# ID: svediakorp-gov706
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,843
# sentences: 1,648
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 Februarii.
Jig behandling, måste man endast beklaga, det
Statens tillgångar icke medgifvit, att låta sådane
stadganden gå i bredd med anstalter till
brottslingarnes moraliska förbättring , medelst
deras afskiljande från hvarandra, eller sysselsättande
med arbete; ty i samma mån som de
nu tyckt sig finna att Staten sorgfälligt sörjer
för alla deras behof och lika sorgfälligt skyddar
dem från allt annat lidande, är det i lagen
bestämde straff, som de ofta genom bristande
bevisning undgå, hafva de vant sig att anse
frihetens förlust ersatt genom oberoendet af
Husbönders inseende och genom den försörjning
de utan behof af arbete åtnjuta. Sammanträngde
i häkten, hvilkas inskränkta utrymme
ofta till betydelig del varit upptagit
af sådane sakfällde personer, som i brist af tillgång
skola aftjena böter och vitén , hafva de
sins emellan bildat ett förtroligt brödraskap ,
som beklagligen ofta varit förstärkt genom
tjufgömmare, hos hvilka hvarje brottsling,
sorn undsluppit fängelserne, funnit en tillflykt,
och ett förvarings-ställe för hvad han tillgripit.
Genom LJnderDomstolarnes nuvarande organisation
såsom icke permanente, genom sådane
uppgifter om å aflägsne orter begångne
brott, hvilkas osannfärdighet icke genast kunnat
utrönas, men vanligtvis vid anställd ransakning
befunnits, och genom lagens stadgande
att missgerningsman, som begått flere brott,
skäll dömas der han föröfvat det grofsta, utan
afseende derå, om ransakningen der blifvit börjad
och sedermera fortsatt på andre orter, derifrån
arrestanten i sådant fall måste återföras,
302
Den 12 Felniarii.
har tillfälle gifvits för många och långväga
forslingar, hvilka, om ock arrestanternes rymning
vid nu varande förbättradefångforslingssätt,
mera sällan blifvit derigenom föranledd,
likväl gifvit dem, då de ledsnat vid häkteslifvet,
ett önskadt tillfälle till ombyte, och underlättat
deras bemödande att i det längsta undandraga
sig det af lagen bestämda straff. Bevisningen
har varit försvårad dä lagen fordrat
den af lika beskaffenhet i brottsmål som i
tvistemål, men tillgången derå, efter sakens
natur vanligen måst vara ojämförligt mindre
i de förra; och ändteligen har ock den lagligen
fulltygade brottslingen, sedan han utstått
det egenteliga kroppsstraff^, genom ihärdigt
vägrande att undergå den uppenbara kyrkoplikten,
ofta sökt att i det iängsta fördröja
tiden till dess försändande å fästning eller
till allmänt arbete.
Det hörer till menskliga förstånds förmågan,
att, vare sig i godt eller ondt, fortskynda
sin utveckling i den rigtning som egne anlag
eller yttre omständigheter deråt gifva,
då hvarken någon moralisk kraft gifver förändrad
ledning åt viljan eller yttre tvång återhåller
verksamheten. Så har <>ck, under den
sistförflutna tiden, tjufvarnes skicklighet i sitt
yrke, om man så får kalla det, verkeligen ut*
bildat sig och kunskapens träd på det onda
burit ymniga frukter.
Lika tillfredsställande det vid sådant förhållande
är3 att den allmänna olägenheten der
-
Den 12 Februarii.
3°3
af blifver framställd, och att till afhjelpande
deraf uppgifvas så väl grundade förslag, som
Herr Friherre Skjöldebrand*; lika mycket hade
det varit att önska, att den af Kongl. Maj:t
tillförordnade LagComité, hvars af trycket utgifna
förslag till lagstiftningen i tvistemål lemna
så mycket hopp, att erhålla förbättring äfven
i brottmåls- och strafllagarne, hunnit fullborda
äfven sistnämnde, kanske angelägnaste
och vigtigaste del af sitt arbete. Man hade
då troligen fått 6e bevisningen i bråttmål underlättad
genom inrättningen af Jurys, hvilka
vid bestämmande af sitt endast pä samvete och
egen öfvertygelse grundade omdöme kunna
taga i beräkning de serskddte omständigheter
som i hvarje serskildt mål förekomma, men
sorn aldrig kunna till alla sitta olika förhåUani
den bestämmas och beskrifvas i någon lag,
till grund för Domarens inom dess tillämpning
inskränkta pröfning: Ransakningstiden fork rtad
genom inrättningen af permanente Domstolar;
och utvägar beredde till brottslingars
förbättring, genom till sådant ändamål riglade
straff- och fängelseanstalter , med undanrödjande
eller förändring af de hittills varande
ändamålslösa.
Då nu likväl icke tiden och det inskränkta
antalet af verkliga arbetande ledamöter lära
medgifvit fulländningen af berörde arbete, synes
man vara ställd emellan den vådan, att
genom en partiel lagstiftning för tjufnadsmål,
gå i förväg för de grunder, som den allmänna
brottmåls-lagstiftningen kan komma att be
-
Den 13 Februnrii.
Stämma, och möjligtvis rubba dem, eller deri,
att under afvagtan å den nya brottmålslagen
låta olägenheterne af nu Varande förhållande*
obehindrade fortfara, under det en stor del af
Nationen, med skäl uppbragt öfver sjelfsvåldets
och varnartens tillväxt, högt påkallar lagstiftande
magtens åtgärd till hämmande deraf»
Medelvägen synes i sådant fall blifva, att, ehuru
erkännande behofvet af den vidsträcktare
förbättring, hvaraf våra brottmålslagar äro i
behof och hvilken de i ett Sammanhang böra
erhålla, lör närvarande inskränka sig till förbättrade
police-anstalter jemte sådane förän-»
dringar i nämnde lagar, hvilka, utan att i allmänhet
rubba de nu varande grunderne för så
val ransakning och bevisning , som straffbe~
stämmelser, endast åsyfta en på samma grunder
byggd jemkning i de delar, som angelägnast
fordra rättelse, intill dess nya och i allo
förbättrade grunder hinna i vederbörlig ordning
bestämmas.
1 sådant afseende och följande den våg
Friherre Sjöldebrand anvisat, får jag ödmjukast
tillstyrka:
l) Att, till underlättande af bevisningen
i tjufnadsmål, det måtte tillåtas målsäganden,
hos hvilken tjufnaden skett, eller hans husfolk,
att så väl i det fall, som 49 Gap. 2 §. MissgerningsBalken
bestämmer, som i andre fall,
då den för tjufnad tilltalade är med halft skäl
besvärad, men i anseende till vanfrejd ej kan
an
-
iDen 12 Felrtiarii,
änfortros värjsmåls-ed, få, då mälsåganden eller
husfoket förmenar sig äga kännedom om
förhållandet vid tjufnaden , fylla bevisningen
med egen edgång, på lika sätt sorn 24 Cap. 5
och 7 §• §• af förslaget tili RåttegångsBaiken
i anseende på rättegångsordningen i tvistemål
innehåller.
2:0 Att, till förekommande af fångars 0“
nödiga forsling, ej allenast föreskriften i 10
Cap- 21 § RättegångsBalkeö, att missgernings^!
man som föröivat flere brott, skall för deta
alla dömas der det timat, som grofvast är,
måtte så förändras, att dom får honom öfverg
gå vid den Domstol, der sista ranrakningeft
hålles, utan ock visst lämpeligt straff stadgas
för den brottsling eller arrestant, som åtaget
éig annat brott, eller, för att blifva forslad till
annan ort, pådiktar 6ig sådane, 6öm hatt icke
begått.
3:0 Att de böter, sorn för första gången
stöld ådömas alltid måtte förvandlas, icke till
spö, utan till vatten och bröd, eller på sätt här
nedan skall förmälas, till arbete och i förening
dermed, ej allenast den ovilkorlig! föreskriften
om kroppsstraff för vissa qvalificerade stölder
förfalla, utan ock den för första gången stöld
straffade, efter någon viss tids, t. ex. aineårs,
visadt förbättradt förhållande, åter inträda I
alla medborgerliga rättigheter,
4to Att den uppenbara kyrkoplikteti må
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band, 2®
Pen 12 Feli marti.
i dess nu varande skick och såsom straff betragtad,
afskaffa*, enär af verkställande magten
icke beror, att densamma i sådan egenskap
till verkställighet befordra, men att deremot
en hvar förbrytare, sorn efter hittills
gällande lag-bestämmelser skolat undergå uppenbar
kyrkoplikt, bör, då han ställes på fri
fot, infinna sig hos sin själasörjare och dervid
söka inhämta sådan kunskap i Christendomen,
att Pastor på grund deraf och vid visad förbättrad
vandel kan åter intaga honom i församlingens
gemenskap, på ett sä't, ledande
icke till skymf utan till upprättelse. Intill
dess debnqventen sådant fullgjort, bo de han
fötblifva under en närmare uppsigt af policen,
så att pass eller prästbevis icke finge honom
lemnäs till vandring åt annan ort, visitation
hos honom, sådan som 52 Cap. 2 §. MissgerningsBalken
föreskrifver, när sorn helst var»
tillåten och husbonde eller mästare, 'sorn honom
i tjenst eller arbete antagit, vara vid viss
stadgad bot skyldig, att hos kronobetjeningen
tillkännagifva, om och enär samma tjenst ellet
arbete, medelst flyttning eller afvikande,
upphröde. I afseende på de delirqventer åter,
som efter utståndet kroppsstraff försändas
till fästning eller allmänt arbete för lifstid, och
således förblifva under dervarande Prästerskaps
själavård, torde göra tillfyllest att underrättelse
om deras brott och straff kungöras i de församlingar,
der brotten blifvit begångne.
5:0. Att Konungens Befallningshafvande må
äga rättighet att då arrestanterne i Länsbäk
-
Den 12 Februarii.
3<b?
ten i ett eller annat afseende visa vanart och
okynne eller åsidosätta den derstädes stadgade
ordning, låta näpsa dem m<d måttelig husäg»,
utan sammanhang med eller afräkning i
den bestraffning hvartill de i öfrigt kunna
lagligen gjort sig skyldige.
6 0. Att en för stöld afstraffad person ej
må äga antaga årstjenst hos någon, som för
enahanda eller svårare brott är dömd eller till.
talad, eller som, efter derföre undergången ransakning,
icke derifrån blifvit tillagd fullkomJ'g
befrielse.
7:0. Att de som för mord, rån eller tjufnadcr
hädanefter blifva till lifstidsfästning dömde,
måtte på sätt Herr Friherre Sköldebrand
föreslagit, till annan verldsdel deporteras; och
ett lika förhållande äga rum i afseende på alla
de, som hitintills blifvit dertill förpligta-^
de, &å vida de sjelfve dertill lemna sitt begifvande
eller ock kronan antingen kan anvisa
dem aibete i egen Coloni, eller ock vid deras
öfverlemnande till främmande magt, förbehålla
sådane vilkor, att de ej få vidkännas strängare
straff, ån dem blifvit ådömdt.
8^0. Att till ytterligare befordrande deraf,
au utrymmet i länsfängelserne mä blifva
tillräckeligt Och fångafne kunt * fr*n hvarandra
afskilja, alla böter och vitén till hvilkas
erläggande de -n< Hällde sakna til -.ång, måga,
vid alla tilltal! >n då de iek-.? eK > nuvarande
lagbestämmelser i spöstraff förvandlas, och så
3®8'
Den 12 Februarii;
så vidt fästnings- canal- eller väganläggnrngs-s
eller annat för allmän räkning företagit arbete
finnes att tillgå inom det län, der den sakfallde
är boende eller vistande, aftjenas med arbete
efter de uti Kongl. Förklaringen den 23
Martii 1807 och Kongl. Kungörelsen den 6
Maji 1815 i afseende å vissa 6lags böter redan
bestämde grunder.
Om och enär éådane arbeten, äfven till
befordrande af liflighet i rörelsen, mera allmänt
blifva att tillgå,’skall det derigenom öppnade
tillfället till sysselsättning för näringslöse personer,
äfven i sin mån bidraga att minska de
hittils så talrike förbrytelserne mot egendomssäkerheten.
Ändteligen hemställer jag ock, om icke
Riksens Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla , det LagCommitéen måtte
genom iörstärkning af arbetande ledamöter eli
ler de nu varandes befrielse från andra tjenstegöromål,
sättas i tillfälle att inom 1824 års
slut utgifva förslagen till Missgernings- och
Straff Bukarne, samt att Kongl. Maj:t om des*
se och de redan utkomne förslagens allmänna
spridande täcktes i Nåder foga sådan anstallt,
att de måtte blifva allmänneligen kände före
nästa Riksmöte, och den nya, så väl tvistemålssom
brottmålslagen och rättegångsordningen,
då kunna Riksens Ständer till pröfning och
antagande föreläggas.
Att desse af Friherre Sköldebrands och
Den 12 Februarii,
Herr Gripenstedts motioner föranledde andraganden
måtte i allo få desamma åtfölja, an»
håller jag ödmjukast.
Bilagor
till PleniProtocollet för d. i2Februariij
eftermiddagen.
N:o i.
Herr af Ekenstam, Israel-.
Då man öfverväger att ändamålet med
lagens åtgärd vid bestraffningar, ej allenast
bör vara allmän säkerhet, utan äfven i sami
manhang dermed, åsyfta den brottsliges för-'
bättring; och då man derjemte, vid val af me<
del, allt mer och mer tror sig böra söka dem
inom mildhetens och menniskokärlekens område,
så framställer sig vid våra fängelseanBtallter
en bedröflig tafla af motsatser. Att dervid
svårligen någon välgörande förändring i
hufvudsaken kan åstadkommas, med bibehållande
af fängelsernes närvarande organisation,
derom öfvertygas man genom de inskränkte
följderne af den vårdande uppmärksamhet
och de kraftiga åtgärder, som i detta fall
under de sednare åren af Regeringen blifvit
vidtagne.
Den 12 Februarii,
Utom den moraliska sidan af detta ämne,!
framställer sig äfven särskildt en physisk och
en oeconomisk, lika påkallande en nödig reformation:
Genom den betydliga personal sorn
nu befolkar våra fängelser och correctionshus,
hålles dagligen en stor physisk kraft obegagnad
för samhället, och hvad värre är, den
uppfrätes äfven merendels, för framtiden genom
arrestanternes aftynande och deras tidigt
inträffande oiörmåga till allt atbete. Derjemte
finner man sluteligen att verkställigheten af
denna förödelse medför oundvikeligen en så
stor penningeutgift, att besparing deraf jemväl
bör utgöra ett betydligt föremål för allvarlig
eftertanka.
Då mitt syfte nu är att ej framställa något
annat än sjelfv> saker, och ej en gång
Större deta i 1 ler af densamma, än sorn äro nödvändige
för att interessera Ridderskapet och
Adeln och derjemte gifva ledning för ett Utskotts
behandling så inskränker jag tnig inom
hufvudsakliga caracteren af mitt förslag.
Min öfvertygelse är, att man genom en
mycket enkel inrättning skall kunna använda
arrestanter till framförande af så väl boxeringsbåtar,
som af eådane transportfartyg för
vahror och passagerare, hvilka hafva behof
af en bestämd hastighet. Den mecanisme sorn
jag dervid har att Föreslå, är, mig veterligen
ej tillförene begagnad och likväl högst enkel.
Då det emedlertid torde vara mindre
lämpligt att här upptaga tiden med en detail
-
Den 12 Fcbruarii.
lerad beskrifning derom, anser jag dock böra
nämnas att machinen sättes i rörelse genom
trampning inom slu'ne ram, och således är i
närvarande fall ganska användbar.
Ve kställigheten synes försäkra om åtskils
lige önskade resultater;
1:0. G?rom arrestanternes sysselsättning i
sjöluften b behöllos deras kioppar i hälsotillstånd,
och deras krafter domnade ej såsom i
iängelserne utaf instängd luft och brist på rörelse
Den ringa ansträngningen och sjelfva
beskaffenheten deraf, vore jämväl lämpelig
för alla, för män och qvinnor, unga och gamla,
korteligen för alla som kunna gå.
2:0. Användandet af den nu i fängelserne
begrafna physiska kraften vöre ej en rin«<
ga nationalvinst,
3:0. Sambandet med bättre menniskor,
ehuru ringa det än må vara, har alltid i sin
mån en välgörande inflytelse; hvarjemte sysselsättning
och ali verkelig nytta som åstadkomm-s,
alltid medförer en tillfredställelse, hvaraf
äfven brottslingen kan njuta; och som småningom
rigtar hans uppmärksamhet och vanor
från brottet till goda egenskaper. Jag tror
att man efter antagandet af detta förslag, sällan
skulle finna den sammangyttring af förhärdelse
som skapas i fängelssrne, och som
ej allenast motverkar all moralisk förbättring,
utan vanligen förser den till samhället åter
-
Den 12 Februarii,
gående straffade brottslingen med långt brottsligare
anlag än någonsin. När härtill kommer
den minskade physiska förmågan att med
ärligt arbete sedermera anskaffa sitt lifsuppehälle,
så skall nödvändigt, i närvarande skick,
brottets utrymme äfven vidgas i handling och
allmänna säkerheten minskas under ökade ut"
gifter till dess bibehållande.
4:o. Är jag öfvertygad att sjelfva träns*
yortinrättningen, till det minsta skall bära sig
sjelf, utan andra bidrag af Staten, än förskötteo
sorn återgå inom bestämda tider.
5:0,. Besparades derigenom större delen
af den ved sorn annars skulle åtgå till Ångfartyget
emedan man troligen sedermera endast
begagnade sig af sådane vid de tillfällen
då en större hastighet fordrades än utrymmet,
för den omtalte trampningen kunde medgifva».
6:0 Fångvården blefve utomordentligt lättad
och försäkrad, när arrestanterne kunde ombord
på ett fartyg slutas inom galler under
sjelfva transporten, och vexlande, alltid befinnas
uti synbart deltagande i forslingsbesväret.
7:0 Efter denna plan blir det lättare än
någonsin att sammanföra arrestanter i förhållande
till deras moraliska beskaffenhet, och derigenom
bör det äfven låta sig göra att i hufvudsaken
tillfredsställa Herr Hammarskjölds,
wdao.de
Den 12 Felmiaril,
denärer, utan att minska den executiva kraft
som synes vara ett nödvändigt villkor för cre.
ditens tillvaro.
8:0 Fångskjutsen och mångfalldiga nu
tryckande olägenheter dervid, skulle äfven i
betydlig mohn vidkännas en önskad lindring
genom arrestanters emottagande vid närbelägne
lastage-platser o. s. v
Når
desse förhållanden blifvit utvecklade
och satte i verkställighet, förefaller ej heller
svårt, att i en slags fortsättning af samma plan,
anvisa nyttig sysselsättning åt arreslanter på
den tid af året sorn vattnen äro tillfrusna; men
jag anser mig änou böra innehålla dermed för
att ej draga uppmärksamheteD ifrån den framställning
jag gjort, enär denna i alla fall utgör
ett serskildt helt företag, utan att innebära
någon annan ofullständighet, än en fördelaktig
möjlighet till utsträckning.
Af de anledningar sorn här äro gifne i
sammanhang med Herr Ehrenborgs på förmiddagen
gjorde förslag,anser jagmigkunna hoppas att
de patriotiska ändamål, hvilka åsyftas, ej mindre
uti Herr Grefve von Engeströms 2:ne förut
till Utskott remitterade Memorialer. än uti
de framställningar af ämnet, som i dag förevarit,
hufvudsakligen skola vinnas, med undgående
af de olägenheter, som möjligen torde
vid utförandet, vara från samma idecr oskilj—
aktige.
3i4
Den lä Februarii.
Med all högaktning för de Herrars åsigter
som varit i fråga, och alldeles anspråkslös
i afseende på mina, hemställer jag likväl
om vi ej skulle hafva större fördel af, att använda
arrestanternes krafter inom landet, och
hafva mera lörman att tmd denna kraft genom
ökade communicationer gifva en coneentrerad
handräckning åt redan bildade närinpsgrenar;
än att yttetligare utsträcka odlingar och
skapa en vanmgt, rom man sedermera genom
ständige uppoffringar vöre nödsakad att underhålla.
Dessutom torde hvarken deportation
eller inländsk colonisering tillräckligen försäkra
emot grofva brottslingars oväntade återkomst.
Den kännedom af ämnet som Herr Friherre
Skjöldebrand ovedersägligen måste äga,
låter-likväl förmoda, att en deportation af någre
utomordentligt grofva brottslingar möjligen
torde vara för tillfället nödvändig under
beredande af de anstalter som för framtiden
kunna anses med ändamålet mera enlige.
Bland de rådm nämnde hufvudsakelige
fördelar af min plan, hvilka den nu anställde
jemförelsen å nyo framkallar, är äfven den,
att hela kostnaden för arrestanternes underhåll,
derigenom troligen alldeles skulle försvinna
från listan af Statsbidragen. Friherre Björnstjernas
upplysningir om deportationskostnader
tjenar i detta fall till motstycke.
För att så mycket tydligare ådagalägga
Den 12 Feiruarii,
31S
att jas ej ^3r uppfrädt, hvarken af fåfänga
att prala mea yttrande rätt, taller af en illa
lorstädd sky d>ghetati säborn representant framföda
en idee, utan annat mål än uppseendet,
och man aun«n följd än glömskan, så får jag
härnard tillkännagifva min allvarliga föresätta
att, i händelse af förslagets antagande, erbjuda
mig att, utan arjvcdr., deltaga i utförandet
deraf, med all den verksamhet som jag förmår
åstadkomma.
Jag förutser ganska väl de mechaniska
tvifvelsmål och de falska theoretiska uppställningar
som härvid kunna komma i fråga. För
att på en gång afklippa den tidsutdrägt som
derutaf möjligen kunde blifva en följd, och
i ändamål att skapa en öfverenstämmelse i
sinnelag, oskiljagtig ifrån kraftfulla nationella
beslut, så tillbjuder jag mig äfven att på egen
risque förfärdiga en sådan machin, med
villkor af nödigt förskott, emot fullgod säkerhet,
och hvilket förskott jag förbinder mig
att tili fulla beloppet återbetala i händelse
machinen ej äger de af mig uppgifne egenskaper.
Jag anhåller vördsammast att vid detta
memorials remitterande till vederbörligt Utskott
måtte göras afseende på den gemenskap
detsamma äger med Grefve von Engeströms
och Herr Friherre Skjöldebrands motioner *
samma ämne.
Den 12 Februarii,
N o 2.
Herr af Malmborg, Abraham:
Ifrån längre tid tillbakars har jag ansett
creditsystemet vara tillskapadt af omedborgeligheten
och begagnadt af obetänksamheten;
och Discontsystemet, sorn åt sig utprässat årliga
vinster af 20 till 00 procent samt beredt
motsvarande förluster för näringarne och jordbruket,
har verkat, att snart sagdt hvarje medborgare
blifvit förstörare och förstörd. För att
undvika bägge delarne har jag aldrig anlitat
och skall aldrig anlita någon Discont, ehvad
behofver ock kunna trycka mig. Efter denna
upprigtiga och högtidliga förklaring, hoppas
jag icke blifva ansedd för speculant på lånebiträde
utur någon Discont; hvarifrån jag tyckte
mig finna de betydligaste bankrutter hafva
härledt och sannolikt vidare skola härleda deras
upprinnelse. Jag må då fritt yttra min på
fullkomlig öfvertygelse grundade tanka om
ifrågavarande såkallade straffränta till den blifvande
allmänna Disconten, sorn jag tycker
rätteligen böra få namn af privilegierad ökra*
re, om den, genom ett stadgande skall förklaras
berättigad till 12 procents ränta för det
en gäldenär, sorn obetänksamt kastad i dess
härda händer, icke förmår på förfallodagen
betala ett der erhållit lån. Ett sådant
stadgande står i uppenbar strid emot allmänna
lagens helsosamma bud i 9 Cap. 6 §. HandelsBaiken,
der det heter: ”Ingen tage eller läte
föreskrifva sig större ränta än 6 för hundrade»
Den 12 Felruarii.
317
om året; hvar som det gör eller tager ränta
på ränta, håfve förbrutit hela räntan, och tionde
delen af hufvudstolen till de fattige. Att
i ett land, där en så välgörande och för den
behöfvande skyddande lag finnes, vilja stifta
en annan, som berättigar en Corporation eller
inrättning, att rakt handla emot berörde lag,
tyckes åtminstone mig vara stridande emot ali
rättvisa och billighet, då den synbarligen kan
leda till medborgares förstöring. Mig torde
tillåtas upplysa denna sanning genom följande
exempel: Örn A. på 6 månader får af B. låna
1000 R:dr eller hvad summa som hälst emot
6 procents ränta, som är den högsta enskild
man får taga; men B. inom 6 månader,
genom en vid lånets meddelande oförutsedd
händelse, kommer i trängande behof af sin utlånte
summa, som han då icke möjeligen kan
få på annat ställe, så torde han olyckligtvis blifva
nödsakad låna den i Disconten, der 6 procents
ränta jemte andra utgifter, 60m höfligtvis
kallas douceurer till vederbörande, genast
afdragas, så att gäldenären får vidkännas mera
tunga än ränta på ränta och måste tillika
lemna förbindelse, att inom 6 månader återbetala
capitalet med 12 procents ränta förden
tid, som derefter utan betalning förlöper. Han
underkastar sig dessa hårda vilkor, ehuru han
för sin försträckning icke fått douceurer eller
får räntan förr än med capitalet, som han gjort
sig förvissad återfå på förfallodagen och derpå
grundat sitt hopp, att kunna å utsatt dag
betala sin skuld till Disconten. A. försummar
likväl sin skyldigket att betala till B*
Den 12 Februarii,
sorn derigenom sättes ur ständ betala sin berörde
skuld, derföre han då måste erlägga 12
procents ränta i Disconten, men får icke fordra
eller taga mera än 6 procent för sin fordran
bos A., som tilläfventyrs har nog rymligt
samvete, att vilja uppehålla B. i sin rätt,
den han således måste i laglig väg utsöka j
hvarvid, genom gäldenärens krångel och undanflygter
oftast går så långsamt, a t beli år
förlöpa innan B, får sin fordran och und r all
den tiden måste han för sin skul 1 rili Dijionten
i brist af betalning, erlägga 1 2 procent såsom
straffränta och förlorar således sin lagligen
betingade 6 procents ränta af A,
Jag bör till mensklighetens heder tro, att
ingen gifves som finner ett stadgande rättvist
eller billigt, hvarigenom en medborgare
oskyldigt kastas 1 ett sådant lidande, som
möjligen kan helt och hållet förstöra honom.
Lagstiftaren bör således vara omtänkt att genom
sammanstämmande lagar förekomma sådane
missbruk. Uti förevarande fråga synes
mig detta icke kunna ske på annat sätt, än att
antingen alla eller ingen långifvare den må
vara enskild man eller Discont, bör hafva rättighet
fordra eller taga så kallad straffiänta efter
förfallodagen. Om så stadgades vore lagen,
såsom den bör vara, lika för alla medborgare.
I annat fall måste den blifva skadelig
och kunde då med billig harm anses lika
oduglig, som den Apothekarens nvd camenter,
hvilka endast duga för skomakare men
icke för skräddare.
Den l* Februarii,
319
N:0 3.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo:
Det uppkommer understundom, sa väl i
afseende på Statshushållningen, som i philosophie
orh litteratur, vissa ämnen hvilka afen
esprit de mode nästan svärmiskt omfattas, och
mot hvilka att tala, är ett säkert medel, att ådraga
sig beskyllning för obscurantism. Likväl
är detta en förökad påminnelse att icke förhasta
sig med afgörande! af dessa frågor, för att
icke etablera fördom i stället för sanning, eller
förderf i stället för det gagn man åsyftar. Ett
af dessa ämnen är för närvarande Allmän Närigsfrihet,
sorn ju mera häftigt påkallad, ju
mer bör blifva föremål för en mer betänksam
undersökning, innan Ständerne deröfver säga
sitt Ja »Iler sitt Nej, För att i min mån uppmana
till denna betänksamhet, har jag uppträdt
på min bänk.
Att de bestående Skrå författningar i dessa
delar äto föråldrade och påkalla jemkning,
är oförnek'ligt. M^n är det nödigt och nyttigt,
att aldeles upphäfva och afskaffa dem?
Denna fråga är mindre lätt att besvara.
Dertill tordg'' kanske först fordras att undersöka,
om ej/inrättningen af dessa skrän står
i så nära sammanhang med det innersta germanska
lifvet, med de öfriga uråldriga Europeiskt
Monarkiska institutionerna, att skråinrättningens
upphäfvande ej möjeligen kan in
-
320
Den 12 Februarii,
verka på dessa institutioner och deras bestånd.
En noggrannare historisk undersökning om
dessa skråns första uppkomst och utgrening,
torde derföre prselimioariter vara nödvändig.
Vidare, om det måste medgifvas, som här
af ett par värde talare blifvit sagdt, att skråförfattningarna
varit nödvändiga till befordran;
de af våra näringars uppkomst, torde det
vara angelägit, att undersöka om dessa näringar
verkeligen redan vunnit den stadga, att
de kunna vara dem förutan, och likväl icke
löpa fara, att till sitt intet förfalla. Den regien,
sorn gäller för hvarje far, att icke låta
bedraga sig af sin sons skenbara framsteg,
till att för tidigt släppa honom ur skolan,
torde äfven här för Statsmannen vara att bei
betänka. Tillfället har förskaffat inig en, äf*
ven på erfarenhet grundad, insigt om förhållandet
med ett yrke, sorn väl egenteligen aldrig
stått under skråtvång, nemligen Boktryck
keri-handteringen , men i afseende på hvilken
förfatlningarne om gossars läroår, om gossars
antagande blott i en viss proportion till Gesäller
o. s. v. voro, ända till år 1809 nästan
skråmässigt stränga. Nämnde år, dels upphäfdes,
dels mildrades dess författningar, och de
fleste Boktryckare funno sin räkning vid, att
drifva sina Verk nästan endast med lärogossar.
Följden deraf se vi, mine Herrar, dagligt för
ögonen, jemföra vi en bok tryckt nu, med någon
för 20 år sedan, skola vi nödgas medge,
att det nu mera knappt är möjligt, att få en
bok
Den 12 Fehruarii.
bok väl tryckt i Sverige, en bok, der icke
sneda rader, ojämna marginaler och suddigt
tryck utmärka konstens förfall; Och skulle
det lyckas oss, att någonstädes få ett
skickligt arbete, något sorn närmar sig till det
från äldre tider, så måste det verkställas på
de två tre Officiner, hvilkas Patroner hafva,
som man kanske skulle vilja kalla det, den
pedantism, att så vidt det på dem ankommer,
iagttaga den gamla ordningen. Jag skulle
allt för mycket misstaga mig , om ej detta
exempel i någon mon bör anses upplysande
och kanske varnande. Slutligen torde det äfven
böra noga undersökas, om med skråns
upphäfvande, vi dock kunna vara försäkrade,
att med alla våra förnödenheter blifva forsed»
de. Sjelfva London, då fråga der var om
upphäfvande af det såkallade näringstvånget,
blef ju utan både kött och bröd? Kan man
vara fullt säker om, att detta icke också skulle
hända Stockholm? ifall icke en viss dass
medborgare, genom försäkrandet om vissa förmåner,
förbundes till skyldigheten att hålla
nämnde varor i tillräcklig mängd allmänheten
tillhanda.
Äfven torde det vid denna ftåga böra
tagas i beräkning, att på åtskilliga orter i
Tyskland, der skrän varit upphäfna, hafva de
åter blifvit upprättade I sjelfva Frankrike, der
de under Revolutionen undanröjdes infördes de
åter. med vissa modificationer, under Napoleon®
regering. Det torde alltså få antagas, att £
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. q i
322
Den \2 Februarii,
dessa inrättningar finnes något som talar för
dem»
En värd talare, Herr Grefve von Platen*
har under något af de föregående Plena sagt*
att vi icke böre låta hänföra ossaf vördnadenför
det gamla. Anmärkningens rigtighet kan icke
bestridas; men lika sannt är, att vi icke heller
böra låta hänföra oss af lusten för det nya.
Jag tilltor mig icke, att kunna försvaga ett enda
af de skäl, som blifvit anförde emot skrän,
men som jag tror att ingen sak bör ses ensidigt,
har jag anfört de skäl jag vet, som kuns
na tala för dem, icke i annan afsigt, än att leda
till nogare begrundande af saken, innan man
öfver den stadgar sitt beslut. Och detta är onekeligen
angeläget, då det icke kan nekas,
hvad i ett nyligen utkommet arbete säges:
J,denna näringsfrihet, en gång medgifven, skall
antingen uppdrifva de Svenska handtverkerierna
till en förut okänd höjd, och öppna en
mängd flitiga händer tillfälle, att på ett hederligt
och lönande sätt bereda sin bergning,
eller också, i och med tusende agtningsvärde
medborgares ruin, förorsaka näringarnes totala
fotfall; men hvilkendera följden det fattade beilutet
kommer att hafva, torde icke så lätt på
förhand kunna afgöras.
K.-o 4.
Hett af Uhr, Carl David:
Då Herr Grefve De la Gardie, i egenskap
Den Ii Februariii
325
af Skånska Stenkolsverkets Styresman, fastat
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
Verkets närvarande förlägenhet och förklarat,
att intressenterne i detta bolag, hvarken villja
eller tro sig bora uppoffra något vidare af egen
förmegenhet till detta verks fortgång och drift,
samt derjemte föreslagit tvenne alternativer*
hvarigenom arbetet utan förlust för Bolaget
skall kunna fortsättas: antingen att Staten inlöser
hela verket, med fulla inventarier, till
samma pris, sorn det vid 1818 års Riksdag
erbjöds nemligen 250,000 R:dr Banco, dock med
befr ielse för intressenterne, att återgällda de
51,000 R:dr sorn Bolaget efter den tiden af
Statsverket fått lyfta emot förbindelse att uppfylla
vissa dervid fästade villkor; eller också att
Riksens Ständer ville förunna Bolaget åtskillige
nu föreslagne förmoner hvarigenom intressenterne
skulle blifva i tillfälle, att sjelfve fortsätta
arbetet, anhåller jag ödmjukeligen att
härvid få yttra några ord.
Jag förbigår ali pröfning af rättvisan eiler
rättare sagt billigheten för Bolaget, alf
icke återgällda det af Statsverket sedan sista
Riksdag erhållne understöd. Jag vet att Bolaget,
enligt förmåga, sökt fullgöra sine dermed
förenade förbindelser, och instämmer gerna
uti de af Herr Grefve De la Gardie anförde
skal, att den om våren igCo inträffade
Vattenåder uti en Otdrifning till Charlottas
Schacht orsakar betydeliga förhinder, uti fullgörandet,
af det föreskrifne arbetets fortgång;
men jag ar äfven öfvertygad, att öm Bolaget
Den 12 Februari i.
vid nämnde tid, ägt större förmåga, så att Ångmachiner
med tillräcklig kraft och på kortare
tid än som skedt, kunnat sätta® i verksamhet,
så hade följderne af detta vattentillopp,
ingalunda blifvit så hinderlige för afsänkningen
af Ryds Schacht som det nu vill synas.
Och enligt den kännedom jag på stället kun.
nät inhämta, får jag tillägga att otillräcklige
Opital från verkets första början, hvilket förorsakat
att angelägna arbeten icke nog hastigt
och icke alltid på deras rätta tid kunnat verkställas,
hvaraf följden varit, att den påräknade
effecten stundom förfelats, troligen mera än
någonting annat ådragit verket betydliga förluster,
samt för intressenterne aflägsnat dea
vinst, som i annat fall med säkerhet kunnat
påräknas.
Af de motionen åtföljande Bilagor inhämtas,
att hels kohlförsäljningen vid Stenkolsverket
, per medium för de 4 sista åren
endast utgjort 57>587 Tunnor; men deraf upplyses
icke, om denna låga försäljning, varit
en följd af en deremotsvarande minskad brytning
eiler härrört af brist på afsättning, hvilken
sistnämnde omständighet, jag icke har
anledning förmoda. Jag vet emedlertid att under
den föregående perioden både uppfordring
och försäljning vissa år uppgått till vida
större belopp, och d<t måste så förhålla
sig, om icke förlust vid en så beskaffad rörelse
skall uppkomma.
De hufvudsakligaste omkostnader vid dylika
Gtufve-arbcten, bestå uti vattnets undan
-
Den 12 Februarii,
hållande på större djup. Dertill erfordras
dyrbara Åogrnachiner, hvilka året igenom
måste hållas i gång; och det faller sig klart
att dessa allmänna omkostnader, fördelade på
ett större eller mindre qvantum kohl, på till
ex. 60,000 eller 2 å 300,000 tunnor, skola åstadkomma
högsi olika resultat På samma sätt
förhåller det sig afven med kohlens brytning.
Samma personal kan framskaffa ganska olika
qvantiteter, i mon hvaraf brytningspriset stiger
eller faller; och sorn detta siuteligen bestämmer
kohlens värde vid försäljningen, så befordras
eller försvåras i samma förhållande varans afsättning
och begärlighet.
Jag vet att äfven att Stenkolsverket vissa
år lemnat en icke obetydlig behållning eller
utdelning åt interessenterne, ehuru det hela,
enligt hvad man bordt, slutar sig med förlust-,
och jag föreställer mig att ett annat förhållande
icke kan vara att förvänta.
Den nu öfverklagade förlägenhet och svårigheten
för Bolaget att längre fortsätta GrufVedriften,
bevisar egentligen icke annat, än
att Bolaget från början ingick i detta företag,
utan tillräcklig fond. Det kan således icke
väntas, att Bolaget utan allt för stor känning,
skall kunna uthärda de förluster, som vanligen
åtfölja företag af så stor omfattning, och det
blir i sådan belägenhet icke möjeligt, att efter
någon hel och sammanhängande plan fullfölja
ett så vidsträckt arbete.
Genom besparingar föreskrifne af bristan
-
326
Den 13 Februarii,
de förlag, uppskjutas i det längsta vissa oundvikliga
arbeten, eller också verkställas de ofullkomligt.
Ändtligen kunna deicke länngre undvikas,
och följden deraf blir alltid, en mångdubbelt
större kostnad, än den ett sådant arbete
i råttan tid företagit skulle hafva medfördt.
Jag tror mig icke fela i skyldig aktning
för Stittaren af detta för Fäderneslandets nyttiga
och hedrande verk, då jag påstår, att
tillgångarne ifrån verkets första början, icke
varit väl beräknade emot behofven, samt att
derutinnan igenfinnes hufvudorsaken till verkets
närvarande ställning. Att detta oagtadt
rörelsen intill närvarande stund kunnat fortsättas,
är det säkraste bevis, att ganska betydliga
resourcer der på stället förefinnas, samt
att om, dessa med en mera samlad kraft kun;
de framkallas, skulle Skånska Stenkolsverket
6nart erhålla ett annat utseende och för dess
ägare frambringa helt olika resultat,
För egen del skulle jag önskat, att Bo„
laget jemte underrättelse om närvarande behof,
tillika hade meddelat niera fullståodige upplysningar,
om verkets ställning i Öfrigt, dess
verkliga tillgångar af så väl kol, sorn andra af
naturen der nedlagde rikedomar af eldfasta leror,
i godhet täflande med de bästa utländska,
samt variationer af der förekommande Sandstenssorter,
hvilka säkerligen en gång med ringa
kostnad, skola begagnas till flerfalldiga industriella
företag; men då sådant icke skedt, och
Den 12 Februarii,
3*7
det Utskott till hvilket frågan nu kommer
att remitteras, utan vissa föregående upplysningar,
troligen icke kan ingå i någon hufvudsakelig
pröfning af ämnet, eller till Riksens
Ständer meddela något fullständigt utlåtande
derom, vågar jag ödmjukeligen hemställa
om icke Bolaget, innan ämnet till vidare
handläggning förekommer, kunde anmodas, att
skyndesamt meddela följande upplysningar nemligen:
1:0,
En Specifique uppgift på hvarje sort
kol, som årligen upptordrats och försålts från
Verkets början till närvarande tid, uti serkilte
columner utvisande, försäljning inom och utom
riket, samt huru mycket kol, sorn för ångtna-,
chinerne dessutom blifvit användt.
2:0, Den vinst eller förlust, som på hela
rörelsen enligt räkenskaperne visar sig för
hvart år serskilt.
3:0. Försäljningspriset af hvad sort kol
vid Grufvan för hvart år.
4:0. Kolflötsernes mäktighet, samt de på
grund derå gjorde beräkningar af koltillgången,
inom det genom borrning redan undersökta
falhet.
5:0. På huru stor areal borrningsförsöken
fortgått, samt på hvad djup.
Om afsättning å eldfasta leran de
3-8
Den 12 Felruarii.
sednare åren betydligen tilltagit, huru många
tunnor årligen kunnat lörsäljas inom och utom
landet, samt priset derå.
7‘0. Hvilka omständigheter egenteligen
vållat vinst eller iörlust, då olika år med hvarannan
jemföra6.
Dessa uppgifter kunna af Verkets räkenskaper
snart inhämtas, och Utskottet blir derigenom
i ti) häl le, att på säkrare grunder stadga
sin öfvertygelse om bdligheten af Bolagets nu
gjorde framställning, till ledning för Rik«ens
Ständers slutliga utlåtande, och gör jag mig
på förhand öfvertygad derom, att det beslut
sorn då fattas, hufvudsakligen skall åse Skånska
Stenkols Verkets framtida upprätthållande
och bestånd.
N:0 5:
Grefve Lowenhjelm, Carl Axel:
Uti ett föregående Plenum har Herr Hammarskjöld
gjordt motion, som enligt min öfvertygelse
iörtjenar den mäst deltagande uppmärksamhet.
Frågan huruvida en rättvis lagstiftning
lian tillåta enskilte penningeinteresset att påföra
en ouppfylld återbetalning samma straff,
som endast tillhörer de grofsta brott, är vigtig,
och har i sednare tider utgjort föremålet för
så väl Americanska och Engelska, som ock
Den 12 Februarii.
3?9
Franska lagstiftares undersökningar. Uti England
ot?h Frankrike har ännu icke mig vetter»
ligen något beslut fattats i denna del; och torde
detta kunna tillskrifvas de politiska hvälfningar,
som absorberat alla både physiska och
moraliska krafterna, och således icke lemnat
rådrum att med behörigt lugn öfverlemna sig
åt förbättringar uti den civila lagstiftningen.
Ostridigt är det å eoa sidan att äganderätten
behöfver all lagens skydd, och att allmänna
crediten, så angelägen att rotfästa i landet,
lider af hvarje strafflöst jäckad förbindelse.
Men månne derföre lagens stränghet bör
gå ända därhän, att för en obestämd liten sura-’
ma sätta den ena medborgaren till herre öfver
den andras frihet, sedan den redan satt
honom uti full besittning af hars egendom!*
kan och bör förlusten af hvilken penningesumma
som helst, icke fråmölvad, utan frivilligt
utlånad, anses böra ersättas med den
skyldiges lifstid häktande? ersättes den ock
dermed?
Blifver skulden ej deraf ersatt, så är stadgandet
utan ändamål: och är den ådömde förlusten
af friheten icke i billighet motsvarande
den åstadkomne penningeförluster, så är lagen
orättvis: ty grunden för all lav är, att det ådömda
ansvaret skall stå i förhållande till den
gjorda skadan. Här åter kan en skuldsedel
uppå 10 R-.dr medföra, vid oupptyld betalning,
samma påföljd som en skuldsedel uppå en mil
-
330
Den 12 Februarii,
lion. Ja tvärtom, den som är skyldig stora
summor, ser man sällan föras till häktet, och
deremot den som brustit i mindre skuldförbindelser,
oftast blifva ett offer för fordringsägarens
hårdhet.
Det synes som hade lagstiftaren varit alltför
partisk i sina bemödanden att freda den
ägande för alla förluster, och nog sträng mot
den som icke af öfverdåd eller af illvilja förstört
andras egendom, utan som endast sedt
sin lycka brytas af ödet.
Å en annan sida så erkännes det att ä^
ganderätten och allmänna crediten behöfva lagens
hägn och biträde: och att der en utgif—
ven skuldförbindelse saknar bindande kraft,
der försvinner ock förtroendet medborgare
emellan som utgör samhällets starkaste lifskraft.
Men månne intet en medelväg finnes, som
kunde tillfredsställa rättvisan, utan att urarta
till barbari? Denna medelväg har man trott
uti andra länder skulle finnas uti fastställandet
af en viss tid af år, nog lång att betaga
den lättsinnige eller oredlige, som endast ville
tillskantsa sig andras ägodelar, all nytta af en
slik uträkning, och nog korrt för att icke förvandla
en sådan bestraffning till lifsstraff, eller
betaga den olycklige allt hopp att återfå
en frihet, som han icke gjort sig skyldig att
förlora.
Huru kär är icke friheten mine Herrar!
Den ra Februarii.
331
Kan denna uppvägas af hvilken summa sorn
hälst? och om den deraf kunde uppvägas, är
det väl i ett häkte, som den olycklige bysatte
kan äga den verksamhet, den arbetsamhet
sorn skulle föra till det enda rättvisa målet
fordringsägarens förnöjande?
Jag kan icke derföre godkänna Herr
Hammarskjölds förslag, att den skyldige skulle
med arbete hos fordringsägaren återgälda
sin skuld: Ett slikt stadgande kan medföra
flera olägenheter och dessutom förnärma andra
fordringsägares lika billiga anspråk på
ersättning. Arn in cere ant in cuto sade fordna
Rommerska lagen. Men huru den frihetsälskande
Romaren behandlade sina skuldenärer,
derom vittnar his'orien, och det gifver
föga hog att biträda samma lagstiftning.
Höglofl Ridderskapet och Adeln lärer
säkert inse huru vigtig och huru ömtålig denna
del af civila lagstiftningen är. Det är för öfrigt
alltid lättare att angifva det felaktiga, än uppgifva
botemedlet, och för min del saknar
jag alla de kunskaper, som dervid kunna vägleda
mig. Jag öfverlemnar derföre desse mine
tankar till deni af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, sorn med en djupare lagkunskap,
förena alla de egenskaper, sorn tillhöra denrättvise
och skarpsynte lagstiftaren.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt
memorial får åtfölja den af Herr Hammar-.
332
Den 12 Felmarif.
skjöld väckte motion till vederbörande Utskott.
N;o 6.
Herr Hammarskjöld, Lorenzo:
Bysättningsrätten är, i Europa åtminstone
__ ty om den i någon af de gamla österländska
monarchierne var i utöfning, känner jag
icke
först i Rom uppfunnen Den passade
också dessa af en Varginna fostrade Aristocrater,
som för sin lo-alism och helgden af
sina Imagines uppoffrade mensklighetens djupaste
käoslor och trampade de heligaste fordringar
under fötterne. Hos de mera humant
bildade Grekerne, hvilkas Statsförfattning, ja
hela lif var grundadt på den inbördes agtningen
för hvarandras frihet, fanns icke denna
rätt. Den ena medborgaren kunde icke der,
för bristande betah ing af en skuld på förfallodagen,
beröfva en annan medborgare sin frihet
och i och dermed Staten gagnet af hans
arbete och hans duglighet. Men ödet ville,
att sedan Rom, såsom yttre magt fallit till
grus, skulle dock detta samma Rom länge
herrska öfver sina besegrare, genom sitt språk
och sin lagstiftning. Ur denna lagssiftning,
länte, vid medeltidens slut, de Italienska köpatädernes
ockrande Judar bysättningsrätten, för
att, medelst den, göra det öfriga Europa skatt*
skyldigt till deras Lombarder. Från handels*
förhålianderna har bysättningtvånget således
öfvergått till andra förhållanden och från vex
-
Den 12 Febr ilar ii.
533
elsluien till öfverenskommelser om lån på revers.
Handeln fordrar, jag medger det, eti
fastare förlitande, och, då det ligger i handelns
natur, att endast räkna på contant realitet, ej
på hederns och caracterns, så fordrar handeln
en starkare yttre garantie, hämtad från ett
hårdare yttre ting. Växelrätten har också ali*
tid varit strängare och snabbare än någon annan
executiv rätt. Men det är icke om bysättning
i följd af växel, utan om bysättning i följd af
revers jag har talat. Jag bär nemligen icke
förnummit att det är handlande, insätta för oaccepterade
vexlar som fylla Gäldstufvorna
och Slottshäktena. Den handlande har flerfaldiga
medel i sin hand till räddning, liksom
han har flerfalldiga utvägar att draga vinst af
det capital han lånar. Men den fattige, ingen
fastighet, ingen reel egendom ägande
embetsmannen, handtverkaren och fabrikanten,
som nödgas söka sig lån för att afbörda sin
skatt till kronan, eller för att skaffa sig medel
att i sin anletes svett tjenande andra, bereda
sig ett knappt bröd, han kan icke ockra
med det pund han får låna, han koper ingen
växel, utan han mäste skaffa sig den
summa han behöfver mot revers eller skuldsedel.
Och dermed skall han äfventyra att
beröfva? sin frihet, att stängas från möjligheten
att till afbördande af sin skuld, använda
den enda realitet han äger; sin arbetsförmåga?
är detta Christeligt? är det billigt? Han
skall betala sin skuld på förfallodagen, sager
man, så slipper han bysättning. Nå väl! Deta
lycklige, sora i närvarande betryckets dagar,
33*
Den T 2 Februarii,
vid ali» tillfällen med full säkerhet kan räkna
på, att få in de summor han behöfver och
väntar, och den som kan säga sig att detta
påräknande aldrig slagit honom felt, den lycklige
må på den arme af SlottsCancelliet dömde,
kasta den första stenen,
Det har blifvit sagdt, att om bysättnirtgärätten
borttages, skulle ingen mera kunna få
låna. Det fägnar mig att detta icke blifvit yrkadt
af egentlige capitälister, ty annars skulle
detta kunna väckt misstankar , att desse mindre
vilja återfå sina crediterade penningar än
de önska sig tillfälle att chicanera och göra
en medborgare olycklig. Om utmätningsrätten
skarpes, om verkställigheten deraf göres snabbare,
eller om långifvaren får en utkräfvelig
anvisning på låntagarens arbetsvinst, så harju
den förre vida större säkerhet för sitt capital,
än han har vid bysättningsrätt, då exempel skulle
kunna namngifvas, på personer, sorn häldre
skulle låta sätta sig i häkte, än de genom
sin flit vilja afbetala sin skuld. Och den måste
visserligen vara ganska illa känd, hvars
försäkran om redlig vilja att betala, icke skulle
kunna skaffa honom lån. En hög grad af
oordentlighet eller opålitlighet i caractefen måste
förut undergräft hans förtroende. Jag åberopar
mig RiksDiscontens exempel, sorn så vidt
jag vet, ytterst sällan begagnar bysättningsrätten,
och dock vore att önska det hvarje privat
långifvare, lika säkert kunde drifva in sine utlånte
penningar som RiksDisconten. Skulle
åter några ynglingar, nyss inträdde på Em-;
Den 12 Fébruarii.
33S
betsmanna-banan vid något af de Verk , dä
chicanen att hafva varit bysatt, medför tjenstelös
förlust genom bortovaron af bysättningsrätten,
hindras ifrån att ruinera sig emellan
procentares händer, hindras att göra
lån till okändt belopp för sina slägtingar och
camerater, som dessa nödgas betala för att
som man säger, sauvera namnets eller uniformens
heder; så ser jag icke att något ondt
dermed vöre skedt. Ett så beskaffadt förmyn-,
derskap må väl Staten åtaga sig för sina unga
oerfarna söner.
Dessutom är denna bysättningsrätt i Sverige,
ännu icke hundrade år gammal. Den är
en af de många härligheter, som vi härmat efter
utlänningen. Före 1756 , fanns den icke
här i landet: och månne man icke fick låna
ändå? Med afskaffandet af detta barbarisk*
bruk, skulle vi således ju blott återgå till det
som är och blir det bästa, redligt förlitande
på Svensk manna ära och tro.
Deremot är det stadgande , sorn gaf långifvare
rätt till låntagares arbete ganska gammal
hos oss, fastän i senare tider till sin kraft
och verkan suspenderad. Jag skulle alltså begå
en orättvisa mot Riksens Ständers Lagutskott,
om jag icke tilltrodde så upplyste och
lagfarne män, förmågan att kunna reglera stadgandet
om rättigheten till låntagares arbete
och vinsten deraf, att, utan att den ena medborgaren
gjordes till den andras slaf, långif
-
336
Den r5 Februarii,
varena säkerhet otn successiv betalning dock
blcfve betryggad.
Bilagor
till PleniProtocollet för cl. i5 Februarii,
N o i.
Herr Stjernstam, Ludvig:
Det ämne åt hvilket jag vågar utbedja mig
Högloft Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
är så vida af vigt, som det rörer några
och tjugutusen menniskors hälsovård. Hallands
Län, utsträckt på Rikets vestra kust,
innehåller från Götheborgs till Christianstads
Lånegräns 18 mil i längden, med en bredd af
3,4 å 5 mil- Huivudorten Halmstad , der
ProvincialLäkaren har sin station , är såsom
vetterligt, belägen i Länets södra del. Länets
norra del, på ett varierande afstånd från Halmstad
af 14, 13, 12, 'i till 8 mil, hvars starka
befolkning väl också enligt naturens ordning
icke mindre än andra orter i Riket måste
erfara sjukdomars allmänna verkan, kanner
deremot läkaren, blott till namnet, men så mycket
mera saknaden af honom, i förening med
omöjligheten att på dagsresors afstånd kunna
anlita
Dm r 5 Feiniar ii,
snlita hans biträde- Detta förhållande är o*
bestridligt, likasom de härifrån sig härledande
olägenheter och bekymmer för Norra Hallands
hela folkstock vid minsta eftersinnande ligga
för öppen dag.
Halland är indeladt i 3:ne Jurisdictioner,
den södra, medlersta och norra. Den förstnämnde
omsluter hufvudorten och bjär således
en lätt tillgång för Läkarevård, Den medlersta,
inom hvars teritoir Warbergs stad och fästning
är belägen, saknar icke eller denna förman,
dels emedan der alltid finnes en Slottsoch
StadsLäkare, dels emedan i svårare fall ProvincialLäkaren
utan särdeles tidsutdrägt kan tillkallas,
oberäknadt att denna del af Länet i anseende
till härinom varande städer, Falkenberg
och Warberg samt ett större antal possessionaten,
erbjuder tillfälle för enskild iäkarepraktik- Ett
vida skiljagtigt förhållande inträffar med Hallands
norra Jurisdiclicn; ehuru densamma innefattar
en ganska betydlig folkmängd, som
längesedan kunnat göra ett rättvist anspråk,
på enahanda helsovård med andre delar af riket
har likväl ortens väntan, att -i detta vigtiga
hänseende mötas af Regeringens icke opäkalltde
uppmärksamhet hittills förblifvifc
fruktlös.
Jag kan icke föreställa mig att ProvincialLäkare
äro anställde och på Rikets stat uppförde
endast för att figurera vid möjeligen inträffande
smittosamma farsoter, eller för att i
Bil, till Ridd, o. Bd, Pr, i Band. 22
338
Den 15 Februarii,
Länets residens handhafva styrelsen af’ de
under Seraphimer-Gillet bestående inrättningar
för sjukvården. Jag har trott att en
landsfaderlig omsorg för folkets helsa icke bör
sträcka sig blott till åberopade allmänna fall,
utan att denna omsorg närmast vinner sitt värde
likasom sin ljufvaste belöning, då den vid
alla inträffande sjukdomstillfälligheter erbjuder
en lätt tillgängelig läkarevård. Regeringen
har också genom flere, tid efter annan i serskildta
Län vidtagne messurer, visat sig utgå från
denna åsigt. Att deremot norr* delen af Halland
under långa tider saknat hvad i detta
hänseende med lika rätt varit att förvänta
deraf må man lika så litet draga den slutsatts
att ortens innevånare icke hafva behof af ett
närmare läkarebiträde, som den att folket med
liknöjdhet upptager den brist som häri sig
företer. Den vissa bekymrande följden är under
ett sådant förhållande, att åt ett ovisst
öde nödgas anförtro utslaget emellan hopp
och fruktan. Då endast genom känbara uppoffringar
och besvär, kanske ock för sent, läkaren
måste på annan ort sökas inser man lätt
att allmogen häldre lemnar den sjuke åt Försynens
skickelse, ån underkastar sig kostnader
af nämnde art. På sådant sätt skingras
mången husfader och husmoder i förtid från
den detn omgifvande afföda; på sådant sätt
skördas äfven denna undan den framtid, då
Staten kunde påräkna dess krafter och verksamhet.
Hvad jag nu haft äran framställa inne
-
Den i5 Felmarii.
55g
fattar en sann målning af läkarevårdens tillstånd
i den ort der jag snart ii år varit ordinarie
Domare. I denna egenskap, så väl
som i många enskildta tall, kan jag vitsorda
det ytterliga bekymmer och de olägenheter
som ifrån brist pä en hastigare och mindre
kostsam läkarevård äro oskiljiktige.
En bel allmänhet synes likväl med största
fog påkalla vidtagande af en dylik amtallt.
