# ID: svediakorp-gov705
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,675
# sentences: 1,874
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bilagor
tili
Högloflig©
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
Vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1S2 3.
Fänta Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof Ghahit, 1I2S.
' - "
Bilagor
till Fleniprotocollet för d. 24 Januari!»
No 1.
^refve Hård, G ari Gustaf:
Vid ett föregående Plenum har Hr GreFve von
Schwerin yrkat den sats, att det uti 41 utaf
Riksdagsordningen af den 10 Februarii 1810
innehållne stadgandet ”1 Utskott eller val till
Utskotts Ledamöter må icke någon af förenämnde
personer deltaga”
skulle utesluta'
de i samina § förut uppräknade personer från
deltagandet i val till Bänkman och från utöfningen
af Bänkmans belattning, samt begärt,
att proposition måtte göras; Om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna vara rätt, att,
jemte Riddarhusordningens 43, 44, 45 beli
46 §. §., hvilka vanligen blifva uppläste, innan
Bänkm nsvalet företages, också RiksdagsÖrdningöns
41 §• måtte uppläsas, emedan
detta lagbud förmenar de i densamma uppräknade,
ansvarige Embetsman, att i val till Utskotts
Ledamöter delcaga.
Skälen för detta yrkande äro hämtade,
dels från den yttrade öfvertygelse, att det
vöre mot Grundlagens anda stridande, att de
4
Den 24 Januarii.
personer, som icke få deltaga i Utskott eller
i närmaste valet till Utskotts Ledamöter, likväl
skulle vara berättigade, att i de föregående
valen till Bänkman och Electorer deltaga,
dels af den åt Ordet Ut,kolt gifna tydning,
att dermed skulle i ofvannämnde § förstås
äfven sammansättningen af Bänkafdelningar,
Bänkmän och af Electorer
Då jag icke bestrider det förra, utan
tvärtom instämma deruti, att det inflytande på
rigtningen at ett Utskotts verksamhet, som
man af en ansvarig Minister eller annan högre
Embetsman, i egenskap at Eiector, trott
kunna åstadkommas, och hvilket al Giundlagen
velat förebyggas, lika mycket, ehuru ej
sä omedelbarligen skulle kurna af samma person,
såsom Bänkman eller till Bänkman väljande,
beredas, och att således Grundi gens
anda fordrar de i merarämnde § uppriknade personers
uteslutande från deltagande i alla de föregående
valen, kan jag likväl ej medgifva rigtighe*
ten af den åt ordet Utskott gifna tydning och den,
i följd deraf åt ifrågavarande stadgande utöfver
bestämda ordalydelsen, gilne utsträc
ning.
Visserligen skulle i sådant tal
eller skrift, der man någon gång af ordens
sammanhang får sluta till deras betydelse,
ordet Utskott kunna få en sådan, sorn nu
deråt ville gifvas; men i fråga om Grundlagar,
derom Regeringsformens 83 *§ stadgar:
”Efter deras ordalydelse skola de i hvarje
särskildt fall tilHmpssj5 mäste orden ha en
bestämd betydelse och den är åt ordet Utskott
Den 24 Jannar ii.
5
gifven i 53 $• af Regeringsformen, der del
heter: ’’de Utskott, hvilka skola ärendena bereda
Uti Grudlagarne förekommer aldrig detta ord
annorlunda, än med hänsigt till sädane beredande
icke till väljande sammansättningar af
Ståndens Ledamöter.  Så vida den betydelse,
aom Herr Grefve von Schwerin velat åt ordet
Utskott gifva, att nemligen hvar och en
af de 50 afdelningar, hvaruti Ridderskapet
och Adeln indelas, äfvensom de valde Bänk.
männen och Electorerne, utgjorde, hvarje sammansättning
för sig, ett Utskott, varit den,
som dermed i 41 $ af Riksdagsordningen å*
syftats hade der icke b höfts sägas mera, än :
”1 Utskott må icke någon af förenämnde per.
söner deltaga’’ och de tillagde orden: ”eller
val till Utskotts Ledamöter’’ hade då icke
någon egentlig mening.
För öfrigt innehåller 12 § af Riksdags*»
Otdningen den föreskrift, att Riddarhusordning
gen, likasom öfrige Stånds Ordningar, bör vara
i öfverensstämmelse med Grund agame iör
fattad.
Den nu gällande måste anses vara
af denna beskaffenhet, då den blifvit af Ridderskapet
och Adeln beslutad och af Kongl.
Maj t gillad och stadfästad, samt till obrottslig
efterlefnad antagen och kungjord. Denna
Riddarhusordning stadgar i 21 att ”Ridderskapets
och Adelns närvarande hela antal delas
uti 50 serskilda , men till b loppet lika
delar,” samt att , sedan detta blifvit verkälidt,
uppropas hvarje afdelning för sig, som begitver
sig inom skranket, att fö rätta Bankjnansval,
hvarvid hvar och en inlsmnar en
Ben 24 Januarii,
sliiten sedel, teknad med en af de personers!
namn, sorn i afdelningen finna*, då den, sorn
de fleste rösterne erhållit, är behörigen vald
Bänkman.”
Dessa stadgande», som icke in
nefatta
minsta undantag, äro till ordalydelsen
alldeles lika tr.ed dem, som innehållas i 23 §.
af RiddarhusOreningen den 31 Mars lgiooch
pfverenstämma med RiksdagsOs dningens 41 §,
efter dess bokstaf och i den mening, den vid
flera föregående Riksdagar blifvit tillämpad,
men vore rakt stridande emot nämnde Grundlag,
i den mening, sorn deråt af Herr Grefve
von Schwerin viii gifvas. _ Jag kan icke
föreställa mig såsom möjligt, hvarken att man
så litet skulle vårdat Constitutic-nen, att Riddarhusordningen
utfärdad den 31 Mars 1810,
skulla blifvit författad i motsägelse med en så
nyss förur, eller den 10 Februarii, utfärdad
Grundlag, Riksdagsordningen, eller att ett stad-!
gander nämnde Grundlag skulle, viden samma år
hållen,och vid tre,icke långt efter hvarandrain-r
träffade, Riksdagar, så allmänt råkat i förgätenhet,
eller dess mening så allmänt missför--  ståts, att icke någon enda röst skulle höjts,
för att upplifva minnet deraf, eller väcka uppmärksamheten
på dess rätta förstånd.
Ett
plika begrepp med det sorn Herr Grefve von
Schwerin nu hyser om meningen af RiksdagsOrdningens
41 §. måste således ägt rum,
och äfven varit det rätta
och en förklaring
deraf eller en förändring af sjelfva stadgandet
torde derföre böra sökas i den ordning,
Regeringsformen föreskrifver.
Den 2i Januaria
/
Om jag uti det nu anförde icke misstagit
mig, måste den af Herr Grefve von Schwerin
väckte motion, såsom åsyftande förklaring af
en Grundlag icke böra, emot 81 och 83 §. §.
af Regeringsformen, i Ridderskapets och Adelns
Plenum förekomma till öfverläggning, utanefter
föregången anmälan hos det blifvande ConstitutionsUtskottet.
Jag hemställer derföre,
om Herr Grefven och LandtMarskalken, med
tillämpning af ofvanberörde § § af Regeringsformen,
må kunna framställa den af Herr Gref”
ve von Schwerin begärda proposition.
N:o 2.
Friherre jBjörnstjerna, Magnus'.
En värd Ledamot Herr G<efve von Schwarin
häri Ridderskapetsoch Adelns törsta Plenum väckfc
fråga, huruvida Regeringens ansvarige Ledamöter
böra kunna deltaga uti Bänkmannavalet
samt sjelfve blifva Bänkmän} jag börjar
medgifva att den värda Ledamoten ej saknade
anledning till denna motion i Riksdagsordningens
41 §■ men får likväl anmärka, att
skälen icke alla tala till förmon deraf, och att
äfven andra ganska giltiga skäl finnas för sakens
bibehållande i dess nu varande skick.
Ehuru sjelf ej närvarande då Herr Grefve
von Schwerin först gjorde sin motion, har
jag likväl af den kännedom jag deraf nu sedan
inhämtat, trodt mig finna följande;
8
Den 34 Januarii,
Grefve voa Schwerin påstår i
1:0. Att sjelfva ordalydelsen i Riksdagsordningens
41 §. innebär ett förnekande åt
Regeringens ansvarige Ledamöter att blifva
Bankmän, eller att i Bänkmannavalet deltaga.
52 0 Att rättsprincipen fordrar, att den
för ett Utskott ansvariga Embetsmannen (icke
eDS indirect) deltager i valet af dess Ledamöter,
Hvad ordalydelsen t RiksdagsQrdningens
41 § beträffar, är den visserligen mera talande
till förmån för Grefve von Schwerins tänka,
än för en motsatt, ehuru ej fullkomligen
bestämdt,
Jag får likväl hemställa till Ridderskapefs
Och Adeln- bepiöfvande, om ej pä Riddarhuset
RiddarhusOidningen bör följas så länge
den ej uppenbart är i motsatts med Grundlagen,
hv lk t ej är fallet Denna gör ej un*
dantag för någon att blifva Bänkman och att
välja till Bäakman.
Gammal häfd plägar göra lag där lagen
är tvetydig och denna häfd har varit sådan
den nu är, icke allenast sedan . Roy, utan äfven
från »730 till 1773 då Riksens Råd, ansvarige
för Riksens Ständer, likväl deliogo i
Bankraannavalen.
Hvad nu rättsprincipen beträffar, att den
Den 24 januarii.
9
som är ansvarig eller redogörande för ett Utskott
icke ens indirecte bor deltaga i valet
till dess Ledamöter, borde denna åtminstone i
dess egenskap af rätts-princip vara lika för
alla, man kunde då förväntat sig att Herr
Grefve von Schwerin äfven föreslagit, att alla
de af Ridderskapet och Adeln, hvilka sedan
förledna Riksdag varit endera BancoFullmägti*
ge, RiksgäldsContoirets Fullmägtige, Riksens
Ständers Revisorer, såsom alla dels redovisande
dels ansvarige inför Riksens Ständer och
deras Utskott, samt RiddarhusDirectionen, såsom
ansvarig för Ridderskapet och Adeln,
borde uteslutas icke allenast från allt deltagande
i valet till Bänkman, men äfven från
rättigheten att blifva så väl Bänkman som Elector,
hvilket i analogie med Herr Grefve
von Schwerins Motion, RiksdagsQrdningens 41
§ dem rättvist tillegnar.
Samma af Herr Grefve von Schwerin
framställda rättsprincip, att ingen bör utolva
val till Domare, som honom bedömer, år äfven
vederlagd af en annan af Sveriges Grundlagar,
Tryckfrihets Lagen, der Juryn väljes af
sjelfva den anklagade.
Hvad mig enskilt som Föredragande i
Commandomål beträffar, är jag ojäfvig i saken,
ty jag är icke nämnd i 41 §• at Riksdagsordningen
och kan således blifva icke allenast
vald till Bänkman och Elector utan äfven till
Utskotts Ledamot, rend undantag af ConstitutionsUtskottet,
likasom Fresidenten i StatsCon
-
lO
Den 2 4 Januariit
toiret kan blifva vald till alla andra än Stats--  Utskottet, för hvilket han är redogörare.
N o 3.
Herr Rosenblad, Bernhard:
En värd Ledamot af detta Stånd har,’
med sökt anledning af 41 § af Riksdagsordningen,
föreslagit uteslutandet af tjenstgörande
StatsMinistrar, StatsRåd , JustitiaeRåd,
HofCantzler, JustitiaeCantzler,Justitieombudsman
och StatsSecreterare från rättigheten att i Bänkmansval
deltaga och att till Bänkman kunna väljas.
Detta förslag upplöser sig i 2.'ne frågor.
Stadga nu gällande constitutionella Ordningar ett
sådant uteslutande? Är ett sådant uteslutande enligt
med dt för dringar, andan af vår Statsförfattning
brafver?
H vad första frågan beträffar 3 bör man
som premiss medgifva att en bokstaflg efterf
lefnad af Grundlagarnas föreskrifter är af ytr
tersta vigt, utan någon rättighet till analogisering
eller förklaring, ty eljest skulle en olika
uttydning kunna gifva motsatte resultater åt
våra vigtigaste constitutionella stadganden,
hvaraf vi i förflutne RiksMötens Historia må
hända ej sakna exempel på vådan. Denna
bokstafiiga efterlefnad anbafalles också i Regeringsformens
83 §.
RiksdagsOrdningens 41 §, lemnar nämnde
Herrar säte och stämma inom sina Stånd, då
de eljest dertill, berättigade äro, dock, som
Ven 24 Januari/,
il
orden falla, ”/ Utskott eller val till Utskotts
Ledamöter tuå de e/ deltaga.''’ Enligt 28 §■
Riksdagsordningen skola Utskotts Ledamöter,
utom af BondeStindet, ovillkorligen väljas
genom Electorer. Således känner Riksdagsordningen
skillnad emellan val till Electorer,
och till Utskotts Ledamöter. Riddarhusordningens
2i §. föreaknfver, huru de förra inom
vårt Stånd böra väljas, nemligen, att samtlige
Ridder skåpets och Adelnr närvarande hela antal välja
Bänkmän och dessa sedermera Electorer..
Alltså långt från att de Constitutionella ordningarne
förbjuda oftanämnde Ledamöter att
deltaga i valen till Bänkmän och att dertill
kunna väljas, stadga de det förra uttryckligen.
Afgörandet af den andra frågan, eller om
desse Ledamöters uteslutande är enligt med de
fordringar, andan af var Statsförfattning kräfver,
beror på den möjliga nyttan eller faran
af deras deltagande i våra val. Fara kan
endast uppkomma genom det personliga eller
tnornhska inflytande, dessa Ledamöter kunna
utöfva. Det förra, det enda, deras uteslutande
från allt val förekommer, kan aldrig vara
vådligt, dä deras antal utgör en så ringa del
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns. Det
6ednare eller det moraliska inflytande, deras
ställning i samhället och deras egenskaper
kunna gifva, förekommes af ingen lag. Tvärt*
om, liksom hvarje kraft, man förgäfves söker
hämma , blifva dess verkningar så mycket
starkare, ju mera de måste bryta sig Igenom
Den 2^ Januarii»
hinder. Men vi aga, mine Herrar, ett säkrare
stöd mot der vådliga af ett ministerielt
inflytande, i den känsla för Fädernesland, för
sanning och för egen öfvertygelse, som alltid
ledt Sveriges Ridderskap och Adel, och som,
så ofta det påfordrats, gjort detta Stånd till
ett skyddsvärn, än för Konungamasten mot
sjelfsvåldet, än för Folkets sanna frihet mot
despotismens ingrepp.
Då vår nu gällande Riksdagsordning stadgades,
beslöto Riksens Ständer visligen, att
ej förneka ett ruin ibland sig åt de män, Konungen
uppdragit de vigtiga förtroenden att
gifva råd i Regeringsärenden, eller att utöfva
dess högsta domsrätt. De hade kanhända bordt
gå ett steg längre, äfven lemna dem rättighet
om medbröders förtroende gålvo dem detta
uppdrag, att vara Ledamöter i Utskotten,med
undantag naturligtvis af det der deras egna
handlingar undergå granskning. Ut kottens
ändamål är att öfverlemna till Stånden de till
dem hänskjume mål få fullständigt beredde att
Sfånden sjelfve kunna stadga sina individuella
åsigter och derefter fatta sina beslut. Och
hv;lka män, m;ne Herrar, kunna bättre lemna
upplysningar vid offentliga ärendens beredning
än de, sorn sjelfve lagga hand vid Styrelsen?
Och hvilken tara för inflytande på Ståndens
beslut, kan uppkomma af Ledamöters medverkan
i målens beredning, som i alla fall
äga rättighet i sjelfva besluten deltaga.
Den 24 Januarii.
England, detta land, till hvilket man alltid
återkommer, då det är håga om den sanna
eller Monarkiskt constitutioneWa frihetens
institutioner, England känner ej något hinder
för Lagstiftningens begagnande af Ministrarne*
insigter, vid allmänna frågors beredning. I de
Comittéer, motsvarande våra Utskott, de bägge
Hus' n formerat, hafva na tan aldrig saknats
Ledamöter af Ministé.en, och ännu har ingen
röst af oppositionen trott sig deri finna våda
för Britanniens frihet.
Med stöd af hvad jag nu yttrat, förmodar
jag, att Höglofl Ridd rskapet och Adeln
finner, a't Hråg varande dess medlemmar tj
kunna förnekas, att i B.nkmansval del-aga,
eller att tili Bänkman välja,; och jag föi behåller
mtg rådighet att frunch les få i lagenlig
ordning föreslå sådan ä.iJrsng i 41 §. af
Rik dagsOrdningen, sorn om den antage , kan
lemna komm,nde Ständ r frihet, att äfven inom
sina Utskott begagna upplyste och förtroende
ägande Ministrars insigter.
N:0 4-
Herr von HurtmansdorJJ, August'.
Frågan ar, så vidt jag kunnat fatta Herr
Grefve von Schwarin* motion, <j om nåon lagforändring
för ögonblicket utan den åsy‘tar att
fästa Ridderskap ts och Adelns uppmärksamt
het på de motsägelser, hvartill Lsgtrnes stadganden
i dessa afseenden lemna rum. De sy4
14
Den 2/j. JiiniiariU
tias mig icke vara fullständigt upptagne, jag
vill derföre söka att vida " utveckla dem och
derjemte uppgifva sättet att dem utmvika.
Är meningen med Riksmötena, äit dels
genom folkets granskning af magtens utöfning
och allmänna medels förvaltning, samt utkräfvande
af ansvar för bägges missbruk eller
vanvård, dels genom deltagande med Regeringen
uti Lagstiftning och Statsreglering, förekomma
den ensidighet i åsigter och det väld
eller vårdslöshet i verkställigheten , hvilka
pläga vara den obegränsade magtens oskiljagtiga
följeslagare: så synss det vara klart, att
de Embetsman, Sorn ifrån en föregående Riksdag
till den, som äger rum, under längre ellér
kortare tid stått i spetsen för någon vissStyrelsegren
, eller någon dei deraf, sorn lörberedt
och föranledt Regeringens åtgärder, icke
må stå i spetsen för, eib r deltaga i de Utskott,
som skola utöfva Riksens Ständers gransknings,
rätt, eller förbereda och föranleda deras åtgärder.
Det skulle eljest hända, att dessa
Embetsman blefve sina egna granskare, och
att de samma som ledt Regeringens öfverlägga
ningar och beslut, äfven komme att leda Rik,
sens Ständers. Deras granskning af magtens
utöfning och Statsmedlens användande, deras
deltagande i Lagstiftning och Statsreglering
vore då i det närmaste tillintetgjord, och
Riksdagarne förvandlades till en formalitet,
hvarigenom stämpeln af Folkets gillande eller
deltagande trycktes på åtgärder, hvarom Riksdagens
Ledamöter föga vetat, eller hvaruppå
t)cn 24 Januarii.
de föga kunnat verka. Förhållandet blifver i
det närmaste lika, om Statsmagtens högsta
organer få deltaga i valen till Utskottens Ledamöter.
De skola då söka att ditsätta män,
som tänka lika med dem, och i Riksens Ständers
Utskott icke representera folket, utan, i
sjelfva verket, Regeringen. Jag torde här, en
gång för alla, få äran anmärka, att jag med
orden Regeringen, eller Styrelsen, städse me,
nar Konungens Rådgifvare.
Herr Grefve Schwerin har upplyst, att de
män, som vid Statshvälfningen i8oy hedrades
med detta höga förtroende, så lifligt insågo
följderna af de missförhållanden, jag sökt utreda,
att de icke en gång trodde sig böra
deltaga i Pleni öfverläggningarne. Invändning
gjordes deremot, och på grund, emedan meningarnes
strid vid målens afgörande bör föranleda
till insigt och oväldighet hos de beslutande.
Grundlagens stadganden borde rättas
derefter och liksom Folkets ombud icke
borde få deltaga i Allmänna Beredningens eller
i StatsRadsBeredningens behandling af målen:
så borde ej heller enligt 41 §. Riksdagsordningen
, Regeringens Ledamöter och förnämsta
organer, samt Ständernas inför dem ansvarige
Ombudsman, få deltaga i Utskott eller
val till Utskott. Denna föreskrift kund»,
utom hvad den sistnämnde beträffar, endast
angå Ridderskapet och Adeln, emedan Konungens
Rådgifvare och Rikets högsfe Domare
svårligen kunna höra till Preste- Borgare- eller
BondeStånden. Men just för det Stånd, som
i6
Den 54 Januari!,
föreskriften angick, förringades hennes verkan
derigenom, att det af gammal häfd bibehöll»
utom Riksdagsordningen en särskild Ståndseller
Riddarhusordning, hvaruti Eiectorer, som
af Grundlagen äro okända, eller de så kallade
Bänkmännen, och deras val, stadgades, utan
att de i 4» §• Riksdagsordningen omtalade
personer uteslötos frän deltagande deruti. Bruket
har stadfästat denna stridighet mot Grundlagens
mening, Och detta hinder för ett sannt
uttryck af Ridderskapets och Adelns Verkliga
önskan i afseende på EleCiorerneS bestämmande,
emedan Bänkmansvalet nästan af en slump
beror.
Ofullständigheten i 4i § Riksdagsordningen
består, efter min mening, först deri,
att hon ibland dem, som böra uteslutas från
Utskotten och val till Utskotts Ledamöter,
icke upptager andra föredragande än StatsSecreterare,
och således förgäter föredragande af
JustitiseÄrender, och Commandomål, eller Revisionssekreterare
och Tjenstgörande General.
Adjutanterne för Armén och Flottorne. Origtigheten
af att de sednare skulle kunna sitta
i Utskott, ellur deltaga i bestämmandet af Le*
damöterne, t. ex. i Constitutions- och Stats»
Utskotten, torde händelserna vid sistlidne Riksdag
hafva tillräckligen ådtgalagdt. Hvad Re.
vRionsSecreteraren beträffar, så bafv3 de etl
dubbel föredragning, dels i JustitiaeRådet, der
de ej ansvara för beslutet, emedan Högste
Domstolens Ledamöter ejelfve göra det inför
Riksr
Deri 2/j. Januarii.
17
RiksRätten eller Opinions-Nåmnden ; dels i
StatsRåd' t, der RevisionsSecreterare måste ansvara
för beslutet, emedan deras contrasignation
är tillräcklig, att göra en gifven befallning
i JustitiasÄtender gällande till verkställighet,
oaktadt de föredragningen öfvervarande
Ministrafnes, Stats- och JustitiacRådens afstyrkanden.
Vore icke RevisionsSecreterare, såsom
andra Föredragande ansvarige inför RiksRätt, så
funnes ingen borgen mot magtens missbruk i justitiacväg,
och då vöre ConsntutionsUtskottets
läsning af SiatsRådets JustititcProtocoller föga
vigtig. Äro RevisionsSecreterarne ansvarige
inför RiksRätt, och är d t de, sorn contrasig,
nera ej mindre vissa författningar, som Kongl,
Majit utan Riksens Ständers deltagande utfärdar,
än de till dem afgående Lagförslagen:
så böra de hvarken få sitta i Constitutioriseller
LagUtskotten, elier deltaga i valen till
dessmma o, s- v., af skäl, som redan äro
anförda.
RiksdagsOrdningens 4' § är äfven ofullständig
deruti, att de Lån deltagande 1 Utskotten
och val till Utskotts Ledamöter ute.
slutna Embetsman, enligt bokstaf'en, endast
är det så länge de äro tjenstgörande.. Meningen
måtte och borde naturligtvis vara. a;t de män,
som «/’ sedan sista Riksdags granfnnwg uiöfvat något
af ifrågavarande Embeten, och så < d s icke
voro någon ansvarighet iniör kims Ständer
underkastade, skulle kunna i Utskotten och i
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. J Afd. 2.
i8
Den 24 Januarii.
valen dertill begagnas. Eljest inträffar, i anseende
till den tid, magtens utöfning varit deni
anförtrodd, det tillintetgörande af ansvarigheten,
och af den oväldighet i åtgärdernas pröfning,
hvilket förut är anmärkt. Man beböfde
då blott vid Riksdagens början gifva tjenstledighet
åt de Embetsman, man ville hafva in
i Utskotten, eller sorn skulle bestämma deras
Ledamöter, och efter fulländningen af deras
Riksdagsgöromål, insätta dem i deras förra
Embetsförrättningar.
Andra händelser hafva sedermera inträffat,
dem Grundlagens Stiftare är I809 icke kunde
förutse; såsom möjligheten att en Embetsman,
hvilken Grundlagen icke förbjuder att sitta i
Constitutions- eljer StatsUtskottet och granska
Ministrarnes åtgärder, och som uttryckligen
är en af deras Domare i RiksRätten, sjelf
skulle utom Riket innehafva det högsta förtroende-embete,
Konungen kan gifva, eller
det yppersta i hela Ministéren. Grudlagens
stiftare kunde ej heller förutse, att för hvarje
Styrelsegren skulle tillförordnas 3, 4 särskildta
och samtidiga föredragande, Således finnas nu
icke blott, såsom Herr Grefve Schwerin förmodat
26, utan 33 eller 34 personer, hvilka
såsom högsta magtens organer sedan sista
Riksdag kunna vara utsatta för åtal å Riksens
Ständers vägnar, och följaktligen på anförda
grunder böra från Utskotten och val till Utskotten
uteslutas. Om de alla blefve Bänkman,
så vore de långt flera än som hehöfdes
för att bestämma Electors-listan, och följaktig
Dea 2 4 Juliu ciri i.
*9
gen äfven i högsta måtto verka på Utskotts^
valen.
Bilagor
lill PleniPrötocollet för cl. 2 J Januarii.
N:0 I,
H err von Franchen, August:
Vid det på bordet hvilande anförande af
Friherre Åkerhjelm, anhåller äjag att få göra
några erinringar.
Utan att vilja bedomina den ifrågavarande
publicitetens verkliga nytta, som ej torde betviflas
efter redan flere röstat för densamma,
sä kan jag ändock af Friherre Åkerhjelms anförde
skäl ej inse någon blifvande förmån; ty
att följande dagen efter deten mening blifvit anförd,
få se den tryckt i allmänna Blad, innan
Frotocollet ännu blifvit justeradt, då rättelser
ännu äro tiliåtne, anser jag mera skadligt,
emedan vederläggande genom Utdrag af Protocollet
alltid kommer att föranleda till ett
pennkrig, hvarvid den oskyldigt försvarande
ofta kati komma att förlora genom underlägsenhet
i skrifsätt.
Ej heller anser jag ifrågavarande publicitet
kunna jemföras med den allmänt erkändt
nyttiga tryckfriheten, då tryckfriheten tillåter
hvar och en, att fritt yttra sina tankar i skrift,
30
Den 27 Januarii.
skulle deremot åhörare af RiksStåndens öfverläggningar
kanske hindra många att fritt yttra
sina tankar endast stödda på öfvertygelse,
men medvetande af mindre lycklig talaregåfva,
och således ej vilja blottställa sig för
kanske ofta partiska åhörares oblida omdömen.
Efter min tanka sa, om publicitetsfrågan
vinner bifall, bör den till en början ske så inskränkt
som möjligt, emedan det alltid framdeles
blir lättare, att utsträcka en gifven rättighet,
än att indraga den, och då bör först
och främst de få tillträde till öfverläggningarnes
afhörande, hvilka tillhöra samma Stånd men ej
äro Riksdagsmän, emedan de tyckas hafva
rätt, att framför andra afhöra huru dess egna
Representanter utföra sitt kall, samt dernäst
de, hvilka för betydligare fastighet skatta till
Staten, utan att någonsin kunna komma i fråga,
att som Riksdagsmän deltaga i dess förvaltning.
Min anhållan är således om Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarsknlkens proposition
ait på Riddarhuset endast tillträde md
lemnäs afhörande personer af vårt eget Stånd,
samt sådane ofrälse Possessionater, sorn med
sin Debetsedel kunna styrka, det de i för_
mågenhetsafgift årligen erlägga minst bo R.dr
Banco.
Skulle Proposition, i anledning af 52 §.
i Riddarhusordningen ej kunna göras; så an
-
Den 27 Januarii.
21
håller jag att detta Memorial måtte till RiddarhusUtskotiet
blifva remitteradt.
N:o 2.
Grefve Härd, Carl Gustaf:
Att publicitet är ett af hufvudvilkorenför en
Constitutionel Statsförfattnings bestånd Och fullkomnande,
bestrides nu mera icke. Hvarje förslag
till dess beiotdrande mäste alltså anses
som bevis på nit och kärlek för Constitutionen,
att med uppmärksamhet omfattas men hvarje
steg till detta mål måste också sorgfälligt öfvervägas,
så att man icke, för de lofvande
utsigterne till fördel, öfverser de möjliga olägenbeterne
Om en sådan betänklighet ocb
varsamhet i allmänhet är nödig, är den det i
synnerhet i en Stat, der, såsom hos oss, Con-,
stitutionen är ny; der hvarken den närvarande
generationen blifvit bildad efter Constitutionens
anda, eller Constitutionen varit en följd
af Nationens allmänna bildning
utan man
först af ett uppväxande slägte kan vänta sann
medborgerlighet, en på öfvertygelse om Constitutionens
värde grundad kärlek för densamma,
och bestämda begrepp om de rättigheter
och skyldigheter, som densamma medförer.
Med tillämpning häraf, går jag att yttra
mig öfver den af Herr Friherre Åkerhjelm
väckta motion, otn tillåtelse för främmande
personer, att öfvervara Ridderskapets och A*
22
Den uy Januari?.
delns öfverlåggningar. Den fördel, Herr Friller?!
tror deraf böra väntas, är hufvudsakligen
den, att ett betydligt antal medborgare,
utmärkte både för moraliskt värde och förmögenhet,
sorn icke höra till något visst Stånd,
genom en sådan tillåtelse, skulle komma i tilllalle
att gagna och upplysa vid granskningen
och afgörande! af ämnen, om hvilka de kunna
äga mycken kännedom, och på hvilkas
rätta behandling deras rätt möjligen kan bero,
Denna fördel vore visserligen stor, men
yid förslagets utförande möta åtskilliga hinder
och betänkligheter,
Ridderskapets och Adelns samlingsrum är
icke stort nog, för att rymma alla dess representationsrätt
ägande Ledamöter, om de på en
gång skulle infinna sig och knappt tillräckligt för
3- delar deraf. Den plats, som kunde åt främ-i
mande åhörare inrymmas, med förutsättande,
att ej mera, än hälften af Ridderskapets och
Adelns medlemmar på en gång samlas, vore
endast läktaren, som jag ej tror kan intaga aoo
personer, hvaraf föijer, att blott ett bestämdt
iinga antal åhörare hvarje gång kunde admit
teras
och dessa skulle då förses med inträ
des-polletter,
sorn af en eller flera utdelades.
Harvid kunde icke något legitimerande, eller
styrkande af en persons rätt till inträde framför
en annan, komma i fråga, utan godtycke
skulle bestämma tillträdet, ock således kunde
hända, att deli, sorn, till gagn för det allmänna,
borde vinna tillträde, saknade plats,
emedan den blifvit intagen af den blott nyfik.
Den 2~J Januarii.
*3
ne. Denna arbitraira inskränkning står i strid
med begrepp-t om publicitet, som efter min
tanka, vill säga offentlighet för aila, ej blott
för vissa. Det torde kanske förmodas, att
tilloppet ej skulle bli särdeles stort, men nyheten
kunde reta nyfikenheten, och man bör
icke anse den händelse omöjlig, att tillträde behöfde
någon förvägras.
En annan omständighet är icke mindre
vigtig. Riksdagsordningens 58 §■ innehåller,
att ”utur ett Protocollma, vid justeringen, med
Ståndets bifall, och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna uttryck, och äfven
deliberationer, som deraf följt.” Det synes
icke olämpligt, att ett förhastat yttrande får
återtagas eller rättas, och kanske skulle, utan
denna rättighet, mången mindre öfvad talare
afhållas ifrån, att framställa sina möjligen goda
åsigter; men å andra sidan kunde hända,
att talaren, beröfvad denna rättighet, nogare
betänkte hvad han borde säga- Jag lemnar
således derhän, huruvida en sådan rättighet
medför verklig nytta eller ej
allt nog, den
existerar och vill någon gång begagnas; men
om nu en Ledamots yttranden, af någon an^
nan, än Protocollsföranden, antecknas och göras
genom tryck allmänt bekanta, innan Pro-'
tocollet är justeradt, så är denna rättighet af
ingen fördel Ett yttrande kan af en åhörare
origtigt uppfattas och utspridas  sådant kan
visserligen rättas genom ett utdrag af det ju|
sterade protocollet; menora en talare fäller ett
förhastadt, ett obetänksamt yttrande 3 tjenar
24
Den 27 Januarii.
honom uteslutandet ur Protocollet till intet,
när Allmänheten redan, liksom i officiel väg
gr underrättad, hvad han yttrat Och han inför
den ej kan neka dertill. Man torde här
invända att den, som inför sitt Stånds talrika
medlemmar, kan erkänna ett förhastande, ett
misstag, och rätta det infördem. också må kunna
göra det inför hela Allmänheten, men nrin
egen känsla säger mig, och tankan på vår från
forntiden bibehållna Stånds representation bör
öfvertyga hvar och en, att förhållandet är
ganska olika, att erkänna och rätta ett misstag
inför sitt eget Stånd, eller inför andra —.
eller inför en Allmänhet,
Dessa svårigheter synas mig, vid de förhanden
varande omständigheter, betydliga nog*
men en annan olägenhet framställer sig, vigtigare,
ehuru troligen mindre att befara- Jag
bar förut sagt. att något egenteligt legitimerande
till tillträde vid Sessionerne, icke kan
äga rum; det får icke bestämmas efter klädseln,
förmögenheten eller en upphöjdare rang
i Samhället o. s v utan skulle billigast lemnäs
den förstkommande. Samlingen af åhörare
kunde således möjligen komma att bestå
endast af ohyfsade, tygellösa menniskor,
som kke kände något band af ordning eller
anständighet., utan endast af s'yrkan. Om
nu denna samling, nog talrik, lör att derige.
norn blifva djerf, och möjligen förlitande på
förstärkning, antingen af egen böjelse, eller i
följd af någon främmande ingifvelse, inblandade
sig i discussioneme och sökte verka på
Den 27 Januarii.
25
b<?slut?n, hvad medel ägde Ridderskspet
och Adeln, att återfalla ordning.
att be
vara
sin frihet  ? Intet annat, än att söka
hjelp af militairisk styrka, som möjligen kunde
komma för sent, möjligen uteblifva. Jag
har redan medgifvh, att sådane uppträ !en i
vårt land synas vara mindre att befara, men
de äro äfven här icke otänkbara. Och den,
som skulle vilja tro att den af mig yttrade
farhåga vöre alldeles öfverflödig, honom hänvisar
jig till historien om Franska Revolutionen,
der man ser hvad bruk partiandan vetat
göra af en sådan inrättning, sorn den nu löreslagne.
—. der också ansedd, såsom ett vilkor
för consritntionel frihet, men missbrukad till
medel att störta den.
Af de skäl, jag nu anfört krn jag icke
tillstyrka bifall till den af Herr Friherre Åkerhjelm
väckte motion, så mycket mindre,
som den deraf beräknade fördel lika lätt och
utan någon olägenhet kan vinnas, både genom
Protocollernas skyndsammare tryckning, dertill
utväg torde finnas, och äfven genom Ståndets
medlemmars relationer bland alla upplysta
Cuasser af medborgare, som göra, att kännedom
om dess öfverläggningsämnen och dessas
behandling nog tidigt spridas, för att hvar
och en som nitälskar för den goda saken, kan
hinna att derom meddela sina tankar. Om
denna någon gång skulle för en korrt tid,
vara okunnig om, hvem som talat lör eller e*
mot ett förslag, hindras han icke derigenom,
alt yttra sig lika grundligt och opartiskt.
26
Den 27 Januarii,
Att den nytta, som Herr Friherre Åkerhjelm
med sin motion åsyftat, på sistnämnde
väg lärer kunna vinnas, bevisas derigenom,
att samma motion redan är, genom ett af Stadens
Dagblad, kungjord och ämnet till en del
afhandladt.
Jag anhåller, att detta anförande må få
åtfölja Herr Friherre Åkerhjelms Memorial
till det Utskott, dit detsamma lärer komina att
remitteras.
N:o 3.
Herr Montgomerij, Gustaf',
Att publiciteten är frihetens säkraste grund och
fastaste stöd torde af ingen uppljst numera kunna
betviflas. Således ville jag icke uti något afseende
motsäga den värda Ledamotenstanka, som
äfven till detta rum sökt skaffa andras inträde
än medlemmarne af Ridderskapet och Adeln,
om icke våra handlingar förut ägde all
den publicitet, som för närvarande med billighet
kan begäras och med rättvisa öfverensstämmer
med det allmännas fordringar, isynnerhet
om våra Protocoller, enligt eh annan
värd Ledamots gjorda framställning, komma
att tryckas dagen efter sedan de blifvit justerade.
För publiciteten kan man väl icke fordra
stort mera? Och hvartill skulle det då
tjena, att här lemna inträde åt andra än dem,
som i våra öfverläggningar kunna deltaga, ef
-
Den 27 Januari!,
27
ter som intet, af hvad här discuteras och bs«
slutas, hålles hemligt, utan tvärtom, så fort
möjligt är, genom tryck, allmän göres P Men
det oaktadt, hvilken kan bestämma hvem,
och hvem icke, här för hvarje gång bör få inträdep
jilia kunna åberopa lika rätt men alla
skulle icke här få utrymme. Godtycket skulle
således nödvändigt afgöra valet , utan att
af någon reglementarisk föreskrift till allas nöje
kunna verkställas. Och huru lätt skulle
ej detta kunna gifva auledningar till tvister,
gräl, oordningar, kanske till mycket obehagliga
följder, hvilka både kunde komma att
störa och må hända, någon gång att tillintetgöra
Ridderskapets och Adelns ölverläggningar,
och allt detta utan motsvarande fördelar.
Ty icke kan publiken hämta någon
uppbyggelse af, och än mindre bör den gifva
någon impuls åt våra discussioner, och aldra»
minst kunna vi draga någon nytta af det, att
omkring 50 å 60 personer öfver det vanliga
antalet äro stumma åhörare.
Det är således på en gång vlgtigt och
nödvändigt att med den väckta frågan visligen
förfares: Vlgtigt är det att icke taga ett steg,
corn man svårligen kan återtaga; nödvändigt är
det att med varsamhet och småningom
icke brådstörtande
gå den stigande frihets
andan
till möte, och med det samma lyder man
naturens lärorika elterdöme, oeh då skall skenet
af frihetens fackla icke förblända, utan
tvärtom, genom dess efterhand verkande ljus
blifva förädlande, välgörande.
11 a 1 n
28
Den 27 Januarii.
Dessutom huru ofta talas icke här hvad
som straxt derefter antingen återtagcs, eller uti
Ridderskapets och Adelns Frotocoller icke kan
införas eller till och med derifrån afföres,
Om under discusionerne i dem influtit någonting
icke behörigt, eller med constitutionen
icke öfverenstämmande? Skulle då äfven sådana
discusioner, genom snabbskrifvare böta
allmängöras, och äfven den renaste afsigt, ehuru
för ögonblicket illa filer icke nog klart
framställd, blifva efter godtycket förklarad,
genom Dagblad utspridd, välmeningen häcklad,
kanske smädadP Nej, Sverige är icke ännu
England och vårt representationssätt icke
jemförligt med Englands,
och så länge Rikets
Ständer, mot naturen af saken, äro fördeldta
på 4 kamrar, är den allmänna föreningen
sä mycket mera förhastad, som Ståndens
egne och enskildta förening borde föregå,
för att sedan efterföljas, om möjligt, af den
mäst obegränsade offentlighet" och så enligt min
tanka Frihetens och Cmflitntionens rätta krona.
Men innan detta kan ske, låtom oss inskränka
vår offentlighet till hvad den med
nytta och ändamålsenlig åsyftnjng äfven för
närvarande kan och bör vara, nemligen, att
medgifva inträde här åt dem, som en dag skola
beträda samma bana, men hvilka dittills
sakna allt tillfälle till öfning, till deltagande i
offentliga öfverläggningar. Redan en af våra
framfarna störste, ädlaste Regenter insåg nyttan
af att extra Capita eiler de yngre af Ridderskapet
och Adeln lingö inträde på Riddar
-
Dea 27 Januari
29
huset. Att nu förnya denna rättighet, är att
taga ett steg till en förökad publicitet, det
man icke behöfver ångra, såsom för vida utsträckt,
utan hvilket tvärtom af de, som deraf
draga och böra draga loide!, prisande vårt
rninne, skola fullkomligare än många bland oss,
som icke blifvit vande vid allmänna ärenders behandling,
kunna med förökade kralter att
gagna Fädernesland och Konung, här uppträda.
Förvarom denna tillfredsställelse för vårt
minne, men uppskju*om att för närvarande
gå längre! Det stora steget till en allmän
publicitet tillhör en lämpligare framtid att
taga, och denna lyckligare tidpunkt hoppas
jag icke eller är långt borta.
Detta mitt memorial anhåller jag måtte få
åtfölja Friherre Åkerhjelms motion till vederbörligt
Utskott.
N:o 4.
Herr Hartmansdorff, Attgujl»
Innan jag närmare yttrar mig öfver förevarande
ämne, vill jag söka utreda hvad offent*
lighet rätteligen betyder och åsyftar
Samhället
är ostridigt stiffadt, för att genom
gemenskapen mellan menniskor, befordra
deras framsteg i kunskap och dygd. Är detta
3°
Den 2j Januarii,
ändamålet, så bör det kunna vinnas i samma
mån, medlet, det gemensamma meddelandet
af insigter och goda efterdömen, begagnas.
Sättet att åstadkomma detta meddelande och
deraf följande fördelar, i afseende på allmän”
na ärender, ar ojfentlgheten i deras behandling.
Hvar och en som fatt ett allmänt uppdrag,
nödgas derigenom, antingen han vill elier ej,
att utföra det så, sorn skedde det inför den
aliniänheis ögon, hvilkens bästa han skall befrämja,
som vore alla upplysta och rättsinniga,
alla vrångvisa och illvilliga tillstädes. För
att vinna eller bibehålla de förras aktning,
för att undgå de s?dnares misstydning, mäste
hart icke allenast vara noggrann att iagttaga
de för allmänna ärsnders behandling föreskrifna
förmer, utan äfven, att i det, som till hans
egen pröfning är öfverlemnadt, göra det förståndigaste
och bästa han kan. Då alla äro
underkastade samma offentlighet, så måste hvar
och en i sin stad bemöda sig om upplysning
och rättskaffenhet. I samma mån, som detta
bemödande allestädes är rådande i afseende på
allmänna angelägenheter, kan den enskilte
medborgaren vara förvissad om, att de som
deribland beträffa honom, vare sig uti Lag*
skapning, Statsförvaltning eller Lagstiftning,
skola med all möjlig urskilning, och oväldighet
blifva behandlade- Ändamålet med
offentligheten är, att alla medborgare skola
sättas i beröring med alla, att summan af hela
Samhällets upplysning och rättsinnighet skall
komma hvarje enfkildt för hans del till godo;
att det förståndigaste och ädlaste, som i sam
-
Den 27 Januarii.
5t
fället kan tänkas och göras, må blifva rättesnöret
för allmänna ärenders behandling.
Men de förståndigaste och ädlaste ärO icke
de flästa. Det är följakteligen icke den
okunniga, ouibytliga och vanligen egennyttiga
mängdens, utan de förras mening, som bör
inhämtas och göras gällande. Alla Samhälls^
former hafva åsyftat, och skola åsyfta, att
lösa denna uppgift, antingen Styrelsen med
öfvervägande afseende på enhet och stadga,
uppdragas åt en, eller med öfvervägande afseende
på frihet och föränderlighet, uppdrages
åt flere. Upplösningen var icke möjlig
så länge enväldena fortforo, och behandlingen
af allas angelägenheter måste blifva beroende
af en endas eller några få personers upp*
lysning och rättsinnighet. Antingen skulle de
vara kunnigare och ädlare än alla andra medborgare
tillsammantagna, hvilket ej är tänk*,
bart, och i hvilket fall de ej behöfde sky allmänhetens
blickar och omdömen , eller ock
skulle de kännasin okunnighet och sin ensidighet,
samt följagtligen söka, att under hemlighetens
slöja dölja sina brister, eller gifva sina
åtgärder, ett sken af vigt, som de ej förtjente,
och detta har vanligtvis varit händelsen. Af
mörkret äro okunnighet, misstag och våldsam-'
ma botemedel både å de styrdas och de styrandes
sida, naturliga^följder. Utmattad afdessaskakningar
och de olyckor de medfört, har man funnit
nödigt, att motväga den ensidighet och det väld,
som härrör af magtens god yckliga utöfning
utan stadgade lormer för åtgärdernas vidta
-
20
Den 27 Januarii,
gande; och utan invändning eller anmärkning
vid de grundsatser, hvarutur de blifvit härledda.
Dessa motvigter hafva varit bestämda
former för utöfningen både al Lagskipning,
Statsförvaltning och Lagstifning, samt lagliga
Folksamlingar till uttryckande af allmänna omdömet
och viljan i alla dessa afseenden och
till alslutande med Regeringen af öfverenskommelser
derom för framtiden. För att hvarken
Regering eller folk skulle sakrni d n nödiga
insigten till de^sa förrättningar, var det
nödigt, att tillerkänna hvar och en som trodde
sig hafva någon upplysning att gifva, någon
anmärkning att göra-, frihet att med Dia den,,
eller tal- och tryckfrihet, det är tillstånd för
hvarje enskild man alt offentligen granska allmänna
åtgärder. Men på der andinna granskning
elier farhågan hos de afgörande för densamma,
icke må komma för s*mt. eller sedan
beslutet är fattadt, och saken för den gången
afgjord, böra lagskipning och 1 tgstiftning, der
hemlighet sällan fordras, göras offentliga under
sjelfva förrättningen, och Statsförvaltningen,
åtminstone så snart Regeringens åtgärder äro
vidtagna och ej på förhand kunna motarbetas.
Är ändamålet med en nationalförsamling,
att uttrycka den förståndigaste och ädlaste vilja,
som ibland folket i allmänhet råder; så bör
hon anses fullkomlig el er ofullkomlig i samma
mån som hon nppfyller eller förfelar den
na bestämmelse. Ehuru väl en nationalförsamling
är sammansatt, kan hon aldrig vara det
Den 27 januarii.
33
till den grad, att icke mången medborgare utom
densamma skulle kunna hafva goda råd
oell upplysningar att gifva, om han finge höra
och se hvad som i Nationalförsamlingen
förehafves, och således tillfälle, att, under det
målen hvila till Nationalrepresentanternes begrundande,
muntligen eller i tryck meddela
dem sina åsigter. Ännu mera bthöfves detta
Allmänhetens deltagande för Nationalförsamling
gens åtgärder, om hon är ofullständigt och
illa sammansatt, så att dels vissa medborgare
icke äro representerade, dels de representant
ter, som finnas, äro delade på särskilta rum,
utan gemensam öfverläggning, och utan tillfälle
att höra hvarandras skäl} hvarigenom det
beror på en slump, om någon öfverensstäm-j
melse vinnes i de åtgärder, som samtidigt
fattas af flera från hvarandra afstängda corporationer.
Är ändamålet för allt samhälle,
att hvarje medborgare må tillväxa i odling
och sedlighet, så bör ett så kraftigt medel till
goda egenskapers utveckling och till vinnande
af skicklighet att gagna Fäderneslandet, sorn
det att få afhöra allmänna ärenders behandling,
icke åsidosättas. Äro kärleken och förtroendet
till Statens styrelse, de enda säkra
band, som i längden sammanhåller den: så
måste man önska, att hvarje medborgare måtte
i sin mon känna, och på grund af insigt;
värdera både lagskipning, Statsförvaltning
och lagstiftning. Men man älskar icke en obekant,
och förtroendet bibehåller sig icke,
utan att man vet hvarföre. Den som afhöt
Bil. till Rid. o. Ad. Pr. 1 Afd, 3
34
Den 27 januarii,
en Nationalförsamlings öfverläggningar, finnér
merendels någon representant af sina tänkesätt;
och får med detsamma äfven höra, hvad som
kan sägas deremot. Antingen finner han sig
öfvertygad deraf, går hem, med ökad upplysning
och förnöjdt sinne, eller om beslutet
utfallit mot hans öfvertygelse, åtminstone med
den tillfredsställelsen, att äfven hans mening
blifvit yttrad, och med hoppet, att hon i framtiden
skall bära frugt. Är en Nationalförsamling
offentlig, så kan hors icke belackas. Allmänheten
vet huru representanterna uppfyllt
deras kall, hvad som är deras fel, eller icke,
och hon kan ej retas till att anfalla och förfölja
sina ombud, just derföre, att de försvarat
hennes rättigheter. Jemte det att Nationalförsamlingen
är underkastad allmänhetens närmare
granskning, är hon äfven ställd under
hennes närmare skydd, och vinner på en gång
både upplysning och stadga. Liksom den
okunnige är häftig och våldsam, och den insigtfulle
sagtmodig och foglig; så öfvergå både
allmänheten och Nationalförsamlingen i
nion af offentlighetens verkan på dem bägge
från de förra till de senare egenskaperna. Detsamma
måste äfven blifva händelsen med regeringen,
i den nion folkets upplysning och
rättsinnighet göra motsvarande egenskaper oumbärliga
hos hennes organer.
N;o 5.
Friherre Boije, Ludvig:
Till följe af den pligt vi äga, att ofor.
Dea 27 januarii,
skräckt undersöka hvarje förslag, ej blott till
dess (öregifna fördelar, utan äfven till dess
olägenheter, och möjliga vådor, har jag, inom
mig, öfvertänkt det förslag , sorn innefattas i
Friherre Åkerhjslms motion, och går att upp^
gifva de skäl, på grund af hvilka, jag tillstyrker,
att motionen må, såsom icke i laglig ord^
ning framställd , varda icke upptagen.
jag tror mig icke fela i det begrepp, att
hvarje förslag, hvars påföljd fråntager ett bud
i Grundlagen, sitt ändamål och fråntager Riksdagsmannen
all nytta af en rättighet, honom
i Grundlagen försäkrad,
att hvarje sådant
förslag också går ut pa ändring i Grundiagen.
58 §. i Riksdagsordningen, som är Grundlag,
tillsäger Riksdagsmannen den rättighet,'
att, vid justeringen, med visst vilkor, ändra
sina uttryck, och dem från protocollet uttagaj
ja, detta lagrum tillåter att hela deliberationer
kunna uteslutas men huru fullkomligen vore
icke ändamålet för allt detta upphäfvit, ifrån
den stund talarens uttryck och dehberationen,
kunde, redan innan justeringen i Ståndet medhanns,
af åhötarne, genom trycket, publiken
meddelas P — Till den aktningsvärde Ledamot
som gjort motionen, öfverhmnar jag gerna,
att eftersinna, om denna granskning af motionens
afvikelse ifrån Grundlagen ej kommit
att undfalla honom; och till Såndets preliminaira
pröfning hemställer jag, om icke denna
afvikelse är så uppenbar, att motionen bör,
såsom Grundlagsfråga betragtas, och då också
såsom sådan behandlas. Men då ligger i Si
30
Den 27 Januarii,
§. RegeringsFormen, samt 20 §, i Riksdagsordningen,
ett uttryckligt to» bud emot motionens
upptagande; och något annat utlåtande
lärer alltså lör det närvarande icke äga
rum, än att den värda Ledamot, sosn moiim en
gjordt, är obetagit, att densamma till våri blifvande
Cotistitutions Utskott ingifna,då han äfven
torde vara betänkt, att der föreslå sådana tillägg
i TryckfrihetsLagen, sorn af förslaget
skulle påkallas.
Blir denna invändning emot upptagandet
gillad, så är all vidare pröfning af motionen
öfverflödig; men tor det fall, att invändningen
skulle ogillas, bör jag också i hufvudsakligt
utlåtande ingå.
Derförinnan utber jag mig likväl, att få
särskilt bemöta den särskilta kraft, hvarifrån
motionen har synts mig förnämligast utgå. Jag
menar allmänna sinnesstämningen, eller opinionen.
Kanhända borde, lör delta ändamål,
vara nog, att påminna om den sanning, att är
förslaget godt, är det allmänt nyttigt, så äger
det också, med sig sjelf, tillräckligt skäl för
sin framgång, och nar då intet behof af opirionskraften,
och skulle det åter sakna dessa
egenskaper, så, hvad är väl sinnesstämningens
fordran annat, än förvillelse?
Jag känner faran af hvarje försök, att
öppet bestrida opinionen sin magt, men tankan
på denna fara försvinner> då jag besinnas
Den 27 Januarii.
57
att, inom detta upplysta Stånd, är all grund-i
lig, ail rai onl g undrsökr.ing pä sitt ställe;
samt att, af undersökningcr, torde i denna
tidpunkt få gifvas, mera vngelägne än den,
sorn har för afsigt, att hos Riksdagsmannen
återställa det förenade åt förståndsprölningen,
som den visserligen bör äga framför inflytandet
af opinionsmagten. Menniskokännedomen
har, i alla tider, vittnat, huruledes den stora
hop^n, mägtig af ingen egen undersökning,
och derföre af ingen egen opinion, alltid stod
fäidig att antaga hvad hon trodde allmänna
sinnesstämningen fordra; och den tid, som de
fleste af oss öfverlefvat, har varit rik på faror
och misstag, tillvägabragte derigenom, att
Lagstiftande magten gifvit för mycket efter
för samma fordran. Exempel derpå tagne ut-i
ur ett annat lands erfarenhet, skulle, tilläfventyrs,
föga öfvertyga; och jag torde då få framställa
några utur vår egen, vittnande tillika
om den ombytlighet i beslut, hvartill man öfvergått,
just då, när man, som trognast skattat
till sinnesstämningen. Man jemföre då
S'ändernes beslut, när FilialDisconterne inrättades,
med Ständernes beslut, när de uppbäfdec;
man jemlöre Ständernes frikostighet för
Gotha CanalBolag år 1S09, med strängheten af
år 1817; man jemföte i frågan om Brännvinsbränning
;n, stadgand‘ rne af år i8n«;, med
de af 1812: och om vi måste erkänna, att i
alla dessa, och mångfalldigt flera, icke lyckligare
fall, det varit allmänna sinnesstämningen,'
som egentligen utgjordt Ständernes ledare; så
frågar jag, är det icke ännu tid, att böjlighet
58'
Den 27 Januari],
ten för denna särskilda kraft upphör? Måtte
dessa erinringar återföra oss till pligten att
icke godkänna annan sinnesstämning, än den,
hvartill vi sjelf ve, gerom eg* n pröfning trarnkomrne.
J->, marte vi behålla den sjeliständighet
i tänkesätt, som Nationen väntar of oss!
och må vi aldrig, genom lör litet förtroende
till vår egen förmåga, gifva tillfälle för ett
d -magogiskt sträfvande efter inflytelse på våra
beslut. Såsom Folkets Representanter äro
vi berättigade, att också ihågkomma, det vi
sjelf ve äro laglige organer ?i Nationens upplysni
’.g, omdo.11 • och vilja; somt att, i detta
ali 1.ånna och fulirnyndiga kall, tdlhör oss,
?t pröfva sakerne, men icke, att lyda opiniontrne.
Jag beger mig nu till motionen.
Vare långt ifrån mig, att misskänna Natar
nens rätt till skyndsam kunskap om våra öfverläggningar
och våra beslut. Det vöre att,
på en gång, förneka vår pligt och försaka
vår egen fördel. Visserligen skulle ingen högre
än jag, önska att hela Nationen kunde
bevista våra sammanträden; men då detta är
omöjligt, o. h natior.ens iordran på kunskap
om våra företag, icke kan anses uppfylld
dentgen em, att ett ringa antal personer, åt
hvilka rum kär kunde aflåt3S, blifva våra åhö.
rare; så kan jvg ej anse denna anstalt annorledes.
än blott såsom ett medel mera, men
mindre verksamt, til) ändamålet, som, efter
mia tanka, både säkrare och fullständigare
Den 27 Januarii.
39
ernås derigenom, att våra Protocoller, med ytJ
tarsta skyndsamhet, till trycket befordras. Då
representations frågan förekommer, skall jag
visserligen med min röst söka understödja elen
orepresenterade dassens billiga fordran att del.
taga i representationen; men jag inser emellertid
icke, hvarföre icke denna dass af medborgare,
lika så val, sorn hela den öfriga dtlen af
Nationen, skulle vara tillräckligt belåtna med
den, visserligen tillförlitligare kunskap, som
genom en snar läsning af våra justerade Protocoller
vinnes. __ Deremot inser jag allt för
väl anstaltens olägenheter.  I Sverige gifves
ingen Auctoritet, räknad ifrån Socknestäm*
man, ända upp till StatsRådet, der icke hvarje
Ledamot äger rättigheten att justera sina
anförander.
