# ID: svediakorp-gov707
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,221
# sentences: 1,870
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 21 Februarii,
601
tainen 16 R:dr, Soubalterne-Officerare 10 R:dr
32 sk. årligen, och så vidare.
Att desse inqvarteringspenningar icke kunna
svara emot Garnizonens rättmätiga fordringar,
lärer hvar och en finna. Har nu staden sådana
privilegier, eller ock är så fattig att den icke
kan bestrida en emot närvarande priser svarande
och i jemförelse med andra garnizoner
billig inqvartering, så torde onekligen Statsverket
vara skyldigt härtill bidraga , och Wen-'
des ArtilleriRegementets personal ej längre gå
i mistning af en förmån som är militairen tillerkänd
i alla iand och alla tider och förutan
hvilken den knappt beräknade lön, denna corps
nu njuter blir otillräcklig, då i Christianstad hu-shyrome
äro dyrare än i någon annan, åtminstone
än i de flesta småstäder och veden kostar
omkring 12 R;dr Banco famnen,
Stadens inqvarteiingscommissions föregifvande
att den icke mägtar åstadkomma högre
inqvarteringsafgift, lemnar jag i sitt värde;
såsom husägare derstädes, känner jag sjelf, att
origtige grunder följas vid denna skyldighets
utgörande, och att genom dessas förändrande,
inqvarteringen, äfven ökad, blefve mindre känbar.
Man torde icke kunna säga att inqvarteringsafgiften
är dryg, då hela sammanlagde
summan som staden betalar, utgör circa 1,100
R:dr, eller dubbelt så mycket sorn FortificationsCapitair.
en och dess materialbokhållare
erhålla i inqvarteringspenningar af Statsverket
£>0,2
Deri 21 Februarii,
i följd af den värdering å husrum, som borgeiskapet
uppgifvit.
Det vore kanske här stället att fästa vederbörandes
uppmärksamhet på den omständighet,
att vissa städer äro med garnizoner
försedde, och således som de sjeljve kalla
det med inqvartering betungade, då andre
deremot icke hafva 6adane ©ch således slippa
vidkännas inqvarteringstunga; en allmän reglering
städerne emellan borde kanske äga rum,
till gemensamt biträde.
Hvad jag likväl för nain enskildta del tror,
är att ingen stad förlorar vid att äga garnison,
emedan större delen af militairens contanta
underhåll alltid blir en behållning för staden
och kringliggande landsort, jag fruktar att
Christianstad, beröfvad sin garnizon, snart förföl le
till en Köping, kanske vida under Åhus, dess nu,
varande lastageplats. Likväl måste emellan stadens
folkmängd, det vill säga de inqvarterings*
skyldige och garnizonens styrka ett visst förhållande
äga rum och detta förhållande finnes,
icke här, sådant det borde vara, ehuru att manskap
och en del underbefäl äro i Kronans casserne
förlagde.
Uppå de af Regementsbefälet, i detta äm,-  ne hos regeringen för längre tider tillbaka, gjorde
besvär, har Regementet erhållit nådigt löfte
om ärendets föreläggande för Riksens Ständer,
och det är äfven på sådan grund jag
Den 21 Februarii,
603
trodt mig nu böra deruti begära dess afgörande.
Att Regementets Tyg-stat äfvensom commendanten
måtte blifva ihågkommen vid den
i-eglering jag nu ödmjukeligen begär, torde falla
af sig sjelf. Tvänne härhos bilagde ansökningar
, sorn till mig inkommit bevisa huru
svårt Regementets handtverkare anse sig
vanlottade genom inqvarteringens nuvarande
skick.
Jag anhåller ödmjukast, att ctetta memorial
må blitya till vederbörligt Utskott remitteradt
och derjemte communicerat med Vällofl. Borgare
Ståndet.
N:o 17.
Herr Löwenjhöm, Jacob Joham
Vördsamma°t vågar jag anhålla* att några,
ögonblick få fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, medelst framförandet
af de tankar hvilka hos mig uppstått i anledning
af den frågan sorn blifvit väckt, om
den inom vårt kära fädernesland härskande
allmänna nöd och förlägenhet samt den i följd
deraf ansedde nödvändighet af minskning i allmänna
skatter och utskylder. Jag känner alltför
väl vådan att inför en. så upplyst församling
hoja min röst uti detta vigtiga ämne,
men då jag icke kan neka mig den tillfreds
-
604
Den 21 Fehruarii,
ställelsen att hafva yttrat mine tänkesätt,hop}
pas jag att Ridderskapet och Adeln täckes
finna mine framställningar grundade på sann
patriotisme och fosterlandskärlek, samt derföre
öfverse de brister som deri röja sig.
Flere värde Talare och i bland dem Friherre
Rudbeck hafva skild rad t derr nöd hvari
Sverige för närvarande skall vara försatt, samt,
såsom medel till förekommande häraf föreslagit
nedsättning äf allmänna skatter och ntjkylder ;
jag åter vågar påstå, att om det uti vårt Fädernesland
skulle finnas någon verklig nöd, så
kan densamma aldeles icke afhjelpas genom
förminskningen af allmänna utlagor. Första
sättet härtill är, efter min tanka, att medborgarna
i allmänhet lifvas af ett starkare interesse
för den inhemska produetionen samt aflägga
den smak för lax och öfverflöd, som så
allmänt tagit öfverhanden från de högste till
den lägste. Att hindra denna förderfiiga smak
att vidare fortfara uti vårt kära fädernesland
och att om möjligt är aldeles förjaga den för
kommande tider, bör efter min öfvertygelse
vara hvarje patriotiskt sinnad Riksdagsmans
innerliga önskan och ifrigaste bemödande: att
Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t göra underdånig
hemställan om utfärdandet af en allmän
klädförordning hvari förbjudes så vidt möjligt
är ali förbrukning af rådane varor och ejfecter, som
äro afutländfk tillverkning. Härigenom skulle vare
inländska fabriks- och slöjdeidkare uppmuntras.
I afseende på öfverskridandet af denna
förordnings föreskrifter, kunde sådfän an
-
Den 21 Februarii,
605
svårighet äga rum, som vore för ändamålet
tjenlig och för brottet lämpelig; så att ingen
Embetsman, vid förin flen af sin flen fl och ingen
Adelsman, utan att förlora sitt Adels skap, kunde
bryta emot den, emedan han vore att anse så»
sorn fiende till sitt fädernesland och på sådan
grund hvarken af Konung eller medborgare
förtjenade förtroende. (NB. mannen borde svara
för hela sin famille). Ingen ting kan dessa
utom vara mera olämpligt, än att i ett land
med det climat, som Sveriges, efterhärma Sö-i
derlänningarnes och andra nationers klädsel och
dermed åtföljande lux.
Jag vågar hysa den tankan, ja! jag är
öfvertygad derom, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln, som vid alla tillfällen gifvit de
mäst omisskänneliga prof af sann patriotisme
och oegennytta, skola vara de första, som ock-t
så nu för sitt älskade fäderneslands väl göra
någon uppoffring. De öfrige medstånden skola
äfven snart inse nödvändigheten deraf och
lifvade af samma fosterlandskärlek, icke åsidosätta
något medel, som tjenar till medborgari
nes sällhet och välstånd.
Det som mäst skall upplifva denna ofvanr
nämnde inhämska production och dermed landets
välmåga, är en fri närings och handelsrättighet.
Rättigheten för en fri medborgare,'
att opåtalt få odla de naturliga anlag Försynen
lemnat honom, så vidt de leda till ett
ädelt ändamål och äro påkallade af eget behof,
är efter min öfvertygelse för helig, att
6o6
Den 21 Fehruarii.
iden längre bor vara inskränkt inom de trän'-  ga gränsor som Skr djorf attningame föreskrifva;
utöfningen af denna rättighet står dessutom 1
ett sä nära samband med allmänna välmågan ,
att jag sannerligen icke kan begripa, huru eri
så upplyst nation som den Svenska , icke länge*
sedan sökt deraf draga den gifna fördelen. Frihet
i handel, skall för den handlande medborgsclassen
och för landet i allmänhet, medföra de
största fördelar} då en allmäri klädförordning
bestämde, hvarmed icke allenast hvarje Svensk
borde vara klädd, utan också’ dess boningar
vara meublerade, hvarvid, sorii jag förut haft
äran nämna, allt utländskt, så vidt möjligt
vore, borde vid ansvar förbjudas, så torde
någon synnerlig förbrukning af dylika varor
icke bär komma i fråga. Handlande Classen
skulle derigenom icke finna någön annan afsättning
af dylike varor, än den, som genom
corhmissions- och transporthandeln kunde åstadkomma»
, hvarigenom en icke obetydlig, men
mera redbar förtjenst stadnade 1 dens händer
och derigenom vårt jern och andre väre hos
Utländska Magter begärlige varor skulle för
landet bibringa den största vinst. Vi undgingo
derigenom att underhålla en kostsam kustbevakning
och en sådan mängd tullbetjening, som
tjk, hvilka, enligt hvad allmänna omdömet
påstår, icke på det aldra minsta uppfylla ändamålet
med deras bestämmelse; tydligaste bej
viset härpå är utan tvifvel det, att man i hvilken
stad , ja snart sagt i hvilken vrå af riket
som hälst, kan få köpa lurendrägeri- varor af
livad namn det vara må och till öfverflöd, och
Den 21 Februariit
'dessa skola aldrig upphöra att hos medborgarbe
vara begärlige , så länge icke förbrukningen
deraf är förbjuden. Huru mycket smaken
för sådane saker inrotat sig hos den ringare
folkklassen och hos tjenstehjon i allmänhet,
bar erfarenheten tillräckeligen ådagalagdt. Hvad
som också icke ringa härtill bidragit, är Gård
fari-handeln-, jag är sjelf boende i den ort, hvarifrån
dessa personer utvandra och kan sålunda
intyga icke allenast oin den lux som råder
inom dess egna boningar, utan äfven huru de
genom credits lemnande förfört andre dertill.
En sådan handlande Vestgöthe medför under
ellisi resor vanligen högst litet inhemskt ti 11—
tyerkadt gods , hvilket dervid oftare tjenar honom
till att dölja det större förrådet af ut
ländskt
och lur enär eijadt, än inbringande af någon
påräknad vinst. Huru mycket hafva icke
ijenstehjönslönerne härigenom blifvit stegrade
emot hvad de för 25 år sedan utgjorde och
detta endast i följe af denna éå allmänt rå
dande
smak för utländsk grannlåt.
Kronans inkomst genom en fri handelsrättighet,
skulle, efter min tanke, blifva mycket
större än hvad den hittills varit, synnerligast
om tull-afgiften för införskrifne varor så
nedsattes, att medborgaren, hvarken af behof
eller begär till egen vinning, skulle vilja göra
någon tullförsnillning.
Näringsfriheten kunde äfvenledes så inrätJ
tas, att något sjelfsvåld icke deraf uppkomme
till skada för rikets städer och genom antagani
6o8
Den 21 Felmar ii.
det af en allmän klädförordning och förbjuden
förbrukning af utländska varor, skulle gård-'
fari-handeln, långt! ifrån att medföra någon
skada, fast häldre åstadkomma täflan, i anseende
på godheten af inhämske varor och be-,
fordrandet af allmän Industrie.
Dessa mina vördsamma framställningar äro„
efter min tanka, medlen till landets uppkomst5
och jag vågar hysa det säkra hopp, att om
detta mitt project blefve bifallit af Rikets Höglofl.
Ständer , skulle ej allenast alla skatter och
Kronoutlagor med lätthet utgå, utan också
medborgarnes allmänna välstånd deraf vara en
gifven följd. Det är sann välvilja för mitt
kära fädernesland som föranledt de af mig framställde
yttranden. I händelse ifren härföre missledt
mig om rätta sättet, så utbeder jag mig
derföre, ädle Herrar, Edert öfverseende , under
den fasta öfvertygelse, att J alla lika med mig
brinna af begär att gå en älskad Konung till
mötes, då frågan är om att hjelpa fäderneslandet.
Detta anhåller jag vördsammast får åtföh
ja Friherre Rudbecks memorial i samma ämne,
till det Utskott: det blifver remitteradt, äfven,
som att det bäfver de öfrige medstånden cornmunicerat.
N;q 18.
Den 21 Februaii,
No i8.
Herr Treffenberg, Curry Gabriel:
Korrt före min afresa till detta Riksmöte,
kom jag tillfälligtvis att bese Kongl. Majitsoch
Kronans dyrbara Bevärings- Utrednings- och
Sjukförråder i Götheborg.
Det äfventyrliga läge denna statens betydliga
egendom fått undföll mig ej, och beslöt
jag att till förekommande af en kanske aflägsen,
likväl mycket rnöjiig olycka , andraga detta
ärende inför Riksens bländer, med förslag
att de genom bidrag af statsmedel pä ett eller
annat sätt i tid afvände densamma.
Jag bör icke trötta Höglofl. Ridderskapet
och Adeln med en utförlig framställning af den
förödelse jag anser, så val nämnde förrådshus
och deri befintelige effecter, som i öfrigt de
Dära intill belägna Artilleriets och Fortifications
boningshus , verkstäder och materialbodar, samt
Götheborgs stads publika hus, såsom Tyska
Kyrkan , f. d. Ostindiska Compagniets hus (hvil^
ket jag hört är i fråga att lör Statens räkning
inköpas) Commendantshuset, Rådhuset, Tyska
Präst- och Skolehusen, Sahlgrenska Sjukhuset
och Fattigförsörjnings - Inrättningens Barraque
blifva underkastade om eldsvåda yppar sig p|
det, med ett antal af emellan 20 och 30 större
och mindre trädhus bebyggda, så kallade
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr, t Band. 39
61»
Den SI Februarii,
Qvarteret lilla Berget, hvilket rundt omkring
angränsas af ofvannämnde lägenheter.
I det stället anhåller jag ödmjukast, att
mina detailler i ämnet, få såsom bilaga åtfölja
denna min motion om bidrag af Statsmedel
till inlösande och bortförande, efter med ägarne
derom träffadt accord af ofvannämnde trådhus,
i händelse Götheborgs Stad och Allmänna
Brandförsäkringsverket, skulle vilja hvar
för sig , efter en billig uppgjord repartition äfven
tili ett sådant ändamål sammanskjuta medel
för att spara sig en mångdubbel kostnad
och förlust, som snart sagt är säker förr eller
sednare.
Remiss häraf till StatsUtskottet torde benäget
beviljas.
Allegat
till den af mig i Högloflige Ridderskapets och
Adelns Plenum den 21 Febr. 1823 väckte motion,
om anslag af Statsmedel, till inlösande
af de nära vid Götheborgs förråder belägne
trädhus, på det så kallade Qvarteret lilla Berget.
Kongl. Maj:ts och Kronans dyrbara Bevävärings,
Utrednings- och Sjukförråder i Götheborg,
upptaga 5 etager eller våningar öfver
Garnizonskyrkan, som utgör den understa af
samma byggnad. På 40 å 50 stegs afstånd derifrån
är det så kallade Qvarteret lilla Berget
Den 21 Februarii.
beläget j öfver alli tätt bebyggd med trädhus.
Vid ett olycksfall af eldsvåda i denna del af
staden, under en händelsevis på samma gång
varande sydvestlig storm (hvilken i följd af
Götheborgs local, der alltid måste visa 6ig våld*
sammast) synes mig! nämnde förråder blifva
utsatte för en fullkomlig förödelie. Icke alle*
nast husets höjd gör det mera blottställdt för
antändning, utan försvårar, kanske gör omöjligt,
att med nödiga brandsegel i erforderlig
hast åtkomma och förse det stupande taket
derå, och de med ett dylikt arbete sysselsatte,
skola dessutom ej länge kunna uthärda mot
den qväfvande rök och hetta som gemensamt
der angripa dem; hvarföre föga förhoppning
kan äga rum, det icke lågorne snart från samma
ställe uppgå, hälst, om man tillägger det
ofruktsamma i försöket, att medelst sprutning
hålla brandseglen tillräckligt fucktade öfver allt.
Bergningen af de i dessa förråder förvarade
effecter anser jag aldrig kunna påräknas,
knappast till någon del, sorn i jemförelse med
det hela vore värd att nämna. Ifrån det ögonblick
elden fattat takresningen, skall den antända
de närmast belägne persedlar af uppstapplade
sängar, linne etc. som upptaga de Öfversta
våningarne och det med en ogemen hastighet,
enär till förekommande af mått- och
mal-skador å der äfven i myckenhet liggande
ylletyger, säiskilte inrättningar finnas , bestående
af skåp, hvilkas sidor utgöras af på
trädkarmar spänd buldan, öfverstruken med
6i2
Den 21 Februarii,
beck-olja , hvars bränbara egenskap således
skall mycket fortare sprida elden åt alla håll.
Hvad som äfven mycket kommer att försvåra
bergoingen är, att en enda gemensam
uppgång blott finnes till dessa förråder, och
denne belägen vid den ändan af byggnaden ,
som ligger närmast det ställe hvarest jag' antagit
elden utbrista. Trängseln för de i dessa
många trappor trafiquerande kan lägga ett
stort hinder lör ändamålet om förmycket folk
får befattning att på denna väg urdanföra hvad
räddas kan. Det är val sannt, att man genom
beiintelige fönster och luckor har till lalle
utkasta en stor del, tor att sedermera borttransporteras
i säkerhet, af utanföre i sådant
ändamål placeradt manskap; men härvid bör
komma i öfvervägande, att Sjukhus Och Utredningspersedlarne
äro af egenskap, att de genom
eldgnistorne som då genast öfverhölja dem,
antändas, åtminstone betydligen skadas} och,
att gevären sönderslås och blifva till större
delen oreparable genom ett så ovarsamt behandlande,
hvartill kommer faran för det nedanföre
med borttransportering sysselsatta folket
då bajonetter och muskötkolfvar hagla iirän
höjden.
]ag vill äfven förutse, att allt efter sorn
taket å förrådet nedbrinner, tillkommer möjligheten
af en vidsträcktare brand, emedan,
vid ett redan förutsatt tillfälle af storm alla de
i öfversta etagerna liggande sjuk- och utreduings-eflecter,
trädbråte, linne och ylletyger,
Den j i Februdrii,
813
deraf upprifva* från sine ställen och föras hvirfvelvis
itände och antändande vidt och rundt
omkring hela nejden. En ögonskenlig fara
uppstår då genom detta eldiägn för Tyska kyrkan,
f. d Ostindiska Compagniets hus (hvilket
jag hört är i fråga blilva allmänna Maga-i
actns-inrättningens tillhörighet), Rådhuset, Commendantshuset,
Tyska Präst- och Skolhusen,
Sahlgrenska Sjukhuset och Fattigförsörjningsanstaltens
Barraque, allt Statens och Götheborgs
Stads publika Byggnader, som, oberäknadt de
näimast vid sjelfva förrådet belägne Artilleriets
och Fortificationens boningshus , verkstäder och
materialbodar, ligga i nära angränsande omkrets
af Qvarteret lilla Berget.
Den bästa dispositionsförmåga och presence
d’esprit hos den vid elden befälhafvande
och den yttersta ansträngning af de arbetande,
skall blifva förgäfves, då så väl uppmärksamheten,
som kraften, måste till äfventyr*
deias at så manga särskildte håll , och dertill,
med så delade intere«sen , att rädda hvar för sig.
Anledning synes således vara att någre
mått och steg vidtagas, hvarigenom dessa Förråder
in. m. blifva mindre blottställda lör brandskada
Att nybygga lägenheter på en tjenligare
plats vore visserligen det bästa, om ej all
möjlig besparing af Statsmedel vore nödig,
men då ett sådant företag troligen skulle medföra
en alltför stor kostnad och dessutom dst
mästa af dt; sa så väl sorn andre gränsförråilerneg
effecter, säkert blifva i framtiden lör-'
Den 21 Februarii;
flyttade till Wanäs, när denna nya anläggning
dertill hunnit erforderlig fullbordan, anser jag
följande medel vara det rättaste till vinnande
af ändamålet, nemligen: Att, enligt ett med
ägarne träffat billigt accord, Staten, Götheborgs
Stad och Allmänna Brandförsäkringsverket,
efter en uppgjord repartition, i förhållande
till den risque, hvardera för det närvarande
står, att förlora mer eller mindre vid
ett sådant olyckstillfälle jag framställt, kunna
inträffa, gemensamt inlösa alla trädhusen på
lilla berget för att nedrifvas och bortföras;
hvarefter detta qvarter i likhet med hvad för
Götheborg förut är stadgadt af tomtägarne,
ej fick bebyggas med annat äil stenhus.
Om genast behörige upplysningar i ämnet
af vederbörande auetoriteter infordras, tror
jag att Rikets Ständer kunna i denna sak besluta
innan Riksdagens utgång, hvilket är af
så mycket större vigt, som ingen åtgärd för
detta ändamål sedan på en längre tid kan vara
att påräkna; tilläggandes jag min öfvertygelse
vara, att det är en, om jag så får säga,
vårdslösande besparing att ej offra något
för att förekomma mångdubbel förlust.
Nio 19.
Friherr* Rehbinder 3 Johan Fr edvie;
Sedan år 1800 bär jag ej bevistat något
Den 21 Februarii.
Riksmöte, således ej under vår nu ägande constitution.
Vid de 3:ne Riksdagar jag förut haft till*
fälle öfvervara, har jag, inseende min egen ofullkomlighet
ej någonsin vågat uppträda, för
att sjelf inom en så upplyst samling, som Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, drista framföra
de åsigter jag enfalldigt kunnat hafva. Samma
ofullkomlighet vidkännes jag ännu. Men om
ämnets vigt förbjuder mig tystnad, och så
godt som tvingar mig att för lörsta gången
anträda denna bana; så vågar jag ej allenast
utbedja mig, utan äfven vänta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverseende godhet med
de brister, som nödvändigt skola vidlåda novicen}
och i förtröstan härpå ödmjukast framställa
mina tankar, öfver det kanske hufvudsakligaste
föremålet för våra öfverläggningar,
hvilket jag under mitt korta Riksdagsmannakall,
som börjades i Plenum den 12 dennes,
kunnat inhämta, och lärer vara den allmänna
förlägenheten i penningerörelsen, hvilken, ehuru
en ej likgiltig nöd, dock ej får förblandas
med verklig allmän nöd eller brist på fö
doämnen, hvilken, prisad vare Försynen, som
skänkt 0S3 goda år, aldeles icke kan komma
i fråga, och om hvilken, den rapport till
Hans Excellence StatsMinistern ifrån Malmö,
hvilken vi nyligen läst i våra tidningar, meddelar
en snillrik vederläggning.
En minskning och jämnare fördelning af
våra tryckande pålagor, är väl det första som
fl 16
Den 21 Februarii,
faller i ögonen , då man erindrar sig varupriserne
vid sista Riksdag, och varupriserne nu,
hvilka för landtman i synnerhet verka få ofördelaktigt:
men huru vinna en sådan minskning?
om ej genom betydliga indragningar i staten.
Huruvida dessa åro möjliga, vågar jag ej determinatift
bestämma. Utan att derföre inlåta
mig i någon hufvudsaklig granskning, om de
indragningar, som möjligen kunde bidraga till
någon utlagornas betydliga minskning , hvilket
öfverstiger mitt bedömmande, sorn sedan år
lSoo, sysselsatt med mitt lilla enskilta, aldrig
utan vid taxeringar deltagit i det allmänna,
vidare än hvad hvar och en politisk kannstöpare
tillåter sig, vågar jag dock enfaldigt tio
att vår stående armée är större än den kunde
behnfvas, sedan Nationalbeväringen är på ett
så fördelaktigt sätt organiserad; att vår stora
flotta, som b!o;t i anseende till construt tion,
torde förtjena detta namn, men sorn i alla fall
aldrig kan mäta sig med andra sjöstaters flottor,
är öfverflödig, då deremot en stor skärgårdsflotta
till försvarande af våra vidlyftiga
kuster är högst nödvändig; och att den skara
af i synnerhet civila embetsmän, hvarmed landet
öfverflödar, äfven betydligt borde kunna
minskas, om för princip bitr antagit, att hvarje
embetsman använder sin hela arbetslörmåga
i sitt kall, utan att vilja kasta den af sig på
subalterner, hvilka såsom till en stor del utan
lön, väl ej betunga staten, men för att
kunna existera, dock så mycket mera nödgas
höja commissionairs-arfvodet för de individuer
hvilka ofta till sin olycka äro tvungne att til
-
Den 21 Februarii.
lita rättvisan vid våra högre och lägre embetsverk.
En underdånig hemställning till Kongl.
Maj.t om indragning utaf guld och silfver på
de fläste uniformer, hvilken grannlåt så litet
tyckes qvadrera med vår nationalfattigdom ,
skulle, om Kongl. Maj:t derå täcktes fästa nådig
uppmärksamhet, kanske ej vara utan en
hälsosam verkan på mindre lönie Subalterner
och de löniöse embetrnännens bättre utkomst
och således i sin mån rejaillera på det allmänna.
Att närmare detaillera allt detta och mera
bestämdt uppgöra möjligheten af hvad jag framställt,
öfverlemnas i någon skickligare och i
dessa äiender mera förfaren än jag.
Men den kännedom jag i min inskränkta
krets med undersåtlig och vördnadsfull känsla,
kunnat inhämta om vår Nådiga Konungs
landsfaderliga hjerta, hvaraf så talande bevis
öfver hela Riket spordts, vågar jag tro, att
vår Nådige Kor.ung skulle gå sina trogna undersåtares
önskningar till mötes, hvilka ned
lagde för Tbronen med sanningens oförställda
språk, torde sällan, om ej vid ett Riksmötes
ditkomma.
Om vår Nådige Konung, som af de honom
närmast omgifvande ministär och embf tärnan
, aldrig får höra annat än en beskrifning
af den lyckliga välmåga sorn öfver allt råder;
618
Deri 21 Februarii.
om Kongl. Majtt under sina resor kring landet
finner glädjen lysa i allas ansigten, (och
hvilka bekymrets skrynklor skulle icke jämnas
vid åsynen af en nådig, af en god Konung,
som med så mycket skäl kallas landets
får;) om säger jag, äreportar, hvilka isynnerhet
borde resas i hvarje trogen undersåtes hjerta,
och andra högtidligheter, ej utan kostnad
anställda, skulle hos Kongl. Maj;t åstadkomma
den tankan att den allmänna välmågan
framkallade dessa offer, hvilka af folkets tillgifvenhet,
utan afseende på dess belägenhet
framkallas; så borde det vara dess ministrars
och embetsmäns skyldighet att upplysa om
det verkliga förhållandet. Kanske torde desse
herrar och män ej vilja bedröfva Kongl. Maj.t
med uppvisandet af den sanna taflan, hvilken
ofta skulle framte nog stark skugga: men jag
vågar tro att deras skyldighet att sanningsenligt
framställa det rätta förhållandet, hälst deras
embeten ålägga dem, ej blott en skyldig
consideration att ej med mörka framställningar
bedröfva Kongl. Maj:t utan äfven att vara undersåtarenas
tolkar, om den nöd som i allmänhet
trycker dem och af Konungens embetsman
ej kan ignoreras, I stället ser man våra officiella
tidningar öfverflöda med prunkande rapporter
från de fleste af våra Landshöfdingar,
med ståteliga beskrifningar från regeringen,
om den allmänna välmågan, hvilka oftast motsägas
af allmänna ställningen. Huru såg man
icke 1819, då missväxt på hö och vårsäd nog
allmänt, utom i Skåne, tryckte hela landet, i dessa
tidningar beskrifva den höga tillfredsställelse
Den 21 Februarii.
619
Kongl. Majit under sin resa haft att ge jorden
öfverallt välsignad med härlig gröda af alla
slag! och huru motsades icke detta af Kongl.
Maj;ts egen landsfaderliga blick, som korttid
efter Dess hemkomst till hufvudstaden, utfärdade
en Nådig Förordning om skjutslegans förhöjande!
Och hvarföre? Jo, för den dyrhet
och brist, som i anseende till den förr om.
nämnde missväxten, öfverallt ägde rum på
foder och vårsäd.
Hvad vidare den nog allmänt rådande penningeförlägenheten
angår, torde visst till en
början orsaken behöfva sökas hos nationen sjelf,
hvars smak för all slags luxe hälst med utländska
vahror, hvilka så tungt nedtrycka vår
handelsvåg, i sednare åren så omättligt tilltagit
; och dernäst i felagtiga financiella åtgärder,
mera vållade af Riksens Höglofl. Ständer,
än af Regeringen. Som sådan torde få
anses den författning, sorn efter alla filial—
Disconternes indragning och Bankens öfvertagande
af Riks - Disconten , vidtogs. Låtom oss
något härvid fästa vår uppmärksamhet, och
examinera rätta förhållandet. Banken , hvilken
så länge Riks - Disconten var i privates händer.
Åt dem utlånte, kanske millioner emot 3
procent, hvarigenom de som hade penningar
till den myckenhet att de kunde kallas Capitalister,
hvilken epithet ej kan tillhöra den som
med räntan af ett litet capital med knapphet
närer sig och hvars olyckliga belägenhet genom
myntets försämrande , vi allmänt känna. Desse
Capitalister som hade tillfälle att glå under sig
Den 2i Februarii.
alla Adier i Disconten , fingo nu äfven en gifven
utväg, ej allenast att öka sin iörmögenhet,
utan att samla rikedomar på behöfvande
medborgares bekostnad; och denna B*nk deremot
, kunde nu vid öfvertagande af Riks-Disconten
ej nöj* sig med mindre an nära 6f procent
och straffränta på köpet då bristande omsättning
} på dagen, ej agde rum, äfvensom att
låntagare» ej fick sig till godo beräkna den
bevillningsprocent, sorn Sevi llningsförordningen
ej allenast tillåter u'an föreskrifver, hvarigenom
en liten sten blifvit lagd pä den börda
som nedtrycker hvarje låntagande, i synnerhet
landtman/ som således äfven får betala
bevillning för den skuld bäti i Disconten häftar
före, och för att än mera försvåra desse
laner, som så betydligt borde medverka till
penningerörelsen , vidtogo Riksens Ständer vid
jSi8 års Riksdag den författning att vid omsättningen
hvarje halft år f del eller 20 proc. af
primitiva lanecapitalet skulle inbetalas. Efter en
sådrn åtgärd, mine Herrid i hvad belägenhet
är isynnerhet jordbrukaren? Låtom oss ett ö~
gor.blick granska hans ställning. En jordbrukare
har exempelvis en liten egendom som
med någon skuld behäftad, dock är tillräckelig
att utom räntan för skulden, med famille
indragit lefva af. Denne jordbrukare biir händelsevis
satt t förlägenhet för. jag vill antaga
en liten summa af 2000 R:dr. 1 den ort der
jag är boende, och jag har anledning förmoda
tift det ej är bättre på andra orter, finnes ej
någon utväg att få låna denna summa, om ej
a! den dass medborgare, sorn, kände undsr
Den 91 Februarii,
namn af barmhertige broder, bistå sin jämncbristen
och nästa mot 15, ao, ja efter berättelse
ofta till 50 a 60 procent. Skrämd tor
denna höga ränta och lyckligtvis ännu ägande
vänners lörtrornde som borga för honom, vänder
han sig till Disconten och blir hulpen.
Men huru länge? jo till nästa omsättning då
skall han afbetala 400 R;dr utom prenumererad
ränta på återstoden; och hvar skola dessa tagas?
af egna tillgångar är det omöjligt; ty
man kan ej vänta att med svält och nakenhet
kunna spara hop denna summa till behofvets
stund. Se då mine herrar! då nödgas denna
landtman lenina sig till samma dass af, jag
vågar säga, blodsugande menni&kor, den han
f ar förut undvek, för att på kortare tid få
låna de 2:ne gånger om året förfallande omsättningar;
och följden häraf blir; hvilken?
jo den, att vid brukande betalning till den
barmhertige brodern, han blir lagsökt, naturligtvis
dömd, att under utmätnings- eller bysättningstvång,
betala; och hvad har han
således att välja? Jo, antingen att låta sin lösa
egendom först, och om den ej är tillräcklig,
den fasta sedan springa, eller förlora sin
frihet. På detta sätt torde en stor ds 1 executiva
försäljningar vållats och flere familier blifvit
biagta till tiggarestafven. Och vid dylika
tillfällen, mine herrar! då framträder den
rike som genom sitt inflytande bidragit till
dess landsförderfliga författningar, och slår un.
der sig hans lilla egendom, för ofta mindre
än halfva värdet.
622
Den 21 Februarii,
En annaa orsak torde kunna uppsökas i
den nog ursägteliga hog eller nästan råge, att
odla, hvartill man i allmänna hushållsskrifter
så rundeligen blifvit uppmanad och de förr
varande höga sädespriser föranledt, hvilka lofvade
om ej en rik, dock en tillräcklig ersättning
för möda och förlag. Denna väntade ersättning
skulle förfela, då production genom
ett så allmänt bemödande öfversteg hvad som
uti ett mera folkfattigt land kunde förtäras.
Följden häraf skulle blifva, nedsatte priser,
bristande afsättning och öfverflödets förvandlande
i bränvin, denna på moral och
physique så menligt verkande vara, då den
till öfverflöd nyttjas, och ändå blef öfverskott,
emedan den ymniga potatoesplanteringen ökade
bränvinsämnetstillgångar. Och månnedenna
olyckliga vara någonsin vunnit den burskap
den hos oss äger, om ej dess tillverkan_
de varit snart sagt det enda medlet att något
när kunna göra rätt för sig. Hvad torde väl
ock den betydligaste vinsten vara på den öfverflödiga
bränvinstillverkningen? Jo en vunnen
lättare afsättning och transport med dea begärliga
varan. Någon annan betydlig vinst,
om debet och credit vid briinvinsbränningen
nogauppgöras, om i räkningen förlagetnoggrant
upptages och tillfälliga afbränningarej uteslutas,
torde knappast äga iutn, då naturligtvis en öf:
verflödig tillgång nödvändigt verkar nedsatt
pris, som tili någon del ofta handt redan, och
med klok beräkning framdeles än ytterligare
skall uppstå, i den mån detta yrke, såsomdet
hittils enda afsättningsgifvande, skall än me
-
Deri 21 Februarii,
623
ra utvidgas. Den olyckliga inflytelse denna
vara har på arbetslönernas stegring, hvarigenom
i synnerhet landtmannens förlägenhet ej
obetydligt ökas, utan att den arbetande, ehuru
med en efter varupriserna nog hög dagspenning,
har deraf den förmån man borde vänta,
emedan den större förtjensten alltid nästan
åtgår till bränvin, matte vara allmänt känd.
Till odlingens befrämjande och lättande
har Riksens Höglofl. Ständer beviljat odlingslån
i Ba»ken mot låg ränta , N. B.
då odlingen företages på oländig mark: Men
då det vilkoret dervid blifvit bifogadt, att efter
3 års förlopp, årligen inbetala 10 procent
af capitalet så frågar jag hvar och en förfaren
hushållare, hvilken odling kan på sådan mark
som är föreskrifven, efter 3-ne års förlopp förse
dess ägare med så stor afkastning, att den
utsatte afbetalningen, utan tillskott af egna särskilda
tillgångar kan bestridas, och om ej således
ändamålet är förfeladt; hvilket bäst bevises
deraf, att utaf de till odlingslån gjorde
anslag, en betydlig del är obegagnad, hvilket
under en herrskande penningsnöd, knappast
borde förväntas.
En tillgång för landtman, att på ett ägande
qvantum säd, deponeradt i närmaste Magasin
mot någon billig afgift, eller att på en sedel
af en köpare till dess säd, på o, 4 å 6 månaders
credit, ty utan den, lärer föga afsättning
äga rum, och på denna sedel försedd med behörig
borgen och säkerhet, antingen få låna i
624
Den ai Februarii.
Banken i likhet med Bruksägare mot lindrig
ränta, elier i Disconten i händelse räntan der
blir nedsatt, hvilket bör kunna förmodas, kunde
till någon del afhjelpa förlägenheten för
större egendomsägare. För den del af allmogen
sorn ej kunna hafva större poster att på
ofvannämnde sätt använda, borde kanske Magazinsinrättningen
vara en resouree i goda år,
då priserne i följe deraf äro låga, emedan i
svåra år afsättning ej gerna saknas, då Magazinsinrättntngen
ej eller be höide inlåta sig i
någon upphandling, utan tvärtom dä hälla de
behöfvande elen i goda åren uppköpte spannemål
tillhanda, för ett efter de allmänna prisen
lämpadt, inen modereradt pris. Med en sådan
klokare hushållning vid Magazinerna skulle
kanske ej förluster uppstå, hvilka nu beklagligen
ägt rum.
Af en mera sakkunnig än jag, torde flera
utvägar kunna uppgifvas tili afhjelpande
af den förlägenhet, som besynnerligt nog, inom
detta ständ blifvit satt i fråga, huruvida
den existerar eller ej.
Saken talar ty värr nog tydligt för sig
sjelf och torde således ej af ett särskildt Utskott,
ehuru gagneligt detta verkeligen kan vara,
närmare kunna utredas, än hvad allmänt är
kändt.
Skulle väl den tryckande penningeförlägenheten
behöfva något starkare bevis, än att
belänte
Den 21 Feiniar
beiänfe egendomar ej vid aurtioner .kunnat
försäljas till Bankens i egendomen ägande
fordran. Detta bevisar efter mili tanka, att
den mindre bemedlade i brist af tillgång på
penningar, ej kan, och Capitalisten i alvagtan
al än bättre tider och än facilare priser, ej
vill inlåta sig i någon hindel.
Den åtgärd som i låneväg blifvit vidtagen
att låta låntagare förskottvis utbetala
bevillningen för det låntagne capitalet och den
vid räntans liqviderande sig till godo beräkna,
var så väl uttänkt af Capitalisten, att han det -  igenom undandrog sig all betalning till Staten
för sina capitaler, hvarmed !den betryckte låntagaren
så i 1 des betungades. Iden fräckt af Östergöthland
sorn jag bor, känner jag ej mera än
tvenne,båda af vårtstånd, ochden ena nu medlem
af vårt Riddarhus, hvars noggranna iagttagande
af Bevillningsiörordningens föreskrift,
alltid på det strängaste och aktningsvärdaste
sätt observeras; och frugtansvärdt äro de
på andra orter lika tunnsådde. Må derföre
efter min tanka aila sädane liqvider upphöra
långifvare och låntagare emellan och hvar betala
för sig. Det svaras kanske att då kommer
man ej åt capitalisten med sin ej synbara
förmögenhet. Jag tror dock att det vore
möjligt, så vida han ej låter sina capitaler
ligga ofrugtbara i bureauen, och då bör han
slippa att betala. Blir tillgång på allmänna
låneutvägar mot nedsatt ränta; sa torde speculationerna
på andras obestånd ej blifva så
Bil. till Ridd, o. yld. Fr. i Band. 40
Den 21 Februarii,
lönande, och möjligtvis capitalisten föranlåta®,'
om ej att låna på billigare vilkor än hittils,
åtminstone i handel eller manufacturier af alla
slag göra sina capitaler fruktbärande och i
detta fall blir Statens vinst gifven och rörelsen
mera liflig än hittills.
Jag vågar ock yttra en önskan till öfverflödets
hämmande, ej en förbjuden införsel,
som alltid har lurendrägerier i följe med sig*
Utan ett förbud att förbruka allt hvad nu för*
ut till införsel varit förbjudit, hvaremot fri införsel
kunde kanske lemnäs på a dt ting, emot
en mer eller mindre hög tull efter varans umbärlighet,
och strängt straff, som utan nåd och
barmhertighet Öfvergiek tulltörsnillaren och
den tullbetjent som beträddes art genom efterlåtenhet
på hvad tätt som hälst hafva till
tullförsnillning medverkat.
En fullkomlig näringsfrihet, lossad från
allt skråtvång, är ock en sak, bidragande till
mera lättad lefnadsförtjenst, hvarföre jag i allt
hvad det vidkommer, förenar mig med de
Herrar som derom redan väckt motioner.
Detta mitt vördsamma anförande, hvilket
med åsigter i olika ämnen likväl hafva samma
syftning torde få åtfölja, de i desse afseenden,
förr inlemnade memorialer och yttranden*
till Stats- och OeconomieUtskottcn.
Den 21 Felruarii.
637
N:o 20.
Grefve Gyllenborg, Juhan Henning:
Vid sista Riksdag har jag på då anförde
grunder, tillstyrkt det Konungens Befallningshafvande
borde föreskrifvas, att med undanH
tag af sådane kungörelser, sorn angå tillkänri2gifvande
af auctioner, efterlysningar efter
förrymde personer m. m. till JustitiseCanzlerea
och JustitiseOmbud^mannen hvarje månad insända
ett exemplar af alla öfrige i utgående
kungörelser sorn röra allmänna och enskiltes
rättigheter och skyldigheter, i ändamål, att d«
samma måge af JustitiacCanzelleren och Justitieombudsmannen
granskas. Deröfver hafva
i Lagutskottet delade meningar uppstått, som
föranledt till framställning af tvenne alternativer
i Betänkandet af den i4 Maji 1818, det
ena till bifall, det andra till afflag, af mits
motion, hvilken sedermera genom RiksStåndens
pluralitet, blef afslaget, inen, som jag
nu, i afseende på frågans betydlighet och de
af Lagutskottet sista Riksdag aniörde skäl, anser
mig icke sakna anledning, att Riksens Stan;
ders pröfning åter underställa, med förklarande,
att denna motion icke är föranledd af någon
serskild händelse, eller erhindran vid nå-‘
gon af Konungens Befatlningshafvandes åtgärder,
hvilkas lagenliga behandling af ärender,
jag visserligen icke betviflar, utan blott af
den allmänna nytta mig synes kunna blifva
en följd af bifall, tiR förslaget. OLka begrepp
kunde ju hos de befallande och lydande upp
-
i 28
Den 21 Februarii.
stå om författningars tillämpning, om rättigheter
och skyldigheter, i afseende på för Lä<en9
innevånare töreskrifne sammankomster; Förslag
till utgifter^ vitens åläggande, och i andre
economiske ämnen, som kunde förekomma;
och det vore väl i tillbörlig oidning, att hemmansbrukaren
ägde en trygghet, att en högre
Embetsmyndighet vore i tilllälle att, med profningsrätt,
derom taga kännedom, utan att den
enskilte nödvändigt vore lörpligtad att öfver
behörigheten af åtgärden, framställa tvekan
eller klagan. Då jag nu föreslår att de kungörelser
och äfven allmänna föreskrifter, som
till Länens > nnevånarnes åtlydnad ifi ån Konungens
Befallningshafvande utgå, böra hvarje
månad till JustitireCmzleren och Justitieombudsmannen
öfverlämnäs, får jag i sammanhang
dermed yrka, att alla föreskrifter sorn
till åtlydnad ifrån kronobetjeoingen utgå| böra
vara af Landshöfdingen gillade och äfven
under dess ansvar emanera till förekommande
af befallningar stundom af Länsmän, som likväl
måste åtlydas, af den beskaffenhet, att de
troligen icke skulle hafva blifvit gillade af
deras förmän, såsom väglagnings-anstalter
under brådaste skördetiden , föreskrifter för
hemmansbrukare att för obestämd tid icke
begagna sine hästar till resor, i förmodan af
Kungs eller Kronoskjutsningar, med flere sådane
händelser, der den mindre kronobetjenten,
ansvarslöst utsträcker sine föreskrifter längre,
än Konungens Befallningshafvande skulle hafva
dem tillåtit. Det synes mig äfven att i
sammanhang dermed och till beredande af ord
-
Den j>i Fehruarii.
ning, det borde stadgas, att alla kungörelser
och föreskrifter, till åtlydnad för Länens
innevånare, borde ordentligen förvaras i kyrkorne,
till en controll öfver Länsstyrelsens
och kronobetjeningens påbud Och föreskrifter;
då det icke kunde tillåtas hvad, sorn nu in-»
träffar i en ort, der jag cm förhållandet äger
kännedom att kronobetjtningen återtager kunJ
görelser, efter erhållen vederbörlig påskrift,
om skedd uppläsning, hvarigenom man kommer
att sakna utväg att känna hvad som föreskrifva
blifvit, men som likväl måste å 11 y—
das, vid påföljd af ansvar för åsidosättande
deraf.
Jag anhåller vördsammeligen att detta
anföiande må till Lagutskottet remitteras.
N;o a t.
Herr LHjeJlräle, Gujlaf:
Det sker aldrig utan farhåga och någon
timidité, sorn man första gångtn vågar tala i
detta rum Hår finnas, och här äro samlade
män af stora insigter, verklig kännedom af
fäderneslandets behof och brister, stor eriarenhet
och varmaste nit för allmänt väl. Jag
behöfver således mine Herrar, Edert milda
omdöme, jag lofvar icke ett prydligt tal, jag
lofvar bloit att tala sanningens språk, efter
min öfvertygelse.
Dm 21 Fehr n ar ii.
Det är ingen af eder mine Herrar obekant,
uti hvad förlägenhet de flesta individuer
sig befinna, i anseende till den allmänna penningenöd
man föimarkt och dageligen förmärker.
Genom några källors uttorkande till bibehållande
af enskilta crediten, genom stagnation
i rörelse och handel. genom svårigheten
att till och med för billigaste pris, få afsättning
å nödvändighetsvaror, hafva tusendetals
familier blifvit olyckliga. Vi hafva sett
fordom blomstrande hus falla- Med oro och
deltagande hafva vi sett redlige män sjelfve
bedragne i sina rättvisaste förhoppningar, ej
mera kunna uppfylla sina förbindelser, utan
Vara utan tvungne att för ett underpris sälja,
eller afstå både ärfd och förvärfd egendom.
Nöden torde till och med vara allmännare hos
vårt hedersvärda Bondestånd, än man nog kan
beklaga; hvem kan utan att rysa, se uti våra
tidningar, att hemmansdelar, i synnerhet i en
del provincer, för en ringa fordran gå under
auctionsklubban, och att 30 eller 40 sådane
exgeutiva behandlingar nämnas uti ett enda
dagblad. Det är hög tid att härvid fästa sin
uppmärksamhet. Jag vet nog att många bördor,
hvarken böra eller kunna borttagas, men
flere kunna lättas.
Jag tycker man bör ej misströsta om hjelpa
medel Uppå Sveriges Thron sitter en Herre
af de storsta egenskaper, och vi sakna Gudilofi
icke ibland oss, ej inom dessa murar sådaoe
män, som både kunna upplysa och råd
Den 21 Februarii,
gifva* måtte allenast deras ord höras och deras
råd då de goda äro, följas!!
Jag vill nu rakt öfvergå till det ämne,
hvaröfver jag egentligen vägar tala.
Enligt BevillningsFörordningens 2:dra Artikel,
är en fastighets afgift ålagd all egendom,
vare sig lands- eller stads, å två Riksdaler
Banco för hvarje tusende af det förmodade
egendomsvärdet. Sista köpet skulle, enligt
samma förordning alltid ligga till grund för
denna beskattning, och hvad som ännu var ohilligare,
andra egendomars och hemmansskatter,
höjdes äfven i likhet med de förstnämnde eller
sigt köpte egandomars. Vid den tiden
BevillningsFörordningen utgafsOch fastställdes,
hade landet tillräckligt af penningar. Flere
Disconter funnos till. Capitalister voro ock
då benägnare, att på längre eller kortare tid
assistera med lån , eller funno de skäl att Kjelfve
köpa egendomar. Men 2:ne Disconter upphörde
att utlåna penningar. De gäldbundne
måste till dem ändå inbetala sine skulder,
och hvilken blef följden? Jo, egendomar folio
i värde. Många hafva blifvit tvungne att
till en del frivilligt, eller snarare af nöd sälja
dem och till hvad pris? För halfva värdet
och ganska ofta derunder. Uti ett så allmänt
betryck för innehafvare af fast egendom, och
då bristen på tillgångar är så stor, är det väl
största skäl att tänka på bördornas lindring der
lindring[käligen äger rum Jag föreslår derföre och
tror mig föreslå med högsta billighet, att Fa
-
632
Den 21 Februarii.
flighctfnfqifien, enligt 2:dra Artikeln af Kongl.
BevillningsFörordningen, jemte fyllnadsafgitten
enligt 4:de Artikeln, grundad på den förenämnde,
måtte såsom nu mera aldeles för
hög, ej lämpelig till verklig penningetillgång,
eller allmännare conjuncturen, till hälften nedsättas.
Det vill säga, blott En Riksdaler för
hvarje tusende a f fastighetsvärdet; och fy i l—
na Isafgiften i proportion af hufvudartikein.
Det tillhör icke mig, det tillhör eder, mine
Herrar, att anvisa den väg, som med detta memorial
bör tagas, antingen det förtjenar eller
bör communiceras med de öfrige respective
.MedStånden eller till Bevillnings-Uiskottet
directe hänvisas.
Bilagor
till PieaiProlocolIet för d. 24 Februarii,
föremiddagen.
N;o 1.
Herr Hammarjijuld, Lorenzo:
Bland de flere förbindelser till tacksamhet,
i hvilka Svenska Folket står till sin Konung
och sin Regering, är dea en af de största.
, som vi måste hysa mot den verksamma
Deli 24 Febru/irii.
633
omtankan för det uppväxande slägtets utbildning.
Redan sorn KronPrins grundläde Hang
Maj t den Comité, hvars fulländade arbete Han,
på gjord anmälan såsom lagkrönt Konung gil»
lat och stadfästas. Naturen af en skolordning
är sådan, att den af verkställande magten
hvarken kan utarbetas eller granskas. Detta
värf måste anförtros till utförande åt andra
personer, hvilka ensamt må uppbära nesan,
om det icke svarar mot samtidens fordringar;
men innerlig varm tacksamhet tillhörer
dock alltid Konung och Regering, för den
intention sorn legat till grund för arbetets påbjudande.
Ändamålet med ett sådant arbete
är icke mindre än kommande slägters danande
till duglighet, än bildandet af det käraste
vi äga, bildandet af våra barn till föremål
för v^r hugnad och tillfredsställelse. Ett efterfrågande
huruvida den med år 1820 till
allmän efterlefnad påbudna Skolordningen svarar
mot detta ändamål, torde således icke vara
ovärdigt Riksens Ständers uppmärksamhet.
En fullständig detaillerad kritik af Skolordningen,
hvilken, utgående ifrån dess noga
pröfvade princip, enligt denna noggrant af
vägde
alla dess serskildta stadganden
en
sådan kritik kan icke vara på sin plats i en
motion, väckt inför ett RiksStånd. Allt hvad
här passar är anförandet af några anledningar
för vederbörligt Utskott, att mera djupt
gående mäta halten af det hela, Och meddela
Riksens Ständer resultaten af denna pröfning
till vidare åtgärd.
634
Den 24 Februarii<
Hvad först synes mig anmärkningsvärdt
vid denna Skolordning är, att den icke äger
den, att jag så må säga
öppenhet, såm en
lag tillhör. Den består aftvå delar: först sjelfva
den egentliga, och genom Konungens underskrift
sanctionerade SkolOrdningenj sedermera
alivi ning ar och råd till Lärare om sättet att
verkställa hvad Kongl, Maf.t i Nåder uti Skolordning
m anbefallt, också utfärdade eimi gratia et
privilegio såcrw. regice Majestatis och sjelfva lagen
ovilkorligt åtföljande såsom hörande till en corpus.
Då dessa anvisningar och råd innehålla
förklaringar, utvidgningar eller restrictioner af
sjelfva lagens ofta temiigen obestämda ©ch
mangi ydiga stadganden , skulle det kanske icke
vant ur vägen, att de blifvit använda på
sina vederbörliga rum , men bortlemnade vid
SkolOrdningens ända. Nu skulle mången kanske
i denna inrättning af Verket vilja se ön
syftning till möjlighet af de reservationes mentales
, hvilka gifvit Loijolas lärjungar ett så tvetydigt
ryckte. Om någon ville anmärka ett
yrkande till sin rätta mening fattligt först genom
jemförelse mellan sjelfva lagen och snvisningarne,
är ju nemligen tillfälle lemnadt
och kanske redan begagnadt, att skydda sig
med erindran att detta yrkande blott finnes i
anvisningarne. Då dessa anvisningar åter utgöra
en del af sjelfva lagen, måste dock likväl
den vara att ursägta, sorn tror att med
deras meddelande vore någon mening och denna
mening bör man väl 1 i kilgast tro vara den?
att de skola lydas och följas.
Den 24 Februarii,
635
Af en Skolordning upprättad efter frihetens
återvinnande och betryggande, skulle man
kanske med skäl vänta, att den vore utarbetad
i constitutionens anda för den, från de yngre
åren beredande den blifvande mannens tillgifvenhet
och danande dess fallenheter att mot-*
svara de constitutionella 6tiftelserna Jag lemnar
till Höglofl. Ståndet att domina, om dessa
fordringar äro uppfyllda i en lag, der det
bland annat stadgas (t Sect. Cap. 5 §. a): att
ingen må i offentlig skola antagas, som icke
för dess Rector kan styrka, att han genom egna
tillgångar eller andras understöd kan uppehålla
sig vid läroverket. Således, då enligt
constitutionen, alla Svenske medborgare äro
jemlike inför lagen och vid användandet till
Statens tjenst, fastställer SkolOrdningen ett
förmögenhetens uteslutande företräde, vid inhämtandet
af erforderlig skicklighet för detta
ändamål. Vidare, der det stadgas (1 Sect.
Cap 7 § 6): att efter någon viss tid den gosse
skall ovilkorligen från läsoverket varda
skiljd, som för bristande natursgåfvor ej kan
uppnå de för uppfattning påbudne insigter.
Hvem det är som skall verkställa detta afskiljande,
eller detta bestämmande af natursgåfvornas
brist, om det är Classens Lärare,
Läroverkets Rector eller dess så kallade Inspector
proximus stadgas icke i lagen. Man
kan då temligen säkert förutse hvem det skall
vara som tillegnar sig denna rättighet, att gifva
patent på snillrikhet eller dumhet. Från
alla de anmärkningar, sorn detta förhållande
måste föranleda, vill jag afhålla mig och blott
636
Den 24 Februarii,
eriedra derom, att i fall denna lag vid förra
seklets början varit gifven, Sverige åtminstone
gått miste om den beundrade lärdomsidkare
som aldravidsträcktast utbredt fäderneslandets
littera!ra äta.
