske, anhålla Ständerna underdånig3t, på lika
sått, som redan år 1660, vid Riksdagen år
skedt.”
Men denna sparsamhet iakttogs icke
båttre, ån att, sedan den gamla Classfördelningen
inom Adeln blifvit vid Statshvålfningen upphåfven,
gjordes till stårkande af Hessiska partiet
på Riddarhuset, några hundrade nya familier
inom loppet af ett år. Riksens Ständer funno
sig då töranlåtne att, i den nya RegerängsFormen
1720, åt detta ämne ågna en särskildt 9
nemligen den 44. Början är ungefär densamma,
som i 55 §. af 1719 års RegeringsForm, ut.
om det att studier och erfarenhet äfven uppräknas,
såsom skål till Adeliga vårdigheters erhållande.
”Men som, heter det, uti Sverige
redan år större myckenhet af Adel, ån. landet
kan tåla, så lärer Hans Mijd vara så nådig, inga
flera med Adelig sköld att benåda, ån allenast
några få, vid dess kröning, hvilka medelst
märkliga tjenster för Riket, gjort sig dertill
värdiga, och blifva sedermera inga Adelsmän
gjorde till dess Riket sådant kan tillåta. Sammaledes
bör ej helier, i anseende till tjenste!*
oell caracterer, någon med Grefve och Friherre
värdighet behedras, innan han genom stora och
besynnerliga förtienster, gjordt sig dertill välförtjent.
”
Om man, för att få veta huru talrik den
Adel var, hvilken man ansåg större ån Riket
kunde tåla, antager samma förhållande emellan
BIL till Ridd, o. Ad- Pr. a Band, 18.
27*
Den 5 Martil.
introducerade oell lefvande Atter då, som nlVj
så uppkommer af 1993 introducerade ett antal
af något Öfver 920 lefvande. Troligt är, att
det tämligen svarar mot råtta förhållandet, emedan
den hastiga förökningen under Ulrica Eleo.
nora var moivågd äf den starka afgången under
Carl AIL Ifrån antagandet af 1720 års RegeringsForm
till och med slutet af 1756, introducerades
omkring 8 nya Atter årligen öfver hufvud
räknadt.
Men som under tvedrägtstider
na
ett större antal röstberättigade Adelsmän än
eljest sig infunnoj så erfor man olägenheten
deraf att dessa voro flera än Riddarhussalen
kunde rymma. Ifrån nämnde år afstannade alla
introductioner, intill 1762, då blott tvenne Friherrar
intogos på Riddarhuset; Men under den
21 December samma år, utfärdades^ på RiddarhusDirectionens
anhållan, och såsom bihang
till RiddarhusOrdningen en Kongl, Kungörelse
af innehåll: att om inan, utan en obehaglig
trängsel, skadlig och mindre vårdig vid en så
betydande samling, som Riddérskapets och Adelns,
skulle kunna på Riddarhussalen sammankomma
och rådpläga, tålde icke dess utrymme
att flera familier intogos, utan fordrade oundbårligen
att dermed bidades, till dess de dåvarande
introducerade Åtter blefvo till ett antal
af 800 förminskade, hvadan inga flera Ädeliga
Atter, under hvad anledning af introduction,
naturalisation, eller adoption det vara måtte, Ängö
intagas, förr ån dé redan röstägande blifvit
så förminskade, att de ej öfverstego 800. Eho,
det vare sig LandtMarskalken eller någon annan
äf Adeln, som, emot delta beslut^ fördristadé>
Den 3 Marti!.
275
sig aft proponera någon till säte och stämma*
erhållande på Riddarhuset, skulle sjelf förlora
bägge delarne. Ehuru ett annat parti den följande
Riksdagen fick öfvervigten3 introducerades
ingen Adelsman, och endast tvenne Grefvar
samt frenne Frihérrar, förrän 1772. Huru
mycket de Adaliga vårdigheternaä Ökande var
Nationen emot, synes man kunna sluta deraf,
att Gustaf lil låt uti 1772 års RegeringsForm,
binda sig vid adlandet af ett visst antal Ätter;
ett exempel, hvilket man förut icke sett. 11 §.
i nämnde RegeringsForm är af följande lydelse;
”Kongl. Majit åger allena upphöja till Ade«i
ligt stånd och värde dem, som genom trohet,
dygd, tapperhet, studier och erfarenhet, sig af
Kongl. Majit och Riket vålförtjenta gjordt; men
som uti Sverige är stor myckenhet af Adel, så
lärer Kongl. Majit vara så nådig, och inskränka
detta antal till ett hundrade femtio, hvilka
aöo nya Atter Ridderskapet och Adeln ej kunna
vägra introductipn. Likaledes kan ej Ridderskapet
och Adeln vägra introduction för de
Riddersman, hvilka Kongl. Majit ined Grufligt
och Friherrligt .ständ benåda vill, och sig dertill
gjort vålförtjente genom stora och besynnerliga
förtjenster,”
En mängd Grefvar, Fri
herrar
och Adelsmän, tillsammans iSg som under
tvedrågtstiderna erhållit sina värdigheter,
blefvo nu efter hand introducerade, och då
Classindelningen på Riddarhuset åter upplifvades
1778, samt de så kallade CommendeursÅt»,'
ierna tillskapades, för att förstärka Riddarefclassen,
fick Adelns myckenhet en ytterligare
lillökning. Afdrager man Rån de under Gu
-
87®
Den ?) Martil,
staf III:s tid tillkomna 28g Åtters antal, de
nyssnämnde i5g, så bief nnder hans Regering antalet
i5o, jemnt fullt. Tager man hela summan
af dem som introducerades och genom
Commendeursvårdigheter tillkornmo, under den
tid, 1772 års RegeringsForm vai- Rikets grund,
lag, elier till j8og, så utgöra de 4oo, eller i
medeltal 10 otn aret. Vid den Statshvälfning*
soln då titnade, gjordes i 67 RegeringsFormen
sorn stadgar Konungens rått, att förläna
Adeliga värdigheter, intet förbehåll i afseende
på mängden deraf, ehuru Riket blef en tredje,
del mindre ån förut Under de i4 år, som sedermera
förflutit, hafva 164 nya Ätter tillkommit,
eller i medeltal räknadt, 11 om året.
