# ID: svediakorp-gov701
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 121,866
# sentences: 4,710
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 14 Maj.
301
dels derigenom att vanan att supa förminskats genom
krogarnes indragning, dels genom allmogens kraftiga medverkan.
Emellertid har jag under sista året sett ett färskt
exempel på huru lusten att supa vexer inom en trakt, så
snart ett bränneri der anlägges; vid en gästgifvaregård,
der utskänkning icke egt rum under många år, hafva
nemligen nu ihärdiga försök gjorts att återfå denna rätt,
och dessa försök datera sig från den tid, ett större bränneri
anlagts i granskapet. Frågan beliöfver icke någon
vidare utredning, och jag hemställer endast, om det är
skäl att bifalla ett förslag, som vore ett steg till återinförandet
af det gamla eländet.
För öfrigt anser jag det vara en verklig samvetssak
att icke biträda Utslcts förslag, emedan man derigenom
skulle ofelbart innarra en mängd tanklösa personer, som
sakna egna tillgångar, men hafva rikedom på illusioner
om prisstegringar o. d., att försöka sig på konsten att
tillverka bränvin, i hopp att under terminens fortgång
kunna förtjena erforderliga medel till skatten, hvaraf slutligen
följden blefve, att Konungens Befh:de finge bestyr
med att hålla en mängd hittills okända bränvinsauktioner.
Afven af detta skäl yrkar jag afslag å Utsk:ts hemställan.
Slutligen får jag anmärka, att Utsk:t, såsom mig synes,
mindre välbetänkt, uteslutit det i nUv:de 22:dra §:n
befintliga stadgandet, att för all tillverkning, som med
mera än i öfverstiger det anmälda beloppet, en förhöjd
skatt skall erläggas. Det ligger nemligen i hvarje bränvinstillverkares
intresse att anmäla sig för så litet, men
bränna så mycket, som möjligt, emedan han derigenom
undgår att i förskott erlägga skatt för hela sin tillverkning,
och vid sådant förhållande torde det gamla stadgandet
vara ganska lämpligt.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla att
Utslcts hemställan måtte afslås, och föreskrifterna i nuv:de
20:de o. 22:dra §§ bibehållas oförändrade.
Frih. v. Schulzenheim, David: Den förevarande
§:n är kanske den vigtigaste i hela författningen, icke så
mycket för dess inverkan på bränvinshandteringen, men
desto mera i anseende till dess betydelse för hela landets
ekonomiska ställning, och det är derföre jag tager mig
friheten att yttra några ord om densamma. Oaktadt jag
icke besitter någon särdeles teknisk kunskap i detta ämne,
har jag nu begärt ordet, i den förhoppning, att bland R.
o. Ad:ns ledamöter finnas äfven de, som vilja vända sitt
öra till skäl och taga sådana, då det är fråga om allmän
nytta. Det är verkligen sorgligt att ständigt höra framdragas
icke ett argument, icke en fras, utan ett spöke,
som kallas husbehofsbränningen. Begreppet häraf är obe
-
302
Den 14 Maj.
stämdt och oklart samt till sin inre beskaffenhet en osanning,
någonting, som icke existerar. Det är, M. Hrr, icke
husbehofsbränningen, som förorsakat allt det onda, hvarom
man här ox-dar så mycket, utan detta har framkallats
genom bristande insigter hos de lagstiftande, hvilka icke
insett, att den okontrollerade försäljningen af bränvin, och
icke produktionen deraf, dragit förnedring och elände öfver
vårt land, samt af bristande nit och duglighet hos
tjenstemännen; ty behöfver jag väl upprepa, att hvad som
förorsakade det allmänna superiet, det var rättigheten för
bränvinsbrännaren på landet att få betala sina arbetare
med bränvin, att få sälja bränvin i minut, ja t. o. m.
qvartersvis eller, med andra ord, att äfven sjelf få vara
krögare. Detta begrepo ej Hrr Lagstiftare. För öfrigt
är det oftast nöden och fattigdomen som alstra superiet,
och sådant ändras ej genom förbud mot inhemsk bränvinsbränning,
som blott leder till ökad import och lurendrejeri.
Nej, Mine Hrr! viljen J minska superiet, så lagstiften
så, att arbetaren bergar sig väl, har god stark föda och
ser, att han med omtanka och sparsamhet kan samla något
för sin ålderdom, upplys honom om bränvinets skadlighet
då det omättligt brukas, inföi-en en ordnad kontrollerad
bränvinshandel, och J skolén finna, att han skall
afsky kroglifvet och med måttlighet använda bränvinet.
Då kan ock utan fara lossas på de band, som hindra
bränvinsbränningen att vei’ka till gagn för jordbruket.
Men, M. Hrr, jag vill föra Eder till statsekonomiska högre
vyer af saken. flrr:ne känna, att tiden i ekonomiskt afseende
varit bekymmersam, att räntan stått högt, att svårigheten
att anskaffa nödiga förlag i alla näringar varit
kännbar. När så är, frågar jag, om nationens repi-esentanter
hafva rätt att med ögat öppet sjelfva binda det ris,
som slår nationen 2 gånger om året, om det är moraliskt
rätt att befalla näringsidkaren att, innan han producerat
sin vara, erlägga skatt för en non-existerande vara, om
det är rätt att befalla näringsidkaren, som drages med
förlag för inköp af rudimaterier och fabriksinrättningar,
att han skall låna sig penningar i bankerne för att på
föidiand betala sin skatt, om det är rätt att dymedelst
åstadkomma i landet en uttömmande elfb af penningar och
en flod af mycket litet penningar, d. v. s. göra strypningar på
hvar och en individs i landet penningetillgång i och för en
oförnuftig brän vinslagstiftning? Dagens tecken äro sådana,
att de förespå fäderneslandet en ännu bekymmersammare
penningeställning i följd af de Europeiska förhållanden, af
hvilka äfven vi måste känna effekten. Jag hemställer,
om det då kan vara skäl att lagstifta så, att trycket blir
ännu svåx-are. Hvilken skulle skörda fördel af ett sådant
beslut, som det Gr. Liljencrants föreslagit, eller hvilken
Den 14 Maj.
303
klass vilja Hrr:ne skänka dessa premier? H:rrne kunna
sjelfva svara, att Staten kan icke skörda någon fördel, ty
den får icke utlåna den ingångna skatten mot högre ränta,
utan att det är bankerna, som ensamma draga vinsten,
enär näringsidkarne måste i dessa söka förskaffa sig den
stadgade förskottsskatten. Yi borde vara ense derom, att
bränvinshandteringen är en lika hederlig näring som någon
annan, men att bränvinsförsäljningen deremot måste
omgärdas med strängare lagstadganden än andra; dessa
lagstadganden få dock icke vara af den art, att de icke
gagna det allmänna och positivt skada den näringsklass,
för hvilken de äro gjorda. Utsk:t liar väl insett, huru
betungande det nuvarande stadgandet i afseende å skattens
erläggande är för näringsidkarne, men, enär Utsk:t
känt den fördomsfullhet, som existerar, samt fruktat, att
det der gamla spöket, husbehofsbränningen, skulle målas
på väggen af de till allt framåtskridande istadiga motståndarne,
om steget toges fullt ut, har Utsk:t sökt gå en
medelväg, i det Utslct föreslagit, att endast hälften af
skatten bör betalas på förhand samt att Kronan skall erhålla
säkerhet uti den tillverkade varan för den återstående
skatten. Icke heller denna medelväg anses nu vara
tillfyllestgörande! Huru skall jag då kunna hoppas framgång
för Gr. De la Gardies förslag, hvilket TJtskit väl
önskade understödja, men dock ansåg vara för mycket
ärligt ooh rättvist? Som jag icke vågar hoppas, att detta
förslag skall vinna framgång, får jag uttrycka min önskan,
att R. o. Ad. åtminstone måtte göra half rättvisa och bifalla
Utskrts förslag.
Frih. Cederström: Jag har visserl. fått höra mycket
tal om istadiga och envisa menniskor, som Frih. v.
Schulzenheim bekämpar, men äfven med äfventyr att erhålla
sådana epiteter, kan jag dock icke annat än vidhålla
den sats, jag yrkat, eller att det är betänkligt att frångå
en lagstiftning med välgrundade, nu bepröfvade stadganden,
som vi efter långvariga och svåra strider lyckligen
erhållit, för tolf år tillbaka, en lagstiftning, hvilken gjort
landet mycket gagn och ej värre betungat bränvinstillverkarne,
än att de ganska väl kunnat idka sin rörelse; denna
sats har ej blifvit af Frih. v. Schulzenheim vederlagd.
Egentliga orsaken, hvarföre jag ånyo begärt ordet, är den,
att man fästat min uppmärksamhet derpå, att ett ordagrannt
vidblifvande vid nu gällande 20 och 22 §§ skulle, till
följd af ordställningen i dessa §§, måhända stå mindre
väl tillsammans med vissa af R. o. Ad. i detta ämne redan
fattade beslut, och får jag derföre anhålla, att 18:de §:n i
den nya författningen, hvilken afser att ersätta innehållet
i nu gällande nämnde §§, måtte erhålla följande något
304
Den 14 Maj.
förändrade lydelse, att: »afgift för bränvinstillverkning
erlägges förskottsvis för en tillverkningstermin i sender
med den för terminen belöpande afgift; samt att, likasom
hittills, det må vara tillåtet för den tillverkare, som sådant
önskar, att före terminens början erlägga afgiften för hela
det anmälda beloppet, eller förskottsvis nedsätta penningar
till gäldande af afgiften för en möjligen blifvande öfverskotts
tillverkning.»
Och får jag hos Hr Gr. o. Landtm, begära propos. å
detta mitt yrkande. R. o. Ad. täckes benäget linna, hurusom
jag endast åsyftat att uti ordalag, afpassade till
enlighet med frågans nuvarande ställning och Högloft. Ståndets
i föregående punkter fattade förfoganden, uttrycka ett
vidblifvande, uti sak, af hittills gällande stadganden, hvad
nu föredragne speciella del af ärendet angår.
Gr. Liljencrants: Jag har visserl. icke egentligen
något att invända mot Frih. Cederströms förslag, liksom
jag erkänner att ordet »termin» har helt olika betydelse i
gamla och nya författningen — i gamla en hel, i nya en
half månad —, men då det åligger Utslct att vidtaga de
redaktionsändringar, som af fattade beslut blifva en följd,
torde R. o. Ad. endast behöfva besluta, att 20:e och 22:a
§§:na skola bibehållas, med blott den ändring, att orden
»halfva tillverkningsterminen» utbytas mot 14 dagar.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: (Yttrandet
har af talaren icke blifvit återlemnadt.)
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Det är ostridigt,
att den förevarande frågan är af ganska stor vigt, enär
den omedelbart inverkar på så många personers ställning
och möjlighet till bergning. Staten bör icke gå strängare
tillväga än den behöfver för att bibehålla den undantagslagstiftning,
som är nödvändig för bränvinshandteringen,
hvilken icke kan jemföras med hvarje annan näring. Jag
medgifver visserligen, att allt, som utan alltför stora olägenheter
kan göras till lindring för bränvinstillverkarne,
bör göras, men hvad Utsk:t. här föreslagit, kan jag dock
icke anse ändamålsenligt. Gr. De la Gardie har sagt,
att, då alla andra näringar hafva nederlagsrätt, bör äfven
bränvinshandteringen åtnjuta samma fördel; men jag får
fästa uppmärksamheten derå, att det är en helt annan sak
att lägga upp en vara å en stapelort i ett dertill inrättadt
magasin under ständig tillsyn, än, på sätt Utsk:t föreslagit,
lägga varan under kontrollörens lås i särskildt rum å det
ställe, der tillverkningen skett. Följden af ett sådant stadgande
skulle blifva, att kontrollören måste qvarstadna, så
länge
Den 14 Maj.
305
länge något bränvin funnes förvaradt såsom säkerhet, men
i sådant fåll skulle genom det till kontrollören utgående
underhåll hela den räntevinst, som genom ifrågavarande
stadgande är för bränvinstillverkaren afsedd, gå förlorad.
Jag yrkar, att det nuvarande stadgandet i afseende
å skattens erläggande måtte bibehållas.
Frih. von Schulzenheim: Jag får anhålla, att§§:na
icke måtte behandlas i en sådan sammanblandning, som
Gr. Liljencrants funnit lämplig, utan hvarje § särskildt afgöras
i enlighet med den af R. o. Ad. beslutade och hittills
följda föredragningsordningen, på det att icke R.
o. Ad. måtte öfverraskas med att hafva fattat beslut i
någon fråga, som icke är föremål för öfverläggning. —
Således hafva vi nu endast att besluta, huruvida bränvinsskatten
skall helt och hållet eller endast till hälften erläggas
i förskott; och torde i följd deraf diskussionen nu
böra inskränka sig till denna fråga.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har sjelf vid
1853 års riksdag deltagit i utarbetandet af det förslag,
hvarpå den nuvarande bränvinslagstiftningen hvilar; man
ansåg sig då böra stadga, att skatten skulle erläggas i
förskott, på det att icke alltför många skulle kasta sig på
bränvinshandteringen. Detta stadgande är dock mycket
betungande för bränvinstillverkaren, — ty han nödgas derigenom
att mot hårda vilkor förskaffa sig de erforderliga
pennmgarne i bankerna —, och bör derföre nu, sedan liberalare
åsigter gjort sig gällande, borttagas. I 5:te §:n af
Norska bränvinslagen, hvilken åberopats af dem, som vilja
vara mest stränga mot bränvinshandteringen i Sverige,
stadgas, att endast så mycket bränvin, som, enligt af Departementet
åsatt pris, anses fullt betrygga Staten för att
den skall utfå skatten 30 dagar efter terminens slut, skall
undantagas och läggas på allmänt ställe inom lås och
nyckel. Detta är praktiskt och klokt. Jag tror, att den
medelväg, Utsk:t föreslagit, är mindre ändamålsenlig,
emedan det torde komma att medföra mycket besvär för
en kronolänsman att utöfva tillsyn öfver det deponerade
bränvinet samt passa på, då det skall uttagas. Deremot
anser jag Gr. De la Gardies förslag, att kontrollören skall
qvarstadna på stället så länge något bränvin finnes deponeradt,
mest lämpligt och betryggande, samt anhåller
derföre om bifall till detsamma.
Gr. Liljencrants: Jag ber att få förena mig med
Frih. Cederström.
H. V. 20
306
Den 14 Maj.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts förevarande hemställan, dels
af Gr. De la Gardie, att 18:de §:n i förslaget skulle erhålla
följande lydelse:
Afgift för bränvinstillverkning under en termin erlägges
inom åtta dagar efter samma termins utgång, och får
icke i något fall" understiga hvad som svarar emot den
minsta tillverkning, hvilken enligt § 4 medgifven är. Vill
tillverkare under terminen förskottsvis göra afbetalning å
sådan afgift, vare dertill berättigad, dock att det alltid
sker för jemna hundradetal kannor; och erhålle, vid verkställd
sliitliqvid för terminen, åter hvad han tilläfventyrs
för mycket inbetalt.
Det belopp bränvin, för hvilket afgift sålunda blifvit
erlagd, får af tillverkaren uttagas och disponeras; allt det
öfriga skall, intill dess afgiften derför blifvit gulden, uti
särskildt, säkert rum å det ställe, der tillverkningen skett,
under kontrollörens lås förvaras.
Intill dess afgiften för hela terminens tillverkning
blifvit erlagd, qvarstadne kontrollören vid tillverkningsstället;
de första åtta dagarne efter terminens slut på
Statens bekostnad, derefter på bränvinstillverkarens; är
ej afgiften gulden, då åtta dagar förflutit efter terminens
slut, anmode kontrollören vederbörande kronobetjent att
ofördröjligen verkställa utmätning och försäljning af det
i förvar tagna bränvinet.
Bränvinstillverkare vare pligtig att uti inländsk, vederbörligen
fastställd försäkringsinrättning låta mot eldfara
försäkra det bränvin, som kan komma att på förstnämnda
sätt förvaras samt att till kontrollören aflemna försäkringshandlingen,
innan tillverkningen utsträckes öfver det belopp,
hvarför afgift blifvit förskottsvis erlagd; åliggande
kontrollören att, när han efter tillverkningens slut från
bränneriet afreser, till kronobetjeningen öfverlemna försäkringshandlingen,
hvilken skall vara gällande för en tid
af minst sextio dagar efter tillverkningens slut; —
dels af Frih. Cederström, att II. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts hemställan, måtte fatta följande beslut:
Att afgift för bränvinstillverkning erlägges förskottsvis
för en tiilverkningstermin i sender, med den för terminen
belöpande afgift; samt att likasom hittills det må
vara tillåtet för den tillverkare, som sådant önskar, att
före terminens början erlägga afgiften för hela det anmälda
beloppet eller förskottsvis nedsätta penningar till
gäldande af afgiften för en möjligen blifvande öfverskottstill
verkning;
Den 14 Mai.
307
dels ock slutligen af Hr Nordenfelt, att Utsk:ts hemställan
skulle afslås samt 20:de §:n i nu gällande förordning
oförändrad bibehållas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
nej jemte några ja, sedermera propos. på antagande af
Gr. De la Gardies förslag, då svaren utföllo med många
nej, blandade med ja, vidare propos. på antagande af
Frih. Cederströms förslag, hvilken propos. besvarades
med många ja, blandade med nej, och slutligen propos.
på afslag å Utskits hemställan och bibehållande af hvad
i ämnet nu finnes stadgadt, hvartill svarades många nej
jemte några ja; hvarefter och sedan propos. på antagande
af Frih. Cederströms förslag förnyats samt med många ja,
blandade med nej, besvarats, Hr Gr. och Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering begärts samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att E. o. Ad. egde att bestämma kontra-propos:ns innehåll
vid den blifvande voteringen, hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida antagande af Gr. De la Gardies förslag skulle
utgöra kontra-propos:n, och, då dervid svarades många ja,
blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering om kontraproposms
innehåll; med anledning hvaraf Hr Gr. o. Landtm, först
hemställde, huruvida bifall till Utsk:ts hemställan skulle
intagas i nej-propos:n vid den sist påyrkade voteringen,
hvartill svarades många nej jemte några ja, och sedermera
föreslog, att nej-propos:n vid denna votering skulle
innefatta afslag å Utsk:ts hemställan och bibehållande af
stadgandet i 20:de §:n af nu gällande förordning oförändradt,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Till följd häraf uppsattes samt justerades en så lydande
voteringspropos.:
»Den som vill, att K. o. Ad., vid blifvande votering
om antagande af Frih. Cederströms, i ani. af sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts första
hemställan å sid. 16 af Betänk:t N:o 1 afgifna förslag till
beslut, skall till kontrapropos. antaga det af Gr. De la
Gardie framställda förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager E. o. Ad. till kontrapropos. vid
308
Den 14 Maj.
omnämnda votering afslag å Utsk:ts ifrågav:de hemställan
och bibehållande af stadgandet i 20:de §:n af nu gällande
förordning om bränvinstillverkning.»
Voteringen försiggick och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 23.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.
för hufvudvoteringen:
»Den sorn vill, att R. o. Ad., med afslag å Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts hemställan
öfverst å sid. 16 i Betänk:t N:o 1, skall antaga det
af Frih. Cederström framställda förslag till beslut, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Gr. De la Gardies i
ämnet afgifna förslag.»
Vid denna voterings utgång hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 30.
Nej — 21.
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Biföllos.
18:de §:ns text.
Förklarades böra ändras i öfverensstämmelse med de
fattade besluten.
§ 21 (19).
Utsk:ts hemställan.
Frih. Alströmer, Oscar: Ett lika beskaffadt för
slag,
som det nu föredragna, framlades vid nästföregående
riksdag, men lyckades icke då vinna R. Stms bifall, och
hoppas jag att utgången måtte blifva densamma äfven nu.
Det är nemi. tvänne omständigheter, som tala mot detta
förslag, och hvilka böra beaktas. Först och främst skulle
lockelsen till poströfverier blifva ganska stark, emedan, då
bränningstermmernas början är bestämd, hvar och en på
förhand kunde veta, att vid den och den tiden borde posten
medföra stora summor. Vidare tvingades de uppbördsansvarige
tjenstemännen vid landskontoret att da
-
Den 14 Maj.
309
garne före en bränningstermins början infinna sig å postkontoret
och afhemta brefven, emedan de ej kunde anförtro
så betydliga penningebelopp åt vaktmästarne, och detta
torde, huru stora anspråk man än har å tjenstemän, vara
väl mycket begärdt. Jag yrkar afslag.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: (Yttrandet
har af talaren icke blifvit återlemnadt.)
Hr Nordenfelt: Ehuru jag på allt sätt vill underlätta
besväret för den enskilda, kan jag dock ej annat än
finna de af Frih. Alströmer mot förslaget anförda skäl
vara särdeles giltiga. Faran för poströfverier blir nemi.,
i händelse Utsk:ts förslag antages, ganska stor, då hvar
och en på förhand kan veta vid hvilken tid bränvinsafgifter
skola insändas, och dessutom inom länen penningar
ofta sändas med småposter, hvilka ej äro bevakade af någon
postiljon. Dessutom skulle lättnaden för den enskilde
ej blifva så stor, man föreställt sig, ty pengarne i o. f.
bränvinsskatten insamlas sällan i landsorten, utan lyftas
vanligen i någon i residensstaden befintlig bankinrättning.
Jag yrkar afslag.
Gr. De la Gardie: Den anmärkning, en föregående
talare framställt mot sista strofen i Utsk:ts förslag, torde
icke ega någon betydelse, ty då tillverkaren utan postqvittots
företeende icke lär återfå sitt bref, kan man ju
stadga, att qvittot skall qvarstanna i kontrollörens förvar.
Jag yrkar bifall.
Frih. Alströmer: Hvad Gr. De la Gardie och Hr
Bennich anfört till stöd för Utsk:ts förslag, kan jag ingalunda
anse såsom fullt giltigt skäl för lämpligheten deraf,
och anhåller således fortfarande om afslag.
Frih. Cederström: Hatare af onödiga förändringar,
som jag är, kan jag icke annat än förena mig med Frih.
Alströmer, ty nyttan af den här föreslagna förändringen
öfverväges af olägenheterna för det allmänna. Den skulle
dessutom stå i strid mot det nu gällande stadgandet att
ett qvitto på penningar, som jag afsändt med posten, icke
är nog för att en skuld skall anses vara betald. Jag
mäste hafva ett ordentligt ombud, som mottager fordringsegarens
qvitto, och jag kan icke inse hvarföre Kronan
skall sättas i sämre förhållande till sina gäldenärer, än
den enskilde. — Jag yrkar sål. afslag å Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall
310
Den 14 Maj.
till Utsk:ts förslag oförändradt, dels af Hr Bennich bifall
dertill med uteslutande af slutmeningen, hvilken lydde
sålunda: »samt, der så äskas, detsamma, efter behörig
annotation i Landskontoret och mot erhållen godtgörelse
af Två rdr, tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända»;
och dels slutligen afslag samt bibehållande af motsvarande
stadgande i nu gällande förordning.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
nej jemte några ja, sedermera propos. på antagande af
Hr Bennichs förslag, då svaren likaledes utföllo med
många nej jemte några ja, och slutligen propos. på afslag
å Utsk:ts hemställan och bibehållande af hvad nu i förevarande
hänseende finnes stadgadt, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
19:de §:ns text.
Förklarades böra ändras i öfverensstämmelse med
det nyss fattade beslutet.
§ 23 (20).
Frih. von Schulzenheim: Oaktadt det tyckes vara
föga anledning till hopp om att någon rättvisa skall vederfaras
dem, som idka denna handtering, vågar jag dock
föreslå R. o. Ad. att i denna punkt inlägga en skymt
häraf. R.' o. Ad. beslöt häromdagen att minimibeloppet
för bränvinsbränningen skulle, såsom förut, bestämmas
till 300 k:r. Utsk:t har nu föreslagit att dessa mindre fabriker
icke skulle få beräkna underbränvin, utan blott
öfverbränvin. Rättvisan torde dock fordra att R. o. Ad.
behagade medgifva lika rättigheter åt dessa mindre fabrikanter,
som åt dem som producera 5-6-700 eller 1000 k:r
dagligen. Det är nemi. alldeles klart att, om man också
har den skickligaste brännmästare, kunna beräkningarna
om hvad rudimaterialierna böra gifva slå fel, så att man
ena gången kan få mera och den andra mindre än man
kalkulerat. Härtill kommer ytterligare att t. o. m. omkastningar
i väderleken inverka på tillverkningen. Detta har
lagstiftaren alldeles förbisett. Nu är en balancering i detta
fall medgifven till i för alla dem som bränna mera än
300 k:r, men icke för dem som producera mindre. För
mig synes det deremot alldeles tydligt, att om man har
t. ex. två sidenfabriker, hvaraf den ena tillverkar 2—3 tum
på samma tid som den andra gör en aln, så är det i alla
fall samma handtering, och då är det ju orätt att den ena
skall få större rättigheter än den andra.
Den 14 Mai.
.411
Dessutom vill jag påpeka en annan sak. Det är nemi.
af stor vigt för landtbruket, att man ieke genom en orättvis
behandling tillintetgör dessa mindre bränneriet1 och
på så sätt kastar hela handteringen till städerna. Det
finnes högst få provinser der potatis hufvudsakligen odlas,
och hvad de producerande landsdelarna vidkomma, så
torde det vara R. o. Ad. väl bekant att allmogen icke har
råd att lemna spanmålen direkte till ladugården, utan
måste sälja sin säd till fyllande af penningebehofvet.
Kunna de då få sälja densamma till dessa mindre brännerier
i trakten, så kommer den kreaturen till godo i form
af drank; och ensamt detta förhållande torde vara nog för
att visa vigten af de mindre bränneriernas bibehållande.
•Tåg vill dock lemna en uppgift till. Sedan ångbrännerierna
infördes, mäskas dranken visserligen tjockare, men
om man också icke räknar mera än 15 k:r drank på hvarje
k:a bränvin, gör detta ändock 4,500 k:r om dagen af 300
k:r bränvin. Ku kan man utan skada gifva ett kreatur
12 ä 18 k:r dagligen, hvaraf man torde finna att dessa
300 k:r bränvin dagligen lemna föda till icke mindre än
300 k:r för samma tid. Då nu dessa brännerier representera
ett kapital af tillsammans nio millioner, så frågar
jag, om det kan vara skäl att genom en förvänd lagstiftning
utstryka desamma från rikets tillgångar?
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla, att
R. o. Ad. ville besluta att alla fabriker i denna väg skola
hafva lika rättigheter, eller att äfven de brännerier, som
endast tillverka minimibeloppet, 300 k:r dagligen, äfven
måtte få rätt att, på samma sätt som de öfriga, bränna
öfver eller under det anmälda beloppet.
Gr. Liljencrants: Frih. v. Schulzenheim har onekligen
rätt i sitt påstående att det är en orättvisa för dem,
som anmält sig att bränna 300 k:r, att icke i likhet med
dem, som anmält sig till större belopp, få njuta skattenedsättning
för underbränvin. Men det är lika klart att,
på sätt Utsk:t i sin motivering antydt, någon afkortning
icke kan ega rum för dem, som anmält sig för minimibeloppet,
ty i sådant fall skulle man icke låta tillverkningen
uppgå till detta minsta belopp, hvarföre Utsk:t
också ganska riktigt afstyrker motionen. Utsk:t säger
nemi. att, om man medgifver -j i afdrag, skulle den, som
anmält sig för 200 k:r, icke bränna mera än 160. Efter
R. o. Ad:ns förut fattade beslut att minsta tillverkningen
skulle vara 300 k:r, skulle den, i händelse motionen antogs,
kunna nedgå till 240 k:r.
Och då jag slutligen icke anser denna förändring
vara nödig för bränvinsbrännaren, får jag anhålla att 23
§ i gamla författningen måtte bibehållas.
312
Den 14 Maj.
Gr. De la Gardie: Det är visserligen sannt att man
på förhand bör beräkna den qvantitet bränvin man kan
få ur råämnena, men dessa kunna vai’a af olika beskaffenhet,
hvarförutan olika omständigheter äfven kunna inverka.
Detta gör att man, då betalningen på förhand
erlägges, ofta kan komma att betala skatt för en vara,
som icke blifvit tillverkad. Författningen medgifver väl
att man med i får öfverstiga eller undergå det anmälda
beloppet samt att restitution i sednare fallet erhålles; men
denna förmån tillkommer dock icke alla, ty återstoden får
icke i något fall understiga det minsta beloppet, hvarföre
de, som anmält sig för 375 k:r, icke få restitution lika med
dem, som anmält sig för större belopp. Detta är tydligen
en orättvisa. Jag hade derföre önskat att minimum
blifvit bestämdt till 250 k:r, för att derigenom jemna förhållandet.
Men då nu 300 k:r utgör minimum, önskar
jag att alla måtte blifva berättigade till restitution.
Gr. Liljencrants har visserligen sagt att man derigenom
kunde gå under minsta beloppet, men så är icke
förhållandet, ty 4 § talar endast om anmälan, och först i
denna 23 § bestämmes det verkliga minimibeloppet för
tillverkningen.
För att få likställighet mellan samtlige tillverkarne,
tror jag att man bör fatta ett sådant beslut, och får derföre
anhålla om bifall till §:n, med uteslutande af de sista
orden: »och återstoden icke i något fäll understiga den
afgift, som motsvarar den minsta tillverkning, hvarför anmälan
enl. § 4 får ske.»
Hr Nordenfelt: Det är sannt att bränvinslagstiftningen
i många fall icke grundar sig på billighet. Den
vacklar mycket hit och dit, och detta visar sig äfven i
den föreskrift, hvarom här är fråga. Om man måste medgifva
att det icke är lättare för den, som bränner 300 k:r,
att beräkna sin bränning, än för den, som tillverkar ett
större belopp, så måste man väl ock erkänna det vara en
orättvisa att jag icke får någon ersättning, om det går
illa för mig, då min granne, som bränner ett större belopp,
får restitution för det felande beloppet. Man är
rädd att bränvin skall komma att afverkas i hvarje stuga,
och vill derföre icke frånträda den gifna grundsatsen, men
denna fruktan torde vara öfverflödig, emedan minimibeloppet
för anmälan redan är bestämdt till 300 k:r, hvilket
gör att man i ingen händelse kan komma längre ned än
till 240 k:r, som dock med 40 k:r öfverstiger det af Utsk:t
föreslagna minimibeloppet.
Det är så mångå omständigheter som inverka på tillverkningens
större eller mindre belopp, att lagen väl bör
lemna någon latitud. Så hände t. ex. att en person i mitt
Deti 14 Maj.
313
län, som egde ett vattenverk, anmälde sig för 1000 kannor,
men vattnet tröt och han fick icke mera än 500 kannor
på dygnet. Han sökte visserligen restitution, men
fick icke större än som motsvarade i och gjorde härigenom
en ganska stor förlust.
Jag instämmer med Gr. De la Gardie.
Gr. Liljencrants: Det torde vara tids nog att vid
föredragningen af sjelfva texten tala om de erforderliga
förändringarna i redaktionen. För närvarande kan jag
inskränka mig att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold: I afseende å
denna punkt får jag förklara att jag instämmer med Frih.
von Schulzenheim och Gr. De la Gardie, ehuru, att dömma
efter R. o. Ad:ns föreg:de beslut, det icke torde tjena
mycket till att bär vidare förfäkta jordbruksintresset. Då
jag kom upp till riksdagen, hörde jag att jordbruksintresset
låg mången varmt om hjertat. Men hur gick det sedan?
Jo! i Franska traktatfrågan sade en mängd talare
att den skulle verka ofördelaktigt på jordbruket och derföre
borde den afslås. Då sedan skjutsen kom i fråga,
hade jag äfven Gr. Liljencrants till min motståndare, och
i samma ställning stå vi till hvarandra nu. Hvaraf kommer
sig då detta? Helt säkert deraf att de af R. o. Ad.,
som äro jordbrukare, hafva andra åsigter än vi, som icke
äro det. Detta påminner om Fredrik den Andre, som
icke älskade annan musik än af flöjt, och bland dem ingen
annan än sin egen.
Jag förenar mig med Frih. von Schulzenheim och
Gr. De la Gardie.
Frih. Cederström, Rudolf: Med åberopande af
historien om Fredrik den Andre, tror jag att det äfven
hos Hr Lagerhjelm finnes något som påminner om flöjten.
Jag vill icke här fästa mig vid jordbrukets intresse, utan
vid något, som är ännu vigtigare och det är aktning för
lagen. Då här är stadgadt ett minimum af 300 kannor,
så vill jag icke att tillverkarne skola kunna kringgå denna
lag, och detta lä te sig göra, om den nu föreslagna förändringen
antoges.
Af detta skäl förenar jag mig med Gr. Ljljencrants.
Gr. Liljencrants: Ehuru det icke kan vara af stort
intresse att höra två ledamöter tala om hvad som icke
hörer till saken, vill jag dock med ett pär ord besvara
Hr Lagerhjelms anförande.
Hvad skjutsfrågan vidkommer, så har jag stridt mot
jordbrukets öfverdrifna anspråk att vilja välta från sig
Den 14 Maj.
i Ion tunga, som sedan urminnes tider hvilat på jorden.
Jag stridde således mot min egen fördel, då jag bekämpade
dessa anspråk. Hvad egennytta ocb egenkärlek
beträffa, så torde således icke beskyllningen derför ega
större grund än påståendet om bränvinsbränningens nytta
för jordbruket. Hvad som emedlertid är visst är att landets
befolkning blifvit mycket sämre nu än förut, och jag
anser den omständigheten vara långt mera behjertansvärd
än om man kan föda en eller annan ko mera.
Och då jag slutligen tror mig hafva ganska rätt i
detta hänseende, torde icke heller den gifna förebråelsen
vara förtjent.
Frih. von Schnlzenheim: Jag har blott några få ord
att tillägga till hvad som förut i detta ämne blifvit sagdt.
Mina motståndare hafva här framdragit ett argument, som
onekligen är rätt komiskt. De säga nemi. att den sak
vi förfäkta är till skada för oss sjelfva. Yi skulle således,
efter deras förmenande, sjelfva vilja ådraga oss en
förlust, för att derigenom kunna förarga dem eller Staten.
Detta vore ju alldeles detsamma som om en jernbruksegare,
sig sjelf till skada, upphörde att tillverka stångjern,
för att derigenom undandraga Staten den föreskrifna
skatten. Jag kan verkeligen icke tro att R. o. Ad. skall
antaga sådana skäl, och skall söka att i största korthet
upplysa om hvad frågan gäller. Detta gör jag så mycket
heldre, som man här på Riddarhuset ofta disputerar om
en pension skall vara 4 eller 600 rdr, under det en pension
på 2 ä 3,000 går igenom som en dans. Möjligen
kunde det äfven gå så här.
Efter en kanna bränvin får man omkring 15 kannor
drank. Räknar jag nu att jag bränner 15,000 kannor, får
jag deraf 225,000 kannor drank. Efter tre öre kannan
gör detta 6,750 rdr. Många anse det visserligen förnedrande
att sysselsätta sig med drank och ladugårdsskötsel,
men då det gäller så stora belopp, är det väl billigt att
man får den frihet man behöfver.
Lagstiftningen bör ovilkorligen gå i den rigtningen
att Pål och Per få lika rätt, och då jag anser en stor
orättvisa ligga deri att den större fabrikanten har större
rätt än den mindre, måste jag vidhålla mitt yrkande.
Hr von Krtemer, Anders Robert: Då det var
fråga om 19:de §:n, talades mycket om nödvändigheten att
minska konsumtionen, och deraf följer väl äfven att man
vill minska tillverkningen. Det synes då ligga föga konseqvens
uti att nu vilja tvinga tillverkaren att bränna minst
300 kannor, och derigenom söka framkalla större qvantiteter.
Den \i Maj.
315
Flere talare hafva redan påpekat det orättvisa uti
att den, sorn bränner ett större kanntal skulle medgifvas
restitution, under det den, sorn tillverkar ett mindre belopp,
skulle förnekas denna fördel, och så tydligt visat
att han bör hafva denna rättighet, att jag icke vidare derom
behöfver orda.
Frih. Cederström har sagt att han framförallt håller
på aktningen för lag. Jag kan ieke förstå detta resonnement,
ty om lagen medgifver en sådan nedsättning, så
faller den väl icke i aktning, om en sådan tillåtelse begagnas.
Icke heller tror jag aktningen för lagen stiger
derföre att den är orättvis, utan tvärtom att rättvisan är
den enda säkra borgen härför.
Vi veta alla att Irån jordbrukets sida den önskan
varit allmänt uttalad att minimi-tillverkningen skulle få
blifva 200 kannor, men R. o. Ad. beslöt att så icke skulle
blifva. Då två parter tvista med hvarandra, torde dock
vara bäst att gå halfva vägen hvar, och göra upp saken
i godo.
På dessa grunder instämmer jag i det förut gjorda
yrkandet att slutet af denna § måtte uteslutas och densamma
ändras så, att de, som anmält sig för 300 kannor,
äfven måtte få restitution.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag
derå, måtte besluta, att det nu gällande stadgandet, att
vid återlyftning af erlagd bränvins-tdlverknings-afgift återstoden
icke i något fall får understiga den afgift, som
svarar mot den minsta tillverkning, hvarför anmälan får
ske, skulle från den förev:de §:n uteslutas; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvarvid svarades många nej jemte några ja, och
sedermera propos. på afslag derå samt uteslutande af det
omnämnda stadgandet, då svaren utföllo med många ja
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
20:de §:ns text.
Bifölls, med förbehåll om iakttagande af den förändring
deri, som af R. o. Ad:ns nyss fattade beslut påkallades.
§ 24 (21).
Utsk:ts hemställan.
Bifölls.
>
31 ti
Din I i Maj.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Om jag icke
missförstått R. o. Ad:ns förut fattade beslut, anser jag
mig böra bifalla §:n, med iakttagande af de ändringar, som
deraf blifva en nödvändig följd.
Efter härmed slutad öfverläggning, godkändes texten
under enahanda förbehåll, som vid den föreg:de §:n.
§ 25 (22) samt §§ 23 och 24 i förslaget.
Utsk:ts hemställan bifölls samt §§:nes text godkändes.
§ 28 (25).
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sednare tillstyrkande.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är verkligen väl
att Utslct ieke gått så långt, som motionärerne föreslagit
eller att nedsätta arfvodet ända till 3 rdr, men ännu bättre
hade det varit, om Utsk:t vidblifvit nu gällande förordning.
Utsk:t har af det stora antal sökande, som anmält
sig, dragit den slutsatsen att brist på duglige sökande icke
skulle uppstå. Denna slutsats är enligt min tanke något
förhastad, ty vill man hafva duglige sökande, måste man
betala dem för sitt. besvär.
På grund häraf hemställer jag att R. o. Ad. ville,
med afslag å Utskrs förslag, vidblifva nu gällande bestämmelser
i ämnet.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har verkligtn
icke ofta haft den tillfredsställelsen att kunna öfverensstämma
med Frih. Cederström, men då jag begärde ordet,
var det just för att säga detsamma han nu anförde.
Man kan nog få en mängd personer till kontrollörer, men
det ligger vigt uppå att dessa äro aktade män. Så har
hittills också varit händelsen, men nedsätter man arfvodet,
,. så kan det blifva en annan sak.
Ännu har ingen enda person här i landet varit misstänkt
för underslef, och vi böra göra allt för att detta
goda förhållande måtte fortfara.
Jag skulle helst vilja hafva bestämt 10 rdr, men då
så icke nu kan ske, får jag yrka att arfvodet måtte blifva
8 rdr om dagen.
Frih. von Schulzenheim, David: Då denna fråga
förekom i Utsk:t, tillhörde jag minoriteten. Jag ansåg nemi.
det vara nödvändigt att aflöningen bibehölls vid hvad den
Den 14 Maj.
317
förut varit, på det att fullt pålitlige personer i följd af
den goda aflöningen lättare skulle förbise de obehagligheter,
som med dessa befattningar äro förenade.
På denna grund yrkar jag äfven nu bibehållande af förutvarande
aflöning och förenar mig med Frih. Cederström.
Gr. De la Gardie, Robert: I likhet medföreg:de
talare anser jag det vara vigtigt, att man till kontrollörer
alltid kan hafva fullt pålitliga personer. Jag har således
äfven alltid hyllat den åsigten att arfvodet icke borde
nedsättas. Men då bränvinsbränningen blifvit frigjord,
tror jag följden blir att brännerierna komma att hafva
kontrollörer 6'—7 månader om året. En kontrollör, som
således kan påräkna plats under 6 månader, med en aflöning
af 6 rar om dagen, bör kunna finna sig fullt lika
belåten sorn en annan med 8 rdr om dagen under 2 å 3
månader.
Jag tror således att någon fara icke finnes för handen,
och får derföre anhålla om bifall till Utskits förslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Som ett Stånd redan
afslagit frågan om utvidgad bränningstid, kan jag icke i
detta afseende hysa samma förhoppningar som Gr. De la
Gardie; och då jag anser R. o. Ad:ns beslut vara af stor
vigt, ifall man vill bibehålla en god kontroll, så förenar
jag mig med dem, som yrka afslag å Utsk:ts hemställan
samt bibehållande af den gamla förordningen. Ett ytterligare
skäl för detta mitt..yrkande finner jag deruti att
K. M:t nyligen inskränkt Öfverkontrollörsbefattningarne.
Hr von Kramer, Anders Robert: I afseende å
denna punkt fattar jag verkligen de betänkligheter, som
en talare framhöll med hänseende till den moraliska sidan
af saken, ty just under sådana förhållanden, hvarom
här är fråga, är det farligt att hafva tjenstemän med
ringa aflöning.
Det låter rätt mycket 6 rdr om dagen, men om man
också tänker sig att ett bränneri vore i gång hela året
under samma kontrollörs uppsigt, utgör arfvodet dock endast
2,200 rdr, och icke kan man väl kalla detta för en
stor lön. Jag kan således icke annat än på det lifligaste
instämma med dem, som yrka afslag å TJtsk:ts Betänk,
och bibehållande af nu gällande aflöning.
Dessutom kan man lura sig på frågan om bränningstiden,
ty då ett Stånd redan afslagit densamma, kan det
ganska lätt hända att denna fråga faller, under det den
minskade kontrollörsaflöningen bifalles. Detta har för
mig utgjort ett ytterligare skäl att framställa det yrkande,
jag haft den äran afgifva.
Den 14 Maj.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan och
dels afslag derå, samt bibehållande af den nu gällande
föreskriften oförändrad, framställdes först propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt bibehållande af hvad
uti ifrågav:de hänseende för närv.de finnes stadgadt, hvilken
propos. med ja besvarades.
25:te §:ns text.
Godkändes under förbehåll om iakttagande af K. o.
Ad:ns nyss fattade beslut.
§§ 26, 27 och 28 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§ 32 och 33 (29 och 30), § 34 (31) samt § 32.
Utsk:ts hemställanden biföllos oeh §:ns text godkändes.
§§ 33, 34 och 35 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 36, lista momit samt §§ 37, 38 och 39.
Godkändes.
§ 43 (40).
Frih. Alströmer: Till följe af R. o. Adins förut
fattade beslut, torde sista momit i denna § böra förfalla,
hvarpå jag får anhålla om propos.
Frih. von Schulzenheim: Till följe af det förut
fattade beslutet instämmer jag med Frih. Alströmer, och
anhåller om bifall till §:n, med uteslutande af orden: skolande
dock till det sålunda förbrutna bränvinet icke räknas
sådant, som till Kronans säkerhet för ännu ogulden
tillverknings afgift uti särskildt rum under kontrollörens
lås förvaras.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., bifölls §:n, med uteslutande af den sista
meningen: »skolande dock etc.»
§§ 41, 42, 43 och 44.
Godkändes.
§ 45.
Den 14 Maj.
319
Gr. De la Gardie: Med anledning af R. o. Ad:ns
beslut i afseende å § 19, får jag anhålla om bifall till
denna §, med uteslutande af orden: »eller, på sätt i § 19
föreskrifves, å postkontor aflemnad», som stå i §:ns l:sta
mom.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., bifölls §:n, med uteslutande af orden: »eller, på
sätt i § 19 föreskrifves, å postkontor aflemnad.»
§§ 46 och 47.
Godkändes.
§ 51 (48.)
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Utsk:t har här
föreslagit en förändring, som jag anser vara hvarken rigtig
eller nyttig. Det är i de flesta fall ganska svårt att
bevisa, att sådan förbrytelse, hvarom här är fråga, skett
med bränvinstillverkarens vetskap; utan måste den bedömas
efter omständigheterna. Utsk:t har visserligen tagit
lagen för bränvins försäljning till hjelp, men der äro förhållanderna
olika, och det låter sig lättare bevisas att
försäljning af bränvin skett med en persons vetskap. Lagstiftaren
har derföre icke utan giltigt skäl begagnat nu
gällande redaktion, hvilken jag anser hafva företräde
framför den nu föreslagna; och yrkar jag således afslag å
detta mom. samt bibehållande af den gamla redaktionen.
Gr. De la Gardie: Den gamla Förf. innehåller i
denna § följande stadgande: »bränvinstillverkare eller distilleringsidkare
skall ansvara för hustrus, barns, tjenstefolks
och vid bränneriet anställda arbetares gerningar,
ifall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad
vara, eller kärl, hvari den förvaras ifrågakommer, derest
icke omständigheterna visa att förbrytelsen skett utan
hans vetskap och vilja.»
Utsk:t har derföre trott att det icke vore för mycket,
om han fick samma rättigheter som andra, och att man
derföre borde lägga bevisningsskyldigheten på åklagaren.
Jag tror derföre att ingen bör hafva något att invända
mot detta förslag, och får således anhålla om bifall till §:n.
Frih. Cederström: A ena sidan kan visserligen
hvad man här föreslår vara billigt., men då den gamla
Förf. under vissa förhållanden befriar bran vinstillverkaren
från ansvar, anser jag att samma föreskrift fortfarande
bör bibehållas. Den här föreslagna bevisningen blir
alltid svår att åstadkomma, och då det tillhör hvar och
Den 14 Maj.
en att omgifva sig med troget och redbart tjenstefolk, kan
jag icke inse att den nuv:de författningen innefattar något
afsteg från rättvisan. Jag får således yrka att densamma
bibehålles, och att 11. o. Ad. ville afslå Utskds förslag i
denna punkt.
Frih. von Schulzenheim: Under den diskussion,
som nu flera aftnar pågått, har man ofta fått höra personer
föreslå stadganden, som så stå i strid mot allt begrepp
om rättvisa att man mången gång häraf måst känna sig
upprörd. Det är icke nog med att man försvårar handteringen,
utan man förutsätter äfven att, om också icke
den person, som drifver denna näring, är en tjuf, så skall
han inom kort blifva det. Lika litet som en i staden
boende person kan ansvara för sin betjent, lika litet kan
en fabriksidkare ansvara för sitt tjenstefolk, och det finnes
väl i intet annat land i verlden, der en förnuftig lagstiftning
eger rum, som man kan föreslå att en person
skall anses brottslig innan han blifvit förvunnen till brottet.
Mina Hrr! vi måste komma ihåg att också med största
bemödande att få godt tjenstefolk, sådant ofta kan
misslyckas, och en fabriksidkare kan icke alltid vara närv:de.
Om således en verkmästare vill skada sin husbonde,
så kan han begå ett bedrägeri, som kostar denne
100,000:tal rdr.
Det synes mig vara en oeftergiflig pligt af lagstiftaren
att en person får hafva sin heder i behåll till dess
han är förvunnen till något brott, och derföre anhåller
jag att den föreslagna modifikationeni48:de§:nmåttebifallas.
Hr von Kr miner: Det nuv:de stadgandet i 51:sta §:n
kan icke gerna hafva utgått från annat än den förutsättningen
att en br än vins brännare måste vara en misstänkt
person. Då nu likväl denna handtering är både gammal
och laglig, så är det sannerligen tid att bränvinstillverkaren
betraktas lika med tillverkaren af hvarje annan
vara, och dertill hörer att hans brottslighet skall bevisas
i st. f. att, som nu är fallet, han sjelf skall bevisa sin
oskuld. Jag får derföre på det varmaste tillstyrka bifall
till Utsk:ts förslag.
Frih. Leuhusen: Jag kan icke, i likhet med en
föreg:de värd talare, gå in på att nuv:de lagstadgande
tillkommit under förutsättning att hvarje bränvinsbrännare
skulle vara en brottsling, utan har lagstiftaren härigenom
velat öfverlemna åt domaren att i dessa fall bedöma de
omständigheter, som emot en tilltalad förekommit, hvilket
här är så mycket mer af nöden, som det i de flesta fall
är svårt att emot en angifven lönbrännare erhålla fullt
juridiskt
Den 14 Maj.
.321
juridiskt giltig bevisning. På denna grund anhåller jag
att den gamla redaktionen måtte bibehållas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts förev:de förslag, och dels afslag
derå samt bibehållande af det nu i ämnet gällande stadgandet,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
Bifall till förslaget, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå samt bibehållande
af det nu gällande stadgandet, då svaren utföllo
med många ja jemte några nej, oell förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Frih. von Schulzenheim begärde votering.
o O
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller lista moni:t i § 48 af Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsb:ts förslag
till förordning ang:de bränvins tillverkning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår E. o. Ad. detta morn. och bibehåller
det nu i ämnet gällande stadgandet.»
Voteringen företogs, och befunnos*vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 19.
Den vidare föredragningen af Be tänk: t uppskjöts härefter
till nästa plenum.
Frih. Alströmer, Oscar: Som detta Betänk, icke i
sin helhet hunnit blifva genomgånget, anhåller jag att det
måtte uppföras främst på föredragningslistan till nästa
plenum.
Sedan E. o. Ad. till detta förslag lemnat bifall, åtskiljdes
Ståndet kl. jf 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. V.
21
322
Den 15 Maj.
Tisdagen den 15 Maj 1866.
Plenum kl. 11 f. m.
Upplästes ett från Ricldarh.-Utsk:t inkommet förslag
till R. o. Ad:ns underd. skrifvelse till K. M:t, med öfverlemnande
af förslag till ny Riddarh.-Ordning.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag har visserligen
icke något att anmärka emot ifrågavrde skrifvelseförslag,
men det synes mig hafva framkommit för tidigt,
enär deri omförmälas af R. St:r beslutade förändringar i
R. F. och R. O., hvilka R. St:r ännu icke offentligen gifvit
K. M:t tillkänna. Om nämnda förändringar erhåller
nemi. K. M:t underrättelse först när R. Skr äro församlade
på rikssalen.
På grund häraf anhåller jag att ifrågavarande förslag
måtte tills vidare få hvila på bordet.
Förslaget bordlädes.
Fortsattes föredragningen af sammansattta Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1,
ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
§§ 49 och 50 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 51.
Godkändes.
§§ 52 och 53 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 54.
Godkändes.
§§ 55, 56 och 57 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§ 58 och 59.
Biföllos.
L
Den 15 Mnj.
323
§ 60 tillkännagafs vara oförändrad.
§ 61.
Godkändes.
s
§§ 62 och 63 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 67 (64).
Utsk:ts hemställanden biföllos och §:ns text godkändes.
§§ 65 och 66 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 70 (67),
Gr. De la Gardie, Robert: Jag anhåller att R. o.
Ad., i enlighet med förut fattadt beslut, måtte bifalla ifrågavide
§ med uteslutande af orden »eller, på sätt i § 19
föreskrifves, å postkontor aflemnad.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå särskilda
propos:r, biföll R. o. Ad. Utsk:ts förev:de hemställan
samt godkände §:ns text med uteslutande af orden: »eller,
på säfe) i § 19 föreskrifves, å postkontor aflemnad.»
Vid ånyo skedd föredragning af Bevilln.-Utsk:ts den
12 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 10, i ani.
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänk:t N:o 4, ang:de stämpelpappers-afgiften, biföll
R. o. Ad. Utsk:ts hemställan om uteslutande från förslaget
af föreskrifterna om stämpel å »Mästare-bref till fabriks-
och handtverks-rörelse m. m.», samt lade Utlåt:t i
öfrigt till handlingarne.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Bevilln.-  Utsk:ts den 12 och 14 dennes bordlagda Utlåt. N:o 11, i
ani. af erhållen återremiss af Bevilln.-Utslcts Betänk N:o
7, i fråga om den för de Kongl, personerne och utrikes
sändebuden stadgade tullfrihet m. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Bevilln.-Utsk:ts den 12 och 14 dennes bordlagda Mern.
N:o 12, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
tullbevillningen.
2i Den 15 Maj,
Härvid förekom:
Artikeln Fläsk.
Utslcts inbjudning.
Frill, af Ugglas, Gustaf: Utsk:t liar till K. o. Ad.
framställt en inbjudning, att biträda de Stånds beslut,
som bestämt införselsafgift för ifrågav:de artikel, men då
E. o. Ad. för denna vara bibehållit förut stadgad tullfrihet,
anhåller jag att inbjudningen måtte afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos.
på bifall till inbjudningen, hvarvid svarades många
nej, blandade med ja, och sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utföllo med mångå ja, blandade med nej;
oell förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Voterings-proposm N:o 1.
Godkändes.
Kött.
Utsk:ts inbjudning.
Frih. af Ugglas: Jag får anhålla, att äfven denna
inbjudning måtte afslås.
Frih. Cederström, Rudolf: Så lockande det än
kunde vara för den, som anser för det allmänna helsosamt,
att tull åsättes den ifrågav:de artikeln, att nu söka
förmå R. o. Ad. att fatta ett dylikt beslut, måste jag dock,
då jag hyllar den åsigt, att man icke i en hastig vändning
bör kullkasta det beslut, som Ståndet efter mogen
öfverläggning fattat, af sådan anledning förena mig med
Frih. af Ugglas.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos.
på bifall till inbjudningen, hvarvid svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå, sorn med ja besvarades.
Voterings-proposm N:o 2.
Godkändes.
Ost.
Utsk:ts inbjudning samt voterings-proposm N:o 3.
Frih. af Ugglas: Äfven nu får jag anhålla, att R.
o. Ad., med afslag å inbjudningen, behagade godkänna
voterings-proposm.
Den 15 Msj.
Gr. Liljencrants: Jag har icke velat motsätta mig
den siste värde talarens framställningar med afseende å
artiklarne fläsk och kött, men med afseende å den nu
ifrågav:de artikeln ost, är, på sätt jag under diskussionen
haft tillfälle utveckla, förhållandet det, att nära nog alla
länder på jorden, sorn hafva någon tull-lagstiftning, hafva
densamma belagd med tull. Då nu R. o. Ad:ns beslut i
frågan kan anses så knapphändigt som möjligt, enär det
fattades med endast en rösts öfvervigt, torde det vara: ganska
lämpligt att antaga Ctskits inbjudning, hvarå jag. anhåller
att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos.
Frih. Klinckowström: I motsats till den siste värde
talaren, får jag förena mig med Frih. af]Ugglas i anhållan,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade
beslut.
Det torde törhända vara bekant, att jag icke gillar
det slut, hvari R. o. Ad. stadnat i tullfrågorna, men i likhet
med Frih. Cederström respekterar jag de beslut, R.
o. Ad. i föregide plena fattat, för mycket, för att jag
skulle vilja att man skall använda ett tillfälle, sorn kanske
kunde vara gynnsamt, för upprifvandet af ett förut
fattadt beslut;
Jag har förut. kämpat, för att bevara helgden af ett
fattadt beslut, och jag måste göra det äfven nu.
Frih. af Ugglas: Jag är Frih. Klinckowström särdeles
förbunden för den åsigt, han i denna fråga uttalat.
Jag förenar mig med honom och vidblifver mitt förut
framställda yrkande.
Gr. Liljencrants: Afven jag skulle instämma med
Frih. Klinckowström, derest fråga vore om en inbjudning
från ett Stånd. Men Bevilln.-Utsk:t har vid detta tillfälle
icke gjort annat, än hvad grundlagen uttryckligen ålägger
Utsk:t, nemi. att söka sammanjemka Ståndens stridiga
beslut. Yore så icke förhållandet, skulle jag icke gjort
min ifrågavarande framställning, ty jag delar Hr Frihrns
åsigt om inbjuningar i allmänhet.
Jag vill icke tvista om sjelfva saken, ty den lärer i
allt fall komma till förstärkta Utsk:t, men jag har velat
fästa uppmärksamheten på att denna inbjudning är af
helt annan beskaffenhet än sådane, om hvilka grundlagen
icke talar.
Frih. Klinckowström: Vare långt ifrån mig att
hafva, förra gången jag yttrade mig, framställt någon anmärkning;
men jag tror, att man bör respektera ett förut
326 Den 15 Maj.
fattadt beslut, helst man då kan under andra förhållanden
vänta samma tjenst af motpartiet.
Hvad frågan i öfrigt beträffar, torde man kunna vara
öfvertygad att Borgare-St. icke antager inbjudningen samt
att frågan således ändå kommer till förstärkt Utsk., der
jag är säker på att den goda saken, sådan jag uppfattat
den, skall segra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att i afseende å Utsk:ts förev:de
inbjudning så väl antagande deraf som afslag derå blifvit
yrkadt, gjordes först propos. på inbjudningens autagande,
hvartill svarades nej, och sedermera propos. på afslag
derå, som med ja besvarades; hvarefter propos. på voteringsproposms
godkännande framställdes och besvarades
med ja.
Smör.
Frih. af Ugglas: Jemväl i afseende å denna pnnkt
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå inbjudningen och
bifalla voterings-propos:n.
Öfverläggningen förklarades slutad, inbjudningen afslogs
och voterings-propos:n N:o 4 godkändes.
Ister.
Frih. af Ugglas: Afven nu får jag anhålla om afslag
å inbjudningen och antagande af voterings-propos:n.
Inbjudningen afslogs och voterings-propos:n N:o 5
godkändes.
Spanmål.
Uppå yrkanden af Frih. af Ugglas, blefvo Utsk:ts
inbjudningar afslagna; och godkändes voterings-propos:ne
N:ris 6—10.
Bönor.
Frih. af Ugglas: Jag anhåller, att R. o. Ad., med
afslag å inbjudningen, ville antaga voterings-proposm.
Inbjuningen afslogs och voterings-proposm N:o 11
godkändes.
Humle, Lin, Aska.
Uppå yrkanden af Frih. af Ugglas, afslog R. o. Ad.
Utsk:ts inbjudningar; och blefvo voterings-proposme N:ris
12—15 gillade.
Den 15 Maj.
327
Karkasser och Karkassband, Metaller, Tobak.
Voterings-proposme N:ris 16—23 godkändes.
Tråd.
Frih. af Ugglas: Likaledes får jag nu anhålla om
afslag å inbjudningen och antagande af voterings-proposme.
Inbjudningen afslogs och voterings-proposme N:ris
24 och 25 godkändes.
Utsk:ts slutliga yttrande.
Frih. Klinckowström: I afseende å förev:de punkt
tror jag, att man, utan att träda K. o. Ad:ns förut fattade
beslut för nära, kan underkänna Bevilln.-Utsk:ts åsigt,
att Utsk:ts slutliga hemställan i Betänk:t N:o 8 icke skulle
vara af bevillnings natur. Frågan rörer i formelt hänseende
huruvida K. St:r skola anse den tulltaxa, som af
B. St:r godkännas, vara ett förslag eller icke. Visserligen
fördes här en långvarig diskussion, vid hvars slut
Utsk:ts hemställan af B. o. Ad. afslogs, men som densamma
af två andra Stånd antogs, hade Utsk:t bort draga
frågans afgörande under förstärkt Bevilln.-Utsk. Utsk:t
säger visserligen, att som frågan icke afser bevillningen,
kommer den att förfalla; men i min tanke rörer den verkligen
bevillningen, ty på dess afgörande beror, huruvida
tulltaxan är af B. St:r besluten eller endast föreslagen.
Jag har vid ett föreg:de tillfälle utredt denna fråga och
tror i öfverensstämmelse dermed, att Bevilln.-Utsk:t bort
behandla denna fråga såsom en annan bevillnings-fråga,
och, vid det förhållande att Biks-Stånden i afseende å
densamma stadnat i skiljaktiga beslut, underkasta den
votering i förstärkt Bevilln.-Utsk.
På grund häraf anhåller jag att punkten måtte till
Utsk:t återremitteras.
Frih. af Ugglas: Med anledning af den siste värde
talarens anförande, ber jag att få erinra, att han vid öfverläggningen
i Ståndet rörande denna fråga yttrat, att
sedan 2 Stånd bifallit Utsk:ts förslag, det berodde på
B. o. Ad., huruvida ifrågav:de hemställan skulle blifva
B. St:rs beslut eller icke. Frih. Klinckowström ansåg
således då, att tre Stånds beslut i förev:de fäll utgjorde
B. St:rs. Genom uttalande af en sådan åsigt, har också
Frihrn erkänt, att frågan icke är af bevillnings natur, ty
hvad tre Stånd besluta i bevillningsfrägor, undertrycker
icke det fjerde Ståndets mening, utan föranleder votering
i förstärkt Bevilln.-Utsk. Hr Frihm har således
för några få dagar sedan, rakt i strid emot hvad han nu
328
Deu 15 Maj.
anser, förklarat, att denna fråga icke är en bevillning® fråga,
oell deri har också Hr Frihm, i min tanke, alldeles rätt.
Hr Frili:n Ilar icke heller nu kunnat visa, att frågan
berör grunderna för bevillningen, eller sättet för tillämpning
af sådana grunder och icke heller sjelfva bevillningens
fördelning till utgörande.
Jag ber att få erinra 0111 förfaringssättet med afseende
å en likartad fråga vid sistlidne riksdag. Bevilln.-  Utsk:t föreslog en underd. skrifvelse till K. M:t med anhållan
om tillsättande af en tullkomité. Rörande denna
fråga fattade tre Stånd ett beslut, sorn af det fjerde icke
biträddes, men Utsk:t förklarade icke desto mindre, att,
som frågan icke kunde anses beröra grunderna för bevillningen,
utgjorde tre Stånds beslut R. Sfers beslut; och
detta förklarande blef af R. Sfer godkändt. Den skrifvelsen
kunde dock med mera skäl anses beröra grunderna
för bevillningen, än den nu förev:de, ty i denna är fråga
endast 0111 den form, hvari ett R. Sfers beslut bör till
K. M:t öfverlemnas. Jag är också öfvertygad, att, med
en riktig tolkning af grundlagen, man icke kan komma
till annat slut, än det, hvari Utsk:t stadnat.
Frih. C e d e r s t r örn: I förev:de, ganska vigtiga fråga
ber jag, att få lägga R. o. Ad. på kjertat, att icke genom
ett förhastadt afseende på Frih. af Ugglas’ och Bevilln.-  Utslcts föreställningssätt, åvägabringa ett beklagligt stad
•
• i»
fästande af ett, efter mitt förmenande, ganska olyckligt
och med andan af vår konstitution mindre öfverensstämmande
tillstånd, att nemligen i ett bevillningsärende, som
tullbevillningen dock är, R. Sfer besluta den ena bestämmelsen
efter den andra, som sedermera af den andra
statsmagten icke anses ega någon förbindande kraft, utan
kunna behandlas, hvad man kallar: »comme non avenus.»
Frih. af Ugglas har förklarat, att frågan ha? icke
gällde grunderna för bevillningen . eller sättet för dess
utgående; men ingenting torde väl mera nära röra grund
oell sätt för alla bevillningsfrågor, än sjelfva frågan derom,
huruvida de af R. Sfer åsätta tullsatserna skola gälla
eller icke gälla — (deras: »to be or not be, that is the
question»}.
För öfrigt finnes en giltig anledning till återremiss
deri, att Utsk:t behagat förmäla, att frågan om den s. k.
»klämmen» i dess förra Betänk, skulle hafva förfallit genom
två Stånds afslag derå. Nu torde dock tulltaxan vid
öfverlemnandet böra beledsagas af några ordalag, vare
sig att dessa komma att lyda på det ena sättet eller på
det andra; men det tyckes, som om Utsk:ts mening vore,
att alls inga för öfverlemnandet afpassade, noga bestämda
ordalag skola begagnas; hvilket torde vara olämpligt.
Den 15 Maj.
329
Icke är väl meningen, att Exped.-Utslct utan någon
ledning skall, i detta hänseende, på fri liand, uppsätta
skrifvelseförslaget? Det skulle åtminstone jag vilja afstyrka,
helst derigenom skulle införas ett splitter nytt
förfaringssätt, i just detta, så vigtiga ärende.
Jag anser således, att Utsk:t, på grund af det bifall,
dess förra hemställan ernått hos tvenne Riks-Stånd, och
i enlighet med Utsk:ts förfaringssätt i alla de föregale
punkter i detta Betänk., der enahanda förhållande' egt
rum, hade bordt till de tvänne Stånd, som icke biträdt
Utsk:ts förra gången afgifna hemställan om begagnande
af vissa ordalag vid det slutliga öfverlenmandet, nu aflåta
inbjudning att förena sig i det af de andra Stånden fatlade
och med Utsk:ts förra hemställan enliga beslut, och
derjemte uppställa voteringspropos., för den händelse
Utsk:ts inbjudning icke antoges.
Frill. Klinckowström, i hvars åsigter jag för öfrigt
instämmer, har icke begärt en sådan inbjudnings aflåtände
i främsta rummet, utan endast yrkat uppställning af
voteringspropos.; jag hemställer derföre, om ej Hr Frilen
skulle vilja sig med mig om begge dessa förknippade
fordringar förena. På grund af hvad af honom och
mig yttradt blifvit, yrkar äfven jag uppå återremiss af nu'
föredragna punkt; och täcktes Hr Gr. o. Landtm, härå
gifva oss propos. — Bevilln.-Utsk:t, sorn vid denna riksdag
aflåtit så många välgrundade förslag, torde vid ett
sorgfälligt öfvervägande af våra åsigter, derest de vinna
R. o. Ad:ns bifall, benäget finna dem icke sakna sin goda
grund. Att Utsk:t i sådant fäll egnar dem sin upplysta
medverkan, är min vördsamma hemställan.
Frill. Klinckowström: Jag måste hafva uttryckt
mig mindre tydligt, när jag förra gången hade ordet, enär
Frih. af Ugglas icke rätt uppfattat mitt yttrande1.1 Min
begäran om återremiss är nemligen framställd just för
att bevara helgden af 2 Stånds beslut, som Utsk:t lemnat
utan afseende.
Frih. af Ugglas yttrade, att frågan afsåge endast
ordningen för tulltaxans öfverlemnande; men jag ber att
i Hr Frihms hågkomst få återkalla, att han, då frågan
förra gången förevar på detta rum, förklarade, att om den
af Utsk:t föreslagna strofen komme till K. M:t, skulle Hr
Frilen, om han vöre Konungens rådgifvare, tillstyrka
Konungen att utstryka alla tullsatserna. Detta tyckes
bevisa, att frågan rörer vida mera än ordningen för öfverlenmandet
af tulltaxan. Under den långvariga öfverläggningen
uppträdde också Konungens rådgifvare på ett
sätt, att man kunde befara, att de ansågo K. M:t ega
rätt att ändra tullsatserna. Då kan ju en och hvar inse,
330
Den 15 Maj.
att frågan rörer bevillningens både grund och belopp, ty
om K. M:t egde den förmenta rätten, då kunna K.. St:r
icke bestämma livad belopp de vilja skall utgå såsom
tullmedel till betäckande af statsverkets utgifter.
Det är derföre af vigt, att R. St:r i sin skrifvelse till
K. M:t anhålla att tulltaxan, sådan den blifvit af R. St:r
besluten, må af K. M:t utfärdas.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. ville återremittera
denna fråga till undergående af ny behandling
inom Utslct.
Hr von Ehrenheim. Per: För min del instäm
mer
jag med Frih. af Ugglas, och anser honom hafva
fullgiltiga skäl att säga, att här endast är fråga om den
form, hvari tulltaxan skall expedieras. Det synes mig,
att om man ock i hufvudsaken är af olika tanke, bör
man dock icke kunna vara af olika mening derom att R.
Skr icke kunna genom den form, hvari skrifvelsen om
tulltaxan är affattad, afgifva en grundlagsförklaring, och
om de af Bevilln.-Utsk:t i dess förra slutstrof begagnade
ordalag komme att inflyta i R. St:rs shrifvelse, kunde
detta visserligen gifva tillkänna, att den åsigt gjort sig
gällande hos R. Skr, att K. M:t icke ensidigt bör nedsätta
tullsatserna, men alldeles icke kan K. M:t derigenom
bindas, och följaktligen har frågan icke ens indirekt
någon inverkan på tullbevillningens belopp, likasom den
visserligen ej har något att göra med dess grund, sättet
för dess utgörande eller dess fördelning.
Af dessa skäl och dem, som dels af Utsk:t och dels
af Frih. af Ugglas blifvit framställde, förenar jag mig
med Frih. af Ugglas.
Frih. af Ugglas: Frih. Cederström yttrade, att det
vöre nödigt att i denna fråga fattades ett beslut, sorn
kunde tjena Exp.-Utslct till ledning vid uppsättande af
förslag till underdånig skrifvelse ang: de tulltaxan, och att
det skulle vara något alldeles nytt, om Exp.-Utsk:t utan
sådan ledning uppställde sitt förslag. Med anledning
häraf ber jag att få erinra Hr Frilen att, åtminstone mig
veterligen, Bevilln.-Utslct på sednare åren aldrig hvarken
i förslagen till tulltaxa, bevillnings-stadga, stämpelpappersförordning
eller bränvinsförfattning yttrat sig om
den form, hvari dessa författningsförslag skulle till K.
M:t expedieras, ty detta har hittills ensamt varit ett Exp.-  Utsk:ts åliggande.
Jag instämmer i allo med Hr von Ehrenheim och är
öfvertygad att denna fråga, med aktning för grundlagen,
icke kunnat af Utsk:t behandlas på annat sätt än som
Den 15 Maj. 331
skett. Jag kan derföre icke finna hvartill en återremiss
skall tjena.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats,
dels att yttrandet skulle läggas till handlingarne och dels
att detsamma skulle återremitteras, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på yttrandets läggande till handlingarne
och sedermera propos. på återremiss deraf, hvilka
båda propos:r med blandade ja och nej besvarades; hvarefter
och sedan den första proposm förnyats samt likaledes
med ja och nej i blandning besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. von Schulzenheim begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som vill, att Bevilln.-Utsk:ts yttrande i slutet
af Mem:t N:o 12 skall läggas till handlingarne, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar II. o. Ad. detta yttrande.»
Voteringen försiggick, och vid dess slut befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 35.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag får till profit ned
lägga
min reservation mot det nu fattade beslutet.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 12 och 14 dennes
bordlagda Mern. N:o 49, i anledning af återremiss af LagUtsk:ts
Betänk. N:o 18, öfver R. Sfirs Just.-Ombudsmans
motion i afseende på kärande parts skyldighet att gifva
vederparten del af uppskofsbeslut.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag anhåller att
3:dje §:n af Lag-Utsk:ts förev:de Mern. måtte först föredragas,
emedan jag tror att, om R. o. Ad. ej godkänner
den princip som i nämnda § är uttalad, jemväl de öfriga
paragraferna komma att förfalla.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., härtill lemnat
bifall, föredrogs
Deu 15 Maj.
§ 3.
Frih. Lenhusen: Till alla delar instämmer jag uti
den af Hr Munck af Rosenschjöld, uti hans emot Htslcts
beslut afgifna reservation, uttalade åsigt, att Biks-St:ns
beslut i anledning af Utsk:ts Betänk. N:o 18 icke bort så
uppfattas, att Utsk:t af desamma kunnat hemta giltigt
skäl att med endast obetydliga förändringar ånyo framlägga
sitt förra förslag. Jag vill emedlertid icke uppehålla
mig vid denna del af frågan, enär jag i hufvudsaken
ämnar yrka afslag.
Den grundsats, Utsk:t uti förev:de § uttalat, att nemligen
käranden skall gifva svaranden del af' uppskofsbeslut,
kan jag för min del icke gilla, och det af frenne
skäl. Först och främst anser jag det vara, orättvist att
besvära käranden med ett sådant delgifvande, synnerligast
sorn det i de flesta fall torde, efter hvad jag härnedan
skall söka ådagalägga, förekomma, icke en, utan två
elier tre gånger. 1734 års lag känner icke någon skyldighet
för käranden att, sedan lian vederbörligen instämt
sin vederpart, ytterligare underrätta honom om domstolens
uppskofsbeslut, utan är det svarandens skyldighet
att sjelf göra sig underrättad om de åtgärder, som med
målet vidtagas; och detta ar efter min åsigt det rätta.
Hrr:ne torde kanske föreställa sig,, att den af Utsk:t nu
föreslagna skyldighet för käranden är en obetydlig tunga;
men så är ingalunda förhållandet. Den sohl något sysselsatt
sig med handläggande af domarevärf på landet,
känner nogsamt, huruledes mål der ofta gång efter annan
måste uppskjutas, emedan svaranden ej kunnat med kallelse
anträffas, samt att det stundom är förenadt med
stora kostnader att delgifva honom rättens beslut. Utskit
säger, att käranden skall gifva sin vederpart del af rättens
uppskofsbeslut, för den händelse han äskar vederpartens
hörande; men detta har han ju redan äskat, enär
han å honom uttagit stämning, och jag kan således ej
finna någon skälig anledning, hvarför lian yttterligare
skall besväras med delgifvande af uppskofsbeslut.
Vidare anser jag, att den föreslagna paragrafen icke
kommer att förebygga den osäkerhet i tillämpningen af
12 Kap. R. B., sorn för nftrvrdé förefinnes. Den som varit
i tillfälle att genomläsa från olika delar af riket inkomne
handlingar i mål, som blifvit af underdomare
handlagde, har säkerligen funnit, att bland dem tvenne
väsendtligen olika åsigter gjort sig gällande i afseende å
handläggningen af civila mål. En del domare, och, som
jag tyckt mig finna, företrädesvis de yngre, anse nemligen
att de uti civila mål ej sjelfva böra utreda saken,
utan att en sådan skyldighet åligger parterne, saint att
Den 15 Maj.
333
de endast hafva att döma på de skäl och bevis, som
blifvit af parterne företedda. I de domsagor, der förhållandet
är sådant, är det klart, att antalet tredskodomar
kommer att blifva ganska stort, hvilket måste medföra
täta klagomål hos hof-rätterne och deraf sig härledande
återförvisningar. Andra underdomare åter anse sig plig—
tige ätt sjelfva ingripa i utredningen af målen, dels genom
att ställa frågor till parterna och dels genom att
infordra handlingar. Uti dylika domsagor kan man taga
för gifvet, att domaren i allmänhet pröfvar svarandens hörande
nödigt.