Slutligen forde äfven den Skolordning icke
kunna anses vara uttänkt i constitutionell
anda , som långt ifrån att befordra kännedomen
af modersmålet och färdigheten att på detsamma
yttra sig redigt, ledigt och behagligt: en
färdighet, som i hvarje land med representant
f författning, måste vara af yttersta vigt att
förvärfva, ingenting vidgjort att förbereda en
sådan skicklighet. För att förebygga allt sophistiskt
vederläggande , måste jag dock här
erindra, om de båda Classer af elementära
läroverk SkolOrdningen angifver. Den förra
Classen kallas (1 Sect. Cap. 1. §. 1) ApologistSkolor,
och de skola, heter det, åsyfta beredande
till allmän medborgerlig bildning; den
sednare eller LärdomsSkolor åter, beredandet
till den högre vettenskapsodlingen, liksom den
uteslöt allmän medborgerlig bildning. Jag viii
ej här tala om det skefva, det förderfliga i en
sådan uppdragen gränslinia mellan medborgerlig
och lärd bildning, som skall sätta dem i
opposition nied hvarandra, till ömsesidig skada,
utan här blott fästa uppmärksamheten derpå
, att då i Skolorna af förra classen, öfning
1 Svenska språkets rättskrifning (t Sect. Cap.
2 §, 1) är påbjuden ja befalld till och med
att dritvas ända till färdighet att sammansätta
afhandlingar (1 Sect. Cap. 6. §.3)» hvilket nä
-
Den 24 Februarii,
65f
s^an tyckes vara öfverflödigt i dessa egentligen
blott f ör Näringsidkare bestämda läroanstalter
, är denna öfning alldeles utesluten ifrån
de lärda Skolorna, deremot studium af modersmålet
anbefallt blott såsom ett underordnadt
bihang vid det at latinska Grammatican,
ja, bemödandet att inga i Svenska språkets
egentliga grammatik och egenheter, rent af förklaradt
ändamålslöst (Anvisn. och Råd 2). Deremot
förklaras latinska språkets studium för
hufvudlöremålet vid all Skolundervisning och
derföre påbjudes att all vid Skolor och Gymnasier
använd tal-öfning endast skall ske på
latin j derföre skola läroböckerna i vissa vettenskaper
vara på latin och derföre skall till
och med den nybörjande gossen nödsakas att
explicera Grekiska på latin, på det, att som
orden lyda, öfningen uti latinska språket icke
måtte lida. Det tyckes dock vara påtagligt,
att under det man ät' sysselsatt med studium
af Grekiska är man det för Grekiskans skull,
icke lör Latinens. Och likså påtagligt är det,
att genom denna method lärjungen icke blott
6kall hämmas i sina framsteg utan äfven förlora
ali lust till studium af grekiskan, ett språk
hvars litteratur inom sig hyser de erkändt yppersta
mönster för hög skönhet, djupsinnighet,
och tankestyrka. Och detta motverkande af
eQ närmare bekantskap med den rent frihetssinne
öfverallt uppenbarande grekiska litteraturen
torde just vara åsyhningen. Man kan lätteligen
åtminstone förledas att tro det, då man
erindrar sig, att enligt den Napoleonska SkolOrdningen
för det Franska Kejsaredöraet var
é38
Den 24 Februarii.
studium af grekiskan vid de fläste läroverken
förbudet. Deremot lades också enligt denna
Franske SkolOHningen , det unga sinnet i den
stela kalit beräknade latinska grammatikans
fjettrar, mindre dock för att förvärfva nyckeln
till bekantskap med denna litteratur, hvilken,
med undantag af de fyra stora aldrig nog
beundrade Romerska historieskrifvarne, har så
föga originel skönhet att framvisa och i den
högre scientifika facchen aldeles intet utan fast
mer för att med öfvermåttet af dessa idkeligen
sagda och omssgde phraser och locutioner,
bortnöta all sjelfständighet i tanke och
lynne. Vi hafva ju också, m;ne Herrar, inom
vårt eget land nyligen nog sett huru föga
dessa i ciceronska talesätt till och med drömmande
så kallade lärde, känt sin tid och vettenskapernas
framsteg, ja till och m. d huru
uppåt väggarne bakvändt de yttrat sig, så snart
de skulle uttrycka sig på Svenska. Med så-i
dana classiska phrasdockor äro våra dagar föga
betjente.
Deremot öppnar denna Skolordning intet
tillfälle att vid elementarläroverken inhämta
någon slags underrättelse om fäderneslandets
allmänna förfa tning och constitution, hvilken
dock redan från de spädaste åren så lätt för
den blifvande mannen kunde göras fattlig, interessant
och kär. Drt är väl sannt atti apolögistskolornas
öfversta class, påbjudes det f
att jemte fäderneslandets historia skall äfven
läras hufvudbegrtppen af fäderneslandets Statskunskap,
förmodcligen efter den anvisning sorn
Den 24 Februarii,
åtföljer Wåhlins Svenska Historia. Men äfven
föreskriften om denna jämmerligen torftiga handledning
i kännedomen af fosterbygdens statiJ
6tiska vilkor, saknas så väl för Trivialskolor
som Gymnasier, och den deraf bristande väckelse
af national-sinnet, ersättes väl icke genom
det något spectaculösa påbud, att undervisning
för skolgossarne skall meddelas i nordiska
Mythologien efter Nyerups Edda, (1 Sect.
Cap- 3. § 3). Deremot skall till och med den
till universitetet afgående gymnasisten af allmänna
historien ej känna mera än gamla tidens
historia, men af medeltidens och nyare
tidens historia blott hufvudepokerna (1 Sect.
Cap. 6 §. 4) emedan, sorn Uppfostrings-Committéens
skarpsinnighet uttryckt sig, ”berättelsen
om medeltidens villor samt sednare liders
invecklade Cabinettshistoria ej förr än vid en
till mogenhet närmare ålder kunna redigt uppfattas.
I grundlighet kan ett sådant stadgande
visserligen endast anses jemförbart med det,
att vid gymnasium skall föredragas ”ett slags
philosophia definitiva, som gifvet begrepp om
äldre och nyare tiders i philosophien brukade
terminologi, ”liksom det vore möjligt att förvärfva
redigt och klart begrepp om philosophiens
termer utan ett fullständigt studium af
vettenskapens hela djup.
Med afseende på ämnets vigt, måste jag
för fullständighetens skull utbedja mig lof att
ännu trötta Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
med några strödda anmärkningar.
Så till prof på den visa noggranhet, med hvil4
64°
Den 24 Fclruarii,
keti lärjungarnes färdigheter blifvit afmatta,
må nämnas, huru af den gosse, för hvars flyttning
till högre dass kännedom af Euclides första
bok och färdighet att öfversätta Fransysk
och Tysk prosa angifves såsom ovilkorligt,
bestämmer tillika fordran, att han derjemte
må kunna tydligt läsa skrifven handstil (i Sect.
Cap. 6 §. 2.) I afseende på disciplinen förunnas
så väl Lärare som Rector att använda antingen
lindrigare eller strängare aga, men titan
uppgift af hvari denna aga egentligen skall
bestå, ännu mindre de gradationer som tillkännagifva
hvad under benämningen lindrigare
eller strängare skall förstås. Vidare påbjudes
att otn flere skolepiltar sammanrota sig
att visa vanvördnad mot sina lärare, skola de
straffas enligt allmän lag (1 Sect. Cap. 10 §.
5.) Då naturligtvis till ett sådant brott, intet
annat lagrum än det om myteri kan vara tillämpligt,
måste man ju medgifva, att det där
stadgade straff är förträffligen användbart i afseende
på gossar af 10 a 12 års ålder. Ändligen
torde det icke böra undgå Riksens Ständers
uppmärksamhet, huru Comitéen yrkat att
en Skol-revision må nedsättas huru denna
revision må förses med en Secreterare och huru
Hans Kongl. Majt må åt honom, förmodligen
af statens medel en lön anslå (5 Sect. Cap.
2 § 7), som må med annan innehafvande lön
kunna förenas. Huruvida denna åtgärd är förenlig
med Riksens Ständers fattade beslut otn
de på stat lönade embetsmännens förminsk-,
ning
Den 24 Februarii.
641
ning, öfverlemnar jag åt någon annan att bedöma.
För att fullända taflan, utbeder jag mig
tillstånd att slutligen anföra några ord om historien
af ifrågavarande skolordnings uppkomst.
Den är utarbetad af en Comitée, tillsatt med
anledning af ett utaf CanzliRådet Silfverstolpe
ingifvit underdånigt Betänkande, om hvars
värde längesedan hela Sverige hunnit att bli
ense.
I andra länder anförtros gemenligen uppgörandet
af dylika arbeten åt ,tidens djupsinnigaste
philosopher. Jag hyser varm respect
för de skarpa tänkare, som lågt verksam hand
vid utarbetandet af denna skol ordning. Annorstädes
börjar man vanligen med att bestämma
sig ett mål ditåt man vill, ott fastställa
en princip efter hvilken man har att gå, vare
skolarcher företogo sig först att reglera skolstatens
aflöning och visade åtminstone dermed
att de icke voro svärmande idealister. Derefter
uppsattes skollagen i project och utgafs i
tryck till allmän granskning. Högvördige PrästeStåndets
Pastoral-Utskott vid sista Riksdag
togfden också till skärskådande, jag vet ej,
om på Utskottets anmärkningar mycket afseende
gjordes. Vid slutliga redactionen, på de anmärkningar,
hvilka i allmänt tryck blifvit an«
förda, fann Comitéen deremot för godt att göra
föga afseende; så skrefs förordningen ut såsom
färdig, förelädes regeringen till sanction
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. 41
Den 84 Februarii.
och påböds tiil allmänt antagande, förr än det
å vissa aflägsnare orter var physiskt möjligt.
År 1807 utkom också en skolordning, men
blott att antagas under vissa år på försök;
denna att antagas genast, och om lyckan så
fogar det, att räcka evinnerliga. Den förra
lagen utgafs dock under en despotisk tid, då
allmänheten icke ogeneradt fick yttra hvad
den tänkte, emedan en enda pretenderade rättigheten
att ensamt tänka för alla. Den sednare
lagen deremot har framkommit under en
tid af congtitutionsmässig frihet; då yttranderätten
är hvar medborgares, och begagnandet
af denna rätt, nationalrepresentanters skyldig-1
het. Jag uppmanar derföre Riksens Ständer,
att genom sitt O conomie- och Besvärs-Utskott
låta undersöka denna skolordning och om den
befinnes föga eller intet svarande mot sitt ändamål,
då med en underdånig petition ingå
till Konungen om en ny redaction, nemligen,
tili den Konung och den regering, som ej blott
i Riksdagsberättelsen försäkrat, att allmänna
uppfostringen är en af dess ömmaste omsorger,
utan som äfven med verksamma åtgärder
bevisat det, då den framkallat närvaran,
de skolordning. Regeringen kunde icke pröfva
ett så bsskaffrdt verk; den borde hafva
rätt att förlita sig på de män, åt hvilka verkets
utförande blifvit uppdraget. Riksens
Ständer och den upplysta allmänheten tillkommer
det att pröfva om de uppfyldt detta
höga förtroende.
Den 24 Februarii.
No 20.
Herr Tiger/köld, Cari Wickman:
Sedan de oberäkneliga fördelarne af det
så kallade Wexel - undervisnings - sättet äfven
i vårt fädernesland börja allt mer och mer inses,
torde den önskan vara billig att dessa fördelar
genom undervisnings sättet1: allmännare
och hastigare spridande måtte ännu mera utsträckas.
Dess obetydliga kostnader och isynnerhet
förmenen af ett vida större antal lärlingars
både bättre och hastigare undervisning
än som med d t hittills följda lärosättet varit
förenlig, gör det framförallt användbart i alla
så kallade sockenskolor och undervisningsanstalter
lör allmogen. Ehuru jag visserligen
känner, att genom enskika upplyste possessionaters
sammanskott en eller annan växel» undervisnings
skola på landet bildat sig; har jag
dock anledning till tvifla, att methoden vid de
redan existerande sockeoskoiorne blifvit införd,
som likväl är så väsendtligt. O saken dertill
borde förnämligast Vara saknad af de tillgångar
som fordras för localens inredning , ta*
bellers och läroböckers anskaffande Ett enskilt
sällskap af upplysningens vänner har häri hufvudstaden
bildat sig , som af egna tillskott på
det berömligaste sätt fortfar att befordra växelundervisningens
framsteg. Det är redan nu
tillräckelig ära för den enskilta patriotismen
i vårt land , att hafva ej allenast insett , men
iill en så oväntad grad förallmänligadt de tvenne
största tidehvarfvets befordringsmedel för
644
Den 24 Felruarii,
mensklighetens val, af växel - undervisningen
och sparbankarne. Nu då profvet redan är afgjordt,
då bådas fördelar redan ligga för öppen
dag , då fråga blott är att så hastigt sora möjligt
låta nationen komma i åtnjutande deraf,
då uppoffringarne lör detta ändamål öfverst!,
ga den enskilta förmågan, nu är det sorn vi böra
komma dem till hjelp. Vi kunna ej underlåta
det, ut«n att intör hela Europa blottställa
vårt anseende som upplyst nation, utan att
göra oss skyldige till den förebråelsen , att med
mindre värma omfatta föremål af allmänt välgörande
inflytande I detta afseende vågar jag
härmed föreslå, att Riksens Ständer måtte anslå
en årlig summa till ofvannämnde ändamål.
Då utgifterne ej kunna blifva betydliga, anhåller
jag att sällskapet för växel - undervis»
ningen måtte få rättighet, att efter behörigen
godkände verificationer, få sina kostnader sig
ersatta: och i annat fall att en rund summa,
hvars belopp det tillhör Riksens Ständers ädelmod
att bestämma , måtte anslås , likväl med
det uttryckliga vilkor att förnämligast användas
till väx 1 - undervisningens befrämjande på
landsbygden. Jag anhåller vördsamt att denna
min motion må de öfrige respective Stånden
communiceras och tili behörigt Utskott blifva
remitteradt.
N:o 3.
Herr Tiger/köld, Carl Wickman:
Man gör väl i att vara betänksam när
Den 24 Februarii,
345
fråga förekommer om införandet af nya inrättningar
eller förändringar af gamla, Likväl gifvas
fall, då man kan drifva denna beiänksamhet
alltför långt, ock ett dylikt inträfiär tvifvelsutan
när man dröjer att införa inrättningar ,
hvilka redan länge i andra länder af lika beskaffenhet
bevisat sin nytta och sin förträfflighet
En sådan inrättning är de i Dannemark
och vårt brödrarike Norrige införda
Förliknivgs- Domflularna. En nu mera afliden
Ledamot af detta Stånd, Häradshöfdingen Le,
jonstolpe, föreslog redan vid 1800 och iSoy
årensRiksdagar dessa välgörande anstalter. Man
har ofta hört klagas, att vi alltför lätt lyssna
till och äfven antaga nya projecter. Ett bevis
af motsatsen synes det mig vara, att ett så
afgjordt godt och nyttigt sorn detta , ännu icke,
efter 23 års betänketid, kommit i fråga
till verkställighet.
Eller skulle det tilläfventyrs vara just derföre
att den nytta är så bevist, att det ej, rom
ett aldeles oförsökt, kan blottställa fäderneslandet
för att förlora något på försöket, att
det, med ett ord, ej har egenskapen af ett
vågspel eller derföre att det blott är en til.
lämpning af en utländsk inrättning? Ehuru
vi visserligen äga en likaså arbetsam, kunnig
och vältänkande Domareclass, som något annat
land i Europa, höre vi likväl beständige
klagomål öfver lagskipningens långsamma gång.
Man har bc-vist , att olta tre hela år behöfvas
för att få ett vanligt civilt mål , endast i de
tre första instancerna afgjordt. Dä man efter
-
646
Deri 24 Fchruarii,
sinnar huru marga händelser, som på denna
tid kunna iniräfta och förändra rättsökandes
borgerliga förhållanden, ja förändra dem till
den grad , att det för deni kan blifva en lika
Btor lycka att efter det tredje året förlora en
rättegång, som att vinna den under det första,
måste man visserligen beklaga en sådan
långsamhet. Täger man vidare i betragtande,
att , i anseende till doms olarnes öfverhopade
göromål , de för mindre brott tilltalade personer
måste i väntan på laga ransakning, längre
tid än annars behöfdes hållas i häckte;
besinnar mm Statens directa förlust genom
den sålunda ökade underhållskostnaden och
dess indirecta genom arbetsföra arresterade personers
overksamhet; öfvervä^er man framför
allt d< n moraliska förlust Staten måste lida
derigenom att flere vanartige under en längre
tid lemnäs tillhopa att smitta hvarandra med
elaka böjelser och stärka hvarandra i framhärdandet
deri; eftersinnar raan dessutom, att
genom denna längre arrest , den brottslige
Vtikeligen straff,s dubbelt, en orättvisa som han
ej kan undgå at' djupt känna och sorn i samma
mohn måste för ätta honom i en fiendtlig sinnesstämning
emot staten^ besinnar man allt detta,
så mäste m n Vsra ut, n deltagande för mensklighetens
och fäderneslandets väl, Om man icke
härutinnan skulle önska en förändring.
Konungen har visserligen sökt, så långt möjligt
varit, att afhjelpa det öfverklagade onda.
Lön r och arfvoden hafva blifvit anslagne till
förstärkande af Hof - Rätternes ledamöter och
en ny inrättad i Christianstad. Men det onda
Den 24 Felruarii.
har djupare rötter. Jag vill ej beskylla nationell
för trätgirighet; men jag tror att den lägre
classen, i saknad af rigtiga begrepp om
hvad som är förnärmande, drifver hvad Holberg
kallar bonette ambition alltför långt; att en
mängd smärre sakdrifvare, bosatte öfverallt i
Provincerne och Städerne, begagna denna dess
DonRanudiska existimations - ömtålighet, för
att tillställa rättegångar och reconventions frågor,
såsom en rik källa till egen vinst. När
man ser sylönen för ett par byxor och det o6kadliga
slaget af en snöboll vara föremål för
processer och dragas genom alla instantierna
under Konungens Egen höga pröfning, så kan
man ej tvifla, att ju förhållandet måste vara
sådant. I så beskaffade omständigheter, skulle
domstolarnes förökande tjena till ingen ting.
De skulle blott mångdubbla processerna, liksom
för några år sedan de ökade lån - in rätt—
ningarne, ökade de antalet af de skuldsatte;
en förmodan som jag ej tror skall vederläggas
af den nya Hof-Rättens erfarenhet. Men om
också domstolarnas antal och personal ännu
mera ökades och lagskipningen derigenom er-.
holle en lifligare fart , hvad vöre derpå vunnit,
så länge målen i alla fall ej kunde med
samma skyndsamhet afgöras i Högsta Domstolen
eller hos Kongl. Majit? Och huru vore
detta möjligt utan en total förändring både af
dess inrättning och dess bestämmelse? Det
enda verksamma medel emot alla dessa olägenheter,
är Förliknings- Domstolar. Det skall lemna
de vanliga domstolarne tid att med skyndsamhet
afgöra de vigtigare målen, det skall
64 ä
Den >4 Februarii:
uppväcka en ädlare ärelystnad, än den att vinna
processer, nemligen den att förekomma sådana,
det skall återföra fördragsamhet och försonlighet
medborgare emellan, det skall uppmuntra
de välsinnade att genom sann medborga
lig dygd berecia sig det anseende och det inflytande,
som Freds-domare-kallet fordrar; det
skall trygga välståndet ibland den samhällsclass
, der det tryggadt, fostrar lugn och förnöjsamhet,
men skakadt, brott och förderf.
Ännu en annan fördel: man klagar öfver den
stora hårfin af civila Embetsmän, öfver vårt
myckna skrifveri Genom Förliknings - Domstolarnes
införande skulle säkert af detta skrifveri
tvåtredjedelar försvinna. Man måste gå
till roten af det onda och der angripa det om
man vill åstadkomma verkliga förbättringar.
Så länge man håller sig till ytan förblifver
massan af skrifveriet alltid densamma; man
kan blott fördela den på olika emellan de ad«
ministrativa verken-, det vill säga för den Embetsman
elier det embetsverk man indrager,
får man skapa en ny eller ett nytt i stället;
och hvad vianer nationen dervid, nästan blott
en förändring af namn. Men begynna med goda
iocal-styreiser, låt nationen sjelf deri deltaga
och man skall finna att hon, i allt hvad
som rör local-förhållanden skall styra sig sjelf,
med vida mindre bråk och skrifveri än som
nu fordras. Af förteckningen på de af domstolarna
i Norrige under loppet af år 1821
företagne mål, finner man, att af 35^594 sådana,
hafva 2 [,97g, eller mera än ^:delar blifvit
ai FörlikningsDomstolarne bilagde och af
Den 21 Februarii»
S49
de öfrige |:delarne, endast 2*56 till de vanliga
domstolarne instämde. Finmarkens arnt
eller lön företer den fällsamhet, att af 252
vid FörlikningsDomstolarne företagr.e endast 2
blifvit genom vanlig rättegång fullföljde. Af
så beskaffade politie eller ordningsmål, sorn,
kunna af FörlikningsDomstolarne behandlas,
hade i tvänne Län endast 2 och ett i ett enda
dragits under domstols handläggning. Intet
mål af dem som höra under FörlikningsDomstolarnes
Competence, lår hos vanlig domstol
göras anhängigt, för än parten genom attest
från FörlikningsDomstolen bevisar, att förlikning
varit sökt, men icke vunnits.
Detta må vara nog till bevisande af deni
na domstolens vidsträckta verksamhet och nytta.
Här är ej stället att ingå i någon utförlig
beskrifning om deras organisation i Norrige,
men denna nyttiga ledning för inrättningen
deraf på andra ställen kan ej komma att saknas,
dä så många derom underrättade personer
här finnas, så vida mitt förslag om deras
införande hos oss vinner Riksens Ständers upp;
lysta bifall.
N:o 4.
Hans Excellence,' Herr Grejve Cederström,
Rudolf;
Ifrån början af denna Riksdag, bar man
ofta hört bedröfliga rop och skuggrika teckningar
af den penningebrist; den allmänna nöd
65o
Dan 24 Februarii,
och det usla tillstånd, hvarunder Svenska
folket vid närvarande tid säges sucka.
Sällan föreslås andra botemedel till det öfverklagade
ondas afhjelpande, än minskning
uti skatter och utlagor, hela stora Flottans
och Arméens indragande till hälften eller tredjedelen
af hvad den nu är, möjligaste indragning
af alla slags utgifter, om än deras föremål
äro aldrig så nyttiga. Både i ena och
andra sfseendet klandras styrelsen, under det
man synes vilja 6R inskränka Konungamagten
i financiella och administrativa ärender, att
den ej skulle kunna uträtta något af det goda
och nyttiga.
Detta klander, som ej kan vågas emot
Konungens höga person , vändes med tämmelig
bitterhet emot Dess rådgifvare, StatsRådet,
som ganska incoostitutionelt tituleras som Ministrar.
Man låtsar ej veta huru inskränkt
StatsRådernes magt och verkningskrets är, efter
vår Regeringsform, som visligen velat förekomma
ett regerande Råd, och lemnat den
beslutande och befallande regeringsmagten åt
Konungen ensamt.
Vid allt detta, hvarken kan eller börjag
dölja mitt tänkesätt och min öfvertygelse.
Någon allmän nöd, hos den talrika arbetande
folkel assen, kan jag ej föreställa mig,
under en tid då alla födoämnen och alla öfrige
förnödenhetsvaror fallit till ett emot för-^
Den 24 Februarii,
651
ra tider lågt pris. Då ingen hungersnöd, inga
farsoter, inga utvandringar af uthungrade
hushåll, såsom vid början af i770:talet, ägt
rum; då egendomar, och det icke blott de
mindre, ifrån Adelns och Ståndspersoners händer,
mer och mer kommit uti allmogens; då
föga eller inga restantier efter hällne uppbördsstämmor,
i landsorterne blifvit anmärkte. Den
rätta nöden finnes endast hos de personer, som
förvillade till misslyckade speculationer köpt
dyra fastigheter med lånte penningar, eller
af fåfänga gjort öfverdrifna depencer, eller
haft sina enskildta affärer i oordentligt skick.
Deras talan föres icke sällan af dem, som vilja
söka märkbarhet gersom klander.
Ett värkeligt bekymmer tror jag dork äga
rum, hvilket består i penningeförlägenhet.
Denna åter, lärer vid närmare undersökning
befinnas vara en följd af de beslut Riksens
Ständer sjelfve ansett sig böra vidtaga; men
icke af regeringens åtgärder. Det prohibitiva
system, hvilket 1815 så högljudt påyrkades,
erkännes nu hafva inskränkt industrien, rörelsen
och penningecirculationen. Disconternes
hastiga indragning minskade rörelsecapitalet
och lånetillgångarne. Följderne hade säkert
blifvit ännu svårare, om man ej lemnat betydliga
bidrag till kostsamma företag, såsom
till Götha Canal, strömrensningar, väganläggningar,
fästningsbyggnad m. m. dylikt; och
om Hans Maj:t Konungen icke dels af egna
medel utdelat så betydliga summor på resor,
eamt till understöd för inrättningar af flera
6 52
Den 24 Februarii.
slag, dels genom öfningsläger och möten,
Spridt penningar i behöfvande orter; dels »nvändt
det mindre creditivet på nödvändige och
nyttige föremål Erfarenheten af det gagn dessa
omkostnader åstadkommit, bör vsra oss en
ledning vid öfverläggningen om sättet 3tt afhjelpa
den öfverklagade förlägenheten. När pen*
ningen behöfver spridas och sättas i omlopp,
sker det säkrast genom bekostnaden al allmänna
företag.
Indragningar hafva en rakt motsatt verkan.
Om än des^a kunna och böra påtinkas
i några af administrationens grenar, för att både
bespara utgifter för onödige embeten och
sätta statshjulet i kraftigare gång; så må de
icke så verkställas, att de uttorka källorna,
hvarigenom lifvet sprides i nationen. Verkliga
statsbehof saknas ej Försvarsverket fordrar
ännu mycken ansträngning. Åtskilliga af
industriens grenar behöfva hos oss uppmuntran
och understöd. Hvad som i sådane ändamål
utgifves af nationen genom Statsverket, å~
terkommer till folket sjelf, lifvar arbetsamheten
, väcker omtankan och sprider välmåga.
Denna min öfvertygelse om rätta sättet att afhjelpa
förlägenheten, anhåller jag måtte blifva
genom remiss meddelad det Utskott , som
skall sysselsätta sig med utarbetande af ståtsregleringen
och rikets financer.
Jag begagnar tillfället och min rättighet
att för nationens ombud framlägga min tanka
i ämnet, den jag äfv®n alltid följt, då jag bordt
Den 24 Februarii.
s53
inför Konungen densamma i underdånighet
yttra.
Den eller de ?om önska en förändring uti
den af dem med benämningen af Minister» utmärkta
corps, torde bii Iva betänkt på någon
fond', hvarmed afgående StatsRåd och StatsSecreterare
böra pensioneras, dä de befinna sig
ur stånd att gilla de grundsattser hvarpå besluten
byggas, och derföre anses, böra resignera
Visserligen kunde både jag och flera af
mina herrar medbiöder finnas villiga att lemna
våra platser åt de personer, som med starka
armar tro sig kunna föra det administrativa och
financiella svärd, de sjelfve hopsmidt. Vi kunna
ej sakna all förmodan att finna dessa armar
innan en ny Riksdag inträffar uttröttade och
opinionen förändrad samt behofvet af nämnde
pensionsfond derigenom satt uti en ännu kiaxare
dag.
N:0 5.
Herr Stråle, Nili Wilhelm-.
Om det är en oneklig sanning, att ett af de
hufvudsakligaste ändamål, hvarföre menniskor
lefva tillsammans i samhällen, är att trygga
hvarje enskild uti besittningen af hvad hart
lofligen innehafver, så måste det vara lika ostridigt,
att allt hvad sorn uti märkligare mån
störer äganderättens helgd icke kan någon
längre tid fortfara, utan att på samhället yttra
ett menligt inflytande. Erfarenheten bestyr
-
Den 24 Febr nar ii.
ker äfven detta och om man noga undersöker
anledningarne, hvarföre de uti vårt fädernesland
inträffade financiella oredor verkat så ofördelaktigt
på den allmänna vältrefnaden,
månne icke denna orsak sluteligen igenfinnes
deruti, att då penningens värde är vacklande
och ingen således med säkerhet kan veta hvad
han verkeligen äger; då hvar och en som på
något sätt deltager i penningerörelsen är blotta
ställd, att genom myntrepresentativernes förbättring
eller försämring se sig beröfvad en del
af sin välfångna egendom, har samhällsinrättningen
upphört att uppfylla en af sina heligaste
förbindelser och verkningarne deraf skola
alltid blifva förstörande.
Dessa sanningar äro kan hända nu mera nog
allmänt erkända för att icke tarfva en vidlyftigare
bevisning. Man behöfver endast kasta
ögat på det förhållande, som uti Sverige lång:
liga tider ägt rum, för att se huruledes allmänna
öfvertygelscn derom att myntrtpresentiverne
beständigt skulle försämras gått så
långt, att tider gifvits, då man trott sig förvärfva
genom att sätta sig i skuld, emedan
man förutsatte att lånet alltid skulle komma
att återbetalas uti ett sämre mynt än det erhållits;
men då hvarje förhål.ande, som uppnått
sin höjd, nödvändigt skall återgå i en
motsatt rigtning och en reaction uppstå, har
den skuldsatte fastighetsägaren på det känbaraste
sätt fått röna följderne af sitt misstag.
Penningeägaren åter, så snart han insåg den
fara sorn hotade honom* måste söka bevara
Den 24 Februarii.
655
sig genom penningarnes lemnande på kort tid
och taga sin ersättning uti höga räntor; men
han kunde ändå aldrig undgå att lida på myntförsämringen
eller undvika förluster, som genom
gäldenärernes obestånd nödvändigt skulle
inträffa. Näringsidkaren sorn saknade säkerhet
för alla vidsträcktare företag, speculerade
i stället på myntets fallande eller stigande,
utan att likväl deruti kunna finna
ersättning för den förlust handel och
näringar lidit. Den sanna industrien stadnade
i overksamhet. Följden blef med få undantag,
att alla hafva förlorat. Måtte man då en gång
inse, att den ena samhällsclassen icke i längden
kan vinna på den andra, utan att det mål,
till hvars uppnående vi böra använda våra
krafter är gemensamt och att alla ensidiga af*
sigter böra försvinna.
Men hvad är det då som bör göras för
att gifva ett stadgadt värde ät myntrepresentativerne
och trygga den enskildte uti besittningen
af hvad han äger? Denna fråga utgör
den vigtigaste fråga som på denna Riksdag
bör upplösas och hvarpå landets väl eller ve
så väsenteligen beror. Att en realisation eller
utväxling af silfver emot sedlar; art Bankens
sättande under sådan förvaltning, att sedlar
utan valuta icke mera kunna utgifvas, äro de
naturliga och theoriskt rätta medlen lärersvårligen
af någon kunna bestridas; men allt hvad
sorn är rätt låter icke derföre genast verkställa
sig, och man mäste noga tillse, att då man
vill utföra en plan i ofvannämnde afseende,
666
Den 24 Februarii,
samhället i det hela derpå icke mera förlorar
än vinner. Allmänna förtroendet är rubbadt
i sina grundhvalar och om äfven silfver nu
utgåfves skulle det fordras en lång tid af år
innan allmänheten upphörde att frukta, det
genom inträffande krig eller olyckor Konung
och Ständer kunna finna sig befogade, att vid
en trängande nöd använda samma bjelpemedel
sorn år 1809. Silfverutväxlingen sorn icke på
en gång återförer allmänna förtroendet, skulls
deremot i början ganska mycket medtaga Bankens
reela fond; den skulle visserligen icke
till fullo utgå förr än behofvet af penningar
verkade ett uppehåll i siifvers uttagande ; men
hälften vore kan bända redan lyftad. Derefter
uppkomme en period, då silfverinnehafvaren
vore tvehogse, huru han skulle använda
detsamma; men svårligen skulle han ännu på
lång tid förmå sig att åter inlemna detsamma
i Banken; det behöfdes då endast, att derunder
inträffade en oförutsedd olyckshändelse för
att alldeles störta Bankens credit, och hvad
vore då vunnet med realisationen? Svårligen
kan ock någon ändring i Bankens närvarande
förhållanden såsom långifvare äga rum, utan
att upprätta en ann3n nj'- creditaostallt; men
huruledes vill man begagna Creditsystemet
utan att äga credit.
Dessa omständigheter hafva, så vidt jag
för det närvarande kunnat bedöma detta ämne,
öfvertygat mig, att en utväxling af silfver
emot sedlar hvarken är nödvändig eller nyttig
eller
Dm 24 Februarii.
657
eller att vidsträcktare planer kunna verkställas*
Jag tror deremot det vara högst angeläget, att
bestämma det värde uti silfver, hvarmed
Bancosedeln framdeles kan komma att inlösas:
att vidtaga sådane anstalter, att inlösen med
silfver framdeles inom en ej mycket aflägsen
tid kan verkställas, utan att betunga Staten
med utländska lån och utan att någre för pen •
ningerörelsen inom landet menlige följder deraf
uppkomma: att stadga en lag, hvarigenom
penningeägaren försäkras, att icke nödgas, så^
som betalning emottaga en sämre valuta ärt
han till gäldenären försträckt. Kunna dessa
vilkor på ett tillfredsställande sätt uppfyllas,
vöre hufvudsakliga grunden lagd att återstäU
la det allmänna och enskddta förtroendet och
när denna tidepunkt är uppnådd, då kan man
utan fara vidtaga det slutelig» steget för att
skaffa vårt fädernesland ett fullkomligt stadgadt
myntväsende*
Var allmänna lag stadgar uti 9 Cap. 2
HandelsBalken, att det som försträckt är skall
i samma slag, jämngodt, tillfullo återgäldas.
Rättvisan häraf lärer icke sattas i fråga; men
denna lag är gjord overksam genom föreskrifter,
som förbinda fordringsägaren att såsom
god betalning emottaga Bankens sedlar efter
deras åsätta valeur, oagtadt deras verkeliga
värde är vida under det som gälde den tid
då försträckningen letnnades. Det ar denna onaturliga
anstallt att genom lag vilja tillägg»
ett pappersmynt högre värde än det verkeliBil,
till Ridd. o. Ad, Pr. 1 Band- 42
658
Den 24 Februarii,
pen äger som rubbat allmänna förtroendet,
och upphörandet af ett sådant förhållande är,
enligt min tanka, det enda medel, som kari
gifva garanti för framtida föilugter. Om ofvannämnda
iagstadgande hade erhållit den till*
ämpning att en gäldenär borde återbetala lånet
etter det värde i silfver baocosedeln ägde
då länet utgafs, sä hade, oagtadt den stora
utsläppntng af sedlar som skedde år iy
föga speculation å sedelmyntets fallande och
stigande uppkommit och landet befunnits uti
en vida lyckligare belägenhet än nu.
1 följd af de åsigter jag haft åran framlägga,
får jag föreslå:
1:0. Att Riksens Ständer vid innevarande
Riksdag bestämma det värde i silfver, hvarmed
Bancosedeln skall inlösas- Att detta värde
icke kan blifva annat än dtt som närmast
öfverensstämmer med närvarande agio och således
inskränka sig inora gränsorne af 120 å
12S skillingar för En Riksdaler i silfver, har
jag tagit för afgjordt och ansett icke tarfva
vidlyftigare utredning.
2 0. Att någon utväxling af silfver för
det närvarande icke må äga rum; utan att
Riksens Ständer vid nästa Riksdag derom närmare
vilja besluta. Härvid kunna likväl löreskriiter
meddelas, som i vissa fall berättiga
fullmägtige låta utväxling af silfver be-;
gynna.
D«n 34 Februarii,
659
3:0. Att allt der öfverskott som på Bankens
årliga inkomster uppkommer, äfvensom
hvad som inbetalas af de Bankens fordringar,
som icke äro af Discont natur, icke åter utlånas,
utan använde till uppköp af myntbara
metaller. Lika mycket sedlar förblifva då i
allmänna rörelsen sorn nu, men Bankens reela
fond ökas efter hand.
4:0. Att i öfrigt lämpelige utvägar vidtagas,
hvarigenom reelt mynt till Banken
ingår.
5:0. Att såsom en förklaring af 9 Gap.
2 § Handelsbalken till iagttagande för framtiden
må stadgas:
’’Är försträckning lemnad uti allmänt 1
Riket gångbare sedlar, lydande å Banco Spe-,
cie, bör försträckningen till hufvudstol och
ränta gäldas till det belopp uti silfver eller
deremot svarande sedlar, som sedlarne ägde
den tid lånet utgafs.”
6:0. Att om, sedan Bancosedelns värde,
på sätt ofvan är föreslaget nu blifvit bestämdt,
det skulle inträffa, att de i Riket gångbara
myntrepresentativer skulle undergå någon
försämring, det bör åligga Riksens Ständers
fullmäktige i Banken och RikscäldsContbiret
att vid hvarje års början efter föregående å~
rets medelcours på Hamburg bestämma det agio,
som är gällande emellan det Bancosedeln
nu åsatte silfvervärde och det gångbara. Har
-
6Go
Den 24 Februarii.
om göra fullmäktige underdånig anmälan hos
Kongl. Maj:t, som derom låier utlärda allmän
kungörelse.
För att förekomma det icke ögonblickliga
misstroenden genom krigsrykten och andre händelser
må förorsaka att agio blifver bestämdt
att gälla emellan sedlar och silfver, utan att
verkeligen någon rubbning i sedelmyntets värde
föregått, torde det likväl vara nödigt, att
vidtaga åtskilige försigtighetsmått och att bestämd
inslruction öfver sättet till bestämmande
af agio varder fullmägtige meddelad.
Såsom sådana Försigtighetsmått vågar jag
föreslå:
1) Att om coursen någon postdag eller
under någon kortare tidrymd finnes hafva varit
uppjagad utöfver hvad den i allmänhet varit,
sådant lämnas utan afseende och blott det
allmänna förhållandet tage6 till grund.
s~) Ait agio alltid skulle bestämmas något,
t. ex- 2 å 1 skillingar under medelcoursen,
emedan skillnaden emellan Bancosedlar
och Hamburger Binco icke alltid till hela dess
belopp utgöres af agio utan äfven till en del
af den uppgäld, som köpare af utländskt mynt
måtte betala.
3) Att fullmägtige böra infordra uppgifter
från Stockholms Auctionskammare samt
Auctionsveiken inrikets öfrige större städer,
Den 24 Februarii,
66t
öfver det pris, hvartill myntbart silfver kan
inköpas och om deraf finnes att sifver kan
köpas till ett lägre värde än med.lcoursen
utvisar, agio bör bestämmas enligt silfvervärde,
Många invändningar kunna säkerligen göras
emot dessa förlag och hufvudsakligast den,
att föga vore vunnet genom bestämmandet af
realisationsgrunden. utan att silfver utväxlades.
Jag har föreställt mig, att om kloka anstalter
vidtagas, hvarigenom Bankens reela fond ökades,
skulle förtroendet till Bankens solidité
hvarje år tilltaga och ingen anledning vara
att nedsätta myntrepresentativernes värde under
det nu gångbara. Lagen om agio skulle
äfven verka till ett stadigt myntvärde, då ingen
genom försämringen kunde vinna. Att
vidtaga en sådan anstalt utan att bestämma
realisationsgrunden skulle åter lätteligen verka
dertill, att Bancosedeln förbättrades öfver
hvad den nu är: då komrae den gäldskyldige
60m nog lidit, att ännu mera förstöras. HvadL
jag med säkerhet trott mig finna är, att om
dessa förslag voro verkställbar?, medlöide de
de stora fördelarne: att de icke rubbade de närvarande
förhållanderne. icke störda någon uti
ägandet af hvad han nu innehafver, utan tryggade
detsamma för framtiden: au de icke satte
Bankens eller d n allnänna crsditen på vidare
vågspel, utan skulle bidraga, att så fort
tiden medgifver åter lora förtroendet: att de
serskilda samhällsclasserne icke vidare skulle
strida om hvilkendera kunde viana på den
Den 24 Fehrxiarii,
andras bekostnad, utan allas inferessen förenäs
uti myntrepresentativernes upprätthållande tili
■det värde, som nu åsättes, och att, så vida icke
oförutsedda bändeUer inträffa, man föga skulle
äga att befara, det författningen om bestämmande
af agio skulle komma att användas:
att likväl denna Författning skulle utgöra
grundvalen för förtroendet enskilda emellan
och behofvet af allmänna lånebiträden således
alt mera minskas och sluteligen kunna upphöra:
och att det då ändtligen kan blifva möjeiigt
att sätta vårt myntväsende på den bestämda
fot, sorn det enligt theoretiska grunder bör äga
för att uppfylla sitt ändamål.
Detta förslag torde till Stats- och BancoUtskotten
öfverlemnas, då det sedermera i fall
grunderne deruti antagas, torde tillhöra Lagutskottet,
att utarbeta den lagförklaring som
blifvit föreslagen,
N:o 6.
Herr Toll, Flenn:
Hos HögloH. Ridderskspet och Adeln
får jag ödmjukast föreslå ett sätt sorn bidrager
till penningarnes utspridande tili Rikets
aflägsaare provincer och dessutom medför en
ovärderlig fördel för Staten: Vår Arméel hvilken
säkerligen är organiserad på en förträffelig fot,
och styrd på ett sätt att densamma är en heder
för 9in fosterjord, är likväl underkastad
flen 24 Febrmrii.
©63
en brist, som är af stor betydenhet; saknad af
rörelse. Isynnerhet den indeldte Soldaten är i
fredstider ovan vid långa marcher från sin födelseort,
och för att blifva rigfig soldat bör
han värjas att marcbera och känna de aflägsnaste
trakter af sitt Fädernesland j han blefve
vand vid andra luftstrek, vid annan föda än
den vid hvilken han är uppfödd uti sin egen
provins; hans kropp blefve både stark och vig
af rörelsen, och sinnet muntrare vid ombyten
af föremål. Det är icke nog att ensamt vara
tapper, maD bör äfven förvärfva sig eri härdad
kropp och det mäst tjeniiga sätt, att vinna
dessa egenskaper, är att genom marcher få
besöka sina längst aflägsne landsmäns hemvister.
Soldaten bör under dessa tåg icke aflönas
med proviant, utan med penningar, dem han
får lära sig använda till sin nytt3, och bör
af Länens Höfdingar för allmogen föreskrifvas
billiga taxor, hvilka genom kungörelser
skola föregå den annalkande trouppen.
På detta sätt skulle vinnas tvenne så dyrbara
ändamål, penningarries spridande till Statens
alla Provincer och Svenska Härens fullkomnande,
svarande mot Konungens och Nationens
fordringar. Derigenom alltid vand och
färdig att utan långa förberedelser uppbryta
från sitt boställe skulle hemsjukans olyckligt»
följder äfven häfvas och krigarens högsta pligt,
sin Konungs och sitt Fosterlands försvar, blif
-
6$ 4
Den 24 februarii.
va hvad det är förut, hans dyrbaraste, men
då äfven hans angenämaste föremål.
Jag får derföre anhålla om remiss af detfa
memorial och att penningar måtte anslås
till projectets införande
N:o
7.
Friherre JVrangel, Henning:
Att beskatta jord enligt allmänna öfverallt
användbara grunder, är en fråga, som ofta
blifvit framställd, men, mig vetterligen ännu
aldrig nöjaktigt besvarad. Önskeligt vore att
eli hvar, sorn äger insigt i detta vigtiga ämne
ville deröfver afgifva sitt projeet till Riksens
Ständer, och att personer som äga kunskaper
i hvad som rörer Bruksrörelse, handel, manufacturer
och andra näringar, ville uppgifva de
principer, hvilka enligt deras tanka äro användbara
och passande för beskattningen af
hvarje serskilt slags iudustrie. Jag skall försöka
att genom närvarande anförande meddela
i törstnämnde ämne hvad jag af min enskilta
erfatenhet kunnat inhämta.
Oir. de skattdragande inom ett samhälle
ägde våra förstiödda föräldrars redlighet, skulle
inga svårigheter möta folkets beskattningar,
emedan hvar och ee då skulle uppgifva, utan
svek, allt hvad han ägde. I sådant fall gåfves
visserligen ingen beqvämligare och bättra
Den 24 Febrn ar ii,
6S5
/ beskattningsmethod, än den efter behållen in•
kom/l-, men der egennytta, högmod, girighet
och afund oupphörligt söka medel, att lagarne
till trotts göra sina anspråk gällande, der
duger ej att påräkna förtroendet såsom hufvudgrund
för Statsinkomster, der blifver det
snarare nödvändigt att taga till beskattnings»
grund den synliga förmögenheten, hvilken Regeringen
i allt fall borde känna, emedan den vid
eå många tillfällen (t. ex. då man mot inteckning
vill belåna sin förmögenhet o s. v) borde
tjena till basis
Sedan
Staten genom sin industrie hunnit
till den grad af välmåga, att blott den indi—
recte skatten, såsom Tullafgift, Accis och
Charta Sigillata, med ett ord, consumtionsafgiften
betäcker hela Statsbidraget behöfde landets
bördor ej mera beräknas, efter den synliga
förmögenheten. En Ration, sorn upphunnit
denna höjd af välstånd, den högsta, som för
menniskoförmågan är möjlig, skulle med allt
skäl kunna skatta sig lycklig.
Hvar och en inbillar sig, att vara skattfri,
så länge han endast genom den indirecta
beskattningen, för sin consumiion och sin beqvämlighet
utgifver hvad som fordras till hans
och Statens sjtdfständighet och skydd.
på
visst sätt är han det äfven, emedan han blott
betalar en njutning som gör samhällslifvet angenämt.
Att sträfva till detta mål af endast indi-:
Den 24 Februarii.
rect beskattning, är derföre högst magfpåliggande,
och att lägga hinder i vägen för dess
upphinnande än högst ansvarsfullt, emedan det
är att motverka samhällets trefnad och förkofran,
men då vi äro långt afiägsnade från detta
mål, då vårt fäderneslands närvarande belägenhet
är långt ifrån att dertill närma oss,
så blifver den stora frågan : Huru bör en rättvis,
en allmänt användbar direct beskattning
vara beskaffad? Hvilka äro dess grunder, dess
vilkor, dess föremål och omväxlande modificationer
? Det säger sig sjelf, att utom en rättvis
fördelning af skatterna , iagttagandp af tiden
och det minst vexatoriska sätt för deras
uppbärande, äfvensom naturen af upphör*
den i penningar eller effecter bör komma i betragtande.
Hvad uppbördens natur angår, gäller
sorn allmän regel, att dess utgående i penningar,
är det minst kostsamma och med fördel
kan användas i rika länder , men att dess
utgående i elfecter likväl alltid bör stå öppet,
för oförutsedda händelser.
Då dessa frågor ej egenteligen röra mitt
ämne, lemnar jag dem här att af andra närmare
utvecklas.
Det egenteliga föremålet för detta anförande
vore deremot attj gifva en ledning för den
directa beskattningsgrunden i fråga om : Hvad
som bör beskattas? och: hvilka åtgärder som
böra vidtagas , för att i sådant afseende åstadkomma
en rättvis jemkning mellan ting af oli
-
Den 24 ■Februarii,
ka natur, medelst en säker måttstock för deras
bedömmande.
Vid värderingen af förmögenhet, j fråga)
om beskattning, måste naturligtvis de minst
föränderliga ting väljas såsom grund derföre,
t. ex- hos Köpmannen, skeppens lästetal, tnagazinsbyggnader
m tu. — Hos Fabrikanten-, dess
machinerier, dess nödiga byggnader m. m. Hos
Borgaren: dess boningshus etc. etc. Hos Capitaliflen:
dess Capital - fordringar enligt reverser,
som endast böra anses lagligt gällande , då de
äro lagfarne: Hos Jordbrukaren: jorden och de
dertill hörande härligheter, enligt viss princip
förvandlade till uppskattade tunneland jord,
till vinnande af enhet i systemet.
Innan jag företager utvecklingen af de särskilta
omständigheter, som dessa frågor innefatta,
blifver det nödigt, att uppställa vissa
allmänna principer till ledning för det hela.
§. 1;
Den måttstock eller värde - mätare \ hvilken
genom sin egenskap, att 6å litet, 6om
möjligt, vara underkastad förändringar och
hvilken enligt min tanka med mästa fördel
kunde öfver hela riket begagnas som beskattnings
- enhet vöre: Ett lod lö-lödigt Silfver.
§. a.
Till besående af ett geometriskt tunneland
6S8
Den 24 Februarii.
fordras § tunna råg, en tuuna korn, eller
tunna bafra. Denna beräkning skulle kunna
blifva en hjelp vid bedömmandet af ouppmätt
åkerjord.
§ 3-
Hvart och ett af de i föregående § nämnde
sädesmått anses i värde lika med 4 lod
silfver.
§ 4*
Man kunde visserligen beskatta äng och
bete efter tunnan korn, men det synes mig
naturligare att sådant sker i smör. Enhet vin.
nes tillräckeligt dd lod silfver utgör den egentliga
måttstocken, arne lisspund smör torde i
Värde kunna anses lika med 4 lod silfver eller
en tunna koin.
§• 5-
Graderingen sorn här tages till grund och
hvarefter arrendet blifver bestämdt, förutsätter,
att lägenheten är belägen sex dagsresor eller
derutöfver från afsätrningsorten, då hvarje
dagsresa till bestämd ort anses innehålla 2:ne
mils längd, denna ort må vara i stad, bruk,
hamn eller andra ställen. Den producent som
har sex dagsresor att göra, eller derutöfver,
kan anses icke äga någon fördelagtig afsättning,
hvarföre han uti förmögenhet upptages
blott efter jordens beskaffenhet, således för
hvarje dagsresa en egendom är närmare belägen,
än att 6ex d^gar fordras till rasan för att
Den 24 Februarii.
669
försälja vahran, bör hela egendomens sammanslagna
värde höjas för hvarje dagsresa med
t. ex. 5'ötdel.
Nu komma jordens egenskaper i betragtande;
jordens beskaffenhet tages till grund,
utan modificaiion:
1:0 När dess lage är flackt, utan synnerlig
slutning åt någon af väderstrecken mer*
än som till vattnets afledning fordras.
2:0 Då jordens läge , utan att denna är
af Vattenflod besvärad, ej befinnes alhförmycket
uppliöjdt öfver hafvets yta, hvilken höjd,
som jag tror tillräckligen noggrant kan sökas
med de Barometrar, rom gagnas till denna slags
höjdmätning. Då detta instrument icke gifver
tillkänna någon förändring, synes mig jordens
högre eller lägre läge icke böra komma i betragtande.
3:0 Då jordens yta ända till 10 tums djup
på ler eller hård alf-mylla består utaf simm»
hufvudbeståndsdelar, nemligen af mylla, lera
eller sand till siörre djup verkar ej aljlringshraften
på växternas rotter, äfvensom alfvens
fasthet bibehälhr så väl musten af den använda
spillningen som ett nyttigt sommar-rägns
läskande kraft åt plantorna, vida bättre, än
då alfven är lös, såsom sand, mojord; således
vid följande förändringar bör för hvarje jo'dsorts
gradering och sp-cificerine: TVd?l af dess
godhet minskat särskildt för hvarje händelse,
87 o
Den 24 Februarii.
nemligen för hvarje tum mindre än 10 turn till
alfven (t. ex. 9 tum o. s. v. 10 graders jord
blifva 9-/0 grad.)
4.0 Läge från Soåen i Norr eller öfter,
5:0 Då alfven är lös.
6 0 Höjden öfver hafvet, hvilken, som ofvan
är sagt sökes, emedan lika jordmohn med
ökad höjd öfver hafsytan lemnar mindre afkastning
och tror jag bästa proportionen finnes,
när inom den kända latituden sökes höj*
den, som är nödig, för att behålla den eviga
snön, eller utgöra så kallade snöväggen, hviU
ken fördelas i så många grader som man känner
förändiingar i växtriket, i mohn af närmandet
till snöväggen och till utrönandet häraf,
kan Hagelstams statistiska Charta vara synnerligen
användbar.
För hvarje grad i latitude utöfver Falsterbo,
som är sydligaste delen af Sverige, bör
hela egendomens värde minskas med 5%:'del.
Att mathematiskt bevisa det denna proportion
är dea rätta åtager jag mig ej, men att jag
med framgång och få misstag öfvat detta sätt
för att finnai jemförelse måttstockep emellan
hemman sins emellan i Halland och Skåne,
samt mellan Skåne och Halland, det är
hvad jag kan försäkra , och att alia de misstag
jag i beskattning kunnat begå , har skett
före den tid, jag uppgjorde detta systeme, såsom
min norme att lära känna mine hemman,
Den 24 Fcbruarii,
C71
ty förut följde jag den vanliga seden att genom
frågor af utsäden , hvad kreatur som föddes
m m. komma tili mitt mål, men bedrog mig;
jag hade tillräckligt omdöme att snarka sveken ,
förtrytsamheten deröfver förmådde rnig att till
min och arrendatorns skada beskatta en lägenhet
utöfver hvad den kunde fördraga , hvilket
vid all beskattning blitver följden, när man ej
följer någorlunda rättvisa och systematiska
grunder.
På det jag icke må beskyllas att upprepa
mer, än hvad som är verkligt, har jag ej uti
mine forskningar begagnat mig af höjden öfver
hafsytan, af orsak att jag deruti icke äger
tillräcklig kännedom, men principen enligt min
öfvertygelse tyckes åtminstone vara rigtig ock
kan iörinodeligen vetenskapligen utredas.
Procenten för transportkostnaden åtager jag
mig deremot att bevisa om sådant äskås På olika
priser och olika orter har icke gjorts afseende,
dels emedan arrendesumman är tagen
ganska billigt, del6 derföre, atti de orter der
priset är högre, andra olägenheter finnas som
motsvara t. e. i Wermland gäller ofta hafren
lika med rågen uti Skåne , men huru ofta är
icke Wermlänningen utsatt för froster som förstör
hela årets gröda.
§. 6.
Som jordens beskattning kommer att blifva
så billigt upptagen som möjligt, torde man
672
Den 2\ Februarii,
icke göra afseende på jordbrukarens behof af
bränsle, sädens förmälning m. m,, hvarken i
det fallet, då en direct utgift är af nöden,
eller i det fallet, då man på dessa tillgångar
bar öfverflöd , då i sednare händelsen ej husets
behof afskrifves. Genom detta öfverseende
undvikes alltför många invecklade beräkningar.
§• 7-
Under namn af Härliget inbegripas Wattenqvarnar
och Sågar, Skog, Brändtorfs-mossar,
Tång-, Ler-, Sand- och Märgel-täckter, samt
erkända fifkrika vattendrag. Andra befintlige förmoner
öfverflyttas från jordbrukarens verkningskrets
till industriens, och böra beskattas
efter de grunder som i sådant afseende uppgöras.
Det förra är lån af naturen, man kan
icke anlägga Sågar eller qvarnar utan vattendrag;
med väder eller genom eld och luftmachine,
tillhör det genast industrien, äfvensom
Brännerier, m?d ett ord allt hvad som kao
läggas hvar som hälst, är ett industriens företag.
§■ 8.
Det arrende, som för uppskattadt tunland
kan erläggas, anses vara 4 procent af capitalvärdet
och kan vid inteckningar tjena till säker
grund.
Den 24 Februarii*
5- 9-
Ehuru nu mera hemmansnatur är föga
skiljaktig sedan så godt, som ali privilegierad
jord upphört, så bör ändock, i händelse
af ovanlig onerering genom rustning ni. m. dea
j orten allmänt kända omkostnaden dragas ifrån
arrendebeloppat, då resten utgör det verkeiiga
arrende, som kan erläggas, hvilken rust*
ning ellef grundränta anses vara räntan af 4 procent
på caphalet hvilket alehagen Irån varde*
ringen t, ex omgrundräntan är 2tunnorkorn eller
8 lod silfver, så utgör capitalet 200 lod,
Och omvärderingen uppgår till 1000 lod silfver,
så upptages rätta värdet tili 800 lod silfver.
§ 10.
Det skygd som berg och skogar låna åkerbrukaren
mot skadliga vindar, bör beräknas,
äfvensom den skada morasser och vattendrags
frostnästen kunna åstadkomma, ehuru
det synes för mig omöjligt ait fördela nämnde
förmonef eller olägenheter på jordens gradering,
ty de variera på hvart och ett ställa,
således kan man häruti ej komma längre än
hvad man af ägaren eller örtens berättelser
kan döma. Annat var förhållandet med de i
5 §. omnämnde, der, genom erfarenheten och
uppmärksamheten, målet kan vinnas.
§• ir.
Alla utgifter på folkmängd, utsäden och
Bil. till Ridd, 0. Ad. Pr. 1 Band, 43
6 74
Dea 24 Februarii.
antal kreatur som födas, tillhöra den statistiska
delen af ett lands beskrifning och böra i anseende
till dess föränderlighet ej kunna kom-i
ma i fråga vid beskattning af synlig förmögenhet.
Efter att hafva enligt mitt begrepp, gjordt
uppställningen, så kommer jag nu till andra
afdelningen eller
Graderingen: sorn består af 3:ne hufvudclassificationer
och indelas sålunda att den utgör
10 olika sorter grader. Jag har varit mohn,
att så mycket som möjligt följa Decimal-methoden
till vinnande af både mera lätthet och
säkethet vid uträkningarne
-
§. 12;
llfylla. i:sta dass, märgelblandad eller hvetejorcl.
Lermylla 10 grader 1
Svartmylla 9 d:o l|cn k ]]fin
Öapperblandad myl-! gfVerhand det
7 grader. J
§• 13.
Lera eller
kor 11 jord-.
2-. dra dass,
Sandblandad lera 6 gr.