Örtens innevånare hafva ock uti allmänna Sockenstämmor
påyrkat denna medborgerliga
rätt, samt ålagt sine representanter, att inför
Riksens Höglofl. Ständer frambära 24,000
menniskors i detta fall högst bekymmersamma
belägenhet. Då jag inför detta hus understödjer
ortens klagan, måste jag likväl aldeles
aflägsna mig ifrån Herr WulfTratsi måndagsPlenum
väckte motion om en läkares stationerande
i Warberg. Det skulle visst icke
vara mig emot om Warbergs stad och digtrict
deromkring ännu kan bekomma flere läkare;
men af redan åberopade skäl tror jag berörde
motion icke förtjena ringaste afseende. För
den aflägsnare delen af norra Halland och denna
är den mest befolkade, vore d<‘t ändamåls»
löst och utan all nytta att stationera läkaren
i Warberg, dit mängden af ortens innevånare
hafva 5, 6 och 7 mil. Deremot kräfver det
geografiska läget ovilkorligen att läkaren stationeras
i Kungsbacka som är ortens medelpunkt,
hvarifrån han med lika lätthet sorn
nytta, kan gå allmänheten tillhanda, och hvarest
nyligen är etableradt ett Apothek, som
34°
Den 15 Februari*,
ej mindre för kringliggande ortens behof och
båtnad, än för inrättningens fortfarande, oundgängeligen
fordrar, att läkaren stationeras der,
och icke annorstädes. Herr Wullfrats ofvannämnde
motion står således helt isolerad, ty
norra Hallands läkarevård kan likt litet utgå
ifrån Warberg, som från Halmstad. Den måste
inrymmas inom en sjelfständig verkningskrets,
utan beroende tf, eller samband med det öfriga
länet, så framt orten eljest skall komma
i åtnjutande af någon väsendtlig läkarevård.
Dit hörer äfvenväl, att vid påkommande tillfällen
anställa besigtningar och meddela attester
öfver yttre skador. Blott i detta afseende
har den sårade, den lam- och lyttglagne
en billig fordran å den lättare tillgång till
läkaren, som kan lindra hans lidande och intyga
ett yttre vålds sanna beskaffenhet och
verkan, på det Domaren, då lagen i hvarje
dylikt fall skall tillämpas, äfven må hafva den
tillförlitligare visshet om förhållandet, än af
okunnige vittnen kan stå att ernå. Att nu i
hvarje sådan händelse uppleta läkaren på fle-i
re mils afstånd, att i vådans ögnablick icke
anträffa honom: att sjuk och utmattad föras
fram Och åter, örn äfven under den blidaste
årstid, äro påfaglige olägenheter, som fordra
ett rättvist afseende. Genom läkarens stationerande
i Kungsbacka, undanrödjas alla dessa
olägenheter, så väl som den i medico legala
mål hittills existerande långsamhet; äfvensom en
icke obetydlig besparing i rese- och dagtractaments-kostnader
vid döda kroppars besigtning,
vid mönstringar af Beväringsmanskapet
Den 15 Febrttarii.
341
och vid öfrige allmänna läkareförrättningar
vinnes.
Af alla dessa nu anförde grunder och de
flere vid ett nogare skärskådande af ämnet
sig framställande omständigheter och förhållanden,
får jag vördsamt och ödmjukast yrka
antagandet på stat af en ProvincialLäkare för
norra Halland med station i Kungsbacka, samt
anhålla om remiss häraf, till ej mindre allmänna
Besvärs- och Qeconomie- än StatsUtskotten,
till den åtgärd som pä dem hvardera
ankommer.
Nrn 2.
Herr af Därtill, Isac:
Sedan tjensthjonens flyttningstid blifvit
ändrad ifråu den 1 till den 2a October, är äfven
angeläget att ändra Upsala höstmarknad från
den 1 till den 24 October och Norrtelje höstmarknad
från den ro October till den 3 November
; Ty nästan hvar husbonde, j norra
delen af Stockholms, största delen af Upsala
och östra delen af Westmanlands Län, hvars
arbetsfolk och tjenare färdas till dessa marknader,
måste eljest nu som förr, betala deras
sommarförtjenst och årslöner den 1 October
och sedan sakna deras händer nära 3 veckor
i stället för tillförene en vecka. Dessa marknaders
framflyttning till ofvannämnde dagar
blcfve i synnerhet nyttig för de tjenande som
Den rf Februnrii,
gifta och bosätta sig om hosten: ty de kunna svårligen
dessa veckor skaffa rum och föda åt de
kreatur, de i marknaderna behöfva köpa, förrän
de få tillträda sina nya boställen. Allt hvarföre
jag ödmjukeligen anhåller om detta memorials
communicerande med de öfrige respective
Stånden och remitterande till vederbörligt
Utskott.
N:o 3.
Herr af Dar etli, Isac-.
Ödmjukt memorial,
Innehållande en enkel financeplan, som lätt
kunde verkställas, utan att röra Bankens dyrbara
silfvet fond, som utan rubbning i myntfot, eller
minskning i rörelsecapita let kunde gifva fordringsägare
och skyldige lika fördel och kunde
afhjelpa penningeoredan och förlägenheten
i både näring och handel.
Förutsats.
Man borde allmänt anse för asiomatikt
eller oemotsägligt: 1:0. Att Sverige icke nu
äger tillräckeligt silfver till rörelse-capitah
2:0. Att om Banken skulle nu realisera, det
blefve en operation som, inom några år, måste
omgöras. 3:0. Att, om en sådan realisation
eller egentlig bankrutt, skulle förklaras
till 120 skiilings Cours, de skyldige blefvo
mycket lidande och alltförmånga hushåll ytterligare
förstörde j att, omden skulle förkla
-
Den 15 Februarii,
345
ras till 144» de fordringsägande blefvo något
lidande, och att i begge tallen, rörelsecapita]et
blefve för litet, och att Bankens siltverfond,
förr eller senare, skulle medtagas i synnerhet
som en stor del af Bankens skuldsedlar finnas
utom riket. 4:0. att vår utländska handel nästan
endast är ett varubyte, hvartill föga fordras
silfver, och en handel hvars debet och
credit, icke kan, på någondera sidan, gifva
betydligt saldo. 5:0. Att till vår inhemska
handel och till all rörelse inom landet, ännu
mindre fordras silfver} men hälst en enda
sort myntsedlar till ett stadgadt, snarare småningom
förökadt än minskadt Capitalbelopp,
svarande mot rikets folknummer och production.
6:0. att jordbruket, grunden för all
näring och handel, i anseende till de arbetande,
mera rätta sig efter sedlarnes qvantitet ä
qvalitet. n
Anmärkning. Detta axiom kunde synas
en paradox för de oerfarne, men hvarje
landtman vet, att det är omöjligt minska
folklöner och dagspenningar efter myntets värde,
ty största delen af legofolket sofver heldre
än gör något gagn, emot en i deras tanke
minskad daglön. T. e. nu de år, då
spannemålen gält mindre än hälften mottillförene
har det ökat många husbönders svåra lidanden
med FilialDisconternes fall den mäst totala
missväxten, undsättningsbetalningen, Stads*
vahrors bibehållna priser, och lika dryga utskylder,
att äfven nödgat* gifva arbetsfolket
lika lönevilkor och dagspenningar, om jordens
häfd skulle underhållas. Åtminstone
344
Den i5 Februarii,
borde vid hvarje markegångssättning, sommardagsverket
alltid blilva ~ af rågtunnans
pris i länet; ty med 24 sommardagsverken,
bör en tunna råg färjenäs. Nu kan den förtjena*
med mindre än 15, och händerna förblifva
overksamma de 9; och 7:0. Att skadan
för jordbruket således blefve oberäknelig vid
all |slags realisation, då silfret icke är tillräckligt
att intaga sedlarnes ställe 3 utan dessas
rabatt.
Anmärkning, Om likväl skulle fordras bevis
af erfarenheten, äro några ännu lefvande,
som kunna minnas i hvilket djup af elände
riket störtades vid 1767 års realisation eller
financeoperation, med 60 procents rabatt, vid
hypothek af koppar. Flera lefva som minnas
huru 10 år derefter, en börjad gynnande con^
junctur olyckligt förändrades, då ny realisation
skedde med 100 procents rabatt, vid hypothek
af uppiånadt silfver j och många kunna
erindra sig den tid, då, i följd af 1788 års
krig, det gångbara silfret försvann och Riksgäldssedlarne
skapades under Ständernes garantie?
utan minsta annat hypothek. Första
felet var i sistnämnde nödvändiga och nyttiga
operation: Att Riksgälds-Contoirets obliga
tioner
i begynnelsen utgåfvos med 3 procents
löpande ränta, hvilken, då den indrogs, verkade
vidrigt på opinionen, Andra felet var
att denna nya sedelstock, i synnerhet efter
Riksdagen 1792, ökades icke allenast till
Fahnhjelmars och Långråckars dödande, utan
äfven för mycket öfver behofvet, och tredje
Den 15 Fehr tia rii,
3-15
felet var: att Bankens skuldsedlar icke då in*
växlades och förstördes, utan förblefvo, jemte
Riksgäldssedlarne, gångbara; allt hvarföre de
sednare omsider fingo ett från 6 beständigt
progressivt, till sluteligen stipuleradt 50 procents
agio; men styrkan för min sats är: att
de i början växlades al pari mot klingande
mynt; att de länge gingo lika med Banco, att
de verkade jordbrukets och iöljakteiigen ali
närings och handels förkofran och att de samma
ännu efter sin mångårigt myntfot, äro lika
goda med Banco.
P lanen.
§. 1,
I stöd af dessa grundsatser, borde RiksgäldsContoret
öfvertaga Bankens alla fordringar
och skulder, efter nu varande myntfot.
Conloret inlöste således, helst inom stipulerad
tid, alla utelöpande Banco-sedlar med 50 procents
tillökning, att, såsom nu, för 100 R:dr
Bancosedlar skulle erhållas 150 R:dr Riksgäldssedlar,
hvilka skrifvas såsom förr på 8, 12, 16
och 24 sk., från 1, 2, 5, 10, 20, 30, 40, 50,
100 och 150 R:dr, till största jemna summa.
BancoSedlarne öfverkorssades vid inväxlingen.
De nya sedlarne kunde kalla» skillingar och
Riksdaler courant; dera» förfalskning, med olika
format, stylar och stämplar, försvåras och
blifva, jemte slantar till skiljemynt, Rikets enda
gångbara mynt, under Riksén» Ständers
garanti, med Kongl. Maj:ts nådiga sanction och
345
Den 15 Februarii,
få derjemte till hypothek ali, rikets pantsatta
jord och fastighet. Anmärkning. Man kunde
invända att detta hypothek ej vore tillfyllest
säkert? Jag medger blott att det vore mindre
rörligt än Si Ifver 3 men frågar deremot om
Bankens Silfverhypothek nu, på mångå år,
varit rörligt, och om icke det, liggande i Bankens
hvalf, vid lika förtroende som hemlighet,
kunnat bestå af något annat än Silfver? I nödens
tid åtminstone är Sveriges brandförsäkrade
fastigheter och ingen förstörelse underkastade
jord, som kan vidare uppodlas och
vinna högre eultur, ett åskådligt, räntegifvande
och säkert hypothek. Detta bypothek är
äfven så vida rörligt, att det kan försäljas och
till en del komma i utlänningens hand; men
önskeligt vore: om det kunde vinna ett beständigt
tilltagande Silfvervärde, och få tjena
till allmän förkofran, under den tid, som
fordras för Banken att samla en tillräckligare
myckenhet ädel metall till sedelinlösningsfond.
$• 2.
Redan år 1792 blef Banken försatt i obestånd,
och hvad som då bordt göras, är nu
hög tid att verkställa .'^nemligen att åtskilja Banken
från RiksgäldsContoiret. Bankens öfverlåtelse
af sitt blifna opinionsmynt, borde icke
6ynas en bankrutt, då ett annat säkert Rikets
Verk, infriade Bankens skuldsedlar till fullo,
med lika gångbara sedlar, if lika silfvervärde
och äfven, de senare åren, med sammanblandadt
bypothek, eller gemensam inlösningsfond.
Den 15 Februarii.
547
Banken miste väl sin vinst af all slags utlåning;
men blefve, till öfvermått, consoliderad
genom sin alldeles skuldfria Silfverfond och
kunde, från sin redbarhets första dag, räkna
ett nytt tidskifte, Och snart anses för en af
de säkraste i Europa. Banken borde sedan
blott utgifva depositionsattesrer på äfven af
utlänningar insatt Guld och Silfver, Och borde
årligen undfå en betydlig del af tullen
och andra Rikets intrader i Silfver, till en be*
Ståndigt förökad styrka som skulle verka fördelagtigt
på alla utländska relationer, och i
en framtid, blifva högst nyttig för fosterlandet.
§• 3-
Contoiret skulle öfvertaga Bankens alla
fordringar och låneanstalter, i det skick de på
öfverlåtelsedagen befunnos, med lika rätt
som Banken; incassera och utlemna Disconts,
Fastighets, Odlings- och effectlån efter nu
gällande Författningar, med lika villkor, säkerhet,
pant och ränta, sorn Banken; och blefve
sådeles, såsom förr Banken, hjertat för all
inhemsk penningerörelse, hvarifrån alla näringsådror
ägde lika lif, dit Statens inkomster återströmmade
och hvarur andra dess penningeverk
hämtade sina andelar, till otvifvelagtigt
lika bestånd.
§• 4*
De nu värmde Discontlånen omsättas och
inbetalas etter nu gälltnde författning. På de
343
Den l5 Februarii.
nya, som af FulSmägtige beviljas, borde ej
fordras mer än 5 procents ränta, hvilken, såsom
förr, alltid förut afdrages; men dessa lån
borde af långväga jordägare, få sökas och
omsättas på helt år, med fedela årlig Capital
afbetalning. Anmärkning. Discont-räntans nedsättning
skulle medföra önskelig verkan på all
privat ränta, som en tid var 4 högst 4 \ procent;
men som blifvit å 6 procent tryckande för
näringsidkaren, sorn sällan får tillgodo njuta
bevillningsafdraget och måtte skatta äfven för
den skuld han har på sin egendom.
§• 5.
Contoiret borde, så snart ' expeditionerne
kunde medhinnas, efter nummer, inlösa
de i fastighet, före och inom 1822 intecknade
skuldsedlar, hvilka, med Fullmägtiges,
långifvarens och låntagarens gemensamma
bifall, transporteras på Contoiret. Långifvaren
finge Contoirets pollet som inlöstes på utsatt
dag, endast till Capitalet, och låntagaren skulle
förbinda sig att från samma dag, jemte 6
procents ränta årligen betala minst 4 procent
af Cspitalet.
Anmärkning. Man kunde invända.* att
denna operation skulle för mycket öka rörelsecapitalet;
men hvarje skuldsedel 2fsäker man
är ju redan rörelsecapital? De privata inteck^
ningarne minskades i samma mån sorn de publika
ökades och man betänke: 1:0 Att härigenom
närvarande mängd seqvcster-auctioner,
Den 15 Februarii,
^49
a egendomar som dels, i penninge- och creditbrist,
sakna köpare, dels, under klubban gå
bort mycket under värdet, skulle upphöra.
2:0 Att långifvares och låntagares ömsesidiga
fördel afses, och att förtroende dem emellan
kunde återställas till den grad: att största de.
len ej begagnar föreslagtie inteckningstransport,
emedan långifvaren har svårt vid att
placera sin summa lika säkert och låntagaren
icke uppsäges så länge han punctuelt betalar
sin ränta utan någon capitalafbetalning; mea
rättigheten till inteckningstransport på publikt
verk blefve högst dyrbar i anseende till allmänna
creditens upprätthållelse. 3:0 Att nu
förfallne egendomsvärdet och jordbrukseffecterraes
pris, skulle upphjeipas så att den vanlottade
landtmannen kunde, fastän i ett hårdt
climat, underhålla sitt jordbruk och afbörda
sig alla sina tunga pålagor; och 4:0 att penninge
ockret skulle betydligen förminskas, och
capitalisten häldre nedlägga sin förmögenhet
i Riksgagneliga företag än i gömmor, för tillfälliga
cupper. Jag medger dock att agiotage
eller penningehandel , aldrig fullkomligt kan
upphöra förrän Silfver , eller sedlar som dermed
tillfullo inlösas, blefvo enda rörelsecapital;
men första medlet att, i en framtid, kunna
vinna så lyckliga financer, anser jag vara:
bevarandet och beständiga förökelsen af Bankens
Silfverfond, och det andra: att emedlertid
begagna ett bland allmänheten allt förtroende
ägande, myntrepresentativ, till frambringandet,
förädlingen och förväxlingen af fosterlandets
naturalster, hvilka, i nion af pen3
35®
Den 15 Februarii.
ningetillgång, till förlag och drift, skulle utvidga
och höja vårt jordbruk och framkalla
en del hittills obegagnade näringsgrenar, ända
till oväntade exportartiklar.
§• 6.
Contoirefs betydliga vinst, af alla sina ut*
läningar, skulle, efter hvarje års sluträkning,
atlemnas till StatsVerkets behof, och således
äfven kunna minska bevillningen, proportionaliter
till Länens bidrag af öfver6kottet.
$• 7.
Bankens och Contoirets fullmägtige, Commissarier
och hela personal, bord- förenas och
aflönas af Statsmedlen: Arbetet fördelas på
Divisioner; af hvilka en ägde vården och räkningen
öfver Sil'ret: Hvar och en af de ofri
ga
bibehålla nära sin förra befattning. En del
af göromålen blefve förminskad, då inga contra-
och Discooträkningar emellan Banken och
Contoiret behöfdes och då penn in geställningen,
efter skedd inväxling , blefve förenklad. En
del af Contoirets göromål blefve förökad, under
inväxlings-tiden ; men sedan äfven förminskad
, och detaillerne äro lätt fattade af det
föregående.
§• 8.
Man menar att omkring 5000 R:dr årligen
af Sedelstocken försvinner, genom sedlars
Den 15 F(-briturii.
351
fatala förslitning, eldsvådor och sjöskador rm
m ; hvarföre fullmägtiges pligt blefve det sedelstocken
aldrig finge förökas med mer än
5000 R:dr courant årligen, en förökelse, som,
om det blefve någon, vore nyttig för en beständigt
tilltagande folknummer och production;
men som icke behöfde taga sin början
förrän den nya sedelstockens belopp blifvit
kändt.
§• 9*
Endast genom föreslagna åtgärder kunna
privat Discont-inrättningar, i Götheborg och
rikets Stapelstäder, förmöjligas, och penninge.
assosiationer, med actier och privat assignationer
för rikets Norra Piovincer, till all
Närings och Handels befrämjande, tillåtas.
§. 10.
I händelse att Riksens Ständer finna för
godt, att bibehålla SpannemåIsDirectionen ,
vid sista Riksdag föreslagna reglemente, kunde
denna inrättning i goda år, då landet producerar
spannemål öfver behofven, blifva nyttig,
med vilkor, att endast inhämsk, helst torkad,
spannemål uppköptes, med säkra bevis
från productionsstället, till räknings-verificationer.
I händelse att nämnde Direction anses
öfverflödig torde blifva nödigt att lån, å spannemål
i enskilt förvar , beviljades af Contoiret,
med i procents ränta i månaden, mot lika
säkra productions-bovis.
352
Dea 15 Feiniar ii.
Slutsats.
Denna plan har, jemte ofvanantydde, den
stora fördel vid verkställigheten , att icke ågtadkoinrna
minsta förändring i råkensätt; då
Riksgäldssedlarne ärogångbare i kronans uppbörd,
och i ali liqvid; då allmänheten mäst
är van vid räkning i Riksgälds, och då den
mästa handel ännu sker och bokföreä efter
denna myntfot. Flere skäl kunde anföra9 till
styrka för mitt förslag; men utan egenkärlek
skulle jag, med glädje emotskåda, och för
min ringa del, antaga ett somsäkrtre, i verk,
ställigheten kunde Jeda till allmänt väl.
Sveriges financesysteme , om det så kan
kallas, har under sista Seklet varit högst vacklande
och i samma mon menligt för modernäringen:
dess olyckligaste epoque var korrt
före och vid Konung Carl Xlhs död, då största
delen af Rikets åker lades i linda, hvarå
skog började växa, dä, i brist af händer och
kreatur, mångå mantal stodo alldeles öde, då
flere Rusthåll och skattehemman blifvit öfverlemnade
för intet åt dem, som kunnat refutera
och då t. ex. ett stort landtgods, i Westergöthland,
köptes för tooo daler silfvarmynt i
mynttecken, hvilka inom samma månad, i den
säljandes hand, gälide lika inånga kopparrunstycken,
Från 1720 till början af 174c:talet
blef den mästa åkern åter upptagen , ehuru
svagt brukad, och skog finnes ännu, icke mycket
långt ifrån hufvudstaden, på mark som
fordom
Dm 15 Felruarii.
fordom varit åkerj men landets egendomar
fingo ett beständigt stigande värde ända till
1706, då den andra olycksepOquert inträffaJe,
då de flesta landtgods Och hemman, för en
ringa penning, ombytte ägare och mangi tusende
arbetande nödgades vahdfa ur riket. Ett
mantal i Uppland, t. ex. sålldes 1767 för 54
daler kopparmynt för hvilket år lilio betaltes
3000 Riksdaler Banco jordbruket sköttes,
i allmänhet med vanmagt 1770 och 1780*-  talen; riket producerade icke första nödvändighetsvaran
till egna behof, och det sparsamma
hårda myntet verkade hårdaste tid.
Herr Grefve Schverin har i sitt yttrande
till Kongl. FinnanceComitéen gifvit nationen
historien af dess Bank och Jordbruk. Denna
förträffliga skrift bevisar, i synnerhet, att
produetionen alltid rättar sig efter penningetillgången,
hvarföre vårt jordbruks förkofran
börjades med i79o;talet. Erfarenheten bestyrker
äfven att denna förkofran hastigast och
starkast tilltog till åf 1802 då en slags realisation
eller Riksgäldssedel!-!',dragning vid 1800
5rs Riksdag besluten, redan blef^.änbar, så att
denna förkofran , i mer och mindre äftagande
endast varade till FilialDisconternes fall 1817
och den, i många provincer, på halfva Sedet,
svåraste missväxten år 1818 och sedan, under
spanmålens vanvärde, relatift till productionskostnaden,
Undsättningsbetalningen stads
vaiorne
och utskylderne
en conjunctur,
hvars bedröfliga följder äro för nära' kände
Bil. tilt Ridd, 0. Ad. Pr, x Band. 23
3S4
Den l5 Februarii,
att behöfva beskrifvas, och borde nu varna
från allt penningeförminskningssysteme, sorn
skulle ytterligare förringa egendomsvärdet,
Störta ännu flera jordbrukande hushåll till
undergång, och återbringa modernäringen till
vanmagt och förfall.
Jag anhåller ödmjukast om detta memorials
communicerande med de öfrige respective
Stånden och remmiterande till vederbörligt
Utskott.
‘ - N-o 4*
Herr Gyllenram, Carl Antom
Då Riksens Ständer nu äro församlade
att rådgöra om rikets nytta, samt att utfinna
medel till lättnad af alla classer medborgares
bördor, och till afhjelpande af de hinder som
sätta sig deremot; torde den framställning jag
nu vördsamt går att föredraga, komma till behjertande,
helst den rörer största delen af Svenske
medborgare.
Så väl af tillförotdnade Herr JustitiasCancellerns
underdåniga berättelse öfver dess
år 1820 företagne embetsresa, sorn genom erfarenheten,
är besannadt, att det ändamål blifvit
förfeladt, som en vis regering sökt vinna
genom dess nådiga förordning af den 4 Julii
1817, hvilken å alla ställen der förtärings
-
Den 12 Februarii,
varor försäljas, förbjuder gästning, utom vissa
timmar om dagen.
Denna förordning har åsyftat de personers
väl hvilka äro hörande till arbefsciassen,
men icke att rikta anklagare eller att onödigtvis
besvära Domstolar. Ändamålet med densamma
är, att betaga den mindre bildade, tillfället
att genom missbruk af starka drycker
förlora sin helsa; att icke onödigtvis bortkasta
en med möda och omtanka förvärfvad penning,
som nyttigare borde användas, och att
afvärja för arbetaren och dess vederlike, att
icke en dyrbar tid, egnad till arbete, måtte
gå förlorad genom vistandet på näringstället.
Detta ädelt uppfattade syftemål, som Kongl.
Majit täckts i nåder besluta, till väckande af
en allmänt högre sedlighetskänsla, erkännes i
djupaste underdånighet; men beklagligen öfvertygas
man vid närmare eftersinnande, att
consumtionen af bränvin de senare åren, icke
förminskats, utan deremot är i betydligt tilltagande,
och att behofvet af denna vara nu
är lika stort som förut. Enda skillnaden är
den, att hvad förr förtärdes småningom hela
dagen igenom, på de tider då behofvef sådant
fordrade, nu skall förtäras på en gång, inom
den kortare tid som förordningen stadgar, och
hvarigenom arbetaren oltast täger sig en fördubblad
förtäring såsom ersättning för hvad
han icke under näringsställets tillstängning
kunnat lofligen få åtnjuta, och blir derigenom
blottställd för böter, fängelse, ja till och med
kroppskraft. Kongl, policekammarens, Lands
-
35«
Den i$'JFehruarii.
Cancelliernas, TingsRätternas och öfrige Under;
Domstolarnes Protocoller och Utslag öfver lagförde
personer för fylleribrott utvisa, att detta
onda icke blifvit förminskadt, utan snararé
tilltagit sedan ofvannämnde förordning utfärdades,
och att sålunda osedligheten icke blifvit
utrotad, utan snarare befordrad, hvilketonekeligen
härrör af de skäl jag här ofvan haft äran
vördsamt anföra. Äfven huru många till Städerna
ankomne landtboer hafva icke blifvit för
besök på näringsställen under förbjuden tid,
angifne och dömde brottslige, för det att de
velat, efter hvad behof vet Jordrat, bekomma
värma och skydd mot en oblid årstid, samt
erhålla nödig förtäring? De hafva blifvit
dömde att plikta, hvarigenom de penningar
sorn erhållits för den till försäljning införde
varan, gått för husbonden, (hvilken af en
fattig underhafvande eller tjenare icke kan
påräkna någon ersättning) förloradoch på
sådant sätt blir det husbonden som pliktar för
det att tjenaren eller underhafvanden icke vill
eller kan uppehålla sig under öppen himmel,
den tid han vistas från sitt hem, eller ock är
det en fattig dagsverkare, som medfört det
enda ban äger att försälja, i ändamål att kun-,
na vid hemkomsten trösta en utan eget förvållande
af brist lidande maka, och kanske
jlera nakna, hungriga barn. Dessa penningeböter
som tagas ifrån den idoge, men fattige
i^ndtmanncn, tillgripas af en åklagare, hvilken,
dem förutan, visserligen äger sin goda bergning
j och samhället åger deraf ingen sann
nytta.
Den 15 Februarii.
3T7
För förseelser af denna art, miste ofta den
åklagade göra flere resor till och ifrån Domstolarna,
för bristande skäl å kärandens sida,
hvarigenom honom åbringas betydlig kostnad,
försummad åkerbruksskötsel m- m. Detta allt
kommer att försvinna, om fri gästning tillätes,
enligt med hvad förr varit brukligt; och
med full öfvertygelse kan man antaga, att
hvarken mera bränvin förtäres eller sä många
angifvelser för fylleribrott som nu skedt, ytterligare
skola ske.
Sedan jag nu visat de olägenheter och
den skada landtmannen lider genom denna inskränkning
af gästningen är min pligt att vidare
utreda, så väl näringsidkerskornas i städerne,
som den obemedlade stadsboens härigenom
ästadkomne lidande och förluster.
Den i staden boende obemedläde, har
icke ännu på morgonstunden kunnat något
förtjena, hvarföre han, om han vill vara laglydig,
nödgas fastande och magtlös vänta till
middagen att få sitt behof uppfyldt, men då,
som icke sällan händt, för en större tillstötande
folksamling, har han nödgats återvända
med lika hungrig mage till sin fattiga boning.
Likaledes har mången fattig arbetaresom
blifvit nekad att inkomma å näringsstället, varit
nödsakad, oftast vintertiden, att i en kall
förstuga, eller på öppen gata utsvulten, saknande
tillfälle att uppvärma sin förfrusna
kropp, och derigenom kanske blottställd för
3§B
Den 15 Februarii,
febersjukdom, hvilken genom smittosam art
lätt kunde blifva vådelig för Samhället. Det
synes väl vara obilligt att neka uppfyllandet
af den redlige medborgarens önskning, (han
må höra till hvilken dass som hälst) välförståndes
att den är billig. Det är endast den
som störer samhällsordning och missbrukar
Gudsgåfvor, hvilken bör straffas. Det synes
ock nog strängt att vilja bedömma en hel
folkmassa efter några få individers uppförande.
Då nu omtalade folkclasser af landt- och
stadsboer lida detta förnärmande, är det ju en
naturlig följd att sjelfva näringsidkaren är högst
blottställd, för så väl förlusten af sitt bestånd,
som helsa, och den lilla förmögenhet han
kunnat äga vid öppnandet af denna rörelse,
att han utarmas genom de större utskylder
till Kongl. Maj:t och Kronan, äfvensom staden,
med flere, dem han blifvit ålagd utgöra;
äfven ytterligare genom förhöjda hushyror
å härtill tjenliga lägenheter, genom en ojämn
och ahynande rörelse, genom den icke obetydliga
förlust, sorn vid den varma årstiden
inträffar, derigenom, att de tillagade matvaror,
den ena timman äro goda och ätbara, och den
andra timman kunna vara oduglige och förskämde,
och att han vid de tillåtne gästningstider,
tilläfventyrs icke kan emottaga och betjena
en större tillstötande folkmassa, Mera intrång
sker än*nu för näringsidkaren, derigenom, att
många oskattlagda ställen finnas, hvilka äro
befriade från all slags afgift, och hvilka lik
-
Hen 15 Februarii.
359
väl äga rättighet att försälja från morgonen
till aftonen alla förtäringsvaror,, ändå oberäknadt
de små minutkällare, tracteurer, spisqvartersidkare
samt Distellatorsställen , m. m.- och
sluteligen tillkommer den beständiga räddhå_
gan som måste hysas för åklagaren, hvilken
lör den ringaste förbrytelse emot gällande
författningar, äger rättighet att påstå, det näringsidkaren
till och med skall förlora sin näringsrättighet,
hvarigenom han 6äkert kommer
att stadna i skuld hos förlagsmännen, hvilken
han aldrig mera kan se sig god att betala.
Allt sådant skall nödvändigt bidraga till undergång
för en onekeligen nyttig och högst
nödvändig folkclass, hvilken härigenom snart
kan blifva försatt i det beklagansvärda tillstånd
att såsom utfattiga falla Staten till last,
och dessa menniskors barn, kan hända lemnade
utan all slags uppfostran, måste nödvändigt
blifva oskyldiga offer för oblida öden.
Att mångas helsa lider, då de icke hafva
råd att hyra mera än ett enda rum både till
boning och gästning, är ganska säkert; ty att
om vintren, i sådant fall. hålla den i författningen
föreskrifna luckan öppen, kan icke annat
än medföra vantrefnad Och ohelsa. Detta
gäller i synnerhet om Stockholms stad.
Jag upphör nu med vidare betragtelser i
detta ämne; men jag förmodar, att då mängden
af Svenska medborgare äga skäl och rätt
att härutinnan önska en rättvis ändring,
dsn ofvanjjämpcle föreskriften af den 4 Juli,
Ben 15 F elmar ii.
1817, jemte alla derutaf härröraode författningar
och plägseder i detta ämne, måtte, såsom
olämpelige tor allmän trefnad, och skadlige
lör samhället, i synnerhet för våra
medborgare af ringare classer, till all kraft
och verkan upphöra, och mera tjenliga vidtagas.
I detta ämna åberopar jag mig, och med
fast öfvertygelse instämmer i den värda Ledamotens,
Herr Wollrath Thams, vid Ridderskapets
och Adelns Plenum den 10 innevarande
månad upplasta dictamen, hvilket mera
vidsträckt och utförligt innefattade idéen om
en allmän näringsfrihet,
Jag anhåller vördsamt att detta mitt memorial
må blifva remitteradt till Riksens Ständers
Lag samt Besvärs- ocls Oeconomieötskott,
samt med de öfrige respective RiksStånde»
communiceras.
N o 5c
Herr GtipevJIedty Jacob:
Då nu kunskaper i åkerbruk och landt*
skötsel inom värt kåra fädernesland hunnit
till en högre grad af upplysning, hämtad och
vunnen dels genom nyttiga inrättningar, dele
genom åtskilliga undervisningsanstalter, uppmuntringar
och belöningar, men framför allt
genom en grundelig vunnen erfarenhet af det
nyttiga; Så synes mig nu denna för riket så
Den i5 Februarii,
vigtiga hufvudnäring icke tarva andra väsend*
teliga åtgärder, än endast dem, som genom
penningeunderstöd kunna vidtagas; och som
detta näppeligen lärer tänka sig, mindre kunna
förmqdas, så önskar jag kunna göra samtelige
RiksStånden uppmärksamma på en nu
mera likaså vigtig som högst magt påliggande
del af vår Statshushållning; och sorn star i så
nära samband med jorbruket, att det ena icke
kan äga bestånd utom det andras understöd
och biträde; jag menar skogarnas vård och
den hushållning, som med en nu mera så dyrbar
egendom, är vedertagen till en obotelig skada
för framtiden, och våra efterkommande, hvilka
genom en återblick på vårt upplysta tidehvarf
måste döma oss en vanhederlig glömska
af sådane pligter mot samfundet, som vi
kunnat och bordt inse, och som i sin utöfning
äfven bordt sträcka sina välgörande följder åt
kommande slägten. Det hvarken är eller kan
vara obekant för de fläste af mina landsmän,
det skogarne i Riket, på senare tider blifvit så
medtagne och förstörde, att innan korrt, det
är att befara en total brist på den oumbärligaste
af alla våra inhämska producter, den vi
ägt i öfverflöd och kunnat aflåta till andra nationer.
Vår olycka skulle vara oberäknelig,
den stund vi skulle behöfva anlita andra om,
hvad vi ägt, men genom misshushållning förstört.
Vi kunna ej bestå inför efterverldens
dom, och minst för våra egna barn rättvisa
fordringar, om vi icke ännu medan tid är, söka
att förekomma ock afböja sådane olyckor
362
Dea 15 Februarii.
och förluster, som sedan blifva bade obotlige
och oersättelige.
Skogarne nedfällas och upphuggas, utan
urskilning och utan den minsta omtanka för
deras åter tillväxande. Rödjande, svedjande och
kolande fortfara lika förbistrat som i Konung Olof
Träteljas tid, och de olycklige bekymmerfull
syndare, som antingen genom sine fäders eller
egen vårdslöshet bortmistat Sin skog, stjäla
med ifver och utmärkt skicklighet från andra
som sökt och hunnit bespara och behålla sin
egen, hvarigenom ock sluteligerj en allmän för
störelse skall uppkomma. Att uppräkna alla
de sätt hvarigenom skogarne misshandlas cch
förstöras, blefve alltför vidlyftigt att beskrifva.
Jag är säker att hvarje kunnig och uppmärksam
Landthushållare sedt och känner dem alla.
Här är för mig endast den vigtiga fråga
att framställa, huiu och på hvad sätt kan
detta onda afhjelpas? skogarne bevaras, fredas
och besparas , på det man i framtiden icke
måtte blottställas för oberäkneliga olägenheter
och försättas i den bekymmerfulla ställning,
att i Nordens kalla climat vara uturståndsatt
att freda sig för kölden, bereda sig föda, och
förädla jernet till våra vapen? Jag får derföre
vördsamt yrka.
1:0 Att lagen mot skogsåverkan måtteskärpas,
och att stöld å den olästa egendomen Skogen,
måtte bestraffas i likhet med inbrottsstöld.
2:0 Att uppsigteo öfver skogarne måtte
Den 15 Februarii.
blifva sträng och allvarsam, samt kraftiga åtgärder
vidtagas till skyddande af denna både
allmänna och enskilta egendom.
3:0 Att skogsplanteringen måtte uppmuntras
och belönas med prasmier, eller sådane
privilegier som i framtiden kunna skänka idogheten
och omtankan någon nytta och fördel.
4:0 Att hägnader af 6ten och jordvallar
till besparing af skogen, måtte genom lämplige
författningar åläggas hvarje jordägare att årligen
uppföra.
5 :o Att våra skogsallmänningar som till
skoglöse hemman till årlig utsyning anslagne
äro och ej till kronans behofver tjenlige, måtte
i stället för till utsyning, hvilken alltid
missbrukas, blifva indeldte till de hemman
som def utsyningsrätt äga, med förbehåll, att
under strängt ansvar vårda och årligen å de
medtagne tracterne plantera eller uppbreda den
der uppväxande unga skog.
Dessa för bå
de
det allmänna och enskilta så magtpåliggande
ämnen och önskade åtgärder, vågar
jag vördsammast påyrka och anhåller, att
detta mitt anförande matte de öfrige respective
Stånden meddelas, Och sedermera till vederbörande
Utskotter blifva remitteradt,
N:o 6.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus i
Sedan vid sista Riksdagen indragningen
af Talmanstafflarne satts i fråga, för att vid
Den 15 Februarii,
detta Riksmöte afgöras, tager jag mig i
dag friheten, att för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln föreslå deras bibehållande, i anledning
af de skäl jag får äran i korrthet framställa.
Det är mig ej obekant, att lagstiftningar
finnas utan all yttre representation; men de
äro af en helt annan art än den Svenska Statsbyggnaden,
sammansatt af ganska skiljagtiga
delar, ämnade att hålla hvarandrajämnvigten,
hvaribland somliga måste representera och
alltså de andra åtfölja; hvar fyra bestämdt afsöndrade
Stånd ej endast inom sig, utan äfven
gemensamt, måste förena sigom ett beslut; hvar
alltså, med denna afsöndring ett beständigt meddelande,
en ständig beröring och förening af
tankar och meningar, blir nödvändig. Huru blir
detta möjligt då man ej råkas? och råkas i förtrolighet?
härtill äro de i frågasatteTafflarne visligen
ämnade och passande. De få, efter min
tanka, under sådana förhållanden och för ett
sådant ändamål ej saknas, ehuru jag ej kan
misskänna det goda uppsåt, som föranledde
förslaget af der;.s indragning. Här vågar jag
dock tro nyttan vida öfvervägd af de olägenheter,
det bristande sammanhang, deraf i tidens
längd skulle uppstå, och som framförallt
bör motarbetas- I följd häraf har , jag äran
föreslå Talmans-Tafflarnes återställande för detta
ändamål, och anhåller att denna min motion
måtte comuniceras de öfrige Stånden samt
till StatsUtskottet remitteras.
Den 12 Februarii.
N:0 7-
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Sedan den vunne erfarenheten nu mera be*
sannat, hvad jagsista Riksdag, förgä/ves anmärkte,
att nemligen den med skäl öfverklagade penningeförlägenheten
och Hemmansägares aftynande
förmögenhet, hämta sin grund hufvudsakligen
ifrån de, i flera vägar, högt uppdrifne
allmänna utskylderne, äfvensom att rättvisans
och försigtighetens fordran ovilkorligen påkallar
nedsättning och förändring i de allmänna
förbindelser, de skattskyldige åligga att
uppfylla; anser jag mig icke sakna anledning
tillstyrka de förberedande åtgärder i detta ändamål
af Höglofl. StatsLJtskottet, som jag nu
får framställa till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns upplysta bepröfvande- I den mörka
tafla, som framställer Hemmansbrukarens nu
varande belägenhet, visar sig utskylder af
tvenne slag, en del sådane, som ehuru högst
betydande, äro likväl mindre bemärkte, emedan
de måste vidkännas af Hemmansbrukaren
allena, utan deltagande af andra medborgare,
och åt hvilka derföre, icke i allmänhet, lemnäs
en förtjent uppmärksamhet; såsom rust-;
nings- och roteringsbesvären, skjutsnings* väghållnings-
och inqvarteringsonera med flere,
och då, för utgörande af desse förbindelser,
Hemmansbrukaren ofta beklagligen saknar bestämda
föreskrifter, har stundom embetsmannatydningen
deraf gifvit en utsträckning
som man icke ens förmodat och beredt ett
betungande för Hemmansbrukaren, som flere
tryckta beräkningsafhandlingar upplysa, och i
556
Den lä Februarii,
detta afseende få åberopas, såsom, till utvecklande
af ämnet, förtjenande en närmare uppmärksamhet.
En annan del af allmänna utskylderne äro
åter bestämde att utgå i penningar, och det
är, i öfverdrift, ökade belopp, af sådane utgifter,
i jemförelse till ett sist förflutet århundrade,
som nu är föremål, i synnerhet för min
uppmärksamhet. I dessa utskylder, har, vid
beständigt ökade anslag de sist förflutne Riksdagarne,
man förgäfves väntat att hittills vinna
någon nedsättning, men hvilka utskylders
tyngd, blifvit för Hemmansägaren nu mera
tryckande, i följd af det oförmodade förhållande,
att, genom flere lycklige skördar, och öfverproduction
af spannmål, Landtmannens hufvudproduct,
spannemålen, ej allenast fallit till
nära halfva värdet, utan äfven, i flere påföljande
år, saknat den afsättning, hvarifrån Hemmansbrukaren
endast kan fiona utväg till bestridande
af sina mångfaldiga allmänna utgifter,
som äro föreskrifna att i penningar utgöras;
och då deraf blifvit en följd, att egendomars
värden i allmänhet nedfallit m tredjedel
eller i flere orter till närmare hälften, emot
de värden, hvartill de till bevillnings utgörande
blifvit taxerade, har Hemmansägaren
måst erlägga en hälften högre förmögenhets,
eller så kallad per mille bevillning, emot hvad
varit påräknadt, och i jemförelse till andra
skattskyldige, utan någon utväg till lindring
eller nedsättning, enär Riksens Ständer sista
Riksdag för§skrefvo en viss bestämd bevill
-
Den 12 Februarii.
367
ningssumma för hvarje province, hvilken be-1
skattningsprincip, med hänsigt till sig nu visande
orättvisa och betänkliga följder torde
skäligen denna Riksdag blifva i allo förkastad.
Det ligger således i öppen dag, hvad
en sådan öfver bevillning utöfver beräkningsgrunderne
för en redan förut för högt uppdrifven
beskattning, och det i fem påföljande
år, måste verka på förmögenhetens aftynande
till ökad förlägenhet hos Hemmansägaren,
och jag döljer icke att jag hyst den öfvertygelse,
att denna angelägenhet ägt så stort
interesse och framställt så betänkliga följder,
att anspråk till rättelse deri, förr, än genom
den lagtima Riksdagens mellankomst kunnat
äga rum. Riksens Ständer komma nu omsider,
sjelfkallade, att pröfva desse förhållanden, otvifj
velaktigt, med den oryggliga föresatts, att bereda
en af nödvändigheten påkallad lindring i
Statsbördorna; men då likväl denna föresatts
mötes af nya genom Konungens Nådiga Proposition
till StatsUtskottet framställde Statsbehof,
och bekymmersamma öfverläggningar, af
denna anledning icke lära uteblifva, hemställer
jag vördsammeligen, att en allmän öfversigt
af Statens tillgångar och förest agne behof måtte
föregå något till flyr k ande eller beslut i afseende på
de sednare, samt således att ett iörändradt
förhållande i anseende till .Statsanslagens pröfning
nu måtte af Höglofl Stats-Utskottet
iakttagas, emot hvad förra Riksdagar varit öfligt-
Då förekommo Betänkanden till Statsanslag
utan samband, förmodligen efter den
ordning målen inkommit och blifvit beredde,
3gg Den 12 Februarii.
stundom de mera eller mindre nyttiga framför
de nödvändige, men deraf blef en följd, att, de
jakande Ständerne, icke kände det, genom bifallen,
stigande belopp af behof och således
af bevillning, till deras uppfyllande, samt att
slutligen anslagens totalsumma måste stundom
höjas utöfver hvad man förmodat och velat
medgifva, derföre att de nödvändigaste behof,
som ej kunde vägras stundom sist framställdes.
Till förekommande deraf och till vinnande af«n
ändamålsenlig jemförelse och pröfning af Statens
tillgångaroch Statens behof, hemställer jag
om det icke vore lämpligt, att först, efter motionstidens
slut, då så väl genom Konungens
Nådiga Propositioner, som framställde motioner,
förslagen till nya Statsutgifter åro kände,
StatsUtskottet då i ett sammanhang sig deröfver
utlåter, samt med framställningen af en
tableau deröfver och tillgångarne, samt med
specielle- och totalbeloppen af föreslagne Statsanslag,
meddelar yttranden om deras större
eller mindre nödvändighet, eller nytta, då
Riksens Ständer blefvo i tillfälle att, med beräkning
af hvad som blifvit föreslaget, följa
anslagssummornas tillstyrkta belopp, och, med
jemförelse af tilhångarne, pröfva deras större
eller mindre nödvändighetj samt att då kunna
bifalla hvad oundvikligen tarfvas och deremot
till en lämpligare framtid uppskjuta föreslagna
behof, sorn, ehuru nyttige, kunna
medgifva anstånd. Det förstås af sig sjelf att
granskningen af Statstillgångarne, böra föregå
dem, af behofveni och är det väl att förmoda,
Dtn 15 Dehriidriii
36.9
da, atl den vanliga beräkningen af StatsVerkets
inkomsttitlar meddelar någon tillökning i
tillgångarne j men då skäligen förmodas att
man återgår till den princip, som varit följd,
ända till sista regementförändringen, att nem-t
ligen StatsVerkets inkomster i det närmaste
böra lemna tillgångar till Statens behof,
och biträden dertill genom bevillning
sparsamt äskas* hvilken princip, nu. då riket
icke häftar för någon räntebärande skuld, är
lättare att följa, än i förflutne tider, så torde
ytterligare tillgångar till Statensbehof hufvudsakligen
böra sökas i besparingar och infkränknin.
gar samt förändringar i förut g torde Statsanflag,
der de kunna äga rum. För att vinna detta
ändamål, anser jag, det ifrån iSio års Statsreglering
borde hämtas en ledning, och Riksens
Ständers yttranden vid den Riksdagen
Om Statsbehofven borde ligga till grund för
undersökning omoch granskning af de sedermera
tillkomne betydlige Statsanslag, deras större
eller mindrenödvändighet, tili utrönande af
huruvida genom upphörande, inskränkning elfer
inställande deraf, någre tillgångar kunde
vinnas, sorn jag älven förmodar vid erindran
deraf att då utländska Statsskulden utsläcktes,
och räntorne derå 6 å 700,000 R:dr, som ej
vidare tarfvades ltttinade ett rum till bevillningens
nedsättande til! ett lika belopp, denna
betydliga summa icke dessmindre upptogs ge-j
nom nya anslag, hvilka skäligen torde böra
undergå en förnyad granskning. Jag medgifVer
gerna det nyttiga i mångraldiga oeconomi/.
tnll Ridd. 0. Ad. Pr. i Band. 24
Den is Februarii,
tuiska anstalter, hvartill nationens bidrag desse
åren blifvit fordrade, såsom väganläggningar,
flere nya inrättningar, broar, quaijer, caserner
och andra byggnader, odlingar, afvittringar,
hushållssällskaps nnderstödjande och
mångfalldiga flere andra anslag, i anseende till
hvilka, genom de bidrag de redan erhållit,
ändamålen hufvudsakeligen redan lära vara
vundne; men, så torde väl något uppehåll i
fortsättning eller inskränkning i en del sådane
utgifter sorn tillkommit sedan 1810 års
Statsreglering kunna skäligen yrkas, för att
bereda ökade tillgångar för Statsutgifterne j
börande utgifter, ehuru nyttige, men ej oundvikeligen
nödvändige, stå efter, för nationens
billiga fordran att ej öfver dess förmåga betungas,
för kostnader till inrättningar som
hafva locala fördelar och serskildta Provincers
nytta till föremål och som ej af allmänna
bevillningen derföfe borde utgå och föranleda
till dess uppdrifvande, jemte det flere redan
för bestämd tid begagnade anslag äfven
torde öppna rum för nya tillgångar, torde
granskning af nya tillkomne inrättningar, embeten
och tjenster med til 1 agde löner sedan
1810 års Statsreglering föranleda till tillstyrkande
af indragningar, eller vacancer, som otvifvelaktigt
skulle bereda betydliga tillgångar
till Statsutgifterne, hvarvid icke åsidosattes
förnyande af Statsutskottets tillstyrkande den
17 November 18 to, att vid blifvande vacancer,
ett femtedel af indeldta arméen kunde successive
få blifva vacante; hvarigenom efter då
uppfattadt förslag, en årlig inkomst genom
Den 15 Fcbruarit\
37*
icke högt beräknade-vacanceafgifter af 131,170
R:dr skulle Staten tillskyndas; hvilket förslag,
om det, den tiden, i saknad af conscriptionsinrättning,
kunnat vara betänkeligt, åtminstone
nu mera icke kan Vara det, då i behofVets
Stund, tillgång till stridsmän aldrig saknas;
och det medförde en tvefalldig fördel om
Vacancer nu medgifvas, sorn efter alla föregående
krig varit likasom en nationens rättig,
het, emedan det beredde en lindring i recryteringsskyldigheten
för hemmansbrukaren, i förening
med en betydelig tillökning i Statens
inkomster. Om jag icke befarade att falla
Högloflige StatsUtskottet besvärlig, skulle jag
yttra en önskan, hvars uppfyllande jag tror
skulle blifva af stort interresse för nationen
och en anledning till nationens förbindelse till
Utskottet, om, genom dess försorg en historique
Upprättades ifrån igto års Statsreglering till
närvarande tid, innefattande de hufvudsakligen
förändrade förhållanden till inkomster, utgifter
och behållningar samt dispositions- och
redovisningsättet af anslagen, och af öfverskotten
å StatsVerkets inkomster, i följd af
Konungens Nådiga bref, eller Riksens Ständers
föreskrifter; men skulle åter sannolikt
en så beskaffad historique blifvaför mödosam och
Vidlyftig, inskränker jag mig till anhållan, att
äf StatsUtskottet erhålla hänvisning till de
tryckta handlingar, der en del af förenämnde
upplysn ngar kunna inhämtas samt att StatsUtskottet
torde benägit uppfylla bristerne deri
Så Vidt möjeligt är, med egne Uppgifter, som
i annan väg, icke någonstädes kunna erhållas;
Den 15 F elmar ii,
Deli bu forsslagne historique, i afseende på
förändrade förhållanden i Statens inkomster
och utgifter ifrån igro års Statsreglering vo.
ye äfven troligen gagnelig för StatsUtskottet
i dess granskning och beräkningar, och det
vöre icke utan synbar nytta i flere afseenden,
att nationen komtne i tilliälle att i ett sammanhang
känna de beständigt stigande Statsutgifterne
efter iSto års Statsreglering, och derjemte
erhålla en närmare upplysning om de
mångfaldiga Comitéer, som under desse år
blifvit inrättade, så vä! i afseende på göromål,
kostnader och redovisning derföre, som i hvad
mån, de åsyftade -ändamålen blifvit uppfylte,
eller hvad mera i desse afseenden kan vara
ouppfyldt eller att iagttaga. Jag anhåller vördsamt
att detta anförande måtte till StatsUtskpttet
remitteras.
N:o 8=
Grefve Gyllenborg, 3ohan Henning *
Underrättad att granskningen af SfatsRådets
Protocoller, skall af Höglofl. ConstitutionsUtskottet
förrättas på frenne divisioner, så att
hvarje Protocoll således blott af åtta ledamöter,
tvenne af hvarje stånd, läsas och granskas,
anser jag mig icke sakna anledning go^
ya den anmärkning, att9 om sig så förhåller,
detta granskningssätt icke synes mig vara förenligt
med regeringslagarnes föreskrift RiksdrgsOrdningens
29 § innehåller, att Constan^onsUtskotttf
skall bestå af ledamöter
Deli 15 Fcbruarit.
373
samt att detta Utskott fått det vigtiga uppdrag,
att genomläsa StatsRådets Protoeoller,
hvaraf synes följa, att Utskottets hela personal
åligger läsa och granska dessa Protocol]er
äfvensom, att det är en afvikelse derifrån,
att fördela granskningsarbetet på divisioner,
som med lika rätt och lika anledning
kunde utsträckas till sex som till tre divisioner,
men, hvarigenom, i alla fall den nog*-  granna pröfningtn obestrideligen skall försvagas.
Lagstihuren har visligen funnit, att
denne granskning fordrade ett större antal ledamöter,
och den som har erfarenhet af hvad
det vill säga att granska och sig utlåta öfver
regeringsåtgärder, skall deri instämma, att ett
alltför ringa antal till pröfningen deraf, icke
uppfyller ändamålet. Till denna granskning
fordras sakkännedom, dristighet och försigtighet,
sorn icke alltid äro förenade, och det skall
icke sällan inträffa att ibland ett inskränktare
antal, den villrådige, utan tillfällen att dela
sin tvekan, eller understödjas i sitt omdöme,
hälldre låta en rättvis anmärkning falla,
än blottställa sig för misstag i ämnen
af den vigt, som i omdömen om regeringsärender,
och sannolikt skola anledningar till
anmärkningar blifva färre och snarare kunna
förbises i det inskränktare antalet af åtta personer,
än ibland tjugulyra. TUI styrka för
detta omdöme, torde det tillåtas mig anföra
ett exempel: Vid sista Riksdag lärer äfven,
åtminstone någon tid, läsningen af StatsRådets
Protocoller blifvit på trerine divisioner verkatäldj
men vid 1820 års revision, upptäckte
374
Den 15 Februarii.
Riksens Ständers Revisorer, att krut blifvit ifrån
kronans förråder, försålt till utrikes orter,
hvarföre betalningen likväl icke blefupp’
tagen ibland Statens intrader, utan serskilt afsatt
till tredje Hufvudti'elns förstärkning, hvaröfver
Revisorerne gjorde anmärkning, som nu
är underkastad Riksens Ständers pröfning.
Detta förhållande synes hafva bordt blifva sedt
och anmärkt af 1S1S års ConstitutfönsUtskott,
som likväl ej något derom lärer haft sig
bekant, men då jag ej bör tvifla att det ju af
Utskottet kunnat ses, har det förmodeligen
blifvit förbisedt under den förkortade granskningsmethoden
af läsning på 5:ne divisioner;
och har Riksens Ständer således förbindelsen
åt deras Revisorer allena för den betydelige
anmärkningen, att under flere år för utrikes
försåldt krut närmare 100,000 R:dr, blifvit
utan att ingå till Statens intrader och deribland
blifva beräknade, till tredje Hufvudtiteln
disponerade, hvilket utan Revisorernas
granskning aldrig varit kändt eller anmärkt.
Med afseende å hvad jag nu anfört, hemställer
jag vördsammeligen att, så vida icke ConstitutionsUtskottet
medhinner gemensam läsning
af StatsRådets Protocoller, som vore en
obehaglig följd af det längre mellanrummet,
emellan lagtima Riksdagar, ConstitutionslJtskotet
måtte begagna dess i 36 §• Riksdagsordningen
förvarade tätt att begära förstärkning
i Utskottet, blott till läsning af StatsRådets
protocoller, till det tvådubbla antal,
som fordrades för att läsningen af Protocollerne
kunde i närvaro af tjugufyra ledamöter
Den ig Februarii.
375
på 3ine divisioner verkställas. Jag anhåller
ödmjukeligen att detta yttrande må till Con*
stitutionsUtskottet remitteras.
N:o 9.
Herr Gripensvärd, fredric Adolph'.
I fall MagazinsDirectionens ändamål varit
något annat, än att under goda år samla
förråder, hvarmed folket under onda år skolat
bispringas; så har detta ändamål varit falskt
eller åtminstone skeft utfördt. I fall ändamålet
åter varit jemt ingenting mer eller mindre
än att utgöra en dylik assistanceanstalt,
så har verket gatt vida deröfver. Allmänna
tänkesättet synes redan hafva så stadgat sig i
ämnet, att man knappast behöfver utbreda sig
deröfver.
Man är redan tämmeligen ense derom, att
ingenting kan vara otjenligare och ändamålsStridigare
än allmänna anstalter, sorn inblanda
sig i den enskilde näringsidkarens yrke och
vilja för det allmännas räkning, handla och
vandla såsom köpman och speculanter. Orsaken
är lätt insedd: den enskilda vakar sjelf öfver
hvarje detaille af företaget, ordnar och
befaller, utvidgar och ändrar planer efter som
de beständigt vexlande omständigheterne, för
ögonblicket bjuda; hvad han i ett ögonblick
ser kan han i samma ögonblick undvika eller
benyttja; han är sjelf herre öfver sin förmögenhet
och sitt företag, och kan våga den
Den i-5
förra, för att bringa det sednare till mognad.
Allmänna Verk äro deremot ett högst sammansatt
och tungt rnachineri, $orn rörer sig
med långsamhet och svårighet, som icke karr
nyttja ö.gonblickets förcieiar, eller fly ögonblickets
faror, utan måste gå sin jemna gång*
efter längesedan gifna Reglementer och instruetioner-
stadna och förfråga S'g vid hvarje
oförutsedd händelse, låta den oförmodad©
lyckliga conjuncturen gå sig ur händerna, och
slutligen, sedan den försvunnit, begynna värka
såsom funnes den ännu. Mycket gåc
ock åt såsom smörja till de många hjulen.