Slutligen anser jag, att något praktiskt resultat icke
kommer att ernås genom Utsk:ts förslag. För att bedöma
denna fråga måste man efterse, hvilka äfventyr en
domare eger förelägga en tredskande svarande. Dessa
äfventyr inskränka sig enligt stadganderna i KättegångsBalken
till vite och, om det ej hjelper, föreläggande, att
i hufvudsaken ändå dömes. Hvad tredskande parter fråga
efter vite,, derom hafva domarne nog erfarenhet. En
part kommer vanligen ej tillstädes första gången; domaren
förelägger honom , då högre vite, men det oaktadt
uteblifver han ofta. Återstår då för domaren ej annat
än att stadga det äfventyr, att aaken oaktadt hans uteblifvande
kommer att afgöras. Men detta äfventyr har
parten sig ålagdt redan i stämningen, ty den skall, enligt
11 Kap. 1 § Rättegångs-Balken innehålla, att om parten ej
kommer sjelf, eller hans laga ombud, skall saken ändå
företagas och afgöras. Om det ändamål, sorn Utsk:t synes
åsyftat, skall kunna uppnås, hade Utsk:t åtminstone
bort bestämma ett nytt äfventyr för svarandepart, om han
uteblifver, nemligen att svaranden genom sitt uteblifvande
skulle anses hafva käromålet erkändt, men då så ej skett,
anser jag ifrågav.:de stadgande varautannågon praktisk följd.
Då jag således anser förslaget vara orättvist, samt icke
komma att häfva den osäkerhet i praxis, som nu råder,
och icke leda till något praktiskt resultat, måste jag yrka
afslag å den nu föredragna §:n.
Gr. Sparre: Jag är förundrad att höra den siste
talaren, som praktiserat under Svea hofrätt, der mig veterlig
åsisrterna uti förev:de hänseende icke varit delade,
Å• 1 •
hylla de satser, han nyss uttalat. Asigterna äro nemligen,
som vi veta, olika vid de olika hofrätterna, rörande
rätta tillämpningen af 12 Kap. Rättegångs-Balken. Om
en person, som blifvit vederbörligen stämd, uteblir vid
första tinget, så är sedvänjan inom Svea hofrätt och bland
de domare, som derunder lyda, att, om saken uppskjutes,
käranden skall delgifva sin vederpart uppskofsbeslutet.
Hvad Frih. Leuhusen ogillat, praktiseras således redan
334
Den 15 Maj.
af Svea hofrätt. Vid Göta hofrätt är deremot förhållandet
olika; der anser man icke käranden pligtig att
kommunicera sin vederpart rättens uppskofsbeslut. Nu
har Frih. Leuhusen underkänt nämnda skyldighet, och
således i och med detsamma förevitat Svea hofrätt och
derunder lydande domare, att de ej ställa sig lagen till
efterrättelse, när de ålägga käranden kommunikation af
uppskofsbeslut. För min del skulle jag ej vilja lägga en
så stor domarekorps ett dylikt fel till last.
Se vi till hvad lagen i förev:de hänseende stadgar,
så finna vi, att 11 Kap. Rättegångs-Balken föreskrifver,
att uti stämningen skall införas, att om svaranden icke
kominer tillstädes, skall saken ändock företagas och afgöras.
Detta är den påföljd, svaranden är underkastad,
och något annat äfventyr af hans uteblifvande bör således
icke drabba honom. Han vet, att domaren är pligtig
att döma på den bevisning, käranden företer, men deremot
ålägger lagen honom ej att afgifva svaromål. Fästa
vi vidare uppmärksamheten vid 12 Kap.fRättegångs-Ballcen,
som handlar om tredskodomar, så finna vi, att om
en sådan dom blifvit fälld, åligger det käranden att derom
underrätta sin vederpart, hvilken inom viss tid derefter
eger att stämma om återvinning. Vore nu lagstiftarens
mening, att svaranden af sig sjelf vore pligtig att
känna allt, som vid domstolen sig tilldragit, så behöfde
naturligtvis ej domaren ålägga käranden kommunikation
af rättens beslut. Men detta har icke varit lagstiftarens
mening, och deruti ser jag ett stöd för den åsigt, att
svaranden genom sitt uteblifvande icke riskerar annat, än
att dom kan fällas i saken. Men om nu käranden kommer
inför rätta och ej kan bevisa sitt käromål, och derföre
äskar att svaranden skall höras, samt domaren med
bifall dertill förelägger svaranden personlig inställelse, så
är detta något, som fullkomligt ligger utom lagens stadgande.
Anledningen till svarandens inkallande är då antingen
kärandens derom framställda] begäran, eller ock
att domaren pröfvar hans hörande nödigt, enär käranden
icke tillräckligt bovist sitt käromål. När således ändamålet
med svarandens hörande är sakens utredning; då
frågas, när käranden icke kunnat fullgöra hvad lagen honom
ålägger, ty lagen säger, att käranden skall sitt käromål
lagligen bevisa, eller vare svaranden fri, och han
således får begagna svaranden såsom bevisningsmedel,
kan det väl då anses obilligt, att han skall kommunicera
sin vederpart kallelsen?
Utsk:ts förslag är i full öfverensstämmelse med den
praxis, hvartill jag bekant mig; och jag tager för afgjordt,
att Frih. Leuhusen äfven bekänt sig till densamma, enär
han praktiserat under Svea hofrätt. Det åsyftar att för
-
Den 15 Maj.
335
ändra det på många ställen rådande system. Det vill
påminna derom, att det är domarens skyldighet att afgöra
saken på de af käranden anförda skäl. Jag erkänner,
att detta till en viss grad råkat i glömska, och att
det blifvit praxis att, när icke svaranden kommit tillstädes,
uppskjuta målet för hans hörande. Förslagets mening
är emedlertid att bryta med denna praxis, och att
till följd deraf svaranden ej skall, i händelse han uteblifvit,
föreläggas inställelse i annat fall, än att käranden
det äskar, eller att domaren pröfvar hans hörande nödigt,
samt att det i dessa fall skall åligga käranden att underrätta
sin vederpart om rättens beslut. Förslaget åsyftar
således icke att införa något nytt, utan endast att bryta
med den praxis, som gjort sig gällande.
Då denna fråga förra gången förevar till behandling
på detta rum, utvecklade jag temligen utförligt Utsk:ts
skäl, hvilka stå i öfverensstämmelse med de åsigter, som
inom lagkomitéen och lagberedningen gjort sig gällande.
Jag anser det således ej vara skäl att nu ytterligare
upptaga R. o. Ad:ns tid. Utskrt har med anledning af
åtskilliga anmärkningar, som förra gången framställdes
emot ordställningen i denna paragraf, förändrat densamma
i enlighet dermed, och jag får derföre anhålla om
bifall till Xltsk:ts förslag.
Frih. Leuhusen: I anledning af hvad Hr Gr. Sparre
yttrat derom, att under Svea Hofrätt den praxis allmänt
är rådande, att käranden ålägges gifva vederparten del af
uppskofsbeslut, får jag förklara, att jag tror denna uppgift
grunda sig på ett misstag; åtminstone har på sednare tider
en motsatt åsigt gjort sig gällande, och jag sjelf har
ej ålagt någon kärandepart en sådan kommunikationsskyldighet,
enär jag anser svaranden böra sjelf göra sig underrättad
om hvad i saken förelupit.
Jag kan således ej finna mig öfvertygad af de af Hr
Gr. Sparre anförda skäl, hvarför jag fortfarande yrkar
afslag å denna paragraf.
Hr von Gegerfelt, Herinan Georg: För min del
måste jag vidblifva de åsigter, jag vid ett föregående tillfälle
tagit mig friheten uttala derom, att närvarande lag
stadgar skyldighet för svaranden att efter stämning inställa
sig, men deremot icke någon förbindelse för käranden att,
sedan vederparten en gång blifvit stämd, vidtaga någon
ytterligare åtgärd för hans inkallande.
Gr. Sparre yttrade, att lagen för en uteblifven svarande
icke stadgar annan påföljd, än att dom fälles i saken oaktadt
hans uteblifvande. Jag får härvid anmärka, att lagen
för en sådan svarande jemväl stadgar böter. Hade lagens
336
Den 15 Maj.
mening varit, att det skulle få ligga i svarandens skön,
huruvida han ville iakttaga inställelse eller ej, så hade
icke någon sådan påföljd blifvit bestämd. Enligt hvad
Gr. Sparre jemväl åberopat, stadgar lagen visserligen
skyldighet för en kärande, sorn fått tredskodom, att derom
underrätta sin vederpart; men den föreskrifver tillika,
att detta skall ske först när laga tid till vad ute är; således
måste svaranden passa på sitt mål för att bevara
sin rätt till vad.
Detta är min åsigt angående rätta tillämpningen af
Jagens närvarande stadgande i denna del; och i motsats
emot Utsk:t anser jag icke den föreslagna förändringen i
detta hänseende böra ega rum. Det är ett ganska ringa
omak för en svarande att göra sig underrättad örn hvad
uti rättegången förelupit, Deremot kan det ofta för käranden
vara förenadt med ganska stor kostnad och besvär
att gång efter annan delgifvä sin vederpart rättens beslut,
Enligt närvarande rättegångsordning åligger det domaren
att ingripa i målets gång och efter bästa förmåga söka
utleta sanningen; och vid sådant förhållande måste det
sorn allmän regel antagas, att båda parterne skola vara
tillstädes. Undantag från denna regel kunna endast få
ega rum i enkla skuldfordringsinål, der svarandens närvaro
i allmänhet ej är af nöden.
Dessa åsigter gjorde sig gällande vid 1856-58 årens
riksdag, då Lag-Utsk:t med samtliga Riks-Ståndens godkännande,
gaf åt lagen den tydning, jag nu tagit mig friheten
framställa.
Af dessa i korthet anförda skäl, och då någon förklaring
af ifrågavarande lagrum icke torde vara af nöden,
får jag förena mig uti det yrkande, sorn blifvit af Frih.
Leuhusen framstäldt.
Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf: Då denna fråga
förra gången förevar till behandling, tog jag mig friheten
yttra några ord till försvar för den åsigt, Gr. Sparre i dag
förfäktat, — en åsigt, som är uttryckt uti lagkomitéens
och lagberedningens förslag, och som, enligt min tanke,
står i öfverensstämmelse med andemeningen uti nu gällande
lag, ehuru jag villigt medgifver, att uti lagen ej
kan anträffas något direkt stadgande, som föreskrifver, att
käranden skall, i händelse hans vederpart uteblifvit, underrätta
honom om domstolens uppskofsbeslut, Yid nämnda
tillfälle framställde jag de skäl, på grund hvaraf jag ansåg
med vår närvarande lag oförenligt, att någon kunde
till vite fällas utan att hafva erhållit underrättelse om det
rättens beslut, hvarigenom vite blifvit honom förelagdt.
Jag vill nu ej upprepa dessa skäl, enär jag tager för afgjordt,
att de fleste af R. o. Ad:ns ledamöter ej kunna
vara
Den 15 Maj.
337
vara mycket intresserade af en redogörelse, huru med
dylika måls handläggning vid underdomstolarne i allmänhet
tillgår. Jag anser emellertid, att de åsigter, jag i
förevarande hänseende framställt, äro de enda, som låta
förena sig med en god rättsskipning. Jag kan nemligen
ej fatta, hvarthän det skulle leda, om man skulle gå tillväga
så, sorn här blifvit omnämndt, att svaranden skulle
vid vite åläggas inställelse, utan att om detta domstolens
beslut erhålla underrättelse. Det skulle kunna hafva till
följd, att rätten, som icke ansåg sig kunna afgöra målet,
med mindre svaranden hördes, föreläde det ena vitet efter
det andra, utan att svaranden derom finge underrättelse
på annat sätt än att exekutor omsider infann sig hos honom
för att på en gång uttaga kanske 15 ä 20 vitén. Jag
är ej okunnig om lagens stadganden, att vitén böra inom
nästa ting utsökas; men det torde vara kändt, att dessa
stadganden ej alltid iakttagas och de hafva dessutom ej
tillämpning på mål, som handläggas vid Rådstufvu-rätterne,
der saker kunna förekomma en gång hvarje vecka,
men saköreslängderne ofta ej utskrifvas mer än en gång
om året.
Jag vill nu ej uppehålla R. o. Ad. med en redogörelse
lör de lagrum, hvilka med det förevarande ega sammanhang.
Jag vill endast upprepa, att enligt min tanke
den princip, som är uti ifrågavarande §§ uttryckt, är den
rätta och hållbara. Utan att derför anse förslaget höjdt
öfver alla anmärkningar, anser jag det dock vara antagligt;
och instämmer jag således med dem, som till detsamma
yrka bifall.
Gr. Sparre: Jag skulle väl vilja fråga de Hrr, hvilka
påyrka, att, efter svarandens uteblifvande första gången,
vite skall tillämpas, utan att svaranden blifvit om rättens
uppskofsbeslut underrättad, huru de skulle vilja döma
efter 24 Kap. R. B., hvarest omnämnes det fall, att domaren,
sedan saken blifvit öfverlemnad till doms, finner
nödigt förelägga endera parten något och förty ålägger
honom inställelse. Jag skulle väl vilja veta, om icke
dessa Hrr i så fall skulle ålägga käranden att kommunicera
sin vederpart ett sådant rättens beslut.
Jag hör med förvåning, att Frih. Leuhusen ej plägat
förelägga käranden en sådan kommunikationsskyldighet.
Då denna fråga sednast förevar, yttrade emellertid, som
jag vill påminna mig, en ledamot på detta rum, att han
icke skulle tveka att aktionera den domare, som föreläde
en svarande part vid vite att komma tillstädes, utan att
ålägga käranden att delgifva sin vederpart ett sådant beslut;
och under den tid, jag tjenstgjorde i Svea Hofrätt,
H. V. 22
338
Den 15 Maj.
var en sådan åsigt der allmänt gällande. Hr von Gegerfelt
liar sagt, att det för svaranden är ringa omak att på
Hattens kallelse iakttaga inställelse. Jag vill emedlertid
D t o
med ett exempel visa, att så icke alltid är händelsen. Det
faller en trashank in att stämma mig t. ex. till Rådstufvurätten
i Haparanda. Jag vet emedlertid, att jag omöjligen
kan hafva någon sak med denna person, men jag
måste dock ställa mig rättens kallelse till efterrättelse,
och inställa mig personligen eller ock skaffa mig ett ombud.
Enär jag ej är bekant med förhållandena i Haparanda,
måste jag från annat håll skaffa mig en sådan
person; det är således ej så ringa omak, som den värde
talaren föreställer sig. När nu saken är slut, förlorar
trashanken processen och ålägges att gifva mig ersättning;
men som han naturligtvis dertill saknar tillgång, måste
jag sjelf vidkännas kostnaden för mitt rättegångsombud.
Då frågar jag, hvilkendera bör man snarast skydda för
omak, antingen en kärande, hvilken det åligger att bevisa
sitt käromål, eller en svarande, hvilken vet, att han omöjligen
kan hafva någon sak med den person, af hvilken
han blifvit stämd, och som genom sitt uteblifvande underkastar
sig, att saken kan afgöras på de af käranden företedda
skäl och bevis? Man måste hafva afseende icke
blott på kärandens, utan jemväl på svarandens rätt; och
då en person anhängiggör en sak, måste han vara beredd
att förse sig med sådane bevis, att saken kan afgöras,
utan att svaranden behöfver höras. Men har han ej gjort
det, och svarandens hörande i följd deraf blir nödvändigt,
så måste han delgifva sin vederpart det uppskofsbeslut,
hvarigenom detta nya skede inträder, ty det är ett nytt
skede i rättegången, när domaren pröfvar nödigt att höra
en part, emedan det ej ligger i sakens natur, att han
skall iakttaga inställelse.
Jag vill nu ej längre upptaga Ii. o. Ad:ns tid, utan
inskränker mig att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Gegerfelt: Jag begärde ordet i anledning
af Frih. Leijonhufvuds anmärkning derom, att såvida svaranden
ej underrättades örn det beslut, hvarigenom inställelse
blifvit honom vid vite ålagd, kunde det hända, att
han gång på gång blef fälld, och att slutligen exekutor
hos honom uttoge 15 ä 20 vitén. Frilun har emedlertid
sedermera sjelf besvarat denna anmärkning, i det han antydt
det lagrum, som föreskrifter, att Häradshöfding vid
hvarje tings slut skall utgifva saköreslängden till Kronofogden,
hvilken det åligger att sakören utsöka inom nästa
ting. Således får parten, äfven om lian försummat att
iakttaga inställelse, före nästa ting del af det beslut, hvarigenom
vitet blifvit förelagdt.
Den 15 Maj.
339
Hvad beträffar Gr. Sparres fråga, huruvida parter,
som öfverlemnat saken till doms, ändock kunde anses
skyldige att passa på sitt mål, och hans yttrande att käranden
åtminstone i detta fall skulle vara pligtig att underrätta
sin vederpart om det rättens beslut, hvarigenom
denne fått sig inställelse ålagd, så får jag förklara, att jag,
i konseqvens med den åsigt, jag förut uttalat, anser, att
den, sorn en gång blifvit stämd, utan inskränkning är
skyldig att sedermera sjelfmant göra sig underrättad om
hvad uti hans mål vid rätten förekommit. Samme talare
har exempelvis anfört det fall, att han blefve af en trashank,
med hvilken han ej hade ringaste sak, instämd till
Rådstufvu-rätten i Haparanda. Ett sådant fall torde väl
höra till sällsyntheterna, synnerligast som man i allmänhet
instämmes till den domstol, hvarunder man har sitt hemvist.
Man måste väl lagstifta hufvudsakligen med afseende å
hvad som är regel, och icke undantag.
Frih. Leuhusen: Jag är till alla delar förekommen
af Hr Gegerfelt i hvad jag ville anföra till svar å de anmärkningar
i afseende å förelagda vitén, som blifvit af
Frih. Leijonhufvud och Gr. Sparre anförde. I anledning
af det af den sistnämnde talaren omnämnda exempel vill
jag endast förklara, att det visserligen vore hårdt, om
man blefve af en trashank instämd till Rådstufvu-rätten
i Haparanda och utan utsigt till ersättning måste der iakttaga
inställelse; men förhållandet blifver ju detsamma,
äfven om Utsk.-ts förslag antages. Ty om rätten pröfvar
hans hörande nödigt, så måste han inställa sig personligen
eller ock för sig ställa ombud. Således tror jag
exemplet just ej var mycket väl valdt.
Jag yrkar fortfarande afslag å denna paragraf.
Hr Dalman: För min del kan jag ej annat finna,
än att, för den händelse att en kärande för bevisningen
af sin rätt eller utförande af sin sak, anser det nödigt att
svaranden skall höras, eller domstolen finner sådant erforderligt,
det måste vara i kärandens eget intresse, att
saken uppskjutes för svarandens hörande. Häraf synes
mig ock följa, att käranden sjelf bör hafva sig angeläget
att befordra svarandens inställelse och att följaktligen det
icke kan anses såsom »beneficium» för käranden att saken
afgöres utan att svaranden varder hörd. Tvertom skulle
sådant sannolikt åstadkomma åtskillig oreda samt ej sällan
föranleda käromålets ogillande såsom obestyrkt samt tvinga
käranden till ny stämning och rättegång, hvilket eljest
kunnat undvikas.
Af dessa skäl och då för juridisk insigt och erfarenhet
så utmärkta män som de numera hädangångne leda
-
340
Den 15 Maj.
möterne af så väl lagkomitéen som lagberedningen opinerat
för enahanda stadgande i denna del, som det af LagUtsk:t
vid innevarande riksdag tillstyrkta, måste jag förena
mig med de Hrr, som yrkat bifall till den nu föredragna
paragrafen af Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till den förev:de §:n och dels afslag derå, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvarvid svarades många ja jemte några nej, och
sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
manga nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan propos.
på bifall till §:n förnyats samt med många ja och några
nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Frih. Leuhusen begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den, som bifaller 3:dje §:n i det af Lag-IItsk:t uti
Mem:t N:o49 framställda förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår B. o. Ad. denna §.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 11.
§§ 1, 2 och 4 samt Ingressen.
Biföll os.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Lag-Utsk:ts den 12 och 14 dennes bordlagda Mern. N:o
50, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 24, öfver
väckta motioner om förändrade stadganden i afs. på vilkoren
för rättighet att fullfölja mål hos Hofrätterna och
Högsta Domstolen.
l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna.
Lades till handlingarne.
Den 15 Maj.
341
4:de punkten.
Frih. Leuhusen: Ehuru jag icke har någon för
hoppning
att vinna bifall till mitt jemväl vid ett föregående
tillfälle framställda yrkande om afslag å Utskits
förslag i denna del, får jag dock, enär jag icke kan godkänna
den grundsats, som deruti uttalas, fortfarande yrka,
att Utsk:ts nu föredragna Betänk, måtte af R. o. Ad. afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts förslag, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
Föredrogs ånyo sammans. Lag-, samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 12 och 14 dennes bordlagda Betänk.
N:o 9, i ani. af väckta motioner om förändring af gällande
stadganden ang. skyldighet för prest att från predikstolen
uppläsa allmänna författningar och kungörelser m. m.
Gr. Sparre, Erik: Inom Utsk:t uttalade jag den åsigt,
att icke några särskilda skäl förefunnos att bifalla den ifrågavarande
motionen. Skulle emellertid R. o. Ad. finna
lämpligt att till K. M:t aflåta underd. skrifvelse i den
syftning, att stadgas bör, att det må vara presterskapet
medgifvet att med församlingarne öfverenskomma om tid,
ställe och sätt för offentliggörande af åtskilliga enskilda
kungörelser, anser jag icke något synnerligt vara att deremot
invända. Att deremot hos Kongl. Maj:t anhålla om
stadgande derom, att prest, som »af ålderdom eller svaghet
är urståndsatt eller af andra tjensteåligganden förhindrad
att uppläsa Kongl. Förordmr, embetsmyndigheters
kungörelser och sådana enskilda tillkännagifvanden, hvilka,
till följd af särskilda stadganden, skola från predikstolen
uppläsas, må låta uppläsandet genom annan lämplig person
verkställas», finner jag så mycket mindre tjenligt som
det säger sig sjelf, att om presten är »urståndsatt», kan
han icke fullgöra uppläsandet. Det har dessutom blifvit
mig från olika håll berättadt, att det flerstädes redan
praktiseras i enlighet med den tillämnade författningen.
Om R. o. Ad. skulle anse någon skrifvelse i ämnet
nödvändig, bör dock den del af förslaget, som jag nyss
uppläst, utgå, då .beslutet skulle komma att lyda sål.:
Att R. St:r i underd. skrifvelse till K. M:t anhålla,
det K. M:t täcktes utfärda Nåd. Förordning, hvarigenom,
med ändring af Kongl. Resolutionen på Allmogens Desvär
den 9 December 1766 och Kongl. Förordningen den 8
Maj 1849, stadgas, att det må vara presterskapet med
-
♦
342
Den 15 Maj.
gifvet, att med församlingarne öfverenskomma om så väl
tiden som stället och sättet för publicerandet, påprestens
ansvar, af sådana enskilda kungörelser, hvilka icke äro
af egenskap att, enligt särskilda författningar, böra från
predikstolen uppläsas.
Hr von Gregerfelt, Herman Georg: Med Gr.
Sparre instämmer jag i åsigten om olämpligheten af den
sednare delen af Utsk:ts hemställan, ty är en prest så
klen, att han icke kan uppläsa kungörelserna, då torde
han icke heller kunna förrätta gudstjensten, och en föreskrift
i berörda hänseende är således utan all betydelse.
Då jag nu icke heller kan anse, att den presterliga
värdigheten förnärmas genom uppläsandet utaf enskilda
kungörelser, som äro af beskaffenhet, att böra församlingen
meddelas, och det är genom föreskriften, att presten
skall på förhand erhålla kännedom om deras innehåll,
förebygdt, att kungörelser som äro af otjenlig beskaffenhet
framkomma, föranlåtes jag, helst besväret af uppläsandet
är ganska ringa, att yrka afslag å Betänk:t i sin
helhet.
Hr Ehrenborg, Richard: För min del måste jag
bekänna, att jag anser bestämmelser i öfverensstämmelse
med- Utsk:ts hemställan vara af behofvet påkallade. Att
ett sådant behof verkligen förefinnes, visar sig, bland annat,
af de ändringsförslag, som blifvit vid de föregående
riksdagarne, allt sedan 1856, framställda. Med den utveckling
affärslifvet på sednare tider erhållit, hafva publikationernas
antal högst betydligt tillväxt. Jag vet också
särskildt huru besvärligt det är för vederbörande prestman
att efter slutad gudstjenst uppläsa vidlyftiga förordningar,
såsom tulltaxor, förordningen om bränvins tillverkning
etc. etc., för att icke tala om underrättelser om bortlujma
hundar o. s. v. Detta hvad angår presternas behof
af lindring; men äfven för församlingen är en förändring
obestridligen af behofvet påkallad; ty i samma män gudstjensten
blifver icke blott form, utan äfven ett lefvaade
innehåll, måste hvar och en erfara ett sårande intryck af
alla dessa publikationer, som visserligen äro både lofliga
och nödiga, men som icke äro på sin plats omedelbart
efter gudstjenstens slut.
Förut hafva förändringarne begärts i mycket större
omfattning, men måhända är Utsk:ts förslag det lämpligaste,
såsom afsedt att efter hand förändra seden, hvilken
just i lagstiftningen behöfver ett stöd. Det har visserligen
blifvit yrkadt, att sednare delen af Utsk:ts hemställan
skulle uteslutas, men de talare, som påyrkat detta, fäste
sig endast vid det olämpliga att begära befrielsen för
Den 15 Maj.
343
ålderstigna och sjukliga prester, utan att uppmärksamma,
att förslaget jemväl afser befrielse för prester som äro
upptagna af andra göromål, hvilket i min tanke har billigheten
för sig.
Det har förut yrkats, att de ifrågav:de publikationerna
skulle uppläsas utom kyrkan. Mellan detta förslag och
det nuvarande förhållandet intager Utslcts hemställan en
tjenlig medelväg, och jag tror derföre att den bör bifallas,
helst man icke får förbise önskningarne hos den del af
församlingen, som gerna sluter sig till kyrkan, men såras
af tillkännagifvanden, som der icke äro på sin plats.
Jag anhåller om propos. på bifall.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag är visst icke någon
vän af täta förändringar i lagstiftningen; men då Gr. Sparre
förordat första delen af ITtslets hemställan och mot den
sednare delen icke haft annat att invända, än att den vore
öfverflödig, emedan Hr Gr:n hade sig bekant att man redan
praktiserade i enlighet med det tillämnade stadgandet,
så och då jag icke skulle vilja betaga presten den
föreslagna förmånen och sålunda möjligen bereda honom
obehag, derest han begagnade sig af densamma, anser
jag mig böra instämma med Hr Ehrenborg i yrkandet
på bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Gegerfelt har anfört, att, om en prest vore så
svag, att han icke kunde uppläsa publikationerna, skulle
deraf vara ett korollarium, att han icke heller förmådde
predika och följaktligen ej längre borde få utöfva presterlig
tjenst; men det torde böra bemärkas, att uppläsandet
af kungörelserna företages efter gudstjensten, efter
predikan, och om en åldrig eller sjuklig prestman efter
fullgörandet af sina egentliga åligganden är uttrötad, torde
derpå icke vara att undra. Dessutom synes det mig
icke vara i sin ordning, att den, som nyss förkunnat Guds
ord och Evangelii heliga läror, ett ögonblick derefter skall
nödvändigt, och utan möjlighet att anlita annan persons
biträde, underhålla sig och församlingen med underrättelser
om förlupna arrestanter, utlysande af auktioner, oförseglade
bränvinspannors förseglande m. m. diverse, högst
verdsliga ämnen.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Betänk:t
i dess helhet.
Sedan öfverläggningen ansets härmed slutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan oförändrad, dels af Gr. Sparre bifall
dertill med följ:de förändrade lydelse: »att R. St:r i
underd. skrifvelse till K. M:t måtte anhålla, det K. M:t
täcktes utfärda nåd. förordning, hvarigenom, med ändring
344
Dou 15 Maj.
af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär cl. 9 December
1766 och Kongl. Förordningen cl. 8 Maj 1849, stadgas,
att clet må vara presterskapet medgifvet att med församlingen
öfverenskomma om så väl tiden som stället och
sättet för publicerandet, på prestens ansvar, af sådana
enskilda kungörelser, hvilka icke äro af egenskap att, enligt
särskilda författningar, böra från predikstolen uppläsas;»
dels och slutligen, att Utskits hemställan måtte
afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid svarades
flere ja jemte ett eller annat nej, sedermera propos.
på antagande af Gr. Sparres ofvanomförmälda förslag, då
svaren utföllo med flere nej jemte ett eller annat ja, och
slutligen propos. på afslag å Betänk:t, som med nej besvarades;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad förnyats samt med flere ja jemte
ett eller annat nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.-o. Ekon.-Utsk:ts cl. 12 och 14 dennes bordlagda
Betänkm:
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar i
gällande föreskrifter rörande hemmansklyfning; och
N:o 11, i ani. af väckt motion om ändring af 28:de
kaj). l:sta §:n Byggninga-balken, i fråga om afståndet
mellan gästgifvaregårdar.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-TJtsk:ts den 14 dennes bordlagda Utlåtm:
N:o 78, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vatten-aftappnings-företag,
m. fl. dylika föremål;
N:o 79, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende på de statsbidrag, som under denna
riksdag beviljas för väganläggningar och vägförbättringar,
hamnanläggningar, kanaler och andra vatten-kommunikationer,
äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag;
samt
N:o 80, i ani. af väckta motioner dels om fortsättande
af arbetena å redan påbörjade stambanor, dels om anläggning
af nya sådana banor, dels ock om anvisande af
statsbidrag för enskilda jernvägsanläggningar.
Den 15 Maj.
345
Efter siatberörde Utlåts bordläggning hemställde Hr
Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän öfverenskommit
föreslå, behagade besluta att till afgörande företaga detta
Utlåt, i det plenum, som komme att hållas nästa Thorsdag
den 17 dennes.'
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag vill ogerna föreslå
någon åtgärd, som skulle kunna medföra något uppskof
med riksdagens afslutande, men det förefaller mig, att
det ifråga v: <Te Betänk:t är af allt för stor vigt för att böra
behandlas redan nästa Thorsdag. Betänk:t är först i går
inkommet till Riks-Stånden. I dag är plenum och likaledes
i morgon. Skulle då Betänkrt företagas redan i
öfvermorgon, synes mig, att man neppeligen har tid att
göra sig förtrogen med ärendet.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. behagade
besluta, att detta Betänk, må företagas i det plenum, som
inträffar först i nästa vecka.
Frih. Cederström, Rudolf: Mot det af Frih. af
Ugglas gjorda yrkande har jag den invändning att göra,
att, när Talmanskonferensen öfverenskommit om en hemställan
till Riks-Stånden, af sådan beskaffenhet, som den
af Hr Gr. o. Landtm, nu föredragna, och de öfriga Stånden
antagligen till densamma lemna bifall, skulle, derest
R. o. Ad. utsatte annan och sednare dag för ärendets behandling,
det förhållande inträffa, att R. o. Ad., såsom
man säger, komme i efterhand med sitt beslut, och som
man ej plägar anse rätt förmånligt. — På grund häraf,
och då grundlagen föreskrifver, att alla ärenden böra af
Riks-Stånden samtidigt behandlas, anhåller jag om bifall
till den af Hr Gr. o. Landtm., i enlighet med Talmanskonferensens
åsigt, och å dess vägnar, till R. o. Ad. gjorda
hemställan.
Sedan öfverläggningen i frågan ansetts härmed slutad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade
yrkats, dels att Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80 skulle företagas
till afgörande nästa Thorsdag och dels att detsamma
skulle förekomma i det första plenum, som komme att
hållas under nästa vecka; framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. på så väl det förra, som ock det sednare yrkandet,
hvarvid svarades ja och nej i blandning; och sedan
propos. på det förra yrkandet förnyats samt med blandade
ja och nej besvarats, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig
nu hafva funnit ja öfvervägande.
346 Den 15 Maj.
Efter det votering begärts, uppsattes och justerades
följ:de votcrings-propos.:
»Den sorn vill, att Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80 ang:de
statsbidrag till jern vägs-anläggningar skall företagas till
afgörande Thorsdagen den 17 Maj, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att detta Utlåt, skall
förekomma till behandling i det första plenum, som kommer
att hållas i nästa vecka.»
Voteringen försiggick och vid dess slut hade rösterna
utfallit sålunda:
.ra — 20.
Nej — 13.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
den 14 dennes bordlagda Meni. N:o 82, ang:de verkställd
omröstning i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
åtskilliga till statsregleringen hörande frågor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 14 dennes bordlagda
Meni. och Betänk:n:
N:o 85, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 83, ang:de väckt motion
om ändring i gällande stadgande i fråga om ersättning
åt militie-boställs-innehafvare för å bostället för
kronans räkning huggen ek;
N:o 86, i ani. af väckt motion om skydd för industriel
eganderätt; och
N:o 87, i ani. af väckt motion, om upprättande af
nytt sammandrag af de författningar m. m., som årligen
böra från predikstolarne i rikets kyrkor uppläsas.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:ts den 14 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 88, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
77, rörande väckta motioner om ändring i Kongl. Förordningen
den 11 Juli 1862, ang:de allmänt ordnande af
presterskapets löneinkomster; och
N:o 89, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
80, ang:de väckta motioner om ändringar i Kongl. För
-
Den 15 Maj.
347
ordningarne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på
landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Hr von Franckens, Georg Wolfgang, den 9 dennes
bordlagda förslag om inbjudnings aflåtande till Iiederv.
Bonde-St. att biträda R. o. Ad:ns beslut i afseende
å 71:sta punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 74, ang:de
regleringen af utgifterna under Riks-Statens Nionde Hufvudtitel.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Då det är af vigt
att förslaget till ny Riddarh.-Ordn. så snart som möjligt må
komma till Kongl. Maj:t, får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. derå, att R. o. Ad. måtte medgifva,
att Riddarh.-Utsk:ts förslag till underd. skrifvelse med
anhållan om stadfästelse å den nya Riddarh.-Ordningen
uppföres först på föredragningslistan till nästa Thorsdagsplenum
och näst derefter Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80.
Hr von Francken: För min del har jag icke något
att invända emot Frih. Leuhusens yrkande, men då på
föredragningslistan förekommer ett inbjudningsförslag, som
jag tagit mig friheten framställa, och då det är af vigt
att nämnda inbjudning må aflåtas innan samtlige RiksStånden
fattat sitt beslut i frågan, får jag anhålla, att
mitt inbjudningsförslag må på föredragningslistan till nästa
Thorsdag uppföras i andra rummet efter Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 80.
Frih. Leuhusen: Då, enligt redan fattadt beslut, StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 80 skall företagas i nästa Thorsdagsplenum,
men det är omöjligt att på förhand veta huru
lång diskussion kan uppstå i ani. af Hr von Franckens
inbjudningsförslag, får jag anhålla om afslag å Hr von
Franckens nu framställda yrkande.
Hr von Francken: Jag kan icke tro, att behand
lingen
af mitt inbjudningsförslag skall fordra lång tid, ty
jag kan icke föreställa mig att derom skall uppstå någon
långvarig diskussion. Då nu R. o. Ad. för ett par dagar
sedan beviljat den pension, mitt inbjudningsförslag afser,
bör R. o. Ad. icke genom ärendets undanskjutande
vilja upphäfva det fattade beslutet, och jag vidblifver derföre
mitt förra yrkande.
Frih. Cederström, Rudolf: Det synes redan nu,
att den af Hr von Francken väckta fråga icke lärer kun
-
3*8
Den 15 Maj.
na aflöpa utan en mer eller mindre vidlyftig diskussion,
oaktadt Hr von Francken antagit, att af Ståndets förut i
sjelfva frågan fattade beslut skulle följa, att Ståndet äfven
ville aflåta en inbjudning, dag kan icke uppfatta frågan
på samma sätt som Hr von Francken, och då föredragningslistan
icke bör ändras med mindre ärendets vigt det
påkallar, får jag, jemte det jag biträder Frih. Leuhusens
yrkande, anhålla om afslag å Hr von Franckens hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Hr
Gr. och Landtm., att Frih. Leuhusen hade föreslagit, att
Riddarh.-Utsk:ts förslag till underd. skrifvelse ang:de ny
Riddarh.-Ordning skulle uppföras främst å föredragningslistan
för det plenum, som komme att hållas nästa Thorsdag;
och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Vidare förmälte Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Francken
kade yrkat, att det af honom väckta förslag till inbjudning
rörande flista punkten i Stats-Utskits Utlåt.
,\ :o 74, skulle å föredragningslistan för nämnde plemum
sättas näst efter Riddarh.-Utskits omförmälda skrifvelseförslag,
å hvilket yrkande andra ledamöter begärt afslag;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde först propos. på
bifall till detta yrkande, hvarvid svarades flere nej jemte
ett eller annat ja, och sedermera propos. på afslag, då
svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat, nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Slutligen hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. ville bifalla det af Frih. Leuhusen jemväl väckta
förslag, att Stats-Utskits Utlåt. Nio 80 skulle å föredragningslistan
för oftanämnde plenum uppföras näst efter
Riddarh.-Utskits skrifvelse-förslag; hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 16 Maj.
349
Onsdagen den 16 Maj ISIiO.
Plenum fel. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 11, 12, 14 och 15
Maj samt 5 prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Företogs val af 18 ledamöter och 12 suppleanter i
förstärkt Bevilln.-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 12. Gr. Stenbock, FulJm. Gr. Posse, A.
105. » af Ugglas, L.
133. » Snoilsky, G. F.
133. Frih von Schwerin, J.
390. » Nordenfalk, J.
601. Hr Uttermarck, Fullm. Frih, Alströmer, C. O.
713. » Cremer, Fullm. Frih. Beck-Friis, J. T.
765. » Charpentier, G. R.
792. » Lagerhjelm, G. R.
1479. » Ulfhjelm, Fullm. Hr Edelstam, C. F.
1563. » Cederstråhle, E. C. J.
1636. » Reuterschiöld, C. L.
1702. » Törnebladh, C. O.
1749.B.» von Ehrenheim, P. J.
1959. » von Kraemer, A. R.
1979. » Brakel, M. G.
2017. » Björnstjerna, R. M. E. C.
2107. » Gustafschjöld, Fullm. Gr. De la Gardie, R.
Suppleanter:
N:o 830. Hr von Vicken, Fullm.Frih. Leijonhufvud,C. G.
330. Frih. Silfversparre, C. J. O. G.
2311. Hr Rabenius, Fullm. Hr Silfverstolpe, F. O.
2082. A. Hr Mannerskantz, C. A.
140. Gr. Björnstjerna, C. M.
404. Frih. Bildt, D. G.
778. Hr Leijonancker, F. W. E. C.
350
Den 16 Maj.
N:o 325. Hr Appelbom, Fullm. Hr Ribbing, E.
» 2292. » af Edholm, E. W.
» 2308. » af Ström, C. F.
» 2319. » Westerstrand, C. A.
» 2317. » Fåhraus, O. J., alla med 131 röster,
sedan genom lottning blifvit bestämdt, hvilka skulle
blifva ordinarie Ledamöter och i hvilken ordning de öfriga
borde såsom Suppleanter ingå.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk.
inkomne Mem:r och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
.N:o 83, i ani. af erhållna återremisser å tvenne i
Mem:t N:o 69 föreslagna voteringspropos:r;
N:o 84, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om godtgörandet
af kostnader vid laga skifte å boställe;
ISko 85, rörande Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om påbyggnad och förändring af R. St:rs och f. d.
Hebbeska husen;
Banko -Utskottet:
N:o 24, med förslag till en voteringspropos.;
N:o 25, i ani. af Riks-St:ns beslut öfver Betänkt N:o
20, med förslag rörande föreskrifterna i 6:te och 7: de ar -  tiklarne af Bankoreglem:t;
N:o 26, rörande bestämmelserna i 8;de Artikeln af
Bankoreglenut om Diskont- och Lånekontoren;
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
N:o 90, i ani. af väckta motioner om ändring i vissa
delar af gällande författning ang:de fattigvården.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag får anhålla,
att Stats-Utsk:ts Betänkm N:ris 83—85 och fianko-Utsk:ts
Betänkm N:ris 24—26 måtte å föredragningslistan uppföras
näst efter Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 80.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet
kl. | 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 17 Maj f. m.
351
Thorsdagen den 17 Maj 180(5.
Plenum kl. 12 midd.
Justerades prot:t för den 14 sistl. April f. in.
Upplästes följande af Hr Dalman, Wilhelm Fredrik,
ingifna anförande:
Emot K. o. Ad:ns i sistl. måndagens plenum fattade
beslut, hvarigenom Bevilln.-Utsk:ts Utlåt. N:o 11 i ani.
af återremiss af ett samma Utskrs Betänk. N:o 7 i fråga
om den för Kongl, personer och utrikes sändebud stadgade
tullfrihet är vordet bifallet, får jag mig reservera.
Jag kan nemligen icke godkänna Utskrts åsigt att
qvalificera berörde fråga såsom varande af den beskaffenhet,
att den enligt 75 §:n R. O. förfallit, då två Stånd
stannat mot två. Utskit hade i sitt första Betänk, rätteligen
rubricerat den af mig väckta motion såsom åsyftande
»upphörande af den för de Kongl, personerne och
utrikes sändebuden stadgade tullfrihet», ehuru Utsk:t, besynnerligt
nog, i sitt sednare Betänk, yttrat, att motionen
icke afsett, att den ifrågav:de tullfriheten borde försvinna.
Vid sådant förhållande och då motionen väl måste bedömas
efter dess innehåll samt Utskits första uppfattning
deraf, men icke efter den godtyckliga tolkning Utsk:t, för
att undvika besvara återremissen, sedermera behagat deråt
gifva, kan jag icke annat inse, än att denna fråga är af
en bevillnings natur, och sålunda bort behandlas i den
ordning grundlagen för sådana frågor bestämmer.
Hr Fåhraus, Edvard: Emot St:ts vid sista plenum
fattade beslut att godkänna den i Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 81 l:sta punkten förekommande voteringspropos.,
rörande ersättning åt styrelsen för Alnarps Landtbruksinstitut
å ett af denna styrelse på enskilda händer upptaget
lån, anhåller jag, som vid tillfället var närv:de, men
icke hade föreställt mig att frågan då skulle komma att
till afgörande företagas, att få reservationsvis anföra följande.
Väl kan det förefalla besynnerligt, att en i riksdagsmachineriet
och manövrerna dervid så oerfaren person
Den 17 Maj f.. m.
sorn jag dristar härutinnan uppträda mot sjelfva det Högloft.
Stats-Utsk:t, men då så många andra besynnerligheter
äro oskiljaktigt fästade vid Alnarps-frågorna, torde
detta få lända mig i någon mån till ursäkt för min förmätenhet.
Det må då tillåtas mig att få fästa R. o. Ad:ns
uppmärksamhet derpå, att i denna fråga Ståndens beslut
i sjelfva verket icke voro endast 2:ne (såsom Stats-Utsk:t
antagit), utan tre. Borgare- och Bonde-St:n afslogo nemligen
det äskade anslaget; Preste-St:t biföll detsamma
obetingadt, ehuru blott med några få rösters majoritet;
R. o. Ad. åter stannade efter votering i det beslut, att
väl bevilja den äskade ersättningen, men med ett uttryckligt
bestämdt tillägg om ett klandervotum åt styrelsen
för Landtbruksinstitutet. Härvid torde särskildt böra påpekas,
att Hr Gr. o. Landtm, ingalunda — såsom Utsk:t
gjort — delade frågan itu, utan att i ett sammanhangvoterades
om anslagsfrågan och det af flere talare påyrkade
tadlande tillägget dervid, samt att, då voteringspropos:n
lydde: »den som bifaller Utskits hemställan röstar
ja; den det ej vill, röstar nej etc.», och vid voteringens
slut nei befanns öfvervägande, hade R. o. Ad. alltså
icke bifallit [Jtsk:ts hemställan, utan fattat ett särskildt
beslut, skiljdt såväl från Preste-St:ts obetin gade bifall sorn
från de andra Stms afslag. Huru Utsk:t då kunnat dela
frågorna itu och på den grund alldeles undanskjuta R.
o. Adms beslut, torde då vara oförklarligt nog. Mig åtminstone
synes allraminst det beslut, som ligger emellan
de båda öfriga, böra på sådant sätt förqväfvas och elimineras;
snarare borde väl Utsk:t, på grund af 73 §:nR. O.,tagit
Adelns beslut till grund för ett sammanj emkningsbeslut;
vill man åter nödvändigt ur de fattade besluten draga
något gemensamt som ett R. St:rs redan fattade beslut,
så är väl detta, att 3:ne Riks-Stånd nekat att obetingadt
bifalla det äskade anslaget, ett obestridligt faktum. Ett
dylikt R. St:rs beslut kan emellertid genom Stats-Utsk:ts
nu antagna voteringspropos. helt enkelt kullkastas, derest
Preste-St:ts mot de 3:ne öfriga Riks-Stms stridande beslut
vid den afgörande omröstningen i F örstärkt Utsk.
olyckligtvis skulle segra, hvarigenom ock skulle inträffa
att, utan något uttaladt ogillande från R. Stms sida, Alnarps
styrelse skulle af Statsverkets hårdt anlitade tillgångar
erhålla ersättning för den skuld, som bemälde
styrelse åsamkat institutet i tydligjstrid mot—ja jag vågar
säga, med uppenbart trots mot — R. Stms föreg:de, tydligt
uttalade beslut i frågan. Det är sannt att, vid affattande
af dylika voteringsproposm, ett Stånds mening ofta
nog un dertryekes, men när detta sker, utgör ett sådant
ståndsb eslut vanligen, om icke alltid, en ytterlighet; här
åter
Den 17 Maj f. m.
353
ater ligger K. o. Ad:ns beslut midt emellan de båda öfriga
besluten. På intet sätt kan det för öfrigt sägas, att
3:ne Stånd förkastat det af Adeln gjorda tillägget, ty de
andra St:n hafva deröfver ännu icke blifvit hörda, och
Borgare- och Bonde-St:n hafva helt naturligen icke kunnat
biträda detta tillägg, då de icke, såsom Adeln, bifallit
utan tvärtom afslagit sjelfva anslagsbeloppet. För min
del kan jag ej inse, hvartill R. o. Ad:ns efter votering
fattade beslut skulle tjena, då, med Utsk:ts behandling
deraf, det redan från början var dömdt. att blifva alldeles
resultatlöst, d. v. s. af noll och intet värde, och på
samma gång jag måste uttrycka min förvåning öfver de
högt aktade talare, som kunnat förorda ett sådant beslut,
måste jag beklaga, att det Högloft. St:t ej lyssnade till
mitt yrkande om afslag, då R. o. Ad. åtminstone haft den
tillfredsställelsen att se dess beslut hafva någon verkan,
och icke — såsom nu — helt ogeneradt af Stats-Utsk:t.
kastas å sido.
Frih. Cederström, Rudolf: Äfven jag var tillstädes,
då detta beslut blef fattadt, och jag förebrår mig
min försummelse, att ej hafva uppmärksammat ärendets
vigt nog hastigt, så att jag kommit i tillfälle göra någon
anmärkning mot den af Stats-Utsk:t föreslagna formen,
och möjligen tillvägabringa en ändring derutinnan. På
sätt Hr Fåhrasus, hvars nyss uttalade åsigt i formfrågan
jag i allo delar, har inför R. o. Ad. anmärkt, är det ett
factum, att R. o. Ad:ns första beslut blifvit helt och hållet
åsidosatt. Jag säger helt och hållet, ehuru den af
Ståndet beslutade summan återfinnes i den ifrågav:de
voteringsproposm, ty vi minnas alla ganska väl huruledes
härstädes, efter yrkadt bifall, yrkadt afslag och yrkadt
bifall med tillägg af en varning, vi voterade mellan
det första och det sista af dessa alternativer, hvarvid det
sistnämnda blef St:ts beslut. När inbjudning sedermera
afläts, kunde vi ju ej föreställa oss annat, än att den afsåg,
det vårt beslut skulle i sin helhet af Med-Stånd antagas.
I dess ställe har man tillåtit det ituklyfvas och
beröfvas sin udd. Jag kan häröfver yttra mig desto mera
opartiskt, som jag icke inför R. o. Ad. tillkännagifva min
åsigt i sakfrågan, och finner icke heller nu tillfället erfordra
ett sådant tillkännagifvande. — Utan att således
vilja ingå i den ursprungliga, sjelfva sakfrågan, är det
endast i afseende å den formella behandlingen sedermera,
dels hos Stats-Utsk:t, dels ock i följd af dess hemställan,
hos R. o. Ad., som jag måste beklaga det iakttagna förfaringssättet,
ithy att R. o. Ad:ns ledamöter synas icke
hafva mägtat åt R. o. Ad:ns beslut vindicera den helgd,
detsamma, efter min uppfattning, bordt tillkomma. På
H. V. 23
354
Den 17 Maj f. ni.
dessa grunder önskar jag, för att åtminstone ej genom
stillatigande synas misskänna formfrågans vigt, nu att få
förena mig i den af Hr Fåhrasus afgifna reservation.
Föredrogs och godkändes Riddarh.-Utsk:ts den 15
dennes bordlagda förslag till R. o. Ad:ns underd. skrifvelse
till K. M:t med öfverlemnande af förslag till ny
Riddarh.-Ordning.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 14 och 15 dennes bordlagda Utlåt. N:o
80, i ani. af väckta motioner dels om fortsättande af arbetena
å redan påbörjade stambanor, dels om anläggning
af nya sådana banor, dels ock om anvisande af Statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningar.
l:sta punkten.
Frih. af Ugglas, Grustaf: R. o. Ad. skall nu af
göra
huruvida en så stor inskränkning i våra jernvägsbyggnader,
som Utsk:t föreslagit, skall ega rum. Ehuru
jag delar den åsigt att en betydlig minskning af dessa
arbeten är af klokhet påkallad, tror jag dock, att Utsk:t
härutinnan gått för långt. Anledningen till Utsk:ts beslut
är att söka i den s. k. finansiela ställningen; och det torde
derför tillåtas mig att med några ord belysa denna ställning,
och dervid äfven vidröra den tablå deröfver, som af
en reservant mot Utslcts beslut i en annan fråga blifvit
bilagd Betänk:t derom. Man säger, att en stor brist i
tillgångarne för fyllande af Statens behof skulle förefinnas,
och detta har väckt bekymmer. Jag hoppas dock
kunna visa att denna s. k. brist icke kan anses som sådan;
man har nemligen med Statens ordinarie utgifter
sammanblandat kostnaden för jernvägsbyggnaderna, hvilket
icke kan vara rätt. De af Frih. Klinckowström uppgifna
siffror äro rigtiga och öfverensstämma med hvad
R. St:r beslutat; men genom en annan uppställning af
samma siffror framstår förhållandet i en rättare dager.
Mina beräkningar, angående hvilka jag rådfört mig med
sakkunniga personer, utvisa:
Tillgångar:
Ordinarie inkomster .... 8,978,700.
Extra ordinarie inkomster . . 27,100,000,
Disponibel tillgång i Rg:s-Kont. 2,353,400.
Öfverskott af trafikmedel , . 2,250,000.
1867 års allm. bevillning . . 2,600,000.
Sia: 43,282,100.
Den f7 Maj f m.
355
U tgifter:
Ordinarie Statsreglering, högst  33,388,300.
Extra Statsreglering, inberäknadt anslag till
jernvägsmateriel, äfvensom af Stats-Utsk:t
tillstyrkta lån och anslag till enskilda jernvägar
. ^ 9,500,900.
Sia: 42,889,200.
Alltså ett öfverskott af  392,900.
S:a: 43,282,100.
Reservanten säger att tillgångarne icke till fullo inflyta
under år 1867, utan en del deraf först år 1868,
hvarför motsvarande summor måste på annat sätt anskaffas
och möjligen upplånas af Rikg-Kont. mot 7 å 8 proc.
Det är sannt att en del af dessa penningar icke äro tillgängliga
förr än 1868; men det hade varit upplysande,
om Frih. Klinckowström uppgifvit hvilka tillgångar Riksg.-  Kont. eger för att förskottera dessa utgifter, till dess inkomster
inflyta, utan att upptaga lån. Hvarutaf skulle R.
o. Ad. hafva inhemtat att Riksg.-Kont. icke saknar utvägar
att förskjuta medel. Riksg.-Kont. har nemligen att
disponera:
l:o. Ett kreditiv å Riks-Banken å. . . 1,500,000.
2:o. De andelar af det år 1863 upptagna
lån till försvarsverkets ordnande, hvilka förfalla,
dels i Dec. 1867, dels i Dec. 1868, och
hvilka andelar uppgå till  2,000,000.
3:o. Beviljade anslag, som icke uttagas, och för att
upplysa till hvilka belopp sådana uppgår, anhåller jag att
få nämna, att vid 1864 års slut i Riksg.-Kont. innestående
anslagssummor utgjorde 5,965,685 rdr 98 öre.
Något behof af lån för den ordinarie och extra ordinarie
statsregleringen kan således icke anses sannolikt,
då nämnda medel äro fullt tillräckliga till bestridande af
tillfälliga förskott. Dylika förskott hafva förut många
gånger egt rum; sednast vid 1864 års slut hade Riksg.-  Kont. för jern vägsbyggnaderna förskjutit 2,713,000 rdr.
Deremot måste, för fortsättande af Statens jernvägsbyggnader,
nu såsom vid föreg:de riksdagar medel upplånas
till belopp motsvarande de anslag, som för detta ändamål
beviljats, eller till Nordvestra stambanan . . 3,400,000.
» Sammanbindnings banan. . 500,000.
S:a: 3,900,000.
J ag kan efter denna utredning icke finna att Statens
finansiella ställning ger anledning till någon serskild oro
eller att den företer något synnerligen bekymmersamt.
Då jag nu öfvergår till den förevide punkten, vet jag
väl, att jag af de flesta anses partisk i denna fråga, och
Den 17 Maj f. m.
jag erkänner att jag så är, men det är icke det enskilda
intresset, eller ens uteslutande intresset för det län jag
tillhör, som vållar denna partiskhet, utan det är intresset
för det allmänna. Genom att inskränka eller afbryta Statens
jernvägsbyggnader, skulle Staten till en början gå i
mistning af den inkomst, som dessa anläggningar kunna
lemna, om de bli fullbordade, och denna inkomst är icke
någon obetydlighet. Jag bar i den motion, jag i detta
afseende framställt, visat, hvartill denna inkomst uppgått
och att den för förra året utgjort nära 3 proc. på anläggningskostnaden.
Inkomsten har ökats allt mer, och den
gör så fortfarande, hvilket jag kan visa genom uppgifter
öfver trafikinkomsterna för de första månaderna af innev:de
år, jemförda med inkomsterna för motsvarande månader
af sistförfluten året, hvilka inkomster hafva utgjort
för 1865: för 1866:
i Januari . . 282,188, 18. i Januari . . 343,283, s I.
» Februari. . 235,773, i o. » Februari . 304,972, :i8>
»Mars . . 283,272, 56. » Mars . . 368,420, 98.
S:a: ; 800,644, 14. S:a: 1,016,676777.
Man kan således antaga, att trafikinkomsterna för
innev:de år skola uppgå till omkring 5,000,000 rdr, och genom
östra banans fullbordande skulle dessa inkomster i hög
grad tilltaga. Det torde nemligen för en hvar vara kändt,
hvilka resurser denna provins eger, och det är ju gifvet
att dessa skulle utvecklas genom en jernväg genom provinsen.
Man har sagt, att den östra banan skulle komma
att minska trafiken på den vestra, men jag tror det icke.
Kan det dessutom vara klokt att nu helt och hållet afbryta
arbetena med en anläggning, som förr eller sednare
måste fortsättas, och göra sig af med den arbetsskicklighet
och materiel, som nu finnes. Jag är öfvertygad att
jag icke uppskattar materielen för högt, om jag tager den
till ett eller annat hundratusental rdr, och äfven om sådan
åter anskaffas, torde vanan och skickligheten hos det
arbetsbefäl, som måste söka sin utkomst på annat håll
och hvaraf största delen i en framtid troligen ej kau
återfås, icke vara så lätt att ersätta.
Om Statens tillgångar det medgifvit, skulle jag yrkat
anslag till färdigbyggande af någon viss del af banan,
men jag inser att man måste gå till väga med försigtighet,
och jag finner det vara rätt att den nordvestra banan
vid denna riksdag erhåller brorslotten, ehuru jag anser
det vara klokt att icke låta andra arbeten förfalla. På
grund häraf anhåller jag om Ilr Gr:ns och Landtnuns propos.
på den af riksdagsmannen Lönnberg i hans reservation
gjorda framställning om beviljande af ett anslag af
500,000 rdr för östra stambanans fortsättande.
Den 17 Maj f. m.
357
Frih. Hamilton, Hugo: Jag skulle önska, att jag
kunde i allo instämma med den siste värde talaren; ty
dels är jag lifligt öfvertygad om nyttan af jernvägar, och
af sådana anläggningar, som i Stats-Utsk:ts 78:de Betänk,
afhandlas, och dels känner jag huru ömt man berör många
intressen i landet, då man af' sparsamhet nödgas inskränka
deras önskningar i detta afseende.
Huru gerna jag än ville det, är det mig dock icke
möjligt att se vårt Statsverks närvarande ställning ur en
så ljus synpunkt, som den hvarur den siste aktade talaren
skådat densamma. Yid början af denna riksdag möttes
K. Skr af en statsreglering, som hade större tillgångar
att framvisa, än någon föregående; dessa hafva nu åtgått
till Statens ordinarie och extra ordinarie utgifter, och
detta kunde man äfven såsom vanligt vänta sig. Jag kan
likväl ej neka, att jag blef slagen med häpnad, då jagsåg,
att icke blott den allmänna bevillningen för år 1866,
utan äfven samma års bankovinst och jernvägsinkomst
voro ibland dessa tillgångar upptagne. För att dermed
betäcka de påräknade utgifterna under ett enda år, för
att få Statens debet och kredit, utom blifvande jernvägsbyggnader,
att gå ihop, hade man således måst tillgripa
ej blott tre års sammanlagda öfverskotter på statsinkomsterna,
utan derutöfver sådana inkomster för år 1866,
hvilkas verkliga belopp ej ännu kan vara till siffran kändt.
— Under de många riksdagar, jag allt sedan år 1828 haft
äran bevista, har, så vidt jag kan minnas, aldrig något
sådant inträffat, och synes det vara ganska betänkligt, att
man sålunda skall på förhand förtära ett kommande års
ännu osäkra inkomster. En enskild man skulle hafva
svårt, att bibehålla sin kredit, om han betedde sig så, och
hvad som i detta afseende gäller för den enskilde, gäller
otvifvelaktigt äfven för Staten.
Hvad de medel beträffar, sorn derutöfver beliöfvas i
och för fortsättande af Statens jernvägsarbeten, säger man
oss nu, att vi lätt kunna anskaffa dem medelst upplåning.
Det är möjligt att så är, men jag har svårt att inse, hvarifrån
dessa lån skola tagas. Att de nu ej utan allt för
stora uppoffringar kunna erhållas på utländsk ort, tyckas
alla lyckligtvis vara öfverens om. Skall det då ske genom
inhemsk upplåning? Detta kan ej ske på annat sätt
än att sådana landets besparingar anlitas, som nu äro insatta
i våra sparbanker och i andra enskilda kreditanstalter,
ty några andra medel finnas, som jag åtminstone tror, ej
att dertill tillgå. Jag hemställer då, om det skulle vara
klokt, om det skulle vara ens rätt handladt, att under
närvarande penningeställning undandraga handeln och näringarne
dessa resurser, som de så väl behöfva?
358
Den 17 Maj f. m.
Jag vill visst ej i allo försvara den hushållning, som
under de sista tio åren iakttagits med de allmänna medlen.
Måhända har vår nation, liksom så många andra,
företagit allt för dyrbara offentliga arbeten, men, om man
nu finner detta hafva varit fallet, är det. då skäl att ytterligare
fortsätta dermed, och derigenom än mera öka
en förlägenhet, som redan nu är så allmän?
Man säger oss, att hvad jernvägarne komma att kosta
ej får anses som en statsbrist, då man allt ifrån början
följt den principen, att bygga våra jernvägar medelst lån.
Ja! detta är sannt, men skall och måste derför denna
princip gälla för alla tider, äfven under helt andra förhållanden
än de som förefunnos, då den först antogs?
Skall och bör icke någon gräns någonsin sättas för en
dylik skuldsättning ?
Afven jag har gillat ofvannämnda sätt att skaffa medel
till våra jern vägsföretag, och har jag ansett det vara
det enda för vårt land möjliga. Jag tror också ännu, att
man deruti förfarit alldeles rätt, så länge nemligen frågan
endast var, att förse landet, med de stambanor, hvilka som
vigtiga faktorer ingå i vårt försvarssystem, och förutan
hvilka detta under nyare tidsförhållanden ej kunde anses
fullständigt. Med- undantag af den nordvestra stambanan,
som är påbörjad och äfven af politiska skäl måste fullbordas,
äro dock de stambanor, som i nämnde afseende
voro rent af oundgängliga, nu färdigbygda, och blifva de
vigtigaste delarne äfven af banan till Norge nu snart
färdiga, de nemligen som sammanbinda det Svenska och
det. Norska jernvägssystemet med Wenern.
Nu tror jag för min del, att man kommit till den
punkt, då man ej längre behöfver forcera dessa byggnader
så som hittills skett, och att man utan några större olägenheter
kan gå långsammare till väga, t. o. m. med återstoden
af den N. V. banan, eller den del deraf, som ligger
mellan Arvika och Christinehamn.
Hvad alia öfriga hittills föreslagna bandelar angår,
synes det mig ännu mindre vara så brådt med dem, att
de icke möjligen skola kunna byggas utan att statslån
dertill upptagas, helst om vid sjelfva byggandet deraf all
möjlig sparsamhet iakttages. Med de högst betydliga inkomster,
vårt statsverk redan nu eger, och hvilka årligen
tillvexa, synes det. nemligen mig åtminstone, som om det
hädanefter icke borde vara alldeles omöjligt, att ordna
våra blifvande statsregleringar så, att årligen en summa af
tre, ja måhända fem millioner deraf må kunna anslås till
byggnad af dessa vägar. Dertill erfordras nemligen blott,
att man ej i och för Statens öfriga utgifter påräknar Bankovinsten,
och jernvägarnes behållna afkastning, och detta
kunde med någon hushållning ej vara overkställbar!.
Deu 17 Maj f. m.
359
Om dermed fortsattes allt framgent, skall man ändå
kunna bygga fyra eller fem mil om året, hvilket på tio år
gör en ej så obetydlig sträcka. Det säger sig sjelf, att
det vore önskligt, att Statens tillgångar medgåfvo ett ändå
skyndsammare fullbordande af det föreslagna jernvägsnätet,
men så vigtigt synes detta ändå ej vara, att man
derföre bör uppoffra återstoden af vårt lands kredit, ej
heller derigenom undandraga rörelsen de tillfällen till
förlagslån, som den så val behöfver. Vi böra akta oss för
att gå så tillväga, att vi i en framtid allt för mycket få
att ångra vårt sätt att hushålla.
Jag har ansett detta tillfälle vara det rätta, för att
öppet uttala dessa mina åsigter, och för att i enlighet dermed
på samma gång förklara, att jag anser mig vara af mitt
samvete nödsakad, att under sådana omständigheter rösta
emot alla anslag till nya jernvägsföretag vid denna riksdag.
Jag hoppas likväl, att den tid snart skall komma, då
vi åter kunna fortsätta dessa för öfrigt så nyttiga arbeten,
men småningom och med egna medel.
Jag anhåller således om bifall till den nu föredragna
punkten, icke derföre att jag.ej är fullt så öfvertygad om
nyttan af en jernbana genom Östergötland som detta läns
aktade höfding, utan derföre att jag anser nationen för
närvarande icke hafva råd till en så stor utgift.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Posse, Arvid: Jag instämmer i de föregående
talarnes åsigt, att jernvägen genom Östergötland är af
stor vigt för hela landet, och att alla skäl tala för att
denna bana måtte fullbordas så fort som möjligt. Jag
säger så fort som möjligt; ty i den allmänna så väl som
den enskilda hushållningen kan man inse att ett företag
skulle vara nyttigt och vinstgifvande, och ändå nödgas
uppskjuta detsamma af brist på tillgångar; och sådan tror
jag denna frågas ställning vara. Vi veta att det på senare
tider varit svårt att anskaffa penningar och att våra negociationer
i den vägen icke varit lyckliga; orsakerna dertill
tror jag mindre vara att söka deri, att våra skulder äro
så stora eller att vår kredit är störd, än i det sätt hvarpå
dessa negociationer bedrifvits och sammansättningen af
den styrelse, som haft sig dem uppdragna. Då Sverige
icke under en lugn ställning i Europa kunnat upptaga
goda lån, kan man väl icke tro att sådant skall låta sig
göra nu, då penningemarknaden öfverallt är nära nog
upp- och nedvänd. Ett sätt att afböja vådorna af en
sjunkande kredit är alltid att hushålla väl, och dertill
räknar jag att icke besluta1 stora företag, hvartill pennin
-
360
Dea 17 Maj f. ni.
gar skola anskaffas till hvarje pris; ty sådana blifva alltid
dyra. Dessa grundsatser hafva också blifvit följda af
Utsk:t, sorn endast i fråga om 2:ne dylika arbeten tillstyrkt
anslag, och det först efter votering, der, som vanligt,
de flesta rösterna gjorde sig gällande.
Jag har nu angifvit de skäl, som föranledt mig att
afstyrka anslag till denna bana, säker att representationen
vid ett annat tillfälle skall bevilja dessa medel. Jag yrkar
bifall till Utsk:ts hemställan i denna punkt.
Frih. Klinckowström, Endolf: Då den talare,
sorn först yttrat sig i denna fråga, om icke angripit, åtminstone
velat berigtiga åtskilliga siffror, hvarmed jag i
en reservation sökt att utreda Statsverkets tillstånd och
behof, så må det ursäktas mig att jag ber att med några
ord få uppehålla mig vid dessa tablåer. Till en början
skall jag uppgifva sättet huru de blifvit uppgjorda, på det
att E. o. Ad. måtte skänka dem större förtroende, än den
värde talaren velat göra. Dessa tabeller äro uppgjorda i
Stats-Utsk:ts riksgäldsafdelning af den person, som är
kallad att lemna upplysningar om Statsverkets ställning,
och hafva, för lättfattlighetens skull, af mig blifvit förändrade
i några oväsendtliga punkter samt i afseende på
bränvinsskatten, som jag ökat med 500,000 rdr, för att
icke anses hafva målat ställningen för mörk, såsom man
förut velat tillvita mig. Frik. af Ugglas har trott sig kunna
omgifva min allvarsamma målning med en blomster-ram,
som jag, på det att icke intrycket måtte, genom sin falska
parfume, allt för mycket och förvillande berusa, ber att
genom mina förklaringar få borttaga; och hvarigenom E.
o. Ad. må sättas i tillfälle att bedöma, hvem som rigtigast
uppfattat ställningen.
Hvad först beträffar trafikmedlen, så måste en del
deraf användas till reparationer och förbättningar, som
icke blifvit beräknade, och endast resten deraf kommer
att bli disponibel för andra ändamål; och jag skall snart
visa, att den vackra behållning af jernvägarne, som blifvit
upptagen af ända till tre procent af anläggningskostnaden,
är, snart sagdt, ingen. Den andra inkomstkällan är tullmedlen,
som äro kalkylerade till 13!, millioner rdr. Men
det är att befara att dessa medel komma att gå under
den summa, hvartill de här äro upptagna; och jag skall
med ett exempel visa huru svårt det är att kalkylera dessa
inkomster, och huru försigtigt man måste gå till väga, för
att icke beräkna större summor än man verkligen får.
I Bilagan N:o 6 (pag. 43) till Iv. M:ts Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof har antagits, att öfverskottet
på Statsverkets inkomster för 1865 skulle blifva
1,500,000 rdr, och hvarvid tullinkomsterna för samma år
Den 17 Maj f. m.
antogs komma att öfverstiga 1864 års tullinkomster med
700,000 rdr. Denna beräkning hvilar på ett misstag. Ty
om ock de i Statsverkets kassa fr. d. 1 Januari till d. 13
Okt. 1865 influtna tullinkomster med nära 700,000 rdr
öfverstigit beloppet af samma inkomster under samma tid
1864, så följer deraf icke, att den under 1865 debiterade
tulluppbörden skulle komma att så betydligt öfverstiga
1864 års uppbörd. Hvad som af tullmedlen under ett år
inflyter i Statskassan, är nemligen icke liktydigt med hvad
samma års tulluppbörd utgjort, enär i kassan kunna inflyta
medel, som tillhöra ett föregående års debiterade
uppbörd. Detta visar sig ock här hafva varit fallet. Hela
1865 års tulluppbörd liar nemligen, oberäknadt Fyr- och
Båkmedlen, uppgått till . . . . . . . 13,999,174: 72.
hvaremot 1864 års tulluppbörd utgjorde . 13,861,859: 88.
så att det belopp, hvarmed 1865 års uppbörd
öfversteg föregående årets, utgjorde
blott . . . . .
.. . 137,314: 84.
Den tredje beräkningen, som äfven kan slå fel, är i
afseende på det sista lånet, hvilket, som vi veta, är stäldt
på option, och denna optionsandel tror jag går till mellan
5 och 6 millioner Ernt, hvars erhållande således är beroende
på långifvarnes godtycke. Den fjerde summan är
bränvinsbränningsafgiften, som jag kalkylerat till 10 millioner,
ehuru det är troligt, att den icke kommer att uppgå
till denna summa, då, som vi veta, det beror på förstärkt
Utsk., huruvida afgiften skall bli 75 eller 60 öre pr kanna
och det troligtvis blir det sednare. Men derjemte finnes
en annan faktor, som icke blifvit tagen i beräkning, nemligen
att den s. k. differential-tullen gör att vårt bränvin, vid
täflan med den Franska drufspriten, icke kan tillverkas i
samma stora skala som hittills; å denna inkomstpost af
br än vins afgiften skulle således lätt kunne hända att en
brist uppstår af 2 å 3 millioner. Slutligen är en del af
allmänna bevillningen och statsverkets bidrag till extra
statsregleringen för år 1867 tagna i beräkning, hvilka poster
måste upplånas, derest icke Riksgäldskontoret kan
förskottera, emedan dessa inkomster enl. vanligheten ej
komma Eiksg.-kontoret tillhanda förr än år 1868. StatsUtsk:t
har begärt upplysning om hvilka medel Riksg.-  kontoret kan disponera för att förskottera dessa för 1867
påräknade men ej förr än 1868 inflytande inkomster, men
ännu ej erhållit någon sådan; och man vet således icke
huru mycket Riksgäldskontoret kan förskjuta; men jag
fruktar, att summan icke blir stor. Jag tror att om de
anledningar, som kunna minska de beräknade summorna,
inträffa, så kan ställningen bli svårare än den nu är.
Hvad beträffar den egentliga frågan eller kostnaden
för våra jernvägar, så har jag, för att få veta hvad dessa
362
Di.-u 17 Maj f. m.
inbringa, liksom Frih. af Ugglas, tagit råd af sakkunnige
personer och sedan uppställt mina beräkningar, ehuru på
ett annat sätt, än det, som blifvit användt vid den redogörelse
öfver jernbanornas inkomster, som varit införd i
tidningarne. jag tror, att till alla de medel, som blifvit
utgifna i och för jernvägarne, måste äfven läggas den
ränta, som å dessa medel utgått, för såvidt den icke blifvit
af inkomsterna betäckt. Med en sådan kalkyl visar
det sig att fr. o. med år 1855 t. o. med år 1866 har Svenska
statsverket till stambanor anvisat en sammanlagd summa
af 76,589,000 rdr rmt. Beräknar man å de år från år sålunda
anvisade summor 5 proc., eller något mindre än
den Svenska Staten för de fonderade jernvägslånen får
vidkännas, uppgår den kostnad Staten hittills fått vidkännas
för dessa anläggningar, till följande summor:
år 1855 utbetalades . . . 1,800,000: —
ränta
för 1856
90,000:
— 1,890,000: —
år
1856
utbetalades . . .
4,125,000:
—
ränta
härå för 1857 .
300,750:
— 4,425,750: —
år
1857
utbetalades . . .
, 5,945,000:
—
ränta
härå för 1858 .
613,037:
— 6,558,037: -
år
1858
utbetalades . . .
, 7,810,000:
—
ränta
härå för 1859 .
1,034,189:
8,844,189: —
år
1859
utbetalades . . .
, 6,620,000:
—
ränta
härå för 1860 .
1,416,898:
— 8,036,898: —
år
1860
utbetalades . . .
7,150,000:
—
ränta
härå för 1861 .
1,865,243:
9,415,243: -
år
1861
utbetalades . . .
. 6,750,000:
—
ränta
härå för 1862 .
2,296,005:
9,046,005:
år
1862
utbetalades . . .
6,750,000:
—
ränta
härå för 1863 .
2,748,306:
— 9,498,306: -
år
1863
utbetalades . .
, 9,315,000:
—
ränta
härå för 1864 ,
. 3,351.471:
— 12,666,471: —
år
1864
utbetalades . .
. 9012,000:
—
ränta
härå för 1865
. 3,974,645:
— 13,086,645: -
år
1865
utbetalades . .
. 8,812,000:
—
1866 till
dato utbetaldt
. 2,000,000:
- 10,812,000: —
Utaf de anslag, som förra riksdagen beviljades
till stambanors anläggande,
innnestå ännu i Riksgäldskontoret . 3,777,000: —
Lägges härtill de vid innevarande riks•
•
dag anvisade medel för fö r digby g
Transport
98,056,544: —
Den 17 Maj f. ra.
363
Transport 98,056,544: —
gande af vägen mellan Arvika och
riksgränsen  2,900,000: —
samt för jernvftgsmaterielens komplettering
2,000,000: —,
blir summan Rdr Ernt 102,956,544: —:
härtill bör ytterligare läggas hvad som,
af de redan influtne trafikmedlen
redan användts till banornas och
materielens utvidgning, hvilket kan
antagas uppgå till omkring . . . 5,000,000: —
så blifver totalsumman för Svenska
stambanorna 107,956,544: —.
För denna summa komma att färdigbyggas omkring
101 svenska mil jernväg med dertill hörande materiel.