Stark god lera 5 gr. I
Björk eller Becklera.
bländad med god
my lla .4 gr.
Björk eller Beckleran
allenalär obruk,
bar och bör då tillhöra
afskärningsjorden,
som nedanföre
är omnämt.
Den 24 Februarii.
6 75
§• 14-
Sand eller lättjord. 3:dje classen, eller råg
©eh hafrejord.
Sandblandad klapper 3 grader.
Sandmylla 2 d:o
Sandblandad momylla, sandblandad ljungmylla
eller mossjord 1 grad.
Flygsand och andra sämre jordarter äro
under all beräkning och böra höra till skogs4
planteringsodlingar, hvarföre dess rymder, såsom
afskärningsjord böra anses, intill dess skogen
hunnit mognad och då bland uppskatt^
niagsjorden kan intagas.
I ordningen efter ofvanstående grader körnä
mer productions- kraften,
§• 15*
På ett uppskattadt tunneland eller 10
grader.
Åkerjorden, sorn bör kunna lemna to
tunnor korn, gifver i arrenden tunnor korn,
då resten fullkomligen bestrider utgifterne till
utsäde, kronan, löner för arbets- och tjenstfolk,
underhåll af byggnader, då arrendatorn
ändock kan påräkna ett öfverskott till belöning
för sin möda,
Den 24 Februarii,
§. 16
Ängens prodiictionskraft per uppskattadt
tunneland, anses gifva 4 lass hö a 40 Lisp.
per lass', ett tunnland uppskattad äng afdrages
lör hvarje tredje tunnland uppskattad åker till
underhåll af folk och kreatur, som fordras till
åkerbrukets drifvande m m. och sedan förenämnde
afdrag skjedt, erläggas i arrende för
hvarje tunnland äng 10 fkålp. smör, då med
tillhjelp af halmen 4 får vinterfödas.
§ 17 •
Bete i beteshage, utmark eller skog, anses
på ett uppskattadt tunnland kunna sommarföda
1 ko, eller 2^ får, och erläggas i arrende
för hvarje 6ådant tunnland 5 skålpund smör.
Det torde icke vara ur sin ordning, att
här omnämna en jemförelse emellan de olika
sorterne hemtamda djur i afseende på deras
comsumtion, eller årliga föda, då Fåret eller
Geten, såsom minst kostsam, blitver den enhet
hvarefter alla de öfriga kunna bedömas.
Enligt min öfvertygelse, är följande proportion
den rätta, nemligen:
En häst svarar emot __ 10 Får.
Fin Stalloxe
S dito.
En DragOxe eller Tjur 7 dito.
En Ko
5 dito.
Ett Ungnöt
4 dito.
Fin år«kalf eller föl
3 dito.
Ett Får eller en Get
1 dito.
Den 24 Februarii.
Svinkreatur äro icke i någon mängd annorstädes
än vid qvarnar, brännerier m. m,
Och vid de förstnämndes beskattning, såsom
Härlighet och de sednareg beskattning, såsom
Industrie, inbegrips den fördel, som af dem
kan påräknas.
§. 18.
Qvarnarnes förvandling till uppskattadt
tunland, sker efter följande grunder; Ett par
stenar, som hafva god mäld och icke sakna
tillräckligt vatten, kunna hela året igenom i
arrende erlägga ao tunnor Korn eller i proportion
andra sorter säd; således böra de anses
lika med tio uppskattade tunland. Genom
folket i orten är icke svårt att undersöka
den tid som förspilles i anseende till saknande
af mäld eller vatten, eller också sak*
nåd af båda del arne, då uppskattningep derefter
bör jemkas, sorn t. ex qvarnar kunna ej
begagnas vid andra tillfällen än under Våroch
Höstflod; men om i anseende till dålig
sädesort de blott om hosten efter bergängen
kunna uti å eiler 60 dagar nyttjas, så
skattas paret stenar till ett uppskattadt tunland,
observeras att året räknas till o arbetsdagar.
Den qvarn som genom ägarens
kunskapsfiit Och omtänksamhet vunnit en högre
fullkomlighet än de vanliga och således
lemna vida trier i arrende, bör ej derföre ådraga
sin för Staten nyttigt ägare högre beskattning,
hälst han nog träffas genom indirecte
eller consumtionsafgiften, så vida landet
äger Industrie, och saknas den, är man till
-
678
Den 24 Februnrii,
räckligen beskattad genom bristande afsättning.
Lika litet bör afseende göras på den qvarn»
hvars dåliga sammansättning lemnar ett utslag
vida under den här antagne medelmåttan.
Enligt 7 §. tillhör det Icke min plan att
beskatta konstigt sammansatta våderqvarnar
eller eldqvarnar, eller finsigterierna * såsom
tillhörande industrien.
§. 19.
Sågar förvandlade till uppskattad! tua-*
land, behöfva samma vilkor som qvarnar,
och då med ett sågblad drifvit, genom en ordentlig
mekanik m. m kunna utan ansträngning
på året skäras 1200 tolfter bräder, så bör
detta påföljande vis blifva normén för uträkningen.
Genom trädets beskattning i skogen, kata
blott här komma i ftåga, vinsten af förädling
då man utan afseende på trädsorten, gör beräkningen
i allmänhet, emedan af dyrare och.
hårdare trädsorter dels sågas i mindre mängd*
dels utgöra de en så liten qvantitet, att deli
äcke förtjenar någon uppmärksamhet. Fuhru
och Gran är det allmännaste i skogrika trakter,
vanligen erlägges en bräda i såglön för
hvarje tolft.
Arrendatorns productions behållning för
hela året blifver således 100 tolfter, och kan
nti arrende för hvarje sågklinga» häraf f et
-
Den 24 Februarii, 679
lägges, hvilket ä 1 lod silfver eller en R:dr
Banco per tolft, svarar emot sf tunna korn
eller tunland uppskattad jord. De jämkningar
och afseenden, som förut äro gjorda
vid qvamars beskattning, kunna och
böra äfven här användas; och som alltid jämt
ziffertal bör sökas, antages hvarje sågklinga
sora går året igenom för 4 uppjkattade tunland,
§, 20.
Skogarnef beskattning hvad marken angår
på hvilken den växer, är redan gjord under
benämning af Bete. Här blifver blott fråga
om sjelfva skogsproducten såsom råämnen,
och till grundprinciper bör antagas
den årliga afkastning som kan påräknas med
skogens bestånd, då man bör förvandla alla
de träd, som kunna fällas till cubikfatnnat
ved eller stafrum 3me alnar lång, hög och
bred. Inberäknadt dagsverken till fällning
och en dagsköming per famn, bör af vedens
intrinsequa värde afdrages 1 omkostnader \
tunna korn, resten utgör den behållna vinsten.
Skogens förädling genom tilldanande af bjel—
kar, tjära, bräder, kohl m. m> bör ej komma f
någon beräkning såsom hörande’till redan gjord
beskattning på köpmannen, sorn köper bjel—
karne och tjära.
Sågen som förvandladt trädet till bräder,
kohlen som begagnas vid smidena och Bruken,
dito dito.
Den högre förädlingen genom ökade kua*
68o
Dm 2\ Februarii.
skaper tillhörindustrien; men skogarne böra fördelas
uti 3:ne bufvudkiasser, nemligen j ;o
JJogfkog eller Ek och Bok. 2:0. Snrjkog, eller
anr.an slags löfträd, samt 3.0. BarrJkog\ Min
afsigt är ingalunda att gifva en vetenskaplig
framställning af skogshandteringen, utan blott
att i korthet nämna hvad jag anser nödigt att
jagtaga som en hjelp vid beräkningen för ett
$å vigtigt ändamål, sorn uppgörandet af ett
helt lands skattläggning.
I allmänhet anses öfver hufvud årligen
kunna tältås A Cubik eller Stafrum famn HögJtog,
| famn dito Barrjhog, £ famn Sur/hog per
tunland.
De grenar och det ris , som i famn icke
konna läggas, kan anses som husbebofs brån.
sle för arrendatorn, hvilken vanligen, åtminstone
i min in ma skoglösa ort är förbuden allt
handande, ja kanske att tjvista upp m. m. Sorn
skogens växtlighet beror på jördens beskaffenhet,
dess läge för vindarne m. m. bör ett
och annat fullmoget träd på diverse ställen i
skogen afsägas, för att kunna räkna ringarne,
som upplysa om trädets ålder, och derefter
kan uträkning n ske, nemligen der som finnas
100 ringar på ett träd, hvilket är i fullmognad
bor skogen indelas i 100 lotter och
anses, att den fällning sorn af mogen skog
göres öfver hela skogens rymd, t. ex 300
Tunneland är lika med en lott eller 3 Tunnor,
som skude nuggas aldeles ut. D. nna utväg
gör jemkningen möjelig i jemförelse med
Den 24 Februarii.
den ofvannämnde högsta skogsbeskattning. \
famn högskog, som kan hämtas af ett Tunland
(sedan arbets- och transportkostnaden
med ^ Tunna korn per famn är afdragen) anses
vara värd 2 tunnor korn eller lika med
arrendet af ett uppskattadt tunland åker. f
famn Barrskog är värdt | Tunna Korn, således
2;ne Tunneland Barrskog svara emot ett
uppskattadt Tunland åker.
6 famn Surskog lemnar i arrende 8 kappar
Korn oeh fordras således 9 Tunneland
Surskog för att svara emot ett uppskattadt
Tunland åker. Den olikhet i priser som äger
rum emellan skoglösa och skogrika trakter,
kan svara emot det behof af byggnadsvirke,
som säljaren i den skoglösa trakten i alla fall
är tvungen, att dyrt nog skaffa sig. Skogens
mer eller mindre täthet, kan af ett vant öga
bedömas, samt alla im?>edimenta af berg, sjöar
odi slätter uppmärksamt afdrages. Ehuru mö*
dosamt det är så kan man tämmeligen hinna öf«
ver en skogsträcka, utan att den på charta är
uppfattad.
Hvad större lättnad är det icke då skogen
är uppmätt. Att närmare bestämma förhållandet
tror jag endast vara möjligt med
tillhjelp af en studerad Holzvorsteer.
Till vinnande af lika fulkomlighet vid
jordens beskattning, fordras äfven en Agromme
till hvars yrke det ensamt hörer, ait äga
kännedom om jordpartiklarna och hvarom län*
682
Den 24 Februarii,
gre fram skall omständligen blifva ordadé.
Skulle skogseld eller förödande tillfälligheter
inträffa, blifver sådant allmänt bekant. Jordägaren
bör då hos Landshöfdingen begära syn
derå, då värdering af skadan sker, samt afseende
göres huru länge af den nedbrända skogen,
gagn kan påräknas, efter hvilken tid den
upphör, att höra till beskattningen förr än efter
så inånga år, som den anses att kunna åter
brgagnas. Denna nedbrända skogens beskattning
skulle på ett lagligt sätt förmå till
mera skogsvårdande. än hittills skett.
%■ 2f.
Mrändtorfsmås sar, kunna fördelas uti 3:ns
sorter nemligen 1 :stajsorten, eller den mörka och
drygaste. e:dra sorten något ljusare och lättare,
3tdje sorten eller ljusaste, samt lättaste och
minst dryga. En 4-de sort kunde äfven uppräknas,
som består af fly- eller hvitmåssa.
Denna sistnämd* bör blott undersökas om den
kan dikas, då med tiden, deraf äfven kan blif •
va Brändtorf, hvars godhet kan jemföras med
sämsta sorten af de sine. Här får en afvikelse
göras hvad transporten angår, mot hvad,
sorn är yttradt uti 6 §. i anseende till torfskördernes
vansklighet och det myckna arbete
sorn dervid användes, nemligen: att då derr
ar belägen öfver en mil ifrån afsättningsstället,
är den icke värd, att anse sorn torftäekt,
och i de fall en större godsägare, genom en
mängd bönder sig deraf kan begagna, så undfås
så mycket mindre i andre ntskylder af
Den 24 Februarii,
68^
gamma landtbönder och vigar jag försäkra
det dervid ingen annan vinst är att påräkna,
än skogsbesparing, visserligen icke till egit, titan
framtida gagn.
Af prima sorten kunna 6 lass torf, hvarje
lass utgörande sex cub»kalnar svara emot en
famn Bokved eller 2:ne famnar Surskog eller
4 famnar Bariskogsved.
Af hvarje cubik famn torfmåsse blifva 6
lass torf i anseende till spelrummen emellan
torfvern3; således kan ett tunnetand med 3-‘ne
alnars djup torf gifva en skörd af 1555 las8.
För rund summa upptages likväl 1560 eller
som svarar emot 260 famnar Bokved, men som
en torfmåsse fordrar 100 ar innan den kan å
nyo begagnas, så kunna blott 150 lass om året
tagas. Enligt denna clav skulle jag föreslå,
utan att behöfva räkna på t tum det ett tunneland
bästa sorten torfmåsse afkastar för hvarje
tode tum, som utgör normen för jördens
djup till alfven enligt 6 §., 21 lass torf, och
att tillägget blott för hvarje loide tums tillökning
i djupet beräknas, men alldeles icke
15 eller 16, 25 o s v. utan då måssen är 20
turn fås 42 lass, 30 turn 63 lass o s. v. 2:dra
sorten torf svarar emot 9 lass, eller emot en
famn bokved. 3tdje sorten eller den samsta,
12 lass emot e* famn, eller 6 lass t:a-sorten
torf. I anseende till arbetsomkostnaderne, hvilka
från torfvens värde böra afdraga?;, kan egentliga
behållningen till afsalu icke anses per
Sunland kunna beräknas till högre vinst äa
684
Den 2 j Februarii.
denna jämförelse visar, nemligen: Det fordras
2:ne tunneland bästa sort, 3 dito medlersta och
4 dito sämsta sorrt torf för att gifva 2 tunnor
korn i arrende eller eqvivalera arrendet af ett
uppskattadt tunneland aker och äfven detta kan
anses för en hård beskattning.
I händelse en jordägare med stora torfmåssar
omöjligen äger kralter, att tillen mo:del
till försäljning uppskära torf, så bör äfven härpå
afseende göras och ej mer upptagas, är»
hvad som billigt kan anses vara för ägaren
möjiigt att skära och försälja. Uti åtskilige
delar af Skåne brukas att sälja tnindre stycken
af sjelfva måssen med rättighet, att under en
viss tid densamma få skära och då betala en
R.dr KiksgäldsSedlar för hvarje O famn af
2.ne alnars djup Om t. ex- en k'ok hushållare
för året blott säljer en roordel, så torde man
få se om rj utslaget bli f v er sådant, att det på
ett tunneland innehållande omkring 1560 ET
famnar, fördelt pä 100 år, utgör circa 15 R:dr
Riksgälds om året eller 2\ tunna korn. Ägde
denna måsse blott ro tums djup, så utgjorde
behållningen, eller, som det kan med skäl
benämnas, arrendet § tunna per tunland, eller
öfverhufvud 4 tunneland till ett uppskattadt
tunneland.
Det beror på Utskottet att bedöma hvilken
norme företrädesvis bör antagas. Demas
ssr som enligt förut i denna §. omnämnde orsaker
, i anseende till afståndet elier olörmögenheten
att till större delen ej kunna begag
-
Den 24 Fehruarii.
685
nas, böra undersökas för att erfara om de an.
tingen till odling, äng eller bete äro användbara,
ty i annat fall böra de såsom afskäringsjord
betragtas.
§• 22.
Tångtägt anses kunna nyttjas, då man från
stranden icke är belägen öfver t mil, samt äger
rättighet, att sig af tången begagna. Denna
förmon bör visserligen komma i beräkning då
de hemman, hvilka äro nära stranden, der detta
gödningsämne finnes, äro till förmögenhet
och godhet vida bättre, än hemman inuti landet
med samma jordmon, dock lik vist böra de
strandheinman härifrån undantagas, som af flygsand
äro besvärade. Tångtägtens mängd beror
mycket på vinden m. m. men man kan
åtminstone antaga, att de årligen kunna gödsla
dubbelt så mycket som med deras vanliga spillfin?-
JaS skulle således tro och det icke utan
grund, att det arrendebelopp, som för ängen
blifvit bestämdt, botde dubbleras, så att
t. ex. då ängen har ansetts böra gifva 1 Lisp.
smör i arrende, så borde i och för tängeägten
erläggas 1 Lisp. eller tillsammans 2 Lisp., sorn
svarar emot 4 tunneland uppskattad äng, eller
en tunna korn. 5 LTppskattade tunneland äng
kunna gödsla omkring ett uppskattadt tunneland
åker och vanligen hafva de icke mera åker
i bruk, än att £:del af all åker om året
kan gödslas.
Ä86
Den Februarii,
§• 33-
Ler- Sand- och Märgeltcigfer kallas såda^
na hålor eller lager, hvilka icke utsträcka sig
i stora rymder, utan anses såsom en härlighet,
att begagna till väglagnings- och gödningsämne
} samt Fabrikater, såsom för Tegelbruk
och Pottmakare SCc. och böra blott i de aine
sednare fallen såsom beskattade komma i fråga,
på följande sätt ;
Enligt 12 §. tillhör Märgeltcigtcn egenteligen
loide graden och 13 §. Leran 6:te graden
samt 14 §. Sanden 2:dra graden, och varierade
emellan graderne i mohn efter som der är till.
satts af andra jordpartiklar till bättre eller,
sämre grad jord. Sedan sålunda graden är
funnen, sökes dess geometriska innehåll för
hvarje loide tums djup fördubblas och trippleras
å uppskattade rymden. Stöter sista schakten
eller varfvet på lös botten minskas denna
sista del med idel på gradens godhet enligt
10 §. t. ex. en rrärgeltägts grad på r tunnelands
rymd 30 tums djup utgör o:ne uppskattade
tunneland; men skulle det sista 10 tumshvarfvet
ligga på lös grund beräknas alltsammans
till 2 tunneland 2qs kappeland o. s. v.
Skulle ler- eller märgeltägten vara betäckt
af annan dålig jord, så förvandlas den
till sitt gradtal på samma sätt uträknadt, hvilket
dr3ges ifrån sjelfva ler- eller märgeltägtens
fordna gradering såsom ersättning för det mera
arbete man har för att komma åt leran el
-
Den 24 Februarii,
63?
ler märgeln. Då på detta sätt denna förmån
ordentligen graderad, är skattlagd, så bör dess
fördelar icke vidare komma i någon beräkning
genom lerans eller märgelns beblandning med
lätt åkerjord och sandens nyttjande för att lätta
den styfva leran j äfvensom alla dessa jordsorters
begagnande vid Tegelbruk och kanske
andra Fabrikater &c. &c. ej kunna beskattas
förr än verken äro anlagda, då de ingå i taxering,
som industri tillhörigheter. Såsom gödningsämne
är den en gång skattad och kan
alltså icke på åkerjorden för andra gången ber
skattas.
§• 24.
Fiikerier äro omöjliga, att kunna efter an„
nät bedömmande, än ortens sagen beskattas,
ty ifrån det ena året till det andra kunna de
vara underkastade märkliga förändringar, man
får således undersöka: antalet af fiskare och
tiden, som de i allmänhet använda till fiskande,
mängd och nötning af fiskeri-redskap; huru
mycket och hvad slags fisk som fås; och
derefter uppgöra arrendets belopp och möjlighet,
då t, ex. ett fiske kan gifva i arrende 120
R:dr Riksgälds-Sedlar eller 20 tunnor korn,
utgör det 10 uppskattade tunneland ö. s. v.
§. 25.
Tegelbruk, Kalkbruk, Stenbrott &c., äro förmoner
hvilka på en hvar beror att begagna.
Beståndsdelarne, som till dylikt användas äro
688
Den S4 Februarii,
redan linder behörige jordmoner graderade.
Att i jemförelse med uppskattadt tunneland
värdera dessa Fabriker, är ganska lätt och bör
ske; men såsom hörande til! de industrieuga
företagen. Skulle Utskottet anse dun, som egendomshärlighefer,
torde derpå afseende göras
enligt samina principer, som af mig här
hela tiden blifvit nyttjade. Här synes stället
vara, att äfven nämna något om de värderingsmethoder,
som vid andra näringar borde iagttagas,
nemi. värderingen borde ske på de minst
föränderliga ting uti lod silfver och hvilka ovedersägeligen
tjena till handelns eller näringarnas
bestånd. Det vore önskelig!, att hvat
och en som i dessa saker äger kunskaper och
erfarenhet, ville inkomma med de förslag till
värderingsgrunder, som bäst passa. Härvid
bör, enligt min tanka, icke afseende göras på
det pragtfulla, hvilket genom räntan på de
nedlagde penningarna är känbart. För Öfrigt
har Handtverkaren m. m. derföre uppburit sin
förtjenst och Näringsidkaren bidragit till flere
medborgares utkomst och således Statens nytta,
utan hela värderingen bör gå ut på det nyttiga,
som kan produceras.
§• 26.
Hvad jordbruket angår, bör vid egendomens
graderande och skattläggning sådan den
för det närvarande är, undersökas hvad förbättringar
som årligen kunna ske, då för hvarje
io;de år, den då belöpande förbättring och
som
Den 24 Fel/ruarii,
sorn i beskrifningen upptages, skall gå i beräkning
vid skatternas utgörande till Staten
enligt 27 $.
Öfrige näringars minskning och ökande
beror på industriens framgång och controlleras
derigenom, att alla sådana inrättningars
nedläggande eller nyas anläggning, på vederbörlig
ort anmäles, hvarförutan i sednare fallet
stor plikt eller ansvar bör följa.
$• 2 7.
Sedan all synlig egendom efter sålunda
uppgjorde grunder blifvit värderad, till ex.
till 600 millioner lod silfver och den i riket
befintliga minsta ägodel utgör i 00 Jod, så upp«
kommer ju 600,000 delar eller lotter hvarå
fördelas den fyllnad i bevillningen som finnes
nödig, sedan föregående års skyddsafgift, Tullinkomster,
Chartse Sigillatoe och Bränneriafgift
m. m. blifvit afdragne, och om denna fy 11—
nads bevillning stiger till 2,400,000 R:dr B:o,
så kommer hvarje lott att betala 4 R:dr B:o.
Då så väl skydds- som andra afgifter jemte
lotternes antal årligen Socken- Härads- eller
Länsvis allmänt kungöras, så beror det på
hvar och en, att medelst dessa uppgifters sam.
lande kunna controllera den summariska uppgift
på alla Länen, hvilken bör emanera från
regeringen.
Bil. till Ridd, o. Ad, Pr- I Band. 44
Den >24. Februarii,
På samma sätt bör äfven uppgifvas den.
tillökning eller minskning i lotter, som enligt
26 uppkommer, och hvilka lindra elier öka
skatterne iör året, t ex. olver hela riket
genom nya odlingars fullkomnande.
Om vid industrieusa företag Capitalväidet
höjdts med 1 oa,000 lod silfver eller 10,000
lotter, så skall den gällande bevillningen från
Riksdag till Riksdag fördelas det året på 6 10,000
lotter i stället för 600,000 lotter. Denna method
har den fördelen, att man någorlunda kan
beräkna sitt bidrag till staten, och hvad som
är ännu bättre, vara i ständ att bedöma till
hvad grad landets välmåga är i tilltagande eller
aftagande. Någon fullkomlighet är icke
att begära; men åtminstone tror jag denna
method vara vida tillförlitligare än Tull specialierne
på export och import.
§ 28.
För att rigtigt gå i grund med saken ,
böra mått och steg vidtagas till uppmätandet
af de i riket befintlige ännu ouppmätta landsträckor
och tror jag ett påskyndande sätt vore
om det blefve en lag, att ingen finge del
uti en Hypothek-bank ifall den inrättades,
60m icke kunde uppvisa säkra och lagfarne
chartor, uppskattade enligt den method, som
af Riksens Ständer enligt detta project blifvit
uppgjorde och stadgade. I början, innan mätuingen
hunnit gå i fullbordan, kunde Taxe*
Den 24 Februarii.
ringsComitéernas tagas till grund vid belåningar,
men blott till hälften mot det, som finge
lånas om egendomen vore uppmätt och skattlagd.
Denna åtgärd torde lemna föga eller ingen
jord ouppmätt, och tyckes mig, att staten
borde gå i iörskott för hvad sorn ännu återstår
att mäta, nemligen på sådant sätt, att
till det belopp enligt läkning dessa mätningar
och skattläggningar kunna uppgå, äger regeringen
o statens vägnar til! jordägaren utställa
statsobligationer mot antagen ränta och erläggandet
af del årligen utaf primitiva lånet,
tå att genom denna amortisscment försvinner
denria skuld under loppet af to år. Denna
lagliga fordran kan ej i högre grad anses tor
ett. tvång än nödvändigheten alt skatta till
Staten och utgör en del af det vilkor som ästundas,
nemligen jämn fördelning af skatternSr
§.
29.
Inom hvarje Socken bör en Comité formeras,
som besigtigar och bestämmer beskattningen
tinder ledningen af en underbygd agronome,
samt en annan i skogshushållningen
både theoretice och practice undervist person.
Dessa edsvurna embetsmän äga intet afgörande
votum, men äro skyldige att stå på staten#
rätt, utan att förnärma den skattskyldige, och
intages deras anförande i protocollet. Agronomien,
eller läran om jordens beståndsdelar
Den 24 Februarii.
är en vettenskap af vigt då det ofta händer;
att de klokaste landtman ehuru i stånd att bedöma
en jords mer eller mindre godhet, kun2
na misstaga sig i öfvergången från en5 bättre
till en sämre jordart, eller tvärtom; men denna
gräns kan af en skicklig agronome finnas,
i synnerhet om det är möjligt, att genom en
enkel Chymisk analyse kunna jämka uppkomne
stridigheter medelst slamning &c., ty de
mera konstige och vidlyftige chemiska proces.;
seme kunna ej hit appliceras, utan tillhöra eni
dast vettenskapen, hvars mål är, att så långt,
som möjligt utforska ännu dolda hemligheter.
Comitéen bör sammansättas, ena hälften
af socknen sjelf och andra hälften af den,
hvars interesse det gäller, som t. ex. vid inteckningar:
af långifvaren, vid bidrag till Staten:
af provincens högsta authoritet, men den
värdering, som för enderas räkning blifvit
gjord, gäller för båda och vid alla tillfällen
då ingen klagan skedt inom | år. Comitéen
bör bestå af 12 ledamöter, af hvilka den ena
utlottas till undvikande af paria vota.
§• 3°.
Recapitulatiou'"å( föregående, för att i sammandrag
se proportionen emellan de omväxlande
lägenheterne vid en jordegendom då nedanstående
förteckning sker efter storleken af
graderingen.
Den 24 Februariii
693
C
>
>
O
^5 2
cr lo ^
*3
*■<
0
A
3
•1
C
Ct
" 3 S
p *-
CL 09
030 £
3
Q-
«
O
O-
f»
3
C/3 CL
d* <
*-n 03:
< «
*“ S-I
■a»"
n 2-
n . a
G
rt> CL
G r_ 3
* ajo C*
3
2?
r1 «
O CT.
H
c
3
3
O
5?
0*
•S “;,E
=••3 n
1
0
-I
CU
» DJ CO
r- 3 •
Ett Tuni. Surskog
X
9
2
9
g
9
2 2 |
Ett dito Bete 17 §.
X
8
i
4
I
25
Ett dito Brändtorf
X
4
1
2
<■»
5°
Ett dito Äng 16 §.
X
' 4
1
2
2
50
Ett dito Sandtägt
9
3 2
9_
X 6
1 ^
1 4
561
Ett dito Tångtägt
22 §. _
X
3
2
3
2 —
^ 3
66|
Ett dito Lertägt
X
2
1
4
100
Ett dito Barrskog
21 §. __
1
2
1
4
100
Ett dito Märgel-
tägt 23 §.
1
2
S
200
Ett dito Högskog
2° §. _
i
22
8
200
Ett dito Åker bästa
sort enligt 15 §.
I
2
8
200
En Sågklinga ?'drit-
ven med vatten,
utgör enligt 1 y §.
4
8
32
800
Ett pär1 qvarnstenar
dito dito enl. 18
10
20
80
2 DOO
Således kan"'man anse proportionerne sins
emellan vara på lika stor rymd Surskog. Bute.
Äng och BrundierSandtägt, Tängtögt, Lirtägt
Den 24 Februarii.
Och Barrskog;, Marg elt ägt, Högskog och Åkerjord i
Sågqvarn samt Mjölqvarn, * f, f> i> b
4 och 10 tunnland uppskattad åker.
Hvarigenom en enhet i jemlörelsen vinnes.
Såsom en slutföljd af det föregående sy*
nes det ej vara utan sin nytta, att föreslå ett
mera vigt och systematiskt sätt, att göra chartcc-beskrifningar
, som i förening med ett skattläggningsinstrument
kunna upplysa uti tabellarisk
form, så väl contro'1 öfver förrättningens
gång, som närvarande och framtida progressiva
förhållandet af en landtegendom.
Bland Landttnäterie Contoirets insbuctioner
befinner sig en sednare, som ålägger det ifrån
norr till söder skall ziffror &c., vid enChartasbeskrifning
vara den ordning som bör följasJ
men det oigtagt, huru svårt är det icke, på
en större Chartte, att med en hastig bi ck uppsöka
hvad man vill; också redan för några år
sedan foll det mig på en gång i ögonen att
longituds och latituds-methoden vid Chartor,
äfvenså väl som vid geograpbier kunde användas
och om landtmätaren härigenom får
ett ökadt besvär, bör icke en mera fullkomlig
method kunna undandragas, i synnerhet, som
landtmätarnes arfvoden med ett enda penndrag
för vighetens skull blifvit fördubblade- Bibehållandes
de gamla landtmäteri-taxornes otigtiga
principer.
Deri 24 Fchrunrii.
Den dragna list eller ram rom man med
dubbla linier vanligen gör ikring cbartän, bör
indelas uti grader, hvardera al 25 alnar efter
chartans stala, nemligen på den perpend:culaira
linien, sorn är ena sidan af eU kappeland, samt
på den paralella linien hvardera grad af
alnar, och då dessa korsea sig vid utdragning
med blyerts, formeras kappeland. Hvarje 4tde
grad på den perpendiculaira linien och hvarje
<S:de grad på den paralella linien, skall medelst
gröfre streck eller annan färg utmärka*
och då dessa utdragas och forssa hvarandra
på samma sätt sorn ofvan, gifver funnelandet
sig tillkänna , hvarigenom jag kan till huru li.
ten eller stor del som åsmndas, finna rymnden
på chartan i tunnland och kappland, men detta
utgör icke enda afsigten med denna gradering
, den skall «nligt min plan äfven vara
ledningen till hela Chartacbeskrifningen, hvarföre
hela perprndiculaira kappelands graderingen
betecknas med «. 1., a. 2. o. s. v., samt
tunnlands graden med stor bokstaf och Romersk
ziffra såsom B I, B II, B IIF, B IV o.
6. v. Den paralella linien utan bokstäfver,
numereras på samma sätt med 1. 2. 3. 4 o. s.
v. för kappelanden, samt I, II, III, IV, o s.
v. för tunnlanden. Vid Chartaebeskrifningens
genomläsande, sammanbinder man blott motsvarande
der åberopade numror, hvilka genom
korssningen, utan vidare sökande gifver tillkänna
både stället på chartan och rymden, t.
ex. 1 a 6 utgör ett kappland och visar t. ex.
pä bokstafven B. o s, v. Tillämpningen synes
bättre på andra sidan. Den progressiva
695
Den 24 Febr ilar ii,
beskattningen , som synes mig på samma gång
böra verkställas, kan på följande sätt tillvägabringas,
då comitéen anser att förbättring
kan göras. Till ett belopp at /ödel utaf ail
den uppskattade åkerjorden bör nyodlas om
året, och efter to frihetsår förfalla till skattläggning,
då äfven så mycken äng i proportion
aftages i och för underhållet af kreatur m.
mö 6om enligt 15 §. är stadgadt. Vid ängs
odling bör sådant äfven ske a Tr5del per uppskattadt
tunnland med afräkning för den del
af bete eller utmark som blifvit tagen till än
gens odling till exempel skattläggningen afen
egendom sker 1830, så kommer första /ödelen
af den nya odlingen att gå i beskattning
år 184°) /adelar i84i, x/delar 1842 o. s.
v. intill dess alla dessa öldelar utgöra enligt
sin förbättring skatt till staten 1850 elier 20
år sednare, än jordens refning och skattlägga
ning ägt rum. Härigenom uppkommer flera
skattlotter, hvarå bevillningen än ytterligare
enligt 27 §. kan fördelas och således i proportion
minskar hvarje lotts börda.
N:o g.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindric;
Landets ställning är i högsta måtto bekymmersam;
men det är hvarken förlägenheten
eller nöden, som är det mäst oroande föremålet
för representantens billiga bekymmer.
Bet enskUta lifvets erfarenhet visar, huru plan
-
Den 24 Fehruarii.
697
löshet i hushållets styrelse bereder och verkar
dess undergång ; och verkningarne blifva
för hela samhället de samme utaf enahanda
orsaker. Jag har förgäfves ifrån detta rum
vid flere tillfällen uppmanat styrelsens organer
till uppmärksamhet å folket fordringar, behof
och tänkesätt, man har hitintills lyckats att
någon gång vid sådant tillfälle, mota mängdens
forskningar igenom de ljudande utropen,
lefva fri eller dö, och man har varit lycklig
nog, att ännu icke härvid mötas af det inkast;
huru lefva under dåligt tak, med gamla slitna
kläder, uselt husgeråd, dålig föda, utan förmåga
att vinna en tidehvarfvet tillhörig bildning;
utan njutningar, utan hopp om ett förbättradt
tillstånd, hvarken för det närvarande eller för
det växande slägtet, under ett oupphörligt trälande
för Statsbehofvens fyllande, är långt ifrån
icke att lefva fri; och nära nog detsamma
som att icke lefva: Och sådan är likväl
ofta nog den Svenska skattebönders belägenhet
till hvsrs klagan man hitintills så litet
lyssnat, att blotta framställningen derom ännu
fått tydningen af brott, Man torde ej u«
tan orsak härvid kunna göra den anmärkning,
att Riksens Ständer vid alla tillfällen varit mera
omtänksamme att jämna lidandet, att betunga
der, som ej ännu var öfverlastadt än att
minska några bördor. — Vi hafva uti den så
högst märkvärdiga Skånska och Extra RoteringeD
samt uti våra ständigt ökade' bevillningar
talande bevis derå ; men den tidpunct torde
vara inne, då den bättre lottade med ifver
måste använda alla krafter för att åt gine min:
698
Den 24 Februarii.
dre gynnade likar bereda ett bättre öde än de
hatt. Den oupplysta, hvilken ifrån Sekler lidit
är att ursägta, om han förr ej kunnat lyfta
känslan öfver den svaga till tillfredsställelsen
af ett blott järnnadt lidande; och denna känsla
är ty värr den, som likväl så länge bibehållit
den Svenska skattebonden vid sitt betryck 9
dess okunnighet har snart sagt gjort lidandet
till trosartikel, och oförmögen att för sig påstå
bättre rättigheter, bär han icke ägt någon
annan tröst, än utsträckningen af sitt lidande
till ett allmänt. Månne någon ganningsälskande
tänkare gifves, som ej till den lätthet, hvar*
roed 1809 års Statsförändring utfördes, nödgas
finna orsakerne vida aflägsnare än uti den
iörevarande olycksvirfveln Svenska Folket äc
sedan urminnes tider tryckt af tunga bördor,
fattigdomen är trög och likgiltig, och motser
just derföre med ett passift begär all förändring,
såsom en ljusnad på sin horizont, och man
mävte nied billighet i detta tillstånd finna ursprung
till den revolution hvartill 1809 års
politiska olycksställning blef medel, mera än
den var ensamt orsak. Hvad är den natinnalsnda
man så högt beräknar, och för hvars utbildande
man så litet arbetar, om den vid mot»
gångens timma för styrelsen har skäl att vara
kall. Månne det icke nu skulle vara en feg,
en brottslig uragtlåtenhet, att fördölja huru
Svenska Folket på långt när icke, genom sista
förändringen uti d?ss samhällsskick, vunnit den
minsta lättnad eller förbättring i sin ställning,
månne msn som representant uppfyllt sin pligt;
innan man framfört denna vigtiga sanning9
Den 24 Februari t.
och månne man inför samtid och efterverld
kan ansvara för de följder , sorn kunna beredas
genom en längre tystnad härutinnan Det
är ganska vådeligt tor friheten att låta den
bibehålla allt för mycken likhet med enväldet,
och synes vara tid att fästa uppmärksamheten
härå, och det synes vara billigt om Svenska
Folkets representanter, en gång med alfvare
börja höja sin röst, för att för samhället fordra
åtnjutandet af ett lyckligare tillstånd, långt
för detta, genom ett beundransvärdt tålamod
förtjent. Det förhateliga af en förfluten olycks
tid förglömmes snart, om den ej efterträdes af
en bättre, och den styrelse som ifrån folket
icke undanrödjer lidandet, förblandas snart med
de som skapat dem.
Det är bedröfligt att Sverige efter så manga
och så svåra lidanden, sorn det utstådda,
ej skulle uti den återvundna friheten finna återkomsten
af de lyckliga och bättre tider,
som man ägde så mycket skäl att hoppas; men
Sverige hemsöktes genast ifrån början af den^
na nya tideräkning, af den svåraste af alla
landsplågor, nemligen af en osammanhängande
och derigenom svag ministerére, som under en
l.-pårig fortsatt overksamhet, ej lemnar andra
spår än landets aftagande i krafter och deråt
härflytande missnöjen och olust. Riksens Stan
der 6atnlas nu för femte gången efter sin constitutionella
nyfödelse; troligen för att likasom
förr öka anslagen, emedan man ännu icke
fått höra annat, men det synes vara tid, att
Riksens Ständer icke längre låta begagna sig
700
Dan 24 Felruarii.
till täckelse åt ministärens känslolöshet för
landets bäsia; det är tid att inför Nationen
visa, att Riksens Ständer känna sitt åliggande,
att bevaka folkets väl och rätt; och det
är tid att inför Nationen visa , att Riksens Ständer
nu som förr, äro ganska handlöst lemnade
af ministären^ att af de upplysningar som
fordras, vinnas inga} att af de förslager
till möjlig minskning uti folkets bördor, som
påkalhs, finnas inga; någon tanka till förbättring
uti folkets tillstånd, lärer ifrån ministären
icke helier kunna vara att förvänta , sa länge
Statsförfattningen till den grad kan missförstås,
att de i Regeringsformen anbefaldte Stats-Secreterare
icke ens mera tillsättas, då det likväl
vore ifrån dessa man skulle äga att fordra redo
för hvad vi sakna. Riksens Ständer äga nu
mera ingen annan utväg öfrig än den, att genom
foreslagne och tillvägabragte indragningar och
genom ett ihärdigt och fortsatt nekande till alla
nya anslag visa , att Riksens Ständer gjordt hvad
de kunnat, och att det osammanhängande i åt:
gärderna varit, är och blifver en följd af ministärens
mera eller mindre nit, skicklighet och
drift. Det synes utaf Revisorernes berättelse ,
att den enorma summan af go,ooo R:dr Hamburger
Banco med hvad som af andra 60,000
samma mynt för Minister-Staten vid de främmande
Hofven blifvit användt varit otillräckligt.
Man behöfver blott besinna, att det var
en tid då Sveriges hela bevillning mad Fin- '
lands inberäknad ej var större, jag finner för
min del orimmeligt att Sverige under sina betryckta
omständigheter, skall underhålla en så
Den 24 Fehruarii.
701
kostsam Minister-Stat och föreslår derföre att
alla Ministrar indragas utom vid Hofven i London
och Petersburg: att de diplomatiska affairerne
på alla andra ställen förvaltas genom
Chargé d’Affaires eller Consuler, och då Statsförfattningen
så länge sett sig beröfvad sine
Ministrar eller sine ovillkorligt föreskrifva ansvarige
Stats-Secreterare, och det som jag befarar,
utan någon åsyftad besparing för StatsCassan,
så synes mig indragningen af våra
kostsamma ministerposter vid de främmande
Hofven, icke vara någon hvarken obillig, ogrundad
eller onyttig fordran; jag anhåller
således om Remiss af detta mitt Memorial, till
Stats-Utskottet, samt om dess meddelande till
de öfrige medstånden.
N:o 9.
Friherre Tolly Gu fl af:
Då jag uti föregående Plenum anmält mig
för att inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vördsamt andraga mina enskilta tankar rörande
förlägenheten som uti allmänna rörelsen
vållar aftynande, dess grundorsaker och botemedel
i enlighet med hvad Herr von Becker,
Friherre Sture och Grefve Hård i samma äm:
ne värdigt och med stämpel af sann fosterlandskänsla
fratnstält, och tiden då icke medgaf
detta, har jag efter gifven anledning genom
Friherre Stures motion med mycken uppmärksamhet
genomgått den af Friherre Björnstjerna
i denna för fäderneslandets räddning ur
Dm 24 Februarii,
Vådan af detta aftynande tillstånd särdelses
grundliga med kunskap och sakkännedom utförda
afhandling. Glad att i det hufvudsakligaste
häruti dela Friherrens tankar, anhåller
jag att min motion i detta afsende må upptaga
nämnde Friherres serskildta betänkande
afgifvet vid FinanceComittéen och nndviker då
detaiilen af alla motiver hvarpå mine åsigter
sig förnämligast stöda för att dermed icke 0-  nödigt upptaga Höglofl. Ridderskapeis och Adeins
dyrbara tid, och eår att i korthet rörande
hufvudsaken utveckla mina tankar.
Origtigt tror jag man börjir dermed att
uti RiksStatens organisation för dryga pålagor
med hvad mera är anfört anse hufvudorsakeo
till denna verkliga och icke betviflade olycka.
Dessa torde förnämligast finnas:
1:0 Uti verkan of Riksens Ständers fattade
beslut till redande af dess Finanser,
2:0 Uti den på orättvis grund af jorden mt
utgående bevillning.
3:0. Fortgående genom en del hittills gällande
administrativa Förjattnii gar,
i:o. Uti verkan af de beslut som fattais
vid redandet af de genom FilialDisconternes
obehöriga förvaltning, uppkomne oordningar
uti Rikets rörelseCapital, derigenom att för
Den 34 Februarii,
stor sedelstock blifvit hvar 6:te månad utur
allmänna rörelsen indragen. Att alla låneinrättningar
för landet med Disconterne icke allenast
upphörde, utan denna utväg så begränsades,
att möjligbeten lörbjudeT begagnandet
deraf för den allmännaste och mä^t behöfvande
delen af nation nemligen den skuldsatte
jordbrukaren: med ett ord, hufvudliqviden i
denna för all rörelse, lif och uppkomst nödige
sluträkning öfver utgående och inkommande
medel afgjordes då genom en vidunderlig
ballance at långsamhet i behåll för utlåningsanstalterna,
emot den häftighet hvarmed ålit
skulle redas och indrifvas. Naturlig följd af
dessa anstalters concentrerande inom Stockholms
område , hvilket åter efter sig medförde flera
capitalisters större förmån att bevara sina penningar
ofrugtbara för att vid lägligt tillfälle
köpa fastighetsegendomar och vunno mera af
förlägenheten än lagliga räntan kunnat inbringa.
Det veik som i detta afseende kunnat
begagnat såsom tillfållighfetshjelp och sorn med
allaskäl tillvunnit sig det allmännas förtroende,
nemligen BancoDisconten, såsom följd af sin
beståmnomelse inom dylika rcglementariske föreskrifter
har ej deröfver kunnat sträcka sitt !å~
nebtdrag. Indragning if 5:tedeieo utaf denna
inrättnings fordringar hvar 6:te månad, har till
landtmannens förlägenhet verkat i den mån
sorn tid erfordrats för de^sa medels indrifvande
och åter utassignerande, oberäknad! den för
all landfmanna rörelse Öfvcrdrifna räntan å 6
procent, hvilken på förhand å lånen inbetalas.
De från Banken utgående Fastighets
-
704
Den 24 Februarii.
och Odlingslånen äro visserligen af befyden»
het i anseende till låga räntan, men huru långt
hinna väl dessa fonder, och huru många af
landets behöfvande jordbrukare äga väl till»
fälle att använda tid, resekostnad och commissionsarfvoden
för att i Stockholm söka och
erhålla lån deraf.
2:o. Uti den på orättvis grund af jorden
utgående bevillning: af orsak att då närings
tvång
ännu till betydlig del betungar värt
land, hämmande all näringsflit, och då egendomsvärdet
alltid blir en ofelbar följd af pro»
ductionernas, men oagtadt dessas vanvärde utöfver
gränsen af hvad man trott, ändå hemmansvärdet
icke kunnat till bevillning nedsättas,
uppkommer den i min tanka orättvisa grunden,
ty odlarens rikaste skörd i vanvärde förslår
till intet då penningen som skall mäta den är
indragen, och då näringsfriheten icke lemnar
öppna källor för dess omsättande, Besinnom
att all bevillning af jorden erlägges contant.
3:0. Ändteligen underhålles äfven nöden
genom en del väre äldre gällande administrativa
författningar. Öfvertygad det en vis och
om sitt lands väl, så i alla hänseenden ömmande
Regering som vår, visserligen inser
vigten och behofvet för landets bestånd, uti
Länens noggranna styrelse och vård, tror jag
det på Herrar Landshöfdingar, nu om någonsin
hvilar, väsendtligaste bördan af Rikskroppens
uppehållande, och då de icke finnas der
Den 24 Fcbruarii,
705
för att blott vaka öfver laglydnad, ordning,
verkställa Nådiga ordres och indrifva skatterne,
utan äfven i den män lycklige naturanlag
af oberoende, dygd, verksamhet och kunskaper
medgifva, vara ett stöd för det Län medverkande
till dess behofvers uppfyllande, skall
jag anse öfverflödigt i detta ämne vidare uppehålla
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
hälst jag äfven hört hvad en af dessa
Herrar Embetsman Herr Ehrenborg, Landshöfdinge
uti Skaraborgs Län i detta vigtiga ärende
yttrat. Jag vågar blott anföra till lagstiftningens
afgörande eune hulvudsakligafrågor.
irsta Frågan: Huru är verkan af exe
cutionslagarna
i högsta grad mildrade för anstånd
och tidsutdrägt vid utfordringsrnå 1 i landet,
påkallad af b< hofven hos den skuldsatte
i förhållande, till det allmännas väl? Eller vore
deras skärpande och tidens förkortande ett
medel till dess hjelp genom enskilta creditens
återställande? Jag tror delta sednare, ehuru
man allmännast skuldsatt önskar det föregående.
2:dra Frågan, Skulle icke lagen sjelf kunna
uppdraga gränsen emellan den genom moralisk
bildning för menskligheteos skuld vårdande
omsorgen vid beredandet af brottslingars
förvar inom fängelser och correctionshus
å ena sidan, samt å den andra hos sjelfva brottslingen
just genom uppstående mindre afskräckande
tanka pä straffet: Då t, ex. denna
efter 2:dra eller 3;dje föröfvade brottet linge
Jiil, till Ridel. o. Ad, Pr. 1 Band. 45
Den 24 Februarii.
upphöra att beräkna sig lagarnas skydd emot
strängare straff till godo.
Sedan jag af ofvan anförda orsaker tror
mig inse hufvudgrunderne för det allmänna
betryck eller förlägenhet, är jag derom förvissad
att fortgående under närvarande princip
af vår Stats-oeconomie icke är förenligt
med möjligheten, med mindre att Staten alldeles
upphörde, ty troligen skola snart 10
R:dr contant vålla lika olägenhet att i skatt
utbetala som de 100 nu med möda kunna hopbringas.
Ett tydeligt bevis det nedsättning till
och med öfver hälften af alla contributioner,
ändå i denna nämnde Stats-oeconomiska princips
fortfarande, ingenting skulle verka till
förlägenhetens afhjelpande.
Mina förslag
till botemedel är alldeles öfverensstämmande
med hvad Friherre Björnstjerna, Herr von Bec*
ker och Friherre Sture yrkat, nemligen:
1:0. Upphäfvandet af all indragning uti
RiketsrörelseCapital;cch de blifvande högstnödige
anslagen till lån mot fastighets-säkerhet,
spridde uti landsorterna; om möjligt vore till
hvarje Län, samt ränta derå jemte all laga.
ränta å intecknade lån nedsatt till 4 procent.
Äfvenväl Btnco-Discont-Verkets Reglementes
förändrande, så väl i afseende på omsättningstid
till 9 månader som räntans nedsättande
tili 4 och öfverräntan till 7 procent.
2:0. En ny grund till bevillningens ut«
görande af jorden. Spannemålens värde under
T)en 24 Februarii.
allmän garanti, borde försäkra jordbrukaren
emot den olyckliga belägenhet, hvaruti osäkerheten
Oin värdet af sin Vahra nu plågar
honom vid utgörande af Kronans rätt och om*
sorgen af sin familleg uppehälle. På det sätt
har det mägtigaste intresset nemligen Capitalistens
alltid verkat till sin fördel, i våre financiella
beslut, då landet nu i minskadt egendomsvärde
och productioners Vanvärde, förlorat
kanske inom 12 är halfva sin förmögenhet, vore
väl tid oppa ögonen för att vinna en rättvis
medelväg.
3:0. Då jag uti flere fall anser brister vara
uti våra administrativa författningar, får jag i
denna del förena mig med de varda Ledamöter,
som häruti anfört grundeiige anmärkningar
tnot förvaltningen af JustitiasOmbudsmansEmbetet.
Ty lagens kraf kan af sig allena icke förebygga
allusioner af misstag , ingrepp af vinningslystnaden
eller andre motiver, mäst frug;
tansvärda i behofvets tider och hvaremot klander
af den vanmägtige sällan kunna förhjelpa
dess lidande så fort bcdiofvet det påkallar. Jag
påstår icke det ju genom Länens styrelser ä
många ställen ali möjlig hjelp beredes och meddelas
på flerfaldiga sätt. Jag kanner specielt
hvad Wexiö Läns vördade Styresman i detta
afseende åstadkommer, men må hända vållar
nöden och den deraf i allmänhet uppkomne
närmare beröring med sine under-executorer
den redan olyckliges behof att genom
klagomål på vederbörlig ort icke brådstörta
sin ofärd, han finner större uträkning, och
708
Dea 24 F elmar ii.
tror sig vinna längre anstånd då han tåligt
lider, utan att Landshöfdingen ens kan ana
förhållandet häraf. Troligen skulle denna närmare
controll som jag genom Rikets Ständers
Herr Justitieombudsman äfven i dessa delar
af sin hela befattning tror vara åsyftad, hvarigenom
alla dylika fel till sin beskaffenhet och
sina följder lades i ljuset, och borde medföra
förbrytarens tjensteförlust vid minsta afvikelse
från föreskrifven lag, tord® verka den större säkerhet
och det lugn i allmänna lifvet som nu
oftast stå på spel och vållar pluralitetens af
allmogens hufvudsakeligs betryck, för vigtigt
att undfalla lagstiftarens uppmärksamhet.
Sålunda har jag i sammanhang med tankar
och öfvertygelsens grund vågat visa det
onda hvaröfver man med skäl allmänneligen
klagar, och då dess orsaker upphöra, emotser,
jag med sann glädje äfven efFectens aftagande.
Jag ser Sverige allt mer och mer lära sig vörda
sin Konungs och Ständers välgörande beslut,
finna sin lycka i jemförelse mot tyngden
af andra landers beskattning, och prisa sin oberoende
sjelfständighet uti verkeligt välstånd;
uti allt med sin Konung förena sin ära och
anseende, villigt möta dess omsorgsfulla afsigter
att befrämja landels säkerhet och försvar
samt slippa oroa hans öra med nödropen af
förändringar, indragningar m. m. af hvad han
sjelf till befrämjande af dess sjelfständighet
och trygghet vidtagit och beslutat. Och må
ingen misstyda mina rena afslgter, då jag nu
i högsta grad är öfvertygad, det Höglofl. Rid
-
Den 24 Februarii.
709
derskapet och Adeln, måne om sin Nations
ära, enligt sina förfäders efterdömen, icke skulle
vilja undgå att först visa Europa , hvad
förhållande af styrka i sambanden (innes emellan
oss, vår älskade Konung och Kronprins.
Då de icke af någonting kunde förekommas
att till underdånig följd af sin trohet
och glädje vid hans Kongl. Höghets förmälning,
hvarigenom Sveriges framtida lugn och
säkerhet beredes, nedlägga en afpassad gärd,
som torde genom Ststs-Utskottet kunnä blifva
föreslagen.
Skulle detta vinna Höglofl. Ridderskapefs
och Adelns benägna bifall, anhåller jag om
behörig remiss.
N:o. i®.
Herr Lagerhjelm, Pehr:
Då hvarken lagstiftarens mening eller lagens
stadganden äro tiilräcklige eller nog tydlige
för att bevara och göra gällande det, som
är ett onekeligt vilkor för allmänt gagn och
enskild rättvis fordran i staten, då uppstår lagstiftningens
åliggande att, efter tidens behof
och rättvisans fordringar, åter stadga bestämda
lagar, och derigenom utveckla lagstiftarens
mening samt afseende på allmän och enskild
rättvis fördel. Det är på grund häraf och
med anledningar hämtade af erfarenheten, som,
jag vågar uppstå och föreslå ett laga stadgan
-
7ie
Den 24 Februarii,
de af det innehåll, att Isgens föreskrift om
landsvägar r läggande der de törj vas, samt att de
ägor dertill tagas som färed’gg a, utan att det någon
vägra ma\ och att den sorn mijler i mark
njute derföre fyllnad: alltsammans irnefattadt i
25 Csp. 1 §. ByggningaBalken, måtte förklaras
gällande äfven om de vägar, som utan att
vara landsvägar, äro eller kunna blifva nö*
dige för varutransporter eller forningar och
fragtningar.
Att platser för vahru-upplag och för varutransporter,
magaziner, hamnar, lastageplatser
m. m. fritt åtkommas medelst nödige
och gagnande vägar; alt segelleder, båtleder,
flottleder, sammanbindas medelst vägar öfver
de dem afbrytande eller angränsande land; och
slutejigen att de i dessa ändamål nödige och
gagnelige vägar, anläggas på sätt som närmast
uppfyller ändamålet d. ä. mångfald aftrafique,
säkerhet, närhet och brqvämlighet; att detta
allt bör vinna ett behörigt afseende i de stadgande.
iä, som varda vidtagne rörande detta
riksgagneliga, angelägaa föremål, är onekeligt
för hvarje om ändamålet öfvertygad.
De förekommande serskilda händelsernas
allmänna eller mera enskilda beskaffenhet, båda
ofta af stor vigt, bör bestämma hvilken
skall lemna ersättning. . Och ersättningsgrunderna
böra stadgas i hänseende till den genom
väganläggning upptagne markens jordvärde,
snär den ej är bebygd; och i händelse af å
-
Den 24 Februarii,
711
byggnad äfven afseende derå och på flyttnings^
kostnad, komma i betragtaude.
Då enskild egendoms (By?) behof och beqvämlighet
gör rätt till väg för att åtkomma
vatten, kyrka, qvarn, landsväg m m,; då millioner
arbetsdagar och Riksdaler användas och
uppoffras på nya canaler och nya vägar, då
den sanningen är onekelig: att möjlighet af
och lätthet i communicationer mäst af allt befordrar
näringars lif och rörelse i landet; då
kan ingen tvekan uppstå om rättheten och gagnet
af den åtgärd, som bevarar eller gör begagnbara
de communicationsutvägar naturen
så ömnigt gifvit vårt land, men som ännu äro
för få och för mycket beroende af enskildt
välbehag, för att vara gagntlige i den mån
de kunna och böra det i ett samhälle, där det
enskildta välbehaget bör vika för vigten af
rätt och gagn, båda bevarade då full ersättning
betager all annan möjlighet till enskildt
lidande än den sorn beror på enskildta godtycket,
hvars af lynne m. m. beroende speciella
yttringar ej må aga kraft att motverka
statens ändamål.
Jag anhåller att detta memorial om en
lag som på alla för varu-tran port nödige vägar
lämpar allmänna lagens stadgande i 23 Cap.