Grundlagens stadgande att Greflig och Friherrlig
värdighet ej mera skulle tillfalla flera än
den, som upphöjd blifvit, och, efter honom,
hans äldsta manliga bröstarfvinge, liar blifvit så
förstådt, att denne emellertid fått fadrens förra
värdighet, och att han följaktligen icke, så^
som fordom, upphört att representeras efter innehafvarens
befordran till en högre.
Se vi till slutföljderna af Tabellverket, som
nyligen blifvit Ridderskapet och Adeln meddelade:
så finna vi att antalet af Adeliga personer
i Riket som från 1810 till 1815 ökade sig från
g,572 till 9,681 personer, d, å. med 109 i det
hela, eller med 21 årligen, har på de sednare
5 åren från i8i5 till 1820 ökat sig från g,681
till 10,14g, d. å. med 468 personer i det hela,
eller med g5 årligen. BorgareStåndet deremot,
sorn ifrån 1810 till i8iö ökade sig från 62,206
Den 5 Martil,
-7?
tili 64,102 personer, d. å. nied 1,896 i det hela,
eller nied 679 årligen, har på de sednare 5
åren från i8i5 till 1820, förminskats från
64,102 till 63,4oo, d. å. med 699 i det hela,
eller inemot i4o årligen.
Förhållandet emellan närande och tärande
medlemmar är således, i detta fall, rått be5
klagligt. År det svårt, att förmå ofrälse Ståndspersoners
barn, att återvända till Nåringarne:
så bör det vara ännu svårare att förmå dem
sorn blifvit födde till Adelig sköld och hjelm,
att taga till spaden eller verktygen. Antingen
hindret hårrör från en fördom eller ej, så linnes
det likväl, och torde vara mycket svårare
att undanrödja ån det vore att förekomma Adelns
tillväxt, genom ett sparsammare utdelande
af Adelskap. All medborgerlig förtjenst kan
icke rymmas inom Riddarhuset; det skulle då
omfatta aila de öfriga Stånden, eller hela Samhället,
hvilket vore omöjligt. Måste alltså en
viss inskränkning i Adeligc värdighetens medde:
lande iakttagas och bör denna vara större ån
hittills: så synes den likväl icke, utan orättvisa
emot den närvarande tidens utmärkta mån af
ofrälse Stånd, kunna önskas sådan, att adlandet
för någon tid skulle alldeles upphöra utan ait
man, då 2 eller 5 slågter ntgingo, kunde göra
en ny, o. s. v. Sedan sista Riksdag har förhållandet
varit omvändt, ty då 57 Åtter hafva tilikommit
sedan RiddarhusDirectionen afgaf sin
förra berättelse, hafva blott 34 utslocknat, hvar.
ibland 5, ("nemligen 3 Lagerbring och 2 Edelcrantz)s
endast genom tvenne personers död.
s?8
Den 3 Maitii,
Af hvad jag nu haft äran anföra, torda dejvara
tillräckligen ådagalagdt, att den representerande
Adeln i Sverige år öfver 3 och er?
half gånger talrikare ån i det niågtiga Britannienj
Att
han mot förhållandet i andra representativa
Stater, år flera gånger större ån sina
MedStånder;
Att han år ^omkring 2 och en half gånger
talrikare, ån då Riket var störst och då Riksens
Stånder i 1660 års RegeringsForm, förbehöllo
sig att Adelskap måtte sparsamt förlånas;
Att han år flera hundrade Åtter talrikare,
ån då Riksens Ständer enligt 1720 års RegeringsForm,
ansågo honom större än Riket kunde
tåla, och detta Rike var då sn tredjedel
större ån nu
Att
han utgöres af en tredjedel flera röstberättigade
personer, ån som på Riddarhuset
kunna rymmas;
Att Adeliga ynglingar i Sverige åro flera,
ån som Statens tjenst behöfver, och än som i
den kunna finna sin utkomst, med mindre man
ej vill hindra concurrencer af ofrälse mån sorn
uti de civila tjensterna åro talrikast;
Att Adelns tillväxt, de 5 sista år, för hvil.
ka förhållandet är kändt, varit öfver 4 gånger
starkare ån tillförene, under det att ett förut
Den 5 Martil.
279
filltagande, närande Stånd,, på samma tid aftynat.
Det år på sådana grunder jag härmedelst
får vördsammeligen föreslå:
Att Riksens Höglofl. Ständer ville genom
en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit frambära
deras Önskan, att, till förekommande af
den redan för stora tårande classens ytterligare
ökande, Adeliga vänligheter måtte hädanefter,
med mera sparsamhet, ån hittills, blifva utdelade.
Om remiss af detta mitt Memorial, till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet, anhåller
jag Ödmjukeligen,
N;o 3a.