Hvarje sådan mil kommer alltså att kosta 1,068,876 rdr
riksm.
Utaf behållna inkomsten på Statens jernvägar, hafva
till Riksgäldskontoret levererats följande, jemförelsevis
ringa belopp; nemligen
år 1861  50,000,
1862
200,000,
1863
600,000,
1864
200,000, 1,050,000.
Af denna summa har till jernvägsstyrelsen
återlevererats 1856 .... 350,000,
så att återstoden, som kommit Riksg.-  kontoret tillgodo, utgör  700,000.
Detta är den s. k. vinst, som tages med den ena handen
och utgifves med den andra. Om man med dessa
siffror uppgör den rätta vinsten, tror jag att man lätt skall
finna att den icke uppgår till hvarken 2 eller 3 proc.
Dertill kommer äfven att enskilda banor erhållit statslån
mot 2 å 3 proc. till ett kapitalbelopp af nära 16 millioner
rdr rmt, hvaremot Staten å dessa medel får betala 6 å
7 proc., hvilket således icke är endast en enkel lånetransaktion.
Hvad angår den östra banan, för hvars fortsättande
Frih. af Ugglas önskat att R. o. Ad. skulle bevilja ett
anslag af 500,000 rdr, så är derom icke att säga något
annat, än hvad som redan förut är sagdt. Anser man
Staten kunna bära ifrågav:de utgift och genom denna
handpenning ingå på ett företag, som kostar 10 millioner,
så är allting klart. Men jag tror att det har sina vådor
att lemna denna handpenning, som skulle blifva ett prejudikat
i fråga om den norra banan. Genom banan till
Norrköping har Östergötland fått en stor fördel, och denna
364
Den 17 Maj f. ni.
provins, som dessutom är gynnad med .kommunikationsanstalter
medelst kanaler, Wettern och Östersjön, liar icke
blifvit stjufmoderligt behandlad, hvarken af naturen eller
Staten; och jag tror derföre att vi, utan att deröfver oroa
oss, afslå detta anslag.
Man har an vändt sorn fältrop den satsen, att det vore
misshushållning, om man nödgades afskeda arbetspersonalen
och försälja materielen; jag har återfunnit detta
fältrop i motioner, reservationer oell muntliga yttraden.
Men vore det icke annat än detta skäl, som skulle föranleda
beviljande af det begärda bidraget, så tror jag att
beviljandet skulle uteblifva, ty det finnes andra ställen,
der personalan och materielen kan användas, t. ex. vid
den nordvestra banan, för hvilken ett lika stort anslag,
som här blifvit begär dt, är beviljadt, och dit materielen
kan transporteras på jernväg och således mot en ringa
kostnad. Detta skäl anser jag således vara af ringa värde.
Jag tror mig nu hafva besvarat de af Frih. af Ugglas
mot mina uppgifter gjorda anmärkningar ; och jag får
sluta med att yrka bifall till Utsk:ts hemställan i denna
punkt.
Hr Huss, Magnus: Då jag inom Stats-Utsk:t ytt
rat
mig för beviljande af ett anslag af 500,000 rdr för
fortsättning af arbetena å östra stambanan från Norrköping
till Linköping, har jag trott mig uppmanad att äfven
nu redogöra för de skäl, jag anser tala härför. Jag
är dock uti hufvudsak förekommen af fö reg: de talare,
Frih. af Ugglas, och får derföre hänföra mig till hvad
han sagt, endast tilläggande några punkter, som jag dessutom
tror böra tagas i betraktande. Först får jag likvisst
fästa uppmärksamhet. vid Frih. af Ugglas’ ord, att
han ej, vid yrkande af anslag för den s. k. Östgötabanan
vill tala utur synpunkten af provinsielt intresse, utan endast
i det allmännas. Jag tror nemligen icke att en sådan
provins som Östergötland hvarken kan eller bör betraktas
ensam för sig, utan i samband med det hela; jag
tror att en fördel, som tillskyndas denna provins, äfven är
en fördel för .hela riket, att sålunda beviljande af en jernbana
genom Östergötland, om ock till nytta i första rummet
för denna landsdel, likvisst derjemte är af fullt motsvarande
nytta för det allmänna, således, ehuruväl i mer
eller mindre mån för hela landet. Om jag likvisst kommer
att betrakta denna banas verkställighet utur något
mera provinsiel synpunkt än Frih. af Ugglas, fritager
jag mig dock från möjlig beskyllning att tala uteslutande
i.. provinsens intresse.
Östergötland är, närmast Skåne, Sveriges företrädesvis
jordbrukande provins; den största delen af dess be
-
Den 17 Maj f. m.
365
folkning lefva uteslutande på jordbruksprodukter och dessa
produkter afsättas i betydlig mängd, dels till närgränsande
landsdelar, dels till utlandet. Vid sådant förhållande
måste en jernbana hufvudsakligen afse jornbruket
och befordra dess intressen. Huru är nu förhållandet
med jordbruksnäringen uti denna provins? Den härunder
många år befunnit sig uti kritisk, ja bekymmersam
belägenhet, oöh måste fortfarande så förblifva, intilldess
den erhåller tillräckliga kommunikationsmedel för afsättning
af sina produkter medelst en jernbana, som åtminstone
leder till provinsens medelpunkt, om den ej kan
utsträckas att genomskära densamma från Norrköping till
Nässjö.
Hvilken är orsaken till jordbruksnäringens inom Östergötland
betryckta belägenhet? Denna orsak ligger, om
ej uteslutande, dock till stor del, uti de af statsmagterna
under sistförflutna decennier stiftade lagar, som afse inskränkande
af bränvinsbränningen. Jag är den första att
erkänna dessa lagars nödvändighet — att deras syfte är
öfver hvarje loford upphöjdt — att de redan verkat och
skola framgent verka till fäderneslandets sanna väl —• men
detta oaktadt måste ock erkännas att de inverkat menligt,
ej allenast på enskilda, utan äfven på hela landsdelars
ekonomiska ställning. Östergötland, som näst Skåne af
rikets provinser producerar största qvantitet säd, använder
en stor del af denna säd för bränvinsbränning; både större
och mindre jordbrukare betjenade sig af denna industri.
Bränvinet var nemi. lättare afsättligt och framför allt lättare
transportabelt än säden. Då genom den nya lagstiftningen
den mindre jordbrukaren, snart sagdt, helt och hållet
stängdes från bränvinstillverkning och denna tillverkning
för den större betydligt försvårades, blef följden en bekymmersam
stockning i hela landtmannanäringen, genom
försvårad och bristande afsättning på säden, den hufvudsakligaste
källan till landtbrukarens inkomst. Genom
långa och svåra transporter till afsättningsorterna, hamnarna
vid Östersjön eller vid Vettern, betungades nemi.
säden med så dryga omkostnader att föga behållning derå
vid försäljning kunde påräknas. Enda utvägen att få dessa
missförhållanden afhjelpta är att bereda provinsen lättade
kommunikationer. Mig synes att då Staten genom förändrad
lagstiftning minskat, ja till stor del borttagit en
hel provins hufvudsakligaste inkomstkälla, är ock Staten
skyldig att söka afhjelpa ole missförhållanden som härigenom
uppstått. På denna grund är det som jag anser
mig böra tala för bifall till ett anslag af 500 tusen rdr
för fortsättning af arbetena å jernbanan från Norrköping
till Linköping, på det att provinsen så skyndsamt som
366
Den 17 Maj f. ra.
möjligt måtte komma i åtnjutande af lättade kommunikationsutvägar.
Men, säger man, Östergötland är pligtigt att, då
bränvinsbränningen ej mera kan såsom förr i och för realisering
af säden utöfva», förändra sitt jordbruk derhän
att i stället för säd produceras ladugårdsprodukter. Lätt
sagdt, och sannt sagdt; men svårt att utföra i och för bristande
förlagskapitaler, och i hvarje hänseende, äfven 0111
dylika vöre. lätt tillgängliga, omöjligt att i en hast åstadkomma.
Östergötlands större jordbrukare hafva börjat
anslå denna väg, men längre tid kommer att åtgå, innan
han kan få ett nytt jordbrukssystem så ordnadt att det
ersätter honom mångåriga förluster, mångåriga ansträngningar
och mångåriga ekonomiska bekymmer...
Man invänder ock, att Östergötland har Östersjön på
ena sidan, Vettern på den andra samt Göta kanal, som
går midt igenom provinsen, således nog af kommunikationsvägar.
Men om hösten, i November månad, då spanmålen
skall för afsättning ..forslas, just då tillfryser kanalen;
seglande fartyg på Östersjön eller Vettern frysa ock
då in; frakterna på ångbåtar äro för dryga, för att säden
skall kunna bära dem. — Ett högst anmärkningsvärdt förhållande
må anföras: Norrköpings stora bryggerier använda
i allmänhet korn från Gottland, Öland eller Skåne, emedan
detta kan från dessa provinser erhållas tidigt på hösten,
då deremot kornet från den nära belägna Wadstena s. k.
kornbygd högst sällan begagnas, ty det kan ej med säkerhet
påräknas kömma igenom kanalen på hösten innan
den isbelägges.
Då jag på grund af nu anförda förhållanden yrkar
att ifrågavarande anslag måtte af K. o. Ad. beviljas, anser
jag mig grunda detta yrkande både på billighet och rättvisa.
Jag anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på bifall till Riksdagsfullm. Lönnbergs
reservation, sådan den uti Utlåt: t linnes upptagen
sid. 55, ehuru med följande tillägg:
dock under vilkor att, derest medel för ifrågavarande
ändamål behöfva upplånas, Staten för samma
upplåning icke må vidkännas högre ränta än 5 A
proc. för år räknadt, utan kapitalrabatt.
Detta vilkor tillägger jag för att bemöta föregående
talares, isynnerhet Frih. Hamiltons, yttrande. Den ädle
Frih:n har framställt såsom motiv för sitt yrkande på afslag
å den föreslagna anslagssumman, sparsamhet med
Statens medel och att ej någon vidare upplåning nu borde
för jernvägsbyggnader beslutas i anseende till den höga
penningeräntan och de dryga kostnader Staten sannolikt
måste vidkännas för erhållande af penningar, vare sig inom
eller utom landet. Till alla delar instämmer jag uti
Den 17 Maj f. m.
367
Frih:ns åsigter om nödvändigheten för R. St:r att, särdeles
under nuvarande penningeförhållande, iakttaga ali möjlig
sparsamhet med Statens medel; men man bör dock se till
att sparsamheten ej drifves derhän, att den blir misshushållning.
Att inställande af arbetena å jernbanan från
Norrköping till Linköping blir i flera hänseenden för
Staten misshushållning, har redan Frih. af Ugglas framhållit;
jag får endast tillägga att det ej kan vara med
klok statshushållning öfverensstämmande att iakttaga
en sparsamhet, sorn förhindrar en hel provins, hela Ostergötlands
materiela utveckling, särdeles som härför ej är
fråga om millioner, som Frih. Hamilton yttrade, utan endast
om en half million. Men för att se sparsamheten
till godo föreslår jag det ofvananförda vilkoret, hvilket är
så bindande att det ej kan uppfyllas, så vida ej penningeställningen,
vare sig inom eller utom landet, blir i så väsendtlig
mån förbättrad, att lån med större lätthet kunna
erhållas, än nu är fallet.
Frih. af Ugglas: Jag ber om ursäkt att jag ånyo
uppträder; det skall icke bli långt. Jag har aldrig velat
påstå att de erforderliga medlen skulle upplånas på hvad
vilkor som helst; men om de kunna anskaffas på det sätt
Hr Huss nu föreslagit, påstår jag det vara klokt att fortsätta
byggandet af den östra banan. Jag ber derför att
få förena mig med Hr Huss.
Medan jag har ordet, vill jag, med afseende på Frih.
Klinckowströms och mina ofta inträffade strider, tillkännagifva,
att jag icke ämnar vidare upptaga dem, då jag
af Stats-Utsk:ts Ordförande fått det understöd han nu
lemnat mig. Riksgäldskontoret har ett kreditiv å en och
en half million i R. St:rs Bank, och dermed samt med
den summa af 900,000 rdr, som Gr. Posse sjelf erkännt,
under alla förhållanden dessutom är tillgänglig, kan den
brist, som möjligen finnes, fyllas. Dessutom hemställer
jag i hvad mån en summa af 500,000 rdr kan inverka på
vår finansiela ställning.
Jag anhåller om bifall till den i riksdagsmannen Lönnbergs
reservation gjorda framställning, med det af Hr Huss
föreslagna tillägg.
Frih. Cederström, Rudolf: Östergötlands bördiga
jordmån, dess talrika, förmögna befolkning, dess uppblomstrande
industri, markens till jernvägsanläggningar inbjudande
beskaffenhet, den personal- och gods-trafik, som till
följd af alla dessa och flere andra gynsamma förhållanden
vore af en sådan stambana att emotse, hafva tillförene och
ännu vid början af innevarande riksdag stämt mig särdeles
mycket för ett understödjande af besagde bana. Östergöt
-
368
Dea ]7 Maj f. in.
lands residensstad bör få jernväg till hnfvudstaden. Det
är en statsbana, som har utsigt att gifva någon ränta.
Jag erkänner således villigt de skäl, som tala för Ostgötabanans
(jag menar härvid banans emellan Norrköping
och Linköping) fullföljande; men de kunna dock icke annat
än motvägas och öfvervägas af de fordringar uppå
iakttagande af sträng sparsamhet, hvilka af det allmänna,
under närvarande tids finansiella förhållanden, uppå oss
ställas. När den af Kongl. Maj:t förordade Nordvestra
stambanan, som vore af så synnerligt stor vigt i politiskt
hänseende att snart få fullbordad, har af sparsamhetsskäl
måst vid denna riksdag vidkännas nedsättning i föreslaget
understödsbelopp från 3 ä 4 millioner till en half million,
huru skulle det då vara möjligt för oss, att, utan ytterlig
inkonseqvens, bevilja ett lika stort anslag åt en annan
bana, under det vi ej se, när den af Kongl. Maj:t förordade
och af våra internationella förhållanden högt påkallade
Nordvestra stambanan må hinna sin fullbordan? Jag
anser derföre rent af vådligt, om nu tillgångarne eller
Statens kredit skulle tagas i anspråk för någon annan
stambana. T följd af dessa mina åsigter får jag, som eljest
gerna erkänner, likasom jag vid nästförlidne riksdag
clet gjort, att den från Norrköping till Linköping åsyftade
Östgötabanan har många flere skäl för sig, än de fleste
• t* -| ©
andra ifrågasatta banor (alltid undantaget den nordvestra),
nu vördsamt förena mig med dem, som anhålla om bifall
till Stats-Utsk:ts afstyrkande hemställan i denna punkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. och Landtm., att derunder hade yrkats
dels bifall till Utskfls hemställan i förev:de punkt och
dels af Hr Huss, att R. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
måtte för sin del besluta, »att R. St:r till förberedande
arbeten för fortsättning af östra stambanan emellan
Norrköping och Linköping anvisa, att i mån af behof från
Riksgäldskontoret utgå, en summa af 500,000 rdr, dock
under vilkor, att derest medel för ifrågav:de ändamål behöfva
upplånas, Staten för samma upplåning icke må vidkännas
högre ränta än 51 procent, för år räknadt, utan
kapitalrabatt.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades talrika
ja, blandade med nej, och sedermera propos. på afslag
derå samt antagande af Hr Huss’s förslag, då svaren utföllo
med många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt
med talrika ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan
Deli 17 Maj f. m. S69
Sedan votering begärts, uppsattes och justerades följande
voteringspropos.i
»Den som bifaller Stats-Utslcts hemställan i lista
punkten af Utlåtit Nio 80, röstar
Ja;
Den detNej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och
antager det förslag till beslut, Hr Huss framställt.»
Voteringen försiggick, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 74.
Nej - 33.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. och
Utlåtm:
N:o 86, i ani. af erhållen återremiss å Utskits under
N:o 76 afgifna Mern. ang. utvidgning af det inom R. St:rs
hus inrättade arkiv och bibliothek samt anvisande af dertill
erforderliga medel;
N:o 87, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang. ytterligare
förlängning i den för uppmuddriug af Ystads hamn
bestämda arbetstid;
Nio 88, i ani. af K. Mits Nåd. skrifvelse ang. ändring
i planen för sänkning af Solgen m. fl. sjöar i Jönköpings
Län, med bibehållande af dertill beviljadt låneunderstöd;
Nio 89, i ani. af väckt motion om befrielse förstaden
Linköping från skyldigheten att underhålla stadens vid
Nyqvarn belägna, med bidrag af Statsmedel anlagda hamn;
Nio 90, i ani. af väckt motion om lån till Gladsax
socken i Christianstads län; samt
Nio 91, i ani. af väckta frågor om inlösen af åtskilliga
s. k. Riksgäldssedlar, hvilka inom den bestämda preskriptionstiden
icke blifvit till invexling företedda.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
H. V.
24
370
Den 17 Maj e. m.
Thorsdagen ilon 17 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för d. 14 sistl. April e. m.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
80, i ani. af väckta motioner, dels om fortsättande af arbetena
å redan påbörjade stambanor, dels om anläggning
af nya sådana banor, dels ock om anvisande af statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningar.
2:dra punkten.
Utskrts första hemställan.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då Stats-Utsk:t i den
nu föredragna punkten behandlat en af mig väckt motion,
torde det tillhöra mig att i frågan yttra några ord.
Jag har varit bland dem, som vid sednare riksdagar
ifrigt sökt att få af representationen erkänd rättvisan deraf,
att äfven provinserna norr om Mälaren snart måtte
få sina anspråk i afseende på jernvägskommunikationer
uppfyllda.
För den skull kan det måhända synas inkonseqvent
af mig, om jag vid detta tillfälle förklarar, att jag, sedan
min motion om anslag till en stambana norr om Mälaren
vid riksdagens början afgafs, trott mig böra modifiera
min åsigt derhän, att jag för min del icke anser skäl vara
för handen, att nu påyrka afgörandet vid denna riksdag
af frågan om rigtningen för norra stambanans fortsättning.
Mina skäl härtill äro hufvudsakligen tvenne.
Det första skälet är det, att jag ansett mig böra vika
för den allmänna mening, som under denna riksdag synes
hafva gjort sig gällande, en mening, om hvilken regering
och representation varit ense, den nemi., att Staten
nu bör inskränka sina utgifter för jernvägsbyggnad^-  så mycket ändamålsenligt kan vara, i anseende till rikets
mindre fördelaktiga finansiella ställning och de mindre
goda utsigterna för upptagande af lån.
Den 17 Maj c. ni.
37!
Det andra skälet, som, endast för sig, har för mig
varit bestämmande, är, att jag tror, att då man vill definitift
afgöra rigtningen af den bana, som bör sträcka sig
inåt landet norr om Mälaren, så må man göra sig reda
för, att man bör hafva tvenne vilkor i sigte, det ena att
banan utlägges så förmånligt, som möjligt, så väl för de
provinser den är ämnad att gagna och beröra, som för
deras förbindelse med hufvudstaden, och det andra, att
man på samma gång ser till att förbindelsen emellan det,
som jag vill kalla det, norra stambanesystemet och det
vestra måtte blifva så beqvämt, ändamålsenligt och billigt
som möjligt, ty att en sådan förbindelse norr om Mälaren
bör ske, är redart' utom ali fråga erkändt allt ifrån det
att den första stora planen uppgjordes för stambanornas
lägen.
Nu visar det sig af de undersökningar, som blifvit
gjorda, och de kostnadsförslag, som blifvit upprättade,
att, för att komma till Sala, dit alla hittills uppgjorda
förslag pekat, finnas tvenne vägar att gå, den ena att
bygga ifrån Upsala till Sala och den andra att bygga
öfver Almarestäk och Sevalla till Sala. Sevalla är nemi.
en punkt, känd sedan förra riksdagen, då K. M:t föreslog
norra stambanans dragande öfver Sevalla.
Jemför man nu kostnaderna för dessa vägar, sä befinnes
det, att byggandet af väg ifrån Upsala till Sala.
kostar 4,217,239 rdr, men att, utgående ifrån den färdigbygdå
jernvägen emellan Stockholm och Upsala, bygga
öfver Almarestäk och Sevalla till Sala kostar 5,104,246 rdr
och är sålunda vägen öfver Sevalla endast 887,007 rdr
dyrare. Men ser man derjemte på kostnaden för att sammanbinda
det norra stambanesystemet med det vestra, antingen
öfver Upsala eller öfver Sevalla, så befinnes det,
att denna kostnad blifver öfver Sevalla vida billigare än
öfver Upsala, hvadan Sevallalinien visar sig på det hela
förmånligare.
Häraf inhemtas, hurusom det alldeles icke är skäl
att förhasta sig vid bestämmandet af rigtningen af den
bana norr om Mälaren, som skall betjena det inre af
landet, och att detta ärende ■ synes erfordra närmare utredning,
genom hvilken det, efter min öfvertygelse, skall
visa sig, att man, med mindre kostnad på det hela kan
få jernvägen till Sala utlagd i en ojemförligt mycket mera
ändamålsenlig sträckning än att gå ifrån Upsala till Sala,
en linie, som i och för sig redan är erkänd icke vara af
någon vigt, utan tvärtom olämplig. Ingen skall dessutom
förneka, att efter Stockholm-Upsala-banans tillkomst frågan
om banrigtningarna norr om Mälaren i sjelfva verket
kommit uti en annan ställning än tillförene, en ställning,
372
Den 17 Maj c. m.
sorn, efter mitt begrepp, fordrar en närmare utredning
rörande de norr om Mälaren belägna provinsernas behof.
Dessa omständigheter äro de, som hufvudsakligen
modifierat min åsigt i frågan, men häruti ligger också ett
vigtigt skäl för mig att tillstyrka R. o. Ad. att bifalla den
af Frih. af Ugglas gjorda framställning om en närmare
utredning till nästa riksdag rörande de behöfliga jernvägskommunikationerna
norr om Mälaren, en framställning,
som Stats-Utsk:t afstyrkt, och hvarom Utsk:t yttrat
sig uti följ:de punkt. Jag skall således för min del icke
motsätta mig bifall till hvad Stats-Utsk:t i den nu föredragna
punkten tillstyrkt.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Då den siste värde
talaren, som sjelf är motionär i frågan, icke framställt
annat yrkande än det om bifall till Utsk:ts hemställan,
har jag icke något att erinra, helst den värde talaren sjelf
framhållit de anledningar, som föranledt Utsk:t att icke
kunna fästa något afseende vid de ifråga:de motionerna,
nemi. dels den finansiella ställningen och dels den omständighet,
att bansträckningen icke ännu är tillräckligt
undersökt. Tre olika rigtningar för norra stambanan äro
ifrågasatta:
l:o Upsala-Sala,
2:o öfver Stäket-Sevalla-Sala,
3:o Frövi-Falun.
Måhända kunna alla dessa tre föreslagna rigtningar
förenas i en enda; kanske också att man i en framtid kan
behöfva dem alla tre, eller ock endast två af dem. Dessa
frågor är endast K. M. i tillfälle att låta behörigen utreda
och deras afgörande bör derföre anstå tills en sådan utredning
försiggått.
Frih. af Ugglas’ i särskild motion gjorda hemställan:
»att R. St:r måtte i underd. anhålla, att K. M:t, på
sätt honom lämpligast synes, täcktes låta anställa undersökning:
huruvida
det norra Sveriges billiga anspråk på
förbättrade kommunikationer kunna anses uppfyllda derigenom
att den nu påbörjade stambanan till Upsala derifrån
fortsattes till någon af de hittills ifrågasatta platser
å Gefle-Dala jernväg, eller om icke
jemte denna stambana, hvars ändpunkt då torde
böra blifva Gefle eller någon plats i närheten deraf, en
annan i vestligare rigtning bör ifrån Stockholm eller lämplig
punkt å Stockholm-Upsala-banan utgå och sträcka
sig åt Falun eller Insjön; samt
att K. M:t till Rikets näst sammanträdande Ständer
täcktes afgifva de förslag i ämnet, hvartill berörda undersökningar
må föranleda;» berör en fråga, som det ensamt
Den 17 Maj e. m.
373
tillkommer K. M:t att afgöra, sedan, på sätt Betänkt utvisar,
B. St:r åt K. M:t öfverlemnat att af jernvägsbyggnadsmedlen
använda hvad som erfordras till anställande
af undersökningar rörande rigtningarne af de blifvande
stambanorna. Jag tror således, att när K. M:t finner det
lämpligt och nödigt, lärer K. M:t icke underlåta att anbefalla
undersökningar och meddela en kommande riksdag
resultaterna deraf, på det riksdagen må fatta beslut
om rigtningen.
I likhet med den förre värde talaren, anhåller jag om
bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: (Detta yttrande
har af talaren icke blifvit återlemnadt.)
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., blef Utsk:ts förev:de hemställan af R. och Ad.
bifallen.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
3:dje punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Nogsamt inse
ende,
att det icke skall tjena till någonting, att nu begära
ett anslag till den ifrågav:de jernbanan, enär jag ganska
väl finner, att det under nuv:de tryckta penningställning
icke är skäl att anslå medel till nya banor, vill jag dock
fästa uppmärksamheten på vigten af att med en jernbanssträckning
tillgodose den del af landet, som är belägen
sydost om den blifvande stambanan mellan LinköpingNässjö
oell Christianstad. Blekinge-Kalmar och en del af
Kronobergs län hafva för närv:de inga andra kommunikationsleder
är landsvägarne. Det är derföre billigt, att
dessa orter må komma i åtanka och få sitt behof af lättnad
i kommunikationerna uppfyldt ju förr desto hellre.
Jag kan icke undgå att betyga Stats-Utsk:t min tacksamhet
för det Utsk:t förklarar sig »icke i ringaste mån
vilja bestrida behofvet och nyttan af jern vägsförbindelse
mellan södra stambanan och de båda kuststäderna Carlskrona
och Kalmar.» Med detta erkännande af nyttan och
behöfligheten af den ifrågav:de jernvägsanläggningen, tror
jag att man för närv:de får låta sig nöja, och jag vill
derföre icke sätta mig emot bifall till Utsk:ts hemställan.
Gfverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts
hemställan bifölls.
Den 17 Maj e. m.
4:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Utsk:ts första hemställan.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Koin hold: Det ari sanning
ej utan en viss betänksamhet, jag nu har den äran att uppträda
inför R. o. Ad. föratt förorda bifall till ettjernvägsföretag,
som lyckats tillvinna sig Stats-Utsk:ts tillstyrkande, och
som måhända kunde vara motbjudande under en tidpunkt af
så stort finansiellt betryck, som den närv:de. Jag skulle
också ej hafva velat påkalla R. o. Ad:ns uppmärksamhet
vid denna fråga, såvida jag icke ansåg den vara äfen exceptionel
natur, enär den endast afser ett lån af en jemförelsevis
ringa summa, och den lika mycket är af allmänt
sorn enskildt intresse. Under alla förhållanden kan jag
icke undgå att här offentligen uttala mig, då Utslcts Betänk.
är åtföljdt af en reservation af Frih. Klinckowström,
hvilken innehåller högst väsendtliga misstag, och som så
mycket mer förvånar mig, som Frilen i allmänhet med
den största noggrannhet uti dess detaljer lyckats utreda
de frågor, hvilka kommit under hans behandling, och
hvaraf således synes, att äfven den bäste kan misstaga sig.
Uti första punkten af nämnda reservation, som har
den stora förtjensten att vara särdeles redigt uppställd,
yttrar Frilen, »att hela denna jernbana, afsedd endast för
att gynna några få. bruksegares intressen, hvarken för den
befolkning, som deromkring bor, långt mindre för landet
i dess helhet har den fördel eller betydenhet, att derför
en under nuv:de förhållanden så betydlig summa penningar
bör utgifvas.» Det förundrar mig, att Frih. Klinckowström
kunnat anse denna fråga endast beröra ett privat
intresse, då K. M:t vid densamma fästat en särskild
betydelse, och vid ärendets föredragning i nåder beslutat,
att arbetsföretaget borde af styrelsen öfver allm. väg- och
vattenbyggnader uppföras uti det underdåniga generalförslag
öfver allm. arbeten, som styrelsen egde att före
innev:de riksdags början till K. M:t afgifva. Lägger
man härtill, att landshöfdingen i länet varit motionär i
frågan, så tror jag man måste erkänna, att föga skäl
förefinnes för den fruktan, att frågan endast afser ett privat
intresse. Man bör derjemte ej förglömma, att då R.
St:r vid sednaste riksdag beslöto Nordvestra stambanans
dragande öfver Degerfors, som är beläget vid sjön Möckelns
södra ända, skedde det med afseende på den nu
ifrågav:de jernbanan, hvarigenom stambanorna skulle sättas
i förbindelse med dessa bergslag, hvilka ega nästan
Deli 17 Maj e. m.
37 fi
outtömliga tillgångar på malm, på samma gång som de
konsumera spanmål, viktualier och stora behofver af kol
o. d., hvilka på sednare tider till en hög grad trafikerat
Staten jernväg. — Enär de i söder derom liggande provinser
hafva riklig tillgång på kol, spanmål oah andra
produkter, hvarpå brist är uti den ifrågav:de trakten rådande,
så finnes allt skäl att antaga, att genom tillförsel
af dessa produkter, liksom äfven genom en lättad afsättning
af malm, säväl denna trakt som jernbanorna skulle
komma att skörda rik fördel.
Det var naturligt, att då i R. St:rs ofvannämnda beslut
äfven ingick en tanke på den ifrågav:de jernbanan,
skulle ett bolag snart bilda sig för realiserande deraf.
Detta bolag bär nu äfven utan ringaste svårighet kommit
tili stånd, och teckningen har blifvit fullbordad under
loppet af endast några veckor. Frih. Klinckowström
har i första punkten af sin reservation tydligen påpekat,
att ifrågav:de företag endast skulle afse ett enskildt intresse.
I sådant afseende anhåller jag att för K. o. Ad.
få redogöra för resultatet af den omnämnda aktieteckningen;
och öfverlemnar jag sedermera åt en hvar att bedöma,
huruvida man med skäl kan säga, att denna jernväg
endast är af intresse för den kringboende befolkningen.
Af de 3,700 aktier, som teckningslistan innehöll, hafva
blifvit tecknade mellan 3,600 och 3,700 aktier; deraf almogen
i orten tecknat aktier, bruksegare i sydöstra
Wermland , bruksegare i öfriga delar af Wermland
, bruksegare i den ifrågav:de trakten , intressenter
i Göteborg , Christinehamns köpmän samt enskildta
personer . Häraf synes att de bruksegare, hvilka Frih.
Klinckowström uti sin reservation påpekat, tecknat endast
ett relativt ringa antal aktier. Jag öfverlemnar nu till
Frilun sjelf att bedöma, huruvida den nu lemnade redogörelsen
ger stöd åt det påstående, att ifrågav:de företag
endast afser ett specielt intresse.
Om man undantager Westmanland, förefinnes den
rikaste malmtillgång i mellersta Sverige just uti dessa
bergslag. Men de äro fullkomligt i saknad af lämpliga
kommunikationsanstalter. Det är naturligt, att en trakt,
som är glest befolkad, men eger stora resurser i metaller,
måste i främsta rummet kunna göra anspråk på förbättrade
transportmedel, då körkraften ej kan utveckla
sig i samma proportion som t. ex. grufvebrytningen. Då
nu grufvedriften särskildt vid Dalkarlsberg^ grufvor måste
i högst betydlig mån hämmas genom bristen på tillräckliga
körkrafter, så må det ej förefalla någon underligt,
att denna trakt är synnerligen intresserad uti ett jernbansföretag,
hvarigenom icke blott grufdriften komme att
i betydlig mån förökas, utan jemväl fraktkostnaderna att
376
Den 17 Maj e. m.
nedsättas. Fraktkostnaderna äro i allmänhet till den grad
tryckande för den Svenska jernproducenten, att jag vågar
påstå, att deruti ligger ett af de väsendtligaste hinder
för en fördelaktig jernexport, emedan Sverige till följd
deraf ej kan på verldsmarknaden hålla sitt jern i så lågt
pris som andra länder. Hvad särskildt beträffar Carlskoga
bergslag, som är beläget intill Nora bergslag, så
eger det ej sjelf några grufvor, men deremot en stor tackjernstillverkning
vid ej mindre än 11 hyttor. För att nu
visa, huru trängande behofvet är att i dessa trakter få
förbättrade kommunikationsanstalter, vill jag exempelvis
nämna, att dessa hyttor under innev:de år ej kunnat
framforsla mer än hälften af den qvantitet malm, de för
sin blåsning behöfva; och tvenne hyttor hafva ej alls kunnat
framforsla någon malm. Detta kommer sig deraf, att
malmen der i allmänhet under vintern transporteras öfver
en mängd små sjöar, hvaraf följer, att under blidare vintrar,
då sjöarne ej äro farb ara, transporten måste besörjas
vida längre vägar och på hjuldon; och Frih. Klinckowström
är en allt för stor mathematiker för att ej inse, att
häri måste ligga ett väsendtligt hinder för industrien.
Jag vill ej längre upptaga R. o. Ad:ns tid med denna
fråga. Hvar och en, som egnat densamma någon uppmärksam
hot, inser allt för väl huru mycket ifrågav:de
jernväg är af behofvet påkallad. Jag tror derföre, att om
företaget ej vid denna riksdag lyckas vinna R. o. Ad:ns
bifall, så grundar sig detta icke på ett underkännande af
dess behöflighet, utan på de finansiella svårigheter, hvari
vi för närvrdc befinna oss. Jag vågar emedlertid hemställa,
huruvida det kan vara skäl att för en summa af
743,000 rdr uppskjuta ett företag, som är af sådan vigt
och nytta såväl för det allmänna som för jernhandteringen
särskildt uti den ifrågav:de trakten.
Innan jag slutar anhåller jag att få påpeka en annan
omständighet. Frih. Klinckowström har under innev:de
riksdag vid flere tillfällen under den offentliga diskussionen
yttrat, att den Svenska jernhandteringen är i lägervall
Jag vågar förklara, att denna sorgliga åsigt endast
är frukten af en allt för uppskrämd fantasi. Jernindustrien
i Sverige har aldrig varit under inflytelsen af
en så stor utveckling som i våra dagar. Mén all utveckling
af industrien förutsätter kapital och lättade kommunikationer.
De transportmedel, hvilka hittills begagnats,
äro numera ej tillräckliga för den allt mer förökade tillverkningen.
Yåra vintrar äro genom sin ostadighet ej
mera lämpliga såsom medel i den ständigt stigande industriens
tjenst. Under sådane förhållanden är det högst
märkligt, att de personer, hvilka klaga öfver Statens dåliga
finanser, öfver silfrets utströmmande ur landet, den
Den 17 Maj e. m.
377
tillväxande svårigheten att fylla Statens utgifter m. m. d.,
nied så mycken ifver motsätta sig vidtagande af de åtgärder,
hvarigenom dessa olyckliga förhållanden kunna
motverkas; och dessa åtgärder äro just transportmedlens
underlättande och industriella trakters förbindande med
Statens jernbanor. Det är ett arbetsamt, idogt och förståndigt
slägte, som bebor våra berg. Från urminnes
tider hafva de varit vana att se bekymret i ansigtet, och
de sky ej tillbaka för några svårigheter. Men det tillhör
Statsmakterna att tillse, att arbetet, som är Statens helsa,
icke förqväfves genom brist på luft, och de lungor, genom
hvilka jernhandteringen skulle andas, äro förbättrade
kommunikations-medel, hvarförutan den aldrig kan uppnå
den höga ståndpunkt, naturen anvisat den genom tillgodogörande
af de rika tillgångar, våra skogar och berg
hafva att erbjuda.
Af dessa skäl vågar jag anhålla om bifall till Utsk:ts
förev:de förslag.
Frih. Klinckowström: Det är i sanning en ganska
egen företeelse, att en talare uppträder för att försvara
en sak, som icke behöfver något försvar. Som vi veta
har Utsk:t. tillstyrkt bifall till den anhållan om låneunderstöd
för ifrågav:de jernbansföretag, som blifvit af flere
motionärer framställd. Jag kan således icke upptäcka
någon rimlig anledning, hvarför Hr Lagerhjelm, innan
något motstånd blifvit gjordt emot Utsk:ts hemställan,
uppträdt. till dess försvar. Skulle jag under sådane omständigheher
våga en förmodan, så måtte saken vara temligen
sjuk. Det är visserligen sannt, att en stackars reservant
ej ansett sig kunna instämma uti Utsk:ts beslut,
men jag hade icke trott att den af honom afgifna reservation
kan förskräcka någon och aldraminst Hr Lagerhjelm.
Som jag är denne reservant, och mot min reservation
blifvit rigtade åtskilliga anmärkningar, må det tilllåtas
mig att, så godt sig göra låter, yttra några ord till
dess försvar, synnerligast som jag tror, att ifrågav:de lån
ej vid denna riksdag bör af R. St:r beviljas.
Uti denna reservation har jag punktvis och på möjligast
korta sätt uttalat de hufvudsakliga skäl, hvarpå
enligt min tanke Utsk:t bort grunda ett afstyrkande af
denna fråga. Den anmärkning, jag i första punkten framställt,
nemi. att jag tror, att ifrågav:de företag endast
kommer att tillgodose några få bruksegares intresse, har,
åtminstone såsom mig synes, ingalunda blifvit af Hr Lagerhjelm
vederlagd. Hr Lagerhjelm har medelst en redogörelse
för aktieteckningen och aktie-egarnes grupperande
velat ådagalägga, att företaget vore af allmänt och
ej uteslutande af lokalt intresse. Men dervid har talaren
378
Den l7 Maj e, m.
förgätit att upplysa K. o. Ad., huru många af' de s. k.
intressenterna i Göteborg måhända äro delegare i de
ifrågavrde bruken eller i de i Nora bergslag belägna hyttor
och grufvor. Likaså torde äfven förhållandet vara med
en del Östgötar, hvilka äfven lära tecknat aktier i detta
företag. Mig har nemi. berättats, att malm från Nora
bergslag föres ända ned till Taberg, och om så är förhållandet,
förefinnes verkligen ett privat intresse, på grund
hvaraf nämnde personer önska underlättande af denna
transport. Hvad beträffar det antal aktier, som blifvit af
allmogen i orten tecknadt, så har jag grundad anledning
att tro, att något mer än 100 af dessa aktier blifvit återtagna
af den anledning, att allmogen skulle anse företaget
nyttigt endast för bruksegaren i orten, men deremot för
dem sjelfva ganska ofördelaktigt, synnerligast för dem,
som verkställa malmtransporter. Det kan väl vara sannt,
att bruksegarne äro intresserade af att få sin malm så
billigt som möjligt; men å andra sidan må man ej förtycka,
om de personer, hvilka hittills haft sin bergning
genom att forsla malm och andra produkter, ej vilja afsäga
sig denna förtjenst.
Beträffande den andra punkten uti min reservation,
eller att genom medgifvandet af ifrågav:de understöd den
grundsats skulle rubbas, som Stats-Utskit för sin del vid
denna riksdag velat iakttaga, att ej besluta anslag eller
lån till några nya, ej ännu påbörjade banor, har någon
anmärkning ej blifvit framställd. Detta är verkligen första
gången (jtsk:t frångått nämnde grundsats, hvilken
hittills blifvit följd till stor fromma för det allmänna och
för Statsverkets närvale bedröfliga tillstånd. Det är derför
jag anser det ej vara skäl att nu gifva efter för Utsk:ts
hemställan, i stället för att skipa lika rätt mot alla, ty jagtror,
att många af de såväl allmänna, som enskildta jernbansföretag,
till hvilka under innev:de riksdag bidrag förgäfves
blifvit begärda, äro af en vida mera fördelaktig
natur och ömmande beskaffenhet, än den ifrågavrde banan,
hvilken, -jag tog mig friheten att i Utskrt begagna
detta uttryck, — har hvarken hufvud eller svans. Den
börjar nemi. I j mil från Nora och slutar vid öfra ändan
af sjön Möckeln. Kan det väl vara skäl, att sålunda anlägga
en bana midt inne i landet, der den ej mynnar ut
vid någon annan bana, som deraf kunde hemta direkt
nytta? Man säger, att den skall befordra malmtransport
till Carlskoga bergslag. Ja, det kan nog vara möjligt;
men deruti ser jag ej något skäl, hvarför Staten för denna
bana skall göra en så betydlig uppoffring, då andra
banor af vida fördelaktigare natur måst hålla till godo
med afslag å deras gjorda anhållan om understöd från
Statens sida. Man har äfven framhållit, att nordvestra
Den 17 Maj e. m.
379
stambanan tagit vägen öfver Degerfors, emedan den hade
den ifrågav:de banan i sigte. Jag tror emedlertid, att man
skall blifva oss skyldig beviset härför. Troligen skedde
det för att draga rörelsen från Carlskoga på sjön Möckeln,
ned till nordvestra stambanan, men icke för att sätta
denna bana i närmare förbindelse med stambanan; man
bör nemi. ihågkomma hvilka svårigheter dervid möta, i
det produkterna måste underkastas omlastning ej mindre
än fem särskilda gånger.
Här har ordats om den beklagliga ställning, hvari
jernhandteringen för närv:de befinner sig, och man har
medelst användande af denna käpphäst sökt ernå sina
önskningar. Det förvånar mig emedlertid, att de talare,
hvilka vid denna fråga så varmt ifra för jernindustriens
bästa, icke yttrade ett enda ord i sådan syftning, när den
motion var före, som afsåg att upphjelpa densamma. Då
hade rätta tillfället varit inne för en hvar att draga sitt
strå till stacken och nämna hvad han ansåg kunna befordra
näringens framåtskridande; men nu tror jag det ej
vara rätta stunden att göra det.
Uti sista punkten af min reservation har jag påpekat,
att den ifrågav:de orten är jemnförelsevis rikt lottad med
jernvägsförbindelser. Der finnes nemi. för det första en
jernväg från Nora; vidare nordvestra stambanan, som berör
åtminstone en del af dessa bruksdistrikter, och slutligen
finnes äfven direkt jernvägsförbindelse från Persbergs
grufvor. Om man härmed jemför andra delar af
Sverige, t. ex. Halland, som ej har någon jernbana, hela
Norrland, som endast har Gefle-Dala-banan, samt det
stora Småland, som ej har mer än en bana, så torde man
svårligen kunna bestrida, att den ifrågavrde trakten är
synnerligen rikt begåfvad med jernbansförbindelser.
Af dessa skäl vågar jag anhålla, att R. o. Ad. täcktes
afslå Utskds hemställan om understöd till förevarande
jernbana.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Den siste talaren har
börjat med att rigta en anmärkning emot Hr Lagerhjelm,
emedan denne försvarat Utskds förev:de hemställan, innan
någon angripit densamma. Att så skett är emedlertid
lätt att förklara, ty det behöfdes i sanning ej någon
synnerlig skarpsinnighet för att inse, att Frih. Klinckowström
skulle börja ett sådant angrepp, så mycket mer som
han inom Utskd varit reservant. Såväl i dag, som vid
flere föreg:de tillfällen har jag hört Frih:n framhålla vår
finansiella ställning såsom så ytterst bedröflig. Jag får
emedlertid upprigtigt erkänna, att jag af Frih:ns ordande
i sådan syftning ej funnit mig öfvertygad om den förtviflade
fara, hvari vi med afseende å våra finanser skulle
380
Den 17 Maj e. ni.
befinna oss. Frih:n liar framställt anmärkningar med afseende
å den af Hr Lagerhjelm afgifna redogörelsen öfver
resultatet af den verkställda aktieteckningen, och i
sådant hänseende anfört, att Göteborgarne vore i företaget
direkt intresserade, och att en del af allmogen i orten
dragit sig tillbaka och återtagit de aktier, för hvilka
de primitivt tecknat sig. Detta skäl har emedlertid ej
gjort sig gällande inom Utsk:t, ej heller på detta rum
förr än vid förev:de tillfälle. Enligt min tanke är det
fullkomligt likgiltigt, huruvida den ene eller andre tecknät
aktier; den första och vigtigaste frågan är dock alltid,
huruvida ifrågav:de företag är af ett framstående
allmänt och speciellt intresse. Om denna fråga besvaras
med ja, så blir den nästa omsorgen att bilda ett bolag,
som kan realisera detta företag, i detta afseende är det
naturligt, att jag ej tecknar mig såsom delegare, såvida
jag ej är på ena eller andra sättet deruti intresserad;
men när, såsom i förev:de fall, det enskildtas fördel sammanparas
med det allmännas,' synes man ej hafva skäl
till anmärkning. Emedlertid har nu ett fullt organiseradt
bolag kommit till stånd. Det vänder sig nu till Staten
med begäran om understöd. Såsom skäl till afslag härå
har Frih. Klinckowström anfört, att flere andra trakter
dessförinnan måste ihågkommas med statsbanor. Jag vill
emedlertid härvid erinra, att Staten och de enskildta oftast
se dylika företag ur olika synpunkter, i det Staten
betraktar dem från politisk, de enskildta deremot från
privat-ekonomisk sida. Under sådana förhållanden bör
dock, så vidt möjligt är, företagen af mera enskild natur
gå vid sidan af de allmänna. Enligt min tanke bör således
Staten i förev:dc fall tillse, om företaget är af beskaffenhet
att förtjena understöd från det allmännas sida.
och, om så beflnnes vara förhållandet, taga i betraktande,
huruvida dess tillgångar medgifva ett sådant understödjande.
Frih. Klinckowström liar vid flere tillfällen nämnt,
att Stats-Utsk:ts ledamöter förtviflade, hvarifrån medel
skulle tagas till fyllande af Statens behof. Jag får bekänna,
att jag för min del ej kunnat hos dessa ledamöter
spåra en sådan förtviflan. De hafva lugnt pröfvat
Statsverkets tillstånd, jemfört dess utgifter och inkomster
och funnit tillgångarne vara tillräckliga att betäcka utgifterna.
Det vore, enligt min tanke, i högsta grad oklokt, om
Staten skulle på en gång afstadna hela sin verksamhet.
Yi hafva ju så godt som afbrutit anläggande af stambanor;
skola vi då äfven upphöra att understödja enskildta
företag! Hvad skulle väl utländningen säga derom? Skulle
han ej hafva allt skäl att anse, att vi ej förmådde fortsätta
på den väg, vi en gång beträdt! Det förhåller sig
Den 17 Maj e. m.
381
i detta hänseende med Staten på samma sätt som med
den enskildte. Jag har t. ex. en egendom, hvilken jag
sköter efter bästa method, och hvarpå jag nedlägger kapitaler
i beräkning på förbättrad afkastning. Men på en
gång upphör jag härmed och nedlägger arbetet. Då är
naturligtvis den första tanken hos mina grannar, att jag
råkat i obestånd, och derigenom skadas min kredit. Likaså
skadas äfven statskrediten, derigenom att utlandet
ser, att vi ej fortsätta våra påbörjade arbeten, hvaraf det
helt naturligt sluter, att våra finanser befinna sig i dåligt
skick. Visserligen har Frih. Klinckowström uppgjort en
tablå öfver våra finanser, hvilken på ett mystiskt sätt
framkommit under diskussionen; och att döma af denna
tablå, skulle i sanning Statsverkets tillstånd ej vara synnerligen
godt. Men Hrnne äro ej mystiskt sinnade och
bära ej fruktan för några skrämskott. När siffrorna nakna,
men bestämda, komma på sin rätta plats, så skall det
enligt min tanke visa sig, att ställningen är vida bättre,
än man i allmänhet vill tro.
Jag tror icke, att det kan bestridas, att ifrågavide
företag ur statsekonomisk synpunkt är af största vigt,
enär det bidrager att i allmänna rörelsen utföra ofantliga
qvantiteter malm. När nu ett bolag bildat sig för att
genomföra detta arbete, och Staten eger medel att understödja
detta bolag, så anser jag det ligga i Statens intresse
att äfven göra det, Jag har vid flere tillfällen
hört den grundsats uttalas på detta rum, att man ej bör
frångå Stats-Utsk:ts beslut, enär Utsk:t, som bäst är i
tillfälle att pröfva förekommande frågor, ej fattar sitt beslut
förr än efter mogen öfverläggning; och denna grundsats
har i allmänhet blifvit följd. Nåväl, Mina Hrr! låtom
oss äfven följa den nu, med fast öfvertygelse, att Utsk:t
ej skulle hafva tillstyrkt frågan, såvida den ej vore af
vigt för Staten och såvida ej våra tillgångar medgåfve
den begärda uppoffringen.
Af dessa skäl får jag anhålla om bifall till Utsk:ts
förev:de hemställan.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Den förste talare,
som i denna fråga yttrade sig, har erhållit förebråelser,
emedan han förde det enskildta intressets talan.
Emot mig kan åtminstone icke en sådan förebråelse med
skäl rigtas, ty min skarpsinnighet räcker i sanning ej till
att utfundera, hvilken fördel Blekinge skulle kunna hafva
af ifrågav:de jernbana. Men jag har egt del uti ett bruk
i den trakt, hvarest denna bana skulle komma att framgå,
och i följd deraf är jag temligen bekant med förhållandena.
Jag har sett dessa Carlskogabor, — kanske den
vackraste och starkaste delen af landets befolkning —,
382
Den 17 Maj e. m.
huru de gå till sitt arbete, och huru de bedrifva det med
flit och ifver; jag har sett dem i långa rader forsla produkter
till långt aflägsna orter, dervid de under flere
veckor äro utsatta för mödor och besvärligheter. Den
som haft tillfälle att se detta, måste finna deras arbete
nästan vara ett träldomsarbete; och säkert är, att det
fordras en stark och härdad befolkning för att tåla sådane
ansträngningar. Nu hav man framlagt en {dan för att
skaffa befolkningen bättre vilkor, men man motsätter sig
densammas genomförande. Man vägrar att lemna lån,
ehuru Stats-Utsk:ts majoritet tillstyrkt det och således
visat, att våra tillgångar ej lägga hinder i vägen derför.
Man anmärker, att nyttan af ifrågav:de jernbana skulle
endast komma brukspatronerna i orten till godo. Så är
dock ej förhållandet. Jernhandteringen ligger nemligen
till stor del i händerna på bergsmännen i trakten, enär
rättighet att blåsa tackjern följer med hemmanet, och
hvar och en af dem eger rätt att taga malm från ifrågav:de
grufvor. Jernhandteringen ligger således ej allenast
i brukspatronernas, utan i hela befolkningens händer. Vid
dessa grufvor tillgår i allmänhet så, att man uppfordrar
största möjliga qvantitet malm, hvilken sedermera delas
emellan grufve-egarne i mån af deras andelar. Men som
blåsningen ej bedrifves i tillräckligt stor skala för att
tillgodogöra all malmen, qvarligga vanligen stora partier
deraf, hvilka ej på stället kunna tillgodogöras och i brist
på lämpliga transportmedel ej kunna föras till andra orter,
— till stor förlust både för egarne och det allmänna.
Väl är det sannt, såsom Frih. Klinckowström anmärkt,
att en del af denna malm föres ända ned till Taberg,
den forslas nemligen till Askersund, sedermera öfver Wettern
till Jönköping, hvarifrån den köres ut till Taberg,—
men dessa malmpartier äro relativt små och transportkostnaderna
enormt höga. Jag hemställer då, om det ej
skulle vara förenadt med fördel att, på sätt nu föreslaget
blifvit, underlätta denna transport, så att man måtte kunna
tillgodogöra sig de rika malmtillgångarne och på samma
gång draga nytta af de stora Småländska skogarne, hvilka
i närv:de stund ruttna ned af brist på användning. —
Frih. Klinckowström har äfven af ömhet för de bönder,
hvilka besörja forslingen, ansett, att ifrågav:de jernväg
skulle blifva för dem ofördelaktig, enär den skulle komma
att beröfva dem denna inkomstkälla. Enligt min
tanke skulle de emedlertid lätt trösta sig öfver denna
förlust. Jag minnes, huru jemväl enahanda farhåga uttalades,
när jernvägen anlades till Christinehamn; och
det gick så långt, att bönderna, som plägat bestrida forslingen,
hotade med att förstöra banan. Det förgick dock
ej mer än ett år, innan de voro högst belåtna med sin
Den 17 Maj e. m.
383
ställning, ty i följd af den nya jernvägen fingo de ännu
flere körslor, än de tillförne haft. I min tanke är det en
nyttig följd af jernvägarne, att folk och dragare kunna
användas till andra ändamål, än att göra körslor, hvilket
bland annat har den olägenhet med sig, att spillningen ej
kan tillgodogöras, utan stadnar på vägarne.
Det är visserligen sannt, att Halland och Småland ej
äro rikt lottade med jernvägar, och hvad den sednare
provinsen beträffar, så önskar jag, att den med görligaste
första måtte erhålla förökade jern vägsförbindelser; men vi
böra komma ihåg, att de förslag, som i sådant hänseende
blifvit väckta, fordra anslag af flere millioner, då deremot
här endast är fråga om ett lån å 743,000 rdr. Jag tror
således ej, att denna jemförelse bör inverka på vårt beslut
i förev:de fråga. Jag vill dessutom påpeka en omständighet,
som jag inhemtat af en karta, som blifvit upprättad
af nuv:de General Lovén, nemligen att ifrågav:de
trakt är lika rikt bobygd, som de delar af Sverige, hvilka
äro tätast befolkade.
Af dessa i största korthet anförda skäl får jag yrka
bifall till Utsk:ts förev:de hemställan.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Inom
Stats-Utsk:t har jag med min röst bidragit till det beslut,
hvari Utsk:t i denna fråga stadnat. Jag har gjort det,
emedan jag anser, att Staten vid denna riksdag ej bör
afbryta den bana, den en gång beträdt, nemligen att i
mån af sina tillgångar gifva bidrag till sådane företag,
hvilka hafva till ändamål att förbättra våra kommunikationsmedel.
Det torde väl ej finnas någon, sorn kan bestrida,
att underlättade transporter numera äro ett oundgängligt
vilkor för våra näringars framåtskridande; och
att ifrågav:de företag i väsendtlig mån bidrager till detta
ändamål, inser hvar och en. Det är klart, att det måste
vara af allra största vigt för en rik gruftrakt ;itt komma
i tillfälle att till andra orter afsätta den malm, som ej
kan på stället bearbetas, liksom ock att med lätthet kunna
erhålla sådane produkter, hvaraf den för närv:de är i
saknad, men som den för sin näring behöfver.
Man har emot den ifrågavule banan anmärkt, att den
ej mynnar ut vid någon annan bana, enär sjön Möckeln
skiljer den från stambanan. Den är emedlertid i detta
hänseende ej den enda i sitt slag; och i öfrigt är kommunikationen
på sjön Möckeln förenad med så ringa svårighet,
att detta hinder ingalunda kan förminska trafiken
på ifrågav:de bana. Jag tror således, att i tekniskt hänseende
ingen grundad anmärkning är mot denna bana
att göra. Det enda skäl till afslag skulle således kunna
vara motiveradt af vår närv:de finansiella ställning. I
Den 17 Maj e. m.
detta hänseende tillåter jag mig emedlertid att protestera
mot den åsigt, som blifvit af en ledamot uttalad, att nemligen
Stats-Utsk:t vid denna riksdag iakttagit den grundsats
att ej lemna bidrag till enskildta jern vägsföretag.
Jag har åtminstone icke hört denna grundsats uttalas inom
Utsk:t, och jag tror ej heller, att den der blifvit iakttagen.
Tvertom har Utsk:t, enligt min tanke, sökt göra
så mycket som möjligt för att uppmuntra våra näringar.
Att i detta hänseende olika meningar gjort sig gällande
beträffande hvarest denna möjlighet kan ligga, är väl
sannt; men att säga, att man ej bör understödja något
företag, derför att man ej kan understödja alla, tror jag
ej vara rätt. Det är naturligt, att man ej kan tillmötesgå
alla de framställningar om bidrag, som blifvit gjorda;
men man måste samvetsgrant utvälja de företag, hvilka
synas för det enskildta och för Staten blifva af största
fördel, på samma gång som de med minsta möjliga uppoffring
kunna utföras; och i detta afseende intager enligt
min tanke förev:de jernbana främsta rummet.
Jag tror icke, att vår finansiella ställning är så förtviflad,
sorn här ofta blifvit yttradt, ej heller tror jag den
vara så fördelaktig, som man å andra sidan velat låta
påskina; utan torde sanningen ligga midt emellan, och
en brist komma att uppstå, hur man än vill göra sina
beräkningar. Jag tror emedlertid ej, att denna brist öfverstiger
4 millioner; och jag tviflar på, att någon med
allvar kan antaga att det skall vålla Riksg.-Kont. någon
synnerlig svårighet att maniera denna brist. Man bör
ihågkomma, att Riksg.-Kont. har en mängd resurser,
hvilka ej lätteligen låta kalkylera sig, men sannolikt i
värde motsvara den nämnda bristen. — Det är ej skäl
att gå allt för frikostigt till väga; men å andra sidan är
det ganska vådligt att gå till en motsatt ytterlighet och
vägra allt understöd. I min tanke är medelvägen i detta
liksom andra fall den bästa; och i öfverensstämmelse
härmed tror jag, att vi böra vidtaga de åtgärder för våra
näringars upphjelpande, som tillgångarne medgifva.
Såsom jag ofvan antydt, tror jag, att ifrågavide företag
är af den beskaffenhet, att Staten till detsamma både
kan och bör lemna bidrag, hvaraf både det enskildta och
det allmänna otvifvelaktigt kommer att draga stor fördel.
Det kan nemligen icke slå fel. att denna bana kommer
att lemna en behållning, som vida öfverstiger den uppoffring,
Staten för densamma underkastar sig. — Då det
således är allt skäl att antaga, att ifrågav:de företag kommer
att blifva af stor fördel ej mindre för enskildta än
för Staten, och då det ingalunda ligger utom det möjligas
gräns att lemna det begärda understödet, kan jag ej
annat än förorda bifall till Utsk:ts förev:de hemställan.
Hr
Den 17 Maj e. ra.
385
Hr Lagerhjelm: Jag vågar anhålla om R. o. Ad:ns
ursäkt, att jag ännu en gång uppträder i denna fråga,
men jag anser mig skyldig att förklara Frih. Klinckowström
min ledsnad, att jag begick den stora indiskretion,
att hos Hr Gr. o. Landtm, begära ordet före honom. En
annan gång skall jag söka såsom regel iakttaga att ställa
mitt namn efter hans.
Frih:n har framställt många anmärkningar i afseende
å mitt förra anförande; och likväl har jag deruti ej till
besvarande upptagit alla de punkter, Frilen uti sin reservation
vidrört. Annu återstå tre; men jag vill inskränka
mig till tvenne af dem, just emedan Frilen uti sitt anförande
ej berört flere.
Uti tredje punkten är såsom stöd för afslag andraget:
»att den ifrågav:de banan ej ens kan betraktas såsom en
vanlig bibana, då den ej utmynnar till någon stambana,
utan eudast dermed förbinder sig å ena sidan medelst
sjötransport på sjön Möckeln, och å andra sidan från Dalkarlsberget
cirka 1 i mil från Nora;» och har Frilen i sådant
hänseende kallat den en bana utan både hufvud och
svans. Jag få)- uppriktigt förklara, att jag ej rätt förstår
denna liknelse; men den får då gälla hvad den kan. Hvad
som är säkert, är, att jag omöjligen kan finna någon rimlig
anledning, hvarför ifrågav:de farled skulle blifva mindre
fördelaktig, derför att den slutar vid en sjöstrand,
hvarifrån varorna sedermera kunna transporteras vidare.
1 bergslagen hafva under alla tider sjöarne varit det förnämsta
transportmedlet; och genom denna jernbana kommer
ingen annan förändring att ske, än att kommunikationen
på sjön Möckeln kommer att blifva lifligare än nu,
enär den om sommaren kommer att ske med ångbåt och
om vintern medelst körkrafter. Jag tror således att Frih.
Klinckowström skall blifva skyldig beviset för det påstående,
att trafiken på denna bana skall blifva mindre, derför
att den ej utmynnar till någon stambana. Frih:n har
vidare på ett mycket filantropiskt sätt slagit sig till riddare
för de forbönder, hvilka till följd af ifrågav:de jernväg
skulle komma att mista den inkomstkälla, de hittills
haft uti körslor. Jag ber då att få förklara, att det varit
och är ett obestridligt faktum, att när en kommunikationsled
uppstår, så ökas städse fororna till densamma. Min
öfvertygelse är således, att de i detta afseende ej komma
att lida; men äfven örn så skulle blifva fället, komme de
ej i sämre ställning än t. ex. roddbåtarne i Stockholm,
när ångbåtskommunikationerna började. Månne man enligt
Frih. Klinkowströms åsigt ej skulle begagnat ångbåtarne,
emedan roddarmadamerna derigenom kunnat blifva
lidande?
H. V. 25
380
Den 17 Maj e. m.
Den fjerde punkten är — om jag så får uttrycka mig
— den allra roligaste af Frih:ns invändningar. Den innehåller
ett råd till den ifrågav:de traktens befolkning att,
i stället för att söka åstadkomma denna jernbana, frakta
sin malm öfver Nora. Jag ber då att först och främst få
erinra, att någon jern vägsförbindelse emellan Dalkarlsbergen
och Nora ej ens är ifrågasatt; och äfven om så
vore, tror jag ej, att man till ett sådant företag skulle
lyckas få någon aktieteckning i orten. Men förutsatt äfven,
att en sådan bana komme till stånd, så tror jag dock
ej, att ett enda centner jern till Degerforss komme att
dermed fraktas, enär den i fr äga. v: de linien endast är 4
mil, då deremot den af Frih. Klinckowström föreslagna är
12 mil. Om således grufve-egarne vid Dalkarlsberg skulle
lyda Frihins råd, så komme de att för ro skull forsla sin
malm en tre gånger så lång väg som den, hvarom nu är
fråga; och huruvida deri läge någon fördel, lemnar jagtill
en hvar att bedöma.
Frilen har sökt inför K. o. Ad. göra misstänkt min
uppgift rörande resultatet af den verkställda aktieteckningen
och dervid anfört, bland annat, att Göteborgs köpmän
särskildt skulle vara intresserade i företaget, emedan
de vore delegare i de i orten belägna grufvor och hyttor.
Jag vill ej göra mig till domare öfver någons motiver;
men om det kan tjena till någon upplysning, ber jag att
få nämna, att mig veterligen är ingen af de Göteborgs
köpmän, hvilka tecknat aktier, intresserad i företaget på
den grund, att han är delegare i dessa grufvor; men deremot
äro dessa köpmän intresserade deruti i deras egenskap
af exportörer; och jag är fullt öfvertygad, att Frih.
Klinckowström är så stor patriot, att han, just till följe
deraf att han ser våra finanser i så mörka färger, måste
önska, att vår export blir så liflig som möjligt; emedan
det är det enda medel, hvarigenom våra näringar kunna
bringas till full utveckling.
Jag vågar fortfarande anhålla om bifall till Utsklts
hemställan.
Gr. von Saltza, Carl Anton Philip: Jag ger möjligen
hugg på mig, då jag börjar med att förklara, att jag
rörande denna fråga ej känner mycket mera, än hvad
Utsk:ts Betänk, derom innehåller.
Under förmiddagens plenum, då frågan om anslag till
östra stambanan förevar till behandling, aflägsnade jag
mig, icke derför att jag ej v isste hvad jag ville, eller derför
att om min röst varit af behofvet, jag ej skulle hafva
varit närvarande; men jag var öfvertygad, att min åsigt
ändock ej skulle segra, och då var det mig vidrigt att
deltaga i voteringen. Den östra stambanan, M. Hrr! är
Den 17 Maj e. m.
387
icke en af dessa filantropiska jernvägar, sådane som vi
redan byggt mer än en; den är ej en af dem, som vi
draga genom ofruktbara trakter, i hopp att derigenom
framkalla industri och näringar; det är en bana, som dragés
genom en rik provins och som skulle komma att bära
sig och möjligen äfven lemna betydligt öfverskott. Då
denna jernbana blifvit undertryckt af en så ofantlig majoritet,
så ligger deruti ett klart uttaladt. skäl, att ej några
ytterligare anslag till jernbanor nu böra gifvas.
För icke längesedan hafva vi här hört talas om landtbrukets
sorgliga ställning. Jag undrar, M. Hrr! örn vi
ej kunna sammanställa denna ställning med förevarande
fråga. Landtbrukaren har, såvidt jag vet, lefvat sparsamt;
han har, med få undantag, hushållat. Men äfven landtmännen
hafva räknat på framtiden och nedlagt ofantliga
kapitaler på sin jord i hopp om kommande vinst; och jag
påstår till och med, att de hafva nedlagt dessa kapitaler
välbetänkt, allenast de varit deras egna och de ej behöft
skuldsätta sig. De skulle då hafva varit i en helt annan
ställning, än de nu äro, och hela landet skulle hafva hemburit
dem sin tacksamhet, för det de ökat Sveriges jord
och Sveriges rikedom. I stället härför hafva de nu måst
arbeta tåligt; och —jag vill ej skryta med lånta fjedrar —
de hafva möjligen arbetat mindre för det allmännas bästa
än för sitt eget; men de hafva misstagit sig om rätta
sättet; emedan de arbetat med lånta millioner.
Att ifrågavarande jernbana skulle komma att medföra
nytta, betviflar jag ingalunda; men jag anser det ej vara
skäl att låna medel för att understödja den. Besinnom,
M. Hrr! att det kan gå med Staten som med den enskildte;
den enskildte kan göra bankrutt, men Staten får ej göra
det. Då det nu vid de föregående besluten visat sig, att
vi ej kunna fortsätta med anläggandet af våra stambanor,
så vore det i min tanke i högsta grad oklokt att låna
penningar för att dermed understödja enskildta jernbansföretag.
Jag hvarken kan eller vill ingå i frågans detaljer;
men hvad jag anfört, grundar sig på egen erfarenhet, och
erfarenheten har vitsord. Jag inskränker mig således till
att yrka afslag å Utsk:ts tillstyrkande.
Frih. Klinckowström: Jag ber om ursäkt, att jag
ännu en gång tager E. o. Ad:ns uppmärksamhet i anspråk;
men jag lofvar att fatta mig mycket kort.
Hr Leijonancker har sagt, att det ej blifvit beslutadt
inom Stats-Utsk:t att ej tillstyrka lån till några nya jernbansföretag.
Att något sådant beslut ej blifvit fattadt,
kan väl vara sannt; men den värde talaren vet nog lika
väl som jag, att den åsigt i allmänhet der gjort sig gäl
-
388
Den 17 Maj e. m.
lande, att man såvidt möjligt ej borde tillstyrka lån till
dylika företag. Samme talare har sagt, att man borde gå
så långt, som tillgångarne medgifva. Sannolikt är lian
dock ej i okunnighet derom, att E. St:r redan beviljat
mera än tillgångarne medgifva, och att vi derför hafva
brist och måste låna oss fram. Slutligen har den värde
talaren låtit förstå, att statsverkets ställning ej skulle vara
sådan, som jag tagit mig friheten att på grund af officiella
siffror för E. St:r framlägga den; och han har sagt,
att man utan ringaste svårighet kan anskaffa medel till
ifrågavarande lilla lån. Jag vill då göra Hrr:ne uppmärksamma
på ett sätt, hvarpå den värde talaren vill anskaffa
penningar, för att derigenom framlägga hans finansiella
åsigter. Uti en reservation, som han afgifvit emot Utslcts
i fråga om Frövi—Falu-banan fattade beslut, har han
föreslagit, att, för anskaffande af de till denna bana erforderliga
o), milhr rdr, de obligationer, hvilka återstå å
det år 1864 i England kontrah orade lån, skulle bringas i
cirkulation. Jag tror i sanning ej, att många af E. o. Ad:ns
ledamöter skola gifva sitt bifall till en så beskaffad finansiell
åtgärd. Med undantag af dylika operationer tror
jag ej, att talaren skall kunna visa något sätt, att få medel
till de anslag, hvilka han vill bevilja.
Jag yrkar fortfarande afslag å Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till (Ttsk:ts förevarande hemställan
och dels afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till samma hemställan, hvarvid svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utföllo med många ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Tornerhjelm begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i förra delen af 5:te
punkten i Utlåtit N:o 80 gjorda hemställan om beviljande
af ett låneunderstöd af 743,000 rdr för anläggning af en
jernväg från Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår E. o. Ad. denna hemställan.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 40.
Nej — 69.
Den 17 Maj e. m.
389
Ustk:ts sednare förslag.
Frih. Klinckowström: Af Ii. o. Ad:ns nu fattade
beslut att icke bevilja något lånebidrag till den ifrågav:de
jernvägen följer naturligtvis, att de i de 14 nästföljande
momenterna upptagna vilkor och bestämmelser för lånemedlens
utbekommande och användande böra utgå, hvarpå
jag hos Hr Gr. o. Landtm, får anhålla om propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., afslog R. o. Ad. Utsk:ts förslag.
öde—9:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
10: de punkten.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag väl inser, att det icke
är med särdeles utsigt till framgång man här yttrar sig i
jernvägsfrågor, kan jag dock icke underlåta att yttra några
ord om den ifrågav:de bibanan mellan Lidköping och Håkanstorp,
för hvars anläggande, enligt hvad äfven Utsk:t
erkänt, synnerligen goda skäl tala. Det belopp, som af
statsmedel skulle erfordras för denna bana, inskränker sig
till 600,000 rdr eller, såsom en reservant inom Utsk:t föreslagit,
t. o. m. endast till 500,000 rdr, hvaraf blott 100,000
rdr skulle utgå under nuvarande statsregleringsperiod.
Om denna bana utfördes i sammanhang med den pågående
anläggningen af Uddevalla-Wenersborg-Herrljungabanan,
skulle den kosta obetydligt i jemförelse med den
summa, hvartill kostnaderne skulle uppgå, om den måste
särskildt anläggas. Härtill kommer, att till denna bana är
af enskild person skänkt det ganska betydliga beloppet af
100,000 rdr, med vilkor att statsbidrag erhålles, och att,
om lånet nu afslås, denna gåfva möjligen återkallas, i
hvilket fall denna bana äfven för framtiden torde blifva
omöjlig, enär staden Lidköping väl icke eger förmåga att
teckna hela det belopp, som erfordras för banans utförande.
Jag föreslår således, att R. o. Ad. åtminstone måtte bevilja
till den ifrågavarande bibanan det af en reservant
föreslagna belopp af 500,000 rdr, deraf 100,000 rdr bör
utgå under denna statsregleringsperiod.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Ehuru det sätt,
hvarpå Gr. Sparre framställt sin anhållan om afslag å
Utsk:ts hemställan och beviljande af 500,000 rdr till den
ifrågav:de jernvägen, icke gifver någon anledning att förmoda,
att Ståndet skulle, med frångående af den grundsats,
Ståndet hittills följt, att icke bevilja lån eller anslag
390
Den 17 Maj e. m.
till anläggande af nya jernvägar, bifalla Gr. Sparres framställning,
anser jag mig dock skyldig att anhålla om bifall
till Utsk:ts hemställan. Jag gör det dels på det
mycket goda skälet, att statsverkets ställning absolut fordrar,
att inga nya jernvägs anslag beviljas för denna statsregleringsperiod,
och dels äfven på grund af det för Lidköpingstrakten
särdeles lyckliga förhållande, att staden
Lidköping är belägen vid Wenern och således har direkt
sjökommunikation med flera jernvägslinier. Då dessutom
Lidköping icke har mera än något öfver 2 ', mil till Vestra
stambanan, och man kan med skäl säga, att den provins,
Lidköping tillhör, är ganska väl i sina affärer hvad jernbanor
angår, tror jag, att Utsk:ts hemställan, att Staten
icke bör öka sin skuldsättning för det ifrågasatta ganska
betydliga lånet till denna bibana, är mycket välbetänkt.
Gr. Sparre: Jag vill icke trötta II. o. Ad. med något
vidlyftigt ordande om denna fråga, utan har endast
begärt ordet för att rätta ett icke obetydligt misstag, som
Frih. Klinckowström begått, då han påstått, att Lidköping
ligger endast 2.1 mil från Vestra stambanan. Förhållandet
är nemligen, att Lidköping ligger 4f eller närmare 5 mil
derifrån. För öfrigt får jag påpeka, att just den omständighet,
att Lidköping är en hamn vid Wenern, och har
tillfälle till kommunikation med både Norge och kringliggande
trakter, utgör en anledning att framdraga jernväg
från det spanmålsproducerande Wöstergötland till nämnde
stad, hvilken dessutom har den största spanmålshandeln
af alla Westergötlands städer.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade yrkats
dels bifall till Utskts ifrågav:de hemställan och dels
att R. o. Ad., med afslag derå, skulle såsom lån till en
bibana från Lidköping till Håkanstorp anvisa 500,000 rdr,
deraf 100,000 rdr under denna statsrcgleringsperiod; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utskts
hemställan och, då dervid svarades många ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
ll:te punkten.
Gr. Sparre: Jag har sannolikt lika liten utsigt att
vinna R. o. Ad:ns bifall till min framställning nu som
förra gången, men jag ber dock att få nämna, att det
ifrågasatta statslåneunderstödet för en jernväg från Moholms
station till Mariestad icke bestiger sig till mera än
452,000 rdr. R. o. Ad. påminner sig säkerligen, att, under
de stora striderna om vestra stambanans framdragande
Den 17 Maj e. m.
391
öster eller vester om Billingen, det temligen tydligt förespeglades,
att bibanor skulle komma att framdragas till
Wenerns hamnar. En talare har här förut i dag visat,
hvilka betydliga inkomster Borås-banan tillskyndat stambanan,
och min öfvertygelse är, att den ifrågavarande bibanan,
0111 den också icke kunde lemna full ränta å
ett statslåneunderstöd, dock skulle bereda stambanorna
en så ökad trafik, att Staten skvdle få full ersättning för
en möjlig ränteförlust.
Jag hemställer således, att K. St:r måtte för åstad- •
kommande af en jernväg emellan Mariestad och Moholms
station å vestra jernvägsstambanan, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det deröfver af Kaptenen G. Kerman
upprättade förslag, sådant det i anledning af Kongl. Styrelsens
öfver väg- och vattenbyggnader i riket deremot
gjorda anmärkning blifvit genom särskildt åtagande af det
för arbetets utförande bildade bolag, i afseende å skenornas
tyngd ändradt, bevilja ett låneunderstöd af 452,000
rdr rmt, att till nämnde bolag utbetalas, hälften eller 226,000
rdr år 1867 och återstoden eller 226,000 rdr år 1868, med
iakttagande i tillämpliga delar af de vilkor, som för beviljandet
af statsbidrag för anläggandet af en jernväg från
Dalkarlsberget tili sjön Möckeln blifvit i Stats-Utsk:ts
Betänk. N:o 80 föreslagne.