Detta är historien om hvarje allmänt
verk, som skaldt handla såsom en enskild i
detta är också vår Magazinslnrättnings histo-^
fia. Ett obotligt oadt med dylika verk är,
att de vanligen, genom inblandandet i enskilta
näringarna, hämma och förvirra alla den enskilda
idoghetens beräkningar. Tillvarelsen af
en inrättning, som i stort skulle handla med
spannemål, har afskräckt köpmannen från alla
betydligare speculationer, skaffat nödstälda
orter en senare och oföllkomligase undsätt*
ning, än om enskildta uppmuntrats att besörja
den, och frambragt ett allmänt elände, sorn
åtminstone aldrig kunnat blifva värre, örn
prisen och tillförsel fått reglera sig endast ge.»
Bom concurrencer, utan att ex officio besörjas
af ett allmänt Verk. Sluteligen stod Magazinsverket
der med sina förråder, villrådigt
hvad med dem skulle företagas; utskeppning
®ch bränvinsbrlRniog\_måst© tillgripas, ocia
Den i5| Februuvii\
37?
spannemålsfonden smälte bort g<?tiom kostnaderna
vid spannemålens bortskaffande. Jusi
som detta ändteligen gått för sig, inträffade
ett mindre fördelaktigt |r, och Verkningarna
få vi snart se,
Magazins Inrättningens lånesystéme haf
varit så tryckande, att det svårligen låter
Jemföra sig, med något annat, än Konung
Pharaos och den kyske Josephs. Folkets öfrige
skatter hafva jemförelsevis, varit drägli-"
ga emot dem till Magazinsverket. Och detta
har ändock blifvit bankrutt; hvarigenom jernforellen
med detta Egyptiska Magazinsväsen-»
det kan än ytterligare fortsättas.
Omöjligen kan jag inse något skäl, hvarföre
en inrättning skulle fortfara, som drifver
sin rörelse med förlust, och ändock utarmar
dem med hvilka den drifver densamma. Jag
är fullt öfvertygad, att resultatet af en allmän
Magazinslnrättning för bela Riket, aldrig kunnat
blifva annat än skadeligt, åtraindstone så
länge den är bestämd att handla och vandla»
Hvad jag sagt om dess olyckliga verkningar,
drabbar således egentligen Inrättningen i sig
sjelf, men icke Directionen, om ock flere misstag
i detaille må vara gjorde, såsom Revisorernes
berättelser visa*
Utan att upprepa en hop nog kända facta,
får jag således äran föreslå, att dea ma
varande MagazånsDirectionen måtte upplösas*
Nödigt lärer dock vara, att någon Inrättning
3?8
Den 15 Fcbruarii.
tillskapas för de ännu återstående fordringars
indrifvande, effecternes försäljning ock, med
ett ord, affairernes uppgörande, så vida icke
Ständernes Herrar Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsContoiret, kunde åtaga sig att besörja
uppgöringen, med biträde af ett Ombudsmanna
Embete. Man behöfver icke vara bekymrad
om öfverskottets användande eller balancens
betäckande. Likväl som Banken måst åtaga
sig förskotterne, kan han äfven njuta vinsten,
ifall, mot förmodan, någon sådan skulle upp
stå, eller tåla förlusterna, hvilka säkert icke
blifva större, om affairerne genast uppgöras,
än om Directionen skulle fortfara i sin verksamhet.
Någon Inrättning måste dock finnas, för
att trygga folket mot brist i hårda år. Men
denna inrättning bör icke vara allmän, för
hela landet; tvärtom bör en särskilt finnas för
hvarje Socken, eller, der Socknarne äro små,
för hvarje Prestgäll eller det district, hvars
6torlek af behofvet bestämmes. I Districtseller
Socken-Magazinerna bör insamlas torkad
Spannmål, i tillräcklig mängd, för att under
inträffande missväxtår kunna bispringa folket
till utsäde.
Frågan om fond till dylike Magasinera
anläggning, bör ej vara svårare att lösa, än
den om fond för MagazinsDirectionen varit.
Enda skillnaden är den att District-Magazinerna
erbjuda en säkerhet, som bemälte Directisn
ej kunde göra. För hvarje district som
Den 15 Februarii,
379
vill anlägga Magazin, öppnas låne-rättighet i
Banken, och alla districtets jordägare gå gemensamt
i borgen för lånet. Vilkoren höra
till de mindre reglementariska detailler, som
lätt uppgöras. Om ock den summa, som på det
sättet utdäppes, blifver större än MagazinsDirections
c red it if, står den dock på fullkomligt
säkrare fotter, och sprider sig directe bland
fplket.
Styrelsen af dessa Magaziner, bör anförtros
åt vissa män i districtet, hvilka för hvarje
år väljas af och bland districtets innevånare.
För att bekosta Magazinsrum, aflöna
nödig betjening och betala räntor, erlägges för
hvarje tunna spannmål, som utlånas, en ränta
af två kappar. Hvarje låntagare äger ovilkorligt,
att in natura återbetala, hvad han till
undsättning bekommit.
Denna enkla inrättning anser jag tillräcklig,
att ersätta allt annat Magazinsverk,
Och dessutom icke så beskaffad, att den kan,
såsom MagazinsDirectionens, föranleda på en
gång Statsförlust och Folkets skuldsättning
Jag
anhåller vördsammast, att detta mitt
Memorial, må till behörigt Utskott remitteras,
samt de öfrige Med-Ständerne communiceras.
N:o 10.
Herr Gripen/värd, Fredric Adolph:
Hvem har ej känt olägenhetcrne af de in
Den 15 Februarii.
skränkningar, sam vår nu gällande Brsnvinsförordning
stadgar, i afseende på rättigheten
att begagna pannor af hvad form oqh construelion
sorn man behagar,
Då vi äga uppfinningar, hvarigenom minst
30 procent af ved och arbete besparas vid
spannemålens förvandling till brännvin, är det
nästan otroligt, att förordningen lägger hinder
j vägen för dessa uppfinningars fria begagnande-
Skälet säger snan vara, att den, sorn
äger och nyttjar redskap af den gamla van—
liga constructionen, skulle vara obilligt beskattad,
i fall han skulle betala lika mycket, t
förhållande efter kacnerymd, för sin rättighet
att bränna, som en annan, hvars beqvämare
redskaper, göra tillverkningarne lättare. Skall
man lägga hinder i vägen för nya nyttiga
uppfinningars spridande? skall raan uppmuntra
det gamla odugligas bibehållande, genom
beviljande af fördelar? kunde man icke af
Samma skäl lägga en skatt t. ex- på bruket a,f
ny åkerredskap, hvarigenom jorden bättre häfdas,
med mindre dragare och på kortare tid?
De, som behålla den gamla oviga redskapen,,
kunde ju påstå sig prejudicerade, då de skatta
för sin:i jords afkastning lika mycket med
den, som med mindre mödor erhåller den lika
stor? lika rimligt vöre detta påstående, sorn
det, att man bör skatta mer för beqvämare
feränvinsredskap.
Den nu
att bibehålla de tid- och ved-ödande gamla
Den F5 Februarii,
pannorna- Hade dessa ingen fördel vid beskattningen,
skulle de snart utträngas, af mera
beqväma och riksgagneliga verktyg.
På dessa grunder, om hvilkas oomknllstötlighet
jag är innerligt öfvertygad, vågar
jag således föreslå, att ingen skillnad i formen
af bränn vinsredskap, hädanefter må föranleda
skillnad i beskattningen.
I sammanhang härmed kan jag icke underlåta
att anmärka, huru förderfliga Kronobrännerierne
äro. Om d^tn är här ej stället,
att egentligen tala ^ de måste f- lla med MagazinsDirectionen.
Men hvad som hufvudsakligen
gör dem förderfliga, (oberäknad den förlust,
hvarmed de drifvas) finnes äfven förenadt
med all bränvins-tillverkning, som ej står i
förening med jordbruks och ladugårds skötsel.
Hvarje landtman kan med mig intyga,
hvilken fördel ladugården hämtar af bränvinsbränningen.
Men öfver allt, der denna
dritves skiljd från landtskötseln, gå dessa fördelar
förlorade.
Jag anhåller, att detta mitt Memorial;
måtte till behörigt Utskott blifva remitteradt,
samt med de öfrige Med-Stånden communiceradt.
N:0 II.
Herr vok Qvant en, Carli
Som brännvins-tillverkningen är nära för
-
382
Den 15 Februarii.
enad med jordbruket, nödgas jag fasta upp-*
märksa milsten på de vilkor, mot hvilka jordbruket
får begagna denna binäring, hvilka efter
min tanka nödvändigt måste undergå nå'*
gon förändring.
I de provinser sorn hafva åkerbruk till huf.
vudnäring, och som sakna grannskapet af större
Städer, eller Bergslager; där nödgas innevånarne,
för att finna en tillgång till alla vid
jordbruket fästade utgifter, att förädla sin spannemål
till bränvin. Häruppå lades 1S12 eö
bevillning, som då, i afseende på uppstegrade
bränuivinspriser, ganska väl kunde bära sig,
men som nu genom förändrade tider, blifvit
den största och orimligaste skatt, för de större
egendomarne, som någon förädling af rudimaterier
i hela verlden kan uppvisa. En egendom
t. ex. värderad till 30,000 R:dr betalar
i årlig b;villning för capital värdet 60 R:dr
Banco; den får begagna tvenne nittio kannors
pannor, och för att nu äga rättigheten att förädla
dess egen production, drabbar honom yt-1
terligare en bevillning 4 och en half gång
högre, än den primitiva, eller 270 R:dr Banco.
Med nu varande bränvins-pris, emot spannmålen,
ar jordbrukarens vinst ungefär hvad
Kronan tillkommer, då man sätter ved och
arbete i sitt tillbörliga värde. Jag vill bevisa,
att der transporterne äro längre och svårare,
efterskänker jordbrukaren vid försäljningen
något af veden och arbetets verkliga värde,
Det är således endast penninge-behofvet och
förlägenheten, som tvingar jordbrukaren taga
Den 15- Februarii.
383
sin tillflykt till detta verkligen mödosamma
och odrägliga arbete, hvarigenom han erhåller
en vara, säljbarare än spannmålen, och dymedelst
för en stund kan afvärja behofvet. Det
ser ut som ändamålet härmed vöre, att hindra
jordbrukaren från möjligheten af att kunna
tillverka bränvin, för att lika med åren 1812,
1813 och 1814. uppdraga åt utländningen besväret
med spannemåls-förädlingen. Följderne
af ett sådant systeme hafva vi redan i frisk minne
och kan bäst inhämtas af Särskildta Utskottets
Betänkande vid 1815 års Riksdag.
Då den höga Brännvinsskatten lades på
de större Brännerierna, hvilka egentligen fylla
behofvet af denna vara i Sverige, hade lagstiftaren
grundade skäl dertill; då gällde 1
Tunna Råg 13 R:dr 16 sk. B:co, 1 Tunna
Korn 10 R:dr Banco; Summa 23 B:dr 16 sk.,
deraf erhöllos 35 kannor brännvin å 1 R:dr 32
sk. (det gällde ofta 2 R:dr B:co) gör 58 R:dr
16 sk-; när härtill läggas alla omkostnader
som äro de samma nu söm den tiden, circa 6
sk. per kanna, kostade Bränvinet i tillverkning
42 sk- B:co, och då det betaides med 1
R:dr 32 6k-, blef således en ren vinst å
hvarje kanna af 38 sk. Banco, som för en
tillverkning af blott tio tusen kannor med
tvenne nittio kannors pannor, skulle lemna en
behållning af 79 »6 R;dr 32 sk. 5 då var bevillningsskatten
270 R:dr Banco ej svår att utgöra-
Men nu deremot gäller en tunna Råg
6 R;dr 32 sk. En tunna Korn 6 R:dr 32 sk.
Summa 13 R;dr 16 sk., lemna 35 kannor
384
Den. i 5 FebriiaHi,
brännvin å 24 sk. gör 17 R.dr 24 sk., nar hår-*
till lägges omkostnaden 6 sk* kannan, kostaf
det i tillverkning 24 och en tredjedels skilling,
oell således förlorar tillverkaren en tredjedels
skilling. Då Potates bränneä uppstår visserligen
någon vinst, och är det egentligen Fotatesodlingen
sorn gör det möjligt för jordbrukar
ren att bränna. Städerna kunna snarare betala
denna höga skatt, emedan de försälja sitt bran*
vin sjelfve alltid emot 4 å 6 sk:S högre pris,
äfvensom dranken, då deremot jordbrukaren
nödgas låta bränviflshandeln först gå genom
Köpman, då forslandet tillkommer och graderne
nedsättas. Köpman skall billigtvis hafva
sin vinst och samma öfvervinst hafva således
sfven de som bränna och försälja i Städerne.
I de provinser der spannmålen kostar mindre,
är äfven brännvinet i lägre pris; i vestra provinserne
kostar det 30 å 32 sk. Riksgäldssedlar
kannan, i Skåne lärer det kosta em"
kring 24 sk. Riksgäldssedlar; att Kronan har
säkraste vinsten äfven der, lärer vara onekeligt.
jag vill äfven förklara på hvad grund
omkostningarne uppgå till 6 sk. Banco per
kanna. Med tvenne nittio kannors pannof
kunna tillverkas natt och dag 60 kannor brän-4
vin, gör på 200 bränndagar, 12 000 kannor.
Skatten härföre, 270 R:dr Banco, gör något
öfver 1 sk- Banco per kanna. 200 famnar ved
a2 R:dr 36 sk., gör 550 R.dr Banco, äfven något
öfver 2 sk. per kanna, 4 man dagligen
i
Den ry Februarii,
3*5
i bränneriet, gör 800 dagsverken å 16 sk0'
Banco, 266 R:dr 32 sk, circa 1 sk. per
kanna;
ett sådant bränneri tarfvar 1 bok-;
håll, ä 26G R:dr32 sk , gör circa 1 sk. per kanna»
.Nu tillkomma nattarbetet i bränneriet, qvarnkörälor,
mältningen och Sparmemålen; bränvinets
forslande till städeme, läckage, in m«
som jag blott vill upptaga till 1 sk. per kan^
na, ehuru det går vida öfver, och resultatet
är, att 6 sk. Banco per kanna, är det aldra»
minsta bränvinstillverkningen kostar.
Jag får derföre ödmjukast fötesiä, att:
1:0. Bevillningen för alla inmurade brån*
vinspannor blifver fastställd lika med bevillning
gen, eller 2 R:dr per 1000, efter hemmansvärdet
för hvilket tillverkning sker, efter den
tariff, som i nu gällande förordning finnes utstakadt.
Härigenom blifver den omättligt höga
bevillningen å de större pannorna nedsatt.
Det är en orimlig princip att en 60 kannors
panna får för 15 R.drs afgift tillverka 3000
kannor bränvin, då erne 90 kannors pannor,
som äro blott 3 gånger så stora, och ej kunna
tillverka mera än 3 gånger så mycket
bränvin eller 9000 kannor, skall derföre i stället
för 3 gånger 15, eller 45 R:dr betala den
oerhörda bevillningen af 270 R:dr Banco, eller
18 gånger 15 R:dr, då naturligtvis en
större egendom kräfver större tillgångar och
större utgifter.
JBil. till Ridd. 9. Ad. Pr, 1 Band, 25..
5gG
Den Ig Februarii,
2:0. Att bränvinsbränoirigen med inmurade
pannor, ej får ske annorlunda än efter
jordens värde, så att intet bruk, sågars eller,
qvarnars värde deruti får ingå, att sådant värde
ej får bestämmas af ägaren, utan skall vid
större bränneriverk, noga undersökas af Taxerings-
och PröfningsCommitéer.
3;ö, Lyftpanneafgiften blifver oförändrad,
4:0. Om bevillningen ej kan nedsättas,
titan att tillgång till samma summa å annat håll
måste sökas; så vågar jag ödmjukast föreslå,
att den lägges å bränvins-consumtions-afgiften.
Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag till förmån
för Gefle Stad, hvarigenom Staden å 16 stycken
90 kannors pannor lätt en årlig afkrifning
af 1350 R:dr Banco, visar äfvenväl att Hans
Majit anser den nuvarande bränvinsbevillningen
alltför hög och landet torde äfven behöfva
en sådan lindring.
NiO ia.'
Herr Reen jljerna, Nils Svantel
En Jordbrukare som bidragit till landets
förskönande och uppodling, som nu klagar,
afspisa* med det orimliga ordet öfverproduction.
Det är bristen på penningar (och för
hvilken brist, skylla sig törhända Stäudsrne
Den I5 Februarii.
33?
ejelfve) och denna brist ensamt sorn vållat,
att en storrå production blir sin egen mördare,
då producteii faller till halfva värdet, men
productionskostnaden blir densamma.
Det må vara klart, som dagen, att rörelsecapitalöt,
långt ifrån att förminskas, bör
Växa i samma mån, som production, om icke
allt skall tvingas åter, till sin förra låga ståndpunkt
och odlingarne blifva ödemarker, då
rågtunnan i alla tider varit ansedd, för en
lika säker mätare, som silfver Riksdalern, har
producenten genom Ökad production, förmodat
sig öka sin förmögenhet. Oättvisan af
rörelsecapitalets förminskning hade ändock va^-  rit mindre skriande, om dermed hade vunnits
coursens förbättring; då denne icke infunnit
sig, så måste det bevisa, att Sverige
ännu producerar: hoc est exporterar för litet, att
vända handels balancen till sin fördel; utlänningen
lärer föga bekymra sig om vårt pappersmynts
indragning och producters fall, och
torde hända gjorde vi bäst, om vi öfverlemnade
åt köpmannen, som har med utlänningen
att skaffa, omsorgen att jämka förhållandet,
emellan hans och våra varor, hans och
våra penningar, och om vi åtnöjde ors med
att till circul,tionens befordran och varumätare
inom landet, skaffa ett tillräckligt belopp
representativer, som gingo man och man ei
mellan och hade Svensk jotd till hypotbek,
mot högst 4 procent, Bevillningens storhet
har i sin mån blifvit ansedd, som en orsak
till förlägenhet, likväl mäst derföre, enligt
333
4)cn 15 Februari^
mia tanka; att för stort qvantum varor åtgått
för den skattskyldige att skaffa s'g den enda
sak, hvarmed bevillningen fått erläggas.
Tillvaron af province-Banker måste medföra
en erkänd nytta i rörelsens befordrande,
då fonden är tillräcklig, organisation rigtigt
uppgjord och Styrelsen säker.
Om rörelsecapitalet till och med fördulw
blades, hvilket likväl ej är min åsigt skulle det
ej ensamt kunna afhjelpa för lägenheten 3 men
åtföljdt af den yttersta möjliga frihet uti handel
och näringar, skulle resultatet inom korrt
tid visa sig, och våra efterkommande i alla
Stånd och Classer välsigna detta Riksmöte.
Jag anser hufvudvillkoret till förlägenheters
afhjelpande ligga uti omnämnde handels^
och näringsfrihet, och ej uti låneanstalter,
hvarpå jag endast yrkar, derföre, att de äro
ett vilkor för begagnandet af de förra, nemligen,
(handels- och näringsfrihet) och en skyldighet
af Staten att lemna resoursser, synnerligast
åt dem som ett annat systeme inledt,
uti för dem sjelfve menlige, men för Staten
högst nyttige speculationer __ nemligen odlingar.
Från handelsfriheten måste nödvändigt
undantagas införskrifvandet af spannemål och
bränvin, hvilka varor, uteslutande böra vara
landtmannen förbehållit att producera och försälja.
Jag vidgar derföre föreslå, att Krono
-
Den 35 Februarii,
339
brännerierna böra nedläggas och försäljas;
jag tror att de i senare åren letnnat ringa behållning
; Städernes bränningsrättighet, om
ej upphä'vas åtminstone nedsättas till motsvarigheten
af det jordbruk de inhafva. Görliga
indragningar af Statens mångfaldiga utgifter
hvarom jag emotser sakkunnigas motioner verka
äfven i sin mån fördelaktigt på förlägenhetens
lättande.
Crediten emellan enskilta', forde sedan
upphjelpa® af sig sjelf, utan konstigare hjelpemedel
än tillgång på penningar och utan
iandsförderflige realisationer, hvarpå ett naboRike
visar oss ett mindre tillfredsställande exempel.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott
anhållas vördsamt.
N:o 13.
Herr Tohm, Wollrath'.
Det hade varit min afsigt, att då mitt på
bordet liggande memorial föredrogs, få göra
några tillägg i afseende på den af mig deruti
nämnde frihet i näringar, med anledning af
Herr Friherre Cederströms örn corporationers
©ch skråordningars afskaffande redan till vederbörligt
Utskott remitterade memorial samtHerr
Hammarskölds dervid gjorda anmärkningar,
men då Herr von Hartmansdorff nu begärt att
39«
Den l5 Febr nar ii.
nämnde mitt memorial ännu längre skulle få
hvila på bordet, hvaremot jig icke har att påminna,
anhåller jag att inför Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln få uppläsa hvad jag i detta
ämne antecknat.
Allmän klagan höres om medborgares förlägenhet
och behof af hjelp, denne sednare
påyrkas under yttrad fruktan att förlägenheten
eljest kan öfvergå till nöd Jag tillstår
mig dela dessa farhågor, m*'n hoppas att hjelp
kan finnas, icke genom våldsamma förändringar
af adre och nyare författningar, de må angå
financer, jordbruk, bergsbruk, handel eller
näringar; men genom omtänksam eller varsam
utgailring af dem, som förfela eller motarbeta
sitt ändamål samt införande af sådana,
som öfverensstämma med tidens fordringar
och sakernas skick. Jag anser ej möjligt att
penningelörfägenheten på en gång kan afhjelpas,
m^r. jag hoppas att Riksens Ständer skola
utfinna och stadga medel, som säkert, fastän
må hända långsamt leda till målet och då vågar
jag tro, att ett bland de kraftigaste deribland
är, att lossa de bojor, hvari Svenska näringsfl
ten ännu tvingas Mine Herrar! om olika
åsigter kunna bland oss väcka olika öfvertygelse,
så öfveiensstäroma vi dock alla uti det stora ändamålet
att söka bidraga till fosterlandets välgång.
Denna visshet och min rena afsigt gifva
trög hopp om tillgift för de ofullkomligheter
och misstag mitt yttrande kan innehålla; jag
Den 15 Fcbruarii,
391
begär ej bättre än rättelse och upplysning af
den mer kunnige och erfarne.
Då näringsfrihet omtalas, bör det som jag
tror, ske m<-d afseende på hela landet, ej
blott på vissa delar deraf; hufvudstaden må
vara af hvad vigt sorn helst, får dess enskilta
fördel och beskaffenhet ej lägga hinder i vägen
mot författningar, nyttiga för och påfordrade
af antingen bela det öfriga, elier största
delen af det öfriga landet, sä mycket mindre,
som vid tillfälle af behof undantag kan
ske för den d<“l af samhället, hvars locala om*
ständigheter sådant fordrar. Till denna anmärkning
föranledas jag af de, från dylika omstän:
digheter hemtade skäl, Herr Hammarsköld anfördt
till försvar för Skråordningar. Om den
insigt uti historien jag haft tillfälle förvärfva
ej missleder mig, tror jag, att dessa ordningar
uti Sverige infördes af den om sitt lands väl
omtänksamme Gustaf den bste. Han emottog
ett på folk, näringar och näringsflit utblottadt
land, som länge varit en blodig tummelplats
för utländskt våld och inhemsk oenighet; för
att upphjelpa näringarne och i afseende på dem
göra landet lika oberoende sorn han gjort det
emot utländsk öfvermage nödgades han införskrifva
Tyska mästare och tillåta dem, att
njuta samma privilegier som voro införda uti
deras af små Stater och mägtiga Städer bestående
land; der hade Skråinrättningarne vunnit
burskap. Jag medgifver äfven att de vid införandet
här medförde nytta, men frågar: göra
de ännu lika nytta, befordra de uti vårt vid
-
392
Den 15 Februarii.
sträckta fädernesland, der egenteligen endast
s:ne större Städer finnas, lika Ordning, lika
visshet om förfärdigande af goda varor, lika
tilltagande näringsflit och näringshåg, sorn
dermed varit åsyftad, och är ett systeme, 60m
uti i6:de Sedet gagnade Tyska Hanspstäderna,
nu mera nyttigt i Sverige eller bör det,
om äfven skadeligt, bibehållas för dess Germaniska
anda? Jag nekar det dristigt och tror
att Svenska folket,. sorn från oberoende förfäder
ärft egen nationalanda, bör uti den uppsöka
grunden til sina lagar och efter den inrätta
dem. Af samma anledningar som Gustaf
den Itste vid införskrifvandet af Tyska
handtverkare tillät dem bibehålla sina Skråordningar,
af lika anledningar medförde de
Bruksidkare och smeder, som Konungarne Carl
den 9tde och Gustaf den e:dre Adolph med
Here af Sveriges omtänksamme Regenter från
utländske orter införde de privilegier# och ordningar,
hvilka voro gällande uti de land derifrån
de kommo, och af anförda skäl böra äfven
desse nu undergå ändring uti allt som
lägger hinder uti näringarnes tillväxt och förkofran.
Nu frågas:
i:o Äro Skråordningarne ännu uti allt eller
till någon del nyttiga för hufvudstaden;
erhålles genom dem af alla slags handtverkare
goda varor, för bästa möjeliga pris, och
blir den som tilli tat handtverkaren betjent med
ordning och villighet; befordras eller motarbetas
täflan, genom dessa ordningar? Den kia.
gan här höres öfver långsamhet, öfver bort
-
Den 15 1Februarii,
%
skämdt arbete, öfver dyrhet, orsakad af sammansättningar
emellan handtverksclasser, talar
åtminstone icke till deras fördel.
2:0 Äro Skråinrättningar oumbärlige för
Stadens proviantering; kan priset för kött, bröd
och dricka, alltid med säker billighet bestämmas
af Policemagten och rätta medelvägen träffas
emellan säljarens vinningslystnad och köparens
behof, eller skulle denna gräns, som här
med möda måste sökas, icke af sig sjelf visa srg,
om frihet meddelades att utan skråtvång införa,
sälja och köpa dessa varor? Jag vågar icke
bestämdt besvara dessa frågor, men kan ej
förneka min öfvertygelse, att uti allt hvad
handtverkeri heter, skråtvång mtra skadar än
gagnar. Täflan uti tillverkningen af goda varor
kan ej med skrå-inrättning förenas, så länge
skråmästaren är säker, att endast han kan
tillitas, frågar han föga efter afnämarens fördel.
Uti våra tider talas och skrifves öfverallt
om menniskans medfödda fri- och rättigheter,
om rätts-känsla och det rätts-enliga: kan skråtvång
härmed stå i bredd, eller böra ej dessa
grunder tillämpas vid användandet af medborgares
arbetsförmåga; är det intet näst personliga
friheten , samhälls-menniskans dyrbaraste
rättighet, att då hon ej förnärmar sina medmenniskor
och utgifver till Staten hvad af
hennes förmåga billigt kaa fordras, obehindradt
få använda sin arbetsförmåga och de
kunskaper hon förvärfva^ och finnes någon
naturligare och med erfarenheten mer öfverensstämmande
utväg än sådan arbets- och
39 i
Den 15 Fcbruarii,
näringsfrihet, för att uppväcka täflan och ernå
förbättring uti tillverkningarna ?
Hvad Stockholms proviantering åter be.
träffar, tilliror jag mig icke lemna något yttrande
; det tillhör deni som varit eller äro i
tillräl 1 e att undersöka och bedöma hvad dermed
gemenskap äger; men om för hufvudstaden
svårigheter sig yppa att uti allt upphäfva
Skrålnrättningarne, möta dock, enligt min
tanka dessa hinder icke för den öfriga delen
af landet Att dom3 efter den tillförsel, rom nu
finnes uti alla Rikets öfrige Städer, der landtmannen
sjelf mången gång på torget köper
landtmannavaror för båttre pris, än uti sin
egen hemort, så må^te uppbäfvandet af allt
skråtvång äfven uti Städernas proviantering
med lora fördel både för säljare och köpare.
Att ökadt afsäitnirgstillfälle med frihet från
skråtvång åstadkommer och ökar tillgångarna
progressivt, sådant har alltsedan 180 ögonskenlig!
visat sig vid Göth* Canals arbetsstationer
i Skaraborg* Län samt sednare åren vid
den i mitt grannskap uti en mager ort påbegynta
V/arnäs Fästning. Vid början af dessa
arbeten måste ptoviant anskaffas för hela ar~
betstrouppens behof, men efter hand har detta
behof betydligt blifvit mipskadt genom ymnig
tillförsel, utan att densamma aftagit för
provincens Städer och aldrig med uppstegrade,
nilen ofta med fallande priser. Orsaken är enkel,
den igenfinnes uti behof, ajs ii t liimgs tillj a lie
och frihet Otjenligheten af skråtvång uti alia
handtverkerier så väl i småstäderna som på
Den 15 Februarii,
395
landet ligger i öppen dag lör hvar och en,
sorn uti dessa orter något är hemmastadd- Mao
träffar icke sällan på landet goda handtverkare,
som ald.ig lärt uti Mästare-Ski å och deremot
rätt oha uti stnåstäderne, de som föga
duga, så är åtminstone ej sällan förhållandet
uti Städerna inom Skaraborgs Län, hvad Skräddare,
Skomakare, Stin der och Vagnmakare angår
Frihet att efter anmälan hos örtens auctoritet
idka det handtverk man kan, skall otvifvelaktigt
väcka täflan för att tå förtjenst och
såmedelst skaffa föi bättrade tillvtrkningar Blifva
derjemie törfattningarne i afseende på lär—
gossar och gesäller lämpeligen förändrade och
dessa förpligtade att taga tjenst på år, samt
förbudna att som tiggare och lättingar stryka
omkring landet, skall bättre ordning dem emellan
erhållas och landtmannen belrias från
de olägenheter deras kringvandrande orsakar*
Hvad SkråOrdningar äroför handtverkerierna,
äro uteslutande privilegier för manufacturer
och öfiiga näringar, ofta af behofvet införda,
nyttiga någon gång, men merendels i
längden skadliga , om de ej rättas, modifieras
eller äfven understundom alldeles uppbäfvas;
exempel torde bäst upplysa detta.
Uti vår Svenska Bruksrörelse var infördt
det skråtvång, att vissa Stångjerns-Bruk ickeägria
rättighet smida annat tackjern, än sådant, hvartill
lättaste tillgången tycktes finnas den tid
då Bruks-privilegier utfärdades} bergskarlen
ägde rättighet sälja sitt Tackjern till hvem
39^
Den ig Februariii
han ville, Städernas Borgare {ingo dermed fritt
köpslaga; nien om Bruksägaren handlade af
desse, till tri försäljning berättigade, var han
förfallen till plikt och tackjernets confiskation,
om det ej vid viss masugn var tillverkadt;
denna författning ansågs länge för Bruksägares
palladium, ändteligen blef den högt öfverklagad,
af vår om rätta sammanhanget upplysta
Konung uppnäfvtn, jag tror för 3 eller 4
år sedan, och erfarenheten har visat, att ingen
olägenhet derigenom har uppstådt, utan
tvärtom deraf blifvit en följd att den Bergsman,
hvars tackjern är elakt, nödgas genom
inblandning af goda malmer eller förbättringar
vid sin tackjernsblåsning göra sin vara till
försäljning mera begärlig.
Inom Bruksrörelsen finnas ännu författningar,
som nog likna Skråtvång. Huruvida
den ibland dem, som vid stort vite inskränker
Bruksägares rättighet att årligen smida utöfver
ett visst Skeppundtal, är af behofvet påkallad
i afseende på de Bruk, som begagna
köpekohl och köpe-tackjern, derom tilltror
jag ej mig ingå i pröfning, ty annan mans lika
goda gällande rättigheter kunna härvid
komma i fråga; men att Bruk finnas, hvilka
ägande egna kohl, egen malm och eget tackjern,
och sådant oagtadt hvarken till andra få
afyttra öfverskottet af deras tillverkade tackjern,
sedan deras eget behof är uppfylldf, ej
Beller deraf smida så mycket Stångjern de
medhinna, då de derföre villja till Staten erlägga
afgiften, detta vågar jag anse vara ett
Den 15 Februariil
39?
olämpligt ingrepp uti medborgares!) rättighet
att begagna sin egendom och ett lika onödigt,
60m onyttigt Statens förmynderskap för dea
enskilta medborgaren.
Ägande-rätten tyckes i sin grund innehålla
den rättigheten, att ägaren på sätt han
bäst finner får förbättra sin egendom, följakt*
ligen fritt använda och förädla de natur-alster
der finnas. Data har icke allenast varit, det
är äfven ännu förknippadt med många hinder
af undersökningar, protester, resolutioner och
derigenom orsakade uppehåll och kostnader,
vid snart sagt anläggandet af hvad verk eller
manufacturer sorn hälst. Jag påstår icke att
alla sådana författningar böra upphäfvas, men
jag tror, att de mycket kunde förenklas och
förkortas, mycken för Embetstnän derigenom
förspild tid besparas och för anläggaren äfven
mycken kostnad, som bättre kunde användas
på sjelfva inrättningen.
Vid dessa förslager, till fördel för näringsfriheten,
möter mig må hända den anmärkning,
att bevillning betalas till Staten för alla
Skrå-rättigheter, och att för många privilegier
och derpå grundade verk och inrättningar, ej
allenast betalas bevillning men äfven grundränta-
Att så förhåller sig, känner jag fullkomligt;
men då hvarje medborgare i Staten,
i nion af sin handtering, näringsfång eller egendom,
ovilkorligen är skyldig, att skatta
för det skydd han i samhället åtnjuter, och
jag är öfvertygad, att näringarne skola genom
398
Den ig Februarii.
frihet i hög grad förbättras och förökas, så
blifva ökade inkomster för Staten deraf en
naturlig följd och full ersättning skall således
ei hail as för de skatter, som försvinna genom
upphäfda eller modifierade Skråförfattningar
och uteslutande privilegier.
Med sann tillfredsställelse har den för
laglig frihet nitälskande medborgaren, tid efter
annan s^tt flera Författningar och Kongl. Resolutioner
utkomma, som efter hand visat flera
på Svenska näringarne Jagde band, eller motat
skrå-andans försök att upplifva den samtiden
förlamadtj om Riksens Ständer efter
allvarlig, men varsam, undersökning om hvad
uti dessa vigtiga frågor till fosterlandets förkofran
bör vidgöras, till KonungaThronen derom
framföra sina underdåniga framställningar,
skall Konungens vishet och kärlek för sitt folk,
visserligen skänka landet författningar , som
skola bidraga till dess förkofran och sällhet.
Jag skulle förnärma de ädla tänkesätt,
som tillhöra det Stån J, hvaraf jag har den äran
vara en medlem, om jag anhöll om tillgift
för den tid jag upptagit till föredragande
af ett ämne, så vigtigt för landet sorn detta,
men om jag emot min innerliga önskan, gjort
framställningen derom ofullkomligt och illa ,
det anhåller jag vördsamt måtte mig tillgifvas.
Jag anhåller ödmjukast att detta anförande
blifver communiceradt med de öfriga RiksStånden,
samt jemte mitt förra memorial om
Ven 15 Februarii,
399
handels- och näringsfrihet remitteradt till vederbörligt
Utskott.
Bilagor
till PleniProtocollet för tl. 17 Februari!.
N:o 1.
Friherre PalmJIierna, Carl Otto;
Ett ögonblick får jag utbedja mig, för att
fåita Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid ett ämne af vigt för Fäderneslandets framtid,
af vigt för allmänna vettets utbredande i
samhället. Det år den uti alla landsorter kånbara
bristen på skolor, der barn kunna undervisas
uti låsa, skrifva och råkna. Ingen upplyst
man lårer bestrida nyttan af sådana Skolors
allmånlighet
ingen lårer bestrida nyttan
deraf, att hvarje medlem i samhållet får inhåm.
ta dessa första grunder till upplysningen, råtta
ursprunget till all ordning i en lagbunden Stat,
till all ändamålsenlig verksamhet, all Industrie,
all medborgerlighet och ali sann känsla af den
allmänna anda, hvilken bör utgöra föreningsbandet
emellan Statens så skildta medlemmar.
Förbättringen af de gamla låroanstalterne och
'Den 17 Februariii
upprättande af nya, har ock i en sednare tid
varit föremål för Regeringens omtanka och för
patriotiska bemödander af tänkande ädle medborgare
; men dels har detta verkstälts Ldott ivid
Gymnasier och Högskolor, dels genom locala
inrättningar här och der. De ännu gällande
Författningar om barnaundervisningen uti landtförsamlingarne
hafva redan långe visat sin ofullståndighet
och hundradetals Socknar sorn äro
utan några slags skolor, vittna om nödvändigheten
att vidtaga någon allmänt verkande åtgärd
uti detta hänseende.
Den med mångahanda omsorger bekymrade
Landtmannen, saknar på de flesta ställen
medel att enskilt afhjelpa denna brist. Bonden,
som framför allt måste utgöra sin betydliga skatt
till Prästen, torde ock med billighet kunna
fordra dennes bestämda tidiga hjelp vid sina
barns bildande till nyttiga medlemmar af samhället.
Detta var äfven förr uttryckligen föreskrifvet,
men denna skyldighet har sedan blifvit
öfverflyttad till större delen på församlingarne
sjelfve och till en del på Klockarne, hvilkas
oduglighet i allmänhet i detta afseende år
tåmmeligen väl bekant. Nu åro visserligen de
nitisKe Prästmän ej sällsynte, hvilka hvarken
spara tid eller möda, att efter omståndigheternes
möjliga medgifvande, arbeta på sina Soeknebarns
tidiga undervisande, men lika obestridligt
år ock, att detta på de flesta ställen ej sker
förrän barnen nalkas manbara åldern och då
sker ytterst ytligt; samt att ali sådan undervisning
-
Den 17 Febr tiar ii.
hing motverkas af det obestämda uti skyldigheten
för lärande att undervisa grundligt ocH t-ilM
räckligt, samt för föräldrarne, att längre tid
sända sina barn till undervisnings erhållande,
oberåknadt den tidspillan, som föråldrade läromethoder
medföra. Derföre ses äfven ällmårtligen
Allmogens barn sakna all annan uppfo*
strän ån den personliga erfarenheten kunnat
gifva dem, samt så mången vårdig lärare skörda
ringa frukt af sin härvid använda betydliga
mödai
Det år i betragtande af våra stora behof
utaf folkundervisningsanstalter och af de möjliga
tillgångar som kunna vara att påräkna uti
vårt fattiga Fädernesland, söm jag kommit till
den öfvertygelse att, åtminstone uti de mera
tätt bebodda trakterne af Riket, nödige simpla
Elementarskolor kunna med nu ägandé
tillgångar småningom bildas i alla Sockrtar, ont
för handen varande medel rigfigt begagnas, och
den nyare låromethod, som äfven uti Fäderneslandet
på flera orter en god tid varit nyttjad,
till allmänt användande införes.
De för handen varande medel, hvilka 1
detta afseende kunna användas, anser jag
Vara:
1) Alla Klockarelöner uti Rikets Landsförsamlingar.
Om till Klockare blott antagas
sådana personer, som lill lärare uti låsa* skrif—
Eil, till Ridd, 0. Ad. Pr. i Band- 26
Den *7 Februarii,
va, råkna efter nyare läromethoder kunna användas
om de tillsattes af Consistorierne i
den mon så beskaffade Candidater kunde fås
oell ledigheter sig yppade, om det blef dem
ålagdt att dagligen besörja barnaundervisningen
under Pastors tillsyn
om det förböds att en
Klockare tillika fick vara Torpare eller Hemmansbrukare,
samt om Författningarne bestämdt
ogillade hvarje annorlunda qvalificerad Klockare
med lön, så torde förnämligaste bristen derige^
nom afhjelpas.
g) Åtshillige Pastorsboställen och stom-*
mar. Om på de orter, der localen det medgifver,
Församlingar eller Socknar förenades
med angränsande Pastorat och Prästerskapets
vanliga befattning på dessa orter verkställdes
utaf ett något mindre antal personer, under det
att lärare af detta stånd åtnjöt de öfverflödiga
Boställenas afkastning, med vilkor att förestå
vissa Skolor. På slåttbyggderne uti några tråk.
ter af Riket, torde detta kunna verkställas på
ett och annat ställe.
3) Hemmanstionde uti en del orter, der
ovanligt stora Pastorat finnas; om dessa delades
så, att Pastor af sin Församling uppbar tertial»
och qvecktionde till ett värde af 120 till l8o
tunnor spannmål, samt att det öfriga nu årligen
utgående af denna tionde, afgafs till Skollärare
af PrästeStåndet, hvilken vöre att anse såsom
PastorsAdjunct,
Den t1? Februarii.
4oS
4) Begagnande af åtskilige redan, fast
titan särdeles nytta anslagne privatbidrag.
Öfvertygad att Herrar Biskoppar samt HögVÖrdige
PråsteStåndet med sann patriotisk känsla
omfatta hvarje ny anledning att visa det
vackra outtröttliga nit för allmänt väl, för stigande
upplysning samt för en allmännare cultur,
hvarmed detta Stånd från lång tid tillbaka
hår utmärkt sig framför andra länders, får jag
äran framlägga denna min motion ”om ett förbättradt
Skolväsende uti Lcindtjörsamlingarne
till barns fullständiga och tidiga undervisande
uti låsa, skrifva och räkna, med ödmjuk
anhållan om remiss deraf till Allmänna
Besvärs- och OeconouiieUtskottet, hvars mog_
na bedröfvande torde afgöra huruvida förslaget
år användbart elier icke.
N.-o 2o
Herr Heijkenskjöld, Carl Vilhelm'.
För att i minsta mon upptaga en tid, egnad
åt flera vigtiga föremål, vill jag i all korthet
framställa mitt ämne, angående en billigare
bevillning för jerntillverkningen.
Hår har flera gånger blifvit ordadt om landets
närvarande svåra ställning och i synnerhet
Jordbrukets betryck, Samt om lindring och hjelp
under förevarande omständigheter, hvaribland
ock med skål yr kats HeminansbevUlningens nedsättning
i öfverensstämmelse med fa#iig,hetern«»
Den 17 FebruariL
Du mera fallna värde. Samma afseende förtjenar
jemväl den Rikets hufvudnåring som står i
bredd med landtbruket, jag menar Bergs- och
Jernhandteringen. Denna handtering har undergått
lika om ej ån starkare skakningar ån
Landtmannarörelsen. Från 1807 till 1815 voro
vål de flesta Bergsmän och Jerntillverkare i
yttersta trångmål, derefter återhämtade de sig
tåmmeligen igen under några få års gynnande
Jernconjuncturer, då år 1821 afsåttningen åter
började aftaga och Stångjernspriserne betydligt
och hastigt föllo; sistledne år gaf ett ännu sämre
resultat och det nyss ingångna lofvar föga
båttre. All skadan häraf har egentligen drabbat
Stångjerns- och Manufactur-tillverkaren, som
måste erfara den så mycket hårdare, då närvarande
bevillning å Bruk är på den grund uppgjord,
att minst en sjettedel af Hammarskattsjernets
pris skall anses för behållning å hvarje
Skeppund tillåtet smide, Utan fruktan att blifva
vederlagd, vågar jag påstå, att Bruk, grundade
på köpetackjern och till stor del äfven på
köpekoi, knappast vid något tillfälle lemnat en
så dryg behållen inkomst, utan oftast högst en
sjettedel och ej sällan blott en niondedel. Maxijnitabellen
utsätter en tredjedel af Hammarskattsjernets
värde, såsom Bruksägarens gifna
förtjenst å det privilegierade smidet; äfven de
så kallade sjelfständiga Bruksegendomarne lära
sällsynt kunna producera en lika vågbehållning,
men väl få stanna vid en fjerdedel eller en
sjettedel deraf. Då härtill äfven kommer, att
Hammarskattsjernets pris blifvit mera råttadt efter
de högsta" prisen å Stapelstadsvågarne, än
Den 17 Felruarii.
4o5
afseende gjorts å det som Bruksägaren kunnat
erhålla, samt bevillningssumman måst utgå, om
ock de olyckligaste omständigheter mer eller
mindre hindrat smidesrättighetens fulla begagnande,
och slutligen, bevillning jemväl erlägges
för sjelfva grundegendomen, så kan med fog
sågas och yrkas, att nuvarande smidesbevillning
år tryckande, och åtminstone behöfver pn jemkning,
att den ej må förblifva obillig både i
princip och verkställighet.
. Vid detta tillfälle anser jag det mindre
nödigt ingå uti vidare detaiiler, eller föreslå bestämdt
sätt till smidesbevillningens uträknande
och fördelning på nya och drägligare vilkor;
men blifva närvarande grunder för smidesbevillningens
utgörande bibehållna, hvarvid jag
får erinra, att Hammarskattsjernets lösen aldrig
borde få blifva så uppsatt, att Bruksägaren eller
Jerntillverkaren förmås aflämna det in natura,
till StatsCassans ringa båtnad, så skulle jag
vid deras tillämpning våga föreslå, att då Bruk
nu endast fördelas uti 4 Classer nemligen; till
en tredjedel, en fjerdedel, en femtedel och en
sjettedels behållning af Hammarskattsjernets vår.
de, så borde classerna utsträckas till de vid en
sjundedel, en åttondedel eller en niondedels behållen
inkomst, inskränkta Bruk
ty så många
och stora skiljaktigheter finnas verkligen
Bruksegendomar emellan, i anseende till läge
och tillgångar rn. m. och böra tagas i noggrant
betraktande, om ej bevillningen skall blifva allt
för ojemt fördeld.
Den 17 Febr nar ii,
Jag förmodar det nu vara nog att hafva
väckt uppmärksamhet på ifrågavarande ämne
och få det hånvist till BevillningsUtskottet, hvilket,
å denna framställning torde i sinom tid
göra allt möjligt afseende; och anhåller derföre
att detta mitt anförande matte till nämnde Utskott
blifva remitteradt»
N:0 3.
Herr von Heijne, Georg:
Om någon större liflighet i tänkesätten
visat sig vid detta Riksmöte, ån sorn' yttrat sig
vid de föregående, vågar jag tro, att den mindre
haft sin grund från något hufvudsakligt
missnöje med det framfarna i landets styrelse
än uti de allvarliga förhoppningar Nationen hyser,
att dess önskningar innefattade uti RepreSentanternes
— hädanefter icke skola lemnäs
utan afseende. Då beslut, och önskningar, uti
samma ämnen, som vid förra Riksdagar, äfven
siu komma i fråga, då Riksens Ständer icke
utan noga betänkande å nyo låra framställa
dem, år det af vigt att de söka göra sina förr
hoppningar gällande om verkställigheten derå.
Uti RiksdagsBeslutet för 1815 års Riksdag?
intogs Ständernas framställning om nödvändigheten
af en ny och rättvisare fördelning af extra
Roteringen i landet
hvilket uti en brådskande
6tund af Konungen anbefalltes och med
lika brådska måsta i Provincerne provisionelt
Den 17 Februari i.
verkställas;
Indelningen efter Hemmantal
kunde icke blifva annat än orättvis, då tid icke
gafs för en ordentlig undersökning af Hemma»
nena beskaffenhet om Embetsmanr.aåtgåi der vid
RoteringsCommissionerne torde sträckt sig mera
till uppnående af en 6tor numeraire exlra Soldater,
ån till begagnandet af de upplysningar för
en billig minskning deraf, som för ögonblicket
kunde vara att tillgå. Flere Säterier hade eli
Öfverdrifvet Hemmantal, delta var för ägarna
likgiltigt så långe Hemmanet var så fritt för
orera som han årft eller köpt detsamma, oell
hvilken frihet, icke rättvisligen bordt förloras
utan ersättning. Men då detta emellertid beslöts,
borde en ny beskattning, lagd på en del
af Nationen, utan någon motsvarande lagd på
den öfriga delen, åtminstone gjordts så litet
tryckande som möjligt.
Förmedlingar hafva sedermera under mötande
af alla inöjliga i vågen lagda hinder blifvit
verkställda å flere sådana roterade Hemman.
Jag vill som exempel nämna tvånne mantal Säteri
Ladugård uti Jönköpings Lån som tillhörde
mig 1812, roterades med ett mantal Säteri som
äfven tillhörde mig till utgörande af 9 extra
Soldater; dessa fre hela mantal åro nu förmedJade
till en och sju åttondedels mantal, som
under kriget höllö 2 Soldater. Mångfalldiga
sådana exempel finnas. Skola nu desse, ifall
krig inträffade, uppsätta extra rotering efter
förra eller nu utrönta och lagligen bevista beskaffenheten
af Hemmanen? Mig synes att det
är högst angeläget att en reglering öfver hela
4o$
Den 17 Februarii.
Riket af behörige Tjenstemän verkställes ofördröjligen,
medan fredens lugn lemnar tid iör
lugn pröfning af billighet och rättvisa.
I sammanhang härmed vågar jag fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
ph en åtgärd, vidtagen med de extra roterings^
skyldige, nu för andra gången nemligen,: kallelsen
alf genom Fullmägtige från S.ocknarne
infinna oss hos Länstyrelsens för att svara på
propo-itioner, 1812 om vi ville betala spannmål
ch sistlidet år, om vi ville hålla häst i
stället iör k rl. att vid hvarje utbrytande krig
lemna till Kongl M>j:ts disposition^ Dylika
JLånsstånirnor, från hvilka de flesta afvikelser
från Knecktecontracterne räkna sin tillvarelse,
•»pra måhända nödiga under förra styrelsesättet,
Ständers råd så sällan funnos behöfiige, men
pnder närvarande regeringssätt, då Ständerna
hafva bestämda tider lör sina sammankomster,
årp sådane framställningar soni endast inför
Rtånder synas böra göras, om ej stridande emot
Constitutionen, åtminstone onödiga och olämplige,
ty deliberation otn vilkor kan ej inlör
Länsstyrelser komma i fiåga, utan blott ett jakande
eiler nekande till en bestämd proposition,
då deremot hela Nationens Representanter, ära
både berättigade och beredde, att med: sin Konung
Öfverlägga och besluta om skatter och,
annan tungas, förändring, ökning eller minskning.
1 anledning af hvac$ jag nu anfört^ får jag
vördnadsfullt föreslå:
Den 17 Februarii,
4og
t) Att en ny fördelning af extra rotarnes
så fort Riksdagen år slutad,, verkstålles,
2) Att inga förändringar med extra roteringen
emellan Riksdagarne må på hvad sått
som hälst föreslås,
Sluteligen anhåller jag att detta anförande
må till O, cononm-Utskottet remitteras, och sjelfva
åninets beskaffenhet bestämma, huru detta
mål i enlighet med Riksens Ständers deröfver
tillhöriga beslutande rätt, enligt 34 §. i Riks-»
dagsGrdningen, bör afgöras,
N:o 4,
Herr Montgommerie, Gustaf Adolph:.
Arméens nya organisation på Inspectioner
och Brigader, har, isynnerhet de sednare åren,
mött mycket klander, må hända dock mindre
bland militairen ån allmänheten, Att denna
organisation haft välgörande afsigter till bevekelsegrund
, är hvad jag för min person aldrig
betvillat eller kan betvifla, blott derföre, att
den Furste sorn bekräftat den, år Europas,
kanske största Härförare och visaste Statsman,
äfvensom den Föredragande i Commandomål,
som såges projecterat den nya organisation,
delar på en gång Allmänhetens och Arméens,
vålförtjenta aktning, förtroende och bifall; men
huruvida densamma icke kunnat ske med iakttagande
af besparingar för Statscassan x eller
4io
Dan 17 Februarii.
huruvida den icke äfven medför många olägenheter,
blir en fråga, som jag trott mig helt öppet
böra framställa till dens besvarande, som
bäst år i tillfälle att bedömma detta ämne, på
det Allmänheten genom ett, såsom jag hoppas
nöjaktigt svar, må upplysas härom och med
detsamma öfvertygas om nyttan, kanske nödvändigheten
af ifrågavarande organisation.
Intilldess får jag anmärka hvad man i alb
mänhet yrkar deremot, nemligen:
1) Olåmpligheten deraf, att RegeraentsChefslönerne
blifvit anslagne till Inspections- och Brii
gadGaneraler, och att ÖfoersleLieutenantsLonerr.
e derigenom föiljytts till RegementsChefs-löner,
utan att alltid och vid alla Regeinenter
vara tillräckliga dertill j så mycket mindre,
som samma accordssummor och representations-skyldighet
för de sednare ännu fortfara.
2) Om denna förändring af indelningarna
från deras första bestämmelse icke skedt; så
hade ÖfversteLieutenants-platserne, såsom öf-;
verflödige, kunnat indragas för Statens bästa,
eller och användas till förmon för de mindre
vål lönte bland CompagnieOfficeraie eller Underbefälet,
som nästan vid alla Regementer åro
högst illa lönte.
5) Att då Generalerne tillika voro Rege
mentsChefer, måste de vistas inom deras Rege;
meriters stånd och derigenom båttre kånna Re
-
Den 17 Februarii«
4il
gementernas behofver under den activare tjenst?
göringen och närmare detaillerne dervid.
4) RegementsChefs voro förut endast ansvarige
Konungen för deras Regementers duglighet
och brukbarhet, och kunde således mera
direct verka för Regementemes båsta, ån nu,
då de åro beroende både af Brigade- och InspectionsGeneraler,
och dessa i sin verksamhet
alltid hindrade, åtmindstone hejdade af dessa
oravågar.
5) General - mönstringarne förrättades
förut af för tillfället commenderade Generals
- personer, hvilka derföre icke åtnjöto
några särskilta löner, och icke eller de Adjutanter
, några särskildta årliga arfvoden,
sorn voro anställde hos desse Generaler. Hvar?
före hade icke samma utväg till Stats-casaans
besparingar, äfven framgent kunnat begagnas
?
6J Om organisationer nödvändigt skulle
åke, hvarföre icke hellre sammanslå 2 och 2 ÖfversteLieutenants
Indelningar, att dermed utgÖJ
ra Brigad- och Inspections-Generals-löner,
hvaremot RegementsCheferne kunnat bibehålla
öfverstelndelningarne, hvaraf de, såsom nämnt
år, äro mer ån Generalerue i behof. För det
sista och
7) År det äfven en obehaglig följd af dea
nya organisationen att avancementerne förlrögats
inoni Arméen, emedan Herrar Inspections-.
4x2
Den 17 Februarii.
och Brigad Gen era ler med Öfverstelöner och en
lätt tjenstgöring icke hafva någon orsak att taga
afsked.
Dessa åro de invändningar man i allmåna
het gör emot den nya organisation af Arméen,
hvilka visserligen af många dermed förenade
fördelar till någon del kunna motvägas, men
om icke fördelarna helt och hållet öfverväga så
mångå olägenheter och kostnader; så hemställer
jag vördsamt, om icke underdånig begäran
borde göras om Arméens förra organisations
återinförande?
N:o 5,
Herr Pereswetoff Morath, Anders Wil~*
helm :
I en tid då ej mera bestrides , att creditbrist
betydligen bidragit till den allmänna förlågenheten,
och att Lagarne rörande Executionsverket
äga ett stort inflytande på penningerörelsens
liflighet eller aftynande, skulle jag tro,
att hvar och en, sorn tagit närmare kännedom
om beskaffenheten af denna förlägenhet inom
vårt land, och haft tillfälle att erfara bristerae
i samma Lagar, bör för sin egen tillfredsställelse,
såsom medborgare, väcka uppmärksamheten
på dessa brister, och framlägga sin mening
om sättet, att dem afhjelpa.
För FolketsRe
presentanter
år sådant en ovilkorlig pligt, som
ej utan förebråelse kan underlåtas.
Den 17 Februarii.
Det år ur dessa skål jag finner mig föranlåten,
att väcka en motion om nödvändigheten, att
gifva mera helgd åt panterått i fast Egendom.
För utvecklingen af åmnet fordras äfven
en kort öfversigt af den ställning, hvari Långifvare
och Låntagare nu till hvarannan kominit,
och fastän jag skall söka undvika vidlyftighet,
nödgas jag dock för mera ån ett ögonblick
påkalla Högloflige Ridderskapets och A,'
delns uppmärksamhet.
Man påminner sig utan tvifvel, att för icke
många år tillbaka Penningeinnehafvare gerna
meddelade lån mot inteckning i Landtfustighet,
och man satte då sådant förlitande till inteckningar
i allmänhet, att när fråga var om ett
större lån, den penninge-ågaren, som utanr+så
beskaffad pant, meddelade ett dylikt, ansågs såsom
oförsigtig. Förhållandet är nu i det närmaste
tvärtom.
Derhän håfve vi kommit, att
det som i sin natur borde innebära den största
säkerhet, ej antages såsom sådant, och de ovilkorliga
eller löpande skuldebrefven, utan verkelige
garantier, kallas goda papper.
Så latt öfvergår opinionen om säkerheten
i ett land, der credit-lagarne sakna den rättvisa
i grundsatser och den energie, hvarförutan de
aldrig uppfylla sin bestämmelse, och huru denna
öfvergång från det naturliga till det onaturliga
så hastigt kunnat ske, skall den ej hafva svårt
att inse, som i minnet återkallar den ej eller
Den 17 Februarii,
aflägsna tid, då FilialDisconterne nästan på en
gång försvunno, och ined deni elt så stort antal
af deras utelöpande förbindelser och assignationer,
att penninge-rörtdsen i flere provinser
var nära att afstanna, som besinnar, att hvarje
åtgärd, hvilken gifver penningerörelsen en annan
rigtning, oemotståndeligt ombyter medborgarens
oeconomiska ställning, som eftertänker,
att våra creditlagars brister, mindre kände under
tider af allmänt förtroende, skulle vid ett
så ovanligt förhållande, som det genom Disconternes
fall uppkomne, på en gång framträda
j dagen.  Man fann då, att dessa lagar blott
i afseende pä löpande förbindelser svarade mot
den nya tidens fordringar, och man förskräcka
tes då man erfor, att lagarne genom exeptioner
de facto störde ägande-rättens helgd, emedan
de icke såsom grundsats antagit, att inteckning,
lagligen erhållen, skulle vara gällande äfven
i det fall, alt låntagaren före inteckningen»
beviljande i hans egendom, var förmyndare,
kyrko- och fattig-medels föreståndare eller upp.
bördsman.