Friherre von Höpken, Nils y
Som motionstiden med i dag upphör, och,
jag hitintills förgäfves väntat, att någon mera
lagkunnig Riksdagsman skulle väcka fråga om
ExpeditionsTaxornes nuvarande, skick och de
missbruk, sorn i anledning deraf nästan dagligen
förspörjes och allmänt drabbar, efter hvad jag
dels sjelf erfarit, dels ock af andras bevis och
klagan inhåmtadt; så har jag funnit min pligt
fordra, att fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
härå till befordrande af nödige råt-,
pelser i denna del»
Den 3 Martii,
Om också alla Penninge-Iöntaganda Embets-
och Tjenstemän, i äldre tider blifvit något
vanlottade, genom den aflöning, sorn på
Kronans Stat för dern varit anslagen; så hafva
de deremot tid efter annan äfven undfått och
blifvit skadeslöse hällne, med diverse sportelinkomster
och Expeditionslösen, ifrån och med
Trornän tili och ined Cancellisjter, Contorister
och Vaktmästare samt ExecutionsEetjenter, både
i Städer och på Landet.
Denna osynliga Beskattningsmethode, sorn
icke igenfinnes på Confributionssedlar , drabbar
val icke således den ringare arbetsclassen, Frälsebönder
och Torpare samt Inhyseshjon med deras
vederlikar; men år destorner betungande för
den besuttne SkafteAllmogen samt hela Ståndspersons-corpsen
, Borgare, Prester och Adelsmän,
Bruks-, Fabriks- och Näringsidkare, med
att orri alia dem som äga och rouileramed någon
förmögenhet, från hvilken Process-omkostnader
och lösen för Profocoller och Expeditioner
af mångfaldiga benämningar åro oundviklige.
Genom 1777 års Silfver-realisatfon, blef
1735 års ExpeditionsTaxa fördubblad; derefter
år 1801 den 27 Maj åter fördubblad!
med
tilläggning af särskild, förut okänd lösen af
Communications- och Reinissorialsllesolutioner!!
__ år i 812 deri 3 December, fastställdes åter
der i 5o procents förhöjning, med afseende
uppå hvad Riksens Ständer derom i underdånighet
hade föreslagit, med en tillökning af en
Den 5 Martil.
281
Cancellieafgift till 16 skiilingar vid ansökningar
till alla Rikets Collegier; och nu mera har genom
en från höga Regeringen utfärdad och af
Herr StatsSecreteraren M. G. Dankvardt contrasignerad
förnyad taxa på Expeditionslösen under
den i5 Maj 1821, i anledning af Kongl.
HofRåtternes och Högsta Domstolens afgifna
underdåniga Utlåtanden, samma Expeditionslösen
blifvit å nyo ansenligen förhöjd , i synnerhet
til! faveur för Håradshöfdingarne, hvilkas
sportelsinkomster likväl förut åro vordne ansenligen
förbättrade, genom det i Kongl. Förordningarna
under den 5o Junii xgoo och den
i4 Maj i8o5 stadgade påbud, att ”å alla köpebref
borde efter föregående lagfart, Fastebref
ovilkorligen utfärdas, hvilket likväl i förra tider
ganska sällan var öfligt.
I synnerhet är denna förhöjning märkbar i
den uti sednare Expeditionstaxan stadgade spor.
telafgift för Bouppteckningars inregistrerande
och förvarande, jemte påskrift eller presentatum
å det utgående exemplaret, bestigande sig uti
ett Sterbhus med 20,000 R:drs behållning, til!
icke mindre summa ån 28 R.dr 16 sk., med
ännu större proportionerad algift för mindre
behållning.
T förra tider upptogs alltid Boupptecknings*
vårdiet, både å fastigheter och lösören till 25
a 53 och en tredjedels procent mindre än deras
verkliga värde och försäljningspris; men nu
»nera och då enligt sednare BevillningsFörordningen,
alla Fastigheter måste i Bouppteckning
Den. 5 Martiin
gar uppskattas efter de allmänna Taxeringslängd
derne, hvilka åter öfverstiga de i sednare tider,
förändrade och nedsatte försåJjnlngspnserne; så
ar det uppenbart att arfvingarne uti ett Sterbhus,
hvars behållna förmögenhet egentligen består
uti Fastigheter, blifva mycket förnärmade
och måste betala inregistreringsproeent lör en
förmögenhet sorn de icke äga, utan endast igen.
finnes uti Taxeringslångder,
Detta oaktadt och fastän sparfehnkomsterne
sålanda blifvit tid eftey annan fördubblade
både för Domare och andra Civile Embetsmin
och Betjenter, torde likväl flera missbruk begås,
för att ändå derutöfver föröka sportelinJcomsterne,
såsom t. ex. att ehuru en köpare,
gom börjat lagfara med en fast Egendom, densamma
åter försäljes efter ett och annat erhållit
uppbud, måste han likväl fullfölja lagfarten
och derå utlösa Fastebref, under förevändning,
att detsamma skall tjena till åtkomstdocument
för den nya köparen? och hvaraf följer, att en,
och samma Egendom ofta blifver för tvenne
ägares räkning på en gång uppbuden och fasta in
dubblo utfärdad, eller äfven för den förra köparen
som Egendomen under tiden försåldt; och
vidare, att de original-handlingar, som till Domstolarne
inlemnas icke blifva, utom vid Häradsoch
LagmansRftter, till Parterne återställde,
utan derstädes qvarhållas, och måste emot af
skrifter
utbytas och å nyo utlösas:
sålunda
och då en originalhandling inlämnas till Kåm
nersRåtter
„  så återfå parter icke densamma,
utan att deremot utlösa en afskrift.
Och då.
Den 5 Martil.