Frih. Klinckowström: Gr. Sparre liknar i dessa
frågor en skicklig fiskare, som lägger ut flera metspön,
på det att R. o. Ad. måtte bita på någon krok. Jag hoppas,
att resultatet skall blifva detsamma i afseende å den
ifrågav:de banan som i afs:de å Lidköping—Håkanstorpbanan.
Mariestad ligger då verkligen icke mera än 2 mil
från stambanan, och torde väl vara den sista af alla städer,
som förtjenar statslåneunderstöd för anläggande af en
bibana. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels
bifall till Utsk:ts förevarande hemställan och dels af Gr.
Sparre, att R. o. Ad., med afslag derå, måtte för sin del
besluta, »att R. St:r för åstadkommande af en jernväg
emellan Mariestad och Moholms station å Vestra jernvägsstambanan,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det deröfver
af Kaptenen G. Nerman upprättade förslag, sådant
det i anledning af Kgl. Styrelsens öfver Väg-och Vattenbyggnader
i riket deremot gjorda anmärkning blifvit genom
särskildt åtagande af det för arbetets utförande bildade
bolag, i afseende å skenornas tyngd ändradt, bevilja
ett låneunderstöd af 452,000 rdr rmt att till nämnda bolag
utbetalas, hälften eller 226,000 rdr år 1867 och återstoden
Den 17 Maj e. m.
eller 226,000 rdr år 1868, med iakttagande i tillämpliga
delar af de vilkor, som för beviljandet af statsbidrag för
anläggandet af en jernväg från Dalkarlsberget till sjön
Möckeln blifvit i Stats-Utsk:ts Betänk. X:o 80 föreslagne»;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan och, då dervid svarades många ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
12:te och 13:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
14:de punkten.
Hr Ehrenborg, Richard: Stats-Utsk:t uttalar öppet
den åsigt, att bland alla de vid innev:de riksdag föreslagna
enskilda jernvägsanläggningar ingen synts Utsk:t
vara af så stor vigt eller kunna i så hög grad medverka
till utvidgandet af Sveriges jernhandtering samt befrämjandet
i öfrigt af landets industriella utveckling och ekonomiska
välstånd som den ifrågav:de jernvägsanläggningen,
men Utsk:t slutar med den hemställan, att de väckta
motionerna nu icke må bifallas. Jag har icke den djerfva
afsigten att i strid mot Utsk:ts afstyrkande söka utverka
något bifall till motionerna om lån till denna jernväg, men
jag anser mig dock böra inför dem, sorn icke närmare
följt frågan, erinra med få ord om densamms vigt och
på grund deraf yrka ett beslut, som bör kunna något
mera befordra frågans lösning än ett blott naket bifall till
Utsk:ts hemställan. Denna fråga i sin helhet eller i den
utsträckning, Iivari den nu framstälts, är temligen ny eller
blott 3 ä 4 år gammal, och har förekommit nu för
första gången till Ständernas handläggning. Delvis åter
eller hvad beträffar ungefär den sydligaste tredjedelen
mellan nya Kopparbergs bergslag och Frövi eller sjön
Yäringen, är den deremot långt ifrån ny, om också icke
så gammal som det trängande behofvet för bergslagerna
af en lättad kommunikation. Liksom man skulle kunna,
om det nu vore behöfligt och lämpligt, framställa en sanningsenlig
och bjert beskrifning öfver det betryck och de
svårigheter, hvarmed bergsbruket och trafiken inom dessa
orter länge haft att kämpa, likaså skulle jag inför R. o.
Ad. kunna framlägga en ganska vidlyftig historik öfver
den mängd af särskilda förslag, undersökningar och planer
för större och mindre kanalanläggningar, lokomotivoch
hästbanor af olika sträckningar och dimensioner, m. m.,
jemte derpå följande underd. petitioner, riksdagsmotioner
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förord, som under
loppet af de senaste tjugu åren förekommit vid ifrågav:de
Den 17 Maj e. m.
393
kommunikationslinie, och hvarvid tillika skulle kunna visas,
hvilka högst betydliga uppoffringar kommuner och
enskilda personer måst hittills förgäfves vidkännas för det
åsyftade ändamålet. Men hvarför vanns då aldrig detta?
Jag vill icke neka, att vankelmod, brist på ihärdighet
och kraftig ledning häri kunna hafva haft sin del; men
visst är, att det hufvudsakliga hindret legat deri, att så
länge man höll sig till blott den sydligaste delen af nu
ifråga v: de linie, så var det omöjligt, äfven med det högsta
möjliga afrundande af trafikuppgifterna och de antagna
frakterna, att i beräkningarna komma till en bruttoinkomst,
som kunde anses betäcka kommunikationsledens
underhåll och räntan på anläggningskapitalet. Nu
deremot, sedan jernvägsförslaget utsträckts till Falun såsom
dess nordliga ändpunkt och passerat Grängesbergets
m. fl. ofantliga malmfält, samt närmar sig det inre Dalarnes
skogar, så har man, oaktadt de nu långt dyrare
räntorna och den låga fraktberäkningen af blott I öre pr
centner, sannerligen icke behöft att samla några sökta,
ovissa eller öfverdrifna uppgifter, utan de bestyrkta och
obestridda data, som ligga framför oss, äro af den beskaffenhet,
att de icke allenast gifva förvissning om att
banan skulle bära sig, utan äfven lofva åt Statens stambanor
en högst betydlig vinst. Dessa data torde nu icke
höra i detalj framställas eller bestyrkas, då något yrkande
om anslag eller lån ej för närv:de sker; må det blott tillåtas
mig att antydningsvis nämna de fördelar, som frågans
skedda utredning gifver vid handen.
Af dessa torde man minst böra framhålla sådant,
som mera uteslutande tillgodokommer de provinser, genom
hvilka banan framlöper, såsom att densamma blifver
en beqväm export- och utfartsväg för Dalarne och nordöstra
delen af Orebro län, samt att ett eller annat tiotusental
af dalkarlar, hvilka nu i brist på arbetsförtjenst
genomströfva vårt land, finge i närheten af sina hem en
för dem särdeles passande sysselsättning o. s. v. — Något
mera torde vi böra fästa oss vid banans inflytande på
bergshandteringen, och må i detta fall få erinras, att banan
genomlöper ett malmfält, som antagligen är ett af de
största på jorden; att den nuv:de trafiken i den föreslagna
banans närhet motsvarar närmare 34,000,000 centnermil;
att banan med blott den nuv:de trafiken skulle lemna en
bruttoinkomst af 1,800,000 rdr, eller netto öfver 1,000,000
rdr; att genast efter öppnandet en tillväxt vore att emotse
af omkring 2,000,000 centner utöfver de 2,500,000 centner,
hvartill nuv:de malmbrytning uppgår; att för framtiden,
med blott 6 fots afsänkning, skulle kunna påräknas upptagande
i banans närhet af öfver 39,000,000 centner jernmalm
af den utmärktaste beskaffenhet, utom 4,000,000
39 i
Den 17 Maj e. m.
centner ädlare metaller; att de rikaste malmfält komme i
beröring, ej blott med Statens stambanor, utan ock med
skogar, hvaraf i det inre Dalarne omkring 3,400,000 tunnland,
deraf en stor del är långt mera än genom åtkomlighet
underkastad förstöring, just genom sin värdelöshet
i brist på kommunikationer och i brist på till rimligt pris
åtkomliga malmer, hvarjemte träkolen, som komme tackjernstillverkningen
till godo, besparades för stångjernsoch
manufaktursmidet och till de ädlare metallernas nedsmältning;
med ett ord, att genom dessa och andra verkningar
Sveriges jernhandtering skulle lyftas från dess
nuv:de nedtryckta ståndpunkt, måhända till den plats i
jemförelse med utlandets, der den fordom stått. •— Se vi
slutligen på hyad Statens stambanor hafva att på den
ifrågav:de anläggningen vinna, så är det bestyrkt, att efter
nuv:de bergslagstrafik skulle på Statens stambana inströmma
omkring 6,200,000 centner, äfvensom man med
skäl antagit, att endast från Frövi-Falu-banan skulle för
framtiden tillkomma Statens jernvägar lika mycken trafik,
som Staten nu eger på samtliga sina banor.
Om nu allt detta såsom utredt och obestridt eger
grund, så frågas: har man då ej skäl att klaga öfver eller
ogilla Stats-Utskrts afstyrkande? Jag måste dock på
denna fråga svara: visserligen icke. Lika fosterländskt,
som det är att mången, hvilken af denna fråga icke har
någon enskild fördel, dock intresserar sig för densamma,
såsom måhända den för det allmänna mest lofvande kommunikation,
som någonsin föreslagits, lika fosterländskt
måste jag erkänna det vara, att man är betänksam vid
att under nuv:de finansiella förhållanden för ett förslag,
som för första gången förekommer, öka Statens upplåning
med 5 j millioner. Det vore ju också en möjlighet att,
oaktadt den fullständiga utredning och väl vitsordade plan
som ftro framlagda, man ännu funne skäl till någon förändring,
om icke i afseende på sträckningen, dock i fråga
om anläggningens dyrhet, då måhända hufvudändamålet
kunde vinnas utan behof af en så utmärkt plan som denna,
enligt hvilken t. ex. ingen motlutning finnes på 5 mil
inom kuperad bergslag, ingen krökning af mindre än 50
fots radie, o. s. v. Imellertid är obestridligen frågan af
allt för stor vigt för att nu alldeles nedläggas såsom för
närv:de förfallen. En del af denna kommunikationslinie
har förr legat i K. M:ts händer och af K. M:t framstälts,
då skälen icke varit jemförliga med hvad de nu äro, och
jag vågar hemställa att frågans närmare uppmärksammande
och blifvande framläggande måtte nu åt K. M:t
öfverlemnas såsom ett ärende, hvilket i sitt slag är af en
mer än vanligt omfattande betydelse. Jag får således
föreslå, att E. o. Ad. må besluta, att E. St:r, med bifall
Den 17 Maj e. m.
395
i öfrigt till hvad Stats-Utsk:t hemställt, måtte hos K. M:t
i underdånighet anhålla, att ehuru de i fråga om beviljande
af lån till föreslagen jern vägsanläggning mellan
Frövi och Falun visserligen icke ansett sig för närv:de
böra sådant bevilja, men dock funnit den ifrågasatta kommunikationen
vara af synnerligen stor vigt för utvidgande
af Sveriges bergshandtering samt för befrämjande i öfrigt
af landets industriella utveckling och ekonomiska välstånd,
K. M:t måtte täckas åt denna kommunikationsfråga egna
nådig uppmärksamhet samt vid den tid och på det sätt
K. M:t tjenligast finner, göra nådig framställning till en
kommande riksdag.
Hr Gyllenhammar, Carl Axel Napoleon: Jag
inskränker mig till att på det varmaste förorda Hr Ehrenborgs
hemställan.
Gr. Posse, Arvid: Då Utsk:t i sitt Betänk, har
framställt den af R. o. Ad. icke jäfvade sats, att den
ifrågav:de jernvägen framför alla andra vid denna riksdag
föreslagna är förtjent af understöd, och derigenom
fästat K. M:ts uppmärksamhet på önskligheten af att
undersökningar ang:de denna jernväg genom regeringens
försorg vidtagas, så torde väl, i händelse det visar sig,
att den verkligen är så förmånlig, som man här uppgifvit,
icke kunna betviflas, att icke K. M:t skall finna sig
föranlåten att till riksdagen framlägga förslag beträffande
densamma. Af detta skäl och då K. M:t redan är bemyndigad
att af anslagen för jernvägs byggnader använda
medel till undersökning af nya bansträckningar, yrkar jag
afslag å Hr Ehrenborgs förslag och bifall tilt Utsk:ts
hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Ibland alla de enskilda
jernvägsanläggningar, som varit föremål för Stats-Utsk:ts
behandling, har ingen förefallit mig vara så mycket värd
uppmärksamhet som den ifrågav:de, och vid sådant förhållande
kan jag icke annat än instämma i den af Hr
Ehrenborg uttryckta önskan, att denna jernväg måtte fortfarande
utgöra föremål för K. M:ts uppmärksamhet. Jag
kan icke inse, hvarföre en sådan skrifvelse som den af
Hr Ehrenborg föreslagna skulle vara olämplig, ty, om R.
St:r hysa den öfvertygelsen, att denna jernväg kan i
framtiden blifva af stor vigt, men att R. St:r för det närv:de
icke hafva medel att anvisa till densamma, kan det
väl icke vara annat än gagneligt, örn R. St:r uttrycka sin
åsigt i denna fråga, på sätt Hr Ehrenborg föreslagit.
Jag vågar således anhålla, att Hr Ehrenborgs förslag
måtte af R. o. Ad. gillas.
396
Den 17 Maj e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag delar Frih. af
Ugglas’ öfvertygelse om ifrågav:de jernvägsföretags stora
och synnerliga vigt för landet. Yi böra besinna, att här
är fråga om att genom ökade tillfällen till lättade transportmedel,
nemligen förmedelst jernvä.gsanläggning, i en
framtid ytterligare befrämja framdragandet i dagen afjordens
rikedomar, som skulle, derest de flitigare framdragas
och bearbetas, öka landets välmåga och Sveriges nationalvinst.
Jag förordar således, att R. o. Ad. måtte antaga
Hr Ehrenborgs förslag, och detta har så mycket mera
skäl för sig, som, enligt hvad för mig blifvit tillförlitligen
uppgifvet, enahanda framställning redan med bifall
omfattats af ett annat Riks-Stånd.
Gr. Posse har invändt, att, då denna fråga genom
sin egen vigt och beskaffenhet säkerligen komme att
framkalla Regeringens omvårdande uppmärksamhet och
framtida riksdagars välvilja, det vore öfverflödigt, att, genom
en sådan framställning, som den Hr Ehrenborg föreslagit,
serskildt påkalla K. M:ts uppmärksamhet å densamma.
Men, Mina Hrr! det är att märka, att det fördelaktiga
omdöme, Stats-Utsk:t uttalat om ifrågav:de
jernbana, är föranledt. af enskilda motionärers framställningar;
och att det således ej blifver något uttalande från
R. St:rs sida till Iv. M:t af detta gynnsamma omdöme,
derest icke medelst särskildt beslut, på sätt Hr Ehrenborg
hemställt, eller i andra, men likaledes särskildt beslutade
ordalag uti underd. skrifvelse, K. M:t erhåller
kännedom deraf och på denna väg blifver satt i tillfälle
öfverväga betydelsen af detta företag, sålunda understödt
af R. St:rs förord.
Frih. Klinckowström: Hr Ehrenborg har förbisett,
att denna fråga redan varit dragen under K. M:ts pröfning.
Sedan den blifvit väckt inom provinsen och af
Kon:s Befh:de förordad hos K. M:t, har K. M:t nemligen
hänskjutit den till bedömande af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, som rekommenderat den ampelt,
och, på sätt K. M:ts Nåd. Propos. N:o 47 utvisar,
för ifrågav:de jernvägsanläggning tillstyrkt ett låneunderstöd
af 5,472,000 rdr. Således är denna fråga icke obekant
för K. M;t; men anser Hr Ehrenborg, det oaktadt,
att en närmare utredning af frågan skulle kunna vinnas
derigenom, att R. St:r anhålla, att K. M. ville taga den i
ytterligare skärskådande, vill jag visst icke sätta mig deremot.
En sådan utredning skulle möjligen gagna saken,
ty jag tror, att man här sett den i alltför fördelaktig dager
och icke tillräckligt noggrannt tagit i betraktande de
möjliga svårigheterna att blifva af med de stora qvanti
-
Den 17 Maj e. rn.
397
teter malm, som man trott skulle kunna utskeppas till
England.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag vill icke
förlänga diskussionen, utan har endast velat yttra, att jag
är lifligt öfvertygad om den i fråga v: de jernvägens vigt
och nytta, icke allenast för den byggd, hvarigenom den
skulle framdragas, utan äfven för hela landet, och att jag
derföre förenar mig i Hr Ehrenborgs framställning.
Gr. Posse: Jag har den uppfattning af ifrågav:de
jernvägs anläggning, att den är af så stor vigt för de
trakter den skulle genomgå, att jag är fullt öfvertygad
om att denna fråga icke kan falla, och att industriidkarne,
åt hvars omsorg det bör öfverlemnas att tillgodogöra sig alla
traktens rika malmtillgångar, icke länge skola låta dem
ligga oanvända, men jag kan dock icke inse att, då detta
är ett vanligt industrielt förslag, afsedt att deployera
malmfält, man rättvisligen kan fordra, att Staten skall föranstalta
de nödiga förberedande undersökningar. Så snart
R. St:r ingå till K. M:t med en så beskaffad skrifvelse,
som den här föreslagna, skulle man lätt ledas till den
slutsats, att R. St:r gifvit på hand att de vilja understödja
detta företag. Jag hoppas, att R. St:r i en framtid måtte
göra det, men jag kan dock ej anse lämpligt, att de på
förhand binda sig. Till slut skulle kanhända Staten derigenom
få öfvertaga hela företaget. Det är dock ingen
småsak, som här är i fråga, utan en jernväg om 14,7 mils
längd, som skulle kosta 16,400,000 rdr. För öfrigt tror
jag, att det aldrig förr inträffat, att R. St:r anmodat Regeringen
undersöka en enskild bansträckning. Jag fortfar
i mitt yrkande om afslag å Hr Ehrenborgs förslag
och enkelt bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan utan något tillägg
och dels af Hr Ehrenborg, att R. o. Ad. måtte fatta
ett så lydande beslut:
Att R. St:r med bifall i öfrigt till hvad Stats-Utsk:t
hemställt, måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla, att
— sedan, i fråga om beviljande af lån till föreslagen
jern vägsanläggning mellan Falun och Frövi, R. St:r visserligen
icke ansett sig för närv:de böra sådant bevilja,
men dock funnit den ifrågasatta kommunikationen vara af
synnerligen stor vigt för utvidgandet af Sveriges bergshandtering
samt för befrämjandet i öfrigt af landets industriella
utveckling och ekonomiska välstånd, — K. M:t
måtte täckas åt denna kommunikationsfråga egna nådig
308
Den 17 Maj e. nu
uppmärksamhet, samt vid den tid och på det sätt, som
K. M:t tjenligast finner, göra i ämnet nådig framställning
till en kommande riksdag.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan och sedermera propos. på
antagande af Hr Ehrenborgs förslag, hvilka båda propos:r
med blandade ja och nej besvarades, hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt
likaledes med många ja och nej besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering begärts, uppsattes och justerades följande
voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 14:de punkten af Utlåta
N:o 80 gjorda hemställan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yrinner nej, antager R. o. Ad. det förslag till beslut
Hr Ehrenborg afgifvit.»
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 44.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utsk:ts den 16 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 83, i ani. af erhållna återremisser å tvänne i
Mem:t N:o 69 föreslagna voteringspropos:r; samt
N:o 84, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-St:ns skiljaktiga beslut i fråga om godtgörande! af
kostnader vid laga skifte å boställe.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts . den 16 dennes
bordlagda Mern. N:o 85, rörande R. St:rs skiljaktiga beslut
i fråga om påbyggnad och förändring af R. St:rs och
f. d. Hebbeska husen, lade R. o. Ad. Memrts förra del
till handlingarne, samt beslöt, med anledning af Utsk:ts
sednare hemställan, att antaga det i Utlåt:t N:o 75 framställda
förslag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Ban ko-Utsk:ts den 16 dennes bordlagda Mener:
N:o 2 4, med förslag till en voteringspropos.;
Den 18 Maj f. m.
N:o 25, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver Betänk:t
N:o 20, med förslag rörande föreskrifterna i 6:te oell 7:de
artiklarne af Banko-reglementet; samt
N:o 26, rörande bestämmelserna i 8:de artikeln af
Banko-reglementet om diskont- och lånekontoren.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Iredagen den 18 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för d. 17 dennes och profit
för den 18 sisth April f. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 16 och 17 dennes bordlagda Mern. N:o
83, i ani. af erhållna återremisser å tvänne i Mem:t N:o
69 föreslagna voterings-propos:r.
l:'sta punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Utan att ingå i det
inre af denna fråga, är det blott min mening att göra en
anmärkning i hänseende till det formella. R. o. Ad. har
redan godkänt Stats-Utsk:ts i Mem:t N:o 69 uppställda
voterings-propos., men emedan denna propos. af de tre
öfriga Riks-Stånden blifvit återremitterad, är det icke min
mening att klandra Stats-Utsk:t för dess nu föredragna
förslag, ty Utsk:t bör naturligtvis ställa sig de frenne
Ståndens beslut till efterrättelse. Men då, å andra sidan,
400
Ben 18 Maj f. m.
R. o. Ad. efter votering godkänt Stats-Utsk:ts framställning,
skulle jag önska att R. o. Ad. ådagalade fastheten
af sin öfvertygelse genom att, med afslag å Utsk:ts hemställan,
vidhålla sitt förut fattade beslut, hvarföre jag härpå
får anhålla om propos.
Gr. Posse, Arvid: Lika med Frih. Cederström,
anser jag det visserligen vara R. o. Ad. värdigt att ådagalägga
fastheten af sin öfvertygelse, men man hör dock
icke drifva denna fasthet alltför långt i en fråga som endast
afser det formella, och derföre anhåller jag att R. o.
Ad. ville antaga Stats-Utsk:ts inbjudning.
Frih. af Ugglas, Gustaf: För min del tror jag att
Ståndet lättast skulle komma ifrån denna sak, om Ståndet
beslöt, att, med vidhållande af sitt förut fattade beslut,
godkänna Stats-Utslcts förslag till voterings-propos.
Frih. Cederström: Gerna skulle jag instämma i
detta förslag, om det läte sig göra, men huru skulle man
väl kunna vidhålla det förut fattade beslutet och på samma
gång godkänna Stats-Utsk:ts förslag? För ingen del
skulle jag vilja uppskjuta afgörandet af en så vigtig fråga,
men kan icke heller finna att så skulle ske, ty om
R. o. Ad. vidblifver sitt beslut och de tre andra Stånden
bifalla förslaget, så blir ju frågan afgjord inom förstärkt
Utsk. R. o. Ad:ns ledamöter deltaga ju i detta Utsk. och
då behöfver icke R. o. Ad. såsom Stånd efterskänka sin
mening.
Jag vidhåller derföre mitt yrkande.
Frih. Alströmer, Oscar: För min del skulle jag
tro det vara riktigast att helt enkelt godkänna voteringspropos:n,
sådan den nu är framställd. Jag tror nemi. icke
att R. o. Ad. derigenom skulle visa sig vacklande i sitt
beslut, ty om man jemnför densamma med beslutet i sjelfva
hufvudfrågan, kommer man till det resultat, att StatsUtsk:t
i den nu uppställda voterings-proposm förfarit alldeles
riktigt. Ser man nemi. på Preste-St:ts beslut i denna
fråga, så kan man icke komma till någon annan slutsats
än att Preste-St. bifallit att medlen få användas såsom
K. M:t föreslagit. Tre Stånd hafva således i sjelfva
verket bifallit frågan, hvarföre det numera endast torde
blifva Exped.-Utsk:t, som skall taga saken om hand, och
under dessa förhållanden anser jag det lämpligt att R. o.
Ad. frånträder sitt förra beslut, hvarom jag får anhålla.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag kan fatta mig
kort, sedan Frih. Cederström uttalat sig i frågan, och jag
förenar
Den 18 Msj f. rn.
401
förenar mig med honom. Jag tror att R. o. Ad. bör hålla
den grundsatsen helig att icke upprifva ett beslut, som
efter en så grundlig diskussion och derpå följande votering
blifvit fattadt, och denna princip vidhåller jag strängt,
vare sig att jag befinner mig i majoriteten eller minoriteten.
Det är med glädje jag finner Frih. af Ugglas vara
af samma mening, ehuru han vill att R. o. Ad. skall bifalla
voterings-proposm, men då detta icke låter sig göra,
förenar jag mig med Frih. Cederström.
Gr. von Platen, Baltzar: Då detta endast är en
formfråga, hade jag icke ämnat yttra mig, men vill nu endast
fästa uppmärksamheten på att man bör akta sig för
att sammanblanda sak och förm. Här är nemi. endast
fråga om form, och derföre kan R. o. Ad., utan att frångå
sitt i sak fattade beslut, godkänna detta förslag. Jag
finner ännu ett skäl härför i den omständigheten att
man så gerna kan bifalla hvad man i alla fall icke kan
förhindra, ty om, som är troligt, tre Stånd bifalla denna
propos., blifva ju R. o. Ad:ns ledamöter i alla fall tvungne
att deltaga i voteringen.
Under sådana förhållanden anser jag det vara bättre
att bifalla den sak, hvarom fråga är, och hemställer till
eder, Mina Hrr! om det icke låter sig göra attR. o. Ad.,
utan att frångå sitt förut fattade beslut, godkänner Utsk:ts
förslag till voterings-propos.
Qr. Posse: Då tre Stånd redan fattat sitt beslut i
denna fråga, kan det icke vara R. o. Ad. ovärdigt att förena
sig i Med-Ståndens beslut, hvarföre jag fortfarande
yrkar bifall till Utsli:ts förslag.
Frih. Cederström: Gr. von Platen har onekligen
ganska rätt uti att här endast är fråga om form. Detta
hafva äfven vi andra medgifvit och jag kan göra det så
mycket lättare, som jag icke, ens var närv:de då 5:te Hufvudtiteln
föredrogs och afgjordes. Men deremot var jag
närv:de och deltog i voteringen om Stats-Utsk:ts Mern.
N:o 69, och kan icke finna annat än att Ståndet bör vidhålla
den mening det då uttalade. Att R. o. Ad:ns ledamöter
sedermera få underkasta sig de tre andra Ståndens
beslut och votera efter den af dem antagne voteringspropos.
är en klar sak, hvarföre jag icke heller kan inse
att något dröjsmål kan uppstå derigenom att Ståndet vid -  blifver sitt beslut.
Jag kan således icke gå in på att Ståndet, med vidblifvande
af sitt förra beslut, godkänner Stats-Utsk:ts förH.
V. 26
402
Dan 18 Maj f. m.
slag, men R. o. Ad. kan deremot låta vid Stats-Utsk:ts
förslag bero.
Frih. Alströmer: Sorn jag är öfvertygad om att
mina motståndare, Frih:ne Cederström och Klinckowström,
äro nog skarpsinniga att inse att det beslut Stats-Utsk:t
framställt är det rätta, hemställer jag till dem, om icke
R. o. Ad. kan antaga denna inbjudning, då så förut en
och annan gång skett.
Frih. Cederström har föreslagit att vid denna inbjudning
låta bero, och som detta väl kan låta sig göra, förenar
jag mig med honom i denna anhållan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats
dels att R. o. Ad., med frånträdande af förut fattadt beslut,
måtte godkänna den föreslagna voterings-proposm,
och dels att det förra beslutet måtte vidhållas och voterings-propos:n
ogillas; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på det förra beslutets frånträdande och voterings-propos:ns
godkännande, hvarvid svarades många
ja jemte några nej, och sedermera propos. på det förra
beslutets vidhållande och voterings-proposms ogillande,
då svaren utföllo med många nej jemte några ja; hvarefter
och sedan den första propos:n förnyats samt med
många ja och några nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Voterings-proposin godkändes.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 16 och 17 dennes
bordlagda Mern. N:o 84, med förslag till voterings-propos.
; ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om godtgörandet
af kostnader vid laga skiften å boställe.
Frih. af Ugglas, Gustaf: I Nåd. Propos. hade Iv.
M:t föreslagit R. St:r att de kostnader, som erfordrades
för verkställande af laga skifte å boställen, måtte utgå af
Statsmedel i hvad civila och militära boställen angå, samt
från kyrkor eller församlingar i fråga om de ecklesiastika.
Detta förslag är bifallet af 2 Stånd och afslaget af de 2
andra, och häröfver har nu Stats-Utsk:t uppsatt voteringspropos.
Af den Kongl. Propos:n vill det emedlertid synas
som meningen vore att samtliga kostnaderna för laga
skifte å ecklesiastika boställen, och icke allenast såsom nu
är förhållandet en del af desamma, skulle gäldas af veder
-
Den 18 Maj f. ra.
403
hörande kyrkor och församlingar. Är denna min uppfattning
riktig, följer också deraf att den Kongl. Propos:n,
för så vidt den rörer nämmda boställen, förfallit, enär
denna fråga är af rent ekonomisk natur och 2 Stånd stadnat
emot 2.
För att få detta förhållande närmare utredt, anhåller
jag om återremiss.
Gr. Posse, Arvid: Med kännedom om att 2:dra §:n
16:de kap. i 1827 års skiftesstadga innehåller den föreskriften
att kyrka och socken skall utgöra denna afgift,
har Stats-Utsk:t uppställt propos. såsom skett, och jag
tror äfven att Utsk:t dertill haft rätt. Dock erkänner jag
det vara en sanning att, som Frih. af Ugglas framställt,
åberopandet af den Kongl. Propos:n är temligen otydligt.
Jag föreställer mig nemi. att det borde vara en hänvisning
0111 att kostnaden hädanefter som hittills bör utgå
efter redan befintlig lag, hvarföre äfven jag anser det vara
bäst att återremittera frågan.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå gjord
propos., blef Mem:t till Utsk:t återförvisadt.
Vid ånyo skedd föredragning af Banko-Utsk:ts den
16 och 17 dennes bordlagda Mern. N:o 24, med förslag
till en voterings-propos., blef denna voterings-propos. af
R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Banko-Utsk:ts d. 16 och 17 dennes bordlagda Mern. N:o
25, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver Betänkit. N:o 20,
med förslag rörande föreskriterna i 6:te och 7:de artiklarne
af Banko-reglementet.
lista—4:de punkterna.
Lades till handlingarne.
5:te punkten.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ts den 16 och
17 dennes bordlagda Mern. N:o 26, rörande bestämmelserna
i 8:de artikeln af Banko-reglementet om diskontoch
lånekontoren.
404
Den 18 Maj f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 14 och 15 dennes bordlagda Utlåt. N:o
78, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag
m. fl. dylika föremål.
lista-—6:te punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
7:de punkten.
Gr. Sparre: Det har icke kunnat undgå att väcka
en viss uppmärksamhet att Stats-Utskit tillstyrkt ett så
betydligt anslag för en väganläggning, som icke af K. M:t
blifvit föreslagen.
Utskit har visserligen upplyst att såväl länsstyrelsen,
som styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader förordat
vägen, men om den varit behöflig, hade nog K. M:t afgifvit
Propos. derom till K. St:r. Representationen är i
allmänhet nindre bekant med förhållandena i Norrland,
och ehuru jag ingalunda betviflar att många vägar der
behöfvas, saknar dock representationen alla upplysningar
om hvar de i främsta rummet äro af nöden. Det är endast-
genom K. M:t sådana underrättelser kunna vinnas.
Det skulle således verkligen vara intressant att få höra
af hvilka anledningar Stats-Utskit tillstyrkt denna summa,
under det andra belopp, som af Iv. M:t äro föreslagna,
blifvit afstyrkta.
Till dess hemställer jag om propos på afslag å denna
punkt.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan Gr. Sparre nu
yttrat sig, har jag intet annat att säga än att jag instämmer
med honom och yrkar afslag å punkten.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Denna väg
står i samma kathegori sorn flera andra, hvartill medel
redan blifvit af R. o. Ad. beviljade. Den har blifvit anmäld
både hos Regeringen och vederbörande embetsverk,
och hvarföre den icke blifvit införd i K. M:ts Propos., förmodar
jag kommer sig deraf att man ansett medel saknas
för anslagets fyllande.
Denna väg är af stor vigt för kommunikationen från
Norrländska kusten till det inre af landet och bör derföre
Den 18 Maj f. m.
405
sättas i verket så snart tillgångarna det medgifva. Då
Stats-Utsk:t, som noga öfvervägt. hvad tillgångarne medgifva,
tillstyrkt anslaget, torde det icke vara farligt att
bifalla detsamma, och härpå får jag således anhålla om
propos.
Gr. Posse: Afven jag anser det vara önskligt att
dylika anslag icke af K. St:r beviljades annat än på grund
af K. M:ts Propos., ty en tillbörlig granskning kan man
icke vänta af enskilda motionärer, utan endast af K. M:t.
I detta fell hafva flera af Stats-Utsk:ts ledamöter delat
min uppfattning, och orsaken hvarföre frågan ändock gick
igenom, var den vanliga eller att flere röster uttalade sig
för bifall än för afslag. Man fästade sig nemi. vid att
såväl Kgl. M:ts Beflude som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
uttalat sig för vägens behöflighet, hvilken dessutom
är praktiskt styrkt derigenom att orten bekostat
8000 rdr för att få en någorlunda farbar väg. Dessa omständigheter
verkade på Utslcts beslut, som jag dock heldre
sett hade blifvit annorlunda, men som jag verkeligen anser
frågan vara grundligt undersökt, vill jag icke yrka
ändring i detsamma.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: Till de upplysningar,
som redan blifvit lemnade af Hr Leijonancker
och Gr. Posse, ber jag få lägga ännu ett par. Detta är
den enda väg, som bär till Jemtland, och det är endast
på denna väg de, som oftast hemsökas af frostskador, kunna
skaffa sig sin spanmål. Som det åter nu är, måste de taga
sig fram på skogsvägar så godt de kunna. Blir deremot
denna väg upptagen, sättas de i tillfälle att komma till
hvarandra för att köpa spanmål, och den blir således icke
ensamt till fördel för den ort, som ligger närmast vägen,
utan för hela fjelltrakten.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville bifalla detta
anslag.
Hr Huss, Magnus: Jag anser mig böra instämma
i den siste värde talarens yttrande om nödvändigheten af
en ny väganläggning i den här föreslagna rigtningen.
Det är ganska svårt för dem, som icke besökt norra Sverige,
att inse vigten af en sådan väg, ty man kan knappast
föreställa sig de ytterliga svårigheter ortens befolkning är
underkastad för att kunna skaffa upp sin föda och öfriga
förnödenhetsvaror; men jag, som besökt dessa fattiga bygder,
vet mer än väl att de äro i stort behof af väganläggningsunderstöd.
Exempelvis vill jag anföra att i Bodums
socken, belägen i den fjelltrakt hvarom här är fråga, kostar
1 tunna strömming ofta mellan 60—70 rdr och en
406
Den 18 Maj f. m.
tunna korn vanligast 25 rdr. Dyrheten af dessa och alla
öfriga förnödenhetsvaror i dessa trakter beror derpå, att
allt måste klöfjas på hästrygg eller bäras af menniskor,
så länge ej några körvägar finnas. Jag tror derföre saken
vara så behjertansvärd, att R. o. Ad. icke bör afslå
ett sådant anslag, och får således anhålla om bifall till
punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till densamma, hvarvid svarades många ja, blandade med
nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo
med många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till meranämnde hemställan förnyats
samt med många ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
8:de punkten.
Hr Bennich: Här har Stats-Utsk:t antagit en hushållningsprincip,
som jag icke tror vara på sitt ställe.
Det är visserligen sannt att R. St:r vid 1856-58 års riksdag
beviljade anslag för en kanalisering genom Jemtland
och Medelpad, men till den landsväg, sorn dertill skulle
fogas, nödgades orten tillskjuta betydliga medel. Vid sista
riksdagen beviljades icke några medel härför, emedan
man antog att denna väg skulle anläggas i sammanhang
med den jernväg, som skulle byggas. Det var således
genom ett förbiseende, som denna väg afglömdes. Det
är dock alldeles nödvändigt att få en väg från Stödesjöns
östra ända till stora landsvägen till Sundsvall. Kostnaden
härför är beräknad till 7,600 rdr. Jag medgifver gerna
att kommunen sjelf borde bekosta densamma, så mycket
mera som de redan fått stora anslag, men dels har Medelpads
befolkning varit hemsökt af flera svåra år och dels
har densamma så ansträngt sig att den nu icke mäktar
göra något mer. Jag vågar derföre hemställa till R. o.
Ad., att denna summa af 7,600 rdr måtte för ifrågavarande
nödiga arbete beviljas.
Gr. Posse: Stats-Utsk:t har funnit att anspråken från
de norra provinserna i och för anslag till väganläggningar
varit ganska stora, men med fästadt afseende på det
kända behofvet af kommunikationer derstädes har Utslct
likväl i allmänhet tillstyrkt bifall till hvad som blifvit
begärdt.
Den 18 Maj f, m.
407
Hvad nu denna fråga beträffar, så fannUtsk:t att då
R. St:r vid en föreg, riksdag beviljat 253,000 rdr, så hade
det ock varit billigt att byggnadsbolaget utfört arbetet på
ett tillfredsställande sätt. Så har dock icke skett, ty de
hafva endast anlagt en sträcka och lemnat sjelfva utfartsleden
till Sundsvall ogjord, för att derigenom tilltvinga sig
än ytterligare medel. Nu finnes det likväl ett särskildt
förhållande, som länder till deras ursägt, och det är att på
samma gång de begärde dessa 253,000 rdr, så anhöllo de
äfven om anslag till jernvägen fram till Sundsvall, men
detta afslogs. Det var således klart att medel fattades
för dessa två mil; men troligt är att pengarne räckt till,
om arbetet utförts i öfverensstämmelse med tillgångarne.
Hvad som emedlertid är säkert, är att det återstående
arbetet icke fordrar mera än dessa 7,600 rdr, och dessa
böra de väl sjelfva kunna åstadkomma.
Jag yrkar sål. bifall till Htsk:ts förslag.
Frih. Klinckowström: Om man tänker på den frikostighet
Stats-Utsk:t visat de norra provinserna, förefaller
det underligt att personer finnas, som vilja gå ännu längre i
denna rigtning. Denna väg är verkeligen så obetydlig, att
man med skäl kan fordra att orten sjelf bekostar densamma.
För öfrigt vill jag göra den talare, som först yrkade
bifall till motionen, uppmärksam på att R. o. Ad. anvisat
150,000 rdr just till sådana väganläggningar, och ställt
dem till K. M:ts disposition.
Jag kan sål. icke finna annat än att alla skäl tala för
att R. o. Ad. bifaller Utslcts hemställan.
Hr Huss: Med anledning af den lokalkännedom jag
har om den ifrågav:de orten, anser jag mig i allo böra
instämma med Hr Bennich uti att anslaget till denna väganläggning
bör beviljas.
En talare har invändt att K. M:t fått sig anvisad särskild
anslagssumma för dylika ändamål; detta är rigtigt,
men som denna summa är afsedd för hela riket, och sålunda
anspråken att af densamma blifva delaktig torde
blifva särdeles många, är föga utsigt att för ifrågavarande
väganläggning erhålla hela den erforderliga kostnadssumman.
Det är derföre som jag i förening med Hr Bennich
yrkar bifall till det begärda anslaget. Jag tror att de norra
provinserna, som ännu ej hugnats med något anslag för
jernvägsanläggningar, hafva rättvisa fordringar på Statens
mellankomst för att erhålla lättade kommunikationer i andia
rigtningar. En talare har anmärkt att Norrland vid
föregående riksdagar erhållit så betydliga anslag för vägförbättringar,
att det borde anse sig tillfredsställdt. Denne
talare har sannolikt ej sett Norrland, ej tagit kännedom
408
Den 18 Maj f. ni.
om dess oblida naturförhållanden och den karghet, med
hvilken jorden der gifver brukaren sin bergning. Jag
dristar vänligen tillråda honom en resa dit upp, öfvertygad
om att han dä skall komma på andra tankar. Jemförom
hvad Norrland erhållit med hvad Skåne fått; i hvilken
vågskål ligger rättvisa, ligger billighet? Detta öfverlemnar
jag åt hvars och ens rättskänsla att sjelf afgöra.
Hvad nu denna väg angår, så var det visserligen ett
förbiseende vid förra riksdagen, att man icke begärde
särskildt anslag till densamma; men detta kom sig deraf
att man hoppades på anslag till en jernväg från Sundsvall
till Hemgrafven, och om denna kommit till stånd, hade
man icke behöft nu ifrågasatta väg.
Man säger att dessa provinser kunna hjelpa sig sjelfva.
Ja! om de vore rika och hade en talrik befolkning; men
nu äro de fattige och glest bebodda, och detta gör att
man icke kan jemföra dem med de södra provinserna.
Då således behofvet är påtagligt och summan jemförelsevis
obetydlig, vågar jag hoppas att K. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts hemställan, bifaller den framställning, som
af Hr Bennich blifvit gjord; hvarpå jag anhåller om propos.
Frih. Hamilton, Hugo: För min del tycker jag att
Utsk:t på ganska goda grunder afstyrkt ifråg:de anslag,
och de skäl, Gr. Posse och Frih. Klinckowström anfört,
äro så talande att jag icke kan annat än instämma med
dem. Jag är lika örn om nödställda orter och menniskor,
som någon annan, och jag tror att K. o. Ad. gifvit bevis
på samma känslor, då de bifallit andra anslag, men jag
hemställer, om orden »nödställd belägenhet» kan tillämpas
på hela Norrland. Man har sagt mig att denna landsdel
under flera år haft de förmånligaste handelskonjunkturer
längs kusten, och en ort som här så många tillfällen till
förtjenst borde icke tigga K. St:r om 7,600 rdr, synnerligen
som de numera hafva en närmare auktoritet eller
Landstingen. Få de der afslag på en sådan summa, så
kan också K. St:r med godt samvete göra på samma sätt,
och på dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag
derå samt beviljande af 7,600 rdr till den ifrågav:de vägan]
äggningen, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
ja jemte några nej, och sedermera propos. på afslag derå
samt beviljande af det förrberörda anslaget, då svaren utföllo
med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och
sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats
Den 18 Maj f. m.
409
saint med många ja och några nej besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
9:de och 13:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
14:de punkten.
Frih. af Ugglas: Jag vill icke bestrida vigten af
denna väganläggning, men arbetet synes mig vara af så
stor omfattning att en noggrannare utredning, än den som
skett, vore önsklig. Detta vägarbete sönderfaller nemi. i
tre delar, hvaraf den första omfattar sträckan mellan sjön
Bolmen och Ljungby köping. Härom säger motionären
att genom ett annat arbete, som är i fråga, skulle denna
del blifva öfverflödig. Men oaktadt motionären sjelf säger
att den icke behöfves, har Utsk:t icke destomindre
tillstyrkt anslag äfven för denna del. Detta förefaller mig
så besynnerligt, att jag anser det vara skäl att uppskjuta
frågan till dess det af motionären ifrågasatta arbetet blifvit
utfördt, och på denna grund anhåller jag att R. o. Ad.
ville afslå punkten.
Frih. Klinckowström: Då jag uppträdt som reservant
mot denna punkt, anser jag mig böra nämna några
ord. Jag biträder den åsigt Frih. af Ugglas uttalat, så
mycket heldre som detta arbete varit hänskjutet till K.
M:ts pröfning och K. M:t icke ansett nödigt att begära
det ifrågavarande anslaget. Jag upptog också afdelningens
afstyrkande förslag i denna punkt, men det går så
till i Stats-Utsk:t som Gr. Posse en gång nämnde: man
voterar och segrar ena gången, men förlorar en annan.
Emedlertid tror jag det icke vara skäl att förr än vid
nästa riksmöte anslå så stora summor, hvarföre jag anhåller
att R. o. Ad. täcktes afslå Stats-Utsk:ts hemställan
i denna punkt.
Gr. Posse: Den omständigheten att K. M:t icke framställt
propus, i frågan har i flere andra fäll icke varit afgörande;
R. o. Ad. har i alla fall upptagit och ofta bifallit
frågor om anslag. Denna omständighet kan således icke
heller i detta fall utgöra det skäl, hvarpå R. o. Ad. grundar
sitt beslut.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, så har på vanligt
sätt såväl Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen som Kon:s
Beflude undersökt och förordat saken. Det är också tillräckligt
att kasta en blick på kartan, för att se att denna
väg är af högsta vigt för den ort den berör. Den sträcker
sig från sjön Bolmen öfver Ljungby till Wieslanda
<10
Den 18 Maj f. m.
jernvägsstation. Hela denna trakt är särdeles rik på skog,
men priset på dessa produkter är särdeles lågt i anseende
till bristande transportvägar. Så uppgafs i Utsk:t
att en tolft bräder af sådan anledning såldes för endast
90 öre.
De t är klart att då ett stort vattendrag, kommande
från det inre af landet, utgjuter sig i Bolmen, så bör också
vägen gå fram dit, om den skall blifva till gagn.
Hr Danckwardts uppgift om att en kommunikationsled
mellan Ljungby och Bolmen varit i fråga, lemnar jag
åt sitt värde. Kommer en afprutning i fråga, får man
nöja sig dermed, men jag anser det vara bäst att gifva
allt eller intet.
Jag anser emedlertid frågan vara så utredd, att det
vore väl om K. o. Ad. beviljade anslaget, och får således
anhålla om bifall till punkten.
Hr Leijonancker: Jag är förekommen af Gr. Posse
och instämmer med honom uti att yrka bifall till anslaget.
Frågan synes mig vara ganska lätt att bedomina, ty
förslaget vander sig omkring, att en vidsträckt trakt genom
denna väg skulle få kommunikation med jernvägen.
Hvad åter beträffar den af Frih. af Ugglas antydda
kanalen, så ber jag få upplysa att man efter sorgfälliga
undersökpingar kommit till det resultatet att denna fråga
icke förtjenar att upptagas.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Klinckowström: Till de skäl, jag nyss nämnde,
får jag ännu ytterligare lägga ett till, och det är att
den ifrågav:de trakten alldeles icke är i saknad af väg
till jernvägen. Den har en väg dit, som visserligen är
backig, men det är man icke rädd för i Småland. Det
vore visserligen mycket beqvämt att få en rak väg på
Statens bekostnad, och om det vore, som i Norrland, der
inga kommunikationer finnas, skulle jag ej lägga mig deremot;
men här kan man åka med fyra hästar, och hvad
gör det då, om den går litet i krok. Vill man i dessa
tider slå sig på att kasta ut penningar för att räta ut vägar
i Småland, skulle icke hela Statsregleringen förslå
dertill.
Jag fortfar att yrka afslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till densamma, hvarvid svarades många nej, blandade
med ia, och sedermera propos. då afslag derå, då svaren
Den 18 Maj f. m.
411
utföllo med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Posse begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropös.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 14:de punkten af
Utlåtit N:o 78 gjorda hemställan, i fråga om anslag till
en väganläggning mellan sjön Bolmen och Wieslanda
jernvägsstation, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. 0. Ad. denna hemställan.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 43.
15:de punkten.
Frih. Klinckowström: Äfven mot denna punkt har
jag uppträdt som reservant, och, såsom mig synes, på
ganska goda skäl. I likhet med föreg:de fråga är detta
endast en vägomläggning och icke något upptagande af
ny väg, ty en sådan finnes förut, fastän han är backig.
Jag har rest denna väg i tjensteärender och har icke alls
kunnat upptäcka något spår af den lifliga trafik, som efter
motionärernes utsago der skulle ega rum. Väg- ochVattenbyggnads-styrelsen
har också ansett detta arbete mindre
behöfligt, och då vi för öfrigt här, liksom i förra punkten,
måste tänka på Statsverkets liårdt anlitade tillgångar,
anhåller jag att R. o. Ad. ville afslå Utsk:ts hemställan.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: De giltiga
skäl, som Frih. Klinckowström säger sig framdragit i sin
reservation, kan jag icke upptäcka. Han säger: »mot det
af Utsk:t, med endast en rösts pluralitet, fattade beslut,
att till omläggning af vägen mellan Hvetlanda och Serarp
anslå 40,000 rdr, deraf 20,000 under nuv:de statsregleringsperiod,
får jag mig vördsamt reservera, då jag anser
att Statsverkets så hardt anlitade tillgångar ej för denna
riksdag kunna bestrida dylika mindre vigtiga arbeten,
utan att alltför mycket tillgripa medel, som för mera nyttiga
arbeten, som dock ofta måst-eftersättas, kunnat eller
bordt användas.» Ja! det der är det vanliga skälet man
tager fram, och några andra vigtiga skäl har han icke
heller framdragit, men deremot har Stats-Utslct för sin
412
Den 18 Maj f. ni.
åsigt framställt ganska goda skäl, och med stöd af dessa
anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Posse: Jag beklagar att ett missförstånd egt
rum vid föreg:de punkts afgörande, ty Frih. Klinckowström
säger att denna, liksom den föreg:de frågan, angår
en vä gomläggning och icke nyanläggning.
Förra frågan angick verkligen en nyanläggning, men
här är det endast fråga om omläggning af en backig väg,
och då det under nuv:de omständigheter vore inkonseqvent
att bifalla denna punkt, förenar jag mig med Frih.
Klinckowström och yrkar afslag å densamma.
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Den ifrågavarande
väganläggningen är en sådan som afser att skaffa
en lätt kommunikation till Statens jernvägar. Den afser
således icke allenast att vara till fördel för den ort den
berör, utan bidrager äfven till att skaffa Staten en inkomst,
genom den ökade .trafik den tillförer jernvägen.
De skäl, som gjorde sig gällande för afslaget vid förra
punkten, voro dels det dryga beloppet, dels att frågan icke
var utredd. Intetdera af dessa fall inträffar här. Det
yttrades vid förra punkten att Smålänningarne icke voro
rädda för backar. Detta är sannt, ty de äro vande att
kämpa mot svårigheter, men i Småland gälla samma tyngdlagar,
som i det öfriga Sverige, och då torde det väl vara
skäl att äfven der söka underlätta konnnunikationerne.
Hvad angår den hänvisning, som lemnats angående
anslag för väganläggningar i allmänhet, så lemnar jag
derhän, om man har något hopp, att af detta anslag kunna
till ett arbete få ett så stort belopp som 40,000 rdr,
och derföre anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: Då de tvenne talarne
Frih. Klinckowström och Hr von Francken skilja sig i
sina åsigter, råkar jag verkligen i valet och qvalet. Men
om Frih. Klinckowström begagnat riktiga premisser, kommer
han alltid till riktigt resultat, men om så icke varit
händelsen, reder lian sig nog ändå.
Först får jag då anmärka, att om Frih. Klinckowström
noga genomläst motionärernes framställning, skulle han
funnit att de icke tala om någon liflig trafik eller samfärdsel;
de säga endast att denna ort är afstängd från
de stora stråkvägarne genom svåra backar. Vidare har
Frihm anställt en jemförelse mellan denna och föregående
punkt, men dessa beröra två helt och hållet olika saker.
I den förra var det nemi. fråga om 150,000 rdr, och en
väganläggning; i denna deremot om 40,000 rdr och en
vägförbättring. Och för det tredje har den ädle Frihm
Den 18 Maj f. ra.
413
i väg- och vattenbyggnads-styrelsens utlåtande trott sig
finna stöd för den åsigten att K. M:t till detta arbete kan
taga medel af de redan för väga-nläggningar i allmänhet
beviljade 150,000 rdr.
Nämnde styrelse har dock tvekat att hänföra detta
arbete till dem, som skola bekostas af de 150,000 rdr, ty
här är fråga om ett arbete, som skulle blifva af nytta för
ett visträckt område inom Kalmar län, bebodt af en fattig,
men idog befolkning, och ej heller få vi förbise att
jernvägen skulle draga nytta af denna anläggning.
Med anledning af dessa skäl vågar jag hemställa att
R. o. Ad. ville bifalla denna punkt, och anser jag, i olikhet
med Gr. Posse, att ingen inkonseqvens förefinnes, i
händelse min anhållan bifalles.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till densamma, hvarvid svarades många nej blandade
med ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med många ja blandade med nej; oell förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Francken begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 15:de punkten af
Utlåtit N:o 78 gjorda hemställan, i fråga om anslag till
omläggning af landsvägen mellan Serarps och Hvetlanda
gästgifvaregårdar i Jönköpings län, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Voteringen försiggick och vid dess slut befunnos röserna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 30.
16:de—20:de punkterna.
Utsk:s hemställanden biföllos.
21:sta punkten.
Frih. Alströmer, Oscar: Då K. M:t icke ansett sig
böra föreslå och icke heller Stats-Utsk:t funnit sig böra till
-
Den 18 Maj f. m
styrka beviljande af anslag för anläggning af en hamn vid
Lagaåns utlopp, lärer föga utsigt förefinnas att ernå ett
sådant mål. Jag föranlåtes dock att fästa K. o. Ad:ns
uppmärksamhet på önskvärdheten af åstadkommandet af
en hamn på detta ställe.
Orsaken hvarföre Stats-Utsk:t så litet fästat afseende
vid den i ämnet väckta motion, torde väl vara att söka
deri, att styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
ansett den ifrågav:de anläggningen skola blifva tillfördel
endast för Laholms stad och omkringliggande ort, och
således icke vara af något mera allmänt intresse. Förhållandena
hafva emedlertid i detta afseende förändrats,
sedan numera stora sågverk blifvit anlagda vid Laholm
med stockfångst från vidsträckta trakter utmed den s. k.
Laga-dalen, hvilken sträcker sig ända upp till Vestergötland.
Averkningen vid dessa sågverk är ganska betydlig,
men man har ingen annan utväg att utskeppa det
försågade timmret, än att från pråmar på öppna hafvet,
der man är utsatt för stormar, inlasta det i fartygen. Den
ifrågasatta hamnanläggningen är således af ganska stor
betydelse, såväl för rörelsen inom orten, som för skogsp
rodukterna i en stor del af Småland.
I min tanke vore det nyttigt, om Lagaån finge ett
bättre utlopp i hafvet, jemväl derföre, att flygsanden, som
vid stränderna är synnerligen besvärlig, derigenom skulle
kunna hämmas. När det icke finnes något strömdrag,
samlar sig sanden i stora bankar vid utloppet, och denna
olägenhet torde genom den ifrågasatta anläggningen kunna
förebyggas.
Ehuru jag förutser, att icke någonting lärer kunna
vinnas, får jag dock hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. på bifall till den i ämnet väckta motion.
Gr. Posse, Arvid: Ehuru jag gerna skulle unna
Laholm en hamn, har jag dock inom Utsk:t afstyrkt bifall
till motionärens framställning, enär styrelsen för allmänna
väg- o. vattenbyggnader i sitt generalförslag upptagit
detta företag i andra klassen och således rubricerat
detsamma såsom nyttigt, ändock i ett eller annat hänseende
mindre berättigadt till understöd af allmänna medel.
Inom Utsk:t upplystes det äfven, att Laholms läge
vid Lagaån är sådant, att man svårligen kan påräkna,
att en hamn der skulle kunna uppföras och ega bestånd,
emedan just den flygsand, sorn af den siste värde talaren
omnämndes, sannolikt skulle komma att uppgrunda
densamma. Då skulle det komma att inträffa, att denna
hamn, i likhet med den vid Engelholm, i stället att vara
till gagn för orten, blefve en kräfta för densamma.
Jag anhåller att 11. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ts Utlåt.
Den 18 Maj f. rn.
415
Sedan ofverl äggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade yrkats
dels bifall till Utsk.-ts ifrågav:de hemställan och dels
att K. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja ett anslag
af 100,000 rdr för anläggning af en hamn vid Lagaåns
utlopp; framställde Hr Gr. o.' Landtm, propos. på bifall
till Utslcts hemställan och, då dervid svarades många ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
22:dra, 23:dje och 24:de punkterna.
Utskrts hemställanden biföllos.
25:te punkten.
Gr. Sparre, Erik: När Ii. St:r vid sistiidne riksdag
beviljade ett anslag till den i förev:de pnnktafhandlade
kanal-anläggning, bestämdes bland vilkoren, att lånet
skulle räntefritt innehafva» till slutet af det år, då
hvarje fristående del af arbetet blefve färdig. Man antog
då, att detta arbete, i likhet med andra af samma beskaffenhet
och utsträckning, skulle erfordra 6 å 8 år. Lyckligtvis
inträffade, att bolaget kunde öfvertala Öfverste
Ericson att åtaga sig arbetet. Öfverste Ericson åtog sig
att utföra arbetet på 2 å 3 år, samt att tillika, i stället
för en föreslagen jernväg, anlägga en kanal och aqvaadukt
öfver vattenfallet vid Hofverud, hvarigenom hela kommunikationsleden
blefve en sammanhängande vattenväg, äf
•
in* •
vensom att i betydlig mån utvidga kanalens och slussarnes
dimensioner. Jag bör erkänna, att för nämnda aqvsedukts
tillvägabringande lemnades af K. M:t ett anslag af
180,0000 rdr; men emellertid har, genom Öfverste Ericsons
nit och skicklighet, utsigt öppnats att hela arbetet
skulle blifva färdigt på kortare tid än som annars ansetts
skola åtgå för fullbordandet af blott en del deraf. Öfverste
Ericson betingade sig att, emedan han vore en gammal
man, få göra arbetet färdigt så fort han kunde, dock
med vilkor, att tillräckligt penningar alltid hölles honom
till handa.
Vid förra riksdagen bestämdes endast halfva anslaget
att utgå; vid denna riksdag skulle återstoden erhållas.
Om man nu endast småningom hade skolat uppbära beloppet,
hade det icke varit möjligt att utföra arbetet så
fort som Öfverste Ericson önskade, och Staten hade då
längre fått vänta på den betingade räntan. Derigenom
att nu, på sätt Stats-Utsk:t tillstyrkt, penningarne utbekommas
under detta och nästa år, är det möjligt, att hela
arbetet redan nästa år kan blifva färdigt, då Staten således
från början af år 1868 erhåller ränta. Om deremot
416
Den 18 Maj f. m.
arbetet först år 1868 blifver färdigt, inträder bolagets
skyldighet att betala ränta först med året 1869. Nu har
Stats-Utsk:t, — och det är endast härutinnan jag påyrkar
en förändring, — såsom vilkor för anslagets erhållande
föreskrifvit, att ränta ovilkorligen skall erläggas
från och med 1868 års början. Men, Mina Hrr! när lånet
beviljades, bestämdes, att räntan skulle erläggas först
året efter det, då arbetet blefve färdigt, och kontraktet
med Ofverste Ericson förbinder honom icke att göra arbetet
färdigt före år 1868. Det är ju att bryta kontraktet,
att nu fordra, att bolaget skall betala ränta från 1868
års början. Det är ju orimligt att fordra, att bolaget
skall betala ränta innan vägen blifvit trafikerad, ty det är
visst icke säkert att kanalen hunnit blifva färdig och af
väg- och vattenbyggnads-styrelsen afsynad före 1868 års
början.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. behagade
på det sätt bifalla Stats-Utsk:ts hemställan, att tiden för
räntebetalning å lånemedlen bestämmes till 1869 års början,
i stället för 1868 års början.
Det ifrågav:de företaget är af stor betydelse och dess
utförande kommer att lända landet till heder. Genom de
anordningar, som blifvit träffade, kommer arbetet att blifva
färdigt långt innan man ursprungligen vågat hoppas, och
Statens ränteförlust att blifva ganska ringa, ty, noga räknadt,
erhåller bolaget endast ett års räntefrihet. Detta ålen
så kort räntefrihet, att jag betviflar, att något annat
likartadt arbete fått så ringa eftergift. Dessutom har
Dalslands kanal redan från början blifvit hårdare behandlad
än andra företag. Ända till förra riksdagen var det
nemi. en regel, att R. St:r åt kanalbolag lemnade anslag
utan återbetalningsskyldighet; men vid förra riksdagen
ändrades detta förhållande. Två serskilda kanalföretag
voro då på tapeten: Kinda kanal och den ifrågav:de.
Kinda kanal hade förut fått anslag till en båtled, men
anslaget förändrades vid förra riksdagen till att skola utgå
till en fullständig kanal. Om jag icke missminnner
mig, lemnades 800,000 rdr, deraf hälften såsom anslag och
andra hälften såsom lån. Till Dalslands kanal deremot
lemnades 1 million, men endast en femtedel af denna
summa såsom anslag och de återstående fyra femtedelarne
såsom lån. Redan häraf visar det sig, att det ifrågav:de
företaget blifvit hårdare behandladt än andra, och då synes
mig att man icke äfven nu bör handla på ett så strängt
sätt som af Stats-Utsk:t blifvit föreslaget. Vidare fordrade
man för det ifrågav:de företaget att aktier skulle
tecknas till garanti för Staten att erhålla ränta på det
försträckta kapitalet, — något sådant vilkor stipulerades
icke
Den 18 Maj IV m.
icke med afseende å Kinda kanal. Åstadkommandet af
denna teckning har varit förenadt med icke ringa svårighet,
ty det var icke mycket lockande att för en framtid
tillförsäkra Staten ränta på Statens fordran. Om nu
ränta skulle fordras innan några inkomster influtit, blefve
det nödigt att på aktieegarne uttaxera det erforderlig beloppet,
och lätt är att inse hvilken förargelse deraf skulle
uppstå i orten. Den vore så mycket mera berättigad,
som arbetet utförts på en särdeles kort tid, ja så kort,
att det torde hafva varit omöjligt för hvarje annan än
Ofverste Ericson att på sådan tid utföra det. Han har
sjelf sagt mig, att detta arbete är förenadt med så stora
svårigheter, att allt hvad han hittills utfört, inberäknadt
Trollhätte kanal och Saimens kanal, äro småsaker i jemförelse
med den ifrågav:de kanalen.
Då nu räntefrihet icke kommit bolaget till del mera
än något öfver ett år, vågar jag hoppas, att R. o. Ad.
skall bifalla den framställning jag nyss tog mig friheten
göra, och således godkänna den föredragna punkten, med
insättande af årtalet 1869 i stället för årtalet 1868, helst
ränta, derest arbetet blifver färdigt 1867, i allt fall, i öfverensstämmelse
med de vid förra riksdagen stadgade
vilkor, kommer att erläggas år 1868.
Gr. Posse, Arvid: Enligt den ursprungliga planen,
skulle den ifrågav:de kanal-leden komma att bestå at'
flere särskilda mindre kanaler. När då R. St:r vid förra
riksdagen till denna anläggning beviljade såväl ett anslag
utan återbetalningsskyldighet som ett låneunderstöd, bestämdes,
att ränta å lånet skulle erläggas efter slutet af
det år, hvarunder hvarje för sig fristående del utaf arbetet
blifvit fullbordad, och skulle intill slutet af nämnda
år motsvarande del af lånet räntefritt få innehafvas. Man
tänkte sig således, att kanaldelarne skulle successivt ingå
såsom räntebetalande. Nu har emellertid planen för arbetets
utförande blifvit omändrad, och Öfverste Ericson
har åtagit sig att hastigare än i förstone varit afsedt fullborda
hela arbetet. Enligt hvad bolagets styrelse hos K.
M:t anmält, kan arbetet, om nödiga medel för dess drifvande
finnas att tillgå, med full säkerhet antagas skola
blifva i sin helhet färdigt före 1867 års utgång, derest
oförutsedda hinder icke mellankomma.
Nu har Stats-Utsk:t genom sitt tillstyrkande i fråga
om medlens utbetalande undanröjt hindret för arbetets
skyndsamma utförande, och då arbetet således kan antagas
vara färdigt vid 1867 års utgång, bör, i öfverensstämmelse
med de vid förra riksdagen stadgade vilkor,
ränta erläggas från och med början af år 1868.
H. Y. 27
-il 8
Den 18 Maj f. m.
Bolaget har dessutom, på sätt Gr. Sparre torde kunna
upplysa, redan en del af arbetet så pass färdig, att den
kan anses vara afslutad, och således kunde för en del af
lånet ränta fordras ändå tidigare.
På grund häraf anhåller jag att Stats-Utsk:ts hemställan
måtte af R. o. Ad. bifallas.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Det är verkligen
ledsamt att nu nödgas uppträda enrot Gr. Sparre, då Hr
Gr:n obestridligen nedlagt synnerlig ihärdighet och nit
för åvägabringandet af det ifrågav:de vackra och fosterländska
företaget, men icke förthy måste jag, på ganska
giltiga skäl, motsätta mig hans nu framställda yrkande.
Hr Gr:n har ifrågasatt, att räntefriheten skulle utsträckas
ett år längre, och grundar detta påförutsättningen,
att arbetet icke skulle blifva färdigt före 1868. Härvid
förekommer dock, att när fråga var att de erforderliga
stora summorna skulle beviljas under innev:de och
nästkommande år, då hette det, att R. St:r nödvändigt
måste derhän utsträcka sin frikostighet, emedan arbetet
då skulle blifva färdigt under loppet af år 1867. Det
var till stor del på grund häraf Stats-Utsk:t tog sig myctill
nära att för ett enda företag öka anslags- och lånesumman
så högt utöfver hvad K. M:t begärt. När nu
Stats-Utsk:t gjort detta och derigenom, på sätt Hr Gr.
Posse nämnde, undanröjt alla hinder för arbetets fullbordan
under året 1867, då kommer Gr. Sparre och säger,
att arbetet icke kan blifva färdigt förr än 1868, och att
således skyldigheten att betala ränta icke bör inträda förr
än 1869. Hr Gr:n har t. o. m. fått tillträde till StatsUtsk:t
för att lägga i dagen nödvändigheten af medgifvandet
af en utsträcktare räntefrihet, men Hr Gr:n lyckades
icke att härom öfvertyga Utsk:t, utan Utsk:t stadnade
i den åsigt, att räntebetalningen borde vidtaga från
början af år 1868.
Det ifrågav:de bolaget har blifvit jemfördt med Kindakanal-bolaget.
Bolaget för Dalslands kanal har dock erhållit
rätt vackra summor, ty förutom den million, som
beviljades vid förra riksdagen och hvaraf 200,000 rdr
lemnades såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, har
K. M:t åt detta bolag anvisat från handels- och sjöfartsfonden
37,000 rdr såsom anslag och 120,000 rdr såsom
lån. Bolaget har för öfrigt brutit kontraktet med Staten
och, såsom H:rrne torde hafva sig bekant, hafva R. St:rs
revisorer gjort anmärkning på fullmäktige i Riksg.-Kont.
i anledning af fullmäktiges beslut i afseende å utbetalandet
af de vid sistl. riksdag beviljade medel.
Det ursprungliga kontraktet innehöll, att arbetet
skulle delvis fullbordas och Statens rätt att erhålla ränta
Ben 18 Maj f. m.
inträda året efter det, då hvarje fristående del fullbordades.
Nu har bolaget upptäckt ett Californien vid utloppet i
Wenern, bestående i en klippa af sådan förment beskaffenhet,
att den skulle hindra bolaget att delvis göra företaget
färdigt och således befria bolaget från skyldigheten
att delvis erlägga ränta. Sprängningsarbetet genom denna
klippa skulle nemi. erfordra så lång tid, att när det vore
fullbordadt, skulle kanalen i hela sin utsträckning vara
färdig.
Utslct synes mig verkligen hafva varit så frikostigt
och så mycket gått bolaget till mötes, att jag tror, att
icke ens Gr. Sparre billigtvis kan ifrågasätta, att räntebetalningsskyldigheten
skulle framflyttas. När man, till
följd af förespeglingar om arbetets fullbordande under
loppet af år 1867 utverkat sig så betydliga summor utöfver
hvad K. M:t föreslagit, tyckes mig grannlagenheten
fordra, att man icke framkommer med anspråk på ytterligare
medgifvanden och eftergifter.
Jag förenar mig med Gr. Posse i anhållan om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Gr. Sparre har här anställt
en jemförelse mellan bidraget till Dalslands kanal
och det till Kinda kanal, och jag ber att, med anledning
deraf, och då jag varit ledamot af Stats-Utsk:t vid förra
riksdagen, fä erinra att Dalslands kanal då erhöll 100,000
rdr utöfver det belopp af 900,000 rdr, som blifvit af K.
M:t föreslaget. Vid sådant förhållande tror jag icke att
man kan säga, att detta företag blifvit illa behandladt.
Dessutom ber jag att få nämna, att under det för Kinda
kanal aktieteckningen uppgått till nära 350,000 rdr, har
teckningen för Dalslands kanal utgjort ett i jemförelse
härmed ganska ringa belopp.
Då Gr. Sparre upplyst, att, till följd af förändringar
i arbetsplanen samt den stora drift, hvarmed detta företag
onekligen blifvit skött, arbetet i sin helhet ganska
snart kan blifva färdigt, synes mig det vara billigt att,
såsom Gr. Sparre yrkat, räntefriheten för hela arbetet utsträclres
till den tid, då det hela är färdigt. Jag instämmer
således med Gr. Sparre deri, att räntefriheten må
utsträckas till 1869, men då Gr. Sparre sjelf förklarat, att
det vore en möjlighet att arbetet blefve färdigt redan 1867,
i hvilken händelse räntebetalningsskyldigheten borde inträda
redan år 1868, får jag, då sistnämnde omständighet
torde böra särskildt i bestämmelserna intagas, hemställa,
om icke K, o. Ad. skulle vilja bifalla Utsk:ts förslag med
iakttagande af nämnde förändringar.
Beslutet skulle då komma att lyda sålunda: »att af de
100,000 rdr, hvilka såsom1 anslag, och de 350,000 rdr,
i 20
Den 18 Maj f. in.
hvilka såsom lån ännu återstå af det statsbidrag, som vid
sistföidlutne riksdag beviljades för segelleds öppnande från
Hattefura till Stora Lee, halfva återstående anslagsbeloppet
eller 50,000 rdr må af vederbörande bolag få lyftas
efter ingången af nästkommande Juli månad, samt återstoden
af anslaget 50,000 rdr, äfvensom hela återstående
lånet, 350,000 rdr, af samma bolag utbekommas under år
1867; med skyldighet för bolaget att ej mindre å de nu
till lyftning medgifna lånemedlen än jemväl å det lånebelopp
af 450,000 rdr, som förut uppburits, årligen, efter
slutet af det år, hvarunder hela arbetet blifvit fullbordadt,
men sednast från och med 1869 års början, erlägga ränta
enligt de grunder och med de bestämmelser i öfrigt, som
vid detta statsbidrags beviljande blefvo af R. St:r vid
sistförflutne riksdag stadgade.»
Härigenom vore förebygdt att bolaget, om arbetet
blefve färdigt under loppet af år 1867, skulle få åtnjuta
räntefrihet till 1869 års början, men tillika vore det stadgadt,
att längsta räntefrihet, som af bolaget kunde få åtnjutas,
skulle blifva till början af sistnämnda år.
Gr. Sparre: Den af Frih. af Ugglas nu ifrågasatta
förändringen öfverensstämmer helt och hållet med tendensen
af mitt förra anförande, och jag afstår derföre från
mitt yrkande och förenar mig med Frih. af Ugglas.
Hvad Frih. Klinckowström yttrat, ber jag att få genmäla
dermed, att om någon felaktighet förefunnits i reglem:t
och historien om medlens lyftning deraf föranledts,
— i hvilket afseende jag är alldeles oskyldig, emedan
bolaget var faststäldt före tillkomsten af R. St:rs vilkor,
— så är ju detta hulpet derigenom att jag och en annan
person jemte mig gått i borgen för företaget, och i detta
fall är således ingenting att anmärka.
Hvad frikostigheten angår, vill jag erinra, att bolaget
genom kontraktet åtog sig att bygga kanalen emot erhållande
af 200,000 rdr såsom anslag och 800,000 rdr såsom
lån, deraf ena hälften skulle erhållas under förra statsregleringsperioden
och andra hälften under den närv:de.
Förut var såsom regel antaget, att lånemedlen skulle, sedan
vederbörliga handlingar aflemnats, få på en gång
lyftas vid den tid, som de, hvilka åtagit sig ett dylikt
arbete, helst åstundade, så vida icke särskilda föreskrifter
i sådant hänseende blifvit meddelade. Sådan har, såsom
redan nämndt, regeln varit, och Utskrt har vid detta
tillfälle icke tillstyrkt annat, än hvad som i alla tider
varit iakttaget. Hvari den anmärkta frikostigheten skulle
bestå, kan jag således icke finna. Statsregleringsperioden
har hittills varit 3-årig, men är numera ett-årig, och K.
M:t, som icke kände den möjlighet bolaget hade att få
Den 18 Maj f. ni.
arbetet färdigt 1867, ansåg det vara tillräckligt att endast
en del utbetalades nu; men sedan bolaget visat, att det
är möjligt, att Staten redan den 1 Januari 1868 och sednast
den 1 Januari 1869 skall erhålla ränta på hela lånebeloppet,
synes mig, att man icke eger skäl att tala om
någon frikostighet, helst den af Utsk:t föreslagna åtgärden,
enligt hvad af Betänk:t inhemtas, af Utskd ansetts
öfverensstämmande med Statens fördel.
Det är således uppenbart, att Utsk:t icke handlat af
ädelmod, utan i förväntan, att Staten hastigare skulle få
ränta på sina penningar. Nu är det möjligt, att arbetet blifver
färdigt 1867, och då betalar bolaget ränta från och med
1868 års ingång, men det kan äfven hända, att det icke
blifver färdigt förr än 1868, och då bör bolaget, i öfverensstämmelse
med kontraktet, icke betala ränta förr än
1869.
Det är ett fasligt spektakel vid åstadkommandet af
ett sådant arbete sorn det ifrågav:de, och det är derföre
synd att framhäfva ytterligare svårigheter. Man skall
söka tillvägabringa aktieteckning i orten och derefter göra
en framställning hos K. M:t. Om då K. M:t fäster afseende
derå, skall man insinuera saken hos Stats-Utsk:t.
Lyckas man bringa saken igenom vid riksdagen, då fälman
halfva beloppet. Kommer man då en andra gång,
då har man den oturen, att i sjelfva dörren träffa på en
Ordf. i riksgäldsafdelningen, som sätter händerna för öronen
och icke vill höra på några skäl. Jag har gjort försöket,
men icke lyckats att med några skäl förmå nämnde
ordförande till inseende af hvad billigheten kräfver. Den
värde ledamoten satte sig nemi. inom Utsk:t emot hvad
Utsk:t här föreslagit, likasom han här bestrider den lilla
modifikation, jag påyrkar.
Jag instämmer med Frih. af Ugglas.
Gr. Posse: Då såväl kanalbolagsstyrelsen som motionärerna
i ämnet förklarat, att, om nödiga medel tillhandahölles
bolaget, skulle arbetet i sin helhet vara färdigt
under loppet af år 1867, derest icke oförutsedda
hinder inträffade, och då dessa auktoriteter afgifvit detta
utlåtande efter samråd med en byggmästare, så erfaren
sorn Öfverste Ericson, då är antagligt, att, om Stats-Utsk:ts
hemställan bifalles, skola icke några »oförutsedda hinder»
komma att inträffa, utan kanalen lärer då verkligen blifva
färdig 1867. Om deremot Gr. Sparres yrkande bifalles,
är möjligt, att »oförutsedda hinder» inträffa, ty om t. ex.
kanalen vore i det närmaste färdig i slutet af år 1867,
men bolaget skulle få räntefritt innehafva 800,000 rdr under
loppet af ett helt år, derest kanalen öppnades först
m
Deu 18 Maj f. m.
under året 1868, då vore det dumt af bolaget att hellre
öppna kanalen den 31 Dec. 1867 än den 1 Jan. 1868.