För den lagkunnig© eller den som blott
öfverskådat våra lagar voro do skadliga exeptionerne
i detta fall ej någon ny upptäckt, men
för massan af långifvare, som endast fästat sig
vid det allmänna begreppet om inteckning, och
hvad jag hår förut nämnt har afseende på deni,
var det visserligen en sådan.
Dels genom den sålunda uppdagade osäkerheten,
dels ock genom mångfaldigheten af
Den 17 Felruarit,
4l5
formaliteterne vid utmätning och försäljning
af fastighets-pant, tvingade »ig de löpande reveraérne
till ett i och för sig sjelf obehörigt
företräde, som hastigt måste försvinna om lagarne
satte långifvaren i tillfälle att inom korrt
tid få dylik pant förvandlad i penningar.
Låntagares och långifvares gemensamma
fördelar fordra att exeptioner af förenämnde
art ej må äga rum, ty de hindra den förre att
med lätthet erhålla, och den sednare att med
trygghet gifva lån mot inteckning. Det år tid
att dessa mågtige parters klagan höres, och att
Lagen icke förnärmar utan beskyddar dem.
Nationen hoppas, att sådane financiella åtgärder
nu blifva vidtagne, som återbringa förtroendet,
och med förtroendet en lifligare penningerörelse.
-— Örn detta hopp svikes eller icke
skall tiden utvisa, men det, hvarom jag år viss,
år att det ©tvifvelaktigt skall svikas om executions-lagarne
förblifva i det skick de nu åro.
Meningen med denna motion år dock icke’
att i förtid och innan de åtgärder i hänseende
till penningeverket i allmänhet, som kunna pröf-t
vas nödige, hunnit vidtagas, föreslå ändring i
samma Lagar, i afseende på en skyndsammare
gång af de årender, som efter deras föreskrift
skola behandlas, emedan jag vål vet att om finance-planen
måste man först vara ense; men
då frågan om skydd för ägande-rätten ej har
ofelbar gemenskap med frågan om den mer eller
mindre skyndsamhet, hvarmed! «a sådan rätt
Den 17 Februarii.
göres gällande, och då erfarenheten visat, att dé
nu kraftågande stadganden, enligt hvilka inteck-.
ning i fastighet år eller icke år säkerhet, alltefter
som ägaren deraf före inteckningens meddelande
var, eller icke var förmyndare, föreståndare
eller uppbördsman , hunnit bereda det
misstroende hos penninge-inneh fvare, att de ej
våga gifva lån mot inteckning, äfven når, hvad
förmynderskap angår, bevis företes från den
Hot-Rått, under hvars dotnverjo den egendom
är belägen, deri inteckning erbjudes, att ägaren
deraf ej sådan befattning i samma ort innehar,
emedan lånesökanden i annan del af Riket kunnat
erhålla ett dylikt uppdrag, och inteckningen
alltså ej medförde den säkerhet, den annars ägde,
kän jag ej finna annat, åri att förändring af
Lagens stadgande i detta fall ju förr dess hellre,
och utan afbidan af den revision utaf execuiionsHagarne
sorn i Öfrigt kan erfordras, bör
äga 111m, hålst hvarje lidande blir svårare ju
längre det fortfar.
i <7 Gap. 8 § HandelsBalken stadgar, att öm
någon åger inteckning i Förmyndares, Föreståndares
eller Uppbördsrnans fasta gods, innan
han Förmyndare, Föreståndare eller Uppbördsman
blef, inteckningen är gällande, hvaraf följer,
att vid motsatt förhållande barnarf hos
förmyndare, kyrkors och fattighus fordringar hoä
deras föreståndare, så och uppbörd i allmänhet
åger fönnonsrått.
Af desse exeptioner synes mig den soia
lennar
Deri 17 Februarii.
lemnar förmånsrätt för kyrko och fattighusmedel
maei grundlös, sedan sådana medel nume<
ra ej godtyckligt förvaltas, utan flere personer,
förenade i Commitéer eller kyrkoråd,
dermed Hafva befattning, och uppbörden har
én så nära contröll, ätt bälance ej är ätt bé>
fara.
Jag kan således i betragtande af det hinder
vid penningeförsträckningar, bibehållandet
af detta stadgande förorsakar ej finna,
att lagstiftaren bör anse betänkligt, att borttaga
en sådan förmånsrätt , emedan man
kan vara viss, att försigtigheten och uppmärksamheten
hos dera, sorn äro satte, att vaka
öfver slike medels uppbärande, och användande,
och som derföre i allt fall stå i ansvar,
skall göra förmonsrätten öfverflödig.
Hvad angår ali annan uppbörd, såsom i
allmänhet ägande större omfattning, och hvarpå
controllen i följd deraf ej kan vara så verksam,
visar erfarenheten, hvilken måste stå i bredd
med théorie», då fråga är om lagstiftning!,
att nu gällande till sin princip origtiga föreskrift
om förmånsrätt i uppbördsmans egendom för
oredovisad uppbörd, icke gör tillfyllest, ty när
så beskaffad uppbördsman ko innöt derhän, att
han tillgriper de nledtl han om händer har,
äf beloppet omöjligt att bestämma, helst det
beror af den mer elier mindre skicklighet hvarmed
han förstår att till en tid dölja tillgreppet
eller ock måttet af hans tilltagsenhet} och
Bil. till Ridd. 'o. yld. Pr. I Band. 27
Dea 17 Februari/.
då uppbördsman sällan äga större enskild förmögenhet
vinnes vanligtvis ingenting genom
förenämnde stadgande, utan lägger det endast
hinder i vägen för den redlige uppbördsmannen,
att beläna sin lilla fastighet , för att genom
förbättringar och odlingar derå, gifva
den ett högre värde och genom denna utväg
i förening med omtanka och verksamhet åt
sin ålderdom bereda det oberoende, som utgör
föremålet för hvarje tänkande mans omsorger.
Det synes derföre, som tidens fordringar
änteligen borde medgifvas, och en rätt afstås
som tillkommit genom usurpation af andrasj
men det återstår ändock, att undanrödja den
sista delen af desse exeptioner eller den som
har afseende på förmyndare , och jag medger
att lagbudet här är byggdt på någon grund.
När jag å ena sidan nitälskar för trygghet
och säkerhet vid psnninge-transactioner
och är öfvertygad, att derförutan intet land
kan vinna den inre styrka och det oberoende
utom hvilket det ej kan sägas vara ett
lyckligt land, är det å den andra klart, att
jag skall erkänna Statens skyldighet, att skydda
deras lätt, som ej sjelfve förmå det_nem*
ligen de omyndige
men jag tror att detta
skydd kan äga ruin och blifva verksamt utan
att idéen om förmånsrätt för dem bibehålles ,
eller som är det samma, utan att göra intrång
i de myndigas rättigheter.
Den 17 Febr ilar ii.
År jag lycklig nog, att hafva funnit er»
annan och sö.re garantie skall ofelbart medgifvas,
att det allmänna vunne vid förändringen.
En tid gafs då man ansåg nödvändigt att
all Oeconomisk styrelse lades i Embetsmannens
händer. Vår tid predikar en annan lära
och andra Staters exempel hafva belastat öfvertygelsen
i detta fall.
Jag är af den mening, att Communautéef
vid alla de fall der de billigen kunna anlitas,
bereda trygghet och ordning vid handhafvare
de af folkets oeconomiska angelägenheter, och
mig vill det synas, sorn nyttan deraf är obestridlig
då fråga är om local-imättningar
åt sådana Communautéer skulle jag vilja öfverlemna
vården om de omyndiges gods, och
bibehålla förmyndare endast för uppsigten
öfver myndlingens fysiska och moraliska bild*
ning, samt den nödiga tillsynen att han af sin,'
genom arf, gåfva eller testamente bekomne et
gendom, erhåller, ett passande underhåll.
Jag föreslår således, att stadgandet i 1?
Cap. 8 § HandelsBalken och dermed gemenskap
ägande föreskrifter om förmånsrätt i fast
egendom för Barnarf, kyrko- och fattighus-?
medel samt uppbörd af hvad namn och beskaffenhet
sorn helst, må upphäfvas, så att InJ
teckning i fast egendom i följd deraf förklaras
gällande ehvad egendomen äges af för-J
myndare, föreståndare eller uppbördsman, dock
Den t5 Februarii.
att detta stadgande ej må upphäfva hvad i
öfrigt om förmånsrätt föreskrifvit är, eller ä-ga
retroaciiv verkan i hänseende till de lån
mot inteckning, sorn hittills blifvit meddelade
åt så beskaffade personer som ofvannämnde äro,
eller meddelas inom ett år från den dag
Lagförändringen genom trycket kommer tili
allmän kunskap.
Med orden e j retroaciiv verkan förstår jag
här, att Innehafvare af de inteckningar, son»
uti uppbördsmäns och föreståndares egendom
finnas vid slutet af nämnde år väl få vidkännas
det äfventyr lagen sådan den nu är omtalar,
men att alla de inteckningar sorn efter
den tiden tägas i sådane personers fastigheter
komma att blifva gällande till betalning ur
pantén, ehvad sedermera upptäckes att fastighetsägaren
åsamkat sig uppbördsbrist eller icke,
och att hvad angår Inteckningar tagne efter
samma års utgång i förmyndares egendom
de blifva gällande endast i det fall, att en sådan
förmyndare inför de Auctoriteter, som här
nedan skola närmare bestämmas, redogjort
för det eller de förmynderskap han för lagforändringen
innehaft, och hvilket hvarje långifvare
skall på sätt här nedan visas, kunna
genast inhämta af de gravationsbevis, sorn ut*
fordras då ett år förflutit från det lagförän:
dringen genom trycket kungöres.
Vidare, att uti hvarje Läns hufvudortj
(med hufvudort förstår jag den Stad der LänItyrelsen
har sitt säte;) organiseras en Fortuyn-,
Dea xj Februarii.
4?l
cjafeKnmmare för Länet, sorn benämnes efter
Länen till ex. Östergöthlands Läns Förmyn-*
dareKammare, Södermanlands, o. s, v.
Hvarje sådan FörmyndareKammare skall
utgöras af sex Ledamöter och biträdas af en
Kamrerare, som skall föra Kammarens räkenskaper,
och tillika vara dess ombudsman,
Desse sex Ledamöter skola, på s|ft båt
pedan förmäles, hvarje 3;djp år väljas biandfa'
stighets ägare, boende antingen i Länets hufyudort
eller ej långt derifrån, så att de så
ofta göromålen sådant fordra, kunna sammanträda.
Ingen kan till Ledamot af en sådan Kammare
Väljas, so.m ej fyllt 30 år, och hvars fasta
egendom i stad, eller å landet eller på
begge ställen tillsammans ej uppgår efter 182?
års Taxeringsvärde till minst io,ocoR:dr Banco,
och skola af de valde minst 2:ne vara
ägare af fastighet å landet för att i frågor om
sådan egendoms skötsel och afkastning kunna
lämna Kammaren nödig upplysning,
Vid. valet till, dessa Ledamöter tillgår
följande sätts
Hvar och en Häradshöfding i Länet later
första Söndagen i December månad hvart tredje
år kungöra i Stads- och landskyrkotne
hans domsaga, att tiden är inne till yalafn^t
ledamöter i Länets Förmyndarekammarej QC&
Den 17 Februarii,
iillkännagifver dagen då från hvarje Härad*
Sockneombud och ombud från den Stad eller
de städer som kunna inom Häradet finnas, å
Häradets tingstad skola sammanträda för att
välja Electorer.
Samma Söndag välja Socknarne ech Stadsförsamlingarne
ett ombud för hvarje Socken
eller Stad, med iakttagande deraf att den valde
nödvändigt mäste vara ägare minst af ett
halft mantal inom Socken och i Staden af
Stadsfastighet.
Å utsatte dagen sammanträda dessa ombud
inför Häradshöfdingen, och sedan de legitimerat
sig genom Sockenstämmoprotocollens
uppteende, utvälja de en Elector för hvarje
Härad, öfver hvilket val Häradshöfdingen för
Protocoll, som genast af honom och ombuden
undertecknas.
Sedan detta skedt och Electors valet genom
Häradshöfdingens försorg blifvit nästpåFöljande
Söndag i Häradets kyrkor kungjordt,
infinna sig åtta dagar derefter i Länets hufvudort,
å det rum som af Landshöfdingen
dertill utses, Electorerne under ordförande af
den äldste bland dem.
Dessa välja då bland så qvalificerade
personer som ofvan nämtidt är, 9, hvaraf 6
blifva Ledamöter i Förmyndarekammaren för
de fren. e påföljande åren, och de återstående
tre suppleanter; hvilka äga, att när någon a£
Den 17 F elmar ii.
423
de sex Ledamöterne med döden afgår eller
öfver 3:ne veckor af sjukdoms förfall hindras
att i kammaren vara tillstädes, intaga det lediga
rummet allt efter den ordning dessa sup;
leanter på vallistan blifvit uppförde.
Sedan valet skedt och Protocollet, som af
någon bland Electorerne föres genom samtelige
Electorernes underskrift är vordet godkändt,
aflämnar ordföranden samma Protocoll
till vederbörande Embetsman i LandsCanzliet
mot dennes bevis öfver emottagandet, och åligger
det Landshöfdingen att genom kungörelse
i Länet genast meddela allmänheten kän>
nedom om valets utgång.
De på detta sätt valde sex Ledamöter,
hvaraf den äldsta alltid är ordförande, sammanträda
den första helgfria dag i nästpåföfr
jande Januarii månad, och emottaga Kammarens
styrelse samt meddela de afgående Ledamöterne,
efter verkställd inventering, qvitto å
de i Cassan betintelige contante medel, äfvensom
å skuldebref eller andre säkerhetshandlingar
samt Kammarens Böcker och Räkenskaper,
öfver hvilket allt Kamreraren upprättat
tvåfaldig förteckning.
Kammarens nya Ledamöter skola inom 6
månader från det de tillträda sin befattning
hafva i laglig ordning mot de afgåendes förvaltning
inför RådstufvuRätten i den Stad
der Kammaren är inrättad7 gjort anmärkning,
Ben T? 7 Febr tiar ii.
i annat fall anses förre Ledamöterne hafva erhållit
decharge.
Då Kammaren första gången organiseras',
för hvilket tillfälle tiden till valens förrättande
serskildt komiker att bestämmas, nien hvilket
ej förhindrar, att om mer eller mindre än
3:ne år derigenom skulle erfordras för i a g 11 a—
gande af den här ofvan nämnde allmänna föreskrift
om valens verkställande i December
månad, det andra gången skeende valet samma
månad i allt fall äger rum, skall Kamreraren
som för sin förvaltning står i personligt
ansvar såsom kronouppbördsman, af Le-,
damöterne väljas och kan icke behålla samma
befattning längre än sme år så vida han
icke af de då tillträdande nya Ledamöterne
återväljes.
Så snart Kamrarne första gången organiseras
skola HofRätterne genom Konungens vederbörande
Befajlningshafvandes försorg låta
tillställa dem en på grund af HofRätternes och
UnderDomstolarnes Protocollerför 50 år tillbaka
Läns- Stads och Häradsvis upprättad förteckning,
innehållande namiien å de personer
sorn under samma tid i hvarje Län blifvit
till Förmyndare förordnade, äfvensom mynd"
liugarnes namn.
Bestämmandet af en så lång tid tillbaka,
torde blifva nödvändigt, för att vara viss det
alia förmyndare utan undantag blifva uppgifne,
som om förre års uppgifter bestämdes, tilläf
-
Drn 17 Februarii.
425
y?fifyr$ ej skulle blifva fallet med dem, hvil—
ka ovanligt länge bibehållit slik befattning
för dem af qvinno,könet sorn för bl i »vit ogifta ,
och dem af mankönet som efter 21 års ålder
blifvit under förmyndarevård ställde.
Hvarje Läns Kamtnare later genast trycka
samma förteckning, sedan deri beiintelige
namn blifvit satte i alfabetisk ordning, och
kungör derefter i officiella Tidningarne samt
i alla Länets kyrkor att då varande förmyndare
i Länet skola inom 3me månader elter
kungörandet hos FörmyndareKammaren redo-,
göra för deras förvaltning och mot Kammarens
qvitto der aflämna de af dem pitt händer
hafde förmyndaremedel samt alla förmynderska’
pet rörande handlingar, och äger Kammaren att
i händelse af någon förmyndares tredskande i
detta fall anlita vederbörande Domstolars biträde
för redogörelsens erhållande.
Sedan FörmydareKammaren. sålunda mottagit
de omyndigas, Egendom skall Kammarens
Ledamöter gemensamt med deras Egendom och
personer derföre stå i ansvar, och mot säkerheter
och*laglig ränta utlåna Capitalerne, samt
vidtaga lämpeliga åtgärder för afkomst och
förkofran af de omyndiges fastigheter m. m.
Sist vid slutet af lätte månaden efter lag»,
förändringens offentlig- görande genom trycket
afgifver hvarje Kammare vid Länets vederbörliga
Domstolar i Städerne och till Häradshöfdingarne
å Landet mot qvitto förteeknin
-
Den 17 Februarii,
gar å alla de förmyndare, hvilka hos Kammaren
till den tiden ej redogjort, och iagttages,
att då någon sådan förmyndare är i annat Härad
eller Län boende ära det hvarest myndlingens
egendom är belägen, slik förteckning till
Domstoiarne på bägge dessa ställen aflemnas
på det att när Gravations-bevis antingen från
StadsRätf eller från Häradshöfdingarne efter
det förenämnde 12 månader förflutit, meddelas
a fastigheter inom Städerne och å landet, de
genom nyssnämnde förteckningar kunna blifva
i tillfälle att, som de ock vid ansvar såsom för
Embetsfel skola, i Gravationsbevisen tillkännagifva
om egendoms-ägaren finnes upptagen på
samma förteckningar eller icke.
Genom denna åtgärd och de tryckta förteckningarne
kunna långifvare genast veta om
det nya stadgandet, jag här ofvan föreslagit i
afseende på Inteckningens giltighet är förden
egendom, hvari Inteckning erbjudes, gällande
eiler icke, och torde genom detta stadgande,
hvilket har någon likhet med det Kongl. Förordningen
den i Junii 1748 om försträckning
af Brandförsäkringsskilling innehåller, vinnas,
att hvarje förmyndare skyndar med afgifvande
af redogörelse, emedan han i annat fall ej
kan med säkerhet påräkna lån å sin fasta egendom.
Af hvad jag förut nämnt angående Förmyndares
vård om myndlings person är lätt att
finna det jag ej föreslår någon ändring i nu
gällande sätt att förordna förmyndare, utan
Den 17 Februarii,
427
önskar, att sådane hädanefter sorn hittills må
af Domstolarne utses; och mitt förslag rubbar
således icke den del af Adelige Privilegierna
sorn legat till grund för stadgandet i 8 Cap.
2 §. RättegångsBalken, att HofRätt må förord*
na förmyndare för deras barn och arfvingar,
som frälse äro.
I fall mitt förslag antages skall den motvilja
att blifva förmyndare , som i anseende
tills ansvars-skyldigheten för myndlingens e~
gendom och svårigheten att såsom Förmyndare
erhålla län mot inteckning i sin fasta egendom,
hittills varit rådande troligen försvinna, Och
då tillsynen öfver myndlingens person och utJ
tagande från FörmyndareKammaren af den del
utaf honom tillhörige medel som till hans årliga
underhåll erfordras, komma att utgöra
Förmyndares enda befattningar; ka*1 jag ej
finna att elen ersättning som egenteligen för
ofvannämnde ansvar och olägenhet hittills varit
Förmyndaren tillerkänd, skäligen bör äga
rum 6edan FörmyndareKammare blifvit inrättade,
hvaremot någon ersättning bör Hamrarne
tillkomma.
Vid bestämmandet deraf utgår jag från
den synpunkt, att då Hamrarne komma att hafva
befattning med alla inom Länet varande
omyndiges Egendom böra Hamrarne kunna åtnöjas
med en ringare procent af inkomsten a£
samma Egendom än den, hvarmed Förmyndare
i anseende till deras nu varande ansvarsskyldighet
kunnat anses belåtne ? och synes
f 1
Den 17 Februarii.
äfven denna besparing för de omyndige talande
för mitt förslag.
Jag föreslår då att hvarje Läns FörmyndareKammarp
ej får beräkna sig högre arfvode
än 5 procent af räntan å de omyndiges Capitaler
och af årliga afkastningen af annan deras
Egendom, samt att denna § procent sorn årligen
afdrages delas i 7 lika Jsotter, hvaraf hvarje
Ledamot i Kammaren erhåller en ^ och den
7'de ^delen tillkommer Kamreraren , äfven som
8tt da någon Ledamot dör under loppet af de
trenne år, för hvilka han blifvit vald eller
för någon tid af sjukdom hindras, af hans f
af förenämnde ersättning så mycket tillkommer
Suppleanten, som svarar mot den tid denne,
delande Kammarens öfrige Ledamöters ansvarighet,
i Kammaren tjenstgjort.
Derigenom att denna ersättning till Kammaren
ej bestämmes till visst pföränderl'gtpen.
ningebelopp utan endast till viss andel af afi
tornsten skall Kammaren af eget intresse mapas
att nitiskt arbeta för de omyndiges fördel,
efter som denna fördel är så nära förenad,
med Kammarens egen.
Men då ingen mensklig inrättning gifves
der brister ej röja sig, och då de nu föreslagpe
Hamrarne ej kunna i frågan om deras förvaltning
annorlunda anses än såsom de nu va*
rande förmyndare, böra Hamrarne i afseende
på deras redovisningsskyldighet vara underkastade
domaremagten, och det måste således,
Den 17 Februarii. 429
blifva de af Domstolarne tillika förordnade Förmyndares
lika som myndlingarnes närmasté
franders rätt,''att jemte det de äga att af
Kamrarne erhålla alla de upp-lysningar om egen
domsförvaltningen, som de för sig finna nödige
och hamrarne ärö i tillfälle meddela, kunna
vid vederbörlige Domstolar tilltala hamrarne,
örn någon olaglig åtgärd med myndliogens
Egendom af dem vidtages eller högre
arfvode än det stadgadej i räkenskaperne upptages
o. s. v.
På enahanda sätt må ock Kamrarne kunna
vända sin talan mot förmyndarne, om de
ej behörigen tilldela myndlingarne det årliga
underhållet som från Kamrarne af dem uttages.
Det föijer af sig sjelf att om lagförändringen
sker, i sammanhang dermed dels bör öfverses
förhållandet med den i Stockholm inrättade
FörmyndareKamaren, dels ock stadgandet
i 22 och 23 Cap. ÄrfdaBalken lämpas ef.
ter de gehöm förändringen uppkommande olika
förhållanden.
Om Kamrarne blifva inrättade och den
ömsesidiga controll jag företagit iagttages, anser
jag den omyndiges rätt vara långt mera
tryggad än den nu är, dfels derföre att den
förmögenhet Kamrarnes Ledamöter måste anses
hvar för sig äga^ är en borgen för deras
uppmärksamhet på förvaltningen * dels ock
derföre att de en för alla och alla för en deist
43 3
Den 17 Febr
ansvaret, och det är ingen trolighet att det då
skall hända hvad nu så ofta sker, att omyndiges
Egendom anförtros åt personer sorn icke
äga något att förlora , och som när myndlingen
blifvit berättigad att fordra redo för förvaltningen
af sitt Gods, möter honom med en
Cessionsansökning, och den bedöfliga underrättelsen
att af hans arf endast återstår —
minnet.
Jag vet att man kan säga mycket mot
hvad jag nu föreslagit, och deribland förnämligast,
att förmyndare äfven med den befattning
de nu äga kunna gifva cle omyndiga ga»
ranti derigenom att förmyndares egendom intecknades
till det belopp, som svarade mot de
medel den omyndige ägde, och som under förmyndarens
inseende lemnades, hvarigenom långifvarens
rätt kunde skyddas, mea utom det,
att ingen Lag kan befalla någon att mot sia
villja förpanta sin egendom, skulle på sådane
villkor ej nödigt antal förmyndare kunna anskaffas
med förmögenhet nog att pä sådant
sätt trygga myndlingens rätt. Jag vet vidare
att mången ej önskar rättelse i våra CreditLagar,
derföre att de för mången, som ej är mån
om egen och allmän Credit äro beqväma, och
dei kan vara troligt, att när man antager en
FinancePlan man sätter frågan om CreditLagames
förbättring alldeles å sido i from förhoppning,
att allt ändock går väl, men jag är
öfvertygad, att den dag skall komma då alia
halfheter måste försvinna och alla hinder för
Creditens fria utveckling måste vika, och jag
Den 17 Februarii,
43*
skall, om jag upplefver denna tid, åtminstone
hafva den tillfredsställelsen att kunna säga till
mig sjelf: Du har ej tegat då du borde tala,
N:o 6.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolph :
Både i beslutet om våra Protocollers tryckning
och i det angående Bulletinens utfärdande
till de Tidningsredactioner, som sådana åstundade,
anser jag Höglofl. Ridderskapet och
Adeln hafva ådagalagt sin afsigt , att så vidt
möjeligt är, tillfredsställa den läsande allmänheten
på kännedom af våra öfverläggningar.
jag slutar deraf, att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke ogerna skulle se, att dessa öfver-'
läggningar kunde mera fullständigt, än som i
någon tidning, nyligen skedt, läggas i sammandrag
för allmänhetens ögon, och föreslår
i sådan öfvertygelse, det Ridderskapet och
Adeln ville besluta, att våra justerade Protocoller
hädanefter i RiddarhusCanzliet blifva
tillgänglige för de Tidningsutgifvare, som der-i
af villja sig begagna.
Om detta förslag bifa lies, torde beslutet
genast få gällande kraft, utan att behöfva afvagta
justering.
N:o 7.
Friherre Aniar svärd, Carl Hindric:
Svenska folkets constilutionella rättighet;
43*
Den. J 7 Februarii.
att genom Riksens Ständer allena beskatta isig
sjcltt, än oskiljagtigt förbunden med granskningsrätten
öfver beskattningens användande,
styrelse och vård; och om det är en obestridelig
sanning, att ali rättighet innefattar någon
skyldighet, så var den aldrig större, än tor
Riksens Ständer att undersöka handhafvandet
och användandet af de medel, som under
namn af Statsbidrag, ifrån folket erläggas i
utbyte emot de förmöner, som äro Samhälls—
inrättningens föremål. Riksens Ständer hafva
åt sine valde Revisorer under Riksdagames
mellantider uppdragit denna så magtpåliggande
granskning af allmänna medels förvaltning;
och jag anser det vara ett af Riksens Ständers
första åligganden, att åt detta deras Revisorers
arbete lemna all möjlig uppmärksamhet,
och att genom den aldra nogaste granskning;
visa den anda. som bos Riksens Ständer är
rådande, i anseende till Statsförvaltningen. Riksens
Ständer skulle endast på svaga grunder
kunna fordra noggranhet och nitjfrån Statens
Embetsman om det minsta öfverseende fick
äga ruin i anseende till de åligganden, som
genom Riksens Ständers dyrbara förtroende tillhöra
Riksens Ständers Herrar Revisorer, och
jag går att uppfylla en, i min tanka väsendtlig
del af mine åligganden som representant,
då jag företer de anmärkningar, hvartill senaste
Riksens Ständers Revisorers berättelse uti
hågra delar synts mig lemna anledning.
jag fruktår att dén berättelse Riksens
Stan*
Zfc.n 17 Februarii,
433
Ständers Herrar Revisorer öfver Allmänna Magazmslnrättningen
afgilvit, på långt när icke
framvisar den verkligt brydsamma, eller kanhända
bättre sagt, aldeles ohjelpliga ställning
hvaruti denna Inrättning sig befinner. Jag har
tyckt mig med säkerhet kunna se, att Herrar
Revisorers calcul öfver Magazinslnrättningens
tillstånd vid slutet af år 18: j , på långt när
icke i verkligheten framställer det öfverskott,
af 110,13? R;dr som calculen utvisar. Mig
synes det Herrar Revisorer bort framlägga åtminstone
en probabilitet» beräkning öfver da
ofelbara förlusterna vid ännu förestående indrifning
af undsättningsskulderne, då en sådan
beräkning syne*, kunnat verkställas i grund
af redan derom inhämtad erfarenhet: då härtill
korumer, att förlusten af Italienska Expeditionen
sannolikt blifver Större än den af Revisorene
är beräknad: att en del egendomar
m. m. troligen äro upptagne till vida högre
värden, än hvartill de möjligen skulle kunna
realiseras: att vinsten af biännerirörelsen redan
visat sig vara ingen, och lör framtiden synes
icke mera lofvande, att det nu förhanden
varande spannemåls lagret, ej kan utan en högst
betydlig förlust iealiserasi och att det är förskämning
och afskrifningar undsrkastadt. Om
detta sålunda blifvit tagit i betraktande så skulle
ett betydligt deficit i stället för behållning
visat sig; och då ännu härtill kommer, att inrättningen
på sådant sätt saknar all möjlig utväg till
inkomst; så finner man att Verket redan saknar all
utväg till räntebetalning af 00,000 R:dr till Barn,
ken, äfvensom till bestridande af Verkets ad*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band, 28
Den 17 Februari i.
imnistrationskostRad af omkring 60,000 R:dr
Banco. Om nu dessa slutsatser med någorlunda
visshet kunna hämtas ifrån Herrar Re.
visorers berättelse, så synes mig följden he!t
enkelt vara, att Allmänna Magazinslnrättningen
är banqueroutte- Om nu detta utslag är
rigtigt, så synes mig, att Herrar Revisorec
bordt helt oförställdt sorn sådant för sine principaler,
Rikets Ständer, framställa det: ochanser
jag nu förhållandet af StatsUtskottet hörr upp.
lysås och Riksens Ständer ofördröjeligen tili—
kännagifvas. Då det på förhand lärer kunna
antagas såsom afgjordt att Allmänna MagazinsInrättningen
verkeligen är banqueroute, sä bör
det genom StatsUtskottet upplysas, huru, af
hvad orsak, och genom hvilka verkningar, in -  rättningen kommit uti detta obestånd, om det
är en följd af ett illa beräknadt förvaltriingssätt
å Directionens sida, och till hvad grad
Directionen handlat oberoende af Regeringens
föreskrifter. Directionens berättelse öfver
1818 och I819 årens förvaltning utvisade
båda ett öfverskott af 2,000,000 R:dr efter
afdrag af inrättningens skulder, dem till Riksens
Ständers Bank naturligtvis deruti inberäknade;
hvilken behållning efter en förslagsvis
antagen decorte af 500,000 R:dr i afseende
å de utestående fordringarnes möjeliga osäkerhet,
troligen bör kunna antagas minst till
1,500,000 R;dr. Inrättningens obestånd har således
under de sedan förflutne åren uppkommit,
och ehuruväl af 1820 års revision så väl
sorn af hela allmänheten, annat likväl icke
kunnat i sin fulla dager genom andra än sed
-
Den J 7 Februarii.
435
naste Herrar Revisorer ådagaläggas, så synes
de, öfver detta förhållande älven uti ziffran
bordt kunna afgifva mera bestämde upplysningar
öfver det verkliga förhåIlandet, i stället
för det skenbara öfverskottet sorn till inrättningens
fördel blifvit, uti Herrar Revi orers
berättelse, Riksens Ständer förelagt Det
synes mig varit ett väsenteligt föremål för
Herrar Revisorers verksamhet, att efterfråga
huru och på hvad sätt verkets förra så betydliga
behållning försvunnit eller bortsmält
till den obetydliga summa, hvilken nu som
sådan visar sig. Då Herrar Revisorer till sin
berättelse bifogat alla Kungabref angående
undsättningsverket, eller egenteligen rörande de,
å*t undsättningstagare i serskildta Län förunnade
förmåner af l qvidation in natura, så synes
mig, att Herrar Revisorer äfven bordt sätta
sine principaler i tillfälle, att liksom för spannemålsutdelningen
lära känna de principer
hvarefter spannemålsupphandlingen varit styrd.
Allmänna Magazinslnrättningens verksamhet
har i de sednare åren lått en dubbel rigtning,
att göra upphandlingar af spanncmål till span —
nemålsprisets upprätthållande, samt att afsätta
och till behöfvande såsom lån utdela denna
spannemål. Utan tvifvel ligger orsaken till
inrättningens undergång inom någondera a£
dessa linier, eller kanske säkrare inom båda,
och det hade säkerligen för Riksens Ständer
varit ganska nyttigt, att genom sine Herrar
Revisorer fått sig en framställning förelagd
om upphandlingames, så väl som om
undsättningarnes historia under de sista åren;
436
Den 17 Februarii.
Riksens Ständer skulle derigenom säkrare kommit
att sjeiive inse orimligheten af inrättningens
sålunda, under de sednare åren vidgade
verkningskrets, sorn blifvit att tillfredsställa
2tne hvarandra rakt motsatta interessen;
det ena, sorn är den större spannemålsproducentens,
possessionatens; och äret andra, som
är den mindre bemedlade allmogens, såsom
gpannemålsköpande; för att tillfredsställa det
förra, måste inrättningen uppköpa spannemål
till det högjla möjliga pris: och för att kunna
gå det sednare till mötes, måste denna spannemål
till de behöfvande undsättningstagare kunna
lämnas till det möjligt Ulgjla pris. En jämförelsetabell
öfver upphandiingsprisen 1818*
1819, 1820 och 1821 med de priser till hvilka
undsättningstagare fått liqvidera sina spannemålsskulder
åren 1820, 1821, 1822, skulle
utan tvifvel ådagalagt huru man också ömsom
sökt att gynna producent och consument intresset:
om uti en sådan tabell äfven blifvit
uppfört, så väl beloppet af den för hvarje år
upphandlade, som den utborgadespannemålen,
så skulle man troligen uti det deraf härflytande
slutförhållandet funnit anledning att
framvisa orsaken till den största af de förluster,
som drabbat inrättningen. Om jag icke
misstagit mig uti mitt omdöme härutinnan,
så torde det tillåtas mig, att finna anmärkningsvärdt,
det Herrar Revisorer icke funnit
dessa förhållanden nog magtpåliggande för att
genom ett yttrande, dervid fästa Riksens Ständers
och det allmännas uppmärksamhet, för
att såmedelst genom verkningarnes ådagaläg
-
Den 17 Februarii.
437
gande, påkalla orsakernes häfvande. I sammanhang
härmed synes det helt och hållet
legat inom Herrar Revisorers verkningskrets,
att böra fästa Riksens Ständers uppmärksamhet
vid sådana åtgärder, som framför andra
verkat inrättningens obestånd, och ibland desse
synes det af Regeringen direct till åtskilliga
Landshöfdingar lemnade tillstånd för undsättningstagare
rörande återbeialnitigsmethoden,
såsom mäst i ögat fallande, förtjent att af Her
rar Revisorer till en närmare Riksens Ständers
granskning utredas, hvarvid den omständigheten,
att en högst betydlig förlust blifvit inrättningen
tillskyndad särdeles genom den, åt
undsättningstagare i Jemtland förunnade tillatelsen,
att tunna mot tunni afbörda ett belopp
af utöfver 20,000 tunnor spannemåi, bordt
föranleda till undersökning huruvida spannemålsDirectionen
iagttagit, att till bevakande
af Verkets fördel och det allmännas derunder
beroende raft, göra behörige föreställningar
emot ett så ofördelagtigt och till Verkets
totala undergång ledande iiqvidationssätt. Då
desse Magazinslnrättningens allmänna förhållanden,
icke synas påkalla Riksens Siänders Revisorers
uppmärksamhet till sådant afseende,
att anmälan derom till Riksens Ständer blifvit
gjord; så tyckes likväl att åtskillige biomständigheter
vid forvalmingsgrunderne för allmänna
Maga zins Inrättningen bordt, till Riksens
Ständers underrättelse af Herrar Revisorer fullständigare
utredas Jag nödgas i följd deraf
exempelvis yttra min förundran deröfver , att
Herrar Revisorer icke funnit förfarandet med
4*8
Den 17 Februarii,
fp*nnemåls upphandlingen 1831 förtjena till
Riksens Ständers skärskådande öf verlämnäs Ali
sp nnemål.upphandling detta år, likasom det
föregående, åsyUade höjande och upprätthållande
af de sä enormt fallne spannemålsprisen:
det visar sig härvid i högsta matto anmärknängsvärdt,
att upphandiingarne ej började
I örr än 6 månader efter skörden, eller i
slutet af Mars månad, hvaraf det synes tydligt,
att bjelpen ej gagnade de mäst behöfvande,
hvilka denna tidpunkt säkerligen hade utsällt
sitt öfverskott^ utan blott speculanten och den
större producenten: men hvad sorn synes ännu
märkvärdigare, är att denna upphandling
fortsattes under loppet af Maj, Junti och Julit
månader, eller m d ett ord så länge några
disponible medel funnos för upphandlingens fortsättande.
Att söka uppdrifva prisf-rne vid den
arsiidt då varan äger sitt naturliga mnrimipnss
synes vara så stridande emot ajl princip att
detta förfarande visserligen förtjent att anmärkas
, såsom alltid ledande till det resultat att
möjligen så medtaga inrättningens fonder, att
den, vid en inträffande likare skörd icke kunde
fortsätta upphandlingen till prisers upprätthållande
vid den tidpunkt, sorn straxt efter
skörden är nvnimipriset och som egentligen
är sorn skulle påkalla en sådan åtgärd ; och
då detta är hvad som inträffat undrr hösten
182 1 i följd af upphandlingen under sommaria
åaaderne, så syne» ett sådant förhållande
hafva bordt fästa Herrar Revisorers uppmärksamhet
till någon påföljd, och jag kan
ej undgå att sä mycket ineta lästa min upp
-
Den 11 Fcbruarii,
439
märksamhet härvid, sorn det synes att upphandlingarna
börjats på Regeringens befallning,
och till följe af en sadan äfven blifvit fortsatt
under loppet af Maj, Junii och Julii månader,
eller så länge uppbandlingsfonden varade,
och detta oaktadt MagazinsDirections hemjlällan
om dess upphörande. Cassan var också al*,
deles uttömd, då Landshöfdingarne i flere Län
eft.r skörden 182 i inkommo med hemställan
o ra upphandlingars verkställande. Ett ibland
Revisorernes hufvudföremål är utan tvifvel att
vägleda Riksens Ständer vid bedömandet af
falska åtgärder, ehvar de ägt rum, och ehvar
som helst ifrån de utgått. Len anda sorn utmärkt
1820 års Herrar Revisorer lemnar ver*
k«!ig anledning till dea förmodan, det de,
icke skulle lemnat detta förhållande oanmärkt,
då de vid spannemålshandeln anmärkte åtskilige
egenheter, och jag har svårt att utgrunda
hvad sora kunnat föranleda 1822 års
Herrar Revisorer till ett sådant öfverseende
med ett i min tanka högst vigtigt föremål för
deras uppmärksamhet. Vid Revisorernes berättelse
om företaget att utskeppa korn och
hafre till Italien förekommer den omständigheten,
att Revi-orerne tillkännagifva, expedition
nen blifvit föranstaltad af Allmänna MagazinsDirection
med dertill af Kongl. Maj:t pijven anledning.
Då detta företag i sig sjelf var af
en ny, af en aldeles egen beskaffenhet, och
genom utgången ytterligare märkvärdigt, så
synes Herrar Revisorer bordt mera bestämdt
utreda af hvad natur den af Kongl. Majtts gifne
anledningen varit, när fråga utan tvifvel
440
Den 17 Februari i.
bör komma att väckas om skadestånd för de
förluster Staten lidit eller ännu häfver att vänta
af detta så illa beräknade företag; och det
bade j sådant afseende för Riksens Ständer
varit högst nödvändigt att veta emot hvilken
skadestånds- eller ansvarighetsfrågan hör
rigtas, emot Directionen, eller emot Regeringen,
i fall den åt Directionen gifna anledningen
varit af en befallande beskaffenhet Då
Herrar Revisorer sorgfälligt anmält den förlust,
sorn drabbat Magazinslnr ätt ningen genom den
JMagazirts- Förvaltaren Kongl. Räntmästaren
Ouchterlony af Kongl. Majit beviljade afskrifning
af,50 tunnor, så synes en lika bestämd
framställning varit påkallad öfve? anledningen
till den förlust af kanske 40,000 tunnor som
sannolikt drabbat inrättningen genom den Italienska
expeditionen- Utaf de genom Herrar
Revisorer vid R - vision sförrä tningen i Magasins-Directionen
granskade handlingar och protocolier,
lärer befinnas att export af spannemål
till Portugal äfven varit anbeialld, men hvilken
likväl aldrig kommit till verkställighet, i
anseende till den Italienska expeditionen; det
synes som denna anstallt äfven bordt få en
plats i Revisorernas berättelse, till vägledning
för omdömet efter grunderne för detta sednare
så förlustgifvande företag.
Vid berättelsen om Eldfjvarnsköp^t, yttra
Revisorerne, att Regeringen befallt detta inköp
sedan Magazins- Directionen uti affordradt utlåtande
vitsordat nyttan och fördelen af inköpet.
Riksens Ständer och hela Allmänheten skulle
Den 17 Feiniar ii.
44 *
lätteligen häraf kunna ledas tilLdet omdömet, att
Regeringen genom någon ensidig framställning,
af Directionen blifvit föranledd till köpet, hvadan
det icke torde varit olämpligt, att i revisionsberättelsen
meddelat den underrättelsen,
att åtminstone en af Directioncns Ledamöter,
Herr KamtnarRådet Levin i särskilt anförande
upplyst Regeringen, det inköpet ej skulle
för inrättningen vara af någon nytta och fördel
; hvadan Regeringen åtminstone synes ieks
varit i saknad at upplysningar om förhållandet,
vid en tidpunct, då inrättningen i brist af
tillgångar, syntes försatt i den fullkomligaste
overksamhet, och oförmögen att uppfylla någon
af sina bestämmelser. Genom Revisorernes
skrifvelse till allmänna MagazinsDirection
utaf den 25 November, erfår man att Revisoreines
afsigt varit, att i sin berättelse införa
en beskrifning olver den spannemålsbqvid sorn
ägt rum emelian Hans Maj:t Konungen och
Directionen, i anseende till 500 tunnor hafre,
som tillföljd af Hans Excellence von Engeströms
befallning år 1818 till Norrige afsändes; och
man har anledning tro uppfyllandet af denne
Revisorernas yttrade föresatts varit en förpligtelse,
hvarvid Herrar Revisorer varit ovillkorligt
bundne, genom det afseende den föregående
elier 18-0 års Revision redan å detta för.
hållande fästat, då den uttryckte sin önskan,
att liqviden nu mera matte ske contant; och
det lärer utan tvifvel vara en efterföljande Revisions
skyldighet, att anmäla i hvad nion ett
af en föregående Revision anmärkt förhållande
uiveckiadt sig, eiler blifvit bragt till slut,
442
Den 17 Februarii.
hvilken noggranhet 1822 års Revisorer äfven
i andra af 1820 års Revisorer anmärkte puncter
iagttagit. Jemte att detta understälies Statsutskottet,
hemställes äfven till dess uppmärksamhet
huruvida SpannmålsDirection iagttagit,
att till inrättningens förmån å nämnde Spannmålslån
med omkostnader, fordra ränta, hvilket
synes vara så mycket billigare, som inrättningen
betalar ränta till Banken , och äfven
' l ifver ränta af alla undsättnings-tagare.
Genom den af Riksens Ständers Justitieombudsman
emot Stockholms RådhusRätt å
bane bragte action har man blifvit underrättad,
det de, på Helge Ands Holmen här i Staden
belägne Husen, Nlris 3, a, 5 och 6, som år
1816 för Statens räkning inköptes, år 1819
blifvit Kronan åter afhända medelst RådhusRättens
åtgärd, att till följe af en, ntafStatsSecreteraren
Ehrenborgh contrasignerad Skrifvelse
tili ÖfverStåthåliaren, pa Hans Majit Konungen
omskrifva de år 1816 för Kronan i
laga ordning utlastade faste-bref. En så vigtig
omständighet hade, då den inträffat inotn
Revisions-åren bordt fästa Herrar Revisorers
uppmärksamhet till anmälande inför Riksens
Ständer; flere än en anledning synas mig dertill
förevarit och ibland annat, att medel blifvit
använde, ifrån en till benämning visserligen
okänd fond, men som just, i anseende till
namnet lemnar ali anledning för allmänheten,
att tro den vara under allmänna medels förvaltning.
Ofver dessa förhållanden, äfvensom
öfver den så kallade Rube Ifondens uppkomst,
Deri 17 Februarii.
443
öden och närvarande tillstånd, har jag ansett
Riksens Ständer genom sitt StatsUtskOit böra
begära nödige upplysningar.
Med anledning af det redan anmärkta, torde
det älven at StatsUtskottet böra observeras,
att ingen anmärkning af Herrar Revisorer blifvit
gjord i anseende till den för ust, som är
allmänna Magazinslnrättningen tillskyndad, genom
uppköp af Silfver och dess hitcändande,
i stället att medelst växlar öfverstyra beloppet
för den på utrikes ort försålde Hafre. Likaledes
torde det med mycket skäl af Riksens
Ständers Herrar Revisorer bordt anmärkas, huru
det i t rån Allmänna Magazin Direcdon anfördeklagomål
öfver ett betydligt lidande, orsakadt
genom H°rr Landshöfdingen Baron Nierodis
uragt å'enhet, att hörsamma en Directionens
iörcskiiit, blifvit utan laga åtal lemnadt,
och att således skadeersättningen uteblilvit, till
förlust för Inrättningen.
Vid granskningen af StrömrensningsComitéens
räkenskaper, lära Herrar Revisorer utan
tvifvel varse blifvit den förlust, sorn drabbat
Statsverket, genom de af Comitéen på Regeringens
befallning gjorde mindre lyckliga försök,
att utbreda kunskapen Om strömmingshandeln
ibland Norrlänningame. Man skulle
väl kunna säga, att summan gnm gick förlorad
ej var betydlig, men då Reyisorerne lästat
sig vid föga annat än dylika smärre omständigheter,
så har jag nu sedt förbigåendet
häraf vara ett öfverseende, som genom Stats
-
444
Den 17 Fcbruarii.
Utskottets Utlåtande torde böra rättas; ej mindre
till förekommande af falska åtgärder af sådan
art för framtiden, än till ådagaläggande
utaf nödvändigheten, att med den största noggrannhet
följa, äfven de minsta detaiilerr.a lör
förvaltningen af de allmänna medel, hvars saminanbringande
orsaka Statsborgaren så mycken
moda, och ofta nog ett stort bekymmer.
Desse äro de anmärkningar, hvartill anledning
för mig framstäldt sig, vid genomläsande
af Herrar Revrsorers berättelse. De framläggas
utan anspråk å någon fullständighet, hvadan
jag också hoppas att luckorne genom andra
mera sakkunnige måtte fyllas, och är jag säker,
att de rätta åsigterna af ämnet genom
StstsUtskottet nog tillvngabringas. Jag har förnämligast
fästat mig vid Allmänna MagazinsInrättningen,
i anseende till det vigtiga rum,
som den vid denna Riksdag säkerligen kominer
att intaga ibland Riksens Ständers åtgärder,
och i anseende till de sammansatte frågor-:
ne om trolig ansvarighet för den framfarne
förvaltningen, och om Inrättningens fortgång
elier upplösning, hemställande jag vördsamt,
om icke StatsUtskottet bör anmodas, att så
fort sig göra låter, med sitt betänkande öfver
hvarje del af dessa ämnen serskildt inkomma,
för att sätta Riksens Ständer i tillfälle, att efter
mogen öfverläggning kunna rådpläga och
besluta så väl öfver det ena som det andra.
Den 17 Februari!,
445
N:o 8.
Herr von IVeigel, Christian Ehrenfrid'.
Herr Landshöfdingen Ehrenborgs den 12
dennes till Högiofl. Ridderskapet och Adeln
lemnade Memoral, i anledning af Kongl Maj;ts
Nådiga proposition till Riksens Ständer om
nödvändigheten af den så kallade 3 shillings
afgiftens fortfarande, innefattar, enligt min öfvertygelse
ämnen af så allmän nytta, och af
så betydlig vigt tili vinnande af en behörig
hälsovård inom Provincerna, att jag ansett mig
böra understödja hans förslag, medelst några
få tilläggningar, hämtade af erfarenheten uti
en verkningskrets, där frågan om anstalter till
hämmande af veneriska smittan, och befrämjande
af en behörig hälsovård öfverallt i Riket,
höra till de mäst magtpåliggande mål-,
som där förekomma.
Den myckenhet af veneriska och dermed
beslägtad» sjukdomar uti de fleste provincer af
Riket, sorn ännu fordrar Riksens Högloflige
Ständers uppmärksamhet och som tid efter annan
gifvit anledning till flere af Kongl. Majt
och Rikets Ständer, till deras utrotande vidta»
ne åtgärder, har äfven förmått Riksens Ständer,
att vid 18»8 års Riksdag besluta ”att, i
stället för de förut åtagne frivillige afgifter
till veneriska smittans hämmande, Lazarettet
anläggande och Curhus-anstalters utvidgande,
hvarje mantalsskrifven person skulle intill nu
varande Riksdag årligen erlägga 3 skillingar
446
Den 17 Februarii,
Ban co: hvaraf inkomsten i det hela ansågs bo ■
ra uppgå till 86,115 R.dr 42 sk. Banco årligen
och hvarföre 8000 R:dr blefvo indragne,
som lör samma ändamål, sedan år 1815, å
medicinal-staten varit uppförde.
Af Kongl. Seraphimer-Ordens till Kongl.
Maj:t den 3 December sistledne år inlemnade
berättelse, angående Läns-Lazaretterne och denna
3 skillings afgilt, inhämtas ock, att summan,
hvilken till följd af nämnde afgift blifvit
lefvererad uti de samfälte länen , uppgått
år 1819, tiil 69,797 R:dr 6 sk., och år 1820
till 80,856 R:dr 41 sk. Banco, hvilka summor;
sammanräknade med balancens till år 1821»
stor 7.968 R dr 11 r.st. utgöra inalles 158,601
R:dr 47 sk- 11 r.st„ sorn under loppet af 2
år af berörde afgift influtit och bordt inflyta ;
hvaraf föijer, att oagtadt de- na årliga inkomst
således blifvit under det af Rikets Ständer förmodade
belopp, likväl omkring 80,000 R'dr
årligen med säkerhet af 3 skillings afgiften
kunna påräknas; med hvilket anslag, och de
8,400 R:dr hvilka Kongl. Seraphimer-ordens
Gillet hädanefter ännu ansett sig årligen kunna
af Hospitalsfonden lemna till understöd för
de Läns Lazaretter, som utan ett sådant ej kunna
äga bestånd, äfven ändamålet troligen skulle
kunna vinnas, om fördelningen af dessa mejdel
kunde ske på ett emot länens behof svarande
sätt.
En sådan fördelning blifver likväl omöjlig,
så länge, enligt Riksens Stäoders beslut
Den 17 Fehruarii,
447
3 skillings afgiften qvarstadnar i hvarje Län
och således hvad som deraf kan blifva öfverskott
uti det ena, ej får användas till afhjelpande
af bristen uti ett annat; hvarföre ock
följden varit, hvilket af Kongl, SeraphimerOrdens
Gillets förutnämnde berättelse äfvert
kan inhämtas, att flere län under loppet af de
4 år som 3 skillings afgiften utgått, oagtagt
det anslag af 19,100 R.dr, hvarmed Kongl. Seraphimer
Ordens Gillet under samma tid årligen
bidragit till Lazaretternas underhåll, fått
vidkännas brist på erforderligs tillgångar,
hvaremot andra län kunnat behålla betydliga
öfverskott.
På samma saft skall förhållandet blifva
äfven i framtiden och i synnerhet uti de län,
der 3 skillings afgiften ej uppfyller behofvet,
emedan Kongl. Seraphimer Ordens Gillets bidrag
till Lazarctternes underhåll, nu mera blifVer
förminskadt, om ej någon ändring i afseende
på berörde afgift företages 3 och följden
blifver, såsom hittills, att uti de län, hvarest
erforderlige tillgångar saknas, de åtgärder rriå-<
ste inskränkas, som erfordras för att kraftigt
motverka veneriska sjukdomars spridande, och
att i anledning deraf derstädes alltid en del
af dermed behäftade sjuka , måste utan hjelp
qvarstanna hemma, intill dess tillgångarne
medgifva deras intagande å Curhusanstalterne,
och således genom ytterligare spridande af
sjukdomen, blifva en orsak till fleras olycka
och till större utgifter för samma sjukdoms botande
i framtiden. Uti de län deremot, hvar
-
448
Den 17 Februarii.
est 3 skillings afgiften lemnar öfverskott, kan
dermed ej heller något nyttigt uträttas, då
den grundade fruktan, att sjukdomen möjligtvis
under ett kournande år skulle kunna blifva
mera allmän och således erfordra förökade
kostnader till dess botande, bör afhålla länets
styrelser ifrån användandet af dessa öfverskott
till den öfriga hälsovårdens befrämjande ; hvarföre
dessa öfverskott således knappt kunna anses
för annat än döda Capitaler, hvilkas samlande
medelst 3 skillings afgiften ej kaa vara
åsyftad.
Vid ett sådant förhållande och för att kunna
afhjelpa och förekomma dessa ohillkomiigheter,
tyckes väl den enklaste utväg vara, att
då troligen summan af hela 3 skilhngsafgiftert
skall räcka till, att, i förening med det understöd
Kongl. SeraphimerOrdcns Gillet h mnar uppfylla
ändamåletuti samtlige Länen, denna afgift
hädanefter ej q varstadnade i Länen , utan ingick
till StatsCassan och derifrån fördelades i mån af
behof på Lånen; men då flere svårigheter skuL
le derifrån blifva oskiljaktige, som undvikas,
enär medlen qvarstadna i de Län der de uppbäras
och deribland hufvudsakligen den, att i
detta fall åt någon authoritet borde uppdragas,
att en sådan fördelning ombesörja; och detta
svårligen skulle kunna ske med ledning af så
fullständig kännedom om Länens behof, sorn
dertill erfordras och denna utväg dessutom är
stridande emot de vilkor, under hvilka 3 skil*
lingafgiften blifvit beviljad; så anser jag mig
Den ij Februarii.
449
ej böra föreslå densamma; men finner mig så
mycket häldre vid hvad Herr Ehrenborg föreslagit
om ett förändradt sätt af denna afgifts
utgående, som derigenom, enligt min tanka y
äfven en fullkomlig utväg beredes, att för
hvarje år erhålla emot behofvet svarande till.
gångår för hvarje Län, bch att vinna ändamålet,
i och för hvilket 3 skillings afgiften
blifvit beviljad, och hans förslag dessutom ät
mindre afvikande ifrån de grunder Riksens
Ständer töt 3 åkiliingsafgiftén fastställt.
Beträffande de fördelar, som i öfrigt der-'
med skola kunna vinnas, om efter behofvet
afpassade tillgångar, lemnådes åt Länens lokalförvaltningar,
till befrämjande af fleffaldigå
nyttiga föremål, på sätt Herr Ehrenborg
föreslagit, har han enligt min tanka så grundeligen
visat demj att jag äfven i detta afseende
är fullkomligt af hans tahkä och får etw
dast tillägga att, enligt den uppmärksamhet
Kongl Maj:t och Rikets Ständer fästat på ett
för Riket äfvenledes ganska vigtigt ämne,nemligen
befrämjande af veterinair-anstalterne i
Riket, beredandet äf sådana i Provincerhå och
antagandet af skickliga Djurläkare uti de Län,
hvarest de ännu saknasj äfven torde böra tillhöra
nämnde locålförvaltnihgar att besörja, i
händelse något öfverskott skulle blifva, sedäd
hiifvudändamålét vöre Vildhet;
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. I Baad. 29
45®
J
Den 17 Februarii:
N:o 9.
Herr Reutersvärd, JVr Adamt
Hos Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln anhåller
jag vördsammeligen om en stunds uppmärk*
samhet, då jag nu dristar mig göra några anmärkningar
vid Herr af Ekenstams memorial, rörande
fångars användande till boxering af fartyg,
eller fartygs fortskaffande med användande af
trampning genom ett enkelt machineri, till
hvars förfärdigande Herr af Ekenstam begärt
förskott.
Jag förmodar att denna mekanik är densamma
som Assessoren Juringius här i Staden,
redan uppfunnit, och med framgång försökt,
den han kallar rörlig vändningsplan, på hvilken
menniskors eller kreaturs krafter kunna användas
vid allahanda machinerier och äfven
ii 11 fartygs fortskaffande.
Under förleden sommar var jag flere gånJ
»er i tillfälle att få se denna, troligen blifvanJ
de nyttiga inrättning, och äfven huru bemälte
Assesor på det enklaste sätt man kan tänka
sig, lät 2:ne karlar trampa fram en 8 årig
slanga.
Detta fartyg, 60m med sitt machineri,
nu händelsevis är liggande på strömmen här
^vid Riddarhusgården, och kan beses af hvilken
fora det åstundarj har blifvit af en häst fort
-
Den 17 Februarii.
skaffadt, med ungefärligen lika stor hastighet,'
som den, ångfartygen här i Stockholm hafva.