1 §. ByggningaBalken om landsvägar, må varda
till Riksens Ständers Lagutskott remitterade,
samt föreslår vördsammast följande tillägg till
samma i §.: _
. — — — —
712
Dan 24 Februarii.
”Samma lag galle äfven för våg till
hamn, lastplats varu- nederlagsplats , samte.
mellan segelleder, båtleder och fl 011 leder; d/-  vensvm får våg till alla sådane stallen der
varors fur ning kan vara af angelägenhet
N:0 II.
Herr Cederschjöld, Pehr Gurtaf:
År 1810 anslogo Riksens Ständer 5,00©
Rtdr årligen, för att genom stipendier vid Utfiversiteterna
uppmuntra dem, som vilja blifva
Präster, att tillika studera medicin. Denna
så högst välmenta åtgärd kunde då vara af
behofvet påkallad, och man syntes berättigad
att deraf vänta de mäst välgörande verkningar.
Men då erfarenheten visat, att det åsyftade
ändamålet alldeles icke vunnits , helst blott
några fä med alfvar förenat de Presterliga och
medicinska studierna, samt dessutom behofvet
af Präst-läkare nu mera betydligt förminskats
genom ökandet af ProvinciaiLäkarnes antal,
och derigenom att omkring 70 BataillonsLäkare
blifvit iktingspridde nästan i alla landsorter;
kan jag ej tveka att föreslå, det måtte
Präst-Läkare stipendierna afskaflas och denna
anslagssumma användas till de nya behof för
medicinalverket som vid denna Riksdag kunna
pröfvas mera angelägna, såsom t. ex. understöd
för allmänna Barnbördshuset, såsom
varande rikets enda egentliga undervisningsverk
för Barnmorskor; underhåll för ett visst antal
P)cn 24 Fehr nar ii.
713
Barnmorskelärlingar från landsorterna, löner
för de söreslagne nya Provincial-Läkarne j bidrag
till veterinärinrättningen m. m.
N:0 IJ.
Grefve Posse, Arvid:
Friherre Rehbinders i sista Plenum upplästa
memorial har nödsakat mig att begära
ordet, icke för att yttra mig angående egentliga
föremålet för samma memorial, ty derom
synes mig redan mycket taladt; men för att
lemna Herr Friherren anledning, att förklara
rätta mening af dess tillvitelse mot de jHäfte
Landshöfdingar att hafva afgifvit efter [derr
Friherrens ord ”prunkande rapporter, hvilka
oftast motsäga allmänna ställningen.” Jag tror
mig igenfinna i detta framställningssätt den obestämndhet
som aldrig lemnäs obegagnad,
då hågen att kasta skugga på personer åtföljes
af fruktan att icke kunna styrka hvad man
föregifvit: och som jag vill vara förvissad att
Herr Friherren hvarken känt sig frestad af
denna oädla böjelse, ej eller önskat att åt sitt
tal gifva styrka och effect på tredje mans bekostnad,
tror jag mig göra Herr Friherren en
verkelig tjenst, då jag fäster dess uppmärksamhet
vid denna omständighet, hvilken jag för
det närvarande så mycket mindre vill räkna
Herr Friherren till last, som han sjelf klarligen
sökt bevisa, att han enligt dess eget yttrande
är: novice i Riksdagsärender, hvilket
714
Dan 24 Februarii,
åter jag hvarken är behörig eller benägen att
bestrida. Om jag med Herr Friherren ägde
visshet att embetsman genom origtiga uppgifter
missledt Regetingens omdöme om landets
belägenhet, skulle icke heller jag draga i betänkande
att yppa detta förhållande då jag
dermed trodda mig kunna gagna det allmänna
; men jag skulle med upprighet och redlighet,
dessa kännemärken på Riddersnianna värde,
framställa både person och sak; och om
jag d t icke kunde, skulle jag häldre tiga än
ådraga mig förebråelsen, att hafva väckt misstankar
mot dem, hvars förolämpande kanske
icke åsyiiats och möjeligen icke förtjents Ännu
mindre vore det med mina tänkesätt öfverensstämmande,
att för ett sådant pris tillköpa
mig ett ephemeriskt loford om patriotiskt
mod att tala sanningens språk i en belägenhet
der modet icke pröfvas, ty det mötes icke af
faran.
Jag skulle väl kunna erindra Herr Friherren
att de af mig afgifne rapporter, sorn
blifvit i allmänna tidningarne införde innehålla
endast berättelser om eldsvådan i Norrköping
och 2;ne inom provinsen föröfvade mord*
gerningar, hvilka uppgifters oriktighet ingen
högre än jag skulle önska att Herr Friherren
kunde visa. Men jag tror mig för det närvarande
böra förbigå all vederläggning; ty
jag äger det glada hopp, att Herr Friherren
delar mina åsigter af saken, och således icke
lind erla ter att handla i öfverensstämmelse dermed,
keist ett stillatigande å Herr Friberrens sida,
Den 24 Februarii.
innefattar ett medgifvande att dess ifrågavarande
tillvitelse är i allo ogrundad.
Sluteligen får jag förklara att denna min
framställning icke är föranledd af någon förmäten
tanke, att jag bättre än Herrar Landshöfdingar
i de öfrige Länen skulle vetat fullgöra
mina skyldigheter. En tanke, så mycket
mera främmande för mig, sorn jag icke kan
undgå finna, att under så kort tid, som jag
innehaft länestyrelsen få anledningar till misstag
kunna varit för handen; utan har mitt yttrande
egenteligen varit på kal la dt deraf, att
Herr Friherren är bosatt inom det Län , som
för det närvarande är mig anförtrodt, hvaraf
torde följa att hans obestämda anmärkning i
första rummet tillämpas på mig af alla dem
som icke göra sig mödan att ånyo genomläsa
de i tidningarne införda nu klandrade rapporter.
Ett besvär som jag för min del åtminstone
icke skäligen kan af några fordra eller
förvänta.
No 13.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Riksens Ständer hafva nyligen genom underdånige
LyckönskningsAdresser inför Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen framburit deras underdåniga glädje
öfver Hans Kongl. Höghets förestående
förmälning med Hennes Kongl. Höghet Prin
-
Den 24 Fehr ilar ii.
sessan Josephina af Leuchtenberg och Eichstedt.
Såsom en fortsättning af desse tänkesätt
och i likhet med hvad tillförene, vid sådane
händelser alltid skedt, böra Riksens Ständer
äfven vara betänkte på anslåendet af nödige
medel till bestridande af de kostnader,
hvilka i och för högstberörde förmälning dels
redan inträffs dt, dels ännu måste uppkomma.
Hit höra Haus Kongl. Höghet Kronprinsens
sist lidit år verkställde utrikes resa, Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Josephioas ankomst
til! Riket och Hufvudstsden, uppsättandet af
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens nya etablissement,
inredningen af de rum i Kongl.
Slottet, hvilka af Hans Kongl. Höghet och
Dess blifvande Höga Gemål komma att bebos,
samt slutligen de kostnader, hvilka i anledning
af den höga förmälningsacten på vanligt
sätt erfordras. Till följd häraf och under
ovisshet om den, i nyssnämnde afseenden erforderlige
summans belopp, får jag äran vördsamt
hemställa, om icke StatsUtskottet kunde
anmodas, att, efter, genom HofCanzlers Erabetet
sökt och vunnen underrättelse om beloppet
sf de ifrågastäldte medlen, föreslå och
uppgifva den summa, sorn dertill erfordras,
samt anvisa de medel hvilka till ifrågavarande
ändamål må kunna användas.
N:o 14.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus:
Gf- Då Sveriges och Norriges förening är den
Dea 24 Februarii,
71?
grundval hvarpå Scandinaviens välgång och
trefnad hvilar, så synes ock intet för oss vara
så angelägit, som att sticka och fullborda
denna i en lycklig stund af vår store Konung
grundlagda förening, hvilken tili en början
ofullkomlig, i anseende till dea långa söndring,
som i århundraden bland brödrafolken
ägt rum. det bör bli vårt ömsesidiga och ifri—
ga bemödande att på allt sätt stärka och fullborda.
Detta sker bäst, då med broderlig välvilja
vä göra hvarandra delagtige af de förmåner
och rättigheter vi kjelfve äga, utan att så
noga räkna om vi erhålla eller erhållit fullgod
vedergällning, och hvilkendera är den
vinnande eller förlorande, sedan det ej är möjligt
att en af oss kan vinna och Scandinavien
förlora. Under sådana åsigter är det, som jag
i dag uppstår, för att begagna min Riksdagsmannarätt,
medelst framställande af en motion
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln.
Enligt redan bestående efter föreningen
utkomne författningar, hafva Svenska Skepp i
Norrska hamnar ailä de fri- och rättigheter
som Norrska skepp der äga, och jag föreslår
att Riksens Ständer måtte hos Konungens
underdånigst anhålla det på samma grund Norrska
skepp, hvarifrån ds än komma, måtte
till alla delar i Svenska hamnar behandlas lika
med Svenska skepp. Det är mig bekant
att Konungen, sorn önskar införa denna jämlikhet,
infordrat vederbörandes meningar i ämnet.
Jag har, efter bästa förstånd, granskat
och öfvervägt alla de svårigheter och hin
Den 24 Februarii.
der häremot blifvit atidragne, härledde antingen
från äldre bestående författningar och i
synnerhet productplakatet, hvilket åberopas
som en grundval för Sveriges sjöfart; eiler i~
från de förluster man anser, skulle tillfalla
Svenska rederierne, om de sattes j täflan med
de Norrska. Dessa förluster, i alla fall obetydlige,
synas mig föga att befara; och då alla
byggnadsmaterialier fås för bättre köp i
Sverige, endast möjlige i följd af egna rederiers
misshushållning, eller eget sjöfolks
mindre skicklighet, hvilket bäst hjelpes genom
täflan. Hvad angår det skygd man söker
draga af productplakatets helgd som privilegium,
lemnar jag dock derhän, då jag ej
annat kan än anse det vara en gemensam författning
för hela. Svenska folket.
Skyldig att nämna det Kongl. CommerceCollegium,
samt HandelsSocieteten i Stockholms
och Götheborgs Städer förklarat sig emot
denna åtgärd, får jag äfven nämna, att de
handlande i Gefle, Norrköping, Calmar, Carlshamn
och Malmö tillstyrkt den, samt att den
bekräftelse af productplakatet man hämtar
från en tidpunct, den der föröfrigt ej mycket
väger vid närvarande sakernas ordning, nemligen
1759 år lemnad med det uttryckliga
förbehåll, af krig, eller då andra serfkilta orsaker
till dess hvilande ej Jöranleda.
Kan någon mera föranledande orsak finnas
än Sveriges och Norriges förening; Scandinaviens
väl? Man föreställe sig t. ex. ett
Den 24 Februarii.
Svenskt och etfNorrskt’skepp, under nu varande
förhållanden, ligga uti en främmande kanske
afundsmans hamn, och att der få höra de
med afsigt öfverlagda anmärkningar, att då
Svenska Fartyget derifrån får la stadt gå till
Norrige, så får ej det Norrska gå iastadt deri
ifrån till Sverige.
Af ett så vigtigt skäl föreslår jsg en underdånig
anhållan hos Hans Majt Konungen,
att Norrska skepp måtte, under albi förhållanden,
i Svenska hammr behandlas lika med
Svenska skepp, så länge Svenska skepp njuta
samma rätt i Norrska hamnar; och anhåller,
att denna min motion, mårte med de andra
Stånden communieeras samt till oeconomieUtskottet
remitteras.
N:o 15.
Herr Anckarsvärd, Auguftt
Det vore att missbruka Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet att begära den till afhörande
af någon Historisk afhandling om
Svenska rusthållnngens ursprung och öden,
såsom serdeles af Ridderskapet och Adeln kände:
Jag anhåller derföre endast, att genom
ådagaläggande af det närvarande tillståndet, få
först bevisa, och sedan begära nödvändigheten
af någon förändring. Olikheten af skattehemmanens
vilkor för utgörande af lika bördor,
är uppkommen, dels genom okunnighet,
bristande noggranhet, och understundom myc
-
720
Den 24 Debruarii.
ken väld , vid de urgamla skattläggningarna;
Härtill har kommit en naturlig verkan at sämre
och bättre häfd, under en längre tidföljd
af år; och deraf har ej sällan handt, att hvad,
som för 100 år sedan ansågs såsom ett godt,
af naturförmåner gyanadt hemman, nu ärganska
dåligt, och på samma sätt i omvändt förhållande;
med ett ord, ingenting är mera lika,
såsom det var då rusthåiioingen inrättades 9
allt har fått ett förändradt skick, hvarigenom
hela inrättningen alldeles kommit utur sitt, vid
ursprunget beräknade förhållande till de skattdragandes
förmåga att upprätthålla den. Militairetenuens
fordringar nn, emot förr, äro för
väl kände, för att vid detta tillfälle inför Rid—
derskapet och Adeln beskrifvas, och de deraf
följande ökade kostnaderne, äro lika ögonsken'iga
som Rusthållenas deraf verkade obestånd
är obestridligt, Rusthållningens natur
har tid efter annan antagit ett så helt och
hållit förändradt skick, att den icke mera står
i något förhållande till principerne för denna
inrättning, och hvad som gör den för närvarande
tid, af en olideligt tryckande egenskap,
är det beroende hvaruti den frie medborgaren befinner
sig ej allenast under ett militairebefäl,
utan oftast utaf Ryttaren, i anseende till behandlingen
och vården af den dyrbara hästen, hvarå
en Rusthållares hela välfärd ej sällan hvilar.
Månne dessa inrättningar ifrån en forntid, icke
påkalla en jemnkning passande till d<m närvarande:
och månne ej den fria Statsförfattningen
bör sprida fiina välgörande verkningar
till
toen 24 Fehr ilär ii.
lill samfelige Statsinrattningafnffs rättande efter
tiden, och efter Statsborgarens billiga fordran
iå tillgodo njuta den rättvisa och billighet
Uti sina oeconötniska förhållanden, sorn Statsförfattningen
redan försäkrar honom i anseende
till sina politiska!
Vid mathållningens förstå inrättning
Var rusthållaren sjelf ryttare, lian ted Och
Vårdade sin egen bäst* och rustningen ert
gång uppsatt. Varade åtminstone en mans ålder,
då rusthållaren sedermera fann det med
sin beqvämlighet och nytta förenligt, att antaga
Sven-tjenare eller Ryttare, så blef
denne i långliga tider, uti etc fullkomligt bes
roende af rusthållaren, såsom dess tjenare;
men tidföräftdringarne hafva häruti verkat ett
helt annat förhållande och det står säkert icke
tillsammans med ig:de århundradets utbildade
begrepp Om Statsborgarens rättigheter,
om politisk oeconnomie Och om billighet och
rättvisa, att jorden kan vara betungad med en
sådan af händelser och öden beroende äfven
tyrlig börda, som den af hästens tillhandahåll
lande för Statens tjenst. Behöfver man väl mera
än blott nämna, att ett rusthållshemman genom
olyckor kan flera år å rad få tillsätta
nummerhäst, hvars pris nu hållit Omkring 200
R;dr banco och hvad Vill hat) härvid tänka,
då det visas huru sådan olycka kunnat träffa
2:ne gånger inom ett år. Man skall, sorn jag
förmodar, snart nog ej begripa huru denna infattning
kunnat så länge bestå, utan att förmärs
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. x Band, 46
722
Den 24 Februarii,
nu genom ett högljudt missnöje påkalla en
förändring, och man lärer härtill, som för
ir.ycket annat uti tingens natur få finna orsa,
ken; lidandet likasom allt annat har en gräns
hvaröfver det ej kan bäras, och den, som med
uppmärksamhet följer händelserne, kommer säkerligen
alltid till den slutsats, att de äro
verkningar af tiden, och att dess organer blott
äro verktyg åt en oemotståndlig kraft, som
yttrar sig i tidens fordringar. Man skall häraf
lätteligen finna, huru klagan öfver rustningsbesväret
ej är en enskildt jämmer eller otålighet,
utan att det verkligen utgör ett ondt
i Statskroppen som bör botas. Dessa betrag -  leiser tror jag kunna gälla för rusthållningen i
allmänhet, men för Nerike, som är den province
jag bebor, tillkommer localförhållanden,
som göra rusthållningen för oss tryckande och
svår i annu högre grad. Väre hemman äro
för dat mästa af högst inskränkt jordrymd;
vare ängar äro vattensjuke och lemna ett dåligt
hö, betesmarkerna äro ringa och sällan af
någon god natur. Provincens förnämsta näringsgren
är forkörsling, hvadan dess dragare
äro i ett beständigt släp; hästafveln kan således
ingalunda inom provincen främjas, hvadan ock-'
så snart S3gt hvarenda rustningshäst måste utom
provincen anskaffas. Egarne af omkring
-240 Rusthåll inom Nerrike, hafva ej längesedan
med tillförsigt till Konungens Nåd och
rättvisa pröfning, sanningsfulit till Thronen
framställt taflan af deras belägenhet och rustningens
närvarande öfverdritna dyrhet, samt
öppet framlagdt sinna bekymmer för framti
-
Den 24 Februarii.
725
den, om ej hjelp och lättnad mellankommer,'
da de fleste ej utan cn säker undergång längre
kunna uthärda med det sorn är. På denna
åtgärd vänta sig rusthållarne ett nådigt afseende,
då den minsta undersökning skall rättvisa
foget af deras klagan, mr-i då Konungens
afsigter i detta mål ej ännu blifvit bekanta,
anser man sig i afvagtan derå, äfven böra fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet å ämnet,
för att möjehgen kunna bereda sig deras
kraftiga medverkan, att förhjelpa rusthållarne
i Nerike till åtnjutande af ett bättre
tillstånd.
Då nu bättre gynnande och för hästafvel»
mera tjmlige provincer, såsom t, ex. Osteroch
Westergöthland, till följd af Regeringens
proposition fått emot vacanceafgift för hästen,
förvandla sin rustningsskyldighet till knecktehäll,
så är min begäran att Nerikes Rusthållare
måtte förunnas en lika förmån , då vi
säkerligen utan undantag skola ingå uti att
för hästefriheten betala samma afgift, sorn derföre
af rusthållarne i Öster- och Westergöthland
betalas. Jag föreslår äfven, att denna
Infanteritrouppe då blefve sammanslagen med
Nerikes InfanterieRegemente, som behöfde
denna förstärkning och hvarigenom en ansens
lig besparing uti befälslöner skulle vinnas.
Till det osammanhängande uti våra militaireorganisationer
lärer utan tvilfvel kunna hänföras,
att en så obetydlig Cavallerietrouppe
s«m LifRegementets Husar»r af 500 man, skall
734
Den *4 Februarii.
vara. formerad! på 8 Sqvadroner för att såmedelst
upptaga ett befäl af 3 Regementsofficerare
och 8 Ryttmästare, som är mera än
dubbelt det befäl, som till samma styrka bestås
uti andra länders arméar; och då säkerligen
intet land ar i större behof än vårt, utaf
indragningar och besparingar i Statsutgifterna,
så må man undra, att sådane förhållanden så
länge varit oanmärkte; hvadan de öfver.
lemnäs till ett upplyst StatsUtskotts bepröfvande.
August Anckarsvärd.
För att icke upptaga Ridderskapets och
Adelns dyrbara tid, med flera anföranden i
detta för provincen vigtiga ämne, hafva undertecknade
Rusthålls- och egendomsägare inom
Nerike, förenat sig i den gjorda motio:
nen, om LifRegementsHusarers afsilning och
sammanslående med Nerikes Kongl. Regemente
C.
H. Anckarsvärd. Gust, Liljehorn.
G. af Flodin. Carl Maule.
N:o 16.
Harr Lefren, Johan Pehr;
Vördsamt anhåller jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid en hän:
delse som inträffade år 1818, emedan den tor*
Den 24 Februarii.
de förtjena det i en tid då man synes benägen
att med allvare sysselsätta sig med uttänkande
af medel till Svenska näricgarnes upp»
hjelpande.
I början af sommaren år 181 S anlände hit en
förmögen köpman från Baltimore i Norra Arne»
rica. Hans afsigt var att på stället inhämta
upplysningar huruvida ej möjligt vöre att öppna
afsättning på Norra America för Svenska
manufacturproducter.
Han hade kännedom derom att våra arbetslöner
i allmänhet voro låga i jemförelse
med Americas och Englands, samt att vår
skicklighet att tillverka finare varor icke mycket
eftergå! Engelsmännens Men i synnerhet
hade han fästat sin uppmärksamhet derpå att
Svenska jernets allmänneligen bruklige dimentioner
ej voro passande för behofven i hans
Fädernesland och att mycken dagsverkskostnad
der åtgick, att af Svenskt stångjern eller
vanligt ämnesjern, åstadkomma tillverkningar
af gröfre beskaffenhet, hvilke dagligen
erfordrades.
I anledning häraf företog han under sitt
vistande härstädes resor till åtskilige Svenska
manufacturverk och jernbruk, och förklarade
vid återkomsten till Stockholm bestämdt att
han vunnit den öfvertygelse att Sverige kunde
exportera ämnesjern till Amerika med be •
tydlig ömsesidig vinst, allenast de lämpliga
dimentionerne blefvo kände och första ste*
726
Den 24 Februarii,
get till öppnandet af denna nya handelsgren
gjord.
Han hade äfven funnit prisen på finare
Svenska Manufactur-srniden och trädarbeten
tämmeligen billige och godheten icke allenast
försvarlig, utan 1 mångå fall täfiande med Engelska
prodacter af samma slag.
1 följd häraf lät han under sin egen upp*
sigt vid ett af våra Bruk smida en mängd
ämnesjern af åtskilliga dimentioner samt uppköpa
finare jern och trä-manufacturvahror af
flere slag, till ett sarnmanräknadt värde afflere
looode pund Sterling, hvilka varor lastades
i ett Svenskt Fartyg, assecurerades och
afseglade om hösten samma år. Men olyckligtvis
förgicks Fartyget, genom storm, på
Skottska kusten, och med detsamma hoppet
att se en ny canal öppnad för Svenska producters
afsättning.
Americanaren, hvars öfrige affairer icke
tillät honom att å nyo företaga en Svensk reJ
sa, lemnade underrättelse om den olyckliga
utgången och uppmanade sina Svenska vänner
att ej glömma en plan den han ansåg för
Sverige lönande, kanske mera än hvad man
till en början kunde förmoda.
Som Regering och Ständer hafva det gemensamma,
åliggande att flänga vägarne tor
sådana förkofringsplaner hvilka skada det allmänna,
samt att öppna vägarne för sådane som
Den 24 Februarii.
7 2?
äro riksgagneliga vågar jag tro att försök, till
denna nu nämnda handelsgren» öppnande, torde
böra ske på allmän bekostnad, hvarföre
jag vördsamt anhåller att denna min anmälan
må blifva till vederbörligt Utskott remitteradt.
N:o 17.
Herr af Tibell, Gustaf Wilhelm:
Att inför det samfund, som från vapnens
ära leder sin upprinnelse, tala om vapenöfningar,
torde väl ej anses utom sin plats; jag
skall dock icke glömma, att jag upptager en
dyrbar tid , som Rikets Lagstiftare till öfrige
vigtige värf behöfva, och derföre inskränka
mig till några korrta anmärkningar öfver ett
ämne, som en värd ledamot vid ett framflutit
Plenum behagat framställa.
Att det är oundvikeligt nödigt under fredstider
bilda och inöfva den trupp, som i krig
skall kunna ändamålsenligt nyttjas, torde såsom
allmänt medgifvit, fä antagas; sättet härtill
och viddén af dessa öfningar beror åter af
krigssättets och krigsinrättningarnes olika beskaffenhet
under olika tidpuncter.
Vid förra århundradets början användes
både de strategiska och taciiska röreiserne foga
; och hvarje vapen stridde, om uttrycket ej
tagas i dess inskränktaste mening, stillastående.
Den ?4 Februarii.
Artilleriets tyngd och deraf följande ovighet,
nödgade det att under en batailledag bibehålla
den ställning det en gång med möda intagit,
och Cavalleriet, hvars utrustning, beväring,
och exercice, endast var beräknad på
Choquen , kunde i sådant skick ej utföra de
hastiga ställnings-förändringar, hvartill dess
natur, likväl syntes hafva bestämdt det. De
physiska vettenskapemes betydliga framsteg
verkade sedermera en stor förändring äfven i
krigsväsendet; krutets och metallernes styrka
undersöktes närmare,och snillet drog häraf resultater,
sorn skapade ett nytt tidskifte i KrigsHistorieD.
Det Europeiska Fält-Artilleriet blef
täflande med det lättaste Cavallerie i rörelsernas
snabbhet, och med det bäst Exce cerade
Infanteri i skjuteldens hastighet; de djertvaste
positions-förändringar, nästan lika ögonblickligt
utförda som beslutna, blefvo häraf en
följd och deraf uppstod åter en ovillkorlig
nödvändighet att gifva både Cavalleriet och
Infanteriet en större rörlighet och en förmåga
att understödja hvarandra med samma ha_
stighet som Artilleriet ändrade sina hotande
ställningar, hvartill sjuåriga kriget lade det
militairiska phenomen, att lätt Cavallerie med
fördel utförde äfven sjelfva Choquen ; massornas
tyngd upphörde då att genom sin tryckning
ensamt gifva utslaget; välberäknade och
hastigt utförde rörelser, bereda nu oftast slagets
utgång, innan den egentligen så kallade
adaquen börjar.
Den bildning som till fordna tiders strids
-
Den 14 Februarii,
729
sätt erfordrades, kunde tillräckligt vinnas inom
hvarje vapen enskilt, och inom hvarje
mindre del deraf, men ett föråndradt krigssätt
fordrar afven ett derefter lämpadt ölningssätt.
De serskilte vapen, hvaraf en Armé Corp»
i krig bör bestå, måste nu under fredstider
sammandragas att gemensamt öfvas, om det
nödiga sambandet i deras rörelser och fälttjänstgöring
skall vinnas; tnen då hvarken ändamålet
fordrar eller Statens tillgångar medgifva
att hvarje år samla hrla arméen i sådane
större läger, der ingen Compagnie ellar Re*
gements-exerciceegentligen bör förekomma, utan
förnämligast de rörelser, som i fält af blandade
vapen gemensamt komma att utföras, så
har arméens indelning i vissa fördelningar eU
ler Inspectioner, blifvit i Sverige liksom i alla
öfriga Europas länder, införd, dervid de
närmast kringliggande Regementer blifvit ordnade
under ett ständigt befäl, som ansvarar
för deras öfningar och tjenstbarhet- Då nu en
af dessa fördelningar, hvarje år i en viss tour
komma att sammandragas å den dertill förberedde
Inspection mötesplatsen, för att i ett af
alla vapen bestående gemensamt läger, i stort
öfva Fältrörelserne, under det de öfrige Inspectioner,
Regementsvis å sina vanliga mötesställan
med en nödig noggianhet öfvas i detailleexercicen
, så torde denna inrättning kunna anses,
sorn både af närvarande krigssätt påkallad,
och såsom uppfyllande dess iordringar u~
tan att åsidosätta den enskifta bildningen,
hvilken alltid sker bäst och noggrannast inom
733
Den 24 Fcbruarii.
hvarje Corps serskildt, och hvilkens försummande
skulle förfela ändamålet med öfningarne
i stort.
Som efter den i Nåder fastställde planen,
Inspections-Befälen endast skola aflönas med
dertill utsedde Öfverste-Indelningar, så bör
denna inrättning i sådant afseende icke medföra
någon tillökt utgift för Staten.
I an
seende
till Inspections-Befälens resekostnader,
torde åter få anmärkas , att före Arméens indelning
i Inspectioner,funnosenGeneral-lnspecteur
för Cavalleriet och en för Infanteriet samt
en Inspecteur för Cavalleriet och en för Jägare-Troupparne;
och att så väl desse, som General
Mönster-Herrarne ägde under sina Embetsresor
både skjutts och tractamente efter sine
grader i Arméen, nä deremot Inspecteurernenu
endast erhålla skjuts för 4 hästar (istället
för 8 enligt Rese-Reglementet) och intet
tractamente.
Trouppernes underhåll vid de större läger
, bestrides utan tillökt kostnad, hvarken
för Staten eller de rust-och rothållande; den
ökade kostnad åter, som genom monderingens
större slitning, m. m. för de rustande serskilt
uppstår, då Kongl. Maj t, enligt dess höga rätt
finner nödigt, att förlänga den vanliga i Författningarne
stadgade mötestiden, äger lika
linn om trouppen tillbringar denna förlängda
tid å ett Regementsmöte, eller i ett större läger
inom Inspection; och torde lättast afhjel
-
Deri 24 Februarii,
pas genom en lämpelig passevolance å karl
och häst-monderingen, samt en inom de rustande
vid hvarje Corps eller Sqvadron inrättad
Remonterings-Cassa.
Enär då Dm sorn vunnit så mångra segrar
och således säkrast känner hvad till deras er*
hållande fordras, i Nåder funnit nödigt att anbefalla
Arinéens öfvande i större läger och i
sammanhang dermed stadga dess indelning, i
dertill afpassade ArméCorpser eller Inspectiolier,
enär flere militairiska skäl synas tala för
denna inrättning 5 och enär ingen ny kostnad
för Staten, bör efter inrättningens plan, dermed
vara förbunden j så anser jag för min del,
dess bibehållande nödvändig, så länge Kongl.
Maj t finner den öfverensstämmande med krigs*
sättets fordringar och försvarsverkets allmänna
plan.
N.o i8*
Friherre Björil/!,jerna, Magnus:
Innan jig går att besvara de anmärkningar
en värd Ledamot, Herr Montgommerie,
gjort emot Arméens organisation på Inspectioner
och Brigader, nödgas jag förut såsom Konungens
föredragande i commandomål och således
en bland organerne af den constitutionella
styrelsen, hvars prerogativer böra upprätthållas
vid lika helgd som den lagstiftande rnagtens,
crindra den värda Ledamoten att ifråga
-
Den Februmrii.
varande organisation under dess militairiska egenskap,
i följd af Regeringsformens 7 d> och
J4:de §• §-, tillhör Konungens eget bepröfvan*
da, såsom Högste Befälhafvare för Krigsmag*
ten till lands och sjös.
Hvad åter dess oeconomiska förhållanden
beträffar, tyckes all anmärkning i desse afseenden,
eber prasscriptionen af 2:ne utan åtal förflutne
Riksdagar, till det minsta kunna betragtae
såsom öfverflödig.
Detta ömtåliga nit att upprätthålla verkställande
magtens rättigheter, skall så mycket
säkrare gillas af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
, som inom denna upplysta krets hvar
och en vet och erkänner att, i en constitutionell
Monarki, Thronens prerogativ är icke blott
ett medel, utan ett af hufvudvilkoren för den
lagbundna frihetens bibehållande. Men fastän
jag således an6er betänkligt, att, såsom officiel
organ, aflemna de underrättelser Herr Montgomerie
tycktes önska, tillåter mig styrelsens
kända öfvertygelse om offentlighetens nytta,
och bjuder min personliga vördnad för Höglofl.
Ridder&kapet och Adeln, att såsom enskilt medlem
af detta Ssånd, dessa underrättelser upplysningsvis
meddela.
I följd af denna min enskilta önskan, att
$å fullständigt som möjligt är, besvara de gjorde
inkasten, anhåller jag om Höglofl. Ridder^kapet
och Adelns benägna tillståod att först
få uppgifva den chronologiska upprinnelsen af
Den 24 FebruariL
733
Arméens ifrågasatta organisation, hvarigenom
ali anledning af partiskhet hos mig, torde
försvinna, ty det är ej jag, som hvarkeniföreslagit
eller verkstält densamma, utan min företrädare
i tjensten, framledne Herr Grefve Adlercreutz.
Utdrag af Kongl. Brefvet af den 23 Mars
1813 contrasigneradt: G. IVirsén.
”Arméen skall fördelas i Brigader och Divisioner,
under befäl af Generaler, som i deana
egenskap komma att förses med löner på
stat, och under sig hafva nödige Stabsofficerare
och öfrige tjenstemän, hvarigenom hvarje
sådan fördelning af krigsrnagten må finnas
för Fälttjenstgöringen fullkomligen organiserad,
och vid förekommande tillfällen genom
egen kraft vara activ och användbar.’’
"Till N. N Regemente håfve Vi, på sätt
här nedanföre närmare utsättes. i nåder antagit
det af Eder (Herr Grefve Adlercreutz) i underdånighet
upprättade förslag till organisation
af lönereglering, och uppdraga Eder att för
de öfrige Regementer i underdånighet förslag
upprätta.,,
”Sedan indelta Öfverstelönern», enligt
det antagna förslaget, (uppgjordt af Eder Herr
Grefve Adlercreutz) efter hand komma att anvisas
till fond för Brigad■ och Divisions Befälets aflöning
och ÖfverfleLieutenants Indelningen ne i följd deraf
blifva Regements Chtfslöner, sä ehuru något allmänt
hinder häremot icke möter, hälst ÖFverstarnes
tjenstebefattningar och dermed förknip
-
734
Den 24 Februarii.
pade utgifter blifva lindrigare, då Brigad- och
LHvisionsGeneraler ti5Isättas, kommer likväl
vid verkställigheten af, denna reglering, att
tillses det, i händelse någon af ÖfversteLieutnants
indelningarne icke £uppgår till det be -  lopp sorn för en Regementschef pröfvas tillräckligt,
lämplig tillökning deri n;å blifva
gjord, &c. & c.'5
Utdrag af Kongl. Brefvet af den 6 April
1S13, contrasigncradt: G, IVirftii
”Sedan Vi i nåder bes!ut st att Vår krigsmakt
till lands skall fördelas i Brigader och
Divisioner, under befäl af Generaler, hafva
Vi nu ytterligare funnit godt förordna, att arméen
skall bestå af 5 Divisioner, hvilka af
serskildta Regementer och Corpser, på nedannämnde
sätt komma att utgöras.”
(Indelningen följer);
”Armero fördelas i Lif-, Östra-, WestraSödra-
och Norra - Divisionerne °); hvardera
Division utgöres af,Cavallerie, Artillerie Och
Inianterie. Hvarje Division är deld i sine
Att denna organisation icke var gjord för det då tillstundande
kriget, utan ansågs såsom en ständig äfven
fredsorgacisätion, synes dels af sjelfva indelningen efter
vädersirecken, dels deraf att de til! Tyskland kort
derefier afgående Regementer formerades, vid deras
ankomst till Pommern, på ett af ofvaanämnde Kongl,
Bref alldeles oberoende sätt,
Dea 24 Februari i«
735
Brigader; hvardera Brigad utgöres af 3:ne
Vapen.
”Lönerne för desse Divisions- och Brigad-'
Generaler, vela Vi i nåder fastställa efter närmare
reglering af den fond sorn dertill af Oss
den 23 sistledne Mars blifvit påräknad och
envist, (nemligen de indragne Öfverstelndelningarne)
men emedlertid skola de beräknas
för de förre till 4000 R:dr och de sednare till
3000 R:dr Banco årligen, viljandes Vi i nåder
tillse huruvida, då regleringen sker någon
del af löne-anslaget kan blifva i spannmål utgående.
”
Utdrag af Kongl. Brefvet af den 11 jfnnii.
1815, contrnfgneradt; G. lUirfén,
(Jag var då blefven GeneralAdjutant för
Arméen )
De medelst Kongl. Brefvet den 23 Mars
1813, Arméen fråatagne Öfverstelndelningar,
återlemnas till Arméen, för öfrigt fördelas Cavalleriet
och Infanteriet i serskilda Brigader,
1 stället att de enligt föregående Kongl. Bref,
voro förenade inom samma Brigader.
Instructionerne för Inspecteurerne och BrigadGeneralerne
af den 14 Junii 1816, utfärdades
i följd af förenämnde s:ne Kongl. Bref;
den var ej annat än en oundviklig slutföljd
af dess författningar.
756
Den 24 Februarii, "
Af förenämnde Kongl. Bref inhämtas:
1:0 Att Arméens indelning i Brigader och
Divisioner verkställdes den 23 Märs 1813? på
det af min företrädare, Herr Grefve Adlercreutz
derom i underdånighet inlemnade Förslag.
2:0 Att samtelige Öfverstelodelningarne,
medelst samma skrifvelse, blefve Arméen från*
tagne mot en {e/ter dä varande inåtbegå-g) högst
ringa ersättning, bestående enligt Kongl. Brefvet
af den 6 April 1813, i 4000 R:dr Banco
för Divisions- och 3000 R:dr för BrigadGeneraierne.
*).
3:0 Att ÖfversteLieutenantsfndélningarnej
enligt Kongl Brefvet af den 23 Mars 18*3*
blefvo RegementsChefsIndeluingar
4:0
Att min första Embets åtgärd som föredragande
i Commandomål, var att i underdånighet
anhålla att de, under den 23 Mars
1813, emot ersättning af penningelöner, Arméen
fråntagne Öfverjlelndelningarne Jkulle återgå
till Arméen, hvilket i näder bifölls den 11 Junii
1815-
5-0
*) Början gjordes med General-Majoren Grefve N. Gyldenstolpe,
som erhöll 3000 R;drs penningelön, i stället
för den då vacant blefne Öfvetstelndelningen vid
DahiRegemeiUet, hvars afkastning är minst dobbel.
Den 24 Februarii.
737
5:0 Att hela den af mig i underdånighet
föreslagna förändring af Arméens organisation
inskränktes således dels till återfåendet af Ofverstelndeiningarne
(en väsendtlig vinst för
Arméen) dels till åtskiljandet af de serskildte
vapen, Infanterie, Artillerie och Cavallerie,
hvilka, enligt Kongl. Brefvet af den 6 April
1813, olämpligen voro förenade inom samma
Brigader, ty Infanteriet förlorar att commenderas
af en CavallerieGeneral och Cavalleriet
att commenderas af er» InfanterieGeneral.
Allt detta torde bevisa att jag ar fullkomligen
ojäfvig i frågan, så mycket mer som
den verkställdes på en tid då jag sjelf var ÖfversteLieutenant,
commenderande ett Regemente,
och således sjelf var i casus att derpå
förlora.
Sedan jag sålunda framställt Historiken
af den ifrågasatte organisationen, öfvergår jag
till sjelfva ämnet, nemligen: huruvida nämnde
organisation kan vara mer eller mindre nyt*
tig eller skadlig, så i militairiskt som oecono-i
miskt afseende.
Det gifves vissa principer för en Arméeg
organisation så allmänt erkände i alla länder
och i alla tidehvarf, att näppeligen någon, åtminstone
ej någon sakkunnig möjligen kan
sätta dem i fråga. Bland dessa principer
räknas:
«*•><■«• , * lys. ■ *» * - j
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. I Band. 47
733
Dm 24 Februariii
1:0 Åtfc befordran bör medföra större befäl
och större föns förutan hvilket den ej är
befordran,
2:0 Att en Årmées organisation i fredstid
Bör likna, så mycket som möjligt, dess organisation
i krigstid, så att Arméen kan träda
i fält utan att då omskapass
3:0 Att en controllerande authoritet (/«-  specteur) är nödvändig, som äger tillsyn öfver
att en och hvar uppfyller sin pligt så i mili—
tairiskt som eeconomiskt afseende.
4:0 Att Inspecteuren måste vara ständig,
#j tillfällig, ty blott i förra fallet kan han se
och bedöma huruvida de under dess tillsyn
stående troopper tilltaga eiler aftaga i disciplin,
ordning och öinmg.
Dessa princip-r så allmänt erkände i Europas
samtliga Arméer, med undantag af den
Turkiska, voro det ej i Sverige för några år
sedan.
1:0. I stället att med befordran erhålla större
iefäls inskränktes den äldsta Generalens verkningskrets
till ett Regemente, liksom den yngsta
Öfverstens
T
stället att med befordran erhålla ftnvre
lotti hände ofta att de äldsta och mäst förtjen»
te Generaler vore innehafvare af de min/l
gifvande^ Ofverste indelningarna; då åter, nyss
blefne Öiverstar, medelst accord, erhöllo d®
Den 24 Fehruarii.
bästa Öfversteindelningar och således tjente
för dubbelt så mycket som Generalerne. Den
nied god indelning försedde Öfversten, uppstigen
dymedelst till maximum af verknings4
krets och inkomjl, såg med liknöjdhet all vidare
befordran, ledande till blott en titelt och
inskränkte sin verksamhet i tjensten någon
gång till jemt så mycket som behöfdes för att
ej blifva förafskedad.
Jag väntar mig här inkast om nit, skyl.:
dighetskänsla, pligt mot Konung och Fädernesland
m. m.; hvilket allt jag i högsta gradj
högaktar och fullkomligen medgifver; men tror
att förre befäl och förre inkomft derjemte, äro
driffjedrar som ej heller böra försummas, ty
deras verkan på det menskliga sinnet är ovedersägelig.
2:0. I ställetjatt Arméens fördelning i freds-!
tid, så mycket möjligt, bör likna dess fördelning
j krigstid, som alltid är och måste vara på Divisioner
och Brigader, var den styckad i Regementen,
hvaraf följde att hvar gång arméen
skulle röras eller gå i fält, måste den ny-organiseras.
Generalen emottog då befäl öfver
troupper som han ej kände: Troupperne, Generaler,
hvilka de förr kanske aldrig 6ett.
Om motgång inträffade, ägde Generalen ett
förträffligt tillfälle att skylla ifrån sig på underhafvande®
okunnighet, försummelse och ovana,
hvarföre allt han icke svarade, såsom ägande,
under fredstid, intet befäl,öfver deni.
fju deremot, äger Generalen ett dicecte inte-f
Den 24 Februarii.
resse, att, i fredstid, tilldana de troupper han
i krigstid, skall anföra och för hvilkas instruction,
disciplin och esprit han då kan och
mojle svara.
Förut vöre Befälhafvande ovane vid underlydande
och vice versa; hvaraf följde att camp
gn^n ofta börjades med ömsesidigt missnöje,
med osämia och under mindre lyckliga auspicier.
Nu har Generalen, under fredens lugn,
tillfälle att tillvinna sig underhafvandes agtning
och förtroende: desse åter att göra sig
hände af s:n befälhafvare, hvarigenom ett samband
emellan dem uppkommer, af meta vigt
för Arnéens framgång i fält, än man vid ytligt
påseende kan föreställa sig.
Förut kärde den commenderande ingen af
sine underhafvandes militairiika skicklighet.
Nu äger han tillfälle att inhämta den, och
vet, vid hvarje oförsedt tillfälle, hvilken Officer
htn till olika värf kan begagna.
3:0 I stället att hafva en ständig controllerande
authotitet (Inspecteur) för hvarje
större afdelning (Divijion) commenderades förut,
serskildt för hvarje tillfälle, en General Mön,
eterherre. Regementet som skulle mönstras,
var honom okändt» det kunde vara i godt
skick, men hade vant bättre; Mönsterherren
berömd*, i sådant fall, då han bordt klandrai
Fegementrt kunde vara i mindre önskeligt till—
stå^d men hade varit sämre Mönsterherren
klandrade i dylik händelse; då han bordt ierfah
Dm 24 Februarii,
ma', dömde således alltid utan sakkännedom.
Tilljäilig Mönsterherre, befalhe han att den
och den disciplinsak borde rättas, den och den
instru'tionsprindp ia.ttagas, den Och den tjenstskyldighet
uppfyllas; allt detta var ett tomt
ord; han afreste för att kanske aldrig återse
Regementet, och detta återgick makligt till
små gamla vanor; ty hvad är en befallning
öfver hvars verkställande ingen vakar? och
hvm befalte, och hvem lydde? jo det var ofta
den yngre sorn bejalte och der» äldre som lydde.
General Majoren var Mönsterherte; General-;
Lieutenanten Regementschef, o. s. v. Tillhör»
de Regementet en Fält Marskalk, så var fö'hållandet
än värre, och den bakvända ordningen
kunde i sådant fall omöjligen förekommas. J.g
frågar: var detta en organisation?
Vid detta tillfälle måste jag hembära en
gärd af skyldig agtning åt minnet af den högst
förtjente mannen, som, insett dessa bristfällig—
heter, föreslagit och utverkat förbättring deri.
För mig återstod föga, blott regleringen af de
detailler som den redan gjorde organisationen
ytterligare erfordrade.
Bland dessa var fördelningen af de till Arméen
återlemnade Öfverstelridelningamej den
skedde i mån af deras afkastning. De 2 bästa
{/Irno och Bäckafkog) anslogos åt Fält Mar-»
Jkalkarne *), De bättre dernäst, inom hvarje
*) Stora Tuna återlemnades till Arméen ej förr än är
18*8,
748
iperi 24 Februariii
Inspector)y åt Inspecteurerne, (GeneralLieute*
nanterne) och de minst gifvande åt BrigadGeneralerna
(GeneralMajorerne.) En sådan leranades
åt GeneralAdjutanten för Arméen, hvilken
icke varande StatsRåd, såsom dess Företrädare,
ej kunde vara utan lön, en åt Ordföranden
i KrigsHofRätten (då Friherre von Döbeln)
och en till Presidenten i KrigsCollegiuraj
hyilken indelning öfverflyttades ifrån Invalidfonden,
medelst af Kongl. Maj:t till nämnde
fond, af egna tillgångar, leornad capitalersättjaing.
Hvad ÖfversteLieutenants indelningarna
beträffade voro de, alltsedan den 2,5 Mars 1813
RegerneotsChefern.es
Medelst den, i nion afindelningarnes afkastning
gjorde fördelning, uppkom den vinst,
att befordran medförde fik a cl inkomst j liksom medelst
organisationen på divisioner och brigader,
befordran medförde ökadi befäl
Arméens organisation i fredstid liknad©
dess organisation i krigstid- så att arméen då
kan träda i fält utan att omskapas.
En controllerande autoritet- var inrättad,.
sorn ägde tillsyn att en och hvar uppfyllde
sin pligt, så i oeconomiskt sorn militairiskt
afseende; denne var jländig ej tillfällig, så att
han behörigen kan bedöma huruvida de under
dess tiiisyn stående troupper tilltaga eller af«.
taga i disciplin, ordning och öfning.
Den 24 Febmaril,,J
D*ssa aro orRanintio^ens theoretiska för.'
dehr. S uik onder den practiska uiöfriingen
deraf, bnstfäHigheter yppa s>g, är detta ett
alla mänskliga inrättningar mer eller m-ndre
vdhättande ot>dt, som äfven tinder förändrade
omständigheter svårligen torde kunna förekom
mas.
Man säster: 1 händelse Generalerna tilli-’
ka vo e RegementsChefer *J, sä kunde maa
antingen för statsverkets läkning bespara öfv
rstel.ieutenants indelningarnp, eller och fördela
b loppet deraf på de sämre betalte CornpagnieQificerare*
Rptraktom
detta inkast först onder dess
tnilitairiska synpunct.
Två Regementer, förstärkte med 2 eller 3
classar Bevärmgs-m&nskap, utgöra en så betydande
styrka, i synnerhet i ett couperadt land,
att till deras commenderande eifordras en BsigadGeneral.
Två sådana Brigader åter, erfordra,
af samma skäl, en Di v i?,ion General*
Detta är hvad vi nu äga. Skulle under fredstid
inga andra RegementsChefer finnas än förenämnde
Generaler, hvilka, då krig inträffar,
måste emottaga Divisions- och Brigad-befäleta
*) Detta bör ej förblandas med de Arméer der Generaler
aro Colonels proprie fai res af ett Re gena e R ‘ c . sona ät
en slags hederspost, likasom Gardet éfh LäfRegemen—
tet hafva Konungen till Chefj KronPnnsens Husars
Regesieate, Kronprinsen o. s. v.
744
’ Den 2* Februarii,
föijer deraf att, vid afmarche till campagne,
alla Regemente? måste commenderas af BataillonsChefer
, och halfva antalet Bataiijoner cornmenderas
af Capitainer, hvilka, så de förre
som de senare, ovane vid det högre belälet,
ej skulle alla lemna tillräcklig borgen för för$ta
campagnens lyckliga utgång.
Att åter under krig, göra tjenst Brigadoch
Bataillons-vis, med uteslutande af Regementsfördelningen
, har den stora olägenheten,
att om Brigad'ihefen blir blesserad eller skju.
ten, måste en BataillonsChef emottaga Brigadbefälet,
och skillnaden att föra en Bataillon och
en Brigad år så stor, att det verkligen forsenar
uppmärksamhet. Äfven förloras det oecononiijka
samband som bör äga rum inom samma
Regemente, liksom det moraliska i en corps
der tour och anciennetet beräknas samfält.
Hvad åter den möjliga besparingen beträffar,
af ÖfversteLieutenants indelningarne
för Statsverkets räkning, får jag anföra följande:
1,
727 Officerare finnas i Arméen; dessa
hafva i aspect för en framtid inalles 57 löner
uppgående till och öfver 2000 R:dr, (panninge
och indelte löner sammanräknade) och som man ej
kan anse en Regementsofficer äga sin bergning
förr än han äger minst 2000 R:dr Banco
inkomst, hvaraf räntan för accordet samt hästars
föda och uppköp måste afgå, då rena behållningen
oftast ej utgör 1000 R;dr, så frågar
Den 24 Februarii,
745
jag; om man fkäligen skulle kunna indraga hälften
af detta ringa antal brödstycken, hvilket
likväl voro casus i händelse Öfverste Lieutenantsindeiningarne
återgingo till Statsverket,
Skulle indragningen åter, ske till förmån
för de mindre väl lönande CompagnieOfficerare,
så, utom det att de militairiska skälen här,
liksom ofvan, tala emot saken, uppstår frågan:
hvilket är bättre för Arméens CompagnieOfficerare
att, antingen få sina lönevilkor förbättrade
med en obetydlig summa som En lön
delad på en hel OfficersCorps utgör, eller att
hafva ett brödstycke mera i aspect för en
framtid? Den oeconomiska vinsten vore således
oviss; den militairiska förlusten, säker.
Hvarföre då företaga en sådan förändring?
Man säger att två Öfverste-LieutenantsIndelningar
kunde sammanslås till en Generalslön,
hvarmedelst Regements-Cheferne skulle
kunna komma i åtnjutande af Öfverste-Indelningarne.
Följande uppgift skall bevisa overkställbarheten
deraf.
Nitton ÖfversteLieutenantsIndelningar finnas
inalles vid Arméen, så vid Cavalleriet sora
Infanteriet (med undantag af Jemtlands och
Westerbottens Regementers, hvilka i afseende:
å dessa Regementers frånskilda läge, icke aro
förenade i Brigad.)
7\®
Den 24 Delruarii.
Af ofvarmämnde \g ÖfversteLieutenanfsIndelningar
skulle, om j:ne Sammanslogos till
en, 9^ Generationer kunna utgöras, Inspecteurernes
3 n t a 1 kan, i afseende å laspectioneiv
ries vidsträckta läge, mötestermkiernes korrta
belopp Och dessas samtida epok *) icke vara
färre än a vid Cavalleriet och 4 vid Infanteriet;
summa 6, hvartill skulle åtgå i 2 GfversteLieutenants
indelningar; återstå 7. Desse
kunna utgöra 35 Generalslöner; r?fgå 2 för
Cavalleriet, skulle återstå in alles \\ lön för
hela värfvade och indeldta Infanteriet, samt
för Ö700° m :n Beväringsmanskap, hvilket i
»anning är otillräckligt Dessutom voro Fält—
Marskalkarne utan löner: oberäknadt att 2
ÖfversteLieutenants indelningar, a 250 R:dr
Indelt hvardera och i allmänhet för sed de med
svaga boställen, icke svara emot mera än högst
en Öfversteindelning; då den i Europas alla
Arméer erkända princip, att befordran bör
medföra ökad inkpmfl5 eller skulle blifva uppfylld.
Mas säger att vid krigs inträffande, Koa»
ungen, i stället att lemna befälet till de Gsneralspersoner
för hvilka han äger mästa förtroendet,
kunde blifva föranlåtan att lemna
det till den på stället varande General. Sådant
var verkeligen förhållandet förut. Författningarna
ålade RegementsChefen , utan afseende
å dess grad i Arméen ? aU afmarcher*
rrnn-pr-rmr» ■ .ni.n . —y ,
*) 1 afseende å slotter?!.
Ben 24 Febr ilar iii
747
med sitt Regemente. Na deremot innehållerKongl.
Maj:ts Nådiga Instruction för Inspectearer
och BrigadGenerale? följande:
14. $.
”Då de till Inspectionen hörande Regesnenter,
eller någon del deraf erhålla uppbrottsordres
till krigscoimnenderingar, åligger
det Inspecteurerne, att genast begifva sig till
samlingsstället, för att desse Regementer så
till personal, sorn beklädnad, tross, utredning,
beväring, »munition och trosshästar m. m. till
Kongl. Majit och Kronan afmönstra; hvarefter
dess egenfkap af hispecteur öfver de af mönstrade
t nupp erne tills vidare upphör er, viljandes Kongl.
Maj.t för Inspecteurerne då utse lämpligt befäl vid
Armeen eller hemma i landet.”
§• 3i.
”Så Fort halfva Brigaden, eller derutöfver,
erhåller uppbrottsordres tili krigscommenderingar,
bör B,rigadGeneralen sig genast på
samlingsplatsen inställa, för att, i händelse
Kongl, Majf.t ej annorlunda fkulte förordna, emottaga
befälet öfver Brigaden, då BrigadGene^
ralén fortfar att vara Kongl. Majit ansvarig
för underlydande Regementers instruction, discipline,
ordning och lydnad, samt allt hvad
Kongl, Majit i militairiskt afseende af dess
Armée äger att fordra.’’
Man sager: Öfverstarne äro nu högst j-K
74S
Den 24 Februarii.
la betalte, ja de, äro det, och ingen önskar
lifligare än jag förhöjning af der4S lönevilkor.
Men jag frågar: Hade de varit bättre lönte,
om organisationen icke ägt rum? Hade de nu
varande Divisions- och Brigad-Generaler, d&
Regen^ ntsChefer, ej varit i åtnjutande af samma
indelningar som nu? Och hvilka andre än
ÖfversteLiuctenants-inöelningarne hade i sådant
fall varit att tillgå för de nu varande Öfverstat?
Man
säger: Representationskostnaden var
mindre för ÖfversteLieutenamer än lur Olverstar.
Ja. men så v*r tjensiebefattningen äfven
mindre angenäm, ty hvem commenderar ej
häldre ett Regmente, än inskränker sig vid
den fordna ÖfversteLieutenants- befattningen,
som bestod i att presidera i KrigsRäit Oih att
besöka sjukhuset. Sådant var förhållandet när
Generalen, då Regementschef, vir nät varande
vid Regementet. Var han åter jränvarcnde, så
hade Öfverste* Lieutenanten enahanda repre*
aentationsfnyidi^het, som nu;
I förra fallet, reducerar frågan sig att veta,
om tjenstebefattningens större vigt ej upp*
Väger den ökade representationsskyldigheten.
I sednare fallet 1'gger hela skillnaden deri, att
den som förut kallades öfver/le Lieutenant, nxi
kallas Örverjle. Skulle, emot all förmodan,
tjenstebefattningens större vigt ej uppväga
den ökade representationsskyldigheten, är detta
ett gölla- de skäl att tillägga Herrar RtgeSnentsChcfer
en lönetillökaingj (hvartill de vis
-
Den 24 Februarii,
749
gerHgen äro berättigade) men ej ett skål att
upphäfva en organisation af mera vigt för
Fäderneslandets försvar, än Jelande taffelpenningar.
Man säger: avancementen bär blifvit trögare,
ty Generaierne, sorn i stället för RegeJ
menter, nu commendera Divisioner och Brigader,
taga mindre afsked än förut Härvid får
jag först anmärka atc det ej kan vara af serdeles
vigt för Riket att bepröfvade Geaeraler,
hvaraf ännu ingen är o?jenstbar taga afsked och
s dan att skillnaden i tjenstgöiingen på roten
nu som BrigadGeneral, och förr som Regementschef,
är af för ringa vigt att förmå någon
som ämnade taga afsked, att stadna qvar en
enda dig längre i fjensten , i synnerhet som
«n ej större sys-losättning är ett nöje, men ej
en tunga; hvad åt^r tjenstgöringen i läger beträffar,
är den densamma nu , som den alltid
varit.