Jag vill icke säga någon obehaglighet emot någon,
men möjligheten af ett dylikt förfarande utgör för mig ett
ytterligare skäl att yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag hoppas, att Gr. Sparres
uppgifter om bolagets verksamhet och arbetsförhållanden
ärö mera exakta än Hr Grins berättelse om tilldragelserna
i Stats-Utsk:t. Den ifrågavide ordföranden i Riksgäldsafdelningen,
som visserligen icke är döf för goda skäl,
men deremot för sådane, som dikteras af egennyttan eller
det egna intresset, uppbjöd ingalunda sin förmåga för att
hindra det ifrågavide företaget, ty om Gr. Sparre det tror,
känner Hr Grin icke de medel, som stå nämnde ordförande
till buds, utan det var Gr. Sparre sjelf, som genom
sitt ifriga uppträdande för att gifva upplysningar förderfvade
sin sak, och jag hade nog takt, att icke yrka något
strängare, än ett enkelt bifall till afdelningens förslag.
Gr. Sparre tyckes vilja besanna ordspråket, att »otack
är verldens lön.» Gr. Sparre har fått allt hvad lian billigtvis
eller obilligtvis kunnat begära, och ändå är han
icke nöjd, utan fordrar, att bolaget skall få ytterligare ett
års räntefrihet. Hr Grin säger visserligen, att det återstående
af anslaget och lånet skulle utgå under innevarande
statsregleringsperiod, men Hr Grin torde påminna
sig, att när medlen beviljades, var nya Riksd.-Ordnin icke
ännu antagen och följaktligen beräknades statsregleringsperioden
skola blifva tre-årig, Den är nu ett-årig, och
om medlen skulle fördelas på tre år, skulle Hr Grin erhålla
mycket mindre än nu blifver fallet, då Hr Grin på
en gång utfår hvad som egentligen icke skulle utfallit på
kortare tid än tre år. — Ar det icke frikostighet, vet jag
icke huru detta ord rätteligen skall förstås.
Gr. Sparres yrkande innebär att tillskynda bolaget en
räntevinst af 40 å 60,000 rdr. Ett sådant medgifvande från
R. Stil- vore ganska fördelaktigt för bolaget, men jag tror
icke att det är grannlaga att sträcka anspråken så långt.
Många skäl tala för bifall till den af Utskit tillstyrkta
frikostigheten, men att gå ändå längre, är något som jag
måste ogilla.
Frih. Cederström, Rudolf: Lyckönskande mig att
vara fremmande för den strid, som hittills utkämpats, och
sål. fullkomligt opartisk, ber jag att få fästa R. o. Adins
uppmärksamhet på vigten och betydelsen af det ifrågavarande
företaget. Här är icke fråga om en förbindelse,
som skall verka gagnande för blott några mindre omfångsrika
nejdel-, utan om en förbindelse mellan ett helt system
Den 18 Maj f. m.
m
af sjöar, som från Wenern sträcka sig långt in i brödrariket.
Detta arbete är så vackert och storartadt, att det
väl är förtjent af R. St:rs bevågenhet, och då det af Gr.
Sparre framställda yrkande, sådant det blifvit af Frih. af
Ugglas, uti, efter min åsigt, särdeles lyckliga och väl
valda ordalag, redigeradt, synes mig ega ali billighet
för sig, förenar jag mig i det af Frih. af Ugglas framställda
förslag och anhåller om R. o. Ad:ns benägna medverkan
dertill, att detta förslag måtte blifva Höglofl. Ståndets
beslut.
Gr. Sparre: Jag kan icke taga tillbaka något af hvad
jag sagt om ordförandens i riksgäldsafdelningen döfhet
för, icke blott egennyttiga, utan alla skäl. Hr Frih:n säger,
att om statsregleringen varit 3-årig, skulle bolaget
tätt lyfta blott en del under hvartdera af de 3 åren. Hr
Frih:n har då icke hört, att jag nyss upplyst, att det hittills
varit regel, att alla af R. St:r beviljade lånemedel få
på en gång lyftas. Jag påstår derföre, att Hr Frih:n,
såsom ordförande på riksg.-afdelningen, bort härå fästa
Utsk:ts uppmärksamhet.
Hvad »egennyttan» beträffar, så kan den i detta fall
icke vara stor, ty det ifrågavarande arbetet rörer icke min
person, men det är ett så vackert företag, att det hos hvar
och en måste väcka syrupathier, helst när det utföres i en
fattig provins, sådan som Dalsland, en provins, som befinner
sig i samma kategori som Norrland, att den nemi.
aldrig kan tänka på att få något godt af de jernvägsbyggnader,
som anläggas i öfriga delar af riket. Det synes
mig då icke vara obilligt, att, när man en gång gifvit
denna provins ett understöd, man icke må betinga vilkor,
som göra arbetets utförande betungande för provinsen.
Man bör besinna, att om äfven, såsom Gr. Posse
nämnde, denna kanal kunde blifva färdig den 31 December
1867, så kan afsyningen icke ske förr än 1868 och i
allt fall åtgår tid för byggandet af fartyg utaf för kanalen
användbar konstruktion. Om då ränta skall erläggas från
och med 1868 års början, måste bolaget, enär det icke till
den tiden haft några inkomster, vidkännas betydliga uppoffringar.
I afseende å »frikostigheten», får jag ännu en gång
hänvisa till hvad Utsk:t anfört och Frih. Klinckowström
sjelf medgifvit, att nemi. förändringen blifvit tillstyrkt just
i Statens eget intresse. Bolagets vilkor hafva emellertid
gjorts strängare än förut, och då detta är obilligt, videl
ifver jag mitt förra yrkande.
Frih. Klinckowström: Då den siste värde talaren
tyckes vilja beskylla mig för underlåtenhet att hafva upp
-
424
Beti 18 Maj f. m.
lyst Utsk:t om bolagets rätt att få lyfta de medel, som
blifvit af R. St:r beviljade, får jag fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå, att denna rätt icke i något
fall kan sträcka sig längre än till den del af lånet, som
för den ifrågavrde statsregleringsperioden blifvit anvisad,
ty när det är fråga om större företag, bruka R. St:r bevilja
en viss större summa, men anvisa blott en del deraf
till utgående under statsregleringsperioden, utöfver hvilken
del bolaget naturligtvis icke har någon lyftningsrätt.
Hvad beträffar det »fattiga» Dalsland, torde E. o. Ad.
vid en följande punkt få erfara, hurusom denna samma
provins skall ega en mycket talrik, mycket idog och mycket
rik befolkning, som har många exportartiklar att försända,
hvarföre också en ny kommunikationsled då lärer
komma att af Gr. Sparre varmt förordas.
Hvad slutligen angår ombyggnaden af fartyg, skulle
det verkligen förvåna mig, om skepparne icke långt före
detta blifvit erinrade om en sådan nödvändighet och derföre
varit betänkta på att i tid verkställa sådant, på det
de genast vid kanalens öppnande må kunna begagna densamma;
ty redan under flere år har man vetat, att arbetet
skulle blifva färdigt under loppet af år 1867.
Jag har icke i någon måtto kunnat blifva öfvertygad
af Gr. Sparres vältaliga ordande, och vidhåller derföre
min begäran om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad och
dels utaf Frih. af Ugglas bifall till samma hemställan
med den förändring, att slutmeningen skulle erhålla följande
lydelse: »med skyldighet för bolaget att ej mindre
å de nu till lyftning medgifna lånemedlen än jemväl å
det lånebelopp af 450,000 rdr, som förut uppburits, årligen
efter slutet af det år, derunder hela arbetet blifvit
fullbordadt, men sednast från och med 1869 års början,
erlägga ränta, enligt de grunder och med de bestämmelser
i öfrigt, som vid detta statsbidrags beviljande blefvo
af R. St:r vid sistförflutna riksdag stadgade.»
O O
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid svarades
många ja, blandade med nej, och sedermera propos.
på bifall till densamma med den utaf Frih. af Ugglas
föreslagna förändrade lydelse, då svaren utföllo med många
nej, blandade med ja; hvarefter och sedan propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan utan förändring förnyats samt
med många ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Den 18 Maj f. ni.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den sorn bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 25:tc
punkten af Utlåt:t N:o 78, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med
den förändrade lydelse, Frih. af Ugglas föreslagit.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 22.
Den vidare föredragningen af Utlåt:t uppskjuta till
e. m:ns plenum.
Upplästes ett af Frih. von Schulzenheim, David, inlemnadt
mern. af följande lydelse:
Med afseende å den synnerliga vigt, sorn under våra
nuvarande finansiella förhållanden ligger deruppå, att icke
andra arbetsföretag med betydligare statsbidrag understödjas,
än de i följd af öfvervägande politiska eller ekonomiska
skäl påkallade, och isynnerhet att icke nya banor
inledas, derom allmänna meningen i afseende å rigtning
och omfattning icke hunnit blifva ense, får jag, jemväl
med afseende derå, att beslut om en half millions anslag
till statsjernbana från Upsala till Sala blifvit med blott
en enda rösts öfvervigt inom det Hederv. Bonde-Ståndet
fattadt, härmed vördsamt föreslå, att R. o. Ad. behagade
vänligen inbjuda Hederv. Bonde-St:t att biträda R.
o. Ad:ns beslut till bifall å Stats-Utsk:ts hemställan i dess
Betänk. N:o 80, andra punkten, ang:de begärdt anslag till
den så kallade Norra Stambanan.
Frih. af Ugglas: Visserligen inträffar det icke sä
•sällan, att ett Stånd inbjuder ett annat att deltaga i ett
fattadt beslut; men mera ovanligt är att inbjuda ett Stånd,
som anvisat ett anslag för ett gifvet ändamål, att upprifva
ett sådant beslut, synnerligen då detta beslut efter långvarig
öfverläggning och votering blifvit fattadt.
På grund häraf, och utan att vilja inlåta mig i sjelfva
saken, anhåller jag, att R. o. Ad. utan vidare ville afslå
inbjudningsförslaget.
Frih. Cederström, Rudolf: Det torde vara nogsamt
bekant, att jag icke är svag för inbjudningar, utan an
-
Deu 18 Mai f. ui.
ser dem endast i sällan förekommande undantagsfall ega
skäl för sig; men i förev:de hänseende, och då det gäller
att bespara statsverket en half million, synes mig ett sådant
undantagsfall vara för handen.
Hvad Frih. af Ugglas behagat orda derom, att det
skulle vara ovanligt att inbjuda ett annat Stånd att afslå
ett anslag, så, och då inbjudningars rättmätighet icke lider
af någon i lag stadgad inskränkning, förefaller det mig
som om Frih. von Schulzenheims förslag hade ganska
mycket skäl för sig; och då jag i allmänhet önskar, att
vindicera kraft åt R. o. Ad:ns beslut, anser jag mig, då
det i fråga om grannlagenheten kan vara att taga i betraktande
om Med-Ståndets beslut tillkommit på grund
af större eller mindre majoritet, men det ifrågav:de föranledts
af endast en röst, och då R. o. Ad. synes mig
böra med alla lofliga medel söka att, i anseende till de
finansiella förhållandena iakttaga den yttersta sparsamhet
med statsverkets hardt anlitade tillgångar, samt mana att
förvärfva verklighet åt beslut i sådan syftning, böra understödja
Frih. von Schulzenheims förslag och anhålla att
R. o. Äd. ville skänka detsamma sitt bifall.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jemte det jag i
allo biträder de skäl Frih. af Ugglas anfört, ber jag att
få fästa uppmärksamheten på det i och för sig orimliga
att vilja inbjuda, det må nu vara en person, en korporation
eller ett Stånd, att besluta något, som man med aldrig
så liten logik kan antaga icke skola beviljas. När
ett Stånd med den ringa öfvervigten af endast en röst
O f o , . .
fattat ett beslut, är naturligtvis en viss spänning inom
Ståndet, och bemödanden lära icke underlåtas att om
möjligt få beslutet upprifvet; men om man hoppas att
sådant skulle på grund af en inbjudning kunna ega rum,
måste denna förhoppning hvila på förutsättningen att vid
inbjudningens företagnde till afgörande en eller annan
ledamot skulle vara frånvarande och sål. förhindrad att
motverka frångåendet af det förut fattade beslutet. En
sådan möjlighet förefinnes kanske, men mig synes det
vara föga värdigt att vilja försöka att begagna sig af den.
Frih. Cederström har talat om lagligheten af inbjudningar.
Ja, det finnes visserligen icke i vår grundlag
någon §, som förbjuder dem, men deremot finnes uttryckligen
stadgadt, att ett en gång fattadt beslut icke får upprifvas.
Jag anser derföre, att inbjudningar stå bredvid
lagen, och tillika anser jag något förnärmande ligga deri,
att föreslå ett Stånd att af undseende för ett annat Stånds
mening ändra ett en gång fattadt beslut.
Jag yrkar afslag å inbjudningsförslaget.
Den !8 Maj f. m.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då detta
inbjudningsförslag tyckes vara af krånglig beskaffenhet,
anhåller jag, att det måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Frih. von Scliulzenheims
nu väckta förslag komme att hvila på bordet.
— f
Upplästes och godkändes Expeditions-Utsk:ts Skrifvelse-förslag:
N:o
51, i ani. af K. M:ts nåd. Propos. om anslag till
jern vägsbyggnader och till rörelsemateriel å redan anlagda
stambanor; och
N:o 52, i ani. af K. M:ts nåd. Propos. om anvisande
af medel till utvidgning af den för jernvägen genom Stockholm
beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning i de
för trafiken derstädes afsedda byggnader.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utk:ts Utlåtm och Mener:
N:o 92, i ani. af väckt motion om förändring i vil—
koren för det vid sistförflutna riksdag beviljade lån för
anläggning af jernväg mellan Christianstad och Hessleholms
station å södra stambanan;
N:o 93, i ani. af erhållen återremiss å Utlåtit N:o 57,
ang. väckt fråga om statsanslag för vidtagande af åtgärder
till hämmande af boskapspesten, om den skulle inom
landet utbryta;
N:o 94, i ani. af väckt motion ang. pensionat afl. f. d.
Statsrådet, Generalmajoren Carl Ludvig von Hohenhausens
efterleinnade döttrar;
N:o 98, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om anvisande af
medel för Sveriges deltagande uti en allmän exposition i
Paris år 1867; samt
N:o 99, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 13 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Dtu 18 Maj t. ni.
Fredajifii dm 18 Haj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
J usterades 2 prot.-utdrag för förmiddagens plenum
samt prot:t för d. 18 sistl. April e. m.
Anmäldes och bordlädes Stats-U tsk:ts Mem:r och
Utlåt.:
N:o 95, med förslag till sammanjemkning af voteringspropos:r,
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga
frågor, rörande anslagen under Riksstatens åttonde
Hufvudtitel;
N:o 96, i ani. af erhållna återremisser åBetänk:tN:p
66, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens åttonde
Hufvudtitel; samt
N:o 97, med förslag till voterings-propos:r, i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtkilliga frågor, rörande
anslagen under Riksstatens nionde Hufvudtitel.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:u
78, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag,
m. fl. dylika föremål.
26:te punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Under förmiddagens
plenum blåste visserligen här på Riddarhuset en så förfärlig
konträr vind mot alla af mig förordade, vare sig af
Utsk:t biträdda eller bekämpade anslag, att, om denna
fråga då förekommit, jag troligen skulle hafva saknat
mod, att inför R. o. Ad. framdraga mina åsigter derom:
men då, ho vet, någon gynsam förändring i våra moraliska
temperaturförhållanden möjligen kan under de sista
timmarne hafva inträdt, derest Utsk:ts Betänk, jemte K.
M:t Propos. under mellantiden törhända blifvit benäget
Den 18 Mnj <■• ni.
af R. o. Ad:ns ledamöter noggrannare genomlästa och
närmare begrundade, så vågar jag här fatta den uppmuntrande
föreställningen, att några mot TJtsk:ts åsigt
anförde skäl tilläfventyrs skulle kunna vinna gehör.
Det anslag, som R. o. Ad. på förmiddagen haft godheten
ait, änskönt med knapphet i afseende å ränteberäkningen,
bevilja till kanaliserings-arbetet emellan Hattefura
och Stora Lee, skulle fiirst vinna sin behöriga afslutning,
och kanaliseringarnes system sin fulla afrundning,
derest, i enlighet med hvad K. M. Nådigst föreslagit, anslag
beviljades till förening af sjöarne östra och vestra
Sillen. Genom ett, jag vågar säga det, jemförelsevis ringa
statsbidrag skulle kunna åstadkommas förbindelse i det
vidsträckta vattensystem, som sträcker sig från närheten
af Wenern upp genom sjöarne Akelängen, Rogvarpen, Laxsjön,
Svärdlången, allesammans mindre sjöar, till den flere
mil utsträckta Lelången, Foxen och slutligen till Stora Lee,
hvars nordligaste ändpunkt är belägen inom konungariket
Norge. Den vestra Sillen, ty den heter Sillen, och
icke Silen, ifall uttalet inom orten bör gälla för rigtigt,
sträcker sig på gränsen mellan Dalsland och Wermland,
nästan alldeles paralelt med Lelången, från hvilken sjö
den medelst ett landbälte af föga betydlig bredd är skilj d,
och dess nordligaste del är belägen inom Silbodal, hvars,
genom dess sorgligt namnkunniga, sednaste kyrkoherdes
herostratiska illbragder beklagligen ernådda plats i ryktets
annaler skulle genom R. o. Äd:ns bifall till det äskade
anslaget, derest öfriga Riks-Stånden deri instämma, kunna
förbytas till en annan, och af gynnsam art fortlefvande
märkvärdighet, som för alla älskare af romantiskt skön
natur skulle vara af värde. Dessa sjöar och deras närmast
omgifvande nejder äro nemi. ovanligt natursköna.
En mångfald af skogrika uddar, gröna öar och pittoreska,
blånande höjder, som uppstiga för ögat i vexlande dagrar,
bilda i förening med vikar och sjöytor en den mest leende
tafla, eller, rättare sagdt, de mest leende taflor i ständig
omvexling. Om naturens bördighet ej är rik, så är deremot
den menskliga fliten i jemn verksamhet, för att begagna
hvad naturen erbjuder. Genom förbindelse med
öfriga Sverige och dymedelst med hela Europa, skulle
dessa nejder vinna obeskriflig!, ty då först skulle, genom
talrika besök af bildade främlingar, civilisationens och
humanitetens välgörande inflytande kunna tänkas utsträckt
till dessa, såsom jag nyss antydde, aflägsna trakter,
hvilkas innebyggare, dessa beklagansvärda Sildodalare,
ännu till följd af existerande kommunikationshinder icke
kunna på långt när i den mån, som önskligt vore, tillgodogöra
sig alstren af sin industri.
430
Den 18 Maj e. m.
Hvad åter angår den längre in i landet belägna Östra
Sillen, så är den, på sätt af Stiftets Biskop, D:r Sundberg,
i dess afgifna reservation vitsordats, till sin halfva
omkrets, den nordliga sträckan af dess stränder nemi.,
omgifven af den i Wermland belägna Silleruds socken,
»den folkrikaste och förmögnaste af alla inom Nordmarks
vidsträckta härad.» Biskopen yttrar vidare: »Huru stort intresset
för ifrågavrde kanalisering är inom orten, hevisas
deraf, att aktiebeloppet redan är fulltecknadt, äfvensom
deraf att bolaget endast begärt en femtedel af statsbidraget
såsom anslag.» Jag instämmer i denna betraktelse,
och jag vill tillägga den hemställan: bevisar icke detta
förhållande tillika, att inom ortens befolkning förefinnes
ett redan kändt behof af förbättrade kommunikationer för
industriens lifvande, och om icke detta behof, i förening
med denna goda vilja att kraftigt dertill verka, förtjenar
någon uppmuntran?
K. M:t har säkerligen också nogsamt afvägt alla dessa
förhållanden, innan K. M:t för R. St:r framlagt förslag
om beviljande af lån jemte anslag till en förbindelses
åstadkommande emellan sjöarne östra och vestra Sillen.
Jag beklagar visserligen, att Stats-Utsk:t, ledt af en lofvärd
åhåga att bespara Statens medel, råkat förbise den
stora vigten af ifrågav:de arbete, men jag har med tillfredsställelse
erfarit, .att en i dessa ämnen särdeles hemmastadd
person, Öfvers te-löjtnant Leijonancker, har.
jemte flera andra Utsk:s-ledamöter, reserverat sig mot
Utsk:ts beslut. Såsom ytterligare skäl för anslags beviljande
till ifrågav:de ändamål torde böra anföras, att styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader i mycket
ampla ordalag förordat detta arbete, samt att ett annat
Riks-Stånd redan beviljat det af K. M:t för dess utförande
äskade anslag. Utsk:t har trott, att ett uppskof med
detta arbete utan olägenhet skulle kunna ega rum, men
jag anser tvertom det vara i hög grad önskvärdt, om man
kan, innan det större arbetsföretaget mellan Hattefura och
Stora Lee, hvilket, tack vare Frih. Ericsons nitälskan
derför, snart är fullbordadt, hinner afslutas, vid ifrågav:de
mindre kanaliserings-arbete tillgodogöra sig den arbetsförmåga,
som är sysselsatt med det större i grannskapet.
På dessa i korthet anförda skäl vågar jag anhålla om
afslag af Utsk:ts hemställan och bifall å K. M:ts Propos.,
till understödjande af Sillarnes förening.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Den förste värde
talaren har här yttrat sig mera såsom turist än såsom
statsekonom, då han på ett romantiskt och idylliskt sätt
skildrat alla de skönheter, som, derest ifrågav:de arbete
blefve utfördt, skulle erbjuda sig för resande till och med
))eu 18 Maj v. in.
till Silbodal. Jag vill icke taga i betraktande så beskaffade
orsaker till betydliga anslag från statsverkets sida.
utan vill endast fästa mig vid den torra verkligheten.
Förhållandet är, att ifrågav:de arbete ligger, så att säga,
alldeles på sidan af det stora kanaliseringsarbetet mellan
Hattefura och Stora Lee, hvilket har slukat öfver 1 million,
och att det endast afser att medelst afskärande af
en landtunga förena sjöarne Ostra och Westra Silen.
Men man må icke göra sig den. föreställningen, att dessa
2 sjöar spela lika stor roll, ty Östra Silen är ett obetydligt
vattensystem och, i jemförelse med Vestra Silen, en
obetydlig insjö.
Hvad angår Frih. Cederströms förhoppning, att den
motvind mot anslag, som på f. m. lärer hafva blåst, nu
skall hafva saktat sig, så får jag endast be den värde
Frihm taga kännedom af den tablå, som linnes vidfogad
detta Betänk., och med kallt lugn beräkna hvad det är
för motvind, han haft på f. m.; denna motvind har bortblåst
från Staten 850,000 rdr!!
Som den ledamot af B. o. Ad., hvilken jag trodde
egentligen skulle intressera sig för detta företag, ännu
icke yttrat sig, vill jag nu icke längre upptaga K. o. Ad:ns
tid, ehuru ännu flera skäl skulle kunna andragas för bifall
till Utsk:ts hemställan, men jag skall icke uteblifva
med dessa skäl, om det blir nödvändigt att framdraga
dem. Tills vidare anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre, Erik: Jag betviflar icke den siste
värde talarens fyndighet i det afseende, han nu utlofvat.
Då jag på f. m., under samtal med Frih. Klinckowström,
fästade hans uppmärksamhet derå, att man borde bevilja
ifrågav:de anslag, emedan det grundade sig på K. M:ts
Propos., svarade han mig, sedan han förvissat sig om,
att så var förhållandet: ja, jag ser det, men jag hittar då
alltid på något annat skäl för afslag. Det förhåller sig
alltid så, att man hittar på skäl, då man vill komma undan
en fråga. Det nu föredragna anslaget belöper sig
icke för denna statsregleringsperiod till mera än ett anslag
af 7,000 rdr och ett lån af 28,000 rdr, eller tillsammans
35,000 rdr. K. M:t har äskat detta belopp på den
grund, att ifrågav:de kanaliseringsarbete skulle sammanföras
med det större kanaliseringsarbetet mellan Hattefura
och Stora Lee, och alldeles icke, såsom Frih. Klinckowström
uppgifvit, är något på sidan om nämnde kommunikationssystemnt,
hvilket derigenom förenas med den
betydliga Östra Silen. Trakten kring denna sjö är ingalunda,
såsom Utsk:t af misstag yttrat, glest bebygd, utan
har tvertom, enligt hvad styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader jemväl intygat, en icke obetydlig indu
-
Deu 18 Maj e- m.
stri. Frih. Klinckowström har anmärkt, att 1 million
blifvit nedlagd å kanaliseringsarbetet mellan Hattefura
och Stora Lee, men jag hemställer, huruvida ett sådant
anslag kan kallas högst betydligt för en hel provins, då
man tager i betraktande, huru många millioner blifvit
nedlagda å arbeten inom nästan alla andra af Sveriges
landskaper. Om Frih. Klinckowström vill göra sig besväret
att genomgå Statens räkenskaper, skall han finna,
att aldrig något statsanslag blifvit beviljadt till Dalsland.
Man har sagt, att detta arbete kan uppskjutas, till
dess det större arbetet mellan Hattefura och Stora Lee
blifvit fullbordadt; men, Mina Hrr! det är att märka, att
detta sednare arbete ledes af Frih. Ericson samt att, om
det mindre arbetet nu utföres, äfven det skulle komma
att ledas af honom, och naturligtvis skulle kosta betydligt
mindre, om det verkställdes i sammanhang med ett annat.
Om K. Mits Propos. nu afslås, är det icke troligt,
att K. M:t åter framlägger förslag i denna fråga, På K.
M:t s uu framställda Propos. svarar man, att trakterna äro
glest bebygda, utan att hafva förskaffat sig kännedom,
om förhållandet verkligen är sådant; och, om förslag framkommer
på enskild väg, svaras, att inga andra än Kongl.
Proposir bifallas. Jag frågar då, Mina Hrr! huru någonsin
ett förslag om anslags beviljande för ifrågavide ändamål
skall kunna vinna framgång. Såvidt jag kunnat erfara,
har Utskit icke afstyrkt någon K. Propos. vid denna
riksdag utom denna. Huru kommer det sig, att den rönt
ett så oblidt öde? Jag tror, att den föll inom Utskit genom
2 röster, men detta är en otur, som K, o. Ad. möjligen
kan reparera, ty anslaget är redan beviljadt af ett
annat Stånd.
Jag får på dessa skäl anhålla, att K. o. Ad. ville,
med ogillande af Utskits hemställan, bifalla K. Mits Propos.
Frih. Klinckowström: Det inträffade nog hvad
jag hade väntat, då Gr. Sparre skulle tala för denna fråga.
I hans förra anförande var Dalsland ett särdeles fattigt
land, nu är det en rik, odlad bygd med en långt drifven
industri. Så går det här i verlden. Hr Grin började
för öfrigt sitt sista anförande med något, som icke kan
annat än på det högsta förvåna mig; jag hade nemi. helt
konfidentiel mellan fyra ögon yttrat till Hr Grin ett skämt
angide denna anslagsfråga, och han har nu icke aktat för
rof att relevera detta till protit. Jag tackar honom derför,
och jag skall icke försumma att, då fråga förekommer
om förändring af bolagsreglorna för Borås-Herrljunga
jernväg, upplysa Stit om hvad lian enskildt meddelat mig
derom, till livad kraft och verkan det må hafva.
Det
Deli 18 Maj e. m.
433
Det förefaller mig besynnerligt, att Gr. Sparre kan
påstå, att Dalsland erhållit endast obetydlida statsanslag.
Det har likväl under loppet af 3 å 4 år erhållit ej mindre
än 1,187,000 rdr, och denna summa torde, då man
jemnför Dalsland i afseende å folkmängd och andra förhållanden
med rikets öfriga provinser, samt tager i betraktande
den korta tid, som förflutit, sedan anslagen
började att regna öfver detta landskap, ej kunna anses annat
än högst betydlig. Gr. Sparre har äfven låtit påskina
att det ifrågav:de arbetet knappt skulle kunna utföras
af någon annan, än den man, som för närv:de har
ledningen öfver kanaliseringsarbetet mellan Hattefura och
Stora Lee, och att det derföre vore af vigt att så snart
som möjligt bevilja det äskade anslaget. Jag tror dock
ej att utförandet af allmänna arbeten här i Sverige är
beroende af en enda persons lif; jag tror tvärtom — och det
är med verklig tillfredsställelse jag påstår detta — att vi
nu ega ganska många skickliga män, åt hvars ledning vi
kunna anförtro så beskaffade arbeten. Hr Gr:n har slutligen
uttalat den farhåga, att K. M:t, i händelse R. St:r
nu icke vilja anslå den begärda summan, skulle finna sig
förhindrad att ånyo framlägga denna fråga. Finner dock
fortfarande K. M:t detta arbete vara nyttigt och nödigt
samt förtjent af de kostnader, som derför skulle erfordras,
så lär icke K. M:t blifva afskräckt af ett afslag vid denna
riksdag, som kan vara dikteradt af rena sparsamhetsskäl
och ej innebär något underkännande af arbetets vigt. Af
ett åtta månaders uppskof kan för öfrigt detta arbete ej
lida; snarare är det en vinst för en landsort att ej många
arbeten forceras på en gång, utan i stället bedrifvas successivt,
så att tillfälle till arbetsförtjenst ej saknas, och
specielt är detta af vigt i nu föreliggande fall, emedan
man derigenom kan erhålla vana och skickliga arbetare
från det stora kanaliseringsarbetet i Dalsland, när detta
blir färdigt, och undgår att anställa nytt folk. Jag yrkar
fortfarande bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Uggla, Carl Gustaf: Med anledning afFrih.
Klinckowströms sista anförande, anhåller jag få nämna, att
det ifrågav:de anslaget ej skulle, såsom han påstått, endast
komma Dalsland till del, utan att äfven Wermland,
och just den del af Wermland, som aldrig fått något
statsanslag, nemi. Nordmarks härad, skulle deraf skörda
den hufvudsakliga fördelen. Hr Frih:n har äfven yttrat,
att det ej vore skäl att forcera detta arbete, utan att det
vore bättre att hafva det i reserv, så att arbetsförtjenst
ej skulle saknas. Dervid torde man dock böra besinna,
att arbetet, om det företas isoleradt, efter all sannolikhet
H. V. 28
m
Den 18 Maj e. m.
kommer att kosta dubbelt så mycket, som om detbedrifves
i sammanhang med det stora kanaliseringsarbetet, som
nu pågår i Dalsland, från hvilket materialier o. d. kan
erhållas. Jag yrkar bifall till K. M:ts Propos.
Hr Carleson, Edvard Henrik: (Yttrandet har af
talaren icke blifvit återlemnadt).
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan och dels att
R. o. Ad., med afslag derå, måtte antaga K. M:ts nåd.
framställning i ämnet, gjordes först propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan och sedermera propos. på afslag derå
samt antagande af K. M:ts framställning, hvilka båda propos:r
med blandade ja och nej besvarades; hvarefter och
sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats
samt likaledes med blandade ja och nej besvarats, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 26:te
punkten af Utlåtit N:o 78, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och
bifaller K. Mits nåd. framställning om beviljande af
medel för kanal- och slussanläggningar mellan sjöarne
Vestra och Ostra Silen.»
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 31.
27:de—43:dje punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskits den 14 och
15 dennes bordlagda Mern. Nio 79, med förslag till allmänna
vilkor och stadganden i afseende på de statsbidrag,
som under denna riksdag beviljas för väganläggningar
och vägförbättringar, hamnanläggningar, kanaler och andra
Den 18 Maj e. m.
<35
vattenkommunikationer, äfvensom för sjösänkningar ock
andra vattenaftappningsföretag.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslcts den 14 och 15 dennes på bordet lagda Mern.
och Betänk:n:
N:o 85, i ani. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 83, ang:de väckt motion
om ändring i gällande stadgande i fråga om ersättning
åt militieboställsinnehafvare för å bostället för Kronans
räkning huggen ek;
N:o 86, i ani. af väckt motion om skydd för industriel
eganderätt; samt
N:o 87, i ani. af väckt motion om upprättande af
nytt sammandrag af de författningar m. m., som årligen
böra från predikstolarne i rikets kyrkor uppläsas.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 16 dennes bordlagda
Betänk. N:o 90, i anledning af väckta motioner om
ändring i vissa delar af gällande författning ang:de fattigvården.
Föredrogs oell lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
den 17 dennes bordlagda Mein. N:o 86, i ani. af erhållen
återremiss å Utsk:ts under N:o 76 afgifna Mern., ang:de
utvidgning af det inom R. St:rs hus inrättade arkif och
bibliothek samt anvisande af dertill erforderliga medel.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes
bordlagda Utlåt:n:
N:o 87, i ani. af K. M:ts nåd. Propos. ang:de ytterligare
förlängning i den för uppmuddring af Ystads hamn
bestämda arbetstid;
N:o 88, i ani. af K. M:ts nåd. Skrifvelse ang:de ändring
i planen för sänkning af Solgen med flera sjöar i
Jönköpings län, med bibehållande af dertill beviljadt låneunderstöd
;
N:o 89, i ani. af väckt motion om befrielse för staden
Linköping från skyldigheten att underhålla stadens vid
Nyqvarn belägna, med bidrag af statsmedel anlagda hamn;
N:o 90, i anledning af väckt motion om lån till Gladsax
socken i Christianstads län; samt
N:o 91, i ani. af väckta frågor om inlösen af åtskilliga
så kallade Riksgäldssedlar, hvilka inom den bestämda
preskriptionstiden icke blifvit till invexling företedda.
m
Den 18 Maj e. m,
Föredrogs ånyo Hr von Franckens, Georg Wolfgang,
den 9 och 15 dennes på bordet lagda förslag att Hederv.
Bonde-St:t skulle inbjudas biträda R. o. Ad-.ns, vid behandling
af 7l:sta punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 74,
fattade beslut om beviljande af en pension å 400 rdr åt
Komministern Nils Ignells enka.
Frih. Cederström, Rudolf: Inbjudningar äro,
Mina Hrr! en utväxt på vårt riksdagsväsende; våra grundlagar
känna dem icke. De böra derföre, efter min åsigt,
endast i sällsynta fall förekomma. I frågor af extraordinär
vigt eller då Riks-St:n, eniga i hufvudsaken, råkat i
skiljaktiga beslut i afseende å ordalagen, må man medelst
inbjudningars aflåtande söka åstadkomma jemkningar och
undvika frågans hänskjutande till förstärkt Utsk., helst
när sådant Utsk:s väljande kan dymedelst undvikas; men
intetdera af dessa förhållanden inträffar med förevide fråga,
hvilken endast är en ur det vidlyftiga Betänkit N:o 74
liten lösryckt punkt, som rör ett temligen obetydligt belopp.
R. o. Ad. har esomoftast med afslag bemött MedSt:ns
inbjudningar, och vid sådant förhållande synes mig
en billig grannlagenhet fordra, att R. o. Ad. å sin sida
icke alltför ofta framträder med anspråk på att få sina
åsigter, förmedelst aflåtande och gynnsamt emottagna inbjudningar,
af Med-Stånden antagna. Då vår grundlag
tydligen angifver den utväg, hvarigenom en sådan fråga
som den, hvilken nu är på tapeten, skall lösas, nemligen
genom förstärkta Utsk., böra vi undvika att, genom inbjudnings
aflåtande, så till sägandes afledas från den rätta
stråten vid dylikt ärendes förhjelpande till sitt behöriga
slut. Hufvudsakliga olägenheten med detta beklagliga
inbjudningsväsende är eljest, och i korthet sagdt, den
vådliga osäkerhet, hvarutinnan dymedelst alla frågor sväfva
in suspenso. Sedan ett Stånd genom stor ansträngning,
möda, talekonst och tidsuppoffring kommit till ett resultat
och dervid trott att få trygga sig, anländer en inbjudning
från ett annat Stånd. Den må antagas eller icke,
dess blotta aflåtande har till följd, att man aldrig vet, när
saken blifvit ordentligen afslutnd, och kan trygga sig dervid.
Det fordras verkligen, att vi hafva en så förträfflig
Landtmarskalk, och att alla Stånden hafva utmärkta Talmän,
såsom de hafva, för att icke genom detta inbjudningsväsende
rigtiga olyckor skola uppstå. Det skulle
nemligen eljest lätteligen kunda hända, att, om t. ex. i
fortsättning af Exp.-Utsk:ts förslag till underd. skrifvelser,
hvilka aldrig hinna tryckas före det de inom St:n förekomma
till justerin», ett handskrifvet papper, innehållande
något Med-St:s inbjudning till frångående af något fattadt
beslut, föredroges inför St:t, ett lösligen tillkommet
Den 18 Maj e. ra.
437
ändringsförslag, i hastighet uppläst, och af hvars ordalag,
de må vara huru vigtiga som helst, St:ts ledamöter i allmänhet
icke kunna taga kännedom, såsom af de tryckta
Utskotts-Betänkma, dertill af misstag eller obetänksamhet
jakas; i ett ögonblick är då St:ts med stor röstöfvervigt
förut fattade, kanske ytterst välgrundade beslut i ett det
vigtigasta ämne, kullkastadt. Sådant bör man ju sorgfälligt
undvika att uppmuntra medelst omhuldande af inbjudningar
i småsaker.
På dessa skäl och utan att ingå på sjelfva sakfrågan,
hvilket jag förmodar vara öfverflödigt, hemställer jag, att
R. o. Ad. ville afslå den af Hr von Francken föreslagna
inbjudning oah lägga detta papper, jag menar det anförande,
hvari inbjudningen föreslagits, till handlingarne,
såsom skett med mången dess föregångare på inbjudningarnes
bana.
Gr. Posse, Arvid: Jag kom nyss upp och hade
ingen aning om att fara var å färde, förrän jag fick höra
Frih. Cederströms mörka målning af de olyckor, hvartill
en inbjudning skulle kunna föranleda. Jag erkänner visserligen
att hans framställning gjorde ett djupt intryck
på mig, men då jag tager i betraktande, att R. o. Ad.
redan många gånger aflåtit inbjudningar, och erinrar mig
att några synnerliga vådor deraf icke uppstått, tror jag
att man med mycket lugn kan bifalla ifrågav:de inbjudning;
och får jag således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. å bifall till densamma.
Frih. Klinckowström: Då man nyss hört Frih.
Cederström uppträda mot ifrågav:de inbjudning, skulle man
verkligen kunna tro, att Hr Frih:n har en gengångare el -  ler ock att det finnes tvänne Frih:r Cederström, som hafva
plats å samma nummer. R. o. Ad. torde nemi. erinra sig,
att vi sednast i f. m. hörde Hr Frilun mycket ifrigt förorda
en annan inbjudning. Hr Frilen har visserligen sagt,
att denna angår en fråga af underordnad beskaffenhet och
derföre ej bör bifallas, men jag frågar då Hr Frilen hvad
som förstås med en underordnad fråga. Inbjudningen
angår pension åt en enka, som kanske eljest skulle svälta
ihjäl; Hr Frilen finner detta underordnadt, jag finner åter
frågan, ur kristlig synpunkt, ega mycken vigt. Orsaken
hvarföre Hr Frilen motsätter sig denna inbjudning är
ganska tydlig, ty han uppträdde äfven mot att bevilja
någon pension åt Ignells enka, men likasom hans åsigt
då ej vann St:ts bifall, så hoppas jag att R. o. Ad. nu ej
måtte afslå en så billig anhållan, som att aflåta en inbjudning
till ett Med-Stånd.
438
Deu 18 Maj e. ta.
Frih. Cederström: Gr. Posse tager denna sak
mycket lugnt, och det är lyckligt för honom, men det är
ibland också lyckligt att kunna taga saker allvarsamt, när
de äro allvarsamma. Jag påstår, att den omständigheten,
att lefva i en ständig ovisshet, huruvida en fråga är afgjord,
är ett af de största parlamentariska obehag. Enär
vi hafva 3 Med-Stånd, kunna vi således, i händelse af
skiljaktiga beslut, vänta 3 olika inbjudningar, och kanske
antaga den ena efter den andra. Jag hemställer, i hvad
skick frågorna skulle på det sättet komma, och om det
icke vore bättre, att undvika så beskaffade hoptrasslingar.
Det låter visserligen mycket vackert att, såsom Frih.
Klinckowström, tala för årspension till en enka, som säges
eljest kanske skulle svälta ihjäl, derest hon icke erhölle
detta understöd af Staten. En sådan händelse skulle
visst vara för mycket sorglig, för att vi icke skulle vilja
förekomma den; men jag tror verkligen, att vi kunna låta
alla betänkligheter i detta afseende fara, ty, enligt hvad
Stats-Utsk:t sjelft upplyst, uppgick behållningen i boet
efter Komminister Ignell till 7,900 rdr. J ag hemställer, om
icke ett ensamt fruntimmer bör kunna, om hon, såsom jag
vill antaga, är ordentlig och hushållsaktig, taga sig ut
med ett kapital af närmare 8,000 rdr. Det synes mig
särdeles besynnerligt, om B. o. Ad. på hela 9:de Hufvudtiteln
skulle plocka ut denna enda punkt och hänskjuta
den till ett Med-Stånds afgörande, en punkt, som rörer en
pension af 400 rdr, och denna till förmån för en icke ens
fattig enka, i sin bästa ålder, utan barn, och hvars man
visserligen i lifstiden utgifvit många och digra skrifter,
men hvilkas värde dock varit, och är likaledes ännu i
dag, ganska mycket omtvistadt. Jag vill icke nu säga
mer härom, ehuru visserligen åtskilligt vore att säga:
men det är redan vid vår föreg:de öfverläggning antydt.
Hvad slutligen angar Frih. Klinckowströms tvifvel på
sina egna ögons vittnesbörd, eller om han skall tro, att
det var samma Frih. Cederström, som yttrade sig på f. m.
och den som på e. m., får jag endast fästa den värde
Frih.ns uppmärksamhet derå, att med den inbjudning,
jag på f. m. förordade, var afsigten, att bespara statsverket
en utgift af 500,000 rdr, en omständighet, för hvilken
Frih. Klinckowström med sin lofvärda sparsamhetsifver
mindre än någon annan borde vara känslolös, och att således
berörde inbjudning var af långt större vigt än den
förev:de; men tillika, att den inbjudning, hvars aflåtande
jag nu bekämpar, har till syftemål en statsutgift, hvilken,
om än obetydlig, dock, såsom årligen utgående, ej synes
mig böra i oträngdt mål genomdrifvas. Mitt bemödande
åsyftar i begge lallen, att iakttaga sparsamhet med statsmedlen;
och tror jag mig alltså böra vara fredad från
Den 18 Maj e. m.
439
tillvitelsen för inkonseqvens i mina sträfvanden; emot
hvilken tillvitelse jag derföre också vill fritaga mig.
Jag framhärdar i min anhållan, att inbjudningen ej
må afgå, samt att papperet må läggas till handlingarne.
Hr Fåhraeus, Edvard: Den föreg:de talaren har
onekligen rätt i sitt påstående, att inbjudningar äro en
utväxt på våra grundlagar, men de äro dock helt vanliga,
och han har ju sjelf på f. m. förordat en dylik. Han förvånar
sig öfver huru någon kan vara lugn, då en inbjudning
föredrages, genom hvilken ett en gång fattadt beslut
möjligen skulle kunna upprifvas. I detta fall kan dock
Hr Frih:n vara fullkomligt lugn, ty frågan om pension åt
Ignells enka är icke afgjord, utan beror på votering i
förstärkt Stats-Utsk., hvilket genom en inbjudning skulle
kunna undvikas. Jag vill nu icke ingå i någon granskning
af Ignells verksamhet såsom prest; att han som forskare
haft stora förtjenster, kan man dock ej förneka, och
den begärda ringa pensionen åt hans enka torde derföre
vara ganska rättvis. Jag anser således inbjudningen vara
på sin plats och tillstyrker derföre bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Hr von Franckens ifrågav:de förslag och
dels afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till detsamma, hvarvid svarades många
ja jemte några nej, osh sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utföllo med många nej jemte några ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till förslaget förnyats
samt med många ja jemte några nej besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Posse, Arvid: Jag får anhålla att de StatsUtsk:ts
Betänk:n, som blifvit i dag bordlagda, måtte sättas
först å föredragningslistan till nästa plenum. De innehålla
nemi. förslag till voteringspropos:r för förstärkt
Stats-Utsk., och det är af vigt att dessa afgöras så snart
som möjligt.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., härtill lemnat
bifall, åtskiljdes Ståndet kl. 8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
4*0
Den !9 Mai
lördagen den 19 Maj 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 18 dennes.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 18 dennes
bordlagda Utlåt. N:o 92, i ani. af väckt motion örn förändring
i vilkoren för det vid sistförflutna riksdag beviljade
lån för anläggning af jernväg mellan Christianstad
och Hessleholms station å södra stambanan.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
den 18 dennes bordlagda Mern. Nio 93, i ani. af erhållen
återremiss å Utlåtit Nio 57, angide väckt fråga om statsanslag
för vidtagande af åtgärder till hämmande af boskapspesten,
örn den skulle inom landet utbryta.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskis d. 18 dennes bordlagda
Utlåt. Nio 94, i ani. af väckt motion angide pension
åt aflidne f. d. Statsrådet General-majoren Carl Ludvid
von Hohenhausens efterlemnade döttrar.
Vid punktvis skedd föredragning af Stats-Utskits d.
18 dennes bordlagda Mern. Nio 95, med förslag till sammanjemkning
eller voterings-proposir, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor, rörande anslagen
under Riks-Statens åttonde Hufvudtitel, godkände
R. o. Ad. alla de i lista—12:te samt I4:de punkterna föreslagna
voterings-proposine, samt ansåg Ut/Jets i 13:de
punkten gjorda anmälan ej erfordra någon annan åtgärd
trän R. o. Adins sida än att läggas till handlingarne.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utskits den 18 dennes bordlagda Utlåt. Nio
Den 19 Maj.
lil
96, i ani. af erhållna återremisser å Betänk:t N:o 66,
ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens åttonde
Hufvu dtitel.
Föredrogos och godkändes Stats-Utsk:ts den 18 denues
bordlagda Mem:r:
N:o 97, med förslag till voterings-propos:r i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor, rörande
anslagen tinder Riks-Statens nionde Hufvudtitel;
samt
?sr:o 98, med förslag till voterings-propos. i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om anvisande af
medel för Sveriges deltagande uti en allmän exposition
i Paris år 1867.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
den 18 dennes bordlagda Mern. N:o 99, i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om upplåtelse till Göteborgs
stad af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande
lägenheter.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
i enlighet med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän öfverenskommit
föreslå, behagade besluta att nästkommande Lördag
den 26 dennes företaga val af ledamöter i förstärkt
Banko-Utsk.
Ropades ja.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida Ståndet,
på sätt vid föreg:de Riksdagar förfarits, ville vid ifrågavule
val, utom de 21 ordinarie ledamöterne, utse 9
suppleanter, så att hvarje vallista komme att upptaga 30
namn; hvilket jemväl bifölls.
Anmäldes och bordlädes sammansattta Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 16, i ani. af
väckta motioner ang:de skogshushållningen i riket.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
443
Deu 23 Maj.
Tisdagen den ‘22 Maj 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 19 dennes.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomne
Mem:r, Utlåtrn och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 100, ang:de ersättning för sådana af Kongl. Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag
ej blifvit beviljade;
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet:
N:o 10, i ani. af väckta motioner om ändringar i K.
Förordningen d. 26 April 1861, ang:de en allmän hypoteksbank
m. m.;
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 3, angule afgiften för bränvins tillverkning;
Banko-Ut skottet:
N:o 27, ang:de föreskrifterna i l:sta art. af BankoReglementet,
om Bankens verksamhet och de fonder, hvarå
sedelutgifningen utöfver metalliska valutan är grundad;
N:o 28, ang:de instruktion för nästkommande Riksdags
Banko-Utsk.;
N:o 29, ang:de vissa, i följd af blifvande ny R. O,
nödiga redaktions-förändringar;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 12, i ani. af väckt motion om ändring af 28:de
kap. 7:de §:n Byggninga-balkcn, i fråga om ansvar för
försummelse att utgöra skjuts:
lie» 22 Maj.
N :o 13, i ani. af väckta motioner om förändring af
gällande föreskrifter ang:de tiden för fullföljande af besvär
i ekonomiska och administrativa mål;
N:o 14, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 3,
öfver väckt motion om antagande af ny kyrkolag;
N:o 15, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 6,
öfver väckt motion om vissa ändringar vid de för prester
föreskrifna examina och lärdomsprof:
Riddarhus-Utskottet:
N:o 10, öfver Hr Anreps, Gabriel, motion ang:de
Tullvaktmästaren C. J. F. von Schantz’s anspråk att såsom
tillhörande adeliga ätten af samma namn N:o 1255.
varda å nämnda ätts stamtafla uppförd.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
ytats-Utsk:ts den 18 och 19 dennes bordlagda Utlåt. N:o
96, i ani. af erhållna återremisser å Betänk:t N:o 66, ang:de
regleringen af utgifterna under Riks-Statens åttonde Hufvudtitel.
l:sta punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: På grund af de välgrundade
skäl, som blifvit af Utsk:t anförde, får jag anhålla
att R. o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk:t uti 26:te
punkten af Betänk:t N:o 66 föreslagit. Det förefaller mig
nemi. olämpligt, att en så vidtomfattande organisationsfråga
skulle, på grund af enskilda motioner och utan att
vederbörande myndigheter blifvit hörde, af R. o. Ad. afgöras,
och härför finner jag ett ytterligare stöd uti den
omständighet, att meningarne inom de olika Riks-Stånden
varit synnerligen skiljaktiga.
Häri instämnde Hr von Koch, Nils Samuel.
Hr Olivecrona, Knut: Uti denna fråga har jag
varit motionär, och vid dess behandling hos R. o. Ad.
lyckades det mig att få den återremitterad, till följd af
de anmärkningar, jag mot Utsk:ts Betänk, framställde.
Enligt min tanke hafva de uti min motion anförda skäl
ingalunda blifvit af Utsk:t på nöjaktigt sätt vederlagda.
Frih. af Ugglas har sagt, att ärendet ej blifvit af vederbörande
myndigheter pröfvadt. Jag får då erinra derom,
att Consistorierna granskat och tillstyrkt frågan, samt
att Kanslers-embetet tilt hufvudsaklig del instämt uti Consistoriernas
åsigt; men K. M:t har, sannolikt af financiella
skäl, icke gjort någon framställning i ämnet till R. St:r.
lien S2 Maj.
Jag tror det vara ett obestridligt faktum, att adjunkteme
vid akademierne i närv:de stund hafva sämre lönevilkor
än adjunkterna vid elementarläroverken, ty dessa sednare
kunna efter en jemförelsevis kort tjenstetid eirna en lön
af 3,000 rdr.
Hela den summa, som skulle åtgå till den ifrågav:de
löneförbättrinaen, belöper sig för Upsala universitet till
3,000 rdr, och för Lunds universitet till enahanda belopp;
man kan således ej säga att summan är afskräckande.
Jag vågar således hemställa, att R. o. Ad. måtte, till förbättrande
af adjunkternas löner, på sätt jag uti min motion
föreslagit, anslå ett belopp af 3,000 rdr till hvartdera
af universiteterna i Upsala och Lund.
Frih. af Ugglas: Jag vill visserligen ej bestrida,
att adjunkternas lönevilkor möjligen kunna tåla vid någon
förbättring, men jag hemställer, huruvida det kan
vara riktigt att på grund af en enskild motionärs framställning
vidtaga en så genomgripande förändring som
att höja samtliga adjunktslönerna vid Upsala universitet
med undantag endast af tvenne. Om frågan är af den
vigt som den siste talaren förmenar, så kan man vara öfvertygad,
att K. M:t kommer att taga saken om hand, och
då kommer ärendet att i vederbörlig ordning för representationen
framläggas.
På grund häraf får jag vidhålla min förut framställda
anhållan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels utaf
Frih. af Ugglas, att R. o. Ad. måtte bifalla Stats-Utsk:ts
hemställan i 26:te punkten af Utlåt:t N:o 66, och dels af
Hr Olivecrona, att R. o. Ad., med afslag å nämnde hemställan,
måtte för sin del besluta, att, till förbättrande af
adjunkternes inom de verldsliga fakulteterna vidruniversiteterna
i Upsala och Lund lönevilkor, skulle anslås ett
årligt belopp af 3,000 rdr för hvartdera universitetet.
Härefter framställde Hr Gr. och Landtm, propos. på
bifall till Stats-Utsk:ts ofvannämnde hemställan och, då
dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
3:dje—6:te punkterna.
Lades till handlingarne.
Deli 82 Msj.
445
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 16 och 18 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 90, i ani. af väckta motioner
om ändring i vissa delar af gällande författning ang:de
fattigvården.
Utsk:ts hemställan å sid. 3.
Bifölls.
Utsk:ts hemställan å sid. 4.
Frih. Cederström, Rudolf: Det har visserligen
ej varit lätt för Utsk:t, att lotsa sig fram mellan de fordringar,
som i förev:de hänseende blifvit af åtskillige motionärer
framställde; men Utsk:t har dock sökt sammanfatta
de olika åsigterna till ett helt, medelst den alternativa
form, det gifvit åt sin hemställan. För min del får,
under erkännande af dessa bemödandens goda syfte, jag
emedlertid förklara, att jag i denna angelägenhet hyser
olika åsigter med Utsk:t. Att åt Staten öfverlemna att
bekosta underhållet för sådane fattiga personer, hvilka under
någon längre tid varit från sina kommuner frånvarande,
skulle enligt min tanke medföra många olägenheter.
Först och främst att de fattige ej blifva angelägna
om att ordentligen låta mantalsskrifva sig; och att likaledes
hos kommunerna alstrades likgiltighet för antecknandet
af deras fattige; vidare att, om Staten skulle bekosta
fattigvården, den efter all sannolikhet komme att blifva
vida dyrare, än för närv:de är händelsen; samt slutligen
att äfven om Staten skulle upprätta ett eller annat Långholmen,
der de fattige skulle sysselsättas, så vore dock
fara värdt, att de derstädes ej skulle komma att finna sig
serdeles väl, utan blifva hårdt och kärlekslös! behandlade.
Inom orterna, der befolkningen på nära håll ser de utarmades
nödlidande belägenhet, blifver omvårdnaden mera
mild, mera mensklig, än som kan väntas på ett arbetseller
tukthus.
Denna omständighet har visserligen inom Utsk:t blifvit
uppmärksammad, men anförd just till stöd för den mening,
som der gjorde sig gällande, i det flere ledamöter
ansågo en fördel ligga deruti, att de fattige, derest de ej
genom arbetsamhet sökte förbättra sina utsigter till bergning,
egde ett mindre lockande perspektiv för sin framtid.
Men, Mina Hrr! icke får man stämpla fattigdomen såsom
ett fel; den behöfver ju ej alltid vara sjelfförvållad!
Det andra alternativet, som Utsk:t framställt, eller att
ifrågav:de underhåll skulle bekostas af landstingen, har visserligen
mera skäl för sig, men skulle dock, enligt min
tanke, bättre och ändamålsenligare inledas hos landstingen
446
Den 22 Mai.
sjelfva, sådane nemi. der de lokala förliållanderne dertill
kunna befinnas gifva anledning; ty uti vidsträcktare län
förutser jag, att landstingen ej derpå ingå, af orsak att en
sådan anordning ej skulle aflöpa utan svårigheter, ja äfven
komma att vålla ej ringa olägenheter. Jag vågar
derföre hemställa att R. o. Ad. behagade afslå Utsk:ts
hemställan i förev:de punkt.
Frih. Alströmer, Oscar: I likhet med Frih. Ce
derström
anhåller äfven jag, att R. o. Ad. behagade afslå
denna punkt; och jag eger så mycket större skäl till
denna anhållan, som, enligt hvad jag tror mig veta, Borgare-
och Bonde-Stm redan fattat enahanda beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med ja
besvarades.
Utsk:ts hemställan å sid. 5.
Bifölls.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts den 19 dennes bordlagda Betänk. N:o 16, i ani.
af väckta motioner ang:de skogshushållningen i riket.
Föredrogs Frih. von Sehulzenheims, David, den 18
dennes bordlagda förslag om inbjudnings aflåtande till
Hederv. Bonde-St. att biträda R. o. Ad:ns beslut i afseende
å 2:dra punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80, i fråga
om anvisande af medel till fortsättning af arbetena å
den s. k. norra stambanan.
Frih. af Ugglas: För min del vidhåller jag den
mening, jag vid ett föreg:de tillfälle uttalat, att nemi. det
rättaste vore att ej bifalla Frih. von Sehulzenheims ifrågav:de
förslag. Inbjudningar må vara lämpliga, när de
åsyfta att sammanjemka beslut, hvilka i hufvudsaken äro
öfverensstämmande, ehuru de i detaljerna kunna vara något
skiljaktiga; men att inbjuda ett Stånd att frånträda
ett beslut, som det efter mogen öfverläggning fattat, anser
jag högst oriktigt. Väl har jag ofta hört, att man genom
en inbjudning vill ernå ett positivt resultat, men deremot
har jag ej hört motsatsen, eller att en inbjudning skulle
hafva till syfte att förmå ett Stånd att ej fatta något beslut,
Enär jag dessutom för min enskilda del alltid mot
-
Den 22 Maj.
447
satt mig aflåtande af inbjudningar, anser jag mig äfven
nu böra följa enahanda princip; och är det på grund deraf
jag anhåller om afslag å förev:de hemställan.
Frih. Cederström: Det skulle visserligen ej kunna
falla mig in att vilja handla mindre grannlaga emot ett
Med-Stånd; men jag är så mycket mera öfvertygad, att
ifrågav:de åtgärd ej skulle kunna stämplas såsom ogrannlaga,
som jag erinrar mig, att just Bonde-St:t för icke längesedan
till K. o. Ad. aflät en inbjudning att, med afträdande
af dess i fråga om anslag till nordvestra stambanan
fattade beslut, biträda den mening, som inom nämnda Stånd
gjort sig gällande, att nemligen, under form af uppskof
med frågan, vägra allt anslag till nämnda bana. Som
emedlertid redan tre Stånd fattat beslut i motsatt rigtning,
föranledde berörda inbjudning icke till någon propos.
Ingen kan med skäl förebrå mig, att jag är särdeles
ifrig för inbjudningar; tvertom anser jag, att de i möjligaste
mån böra undvikas. Men då de ej äro förbjudna
och hafva gammal sedvänja för sig, kan jag icke finna,
hvarför man skall förneka sig att någon gång använda
dem, när det just kan ske till nytta för det allmänna.
Med afseende å ifrågav:de inbjudning måste man besinna,
först och främst att den kan tillskynda Staten en besparing
af en summa, som onekligen ej väger obetydligt i vår
utgiftsstat; och för det andra att den bansträckning, hvarom
här är fråga, är synnerligen omtvistad. Härtill vill
jag lägga, att enligt min tanke en summa af 500,000 rdr
ingalunda är tillräcklig för att utlägga en bana från Upsala
i rigtning mot Sala till en sådan ändpunkt, hvarigenom
Staten skulle kunna tillförsäkras en trafik, sorn
beredde den någon ersättning för en sådan uppoffring.
Jag vågar äfven hemställa till Frih. af Ugglas, huruvida
han anser denna bansträckning vara synnerligen förmånlig.
Att döma af de åsigter, han vid ett föregående tillfälle
uttalat, tror jag ej det vara händelsen. Under sådane
omständigheter kan jag i sanning ej fatta, hvarför man i
förevarande fall ej skulle draga fördel af en redan häfdvunnen
sedvänja, äfven om man skulle önskat, att denna
sedvänja aldrig blifvit införd; en from önskan, som nu
komme för sent. Hvad beträffar Frih. af Ugglas’anmärkning,
att ifrågav:de inbjudning ej har något positivt syftemål,
så har han, då han häri ser en anledning till afslag,
endast skenbart rätt; ty jag vet i sanning ej någon lag
eller ens sedvänja, som föreskrifver en sådan begränsning
för inbjudningar.
På grund af dessa i korthet anförda skäl vågar jag
anhålla om bifall till Frih. von Schulzenheims förslag.
448
Deu 22 Maj.
Frih. af Ugglas: Enligt min tanke gör man orätt,
om man i afseende å denna fråga ytterst tänker på det
ändamål, man med inbjudningen vill vinna; man bör, sorn
jag tror, helt enkelt göra för sig klart, huruvida det medel,
man vill begagna, är fullt lämpligt; och Frih. Cederström
har, såvidt jag kunnat finna, icke vederlagt det skäl,
jag anfört för ifrågav:de medels olämplighet. Frihm har
i sådant hänseende sjelf åberopat den inbjudning, BondeSt:t
aflät till R. o. Ad. i afseende å nordvestra stambanan.
Jag är dock öfvertygad, att om denna inbjudning förekommit
till behandling hos R. o. Ad., skulle Frihm hafva
anfört samma skäl, som jag nu tagit mig friheten omnämna;
och hvad sorn är rätt i ena fallet, torde väl äfven
böra vara det i det andra. Huruvida ifrågav:de inbjudning
skulle hos Bonde-St:t blifva välkommen eller ej,
anser jag ej böra inverka på R. o. Adrns beslut; och då
R. o. Ad., såvidt jag kan erinra mig, i allmänhet ej fogat
sig efter ankomne inbjudningar, tror jag deruti ligga ett
ytterligare skäl att afslå förevarande förslag.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Nog har
jag under innevarande riksdag sett och hört många konstiga
saker; men ännu har jag aldrig varit vittne till något
sådant, som att man skulle inbjuda ett Stånd att
återtaga, hvad det en gång gifvit. Må vi blott gå till oss
sjelfva! Om någon gifvit en sak till en annan, så hemställer
jag, om han sedermera gerna återfordrar denna sak
med förklarande, att han ångrar sin gifmildhet. När man
nu ej sjelf vill göra sig skyldig till något dylikt, så måste
man naturligtvis så mycket mindre vilja öfvertala en annan
person, — eller i förev:de fall ett annat Riks-Stånd, —
att återtaga, hvad som en gång blifvit gifvet. Mig skulle
det vara ganska vidrigt att deltaga i en sådan inbjudning;
och om den komme att aflåtas, skulle det ej förvåna mig,
om Bonde-St:t helt enkelt sände den tillbaka.
Jag förenar mig med Frih. af Ugglas.
Frih. Cederström: Hvarje inbjudning måste väl
hafva till ändamål, att förmå ett Med-Stånd att frångå ett
redan fattadt buslut, ty annars skulle den ju sakna all
betydelse. Också har R. o. Ad. för ej mångå timmar
sedan på Hr von Franckens begäran aflåtit en inbjudning
rörande pension åt frami. Komminister Ignells enka. Då
var dock blott fråga om ett ganska ringa belopp; men nu,
när man möjligen kan inbespara en half million, heter det,
att man bör strängt vidhålla den grundsats, att ej aflåta
några inbjudningar. Hr von Francken har till och med
gått så långt, att han förmodar, att ifrågav:de inbjudning
skulle
Den 22 Maj.
449
skulle af Bonde-St:t återsändas, utan vidare handläggning.
I sådant fall skulle dock Bonde-St:t handla i högsta grad
inkonseqvent, enär samma Stånd för ej längesedan till oss
uti ett annat ärende aflåtit en i syftningen ungefärligen
enahanda inbjudning. Visserligen är det sannt, att nämnda
inbjudning ej blef föremål för behandling, enär tre Stånds
beslut lade hinder i vägen derför; men det var en särskild
omständighet, som Bonde-St:t förmodligen ej afvetat,
och hvilket ej bör utöfva något inflytande på förevarande
fråga.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Frih. von Schulzenheims
förslag. Det är ingalunda stridande mot lag
eller häfd, det är af en nyttig, penningebesparande syftning,
och förtjenar bifallas.
Frih. Alströmer: Jag instämmer med Frih. af Ugglas
och Hr von Francken derutinnan, att ifrågav:de inbjudning
är i högsta grad olämplig. Om densamma blefve
till Bonde-St:t aflåten, skulle det ingalunda förundra mig,
om den besvarades med inbjudningar från samma Stånd,
deruti B. o. Ad. uppmanades att frånträda sina beslut i
fråga om öfriga anslag, hvilka B. o. Ad. bifallit, men
Bonde-St:t afslagit; och det skulle kunna leda till ett inbjudningsväsende,
som ingalunda vore önskligt.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då denna fråga
sednast var före, yttrade jag några ord; och jag vidhåller
fortfarande den åsigt, jag då uttalade, nemligen att det ej
är lämpligt att inbjuda ett Stånd att frånträda ett fattadt
beslut. Att begära, att det skall göra modifikationer deri,
kan väl låta säga sig, och det har ofta varit brukligt; men
att uppmana Ståndet att fatta ett beslut af alldeles motsatt
beskaffenhet mot hvad det förut beslutat, anser jag
både olämpligt och ohöfligt.
Visserligen är det sannt, att det icke finnes något
direkt förbud mot inbjudningar; men jag får för min del
förklara, att jag ej hyllar den grundsats, att allt är tillåtet,
som ej är med tydliga ord förbjudet.
Jag yrkar afslag å förev:de framställning.
Hr von Koch, Nils Samuel: (Yttrandet, som blifvit
talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af
honom blifvit återlemnadt.)
Frih. Liljencrantz, Johan: En föregående talare
har upplyst, att B. o. Ad. på sednare tider alltid hyllat
den grundsats att icke till Med-Stånden aflåta inbjudningar
i syfte att förmå dem att ändra sina beslut. Jag får
H. V. 29
450
Dea 28 Maj.
då erinra derom, att då frågan om Danskars och Norrmäns
rätt att här i landet utöfva vissa yrken förevar, fattade
R. o. Ad. det beslut att ej medgifva Danskar den
rätt, Utsk:t i sådant afseende tillstyrkt. Då föreslog en
ledamot, — och hans förslag vann gehör, —- att R. o. Ad.
skulle aflåta en inbjudning till Bonde-St:t att förena sig
om den inskränkning, R. o. Ad. i afseende å Utsk:ts berörda
förslag beslutat. Detta var hvad Hr von Francken
så ädelt kallade att söka förmå ett Stånd att återtaga,
hvad det en gång gifvit. Det angick visserligen ej en
penningegåfva, men det angick dock gåfvan af en rättighet,
på grund hvaraf penningar kunde förvärfvas. Vid
detta tillfälle biföll R. o. Ad. förslaget om inbjudning:
men nu vill man ej gå till väga på samma sätt, då det
dock är ett medel att bespara statsverket stora utgifter
och att förekomma, att frågan blir föremål för köpslående
i förstärkt Utsk., — ett uttryck, hvilket man med allt skäl
kan begagna, då man besinnar, huruledes vid voteringarne
olika intressen utbytas emot hvarandra.
Jag yrkar bifall till förevarande förslag.
Frih. af Ugglas: Jag kan ej begära, att den siste
talaren, som under mitt förra anförande var sysselsatt med
en spatsertur på stora gången, skulle lemna någon uppmärksamhet
åt hvad jag då yttrade. Jag får då upplysa
den värde talaren, att jag icke sagt, att R. o. Ad. aldrig
under sednare tider aflåtit några inbjudningar. Alen jag
har sagt att inbjudningar, hvilka kunna vara lämpliga då
fråga är om sammanjemkande af beslut, hvilka i hufvudsaken
äro öfverensstämmande, men i en eller annan detalj
skiljaktiga, i sådana frågor som denna, icke äro på
sin plats.
Frih. Raab, Adam Christian: Så länge jag kan
minnas tillbaka, har det varit en sedvänja att göra inbjudningar
i frågor, der två Stånd stadnat emot två. Hvad
särskildt förev:de fråga beträffar, så anser jag, att då
Bonde-St:t med en majoritet af endast en röst fattat sitt
beslut, så kan det ej vara för detta Stånd något stötande,
att R. o. Ad. hemställer, huruvida det ej skulle vilja instämma
uti dess beslut. För min del vill jag så mycket
som möjligt spara med Statens medel; och som ifrågav:de
inbjudning leder till ett sådant resultat, kan jag ej annat
än tillstyrka bifall till Frih. von Schulzenheims förslag.
Hr Nordenfelt: Jag har så mycket hört talas om
lagligheten af denna fråga till och med af jurister, att det
är fara värdt, att mitt omdöme i saken deraf kan blifva
förvilladt. Emedlertid har jag klart för mig, att om R. o.
Den 22 Maj.
Åd. i dag fattar ett positivt beslut uti en fråga, så eger
icke R. o. Ad. rätt att i morgon ändra eller omintetgöra
detta beslut, äfven om flere af dess ledamöter yrkade det.
Har nu ett Stånd ej rätt att af egen böjelse ändra sitt
eget beslut, så vinner det icke denna rätt derigenom att
ett annat Stånd inbjuder till ändringen, och synes det mig
deraf tydligen följa, att ett Riks-Stånd icke bör inbjuda
ett annat Stånd att göra hvad det icke vill göra sjelf.
Detta är för mig ett fullt talande skäl; och jag får i följd
deraf vidblifva min anhållan om afslag å Frih. von Schulzenheims
framställning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till det förevule förslaget och dels
afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till detsamma, hvarvid svarades ja och nej i
blandning, samt sedermera propos. på afslag derå, då
svaren likaledes utföllo med blandade ja och nej; och
föl-klarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Frih. von Schulzenheims förslag
om inbjudnings aflåtande till Bonde-St:t att biträda R. o.
Ad:ns beslut rörande 2:dra punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 80, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta förslag.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 13.
Nej — 18.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
452
Den 23 Maj.
Onsdagen den 23 Maj 1800.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 22 dennes.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Då det,
i anseende till Frövi-Falu-banans stora betydelse, är af
vigt att frågan derom inkommer till näst sammanträdande
riksdag i så utredt skick som möjligt, vågar jag föreslå,
att R. o. Ad. ville inbjuda Preste-St:t att förena sig i det
beslut, R. o. Ad. rörande nämnda bana fattat.
Detta förslag begärdes på bordet.
Till följd af R. o. Ad:ns den 2 dennes fattade beslut,
föredrogos nu i ett sammanhang ej mindre Sammans.
Stats-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskts den 21 sisth
April och 1 dennes bordlagda Betänk. N:o 7, i ani. af
dels K. M:ts nåd. Propos. till R. St:r, ang:de förändrade
bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilda af Kronans
mark i Norrland och Stora Kopparbergs län, samt
om dispositionen af stubböresmedlen, dels en i ämnet väckt
motion, än äfven Sammans. Lag-, samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 19 och 22 dennes bordlagda Betänk.
N:o 16, i ani. af väckta motioner ang:de skogshushållningen
i riket.
Härvid förekom till en början:
lista punkten i Betänkt N:o 7 och lista punkten i
Betänkt N:o 16.
Hr Boij, Adolf Fredrik: De punkter, som af
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t i
Betänkt N:o 7 hafva blifvit behandlade, anser jag för min
del vara i och för sig sjelfva icke allenast goda, utan befrämjande
det åsyftade ändamålet med en skogslag, men
jag tror likväl icke, att med dessa punkter ensamt man
L  .
Den 23 Maj.
453
kan komma derhän, att de kunna anses ange hufvudgrunderna
för en allmän skogslag. Nu innehåller visserligen
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 16, att man har att förvänta en fulländning i
detta hänseende, men, som jag tror, att dessa punkter i
Betänk:t N:o 7 till en god del tillkommit genom en fullständig
utredning af frågan, dels genom en komités, dels
genom R. St:rs behandling, så finner jag icke något skäl
för R. St:r att nu icke göra annat än fatta beslut öfver
de af Regeringen framstälda punkterna, derföre att de äro
i och för sig goda, utan jag tror fastmer, att R. St:r böra
i samma rigtning som hittills upptaga de punkter, som
de hittills upptagit genom sednaste riksdagsbeslut af 1863,
och fulländande dessa punkter genom detta riksdagsbeslut
i de fall, der förbättring af det sednaste riksdagsbeslutet
genom dessa punkter icke förhindras. Jag anser
således, att först och främst punkterna böra antagas, men
att de böra fulländas genom de punkter, som af R. St:r
för sin del, hvilka äro berättigade att deltaga i lagstiftningen
i detta ämne, beslutat, och som sednaste riksdagsbeslut
innehåller. Så länge man lefver, gör man emellertid
nya erfarenhetsrön. Det finnes i sednaste riksdagsbeslutet
en punkt, som lyder sålunda:
»R. St:r hysa alltså den åsigt, att i orter, der sådant
af klimatiska eller ekonomiska orsaker kan vara erforderligt
och tillfälle dertill sig yppar, skogbärande eller till
skogsodling tjenliga marker, må för Kronans räkning förvärfvas,
i den mån medel för sådant ändamål redan af
K. M:t disponeras eller af R. St:r dertill anvisas.»
Om skogslagstiftningen skall gå i den rigtning, som
Regeringen önskar, och R. St:r, allt sedan 1856 års skogskomité
tillsattes, insett vara behöflig, är dock min öfvertygelse,
att man icke för det närv:de kan göra sådana inköp
af någon annan jord, för att öka skogarnes tillväxt,
än den som redan skett af S väl torna och Tråningshult,
men, för den händelse att man icke fäster allt för mycken
vigt vid inköp af ny jord, så är, under förutsättning
att Regeringens goda plan, att denna skogshushållning
skall med sina inkomster betäcka sina utgifter, skall iakttagas,
förhållandet sådant, att de årliga inkomsterna utgöra
327,000 rdr. För att få en fullständig skogsstat
PO
reglerad erfordras 327,000 rdr, och alltså ser man, att
medlen blifva så tillräckliga, att dermed kan bildas, enligt
den af Regeringen uppgifna planen, en fullständig skogsstat.
Jag tror, att det är ganska nödvändigt att reglera
en sådan så fort som möjligt, och man vet redan, att det
finnes öfver 100 utexaminerade elever, som vänta på arbete.
Jag har visserligen aldrig föreställt mig, att en
sådan förändring skulle göras i ett nu, utan endast att
454
Den 23 Maj.
den borde göras i mån af behof; och det skadar icke, om
inkomsterna något år skulle öfverstiga utgifterna, för
den händelse att auktionsanbuden understundom af behörig
auktoritet ej skulle blifva antagne. Alltså ser jag för
min del i detta hänseende icke något hinder för denna
organisation.