Assessor Juringius har äfven under de många
försök han förliden sommar anställt, utrönt
huru mycken tyngd, sorn ungefärligen fordras,
för att få vattenhjulen att gå omkring med
erforderlig skyndsamhet, och uppå degsa rön,
har han grundat de ytterligare försök han
framdeles ämnar anställa med användandet
af trampning. Hvad han således redan utrönt
och öppet communicerat mig med flere, bevisar
således att möjligheten att använda menniskors
tyngd tdl fartygs förskaffande redan
är gifven; hvarföre jag för min del icke kan
finna skäl, att Herr af Ekenstam må beviljas
något förskott till det försök han erbjuder sig
att anställa eller eftergöra. Men hvad sjelfva
denna idée angår att vilja använda fångar
till boxering, så skulle deras öde ej blifva
mycket olikt Galerslafvarnes, deras bevakning
vara svår, och de resandes tillstånd alltför o?
behagligt, om ej vådligt.
Med Herr af Ekenstam är jag dock fullkomligen
ense om fångarnes sysslosättning med
nyttigt arbete, men detta inöm fängelsets murar,
och jag är öfverygad, att Assessor Juringii
rörliga vändningsplaner eller trampinrättningar,
skulle i afseende på det lilla utrymme
och den obetydliga kostnad, hvartill de
kunna förfärdigas, äfven der till hvarjehanda mechaniska
verk med fördel kunna användas,
såsom till qvarnar, spikhamrar,. öfverskäreri
och spinmachiner, stampverk m. m. Jag tror
45*
Dea 17 Febr ilar ii.
alltså att fåugarne, utan att mycket ansträngas,
härigenom skulle kunna, i någon maner»
sätta den skada de förut åstadkommit, äfvensom
kostnaden till deras dagliga underhåll i
fängelset; och vågar derföre icke tillstyrka deras,
enligt Friherre BjörnstjernäS calculer nog
kostsamma deportation. Mea för att vid detta
tillfälle uppfylla hvad så väl hjertat som förnuftet
mig ålägga, och då anledning således
numera än förr kan vara, att få utväg till
alla slags fångars nyttiga sysselsättning, endast
de kunna gå och verka med sin tyngd; får
jag vördsammeligen hemställa, om icke det
barbariska spöstraffet, äfvensom svältstraffet
vatten och bröd, nu bör upphöra, sedan det
visat sig att desse straff endast föranledt till
förhärdelse och till ingen förbättring, Och om
icke de straffen kunde förbytas till arbete I
fängelse*
*Tjufve* stjäl oftast för att slippa arbeta,
“föraktande några ögonblicks plågor; men får
han till straff arbeta för att först och främst
ersätta den bestulne sin skada och sedan Staten
sitt underhåll, torde detta vara det säkraste
cotrectivet mot en förnyad stölld, då han
äterkommer i samhället.
Dessa mina anmärkningar, och må hända,
omogna erinringar, anhåller jag vördsammeligen
må remitteras till vederbörligt Utskott
samt åtfölja de flere värde talares anförandet
i Hamma ämne.
Den ij Februarii,
453
N:o lo.
Friherre Lagerbjelke, Johan'.
Önskeligt hade värk att Herr Montgomayie
uti sitt den 12 dennes gjorde anförande
om DykeriCompagniet, föreslagit något bättre
sätt till sjöfarandes räddning vid strandningshändelser,
än hvad sorn tiu sker igenom Compagniets
åtgärd Uti ett land, så glest bebodt
med så vidsträckta och farliga kuster sorn Sverige,
är d.et en obestridelig sanning, att någon
andakt till ett så angeläget behof måste vidtagas,
och detta gaf första anledingen till Dy»
keriCompagniets octroijerande, om jag mins
rätt på 1730 talet. Äfven är det ofelbart, att
någon inrättning i denna väg måste finnas, om
handelen skulle kunna hoppas dräglige sjö-»
försäkringspremier. För min del anser jag
visst att modificatjoner böra och kunna vidtagas
med Dykerjprivilegierne vid octroijerandet
af ett nytt Compagnie, som likväl icke kan
ske förr än 1827, emedan nu varande Compagnie®
privilegier icke löpa till ända förr än
nied 1826. års slut. Hvad för öfrigt vidkommer
Herr Montgommeries anförande om den
fördubblade olyckan, att icke sjelf få berga
pm man kan den strandade egendomen, får
jag upplysa att efter mitt omdöme, är åtminstone
för Svenska skepp den tiUräckeligt ut-i
sträckt, då skeppare äga 60 timmars tid, att
dermed göra försök, äfven med biträde af enskilt
tillkallad hjelp osh att i de mästa fall är
mer än troligt, att om ett fartyg som icke in*
454
Den 17 Fcbruarii*
om den tiden kan befrias, ifrån grund eller
klippor, så fordras kraftigare åtgärder dertill,
hvilket i allmänhet af enskilta ej kunna åstadkommas
För öfrigt torde jag äfven härvid
böra tillägga, att under den tid af 7 år som
jag varit ledamot i det Embestverk sorn har
öfverinseende af DykeriCompagniets åtgärder,
har jag under denna tid icke hört ett grun-,
dadt klagomål emot Compagniet.
N:o 11.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuek
Herr Montgomerie har i sin motion om
Dykeri- och BergningsCompagniets upphäfvan*
de, eller reglementariska förändring afmålat
det med de mörkaste färgor, och då han derunder
säger, att det är en authoriserad Corporation,
sorn grundar sin tillvarelse och rikedom
på olycklige sjöfarande och på deras
plundring, så måste den som ej närmare kanner
förhållandet, på det högsta förvånas att
något så stridande mot samhällsordningen kan
i ett constitutionelt land äga rum. Hade motio,
nairen inskränkt sig till att fordra ändring
af sådana reglementariske brister, som vidlåda
hvarje samhällstiftelse, eller i det han önskar
denna inrättnings upphäfvande, gifvit utkast
till hvad sorn bör uppföras på ruinen af den
byggnad han vill kullslå, då skulle jag visserligen
under tystnad afvagtadt de kunnige
Den ij> Februarii,
455
mäns yttranden, hvilka det vederbör att bei
handla ämnet, men då nu allmänna tillmälen
göras, hvilka, om de voro rättvisa, skulle
sätta allt för myken fläck pä samhälsskicket,
så anser jag som en pligt att yttra de olika
åsigter med motionairen, som jag i detta ämnet
äger.
Det är icke första gången som Dykerioch
BergningsCompagniet fått löna häftiga
anfall, och hvad nu blifvit anfördt, är blott
ett genljud af hvadj under sista Riksmötet
derom yttrades. Under fordna Riksdagar
hafva icke klagomål saknats; men äfven då,
när denna inrättning var i ett mera ofullkomligt
skick, hafva de samma hufvudsakligen
befunnits obefogade.
Dykeri-Inrättningen uppkom under en stor
ehuru enväldig. Konungs tid, en Konung som
gifvit Sverige de flesta af dess ännu varande
administrativa former. Det var nemligen Carl
den XI som utfärdade de första stadganden att
beskydda sjöfarande för strandboernes roflystnad.
De enskiltemän som i anledning häraf erhöllo
privilegium, och tillädes vissa inkomster
för sine bergningsåtgärder, voro deremot underkastade
pligter och controll på de samrr.as
uppfyllande. Bland dessa män räknar man äfven
en Trievald, ett namn, som i lärdomshistorien
intager ett för utmärkt rum, för att det äf
ven skulle kunna återfinnas på listan af barbariska
inrättningar.
456
$$1$ 17 Februarii.
Privilegierne, ehuru tid efter annan modifierade
och förändrade hafva alltid blifvit
Stadfästade såsom gagneliga och svarande mot
det ändamål man deraf väntat, och de försök,
som åren 1731 och 1734 inför Rikets då församlade
Siänders peputerade anställdes med
Dykeriklockan och de så kallade luft kantinerne
bidrogo icke i ringa mån att stadga en
god opinion om inrättningen.
Pen sednaste oc t roijen härleder sig från
år 1803 och beviljades på 25 år. sedan Oommiterade
till förvaltning af Örlogsflottans årender,
varit hörde och vitsordat ej mindre Dykeri-Societetens
fortjenster, än sjelfva inrättningens
nytta för Staten saint för handeln och
och Sjöfarten. I sitt närvarande skick starden
samma speciel! under Konungens General-Adjutant
för Flortorna och generelt under Förvaltningen,
af Sjö§rcnderna. Dessutom tillhörde
t Konungens Befallningshafvande o?h Magistraterne
i städerna att öfver Compagnie!
hafva tillsyn; äfvensom närmaste Tullkammare
skall yid alla bergningar controHera det
sammas åtgärder. Man bör således svårligen
kunna förmoda, att DyketiCompagniet, mot
hvilket man, icke hört anföras några på bestämda
facta. grundade förbrytelser, skulle straff,
löst kunng undgå alla dessa, autoriteters vaksamhet,
och genom arbitraira handlingar rikta
sig på olyckligas bekostnad.
1 det man ifrar emot Dykeriet, förblandar
man detsammas rättighet på bergningslön med
Den 17 Fehruarti.
457
den fordna strandrätfen, då det likväl är sjelfva
denna barbariska rätt, soni blifvit upphäf-^
yen och kraftlös gjord, genom tillvarelsen af
en Corporation, sorn sedan den bergat skepp
elley gods, tager det satpma i sitt hägn, och
under högre authoritet än sin egen, derföre
är ansvarig. Denna Corporation må bestå af
enskildt® män, eller Statens Embetsman, då
den samma står under lagar och reglementarista
förmer, blir förhållandet till dom, som få
röna detsammas åtgärd, af enahanda beskaffenhet.
Med en så vidsträckt och föga bebodd
sjökust sorn vårt land äger, skulle säkerligen
mångå bratt mot den allmänna ordningen fö»
refalla, om icke en särskildt autoritet vore till,
som genom sine inrättningar och med öfvadt
manskap vida bättre än hvad enskildte personer
kunde uträtta, förmådde hjelpa den förolyckade,
och vöre till hands för att utöfva sin
pligt på det sätt närvarande reglementariska författningar
utstaka. Compagnv^t äger, att onder
olika förhållanden räkna i bergnings lön från 6
till 25 procent, och om man jemför resultaterna
häraf, med hvad de sjö-förolyckade, måste för
sin räddning på flere främmande orter uppoffra,
så tror jag på säkra anledningar att jemförel6en.
icke utfaller till last för denna inrättning
i vårt land. Denna inkomst, som mot Cornpagniet
tyckes uppväcka så mycken ovilja, lärer
ofta ej vara så betydlig. Dess bevillning
till Staten utgör 4000 R:dr Banco, och trovärdiga
personer försäkra att den mångå år
uppgår till 20 procent af Cofrnpagniets behållne
inkomst.
458
Den 17 Februarii,
Efter närvarande Samhällsformer stå Dykerilnrättningen
i en nära beröring med andra
Statens stiftelser och förnämligast TullVerket
och AssuranceCompagnierne. Så länge
ännu namnet contraband är till, skulle de
derunder hörande varor, utom en bergningsauthoritet,
med ännu mera lätthet kunna inkomma
på kusterna; ty vinningslystnaden rik
på utvägar att eludera, skulle snart lära att
med fördel göra skeppsbrott. AssuranceCompagnierne
gå väl utländske som inländska, om
de icke i den bergningsanstallt, som nu är
rådande, sågo en möjlighet att få det gods
bergat, för hvilket de gått i ansvarighet, skulle
säkerligen icke till så låga procent som nu
äga rum, teckna sina premier. Föreställningen
om olyckliga sorn efter ett skeppsbrott måste
dela qvarlefvan af sin egenaom, med de som
räddat densamma, blir derjemte verkeligen
mindre ryslig, då man besinnar att nu förtiden
ganska få skepp gå utan försäkran och att
Assuradörerna äro så tillsägandes lika mycket
ägare af de skepp som befara håfven, och de
egodelar hvilka föras derpå, som de personer
hvilka de egentligen tillhöra.
När man nu härtill lägger att klagomål
öfver Dykerilnrättningen icke förspörjas från
dem, hvilka närmast vore befogade att framställa
de samma, så har man någon anledning
förmoda, att de sorn från andra håll
väckas, hätleda sig från felagtiga uppgifter,
under saknad om en närmare kännedom om
sanna förhållandet..
Den 17 Februarii,
**59
Jag anhåller vördsamt att dessa mina anmärkningar
få till vederbörligt Uiskott åtfölja
den väckte motionen.
N:o I2.T
Herr Nordenankar, Gustaf:
Efter den förändrade tydning Herr Heijkenskjöld
angifvit sin motion, innefattar der
blott en önskan. Nog är säkert, att hvarje
Utskotts-Ledamots yttersta bemödande skulle
vara att efterkomma Höglofl. Ridderskapets
och Adelns äfven minsta önskningar; men jag
frågar om denne är verkställbar? Man skulle
för att fullgöra den bedöma sj den förflutne,
eller närvarande tiden, som man känner; utan
den kommande som man icke känner. Denbevillningssumma,
som i närvarandeallmänna penningeförlägenhet
ej utan stora svårigheter skulle
kunna åläggas, torde med lätthet kunna utgå,
då orsakerne till förlägenheten genom närvarande
Riksens Ständers beslut säkerligen till
en stor del blifva upphäfnej och hvilken kan
tilltro sig att redan nu bedöma resultater och
föl jder af de förändringar och åtgärder, som i
Rikets financiella och oeconomiska förhållande
troligen vid detta Riksmöte komma att
vidtagas? och då man det ej kan, kan man ej
heller bestämma någon tanka om huru stor
Bevillningssumma hädanefter må kunna utgöras-
Jag hemställer således vördsamt till Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln om ej
46o
Den 17 Februarii.
denna motion såsom overkställbar., må få förfalla.
.
N:Q 13,
Herr Heijkenskjöld s Ludvig Detlef:
Om en motion skall anses stridande mot
Grundfagarne, måste den vara sådan att dess
antagande skulle upphäfva eller motverka ett
uttryckeligt stadgande i lagen, och af denna
beskaffenhet kan jag för min del icke finna
den föreslagne motionen vara. RiksdagsOrdningens
30 §. ålägger StatsUtskottet att till
Riksens Ständer uppgifva huru mycket genom
bevillning bör utgöras; motionen åter åsyftar
ett utlåtande från Bevillningsutskott om beloppet
af de summor, Utskottet anser Riket i
närvarande belägenhet kunna utgöra såsom bevillning.
Ett sådant ptlåtande skulle endast
lemna upplysning om den tillgång genom bevillning
hvaröfver Rikets Ständer skäligen kunde
disponera, forn på intet sätt inskränkte Rikets
Ständers rätt och frihet att sedermera,
fastställa bevillnings-summan till det belopp
$om StatsUtskottet uppgifver böra utgöras genom
allmän bevillning,
Ej eller torde motionen kunna anses vara
Stridande emot 31 § Riksdagsordningen, då i
densamma ej föreslås något som lägger hinder
i vägen för Bevillningsutskottet att uppgifva
de allmänna grunderae för den blifvande bevillningens
fördelning, och sedan summan är
Den 17 Februarii,
461
faststäldj, författa förslag till dess utgörande.
Desse åligganden hvarken förhindra eller förbjuda
Utskottet att, uppå ett RiksStånds begäran,
förslagsvis uppgifva de summor, hvilka
efter Utskottets tanka, genom serskildte
bevillnings-artiklar kunna blifva att påräkna ,
Och den upplysning Riksens Ständer Häraf
skulle hämta, blefvé en ledning och ej ett
hinder för bévillningseUrhmarts Slutelig! fastställande
till det belopp som erfordras.
Jag vågar äfven utan anspråk framställa
min tanka om den nytta jag ansett motionen
kunna medföra om den skulle vinna Högloft.
Ridderskapets och Adelns bifall. Jag har trott
att en tidigt vunnen kännedom om de stimmor
Riksens Ständer i landets närvarande ställ*
ning kunna bevilja, skulle undanrödja den
tvekan sorn ofta miste uppstå att godkänna
de utgifter StatsUtskottet nödgas föreslå,
då de blifvande tillgångatne ej äro tillräckeligen
kände. Jag har trött att upplysning om
utvägarne att fylla behöfven skulle förekomma
betänkligheter och alstra beredvillighet
hos Rikets Ständer att gå regeringens önskningar
till mötes vid beviljande af de summor
som för Statsverket oundvikligen fordras.
ijag har ansett för en väsendtlig fördel
om ett samband kundé beredas emellan
Stats- och Bevillningsutskottens åtgärder,
hvilka båda Utskott hvar för sig icke fullständigt
kunna öfverse alla Statens tillgångar. BéVillningsUtskottet
uppgifver ej blott grunderne
för dea Allmänna Bevillningen, till desg
Den 17 Febructrii,
befattning hörer äfven grunderne för de såsom
bevillning Statsverket tillegnade inkomster
af Tull, Post, Charlas Sigi 1 latreförsäIj—
ningsmedel. Månne ej det Utskott som skall
uppgifva desse grunder , som således måste
undersöka så väl de grunder som hittills varit
gällande, som de medel hvilka derigenom
influtit till StatsCassan, närmast bör vara i
tillfälle att kunna författa förslag å de summor
som i-närvarande ställning kunna påräknas
att ingå dels genom Tull, Post, Chartte’-  Sigillatae försäljning m. m. dels genom allmän
bevillning å synbar förmögenhet och behållen
inkomst. Skulle icke sadane calculer med
möjlig fullständighet uppgjorde blifva en anvisning
och en ledtråd, hvarefter StatsUtskottet
med mera säkerhet kunde förfara vid RiksStatens
uppgörande och vid pröfningen af utgifterne.
Den blifvande Statsinkomsten i alla
dess detailler, härledande sig från ordinarie inkomster
och beviilningar borde härigenom
kunna i ett helt öfverse* och jemföras med de
nödige utgifterne intill nästa Riksdag.
Slutligen ägde Riksens Ständer att förvänta
från deras Statsutskott en tillförlitelig
financeplan, som lemnade på samma gång en
öfversigt af utgifterne och af inkomster som
motsvarade dem.
Om idéen som ligger till grund för Mo-'
tionen, skulle vinna Högloflige Ridderskapets
och Adelns bifall, torde de nyttjade
uttrycken behöfva rättas, och mera be
-
Den 18 Felruaritl
stämdt tillkånnagifvas den upplysning som af
Bevillningsutskottet äskas. Orden torde tilläfventyrs
så böra ställas: Att Bevillnings
utskottet
anmodades till Riksens Ständer inkomma
med utlåtande om beloppet af de summor,
hvilka Utskottet med fästadt afseende å
landets förmåga och näringarnes tillstånd anser
kunna dels genom de i 60 § Regeringsformen
uppräknade Bevillraings—titlar, dels genom
allmän bevillning af riket årligen utgöras intill
nästa Riksdag.
till PleniProtocolIet för d. 18 Februarii,
eftermiddagen.
Innehållande några ytterligare tankar rörande
Sveriges Financer, i anledning af Kongl.
FinanceCommitéens föreslagne penningereglering
och Herr Rosenblads yttrande vid mitt
enkla förslag i detta högst vigtigtiga ämne för
Rikets Ständers ompröfvande och afgörande.
Herr af Dar elli, Isac:
Ödmjukt Memorial,
464
Den 18 Februarii,
Ått Sverige är mycket jsilfverfattigt bör;
de erkännas då Bankens silfverfond , om också
fult 5 millioner Riksdaler icke gör‘fyllest
2 på hvart hufvud^ då hvar patriotisk medborgare
i böljan af 1790 talet insatte sine silfverpiecer
i Banken och då nu föga något silfver
kunnat erhållas i betalning för uhdsätthingsspaniiémålen.
Ått vår Bank nu skullé kunna erhålla
3 Millioner Riksdaler i silfver genom inhemskt
tillskott, till ökad säkerhet för myntregleringen,
anser jag för en absolut omöjlighet, om icke
vinsten åf insättningsactierné, af Kongl. FinancéCommitén
föreslagne till 50 R:dr stycket, blefve
så stor att silfver af de få rika kunde införskrifva9
till skada lör de många fattiga soiri
skullé erlägga denna deras vinsti
Att myntregleringeri äf Kongl. FinänceComitéeri
föreslås efter i20 6killings Cours är
obilligt mot de medborgare söm äro skyldige,
då coursén för det närvarande är högre, då en
stor del lån äro upptagne under tid af högre
Cours och då lånbetalhitigarne måste ske efter
ett supponeradt beslut afétt sedelförminsk-;
niogssystéme.
Det är väi lätt aft criticera, men ganska
svårt att uppgöra en financeplan som för fosterlandet,
i närvarande conjunctur verkställd,
kunde leda till allmänt val. Också jag har
läst manga financetheorier, men föga nägen
Den 18 Februarii.
så vidlyftigt snillrik och dock så vådligt förledande,
som den af Kongl. FinanceCommiteén,
Denna dess theori är synnerligast af Herr
Baron Björnstjerna befunnen för vårt land olärnplig
och så patriotiskt och grundligt vederlagd
att föga något dervid återstår att tillägga.
Erfarenheten är den säkraste ledaren för
allt omdöme och hvad kan försäkra nationen
att den, af Kongl. FinnanceCommitéen, föreslagna
peningeregleringen, skulle hafva mera
bestånd än dem vi belefvat, i synnerhet den
af 1776, under den mäst lyckliga handeiscon^
junctur? kunde det icke hända att om Banken
förpligtades gifva silfver mot sina utelöpande
skuldsedlar, till 120 skillings Cours, icke allenast
iinhemska capitalister, utan äfven alla
de sorn i grannrikena agde dessa sedlar presenterade
dem till inväxling med vinst då coursen
vore något öfver 120! och, då en betydlig
del af sedelstocken finnes utom riket, kunde
jurända att utlänningen^droge största fördelen
af vår realisation, och att hela den grund,
hvarpå Kongl. FinanceCommitéen byggt sin
penningereglerings' princip störtade vid ett
förändradt förhållande af det dyrbara inlösningsmedlet?
Kunde
det icke hända att, då Svenska
nationen, af beständig patriotisme, åter fratnBil.
till Ridd. o. Ad. Pr. x Band, 30
466
Den 18 Fehr ilar ii.
bure på fosterlandets altare sin sista ehuru otillräckliga,
silfverskärf, oförutsedda händelser
kunde beröfva henne en i otid använd
Styrka?
Det är allt derföre jag på det högsta yrkat
och ännu ifrar för bevarandet af Bankens
silfverfond och önskade dess årliga förökelse
både genom provision på utländska insättningar
af ädla metaller, mot depositiongattester utan
ränta, genom årliga allmänna insättningar af
någre rikets intrader i silfver och genom inhemske
enskilda insättningar af silfver, mot
depositionsattester utan ränta, hvilka attester
likväl skulle blifva af säkraste värde för både
inhemska och utländska relationer.
Det ankommer på ett blifvande reglemente
för Bancostyrelsen att försäkra Bankens bestånd
och fullkomliga oberoende ända till en
framtid då dess functioner kunna fullständigt
uppfylla en Banks rätta bestämmelse. Emedlertid
är mitt förslag lättast antagligt att begagna
ett, allt förtroende ägande, myntrepresentativ,
till inhemskt rörelsecapitak
Erfarenheten har länge bestyrkt Riksgäldssedlarnes
nytta, och min Financeplan är
nästan densamma, som den af framlidne Hana
Excellence Herr Grefve Ruuth.
Herr Rosenblad, som bevisar sig, vara en
kunnig och talangfull ung man, behagade erhindra
sig att Laws gysteme antogs under en .
Den i % Felruarii.
46?
aldeles enväldig regent och drefs till öfvermått
utan att hafva minsta garanti, eller inlösningsfond,
hvarföre assignaternes vanvärde
blef oundvikeligt.
Med Assignater kunna icke RiksgäldssedJarne
förliknas, då en fri nation, under sin
constitutionelle Konung skulle garantera dem,
och då de dessutom ägde ett säkert och till en
del rörligt hypothek, af Sveriges hittills, men
icke hädanefter intecknade jord och brandförsäkrade
fastigheterj ett hypothek, som för
det närvarande utgör Bankens största egendom
och sorn borde öfverflyttas på RiksgäldsContoiret.
Erfarenheten har bevisat att dessa sedlar,
en tid utan hypothek, varit gångbare utan
minsta agio, och att de ännu efter sin närvarande
myntfot äro lika goda med Banco, och
att förnämligast de höjde vårt jordbruk och
följaktligen all näring och handel.
Sverige är i många afseende lyckligt:
främst genom sin frihet, sin store Konung,
sin största hoppgifvande Kronprins, sitt läge,
sina, till stor del obegagnade naturalster, m.m.
Sverige har icke någon utländsk skuld och
har sin ingen förstörelse underkastade jord till
säkerhet för inhemskt mynt.
tfilialDisconternes fall, den, på halfva seklet,
svåraste och mäst totala missväxten år
1818, undsättningsspannemålens höga pris och
468
Den ig Februarii.
Sedan spannemålens vanvärde, relatift till undsättnings-betalningen,
productions-kostnaden,
Stadsvarornes bibehållna värden och lika höi
ga utskylder, äro orsakerne till närvarande
penningeförlägenhet.
Om det af Ridderskapet och Adeln före-:
slagne särskildta’ Utskott icke kunde vinnasj
kan dock förlägenheten bestyrkas genom utdrag
af Landshöfdingarnes diarier som bevisa,
att utslagen till utmätningar och seqvester-auctioner
blifvit mångdubblade och att i många
jordbrukandes hem icke den minsta betalningstillgång
qvarfinnes.
Jag tror med all visshet att nämnde förlägenhet
kunde skyndsamt och fullkomligt af-i
hjelpas om mitt enkla Financeförslag skulle
antagas; men förmodar att mera upplyste män
skola gifva ett ännu bättre, hvarom icke, är
det vida klokare att endast hoppas på Försynens
skickelse och låta tiden afhjelpa närvarande
svåra förlägenhet än att oförsigtigt antaga
ett strypsysteme, som ytterligare skulle
förminska landets alltför knappa rörelseCapital
och säkert bereda en ännu större olyc-j
ka. Måtte fosterlandskärleken i denna högst
vigtiga sak bevisa sin allkraft.
Jag anhåller ödmjukast om detta memorials
communicerande med de öfrige respective
MedStånden, och remitterande till vederbörligt
Utskott.
Den 18 Februarii,
469
N.o 2.
Herr Cederschjöld, Pehr Gujlaj-.
Enligt Regeringsformens 100 §. åligger
det Riksens Stä*ders JustitiacOmbudsman bland
annat, att, i den allmänna redogörelsen forsin
Embetsförvaltning, anmärka ”,Ingarius och författning
arnes hrijler; det skulle visserligen tyckas,
som måste våra lagar och författningar,
äga en, för alla menskliga inrättningar alldelet
ovanlig fullkomlighet, då nationens ombud
ej deruti kunnat upptäcka någon enda brist:
och i samma mån torde det äfven synas obetänksamt
af mig, att tala i ett ämne, hviket
jag af bristande sakkännedom tvingas att endast
flygtigt vidröra. Det är också utan ringaste
anspråk på grundelighet, som jag går
att framställa följande anmärkningar, under
anhållan, att de må till Utskottet få
åtfölja Justitise-Otnbudsmannensl Embetsberättelse
såsom; anledning för Utskottet att
kunna vinna ett större utrymme, för sin
verksamhet.
Uti våra lagar och författningar har jag
tyckt mig finna följande slags brister nemligen:
hrist pä upphåfning, dä de blifvit föråldrade
och olämplige för tidens upplysning, lynne och
öfriga fordringar; brist pä måtta i antal•
brist på plan i syftning och billighet i medel
brist på öfverensstämmelse sins emellan samt
sluteljgen brist pä laglighet i tillkomst. Alla des
-
47*
Den x| Februarti%
sa slags brister vill jag i största korrthet särskilt
vidröra.
För att öfvertyga sig; att många lagar
ännu finnas lefvanda i bokrtafven, hvilka radan
längesedan äro döde i allmänna opinionen
, samt upphört att gälla till efterlefnad,
behöfver raan blott genomögna t. ex. kyrkolagen
samt förbuden mot utländska öfverflödsvaror
m. m. Dylika föråldrade stadgar bade
längesedan bordt upphäfvas, äfvensom alla de,
hvilka, tillkomne under ett annat regerings-^-  sätt, finnas ti{1 sin natur stridande mot våra
Grundlagars anda, såsom t. ex. Kongl, kungörelsen
af den 7 December 1787, hvaruti
Kongl. Majt i nåder åtvarnar sina undersåtare,
att hvarken skrifteligen eller mundtlejigen
fälla obehöriga och vrånga omdömen öfver
de Författningar Kongl. Majit vidtagit eller
framdeles vidtager, vid äfventyr att varda
halshuggen. Denna kungörelse är visserligen,
hvad angår fkrifteliga yttranden, upphäfven
genom Tryckfrihetsförordningens 1 §. 1
morn. jemfördt med 2 §. 1 mom. och 3 §. 4
mom.; men oagtadt det i sjelfva verket kan
synas öfverflödigt, bör den likväl för yttermera
visso, ordentligen dödas äfven i förbu-*
dst mot de muntliga yttranden. Bibehållandet
af dylika föråldrade lagar, är i dubbelt afseende
skadligt, nemligen, dels genom det föragt
som deras fria öfverträdelse åstadkommer för
lagar i allmänhet; och dels derigenom, att dessa
lagar kunna tjena till redskap för den enakilta
härndén, förföljelsen och vinningslystnad
Dt;n i g Febrtiarii,
471
den. Dessa slags lagar böra derföre uppsökas
och formligen upphäfvas.
Att våra lagar och författningar äro alltför
talrika, lärer ingen kunna bestrida, sorn blott
vill taga deras massör i ögnasigte, samt förteckningarne
på de årligen utkommande förordingar,
bref, stadgar, kungörelser, circulair,
universaler m. m- hvilka allas blotta ämnen,
ännu mindre hela innehåll förmodeligea intet
menskligt minne skulle kunna uppfatta. De lagar
och författningar, som hafva till föremål
att befrämja den allmänna välmågan och bibehålla
ordningen, hafva liksom ett af motsatta
hvirfvelvindar upprördt haf öfversvämmat landet
och försvårar fortkomsten af hvarje brodel
till*ny kraftutveckling. Det är dessa lagar och
författningar, som fjettra den enskifta näringsfliten
genom onödiga band; som störa den personliga
säkerheten, genom omöjligheten för
någon att fullkomligt kunna känna sina rättigheter,
och skyldigheter. Det är dessa lagar
och författningar som påkalla de ofantliga skaroma
af Embetsman, för att drifva ett konstverk,
som blott synes tjena till att motverka
den fria utvecklingen af menniskonaturens inneboende
krafter. Jag för min del vågar derföre
anse det högst angeläget att, just till allmänna
välmågans och ordningens befrämjande,’
större delen af de så kallade oeconomiska och
polisförfattningar till intet göras eller åtminstone
förenklas, ända ifrån t. ex. lagarne för
Jerntillverkningsrättigheten och öfrige skråordningar,
till och med påbudet af år 1812
47»
Ben i| Februarii.
om uppsigten på resande. Om någon skulle
finnas, för hvilken massorna af de allmänna
ellerom jag så får säga Riksförfattningarne icke
synas förskräckande, må han blott erindra sig
den ofantliga mängden af provincelagar, som
Landshöfdingarne tillskapat, lagar, hvilka, högst
skiljagtiga i länen sins emellan, göra det på
visst sätt nästan lika äfventyrligt för någon
att flytta till nästgränsande län, som till ett
annat rike; helst ban i båda fallen är lika
blottställdatt de i hans hembygd oskyldigaste
handlingar kunna på andra sidan gränsen,
ådraga honom betydliga olägenheter. Hög
tid vore väl derföre att utgallra alla öfverflödig»
och otjenliga lagar och författningar, samt
vidtaga för framtiden en sträng sparsamhet i
deras utgifvande.
Att vära lagar och författningar ar o \ bristfälliga
i anseende till planen och syftningen, synas
ej allenast nästan alla våra ekonomiska lagar
mer än tillräckligt ådagalägga, utan äfven åt*
skilliga polisförfattningar, såsom t. ex. förbudet
af den 30 November 1820 mot bildandet af
talöfnings- säUskaper. Eller månne förståndets
och talegåfvans uppodling skulle någonsin kunna
vara annat än högst nyttig i ett constitutionelt
samhälle? Att författningar gifvas, som
äro bristfälliga, i anseende till medlen för ändamålets
vinnande, lär nogsamt inhämtas t. ex.
af Lurendrägeri-förordningen, hvarest fästningsarbete
och förlusten af medborgerligt förtroende
utsättas för handlingar, hvilka endast
lagstiftarens godtycke stämplat såsom brott ;
Den i§ Februarii.
473
samt af åtskilliga Polis-författningar här i Stockholm,
hvarigenom t. ex. den på svag is drunknade
förmenes att Christeligen begrafvas; den
som utkastar sopor eller annan orenlighet på
vissa fridlysta ställen fälles till viss tids stående
i halsjern, hvilket senare straff utsträckas
ända till 3 timmar för den, som grafvit
sand på ett visst ställe, och ej genast mägtar
erlägga de utsatte böterne 3 R:dr 16 sk. B:o.
Att vära lagar och författningar ej alltid öfverensstämma
sins emellan, i anseende straffens gradationer,
kan bäst inhämtas t. ex. af Luren drägeriförordningen
jemförd med allmänna lagen;
samt till öfverflöd, af nyssnämnde polis-författning
om ståendet i halsjern. Att de skulle
kunna öfverensstämma i anseende till plan och
syftning, kan man ej begära, då de på så olika
tider, och under så olika förhållanden,
samt så styckevis tillkommit.
Att sluteligen vära lagar och författningar
ej alltid i laglig väg tillkommit, torde bäst kunna
finnas deraf, att Polis-lagstiftningen, hvars
område blifvit så ofantligt utsträckt, och hvars
alster så talrika, är för Grundlagen obekant
annorlunda, än.såsom allmän civil- och criminal-lag,
i hvilken egenskap den likväl ej
kan stiftas af Landshöfdingarne i Länen , ej
af ÖfverStåthållaren i Stockholm, ej ens af
Kongl. Maj:t, utan gemensamt med Riksens
Ständer. De allmänna Polis-författningar, som
Kongl. Maj:t kan, emellan Riksdagarne, blifva
nödsakad att låta .vidtaga; synas derföre
474
9en 18 Februarij,
närmast kunna jemföras med lag-Jörklariiigar>
och således icke kunna gälla längre än till
Riksdag, då det bör ankomma på Riksens
Ständer, att författningen fastställa eller ogilla.
Ibland detta slags författningar måste jag
ännu en gång, såsom exempel anföra förbudet
mot bildandet af talöfnings-sällskaper; hvilket
förbud jag derföre vågar till upphäfvande vördsammast
föreslå, såsom innehållande en alltför
stor inskränkning i den ädlaste af alla
menskliga rättigheter, nemligen den, att genom
samtal upplysa sig sjelf och andra.
N:o 3.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf:
Vid JustitueOmbudsmannens Embets-berättelser
får jag ytterligare göra en erindran
på hvilken jag likväl ej yrkar någon remiss.
Utom de allmänna slags brister, som jag trot?
mig finna i våra lagar och författningar, kan
jag nemligen ej underlåta att nämna ett serskildt
slags brist, nemligen ett bristande ”icke1*
Uti 2 §. näst sista momentet af Tryckfrihets^
förordningen, hvilken brist jag anser Justitieombudsmannen
så mycket häldre hafva bordt
anmärka, som jag fruktar att just han sjelf
haft någon del i dess tillkomst, nemligen vid
tryckningen år 1815, så vida eljest denna
tryckning, såsom jag tycker mig vilja minnas,
då skedde under hans inseende. Detta tryckfel
är så mycket märkvärdigare, som det blifvit
bibehållet äfven i upplagan år 1818 j och
Den 18 Februarii»
475
synes så mycket häldre hafva längesedan bort
rättas, sorn en vid Domstol förefallen och genom
ett Tidningsblad kungjord händelse redan
för ett år Sedan ådagalagt behofvet afen
dylik rättelse. Denna min erindran behöfver
så mycket mindre remitteras, som ConstitutionsUtskottet
redan beslutat att om detta tryckfels
rättande hos Riksens Ständer ofördröjligen
göra anmälan.
N:0 4*
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindrie:
Riksens Ständers JustitijeOmbudsmans be-^
fattningen påkallar säkerligen en 6törre uppmärksamhet,
än den, som åt dess Embetsför--  vältning hitintils varit lämnad; man har nu
vid 5 Riksdagar emottagit Riksens Ständers
JustitiaeOmbudsmans berättelse, med ett stillatigande,
sorn endast genom det åter förnyade
förtroendet till personen, bevittnat Riksens Ständers
tysta bifall öfver utöfningen af Embetet;
men då tystnaden icke alltid, uteslutande utmärker
bifallet , utan understundom liknöjdheten,
så är det. genom minnet af händelserne,
tillåtit att tänka, det vanan att icke våga
granska dem, så länge vållat underlåtenheten
att begagna denna rättighet. Öfvergången i*
från enväldets blott lydnadbjudande författningar,
till de laglige rättigheternes åtnjutande,
har sällan för sig gådt, utan våldsamma
skakningar, och Sveriges lugna återinträde på
den constitutionelle banan, vittnar att intet
476
Den ig Februarii.
folk för dess beträdande var mera moget. Om
man förutsätter, att ett långsammare, men fredligt
utbildande för samhällstillståndet är både
det säkraste och bästa; så kan man efteråt med
en slags fägnad finna, huru öfverseende och
tålamod hos oss utgjordt tidsandan, intill dess
de svåraste profven varit öfverstådde; och det
är ej en liten lycka för ett land, om agtningen
för medborgarens rättigheter, gå i bredd med
dennes känslighet för sina rättigheter. Att
småningom föra dessa förhållanden i jemvigt,
och att en gång vunnen bibehålla den, är det
vigtigaste, eller snarare den representativa
Statsförfattningens hela föremål; men jemvigten
vinnes och bibehålles, endast genom uppmärksamhet
å vågskålens möjliga lutningar ;
och våre vise i framtiden föreseende lagstiftare,
skapade Riksens Ständers Justitieombudsmans:
Embetet till en organ för denna uppmärksamhet.
Jag har ej utan eftertanka följt utöfningen
af detta Embete, och jag har ofta nog
kommit till den slutsatts, att det omsider må*
ste alldeles förslappas genom saknaden af både
bifall och af klander. Grundlagen ålägger
Riksens Ständers Justitieombudsman, att vid
hvarje Riksdag till Riksens Ständer aflemna
en allmän redogörelse, för förvaltningen af
det honom anförtrodde Embete. Grundlagen
tillstädjer att genom nytt val, vid hvarje Riksdag
åt samma person förnya Riksens Ständers
dyrbara förtroende af detta Embete; men Grundlagen
föreskrifver ej, huru granskningen af
denna Embetsförvaltning bör föregå; huru och
på hvad sätt Riksens Ständer kunna öfver dea
Den xg Februarii,
477
uttrycka sin tillfredsställelse eller sitt missnöje;
och då ombytet af person, genom ett
nytt val ej alltid med säkerhet uttrycker annat,
än de väljandes* mer eller mindre välvilja
för person; så synes mig, att någon uppmärksamhet
å Embetets förvaltning nödvändigt
bör föregå årerbesättandet deraf; ej mindre
till vägledning för omdömet öfver det fram--  farna, än till beredande af någon stadgad opinion,
såsom ett rättesnöre för en framtida förvaltning
af detta magtpåliggande Embete. Då
lagstiftaren för lagstiftningens sammanträden
stadgade ett mellanrum af 5 år, synes det
tydligt huru han vacklat emellan vissheten om
Statsbyggnadens behof af representationens tätare
sammanträden, och fruktan för de oeconomiske
olägenheterne som visade sig genom
vår närvarande Stånds-sammansättning i vårt
Land, derigenom kunna uppkomma. Justitia;-  Ombudsmans-Embetet synes varit den utväg
man uttänkt, att fylla luckan af representationens
femåriga overksamhet; JustiliaeOmbudsmans
Instruction visar tydligen, att lagstiftanren
med Embetet åsyftat, att under mellantiderne
af representations sammanträden bilda
en stadigvarande organ af representationen.
JustitiasOmbudsmans Instructionen lemnar åt
Embetet de vidsträcktaste rättigheter, att vaka
öfver lagarnes helgd, författningars och instructioners
efterlefnad : att anmärka sådane af
Embetsmän begångne fel, som kunna bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter:
att vid RiksRätt låta tilltala den, eller de,
af Högsta Domstolens Ledamöter, som skulle
4?8
Den 18 Fehruatii.
så oråff dömt, att derigenom någon mistat, eller
kunnat mista lif, personlig frihet eller egendom-.
att öfvervara alla Domstolars Collegiers,
och af Regeringen med oeconomiska mål befattning
ägande Verks öfverläggningar och be*
slut: att hos Kongl. Maj:t till granskning anmäla,
hvilket Collegii eller EmbetsVerks åtgärder
som helst: att genom resor i landsorterne
förskaffa sig upplysningar om lagskipningens
tillstånd: att hos Riksens Ständer vid
hvarje Riksdag anmärka bristerne uti lagar,
författningar och allmänna hushållningen samt
uppgifva förslag till förbättring: att hos Riksens
Ständer yrka en, till enhet Och sammanhang
i lagskipningen verkande förklaring
af all otydlig lag: att inhämta fullständig kunskap
om anledningarne till åklagade personers
häktande, och Om tiden af deras hållande i
fängslig! förvar: att hos Kongl. Maj:t underdånig
anmälan göra, då han i ärender rörande
allmänna hushållningen, eller eljest af allmän
beskaffenhet" förmärker någon anstallt nödigt
lill befrämjande af Konungens och Rikets bästa
och vältrefnad: att till upphäfvande anmäla
©ch och föreslå sådana lagar och författningar
hvilka han finner ej stå i förening med nu
antagne regeringslagar: att med synnerlig upp-i
märksamhet och nitiagttaga hvad Riksens Ständer
till skyddande af Tryckfriheten stadgat.
Alla föremålen för Riksens Ständers hela verksamhet
äro med ett ord, till JustititeOmbudsmannens
omvårdnad öfverlemnade, under mellantids-n
af representationens sammanträden»
Den ig Felnuriit
*r?1
475
Lagstiftaren synes, genom en i grundlagen
tillskapad väcktare öfver uppfyllandet af den
constitutionella samhällsordningens fordringar
velat omsorgsfullt för Styrelsen undanrödja det
Obehagliga intrycket af den enskiltepåminnelsen
eller motsägelsen, derigenom att sjelfva
Grundförfattningen antyder dem: Lagstiftaren
synes visligen insedt, att den constitutionella
ordningen påkallar en opposition, eller med andra
ord, en motsägelse till allt hvad som strider
emot denna ordnings besvurna lagar, eller till
Sådane åtgärder, som motarbeta samhällets trefnad:
Lagstiftaren har för oss tillkännagifva
den vackra tankan, af en redan i lagen, tili
den constitutionella ordningens underhållande och
stadga bildad opposition; Lagstiftaren som insåg,
att en sådan nödvändigt måste utgöra en beståndsdel
uti, och ett vilkor för den fria Statsförfattningens
utbildande, har velat i allt undanröjda
och förekomma vådan af den partiyra,
som understundom uppkommit ifrån behofvet
att försvara rättigheter, emot begäret
att kränka dem; Lagstiftaren har hos oss, ledd
af en varnande erfarenhet, velat undanrödja
sådane anledningar till delning uti sinnena,
Och det var troligen endast utur denna synpunct,
som han, uti JustitireOmbudsmansEmbe-;
tet tillskapade en, under representationens femåriga
overksamhet alltid lefvande och städse
till varande laglig organ för den i sjelfva
Statsförfattningen grundade opposition, och till
hvars vägledning under Riksdagarne Lagstiftaren
troligen afsett Riksens Ständers Ju6titias-Ombudsmans
berättelse öfver Embetsfö*>
430 Datt 13 Februarii.
vältning.' Lagstiftaren trodde säkerligen gifva
en större kraft åt patriotens bemödande, att
ifra emot lag-öfverträdelser och missbruk; äfvensom
emot de falske eller underlåtne styrelseåtgärder
som under tiden kunnat menligt
verka uppå landets trefnad, då Lagstiftaren
uti JustitiaeOmbudsmannens instruction
nästan förutsätter, att all anledning till anmärkning
borde kunna hämtas utur Justitias—
Ombudsmans-berättelsen och den medborgerlige
uppmärksamheten såmedelst befrias ifrån
lytet af den enskilte småaktigheten och ifrån
tydningen af det ensidige hämdbegäret, som så
lätt lästes vid hvarje anmärkning uti sådan väg,
och hvarigenom dess goda verkningar ofta till
intet göras, ehvad omdömet för motiverne va^
rit grundade eller ej. Det är ifrån dessa åsigter
jag bedömt utöfningen af Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsmans Embetet, och jag nödgas
öppet bekänna, att jag utur de årliga berättelserne
aldrig hämtat den tillfredsställelse jag,
som följd af dem, för det allmännas bästa hade
önskat. Jag hade som exempel trott, att
uti dessa berättelser aldrig borde saknas väckelse,
till uppmärksamhet å öfverträdelser af
Statsförfattningens hufvudgrunder, ifall någon
sådan syntes falla uti kraft: att som exempel,
i händelse Styrelsen icke vore så sammansatt
som 6, §. Regeringsformen bjuder, så skulle
en så vigtig omständighet säkerligen påkalla ett
rum uti Riksens Ständers Justitias Ombudsmans
berättelse: jag hade trott, att orsakerne hvarföre
LagComitéens arbeten aldrig nå ett slut,
hade
Den 18 Februarii.
hade ostridigt emellan Riksdagarne bordt utgöra
ett föremål för Riksens Ständers JustitiaeOmbudsmans
forskningar, för att i dess Riksdagsberättelser
kunna intaga det rum, hvartill
denna för Samhället så vigtiga angelägenhet
synes framför allt annat vara berättigad. Om
sådane lagar eller författningar, hvilka ej äro
i öfverensstämmelse med nu gällande Grundlagar,
icke ännu af Riksens Ständers Justitia^
Ombudsman till afskaffande blifvit anmäldte,
så ligger sådant till mycken last vid pröfningen
af Embetets utöfning: om sådane förklaringar
eller tillämpningar af Tryckfrihetslagen
utaf administrationen i oafhängighet med Riksens
Ständer gjordes så, att hvad Riksens Ständer
stadgat till skyddande för publiciteten i
någon mån derigenom kunde eluderas, så borr
de sådant ovilkorligen intaga ett rum uti
JustitiseOmbudsmans berättelsen.
Friheten, denna dyrbara Guds gåfva, lik:?
åldrig med menniskan, och oskiljaktig från det
upplystasamhällets trefnad och bestånd, börvara
föremålet för hvarje individs och således fördet
helas uppmärksamhet. Publiciteten är ett af dess
förnämsta värn; och lagstiftaren har hos oss
utsedt Riksens Ständers Justitieombudsman,
till vårdare af dess rättigheters oförkränkta
helgd, lika såväl, som han utaf HofCanslersEmbetet
bildat en väcktare emot dess öfverträdelser
och missbruk. Man hade i anledning
häraf i min tanka ägt anledning, att^uti
Riksens Ständers JustitimOmbudsmans berätteli
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. 31
435*
Den 18 Februarii,
se, fordra en fullkomlig redovisning för publicitetens
händelser och öden sedan sista
Riksdag, och då under denna tid mycket uti
sådan väg har tilldragit sig, som fästat det
allmännas uppmärksamhet, som gifvit anledning
till allmänhetens gissningar, sorn ej sällan-verkat
oblida omdömen i brist af någon tillfredsställande
väganledning för slutsattserne, så
synes JustitiaeOmbudsmartnensovillkorliga pligt
varit att för allt detta inför Riksens Ständer
redogöra. Det synes varit enligt med Riksens
Ständers Justitieombudsman» åligganden att inför
Riksens Ständer upplysa hvad han kan hafva
sig bekant af det arbete, som till följdaf Ständernes
begäran blifvit föranslaltadt till utrönande af
möjligheten att genom en bättre beräknad inrättning
för Statsmachinens gång åtminstone i
framtiden kunna göra någon indragning af Embets-
och Tjenstemän, till vinnande af den så
högst nödige besparingen uti de redan öfverdrifne
utgifterne. Man hade trott, att Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsman genom resor uti Ian:
det icke skulle undgått att finna någon eller
någre hufvudorsaker till dea förlägenhet och
vanmagt hvaröfver man så allmänt klagar, och
man hade ägt rättighet, att utaf Riksens Ständers
JustitiasOmbudsman fordra förslag till afhjelpande
af åtminstone något ondt.
Jag tror att vid justitiaeOmbudsmans befattelserne
vore ganska mycket att anmärka i
synnerhet i egenskap af saknad utaf det, sorn
i min tanka där borde finnas; men då motio*
nairen i dessa delar nödvändigt måste kryssa
Den 18 Februarii.
483
sig Förbi 90 §. äfventyrliga klippa, under vå«
da att alltid emot den lida ett skeppsbrott,
hvarifrån säkerligen intet utaf lasten skulle
räddas undan ett itiinisterielt Dykeri, med
mindre den innehöll så likgiltigt gods , som
det anförda; så har jag af farhåga för det
ringaste öfverträdande af lagen, inskränkt
dessa anmärkningar vida inom den gräns jag
tror varit den rätta, men det har skedt under
hoppet att någon skickligare än jag, matte till
de constitutionella inrättningarnes befästande
och utbildning, kunna till hela sin vidd begagna
de medel lagen erbjuder, utan att dervid
öfverskrida ded gräns som är utstakad.
iM.O jji
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus*
Det är från förra tiders händelser, som jag
hämtat anledning till yttrandet af de tankar,
hvilka hos mig väcktes, då jag hördé den berättelse
för Ridderskapet och Adeln uppläsas,
sorn af Herr Justitieombudsmannen blifvit in^
lemnad.
CönstitutionsUtskoftet, hvars åliggande
det är, att till plena afgifva förslag å de ändringar
och förbättringar i Rikets Grundlagar,
sorn synas det samma af tiderna påkallade, af*
gat vid 1815 års Riksdag ett förslag, ägande
afseende på granskningen af den allmänna redogörelse
för förvaltningen af sitt embete,
som det åligger Riksens Ständers Justitieombudsman,
enligt 14 af den för honom ut
-
484
Den 18 Fcbnucrii.
färdade instruction, att vid hvarje Riksdag tili
Riksens Ständer afgifva.
ConstitutionsUtskottet hade ofelbart bemärkt
att nationens representanter icke fästade
nog uppmärksamhet vid dessa Embets-berättelser,
och, ofelbart i afsigt att uppehålla
begreppet om Embetets vigt och värdighet, föreg
slog det sådane ändringar i Regeringsformens
53 och 96, samt i Riksdagsordningens 29 och
63 §. i följe hvaraf det skulle bli ConstitutionsUtskottets
pligt att granska Ombudsmannens
diarier och registratur, hvarjemte det
föreslogs att nytt val icke skulle få företagas,
förrän ConstituuonsUtskottets yttrande öfver
den afgåendes Embets-förvaltning inkommit.
Jag var ibland dem, hvilka vid 1818 års
Riksdag afstyrkte Ridderskapet och Adeln att
antaga detta ConstitutionsUtskottets anbud,
att i egenskap af Ständernas ombud, granska
Ombudsmannens redogörelse för förvaltningen
af sitt Embete; och på det Rikets Ständer icke
med fog, om ej af samtiden, dock säkerligen
af efterverlden , måtte anklagas för att illa
hafva motsvarat 18 15 års ConstitutionsUtskotts
visade omvårdnad, om nationalcaracterens utbildning,
har jag ansett mig förpligtad att på
denna redogörelse fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Med fem Riksdagars Ständer delar jag
agtningen för den person, hvilken allt ifrån
Constitutionens införande beklädt detta höga
Den 18 Februarii.
485
och vigtiga Embete; det är öfver Embetsman*
nens åsigt af Embetets idée och ändamål, som
jag ämnar yttra mig.
Enligt berättelsen har ingen ofördelaktig
förändring i lagskipningen, sedan sista Riksdag
ägt rum. Orsaken till detta lyckliga resultat
uppgifves ligga i domaremaktens nu ä*
gande organisation; den anda hvaraf en corps
talrika medlemmar böra känna sig lifvade,
enligt författarens tanka, uppehälles alltid och
s ikrast derigenom, att andans organer få handla
och verka gemensamt.
En hvar sorn känner samhällsorganismen
måste värdera kraften af en ädel esprit de
corps. Men det är honom icke obekant, att
till dess uppehållande fordras omsorg, moda,
och framför allt förmåga, att försaka; det är
honom icke obekant, att, enär så olyckligt inträffar,
att den enskilta cerpsar.dan, icke förmår
emotstå inflytelsen af tidens, så blir vådan
för det allmänna i samma mån stor, som
corpsen är talrik, och som dess medlemmar
finna sig i tillfälle att gemensamt handla och
verka.
Justitia: - Ombudsmanna Embetes-be6tämmelse,
hade jag trott egenteligen deri bestå,
att, genom uppmärksamhetens oafbrutna fästande
på lagarnes och på folkets ömsesidiga
inverkan till gemensam förädling, detta embete
skulle, ock kraftigare än enskilta förmå,
;verka till utbildande af dea allmänna andan.
Den 13 Februarii.
hvilken så väl corpser som enskilfa. äga ?t|
godvilligt eller tvungit hylla,
jag hade trott att då lagen ålägger JustitiaeOmbudsmannen
att uti sina berättelser
inför Rikets Ständer och Nationen, utreda lagjkipnnigens
tillstånd, den anmälan icke kap, anses
göra tillfyllest, att Herr JustitiaeOmbuds*
mannen, under den tidsrymd af fern år, som
framgått sedan sista Riksdag, inom de delar
af det offentliga lifvet som blifvit stäide under
dess inspection, icke varse blifvit så,dane
eller så rgånga afsteg från den utstakade banan,
att förändringen i det hela skulle kunna
kallas oför delaktig. Jag hade trott det åligga
embetet att anmäla, i hvilken mån, inom lagskipningen
i allmänhet, och inom hvilka
delar i synnerhet, en jordelagtig förändring
ägt rum.
Enligt allas erfarenhet sorn forskat i häfder,
na och som reflecterat öfver förflutna tiders hän-^
delser, enligt de begrepp religionen ger om
menniskonaturens upphof och menniskors bestämmelse,
finnes intet stillastående på bildningens
bana, hvarken för nationer, för individer,
eller för slägtet; man antingen växer
till, ihan antingen närmar sig tnålet, eiler ock
skrider man tillbaka^ ett stillastående eller en
icke ofördelaktig förändring, plär kunna anses
såsom förebud tili en inträffande ofördelaktig
förändring.
JustititeOmbudsmanna-Embelet äger a ti
Deli 18 Fehr ilar ii.
med synnerlig uppmärksamhet och nit iagttaga
hvad Riksens Ständer till skydd af Tryckfriheten
stadgat. Se Instruetionens 22 §.
Detta lagbud synes mig, åtminstone, så
länge som det finnes inskränkningar för yttranderätten,
böra ovilkorligen i hvarje Riks-i
dagsberättelse föranleda till en uppgift på verk.'
ningarne af den HofCanzlersEmbetet uppdragna
inspectionsrätt öfver dagblad och periodiska
skrifter; om nemligen förändring mot förr
ägt rum; om den synes embetet fördelagtig
eller ofördelaktig för yttranderättens utöfning;
om förhållandet synes embetet sådant att inskränkningens
upphäfvande nu med fog bö?
kunna sökas,
Många hade trott i denna Riks<Jags-berättelse
få läsa att, på förekommen anledning,
och i kraft af Instruetionens 19 §, underdånig
anmälan blifvit gjord hos Kongl. Majit ombehofvet
för ett folk, som har Grundlagar, att vid
Rikets första läroverk offentliga föreläsningar
öfver dem må hållas,
Då vår Constitution uppställer såsom en
grundsats: fullkomlig likhet i åtnjutandefe af
allmänna rättigheter och fördelar, har det oroat
mången att i den nya skolordningens f:sta
Section 5 Cap. 4 §, finna ett stadgande, sorn
står i strid med ofvannämnde grundsats.
Enligt detta stadgande nemligen blir den föw
sta frågan som förelägges. den blifvande raedb
Den 18 Februarii,
borgaren, vid sitt första 6teg på det offentliga
lifvets bana, vid sitt inträde i den offentliga
skolan som på folkets bekostnad underhåller
denna, ’’om han kan styrka att han genom
egna tillgångar, eller andras bekostnad
kan sig vid läroverket uppehålla”  och skulle
han svara, att han det icke kan, utan att
han, såsom andra före honom gjort, bygger
sitt hopp på Guds försyn och fromma menniskors
kärlek så får läroverkets Rector honom
icke inta-ga,” om än han i den fattige gossens
blick skulle ana en Lindjkjöld en von Linnet
en Polhem.
Jag förmodar att hvad jag anfört gör tillfyllest
till reservation af folkets rätt, och till
bevittnande att jag fullgjort min Riksdagsmannaphgt,
och torde föröfrigt mitt memorial
få åtfölja remissen af JustitiaeOmbudsmannens
berättelse.
N:o 6.