Bifogade förteckning upptager de afr81o
års Regementschefer, som då städse voto från^
varande från sina Regementen.
Utdrag utur 1S10 ärs Tour. Rulla.
Hane ExctUtnce Stedingk, Chef för Stedingk
ska
Regementet tjenstgörande
som Ambas:
sadeur i Petersburg.
750 Den 24 Februarii,
Hans Fxcellence Esten, Chef för Skånska Ha
sarRegementet.
Tjenstgörande
som fredsunderhandlare
i Paris.
Grefve C. Strömfelt, Chef för Cronobergs Regemente
, tjenstgörande
som ÖfvcrsteKammarher-:
re hos Drottningen.
Hons Excellens Wrede, Chef för Lifgrenadier
?Regementet.
Tjenstgörande
som Inspecteur
för Infanteriet.
Hans Excellence C. Mörner, SecundChef för Svea
LifGarde, tjenstgörande
i Pommern.
Grefve H. Merner, Chef för eget HusarRegementente.
Tidtals tjénstgörande
som CapitaineLieutenant
i Stockholm.
Friherre Wegesack, Chef för Elfsborgs Regemente,
tjenstgörande! Stocky
holm.
Friherre Tavaft, Chef för Calmare Regemente^
tjenstgörande i Skåne.
friherre. Bunge, Chef för Westgötha DahisRe^'
kemente* Minister i Wisn,
Dell 24 Felmar ii*
751
Grefve A, Shhwerint Chef för Upplands Re
gemtente;
tjenstgörande
hos då varande EnkeDrotti)
in ged.
C-. Silfversparrej Chef för Smålands DragonRegemente;
tjenstgörande hos
Hennes Kongl. Höghet Prinsessad.
Går man längre tillbakars är förhållandet
än märkligare, och jag påminner mig ännu
den tid då Genera ferne Z‘>ge von. Manteuffel, Siegroth,
Kaulbars, Pauli, Brun jean, Cheffer, Fock 3
med flere, vid mer än 70 års ålder, alla bibehöllo
sine inhehafvande Öfverste indelningar»
utan att derföre göra någon slags tjenst. Häraf
glit torde finnas, att Generalitetet gör vida
mera tjenst nu än tillförene och så mycket
60m förenas kan med vår indeldta Armées organisation,
der tjensten icke är af serdeles
tunga för någon.
Om öeneralerne, de sednare åren, mera
sällan än förut sknlle tagit afsked, kan detta
således ej tiilskrifvas den deni nu åliggande
tjenstgöringens mindre trägna beskaffenhet,
utan en ganska enkel orsak, som ej äger minsta
gemenskap med Arméens organisation på
Divisioner och Brigader, nemligen; Accoråerttes
extintion.
Men huru störa ärö icke fördelarne deraf
I andra afseende!)? Den miliisiriska förtjen(Sten
katr du af Konungsö belönas utan att fin*:
752
Den 24 Februarii,
na hinder i den belönings värdiges mindre
bemedlade tillstånd. UppropsAuctionernej som
förut höllos vid Regementsvacancerne, äro aflyste,
och Regeringsformens 28 och 35 §. §.
sorn då voro en död bokstaf äro nu återförda
till sin constitutionella helgd.
Denna accordernes extinction hvarpå Kongl.
Maj:t med grundad öfvertygelse om dess nyt-'
ta, och med en hos Svenska Konungar exempellös
frikostighet, af egne tillgångar uppoffrat
den ofantliga summan af 341,000 R:dr Banco’,
tog sin början innan organisationen på
Brigader och Divisioner ägde rum, och skulle
äfven, denna förutan troligen blifvit fortsatt,
och äger dermed ringaste gemenskap.
Dessutom kan differencer i mer och mindre
afgång på det inskränkta antal af 17 Divisions-
och BrigadGeneraler, jemfördt med
de vid Arméen aoställde 1727 Officerare, icke
vara af annan än ringa betydenhet.
En af de mäst brydsamma frågor var reglerandet
af Brigad- och RegementsChefernes
förhållanden till hvarandra, så att Regements -  chefer kunde erhålla den för dem nödiga magt
och myndighet, utan att BrigadChefer derföre
skulle förlora det inflytande de på underhafvande
Regementen böra äga. Å ena sidan
löpte man fara att återfalla i det , den gamla
organisation vidhäftande, felet, der ÖfversteLieutenånien
nu Öfverste, var en Ziffra; å.an
-
Den 24 FebruariU
75 3
tära att lemna till deti nya Öfversten så myci
ken magt och myndighet att BrigadGeneralen,
hvilken likväl skall cotnmendera Regementet i
fält, skulle förlora det directa inflytande hatt
på underhafvande borde äga, Medelvägen Var, att
Regementschefen ensamt skulle få befattningen
med allt hvad som rörer Regementets oeconomiei e*
huru BrigadChefenägde ett vakande öga deröfver;
att RegementsChefen åter skulle stå under
BrigadChefen, i allt som rörer det militairiska
befälet, såsom excercice, disciplin, ordning,
tenue m. m.
Instructionen af d. 14 Junii 1816 är grundad
på denna princip, och tyckas Arméens
framsteg sedan dess tillkomst, så i militairiskt
som oeconomiskt afseende icke vederlagt riktigheten
deraf.
Den medelst organisationen, tillökade utgift
för Statsverket härör af:
1:0 Att vid organisationens införande,
några af de till Divisions- och BrigadGeneralerne
ämnade RegementsChefs indelningar, innehades
af Öfverstar, hvarföre motsvarande
antal Generaler emedlertid måste förses med
penningelön.
2:0. Att 2:ne öfverste boställen, WeStgötha
och Bohus Läns Regementens (i följd af
äldre Kongl. Bref, voro i besittning, det för
Bil.
till Ridd, o. Ad. Pr. 1 Band. 48
754
Den 24 Februarii,
ra af f. d. Öfverste Palmstjernas Sterbhus, det
sednare af en för flere år ur tjenst gångne öfverste
Pålmans, hvarför de emedlertid och till
afgåogs inträffande måste ersättas med penninglöner.
3:0. Deraf att en ständigt tjenstgörande,
ej tillfälligt commenderad, GeneralStabs inrättades,
hvars nödvändighet är så allmänt erkänd
i Europa och dess arméer, att jag skulle anse
mig fela emot den upplysta krets, hvari jag
har äran tala, om jag borttog Dess dyrbara
tid med upprepandet af skälen dertill.
Men om organisationen nu skulle förändras,
och de med lön försedde FältMarskalkar,
Impecteurer och RrigadGeneraler skulle återgå
till Regementsbefäiet, så vore en ovilkorlig
följd deraf, att motsvarande antal Öfver -  star skulle återgå till ÖfversteLieutenants befattningen;
hvarmed de, troligen icke voro belåtne.
Gener ahrne skulle således förlora; de
nu varande Regements Chefer skulle förlora, tjenJlen
skulle förlora, och hvem skulle då vinna?
Den egentligen nu existerande olägenheten,
som jag fullkomligen medgifver, är att
RegementsCheferne, äro illa betalte, hvilket
är så mycket hårdare för dem, som de alla,
icke allenast med utmärkt nit och skicklighet
förestå sine tjenstebefattningar, utan äfven göra
betydliga uppoffringar, för att uppfylla dem
åliggande representationsskyldigheter; ingen
önskar derföre Ulligare än jag att detta förhål*
Den 24 Februarii.
755
lande må blifva afhulpit och vore det för mig
en den gladaste tjenstebefattning om jag dertill
i minsta män skulle kunna bidraga.
Sådana äro de skäl som tala för den
under d. 23 Mars år 1813 i nåder fastställda
organisationen. Arméens framsteg, sedan dess
införande, hvartill den säkerligen bidragit,
torde nogsamt bevisa, att den icke allenast är
nyttig, men till och med oundviklig, så vidt
Arméen behörigen skall kunna uppfylla sitt
höga kall, fäderneslandets försvar.
No 19*
Herr Silverskjöld, Carl:
Då Regeringsformens l4:de §. tydligen
förklarar, det Konungen alltid äger högsta
befälet öfver krigsmagten till lands och sjös,
blir deraf den naturliga följd, att med högsta
uppdrag förenas högsta magten. Det blir således
lika naturligt, att organisation af Ar*
méen, så snart den icke rubbar indelningsverkets
faetställda grunder, eller förnärmar
Grundlagarnes tydeliga föreskrift, tillhör Konungen
ensamt, så i förändring af befäl och
styrelseprinciper, sorn i allt hvad sorn rör
dess förmånligaste hållning, rörelse och actif
vite.
Utom denna så nödvändiga rättighet för
den vise och insigtsfuile befälhafvarsn, gagna
-
Den 2; FebruariL
de dess “genskaper till intet, och ändamålet,}
som är Rikets ära och för var, b'ef derigenom
helt och hållet förfeladt. Det är på dessa
grander jag trodt mig böra ocilla de ♦ram"
ställningar som blifvit gjorda till förändringar
af Arméens befäl ro. m, hvilket efter min
öfvertygelse icke rättvisligen bordt ställas under
Ständernas hvarken pröfning eiler granskning»
Vi äga en Konung hvars egenskaper och krigsinsigter
böra aflägsna från hv^ne individ de
fruktlösa försöken att granska och bedömma; ers
hjelte uppammad i krigets sköte, som under
lagarnes skygd så förvånande tillväxt i mod,
i snida och tapperhet som förvånat Europa
med sina segrar och tvungit Nationer och dej;as
beherrskare till fruktan och högaktning;
och drnas hjelte, som gerom s'tt snille och
sitte sällsynta egenskaper, fästade den urgamla
Och t ppra Svenska Nationens uppmärksamhet,
dess förtroende och slutliga val till dess
Konung och Härförare; sorn t denna egenskap
räfträrdigat dess åsigter och uppfyllt dess
hopp; som med ära och klokhet fördt Sven»
ska vunnen i främmande länder, upprättadt
den «vtgfamde feigsäran; förnyat dess lysande
baeder och sl feli gen under frihetens och
ssieif«tändi<rhetens <?g*de förena t den Scandinav
vi h hål ön; den,ne Hielte, dpnne store
Fönun'» hr>re vi pgna vårt hela förtroende,
P-n eom fört, *om styrt, sorn orgeniseradt de
största A <meer, da^at dem t’ 11 hjeltar och segrare,
skut'» ej den äga ett oinskränkt förtroende,
att hMda och inöfva d^n Svenska
fjären3 som redan genom dess vishst och m
-
Den 24 Februarii.
757
sigt hunnit till en så ansenlig förökning och
son med sin u: märkta hällning och vård,
fäst hvarje upplyst medborgares uppmärksamhet
och billiga beundran.
Hvad skulle väl andra Nationer, men I
synnmlvt våra mägtiga grannar domina om
vär svaghet, vår vankelmod ghet och orättvisa,
då vi ens kunde oskyldigt förar leda en
kallsinnigt! t af denne Hjelte, sorn 1 det grymma
ögonblick han 10g sin hind fiän krigets
söner vår fosterjords löisvarare, vår bildade
Armée, skulle med jetsanima'blottstä ia d n för
föi lusten af sin hela kraft, och det anseende,
som vida mera än mängden och styrkan, väcker
agtning och frukran hos andra Naiianer.
Det ligger utom kretsen »f de fl 1 stes omdömes
förmåga, den lika dyrbara.som sublima
konsten, att dana goda Arméer. Denna Anda,
detta snille måste vara liksom medfödd
och tillhör sällan den vetenskapliga egoisten,
mycket mindre den kortsynte forskaren, sorn
icke mägtar uppfatta de grundiedningsr och
principer, på hvilka systemet ömsom hvilar
och beror. Dansren af detta bör derföre äga
största förmågan att bedömma och behandla,
och i samma mån bör styrelsen med hela dess
omfattning ligga sorn ett verk'yg, med en lika
otvungen sorn fri ledning i dess hand.
Med ali den aktning jsg hyser för hvarje
kunnig och billig granskare (ty tadlare böc
jag ej föreställa mig) tvingas jag att åberopa
758 ,
Den 24 Februarii.
ett enkelt men sanningsfullt ax>ome, nemligen:
att det »Hrid är ett ofantligt sva!g emellan
Veta och kunna, och ätt värdet och styrkan ligger
i utotmrigen och icke i kunskapen.
Jag anser det derföre mera än vådligt, att
inblanda sig i detailier, till hvars omfång man
icke kan sträcka en ny skapande förmåga j
utan häldre med fullt förtroende till den store
Konungsliga Belälhafvarens omisskänneliga talenter
och nitälskan för nationens ära och väl,
Jemna ett fritt och oklanderligt val af de mesurer
gom till Arméens organisation och Rikets
försvar synas honom bäst passande hvilket
allt jag i anledning af det förevarande
ämnet trodt mig böra yttra, och anhåller i
ödmjukhet att dessa mina anmärkningar måtte
få åtfölja Herr Montgommeries och Herr von
Franckens motioner.
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 24 Februarii,
eftermiddagen.
N;o 1.
Herr Tull, Florus:
Den öfverkljgade allmänna nöd, till hvars
Den 2,4 Februarii.
755
afhjelpande det vore önskeligt man liba myca
ket bidrog genom verksamhet sorn ordande,
är efter min tanke icke så stor och så allmän,
som densamma föregilves vara. Flere
välsignade spannemålsår hafva efter hvarandra
uppfyllt våra magaziner, så att äfven utskeppning
af spannemål ägt rum, och då menniskan
äger mat och bläder, så är det oiätt
att klaga öfver stor nöd och elände.
Men till en annan punct: B tift pä penningar-,
äfven uppå dem.j bör icke vara brist, da
vi äga omkring Trettio millioner R:dr, hvilka
nu i flere år ägt ett stadgadt värde, och för
hvilka vi erhållit våra nödvändiga behofver;
endast en stockning har uppkommit} penningarne
hafva samlats uppå vissa händer, hvarigenom
deras circulation är hämmad. Nu uppstår
fråga, huru detta kunde athjelpas ? Jag
uppmanar erfarnare män an jag, att uppgifva
dessa medelj men må mig tillåtas, att emedlertid
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
få äran meddela mina tankar i detta vigtiga
ämne.
I förbigående får jag blott nämna, att
penningebristen vore ännu större om icke
genom arbetet vid Götha Canal, betydliga
summor kommit i omlopp; men fortsättandet '
af detta nyttiga arbete, är ändock icke ti 11—
räckeligt att sprida myntet tili aflägsnare orter
i Riket.
Åf de medel hvilka Högh Riksens Ständer
7S0
Den 24 Februarii,
anslagit till odlingslån, äro ju icke mera är*
tvåtredjedelar utlänte; emedan betalningsvilkoren
äro så svåra, att många, hvilka med
nytta kunnat använda lanta penningar, icke
vågat söka desse lån, af fruktan att icke kunna
uppfylla de föreskrifne stränga betalnings:
vilkoren, hvilka aldeles icke gagna det allmänna,
Häfvas dessa vilkor, så biifver säkert
den återstående tredjedelen utlånt till flere,
hvilka med fördel kunna använda penningar
till odlingar på sin jord. Således till lättnad
så för jordbruket som rörelsen i allmänhet fö*
reslår jag att enskilt man må äga rätt, att place*
ra sine disponible eapitaler uti Bankens utlåöingsfonder;
således äfven uti BancoDiscon-^
ten, och mot 4 procent, hvartill all laglig ränta
borde nedsättas, för att komma i likhet med
■jordafkastning, hvaremot insättarne erhöllo Bankens
attest med åtecknad ränta. Vidare att de
lån sorn erhöllos i BancoDisconten omsättas
med en femtedel örn året och denna femtedel
alltid beräknad efter det innestående jånet och
icke efter det primitiva, samt den straffränta,
hvilken uppkommer genom försummad inhe*
talning blefve 2 procent,
Efter dessa principer skulle lånefonder
blifva välgörande och svara emot deras bestämmelse
> förtroende skulle uppkomma, då
LåneBanken med full garanti af Ständers be*
slut, till utlåning emottog de stora summor,
som nu ligga dålöe under misstroendets täc-*-  kelse.
Ben 24 Februarii'
N:o 2.
Herr Wlontgommne, Gujtaf:
Kongl. Majds Nådiga påbud af dan i?5
Augusti 1819 om skjutslegans förhöjande i frän
ja till 16 skillingar hade till bevekelsegrund
den tillfälliga foderbristen, hvarföre äfven förhöjningen,
såsom orden lyda, tills vidare skulle
äga rum.
Detta tills vidare fortfar ännu och har således,
oaktadt motiverne dertill upphört bade
under de efterföljande arens ymniga foderskörd
och d*tta års icke klandervärde, efter som enligt
ett yttrande här: folk och kreatur icke sakna
foda, sträckt sig längre än man med skäl vänladt,
så mycket hälldre, sorn hvarken jordbrukaren,
eller staten, eller de resande deraf
draga någon fördel, utan tvärtom efter m'B
tanka, en gemensam förlust och olägenhet.
Jordbrukaren, hvaribland jag inberäkna?
Gästgifvare och de skjutsande, förlorar på
den förhöjda skjutslegan i mer än ett afseendet
1:0 derigenom att alla Embets- och Tjenstemän
såsom Domare, Kronobetjent», Läkare m.
na. hvilka af allmogen anlitas eller för des9
skull färdas, måste betalas efter den dryga
skjutslegan, som i en betydlig måa förhöjer
den kostnad som jordbrukaren åt dessa så ofta
är tvungen att erlägga. 2:0 Derigenom atå resandes
antal minskats och med detsamma fösa
762
Deri 24 Februarii.
tjensten för de skjutsande, hvilka jag under
mina resor sjelf hört göra denna klagande slutsatts:
att det är dm hega jkjutsen man har att
Jkylla derjöre att icke sä många resa nu mer och
att samma orsak vållat uppfinningen af Ångfartyg
och begagnandet aj dem-, och 3:9 derigenom att
man under en hög skjutslega söker göra resan
så litet kostsam som möjligt, men på da
arma häfikre atur ens räkning såmedelst, att vanligen
flera personer på ett tungt åkedon med
mycket saker, förena sig till en och samma
resa , begagnande så få hästar ske kan.
Staten eller rättare StatsCassan förlorar i
synnerhet derigenom ganska kännbart, i afseende
på de många och dryga resräkningar den
måste betala åt Courierer, Embets- och Tjenstemän
af alla slag. Och sluteligen hurusom
de resande derigenom öfver ali billighet taxeras
Och med för höga kostnaden betungas, eburu
de mången gång, såsom Embets- och
Tjenstemän, i följd af deras pligt utan ersättning,
oagtadt ofta illa lönte, såsom några Landshöfdingar,
alla Officerare och i synnerhet Underofficerare,
måste göra ej sällan långa resor,
är hvad jag icke anser mig behöfva närmare
ådagalägga, emedan sådant icke kan
vara någon okändt, aldra minst inom detta
rum.
Så många förenade, talande skäl tyckas
mig påkalla Rikets nu församlade Ständers
uppmärksamhet å behofvet af en nedsatt skjutsfega
till ett belopp som icke blef betungande
Dm 24 Februarii,
7%
hvarken för allmogen, Stats-cassan eller den resande.
Jag vågar alltså vördsamt föreslå att Rikets
Ständer sedan denna mm motion med de
öfrige respective RiksStånden blifvit coramunicerad
och af dem gillad, jemte underdånig
framställning af skälen , hos Hans Majit Konungen
måtte göra underdånig önskan om skjutslegans
nedsättning till 12 eller 8 s!:. Banco
och jag skulle föreslå så mycket häldre det
sednare beloppet sorn den allmänna penningebriften
och de låga sädespriserne samt andra
laiidtmanntproducters fögajvärde, dermed torde
mäst öfverensstämma.
N:o 3.
Herr af Wingård, Joham
Då jag underdånigst föreslog ett Fögderies
inrättande i norra delen af Wermlands
län, förutsåg jag det Kongl. KammarCollegium
och Kongl. StatsContoiret skulle härvid finna
åtskilliga betänkligheter. Jag trodde mig dock
hafva förekommit de betydligasre, då jag innan
förslaget aflemnades beredt möjligheten
med en ganska ringa uppoffring af Statsverket.
Att Kongl. Maj:t nådigst gillat mitt förslag
såsom påkalladt af behofvet och i ämnet gjott
nådig proposition, torde vara mig nog att jag
764
Deri 24 FtLruarii.
nu inskränker mig, sedan StaffUtskottefc tillstyrkt
afslag , hvilket kanske gilias, att endast
i Ridderskapets och Ad Ins Pro.ocolier förvara
min enskifte öfvertygelse, att inrättandet
af detta Fögderie, förr eller sednare ovilkorligen
kommer i fråga och säkerligen då ej
verkställes med mångs gånger den uppoffring
som nu varit föreslagen- Mtn.då StatsUt-kottet
ut^å»t frän andra synpunkter än blotta
nödvä dtgheten att i närvarande ögonblick
hushålla, hvilket jag gillar, så länge man ej
sträcker denna fört satts t II småsaker; anser jag
mig böta visa, det Utskottet misstagit sig.
StatsUtskottets herrar ledamöter förmodar
jag äga en fullkomlig kännedom om R;ket i
allmänhet; men de kunna icke känna så noga
den local, hvarom nu fråga är, som jag. D t
har varit min skyldighet förvärfva mig d nna
kännedom och just den. har förmått mig afgifva
förslaget.
Uti Utskoftefs Betänkande erkännes att 30
mils Fögderie är besvärligt för Kronobetjening
gen, samt fordrande mera tid och omgång än
tjenstebefattning-n i and^a Fögderier; men månne
det endast är besvärligt ör Embetsed än B en 9
hvilka kostnader och för>-p 11 da dagsv, rken drabba
ej äfven innevånarn-1; blotta reseiäkningarne
inom detta vidsträckt Fögderi, af hv ika
Kongl. Majk och K onan får Vidkännas en de!a
skola ju alltid uppgå till ganska betydliga
summor.
Den 14
Fögderfets obetydliga bredd, sorti afvan
anförts, står icke att ändra; ty på ena sidan
är Stora Kopparbergs Län, på andra sidan Norlige.
Någon förändring i formen kan således
icke åstadkommas på annat sätt än jag föreslagit,
nemligen att öka det med en del af öfra
Fryksdalen och placera styrelsen i medelpuncten.
En blick på chartan, skall öfvertyg
ga hvar och en sorn ej fötut fattat sin mening.
Jemförelsen med Vester Syslets Fögderi, är enligt
»nin tanka icke lämpebg , ty det är lättareför
administrationen att sträcka sina anbefaldta åtgärder
till 6oco rnenniskor mera, Hå de på lika
afs ånd omgifva FogdeContoiret, än om ett
mindre antal, på en lika yta äro fördelte,
inom giänsorne af en spetsig triangel.
Den del af Wermeland, som af mig är
föreslagen till ett nytt Fögderi, innefattar dessutom
ortens betydligaste odlingsmarker, då i
de andra delarne, just under de 25 år som förelupit
s^dan sista fördelningen, de blifvit till
en stor del upptagne. Tror man att Wermeland*
jord. folkmängd och näringar under den-'
ra tid icke undergått någon förändring, sä känner
man landet föga. Med mera ifver än i
någon annan landsort, har man där sökt och
oafbrutet söker förkofra sig, trotts alla hindren
af obka handels- och penningeconjuncturer.
Men jag har en ännu ytterligare anledning
tö'moda, det man ej känner denna landsort,
då raan grundar beräkningar på brmmantal
Min snart från trycket utkommande Fem
års berättelse, skall tillräckligen bevisa till-»
766
Den 24 Februarii,
tillförlitligheten af dylika beräkningar. Må det
emedleitid i förbigående vara sagt, att hemman
finnas i Wermland med flere hundrade
gånger större ägorymd, antal åboer och kreatur,
än på andra ställen. Utskottet har kanske
obemärkt, sjelf lemnat ett bidrag i denna
del, då det uti nya Fögderiet anmärkte ringa
hemmantalet, nemligen 148/5 dock bebos af
den äfvensom ringa ansedda summan af 18,560
personer. På hvarje hemman belöper sig således,
öfverhufvud tagit, 126 menniskor. Om
Fögderierne i de södra Länen i allmänhet hafva
en större folkmängd, känner jag icke; men
tviflar derpå; mig har denna synts stor nog
för att påkalla en egen Fogde. Att denna
Folkmängd är för stor tillsammans med de
Fögderiernes, hvartill den nu hörer, känner jag
deremot ganska bestämdt, äfvensom att den
årligen tilltager i större proportion än i de
mera cultiverade delarne af landet.
Det är ingen möjlighet att ändra gränsorne
af de nu varande Fögerierne, på annat sätt
än jag föreslagit, utan att rubba ecclesiastique
och civilindelningen. Just för att rätta något
i denna del hafva Skillingmarks och Järnskogs
Socknar blifvit föreslagne att komma till Westra
syslets Fögderie, såsom hörande till Kjöla
Pastorat i Jösse Härad. Tvenne stora pastoratet
uti den norra delen af Wermeland,
hafva, sedan sista Riksdag blifvit fördelade t
fyra, utom hvilken förutgående åtgärd det icke
hade varit möjligt, föreslå FögderiefördelBingen.
Det eria steget har föranledt det an
-
Den 24 Februarii,
767
dra och flera oformliga Domsagor i Wermland
skola efter hand, vill jag hoppas, blifva fördelade,
ehuru dervid äfven svårigheter skola
möta. Jag har t rödt. att man bör söka åstadkomma
förbättringar när de kunna göras, att
stadna på samma punct må den söka sorn
dermed finner sig belåten Jag har åtminstone
ansett det vara min skyldighet gå framåt.
Kan jag icke göra mina åsigter gällande här,
har jag dock den tillfredsställelsen att de äro
gillade af Regeringen och hvar och en sora
känner localen.
Att tillgång icke finnas till den projecterade
aflöningen utan rubbning i den reglerade
Staten, är möjligt, ehuru jag endast föreslagit
r6o R:dr odisponerade räntor och utbytet
af en för Kronan onyttig snart sköflad
skogstrakt. Detta känner dock StatsUtskottet
bättre än jag: och hade enligt min tanka härvid
kunnat stanna, men hvarken Utskottet eller
Collegierne känna orten och dess behof
bättre än jag: en kännedom som icke ens nåj
gon infödd Wermlänning gör mig stridig. Att
hafva missledt Regeringen genom ett onödigt
förslag erkänner jag således alldeles icke och
begär i följe deraf återremiss af frågan ti 11 Utskottets
närmare granskning.
N;o 4.
Herr Riben, Cart Wilhelm:
En värd Ledamot Herr Friherre Palmstjerna,
har åt Ridderskaptt och Adeln öfverlem-.
?sn
Den 24 Fv&ruarfii
nät ett Förslag till barnauppfostrans förbättran*
de i vårt rike; ett förslag värdigt, sorn det
mig synes, en allmän uppmärksamhet.
Vare det mig tillåtit att dervid få i korthet
framställa några strödda anmärkningar.
Det teckniska i uppfostran har visserligen
i vår tid hunnit en hög grad af fullkomning,
men nian har misstagit sig då man hoppats
vinna uppfostrans ändamål genom konsten att
undervisa: man bildar ej caracterer genom
undervisning; mari käft vara en ypperlig undervisare
och likväl en dålig uppfostrare. I denna
senare egenskap, är mindre fråga om hvad
snan kan, än hvad man är, och på beskaffenheten
af den verld hvari ungdomen uppväxer,
eller med andra ord, på beskaffenheten af de
förhållanden till föräldrar och fosterland, hvari
ungdomen lefver- Det är den moraliska verl*
dens intryck, som på ungdomen har det vigtigaste
inflytande, Det gifver inga konster att
bilda menniskor: Första vilkoret är att sjelf
vara det.
Min afsigt är ej att förringa undervisningens
värde; men man fordre ej af den,
hvad den ej kan ge. Det allmänna uppfostringsverket
beror på samhällets skick och
förbättring, som åter icke uteblifver så länge
den anda som utgör medborgare till ett folk
har sin liflighet. Denna nationliga anda uttrycker
sig i lagstiftning och seder och på dem
beror det att göra en Stats undervisningsverk
till ett godt uppfostringsverk- Sederna bestäm
-
Den 24 Februarii,
7 69
stämma all uppfostran, så enskild som offent-]
lig. Lagarna bestämma indirect den förra
och direct denna senare.
Så länge Europas samhällen voro organiserade
genom stånd, sörjde Staten genom en offentelig
uppfostran för de båda högre Stånden
Adelns och Presterskapets bildning. Sedan Stånden
smält tillsamman, sedan Adel och Presterskap
ej mera voro hvad de fordom varit,
tog det tredje Ståndets intresse en stor öfvervigt
och förändrade så småningom StatsEörfattningarraes
väsende och uppfostringsanstalterna
blefvo nu beräknade på bibringande af
ekonomisk bildning.
I trotS9 af tider och hväifningar finnas
och kommer öfverallt att finnas en näringsdass
och en offentlig dass; således 2:ne oli- /
ka rigtningar af medborgerlig verksamhet.
Näringsidkaren befordrar samhällets nytta 1
den mån han lagligen och ärligt befordrar
sin egen. Embetsmännen åter bereder genom defc
allmännas väl sin egen fördel eller bör åtminstone
göra det. Dessa riktningar af medborgerlig
verksamhet, lika nödvändiga för samhällets
bestånd, äro dock så olika, att de måst
föreställas af serskildta Classer, organiserade
till serskildta Stånd. Deras sammanblandning
medförer ovilkorligen Statens fall; deras inbördes
vexelverkan till ett gemensamt vä! underhålles
af patriotisme och patriotismen finneÉ
Mil, till Ridd. o. Ad* Pr. 1 Band. 49
Den 24 Februarii,
ej utan religion. Religiositet är således första
elementet i ungdomens uppfostran.
Religiositeten beror på seder, mea befordras
af lagar. Den religieusa bildningen är
anförtrodd åt ett eget stånd, det andelig3. Den
är en egen angelägenhet till sin natur skiljd
från all verdshg och Statens interesse fordrar,
att den som sådan erkännes; men då får man
låta bli att besvära Prester med polisgöromål,
mantalsförrättningar och Fältskärsoperationer ,
liksom vöre Fresten en öfverflödig person, om
han vore hvad han ensamt bör vara. Presternas
tid är nu alltförmycket upptagen af
verldsliga göromål och innan ändring dermed
sker, tror jag icke några nyttiga undervisningsanstalter
för den stora hopen kunna införas}
ty religionsundervisningen voro dessas
första ändamål. Religions undervisningen tillhör
läroståndet. Det skall således framför allt
ej sättas ur stånd att lära.
Svenska allmogen har alltid varit den
upplystaste i Europa. Sällan har man träffat
en Svensk bonde, som ej kunnat läsa, ty han
har ansett detta för en Religionspligt; men
drifver man oupphörligt folkläraren utom gränsen
af sina egenteliga pligter, så blir en gång
förhållandet annorlunda och man kommer då
försent med sina Landtskolor, der man kanske
vill undervisa bonden i mycket som han ej
behöfver veta och ej har interesse att lära.
All Folkundervisning innefattas i reli
-
Den 24 Februarii,
77t
gions undervisning; denna tillhör Presternas
läsa och skrifva är första vilkoret för religions
undervisningen, derföre tillhör det presterna
att besörja barnaundervisningen; mea
också måste de uteslutande få ägna sig åt sitt
eget vigtiga kall.
Friherre Palmstjerna har trott några allmänna
bidrag icke vara att påräkna för vinnande
af en förbättrad undervisningsanstallfc
på landet, och jag delar hans öfvertygelse.
Ganska rigtigt och alldeles i öfverensstämmelse
med de idéer jag antydt, har Friherren
ansett barna-undervisningen tillhöra
kyrkans tjenare; lika med Friherren anser jag
ock sådane till Clereciets underhåll anslagne
förmåner, som för sina nu varande ändamål
äro umbärlige, böra på annat håll komma
Folkundervisningen till godo; men jag frugtar
att de af Friherre Palmstjerna uppgifne utvägar,
icke på många trakter blifva användbare.
Få äro de klockarebohl sorn föda sinas
innehafvare, derföre äro de flesta klockare handtverkare
eller arrendatorer; utan påökning i sina
inkomster kunna de ej bestrida barnaundervisningen.
Hvarifrån skall medel till en löneförbättring
för dem tagas? Af åtskillige pastorsboställen
och hemmanstionde uti de orter
der ovanligt stora pastorat finnas, svarar
Herr Friherren. Nå väl! men i de orter der
inga ovanligt stora pastorat finnas och der
ingen indragning af Kyrkoherdebeställningar
rimligen kan äga rum, blir ju då intet 6teg
772
Den a4 Felriiariti
vidtagit för det vigtiga ändamålet  det upp
växande
slägtets förädling. Och det är just
för vinnandet af ett sådant allmänt ändamål,
sorn jag vågar hysa den önskan att Presterskapets
så vidt med allmänna ärenders gång
au mera kan förenäs? småningom måtte befrias
frän den myckenhet af oeconomiska omsorger
som blifvit dem ålagde och derigenom
iståndsättas att mera än hittills sysselsätta sig
med barnaundervieningen inom sina församlingar.
Jag föreslår derföre såsom ett tillägg vid
Friherre Palmstjemas motion, att RiksensStän*
der hes Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit i nåder måtte täckas anbefalla
Consistorierne, att uppgifva alla ds befattsingar
med oeconomiska mål, som nu åligga
Presterskapet att bestrida, och derjemte i underdånighet
yttra, hvilka af dessa befattningar,
som i Consistoriernas tankar förnämligast
borttaga en tid scm åt folkundervisningen
borde ägnas,
N:0 5°
Herr Qviding, Bernhard Chrisoffer'.
1 anledning af Herr ÖfversteLieutenanten
von Heijnes anförande vid Höglofl. Ridderskap
pets och Adelns Plenum den 17 innevarande
månad om fördröjd verkställighet af den jemkning
i Extra roteringen, sora Riksens Ständer
Den 24 Fehr ilar ii.
773
vid 1815 års Riksdag beslutit, får hos Hög-?
välborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglod. Ridderskapet och Adeln
jag ödmjukast anmäla, att sedan Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse rörande ifrågavarande
ämne bl ifvit remitterad till Kongl Krigs-*
och KummarCollegierne, hafva berml e Kongl.
Codegiers underdåniga u:låtaride deröfver i början
af år 1820 inkommit, att detsamma blifvit
samma år i Rikets allmänna Ä enders Beredning
föredragit och derefter hos Kongl. Majit
i StatsRådet i underdånighet anmält; att Kongl.
Majit, då Col egierne varit af olika tankar rörande
de lämpligaste sättet att verkställa ifrågavarande
roterings jemkning, funnit målet
böra hvil k till Riksens Ständers sammankomst,
ocl) att Ko gl. Maj.ts nådiga skrifvelse rörande
detta ämne snart är att förvänta.
Jag anhåller ödmjukast, att de af mig nu
lemnade upplysningar matte få åtfölja Herr
Öfverste-Lieutenant von Heijnes anförande
tili det Utskott, hvartill detsamma kan blifva
remitteradt,
Nso 6.
Friherre af Nordin, Carl Johan t
Enär jag haft åran deltaga i 1822 år»
Revisionsarbete, anser jag mia skyldighet påkalla,
att inför Ridderskapet ©ch Adeln redovisa
för de grunder, soni ledt mina och ptet
774
Den 24 Februarii.
ralitetens åsigter, i de af Herr Friherre Anckarsvärd,
vid förenämnde Revisionsberättelse,
anmärkte delar, och då jag nu går att fullgöra
detta, efter min öfvertygelse ovilkorliga åliggande,
må det tillåtas mig först, få hembära
Herr Friherren min tacksamhetsgärd, för
desse sine anmärkningar, enär de lemna mig
ett önskadt tillfälle, att offenteligen inför Ridi
derskapet och Adeln upplysa, det de anmärkte
framställningarne» ieke härört af bristande
uppmärksamhet, utan af-den öfvertygelse Revisorerne
ägt, om beskaffenheten af deras kall,
Jag delar fullkomligen med Herr Friherren
den öfvertygelse, det MagazicsDirectionen
icke äger förmåga, liqvidera sin ihäftadegäld,
men jag tror icke det varit enligt med Revisorers
pligt, att framställa en tanke af sådan
beskaffenhet, enär ziffran, ännu icke lemnar
enahanda resultat. Det är ännu icke gifvit hvad
utestående spannemåls-undsättningar, kunna
komma att inbringa, enär det beror på det
belopp till hvilket de gäldskyldig©, begagna
belalningsrätten in natura, icke eller till hvilka
priser MagazinsDirections spannemålslsger,
hus Och inventarier kunna försäljas. Det är således
ännu blott ett problematiskt resultat,
som, så väl Herr Friherren, som jag, förmoda,
då vi anse MagazinsDirection för banqueroutte;
men framställningar af denna vigt, gjorde af
Rikets Ständers Revisorer, till sine principaler,
böra efter min öfvertygelse, hämta sina grunder
från bestämda facta och icke från calculationsvis
gjorde beräkningar; för öfrigt hafva
Revisorerne icke underlåtit, att fästa Rfkets
Den 24 Februarii,
775
Ständers uppmärksamhet derå, att förhållanderne
troligen skulle blifva mindre fördelagtige,
än calculen utvisar, enär Revisorerne sålunda
dervid yttra sig: ”Det ligger i sakens
beskaffenhet och är en följd af Verkets vidlyftiga
och invecklade förhållanden att det
hos Revisorerne uppgjorde förslag ej kunnat
blifva så fullständigt, som en på liqvider och
verificationer afslutad redogörelse; och möjligt
är å ena sidan, att inrättningens tillgångar
verkeligen stiga högre än förslaget innehåller;
men å andra ,sidan förekommer det
ock lika troligt, att fullt motsvarande belopp,
af påräknade behållningar och fordringar, vid
närmare utredning, kommer att försvinna;
hvilken sednare förmodan bland annat grundar
sig derpå, att tilläfventyrs, det påräknade
beloppet af Italienska exporten torde undergå
nedsättning och liqviden af spannemålsundsättningsskulderne,
i de norra Länen otvif-i
velaktigt skulle tillskynda allmänna Magazins-!
inrättningen, en kännbar förlust.” Af förestående
Revisorernes yttrande, lärer Högloft.
Ridderskapet och Adeln finna, det Revisorerne
så väl ansedt den behållning calculen upp:'
tager, komma att undergå betydlig nedsättning,
äfvensom det den Italienska expeditionen skulle
komma att medföra en ytterligarelförlust, ehuru
omöjlig, att af Revisorerne bestämmas, enär betydliga
spannemålsposter ännu vore osålde,
och för en del af de försålde försäljnitigsräkningar
icke vore ingångne; och får jag härmed
endast upplysningsvis tillägga, att desse
behållningar blifvit upptagne, vida under de
-
??5
Den 24 Fcbvuarzi*
ras i räkniogarne åsatte värde, hvarjemte förekommer,
att hvad brännvinsbränningen beträffar,
Revisorerne yttrat att förlusten å bran.
vinsbränningens i hufvudstadsn fortgående undergräfver
verkets tillgångar.
Vidare har emot Revisorernes Berättelse
blifvit anmärkt, att Revisorerne icke undersökt
och uppgifvit orsakerne hvarigenom inrättningens
torra behållningar försvunnit, och
att icke utredt blifvit hvarthän det betydliga
öfverskottet af 2,000,000 R:dr Banco tagit vägen;
Revisorernes granskning har, hvad räkenskaperne
beträffar, icke sträckt sig längre
än för åren j 819 och 1820, men det är, af
de påföljande årens räkningars resultat, man
måste hämta någon säker och bestämd grund
för eö uppgift ä denna del, och då dessa räk-’
ningar ännu äro oafslutade, har det legat utom
gränsen gf Revisorernes åtgärder, att härutinnan
i hela sin vidd uppfylla nationens önskan;
men den betydliga afskrifning sorn 182* ars
Revisorers berättelse upptager, iör osäkra fordringar,
till ett belopp af 1,164,463 R:dr 11
sk. Banco, hvilka äro inbegripne i det uti Diaectionens
berättelse upptagne öfverskott, lärer
kafva undfallit anrnärkarens uppmärksamhet,
Qch då härtill tages s beräkning, att Directionens
berättelse för, 5 8.20, upptager alla persedei
beha Ilningar, efter de i räkenska.perne varande
vården, hvaremot 1822 års Revisorer
upptagit de varande persedelbehållningar ne,
efter då gångbara priser, lärer det icke blifva
svårt att finna, hvarthän det upptagne öf
-
Den 24 Feiruarn,
77?
verskottet tagit vägen och hvilket allt inhämtas
af Revisorernes yttranden rörande Directionens
erindringar vid den upprättade tableauen.
Det har klandrats, att då Revisorerne
framställt alla Konungabref, rörande undsättningsverket,
icke äfven en framställning skedt
af de principer, som styrde spannemåisupphandlingarne.
Dst skulle visserligen tor Revisoreröe
varit tillfredsställande, om de, i hvarje
det3i!!e kunnat utreda förhållandet i hela
sin vidd; men jag vågar hemställa till hvar
och en ibland Eler mine Herrar, om det ligger
inom möjlighetens gräns, att inora den
korta tiderymd, af 90 dagar, hinna, med den
utveckling som af Friherre Anckarsvärd äskås
genomgå följande vidt omfattande verk, nemligen:
Statsverkets, Bankens, RiksgäldsContoirets.
, Assistartcens, FilialDisconternes, Magazinslnrättningens,
Hall- och ManufaclurDisconternes
StrömrensningsComitéens, ChartteSigillatae,
Allmänna MedelsFörvaltnings och
SaltpetterCommitterades alla räkenskaper och
administrationsgrunder.
Enligt anmärkarens tanka borde Revisorerne
lemnat Rikets Ständer underrättelse, huruvida
MagazinsDirectionen till bevakande af
Verkets fördel och det allmännas derunder beroende
rätt, gjort behörige föreställningar vid
de liqvidationssätt, sorn varit anbelaldte. Enär
Directionen ännu saknar någon instruction sam
dertill berättigar, lärer det väl svårligen varja
778
Den 24 Februarii,
förenligt med rigtiga styrelseprinciper, att ett
verk, som är under Kongl. Maj:t egen höga
styrelse, skulle äga, att hos Konungen göra
framställningar emot Dess i StatsRådet fattade
beslut och i sådane förhållanden hafva Revisorerne
icke kunnat anse något anmärkningsvärdt,
att de förmodade framställningarne ute.
blifvit.
Revisorerne hafva yttrat det Directionen
vitsordat nyttan och fördelen af inköpet utaf
Eldqvarnen, men Herr Friherren anser, att då
en Ledamot varit af annan tanka, sådant bordt
till Rikets Ständer anmälas. Det är pluralitetens
tanka, hvilken utgör Directionens, och
omen Ledamot i frågan, varit af en mer eller
mindre skiljaktig mening, har jag förmodat att
en s^ ringa omständighet icke för Rikets Ständer
skulle vara af någon synnerlig nytta att
känna, eller förtjena att anmärkas, såsom en
uragtlåtenhet af Revisorerne.
Det är vidare anmärkt, att Revisorerne
icke inberättadt förhållandet med den liqvid,
som ägt rum för 500 tunnor hafre, hvilka af
Kongl. Maj:t blifvit disponerade och hvilken
spannemålspost, finnes såsom oiiqviderad anmäld
i 1820 år9 Revisions-berättelse. Det åligger
Revisorerne, att efterse det alla inrättningens
fordringar blifva behörigen indrifne,
hvarföre genom skrifvelse af den 25 November
Revisorerne äskat upplysning huruvida förenämnde
500 tunnor blifvit ersatte, och då
upplyst blifvit, att så väl spannemålen som
Den 24 Fehr ilar ii.
779
ock den förskjutne transport-kostnaden behörigen
skulle komma inrättningen till godo, inser
jag icke i hvad ändamål detta föga interessanta
förhållande skulle upptagas i en förut
nog lång berättelse och att Directionen icke
äskat någon ränta för en obetydlig post af 500
tunnor hafre, hvilken Kongl. Maj:t begagnadt,
till en lindring af den nöd som förefanns hos
Brödrafolket, anser jag för min del, icke anmärkningsvärdt,
hälst sådant icke af 1820 års
Revisorer var hemstäldt eller ifrågasatt.
Herr Friherren har vidare ansedt det Revisorerne
bordt anmäla hvad afseende Kongl.
Maj t iästadt vid den af Directionen framstäldte
klagan öfver en uragtlåtenhet Jregången af
Landshöfdingen Friherre Nieroth. Härvid torde
mig tillåtas anmärka, att Revisorerne äga
att granska Directionens åtgärder, men icke
Kongl. Maj:ts; och då Revisorerne funno det
Directionen genom sin anmälan, fullgjordt dess
åliggande skyldighet, var, enligt min öfvertygelse,
för Revisorerne ingen vidare åtgärd påkallad,
hälst Revisorerne inhämtat det Kongl.
Maj:t. alfvarligen förehåHit Herr Landshöfdingen
Nieroth desse begångne försummelser. Herr
Friherren anser StatsUtskottet böra observera
det Herrar Revisorer icke anmärkt den förlust
inrättningen blifvit tillskyndad genom
silfver-inköp och dess hitsändande. Denna framställning
har för mig varit oväntad, enär Revisorerne
anmäla, det, i följd af Kongl. Majus
nådiga bref, af den 13 September 182:, rörande
liejviden af till Banken aflcfvereradt sil^—
?8o
Ven 24 Februarii.
ver, uppå denna transaetion en förlust upp-,
kommit af 3,682 R:dr 14 sk. 2 runs*. Banco;
oell hvad åter det silfver beträffar, som för
den till Neapel sände spannemål influtit, var
under Revisionstiden ännu ingen räkning In»
kommen, sorn visade hvad det kostade och således
omöjligt bestämma om och huruvida någon
förlust derå uppkommer.
Då jag nu mera ansett mig besvarat aila
gjorde anmärkningar, sorn röra Magazinsln.
rättningens revi .ion, får jag vördsammast erindra
Ridderskapet och Adeln, det ail instruktion
i följd af sednaste Ständers hemställas,
ännu saknas för Förvaltningen af Magazinslnrattningen;
och då brefvet af den 7 November
1 S n ttu mera i de flesta delar är otillämpligt,
kan man anse detta Verk vara utan all
instruetion och där någon föreskrift icke finnes
blifver alltid granskningen svår och obestämd,
och grunderne för bedömmandet ©lika
efter hvarje individs eget sätt att se, hvilket
af Revisorerne i ingressen af deras berättelse
äfyen anförts.
Sluleligen torde mig tillåtas mota den af
Herr Friherren gjorde, men med MagazinsInrättningen
intet sammanhang ägande anmärkning,
det Revisorerne icke i sine be-,
irättelser omnämnt den uppkomne rättsfrågan,
rörande husen å HeigeAnds Holmen}
hvarifrån grunden till denna anmärkning
hämtats, har jag icke varit i tillfälle för mig
göra fatdigt. Instructionen Sör Rikets Ständers
Den 24 Februariii
78I
Revisorer af flen 10 Junii 1812, den enda föreskrift
mig veterligen förefinnes, innehåller:
”det StaesVefkt.t skulle af Revisoreme granskas;”
men då någon köpeskilling ifrån Statsverket
lill förenämnde egendoms inköp , aldrig
Utgått, kunde Revisorerna, tvärtemot deras instruction,
aldrig taga någon kännedom, af det
förevarande ämnet, ock af den slutsats Herr
Friheten gjordt, deraf att köpeskillingen skolat
utgå af den så kallade Rubelfonden, finnér
jag icke eller någon anledning vara, att förändra
min öfvertygelse, enär Rubelfonden ifrån
början uigjordt ett. Hans Majus enskildt»
lån, och således berott, uppå Hans Majis Elge
t höga godtfinnande att efter välbehag disponera,
Åsigter, i så vidt omfattande ämnen,
kunna vara olika, men att sann fosterlandskänsla
ledt Reväsorernes åtgärder, derom vågar
jag försäkra Ridderskapet och Adeln.
N:0 7.’
Herr Hjärne, Carl ^facoh;
I anledning af Konungens BefallningshafVandes
i Götheborg underdåniga förslag om
inrättning derstädes af ett LåneContoir till förmon
för den der aftynande handeln, har Kongl.
klaj:t uti Nådig proposition af den 19 Februarii
till Riksens nu församlade Ständers pröfning
öfverlemna^ delta förslag sorn Kongl. Maj:t
783
Den 24 Februarii.
med Sitt Nådiga tillstyrkande beledsagat, dervid
likväl såsom ett alternatif blifvit uppgifvit
utgrening till Götheborgs Stad för någon
af Bankens allmänna låne-anstalter.
Då det således tillhör oss, att af tvenne
för Staten nyttige förslag välja det bästa och
dessförinnan tillse, hvilket såsom sådant bör
äga företräde, så går jag nu att i detta afseende
våga yttra mitt omdöme. Att Götheborgs
handel är uti ett fortfarande aftynande, är obestridligt,
och i detta fall fordrar allt det bi.)
träde som kan åstadkommas, utan för stor allmän
uppoffring. Götheborgs aftagande handel
har ganska menligt verkat på de Götheborg
omgifvande landsorter och ökat deras förlägenhet;
äfven de böra således lifligt önska botemedel,
men d- ras förlägenhet är större än att
den ensamt kunnat åstadkommas af Götheborgs,
och således icke ensamt afhjelpas genom det
Götheborg blir ensamt hulpen. Det föreslagna
LåneContoiret som uteslutande skulle blifva
förmonligt för Götheborgs handlande skulle
öka förlägenheten för de omgifvande landsorterne,
i samma nion sorn de derigenom skulle
blifva alldeles beroende af Götheborg. Ett
privat LåneContoir skulle äfven möjeligen kunna
komma att hafva FilialDisconternes öde,
och den som påminner sig det, lärer icke ingå
på ett förslag sorn skulle kunna återföra en
oreda som varit så högst skadelig för det allmänna.
En BancoDisc®nt i Götheborg skulle
kunna, jemte det den hjelpte Götheborgs alla
innevånare-classer, äfven hjelpa landsorternes
Den 24 Februarii.
78.1
innevånare, utan att hjelpen skulle passera
genom Götheborgs handlandes händer eller af
dem bero. Ett sådant skulle vara en ren välgerning
för hela orten, och till én ganska betydlig
mon lindra ortens penningeförlägenhet,
om äfven landtmannens product kunde belånas
likasom bergsmannens. Den betydeliga handt-,
verks-classen i Götheborg som från det före6lagne
LåneContoiret såge sig utesluten, skulle
i Disconter äga lika rätt med de handlande,
för att afhjelpa ett betryck som ofta är långt
större än en handlandes, hvilken oftast i sig
sjelf och sitt uppförande får söka orsaken till
sitt betryck.
Då det således som jag hoppas visar sig
att en BancoDiscont i Götheborg skulle medföra
en väsendtlig nytta, icke endast för staden
utan jemväl för angränsande orter hvilka
deremot genom låneinrättning endast för Staden,
förblefvo utan den hjelp, de lika med
den, hade rättighet att påräkna; så dräger jag
icke i betänkande att för min del tillstyrka en
BancoDiscont i Götheborg, som äfven, om den
lagliga äfvensom öfverräntan skulle nedsättas;
(hvarom fråga blifvit väckt) alltid skall bära
sig utan Statens eller Bankens förlust, eller
det allmännas. Jag får derföre ödmjukeligen
föreslå:
1:0. Att en BancoDiscont för Bankens
räkning i Götheborg må inrättas med 2 mil-,
lioners fond, tagen från den som hittills lör
EancoDisconten i Stockholm varit anslagen,
Den 24 Falvnar ii:,
med fästadt afseende på de här föreslagne del?
tagare, hvilka icke mera böra erhålla nya lån
i BancoDisconten i Stockholm.
2:0. Att Westergöthland,Wermland,Dahls»
land, Bohuslän och Halland måtte äga rättighet
att jemte Götheborgs Stad, denna inrätta
ning begagna.
3:0. Att för lån derstädes, sådana varor
fingo hypothiceras som brandförsäkrade,
ingen förändring kunde undergå, under Magasineringen
och häribland spannemål förlandtmannen,
då, jemte ansökningen bilades Konungens
Betallningshafvandes bevis att den vore
deponerad antingen i KronoMagrzinet eller
annat Magazin under Konungens Befallningshafvandes
vård j likväl alltsammans brandförsäkradt
i hvilket fall som helst, och att endast
ritorr spannemål belånas
4:0.
Att denna RancoDiscont skulle lika
med BancoDisconten i Stockholm styras af
Riksens Ständers dertill serskilt valde fullmäglige,
med samma föreskrifter som Stockholms
BancoDiscont, och underkastade den vanlige
revisionen af Riksens Ständers Revisorer.
Jag känner och erkännner för val Herr
Grefve Rosens berömvärda nit för sitt Län,
för att tvifla, det icke Herr Grefven sjelf, skall
hälldre önska etablerandet af en inrättning af
nienna beskaffenhet, hvarigenom alla och icke
blott
Den 24 Februarii,
785
blott en del af Länets innevånare hade tillfälle
att inom dess område söka ett understöd,
sorn nu med omgång, kostnad och tidsutdrägt
måste här, pä ett afstånd af 50 mil
sökas.
Jag anhåller att detta mitt memorial måtte
må medfölja Konungens Nådiga proposition
tili vederbörligt Utskott.
N'0 8.
Herr Adlercreutz, Gnflej';
Herr von Becker har i Höglofh Ridderskåpets
och Adelns iörra Plenum, med sanna
färgor tecknat landtmännens förlägenhet i Westergöthland.
Han har älven uppgifvit mö -  del att afhjelpa den. Med Herr von Becker
delar jag öfvertygelsen, att den af honom fÖreslagne
Magazinslnrättning är bästa, om icke
enda sättet att förebygga den ofärd, sorn synes
hota denna härliga provincens jordbrukare.
Nya lånetiligängar, de må tillskapas hurusom
helst, kunna väl ögonblickligt afhjelpa
bryderiet men skola innan kort öka densamma.
Deremot skall troligen den föreslagno
MagazinsTnrättningen sätta jordbrukaren i stånd
att utan svårighet afbörda sig Statsbidragen,
samt återföra trefnad och välmåga bland vår
allmoge.
Bil, till Ridd. 0. Ad. Pr. I Band. 50
786
Den 24 Februan i.
Men de af Herr von Becker föreslagne
sedlar till spannemålsupphandlingen, fruktår
jag, icke komma att uppfylla det åsyftade
ändamålet, nemligen: att i hvar mans hand,
blifva en gällande valuta, äfven användbar i
Kronans uppbörd, med ett stadgadt förhållande
till vårt nu gällande mynt. Och hvilken
authoritet skulle utlärda dessa sedlar, att
de kunde vinna ett så önskvärdt förtroende?
Då Banken icke troligen lärer få anlitas i Och
för detta vigtiga ändamål, emedan dess nu utelöpande
Sedelmassa, hvarken bör okas eller
minskas, så vida Höglofl. Riksens Ständer
vilja iagttaga en alfvailig rättvisa mot Bancosedlarnes
nu varande innehafvare, så får jag
derföre ödmjukeligen Föreslå, att i stället för
de af Herr von Becker, till spannetnålsuppköp
proponerade sedlar, RiksgäldsContoiret
må till detta ändamål få utfärda Statsobligationer,
löpande med 3 procents ränta, hvilken
af Bankens behållning årligen liqvideras.
f Detta bidrag, till jordbrukets vidmagthållande
och de jordbrukandes förmån, som
bära öfver tvåtredjedelar af Statsbördan, lära
Högloflige Riksens Ständer icke vägra, i synnerhet
då hitintills ännu icke något blifvit gjordt,
att hindra denna närings produeter, falla i det
yttersta vanvärde.
Jag anhåller att detta mitt memorial, jemte
Herr von Beckers, blifver de andre Slån
-
Den 26 Februaril,
737
den comtnuniceradt och till vederbörligt Utskott
reinitteradt.