^.emnårsRSttens Protocoll och Utslag nflårnnas
täll RådstuguRått, så qvarhåiies de derstädes
och måste emot afskrifter åter !<*>sas;
och
enär samma Protocolier och utslag ån ytterligare
till Kongl. HolRåtterne aflåmnas, vid Rättegångsmålens
fullföljande, så återfås de icke
eller annorledes ån emot utlöste afskrifjer, hvilket
äfven practiceras uti Kongl. Majits Nedre
JustitiaeRevision; hvaraf påföljden blifver, enår
Rättegångar fullföljas, att en och samma UnderRätts
Protocoll oell Utslag, blilverpå 4 ställen
qvarliggande, antingen i originaler ejler i utlöste
copier, och det utan annat ändamål ån att öka
skrifvarebesvåret och Betjeningens sportler, samt
att Öfverlasta Archiverne med onödiga handlingar;
icke att förtiga det Expeditioner ändå
utfärdas med allt för gles och utdragen styl*
Till minskning af den beskattning somsålunda
genom mångfaldiga onödiga sportelafgifter, efter
min tanka betungar Rikets innebyggare, och till
förekommande af förenämnde missbruk, dristar
jag för min del, ehuru med mera nit ån sakkännedom
tillstyrka, att Riksens Högloft. Ständers
önskan till KonungaThronen torde kunna
framföras, nemligen: att högstberörde 1821 års
Expeditjonstaxa matte närmare öfver ses och
modereras, och bejlämt förklara', att enär en
faft Egendom blifver under Lag fartstid a nyo
försdldt någon fortfarande Lagfart och Fastebref
s utfärdande af säljaren icke må. äskas,
och att alla parter måge berättigade anses,
att i de högre instantierne återfå sina dit in~
gifria OriginalHandlingar, utan att behöfva
2>tVi 3 Martil.
dem emot afskrijter ('som ofta kunna blifva m«
corre<"ta) utlösa; ändlligen sa ock att någon För.
mule måtte sökas och jaflftallas för den gränslösa
och i alla afseenden kostsamma godtyckliga
utdragning ä bokatitjver och meningar
Jamt titulaturer m. m., Jorn enda/t föröda
papper och öka parternes kostnader.
Anhållamies för öfrigt, att detta mitt Memorial
måtte med de öfrige Respective MedStånden
comrnuniceras, samt till vederbörligt
Utskott remitteras.
N.o 3i.
Ilans Excellence Herr Grefve von Effen,
Hans Henric:
Sedan jag. af vederbörande, som åga befattning
med Kongl. Maj:fs Hofhållning, jemte
dertill hörande deteiller, blifvit underrättad att
det anslag, hvilket af Riksens Ständer till detta
vigtiga ändamål år bestämdt, oaktadt all använd
noggrannhet, icke befunnits tillräckligt, har jag,
såsom RiksMarskalk och ägande i sådan egenskap
Högsta Styrelsen öfver Konungens Idof,
ansedt min skyldighet vara, att ett sådant förhållande
hos Höglollige Riclderskapet och Adeln
anmäla. Anslaget, såsom bekant år, belöper sig
fil! ö2o,ooo R:dr.
Den uppgifna bristen utgör
omkring 100,000 R:dr Banco. Då allt anslag
synes åmnadt att uppfylla det beräknade
syftemålet, och då bibehållandet af Kronans afseende,
med hvilket Statens år så nära förenadt,
Den 5 Martil,
tycks mig vara af ett stort och allmänt interesse,
har jag trott mig böra hemställa, om ej
tjenlig utväg till bristens fyllande må af Riksens
Ständer vidtagas, och Konungen såmedelst sättas
i tillfälle att äfven i detta fall upprätthålla
Rikets värdighet, sorn Hans Majit i alla andra
hänseenden så fullkomligen bevarat.
Jag anhåller att denna hemställan må med
de öfrige RiksStånden communiceras samt till
StatsUtskottet remitteras.
N;o 32.
Herr af Rohfon} Carl Magnus:
Yid öfverlåggningar, som under Riksmötet
1818 föiekommo, rörande en Bergslags inrättning
i Norrbottens Län, grundad på det i Gelivare
berg befintlige rika och outtömliga förråd
af jernmalm, funno Rikets Ständer framgången
af detta företag, väsendtligen bero på möjligheten,
att genom Lina och Engeså Elfvars upprensning
och försättande i farbart stånd, bereda
utväg för en lättad malmtransport ned till hafskusten.
På Ständernas i anledning deraf yt
trade
önskan, det Kongl. Maj;t täckes låta anställa
en fullständig undersökning öfver dessa
Elfvar, blefvo Committerade för Strömrensningarne
i nåder anbefallde, att ofördröjligen gå i
författning om verkställigheten deraf. Ehuru
resultatet af denna år 1819 utförda undersökning,
icke utföll gynnande för en strömfart»
Deri 5 Martii.
öppnande till det åsyftade ändamålet, mindre
motverkadt af oöfvervinnerliga naturhinder år»
af den dertill erforderliga öfverdrifva kostnader),
samt af det icke jemförbara förhållandet, i hvilket
ett så vidtomfattande arbete stod till landets
närvarande ringa befolkning och kultur,
borde likväl, ett för Riket i allmänhet och för
uppkomsten af denna obebodda Landsort isynnerhet,
så vigtigt ämne icke lämnas utan afseende,
emedan andra ined löcala beskaffenheten
mera förenliga anstalter till malm-transportens
befrämjande kunde, åtminstone till en börjar!
lättare vidtagas.
Ledde af dessa åsigter, hafva fördenskull
Kongl. Kammar- och Bergs-Collagierne hos
Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit uppbyggandet
på allmän bekostnad af en masugn,
hvilken sedan skulle, under vederbörlig tillsyn,
upplåtas till enskiltas begagnande, och på sådant
sätt grunden läggas till Bergshandteringens införande
bland ylll/nogen.
Så afgjordt det ock må vara, att endast
genom denna utväg en ny näringsgren kan uppstå,
och en längre efterlängtad allmännare förädling
af en rik naturproduct vinnas, lärer det
dock böra medgifvas, att flere våsendtliga förberedelser
til! utförande af detta förslag ännu
åt -tå.