Herr Reutersvärd, Pehr Adam:
Med anledning af Herr Grefve De la Gardies
i plenum den 10 sistledne gjorde proposition,
angående utdelande af sista RiksdagsProtocoller,
och Herr Cederschjölds deremot
väckte hsmställan om deras lifgifvande af trycket,
och försäljning, får jag vördsammeligen
upplysa och anmäla, det Bokhandlaren Magister
Wiborg försäkrat, att högst några få exi
Den 18 Februarii.
4S9
emplar kunna påräknas blifva afyttrade uti
Bokhandeln, i händelse desse Protocoller till
försäljning utlemnas och annonceras, hvilket
torde föranleda till antagande af bemälte Herr
Grefves proposition i detta afseende.
N:o 7.
Herr Berghman Ambrosius Magnus;
Vid den af Herr Grefve von Platen väck-;
te motion om Talemäns Tafflarnes återinförande
torde mig tillåtas få anmärka: att
jag icke anser Riksens Höglofiige Ständer möjeligen
kunna vara sig så olika, att de, vid en
sednare Riksdag förändra, hvad de vid en föregående
beslutat, då samma skäl till det fattade
beslutet icke allenast ännu äro förhanden,
utan ock nya förbindande anledningar under
tiden tillkommit. Det var till minskande af
de högst betydlige Riksdagskostnaderne, som
detta beslut fattades vid sista Riksdag, om
berörde Tafflars indragning. Redan då fordrade
Statsverket denna lindring; men Rikets
närvarande ställning och den i alla orter öfverklagade
förlägenheten, påkalla ännu mera
aU den hushållning med allmänna medlen,
som är möjelig, och äro desse tafflar ej allenast
icke nödige utan till och med öfveflödige.
Högst anmärkningsvärdt är det, att kostnaderne
vid hvarje af de 6ednaste Riksdagar,
yppgått till nästan lika sumraa} som hela Sven
-
4go
Den 18 Februarii,
ge med då tillhörande Finland erlade i bevilL
ning, allt till år 1789, eller 12 tunnor Guld,
Lägger man härtill hvad under en Riksdag,
Ridderskapet och Adeln påkostar sig och det
de öfrige 3-ne Ståndens Ledamöter af dera?
committenter uppbära i arfvoden , så blifver
för allmänheten en högst betydlig tillökning i
utgifter.
Huruvida det af Herr Grefve von Platen
omförmäldte meddelande, beröring och förening
kunna, igenom Tafflarne vinnas, eller om dervid
för d'-n god5» saken något blir uträttadt , öfv.
till Höglofl. Ridderskapets och
Adeina upplysta omdöme. Jag tror att Stånds»
klubbar svara emot detta ändamål.
Om, såsom jag fått anledning att tro, Stats;
Utskottet vid sista Riksdag, 1 sitt betänkande
i detta ämne föreslagit: att någon betalning
skulle anordnas Herrar Taleman, för den kostnad
de kunna använda vid deras såkallade
representation j så hemställer jag vördsammast,
i händelse Riksens Ständer skulle bifalla en
sådan kostnad, om den icke nu genast, vid
Riksdagens början, bör till belopp bestämmas.
Likväl tror jag icke att Ständerne, af berörde
betänkande, äro härtill förbundne, utan ödmjukeligen
föreslås, att icke allenast TafFlarne,
ytan äfven berörde representationskostnad, må.
ifrån Riksdagskostnaderne uteslutas.
Den 18 Februarii,
N:0 8.
Friherre Ankarsvärd, Car/ Hindric\
Emot Herr Grefve von Plåtens väckte motion,
förande återupplifvandet af TalmänsTaffiarne,
anser jag mig bora yttra , att jag tror det
dermed åsyftade Represemanternes förtroligare
umgänge, alldeles icke kunna befrämjas. Sådana
större måltider blifva i min tanka hädanefter
såsom hitintills af ganska likgiltigt
införande på affairernes gång och snarare tidspillande,
än någon annan nytta medförande i
och jag anser dessutom redan genom klubb-,
inrättningarn.e åstadkommit, allt hvad man
kunnat önska för umgänges-tillfället emellan
Stånden: men hufvudsakligast anser jag den
hushålls- och besparingsanda, som vid detta,
Riksmöte måste stämpla Riksens Ständers åtgärder,
och vittna om deras tankar på hemman
varandes belägenhet fordra, att Riksens Ständer
uti intet fall slösa på sig sjelfve, hvarföre
jag afstyrker Herr Grefve von Plåtens motion
om återupplifvande af TalmänsTaffiarne.
N:o 9.
Herr Rothlieb, Axelt:
De flere Fiskaliska åtgärderR som tillkom^
mit och blifvit en följd derutaf, att många
ägare, i synnerhet af mindre bränvinspannor,
vid skattskritmngarne endast uppgifvit, egeutj
492
Den 18 Februarii.
liga hela kannnrymdenJ men af okunnighet
vid uppgiften, uteslutit det bredvid stämplade
kannetalet befinteliga bråket af ^:dels, § eller
|:dels kanna; föranleda mig att vördsammast
hemställa: om det ej till förekommande af sådana
oredor, det vore lämpligt vid bestämmandet
af bevillning å bränvinspannor, att endast
afgift beräknades efter fulla kannetalet sedan
kokrummet blifvit afdragit, och de mindre
delar af en kanna, som å bränvinspannor
finnas stämplade, och hvilka hittills vållat oreda,
matte uteslutas från all sort beräkning.
Jag anhåller ödmjukast att detta må få
åtfölja Hsrrar Gripensvärds och von Qvantens
memorialer rörande bränvinspannor, som jag
förmodar, till Bevillningsutskottet,
N.*o 10.
Herr Gripensvärd, Fredric Adolphi
Ehuru motbjudande det ock är, att inskränka
någon frihet, måste dock hvarje på
Fäderneslandets väl tänkande man önska, att
bränviasbrinningen i Städerna måtte upphöra
och endast blifva hvad den naturligen bör
vara, en fandtmannanäring. Den är mindre
passande för Städerne, redan genom blotta faran
som den medförer för så tätt bebyggda
ställen som Städer äro, och den kostnad som
nedlägges på transporten af dertill nödig ved
Den 21 Febr uar i i. 493
och spannemål till Städerne, är dessutom ali,’
deles förlorad,
Bilagor
till PleniProtocolIet för d. 21 Februarii.
N:o 1.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Vid de 2;ne sista Riksmöten, harjagjetn*
te andra Representanter, förgäfves deröfver
fört klagan, att i följd af förändrade bevill—
ningsgrunder för jordbruket, vid 1809 års
Riksdag, jemte andre ifrån den tiden hemmanen
ålagde förbindelser, ägare af hemman och
qvarnar blifvit i bevillningsväg högre beskattade,
än ett förut förflutit århundrade, och i
jemförelse till andre medborgare-classer, samt
att rättvisan och den allmänna nyttan, deri påkallade
en rättvis ändring. Nu torde åtminstone
förnyade anspråk till rättelse deri icke förbises,
utan till pröfning upptagas vid erindran deraf,
att hemmansbrukare ytterligare blifvit lidandande
derigenom att, då en bestämd bevillningssumma
var föreskrifven, att utgå af hvar.;
je province, i följd af bestämde hemmansvärden,
men, jemte landtmannaproducters nedfall
-
494
Dan 21 Februarii.
ne värde, egendomars värden minst till |:dei
blifvit nedsatte, har hemmansägaren nu i lyra
år måst erlägga den förut dryga bevillningett»
till ett högre, icke påräknadt belopp. Det har
varit högst orättvist att beräkna 2 R:dr Bevillning
för hvarje tusende af det uppskattade
egendomsvärdet af landtegendom, lika med
värdet af all annan egendom, som tog sin början
»809, då i öfvervägande kommer, att af
all annan egehdcm utgöras inga andra särskilta
förbindelser till Staten, sorn deremot utgå af
jordbruket,genom rotering, väghållning, skjutsning,
passevolance, saltpettersgärd in. m. till
det högre sammanlagde värde och belopp, att
stuodom, efter gjorde beräkningar , föga ellef
ingen behållning af hemmanen återstår, utan
fördelen af bostad egentligen kommer i beräkning.
Med afsende derå, har också aldrig
tillförene någon sådan förmögenhetsbevilliiing
1 likhet med annan egéhdom blifvit hemmanen
ålagd, utan blott en sådan som kunde vara
skälig och lämpelig, med hänsigt till jordbrukets
partieile beskattningstyngder, hvari andre
medborgare icke deltaga, hvaremot man nu i
jemförelse nied andras beskattning, icke saknar
anledning till missnöje deröfver, att hemmanens,
i debetsedlar och genom andre föreskrifter
ökade utgifter, öfverskjuta tillökningen för
dem som af andre medborgare sedan iboy utgöras-
Jag förbigår att nu åter upprepa det
orättvisa i förbindelsen att uppgifva praesumtift
värde å sin egendom och det obehagliga
för taxeringsman och skattskyldige att desse
Värden* på de förres godtyckliga pröfning al
-
Den 21 Februarii,
495
jena beroende, stundom ogillas, äfvensom den
erindran att med återgående till 1800 års bevillningsförordning,
ej mindre detta stadgande
kunde förefalla, än de mindre nödige 3:ne taxerings
instancer som ett förflutit århundrade ansett
onödige, och sorn nu till beredande af en rätt.
vis beskattning, kunde som fordom, inskränkas
blott till en taxeringsinstance; och då jag
till vidlyftighets undvikande torde få åberopa
hvad jag de sista Riksdagarne anfort till förändring
i bevillningsprinciper för hemman Och
qvarnar, som i Högloflige BevillningsUtskottets
handlingar äro att tillgå, får jag förnya
det yrkande , att med upphäfvande af bevill—
hingsgrunderne för hrmman och qvarnar i 1809
års bevillningsstadga, principen för dessés beskattning
i 1 Soo års bevillningsförordning
måtte åter blifva gällande såsom mindre betungande
och hvilkas betydliga nedsättning den:
na Riksdag, Bevillningsutskottet otvifvelaktig!
i alla fall bör hafva till föremål, hvarigenom
den procent af Bevillningen sorn nu
afdrages, till kostnader i och för desse taxeringsinstancer,
kunde besparas till fördel för
de skattskyldigé och äfven för embets- och
tjenstemän, som med desse trenne taxefingsinstancer
hafva befattning, hvilkas besvär och
kostnader otvifvelaktig! öfverväga den ringa
ersättning söm af bevillningsprocenten kunde
dem tilldelas- Men, då jag nu anhåller att få
fästa uppmärksamheten på rättvisan af en
närmare pröfning af 1800 års bevillningsgrunder
för hemman och qvarnar, som eftef
tnin öfvertygelse äro allena lämpelige, samt att
496
Den 21 Februarii.
betydlig nedsättning må göras i bevillning för
hemman, om hemmansägare skall rättvisa vederfaras,
får jag tillika hemställa, om icke nu
utan rubbning af föreskrifter för nu gällande
bevillning, sorn till sine hufvudgrunder icke
får detta år förändras, det likväl kunde med
upphäfvande af det förhatliga stadgande sorn
icke är förenligt med rättvisa, att hvarje Province
skall utgöra en bestämd bevillningssumma,
blifva innevarande års taxerings- och pröfriings-Comitéer
öppet lemnadt, att afseende på
hemmanens nedfallna värden till nedsatt belopp,
beräkna hemmansvärden, der rättvisan sådant
påkallade. Denna förändring iör detta
år synes mig icke motsägas af bevillningsgrunderne,
till undanrödjande, åtminstone
för sista bevillningsåret, af den trängsel, hvari
taxeringsmännen sig befinna emellan taxeringsedens
innehåll i 5 art. 6 §. Bevillningsförordningen
samt föreskriften af en för hvarje Province
bestämd bevillningssumma, i följd hvaraf
det sällsamma nu i flere år i Berednings- och
Taxeringscomitéerinträffadt,att det till Protocollet
blifvit bestämdt förklarat, det egendomar voro för
högt värderade och borde nedsättas, men att
den för hvarje Province bestämde bevillningssumman
, som borde utgå, hindrade den nedsättning
som taxeringsmännen, jemlikt deras
edeliga förbindelse, ansett hafva bordt äga rum.
Jag anhåller ödmjukeligen att detta anfö*
rande må till Bevillningsutskottet remitteras.
N:o 2.
®e« si Fttbruarii;
m
N:0 2.
Grefve Härd, Carl Gustafi
Utaf de i Ridderskapets och Adelns sena*
re Plena förefallna Discussioner, i anledning af
Herr Friherre Rudbecks föredragne och remitterade
motion, har man inhämtat, att tänkesätten
äro delade, så väl om tillvarelsen äfen
nog allmänt ötvcrklagad förlägenhet och dess
utsträckning derhän, att den skulle kunna benämnas
för nöd, som ock om orsakerne dertill
och botemedlen deremot. Om jag medgifver,
hvad här blifvit yttradt, att förslaget till
allmän förändring af det financiella och Stats*
economiska systemet borde med mästa nytta
utgå frän högsta Styrelsemagten , såsom ensamt
försatt på den ståndpunct, hvarifrån det hela
kan öfverses, är det likväl med den anmärk*
ning att något sådant förslag icke ännu blifvit
Riksens Ständer meddeladt och icke heller
lärer vara ait förvänta, enär Kongl. Maid, vid
Riksdagens öppnande, förklarat sig, i afseende
på Finance-väsendet, vilja inskränka sig till
den önskan, att Riksens Ständers åtgärder
måtte blifva sådane, att de kunde freda oss
för de omständigheter, under hvilka så många
andra Stater hafva suckat. Om det, å en annan
sida, skulle synas förmätet af mig, att
tillägga något i ett ämne af denna omfattning,
hvaröfver så många upplyste Talare förut yttrat
sig, och ännu mera öfverflödigt, sedan håga
uppstått och af Ridderskapet och Adeln
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. a Band, 32
49S
Den 21 Fehruxrii,
bifallits om ett särkildt Utskotts organiserande
till dessa vigtiga ämnens förberedande behandling,
får jag, i iörra afsesndet, förklara,
att jag anser mångfaldigheten af åsigter bidraga
till ämnets fullständiga utveckling och
deraf finner mig uppmanad, att, likväl utan
anspråk, yttra mina tankar, och i senare hänseendet
anmärka, att det icke är säkert och,
i anseende till bristen på erforderliga materialier,
knappt troligt, att ett särskildt Utskott
nu kan uppfylla hvad man af detsamma torde
vänta; äfvensom att, om dess handläggning
skall, som jag förmodar, åsyfta utarbetandet
af ett system, som varagtigt befordrar nationens
välstånd och förekommer de olägenheter,
sorn nu föranledt dess organiserande, måste
det mindre afse den närvarande, än den tillkommande
tiden, kanske tili och med i något
fall uppoffra den förra för den senare. Men
äfven vi, som nu lefva, äga anspråk på lindring
i vårt betryck, och den torde också
kunna vinnas blott man bemödar sig att vid
val af medlen undvika dem, som kunna motverka
en allmännare reform för framtiden.
Om förlägenhet och nöd är förhanden, ar
den första frågan. När i ett land, sorn njuter
förmonen af en lagbunden styrelse, som icke
oroas af yttre fiender, eller skakas af inre
stormaT och som i ti lii äcklig mängd frambringar
allt hvad till lifvets uppehälle erfordras,
likväl lif och rörelse saknas i hvarje näringsgren;
den reela egendomen, jorden icke äger
något värde; en del menniskor lida brist på
Den 2i Februarii,
499
lifsmedel, under det andra sakna afsättning
derpå; hvarje allman tillväxt af productioa
nästan anses som en olycka för den enskildte
producenten; den production medborgaren ser
sig nödsakad, att neka sig, icke blott luxen,
utan äfven de större eiler mindre beqvämligfaeter,
sorn» i olika förhållanden, för hvarje
menniska utgöra vilkor för lifvets angenäma
njutning och sparsamhet icke medföra någon förbättring
i tillståndet; den skuldsatta jordägaren
icke äger någon utväg att förekomma sin
undergång, än mindre att förkofra sina omständigheter
; då måste förlägenhet existera,
och en förlägenhet, som åtminstone helt nära
gränsar till nöd, ty lidandet är dermed förej
nadt. Sådan är ställningen i de från hufvudstaden
mera aflägsna provincerne, mera i somliga,
i andra mindre, men mäst i de orter,
hvars nästan enda Näring går ut på production
af Säd; der penningar icke inflyta på
någon annan väg, än genom afsättning af denna
vara, utan tvärtom största delen af allmänna
utskylderne derifrån utföres. Sådan är
siällningen i Westetgöthland och attderärsådan
äfven i flera andra provincer, derom vittnar
den klagan, sorn från snart sagdt alla Rikets
delar här försports. Undantag torde finnas,
men de bevisa intet.
Kronoutskylder^ utgå visserligen ännu,
utan betydeliga restantier. Vanan hos folket,
att utan knot betala sina skatter och fruktan
för den hastiga execution, som måste följa pu
uragtlåtenheten derutaf bidraga härtill; men
5co Fen 21 Fcbruarii,
den omständigheten att utmätning ofta behof-*
ver användas och att dervid kreatur eller andr»
nödvändighetsartiklar merendels komma
i fråga, tillintetgör den bevisning, som at utskyldernas
ordentliga inflytande i Statscassan
skulle vilja hämtas för den sattsen, att nöd
icke existerar. Att man velat anse odlingars
företagande och fortsättande såsom ett bevis
derpå, att jordbruket är lönande, är ett misstag.
Då produetioners värde fallit, men contanta
utgifterne äro lika, söker man öka produetionen,
för alt ersätta den uppkomna bristen;
men det sker då för att förekomma undergång,
icke i hopp om förkofran Likaså
är det ett misstag, om man som bevis på välstånd
vill anse den ökade folkmängden, ty
der fattigdomen förnekar medlen till det nya
slägtets både fysiska och moraliska bildning,
är dess förökande icke någon vinst.
Uti de framställningar jag här gjort finnes
endast sanning, ingen öfverdrift; och jag
tror icke, att någon inom detta Stånd skall
finnas nog egoist, för att säga: detta tillstånd
är icke nöd. Han skulle i och meddetsamma
säga: Mine medbroder äro icke berättigade,
att åtnjuta de fördelar, som jag vetat förskal*
fa mig; det är ett öfverdrifvit anspråk af dem,
att ens sträfva efter deras förvärfvande. Men
om någon skulle tvifla på tillvarelsen af det
tillstånd, som jag nu benämnt som nöd, förmodar
jag honom vara i den lyckliga ställ—
»mg, att han aldrig för egen del känt behof,
icke ens förlägenhet och att han icke helier
Den 91 Fchrueirii.
saknat vilja och förmåga, att förekomma dem,
i den krets, sorn omgifvit honom.
Hvilka äro orsakerne till den öfverklagade
nöden, är den andra frågan. Besvarandet
deraf är kanske ej för ögonblicket af så vigtigt
inflytande, ty om än en stor del af orsakerne
skulle igenfinnas i lagstiftande- eller
administrativa magtens åtgärder,|kanjikväl icke
botemedlet vinnas genom ett hastigt antagande
Och tillämpande af motsatta grundsatserj men ifdet
afseendet är besvarandet vigtigt och värdt ett
skickligare utförande, än jag kan deråt meddela,
att genom utvecklingen af de orsaker,
som vålla en nävarande nöd, man kunde hämta
en varning för framtiden, att icke stifta lagar,
utan fästa noggrann uppmärksamhet på
de möjliga och en säker beräkning af de nödvändiga
följderna deraf. Jag vill försöka, att
efter min förmåga utveckla de väsendteiigaste
orsakerna till vår bekymmersamma ställning,
och tror dem vara:
i;o. Freddugmt efter ett långvarigt allmänt
krig. Denna orsak har medfört sin verkan i
alla länder. Den spänning af krafter, som genom
ett allmänt krig förorsakas, utvecklar nödvändigt
nya, men de kunna öfver' pännas. När
freden inträffade blefvo alla nationer omtänkte
på medel att bota de refvor, sorn i deras
Financebyirgnader uppkommit genom så stora
ansträngningar. Det säkraste medlet ansågs
nästan allmänt vara att helt och hållet förbjnda
eller åtminstone inskränka importen a{
501
Den 21 Februarii.
främmande Nationers producfer och detta system
antogs lika allmänt, utan att man betänkte
att häraf skulle uppkomma blott hämmad
rörelse, men icke någon tillökning af inkomst,
utom i den händelse, att en eller annan
natron uteslutande 2ntsgit detta system
och såmedelst fått tillfälle retablera sina affairer
genom påskyndandet af de öfriges undergång.
Systemets allmänhet gjord® det icke
allenast onyttigt, utan skadligt för alla Det antogs
äfven här, och jag är långt ifrån att lägga
Konungens Rådgifvare det til! last, om de
tillstyrkt eller icke afrådt från dess antagande,
ty jag tror hvad en annan värd Ledamot
yttrat, att vi annars blifvit offer för vår 1 sbe—
lalité; men äfven om Systemets antagande varit
lila beräknadt, ville jag icke göra desse
Rådgifvare ett fel derutaf att de tillstyrkt
hvad Rikets Ständer önskat. Det vore vådligt
om dessa skulle kunna på andra öfverflytta
ansvarigheten för egn3 misstag
och ganska
illa om vi skulle vilja det. Men jag återkommer
till ämnet; för Sverige skulle kanske
det rya Systemet medföra större känning, än
för flera andraländer. Continentabystemet hade
gjort det till en nederlagsplats för Englands
fabrikater. Från oss fördes de till andra länder.
En vidsträckt commissions- och frakthandel
satte oss i tillfälle att bära de bördor,
som kanske annars skulle krossat oss
och
gaf oss en vinst, motsvarande, om ej öfverstigande
den förlust, sorn uppkom gerom en
ökad Comsumtion af utländska produeter. När
vi upphörde att vara Englands Commissionärer,
Den 21 Febr ilar ii.
försvann denna vinst. Handeln, som en rymlig
tid sysselsatt en mängd menniskor, och
gifvit dem alla förtjenst, afstadnade. Den i
allmänhet minskade vinsten blef lör hvar och
en mindre, för de flesta otillräcklig, så mycket
mer, som der lätta tillgångar på öfverflödsartiklar
gjort dem till ett behof, som man
icke hastigt kunde vänja sigutaf med Följden
häraf blef mångfaldiga banquf-router, en hämnad
cireulation i det inre och en rubbning i
den enskilda Crediten.
2:0. Den år i8r$ verkställde hastiga indragning
af FilialDisconterne och föreskriften
om deras utredning på fem år i stället för en
förut nästan obestämd tid, hvilken åtgärd motiverades
af en felagtig ansedd förvaltning. Att
Götha CanaiDisconts utlåningar skulle utsträckas
längre, än man kanske förmodat, var
ganska naturligt då intet correctiv var deremot
gifvet. Det enda sorn kunnat användas,
hade varit, att icke tillåta assignationernes emottagande
i allmänna uppbörden, ty då hade
dessas inlösen oftare kommit i fråga och treprocentssedlar
troligen icke kommit att gälla,
som verkligt mynt. Om förtroendet för assignationerne
till en början blifvit mindre hos
enskilde har det likväl småningom vunnits
genom DiscontDirectionens uppmärksamhet,
att icke för långt begagna Verkets credit.
Den härigenom uppkomna tillökning i Rörelsecapitalet
var likväl endast skadlig för Capitalisterne,
som lingö för mycket concurrence
Qch derigenom, sattes i nödvändighet, att ned--
5<>4
Den 21 Februari i.
sätta räntan och nöja sig med mindre säkerhet,
äfvensom för penn inge iåntagarne, för hvilka
de stegrade pris» me gjorde lönerne Of il lräck—
lige. Det förre anser jrg icke tor något al 1—
männt ondt och det senare afhjelptes genom
lönernas betydliga förhöjning. För Näringarne
deremot anser jag denna tihökning hafva
medfört ett gagneligt inflytande, isynnerhet
för jordbruket. Capitalisterne nödgades använda
sina penningar till egendoms köp eller sorn
biträde ät näringarne, och production af spannemål
ökades oberäkneligt genom vidsträckta
odlingsföretag. Om än mången enskild, genom
för långt utsträckta speculationer, beredt
sin undergång; om än myntvärdet blifvit mera
obestämdt, har dock det allmänna vunnit, ty
den ökade productionen är en nationalrikedom,
som åt våra efterkommande åtminstone skall
bereda förmån och oberoende
och kanske
skola de icke fördöma, utan beklaga offren
för en mindre väl betänkt Fmanceoperation.
Den oförmodade skyndsamma indragningen
af alla FilialDisconternes utelöpande
sedlar och upphörandet af Götha CanalDiscontens
octroy hade deremot det mäst förderfliga
inflytande på näringarne redan lidande genom
handelns alstadnande, och i synnerhet på jordbruket.
I vissa delar af Riket var nästan intet
annat mynt gångbart, än DiscontAssignationer__
jordbrukaren hade belastat sig med
skuld, dels genom fastighetsinköp på Credit
i förhoppning om vinst, dels genom Egendomens
uppodling och förbättring för lånta penningar.
M^tp hadi? påräknat att under en län
-
lDe/i 21 Fcbrnarii.
S05
gre tid få begagna Discontens biträde och att
såmedelst efter hand genom ökad afkastning
afbörda sin skuld. Men na skulle dessa skulder
genast inbetalas eller genom andra lån
omsättas på fem år i stältet för sexton. Med
detsamma man ålades att hastigare betala, inskränktes
utvägarne att erhålla penningar från
4 Disconter till en
och denne ena blef o
tillgängligare
derigenom, att med J8ao års
början inbetalningen skulle lämpas efter primitiva
lånet, i stället för det närvarande. Istället
att man förut kunnat upplåna penningar på
namn med Credit, måste man nu anskaffa en
annan säkerhet_intekning i fastighet och derafuppkomatt
månge egendomar blifvit belastade
med skulder långt utöfver det värde, hvartill
de nu fallit. Allmänna Cassör och enskilda
C i pita lister anlitades, men dels voro deras tillgångar
otillräcklige att lemna hvad som till
D sconternes liq viderande erfordrades, dels felades
sådan säkerhet, som numera ansågs antaglig,
dels skedde kanske också en och annan
beräkning på större framtida vinst af den
allmänna förlägenheten. Osäkerhet, obestånd
och banquerouter följde häraf. Egendomsvärdet
föl! i samma mån, som penningarne stegrades
och hågen för egendoms köp blef min»
dre, äfven i samma förhållande, sorn hoppet
om vinst försvann. Den, som genom egendoms
försäljning under de uppdrifne priserne
blifvit Capitalist, såg sin förmögenhet fördubblad,
utan någon använd möda; ty han kunde
nu återköpa samma egendom för hälften
af det förra värdet, kanske för mindre,
Den 21 Februarii.
Ått all minskning af ett rörelse-Capilal
Sr skadelig lärer af alla tiders erfarsnhet vara
besannadt
och det var då ganska natur
ligt,
att indragning på så kort tid af en så
betydlig del deraf skulle medföra svåra
löij Jer,
3:0 Allmänna Magazinslnrättningens felagtiga
organisation och förvaltning. Denna inrättning
hade det dubbla ändamålet, att bibehålh
Spannemålen vid ett jämnt pris och före>mmi
brist Den har icke uppfyllt någotdei
De-s upphandlingar hafva, såsom Herr Ehr
borgh anmärkt, varit betydligast under dc år,
ela 1 uerne, i följe af sämre skördar, varit högre
och na deremot icke ägt rum, de år, då ymnige
skördar sänkt priserne så lågt att produetionskostnaden
knappast varit ersstt. De
sista upphandlingaroe ha varit så inskränkta,
att åtminstone i Skaraborgs Län noggrann un*
der6Ökning skett om behofvet att sälja, och
frälsegodsbönder ha blifvit uteslutne från rättigheten
dertill. När åter utlåningar skolat
ske, ha lika beskaffade inskränkningar ägt rum,
så att äfven då Possessionater eller deras underhafvande
icke fått låna eller ens för contant
betalning köpa. Magazinsinrättningens
åtgärder i afseende på upphandling ha i allmänhet
haft den inskränkta tendens, som en
småstadsköpmans, som begagnar landtmannens
behof att sälja om hösten för att då köpa,
och om sommaren låta honom högre betala
sin egen produet. Den har sjelf år i8rputan
behof stegrat priset å Råg till 12 Rudr Ban
-
Den 21 Februarii.
507
co, då tillförsel icke saknades för 11 R;dr; men
den har ej kunnat hindra samma Sädesslags
fall förliden vinter ända till 4 R:dr. Den har ett
år stadgat upphandlingspriset å Hafre i Ska^
raborgs Län till 5 R:dr och längre fram pa
våren i Jönköpings Län till 6* R:dr, då lik.*
väl hafre kunnat af den närmare till Jönköping,
än Mariestad belägna slättbygden försäljas
på förra stället till samma pris, som å det
senare. Nu då, efter allt utseende, brist blir
på tjenlig! vårutsäde, åtminstone i de fleste
provincer, äger inrättningen ingen tillgång derpå,
emedan den återgått den enskilde speculantén
i förväg Och afsändt sine förråder till
utrikes orter. Inrättningen har minskat sine
tillgångar genom inköp af fastigheter och nya
Magazinsbyggnader, i en tid, då dess rörelse
allt mer och mer inskränktes.
Des?e omständigheter bevisa, att Inrättningen
icke motsvarat sin bestämmelse och
den har tvärtom verkat skadligt i två väsentliga
hänseenden. Den har tillintetgjort all enskild
spannemålshandel genom dess obestämde
arbitraira mesurer i förening med dess i förhållande
till enskildas ofantliga penniogetillgång.
I vårt land, der några goda år vanligen
följas af ett eller två missväxtår; der populationen
är i tilltagande och således <onsumtionen
borde ökas, der jordbrukets tillstånd är
sådant, att flere provincer ha öfverproduction,
andra brist, lämnar spann* mälshandel alltid
hopp örn säker vinst, om ej så hastig eller stor.
Den kan af enskilde bedrifvas med måttlig
Den 21 Febrimvii.
bekostnad och mindre risque, med både hastigare
och säkrare beräkningar, än af ett
allmänt verk, som ej kan se med egna ögon
eller verka med egen omedelbar kraft. Om
enskild spannemåls handel existerat hade tro.
ligen spannemålsprisen icke stigit så högt sorn
18 19, ty då hade spannemålshandlares concurrence
vid försäljning bidragit att sänka dem;
icke heller hade priserne kunnat falla så lågt
som 1821 och 1822, ty då hade samma Concurrence
vid upphandling bibehållit dem högre.
Följden af Magazinslnsättningens existence har
alltså i detta afseende varit, att då den icke
sjelf kunnat köpa, icke heller bestämdt förklarat,
att den ej ville köpa, och den härigenom
afhållit enskilda från speculationer, bär spanhemålen
blifvit så litet afsättelig, att Jordbrukaren,
hvars mästa utgifter inträffa den tid,
då tillgången på denna vara är ymnigast, mäst
för att skaffa penningar dertill, liksom truga
bort sin vara, för ett vanpris. Han kan snarare
sägas hafva köpt penningarne, än sålt
varan.
MagazinsInräHningen har, äfven från en
annan sida betraktad, bidragit till den nu öfverklagade
förlägenheten. Dess ongtiga förfarande,
ait alla år om våren och sommaren
på borgen utlemna d^n spannemål, sorn om
hösten blifvit inköpt, förledde, isynnerhet se.
dan penningeförlägenheten blef mera allmän,
många mindre omtänksamme jordbrukare bland
allmogen, ait så snart upphandling börjades,
afyttra ålit hvad sorn för det närvarande ö~
Den Si Fehr tiar ti.
gonblicket kunde umbäras, i förtröstan på den
hjelp, man lärt sig att af Magazinslnsättningen
i behofvets stund påräkna. Härigenom
vänjdes man ifrån iagttagandet af den i enskild
hushållning så vigtiga grundsatsen, att
under de goda åren göra bespaiingar för de
sämre och derigenom bereddes mångas obe -  stånd, som slutligen måste använda till och
med tre tunnor, för att betala en borgad, och
således kunde sägas hafva på förhand förtärt
kanske ett helt års gröda. Icke sällan lärer fa*
stighet lått säljas, fcr att betala hvad ägaren
borgat till utsäde derå.
4:0 Statsutgifternes beständiga ökande och
den synbara förmögenhetens, eller jordens och
näringarnes nästan uteslutande belastande med
bidragen till deras bestridande.
År 1810
bestämdes Statsutgifterne till 3,334,000, 18i*
till 4,292,000, 1S15 till 4,824,000 och j8 (S
till 5,474,000 R:dr. Utgifterne äro således nu
nära 60 procent högre, än 1810.
Det är väl
sant, att bevillningen icke blifvit i samma
mon, som Statsutgifterne ökad, men de indirecta
pålagorne måste ha bli t vit det. Den år
1812 stadgadeprincip, att jordägaren skulleskatta
för sin egendom, uran afdrag för möjlig skuld,
gjorde, i för-, ning med bristen på lånetillgångar,
att han äfven fick. utgöra den beskattning, som
förut drabbatCapitalisten. Den vidtagne författningen,
stt för hvarje län bestämma ett minimibelopp
af bevillning, hade den verkan,
att der uppskattningen, förut, i förhållande till
andra orter, var högre, blef den nu öfver all
5>o
Den 21 Februarii,
billighet förhöjd. Penniogelönernes förhöj-'
ning, som gjo-t en tillökning i Statsbehofvet,
blef fördubblad genom varuvärdenas fall, men
bevillningen, till numerären nästan densamma,
som 1813 och 18x4, blef af samma orsak äfven
mer än fördubblad.
Resultatet af det nu anförda blir, att han.’
delns afstadoande och Rörelsecapitaletj; indraga
ning ur provincerne, jemte Magaz nsrörelsens
felagtiga bedrifvande, vållat creditens och nä*
ringarnes förfall; att näringames skuldsättande
i förening med bristande credit, å den ena
sidan, och, å andra, osäkei heten för långifvare
hindrat myntets återbringande i rörelse och
näringarnss deraf beroende uppkomst , samt
att, i följd häraf, utskyiderne måst blifva tryckande,
om än Statsutgifterne inskränkts till
det mäst nödvändiga.
Huru skall landets svåra belägenhet afhjelpas,
är den slutliga och hulvudsakliga frågan.
Upplösningen af detta problem på ett
sätt, sorn tryggar mot återfall, kan efter min
tanka icke i ögonblicket vinnas, endast förberedas.
Medlen i allmänhet anser jag vara:
näringarnes befriande från det band af enskilda
corporationer, och mångfaldiga auctoriteter,
sorn nu inskränka dem; Rörelsecapitalets utspridande
till alla delar af Riket och creditens
återställande genom lättade utvägar, å ena sidan
för jordbrukaren och näringsidkaren, att
på vilkor, nrnjlige att uppfylla, erhålla de lånebiträden,
han behöfver, och, å den andra,
Den 21 Februarii'.
genom befrämjandet af säkerhet för långifvaren,
att icke förlora sina penningar, med detsamma
han lemnar dem ur sina händer; och sluteligen
skatterna>s jemnare fördelning och nedsättning
till sådant belopp, som icke öfverskrider
möjligheten, att, med vilkor af framtida
bestånd, utgöra dem.
Med anledning häraf får jag framställa
följande fösslager.
i:0 Jag anser Allmänna Magazinslnrättringen
böra, icke till sin organisation förändras,
utan helt och hållet upplösas.
Jeg tror det vara tillräckligen ådagalagdt,
att denna inrättning hittills icke uppfyldt sin
bestämmelse, och jag tror det kunna bevisas,
att den icke kan göra det. Den har, meden
bestämd fond af 2 millioner och ett äfven derutöfver
begagnadt biträde, icke kunnat hindra
Spannemålens betydliga stegrande i missväxt-år,
eller dess förfall till vanvärde i goda
år. Den skulle med en fördubblad fond
icke heller kunna göra det. Det ligger i sakens
natur, att om ett medelpris skulle bibe
hållas,
ett pris skulle bestämmas, hvartill inrättningen
alltid köpte, och ett något högre,
hvartill den alltid saide sj* mycket, som erbjöds
eller begärdes. Under de sistförflutna
åren, som likväl icke gifvit allmänt ymnig»
skördar, har t. ex. Rågen icke uppstigit till
högre pris, än 8 R:dr, men väl nedfallit ända
till 4, Om man ansett det förra böra vaia
Den 21 Februarii.
medelpriset och Magazins-Iorättningens upphandlingspris
derefter varit lämpadt, hade den
fått köpa ofantliga qvantiteter. Förvaringsrummens
och Betjeningen® otillräcklighet skulle
gjort nya, betydliga kostnader oundvikliga.
Antingen skulle dessa ersättas genom vinst
på försäljningen, hvaraf uppkomme ett vida
högre försäljnings- än inköpspris, och då försvunne
begreppet om medelpris, eller också
skulle de icke ersättas; och den förlust, som
redan, genom dryga kostnader, alkortningar
på SpannemåUiagren, bristande inbetalningar
och en kanske mindre väl beräknad förvaltning,
i betydlig mon drabbat inrättningen,
skulle blifvit mångdubbelt större. Man torde
säga, att denna förlust är mindre vigtig, i
jemnförelse med nyttan för jordbruket, men
Bankens förskotter, af Ständerne garanterade,
måste också af dem honoreras. Valet blir, att
antingen godtgöra Banken genom ökad bevillning,
eller ock förklara garantien utan mening,
samt derigenom minska förtroendet lör Bankens
Sedlar och göra deras värde ännu mera
obestämdt. Båda aiternativerne vore högst
skadliga.
Inrättningens andra hufvudändamål, att
förekomma brist, hvilken för öfrigt, i anseende
till jordbrukets betydliga utvidgande, synes
vara mindre att befara, anser jag kunna
säkrare utan dess medverkan åstadkommas. Ar
frågan om, att, vid inträffande partiella missväxter,
förse en nödställd provins med dess
behof
Den 21 Februarii,]
513
behof från en annan som har öfverskott af
spannemål, så har erfarenheten visat, att denna
operation af MagazinsDirectionen verkstälts
med mera både tidsutdrägt och kostnad, än
den möjligen, af enskilde tilivägabragt, kunnat
medföra, ty den fordrar i förra fallet flera förberedande
åtgärder. Är åter frågan om, att,
vid inträffande allmän missväxt, från utrikes
orter införskrifva Spannemäl, skall ännu mera
dervid samma olägenhet inträffa, ty särskilde
missioner blifva nödvändigt, fartyg skoia för
allmän räkning befragtas samt vexlar köpas:
och dessa operationer, som den enskilde köpmannen
i ögonblicket kan verkställa, måste
med betänklighet och långsamhet bedrifvas af
den allmänna inrättningen, som är i saknad a£
hjelpmedel, hvilka den enskilde har att tillgå.
Den sist af MagazinsDirectionen införskrifoa
Spannemålen blef ganska dyr och kom
för sent. Den nu pågående utrikes försäljningen
af Inrättningens spannemålslager har redan
till en del gifvit ett ganska olyckligt resultat,
och jag fruktar, att den inflytande betalningen
torde knappt betäcka kostnaderne,
ännu mindre ersätta värdet af sjelfva varan.
Dessa omständigheter tala icke till förmån för
Inrättningens utrikes speculationer.
Magazinslnrättningens upplösande skulle
för framtiden förekomma de m-d dess fortsatte
verksamhet förknippade förluster Dess
realiserade tillgångar i fastighet?», inventariet/.
till Ridd. 0. Ad, Pr. I Band. 33
Den 21 Februarii,
er och spannemålsförråd skulle, så långt de
kunde förslå, ersätta Bankens förskotter och
derifrån i låneväg bringas i ett jämnare omlopp.
Dsn enskilda köpmannens hog skulle
vändas på spannemålshandel och denna möjligen
utvidgas till exporthandel, och hvad sorn
icke är af liten vigt, Svenska jordbrukarenskuD
le vänja 6ig att drifva sitt yrke med egen omtanka.
Den enda olägenhet, som af Magazinsln*
rättningens upphörande kunde uppkomma, vore,
att sådan afrads- och räntespannemål, sorn
nu får i natura erläggas, skulle sakna förvaringsrum
och tillsyn; men detta vore lätt afhjelpt
derigenom, att kronans rätt till sådan
spannemål öfverlemnades på auction till den
högstbjudande, med undantag af sådant qvantum,
som kunde behöfva att för kronans egen
räkning användas, hvilken kunde få i Commisariaternes
Magaziner uppläggas. Om i förra
fallet någon minskning i contanta inkomsten
sknlle uppstå, vore den mer än ersatt genom
besparing i utgifterne.
2:0. Jag hemställer, att de så kallade
KronoBrännerierne måtte upphöra, såväl de,
som af Allmänna MagazinsDirectionen bedrifvits,
sorn de, hvilka åt enskilde varit, mot årligt
arrende öfverlåtne, desse senare likväl med
iagttagande af ArrendeContracternes innehåll.
Att husbehofsbränningen, somför sig sjelf betraktad,
lämnar föga vinst och i detta afseende
är öfverdrifvet högt beskattad, skall lida
Den 21 Februarii.
SIS
genom concurrensen med sådane Verk, |Otn
begagna ett större antal pannor och af större
rymd, men icke beskattade, faller af sig sjelfj
och Kromobrännerirättighet innefattar dessutom
en art af monopolium, som strider emot andan
af vår Constitution och våra economiska
författningar. Någon allmän nytta af denna
inrättning inser jag icke, och tror knappt, att
den kan åberopas, ty den vinst, Staten deraf
äger, är ingen eller obetydlig; och om man
skulle invända, att den förmenta skadligheten
derutaf förminskas vid betragtande af den omständigheten,
att åtskilliga Städer icke få utöfva
bränvinsbränning, torde dervid blott behöfva
anmärkas, att dessa Städer, som för det
mästa icke hafva eget jordbruk, icke heller
skulle en sådan rättighet med någon förmån
begagna.
3:0. Det må tillåtas hvarje medborgare,
att på landet eller i staden, utan undantag utöfva
all loflig näring, med villkor, att han
derföre skattar.
Sedan Städernes Innevånare, hvilkas jord
blifvit nästan allmänt förlänt eller donerad,
med föreskrift om odlandet af sådane växter,
som icke utgöra födoämnen, nu begagna den
uteslutande till sädesproduction och dessutom
blifvit berättigade, att sjelfve förädla denna
sin production genom bränvinsbränning, ha
de kommit att afvika från sin bestämmelse,
att förse landtmannen med dess behof af fabrikater,
i utbyte mot dennes productionerj
Den 21 Februarii*
och det synes alltså billigt, att lindtmannen
äfven kommer i åtnjutande af de rättigheter,
som tillhört Städernes Innevånare, att nemligen,
om han sä finner för godt, sjelf få förädla
alla råämnen till fabrikater, äfvensom att
hvar som hälst afsätta sine productioner Och
tillverkningar, samt hvar sorn helst köpa sina
behofver. Lika så är det i allmänhet en billig
fordran, att redan vunnen skicklighet i utöfningen
af ett handtverk må medföra rättighet,
att dermed försörja sig, men icke vissa års
användande, kanske utan framgång, att förvärfva
denna skicklighet. Jag vill ingalunda
tåga, att någon direct fördel kan väntas af näxingars
sammanblandning, ty ett ringa förlags
användande på flera näringar skadar dem alla,
ehuru många anse det för en vinst, att kunna
göia sig oberoende af andras biträde, eller
att i enskild hushållning efterapa det system,
som alla Europas nationer nu synas följa.
Tvärtom tror jag, att näringarnes framgång
skulle mera beredas, om hvar och en för sig
använde sina krafter och sin förmögenhet på
en enda ; mm kanske gör den, förut vissa medborgare
tillerkände uteslutande rättigheten till
s& kallade stadsmanna-närinears idkande dem
mera liknöjde ait eftersträfva någon fullkomlighet,
och denna liknöjdhet skulle försvinna,
om en allmän täflan gjorde det till ett behof
för dem, att förko'ra sig i sina yrken för att
bibehålla öfvervigten.
Då denna fråga till sina grunder, eller
såvida den enskildt rörde något visst Stånds
Den 2i Felmar ii.
rättigheter, redan blifvit vid 1809 års Riksdag
med bifall af Riksens Ständer afgjord, är nu
endast frågan om tillämpning i detaljer af den
då etablerade principen. Man har härvid föreställt,
att tillämpningen borde med sådan
varsamhet verkställas, att icke öfvergången
från skråtvång till frihet blefve alltför skarp.
I detta afseende får jag anmärka, att utförandet
redan är väsendtligen förberedt, dels
genom etablerandet af principen för tretton år
sedan, dels genom förbudet emot jagandet efter
fuskare och bönhasar. Det är dessutom
icke fruktansvärdt, att några betydliga verkstäder
eller fabriker på landet i någon hastig*,
het uppkomma.
Att en allmän utrikes handelsfrihet är ea
helt annan fråga, torde icke behöfva sägas.
4:0. Som det förhållande lärer vara gifvet,
att någon allmän och permanent indraga
ning af sedelstocken sedan igi8 ej ägt rum
och berättelse om sista revisionen af BancoVerket
upp'yser, att öfver 2 millioner af dels
odlingslåns, del6 Discontens ordinarie, och
dels andra fonder eller creditiver äro obegagnade,
är deraf tydeligen bevisadt, att någon
egentlig allmän penningebrist icke är förhanden;
men då likväl i de flesta provincer till^
gång på penningar saknas, kan af dessa omständigheter
lika säkert slutas, att brist på
Credit, i förening med för svåra lånevilkor,
hindra begagnandet af Bankens lånefonder. Att
den nu vanliga räntan af 6 procent är för hög,
Den 21 Februarit,
utom tilläfventyrs i en mera lönande handelsrörelse,
besannar erfarenheten, ty ingen egendom,
knappt någon näring i landsorten,
ger behållen inkomst till 6 procent af dess
uppskattningsvärde, och hvad fastighet angår,
ännu mindre och dess fordna inköpsvärde. För
låns erhållande i BancoDisconten fordras goda
namn; den som sjelf icke är i behof att anlita
Discontens biträde, undviker naturligtvis, att
lemna sitt namn åt någon annan, och den,
som bäst behöfver lån, har vanligen begagnat
sin credit, så långt den i Disconten får gälla,
Odlingslånen, som endast löpa med 2 procents
ränta, afskräcka likväl från begagnandet
genom den snara afbetalningen, som gör, att
fulla lånet ej får mera, än 2 år begagnas, och
genom den stränga påföljden af försummelse,
att fullfölja en påbegynd odling. Om en odling,
på två eller tre år fullbordad, kanske snart
derefter ger afkastning, följer likväl icke deraf,
att odlarens ställning blifvit så mycket förbättrad,
att han utan olägenhet då kan afbetala
femtedelen af lånet. Dessutom förorsakas
genom besigtningar, anskaffande af nya cau?
tioner och andra omständigheter så mycken
kostnad, att dessa lån uppgå fill nästan samma
ränta som fastighetslånen.
Jag anser det vara afgjordt, att Creditens
upphjelpande är hufvudsakligaste medlet, att
återbringa myntet i rörelsen, och detta medel
kan efter min tanka icke åstadkommas på annat
sätt, än att den skuldsatte näringsidkaren,
genom lättade lånetillgångar och på vilkor,
Den 21 Februarii.
sorn icke utesluta möjligheten af deras begagnande,
sättes i tillfälle, att liksom förbereda
sin egen förkofran, i det han undgår att
sälja sin production till lägre värde, än den
kostar honom sjelf. Bruksrörelsen och Manufacturerne
ha i detta hänseende förmåner, som
jordbruket saknar. Men detta kan icke annorlunda
vara, emedan jordbrukets produetioner
icke lämpligen kunna användas sorn pant;
och denna omständighet synes mig äfven för
framtiden hindra inrättandet af en låneanstalt
uteslutande för jordbruket, utan torde denna
näring endast kunna berättigas till biträde af
sådane fonder, som äro tillgängelige för alla.
För att lätta begagnandet af Bankens lånetil
lgångar, får jag föreslå följande:
Sedan föreskriften om odlingslån blifvit
sådan, att 40 tunneland måste till odling uppgifvas,
för att erhålla det högsta beloppet el"
ler 2000 R:dr, och de odlingar, som, med iagttagande
af särskilde vilkor, få med större
bidrag understödjas, ej kunna blifva många,
skulle denna fond knappt behöfva utsträckas
utöfver det belopp, hvartill den redan blifvit
begagnad, eller § million; men som särskilde
lån till odlingar® befrämjande alldeles icke
skulle behöfvas i en tid af gynsam conjunctur
och tvärtom i den närvarande kunde anses vådlige,
emedan de locka till företag, ofta af för
stor omfattning, anser jag denna utlåning mäst
böra åsyftainflytandepenningarsåter utspridande
i rörelsen. Man kan då äfven framdeles be
-
520
Fen 21 Februarii,
vilja sådana lån, mera såsom medel till circulationens
än directe åkerbrukets befrämjande,
men likväl på sådane vilkor, att de äfven
kunna leda till det senare ändamålet. I detta
hänseende vöre nödigt, att den föreslagne odlingskosmaden
bestämde låoesummans belopp;
att detta föisko tvis genast utbstaldes; att icke
ny borgen, utan endast nytt betyg om låctagarnes
och löf esmännens vederhäftighet årligen
infordrades så vida ej låntagaren skulle
begära att tå ställa annan borgen; att odlingens
fullbordande inom visca år bestämdes,
och fors t efter deras förlopp besigtning auställU
de$, samt att icke återbetalning komrae ifråga
föf-rän efter fem års förlopp, och dä med en i
böfjan mindre och sedermera ökad afbetalning,
t ex. 10 procent första året, 15 procent
d<?t ändra o. s. v. så att hela lånet inom 10
år efter dess utlämnande vöre återbetaldf; och
slutligen att icke straffränta finge utkräfvas
till högre belopp, än 3 procent utöfver den
vanliga.
Hvad angår de af Discontens och andra
fonder obegagnade medel, borde desamma,
eller den del af fonderne, sorn vid hvarje års
slut icke finnes i deras egentliga väg utlånade,
få användas till fastighetslån , pä enahanda
vilkoT, som hittills iagttagits, med den skill*.
nåd för landtegendom, att icke 1S14 års, utan
taxeringsvärdet för det år, då lånet begäres,
tages till grönt), och att sådant lån får beviljas
till hved belopp sorn hälst, blott ej hö.
gres än sorn motsvarar ^ af egendomens värde*
Den 21 Fclruarii.
I afseende på stadsegendoms belåning bende
kanske någon inskränkning iagttagas, emedan
den hittills föreskritne grund möjligen kan
bereda förlust.
För Discontutlåningen anser jag äfven anJ
dra grunder böra följas, så att räntan nedsattes
från 6 till 5 procent och öfverräntan till
8, i stället för 12; att omsättning finge göras
med f;dels afbetalning, icke af primitiva lånet,
utan af den summa, hvarpå Reversen lyder,
eller kanske häldre med x5;dels afbetalning
hvarje halft år, och att ä*ven Discontlån
finge utlemnas till högre belopp, än hittills,
med iagttagande af nödig säkerhet, som
af Directionen skulle pröfvas Att helt och hållet
borttaga stadgandet om öfver- eller straff,
ränta, tror jag skulle medföra en skadlig verkan.
Något correctiv måste gifvas nnot låntagares
liknöjdhet att verkställa omsättning.
Försvinner det, sorn straffräntan innefattar,
mäste ett annat antagas, och det blefve ovilkorligt
indrifvande af lånet, dä omsättning
försummas.
Om genom de nu föreslagne förändringar
i afseende på Bankens utlåningar, man skulle
befara, att lånffonderne kommo att mäst begagnas
af de minst nödställde, i den man, de
kunde lemna större säkerhet, medgifver jag
att sådant troligen skall hända; men ändamålet
vinnes. Penningarne komma i omlopp, utan
att Banken riskerar, att gä miste om återbetalning.
£22
Den 21 Februarii.
5:0 Sora det icke lärer af någon bestridas
att 6 procents ränta är för dryg för jordbruket
att bära, särdeles i en tid, då dess producter
gälla så litet, synes nödvändigheten
också fordra, att räntan allmänt nedsättes till
5 procent. Då, som en ledamot här yttrat,
3 millioner af fastigheter på landet i räntor
betalas, skulle en procents nedsättning göra för
jordbruket en besparing af en half million, och
dermed vöre ganska mycket vunnit. Att emellan
privata directe anbefalla en lägre ränta,
än den hittills vanliga, skulle kanske icke
vara rådligt, men om alla publika cassör, som
nu äro berättigade till 6 procents ränta, min*
skade den till 5, hvilket ej vöre orättvist, då,
om jag ej bedrager mig, en del förut fått nöja
sig med mindre, och 5 procent dessutom
för Räntetagare verkligen nu är mera, än 6
procent för 10 å 12 år sedan, torde deraf små^
ningom beredas den verkan, att private capitalister
äfven nedsatte sin ränta till samma
belopp.
6:0 För att förmå enskilde capitalister,
att åter insätta sina capitaler i näringarne och
såmedelst göra d«m rörliga, är nödvändigt, att
de försäkras om möjligheten, att kunna återfå
och omsätta dem, när de dertil finna anledning.
Att stora capitaler nu äro ur rörelsen
indragne, är uppenbart deraf, att utom Banken,
åtskillige cassör äga behållningar; sorn
de icke kunna placera. Samma förhållande
hos enskilda kan icke heller betviflas,
ty dels är ©vissheten om de förändringar, som
Den 21 Februarii,
med myntvärdet kunna inträffa, ett hinder för
utlåningen, i så måtto, att capitalisten ej vill
sätta sig ur stånd, att, vid en inträffande eller
förutsedd förbättring eller försämring af myntet,
kunna använda sina penningar till största
vinst eller minsta förlust, dels ock gör osäkerheten
af enskilda penninge-transactioner
det till en nödvändighet för hvar och en, hvars
välstånd väsendtligen beror på Creditens bibehållande,
genom noggrannhet i förbindelsers
uppfyllande, att ofta långt för behofvet har
penningar i beredskap.
Med åsidosättande af myntvärdets stadgande,
som lärer vara en möjlighet, så länge
Banken begagnas såsom en Förlags-cassa för
staten, anser jag de för handen varande medlen,
till befordrande af ett förmånligare förhållande
i ofvanberörde afseende, vara Concursmassors
skyndsammare realiscring, Utsök»
ningsförfattningarnes förbättring och strängare
efterlefnad samt ett förändradt stadgande om
räntas beräknande på intecknade Capitaler.
I Westergöthland, der concurser varit mera
allmänna, än jag tror i någon annan delaf
Riket, har den skadliga verkan af massors fördröjda
realisering och långsamma utredning
visat sig. Om någongång en högre köpeskilling
blifvit följden af en uppskjuten försäljning,
har likväl förhållandet oftast varit motsatt,
och i förra fallet merendels vinsten förlorad
genom kostnaden af en långvarigare cu«
5*4
Den 21 Febru nr ii,,
ratel. För oprioriterade fordringsägare, sorn
icke få beräkna ränta efter cessionsdagen, är
den fördröjda realiseringen menlig, tyden förn
lorade räntan ersättes sällan genom någon högre
dividend på capitalet; och den, sorn har
full säkerhet för både capital och ränta, förlorar
ändå i det afseendet, att intetdera blir
för honom tillgängligt på flere är.
Concurslagen innefattar väl en föreskrift
om tillgångarnes försäljande, så snart de blifvit
åt Creditorerne öfverlemnade, men detta
stadgande efterlefves sällan, i anseende till fler;
falldiga considerationer. Jag hemställer, i
följd häraf, om icke en lag vore lämpelig,
som förordnade, att endast enhälligt beslut
af Creditorerne finge verka uppehåll med försäljning
af concursmassas tillgångar.
7:0 En illa beräknad lag är den, som, vid
eoncurs, medgifver förmonsrätt för 3 års förfallen
obetald ränta på intecknadt, eller emot
annat hypothek utiånt capital, ty derigenom
beredes osäkerhet för senare inteckniogshafvare
samt andre credhorer, och åstadkommas
den verkan, att egendom aldrig kan belånas
till sitt fulla värde. Den händelse, att en egendom
finnes derutöfver intecknad lärer ej
inträffa oftare, än då ägarens befarade obestånd
föranlåter flera fordringsägare, att på en gång
söka genom inteckning någon säkerhet, som
den likväl icke medför. Capitalisten, som vill
placera penningar, måste alltid på förut intecknade
capitalvr beräkna minst 3 års ränta och
Den 2i Februarii,
525
annu mera, då den äfven löper under concurstiden,
således oftast 30 procent utöfver capitalet
och en egendom lämnar, eber detta förhållande
icke säkerhet för mera, än Adelar
af dess värde, ofta nrndre. Jag ville derföre
föreslå en sådan ändring, att obetald ränta,
som ej är genom lagsökning utfordrad inom 3
månader efter dess förfallodag icke skulle äga
någon förmåns-rä*t. Detta stadgande skulle
äfven bidraga dertill, att gäldenär blefve mera;
uppmärksam, att icke genom räntors åsamkande
undergräfva sitt bestånd.
8:0 Våra utsökningsförfattningar lämna
turn för mycket uppehåll vid deras tillämpning
och dessutom har consideration för enskilda
personers ömmande belägenhet gifvit
denna tendens till långsamhet, en utsträckning,
som blott någon gång kunnat medföra
förmåi för gäldenären, men på det hela skadat
crediten, i det lättheten att eludera lagens
stränghet och en fordringsägares anspråk bidragit
att öka, eller ho6 många åstadkommit
liknöjdheten för förbindelsers uppfyllande.