N;o 9.
Herr Cederschjöld, Per Gnjlaf:
Det förslag Herr v. Becker uppgifvit tillafhjelpande
af Landtmannens förlägenhet, meri
1st inrättandet af allmänna Magaziner, bvarJ
est man kunde, mot erhållande af depositionsattester,
aflemna sin öfverflödiga spannemål,
synes mig med vissa förändringar, kunna bltf*
va ganska välgörande. Dessa Magaziner böra
nemligen blott blifva ett slags spannemåls-,
Bank, hvarest torkad spanmål kan mot depcn
sitionsattest insättas, och vid attestens uppvisande
utbekommas. Dessa depositionsattester
må man och man emellan gå och gälla för
hvad de kunna, samt begagnas dels såsom
pant för penningeförsträckningar, och dels såsom
bytes- och betalningsmedel, efter ett för
tillfället öfverenskommet penningevärde. Men
dessa Attester borde ej få antagas i Kronans
uppbörd; och icke ens äga något biflämdt penningevärde.
Denna Magazinsinrättning skulle
således hvarken köpa eller sälja: och påspanmålen
intet Magazinspris utsättas, hvarken
minimi eller maximi.
N:o. 10.
Herf Rothlich, Axek
Fördelarne af torkad spannemål vid Ma
-
Den l'4 Februarii,
gazineringar, jemfördt med oiorkad; later ej
bestrida sig. Men de svårigheter som hittills
mött Tiondegifvare»), att kunna lefverera oklandiad
spannemål, skulle visserligen ej minskas,
om en allmän författning anbefalte tiondens
utgörande uti torkad spannemål; ty dels skulle
den vid aflämnandet finnas eller tydas vara
bränd och för hardt, dels för lindrigt torkad.
Svårligen kan en tiondegifvare, som årligen
endast har -4 eller -ö tunna tiondeafgift, för -  mås till annan torkinrättning än deras bakugnar.
Jag nödgas derföre framställa betänkligheter
emot det gjorda förslaget att tiondegifvare
borde erlägga den med torkad spannemål;
och anhåller att denna snmärkning
måtte åtfölja Friherre Skjöldebrands memorial
till behörigt Utskott.
Bilagor
till PleniProtocolleL för cl. 26 Februari!.,
förmiddagen.
N:o 1.
Herr af Uhr, Carl David'.
Sedan fråga uti Ridderskapefs oqh Adelns
Plenum den 18 i denna månad blifvit vackt,
om förändring i reglementet för Dykeri- och
Den 26 Febriinrii.
783
BergningsCompagniet, anhåller jag vödsamt,
att tå fästa Riddersknpsts och Adelns uppmärksamhet
vid ett ämne, som härmed s^r i
ganska nära sammanhang.
Uti memorial &f dsn 16 Ocfober UD 8
hade Kongl. Mapts Befallningshafvande uti
Götheborgs och Bohus Län hos_ Kongl. Majit
i underdånighet anmält Dykeri ÖfveiCommissrrien
O J. Westbecks ansökning om belöning
och understöd af allmänna medel för sina uppfinningar,
i afseende på bergning af i sjön
förolyckat gods.
Directionen öfver Dykeri- och Bergning^
Compagniet samt Förvaltningen af Sjöärcnderne
häröfver hörde, hade med vitsordande af
Westbecks utmärkta förtjenst vid verkställdte
bergningar och förbättringars uppfinnande i
methoden, hvilket beredt honom en gåfva af
2000 R:dr af Compagniets tillgångar och dess
belöningsmedaille, i underdånighet hemställt,
om icke då hans uppfinningar i denna del,
skulle medföra betydlig nytta genom deras
allmänna kännedom och personers inöfvande i
sättet att dem använda, Kongl. Majit skulle
i nåder täckas, för Westbeck anslå en viss
årlig summa att af honom få uppbäras, enrot
skyldighet, att ej mindre uppgifva denna bergningsmet
hode, än ock i behandlingen deraf undervisa
j hvarjemte Förvaltningen af Sjöärendcrne
förmält sig hafva in' äixuat, att Westbeck
sjelf uppfunnit nya och af andra ännu
åeke begagnade instrumenter, med hvilka han
79°
Dea 26 Fehruarn.
efter eget arbetssätt, anställt bergningar på
djupet från och med 9 och 10 tili och med
14 famnar under vattenytan och detta tor öppna
hafvet samt omväxlande strömdrag, att ibland
de af Westbäck, uppgifne bergningar en
i synnerhet skedt, sedan fartyget med lasten
varit i 8 år af Dykeriet öfvergitvit och ansedt
som förloradt, att ett på 10 famnars djup sjunkit
Ekfartyg, en ny Engelsk Brigg om 60 Lästers
diägt blifvit genom Westbäcks åtgärd
upptagit, att likaledes last och skråf af ett
fartyg på 14 famnars djup af Westbäck blifvit
bergadt, att han vidare på 12 famnars
djup, från en sjunken Galeas uppfiskat ett
115 famnar långt och 11 tuni tjockt nytt ankartåg,
som legat 3 hvarf omkring vindspelet
och ändteligen att enligt Westbäcks
uppgift omnämnde 5 bergningar uppgått till
ett värde af nära 90,000 R;dr Banco utom
sjelfva Ankartåget, hvarföre Förvaltningen ansåg
Westbäck gjort sig förtjent af något vedermäle,
hälst uppfinningen vöre en bland de
nyttigare och för det allmänna samt serdeles
de trafiquerande gagneligare företag, som blifvit
verkstäldte med så beskaffade bergningsredskap
och på sådant sätt använde, hvars
kännedom ännu vore Westbäck ensamt förbehållen;
men borrie blifva allmännnare bekant,
på det konden icke med Westbäcks
bortgång till verklig förlust måtte gå förlorad.
Förvaltningen af Sjöärenderne hade derjemte
i underdånighet hemstält, om icke utaf
allmänna medel ett årligt arlvode af 5 å 600
Den 26 Februarii.
Rdr Banco kunde Westbäck tilläggas 1 6 år,
med förbindelse att under denna tid icke allenast
undervisa och behörigen underlätta visea
personer som dertill borde af DykeriDirecuonen
utses, hvilka slags instrumenter borde
anskatf»s, och huru de skulle inrättas, samt
pä hvad sätt de kunde med mästa framgång
till ändamålets vinnande användas, utan ock.
inom loppet af nämnde tid, hafva upptunnit
en så beskaffad af honom omnämd vattenlyckta,
som funnes vid bergningen vara af en
mera säker och hufvudsaklig nytta, än de hittills
begagnade Dykeriklockor och vattenkikare,
hvarefter och s#dan fördeiarne deraf
blifvit vederbörligen utrönte och styrkte, det
skulle ankomma på Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande
om Westbäck till ytterligare belöning,
för en så riksgagnelig uppfinning finge för
dess återstående lifstid, till underlättande af
behofven vid en annalkande ålderdom, ett lika
arfvode uppbära.
Förvaltningen af Sjöärenderne hade tillika
ansedt det böra blifva DykeriDirectionensåligganden,
att öfver verkställigheten hafva noggrannt
inseende och med årliga berättelser
derom till Förvaltningen inkomma, samt att,
sedan Westbäck, tillärt vissa af Directäoneo
utsedde personer, foga den anstallt, att lika beskaffade
bergningsredskap höllos i ordning på
de ställen, der DykeriMagaziner äro anlagde,
för att vid påkommande behof tillgå; äfvensom
att det af Westbäck uppfundne arbetssätt,
vid instrumenternes begagnandej 1»“
Den 26 Februarii.
kaledes på alia ställen infördes} och för öfrigt
skalle, derest Kongl Maj-t i nåder biföll ett
årligt arfvode. Westbäck ovilkorligen åligga
aft till Förvaltningen af Sjöärenderne ingifva
ritningar och beskrifningar på de af honom
redan uppfundne bergningsinstrumenter.
.Sedan Kongl. Commerce-CoUegium och
Kongl. StatsContoiret häröfver äfven blifvit hörde,
hade Kongl. Majit i nåder ansett frågan om
belöning för Westbäck, icke lämpeligen kunna
pröfvas förr, än omständigbeterne, i anseende
till hans uppfinningar och sättet att
dem använda blifvit närmare utredde.
Derefter och sedan Förvaltningen gf Sjöärenderne
till Kongl. Majit insändt erne af
"Westbäck uppgjorde plancher, utvisande 16 af
honom uppfundne instrumenter, jemte beskrifning
om sättet för deras användande, hvarföre
Westbäck sökt en årlig 1 ifstidspension af ögo
Rdr Banco emot förbindelse, att i den nya
bergningsmethoden och på egen bekostnad inöfva
3 ä 4 personer och tillika anmält, att
ban för att göra försök med vattenlycktati
behöide en ersättningssunima stor ,'soo R:dr
Banco och Dykeri Direktionen i anledning deraf
utlåtit sig; ”att om ej aila af Westbäck
uppgifna iustrumententer, så construerade som
ritningen utvisar, tillförene af Directionen innehades,
uppfinningen deraf således måste
hänföras till Westbäck® ^gen förtjenst, hvaraf
nyttan och användbarheten icke kunde förnekas.
” Att Westbäck ytterligare med b<=tyg
Den 26 Februani,
793
styrkt huru hnn nyligen å ett Danskt föroJyckadt
tvådäck sskepp, på 31 famnars djup,
nppbårat oell söodersågadt bägge däcken samt
bergat åtskilligt gods och Förvaltningen af
Sjöärenderne, sorn ar;sedt Westbäck hafva fullgjord
t åliggandet u*i Kongl. Brefvet af den
24 Januarii 1821, således tilistyrkt, att han
måtte hugnas med en lifstids pension af 500
R:dr årligen och derjemte erhålla 800 R:dr
till försöks anställande med vattenlyktaa,
hade Kongl. Maj;t under den 29 Augusti sist -  lidit år, i nåder behagat förklara, att DykeriDirectionen
borde yttra sig bestämt angående
instrumenterne, och- huru mycket Dykeriet
ville i premium bestå, innan frågan om pension
kunde afgöras, äfvensom att förskottsmedlen
till vattenlycktan skulle pröfvas i sammanhang
med regleringen af 9-de hufvudtiteln.
Hvad sedermera härutinnan blifvit tillgjordt
och beslutit är mig obekant, men då
af hvad jag nu haft äran anföra finnes till—
räckeligen upplyst, att sä väl DykeriCampagniet
som Förvaltningen af Sjöärenderne, hvilka
auethoriteter säkrast äro i tillfälle att bedomina
rätta värdet af Westbecks uppfinningar
i denna väg, bägge vitsordat deras nytta
och användbarhet och af sådan orsak tillstyrkt
deras begagnande, är också all anledning förmoda
det Kongl. Majit af allmänna medel \
Nårier tillerkänner Westbäck någon deremot
svarande belöning; men då Westbäcks uppfinningar
att på större djup och få ett vid*
794
Dea 26 Februarii,
sträcktare omfång, än det förut varit möjligt,
att bärga förolyckat gods, redan medfördt så
mycken nytta, är otvtfveiaktigt att fördelarne
skota blifva ännu större, i samma mohn dess
insigter hinna utvecklas, hvartill torde fordras
mera medel än af en enskilt kan väntas, och
jag anser derföre ifrågavarande ämne förtjena
Riksens Ständers synnerliga omvårdnad , och iår
af sådan anledning fästa uppmärksamheten å
de utvägar, som kunna finnas tjenligast att till
enskilt och allmän nytta för framtiden begagna
dessa i min öfvertygelse vigtiga upptäckter.
Jag hemställer fördenskull om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att till
Oecooomie-Utskottet remittera den af mig nu
gjorde framställning, med anmodan att detta
Utskott, efter inhämtad fullständigare kännedom
af ämnet, måtte inkomma med förslag till
grunder för de reglementariska föreskrifter, som
kunna finnas lämpelige till efterlefnad, för den
authoritet, hvilken efter nu varande DykeriOctroijs
slut, kan komma att emottaga och
verkställa de med denna befattning förenade
åliggande, med fästadt afseende på så väl enskildtes
som Statens gemensamma iördeiar,
hvarefter Riksens Ständer blifva i tillfälle, att
i underdånighet hos Kongl. Maj:t anmäla deras
önskan i denna del.
N:o 2.
Friherre Cederström, Jacob:
Utan systéme för Statshushållningen blif
-
Den 26 Februarii.
795
va dithörande detailler efter små, ensidiga eller
tillfälliga anledningar bestämda- Att parti,
ella förluster och förlägenhet derigenom alstra',
är nrturligt; att ett sådant förhållande
till stor del, oin icke helt och hållit, kan an*
ses hafva orsakat närvarande penningeförlägenhet,
lärer icke kunna bestridas} äfvensom att
vi kunna hoppas genom fastställande af ett
Statshushållmngs-systéme, framdeles undgå de
olägenheter, vi erfarit genom brist på ett sådant.
Jag föreslår derföre, att innan partiella
frågor af Statsceconomisk natur handläggas,
grunderna för det Statshushållnings-systéme
som skal! följas må bestämmas och då, så väl
Stats- som Banco- och Allmänna Besvärs-Utskotten
handlägga sådana frågor, anhåller jag
om remiss af denna motion till förenämnde ;$:ne
Utskott, och hemställer derjemte om icke Högloft.
Ridderskapet och Adeln, i enlighet med
44 §. Riksdagsordningen, ville bestämma, det
Utskotten inom 14 dagar efter delfåendet af
remissen böra med sitt utlåtande deröfver inkomma.
N.o 3*
Friherre Wrangel, Henning:
Inrättande af allmänna postvagnar, förresandes
beqvämlighet och för förskaffande af
större och mindre paketer, har vid flere före
-
Den 26 Februarii,
gående Riksdagar varit ett föremål för Riksens
Ständers uppmärksamhet. Denna inrättning,
så väl beräknad för en ökad comnmnicaiioa
och ett skyndsammare utbredande af kunskaper
och Industrie, har af många blifvit tili dess
verkställbarhet i vårt iand betviflad; emedan
några få försök i detta afseende misslyc*
kats. Jag för min del vågar dock tro, att detta
misslyckande endast berott af de lika priserna
för postvagnens och den vanliga skjuts-inrättningens
begagnande; då man för lika godt
köp kan färdas med vanlig skjuts som på
postvagn; så är dst naturligt, att man i allmänhet
föredrager det sätt, som är förenadt med
mästa oberoende. Sjelfva saken har i allt fall
för mycken vigt för att lättsinnigt öfv-ergifvas
efter första försöket, och hvar och en, hvars
yrke eller Industrie fordrar en allt mera utvidgad
rörelse och sätter honom i gemenskap
med allt flera orter och personer, kan ej annat
än betragta, en på detta sätt, åstadkommen
säkrare och beqvämligare communication,
såsom ett bland de nödvändiga vilkor för vårt
lands förkofran och för dess industriella och
commerciella utveckling. Det är af sådan grund
sorn jag icke drager i betänkande, att äfven i
delta ämne pröfva PJdderskapets och Adelns
tålamod genom framställning af mina tankar
och åsigter. Det är en lanke sorn vittnar om
föga upplysning att bristen på produeter gör
eommunicationens utvidgande öfverflödigt, till
dess man afhjelpt denna brist, eller, med andra
ord, att man först mäste hafva tillgång
på en mängd produeter, innan man vänder sia
Den 2a Februarii,
7S7
omtanka, på utvägarna att öfverflytta dessa
proclucter tran ett ställe till ett annat. Det är
tvärtom communicationens möjlighet och lätthet
sorn i allmänhet uppmuntra till production. Sverige
är nu fattigt, men det har i sitt sköte en
mängd oanvända naturalster och obegagnade
kumkaper, sorn genom förökad communication,
lätt nog skulle göra det rikt Det är hvarken arn.
nen eller krafter för productionen som fattas oss;
det är hog och uppmuntrande anledningar att
producera, det är bristen på allmänt spridda
kunskaper i detta hänseende. Denna reflexion
borde ensam vara tillräcklig, att tillintetgöra
all liknöjdhet i afseende pä utvägarne till en
förökad communication inom vårt land.
Fostvagns-inrättningen, en af de förnämsta
utvägar till en lörökad communication, rörelse
och industrie, är derföre värd den största
uppmärksamhet.
Denna öfvertygelse skall lända mig tili
ursägt, då jag nu täger mig friheten att iram-i
ställa ett utkast till hufvudgrunderna för denna
iniättnings organisation, jemte den anmärkning,
att Postverket, såsom ägande kännedom
om detaillerna i detta ämne, och om medlen
för verkställigheten, torde böra åläggas, att
så snart sig göra låter, till Riksens Ständer
inkomma med nödige upplysningar och förslag,
åsyftande att vinna ändamålet på det lättaste
sätt och med den minsta kostnad.
vo Till en början skulle postvagnar en*
798
Den 26 Februarii.
däst begagnas emellan Rikets större Städer
samt till och från de platser, som utgöra föreningspuncter
emellan Sverige och det öfriga
Europa; såsom från Stockholm öfver Götheborg
till Helsingborg, emellan Stockholm och
till städerna Ystad, Carlscrona, Gefle, samt
poststationen Grisslehamn.
52:0 Mellan dessa städer och platser borde
postvagnarna intaga den vanliga postens ställe.
3:0 Å alla de ställen där posterna åtskiljas,
bör vara tillgång på serskild postvagn,
likaså på de yttersta puncterne af postgången.
I mån af ökad rörelse mäste flera eller större
vagnar hållas i beredskap.
4:0 Tjenligast till postvagnar torde vara
så kallade Hollsteinare med 3tne säten för 4
resande, kusk och skjutsbonde.
5:0 På hvarje häst beräknas 20 Lispunds
tyngd, då man per medium antager 8 Lisp.
vigt för hvarje person utom skjutsbonden, som
ej ingår i beräkningen. Från 2 till 6 hästar
kunna bestämmas, .‘•åsom det vanliga antalet,
hvilket dock Gästgifvaren i nion af vägarnas
svårighet bör hafva rätt att föröka, likväl titan
att kunna fordra skjutspenningar mera än
för en häst på hvarje 20 Lisp. Ej mer än 4
resande kunna medfölja posten, men paketer
emottagas så många som hälst, då allt efter
behofvet bondkärror eller bondvagnar få tagas
till hjelp, enär tyngden för en postvagn
Den z( Februarii.
799
nied 2;ne hästars anspann i annat fall skulle
öfverstiga iao Lisp.
6:0 Emot den skjutslega, sorn för resande
med postvagn bestämmes, får hvarje person
fritt medtaga saker af a Lisp. vigt; hvad som
öfverstiger den vigten, ersättes lika med ansande
paketer enligt den tariff, sorn längre
fram kommer att föreslås.
7 0 Under hela vägen begagnas för sam»
ma postvagn, samma kusk, likväl bör på hvarje
station flera sådane vara att tillgå i händelse
att ombyte vore af nöden. Till en dylik
post-kusks’ skyldigheter, hörer att hafva
uppsigt öfver och ansvara för alla medförde
saker och paketer. På hvarje mil skall postvagnen
från- och förspänningstiden inberäknad,
ej använda mera än i| timma. Dessutom beräknas
för frukost J och för middagen 1 timma
på dagen å de ställen som dertill blifva
utsedde. Postvagnen bör färdas minst 12 mil
örn dygnet. De timmar som efter denna beräkning
blifva öfrige, användas till hvila;
skulle kusken förorsaka onödigt uppehåll, så
tillkommer det närmaste Postmästare, att i anledning
af de resandes sammanstämmande an^
gifvelse , sådant till beifrande upptaga.
8:0 Så väl för mera säkerhet som förmera
redighet böra alla inkomster och omkostnader
beräknas per mil.
9:0 Posthemman tillslås reservskjutsens
Den 26 Fclruarii.
Gästgifvarne åläggas att till postvagnens fort.,
skaffande, hafva sina hästar i beredskap, med
rättighet att för en opåräknad mängd af saker,
eller ett ovänligen försvarade väglag, uppbåda
de närmast belägna af reserven, sorn derfö»
re njuta lika skjutslega med gästgifvaren.
10:0 För hvarje häst betalas; så väl från
staden som landet, den för landet fastställde
skjutslegan.
110 Postverket betalar den andel som
vanligen blifvit erlagd för I a 2 hästar; resten
af omkostnaderna fy lies genom ds medel
sorn af forvagns-inrättningen kunna inflyta.
12:0 Då vigten öfverstiga hvad hittills
varit tillåtit att under namn af bref med posten
afsända, vidtager pakets-beräkningen per
vigt.
13:0 Saker, som i jemförelse till deras
vigt, intaga ett stort rum, bära, da de öfver»
stiga ett visst
nité, ökas i priset per vigt, från 2, 5 till 50
procent. Denna omständighet måste nödvändigt
observeras till förekommande af förlust,
emedan i annat fall postvagnen lätt kunde blifva
uppfylld af lättare saker, som upptaga stor
platts, utan att derföre kunna påräkna någon
ersättning.
*4;o Närvarande skjutsförfattningar tillåta
,
Den 26 Februarii,
la , att på i häst lägga ett Skeppund eller
20 Lispunds vigt, emot den för landsbyggden
stadfästade skjuttsiegan af 24 sk. Riksgäldssedlar
per mil. Detta förhållande bör
utgöra grunden för alla bestämningar i frågan
om postvagnens begagnande. När man
har så mycket saker att sända, att de enligt
nu gällande Författningar, fullkomligt upptaga
en häst, så kan man ej vara villrådig i
val af det bästa forslingssättet.
1510. Utan att tilltro mig skickligheten
att för postvagnsinrättningen fixera en allmänt
giltig taxa, tager jag mig dock friheten att
föreslå principerna för dess uppgörande, helst
man torde önska, att vid en calculs uppgörande
äfven finna möjligheten af en påräknad
vinst; hvilket jag äfven tror mig kunna
visa.
16 0 Då 20 Lisp. kosta 24 sk. Riksgälds
per mil, så bör hvarje lispund ifrån 10
till och med 19 kosta 1 sk., 3 r. Riksgäldssedlar
eller 9 runstycken Banco; hvarje Lispund
från Och med 1 till och med 9, betalas
m^d skilling Riksgälds eller 1 skilling
Banco per mil; hvarje skå]p från och
med 10 till och med 19 betalas med i| rtinrunstycke
Riksgälds, och hvarje skålp. från
d»n högsta vigt breftaxan upptager till och
med 9 skålpund med 2 runstycken Calcukn är
sä uppgjord, till vinnande af säkrare utslag, att
vinsten för inrättningen måste blifva betydlig,
Bil lill Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band. 51
J
8oi
Den 26 Februarii.
emedan man i allmänhet mfiste påräkna små
paketer. (N. B. hvarje resande bör endast erlägga
12 sk. Riksgäldssedlar per mil.)
i7;o. Af den mot slutet uppgjorda calcul,
synes tydligt att postvagnsinrättningen
klokt organiseradt, ej kan annat än fullkomligen
bära sig, äfven om endast få saker eller
resande medfölja, ty om endast 2:ne hästars
annspann behöfves är omkostnaden i R.dr
Banco, hvarifrån för posthästarne afgå i R;dr
Riksgäldssedlar, då man måste förmoda, ett
tillräckligt antal resande och saker, för att
betäcka återstoden 24 sk. Riksgäldssedlar.
I dtnna beräkning är ej upptagen den högre
afgift, som för brefven erläggas, emedan
denna Kronans intrad bör såsom påräknad inkomst
oafkortad inflyta: men då man kan
vara öfvertygad att omkostnaderne med undantag
af skjutslegan äro för högt upptagne,
i denna calcul, kan man ej eller undgå att finna,
huru verkställbar denna inrättning i sådant
afseende är.
18:0. Vid PostContoiren bör serskild hok
föras, der resande egenhändigt anteckna sina
nnmn och ordningsnummer och der paketernas
nummer och vigt upptagas. Denna bok bör
vara tillgängelig för hvarje resande, till förekommande
deraf ätt platts lemnäs den ena
framför den andra i någon annan ordning än
den i hvilken de anmält sig. Resande sora
tecknat sina namn och contant erlagdt rese
-
Deri 26 Februarii.
803
omkostnaderna, få pass och ordningsnummer
påtecknade samt PostContoirets stämpel påtryckt.
Skulle plats saknas för en resande
som i denna ordning anmäler sig, så blifver
han framför andra berättigad till plats å nästföljande
postvagn. Det förstås af sig sjdf att
ingen resande cmottages på postvagnen, utan
behörigt pass, och kunna passdiarkrna i detta
hänseende controllera PostContoiren. Å alla
medförde saker erhållet kusken eller conducteuren
en förteckning, som vid hvarje PostContoir
förevises.
19JO. Till befrämjande af större vahrufiilförsel
bör hvar och en tillåtas att efter sin
beqvämlighet, på de ställen der ombyte af
hästar skall ske, få inlemna de inpackade och
färdiga paketer, som skola sändas med posten.
Den Gästgifvare som ej kan skrifva eller räkna,
måste för dagen anskaffa en person i sitt
ställe, hvilket ock rättvisligen kan honom åläggas,
då vid inrättningens organisation, man
måste upptaga i beräkning något arfode för
dess möda.
20:0. Postvagnens lätthet och rymlighet
beror af dess ställning och sammansättning.
En 6törre Hollsteinarevagn med läderöfverdrag,
som genom spänning kan ökas och minskas
efter behof torde för ändamålet vara bäst
passande. Flera omgångar hjul och kjelkar
för hvarje vagn, böra på tjenliga distancer
vara att tillgå, på det uppehåll och dröjsmål,
så vidt möjeligt är? må undvikas, Postväg*
804
Deri 26 Februarii.
nen bör för sakernas bättre medfart och minsk*
ning i tyngden, hvila på fjedrar. Dessutom
bör vid hvarje PostContoir finnas triangelvågar
af det slag som i England brukas och
hvarpå hela vagnen kan vägas, hvarigenom
man lättare controllerar förteckningens rigtighet.
En sådan Holsteinervagn med flera omgångar
hjul m. m. inberäknade, kan ej kosta
mera än 1000 R:dr Banco. Till en början behöfves
ej flere än 20 stycken vagnar, hvilka
således belöpa till 20*000 R:dr B:co: 50 stycken
triangelvågar å 150 R:dr gör 750O R:dr. Öfriga
ommkostnader, som här ej så noga kunna
specificeras, upptagas till 12,500 Rdr. Summa
40,000 R.dr Banco.
Detta förlag torde möjligen på ett årstid
kunna betalas och i fall en längre tid dertill
erfordras, tyckes det dock, att dessa penningar
voro väl använde, då de på detta sätt i
så betydlig mån bidroge till industriens uppmuntran.
Ju mera produetift ett Capital är,
destomindre borde förlaget afskräcka, minst
i fråga om en inrättning, sorn förr eller sednare
genom sakens natur nödvändigt skulle
blifva en källa tili inkomster för Statsverket
och ett medel till förminskande af den directa
bevilloingen.
21:0. Genom denna inrättning synes väl
Postmästarnes besvär vara betydligt förökadt;
men utom den tillfredsställelse de borde finna,
i det yppade tillfället att så betydligt medverka
till allmän nytta, torde, såsom ersätt
-
Den 26 Fe.bruarii. 8°5
ning böra dem tilläggas ett arfvode, hvartill
finnes tillgång i de opåräknade utgifteme
enligt den i 17 § åberopade calculen.
Om t. ex postmästaren för hvarje io:de
skålp hade rätt att beräkna sig 2;ne skillingar
Riksgälds tillgodo af de influtne medlen, så
kunde han anses vä! betalt, utan att behålla
ningen vore betydligt minskad.
22:0. Den kusk eller Conducteur, som
vågade serskildt mottaga något paket, borde,
utom erläggande af bestämda böter, mista
tjensten, och det olof] i ga mottagne paketet
skulle tillfalla den, som kunde bevisligen
upptäcka bedrägeriet.
Då jag tillåtit mig att i detta ämne pröfva
Ridderskapets och Adelns tålamod, genom
framläggande af förslag till detaiilerad reglementariska
föreskrifter för en postvagnsinrättning,
har det skedt, emedan jag ansett denna
detaille oundvikeligen nödvändig till bevisan*
de af inrättningens både möjlighet och välgörande
följder.
I följd af mitt yttrande återstår för mig
blott en anmärkning:
I händelse mitt anförande rörande Creditsystemet
och i synnerhet den del deraf som
rörer Statsobligationer, skulle blifva gilladt
och till verkställighet antagit, borde medlen
till postvagnsinrättningen tagas af de der fö"
Deri 29 Februarii,
reslagne credit papper, men ej af bevillningen,
hvars börda snarare pä ålit sätt bör minskas»
Jag slutar med den önskan, att hvarje företag
af äfven den ringaste verkliga fördel,
för det allmänna, mer och mer mätte gynnas
på bekostnad af deni, som om än aldrig så
väl dolde under larfvén af klingande phraser,
dock endast åsylta att befordra det enskildta
interesset.
Calcuten som i 2-7 §, åberopades.
Debet.
Credit.
6 st. Hästar å 24
4;ra Resande
sk. Riksg, .
3- —
hvar och en
Kusken å 4 sk.
anses väga
milen .
— 4.
8 Lisp. . 1:
Vagnens under-
En häst som
håll per mil
__ 4.
posten be-
Opåräknadeom-
talar . . «_ 24.
kostningar per
Omkring 90
mil .> . .
— 8.
Lisp. pake-
Saldo vinst per
ter enligt
mil • - .
— 52.
minsta be-  talning . a: 24.
Summa
4t —
Summa 4; _.
Den 26 Februarii.
807
Novo Conto dä blott y.ne Häjlar nyttjas-.
Debet.
3:nest. Hästar i: 24.
Kusken . — 4.
Vagnens underhäll
.
4.
Opåräknsde utgifter
. .
8-
Saldo vinst . __ 24.
Credit.
4*.ra Resande
1 häst sora
posten betalar
Omkring 30
Lisp. paketer,
enligt
minsta betalning.
1;
— 24-
40.
Summa 2: 16.
Summa 2- 16.
N:o 4.
Herr Liljestråle, Gustafi
Såsom fordom landtman och då ägare af
en stammrote i Wermland, hade jag tillfälle
att inse den olikhet i tyngd och onera, sora
träffar sssmmroten vid indeldta Regementer,
emot hvad den så kallade hjelp-roten till
Soldatens underhall och försörjning, bidrager.
Knecktbostäilet är upptaget på stammrotens
mark, merendels odladt på stamrotens bekostnad.
Stamroten får bestå jorden till bostället,
vedbrand åt Soldaten; gärdselfång till stängsel,
bete åt dess kreatur och ändå hafva sin
aadel i husen till nybyggnad och reparation.
Ännu tror jag ingenting vara allmänneligen
vidgjordf, åtminstone ej i alla Län, hvarigenom
stårm oten indemniseras af hjelproten för
8o8
Den 2 6 Februarii,
detta förlag och de större tyngder den måste
vidkännas. Så vidt möjligt är, bör beskattningen
vara lika och byggd på rättvisa grunder
Jag vägar lästa Högloft Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på detta ämne och
underställer, om ej med sakens natur och lagliga
biliigheten vore enligt, att genom vederbörande
Landshöfdingars försorg, en säker
anstalit fogades i aile Län der kneckte- eller
båtsmanshåll äro förelagde, att de så kallade
hjelperotar hriigen genom en afpassad summa,
jämkad efter laglig billighet, ersatte st amro ~
tame för deras större on, ra , för besvär och
kostnad, i anseende till den svårare tyngden,
att hafva Soldatens boställen på sina ägor.
Jag anhåller ödmjukeligen att detta mitt
memorial måtte till vederbörligt Utskott remitteras»
N:0
5.
Herr von Qiranten, Carl;
Vid det Financeproject, som blifvit af FinanceComitéen
utarbetat, vågar jag vördsamt
göra några erindringar. Jemte det jag lika
vördsamt framställer mine åsigter i samma
ämne.
Jag anser bufvudsakligast formen af creditsystemef
medverkat till den så allmänt utropa
de förlägenheten och kunna vi i denna vigtiga
Den 26 Febrnarii.
fråga finna det rätta , skall på samma gång
all klagan upphöra, och våra olveriäggningar
och beslut krönas med hemmavarande medborgares
tacksamhet och välsignelse.
För att undvika vidlyftighet ingår jag ej
i någon theoretisk afhandling, jag skall blott
genomögna Bankens sednaste period.
Efter i8©o års realisation intill 1809,
var den financiel. I3 ställningen, efter min tanka
ganska formenlig; (jag talar blott om den financiella,
ingalunda om den politiska, utgången
visade bäst, att den ej var förmånlig)
Banken uppfyllde under hela denna perioden
sin bestämmelse som depositions- eller VäxelBank,
hvarpå en Lånebank var grundad, som
utlånade emellan 8 a 9 millioner R:dr med credcens
fullkomliga bibehållande. Hvad handel
och näringar .vidare kräfde, som t. e3£*
enskiftena i Skåne och sillfisket å vestra kusten,
fylldes af Disconterne, hvilka tfndast med
sine obetydlige creditiver anlitade Bankens
credit, o c k hvartill äfven enskildtas capitaler
användas, hvarigenom näringarne ej saknade
medel till sin jemna och förko,frände framgång.
Men 1809 års Ständer, måhända nödgade af
behofvet, glömde likväl hvad Bankens rätta
bestämmelse var och gjorde Krigs-skulden öfver
elfva millioner till gångbart mynt. Härvid
förlorade LåneBanken sitt relativa förhållande
till VäxelBanken, myntet försämrades
och varu-värdet uppstegrades till en omåttlig
höjd. Detta onda ökades ännu mer, genom
§10 Deli 2S Februarii,
Götha Canals Discont och den derpå grundade
byggnad , till hvars utförande Ständerne valde
Fäderneslandets mäst utblottade och gäldbundna
period hvartill åter skapades millioner
af lika natur, som nödvändigt på framtiden
ännu mer skulle öka behofven, då ej production
iika hastigt kund? framgå. Och då Götha
Canal Discont gai tillfälle till speculationer,
genom ökade låne-biträden, utöfver allt
tänkbart behof, visade sig en glad tafla af välmåga
och rikedom som tycktes sväfva bland
oss med odödlighetens sinnebild och blott uppmana
till nya njutningar af öfverflöd. Men
dessa skuggbilder hafva nu försvunnit, fattigdom
och förlägenhet hafva intagit dess rumj
endast kronutlagorne äro de samma, det enda
som kan åtsrföra minnet på dessa lyckliga dagar.
Det dröjde ej länge innan Herrar låntagare
funno, att räntan redan kräfde tillgångar,
och då fråga uppstod om inbetalning af
capitalen, ökades ännu mer låne-behofvet. Man
drog sig fram med bekymren till i8i§, då
detta vidlyftiga creditsysteme inskränktes endast
inom hufvudstadens område, och följden
blef, utom många idoge familier.? undergång,
att öfver 2 millioner ligger outlänta i Batiken,
då lånebehofvet är sorn aldrastörst. Msn ropar
på mera penningar} Utom oss decretera
en utsläppning af 20 millioner och de skola
blott öka de redan liggande 2 millioner.
Således är formen på creditsystemet origtig och
detta förtjenar framför allt att undergå föränw
dring, hvarom jag längre fram skall nämna.
Dea 26 Februarii,
811
Att myntvärdes bestämmes, anser jag nödvändigt,
men på hvad sätt skall detta ske?
Se där ett svårt problem att upplösa. Så länge
Bankens skyldighet att uppfylla sine förbindelser
beror på Riksens Ständers för godtfinnande,
lärer aldrig bestämd säkerhet för
framtiden kunna blifva att påräkna.
Lån af silfver till fondens förstärkning,
enligt Comitéens betänkande, anser jag högst
skadelig. Att på sådant sätt sätta Banken på
Actier, vore visserligen ett medel att till en
del minska dess beroende af Riksens Ständers
godtycko, och kunde i så måtto medföra nytta;
men denna förmon svarar aldrig mot de
skadliga följderna. Dessutom strider det( mot
naturen af vår Bankinrättning som är, att icke
upplåna mot ränta, utan mottaga metaller utan ränta.
Svenska Banken inrättades 1656; grunden
till denna inrättning (ogs utan tviflel från den
i Amsterdam 1609 inrättade och så allmänt
beprisade växelbanken, som genom utgifven
förordning gjordes till allmän Casseur för alla
innevånare, som hade rörelse eich vexlar, så
snart summan gick öfver 600 gulden.
Härigenom blefvo alla remittenter och trasenter
nödsakades att lemna deras penningar i
Banken; de första att lefverera penningarne dit
för de undfångne växlar, och de sednare att
der få sin betalning; hvilken betalning skedde
igenom transport eller assignation ifrån den
enas till den andras räkning, sä att räkningarne
endast till namnet förändrades, utan att
S ra
Deri 26 F. bruarii.
det ofta behöfdes göra någon etLci i v eller con-;
tant betalning År 16/4 inrättades på denna
växelbank en låne-baak, kallad äfven Lombard,
till understöd (ör land'ts innevånare,
hvilka af Judar och Ockrare tillförene måst låna
penningar emot obilliga interessen j inscription
öfver ingången till låne-banken innehöll:
Till hjelp för de nödtorftige, är denna lane-bonk
inrättad emot skälig ränta, Låne-banken bestrid»
de alia omkostnader.
Jag tror mig redan sagt nog härom, till
styrka fpr min tanka, att Svenska Banken inrättades
på samma grunder som den i Amsterdam
Med ingen annan kan den jetnföras. Och
att således Svenska Bankens bestämmelse är ,
att mottaga metaller mot reverser af papper
utan ränta, kallad BancoSedel. På denna växel-bank
är en lane-bank inrättad. Nyttan
häraf är onekelig, så länge låne-banken bibehåller
ett relatift förhållande till växel-banken-, så länge
är crediten orubbelig; ett afvikande härifrån
bereder myntets försämrande ; antingen måste
då växling med magtspråk upphöra eller
skulle snart hvalfvén tömmas. Men sedan det
rätta förhållandet nu hunnit stadga sig, sorn
är 48 till 126, ser jag ej vådan af att tilllåta
växling efter denna ungefära cours. Då
nu endast handel och vahru-mängd förmår
sätta ett värde på pappersmyntet, utan minsta
tillhjelp af fonden, måste efter min tanka,
minsta växeloperation af fonden, sätta ett be;.’
stämdare värde, sorn dä aldrig kunde sänkas,
men väl sätta papperet en mohn högre i vär~
Den y 6 Februarii.
813
t3e. Om växling blef tillåten efter 126 sk.
fcours, vöre vår Bank ungefär i samma tillstånd
som emellan 1800 och 1809; fonden tror
jag är ungefär densamma nu som då 5 och sedelstocken
reducerad efter »sfi sk. cours, visar
ungefär samma summa. Handel och näringar
äfvensom enskilta behofvet af större eller mindre
rörelse-capita), medtaga så sedelstocken ,
ätt jag tror en obetydlig utväxbng skulle
komma i fråga, synnerligast om Capitalisterne
få tillfälle insätta sine capitaler i Discontäctier,
hvarom jag längre fram skall nämna;
skola de säkert begagna denna förmon framför
den att utväxla silfver, som ej kan lenina
dem någon ränta. Om således Banken växla
de efter 126 sk. cours uti åttaskillingsstycken
hvilka då skulle gälla 21 sk- B co, dageligen
iooo R.dr Banco som maximum; kunde ej stort
mer hinna räknas. Om äfven stora Sjötullen
fick erlägga tullen efter denna cours, skulle
det kraftigt bidraga till myntvärdets bestämmande,
som intill nästa Riksdag blifver orubbadt,
då mari sedan kunde verkställa realisation,
som på detta sättet blifvit förberedd.
Hvad åter Sedelstocken angår, tror jag
ej den tål någon reducering, hvarföre jag ödmjukast
vågar föreslå, att den blifver densamma
intill nästa Riksdag.
1:0. Att Riksgä!dcCootoiret blifver i Samma
förhållande till Banken sorn det nu är,
med 500,00® R:dr årlig afbetalning» genom
8i4
Den 26 Februarii,
StatsVerket, samt att FilialDisconternes inbetalningar
må directe af Banken emoitagas.
2:o. Att Fastighetslån så väl å jord sorn
hus upphör, samt att den årliga inflytande
räntan och afbetalningen användes till sjunde
puncten.
3:0. Lånefonden på exportabla effecter
blifvar densamma.
4;o. Manufactur-Disconten äfven densamma.
5:0. JernContorsts fond förblifver orubbad.
6:0. Hvad BancoDiscontsfonder.s 6 millioner
angår, äfvensom SpannemålsDirectionens
creditif 2 millioner, vågar jag dermed
föreslå följande ändring: BancoDisconten upphör
och i stället inrättas privata Disconter med
creditiver på Banken. Efter min taska är det
högst orätt att Banken med sin Discont vill
utestänga capitalisten från all möjlig förtjenst,
då LåneBanken bör hafva till åsigt, att hjelpa
behöfvande näringar mot skälig ränta, ej
att söka den högsta möjeiiga vinning ; sy ju
mera Banken kan öka sin vinning, ju fattigare
blifver landet; deremot ju mera enskildfa
kunna vinna, ju mera stiger välmåganj jag
vågar således föreslå följande:
«) En privat Discont i Stockholm, till
Den 2i> vehruarii.
ett actie—cs pi tal af 800,000 R:dr Banco,
med lika creditif på Banken, på vanlig Discontfot,
hvarest Herrar Handlande och näringsidkare,
sorn behöfva låna i och omkring
Stockholm och de Norra Provincerne,
hafva iånetillgång: dock utan rättighet att utgifva
3 procents obligationer. De handlande
omsätta eine capitaler mångå gånger om året,
och kunna således betala högre ränta. Och
då de äga tillgång att få belåna sina vahror,
sprida de dermed peDniDgar till den producerande
delen af Nationen. Discont-papperet är
mera att anse som en enskilt revers, och anlitar
efter min tanka ej så mycket Bankens
credit. De böra få tagas i Kronoutlagor , då
de göra samma nytta som Banco. Allt sedan
Riksgäldssedeln fick tagas i Kronoutlagor, har
dess agio varit oförändradt.
b') Ett creditif på 400,000 R.dr för Götheborg
och handlande i Westra Provincerne,
med lika actie-capital, på samma vilkor; här.
igenom kan Hans Maj:ts proposition i den frågan
anses uppfylld.
O Ett creditif på 300,000 R.dr för Herrar
Handlande i Södra Provincerne och Malmö,
med lika actie capital och på samma vilkor.
Desse creditiver utgöra million R;dr.
För att nu bereda jordbrukaren förlagslån,
svarande till en del mot hvad öfrige näringar
kunna påräkna, Manufacturer, JernContoret
och lån på exportabla effecter, vågar
8iS
Den 26 Februarii.
jag ödmjukast föreslå, att återstoden af BancoDisconläonden
4$ millioner samt 1 million af
Spannemåls-Directions c red i ti f, då betalning
hinner inflyta; summa 55 million, tnå anslås
tili jordbruket mot 4 procent, hvilken summa
skall fördelas å hvarje Province relatift till
dess capital-värde. Likvist böra de Westra
och Södra KädesProvincerne, hvilka sakna binäringar,
'och som blifvit mer än andra invecklade
i förlägenhet, genom de ymniga lånetiilgångarne
, njuta högre anslag; hvilken
fördelning bär ske med största uppmärksamhet.
De Provincer sorn sakna större anslag af
Statsmedlen, böra äfven få större låne-anslag.
På det att nu dessa låne-anslag, ej rnå blifva
outlånta . vågar jag ödmjukast föreslå följande
medel.
De Provincer som ej finna dg i behof af
hvad jag nu föreslår, äro på intet sätt bundne
dervid; rist är endast lör de Provincer,
sorn finna olämpHgheten af att Herrar BancoFullmägtige
i Stockholm skola pröfva vederhäftigheten
å personer, som de ej känna, boende
många mil från Hufvudstaden.
Efter slutad Riksdag väljer hvarje Provins
som sig af denna rättighet vill begagna 3 å 4 af
hvarje Stånd. (BorgareStåndet böra väljer bland
sina jordbrukare eller Ståndspersoner), hvilka
utgöra en Comitté af af u til! 16 personer.
Förteckning å de valde uppsändes till RancoFullmägtigs
, de blifva de samma intill nästa
Riks
-
Den 96 Februarii,
87
Riksdag. De sammanträda den 1 November
till Markegångssättning samt den 1 Julii till
PröfningsComittéen och förordna örn revision
af Länets allmänna medel.
Under dessa 2:ne terminer, kan jordbrukare
som önska förlagslån, anmäla sig hos
denna Comitté, till erhållande af vederhäftighets-betyg,
försedde med Dotnhafvandens och
Konungens Befalhiingshafvandes b tyg, hvilka
af dem generelt kunna utfärdas att deras grödor*
eller årsproduction äro osraverade, och att
således hos hvarje jordbrukare dess ärsproduction,
anses som säkerhet för dessa förl gslåa
och kunna ej för annans räkning vidare utmätas,
utan betyg att ej lån blifvit begagnadt.
Dessa lån beviljas, till \ högst ö procent af
Säteri och Frälseegendoms uppskattningsvärd»,
så vida icke olyckor af h gel och eldsvådor
kunna företes som orsak att höja lånet till 12
procent, hvilket då på ?.:ne år måste nedsättas
till 6 procent. På såd nt sätt k n Hrns
Maj:ts proposition om en sådan fond vara fullgjord.
Jordägare med betydligare Bruksrörelse
borå ej få begagna dessa län, ty de hafva lika
väl lånerättighet uti Banken.
Anmäla sig flere lånesökande, än sorn
penningar finnas, måste repetition ske efter
dess egendomsvärde.
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. 1 Band. 52
Den 26 Februarii,
Krono, Krono-Skatte och Frälse-Skatte fa
låna 2 högst 3 procent pä samma grunder.
Af deras produetion skall först räntan till räntetagarne
utgå } de äga ej capitalet i jorden
svarande mot denna ränta, och äro således till
en del arrendatorer.
Bosfäliesinnehafvare få låna lika med Sä»
teri och Frälseinnehatvare.
Arrendatorer få låna lika med Krono, så
framt de erlägga penninge-arrende; betala de
åter med effecter, behöfva de inga förlagslån.
Dessa Comittéer skola utfärda vederhäftighetsbetyg,
som för säkre låntagare medföra
lån utan cautionistj då de äfven äga säkerhet
i revenuen; och då det nu mera har blifvit
förödmjukande att bsgä'a en borgen. Mindre
vederhäftige skola anskaffa borgen af sådan
beskaffenhet, att vederhiftighetsbetyg för borgesman
medför lånerättighet.
Å de låne-reverser Comitéen tecknar vederhäftighetsbetyg,
antingen för låntagare eller
Cautionist, inlemnade i Banken, äger
låntagaren att lyfta större eller mindre summa
i hvarje vecka, som afskrifves å reversen med
4 procents ränteafdrag; Lån eller reverser aldrig
på mindre summa än 100 R:dr, och alltid
jemt io:tal.
Dessa lån kunna efter min tanka antingen
vara stående intill nästa Riksdag i ty att in
-
Den 26 Febrliatii,
8i0
betala döm och åter uttaga dem* medföref endast
besvär; eller ställas på samma fot, som
med lån i ManufacturDiscoriten ; eller utlånas
mot 4 procents ränta med gdels inbe’alning hvart
halft år; alltid med viss summa å hvarje lån
Kommo under tiden jordbrukare på obestånd,
skulle det åligga Konungens Befallfiingshalvande,
att genast låta försälja deras gröda, omså
dan fanns, eller också taga qvarstad å det
växande årets; dessutom dr Cautionisten att
tillgå. Detta är blott förslager, hvars antagande
eller förkastande, på intet sätt bör bindra
att en fond till jordbi uket anslås af nuvarande
Disconter mot 4 procents ränta, fördelt
å hvarje Province.
En commisionair borde i Banken finnas,
sorn, utan arfvode vore pligtig föra correspondance,
för att spara låntagare 1 procents ränta
årligen.
7m. Odlings lånefonden, äfvensom hvad
årligen inflyter af fastighetslånen, bör få namn
af industriefond; hvaraf vi torde vara i behof
Om näringstvångets fjettrar blifva lossade. Denna
fond bör ej allenast utgå till odlings företag,
i synnerhet som allmänt klagas öfver för
mycket spannemål, utan äfven till andra inda*
strieusafföretag; hälst till jordbrukets binäringar.
Genom ett bestämdt anslag af fonden till hvarje
Provins, till anläggandet af Fabriker, Sågar,
Qvarnar, Garfveriet, Tegelbruk, Torpanläggningar
&c. äfvensom till nybyggnad af äldre
förfallne verk, hvilka af brist på förlag-,suni
-
8E0
Den sö Februarii.
ma, förblifva i gift förfallna tillstånd, mot 3
procents ränta på 8 år, 3 år utan afbetalning,
sedan 20 procent årligen. Öfver verkställigheten
af dessa byggnader och företag, kunna
och böra commitéerne hafva noga uppsigt
och skola sådane företag blifva fullbordade,
anser jag det på ett sådant sätt endast möjligt.
Span nema IsDirectionen bör efter min tanka
upphöra att vara sådan den nu är En
million Riksdaler kunde användas till uppköp
af circa 200,000 tunnor spannemål i goda år,
om regeringen anser sig behöfva ett sådant
förlag, i de spannemålsrikare provincerne, genom
Herrar BancoFullmägtige. Enskildte säljare
kunde vårda denna spannemål, säkre utan
borgen, mindre säkre mot borgen, som Comitéerne
skulle bedöma. Ingen fick lefverera
mer än en fjerdedel af ungefära jördens afkastning.
På sådant sätt blifver aldrig spannemålen
för gammal; då säljaren har fri dispositionsrätt
dertill, mot förbindelse att hålla hen-,
ne tillhanda af löpande årets skörd; för att
transporteras till de provincer, hvarest missväxt
om sommaren tydeligt visar sig. Den
kunde äfven till en del magaaineras i de
sädesfattigare provincerne. I aila fall skulle
magasinerings afskrifningar sparas, som jag
tror vardarne väl borde ansvara, då penningarne
äro utan ränta; nu deremot får magasineringen
ansvara både räntan och afskrifningspiocentsn.
Ben 26 Februarii,
J3g är öfvertygad, att sedan Herrar handlande
finna medel att discontera å sina varor,
skall nog blifva speculanter å så väl spannemål
som andra varor hvilkas pris, beroende
af msr eller mindre god skörd, skola väcka
deras uppmärksamhet, hvarigenom ännu mindre
brist blifver att befara vid intallande missväxt
år.
Ofelbart fordras reglementen, som vidlyftigare
omfatta alla biomständigheter. Det är
likväl efter min tanka omöjligt för personer
boende i hufvudstaden, att bedöma andras
vederhäftighet på 60 mils afstånd; då det
vederhäftighetsbetyg de anskaffa, ofta lemnäs
utan afseende af Herrar BancoFullmägtige.
Fullt vederhäftige personer hafva på sådant
sätt blifvit nekade lån, fått sin egendom sköf-,
lad, emedan de ej haft den lyckan vara personligen
kände af Herrar BancoFullmägtige;
eller derföre att de gått i borgen för en, 60m
ej inom 2 månader kunnat liqvidera. Genom
sådana principer, har måhända ett nyttigt
creditsysteme, i stället blifvit ett förkrossan:
de medel till flere provincers vantrefnad och
obestånd. Det är en nödvändig förändring,
så vida Creditsystemet skall fortsättas, hvars
afbrytande ej torde vara t adligt.
De jordbrukare som nu äga Discontiån,
skola efter Riksdagen öfverflytta dem pastor
-
822
Den 28 Februarii,
Jagsfonden äFvensom på de nu foreslagne Disconterne.
Hela Bankens vinst bör efter min tanka
användas till Beviilningens ntxlsättande. Alla
pentiingebehof till byggnader, strömrensningar
&c. böra bestridas genom nya län, sådane
suni RiksgäldsContoiret upptog mot 5 procents
ränta, eller genom obligationer, sä att endast
räntan må drabba oss för det närvarande.
Att alla låntagare i Banken, äfvensom alla
låntagare i publika Cassör, ovUkorligt få
bevillningsafdrag å räntan; så att intet namnet
fromma siiUelser, må härutinnan verka någon
föi ändring.
Om några iooo;de R:dr mera skulle utelöpa
genom Disconterne, tror jag pä intet sätt
det skadar crediteni ty varumängden bestämmer
mycket deras utlåningar. Erfarenheten
tyckes äfven visa, att sedelstockens indragning
på näringarnes bekostnad, på intet sätt bidrager
till myntförbättring j ty med öfver 4 millioners
indragning sedan sista Riksdagen, har
likväl vårt myntvärde försämrats från 108
skilling till 126; och således sedelmassan till
3J millioner mindre värd, än den var före indragningen.
Mine framställningar innefatta sålunda:
t:o. Att om myntvärdet skall bestäm-1
mas, det då må ske med de tillgångar vi äga
Den 26 Februarii.
i Bankens hvalf, och att aldrig någon skuld-,
sättning till detta ändamål må vidtagas.
2to. Att Banken upphör med sin Disconirörelse,
och i stället inråttas privata Disconter
eller Banker med creditif på Banken,
hvarest capitalisterne må kunna använda sine
capitaler.
3:0. Att jordbruket får sig anslaget en
fond till förlagslån, visst icke relatift till öfriga
Raringar, då skulle fråga vara om 15 millioner,
men 4 å 5 millioner, mot lika vilkor,
eller 4 procent. Denna fond anser jag högst
angelägen, äfvensom angeläget , att den lördeias
ä hvarje provins; ty då lagstiftaren
säger: Länet skall betala bevillning efter ett
bestämdt capital värde; måste den äfven lemna
Länet andel af låneanslagen, relatift till samma
capitalvärde.
4:0. Alla de längre från hufvudstadert
belägne provincer, sorn önska välja egne fullmägtige
vid frågan om vederhäftighetsbetyg,
dertill mä äga rättighet, på det fullt vederhäftige
må få lån, utan att behöfva göra kostsamma
resor till hufvudstader,, Och utan att
betala en procent årligen i provision, utom
andra uppoffringar.
£:o. Att hvad som inflyter af fastigHéts,:
lånen blifver användt till industrie; ej ensamt
till edlingsföretag.
824
Den 26 Februariié
6:0 Att det mästamöjligaafBankens räntor,
blifver anvä dt til) beviilningens nedsättande,
och hvad större arbeten och strömrensningar
kräfva må genom lån eller obligationer upptagas,
så att endast räntan derföre må falla oss
till last,
7:0. Om kronan anser sig behöfva spannemål,
att den då förvaras på sätt jag föreslagit,
och skulle sådant ej anses af nöden,
må Banken kunna indraga 1 å ih million, da
jordbrukets förlagsfond blifver 5 millioner,
80m jag anser vara det minsta anslaget mot 4
procents ränta. Och är jag med denna indragning
öfvertygad, att närmgarne skola finna
sig bättre då, än hvad de nu göra.
8:0. Synlig intecknad skuld, äfvensom
ointeknad, må vid hevillnings erläggande njuta
afdrag, och genom correspondence, till iå»everket,
eller sedelmnehafvaren , blifva Slaten
godtgiorde; då intet capital under namn
afl romma stiftelser bör vara befriadt derifrån}
tj elier Banken.
N:o 6,
Herr von Becher, Carl Johani
Bland de Statsoeconomiska företag, som
skulle h dra vår samtid, och i stort gagna
fäderneslandet finnes, må hända, intet mera
påi.ailadt al nödvändigheten och omfattande
Den 26 Februarii,
825
en större mängd enskiidtas inferessen, än förekommandet
af sjön Wenerns flöden och öfverdrifna
vattenhöjd.
Denna Sveriges största insjö, hvilken,
snart sagdt är att anse som ett litet haf, är
visserligen genom seglation derå, genom lättandet
af den inre comunicationen, ganska
nyttig, men när den flödar, utbreder den ock
förödelse längs efter sina vidsträckta stränder.