I afseende å lagstiftningen för skogar, hvarom miu
motion egentligen handlar, så medgifver jag gerna, att de
enskilda skogarne uppgå till 27 å 30 millioner tunnland,
och att Statens skogar till omkring 2 millioner icke kunna
beräknas tillräcklige att i Sverige fortfarande hindra hvarken
samtiden eller efterkommande att frysa ihjäl, ifall
man icke beträder den serdeles ledsamma väg, som har
så mycket emot sig, att på ett eller annat sätt ingripa i
eganderätten. Jag begriper lika väl, att jag icke saknar
hjelp i detta hänseende och att det erhållits ett otroligt
starkt stöd för att göra ett svagt försök i detta hänseende.
Det finnes en författning af den 21 Dec. 1865, som också
är berörd af Utsk:ts Betänk. Man bör observera att de
virkessatser, som der äro omnämnde, att sådane träd, som
stå under 6 ä 7 tum skarpkant, icke ingå i de kategorier,
som här förekomma, så framt man icke vill tro, att stora
vackra träd, som äro mindre, skola begagnas till kolbränning.
Jag anser således, att regeringen har visat oss
vägen till komplett exportförbud för alla de dimensioner,
som gå under 6 ä 7 tum i lilländan. Det är derföre som
jag verkligen tror, att det vore skäl, att den enskilde ville
visa ungefärligen samma fosterlandskärlek, som här indirekt
blifvit anvisad. Detta hör hvarken till frihandelssystemet
eller Franska traktaten. Skogshandteringen har
i och för sig sjelf en alldeles egendomlig natur, som gör,
att denna fråga af den aldra svåraste frihandlare blifvit
på annat sätt behandlad. Jag kan icke underlåta, då jag
har så godt tillfälle, att hembära Regeringen min tacksamhet
för den undantagslagstiftning, som den i skogsflugan
visat. Jag var färdig att försöka ett klander mot
Författningen af den 21 Dec. 1865. Man ser nemligen,
att de lägsta tjenstemännen ega att hålla syner och att
det icke finnes något forum, så framt de, som fått virke,
äro belåtna, hvaraf följer, att dessa tjenstemän icke kunna
på något sätt kontrolleras. Det är att lägga väl starkt
ansvar af många millioner och åstadkomma stor frestelse.
Jag är öfvertygad om, att det är mycket lätt att åstadkomma
någon förändring i detta hänseende, men det föranleder
mig på intet vis att anse författningen olämplig.
Det är alltså min öfvertygelse, att i det skick, hvari
frågan sig befinner, dessa punkter böra antagas, men att
de böra fullständigas genom de punkter, som R. Skr vid
1863 års riksdag beslutade. Att jag skall uppläsa dessa
Den 23 Maj.
455
punkter, torde Hrrne icke önska, och, då det icke finnes
något så farligt som att trötta, då man önskar en saks
framgång, vill jag icke Läsa upp de utmärkta punkterna,
hvilka utgöra grunden för en skogslag. Den finnes här
af skogsstyrelsen uppgjord i öfverensstämmelse med dessa
punkter. Jag skall icke vidare upptaga tiden med denna
skogslag, utan förbigår äfven den, men hänvisar dem, som
önska taga del deraf, till det papper, som jag har här.
Jag ber nu att få öfvergå till Sammans. Lag- o. Ekon.-  Utskits Betänk. Enligt hvad Utsk:t inhemtat, är under
behandling i Finans-Dep:t förslag till skogslag. Det vill
alltså synas af detta Betänk, som om Utsk:t skulle anse
det vara tillräckligt, att en fråga är under behandling i
Finans-Dep:t, och att vid sådant förhållande R. St:r icke
hafva någon skyldighet att gå grundligare tillväga. Jag
tror, att reflexionerna göra sig sjelfva, och att det arbete,
som fordras, är lika mycket R. St:rs som Regeringens
skyldighet. Skulle vi, derföre att Regeringen visat sig
villig att gå en god, klok och praktisk väg, alldeles upphöra
att understödja Regeringen? Jag tror det icke, och
är öfvertygad om, att regeringen skulle vara tacksam, om
R. St:r visade, att de å sin sida vilja på grundligare sätt
behandla denna fråga.
Jag får, på grund af hvad jag nu anfört, framställa
den ödmjuka anhållan, att denna punkt måtte återremitteras.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag skall försöka
att så mycket som möjligt hålla mig vid den nu
föredragna frågan och ej sväfva såsom den föreg:de talaren
ut på den följande punkten om skogsstatens organisation.
Hr Boij har förklarat sig icke egentligen hafva
något att anmärka mot lista punkten af Sammans. Statssamt
Ekon.-Utskits Betänk. Nio 7, med undantag att ut~
syningen ej borde vara öfverlemnad åt skogsstatens lägsta
tjenstemän. Efter hvad jag kan finna, innehåller dock
icke författningen något sådant stadgande; der står endast
orden »Skogsstatens tjenstemän», således likaväl de högsta,
som de lägsta. Hvad åter Hr Boijs yrkande om
återremiss å lista punkten i Sammans. Lag- samt Ekon.
Htskits Betänk. N:o 16 angår, kan jag icke annat än
motsätta mig detsamma. Hr Boij har sjelf medgifvit, att
hans förslag icke innehåller något nytt, utan endast är
ett upprepande af R. Stirs beslut vid 1863 års riksdag.
Då vi nu veta, att just på grund af detta beslut dels K.
Mit redan utfärdat författningar om de Norrländska skogarne,
dels inom vederbörande Dep. en allmän skogslag
är under utarbetning, och således K. Mit i denna fråga i
allo tillmötesgått R. Stirs önskningar, kan jag icke inse något
456
Den 23 Maj.
skäl att nu återupprepa samma anhållan som 1863. Jag
yrkar bifall.
Hr Nordenfalk, Carl: Jag är i det väsendligaste
förekommen af Gr. Björnstjerna. Då den förste talaren
förklarat sig icke hafva något att anmärka hvarken mot
lista punkten i sammansatta Stats- samt Ekon.-Utsk:ts
Betänk. N:o 7, eller i allmänhet mot 1865 års skogsförordningar,
får jag blott tillägga, att de ledamöter inom
sammansatta Lag- samt Ekon.-Utsk:t, hvilka närmare
kände förhållandena inom Norrland, voro särdeles belåtna
med berörde förordning, ibland dessa särskildt en af motionärerna
Hofpredikanten Bosenius, som ansåg framförallt
föreskriften om det utsynade virkets försäljning på
auktion vara välgörande, emedan allmogen derigenom icke
längre komrne att sysselsätta sig med trävaruhandeln,
som blefve förbehållen sågverksegare, utan kunde egna
sig åt jordbruket. Hvad frågan om återremiss af lista
Sunkten i sammansatta Lag- samt Ekon.-Utsk:ts Betänk.
:o 16 angår, så har redan Gr. Björnstjerna visat, att något
rimligt skäl dertill förefinnes icke. Enligt hvad Utsk:t
inhemtat, är en skogslag under utarbetning i FinansDep:tet,
och det är då fullkomligt öfverflödigt att ingå
till K. M:t med en anhållan i sådan syftning.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Boij: Den omständighet, att regeringen redan
erhållit många skrifvelser från K. St:r i denna fråga, torde
icke varit orsaken till den lätta behandling sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t egnat ämnet,
utan fastmera torde anledningen dertill vara att man
inom Utslct börjat blifva litet tröttare. Jag hade derföre
trott, att efter hvilan under Pingstdagarne ett bättre resultat
kunnat vinnas, men jag börjar nu misströsta derom.
Jag får då blott nämna, att oaktadt jag anser auktion å
virket vara ett ganska godt och väl valdt sätt af regeringen
att tillgodogöra Staten så mycket som möjligt af dess
skogar, så är likväl detta icke tillräckligt, då det tydligen
står i förordningen, — hvilket hvarken Gr. Björnstjerna
eller den siste talaren ansett sig böra vidröra, men hvilket
dock hör till ämnet — att något minimipris vid dessa auktioner
icke får åsättas. Jag är icke heller fullt öfvertygad
om att något minimipris bör åsättas, eller om det icke
vore bättre att anbuden pröfvades af skogsstyrelsen innan
de antoges, men jag tror dock svårligen att Hrr:ne kunna
finna något ställe i förordningen, der en sådan garanti
för Staten är bestämd. Vidare, antingen har man ej rätt
att tala om till ämnet hörande saker, då de ej uttryckligen
äro omnämnda i den föredragna punkten, och då
Den 23 Maj.
457
hafva Hrrme rätt, eller ock har nian en sådan rättighet,
och då har jag rätt; i så fall får jag påpeka ett ytterligare
skäl till återremiss, det nemi., att det lätt kan hända,
att sågverksegare dela distrikten sins emellan och ej
köpa på hvarandras område, i hvilket fall Statens inkomst
blir ytterst ringa.
Jag vidblifver mitt yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till de ifrågav:de båda punkterna och
dels återremiss deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till desamma, hvarvid svarades många
ja och några nej, samt sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med många nej jemte några ja:
hvarefter och sedan propos. på bifall till punkterna ånyo
framställts samt med många ja och några nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Boij begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller så väl sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts hemställan i l:sta punkten
af Betänk:t N:o 7, som ock sammansatta Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utskts hemställan i lista punkten af
Betänkt N:o i 6. röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. dessa punkter.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 10.
Häruppå föredrogos, hvar efter annan, och bifollos
2:dra, 3:dje och 4:de punkterna i Betänk:t N:o 7 samt
2:dra. 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te punkterna i Betänkt N:o 16.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Stats-Utskts den 22 dennes bordlagda Utlåt. N:o
100, ang:de ersättning för sådana af Statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit
beviljade.
458
Den 2’6 Maj.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Stats- och Banko-Utskits d. 22 dennes
bordlagda Utlåt. Nio 10, i ani. af väckta motioner om
ändringar i Kongl. Förordningen d. 26 April 1861 ang:de
en allmän hypoteksbank m. m.
Efter föredragning af sammansatta Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits den 22 dennes bordlagda
Mern. N:o 3, ang:de afgiften för bränviris tillverkning,
godkändes den föreslagna voterings-propos:n.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo
på bordet, Banko-Utsk:ts d. 22 dennes bordlagda Mem:r:
Nio 27, ang:de föreskrifterna i lista artikeln af Bankoreglementet
om bankens verksamhet och de fonder, hvarå
sedelutgifningen utöfver metalliska valutan är grundad:
samt
Nio 28, angide instruktionen för nästkide riksdags
Banko-Utsk.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskits den 22 dennes
bordlagda Mern. Nio 29, angide vissa, i följd af blifvande
ny li. O., nödiga redaktions-förändringar.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskits den 22 dennes bordlagda Betänkin:
N:o 12, i ani. af väckt motion om ändring af 28:de
kaj). 7:de §:n Byggninga-balken, i fråga om ansvar för
försummelse att utgöra skjuts; samt
Nio 13, i ani. af väckta motioner om förändring af
gällande föreskrifter angide tiden för fullföljande af besvär
i ekonomiska och administrativa mål.
Föredrogos och lades till handlingarne sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits den 22 dennes
bordlagda Memir:
Nio 14, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 3.
öfver väckt motion om antagande af ny kyrkolag; och
Nio 15, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 6,
öfver väckt motion om vissa ändringar vid de för prester
föreskrifna examina och lärdomsprof.
Den 23 Maj.
153
Föredrogs och bifölls Riddarh.-Utsk:ts d. 22 dennes
bordlagda Utlåt. N:o 10, öfver Hr Anreps, Gabriel, motion
ang:de Tullvaktmästaren C. J. F. von Schantz’s anspråk
att, såsom tillhörande adeliga ätten af samma namn
N:o 1255, varda å nämnde ätts stamtafla uppförd.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o
53, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
åt Stockholms stad af vissa tomtdelar å Riddarholmen;
N:o
54, rörande åtgärder i afseende på tilläpningen
af vissa stadganden ang:de landväga varuförseln emellan
Sverige och Norge;
N:o 55, ang:de åtskilliga ändringar i domstolsinrättningen
å landet;
N:o 56, ang:de förändrade föreskrifter i afseende på
sättet, för kommunikation af besvär, som blifvit till Hofrätt
ingifna;
N:o 57, ang:de ändring i kyrkolagens föreskrift rörande
tiden för barnaqvinnans kyrkogång; och
N:o 58, ang:de ändringar af 70:de §:n i Kongl. Förordningen
om kommunal-styrelse å landet.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant
i Stats-Utsk:t efter N:o 98, Hr Stålhandske, fullm.
Hr Silfverstolpe, David August Leonard; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 suppleanter
i Bevilln.-Utsk:t efter N:o 1151, Hr Meijerhelm,
fullm. Hr af Geijerstam, Carl Fredrik, N:o 2333, Hr Oldevig,
Hans Fredrik, och N:o 839, Hr Rehnberg, Carl
Gustaf; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 381. Frih. Hjerta, Fredrik Filip.
» 446. Hr Netherwood, fullm. Hr Ehrenborg, Richard.
» 1606. » Flach, Johan Fredrik Filip.
Öppnades Hrr Elektorers^ lista vid val af en suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 1586, Hr Raab,
fullm. Frih. Raab, Hugo; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 96. Hr Pauli, Carl Gustaf.
460
Den 2 o Maj.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant
i Riddarh.-Utsk:t efter N:o 91, Hr Mörner, Hampus Gabriel;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2178. Hr Edelsvärd, Adolf Wilhelm.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:s Utlåt. N:o 101, i ani. af K. M:ts Nåd.
Propos. ang:de kostnadsfri utdelning af Post- och Inrikes-Tidningar
till alla kommuner i riket; samt
Lag-Utsk:ts Betänk:n och Mem:r:
N:o 51, i ani. af väckta motioner om ändring af lagens
bestämmelser ang:de tiden för fullföljande af vad
och besvär emot utslag, meddelade af underrätt å Gottland:
N:o 52, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 34, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang:de förvaltningen af omyndiges egendom samt kontrollen
å förmyndare;
N:o 53, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 37, öfver väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende å böters förvandling;
N:o 54, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 38, öfver väckta motioner om ändringar i konkurslagen;
N:o
55, i ani. af väckta motioner om ändring af lagens
stadganden ang:de borgen för annan mans gäld;
N:o 56, i ani. af väckt motion om ett lagstadgande
ang:de belåning af varor, som af egaren blifvit under visst
vilkor hos annan man eller allmän inrättning i förvar upplagda:
och
N:o 57, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang:de panträtt i lös egendom.
Sedan ett prot.-utdrag rörande Sammansatta Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Meni. N:o 3,
blifvit justeradt, åtskiljdes 11. o. Ad. kl. 12 middagen
ln fidem,
O. Brakel.
Den 26 Maj f. m.
461
Lördalen den 26 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 23 dennes.
Upplästes följande af Hr Flach, Johan Fredrik
Filip, inlemnade mern.:
Underrättad att Högloft. Ridderskapets och Adelns
Hrr Elektorer behagat utse mig till suppleant i Bevilln.-  Utsk:t, får jag, med den rätt 23 § Riddarh.-Ordmn i sådant
afseende lemnar, ödmjukl. afsäga mig berörde uppdrag.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:ns Hrr Elektorer
att utse en suppleant i Bevilln.-Utsk:t efter Hr Flach.
Upplästes en från Kgl. Svenska Akademiens Sekreterare
till Hr Gr. o. Landtm, aftåten skrifvelse af följande
innehåll:
Åled anledning af Svenska Akademiens offentliga
sammankomst Tisdagen den 29 innev:de månad, då Akademiens
sednast invalde ledamöter, Professor Ljunggren
och Hr Carl Kullberg, taga inträde, har undertecknad
äran, att å Akademiens vägnar öfverlemna närlagde Inträdeskort,
för de Hrr ledamöter af R. o. Ad., som önska
att sig deraf begagna.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade de ledamöter af R. o.
Ad., som önskade erhålla dessa inträdeskort, att anmäla
sig hos Riddarh.-fiskalen.
Företogs val af 21 ledamöter och 9 suppleanter i
förstärkt Banko-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Der» 26 Maj f. ro.
Ledamöter:
N:o 83, Gr. Cronstedt, Fredrik, med 41 röster.
» 120, » Liljencrants, Gustaf Fredrik, med 41 röster.
» 26, Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, med 41 »
>» 62, » Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran,
med 41 röster.
» 262, » Klinckowström, Budolf Mauritz, med 41 r.
» 311, » af Ugglas, Curt Gustaf, med 41 röster.
» 399, » von Beskow, fullm. Gr. von Bosén, Gustaf
Fredrik, med 41 röster.
» 401, » Braunerhjelm, Ferdinand, med 41 röster.
» 15, Hr Bibbing, Gustaf, med 41 röster.
» 382, » Sass, fullm. Hr Printzensköld, Axel, med
41 röster.
» 484, » Breitholtz, Claes Gustaf, med 41 röster.
» 818, » Beenstjerna, Lars Johan Malcolm, med 41 r.
» 875, » Gripenwaldt, Carl Ulrik Berthold, med 41 r.
» 1092, » Leijonmarck, Evald Gustaf, med 41 röster.
» 1582, » Steuch, Mathias, med 40 röster.
» 1594, » von Heijne, Georg Fredrik, med 41 röster.
» 1606, » Flach, Johan Fredrik Filip, med 41 röster.
» 2074, » Kjerrulff von Wolffen, fullm. Hr Wästfelt,
Fritz Adolf, med 41 röster.
» 2221, » af Wirsén, Thure, med 41 röster.
» 2272, » von Diederichs, fullm. Hr Lilliehöök, Carl
Bertil, med 41 röster.
» 2317, » Fåhraeus, Olof Immanuel, med 41 röster.
Suppleanter:
N:o 140, Frih. Leuhusen, Frans Oskar.
» 780, Hr Klingenstjerna, Erik Gustaf.
» 657, » Palmstruch, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
» 381, Frih. Hierta, Fredrik Filip.
» 2289, Hr Boy, Adolf Fredrik.
» 1741, m Wolffelt, Mauritz Constantin.
» 161, Frih. v. Höpken, Nils Albrecht.
» 215, Hr Bamsay, Anders Henrik.
» 446, » Netherwood, fullm. Hr Ehrenborg, Bichard
Michael;
alla med 40 röster, sedan genom lottning blifvit bestämdt,
hvilken af dem, som erhållit 40 röster, skulle blifva ledamot
och i hvilken ordning de öfriga skulle såsom suppleanter
inträda.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts Skrifvelseförslag
N:o 59, ang. regleringen af utgifterna under Biksstatens
Sjunde Hufvudtitel.
Den 26 Mai f. m.
463
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomne
Mem:r, Utlät:n och Betänk:n, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 16, med anmälan om de i förstärkt Konst.-Utsk.
verkställda omröstningar;
Stats-Utskottet:
N:o 102, i ani. af väckta motioner om förändring i
vilkoren för det vid 1859 och 1860 års riksdag beviljade
lån för anläggning af jernväg från Borås till Herrljunga;
N:o 103, i ani. af väckt motion om förändring i vilkoren
för beviljadt statsbidrag till sänkning af sjön Weselången;
N-.
o 104, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. folkskolelärares
pensionering;
N:o 105, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. äng. grunderna
för infanteriets och kavalleriets organisation; om
rättighet för den indelta soldaten och ryttaren till tidigare
afsked, samt om arméens vapenöfningar och underofficersbildningen;
N:o
106, i ani. af väckt motion om fortfarande anslag
för Kamereraren Carl Sandberg;
N:o 107, i ani. af väckt motion om ersättning till åtskilliga
personer i Wähla by och Björnlunda socken höliden
brandskada;
N:o 108, i ani. af väckt förslag, att Staten måtte öfvertaga
förre Lokomotivföraren G. A. Riex ådömd ersättningsskyldighet
till personer i följd af den vid Sandsjö
jernvägsstation den 23 Dec. 1864 timade olyckshändelse;
N:o 109, i ani. af väckt motion om anslag till förhöjning
i Häradsnämndernas s. k. tingsgästningspenningar;
N:o 110, ang. anslags beviljande för ersättning af förluster
genom hagelskada;
N:o lil, i ani. af väckt motion om ersättning till
Handlanden C. Rönnbäck och f. d. Kapitenen M. U. Silfverbrand
för af dem liden förlust vid uppförandet af Landshöfdingeresidensbyggnaden
i Luleå;
N:o 112, i ani. af väckt motion ang. beredande al
s. k. semester för civile ernbets- och tjenstemän, m. m.;
N:o 113, i ani. af väckt motion om statsbidrag till
staden Oscarshamn för utlösen af tomtöreafgälden till egaren
af de hemman, från hvilkas områden stadens utmål
är afsöndradt;
N:o 114, i ani. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för aflöning af brovaktare inom Thorsångs
församling af Kopparbergs län;
N:o 115, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. disposition
af kronobonden på, Gotland för dervarande presterskaps
aflöning;
Den 26 Maj f. m.
N:o 116, äng. verkställd omröstning i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor;
B evillnin g s-Utskottet:
N:o 13, i ani. af Riks-Stms skiljaktiga beslut ang:de
ordalydelsen af 9:de §:n i Bevillnings-Stadgan;
N:o 14, i ani. af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänk:t N:o 8, ang:de tullbevillningen;
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 4, i ani. af väckt motion om upphörande eller
nedsättning i vissa fäll af nu stadgade transitoafgift och
magasinshyra för transitogods;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 91, ang:de verkställd omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänkm
N:ris 12 och 46, ang:de väckt motion om upphörande
af de s. k. prebendepastoraten;
N:o 92, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos
Riks-St:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk;ts Betänkm N:ris 36 och 64, rörande väckta motioner
i fråga om ej mindre Norrmäns och Danskars, utan
äfven andra utländningars rätt att i Sverige idka handel,
handtverk och andra yrken;
N:o 93, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos
Riks-St:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:ts Betänkm N:ris 39 och 75, rörande väckta motioner
om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 22 och 23 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 100, ang:de ersättning för sådana af K. StatsKont.
förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag
ej blifvit beviljade.
mom. a.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag hade hos Chefen
för Landtförsvars-Depitet, Statsrådet Reuterskiöld, ämnat
begära
Den ?6 Mai f. m.
465
begära upplysningar i anledning af den nu föredragna
punkten; men då jag ser att han icke är här närvarande,
måste jag deröfver uttrycka min förvåning, så mycket
mera som Stats-Utsk:t uttalat ett bestämdt ogillande, fastän
i milda ordalag.
Afven jag måste instämma med Utsk:t deruti att K.
M:t bort hålla sig inom den bestämda anslagssumman,
och en ytterligare anledning härför finner jag i den omständigheten
att icke hela det beviljade anslaget blifvit
begagnadt, utan ännu en betydlig del af detsamma finnes
öfrig. Om det finnes några skäl, som tala för detta öfverskridande,
hade det varit önskligt att Dep.-Chefen varit
närvarande för att meddela desamma. Jag har endast
velat anmärka detta, utan att derföre framställa något
bestämdt yrkande.
Hr Boij, Adolf Fredrik: Jag delar Frih. Liljencrantz’
förundran öfver att Statsrådet Reuterskiöld icke
är här närvarande, och förenar mig äfven med Stats-Utsk:t
i den åsigten att sättet för uppköpandet af dessa gevär
icke öfverensstämmer med laga form. Men jag anser
deremot att Stats-Utsk:t för detta ändamål bort anslå 5
å 6 milla-, och det är för att i protokit få nedlägga denna
min åsigt, som jag begärt ordet. Något yrkande kan icke
heller från min sida komma i fråga i afs:de å denna punkt,
men då det första behof Staten har, är att försvara sig,
så måste jag uttrycka min förvåning öfver den likgiltighet,
som i detta afseende är rådande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
mom. b.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
sammans. Stats- samt Banko-Utsk:ts den 22 och 23 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 10, i ani. af väckta motioner
om ändringar i Kongl. Förordningen den 26 April 1861,
ang. en allmän hypotheksbank m. m.
l:sta och 2:dra punkterna.
Biföllos.
3:dje punkten.
l:sta mom.
Bifölls.
H. V. 30
(66
Den 26 Mai f- >»■
2:dra mom.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: I denna
punkt har sammans. Utsk:t frångått det förslag, som af
hypotheksbanken blifvit uppställt, eller att säkerhetshandlingarne
först böra aflemnas sedan lånet blifvit afslutadt.
Skälet för detta förslag är att denna föreskrift aldrig
i verkligheten blifvit tillämpad. Utsk:t åter säger
att, om detta stadgande antogs, skulle hypotheksföreningarne
på förhand anmäla sig för större summor än de
behöfde. Men då något sådant genom det af Utskrt här
föreslagna stadgandet, eller att säkerhetshandlingarne skola
aflemnas på samma gång som låneansökan, icke kan vinnas,
så anhåller jag om propos. på återremiss af denna punkt.
Frih. von Schwerin, Jules: Båda sidorna af frågan
kunna hafva sina fördelar, men för att få behålla sin
kredit, måste det finnas handlingar till säkerhet för det
belopp man upplånar. Jag har sjelf en gång haft ett
dylikt uppdrag för en hypotheksförening, och det första
man frågade mig, var, om vi hade jordbruksfastighet eller
handlingar att lemna sorn säkerhet.
Jag tror således att förändringen är välbetänkt och
anhåller om bifall till densamma.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till det förev:de mom:t och dels återremiss
deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
tdl detsamma och, då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
3:dje mom.
Gr. Sparre, Erik: Den åtgärd, som här är ifrågasatt,
eller den förändring Utsk:t föreslagit i nu gällande
lag, synes mig hafva skäl för sig. Att i allmänhet, som
hittills varit fallet, förbjuda all utlåning annat än genom
kontanta penningar, har haft den verkan att hypotheksbankerne
under flera år ingenting kunnat uträtta. Hi-r:ne
påminna sig säkert att vid stiftandet af denna lag många
röster höjde sig mot förslaget. Man sade att detta skulle
binda händerna på hypotheksföreningarne samt att hypotheksbanken
var en institution, som verkade hämmande på
hypothelcsföreningarnes verksamhet. Det kan icke heller
förnekas att det tillfälle till låns erhållande, som först
yppade sig, snart försvann. Det är således välbetänkt att
nu vilja gifva hypotheksföreningarne något friare händer
Den 26 Maj f. m
467
derigenom att man öfverlemna!- åt hypoteksbank och förening
att uppgöra om de lånevilkor, som kunna antagas.
Jag är således Utsk:t tacksam för detta förslag, så
mycket mera som jag har noggrann kännedom om den
betryckta ställningen i ett af de större länen, men jag vill
dock härvid anmärka, att Utsk:t pålagt ett öfverflödigt
band i detta afseende. Utsk:t har nemi. i sista punkten
af detta mom. sagt: »Dock må ej, utan föregånget beslut
af hypotheksbankens delegare vid två näst efter hvarandra
följande, lagligen utlysta allmänna sammankomster,
samt K. M:ts dertill lemnade bifall, lån till hypotheksförening
annorledes än i kontanta penningar, eller emot
högre ränta än fem för hundrade om året samt ej heller
med kapitalrabatt kunna utlemnas.» Jag har icke något
emot att man hindrar att räntan går till mera än 5 eller
6 proc., och jag skulle äfven önska att man i allmänhet
holle sig deremellan. Deremot tror jag att man, dåpenningeställningen
är svår, icke kan få 5 proc., utan att
lemna kapitalrabatt, hvilket är det enda sättet hvarigenom
man kan få kurs på obligationerna; men det förekommer
mig som om hypoteksförening och hypoteks bank skulle
kunna få afgöra detta sinsemellan, synnerligen om man
fordrar K. M:ts bifall. Deremot synes det mig besynnerligt
att beslutet härom skall fattas på två olika bolagsstämmor,
ty direktionen bör väl hafva så mycket förtroende
att den kan få sköta detta. Förslaget förefaller mig
så mycket olämpligare som man vid lånetransaktioner,
vare sig för Statens eller enskildes räkning, icke bör gå
på torget och tala om att penningar måste tagas till hvad
pris som helst, ty då får man, liksom då saken afgöres
vid bolagsstämma, alltid betala maximum. Härtill kommer
dessutom att de goda konjunkturerna för obligationernas
försäljning försvinna under den tid, som åtgår innan
man hinner sammankalla två bolagsstämmor.
Jag får sål. anhålla att, med bifall till första delen
af mom:t, den andra måtte erhålla följande lydelse: »Dock
må ej utan föregången rådplägning med hypoth eksföreningarnes
ombud, såsom i § 18 om vigtiga ärenden säges,
samt K. M:ts dertill lemnade bifall, lån till hypotheksförening
annorledes än i kontanta penningar, eller emot
högre ränta än fem för hundrade om året eller med kapitalrabatt
kunna utlemnas.» Hrr:ne torde finna att då,
enl. det förslag jao- nu framlagt, K. Mits sanktion är nödig,
så eger ju också K. M:t en återhållande kraft i detta
afseende. — Jag vågar anhålla om propos. på den förändring,
jag här föreslagit.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Det är, som jag
tror, allmänt erkändt att bildandet af ett obligationssystem
(68
Den 26 Maj f. m.
skulle vara nyttigt, och flere försök i den vägen hafva
blifvit gjorda, utan att dock hafva lyckats. För att få ett
sådant system i gång, fordras att obligationerna skola
kunna öfverflyttas från hand till hand eller gå man och
man emellan. Men för att detta skall kunna ske, är det
alldeles nödvändigt att en kapitalrabatt eger rum, ty det
är just på denna rabatt man spekulerar. Detta är således
vilkoret för att ett sådant lånesystem skall kunna uppstå.
Om Gr. Sparres förslag antages, kan hypoteksbanken
börja med att upplåna penningar på obligationer och göra
dem begärliga genom att lemna kapitalrabatt. Utskits
förslag innehåller visserligen lika fördelar, men den stora
apparaten med två bolagsstämmor och K. M:ts sanktion
gör detsamma opraktiskt. För min enskilda del vore jag
hågad att åt hypoteksbanken direkte öfverlemna att göra
en sådan disposition, men då 18 § innehåller en bestämd
föreskrift, så är det skäl att följa densamma äfven i detta
fall, och på denna grund får jag yrka afslag å sista delen
af mom:t samt bifall till Gr. Sparres förslag.
Hr Akerman, Fredrik: Jag begärde ordet under
det att Gr, Sparre höll sitt anförande, och vill endast säga
att jag instämmer med honom, ty om man antager Utskits
förslag, är det högst troligt att man icke vinner det åsyftade
ändamålet. Bästa beviset härför hafva vi i den omständigheten
att jernvägslånen kunnat afslutas mycket
fördelaktigare, om man icke utbasunerat dem.
Jag anser visserligen att hypoteksbanken bör konferera
med hypotheksföreningarne, men detta bör ske tyst
och obemärkt, och som Gr. Sparres förslag just afser ett
sådant förhållande, anhåller jag om propos. på bifall till
detsamma.
Hr De Maré, Baltzar: Jag instämmer med de
siste värde talarne i fråga om obligationer och kapitalrabatt,
men att hypotheksbankens direktion med tillkallande
af de särskilda ombuden skulle få afgöra de vigtiga
ärenden, som innefattas i denna §, dertill kan jag icke
lemna min röst. Jag anser det alldeles nödvändigt att
hafva två sammankomster, vare sig extra eller ordinarie,
och med denna förändring anhåller jag om bifall till Gr.
Sparres förslag.
Frih. von Schwerin, Jules: Det är glädjande för
de personer, som haft denna angelägenhet om hand, att
se densamma så väl uppfattad af R. o. Ad.
Hvad Gr. Sparres förslag angår, så vill jag icke motsätta
mig detsamma, så mycket mera som det öfverensstämmer
med mina egna åsigter, och får således förena
Den 26 Maj f. m.
469
mig med honom i anhållan om propos. på bifall till detsamma.
Hr Bennich: Jag anhåller få nämna att jag förenar
mig med Gr. Sparre, och detta så mycket heldre som hypotheksbankens
direktion alltid bör vara i tillfälle att uppgöra
lånetransaktioner under gynnsammare vilkor än om
frågorna förut skola behandlas på två bolagsstämmor
Gr. Sparre: I anledning af Hr De Maré’s framställning
vill jag tillägga några ord. Jag respekterar den
betänksamhet, som framkallat hans förslag, men jag vågar
hemställa till honom, om detsamma är rätt praktiskt. En
»extra eller ordinarie bolagsstämma», sade han; meu jag
vågar påstå, att då dessa utlysas, blir hela historien om
de beslut, som skola fattas, allmänt bekant, och jag hemställer
till Hr De Maré, om det är skäl att man, vid uppgörandet
af en låneoperation, sätter in en annons i tidningarne
och säger huru hög ränta man vill gifva. Likartad
blir följden, om man sammankallar extra bolagsstämma.
Skilnaden är endast den att, enligt 18 §:n, ett ombud från
hvarje förening kommer till den extra, men tre till den
ordinarie bolagsstämman.
Jag ville visserligen icke vara envis med mitt förslag,
men då jag nu hört att mina åsigter delats af flere talare
och dessutom har anledning tro att detsamma blifvit framstäldt
i två andra Stånd, så måste jag vidblifva detsamma
och fortfarande anhålla om propos. på bifall.
Hr De Maré: Med föregående ärade talare instämmer
jag deruti, att 2:ne lagligen utlysta sammankomsters
beslut är öfverflödigt, och kan verka skadligt genom allt
för lång tidsutdrägt, men jag kan icke förena mig uti Gr.
Sparres förslag, att det skulle vara för beslut tillräckligt,
att hypotheksbankens direktion, utan allmän sammankomst,
blott tillkallade det ena ombudet från hvarje hypoteksförening,
med hvilket Direktionen har att rådgöra, när den
så finner för godt. Då frågor om låns utgifvande annorledes
än i kontanta penningar, eller mot högre ränta än
den förut faststälda, eller mot kapitalrabatt äro de aldra
vigtigaste för närvarande och kommande tid, som jag kan
tänka mig såsom föremål för hypotheks-bankens delegares
beslut — och då dessa icke kunna något afgöra och
besluta annorlunda än vid allmän sammankomst i hypoteksbanken,
genom för hvarje år utsedde, hypotheksföreningarnes
3:ne fullmäktige, — så tillåter jag mig föreslå
följande förändring af sista meningen: »Dock må ej utan
föregånget beslut af hypotheksbankens delegare vid en
lagligen utlyst ordinarie eller extra bolagsstämma, samt
470
Deu 26 Maj f. m.
K. M:ts dertill lemnade bifall, lån till hypoteksförening
annorledes än i kontanta penningar, eller mot högre ränta
än fem för hundra om året, samt ej heller med kapitalrabatt
kunna utlemnas»; och anhåller jag vördsamt om en
sådan propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels af Gr. Sparre bifall till mom:t med den förändring,
att den sednare meningen skulle lyda sålunda:
»Dock må ej, utan förutgången rådplägning med hypotheksföreningarnes
ombud, såsom i 18 § om vigtigare ärenden
sägs, samt K. M:ts dertill lemnade bifall, lån till
hypoteksförening annorledes än i kontanta penningar eller
emot högre ränta än fem för hundrade om året eller med
kapitalrabatt kunna utlemnas»; dels ock af Hr De Maré,
att mom:t skulle godkännas med den förändring, att orden:
»vid två näst efter hvarandra följande lagligen utlysta allmänna
sammankomster» skulle utbytas emot orden: »vid
ordinarie eller extra sammankomst».
Härefter framställde Hr Gr. och Landtm, först propos.
på bifall till mom:t oförändradt, hvarvid svarades nej,
sedermera propos. på bifall till detsamma med den af Gr.
Sparre föreslagna förändrade lydelse, då svaren utföllo
med många ja jemte ett eller annat nej, och slutligen
propos. på bifall till mom:t med den förändring Hr De
Maré föreslagit, hvilken propos. besvarades med många
nej jemte ett eller annat ja; hvarefter och sedan propos.
på antagande af Gr. Sparres förslag förnyats samt med
många ja jemte ett eller annat nej besvarats, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
4:de—9:de punkterna.
Biföllos.
10:de punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag kan icke finna nå
got
skäl hvarföre revisorerne icke skola få deltaga såväl
i val af styrelseledamöter som i besluten om deras arfvoden
och om décharge för styrelsen. Det synes verkligen
som om man ville utesluta dem, som egde närmaste
kännedomen om ärenderna. Att en styrelseledamot icke
kan rösta om sin egen décharge är naturligt, men jag
kan sannerligen icke begripa, hvarföre en revisor icke
skulle få deltaga i denna omröstning om styrelsens åtgärder,
Dea 26 Maj f. m.
471
Jag anhåller således ätt l:sta mom:t i denna 22:dra
§ måtte oförändradt få förblifva sådant det lyder i gamla
författningen. Jag kan icke finna någon olägenhet häraf,
och tror försigtigheten bjuda att göra så få förändringar
som möjligt, ty denna författning är icke endast till sä>
kerhet för hypoteks-bankens delegare, utan äfven för långifvarne.
Mot det sista tillägget är deremot ingenting att erinra,
ehuru jag tror att hvad det innehåller, faller af sig
sjelf, äfven om det icke stått der.
Hr Bennich: Det skäl, som föranledt ifrågav.de
förslag, är hufvudsakligen att en skadlig öfvervigt, som
icke bör finnas, skulle uppkomma, om revisorerne fingo
rösträtt. Dessutom vill jag erinra att revisorerne, i fråga
om déchargen, äro lika partiske som direktionen, ty de
äro åklagare och delegarne domare i denna fråga. Föreskriften
synes mig således välgrundad, hvarföre jag tillstyrker
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr De Maré: Det Sammans. Utsk:t säger: »Ehuru
mot de härutinnan föreslagna förändringarne åtskilligt
kunde vara att erinra, har Utsk:t likväl, då saken torde
vara af jemförelsevis mindre betydenhet, ansett delegarnes
förslag kunna bifallas, och tillstyrker alltså följande
förändrade lydelse för den ifrågav:de 22:dra §:n.» Då
Utsk:t så yttrar sig, finner jag allt skäl att förena mig
med Gr. Mörner, ty dessa undantag synas mig hvarken
behöfliga eller lämpliga. För att kunna blifva revisor,
måste man vara delegare, och då kan det väl icke vara
vådligt, om de få yttra sig och deltaga i omröstningen.
Hvad åter frågan om arfvodet beträffar, så föreställer
jag mig att hvarje revisor af grannlagenhet skail känna
sig förhindrad att deruti deltaga.
Jag förenar mig med Gr. Mörner.
Frih. von Schwerin: Hr De Mai-é påpekade nyss
i sitt anförande huru frågan ansågs inom Utsk:t. Den
egnades verkeligen all den pröfning tiden medgaf och det
var med blott en rösts öfvervigt som detta beslut fattades.
Jag vill icke nu vidare yttra något i denna sak, utan
instämmer med Gr. Mörner, och har icke någonting emot,
om hans förslag blir B. o. Ad:ns beslut.
Hr Bennich: Om en fråga grundar sig på rättvisa,
så bör man hvarken låta leda sig af artighet eller kärlek
till det bestående, och ehuru jag finner motiveringen
något besynnerlig, får jag dock yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
47?
Den 26 ilaj f. in.
Gr. Mörner: Jag kan icke antaga att en revisor,
som granskar räkenskaper, till följe deraf är att anse som
part. Han fullgör ett uppdrag, som blifvit honom ålagdt.
men något personligt intresse vid frågan kan han icke
till följd af detta uppdrag hafva. Ett sådant intresse finnes
deremot hos styrelseledamöterna, men att utesluta
dem som hafva den största kännedomen om ärenderna,
kan väl icke vara annat än ett misstag.
Jag fortfar i min anhållan om afslag å lista mom:t
samt att den gamla föreskriften måtte qvarstå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att. som olika yrkanden blifvit
gjorda i afseende å den förev:de punktens tvenne
mom:r, skulle desamma göras till föremål för särskilda
propos:r; och hvad då först beträffade mom. 1, hade yrkanden
framställts dels å bifall till detsamma och dels
att det måtte afslås samt motsvarande stadgande i nu
gällande förordning bibehållas oförändradt.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propus,
på bifall till mom:t, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå samt bibehållande
af motsvarande stadgande i nu gällande förordning,
då svaren utföllo med många ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. på bifall till 2:dra mom:t
samt besvarades med ja.
ll:te och 12:te puukterna.
Biföllos.
13:de punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Hypoteksbanksdelegarne
hafva yrkat att få denna summa uppsatt från
1,000 till 2,000 rdr, och dertill hafva de goda skäl. Man
behöfver icke vara mycket hemmastadd i räknekonsten,
för att kunna bedöma, huru pass stor possession man kan
få för 1,000 rdr. Om jag antager värdet på ett tunnland
jord till 200 rdr, så skulle, efter nuv:de författning, en
egendom om 5 tunnland kunna få lån och tillträde i en
sådan förening; och jag frågar, om det kan vara skäl att
en sådan liten jordbit för sitt behof af inventarier och
driftkapital bör få inträda i en sådan förening. Jag
missunnar icke de små jordbrukarne att få så många fördelar
som möjligt; men jag påstår att det icke är någon
Den 26 Maj f. m.
473
fördel för en så liten egendom att erhålla ett lån, kanhända
uppgående till nära nog hela dess värde. Och
hvad mera är, jag anser att sådant leder okunnigt folk
till sin undergång. Följden har ofta varit den att egaren
måst sälja sitt hemman då kapitalet skulle inbetalas, och
då hypoteksföreningen icke sjelf kunnat inropa detsamma,
har det för underpris gått till någon granne. Jag skulle
således helst velat taga minimum till 5,000 rdr, men då
icke något sådant yrkande blifvit framstäldt, får jag anhålla
att K. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, ville
insätta 2,000 rdr i §:n i st. f. de nu stadgade 1,000 rdr.
Gr. Sparre, Erik: Då hypoteksbanks-delegarne,
som ovilkorligen bäst äro i tillfälle att bedöma de olägenheter
som nuv:de stadgande medför, föreslagit denna
förändring, anser jag mig böra förena mig med den föreg:de
talaren. Jag vet ganska väl att förslaget är föga
populärt och möjligen kan komma att tydas sorn en aristokratisk
manöver, men det nuv:de förhållandet synes
mig så behjertansvärdt att alla enskilda betänkligheter
måste vika. Jag känner till dessa förhållanden sedan den
tid jag vistades i en ort der hemmans styckning fortgick
med ohejdad fart. För närv:de är lagen sådan att en
egendom, som är taxerad till 1,000 rdr, kan få ett lån på
500. Men för att få detta, skall man uttaga och insända
gravationsbevis, skicka värderingsinstrument och eganderätts-handlingar
m. m., hvarförutom provision äfven skall
erläggas. Till alla dessa kostnader kommer ytterligare
kommissionsarfvodet, och alla dessa utgifter göra att låntagaren
till slut blott får 2 å 300 rdr, under det han
pantsatt sin jord för 500 rdr.
Detta i afseende å de mindre jordbrukarnes intresse,
för hvilkas behofs fyllande det i alla fall vanligen finnes
andra resurser, såsom sparbanker, kyrkokassor m. m.
Hvad åter hypoteksföreningarne sjelfva angår, så medför
det nuv:de stadgandet tusende trassel. De veta väl genom
papperen att jorden är taxerad till så eller så mycket,
men då man möjligen kommer till auktion, fästa köparne
afseende på belägenheten, om stället är väl bebygdt
o. s. v., och slutet blir ofta det att den på inga vilkor
kan säljas, och då får hypoteksföreningen rakt ingenting.
Äfven jag skulle således häldst sett, om minimisumman
blifvit bestämd till 5,000 rdr, men då så icke skett,
får jag i likhet med föreg:de talare anhålla om propos.
på att den måtte sättas till 2,000 rdr.
Frih. von Schwerin, Jules: Det har varit en strid
om huru långt man borde drifva jordstyckningen, men
frågan torde nu vara praktiskt löst på många ställen.
474
Dld 20 Maj f. m.
Man har sett att en liten egendom om två tunnland kan
vara värd 2,000 rdr, och sjelf har jag sett arbetare, som
blott hafva en koja och en täppa, icke vårda sig om att
söka arbete. Detta sednare kommer sig deraf att sparbankerna
lenina mindre lån med sådana betalningstider,
som svara mot låntagarens behof. Efter Franska statskuppen
skedde en undersökning ang:de de socialistiska
rörelserna i södra Frankrike; man trodde att de fattige
behöfde arbete, men fann då att det just var dessa små
proprietärer som icke ville arbeta.
Sjelf har jag en gång räknat ut, att, om en socken i
Skåne fortfor att stycka sig som den hittills gjort, skulle
åboarne bilda en sträcka af } mil, om de begåfve sig på
väg in till Lund.
Under sådana förhållanden torde det icke vara skäl
att lemna dessa små hemmansegare ytterligare tillfälle till
skuldsättning, hvarföre jag förenar mig med dem, som
yrka afslag å Ut.sk:ts förslag, samt att siffran 1,000 utbytes
mot 2,000.
Hr Bennich: Sedan hypoteksbanken bildades, har
denna fråga återkommit vid alla sammanträden, och, ehuru
jag alltid velat skydda den svagare mot den mäktigare,
tror jag dock vid detta tillfälle att man bör lagstifta så
att de icke utsättas för onödiga frestelser.
2,000 rdr torde härför vara en lämplig medelväg, och
jag instämmer derföre med dem, som vilja fastställa denna
summa såsom minimum.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos.
på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och sedermera
propos. derå, att B. o. Ad., med afslag å punkten,
måtte besluta, att det för inträde i hypoteksförening
nu stadgade minimivärde, 1,000 rdr, skulle förhöjas till
2,000 rdr, hvilken propos. med ja besvarades.
14:de punkten.
l:sta mom:t.
Gr. Mörner, Carl Göran: Olikheten emellan den
hittills gällande förordningen och den ordalydelse, som
här är föreslagen för §:ns l:sta moni., består deri att orden
»der så lämpligen ske kan» blifvit inskjutne, och man
har motiverat detta tillägg dermed att det ofta skulle
vara svårt att bestämma huru stor andel af lånet borde
komma på hvarje egendom. Så vidt jag förstår, bör det
icke vara svårare att uppgöra denna fördelning hädanefter
än hittills, och anmärkningen har icke heller kommit
Den 26 Maj f. m.
475
från bankdelegarne, utan Ut sk: t sjelf har föreslagit detta
tillägg.
Då emedlertid dessa ord »der så lämpligen ske kan»
helt och hållet öfverlemnar saken åt godtycket, får jag
anhålla att desamma borttagas, och att mom:t bibehålles
oförändradt.
Hr De Maré, Baltzar: Jag röstar för bifall till
Utsk:ts förslag, ty jag tror icke att det är så lätt sorn
Gr. Mörner föreställer sig att gifva upp hvarje lägenhet
för sig. Jag har åtminstone en jordegendom bestående af
flera små hemman i sambruk, och jag skulle sannerligen
icke kunna uppgifva gränserna för hvart och ett särskildt.
Jag röstar således för bifall till Utsk.ds förslag.
Gr. Mörner: Jag tillåter mig fästa Hr De Mares
uppmärksamhet derpå att §:n säger att det är »på flere,
under särskildt bruk varande» jordegendomar som särskilda
värden skola utsättas, men talar alldeles icke om,
då egendomarne äro i sambruk. Under sådana förhållanden
blir det ju ganska lätt att utsätta värdet på hvart
och ett särskildt samt bestämma för huru stor pant hvarje
andel skall häfta. Genom att göra detta undviker man
ock mången olägenhet för framtiden.
Jag tror att den föreskrift, som finnes i gamla lagen,
är både ändamålsenligare och tydligare och fortfar derföre
i min anhållan.
Frih. von Schwerin: Det finnes hemman,som äro
så sammanblandade att man icke kan taga reda på dem.
Att under sådana förhållanden kunna taga inteckning i
“ O
hvarje lägenhet för sig, är nästan omöjligt, och hypoteksföreningarne
hafva i följd häraf anhållit om det här föreslagna
tillägget.
Jag röstar således för bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag tror det är välbe
tänkt
att denna förändring blifvit införd. Det finnes
många lägenheter, som blifvit så sammanblandade att det
numera är alldeles omöjligt att taga reda på gränserna.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
O o
Hr Bennich: Detta förslag har redan nödvändig
heten
för sig, och då är det så mycket mera skäl att göra
det till lag. Det ligger också i sakens natur, ty då hemmansdelarna
äro så sammanblandade att gränserna icke
mera kunna urskiljas, måste ali tanke på att dela lånet
förfalla.
476
D<)n 26 Maj f. m.
Jag anser således förslaget vara nödvändigt och yrkar
bifall till detsamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till mom:t oförändradt och dels af Gr. Mörner bifall
till detsamma med uteslutande af orden »der så lämpligen
ske kan»; framställdes propos. på bifall till mom:t
oförändradt samt besvarades med ja.
2:dra mom:t.
Bifölls.
15:de—21:sta punkterna.
Biföllos.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 20 Maj e. m.
477
Lördalen dm 26 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Frih. von Schwerin, Jules: Jag får vördsammast
anhålla, att R. o. Ad. behagade inbjuda Preste- och Borgare-St:n
att biträda R. o. Ad:ns beslut i afseende å 3:dje
punkten 3:dje mom:t af sammansatta Stats- och BankoUtskits
Utlåt. Nio 10.
Detta förslag begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punkvis till afgörande,
Banko-Utsk:ts d. 22 och 23 dennes bordlagda Mern. N:o
27, ang:de föreskrifterna i lista art. af Banko-Reglementet,
om Bankens verksamhet och de fonder, hvarå sedel -  utgifningen utöfver metalliska valutan är grundad.
lista punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Förra delen.
Bifölls.
Sednare delen.
mom. 1, 2 och 3.
Biföllos.
Sista stycket.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Sedan lång
tid tillbaka har af de flesta bland dem, som haft befattning
med landets finanser, varit erkändt, att fastighets
-
478
Den 56 Maj e. ra.
belåning är en för Riksbanken ganska otjenlig rörelsegren.
Vid flera riksdagar väcktes också motioner i syfte att
åstadkomma en öfverflyttning deraf, hvilken torde redan
för länge sedan hafva blifvit verkställd, om man blott
vetat hvart öfverflyttningen skulle kunnat ske. När finanskomitén
vid 1859—60 års riksdag framlade sitt förslag
om inrättandet af allmänna hypotheksbanken, var det helt
naturligt, att den tillstyrkte en öfverflyttning till denna
bank af Riksbankens fastighetslån, och denna föreslagna
åtgärd motiverades helt kort och godt dermed, att »det
är lätt att inse hvilken fördel deraf uppstår för banken.»
Saken ansågs således axiomatisk, såsom den i min tanke
också är. Då R. Skr härefter till allmänna hypotheksbanken
lemnade en grundfond af 8 millioner rdr, bestämdes såsom
vilkor, att denna bank skulle öfvertaga Riksbankens
fastighetsbelåning. Emellertid fattades icke vid nämnda
riksdag något beslut om öfverflyttningen, utan först vid
derpå följ:de 1862—63 års riksdag erhöllo Bankofullmäktige
uppdrag att med hypotheksbanken träffa öfverenskommelse
om öfverflyttningen, hvilken derefter försiggått
på det sätt och de vilkor, som Finans-komitén föreslagit.
Nu förefaller det mig, som om man började blifva ångerköpt,
då just från en person, som varit ledamot af Finanskomitén,
utgått ett förslag, hvarigenom man synes vilja
inleda banken, fastän under annan form, i en nästan lika
besvärlig intrassling med fastighets-kreditiv, som den förutvarande.
Man har fått denna hypoteksbank, hvaraf
man väntade sig så stora resultater och på hvars blifvande
förmåga att skaffa obegränsade lånekapitaler åt jordbruket,
man grundade så stora förhoppningar; men nälden
icke mäktat bekämpa de svåra financiella förhållanden,
som allt sedan 1857 förefunnits, då kastar man ånyo
sina blickar på Riksbanken, som skall bära följderna af
de misslyckade försök, hypotheksbanken anställt. Det är
sannt, att det icke uttryckligen heter, att Riksbanken för
l.j million skall uppköpa de obligationer, som kunna komma
att af hypotheksbanken i en framtid utgifvas; men
enär redan nu ett dylikt bemyndigande är lemnadt fullmäktige,
synes mig detta påpekande vara af samma beskaffenhet,
som det kända uttrycket, »sorn du vill, min
vän, men här skall skåpet stå.»
Sedan man länge och väl talat om olämpligheten af att
binda Riksbankens fonder, alldenstund Riksbanken har
till hufvudsaklig uppgift att upprätthålla myntvärdet, söker
man dock nu att binda dessa fonder. Man har, så
till sägandes, ställt sig på lur för att uppfånga dem, så
snart de komma lösa. Icke nog med att man ålägger banken,
att för 11 million uppköpa ett visst slags obligationer,
man vill äfven att banken skall vigilera med dem
Den 26 Maj e. m. 479
för att upprätthålla deras pris. Detta är dock ett åliggande,
som jag icke tror att någon annan bank fått sig
uppdraget. Visserligen hafva Englands och Frankrikes
banker obligationer af enahanda beskaffenhet som de, hvarmed
Sveriges Riksbank enligt förslaget skulle hugnas,
men nämnde banker innehafva sådane obligationer för
bankens egen skull och såsom en utväg att erhålla ränta
på den reservkassa banken måste hålla, eller för atf i
svåra tider genom deras försäljning inom eller utom landet
förskaffa sig kassaförstärkning. Skulle nu Riksbanken
erhålla nämnde uppdrag, att upprätthålla obligationernas
pris, då skulle den naturligtvis vara tvungen att
i svåra tider, när alla papper och valutor sjunka, tillhandla
sig dem, men deremot kunna sälja dem endast närde
kunna stå högt i pris, d. v. s. under goda tider och
då banken icke för sin egen skull kan behöfva sälja dem.
Jag frågar, om det är lämpligt att, när man inser nödvändigheten
af att hålla Riksbankens fonder någorlunda
tillgängliga, på förhand binda medlen för inköp af ett
slags obligationer, som ännu icke äro utgifna. Jag frågar,
om det är principenligt att ålägga Riksbanken att
upprätthålla värdet på andra kreditpapper än dess egna
sedlar. Jag frågar, om det är rätt att göra Riksbankens
styrelse till en syndabock för de motgångar, som kunna
drabba hypotheksbanken. Jag tror, att alla dessa frågor
måste besvaras med nej. Härtill kommer ytterligare den
särdeles svåra omständigheten, att man skulle inkomma
på en baua, der frestelsen blefve ganska stark att fortsätta.
Vid hvarje verkligt eller föregifvit hetryck för jordbruket,
skall alltid, när inflytelserika och vältaliga röster
höja sig derför, obligations-inköpet ökas. Man behöfver
icke länge fortgå på den banan, förr än Riksbanken
skall vara förhindrad att fullgöra sin pligt att upprätthålla
realisationen och myntvärdet.
Jag vill icke utbreda mig uti en skildring af de oredor
och förvecklingar, de rubbningar i alla kredit-och egendomsförhållanden,
sorn uppkomma genom osäkerheti myntvärdet.
Detta ämne har nemi. förut så ofta varit afhandladt, att
jag kan spara R. o. Ad. denna skildring, hvilken jag i öfrigt
icke skulle kunna åstadkomma med nog vältalighet.
Men då förslaget framställts för att tillgodose jordbruket,
ber jag att få erinra, att om ock alla samhällsklasser och
näringar lida af osäkerhet och förändringar i myntvärdet,
är detta dock företrädesvis händelsen med jordbruket, som
framför alla andra näringar fordrar kredit på längre tid,
eller just den, som kapitalisten under dylika förhållanden
minst är hugad att lemna, enär han dervid utsättes för
att, utom den vid all utlåning förekommande risk, kanske
480
Den 26 Maj e. m.
göra ansenliga förluster, endast och allenast genom myntvärdets
sjunkande.
På grund häraf, och under åberopande af de reservationer,
som finnas bifogade Utsk:ts Betänk., anhåller
jag, att R. o. Ad., med afslag å den föredragna punkten,
måtte besluta, att motsvarande del af 4:de §:n utaf nu
gällande banko-reglemente bibehålles oförändrad, eller,
med andra ord, att den del af mom:t, som börjar med
ordet »börande» och slutar med »tio år», måtte ur mom:t
utgå; och anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, behagade
härå framställa propos.
Frih. Stjernstedt, August Wilhelm: Detta Betänk.
, som vid första påseendet förefaller ganska oskyldigt,
åsyftar dock ett beträdande af en bana, som i en framtid
kan blifva af de största vådor, ty om Banken komme att
inlåta sig på den föreslagna affärsverksamheten, skulle
derigenom Bankens förmåga att upprätthålla myntvärdet
kunna äfventyras.
Utsk:t synes mig icke hafva fullständigt redogjort för
de förhållanden, hvarpå dess förslag hvilar, och jag ber
derföre att till en början få uppläsa en del af det utlåtande,
som Bankofullmäktige afgifvit i anledning af förfrågan
från Utskotts-afdelningen, huruvida medel voro för
det afsedda ändamålet disponibla. När frågan första gången
förevar inom Utsk:t, ansåg man, att medel funnos
tillgängliga, och det var på den grund Utsk:t i Betänk:t
N:o 10 yttrade sig hafva för afsigt att afgifva förslag om
användande utaf någon del af Bankens tillgångar till uppköp
af obligationer, som, ställda på en icke allt för lång
amorteringstid och i öfrigt af sådan beskaffenhet, att de
med någon sannolikhet kunde blifva begärliga för placering
af kapital inom landet, utgåfvos af allmänna hypoteksbanken.
Emellertid upplyses nu af Bankofullmäktiges
utlåtande, att sedan Bankofullmäktige med Riksg.-  kontoret ingått transaktion att öfvertaga en del af jernvägslånet,
till belopp af 2,600,000 rdr, de tillgångar, Utsk:t
förut påräknat för förbättrande af landtbrukets ställning,
blifvit sålunda på annat sätt använda; vid hvilket förhållande
och då förutsättningarne för Utsk:ts förslag icke
inträffat, TTtskff synts mig icke hafva bort på ifrågav:de
konstlade sätt söka genomdrifva nämnde inom Utsk:t
väckta förslag, helst derigenom skulle kunna uppstå våda
för Riksbanken att under en kritisk tid upprätthålla myntvärdet.
Efter en kort inledning fortsätta Bankofullmäktige
sålunda:
»Bankens reservfond, som utgör skilnaden emellan
beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning och beloppet af
beräknad
Den 1*0 Maj e. 111.
481
beräknad sedelstock, angifver således hvad som kan i sedia)'
ytterligare utsläppas, utan att högsta tillåtna sedelutgifning,
.bestämd i 27 § af bankoreglementet, öfverskrides;
men af reservfondens ställning, sådan den för dagen visar
sig, bör ej dragas ovilkorlig slutföljd om möjligheten att
kunna för aflägsen tid använda medel till föremål, hvarifrån
dessa medel, då bankens ställning sådant krafvel',
icke kunna lätt och skyndsamt till reservfonden återföras,
såvida icke anvisningen är eller blir ersatt af inflytande
medel.
Reservfonden utvisar visserligen den 14 nasti. April
ett belopp på det hela af 8,668,466: 58, hvaraf dock 555,628:
32 äro afsedda för bestridande af löpande förvaltningsutgifter
och således icke ännu till reservfonden öfverförda,
men att äfven beloppet på det hela icke fullt betäcker
den del af bankens ansvarighet, som när som helst kan
göras gällande och uteslutande från reservfonden har att
hemta den nödiga hjelpen, inhemtas lätt af ett sammandrag
af berörda ansvarighet för sistnämnde dag.
Då utgjorde i banken och lånekontoren:
obegagnade andelar af kreditiv .... 5,285,639: 41.
på upp- oell afskrifningsräkning innestående
medel  5,235,491: 73.
S ä ge r Rdr 10j5 21,131:14.
hvarifrån afgå kassabehållningarne i diskont-
och lånekontoren  1,619,749: 81.
återstoden Rdr 8,901,381: 33.
utvisar ansvarigheten, som med .... 232,914: 75.
öfverstiger reservfonden på det hela . . 8,668,466: 58.
Rdr Rint 8,901,381: .3.3.
Väl må det medgifvas att beviljade kreditiv till hela
beloppet icke någonsin anlitats, äfvensom att å upp- och
afskrifningsräkningarne alltid funnits behållning, och just
deraf förklaras, att Fullmägtige kunnat hålla reservfonden
under ansvarigheten; men erfarenheten har ock visat att
största försigtighet är i berörda hänseende af nöden, enär,
hvad kreditiven angå, i obegagnade andelar deraf ingår
Riksgälds-kontorets till belopp af 1,500,000 rdr, som vissa
tider varit till fullo begagnadt, och beträffande åter uppoch
afskrifningsräkningarne, hufvudsakligaste behållningen
derå tillhör enskilda bankinrättningar, hvilka ofta samtidigt,
om ock blott för kort tid, uttaga tillgodohafvande
behållning. Om fråga nu vore att endast tillfälligtvis af
reservfonden använda ett betydligare belopp, synes svaret
böra hemtas hufvudsakligen från metalliska kassans ställning;
men då anvisningen torde afse medlens undanhållande
från reservfonden till en tid, hvars aflägsenhet ej
H. V. 31
485*
Deu 26 Maj e. la
-
kan på förhand med någon afgjord sannolikhet beräknas:
åligger det Fullmägtige att fästa Höglofl. Afdelningens
uppmärksamhet derå, att, sedan numera Riksbankens sedlar
lätt utträngas ur allmänna rörelsen af de enskilde bankernas
sedlar, hvilka kunna användas vid nästan alla liqvider
man och man emellan, nödig försigtighet ovilkorligen
bjuder att bankens reservfond bibehålies vid ett belopp,
som under alla förhållanden är tillräckligt stort att
kunna motstå uttagen å kreditiv samt upp- och afskrifningsräkningar
och fullgöra öfriga från reservfonden anvisade
utbetalningar.
Det är på reservfonden dessa rörelsegrenar i väsendtlig
män äro grundade och den är icke overksam i bankens
rörelse; likasom ock banken sålunda af densamma
hemtar en, om än nedsatt inkomst.
I afseende på de förändringar i reservfonden, som
under den närmaste tiden kunna vara att motse, så vidt
de bero af inkomster, som skola fonden tillgodoföras, eller
af utbetalningar, hvilka derifrån skola utgå, förekommer:
att vinsten för det löpande året kan beräknas
till  1,800,000:
att å den 15 Januari nästa år från Allmänna
Hypotheksbanken ingår i vidare afräkning
å liqviden för öfvertagna fastighetslån . . 400,000:
att af filialbanker, som detta år upphöra, äro
att påräkna omkring  1,200,000:
3,400.000.
Deremot skall, till följd af R. St:rs redan
fattade beslut, före årets utgång till Riksg.-  kontoret utbetalas 1,700,000 rdr, som, efter
afdrag af den liqvid, banken å äldre kapitalfordran
af samma kontor erhåller med 132,000
rdr, föranleder en utgift af  1,568,000:
hvadan reservfonden under första månaderna
af nästkommande år skulle kunna anses erhålla
en tillökning af  1,832,000:
beroende dock deraf att icke andra utbetalningar, än den
ofvannämnda, komma att ega rum. Men i detta hänseende
förekommer, att Fullmägtige funnit sig föranlåtna
vidtaga en åtgärd, som medför anvisningar å reservfonden
till ett belopp, hvilket med omkring 800,000 rdr rmt öfverstiger
sagda tillökningar, så att reservfondens behållningar
komma att med nämnda belopp minskas. En sådan minskning
synes reservfonden kunna tåla, då utbetalningarne
ske å lämpliga tider, men derutöfver anse Fullmägtige för
sin del någon ytterligare anvisning å reservfonden icke
vara rådlig eller böra ega rum, i annat fall, än att mot
-
Den 26 Maj e. m.
483
svarande indragningar pröfvas tjenliga samt kunna med
visshet och lätthet anordnas.» etc. etc.
När nu Fullmägtige, som måste anses ega fullständig
kännedom om Bankens förmåga att använda medel för
ett eller annat ändamål, enhälligt förklarat, att medel icke
finnas tillgängliga för det ifrågavarande syftemålet, då synes
det mig vara mindre välbetänkt, ja rent af oförsigtigt,
att det oaktadt föreslå ett användande af 1.1 million utaf
reservfonden till uppköp af Hypotheksbankens obligationer.
Uti den Betänkt bifogade reservationen af Professor
Agardh påpekas det jemväl i formelt hänseende oriktiga
i Utsk.-ts förslag, då han yttrar:
»Det torde varit så mycket angelägnare, att om den
disponerade fondens användande gifva noggranna föreskrifter,
som de obligationer, hvilkas omsättning skulle
befrämjas, ännu icke finnas till. Fullmägtige synas kunna
hafva anspråk på att få veta af hvad beskaffenhet obligationerna
måste vara i afseende på säkerhet, ränta, uppsägningstid,
myntslag o. s. v. Utan att veta huru snart
och på hvilka tider obligationerna komma att utgifvas,
torde det vara svårt att utan förlust för banken afsätta
medel till deras inlösen.»
Att nu, i en mellanmening i bankoreglementet, intaga
en bestämmelse, som skulle inkasta Banken i en alldeles
ny rörelsegren, synes mig vara ganska vådligt och oriktigt.
Man säger, att det möjligen kan inträffa, att icke
ens obligationerna komma till stånd, samt att detta stadgande
sål. icke skulle få någon tillämpning. Men, i sådant
fall, hvartill tjenar det då att intaga denna bestämmelse
i bankoreglementet!
För min del tror jag, i likhet med den siste värde
talaren, att, om man blott tagit det första steget att inblanda
banken i de föreslagna transaktionerna, blifver
man snart tvungen att gå vidare och sålunda kan banken
snart nog vara inblandad till högst betydliga belopp uti
en affärsverksamhet, som, genom sin långa utsträckning
till tiden, nu föreslagen till tio år, under en måhända icke
långt aflägsen kritisk penningeställning, torde komma att
i väsendtlig mån försvåra, om icke omöjliggöra bankens
förmåga att fullgöra sitt förnämsta åliggande, nemi. att
upprätthålla vårt myntvärde, i jemförelse hvarmed jag
anser hvarje annan bankens bestämmelse vara af en ganska
underordnad vigt.
På grund häraf instämmer jag i den siste värde talarens
yrkande, att den förslaget motsvarande §:n af nuvarande
bankoreglementet måtte bibehållas oförändrad,
samt att således Utskrts förslag måtte afslås.
Den 26 Mai e. m.
Frih. v. Schwerin, Jules: Den värde talare, som
började diskussionen, påstod, att det föreliggande förslaget
skulle antyda, att man vore ångerköpt öfver att hafva
upphäft Bankens fastighetslånefond. Att så skulle vara
fallet, vågar jag högeligen bestrida, ty det måste hafva
varit rätt, att banken blef fritagen från en lånerörelse, som
fastläste bankens fonder för 20-tal af år. Den nu föreslagna
åtgärden står icke i något samband med bankens
förra fastighetsbelåning, ty frågan afser endast uppköp af
obligationer, men icke belåning, af inteckningar, och hvar
och en, som inhemtat a-b-c af affärer, vet nogsamt, att det
är lättare att på börsen sälja en obligation än en inteckning.
Man säger, att Riksbanken skulle tillförbindas att
upprätthålla priset på obligationerna. Nåväl! Hvarje stat
har, i min tanke, icke blott rättighet, utan skyldighet, att
upprätthålla priset på sina obligationer. Hvarföre stå t.
ex. de Norska obligationerna i högre pris än de Svenska?
Jo, helt enkelt derföre, att norrmännen hafva finansielt
förstånd, då vi deremot äro komplett renons derpå. Från
första stunden anslogo norrmännen en summa för inköp
af landets obligationer och för att sedermera hålla dem i
pris; vi deremot hafva låtit våra obligationer sköta sig
sjelfva, så godt de kunnat. Nu är fråga om afsättandet
af en summa af 1,500,000 rdr för att derigenom bringa
Hypotheksbankens obligationer i omlopp. Meningen är
icke, att riksbanken skall för hela detta belopp köpa Hypotheksbankens
obligationer, utan meningen är, att banken
skall uppköpa obligationer för ett belopp, som ytterst
kan uppgå till nämnde maximi-summa, och detta i ändamål
att dermed drifva handel.
En reservant, för hvilken jag har den största högaktning,
anmärker, att det fattas ett reglementariskt stadgande.
Detta kan vara sannt; men det är icke möjligt
att i allo reglementera, och illa skulle jag bedöma Hrr
Bankofullmäktige, om jag trodde, att de icke dessförutan
skulle kunna reda sig, då saken är klar, nemi. att Riksbanken
för det afsatta beloppet bör köpa obligationer för
att derigenom underlätta deras fördelaktiga omsättning.
Om dessa obligationer i afseende å ränta och förfallotid
inrättas på ett sätt, att enskilda personer dermed
kunna vara belåtna, är jag öfvertygad, att saken skall
ganska lätt gå för sig, och om Bankofullmäktige, hvars
förmåga jag ingalunda misstror, gå rätt och, om jag så
får säga, fiffigt till väga, kan en summa, som betydligt
understiger 1A million, vara tillräcklig för det afsedda
ändamålet, ty det är klart, att om jag har i cirkulation
ett papper, som när som helst kan utbytas mot ett kapital,
kan man med ett ganska långa belopp åstadkomma
en stor omsättning.
Den 26 Maj e. re.
Genom förslagets antagande skulle ett inhemskt obligationssystem
väckas till lif och, om vi inrätta oss på ett
förståndigt sätt, tror jag, att vi, genom tillgodogörande
af våra egna kapitaler och befordrande af deras hastiga
omsättning, skulle kunna fylla det kapitalbehof, Sverige
förnuftigtvis har.
Då nu en stor indragning af fastighetslånefonden egt
rum och den rörelse, som besörjes med s. k. korta papper,
dermed till godosetts, synes mig jordbruksnäringen
vara berättigad att erhålla någon ersättning, och då genom
den föreslagna åtgärden banken icke sättes i någon förlägenhet,
enär det naturligtvis är banken obetaget att i
alla händelser sälja de obligationer den köpt, anhåller jag,
att Utsk:ts förslag måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Den förste värde
talaren började sitt anförande med att emot mig, såsom
förutvarande ledamot af Finanskomitéen, rigta den beskyllningen,
att jag skulle hafva ändrat åsigt sedan den
tid, då jag deltog i Finanskomitéens arbeten och derunder
föreslog fastighetslånefondens öfverflyttande från Riksbanken
till Allmänna Hypotheksbanken. Så är icke fallet.
I komitéen tillstyrkte jag visserligen att fastighetslånefonden
skulle öfverflyttas till Hypotheksbanken, enär jag
ansåg denna åtgärd nyttig och nödig för såväl Riksbanken
som Hypotheksbanken, men jag förutsatte alltid, att detta
icke skulle ske på ett sådant sätt, att den stora jordbruksnäringen
derigenom blefve helt och hållet beröfvad de tillgångar,
som till dess begagnande förut funnits i Riksbanken.
Jag förutsatte, att Riksbanken, så vidt dess egen
säkerhet det medgåfve, skulle för framtiden använda en
del af sina fonder till inköp af sådana Hypotheksföreningarnes
obligationer, hvilka sedermera när som helst skulle
kunna försäljas. Om denna åsigt var jag icke ensam inom
komitéen, hvars förslag också innehåller alldeles detsamma,
som af mig och Banko-Utsk:ts majoritet blifvit
påpekadt, att nemi. Riksbanken skulle använda en del af
sina fonder för inköp och återförsäljning af Hypotheksbankens
obligationer.
Innan jag hade äran att vara ledamot af Finanskomitéen,
hade jag under 6 förutgående riksdagar varit ledamot
af Banko-Utsk:t. Vid alla de riksdagarne hade
fråga uppstått om fastighetslånefondens öfverflyttning från
riksbanken; men dervid förutsatte man blott en förändring
af formen från fastighetsbelåning till uppköp af Hypotheksföreningarnes
obligationer. Ingen föreställde sig, att en
så betydande fond, som nära på i sekler kommit landets
hufvudnäring till godo, skulle dragas derifrån till andra
ändamål. Först vid sistlidna riksdag, när öfverflyttningen
Den 26 Maj e. ra.
beslöts, kan det tyckas som om någon bestämmelse icke
blifvit lemnad om inköp af obligationer. Fullmäktige erhöllo
dock ett bemyndigande att använda af de till bankens
reservfond inflytande medel till inköp af obligationer,
»så vidt allmänna rörelsen det påkallar.» Då nu hufvudsakligen
Hypotheksbankens obligationer torde blifva folden
allmänna rörelsen af ett särdeles gagn, synes deraf,
att företrädesvis sådana obligationer, som äro utställda af
Hypotheksbanken, böra af Bankofullmäktige uppköpas.
Vid början af denna riksdag väcktes 40 ä 50 motioner,
de flesta inom Bonde-Ståndet, men många äfven i de
öfriga Stånden, alla skildrande jordbrukets betryckta ställning
och behof af låneunderstöd. I dessa motioner framställdes
de mest olikartade förslag, såsom ökande af allmänna
diskonten, inrättande af särskilda jordbruksbanker
med understöd från riksbanken, m. m., m. m. Hufvudsvftet
var enahanda, fastän formerna vexlade. Då dessa
motioner förekommo till behandling inom Ut g k: t, uttalade
jag den åsigt, att bästa sättet att hjelpa jordbruket och
tillika använda bankens medel på ett sätt, att banken deraf
skulle hafva fördel och dess säkerhet icke komma i någon
fara, vore, att uppmuntra uppkomsten af obligationer,
som kunde vara lätt omsättliga i den allmänna rörelsen.
När fråga var om hypotheksbankens bildande, sökte
jag att efter bästa förmåga bidraga till dess åstadkommande,
hufvudsakligen derföre, att jag ansåg det vara en
utväg att kunna undvika att fortfarande nödgas söka nya
lånetillgångar i utlandet och att deremot inom landet
kunna erhålla lånetillgångar, som skulle sätta jordbrukaren
i stånd att ostörd kunna företaga en mängd förbättringsarbeten,
som för sitt fullbordande fordra längre tid
och i öfverensstämmelse dermed afpassade lånevilkor. Det
har sedermera visat sig, att Hypotheksbankens Styrelses
försummelse att utsläppa obligationer af tjenlig beskaffenhet
vållat, att hypotheksbanken varit tvungen att fortfarande
gå öfver Östersjön för att anskaffa penningar till
jordbrukets behof. Man måste då finna, att det är af
nöden, att ändra sättet för upplåningen för jordbruket,
och att ställa den på kortare tid samt att obligationer
böra utgifvas af sådan beskaffenhet, att de kunna tagas
inom landet. I sådant syfte afgafs det Betänk., sorn i
förmiddagens plenum förevarit till behandling. Om nu
hypotheksbanken utgifver obligationer, löpande med gångbar
ränta, och om tillgång alltid finnes att inköpa sådana
obligationer, när de presenteras till inlösen, kan jag icke
tinna annat, än att de skola blifva lätt afsättliga inom
landet, och då är det goda målet vunnet. Då emellertid
allmänheten ännu icke är van att förskaffa sig sådana
obligationer, och då handeln dermed ännu icke blifvit ut
-
Deu 26 Maj e. m.