I fråga om utmätning sf fast egendom på
landet, äro tvänne värderingar tillåtna samt en
rymlig tid bestämd emellan kungörandet om
auction och sjelfva försäljningen, och dessutom
har den pnxis fått kraft af lag, att icke
försälja förrän pä tredje auctionen. Härigenom
förorsakas så mycket uppehåll, att o.n gäldenären
endast begagnar sina rättigheter, men
Domare och Executor iagttaga ali möjlig
52S
Dea ti Februarii.
skyndsamhet, likväl ingen fast egendom på
landet kan blifva utmätningsvis försåld pi
mindre, än år, och dubbelt så lång utdrägt
kan uppkomma, om en gäldenär vill
gynnas.
Der fast egendom till gälds godtgörande
uimätes och försäljes, utan att införsel eller
lagfart sökes, är all värdering öfverflödig, då
det icke får stadgas, att egendomen vid försäljningen
ovilkorligen skall till visst belopp
uppgå, och för sjelfva utmätnings-åtgärden,
så vidt den innefattar bestämmandet, huru
mycket egendom som för gäldens betalande
skall försäljas , torde taxeringsvärdet kunna
tjena till grund, hälst värderingen ingalunda
ger någon säkrare- Ingen köpare gör sitt anbud
i följd af värderings-instrumentet och
dess större eller mindre noggrannhet är alltså
af ringa vigt. Om 3 månaders tid emellan
auctionens kungörande och verkställande skulle
vara nödig, i det afseende, att speculanten
förmodas behöfva denna tid, för att göra arrengementerom
penningars anskaffandeinserjagicke
något behof af så lång tid emellan den första
och andra, eller emellan denna och tredje auctionen;
och jag anser icke heller tjenligt, att
flera auctioner anställas utom i det fall, att oöfvervinnerliga
hinder anses inträffa förspeculanter
att infinna sig. Den, som verkligen vill
köpa en egendom, inställer sig troligen vid
första auctionen, och man ser sällan, att en
utmätt fastighet vid senare auctioner uppgått
högre, än hvad vid den första bjudits.
Den 21 Februarii.
527
Genom alla dessa utdrägter förlorar gäl—
denären, sorn skall betala kostnaderne och
fordrindsägaren, som icke får sina resor och
besvär ersatte, samt länge måste vänta på sin
betalning.
I frågan om lös egendoms utmätning och
försäljning inträffar väl ej så långt uppehåll,
ty utmätning och värdering ske der på en
gång, och tiden för auctions-kungörandet är
kortare, men samma praxis gäller der i afseende
på flere auctioner.
Den omsorg, som författningarne åsyfta,
att förekomma gäldenärs lidande, har sträckts
så långt, att fordringsägares rätt blifvit uppoffrad,
ty mångens obestånd har vållats derigenom,
att han icke åtkommit hvad han haft
att fordra och såmedelst har ofta fleras undergång
beredts genom omsorgen att förekomma
en endas.
Jag föreslår, i anledning häraf, den ändring
i executionsförfattningarne, att der fastighet
uppgifves till gäldande af domfäst
skuld, eller densamma, på grundaf inteckning,
skall utmätas, någon värdering icke erfordras,
utan utmätningen verkställes efter uppskattningsvärdet,
att auction får verkställas 3 månader
efter kungörandet , och att försäljning
vid första auetionen ovilkorligen sker, så vida
icke fordring s-ägaren och närvarande öfrige
inteckningshafvare medgifva anställandet af eft
ny, eller och intet anbud göres, samt att, om
3 Deri 21 Februarii,
ytterligare auction blir af nöden \ densamma
verkställes en månad efter kungörandet; äfvensom
dä lös egendom är utmätt, densamma
må vid första auctionen försäljas, så vida icke
lordriRgs-ägaren sjelf äskar en ny. I båda
fallen vilie jag dock, att minst en månads
anstånd med betalningen skulle lämnas köpare.
9:0. Hvad bysättning angår, är jag långt
ifrån att tillstyrka dess afskaffande. Der personlig
säkerhet är gifven, måste den och kunna
utkräfvas, och bysättning är ett nödvändigt
correctiv emot bedräglige speculationer.—
Att vilja ersätta detta genom ett stadgande om
oförmögen eller tredsksnde Gäldenärs arbetsskyldighet,
vore förgäfves och dessutom skulle
derigenom ett slags lifegenskap kunna beredas,
sorn bör undvikas. _ Gäldenärs arbetsskyldighet
är också mig veterligen blott med*
gifven i ett enda fall, som HandelsBalken i
16 Cap. 3 §. bestämmer.
Jag anser tvärtom lämpeligt, att stadgandet
örn Utslags verkställande, som dömer till
bysättning, utan afseende pä besvär, hvilket
stadgande icke alltid efterlelves, blitver upplilvadt.
10 0. 1 afseende på Statsutgifterne är svårt
att yttra något spectelt, tntn man torde kunna
tillåta sig den förmodan, att anslagens forskande
ifrån 3»334jOoo R.dr, hvartill de j8io
uppgingo,
Den 21 Februarii,
529
uppgiiigo, ända till 5,474,ooo R^dr som 1818
Utgjorde deras belopp, kunnat i någon mort
undvikas, oin noggrannt afseende fästats på
Utgifternes större eller mindre nödvändighet*
i sammanhang med dä skattdragandes störré
eller mindre förmåga.
Då nu Landets svåra belägenhet lardr
vara mera allmänt känd, förmodar jag, att
Riksens Ständers Statsutskott icke lärer under-,
låta, att, med fästadt afseende derpå, noga
pröfva Statsverkets Verkliga behof Samt iagttagä
de indragningar och besparingar, sorn aro
nödige och möjlige. Om detta sker, måste
förslaget beviljas.
I en tid, då den enskildte mäste åsidosätta
många nyttiga inrättningar och förbättringar,
af brist på medel till kostnadeines bestridande,
torde samma nödvändighet i det
hela inträffa och utgifter för blott nyttiga ätL,
damål böra besparas till en lägligare tid.
t ilo. I afseende på beskattningar är étt
helt olika förhållande imellan de urgamla, vid
olika hemmans natur fästade grundskatterné
och bevillningett. De förra åtfölja lägenheten
ovilkorligt, liksom en iner eller mindre god
jordmon och kunna icke andras; men endast
rättelse i deras utgörande åstadkommas, medelst
rättelse af hvad sorn genom arbiträraåt^
gärder blifvit för mycket tryckande. Den sättare
torde kunna med billighet jämnkas, och
Bit. till Ridd, o. Ad. Pr. 1 Band, 34
Den 21 Fehruarii,
till beloppet minskas, äfven om icke Stafsbehofvet
skulle kunna det.
Herrar BancoRevisorernes berättelse 1822
utvisar, att Bankens behåiina inkomst, äfven
med afdrag af dess uppburna ränta af Statsverket
uppgår årligen till omkring 600,000 R:dr.
Denna vinst anses nu som fond till nya utlåningar,
men skall, då dessa icke vidare kunna
utsträckas, blifva ett indraget Capital, utan
nytta. Slutliga följden skulle blifva, att Bankens
hela RörelseCapital indroges utan minskning
af dess reella förmögenhet eller fordringar.
Jag föreslår derföre, alt denna rän'ebehålln.
ng så långt den räcker, må användas
till årlig minskning af Statsverkets skuld till
Banken, hvarigenom den utaf bevillningen årligen
ingående afbetalning 500,000 R:dr upp*
hörde; och om man skude vilja bestämma årliga
afbetalningen till något visst, kunde öfverskottet
användas till sådane nyttiga Statsutgifter,
hvartill tillgångar för närvarande möjligen
saknas. En bestämd minskning i bevillringen,
med en femtedel, eller mera, af dess
närvarande belopp, kunde alltså utan rubbning
i andra förhållanden vinnas, och denna
förändring med afbetalningen skulle således
medföra en direct fördel för den skattdragande.
12:0. Utom den lindring, som liqviderandet
af Bankens fordran hos Statsverket med dess egen
rän^evinst skulle medföra, skulle äfvenen
Den al Februarii,
annan ganska betydlig åstadkommas genotn
direct beskattning af penningetörmögenhef,
hvilken jag nu löreslår.
Der Capitaler finnas
fruktbare, kan någon controll vinnas, och
der de icke äro det, utgöra de icke någon förmögenhet
och kunna alltså icke beskattas. Otu
än, genom controllens möjliga ofullständighet,
beskattningar skulle blifva lägre än den borde
vara, är det likväl bättre, än att helt tyngden
lägges på Gäldenärerne, Jordbrukaren och
andra Näringsidkare. Ajven skulle härigenom
de», åtskillige Cassör förunnade skattfrihet
kunna fortfara, utan att blifva ett medel till
Gäldenärers olika betungande.
Den lindring i bevillning, som jag ansett
kunna vinnas, torde böra beräknas icke
allenast å Fastighetsvärde och Näringar, utan
äfven sträcka sig till Bränvinspannerymdsafgifien,
som för 6törre Pannor är öfverdrifvenj
sedan förädlingen af Säd till Bränvin medför
alltför finga vinst, för att motsvara afgiften.’
Det synes i alla fall orimligt, att, såsom en *
Ledamot här tigtigt anmärkt, Pannerymdsafgiften
skall kunna uppgå till iner än fyrdubbla
beloppet af bevillningen å den Egendom
för hvilka bränningsrättigheten begagnas
3:0
Den för Bevillningstaxeringen å fastighet
på Landet lagde grund af försäsäljniogspriserne
och ännu mera den för hvarje Län utsatta
Minimisumma, ha så bundit händerne på
Taxeringsmännen, att de långt ifrån att kunut
följa sia öfvertygelse, måst våldfört den
53*
Den 21 Februarii.
och deras åtgärder hafva i de senare åren va»
rit nästan öfverflödiga. Dessa band böna lossas.
Riksens Ständers beskattningsrätt, så väsendtlig
i det hela, är icke lika användbar i detaljen
Den utöfvas vid Riksdag med hänsigt
på det allmänna, men vid TaxeringsComiteér
oftast med afseende på det enskilda interesset»
Erfaren heten lemnar kanske öfverallt be vis härom*
Denna Taxeringsmethod torde dock ännu
böra bibehållas, men en säkrare emedlertid
förberedas. Då det redan befunnits i tillämpningen
omöjligt, att taxeringen får rätta sig
efter de ofta betydliga förändringarne i Fa6tigheternes
eller productionernes värden, kan
utan obillighet ett taxeringsvärde för en längre
tidrymd af t. ex. 50 år bestämmas, icke
absolut, utan relatift hemmanen och lägenheterna
imellan. Detta, verkställdt med erfordelig
noggrannhet, skulle medföra den förmon,
att, sedan den bevillning, som af hela FastighetsMassan
bör utgå, blifvit fastställd, beloppet
i och med detsamma vöre bestämdt för
hvarje särskild lägenhet Men för att få det,
ta relativa värde noggrant stadgadt, skulle en,
icke talrik, Comitée, bestående af vissa ständiga
Ledamöter och i hvarje ort biträdd af vissa
Deputerade, genomresa Landet, och efter
samma grunder, med hänsigt till alla locala
omständigheter, af grundskatter, tjenstbarhet
ter, productioner, afsättnings- och transporttillfällen,
åsätta hvarje hemman och lägenhet
ett visst värde i förhållande till andra, så
att det yttersta hemman i Skåne skulle
Den 2l Februarii.
533
blifva i förhållande lika taxeradt med det yttersta
i Norrland. Jag inser väl, att detta förslag
skall medföra betydliga kostnader och
äfven fordra en längre tid; men ändamålet
synes mig så vigtigt, att desse Considerationer
icke böra derföre göra hinder. Förberedande
mätningar, der de icke förut ägt rum, kunde
dessutom lätta arbetet.
Att jag här vidrört . ämnen, som redan
varit discuterade och till en,-del äfven gjort
motioner, som förut blifvit väckte, har icke
undfallit mig, men jag har ansett det icke vara
otjenligt, att i ett sammanhang framställa
de medel, sorn jag tror kunna bidraga och för
närvarande användas till samma ändarnål, upphjelpande
af Landets belägenhet. Jag tror att
dessa förslager kunna i vanlig väg bearbetas
och äfven afgöras, utan att hinder derigenom
lägges för utförandet af den plan, af vidsträcktare
omfattning och inflytande, som möjligen
från Styrelsemagten kan utgå eller af det till—
ärnade särskilda Utskottet uppgöras. De äro
kanske icke att anse för annat än pailiativer,
men deras användande torde icke böra föraktas,
då, såsom jag är öfvertygad, händelsen
här blir, radicalcuren, hvaruti ingå frågor om
Myntvärdets stadgande, ett 'vidsträcktare Oe~
ditSystem, allmän handelsfrihet m. m. fordrar
ett djupare begrundande, än sorn vid ett Riksmöte
kan hinna deråt egnas.
Om jag skulle synas hafva felat i formen,
derigenom, att jag på en gång framställt flera
Den 21 Fehruarii,
särskilda frågor, torde denna anmärkning förfalla,
då hvarje fråga utgör ämne för en särskild
motion och kan särskildt handläggasj
men jag hemställer, om icke memorialet torde
få, i ett sammanhang m«d de öfrige Stånden
eommuniceras och likaså remitteras till de
särskilda Utskotten, med föreskrift, hvilk*
ämnen höra af det ena eller det andra upptagas.
Misstag torde i de specifiela uppgifterne
icke saknas, men, som jag tror, icke sådanes
som förändra hufvudsaken. Der de finnas,
önskar jag, att de af dec mera sakkunnig©
måtte rättas.
N:o 3>
Herr von Becher, Carl Joham
Då vårt Fädernesland, genom en liberal
Statsförfattning, genom sitt geografiska läge,
genom naturliga gränser, genom mannakraft
och stridbarhet hos dess försvarare, är i politiskt
afsende, att anse för ett bland de lyckligaste
land i verlden, hälst då dess krona håres
*f en Hjelte, hvars vapenbragder förvånat
Eiropa, bäres af en Konung, som, vän a i
borgerlig tnhet och vän af friden, gifver dem
båda, genom glansén *t sin krigsära, en ökad
trygghet; då hvarje upplyst medborgare vet,
att tacksamt i<jut*3 att högt uppskatta dessa
Dea 21 Februarii.
53S
stora fördelar, huru mörknar icke taflan för
hans blick, då han företar granskningen afFä*
derneslandets ekonomiska ställning.
Rikets Ständer hafva kommit tillsammans
för att granska denna ställning, för att afhjelpa
dess brister. Om det är ett fel, att vid en
sådan undersökning kasta omkring sig endast
mjeltsjuka, spökrädda blickar, torde det vara
ett åtminstone lika vådligt, att skåda allt i
rosenfärg och anse hjelp öfverflödig, tills den,
må hända, blifver för sen. Den lugne granskaren
bör undvika båda dessa ytterligheter,
och teknar då säkrast sin tafla efter naturen»
Åtskilligt lärer bär före min ankomst vara
ordadt om Rikets ekonomiska belägenhet,
och om sättet att den förbättra. Sådant må
dock icke afhålla mig att vördsamt lemna äfven
mitt ringa bidrag till det stora förrådshuset.
Ett ämne af så stor och allmän vigt,
torde icke kunna skådas från för mångå sidor;
ur massan af olika åsigter, kan den kloke lättast
välja det rätta.
Det är tillståndet i min hemort, i det fordom
välmående Westergöthland, jag går att afhölja:
Anser
man möjligheten att ännu, genom
tillgrepp af landtmannens kreatur och husgeråd
kunna indrifva hronoutlagorne, såsom ett
tfyllestgöi-ande bevis på en fortfarande välmå
-
$1$
Dm 21 Februarii.
gra, då är allt tills vidare godt; men man m§J
ste vät äfven betrakta svårigheten och följ-*
derne af detta indrifvande: sedan några ut^-  jnäcnmgsauctioner å stället blifvit utlyste, utan
$tt någon köpare sig anmält, afiores det utpantade
från flera ägare, till ett ställe utom
orten, till Tingsstället eller närmsta stad, der
bekantskapen och medlidandet icke afhålla egennyttan
att begagna den betalandes nöd, der
alltså hans effecter för en ringa penning afyttras;
och der j4g af exemplet vet huru sturik
dom en ko säljes för 6 R:dr 32 sk., en dragQxe
för 7 R.dr 16 sk., Q. s, v*
Om alltså dessa krampaktiga ansträngningar
ära den febersjukes af vanmakt efterföljde
kraftyttring, icke ett uttryck af helsotillStåndets
jämna styrka; om det är de flestes enSkildtes
individuella välstånd, som sammanlagde
utgöra det allmännas, då nödgas jag
med bedröfvelse förklara, att detta allmänna
Välstånd, efter 3 å 4 års oupphörligt afty-J
rtande, nu omsider, genom penningebrist, och
Jandtmannavarors vanvärde, är bragt i själtåget.
Den fordom rike, och huru få voro icke
dessa! kan nu hafva en jämn bergning, den
förmögne är nedsatt till inskränkningar, och
dessa hundrade , som tillförene ägde en måttlig
utkomst, äro försänkte i nöd
Hvarf
man vänder ögat, ser man en ruinetad famille,
en husfar som ramlat, eller, lutar till fall, en
bonde, som för ett par hundrade Riksdalers
skuld, nödgas lemna sina fäders gård, å en
utnjätningsauction, för fjerndeln af värcbt? och
Den 31 Februarii.
537
blifva Inhysesman å den jord, sorn upphämtat
hans ungdomssvett och möda, å den jord han
ämnade sina söner till arf.
Vid denna all
manna
skakning, kan icke den ene hjelp»
den andre, icke fadren sina barn icke brodern
sin bror; man står sjelf på en halkande
fot
man utsträcker biträdets hand, och  ,
man följ r den hjelpte i fallet. Credit och
förtroende finnas icke mer. Man är så van
dervid, att man icke ens anlitar någon enskilt
om bistånd. Possessionaten söker fördröja sin
Otärd medelst publika lån, dyrköpta genom
uppoffringar, långa resor och kostsamt vistande
i Hufvudstaden; när de icke bekommas,
eller blifva otillräcklige, är han, mer än lyck-*
lig om han, äfven till underpris, får sälja sin
egendom till en rik man, och sedan sjelf blifva
Inspector; i annat fall, det vanliga slutet;
Concui's. Denna utväg, fordom högst sällsynt,
och ansedd såsom en ensak för Handelscorpsen,
hvars speculationer, beräknade på lyckans
tillfälliga ynnest varit till deras natur af
Större vansklighet, denna utväg är nu öfverflyttad
äfven på landtmannens mindre vådliga
yrke, och Plogen, detta idoghetens och oberoendets
redskap, är icke mer något vapen
deremot.  Så inryckas landet och småstäderna
i samma hvirfvel af obestånd  . och in
vånarne
kunna beqvämt delas i 2:ne Folk"
classen en som gjort Cession, och den andra,
sorn är invecklad deruti, Sjelfva upp-<
bördsmännen oaktat Länsstyrelsens mäst vakande
omsorger, bortföras af strömdraget, och
dea isolerade egoisten så vida han har något
Deri 21 Februa-rii,
att försälja, är icke ens, inom förskansoirsgen af
sin ohjeipsamhet, tryggad mot Fö* luster.
Och huru skulle det annorlunda kunna vara ,
i en tid, då ingen kan realiseta sina tillgångar,
för att göra för sig rätt? Klokhet i åt«
gärder och redlighet i uppsåt, tjena då tillin'
tet; ty mot döden är ingen ört vuxen. Den
som på sin fastighet är skuldsatt till blott en
åttondedel af värdet, är redan en olycklig man.
Ansattes han af sine Oeditorer, skall han, utur
stånd, att lå nya lån, utur stånd , att tili
skäligt pris kunna sälja sin egendom, se den
afytrad, utan oj ver skott, i en Concurs eller,på
en utmätningsauction Sålunda såldes förliden
sommar ett sextondels hemman i Saleby,
Skånings härad af Skaraborgs Län, med bördigaste
jordmon för fyratio Riksdaler. Om dea
skuldsatte ock skonas af foglige borgenärer,
skall årliga räntan af en ringa skuld, under
sjunkna varupriser och bristande afsättning,
»nedtaga afkastningen af det hela, och hang
undergång följa i spåren. Hvad skall det
väl blifva af ett land, der hvarken löst eller
fast, hvarken afkomst eller hufvudsstol kan
realiseras, der en frivillig egendomshandel är
ett miracie, der spannmålsprisen, lör hvad sorn
möjeligeri kan säljas, nerfallit under hälften
af det penningevärde, hvarpå vår sista beskattning
grundades? i  Banken, och de publika
Cassorne äga, genom lemnade lån, vår
Svenska jord, och vi landtman äro endast de*
jas förpaktare. Denna fordom fria jord, ligger
nu allmänt i pantförskiifningars band.
Åkerbruket är likväl Nationens hulvudnäring»
Den 21 Februarii.
539
källan För Rikets skatter, beräknade pä synbar
förmögenhet, källan för dess försvar genom
Indelta arméen» och med ef t ord: pulsådern
i Statens kroppj dess betryck visar redan
den bedröfligaste verkan på alla andra näringar,
på slöjder, haudel och allmän rörelse.
Allt aftynar och domnar i brist af dess lifgifvande
impulse.
När landtmannen får sin Spannmål skäligen
betald, handlar han hos köpmannen, sysaelsätter
handtverkaren, ger daglön åt arbetaren,
samt utvidgar kretsen för så väl deras,
som sin egen verksamhet. När hans skördar
falla i vanvärde, och 6akna afsättning, hvem
skall då köpa, eller beställa, eller betala? då
uppstår, sorn nu, denna allmänna förlägenhet,
hvars skri ljuda som modersmålet kring Rikets
landskaper.
Sådan är ställningen i den landsort hvarifrån
jag kommer. Gifve Gud att jag tecknat
den med för starka färgor! men det är ty värr
icke så, derom vittnar dagliga erfarenheten,
derom vittna executionsmålens mängd. Skulle
och denna mängd nu hafva i någon mån
affagit, bevisar det endast, att catastrophen är
förbi, att en dödsstillhet fattat allmänna rörelsen,
och att man icke mera lagsökes, sedan
man allt förlorat.
Det är mig icke obekant, att här finnas
män i hufvudstaden, hvilka anse landet i allmänhet
lyckligt, och formens, det förlägen
-
545
Den 2i Februarii.
heten endast träffa t creditvinglare och okloka
speculanter. Nekom icke att sådane funnits,
framkallade till verksamhet af en förledande
coajunctur, och störtade med den; nekom ej
heller att deras fall indragit i ofärd mången
annan reel man) men erkännom ock, att orsa.
kerna till dessa efemera varelsers brådskande
fall äro just de samme, som med långsammare
verkan, vållat den solide mannens förlägenhet
och obestånd. Dessa orsaker äro allmänt
kände, Rörelsecapifalets hastiga förminskning,
den deraf följande omöjligheten
att kunna realisera fast egendom, och nu omsider,
sedan ett par år, Spannmålens vanpris
och osäljbarhet. Om det tärande giftet af dessa
olägenheter ännu later mindre sig känna i
hufvudstaden, central-puncten för allmänna rörelsen,
der aflöningen för en stor embetsmannacorps,
der Kongl Hofvets lefnadskostnad ,
de rikes luxe, Tbeatrarnas utgifter, och utlänningens
guld, ännu sprida den allt upplifVande
penningen, om, säger jag, detta hjerta
af Staten ännu äger nog af blod för sinapuls-i
slag, så flyta endast några droppar deraf till
Statskroppens aflägsnare delar, till dessa landskap,
dem man stundom nog orättvist anser för
endast underordnade verktyg, på deras fulla
kraft beror likväl organismens bestånd) låter
man dem med sina producerande näringar tvina
bort och falla i vanmagt , skola uteblifna
bidrag snart erinra om den sanning , att hufvudstaden
är till för landet) men icke landet
för hufvudstaden.
Den 21 Februarii,
541
Det är naturligt att penningelöntagaren
Och capitalisten älska en tid , då alla landtman»
naproducter öfversvämma stadens torg och köpes
till ett ringa pris. Taflan af denna skenbara
rikedom, kan ock lätteligen förblinda äfven
en oegennyttig, om landets ställning föga
kunnig stadsbo; han ser i denna varumängd
i,dessa låga priser endast ett uttryck af fulla
tillgångar dem han lätt förblandar med allmän
välmåga, och anar icke att den arme landtmannen,
som en annan Tantalus, under sjelfva
öfverflödet lider brist. Det är äfven i oeconomiskt
afseende sant, att ”mennitkan lefveV
icke allenast af bröd.” Under det jag beder Gud
förskona fäderneslandet från hungersnöd och
dyr tid , delar jag icke med en del rätt välmenande
men också rätt kortsynta statsmän
den tanken, att alla enkla födoämnen böra bekommas
till ganska ringa pris. I en stat af
endast Lazaroner, skulle denna sats kunna vara
god, om allt annat vöre inrättadt derefter;
men hos oss galle i stället den satsen, att allt
ytterligt är sfäldt vid gränsen af ett fel; hos oss
der landtmannen, det vill säga hemmansägarn,
vare sig Herre eller Bonde, måste bära statens
största tyngder, der han, i Rikets flesta
provincer, i saknad af andra näringar, måste
endast genom försäljningen af dess öfverloppsSpannmål,
åtkomma dessa millioner Riksdaler,
som årligen från honom utgå; hos oss, säger
jag, der all Bevillning, alla Contracter med
Kronan, alla löner till embetsmän och tjenstefolk
äro beräknade på det förra höga
Spannmålspriset, och till största delen utgå i
45»
Den 21 Februariik
penningar, der blir det förhållande påtaglig!J
att när Spannmålspriset fallit till- och under
hälften, måste landtmannen, för att åstadkomma
dessa millioner, försälja ett dubbelt qvantum
Spannmål: hvar skall han väl taga den ?
ett ymnigt år, sällsynt bland oss, kan göra
större skörd, men ger den icke dubbelj de
medelmåttige lemna blott ett vanligt öfverskott.
För att komma upp till årets utgifter,
måste han inskränka resten på sin consumtion
det vill säga: lida brist, kanske svälta sig fram.
Så skall han, med himlens välsignelse under
6ina händer, kämpa mot nöd, så blir han
skuldsatt, så utmätes hans lösöre-bo, så måste
han lemna sin jord, den ingen kan köpa an-;
norlunda, än till vanpris.
Se här grundvig följderna af den så kallade
Goda tiden', må man icke invända, att med
Spannmålspriset, faller äfven landtinannenä
produetionskostnad. Väl skulle det så tyckas,
men det är icke så. Sjelfva jernet till vår plog,
är dyrt, som för tie år sedan. Tjenstefolkets
löner äro det äfven, gåtan är lätt förklarad:
torparen och inhysesmannen, som endast med
en dräglig capitationsafgift skattar till det allmänna,
som i högst ringa mån behöfver den
contanta penningen, utan endast de i vanpris
fallna, lätt åtkomliga varorna begagnar tillfäl-j
let att göra sin lefnad beqväm, behåller hemma
sina arbetande barn, korslägger sina egna
händer och offrar åt den ljufva lättjan. Tillgången
på tjenstfolk blir alltså mindre, och
ali löneförminskning omöjlig. Sammalunda med
Den 21 FeLmari i,
453
den för dagen lejde arbetarn: några dagars
möda. ger honom Spannmål, det vill säga föda
, för hela veckan. För att då sätta honom
i verksamhet, fordras ej litet af penningar.
Att arbeta, när det icke för dagen behöfs,
anser han ändamåls-iöst. Om en och annan
begagnar detta förhållande till stigande förkofran
och välstånd , skola de tusende hellre
sträcka sig i maklighetens famn, som utgör
den materiella menniskans första njutning.
Den skattdragande hemmansägaren nödgas alltså
med lika penningekostnad köpa sig de biträdande
händer hans yrke fördrar, och dem
han följakligen nu liqviderar med två tunnor
Spannmål, i stället för en, medan nationens
arbetskraft förlamas och slumrar bort, inom
dtn folkclass, der behofvet är enda impulsen
för nyttig verksamhet.
Kastar man ögat åt en annan sida, för
att granska om icke dessa låga priser på lifvets
första behofver lifvat handtverkerierna och
uppfylt våra verkstäder med fördubbladt antal
arbetare, hvad finner man väl? jo! ett
alldeles motsatt förhållande: mästare utan
beställningar, och föjaktligen verkstäder,
med en åtminstone till hälften inskränkt personal.
Frågar åter menniskovännen om icke
dessa lätt åtkomliga födoämnen, medfört den
moraliska nytta, att minska tjufnader, så nödgas
vi svara honom, med blygd öfver vårt
slägte, det ingen tid af nöd varit mera diger
544
Den 21 Februarii,
på dessa brott. Medan fängelserna äro upp^-  fylide af slike missdådare, och styrelsens verksamhet
således fullt rättfärdigad, har man hort
föröfvas rysliga lnbrottsstölder stundom med
öppet våld, hört menniskor lemnäs halfdöde i
deras boningar, hört mord och plundring å
öppen väg. Allmänna säkerheten, denna dyrbaraste
samhällsvinst, har varit till den grad
hotad, att Landets Vaksamme Höfding måst
föreskrifva eller tillstyrka extra ordinarie
Skyddsmedel, såsom vakter vid broar och vägskdlnader,
nattvakter vid Byar och Gårdar j
laddade skjutgevär, ridande patruller m. m.
Under det man sålunda kan taga för afgjordt,
att tjufnadsbrott åtminstone icke förminskats
genom det laga spanrnålspriset, finner
man, ty värr! att ett annat moraliskt ondt,
derigenom tilltagit. Jag menar fylleriet hem*
ma i huset. Den Landtman sorn är begifven
på denna osedlighet äger i spanmålens vanvärde
en »lags uppmuntran dertill En half
tunna säd gäller så litet, man har mycken njutning
deraf, om den förvandlas till bränvin och
dranken användes till kreaturen med nästan
lika fördel, som sjelfva säden. Hvilka förledande
skäl att bränna och supa! Erfarenheten
visar att det är en slags högtidsdag för
värden och de närboende, då tillverkningen
klaras, och dessa husfäder, för svaga att emotstå
tillfällets frestelse, hvilka förr kanske hvarannan
månad, vid en färd till Staden, återvände
derifrån något välfägnade, de lulla ntt
Den 2i Februarii.
545
jämt och opåtaladt hemma vid deras hvardags,
rus. Följderna af ett sådant lif, ledande till
moraliskt, fysiskt och ekonomiskt förderf, äto
för väl kände, att behöfva upprepas.
Från hvilken sida skall mati då söka
ettforsvar för dessa låga spanmålspriserP Sjelfva
Tiggaren vinner ej dervid; villigt räckes honom
allmosan af välståndets hand; men vid
egen förlägenhet hårdnar hjertat för andras,
Och ohjelpsamketen blir stundom en pligt.
Af hvad jag nu haft äran utveckla torde
det vara utan gensägelse, att spanmålens vanvärde
och osäljbarhet är ett landsförderfligt
förhållande; att det undergräfver åkerbrukets
och med detsamma allmänna rörelsens lif^ att
denna ställning är vår; att ingen ting kan realiseras;
att förlägenheten stigit till sin höjd;
och att denna spänning mäste upphöra, eller
ock allmänna välståndet, och sådant i skötet
af det djupaste fredslugn och under den fri»
constitutionella Styrelsens lifgifvande Spira!
Det onda är kändt ,  men hvar finna ett
cofrectiv deremot? —
Visserligen vore en minskning i skatter-i
ne, i den mohn Statens behofver det tillåta,
en högst önskvärd sak; men jag vågar icke
hoppas den så betydlig, att allmänna förlägenheten
derigenom skulle kunna häfvas.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. i Band, 35
S4 6
Deri 21 Februarii.
Financen ar för mig, som Landeman, ett
okändt fält; men det synes mig betänkligt, att
begära frän Banken, till Rörelse-Capitalets ökande,
en större Sedelstock, i en tid, då den
utelöpande tros sakna hypothek, eller åtminstone
ej kan inlösas.
Att låta dessa Sedlar utkomma i låneväg,
skulle dessutom vara, att än ytterligare skuldsätta
vår redan nog graverade Svenska jord.
Att undanrödja all Magazinslnrättning och
lemna spanmålshandeln obegränsad åt enskildtas
speculationer, skulle, måbända, under ani
dra förhållanden än de nuvarande, kunna sättas
i fråga, såsom ingående i den stora och
äfven af mig varmt hyllade idéen om allmän
näringsfrihet; men, generella theorier i statsekonomien,
äro vådlige att antaga. Tid och
omständigheter göra undantag och modificationer
högst nödvändiga- Skulle det vara klokt
att äfven nu, efter gammal vana, springa öfver
från den ena ytterligheten till den andra;
skulle det vara väl betänkt, att från en Magazinslnrättning,
som så länge den ägde penningar,
uppköpte vår Säd, stundom till öfverdrifne
priser, till alltid vacklande och ofta
hvar fjortonde dag förändrade priser, hvarigenom
alla enskildta speculationer vändes från
denna handel, skulle, säger jag, det vara klokt
att från ett sådant tillstånd, kasta Landtmanm-intresset
hufvudstupa i den private köparens
hand?  Jag frågar hvarje ärfaren man,
sorn känner Handelns lynne, att begagna conj
Den 2i Februarii,
54?
juncturen, som kanner att all ting faller så
lågt det kan falla, som kanner närvarande till.
gång på spanmål oell brist på penningar, som
känner, att utan penningar existerar ingen
handel, utan dem ingen täflan, intet lif, äfven
i den mäst fria rörelse, jag frågar, om det äc
i en sådan tidepunct den vacklande Landtman-)
nen , med Statsbördan på sina skuldror, bör
lemnäs utan stöd, för att störtas i armarne på
den enskildta vinningslystnadens godtyckliga
behandling, och om det icke, i en tid som denna,
skulle vara, att lemna Spanmålshandel!!
som monopoltum, åt några få penningemän?
Det är en känd sak, att i många af våra Småstäder,
finnas inga Handelsmän; de hafva rara-)
lat, och deras förra Bodbetjening, med ringa
förlag, ringa credit, kämpande mot penningebrist
och trög afsättning, drifver mer en slags
commissionshande], än någon på egen solidi—
té grundad rörelse. Det vere slika Grosseurer,
som skulle täfla om, att till skäligt pris
handla vår Säd, denna vahra så svår att träns?
portera, så tiögsåld, att den stundom fordrar
flera års förlag, det vöre dessas fyllda Magaziner,
som vid dyr tid och hungersnöd, skul.
le öppna sina portar, för att rädda medborgares
lif, qvarhålla inom landet vårt guld och
sälja, utan öfverdrifven vinst!
Hvilken inser ej, huru detta skulle vara,
att förflytta oss som ordspråket lyder, utur
askan och i elden*
Till f?ijd af dessa framställningar, dristar
54*
Den 21 Februarii,
jag i stället föreslå en Magazinslnrättning i
stort.
Menade jag med Magazinslnrättning en
sidan, som den nuvarande, då borde min framställning
väcka motvilja. Hvem inser icke
briVerna dervid,* och huru den, utan gagn för
Landet, sjelf arbetat på sin ofärd, med sådan
framgång, att den troligen ej öfverlefver innevarande
Riksdag? Många allvarliga anmärks
ningar, vore dervid att göra, dem jag för denna
gång femnar å sido, under ärkännande det
saknaden af kloka och bestämda instructioner,
haft stor del i det onda. Men om ofullkomlighet
år ett vilkor för alla menskliga inrättningar; om
endast ärfarenheten förmår pröfva rätta värdet af
våra teorier, och om det är just från sina misstag
den dödlige bör söka utveckla en större fullkomlighet;
så hafva vi ju i detta ämne redan
genomgått vår Skola, och kunna ju undvika
de kända klippor, hvarpå vi förut strandat.
Jag menar alltså en annan, helt annan
Magazinslnrättning, grundad på enkla principer,
försedd med bestämda instructioner, oberoende,
inom sin verkningskrets, af all annan
makt, än Rikets Ständers, och underkastad dess
Revisores årliga granskning.
Med det dubbla ändamål, att förekomma
å ena sidan spanmålens vanvärde, och å den
andra dyr tid, skulle detta Verk stå, med den
stora Balancen i sin hand, för att köpa, sä
fänge säden ärbjöds för ett visst bestämdt lågt
Den 21 Februarii,
549
pris, och för att sälja, då den till en viss grad
uppsteg deröfver. Båda ytterligheterne .skulle
härigenom undvikas; Landtmannen vara
säker om afsättning,'och känna sitt minimum;
den köpande tryggas mot hungersnöd, och
veta ett maximum;
och spelrum, emellan
dessa fixerade puncter lemnäs åt de enskildta
speculationerne. Under goda år, skulle vi fylla
våra allmänna Magaziner, under de svåra, vara
oberoende af Utiändningen, kanske tjena
honom med vårt öfverskott, och indraga i
Landet hans guld. eller hans vexlar. Hvilken
trygghet, hvilken vinst!
Nu hör jag från alla sidor den frågan:
hvar skall man få em fond, som mäktar bära
detta företag, då Banke» ej bör anlitas,
dess Sedelstock icke ökas? Jag svarar, att
vahran sjelf kan ju vara fonden, och garanterade
beviser öfver dess insättning vara betalningen.
Allt pappersmynt bör ju vara beviser
öfver en insatt vahra. Här finnes denna
vahra i alldeles lika mängd med Attesterne
öfver dess deposition. Dessa Attester kunde
ju alltså, med både säkerhet och beqvämlighet,
blifva ett conventionsmynt, emottagas i
Kronans Uppbörd och circulera i allmänna
rörelsen, intill dess en annan behöfde min deponerade
vahra. Han uttog den då, och återlemnade
Attesten, som med det samma vore
realiserad. Vissa Brukspatroner tryckta anvisningar
på Banken, gå ju redan man emellan.
Utrikes lära välkände enskildta personers
och privata Bankars Assignationer £
Den 21 Februarii.
hvarandra, vara än mergängse; hvarföre skulle
då icke Magazinslnrättningens, eller om man
så vill säga, ÅkerbruksBankens Attester kunna
utgöra något motsvarande hos oss? Man
är här fullt säker, att intet blad af dessa Attester
finnes, som icke utgått för en motsvarande
valuta, en valuta, sorn näst de ädla
metallerna, tycks vara det säkraste, det användbaraste
hypothek, så länge menniskor
vilja äta, så länge missväxt och krig icke
flyktat från jorden. Vid första sådant tillfälle
skulle de realisera sig sjelfve, med så stor
vinst, som fordras för verkets administration,
måhända med större. Emot all möjlig förlust,
hvilken, vid tillräckliga controiler, endast kunde
uppkomma genom någon partiel eldsvåda,
ägde man att ställa Rikets Ständers garantie,
äfvensom man på förhand kunde bereda sig
ett värn deremot, genom någon ringa årlig
afgift af hvarje Hemman, samlad i en Gassa,
och växande flenorn utlåning emot ränta.
Vid hvarje lagtima Riksdag, d. v. s. hvart s:te
är, kunde Verkets ställning af Ständerne sjelfve
öfverses, och otn man så fann för godt,
allmän realisation verkställas, så snart spanmålen
någonstädes gällde någorlunda högt.
Må man icke möta mig med det hjernspcket:
Öfverprodnction, likasom vi ur Naturens
skattkammare alla år hade löfte om en lika
skänk; må man icke rädas, att under loppet
af mångå efter hvaran följande goda år, våra
Magaziner skola öfverfylla®, samt dess attester
öfversvämma oss3 och genom mängden
Den 21 Februarii.
551
falla i vanväde. Har man då glömt att vi
bebo ett land vid nordpolen; att söderns sol
icke glöder öfver våra åkrar, att sällan tre,
aldrig lern goda år följt hvarandra efter?
Konung Pharao afskräcktes icke för sju. Han
ansågs då, må hända, af mången för en tok,
men de kommande sju magre nöten gjorde
honom till en vis man. Må vi då icke som
flugan glömma, att det en gång blir vinter;
att missväxt och krig någorstädes i Europa,
sällan länge uteblifva; att en klok hushållare,
vid tillfälligt öfverflöd grundlägger en besparing
för tillfällig brist; att Spannemål om våren
år 1820 ännu stod högt, och att sedermera
våra norra provincer behöft anlita utländningen,
derest de icke genom våra egna
upplag kunnat räddas från hungersnöd.
Det skulle vara en skön hugnande syn,
att se Fäderneslandet på en gång evärdeligen
tryggadt mot hungersnöd, och mot behofvet
af utländsk spanmål. Än mer, att se detta
nordliga land, genom sin odling, genom sina
besparda förråder, komma i tillfälle, att vid
andra Folkslags krig eller missväxt, kunna afyttra
sitt öfverflöd till mildare Zoner, emot
ett pris, som den höga Coursen skulle göra
ganska fördelaktigt. Det skulle höra tillstorverken
af Carl Johans tid, att se Sverige
förvandladt från en spannmålsköpandc till en
säljande Stat — hvem känner icke sitt bröst
vidgas vid denna tanke?
Att dessa millioner sedelmynt, med syn
-
552
Dm 21 Februarii,,
bär och flyttbar fond, skulle inom landet upp,
häfva förlägenheten i allmänna rörelsen, skulle
återgifva den lif och verksamhet, skulle
6ätta hemmansä gate i förmåga, att bära Statens
skatter, att till skäligt pris afyttra sina
skördar, och äfven, om han det önskar, att
kunna finna en köpare till sin jord, vore emedlertid
den lörsta och af behofvet högt
påkallade vinsten af denna Inrättning, sorn, h vilande
på egen grund, icke skulle åstadkomma
den ringaste linnanciella oreda .
Ett närmare utvecklande af ämnet i dess
organiska och reglementariska delar, blef för
denna gång allt för vidlöftigt; må det likväl
tillåtas mig erbjuda en och annan grundsten,
till byggnadsämnen fÖr cn skickligare hand,
såsom:
j:o. Att olika uppköps och salupriser
borde bestämmas i olika sädesrika provincer,
jämförligtvis dem emellan, efter ledningar af
liera åts markegång i hvarje ort.
2:o. Att uppköpspriset i Westergöthland
torde böra biilva, för Råg 8 R-dr, Korn 6,
och Hafre 4 R:dr, eller, om man ansåg detta
för högt, för Råg. minst 6 R;dr, 33 sk, Korn
5 och lia Ira 3 R:dr 16 sk. allt räknadt efter
otorkad säd, och i förhållande mer för den
torra. Försäljningspriset borde lämpas efter
inköpspriset, till ungefär 2 R;dr mer på tunnan
; detta vare dock blott förslagssvis sagdt,
till sakkunniges vidare jämkning.
Den 21 Februarii,
553
3:0 Att Inrättningen aldrig utlemnar
spannmål annorlunda, än mot contant betalning,
utur flera klara och af erfarenheten bestyrkta
skäl.
4:0, Att Inrättningen icke befattar sig
med bränvinsbränning, som skulle leda till inveckling
af denna stora machins enkla sammansättning,
och dessutom intränga å de en-*
skildta näringaroes bana.
5:0. Att den deremot skulle vara försedd
med en egen torkinrättning vid upplagsstället
inom de skoglösa orter, der enskildte landtman
ej kunde sjelfve verkställa sädens för en
längre Magazinering oundvikliga torkning.
6.0. Att den nya Magazinslnrättningen,
Utan att tor öfrigt inblanda sig i den gamlas
Utredning, genast sattes i ett kostnadsfritt begagnande
af alla de byggnader, förvaringsrum
och torkhus, som icke behöfdes för Kongl.
Maj:ts och Kronans uppbördsspannmål. Gamla
Magzinslnrättningens nu varande Spannemålslager
kunde ock af den nya öfvertagas till
försäljning, och medlen derefter aflemnas till
dess utredningsmän.
Men — det är tid att sluta en framställning,
redan för lång för åhörarnes tålamod,
kanske för kort för ämnet. Dess vigt skall
dock med värma omfattas, inom denna vördnadsvärda
samling af ett högre ljus. Med
glädje skall jag se mitt förslag öfverträffadt
554
Den 21 Februarii,
af något bättre, emedan det blott anstår mästaren,
att, såsom en annan Pygmalion, förälska
sig i sitt verk} hvad jag dock med visshet
vet, är att jag icke misstagit mig öfver
graden af det onda; och om det anstod
mig, att på detta vördnadsbjudande rum orda
om något så ringa, sorn mig sjelf, skulle
jag tillägga, att min framställning af landets
nöd, icke är genljudet af någon egen. Desto
heligare anser jag den pligt, emot betryckta
medbroder, att afhölja taflan inför dessa Rikets
Ädle, som äro Statens första män, derföre
att de alltid varit de första till dess bistånd.
Skulle man åter finna öfverdrift i
min tekning, då bevisen omgifva oss, skulle
jag förgäfves höja en ropandes röst i öknen,
då jag påkallade hjelp åt den dignande iandtmannen,
åt de aftynande näringarne, är det
åtminstone en tröst, att icke genom tystnad
vara medbrottslig i deras fall. Dixi, et salvavi
mimoni meam.
N.o 3.
Friherre Sture, Guftaf
Herr von Beckers ypperliga anförande,
hvaruti han utvecklat med sann patriotisk
anda och med snillets kraft, landets ställning
och hjelp deremot, kan jag, för min del, ej
nog värdera; så mycket mera sorn Friherre
Björnstjerna, i sitt grundeliga och med sakkännedom
goda anförande till FinnsnceComi
-
Den 21 Februarii,
555
téen, vidrört sitrima ämne. Ett radicalare botemedel
lör den vanlottade landtmannen är
efter min tanka svårt att förete, man må kalla
dess betryck nöd eller förlägenhet, lika
godt, målningen är elter ratuten och sista
rapporten ifrån Malmö förråder äfven der, en
tafla af lika beskaffenhet.
Man har hotat med en tillämnad realisation,
andra om credit-sedlar, stats-obligationer
eller dylikt. Det förra är väl ej tänkbart
innan nationen samlat krafter dertill , genom
enskildt välmåga , utan att förstöra en del deraf,
eller det hela. Det senare är efter min tanka
ett sätt för de rikare att nedlägga än stör.
re medel under cassakistans bommar, utan hjelp
för massan af nation.
Mine Herrar! afläggom alla fördomar om
dessa af Herr von Becker projecterade attesters
värde. Hvilken är säkrare, Banken, som är
bankrutt om den skulle inlösa alla sina förbindelser,
ellet den som har full valuta, och
en sådan, som fyller behofven både i hungersnöd
och krigstider? Hvad kan vara mera öfverensstämmande
med sunda förnuftet, än söka
hjelpen i sjelfva grundorsaken: brist på afsättning
och penningar.
Då jag nu begärt ordet, må det tillåtas
mig, jemte det jag gjort rättvisa åt Herr
von Beckers anförande, äfven fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
de omständigheter, hvilkas rätta utveckling af
556
Deri 2i Februarii.
en skickligare hand än min torde vidare leda
till det stora ändamålet för våra öfverläggningar,
hjelp för våra landsmän i provincerne,
hvars förlägenhet eller nöd, om jag så får uttrycka
mig, ej mer bestrides, visst ej under
tydning af hungersnöd; men i afseende på det
sora är kårare än lifvet: hedern, och medvetandet
att kunna göra hvar menniska rätt, äfven
godt. Ingen lärer kunna neka att jordbrukarens
tillvarelse äger större samband med det
allmänna, än med dem, på landets ruin frodige
innevånare. Dessa omständigheter ärol
1:0 Ett stadgadt rörelsecapital, tillräckligt
för våra behofver, som enligt den beräkning
en författare gjordt, lärer uppgå till 33 millioner
, inberäknade f. d. FilialDisconternes ännu
utestående fordringar,
2:0 Åft privilegierne angående skråförfattningar
modifieras; frihet i handel och näringar
tillätes, med afseende på fabrikanternes möjliga
utkomst och afsättning af sina effecter;
derjemte skatternes jämnare fördelande emellan
jordbrukaren och penningekarlen.
3:0 Räntan nedsättes i alla publika cassör
till 4 procent, hvilka oskyldigtvis, genom händelsernas
lopp, undergräft landtmannens utkomst,
helst man ej kunnat, äfven å dylika
lån, med alla omkostnader derföre, beräkna
mindre än 7 procent, då landtegendomar ej
lemna, genom Spannmålsprisens fall, mer än
Den 21 Februarii.
$57
2:ne procent, åtminstone de som ej i Stockholm
kunna afsätta sina producter.
4:0 Räntan för lån i BancoDisconten bestämmes
efter samma grund, på 9 månaders
omsättningstid, med T*s dels afbetalning. För
felande omsättningar, inom tvänne månader efter
förfallotiden, förfaller hela capitalet. Straff-’
procenten beräknas efter sex procent, för att
ej gifva anledning åt procenteriet samt låntagaren
gå förlustig lånerättigheten på längre eller
kortare tid, eller för alltid, allt efter tiden
han försummat sitt åliggande.
5:0 Tiden för kronoskatternes betalande
förlänges till Februarii månads slut, inom hvil;
ken den skattdragande kunde finna utväg kanske
förmonligare afyttra de effecter han kan
undvara, i stället för det han nu, innan Jul
nödgas för hvad pris som hälst bortvräka
dem.
6:0 Én större ansvarighet för låntagaren ,
för 6ina förbindelsers uppfyllande, hvarigenom
den allmänna crediten torde till någon del åtcrställas.
Mine Herrar! Då folkets förlägenhet är
gifven, räntan på låntagne capitaler allt för
dryga för att lemna något öfverskott åt hvad
rörelse som hälst, sammanlagdt med omkostnaderne
derföre; då landtmannen ej får sin
vara betald genom penningebristen och de fleste
ej kunna påräkna någon behållning, samt
Den gr Februarii.
den till verksamhet duglige medborgaren tillbakahålles
trän en nyttig kraftyttring; skall
Statsmachmen aftyna genom driffjädraraes bristfällighet.
Deremot om nationen, genom era
efter vår production och våra krafter lämpad
hjelp genom sparsamhet och sann nationalkänsla
att försmå det umbärJigaste af utländske
öfvetflödet , påtrugadt af vinnings-lystnaden
och förderfvade seder, genom indragningar;
som ej betaga styrelsen det angelägnaste för
allmänna ärendernes oafbrutna gång genom
handelns och näringarnes lif, kommer| i den
lyckliga ställning att påräkna någon behållning
den må vara så iiten som hälst; skola enligt
den erfarenhet man har i dagliga lefvernet,
skulderne småningom försvinna, välmågan tilltaga
och den under bördan svigtande, slutligen
komma i tillfälle, säkrare och med mindre
känning än nu, oberoende af conjuncturen,
erbjuda staten den högsta uppofring, om det
än vore ett realisationsbidrag, till erhållande
af guld och silfvermynt, så framt ej dessa älskade
metaller alltför tidigt återvända till mo«
derlandet på andra sidan oceanen.
N:o 5.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Eric:
Flera värda ledamöter så väl af detta
stånd, som af de öfrige RiksStånden , hafva
redan väckt frågor, rörande dels Kongl, Allmänna
MagazinsDirectionens förvaltning, dels
om förändring eller helt och hållet upphoran
-
Den 21 fehruar»,
559
de af denna styrelse, och då detta ämne, utredt
af det Utskott, till hvilket det blifvit remitteradt,
återkommer till vidare öfverläggttingar
ho6 Ridderskapet och Adeln, torde lämpeligaste
tiden blifva att söka medverka till
fullständighet och framtida nyttan af det beslut,
som kommer att i detta vigtiga ärende
vidtagas. Men ehvad detta beslut än må blifva
, kommer oundvikligen alltid Krono-magaziner
att bibehållas, där Kronans Ränte-Spannemål
bör emottagas och förvaras och från
hvilke, i händelse af missväxtår, under hvad
styrelse som hälst, icke allenast tillgång till
undsättning af födobehof, utan ock af utsäden
bör kunna påräkuas. Erfarenheten af de förllutne
missväxtåren har lemnat bedröflige bevis,
huru, igenom den frihet räntegifvaren ägt
att i Kronans magaziner aflemna otorkad Spannemål
och igenom de uppköp af dylike sädessorter,
MagazinsDirectionen gjort och från det
ena länet transporterat till ett annat, dels un?
der magazinering, dels under transporten, des?
sa sädesslag förlorat sin fröbarhet och, den på
utsäden, i behof varande jordbrukaren, sorn
under hopp att erhålla duglig säd, ofta dyrt
tillköpt sig densamma, blifvit bedragen ,
hvarigenom stundom missväxt och brist för
det följande året äfven blifvit beredd. Hvar
och en inser häraf lätt, att det är ett stort
misstag att magazinera otorkad säd, hälst i ett
land där man af nu några lyckligtvis inträffade
goda skördar, ej må glömma att vårt eli—
mats hårdhet icke kan lemna oss förhoppningar,
att sådant alltid 6kall fortfara, och der er
-
Den 21 Februarii,
fsrenheten bevittnat, att man mera än i nå--  got annat land, är i behof af, att, ifrån goda
år samla och bevara dugliga förråder till fruktansvärdt
kommande svaga skördar.
Jag vågar således till Ridderskapets och
Adelns upplyste pröfning vördsamt hemställa,
om icke den förändring borde vidtagas, att i
stället för det val som hittills stundom blifvit
lemnadt Räntegifvarne, att till Kronans
Maga?,iner få lemna antingen ötörkad säd eller
torkad säd, med afdrag för intorkningen
af 4 Kappar per tunna, det hädanefter må
blifva ovilkorligen föreskrifvit, att alltid torkad
räntesäd, med ofvannämnde afdrag, bör
lemnäs, och ingen annan än duglig sadan, på
Magazinsförvaltarens ansvar, får emottagas.
Beredd på det inkast, att för skoglöse
Orter, ett sådant sädens torkand eskulle blifva för
betungande, och att, i en del af rikets orter
rior, eller andra torkinrättningar icke finnas,
och i den öfvertygelse att man aldrig bör föreslå
ändringar utan att kunna uppgifva medel
och utvägar till befordrande af ett förbättradt
ändamål, har jag låtit förfärdiga små
modeller, sorn afven nu äro här att tillgå på den
torkinrättning, jag vid min i Södermanland belägne
egendom, oaktadt jag der haft 2:ne tork
inrättningar
för eld, i många år begagnat, för
all sådan säd, jag velat begagna till utsäde
och bereda till duglighet, att, till ett möjeligen
kommande års behof af utsäden bevara,
ut
-
Dea 21 Februarii.
utgörande blott lafvar för soltorkning, der
näst efter skörden, på hvarje höstdag med
solsken, 2;ne tunnor kunna torkas på hvarje
sådan lafve, och hvarmed säkrast af alla torkinrättningar
fröbarheten bevaras. Enkelheten
af dessa tork-lafvar och den obetydliga kostnaden
dervid, torde bevisa att denna inrätt,
ning är verkställbar för hvarje ort af Riket. Jag
vågar således förmoda att hvilket annat inkast
som hälst, icke skall uppväga den allmänna
nyttan af, att i Kronans magaziner, ingen annan
än på ett eller annat sätt torkad säd får
emottagas.
I händelse Ridderskapet och Adeln täckes
finna detta förslag antagligt, torde denna
min motion blifva med de öfrige RiksStånden
communicerad samt tilfBesvärs- och OeconomieUtskotten
remitteradtj och ehuru dylika
torklafvar äro afåtskillige jordbrukare både kände
och brukade, likväl och då många ännu
icke torde känna dem, vågar jag vördsamt
föreslå att en af de här inlemnade modeller,
må till hvarje Riksstånd, jemte communica-^
tionen få aflämnas.
N:o 6.
He;r Möntgommerie, Gurtaf:
Hos oss finnas ännu tvenne inrättningar,
hvilka liksom Dykeriet och BergningsCompagniet
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. 36
De)t 21 Februarii.
I dess nu varande skick, icke öfverensstämma,
med tidens upplysning och Nationens förädlade
begrepp om rätt och billighet. Det mäst
ojäfaktiga beviset på denna för mig åtminstone
tillfredsställande slutsats är, att 1818 års
Ständer vid afgörandet af då yppad fråga om
deras afskafiände, lära stadnat tvänne Stånd
mot två. Jag förmodar således att under den
sedan förfiutne tid af 5 år, allmänna begreppet
om dessa inrättningars olämplighet nog
stadgat sig, för att nu med framgång kunna
yrka och åstadkomma deras afskaffande, det
vidtfrägdade folkets nu församlade representanter
till oförgätlig ära och i synnerhet
till den tjenande allmänhetens behöfliga moralförädling.
General-Assiflancen och Nummer Kotteriet äro
dessa otjenliga inrättningar, som ej sällan räcka
hvarandra en hjelpsam hand, och derföre
kunna hänföras under samma ämne och såsom
lika brottsliga bröder, samfällt åklagas och
dömas.