I länder, der ynglingen särskilt
bridas att blifva talare, och der denna egenskap
räknas personen till någon förtjenst, är
den också vanligen af Representanten till hög
grad uppnådd.
Justeringsförmåtien kan af
honom lätt umbäras; men i Sverige är förhållandet
ännu icke sådant: och denna förlust
skulle otvifvelagtigt här medföra den påföljd,
att mången Ledamot, med det redligaste nit,
och god upplysning, skulle tveka att oberedd
yttra sin mening. Resultatet skulle dä, för
lång tid blifva, att vi uppoffrade den upplysning,
som kan finnas .inom oss sjelfva, för
hoppet, att derigenom framkalla en främmande;
men för min del, kan jag ingalunda finna
detta skäligt, emedan jag icke fönnår uppfatta
någon grund för säkerheten, att vi alltid skuh
le vinna på bytet.
4o
Den 2.7 Januarii,
I andra länder har Snabbskrifverikonsten
hunnit förmågan att gifva en säkerhet emot
äfventyret, för talaren att missförstås, och för
publiken att föras bakom ljuset, i frågan om
hvad representanten sagt, I Sverige åter är
berörde konst blott till namnet känd; och ta.
larens lugn och publikens säkerhet skulle då
ensamt bero af våra åhörares fattningsgåfva ,
eller personliga rättskaffenhet.
Tillåtelsen
att få, inför publiken, sedermera rätta en origtig
framställning, har ingenting behagligt; och
fruktansvärdt vore, att sjelfva möjligheten af
detta behof, tillbakahöll Representanten att
yttra sig.
Mångfaldigt vigtigare visar sig dock, i
min föreställning, den allmänna våda, som möjligen
kunde blifva en följd af denna anstalt;
vådan, att vi, med bifallet åt motionen, också
sjelfva öppnade tillfället för ett nytt inflytande,
mägtigt att en dag, förfärligt hota det dyrbaraste
vi ännu äga att bevara, sjelfva friheten
af vår yttrande rätt. Jag vill tro, att
åhörarne skulle här iakttaga tystnaden; men
cbehindrade voro de, att vid nedgåendet härifrån,
begagna tryckprässen, för att ej allenast
direct inblanda sig i alla våra öfverläggningar,
utan ock personligen anfalla hvarje Ledamot,
som ej talat dem i lag. Detta kan visserligen
hända, i anledning af Protocollernes läsning;
men om påföljden då är lika för personen, så är
den dock icke densamma för saken, som då
vanligen redan är afgjord; en omständighet,
»om nu torde vara det, som fredar personen*
Den 27 Januarii,
41
emedan ett anfall på honom verkar icke nu
på öfver läggningen af saken.  Sinness; yrkan
att med liknöjdhet ansa det offentliga tadlet;
och modet, att, till förmon för sin ö v rtygelse,
trotsa smädelse», samt akta för ingen ting
den injurie-process, hvari det vöre rljåiit att
söka upprättelsen; äro egenskaper, lycklige att
äga, och äro, då de utgå från en god känsla,
dygder att värdera ; men kunna de väl af aila
väntas? — eller kunna de väl alltid fordras?
Nej, visserligen icke.
Hvem inser då icke,
inom möjligheterne af anstaltens påföljd det obehagligaste
af alla inflytanden, till förtryck.
på våra meningar.
Eller, vill man att vi ,
för att icke inse detta, skola påen gång glömma,
både den förebråelse man länge gjort vår
Tryckfrihetslag, att hafva gifvit mera lättnad
åt anfallet, ån åt försvaret; och äfven den
bittra ofördragsamhet emot andras meningar,
som dessa skriftställare för dagen så ofta ådalägga.
Jag hyser sjelf intet misstroende, och
skulle icke vilja gifva anledning till något sådant
hos andra; men man behöfver blott dröja
en stund vid denna föreställning; och man
skall också lätt upptäcka, huru långt, i en
framtid mera än nu, den möjliga vådan kunde
stiga
Till
alla dessa skäl ville jag ännu lägga
tvenne considerationer: d-n ena, att i sekler
bar Svenska Ridderskapet och Adeln såsom
Riksstånd, redligt uppfyllt sin pligt till Fäderneslandet,
och varit Svenska frihetens egentz
ligaste försvarare, utan att hafva ägt åhörare;
Den 27 Januarii.
och hvarföre skulle man då nu tvifla, att icke
Ridderskapet och Adeln , äfven hädanefter
uppfyller samma vårdnad, åhörare förutan:
och den andra, om ett bifall åt motionen nu
skulle gifvas5 men erfarenheten sedan visade,
att olägenheterne verkligen öfverstiga fördelen,
hum skulle då en ändring göras, utan
att Ridderskapet och Adeln blottställde sig för
förebråelsen, antingen, att hafva handlat obetänksamt,
då bi fallet gafs, eller inconsequenf,
då det återtogs.
Hos mig kan hufvudsakliga pröfningen
alltså icke verka till annat tillstyrkande, än
afslag på motionen; men jag anser mig dervid
böra förklara, att om och när den tid kommer,
då de här framställde hinder, varda undanröjde,
och Riksdagsmannen får den helgd för sitt
kall, att, dä hans mening anfailes, hans person
lemnäs oantastad; så skall jag, om jag då
lefver och är Riksdagsman, gerna lemna åt
denna motion mitt bifall.
Jag har nu yttrat mig, i ämnet, men an*
håller att Högloft. Ridderskapet och Adeln
ville tillåta mig, att äfven redovisa ej allenast
den känsla, som följt mig, under det * jag
öfvertänkt lörslaget, utan äfven ursprunget
för den.
Jag var redan tankande menniska på den
tid, då en stor Nations fnhetsbehof volcaniskt
tog sin rätt. Det intryck af glädje, som förhoppningarne
gåfvo, och det intryck af iör
-
Den 27 Januarii.
/jt3
skräckelse, som följderna lemnade, qvarstå
ännu 11 Iligt i mitt minne. Jag såg den vackra
frihetslära Philosopherne lifvat, och som, om
den fått fortgå i sin ursprungliga renhet, måhända
skolat göra menniskorna bättre och lyckligare,
jag såg henne förderfvas af Demagogerne,
derföre, att hon ej var åtföljd af försigtighetens
tidiga varsamhet. Demagogens sätt
att framkomma till magt, var alltid att fylla
hopens öron med ett låtsadt nit för dess väl,
och
understödd af dess bifall — underlät
han aldrig att tala i folkets namn, emedan detta
namn alltid verkar starkt på hvar och en,
som vill folkets väl. Snart ställde sig denna
nya sjelfskapade folkmagt i bredd med den
lagliga representationen; och ifrån detta steg
var det andra snart tagit. Df-magogen förklarade
sig för representantens principal , med
anspråk att sjelf tillse och pröfva huru represesentamen
fullgjorde sin skyldighet, och
den förra lade snart den sednare på schavotten.
En afgrund stod öppnad; och lagstiftanda
magdén insåg för sent, att hennes egen magt
var försvunnen, med begreppen, som hon för
litet vårdat. En annan tid kom, som gaf räddningen;
men efter 30 års stormar, tilivägabragte
af det politiska nyhetsbegäret, hvad
har väl verlden vunnit på alltsammans, om
icke varningen att i tid vårda dä begrepp, rent
måste omgärda hvarje politijk magt. Att jagtt-ag»
denna varning har jag trott vara min r ra.
I Sverige höra Sländerne till dea politiska
44
Den 27 Januarii.
ina g ten; och tryck friheten tili folkets säkerhet;
nien om vi icke tidigt b varn de begrepp,
sorn gitva helgd åt båda, sä skall också snart,
det ena, eller andra, ja kanske båda. stå i äfventyr
att lalla för det nyhetsbegär och den
fallenhet t'H demagogie , sorn här redan visat
sig, och hvars medel redan är, att kalla hvarje
motstånd obscurantisme, eller enskilte af
sigter.
Föreställningen af delina fara har
jag tillstår det gifvit mig en oroande känsla;
och om denna känsla till äfventyrs, tagit
för mycket välde öfver min omdömesförmåga,
sa vittnar det blott om menniskans ofull.
komlighet, äfven i sin välmening.
No 6.
Herr Reutersvärd, Per Adam:
En Ledamot af Ridderskapet och Adeln,
Herr Friherre Åkerhjelm, har till Ridderskapet
och Adeln preponerat det dess öfverläggningar
måtte allmänheten tillåsas att öfvervara,
hvilken fiäga om mitt minne ej bedrager
mig, under sista Riksdag väcktes af Herr
Rothlieb, Carl Fredric, hvarvid jag tager mig
friheten att vördsamligen göra följande anmärkningar
Och invändningar.
Den satsen, att det är lättare till att göra
förslager, än sättet till deras utförande torde
härvid, mer än någonsin, b sannas Om läktaren
till exempel skulle upplåtas åt Allmäni
Dm 27 Januarii.
45
heten, som tilläfventyrs vore cfet högsta, detta
rum kunde medgifva, huru manja personer
kan den inrymma?  Ett ganska ringa amal,
och då fl re hundrade spectateurer, må hända
önskade entré, hvilka af desse skulle äga
preference? Skulle bänkarne abonneras ät
dem som först anmälte sig för hela Riksdagen?
Desse och flere dylika frågor torde ej så lätt
kunna besvaras. Åtskilliga TidningsRedaCteurer
klefve troligen de som framför andre infunno
sig, för att sedan uti sina tidningar införa
saker och uttryck, hvilka vid justeringar
någon gång förändras och till och med uteslutas.
Osäkert vore äfven om ej spectateurer
stundom skulle missbruka en sådan tillåtelse
vid frågors afgörande medelst Jo och N*j samt
förordsaka sorl och oredor. Dessutom kan
jag ej inse hvad nystan och fördelen blefve
vid denna så kallade liberalitet? Ridderskapets
och Adelns rådplägningar och beslut hållas
ju icke hemliga , utan meddelas allmänheten
i allt sin vidsträckthet, genom de tryckte
protocollerne, och hvad hufvudsakligen kan
intressera, genom RiksdagsTidningar m m.;
men den påtagliga förlusten blefve: mindre
afsättning med berörde protocoller, hvarsskyn.
desamma utmfvande på trycket, en värd Ledamot
Herr Cederschöld föreslagit på ett sätt,
sorn af Ridderskapet och Adeln redan vunnit
bifall.
Hvad jag nu hos HöglofPge Ridderskapet
och Adeln vågat framställa, torde af de
mera upplyste tagas i närmare öfvervägande
46
Den 27 Januarii.
samt föranleda till afslag utaf dea väckte motionen.
N:0 7.
Grefve Löwenhjelm, Carl Axel:
Då jag nu inför Högloflige Ridaerskapet
och Adeln går att yttra mina tankar, rörande
den af Friherre Åkerhjelm väckte propo_
sition om Allmänhetens inlåtande under Ståndets
Sessioner, sker det icke utan en liflig känsla
af den Underlägsenhet, som måste möta mig,
då jag går att tala mot ett förslag, hylladt af
en stor del af Ridderskapet och Adeln och
framstäldt af en Riddersman, som under flera
förutgående Riksmöten tillvunnit sig Ridderskapets
och Adelns förtroende. Van under en
mångårig vänskap att dela alla hans tänkesätt,
är det i dag för första gången jag nödgas afvika
ifrån ett förhållande, vid hvilket min egenkärlek
lika mycket som mitt hjerta funnit
sin tillfredställelse. Friherre Åkerhjelms förslag
är en ny gärd åt den publicitet, som tidens
anda synes kräfva och som, jag bekänner
det, är ett allmänt antagit grundelement uti
de flesta Constitutionella Regeringssätt. Den
ädla känsla, sorn utgör dess grund, har öfverallt
funnit anhängare, och det förundrar mig
ej om så många i synnerhet yngre Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln med en varm enthousiasme
omfatta ett förslag, så värdigt öppenheten
af ädlingars tänkesätt. Men åldern
Den 27 Januarii.
47
och erfarenheten har lika vanligt en mera
betänkelig gång
oftare ansedd för svaghet
och öfverdrifven försigtighet
någongång
likväl rättfärdigad af utgången. Må jag således,
trogen min öfvertygelse, häldre beskyllas
för denna öfverdrifna försigtighet, häldre blottställa
mig för att anses sakna det ljus, s0rn
vägleder andra, än förråda minst egna tänkesätt
vid ett tillfälle, som visserligen kräfver en
alfvarsam skärskådning.
Frågan sönderdelar sig naturligast uti följande
hufvudmomenter: Är förslaget nyttigt?
Äger det inga betänkligheter? I hvad laglig
väg kunde det tillvägabringas ?
För att bestämma nyttan lärer bästa sättet
blifva att rådftåga de länders erfarenhet, der
allmänheten tillätes öfvervara de lagstiftande
Corporationernes Sessioner.
England är det land, der denna inrättning
varit längst och aldrig veterligen föranledt r,å.
gon elak pålöljd: men härvid får jag anmärka,
att Englands Underhus aldrig behöft deraf
göra föremålet för en lag, ej eller dervid
rådfråga Öftferhuset, sorn deremot icke med*
gifver allmänheten denna frihet. England ,
hvarsconstitution endast är skrifven uti Engelsmännens
seder och bruk, har till trotts af den
ömtålighet hvarmed all frihet vårdas i detta land,
lemnat Underhuset den ovanligarättigheten, att
påen gång vara anklagare, domareoch verkställare
al domen, så ofta någon af Husets egna
Den 27 Januarii.
roedHnmar eller någon uppåTribunen störerhu-*
sets ordning: och en villkorlig bestraffning,
vare sig med böter eller långelse pä behaglig
lid, erhåller genast sin tillämpande kraft på
den som i husets ögon gjordt sig deraf förtjent
Habeas Corpus, denna förmur för dea
personliga friheten , äfvensom rättigheten att
endast dömas af sina Pairer, denna basis för
hela Engelska Lagskipningen, vågar ingen å«
beropa då Underhuset anklagar, dömer och
bestraffar: och rmn finnér här en Consiitutio'
nel Representation, utrustad med den cumu-j
lat:on af rättigheter som med allt skäl förebrås
de mest despotiska Styrelser.
Kan Ridderskapet och Adeln omgifva sig
på detta rum med alla de lagstiftande domareoch
es. cutiva rättigheter vi se Underhuset i
England utöfva, då, men först då, kunde
man utan våda blindvis antaga dess efterdömen.
Frankrike gjorde det straxt vid början af
dess revolution, mest derföre, att det låg uti
dess Representanters nationella lynne att tala,
icke allenast för att öfvertyga hvarannan, utan
för att söka bifall och beundran hos den lifliga
allmänheten, sorn uti Paris förde 100 de tåls
skickliga domare upp i Gallerierne: man älskade
att så väl derifrån som uti Sallongerne
höra genljudet af det loford, man trodde sig
berättigad, att med den nyfödde patriotismens
språk skörda. Men med enthusiasmen och
feehofvet af rycktbarhet kom öfvcrdriften i
spåret
Den 27 Jafnuirii.
4©
spåret, då hvar och en nykommen ville gö.'
ra mera effecf, än föregångaren, och på detta
sätt föll man ifrån en Mirabeaus eller Barnaves
tal till det vilda och dumma utropet: Vive
la mort! Gallerierne förvandlades ifrån dea
upplysta allmänhetens samlingsort, till ett tillhåll
för partihatets andar och verktyg, och
mera an en gång såg mati det skadliga och
tnägtjga inflytande, som Gallerierne utöfvade
på Lagstiftaren,
Samma exempel röja sig än i dag mer
och mindre uti Spanien och Portugal, sorn
trott sig böra följa Frankrikes efterdömen: och
det vore att jäfva Samtidens sednaste erfarenhet,
att neka dessa verkningar af allmänhetens
deltagande uti lagstiftande samlingarnes
Sessioner.
Men säger man: Desse länder äro eller
voro uti jäsning, då detta skedde och Sverige
deremot är lugnt! Ja, Sverige är lungt, och
jag hoppas» med Guds hjelp, att alla afundetts
bemödanden att störa detta lugn, skola alltid
blifva* fiuktlösa. Meh derföre bör Lagstiftaren
icke blunda föf en möljlig fara^ icke stifta
lagar endast för lögnä tider, titan, lik den erfarna
Sjömannen, förutse stormen och aflägsna
allt sorn då kan ligga honom till last.
Men äger då förslaget ingen nyttig sida?
Jo visserligen __ och deribland den att väcka
BIL till Ridd a. Ad, Pr. 1 Afd. 4.
Den 87 Januarii.
en nyttig håg för sysselsättningen med allmänna
ärenden.
Men så länge detta förslag
icke står i förening med den öfrig» byggnarfen
af vår Statsförfattning vore det inconsequent,
att styckevis v.ha införa detta. Jag älskar
alltid att tro att iå äro de, som sig at en sådan
rättighet begagna, men det är redan nog
att den af lagen bjudes.
Publiciteten erkännes af mig som ett skönt
element uti all constitutionel regering — och
dess verkningar väl ordnade kunna ej annat,
än medföra goda resultater, _ men då böra
de också vara väl ordnade och stå i oskiljak*
tigt sammanhang m<d allt det öiriga. Att så
icke är för närvarande, synes bäst af det antagna
voteringssätt, som nu af alia RiksStänden
brukas vid alla tillfällen.
Innan man umgås med afsigten att utsträcka
publiciteten af våra tankar tili allmänhetens
kunskap , borde man till en böljan
iagttaga den emot hvarandra inom huset. Och
hvad skulle det väl tjena, att låta allmänheten
rjutg välljudet af de mäst populaira tal, så
länge Oratorn äger rättigheten att dölja sin
mening emellan fingiame, då den inkastas i
VOtenngåiådan ? Så länge detta icke undanröjes,
eller kan undanrödjasanser jag som inconsequent,
atttänka på Galleriers iniättande. Bin åter detta
hinder häf vit, hvilket jag likväl icke yrkar, och
publiciteten vid våra voteringar, Domsioiar etc,
införd, då först anser jag det omnämnda lörslaget
med skäl kunna bringas å bane, med den lör»
Den 27 Januarii.
SI
sigtighet likväl, som tiden och erfarenheten
kunna befalla: Ty Publiciteten bör i mina ögon,
så välgörande den nu är, hafva likasom
all annan mensklig inrättning en gräns, 'öreskrifven
af allmänna nyttan och utstakad af
lagen.
Uti frågans nu varande skick, kan jag ej
annat än anse den vara omogen, och endast
tjenande att onödigtvis inympa ett skadligt och
irritibelt ämne uti vår Lagstiftning.
Äger Förslaget inga betänkligheter? var an
dra
momentet. Jo! visserligen och flera. —.
Den första ligger uti de missbruk som den inr
låtne Allmänheten kunde tillåta »ig, missbruk
som kunna vara, dels rigtade emot huset, dels
emot enskilt» Talares rättmätiga anseende. Att
i början af en sådan frihet, den bättre delen
af allmänheten skulle sig deraf begagna är
visserligen tillåtit att antaga: men manne icke
efter en längre vana derutaf, Gallerierne omsider
skulle fyllas af en mindrp upplyst allmänhet,
eller i mera stormiga tider af partiernes
mot- eller medhållare?
Vi äro alla öfverens om, att den djupaste
tystnad, vördnad och lydnad skulle antydas
åt Gallerierna: men om de fela deremot? enligt
hvilken lagstiftning skola de då bestraffas?
Ty en befallning, gifven af ett Riksstånd,
utan att tillika äga rorrectiva medel, att inskärpa
dess efterlefnad, låter ju ej tänka sig.
Hvar skulle man söka grunden till denna nya
52
Den 2*1 Jdtiuatii,
lagstiftning, som icke later hänföra sig till
någon af våra öfrige lagar? Skall det klagan,
de Huset framträda sorn part inför den Domstol,
der saken gjordes anhängig? Huru vidlyftig
bl ef icke den codex, sorn skulle omfatta
alla de fel och förgripelser, som en okynnig
medlem af Gallerierna kunde tillåta sig? Hafva
vi icke ännu för ögonen alla de ofullkomligheter,
sorn vidlåda tryckfrihetslagen, ehuru
den haft Ståndets bästa hufvuden till fedacteurer,
och månne ick friheten att höra blef lika
svår att redigera? Huru och hvar bestämma
gränsen af husets och hvarje dess medlems
rättigheter Och skyldigheter? Kan man dervid
slutligen undvika, att likasom i England, till
trotts af den Öfriga lagfarenheten sätta Huset i
utöfningen af åklagare-, domare- och domverk*
ställande rättigheter? Ja detta blef det enda
medlet, och med detta medgifver jag, att frågan,
omej nyttig, åtminstone, kunde blifva mindre
skadlig. Huru bestämma hvilka mål och vid hvilKa
tillfällen Allmänheten borde, vid antydan öfverlemna
Gallerierna? Skulle det liksom i England
bero af en enda af Husets medlemmar?
eller fordras fleras röster dertill? eller skola
vissa mål caracteriseras såsom icke publika?
Huru långt skall Galleriernas öppnande medgifvas?
Vid alla Plena? vid voteringar? i Utskotten?
vid RiksRätten? Hvilken massa af
frågor, mine Herrar, preliminairafrågor af största
vigt, så väl för husets ordning, som för
allmänhetens ännu okända rättigheter, som då
böra i förväg bestämmas? och detta skall alltid
blifva svårt uti ett landj der en sådan fr*?
Deri 27 Januar\i.
-3
het skulle tillskapas och icke är, som i det
ofta åberopade England, en lycklig följd af
upplefda bruk och antagna nationabeder.
Kan denna nya lagfarenhet få med rätta
det modesta namnet af reglementarisk ordning?
ingriper det icke, som all annan lagstiftning,
uti medborgares dyrbaraste rättigheter, frihet
eller anseende? bf'höfver dm icke den väpnade
rmgtens biträden, i fall af ett möjligt
motstånd? och vi skulle kalla det endast reglementarisk
ordning? Nej, en ny lagstiftning
och ganska ömtålig lagstiftning finner jag den
vara, och som ail sådan icke kunna ske utan
Medständevs biträde och Konungslig sanctina.
En annan betänklighet är den, som uppstår
deraf, att våra politiska dagblad,red,cteurer
kunde möjligtvis, ledde eller inis,led le af
motiver, dem vi nu icke behöfva i förväg
appreciera, gifva allmänheten falska relationer
af hvad de sedt och hördt, under våraSessioners
lopp. Hvad band tänker man sätta pi
dessa Journalister? Hvad damm emot utspridandet
af förtydda eller förlöjligade tal, hvartill
partiandan kan förleda en och annan ?
Skulle Ståndet eller den personligt sårade
söka en tillkallad Jurys biträde
eller Kärn
nersRättens?
eller skall den arbetsamme Riksdagsmannen
till lön för den öppenhet, hvarmed
han uttrycker sin mening, nödgas ur
andra Journaler föra en serskild polemik emot
den, som med flit vanställt dess yttrade tänkesätt?
Uti England är det Underhuset sorn äfven
54
Den 27 Jann ar ii,
i denna fråga är ensam domare och bestraffar
Journalistens origtiga framställningar med böter
eller fängelse, allt efter omständigheterne:
skall äfven detta införas uti vår lagstiftning?
En tredje och kanske alfvarsammare betänklighet
finnes uti det resultat, som säkert
inträffade,nemligen att mången redlig och upp*
lyst medlem af Ståndet, ovan att ikläda sina
tankar vältalighetens och den konstiga retorikens
ytliga behag, men hvars insigter kunde
gagna det allmänna, skall häldre tystna änvå*
ga sig på ett tält, di-r icke a'lenast Ståndets
medlemmar, utan en inkallad allmänhet tages
till vittne af talangen, eller spejare af afsigterne.
Äfven detta är ett ondt, som svårligen
skall ersättas af den nytta, som publiciteten i
detta fall kunde erbjuda, uti den förfinade talekonst,
som derigenom skulle uppammas uti
egmkäi lekens famn. Att denna konst, som med
skäl påkallar vårt bifall likväl icke är ett
nödvändigt vilkor för fattandet af visa beslut,
derom vittna många framflutna Riksmöten,
der mera gjorts än talats, och främst bland
alla icot; års Riksmöte, der vår nu varande
frihet och constitution grundlädes utan denna
publicitet och utan Galleriers bifall.
1 hvad laglig viig hinde forslaget tillvägabringat?
var 3 momentet. Man har velat anse
den väckte frågan för en Ståndets ensak, ett
reglemente, som på sin höjd behöfde Konungens
sanction. Men är väl detta förhållandet?
kunna vi förbise, att våra Medständers Depu
-
Den 27 Januarii,
35
fa* ion er och deras ProtocolisUtdrag communicer^s
oss under våra Sessioner, och att således
de ock halva en rätt, att yttra sig öfver frågan,
kau man dessutom conscqverter antaga,
att ftt Stånd skulle inbjuda allmänheten, och
de andre förvägra det? Vöre det ej att på
desses bekostnad söka allmänhetens bifall? Sådant
är törhållandet, säger man, i England,
der Öi ver hust t väl tillåter ledamöter utdela
någre bi Heter tillfälligtvis, men icke lemnar
allma heten samma rättigheter , som i Under-»
huset Men Engelska Pairskammaren, denna
ofanteliga' \ris*ocrrtiska byggnad, som hvilarpå
en liks ofantlig personlig rikedom, och vördas
med skäl af foUets allaclasser och politiska partier
som ftihetens rätta försvarare, denna Pärskammare
kan icke liknas vid något af våra
fyra Riksstånd, hvarken till sina politiska
functioner eli r dess mägtiga inflytande på hec
la landet. Hvad som pissar för Engelska
pairskarnmar n, hvad secler för densamma stadgat,
kan så ied s ej med fog citeras som exempel
för vår consotution och våra Riksstånd.
Nej, mina Herrar! N-jom oss med hedern
att vara Svenskar, med våra Svenska seder
och tänkesätt och med en för Sverge högst
lämplig constitutiont och nöjde med vår lott,
som utfallit ganska lyckligt, truktom att under
jagandet elter ett bättre, förlora det goda
vi ä aj och sökom aldrig, att efterapa andra
lätiders seder eller lagar.
Af det jag nu vördsamligen haft äran anföra
täck;es Höglotlige Ridderderskapet och
Den 27 Januarii.
Adeln finna, att jsg ej kan våga tillstyrka ett
förslag, som, ehuru vackert i sin tendens, är
förknippadt med allt för många betänkligheten
och troligen skullp utestänga många ilrån sin
yttranderätt.
Efter det beslut, som Högloflige Ridder^-  skåpet och Adeln uti des sednare Plenum fatf
tat, rörande Protocollers snara tryckning, kan
jag ej eller inse huru allmänheten skulle sak-t
na den kunskap, den äger rätt att önska om
våra ötverläggningar. jag anser fast mera,
att då Ridderskapet och Adeln, dervid fästat
det vilkor, att dess ProtOcolier förut böra vara
justerade, skulle det snörrakt stndaemot den’
na del af beslutet, om samma allmänhet lär
hvilken de tryckas, öfvervarar sjelfva Sessionerna
och således får del af debatterne inna»
de ens äro till Protocollet fattade»
Hvem är ibland oss, sorn icke haft tillfälle
uti sin Riksdagsmannabana öfverlefva di.?-  cussioner så varma, att oftare ord eller
meningar förekommit, som efter ömsesidiga
explicationer och lugnade sinnen blifvit utur
Protocollet uteslutne, och denna method mötte
intet hinder, så länge discussionen föreföll
inom slutna dörrar, men förlorar all kraft, ali
nytta, enär hvarje ord uppsnappas af dem,
som deraf sedan vilja draga sin dagliga föda.
Visserligen vore bättre om aldrig någon öfverilades
i sitt nit för det allmänna och alltid
bibehöll ett lika lyckligt sinneslugn: men
månne icke med bästa vilja detta åter komtn*r
Den 27 Jai,warit.
-57
att räknas mer ibland fromma Önskningar, än
ibland uppfyllda vilkot?
Jag ber slutligen Högloflige Ridderskapet
och Adeln förlåta mig om jag upptagit så
stor del af dess tid med ett förslag, som jag
väl i theorien kan gilla, men som jag i utöfningen
fruktar blifva skadligt.
Theorier kunna vara sköna och förledande,
och rycka derföre så ofta den ädlast tänkande
efter sig; men praktiken, stödd på erfarenheten
och ledd af meniskokännedom , nedrycker
honom snart ifrån den ljusa drömverlden, der
allt syntes skönt och allt var godt, ner till den
alldagliga verld, der det goda oftast missbrukas
och det sköna förvrides; och då, mine Herrar,
stadnar den vise alltid säkrast vid det sorn icke
kränker någons rätt och helgas af folkets
häfdvunna seder.
Ko 8.
Grefve Cronhjelm, Polycarpus:
Jag har ofta trodt mig finna, att man vid
betraktande af inrättningar i andre constitutionella
Stater såtom t. ex. i England, till vårt
land velat lämpa resultater, hvilka väl må
hända kunna stå tillsammans med de constitu*
tionella formerne i nyssnämde Stat, men derföre
alldeles icke med våra. Det finnes nemligen
skäl, hvarföre allmänheten i England kan gä
-
58
Den 27 Januarii,
ra anspråk på inträde i Adelns representera^
de församling, och likväl admitteras ett högst
inskränkt antal
och det af Pairerne sjelfve,
innefattande deras närmaste slägt och vänner.
Dessa skäl saknas deremot alldeles hos oss.
Da nemligen i denna Stat. den representerande
Adelsmannen, till följe af Fairsinrättnmgen,
njuter sådane inkomster, att han tor sitt underhåll
ej behöfver inträda i Statens tjenst
elier uppoffra sin tid åt andfa trägna productiva
yrken, så har det allmänna på honom
det billiga anspråk, att han skall rigta sin
ungdoms studier och sin mannaålders verksamhet
hufvudsakligast åt det yrke, han genom
födseln är ämnad att öfvertaga, nemligen
det af Statens representant. Tiil de förberedande
Studierne för detta yrke hörer onekeligen
det studium af så stor vigt i en constitutionel
Stat , ett hastigt samt i ett ledigt
och vackert sprak muntligen kunna kläda sina
tankar, oell denna Adelsrepresentantens skyldighet
der rättvisar allmänhetens fordran, att
genast och utan t agon slags framdeles justering,
blifva genom éhörarne underrättad om
ordalagen i Representmternes debatter. Ock'å
har man, mig vetterligen, i någon Engelsk
tidning aldrig sedt en Pair behöfva strida med
allmänheten om hvad han inom parlamentet
sagt eller icke sagt,
Men i vårt land exi
sterar
icke samma otvananförde förhållanden.
Större delen af Adelns Representanter här äga
icke en så betydlig förmögenhet att de endast
deraf kuna subsistera; de måste derföre *gna
sig åt andra yrken, vare sig i Statens tjenst
Den 27 Januarii.
59
eller körande till dess produetion, hvilka i
ungdomen fordra antingen vidlyltiga studier
eller en trägen sysselsättning. Man bör derföre
bär sällan kunna begära, att den blifvande
Adelsrepresentanten uppfostras för sitt
yrke, som Representant, Och aldraminst att
han bildas till talare, då vi olyckligtvis härtill
alldeles sakna lärare vid våra högre lärosäten-
Af dessa skäl måste naturligtvis löija,
att större delen af Ridderskapet och Adeln
icke äro hvad man i allmänhet förstår med
talare, och det är säkerligen denna omständighet,
som gifvit helgd åt den gamla praxis, att
de muntliga anföranden till Ståndets Protocoll,
få efter slutadt Plenum skrifteligen af hvarje
Ledamot uppsättas och till RiddarhusSecreteraren
aflemoas, för att i detta skick i Protocollet
intagas.
Men hvartill skall detta stä
dande
af en muntlig motion tjena, om allmänheten
redan ut en annan canal känner våra
yttranden, till och med kanske äfven missför.
stådde, origtigt fat ade och oredigare uttryckte,
än de af oss sjelfve blifvit
och hvilken
sednare olägenhet alltid skall i större moa inträffa
här än i England, där snällskrifveriet
uppnått en sådan höjd och fullkomlighet, att
talaren åtminstone kan vara täker, att intet
ord i Tiuningarne tryckes som lian ej talat.
Friherre Åkerhjelm ger oss väl anvisning
att i san,ma tidning som upptager våra
muntliga anföranden, äfven införa de rättelser
vi finna nödige; men om äfven dessa anmärk
-
6o
D en 57 Januarii,
ningar alltid skalle af Allmänheten begagrtag
såsom de borde, så bekänner jag för min del
upprigtigf, att jag tror det alltid blifva obehagligt
för en representant, att antingen sätta
sig i beroende af TidningsRedactionens godtfinnande
att införa dess anmärkningar, eller
ock, att med densamma i en annan Tidning
kanske råka i en litterair strid, som möjligtvis
kan uppnå en vidlyftighet, hvilken man i
början ej kunnat förutse. Jag går nu att anföra
ännu ett skäl emot antagandet af Friherre
Åkerhjelms motion. Af de grunder jag ofvanföre
haft den äran utveckla, följer, att större
delen af Adelns representanter befinna sig i
samma predicament, att icke vara talare. Det
år derföre naturligt, att man inom Ståndet har
undseende med hvarandra, och att man icke
der af en missförstådd blyghetskänsla hindras
att anföra en god tanka, om man också skulle
veta med sig sjelf, att man vid dess anförande
ej skulle kunna fritaga sig för fel emot logikens
grundsatser. Men hvad undseende kan
man väl vänta sig af åhörare, som ej hindås
af samma ömsesidiga band? Jag. för min del
vågar tro, att motionens antagande skulle utestänga
yttrandet af mången förträfflig patriotisk
idé
och hafva vi då vunnit eller förlorat
vid detta antagande? Jng erkänner visst
S hög grad nyttan af offentligheten 1 hvarje
constitutionel Stat, men jag anser den nu projecterade
offentligheten af Ståndets öfverläggningar
vara för tidig och böra uppskjutas åtminstone
till dess vi i framtiden, vid våra
Academier möjligen kunnat en längre tid äga
Den 27 Januarii.
lärare i faLtekonsten och till dess den stigande
upplysningen starkare än hittills skedt, påkallat
äfven i enskika sällskap , ordentliga
discussioner öfver allmänna ämnen. Då jag
nu till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ödmjukast
öfverlemnar detta mitt betänkande, anhåller
jag, att Ridderskapet och Adeln vill®
anse det endast såsom alstradt af en ung Ledamots
varma öfvertygelse, att i en sak af
vigt, sådan som denna, böra göka tillfredsstäl»
la sin känsla för allt som är rätt och billigt.
För öfrigt får jag äran förklara, att jag så
mycket mer afstyrker antagandet af Friherre
Åkerbjelms motion , som Ridderskapet och
Adeln redan gått i författning otn ett så skyndsamt
tryckande af dess Protocoller , att derigenom
både Allmänhetens vettgirighet synes
kunna blifva tillfredsställd och det starkare
befästande af sambandet emellan Nationen och
dess representanter vinnas, som Friherre Åkerhjelm
uti sitt Memorial åsyftar;
Nio 9.
Herr Ehrenstam, Samuel Gustafi
Fastän, med en sann högagtning för petfi
sonen, af hvilken det nya offentlighetssystemet
inom Riddarhuset, blifvit framstäldt, måste
jag dock i afseende på den soupponerade nyttan
af saken, öppet bekänna min enskildta, olika
öfvertygelse.
Den 27 Januarii.
Stiftandet af en lag eller samhällsordning
förutsätter ostridigt i lörsta rummet, samhällets
behof af en sådan.
Är då tryckfriheten,  sådan den i bok*
stafven lyder, och enligt dagliga erfarenheten
utöfvas — nu mera blifven otillräcklig, att
sprida nöjaktigt ljus angående detta Stånds
handlingssätt? Eller, hvad nytta tillskyndar
det väl Svenska folket, om Ridderskapets och
Adelns Protocoller underkastas menighetens
domsrätt, innan de ännu upphunnit den form,
som vår allmänna lag endast godkänner
den nemligen — att vara vederbörligen justerade?
Van,
att icke betvifla möjligheter, der jag
sjelf ingen kunnat inse, tror jag visserligen,
att dessa frågor skola omfattas med skiljaktiga
conclusioner; men oberoende af dem alla, kan
jag icke dölja m:n enskilta förundran öfver
tidehvarfvets rikedom på nya förslagsmedel
att för bättra folkens sällhet
Jag
nämnde den Svenska tryckfriheten;
och nämner den vidare
sådan den af Herr
Cederschjöld blifvit motiverad i en skyndsammare
tillämpning uppå tryckningen afRidderskapets
och Adelns handlingar — Om sådant
icke mötes af skäliga hinder i Verkställigheten,
så torde en hvar inse, att ingen tidsutdrägt
kan betaga interesset för Protocollernes läs
ning genom trycket. Och då medborgaren
Den 2; Januarii.
6 3
»ålunda blifver deltagtig å ena sidan af dess
i tagarne grundade rätt, och å den andra, af
en oförfalskad redogörelse, tror jag också för
min del, målet vara uppnått, hvaröfver man,
icke utan vådan af menniskans gränslösa begär,
må sträcka sina syftningar.
Under det tankan irrar emellan önskningarne
och svårigheten, att kunna förena offentlighet
å detta rum, med nationens sannskyldiga
behof, erbjuda sig deremot frivilligt
åtskilliga hinder, sorn sakens egen natur innebär.
Hvar finns borgen derföre, ait öfrige
Stånden af national-representatio en, finna åhörare
hos sig vara af allmän nytta och nödvändighet:
och med hvad impression på sinnena,
skulle väl ett olika förhållande i denna
del Stånden emellan, kunna äga rum?
När åter verkställbarheten öfvertänkes, ej
mindre i anseende till utrymmet för åhöraroe,
är. de reglemetitariska åtgärder, som kanske i
vidsttäcktare scala än man i början förmodat,
bt hötves till ordningens och värdighetens helgd
__ må dervid icke lemnäs utur åsigt, att, om
än närvarande samlingsrum skulle synas inbjuda
något ringa antal deltagare i den nya
ordningen, giiver dock Grundlagen anledningar
dertill , att Riksens Ständers sammanträden
kunna inträffa å annan ort, der
troligen, antingen kostsamma tillbyggnader
skulle ske, för att tillvägabringa offentlighe
-
64
Den 2f Jalmar ii.
ten, eller ock stiftarne deraf, finna ett fÖr>-  ödmjukelse uti bristande moyens till lagens
utöfning^
Dessa, och kanske ännu ömtåligare följder
blifva säkrast aflägsnade, Om den regeln
får tjena till eftersyn,
att en rättsinnig
Medborgare icke fordrar utomordentliga friheter
och att den vise, några sådana ieke
snedgifver.
Noiö*
Friherre Sparre, Sixten',
Jag för min del ingår icke nu i något tit»
bredande öfver den väsendtlig» nyttan ellef
Olägenheten af denna äskade förändring uti
Våra öfverläggningar inom lyckta dörrar, särdeles
efter att hafva hört flere talare utveckla
skälen för och mot, och i synnerhet Friherre
Boije, sorn på ett så sällsynt lyckligt sätt
framställt säkert på en klar sida: men jag tror
dock att denna väckta publicitetsfråga närmar
sig ganska mycket till den publicitet, som uti
allmänna affairer redan är gifven genom trycka
friheten. Jag föreställer mig skillnaden uti
dessa tvänne publicitetssätt hufvudsakligen vara,
att uti ett lugnt samhälle tryckfriheten gef
åt forskaren, och den uppmärksamme medborgaren
det största interesset, då deremot offentlighet
vid lagstiftande maglena öfverläggning
gar
Den 2J jrantiåriL
65
gar torde gifva åt den redlige talaren det
hufvudsakligaste interesset att blifva af främmande
åhörare genast applauderad för dess
eloquence. Då man funnit lämpligt, att åt
den executiva magten i flera länder gifva frihet
att utan främmande åhörare hålla sina öfverläggningar;
så torde denna frihet icke vara
utan en väsendtlig nytta äfven för den lagstiftande
magten. Jag anser såsom frihet för
en magt, vare sig stiftare elier verkställare,
att inom sig lugnt fä öfverlägga och besluta,
och jag anser såsom ett tvång att i hopens
närvaro blifva förbunden dertill. I de länder
der offentlighet finnes vid lagstiftande magtens
öfverläggningar, finnes ingen justering, och
kan icke finnas förenad med verklig frihet af
den yttrande känslan.
Slutligen måtte denna väckta offentlighet
icke så alldeles ensamt angå hvarje Stånd inom
sig, utan efter min tanka alla fyra Standen,
och sist de derigenom uppkommande
kostnader i mechaniskt och materiel! afseende,
förmodar jag böra komma att be äknas Staten
och icke Representantcrne särskildt.
Jag får vördsammast anhålla att detta ytt-J
rande må få åtfölja motionens remiss till vederbörligt
Utskott, som jag anser blifva ConstitutionsUfskottet,
så vida Dagan kan närmas
tryckfrihetslagen eller den constitutionella fri,
hetens yttrande rätt.
Mil, till Rid, o. Ad, Pr, i Afd,
S
66
Den 27 Januarii.
N:0 II.
Friherre Nauckhofft Otto:
1 anledning af Friherre Åkerhjelms Me*
morial om tillträde för Allmänheten att öfvervara
Ridderskapets och Adelns Plena, får jag
vördsamt anföra;
Utaf RiddarhusDirectiönens upplästa berättelse
inhämtas ’’att det finnes 1296 lefvande
Ätter,” hvilka hafva rätt att representeras på
detta rum. Jag medgifver sannolikheten af
flere Hufvudmäo6 uteblifvande; men allas inställande
måste dock alltid anses ligga inom
möjlighetens gräns; och då således 1296 plåtser
alltid skola hållas i beredskap, synes mig
icke vidare något rum blifva disponibelt så
länge salen är i det skick den nu befinnes.
Att tränga tillsamman de närvarande, till säte
på Riksdagen redan antecknade af Ståndets
respective Ledamöter, för att till hvarje ple*
num åt Allmänheten upplåta det återstående
af rummet, kan väl icke vara Friherrens mening.
Det är icke den del af Friherre ÅkerJ
hjelms motion jag bestrider, som åsyftar offentlighet:
tvärtom, jag respecterar uti offentligheten
en oumbärlig grundpelare uti frihe-.
tens byggnad, och önskar lika som han, offentlighet
i våra öfverläggningar, blott den
&lk införd på ett constitutionseöligt sätt 9 Gefe
Den 27 januarii,
6 7
tillika hos de öfrige Stånden. Jag går än
längre: äfvensom Friherre Åkerhjelm är jag
vän af en lagbunden frihet, och tycker Ridderskapet
och Adeln borde önska att voteringarne
blefve offentlig gjorde, äfvensom öfverläggningarne,
emedan det icke alltid händer
att Nationen af dessa sednare lärer att igenkänna
sina rättigheters försvarare.
Den offentliga voteringen genom Ja eller
Nej, efter upprop* är det oåkra sättet att kän;
ha de röstandes caracter Och opinion. .  Jag
respecterar andras opinion så, som jag önskar
att min egen respectéras.
Fäderneslandet har behof af ett fortsatt
lugn: det befinner sig uti en ställning och på
en väg, tom osvikligen förer det till välstånd,
öm vi antaga lagarne till vägvisare, eller, der
de brista, våra gamla inrättningar, så forngöthiska
de än må vara- Der som lagen try^-  ter, äro de gamla bruken allt j och dessa i
öfverensstämmelse med våra gamla inrättningar,
böra, liksom de, hållas i helgd intilldess
de blifva örn intet gjorda.
Jag anhåller att hvad jag här haft äran
anföra, matte vid remiss, åtfölja Friherre Åkerhjelms
af mig här hätnnde Memorial.
N:0 12.
Herr Rofenblad, Bernhard:
En värdig Ledamot af detta Stånd har fa
-
68
Den 27 Januarii.
reslagit offentlighet vid våra öfverläggningar.
Må det förlåtas om jag, i känslan af vigten af
denna motion, ej kan tillbakahälla mig från
att upptaga en tid, sorn måhända kunnat begagnas
af en skickligare förmåga att behandla
ämnet.
De frågor som vid afgörandet af denna
motion framställa sig, äro; "År denna offentlighet
id vära öfverläggningar nyttig; i denna händelse
på hvad sått kan den Grundlagrenligt införas? I
likhet med de, af medborgares erkänsla förtjente
män, som när de år 1809 gåfvo oss
vår nu gällande Regeringsform, uppfattade de
fordringar Fäderneslandet då ägde af ändrade
former lör vår lagstiftning, anser jag det starkaste
stöd, ett folk äger inom sig, för sin frihet,
vara en stark nalionalanda. Härmed menar
jag ej det upprepande af vissa maximer,
som, utgångne från någon ryktbar man, gå
från mun till mun, utan att de fleste af uppreparne
göra sig den mödan att undersöka grunJ
derne, då det också ofta inträffar, att samma
personer, som det ena ögonblicket ansett dessa
maximer för frihetens palladium, det andra
förgätit dem. Nej, med en stark nationalanda
menar jag det allmänna deltagande för allt
medborgerligt, som om än olika åsigter gifva
det en mångfaldighet af uFryck i hvarje specielt
ämne, likväl äger en gemensam föreningspunkt
i en gemensam varm kärlek för Fäderneslandet,
i eft gemensamt lifligt deltagande
för allt, sorn rör dess ochA medborgares väl.
Den 27 Januarii,
69
Dst är denna anda, som ensam Hfvar de döda
formerne och som mer än ella misstroendets
inskränkningar hämmar sjelfva möjligheten af
inkräktningar pä friheten. Men för utbildandet
af en sådan anda fordras, att Nationen
med sin uppmärksamhet kan Sölja alla offent*
liga handlingar Genom vår Tryckfrihetslag
är Regeringens allmänna åtgärder öppna för
Nationens bedömande. Men hennes egn#
Representanters handlingar, deras bemödanden
för uppfyllandet af det dyrbara kall, börd eller
förtroende gifvit deni, sakna samma offentlighet.
Visserligen stadgar 59 §. af Riksdagsordningen
kungörandet af Ståndens Protocöller
och af de så kallade Eihangen. Men deras
utgifvande, åtminstone pä sätt hittills föregått,
och jag fruktar att sakens natur ej tillåter
någon betydlig förbättring, är likväl så
långsamt, att de endast blifva källor, i sanning
dyrbara, för framtida forskning i vår lagstiftnings
häfder, men de kunna ej tillfredsställa
ögonblickets interesse. Samma förhållande äger
rum med de så kallade RiksdagsKrönikor. Så-<
ledes är Nationens kännedom af våra åtgärder,
af våra bemödanden för dess väl, endast
öfverlemnad åt ryktets osäkra berättelser. Der.
före fordrar vår pligt mot det adia folk, vi
hafva den hedern föreställa, att vi göra våra
öfverläggningar så offentliga, vi möjligen
kunna.
Men äfven vår pligt emot oss sjelfva, såsom
Nationens ombud, fordrar denna offent-,
70
Den 3? Januarii.
lighef. Vigten af de medborgerliga ärenden,
som förekomma till vår behandling, kräfver
den mognaste beredning. Men huru är denna
möjlig, då v« sjelfve ofta måste yttra oss om
motioner, hvilkas anförda motiver vi endast
under ett flygtigt åhörande ejler en lika hastig
genomläsning i Ståndens Canceller ägt
tillfälle fatta. Och hela skatten af de upplysningar,
de medborgare, som ej deltaga i lag6'iftningen,
kunna och böra äga rättighet afgifva
, går tor oss förlorad, Deremot orq
genast efter öfverläggningarne vi och Nationen
kunde beqvämligt läsa i tryckta blad de
vigtigaste motioner och debatter, samt hos oss
ej sittande medborgares bedömanden af dem,
så lemnades tillfälle för en stadga i omdömet,
sorn nu svårligen är möjlig. Och detta kan
endast genom offentlighet \ våra öfverläggning
gar vinnas,
Men ännu en annan för våra hjertan dyrbar
vinst böra vi kunna skörda af våra discussioners
offentlighet och tillfället derigenom
för en allmännare fullständig kännedom af vå-’
ra yttranden, nemligen fredande jör misstydning
af motiverne till dessa. Den egna känslan af
rigtigheten i egna äsigter lemnar så lätt tillfälle
till misskännande af bevekelsegrundeme
till andras motsätta. Och ett flygtigt åhörande
af skäl, hvaraf minnet ej förmår bibehålla
alla, borttager ej denna misstydning, utan be-j
sky Ilningar af frondör, af strvil, blifva ofta
Representanters lott, som förtjena ingendera»
Den 27 januarii.
11
Deremot, om man ägde tillfälle att moget ge.
nomläsa och punkt för punkt bedöma de
skäl, hvarpå motsatta omdömen grunda sig,
så skulle, jag älskar åtminstone att tro det,
Representanter, hvilkas egna enda föremäl är
att efter öfvertygelse befrämja Fäderneslandets
väl, ej misskänna andra med lika nit och lika
afsigter, fastän af olika omdömen om medlen.
Man kan vara trogen undersåte och likväl
äga motsatta åsigter med Ministéren rö*>
rande grundfatserne för förvaltningen af vissa
eller till och med alla Styrelsens grenar. Man
kan också vara god medborgare, sann vän af
verklig frihet, utan att känna någon våda för
denna, af Ministrars lagliga inflytande.
Hvad sättet för offentlighetens grundlagsenlig*
införande beträffar, så då denna fråga,
ehvad vigt den må äga, likväl endast är af en
reglementarisk egenskap, delar jag Friherre
Åkerhjelms tanka, att ingen af de gällande
ordningarne lägger något hinder för dess snara
införande, utan anser jag Riddarhu»Utskottet
böra åläggas, att så fort 6ig göra låter,
och med fästadt afseende på 20 och 40 §. §„
af Riddarhusordningen, inkomma med förslag
till dess verkställande.
Den 29 Januarii,
Bilagor
till PleniProtocollet för d. 29 Januarii,
förmiddagen.'
N:o 1.
Friherre Sparre, Sixten i
Torde det mig tillåtas en observation, äfvensom
jag utbeder mig Högloft. Ridderskapets
och Adelns öfverseende, i händelse min
känsla i detta ögonblick, icke skulle delas med
bela Ståndets,
Jag var icke närvarande vid någon af öfverläggningarne
rörande den underdåniga Tacksägelse*
dressen, ej heller då Konungens tdikännagilvande,
det Hans Msj:t icke emottoge
någon sådan, meddeltes Ståndet, jag hofde således
icke Herr Grefve Schwerins då yttrade
förklaring, hvarföre hsn begärt Adressen på
bordet; annars hade jag visst icke försummat,
att då genast yttra mm mening deröfver, hvarföre
jag förmodar, att det vid justeringen nu
anå mig tillåtas..
Jag kan icke betvifla, det Herr Grefve
Schwerine motiver för adressens yrkaade på
bordet icke varit goda; en sådan tanka försäkrar
jag på min heder, är långt skiljd från
jaug; «_ tYertQfBj jag delar den allmänna taö;
Den 29 Januarii.
75
kan, den hvarje tänkande medborgare mäste
hysa _» att Grefve Schwerin är en varm patriot.
Men dess förklaring rörande vår lif—
liga glädje öfver Kronprinsens beslutade förmälning,
såsom hörande till samma Adress,
kan jag icke fullkomligen dela. Jag anser den
saken böra vara ett ämne för en särskilt Adress,
mtn som på intet vis kan tillhöra den förra,
hvarföre, om Ständerne anhålla att genom en
sådan Adress i underdånighet få yttra deras och
hela Sveriges odelade glädje, så kunna de skäl
sorn Monarken låtit meddela oss att icke vilja
emottaga den förra Adressen, intet föranleda
till vägrande af den sednare.
I anledning häraf och till förekommande
af en billig förundran nu och framdeles, så
väl hos Inländska , som särdeles Utländska
granskare öfver detta Ridderskapefs och Adelns
tagna sätt, att låta en underdånig Tacksägelseadress
hvila till debatte, sorn deras
MedStänder beslutit, är det sam jag gjordt
min anmärkning en Adress till deras Konung,
och det, till hvilken Konung? Jag frågar
det här?
Hvilken af oss, mine Herrar, erkänner icke,
att det Folk år lyckligt, som styres af en Konung,
hvilken jemte det, Han gom Fältherre
och Statsman, tillvunnit sig verldens beundran
och från ett tillstånd af vanmagt, återfört
Svenska krigsäran till dess fordna anseende
74
Den 2g Januarii
bland folkslagen och Riket till aktning af
Europas mäktigaste Regenter, dermed förenar
de patriotiska och liberala grundsatser, som
äro ett constitutionelt folks säkraste borgen,
att Han är deras Grundlagars och helgdens
af deras rättigheters säkraste värn och beskyddare.
Inom mig, hos hvilken denna tanka öf~
vergått till full öfvertygelse, har väckts en
billig förundran öfver adressens första behandling,
okunnig huruvida den annorlunda borde
behandlas.
NiO 2.
Friherre Boije, Ludoigs
Då Ständerne, |r i S18 öfvertogo uppå
Sig FilialDisconternes utredande, ansågs en tid
af fem år tillräcklig, för de der skuldsatte,
att deras skulder sig afbörda, och med tillåtelsen
för dem att, till en tiondedel hvarje
gång deras afbetalningar verkställa, fastställdes
det stränga äfventyr, att den som någon
gång, inom två månader efter förfallodagen,
omsättningen icke iakttagit, vöre af
förmånen förlustig, och borde öfverräntan med
tolf procent vidkännas, De fem åren äro
nu förflutna, och utgången visar, att en ganska
störj del, man säger en tredjedel af skuldersie
ännu äro obetalde. Orsakerne dertill totn
Den 29 januarii.
75
de böra tillskrifvas mera sjelfva allmänna penningeställningen
i landet, än de skyldiges
brist af vilja j och smärtsam är den tanka, att
tusendetals Familier äro i detta ögonblick,
blottställde att se sig, genom lagsökningar,
alldeles förstörde.
Statens förmån befordras visseligen icke
derigenom; och man har således all anledning
att hoppas det Rikets nu församlade Ständer
låta sig angeläget vara, att mellankomma till
deras räddning; men på det, att, under öfverläggnjngstiden
dertill, somlige af de skuldsatte,
icke må, genom mellertid pågående utmätningsauctioner,
gå miste om fördelen af
de mått och steg sQm Riksens Ständer, må
hända icke förr, än vid Riksdagens slut, hinna
vidtaga, så föreslår jag att Riksens Ständer
ville, genom dess Stats-Utskott, meddela
Riksgälds-Contoiret föreskrift, att låta
inhibera all verkställighet af Lagsökningar
i dessa fall,| intilldess Ständerne uti ämnet,
i sitt helli sammanhang, slutelig! beslut
vidtaga.
7&
Den 2g Januarii.
Bilaga
Till PleniProlocollet för den 29 Jan
u ar ii, ef t ennid dagen.
N:0 1. «
Herr Brummer, Carl Magnus:
Utan någon afsigt att vilja tillvägabringa
någon till oreda ledands rubbning uti Högloflige
Ridderskapets och Adelns sistlidne Lördag
den 25 dennes fattade beslut, att de Riksdagshandlingar
som hittills blifvit till trycket
befordrade under den, sorn mig synes, alltför
Grundlagslydiga, alltför sammanbindande och
just derigenom för en större afsättning och
publicitet alltför hinderliga Titeln: Bihang
till samtliga RiksSlåndens Protocoll etc. skulle vid
denna Riksdag rediger3s efter samma methode,
som sistlidne Riksdag blifvit följd;  tvärtom
för att genom ett tillägg uti nämnde beslut
ytterligare bereda den utväg till mera redighets
och enkelhets ernående uti omförmälte
Riksdagshandlingars utgifvande, som var egentliga
syftemålet med det redactionsförslag,
jag till Högloflige Ridderskapets och Adelns
Protocoll den xo December 1817' inlemnade
och hvarpå den af ExpeditionsUtskottet före.,
slagne methode väl till en ringa del sig grundar,
jnen dock i hufvudsakliga delar derifrån
afviker; — vågar jag anhålha att nämnde mitt
Den 29 Januarii
korteligen sammanfattade förslag, som af förra
ExpeditionsUtskottet antingen icke blifvit rätt
fattadt eller åtminstone icke pröfvadt med
lika sorgfällighet, som de små omständigheter,
hvilka Utskottet godkänt såsom hinderliga för
verkställigheten, måtte af det nu valda Expeditionsutskott
till närmare pröfning åter upp-i
tagas och dervid synnerligast öfvervägas, om
Riksdagshandlingarnes publicitet och användbarhet
genom den af ExpeditionsUtskottet eller
den af mig föreslagne methode, bäst befordras;
eller ot k
till undvikande af en tidsödande
och således för i frågavarande Riksdagshandlingars
tryckning hinderlig skriftväxling,
Stånden och ExpeditionsUtskottet emellan
att det måtte tillåtas mig inför ExpeditionsUtskottet
närmare få utveckla mitt förslag i
alla detaillcr munteligen, än som skrifteligen
här låter sig göra, utan att allt förmycket pröfva
Ridderskapets och Adelns tålamod med tröttande
småomständigheter.