Då den ofta uppstiger till flere alnars Jodi ätt
höjd öfver vanliga vattenytan, då man stundom
seglar med fartyg, der man föregående
året gick torrskodd, finner man lätt, att en
aldeles oberäknelig skada, genom dylika flöden
, förorsakas desse tusentals landtmän, hvilkas
åkrar och ängar gränsa till dess kuster.
Oförtänkt, och som en härjande fiende, öfver*
svämmar han dem, fördränker deras skördar
rycker arbetsvinsten ur deras händer och hotar
sjelfva deras boningar med sina svallande
vågor. Det är en ryslig syri, i hjertat af frugtbärande
provincer, att skåda dessa sköflade åkerfält
och ängar, dessa kringflutna hemvist,
denna förödande syndaflod.
Om det är en gifven sak, att enskildfas
interres5en äro ingredierande delar i det allmännas,
och att Statskroppen lider i hvarje
lern, sorn skadas, så föijer ock deraf, att allmänt
väl främjas genom förekommandet af
dessa stora enskildta förluster u bredde öfver
Jiela sträckor af land, och ofta förnyade i o
-
835
Den 26 Februarii.
bestämda afdelningar stundom år efter år, stundom
efter en något längre mellantid.
Förekommandet af detta onda, är alltså
ett föremål, väldigt Rikets Ständers uppmärksamhet,
och destomer riksgagneligt, som detta
tillfälliga vattenflöde, inom den positiva lör—
lusten af fördränkte skördar, leder till en annan
negativ, kanske mar betydlig, då den afskräcker
frän odling af de oberäkneliga och
till ädlare bruk högst tjenliga landsträckor,
hvilka flerstädes angränsa fjön, och nu, af
fruktan för hans obestämda flöden, måste lemnäs
aldeles obegagnade.
Orsakerne till dessa flöden, troligen härflytande
från större elier mindre nederbörd,
från de olika vindar, som bestämma den fallande
snöns läge å ena eller andra sidan om Norrska
fjällryggen, och från den större eller mindre
hast, hvarmed dessa försmälta; dessa orsaker,
liggande utom gränsen af ali mensklig
inverkan, kunna icke afbnjas, men följderne
kunna dtt Hans Maj:t Konungen, omtänksam
och nitfull för landets väl, har genom en
vettenskaplig, kunskapsrik man, Herr ÖfverD
irecteuren och Riddaren Hagström nådigst
låtit undersöka om och till hvad kostnad för
Wenern, genom ökadt aflopp kunde hållas vid
en medelmåttig vattenhöjd, samt dess öfverdrifna
flöden afledas. I enskildt väg känner
jag det resultatet af undersökningen, att saken
är verkställbar, och att man innan kort har
att förvänta ett officielt yttrande, och kost
-
Den 26 Februarii.
8*7
nadsförslag; men då motionstiden redan nalkas
siit slut, nödgas jag nu på förhand, härmedelst
vördsammast föreslå, det Rikets Ständer, efter
att genom förenämnde officiella yttrandp, hafva
inhämtat kännedom om sakens möjlighet
och kostnad, täcktes anslå dertill nödige medel,
al den hutvudartikel sorn Icinnar bidrag
till stiömrensningar och andra till landets
upphjelpande nyttiga företag,' hvarigenom äfven
under denne tidepunct af allmän förlägenhet,
något penningar på ett högst sakenligt
sätt, skulle spridas i en ort; och bland
en folk—dass, som är deraf i största behof.
Det vare långt ifrån mig, att önska detta
företag, med andra enskildt* intressens skada,
och minst att se det utsträckt så långt, att
seglationen skulle deraf lida. Sjelf fartygs ä •
gare, skulle jag i sådant fall, arbeta emot min
egen fördel- Då det blott är fråga om, att
erhålla ett affall, som vore verksamt när sjön
öfverstiger den bestämda medel-höjden, men
ej oft are, lider den seglande på intet sätt,
tvärtom tryggar den jemna vattenhöjden hams
fart, och han vet då på hvad djup han behötver
befrukta farvattnets klippor. I öfrigt
kunna ju Rikets Höglofl. Ständer, vid deras
anslag fästa det vilkor, ätt regeringen gerom
ytterligare vettenskapliga undersökningar, om
så fordras, täcktes låta pröfva de betänkligheter
härvid, hvilka i ett eller annat alsten d«
möjligen uppstå, och sedermera besluta efter
förefinnande omständigheter, hälst jag ingalun
-
828
Den 26 Februarii.
da vill gifva väckelse åt ett förbastadt företag;
men kunde saken, som jag fullkomligen tror,
låta sig göra, utan någons förgång, vore det
en härlig och [riksgagnelig vinst, att fjettra
utsväfningarne af denna sjö, att skänka landti
mannen trygghet för sina skördar, och göra
odlingsbar en massa af angränsande jord, så
stor, att för dess ägande folkslagen, mot hvarannan
ofta anställt förödande krig.
N:0 7.
Herr von Vegesack, Ernst'.
Den motion å hvilken jsg nu vill söka
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
synes kanske vara af mindre vigt, än den efter
min tanka verkeligen är.
Med ganska många skäl torde man billigen
kunna föreslå att deposition revisionsskiliingen
afskaffas; men för att vara kort
vill jag endast anföra några skäl dertill}
är det väl billigt* och med en naturlig lag
öfverensstämmande, att man erlägger eller
betalar en viss summa penningar för att få
klaga inför Konungen (eller Högsta Domstolen)
öfver en kanske ganska ofta orättvis dom:
jag säger betalar, emedan med sakens förlust,
äfven följer revisionsskillingcns, att en förlorande
part ytterligare betungas med denna förlust,
är efter hvad jag tror högst obilligt; ett
ännu kraftigare skäl emot erläggande af revi^
Den 26 Felruarii.
82g
sionsskillingen är i min tanka: atti vissa mål,
ingen som äger något mer, eller jemt 500 plå-3
tårs inkomst, får till Konungen vädja, utan
förut nedsatt revisionsskilling. Jag hemställer
derföre till Ridderskapet och Adein, om det ej
är oerhördt att någon med denna obetydliga
inkomst skall risquera nära hälften deraf för
att söka ändring uti en kanske mindre betydlig
rättegångsfråga. I alla hänseenden bli Iver
efter min tanke både för den förmögnare och
den fattigare, revisionsskillingens erläggande
högst orimlig, men i synnerhet för den sistnämnde
^ och kan jag icke finna någon rigtig
grund till, eller nytta af denna deposition;
ty såsom surrogat för rättegångskostnaden, är
den aldeles icke deponerad, emedan des icke
dertill användas, hälst den förlorande partén’,
dessutom måste lösa sin dom. Snarare torde
denna deposition få namn af sportler; jag föreslår
derföre dess afskaffande.
N-o 8-
Herr von Franchen, August:
Det är uppå en för landlmannens ägande
rätt vigtig sak, jäg anhåller att få fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Då oaktadt i ett ingånget arrendecontract
arrendatorn frivilligt 8krifteligen medgifver att
han, om contractet ej uppfyllesj kännes skyl
-
83®
Den 26 Februarii,
dig, a it utan laglig åtgärd genast afflytta; nu
gällande författningar ändock utstaka, att ej
allenast härtill först skall erhållas Konungens
Befallningshafvandes utslag, utan ock att arrendatorn
derefter har 30 dag?*rs besvärstid
i HofRätten; under hvilken tid, jemte den
HofRätten derefter behöfyer till utslagets sfadfästade
ej sällan händer, att en arrendator, afven
utan agtnir.g för qvarstaden, hinner förskingra
både sine egne lösören och de inventarier
han af jordägaren emottagit, för att med
så mycken mera ledighet, efter HofRättens lemi
nade stadfästelse för afflyttningen kunna, för
att fullkomna jordägarens förlust söka cession}
så får jag vördsammast hemställa, om ej den
ändring i 9 Cap. 1 <§. Utsökningsbalken kan
blifva fastställd; att då ofvannämnde vilkor i
contract är inryckt och arrendator eller landtbo
ej sine åligganden iagttaga, jordägaren måtte
berättigas att genast erhålla närmaste Kronobetjeningsåtgärd
till arrendatorns afhysande,
hvarefter det sedermera må stå arrendatorn
fritt att sin talan emot jordägaren vid laga
domstol utföra. Och om denna min motion ej
finnes tjenlig, att åtminstone det Utslag Konungens
Befallningshafvande meddelar, måtte
hädanefter genast kunna sättas i verkställighet
utan afvagtan på Hofrättens stadfästelse i händelse
af besvär.
Att detta memorial måtte till Lagutskottet
blifva remitteradt, är hvad jag slutebgen
får vördsammast anhålla*
Deri 26 Februarii,
N;o 9.
Friherre Ridderstolpe, Fredric-.
Säkerhet å bibehållandet af sin jords fort-*
farande värde, äger den stat, som vid dess
bortarrenderande har mera afseende på jördens
underhållande vid lika bördighet ehuru afkastande
en mindre ränta, är den stat som för
dittills oerhörd ränta, för en öfverdrifven vinst
under de första fern åren, utsätter sig för det
lätt inträffande straff att återtaga samma jord
utmärglad af den speculant, hvars öfverdrifva
anbud förledt klokheten och förblindat förutseendet.
Denna säkerhet äges ej nu mera öfverallt
i vårt kära fädernesland: flere misslyckade arrenden
sorn efterlemnat en vanhäfdad jord äro
bedröfliga bevis på behofvet af förändring i
grunderne för Kronojords bortarrenderande.
Hittills hafva arrendeafgifterne blifvit allt
för högt uppdrifne, emedan vid auctionerne
merendelst speculanter för att få tak öfver hufvudet,
och utan öfvertygelse om säker utkomst,
gjordt högsta anbuden i pengar, hvilket anbud
måst antagas, då Konungens Befallningshafvande
icke ägde att bedomina arrendatorns
dugliga egenskaper att sköta jordbruk, enär
han ställde borgen för utgörandet af arrendet,
de första fem åren.
Redan är den i spannemål stadgade afgiften
ganska dryg. För hvarje geometriskt tun
832
Den 26 Februarii.
neland, af hvad jord-art som hälst, skall erläggas
en tunna spannmål, jorden mi vara £
säde eller i träde; detta vill säga 2 tunnor för
året af besådda tunnelandet. I Westmanlands
bättre art jord, sås merendels på ett gtome*
triskt tunneland ej mera än 24 kappar; sjette
kornet deraf gilver 4 tunnor 16 kappar. Enär
deraf drages utsädet _ 24 kapp.
Krono- och Präste-tionde „ 14
Arrendeafgiften 2 tunn.
__
Summa 3 tunn. 16 kapp.
Återstå lör arrendatorn 1 tunn. ro kapp*
(4 tunn. 16 kapp.)
som synes nog ringa för egna behofvet, tjenstefolks
afgälder i och för bostället. Den ena
arrendatorn efter den andra dukar under, och
de boitarrenderade lägenheterne hafva allt mer
och mer råkat i vanhäfd. Detta förhållande
äger nu rum arnd 2:ne bo tällén vid Kongl.
Westmanlands Regemente Fullsta i Dalarne och
Ustersta i Westmanland. Innehafvarena af dessa
boställen, Herr C pitainen Tuné och Herr
Lieutenant von Fieandt tjena nu snart 2 år
utan lön och utan hopp om ersättning.
Förändring af regloroe för u;arrenderandet
6ynes högst nödvändig Följande undc-rslälles
tili ompröfning
l 1:0 Lägenheten som skall utarrenderas
uppmätes af Landtmätare eller jemföres med
vidare
Den 26 Februarii,
833
vidare deröfver författad charta, hvarvid bland
öppna odalåkern icke böra räknas upptagor i
äng och betesmark, hvilka skedt på dessas be*
kostnad.
2:0 Kronofogden biträdd af 2:ftei orten eller
grannskapet boende landtman, kände för idoghet
och grundad kunskap i jordbruket, besigtiga
lägenheten och uppskatta dess afkastning,
likasom vid så kallade Bancovärderingar.)
3:0 Kungörelse i allmänna tidningame och
inom Länet utgår; att hugadespeculanter äga,
att, jemte uppgift på den borgen de förmå
Ställa, göra sina anbud skriftligen, och inom
viss utsatt tid, till Konungens befallningshafvande*
4:0
Med dessa handlingar försedd, afgifVer
(till Kongl. Krigs- och KammatCollegierne
gemensamt, då militiasboställen äro i fråga,
till Kongl. KammarCollegium då det angår ans
dra Kronans lägenheter) Konungens Befallningsm
hafvande sitt betänkande; hvarvid han ej skall
Vara bunden föreslå den till arrendator, som
gjordt högsta anbudet, då detta oftast göres
af en i jordbruk oerfaren, utan den anbjudare,
60m Konungens Befallningshafvande, efter inhämtade
underrättelser, kan anse Vara den
dugligaste och pålitligaste jordbrukaren, lik.,
väl med afseende å skälig arrendeafgift.
5:0 Slutliga pröfningen och utfärdandet
Bil. till Ridd. 0, sid, Pr. I Band. 53
834
Den 24 Februarii.
af arrendecontract ankommer pä nä ilin de Kongl.
CoIIegier, hvilka dock bora hafva sig töreskritvit
att icke utan de vigtigaste anledningar
afvika ifrån Konungens befallningsbafvandes
tillstykan.
På detta sätt utarrenderade, förmodas
Kronolägechäter under arrendetiden blifva tillbörligen
häfdade och skötte.
N'0 10.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
Riksens Hoglofl. Ständer hafva vid 1818
års Riksdag beslutat att till hämmande af den
veneriska smittan, hvarje mantalsskrifven person
bör bidraga, medelst erläggande af 3 sk.
banco. Det vore bekymmersamt om det goda
ändamålet skulle fö felas igenom ett befaradt
upphörande af 3 sk. bidraget. Hvad Westmanlands
Län angår, vågar jag försäkra, att
bidragets fortfarande ej af de skattskyldige
bestrides, så framt det tillätes mina landsmän
att sjelfva besluta om användandet af deras
vdliga sammanskott, och att detsamma förvalta,
enligt den instruetion, som Hans Majit Konungen
den 18/^17 stadfästa! till CurhusDirectio*
nens rättesnöre; men med det uttryckliga ferber
hållet af att för framtiden se Länets Curhitslnrättning
fullkomligen skiljd ifrån Hospitalets. Denna
boskillnad tyckes äfven Kongl. Seraphimer
Ordens Gillet önska; hvarföre, då Cmhuset
Den 26 Febrnarii,
835
och Lazarettet ej äga någre barn tillsammans,
man ej bör neka att förkorta dessa makars oenighetstillstånd,
hvilket man bordt kunna
förutse.
N:o 11.
Friherre Ridderstolpe, Fredric:
Det är tillbörligt att man måste sjelf äga
hvad man till 6in fördel vill begagna; men
dertill är man ej tvingad i ett land, der det
kostar mindre att bygga sig ett hus af timmer
ur grannens skog, tillgripen, endast igenom
åverkan, än att ärligt köpa timret.
Vi betale till Staten utskylder såsom utbyte
emot garantien å ägande rätten 5 men när
gäckas väl mera oförsynt denna rätt än igenom
slappheten af den lag sorn så illa skyd-!
dar den del af jordegendomens värde, hvilken
behöfver mansåldrar för att återställas.
Tillgripandet af annans säd på den åker
som endast behöft ett år till dess alstrandej
straffas strängare än nidingsverket af den som
förderfvar en park (och hvad han ej samlar
nederbryter) hvars skugga planteraren så svår^
ligen hinner njuta.
Lägg nu till detta, svårigheten att beva ’
ka skog, denna dyrbara del af den egendom
för hvilken man skattar, och jag vågar hop-=
83s
Den 26 Februarii,
pas ett allmänt deltagande i min önskan: Att
skogsåverkan må arnes lika med stöld.
Så framt ej denna rättvisa erhålles, må
man fåfängt hoppas på skogshushållning och
skogsplantering,^ ett land der innebyggarne
ej börja med att skydda den skog de af natu-*
ren redan äga.
Förvändheten har gått så långt att man
hördt sophister påstå, det Sverige mest bör
tillskrifva lättheten för skogsförstöring välgerningarne
af ett mildradt klimat. Måtte vi ej
i financer få samma sätt att uppgöra systéme!
Målarens erkända sköna stränder, undgå
ej den sköfling för hvilken lagarne blunda,
och snart skall dess lummiga holmar ej längre
afgöra dess företräde framför Geneversjön,
om ej ett räddande skogsförbud skyndar till
skönhetens undsättning.
anhåller att detta mitt betänkande
måtte till behörigt Utskott varda remitteradt.
N:o 12.
Herr von Hartmansdorff, Augn fl
Då 1 sista Plenum den 24 dennes, fråga var
om Friherre Palmstjernas förslag, att de till lä-t
rost«ten anslagna inkomster måtte syftesenligare
fördelas och användas, för att bättre uppfylla
Den 26 Februarit.
83?
andamålet, i afseende på undervisning för allmogens
barn; och då Herr Riben i anledning
deraf, yrkade att Presterskapet, för att rigtigt
kunna uppfyllasin egenteliga bestämmelse såsom
folklärare, borde befrias från en mängd verldsliga
förrättningar, som borttaga tiden och hindra
dem från utöfningen af deras rätta yrke,
utbad jag mig att till Höglofl Ridderskapot
och Adeln få göra framställning om en törbättrad
organisation af läro-staten. Nu vili
jag hafva äran att underställa Höglofl Riddcrskapet
och Adeln mitt vördsamma förslag i detta
afseende.
Sedan Statshvälfningen 1809 och den förlust
af länder, hvarigenom hon föranleddes
har det både bordt vara, och varit, ett gemensamt
föremål för Konungens och Riksens
Ständers omsorg, att genom en efter det förminskade
rikets krafter inskränkt, och till dam-i
mansättningen bättre beräknad organisation af
Statsförvaltningen, gifva alla delar af samhällskroppen
en större trefnad eller en ökad
Styrka. För att dels undersöka hvad krafter
och tillgångar riket ägde, dels uppgifva sättet
huru de förmonligast kunde till allmän nytta
användas, hafva åtskilliga Comittéer af vidsträcktare
syftning blifvit nedsatte. Flere hafva
ägt rum i anseende till Landt försvarets organisation
och vissa förändringar i den samma
hafva blifvit utförda. En Comitté har vant
nedsatt för reglering af Flottarnas ärender, och
har afgifvit sitt betänkande I anseende tili
den AllmtiLma Lagskipning har domstolarnes
838
Den 2 6 Febrliarii.
organisation blifvit utarbetad och föreslagen,
samtidigt med den nya lag, som nu nalkas
sin fullbordan- Sluteligen har äfven en Committé
varit förordnad till granskning af den
Jurikes eller egentligen så kallade civila StatsFörvaltningens
åtskilliga grenar, och dess arbeten,
sorn redan blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade,
komma förmodligen att innan korrt
föreläggas Riksens Ständer.
I anseende till lärnjlaten, har, så vidt det
angår de allmänna undervisningsverken, utom
universiteten, en nyorganisation både blifvit
utarbetad, och satt i verkställighet. Men hvad
som beträffar en bättre organisation af den undervisning,
Presterskapet bär meddela, har
icke en gång blifvit undersökt, hiort nya religionsböcker
fastställda. Om det, såsom jag
tror, förhåller sig rigtigt, hvad Friherre Palmstjerna
och Herr Riben anfort, nemligen dels
att undervisningen för allmogens barn vore otillräcklig,
dels att Presterskapet vöre för myo
ket besväradt med göromål främmande för dess
bestämmelse och om den förra bristen bör och
kan till någon del afbjelpas genom Presterskapets
befrielse från dessa göromål: så bör
man undersöka, hvilka deäro, om och på hvem
de beqvämligare skulle kunna läggas. En sådan
undersökning kommer följaktligen att beröra
den civila Statsförvaltningens organisation,
liksom denna i sin ordning att röra lärosfåndet,
och det är naturligt, emedan ingen del
af statskroppen är umbärlig eller likgiltig för
de öfriga.
Den c 6 Febructrii.
839
Orsaken hvarföre den presterliga grenen
af lärostafen blifvit utan den granskning, man
egnat åt alia öfriga delar af Statsiörvakningen
är, nian tvifvel den att man fruktat ett
sådant steg vara, eller kunna komma i strid
med presterskapets privilegier; ty då andra
momentet deraf stadgar: ’’Att Academier,
Gymnasier och Skolor bora hållas vid magt
och i deras vilkor befordras, fä vidt rikets
stat och iilljlånd det kan medgifva” finnes intet
sådant förbehåll utsatt i anseende till det egentliga
prästerskapet, ehuru Professorer,
Gymnasii och Skollärare sedermera hopräknas
bland dess medlemmar, och tillerkännas samina
rättigheter. Meningen med stadgandet i
privilegierna, att ecclesiatikstaten i allmänhet
skall oförändradt efter gammal häfd bibehålla
sina Biskopsstift, prebenden, Boställen, hemman
och lägenheter, tionde m. m., bör ej kun*
na vara någon annan än den, att hvad sorn
till lärostaten blifvit anslaget , skall oförryckt
vid densamma bibehållas; men ej att hvarje
särskildt madh ti skall, oagtadt billighetens och
tidens deremot stridande fordringar, förblifva
vid lika öfverflödiga eiler otillräckliga inkom*
ster, som hans företrädare. Utförandet af en
sådan grundsats skulle leda till de orimligaste
påföljder; och det skulle hindra styrelsen
att någonsin förbättra lärostatens organisation,
om den ifrån början varit felagtig, eller med
tiden så blifvit.
Nya Stift skulle icke kunna inrättas emedan
de gamla Biskopparna utsträckt sin myn
-
84°
Den 26 Febrinrii.
dighet afven öfver de nyas område; nya ‘Ocknar,
eller pastoratsklyfningar, skulle, för en
dylik ordsaks skull icke kunna tillåtas; A~
djuncters och Comministrars knappa löner skulle
ej kunna förbättras, under det kyrkoherden
åtojöte öfverdrilna inkomster, emedan
det tillförene så varit; bristen på undervisning
för allmogens barn skulle ej kunna afhjelpas,
emedan hon äfven fordom brustit o. s. v. Gällde
denna regel för läroståndet, så borde han
äfven gälla för krigsmagten, hvars indelning
blifvit genom 80 §. Regeringsformen till sina
grunder stadfästad, och styrelsen icke äga,
att jemna Officerarnes löner eller använda indeUiingarna
till Generals- och Presidentslöner,
till Invalidinrättningar m. m. Men lika väl,
som styrelselsen bordt iagttaga tidens fordringar
i militairiskt afseende, blott indelningarne
gått till krigsbehof, och likaväl som hon gjordt
det både i anseende till Arméen, till den civila
Statsförvaltningen och skolverken, likaväl kan
och bör hon göra det i anseende till kyrkoväsendet,
blott medlen icke dragas frän £cclesiastikverket.
Regeln är här densamma,
sorn för användandet af Statsanslagen. De äro
bestämda och få icke öfverträdas i anseende
tilländamålet; men inom titlarne får regeringen,
efter sitt bästa omdöme, göra dispositionen.
Också har hon gjordt det äfven hvad
kyrkoväsendet beträffar. Tid efter annan hafva
nya Stift blifvit bestämda, pastoratsklyfningar
gjorda, kyrkor sammanbyggda m. m.
Det återstår nu att göra en sådan reglering
allmän för hela riket och för hela Järostaten,
Den 26 Februarii,
841
för presterskapet, så val som för skollärare.
Att underkasta detta ämne allmän pröfning
tor icke vara mindre tillåtligt och rigtigt,
än att sysselsätta sig med andra förbättringar
af samhällsinrättningen.
Är en granskning af Presterskapets organisation
och inkomster behöflig, rigtig och
loflig: så frågas om det är sannolikt, att den
skulle leda till en önskelig slutföljd, att nemligen
utan Statens ytterligare betungande finna
medel tillräckliga för kyrkoväsendet, och
derjemte att fylla de närvarande bristernaiden
allmänna undervisningen. Jag tror det, och
skall anföra grunderna för denna mening. Enligt
de uppgifter öfver taxeringarne från år
] S1 7, som blifvit meddelade Comitéen för reglering
af styrelseverken, hade ett antal af
4,760 ecclesiastika personer, enligt deras egna
uppgifter, en löneinkomst af 1,912,737 R;dr
samt dessutom 1910 mantal
i Boställen värderade till
7»7 55,t°8 R:dr, hvarå 4 procenta
afkastning gör . . . 318,204 __
Tillsammans 2,2*8,941 R;dr
oberäknad! hemman, lägenheter, fonder, tionde
och andra inkomster, som till sjelfva kyrkorna,
läroverken och de fromma stiftelserna
äro anslagna. Deremot har hela krigsmagten
till lands och sjös, endast j6i9 och ci~
vil-staten blott 437 mantal i boställen.
842
Den 26 Februarii,
Om dessa inkomster rigtigare fördelades
emellan lärostaten, så skulle de utan tvifvel
blifva mer än tillräckeliga att jemnare och
skäligen löna hvarje behöflig lärare för sig.
Ännu säkrare skulle det va^a händelsen, om
Presterskapets personal förminskades. Den synes
framförallt i Städerna t vara större än sorn
behöives. I Norrige utgöra Presterna något
öfver 400, i Sverige omkring 3200; elier åtta
gånger så många, ehuru Sveriges folkmängd
är blott 3 gånger större än Norriges. Der
fattas onekebgen prester på vissa orter, nien
skillnaden är ändock för stor, synnerligen då
man i hogkommer att Norrige är mycket gle'
säre b?folkadt än vårt Fädernesland. Betydlig
besparing torde ock kunna göras oin flera
kyrkor sammanbyggdes till en. Det synes
vara nog, om på landet en kyrka finnes inom
hvarje qvadratmil, hvarigenom ingen finge
längre än § mil kyrkoväg. Nu gifves det
orter i Skåne, Öster- och Westergöthland,
hvarest 8, 10, *1 och 12 kyrkor finnas på
qvadratmilen. Pä Gottland och i Lunds Stift
äro oxelhufvud 4 kyrkor på qvadratmilen
o. s. v.
Om öfverflödiga prester och kyrkor kunna
besparas, och öfverdrifna löner för somliga
af Presterskapet minskas: så frågas om det är
rigtigt och lagligt att använda besparingarna
på någon annan än religionsundervisningen?
Oriktigt lärer ingen kunna påstå det vara, att
taga medel, som icke till sitt egenteliga ändamål
behöfvas, och använda dem till något
Den 26 Februarii,
843
dylikt, der de tarfvas. Ty hvartill skulle det
tj na att hålla flera kyrkor och prester än
som erfordras , under det undervisningen lör
barn- eller andre är otillräcklig. Olagligt synes
det mig icke vara, emedan kyrkolagen uti a
Gap. 10 § ålägger preste;skåpet, ”att med
flit drifva derpå att barn, drängar och pigor
lära lä^ci i bok.” När föräldrarne i anseende
till fattigdom eller andre omständigheter icke
kunna sjclfve besörja det, så bör Presterskapet
foga anstalt derom, på församlingens bekostnad.
Om nu de anslag, sorn redan äro
gjorda lör lärostaten befinnas tillräckliga båda
för religions- och barnaundervisningen, utan
socknens ytterligare betungande, så synes deras
fördelande så, att de uppfylla begge ändamålen,
icke eller vara lagstridigt. Hvad
den öfriga och högre undervisningen beträffar,
så utgå både presterskapets privilegier och an*,
dra ecclesiastika författningar, i vårt fädernesInnd,
ifrån den visserligen rigtiga grundsats
att betragta lärostateni såsom ett helt; hvadan
ock lärare så väl vid högskolorna som vid de
lägre hafva gemensam befordringsrätt med presterskapet,
och den till och med dubbel. Hvad
som gäller om läroståndets personal, synes
man ej utan motsägelse kunna neka om dess
inkomster, och icke få exempel torde kunna
uppvisas, att säd och andra intägter som ursprungligen
tillhört kyrkorna och deras tjenare,
med tiden blifvit tillaggda läroverken,
utan att hvarken presterskapet eller någon annan
dervid klagat öfver olaglighet.
844
Den 26 Februari t.
Man bör sluteligen ihogkomma att Presterskapets
antal och inkomster, icke härröra
från någon bestämd plan hos stiftaren, utan
från det Catholska Presteväldet, och hvad slumpen,
Vid reformationen åt Kyrkoväsendet lemnade
öfrigt. Då var all undervisning riktad
på religionsläran och okunnigheten för öfrigt
nästan fullkomlig. Mänsklighetens utveckling
har sedermera gått vida, och ungdomen behöfver
undervisning i många flera stycken,
utan at läroståndets sammansättning och åligganden
blifvit tillbörligen rättade derefter.
Endast i skolverken har detta framskridande
ägt rum; det har varit betydligen hämmadt
genom bristande medel, det visade sig äfven
vid den sista regleringen af Skolverken , och
hon skulle icke hafva kunnat äga rum till den
gradsom hon gjorde, om icke Riksens Ständer dertill
gifvitnya,betydliga anslag. Då de likvälicke
förslå, och folket icke uthärdar nya pålagor, så
synes tiden vara inne att bättre än hittills använda
de utan tvifvel tillräckeliga medel
man redan äger. Skulle några lagföiändringar
vid ett sådant företag komma i fråga, så
bör den goda saken icke derföre uppehållas.
All lag bör förändras då samhällets bästa det
fordrar , och hos oss kunna både Grundlagarne
och de öfriga, på föreskrifvit sätt rättas eljer
upphäfvas. Hvarken den militaira eller
civila organisationen i Sverige synes kunna grundeligen
förbättras utan ändring både afgrundlagen
och öfriga författningar. Likväl har ingen
påstått, att förbättringarne af sådant skäl skulle
uteblifva, elier de dertill förberedande un
-
Den 25 Februarii.
US
dersökningar uppskjutas. Hvarföre skulle man
då påstå någondera delen, rörande organisationen
af kyrkoväsendet?
På sådana grunder vågar jag ödmjukeligen
föreslå;
Att Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t
underdånigst anhålla, att i likhet med hvad
sorn skedi Statsförvaltningens öfriga grenar,
måtte undersökas och utredas: hvilka och huru
stora tillgångar finnas anslagna åt lärostaten,
synnerligen presterskapet i Sverige? Huru
de äro fördelta och använda? Hvilka och
huru många ecclesiastika personer finnas? Hvad
de hafva att göra? Hvilka förrättningar de
böra åtaga sig eller befrias ifrån? Derefter
borde uppgifvas och föreslås hvilka indragningar
och besparingar, som skulle kunna göras,
af personal och material? samt sluteligen huruledes
tillgången å båda delarne måtte kunna
så begagnas, att icke allenast religionsutan
afven den öfriga undervisningen i riket
fullständigare och syftesenligare än hittills
meddelades. De arbeten och förslag som i
sådant ändamål gjordes borde i den mån, de
hunno utföras, för kommande Ständer, framläggas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, anhåller jag vördsammeligen.
84®
Den 26 Enbyuarii, ]
N:0 13.
Friherre Rehbinder, Johan Fredria
I Pleno den 21 i denna månad, har Herr
Grefve Johan Henning Gyllenborg inlemnat ett
Memorial till uppläsande, hvilket utom annat,
innehöll en öuskad inskränkning, på i synnerhet
den mindre Kronobetjeningens, ofta nog
tilltagsna och arbitraira åtgärder. Härom får
jag i allo med honom förena mig, så mycket
mera, som den emb.tsniaunadespotisme, som
utöfvas af Fjerdingsman och Länsmän, helt
visst är den strängaste, sorn i en constitutionel
stat kan utöfvas. J;g är lycklig nog att
för det närvarande, ej för egen räkning och
föga för de med mig i gamma Fögderi boende,
behöfva klaga, emedan man ej alltid får sveda
allt hvad Indit är. Jag förer blott andra mine
landsmäns talan , som beklaga sig öfver grufveliga
vexationer af Länsmännen i och som det ej
var längesedan jqg och mina, samt nästgränsande
sockenboer hade en sådant Länsmans despot i vårt
district, så är förhållandet i friskt minne och
kan nu så mycket bättre senteras. Hvad sora
är gemensamt för alla, är den af Herr Grefve
Gyllenborg omnämnda sed, som Länsmännen
tagit sig, att genast från kyrkorne återfordra
sina kungörelser, så snart de äro uppläste. Då
desse kungörelser ankomma med kyrkoposteo,
oftast sedan Gudstjenstén är berj d, och genast
så fort de äro uppläste, skola återsändas,
i stället, att som borde ske i socknestugorne
uppspikad till allmän kännedom af hvad sora
D en 2 6 Februarii,
847
bör efterlefva®; så frågas först, hvad controll
har man att en sadan kungörelse är lagenlig?
och med hvad skäl kan det fordras ett allmänt
iagftagande af hvad således blifvit påbjudit?
då en stor del af allmogen ej vid uppläsningen
varit närvarande, och man ej kan
vänta att de som hört den uppläsas, om de
ock fattat dess rätta innehåll, skola kringgå
och meddela det åt alla de andra. Vid utmätningar,
hvilka ty värr nog ofta äga rum,
tillgår alltid på det sätt, att oftast Fjerdingsman,
åtföljd af en Nämndeman och ibland
Länsmännen på detta sätt escorterade, fara i
kring att desse förrätta.
Om då skulle hända att flere, sorn äro olyckliga
föremål för deras påhälsningar, bodde
under samma tak, som med stat-torpare ofta
förefaller, får hvar och en en räkning på
resekostnad för detta obehagliga främmande
samt dagtractamente, hvarjemte, utom lagsökningskostnad
för den primitiva skulden, hvilken
ofta ej varit i a 2 R:dr och som merendels
går tili 3 Redr 16 sk. och rättvisligen ej
kan undvikas, uslingen ofta får utbetala 5
R:dr Banco för visiten, hvarigenom den fattige
således ej kan blifva nog fattig.
Från den trakt af Östergöthland, som år
känd under namn af Wikboiaadet, har i synnerhet
klagan sports öfver den mindre krono,
betjeningens åtgärder, hvartill, utom de af
mig förr omnämnde, hvilka kanske i en högre
grad af dem delas, locala förhållanden gitvit
Den 26 Februarii.
en förökad anledning. Sådan är t. ex. hvad
som helt nyligen sig tilldragit. Wickbolänningarne
hafva, om ej alla, hvilket jag ej vågar
bestämma, dock till en stor del vägstycken
på kålmården, hvars underhållande de i
anseende till aflägsenheten på andra sidan Brå"
viken, mot betalning låtit verkställa Vid
dessa vägstycken, som varit försedde medvägpålar,
trien genom hvad händelse som helst,
nu varit i saknad af dem, har ej allenast med
rätta yrkats nyas anskaffande, utan vägelottsägarne
hafva gemensamt af Länsman blifvit
instämde för bristen, dock ägande den glada
förhoppning att mot betalande af En R.-dr Riksgäldssedlar
till Länsmannen kunna undvika
Rättegången. Hvarthän ett sådant förfarande
leder, inses säkert af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, utan att jag behöfver vidare orda
derom.
Jag vågar således, att utom hvad Herr
Grefve Gyllenborg föreslagit, äfven föreslå
att Länsmännen må skiljas från all andel i
de böter som till deras åtgärder hörande mål
kunna hänföras, på det deras egennytta ej må
förleda dem, att på rättvisans bekostnad göra
åtal, hvilka utan denna olyckliga lockbeta
kanske ej ägde rum.
Att detta mitt vördsamma memorial må
få åtfölja Herr Grefve Gyllenborgs i samma
ämne gjorde motion, anhålles ödmjukast.
N:o 14*
Den 26 Februavii,
S4S
N;o 14.
Friherre Rhebinder, Johan Fredrid
Utan tilltroende-1 att munteligen kunna
yttra mig, så som jag det önskade och osäker
huruvida jag rigtigt uppfattat hvad Herr Grefve
Posse, Arvid, mot mig behagat i sista Plenum
anmärka; får jag nu, sedan jag genomläst
Herr Grefvens yttrande, derå afgifva svar, på
det Herr Grefven ej må tro att min tystnad
för ögonblicket betydde medgifvande af hvad
Herr Grefven behagade framställa; äfvensom»
att sedan jag förklarat min högaktningsfulla
erkänsla för Herr Grefvens godhet ej allenast»
att ej gifva mina yttranden en annan mening
än de verkeligen haft, hvarå uttydningen i
motsatt händelse tillhörde mig, utan äfven att
bereda mig en slags utväg att komma väl från
dem, hvaraf Herr Grefven säkert trodde mig
i behof, jag äfven får förklara att jag viddetta
tillfälle ej tror mig böra begagna dennagodhet,
hvaremot jag möjligtvis en annan gång
torde få draga parti af denna yttrade godhet
och välvilja.
Då jag i mitt den 21 dennes uppläste
vördsamma memorial omnämnde rapporter,sorn
ingått från de fleste af våra Landshöfdingar
och i officiella tidningar blifvit läste om det
lyckliga tillståndet i landet, hvilket ofta motsades
af den allmänna ställningen, kunde jag
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. x Band, 54
85°
Den 26 Februarii.
så mycket mindre åsyfta de af Herr Grefven
under dess korta embetsbefattning med länsstyrelsen
i Östergöthland inlemnade, som Herr
Grefven sjelf säger sig blott afgifvit 2;ne,
hvilka efter min tanka ej hafva den minsta
analogie med dem jag omnämnt; och således
har Herr Grefven sparat mig det besväret att
vederlägga det tillmäle han tror mig velat
göra honom som hofdinge i det Län, der jag
är bosatt.
Jag får äfven tillägga att jag aldrig sökt
lanta färgor för min patriotisme, den jag helt
enkelt och okonstladt låtit bestå i trohet och
tillgifvenhet för min Konung och kärlek för
mitt Fädernesland} äfvensom jag än aldrig,
för att gifva mig anseende af patriot , hvilket
jag lyckligtvis hittills alltid haft, sökt kasta
skugga på någon 3}dje man. Jag har blott yttrat
min öfvertygelse i anledning af hvad jag
sedt och hördt.
Att i våra tidningar influtit berättelser
om den lätthet hvarmed alla kronoutlagor ingått,
såsom bevis på det allmänna välståndet,
att dessa ofta varit i opposition med verkeliga
förhållandet, det har jag trodt, tror det än,
och torde ej blifva ensam om denna tro. Äro
dessa berättelser i Tidningarne origtigt införde,
må Herr Grefven hålla sig till redacteurerne
af tidningarne, som genom en sådan oförlåtelig
.vårdslöshet kastat skugga på embetsman.
Aro åter desse berättelser sådane de
till regeringen ingått, då är skuggan redan
Dm 2.6 F eimar ii.
8st
kastad af den eller de, som sådana inlemnat
och då behöfves ej något drag af min matta
pensel för att öka den.
Om Herr Grefven dessutom behagat rätt
fatta hvad jag blygsamt yttrat om mitt noviciat;
så hade det afseende derpå att jag första
gången vågat hos Ridderskapet och Adeln
sjelf yttra mina tankar, utan att derföre medgifva
att jag som Riksdagsman var novice.
Detta motsades ju deraf att jag öfvervarit de
3:ne 1789, 1792 och 1800 årens Riksdagar,
den sista sorn ledamot i Bevillningsutskottet,
hvilka lemnade ett rikt fält att med något
när sens commun, inse vigten af behandlingssättet.
Och fast jag ej hvarken munteligen
eller skrifteligen in Pleno framställt mina åsigter,
torde de ej ändå alltid uteblifvit. Som
jag fattar RiksdagsOrdningens 50 är ali
personalisering origtig och öfverflödig, då man
i allmänna uttryck ger sin tanke tillkänna.
Jag är ej åklagare, jag är blott Riksdagsman;
och kanske skulle jag af Herr Grefven sjelf
blifvit klandrad, om jag i denna egenskap,
uti mitt ingifne memorial, om hvilket jag
tänkt kunna undvika alla discussioner, inflickat
alla sedan sista Riksdag i tidningarne införde
officiella rapporter med uppgift från hvilka
Länsstyrelser de emanerat, och derigenom
således borttagit en dyrbar tid för Högloflige
Ridderskapet och Adeln. Om någon i följe af
denna saknade bestämdhet skulle vilja beskugga
Herr Grefven, har Herr Grefvens embetsförvaltning
varit så kort, att det ej kostat
852
Den 26 Februarii,
mycken möda att genomse de af Herr Grefven
ingifne rapporter, hvilkas olyckliga sanfärdighet
är allmänt känd, och således snart
blifva öfvertygad om den mycket misslyckade
utgången af ett sådant försök.
N;o 15.
Friherre von Duben, Carl:
I befragtsnde af d m mängd motioner som
under d5nna Riksdag blifvit väckte och hvilkas
afgörande tillräckligt komma att upptaga
en dyrbar tid, skulle jag hesitera att öka dessas
a^tal, om iag ei an^åg för en skyldighet att
yttra mig öfvpr ett ämne, af för mycken vigt,
för att äfven under denna Riksdag ötverlem*
nas åt glömskan.
År 1809 profeterades då varande Westgötha
CavallerieRt gementes afsilning hvilket
verkställdes år igi j. Ej nog med denna, för
ett CavallerieRegemente olyckliga förändring:
En ny aflönings-siat uppgjordes sorn snart
sagt b^tog befälet möjligheten att existera.
Het är å denna aflöoings-stat jag .vigar fästa
Ridderskapets och Adelns samt öfriga RiksStåndens
uppmärksamhet. Frågan vid denna
motion är ej att begära okända anslag till Jakande
af befälets vid nämnde Regemente löner-
den är blott att åter försätta Regementet
i besittning af de tillgångar, som enligt
högstsalig Konung Carl Xl;s indelningsverk
Den 2/) Februdrii.
853
äro Regementet tillslagne, och vid afsittnin
gen
fråntagne- Min tanka sträcker sig ej att
undersöka huruvida förändring af Regementets
fönmgsstat är ett hastverk byggdt på falska
grunder, men att i densamma vinna en lätti
vis förbättring.
Man skulle knappt tro att det till ock
med finnes beställningar så väl i Olver- som
Under-Officersgradi rne vid Westgöt ha Regemente,
hvilkas innehafvare vid hvarje liqvidauonstmöte
af egen cassa återbetala till Staten
ett visst öfverskott, olika efter årens mart
kegångar och deraf beroende uträkning Min
anhållan är således, ej att begära ett nytt anslag
till förökande af Regementets löningsförmåner
j men att de som förefinnas måtte få
begagnas till en del eller helt och hållit till
sitt primitiva ändamål, samt befälet vid Westgötha
Regemente åtminstone ej blifva mera
vanlottade än öfrige indeldte Officers- och
Under-OfficersCorpser, hvilkas lötiingsvilkor
i allmänhet och med ganska få undantag ej
äro afundsvärde.
Kongl. Majtts Nådiga bref vid detta Regementes
afsittning bjuder dessutom, att Regementet
bör försättas i anseende t: 11 löningsvilkor,
på samma fot eller i f<kh• t med Östgötha
(f. d. ( availerie) Rrgemente* hutuvida
dpttri blifvit verkstäldt, kan b.st upplysas vid
jemförelsen af dessp Regement, rs lö'«<ngs?tater.
Jag vågar derföre yrka att en noggr nts
och nyr&viston af WeStgötha Re^emmtes
854
Den 26 Februarii,
ningsstat blir Kongl. KrigsCollegium anbefald,
samt att de Regementet förut tillhörande och
efter afsittningen till Staten indragne räntorj
mätte få begagnas till förbättring af befälets
löningsvilkor, i den mån de härtill kunna vara
tillräcklige,
Ett Cavalleri-Regemente är nog olyckligt
redan genom en afsättning (att förtiga den skada
som derigenom drabbat provincen) och
synes det mig lika obilligt, att för det Regementet
mist hästarna, till StatsCassan indraga
nära nog halfva löne-anslaget för befälet,
som det skulle vara löjligt, att aföfrige Statens
tjenstemän indraga till Stats-Cassans förmon
större eller mindre del af deras löneförmåner,
sedan man först lyckats vid en Riksdag bevisa
den stora nyttan Staten skulleskörda, om
desse Herrar kunde förmås att någon del af
året gå utan skoplagg.
Då jag här egenteligen har väckt fråga om
obilligheten och otillräckligheten af Vestgötha
Regementes lönings-stat, kan jag ej neka mig
den tillfredsställelsen att äfven fästa representationens
uppmärksamhet på den indeldte
Officerarens ställning i allmänhet. Man nekar
ej att hvarje Embets och Tjenstemans mål, är
och bör vara att i Statens tjenst genom sin
duglighet uppbringa sig ej allenast till en allt högre
post, utan äfven til] en dermed följande högre
lön. Äran, ambition drifver naturligen menniskan
till ernående af det förra, interesset
till det sednaremen man måste tillstå att för
-
Den 26 Februarii.
855
enandet af bägge dessa utsigter är åtminstone
i vårt stånd mörk.
Staten har att fordra visserligen af alla
medborgare i allmänhet, men synnerligen och
först och främst af militaira Embetgmannen den
ovilkorlig» skyldigheten att alltid vara beredd,
att uppoffra sitt blod för dess bestånd ; men
detta oller befallt af pligten, förtjenar det ej
en utkomst som försäkrar existencen under
tiden? Hederskänslan är det lif som gör mi.
litairens pligter verksamme och gifva åt dess
bemödanden den kraft och det mod som äro
så nödvändige för räddningen i farans stund3
men kan den ock förändra behofven och förekomma
att dess verkningar ej försvaga det
hjerta, som trotsade ödets hot då det gälde
pligter mot Konung och Fädernesland, men
nu först måste göra bekantskap med fruktan
vid åsynen af 6in utsigt för lifvet.
Det är ej egennyttans språk jag förer, det
förstås ej af mig. Mitt stånds pligter hafva
lärt mig, att det kan finnas ett slags bestånd
äfven då man har litet; men den ställning i
lifvet, som genom förändringen af Westgötha
Regementes löner, äfven så olyckligt blifvit
förändrad för dess öfver- och under-befäl,
hvilka snart sagt, endast i sm ära och tillfredsställelsen
af uppfyllda skyldigheter, finna
ersättning för sin möda, har bestämt mig att
fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
vid ett ärende, hvarigenom billigheten
vinnes, utan att Staten förlorar annat, än en
S5S
Den 26 Februarii,
mindre vinst af lönernes indragning;. Jagte,
gär inga medel att underhålla öfverflödet, eljer
fåfängan, jag talar för det verkeliga lidandet
och det behof sorn ej kan ruut as till tystnad.
Jag begär inga nya, fördelar; endast att
en del af de sorn en gång varit beviljade och
åtnjutne, matte bibehållas. Nitet för tjensten
och bemödandet för dessa pligter är oförändradt,
hvarföre ej de förmåner som skola uttrycka
bifallet deiföre ?
Jag anhåller ödmjukeligen a ti denna mia
motion mätte till vederbörligt Utskott remitteras
och med öfrige Riks-Stånden commun!-  ceras.
N:0 i*>»
Herr Bergman, Ambrosius Magnus t
Jag räknar för en skyldighet emot Höglofl.
Ridderskap^! och Adela samt en vänskapspiigt
emot Herr CanzliRådet och Ridd.
Schoerbing, att till Höglofl. Ridderskspet och
Adelns uppmärksamhet öfverlemna denne, för
sine patriotiske skrifter kände mannens, till
Riksens Höglofl. Ständer adresserade memoria],
angående en postvagns inrättning och
det nya skogs-hushållningssättet, jemte hans
-i dessa ämnen författade afhandlingar. De
vittna, efter mitt omdöme, om den grundeliga
kännedom härutinnan, som Herr Schoerbing
förvärfvat sig, under ett mångårigt vistande i
Den 26 FebruariL
857
cfe länder, hvarest dylik post inrättning och
skogshushållning med förmon länge varit införde,
Fä Konungens Nådiga uppfordran, har
Herr Schoerbing utgifvit desse afhandlingar,
för att uppfylla förre Ständers underdånige
önskningar, och lära desse ämnen blifva föremål
för Kongl. Maj:ts Nådiga propositioner till nu
församlade Riksens Ständer.
Igenom den projecterade posfvagns-inrättningen
kan en lättare communication öppnas
emellan Rikets Städer, och den för landet så
tryckande och skadeliga Håll- och Reservskjutsen
blifva afskalFad. Med införandet af
uppgifne skogs-bushållningssättef, skola vare
hittills så illa vårdade skogar klokare användas
och igenom återplantering bibehållas för
efterkommande. Härmed står i sammanhang
Herr Scfoperbings allmänt bekanta förslag, att
till vinnande af skogs-besparing, bygga hus
af obrändt tegel hvilka ej äro så underkastade
eldsvådor som trädhus, kosta mindre och äro
mera varagtige än desse. För meddelandet af
denna upptäckt, förtjenar Herr Schoerbing hvarje
patriots erkänsla och högaktning.
Då jag bar den äran framlemna desse bevis
och Herr Schoerbings nit och bemödande
för allmänt väl, kan jag ej undgå, att hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamligen
understödja hans, i sitt memorial gjorde anhållan:
att Riksens Höglofl. Ständer måtte in
lösa det deruti angifne antal exemplar af undervisningen
om det nya och rätta skogs-hus.
858
Den 2§ Februarii.
Mllningssätfet; dedicerad till Riksens Höglofl.
Ständer. Igenom denne handling, skall på ea
gång förtjensten erhålla belöning och upp.
muntran samt kunskap i en af de vigtigaste
liushållsgrenar i Riket kringspridas. Detta
sednare torde bäst kunna vinnas, om de inlöste
exemplaren utdeltes till moder-kyrkorne
och Presterskapet anmodades att derutur lemna
sine Sockenboer de upplysningar, som för
hvarje local kunde finnas behöfvelige och an*
vändbare.
/
En tredje Herr Schcerbings afhandling, om
sättet och medlen till Sedel-förbättring, eller
realisation, hvilken jag ock får den äran öfverlemna,
torde, jemte de 2:ne förstnämnde lämpeligast
användas, om de få ligga i RiddarhusCanzliet,
för att kunna läsas af dem sorn det
åstundar.
Nso 17.
Friherre von Schultzenheim, Conrad Theodor:
Ehuruväl stadgandet af en väl beräknad
och på goda grunder uppgjord bevillning, är
ett ibland de hufvuds&keliga föremål sorn sysselsätta
Riksens Höglofl. Ständer vid hvarje
Riksmöte, har dock detta angelägna värf vid
de fläste Riksdagar, blifvit ibland de sista och
mäst påskyndade öfverläggningsämnen.
Opinionen, om jag så får säga^ någon
Den 26 Februarii,
859
gång ledd af enskildta interesset, har intill
denna dag fästat sig vid ett bevillning!i-systéme,
sorn efter min vördsamma tanka, icke
6varar emot ändamålet, nemligen den mäst
möjeliga jämna fördelning af beskattningen,
dess oföränderlighet i afseende till vahrsvärdet
, det lättaste beräkningssättet och sljuteligen
så afpassad, efter hvar och ens förmåga,
att ingen må kunna undandraga sig att lemna
sin gärd till Statens bestånd. Synlig förmögenhet,
Tull, öfverflöd, ChartaSigillata m. m.
samt en låg personel afgift, hafva varit grundämnen
till den nuvarande bevillningens utgörande;
men äro alla dessa rubriker calculable,
bestämma de till StatsVerket en jämn, och i
förhållande tili vahru- eller penningevärdet
oföränderlig intrad emellan hvarje Riksmöte?
Jag tror det icke, och då bevillningen vid ett
annat Riksmöte behöfver ökas, eller och min.
skås, kan det ske utan en omstöpning af nära
hela systemet? Jag tviflar deruppå: Onskeligt
vore att allmänna viljan, med åsidosättande
af enskildta interesset och tankan,
huru drabbar det mig, eftersträfvade sådane
grunder till bevillningens utgörande, sorn alstrade
oförändeilighet i utskylder och i följe
deraf Statsinkomster.
Rubriker till utskylders utgörande hafva
varit flerfalldige, vid ett Riksmöte antagne,
vid ett annat förkastade o. s. v., och kunna
variera efter hvar och ens rikedom på nya
idéer; man har beviljat för hvad man njutit
och icke njutit. Desse uppfinningar att skatt
-
§6o
Den 26 Februarii.
lägga folket, hafva må hända uti enväldiga
Stater kunnat illustrera FinanceMinistrar; men
tillhöra mindre ett fritt folks representanter;
hvilka icke böra m d liknöjdhet se, den ena
medborgaren betungas, vida utöfver den andra,
sorn ty värr nu sker. Bevillningen tyckes
mig böra utgöras af arbetsförmågan och verkelig
förmögenhet; desse gemensamma krafter,
äro de enda rika källor, sora förmå hvad inbillade
tillgångar icke kunna åstadkomma.
Den årliga markegångssätt ningen å dagsverken
är den enda måttstock, som närmar
sig emelian vabruvärdet och pvnningen; ett
mar kega ngsd ags verke torde nära innefatta den
tarQiga människans alla behof för dagen. Då
en uppoffring af hvarje mantals- för man och
qvinna, måste ske till samhällsordnings upprätthållande,
synes mig den lämpeligaste och
o^iänderligaste beräkningen till skattens erläggande
vara, att bevillningen utgöres med
beräkning i contant af vissa markegångs dagsverken,
så för personalen, som för den enskildta
förmögenheten. TabellVerket och 18 to års
bevillningslängder för behållen inkomst , den
senare evalverad i dagsverksvärde, kunna ligga
till grund för öfversigten och möjligheten
af att antaga detta förslagna beskattningssätt,
och hvarefter antalet af dagsverken kunde be.
stämmas för personalen och behållen inkomst
af enskildt förmögenhet, allt i förhållande till
bevillningens belopp och Statsbehofvet. All
annan taxering till' utgörande af bevillning,
under hvad rubrik som hålst, med undantag af en
Den 26 Februarii,
lindrig utrikes tuilafgift, skulle uppbäfvas, och
med deni den undergräfvanöe indirecta beskattningen
försvinna. StatsVerkets behof kunna
härigenom bestämmas med tillökning, eller
minskning af ett helt markegängs
dagsverke.
Fåfängt må invändas emot detta
enkla systeme, att den arbetande classen b 1 if—
ver tor hårdt skattlagd, och att denna gärd
icke utgåi, samt a(.t Ca pita i isten härigenom icke
skattlägges för mera" än personalen; svaret blir
lika enkelt som grunderne till beskattningen:
arbetskarlen kan lätteligen förstöra på 4 arbetefrie
dagar ora året uti otillbörlig dryc-j
kenskap, hvad han troligen kommer att erlägga
uti skatt, är således icke hardt beskattad;
utom dess kan han mera än någon annan ,betinga-sin
daglön. Husbonde och husfader borde
då, som nu, ansvara för utskyiderne, och
skulle den påräknade personella afgiften icke
utgå till sitt fulla belopp, delar sättet samma
öde, sorn de nu gällande beskattningsmethod
r. Samma opinionen hos taxeringsrnännen
bestämde då som nu, värdet af den enskildt»
förmögenheten, och om änteltgen capitalisten
skall i sksttberäkning råkas, hvilket torde vara
svårt och föga att hoppas, så kan ingen
annan utväg finnas än att lagen bestämmer,
det ingen revers med inteckning i fast egendom
gäller vid uisökningsmål, än den hvarå
bevillningsprocenten vöre erlagd, och allt detta
, vid ätvenfyr att förlora capitalet, hvaraf
följde att, så väl hedern, som eget interesse,
skulle fötbjuda alla andra än procentare, att
äfventyra det ena eller det andra, önskeligt
862
Den '26 Februarii*
vorei att om detta bevillningssätt vinner stadga,
Statens Embetsman kommo att njuta sine
löner beräknade i Riksmarkegåbgsdagsverken,
på enahanda sätt som Statsverket sin intrad,
hvarigenom mera oföränderlighet i deras inkomster
äfven vunnes. Till detta enkla beskattr,
ingssätt hörer ovilkorligen den så länge
efterlängtade näringsfriheten , som tilldelar metsniskad
de rättigheter i borgerliga samhället,
dem naturen tyckes hafva gifvit henne, nemligen:
frihet att försörja och försvara sig sjelf,
då hon uppfyller sin pligt emot samhället,
gör hon det icke, må hon då först som lösdrifvare
anses och vara pligtig att arbeta hos
dea ecnn vill för henne erlägga dess årsskatt
till staten.