Nya oeconomiska anstalter fordra, i
ti af större omfattning, äfven sorgfålligare
i ; edande åtgärder, om deras framgång skall
nnolikhet förutses och beräknas, hvarföKongl.
Maj:t i nåder funnit för godtj
Den 3 Martil. 287
&H vid bemålte Collegiers underdåniga hemställan,
icke lägga någon afgörande hand, förr
ån åtskilliga till ämnet hörande, men ännu saknade
upplysningar, hunnit inhämtas.  Man har
uppgifvit 2 särskilta leder, åt hvilka malrntransj
porten kunde riktas, den enå ned till Kalix
och den andra till Luleå Elf.
Genom undersökningen 1817 och i synnerhet
1819, samt Herr Majoren och Riddaren
Hällströms oförtrutna bemödande och sällsynta
skicklighet, år beskaffenheten af den förra visserligen
känd, men innan den företrädesvis våljes
till föremål för en blifvande Bergslags-inråttning,
borde äfven den sednare med mera
noggrannhet och utförligare ån hittills skett,
utforskas. Ehuru land-transporten, utan
tvifvel den mest naturliga, under detta nordliga
lands långa vintrar, år något drygare nedåt Luleå
Elf, ersåttes den deremot af denna Elfs farbarhet
för större fragtbåtar, hvilken på en längd
äf 10 till ix mil afbrytes af endast tvånne
forsar.
Jemte det jag med fullkomligaste öfvertygelse
om vigten af detta ämne, föranledes att
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln vördsamt
tillstyrka ett lämpligt anslag af Statsmedlen,
till befrämjande af de primitiva anlåggningärne
för Bergs-näringens uppkomst uti Norrbottens
Lån, grundad på malm från Gellivare,
får jag tillika föreslå, att innan någonting hufvudsakligt
företages till deras användande, en
ytterligare utförlig undersökning måtte anställas
288
Den 3 Martiin
öfver den trakt mellan Luleå Elf och Gelli~
vare som till en transport-väg för malm och
tili grundläggande af en Bergslag synes vara
bäst ägnad.
Föremålet för denna undersökning blefve
förnämligast;
i) Att utröna möjligheten, och uppgöra
förslag öfver kostnaden till upprånsandet af
Hedensfors uti Luleå Elf, antingen att helt och
hållet eller till en del göras farbar, samt i det
sednare fallet uppgifva sättet, huru transporten
förbi den samma, skall kunna beqvämligare förrättas.
2~) Utforska beskaffenheten och läget af re~
dan befintliga Nybyggen på denna väg, och utse
lågenheter till anläggande af så många nya,
som möjligen kunna inrättas.
5) Bestämma sättet och vilkoren huru dessa
Nybyggen skola upptagas, med Åboer förses
och snart iståndsätta»,
4) Utstaka den tjenligaste ledningen af en
allmän vinterväg för transporten.
5) Utsyna det mest tjenliga läge för den
första masugn, som på »limån bekostnad komme
att utföras m m. Och då till utredande af
allt detta, erfordras olikartade insigter, hvilka
tilläfventyrs icke i sin vidd, finnas förenade ho»
en
Den 3 Martti.
289
en enda person, torde uppdraget böra öfverlemna
åt flere, af hvilka hvar för sig, i afseende
på bergshandteringen, landtbruket och de
mechaniska vetenskaperna, ägna ett gemensamt
bidrag till det helas fullständiga beredande och
framgång.
Jag anser det således mer ån öfverflödigt
ett upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid med närmare utveckling af ett ämne,
som under tvanne Riksmöten fästat Konungs
och Ständers allvarliga uppmärksamhet,
som redan 5o år tillbaka, uppmanade en af
detta Höglofliga Stånds egna medlemmar, att,'
mera rådfrågande sin Fosterlandskänsla ån sina
tillgångar, våga detta stora företag, att från
Lappmarkens rika och outtömliga Jern malms;
förråd söka oss ersättning, för de, under brytning
varande odalgrufvors allt mer och mer aftagande
malmtågt, och såmedelst åt efterkommande
gälda den skuld, som omtänksamma förfäders
förutseende ålagt det slägte, som ännu
länge skall njuta frukten af deras mödor.
Utförandet af ovanliga vårf, påkalla en
sällsynt belöning. Friherre Samuel Guftaf
Hermelin erhöll den också, då Rikets första
Stånd beslöt, att minnet af så stora lörtjenster,
af en så sällspord uppoffring, skulle åt eftertideri
förvaras, genom en medalj med påskrift a£
detta samtidens vitsord: För utvidgade kun~
skaper om Fäderneslandet, forkojrade narin",
gar, befolkade ödemarker.
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. 2 Bandi. 19.
Den 3 Martu,
Der ett riksgagneligt företag begränsas af
den enskilta förmågan, der vidtager Statens
förbindelse att det fortsatta. Tvänne seklers
erfarenhet hafva nogsamt besannat fördelarne af
en utvidgad Bergshandtering.
Jag vågar således ännu en gång påkalla
det Högloflige Ståndets ädla behjertande af ett
ämne, för yigten af hvars redbara följder under
tidernas fortgång jag vädjar till den store Axel
Oxenstjernas yttrande inför RådsProtocollet den
1,7 October i656:
Nog, sade han, hunna vi få medel åt Kromnon,
om vi underjtödja bergen, ty hvad forn
derpå användes, lönar koiinaden, och Riket
blifver derigenom rikt.
N:o 35.