487
bildad, fordras, att vid deras första uppkomst ställa så till,
att någon finnes, sorn köper och säljer dem. Detta kunna
privatbankerna, ty de måste finna detta vara öfverensstämmande
både med deras eget och ortens intresse. Jag
tror äfven, att K. St:rs bank bör anses pligtig att medverka
till den goda saken, att sätta landet i tillfälle att
kunna förse jordbruket, landets hufvudnäring, med inhemskt
kapital till undvikande af utländsk skuldsättning.
Härför påräknas icke ett sådant användande af bankens
fonder, som kan bringa bankens säkerhet i fara, ty det
erfordras blott en liten del af de fonder, som hittills användts
till filialbankerna och i fastighetslånerörelsen; och
då kan det icke sägas, att man vill taga något från den
del af bankens fonder, som alltid bör vara tillgänglig, på
det banken må kunna när som helst genom indragning
af lånefonden utöfva en tryckning på rörelsen.
I de särskilda motionerna var föreslaget, att ett större
eller mindre belopp af dels bankovinsten, dels handelsoch
näringsdiskontfonden och dels öfriga medel skulle
användas för att bispringa jordbruket. En stor del af
Utsk:ts ledamöter ansåg, att den inflytande bankovinsten
borde för ändamålet användas, men då Statens behofansågos
så stora, att Statsverket icke kunde undvara bankovinsten,
blef majoriteten inom Utsk:t ense derom, att
bankovinsten i sin helhet borde öfverlemnas till Statsverket.
I det Betänk., som med anledning häraf afgafs,
yttrade emellertid Utsk:t sig hafva för afsigt, att föreslå
anvisande af andra tillgångar för att dermed komma jordbruket
till hjelp. Innan Utsk:t blef färdigt med sitt Betänk.
, inträffade, att Bankofullmäktige med Riksg.-Kont.
ingingo öfverenskommelse om öfvertagande af Riksg.-  Kont:ts obligationer till ett belopp af närmare 3 millioner.
Denna öfverenskommelse må nu hafva varit föranledd
af den brydsamma ställning, hvari Riksg.-Kont. befann
sig, men obestridligt är, att derigenom undandrogos
näringarne de fonder, som alltid varit för deras räkning
disponerade. Denna åtgärd kan icke ändras, men man
må dock uttala den åsigt, att det varit orätt af Bankofullmäktige
att utan R. Stms hörande inlåta sig i en sådan
operation, hvarigenom ett betydligt belopp blifvit undandraget
lånerörelsen och fastläst i banken. Det är i min
tanke en särdeles vigtig grundsats, väl värd att vidhålla,
att Fullmäktige icke böra företaga något sådant, utan att
R. St:r derom blifvit hörde och lemnat sitt samtycke.
Man har talat om faran af att använda medel på det
sätt, som af Utsk:t i detta Betänk, blifvit föreslaget, men
jag frågar, om icke Fullmäktiges ifrågav:de åtgärd, att
utan R. Stms hörande ingå aftal, hvarigenom Bankens
fonder så fastläsas, att de icke mera kunna för landets
488
Den 21) Maj t. ni.
rörelse användas, om, säger jag, icke denna åtgärd är ur
synpunkten af landets behof af rörelsemedel ett vida farligare
prejudikat än Utskits förev:de förslag.
Man säger, att Utsk:t bort afstå från sitt förslag, sedan
det fått kännedom om Fullmäktiges åtgärd. Jag
medgifver detta, derest man icke kunnat förutse, att tillgångar
skulle inflyta utöfver det belopp, som Fullmäktige
tagit i beräkning. Nu kan emellertid inträffa, att flera
filialbanker, än Fullmäktige förmodat, komma att upphöra
inom 1 1 år härefter, ty oktrojen för de flesta enskilda
banker går vid den tiden till ända, och måhända blifver
då en sådan omorganisation af de enskilda bankerna, att
filialbankerna komma att upphöra. Om då 2 å 3 millioner
komma att från upphörda filialbanker inflyta till riksbanken,
har det synts Utsk:t, att en del deraf kunde användas
för det afsedda nyttiga ändamålet.
Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derpå, att
den allra strängaste begränsning och försigtighet blifvit
iakttagen, på det bankens säkerhet icke skulle åsidosättas,
ty det heter uttryckligen, att banken bör företaga den
ifrågav:de operationen »då bankens säkerhet det medgifver.
» Någon ovilkorligt bindande föreskrift är således
icke lemnad, utan endast en anvisning, att Fullmäktige
böra befrämja en omsättning af hypoteksbanken obligationer,
derest denna kan åstadkommas inom de föreskrifna
gränserna.
Otvifvelaktigt befinner sig landets förnämsta näringför
det när v: de i en betryckt ställning. Orsakerna dertill
äro flerehanda, men den väsendtligaste är att söka i det
sätt, hvarpå penningrörelsen inom landet under de sednare
åren gestaltat sig, derigenom att kapitaltillgångarne
mer och mer dragits ifrån jordbruket och ställts på en
utlåning på så kort tid, att jordbruket dermed icke kunnat
vara betjenadt. Det onda kan möjligen hjelpas genom
det föreslagna föga kostsamma sättet, allenast medlen
klokt användas. Då det nu obestridligen skulle vara
till båtnad för hela samhället, om jordbruket erhölle en
hjelp, och då denna näring till följd af den nuv:de banklagstiftningen
och ändringarne i bestämmelserna om ränteaftal
kommit i den svåra ställningen, kan jag icke finna
annat, än att det skulle vara underligt, om man nekade
de billiga fordringarne i sådant afseende, helst någon olägenhet
icke skulle kunna uppstå för den anstalt, som
skulle lemna hjelpen.
I min tanke är det högeligen af nödan att tillse, att
anstalter finnas, som kunna betjena jordbruket med lån,
och då den form för låneunderstödets lemnande, som här
blifvit föreslagen, är serdeles lämplig, kan jag icke annat
än tillstyrka bifall till Utsk:ts förev:de förslag.
Den 26 Maj e. iu.
m
Frih. Liljencrantz, Johan: De tvenne talare, sorn
yttrat sig för Utskrts ifrågav:de förslag, hafva framställt
åtskilliga uppgifter, som jag tror tåla att närmare skärskådas.
Bland annat, anförde den siste värde talaren, att närmaste
anledningen till Bauko-Utskds förslag skulle varit
den, att Utsk:t fått till sig remitterade 40 å 50 motioner,
hvilka alla innefattade framställningar, åsyftande lindring
i jordbruksnäringens betryck. Jag hade den förmånen
att på afdelningen behandla de motioner, som i ämnet
blifvit till Utsk:t remitterade, och jag kan försäkra, att
deras antal, långt ifrån att uppgå till 40 å 50, utgjorde
icke ens 10. Jag skulle derföre vara tacksam, om den
värde talaren ville uppgifna namnen på de personer, som
väckt de öfriga.
Hvad beträffar yttrandet om vigten af att framkalla
en reglerad obligationshandel, ber jag att få erinra, att
obligationshandel, i likhet med ali annan handel, icke kan
uppkomma på andra vilkor, än att köparen finner sin fördel
vid den utbjudna varan, och, om så är fallet, behöfves
icke några konstlade medel för att framkalla en liflig
omsättning. Orsaken, hvarföre en sådan hittills icke egt
rum, har varit den, att räntan på obligationerna betydligt
understigit den ränta, man i allmänhet kunnat erhålla på
sina penningar.
Den värde talare, som hade nämnde yttrande, utlofvade
visserligen, att räntan på obligationerna skulle sättas
så hög, att den motsvarade den i landet gängse, men
tills vidare är det alldeles ovisst, om detta löfte, hvars
fullbordande beror på hypoteksbanken styresmän, skall
blifva uppfyldt, ty i förev:de förslag talas icke om ränta,
utan allenast derom, att riksbanken skall, om det öfverensstämmer
med rörelsens behof, vara skyldig att till ett
belopp af 1 A million uppköpa hypoteksbanken obligationer,
ställda på en återbetalningstid, som icke öfverstiger
10 år. Om således hypoteksbanken styresmän bestämma
räntan t. ex. till i proc., ser jag icke något, som hindrar,
att stadgandet är lika bindande sorn om räntan bestämmes
till 6 proc. Man får således i detta läll hålla sig
till löftets upphofsman, Frih. von Schwerin och Hr Mannerskantz.
På den utfästa räntan beror ytterst obligationernas
värde, och orsaken, hvarföre riksbankens och hypoteksföreningarnes
obligationer vid de auktioner på värdepapper,
som hållas första Onsdagen i hvarje månad, icke
linna köpare, är den, att dessa obligationer betinga en
lägre ränta, än den som man i allmänhet önskar erhålla
på sina penningar. Kunde hypoteksbanken utfästa 6 proc.
ränta för obligationerna, är jag öfvertygad, att de skulle
490 Den l‘lj Maj e. m.
efterfrågas med sådan begärlighet, att riksbankens mellankomst
med 1 million alldeles icke skulle behöfvas.
Det har blifvit yttradt, att förslaget icke genast skulle
sättas i verket, utan först när så kunde vara lägligt. I
förslaget heter det emedlertid: »börande de medel, som
genom ofvan omförmälda inbetalningar till banken inflyta»
etc., och häraf inses, att meningen är, att obligationsköpet
skall ega rum, när medlen influtit och bankens säkerhet
det medgifver. Obligationsköpet komme följaktligen
att företagas i en icke aflägsen framtid, enär de afsedda
medlen inflyta under loppet, af innev:de och nästkommande
år.
När fråga förevar om medgifvande af kreditivrätt i
riksbanken åt korporationer, som dertill icke förut varit
berättigade, hörde jag den siste värde talaren yttra några
ord, sorn buro pregel af den största omvårdnad för riksbankens
säkerhet. Han yttrade då: att »det är vådligt
att inslå på en bana, om hvilken man icke vet hvart den
kan föra. De mindre anspråken, som till en början framställas,
komma måhända att ökas, och största delen af
Bankens fonder tagas i anspråk för att bereda dessa bolag
kreditivrätt.» — Jag tror, att målsmännen för dessa
bolag icke kunna tillmätas samma inflytande som målsmännen
för det intresse, som skulle blifva tillgodosedt,
om hypoteksbankens obligationer klefve af riksbanken
uppköpta, och jag tror, att om B, St:r ålade riksbanken
en sådan skyldighet, skulle inom kort riksbankens fonder
blifva ganska hårdt anlitade.
Om hypoteksbankens obligationer komma att ställas
på en hög räntefot och en kort amorteringstid, behöfves
icke någon föreskrift om deras uppköpande, ty då är det
med riksbankens intresse öfverensstämmande, att tillegna
sig dem. Stadgandet behöfves således endast för den
händelse att obligationerna icke blifva begärliga.
Den siste värde talaren har äfven yttrat, att Utsk:t
velat uttrycka den tanke, att Bankofullmäktige icke egt
rätt att utan R, St:rs hörande ingå transaktionen med
JRiksg.-Kont. För det första har jag mig icke bekant,
att Utsk:t haft en sådan afsigt, till hvilken åtminstone jag
icke kunnat upptäcka något spår i Betänk:t; och för det
andra tror jag, att nationen måste vara särdeles tacksam
emot Bankofullmäktige för det de, sedan lånet länge och
väl varit förgäfves utbjudet, deltogo i lånet och dermed
visade, att de hade tillit till de Svenska obligationerna.
Detta B.ankofullmäktiges åtgörande kan icke annat än
stärka landets kredit och mäste derföre hafva varit mycket
välbetänkt,
Det har åberopats, att den sista K. Förordn. om räntans
frihet skulle försämrat jordbrukarens ställning och
Den 26 Maj e. m.
i91
försvårst möjligheten för honom att erhålla lån. Detta
anser jag vara ett misstag. Det är litet hvar bekant, att
friheten att betinga sig hög ränta icke gäller för inteckning
i fast egendom, utan endast för andra förskrifningar.
Den ränta, som nu i form af provision betingas för försträckning
mot inteckning, utgick lika väl förut som nu,
och deri kan jag således icke finna något skäl till att nu
mera än förut bispringa jordbruket,
Hufvudsakliga skälet, hvarföre jag motsätter mig
detta förslag, består deri, att jag tror, att riksbankens
reservfond bör hållas så rörlig som möjligt samt att dess
användande icke bör på förhand vara bestämdt. I en
reservation liar blifvit intaget hvad Bankofullmäktige i
detta afseende yttrat. Jag kan icke annat än deri instämma
och anhåller att äfven få instämma i det yrkande,
som af Hr Skogman blifvit framstäldt, att bankoreglem:ts
sista mom, måtte bibehållas vid sin nuv:de lydelse.
Hr Skogman: Jag vill endast med några få ord
besvara de anmärkningar, som blifvit af Frih. von Schwerin
och Hr Mannerskantz framställda.
En reservant emot Utsk:ts beslut, Professor Agardh,
yttrat uti sin reservation: — —• »Utsk:t har åtnöjt sig att
bland föreskrifterna om reservfonden inskjuta några ord,
hvilka endast så till vida der äro på sin plats, som de
angifva huru den för nämnda rörelse afsedda fond skulle
bildas. Men de lemna ingen eller en mycket ofullständig
upplysning om den nya rörelsegren, som af Utsk:t varit
afsedd — — —.» Jag kan ej neka, att jag efter åhörande
af de begge ofvannämnda talarnes yttranden blifvit
ytterligare styrkt uti den åsigt, jag förut uttalat. Under
det Frih. von Schwerin ansett ifrågav:de fond af 1 1 million
rdr egentligen rara afsedd att underhålla omsättningen
af obligationerna, har deremot, såvidt jag kunnat
fatta, Hr Mannerskantz verkligen ansett den vara ämnad
tili uppköp af dylika obligationer. Det ser således ut,
som om de ledamöter af Utskd, hvilka äro anhängare till
det framlagda förslaget, icke äro rätt ense om detsammas
hnfvudpunkter; och de måste således ej hafva $å alldeles
klart för sig, hvarthän de egentligen vilja komma. Under
sådane omständigheter och då sjelfva förslagat icke innehåller
några detaljerade föreskrifter, måste Fullmäktige,
när de skola sätta detsamma i verket, taga sin tillflykt,
till Utskds motiver. Om vi nu taga hänsyn till dessa
motiver, så finna vi, att Hr Mannerskantz’ motion, som
torde vara egentliga uppränningen till föreliggande förslag,
hufvudsakligen vänder sig kring ett uppköpande af
obligationer. Om nu förslagets mening är, att medelst
ifrågavrde fond handel med obligationer i allmänhet skall
492
Duu 26 Maj r. ra.
sättas i gång, så bör väl denna rörelse omfatta icke blott
sådana obligationer, som för närvide ej finnas, utan jemväl
andra, som redan äro i rörelsen; om nemligen Fullmäktige
endast egde drifva handel med ett särskildt slag
af obligationer, så skulle naturligtvis detta lända till förfång
för innehafvarne af andra dylika, enär till följd af
nämnda föreskrift det särskildta slaget af obligationer
skulle vinna favör framför de öfriga. Nu veta vi, att det
finnes hypoteksbankens äldre obligationer, äfvensom hypoteksföreningarnes
obligationer i flera serier, och jag är
öfvertygad att innehafvarne af dessa obligationer skola
finna sig föga belåtna med den här föreslagna handeln
med blott ett enda slag af dylika.
Den beskyllning, jag rigtat mot Hr Mannerskantz,
synes mig vara af ganska lindrig art. Den innebär endast,
att Hr Mannerskantz, liksom mången annan, missräknat
sig på hypoteksbankens förmåga att uppfylla de
fordringar, man på densamma ställt. I öfrigt innehåller
det af honom afgifna yttrande åtskilliga behjertansvärda
inom:r, åt hvilka jag gerna lemnar allt afseende. Dock
förefaller det mig oegentligt, att Hr Mannerskantz sagt
å ena sidan, att skälet, hvarför han tillstyrkt fastighetslånefondens
öfver flyttande till hypoteksbanken, var, att
riksbanken skulle börja att drifva ett annat slag af fastighetsbeläning,
sedan den gjort sig af med en lånegren, som
var för densamma kinkig att. sköta; och å andra sidan, att
banken skulle åtaga sig en annan rörelse, som visserligen
vore till formen bättre, men som medförde enahanda olägenhet.
som den förutvide, nemligen att en ej ringa del
af bankens tillgångar blefve fästade. Dessutom får jag
erinra, att banken har 6 !, millioner af hypoteksbankens
äldre obligationer såsom säkerhet för fastighetslånefonden.
Om man besinnar den kurs, dessa obligationer haft, och
de svåra förhållanden, som under sednare tider egt rum,
torde det ej förefalla underligt, om hypoteksbankens1 styrelse
ej kunnat ernå ett så synnerligen godt resultat.
Huruvida samma styrelse gjort sig skyldig till någon försummelse,
derom vågar jag ej yttra mig; jag älskar dock
tro i det längsta, att så ej varit fallit, utan att den under
de svåra penningeförhållandena sökt göra sitt bästa.
Emedlertid tror äfven jag, att ett ganska förmånligt resultat
skulle kunna vinnas och ganska betydliga summor
komma jordbruket till godo, såvida i en framtid hypoteksbanken
verkligen kommer att utgifva sådana obligationer,
som nu varit i fråga.
Jag vidhåller det yrkande, jag förut framställt.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Det är i
allmänhet icke särdeles uppmuntrande att taga till ordet
Din 26 Maj e ra.
m
när fråga är om bankens angelägenheter, då större delen
af Riddarhusets ledamöter sällan deltager i sådana
öfverläggningar. Att så är fallet, förundrar mig, ty om
fråga är om jernbanan skall gå öfver Carlstad eller öfver
Norum, eller om ett val till Förstärkt Bevilln.-Utsk.
förestår, då infinner sig Adeln i 250-tal, men när det
gäller att behandla ett ämne, som, så till sägandes, rörer
hvars och ens ficka, då är Huset, såsom i afton, ganska
glest, och de flesta finna samspråket tråkigt. Detta
oaktadt måste jag uttala den åsigt, att just derföre, att
förhållandet är sådant, är det en pligt för oss, som äro
närvarande, att icke fatta ett beslut, som, om det ock
kan synas hafva goda skäl för sig, dock kan i en framtid
komma att genom sina konseqvenser allt för djupt
ingripa i medborgarnes fickor.
Det är verkligen bedröfligt, att man ständigt, förgätande
att bankens hufvudsyfte måste vara myntvärdets
upprätthållande, sökt att förvandla den från en deposit-
och vexelbank till en lånebank, som skall fylla
alla möjliga bebof. Det är klart, att när ett tolk under
flera sekler vant sig vid att göra sådana anspråk, tycker
man att banken bör och skall afhjelpa alla lidanden
i penningeväg, huru oförnuftigt man än i sin enskilda
hushållning tillvägagår och huru illa Statens finansiella
angelägenheter än må handhafvas. Det är i min tanke
icke att förvänta att Bankens angelägenheter skola behörigen
tillgodoses, då R. St:r fritt och oberoende disponera
öfver Riksbanken, utan att Regeringen eger att lägga
någon motvigt emot obetänkta beslut.
Jag bestrider icke att jordbruket är i stort behof af
understöd; men deremot bestrider jag att banken har någon
pligt att afhjelpa detta behof i vidsträektare mån, än
som låter förena sig med bankens hufvudsyfte. Jag vill
icke förneka, att det vore fördelaktigt, om det funnes en
fond för uppköp af Ilypotheksbankens obligationer, och jag
beklagar, att icke vederbörande tänkt på nödvändigheten
af en fond för sådant ändamål; men jag måste motsätta
mig yrkandet, att R. St:rs bank skall släppa till medlen
för att bilda en sådan fond. Detta är nemi. ett för banken
främmande tillgörande och bör icke komma till
stånd, ty det är stridande mot bankens uppgift, att i
hvarje ögonblick hafva sina fonder tillgängliga.
Man har talat om beredande af förlag åt jordbruket.
Ja, alla näringar och jemväl jordbruksnäringen behöfver
förlag. Men så länge man, såsom nu är fallet i Sverige,
köper egendom med främmande penningar och drifver
näringen utan eget förlag, så länge skall icke någon låneinrättning
komma att fylla de behof, för hvilka man ropar
efter hjelp. Vi måste, ehuru det är sorgligt, finna
594
Den 56 Maj *. nr».
oss uti att jordbruksnäringen tvingas in på en annan väg;
ty så länge jordbruksnäringen drifves på skuld, ritan eget
förlag, måste vi förblifva arme och eländige.
I likhet med den värde talare, som närmast före mig
hade ordet, anser jag det föreliggande förslaget innebära
ett försök att återupplifva bankens fastighets! ånerörelse,
ehuru under annan form. Jag har visserligen hört detta
förnekas af en annan talare, men har icke kunnat af honom
öfvertygas, ty väl är i allmänhet en obligation lättare
afsättlig än ett hypothek, men om obligationen icke
är begärlig i marknaden, då är den sämre än ett hypothek.
Förslaget har emellertid en egendomlig förtjenst, bestående
deri, att, under det man i allmänhet på sednare
tider vid lagstiftande för banken ingår i de minsta detaljer,
har man deremot i detta färslag gatt en annan
väg och lemnat vederbörande i fullkomlig okunnighet
om hvad dermed afses. En värd talare har visserligen
antydt meningen med förslaget, men af Betänk:t kan den
icke inhemtas. Det kan för öfrigt vara för mig likgiltigt
hvad man afsett, ty jag är fullt och fast besluten att afslå
förslaget, men så pass nyfiken tror jag att man med rätta
kan vara, att man önskar veta hvad meningen är med
förslaget.
Förslaget synes mig öppna dörren för intressen, som
vid blifvande riksdagar icke lära underlåta att fullfölja
den bana, som genom förslagets antagande skulle beträdas,
och då bankens förmåga att upprätthålla myntvärdet
derigenom äfventyras, kan jag icke annat än, under åberopande
af de Betänk:t bifogade reservationerna och bankofullmägtiges
infordrade utlåtande, i likhet med reservanten
Hr Lindström, yrka, att stadgandet i gamla bankoreglementet
måtte bibehållas och Utsk:ts förslag sålunda
afslås.
Hr Akerman, Fredrik: Pä sätt den siste talaren
anmärkte, synes det mig, att den, som genomläst de reservationer,
som emot Utskrts förslag äro afgifne, bör uti
dem finna tillräckligt talande skäl för att afslå detta förslag.
Uti en reservation anmärkes med rätta, att man
här föreslår 11. St:r en sak att besluta, och fullmägtige
en sak att utföra, hvarom hvarken de förre eller de sednare
erhålla någon närmare kännedom. Uti en annan
reservation visas temligen tydligt, att banken för närv:de
saknar förmåga att fullgöra den föreslagna förbindelsen.
Ehuru således enligt min tanke de afgifne reservationerne
tillräckligt motivera ett afslsg, anhåller jag dock att
dertill få lägga några ord i enahanda syftning.
Den som egnat någon uppmärksamhet åt min riksdagsmannaverksamhet,
torde hafva funnit, att ingen kun
-
Den 26 Maj e. m.
nät varmare förfäkta jordbrukets fördelar än jag. Om
jag således ej kan godkänna det förslag, som här blifvit
framstäldt, härrör det visserligen ej af bristande intresse
för denna näring. Såvida jag ej missminner
mig, hafva de båda motionärerna i denna fråga, nemi.
Hrr Mannerskantz och Frih. von Schwerin, med mig i
sinom tid gjort gemensam sak att från banken skilja
fastighetslånerörelsen, på den grund att den ej var bankmessig.
Hvad innebär nu det föreliggande förslaget
annat, än att göra banken till innehafvare af fordringar,
grundade på inteckningar, hvilka skola hafva en förfallotid,
väl ej så lång, som den tillförene för fastighets-lånefonden
föreskrifna, men dock af 10 år. Enligt min tanke
skulle det vara högst olämpligt att i banken återinföra
en dylik rörelsegren, sedan man en gång skiljt den derifrån;
och jag är fullt och fast öfvertygad, att det här
föreslagna sättet att bereda understöd åt jordbruket ej kan
leda till ett önskadt resultat. Under sednare tider har
ofta blifvit framhållet, att man ej borde taga sin tillflykt
till de utländska långifvarne, utan söka uppsamla de inhemska
kapitalerna. Man har äfven några gånger försökt
detta, men jag frågar, huru man dervid lyckats. Jo, man
har fördyrat kostnaderna för lånet och likväl icke vunnit
ändamålet. De Svenska öfvertagarne af statslån hafva
nemi. ej kunnat erhålla penningar inom landet, utan hafva
haft utländska långifvare bakom sig; och följden deraf
har blifvit, att Staten måst betala, först och främst ränta
till den utländske långifvaren och dessutom courtage till
den inhemska komissionären. Månne man nu har anledning
förmoda, att det denna gång skall gå lyckligare?
Jag tror det åtminstone icke. Om 11. St:r nu till banken
anslogo U million till inlösen af de obligationer, hvilka
äro föreslagna att af Hypoteksbanken utgifvas, så skulle
allting arta sig väl, så länge något af nämnda summa
ännu funnes qvar; nion hur det sedermera skulle gå, det
vill jag lemna osagdt. Man har bland de tillgångar, som
skulle till ifrågav:de ändamål användas, omnämnt inbetalningar
från upphörande filialbanker. Under den tid
jag varit fullmägtig i banken, hafva några filialbanker
upphört; och jag har haft tillfälle att iakttaga, att ehuru
den tid, då detta inträffat, varit vida mindre bekymmersam
än den nuv:de, har dock i de orter, hvarest nämnda
banker haft sin verksamhet, stora svårigheter i följd af
deras upphörande uppstått, så att Riksbanken måst under
annan form göra medlen tillgängliga för ortens behof;
och det är all anledning att befara, att detta i ännu högre
grad kommer att blifva händelsen hädanefter. Jag tror
således, att man från detta håll ej bör påräkna någon
synnerligen riklig tillgång.
496
Den 56 Maj e. in.
Det vigtigaste skäl, som manar mig till ett afslag,
är bankens egen säkerhet. Om man fäster uppmärksamheten
vid den redogörelse öfver bankens verksamhet, som
hvarje vecka afgifves, så finner man, att banken i närv:de
stund har så många förbindelser, att det fordrar mycken
omtanke, för att, med bibehållande af myntvärdet, kunna
fullgöra dem alla i behörig ordning. Skulle man nu ytterligare
öka dessa förbindelser, så tror jag, att det skulle
lända till men för banken. Visserligen anför man, att
förslaget ingalunda har för afsigt att sätta banken i en
äfventyrlig ställning. Men det kan dock icke förnekas,
att ett beslut i föreslagen syftning möjligen kan leda till
ett sådant resultat; och under sådane omständigheter anser
jag det vara skäl att åtminstone invänta den tid, då
bankens ställning bättre än för närvide medgifver åtagande
af i frågavide förbindelser. I alla händelser har ett
dylikt beslut den omständighet emot sig, att det skulle
innebära ett godkännande af en redan förkaståd princip,
nemi. att belasta banken med fastighets-belåning.
Af dessa skäl får jag anhålla om afslag å det föreslagna
tillägget till ifrågavide paragraf.
Frih. von Schwerin: Jag måste beklaga min oförmåga
att tydligt framhålla de skäl, hvilka tala för min
åsigt. Här hafva blifvit ånyo så många förhållanden påpekade,
hvilka jag förut sökt belysa, att jag nästan
misströstar att nu kunna fullkomligt klart framställa min
mening.
Det har alltid varit min åsigt, att Svenska banken
bör röra sig bankmessigt, d. v. s. röra sig på ett sådant
sätt, att den kan komma åt sina tillgångar, när helst behofvet
det kräfver. I detta hänseende får jag bekänna,
att jag ej kan finna ifrågavide åtgärd, nemi. att banken
skulle använda. U million till inköp af obligationer, hvilka
den när som helst kunde afsätta, lägga hinder i vägen
för bankens soliditet; helst dess grundfond enligt lag skall
vara 25 millioner, men i sjelfva verket vanligen betydligt
öfverstiger detta belopp. TJtskit har ej särskildt omnämnt,
af hvad beskaffenhet de föreslagna obligationerna skola
vara. Meningen är emedlertid, att de skola utgifvas af
allmänna Hypotheksbanken och i sådan form, att de kunna
få kurs. Skulle detta mål vinnas, så är afsigten, att
en fullständig handel med dessa obligationer skall drifvas.
Nu är det klart, att om obligationerna lyckas få kurs, så
kan banken afsätta dem så, att den kan få in sina egna
sedlar och i följd deraf få sitt kapital tillgängligt. .Jagkan
således ej finna, att den föreslagna åtgärden innebär
något, som står i strid med en bankmessig verksanhet.
Den 20 Maj e. m.
Några talare hafva framhållit, såsom välbetänkt, att
fullmägtige inblandat bankens affärer med Statens. För
min del får jag förklara, att jag hyser stora betänkligheter
mot en sådan sammanblandning; synnerligast sorn
banken ju skall utgöra en regulator på penningerörelsen
i landet. I detta hänseende böra vi ej jemföra Svenska
banken med den Engelska eller Franska, enär dessa sistnämnda
banker diskontera Statens fordringar ..och inkomster.
Deremot hafva vi varnande exempel uti Osterikiska
ocl) Spanska bankerna, hvilka gjort bankrutt just i
följd af inblandning med Statens affärer.
Eli talare har framhållit att obligationernas värde ej
vore uttryckligen bestämdt. Jag tager emedlertid för alldeles
afgjordt, att den värde talaren är tillräckligt hemma
uti bank-angelägenheter för att veta, att obligationers värde
är beroende af gällande kurs. Meningen vore att i
början och såsom ett slags öfvergång utgifva 6 proc. obligationer;
man har nemi. trott, att man derigenom snarast
skulle kunna få en obligationsrörelse i gång ej blott för
de enskildas räkning, utan äfven för Statens. Blir rörelsen
liflig, så inträder samma förhållande, som eger rum,
t. ex. i Frankrike, der obligationerna i följd af spekulation
och efterfrågan stå några proc. högre, än det värde,
de egentligen representera. Man har vidare sagt, att
ifrågav:de fond skulle ökas till följd af den föreslagna
handeln med obligationer. Jag får emedlertid fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är meningen, att en
bestämd summa skall till uppköp af obligationer anslås,
utan förslaget säger tydligen, att ett belopp af intill U
million skulle företrädesvis användas till befrämjande af
ett dylikt ändamål. Man har begärt närmare instruktion
för bedrifvandet af ifrågavarande rörelse. Jag får
säga, att de af Hrr fullmägtige, hvilka framställt en sådan
begäran, dervid ådagalagt en stor modesti; ty jag är
fullt och fast öfvertygad, att de ingalunda äro okunniga
om, huru vid en obligations-rörelse tillgår: att man nemi.
köper obligationer, när tillgången derpå i marknaden är
riklig, och deremot säljer dem, när brist är rådande. Om
ifrågav:de obligationer inrättas så, att de få kurs, torde
det föreslagna beloppet 1 j million vara för ändamålet tillräckligt;
och jag får ännu en gång säga, att det enligt
min tanke ej är för mycket, att af bankens fastlästa fonder
nämnda summa användes till inköp af obligationer
för att komma jordbruket till hjelp, synnerligen som denna
summa ingalunda behöfver blifva fastläst, enär obligationerna
äro af beskaffenhet att när som helst åter kunna
afsättas. En talare här bredvid mig har fäst uppmärksamheten
på förhållandet emellan obligationer och inteckninH.
Y. 32
498
Den 26 Mai c. m.
gar. Enligt min tanke behöfver den anmärkning, han i sådant
hänseende framställt, icke många ord till vederläggning.
Uti en tid, då åkerbruket ligger nere och jordbrukaren
ej på dagen kan kommendera sina penningar,
utan måste vara beroende af bankerna, hvilka suga hans
blod, är det klart, att kapitalisterna måste gifva företrädet
åt obligationer, för hvilka de äro säkra att få ränta.
Slutligen ber jag att, i anledning af hvad den siste
talaren yttrat med afseende å filialbankerna, få nämna, att
det visat sig, att flere dylika banker upphört, än man
kunnat vänta, just i följd deraf, att de öfvergått till sedelutgifvande
banker.
Mycket vore visserligen ännu att tillägga, men jag
vill ej allt för mycket sätta Ii. o. Ad:ns uppmärksamhet
på prof, hvarför jag inskränker mig till att fortfarande
yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Mannerskantz: Äfven jag anhåller att få till
besvarande upptaga några af de anmärkningar, hvilka
blifvit af motståndarne tdl Utsk:ts förslag framställde.
En värd talare har sagt, att den förändrade lagstiftningen
i afseende å räntan ej kan utöfva något inflytande
på tillgången på förlag inom jordbruksnäringen, enär det
är föreskrifvet, att å försträckning emot inteckning ej högre
ränta än 6 proc. får tagas. Det torde emedlertid icke
vara den värde talaren obekant, att derigenom att de
enskilda bankerna och andra större penninganstalter erhållit
rättighet att taga högre ränta än tillförne, har det
äfven blifvit för dem möjligt att betala högre ränta än
förut och att derigenom draga till sig betydliga andelar
af de små kapitaltillgångarne i landet, hvilka förut varit
i jordbrukets tjenst; och att de öfverföra dessa tillgångar
till den s. k. större rörelsen, der de utlånas på kortare
tid. Häruti bör man till stor del söka anledningen till
de svårigheter af ganska betänklig art, hvilka för närv:de
förefinnas inom jordbruksnäringen. Det missförhållande,
som sålunda genom den förändrade räntelagstiftningen
uppstått, att nemi. de kapitaltillgångar, hvilka förut kommit
jordbruket till nytta, numera i följd af den kortare
utlåningstiden blifvit dragne till andra rörelsegrenar, måste
med det snaraste afkjelpas, såvida ej jordbruksnäringen
helt och hållet, skall undergräfvas. Det är olyckligt,
att denna näring skall vara så skuldsatt, och önskligt vore,
att den kunde komma i ett fördelaktigare tillstånd; men
att söka uppnå detta mål på det sätt, den värde talaren
föreslagit, memi. att alla skuldsatta jordbrukare först skulle
bringas till ruin, anser jag vara så radikalt, att det ligger
i samhällets intresse att söka förebygga en sådan ytterlighet.
Nu vore meningen att söka afhjelpa det onda
Den 126 Mai e. m.
genom att utgifva ifrågav:de obligationer och att sålunda
genom att tvinga den jordbrukande allmänheten till successiva
besparingar skapa kapitaltillgångar, hvilka skulle
komma jordbruksnäringen till godo.
Man har sagt, att den föreslagna åtgärden skulle
komma att förminska bankens förmåga att upprätthålla
myntvärdet. Om så i ringaste mån vore förhållandet,
skulle jag visserligen vara den siste att förorda en dylik
åtgärd; men någon sådan påföljd är deraf ej att befara,
enär den tvertom kommer att föröka bankens säkerhet.
De nu rådande förhållanden äro af vida farligare beskaffenhet
för banken, enär en mycket mera oinskränkt magt
nu är lagd i fullmägtiges händer. Också har det i följd
af innehållet i förev:de paragraf inträffat, att fullmägtige
bundit en stor del af bankens medel sålunda, att de ej
kunna lösgöras. Man har vidare anmärkt, att Utsk:t ej
uttryckligen bestämt, af hvad beskaffenhet de föreslagna
obligationerna skola vara. Om man emedlertid läser de
punkter af förevarande Betänk., hvilka beröra detta ämne,
och dermed jemför det Betänk., som under förmiddagens
plenum förevar till behandling, så kan enligt min tanke
någon villrådighet ej uppstå derom, att de skola vara af
beskaffenhet, att lätt kunna afsättas. Meningen är endast
att söka befrämja omsättning af Hypotheksbankens obligationer,
och att Fullmägtige ej skola vidtaga den föreslagna
åtgärden förr eller vid andra tillfällen, än fördelaktiga
vilkor erbjuda sig och bankens tillstånd det medgifver.
Enligt nu gällande föreskrifter skulle jag för min
del anse mig alldeles förbunden att uppköpa sådane obligationer,
som fullmägtige köpt. Om man derför nu ej
antager det af Utsk:t föreslagna tillägg till förev:de paragraf,
så kommer den gamla föreskriften att qvarstå oförändrad,
i följd hvaraf fullmägtige kunna fastläsa bankens
fonder sålunda, att de ej med lätthet kunna blifva tillgängliga.
Det är naturligt, att då det föreskrifves, att
obligationerna skola på 10 år amorteras, så måste för
hvarje år finnas en tillgång, motsvarande af det värde,
samtlige obligationerna representera. När således årligen
ett sä betydligt belopp är tillgängligt, är det sannolikt,
att det är fullt tillräckligt för inlösen af de obligationer,
hvilka under året för sådant ändamål presenteras; och då
de löpa med gångbar ränta, är det ej antagligt, att innehafvarne
till något betydligare antal önska få sina penningar
tillbaka. Långt ifrån att jag anser den föreslagna
summan vara för liten, tror jag, att den skall visa sig
vara fullt tillräcklig, allenast obligationsrörelsen kommer
riktigt i gång. Det är just för att åstadkomma en möjlighet
för banken att få sådana papper, som den när som
helst kan realisera, som det ligger i bankens eget intresse,
500
Den 26 Maj e. 111.
att befrämja en sådan rörelse. Den gejiaste vägen i detta
hänseende vore naturligtvis att använda Statens obligationer,
enär de skulle blifva mest begärliga; men att begagna
bankens medel till sådant ändamål vore att draga
dem från användning uti industriens oell näringarnes
tjenst.
Det skäl, som enligt min tanke är det kraftigaste,
men sorn af mina motståndare blifvit anfördt såsom motiv
till afslag, är just bankens säkerhet. Det är nemligen
enligt min tanke icke möjligt att längre fortgå på den
bana, banken hittills beträdt, utan den bör använda sina
fonder äfven till lån på längre tid. Följden deraf behöfver
ingalunda blifva, att banken, i händelse en finansiell
kris inträffar, finner sig oförmögen att hastigt få sina medel
disponibla. Det är i allmänhet origtigt af en bank
att vända sin rörelse åt ett enda håll. Derför bör äfven
hvarje bank röra sig med obligationer, hvilka äro lätt realisabla,
ty derigenom tryggar den sig sjelf och utgör på
samma gång ett kraftigt stöd för allmänna rörelsen. Nu
är meningen med ifrågav:de förslag att. afhjelpa de brister,
hvaraf vår bankrörelse hittills lidit, samt att, på samma
gång man ställer så till att bankens fonder ej nedläggas
uti en enda sorts papper utan i flere, man åvägabringar
en rörelse, hvarigenom banken med lätthet kan
åtkomma sina medel. Enligt min tanke innebär således
förslaget det kraftigaste medel att trygga den allmänna
rörelsen och bankens egen säkerhet; och jag är' öfvertygad,
att, om mina motståndare ville rätt djupt intränga
uti förhållandena, skulle de ej tveka att godkänna det;
ty jag fruktar, att om det ej nu antages, skall erfarenheten
en gång visa, hvilken fara banken löper genom att
använda sina medel hufvudsakligen till en enda rörelsegren.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts förslag.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: En af mina vänner
på detta rum har sagt, att det vore en pligt för alla
dem, som egde insigt uti bankaffärer, att yttra sig i denna
fråga. Då jag vid tvenne riksdagar haft det hedrande
uppdraget att deltaga i Banko-Utsk:ts öfverläggningar
och jag äfven varit representant vid den riksdag, då öfverflyttning
af fastighetslånefonden egde rum, anser jag
mig, om icke pligtig, åtminstone berättigad att med några
ord deltaga i nu pågående öfverläggning.
Jag vill dervid först fästa mig vid det hufvudskål,
som af förslagets motståndare blifvit andraget, nemligen
den stora fara för banken, som ett bifall till förslaget
skulle komma att medföra. Jag har svårt att göra klart
Den 26 Maj e. m.
50!
för mig huru en riksbank, hvars grundfond vid sednaste
riksdagens slut utgjorde 29 millioner, men då bestämdes
till 25 millioner, skulle kunna lida våda deraf, att den
använde 1 i million till en viss rörelse. Den förste talaren
har sagt, att om till nämnda ändamål nu tages 1 '
million, så skulle i en framtid än mera komma att dertill
användas; och han förklarade sig vilja bespara R. o. Ad.
den sorgliga beskrifningen på de följder, som deraf skulle
uppkomma. En dylik omtanke för de verkningar, framtida
beslut möjligen kunna medföra, är visserligen ganska
lofvärd; men här är ju endast fråga om de följder, förev:de
beslut kan medföra; och detta beslut omfattar ju endast
ett belopp af 1 million, hvarmed afses att träda
emellan och skaffa kurs åt hypoteksbanken obligationer.
Om man nu antagar, att obligationer köpas vid särskildta
tillfällen till ett belopp af t. ex. 500,000 rdr hvarje gång,
så, äfven om de måste säljas med någon rabatt, dröjer
det dock mycket länge, innan någon fara för hela den
ifrågav:de summan kan uppkomma. Således tror jag att
denna farhåga för bankens säkerhet saknar all grund.
Det förundrar mig högeligen, att på detta rum, der jordbrukets
intresse borde hafva så många målsmän, man
tyckes vara döf för dess när v: de betryck, enär man icke
vill gå in på att lemna denna näring en i sjelfva verket
så liten hjelp som den nu ifrågav:de.
En talare midt emot har sagt, att om papperen blifva
goda, behöfva de ingen hjelp, enär en god vara alltid är
afsättlig. Frihandlare som jag är, vill jag ingalunda bestrida
detta, men det skadar i allmänhet ej, att, när man
vill sätta ny vara i marknad, man eger vänner, som uppköpa
den och derigenom för densamma ingifva förtroende,
och uti handelsverlden är det ej ovanligt, att en bankir,
som vill sätta sina vexlar i kurs, vidtalar en annan bankir
att inköpa en och annan af dem. Ungefär på sådant
sätt vore meningen, att banken nu skulle träda emellan;
och om någon förlust skulle uppstå, ja, till och med om
hela ifrågav:de belopp skulle gå åt, men ändamålet derigenom
vunnes att skaffa hypoteksbanken obligationer
kurs, så vore dock summan enligt min tanke väl använd.
Man har vidare anmärkt, att det vore orättvist att gynna
ett visst slags obligationer på de andras bekostnad. Detta
låter utan tvifvel mycket vackert; men man bör besinna,
att när fråga är om en riksbank, hvilken ju ej bör fastläsa
sina fonder, så är det stor skilnad, om den köper
obligationer, hvilka amorteras på 10 år, i följd hvaraf
hvarje år af hela beloppet flyter in, eller sådana obligationer,
hvarå den ej kan påräkna sina penningar på 40
ä 50 år. Jag tror således, att den framställda anmärkningen,
beträffande orättvisan af ifrågav:de åtgärd, sak
-
Den 26 Maj e. ro.
nar all betydelse. — Att de förut gjorda försöken att
sätta en obligationsrörelse i gång misslyckats, är visserligen
sannt; men, såvidt jag kunnat fatta, har anledningen
dertill varit, att man utbjudit papper, som endast gifvit 5
proc. Det är nemligen klart, att personer, hvilka pläga
få 6 proc. på sina penningar, endast högst ogerna skola
taga dylika obligationer. Om man deremot, såsom meningen
nu tyckes vara, utgifver obligationer å 6 proc.
och säljer dem med någon rabatt, så är jag öfvertygad,
att de ganska snart skola få kurs. Icke är det omöjligt
för en så beskaffad inrättning som hypoteksbanken att
sätta sina obligationer i omlopp, synnerligast om den får
det understöd af riksbanken, att denna tid efter annan
uppköper dessa- obligationer och vid tillfälle åter försäljer
dem. Dessutom är det klart, att ifrågav:de operation
skulle komma att lända jordbruket till stort gagn, enär
derigenom komme att till denna näring öfverföras penningar,
hvilka för närv:de användas på annat håll.
Af dessa skäl och synnerligast på grund af min önskan,
att ej jordbruket skall komma att sakna allt förlag,
röstar jag bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Efter den utredning af
frågan, som Hr Mannerskantz uti sitt sednaste anförande
lemnat, synes föga vara att tillägga. Det- torde emellertid
icke vara alldeles otjenligt, att någon, som ej deltagit
uti TJtsk:ts förhandlingar, och således ej kan anses af
detta skäl hafva någon förkärlek för dess förslag, i korthet
framställer sin åsigt. Detta har föranledt mig att begära
ordet, synnerligast som åtskilliga satser här blifvit
uttalade, hvilkas riktighet synes mig vara ganska problematisk.
Sålunda har man ansett att ifrågav:de förslag
skulle öppna en ny väg för bankens verksamhet. Så är
likväl icke förhållandet. Första paragrafen af nu gällande
bankoreglemente omtalar nemligen såsom föremål för bankens
verksamhet äfven köp och försäljning af räntebärande
obligationer. Den ifrågasatta åtgärden innefattar
ej något annat än handel med dylika obligationer; det är
således en fortsättning af en verksamhet, som redan är
banken anvisad. Att man nu vill genom ett tillägg till
4:de §:n tydligare påpeka just ifrågav:de slag af obligationer
såsom lämpliga för banken att köpa och sälja, kan
ej förefalla mig klandervärdt, synnerligast efter de yttranden,
jag hört två Hrr Fullmäktiga afgifva, och hvilka
göra det för mig sannolikt, att, de åtminstone ej hafva
någon serdeles förkärlek för Svenska obligationer.
Man har anmärkt, att genom den föreslagna åtgärden
ej den hjelp skulle komma att tillskyndas jordbruket,
som dermed åsyftas, och man har såsom stöd för denna
Den 26 Maj e. in.
503
åsigt åberopat de misslyckade försök med införande af
ett inhemskt obligationssystem, hvilka gång efter annan
blifvit gjorda. .Ja, dessa försök hafva verkligen adupit
mindre lyckligt; men anledningen dertill är enligt min
tanke att söka uti det sätt, hvarpå samma försök blifvit
utförda. På den tid, då rä ntan var nere till 4 k 4 \ proc.,
ville icke Hrr Fullmäktige i Riksg.-Kont. upptaga några
penningar, ehuru de dertill hade bemyndigande af R.
St:r; och då likväl något ansågs böra göras, bjöds 3 proc.
för de obetydliga summor, hvilka såsom lån upptogos.
På sådant sätt har man vid flere tillfällen gatt till väga,
när man velat bilda ett inhemskt fondsystem. Man har
städse satt räntan lägre än den allmänt vanliga, och ej
heller velat medgifva någon kapitalrabatt. Till följd häraf
hafva också obligationerna saknat begärlighet. Lån hafva
upptagits utomlands, hvilka kostat till och med 7 proc.,
men åt de Svenska långifvarne har man ej velat gifva
ens 5 proc. Huruvida detta kan kallas en god hushållning,
derom kunna tankarna i sanning vara delade.
Månne icke anledningen till det motstånd, som yppat
sig emot förev:de förslag, skulle till stor del kunna sökas
just uti den öppenhjertlighet, hvarmed Frih. von Schwerin
yttrat sig ang:de de funderingar, hvilka inom Utsk:t
blifvit uttalade med afseende å beskaffenheten af de nya
obligationerna? Han har upplyst att meningen skulle
vara att till en början på försök utgifva 6 proc:ts obligationer.
Skola nu icke alla dessa bankinrättningar, hvilka
för närv:de hopsamla ganska betydliga summor från enskildta
händer, befara en svår medtäflare genom ifrågav:de
obligationsrörelse? Jag vill ej påstå, att en sådan
fruktan är den ledande principen; men alldeles orimligt
är det dock icke att tänka sig, att de, hvilka för närv:de
uppsamla enskildtas medel enrot 5 proc. på depositionsräkning,
skola ogerna se, att dessa enskildta kunna köpa
obligationer, som löpa med 6 proc. och hvarå räntan utfaller
halfårsvis.
En talare har lagt mycken vigt å de reservationer,
hvilka blifvit emot Utsk:ts förslag afgifne. Jag har genomläst
dessa reservationer; men jag måste bekänna, att
jag vid denna genomläsning funnit en del satser och slutledningar
sådana, att de gifvit mig anledning dervid sätta
åtskilliga frågotecken. En reservant har sagt, att det var
fråga om att införa ett gåransystem. Mig förefaller det
åtminstone obegripligt, hvarest man i förev: de förslag vill
spåra någon tillstymmelse till ett sådant system. •— Man
har äfven anfört, att det för banken skulle ligga så mycken
säkerhet uti att hafva sina fonder utlånta emot korta
papper och på korta tider. Jag trodde dock, att åtminstone
de, hvilka haft sig uppdraget att deltaga i bankens
504
Den *?() Maj e. m.
styrelse år 1858, ännu hade i friskt minne, huruvida det
då lät sig göra att realisera de korta papperen; jag trodde
att de hade någon hågkomst af de åtgärder, hvartill fullmägtige
då funno sig af omständigheterna tvungne, för
att ej behöfva allt för hardt ansätta utgifvarne af dessa
korta papper.
Enligt min tanke har Hr Mannerskantz fullkomligt
riktigt framhållit vigten deraf, att banken ej bör använda
alla sina fonder uteslutande på ett enda håll, utan att den
bör skaffa sig värdepapper af sådan art, att banken i händelse
af en kris kan använda dem, utan att derigenom ruinera
de enskildta; och med nu ifrågav:de obligationer
eger detta förhållande rum. Det torde val vara möjligt
att banken vid deras realiserande vid en sådan tidpunkt
kan förlora något, men det värde, de representera, är dock
åtminstone i någon mån tillgängligt. Uppsägning af fordringar
hos en mängd personer och afvaktande af utredning
utaf deras konkurser är i allmänhet en dålig utväg
för en bank, då fråga är att skyndsamt skaffa sig nödiga
tillgångar för upprätthållande af bankens verksamhet. För
min del kan jag ej i detta förslag finna något för bankens
säkerhet vådligt. Man har anmärkt, att myntvärdets
upprätthållande skulle genom detsamma kunna äfventyras.
Jag förstår ej, huru något dylikt skulle vara möjligt, äfven
om hela den föreslagna summan af 11 million ginge
förlorad; men då deremot, enligt min öfvertygelse, ifrågavarande
obligationer aldrig kunna falla så lågt i värde,
att de ej kunna med någon jemförelsevis obetydlig rabatt
realiseras, skola de fastmera bereda banken en säker tillgång
till upprätthållande af myntvärdet.
Jag förenar mig med dem, som yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Liljencrantz: Förslagets anhängare tyckas
förutsätta, att de, hvilka hysa betänkligheter emot dess
antagande, utgå från den grundsats, att de ifrågav:de obligationerna
icke innebära tillräcklig säkerhet eller äro lätt
realisabla, och Hr Mannerskantz har sagt, att om hans
motståndare riktigt inträngt uti systemet för den föreslagna
obligationshandeln, så skulle de icke tveka att
lemna sitt bifall till densamma. Den värde talaren torde
ursäkta, att jag ej eger en riktig insigt i detta system,
men det härflyter deraf, att Utsk:ts förslag är så ofullständigt,
att om man tror, att derpå en obligat-ionshandel
med nödvändighet skall grundas, så misstager man sig
betydligt. Förslaget innebär ingenting annat, än att Riksbanken
skall intill ett belopp af 11 million uppköpa af
Dea 26 Maj e. ni.
hypotheksbankens obligationer; men någon föreskrift för
fullmägtige att sedermera återutsläppa dem i rörelsen
förefinnes icke. Jag kan derför icke fatta, hvarifrån de
Hrr, hvilka med sådan värma förorda förslaget, hemta den
förutsättning, att, om detsamma antages, skall en verklig
obligationshandel komma i gång och banken köpa och
sälja obligationer. För den händelse förslaget åsyftar
detta, så beklagar jag djupt, att det blifvit så illa uttryckt.
Ar åter meningen endast, att banken skall för 1 i million
uppköpa obligationer och sedermera skrinlägga dem, så
hoppas jag, att jordbrukets ställning icke är så betänklig,
att den med en sådan åtgärd kan upphjelpas.
Man har sagt, att bankens fonder uteslutande äro
disponerade till fördel för industriella företag. Jag vill
emellertid hänvisa de Hrr, hvilka hysa en sådan åsigt, att
taga kännedom om föredragningslistorna öfver beviljade
lån; de skola då finna, att största delen af bankens fonder
utgår till jordbruket. Allmänna diskontens medel, uppgående
till 10 millioner, äro nästan uteslutande till jordbrukets
tjenst; likaså handels- och näringsdiskontens
fonder, dessa dock ej på mer än 4 månader. Jag tror
således, att den uppgift, att bankens fonder uteslutande
äro disponerade till handelns och den större industriens
tjenst, icke är på verkliga förhållandet grundad. — Hr
Mannerskantz har påpekat den stora fördelen af att kunna
sälja dessa obligationer i händelse af en kris. Min insigt
i hithörande förhållanden är visserligen ej stor, men så
mycket tror jag mig dock veta, att det ej är synnerligen
fördelaktigt, att vid ett sådant tillfälle realisera obligationer;
enligt min tanke är det då vida bättre att hafva
korta papper till sin disposition. En talare har äfven
framhållit obetydligheten af den föreslagna summan, 1 i
million, då banken eger en grundfond af 29 millioner.
Den värde talaren har emellertid dervid förbisett, att
dessa millioner ej äro tillgängliga, enär de äro disponerade
till andra ändamål.
Hvad slutligen beträffar den siste talarens yttrande,
att ifrågav:de obligationshandel kunde blifva en farligkonkurrent
för de enskilda bankerna, får jag fästa hans
uppmärksamhet derpå, att under det de enskildta bankernas
ränta mot 3 månaders uppsägning i allmänhet varit
5 proc. och tillgången i marknaden på obligationer till
5 i å 6 proc. varit ganska stor, hafva hypotheksbankens
obligationer kunnat köpas till 89 å 90 proc. Jag tror således,
i likhet med reservanten Professor Agardh, att, i
händelse förslaget åsyftar, att banken skall uppträda såsom
medlare emellan dem, som köpa, och dem, som sälja
obligationer, så äro de gifna förekrifterna allt för ofullständiga.
Är åter meningen endast, att banken skall gifva
506
Den ,26 Maj e. m.
en försträckning af 1.1 million, så är hjelpcn enligt min
tanke allt för ringa. Lägger jag nu till allt detta, att
Preste-Ståndet med 29 röster mot 5 och Borgare-Ståndet
med 42 röster mot 4 förkastat den föreslagna åtgärden,
och frågan således enligt min tro måste anses förfallen, så
ser jag deruti ett ytterligare stöd för min anhållan om
afslag å Utsk:ts hemställan.
Frih. von Schwerin: Jag beklagar ännu en gång,
att mina motståndare ej tyckas vilja förstå frågan, sådan
den är. Sålunda har man ansett, att ifrågav:de medel
skulle komma att blifva fastlästa. Det står emellertid uti
förslaget, att de företrädesvis skulle användas till att befordra
omsättning af obligationerna. Detta är redan medgifvet
uti nu gällande bankoreglemente, som föreskrifver,
att banken eger köpa och sälja obligationer. Häraf synes,
att det ej är fråga att införa någon ny rörelsegren.
Jag anser fortfarande, att saken är af större vigt, än
det nu kan synas, enär den afser att befordra handeln
med inhemska papper. Under förmiddagens plenum har
B. o. Ad. beslutat tillstädja hypotheksbanken att utgifva
obligationer; om icke Riksbanken eller någon annan penninginrättning
befordrar deras omsättning, så blir nämnda
tillåtelse endast ett löst förslag, — ett hittebarn, som utkastas
för allmänheten. Jag anhåller, att R. o. Ad. ville
gifva detta barn behörig vård genom att bifalla Utsk:ts
förevarande förslag.
Frih. Stjernstedt: Då jag icke hört någon talare
omförmäla hvad jag nyss fått höra, ber jag attia upplysningsvis
nämna, det Utsk:ts förslag blifvit af Preste-St:t
afslaget med 29 röster emot 5 och af Borgare-St:t med
42 röster emot 4, hvarföre jag vågar hoppas, att det jemväl
af R. o. Ad. skall blifva afslaget, samt sålunda Adeln
iakttaga samma försigtighet, som nämnde tvenne Riksstånd,
att icke kasta sig in på äfventyrliga finansoperationer.
Gr. Mörner: Jag har den största aktning för det
Högv. Ståndet, men tror icke, att det företrädesvis är i
besittning af djupa insigter i bankväsendet, hvarför jag
hoppas, att R. o. Ad., oberoende af nämnde föredöme,
skall fatta sitt beslut i frågan.
Frih. von Schwerin: Jag hoppas, att R. o. Ad., vid
detta som andra tillfällen, betraktar saken objektivt och
icke subjektivt; och äfven om utgången skulle blifva en
annan, än den, som jag önskar, är det allt skäl, att R. o.
Ad. sjelfständigt och på grund endast af sin öfvertygelse
uttalar sin tanke i den vigtiga frågan.
Den 26 Maj e. m.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts förev:de förslag och dels
afslag derå samt bibehållande af det motsvarande stadgandet
i nu gällande bankoreglemente; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts förslag,
hvarvid svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt bibehållande af det motsvarande
stadgandet i nu gällande bankoreglemente, då
svaren utföllo med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. von Schwerin begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den sorn bifaller sista delen af 2:dra punkten i
Banko-Utsk:ts Mern. N:o 27, eller det stycke, som börjar
med orden: äfvensom då bankens säkerhet etc., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår ii. o. Ad. denna del af punkten och
bibehåller oförändradt det motsvarande stadgandet i nu
gällande bankoreglemente.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej •— 27.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ts den 22 och
23 dennes bordlagda Mein. N:o 28, ang. instruktion för
nästkommande riksdags Banko-Utsk.
Föredrogos ånyo och biföllos sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 22 och 23 dennes
bordlagda Betänkm:
N:o 12, i ani. af väckt motion om ändring af 28 Kap.
7 § Byggn.-B., i fråga om ansvar för försummelse att utgöra
skjuts; och
N:o 13, i ani. af v äckta motioner om förändring af gällande
föreskrifter ang. tiden för fullföljande af besvär i
ekonomiska och administrativa mål.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Stats-Utsk:ts den 23 dennes bordlagda Utlåt. N:o
Den' *6 Maj e. m.
101, i ani. af Kongl. Maj:ts Nåd. Propos. ang. kostnadsfri
utdelning af Post- och Inrikes Tidningar till alla kommuner
i riket.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts den 23 dennes
bordlagda Betänk. N:o 51, i ani. af väckta motioner om
ändring af lagens bestämmelser ang. tiden för fullföljande
af vad och besvär emot utslag, meddelade af Under-Rätt
å Gotland.
Föredrogos och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts
den 2.3 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 52, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 34, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang. förvaltningen af omyndiges egendom, samt kontrollen
å förmyndare;
N:o 53, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 37, öfver väckta motioner om förändrade stadganden
i afs. å böters förvandling; samt
N:o 54, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o
38, öfver väckta motioner om ändringar i Konkurslagen.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Lag-Utsk:ts den 23 dennes bordlagda Betänk:n:
N:o 55, i ani. af väckta motioner om ändring af lagens
stadganden ang. borgen för annan mans gäld;
N:o 56, i ani. af väckt motion om ett lagstadgande
ang. belåning af varor, som af egaren blifvit under visst
vilkor hos annan man eller allmän inrättning i förvar
upplagde; samt
N:o 57, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang. panträtt i lös egendom.
Föredrogs Hr Leijonanckers, Fredrik Wilhelm, den
23 dennes bordlagda förslag om inbjudnings utlåtande till
Högv. Preste-Ståndet att biträda R. o. Ad:ns beslut rörande
14:de punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anhåller att Hr
Riddarh.-Sekreteraren ville upplysa, huruvida protokollsutdrag
ankommit med underrättelse om de öfriga Ståndens
beslut i frågan.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att Preste-
och Borgare-Stånden bifallit den ifrågavrde punkten,
Den 26 Maj e. m
509
samt att Bonde-Ståndet i afs:de derå fattat enahanda beslut
som R. o. Ad.
Gr. Mörner: Uå, enligt livad nu blifvit upplyst,
frågan är med R. St:rs rätt afgjord, torde remiss af inbjudningen
icke kunna ega rum och densamma således
icke påkalla annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Frih. Cederström, Rudolf: För mig är icke klart,
att inbjudningens föremål skulle vara förfallet. Visserligen
har anslagsfrågan icke vunnit erforderligt understöd,
men bär är icke fråga om något anslag, utan frågan gäller
allenast en underdånig anhållan bos K. M:t, att K.
M:t täcktes i en framtid uppmärksamma ärendet, och, sedan
en undersökning försiggått, till en kommande riksdag
framlägga resultaterna deraf. Mig synes derföre frågan
stå öppen och på den grund, samt med afseende å
ärendets stora vigt, hvilken vid ett föreg:de tillfälle blifvit
tillräckligt ådagalagd, anhåller jag, att inbjudningen
måtte få afgå.
Hr Ehrenborg, Richard: Jemte det jag i allo instämmer
med den siste värde talaren, ber jag att, under
åberopande af hvad jag vid ett föreg:de tillfälle i ämnet
anfört, nu få erinra huru synnerligen billig den begäran
är, hvarom här är fråga.
Stats-Utsk:t har enhälligt förklarat den ifrågavrde
kommunikationsleden vara af den största vigt, och samtlige
Stånden hafva biträdt denna åsigt, ehuru anslag icke
blifvit beviljadt. Två Stånd, R. o. Ad. och Bonde-St.,
hafva, på samma gång Utsk:ts Betänk., sorn afstyrkte beviljande
af anslag, bifölls, beslutat att till K. M:t ingå
med en underdånig anhållan, att K. M:t, med afseende
å vigten af denna kommunikationsled, ville fästa nådig
uppmärksamhet å densamma och, på tid och sätt som
pröfvades lämpligast, till en kommande riksdag derom
aflåta förslag. Det är dessutom bekant, att inom PresteSt.
ingen röst höjde sig emot ett enahanda yrkande, men
att, till följd deraf, att vice Talmannen yttrade några betänkligheter
i afseende å det formella af nämnde yrkande,
talaren återtog sitt yrkande, som således icke kom
under omröstning. Hade så icke varit fallet, torde den
underd. skrifvelsen redan hafva varit af R. St:r besluten.
Det är också all anledning att antaga, att inbjudningen
icke skall blifva ovälkommen, och jag får derföre, på de
skäl jag haft äran anföra, anhålla, att R. o. Ad. behagade
b ifalla in b j udningsförsl åge t.
Den 26 Maj e. m.
Gr. Sparre, Erik: Äfven jag hyser de största sympatnier
för den ifrågav:de kommunikationsleden och är
öfvertygad, att den för orten och kanske för hela landet
skall blifva af det största gagn. Men ehuru jag ur denna
synpunkt lifligt intresserar mig för frågan, måste jag ännu
mera vara intresserad för grundlagens hållande i helgd.
75 § R. O. stadgar: »Till grundlags stiftande, upphäfvande,
förändring eller förklaring fordras alla RiksStåndens
sammanstämmande beslut och Konungens sanktion.
För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom i Reg.-F:ns 66, 69, 70, 71 och 72 §§ särskildt
förordnadt är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds
mening; men skulle två Stånd stadna emot två, förfalle
frågan och förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit,
utan att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo
väckas eller upptagas. Är åter frågan af sådan beskaffenhet,
att den ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt
är.»
66 § Reg.-F:n angår Riksg.-kontoret, 69 § Statsregleringen
oell bevillningen m. m., 70 § Bevilln.-Utsk:ts åligganden,
71 § bevillningen, och 72 § R. St:rs Bank.
Nu lärer förslaget om en skrifvelse till K. M:t i fråga
om undersökning af en jernbansträckning icke kunna anses
beröra hvarken Riksg.-kontoret, Statsverket, Bevillningen
eller Banken, och vid sådant förhållande måste
förslaget, då två Stånd stadnat emot två, vid denna riksdag
hafva förfallit, ty icke kan man vilja att frågan, jemlikt
73 § R. O., skall underkastas votering i förstärkt
Utsk., då det icke gäller någon utgift, utan endast en underdånig
framställning.
Då frågan sål. förfallit, är det, efter mitt förmenande,
omöjligt att genom en inbjudning bringa den till lif, och
jag anhåller derföre om afslag å inbjudningsförslaget.
Frih. Cederström: Af ordalagen i det af Gr, Sparre
upplästa stadgande: »förblifve vid det, som tillförene stadgadt
varit,» ådagalägges, efter min uppfattning, att grundlagen
dermed afser helt andra frågor än den nu föredragna,
ty i förev:de fall har icke hittills något varit stadgadt.
Pä sätt Hr Ehrenborg omnämnt, har Stats-Utsk:t
lemnat ett gynnsamt omdöme om den ifrågav:de jernbanan,
ehuru lJtsk:t af finansiella skäl ansett sig icke kunna
tillstyrka anslags beviljande för densamma. Nu har visserligen
anslagsfrågan kommit på den punkt, att den icke
kan fullföljas, men förenämnda i Utsk:ts första hemställan
inkluderade mening har af 4 Stånd blifvit bifallen, och på
den grund anser jag, att vi kunna affärda en inbjudning
af det föreslagna innehållet. Enär frågan är af stor vigt
för det allmänna, anser jag äfven att vi så böra förfara,
Den 26 Maj e. m.
511
R. o. Ad. torde nogsamt hafva funnit, att jag under
det förflutna icke gjort mig skyldig att förorda inbjudningar,
utan endast i undantagsfall, men här anser jag ett
sådant undantagsfall vara för handen och yrkar derföre
bifall till inbjudningsförslaget.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att det af R. o. Ad. fattade
beslut, hvari Preste-Ståndet, enligt Hr Leijonanckers
nu förev:de förslag, skulle inbjudas att sig förena, lydde
sålunda: »att R. St:r, med bifall i öfrigt till hvad StatsUtsk:t
hemställt, måtte hos K. M. i underdånighet anhålla,
att sedan, i fråga om beviljande af lån till föreslagen jernvägsanläggning
mellan Fahlun och Frövi, R. St:r visserligen
icke ansett sig för närvarande böra sådant bevilja,
men dock funnit den ifrågasatta kommunikationen vara
af synnerligen stor vigt för utvidgandet af Sveriges bergshandtering
samt för befrämjandet i öfrigt, af landets industriella
utveckling och ekonomiska välstånd — K. M:t
måtte täckas åt denna kommunikationsfråga egna nödig
uppmärksamhet samt vid den tid och på det sätt, som
K. M:t tjenligast linner, göra i ämnet nådig framställning
till en kommande riksdag.» Häraf torde R. o. Ad. finna,
att Hr Leijonanckers förslag ej afeåg beviljandet af något
anslag eller någon annan fråga, som, jemlikt Riksd.-0:ns
föreskrift, skulle afgöras genom votering i förstärkt Utsk.,
derest två Stånd stannade emot två, utan endast rörde
framförandet af en underd. anhållan till K. M:t ang. en
önskvärd jernvägsanläggning. Då 75 § Riksd.-Ordn:n
stadgade, att om, i mål af sådan beskaffenhet, två Stånd
stannade emot två, frågan skulle förfalla, samt upplyst
blifvit, att Preste- och Borgare-Stånden bifallit den 14:de
punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 80 utan något sådant
tillägg, som R. o. Ad. samt Bonde-St;t beslutat, ansåge
Hr Gr. o. Landtm, vid. sådant förhållande sig vara af
grundlagens bud förhindrad att framställa propos. på bifall
till det ifrågavide, af Hr Leijonancker väckta förslaget.
Sedan öfver!äggniugen härefter förklarats slutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., det R. o. Ad. behagade finna,
att Hr Leijonanckers förslag icke kunde föranleda till
någon annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel
Den 28 Maj.
Mandageit den 28 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
.Justerades 3 prot.-utdrag för d. 26 dennes.
Upplästes ett utaf Hr af Burén, Didrik Pontus, inlemnadt
mern. af följ:de lydelse:
I behof att efter 6 månaders vistande vid riksdagen
tillse mina enskilda angelägenheter, får jag härmed afsäga
mig min plats som ledamot af Banko-Utsk:t. med anhållan
om fortfarande riksdagsmannarätt.
Sedan K. o. Ad., uppå gjord propos., härtill lemnat
bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot
i Banko-Utsk:t efter Hr af Burén.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan Expeditionschefen
Arendt Dreijer, hvilken vid innevarande riksdag
blifvit af R. St:r utsedd till R. Stms Justitie-Ombudsmans
suppleant, nyligen af K. M:t utnämnts till Justitie-Kansler,
nytt val af Justitie-Ombudsmans suppleant måste anställas;
och finge Hr Gr. o. Landtm., af sådan anledning
och i enlighet med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän öfvcrenskommit,
nu hemställa, huruvida R. o. Ad. behagade
nästa Lördag d. 2 Juni företaga val af de 12 Elektorer,
hvilka jemte Elektorer från de öfriga Riks-Stånden skulle
utse omnämnde suppleant.
Ropades ja.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm., att vid ifrågav:de
val jemväl 4 suppleanter skulle utses, så att valsedlarne
komme att innehålla namnen på 16 personer;
hvilket jemväl bifölls.
Upplästes
Den 28 Maj.
513
Upplästes och godkändes ett från Riddarh.-Utsk:t
inkommet förslag till R. o. Ad:ns underd. skrifvelse till
K. M:t ang:de förhöjning af afgifterne för introduktion å
Riddarhuset.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 23 och 26 dennes bordlagda Utlåt. N:o
101, i ani. af Iv. M:ts Nåd. Propos. ang:de kostnadsfri
utdelning af Post- o. Inrikes-Tidningar till alla kommuner
i riket.
mom. a.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Jag har be
gärt
ordet endast för att tillkännagifva, att jag var bortrest,
då detta ärende förevar till handläggning i StatsUtslct,
och således icke deltagit deri, men att jag hufvudsakligen
instämmer i den af Hr Hjerta afgifna reservation.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det kan icke förnekas
att det för Regeringen måste vara af vigt att ega en officiel
organ, men tankarne torde vara mycket delade, om
det sätt för anordnande af en sådan, hvilket nu blifvit
föreslaget, är det lämpligaste. Hvad jag förnämligast
måste ogilla är den gratisutdelning af Post- oeh InrikesTidningar
till ordföranderna i kommunalstyrelserna, som
blifvit ifrågasatt. Genom en sådan skulle nemi. tidningen
knappast blifva till något verkligt gagn för allmänheten,
enär ordföranden icke kunde hafva någon skyldighet att
tillhandahålla kommunens samtlige medlemmar tidningen
och det äfven för dessa skulle blifva ganskn besvärligt
att infinna sig hos honom för att af tidningen taga kännedom.
Det synes mig sålunda, att det åsyftade ändamålet,
att de legala publikationerna skulle blifva allmännare
spridda och kända, skulle på ett högst ofullständigt
sätt vinnas, och att åtminstone någon förändring bör göras,
hvarigenom större säkerhet för uppnående af det
åsyftade ändamålet kan beredas. Om man icke, såsom
föreg:de talare yrkat, vill afslå denna punkt, så bör man
derföre, enligt min tanke, återremittera densamma, hvarom
jag anhåller om propos.
Frih. Liljencrantz, Johan: Såsom skäl för be
viljande
af ifråg:de anslag har anförts, att man bör bereda
större spridning åt det tidningsblad, som innehåller
de legala annonserna och att Regeringen bör ega en organ
inom pressen, hvaruti uppsatser rörande dess årgärH.
Y. 33
r. 14
Den 28 Maj.
der kunna inflyta, hvarförutom Stats-Utsk:t tillagt, att
denna tidning borde innehålla redogörelser för representationens
förhandlingar. Jag liar mig visserligen icke bekant,
att några olägenheter visat sig af det sätt hvarpå
de legala annonserna hittills kommit till allmänhetens kännedom,
men, äfven om så vore förhållandet, hvarom jag
icke vill tvista, enär jag icke har tillräcklig sakkännedom,
torde detta behof lämpligast kunna fyllas genom inrättande
af ett annonsblad. Sedan vi fått kommunalstyrelser,
bör det väl öfverlemnas åt kommunerna sjelfva att
draga försorg om att de erhålla del af de legala underrättelserna,
och för spridandet af redogörelse för riksdagens
förhandlingar är det väl lämpligast att här, såsom i
andra länder, inrätta en riksdagstidning. Hvad åter angår
behofvet för Regeringen af en organ, hvarigenom den
kan meddela allmänheten de upplysningar, som synas behöfliga
för att förklara Regeringens åtgärder och utveckla
grunderna för dess beslut, tror jag att den organ, Postoch
Inrikes-Tidningar, Regeringen för det närv:de har till
sin disposition, är fullt tillfredsställande. De förklaringar,
Regeringen har att afgifva, äro faktiska upplysningar
med anledning af vrängda framställningar från pressens
sida; men att Regeringen skall gifva sig in på en daglig
polemik rörande administrativa och politiska åtgärder, som
blifvit föremål för klander, anser jag alldeles olämpligt.
Det format, Post-Tidningen nu har, har visat sig fullt
tillräckligt; man ser att den har rum för beskrifningar
öfver alla uppvisningar vid gardesregementen, för skildringar
af alla möjliga hoffester, under den bekanta signaturen
X—g, för notiser om mera marquanta personers
helsotillstånd, jemte en hel mängd andra ämnen, som jag
åtminstone utan afsaknad skulle se från den utteslutna.
Jag tror sålunda, att det äskade anslaget är alldeles
öfverflödigt, och anhåller derföre om afslag å Utsk:ts
hemställan.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag anhåller
om ursäkt derför, att jag, likasom den föreg:de talaren,
kommer att, som hastigast, beröra äfven punkten b), ehuru
den icke är föredragen, men, då man yttrar sig i denna
fråga, kan man svårligen undgå att beröra båda de punkter,
.hvaruti Stats-Utsk:ts hemställan sönderfaller.