Ett lands verkliga förmögenhet är ostridigt
dess productionsförmåga och penningen
blott eio representant af productionen, sorn blott
underlättar varu bytet. Är detta ett axiome,
så följer äfven att arbetsförmågan är hufvudstyrkan
i ett samhälle och i följe häraf bör den
beskattas i likhet med all annan förmögenhet.
Finnes någon näring som icke uppskattas i värde
och i förhållande till mängden af menniskor
sorn användas på densamma. Tunneland
jord är ingen förmögenhet utan arbetare; mängden
af armar som med fördel kunna användas,
bestämmer rätta värdet deraf.
Handelsrörelse är den enda, som icke använder
så många arbetare sorn de fleste af andra
näringar till capitalvärdets reproduction^
Den 26 Februarii,
863
må då opinionen beskatta denna speculationsrörelse
i likhet med annan enskild förmögenhet.
Med nu gällande beskattningssätt, kunna
inga bestämda calculer göras; hvem kan
uträkna huru mycket sorn skall inflyta för
Charta Sigillata, huru många sidenpälsar och
sidenpersedlar i landet uppgifvas till beskattning;
hvem kan bestämma frivilliga åtagandet
af så kallad öfverflödsafgift, hvilken uppgift
bevisligen aftagit år ifrån år; hvem kan bestämma
beloppet at den summa, som af dessa
och flere beskattningsrubriker kommer att inflyta
till Statsverket; men behållen inkomst af
enskild förmögenhet och skydds- eller capitationsafgift,
kan beräknas på en obetydlig summa
nära, och blifver lättare att utbekomma,
ju mera industrie och folkmängden tilltager.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma och
välmenta Memorial, grundadt på mine uti memorial
af den iy April 1815, redan på detta
rum yttrade tankar, må med de öfrige respective
Stånden comtnuniceras och remitteras till
Bevillningsutskottet.
N:o 18-
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric:
Då redan vid detta Riksmöte, hörts en
allmän rättmätig klagan öfver den långsamhet,
hvarmed Curatorer i concourSer tillåta sig förfara
med utredningen och realiserandet af till
-
864
Den 26 Februarii,
gångarne, hvarigenom misstroende till säkerheten
af inteckningar uppkommit, och tili stor
del vållat denna slags creditbrist; och då dagliga
erfarenheten bevittnar, att det är lättare
att erhålla penninglån på goda namn, än mot
inteckning i fastighet på landet, har jag, under
önskan att Rikets Ständer, tili förekommande
af en sådan tidsutdrägt och deraf, för
långifvaren förknippad förlust, må gifva Concourslagen
tuera fullständighet, likväl nu ansett
mig böra lästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, vid en händelse, som inträffat
inom Nyköpings län, och hvilken torde bevisa
behofvet af en lagförändring af motsatt beskaffenhet.
En son hade, af en nara 70 årig far förskaffat
sig dess proprie borgen på en skuldset
del, och utan att vid förfallotiden , af sin lön
sorn tjensteman, af sine nära och förmögna
anhöriga, eller medelst andra utvägar förskaf,
fa medel till infriande af sin skuldsedel, tillät
denne vanbördig, att hans gamla får blef
lagsökt och, i brist af tillgångar i Nyköpings
häckte bysatt, och med synbar liknöjdhet såg
han. i mer än 2 år detta förhållande fortfara.
Det allmänna medlidandet yttrade väl sin
ogillande harm öfver aft se denna, af ålder
Och sorg aftynande får af en son så behandlas
men, utan mitt alfyarliga bemödande att
derifrån.frälsa honom, hade denna i sin van-r
del
Ben, 26 Februarii.
del oförvitiige man, troligen Inom’samma murar,
där brottslingar, blott tidtals kunna förvaras,
fått tillbringa Siri återstående lifstid,
utan annat brott än lättrogenhet och hjelpsamhet
mot en son.
Denna teckning äf en behandling, för hvilken
mensklighetéti ryser, är en följd af ert
hos oss existerande barbarisk lag, och då denna
kunnat så användas emellan son och farj
hvad kan man förvänta emellanj obeslågtadé
personer?
" "i '
Mig synfes att det redan är en stor ansvarighet,
då den, sorn gifver sin borgen, kan
förlora hela sin fasta och lösa egendom, innan
gäldenärens tillgångar tillgripas, och att
han, icke bör äfven kunna förlora sin personliga
frihet, då ännu rätta gäldenären går fri;
och jag vågar således“vördsamt föreslå, att den
lagförändring vidtages; att aldrig någon må för
sin proprie borgen kunna bysättas, så länge
sjelfva gäldenären är inom riket tillgänglig.
I händelse denna min motion vinner Ridderskapets
och Adelns bifall, torde densammaj
få med dp öfrige RiksStånden communiceras
och till Lagutskottet remitteras.
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. I Band. 55
866
Dea 26 Februarii.
N.O 19.
Herr EJlenberg, Pehr:
Till förekommande af den allmänna ore»
da, som visat sig uti Rikets financiel!» förhållanden,
genom FilialDisconternes hastiga fali,
under samma tidpunct, som enskildta personers
assignationer indrogos ur allmänna rörelsen,
vågar jag vördsammast underställa Högiofl.
Ridderskapets och Adelns upplysta bedömande,
ett förslag, hvilket skulle af Banken utfö*
ras, utan att Banken dervid något risquerade.
Som Bankens tillstånd är okändt för allmänheten,
så hoppas jag Högiofl Ridderskapets
och Adelns öfverseende, i de tall der jag
kan hafva misstagit mig på ziflfran, och derest
de påräknade summor ej skulle Vara enliga
med rätta förhållandet.
Jag antager problematiskt att Bankens och
RiksgäldsVerkets utelöpande sedelstock utgjorde
år 1815 R-dr 27,725,638-
Sedermera utgifne odlingslån till i8 2o 600,000.
Tillsammans R:dr 28,325,638.
Hvarifrån af dr ages :
3 års afbetalning till
Banken å statens skuld,
a 750,000 R;dr om
året 2,250,000.
Transport 2,250,000.
Den 25 Februarii,
86?
Transport 2,250,000.
4 Irs d=o d:o, a 500,000
R:dr 9,000,000,
5 års öfverskott aF Bankens
inkomster, sedan
dess utgifter och smkostnaderblifvit
godtgjorde,
a 233,000 om
året 1,165,000.
Beloppet å de sedlar som
genom olyckor, slitning,
eller af förfäder
blifvit undangömda,
på ställen där desse
sedlar sedan gådt förlorade,
circa t,aoo,638. 6,6.5,638.
Rester R:dr 21,710,000.
Om jag antager att Bankens fordringar
och redbarheter öfverstiga dess skulder, med
en summa af icke mindre än 4,993,049 R:dr,
och härtill kommer 1,200,638 R;dr för sedlar,
sorn säkert gått förlorade, sedan Bancoinrättningens
början, så skulle verkliga behållningen
derstädes med 6,190,687 R:dr öfverstiga dess
skulder. Utaf den utelöpande sedelstocken
stor 21,710,000 R:dr, torde minst 5,710000
R:dr finnas hos utlänningen ; dels såsom gångbart
mynt, dels såsom hypotheker; således
skulle uti Sverige icke finnas större sedelstock,
kringlöpande än 16 millioner R:dr; och då åter
derifrån afgå 4 millioner R:dr som säkert
finnas förvarade uti de mångfalldiga alla verks
Ven s(r Fcbniarii,
och corporationers, ja till och med enskiidta
personers cassör, så återstå blott 12 millioner
R:dr rörelsecapital för 2 J million menniskor;
5 öfrigt om man antager att Rikets taxerbara
fastighetsvärden uppgå till 250 millioner R:dr,
samt publika fastighetsvärden, som ej taxeras,
tillika med näringarnes förlager uti skepp, inrättningar,
tillverkade varor och materialier,
samt allmänhetens husgeråd, till en summa af
circa 350 millioner, eiler tillsammans 60c»
millioner R:dr; så tyckas mig att valeuren af
de ii omlopp varande sedlar, ej står i något
slags förhållande emot behofvet, så vida den
ilott utgör 5Vdel deraf; då härtill kommer,
att af detta sedelbelopp, årligen måste åsättas
Rikets hela bevillning, så måste efter all beräkning
en sådan otillräcklig sedel-numeraire,
ej annat än förorsaka bekymmersamma oredor
uti allmänna rörelsen* Dessa oredor torde
upphöra om den förminskning, af rörelsecapitalef,
som genom indragningen af FilialDisconterne
och enskildtas assignationer uppkom,
ersättes genom sedelstockens ökande med 8
millioner R:dr, så att dst inom Sverige circulerande
rörelsecapital uppgick till 20 millioner
R:dr, eller y^^del af förenämnde fasta och lösa
egendomsvärden.
Till Bankens säkerhet för dessa 8 millioners
utlånande föreslås hypotheker af Jern
och koppartillverkningar, eller inteckningar uti
fast egendom inom Riket; lånet må dock icke
öfverstiga halfva värdet, sådant det är 1822
uppskattades i landtegendom, och ej halfv
Den 26 Februari!,
869
brandförsäkringsvärdet i städerne, AssecuranceContoirens
gifne premielån deruti inbegripne.
För dessa Bancolån skulle årligen ränta
och afbetalning tillsammans utgöras med 3 pro:
cent, då exportabla effecter derföre vöre hypothicerade,
men med 6 procent för alla öfriga
lån, hvaraf 1 procent vore att anse såsom
afbetalning på capitalet.
Låntagaren och egendomen med sin inteckning,
skulle ansvara Banken för ersättning
vid räntors och inbetalningars liqviderande,
att de ej erläggas under det värde efter cours,
mot hvad de gällde i Hamburger Banco, då
lånet erhölls; dock utan att låntagaren blir
godtgjord af Banken i händelse af motsatt förhållande.
Lånetagaren skulle dock alltid vara
obetagit, att göra större afbetalningar å erhållit
lån5 då de summor som sålunda inflyta,
bords genast till allmänhetens tjenst åter
utlånas.
För att facilitera desse låneoperationer för
landets innebyggare och till undvikande af det
arfvode som eljest kunde komma i fråga till
comissionairrer i Stockholm, torde Herrar
Landshöfdingar dermed gå i författning, hvar
och en inom sitt Län.
Af årliga inbetalningen skulle Banken använda
1 procent till sedelstockens förminskning,
intill dess alla utlånte capitaler, till
det belopp åter i Banken ingått, som blifva®-
870
Den 26 Februarit.
de Ständrr finna nödigt, och sedan Bänken
godtgjardt sina utgifter och omkostnader, skulle
öfverskottet af Bankens aila inkomster för
året inflyta i R kets allmänna bevillning, på
det dessa madel icke inå minska utelöpande
capitalet, utan återgå till sin bestämmelse i allmänna
rörelsen. Tuliafgifterna som inflyta
i Banken med klingande mynt eller vtxiar,
samt så stor del af den så kallade hammarskatten,
sorn äfven t silfver erlägges, borde
användas till ökande af Bankens silfverfond,
hvaremot Banken skulle utlemna efter gångbar
<ours, ett motsvarande belopp i Bancosedlar
till bevillningenj, skulle en lifligarehandel,
öka tullafgifterne, till den grad, att
Bankens sålunda utgående behållning gjorde
sed' lstocken större, än bestämdt var för rörelsecapitalet,
så kunde så mycket deraf i Banken
innehållas sorn behöfdes för numerairens bibehållande
inom sin fastställda gräns.
På detta sätt skulle låntagande Bruksägare
icke komma att betala fullt 2, och de öfrige
låntagarne icke fullt 5 procents ränta,
emedan hvar Och en i sin mån genom Bankens
tillskott, fick tillgodo njuta lindring i den
bevillning, han i annat lall tili hela sitt belopp
borde erlägga.
I anseende till de betydliga summor sorn
dragas till Stockholm, genom der varande stora
antal Embetsmäns aflöning, och på det
landets mera behöfvande innebyggare uti aflägsnare
orter icke skulle komma i saknad af
Den 26 Feiniar ii.
denna förmån, borde Hufvudstadens fastigheter
icke beviljas dessa Bancolån, förr än ett
år efter, sedan underrättelsen blifvit första
gången i tidningarne införd, och lånens utgifvande
icke taga sirs början förr än 6 månader
efter kungörandet, på det låneansökningarne
äfven må hinna inkomma från Rikets
ytterst belägna orter: Styrelsen inom Banken
skulle åläggas att upprätta sådane tabeller på
låntagarn s vistelseorter, att Riksens Ständers
Revisorer, med lätthet kunde märka, om lånen
blifvit, till ändamålets rätta vinnande ,
fördelte kring hela riket, e ter den anledning
man inhämtat otn Unens mer eller mindre behof
af ök.*dt rötelsecapital,
Alla Banco- och Riksgäldssedlar, som
utgiiv efter den tid dessa lån taga sin börjm
borde förses med nya eller förändrade
stämplar, olika med de nu varande, för att
från d.m med lätthet kunna åtskiljas, och
hvarå ordet specie å Bancosedlarne borde förändras
till sin rätta benämning Banco Sedelmynt,
samt att alla utgående Banco- och Riks>
gäldssedlar, böra inom 3 år från det Bancolånen
taga sin början, vara inlemnade till
Banken och Riksgäldsverket, för att utbytas
mot nya sedlar; efter hvilken tids förlopp alla
sedermera utelöpande gasttla sedlar skulle
förlora sitt värde och sin inlösningsrätt, på
det Rikets blifvande Ständer icke må sakna
saker kunskap om, till hvad summa förlorade
Den 26 Pcb r.U arti.
sedlar minskat rörelsecapitalet, för att derefter
bestämma dess belopp,
Ali afbetalning sorn Statsverket lemnade
på sin nuvarande skuld till Banken, skulle gennäst
på förenämnde sätt utlånas till allmänheten,
på det ej rörelseCapitalet må hastigare
förminskas, än på sätt här blifvit före-?
slagit,
BancoStyreljen skulle uppdragas, att gebom
växeloperationer tillse, det icke genoiq
couisens onka förhållande, Bsncosedlarne förlorade
eller ökade deras nu gällande värde
och förhållande till Hamburger Banco.
Till erhållande af skiljomynfc skulle Rån*
ken fortfara med utgifvande af kopparmynt,
på sätt hittills skedt, och silfvermynt till 6,
a o och 14 skillingars valeur; hvilka mynt ej
skulle innehålla större värden i silfver, än
närvarande cours bestämmer för dylika summor
i bancosedlar; dock skulle Bancostyrelseri
äga rätt att förminska denna silfverväxling,
elier låta den vissa tider upphöra, då ett föreskrifva
silfvervärde utgått ur Banken, intill
dess, att genom tullafgiften och hammarskatten
, eller genom silfveruppköp af utlänningen,
.Banken åter hunnit,^ enligt lemnad instruetioq,
stärka sin silfverfond till förnyad
utväxling.
Genom Bankens växeloperationer, i silf3
Den 26 Februarii,
873
vermynts lifgifvande och låntagarnes ersättning
till Banken, i händelse räntan och afbetaloingar
voro af coursen försämrade vid deras
erläggande, mot hvad de voro då lånen
erhöllos,skulle coursen hindras både att stiga
och falla, hvarigenom förekommes att icke
den ena medborgaren må genom coursförändring
rigta sig på den andras bekostnad, och
deri håglöshet derigenom försvinna, hvilken
uppkommit hos många näringsidkare, som ej
kunnat bestämma vinsten för sin möda och
säkerheten för de capitaler de nedlägga i sina
rörelser.
Då Banken på detta sätt jag haft äran
föreslå lemnar allmänheten det ökade rörelsecapital,
sorn penniDgeförlägenheten påkallat
och då sådant sker under Riksens Ständers årliga
revision, så torde sedelmyntet derigenom
vinna större förtroende, än om sedelstockens förökande
skulle verkställas af enskildte personers
inrättningar, hvilket säkert med största
farhåga skulle mottagas i en tid, då man erfarit
de mäst brydsamma följder af enskildta*
inrättade Disconter,
Skulle detta mitt vördsamma Förslag i
någon mån synas förtjena Höglofl. Ridderskap
pets och Adelns uppmärksamhet, så anhåller jag
lika vördsamt att det blifver med de öfrige re-t
spective RiksStånden communiceradt, för att sedermera
till vederbörligt Utskott remitteras*
874
Den 26 Februarii.
Bilagor
till PleniProtocolIel för d. 26 Februarii.
eftermiddagen.
O
N;o 1,
Grafve Gyllenborg, Johan Henning:
Af Riksens Ständers Revisorers, orri StafsVerkets
förvaltning, berättelser, för 1820 och
1822 arens revisioner, inhämtas att saltpeterfonden
årligen betydeligen tilltagit, så att denna
fond 1S 1 9 blifvit ökad med 80,890 R dr
8 sk. och år 1820 med 96,883 R dr 2 sk. och
då derifrån dragas de 58,000 R:dr som på
tredje bufvudtiteln äro för saltpeterstillverkningen
årligen anslagne, att saltpetersintraden
likväl lemnat öfverskott emot utgifterne, det
förra året till belopp af 22-890 R:dr 8 sk. och
det sednare med 38,885 R:dr 2 sk., utgörande
fondens verkeliga behållning vid 1820 års
slut 562,223 R:dr 10 sk. 4 r:st. Denna tond
har hufvudsakeligen tillkommit genom de bidrag
som utgått af alla hemman i riket, i följd
af det, med nu gällande principer emot tvångslagar
oföreniige beslut vid 1813 års Riksdag,
att hvarje hemman skulle ovillkorligen hvarje
år aflemna \ pund salipeier, som, i anseende
till svårigheterne, att med kostsammare anstalter,
sådan tillverka, till större delen utgått
i penningar, till ett för rikets hemmansbru
-
Den 26 Februarii,
875
kare så betydligt belopp, att, med beräkning
af circa 66,028 mantal och deraf utgående
33,014 pund saltpeter hvarföre till Kronan eiler
saltpotersfonden betalts emellan 6 och 7
R-.dr Banco pundet; omkring 200,000 R:dr i
penningar, eller till någon mindre del i saltpeter
igenom denna utskyld allena, medtagit
hemmansbrukarens tillgångar. Då nu denna
fond så ansenligen utöfver behof och förmodan
tillväxt, att den, sorn förenämt är, öfverskjuter
beloppet af en half million R:dr Banco,
synes det vara tid att den stadnar i sin tillväxt;
äfvensom att denna tillväxt, utöfver behofvet,
bereder någon fördel för hemmansbrukare,
sorn nu i flere år, beredt dess betydliga förökande,
hvartill de som dertill contribuerat,
uteslutande äro berättigade; men hvartill åter
anspiåk af de Medborgare-classer icke kunna
skäligen ingå, som till denna fond icke bidragit.
Af denna anledning, och för att väl icke yrka
förminskning of denna saltpetter-skatt,
men förebygga dess ytterliga förökande, före*
slår jag vördsammeligen att, till nästkommande
lagtima Riksdag, hemmansbevillningen i
saltpeter, matte till hälften nedsättas, ifrån ett
halft till ett fjerdedels pund saltpeter på mantalet,
eller deremot svarande betalning i penningar.
Med kännedom af den årliga betydliga behållningen
, som saltpeters-räkningarne utvisa , och
med förutsättning att;- det årliga Statsanslaget
58000 R:dr, som står i samband med hemmanens
förbindelse till betydligare bidrag, till samma
ändamål fortfarer, gör jag mig förvissad att
nedsättning i saitpetersgärden, kunde aga rum,
8?6
Den 26 Februarii,
utan att den skulle medföra någon menlig inflytelse
på saltpetersfondens betydliga förmögenhet,
serdeles om, med Riksens Ständers
bifall, fonden kunde emot fullgod säkerhet
och laglig ränta, nemligen, så utlånas, att, vid
inträffande behof, medlen kunde återbekommas,
hvarigenom en betydlig ränte-vinst skulle
fonden tillflyta; hvaremot vid nuj varande
förhållande, då 3 eller 400000 R:dr Banco
stå obegagnade i Riksens Ständers Bank. Både
fonden och det allmänna får vidkännas förlust
deraf, att en sådan större summa är dragen
ur allmänna rörelsen. Om härt 11 skulle
bifall lemnäs, tillstyrker jag att dessa medel
måtte utlånas åt ensbilte, icke åt Staten, hälst
i sednare fallet jag befarar att större svårigheter
kunde möta för återbekommande af capitalet,
samt att, förr eller sednare, liqviden
korn att afgöras genom en afskrifning, hvarigenom
hemmansägare, som egenteligen böra
anses såsom berättigade till begagnande af den-:
na fond, blefvo förnärmade i sin rätt. Jag
anhåller vördsammeligen att detta anförande
må till Stats-Utskottet remitteras,
N:0 2.
Grefve Gyllenberg, Johan Heming %
Som den tid upphört, då, jemlikt försigi
tigbetens och billighu-tens fordringar, en egendomsägare
genom författningar var betryggad
för förjustex, i anseende till de oundvikelige
fren 26 Fcbrunriii
87?
biträden som jordägare eller arrendaforer på
landet, måste sina landtbönder meddela, syneg
mig, att vid nuvarande förhållande, någon författning
borde vidtagas, som i någon mohri
återförde till samma ändamål. Att husbönder
icke obetydligen måste biträda sine underhal
vande landtbönder till förekommande af hem»
manens ödesmål, känna åtminstone jordbrukande
ståndspersoner af egen erfarenhet, äfvensom,
att vid nu i flere provincer tilltagande
fattigdom, icke någon säkerhet för återbetalning
är att påräkna, och kan genom flere
verkelig® händelser upplysas, att husbondens
lidande äfvenså litet kan förutses, som förekommas,
som synes påkalla den rättelse deri,
hvilken utan förnärmande af någons rätt, jag
anser kunna och böra vidtagas, Det stadgas
väl i 5 Cap 2 §. UtsökningsBalken, ”att hvad
gäldenär minst umbära kan, såsom det hvarmed
han sin näring idkar, skall sist utmätas.”
Men detta stadgande lägger likväl icke hinder
i vägen för utmätning af hvad som för.
dras, till idkande af en näring, då annan till;
gång saknas, och således kunna äfven kreatur,
åker» och körredskap en bonde afhändas, då
detta allt likväl, för hemmansbrukets upprätthållande,
är oumbärligt. Detta lagens medgifvande
att allt i bondens hus kan utmätas och
försäljas, medförer för hemmansägaren flera
menliga följder, ej mindre för återbekommande
af till landtbönder meddeldte biträden,
än i synnerhet för uppfyllande af allmänna
hemmansförbindelser, vid hvilka en serskilt
uppmärksamhet bör fästas, Det har handt
878
Den 2$ Februarii,
hemmansägare, att, vid vårbrukets början,
dess aflägse boende landtbonden dragare, blifvit
på utmätningsauction, för kronans utskylder
och annan gäld försålde, och för den aflägse
boende jordägaren, har en tvefalldig
skada uppstådt, ej mindre derigenom, att hemmansbruket
ej kunnat skötas, utan blifvit blott—
Stäldt för ödesmål, än att hemmansägaren blifvit
blottställd för ansvar och pligt, då de allmänna
förbindelserne till skjutsningar, väglagning
m. m, icke kunnat, i saknad af dragare
Vid hemmanet verkställas; och det äfventyr,
sorn hvar och en ståndsperson, eller bonde,
hvilken äger flere hemman än han sjelf brukar
härigenom underkastas, förmodar jag ligga
i öppen dag. Med anledning häraf, föreslås
vördsammeligen, det stadgande, att kreatur,
nemligen oxar, kor och hästar, samt åker och
kör-redskap, som höra till bedrifvande af ett
hemmansbruk, böra anses vara ifrån hemma--  net så oskiljagtige, att icke de bordefå utmätas
eller försäljas utan jordägarens bifall, och i
saknad deraf, vara ogildt, i hvilken lösa egendom
jordägaren, då hemmanet afåboinnehafv
es, äfven till godtgörande af sine förskotter
till åboen, borde äga företrädesrättighet,
eller ock, om detta Förslag till föreskrift icke
gillas, att åtminstone så beskaffade öfverenskommelser.
husbönder och landtbönder emellan
kunde lagligen träffas, som meddela de
husbönder förenämnde företrädes rättighet och
betryggade för andre utmätningar af hvad till
hemmans skötsel hörde, då afhandlingar der
-
Den 26 Februarii.
879
om blefvo i HäradsRättens Piotocoll intagne
och behörigen kungjorde.
Jag anhåller vördsammeligen att detta anförande
må till Lagutskottet remitteras.
N:o 3.
Herr von Wahrendorff, Anders:
Då brefbärare-skyldigheten för de dertill
anslagne hemman är för närvarande i flere
orter den besvärligaste och mäst tryckande af
alla onera lör en åbo, får jag vördsammast
föreslå att vid delta Riksmöte någon förändrad
stadga måtte vidtagas till lindring för dessa
vanlottade hemmansbrukare.
Såsom anledning till min framställning
får jag äran uppgifva, att under min egendom
Näsby i Södermanland, finnes 4 mantal
frälse, Kopparhaga, som allt sedan år 1 795»
då jag köpte egendomen, ända till sistlidne
år således i 27 år haft det besvärliga onus
att fortskaffa de bref som skickas från KronoFogden,
Häradskrifvaren, Länsmannen och
Jägeri betjeningen.
Till utgörandet af denna skyldighet, har
åboen varit nödsakad hålla serskild dräng,
och häst, som svårligen hunnit mera än fortskaffa
brefven. Hemmanets afstånd från de
Sr serskildta ställen, hvartill nästan dageligen
Den 26 FcbruariiD
tiref afgå är, till Löfsta i| mil, Läggesta i1
mil, Långsjö | mil, Lopptorp | mil, och till
Kyrkan % mil, och är bevist att som oftast
3:ne bref, efter hvarann ankommit på en dag,
da åboen måst färdas 2:ne gånger till Löfsta,
som fram och åter gör 7 mil, och en gång
till Läggesta, som fram och åter gör 2 milj
således tillsammans 9 mil på dygnet, hvilket
ofta sysselsatt 2;ne personer jemte hästen. Jag
har i följe deraf, enligt hållen dag-journal för
åren 1820 och 1821 ådagalagt för Konungens
Befallningshafvande i Länet, Herr Friherre
Skjöldebrand, att åboen på nämnde hemman
år 182 r, fortskaffat 287 Bref och i dessa ärender
åkt eller gådt öfver 400 mil på året, i stöd hvaraf
Herr Landshöfdingen på min inlaga sistliden
år, gjorde den billiga förändring, att
brefbärareskyldigheten flyttades på ett annat
mig tillhörigt hemman Skäggetorp J mantal,
sorn dermed får fortfara i 3:ne år, hvaremot
Kopparhaga undfick det andra hemmanets
håilskjutsskyldighet vid Kumla Gästgifvaregård
S gånger om året med en häst, sorn synes
vara ett ringa onus emot att färdas öfver
400 mil utan minsta betalning.
Såsom en onödig förändring uti denna olika
beskattning, i fall brefven från vederbörande
ej på annat vis kunna befordras, får
jag ödmjukast föreslå, att i önskningsväg hos
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer underdånig anhållan
må göras.
Jjo. Atl
Den 16 Februarii.
1:0. Att Herrar Landshöfdingar i Länen
få uppdrag att i möjligaste mån lindra bref-<
bärarehemmanens nu Öfvesklagade besvärliga
skyldighet.
2:0. |Att brefbärareskyldigheten ombytes
hvart tredje år på nästgränsande hemman,’
i fall ägaren så åstundar, och att de hemman
som i flere påföljande år haft detta besvär,
blifva lika länge befriade derifrån.
3:0. Att vissa dagar i Veckan utsättasj
såsom Onsdagar och Lördagar, på hvilka brefJ
ven skola afletnnas och fortskaffas, samt att de
öfrige dagarne äro frie från detta besvär,
utom i högst angelägna fall, såsom vid inträfi
fande skogseldar, Kungs- och Krono-skjuttsbudningar
& c.
4:0. Att Ingen annan än Krorobetjeningen
får frihet afsända dylika bref, då ärendets
angelägenhet utsättes på brefvet, jemte dess
namn som afskickat detsamma.
5:0. Att Jägeri-betjeningen blir förbjuden
begagna denna brelbäringsrätt, emedia
deras bref kunna befordras af kronoskogvagtarne.
Jag anhåller ödmjukast att detta memorial
communiceras de öfrige .Stånden och remitteras
till allmänna Besvärs- och Oeconomi#-  Utskottet.
Bil, till Ridd. 0. Ad, Pr. 1 Band. 5$
Den 20 Fehr ilar iih
N:0 4.
friherre Cron fiedi, Carl, Fredria
Då så manga värde talare redan afhand-3
lat den förlägenhet på penningar och credit,’
gom råder i alla Rikets provincer, så att i det*
ta ämne är sagdt allt hved sägas kan: bär
Eidderskapets och Adelns dyrbara tid icke
förspillas med sfhörandet af flera copior af
samma mörka målning, ehuru sann den ock
är. Jag vill derföre denna gång, blott yttra
mig, i ett af de mångfaldige ämnen som hafva
dermed gemenskap, så vida det rörer hemmans
beskattningen; då jag nu anhåller att
med några ord få fästa Ridderskapets och Adela
uppmärksamhet, på debiteringen af våra hemmansräntor,
hvilka utomspannemål, hittills upptagas
i en mängd af tittlar, såsom: gäss,får, ägg;
hö, vask och vindkörningar, skjutsfärdspenningar;
med många flera; och, då högst sällan inträffar,
att någon hemmansägare af bondeståndet
kan uträkna beloppet af dessa persedlars åsatte
värden efter hvarje års markegång; uppkommer
delaf ett misstroende, som åtminstone min.j
skar de skattskyldiges beredvillighet, att utgöra
denne skatt. Jag får alltså härmed föreslå,
det matte desse persedlar, efter markegångspriseme
per medium af 10 år värderas
och hädanefter få utgöras i deremot svarande
spannemål eller jern som i orten produceras; den
skattskyldige dock förbehållen lösningsrätten3
Dtn 26 Februarii
883
efter årets markegång} hvaremot ail den spån®
hemål som lefvereras in natura, bör vara torkad,
hvarföre räntegifvare*! får. 4 kappars afdrag
per tunna sig beräknad. Härigenom skulle,
äfven den mäst okuDnige kunna pröfva}
huruvida honom vederfarits rättvisa vid debi.
teringen: alle skattäkyldiges misstroende och
deraf ökade missnöje, således försvinna: samt
alla de tjenstemän, hvilka Vid Kronans uppbördsverk
äro anställde, vinna en stor minskning
i deras nu alltför vidlyftige göromål.
Jag anhåller att denna min motion} måtte
tili vederbörligt Utskott blifva remitterad.
Isbo 5.
Friherre Cronfledt 3 Cari Fredric: 1
Som det icke lärer kunna bestridas; att
skogseffecter äga ett högt värde i ett land;
sådant som Sverige, hvars climat ovilkorligen
fordrar att man är försedd med täta och
solida boningshus, samt med ved till dessaé
uppvärmande i 8 månader af året. Altså föijer
deraf, att skogens fredande för åverkare»
eller sådane, hvika häldre stjäla skogseffecter,
ån ått köpa dem med penningar eller arbeten,'
är ett värdigt föremål för lagstiftarens omtanka.
Dageliga erfarenheten har redan länge
öfvertygat dem som ännu äga skog, att den-i
ne deras egendom är mindre än någon annat!
skyddad genom bu varande Författningar. Öni
884
Den 26 Februarii,
ej åverkan är desto större och betydligare,
blir den icke ansedd annorlunda, än att den
får försonas med en plikt, så obetydelig, att
den ofta icke utgör \ af hvad förbrytaren erhåller,
då han säljer den stulna skogen! och
är alltså efter min tanka, en förhöjning på
straffet för skogsåverkan desto nödvändigare,
som den mindre hyfsade delen af menniskor,
börjar att anse alla skogar som ett comunr bonutti,
hvarölver man kan disponera efter god*
tycko; och, när härtill kommer, en nästan allmän
misshushållning med landets skogar, dels
genom svedjande, dels oek, att ris och vindfällen
ofta qvarlemnas obegagnade till förrutt.
nelse, då blott den växande skogen fälles och
användes till vedbrand; samt då skogseldar
icke sällan medtaga betydliga sträckor af skog;
så måste deraf löija, att de ___ ty värr, obetydliga
skogar hvilka i södra Sverige återstå,
skola snart utödas och i deras ställen uppkomma
ödemarker, klädde med gråsten, ljung och enebu6kar;
hvilken tafla ekall i framtiden —och
det snart nog — vittna om vår försummelse,
att icke hafva vårdat den dyrbara skogen; och
våra efterkommande skola nödsakas att afflytj
ta ifrån deras förfäders jord.
Jag har således i största korthet sökt visa
nödvändigheten, det måtte straffet för skogsåverkare
blifva skärpt; och anhåller det måtte
denna min motion blifva till Lag- och OeconomieUtskotten
remitterad,
Den 26 Februarii.
N;o 6.
Herr Rosenblad, Bernhard'.
Vid så väl detta som flere förflutne Riksmöten
har högljudd klagan blifvit yttrad
olver den ojämna fördelningen af de ordinarie
till Statsverket utgående hemmans utskylder,
Denna klagan saknar visserligen ej anledning
och fordrar afhjelpande, men detta bör ske
med ett det noggrannaste afseende på rättvisa
och billighet, och härtill oundvikeligen fordras
noggranhet och sakkännedom. Jag får således
föreslå att Riksens Ständer i underdånighet anhålla
hos Hans Maj:t Konungen, att en Comité
varder nedsatt till undersökning om uppkomsten
och rafta naturen af alla, utaf hemman
och lägenheter under namn af Jordebok*»
ränta, Mantalsränta, Tionde, Lagmans- och
Häradshöfdinge-ränta, samt Rusttjenst-afgifter
till Staten utgående utskylder, samt att härvid
noggrant afseende fästes på det belopp deraf,
60<r> utgår eller bör utgå såsom afgijt Jör afstådd
ägande rätt, såsom ständig ränta, genom lag
stadgad, eller tillkommen såsom surrogat för genom
lag fastställde onera, eller såsom gärd. Resultatet
af denna Comités undersökning kunde vid
nästa Riksdag blifva Riksens Ständer meddelad.
Äfven får jag föreslå, att i händelse af
bilall å denna min motion , StatsUtskottet måtte
få sig uppdragit anvisa nödige medel till
den i och för Comitéen uppkommande kostnad.
'&en 26 Pehr ilar: iii
N:o 7.
Herr Rosenblad, Bernhardt
Bland de utgifter ett Statsverk för allmag
upplysning bestrider, är väl ingen mindre underkastad
tvist i afseende på dess nytta, än
den hvars föremål är, att hålla allmänheten
till handa utvägar till de kunskapers ernående,
som eljest ej utan stora enskildta uppoffringar
kunna vinnas och hvilkas ägande är af
gtor vigt för det medborgerliga lifvet. En sådan
utgift är den, som erfordras för ett Riksibibliothek.
Äfven vi äga ett sådant, hufvudsakläga
frugten af framfarne Konungars och,
enskildtes frikostighet. Dess nytta i en hufvudstad,
där så många orsaker samla en betydlig
del af Rikets ungdom, skulle vara stor;
ja ganska stor, om denna i detta bibliotheks
skatter kunde finna tillgång på de kail or af
iörflutne och närvarande tiders samlade frugter
af erfarenhet och forskning i Statshushållnings
och andra för den fria medborgaren oundgängliga
vettenskaper, hvilka kunde tjena dem tili
ledning vidi-stadgandet af egna omdömen i dessa
vigtiga ämnet). Regeringens vishet har
också föreskrifvit, att vid, inköp för Kongl,
bibliothekets räkning, i synnerhet afseende
skall fästas på dessa vettenskapery men den
ringa tillgång , bibliotheksfonden. äger , har
likväl verkat, att der, i dessa vettenskaper,
saknas nästan all tillgång, äfven på äldre författare»
-
Den 26 Febructrii,
88?
Ej lärer kunna nekas, att i ett land, såsom
Sverige, der Statslörfattningen ej är bygd på
speculativa theoriers lösa grund, utan under
18 århundradens, oftast lagbunden frihet, genom
och jemte den blifvit utbildad, att där
kännedomen af denna frihets epoker, äfven den
första oupplysta barndomens, är af vigt för
medborgaren. De rikaste källorne för denna
sistnämnde kännedom äro våra gamla landskapslagar.
Dessa ligga likväl dolda för den
vanliga forskningen i svårlästa handskrifter. De
upplagor, som utkommit tillhöra ett tidehvarf
då den kritiska forskningen i detta ämne ej
ens var möjlig för en Stjernhjelms eller esa
Haddorphs nit och arbetsamhet.
Jag får således föreslå, att utom det hit--  tillsvarande anslaget af looo R:dr Banco, 300a
R;dr Banco anslås Kongl, bibliotheket till inköp
af böcker och 1000 R:dr Banco till utgifvande
af allmänt nyttiga böcker, hvarvid
till en början en critisk upplaga af våra gara*
la. landskapslagar torde böra komma i fråga.
N:0 81
Herr Reutersvärd y Pehr Adam»
Vid det Memorial jag i Plenum dea 17
i denna månad tog mig den friheten att inlemna,
i anledning af det försök Herr af Ekenstam,
mot erhållande förskott, vill anställa*
%tt medelst trampning kunna anyända fångar
m
Den 26 Februariii
till fartygs förskaffande, får jag äran att göra
följande tillägg:
Hvad angår frågan om spöstraffens m. mi
förvandlande till arbete i fängelse, hvilken af
mig då korn att vidröras i följd af Herr af Ekenstams
förslag, att fångar i allmänhet borde
hållas till arbete på fartyg; anhåller jag
vördsamiigen att, sedan Herr Grefven och
Landtmarskalken samt Ridderskapet och Adeln,
vid denna fråga behagat fästa det afseende,
att hon blifvit ansedd såsom en ny motion,
densamma måtte remitteras till Lagutskottet,
Hvad åter beträffar Herr af Ekensfams sätt,
på hvilket han vill använda fångar till trampning;
så, och när han tillkännagifvit, att det
icke är lika med Assessor Juringii uppfinningar,
hvarå han, till en del begärt privilegium
txclusivumy får jag den äran att upplysa, att i
händelse vederbörande Utskott så skulle åstunda,
är han villig att aflemna ritningar och beskrifning
pä serskildta sätt att använda menniskors
tyngd med den minsta ansträngning
för dem, vid mekaniska inrättningar.
Skulle Herr af Ekenstam äfven vilja lemna
beskrifning på sin inrättning, 6å lärer Utskottet
bäst blifva i tillfälle att granska hvilkenderas
inrättningar tjenligast leda till ändamålet,
utan att något försök torde behöfva att
anställas.
Emot Herr af Ekenstams förslag, attäfven
Den 26 Februarii.
889
fcysatte personer skulle arbeta, instämmer jag
fullkomligen med Herr Montgommerie.
Sluteligen anhåller jag, att hvad jag förr
och nu trott mig böra yttra emot Herr af Ekenstams
proposition, måtte få åtfölja hans Memorial
till vederbörligt Utskott.
N:o 9.
Herr Thamt Wollrath;
De farhågor emot realisation af Svenska
BancoSsdlarne, Herr Stråle yttrat, delar jag
fullkomligt och skulle deremot kunna anföra
ännu flera skäl, om jag icke ansåge det för
tidigt att nu hufvudsakligen utlåta mig uti
denna fråga, så länge FinanceComitéens förslag
från Konungen, öfverlemnadt till StatsUfskottet,
icke är Stånden communiceradt eller
genom fullbordad tiyckning allmänt kändt.
Till ordoings införande i vårt myntväsende
och allmänna credcens upprättande, har
Herr Stråle, under förmodan att frågan om realisationen
till nästa Riksdag borde uppskjutas,
föreslagit: ”att årligen ett bestämdt silfvervärde
skulle stadgas hvarefter aila liqvider skulle
6ke man ock man emellan, på sätt det tillägg
innehåller, Herr Stråle förmodat böra göras
vid 9 Cap. 2 §. Utsöknlngsbalken: att emedlertid
ingen utväxling af silfver utur Banken
bör äga rum': att alla Bankens inflytande för
-
Ben 26 Febr nar ii.
dringar, sora icke voro af Discontnatur, så väf
som alla Bankens öfverskotter skulle användas
till silfvers upphandlande j och
Att andra lämpeliga medel skulle vidtagas,
att uti Banken införskaffa silfver, med
mera som memorialet utförligare innehåller.” j
Under erkännande, att Herr Stråles grunder
till förslaget, så väl som sjelfva förslaget,;
innehåller mycket godt, anhåller jag vördsamt
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid följande anmärkningar som jag troe
dervid kunna göras, nemligen;
1:0 Att det föreslagne tillägget till lagens
stadgande uti 9 Cap. 2 §. UtsökningsBalken ,
troligen skulle orsaka en mängd rättegångar,
genom olika begrepp om rätta grunden för
skulders liqviderande, och således utså ett 0-  enighetsfrö, som för advocater skulle bära här*
lig gröda.
2:0 Att om silfver skulle upphandlas för
alla Bankens öfverskotter och alla inbefalta
Bancoskulder, som ej tillhörde Discontering, så
afskures möjligheten ej mindre för fastighetg
pcb odlmgsiån, än äfven för lån på pant af
silfver, guld, jern eller andra sådana effecter;
Banken kunde då icke eller, såsom hittills
skedt med en del af dess öfverskott, understödja
stora allmänna företag till landets uppbjelpande,
och dessa måste således till obotei
Jjyg skada aldeles afstadna.
Den 2.6 Ftbruar.iL
Som (roligen ganska ringa silfver till afsalu
inom landet finnes, skall priset derå onråitligt
uppstegras, och enär, sadant cagtadt,
silfver icke. inom landet sluteligen kunde erhållas,
skulle det hos utlännimgen upphandlas,
och våra BancoSediar, om han deriöre
ville dem emottaga, således dragas utur rö.
reisenj ville han åter icke emottaga dessa
sedlar, skulle silfveruppköpet alldeles afstadna,
så vida ej emot allt hvad vanligen yrkas, dea
fägnande händelsen inträffad?» att Svenska
handeln hade öfvervigt emot utlänningens;
pch
3:0 Att de öfriga lämpliga utvägarna tili
si Ifvers införande i Banken, torde blifva svåra
att utfinna, så framt nationen ej skulle åläggas
det odrägliga onus att betala en del af
Utlagorna i silfver, eller ock låna silfver af
utlänningen, som val vore den mäst förderfliga
Utväg någon kan upptänka.
Bankens nytta är känd och erkänd: men
icke bör Nationen utarmas för att göra Banken
rik. Utan att hvarken nu kunna eller
vilja ingå i något allmänt linanceförslag, anhåller
jsg få framställa några tankar, emot
hvilka jag väl hört fruktan för vådeliga följder
anföras, men ännu inga skäl, som fullkomligt
vederlagt dem.
Ändamålet med Herr Stråles förslag sä,
Val som ändamålet med realisationer, är ju att.
gifva vårt mynt ett stadgadt värde; jag he%.
ggs
Den 26 Februarii.
ställer till de uter upplysta, om icke detta
skulle knnna vinnas genom fullkomlig publicitet
öfver Backens tillstånd och en på säkra
grunder derstädes införd förvaltning, så att de
fonder och den säkerhet Banken nu äger för
dess utelöpande sedelstock , aldrig Ange förminskas,
utan alltid upprättbölles uti lika
proportion emot de utelöpande sedlarna, som
nu linnas.
Om jag ej misstager mig har den så
mycket omtalade, och till sin verkan för landets
inre rörelse och välstånd så olika bedömda
coursen föga varierat sedan 1818; så vida
äfven antages, att våra importer och exporter
varit någorlunda lika, tyckes således Banco-*
sedlnrne dessa senare år bibehållit ett nog bestämdt
och jämnt värde. Oagtadt en hemlighets
slöja betäcker Banken, torde dess verkeliga
debet och credit ändå vara kändt, så
väl inom som utom fäderneslandet, och pubciteten
salunda endast bekräfta hvad man förut
i det närmaste vet, om så är skall denna
publicitet vist icke fälla Bancosedlarnes värde,
utan snarare stadga detta; men för att bibehålla
ett sådant jämt värde blifver 011mgängeligt,
att aila de fordringar som Banken
nu äger hos landets skuldsatte innevånare , så
val som hos Stats- och Riksgäldsverken, ManutacturDisconten,
JernContoiret, Allmänna
Magazinslnrättningen , jemte. FilialDisconterna,
så vidt dessa sednare utgå kunna , olörryckta
bibehållas, för att, jemte Bankens metaller,
vara fond för de utelöpande sedlarna, och att
Den 26 Februarii,
893
dessa sistnämndes massa icke får okas fortare
än Bankens fond i silfver kan formeras; men
deremot, dels genom lån och dels genom bidrag
till nyttiga arbeten, årligen så mycket
sedlar åter utgifvas, som genom Bankens öf~
verskotter och inbetaldta lån till Banken ingå;
hvilket vore högst nödigt för att ej strypa
all handel och rörelse, eller undergräfva
jordbrukarens bestånd.
Det är visserligen en stor lycka för ett
land, att äga säker myntfot och stadgadt myntvärde,
en lycka hvilken de nationer noga böra
virda som äga den; men enär denna lycka
är förlorad genom egna fel, eller genom tidens
händelser , som icke kunnat förekommas
och icke kunna återvinnas efter dess theories
stränga fordringar utan stora olägenheter eller
svåra skakningai för största delen af landets
innevånare; så frågar jag vördsamt, om dessa
äro skyldige att ovilkorligt blifva offer för
möjligheten af ett kommande slägtes väl, en
möjlighet, hvilken under sjelfva utlörandet
lätt kunde förstöras genom ett oväntadt krig
eller någon annan catastrophe, lika svår att
förekomma som att förut beräkna.
Af de rena afsigter och djupa kunskaper,
som inom detta hus måste leda öfverläggningarne
uti detta ämne, troligen det vigtigaste
hvaröfver Rikets Ständer vid denna Riksdag
komma att besluta, böra vi få vänta, att till
våra hembygder medföra glädjande och nyttiga
resultater j resultater beräknade icke på
894
Den 2'6 Eel>rudr'U,
berf&ndet af vissa delar i samhället, utan på he!å
Fäderneslandets väl, vi skola då alla med tillfredsställelse
påminna oss, att vi varit närvarande
och medverkat vid ett af de tillfällen,
då Svenska ädlingar grundläde allmänt väl
genom beslut, som ägnade Svenska klokhet
ten och Svenska äran.
N:o 10.
Herr af Eken flam , Israel i
Olika meningar vid Domsfolarne i afseétu
de på innehållet af Kongl. Maj:ts Nådiga förordning
af den 13 Junii 1800 rörande Jlädset
och lega af jord på landet, framställa nödvändigheten
att i underdånighet hös Kongl. Majffc
anhålla om en förändrad redaction af samma
förordning, hvarigenom nedanstående sex frår
gor, utan vidare underställning kunde blifva
besvarade med bibehållande af förordningens
mening och ändamål.
1:0.' Kan arrendator af landtegendom,
vid ombyte af ägare, emot sin vilja skiljas
från besittningsrätten, i händelse han försummat
inteckna sitt arrende-contract: ej allenast
i det fallet när creditorer mellankomma, utan
äfven vid en till utseendet frivillig försäljning?
2:0.
Kan förordningens syfte möjligei
utsträckas äfven till Jernbruk?
Den 26 Februariiy'
99S
340. I händelse arrendatorn genom nyssnämnde
uragtlåtenhet bör förlora sin arrende-'
rättighet, så väl uti ena som andra fallet af
de i första frågan framställde alternativer;
skall då säljaren som med arrendator contraherat,
vars skyldig att hålla honom skadeslös
för de menliga följder, hvilka aldrig kunnat
inträffa utan arrendators egen försummelse?
4:0.1 händelse arrendator förlorat sin genom
förordningen åsyftade rätt, utan eget förvållande
; så att arrende-cOntractet verkligen varit
vederbörligen intecknadt, men genom en
med företrädesrätt försedd, creditors executiva
kraf, till sin verkan upphört; bör ej arrendator
då af sin contrahent äga rätt till det skadestånd
som han åtminstone uti förra händelsen syDes
hafva förverkat ?
5:0. Förutsättande nu att en sådan ersättning
möjligen kan äga rum, och att den skulle
anses böra gäldas i det förhållande sorn om Kongl.
Förordningen af den 13 Junii 1800 aldrig
funnits, det vill säga med rättighet till ersättning
för bevislig skada, hvad är då bevislig
flada? skall den endast bestå uti nedlagde kostnader,
eller kan man dit hänföra en probabilitets
beräkning af möjlig vinji genom händelser
sorn aldrig inträffat? a
Hvem skall gälda den nu förutsatta be%
visliga Jkada-i, antingen köpare eller säljare,
då den sednare, i kraft af hvad nämnde förordning
förmår, till arrendators bibehållande*
895
Da i 26 Februarii.
endast trott sig vid handeln behöfva anmäla
arrendecontractets tillvaro, och med anledning
deraf endast upplåtit till köparen sin ägande
rätt; anseende dessa båda åtgärder tillräckligen
freda arrendators besittningsrätt, utan vidare
behof af arrende-contractets specificerande.
Äganderättens helgd fordrar att dessa frågor
efter förordningens genomläsande, skola
kunna utan villrådighet besvaras. Böra de
föregående få ett negatift svar, så äro jemväl
alla de sednare sjelfmant upplöste.
Ordsakerne som föranledt olika meningar
om syftningen af denna Kongl. Förordning,
äro:
a) Att på ett ställe urtryckeligen och
ovillkorligen i den samma stadgas, att arrendecontracter
rom annars äro lagligen ingångne
icke måge brytas; straxt ''derefter anbefalles
väl contractets intecknande, men ej såsom vilkor
för dess bestånd, utan i synbart ändamål,
att ur den gamla Jagens gällande bokstaf, härn*
ta stöd emot intrång af de efter arrendets ingående,
möjeligen tillkomne ägarens credito-i
rer* Af denna anledning har man velat förmoda
att arrendator ej kan rubbas af någon annan
än af en verkelig creditor sorn äger förmonsrätt,
mer ej genom inträffad vanlig köpeafhandling
eller någon annan händelse. Emedlertid
finnas de sorn velat anse arrende
con
-
Bil. sid, 880, 6;te raden nedifrån står onådig läs nidig,
Den 2.5 Februarii.
S9?
confractefs intecknande såsom ett vilkor fördess
bestånd: en åsigt som synes fullkomligen strida
emot det ovilkorlig» budet att rättmätigt
ingångna arrendecontracter icke måge brytas; ty i
annat fall skulle förodningen sagt att rättmätigt
ingångne och vederbörligen
rendecontracter icke måge brytas.
b) Ehuru samma Kongl. Förordning, ej
mindre uti ingressen än motiverandet, tydligen
ådagalägger, att enda afseendct varit på
jordbruket och ingalunda på Bergshandteringen;
hvilken näringsgren ej en gång till namnet
uti förordningen ioflyterj så har man dock.
trott säg finna anledning att Jernbruk bör innefattas
under samma cathegorie, af orsak att
dess bedrifvande fordrar jord pa landet'. En å-j
sigt sorn troligen lärer sakna ali grund.
f) Vid alla de tillfällen då Förordningens
kraft och verkan kominer att upphöra
genom försummelse af ammdecontractets intecknande,
synes vara klart att arrendator
sjelfmant afklädt sig alla förmåner som skullo
uppstå genom contractets bestånd, och således
äfven vara oberättigad till ersättning, för
samma förmäners uteblifvande. Man har dessutom
ansett ett ointecknadt, genom köp upphäfvit
arrendecontract om jord på landet, under
samma synpunkt som ett hyrescontract i
Staden, upphäfvet genom ombyte af husägare.
Denna jemförelse synes träffande sedan Kongl.
Förordningen af den 13 Junit 1800, sora utBil.
lill Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band, 57
895
Dan 26 Februarii,
stakar enda skillnaden i företräde dem emellan,
blifvit beröfvad all kraft och verkan genom
arrendators eget förvållande: Då nu ej
någon hyresman med stöd ur allmän lag, kunnat
tillvälla sig ersättning af husägaren för
mistningen af ett hyrescontract, som genom
köp blifvit brutit, om än en sådan mistning,
varit för hyresmannen en verkelig förlust, i
anseende till förändrade tiders inflytelse; så synes
deraf följa samma obehörighet till ersättning
för arrendator på landet, i samma stund
hans arrendecontract ej äger stöire anspråk än
hyresmannens.
d) Andre hafva deremot ansedt arrendator
i stöd af allmänna lagen, vara berättigad
till bevislig skada, ej mindre vid de tillfällen
då nämnde Kongl Förordning blir overksam
genom en creditors förmånsrätt, än då arrendator
verkligen genom egen försummelse, sjelf
vållat möjligheten att af en ny ägare blifva
utträngd. Någon skillnad i arrendators rättigheter
vid jemförelse af dessa båda förhållanden
tyckes likväl synbart böra finnas.
e) Vid bestämmandet af meningen med
bevislig Jkada, har framställt sig tvenne de mäst
stridiga åsigter: någre anse nedlagde kostnader
endast kunna medföra en skada som kan
blifva bevislig, och att i allmänhet ingen
händelse lagligen kan kallas bevislig, innan den
verkligen inträffat, den må vara huru sannolikt
som helst af möjligheten bestämd. An
-
Den 26 Februarii,
dre åter vilja bestämma bevislig Jhada i förhåU
lande till möjlig vinfl Från en sådan probabilitits
beräkning der möjligheten är insatt t
sanningens ställe, ,äro de största misstag o*
skiljaktige: Man kan af lika rudimaterier
godtyckligt forma resultatetej allenast till millioner
olika grader af vinst, utan äfven till
lika många grader af verklig förlust: mer och
mindre omtanka och drift; större eller mindre
tillgång på förlag; hälsa eiler sjukdom; lycka
eller olycka vid detaillernas tillfälliga utveckling,
oberoende af de intellectuella eller physiska
krafterne,såsom tillfällig välgång vid productionens
afsättning, med afseende på ett rigtigt
bedömmande af tiden och orten för dess
utbjudande till salu; samma förhållande vid rudiinateriers
uppköp ; inträffande concourser;
boskapssjukor; eldsvådor; med få ord: millioner
tillfälligheter, omöjlige att ens uppräkna,
äga lika voteringsrätt vid bestämmande af det
möjliga resultatet.
I anledning häraf får jag vördsammast
hemställa till Ridderskapet och Adeln, om
ej Lag-Utskottet genom bestämde svar å dea.
se frågor, bör lägga nödig grund för den ändring
i redactionen af nämnde Kongl. Förordning,
som Ståndet kan finna för godt att
sedermera i underdånig önskan framställa. Om
remiss till nämnde Utskott3 får jag derför*
vördsammeligen anhålla.
Den 2o Februariij
N:o ix.
Herr of Eken/lam Israeli
Jag får vördsamligenr anhålla, att Lagutskottet,
genom remiss af detta memorial
må sättas i tillfälle att föreslå någon sådan åtc
gärd hvarigenom rättsökande 'parter vid Hofj
Rätterne hädanefter må betagas möjligheten att
kunna genom utbyte af Referent, bereda sig
en mera gynnsam domare och föredragande,
hvilken med ensidiga åsigter och ändamål, kan
i betydlig mån äga en partisk inflytelse; tvärt»
emot den med lottning åsyftade verkan.
Då jag ru yrkar en sådan åtgärd af Lagutskottet,
anser jag mig ej böra upptaga en
dyrbar tid med ämets ytterligare utveckling;
öfvertyg ad att innan remifteringen ej skall
saknas talare, sorn med större skicklighet utreda
detaillerne.
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 28 Februarii.
N;o ii
Herr Rothlieb^ Axel1
Under 3:ne förflutne Riksdagar, hat