RiksdagsOrdningens föreskrift att ifråga^
varande Riksdagshandlingar skola tryckas: så.
som ett Bihang till RiksStåndens Protocoll, tyckes
mig ExpeditionsUtskottet hafva så strängt efter
bokstafven uitydt, som vöre meningen atc
dessa handlingar skulle utgifvas under gemen*
sam titel af Bihang till samtlige RiksStåndens
Protocoll. Jag deremot tror Grundlagens mening
ej kunna eller åtminstone ej behöfva
vara annan, än den, att nämnde handlingar skola
tryckas på sådant sätt, att de kunna begagnas
såsom (hvarföre icke flere alldeles åt-.
?8 Den 29 Januarii.
skiljde?) Bihang till samtlige RiksStåndens Protocoll.
Resultaten af dessa 2:ne alternativ blifva
i så måtto skiljaktige, att då man i lörra
fallet, såsom hittils brukligt varit, ej annorledes
kunnat åtkomma någon serskildt del af
Riksdaghandlingarne,än genom inköp af hela massan
en gröe, skulle man i det sednare med ringa
kostnad kunna erhålla hvilken serskild del
deraf man åstundade. Tryckningskostnaden
är dryg, och det möjéligen allmännaste gagn,
sorn dermed kan vinnas, är den hufvudsakli:
gaste ersättning sorti bör påräknas.
Ehuru ExpeditionsUtsköttet uti memorial
N-'0 3, af den 19 December 1817, momentet
3tdje, trott det af mig afgifne förslag förtjena
uppmärksamhet för de ändamål, som dermed
åsyftats, synes mig dock, att, sedan förslaget,
enligt Utskottets anmälan uti Memorial N ö to af
d> 6 Januarii 1S18, var af trentie Stånd gilladt,
meff än behöflig uppmärksamhet blifvit lemnad
åt en hos BorgareStändet gjord, och först deri
30 December remitterad samt af Utskottet
godkärid amärkning, åsyftande att de Ståndens
ProtocollsUtdrag , sorn är o föranledda af
Utskottens föregångna Betänkanden icke må
tryckas dermed i Nummerföljd och, i Samma
afdelning eller Samling, emedan i sådant fall
lika manga ProtocollsUtdrag, som serskilttt
ämnen, mäste uppsattas och med sina rubriker
betydligt och onyttigt öka Bihang et, i
stället att eljest beslut öfoer rnångfalldiga
ämnen kunna i ett enda Protocollsutdrag upp •
tagas, Jag vill då genom en ny Titel för
Den 29 Janvarii,
97
den första af de 2:ne Bilagor till Utskottens
Betänkanden, jag föreslagit samt ett bifogadt
formulair göra mig tydligare: Titelo skulle
kunna blifva: Anteckningar af samtelige RiksStåndens
Beslut öfver Constitutions- (Stats- Be•
villnings- etc.) Utskottens Betänkanden.
formulair.
ExpeditionsUhkottetr Memorial år 1823.
N:o r.
angående Redaction af de Riksdagshandlingar,
som utgöra Bilagor till samtlige RiksStåndens
Protocoll.
Af Ridd. och Ad. den 8 Febr. gilladf.
PresteStåndet dan 7
bifallit.
BorgareStåndet den 1 Märs återremit
teradt
med följande anmärkningar,
(införes). ;
«_ BondeStåndet deö 7 Febr. bifallit.
Den 2’dra af de 2:ne föresiagne Bilagor
till Utsköttshandlingarne skulle innefatta särskilt
för hvarje Utskott en Samling af Riksens
Haglöf. Ständers underdåniga fri! v ds ev till Kongl.
Majit i anledning af Ut/kottets afgifne
Betänkanden. N.B. Under Betänkandets nummer.
Grundlagens föreskrift hindrar "mig att
Den 29 Januarii,,
föreslå tryckningsbestyrets uppdragande åt
hvarje Utskott serskildt, och jag skulle kanske
blottställa mig lör tillvitelse» att för mycket
inblanda mig uti hvad på Utskottets godtfinnande
endast må bero, om jag föresloge, att
Utskottetts möda med uppsigten öfver tryckningen
skulle i någon mon kunna minskas der.
igenom att Utskottet bland sina Ledamöter utsage
ett ringa antal till utgörande af en Pub•
blicitetsBeredning.. Jag anhåller om Remiss af
detta anförande till ÉxpeditionsUtskottet.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 1 Februarii.
N:o 1.
Herr von Hartmansdorff, Hugu fl:
Få Landers, och må hända icke något
lands representationssätt torde, ehuru sällan
Riksdagarne hos oss inträffa, vara så kostsamt
som vårt, i anseende till Riksdagsmännens
mängd, deras fördelning i 4 Stånd och deraf
följande omgång, vidlyftighet och långsamhet
i målens meddelande och afgörande. Kostnaderne
för sisdidne Riksmöte, som varade ungefär
8* månad., uppgingo till omkring 184*00°
Riks,
Den I Februarii.
8r
Riksdaler, oberäknadt Riksdagsmännens underhåll
denna långa tid och oagtadt Talmänstafflarnes
indragning under de 3:ne sista månaderna.
Denna åtgärd till besparing var visserligen
den första, som borde vidtagas, men
ännu en annan synes mig återstå, och den
skall blifva föremålet för denna vördsamma
framställning.
Då alla protocollsUtdrag och Betänkanden
m. m. skola femfaldigt utskrifvas, så fordras
dertill en talrik Canzlibetjening; men den sy*
nes vara talrikare än som behöfves och frikostigare
aflönt äo som vederborde. Det förra
bevises deraf, att personer, utom deras ordi-i
narie tjenst kunnat på en gång innehafva be^
fattningar i ett eller flere Utskott, eller der
och i StåndsCanzlierne. Det sednare synes
vara tydligt deraf, att betjeningen vid Ståndsoch
UtskottsCanzlierne haft ifrån io till 2*
Riksdaler på man om dagen, det är mera än
mången vald Riksdagsman har af sina committenter,
mera än många sjelfskrifna kunna be-«
stå sig, och mera än som behöfves, emedan
den stora skaran af sökande vitsordar, att man
kan få biträde för mycket bättre köp, isynnerhet,
som arbetet till en stor del består af
renskrifning.
StåndsCanzlierna kostade under loppet af
sista Riksdag 42,750 R:dr, hvaraf BondeStåndets
Canzli allena 15,930 R:dr eller omkring
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Afd. 6.
82
Den i Februarii,
5,000 R.:dr i månaden för dem samtelige. UtskottsCanz,
lierne kostade 37,280 R:dr, hvaraf
StatsUtskottet 12,750 och OeconomieUlskottet
7,280 R:dr; det är för det förra Utskottet omkring
50 R dr Banco om dagen, eller efter det
pris, af 8 skillingar Banco arket, som nu
är gällande för renskrifning, valuta för 300 ark.
Dylika kostnader synas i närvarande om*
ständigheter, då de skattdragande så högljudt
beklaga sig öfver* utskyldernas tyngd, kunna
och böra förminskas. Riksdagsordningen har
gått så långt i omständighet, att dess 24 §.
till och med upptager antalet af den betjening!
som i Stånds- och UtskottsCanzlier må användas.
Bestämmelserna i detta lagrum böra
dock icke kunna anses annoriunda än såsomen
gräns, hvarutöfver man ej bör gå, och följagfc—
ligen ej såsom en befallning till vederbörande,
att antaga så talrik betjening, antingen man
behöfver den eller icke. Ar denna förutsättning
rigtig: så bör det stå hvarje Riksstånd, eler
Utskott fritt att antaga en så fåtalig betjening,
sorn de kunna inskränka sig till. Om Ståndens
Canzlier vill jag bär ej så egenteligen tala,
emedan de redan äro bildade, och förmodeligen
icke för denna gången blifva inskränktare
än tillförene, utan håller mig förnämligast till
UtskottsBetjeningen.
Fordom brukade UtskottsLedamöterna skrif.)
va sjelfva, hvilket synes af 14 §• i 1723 åfS
FUksdagsördning, der det heters ”En af de
Deputerade, elier, när Stånden det behaga!
Den 27 Januarii.
13
någon annan, förer pennan och författar Depu-'
tationens betänkande.” Sä tillgår det för när-i
varande i Norrige, hvarest Protocollen föras
och Betänkanden uppsättas både från Stortin-i
get och dess, mot våra Utskott svarandes
Comitéer, af Storiingsmännen sjelfva och der
ingen Stortingsbetjening, utom en Archivarie,
finnes. En sådan enkelhet och deraf följande
möjlighet till besparing, är här icke för ögonblicket
att påtänka; men att Canzligöromålen
i ett Utskott såsom Stats skulle kunna besörjas
för 500 eller 750 R:dr i månaden, i stället
för 1500, det är med f eller i af den från
förra kostnaden, synes man utan betänklighet
kunna antaga, för att i möjligaste måtto
kunna åstadkommma en sådan besparing, vå^
gar jag vördsammast hemställa till Högloflige
Ridöerskapet och Adeln:
Att anmoda samtliga Utskotten pä
förhand öfverenskomma m-d de personer,
som de till Secreterare antaga om
någon viss vedergällning för hvarje mia
nåd, emot hvilken Secreterarne ansvarade
Utskotten för göromålens ordentliga
bestridande genom betjening, som
Secreterarne sjelfva antogo; och borde
denna vedergällning föreslås och bestämmas
på sätt 24 §. Riksdagsordningen
föreskrifver.
Man kunde då göra en icke obetydlig
besparing och någorlunda säkert beräkna Riks^
dagskostnaderna, samt vara så mycket mera
84
Den X Februarii,
förvissade om ett flinkt arbete, sorn man blott
hade en man att hålla sig till.
Om detta Memorials meddelande åt de
öfrige Respective Stånden , och remitterande
till StatsUtskottet, anhålles vördsamiigen.
N:0 2.
Herr von Hartmansdorff:
Af föregående Riksdagars handlingar har
jag tyckt mig finna, att Utskottens Betänkanden,
i anseende till formen mera likna aihandlingar
öfver ämnet, än de tydligen uttryckta
förslag till beslutet deröfver, så snart det icke
är fråga om anslåendet eller besparingen af
någon viss summa, om uteslutande eller förändrad
redaction af något visst lagrum. Följderna
deraf äro, att den afhörande Riksdagsmannen
ej utan desto starkare minne kan vara
viss på hvad han bifaller eller afslår, då proposition
till det ena eller andra ai Talemannen
göres, att ExpeditionsUtskottet ej heller genast
kan inse hvad som är meningen, att eft
inskränktare eller vidsträcktare tydning deraf
möjligen skulle kunna göras, om ej Utskottet
på granskningen af de ötriga Utskottens Betänkai.
den använder en tid, som eljest skulle
kunna besparas eller bättre begagnas.
Till afhjelpande af dess olägenheter, vå-j
gar jag vördsamast föreslå;
Den 3 Februarii,
8 S
Att Högloflige Ridderskapet och
Adeln måtte anmoda samtlige Utskotten,
att alltid i slutet af deras Betänkanden,
synnerligen då de äro af vid. träcktare
omfattning, göra en kort framställning
af d räs förslag, hvilken må tjena Stånden
till öfversigt af det hela, och till
bestämd rättelse vid beslutets fattande;
samt att detta sammandrag för att genast
falla i ögonen på den läsande, matte
urskiljas från den öfriga texten, antin*
gen genom en bredare mariginal eller
anföringstecken i brädden.
Om detta förslags meddelande åt de öfriga
Stånden anhåller jag ödmjukeligen.
Bilagor
till PleniProtocollet för d 3 Februarii,
förmiddagen.
No i.
Friherre Åkerhjelm, Gujlaf Fredric:
Då en del af de anmärkningar och invändningar
af sorn åtskilige biand Ridderskapets
och Adelns Ledamöter blifvit gjorde, emot
den motion jag vackt, om tillåtelse tor åhörare
86
Den 5 Februarii,
att under iakttagande af Reglementarisk* föreskrifter,
få öfvervara vissa Plena inom detta
Stånd, är af en sådan beskaffenhet, det framtida
läsare af Ståndets Profocoli, skulle möjligen
kunna hänföras till den tanken, att mindre
väl betänkte, el er, hvad ändock vöre oxättvisare,
att mindre granlaga motiver varit
driffjäder till förenämnde motion, nödgas jag
nu för ett ögonblick återföra uppmärksamheten
på vissa framställningar och satser i de dictamina
mot motionen, som synas mig egentligast
kunna leda till misstydning om dess grunder.
Det är derföre, förnämligast, vid Friherre
Boijes och Grefve Löwen hjelms utlåtanden,
som jag vill uppehålla mig, emedan dessa, så
val innefatta hvad de andra värde Ledamöterne
hufvudsakligast anfört, såsom äfven emedan
de uppväckt, genom den talang i sammansättning
och den värma i styl, som utmärka
dem, en måhända särskild uppmärk*
samhet.
Begge dassa värde Talare hafva uppställt
sina critiska argumenter, på den för hvarje
anmärkare mäst förmånliga grund, att egentligast
betragta det ämne han ogillar, under
mörka synpunkter och blott framställa de
missbruk, han tror deraf skulle möjligen kunna
uppkomma; och där de någon gång tillåtit
sig ett slags erkännande af idéens rigtigbet i
en upplyst och constitutionel Stat, hafva de
omgifvit detta erkännande med så många svåt
righeter, stt äfven denna, af dem afskiljde
förtjenst i motionen bör hos den, af deras
Den 3 Febranurii.
17
utlåtanden uppskrämde läsaren Inblandas i den
öfriga fördömelse, hvartill de synts bestämma
denna motion.
Hvad har jag föreslagit mine Herrar?
Införandet af en Inrättning, som i secler existerat
i England, som länge varit i Frankrike,
och som våra Scandinaviske medbroder Norr-,
männen äfven infört. Dessa länder äga ju,
likasom Sverige, constitutionelie styrelseformer,
ochiäro ju likasom Sverige , Monarkiska Stater,
och jag känner intet historiskt factum
som bevisar att denna ifrågavarande offentlig-:
het under revolutionsfria tider bland deras lagstiftande
församlingar in lort demagogien i Nationalrepresentationen,
gjort demagoger till representanternes
principaler, förvandlat patriotismens
rena språk, i våldets rysvärda utrop,
förstört samhällets lugn och revolutionerat
Staten. Jag känner ej något sådant factum,
emedan jag ej tror mig böra framställa Staters,
i revolutionstillstånd förelällne uppträden,
der alla tillfällen af upprörde sinnen begagnas
för att störa ordningen och tillfredsställa enskilte
begär på det allmännas bekostnad, när
jag talar om stadgandet af en författning som
står i förening med Statens Grundlagar, Nationens
upplysning och lugna sinnestillstånd*
Jag tror mig ej, för bevisningen af mm sats,
böra söka jemtö reiser bland händelser, förhållanden
och tidskiften som ej äga likhet, eller
öfverensstämmelse med de närvarande. Jag
talar ej till känslan och inbillningen, för att
genom olämplige exempel, pathetiskt fratnttällda,
uppröra och förfära dem, jag talar till
88
Den 3 Februarii,
det lugna, eftertänkande förståndet, och jag
frågar det, om närvaron vid våra öfverläggningar,
af ett inskränkt antal tysta åhörare,
som vi sjelfve valt, skulle leda till samma
förskräckande uppträden i Sverige, som den
franska frihetsyran tillvägahragte i Frankrike,
under ett flerårigt revolutionstillstånd Äga
vi då icke mera lagar och Styrelse som åtlydas?
är då vårt land ej mera bebodt af enci*
vilicerad och redligt sinnad folkstam? äga vi
inom oss, minsta spår till de länge arbetande
driffjädrar i Franska Nationens sinnen, till
de missbruk af magtägande, som gjorde Revolutionens
utbrott der, omöjlige att förekomma,
om än stormande Nationalförsamlingar,
och framträdande demagoger ej bidragit till
deras grymma fortsättning Och kunna vi frukta,
att införandet, af en på varsamma grunder
hvilande liberal inrättning, skulle ådraga oss
samma öde? Jag har åtminstone ej, af detta
ämnes, i sig sjelft rena beskaffenhet, kunnat
göra mig dylika föreställningar.
Man har såsom styrkande exempel för anmtrkningarne
mot offentligheten, framställt
Franske demagogerne under Revolutionen. Men
månne deremot ej skulle kunna framvisas dylike
skadlige individers tillvaro i länder, der offentlighet
i NationalRepresentationen ej är tillåten?
Vi äga exempel deraf inom vår tid
och vårt land. Med huru mycket interesse
emottogos ej demagogiens utbrott, efter
vår sista Statshvälfning, offentlig gjorde genom
den tryckfrihet, vi då erhöllo? Huru
Den 5 Februarii,
89
långt hänföres hon ej, denna detnagogie, af ea
så till sägande nygirig känslas uppmuntrande
bifall? Men hvad blef följden? Allmänna
vettet och rättskänslan återvunno småningom
deras i Svenska sinnet uppnådde öfverlägsenhet.
Till lagarnes billiga kraftyttring slöt
sig den allmänna förtrytelsen, och en rättvis
Nations indignation fullkomnade ogillandet
af de falska begrepp om sanning och rätt,
man sökt bland den sprida. Det stora steget
till förädling är gjordt, och den tillfredsställande
upptäckten måtte ej hafva undfallit den
uppmärksamma forskarens blick , att sedan
denna tid hafva demagogiska skrifter och
smädliga beskyllningar blifvit mera allmänligen
ogillade, eller emottagne med den fullkomligaste
liknöjdhet.
I andra constitutionella Stater, beredes
genom tryckfriheten tillfälle för allmänna uppmärksamheten,
att i politiska ämnen, öfver
administrativa åtgärder, och enskilt» befattningsägandes
tjensteförrättningar, finna en vägledning
för ett rättvist bedömande. Der ut^
komma från alldeles tito satta källor, anmärkningar,
refl. xioner och omdömen öfver dessa
ämnen, och läsaren tvingas ej att se eridken,
utan att med detsamma lära känna den
criticersde handlingen och dess motiver. I
England, der alla lagliga friheter begagnas till
det medborgerliga förståndets förmån, och der
man med hvarje pplitiskt m del som offentligen
synes, åsyftar att ännu närmare fästa allmänna
interesset vid grundvalarne för landets
9°
Den 3 Februarii.
bestånd, i England finnas skrifter, som, härflutne
från medelpunkten emellan de tvänne
ytterliga principer, genom hvars friction Engelska
Statskroppen äger lif, tydligast framställa
det rätta. I Sverige sakna vi, åtminstone
mig veterligen, dessa utvägar. Här äro
allmänna vettet och rättskänslan sig sjelfva
lemnade; här äro de sina egna ledare i den
irrgång af stundom ensidiga och bittra raisone
men ter öfver förenämnde ämnen som offentliggöras;
här äro de ensamme moraliska correctiver
mot tryckfrihetens missbruk, och samhäilsfridens
egentliga garantier mot deras skadliga
följder. Och vi njuta likväl dagligen de
välgörande frukterna af lugn och endrägt. Är
det väl i en sådan Stat man skulle frukta den
vådliga Demagogiens inflytelse i Rikets första
Stånd och dess fördomliga sattsers insmygande
biand nationens ädlingar, om några väl kände
och upplyste personer med tystnad afhörde
deras öfverläggningar ? Vore det billigt
att förmoda, det ett urval af medborgare (ty
något annat har jag ej föreslagit böra införas
i detta rum) i en sådan Stat som vår, skulle
begagna en vänlig inbjudning i ett af Rikets
Ständ, för att förleda sinnena och störa det
allmänna lugnet? Jag skall åtminstone ej tili
låta min inbillning en så orättvis och sårande
föreställning. Tvärtom, efter hvad jag nu anä
fördt, efter hvad den seda aste erfarenhet visat,
hyser jag den fullkomliga öfvertygelse,
att örn D emagogiska meningar någonsin här
sökte inflytelse, skulle de af detta Stånd med
harmen af en förolämpad rättskänsla, ogilias
Den 5 Februarii,
91
och förvisas. Jag tror derföre att offentligheten
äfven i detta fall, skulle blifva för Samhället
välgörande.
Hvad har jag föreslagit mine Herrar?
Ett medel att hos den upplysta delen af Nationen
väcka högre, lifligare, allmännare och
mera direct interesse för Nationalrepresentationen;
ett medel att åt den mindre upplysta
delen af denna Nation gifva begrepp om värdet
af en inrättning, som utgör en så väsendtlig
del i Samhällsordningen; ett medel att
öfvertyga bägge genom deras egen erfarenhet,
huru vigtig, granlaga och svår den befattningen
är, att genom sunda och upplysta lagar,
lemna verkställande magten nödig kraft till
Statens styrande, och genom noggrann afvägning
af Statens behof och Nationens tillgån-i
gar, fylla de förra, med hvad billigtvis a£ de
sednare kan användas.
Man har citerat offentliga öfverläggningar
hos NationalRepresentanterna i andra länder,
och man har deraf dragit slutföljder, som blott
framställa detta förhållande som skadligt, och
här antagit, som medförande vådliga följder.
Man har omtalat Frankrike. Jag frågar, har
väl från och med Director» tid, några vådliga
uppträden der åstadkommits genom detta för-:
hållande. Och i våra dagar, då vi ej kunna
tvifla om partiers sträfvande efter öfverlägsen-*
het i förenämnde land, om olika politiska opinioners
häftiga strider, om många åhörares
öfvervaro i Franska Kammarens sessioner, der
92
Den 3 Februarii,
opinioner blifvit yttrade, sora en del af dem
lifligen delat, en de) lifligen ogillat, och i våra
dagar, säger jag, upptes väl något enda
factum, som styrker den farhåga några personer
här hysa för offentligheten. Hvad skada
inedlörer väl detta förhållande i Norrige? mig
veterligen ingen. Aro vi då mindre fredälskande,
mindre patriotiskt sinnade, mindre upplyste
än förenämnde länders innevånare? jag
kan aldrig medgifva detta.
Man har citerat England, välan, jag vill
begagna detta exempel, och visa hvad verkningar
jag tror Nationalrepresentationens offentliga
öfverläggningar der åstadkommit.
Ingen lärer neka, att denna inrättning
utgör i England mera än i något annat Monarkiskt
land, Stats-macbinens egentliga lifsprincip.
Den bildades af national-lynnet, och
den har i sin ordning, skapat och befäst nationalcaracteren.
Man täflar om den äran, att
i England blifva vald till NationalRepresentantj
och om för denna täflan, ärelystnaden
och begäret att få styra, utgöra en del af dess
drifljedrar, så rättvisas dessas motiver högtidligen,
då verlden miste erkänna, att Nationalrepresentationen
i England, till hufvudsaklig
del upprätthåller detta lands magt, och
befordrar dess anseende.
På Engelska StatsMinistrarnes talanger*
beror utan tvifvel betydligen denna Stats Styrelse,
men det är uti Nationalrepresentationens
Den 5 Februarii,
93
sköte, sorn dessa talanger skola börja sin utöfning,
det är der de skola verka; det är der
Englands ledare måste söka den popularitet,
hvarförutan de största Statsmannasnillen i detta
land ej kunna utföra något allmänt stort och
nyttigt Statsvärf.
Vi veta, att Engelska Representationen
består af tvenne heterogena beståndsdelar; och
detta oagtadt, skall man i vådans stunder, vid
frågor om Englands frälsning eller fall, i hvarje
Engelsman, vare sig ministeriel eller af op
position, igenkänna idealet, af en, sin constitution
tillgifven medborgare.
Är ej denna alldeles bestämda nationalcaracter
ett bevis på det innerliga interesse,
hvarje innevånare af detta bind fäster vid dess
Styrelseformer, och är ej Naiionalrepresemationen
med dess offentlighet, bland de mäst
välgörande?
Sverige, ägande sedan 1809, en välbetänkt
och i öfverensstämmelse med ali billig
offentlighet författad Constitution, har ej behof
af stridande fördelningar inom Nationalrepresentationen,
för att genom deri kunna
verka till Statens förmån. Opposition i Sverige
emot lagstridiga och skadliga åtgärder,’
är Statsmannens pligt och Medborgarens rätt,
och den lagliga utöfningen deraf, rättvisar
och upplyser Styrelsen offentlig för nämnd©
åtgärder, och garanterar Nationen mot förtryck
Den o Februarii,
Medi så redbara moraliska länkar i samhäilskedjan,
huru mycket och huru lätt skulle ej
ett ökadt interesse för NationalRepresentatio..
nen bidraga till utvecklingen af en sund och
utmärkt Nationalcaracter, rätta borgen för
upplyste och välmenande Regeringars framgång
och rättsinte Nationers lycka och anseende.
Det har blifvit yttrat, att Engelska Underhuset,
der åhörare äga inträde, äger rätt
att sjelft utöfva en oinskränkt lagskipande
magt öfver dem af dessa, sorn i något hänseende
störa ordningen inom Huset, eller som
inför det allmänna, genom Tryckfrihetens bruk,
vanställa, beljuga eller smäda Representanternes
yttranden, och man Ilar synts anse, att
utan en dylik öfverlåtenhet af arbitrair magt
åt Ridderskapet och AdHn, skulle dessa förgripelser
obestraffade här kunna utöfvas cm
Riddarhuset öppnades för andra personer,
än dess Ledamöter; och det har tillika blifvit
yttradt, att den nya lagstiftning som erfordras
om offentligheten här införas, ej kan hänföras
till våra öfriga lagar.
Men vi äga ju redan kraftiga garantier i
våra Grundlagar, mot dylikt våld och miss-j
bruk, och dem vi tilläfventyrs sakna, mot
mindre förbrytelser af enahanda slag, kunna
vi. ju i laglig väg erhålla af verkställande
maiten. 110. § RegeringsFormen är ett starkt
och allmänt gällande värn mot allt våldför
rande pä Riksens Ständer och störande af fri*
Den 3 Febriiarii.
95
heten i deras öfverläggningar. Uti tryckfrihets.:
lagens 3 §. 6'te och 12:te momenter är tydligen
utstakadt påföljden för den, som genom
trycket smädar Riksdagsman, eller lögnefuUt
uppgifver för allmänheten, deras gärningar och
utlåtanden; och i samma lags 3 §. 3 momentet
är vägen utstakad för den förolämpade, att:
genom lagliga auctoriteters skyldiga biträde,
vinna skyndsam bestraffning på den bevist
brottslige. Den vederläggning af falsk uppgift,
som jag uti min motion omnämnt, att genom
ett Protocollsutdrag, rätta en i allmän Tidning
yttrad osann framställning af hvad, som i ett of*
fentligt Plenum blifvit sagdt, betager efter min
tanka alldeles icke lagen sin rätt att bestraffa
den, genomfdenna preliminaira åtgärd bevista
förbrytaren. För mindre förbrytelse eller 0*:
ordningar, möjligen uppkomne genom offentlighetens
införande i Ridderderskapets och
Adelns öfverläggningar, lärer verkställande
magten, ifall mitt förslag här gillas, och af
Konungen i Nåder sanctioneras, ej underlåta
att meddela tillräckliga ordningslagar, sorn
genom den materiella policemagten, kunna
göras i ögonblicket åtlydde, om sådant emot
all billig förmodan skulle blifva nödvändigt*
Jag kan således åtminstone för det närvarande,'
ej inse behofvet, att i händelse af den olfentlighets
införande jag föreslagit, Ståndet som
den tillåtit, må erhålla rätt att utöfva samma
arbitrair domsrätt, sorn Engelska Underhuset.
I England existera få lagar, och den, för folkets
egenkärlek skimrande friheten s är där så stor,
9ö
Den 3 Februarii,
att man har nödgats sätta denna stränga förmur,
för att ej löpa en verklig fara.
Man har frågat om en lagfarenhet kaö
få namn af Reglementarisk ordning, som nyttjar
väpnade magtens biträde då den motsattes?
Det är just vid verkställigheten, af de för
ordningens bibehållande kungjorde föreskrifter,
vare sig af högsta magten, Länens eller
Städernas Styrelser, som den materiella kraften
alltid blifvit använd i Sverige, vid alla
tillfällen, och på alla ställen der den oundvi-;
keligen varit erforderlig, och jag känner intetciviliceradt
land, der man ej följer enahanda,
för Samhällets bibehållande nödvändiga regel.
I England undviker man hufvudsakligast att
visa detta säkerhetsvapen, för att ej utan högSta
nöd, väcka begrepp om tvångsmedel hos
ett folk, som är ömtåligt om bevarandet af
frihetens sinnebild, men man nyttjar det likväl
i vigtiga fall med all den kraft, som alltid
utmärker Engelska Styrelsens företag. E«
mellertid är detta troligen ett ytterligare skäl,
hvarföre man öfverlemnat Underhuset den förutnämnde
domsrätten.
Man har yttrat, att vi böra bibehålla vår
Constitution orubbad, och ej efterapa andra.
Långt ifrån att offentligheten rubbar vår ConJ
stitution, är den uti fullkomlig öfverenstämmelse
med en del af dess föreskrifter och
öfverallt med dess anda- I Regeringsformen
finnes intet förbud emot öppna Plenas hållande
inom
Ben 3 Fcbritiirii,
S7
inom Stånden: och uti tryckfrihetslagen, afven
Grundlag, finna vi, att till och med ministeriel*
la och Bankens hemliga ärenden kunna blifva
offentliggjorde. Att efterapa andra är
sällan mitt votum, men då detta sker, när
smaken dier modet det åstundar så torde det
ock kunna ske, när förnuftet det gillar.
Det har blifvit yttra dt, att en mindre väl*
tålig döljer sin tanka om offentligheten införes,
och att således personer derigenom skulle
utestängas från sin yttrande rätt. Det är mig
aldeles omöjligt att fatta denna slutföljd. Skulle
val desse Talare hindras att begagna sin
yttrande rätt, o n deras åhörares antal ökades,
från 1300 personer, hvaraf detta Stånd nti
nära utgöres, till kanske 10O mera, bland
hvilka sednare, de sannolikt personligen känna
flere än bland de förra? Hvilken fruktan
skulle afhålla dem derifrån? Menar man den,
att i allmänna tidningar få se utdrag af sina
ojusterade" yttranden,1 så är det intet annat, an
hvad sorn nu dagligen sker, fastän jag här höft
d tia föreses som ett blifvande on lt, om offentligheten
tillåtes. . Kan någon föreställa sig,
och äga vi någon rätt att fordra tystnad öfver
våra yttranden tills de blifvit justtrade? Är
denna försam'ing ett Ordenssällskap , der
hemligheter förvaras genom edsförbindelser,
eller är den en andel af nationens representanter
mäst värderad af dtn, då dcSs nit och
rena bemödanden äro mäst kända. Och om
vi för ett ögonblick skulle föreställa öss den
Bil. till Rid, 0, Ad. Pr, 1 Åfd, 7
■V •< •• *
98
Den 5 Febrnarii.
möjligheten, att tänkesätt af mindre god halt
här yttrades, låter det då tänka sig att detta
ej skulle utom Ståndet blifva kändt? Och
skulle ej ett allmännare ogillande af slike tänkesätt,
säkrast qväfva det skadliga frö man
velat utså? Man har sagt, och det med rätta,
att vi sakna Läroanstalter för bildandet af
talare i den parlamentariska talarekonsten, och
att detta i förening med offentligheten skulle
hindra mången ovan talare, att låta höra sig,
emedan man troligen menar, att de förskräckande
främmande åhörarne skulle imponera på
hans blygsamhet. Jag erkänner att vi sakna
dylika bildningsScholor, och tror detta vara
en verklig brist i ett land der Nationalrepresentation
existerar, men jag tror ej derföre,
att denna brist bör ersättas, genom för tidiga
tentamina i Ståndens Plena, emedan man af detta
ej har rätt att vänta annan verkan, än voluminösa
rrotocoll, utan att göromålens behandling
derigenom påskyndas. Det är en stor konst
att tala väl och med nytta för saken och
de hörande, men det är en icke liten konst
att höra väl, och den äger i så måtto lika vigt
med den förra, att man med densamma bör
göra början. Man har yttrat fruktan att för
varma discussioner här kunna förefalla, hvilka
man ej tror vara lämpligt, att som orden fallit,
allmänheten afhörde. Men hvarifrån tager
man då denna allmänhet? Det är åtminstone
icke ur min motion; ty jag har aldrig föreslagit
allmänhetens inträde på Riddarhuset,
utan endast ett bestämdt antal personers, som
Den 3 Februarii.
99
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter utvaldes
bland dem de sjelfve kände.
En varm discussion ökar rätt ofta både
värdet och intresset af ett ämne, och emot en
för varm, anser jag ingalunda origtigt att förmoda,
det främmandes närvaro och snar vunnen
publicitet, skulle blifva ett modererat correctif.
Denna förmodan står ej i contradition
med den nyss föregående, ty jag tror ej, att
sådane åhörares närvaro som jag föreslagit,
qväfver en ovan talares mod att uppträda på
sin bänk, men jag tror att denna närvaro åtcrhåller
en van talares olämpliga utbrott om
ett sådant fall någonsin skulle komma ifråga.
Jag har äfven hört framställas att sköna
theorier äro förledande för den tänkande, men
att deras practiska andel stödd på erfarenheten,
rycker honom ur en drömverld der allt är
godt, till den verkliga, der det goda missbrukas.
Jag medgifver utan svårighet vigten af
denna reflexion och lämpar den gerna som en
varning för framtiden på mig sjelf, men jag
tror dock ännu att jag hvarken genom beskaffenheten,
eller mängden af de förslag jag framställt,
röjt någon öfverdiifven kärlek till förledande
theorier. Åt forskningen inom fanta-J
siens områdan lemnar jag visserligen stundom
min tanka, men ännu hafva ej drömverldens
mystiska hilder förvillat de begrepp jag äger
öfver den verkliga. Att det goda missbrukas
Den 3 Februarii,
i denna sednare är en sanning, men då denna
sanning bevisar att det goda linnés, så hafva
missbruken, framställande det onda, 5 och med
detsamma förtydligadt för den tänkande mensk”
ligheten, skillnaden emellan dygder och brott.
Finnes väl på jorden något ämne, i hvars
spår rysligare följder af missbruk och förvillelse
röjas, än Christna religionen? och skulle
likväl, något upplyst och varmt hjerta vilja
rösta mot dess antagande, om den ej funnesV
Se der mine Herrar, utvecklingen af det
ämne, som under sistförflutne Riksmöte bär
framställdes och upptogs, och som jag vid
detta nu satt å bane. Måtten J, mine Herrar,
genom Eder upplysta och opartiska granskning,
i detta utlåtande inse, att jag ej föreslagit
något, hvarken constitutionvidrigt, eller för
våra öfverläggningars frihet och värdighet
skadligt medel. Motionens driffjäder är ett
rent nit för det sanna och rätta, och dess framträdande
i dagsljuset, är ett uttryck af min
öfvertygelse, öfverensstämmande med mången
annan vältänkandes.
Jag har varit lång, förlåten det, men mina
motståndare hafva, under erkännande af tankens
förtjenst, fjettrat den med så många band,
och hafva med så mycken skicklighet bortskymt
dess ljus» sidor, att jag nödgats restaurera taflan,
för att göra den åter åskådlig,
Om samtiden skulle tveka att afgöra
deni»* frågas halt, så skail dea kommande
Den 3 Februarii,
oförsagdt bestämma hvem som haft rätt, den
som talat för, eller den som talat emot offent'
ligheten.
N:o 2.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
Den anledning som vid justeringen osökt
erbjudit sig åt mig att fylla en bland folkrepresentantens
pligter, som i*g räknar bland de
heligaste, den kan och vill jag icke lemna obegagnad.
Mig synes folks representanten ärr.u
icke hafva gjort sin pligt tili fy S1 e s i derigenom
att han bemödat sig att sjelf lära känna de Grundlagar
60m han besvurit Han har lotvat försvara
dessa Grundlagar Ingen är för hvilken
icke denna Ed är helig; men mången torde
glömma, att det ges ett medel att förekomma
det detta försvar aldrig må behöfva sträckas
till förbindelsens yttersta fordran; och detta
mede! är, att så ofta omständigheterna dertill
föranleda, fästa uppmärksamheten på de följ"
der som uppkomma, när en sådan lagarnas tillämpning
yrkas, som förråder att man icke
känner lagarne, eller icKe tolkar dem rätt, och
i följd deraf icke lemnar dem den agtning som
dem tillhör.
Det constitutionella lifvet har också sin
barndomstid. Det fordrades ett halft Secel i England
innan rolema på det offentliga lifvets
stora scen fingo sina bestämdt teknade caractererj
i ett annat land, som redan i en längre
tid haft en Nationalscen, har den ännu icke
102
Den 3 Februarii.
hunnit stort utöfver rangen af en Theatre da
varietet. Må det^derföre icke förundra oss att
se huru man här ännu den ena dagen silar
mygg, och den andra dagen sväljer kameler.
Vår lagstiftares åtgärder till förekommande
af öfverraskning vid beslutens fattande, äro
icke mindre visligen beräknade, än hans åtgärder
til afböjande af det Ministeriella inflytandet
på valet af de personer, åt hvilka uppdraget
lemnäs att reda de frågor öfver hvilka
Ständerne skulle besluta.
I så måtto hafva desse arne frågor blifvit
beslägtade, att i dem båda inkräktning
ägt rum, inkräktning af opinionen på lagens
gebiet , inkräktning på de garantier, som
lagstiftaren förlänt åt folket och ålagt folkets
representanter att åtkommande 6lägter förvara
Hvad
stadga lagarne om frågors bordläggning?
RiksdagOrdningens 49 §. säger:
”Hvar och en allmän fråga som första gången
i något Stånd förekommer, skall, så vida ej
Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utskott förvisar, ligga på bordet till
nästa Plenum.” Vidare säger denne §. ”Hvar
och en fråga af annan än allmän beskaffenhet,
äfvensom praeliminaira hemställanden och förfrågningar
ifrån Utskotten, må genast kunna
afgöras.
En motionerad Tacksägelseadress, vid
hvilken hvarje serskildt Stånd kan föreslå mo
-
Deri 3 Februarii.
103
dificationer och tillägg, som föranleder till
flerfalldiga communicationer Stånden emellan,
måtte väl vara en fråga af allmän beskaffenhet.
RiddarhusOrdningens 35 §., som sammanstämmer
i samma afsigt, är med större försigtighet
alfattad. Den säger: Att ”när ett skrifteligt
Memorial inkommer, hvarå Remiss till
Utskott ej begäres eller pröfvas nödig, bör
detsamma ovilkorligen, utan afseende om någon
det äskar eller icke på bordet läggas, och
ej förr företagas, än efter den ordning föredragningslistan
utmärker.’5
Lagstiftarens afsigt är här ganska klart
uttryckt. Det är öfverilningen han vill afböja.
Remitteras frågan till ett Utskotts handläggning,
så finns tid för granskningen. Göres
propositionen genast efter första uppläsningen,
så kunna stundom väsendtliga omständigheter
undfalla en; och rättelse kan icke
äga rum; beslutet kan icke ändras, ehuru tillägg
kunna göras.
Jag har hört påstås att hvad Riddarhusordningen
kan mena med uttrycket: Skriftligt
Memorial, vöre något annat än hvad Riksdagsordningen
förstår med uttrycket Allmän fråga. Det
är ganska sannt, men det måste väl medgifvas
att ordet Memorial icke betyder annat än
titeln på saken eller documentet; föranleder
det ämne, hvarom Memorialet handlar, till ett
besvarande med Ja eller Nej, med eller utan
Den j Februarii,
tillägg eller ändringar, gå innehåller memorialet
en fråga, en väckt fråga tilldess den blifvit
besvarad.
Det Hedervärda BondeStåndets Ridderskapet
och Adeln meddelade Protocolbutdrag,
bevittnande det beslut, som BondeStåndet fat—
t*t innehöll tillika en inbjudning till Ridderskapet
och Adeln att deltaga i dess beslut.
Inbjudn'ngen var en motion, en fråga som
skulle besvaras; Titeln al Protocollsutdrag alldeles
enahanda med titeln af Memorial; Och
dä frågan var af den beskaffenhet, att dess
remitterande till Utskott icke kunde äga rum,
skulle den ovillkorligen bordläggas, utan
afseende om sådant af någon äskades eller
icke.
Jag känner rätt väl att bordläggning vid
frågor af denna art förr icke ägt ruin. Ick®
i 81a, då Riksens Ständer uppdrogo åt dåvarande
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen att i
händelse af Konungens sjukdom förestå Regeringen;
och icke eller 1817, då samma önskan
yttrades, i afseende på då varande Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland. Men Standernes
å'gärder vid båda dessa tillfällen voro
yttranden af tillgifvenhet och förtroende för personer,
rättfärdigade och påkallade af tidernas
skick.
Genom ofvannärrmde åtgärder har det
bildat sig en opinionens inkräktning på lagens
Den 5 Febfuafiii.
gebiet, som ledt derhän, att man i samma cathegorie
vdat ställa åtgärden af en Tacksägelseadresse,
sorn uttrycker känslan af ögonblickets
förhållande emellan den verkställande makters,
och Nationalrepresentationen, samt ofvannämnde
a:ne högtidliga declarationner af Nationens
tillgifvenhet för sin dynastie, gifna, icke i afsigt
blott att uttrycka ögonblickets känsla,
utan gifna för att betrygga kommande Slag•ters
trefnad.
Vid 1817 års Riksdag, då ett tillägg till
Tacksägelseadressen, som hade kunnat behöfva
någon jemnkning i ordalagen utan föregången
bordläggning beslöts, gjorde Jag mig sjelf
det löftet, att i en dylik händelse erindra om
lagens fordran. Då BondeStåndets ProtocolIsutdrag
upplästes hade jag visserligen genast
kunnat fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att, hvad Konungen sjelf i
sitt tal till Ständerne nämnt glädjande för oss,
påkallade uttrycket af våra tacksamma känslor
för Konungens omsorg om kommande slagters
trygghet, framför uttrycket af vår tacksamhet
för de omsorger om Riksets Styrelse
i allmänhet, hvaraf RiksdagsBerättelsen
upp täller taflan. Kanske hade jag då ock
genast kommit i hog att förelå de lättelser
både till ordfogning och till mening som motionen
kunde behöfva. Man säger icke omsorg i,
utan man brukar säga." mtorg får elier omsorg
cm.
En TacksÄgelseadresse, bör så styliseras,
Io6
Den ■ 3 Februarii.
att den icke mindre motsvarar deras värdighet
som toika känsian af folkets tacksamhet, än
dens söm är föremål för densamma Tacksägelseadressen
bör lyfta Konungens peron högt
ofvan om de organer förmedelst hvilka han
verkar. Hvad mot dessa organer, eller hvad
i en och annan Styrelsens gren, af Ständernas granskande
Utskott skulle möjligen kunna anmärkas,
såsom icke motsvarande Konungens
allmänna omsorg om Riket och dess Faderligakänsla
för sitt Folk, äger ingen gemenskap
med folkets hyllning åt sin Konung. Derföre
bör ock hvarje ord i en Tacksägelseadresse noga
öfvervägas: Och det säger sig sjelft, att om hvad
ett Stånd efter hållen öfverläggning, anser böra
vara TacksägelseAdressens caracter utaf ett,
annat Stånd, skulle utan förutgången öfverläggning
godkännas, så är det tid att göra slut
på lagens complaisance för en felaktig opinionsfordran.
Derföre var det ett fattadt beslut hos mig
att i händelse af en motionerad tacksägelseadress,
erindra om Lagens fordran. Att min
åtgärd i första ögonblicket skulle kunna misstydas,
borde jag befara. Men jag visste att i
alia länder, och främst bland alla, i Sverige,
den fria opinionen lätt låter justera sig af lagen.
Om bordläggningsåtgärden fått en skarpare
caracter derigenom, att Protocollet namnger
den person som begärt den, och nämner blott
en, då likväl tvänne begärt den, så lärer RiddarhusSecreteraren
kunna intyga, att jag icke
Den 3 Februarii,
äskat en sådan omständlighet. Det fästade också
min uppmärksamhet, att vid detta tillfälle
höra en formel nyttjas, sorn icke är vanlig. Jag
mins mig icke hafva hört andra formler nyttjas
än dessa: lader på bordet; begärdes på bordet.
Jag förutsåg att man kunde vilja anse adressens
läggande på bordet, såsom en signal
att den hvilade till debatte- Debatter öfver,
eller rättare i anledning af motionerade tacksägelseadresser
kunna naturligtvis icke af lagstiftaren
anbefallas. Det beror af ministern
att såsom minister deltaga i öfverläggningar
och discussioner eller att låta bli det; det beror
af dem, hvilkas åsigfer stå i opposition till
ministrarnes, att utveckla sina åsigter och bestrida
de sednares, eller att inskränka sig till
att med Ja eller Nej besvara hvad Utskotten
säga. Äger debatt rum, så är det i alla fall
blott om åsigterna som man strider; de personliga
förhållanderna höra icke dit.
Men då Lagstiftaren anbefallt att ett memorial
eller en motion skall 2:ne serskilta
gånger upplåsas; då han gifvit hvarje Stånds
Ledamot rätt att fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under öfverläggande komma, då
våra Lagstiftare varit upplyste och ädle män,
hvilka hela lagstiftningen igenom tydligen ådagalagdt
att de ansågo Constitutionens förnämsta
garanti ligga i den fria yttrande rätten
och den derigenom bildade opinionen, så
ligger i allt detta beviset att de insett de
-
Dm 5 Februarii,
batfernes nytta och velat bereda möjligheten
dertill.
I sanning, sedan en gång intresset för det
allmänna vaknat; sedan man börjat blygas att
gå en och en i sender till det stora Nationalbordet
att äta sig matt; sedan med intresset
för det allmänna också ingigterna väst och
förmågan att se och bedöma sakerna; sedan
det blifvit omöjligt att hindra folket ifrån att
samtala öfver allmänna angelägenheterna, ifr&n
thecotterierna ned till de ;amiingsställen,
der arbetaren en stund, från dagens mödor
hviiar sin kiopp och vidgar si«tt hjerta, synes
säkraste correctivet mot granskningslynnets
möjliga missledninear just ligga i dessa högtidliga
Nationalsamtal , sorn gifva anledning
till ömsesidiga explicationer och göra möjligt
211 i de väsendtligaste delarna ideerna kunna
justera sig- Jag föreställer mig att det för ädla
Ministrar borde vara lika angenämt att få
höra hvad man har att säga om deras åsigter,
som det bör vara påkostande för dem att veta,
att det är om dem man talar så snart de aflägsnat
sig.
Hvad hafva icke Minisfrarne allt för sig
vid dessa offentliga strider? Den redan vunna
erfarenhet, det redan gifna anseendet, den
friare tillgången till de materialier som till
stridens förande fordras, och derjemte biträdet
af alla Riddare som äga den inre aningen att
deras sköldar skola af framtiden tecknas, då
å andra sidan ängen gerna kan våga uppträ
-
Den 5 Februarii,
da, sorn icke redan presterat prestanda, hvad
moraliska Caracteren och sakkännedomen beträffar.
Jag har inom dessa murar hort Axel Fersen,
Carl DeGeer, Claes Frietzky och Arvid
Spaldencreutz tala för grundsatsers helgd; jag
hörde dem tala i en lid, då inga ansvarighetslagar,
- ingen medgifven granskningsrättighet
fanns; då det var svårt att åskilja den som
tillstyrkt åtgärder från d.-n sorn befallt dem;
då afund och agg hindrade mången ifrån att
förstå, att det språk som de talade var ädle
mäns språk.
Hvarföre så tyst nu mot förr? finnes det
ingen ting att tala lör? Ingenting att försvara?
Inkräktningar
kunna äga rum, utan att
det finns vilja att inkräkta. Jag tror mig hafva
visat det sä viii i den fråga hvarpå jag i
dag fästat Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
sorn i fråsan om det ministeriella inflytandet
på utöfningen af Folk.'r;presentaaternes
valrättighet Jag förklarar att jag hvar»
ken i det ena eller det andra förhållandet tror
någon föresats hafva funnits att inkräkta på
de garantier, sorn lagstiftaren förlänt åt folket»
Men inkräktningarne ske genprn tillfälligt1;
vis bildade opinioner, åt hvilka tiden sedan
ger häfd och en art af constitutiooalitet. Omständigheter
inträffa sednare som påkalla behof af
Ilo
Den 3 Februarii.
krafter; man tar den kraft som ligger en närmast
och innan korrt, utan att mången gång
sjelf kunna göra sig redo för huru det gått
till, äro rålinierna förvillade.
Deri ligger Adelns sköna prerogativ att
den, såsom född till rättigheten att bland folkets
Lagstiftare taga säte, och finnande för
sig en benägenhet att mötas med förtroende,
kan, då det behöfs, uppträda såsom medlare
emellan lagen och opinionen, emellan den förflutna
och den närvarande tiden. Bör det kunna
ogillas att en man deltager i utöfningen af
en rätt, och i fyllandet af en pligt, sorn han
så mycket mindre anser stå i motsägelse med
pligterna af sitt enskillda kall, som, för honom,
det constitutionella förhållandet äger sitt
största värde deri, att det utgör detta lifvets
högsta bildningsanstalt, för det som är rätt
och ädelt.
Bilagor
till PleniProtocolIet för elen 3 Februarii,
eftermiddagen.
N:0 I.
Herr Afnell, Lars:
Den nådiga Proposition Kongl, Maj:t behagat
göra, otti det så kallade Schlegelska god
-
Den 3 Februarii,
lil
set i Halland, är för denna province så vigtig
och fördelaktig, att jag anser mig i ödmjukhet
böra tillstyrka dess antagande af det Utr
skott, hvartill den blifver remitterad.
Rikets Ständer hafva väl i sista RiksdagsBeslutet
i underdånighet anhållit, att Konungen
om dessa hemmans inlösen i nåder täcktes
föranstalta, derest den funnes för Kongl.
Majit och Kronan fördelaktig, samt till detta
ändamål anslagit nödige medel, men Rikets
Ständer kände då icke de sedermera uppdagade
omständigheter, som innefattas i närvarande Konungens
nådiga proposition, och hvilka icke allenast
göra denna återlösen tvistig, utan äfven
6å förnärmande en på god tro innehafd och
nära tvenne sekler opåtald lemnad ägande rätt,
att denna fråga på sätt Kongl. Maj:t i nåder
föreslagit, synes böra förfalla. Alla dessa hemman
innehafvas nu under full Frälsemannarätt
af Svenske män ur alla stånd och hafva ofta
tid efter annan gått i köp samt blifvit genom
anslag på Rättens dör offentligen uppbudnej
utan att Kronan eller dess Ombud klandrat de
ingångne köpen, hvarå Tingsrätterne merendels
meddelat laga sköte och fasta. Denna åtkomst
kan icke brytas utan Domstols åtgärd
och med tillämpning af Kongl. Förklaringen den
14 Maj 1805, angående 20 års tid för klander å
fast egendom, utan i de fall, der Domaren i Fastebrefvet
förbehållit Kongl. Maj:t och Kronan
Dess lösningsrätt och hvilket förbehåll, blott
i senare tider blifvit gjordt i en enda Häradshöfding?
Domsaga.
lia
Den 5 Felruåtii,
TingsRäfterne lära så mycket mindre anse
det betänkligt att med ovilkorlig laga fasta
bekräfta de ingångna köpen, tom ingen
punkt eller clausul uti det för Kammar- och
OcCoaomieRådet Schlegel utfärdade köpebref
förbjuder honom, att sin rätt till annor man
upplåta och, då bela godset under Konung Carl
XI:s Regering af Reductions-commissionen varit
seqvestreradt, men efter skedd reduction af 23
mantal, åter frigifvit, hafva innehafvarne tryggat
sig vid denna åtgärd och ansett sig såsom
rättmätiga possessorer af en egendom, som
denna förfärligt stränga auetoritet lösgifvit.
Men om också dessa hemman skulle återlösas
och derigenom ifrån Frälse förvandlas
till Krono, hvilka personer skola å dem anses
såsom Krono-åboer och äga rätt förvärfva
dem till Skatte, antingen Frälsemannen som
nu äga dem, eller deras Landtbönder? och om
frågan afgöres till förn»ån för de senare, huru
skall det förhållas med de hemman som innehafvas
af ofrälse Ståndspersoner eller sjelfä"
gande bönder? mångfalldiga ömtåliga tvisteämnen,
skola här yppas och jag föreställer
mig med bekymmer det missnöje, som nödvändigt
måste uppstå, då äganderätten så våldsamt
flyttas från den ena medborgaren till den
andra. Rikets Ständer hafva väl i RiksdagsBeslufet
undanröjt dessa frågor genom före~
skriften att de hemman, som före försäljningen
till Schlegel voro Krono, borde på allmän auction
bortarrendera®,, men huru obarmhertigt
QGh
Den 3 Februarii.
113
och opolitiskt vore det icke, att på en gång
göra 4 a 500 Bondfamiljer brödlöse och husville,
ty ingen optionsrätt till arrendet är förbehållen,
och om dun medgifves, hvem får
begagna den antingen nu varande hemmansägaren
eller landtbonden? Genom des-a arrenden
åsyftades troligen en högre inkomst för
Staten, mern har man besinnat, att dessa Skade
Statsbidrag från en fattig och af naturen
vanlottad province, än mer skulle utarma densamma,
och siuteligen dessa arrenden upphöra
att kunna utgå samt hemmanens förfall och
ödesmål blifva närmaste följden.
Att denna återlösen genom hemmanens
försäljande till skatte t j skulle för Staten blifva
fördelagtie, är af den Nådiga propositio*
nen att inhämta, och då finurs i m.n tanka
icke något enda skäl, hvarföre den bör ske.
Jag anhåller derföre att Rikets Siändtr täcktes
antaga Konungens Nådiga proposition och
utbeder mig ödmjukast af Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken, samt Ridder*!
skåpet och Adeln att detta mitt anförande
måtte få åtfölja densamma till vederbörligt
Utskott. ^
N:o a.
Grefve Hardy Carl Gustafi
I anledning af den utaf Hefr Fnherfe
Bo>je väckta, och af Herr Ehrenborg till e©
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. I Afd. g.
*14
Den S Februarii,
del understödde motion om inställande af lagsökningars
verkställighet emot gäidenärer till
f. d. FilialDisconterne, uti hvilken motion jag
äfven instämmer, torde mig tillåtas tillägga
några ©rd.
Som det icke är för dessa gäidenärer tillåtit,
att under den ännu återstående utredningstiden
intill den 30 nästkommande September,
göra någon omsättning, utan lånen då, till sitt
hela belopp, ovilkorligen skola vara inbetaide
eller lagsökning till deras indrifvande anställd,
skulle naturligtvis den , såsom säker
tillgång för Discontutredningen, påräknade,
hos läntagare utestående Summan af nära
900,000 R:dr, inom denna korta tid ur rörelsen
indragas.
De menliga följderne häraf har Herr Fri*
herre Boije utredt och de kunna icke betviflas
af någon, som icke är alldeles okunnig
om den i Landsorterne redan rådande pennin_
gebrist. Någon utväg torde således snart
böra vidtagas till förekommande af den fara,
som hotar många enskilde och medelbarligen
äfven det allmänna , genom en sträng tillämpning
af det i detta afseende nu gällande
stadgande; men jag vill likväl inte, att Discontutredningens
säkerhet skulle äfventyras.
Till ändamålets vinnande, med detta vilkor,
torde vara nog, om de nu utestående
Discontlånen fingo i t. ex fem terminer inbetalas;
om de redan lagsökte gäldenärerne lern*
nades två månaders rådrum, till fullgörande
Ben 3 Februari!,
af första afbetalningen, under hvilken tid redan
utmätt egendom tjenade till säkerhet; om
samma tid af två månader finge äfven framgent
begagnas af dem, hvilkas lån framdeles
förfalla} och om sluteligen åt Herrar Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret uppdrogs att tillse,
att der gäldenärer eller löftesmän ansåges
icke vederhäftige, sådan säkerhet anskaffades,
hvarigenom allt äfventyr af förlust förebyggdes.
Denna senare omständighet anser jag vara
af vigt, alldenstund, enligt förra Reglementet,
om jag icke bedrager mig, låntagaren icke
varit förbunden, att ställa annan borgen, om
än den förra varit oduglig, så länge han inom
föreskrifven tid fullgjordt omsättning.
Jag anhåller att dessa anmärkningar f»
åtfölja Herr Friherre Boijes memorial till vederbörligt
Utskott.
N:o 3.
Herr Hjärne, Carl Jacob*.