Herr von Ehrenheims Reinhold Fredric:
Att ytterligare öka antalet af den mångd
förslag till penninge- förlågenhetens afhjelpande
och Landtbrukets understödjande, som Under
detta Riksmöte blifvit af sakkunnige och erfarxie
mån uppgjorde s torde mången anse Vara
mindre vål betänkt
ja till och med förmå
tit,
hvarföre jag, till urskuldande för detta mitt
företag får förklara, att jag anser det vara
hvarje medborgares, och i synnerhet hvarje Riksdagsmans
skyldighet, att efter sin förmåga biträda
att uppsöka botemedel för ett ondt, hvars
olågenheter och verkliga tillvarelse synas mig
vara mer ån tillrådligt ådagalagde»
Den 3 Martil,
Ibland de flere fÖreslagne botemodel ka
låne-anstaltets inrättande mot hypothek af spanhemål
äfven förekommit. Vid dessa förslag
forde det tillåtas mig, att, af de många olagen.
heter det medför, blott anföra den, att denna
varas tyngd relatift till sitt värde, fåstar vid
denna låne-utväg så dryga kostnader och svåfigheter,
vid pantens transporterande fram och
åter, att flen, efter min öfvertygelse af högst
få kunde med f ördel begagnas. Helt annorlunda år
förhållandet med lån på pant af jern, hvilket
stående på våg, dit det i alla fall skaliföras för
att lå afyttras, ej behöfver transporteras af stäf.
let för ätt belänas.
Min öfvertygelse år dock att iåne-anstalter
för jordbrukaren, på billiga och med håringens
bestånd förenliga vilkor, samt med iakttagande
äf sådarie mödificätionér, sorn förebygga möjligheten
af ett återkommande vingleri med egendomshandel
för lånta penningar, i nårvaran.
de på enskildt credit Utblottade tid skulle vara
en verklig hjelp för jordbrukaren, då honom
derigenom bereddes utväg att till sina hushållsbehof,
tjenstefolks löner och utskylders afbördande
kunna få låna penningar, och således
klefve satt i tillfälle att hålla på sina varor intill
dess de med mesta förmon och beqvämlighet
för transporten kunde afyttras. Hvaremot förhållandet
med de fleste Landtmån nu deremot
år, att de, för att anskaffa penningar till dessa
utgifter, genast efter inbergningen, ined försummande
af andra angelägne höstgöromål, mäste
tröska en del af sin säd och köra till törg®, der,
2Q2
Den 5 Martti,
en af gemensamma behof verkad större concörrence
nödvändigt förorsakar lägre prises än de
som vid en mindre tillförsel sedermera blifva
gällande.
Jag vågar derföre vördsamt före
slå,
att låne-anstalter uteslutande för jordbrukaren
blifva inrättade på fyra ställen i Riket,
nemligen: en i Svea Rike
en i Götha Rike
_ en i Skåne oell en i Rikets norra Landskap3
hvarigenom lika lätthet att begagna dessa inrättningar
beredes för alla i detta vidsträckta Rike va.
rande Jordbrukare. Min afsigt är för ingen del
att söka erhålla ett ökadt Rörelse-capital på bekostnad
af liancosedelns minskade värde, helst
jag har den öfvertygelsen att Landets nuvaran*
de Rörelse- capital i det närmaste svarar emot
behofvet om det verkeligen vore ute i rörelsen
och mera spridt ölver landet.
Jag hemstäl
ler
derföre vördsamt till de mera sakkunniges
bedömande, om icke de till odlings lån anslagne
men ännu obegagnade summor jemte någon del
af BancoDiscontens fond, af hvilken nära en
million lärer nu vara utlånt, erforderliga fonder
för dessa Låne - anstalter kunde disponeras.
Till det föreslagne användandet af en de!
af odlings låne-anslagen föranledes jag så vål
af väre upplyste Revisorers lemnade berättelse
oell deri gjorde reflexioner öfver förhållandet
Kned dessa odlings-lån, som af min enskifta öf~
rertygelse att de ej medfört den reela nytta
för Jordbruket, som vid deras anslående åsyftades.
Den 3 Martti.
Om dessa mina åsigter af Högloflige Ridierskapet
oell Adeln samt de öfrige Respe—
ctive MedStänderne gillas, skulle jag föreslå följande
allmänna grunder för utförandet af mitt
förslag, hvars närmare verkställande i detaillerne,
för öfrigt öfverlemnas till Riksens Högloflige
Stånders BancoUtskotts på närmare sak-kännedom
grundade åtgärd, nemligen:
1) Att på sätt jag redan anfort, fyraLäneContoir
inrättas och förläggas, försedde med
efter behofvet erforderlige och efter tillgångarne
afpassade fonder från Banken.
2) Lån meddelas på 6amma grunder sorn
af Disconten, med en femtedels afbetalning
livart halft år, och afdrag af räntan då lånet
utfås
men utan straffränta för underlåten
omsättning, hvaremot omsättnings-rätt förloras,
0111 den ej verkställes inom tväime månader
efter förfallotiden.
3) Säkerheten för lånen blifva en eller
tvänne personers proprie borgen, hvars vederhäftighet
skall attesteras af Konungens Befallningshafvande,
Domaren i Orten eller Krono—
Fogden inom Fögderiet.
4) Räntan af dessa lån bestämmes till 3
för hundrade.
5) Dessa LåneContoir skola redovisa till
Bankens Styrelse, oeh under den i allo suberdinera.
6) Endast Jordbrukare är o berättigade att
érhålla lån, oeh det till ett bestämdt maximibelopp
i förhållande till innehafvande Jordbruk,
t. ex, af 4oo Riksdaler för hvarje helt Hemman,
samt efter samma grund mera för en
större Egendom och mindre för mindre Hemmansdelar
dock nied den inskränkning för
de större Egendomarne, att 3ooo Riksdaler är
högsta lånesuinma, som på en hand får meddelas.