Då Gener al Assiflancen lockar lättsinnet att
förvandla ofta stulet gods till contanter, är det
Nummer Lotteriet sorn lika ofta var tjufvars egentliga
mål, ehuru AssistanCen var medlet att
hinna dit. Sålunda vågar den förra mot lag och
rätt att tillhandla sig hvad orättfångit är$ och
det sednare att 6åsom rätt och välfången egendom
mottaga detsamma. Den förra är således
det lockande medlet, det sednare, det ofvertalande
ändamålet. På samma sätt äro pr ei] erler
Den 31 Februarii,
563
och tillvaratagande af orättfången egendom
förbjuden, under rättvist sträng påföljd i allmänhet,
men hvem öfverläder mer oförsynt
detta förbud än Gener alAssiftaucen ? som mottager
af aldeles okände personer utan undersökning
huru varan är bekommen hvad som
hälst, tillika taxerande den efter behag och
godtycke- Så är äfven hazardspel och dobbel
i allmänhet förbjudna, men kan väl något
störe vågspel finnas än Nimmer Lotteriet ?
sorn genom hoppet om en möjlig vinst lockat
och lockar så många korttänkande, nästan
alltid fattiga menniskor i städer och på landet,
att ändamålslöst uppoffra sina små till—
gångar^ hvaraf de likväl kunnat äga sitt uppehälle
om förlusterne på Numm erLotteriet
icke bragt dem i nöd, ej sällan i förtviflan och
deraf häs flytande många grofva brott. Huru
kunna nu sådane inrättningar stå tillsammans
med lag och rätt, med den stigande upplysning
ningen och med vården af moralförädlingen och
dess heliga fordringar, hvilkas möjliga obrottsliga
uppfyllande ä^o den enda säkra grunden
och det nödvändigaste vilkoret så val för allmän
som enjhlt trefnad och sällhet? En authoriserad
kränkning deraf, är ju en authoriserad
brottslighet, och då detta måste medgifvas,
blir lagens bud i strid vid tillämpningen på
corporationer eller allmänna inrättningar och
enskilte, då samma sak som är tillåtlig för
de förra, ä.r straffbar och vanhederlig hos de
sednare. Denna motsägelse är ju orimlig och blott
derföre borde dessa ifrågavarande lag- och
ssoralkränkande inrättningar upphäfvas.
5«4
Den 21 Februarii.
mao nu härtill lägger allt det onda, hvartill
dessa inrättningar föranleda i afseende på medborgares
prejerier och likasom offentlig uppmaning
till hazård-spd, hvaraf så otaliga olyckor
härflutit och ännu härflyta; så vet jag icke
på hvad skälig eller ens rimlig grund någon
samvetsgrann och ädelt tänkande menniska
skulle kunna försvara deras bibehållande. Man
må icke anföra att StatsCassan af de samma
hämtar en påräknad mer eller mindre betydlig
inkomst: om äfven så vore, hvilket dock
någon gång lärer slagit felt, så tror jag att
denna inkomst genom lofligare och tillbörligare
sätt kunde och borde utgå För att afskaffa
ett öfver allt verkande ondt, eller för
att tillvägabringa ett allmänt godt i synnerhet
i moraliskt afseende, det yppersta af allt vårt
goda, borde man till och med icke tveka, om
så skulle påfordras , att göra stora uppoffringar.
Men här kan det förra åstadkommas,
utan att det sednare behöfves.
Om GeneralAssiJlancen och Nummer Lotteriet
enligt hvad jag nu yrkar upphäfvas, så kunde
den Statsbrift, derigenom tilläfventyrs skulle
uppkomma, med ali rätt och billighet kunna
ersättas och kanske fördubblas genom en besluten
bevillning å ali lux såsom guldbroderier;
granna vagnar, Caraeters fullmagter och andre
öfvtrflödsartiilar-, ty den som anser sig smickrad
af dylikt, eller har tillfälle och smak att
begagna sig deraf, har äfven råd att skatta
derföre och det med vida mer billighet än
jordbrukaren, som blott under svett och möda,
Dm 21 Februarii,
iakttagande all sparsamhet, kan skaffa sig och
de sina ett taifiigt uppehälle; och har således
nog tyngd af den beskattning han redan måste
vidkännas. Jorden, menniskans modernäring
och det verkligaste och längst beståndande,
allt annat uppehållande af allt hvad vi
äga, bör så mycket möjligt lindras från tung
beskattning; men all flärd och lux i hvad sak
som helst så mycket mer beskattas, sorn det är
det enda sätt att återföra menniskan till hennes
rätta och ärofulla bestämmelse: verksamhet och
måttlighet samt deraf härflytande fördelar; mod,
helsa, trefnad och lycka; hvaremot vällust och
pragt, eller med ett ord lux, medföra så väl för
samhället som den enskilta: veklighet, sjukdom, otref
nåd och vanära. Då nu den förmodade Statsbrist
en, genom en rättvis luxbeskattning, lätt skulle
kunna fyllas, och måhända ett betydligt
öfverskott tillika vinnas, följer deraf att Ninn -  merLotteriets likasom G ener al Assist ancens fonder,
meubler, hus och byggnader, hvilka visserligen
uppgå till en icke obetydlig summa, skulle
kunna begagnas för det allmänna bästa,
hvarigenom någon obestridlig fördel kunde
härflyta, såsom till exempel till inrättningen
af en allmän Sparbank, hvilken i stället att såsom
de förra, förleda medborgare till lättsinne
och vågspel, skulle den sednare uppmana dem
till sparsamhet och väljlånd, efter min tanka
ett ibland de värdigaste föremålen för Rikets
nu församlade Ständers uppmärksamhet och
omtanka*
Sluteligen anhåller jag att denna min
$66
Ben 21 Februarii.
motion, jemte deraf föranledda projecfer, mi
med de öfrige respecti ve medstånden communiceras
samt till vederbörligt Utskott remitteras.
N'o 7,.
Herr af Lehnberg, Magnust
Jag har anhållit om ordet i anledning af
Herr Montgommeries uti Ridderskapets och
Ådeltiä Plenum den 17 dennes upplasta och
på bordet lagde Memorial, angående Armééns
närvarande organisation på Inspectioner
och Brigader j och då jag sålunda för forsta gången
begagnar en rättighet, den jag anser dyrbar,
att inom detta vördade Riksstånd deltaga i dess
öfverläggningarärdet mindre i en förhoppning, så
främmande för ringheten af mina insigter och mm
erfarenhet, att med yttrandet af mina tankar uti
förevarande ämne kunna verka eller föranleda
ett resultat, det jag för min del, kunde
förmoda önskansvärdt, äD i känslan af den
pligt, hvarje Nationalrepresentant, utan afseende
å enskild ställning eller vilkor i samhället,
åligger, att öppet och utan egennyttans
fruktan för möjligheten att misshaga, framställa
sina åsigter uti sådane förekommande ämnen,
som utgöra föremål för kännedom eller
öfvertygelse. Ur denna synpunkt torde jag
Och kunna hoppas Högloflig? Ridderskapets
och Adelns tillgift för min vördsamma anhållan,
att vid den framstäilaing jag gär
Den 21 Februarii.
att göra, få fästa några ögonblicks uppmärksamhet.
Då J4:de §, af Regeringsformen stadgar
det Konungen öfver Rikets krigsmakt tilllands
och sjös förer högsta befälet, lärer fullkomliga
behörigheten af beslutet och verkstäiiigheten
af Arméens ifrågavarande reglering, såsom,
efter min tanka, tillhörande de ärenden, hvilka
Konungen, i egenskap af krigsmaktens hög-1
ste befälhafvare, enligt Regeringsformens 7:de
§, äger att omedelbarligen besörja, icke kunna
ens ifrågasättas- Jag har ej heller fattat
någon sådan syftning af Harr Montgomeries
anförande; men tror mig, i anledning af
den hemställan hvarmed Herr Montgomerie
slutar nämnde sitt anförande att nemligen ’’armeéens
förra organisation” (d. v. s. sådan den
varit före indelningen uti Inspectioner och Brigader)
”måtte åter införas”, böra göra d 'n anmärkning,
att då på grund af ofvan åberopade
Grundlagsstadganden, Konungen allena äger
att om den ifrågaställde förändringen besluta,
frågan derom icke annorlunda, än önskningsvis
kaniunderdånighet väckasjoch förmodar jag mig
genom denna anmärkning mindre hafva framställt
en skiljaktighet från en mening, ”den
Herr Montgomerie verkeligen hyst, än en nödig
förklaring af den, han icke med nog tyd
lig het uttryckt-.
Efter hvad jag sålunda haft den äran anföra,
torde det vara klart, att jag anser frågan
om förevarande ämne, böra'för närvarande
inskränka sig inom undersökning, huruvi™
Dm 21 Februarii.
da grundade anledningar kunna förekomma
Riksens Ständer, att önska en förändring af
Aiméens nuvarande organisation $ och jag tror
att vid en sådan undersökning finnas för handen
omständigheter, sorn förtjena att fästa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
och väcka dess behjertande.
Genom den ifrågavarande organisationen
hafva de dittills till löner för RegementsCheferne
vid indeldta Arméen anslagne indelningar
blifvit bestämde till löner för Inspections*
och BrigadChefer, hvarförutan Statens contanta
årliga bidrag, sådane de för närvarande äga
rum, utgöra ungefärligen följande belopp,
nemligen:
Till Expectance-löner åt de Inspectionsoch
BrigadChefer, som ej kommit i åtnjutande
af indelningar; B:co R:dr 14,000
samt till arfvoden för de vid Inspectionerne
och Brigaderne tjenstgörande
Adjutanter - 9,000.
tillsammans B:co R:dr 23,000.
Härtill kommer, att de till löner för RegementsCheferne
anslagne ÖfversteLieutenantsIndelningarne
äro dels mindre tillräcklige för
ändamålet, och dels till den grad otillräcklige
att årliga tillskott uti deras inkomster funnits
böra någre RegementsChefer tilldelas och hafva,
under olika benämningar af Statsmedlen
utgått. Då man härvid jemväl tager i be
-
Den 21 Februarii,
SC'9
tragtande den vinst för Statsverket eller de
tillgångar för behof, hvilkas fyllande understundom
framställt bekymmersamma föremål
för Regeringens omsorger, gått förlorade genom
uteblifven disposition af Armeéns ÖfversteLieptenants-Indelningar,
hvilkas umbärlighet
för detta ändamål säkrast blifvit ådagalagd
genom deras användande till ett annat j
6ä torde man i en tid af allmän penningeförlägenhet,
allmän klagan öfver ökad svårighet
af StatsUtskyldernes utgörande, samt under en
hos Regering och folk förenad omtanka att
finna utvägar till athjelpande af de i desse
ämnen belunne olägenheter, äga många och
grundade anledningar, att, såsom ett nytt vedermäle
af Konungens faderliga omsorger för
sitt lands väl och sina undersåtare^ fördelar,
önska antingen återinförandet af Armeéns förra,
vida mindre kostsamma, organisation, eller
någon annan, den Hans Kongl. Maj.t i Sin
vishet kunde finna lämpelig att vidtaga i förening
med inskränkning i de dryga kostnader
sorn åtfölja den närvarande. Att fortfarandet
af denna sednare icke utgör något oeftergifligt
vilkor för Rikets sjelfbestånd och ära, ehuru
möjligtvis i sin mohn dertill bidragande, anser
jag vara af alla medgifvit, och borde närmast
kunna vitsordas af de bland Högloflige
Ridderskapets och Adelns Ledamöter närvarande
Herrar Militaire-Embetsmän, hvilka med
öfriga anspråk på medborgares erkänsla och
högagtning förena den förtjensten, att under
Svenska Armeéns sednaste arne fräjdade Fälttåg
hafva delat sin Höge Anförares ära och
bedrifter.
37»
Den 2r Februarii,
Det synes ej betänkligt, att till viaasnde
af säkra oeconomiska fördelar för Staten
, åter införa en organisation , under hvilken
Svenska Arméen i våra dagar gjort Fälttåg
hvilkas följder varit återställandet af Nationens
gamla krigsära bland Europas folk och
föreningen med Sverige af ett Konungarike
under samma Spira. Man erindre sig nemligen,
att Arméens organisation på Inspectioner
och Brigader daterar sig först från den n
Junii 1816.
För reda och ordning i administrationen
skulle troligen ingenting gå förloradt genom
upphörande eller förändring af ifrågavarande
organisation. Tvärtom skulle i expeditionssättet
för emanerande Embetsskifvelser från
Inspectionerne och Brigaderne, från hvilka
sednare i synnerhet hvarje mål genomgår långa
kedjor af blotta missiver, omvägar och
tidsutdrägt förekommas, som synes stridandemot
den hos Regeringen och Nationens Representanter
gemensamma syftningen att för-,
enkla arbetsmethoden i den ci v illa administrationens
grenar, och i följd deraf, till besparing
för Staten, bereda indragningar af embeten
och tjenster, af hvilkas befattning emedlertid
inga torde kunna med lika lätthet umbäras
eller ersättas, som åtgärderna att missivera vederborandes
missiver af andre vederbörandes.
memorial, förslag eller ansökningar.
Skulle hvad jag uti förevarande ämne
käft den äran anföra, finnas förtjena något ah,
Den 21 Februarii.
seende, så vore vid detta tillfälle ett redligt
uppsåt rikeligen belönt, och torde jag, i motsatt
fall, finna en ur6ägt för mitt vördsamma
anförande uti de rena bevekelsegrunderne derföre,
hvilka i alla händelser troligen skola
finnas af egenskap att kunna öfvertyga större
insigter än mina. Mig återstår, för hvilketdera
som hälst af dessa fall, tillfredsställelsen
att hafva gifvit ett offer åt medborgerligt nit
utan att öfvergifva dess naturligaste ledare:,
undersåtlig vördnad för dea Styrande och dess
åtgärder.
Jag anhåller ödmjukast, att detta mitt vördsamma
anförande måtte få åtfölja den remiss,
sorn af Herr Montgomeries Memorial i ämnet
må komma att äga rum.
N:0 8,
Herr Gripensvärd., Fredric Adolph •.
Redan vid 1818 års Riksdag tog jag mig
friheten genom memorial, proponera, att få
tillhandla mig Kongl. Majus och Kronans andel
uti uppbörden vid det så kallade södra
Stäket, i afsigt att genom uppmuddring göra
det segelbart. StatnUtskcttets Betänkande, som
af Ständerne antogs, hänviste frågan till Kongl.
Maj'ts afgörande, emedan den efter skeende
undersökning, möjeligen kunde komma, att
röra hufvudstadens försvarsverk. Emedlertid
572
Dea 21 Februarii,
har hvarken någon undersökning blifvit gjord,
än mindre något beslut fattat.
Om Stockholm efter nuvarande anfallsoch
försvarsmedel kunde befara att angripas
ifrån sjösidan , skulle en undersökning af
detta farvatten genast öfvertyga: det en fiende
omöjligen kunde våga att intränga genom
desse flere smala pass, hvarest han äfventyra
de att lätt blifva både instängd och aldeles
nedskjuten utan någon undflyckt, samt att
för öfrigt första försöket kunde totalt hindras,
blott med sänkning af en så kallad storbåt,
om man icke ville låta honom inlöpa i den
af naturen till vårt försvar så väl danade
snaran.
Nyttan af uppmuddringen och fördjupningen
utaf de några hundrade alnar, som stänga
oss sjelfva från denna genväg, vöre deremot
aldeles utan beräkning, både för vårt verkeliga
försvar och för våra handelsfartyg, hvilket
vid första ögonblicket på chartan genast
visar sig, dä hela vår flotta på några timmar,
skulle kunna härifrån, under en enda vind
utlöpa till Dalarön i stället för den långa omvägen
förbi Waxholmen, som upptager | af
compassen och ej medgifver beräkningen af
någon säker tid.
Huru Kongl. Maj:t och Kronan kommit
att taga del i Stäkes sundets uppbörd, utan
att det någonsin varit beräknadt såsom något
försvarsverk, visar dess följande historia. Ä
-
Den 21 Februarii,
573
garen till Boo Säteri, hvarest Stäkes sundet är
beläget, Hans Excellence Nicodemus Tessin,
begärte år 1704 Kongl Majits tillstånd att få
göra detta sund segelbart och derföre få åf_
njuta bom-penningar. Detta beviljades på vilkor,
att hälften af inkomsten skulle tillfalla
Kongl. Maj.t och Kronan efter 30 frihets-års
förlopp; men då dessa förflutit, erhöll sonen
Hans Excellence Carl G. Tessin en förlängningaf
andra 30 frihetsår. Dess enskilte fördel hade
likväl icke uppfordrat den äldre Tessin till
större åtgärd än, att då en klippa mötte ett
ställe på 7 fots djup, fick det dervid bero.
Storbåtar kunde emedlertid befara det och med
en ringa afgift ersätta den obetydliga kostnad
som derpå blifvit nedlagd.
Under de sednaste frihetsåren hade RiksRådet
Stockenström blifvit ägare till Boo,Foch
erhöll den ytterligare prolongation, att under
sin och sin hustrus lifstid få ensamme uppbära
taxerade afgiften; men efter deras frånfälle
inträdde Kongl Majit och Kronan år 1809 uti
åtnjutande af den betingade andelen, hvilken
per medium för de sista ro åren uppgått till
det ringa beloppet af omkring 11 a 12 Riksdaler
BancoSedlar om året, som jag med penningar
eller frälse ränta velat lösa, för att åstadkomma
något mera nyttigt af det stora tillfälle som
dertill erböd sig.
Om än mot förmodan man ville, efter en
undersökning på stället ändock fästa sig vid
ogrundade betänkligheter, att en invasion den
-
Deri 2 Februarii,
tis segelled, möjligen kunde verkställas innan
något hinder hvarken förut eller vid bemälte
Stäkes sund hant verkställas, så funnes ytterligare
den för ändamålet ganska tjenliga och
lätta utväg, att genom broläggningar och försänkningar
i det smala Skurusundet, blott lämna
en passage, som med en storbåt eller dertill
inrättad pråm, kunde på ett par minuter
försänkas, hvarefter den obetänksamme fiendeö
ganska lätt vore aldeles instängd utan att derföre
ens behöfde lossas ett enda skott, om lika
försänkning derefter skedde vid Stäket, Men
all farhåga för en fiende i detta farvatten försvinner
ovilkorligen, om man blött gör sig
mödan undersöka belägenheten.
jag tillstår gerna, att utom den allmänna
nyttan, äfven enskild fördel uppmanat mig
till förslaget; men då jag nogare beräknat den
stora vinst, sorn skulle tillskynda så väl handelsflottan,
som Rikets yttre försvar, om denne
så nära utväg till hafvet öppnades, är jag
färdig att för detta stora ändamål hembjuda
Staten min andel, till och med utan någon
serskild ersättning, om verkställigheten kan
ske med allmänna medel, eller på allmän bekostnad;
men derest saken ej väcker den uppmärksamhet
jag anser den förtjena, itererarjag
min anhållan, att på föreskrifvit sätt få lösa
Kongl. Maj:t och Kronans andel, samt sjelf söka
åstadkomma denna, så högst nyttiga anstalt,
och att derföre få uppbära bompennin"
gar efter fartygens lästetal. ,
Den 21 Februarii,
575
Remiss till StatsUtskottet, äfvensom communication
med medständerne, anhålles ödmjukast*
N;o
y.
Grefve Cronstedt, Claes".
Jag får anhålla om Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, ej för att bestämma huruvida
deportation af lifstidsarrestanter, som af
Friherre Skjöldebrand blifvit föreslagen, är i
öfverensstämmande med våra. närvarande lagar
eller kunna förenas med nya; men endast för
att visa motsattsen af hvad Friherre Björnstjerna
anfort,-såsom att dylike företag skulle'blifva
för kostsamma för Sverige, hvartill exempel
tagits från England , där kostnaden för
hvarje deporterad till Botany-baij uppgifvits
tili 200 Pund Sterling} eller efter nu varande
cours 2400 R.-dr Banco. Med förutsättning att
våra lagar det tillåta och att i ministeriel väg
en dylik traktat skulle kunna afslutas, skall jag
visa möjligheten att för Sverige åstadkomma
denna deportations eller transportkostnad. Tro*
tigast skulle en dylik tractat kunna uppgöras
förr med Holland än med England, helst detta
rikets Colonier belägne under ett' hetare
elimat än Englands, äro mera utsatte före, att
de ditsände personer förr än i vanlig ordning
bortdö och således äro i mera behof att erhålla
understöd af arbetande armar, då England
deremot i anseende till sin egen tillräekeliga
tillgång på förbrytare, hälst deportation till
576
Dm 21 Februarii.
dess Colonier äfven inskränkes inom vissa år
och ej aldeies för lifstiden, sannolikast ej skulle
ingå i underhandling härom. Det är ganska
rigtigt att en Engelsk deporterad kostar
Staten aao Pund Sterling, men får jag upplysa
alla de omkostnader som deruti ingå:
1:0 Får man ej reducera Engelska penningar
till vårt mynt efter nu gällande cours
och derefter beräkna ett lika förhållande af
omkostnader i bägge Länderne. Olika Länder
hafva olika priser på vahror, grundade på
olika produetionspris, och alla dylike effeeter
som ingå i allt hvad Sjöväsendet tillhörer
jemte födoämnen äro i så olika pris i Sverige
mot i England att med säkerhet kan antagas,
det alla omkostnader för en deporterad från
England skulle för halfva summan kunna från
Sverige utföras.
2:0. Transportkostnaden, som i England
är ganska dyr och som aldrig sker på Kronans
fartyg, utan antingen på hyrde Handelsfartyg
eller på Ostindiska Compagniets skepp,
utgör den betydligaste delen af omkostnaderna.
3:0 Dertill kommer att hvarje deporterad
erhåller ett bohag i Staden Port-jaeson vid
Botany-bay med tillhörande verktyg om han
kan något handtverk, men eljest ett dylikt på
landet med kreatur och tillbehör, för att odla
den honom anviste jord-delj och
4:0
JDen 21 Pebruariu
577
4:0 Dessutom på endera stället en lämplig
tids underhåll i födoämnen och utsäden, till
dess han genom sitt arbete hunnit förvärfva
sig det nödtorftiga till sin bergning.
Med dylik af Engelska styrelsenlvidtagen
omsorgsfull omvårdnad blir visst ej den summa
af 200 pund stor, men kan aldrig kemma i
fråga att utgifvas af annan Nation än den
som sjelf coloniserar. Jag anser att endast
transportkostnaden äf de deporterade skulle
drabba oss ifall en sådan öfverenskommelse
kunde åstadkommas, och går att uppgifva dess
kostnader på antagen supposition att densamma
med Holland vore uppgjord. Då det kunde
blifva flera ställen dit deportation kunde äga
rum, såsom till Texel Och Amsterdam, till
Surinam eller till Batavia. Dessa äro de 3:ne
ställen jag antagit sorn grund för beräkningen
af kostnaden (hvarvid återsegling hem äfven
beräknats) då den forsta transporten eller tili
Texel kunde verkställas på 6 veckor, den andra
eller till Surinam på 6 månader och den
sedaare eller till Batavia på 9 månader. Då
Kronan för det närvarande äger ett passande
lastdragare-fartyg nytt och i godt stånd, hvilket
efter beräkning af i England antagen grund
för dylik på längre väg varande transport efter
1 läst per man, skulle kunna rymma 100
personer utom sin besättning, proviant och
vatten för den behöfliga tid af hela resan, syJ
nes mig andra utvägar af endera större fartygs
antagning som förhyrde eller *om inköp föC
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr, 1 Band, 3?
578
Den 21 Februarii,
att på en gång transportera alla de nu varande
lifstidsfångar, aldeles olämpelig och ej svarande
mot de drygare kostnader sådant skulle
medföra- Jag har således antagit att detta fartyg
skulle dertill begagnas och att årligen så
länge det funnes lifstidsarrestanter att transportera,
det skulle afgå till en bestämd ort.
Då en serskildt inredning å fartyget fordras
för att så val nied säkerhet som omvårdnad
kunna bevara och bevaka genom ett litet antal
besättning en sådan mängd brottslingar, ej
egentligen tillhörer sjelfva transportkostnaden
och dessutom en gång gjord, begagnas sedermera
beständigt, bör denna kostnad serskilt
upptagas och tror jag att 5000 R:dr Banco
dertill är ti 1 Iräckl;ga (fastän sängkläder m. m.
deruti inbegripes.) Dessutom får ytterligare
5000 R;dr Banco såsom anslag ej drabbande
transportkostnaden 3f enahanda orsaker som
hvad inredningen angar, anslås till de högst
behöfliga nauticala instrumenter som hvarje
Kronans fartyg borde vara försedda med för
dess säkra navigering på så afiägsne seglingar,
men som nu ej finnes , hvarvid jag får blott
nämna som exempel för att visa att summan
ej är för stor, det ett longituds ur ensamt kostar
100 a 150 Pund. Då detta fartyg bemannas
med befäl och gemenskap 34 man inalles,
afiönade i enlighet med gällande reglementen
med någon tillökning för gemene man, provianten
för att på så lång tid och i dessa heta
climater kunna bevaras mot skada, med ali
sorgfällighet anskaffad, är upptagen till ett
dubbelt pris mot hvad den nu vanligen kostar
ben 21 Feiniar ii.
579
samt ört efter behofvet påkallad summa för
lotspenningar m- m. uppgår kostnaden af 9
månaders resa till 20*000 R:d, af 6 månader
till 14,000* af 6 veckor till 2,500 R:dr Banco*
Dessa summor delade med 100, Visar att omkostnaderne
för en deporterad till Texel blir
25 R.dr, till Surinam 140 och till Batavia*
200 R:dr Banco. För det närvarande lärer
lifstidsarrestanternes antal ej öfverstiga 35Ö*
och då troligen detta slags brottslingar ej årligen
i den grad tillväxer att sedan det nu varande
antalet genöm 4 års afsändningar blifvit
verkställd, dylika expeditioner ytterligare
behöfdes att årligen utföras, så blefvfe
derefter dessa deportationer sällsyntare och i
följd deraf penning*; besparingar. För det
härvarande är ungefärliga omkostnaderna för
en lifstidsarrestant efter 3 sk. Om dagen, bröd
efter 3 tunnor råg och korn årligen* samt kläder,
sängkläder, minst 55 R:dr Banco, hvaraf
finnes att ej fyllest 4 års nuvarande underhåll
motsvarar kostnaden för dess börttranspOrterande
efter det högsta priset och således ett tydligt
bevis att det för Staten äfVen i pecunier!:
afseende vore en vinst att genom deportation
blifva dessa brottslingar qvitt;
N.o iö.
Herr äf Borneman, Johan Aron:
De pligter som vidhäfta Embetsmannert
åro icke »Dsamt bestämde inom gränsen af deSB
58o
Den är Februarii.
enskildt» tjensteåligganden. Otta framställer
31’g omsorgen för uuderhafvandes rätt och billiga
kraf i samma parabil mod des personella
skyldigheter.
Under denna synpunct betraktar jag den
post i Statens tjenst jag innehar och torde således
yttrandet af min känsla för andras rättvisande,
så mycket mindre böra ogillas, som
föremålet innefattar en redan vid förra Riksdagen
af Riksens Höglofl. Ständer behandlad
och hilligad sak, nemligen HvarfsStaterna® berättigande
till inqvarteringsersättning vid Örlogsflottan
i Carlscrona, Eskaderne i Stockholm
och Götheborg. Det återstod likvist till
utredande, huruvida dessa Stater kunde anses
åtnjuta eller icke åtnjuta denna fördel i de
löoingsvilkor dem redan voro förunnade.
Graderingen af dessa Staters förbättrade,
oftast endast förändrade, någon gång försämrade
Lönings-Stat ifrån år 1774 till år 1816,
synes vara utredd genom Förvaltningens af
SjöÄrenderne till Kongl. Maj:t underdåniga
utlåtande af den 13 April 18*9} men hvaruti,
jemte förvaltningens gemensamma erkännande
af berörde Staters rätt till full inqvartering, i
likhet med deras vederlikar vid Flottorna,
framställes alternatift, att med halft belopp e.
mot hvad deras vederlikar bestås, godtgöra
dem.
En af Förvaltningens Herrar Ledamöter, Atniralen
m. ra. Friherre Lagerbjelke vitsordad
Den 21 Februarii,
å ena sidan genom en närmare local-kännedom,
å den andra, såsom verkställare af den
reglering inom hvarfs-staterna, sorn på Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning tillvägabragtes år
]8i6, förenade sig icke i detta sednare alternatif
hvadan han i serskilt betänkande, bilagdt
förvaltningens förberörde underdåniga yttrande,
utvecklade grunderna för denna skiljagtiga åsigt,
och förenade sig Herr General-Amiralen
m m. Friherre von Stedingk tili alla delar i
denna af Herr Amiralen Friherre Lagerbjelke
yttrade tanka.
Häruppå har Kongl. Majit, med tillkännagifvande
af dess Nådiga afsigt, att inför Rikets
Höglo!]. Ständer föreslå nödvändigheten
af ett serskilt anslag till omförmälte behof,
hvilket af Statsmedlen, utan betungande af
Flottans nybyggnads och underhållsfond, borde
beviljas och, till den ändan ytterligare för
ständigat Förvaltningen af Sjöärenderne, att i
underdånighet inkomma med förslag till den
inqvarterings-stat, hvilken i Förvaltningens
ofvanberörde underdåniga utlåtande af den 13
April 1819» blifvit i sista rummet tillstyrkt,
som vill säga, beräknad till half inqvartering
emot den som Hvarfs-staternas vederlikar vid
Flottorna åtnjuta.
Då man härutaf måste göra den slutsatts,
att|Kongl. Majit i denna fråga endast fästat sig
vid andra alternatifvet i oftabemälte Förvaltningens
underdåniga yttrande, är också att ben
fara, att i den proposition Kongl. Maj:t Nå
-
Sen 21 Febr nami.
digst i detta ämne Riksens Höglofl. Ständerförelägger,
de bevekelsegruoder som påkalla
första alternativet, eller desse Staters berättigande
till full inqvartering i likhet med hvad
deras vederlikar vid Flottorna i Nåder bestås,
icke komma att åtfölja den Nådiga propositionen,
Med denna anledning är det, som jag
vördsammast anhåller, att detta mitt ödmjukaste
anförande tillika med bilagde 3:ne afskrifter
Litt. A- B- och C. må till StatsUtskot|et
blifva rcmitteradt, på det att när frågan
där förekommer, den då i hela sin vidd må
blifva upplyst.
Fyratio års erfarenhet, hvarunder sex års
befattning såsom Constitutions-DepartementsChef
vid Örlogs-Flottan, har nogsamt fästat
min öfvertygelse vid den sanning: att förfördelande
i rättvis belöning slappar och nedsätter
arbetshågen hos arbetaren , tröttar befälet
Och småningom tillintetgör ali besparing för
Staten, som grundas på den physiska kraftens
bekostnad.
Äfven för mig ksn StatsVerkets knappa
tillgångar icke vara helt och hållit okända,
ipen deras tillräcklighet mäste icke böra sökas,
i en njugghet, som återkastar motsatt verkan
för det ändamål hvarifrån principen för deras
första tillitande utgår.
Jag kan icke betvifla Fäderneslandets O'-
Den 21 Februarii,
583
umgängliga behof af ett sjö-försvar och deraf
den absoluta nödvändigheten att till dess danande
och underhåll, disponera skicklige arbetare,
hogfulle och kunnoge tillsyningsman j
sådana egenskaper tillvinnas icke genom knappa,
ja orättvisa löningsvilkor för dessa personer,
hvarom jag, under den direction mig lemnats
öfver constructionsarbetena å Örlogshvarfvet,
haft nogsamt tillfälle öfvertyga mig.
Med lugn skulle jag afbidat följderna af
hvad i denna fråga hittills tillgjordt blifvit,
om icke anförde omständigheter till någon del
rubbat min tillförsigt. Jag anser denna rubbning
redan då förhanden, när omförmälte hvarfs
stater blifvit, från första haad, i underdånighet
föreslagne till half inqvarteringsersättning
emot deras vederlikar. Denna till sin natur obilliga,
till sina följder visserligen skadliga
nedsättning, skall, i enskilt afseende mäst kännas
inom dessa staters underbefäl, hvilkas löningsvilkor
dessutom, i förhållande till deras
utomordentligt trägna och dageliga, ja i afseende
till material behandling och aibetsdrift,
ansvarsfulla tjenstgöring icke uthärda den ringaste
jemförelse med en stor del af deras vederlikar
och ieke ens med sjelfva arbetarens,
till hvars ledning och anförande detta underbefäl
blifvit tillsatt.
Jag framträder således i denna fråga icke
allenast med' behjertenheten för misslåttade underhafvande?
anspråk, utan tillika med den varmaste
känsla för det mål som lastar mitt kalt
534
Den 2i Februarii.
vid fäderneslandets interesse; men verkan af
en sadan känsla är i beroende af och i ett analogt
färhåhaade till Styrelsens mer eller mindre
conseqventa disposition af de medel som
till RiksStatens, behof i denna väg utgå»
N:o is.
Herr Gripenstedt, Jacobi
Att ingenting fordrar så myckea efterf an*,
ka, klokhet och försigtighet som hvarje ny
upptänkt sarnfundsinrättning eller någon för
behofvet påkallad Statsförfattning, har erfarenheten
nogsamt bevisat.
Grunden för desse borde och miste ju nöd*
vändigt vara statens och samfundets nytta och
fördel, men då detta ändamål så ofta förfelas,
ochenslutlig obotlig skada deraf uppkommer, så
är klart att inse, att sjelfva planen varit ilia
uttänkt och medlen lika så illa beräknade,
som följderne i framtiden påräknade. Detta
allt se vi nu genom ett alltför klart förstoringsglas
uti inrättningen af de nu ändtfigea afledne
högst förderffige Disconterne, som uti sin
hastigt timade bråd-död, gjorde följden ännu
olyckligare. Dernäst, och med lika lysande
förbländning för det allmännas gagn framträda
de SpannmålsDirection, och bar nu i sins många
omväxlande operationer visat de oväntade
resultster, som gifva de förutnämnde föga efter
i märkvärdighet och förhållEingsmethod. Då be*
Den 21 Februarii,
5 SS
visen liro klara och tydelige, bör väHcke elfer
framställningen af det sannfärdiga blifva anstötligt
för hvar och en som älskar mera kärnan äa
skalet, jag skall derföre med lika enkelhet som
korthet, framställa hvad jag sjelf funnit, sett
och erfarit af Magazinsinrättningens åtgärder
i den province där jag är bosatt. Allmogen
eller jordbrukaren sorn höstetid n nödgats afleverera
sin spannemål med stort besvär och
kostnad mot minsta beräknade pris, har sedera
mera om vårtiden, då han behöft undsättning,
måst låna ur magazinst till ungefär en tredjedel
högre pris än han inlefvererat, en skuld den
staten likväl bordt försträcka utan åker till
dea betryckta jordbrukaren. I de öfrige länen
af riket har olika förhållande gjort olika
effecter, dock alla i större eller mindre man
tryckande; och torde många ännu i denna stund
befinna sig i betryck för en skuld som utpräsJ
sat deras reelaste tillgångar. Felagtigheten uti
en sådan organisation är synbar, hvarföre jag
anser hela inrättningen nu mera alldeles utata
ändamål, och önskade i dess ställe inrättningen
af Socknemagaziner mera utvidgad och
allmän i synnerhet som ett så enormt qvantum
af upplaggd säd sorn det förr omnämnda*
aldrig kan vara behöfligt inom landet, sedan
potatoesodlingen nu mera hunnit till den höjd;
att den i missväxtår kan lemna den största
och oftast nog tillräckliga bidrag till lifvets
bergning. I den socken inom hvilken jag boe
är ett Socken-magazin inrättadt, grundadt och
börjaat med en afgift af en skäppa säd på hvar
-
586
Den 21 Februarii,
je fjerding, uti ett par goda år och med ett
föreskrifva reglemente för inrättningen och styrelsen,
det Kongl. Maj:t i nåder stadfästat.
Detta har genom lår» på de lindrigaste vilkor
genom räntorne uppstigit till en fond af 100
tunnor af hvarjehanda säd och således redan
tillräckligt till understöd vid infallande missväxtår,
för en socken af 35 och § mantal,
hvarföre den nu öfverfiödiga sädesränta an vändes
till de fattigas understöd. Vid denna enkla
men ändamålsenliga inrättning behöfvas
inga embetsmän och ingen betjening sorn betungar
staten. 2:ne välkände socknemän åtaga
sig tourvis förvaltningen af magazinet utan
ali aflöning och ingen olägenhet af råttor
och masks åverkan har blifvit förspord, åtminstone
ej af de stora, som endast lärer hålla
sig till de större inrättoingarne. Ingen commerce
kan helier äga rum, vid denna enkla
och anspråkslösa inrättning, till någons skada
och fö»fång och ingen balance uppstå genom
förvaltarens orediga förvållande; med ett ord;
Sockenmagaziners inrättande i alla provincer,
skall efter all min öfvertygelse med dubbelt
mera nytta uppfylla sitt ändamål, än Kronomagasinet,
och indragningen af så väl styrelsen
som dess vidlyftiga betjeningslöner, blifva
en stor besparing för staten.
Hvad nu åter å en annan sida gjordt den
så kallade possessionaten en betydlig tunga,
är den dryga sexprocentsräntan för iån så i
Disconten, »om andre publika verk: jag beat*
Stäikr derföre, om icke alla sådane Cassalån
Den 21 Februarii.
587
för hvilka fastigheter äro hypothicerade borde
åtnöja sig med 4 procent, då en redart
högt stigen fond icke tillvägabringar någon
nytta i Cassahvalfven och då Disconten på säker
borgen gjordt sine utlåningar, kunde och
borde väl den kunna anses lika god sorn dea
ofta osäljbara jorden och derföre på enahanda
grund åtnöjas med 4 procent.
För andra penningelån , synes mig ingen
bestämd ränta böra äga rum, ty den följas dock
ej, utan skulle det vara hvar och en fritt, atfe
handla med denna dyra vara bäst han kunde,
och blefve följderne alltså hvar Och ens ensak»
Dessa mina på grundade skäl gjorda framställningar,
anhåller jag vördsamt måtte af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt de öfriga
respective Stånden skärskådas Och till
vederbörligt Utskott remitteras.
N:0 12.
Herr von Hartmansdorff, Augitff
Under den enskildtes närvarande förlägenhet,
StatsVerkets utblottade tillstånd och
oförminskade loruringar för Statens behof, bör
man, om nationens framsteg i upplysning och
välstånd, ej genom den allmänna penningebristen
skola hämmas, vara betänkt på hvarje
möjlig utväg att bestrida Statens förnödenheter,
utan de skattdragandes ytterligare betua
-
588
Den 21 Pebruttrii,
gande. I sådant ändamål tillåter jag mig gora
följande vördsamma framställning:
Svenska Staten, eller Kronan, äger, öfver
hela riket, en mängd byggnader, som tor Statens
räkning böra underhållas, och som, mer
eller mindre fördelagtigtanvändas i de serskilta
Styrelsens grenar. För att veta dels om man
åcke skulle kunna afhända sig en del byggnader,
såsom öfverflödiga, mot contant betalning,
dels om icke de, som bibehållas, skulle kunna
begagnas bättre och gifva större afkastning
eiler besparing, än hittills, borde man bestämdt
känna, dels hvilka och huru manga byggnader
Kronan äger, dels hvartill och på hvad
vilkor de användas. Då nya och kostbara
hus icke sällan inköpas eller uppföras för
Statens räkning, antingen till krigsbehof eller
Magazinslnrättningens, ejler den civila Statsförvaltningens,
i dess mångfaldiga afdelningar,
så frågas om icke gamla byggnader i samma
man blifva lediga och umbdrliga? Om de
bibehållasj gifva, eller bespara, de någon hyra
för kronan, eller kosta de blott att hålla i
etånd, och hafva icke obehöriga personer dev
och hvar innästladt sig till begagnande af fria
husrum m- m. som Staten icke borde bestå?
För vinnande af önskfig upplysning i dessa
afseenden och rörande möjligheten att göra
försäljningar eller besparingar åt kronan, föreslås:
Att
Riksens Ständers Statsutskott
måtte gsnom vederbörande infordra
59ö
Den 21 Februarii,
granskningsberättelse till kommande Stanclefj
angående StatsVerkets tillstånd och förvaltiting,
ej mindre i denna, än öfriga delar.
Om denna motions remitterande till Stats—
Utskottet anhälles ödmjukeligen.
Nto 13*
Pierr ton Hartmansdorff, Augiiftx
En vetenskapsidkare bland mina vänner»
har fästat min uppmärksamhet på behotvet af
ett Statsbidrag till befrämjande af ett vettenskapligt
ändamål; det nemligen, att sätta dét
härvarande under Kongl WettenskapsAcademien
stående Astronomiska observatorium i
stånd att någorledes svara mot sitt syfte, igenom
erhållandet af medel till erforderliga instrumenter.
Då jag nu går, att öfverlemna
detta ämne till Högloft Ridderskap^ts och Adelns
och de öfrige Ståndens behjertande, bör
jag begynna med en korrt framställning af
denna inrättnings uppkomst osh närvarande
tillstånd.
Kongl. WettenskapsAcademien erhöll tom-’
ten till sitt Astronomiska observatorium, jern ■
te kringliggande sandbacke af Stockholms Magistrat,
1746. Konungen skänkte året derefter,
till begagnande vid observatoribyggnaden, allt
tegel, sorn fans i ett hus, hvilket för det nya
Slottets uppförande måste nedrifvas: Claes Grill
Den 21 Februarii.
589
upplysning, från alla styrelsen^ grenar
hvilka och huru mångå byggnader
Kronan, eller Staten äger? huru
och af hvem de begagnas? med
hvad rätt de till ett elier annat ändamål
användas? och om de dertill
äro oumbärlige?
Ifrån dessa uppgifter torde väl åbygnaden
på indeldta boställen, hvarom särskildta
författningar gälla, böra i allmänhet vara undantagen;
men om sådana boställen blifvit indragna
och till andra ändamål anslagne, såsom
om Regeringen t. ex. i följd af 23 §. i
sistledne Riksdagsbeslut, indragit någon del af
den umbärliga Skogs- och Jägeribeljeningen,’
och till kronans nytta, på annat sätt, användt
dess boställen och indelningar etc- så
synas äfven dessa förändringar böra uppgifvas.
Man bör förmoda, atf vederbörande Embetsverk
hafva noga reda på Statens egendom,'
för att genast kunna gifva dessa upplysningar,
och, i sådant fall, bör nyttan deraf, under
Riksdagens lopp, kunna komma Riksens
Ständer till godo. Skulle vederbörande Embetsverk,
mot all förmodan, icke vara i stknd
att så snart meddela StatsUtskottet dessa underrättelser:
så torde de, efter Riksdagens slut,
böra lemnäs till Riksens Ständers fullmägtige
i RiksgäldsContoiret, för att framläggas för
Riksens Ständer, innan nästa Riksdag sammanträdande
Revisorer, och åtfölja deras öfriga
Den 21 Februarii.
lemnade till ifrågavarande ändamål, och på,
de fördelaktigaste vilkor, ett lån af 80,693
Daler kopparmynt, som, redan 1759 var af
Kongl. Academien tillfullo återbetalt. Frihem
re Hårleman gaf planen till observatorium,
hvartill grunden lades 1748; verkställigheten
besörjdes af Grefve von Seth och inrättningen
invigdes 1753 * Konungens och Drottningens
närvaro. Astronomiska observatoriibyggnaden
har således mäst genom enskildtas bidrag, och
utan Statens betungande uppkommit. Likaså
har förhållandet varit med de dertill hörande
instrumenter.
De första instrumentera; 3 till antalet,
lära, på Konungens bekostnad blifvit inköpte,
och de, jemte 2:ne andra, hvaraf det ena blifvit
nyttjadt vid sista Lappska gradmätningen,
och ett uhr, utgöra allt hvad till astronomiska
observationers anställande i Stockholm»
blifvit med andra än Academiens egna tillgångar
anskaffadt. Det har varit alhtör otillräckligt,
och man har länge med bekymmer
kännt, att dessa hjelpmedel vore föga svarande
mot den noggrannhet, hvartill den practiska
astronomien för närvarande uppstigit. Academien
har derföre genom egna hopsparade
penningar, beredt sig möjlighet att från Munchen
beställa ett nytt fullkomligt Transitinstrument,
det oumbärligaste bland alla dem,
sorn saknas. Det kostar omkring 2,500 R:dr
Banco, utom de blifvande betydliga utgifterne
vid dess uppsättande och har till den grad
medtagit Academiens tillgångar, att man ej
592
Den 21 Fair uarii.
kan hoppas, att ifrån dess Cassa se de öfri“
ga bristerna afhjelpta, förr än efter långa mete
lanrymder af tid, lika hinderlig* för vettenskapens
framsteg hos oss, som för den täflan
i verksamhet, hvarifrån Sveriges astronomer
så länge varit utestängde, alltid på ett förödmjukande
sätt brydda vid besök af utlänningar,
som velat underrätta sig om observatoriernas
tillstånd i vårt Fädernesland,
De Astronomiska observationsanstalterna
i Opsala ocf: Lund kunna, ännu mindre än
ilen i Stockholm, uthärda någon jemförelse med
dem, som finnas f grannrikena. Tvenne nya
observatorier hafva på Statens bekostnad,blifvit
uppbyggda fok univdrsiteten i Åbo och
Dorpt, samt utrustade med ett så utsökt förråd
, af mångfaldiga instrumenter, att de ej
öfverträffas af dem i London och Paris. I
Preussen har likaledes, fastän midt under krigsoroligheterna,
observatorium i Königsberg uppstäda
hvilket redan lemnat de förträffligaste
bidrag till Astronomiens fullkomnande, och i
Berlin hafva instrumenterne blifvit kostbart
förökade. Det sednare har äfven varit händelsen
i Köpenhamn^ och i Christiania, hvarest
byggnaden, der observationerna anställas
väl är ringa, men användbar, försköt StatsCassan,
enligt Kongl. Majits beslut af den 23
Mars 1816 till inköp af astronomiska Instrusnenter
en summa af 600 Pund Sterling, ellet
efter nu varande myntvärde, nära 7300 Riksdaler
Banco,
Hos
Den 21 Februarii,
593
Hos oss allena saknas ännu ett kraftigt och
i astronomiens närvarande skick, för denna del a£
naturvettenskaperna, nödvändigt understöd, värdigt
ett folk, som alltid med stolthet bör påminna
sig, att ur dess sköte framträdt Naturalhistoriens
förnämste grundläggare och chemiens
namnkunnigaste idkare,- samt att det ägt
en Wargentin, som delade rycktbarheten med
sin tids största astronomer. Den utgift
af omkring 5000 Riksdaler som Staten bestod
till vår Svenska gradmätning vid poicirceln, har
lemnat ett resultat, lika vigtigt för de undersökningar
afsamrna slag, hvarmed Europas practiska
Astronomer ännu sysselsätta sig, som ärofullt
för deri man, jag menar Professor Svanberg,
af hvars utmärkta skicklighet det hufvudsakligast
framkallades; men hvilken, ty*
värr, icke kunnat ytterligare i Astronomiens
återstående forskningar tillbörligen begagnas
eller anlitas, i brist på dertill erforderliga, nog
pålitliga instrumenter, Att följa med tidehvarfvetS
framsteg i upplysning, mäste vara
vettenskapsmannens högsta önskan, och att
med dem förena gitt namn, hans största ära.
Denna delas naturligtvis af hans fosterland,
och dess liknöjdhet för hans framsteg och
ära, skulle vafa liknöjdhet för hela samhället
i bägge afseenden. På desse skäl, och då erfarenheten
visat, att aldrig någon brist på
kunskapsförmåga hos våra landsmän blifvit
förspord, då de någorledes ägt medel att utveckla
den, anser jag ett understöd af statsme,
BIL till Ridel. 0. Ad, Pr. I Band. 38
Den 2i Februarii,
del böra gifvas till inköp af de angeläghasté
astronomiska instrumenter, sorn till en början
borde för Observatorium i Stockholm anskaffas.
De äro:
I Heliometer; som i Munchen
kostar
1,43° Florenerj
1 Cotnetsökare
468 .—
1 Meridiancircel __
i,800 _
I Achrometiskt Teleskop 692 —
i PendelUr —  35° —
Summa 4700 Florener*
eller efter nu gällande cours* ungefär lika
mångå Riksdaler Svenskt Banco, på stället,
transporten hit oberäknad. Föreslås alltså:
Ätt Riksens Högloflige Ständer
måtte till detta ändamål bevilja
Kongl. Wettenskaps Academien, i ett
för allt 5000 R:dr Banco, eller nå
got
öfver två tredjedelar af densum*
ma, som blifvit Observatorium i Christiania
beviljad.
Hvarom Remiss till Statsutskottet hegare!.
N:0 14*
Herr von Franchen, Augujl:
Uti Herr Montgoraraeries den 17 dendea
Den 21 Februarii.
595
framställe önskan att Riksens Ständer skulle
förändra Arméeos nu varande organisation i
Jnspectioner och Brigader kan jag alldeles icke
instämma, emedan jag anser det vara utom
gränsen af Ständernes befattning, och då en
älskad Konung aldrig vill göra några ingrepp
i våra rättigheter, så böra vi vara så mycket
mera nogräknade att ej misstaga oss på de
rättigheter, sorn tillhöra Honom och icke oss.
Om Herr Montgommerie trott sig äga
skäl, att framställa saken ur den synpunkt
att Indelningsverket rubbats genom åtskillige
ChefsBoställens söndring från de Regementer
dit de en gång för alla varit anslagne, så skulle
Herr Montgommerie iagttagit hvad 29 §£
Riksdagsordningen föreskrifver emot Konungens
föredragande i Commandomål. Men som
detta ej skett, så lärer Herr Montgommmeries
motion, så stäld den nu var, icke ens kunna
upptagas. Jag kan icke neka att efter min
öfvertygelse, äro de skäl Herr Montgomerie
anfördt emot förenämnde organisation alla ganska
grundade och att kaoske ändock flera af
samma beskaffenhet kunnat tilläggas, hvaribland
ej må förgätas, den olägenhet Konungen
kan komma att vidkännas, om vid någon
hastigt inträffad orolighet Han vore föranlåten
att i stället för hvad förr varit öfligt kunna
lemna befälet till den Generalsperson som
hade mästa förtroendet, nu lemna till det
den på stället varande Inspections- eller BrigadChefen,
utan afseende på dess skicklighet;
596
Den 21 Ft hvuarii.
Hade vi en Armée af flera hundratusen
man och en Armée i jemn activitet, så vore
visst den organisation nyttig och kanske äfven
nödvändig.
Att General Adjutanten för Arméen onekeligen,
då han ej har med alla RegementsCheferne
directe att befatta, igenom oftanämnde
organisation, är betydligen lättad
i sina göromål, är lika gifvet som att
denna lättnad ej kan vara nödig, då man eftersinnar,
att han nu har hos sig till tjenstgöring
anslagit 8 Adjutanter, och när vi ännu
hade Finland qvar skötte en och samma General-Adjutant
Stockholms Garnizon, Finska
Arméen omkring 14 Regementer, Pommerska
Regementerne och Svenska Arméen,
utan mera biträde än af 2=ne Adjutanter. Häremot
kan visst invändas att skrifveriet något
ökats genom conduit-listor m. m.; men denna
tillökning kan väl ej borttaga mera tid än hvad
den tiden åtgick till expedierande af de då oupphörliga
större och mindre uniformsförändringar,
som nu lyckligtvis mera sällan inträffar.
Vore jag i tjenst, skulle jag anse mig
partiskt om jag talte antingen för eller emot
denna sak, men nu anser jag yttrandet af mina
tankar tillåtit, och som äfven jag, fast i ringa
mån coniribuerar tili alla extra utgifter, så
anser jag mig berättigad att vördsammast anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, det vi i underdånighet hos
Kongl. Maj;t anhålla, att af de skäl Herr
Montgommerie uppgifvit och jag nu tillökt,
«
Den 2l Februarii.
597
Arméens organisation i Inspectioner och Brigader
mätte upphöra samt lika sorn GeneralAdjutantsExpedition
för Arméen förändras så,
att alla Regementet' återfå de för dem anslagne
Chefsboställen samt de contante lönernes
antal blifva sä mycket sig göra låter minskadej
hvilket allt i fall Kongl. Maj:t så i Nåder
för godt finner lätteligen bör kunna ske,
utan afvagtan på nu varande Herrar Inspections
och BrigadChefers frånfällen, emedan,
om jag ej för mycket bedrager mig, det åtminstone
är anledning att förmoda, att hvarje
General gerna återgår till RegementsChefs befattningen
och hvarje Regementschef till ÖfversteLieutenantstjensten,
då de dermed veta
sig kunna tjena sitt fädernesland.
N;o 15.
Herr Bruncrona, Nils Abraham'.
I egenskap af Chef för Lotsinrättningen i
Riket, vågar jag några ögonblick utbedja mig
Höglofi. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
för att j afseende på den Lotsbetjeningen
åiagde bevillning anföra några anmärk*,
ningar, hvilka äro lika påkallade af min Em,
betsmannapligt som af min rättskänsla. Alltifrån
Lotsinrättningens första början på (500-  talet, dess fullkomliga organisation 1696 och
ända till 1810 års Riksdag, hafva Lotsarns
varit för deras personer, i likhet med gemenskapen
vid Arméen och Flottorna, undantagne
598
Den 21 Februarii.
och befriade från bevillnings erläggande til^
Staten.
Vid sistnämnde Riksdag funno Riksens
Högloflige Ständer, det oagtadt för godt att
annorlunda derom förordna, och til! följe hvaraf
Lotsarne ej allenast ålades den personela
eller skyddsafgiften, utan ock bevillning till
ett så högt belopp, att den för mången Lots
öfversteg lönens och Lotspenningarnes sammanräknade
summa.
Uppå ett sådant förhållande fästade jag
vid i8i7 års Riksdag, Riksens Ständers uppmärksamhet,
med anhållan att rättvisare Och
billigare grunder matte vid Lotsarnes taxerande
för framtiden blifva föreskrifne och i a g t -  tagne, enär det högst mödosamma och s,nsvarssfulla
Lotsmannayrkef, så väl under krig
sorn fred, fullkomligen berättiga Lotsarna till
enahanda förmåner, sorn de, hvilka blifvit,
soldater och båtsmän i alla tider förunnade.
Uppå dessa framställningar behagade Riksens
Ständer göra det afseende, att LotsRetjeningen
blefvo till taxering fördelte uti fern classer, på
sätt it Art. 2 §. at nu gällande BevilluingsStadga
derom föieskrifver.
Men ehuru dessa taxeringsgrynder visserligen
blefvo mindre tryckande än de i 8 J ostadgade,
äro de likväl i afseende på locala förhållanden
och den individuella lotspenningeförtjenstcns
stora] olikhet, som för den ena
Lotsen af samma grad, kan uppgå til too
Den 21 Februarii,
m
Och för den andra af högst 2 R:dr om året*
af sådan beskaffenhet, att de nu gällandegrunper
svårligen efter billighet kunna tillämpas;
och nu så mycket mindre, sedan Kongl. Maj.t
under den 20 Junii 1820 behagat i Nåder för»
klara Lotsinrättningen för ett militairiskt verk.
och gifvit densamma en derefter lämpad ny
organi,satioa, hvilket förutsätter Lotsarnes rättighet
till enahanda förmåner, som gemenskapen
vid arméen och flottorna åtnjuta.
Uppå dessa anförde bevekeisegrunder,
till vinnande af rättvis ändring härutinnan,och
till bevakande af Lotsarnes rätt, har jag trott
mig böra vördsamt till Höglofl. Ridderskapets.
och Adelns bifall hemställa.:
1:0. Att alla i tjenst varande Lotsålderman,
mäster och secundlotsar samt lotslärlingar,
måtte på sätt 11 Art. 1 §. 1 momentet
och IV Art. 3 §. 1 momentet af BevillningsFörordningen
derom stadgar, blifva från bevillningserläggande
frikände, så framt deras
lön och lotspenningeförtjenst m. m, icke öfverstiga
a00 R:dr om året».
2:0. Att enligt föreskriften uti sist åberopade
författnings III Art. 1 §. 6 mom. och
sista meningen, lotsarne matte i likhet med gemenskapen
vid arméen och flottorna blifva ifrån
Tobaksconsumtionsafgiften befriade, emedan
nämde öfverflödsartikel, med billigt afseende
uppå lotsens hårda yrke, är för honans
^tt oundgängeligt behof.
Den ai Februarii»
N:o 16.
Herr von Arbin, Axel:
Vid det vanlottade skick, hvaruti Kongl.
Wendes Artilierie Regementes befäl uti Christianstad
i afseende på inqvarteringsförmon sig
befinner är det min skyldighet å detta ämne
fästa Höglof], Ridderskapets och Adelns upp-;
jnärksamhet.
Som Christianstad är en liten och trångbygd
stad, samt Borgerskapets antal ringa och
i allmänhet deras förmögenhet inskränkt hafva
alla tider inqvarteringsirågor föranledt klagomål
och tvister, hvars resultater aldrig blifvit
till förmon för militairen, ej en gång svaran.
de mot deras billigaste fordringar. Vanligen
åberopas af stadens inqvarteringscommissson ,
dels gamla privilegier, dels 1720 års inqvarteringsordniug,
hvilken senare svårligen med
de mäst inskränkte anspråk i nu varande tider
låter sig tillämpa, Yngre och ogifte Officerare,
som begära sin inqvartering in natura, få
stundom åtnöjas med de sämsta skrubbar, blott
de innehålla de i nämnde inqvgrteringsordning
bestämde, 6 alnar i längd och 4 i bredd. Finna
de ej skäl härmed vara belåtne, så komma
de i likhet med de öfrige och synnerligen de
gifte, att erhålla sin inqvartering i contant och
denna utgör för det närvarande (efter hvilken
princip är mig okändt) för Öfversten 43 R;dr
32 sk-j föf Majoren 26 R;dr 32 sk., för Capi
-