Såsom föreståndare vid det i Götheborg
inrättade UtredningsContoir för f. d. FilialDisconternes
utredning, har jag varit i tillfälle
att inse nödvändigheten af den proposition,
Herr Baron Boije nu framställt, rörande in~
hiberande af alla lagsökningar mot de närvarande
skuldsatte i förenämnde Disconter. [ag
anser det så mycket nödvändigare, sorn troli-s
gen derigenom många menniskors ofärd skulle,
Deh 3 Februarii.
om ej alldeles förkommas, dock uppskjutas,
hvilka saknande alla tillgångar genom den rådande
penningebristen och de många högst
oväntade svårigheter, som göres vid låneansökningar
pä dea enda Discont, som nu exi.
sterar, ej hade annan utväg än att uppgifva
ein stat, hvarigenom ytterligare ett ännu störr
xe artal skulle blifva lidande och olycklige.
Jag får derföre ödmjukeligen instämma i hvad
Friherre Boije föreslagit, att alla lagsökningar
måtte inhiberas och hvila, intill dess att Riksens
Ständer hinna taga i öfvervägande hvad
rörande desse Di^conter kan komma i fråga
och deröfver fatta beslut, samt tillägger, att
iträn den dag en sådan inhibition kungjordes
och sattes i verkställighet, den påbudne
o iverräntan skulle upphöra och endast laglig
ränta af 6 procent beräknas, intill dess fullkomlig
reglering bletve uppgjord. Att detta
må få åtfölja Friherre Boijes memorial, derom
anhåller jag ödmjukast,
N:o 4*
Friherre Wrangel, Henning:
I anledning af Friherre Boijes och Landshöfdinge
Ehrenborgs framställda motion, rörande
de svårigheter, som möta indrifvandet
af FilidDisconternes fordringar, torde Ridderskåpet
och Adeln tillåta, att jag i detta ämne
yttrar några ord, hvarigenom jag vill göra
R dd^rskapet och Adeln uppmärksam på landets
ställning i allmänhet, hvilken icke öfver?
Den 5 Februarii.
«7.
ensstämmer med den ton, som tyckeg vara
rådande inom Hufvudstaden.
Äfven Skåne kan räknas till de provincer,
som hafva ökade skäl att klaga öfver nä^
ringarnes förtryck, och detta förtryck blifver
ännu hårdare om icke ett beslut fattas, sorn
mildrar FilialDisconternas stränga execution.
Jag har nämnt Näringarnas förfall, Och
hos mig förenäs lätt, att vara erkänsam för
det goda man njutit, äfvensom upprigtig och
sann i framställandet af de önskningar, sorn
ännu återstå att göra*
Det tillhör Riksdagsmannen mer än någon
annan, att ej lämna något tillfälle obegagnrdt,
då fråga är att gifva ett fullständigt
begrepp om landets sanna belägenhet
och
således med hela sin förmåga och hela sin
kraft medverka till afhjelpande af hvad som
är felaktigt.
Den tid af fem år som förflutit sedan sista
Riksmötet, har lemnat oss tillfälle nog att
erfara så väl det gagneliga, som det mindre
fördelagtiga af landets inre styrelse.
Åkerbruket, handeln och konstfliten hafva
kanske i allmänhet icke gjort de framsteg
man bordt förvänta Om ock conjuncturen
i Europa till någon del föranledt sakernas
närvarande ställning, så är det likväl troligt,
att de systemer som man antagit till efterföljd
sm
Den 3 Februarii,
så i fnancieit sora cmmercielt afseende, ännu
mera bidragit till vår närvarande förlägenhet,
hvilken är mera märkbar i inon af Provincernas
afstånd från Hufvudstaden, och att de
verkat på näringarnas aftynande, genom afsättningarnes
förökade svårigheter, bristande
tillgångar orsakade af varuvärdenas förminskning
, oberäknadt bibehållandet af lika stora
skatter, penningeförlägenhet öfver hela
Riket, örn än inom Hufvudstaden mindre märkbar,
det stora ölverflödet af sådane utländska
varor, sorn inom landet kunna alstras, och
brist på dem som i Sverige aldrig finna täflan,
skadliga monopolier, som försvåra alla dermed
icke begåfvade medborgares speculationers
dessa äro i min tanka, de af ett felagtigt
systeme beroende orsaker, som mer och mindre
bidragit att qväfva all industrie, eller
att hindra dess utveckling.
Då ofvannämnde omständigheter komma
att under loppet af detta Riksmöte, ofta sysselsätta
hvarje vältänkande Svensk man, så
vill jag ej nu borttaga tiden med att inlåta
mig i detailler af ämnen, som i sin ordning
skola grundligare behandlas.-
Då i hvad jag nu yttrat, en korrt öfversigt
blifvit leornad af näringarnas belägenhet
i allmänhet; då från alla Landsorter klagan
höres, öfver dessa fordringars brådstörtande
indrifvande, så tror jag mig hafva uppfyllt
en Riksdagsmannapligt mot hemmavarande
Medborgare3 då jag i allt tillstyrker Frihet
-
Den 3 Februarii«
re Boijes och Landshöfding Ehrenborgs motioner.
Jag slutar detta anförande med full tillförsigt
till Rikets ^tänders uppmärksamhet på
landets ställning i det hela, hvarvid jag endast
varit ledd af min medfödda kärlek till
Fosterlandet.
N;o 5.
Grefve Wachtmeister, Haus;
Den af Friherre Boije uti Plenum den 39
uti förra månaden väckte motion om anstånd
med betalning för låntagare uti f. d. FilialDi—
sconteme, går jag nu att understödja.
Innevånarne uti det mig Nådigst anförtrodde
Län äro val ej synnerligen besvärade
med dylike lån, men då billighet och StatsVerkets
eget interesse synas tala för saken, har
jag ej kunnat neka mig, att yttra denna min
öfvertygelse. Vöre frågan, att lemna enskilte
personer anstånd med betalande af deras skulder
till andra äfven enskilte personer, kuade
aldrig ens tvekan blifva att ju icke en sådan
proposition borde utan ringaste betänklighet
afslås, ty inga considerationer, äfven de mäst
ömmande kunde någonsin rättfärdiga ett sådant
våld å äganderätten. Nu åter är det Staten,
det vill säga vi sjelfva, som är fordringsägare
och vi hafva således full rätt att pröfva
120
Den 3 Februarii.
om anstånd med betalningen kan äga rem elU
ler icke*
Att för närvarande stor penningebrist eller
k anske rättare myken svårighet, att få
låna penningar, finnes uti landet, lärer ingen
neka. Utom Hufvudstaden , ritr Discontens
närvaro letnnar en lättare tillgång på penningar
och möjligheten för SloitsCancelliet,
att med mera noggrannhet, mera skyndsamhet
handhafva executionslagarne , ett större hoppom
långifne penningars snara återbekommande, är
ställningen i allmänhet sådan, att äfven den
mäst förmögne endast af vänskapen eller en
på allmänt känd accuratesse i penningeafläirer
grundad Credit kan vänta sig lånebiträden.
Det är endast i andra rummet, som hans förmögenhet
i fastighet kommer hos den långifvande
i beräkning. Hvad utsigt till penningars
erhållande skulle da väl den hafva, hvars
egendom är för skuld utmätt? Hans belägen1
het är ryslig. Den credit han kunnat hafva
är förspilld, och hans vänner kunna som vanligt
i nödens stund, ej hjelpa. Pä hvad sätt,
om han är lagsökt för lån i FilialDisconterne
har han väl förverkat den längre betalningstid,
han vid lånets upptagande kunde påräkna,
och hvad förlust skulle väl tillskyndas
Staten, om han nu finge ett längre anstånd och
lättare betalningsvilkor , om harr nu åter finge
rättigheten att ytterligare omsätta sitt lån?
Visserligen ingen. Snarare skulle full afbetalning
vara att vänta, ehuru endast småningom,
af mången hos hvilken brist vid ut*
Den 5 Felruarili
121
matning och executiv försäljning nu uppstår»
Jag medgifver att en tid för lånens fullkomliga
inbetalning har bordt stadgas, men
den lär utan skada kunnat vara rymligare än
den, som blifvit antagen och i alla fall kan
nu vid en ökad penningeförlägenhet, Riksens
Ständers faderliga omvårdnad lemna ett ökadt
anstånd.
Sådan är min åsigt af saken och sådana
de grunder hvarpå jag förenar mig med hvad
Friherre Boije i ämnet anfört; anhållande att
detta mitt yttrande måtte åtfölja Friherre Börjes
memorial till det Utskott, dit det varder
remitteradt.
N:o 6.
Friherre Rudbeck, Alexander".
Sällan hafva Riksdagar inträffat, som icke
medfört och pålagt Svenska Folket ökade
pålagor; meri näppeligen lärer Nationen mera
allmänt och mera nödvändigt hafva känt angelägenheten,
att af sina Representanter nu piJ
kaka samt å deras ansvarighet affordra en för
Svenska Folkets framtida bestånd högst angelägen
och betydlig nedsättning å alla de utlagor,
som hittills betungat och nedtryckt Nationen.
Då hvarje Representant vid detta Riksmöte
är omkeligen skyldig, att fritt och
redligt (änka} tala och svara för Folkets
122
Den 3 Febr ilar ii.
fördelar och angelägenheter; skulle jag anse
mig ovärdigt begagna min Riksdagsmannarätt
inom Rikets första Stånd, om jag med stillatigande
kunde uragtlåta att framställa våra
hemmavarande Medbröders så synbara bedröfliga
ställning, endast orsakad af öfverdrifvet
uppjagade och tryckande beskattningar, hvilka
nu mera uppgått, till en så utomordentlig
öfverdrift, så att om ej en hastig hjelp mellankommer,
och Svenska Folket lindras på ett
fullkomligt och kraftfullt sätt, blifva säkert
följderna betänkligare än botemedlet kan för
StatsCassan blifva menligt.
Hvarje rättänkande husfader är likaså väl
skyldig som tvungen att så bestämma sina utgifter,
att de ej öfverstiga tillgångarnet på lika
sätt borde också StatsCassans utgifter, kunna
bestämmas i följd af dess Intrader; men enär
utgifterna hitintills alltid blifvit extenderade
och man häldre beräknat deras behofver
än med ett skyldigt afseende åsett nödvändigheten
att lindra Folkets bördor, så har genom
dessas beständiga förökande, den stund inträffat,
att folket sjelfve genom sina Representanter
11 u bestämmer en så verkande nedsättning,
att dess Utlagor hädanefter kunna utan alltför
känbar svårighet möjeligen utgöras.
Den allmänna nöden är förvånande, jemt
stigande, med högljudda stämmor allmänt
yttrad, och gränsen oberäknelig, om ej detta
Riksmöte medför ett med de föregående mot
-
Ben 3 Fcbruarii,
123
satt förhållande. Måtte det nu inträffa, då behofvet
påkallar sanningens okonstlade språk!
Redan dea 17 April 1815 hade jag den
äran, att med ojäfaktiga calculer inför Högloft.
Ridderskapet och Adeln framställa alla de utgifter
som då drabbade hemmansägare af olika
hemmans natur. Sedermera halva de stigit
ännu högre, oagtadt alla hemmans productioner,
så ansenligen fallit under deras då
varande gångbara värde, hvilket allt än mera
försvårat contributionernes utgörande.
Då dessa senare uppjagades till deras nu
varande höjd, bereddes möjligheten till deras
utgörande på en tid, då ännu varuvärdet var
då ett lika extenderat sätt relativt , och penjiingetillgångarne
dermed öfverensstämmande;
men sedan desse tvenne grundvalar för taxationernes
utgörande ramlat, så måste synbart
Folkets utgifter uti ett motsvarigt förhållande
minskas.
Af de Statistiska upplysningar öfver de
Socknars Contributioner, som jag, med kännedom
kan framställa, och härjemte får den äran
bilägga, behagar en och hvar benäget inhämta
de allmänna bördorne samt den synbara
vådan.
Af dessa upplysningar inhämtas, att alla
af ett helt mantal nu utgående onera öfverstiga
Tvåhundrade Riksdaler Banco, som tillförene
varit högsta behållna inkomst man kun:
124
Den 3 Febrvarii.
de påräkna af ett hemman: huru vill man da
begära, att någon vill ötvertaga ett hemmansbruk
och derföre serskilt betala någon skatt
till jordägaren ?
En fiende kunde ej strängare beskatta, äö
hvad vi sjelfve ålagt oss
Men mine Herrar»
då nöden i följd af tryckande pålagor,
ålägger oss att göra underdåniga föreställningar.
, så är det en ljuf tillfredsställelse, att inför
den älskade och vördade Konung, som fört
ut äger våra hjertan, som räknar Folkets kärt
lek för Sin belöning , och sorn alltid förvärfvat
sig vår gemensamma upprigtiga vördnad
och tillgifvenhet, få nedlägga så väl våra egna
, som våra hemmavarandes verkliga och
smärtande bekymmer: de skola säkert anses
och omfattas med ett faderligt deltagande, och
salunda med ett Nådigt afseende emottagas.
Som dessa mina framställningar i synnerhet
tillhöra StatsUtskottets granskning, som
jemte behofvets bestämmande, jag önskar måtte
dessförinnan moget beräkna Folkets närvarande
tillgångar; så torde Höglofl. Ridderskapet
och Adeln tillåta, att de till nämnde Utskott
få remitteras, hvaröfver jag anhåller om
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens proposition.
N:o 7,
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Då 1818 års Ständer vid beslutst omFi
-
Den 3 Februarii.
125
lialDisconfernes öfvertagsnde bestämde utred»
Iiingsliden till 5 år, höjde sig många röster öfver
denna tids otillräcklighet, Ått de haft
rätt vitsorda beklagligtvis alla de, som under
denna tid blifvit offer för detta misstag. Om,
sorn jag förmodar, en viss delicatesse mot nästkommande
Ständer hindrade att utstaka en
längre tid som skulle ingå på deras beslutningsrätt,
så tillhör det nu dessa Ständer att
lindra och afhjelpa de olyckor som således för
deras skull tillkommit, i den mon de ännu
kunna hjelpa Att förlänga för de ännu å-,
terstående .skuldsatte den föreskrifne utredningstid,
är hvad som kan göras, ochsomdesj
se arens erfarenhet fordrar, och otvifvelaktigt
är det enda möjliga sätt att frälsa d återstående
från de föregåendes ö'e. Och hvad har
väl varit vinst'n af denna korrt» lemnade tid ?
mig veterligen ingen för St ten, ingen for det
allmänna, endast tor någre enskildte, som förJ
sedde med CipWaler förs ått att på mångfalldigt
sitt begagna den allmänna penoingebristen.
Klart synes att Staten icke vunnit, då
det icke lärer kunna anses som vinst att i o^
taliga massor efter olyckl:ge få bevaka g, 10
a högst :o procent af Disconternes fordran,
till hvars incassering ofta åtgå flere år;
och huru mycket det allmänna lidit afså många
dess medborgares ruin och undergång, torde
jag få undgå att närmare detaillera, dådet
är så allmänt kändt och ingor en Tableau
som icke utan smärta kan framställas. Hade
i stället 10 års tid blifvit lemnad med 3^tdels
afbetalning hvarje sjette månad, så hade ef tes
Den 3 Februarii.
min fullkomliga öfvertygelse RiksgäldsContörets
förlust på Concurser icke uppgått till
•|:del af hvad den nu är, emedan i dessa penningefattiga
tider icke alltid den sora kan anskaffa
100 R.dr kan anskaffa 200, hvilken proportion
i synnerhet är gällande med mindre
lån, som äro på den fattigare Classens händer.
Den kloka mesure Herrar Fullraägtige en tid
syntes taga, att tillåta någre omsättningar på
3 månader med proportionerad afbetalning, var
mycket välgörande på den ort , där jag haft
befattning med Disconterne såsom Föreståndare
i UtredningsContoiret3 men Herrar Revisorer
behagade fästa sin uppmärksamhet härvid,
och det upphörde, utan att jag kunnat i Ständernas
Reglemente för Herrar Fullmägtige igenfinna
den §:n som förbjuder det. Detta de
olyckliges lilla hopp försvann således genom
Revisorernes hårdhet, och strängheten har sedan
oafbrutit varit rådande.
Öfvertygad att man i alla fall skall pruta,'
äfven om blott ett år föreslogs til] förlängning
af tiden, får jag ödmjukast föreslå 5 års prolongation
på tiden till inbetalning af ännu i
f. d. FilialDisconterne återstående skulder; att
omsättningar som hittills må äga rum på högst
6 månader med TVdels afbetalning på den
Summa, som den 1 Januarii 1823 återstår, att
omsättningar på kortare tid må få äga rum
efter samma princip som i RiksDisconten, samt
att för öfrigt samma rättighet till 2 månaders
praecriptionstid matte dem förvaras, oaktadt jag
är fullkomligt öfvertygad, att den skall föga
Den 3 Felmar ii,
127
begagnas, om hvad jag här haft äran föreslå
vinner bifall. Till Landsorternes beqvämlig--  het föreslås de hittills anställde UtredningsContoir
i Götheborg och Malmö att fortfara ända
till utmätningstidens sista slut.
Hvad jag här haft äran yttra är dicteradt
af min öfvertygelse och den erfarenhet
jag i Utrednings-Contoiret haft tillfälle inhämta.
Jag föreser väl att det icke blir af alla
gouteradt, men de må hafva -sin öfvertygelse
likasom jag min, och då så många gånger Reglementer
och föreskrifter blifvit uppgjorde med
fästadt afseende på de förmögnares beqvämlighet
och förmon , må det tillåtas mig fästa
hufvudsakeligt afseende på de fattiges fördel
, hälst det icke åstadkommer de andras
förlust.
Man torde invända att en sådan förlängd
tid fordrar utgifter till nödige Embetsmän;
men den vinst som genom minskning af den
annars säkra förlusten härigenom uppkommer
öfverstiger i ganska betydlig mon alla möjliga
dervid blifvande utgifter, reglerades de än efter
en frikostigare måttstock än hittills.
Jag får ödmjukast anhålla att detta mitt
vördsamma Memorial, måtte med de andre
Stånden communiceras och derefter till StatsUtskottet
remitteras med föreskrift att skyndesammast
till afgörande företagas.
128
Den- 3 Februarii.
N:0 8.
Håns Excellent e Herr Grej ve von Engerer Sm t Lars:
Redan vid sistledne Riksdag vågade jag
för Höglofl. Riksens Ständer framlägga ett förslag
till inrättande af ett Asylum lör mindre
brottslige, i hopp att genom en dylik inrättning,
till dygd, sedlighet och medborgerliga
egenskaper, återföra mindre förbrytare , hvars
ungdom lemnar hopp om någon förbättring.
Med mycken välvilja upptogs mitt välmenande
förslag, men i anseende till bristande medel
biel det ej antagit- Ötvertygad, att en sådan
inrättning vore välgörande för menskligheten,
har jag föresatt mig. så ofta möjligt är,
förnya denna framställning. ”Man bör aldrig
tröttna att säga en god sak,” plägade Furst
Weneclaus Kaunitz säga. ”Nitton gånger har
jag’* tilläde han, ”uppgifvit ett nyttigt förslag
utan att ådraga detsamma någon1 uppmärksamhet,
men den 2o:de har det lyckats.”
Så tänkte den redlige Engelsmannen Wilker*
force, hviken hvarje år. under en lång tid,
begärte Slafhandelns upphörande och icke
tröttnade förr, än ändamålet vanns.
Jag, som är 71 år gammal, kan icke hoppas
att oftare öfver detta ämne utbedja mig
Ridderderskapets och Adelns uppmärksamhet;
men tror mig icke böra låta tili tället af detta
Riksmöte gå förbi, utan att ånyo inför Höglo!!.
Ridderskapet och Adeln framlägga mina
Hankar» Då
Den 3 Februarii,
Då menniskorna inträdde i Samhälle, flin:
no de genast nödvändigheten att stifta lagar,
till vinnande af ordning och allmän säkerhet.
Straff äro en nödvändig följd af lagar; men då
deras egenteliga föremål bör vara att förekom-i
ma brott, böra de icke, utan största nödfall ,
stämplas med hårdhet. Grader böra således
finnas i dem; allt efter brottens mer eller
mindre svåra beskaffenhet. Man straffar lindrigt,
så länge hopp är om förbättring och la*
gen blir icke hämnare, utan endast emot dem,
som igenom de grofsta våldsamheter störa all;
männa säkerheten.
Jag förmodar, att ingen lärer bestrida rigtigheten
af dessa grundsatser och tror mig således
icke kunna möta mycken motsägelse, då
jag, påkallad af menniskokärleken, framställer
mitt förslag.
Enligt våra nu gällande författningar blir
mången för mindre brott genast dömd till
straff, hvilka medföra föragt, hvarigenom hederskänslan,
hvilken, jemte Religionen, starkast
verkar till dygdens befrämjande, blir tillintetgjord-
Ingenting håller då tillbaka från
framskridande uti lastbarhet. Och den, som
i böljan hade kunnat återföras på dygdens
väg, slutar med att blifva ett ämne för allmän
afsky. .
En ung flicka, som förser sig, oftast ett
offer för en nedrig förförares obetänksamma
Bil. till Rid, o. Ad. J?r, i Band. 9
13°
Den 3 Februarii.
förhållande, orh^merendels igenom vårdlösad
uppfostran, okunnig om hvad hennes heder
fordrar, blir stämplad med föragt i sin landsort,
Och, torde hända, brsgt derhän, att kasta
sig i liderlighet, för att kunna uppehålla
sitt lif.
En ung menniska som, genom en försummad
uppfostran, är okunnig om lagens föreskrifter, som
befinner sig i yttersta nöd, tillgriper ett obetydligt
ptningevärde för att rädda sig och fat*
tiga föräldrar, bör dömas såsom tjuf och blir
derigenom urständsatt att med ett hederligt
näringsfång kunna upprätthålla sitt i sin hemort
fallna anseende.
Inför lagen äro dessa visserligen skyldige
„ torde hända icke alltid inför ett högre
Väsende. — Det vore, till räddande af sådane
0'ycklige, ett Asylutn kunde inrättas, dit denna
ungdom kunde skickas och där förblifva,
under uppsigt af en redlig och Gudfruktig prestman
och en vältänkande Ordningsman.
Sedan densamma där blifvit behörigsn undervist
uti Christendom och sedolära, sedan den
der, igenom vana vid arbete, fått afsky för
lättjan kunde den efter hand utsändas till andra
orter än dem, der brottet blifvit begångit,
på det att ingen förebråelse måtte missiördelaktigt
verka på dess sätt att vara.
Den kostnad Staten härigenom får vidkännas,
blir mångdubbelt ersatt igenom de
Den 5 Februarii.
på detta sätt bildade, redlige och gode Medborgare.
N:o 9.
Hån! Excellence HerrGrejve von Engeström, Lars:
Lättjan är visserligen, såsom ordspråket
säger, alla la ters moder. De landsstrykare,
olver hvilka Svenska allmogen så ofta beklagar
sig, börja vanligen med att falla sina
medborgare till last igenom tiggeri. Erfarenheten
lärer, att nöden och orkeslösheten förmå
dem till tjufverier, rån , ja tili och med
till mord.
Emedlertid äro de icke såsom lättingar
förfallne till något rigtigt straff.
Likväl skickas de till våra allmänna arbetsinrättningar,
men desse som borde tjena
till förbättring, äro, efter nuvarande inrättning,
fullkomliga lärosäten lör alla möjliga odygdef.
De sitta der i sällskap med stora bofvar och
utgå derifrån merendels utstuderade skällmar.
Såsom fångar tynga de å kronans Cissa och
deras mängd sätter granskapet af deras fängelse
uti en otrolig oro
Förmödeiigen kunde de göras till nyttige
medborgare och tillika deras egen lycka beredas,
derest man använde dem till uppo.liingar
och colaniseriug, hvartill vårt glest bebodda
land lemnar så ymniga tillgångar.
*3®
Den 3 jFebruarii,
Man torde invända, att Staten icke har
rättighet genom tvångsmedel anställa coloniseringarj
men kan Staten äga rätt att innesluta
lättingar i fängelse, gå kan den använda
dem till ofrugtbara trakters uppodlande. De
böra likväl utgöra en särskilt Colonie och
icke vara tillsammans med andra Colonister;
ty af första eller kanske äfven andra generationen,
kan man icke vänta det dygdiga förhållande,
6om endast igenom en bättre uppfostran
kan vinnas.
Det torde sägas, att, ägande afsky för
arbete, sådane lättingar icke qvarstanna vid
odlingen, utan rymma. Till en del kan
det väl hända, likväl mindre om de tagas i
början af deras landstrykning, då de ännu
icke hunnit blifva fullkomligen demoraliserade.
Dessutom kan hoppet att blifva ägare af
den jord de odla, gifva mången håg att qvarstanna
och bosätta sig; och de, sorn på detta
sätt återvinnas, ehuru få de än skulle vara,
äro dock en vinning för landet och en välgerning
mot menskligheten.
Uti andra länder t. ex. i Holland och
Schlesvig äro Colonier inrättade, för hvilka
Regeringen visserligen gjort uppoffringar till
första inrättningen, men återvunnit det mångdubbelt
igenom odlade trakter och arbetande
medborgare.
Den 6 Febriiarii,
133
Bilagor
till PleniProto collet för d, 6 Februarii»
N.o i.
Herr von Qvanten 3 Carl:
24 §. Riddarhusordningen utstakar väl
tydligt, att då Elector blifvit vald till Utskotts
Ledamot upphör han att vara Elector,
och bör en annan utväljas. Häraf följer således
enligt ordalydelsen, att Grefve von Schwerin
upphörde vara Elector, då han valdes till Ordförande
i Bancoötskottet. Herr Grefve v. Schwerin
hade icke en gång, enligt ordalydelsen,
bordt komma under val till ny Elector, ty
det står: En annan utvälja, och en annan kan
cj få vara densamma. Mig synes, att ordalydelsen
här, är i strid mot sunda förnuftet, och
att slutmeningen, en annan utvälja, innefattar,
att den ifrågavarande erhållit ett annat förtroende,
och sig det ej atsagt. Onekligt« är en
vald Elector hedrad med de väljandes förtroende,
hvilket förtroende vunnit ny styrka,
då personen ytterligare blifvit vald, till en så
vigtig befattning, som Ordförande i BancoUtskottet.
Det beror ju på hvar och en att antaga,
eller icke antaga ett förtroende, förknippat
med ansvar, och arbete, måhända utöfver
hvad personens tid kan medgifva, men
den gärd af agtning och förtroende, som varit
rätta drilfjädern till valet, bör väl icke an3
Dm 6 Februarii,
ses återkalhdt på samma gång som elen valde
anser sig nödsakad afsäga sig törtroendet- Och
bör väl, om man vill vara conseqvent en redan
vald Elector sålunda underkastas vådan af
ett nytt valp
En Representant erbjudes genom valet,
att blifva Utskotts Ledamot I Plenum förkunnas
honom detta val, och då afsägelsen
sker i samma stund, sorn valet skulle vinna
Jaga kraft, tyckes sunda förnuftet äfven säga,
att en sådan Ledamot, aldrig blifvit legimiteyad
Utskotts Ledamot, och sålunda aldrig afgått
som Elmor, så vida ej andan af §m skall
vara, att på sådant sätt straffa en Elector, som
afsäger sig Utskottsbefattningen, medelst återkallandet
af det honom förut visade lörtroendet.
Ett sådant återkallande måste för hvar
redlig medborgare blifva sårande, och sådana
straff §, §. böra vi undvika; hvarföre jag ödmjukast
vågar föreslå, att 24 §. Riddarhusordningen
må undergå följande ändring:Färder
Elector till Utskotts Ledamot vald., och hon sig
be fattning en åtager, upphör e han att vara Elector,
och b ra genast Bänkmännen sammanträda och en
annan utvälja.'’
N:o 2.
Herr Montgommery, Gustaf Adolphi
Om odlade fält, om ett förökadt antal i.-  doga innevånare, om förstorade Bergsrört Iser,
Din 6 Felruarii.
135
otti lättad® communicationer utgöra de egentligaste,
de sannaste bevisen på Statens flor,
på dess innebyggares trefnad och välmåga, så
bör jag icke längre tveka att inför Rikets nu
församlade Ständer framställa ett project, sorn
jag redan under 1S17 års Riksdag ämnade afgifva
men då uppsköt under hopp, att af någon
mera erfaren Riksdagsman från den ort,
som rör detta ämne blifva förekommen. Men
jag missräknade mig.
Nu på en gång uppmanad af egen öfvertygelse
och erfarenhet, samt af dtn f örr jv nst t lille
Professorn J W* Zetterstedts resa genom
Sveriges och Norriges Lappmarker år 1821.
Första delen pag. 140, 150, 151 och 152,
tror jag mig icke längre böra dröja, att fästa
Rikets Högloflige Siänders uppmärksamhet på
nödvändigheten af en väganläggning emellan
Öjver Torneå och Kengis.
Detta project går icke ut på, att föröka
Statens utgifter utan motsvarande säkra fördelar;
dessa äro icke problematiska så?om Götha-
och Södertelje- Cana iers, hvarpå likväl redan
Millioner äro uppoffrade, visset ligen icke
helt och hållit utan ändamål, meri åtminstone utan
synbar, knappast beräknelig nytta lör medborgare
i allmänhet, om man icke hänför dertill
äran af att fullborda ett så kalladt Storverk,
som man en gång börjat, ehuru under iner
och mer aftagande förhoppningar af de mot
de första sköna calculerria svarande fördelar,
jag vet att detta ämne icke hör egenteligen
*36
Den 6 Februarii.
hit, men så vida åger det hårmed gemenskap,
att då Rikets Höglofl. Ständer kunnat bevilja
millioner till utförande af, i anseende till
fördelarne problematiska projecter, man skäligen
bör kunna vänta beviljandet af circa
ioo,ooo R.dr till verkställande af ett sådant
företag som det närvarande, hvarigenom
man, snart sagt, utvidgar sitt eget lands
odlade gränsor, eller såsom Herr Zetterstedt
träffande säger, ’]framkallar ett nytt land ur Sue^
riger eget sköte." Detta kan man säga utan
öfverdrift, när man erindrar sig att aflägsna
ödemarker, otillgängliga för allt slag begagnande,
då icke ens någon väg finnes genom
dem, äro att anse såsom ett främmande land,
dit ingen får, eller såsom här är fallet, dit ingen
kan intränga.
För icke längesedan hafva många trakter
ii Norrbotten varit i samma ödes tillstånd.
En enskilt man, hvars minne, hos hvarjerättskaffens
medborgare, alltid inger vördnad och
erkänsla, har dar ur vilda skogar, ödsliga klippor
och otillgängeiiga myror, med otroliga
mödor och kostnader framkallat fruktbara fältj
lönande Bergverk etc. Hvarföre skulle då icke
Staten äfven göra något för denna ofta
glömda, alltid misskända ort? som dock har
en tacksam jordmån, dyrbara skogar, kanske
än dyrbarare ehuru ännu icke nog kända berg,
mångå till sågverk och andra] inrättningar
gagnbara strömmar, åar och forssar, och
framtör allt starka, härdade, idoga och i
allmänhet välmående invånare, sorn icke elter.
Den 6 Februarii,
137
gifva någon — men kanske öfverträffa mången
landsort i laglydnad , moralisk bildning, nit
och trohet emot Fädernesland och Konung,
Att lätta möjligheten till förökning af deras
antal, det är att öka Statens egen kraft, Statens
eget anseende.
Hvilka föremål äro väl mera värda Nationens
Representanters uppmärksamhet, omtanka
och öfverläggning, än föremål som leda
till nationens eget väl. Af sådan vigt är
väganläggningen emellan Öfver Torneå och Ken.
gir, hvaremellan nu icke finnes annan communication,
än den icke alla årstider ens möjliga',
alltid halsbrytande, åtminstone högst farliga
längs Torneå Elj\ full af brådstörtande
förfärliga forssar och vattenfall.
Huru fördelaktig en väg skulle blifva emellan
desse ställen kan lätt inses, och är redan
i förhand ådagalagdt, då man betänker
hvad Öfver Torneå eller Matar ängi var, nemligen
en ödemark, innan väg ifrån Haparanda
gjordes dit för icke många mansåldrar sedan.
Erfarenheten har bevisat huru odlingar
och uppröjningar hafva en mildrande kraft
på klimatets hårdhet; här, hvarest redan växer
Korn , Potatoes och till och med något Råg,
samt i synnerhet Öfverflöd på Hö, kunde, genom
en väganläggning, kanske inom en mansålder,
beredas tillfälle för en mängd innebyggare,
att nedsätta sig och förvandla denna
ödsliga 10 mils sträcka emellan] Öfver Torneå
*38
Den 6 Februarii,
och Kengis till ett lika så odladf, bebyggt och
härli ut land, sc>m trakterna emellan Hparan~
da och Mttaräugi satuna jlund" tillägger
Herr Z nerstedt, "/kulle völ också Kengis bli/va
ett vigtigare fledie för Sverige och ä ven å draga
sig uppmark san het såsom en li n g lig ort Jör en
Bergslag . i fall öfriga onjliindigheter lika höst
sorn de rika J ernmalmsbetgen i Juckasjärvi, här på.
kallade ett sådan inrättning.
Så många förenade fördelar kunna icke
annat än påkalla Riksens Siänders uppmärksamhet,
och såsom jag med glädje förutser,
beslut till en väganläggning på Statens
bekostnad emellan nämnde ställen. Jag tror
icke att de vägar man påkostat i Härjeådalen
och Jemtland kunna tillskynda mer nytta eller
hafva varit påkallade af flera skäl, än denna,
hvartill man ganska lämpligt kan hänföra det
sköna uttrycket icke af en stor Skald, såsom
Herr Zetterstedt, säger, om mitt minne ej bedrar
mig, utan af en stor man eller åtminstone
nyttig Statsman och medborgare: ”Att den
okar Sveriges land, som edlar Sveriges jord.” Ja
den o?vifvelaktiga följden blir, om den af mig
nu vördsamt föreslagne väganlåggningen be*
viljas till snar verkställighet, att Staten, innan
korrt, kan tillräkna sig to mils iöiökade gränser
&f odlad, fruktbärande jord Och deraf sig
närande och åt Samhället skattande idoga och
lyckliga innevånare.
Slutligen anhåller jag, att denna min motion,
med de öfrige Respecfiv» Medstånden
Den 6 Februarii,
*39
måtte communiceras och till vederbörligt Utskott
remitteras, åtagande mig, att om så på*
fordras, framdeles dit ingifva omständlige pro,
ject till sältet, huru som, med minsta kostnad
och tidsutdrägt ifrågavarande väganläggning
må kunna verkställas.
N:o 3.
Herr Monfgnmmerie, Fabian:
Då det är en Riksdagsmans ovilkorliga pligt
att fästa Rikets Högloflige Ständers uppmärksamhet
på de tryckande bördor och olägenheter
sorn äro rådande i hembygden; så är
det icke en mindre, att föreslå alla de medel
och utvägar han, efter sin öfvertygelse anser
kunna gagna Fäderneslandet.
BevillningsFörordningen är tillkommen under
missväxtår och höga sädespiiser; i följd
hvaraf jordegendomar uppdrefvos till möjligen
hogsta värde, som åstadkom dryga afgilter,
hvilka i 5 år varit oförändrade. Vi hafva sedermera
haft 3 ne goda skördar och hvad sorn
förefaller oväntadt, är, att just dessa goda
skördar varit bidragande till Landtmannens
obestånd, derigenom att Kroroutlagorne äro
lika höga och alia varor lika dyra; men säden
ensamt fallit i vanpris, och det tili den
grad att nu mera all afsättning deraf upphört.
Lägger man nu härtill det förderfliga systéma
som MagazinsDirectionen följt, att för und
-
lia
Den 6 Februarii.
sälfningsspanmålen låta utkräfva 3 Tunnors
värde för hvarje lånad tunna; så igenfinner
man snart orsaken till den allmänna nöd,
hvarunder jordbrukaren för närvarande suckar.
Sättet, att till en god del afhjelpa denna
nöd, går jag nu att uppgifva. Då således erfarenheten
visat, att utom ofvannämnde skäl,
orsaken till landtmannens nu varande förlägenhet,
är bristande afsättning på Spannemål,
till någorlunda emot alla andra varor och arbetslöner
svarande pris; och utom denna
product de flesta icke hafva annat att förvandla
till penningar, hvarmed Kronoutskylder
och mångfaldiga andra utgifter skola afbördas;
och som StatsVerkets är i behof af såväl
penningar som spannemål till aflöning; så finner
jag ingenting lämpligare till Landtbrukets upphjelpande,
än, att Riksens Ständer genom dess
Stats- och Bevillningsutskott så föranstalta,
att Landtmannen må äga rättighet att afbörda
sig sine Kronoutskylder antingen i spannemål
eller penningar; hvilket efter min tanka bäst
verkställes sålunda, att debiteringen nu som
vanligt sker i penningar, hvars hufvudsumma
efter Riksmarkegångeo förvandlas till Tunnor
och Kappar i Spanmål, som alltid består af hälften
Råg och hälften Korn. Dessa Spannemåls*
tunnor utföras i Debetsedeln bredevid penningecolumnen,
hvarefter den skattskyldige inom
en viss tid, till exempel innan andra uppbördsstämman
i Februarii, äger rättighet och
ovilkorlig skyldighet, om han sig deraf begagna
vill, att på nät mäste KronoMagazin in
Den 6 Februarii,
natura aflemna hela beloppet i säd; vore det
då ej fullgjordt, borde penningar ofelbart erläggas.
Härigenom undginge Landtmannen
den olägenhet, sorn eljest är så vanlig, att
höstetiden föra sin säd till torgs och sälja
den till underpris för Kronoutlagornas anskaffande
i contant; och löntagaren kunde sjelf, om
han så ville, få anvisning på närmaste Magazin
för att disponera om den andel af lönen,’
Söm beräknas i Spannemål.
Genom detta enkla medel, tror jag att
Landtmannens hufvudsakligaste penningeförlägenhet
skulle komma att upphöra, emedan
han, naturenligt, finge erlägga sine Kronoutskylder
med den vahra, han kan producera.
Att denna min motion måtte communiceras
med de öfrige Respective Medstånden,
och till Stats- samt BevillningsUtskotten varda
remitterad, derom anhåller jag vördsamt.
N:o 2.
Herr Hallenborg, Carl Johani
Tvenne värde Ledamöter Friherrarne Wran:
gel och Rudbeck hafva i sista Pleno omtalat
dén nöd, som trycker landets Innevånare. Jag
instämmer fullkomligt i deras yttrande och
tager mig friheten dervid göra några tillägg.
Landtmannen dignar under tryckande stats-.
1^2
Den 6 F'ebrudrii.
bärdor och bristande afsättning af dess producter
emot billige priser, hvilket tili en del
bärrörer af det rådande importsysfemet, som
tillåter utländska landtmanna pro ducter till
införsel och derigenom minskar atsättningen
af de in hemsks j men Allmänna Magazinsln*-  rättningen har betydligen bid a g i t till landtmannens
elände, och detta gifver mig anledning
till den motion, sorn jag nu ämnar göra.
Sist, vida olver behofvet införskrifne utländska
Spannemål, har under rednare årens
ymniga skördar till den grad fällt sädesptiserne,
att productionsko"tnadrn knappt varit ersatt,
hvarigenom Jordbrukaren blifvit försatt
i den mäst ruinerande belägenhet. Under de
år säden var i högt pris, gjorde MagazinsDirectionen
betydliga upphandlingar deraf, deremot
har Directionen upphört att göra uppköp,
sedan Spannemålen föll i vanpris, då
landttnannen bäst behof t Directionens biträde
för att upprätthålla sädespriserne. Opinionen
och den allmänna nöden bespara mig mödan
att uppräkna all den skada Directionen genom
sina åtgärder tillfogat den enskihe medborgaren,
och Riksens Ständers Revisorers nyligen
uppläste Berättelse, lagger i full dag den
förlu-t Staten fått vidkännas genom Pirectionens
handlingssätt. Jag behöfver således ej ingå
i någon vidare granskning deraf, utan på den
grund att allmänna Magazinslnrattningen varit
och ännu är skndl g för landet , får jag
bos Högloflige Riddsrskapet och Adeln föreslå,
antingen nämnde Inrättnings upphäivande,
hvilket skulle medföra mängfalidig nytta
Den 6 FebruariL
143
äfven deruti, att EmbetsmannaCorpsen derigenom
minskades, eiler och dess reorganisation
pä ett sätt, att den framdeles ej blef i tillfälle
att kunna skada det allmänna. Jag anhåller
att Respective MedStånden måtte erhålla del
af denria min motion, som äfven torde blifva
remitterad till vederbörligt Utskott.
N:o 5.
Herr Rothlieb, Axel:
Då det är hvarje Riksdagsmans pligt
erkänna värdet at goda och nyttiga inrättningar,
blir det äfven en rättighet klandra dem
som erfarenheten lunnit vara af, om ej en motsatt,
åtminstone en mindre gagnelig beskaffenhet.
Allmänna Sp mnemålsDirection,
hvars inrättning till en början lofvade så mycket,
har nu mjra genom en kedia af händelser,
helt och hållit tillintetgjort de förhoppningar
man på densamma grundade. Jag inlåter
mig ej i reflexioner öfver de åtgärder
denna auetotitet, i synnerhet sednare åren lemnat,
utan öfverlemnar utvecklingen åt mera
upplysta och erfarne granskare
men jag
anser för min pligt fästa Högloflige Ridder -  skåpets och Adelns uppmärksamhet på den
menliga verkan denna inrättnings företag haft
på välståndet i allmänhet, äfvensom å Jordbruket.
synnerligen i min ort;
Span
nemålsDirections
främsta skyldighet borde varit,
att ställa sig som en medlare emellan Jorda
-
■i 44
Den 6 Februarii'.
garen som bade Spannemål att föryttra, och
dem, som voro i behof köpa denna vahra,
Den hade bordt förekomma, medelst upphandlingar
efter rikare årsväxter Spannemålens alltför
låga pris och med detsamma hindra en allt*
för stor dyrhet derå, efter en mindre gynnande
skörd.
Hade ett sådant dess åliggande
iagttagits, skulle säkerligen nödropen öfver
de till ytterlighet fallne sädesprisen varit
mindre iillmänna. Men då öfverflödig Spannemål
funnits i landet, har ej uppköp deraf
blifvit påtänkt. Deremot har verksam upphandling
ej uteblifva under de år då priserne,
föranledde af en mindre lycklig årsväxt
sjelfmant stigit, och såmedelst ej varit i behof
af några stegrare. — Jag får såsom factum
åberopa händelsen i Calmar Län vid årets
början J820, då allmänna priset i landsorten
var för Kornet 12 och Rågen 14 R:dr
Riksgäldssedlar tunnan. Just då ankom Directionens
kungörelse, att den företog Spannemåls
upphandling samt betalte omkring 15
R:dr R:ksgäldssedlar för Kornet och jag vill
minnas i6§ R:dr för Rågen. De som bodde
närmare Magazinerne, skyndade begagna detta
tillfälle få väl betalt
till och med all
mogen,
boende hela 10 å 12 milen från Calmar,
som ej ens hade tillräcklig säd för egna
hushålls bergning, följde strömmen, och utforslade
Spannemål, i hopp, att vid öppet vatten
kunna för bättre pris få tillfälle uppköpa
sommarbehofvet. Bonden återkom, vä! försedd
med penningar men utan säd. Han
betalte
Den 6 Februarii.
*45
betalte sina skatter och utskylder, tänkte aj på
kommande dagen, utan använde hvad som
återstod till uppköp ål granlåter till hustrur
och döttrar af de skåcktäls kringvandrande
så kallade Gårdfarihandlande. Slutligen
inställde sig behofvet af bröd och misstaget
märktes för sent
men då bléf, geno n ett
palliatif, ögonblickets förlägenhet äfhjelpt. SpanftemålsOirectiönen
annoncerade utlåningar mot
bestämd ränta och fastställda vilkor, Denna
Utväg begagnades både af dem som försålt sin
Spannemål och andra behöfvande, ehuru en
resa af mera än 20 mil vid försäljningen, och
en lika lårtg, för att åter på borgen erhilla
den fösut försålda Svartmålen, gjorde ett sådant
lån tryckande. Likväl upphörde bristen på
brödfödan; men vid årets slut, då kungörelsen
ankorh, som ålade alla dem hvilka begagnat
1 å nc t i 11 fä 11 et att genast betala , återkom
förlägenheten med Akad kraft
den éna länfe
af den andra __ allt mynt söm fanns utsopades,
dels till denna utgifts bestridande, dels
till de vanliga utskyldernas licfvidt rande; och
frän den tidén, kan peoningebristen beräknas
tagit sin början.
Allmänna opinionen har förut redan yttrat
sin öfvertygelse att Sp-inmålsDirectionsInrättningen
kostat Staten mångfalldigt mera,
än hvartill de fördelar kunna skattas som den
åstadkommit. Den är ett monopolium, som
etår i rak motsats m-d jordbrukarens fördelar;
som ställer odlaren under ett sorrt opåBil,
till Ridel. q. Ad. Pr. I Band 10.
Den 6 Februarii,
kalladt förmynderskap-, den har på satt som
skedt disponeradt Capitaler; som vållat de
drygaste förluster; men allsingen vinst; den
kan aldrig för det inre af landet tillvägabringa
någon fördel. Jag vågar derföre
föreslå
ett dera
denna inrättnings fullkomliga
upplösning, eller ock en ny organisation
deraf med föreskrifter för densamma,
så beskaffade, att SpanmålsDirection hädanefter
blef en gagnande inrättning för det allmänna
samt mindre tryckande och kostsam
för Statsverket. Jag får ödmjukast anhålla
om remisss af denna min motion till Statsoch
OeconomieUtskotten och meddelande till
Respective MedStånden.
N=o 6.
Friherre Falkenberg, Carl Axet:
Friherre Wrangel har uti förra Plenum
gjort motion om förlängandet af betalningstiden
för skulder uti f. d. FilialDisconterne, der-i
uti jag till alla delar instämmer; förvissad att,
om de uti Skåne till f. d- Disconterne skyldige,
nu skulle till fulla beloppet infria sina
förbindelser; det säkerligen medförde en
'* stor olycka för denna Province, hvarest uti
sednare tider, genom en försvårad afsättning
af landtmanna produeter, penningebristen blifvit
mera tryckande, än på de flesta öfriga
ställen uti Riket. Jag torde derföre få tillägga
några ord, förberedande till må hända en
lättare afsättning af landtmannens produeter.
Den 6 Februarii,
och dess ej fortfarande alltför låga värde, i
förhållande till productionskostnadenj nemligen,
att införsel af utländsk Spannemål måtte
helt och hållit förbjudas, äfvensom upplagsrättigheten
uti Skånska Städerne, såsom gifvande
anledning till missbruk, måtte blifva
afskaffad; samt att ett uti möjligaste måtto
strängt straff mätte drabba den, som med oloflige
Bränvinspannor så väl på landet sora
uti Städerne tillverkar Bränvin j hälst ett
sådant öfverskridande af laglige föreskrifter,
åstadkommer menliga följder för den laglydige
medborgaren, som derigenom, får sin vahra så
väl till afsättning försvårad, som till priset
nedsatt. Om denna min motion af Högloflige
Ridderskapet och Adeln gillas, anhåller jag
den med de öfrige Regpective Stånden måtte
blifva communicerad, samt till vederbörligt
Utskott remiterad, på det en skyndsam åtgärd
härutinnan måtte vidtagas.
N:o 7.
Herr Hjerta, jjohan Gustaf'-
Som 1668 års BancoOrdning icke anbefaller
någon hemlighet för Bancoangelägenheterna,
med undantag af 32 §:s förbud: ”att
gifva besked om någon enskildts partie i böckerna:”
samt 72 §. uttryckligen föreskrifver:
’att när Riksdag hålles bör räkning öfver he;
la BancoVerkets förande emellan Riksdagarna
och dess egenteliga tillstånd, inför Riksens
i48
Den 6 Februarii.
Ständer uppvisas;” får jag föreslå: att sedan
BancoUtskoaet nu är organiseradt åt detta Utskott
må uppdragasj att ofördröjeligen till
Rikets Ständer inkomma med utlåtande, huruvida
Utskottet anser tjenligt, att med uppbäfvande
af de, utaf fordna tiders BancoDeputationer
och Utskott gilne föreskrifter, ofvannämnde
BancOÖrd ningens 72 §. åter må
sättas i full verksamhet, samt således Bankens
tillstånd inför nli församlade Ständer* i alia
delar* framläggas.
Denna motion, anhåller pg måtte blifva
de öfrige Stånden meddelad och till BancoUtskottet
remitterad*
NiO 8.
Herr Gripinstedt, Jacob:
Då vid nu varande Riksmöte säkerligen
inånga ämnen af vigt, Och sotn jag vill hoppas,
med germnsam syftning å det allmänna
bästa, komma att fiamstäilas, skulle jag förebrå
mig, så väl en oförlåtlig liknöjdhet om
vårt samhälles gagn, sorn en föraktlig overksamhet
i de mål, som kräfva medborgarens
nödvändiga uppmärksamhet och handläggning,
otti jag icke sökte att väcka mitt Stånds
och öfrige Medständers uppsende på eri lika
olycklig som rysvärd epoque af vårt närvarande
tidehvarf, då inom vårt eget Fädernesland
den allmänna säkerheten hotas af en öfverhandtagande
ondska och brottslighet, sorn
Dea 6 Febr uhr ii.
tyckes sätta sjelfva Samhällets lagar i vanmakt
och overksamhet, att kunna afböja och
hjelpa dess följder.
Sednare årens allmäntgjorda händelser
bevittna huru nästan i alla provincer af Riket
de rysligaste mordgerningar blifvit föröfvade:
inbråttsstöider , hemgång mordbrand
Och lönnmord; fordom så okända bland oss,
under Religionens ljusare fackla, synas nu vid
ett ännu upplystare tidehvarf födas
närås
och tilltaga. Detta kan ju icke annat än oroa
hvarje rättsinnt och redligt tänkande — hvarje
medborgare sorn ömmar sin frihet, och grundar
sitt hopp på lagarnes helgd, allmänna säkerheten,
egendomsrätten, och Regeringens
skydd. — Manne det skulle vara förgripeligt
att forska och utleta grundkällorne tili detta
onda, att i lagstiftningen eller i de gällande
lagarnes utöfning och rätt3 användande finna en
orsak till önskans och våldets framsteg; manne
icke en alltför lindrig och illa beräknad näpst ,
ofta mera förökar, än afhjelp r det onda?
Månne icke den nu brukliga» och på kunskap
rika Advocaturen ofta öfvers^ylpr ell»r
bortblandar de grofsta brott med m ndrestraffbara
fel, och på denna grund sätter illgerningsmannen
i frihet att ånyo med mera fintlighet,
men ökad önska, få fortsätta sin brottsliga
bana? Härtill bidrager onekeligen den högst
skadliga och ofta vidtagna proceduren, att i
ett och samma fängelse förvara flere både äldre
och nyare spitsbofvar, hvilka under delande
af lika öde, äfven dela lika ohyggali
-
Den 6 Februarii.
ga tänkesätt, och sålunda naturligtvis både
upplysa och uppmuntra hvarandra till ihärdighet,
fräckhet, illistighet och ståndaktighet,
att emotstå alla sanningens anspråk a i t upptäcka
undflykter
knep och omvägar, el
ler
gemensamt befria sig från tvånget, för att
åter framträda i ny verksamhet Det är upplyst
att flere sådane hofvar till ett nöjsamt
tidsfördrif inom sig sjelfva organiserat en ordentlig
Domstol der en af dem agerat domare
och de öfrige ömsom föreställt anklagare
och parter, för att såmedelst kunna öfva sig
uti Rättegångskunskapen; när sedermera den
enfaldige och ångerfulle, som antingen redan
bekänt eller, åtminstone varit nära att bekänna
sanningen, ånyo framträdt för Domaren, varit
helt och hållit förändrad, fräck och ihärdig
att förneka sanningen, och ehuru på de mäst
grundade skäl befunnen straffbar, likväl härigenom
undgått sitt rättmätiga straff. Det är
dessutom hos oss ej ovanligt, att en tjuf sorn
3 å 4 gånger lidit straff, har mellan dess terminer
rymt, och efter hvarje gång stört allmänna
säkerheten, och det oagtadt, alltid sättes
i ett tillstånd att ånyo eller i hela dess
lefnad kunna förnya samma skådespel, då likväl
andra nationer, i synnerhet den engelska,
till undvikande af det ondas oberäkneliga följder
och exempels otvifvelaktiga verkan, gör
processen ganska korrt.
De oändeliga om
vägar,
som tages med redan förvunne tjufva
r förorsakar äfven en lika vådelig, som skadelig
tidsutdrägt, då ofta den brottslige, för
att slippa sitt fängelse; föreger sig hafva
Den 6 Februarii•,
stulit i en annan Province, dit han således
måste skickas, och derifrån efter dess föregifvande
åter till en annan , hvilket måste
blifva en betydelig tunga och kostnad
för det allmänna, som så i detta, som i öfrige
fall, alltid skall blifva lidande, Och ryminer
under denna cours brottslingen, hvilket ofta
är händelsen, så försättes åter allmänheten i
osäkerhet och oro, att blifva ett mål för desse
våldsverkares oförskämda tilltagsenhet. Det
synes mig derföre lika klart, som ovedersägeligt,
att ett ämne af denna beskaffenhet, sorn
antingen skall i sina följder beröfva oss eller
betrygga vår säkerhet, bör blifva ett vigtigt fö'
remal för vår uppmärksamhet och beifrande.
Vi lefva alla under ett fritt samhälles stiftade
lagar, som mäste äga till föremål befrämjande
af allmänt och enskilt lugn , hemfrid och
säkerhet} och om desse lagar ej uppfylla sitt
ändamål, så är vårt tillstånd olyckligt och
beklagansvärd!, och fordrar vår pligt, vår omsorg
och högsta bemödande att afhjelpa, antingen
genom en klok och säker förbättring af
våra kanske nog ofullständiga lagar eller också
en ny lagstiftning, i de mål, sorn så helt och
hållit röra den allmänna välfärden.
Det skulle vara smärtande för den om
sitt Fäderneslands väl och ära, ömmande medborgaren,
om han skulle finna detta för ära,
redlighet och samfundsdygder så vidt fräj -  dadé Rike, under sine lagars vanmagt blifva
hemsökt af lugnets och säkerhetens förstörare,
af våldsverkare och banditer, hvilka söderns
i5t
Den 6 Februarii.
veklingar men aldrig nordens söner vari: vana
att hysa i sitt sköte.
Jag anhåller vördsammeligen hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtJVla skaiken
och Höglotlige Ridderskapet och Ad än, att
detta mitt anförande måtte blifva med de öf^
fige respective Ständeo cominuniceiadt.
N:o 9.
Friherre Finck ar svärd. Carl Hindric:
Riksens Ständer hafva vid sist förfiutne
Riksdag redan insett nödvändigheten af en noggrann
StatsVerkets alla delan granskning , och
det vore snart sagdt oförklarligt att Riksens
Ständer vid sista Riksdag kunde låta åtnöja
sig med det afslag de, å deras underdånigt
begäran i detta hänsende dg fingo emottaga,
om man ej vid betragtande af skrifvelsernes
data funne, hutu Riksdagen nalkades sitt slut,
och företedde det vid denna epok vanliga resultatet,
af vigtsga ämnens nog lättiärdiga behandlande,
Det är mig omöjligt att fatta, huru föregående
Ständer kunnat i denna del låtit åtnöja
sig med en sådan Grundlagens tolkning,
som der Regeringen vid detta tillfälle afgifvit,
då den åbetopar att 30 och 68 §. §, Riksdagsordningen
icke innehålla att Wadstena
Krigsmanshus- MilitiaeBoställs- och Passcvo
-
D. n 6 Febrnaril.
lanceCnssornes Samt de under SeraphimerOrdens-Gil
ets styrelse s älije Hospitals- och LaZarettsfonders
tillstånd, Styrelse och förvaltning,
skulle af Rikets {ständer eller deras Revisorer
öfverses ocIt granskas
Då 30 §.
Riksdagsordningen bokstsfveligen föreskrifver,
att Konungen late för StatsUtkottet uppvisa StatsVirkets
tillstånd (ej i någon eller några genom
viss benämning utan) i alla dess delar, till inkomster
och utgifter &c-: Rå synes det vara
tydeligt, att intet inkomstgifvande Verk, och
ingen till StatsUtgifters bestridande ingående
inkomst, kan Riksens Ständers genom 30 §.
Riksdagsordningen förbehållne granskningsrätt
under någon förevändning undandragas.