'
Med dessa summor tror jag att hvar och;
en kan vara hjelpt till fyllande af de behof jag
egentligen åsyftat
och alla speeulationer för
yingleriet äro stängde då de dertill äro otillräeklige.
x
Detta förslag torde mötas med det vanliga
Inkastet, att Landtmanna-yrket ej står tillsammans
med något låne-system, och att följaktligen
alla lane-anstalter, isynnerhet på Discontfot
äro för Jordbrukaren skaddige. Härtill får
jag svara, att med den nu varande höga räntan
bär det sig visserligen icke för Jordbrukaren att
låna till sitt yrkes bedrifvande, men då lian nu
genom en högst ofördelaktig conjunctnr redan
måst skuldsätta sig, tror jag, att just vid ett sådant
förhållande påkallar behofvet att en utväg
bpredes, sora öppnar för dess idkare möjligheten
att få låna på sådane vilkor, sorn äro,
förenliga med näringens bestånd, att dermed
Den 3 Martil.
småningom afbörda sig de gamla med hög ränta
löpande skulderne, hvilka otvifvelaktigt slutligen
ruinera mången Jordbrukare —- och det torde
vara hög tid att äfven för dessa näringsidkare
göres något af verkelig nytta, och som af dem
alla kan begagnas utan andra dervid fästade
band, än full säkerhet för återbetalningen, hvilket
ej är förhållandet med odlings Iåns-anslagen,
sam, om de ändamålsenligt användts af en
och annan, dock ej blifvit det af alla, enär
kanske mången odlat för att genom denna enda
utväg skaffa sig en låne-tillgång, hvarvid nyttan
af odlingen icke ingått i beräkning.
Om remiss häraf till behörigt Utskott anhålles
vördsamt.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 5 Mars,
eftermiddagen.
N:o a.
Friherre Carpelan, Carl Mauritzi
Om icke ämnets vigt i 16o år för obestridligt
riksgagneligt ansedt förmått mig att mera
detailleradt utveckla skälen för den motion jag
au vördsamt trott mig såsom en rättskaffens
Den 5 Martti.
Svensk medborgare böra hafva äran insinuera,
så hade jag visserligen icke ökat antalet af deni,
som trötta detta upplysta Samfunds nog ofta på
hårda prof satte tålamod;
men då ämnet
fordrar någon vidlyftighet för att verka till ändamålets
befrämjande, som är en PortoFranco—
Inrättnings stadgande för Gottland, torde det,
med hänsigt till dess ej allenast för nämnde ö,
utan äfven i flera afseenden, för hela det öfrige
Sverige så hAgst gagneliga resultater, i sig
sjelft plaidera ett ynnesffullt öfverseende; hvarföre
ock, i förlitande derpå, jag tager mig fri •
heten att så kort sorn möjligt, för att vinna
behörigt sammanhang behandla ämnet historiskt,
stats-oeconorniskt och politiskt.
Wisby stad har i urminnes tid varit en af
de märkvärdigaste, mest blomstrande och i localt
hänseende vigtigaste städer i Europa. Isynnerhet
spelte denna handelsstad en lysande röle
i n:te, i2;te och i5:de seklerne; men redan i
det 7:de eller 8-de tidehvarfvet tjente den till
depot, till och med för Asiatiske varor, som
ditfcommo öfver det nordliga Indien och Persien
till Caspiska Hafvet, samt vidare öfver Ryssland
uppför Wolgafloden till sjön .Ladoga och
Ostersjöstäderne Narva, Revel och Riga, hvilka
slutligen erhöllo Nederlagsfrihet i \\ isby, i en
period då Gottland utgjorde en sjelfständig
Stat, troligen styrd endast af en Handlande Senat.
Detta oaktadt var dess nederlags-liandel
ännu blott i sin linda till dess den vann ny styrka,
enär i nionde seklet den då florerande sta
-
Dea 5 Martil.
=97
den Wineta på Ysedomska landet blef i grund
förstörd, då större dejen af denne Stads öfverblefne,
med Wisby i Handelsrelationer varande
innevånare etablerade sig der, hvarest så vål
Greker som Tyskar fingo npP^Y£8a s'na egna
Kyrkor oell Staden dessutom hvimlade af Fränker,
Engelsmän, Ryssar, Nederländare, Spaniorer,
Nordmän och Danskar. Såsom ytterligare
bevis på Wisby stads anseende, rikedom och
magt, må anmärkas dess uråldriga upptagande
bland HanseSfåderna, samt den lagen som i
i2:te seclet stiftades, under namn af Wisby Sjölag
eller Gottlands Vater-rått; hvilken ej allenast
då nästan allmänt respecterades af andra
Handlande Nationer, utan äfven i denna stund,
i betydlig mån tjenar till norm för de ännu
gällande reglementariska stadganden för sjöfarande.
Hvad som i öfrigt vållat Wisby Stads uppkomst,
dess i flera secler fortfarande flor och
slutliga fall, äfvensom hela Gottlands aftynande,
inhämtas utförligt af dess Historia. — Då man
betraktar, att denna O, i en läng kedja af århundraden,
oafbruiit varit ett mål för Vikingarnes
Härfärder, Preussiska KorssRiddarnes
egenmågtiga behandlanden, de så kallade FetaliiBrödernes
och andra roflystne Sjöröfvare» ströftåg,
samt synneriigast Danskarnes irikråktningslystnad
och Lybeckarnes afund, igenfinner man,
allt mindre än tvetydigt, orsakerne till dess förfall;
som dock kanske mera ån allt annat
likväl hufvudsakligen bereddes af tvedrägtens
fackla, hvilken stundtals frainblossade emellan
298
Den 5 Martil,
Wisby stadsboer och Gottlands Allmoge. Dessa
olyckliga conjuncturer upphörde ej förr ån det
genom Brömsebroiska freden år i645, med Sverige
åter införlifvades, hvilket sent omsider betryggade
dess lugn och sjelfbestånd Yttre fred
samt invårtes trefnad och idoghet hafva vål
allt sedan småningom åter upphjelpt Gottland,
men förlusten af fri Neder!, gshandej återstår
a*t upplifvas, hvarförutan Gottland ej allenast
icke kan uppnå en högre grad af förkofran och
välmåga, utan ock äfventyrar att, oberäknad!
montentuella penningebrisfen och låga spannmålsprisen.