Med StatsVerkets inkomster och utgifter
måtte väl förstås allt hvad under namn af
skatter, bevillning, räntegifvande inrättningar,
eller contractej- till StatsVerket ingår, för att
bestrida Statens utgifter. Den åberopade 3®
§ innehåller icke heller under bestämd ordalydelse,
att Bevillning eller Kronans behållne
räntor m- m. förstås under StatsVerkets inkomster,
hvadan snart nog skulle kunna dragas
den slutsats att StatsVerkets öfverseende
kunde inskränka sig till ett aldeles betydnings]öst
ord, om ett sådant som ofvan åberopade
sätt, blefve vedertaget för Grundlagarnes tolkning
Hvad Tullmedlen beträffa, så äro de
enligt 60 §. Regeringsformen Bevillning, och
af natur , att af Riksens Ständer kunna bifallas
eller indragas j och bör det således synas så
mycket mera underligt huru man kunnat ar
-
Den 6 Felt marti.
gumentera denna del af Bevillningens styrelse
och förvaltning vara mindre än den öfrige,
Riksens Ständers granskning underkastad. Att
man här saknar ail anledning, att åberopa ordalydelse,
synes icke vara tvifvel underkastadt,
och det skulle för Grundlagens helgd och slutligen
för frihetens hela tillvaro vara ganska
vådelig?, om en sådan Grundlagarnes godtyckeliga
tolkning finge vinna rotfäste; men man
saknar ännu, uti den verkeligt tillvarande ordalydelsen,
allt stöd för den slutsats man bemödat
sig att draga af hvad, som icke befinnes
nämnt , då det bestämdt heter Statsverket i
alla dess delar; och att Tullinkomsterne ibland
desse utgöra en af de betydligaste, lärer väl
icke kunna nekas. Jag anhåller derföre, att
Riksens Ständer måtte förnya dess underdåniga
begäran att till uppfyllande af sine constitutionelia
pligter, genom sitt Statsutskott
under förevarande Riksdag och sedan allt framgent
genom sine utsedde Revisorer få ofvannämnde
Verks och Cassors styrelse och räkenskaper
öfverse och granska. Jag anhåller att
detta mitt Memorial måtte blifva till Statsutskottet
remitteradt 6amt de öfrige Stånden
meddeladt, och tager jag mig friheten äfven tillägga
den hemställan, att StatsUtskottet måtte
anmodas att öfver denna ödmjuka framställning
skyn desa mt afgifva sitt Betänkande, på
det Riksens Ständer måtte blifva i tillfälle att
så tidigt utverka Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd
till den så nödige revisionen, att denna ännu
under Riksens Ständers sammanvaro mätte kund
na tilivägabringas.
Dea 6 Februarii,
155
N;o io.
Herr Heijkenskjöld, Ludvig Dittlof:
Sedan Riksens Ständers Utskott nu kommit
i verksamhet, anhåller jag att få framstäl-i
la ett ämne till öfverläggning, som äger sammanhang
med ärendernes behandling i Statsoch
Bevillningsutskotten.
Då det egentligen hörer till StatsUtskottets
befattning att beräkna StatsVerkets inkomster
och utgifter, har bruket vid föregående
Riksmöten varit, att i den mon Satsutgifterne
under Hufvud-Tittlarne uppföras och sammanfattas,
desse sedermera till tidens vinnannande
hvar efter annan från Utskottet remitteras
till Riksens Ständers granskning och godkännande.
Först sedan de fleste och betydligaste
HufvudTittlarne i RiksStaten redan under
loppet af Riksdagen blifvit gillade, harden
så kallade Finance-planen blifvit framlagd
för Riksens Ständer, hvars ändamål skall vara
att framställa en fullständig calcul öfver
StatsVerkets inkomster och utgifter, tillika utvisande
den brist, som genom Bevillning bör
fyllas. Når Stat^bristen sålunda blifvit känd,
och den summa bestämd, som genom Bevillning
bör ingå, har BevillingsUtskottets egentliga
verksamhet börjat med att fördela Bevillningssumman
efter antagne hufvudgrunder.
Detta angelägna göromål förekommer merendels
nära vid slutet af Riksdagen, hvarigenom
för Utskottets Ledamöter ingen besinningstid
Deri S Febraariit
är öfrig för den vigtiga frågan , som bord®
föregå, nemligen, oin den be. illning, Utskottet
mäste på Rikets samtelige innebyggare fördela,
kan utgöras, utan att jordbruket, handeln
och näringarne bringas tili van magt af tryckande
pålagor. Såsom Ledamot af Bevillningsutskottet
föriedne Riksdag, har jag med smärtsam
känsla varit satt i nödvändighet att medverka
till påläggande afen Bevillning, som, enligt
min öfvertygelse, var för hög, för att någonsin
med billighet kunna fördelas , och det är
denne erfarenhet, som gifvit mig anledning att
eftersinna , om den behandling af ärenderne
jag omnämnt, är den rätta eller icke.
Det faller genast i ogemen att man härvid
handlar tvärtemot den grundsats som gäller
lör hushållning i allmänhet, att först beräkna
inkomsterne och derefter lämpa utgifterne.
StatsUtskottet uppgör RiksStaten, uppförer ut^
gifterre under 6ina HufvudTittlar och öfverlemnar
desse till Riksens Ständers granskning
och godkännande, innan Riksens Ständer äga
nödig kännedom om de tillgångar hvarifrån
behofven skola fyllas. Pen skillnad som sluteligen
röjer sig emellan StatsVerkets inkomster
och utgifter benämnes såsom Statr-brist,
och då Riksens Ständer icke föreskrifva den
summa utöfver hvilken Stats-bristen ej får gå,
så tillkännagtfver endast StatsUtskottet de behof,
hvartill m del för StatsVerkets räkning
genom Bevillning skall anskaffas Denna underrättelse
meddelas vanligen, för skyndsamhetens
skull, törst till Bevillningsutskottet, och
Den 6 Februarii,
detta Utsko'f, som ej får eller är berättigad,t
till att aidöra nathon protest å de skattdragandes
vägnar, måste endast sysselsätta sig
med att fördela den erlordefliga summan,
Slutehgen blifva Riksens Ständer, sorn genom
denna ärendernas gång på förhand godkänt
Stats-utgifterne , nödsakade att åtaga sig den
Bevillning, utom hvilken Utgifterne ej kunna
bestridas, och all rättmätig klagan öfver nöd
orh vanmagt, alla anföranden, som bevisa att
tyngder läggas på skuldror som ej förmå bära
dem, komma för sent. Mig tyckes att
Riksens Ständer härigenom binda händerne på
sig sjelfve och sätta sig utur ständ att utöfva
den frivilliga beskattningsrätt dem i Grundlagen
blifvit tillerkänd.
Då Bevillningsutskottet är sammansatt af
Ledamöter från Rikets serskildte Landskap,
bör detta utskott närmast vara i tillfälle att
bedöma landets och närirtgarnes tillstånd. Med
denna kännedom om landets närvarande ställning,
kan samma Utskott säkrast upplysa Riksens
Ständer om höjden af den BeviilningsSumma
, som utan olägenheter kan utgöras.
BevillningsUtskottet ligger att opåmint uppgifva
de allmänna grundtfne lör den blifvande
Bevillningens fördelning , och otn Utskottet
tillika anmodas, att på samma gång uppgifva
och föreslå en viss summa till utgörande
såsom Bevillning, skulle Riksens Ständer tidigt
erhålla en ledning och en kännedom af
blifvande tillgångar, sorn är af högsta vigt
innan de pröfva och lemna sitt bifall till Stats
-
Den 6 Febniarii,
utgifterne. Denna, af BevillningsUtskottet fö«
reslagne samt af Riksens Ständer gillade, Bevillning!
Summa bör sedermera tjena till rättelse
för StatsUtskottet, hvars åliggande blifver, att
ovilkorligen så uppgöra RiksStaten, att Statsbristen
inskränkes inom det belopp, som Bevillnings-summan,
medgifver. StatsUtgifterne,
uppförde under HufvudTittlanie, böra derefter,
icke styckevis som tillförene, utan i ett sammanhang
till Riksens Ständers granskning ötverlemnas,
hvilka, sedan de af StatsUtskottet erhållit
en fullständig öfversigt, så väl af Statsbehofven,
som utvägarne att dem fylla, utan
tvekan deröfver kunna besluta.
Med anledning af hvad jag nu anfört får
jag vördsamt föreslå en Instruction för Bevillningsutskottet:
Att Utskottet, hvars åliggande det
enligt Grundlagen är att uppgifva de allmänna
grunderne för den bilf v ande Bevtllningens fördelning,
derjemte och med fåstadt afseende å landets
förmåga och näring arnes tillstånd, uppgifver en
summa, hvilken Utskottet, efter noggrann pröfning,
anses kunna såsom Bevillning årligen utgörar af
Riket intill nästkommande Riksdag.
N:o 11.
Herr Berghman, Ambrosius Magrius'.
Reglementet för BancoDisconten tillåter
den i 8 att, för lån som icke inom åtta
dagar efter förfallodagen blifva betalte, beräkna
räntan ifrån berörde dag, tili en procent i
Den 6 Februarii.
månaden. Det lärer icke vara möjligt för någon,
att utgrunda skälen för detta stadgande.
Allmänna lagen förbjuder att taga högre ränta
än \ procent i månaden och den lyckligtvis
ännu rådande Opinionen , stämplar med
vanära den som preijar deröfver. Man kallar
en sådan procentare, Niding och Ockrare, och
man gör deruti rätt. Han utlånar likväl penningar,
hvilka han kunde göra fruglbare i annan
väg och möjeligen till större vinning;
men Banken använder i Discontväg sine egne
Fabricater, om jag så får kalla dess sedlar,
sorn den icke kan på annat sätt emplojera.
Man kallar ock denna Öfverränta
Straffränta.
Besynnerligt att straffa en låntagare för
dess oförmögenhet att betala, hvilken ofta härleder
sig ifrån fattigdom; och huru oskälig är
ej den bestraffning, som ökar brottsligheten:
Det vill säga fattigdommen?
Jag får derföre vördsammeligen föreslå :
att den så kallade Öfver- eller Straff-Räntan
måtte upphöra, och så väl Banco- som Manufactur
Disconten , efter förfallotiden endast få
beräkna vanlig ränta | procent i månaden.
DiscontDirectionen behagar göra skillnad
emellan bosatt och bofast, ehuru allmänna la*
gen icke känner en sådan, Och af sådan anledning
nekat en Arrendator lån, ehuru han hade
2*.ne hemmansägande Bönders Borgen och
Domarens i orten derunder tecknade Betyg:
att de sjelfve underskrifvit sina namn och hvardera
sjelfve ägde mera förmögenhet, än den
Den 6 Februarii.
sökte lånesumman. Man förklarade: att sorn
Domarens namn var ensamt , kunde ej lånet
beviljas Jag har trott att en Domares attestatum
exöfficio, skulle i slikt fa 11 göra tillfyllest,
och fåralltså föreslå detsmdgande: att DiscontDirectionen
skall åligga, att bevilja lån åt hvilken
som hålst, bofast eller bosatt, Arrendator
eller icke, sorn företer så beskaffade handlingar
och säkerhet, sorn de löt berörde.
Då jag aldrig förut tagit lån i någon Discont,
eller der gifvit min borgen, och arnar ej hädanc-f.
ter göra hvarken det ena eller det andra; kan
denna framställning icke Vara föranledd af annät
interesse, än det för rättvisa och billighet.
N:0 1 26
Friherre Skjöldebrand, pehr Eric;
Såsom innehafvande ett Embete , der jag
under atta års tid haft tillfälle inhämta förhållandet
med brottmåls till-elier attagande , och
huru, oagtadt flere års efter hvarannan, följande
goda skördar, verkligen förminskat det
ania! af mindre stölder, som oft&st af nöd föranledas,
likväl, i senare åren, antalet och den
rysliga beskaffenheten af grofva brott i vårt
land så tilltagit, att om det ca skulle få fortfara,
hvarje åtminstone i Landsbyggdcn boende inrtevånare,
icke blott skall löpa fara att beröf.
vas sine egodelar, utan ock nattetid, icke våga
öfverlemna sig åt sömnens hvila, af fruktan
att
Den 6 Februarii.
att i sin säng blifva mördad, eller af rånföröfvaren
uppväckt, och med mordgevären hotad,
nödgas vara en stilla åskådare sf husets
plundring, anser jag föf en pligt, att härvid
fästa Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet,
äfvensom att vördsamt föreslå rhfedel till dettä
ondas framtida afbjelpånde,
Sjelf är jag långt ifrån, att vilja för hardt
behandla den för första gången vilseförde brottsi
lingen, eller att trö, hvad vid sistledne Riksdag
af åtskiilige yrkades, att skärpandet af våra
strafflagar och återinförandet af hänga för
stöld, skulle medföra den verkan, man deraf
hoppades. Jag går än längre: jag tror att spöstraffet
för första inbrottsstölld, oftast förvandlar
en mindre brottsling till grof brottsling 5
ty hvilken vill taga 1 enskilt tjenst den, äfven
från Krigstjenst lagligen utestängde, soni
Jidit spöstraff, och hvad annan utväg skäll han taga
att försörja sig, än den, att med tilltagande
dristighet fortfara i den redlige medborgarens
plundrande, och nattens mörker blir dervid
hans enda värn; men denna lagförändring är
icke föremålet för denna min mation.
Hvar och en lärer lätt kunna insejvådan;
kostnaden och felaktigheten af det sätt, hvarpå
mats nu i vårt land i fästningar för helä
deras lifstid vårdar och bevarar eri stor samling
af grofva brottslingar, sysslolöse och, till
eh börda för Staten, och der lifvet för demi
sjelfve borde vara en börda, så vida icke etBil,
till Rid. o. Ad. Pr, 1 Band, ix
162
Den 6 Fcbntarii,
farenheten beklagligen nog ofta bevittnade att
tillfällen till rymmande, är det som upplifvar
deras hopp, och lemnar den* tillfällen att, fle
re gånger på nytt få ofreda och plundra de
värnlöse medborgare, som likväl hvar i sin
mohn, under en sådan missdådares, ofta långa
brottfulla lefnad, bidragit till kostnaden för
hans underhåll i Läns- och Häradshäkten, en
dyr fångtransport och fästningslifvet, med
dervid, till bevakning nödige Garnizoner och,
under hvilken långvarig utöfning af våldsgerningar,
en sådan grof brottsling blir lärmästare
för yngre, i detta tillgrepp mindre
erfarne nybörjare.
Denna målning af förhållandet lärer icke
af någon kunna bestridas, som ägt tillfälle att,
på närmare håll inhämta erfarenhet härom,
och jag, för min del inser icke någon tjenligare
utväg, till afhjelpandet af detta ondas
framtida tilltagande och betryggandet af hvar-,
je medborgares och serdeles landsbygdens innevånares
säkerhet till lif och egendom, än
att Rikets nu församlade Ständer hos Hans
Maj;t Konungen i underdånighet anhålla att,
antingen igenom underhandling med de Regeringar,
som hafva deportationsställen, eller på
hvad sätt, Hans Maj;t för tjenligast och minst
kostsamt finner, det mi tillåtas oss alt få deporterade
alla nu i fästningarne befintlige,
till lifstidsfängelse dömde brottslingar och alla,
som hädanefter för grofva brott af rån eller
mord, eller itererade stölder, dertill blifva
dömde.
Den 6 Februarii.
Må hända, att någon häremot skulle vilja
invända, att den till lifstids fästning redan en
gång dömde brottslingen, icke lagligen bör
kunna åläggas an ny straffdom, deportationen'
men utom det, att den till lifstidsfästning döm-,
de våldsverkaren, bör kunna anses som en från
samhället utesluten medborgare ®ch att Kornung
och Stander böra anses äga rätt, att från
ett lifstidsförvaringsrum förflytta honom till
ett annat ännu säkrare, talar ett änwu starkare
motskäl till försvar af mitt förslag: En
sådan deposition är icke en ny straffdom;
tvärtom snarare ett slags nåd eller mildring;
ty i Englands och Hollands deportationsplatser
erhålla desse missdådare på nytt friheten att
utkomma, arbeta och om de vilja förbättra
sig, att åter, i ett annat samhälle, der deras
förra brott äro okände, kunna uppkomma till
ett välstånd, som inom Svenska fästningsmurarne
skulle blifva dem omöjeligt.
1 händelse Högloflige Ridderskapet och
Adeln skulle täckas gilla detta mitt förslag,
torde det tillåtas, att detta mitt memorial,
med de öfrige RiksStånden må blifva communiceradt
och sedan till vederbörligt Utskott re$
mitteradt.
N:0 13.
Herr Ehrenborg, Casperi
Uti ett den 3 dennes till Högloflige Ridienkapet
pcb Adeln ingifvit Memorial, hat
Deri 6 FcbrWårii,
.Friherre Rudbeck sökt ådagalägga Landtbruk
karens nuvarande betryckta tillstånd, i anseende
till de dryga utlagor, som af honom
måste utgöras, Hvarje fosterlandets vän kati
icke annat än värdera den känsla af varm pa*
triotisme, af ädelt deltagande i medborgares
belägenhet, som ledt Friherre Rudbeck till
denna framställning; och för de, hvilka, såsom
jag, varit i tillfälle att erfara, huru Herr
Friherren uti de kretsar, der han såsom Landtman
verkar, med sällsynt nit och osparda uppoffringar
söker befordra menighetens både
välstånd och upplysning, är det ljuft att finna,
huru han äfven i denna vördade församling
med sin verksamhet syftar åt samma mål.
Tryggt vågar jag påräkna att hans fördragsamhet
icke misstycker, det jag, i många delar
instämmande i hvad han yttrat angående Landmannens
förlägenhet, likväl försöker en något
närmare utredning, både hvar den finnes och
huru den tillkommit, för att såmedelst äfven
i min ringa nion söka underlätta utfinnandet
af medlen till hämmande af de öfverklagade
olägenheterne.
Den teknins af Landtmannens tillstånd,
söm Friherre Rudbeck gjort och man äfven
från andra håll sett göras, är, ehuru naturligtvis
med mångå locala och personliga undantag*
likväl, efter den erfarenhet jag varit i tillfälle
inhämta i det hufvudsakligaste fullkomligen
grundad i afseende på förhållandet å slätt*,
byggderne i Westergötland, eller de orter der
spannemålsproduction och afsättning är enda
Dea 6 Februarii,
näringsmedlet, och der Landtbrukaren ömsom
genom missväxt och deraf följande brist på
både utkomst och medel till utskylder, ömsom
genom svår och ofördelaktig afsättning
under och efter de mera ymniga åren vidkänts
ett lidande, hvilket han i allmänhet saknat
både inre kraft och yttre förmåga att kunna
emotstå. I Skogsbygderne deremot, der binäringar
fortfarit att idkas och vara lönande, der
älven joidbruket årligen tilltagit genom odlingar,
der i allmänhet ett större utrymme er-,
bjudit sig lör den tilltagande folkmängden,
pch der allmogens lynne vanligen utraärkes af
mera näringsflit, omtanka och ihärdighet, ha?
välmågan, åtminstone på ganska mångå ställen
snarare till- än aftagst.
Många äro emedlertid de orter och menigheter
som icke i rättan tid, icke utan svårighet
och eXecutionstvång, kunna utgöra sina
utskylder, och hvilkas utarmande och undergång,
ehvad deras tillgångar årligen genom
sådana tvångsmedel förminskas, eller penningar
till utskylderne genom lån anskaffas, med
allt skäl är att befara, så vida ett enahanda
förhållande sorn hittills, i afseende på både
utgifter och tillfällen till inkomster, kommer
att fortfara
Det
torde likväl icke vara någon tillök*
ning i utskyldernes belopp, som ett sådantför-*
hållande hufvudsakligen kan tillskrifvas. Detta
belopp har, hvad så väl den egentliga Be3
vinningen, som grundräntorne angår och obe-s
i66
Den 6 Februarii,
räknad tre skillingsafgiften till Lszaretterne
väl icke varit större under de sedan sista Riksdag
förflutne, än under de föregående åren;
utan är det, efter min tanka, från den genom
minskade inkomster fö orsakade svårigheten att
utgöra detta belopp, från dess kanske mindre
lämpeliga fördelning, från andre genom sjelfva
sättet till prestationernes utgörande betungande
onera, och, kanske hufvudsakligast, genom
RörelseCapitalets, om icke förminskning, dock
mindre lifliga rirculation under brist på credit
och allmänt trångmål för ådragne skulders afbötdande,
som den öfverklagade förlägenheten
kan anses härflyta.
Jag går st t närmare utveckla denna tanka;
och finner dervid att den svårighet, som
inträffat för Bevillningens utgörande står i så
tiära förening med dess mindre lämpaliga fördelning,
att desse frågor måste behandlas i ett
sammanhang.
Hade Riksens Ständer kunnat Och velat
åt allmänna MagazinsDirectionen gifva sådan
fond och organisation, att den kunnat vidmagthålla
ett bestämdt minimipris å spannemålen;
sä hade äfven Landtbruket, utan obillighet
kunnat åläggas en derefter lämpad bevillning
till permanent belopp emellan Riksdagarne.
Men nu har Landtmannens rätt och
fördel i förra afseendet varit lika obestämd,
som dess skyldighet i det senare varit ovilkorlig.
De upphandlingar som af Kongl Magaz.
nsDirectionen blifvit gjordej hafva till stört
Den 6 Februarii,
167
sta beloppet skedt under de mindre bördiga ånen
och då spannemålen varit i högre pris j
fördelen deraf har kommit de större sädesproducenterne
tillgodo, men icke de, som endast
i ymnigare år äga något öfverskott, och under
missväxtåren till och med vidkännas brist
på hvad de sjelfve behöfva. Desse hafva ofta
nödgats köpa och borga säd under missväxtåren,
utan att, under de pålöljande bördigare
åren kunna få sälja det efter lcfnadsbehofvet
återstående öfverskottet af sin spannemål
till sådant pris, att både ådragne skulder
och allmänna utskylder kunnat dermed
bestridas. Den satsen torde icke eller vara lika
rigtig som tilläfventyrs nog allmänt antagen,
att landtmannen genom ymnigheten af de senare
arens grödor fatt ersättning för hvad 6adespriserne
fallit. Detta skulle minst förutsätta
en fördubbling af sädesproductionen ,
hvilken, om den ock flerestädes inträffat, likväl
visst icke varit allmän, och minst ägt rum
å slättbyggderne, hvarest, på alla de ställen
der enskiften ej hunnit göra någon förändring^
jordbruket merändels bibehålles sådant det af
ålder varit.
Emedlertid var Bevillningen, vid 1817
och 1818 årens Riksdag, fasställd till ett visst
minimibelopp för hvarje Län, lämpadt efter
de föregående årens taxeringsvärden. På
detta sätt bereddes väl en utsigt till Bevillningens
förhöjande utöfver berörde summor i de
orter der, genom näringarnes förkofran och
•tigande värde å producterne, älven lastighe
-
Den. 6 Februarii,
ternes värde i samma mån kunde höjas; mea
icke någon utväg, att i de Län, der, genom
ett motsatt förhållande, fastigheterne fallit i
Värde, förunna deras ägare en derefter lämpad
nedsättning. Följden häraf har ock blifvit,
att den af spannemåls-producenten utgjorde
skatt, lämpad icke efter dess nuvarande, utan
efter dess under föregående tiden ägde inkomst,
blifvit, ehuru till numeraira beloppet densamma
sorn förut, likväl icke sällan dubbelt
så svår att utgöra. Detta har för slättbygden
mast vara ganska tryckande och skulle i
förening nudden föregående tidens, från och
med 1812 ärs dryga och ännu kännbart e£-  ierhängande skuldsättning, varit det än merg,
om icke Kongl. Maj:t, genom Nådig tillåtelse
att in natura afbörda den från Magazinen borgade
spannemålen jemte uppgälden derå, meL
laokommit med ali elen undsättning, sorn dt\£
berott af Regeringen att gifva.
Finneg derföre ej någon utväg att upprätthålla
ett minimipris å spannsmålen till lika
belopp m?d medelpriset derå under de år,
efter hvilka Beviilningens rrwnirrsisummor ärp
beräknade: eller vill man ej medgifva, att
desse summor förvandlas till spannernåi efter
den tidens pris, och denna spannemål åter till
penningar efter spannemålspriset under den
tid, för hvilken Beviliningen skall utgöras så
måste, ehvad Bevillningsgnjnderne i öfrigt bibehållas
eller icke, föreskriften om ptt visst
totalvärde å fastigheterne i hvarje Län med.
derefter lämpad Bevillning förefalla, och jern
-
Den 6 Februari i,,
169
väl allmänna nedsättningar å hemmansvärden
tillåtas, då desse vardén i allmänhet fallit»
Likaså fordras i afseende på beskattninr
geo för Capitaler sådane bestämmelser, att icke
äfven den må komma de gäldskyldig?
producenterpe till last Anser man sig ej med
säkerhet kunna i financeväsendet och allmänna
rörelsen åstadkomma en sådan förändring, sorn
verkar till nedsättning af räntan å penningar,
dymedelst att Capitalisten bbfver icke mindre
benägen att mot billig ränta utlåna dem. än
producenten angelägen att iå dem till Iåns;
så blifver angeläget att den förre underkastas
cn dnrect beskattning till Staten; ty att
den indirecta, som skplat erläggas vid liqviderne
med gäldenärerne, i de flesta fall icke
iitgått, har erfarenheten visat, och verkningar
ne deraf hafva ytterligare försvårat deri
skuldsatte landtmannens eller producentens
förlägenhet.
Utom sjelfva Bevillnlngen finnas ock
mångå andra, vid jorden fästade onera. Äfven
desse äro i den Statitiska Tabell Friherre
Rudbeck bifogat sitt anförande upptagne och
beräknade till betydligt penningeyärde. Sådane
beräkningar blifva, synneriigast i afseende
på de onera, t. ex- skjuts- och väghållning,
som med egne, i alla fall underhållne,
tjenstehjon och kreatur kunna utgöras, icke alltid
tillfyllest Cillförlitelige. Seders erfarenhet
har deremot bevisat, att desse onera, med
förutsatt förstånd och omtanka hos både de.
170
Den 6 Februarii.
sorn utgöra och de som utkräfva dem, kunna
utgå utan jordbrukarens undergång, men tillika
ådagalagt, att de, i mån af olika sätt till
detta utkräivande, blifva mer och mindre
tryckande. Det var med hänsigt härtill, sora
vissa grunder lör underhållande af indeldta
Infanteriets beklädnad vid sista Riksmöte föteslogos
och genom Nådig Förordning af den
$ö Dcember 1819 af Kongl. Maj t i Nåder
fastställdes, på ettsätt, sorn åt Rotehåliarne
beiedtbåde säkerhet och lindring vid utgörande
af detta onus, och grundlagt den önskan
att äfven Rusthållarnes i enahanda afseende
hittills nog obestämda åligganden likaledes måtte
till något visst åriigt belopp fastställas, eller åtminstone
genom noggrannt bestämmande af beklädnadens
så väl beskaffenhet sorn slitningstid,
emot framtida äfventyr försäkras. Till sådane
slags onera hörer ock den på hemmanen
indeldte afrads och kronotionde-spannemålen,
om hvars utgörande på ett med räntegifvares
och räntetagares ömsesidiga rätt och fördel
instämmande sätt, Kongl. Majt med Riksens
Ständer vid flere tillfällen förordnat, men uti
hviket ämne ännu ett och annat torde återstå
till räntegifvarnes fredande från räntetagarnes
samt deras ombuds och uppbördsmäos icke
sällan stegrade anspråk på annan och bättre
spannemål, än räntegifvarne förmå anskaffa,
eller ock på öfverdrifven lösen; hvilket skulle
förekommas om hvarje hemman, som är inde-,
ladt till utgörande af spannemål utöfver sin
produetion, eller af annan slags spannemål, än
å dess ägor produceras, lemnades ovilkorlig rät»
Den 6 Februarii,
l?l
tighet, i förening med ovilkorlig pligt, att densamma
efter Markegång med penningar lösa.
Om nu, till det olämpliga af fördelningen
utaf nu varande Bevillning, hvarigenom dert
till öfverdrifvit belopp kommit landtmanen,
synnerligist i vissa Landsorter till last, läggeö
det, i mån af olika urskilning och foglighet
hos de utkräfvande, tryckande i sjelfva sättet
att utgöra vissa onera, och deribland de of*
van berörde: om det härjemte icke kan förnekas,
att det hastiga infordrandet af FilialDisconternes
fordringar ökat penningebristen och för.
lägenheten hos många enskilde och på många
orter, helst beloppet deraf, om det ock i
rörelsen återgått, icke derföre just kommitsamina
orter och personer tillgodo: och om ändteligen
den betydligen tilltagande folkmängden,
hvilken i förening med den ökade productionen
må hända äfven torde böra komma i beräkning
vid rörelseCapitalets bestämmande, icke
i alla afseende ägt det utrymme och dea
lättnad för sin utkomst och verksamhet, som
endast liflighet i rörelsen och ett obehindradt
begagnande af näringstillfällen kan gifva; så
torde det kunna häraf förklaras, hvarföre just
de bördigaste landskapen i medlersta och södra
delen af Riket haft, oagtadt årlig tillökning i
production och folkmängd, största svårigheten
att utgöra de dem åliggande utskylder; äfven*
som och då en nedsättning af Bevillningen,
ehuru högt önskansvärd och äfven behöfvelig
den ock vore, likväl icke lärer, utan våda
för Statens både försvar och öfriga sty>
Den 6 Februarii„
reise, kunna blifva af den betydenhet, att den
åsyftade lindringen endast derigenom kan beredas,
berörde orsaker, så vidt de i öfrigt lin’
nas grundade, torde kunna i sin mån tjena till
upplysning, både för de sorn föreslå Bevillning.
ns belopp, och hvad kanske än mera
jnagtpåliggande är, dess fördelning, och förde
som hafva deni Oeconomiskt afseende troligen
aldravigsigaste befattningen, att tillss, huru de
summor som till Stats-Verket inflyta, måga så
mycket som möjligt är, åter spridas åt alla
orter till befordrande af liflighet i rörelsen,
och förkofran i Nationalvähnagan, hvilken,
så vidt den består i ökad produetion och folk-,
mängd, ostridigt varit och är i tilltagande,
genom Försynens välsignelse, genom folkets
idoghet och genom Regeringens omtanka att
deråt gifva uppmuntran, och hvilken således
endast behöfver Statsmannens biträde, för att,
genom undanröjde hinder och bibragte hjelpemedel,
hinna ett för honom och hvarje Medborgare
lika öqskansvärdt och ärofullt mål.
Hvad jag för närvarande endast i förbigående
anfört rörande vissa onera, som genom
sättet till deras utgörande stundom blifva
mera betungande, än för sjelfva praestatioKernes
ändamål vore nödigt, torde framdeles
blifva ämne för särskilte framställningar.
Emedlertid anhåller jag att detta mitt anförande
må få åtfölja remissen af Friherre
iP-udbecks memorial till vederbörligt Utskott,
Den 6 Februarii.
*73
N:o Ii*
Herr Rothlieb, Axel:
Då 2:ne värda Ledamöter Herr Friberré
Rudbeck och Friherre Wrangel, äfvensom nu
Herr Ehrenborg mera uttrycksfullt än jag mägtar
åstadkomma, skildrat den i Landsorteroe
rådande allmänna förlägenheten Och penningebristen,
och då säkerligen flere framträda med
en lika klagan, är det en förmätenhet af mig
söka deråt väcka en ökad uppmärksamhet, .
men min Riksdagsmannapligt ålägger mig ej
dölja den snart sagt oökbara nöd eller rättare
penningeförlägenhet, som råder i min ort, nemligen
Calmar Län, äfvensom i mitt grannskap
Kronobergs- och Jönköpings-Län och likaså i
södra delen af Östergöthland. Visserligen harvade
dryga skatter och utskylder, som nu så
nedtryckande betunga jordbruket, märkeligeri
bidragit till förlägenhetens höjd j g äger
sjelf Kronoskattehemman, hvars alla onerå
uppgå till belopp af omkring 200 R:dr Banco.
Denna tryckande beskattning var till ziffran
för många år tillbaka nästan lika; men
den öfverklagades mindre, emedan landtbrukaren
då uti sin egendoms afkastning, så vida
besparing och hushållning iagttogs, ägde förmågan
att bära en dylik börda; mea huru beskaffadt
är tillståndet nu. Ålla jordbrukets alster
äro förfallne till ett vahruvärde dels till hälften,
ja till och med f af det belopp sorn derföre
vanligtvis betaltes, från och med j8io till och
med sommaren 1S20 (ty man kan ej tro på
174
Den 6 Februarii,
alla MarkegSngsTaxor. Det gifves exempel
att persedlar der uppförts till värde sä högt,
att landtmsnnen svårligen på torget kunnat
för sin vahra erhålla hälften af hvad Markegångstaxan
bestämt, som allmänna priset);
Deremot hafva alla sorter skatter och i penningar
utgående onera, jemte tjenstefolks löner,
lego, dagsverken, handverkare6 pretentioner m»
m. ökats i stället för att minskats. Man behöfver
blott i sin hushålsjournal. jemföra sina jord4
fläckars afkastning tg^o, 21 och 25 med de
föregående årens och derefter vända bladet,
samt påse utgifternes belopp, upp äck ten af
dubbla utgifter jemförelsevis m;d mkornsteine
blir, hvad erfarenheten i alla fall viitsordat,
säker.
Att nöden, det vill säga p-nningeförlägenheten,
ej är något hjern spöke, utan en
verklighet, skall i landsorterna , juj mera aflägsna
från hufvudstaden allt högre stiga, är
en naturlig följd, då jordbrukaren till intet
pris kan i contant förvandla sin production,
och då de årligen utgående utskyldeme, af
sådan orsak ej kunna återkomma uti circulation,
utan alltjämt tåga, först åt Ränferrerne och
sedan vidare sin kosa Dessutom finnas i
Landsorterne få löntagare; i Hufvudstaden äro de
deremot concenteradc. Lönerne utfalla och
sättas å nyo inuti rörelsen å ena stället, men
återkomma endast småningom och efter längre
tids förlopp till Landsorterne, när någonjandtnjannji-prqduct
blir efterfrågad.
Såsom serskilta orsaker till allmänna för*
Den 6 Februarii,
*75
lägenheten i min ort får jag uppgifva de brådstörtande
inbetalningarne af Filial-Disconternes
utlåningar — vidare, de först lackande, och sedan
jordbrukaren menliga åtgärder, sorn Spannemåls-Direction
lenina*, hvilket jag i särskilt
motion utvecklat
de sist förflutne 2:ne,
för alla körslor missgynnande vintrar, hvarigenom
Landtmannen betagits utvägen att genom
skogsbruk, kohlning och fahror förskaffa
sig någon förtjenst, har äfven i betydlig mån
verkat till förlägenhetens ökande och bidragit
till penningebristen, men hvilken senare nu
äfven visat sin verkan å priserne för skogseffecter.
Oförmågan att erlägga hittills bestämda
Kronoutskylder blir dageligen ökad, äfvensom
att betala man och man emellan. Till det ondas
afhjelpande fordras kraftig handläggning.
En svår sjukdom botas sällan med lindriga
läkemedel. Jag inser ej annan hjelp, än utskyldernes
betydliga nedsättning samt indragningar
och besparingar i samma mohn Jag anhåller
vördsammast om remiss af detta mitt anförande
till Stats- och Bevillningsutskotten samt
communication med de öfrige respective medctånden.
No 15
Herr von Vegesack, Enut:
Det är i anledning af Friherre Rudbecks
i plenum väckte motion om svårigheten för
utgörande af nu varande utskyld&r, sorn jag
utbeder mig få yttra några erd.
Den 6 Februarii,
Nästan intet kan’ vara af större intresse
för dem, hvilkas Representanter vi egentligen
äro, jag menar jordägaren, än förminskandet
af de verkeligen högst tryckande utgkylder*
Ingen, sorn äger den minsta jordtorfva , åtminstone
af annan än Säteri- eiler Boställsnatur „
lärer finnas, som icke häruti delar med mig
samma tänkesätt och tror jag för min del , att
Friherre Rudbeck har fullkomligt rätt i hvad
Friherrn inför Ridderskapet och Adeln anfört;
men jag tror äfven att förminskningen af utskylderne
icke kan föregå förminskningen eller
indragningen af Statens utgifter och nuvarande
behofver-, det är således på dem som
utskyldernes nedsättande beror; desse indragningar
af Statsutgifteriie kunna efter min tan*
ke ganska lätt ske och ibland annat lemnar
vårt antal högre Embetsman oss ett rikt tillfälle
dertill. Det torde vara så mycket mera
angeläget att minska den nuvarande Bevillhingen,
som, om priserne på Landtmannaprodncterne
fortfara att falla, den blifver oniöjeiig
att utgöra
-
Bilagor
tiil PleniProtocollet för elen 10 Februarii,
förmiddagen.
N-o i.
Friherre Cederström, Jacob:
fB Uti ett tidehvarf då upplysningen i så mångå
af
-
Den 10 Februarii,
»77
afsesnden skingrat okunnighetens och fördomarB
mörker, lära de vara i ett ringa antal, hvilka ännu
kunna sätta i fråga fastheten af de grundsats
ser, att frihet i lofliga näringsfång befrämjar
ett Samhälles och hvar och en af dess innebyggares
välstånd samt utvecklar och förökar
dess productiva krafter ; att det SamhällsContract
är felaktigt, som utesluter någon af dess
medlemmar från rättigheten att utöfva det Samhället
gagnande yrke, hvartill han känner eller
tror sig äga fallenhet och förmåga, och att
hvart och ett sådant undantag är ett hinder i
den täflan, som ensam kan åstadkomma ymnighet
af vahror och bestämma deras rätta
värde. Om Seklers erfarenhet än ytterligare
befästar dessa sanningar, lär man få hoppas att
Styrelsemagten förbyter fordna Regeringars af
misstagen välmening åtagne förmynderskap för
näringarne och öfverlåtandet af dessas idkande
tili vissa corporationer, i ett sorgfälligt bemödande
att uppväcka, uppmuntra och befrämja
hvars och ens individuella arbetsförmåga, hvarr
vid åtminstone i början, föga annat torde beJ
höfvas, än att upplösa de band, hvilkas verkan
är att inskränka idkandet af ett stort antal
näringar inom vissa Skrän och en gifven per»
sonal, likasom denna personal skulle kunna
säkrare bestämma behofvet af varor, än behofvet
antalet af de personer, som kunna finna
deras utkomst med varors tillverkande. Da
geliga
erfarenheten lemnar häröfver i många
fall öfvertygande bevis. Huru ofta ser man
ej på Stockholms Allmänna plattser införda
Bil. till Ridel. o. Ad. Pr. I Band 12.
178
Den io Februarii.
och till salu utbjudna nya åkdon af flera slag, beslagne
hjul, hästskor och sömm, stolar, såar,
kar, ämbar, beslagna skoflar, rissel och såll
etc. etc. Ått sådane effecter finna afsättning,
torde härröra af 2:ne orsaker; Antingen är
Stockholms bestämda antal af Vagnmakare,
Hjulmakare, Smeder, Siolmakare, Tunnbinda,
re Scc 8dc. icke tillräckligt för att fylla behofvet,
eller kunna desse handtverkare ej förfärdiga
till lika billigt pris med de utom Staden böen*
de, ehuru dessa varor ej sällan äro belastademed
transportkostnad och förlust af tid, i förhållande
till afiägsenheten af tillverkarnes bostäder.
Förbud emot denna concurance, skulle
antingen verka brist på varor, eller göra
det bestämda antalet af tillverkare mästare öfver
priset, afnämare till förfång, och man
torde med tämlig visshet kunna ifrån förhål-’
landet i de uppräknade fall sluta till välgörenheten
af friheten i lofliga näringsfång i allmänhet.
De inkast som tilläfventyrs göras i
anseende till nödvändigheten af varors godhet,
äro ej svåra att besvara. Enär deras tillverkning
är fri från allt förmynderskap, äga de
ett giaderadt värde i löi hållande till deras
godhet. Det är ej afgjordt att mästerskapen,
alltid förfärdiga de bästa varorna, och man bör
besinna att fuskeri och bönhaseri, dessa med
Skråbarbarismen ifrån Tyskarne införda benämningar,
likväl äro första stegen till fullkomlighet,
för hvilkensPförvärfvande vägen stänges
genom den ännu tillåtna jagt efter bönhas
gare och fuskare, likasom voro nybegynnare i
likhet med skadedjur.
Deri io Februarii,
179
Om af hvad nu anfördt är, öfvertygelse vinnes
huru det bör vara, följer i ordningen att
tillse, huruvida de hinder som sig förete, äro
af beskaffenhet, att ej kunna ur vägen rödjas.
Dervid uppkommer främst undersökning, huruvida
de mästerskapen förunnade förmåner
äro att anse såsom StåndsPrivilegier, eller följder
af ifrån Konungen utgågna Reglementariska
Författningar, till införande af en viss
Ordning inom de såkallade Skrän.
I >720 års Regeringsform §. 51 stadgas:
att Städerna förblifva vid deras gamla rättigheter
och privilegier, dock så, att de af Riksens
Ständer efter tidernas omständigheter lätnpas.
Regeringsformen af >77 2 stadgar likaledes
i 54 §.) att Städerne i Riket förblifva vid
deras vällångna Privilegier och rättigheter sorn
dem af fordna Konungar gifne och förlänte
blifvit, dock så att de efter tidernas omständigheter
och det allmännas nytta och gagn
lämpas.
Förordningen af den 36 Maj 17 19 tillåter
Frimästare. Skråordningen af den 27 Junii
172'', 6 Art. 11 §, samt Förordningen af den
2 Junii 1724 likaledes ; men sådant upphäfdes
genom en, uppå Ständernas underdåniga
till styrkande, grundad Kongl. Förordning af
den 20 Julii 1731.
Genom Kongl. Resolution å Städernes besvär
17a3» 1727» 1739 J757» förbjules till
och med för verkelige Mästare i Städer att
Den io Februarii.
idka handtverk på Landsbygden och ålägges
dem att sist inom är och dag inflytta till Städerna,
eller afstå frän handtverket.
Resolutionen på Sfädernes besvär 1704
m. fl- öfverlemna till Magistraterna och Embeten*
att bestämma det antal mästare, som hvarje
Stad får äga, och bönhasar eller sådane sorn
arbetade utan att vara mästare belädes med
40 marks böter och varans confiscation. Efter
Landshöfdinge-Instructionen af år fingo
inga andra Gärningsmän, än Skräddare, Skomakare
och Smeder, nedsätta sig på landet
m. m.
Af allt detta torde man med skäl kunna
sluta, att allaFörfattningar, rörande Skrå-Inrättningen,
sjelfva SkråOrdningen inberäknad, äro
Kongl. Författningar, att de någon gång blifvit
föranledde af Riksens Ständers underdåniga
önskningar, men merendels af Städernas besvär,
samt att, ehuru Skråmästare funnits bland
de röstägande medlemmarne af NationalRepresentationen,
och de i alla tider sökt omskansa
sig med uteslutande tvångs-lagar emot all sort
näringsfrihet hafva de likväl aldrig kunnat vinna
att få sina Skrålagar i likhet med Grundlagar,
utan hafva de alltid blifvit ansedda som
oeconomiska, hvilka efter tid och omständigheter
borde undergå förändring.
Uti ingen Regeringsform, hvarken 1720
1772 eller 1809 nämnas SkråFörfattningarne
såsom af Grundlagen sanctionerade, ej heller
Den 10 Februarii,
finnes någonstädes i sådane handlingar en bestämd
uppgift, hvaruti BorgareStåndets privilegier
bestå. Icke en gång i den liksom
1720 och 1772 års Regeringsform upphäfna
Säkerhetsakten, hvilken dessutom såsom endast
af 3;ne Stånd antagen icke åt förundta
förmoner gifver kraft af Privilegier, då inga
nyasådane ett helt Stånd angående utan samteiige
Ständernas vettskap, gjorda påminnelser
och samtycke kunna utgifvas och meddelas.
Se Regeringsformen 1772 §. 52. Hvar
och en som undersöker beskaffenheten och
ändamålet med SkråOrdningarne, skall ock
lätteligen af deras natur och innehåll finna,
att de endast äro regiementariska författningar,
till ordnings bibehållande emellan åtskillige
slags handtverkare under Städernas område.
Hvem skulle val vilja påstå, att traktering^?,
böter, afgift till Lådan, den yngsta
mästarens pligt att gå de äldres ärenden
&c. Scc., äga egenskap af Privilegier.
Uti ingen af de under och efter Konung
Gustaf den IIUs Regering anlagde Städer är
Skråtvång tillåtit. Om det likväl ägt natur
af Privilegium, hade dessa nya Städers Borgare
äfven så litet kunnat detsamma beröfvas,
som Representationsrätten vid Riksdagarne.
Ofta har Konungen under loppet af det
förflutna tidehvarfvet, vidtagit ändringar så
väl tili inskränkning som till utvidgande af
handtverkeriernas rättigheter. Enär sådant skett
i anledning af Städernas besvär, tillkännagif
-
182
Den 10 Februarii,
ver sjelfva rubriken , att samtelige Ständerna
icke medverkat och att således Konungens beslut
saknade det väsentehga , som fordrades
för meddelande af ett privilegium. En och
annan gång hafva väi ock förändringar i förfatiingarne
om handtverkerierne bli vit vidtagne
i anledning at Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkanden Men om ock samtelige
RiksStänden i sädane tillstyrkanden instämt,
b lii ver deras resultat icke oftare privilegier,
än de såsom rådane uttryckligen benämnas.
I annat fad skulle så snart samtlige Ständerne
instämt i ett tillstyrkande (hvilket före
1772 medförde kraft till verkställighet) detsamma
alltid ägt egenskap af Privilegium, ehvad
det angick en oeconomisk författning
eller en Lieutenanfs fullmagt för en öfver prejudice
klagande Fändrick.
Tvifvelsmålet om egenskapen af Privilegier,
hvilket man vill tillägga Skrå-Inrättningarne,
vinner ännu mera styrka af Kongl. Resolution
på Städernas besvär af den 28 Augusti
1777, uti hvars 2 mom. stadgas, beträffande
allmogens slöjder, att allmogen ej kan
förmenas att sig till hjelp och understöd sälja
så i Städerna sorn på Landet, hvad de sjelf—
ve arbeta och förfärdiga kunna. Om Skrå—
Inrättningarna ägt helgd af Privilegier, hade
väl aldrig genom en negativ Resolution på
Städernas besvär kunnat stadgas en så oinskränkt
näringsfrihet och de orden: Hvad de sjelfva
arbeta cch förfärdiga kunna, öppna onekligen
det mest vidsträckta fält lör mcnskliga
Den io Februarii,
industriens omfattning. Någon torde härvid
ej utan anledning anmärka, att dessa ord endast
angå allmogens slöjder. Men hvar fin-'
nes då den definition, som utmärker gränsen
för alimogeris slöjder ? Skola grunderna för
detsamma bestämmas efter menskliga snillets
utvecklingsförmåga, så finnas Bönder och landtfolk,
sorn kunna aptera grå- och sandsten
efter modell, utan att vara i StenhuggareSkrå,
som bygga skepp, utan att höra till Skeppshvarf-Skrå,
som förfärdiga finare och gröfre
väfnader af lin och ull, utan att höra till något
VäfvareSkrå. Ja! en Bonde i Tuna, har gjordt
många och goda gulduhr, utan att höra till
UhrmakareSkrå. Skulle åter föremålen för Bondens,
det är landtmannens slöjder, endast vara
förädling afsådane rudimaterier, sorn han sjelf eller
hans område producerar, blir ändå ej mycket
öfrigt, Skrån ensamt förbehållet, ty Bonden
och hans område producera metaller, flere slags
Träd, Lin, Hampa, Färggräs, Läder, Skinn,
Ull, Bark, Borst m. rq,
Sakens nuvarande skick blifver ännu klarare
lör den, rom behagar taga kännedom af
9 §. i RiksdagsBeslutet af den 2 Maj i8lo,
hviken förmår: Att idkandet af all Borgelig
Näring emot åtagande af deremot svarande borgelig
tunga , bliren rättighet för alla medborgare
classen Yttersta till fl yckten för Skråmästarens
Advocatur, att med Borgelig tunga, förstås
Borgare-tunga, förtjenar ej något afseende. I
Sverige betyder Borgelig tunga detsamma som
skatt^till Staten. 1 annat fall skulle det äf->
i34
Den 10 Februarii.
ven heta Adelig tunga, Ståndspersoners tunga,
Prestelig tunga och Bonde-tunga, till skillnad
från Borgelig, om dermed kunde förstås
blott Borgares tunga.
Jag drager af allt detta den slutsats, att
inga Privilegier lägga hinder i vägen för upphäfvandet
af de så länge öfverklagade band,
hvilka fjettra en loflig, oemotsägeligen nyttig
och af allmänna rösten länge påkallad, Näringsfrihet.
Ordning i Städerna Mästare och Lärande
emellan må gerna bibehållas, men ingenting
bör kunna förmena hvem s:m helst,
att idka hvilket tillåtit handverk eller näring
han behagar, endast han anmäler sig hos styrelsen
i Orten , vare sig på Landet eller i Staden,
och betalar till Staten i förhållande till
sin rörelse och förtjenst, samt dessutom, den
som bor i Stad deltager med de öfrige innevånare
i utskylder i och för Stadens och dess
Embetsmäns skull.
Den invändning häremot som torde kunna
synas kraftigast, är, att om Näringsidkare
i följd af en upplåten vidsträcktare Näringsfrihet,
flyttade från Städerna på landet, skulle
genom de contribuerandes förminskning, tillgångar
komma att saknas till de nödvändiga
Stadsutgifter till underhåll af allmänna anläggningar,
byggnader, broar, m. m.; men derpå
svaras att om en sådan näringsfrihet upplåtes,
och verkeligen medförde en sådan verkan blefve
det Regeringens omsorg att pröfva, huruvida
detta underhåll ytterligare billigen kun
-
Dol io Februarii.
185
de åläggas en i sina tillgångar försvagad Stad,
eller sedermera borde äfven reparteras på Häradet
som genom utflyttningen hade vunnit ö-i
kade utvägar, och ide allmänna anläggningarnes
underhåll, sedan dess Industrie hade
stigit, måste hafva ett större interresse. För
påbjudandet af alia författningar, som förändra
Individers förhållanden till Staten, bör en
sådan jemkning vara ett oskiljagtigt vilkor.
I fall Riksens Höglofl. Ständer anse tiden
vara kommen, då de band, som fjettra idogheten,
böra lossas, så blifver nödvändigt
att grdje och 4:de Cap. HandelsBalken undergå
förändring. I anledning hvaraf jag får
anhålla, att detta yttrande blifver remittteradt,
så väl till Lag som Oeconomie- och BesvärsUtskotten.
N:o 2.
Friherre Wrangel, Hennwg\
Bland hufvudsakliga medel att gifva lif
åt våra aftynande näringar och vår handel,
synes mig ett utvidgadt Credit-Systeine, så föga
i Sverige kändt och till sina fördelar utveckladt,
förtjena en serskild uppmärksamhet,-  den jag för framställningen af detta ämne,
äfvensom af några reflexioner rörande Riksmyntet,
vågar för en stund hos Ridderskapet
och Adeln utbedja mig, under den försäkran,
att endast den fullkomligaste öfvertygelse om
IBS
Dan ;o Februarii,
sakens vigt och värde För nvtt fädernesland,
framkallar nu, sorn vanligt, min röst. Man
inå med rätta förundra sig att hvarken den
egna erfarenheten, sorn sä tillräckligt visat oss
skadan af vacklande princip r rötande vårt
penningeverk, eller andia länders exempel,
gom till största delen genom ett oinskränkt
Creditsy-teme upplyf at sig till den höjd af
rikedom och anseende, sorn de innehafva,
förmätt Sveriges R- gering och Ständer till lyckligare
och mera ändamålsenliga åtgärder i det.
ta afseende.
Både naturen och omfattningen af det ämne
jag går att vidröra, fordra dess iördelning
i 2:ne afdelningar.
I=o. nödvändigheten af stadgadt Riksmynt.
2:0. Möjligheten att genom CreditSystemets
införande, upplifva Rikets åkerbruk,
bandel och konstflit, Det vacklande Och den
förlägenhet, som alltsedan i8oy års Riksdag
låtit förmärka sig i vårt penningeverk, och
sorn mer eller mindre fördrefligt verkat på alla
Sveriges Folkklasser, har utan tvifvel, till
en stor del haft sin grund i de missbruk
roan gjort af Bankens Credit och i det misstag
att icke skilja Statens skuld från Bankens.
Ett mynt utgifvit af Rikets Bank mäste
nödvändigt för att behålla sin Credit vara fritt
från all främmande inflytelse. Denna grundsats
har icke blifvit gällande i Sverige, der
Den io Februarii.
137
fata förändringar varit en naturlig följd af osäkerheten
i detta afsende Man har gått från
den ena yttetligheten till den andra, låtit nöja
sig med hallniesurer och framför allt fruktat
att upprycka det onda med roten.
I de senare åren tyckas näringarne hafva
blifvit uppoffrade åt deras förlagsmäns personela
interessen. Hela den verksamma och bildade
delen af nationen, har blifvit mer och mindre
ruinerad; största delen af de folkclasser hvilka
i civilicerade länder utgöra Statens hufvudsakligaste
stöd, hafva blifvit urståndsatte
att ytterligare bidraga till allmänt välstånd.
Dessa olycklige följder af många slags miss
tåg, äro för väl kände för att behöfva vidare
detailleras, och då en allmän reform i Rikets
myntväsende, till vinnande af mera stadga
deri för framtiden, redan blifvit ett föremål
för Regeringens och Ständernes serskilte uppmärksamhet,
så ämnar jag nu endast för Ridderskapet
och Adeln framställa sednare delen
af mitt förslag, eller vigten af den enskilta
Creditens utsträckning och befästande, såsom
hufvudvilkoren för åkerbrukets, handelns och
slöjdernes återupplifvande och framtida förkofran,
samt möjligheten af en blifvande realisation.
Det är nödigt att tydligt åtskilja begreppet
om Riksmyntet från begreppet om den
enskilta Creditens utsträckning; den senare kan
icke skada det förra, utan bör tvärtom nödvändigt
befästa det allmänna förtroendet, der
-
Deri io Februarii.
igenom att den utvecklar nya källor till indiistrie
och välstånd.
Skilnaden emellan ett lands Riksmynt å
ena, och enskiltas obligationer, assignationer
och vexlar, å den andra sidan, gilver sig tillkänna
genom de förras obehindrade circulation,
utan afseende på förtroende, då deremot
de sednare upphöra att finnas i allmänna rörelsen
i samma stund deras Credit börjar att
vackla. Nationen, som garanterat Riksmyntet,
kan ej ställas till något ansvar då deremot den
enskilte utgifvaren af assignationer bade bör
och kan dömas enligt allmänna lagens föreskrift,
på ett sätt, som gör honom för framtiden
oskadlig och tjenar andra tiil varning.
I rättighetens missbruk ligger således här
sjelfva correctivet.
Att mer eller mindre betaga en enskild
man denna förmån, att till sitt och Nationens
bästa begagna den credit han genom sitt uppförande
förvärfva!, vore att beröfva honom
en timlig belöning och frukterne af det allma
n n a a förtroende han genom sin caractere,
sin ordnängsdrift, sin verksamhet och väUörvärfvade
förmögenhet förstått att tillvinna sig;
vore att undergräfva en af äganderättens heligaste
grundvalar. Behofvet af den enskilta
Crediten har tilltagit genom produetionens och
Näringarnes tillväxt och kan anses såsom bevis
af en förökad civilisation, för att underlätta
den allmänna rörelsen och uppfylla bri—
Den 10 Februariil
189
sten då mynt. Vid alla handels-frSnsactioner,
har man funnit ändamålet fullkomligen vinnas
genom enskiltas och associationers utgifne och
garanterade Credittecken.
I de länder der den enskilta Crediten
blifvit på ett ändamålsenligt sätt utvecklad
och stadgad, har man sett välmåga och industrie
tilltaga utöfver allt hvad man kunnat
föreställa sig, medan på samma gång Riksmyntet
der vunnit en stabilitet, som förvissat hvarje
medborgare om varagtigheten af den förmögenhet
han trott sig äga.
Hvar och en medborgare, som sträf var att
genom sin industriella förmåga åstadkomma
sin egen och Samhällets förkofran, behöfver
contanta Capitaler. Man hyser i allmänhet
den öfvertygelse, att landtbrukare mindre än
någon annan Näringsidkare är i behof af Capitaler;
denna tanka är desto origtigare sorn
få medborgare i lika män erfara bristen af ett
rörligt capital vid inlösen t. ex. af en egendom,
i hvilken jordägaren har arfslott; vid
de medel sorn måste användas att motstå alla
de mångfaldiga missöden han är underkastad
af boskapssjuka, missväxter och froster; hvilka
senare på några timmar kunna beröfva ho-’
nom frukten af ett helt års mödor; dertill
kommer äfven utomordenteiiga Statspålagor.
Jag återgår till mitt ämne.
Öfvertygelsen att silfver och guld utgöra
Den ja Februarii,
ett lands rikedom, hörer till qvarlefvorna af
okunnighetens tidehvarf. Alla upplyste i våra
dagar synas förena sig derom, att dessa
metaller blott utgöra en del af förmögenheten,
och att en nations välmåga beror af ett
lyckligt förhållande mellan behofven och medlen
att tillfredsställa dem, hvilket icke kan äga
rum utan rörliga Capitaler.
De privata Creditsedlarnee omlopp beror
ensamt af utgifvarens credit, förmögenhet och
erkända hederliga tänkesätt. Man behöfver ej
frukta att det allmänna förtroendet skall störas
genom en enskild per6ons, eller assosiationsbanqueroute.
Landets förlust deråt blif—
ver ojämförligt mindre, än då Staten utgifne
pappersmynt börjar vackla, utan att enligt anvisning
kunna inlösas.
Någon kunde in
vända~att
i ett product- och folksfattigt land,
som Sverige, det vöre farligt att begagna samma
medel, sorn i ett rikt land Jag tror tvärtom,
att just dess fattigdom annu mera påkallar
dessa åtgärder, af hvilka rikare länder
mindre äro ibehof, ehuru sannt det också är,
att de blott behöfde sätra en gräns för den
enskilta crediten för att snart upphöra att vara
rika.
Det är tillräckligt kändt, huru mångfaldigt
Capitalerne verka till production i alla
civilicerade länder, blott genom crediten Om
man beröfvadeEngland eller förenta Nordamerica
den enskilta crediten och inskränkte desse länder
till att endast verka med deras rörliga Ca
-
Den lo Februarii,
pitaler, somj finnas i verklighet, så skulle på
en^gång all handel och industrie afstadna. Då
det är olika Nationer tillåtit att uppgöra sina
affairer med hvarandra medel t växlar, skulle
ej samina frihet förunnas medborgare inom
samma land, der i i q lien alltid är mindre,
emedan de co nraheiaode lyda under samma
Styrelse och samma Rgar, och der fördelen är
större, emedan alla resultater blifva hastigare
och vinsten för Staten dubbel mot den som
uppkommer af en individs p mnin^etransactioner
med en af hämmande laud Då Riksmynt
tet ofta måste vara otillräckligt, i synnerhet i
länder med tilltagande befolkning och industrie,
så är så mycket nödvändigare, att icke
Sakna de medel, sorn den enskildta Crediten erbjuder,
för att efter behof uppfylla bristen af
det allmänna myntet, och ett förnuftigt användande
af dessa medel
långt ifrån att
skada det allmänna myntet, måste tvärtom bidraga
att befästa dess credit.
Jag förutser att många inkast kunna göras,
och vill derföre möta de mäst vanliga
genom en förekommande vederläggning. Man
säger:
1:0 Assignationer af privata /kola uttränga
sedelmyntet. Man kan härtill svara, att en bättre
vara, ej uttränges af en sämre, eller af ett
blott hjelpemedel; att dessa hjelpemedel befordra
tillväxten af både befolkning och production,
hvarigenom behofvet af mynt äfven
192
Den lo Februarii,
måste ökas, hälst alla contributioner m. tn.
endast utgöras i det allmänna Riksmyntet.
Man säger vidare:
2:0. Assignationsfrihcten lemnar en monopolist
fördel, sorn större delen medborgare ej kan begagna.
Men det står ju hvar och en fritt att
genom flit skicklighet och ordning i sina affairer
vinna samma fördel, nemligen förtroende
och rikedom, hvilka alltid böra gå i bredd
med hvarannan. Assignationernas och deras
utgifvares mängd och täflan vore ett säkert
tecken till förtroendets styrka och produetionens
tillväxt,
3:0. Har man sagt att: Assignationsfriheten
verkar dyrhet på alla vtsror genom lätt penningetillgång.
Men man bör erinra sig, att den
ökade produetion snarare skall befordra naturliga
pris, som äro en följd af jämvigten mellan
tillgång och efterfrågan.
4:0. Påstås att, Capitalisten liefve satt i
största förlägenheten, dd han icke såsom förr kunde
göra sina penningar fruktbara. Denna farhåga
är ogrundad af 2:ne skäl: först begagnar sig
hvar och en hälst af det verkliga myntet i
synnerhet i Sverige, der misstroendet till Oeditsystemet,
vunnit styrka, genom Disconternes
fallissetnenter. För det andra, står det Capitalisten
fritt att directe eller indirecte nedlägga
sina Capitaler i företag, som rigtade både honom
-
Den io Februarii.
*93
norn och landet. — Creditsysiemét kund» således
ej annat än vara för vårt land välgörande,
och då genom detta systems införande
inga olägenheter äro att befara, så skulle det
endast uppfylla alla väitänkandes förhoppningar
och verka förtroende och tillgifvenhet
för Regeringen , såsom en belöning för dess
möda Då nu all annan förmögenhet, likasom
lösrycktes från allt beroende af den conianta»
vore det obilligt, attej äfven åt psnnitigarnelemna
samma frihet sorn åt alla andra vahror; tillfället
nemligen till ali den vinst som är möjlig.
Förekriften af laglig ränta innebär så vida
ett våld, som den inskränker den naturliga
rättigheten att på loflig väg till hvad grad sorn
hälst Järkoff a sin förmögenhet'.
Billigheten fordrar således, att hvar och en
får taga i ränta så mycket han kan erhålla. Försigtighet.
cn
mähgdert af skuldsatte, att en dylik förän*
dring först efter en viss tid tose sin början,
men äfven samma billighet fordrade att den
lagliga räntan, hvilken i alla fall måste bestämma
för att vid arfskiften, allmänna Cassör,
Rbcönter m. m. tjena till rättesnöre, nedSättes
tiil ungefär 4 procent.
Creditsystemet kan enligt min tanka delas
i j:ne delar:
no Statens enskilda Credit eller Statsobligationer.
Bil, till Ridd. c. Ad. Pr, 1 Band, 13
*94
Dan lo Februarii.
2:0. Privata assosiationers och hypothek
Bankers obligationer.
3:0, Private personers assignationer och
vexlar.
Hvad först angår den del af allmänna
Creditsystemet, som rör Statens obligationer;
är den till sin beskaffenhet för väl känd, för
att dermed upptaga Ridderskapets och Adelns
tid; torde dock tillåtas mig, att föreslå, till
hvad grad deras utgifvande vore gagneligt,
(Jör att anticipera på Jramtiden utan att alltförtnycket
belasta den med de skatter vi undgingo för
det närvarande). Man torde kunna anse de ordinaira
Statslnkomsterne och en betydligen
nedsatt Bevillning tillräcklige för de utgifter,
som till Statsmachinens orubbade gång äro
nödige, såsom löner &c. &c.
Deremot bor
de
Statsobligationerna användas för alla extraordinaira
företag, som ej tåla uppskof, för
Rikets skyddsmagt, flottans förökande, Ström*
rensningar, Canaler och andra nyttiga anläggningar,
&c. &.C., med ett ord, för allt hvad
som » allmänhet lika mycket gagnar tillkommande
generationer, sorn de närvarande. Man
torde invända, att då skulden en gång skall
betalas 6å måste efterkommande derigenom
betungas med ökade skatter. Till afböjande
deraf, bör amortiseringen af skulden taga sin
början så snart landets välmåga det tillåter.
Dernäst följer att omtala, HypotheksBanDessa
i vårt Fädernesland visserligen till
thn io Fcbruariii
ig5
namnet kända* men till sina detailler och sin
inflytelse, för oss främmande inrättningen* tor*
de Ridderskapet och Adeln tillåta mig att blott
i korthet vidröra. HypothekBanker kunna
Vara dels af enskilde, dels genom assosiationer
formerade.
I båda fallen är deras bestämmelse, att
göra fasta Capitaler rörliga. På åtskilliga orter
lärer det bruk äga rum, att jordägare förena
sig, för att emot gemensamt hypothicerande
af deras egendomar erhålla gångbart
mynt. Derigenom att de ansvara en för alla
ioch alla för en, vinnes naturligtvis en större
än vanlig säkerhet. Den på sådant sätt tillkomne
fonden, sätter hypotheksBanken i stånd*
att utgifva pantbref, hvilka gälla som mynt»
Utan uppsägning och utan omvägar öfverflyttas
pantbrefven från en till annan, hvarigenom
omloppets liflighet betydligen okas. En Gref.
ve von Soden i Tyskland har föreslagit inrättande
äfven af en NationalhypothekBank; det
är mig dock obekant, om detta förslag gått i
verkställighet.
Om idéen af en sådan inrättning väckte
något deltagande i vårt land, så följer det af
sig sjelft, att man vid realiserandet deraf,
borde med planens bibehållande gifva rUm
för de modificationer, som Sveriges olika förhållande
göra nödvändiga.
Öm hvarje Godsägare, som mot pantbref
Ville insätta sin egendom i denna Bank, för»
Dm T o Februarii.
bänt] sig att taga Adier t. ex. till elier ig
af Egendomens värde, så erhölles nog Riksmynt
lör att dermed honorera hypotbekBankens
utelöpande1 obligationer, hvilka utställdes
till Bankens dtlägaie, tor att gå med 4 procent
och inlösas efter i eller 7 års uppsäga
ning. Då dessa obligationer efter någon tids
förlopp, vunnit förtroende i allmänna rörelsen
och befunnits blifva honorerade, efter deras
innehåll, så kunde delägarne möjeligen befrias
ftån insättning af Actiernas lula värde, då
contanta penningar började tillflyta från andra
håll.
Om denna korrta framställning af grunderna
för HypothekBankers inrättning i någon
mån vunnit Ridderskspets och Adelns bifall,
och förlaget i följd deraf för vidare utarbetning
öfverlemnas till behörigt Utskott, så b Ii fver
det lått att framdeles sammanfatta stadgar
dertill och sätta dem i öfverensstämmelse
med hela mynt- och creditväs» edet i Sverige.
I såd&nt fall torde jag framdeles få tillfälle
meddela vidare detailler hörande till detta
ämne.
Nu återstår att uppgifva hufvudvilkoren
för den del af allmänna Ct: ditsystemet, som
rörer den enskilia crediten, och den rätt hvarje
medlem i Samhället to de äga att utgifva Assignation.
^ växlar, större eiler mindre, skrifna,
tryckta iller graverade Denna rätt måste stödja
sig på 2me hufvudgrunder, nemligen: viljas
och förmågan att med fördel utgifva, —
Den io Februarit,
*97
gamt viljan och förtroendet att emottaga detta
alags bytesmedel, Någon annan gräns bör,
enligt min ianka, aldrig sättas för den enskilda
creditens åtgärder i detta afseende, än den
sorn fordras till förekommande af missbruk
och bedrägerier, hvilket torde låta sig göra på
följande sätt.
Hvar och en sorn vill begagna rättigheten
att utgifva Assignationer och vexlar, borde
för detta ändamål anmäla sig bos behörig
Auctoritet, som agde att sådant allmänneligen
kungöra, t il beredande - af förtroende, så vidt
säker förmögenhet och borgens stalhnde kunde
den åstadkomma. Inga andra assignationer
kunde anses gällande, än de som voro för6edde
med behörig graverad stämpel, ordningsnummer
m na,, sorn tjenar att förebygga eller
försvåra d'ras förfalskning, och de böra
få utställas på hvad summa som hälst. Här
är ingalunda fråga om assignationer på Bin.
ken hvilka böra sora vanligt fortfara. Privata
Assignationer böra ändteligen vara underkastade
våxellcgm, hvilken gifvet rätt, att utan
omvägar arrestera d n p-rson, sorn <j honoret ar
sin förbindelse, intill dess betalning följer. —■
Att närmare utveckla detailierng af C/editsystemets
användande, vöre ett företag, för det
närvarande utan ändamål, och som skulle ännu
mera pröfva Ridderskapets och Adelns
tålamod.
Otti jag genom denna min motion förmått
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk,-
Den 10 Februarii,
samhet pål mitt ämne, och att föranleda till
ytterligare framställningar deraf, så är min afsigt
till det mästa vunnen.
Jag får blott tillägga, att då min värma
för Fäderneslandets bästa är gränslöst, så skall
jag blifva den första att välsigna den som är
i stånd att utfinna de tjenligaste medel att afhjelpa
dess närvarande förlägenhet och fattigdom
samt förbyta den i allmän näringsflit och
allmänt välstånd.
Vid öfvertygelsen om fördelarne för mitt
Fädernesland genom införandet af ett enskilt
Creditsysteme , återfördes min känsla till minnet
af den förtjeristfulle Edelcrantz’s offentliga
yttranden i detta ämne; det lyder sålunda,'
Teir hända skall man en annan tid finna ali
tnskillta Creditsystemet innehåller ett frö äfven
för detta land. Dess bibehållande och utvidgande,
är ett af Statshushållningens vigtigaste föremål.
Dess vård och tillväxt är tillika näringarnas och
handelns.
När allmänna StatsCrediten börjar att vackla*
är dess säkraste eller rättare dess enda stöd den
enskilta, Farlig är belägenheten af en Stat, der
den förra hotar att falla , när den senare afiijnar
eller qväfves, begynna de band lossas sorn fästa
hvarje rättsint idog man vid sitt Färder ne sland,
Den i» Febr-uitrii\
»99
Nio 3.
Herr Reenstjerna, Nils Svante:
Uti en tid, då allmän förlägenhet, för jord-*
brukaren visar sig, då dess producter ej ens
till lågt pris kunna afsättas; då MagazinsDirections
tillvarelse lagt sten på bördan, utstängt
andre speculanter, uti dyra åren upphandlat
sitt Capital, och vid de godas ankomst, råkat
Uti samma förlägenhet, som jordbrukaren sjelfs
med det undantag likväl, att den senare ej får
tillgodonjuta någon, afskrifning; de höga ut*
skylderna; svårigheten att bekomma penningarj
misscrediten personer emellan: har allt
bidragit till landtmanuens undergång. iocp:de
hafva redan upphört att arbeta mot ström-,
men, och deras antal förökas ofta. Riksens
Högloflige Ständer, lära ej underlåta att på
det kraftigaste befrämja dess hjelpj för min
del, anser jag botemedlen hufvudsakligen be*
stå uti afskaffandet af MagazinsDirectionenj
uti nedsättandet af BankoDiscontens ränta från
6 till 4 procent, med en femtedels afbetalning,
och ingen straffränta; men den sorn, utöfver 2:ne
Månader manquerar, blifver sin omsättningsrättighet
förlustig. Då landtegendom, åtminstone
på något afstånd från Stockholm knappt
gifver 4 procent, torde det också vara absolut
nödvändigt att cassorna utlåna efter samma
method och ränta, som fastighetslånen uti
Banken utfalla. Jag anhåller att mitt anförande
blifver med de andre respective Stan-:
200
Ben to Fébruarii.
den cornmunieeradt och till vederbörligt Ut*
skott remitterad!.
N;o 4:
■Herr Hammarskjöld, Lorenzo:
Jag vågar föreslå Högloflig? Rtdckrskapefc
och Adeln afskaffaodét af ett stadgande i vått
ännu gå Ilande lag, hvilket temmeligen starkt
eriodrar pm fordna tiders barbari och föga sy.
nes kunna stå tillsammans med Författningarne
i ett fritt samhälle, nemligen afskaffäfidefc
af det stadgande, sorn bjuder, att gäldskyldig
hvilken ej förmår betala, må af borgenär be.
röfvas sin frihet och bysättas. Jag vägar detta
förslag, emedan nämnde stadgande är till
gin grund oiättvist, till sin verkan obilligt,,
till sina löijöef förderfligt och för gäldenärea
af intet gagn, mern för Staten högst betungande.
Genom sin utgifna Revers har 1 Intagarn»,,
i sjelfva verket, ingått ett contract med långifvaren,
att, på viss utsatt tid återbetala honom
den summa ha.n förskjutit tillika med en
ränta, sorn lag tillåter. Då det nu är mot begreppet
af contract, att det kan gälla om annat
än om det sorn i contractet handlas, så är
det äfven påtagligt, att ers Revers icke kan
gifva sini innehafvare tätt till något annat, än
det hvarpå den lyder. Vidare då ingen revers
lyder på annat än penningar, såkander!
Den 10 Felmar ii.
301
äfven rimligen icke gifva rätt tili annat as
penningar eiler penningars värde. Att elen 1 angifvande
skall återfå den summa han försträckt.
det är rättvisans ovedersägeliga fordran
och kan låntagaren icke gifva den med
penningar igen, då må hvad han äger i penningars
värde mot den npplänte summan svarande
til! borgenärs förnöjande försäljas* Skulle
åter Debitorn icke äga effecter, lös eller
fast egendom, tillräcklige att godtgöra det lån
honom blifvit förskjutet, då må Creditorn söka
att utfå sin betalning i och genom behållningen
af Låntagarens arbete, allt efter arten
af det, som han förstår och förmår att åstadkomma.
Men himmelsskriande mot ali Rikspiinqip
är det, att den ena medborgaren, genom
förskjutandet af några Riksdaler, skall
vinna rättighet att beröfva en annan medborgare
sin frihet och med detsamma stänga honom
från all möjlighet att förkofra sig och
upparbeta sig utur sitt betryck. Endast Iför
brott, säger Sveriges Lag må Svensk, undersåte
häktas och endast i följd a,f laga ransakning
och dom, bastas och bindas» Men är
det ett btott att genom opåräknsde omständigheter
och olycklige händelser, icke på sagdan
dag kunna lemna reda penningar? Är
det ett brott, som gör en menniska förtjent
alt mista det näst lifvet käraste och dyrbaraste
hon äger, det till hvar» bevarande hon.
sökt sig skygd under samhälsordningen __
jag, menar, personlig frihet?,
Och huru högst obilligt är icke detta, d§
203
Den io Fehruarii,
de fläste, hvilka af denna ochristliga öfvert
lefva efter det hedniska Roms lagstiftning eller
af denna bysättningsrätt sig begagna, äro
procentare, hvilka nyttja fasan för instängning
i fängelse, och för den chicane som allmänna
opinionen fästat vid olyckan af bysättning.
En vanära så stor, att den inom vissa Em-?
betsmannaCorpser, ovillkorligen medförer skiljande
från tjensten. Såsom tvångsmedel att
utpressa högre procenter på ett Capital af hvilket
låntagaren oftast aldrig erhållit mer än
knappast två tredjedelar. Således förer denna lag
denna Borgenärer förunnade bysättningsrätt,
den behöfvande, som sökt ett lånbiträde för
att hjelpa sig utur nöd, i stället för den räddning
han åtrår och hoppas till ännu större olycka
och oftast till totalt förderf. Ty denna
instängning på en Gäldstuga, utom det att
den ofta stänger den olycklige från den Embetsbana
han inom Samhället beträdt, och belöfvar
honom sine medbröders existimation, denna
mägtige sporre till duglighet, vänjer honom
äfven, i detta utestängande från sina vanliga
göromål, vid sysslolöshet och håglös lättja,
denna, efter det latinska ordspråket, Pidvinar
Diaboli, men förer honom oftast, i stället såsom
ett fördöfningsmedel mot förtviflan, till den
grofvaste och föragtligast? liderlighet.
Pch hvad vinner Borgenären sjelf på
detta häcktande af sin Debitor? Derigenom
hindras ju denne uppenbarligen från möjligheten
att bereda sig utväg att afbörda sin
skuld ? Erfarenheten har också lärt, att dg
Den lo Februarii.
m
fläste bysatte, endast kunnat komma utur sitt
fängelse derigenom, att Borgenären slutligen
ledsnat vid en fåfäng väntan och vid nödtvånget
att öka sin förlust, med skyldigheten
att utbetala ett månatligt ehuru knappt underhåll
åt den, som hans harm infordrat i häckte-
Således göres, genom det ifrågavarande
stadgandet, låntagaren olycklig, utan att långi
fvaren deraf har någon fördel, så att i sjelf*
va verket, de enda som sluteligen något deraf
vinna, äro SlottsCanzli- och ExecutionsBetjenter.
Ty för dem är det ett ypperligt medel
att preja sig till stickstyfrar från tvenne
händer.
Men en tredje, som häruppå mycket förlorar
är Staten, som skall underhålla fängelse*
rum, bevakning, värma och belysning, för att
få en mängd af sina förut gagneligt användbara
söner förvandlade till oduglingar och i
grund förderfvade, för det att någre enskildte
Procentare må kunna drifva sitt spel och släcka
sin harm deröfver, att olaga räntor och
fördubblade CapitalSedlar icke längre; kunna
uttvingas, eller också för det att den perso»
nella bitterheten må hafva fältet öppet att efter
godtycke chicanera.
Man skall agta sig för Procentare, heter
det. Denna regel är lätt sagd, men icke lika
lätt efterlefd af den betryckte i denna tid af
allmän förlägenhet, då allmänna crediten är
störd och Rikets RöreiseCapital stadnat på
några få händer, ur hvilka, åtminstone ur flere
Den 10 Felruarii*
af dera 5 det icke åter utgår till biträde för
redelige, men r. ö ist alide medborgare, mot la-'
ga ränta, men väl till vinglande Judar, döpte
elier odöpte, för att till följe af d ras bernedling,
bära trugt tili 25 procent. Under en sådan
tid o.-h sådana förhållanden är det svårt
för den, sorn har att mot uppstegrande priser
köpa lifvets förnödenheter, sora har dryga
skatter att betala 0 s. v. alt icke falla, i hvad
man kai ar Judehänder. _ Vi hafva sett flera
välmenande äfven någre djupt genomtänkte
förslag tili den betryckte jord- och Bergsbruksren,
underlättande, men den stora Glass af
Medborgare, soot icke äger fast e gendom, Embetsman
och Näringsidkare, hafva väl också
en skymt af *n språk, på Statens vä ‘vill ja- För
dem måste något annat göras, och jag vågar
tro, att lör dem nvtt förslag icke sksli vara
utan gagn. Ty om Bysätruingsrätttn upphäfves,
i synnerhet om tillika stadgas, att såkallade
löpande Sedlar elier Reverser till Sedel-:
hafva ren förklaras såsom ogiltiga, skall dermed
så vidt det för Staten är görligt, en kraftig
bom varda satt mot proceateriet. Fordom,
då de låntagand* voro tå, kunde det vara
skäl a t de ingifvande togos i Lagstiftarens
synnerliga hägn och att han gjorde ålit för deras
beqvämlighet. Nu, då de fläste äro skuldsatte,
torde tide** vara inne att också på något sätt
taga deni under armarne.
J#g skulle föreställa mig att denna åtgärd
ärven på den allmänna crediten icke bör vara
Utan vigfigt inflytande. Solon? det fordna. A
-
Den io Februarii,
2o5
théns Lagstiftare, vilie icke stadga Straff för
vissa brott, för att ej derigenom gifva en vink
om att sådane kunde begås. Hvilken djup
menniskokännedom ligger ej häruti! Och denna
princip använd på närvarande fall, saknar
vist icke tillämplighet. Ty månne ej denna
tili var ise af ett yttre tvångsmedel just upphäfver
kraften af det inre, grundadt i caracteren,
i hederskänslan och agtnihgen för ingång-,
na förbindelser, på hvilken agtning dock all
credit ytterst hvilar.
ja, äfven långifvare!! mäste vinna på en
författning, som. i det deri berpfvar honom
hans fordna förmåga att hindra låntagaren från
möjlighet att arbeta, ger den förre rättighet
att ni"d afkastnir/ged af d>m sednare® arbete
göta sig betalt. Men naturligtvis bör den som
försträckt penningar, under förlitande på den
rätt, söm hittills bestående lagar honom till-,
lägga, icke se sig i den inskränkt, genom den
retroactiva verkan af en lag, sorn föret nu
skulle stiftas, jag föreslår alltså, att en viss
termin måtte fixeras och sefion bestämmas,
att alla efter denna tid daterade Sedlar icke
måtte medföra Bysättningsrätt, hvilken derefter
för alla tider i Sverige må v*rda upphäLven
De reversser ater, som fö te denna termin
blifvit utgifna, måste åter gälla med den
kraft, i förtroende på hvilken de blifvit emottagna:
-
Gen ro Februarii,
N.-o 5*
Herr Wulffratk,, Cari Gustaf:
Den allmänna Läkarevården har i alla tide!1
varit ett ämne, som blifvit djupt fattadt af hvarje
sinne för mensklighetens högre angelägenheter
och hvarje lidande, som ohörd ropar om hjelp^
blir en anklagelse, som klagande förföljer deras
minne, hvilka varit i tillfälle att bereda lindring
åt de olycklige. Jag gör det således till min
pligt, att nämna, det i min hemort Halland, flere
tusende personer af landets befolkning sakna
nästan all af det allmänna besörjd Läkarevård.
Endasten Provincial-Läkare finnes der, hvilken
skall dela sin omsorg emellan alla sjuka ibland
77,266 personer. — Denne Läkare, stationerad
icke långt ifrån Länets ytterst södra gräns
åt Skåne, medhinner knappast att sköta Södra
Hallands sjukvård, under det Norra Hallands
sjuke måste öfverlemnas åt sitt öde, eller kasta
sig i armarne på Qvacksalfvare och Charlataner.
Jag vet att närvarande tid, mer än
någon annan yrkar besparing af allmänna medel.
Men denna besparing skall ske ifrån andra
håll , an ifrån den nödiga hälsovården,
jag yrkar i följd häraf Statsanslag för en Provincial-Läkare
inom Norra delen af Halland
Och att denna Läkare må stationeras i Norra
Hallands medelpunct Warberg.
Öm för min motion fordras en jämförelse
emellan Hallands Läkarevård Och de öfrige
Provincernas. — Välan! Jag kan äfven upp
-
Den i o Februarii,
Ö07
gifva en dylik. Gottland, sora äger 41,700
personers mindre folkmängd och dessutom en
nära hälften mindre areal än Halland, har redan
Statsanslag för a:ne Provincial-Läkare.
Äfven Götheborgs och Bohus Län äger tvenne,
oagtadt dess betydligt mindre areala om.
råde än Halland. För öfrigt äger Halland icke
inom sig något stationeradt Regemente, hvars
LäkareCorps kan gagna orten och saknar således
för sin Läkarevård en tillgång, sam alla
de öfriga Provincema äga.
Jag anhåller att denna min motion måtte
blifva till StatsUtskottet remitterad.
N:o 6
Herr Talmi t Wollrath;
Den målning öfver tillståndet inom SkaSkaborgs
Län och den förlägenhet som derstädes
visar sig hos en stor del af innevånarne,
Herr Ehrenborg framställt uti dess i sista
Plenum upplästa Memorial, kan jag så mycket
mer vitsorda, som jag sedan 1796 varit Landtman
och Bruksidkare inom samma Län, men
får dock dervid göra den anmärkning, att tillståndet
inom Länet säkerligen varit mycket
sämre, om ej Götha Canalarbeten, som börjades
år 1810, med full styrka alla år sedart
dess, blifvit fortsatt och spridt betydeligasummor
i Provincen, gifvit en lönande förtjenst åt
den arbetande och tillfälle för afsättning åt
aå väl Landtmannaproducter som andra effecter
£08
Darl io Febrimrii
af flera slag. Om penningebrist, lagsökningar i
utmätningar och banqueroutter sedan år i'S i S
inom nämnde Län visat sig i starkare grad än
uti andra i flera delar deraf, hos allmogen, mera
allmänt hos Ståndspersoner och Herremän samt
i största grad bland några af Provincens små
Städer, dertill torde en stor orsak få sökas uti
Filial-Disconfernäs hastiga indragning, egendomars
och vahruvärdens till en del derigenom
förorsakade hastiga fall samt handelns
och näringarnes förfall. Att Riksens Ständers
författningar om BancoDiscontens samt andra
utlåningsanstalter medgåfvo omloppet af en lika
stor penningesfock, sorn förut, verkade måhända
fördelagtigt på Hufvudstaden samt der 1
intill närmast belägne Provincer, men visst ické
Så på dem, som derifrån aflägse, genom bristande
relationer föga kund® begagna de öppnade
hjelpkällorna, men strängt tillhöilos att
der inbetala de lån de gjort på annan ort j
ät hvilken afsättninged af deras producter
förut till en del varit rigtad.
Bevillningen år iSta var emedlertid grundad
på den uppskattning som , efter då gångbara
priser, verkställdes. Uppskattningen sänktes
vid senare taxeringar i den rhon priserna
föllo, men egendomarnes taxeringsvärden måste,
enligt 181 H åis Bevillningsförordning åter
betydligen höjas, och Bevillningen är efter sådan
-
Tryckfel, Bilag. pag. »75, io;de raden nedifrån står mänga
lä? nagra, samma pag. 4-ds raden nedifrån står
■vahrUvärd* läs vanvärde^
Den Iö Febr tiar ii.
dan förhöjning, utgjord intill denna dag, o-^
aktadt egendomars vefkeliga Värde, så väl
sorn deras afkastning fallit snart 50 procent
undef de åren 1812, 1813 Och s8u upp^te
grade
priser, Huiuvida flere af Rikets j rovincer
delat lika öde med Skaraborgs Län,
lärer af närvarande Herrar Riksdagsman bäst
kunna uppiysas. Jag trot att så är, samt att
landels innevånafe behöfva kraftig hjelp, om
ej hågen för odlingar, näringar och aibeteri
skall förfalla och vanrttagt träda i stället för
Välstånd. Beviilningens nedsättande i jemlikhet
med närvarande värde a egendomar och
varor vare säkerligen af mycken nytta, om
det, i afseende på Statens behof, later s g göra
. men jag hemställer om ej kraftig och lika
Verkande hjelp kunde finnas uti förändrande af
alla författningar, som lägga band på näsingarne,
samt Upphäfvande af detri, hvilka lika
mycket rikta 1 urendräjaren som de skada både
det allmänna och etiskilta. Det tillhörer
Landets Lagstiftare att med omsorg undersöka
och bedöma båda delar samt Regeringen
serskildt, att tillse det Tltllförvaltningarne lampas
efter laödets ställning med ut!ä«d-kå magter
Och de förändringar, som emellan våra
Riksdagar kunna inträffa. Mig fe'ar visserligen
kunskaper att kunna ingå i detailler, men
uppmärksamhet på de förändringar , sorn under
snärt 30 års landthushållning i mitt fädernesland
inträffat, hafva stadgat min öfver»,
tygelse: att, uti en constitutionel Stat. hvarje
Medborgare bör äga full frihet, att på bästa
Bil. till Ridd. 0. Bd. Fr. 1 Band 14.
210
Den 10 Februarii
sätt använda sin arbetsförmåga, och' att vid
sin egendom göra aila inrättningar, anläggningar
och förb.äUt ingar sorn befordra dess föri
trion, alltid under sträng skyldighet, att icke
förnärma andras ägande rätt; att alla SkråPrivilegier
sk -da och hindra täflan att tillverka
goda vahror; Att Staten säkerligen skall
vinna mer genom en billig taxering af hvarje
Medborgares frigifna arbetsförmåga, förbättrade
Egendom ®ch Inrättningar, än den förlorar
genom de afgifters borttagande, som Skrå*
Inrättningarne äro underkastade; Att hvad
som till förbrukning inom landet, antingen är
befallt eller tillåtit, bör till införsel vara medgifvit
emot så måttlig tull, att tull försnilla—
ren icke med fördel kan täfla med den redelige
köpmannen; Att endast sådane vahror böra
till införsel vägras, som äfven kunna till
bruk och nyttjande förbjudas; Att införsel af
spannemål bränvin, trädvahror, jern- och stålartiklar,
lin, linolja, med ett ord , af alla sådana
vahror, som äro landets egna producter
och till vårt fulia behof finnas, elier kunna
alstras, böra beläggas med så hög tull, att
deras anförande icke gifver någon vinst; Att
tullförsnillning belägges med strängt och helst
nesligt straff, Att alla bevakningstullar inom
landet hvilka härigenom blifva onyttiga, indragas;
Att kustbevakningen der mot blir sträng
och de dervid använde personer så lönta, att
de till försörjning icke behöfva dela lurendräjarnes
rof; att de vidsträckta prohibitiva nu
gällande författningar minska Statens tullinkomster,
utan att minska förbrukningen af de
Den lö FebruArii
*n
Utländska vahror, sorn vana, mode, tillförordnade
uniformer och ordensdrägter, med flere
orsaker skaffat anseende af oumbärliga; Att
dessa författningar endast likta lurendräjare
och åklagare; Att de förstöra moraliteten, ty
lurendräjaren, hvars vahra confiskeras, beklagas,
men de, som verkställa confiscationenj
stämplas med allmänhetens ovilljä: allt sådant
är en gifven naturlig följd af alla författningar,
. söm strida möt allmänna känslan af rätt
och billighet, hvaraf åter blir den obehagligs,
följd, att Regeringens Förfättningar i allmänhet
förlora den agtning, som är det oumgängliga
villkoret för d^ras efterlefnad samt ordning
i Samhället; och att ändteligen Författningar,
sorn innebära frön till Olydnad emot
Regeringen och förlust för Staten, såsom skadliga,
icke nog snart kunna undergå nöd'g ändrig»
Skulle genom en, efter dessä gruhdet
Nationén lemnad Närings- och Handelsfrihet,
dessa ådror för Statskroppens välmåga, åter
kunna bringa nu döda skrinlagda capitalér i
Omlopp, och i sin ordning underhjelpa Landtmannens
afsättning af dess producter, blefvö
Statens inkomster ovägerögen härigenom öka--  de. och då kunde den till Stafsbristeos fyllande
utgående Bevillriirigen i lika mon förminskas
Om jag ej mis'tagör mig, hafva våra
grannar i Norrige, medan pröhibitiv-Fcrfattningar
hos oss biindit bänderne på den redlige
Närings-ldkaten och köpmannen, njutit
alla fördelarna af en otiskränkt handelsfrihet
emot lämplig tull, och derigenom icke förlorat
i välmåga, Jag frågat den ypplyste Stats
-
Den 10 Februarii,
mmnco , om en lika frihet skulle hos oss
medföra en motsatt skadlig verkan. Det tyckes
vara onaturligt att tvenne Brödrafolk under
samma Konung, och hvilkas land alstra
någorlunda lika producter, skola för sin handel
behöfva så stpdiga författningar, att gränsen
dem emellan skall likasom emellan tvenne
alldeles främmande Nationer behöfva bevakas
af en här utaf Tullbetjenter. Jag hemställer
till de mer kunniga och upplysta om
Skandinavien kan anses för ett odeladt Land,
så länge dessa tvångsförfattningar icke hos
oss ändras och likhet införes till båda Nation
nernas gemensamma förmon.
Med anledning af hvad jag anfort, anhåller
jag ödmjukast, att Besvärs- och OeconoxnieUtskottet
måtte få sig uppdraget granska
de Författningar, som angå våra Skrå-Inrättningar
och Corporationer, samt jemte Bevillnings
Utskottet alla prohibitiva förordningar
rörande In- och Utländska handeln, på det
att sådana förslag * så skyndsamt som möjligt
kunde uppgöras, som directe medförde en välgörande
förändring, hvarefter Bevillningsutskottet
komme i tillfälle att undersöka, i hvad
nion Statens på handel och rörelse grundade
inkomster med säkerhet kunde ökas och landets
innevånare upplefva den glada stund, att
se Allmänna Bevillningen i lika proprotiotl
minskad, välmågan tilltaga och spridas hos högre
och lägre och den älskade Konung, som
genom sina stora egenskaper stadgat Scandinaviens
förening och säkerhet, äfven få ppp
-
Den ro Felruarii,
brira innevånarnes välsignelser för minskade
bördor.
J*g ber Höglofl Riderskapet och Adeln
förlåta allt hvad uti mina uppgifter är ofullkomligt,
önskande, att om mitt förslag ej anses
lör olämpligt, det i detaillerne och tilllämpningen
bättre må utreda.- al dem, som med
mera kunskaper förena stöire och lättare tillgång
till dertill nödiga materialier. jag erkänner
gerna min brist deri, men täflar med
hvilken som hälst i varm känsla för Konung
och Fosterland.
N o 7.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Riksens Höglofl. Ständer, som alltid med
godhet omfatta hvarje patriotisk och för Fäderneslandet
nyttig inrättning, hafva äfven vid
1817 och 1818 års Riksdag visat emot Stehkohlsgrufvan
ett förnyadt prof deraf genom
anslående af 75jOOO R:dr till nya Schaktssänkningen
vid Ryd, der en ömnigare kohltillVerkning
skulle göra arbetet mera lönande.
Vid ofvannämnde understöd var dock fästadt
det vilkor, att Intressenterne skulle förbinda
sig innan utgången af 5 år vara med arbetet
pi nedra kohlflöttsen, och att de förut anslag,
ne export-premier af 6 sk. per tunna under
tiden skulle upphöra samt Intressenterne vara
förpligtade, i händelse atbetet på sagdan tid
2T4
Dan io Fcbruarh.
ej efter föreskrift vore Ful 1 bordadt, åfergäldaden
summa de uppburit Lifvade af det basta hopp,
om en lycklig framgång emottogo Intressenterna
med största tacksamhet Ständéfnes ädeimodize
anbud, och började våren rbiy, att
genom uppköp af nödige materialier iståndsättande
af d' n redan på stället bsBntellge 74
tuass Eld - och Lpft-Maschine samt anskaffan-e
de af flere kunnige arbetare och handtverkare,
sätta sig i ständ med all kraft kunna fullfölja
det redan för detta ändamål med dryg kostnad
påbegynna arbete.
Kongl, Maj:-t hade under tiden Nådigst
tillåtit att 1 b 19 års anslagné 15,000 R:dr lingö
på en gång uppbäras, och Sedermera 2,000
R:dr hvarje månad.
Arbetet fortsattes med all möjlig drift,
men i anseende till större reparation å 74-  tums Maschine, handt dea ej komma i full
gång förr än Januaria 1820,
Sänkningen af Charlottas Schackt fortfor,
men under arbetande af en Orts rredrifvande
från Ryds Schackt, utsprång natten emellan
den 8 och 9 Mars en vattenådra med sådan
hä tighet, att de arbetande med möda räddades
undan vattnet , som hastigt steg till en
ansenlig höjd i Schaktet.
Denna händelse, icke ovanlig i Engelska
StenkohlsGrufvoma, väckte i början ingen får -
Den iö Februarii.
håga för arbetets fortgång; men då oagtadt
forcerad pumpning längre lid , ingen vattenförminskning
vanns, hegärde Intressenterne genom
Memorial till Höglofl. Kongl. BcrgsCollegium,
att någre af dess Herrar Ledamöter såsom
sakkunnige måtte anmodas till Grufvan
nedresa, för att på stället taga fullkomlig kan-,
nedom om förhållandet och lemna de råd och
föreskrifter, hvartill omständigbeterne föranledde.
Herrar BergsRådet och Riddaren Broling
och Dirscteuren af Uhr ätogo sig benägit på
egen bekostnad en sadan resa i Junii, månad,
or-h afgåfvo den berättelse, som i afskrift
Lit, A. bifogas,
Fumpningen gick oupphörligt och BolagsIntressenterne
samlades vid Grufvan i Julii
månad samma år för att öfverlägga om de vidare
åtgärder, sorn kunde erfordras Väl fun.
no de med fägnad att vattnet kunde utpumpas»
men insågo äfven att dertill erfordrades
mångfaldige flere kostnader än de påräknade
och omöj igheienatt dertill kunna förskaffa nö:
dige medel
Under loppet af tiden hade Hans E*cellence
m. m. Grefve Ruth, som ägde ^:delar i
Verket med döden bortgått och efterlemnat
sitt Sterbhus i den författning, att omöjligen
något tillskott derifrån vidare kunds väntas.
Bolaget hade uppburit och användta 5iaoo©
Den 10 Februarii.
Rsdr af Statsmedlen och dessutom kommit i
en skuld af fDre tusende Riksdaler, som ge
noin det myckna folkets underhåll dagligen
föröktes.
Försök att få privata lån var redan förgäfves
gjordt och Bolaget tann sig i den aldra
yttersia förlägenhet. Slutligen efter många
öfverläggningar och då lnteressenterne sago
sig ur stånd att med de af Statsmedlen återstående
24,000 Riksdalerna kunna fullborda
arbetet till utsatt tid och äfven omöjligheten
af privat understöd redan visat sig ansågo
lnteressenterne sig hvarken böra eller kunna
göra vidare försök att erhålla det resterande
af anslagne summan, då dermed en önskad och
väntad framgång icke kunde vinnas, utan beslöto
att m°d årets utgång nedlägga Verket
och underkasta sig kommande Ständers ädelmodiga
bepröfvande rörande återbetalningen
af redan uppburne samt för arbetet utgifne
medel.
Vid den slutliga Bolagsstämman, som hölls
j Stockholm i December månad samma år å-<
ter upplifvad ’s det hopp, att antingen till utländsk
man få försälja det hela, eller att ädle
patriotiske medborgare skulle deltaga i detta för
landet nyttiga Verks underhållande; hvilket
föranlät Intressenterne, att med inskräkning af
arbetsstyrka, blott drifva arbetet i gamla köhlfallet,
och hvilken arbetsmethode ända hittills
med framgång blifvit följd. Intressenterna
hafva likväl härvid varit högst angelägne* att
Den io Februarii
217
icke mista någre af de vid detta arbete ti 11—
vandi* personer eller att förskingra någre af
Grufvans tillhörigheter, som för framtiden kunde
blifva behöflige. Enligt gifven föreskrift
hafva Infressenterne till Högloflige Kongl*
Bergscollegium aflämnnt räkningar för de utgifter,
Verket i och för nya arbetet haft till
den 1.9 Junii 1820. Lit. B■ C., och som
belöpa sig till en summa af 5 * 1,388 R,*dr 29
sk 5 3 r:st, Sedermera är efter bifogad räkning
Lit O. uibetaldt 9616 R:dr 47 sk. Häraf
inhämtas, att kostnaderna för detta arbete
öfverstiga med 10,005 R:dr 28 sk 5§ r den
summa, Interessenterna af Statsmedlen uppburit,
eller 51,000 R.dr.
Premiemedlen för utförsel af kohl sistförflutne
åren, hvartill Bolaget i annat fall varit
berättigad, utgöra:
1819 för 62,800 Tunnor å 6 sk.
hvarje tunna R;dr 7,85o:_Lit E.
1820 - 6j,oi6 Tr — 7.623•'36. - F.
1821 - 46.938 Tr — 5,867:12. - G.
J822 - 59,595 T:r _ 7,449: r 8. - H *).
Summa Banco R.dr 28,794? 48 sk.
Och torde genom detta äfven vara styrkt,
att oagtadt Bolaget icke kunnat fullfölja det
f) Alla här anförde Bilagor under Lit, A. B. C. D E, F,
G. H. äro med sjelfva hufvudacten till S atsUlskoftet
inlemnade.
218
Den io Februarii,
önskade arbetet på Ryl, b sr det dock gjort
allt, för att under uden upp nithilia Grufvan
och fournera landet med en nödvändighetsartikel,
som i motaau tull rån unikes ort
skolat inhämtas.
Stsnkohls Grufvans nytta för fäderneslandet
är gä ofta ådagalagd och ,-å allmänt
Känd, att det skulle vara en öfverflödighet vidare
härom orda Dess nedläggande eller vidare
inskränkande, skulle u'osn den förlust ,
60m vållades Riket, äfven lemna ett gynnande
tillfälle för utlänningen att påföra oss en vahra,
som vi inom landet till öfverflöd äga, och
årligen utdraga en peningesunima, sorn genom
uppmuntrad industrie lätteligen kunde blifva
qvar i Riket, och hvarigenom äfven en mängd
jnenniskor, vande endast vid detta yrke, nu
har sin lifsbergning. Intressenterna af Steakohlsgruivan
vända sig med fullt förtroende
till N*tion ns upplysta Representanter och
underkasta sig med förtröstan deras blida och
billiga bedömande al sitt iråkade bekymmer,
I 27 år har detta Bolag med store och nästan
årlige uppoffringan påbörjat, och underhållit
ett Verk, förut i fäderneslandet foga kändt,
och nu sedan hunnit så långt att nyttan af
denna anläggning eikännes ai alla: och då eu
gammal fördom mot koblens godhet är håfven;
så anse Intressenterne sig hvarken vilja
eller tro sig höra uppoffra något vidare af egen
förmögenhet till dettaiYerks fortgång och
dnit.
Den 10 Februarii,
2T9
Det är ej en för Staten främmande sak,
att upphjelpa patriotiska och arbetsamma medborgare
och att understödja sådane anläggningar,
som äro af Nationalny tfa, derom mångfaldige
exempel vittna. Stenkohlsverkets Intressenter
våga derföre af Rikets Högloflige
Ständer hoppas en lika ömmande behjertenhet;
och drista sig vördsammast föreslå tvänne alternativer,
genom hvilkets antagande Sorn hälst,
Stenkohlsgrufvan kan upprätthållas utan att vålla
dess stiftare en ännu vidare ökad förlust: Antingen
Staten ville inlösa hela Verket med fullt in.;
ventarium förden samma summa, som 1817 proponerades
250,000 R.dr B:co, dock med befrielse
för Intressenterne att återgälda de 51,000 R:dr,
60in de af Stats-Verket till RydsSchaktets
sänkning uppburit och som till ett ännu högre
belopp, enligt hvad förut nämndt är,
blifvit använde; eller ock förunna nu varano
de Bolags Interessenter efterskrefne förmåne?»
T o- Afskrifning för de ofta nämnde 51,000
R;dr, såsom använde på ett försök, hvilket af
tillfällige Naturomständigheter ej nått den påräknade
framgången och hvarigenom Bolagets
icke vunnit, utan tvärtom förlorat. Om Riksens
Högloflige Ständer i billigt betragtande
täger den 6umrtta, som i händelse detta penningeunderstöd
icke mellankommit tillfallit Bolaget
i export premier de sist förflutne 4 år,
utgörande 28,794 R:dr 18 sk.;, och hvilken nu
är att anse som en besparing för Staten, så blir
den summa Intressenterne nu vördsammast be.
gåta få qvittade, ej större än 22,205 R:dr 36
220
Den xo Februarii,
sk.; och synes denna begärta qvittning så mycket
billigare och rättvisare, sorn Rikets Högloflige
Sfänder vid anslåendet af 75,000 R.-dr
Banco för Ryds-Schaktets sänkande, lämnade
Intressenterne öppet att antaga berörde anslag
med de dervid »örenade vilkor, eller att behålla
törrnämnde premiemedel; _ och återigen,
dere t Intressenterne antagit detta sednare
alternativ, hade icke allenast de i och för
Ryds Schaktets sänkande under åren 1 S 19 och
1820 på stället använde 2y°7° Tunnor kohl,
kunnat försäljas, utan äfven de för denea sänkning
begagnade arbetar» användas till kölbrytning
i gamla Grufvorns , hvarigenom en
ännu större mängd kohl upptagits till försäljning,
så att premiemedlen säkert under ofvanberörde
4 år uppgått emellan 50 å 60000
R:dr De byggnader, som nödvändigt måste
uppföras till Smedjor och Boningsrum äro för
närvarande långt ifrån hvad de kostade.
2:0. Att Rikets Högloflige Ständer täcktes.
hädanefter sorn hitintills tillägga GrufvoBolaget
premium af 6 sk. per Tunna för de
kohl som afyttras i likhet med det vid iS»5
års Riksdag fattade beslut.
3:0. Att Riksens Höglofl. Ständer ville,
då icke premiesumman uppgår till den högst
beräknade eller 15,000 R.dr, anslå en årlig
Summa af 3000 R:dr till borrningsförsök i trakten
hvilket för Verkets bestånd och framtida
utvidgande är af högsta vigt och som o
-
Den xo Felmar ii,
undvikligt anmärkt så väl af Herrar Commiterades
år 1818, som ock sedermera af Herrar
Broling och af Uhr 1S20.
Med dessa tillslagne förmåner anser Bo-*
laget sig i stånd för framtiden drifva verket,
så att Riket lika som nu kan med kohl till—
räckeligen förses; och hoppas att under tiden
medelst utvidgning af Actieägafe vinna ökade
tillgångar att fullborda sänkningen vid Ryd
och komma i den länge eftersträfvade önskade
belägenhet, att genom arbetets bedrifvande
på en större Scala kunna vinna ersättning
för mångårig möda och kostnad. Skulle åter
i brist af medel Intressenterne nödgas nedlägga
arbetet, skall ej endast förlusten af Stenkohl,
men äfven alla dervarande arbetares olycka
och återfallet af de nu varande rike och
odlade fällt, till hvad de varit förut ofruktbare
kärr och hedar, blifva en lika snar som c~
undvikelig följd.
N'o g.
Herr von Strokirch, johan Herman;
Till vinnande af en säkrare och efter Tidens
anda mera lämpad lagskipning, är väl en
ny Lagbok under beredning och skulle det sä.
ledes kunna synas vara en umbärlig handläggning,
att partielt föreslå förändningar uti
vår ännu gällande Lag; men då förstnämnde
vidlyftiga och grannlaga arbete trolige" ej
kan inom kortare tid bringas till fullkomlig
-
222
Deli f o Fcbruariii
het och efterlefnad, så skulle det, efter mirt
tanka, medföra mycken nytta om, under tiden
undanrödjas de anledningar, hvilka lagen nu
gifver till onödigt uppehåll och mera omgång,
än nödvändigheten synes påkalla, och deri,
bland räknar jag:
Det betydliga antal af mindre vigtiga
mål, som 25 Cap. 5 <§. RättegångsBalken upptager
Och hvilka öfverflödigt underställas HotOch
ÖlverRätters pröfning, såsom i synnerhet*
1:0. Fangspillniitg: enär deri ej är af svår
färe egenskap, sorn utmärker fånges värjande
eller uppsåtelig befordran på flygten, då svå*t
rare bestraffning kan komma att följa;
2:ö* äiuijicjnader: ehuru desse förbrytares
bestraffning ej cfverstiger den högsta kroppsplikt,
gom vanlige* med och utan inbrott, begångne
tjufnader i allmänhet åtföljer.
Då np mera så beskäflade förbrytelser i
märkelig mån ökats, hvarigenom göromålefl
tilltagit ej mindre för UtiderDömarne, genom
ransakningarneg utskrifvande och försändande
till ÖfverRätterne, än för degse att till ranSakningarnes
granskning använda eri tid, som
ökade Rättegångar och undersökningsprotocoller
i brottmål af gröfre beskaffenhet synes odc-lad
behöfva, så anser jag denna af lagen
bestämda underställningspligt så mycket häldre
böra försvinna, som Kongl. Förklaringen
dsn 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet den 25
Den 10 Febriiariii
423
Januarii i8i? redan uteslutit flera brottmål från
underställ ni ngsegenski pen.
Såsom ytterligare stöd för denna min
vördsamma hemställan anser jag mig böra jemväl
tillägga, att sådane saklähb», hvilka kunna
finna sig belåtne med det af UnderRättea
dem ådömde straff, få directe vidkännas en
tillökning, oberäknad af Lagstiftaren, att de oftast
inemot ,rne månader jnåste inneslutas uti
fängelse under afbidan på ÖfverRättens beslut,
och emedlertid beredas de tillfälle att sällskapa
med andra förbrytare, hvilka under en längre
fortvandring på Lstens bana hunnit förvärfva
ökade insigter till meddelande Och
uppmuntran för yngre Stal.bröder af en fortsatt
efterföljd.
Jag öfverh mnar dessa mina vördsamma
anmärkningar till {Ingloff Ridderskapets och
Adelns vidare ompröfvande, sedan Riksens
Höglofl. Ständers Lagutskott deraf erhållit
del och med sitt utlåtande inkommit,
Nso t;.
Herr von Stiokiick, Johan Hermani
Det första anspråk på ali Lagstiftning måste
nödvändigt blifva gällande nemligen: att
alla föreskrifter äro inom den lydandes förmåga
att kunna dem uppfylla.
Huruvida denna grund blifvit iagttageo
224
Den lo Februarii,
uti 5 Cap. 2 §. 6 Cap. 6 §. 7 Cap 3 § Rättegångsbalken
, jemtörde med allmän praxis
oell Kongl. Förklaringen den 28 Februarii 1777»
som ålägga Rådmän och Kämnärer att deltaga
uti ansvaret för försummelse af Domböckers
och Lagfarts med de Hare Protocollers och
Ranäakningars insändande till Öfve rRätterne,
synes något tvifvelaktigt och torde hända
ljusligen obilligt* sedan anledning till den tydning
som velat hämtas af 32 Cap. 3 §. RättegångsBalken
helt och hållit lÖrsvunnit genom
Kongl. Förordningen angående ändring uti ali*
männna Lagens stadgande i åtskdlige rum af
detl 20 Januarii 1779.
Då jag undantager ifrågavarande Rätters
Ledamöter uti Rikets större Städer, der de utgöras
af fullkomligen upplyste män , hvilkas
kunskaper, enligt erfarenheten, kunnat till och
med lysa vid utöfningen af högre värf, Så är
det allmänt kändt, att Magistraterne uti de
mindre Städer, der ock en mindre rörelse fö-1
rekommer, med en aflöning af några fä Riks*
daler ej möjligen kunna förses med sådana Ledamöter,
hvilka haft tillfälle att bereda sig
till någon kunskap, hörande till detta yrke,
Utan måste de, såsom en borgerlig pligt, åta*
ga sig en befattning, hvilken för ingen del
varit lörenlig med deras medborgerliga förhål*
lande i ändra afseenden; men sådant oansedt
mäste de umgälla den försummelse, som Ordföranden
och Protocollisten, der sådan finnes antagen,
kunna förorsaka, utan att de äga hvar.
ken
Den 10 Februarii,
225
ken kunskap eller en verksam förmåga att den
undanrödja. Jag skulle derföre tro, att en förändring
häruti påkallas både utaf rättvisan och
billigheten, och således ansvaret för ifrågavarande
försummelser ensamt böra drabba Ordföranden
jemte MagistratsSecreteraren och Notarien
på de ställen, der sådane finnasj och
på det icke dylike dagaböter måtte uppnå en
gränslös höjd, borde de afstanna 3:ne månader
ifrån den dag, försummelsen inträffat,
derförinnan vederbörande Fiscaler äga tillfälle
att få bristen anmäld hos ÖiverRätt,
som då ej lärer underlåta att ingå uti någon
alfvarsam författning, hvarigenom ändamålet
uppfylles. — Och denna senare omständighet
torde ätven böra lämpas tiil UnderDomstolarne
i allmänhet, häruti jemväl inbegripne Con.
sistorierne.
Till fullkomnande af denna min vördsamJ
ma hemställan, skulle väl uppgift på de Städer,
uti hvilka Magistratens iörbemälte Ledamöter
borde njuta lindring uti deras ändock nog
dryga kall, härvid föreslås, men sorn min bekantskap
i detta afseende med alla Städers Domstolars
organisation ej sträcker sig så långt,
att jag ju möjligen kunde komma att förnärma
någon, så torde närmast förena sig med erhållandet
af en påiiteiigare uppgift, om Vallöf!.
BorgareStåndet sjelf afgifver de upplysningar,
som kunna finnas nödige, och hvarom Riksens
Höglofl Ständers Lagutskott, dit dt-nna
min motion torde komma att förvisas, lärer
Bil till Ridd. o. Ad, Pr, I Band 15.
Den io F tbruarri,
ingå uti författning, om något afseende eljest
göres å hvad jag nu haft äran andraga.
N:o lo.
Friherre Rudbeck, Alexander•
Plenidagen den 6 dennes behagade Hans
Excedlence, Grefve Märner hedra mig med
sina anmärkningar å min, under d. 3 framställde
motion. Med hågkomsten fästad å föregående
tider, finner jag mig smickrad, då dessa
anmärkningar blifvit anförda af Herr Greive
Adolph Göran Mörner, som för 13 år sedan,
under dess då endast varande Landtmannatillstånd,
ofta inom detta Ridd irhus talte för folkets
väl och till befrämjande af dess fördelar,
med en styrka, sorn var genomträngande
och en vältalighet, som ingaf öfvertygelse
om dess motiverfulla värde.
Det är en
verkelig förlust, att numera sakna den tidens
lyckliga Talare, sorn då endast ömmade folkets
fördelar.
Herr Grefven har anmärkt, att Sverige
vöre det land, som minst ägde att beklaga sig
öfver sitt tillstånd: Jag medger det och in
stämmer
deruti fullkomligen, politiquement betragtadt;
men derföre hafva vi endast att tacka
vår älskade Konung, hvars existence är
vår skyddsmyr. Men Sverige borde och kunde
äfven blifva*lyckligt i Oeconomiskt afseende,
hvartill jag önskat, att detta Riksmöte
Öeii 10 Fcbruafiu
matte föranleda, enar det af Konung och Ständer
gemensamt bcredes.
Uti min väckte motion har jag endast
nämnt utlagor eller contrihutioner i allmänhet*
icke bevillning i synnerhet, ehuru den äfven
är medverkande. Jag har sagt, att de6sa utlagor
aro hardt tryckande, samt penningenöden
förvånande och jan,t stigande, derföre,
att vahruvardet så väl å landtmanna, sorn andra
inhemska producter fallit, till största delen
40 å 50 procent, och att rörelscCapitalet;
som tölo af välviljan till väckande af Industrie
i alla näringsgrenar, extenderades må
hända för hastigt, i synnnerhet, då strypnings6ystemet
18 J? påföljde så brådstörtande.
DeSsa äro de synbara anledningar, som
Orsakat svårigheten, jr äfven omöjligheten för
Svenska lolket, att in^d så inskränkta inkomster,
nu kunna fortfara med lika contributioner.