ändå nästan totalt ruineras genom nu
existerande mindre lyckliga handelsförhållanden,
och medelst de mot Gottlands betydligaste exportproducter,
synnerligast kalk, hos Utländska
Nationer nyss antagne menliga prohibitiv® Författningar;
svårigheter sorn torde likväl lättast
afhjelpas genom stadgandet af ömsesidiga fÖr
handeln gynnande privilegier.
Blott man rik
tar
sin uppmärksamhet på Marstrand under en
period då denna stad, icke längesedan ännu
innehade Portofrancofrihet, och sedan den upphörde,
kan man lättast förvissa sig om förmå-*
nen af nämnde rättighet; ifrån det denna lilla
Staden befann sig i högsta vålmagt, sjönk den
till den grad af uselhet, att kort derefter endast
tvenne Handelshus förblefvo behållne; och
det endast af orsak att egennyttan och afundsjukan
på främmande inflyttningar föranlåt Stadens
kortsynte Styresmän att nog fåviskt anhålla
om Porto francofrihet ens afskafFande, som äfven
bifölls,-
en rättighet, hvilken de ej långt
derefter, uppvaknande frän sia dvala, ångerfull
Den 3 Martil.
*99
le, fruktlöst sökte återvinna. Att Wisby deremot
hvarken direct eller indirect afsagt sig sin
förr ägande dyrbara nederlagsrättighet,- år en
sak som styrkes af sammanstämmande Historiska
facta. Det frågan om Portofraricoinråttningen
å Gottland ej år ny, utan endast vördsammast
af mig nu åter härmedelst väckt, känner
Pokets Högiofl. Ständer förut och behagade ytterligare
inhämta deraf, att den redan i Högstsalig
Konung Carl X:s tid påtänktes, äfvensom
sedermera under Konung Carl Xlks regering
bragtes å bane och fann bifall, men verkställigheten
hindrades då endast och allenast af denne
Hj elfens förtida frånfälle,- hvilket, med hänsigt
till dess följder, ibland andra otaliga olyc- *
kor för Svea land äfven medförde den, att denna
plan för en tid sänktes i glömskans flod;
dock blef den längre fram åter betraktad såsom
ett vigtigt öfverläggningsämne för Sveas Regenter
och dess Ständer; men alltid motarbetad
af egennyttan och afundsjukan, blef denna fråga
åter uppskjuten vid 1769 års Riksdag. Ej
långt derefter fann dock Konung Gustaf III, i
början af dess Regerings tid, denna plan så
vårdig dess upplysta uppmärksamhet att den beslöts
skyndsamt verkställas, men contreoarrerades
åter af vissa vederbörandes enskildta interessen
samt förändrade politiska asigter. Kongl.
CommerccCollegii, år 1772 affordrade underdåniga
utlåtande, skall äfven ovilkorligen hafva
tillstyrkt Portofranno- och Nederlagsråttigheteu
för Gottland. Sedermera blef denna motion å
nyo väckt år 1806, under dén dethroniserada
'Konungens regering och förnyades åter vig!
000
Den 3 Martil,
j8og och i8i2 års Riksmöten, då resultaten af
Öfverlåggningarne blefvo, sorn skönjes utaf Riksdagsbesluten,
af den 2 Maj ]8io och i» Augusti
i 81 2 , alt detta ämne skulle såsom ett
Economiernäl öfverlämnäs till Konungens nådiga
godtfinnande, jemte det underdåniga tillägg,
att ibland de flere ståder, som voro föreslagne
till erhållande af nederlagsfrihet, fanns
ingen dertill mera passande ån Wisby på Gottland;
och lårer Kongl. Maj:t, af denna anledning
i nåder hafva infordrat vederbörande Autoriteters
underdåniga utlåtanden, hvilkas innehåll år
för mig ånnu alldeles okändt; likväl år troligt
att de tillstyrkt Portofranco-frihet för Gottland,
då den Comitié som år 1812, på nådig befallning
förordnades till förslags afgifvande om Portofranco-inråttningen,
äfven lärer hafva den tillstyrkt;
dock endast att Slit o och Wisby, skulle
dertill utses, försedde med särskilda TransitoTullkammare,
och att Kappellianms och Klintö
Landthatr nar skulle med Wisby under denna
rättighet inbegripas, dit, efter sig lämpande vind,
alla öfver 10 fots djupgående Fartyg, skulle
förvisas, under controll af W isby Tullkammare.
Äfven skall nämnde Comitté hafva proponerat,
att Nederlagsafgiften skulle ökas till 1 ä 1 och
en half procent m. m., hvarom allt jag längre
fram får åran vördsamt yttra mina tankar. Såsom
något märkbart torde förtjena afven anföras,
det allt sedan första början af 15:de sedet,
då Gottland inköptes af Preussiska KorssRiddarne,
och då Konung Erik XIII af Pommern
besökte Gottland, ingen af Sveas Konungar hedrat
denna Ö med dass närvaro, med undantag