Då enligt mirt afgTne Tabell Öfver Sollentuna
Socken, densamma betalar årligen uti
Bevillning och ständiga räntor samt bränvins*
bevillning, utom till kyrkans betjening af alla
slag, utom för ritstningsbesväret, utom hållskjuts,
kungs- och kronoskjuts, utom väghållning
och faitigförsöijning, en summa af
5,43.2 R:dr Banco, så synas sådana Socknar,
ej obetydligt, men hitintills med tålamod hafva
contribuerat.
Dm io Fehruarii,
Att taxationerna å hemmans beskattningsvärde,
numera^ såsom för höga, betunga bevillningsafgiften
utöfver sin rätta gräns, bevises
tydligen af det nu mera nedsatta varuvärdet
å productionerna, då d^n beha line inkom-i
sten bör vara rätta måttstocken för egendomsvärdet,
samt då hemman i allmänhet fallit i pris
till minst 30 å 40 procent. Det torde ej vara
allmän rikedom, utan snarare allmän nöd och
förlägenhet, som orsakat dessa resuitater.
Att inom Stockholms Stad, centralpunkten
för hela Sveriges rörelsecapital, der rikedom
och öfverflöd lysa inom alla hus, och
der man, med dessa jämförelser betviflar möjligheten
af den brist landsorterna, med flera års
erfarenhet känna, våga framställa behofverna,
kan visserligen anmärkas af vissa personerj
men skall ganska säkert af en rättvis och så
allmänt älskad Konung med nådigt välbehag
anses och af Sitt folks representanter, såsom
mäst upplysande och äfven såsom rådgifvande,
emottagas. Jag vågar äfven försäkra att
hvarje Svensk man, som hyser kärlek för
Konung och Fosterland, aldrig vill undandraga
sig, att till denna vår Konung och
Dess verkeliga och nödvändiga Statsbehofver
gerna contribuera uti ett relatift förhållande af
tillgångarna.
N:o 11.
Herr von Stahl, Samuel".
Åtskilliga agtningsvärde män, och bland
Den 10 Februarii,
229
dpm Friherre Rudbeck, hafva vid detta Riksmöte
yttrat sif? öfver den allmänna nöd och
förlägenhet, sorn de förmena nu vara rådande
inom vårt fädernesland, samt derföre projecterat
nedsättning af Bevillningen och öfrige hem»
mansutlagor. Må det äfven tillåtas mig tillkännagifva
mine äsigter i detta vigtiga ämne.
Härvid får jag först nämna, att så länge Försynen
icke straffar landet med missväxt och
folket icke upphör att arbeta, är det oförklarligt
att man kan omtala någon verklig nöd,
och det så mycket mera nu, som vi haft tre
på hvarannan följande goda år,
Jag minnes året 1783, då en del allmoge
i flere af Rikets provincer måste blanda bark
och ben i det mjöl, sorn begagnades till bröd,
samt ibo8 och 1809 årens olycklige krig,
då allmogen var nödsakad utgöra dryga
krigsgärder, samt lemna det dyrbaraste den ägde,
d. v. s., dess barn till Statens försvar,
samt dervid höra och se dem omkomma
af hunger, frost eiler fältsjuka. Då var
det en verkelig nöd i landet. Desse tider äro
nu försvunne, och att omtala alla dess rysligheter
är hvarken öfverensstämmande med mitt
begär, eiler ändamålet för mitt yttrande. Jag
har blott i förbigående velat nämna detta,
för att visa, att i Sverige för närvarande icke
kan finnas någon verklrg n*d. Deremot är det
i vårt land en allmän stagnation i handel,
rörelse och näringar. Genom FilialDisconternes
hastiga upplösning) samt deras fordringars
snara inbetalning, och genom de till öfverdrift
»JO
Den 10 Februarii,
under krigsåren uppjagade priser på egendomar,
spannemål och öfrige landmanna piodueter,
hvilka 6<-dermera fallit i förhållande till
deras förra värden, har en nästan allmän pe•,«
ningeförlägenhet uppkommit hvarigenom flere
familjer blifvit ifrån välstånd törsaite i fat t i gdom,
utan att sådant varit följder af de allmänna
onera, sorn hemman från urminnes ti*
der utgjort.
Att afhjelpa denna förlägenhet bör vara
hvarje vältänkande Riksdigsmans innerlig3 önskan
och ifriga b mödande, likasom att dertill
föreslå rätta sättet Efter m n tanka hafva
Riksens Ständer, sjelf ve alltsedan t K o y till
en stor del vållat denna förlägenhet, genom
de mindre väl beräknade mått och steg, sorn
uti de till förevarande ämne hörande omständigheter
tid efter annan vidtagits. Om Konungens
Nåd och kraftiga bemödande icke vid
alla tillfällen mellankomma, hade efter min
öfvertygelse, den allmänna förlägenheten varit
Vida 6törre, än hvad den nu verkeligen är.
Jag förer Samma språk och tänker lika,
med hvad jag yttrade till Högloflige Ridderskåpets
och Adelns Proocoll vid sista Riksdag;
men då jag nu går att ytterligare upprepa
hvad jag då fann nödigt och nyttigt,
Utber jag mig, att ej blifva misskänd för det
jag nämner mine enskildte åsigter, när jag
härmed förklarar min högaktning för alla de
män, som efter deras öfvertygelse talat i detta
ämna. Sorn jag i mångå år varit domare
Den ro Februarii,
på landet, samt ägt en icke obetydlig jord
derstädes, *å bör jag känna de onera, som åtfölja
hemman. Jag medgifver att intet bland
dessa är för landunannen mera tryckande och
svårt, än roteringsskyIdigheten; men detta är
för dem ett nödvändigt onus, som existerat,
Och måste fortfara, så länge Sverige icke vill
Upphöra, att räknas bland frie och sjelfständige
Stater, och så vida Sverige icke vill förlora
sine gamle Bundslörvanter, eller det anseende
blind Europas magter, som det nu innehar
Jag skall dessutom aldrig medgifva,
att minskning i Roteringen, hvarigenom penningar
elier spannemål drages från landsorterne,
blifver i oeconomiskt afseende nyttig.
Jag har betalt 50 R:dr Banco årligen för hvarje
vacant nummer^ desse penningar hafva bortgått
från orten, utan att någonsin mer dit återkomma.
Deremot har Soldaten för denum*
jner jag ej haft vacante, ej allenast depencerat
värdet af desse 50 R:dr i orten, utan äfven
användt all dess arbetsförmåga, dels vid sitt
Torpställe och dels vid egendomen.
När jag nu såsom en rättskaffens representant,
fritt och utan förbehåll vördsamt fram*
ställer mina tankar, åligger det mig, att med
den kännedom jag äger om landets kraf och
behof, utan anspråk på ofelbarhet, uppgifva
de medel, hvarigenom, ej mindre den nu rådande
förlägenheten kan athjelpas, roteringsskyldigheten
och öfrige onera med lätthet kun.
na utgöras och allmän välmåga med mindre
232
Dm 10 Febarurii,
svårighet ernås, än äfven idogheten uppmun-'
tras och arbetsfliten belönas
Sätten
härtill äro:
1:0. Att Rust- och Rotehållare sjelfve få
bekläda den Indeldta Soldaten med godt Svenskt
vadmal, hvilket i orten kan tillverkas och på
de i Rikets Städar varande färgerier beredas,
och hyilket i styrka och godhet kan jemföra6
med det Svenska Commissklädet. Härigenom
lindras Roteringsbördan. penningarne stadna inom
landsorten och ladugårdskötseln samt fårafveln
uppmuntras.
2:0. Allmänna MagazinsDirectlonen har
icke efter min tanka gjort den nytta, som
Riksens Ständer med inrättandet deraf åsyftat;
om detta varit en följd af sjelfva iarätt*
ningens natur, förfelade föreskrifter, elier någon
verkelig försummelse å Directionens sida,
blifver icke föremål för min granskning. Min
enda önskan är, att om denna inrättning, emot
förmodan, skulle under vissa former fortfara,
MagazinsDirectiooen då endast måtte få
sig uppdragit befattningen med upphandling
af den spannemål, som erfordras iör fästningarne
och garnizonerne i Riket.
3:0. Sedan Riksens Ständer vid sista Riks»
dag icke velat i underdånighet begära förbud
emot förbrukning af vissa öfverflödsvahror,
hemställer jag om icke en fri handelsrättighet
mot tull till StatsCasssn måtte kunna be
-
Den i o Februarii,
233
viljis och åstadkommas, likasåväl bär, som i
konungariket Dannemark samt äfven i konungariket
Norrigej i synnerhet sorn man i alla
Rikets Siäder kan få köpa öfverflödsvaror till
huru stor myckenhet som helst, utan något
hinder eller åtal. Vi hafva samma goda läge
lör handel, sorn Dannemark, och undgå härigenom
att underhålla en kostsam kustbevakning,
samt en mängd Tullbetjening, hvilka
efter hvad ryktet omtalar, icke vid alla ti 11—
fällen iagttagit. eller kunnat fullgöra sina skyldigheter.
Hvilken bland Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter minnes^Jcke åren
i8‘2 och 1813. då en Dansk R:dr blott betal.
tes med 14 sk. uti vårt Bancomynt, som nu
deremot efter cours galler 1 R dr 8 sk. Hvad
är det om icke Dannemarks fria handelsrättighet,
som härtill bidragit?
4:0. G norn det BorgareStåndet får en
fri handelsrättighet, bör det icke längre uppskjuta
att medgifva landtmannen en länge sökt
och efterlängtad frihet i Näringar, samtafskaffandet
af Skråförfattningarne. Denna frihet
bör likväl så inrättas, att intet sjelfsvåld kommer
att äga rum, utan att nödig ordning bi-i
behålles, så att Städernas Innevånare icke bringas
ur tillfälle att utgöra sine skyldigheter
till Kronan och Staden.
5:0. Böra MagazinsDirectionens, Bankens
och FilialDisconternes återstående fordringar
med varsamhet och foglighet utsökas, så att
allmänheten mot anskaffande borgen , eller an
-
Den 10 Februarii»
nan säkerhet får tid och tillfälle att småningom
afbörda sig sine skulder; i hvilket afseende
Friherre Boijes och Landshöfdingen Ehrenborgs
välgrundade yttranden åberopasäfven
som den i Herr Öfverste Berghmans memorial
omnämnde vederstyggeliga 6traff-procent för
erhållne Discontlån, bör afskaffas samt räntan
för sådane lån nedsättas från 6 till a procent,
hälst ingen landtman i annat fall kan, med
någon fördel, af dylike lån sig begagna.
6:0 I Sverige finnes för närvarande Cassör,
sorn uppgå till icke mindre belopp än omkring
i i millioner R:dr Banco. Räntan lör denna
summa efter 6 procent måste i tidernas längd
lika säkert förstöra landet , som kräftan menniskokroppen
, då icke föreskrifter och controll
gifves att desse räntor åter utgå , utan
att Capitalerne dermed förökas. Om icke Riksens
Ständer för framtiden stadga sådane grunder,
hvarigenom dessa Cassors utlåningar med
minsta skada lör landet kunna tillvägabringas,
så inträffar den lika obehagliga som oväntade
olycka, att en betydlig del af landels förmögenhet
, blifver snart nog en Cassornes tillhörighet
Jag bekänner att jag icke vet hurti
detta kan afhjelpas , så att intet våld eller lidande
i allmän och enskilt afseende tillskyndas,
och jag öfverlemnar derföre detta till
Ridderkapets och Adelns eget mogna bepröfvande
7:0
Anser jag att den föreslagne och i sjeia
Plenum omtalte realisation} elier sorn raan
Den 10 Februarii,
tillika behagar kalla det liqvidation , emellan
borgenär och gäldenär, tills vidare bör uppskjutas
Då flere af Rikets representanter tala om
nöd, och jag endast om förlägenhet, tror jag
på uppgifne grunder, deticke vara i sin ordning,
att nu afgöra ett så vigtigt ämne. Man bör
dessutom lemna något åt framtiden, samt hoppas,
att en Gudomlig Försyn, som i Sekler
räddat vårt fädernesland, också hädanefter bevarar
det. Föröfrigt tror jag, att om vi vid
denna Lagtima Riksdag vinna den frihet och
de rättighet, som jag i detta mitt vördsamma
memorial vågat tillstyrka, skall den föreslagne
realhationen framdeles med lätthet för sig gå,
landet blifva lyckligt, och Riksens nu törsamlade
Ständers minne med tacksamhet ihogkommas
och välsignas af samtida och efterkommande.
Om jag misstagit mig om medlen till
landets uppkomst, så utbeder jag mig derföre
Ridderskapefs och Adelns öfverseende. Mine
afsigter äro rena, och mitt samvete skall aldrig
förebrå mig, att för enskilta orsaker hafva
föreslagit annat, än hvad pligt och foster*
landskärlek mig ålägga.
N:o 13.
Grefve Horn, Claes Fredria
Jag skulle anse mig illa hafva uppfyllt
snin pligt som Riksdagsman, om ej min svaga
236
Den la Februarii,
röst blandades med deras, som här i sanningens
nakna drägt framställt taflan af landets bedröfliga
tillstånd. Må det tillåtas mig, att af egna
känslor sluta till de ädle mäns, som inom detta
Stånd nödgas försvara en sanning, hvarpå ingen
sakkunnig Medborgare tviflar, om han också
i ladans skuggsida 6kulle finna någon öfverdrift,
den likväl jag icke upptäcker; hvarföre
jag upprigtigt bekänner, att hvad här blifvit
anfört till bevis af en stigande nöd i landet,
såsom följd af alla näringars afcynande under
en allmän financiel förlägenhet, fullkomligt öfverenstämmer
med den sakkännedom jag inhämtat.
Det äi icke utur en politisk synpunct
jag betragtar mitt lidande fosterland, icke från
en falsk eller låtsad frugtan för utländsk inflytelse,
eller från den dålda inhemska ärelystnadens
förtrytelse, öfver ett lörloradt anspråk på betydenhet
inom Europeiska Statssystemet, sorn
jag hämtar anledning till öfvertygelse om landets
bekymmersamma ställning; vår inre styrelseförfattning
är dertill en tillräcklig orsak,
utan att behöfva frukta en yttre verkning,
och jag motser med bekymmer de säkra följ—
derne af fortfarande brister i administrationen.
Denna bedröfliga sanning må man låtsa att icke
höra, att icke vilja begripa; man må häda den
redlige medborgarens nit, misstyda hans afsigter
och välmenande uppmaningar till allvarlig
eftertanka och mogna öfveriäggningar vid
behandlingen af de vigtigaste föremålen för
lagstiftningen; men förgäfves skall man här
bestrida att landets nöd kan vara stor och
vådelig för Statens bestånd, derigenom att
Den xo Fehr narn,
237
man icke medgifver den stora masean af folket
annan fördel af Statens skydd, än rättigheten
att lefva, lagligen beröfvad allt, hvad
till lifvets nödtorft ej oundvikeligen fordras.
Det ar bekymrande att hafva horten Kon*
ungens Rådgifvare icke medgifva att Jordbrukarens
ställning är tryckande, derföre att
hans utseende icke tillkännagifver den höjd af
elände Herr Grefve Mörner tyckes förutsätta
såsom yttersta gränsen för ett tåligt lidande;
men det vöre förskräckande om en sådan åsigt
af den närande FolkClassens belägenhet, skulle
leda styrelsens åtgärder, om folkets ombud,
i följd deraf, äfven vid detta Riksmöte, skulle
ledas att besluta ökade Statsbidrag, i stället
för den nödvändiga nedsättningen, icke allenast
af Bevillnirigen, utan af Grundskatterna,
sorn visserligen äro de mest tryckande.
Jag har äfven genomrest åtskillig© landsorter,
och har från de fläste öfrige tillförlitelige
underrättelser, som alla instämma med min
egen erfarenhet om jordbrukets tillstånd i den
ort, der jag är bosatt Der b?vittnas Landtmannens
bekymmerfri da ställning alldrasäkrast
genom de statitiska uppgifter, som här blifvit
af Herr Grefve Mörner jäfvade. Jag har
varit ofta i tillfälle att höra sjelfägande bönder
klaga sin nöd, jag har undersökt förhållandet,
och funnit sådane jordägare, hvilka i
många andra länder säkerligen skulle prisa sig
lycklige att, under samhällslagarnes hägn,
njuta fördelarne af en stigande culturs alster,
här beröfvas allt, för att underhålla en Stats-:
*38
Den io Februarli»
byggnad sorn upphör att gifva skydd, da detsamma
köpes pä bekostnad af hvad sora skulle
skyddas.
I följe af min yttrade Öfvertygelse om
näringarnes och i synnerhet jordbrukets vanmagt,
tillstyrker jag den af Herr Hjerta väckta
motion, om ett serskildt Utskotts tillsättande/
hvars föremål bör blifva, att undersöka orsakerne
till den närvarande förlägenheten och
föreslå medei till den aftynande Statskroppens
återupplifvande.
.N:0 13*
Grefve Posse, Carl Fredric':
Då Herr Hjertås motion Om ett serskildt
Utskott blifvit föranledd af en fråga, som redan
varit och än ytterligare torde blifva ett af
de vigtigaste föremål för närvarande Ständers
öfverläggningar, så utbeder jag mig att innan
berörde Utskotts tillsättande kommer att afgöras,
få återföra Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de discussioner, söm under
sista sammankomst gifvit anledning till ifrågavarande
motion.
Man h3r framställt jordbrukarens betryck,
man har yrkat skatternas nedsättande såsom
medel att afhjelpr den förlägenhet och nöd,
hvaröfver allmänt klagas ifrån af de flesta Rikets
provincer; mea det har ingalunda blifvit ut
-
Den 10 Febr tiar ii.
redt, huruvida desse rop äro sanna uttryck af
folkets allmänna röst eller endast ogrundade
skrik, af några få missgynnade personer, som
genom händelsernas naturliga gång råkat i
förlägenhet. Flere utmärkte talare hafva inom
detta rum senast bemödat sig att understödja
den senare tankan. En af dem har i
synnerhet användt all sin förmåga att öfvertyga
oss, det inom detta lyckliga land ingen
nöd finnes, som förtjenar uppmärksamhet; att
den tilltagande befolkningen och det allmänna
Öfverflödet af lifsmedel bäst vittnade om mot*
satsen ; att den förlägenhet, som på åtskilliga
Orter förmärkes och icke kuride bestridas, vöre
en naturlig följd af hela Europas ställning,
af öfverängen från krigs- till fredst i 1 Istå nd,
®f allmänt antagna prohibitif-författningar m.
m. och att vi slutligen med tålamod och resignation
borde albida lyckligare conjuncturer.
Jag föreställer mig huru lätt det skall
Vara, att inom hufvudstaden göra sig illusion;
jag inser huru hela landets intresse länge skulle
kunna uppoffras för hufvudstadens enskilta,
Utan att man ens anade några menliga följder
deraf De fleste directaoch indirecta contributiotler
betalas och förtäras i hufvudstaden,största delen
af hela Rikets handel och penningerörelse är
concentrerad det- En jemt ökad tillförsel vittnar
snarare om allmän rikedom, än allmän förlägenhet
och nöd. Med ett ord , alla omständigheter
förena sig, att hos många af hufvudstadens
invånare stadga en ofullständig opinion
om det verkeliga tillståndet i provicern».
Den lo Februarii,
Att detta tillstånd icke är så tillfredsställande
sorn Herr Grefve Mörner sökt bevisa ; icke ens
af den natur, att Regeringens ledamöter kunna
länge deröfver förblifva obekymrade, torde
kunna bevittnas af de flesta ifrån landsorterna
hitkomna Riksdagsmän äfvensom af Landshöfdingarncs
embetsberättelse!-. Må det tillåtas
mig att fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på facta, som för verklige
Svenskar icke äro angenäma att påminna sig:
Sedan sista Riksdag hafva ej mindre än 87
Ledamöter af detta stånd, till följe af R ddarhusOrdningens
8 § '') blifvit ursfåndsatte, att
deltaga i våra ofverläggningarj Guds tjenare
hafva äfven blifvit hem ökte i sina fredliga
boningar af lika olyckor ; Endast inom Linköpings
stift hafva manga prester blifvit tvungne
att till creditorers förnöjande uppgifva sin
stat Uti städerna är samma förhållande. Vi
finna der oräkneliga bankerutter, förstörd handel,
ödeliggande skeppshvarfoch overksamhet.
Ståndspersoner och allmog? r, pä landet hafva
blifvit insvepte uti lika förstörande oredor.
De ännu fortfarande pant auetioner och tvungjie
hemmansförsäljningar vittna derom- Hvad
hjelper öfverflöd af lifsmedel, då de icke kunna
försäijas eller utbytas mot andra varor?
lee tunnor säd, som icke kunna realiseras äro
ej
■->) Denna §. innehåller: "Häfver någon Adelsman afstått
sin egendom till sine borgenärers lörncjaride, må han,
under det frågan derom vid doms olen anhängig är,
hvarken för sin eller annan ätt intaga säte på Riddarhuset,
och ej eller fulimagi utgifva, m. ny’
Dell io Februarii'.
ej niera Värde än 100 tunnor sand. Irrlellertid
måste jordbrukaren utan förskoning anskaffa
penningar till skatter, tjenstfolks löner, sill
och salt m. m.j hvar skola de tagas uti aflägsna
provincer, der både embets- och tjenste-'
män, stads- och landboar, alla hafva spanmål
att sälja, men' ingen behof att köpa deraf >
helst enskilta speculationer på denna vara icke
äro förenliga med det monopolium, som de facto
uppkommit i följd af en felagtig inagazins-inrättning.
På sådant sätt uppkommer förlägenhet så
väl uti jordbruket, sorn i handel och andra
liäringär, hvilka dermed stå i det närmaste samband
och genom en för länge fortsatt förlägenhet
uppstår fattigdom och nöd.
Herr Grefve Mörner har åberopat TabellCommissionens
senasteuppgifter och glädersig åt
den tillvext i befolkning som ägt rum ifrån
18 '5 tff! 1S20, förnämligast inom jordbruksclassen,
hvaraf Staten, enligt den värde talarens
tanke, skulle vid kritiska tillfällen få påräkna
sitt säkraste stöd. Denna tillvext i befolkning
skulle för oss alla hafva Vant mera
tillfredsställande, om den icke inträffat pä en
tid, då allmänna välståndet v^rit i synbart
aftagande och om den icke utgjordes till mer
än en tredjedel af brottslingar* fattiga och utfattiga,
hvilket inhämtas af samma TabellCornmissinns
åberopade uppgifter. Attdess» fattige
äro mera en börda än en vinst för Staten, derBil.
till Ridd. o. Ad. Pr. 1 Band, 16
Den Io Februarii,
uti lärer Herr Grefve Mörner instämma med
alla upplysta Statsmän och Ekonomer, älven
som att det är både för de styrande och de
styrda säkrare och lyckligare att räkna inom
landet ett inskränktare antal bildade, verkr
samma och nyttiga invånare som lefva i välstånd,
än ett dubbelt antal hvaraf 3 äro fat
tige eller nära att blifva det. Alla laster och
brott äro merendels följder af vanvårdad uppfostran,
lättja och fattigdom. Detta bekräftas
äfven hos oss, så väl af Friherre Skjöldebrands
på bordet liggande memorial, rörande brottslingars
ovanliga tilltagande, sorn af de Tabelluppgifter
Herr Grefve Mörner åberopat
enligt hvilka 860 brottslingar funnos i riket
år 1815, men 1481 år 1820. Det är troligt,
att deras antal sedermera progressivt tilltagit
i samma förhållande som allmänna fattigdomen.
En exclusif tillökning af jordbrukare lärer
väl ej heller böra Önskas j ty åkerbruket
måste stå i ett visst förhållande till handel och
andra näringar, så vida det skall kunna trifvas
och äga bestånd. Då en person genom
sitt arbete vid jordbruket kan frambringa föda
för 4, så följer deraf, att om icke handeln
och industrien emottager jordbrukarens öfverskott
så måste allmän sysslolöshet och fattigdom
blifva resultatet Dessutom vittna alla
tiders historia och alla länders erfarenhet, att
de nationer, sorn grunda sin uppkomst påhandel
och industri, säkrare och fortare komma till
målet, ände blott jordbrukande folken—Då man
omtalar ett lands rikedom och allmänt spridda
förmögenhet, så har man dermed bevisat
Den io Fehruarii.
>41
mera, an då man anför dess befolkning. En
nation, som är rik måste nödvändigt vara mägtig
och stark. Massorne betyda föga; kraf-”
terne, som lifva dem och sätta dem i rörelse,
äro af större vigt. Desse krafter äro föjlder
af goda lagar, vårdad uppfostran , vettenskapernas
allmänt spridda ljus, medborgarnes patriotism
, en väl organiserad Statsförvaltning
och goda fjnancer. Alla åtgärder som bidraga
att åstadkomma eller föröka dessa verkningsmedel,
skola äfven bidraga till det allmänna
välståndet, hvarförutan ingen sällhet intet oberoende
i framtiden kan tänkas.
Det är sannt, att mannamod och kraft alltid
utmärkt Svensken, och att desse dyger utgöra
den redbaraste återstående delen af det arf,
väre förfäder lemnat oss; men i det 19 seklet
fordras något mer för att komma i åtnjutande
af civilisationens fördelar, för att bibehålla
anseende och sjelfständighet. Ja, mine Herrar,
man kan ej nog ofta upprepa det; om vt
vilja fortfara att vara Svenskar, så böra vi ej
längre vara obekymrade om Provincernas tillstånd.
Det år ej nog att Hufvudstaden är rik;
den i Landsorterna tilltagande förlägenhet och
fattigdom måste äfven alhjelpas.
Tålamod och resignation äro visserligen
i sinom tid dygder, som förtjena att värdas;
men de utgöra nu en alltför ringa tröst för
hemmavarande medbroder , lör alla dem som
förföljas af olyckor och creditorér. Vi äro icke
här för att dölja hvad som icke längre hör
Den 10 Februarii
eller kan döljas. Såsom Svenska folkets Representanter
äro vi skyldige tolka Svenska
Näringsidkarens förlägenhet. För allt hvad
vi emot öfvertygelse förtiga, blifva vi ansvarige
inför väre medbroder, inför efterverldens
domstol och inför den strängaste domaren,
vårt eget samvete. Vi äre skyldige att efter
yttersta förmåga verka hvad godt och nyttigt
är för ett kärt fosterland.
Jag tvekar således icke att göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamme på den
tilltagande nöden i provincerna , hvars af~
hjelpande icke utan våda kan lemnäs åt framtiden.
Då den enskilta crediten blifvit stord och
skakad i sitt innersta väsende, så att alla slags
fastigheter vid utsöknings-auctioner måste säljas
till ofta 3 af rätta värdet; då ioo:tals agtningsvärda
familjer af olika stånd och vilkor
årligen, utan eget förvållande, komma på obestånd
och måste öfverge förfäders jord eller
sådana befattningar, der de varit verksamme,
gagnande och lycklige; då alla loflige näringar
lenina föga eller ingen vinst i jemförelse
med penninge-ockret, lurendrägeriet eller tullförsnillningen
•, då de fleste medborgare i sam_
hållet liksom gradvis nedstiga ifrån välstånd
till fattigdom och uti ett relativt förhållande
3ida brist, så tyckes det vara anledning att
tro, det nöd finnes i landet, emedan med nöd
bör förstås ej allenast brist på föda, utan äfven
brist på kläder, på boningsrum, på ljus
Den 10 Februarii.
och ved, på läkarevård, på medel aft sörja för
barnens uppfostran, med ett ord, briat på allt
hvad som erfordras att fylla mensklig» behof
efter hvars och ens olika stånd och vilkor.
Nöd inbegriper äfven moraliskt lidande, hvarpå
man kanske borde gora mera afseende. De
sorn 'itå i våda att utan eget förvållande förlora
förmögenhet, medborgerlig agtning, heder,
ja allt hvad sorn utgör jordisk sällhet, böra icke
länge lemnäs utan hopp om hjelp, så vida de
ej skola bringas till förtviflan. Om jag med
sanna, men starka färger ahnålat vår närvarande
ställning, så har det endast skett för att
motverka den, af vissa talare yttrade, bekym-t
merslöshet uti en fråga, som efter min öfvertygelse
icke bör upptagas med kallsinnighet a£
någon god Svensk , som nitälskar för sitt lands
blifvande öde._ Innan man kan tänka på bote-f
medel, måste man vara öfvertygad att sjukdom
finnes. Så vida den erkännes, gör jag mig så
mycket större hopp om dess afhjelpande, som
man redan i allmänhet tyckes hafva upptäckt
de Heste orsakerna till lidandet. Discontrörelsens
alltför hastiga indragning i förening med
inskränkningar i begagnandet af den enskilt»
crediten, Spanmåls-Magazins-inrättningens närvarande
utsträckning och organisation, en mindre
lycklig tillämpning af det i Europa allmänt
»ntagna prohibitif-systemet, stora inskränkningar
uti vår handel, äro alla följder
af föregående Ständers beslut eller underdåniga
önskningar.
I följd af hvad jag nu haft äran värd
-
Ben lo Februarii,
»amligen framställa, torde man icke bora hoppas,
det hvarken skatternas nedsättande, förbättringar
i penningeväsendet, nya låneanstalter,
förändrade skiåförfattningar eller andra
ekonomiska åtgärder och nya lagar kunna serskildt
uträtta något väsendtligt till creditens
återställande och till afhjelpande af de skattdragandes
förlägenhet och lidande. Om ett
sådant önskvärdt resultat skall vinnas,f om
Staten skall äga bestånd och Nationen kunna
återföras ifrån fattigdom till välstånd så måste
ett helt statshushållningssystem uttänkas,
som, för att blifva i öfverensstämmelse med
folkets närvä rande behof och de brydsamma omständigheter
hvari det befinner sig, nödväudigt
bör fotas på rigtiga grundsatser hvars antagande
snarare blifvit en följd af förnuftets
pröfning, än af vissa författares rygtbarhet.
■é
Det är föga troligt, att uti 5 olika Utskott,
som, enligt grundlagarne, få befattning
med särskilda delar af detta system, en sådan
öfverensstämmelse i åsigter på en gång
skulle kunna blifva dem inspirerad, att deras
olika arbeten komma sluteligen att stå i harmoni,
för att utgöra ett sådant fullständigt och
väl beräknadt Statshushållningssystem, sorn
vi behöfve.
Denna anmärkning har icke undfallit Rid'
derskapets och Adelns upplysta pröfning. Man
har derföre proponerat ett särskildt Utskott.
Jag tillstyrker det, och förenar mig uti Herr
Hjertås derom gjorda motion, med den förän
-
Den Io Februarii.
dring, att detta särskildta Utskott bör få sig
uppdraget att granska orsakerna, ej allenast
till jordbrukets, utan äfven alla näringars och
6kattdragandes iråkade förlägenhet, samt uppfatta
och i ett sammanhang bringa de tjenligaste
botemedlen.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma anförande
må blifva de öfriga respective Stånden
communiceradt.
N:o 14*
Herr Montgomerie, Gustaf Adolph:
Icke endast MagazlnsDirectionen och dess
förfelade eller illa beräknade administrativa
åtgärder med spannemålens in och utländska
handel, den förra till jordbrukarens utsugning,
den sednare till StatsCassans betydliga förlust}
äfven andra orsaker hafva vallat landtmannens
icke allmänna nöd, såsom man stundom
hör med öfverdrift utropas, men nästan
allmänna och serdeles i vissa landsorter nog
tryckande penningeförlägenhet och deraf härrörans
de stockning i handels- och industrierörelser.
Ibland de andra orsakerna torde först
kunna anföras Städernas sjelftagna och mot
deras privilegier, så länge sådane ännu tålas,
stridande rättighet, att till jordbrukares stora
förfång odla jord till annat än tobak, icke
att producera 6äd, hvarigenom handelsmannen
kommit i oberoende af landtmannen, och den sed*
2 ig
Den IQ Fvbruarii,
nares spapmål sålunda blifvit utan köpare. Der™
emot har landtjnarnen alltid förblifvitberoende af
handelsmannen, så väj i afseende på de oundvikliga
be hofven ai .salt och fisk, som kr aivi: ar ov m, m.
Då detta pil mera icke kunnat ske genom bytes
handel, har det tagit från bonden den yttersta
contanta skarfven, och dertill ej sällan,
försatt honom i skuld hos handelsmanen. Hvarmed
skull? väl jordbrukaren pu kunna liqvidera
Slats bordarne och mångfaldiga, andra onera,
då Borgaren, hans enda hopp, och spannemålen
hans enda produetion, den förra ej gifver^.
utan täger penningar, och den sednare ej eller
annorstädes finner afsättning? Följderne af
ett sådant för jordbrukaren onaturligt förhål*
lande, äro lätt beräknade och i afseende på
penninge-Jerlcgtnheten. redan olyckligtvis för
händen.
En rättelse i denna väg, nemligen af Borgarenas
missbruk eller rättare öfverskridande
af deras Stadsprivilegier, borde så mycket snarare
.tillvägabångas, som motioner, redan vid
de föregående Riksdagarne, derom äro väckte,
men deras verkställande nu, mera än någonsin,
af behofvet påkafladt.
När nu härtill iägges Beviilningens, nästan
allmänt, öfverklagade vid hvar Riksdag upp*
stegrade belopp, och framför allt, ojämna fördelning)
så lärer de hufvudsakligaste orsakerna
till jordbrukarens förlägenhet vara upp-*
räknade, och alltså något serskildt Utskott till
deras uppfinnande icke behöfva tillsättas,; men
Den ro Feh raar ii.
249
deremot forde ett sådant Utskott, med större
nytta, böra utnämnas till utrönande aiettbät'
tre sätt tdl Bevillningens jämnare och rättvisare
fördelning Och till undersökande af landets
ställning och förmåga eller oförmåga att bära
närvarande Statsbördor. Sålunda borde det-,
ta Utskott få sig uppdragit, att genom de StatHisha
uppgifter Regeringen från hvarje Län irH
fordrat och inhändigat, utröna , hvad en värd
Ledamot Herr Heijkenskjöld så sannt och rigtigt
förslag, nemligen: att utröna hvad landet
kan gifva innan man JÖreskrifver hvad det skalig
lemna i Statsbördor.
Sedan man på detta eller något annat sätt
fått bestämdt maximum af den summa, medborgarena
kunna erlägga, eller minimum af det belopp
för Statsutgifternas, bestridande, nödvändigt
erfordras, så ville jag, utan allt slags anspråk
på ofelbarhet föreslå följande sätt till densammas
fördelning; nemligen: att Bevillningssumman
delades mellan antalen af Lämen efter
deras mer och mindre storlek, rikedom eller
fattigdom i enlighet med den tabie au., som öfver
Länens statitiska förhållanden är upprättad.
När nu hvart och ett Län fått på sig de4
ladt den lämpliga andelen af hel i Bevillningssumman,
skulle det åligga Konungens Befallningshafvande
att inom hvart sitt län, bland
ortens och hvarje Sockens redligast: och oegennyttigaste
personer af alla stånd, sammankalla
en Comité hvarvid Härads- eller Mantalsskrifvare
borde biträda, för att fördela dea
på Länet belöpande Bcvillningssumman å hvar»
25°
Den io Februarii.
je Socken, efter dess storlek och välmåga,
eller mer eller mindre rådande locol eller andra
fördelar, i afseende på andra Socknar, och
sluteligen skulle den på hvarje Fögderi eller
Socken sig belöpande summan, vid samma tillfälle
i Konungens BefallningshafvandeS öfvervaro
af Fögderiets eller Socknens comitterade,
biträdde af Mantalsskrifvare^ fördelas på hvarje
hemman och person. Man må icke säga att
de hittills använde Berednings- och TaxeringsComitteerna
åstadkommit detsamma 3 tvärtom
hafva de endast värderat jorden och den supponerade
förmögenheten, ehuru jorden nu nästan
intet ägt något värde, då spannemålen
icke haft eller af uppräknade orsaker kunnat
hafva någon lönande afsättning.
Jag tror att just genom Berednings- och
TaxerivgsComittéernes hittills följda nyss uppgifna
grundsats, bevillningens ojämna fördelning
ökts i stället att minskas. Jag tror vidare
att det nu af mig vördsamt föreslagna sättet
att först på hvarje Län, efter inhämtade statistiska
upplysningar om hvarje läns storlek,
förmögenhet, locala eller icke locala fördelar,
och sedan på hvarje Fögderi eller Socken,efter
lika grunder, få Bevillningssumman fördelad,
är, om icke det enda åtminstone ett i någon
mån bidragande sätt, hvarigenom en jämnare,
billigare ock med localförhållanderna
mera ändamålsenlig och rättvisare fördelning
än hittills skedt, kan vinnas. Men om också
detta mitt project icke skulle svara mot min
välmening, hoppas jag att det åtminstone
Den 10 Februarii,
framkallar en grundelig vederläggning och med
detsammaett bättreoch ändamålsenligare resultat.
Emedlertid anhåller jag vördsamt att denna
min motion och hvad dermed äger gemenskap
till vederbörlig handläggning remit:
teras.
N:o 15.
Herr Nordenankar9 Gustafi
Jaghar hört flerememorialeruppläsas, hvilk*
omtala och afmåla en allmän nöd i landet, i följd
hvaraf nödvändigheten skulle påkalla Bevillningens
nedsättande: och motion är gjord om
ett särskildt Utskott till bedömande deraf.
Jag kan ej dela den tanken att någon
sådan nöd finnes; jag vet att vi hafva öfverflöd
af spanneinål, öfverflöd af äfven andra
födoämnen, och då kan jag ej medgifva, att
någon nöd existerar. Rätta ordet torde vara
, att man i landsorteme är i förlägenhet
för penningar. Landtmannens varor hafva
fallit under vanliga priser, och afsättningen
är försvårad, emedan få hafva penningar att
köpa dem för. Detta är sanning, och orsakerne
dertill tycker jag att man ej djupsinnigt och
tillkonstladt behöfver eftersöka för att finna.
Jag medgifver gerna att FilialDisconternes missbruk
och öfverdrifna utsträckning medförde
menliga följder för penningeverket 5 men jag
Dm i o Februarii
tror det ock vara obestrideligt stt 1817 och
Ig 18 års Ständers häftiga beslut, att på en
gång indraga dem alla, på ea gång borttaga
hvarje penningetillgång i Landsorterna och
Sammanprässa hela Rikets rörelseeapitai på
ett enda ställe, skulle medföra ändå menligare
följder för landtmannen och bestämdt orsaka
den förlägenhet hvaröfver man nu klagar.
Genom denna åtgärd samlades alla penningar
hit till hufvudstaden ingå de aila, och
blott härifrån utsprides en del uti omlopp.
Sveriges Rike är ofelbart för vidsträckt
för att ej hafva någon penningetillgång pä mer
än ett enda ställe
Jag
vågar ej fälla något omdöme om hui
juvida Sveriges RörelseCapital nu är tillräckligen
stort, eller ej; men den hastiga indragning
och amortering sorn gjordes just i en
tidpunct, då folkökningen var i jämt tilltagan-i
de, och nästan alla Landsorter täflade, om stora
och vackra odlingsförslag, tror jag vara
rakt stridande emot en Stals-öaconomisk principe.
Jag påstår ej att Disconter borde inrättas
för jordbrukaren ; men om tillgång på penningar
finnas i landsorterne, så kan köpmannen
köpa och contant betala landtmarnens varor,
afsättning fortgå, och rörelsen åter litvas: fin*
nes den deremot ej, så blir afsättningen trög
och varorne måste falla i pris- Detta tror jag
'Varsi händelsen nu,
Den io Feli raar ii t
Jag kan ej öfvertyga mig öm att närvarande
Bevillning är för hög __ blott penningarne
i omlopp, som befordrar afsättning och rörelse,
så utgör den säkerligen utan svårigheter.
Om Landtmannen får ett par R:dr mer för en
tunna Råg, en R:dr mer för en turna Tjära,
2 j sk. msr för en tolft Bräder och så vidare,
så har han deraf vida större behållning än
huru Bevillningen skulle nedsättas. Taflan af
landets Oeconomiska ställning är ej höljd a£
någon slöja; jag tycker den ligger öppen och
klar för hvilken som opartiskt vill se den;
något serskildt Utskott , för att bedöma den,
finner jag åtminstone för min del, således visst
icke behöfvas. Förlägenheten är orsakad genom
den hastiga indragningen af alla penninge-tillgångar
i landsorterne. Förre Riksens
Ständer beslöio den; de närvarande lära ej
underlåta att afhjelpa de olägenheter, som deraf
härflutit.
N:o 16.
Herr von Qvanten, Cart:
I sistledne Pleuum den 6 Febrilarii* uppstod
delade tankar om jordbrukarens förmonliga
eller oförtnonliga ställning, och resultatet
häraf torde blifva, att ett serskildt Utskott tillsättes-
Då jag anser detta Utskott ej af nöden,
då jag anser dess arbetstid blott befordra
utdrägt för ärendernes behandling i de Utskott
hvartill de hora, och hvarest de skola behand
-
Den io Februarii.
las; går jag att uppleta de orsaker, som synnerligast
efter min tanka verka förlägenheten;
och om desse mine framställningar möjeligen
kunna omfatta ämnet; torde de directe kunna
remitteras till behörige Utskott; hälst Serskilta
Utskottet, ej kan annat än hopsamla orsakerna,
hvilka åter från dem skola till Utskotten
remitteras.
Jordbruket har visserligen uppnådt en
höjd af fullkomlighet; då man dessa senare
åren öfvergått fran behofvet att importera
spannemål till möjligheten af att exporteraOdlingsfliten
i förening med några goda år
har uppfyllt våra behofver, och denna Guds
gåfva böra vi veta värdera; således är stälU
ningen i detta afseende ganska förmonlig. Men
så är ej ställningen med jordbrukaren och
synnerligast den delen af Nationen, s«m med
sin flit och möda tillskapat denna förmånliga
ställning; han står stum och nedslagen öfver
resultatet och dignar under bördan af sine
lagligen iklädda förbindelser. Huru mången
famille af denna Class, har ej redan blifvit
försatt i armod? och huru många skola väl
ännu uppoffras? vinglarnes tillvaro har redan
upphört, de som nu återstå, böra och kunna
hjelpas. Förgäfves må man här söka öfvertyga
oss om motsattsen; om ock vältaligheten förmår
vända blicken från denna sorgliga tafla,
måste likväl sanningen häraf förr eller sedna
re framtränga. Vi böra möta denna röst med
mildhet, låta den blifva ett föremål för våra
öfverläggningar, medan den tsagta höjer lin
Den 10 Februarii,
255
stämma, och ej invänta den tid, då all hjelp
för desse klagomål blifver omöjlig,
Jag kan här ej dölja den tankan, att de
Herrar sorn under resor bedöma landets oecönomiska
ställning, otta misstaga sig. Man t.
ex. äter och dricker hos en vän, som inom sitt
bröst bär öfvertygelsen, att han snart nödgas
öfverlemna hela sin egendom åt Creditorer,
och han döljer sin oro; man skjutsas af en
bonde , som glad emottager sin skjutspenning
och dagen derpå ser han sin utpantade egendom
bortsäljas. Om dylika resande händelsevis
skulle anlända till centralpuncten för pantförsäljningen
i min ort, der hvarannan Fredag
sådan marknad hålles, snart sagt hela året
om; så skulle äfven mulna ansigten för
deras blickar visa sig. Också äro de Vestra
sädes-provincerne, som sakna binäringar, mest
i förlägenhet.
Denna skildring af ställniugen är sann,
synnerligast träffande för de provincer, som
endast producera spannemål, utan stöd af skogsvahror
eller binäringar; för de provincer,
hvilka sakna större anslag af Statsmedlen, till
Embets-och Tjensteverk, från hvilka KronoUtlagorne
utsopa allt för att anordnas till andra
bättre lottade, äfvensom de provincer
hvilka blifvit genom locala förhållanden mer
än andra intrasslade i vårt, om jag så får säga
, både lyckliga och olyckliga creditsystem,
hvarvid den för jordbruket alltför höga räntan
af 6 till 12 procent blifvit betalt, oförenlig
2 56
[Den Iö Feiniar ii.
med dess trefnad, och hvarigenom jordbruket
på ett utmärglande sätt till största delen bidragit
, till alla de stora tillgångar dessa räntor
förskaffat så väl Disconferne som Bänken
till deras jättelika byggnader och utgifter.
Dessa administrativa åtgärder, kunna liknas
vid snaror, utkastade, att deri fånga de olyckliga
jordbrukarnes trefnad och välfärd, i synnerhet
då på en gång, en sådan utvidgad c re-’
dit-rörelse, blifvit concentrerad inom Hufvudstaden,
hvarigenom den snart sagdt på en gång
upphört.
Uti oeconomiskt afseende ser jag en bidragande
orsak till jordbrukarens vantrefnad,
i den orimliga inblandning af närande ochtärande
elasserne. Hvilketland i verldert visar en oredigafe
t = fia än Sverige i denna fråga. Militairen,
civila Embetsmannen, Pre9terskapet, Handlande,
Handtverkare, alle äro till en stor del
jordbrukare, och knappt någon indelt Embetsman,
här lika lön med lika tjenst. Till hverri
skall väl jordbrukaren utbjuda sina varor, dem
han genast till hvad pris som helst nödgas af*
yttra till bestridandet af dryga kronoutlagor, löner
och handelsvaror, dåstörre delen af den tärande
classen, har dylika varor att 3 flå ta. Det
måste nödvändigt verka vanpris, ehuru våra
skördar ej äro ymnigare, än att de väl gå åt,
det ena året räknadt med det andra. Förestäliom
oss att alla utlagor ingingo till Stats
Cassan,
Rättelse. Bilag. pag. 238 14 raden uppifrån står Fredric,
läs Henrich,
Den io Februarii.
Cassan, att derifrån utgingo jämt fordelte efter
hvar och ens tjenst. De le liga boställena
skulle skapa en ny verld af hemmmsbrukare
och idoge familier, hvargenom folkmängden
ökades, enda vägen till rikedom och magt.
Skatterna återgingo pa sådant sätt till den närande
Classen och befordra ^le myntets jämnare
circulerande. Då Sverige saknade ti 11—
räckeligt innebyggare, snart sagdt bytesvaran
penningen, och skatterna voro måttliga, kunde
det vara beqvämt nog, att Embetsmannen på
lediga stu ider, fyllde luckan i jordbruket; men
nu är förhållandet helt annorlunda. Ty antingen
måste kronans tjenst förlora , eller måste Embetsinannen
förlora, och i båda fallen gör näringen
en säker förlust, Mdtairen sorn jordbrukare
lemnar ett vidt fält till anmärkningar,
det säkra är att indelningsverket hindrar
möjligheten för Sverige att föra ett halft års
krig med egna medel, utan våra financers förstörelse
för 15 a 20 år. Ehuru Mibtairen visst
icke är för högt lönt i fred , önnes dock ingen
armée i verlden, med dess sammansättning,
dyrare i krig. Ett rätt organiseradt försvarsverk,
bör icke i fred kräfva Nationens yt-<
tersta ansträngning, ty hvarmed skola vi då
föra krig. Man bor ho? Nationen spara en skärf
till detta magrpäliggande ändamål.
Grundskatterne äro visserligen tunga,
det är dock er. sak son icke kan ändras, titan
att träda andras ägande rätt för nära
Bil,
tili Ridd, 0. M. Pr, 1 Band 17.
258
Den 10 Februarii,
Men de tid efter aflnan ökade kostnader, sora
väl kunna komma under namn af vexationer,
borde likväl uppköra Jag vill bland dessa
nämna de utvidgningar, som Soldat-torpen i
min ort, under tidens lopp erhållit, på hemmansägarens
bekostnad. Bördor af dylik art
finnas mångå; och borde man i möjligaste måtto
återföra den skattdragandes skyldigheter till
deras ursprungliga förhållande.
I financielt afseende har äfven jordbrukaren
skäl att klaga. Denna näring har i alla
tider varit Administrationens stjufbarn och dess
nu varande ställning lemnar tydeliga bevis
derpå. Som exempel vill jag endast nämna, att
Bergverken och Manufacturerne, som utgör
circa ^:del i värde mot jordegendom, har eventuella
lånerättigheter i Backen för 4 procent
till 2 å 3 millioner, då jordbruket relatift
deremot bordt kunna påräkna 10 å 15
mdlioner, på samma vilkor (jag förbigår fastighetslånen,
hvartill all fast egendom är lika
berättigad.) I behofvets stund öppnades
likväl de ädelmodiga Disconterna för jordbrukets
räkning, mot minst 7 med provision eller
12 procents ränta; uti detta oerhörda åkrandet
på jordbrukets bekostnad, ligger orsaken
till dess jämt stigande behof at lånebiträden,
och deri näring som minst kan betala hög
ränta, är just den sorn fått bära den högsta,
några obetydliga Odlingslån undantagne.
En stor Författare Lord Bacon Pager sä
-
Den 10 Februarii,
259
ger i sine memoirer, att det är emot sakens natur
att penningar kunna frambringa penningar.
Min uppmärksamhet fästes synneiligast härvid,
när jag betänker arten och beskaffenheten af
de penningar, som, från Banken utlånade och
der tillverkade af papper och trycksvärta, förmå
frambringa både penningar, penningars
värde och fastigheter. Han dömer likvisst
åckrarne något oblidt ty han säger, att åckraren
är den största Sabbatsbrytaren, emedan
han plöjer alla söndagar; att han är en drönare,
om hvars utdrifvande ur kupan Virgilius
talar; att han bryter den första lagen, sorn
gjordes för menniskan efter fallet, att nemli-i
gen, han skall äta sitt bröd i sitt anletes svett,
och icke i en annans Sedan åckrandet nu
mera har blifvit ett yrke, går jag med honom
öfver till den slutsattsen, å ena sidan, attåckrets
tand bör affdas, så att den intet biter för djupt,
och å den andra, att tillräckelig uppmuntran
Jernnäs åt penninge-karlar, att utlåna sina penningar
till handelns upprätthållande och förkofran,
hvilket icke kan ske med mindre än
två slags ränta tillätes, en högre och en lägre.
Jordbrukets Capitalvärde ^Städernes jordbruk
ej inberäknadt) utgör circa 300 millioner
R:dr Banco, för att nyttja rund summa, under
de höga varuprisen, torde detta Capitalvärde
lemnat en årlig behållning j8 millionär R:dr
Banco, beräknadt efter vår nu varande lagliga
ränta 6 procent, Det är nogsamt bekant,
att de flästa egendoms-afkastningar äro nedsatta
till hälften, således det hela till circa 9
2Ö0
Dill lo Fabr nar ii.
a 12 millioner. Enligt de statistiska Tabellerne
skall hem nan utskylderne gå till 200 R;dr
Banco, andra visa åter högre summa; men
med säkerhet antager jäg att alla hemman öfverhufvud
skatta 100 R.dr Banco, och då
utgår efter circa 65,000 hemmaa, en rund
summa af 6 Millioner 500,000 R:dr i utskylder.
Enligt inteckningslängderne , lära fastigheter
på landet vara iniecknade till 60 millioner,
deraf jordbruket således omkring 50;
å 6 procents ränta gör 5 millioner R:dr På
16 år lemnar blotta räntan Capital åter, hvarföre
jordbruket under en sådan tiderymd, som
snart nog förflyter, utbetalar minst 50 millioner
R‘.dr, utom utlagor. Må man invända att
jorden är för högt värderad. Sätt ett Capitalvärde
derpå, som svarar mot dess nuvarande
afkastning. Men beklagligen står utlagorne
och den åi liga räntan 3 millioner qvar;
Så att hvem som öfvertager jordbruket, utan
att minska utlagorne, eller inlösa den intecknade
skulden , blifver alltid förhållandet detsamma.
Om en och annan egendom är ograverad,
om en och annan köpes på utmätnings'
auction, till ograverad, förmår det intet verka
på förhållandet i det hela Den lediga summan
blifver snart med tacksamhet öfverflyttad
på en annan fastighet.
Bibehållandet af jordbrukets Capitalvärde,
utgör onekeligt en hufvudfråga i vår Bevillning.
TaxeringsComittéerne hafva väl utsatt detta
värde; men afkastningen bestämmer det
Den io Febriiarii, a6r
verkeliga; då nu afkastningen är 3 procent;
nödgas innehafvare med 30 procent intecknad
skuld, använda hela sitt revenue till 6 procents
räntans betalande härå och har intet för sine
ograverade ^delar.
Resultatet af denna framställning är att
jordbrukaren icke har något betydeligt öfverskott.
Näringen tärer sig sjelf rom kräftan ,
och så länge denna städning varar, skola vi
alltid finna stigande lånebehof. hvilka år från
är blifvit omöjligare att uppfylla, hvarigenom
beroendet, fattigdomen och förlägenheten allt
mer skola ökas.
Sedan fattigdom och förlägenhet hunnit
sprida sig tiil massan af Nation som är jordbrukaren,
sprida de sig med förvånande hastighet
till andra näringar, ty med undantag af
Jern- och Sågverk, vet jag ingen näring som
kan äga bestånd, grundad på utländsk för-,
brukning. Skall vårt jordecapital ej lemna
större ränta åt de medborgare, sorn uppoffra
sin tid åt detta mödosamma yrke, sorn fordrar
outtröttelig kraft och verksamhet, der källan
finnes till uppfyllandet af Statens största behof,
skola de säger jag, se frukten af all sin
möda inskränkt inom förmågan att betala sine
kronoutlagor och 6 procent å alla de mångfaldiga
lån, detta jordbruksCapital snait sagdfc
varit nödsakad ikläda sig, som uppcå till 3
Mdlioner årligen j utan att finna ett öfverskott
till dessa bördors successiva förminskning, utan
att finna ett öfverskott relatift tili deras egen:
292
Den I® Februarii,
domsvärde, att kunna använda till lifvets beqvämligheter
och på den inhemska Näringsfliten,
sorn upphör när öfverskott hos de förmögnare
saknas? dä blifver det tungt besitta
Svensk, jord, och må den skatta sig lycklig,
som kan undanrycka sitt Capital från en så litet
tacksam näring, och sedan i ro och maklighet
utan betydlige bidrag till Staten, njuta
alla lifvets beqvämligheter.
Hvart jordbrukaren vänder sina blickar,
finner han sig båda i oeconomiskt och finan*
eielt afseende snart sagt kringskuren, af mer
eller mindre verkande orsaker till nedslagenhet
och vantrefnad, det måste sluteligen verta
liknöjdhet, samt utplåna all nationalanda
och kärlek till Fäderneslandet. Och vi böre
vänta af nu församlade Ständer någon vedergällning
för våre uppoffringar, i deras bemödande,
att uppfylla våra önskningar.
Det är således 3 alternativer, jag ödmju-i
kast vågar framställa} antingen måste
J:o. Bevillningen nedsättas, eller måste,
2:0 Räntan å intecknad jord nedsättas
till 4 procent eller måste man,
3:0. genom Statsobligationer lemna jordbruket
lånebiträden till 4 procent, att dermed
liqvidera sine, intecknade skulder.
Bevillniagens nedsättande för jordbruket
Den 10 Februarii.
*63
tror jag lättast kunde ske, genom förändring
i Tullagarne, om t. ex. all ting fick mot billig
tull inlöras, med undantag af några hufvudartiklar
Antages
de 2:ne första alternativerne gemensamt,
kunna vi afstå från det 5:dje, och
mitt ändamål blifver nu att bevisa billigheten
af räntans nedsättande till 4 procent å de publika
Cassalånen till en början.
Hvar och en som köper egendom, och
således nedsätter ett Capital deruti, kan ej
påräkna högre ränta, än hvad egendomen
lemnar i afkastning; på samma grund kan en
mindre summa , intecknad eller insatt i jordegendom,
då ett på lagliga grunder fotadt Capitalvärde
derå är utsatt, ej begära högre ränta,
än en ränta relatif till det hela Capitalvärdets
afkastning. Och häraf följer tydeligt, att penningar
intecknade i jord, ej kunna, ej böra erhålla
mer än 4 procent. När härtill kommer
den ojämförliga säkerhet, ett intecknadt Capital
äger, mot ett utstäldt pä blotta namn, eller
i en vådelig rörelse, hvarpå FilialDisconterne
Jemna bevis, borde väl aldrig intecknad
penning i jord, erhålla lika ränta, med utlänt
penning i handel och rörelse. Jordbrukarens
Capital omsättes blott en gång om året; en
handlandes ofta många gånger om året, i mån
af dess drift, skicklighet och lycka, kan saledes
bära högre ränta.
Ännu ett skäl för den lagliga räntans ned
-
Den io Felruarii,
sättande till 4 procent är, att jordbruket ocb
öfrige låntagare i mångfaldiga år, b?talt de
fläste Casors och Capitalers Bevillning, de
fläste halva aldrig skattat till Staten för den
säkerhet de njuia i äganderätt. Och hvad betalar
jordbrukaren för denna ägande rätt och
personliga säkerhet ? Möter oss derföre långifvare'
i våra önskningar, skola vi äfven
fortsätta betala deras Bevillning, och på sådant
sätt, äfven framdeles fritaga dem från förbindelser,
detn de alltid funnit tunga, onödiga
och besvärliga att bära
De publika Cassorne kunna göra början
härmed, och efter 5 år böra de lämpa sine
utgifter, elter 4 piocents ränta Intill dess kan
Banken tom ersättning för sin irångsrieahård*
het emot jordbruket, betala af sine iäntor oeana
skillnad.
Jag vågar således ödmjukast föreslå, att
Blksens Ständer mätte nedsätta den lagliga
räntan, å de i jord intecknade summor, från
6 till 4 procent. Högre ränt» kan icke jordbruket
bära, och Cassorna böra ftamför allt
ihågkomma, att intet jordbruket är till för deras
skuld, ty hvar skulle Cassotna med säkerhet
placera sina penningar, om icke jordbruket
kunde använda dem.
Jtg finner ganska väl, att till vinnande
afen hufvudsa klig förbättrings allmänna ställningen,
jemväl de brister borde afnjdpas,
sorn'uppkommit genom myntets obestämda vär
-
Den Io Februarii,
d<? och gerom intecknlngslagarnes ofullkomlighet,
men som dessa bsister lära af andra
väckas, vill jag ej nu med mine åsigter öfver
dessa ämnen uppehålla Höglcflige Ridderskapet
och Adeln.
Jag har härmed sökt bevisa, att den höga
räntan, i förening med dryga Statsbördor,
monopotier och näringstvång, egentligen vållat
det onda, då kronoutlagor och räntor medtaga
största delen. Att nedsätta räntan, är enda
sättet, att bibehålla Capital värdet; och att
således ytterligt ökade låneburäden ingalunda
hjelpa förlägenhet för framtiden; de kunna blott
för någon tid uppskjuta den.
Jag säger derföre icke att jordbruket ej
behöfver några länebiträden; utan tvärtom
ämnar jag i ett betänkande framlägga en plan,
hvarigenom josdbruket kan tå njuta samma
förmåner af vår lånebank, som öfrige näringar,
likvist utan Spar.nemåhDirection.
Jag får ödmjukast anhålla att detta mitt
memorial mätte blifva remittteradt till Lagoth
Oeconomie Utskotten; äfvensom med de
öfrige respective Stånden coir.municeradt; kan»
ske borde äfven StatsUtskottet hafva del häraf
i anseende till Statsobligationerna*
s66
Den 10 Februarii,
Bilagor
till PleniProtocollet för elen io Februarii,
eftermiddagen,
N:o i.
Herr von Francken, Angust \
Att uppträda i ett ämne, der så många
lycklige talare förut hafva ordat, vore betänkeligt,
om ej min Riksdagsmannaskyldighet ålade
mig, att ehuru medvetande al ett ej lika
lyckligt framställningssätt, ändock yttra mig;
och tår jag i förbigående nämna, att jag aldeles
icke kan med Grefve von Platen och
Friherre Anckarsvärd dela den mening, att
financeproject endast böra komma från Regeringen
och ej kunna af hvarje Riksdagsman
meddelas; äfvensom jag ej med Grefve von
Platen kan instämma deri, att en i allt fullkomlig
handelsfrihet vore nyttig, då äfven
fäderneslandets förnämsta produet Spannemål
skulle tillåtas att fritt ut och införas. Det är
mycket sorn låter förträffligt då det kommer
från en vältalig, men sorn vid nogare eftersinnande
ej alltid så directe kan antagas.
Lika obehörig jag finner öfverdrift vara i
afmålandet af ett verkeligt ondt, lika klandervärdt
och sårande anser jag det vara att
vilja öfvertyga dem om ett allmänt välstånd,
sorn sjelfve hardt tryckas af en oförmånlig con
-
Bert 10 Februarii,
267
juncfur. Då jag årligen genomreser åtta Län
och lemnar min uppmätksamhet åt deras tillstånd
, anser jag mig berättigad att yttra
min tanka, det landtmannens vilkor i fyra år
varit i jemt antagande och att, om ännu fyra
år på samma sätt tillåtas framskrida så kan
ordet nöd då appliceras på sitt rätta ställe,
ehuru det nu tyckes vara något för tidigt.
Det är vår skyldighet att ej längre uppskjuta
med hjeipen, och Landtmannen väntar
från detta rum ett kraftigt biträde, 1 hvilken
väntan jag hoppas han ej skall missräkna sig,
oagtadt han i allmänhet misstar sig derom, att
alla det första Ståndets Representanter hafva
samma enskilta interét som han. Han ihogkoramer
icke alt minsta delen af Riddarhusets
medlemmar äga jord, och att af detta lilla antal
ändock äro många Bruksägare, sorn oftare köpa
än sälja den hufvudsakligaste landtmannaproducten
Spannemål. Jag anser omöjligt för
både Konung och Riksens Ständer att nu genast
kunna afhjelpa landtmannens förlägenhet,
men jag anser lätt att uppfinna säkra medel
till framdeles hjelp, bidragande till mindre
beroende af omväxlande conjunctur. Dessa
medel äro flere som böra åtföljas, och böra
efter min tanka upptagas och utarbetas af ett
särskildt Utskott, hvars tillsättande jag tillstyrker.
Att nu uppehålla Ridderskapets och Adelns
tid med uppräknande af botemedlen för
landtrasnnens ixåkade förlägenhet vore orättj
2(58
Den io Fehr uar ii,
men för att visa det serskilta Utskottet får i
denna sak ensamt mera göromål än vi böra pålägga
de andre förut nog sysselsatte Utskotten;
vill jag endist omnämna, men ej nu motionera
3;ne tor landtbrukarens framtida väl nödige
åtgärder, hvilka ehuru olika, ändock ledande
till samma stora ändamål, jag anser mig endast
berättigad att här omnämna såsom fordrande
handläggning af ett serkildt Utskott.
Det ena är afskaffandet af dt.n olika natur
egendomar nu hatva; alla de, knappast af
andro än af dem det lör påtänkta dryga onera,
som nu endast en d< i hardt vidkännas,
skola dä i lindrigare mån drabba hvar och en,
och denna lika fördelning skal! onekeligen i
längden lör alla medföra samma goda verkan.
Det skall ej allenast blifva efterverlden , utan
äfven samtiden sorn kommer att erfara förmånen
häraf, då efter min tanka alli bör kunna
vara aiangcradt inom S i 10 års förlopp, om
den af kungsgårdars försäljning inflytande köpeskilling
och ölrige härtill passande inkomster
blifva använde till en billig ersättning ät
dem, som få Säteri och Frälsehemman nedsatte
till en mer onererad natur.
Den andra nödvändiga åtgärden, som äfven
bör tillkomma särskildta Utskottet att pro*
jectvis uppgöra, är en helt ny grund för fastigheters
taxering. Hvad många hafva yt*i
trat om den dryga Bevillningen , såsom en
hufvudorsak till Isndtmannens förlägenhet; kan
Den lo Februarii.
269
jag ej medgifva. Bevillningen bör visst nedsättas
oin den är större än deri behöfs, men
att dess nedsättning gör någon hufvudsaklig
hjelp för Jordbrukaren tror jag icke; ty hvad
förmögenhetsafgiften beträffar, är visst icke 2
per mille något öfverdrifvit om endast fastigheternes
värdering b’ir uppgjord efter tjenligare
måttstock och rättad efter närvande ver*
keliga värden. Af en egendom jag äger i
Stockholms Län väl ej stor, men förut innehafd
af arne ägare, är den ena hälften taxerad
till io.ooo R dr, och den andra hälften, uti
allt precist lika med den första är taxerad till
36,400 R:dr, endast för det, att den derföre
sålldes för 7 år s,jdan, då ali fastighet hade
nära tredubbelt värde mot nu. Jag har sökt
ändring häri, men ej fått, och det är härmed,
som med många saker, att dit är vårt eget fel
och ej Styr eli ens.
En af Serskildta Utskottet utarbs'2d plan,
hvarefter det blifver Landtmannen medgifvit
att i spannemål få lefverera sine nu varande
contente onera, är den tredje förmån jordbrukaren
tycks böra erhålla. Oin någon skulle
invända att detta ej nu kan verkställas, har jag
ej annat svar, än för att någon gång blifva
verkställda bör dermed någon gång börjas.
Jag tror mig ny hafva styrkt nödvändigheten
af serskildt Utskott och jag blir vid den
öfvertyg*Isen, att det skall göra mycken nytta,
i synnerhet om det blir organiseradt efter
270 Den 10 Febarurii,
samma princip tom vanligtvis Lagutskottet,
nemligen att alla Ledamöterne äga practisk
kännedom i det ifrågavarande ämnet.
Min vördsamma anhållan är derföre att
detta anförande måtte, med Herr Hjertås, blifva
de öfrige Respective MedStånden communiceradt.
N:0 2.
Herr Dalman, Lars Johan;
Då tillfälligheten} att såsom Hufvudman
för en Adlig Svensk Ätt, få deltaga uti National
Representationen, berättigar mig, att
yttra naina välviljande, ehuru måhända inskränkta
åsigter af mitt Fäderneslands angelägenheter,
anhåller jag hos Eder, Mine Herrar,
om ett skonsamt öfverseende af bristerne i sättet
att dem meddela.
Det är, i anledning af Herr Friherre Rudbecks
den 3 dennes uppläste anförande, angå- *
ende landets betryckta ställning, och det på
grund deraf gjorde förslag om ett Serskildt
Utskott, jag nu ber att få okonstladt frimodigt
mig utlåta. Med den största grad af uppmärksamhet
och interesse har jag den 6 dennes
åhört discussionerne i desse ämnen: En mängd
reflexioner hafva dervid hos mig uppkommit:
Första frågan blir: Om någon verkelig nöd finnes
eiler icktZ Om beklagelserHe från alla Provin
-
Den io Februarii,
271
cers ‘jordbrukande eller Näringsidkande innevånare
härröra af inbildning, ett sjukligt missnöje
och orolighets-anda, eller om de grunda
sig på sanna förhållandet? Jag bekänner att jag
med oro hört en medlem af Minigtéren i ett
öfvertalande språk neka det senare och påstå
det förra: jag har anat, att enär sådane idéer
yttras af Konungens Rådgifvare såsom FolkRepresentanter,
den målning, de inför Konungen
göra, måste vara ännu mer en beau och
behaglig, så att sanningens mörka tafla blir
höijd. Emot den olyckligtvis falska tro, att
allt står väl till, har jag hört rigtigt anmärkas,
att ehuru den egentlige tiggarehopen ej
vore så ofantligt ökad och hvarken hungersnöd
eller brist på lifvets första behof vore i
allmänhet för handen, välståndet likväl med
hvarje år i stigande grad förminskas och ställningen
rysligt förvärras: Jag medgifver att eländet
ingalunda är värst bland menigheten.
Der synes bristen icke vara trängande. Det
torde förnämligast komma deraf, att Bönderne
äro sjelfve arbetande, undvika således de betydligaste
afbränningarne på sina skördar, afbörda
till en del sina utlagor medelst biJört]eneter t.
ex. af forsellöner, så länge ej dyra Canal-anläggningar
motarbeta äfven denna utväg; men jag
tror tyvärr, att till och med hos allmogen väl.
ståndet ej sällan är skenbart: att ehuru Bönderne
i allmänhet både bo, äta och kläda sig bättre
än tillförene, de, likasom vi andre Ståndsp
rsoner, ofta skryta genom att skuldsätta sig,
lån» på ett ställe, betala på ett annat, trass
-
272
Den lo Februarii,
la sig fram och dölja dsras verkliga belägenhet
i det längsta.
Men, mine Herrar, här finnes en annan
agtningsvärd Ciass af Medborgare, hvars lidande
är ojemförligt större. Dess undergång synes
mig viss, om ej snar hjelp mellankommer:
Jag menar denna skara af jordbrukande Ståndsparsöner,
som utträngde från den öfverflödig»
hopen af öfvertdiga Embetsman, bedragne på
värdet af deras penniuge-förmögenhet, genom
nu tredje gången inom min korta lifstid på väg
varande StatsBanqueroute, nästan varit tvungne
att såsom näringsmedel och sysselsättning
välja landtm inna-yrk et. Jag känner flere och
de äro ej få, sorn, i förlitande till samhällscontfactet,
öfvertygade om detta yrkes för halfborder
ruineusa beskaffenhet sålt före t S’09 den
fastighet, af hvars afkastning de skulle försörja
sig och de sina och trott sig i genvärde säkert
få ett stadgadt mynt, att derpå bygga
bättre forsö jnings-anstalter. Men ack! ingenting
mindre!! Statspapperen med Ständers
garantie, utgifne såsom depositionsbevis men
utan fond gälla ej nu f:del af det påräknade
värdet och kunna ej hädanefter utan skada
mycket förbättras. Följden b 1 ef, att desse bedragne
måste söka sjelfva realisera det penningevärde
dem förunnades genom inköp af i
numerair 3 gånger dyrare jord} men alla de
armar, sorn måste af desse Stats-ofFer legas för
gårdsbruket, äro af samma orsak tillika 3 gånger
dyrare äa förr; ©nera ökas snart sagdt årligen
-
Den lo Februarii.
ligen fas vei nefas.  Skatteziffran är ovilkorlig,
men de producter, hvarmed utlagorne skola
afbördas, äro underkastade oändeiiga vicissituder
af missväxt eller vanpris, ohägn o. s. v.
Fördelagtigt förvandlande deraf till penningar
fordrar ett ej allom gifver handelsgenie. Den
binäring possessionater haft såsom Bränvinsfabrikörer
(en näring, sorn i förbigående sagt,
liksom allt annat här i verlden namnes för
annat ån hvad det är, då den ännu kallas
husbehofsbränning) kan nu ej annat än slå
felt, då alla måst taga sin tillflykt till denna
Industrie, och bränvin således enormt fallit i
pris, hälst Kongl. Maj:t, efter hvad mig är sagdf,
satt flere af Sine enskild te gods-arrenden på bränvins
lefverering. Med dessa reflexioner öfverensstämmer
alldeles hvad af Hans Excellence Herr
Grefve Mörner blifvit sagdt, att zifferberåk
ningär
äro de grundlösaste af alla
men
derföre kan väl ej den uppenbara osaliga erfarenheten
motsägas.
Det är, mine Herrar, att måla denna för
den ömsinte menniskovännen så rörande tafla,
jag önskade mig äga en Hogarths pensel, om
den ock möjligen skulle blifva för mycket
skuggrik — visserligen dess botten är jwining,
ren, passionsfri sanning: Ack om de
magtägande kunde intränga med deras deltagande
blick i dessa familleförhållanden, der en
trälande husfader, med uppoffrande af sin ung*
doms aisancer, sin medelålders bela glädje,
ser tröstlöst omkring sig varelser sorn anklaga
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. I Band. t§
2^4
Den 10 Februarii.
honom, ehuru \ oskuldens okunnighet för deras
existence! — Ur stånd att utfinna medel
till stundom de första oumgängeliga behofven,
ser han sina barns förträffliga natursanlag
ligga ouppodladffj obegagnade eller försummade,
genom omöjligheten att skaffa dem den bildning,
de bordt få: Den ännu fortfarande fördomen
hindrar deras utgående till verkliga
bondclassen eller till under skråtvång suckande
handtverk, ifrån hvilka yrken alla nu varande
institutioner locka. Sällan förbigår en
dag, som ej något kraf å Statens ellef Clereciets
vägnar göres och med tömd cassa, öägtadt
den yttersta inskränkning för egen del, tvingas
han sluteligen Jaga sin tillflyckt till dessa
olyckligtvis införde .Statslånanstalter, der genom
ett rafinement a»c Statsprejeri, med 7i
procents ränta i förväg o.ch de mäst tryckande
afbetalningsvilkör Och straffränta * en snara synfes
officielt läggas för deri nödlidande medborgaren.
Jag känner i miih ort landtmänj
barnlösa , kunnige, för klok hushållning och
odlinghog utmärkte, hvilka ej uppoffrat kanske
io R:dr om året till sina nöje,') , men sluteligfen
ändock störtat, offer för LNiscontern<*,
och hvilka dragit en mängd vänner .sorn borgat,
med sig i olyckan.
Dessa uppgifter
kunna tusenfallt förökas, om ej förhållandet
vöre landskunnigt och jag icke redan hog .allt*
för långe missbrukat Edert tålamod, m.^tie
Herr*5'-- Men äro de nu ej fabuleusa inbillningsdrömmar,
dessa uppgifter gå vågar jag
fråga: Är nöd a färde? Pinnes något angeläg
nare
än, att innan dst blir för sent - komtnå
j&en 10 Februaru,
'till undsättning? kan man försvara, att säga
sin ömsinte Konung,j att sådan anmälan är
fronderie, orolig inbillning in. in.? Bör ej da
åtminstone Nationens ombud skynda, att hålla
sin älskade Regent sanningens oförfalskade
tafla för ögonen, t vördsamt förtroende, att
han i samrådan med folkets bästa patrioter,
utfinner hjelpemedlen. Den framlämnas af de
sahnaste vänner han äger.  Det är uödeir en sådan
öfvertygelse, som jag med hela min själ
Understödjer Herr Hjertås gjorde motion örn ett
särkildt Utskott, organiseradt genom ett urval
af någre få de mäst nitiske, kunnige, patriotiske
Representanter, hvilka kunna uppgöra
trogen beskrifning oin ställningen i landet,
Uppgifva orsakerne dertill från roten, samt
föreslå botethedlen. Jag gör detta så mycket
häldre, som i andra länder med representation,
ehlirti den der oftare sammanträder, Ministrarne
ej låta höra völnmineusa lofta] om hvad
i Riksstyrelsen sig tilldragit, men i stallet framgifva
uppgjorda förslager till landets förkofran
och de försporde klagomålens afhjelpande,
hvilket från Ministrarnes höga ståndpunct,
kan endast med hopp om lyckligt resultat väntas.
Då i Sverige detta ej är fallet, måsteha
itionens
ombud göra det så godt de kunna.
Och detta vigtiga ärende kräfver sannerligen
sitt särskildta Utskott.
Ehuru jag visst ej har mogen erfarenhet
i samma grad som varm patriotism, anhållet*
jag få korteligen nämna ulina idéw äfven J
afseende på botemedlen.
276
Den lo Februarii,
t:0. Först och framför allt fordras en
fixation af vårt myntförhållande och återsiäldt
förtroende i penningeväsendet. Stadgadt myntvärde
är basis för alla kloka speculationer och
företag. Då ej en ärlig realisation utan ska*
da någonsin nu mera lärer kunna verkställas,
önskade jag att en fixe devalvation eiler banqueroute
med minsta möjliga orättvisa emot
Borgenärerne 1809 kunde uppgöras och anstalter
vidtagas till den orubbligaste garantie,
så att Banquen aldrig mer i hvad nöd sorn
påkommer förskottsvis anlitades
RiksDi
scontlnrättningen
borde förvandlas till en välgörande
anstallt, genom nedsatt ränta och
fördelaktiga afbetalningsterminer. Magaz’nsInrättningen
upphöra, såsom landsförderflig
o. s. v.
2:0. Då ingen radical Cur i alla fall gifVes,
om ej Statsbehofven högst betydligt in*
skränkas och besparingar utsträckas allvarsamt
till den yttersta gräns af möjlighet, anser jag
Herr Heijkenskjölds idée vara sann par rapport
till Staten, likasom den o'vifvelaktigt är
det i afseende på hvarje individ Jag tycker då,
att om det är rent allvare att villja hushålla,
måste först tillförlitligt utrönas summan af alla
Statens intrader under alla dess otaliga titt*
lar. Jag är viss, att om alla de bördor, som
nu af folket bäras tages till måttstock för de
sanna behofvens fyllande, blir otroligt mycket
öfver att disponera. Man procederar v sserligen
bakvändt, om man discuterar öfver Regeringens
fordringar innan man vet hvad man
Den 10 Februarii,
2 77
liar att anslå. Behofven skola nödvändigt för
Staten, såsom för den enskilte, ligga inom
gränsen af förmågan och möjligheten af besparingar
inom denna naturliga gräns bestämmas.
Jag ber att vid detta tillfälle få återföra
Ridderskapets och Adelns minne på de förträffliga
anföranden, som förre Riksdagen af
Friherre Anckarsvärd m. fl. afgåfvos öfver en
del af Indelta arméens sättande på v.icance
under djupa freden och stora inskiänkningar i
det så dyra högre militairebefälet. Man har
nyligen sagt härj att Kongl Majus blotta namn
och ej Nationalkraften skulle afstyra krig: Nå
väl begagnom denne store Konungs dyrbara
lifstid, att bereda vårt mste iella försvar,
som bäst kan bekostas genom indragning af
arméens numeraire! Bibehåliom Stamcorpser
och en må härda längre tid excercerad Beväring!
Glömmom ej huru de store Konungarne
Gustaf [ och Carl XI emottogo sämre Statsaffairér
Och landet i uslare tillstånd än nu,
men genom att med allvar, i trotts af privat
intressets allmagt, nitiskt gå till målet, helade
allt, ja, lemnade resourser i förlag! Om
då, emot ali liknelse. Europas stora magter
skulle ofreda oss eller inblanda sig äiv^ni
våra inre angelägenheter, skola fria, tappre
Svenske män äga medel, att försvara deras
sjelfständighet. Då sann frihet och allmän
välmåga äro rotfästade i det till försvar sa af
naturen avantagerade fosterlandet, kunna vi
trotsa allt hot.
JPen 1:0 Fcl> rila? i i.
3:0. Yttermera anser jag en naturenlig,
förenkling af våra administrativa Embetsverk'
?f behoivet vara påkallad, så att i möjliga-:,
ste måtto verkställande magten blir skiljd ifrån
den judiciella, men Styrelsen energique och
ferme. Jag lyckönskar mitt fädernesland, då
de förfärliga kostsamma omvägar, den grufligt
tidsspillan och öiverflödiga betjening, sora
nu varande administrationssätt fört ter kunde
undvikas.
4:0. Sluteligen önskade jag att HofCancellerens
sedan 1812 innehafde rättighet, att
arbitrairt indraga Dagblad, matte, enligt det
hopp, då gafs, så snart möjligt, upphöra. Allmänna
tänkesättet har ej bättre medel att bildas,
äo genom en oinskränkt Tryckfrihet och
en öppen väg att uti Dagbladen göra vederbörande
uppmärksamme på deras pligter De
verkeliga missbruken böra väl aldrig utanefter
ransakning och dom straffa*. Den frimodiga
patrioten kari då aldrig hafva något »tt
befara, Men jag fruktar att denna fråga, såsom
ej vid förra Riksdagen väckt, måste nu *,
ConstitutionSÖtskottet direcfe anmälas.
Dessa och många flera medel finnas att
lyckliggöra folket och utbyta lidande och
klagan emot välsignelser och lofsånger af
smickret ej förestafvade.
Förlåten mig, mine Herrar, att jag varit
vidlyftigare än jag äinnat. Hvad jag sagt,
Men io Februarii
279
gr blott min enskilta trosbekännelse. Jag medgifver
blygsamt dess vanmagt till resultat och
dess mångå brister; metl då detta troligen är
det sista Riksmöte, sorn mina moijens tillåta
mig den äran deltaga i Representationen, har
jag njutit af att få göra reda för raina tänkesätt;
tänkesätt, hvilka skola falja mig i grafven
och utgöra det enda arf jag kan lemna
åt 4 äbkade Söner, de der, lyckligare än jag»
kunna blifva i cas att verksamt tjena deras fädernesland.
Jag njuter att i denna vördnadsvärda
samling få högtideligt nedkalla himraelens
Nådiga hägn, utgjuta mitt patriotiska
hjertås innerligaste önskningar öfver mitt älskade,
men jag måste med djup rörelse ännu
en gång upprepa det — mitt för närvarande
fattiga betryckta Fosterland: och derefter återgår
jag att blanda mig i hopen af desse obemärkte,
hvilke frugtlöst, under de mäst påkostande
uppoffringar sträfva och lifnära sig
Och sina familier med det otacksamma landtmmnayrket
— och endast kunna vänta a£
Försynen och af Konungen, vägledd af en sana
patriotisk Ministére sin räddning.
Bilagor
till PleniPpotocolIet för d. i* FebruarH*
förmiddagen.
N/.o i.
Grefve Hård, Cari Gustaf:
Då Herr Friherre Åkerhjelm na förklara^
Den 12 Februari),
att något personligt klander icke åsyftats med
de af Herr Friherren, vid Protocollets justering
för den 27 Januarii, fällde yttranden, angående
skadligheten af för tidiga tentamina i
btåndens Plena och vigten af konsten att höra
väl, i jemförelse med den, att tala vä! och
med nytta för saken och de hörande, måste
jag antaga detta för gifvit, ehuru jag upprigtig!
bekänner, det jag har svårt att tro, det
Herr FrUn-iren, så allmänt känd för ett upplyst
förstånd, liberala tänkesätt och fin belefvenhet,
skulle, utan'en bestämd afsigt, afvikit
från den granlager.bet, som förbjuder, att,
utan fördel för saken, yttra sådant som kunde
få en personlig tillämpning.
Jag måste då antaga, att Herr Friherren
blott vela etablera en princip; men som denna
princip, i sin tillämpning, likväl skall bestämma,
huruvida» bland flere andra, äfven
jag, såsom en af nybegynnare i talarekonstens,
eller kanske rättare skiifkonstens utöfning inför
denna samling, bör för framtiden tillåta mig
att deltaga i öiverläggningarne, eller dervid
inskränka mig till ett blott åhörande, må det
tillåtas mig att granska rigtigheten af den framstälda
princip,Herr Friherren har yttrat, att
konsten att hora väl bör ägas, innan man kan
förvärfva konsten att tala väl, som vill sägas
att vältalighet skulle kunna genom andras åhörande
läras. Men det torde härvid få anmärkas,
att erfarenheten aldrig visat, det någon
talare bildats eller dess anlag för denna
talang lått sin utveckling, utan egna försök.
Den 12 Februarii.
28l
sorn till en början torde utfalla mindre väl,
lika litet iOm någon blifvit eller kan blifva
artist genom blotta åskådandet af andras arbeten.
Herr Friherren tyckes vilja säga, att, bland
ett Stånds Ledamöter, några få skulle vara privilegieradetalare,
och de öfrige till en början
endast åhörare, med rättighet blott att antaga
eller icke antaga andras meningar. Denna inrättning
skulle icke hos de subalterna Representanterne
väcka något särdeles intresse för
deras kall. Om för öfrigt en sådan inskränkning
af Representanternes i Grundlagen medgifna
yttrande rätt skulle användas, måste opi
nio ilen hafva bestämt den, som, med en dictatorisk
magt utöfver Grundlagen, skulle åt
hvar och en anvisa sin röle, såsom talare eller
åhörare. Tror Herr Friherren sig vara denna
man, eller hvilken annan skall utöfva denna
magt? För mig har opinionens röst i det
ta fall icke låtit höra sig.
Jag anser det vara bäst, att den som tilltror
sig sjelf, nog förstånd, att utreda ett ämne
och deröfver döma, må tillåtas, att derom
yttra sin mening, om än till en början mindre
vältaligt. Finnes någon talare, som fängslar
dess uppmärksamhet, genom en mera vårdad
stil i förening med en redig framställning, underlåter
nybegynnaren icke, att taga denne till
efterdöme, hälst om dess eget förstånd får bedöma
talangens värde, utan gifven ledning af
den talandes anspråk.
582
flen 12 Eebruarii,
Den fruktan Herr Friherren synes hysj^
för voluminösa Pro-ocoll. tror jag icke är rätt
allvarlig, ty då hade för mode ligen icke Herr
Friherren sjelf, genom ofull.ständighvten, om
jag gå vågar säga, af dess lörsta motion, försnledt
en betydlig tillökning af Prqtocollerne.
Det har icke undfallit Herr Friherrens uppmärksamhet,
att kanske de fläste inkast emot
förslaget hämtats från svårigheter i dess utförande.
och des^a hade till en del blifvit öfVerflödiga,
om Herr Friherren, genom meddelande
af det sedermera Upplästa reglementa"
riska projectet, i sammanhang med sjelfva motionen,
genast bestämt dennas verkliga caracter.
För min del, erkänner jag, att jag misstagit
mig derom,. Jag trodde att när publiciteten,
åberopades, sorn ändamål, frågan var om allmänhetens
tillträde och icke blott om en tillfällig
invitation til! vänner och bekanta att afhöra
vackra tal. Detta senare kan lika litet kallas
publicitet, sorn, det kunna kallas tryckfrihet,
om aldrig större upplaga finge göras, än
»f t, ex- 200 exemplar, och dessa endast biefvo
tillgänglige för författarens vänner.
Jag ber Herr Friherre Åkerhjelm icke.
illa upptaga dessa anmärkningar- Jag har trott
mig i dess uttryck finna en tendens till inskränkande
af andras yttrande rätt. För egen
del vill jag icke bindas af annat än lagen,
pch min öfvertygelse, och jag anser det för
en pligt, att, efter förmåga motarbeta allt,,
sora kunde bereda förtryck.
Din 12 Fcbruarii,
N;o 2.
Herr o/ Z7//r, CSj»7 David:
Då Riksens Ständer efter snart 5 års för
lopp, nu åter äro församlade, att öfverlägga
och besluta i ämnen sorn äga landets val och
dess näringars trefnad och förkofran till föremål
; utbeder jag mig få fästa Höglofl Rid—
derskapet och Adelns uppmärksamhet vid jernhandieringen
och dess idkares närvarande belägenhet.
Föga torde jag möta någon motsägelse*
då jag vågar framställa, att jernhandteringen
för det närvarande är uti sämre ställning, än
den var för några år sedan, då Vågarne voro
fyllde af Jern, och då man icke utan svårighet
kunde erhålla 7 å 8 R:dr Banco för ett
Skeppund Stångjern,
Så främmande det än torde förefalla; att
Näringsidkaren vid ett högre försäljningspris
skall finna sin ställning försämrad, så enligt
med sanningen är det likväl, att han under
den nyss framflutna perioden af Stångjernets
högre pris, mern arbetat för att bibehålla sin
egendom, än att förbättra sina villkor.
Då den framfarna olyckliga perioden inbröt
vid början af Seklet, hade Näringsidkaren
någon besparad förmögenhet och samlade
förråder jemte förlag från mera lyckliga tjder;
och efter ett eller annM års vunnen erfaren
-
«B4
Den 12 Februarii,
het att jernet föga var säljbart, inskränkte
man sig sedan blott till anskaffande af de
högst nödvändiga rudimaterier j man arbetade
så godt som endast för dagen; man erhöll
både malmen och kohl för låga priser; man
antog ej andra forman än dem , som ville betjena
för en billig forlön; och man vågade
icke att nedlägga större capitaler för productionen
af en vahra, sorn icke var säljbar; man
använde till betydlig del Brukens egna arbetare
på jordens odling för att åstadkommaen
annan product, som då gaf högre vinst
än Bergsbruket.
Så hushållades med få undantag nästan
allmänt intill den tid, då jernexporten började
att återtaga en mera gynnande rigtning j
man ville då åter samla förråder; man sökte
att vidga sin rörelse i alla directioner, för
att uppnå en högre tillverkning och för att i
det högre försäljningspriset kunna åtkomma
en ersättning för allt hvad man förlorat under
den framfarna perioden Denna allmänna ansträngning
skulle naturligvis verka på alla material-prisen,
och malmbrytaren, kolaren, forbonden
samt bergsmannen, som tillverkar tackjernet,
sökte alla hvar på sitt håll, att äfven
begagna conjunctureu och att dela vinsten med
tillverkaren af stångjernet.
Men då den ljusare dag, som under några
få år uppklarnade åter nedgått och försvunnit;
då vahran nu fallit i pris, från något
öfver ao R:dr Banco till något under 15 R.dr
Den 12 Februarii,
285
samma mynt, så har man icke svårt att finna,
på hvad punct tillverkaren står, i förhållande
till den förhöjning i ptis, som alla rudimatetier
emedlertid undergått; och man torde
nu utan svårighet kunna bevisa att stångj
rnet på många ställen, knappt bär sin egen
tillverkningskqstnad, samt att all den högre
vinst som bruksägaren nu kan påräkna, är
nästan helt och hållit bortfrätt, at ds förhöjda
material- och och arbetsprisen, samt forlöner,
och ökade utlagor till Statsverket.
Sådan är Jemverksägarens närvarande belägenhet,
utan förhoppning, att snart se sin
ställning förbä'trad, och sjelf utur stånd, att
vid försäljningen upprätthålla priset å denna
dyrbara, samt vid alla menniskans företag användbara
produet. Ehuiu af bättre egenskaper
än andra Nationers jern, emottager utlänningen
detsamma, till ett ganska lågt värde,.efter
närvarande cours förhållanden icke fullt
utgörande 6 R;dr Hamburger Banco och således
till så väl producentens som hela landets
gemensamma förlust. Amärkningsvärdt är det
äfven, att jordbruksägaren, befinner sig nära
samma förlägenhet, ehuru spannemålsprisen ,
vissa år under den förflutna tiden varit temmeligen
högt uppstegrade. Men han är likväl
så vida i lyckligare belägenhet, än jernverksägaren,
som förlagerna till jordbruket,
äro ringa i jemförelse mot dem, som bergsbruket
behöfver. Då man derföre vet, att det
sednare är en säker afnämare, af det förras
produeter: då nian tillika känner, att jern
-
286
Den 12 Februarii,
händteringen sprider medel rundt omkring sig
i alla de orter, hvarest nituren hemhjudit deni
sina skatter att förädla, ätt den härigenom understödjer
jördens Odlare i sina företag, äfvensom
ätt den under mindre gynnande tidskiften
för jordbruket afvärjt bOngersnöd och brödbrist,
ej allenast inom egna hemvist, utan äfven
inom kringliggande landsorter j så må det
icke för den sanne médborgsmannen vara likgiltigt
om den enå eller andra utaf dessa näringar
lemnäs åt sitt öde, titan att de begge
i ålit hvad möjligt är upprätthållas.
De hafva äfven under de sednaste Riksdagarna
utgjort värdiga föremål för Riksens Ständers
omtanka. Jordens odlingslån, och det vid
sednaste Riksdag beviljade credifiv åt jerriContoiref,
vittna åtminstone derom, att de förut
blifvit med samma ömhet behandlade. Men
då beiörde creditif, med denna Riksdag upphör
Öch tided nu ar inne» då Bruksägaren aldrabäst
behöfver, att thed lånebiträden understödjas,
så vågar jäg föreslå, samt till öfverläggning
hemställa, att JernContoiret än ytterligare
måtte beviljas nytt creditif på Riksens
Ständers Bank, till lika belopp som förut,
för att till rörelsens oafbrutr.ä fortgång,
på enhanda sätt, och emot lika säkerhet ativändas,
Otvifvelaktrgt får det rriedgifväs, att jernverksägarens
ställning nu är vida sämre, ätf
vid sista Riksdag. Dess förlagssumma för ro
frelsens bedrifvande är af anförde skäl betyda
Deri 12 Februarii.
ligen ökad men dess behållning vida mindre,
vid ett lägre försäljningspris För att derföre
göra honom lika oberoende hädanefter, sorn
han tillförene varit, har jag ansett mig böra
väcka denna motion, under säker förhoppning
Om bifall deiå, hälst jemhandterini>ens upprätthållande,
des9 fortfarande trefnad och bestånd
för detta land är af högsta vigt , såsom
Utgörande den hufvudsakltgaste expörtartikel,
hvarmed våra behof ifrån andrå landers produeter
nu och framdeles möjcligen kunna b'é*
stridas.
N o 3.
Herr af Lundblad, Johan Fredria
fen värd Ledamot af detta Stånd, hvars
namn redan utgör eti borgen för dess patriotiska
tänkesätt, har framställt nyttan och fördelarne
af ett cfeditsystems införande inom
Fäderneslandet. Då jag under loppet äf flere
års vistande i främmande land haft tillfälle att
på närmare håll Se alla de verkningar, soni
det frambragt j att fcrfara deh hjelp sorn det
lemcat egendomsägaren under en långvarig tid
af allmän nöd och ett kostsamt krig, så kan
jag icke annat än dela den värde ledamotens
åsigter. Mert jag tror tillika, att ett sådant
system, för att kunna införas i Sverige, måste
byggas på samma grunder, sorn i detta
land. Inga egendomar intagas der 1 Credit6yA
Stcmet, sorn icke är» skuldfria e«h just i den*
288
Den 12 Februarii,
na omständighet torde de största svårigheterne
vara för ett sådant systems inrättande i stort,
emedan de fleste egendomarne hos oss ä'o behäftade
med gäld. Att detta vilkor är hufvudsakeligt,
kan väl icke nekas, ty af säkerheten
hos de låntagande, hämtar creditsystemet
den väsendtligaste styrka för sitt bestånd, och
utom den samma skulle det förfela både sitt
namn och sitt ändamål.
För öfrigt anhåller jag att detta mitt anförande
måtte få åtfölja Herr Friherre Wrangels
motion till vederbörligt Utskott.
N:0 4-
Herr Monfgommerie, Gustaf:
Ingen inrättning har flere qvarlefvor af
orättvisa och snart sagt omänsklighet än Dykerilnrättningen
i Sverige. Det tillhör hvarje
upplyst och fritt samhälle att småningom från-’
skaka sig allt hvad som bär vedermälen af dess
förra beroende eller rättare af dess förra outvecklivg.
stilistånd} under eo förfluten envåldsstyrelse.
Det tillhör tidehvarfvets anda att
krossa allt barbariskt i lagar och privilegier:
blott derigenom uppkommer en välgörande
och mild upplysning, en sann medborgerlighet
och med detsamma de ärofullaste, de skönaste
beviseD på en med den lagbundna friheten
-
t)en 12 Februarii.
tett öfverensstämmande Constitutionel Stats-r
författning.
Dykeri Inrättningen (och den dermed förenade
Strandrätten) har så mångå brister, ellef
bättre är så 6tridande mot ändamålet af ert
Välgörenhetsanstalt, att den antingen helt Och
hållit bör upplösas, eller åtminstone till dess
lagar och reglementen helt och hållit andras,
Att genom vidlyftiga exempel ådagalägga deta
ta, anser jag inför ett så upplyst samfund sorti
samlingen af Rikets Högloflige Stander, öfverflödigt
Blotta tankan att det i ett hyfsadt
land, skall finnas en af lagen authot iserad Corporation,
som grundar sio tillvarelse Och sitt
uppehälle, kanske rikedom på olyckliga sjofa-^
randes snart sagdt plundring, innefattar föf
hvarjemensklighetens vän, någonting högst rysvärdt.
Det är ej nog att man har den ölyckan att
krossas af klipporna, att härjas af stormarna, el-1
ler öfVerhöljas af de vredgade vågorna Och
sänkas i deras djup, män måste ännu hafva
den fördubblade olyckan att icke sjelf få bär.
ja, Om man kan, den sålunda förlorade egen--  domen: denna omsorg, så naturlig och tillåten
vid den rysligaste af alla olyckor eldsvådor, 1
stället att vara eller blifva af ömmande medmenniskor
delad till den olyckliges bästa, blif
af Dykehlnrättningen delad såsom ett lagligt rof.
Man behöfver icke säga mer för att ej hafva
sagt nog att bevisa huru orättvis denna inrättning
är, huru onaturlig att längre kunna få,
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr, i Band 19.
Den io Februarii.
åtminstone med dess nu varande syftning och
lagar fortfara.
N:o 5.
Herr Ehrenborg, Casper'.
Bland ämnen, som vid detta Riksmöte
förekomma till Riksens Höglofl. Ständers öfverläggning
och beslutande, hörer äfven, i
följe af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, frågan
om fortfarandet af den -afgift, sorn till
belopp af 3 sk. Bancrv på hvarje mantalsskrifven
person, enligt Jbeslutet vid sista Riksdag,
blifvit erlagd till Lazaretterne och Hälsovården
i Länen.
Verkan af detta anslag samt af den loenia
styrelse, sorn redan förut vant organiserad öfver
Läns Lazaretterne, och hvil ken, enligt Riksens
Ständers vid anslagets beviljande fästade förbehåll,
fått sig uppdragen medlens förvaltning,
har ej allenast varit fördel a grig i afsiende derå,
att Lazaretterne såmedelst erhållit bestämde
inkomster, som på de fläste ställen lära, i förening
med de fiån SeraphimeiO densGillet erhållne
anslag, gjort tillfyllest för utgifternes
bestridande, samt de veneriske sjuke, sorn så»
medelst undgått att för sitt intagande och botande
sjelfve erlägga betalning, funnits mera
benägne än förr, att tillkännagifva sin sjukdom
och derföre söka bot; utan en vidsträck
-
Den 12 Februarii.
291
tare nytta har äfven blifvit grundlagd derigenom,
att länens innevånare vant sig att sjelrve
hafva inseende öfver användandet af de
medel de utbetala, och såmedelst dels öfvertyga
sig att denna utbetalning sker icke för något
främmande, utan lör ett deras fördel och vältrefnad
nära rörande andam ål, dels och ti lise, att detta
ändamål i sjelfva verkställigheten icke förfelas.
Måhända är det genom denna närmare handläggning
vid sådane allmänna angelägenheter,
de der äro af beskaffenhet att lämpligast kunna
serskildt inom hvarje ort bestyras, som medborgaren
förvärfvar den sakkännedom och erfarenhet,
hvilken grundlägger eller ökar hans
skicklighet att upplysa och^gagna vid rådslagen
cm Statens vigtigare värf; jemte det ett oafbrutit
samband sålunda underhålles emellan
styrelsen och medborgaren af alla Classer, samt
hos desse sistnämnde, tillgifvenheten för landets
inrättningar befästes och hågen väckes
att dem efter förmåga understöjda. Då en me^
nighet eller ett mindre samhälle sålunda får
inom sig behålla cch förvalta de medel, sorn
för ett visst ändamål uppbäras, med eget inseende
öfver både förhållandet emellan inkomster
och utgifter och medlens användande,
iagttzges vanligen en sorgfälligare och nog.
grannare hushållning, än om local förvaltnin-i
gen, ställd under en allmän förmyndarevård,
å ena sidan påräknar, att genom dennas försorg
kunna få behofven fyllde, men å den anJ
dra icke äger någon säkerhet, att, i händelse
af yppande öfverskott, å hvad inom orten
2$2
Det) 12 Februarii
blifvit insamladt, få samma öfverskott till örtens
enskilta fördel begagna.
Långt ifrån att derföre tillstyrka upphäfvandet
af den slags municipal-inrättning, »om
LazarettsDireciioneine innebära, eller instämma
i det förslag, som skall vara gjordt eller å
bane, att treskillings-afgiften skulle ingå från
alla Län till StatsCassan eller SeraphimerGillet,
för att derifrån i mon al behofvet på Länen
fördelas, genom verkstä ligheten hvaraf
de Län som gjort största uppoffringarne, icke
vidtagit verksammaste åtgärderne för sin egen
sjukvård, så att den med måtteliga bidrag kan
bestridas, hädanefter just derföre skulle komina
att mest bidraga till sjukvården i andra
Län
tror jag mig tvärtom böra tillstyrka,
att nämnde inrättning gifves ännu mera utvidgning
i sin bestämmelse och vidsträcktare
tillfälle att gagna Det är ej allenast genom
utrotande af veneriska smittan, ehuru vådelig
och förstörande den än är, som en god helsö,
vård befordras. Om landsbygden skall åtnjuta
fördelarne deraf, fordras ock tillgång på
Sockne-Apothek, och, om icke på examinerade
Läkare, åtminstone på Barnmorskor och
någon om allmännare sjukdomars behandling
undervisad och kunnig person, serdeles i de
från Städer aflägsnaste församlingar. Det phy.
siska välståndet står dessutom i för nära gemenskap
med den moraliska bildningen, att
menighetens uppfostran skulle anses vara ett
främmande ämne vid frågan om befordrande
af dess helsa och kraft, hvilken icke kan an
-
Den 12 Februarii.
293
ses stadgad eller utvecklad, der sinnesslöhet
och vanvårdade själsförmögenheter utesluta all
egen syftning till ett förbättradt tillstånd. Växel*
undervisnings-methoden, först i Riket införd,
om jag icke bedrager mig af en värd medlem
utaf detta Riddarhus, och sedermera af andra
patrioter uti flera orter af riket tillämpad, erbjuder
i detta afseende ett tillfälle, som endast
behöfver någon uppmuntran för att al!
mänt blifva begagnadt Ändteligen äro ock
inrättningar, der kringstrykande personer
eller sådane, sorn antingen genom underlåtenhet
att begagna ägande arbetsförmåga,
falla orten till last, eller för någon tid blifva
blottställda på arbete, kunna erhålla tillflykt
och försörjning, jemte det de ledas till ordning,
snygghet, arbetsvana och sedlighet, äfven
vigtigt bidragande till den slags vältrefnad,
som man genom helsovård och den såkallade
medicinska policen söker befrämja.
Alla nu uppräknade inrättningar och deribland
sjelfva Lazaretterne, äro dels sådane
som af ålder blifvit besörjue serskilt för hvarje
del af riket, dels med dem likartade , så vida de
alla kunna hänföras till de, fordom hufvudsaklig
gaste genom enskild välgörenhet tillkomme såkallade
fromma stiftelser. I afseende på Statens
styrelse, försvarsverk och lagskipning, är
visserligen hvarje del af samhället, i mon af
sine tillgångar pligtig att lika bidraga; mern
sådana oeconomiska anstalter, som, åsyftande
folkets egen fördel, beqvämlighet och vältrefnad,
ligga närmare gränsen af dess enskifta
*94
Deri 12 Februarii.
och husliga förhållanden, synes äfven folket
i en constituiionel Stat böra få efter olika lo-;
cal-omständigheter sjelf inom sig ordna och
förvalta. Lagstiftningens åtgärd torde härvid
kunna inskränkas till anvisande af de allmän'
na grunderne för en sådan förvaltning, till
förvarande af mensklighetens rätt, emot den
alltför långt drifna njugghet i dess understödjande,
som möjligtvis någonstäds kunde inträffa
, och till förekommande, å andra sidan , att
icke de auctoriteter, som vanligtvis utgöra berörde
förvaltningars ledning och samband vned
Regeringen, måtte kunna uppdrifva afgifterne
till ett öfverdrifvet och för landet betungande
belopp.
Efter dessa grunder tar jag mig friheten
föreslå att en afgift måtte fastställas, att tran
och med nästa års början i fem års tid utgå
af hvarje mantalsskrifven person till veneriska
smittans hämmande, öfriga helsovården, samt,
om derefter blifver något öfverskott, till understöjande
af uppfostrings- och correctionsanstalterne:
att denna afgift måtte få serskildt
inom hvarje Län af d puterade ifrån hvarje
Socken bestämmas, dock icke under 2 sk-och
icke öfver 8 sk- på hvarje sådan person: att
Lazarefternes underhållande och behöfliga utvidgning
samt veneriska patienternes vård och
underhåll derstädes företrädesvis bör af nämn»
de sammanskottsmedel utgå : att LazarettsDi»
rectionernes förvaltnings och redovisningsskyldighet
blifver enahanda sorn hittills och att
Länens innevånare sjelfve få bestämma grun*
Den 12 Februarii,
295
tlerne för användandet och förvaltningen af
hvad tili andra ändamål anslås, endast med åliggande,
att genom Konungens Befallningshafvande
derom göra underdånig anmälan ho*
Kongl- Maj t.
I öfrigt och då Kongl SeraphimerOrdens
Gillets, uti dess till Kongl. Maj t afgifne underdåniga
berättelse upplyst, att Hospitalen)©
företrädesvis tillhöra Gillets omvårdnad och
böra af de under dess disposition ställde tillgångar
underhållas, lärer deraf blifva en följd,
att Lazaretterne icke kunna från nämnde Verk.
erhålla större anslag, än som utgör Hospitalernes
öfverskott; men på det grunderne för
tilldelningen ät så väl Hospitaler som Lazaretter
måtte blifva bestämde, voro önskeligt
det stadgas måtte, att hvarje Hospital först
och främst skall åtnjuta hvad det samma a£
enskildta donationer tillkommer, och de allmänna
medlen eller tillgångarne derefter på
Hospitalerne fördelas i man af folkmängden
inom de Län eller Districter för hvilka Hospitalerne
äro inrättade, äfvensom det öfverskott
af samma tillgångar, som icke för Hospitalerne
och till den så kallade uppfostringshjelpen
åt fattiga birn erfordras fördelas på
Lazaretterne efter den redan vid förra Riksdagen
och genom Kongl. Majus Nådiga bref af
den 8 Julii 1818 bestämde grund, eller i mån
af de sjukes antal inom hvaije Län. På detta
sätt blifver Kongl. OrdensGillet å ena sidan
i tillfälle att uti Hospitalernes organisation
bereda den redan påtänkte och vid Danviken
Den I? Februarii,
Utförde förbättring hvarigenom desse inrättningar,
från blotta ansialter iör vansinniges iär—
väring, kunna förvandlas till sådane, hvarigenom
deras botande och återförande tili sinnesledighet
åsyftas Och sålunda en inskränkning i
deras antal och i kostnaden till deras underhåll
för framtiden beredes; och å andra sidan förekommes,
genom sålunda bestämde grunder,
all anledning till tvist emellan Kongl. OrdensGriilet
och La^arettsDirectionerne om det understöd
desse sistnämnde äga att af Gillet på™
räkna- För Länens innevånare, som sålunda
få en af barmhertighets-imättningarne, utan
enskild kostnad fullständigt besörjd, med rättighet
att till hälsovårdens fullkomnande i öfrigt
sjelfve bestämma och använda tillgångafpe,
förekommes såmedelst all skälig anledning
till den klagan öfver bristande understöd af Staten
i detta afseende, som man ofta iörsport; och
då den till bestämmande, utgörande och an™
vändande inom Länen föreslagne afgiften skulle
utgå icke af jorden utan af personalen, be-.
redes såmedelst ej allenast en behöflig lindring
för jordbrukaren, hvilken de fläste cnera enskildt
drabba, utan ock ett biträde ti i 1 meranämnde
inrättningars understödjande, jemväl
af de perosoner, sorn oftast ära och blifva i
behof att anbta deras omvårdnad
Om
remiss af detta memorial till vederbörligt
Utskott samt dess communication
med respective Med stånden, anhålles vötdsiHunasb
-
fJtn ig Februarii,
89 7
N-o 6,
Herr Tham, Wollrath:
Vid de af Friherre Sköldebrand och Herr
Gripenstedt gjorde motioner, anhåller jag ödmjukast
få göra några tillägg.
För allmänna säkerheten är det icke allenast
högst nödigt, att fängelserna bättre inrättas,
så att de som der oumgängeligen skola
hållas i förvar, icke såsom nu ofta händer lätt
Kunna rymma, och så att alla gröfre brottslingar
blifva skiljde från allt sällskap och tillfälle,
att genom öfverläggningar befästa sig uti
Och fullkomna deras skicklighet till utöfvande
och döljande af brott. Pet är icke allenast
nödvändigt, att befria samhället från gröfre
brottslingar, af hvilka ingen förbättring kan
väntas, utan det är tillika oumgängeligt, att
rättegångssätt vid brottmål.sransakningar, undergår
en fullkomlig förändring. En ransakning
öfver den grofsta bof, kan, om han vet
att skickligt neka, åklagaren icke nog omtänksamt
på en gång samlar eller kan samla
alla bevis, eller Domaren hyser minsta böjelse
för beqvämlighet och uppskof, räcka flere
månader. Emedlertid är Staten belastad med
brotsslingens underhåll samt dess forslande emellan
Domstol och fängelse, och bofven sjelf
får flera tillfällen att rymma. Under tiden
glömmer mängden det begångna brottet och
brottslingens sluteliga bestraffning blir för
dera ett medömkan väckande skådespel. Viw
Den 12 Fehr vier ii,
da starkare intryck skulle straffet göra på sinnena,
om dat skyndsamt följde på brottet; men
detta kan sällan intiäffa, så tramt ej den för*
ändring i brottmålslagskipn ngen kan verkställas,
att hvarje ransakning öfver en till arrest
skyldig känd brottsling, ifrån den stund han
fängslad inställes för domstolen aldrig får uppskjutas,
utan ovilkorligen bör af Domaren
innan han reser frän städet genom sluteligt
utslag vara till ändaiörd och Domaren följakt
teligen äga alla nödiga medel, att inkalla vittnen,
att hämta deni, sOm ej genast utan laga
förfall sig på kallelsen inställa samt att an
skaffe alla bevis sorn kunna bidraga till brottmålets
utredande; härigenom skulle den brottslige
betagas tillfälle till rymningsförsök och
att med andra lika sinnade befästa sig i lasten,
samt öfverlägga om bästa sättet, att
fräkt neka för biottet, och härigenom skulle
äfven den oskyldigt anklagade och arresterade
undgå ett långvarigt fängelse, sorn ensamt
för den redlige medborgaren är ett Svårt straff,
samt skyndsamt kunna erhålla den upprättelse
lagarne honom tillägga.
Med skäl har man i sednare tider ifrat
emot fångars misshandling och emot allt, som
har afsende på tortur; men månne man ej
gått för långt i liberalitet, då man betagit
Konungens Befallningshafvande all rättighet
att med extra judiciel bestraffning hålla kända
missdådare och förvundna brottslingar i
ordning? Vore fängelserna så stora och så inrättade,
att hvarje till urbota brott förvunnen
eller derföre arresterad kunde förvaras i ser
-
Dea 12 Februarii.
299
skildt ram,' tror jag att föga annan Policeåtgärd
, än en sådan isolering skulle behöfvas att
späka öfvermod och elakhet, serdeles om rättighet
medgåfves att vid behof utestänga dagens
ljus; men då såsom nu större antal måste
instängas i hvarje rum, då gudlöshet,fräckhet
och högsta grad af lastfullhet, äger lull
näring genom uppmuntran och eftersyn från
dfe elakaste till de mindre brottslige och ganom
visshet att okynnet ej får tuktas; så tror
jag det vara högst nödvändigt, att Konungens
B fallningshafvande berättigas, att genom tjenlig
husaga, i ordning hålla illgerningsman,
jag finnér härvid så mycket mindre någon betänklighet,
sorn enligt våra lagar ingen oskyldig
gerna kan arresteras och erfarenheten lärer
kunna bestyrka, att om nöden någon
gång föranleder brott, orsaken till dem, vid
de flesta tillfällen är en fullkomlig upplösning
af all religion och moralitet och att lättjan och
elakheten blifvit bragt i system, tjufveri och
rån ansedde som ett förmånligt yrke, skyddadt
af lagstiftaren genom öfverdrifven liberalitet.
Jag anhåller att detta anförande må få
åtfölja Herrar Sköldebrands och Gripenstedts
memorialer till Höglofl. Lagutskottet.
N;o 7.
Herr Ehrenborg, Cacper:
Tvenne värde Ledamöter Herr Friherre
Skjöldebrand och Herr Gripenstedt, hafva fästat
Ridderskapets och Adelns uppmärksam
-
Den 12 Februarii,
het å nödvändigheten af verksamme åtgärder
till personliga och egendoms säkerhetens allmänna
betryggande emot tjufvar och våldsverkare.
Kanske gifves det få framställningar
hvilka, i den mån som desse, varit föranledde
af den fötflutna tidens händelser-, få ämnen,
derå uppmärksamheten, serdeles hos den egentlige
jordbrukaren, varit och är så fästad. Öfverallt
å landsbyggden, hörman uttryckas li 1—
lige önskningar , att genom fridsförstörarnes
alfvarliga och ändamålsenliga bestraffning, vinna
emot deras våldsamheter ett lika säkert
värn, som landet, genom sin Konungs vishet
och kraft redan länge ägt emot utländskt våld
och förtryck.
Orsakerna till de öfverhand tagande tjufnaderne
torde, så väl som vanligen orsakerne
till allt ondt, vara fler fa i lcjige. Vårdslösad uppfostran,
förkolnad Christendom, vanhedrande
straff för de första afvikelserne från lagens och
sedlighetens bud och derigenom betagen utväg
till uppkomst inom samhället, ofullkomlighet
i bevaknings-anstalter, hvarmedelst tillfälle
lemnäs till rymningar från fängelserne, samt
till sysslolöshet och inläring i vanart under
vistandet derstädes, torde gemensamt hafva
bidragit till brottmålens , synnerligen
tjufnadernes ökade antal. Likaledes ock, utan
att klandra de af ett billigt afseende å mensklighetens
fordringar föranledde stadganden, som
tid efter annan åtgått angående dels förbättrade
anstalter till Arrestanters underhåll och beklädnad.
, dels deras skyddande emot godtyck
-