Äfven jag har till en början varit emot en dylik
d. v. s. salarierad tidning; men då jag besinnar våra
s. k. stora, dagliga tidningars sätt i allmänhet att referera
riksdags-förhandlingarna, särdeles under innev:de riksdag,
finner jag att det föreslagna bidraget till en dylik
officiel tidning torde vara i allo behöfligt, helst man af en
sådan tidning bör kunna vänta sanning och opartiskhet,
Den 28 Maj.
515
åtminstone hvad riksdags-referater beträffar, hvilket för
närv:de ingalunda varit fallet. Den ena tidningen är frihandlare,
den andra protektionist, o. s. v.
Förutom att enskilda personers yttranden blifvit oriktigt
och vanställande anförda, har det t. o. m. händt att
referat af hela förhandlingar utaf ämnen af »mindre interesse
för tidningsredaktionen» alldeles saknats, hvilket
ej borde kunna hända af en tidning, som icke hör anses
kunna ega rätt att intaga blott hvad redaktionen vill, utan
hvad som verkligen händt och skett. Nyligen var detta
händelsen ang:de en för hela riket högst vigtig angelägenhet,
eller rörande allmänna barnhuset, hvarvid det torde
ursäktas mig att jag något vidlyftigare fäster mig, ingalunda
dock för det frågan angick en af mig framställd
motion, utan för motionens allmännyttiga omfattning.
Just för det allmännyttiga, som med motionen åsyftades,
hade jag så mycket, som på mig berodde, sökt att
arbeta för hvad jag begärt; och då, förrän jag försökt
att få det ämne, som uti motionen äfven behandlades:
prostitutionen, utaf dem det, närmast vederborde omfattadt
och beifradt: Polismästaren, Ofverståthållaren, ja t. o. m.
R. Stms Just.-Ombudsman, väckte jag motionen; och sökte
jag, för motionens framgång, anlita allt biträde, som jag
förmådde.
Jag t. o. m. vände mig, ehuru ogerna, till pressen,
hvars stora inflytande ej torde kunna jäfvas.
Motionen, den jag låtit särskildt trycka, utdelades
såväl kort efter densammas afgifvande i November förlidet
år, som ock när den inom de respektive Riks-Stånden
möjligen skulle förekomma. Och med välvilja omfattades
densamma äfven af 2:ne utaf hufvudstadens tidningar:
Dagbladet (synnerligast) och Fäderneslandet, ehuru
med dessas knappa utrymme.
De stora tidningarnes (Nya Dagl.-Allehanda och Aftonbladet)
redaktörer gillade mina bemödanden och lofvade
saken deras biträde; men huru höllö de detta löfte?
Aftonbladet hade en artikel i ämnet färdigsatt; men behandlingen
uppgafs hafva förekommit tidigare, än redaktionen
förmodade; och Nya Dagl.-Allehanda, med sina i
öfrigt för neutralt område öppnade, betalande spalter —
nämnde ej allenast icke ett ord om motionen. Uti tidningen
intogs ej en gång det af en för tillfället anlitad
referent (af förhandlingarna å Riddarhuset åtminstone)
uppsatta mera utförliga referatet.
Sammaledes var förhållandet vid 2:ne andra, för hela
landet vigtiga frågor, eller ang:de postportots förenkling
(vi veta huru denna fråga af pressen i England behandlades
före Hillska systemets antagande), äfvensom i afseende
å e. o. tjenstemän och deras ställning.
516
Den 28 Maj.
Ej ett ord nämndes härom af de s. k. stora tidningarna,
ehuru i dessa dagar (d. 19 Maj) Aftonbladet hade
en utförlig artikel i sistnämnde ämne, eller ang:de embetsverkens
omorganisation, utvisande att ämnet åtminstone
för närv:de intresserar tidningen.
Sådan är tidningarnes opartiskhet nu för tiden, ehuru
uti polemiken af förhandlingarne inom ett annat Riksstånd,
af just samma tidningar uppgifvits att vår press
är den., mest sanningsälskande opartiska press i verlden.
Onskligt vore således, enligt mitt förmenande, att
genom bidrag till en sålunda officiel tidning, åtminstone
riksdagsförhandlingarne må blifva sanningsenligt och opartiskt
uppfattade och refererade.
Skulle ock denna tidning blifva, såsom pressen befarar,
en s. k. Regeringens tidning; så vore ju dermed
ej heller så farligt; tvärtom skulle detta ju blifva en
vinst för motsatta tidningar. De visste ju emot hvilka
de kunde vända sin opposition; och genom att anföra pro
et contra framkommer ju lättast sanningen, hvaraf så väl
allmänheten, som äfven dess s. k. organer, pressen, skulle
draga fördel.
Jag röstar för bifall till Stats-Utsk:ts Betänk, och
det föreslagna anslaget.
H. Exc. Frih. De Geer, Louis: I motsats emot de
trenne talare, som först yttrat sig, anhåller jag att R. o.
Ad. ville bifalla Stats-Utsk:ts Betänk, i den nu föredragna
punkten och ber att med några ord få söka försvara
det framställda förslaget.
Post- och Inrikes-Tidningar bestå, såsom bekant är,
af tre afdelningar, den legala, den officiela och den icke
officiela.
Hvad nu först den legala angår, så har, på sätt bilagan
till den K. Proposm i ämnet utvisar, Lagberedningen
i en underd. skrifvelse så fullständigt utvecklat skälen
för en kostnadsfri utdelning af legala kungörelser och annonser,
att jag dervid har intet att tillägga.
I fråga åter om den officiela afdelningen tala för dess
kostnadsfria utdelning alldeles samma skäl som för utdelningen
af Svensk Författnings-samling; och derest
tidningen icke innehölle mera än dessa båda afdelningar,
skulle sannolikt ingen förneka, att en sådan utdelning
vore nyttig och lämplig.
Men nu tillkommer den icke officiela afdelningen,
hvilken jag föreställt mig, om förslaget bifölles, skulle
komma att intaga samma ställning till både Regeringen
och allmänheten som hittills, nemi. att den förnämligast
skulle innehålla från tillförlitligt håll hemtade redogörelser
för Regeringens och andra förvaltningsåtgärder, för
Dea 28 Maj.
517
representationens förhandlingar, statistiska och andra faktiska
uppgifter, men fullständigare än det nuv:de formatet
medgifvit. För tidningens öfriga innehåll borde redaktionen
och ej Regeringen fortfarande vara ansvarig i allmänhet;
Regeringen dock förbehållet, att i tidningen få
infördt allt hvad den vill hafva allmänheten meddeladt.
Deremot har jag icke föreställt mig, att tidningen
skulle, såsom en talare här förmenat, intaga en egentligen
polemiserande hållning emot andra tidningar, om än
i vigtiga frågor eller oroliga tider ett upplysande eller
lugnande ord kunde, äfven i denna tidning, finnas vara
på sin plats. Det är sagt, i den reservation, som här
blifvit åberopad, att Regeringen i alla fall skulle göras
ansvarig för allt hvad som stod i tidningen, och sålunda
lätteligen blifva komprometterad. Det har likväl hittills
visat sig, att allmänheten, med en ganska fin urskilning,
oftast riktigt bedömt hvilka artiklar, som flutit ur redaktionens
egen penna, och hvilka, som blifvit officiöst meddelade;
och om det behöfdes, vore det i alla fall en lätt
sak, att så tydligt utmärka skilnaden emellan dessa artiklar,
att något misstag i sådant afseende icke blefve möjligt.
Att Post-tidningens utdelning, som i öfrigt vore nyttig,
skulle blifva i och för sig skadlig, endast derföre,
att den jemväl har denna tredje, icke offfciela eller officiösa
afdelning, torde väl knappt påstås; men man fruktar,
att den genom det understöd Statsverket lemnar, skulle
undertrycka andra tidningar, som utan sådant understöd
icke kunde bestå i täflan med Post-tidningen.
Detta torde dock vara en alldeles öfverflödig farhåga.
Ingen tidning kan ensam tillfredsställa den allmänna vettgirigheten
och nyfikenheten, och minst ett oflicielt blad.
Det menskliga frihetssinnet åtnöjer sig icke med att erfara
endast hvad de maktegande tänka; man vill också
se sakerna betraktade från folkets synpunkt; och en tidning,
som icke kan ingå i klander af Regeringens handlingar,
om det än aldrig så mycket vore påkalladt, kan
icke uttömma den politiska diskussionen. Det ligger dessutom
i sakens natur, att en officiel tidning, som måste
någorlunda fullständigt och nogsamt redogöra för vidlyftiga
förhandlingar i förvaltningens alla grenar, icke kan
blifva så begärlig för allmänheten, som de tidningar, hvilka
ega friare händer att göra sitt innehåll mera underhållande.
Man kan visserligen tänka sig en så stor spridning
af den offfciela tidningen, att det ej skulle löna sig
för andra tidningar att aftrycka, hvad som varit infördt
i den offfciela. Men detta synes mig vara en ren vinst
för dessa tidningar, som då kunde antingen minska sitt
format och i följd deraf sina kostnader samt tillhandahålla
sina tidningar för bättre pris, eller ock fylla sitt stora
518
Den 28 Maj.
format med ett för den stora allmänbeten mera lockande
innehåll.
Erfarenheten i andra länder visar ock, att en officiel
tidning icke gerna kan hära sig utan statsanslag, och att
ett sådant icke länder andra tidningar till förfång genom
minskadt antal prenumeranter.
Deremot skulle det kunna tänkas, att en mycket stor
spridning af den officiela tidningen, i det afseendet, koni
att utgöra ett band på andra tidningar, att den verkade
återhållande, om hos någon tidning skulle finnas en benägenhet
att främja sina syften, genom oriktiga uppgifter
och vrängda framställningar, enär den då kunde hafva
att befara, att dessa blefvo vederlagda och blottade till
sin rätta halt, i en tidning, som lästes af samma publik.
Men om en sådan verkan kunde förväntas, så hade man
också lyckats åstadkomma ett bättre och oskadligare korrektiv
mot tryckfrihetens missbruk, än som kan vinnas
genom någon tryckfrihets-förordning.
En af reservanterna i Utsk:t säger, att det begärda
anslaget skulle åsyfta, att bereda Post- och Inrikes tidningar
ett mot de andra obilligt privilegium, men jag
ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det privilegium,
som här åsyftas, skulle gifvas åt den allmänhet,
som finge tidningen för intet eller för godt pris, och alldeles
icke åt tidningen sjelf eller dess utgifvare. För
denne vore det tvifvelsutan fördelaktigare att fritt få bestämma
sitt prenumerations- och annonspris, än att förbindas
sätta detta ytterst lågt, endast emot försäkran om
prenumeration af statsmedel å 2,500 exemplar, hvilket
antal icke är tillräckligt för tidningens bestånd eller uppgår
till hvad många andra tidningar hafva med relativt
vida högre prenumerationspris. Jag har mig också bekant,
att Post- och Inrikes-Tidningars utgifvare alldeles
icke önskar detta förslags genomförande, ehuru jag på
samma gång liar anledning antaga, att han icke dermot
skulle lägga något hinder, om hans samtycke af Regeringen
begärdes. Hvad åter det privilegium angår, som
består i tidningens legala egenskap och företrädesrätt till
officiela meddelanden, så är detta ett privilegium, gifvet
åt Svenska Akademien, och tidningens utgifvare får genom
arrende betala hvad detta privilegium kan anses vara
värdt.
Det är ock sagdt, att tidningen skulle komma i missaktning
hos allmänheten, om den blefve på det föreslagna
sättet salarierad. Men den skulle icke blifva salarierad på
annat sätt än den redan är det. Redan nu prenumereras
på ett icke obetydligt antal exemplar af Posttidningen
med statsmedel för embetsverkens räkning; och tidningen
har dessutom ett direkt statsanslag af 10,000 rdr årligen,
Den 28 Maj.
519
hvilket blef densamma gifvet för att prenumerationspriset
skulle nedsättas från 16 rdr, som det förr var, till 12 rdr,
som det nu är. Efter hvad mig är sagdt, skall utgifvaren
icke skördat någon nämnvärd vinst på detta anslag.
Någon sådan är icke heller nu åsyftad. Man kan visserligen
icke på förhand med säkerhet beräkna, huru detta
skulle slå sig ut, men om jag icke fruktade, att trötta K.
o. Ad. med siffror, skulle jag framlägga grunderna för
den beräkning, som skett, och tror, att det då skulle medgifvas
vara ådagalagdt, att ingen orimlig summa är begärd.
Då man föröfrigt vill bryta stafven öfver en tidning,
derföre, att den är salarierad, synes det mig att man icke
rätt gjort sig reda för, att man dermed bryter stafven öfver
snart sagdt alla större tidningar. Att utgifva en stor
daglig tidning är ett ganska kostsamt företag, som ytterst
sällan kan bekostas af en enda person, som derjemte har
håg och förmåga att sjelf blifva tidningens redaktör. Den
förlägges derföre vanligen af ett bolag, och antingen detta
bolag åsyftar att utbreda vissa politiska läror eller endast
att förtjena penningar, så antager det en salarierad redaktör.
Denne kan icke heller ensam skrifva hela tidningen
och hans medhjelpare lära icke göra det för intet. De
blifva derföre alla salarierade. Icke heller kan jag finna,
att det skulle ligga någonting vanhedrande i att skrifva
mot betalning i en tidning, mera än att taga betalning
för hvilket annat ärligt arbete som helst. Det vanhederliga
är, att mot eller utan betalning skrifva emot bättre
vetande.
För att åstadkomma en god, politisk tidning är det
nästan nödvändigt, att den icke blir ett uttryck af en enda
tidningsskrifvares individuella åsigter, utan att den uttrycker
flera politiskt bildade, i det väsentliga liktänkande
mäns gemensamma uppfattning af de vigtigare samhällsfrågorna,
eller med andra ord, att den representerar ett
större eller mindre politiskt parti. Men om nu hvarje
politiskt parti bör hafva och behöfver sin egen organ inom
pressen, så gör Regeringen det också, och hvarföre
skulle det vara mera förhatligt, att den, som hyllar Regeringens
åsigter, skrifver i dess organ, låt vara mot betalning,
än att den, som omfattar ett politiskt parti, lemnar
dess organ sitt biträde?
I ett land, sådant som England, der Regeringen anses
nödvändigt skola vara ett uttryck af majoriteten inom
representationen och landet, der kan Regeringen icke behöfva
en särskild organ inom pressen, ty majoriteten kommer
i alla fall aldrig att sakna sådana; men hos oss, der
man ännu ställer det vackra anspråket på Regeringen,
att den skall stå öfver partierna, kan Regeringen stundom
väl behöfva ef, försvarsvapen äfven inom pressen.
320
Den 28 Maj.
Jag har sett Frankrikes exempel framställas såsom
föga uppmuntrande till efterföljd; men om pressförhållandena
der äro tryckta, så ligger orsaken dertill icke i befintligheten
af en officiel tidning, som kostnadsfritt utdelas,
utan deruti, att der icke finnes tryckfrihet.
I åtskilliga andra länder, der Regeringen icke har
någon politisk officiel tidning till sitt förfogande, understödjer
den, mer eller mindre hemligt, någon enskild tidning,
för att få sin talan inom pi-essen förd; och jag har
hört förmenas, att detta skulle vara ett vida ändamåisenligare
sätt att tillvägagå, än det nu föreslagna. Det är
möjligt, att detta kunde vara för Regeringen ännu fördelaktigare,
ehuru slöjan, som skall dölja ett sådant förhållande
emellan Regeringen och en tidning, sällan blir
alldeles ogenomskinlig; men i alla händelser anser jag
både i längden säkrare och Regexdngen värdigare, att.
öppet erkänna det förhållande, hvari den står till sin organ
inom pressen.
Det är också sagdt, att den spridning af Post-Tidningen,
som åsyftas, icke skulle vinnas genom bifall till
förslaget, enär kommunalstyrelsernas ordförande hvarken
vore skyldiga att lemna ifrån sig tidningen eller ens skulle
kunna tillhandahålla den åt alla kommunens medlemmar.
Ingen har väl heller föreställt sig, att tidningen på detta
sätt skulle blifva läst af alla som kunna läsa. Det vore
redan mycket vunnet, om den blefve läst af åtminstone
en person inom hvarje kommun, en person, som inom
kommunen åtnjuter allmänt förtroende. Det är att förmoda,
att denna ofta skulle fästa vedei'börande medlemmars
inom kommunen uppmärksamhet på sådana tillkännagifvanden,
som angingo dem enskildt. Men dessutom
utgöra de vigtigare samhällsfrågorna ofta föremål för samtal
och det behöfs blott att dervid en är närv:de, som
eger upplysning och sakkunskap, för att hans uppfattningskall
kunna meddela sig åt många, som ej lxemtat ur
samma källa. För öfrigt torde det icke vara så omöjligt,
som man velat, förespegla, att åtminstone inom många
kommuner både bereda en lokal och utfinna ett sätt, hvarpå
tidningen kunde hållas tillgänglig för en del af kommunens
medlemmar. Att ordföranden icke skulle hafva rättighet
att behålla tidningen uteslutande för s:g, synes mig
uppenbart, då den icke lemnäs till honom såsom enskildt
person. I motiverna till den K. Proposm är ock uttrycligen
uttaladt, att kommunalstämman skulle ega att om
tidningens tillhandahållande bestämma.
Min enda betänklighet vid denna sak har varit den
af mig val insedda svåi-igheten att uppfylla de anspråk,
som otvifvelaktigt komme att ställas på en tidning, som
på Statens bekostnad åt allmänheten utdelades, och der
-
Den 28 Maj.
52!
före har jag icke vågat tillstyrka saken annorlunda än
såsom ett försök på ett år. Anledningen, hvarföre jag
tillstyrkt K. M:t att göra denna framställning vid innev:de
riksdag, har varit den, att, då representationsfrågan behandlades,
talades här så mycket om huru den nya representationsformen
skulle verka till konungamaktens försvagande,
att, ehuru jag för min del icke delade dessa
farhågor, jag ansett för min skyldighet att vara betänkt
på alla möjliga medel att trygga konungamakten emot en
sådan fara, om den verkligen skulle inställa sig. Nu är
pressen i vår tid en stor makt; och som det derföre måste
ligga en icke obetydlig makt uti rättigheten att disponera
en allmän läst tidning, så har jag desto mindre tvekat att
söka bereda Regeringen delaktighet i denna makt, som
jag icke kan inse detta vara förenadt med den ringaste
våda, hvarken för folkets eller pressens frihet.
Frih. Liljencrantz: Jag har med en viss förvå
ning
hört den siste högtärade talaren yttra, att Posttidningen
skulle komma i samma ställning hädanefter som
hittills. Vid genomläsandet af K. M:ts Propos. har jag
kommit till en helt annan slutsats, och det har förefallit
mig som om Regeringen haft för afsigt att grunda en
officiel tidning. Det ganska betydliga anslag, som Regeringen
äskat för ökande af Posttidningens redaktionskrafter
och för utvidgning af dess format, tyckes nemligen
antyda, att Regeringen velat af denna tidning göra något
annat än hvad den för närv:de är. Samme högtärade
talare yttrade äfven, att det vore en fördel, om Posttidningen
erhölle större spridning än andra tidningar, emedan
den då kunde rätta de vrängda framställningar, som
af dessa sednare kunde göras. Jag tror visserligen icke,
att man liar skäl att befara, att vår nu v: de Regering skall
låta vrängda framställningar komma sig till last, men, då
det ligger inom möjlighetens område och exempel från
andra länder finnas, att sådana blifvit af Regeringen gjorda,
tror jag det icke vara rådligt. att lemna fältet öppet för
Posttidningen ensam. H. Exc. Hr Justitie-Stats-Ministern
har vidare uppdragit en jemnförelse emellan de
tidningar, som förläggas af stora bolag, och en salarierad
tidning, och trott sig deraf hemta anledning, att hvarje
tidning måste betjena ett visst intresse, men H. Exc. har
dervid förbisett, att en tidning, som bildas af ett bolag,
vanligen representerar på förhand kända och bestämda
åsigter, då deremot en officiel tidning måste representera
Regeringens åsigter, hvilka icke kunna vara alltid desamma,
utan vexla med regeringspersonalen. Jag tror
dessutom att ju mindre Regeringen inlåter sig i polemik,
desto bättre är det. Regeringen har numera genom den
522
Den 28 Maj.
nya Ii. O. tillfälle att hvarje år meddela sig med folkets
valda representanter, och har dessutom hädanefter såsom
hittills tillfälle att i Posttidningen införa behöfliga upplysningar.
Jag har föröfrigt icke förmärkt, att de större
tidningarne någonsin förvägrat Regeringen att få införa
meddelanden angående Regeringens åtgärder, utan det har
tvertom visat sig, att sådana från den nuv:de populära
Regeringen med stor begärlighet återgifvits till allmänheten.
På dessa skäl anhåller jag fortfarande om afslag å
Utsk:ts hemställan i den föredragna punkten.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag befinner
mig i en ganska egen ställning i så måtto, att jag till
väsendtlig del instämmer i de åsigter, som af H. Exc.
Just.-Stats-Ministern uttalats i denna fråga, och anser de
af honom framställda principer fullt rigtiga, men likväl
ej tror, att det åsyftade resixltatet kan vinnas genom ett
bifall till K. M:ts Propos. Jag har alltid föreställt mig,
att det är af vigt för Regeringen att ega en officiel organ
— icke af den beskaffenhet, som den nuv:de Posttidningen,
hvilken är skäligen indifferent — utan en organ,
i hvilken Regeringen framlägger ej blott nakna beslut,
utan äfven motiverna för besluten, och dessa motiver
så fullständigt utvecklade, att allmänheten erhåller full
kännedom om det verkliga ändamålet med en regeringshandling.
Hvax-je statsutgift för en så beskaffad organ, i
hvilken Regeringen framlägger sitt system, och hvilken
skötes med erforderlig talent och af en redaktion med
insigt i de mångartade grenarne af statsbestyren och förmåga
af bevisande och populärt skrifsätt, kan jag således
ej annat än tillstyrka. Men — då jag erkänner detta,
kan jag likväl ej gilla den utväg Regeringen valt för att
vinna det åsyftade ändamålet. Det sämsta medel man
kan välja för att få en skrift spridd är nemi. att skänka
bort den; vi veta ju alla, att den massa broschyrer, som
här under riksdagarne utdelas, ej läsas af femtedelen af
riksdagsmännen. Enda sättet är att sälja för godt pris.
Om derföre Regeringen, i stället för att begära anslag
till Posttidningens bortskänkande till kommunalstämmornas
Ordf., äskat medel till att för ett godt pris sprida en
tidning, som redogjorde för Regeringens åsigter, skulle
jag tillstyrkt ett sådant förslag. Hufvudändamålet med
K. Mits Propos. eller att till den stora massan kringsprida
kännedom om Regeringens system — delgifvandet af officiella
kungörelser är väl blott ett biskäl — skulle på
sådant sätt vinnas, men ingalunda genom att skänka bort
tidningen, hvilket endast vore att onödigt bortkasta penningar.
Då således Stats-Utsk:t i detta hänseende gjort
sig alltför ljusa illusioner, måste jag yrka afslag å dess
Den 28 Maj.
523
hemställan, dock, jag upprepar det, utan att derigenom
på något sätt ogilla den tanke, som legat till grund för
K. M:ts förslag. Jag tror tvärtom, att den är fullt rigtig
och att den förr eller sednare måste göra sig gällande.
Gr. Sparre, Erik: Om den idé, som ligger till
grund för ifrågav:de K. Propos. är rigtig, kan jag omöjligen
begripa, hvarför tillämpningen deraf skulle blifva
origtig genom tidningens gratisutdelning till kommunalstyrelsernas
ordförande. Har icke hittills Posttidningén varit
gratis utdelad till embetsverken på det sätt att de hafva
haft rätt att prenumerera å densamma. Jag tillstår, att
jag icke kan fatta den siste värde talarens argumentation.
Han har medgifvit, att Regeringen bör hafva en organ,
och att denna bör spridas för ett billigt pris, emedan det
är den enda utvägen att få en tidning spridd. Den värde
talaren borde således vara nöjd med K. M:ts Propos., ty,
om den antoges, crhölle Regeringen en organ, som blefve
spridd för billigt pris; men den värde talaren bar ansett
sig böra uppträda mot K. M:ts Propos., derföre att den
afser kostnadsfri utdelning af tidningen till vissa myndigheter.
Det vore besynnerligt, om denna omständighet
skulle kunna göra Regeringens idé rörande framställningen
af sina åsigter origtig. Jag tror tvertom, att efter
den långa erfarenhet man har om tidningar af olika färger,
man i allmänhet icke bryr sig om de s. k. ledande
artiklarne, utan endast vill hafva faktiska uppgifter; jag
har anledning att tro, det sådane skulle blifva mindre
vanställde uti den ifrågav:de tidningen än uti en tilläfventyrs
i ett samhällsfientligt intresse utkommande tidning,
och jag kan icke annat än antaga, att den tidning,
som skulle föra Regeringens talan, skulle uppträda och förfäkta
samhäll snyttiga läror. Man kan vara af olika
åsigter med Regeringen i många frågor (jag har varit det
sjelf), men jag kan icke finna annat än nyttigt, att Regeringen
har en organ, hvari Regeringen kan framställa sina
tankar. Eller erkänna vi icke, att pressen i detta ögonblick
är en sådan magt, att isynnerhet under det nya
samhällsskick, hvari vi nu inträda, det vore omöjligt för
Regeringen att bibehålla sin position, utan att stödja sig
på den allmänna opinionens magt, och är det således icke
rätt, att Regeringen har en organ, genom hvilken den
meddelar sig med den allmänna opinionen? Jag kan icke
inse, i hvad mån tidningens ställning skulle förändras
genom ifrågav:de anslag. Om dess nuv:de anslag 10,000
rdr ökas med 35,000 rdr, kan väl derföre tidningens ställning
förändras eller Regeringen anses pligtig att, såsom
en reservant förmenat, uppträda i hvarje fråga? Det är
väl anledning att förmoda, att Regeringen hädanefter så
-
Den 28 Maj.
sorn hittills kommer att meddela sina åsigter i sådana frågor,
der Regeringen anser det vara af vigt att upplysa
allmänheten om motiverna för sitt handlingssätt och vägleda
allmänna opinion, men icke kan man med skäl antaga,
att tidningen skall förändra den färg, som den nu
har, och blifva en polemicerande tidning mera än nu.
Dessutom kunde man förvänta af en Regeringens organ,
att dess språk skulle blifva densamma fullt värdigt, och
det kunde äfven för pressen i allmänhet icke vara annat
än nyttigt, att bland dess medlemmar funnes en, hos
hvilken man kunde påräkna att finna ett sannt uttryck
för de motiver, sorn ledt Regeringens åtgärder. Om jag
skulle hafva någon anmärkning att göra, vore det den,
att det ifrågasatta anslaget är alldeles för litet. Utgifterna
för en tidning äro så enorma, att en summa af
50,000 rdr är jemförelsevis ganska obetydlig. Tidningen
borde hafva så stora tillgångar, att den kunde erbjuda
hederliga honorarier åt talanger, som för den ville hvässa
sina pennor, men, ehuru sådant är omöjligt med det föreslagna
understödet, vill jag för min del icke afslå detsamma.
Om också Regeringen haft tillfälle att få sina
åsigter framstälda i andra tidningar och detta skett utan
snärtar, hänvisningar eller argumentationer nedanför, har
orsaken dertill varit den, att Regeringens åsigter för det
närv:de i allmänhet hafva hyllats af de organer inom
pressen, hvilka fått mottaga dessa meddelanden, men om
Regeringen i en fråga blefve af olika mening med dem,
som i allmänhet herrskade inom pressen, vore det väl
icke att förvänta, att de öfriga tidningarne skulle intaga
meddelanden derom från Regeringen, utan li. o. h. vägra
det eller ock intaga dem med sådana snärtar, som skulle
borttaga deras inverkan.
Alla de vådor, man velat se i detta förslag, kan jag
icke inse. Posttidningens ställning skulle blifva hädanefter
densamma som hittills, och skilnaden skulle endast
blifva, att den blefve kostnadsfritt utdelad till kommunalstyrelsernas
ordförande. Uttrycket »salarierad», som man
så mycket användt, är endast en af dessa fraser, som man
begagnar, då man vill gifva ett förhatligt namn åt en sak,
som man icke vill. Man kan då med lika skäl säga att
tidningen hittills varit salarierad, ehuru den varit det
klent med 10,000 rdr.
För öfrigt instämmer jag äfven i den princip, att i
ett samhälle, der det konstitutionella styrelsesättet vunnit
stadga, det icke kan vara annat än rätt och nyttigt att
Regeringen eger en organ, hvaruti den kan framställa
sina åsigter,
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Den 28 Mej.
525
Hr Dalman: Jag har begärt ordet egentligen der
före
att Gr. Sparre tyckes hafva missförstått hvad jag
förut yttrat, i det han sökt försvara den princip, som jag
alldeles icke motsatt mig, eller att Regeringen hör hafva
en officiel organ. Jag började mitt förra anförande med
att förklara, att jag anser idén verkligen god, och i denna
min åsigt fortfar jag, men, i samma mån som jag anser
idén rigtig, anser jag ock, att den utväg, man valt, icke är
lämplig. Det är visserl. sannt, att icke någon skada skulle
uppstå derigenom att Posttidningen blefve kostnadsfritt
utdelad till kommunerna, men jag förmodar, att, då man
beviljar ett anslag af 45,000 rdr, man åsyftar, att dermed
skall vinnas något nyttigt; att något nyttigt skulle kunna
vinnas genom ifrågavarande förslag, betviflar jag. Om
Regerm hade föreslagit, att priset å Posttidningen skulle
nedsättas till 10 rdr, skulle jag gerna gifvit min röst derför,
ty då skulle tidningen hafva erhållit långt större spridning
än den för närvarande har. Jag har nemligen den
erfarenheten, att det är det goda priset, som bereder tidningar
god cirkulation, och vi hafva ganska bedröfliga
exempel derpå, att detta förleder menniskan att prenumerera
äfven på dåliga tidningar; hela skandalpressen har
sin uppkomst i det goda priset. Yi hafva här disputerat
om frihandeln och yrkat på goda priser å de materiella
varorna, men, såsom samhället nu är beskaffadt, synes
man icke eftersträfva goda priser å de ideella produkterna.
Mitt skäl, hvarför jag fortfarande yrkar afslag å
Utsk:ts hemställan, är det, att det föreslagna sättet för
anordnandet af en officiell organ synes mig icke vara ändamålsenligt.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Upprigtigt
måste jag bekänna, att det steg, Kongl. Maj:ts Regering
tagit i denna fråga, har på det högsta förvånat och bedröfvat
mig. Jag kan visserligen fatta att en Regering, som,
— oaktadt den efter bästa förmåga och af varm öfvertygelse
söker fullgöra sin pligt — likväl icke är uppburen
af opinionen och pressen, kan af sådant skäl finna nödvändigt
att inom denna ega en tillgifven organ, genom
hvilken den bör göra sig förstådd och värderad; men då
den nuvarande Regerm icke kan beropa sig å ett sådant
skäl, måste jag anse dess åtgärd falsk ur politisk synpunkt
och ur tidsmomentets skick; ty om vi kasta en
blick på denna Reger:s fordna och ännu fortfarande ställning
till pressen, finna vi att ingen Reger, varit som den
uppburen ända derhän, att så snart Regerm tagit initiativ
i någon vigtig samhällsangelägenhet, jublet varit allmänt
och högljudt långt innan ens detaljerna af hennes planer
varit kända, och förtjusningen alltid stegrad vid hvarje
526
Den 28 Maj.
nytt projekt af densamma. Icke destomindre har, uti det
Statsråds-protok., som finnes den K. Proposrn i nu förevarande
ämne bilagdt, blifvit såsom särdeles verkande bevekelsegrund
för det äskade anslaget åberopad Lagberedningens
underd. skrifvelse den 28 Okt. 1850, deruti, bland
annat, följande märkeliga ord förekomma: »En tidning,
som skall köpas, kan omöjligen bär i landet blifva så spridd,
att den läses af mera än en ganska ringa del af landets
befolkning. Hvad den innehåller, får således icke, med
något sken af sanning, sägas hafva kommit till den stora
allmänhetens kännedom.» För så vidt detta yttrande angår
Lagberedningen, föranleder det till endast (len reflexion,
att äfven den i öfrigt aktningsvärdaste korporation kan
understundom i de abstrakta theoriernas rymder förirra
sig ända derhän, att den går blind genom den tid och
den verld, hvari den dock bordt lefva och verka med
oförvillad och oförvirrad praktisk blick. För så vidt åter
yttrandet rörer den ännu högre myndighet, som detsamma
åberopat, må med ej blott sken, utan äfven verklighet
af sanning sägas, att denna myndighet härvid uttalat lika
litet sanningskärlekens röst, som tacksamhetens. Må i
detta afseende fakta tala! En tidning, som visserligen
med begärlighet köpes och derföre blifvit här i landet så
spridd, att dess prenumerantantal är vida större än hufvudstadens
båda största dagliga tidningars tillsammanlagda,
har med lif och själ hängifvit sig åt Regerms sak
såsom dess trognaste bundsförvandt. Man är så mycket
mindre berättigad antaga, att detta lyckliga förhållande
har sin grund i annat, än den innerligaste öfvertygelse,
sedan man haft tillfälle bemärka att, ehuru fordom mellan
denna Reger, och denna tidning förefanns en stor meningsskiljaktighet
i en af samhällets vigtigaste lifsfrågor, tidningen
likväl omsider tog till godo de skäl, Reger:n med
landsfaderlig omsorg framlade, och derefter med denna, i
fast förbund och enig vilja, gick hand i hand mot det mål,
som var egnadt att bereda dét gemensamma fäderneslandets
sanna väl och bästa. Det ligger således stor makt
deruppå, att en förening, under så lyckosamma omständigheter
sluten och befästad, ej må för framtiden störas
eller genom något missförstånd rubbas.
Emedlertid vill det synas, som skulle det steg, Reger:n
nu tagit, vara egnadt att i detta hänseende ingifva
någon farhåga, derest tvifvel derigenom skulle kunna uppstå,
att det slutna förbundet, med afseende å dess äfven
framtida varaktighet, varit uppriktigt menadt endast af
ena kontrahenten, som derefter skulle — sannt eller falskt,
rätt eller orätt — kunna anse sig reducerad till rolen af
den utkramade citronen.
Den 28 Maj.
527
H. Exc. Hr Just.-Statsministerns yttrande under debatten
är betecknande. Då lian nemi. till försvar för en
salarierad tidning, som skall lemna politiska meddelanden
och framställningar, säger att derigenom för öfrige tidningar
bereddes den förmån, att, enär för framtiden från
deras sida dylika meddelanden och framställningar derigenom
blefve obehöflige, dessa tidningar i följd deraf
kunde minska sitt format och dermed jemväl utgifningskostnaden,
må man väl fråga: är detta den sanne vännens
råd?!
Må man emedlertid val öfverväga den nuvarande positionen
och dervid tillika eftersinna, om ej ett möjligen
förestående steg från tvifvel och misstanka till öppen brytning
kan varda kortare än det redan tagna — från varm
hängifvenhet till tvifvelsmål, samt om följaktligen den, som
skulle vilja i opinionen nedsätta Reger:n, .skulle dertill
behöfva någon lämpligare utväg, än den hon sjelf valt
till sitt befästande.
Då jag önskar Kongl. Maj:ts Reger, i fortfarande åtnjutande
af det anseende och den aktning, hon sig förvärfvat,
yrkar jag alltså afslag å Stats-Utsk:ts nu föreslagna
hemställan, dervid jag tillika uttalar den innerliga
förtröstan, att icke ringaste skymt af misstanka hos nationen
må kunna uppstå derom, att Reger:n i denna fråga
må synas handlat enligt premisser af Tartuffe och konklusion
af Machiavell.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till det förev:de mom:t, dels återremiss
deraf och dels afslag derå, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid svarades
talrika nej, blandade med ja, sedermera propos. på
återremiss deraf, hvartill svarades nej, och slutligen propos.
på afslag å mom:t, då svaren utföllo med talrika och starka
ja, jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan votering begärts samt bifall till mom:t antagits
såsom kontrapropos. vid voteringen, uppsattes och justerades
följande voteringspropos.:
»Den som afslår Stats-Utsk:ts hemställan i mom:t a.
af Utlåtit N:o 101, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan.»
528
Den 2 ’ Maj.
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 69.
Nej — 26.
moni. b.
Frih. Liljencrantz: Sedan R. o. Ad. nu afslagit
Utsk:ts hemställan i mom:t a), får jag hemställa, att R.
o. Ad. måtte fatta enahanda beslut ang:de mom:t b).
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och mom:t
afslogs.
Föredrogos och biföllos Lag-Utsk:ts den 23 och 26
dennes bordlagda Betänkm:
N:o 55, i ani. af väckta motioner om ändring af lagens
stadganden ang. borgen för annan mans gäld; oell
N:o 56, i ani. af väckt motion om ett lagstadgande
ang. belåning af varor, som af egaren blifvit under visst
vilkor hos annan man eller allmän inrättning i förvar
upplagda.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Lag-Utsk:ts den 23 och 26 dennes bordlagda Betänk. N:o
57, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang. panträtt i lös egendom.
Utsk:ts hemställanden å sid. 6 och 9.
Biföllos.
Gr. Sparre, Erik: Jag får hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. derå, att det lagförslag, som nu skall
företagas till behandling, måtte paragrafvis föredragas, och
ingressen dertill först sedan R. o. Ad. fattat beslut öfver
samtliga §§, äfvensom att Utsk:t måtte lemnäs öppet att
vidtaga de förändringar uti af R. o. Ad. antagna §§, hvilka
blifva nödvändiga till följd af R. o. Ad:ns beslut angående
sednare §§.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, föredrogs
§ 1 af Utsk:ts å sid. 11 och 12 afgifna författningsförslag.
Hr von Ehrenheim, Per: Ehuru endast den 1 §
af detta förslag är föredragen, fordrar dock sammanhanget*
-
Den .28 Maj.
529
get, att, då man yttrar sig öfver denna §, man äfven vidrör
de öfriga bestämmelser, som förslaget innefattar. LagUtsk:t
har här, med återupptagande af det förslag, som
framställdes vid 1859—1860 års riksdag och af K. St:r
godkändes, men sedermera icke vann K. M:ts sanktion,
föreslagit panträtt i lös egendom af tvenne olika slag,
nemi. dels sådan i vissa lösörepersedlar, och dels sådan,
hvarom 6 § talar, i lös egendom i allmänhet eller å visst
slag af egendom eller egendomsafkomst, men ej å viss
persedel. För min del kan jag icke annat än finna betänkligt
att på detta sätt uppställa panträtt i lös egendom,
som icke öfverlenmas till den, som eger panträtten, utan
fortfarande står till pantgifvarens förfogande, och, om den
öfverlåtes till annan person, icke utgör säkerhet för långifvaren.
En sådan panträtt synes mig strida mot sjelfva
begreppet af pant i lös egendom och skulle tvifvelsutan
föranleda till olägenheter, som ingalunda skulle kunna
uppvägas af de fördelar, som i vissa fall skulle kunna
uppstå. Dessa fördelar skulle bestå deri, att en person,
som icke har någon annan egendom än lös, skulle kunna
lemna denna såsom säkerhet för ett behöfligt lån; men, i
likhet med en reservant inom Utsk:t, tror jag, att de allmänna
penningeinrättningarne skulle vara föga villiga att
utlåna penningar mot en så ytterst osäker realsäkerhet
som inteckning i låntagarens lösegendom, hvilken denne
kunde obehindradt afyttra, och att den personliga krediten
skulle i betänkligt afs:de skakas, då det skulle kunna hända,
att just de betalningstillgångar, som eljest skulle finnas,
borttogos genom lösegendomens intecknande. Gerna och
villigt erkänner jag, att en vidsträcktare tillämpning af
förlagsinstitutionen vore behöflig och att en författning,
hvari de i detta afseende meddelade föreskrifter sammanfördes
och ordnades, är af behofvet påkallad, men jag vill
dock icke nu framställa något yrkande i detta hänseende,
utan inskränker mig till att anhålla om afslag å den nu
föredragna §:n.
Gr. Sparre: Frågan huruvida underpant i lös egendom
bör medgifvas, är underkastad så mycken tvekan, att
det ingalunda förundrar mig att den här mött motstånd.
Jag var ock derpå fullt beredd och har ur sådan synpunkt
i min Betänkt bifogade reservation framställt ett alternativt
förslag, åsyftande endast förändring i nu gällande
förlagsordningar. Jag anhåller emellertid att med några
ord få bemöta de anmärkningar, som mot sjelfva underpantsinstitutionen
blifvit framställda. I samhällenas början
måste naturligtvis krediten baseras på den fasta egendomen,
emedan den erbjuder den största och fullständiH.
V. 34
530
Deu 28 Maj.
gaste säkerheten, men äfven i afseende å den åtager sig
staten icke någon garanti för beskaffenheten af sjelfva
säkerheten, utan öfverlemnar bedömandet häraf åt långifvaren
sjelf. Staten bestämmer endast den form, under
hvilken säkerheten skall lemnäs. Vid en tilltagande industriel
utveckling finner man dock snart, att näringarne
fordra så stora förlag, att för industriidkarne den fasta
egendomen ensam icke räcker till, då de skola lemna långifvarne
säkerhet, och man har derföre redan för mera
än 100 år sedan medgifvit rätt till inteckning af förlag till
bergsbruk, fabriker, m. m. Sedan nu arrendatorssystemet
mer och mer utvecklat sig, fordra billighet och rättvisa,
att denna rätt utsträckes äfven till jordbrukets idkare.
De måste anskaffa dyrbara machiner, redskaper m. m.,
och hvad säkerhet hafva de att erbjuda långifvarne för
de lån, de måste upptaga till inköp af dessa machiner.
Jo, machinerna sjelfva. Finnes det någon giltig anledning
att förvägra jordbrukarne att hypotisera dessa, då man
tillåter fabriksidkaren att hypotisera icke endast sina machiner,
utan t. o. m. sina varor. Ehuru detta hypotek
väl borde vara det vanskligaste af alla, då fabriksvarorna
äro tillverkade just för att genast afyttras, finner man dock,
att våra största penningeverk ej tveka att lemna förlagslån
mot sådan säkerhet. Då nu jordbrukarens behof äro
i detta afseende lika stora som fabriksidkarens, finnes det
väl intet skäl att neka den förre, hvad man beviljat den
sednare.
Den siste värde talaren har yttrat, att den af Utsk:t
föreslagna institutionen skulle alldeles förvirra begreppet
panträtt i lös egendom. Utsk:t har dock just föreslagit
namnet underpant för att skilja denna panträtt från vanlig
handfången pant. Han har vidare sagt, att den skulle
skada den personliga krediten. Jag vågar tro, att detta
påstående beror på ett misstag i uppfattningen. Då en
bankdirektion mönstrar och skärskådar de lånesökande,
efterfrågar den ej, om de ega lösegendom till större eller
mindre värde, ty den vet väl, att denna egendom kan
dagen efter utmätas för någon annan fordringsegares räkning,
utan den förskaffar sig kännedom om de lånesökandes
affärsställning i allmänhet, deras åtgöranden i allmänna
lifvet, deras personliga förtroende, och bedömer
derefter, huruvida de böra erhålla lån eller icke. Man
har länge klagat öfver borgenssystemets utbredning i vårt
land och sökt motverka detsamma; och senast vid denna
riksdag har ett förslag väckts att helt och hållet afskaffa
proprieborgen. Yisserl. kunde ej detta förslag bifallas,
emedan det skulle kränka det fria aftalets rätt, men vi
böra sträfva efter att göra borgensinstitutionen så umbärlig
som möjligt, och detta sker derigenom, att hvarje
Den 28 Maj.
531
lånesökande söker skaffa sig lån endast på grund af sin
egen personliga kredit, eller den realkredit, han kan erbjuda.
Om nu en person, som icke kan erbjuda någon
annan realkredit än dyrbara machiner o. d., träffar en
annan, som är villig att låna honom penningar mot en
sådan säkerhet, hvarföre då förbjuda dessa båda att ingå
ett sådant aftal. Ar det något olofligt, något oärligt i att
jag erbjuder långifvaren panträtt i hvad jag eger, och är
det icke nu, då man medgifver att privilegiernas tid är
förbi, billigt att utsträcka till alla näringsidkare hvad man
medgifvit några. Man har nemi. för längesedan funnit
att principen om panträtt endast i fast egendom icke är
hållbar och derföre beviljat bergsbruksidkare, fabrikanter,
Eskilstuna fristads arbetare, nordsjöfiskare rätt att ställa
underpant, och då bör väl samma rätt äfven lemnäs åt
jordbrukare, hvars redskaper etc. böra utgöra ännu större
säkerhet.
Fästa vi oss nu vid de mindre näringsidkarne, i afseende
å hvilka det framför allt är af vigt att lagen ej
lägger hinder i vägen för den fria verksamheten, så framstår
klart, hvilken stor lättnad underpantsinstitutionen
skulle för dem medföra. En hemmansbrukare, som icke
eger något annat kapital än sina inventarier, förlorar genom
en olycka t. ex. sina dragare; han måste anskaffa
nya, men, i brist af kontanta medel, kan detta svårligen
lyckas honom, så vida han ej får lemna säljaren säkerhet
genom att åt honom inrymma panträtt i de försålda kreaturen.
Detta sker redan nu genom de så förhatliga lösöreköpen,
hvilka ej betraktas annat än som underpant för
en fordran. Köparen anser sig ej hafva köpt och säljaren
ej hafva sålt, ty det är en tyst öfverenskommelse mellan
båda, att, så snart den senare betalar sin skuld, återgår
köpet. Då nu allmänna uppfattningen af lösöreköpen är
sådan, tvingar ju lagen kontrahenterna vid ett sådant aftal
att upprätta en handling, som ej är sann, att begå lögn
och, hvad ännu värre är, ställer dem genom stadgandet
om edgång i ett för mången svårt val mellan samvetets
bud och materiel förlust. Detta skulle försvinna, om underpant
infördes. En annan omständighet hos lösöreköpen,
som framför allt gjort dessa aftal förhatliga, eller att det
försålda godset är skyddadt mot utmätning, förefinnes ej
heller vid underpant, ty inteckningen hindrar ej utmätningen,
utan medför endast förmånsrätt i köpeskillingen.
Nu kan man invända, att IItsk:t ej föreslagit upphäfvandet
af lösöreköpsförordningen. Det är visserl. en sanning,
men, införes underpant, komma dock skenbara lösöreköp
endast sällan att inträffa. Sedan lagen ej längre tvingar
den ärlige medborgaren att vidtaga denna nödfallsutväg,
blir det endast bedragaren, som försöker sig derpå.
532
Den 28 Maj.
Så snart industrien tagit någon större utveckling i ett
land, gör sig behofvet af en panträtt i lös egendom omisskänneligen
gällande. Den är införd i Amerika, den föreslogs
af lagberedningen för mera än 20 år sedan, och den
kommer förr eller sednare att antagas här.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: För min del skulle jag vara mera benägen
att förena mig med Gr. Sparre såsom reservant,
än såsom försvarare af Utsk:ts förslag. Enligt detta sednare
skulle de nu s. k. förlaglånen komma att utsträckas
till alla förhållanden och kunna bereda en gäldbunden person
utväg, icke blott att med tillhjelp af andras penningar
drifva en viss bestämd rörelse, utan äfven att, med bibehållet
sken af att ega åtskilligt, göra sig af dermed och,
fortsättande ett öfverflödigt lefnadssätt, bedraga sina fordringsegare.
Detta är ett förhållande, som noga torde
böra betänkas. Det är i sanning ledsamt, att frågan
så sent kommit till R. Skr, att man knappt lärer hinna
att få Gr. Sparres förslag underkastadt den granskning,
som fordras för dess slutliga antagande. Jag anhåller
emedlertid om återremiss af denna punkt.
Hr von Ehrenheim: De skäl Gr. Sparre anfört
till försvar för Utsk:ts förslag synas mig afse att förlagsinteckningar
skulle utsträcks till alla förhållanden. Jag
har icke något att invända deremot, men jag vill fästa
uppmärksamheten derpå, att detta innebär en väsendtlig
skilnad mot hvad Utsk:t föreslagit. Förlagsinteckningar
ega rum vid sådana lån, som gifvas för en näring, och
afse ett kortare och bestämdt affärsförhållande, och det
är således stor skilnad på dessa lån och sådana, som
användas till hvad som helst. De inteckningar, hvarom
Utsk:t framställt förslag, skulle, efter min tro, endast ifrågakomma
vid de tillfällen då man ansåge en gäldenär
icke kunna fortfara att uppfylla sina förbindelser och derföre
ville försäkra sig om hans lösa egendom, och de
skulle snart nedsjunka till likhet med dessa lösöreköp,
som Gr. Sparre karakteriserat såsom oriktiga, omoraliska
och förderfliga. Jag har icke velat begära återremiss af
denna punkt, derföre att, då riksdagen är så nära sitt slut,
jag deraf icke kunnat hoppas någon verkan; men då Gr.
Mörner derom gjort framställning, afstår jag från mitt
förra yrkande och förenar mig i anhållan att punkten måtte
återremitteras.
Hr von Koch, Nils Samuel: Alla talare, som yttrat
sig i ämnet, hafva öfverensstämt deruti, att något bör
göras i den rigtning, som är i fråga, då vår förnämsta
Den 28 Maj.
533
näring, jordbruket, som allt mer närmar sig fabriksrörelsen,
är i behof af stora förlager, och man icke rättvisligen
kan neka denna näringsgren samma fördelar, som
blifvit medgifna åt andra. Fönämsta syftet med ifrågav:de
institutioner, både underpant och förlagsinteckningar, måste
vara att utgöra medel till anskaffande af förlag; och
jag skall nu vara nöjd med hvilketdera förslag, som kunde
vinna framgång, antingen det om underpant eller omarbetning
af förlagsförfattningarne, der jordbruket blefve
ihågkommet. Jag är dock mest böjd för förslaget om underpant,
hvaremot hufvudsakligen blott blifvit invändt,
att det redan en gång blifvit framstäldt för Regeringen
och då afslaget till följd af de anmärkningar, som af
Högsta Domstolen deremot blifvit gjorda. Dessa ftro dels
af praktisk, egentligen formel art, dels theoretiska. De
förra, hvilka verkligen förtjente afseende och påpekade
brister, som gjorde det då framlagda förslag oantagligt,
hafva nu blifvit undanröjda och anledning till dylika torde
icke kunna uppletas „i Utsk:ts nu framlagda förslag
angående underpant. Återstår de theoretiska anmärkningar,
hvilka nu äfven af Hr Olivercrona i hans reservation
blifvit upprepade. Jag vill gerna medgifva, att
det för våra akademiska lärare blir svårare uppgöra klara
definitioner och distinktioner i afseende å panträtt, sakrätt
och förmånsrätt, när underpant antages, och jag förstår
att den skarpe vetenskapsmannnen, den juridiske puritanen
eller doktrinären utdömer denna institution. Men
slutar man detta utdömande med godkännande af förlagsinteckningar,
som visserligen icke från theoretisk synpunkt
bättre låter sig försvaras, då öfvergifver man, synes
mig, ali följdriktighet och begifver sig till området af
godtycket, och detta ej det bästa, att omhulda de stora,
men försumma de små.
Gr. Mörner har gjort en annan anmärkning, som förut
icke blifvit framhållen, och som är af en helt annan
art, nemi. att lån mot underpant kunde komma att användas,
icke blott för anskaffande af förlag, utan äfven för konsumtions-krediten.
Detta är sannt; men icke lätt att förekomma
i lagstiftningen. Jag föreställer mig, att omsorgen
derom måste hvila mera på långifvaren än lagstiftaren,
för hvilken det i afseende å alla lån, äfven mot inteckning
och handfången pant, är omöjligt att på förhand beräkna,
till hvad ändamål lån komma att upptagas. Fördelen
af förslaget om underpant är enligt min tanka, att
det är mera enkelt och konseqvent och lättare att inpassa
i vårt nuv:de lagsystem, samt att det nu genomgått en
mera fullständig granskning. Genom detsamma skulle
äfven de af Gr. Sparre påpekade, ofta inträffande missbruken
af lösöreköp, soro haft till följd att man velat helt
Den 28 Maj.
och hållet afskaffa dessa köp, allt mera aftaga, då det
funnes en ärlig utväg att nå samma mål. Man har sagt,
att de flesta lagstiftningar afskaffat underpants-institutionen;
detta yttrande tror jag dock är något förhastadt, ty
hvad man i åtskilliga länder och sednast i Norge afskaffat,
är icke en sådan, som den hvars antagande nu här
är i fråga. I Norge t, ex. afskaffades egentligen ett stadgande
5—T—7 i 1685 års lagbok, så tvätydigt, att en kommentator
säger det »vieret opkastet tvivl om hvorvidt rörligt
gods kunde hypothiceres.»
Underpants-institutionen finnes hos flera i afseende
å kredit-lagstiftning ganska praktiska folk. Så t. ex. uti
flera af de Tyska staterna, bland annat de fria riksstäderna,
och uti de flesta af de Schweitziska kantonerna. En
af dessa, Zurich, har i sin af den utmärkte Prof. Bluntschli
redigerade, år 1854 antagna, nya lagbok antagit underpanten.
Af Nord-Amerikas fristater hafva många, oaktadt
juristernas och bland dem kanske den förnämsta
Kents protester och de allmänna sympatierna för den gamla
Engelska »Commors Law», under de sednaste decennierna
infört underpant. Denna uttrycker ett nya tidens behof,
som gör sig gällande genom missbruk, falska köp, om
det ej legaliseras.
jag yrkar bifall å den föredragna lista §:n.
Hr Nordenfalk, Carl: Då jag i likhet med de
talare, som motsatt sig Utskrts vidtutseende förslag, anser
att det mål, hvartill man önskar komma, kan vinnas genom
sammanfattning och komplettering af gällande författningar
rörande förlagsinteckning, så förenar jag mig
i yrkande om återremiss, på det att Utsk:t måtte taga i
öfvervägande Gr. Sparres i hans reservation framställda
förslag.
För min del har jag intet hufvudsakligt att anmärka
mot sistnämnde förslag, men då jag ej öfvervarit detta
ärendes behandling i Utsk:t och sålunda ej vet huruvida
förslaget inom Lag-Utsk:t diskuterats, torde återremiss
lämpligen böra ega rum.
Något hinder derför af riksdagens nära förestående
slut, bör så mycket mindre möta, som Lag-Utsk:t i det
närmaste slutat sina arbeten, och den granskning, hvarom
här är fråga, ej bör taga lång tid.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. och Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till §:n och dels återremiss deraf,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
densamma, hvarvid svarades många nej jemte ett eller
annat ja, och sedermera propos. på återremiss deraf, då
Den 28 Maj. 535
svaren utföllo med många ja jemte ett eller annat nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter föredrogos, hvarefter annan, §§ 2, 3, 4, 5,
6, 7, 8 och 9, hvilka samtliga §§, uppå yrkanden af Gr.
Sparre, till Utsk:t återremitterades.
ingressen.
Gr. Sparre: Sedan alla §§:ne blifvit återremitterade,
torde äfven ingressen böra återremitteras.
Gr. Mörner: Då den beslutade återremissen huf
vudsakligen
afser att Gr. Sparres förslag måtte komma
under pröfning, så vill jag fästa uppmärksamheten derpå,
att i 5:te §:n af nämnde förslag ordet »jordbruket» torde
i 2:dra punkten böra tilläggas.
Ingressen återremitterades.
Utsk:ts nederst å sid. 12 och öfverst å sid. 13 afgifna
förslag, äfvensom dess slutliga, å sid. 14 gjorda hemställan
blefvo sedermera föredragna och, uppå särskilda,
af Gr. Sparre framställda yrkanden, till Utsk:t återremitterade.
Föredrogs och lades till handlingarne Konst.-Utsk:ts
den 26 dennes bordlagda Mern. N:o 16, med anmälan om
de i förstärkt Konst.-Utsk. verkställda omröstningar.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo
på bordet, Stats-Utsk:ts d. 26 dennes bordlagda Utlåtrn:
N:o 102, i ani. af väckta motioner om förändring i
vilkoren för det vid 1859 och 1860 års riksdag beviljade
lån för anläggning af jernväg från Borås till Herrljunga;
N:o 103, i ani. af väckt motion om förändring i vilkoren
för beviljadt statsbidrag till sänkning afsjönVeselången;
N:o
104, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de folkskolelärares
pensionering; samt
N:o 105, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de grunderna
för infanteriets och kavalleriets organisation; om
rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren till tidigare
afsked; samt om arméns vapenöfningar och underoflicers-bildningen.
53fi
Den 28 Maj.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 26 denne?
bordlagda Utlåt:n:
N:o 106, i ani. af väckt motion om fortfarande anslag
för Kammereraren Carl Sandberg;
N:o 107, i ani. af väckt motion om ersättning till åtskilliga
personer i Wähla by och Björnlunda socken för
jiden brandskada;
N:o 108, i ani. af väckt förslag, att Staten måtte öfvertaga
förre Lokomotivföraren G. A. Riex ådömd ersättningsskyldighet
till personer i följd af den vid Sandsjö
jernvägsstation den 23 December 1864 timade olyckshändelse;
N:o
109, i ani. af väckt motion om anslag till förhöjning
i häradsnämndernas s. k. tingsgästningspenningar ;
N:o 110, ang:de anslags beviljande för ersättning af
förluster genom hagelskada;
N:o lil, i ani. af väckt motion om ersättning till
Handlanden C. Rönnbäck och f. d. Kapitenen M. U. Silfverbrand
för af dem liden förlust vid uppförandet af landshöfdingeresidens-byggnaden
i Luleå;
N:o 112, i ani. af väckt motion ang:de beredande af
s. k. semester för civile embets- ooh tjenstemän, m. m.;
N:o 113, i ani. af väckt motion om statsbidrag till
staden Oscarshamn för utlösen af tomtöre-afgälden till
egaren af de hemman, från hvilkas områden stadens utmål
är afsöndradt; samt
N:o 114, i ani. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för aflöning af brovaktare inom Thorsångs församling
af Kopparbergs län.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utsk:ts d. 26 dennes bordlagda Utlåt. N:o
115, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. angrde disposition
af kronotionden på Gotland för dervarande presterskap?
aflöning.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
d. 26 dennes bordlagda Mern. N:o 116, ang:de verkställd
omröstning i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
åtskilliga till statsregleringen hörande frågor.
Föredrogos och lades till handlingarne Bevilln.-Utsk:ts
d. 26 dennes bordlagda Mern. N:o 13, i ani. af Riks
-
Den 28 Maj.
537
Ståndens skiljaktiga beslut ang:de ordalydelsen af 9:de
§:n i Bevillnings-stadgan; saint Utlåt. Nio 14, i ani. af
erhållen återremiss i vissa delar af Betänk:t N:o 8, ang:de
tullbevillningen.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv,- o. Ekon.-  Utsk:ts den 26 dennes bordlagda Betänk. N:o 4, i ani. af
väckt motion om upphörande eller nedsättning, i vissa
fall, af nu stadgade transito-afgift och magasins-hyra för
transito-gods.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 26 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 91, ang:de verkställd omröstning i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts
Betänk:n Nås 12 och 46, ang:de väckt motion om upphörande
af de s. k. prebendepastoratcn;
N:o 92, ang:de verkstäld omröstning i ani. af de hos
Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskits Betan k:n N:is 36 och 64, rörande väckta motioner
i fråga om ej mindre Norrmäns och Danskars,
än äfven andra utländningars rätt att i Sverige idka handel,
handtverk och andra yrken; samt
N:o 93, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos
Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskrts Betanien N:is 39 och 75, rörande väckta motioner
om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter.
Föredrogs Frih. von Schwerine, .Jules, d. 26 dennes
bordlagda förslag, att Preste- och Borgare-St:n skulle
inbjudas biträda R. o. Ad:ns beslut rörande 3:dje punkten
i sammansatta Stats- och Banko-Utslr.ts Utlåt. N:o 10,
i ani. af väckta motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 26 April 1861, angtde en allmän hypoteksbank
m. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag har mig icke
bekant hvad sjelfva beslutet innehåller; men i hvad fall
som helst anser jag det betänkligt att inskjuta en mellanmening,
såsom nu blifvit föreslaget, ntan att Utsk:t först
tagit saken i öfvervägande, hvilket går lika fört, som om
afgörandet sker efter inbjudning. Hade jag varit närv:de,
skulle jag hafva bestridt den beslutade förändringen, som
kan komma att verka motsatsen af hvad man åsyftat.
Sedan beslutet är fattadt, kan emedlertid derom icke mera
538
Den 28 Maj.
sägas; utan det torde få bero på lits k: t att taga frågan
ånyo i öfvervägande; ty jag tror att slutet ieke står rätt
väl tillsammans med början. Jag anser derför att förslaget
om inbjudning bör afslås.
Frih. von Schwerin, Jules: Afven om inbjudningen
icke antages, kan jag icke inse huru Utsk:t vidare skall
kunna komma att yttra sig i frågan, då den icke är återremitterad.
Jag har för tidens vinnande föreslagit denna
inbjudning, och jag anhåller att detta mitt förslag måtte
bifallas.
Hr Mannerskantz: Då frågan återkommer till Utsk:t,
måste detta på grund af de olika besluten göra framställning
om sammanjemknings-beslut eller, om denna icke
antages, föreslå voterings-propos:r till frågans afgörande
i förstärkt Utsk.; och Utsk:t har då tillfälle att ånyo yttra
sig i saken.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först
propos. på bifall till det ifrågav:de förslaget, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med
ja besvarades.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 110 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 30 Maj.
539
Onsdagen de» 30 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 28 dennes.
Upplästes följande af Hr Björnstjerna, Oscar
Magnus, ingifna mern:
Af tjensteärenden tvungen att lemna hufvudstaden,
får jag vördsamt anhålla att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara ledamot
af Förstärkta Stats-Utsk:t.
Till denna anhållan iernnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M:t Konungen,
vid Riks-Stms Talmän lemnadt företräde, behagat i
nåder meddela, att riksdagens afslutande komme att ega
rum den 21 i nästa månad.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utsk:ts den 26 och
28 dennes bordlagda Utlåt:n:
N:o 102, i ani. af väckta motioner om förändring i
vilkoren för det vid 1859 och 1860 års riksdag beviljade
lån för anläggning af jernväg från Borås till Herrljunga;
N:o 103, i ani. af väckt motion om förändring i vilkoren
för beviljadt statsanslag till sänkning af sjön Wese1
ången; samt
N:o 104, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de folkskolelärares
pensionering.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 26 och 28 dennes
bordlagde Mein. N:o 105, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos.
angtde grunderna för infanteriets och kavalleriets organisation;
om rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren
till tidigare afsked; samt om arméns vapenöfningar
och underofficersbildningen.
Hr Reuterskjöld, Fabian: Då jag icke anser,
att denna fråga står i oskiljaktigt sammanhang med K.
M:ts Propos. örn beväringsinrättningen, och då Utsk:t
hufvudsakligen grundat sin hemställan på R. St:rs beslut
om beväringsfrågans uppskjutande, skulle jag visserligen
hafva anledning att anhålla om återremiss af detta Betänk.
, men, då i riksdagens sista timma en sådan icke
torde tjena mycket till och R. o. Ad:ns ledamöter äro så
fåtaligt samlade, att det icke är skäl att framställa något
yrkande derom, inskränker jag mig till att reservera mig
mot de af Utskit framdragna motiver. Jag hembär dock
Utsk:t min tacksamhet derför, att Utsk:t icke tillbakaskjutit
denna serdeles vigtiga fråga, utan föreslagit R. Stilatt
hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes till en annan
riksdag framlägga nytt förslag i ämnet.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Utlåtit
bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 26 och
28 dennes bordlagda Utlåt. Nio 115, i ani. af K. Mits
Nåd. Propos., angide disposition af kronotionden på Gotland
för dervide presterskaps aflöning.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammans. Bevill.- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits den 26 och 28 dennes bordlagda
Betänk. Nio 4, i ani. af väckt motion om upphörande
eller nedsättning, i vissa fall, af nu stadgade transitoafgift
och magasinshyra för transitogods.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk.
inkomne Menur, Utlåtin och Betänkin; nemi. från
Stats-Utskottet:
Nio 117, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-Stins skiljaktiga beslut angide upplåtelse till Göteborgs
stad af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande
lägenheter;
Nio 118, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-Stins skiljaktiga beslut rörande 15:de punkten i
Stats-Utskits Utlåt. Nio 78;
Nio 119, med förslag till voteringspropos. i fråga om
anvisande af anslag för norra jernvägsstambanans fortsättning;
-
Deri 30 Maj.
541
N:o 120, i ani. af vackt motion om beviljande af förlagslån
till brandskadade näringsidkare i Carlstad;
N:o 121, i ani. af väckt motion om låneunderstöd för
anläggning af en jernväg mellan Filipstad och nordvestra
stambanan;
N:o 122, ang:de anvisande af arfvode för befattningen
med tryckta riksdagshandlingars mottagning, vårdande
och utdelning;
N:o 123, ang:de fortfarande understöds beviljande för
enke- och pupillkassan vid Riksg.-Kont.;
N:o 124, i ani. af väckt fråga om ökadt anslag till
begrafningshjelp och understöd för sterbhusen efter tjenstemän
och vaktbetjenter vid Riksg.-Kont.;
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet:
N:o 11, i ani. af erhållna återremisser å Utskits Betänk.
N:o 7, i fråga om förändrade bestämmelser i afs. å
upplåtande åt enskilda personer af Kronans mark i Norrland
och Stora Kopparbergs län, m. m.;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 15, i ani. af verkställda omröstningar ang:de
ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om tullbevillningen;
N:o
16, i ani. af verkställd omröstning ang:de ifrågaställd
förändring i afgiften för bränvins tillverkning;
N:o 17, ang:de tullbestämmelserna för artiklarne bränvin
och sprit samt ättika;
Banko-Utskottet:
N:o 30, ang:de föreskrifterna i 10:de Art. af Bankoreglenut
om bankens pappersbruk Tumba;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 17, i ani. af återremiss utaf vissa punkter i Utsk:ts
Betänk. N:o 1, öfver väckta motioner om ändring af
gällande stadganden ang:de skyldighet att deltaga i byggnad
och underhåll af kyrka, prestgård, tingshus och häradsfängelse;
N;o
18, i ani. af återremiss utaf två punkter i Utsk:ts
Betänk. N:o 4, ang:de väckta motioner om förändradt
röstberäkningssätt vid prestval, äfvensom vid tillsättande
af folkskolelärare, organist, klockare och annan kyrkobetjening;
-
542
Den 30 Maj.
N:o 19, i ani. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid
föreh:de af Utsk:ts Utlåt. N:o 5, öfver K. M:ts Nåd. Propos.
ang:de förändring i grunderna för beväringsinrättningen,
samt om bildande af en landstorm;
N:o 20, i ani. af väckt motion om ändring af l:sta
mom:t i 13:de §:n af K. Landtmäteri-Instruktionen den 6
Augusti 1864;
N:o 21, i axd. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid
föreh:de af Utsk:ts Betänk. N:o 7, öfver väckta motioner
om rättighet för röstegande i konsistoriella pastorat och
sacellanier att begära fjerde profpredikant;
N:o 22, i ani. af väckta motioner ang:de dels utfärdande
af ny skiftesstadga, dels ändringar i den nu gällande
;
Expeditions-Utskottet:
N:o 5, i ani. af erhållna återremisser af Utsk:ts förslag
till underd. skrifvelse samt § i Riksdagsbeslutet
ang:de den antagna nya Riksdags-Ordn:n och dermed
sammanhängande ändringar i R. F.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 12 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 31 Maj.
543
Thorsdagen den 31 Maj 186 G.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 30 dennes.
Hr Leijonancker, Fredrik Willielm: För att
i alla händelser kunna hålla det förstärkta Stats-Utsk:t
fulltaligt, får jag hemställa, om icke II. o. Ad. ville välja
ytterligare 10 suppleanter till detta Utsk., och får jag
anhålla om Hr Gr:ns o. Landtmms propos. å detta mitt
förslag.
Sedan B,, o. Ad., uppå gjord propos., härtill lemnat
bifall, föreslog Hr Gr. o. Landtm., att det ifrågavule valet
skulle företagas nästa Lördag den 2 Juni, hvilket jemväl
bifölls.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag anhåller att få i
11. o. Ad:ns prot. antecknadt att jag i går, i följd af ett
tillfälligt förhinder, var frånvarande från plenum och således
icke deltog i beslutet i fråga om efterskänkande af
stadgade vilkor rörande anslagen för Borås—Herrljungabanan
och sänkning af sjön Weselången.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 30 dennes
bordlagda Mem:r och Utlåt:n:
N:o 117, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Biks-St:ns skiljaktiga beslut ang:de upplåtelse till Göteborgs
stad af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande
lägenheter;
N:o 118, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Riks-St:ns skiljaktiga beslut rörande 15:de punkten i
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 78;
N:o 119, med förslag till voteringspropos. i fråga om
anvisande af anslag för norra jernvägsstambanans fortsättning;
N:o
120, i ani. af väckt motion om beviljande af förlagslån
till brandskadade näringsidkare i Carlstad;
Den 31 Maj.
N:o 121, i ani. af väckt motion om låneunderstöd för
anläggning af en jernväg mellan Filipstad och nordvestra
stambanan;
N:o 122, ang:de anvisande af arfvode för befattningen
med tryckta riksdagshandlingars mottagning, vårdande
och utdelning;
N:o 123, ang:de fortfarande understöds beviljande för
enke- och pupillkassan vid Ifiksg.-Kont.; samt
N:o 124, i ani. af väckt fråga om ökadt anslag till
begrafningshjelp och understöd för sterbhusen efter tjenstemän
och vaktbetjenter vid Riksg.-Kont.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammans. Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 11, i ani. af erhållna återremisser åUtsk:ts
Betänk. N:o 7, i fråga om förändrade bestämmelser
i afs. å upplåtande åt enskilda personer af Kronans mark
i Norrland och Stora Kopparbergs län, m. m.
Föredrogos och lades till handlingarne BevillningsUtsk:ts
den 30 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 15, i ani. af Verkställda Omröstningar ang:de
ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om tullbevillningen;
och
N:o 16, i ani. af verkställd omröstning ang:de ifrågaställd
förändring i afgiften för bränvins tillverkning.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Bevilln.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagda Betänk.
N:o 17, ang:de tullbestämmelserna för artiklarne Bränvin
och Sprit samt Attika.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 30 dennes
bordlagda Mern. N:o 30, ang:de föreskrifterna i 10:de Art.
af Bankoreglennt, om bankens pappersbruk Tumba.
Föredrogs Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts den 30 dennes bordlagda Mern. N:o 17, i ani. af
återremiss utaf vissa punkter i Utskrts Betänk N:o 1, öfver
väckta motioner om ändring af gällande stadganden
ang:de skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll af
kyrka, prestgård, tingshus och häradsfängelse.
Utsk:ts
Den 31 Maj.
.'>45
Utsk:t.s första yttrande lades till handlingarne och
dess sednare hemställan bifölls.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammans. Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagda
Mern. X:o 18, i ani. af återremiss utaf två punkter
i Utsk:ts Betänk. N:o 4, ang:de väckta motioner om förändradt
röstbcräkningssätt vid prestval, afvensonf vid
tillsättande af folkskolelärare, organist, klockare och annan
kyrkobetjening.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 30 dennes bordlagda Mern. N:o 19, i ani. af
Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid föreh:de af Utsk:ts Utlåt.
N:o 5, öfver K. M:ts Nåd. Propos. ang:de förändring
i grunderna för beväringsinrättningen samt om bildande
af en landstorm.
Föredrogos och biföllos Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagda Betänk.
N:o 20, i ani. af väckt motion om ändring af l:sta mom.
i 13:de §:n af K. Landtmäteri-Instruktionen den 6 Aug.
1864; samt
Mern. N:o 21, i ani. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut
vid föreh:de af Utsk:ts Betänk. N:o 7, öfver väckta motioner
om rättighet för röstegande i konsistoriella pastorat
och sacellanier att begära fjerde profpredikant.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 30 dennes bordlagde Betänk. N:o 22, i ani. af
väckta motioner, ang:de dels utf ärdande af ny skiftesstadga,
dels ändringar i den nu gällande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Exp.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagde Mein. N:o
5, i ani. af erhållna återremisser af Utsk:ts förslag till
underd. skrifvelse samt § i riksdagsbeslutet ang:de den
antagna nya Riksdags-Ordn. och dermed sammanhängande
ändringar i R. F.
II. V.
35
546
Den 31 Maj.
Frih. von Schwerin, Jules: Då under BankoUtskrts
behandling ännu ligga flere mål, som äro af den
beskaffenhet att det förstärkta Utsk:t afgör dem med R.
St:rs rätt, och då Utsk:ts alla ledamöter icke för närv:de
äro här närv:de, får jag anhålla att det Höglofl. Ståndet
ville utse ytterligare fyra suppleanter i förstärkt BankoUtsk.
■•Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades
Sths Hrr Elektorer att sammanträda för val af ytterligare
4 suppleanter i Banko-Utsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1, 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 2 Juni.
547
Lördagen den 2 Jani 1866.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 31 sistl. Maj.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts Skrifvelseförslag:
N:o
60, i ani. af väckt fråga om tackjernstiondes upphörande
inom bergslag;
N:o 61, ang. upphörande af tionde för tillverkning af
metaller:
N:o 62, ang. eftergift af Kronans rätt till danaarf efter
åtskilliga personer;
N:o 63, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. ytterligare
förlängning i den för uppmuddring af Ystads hamn
bestämda arbetstid;
N:o 64, ang. ändring i planen för sänkning af Sol gen
m. fl. sjöar i Jönköpings län, med bibehållande af dertill
beviljadt understöd;
N:o 65, ang. förhöjning af räntan å Manufakturdiskontens
kreditiv i Riksbanken; samt
N:o 66, äng. ändring i 28 Kap. 1 § Byggn.-Balken,
i fråga om afståndet mellan gästgifvaregårdar.
Företogs val af de tolf Elektorer och fyra Suppleanter,
hvilka skola ega att, tillika med Elektorer af de öfriga
Kiks-Stånden, utse R. St:rs Just.-Ombudsmans Suppleant
efter Exped.-Chefen Arendt Dreijer, hvilken blifvit
af Kongl. Majit till Just.-Kansler utnämnd; och befunnos,
efter valförrättningens slut, följande Hrr blifvit utsedde till
Elektorer:
N:o 120, Gr. Liljencrants, G. F., med 38 röster.
» 140, » Björnstjerna, C., med 38 röster.
» 26, Frih. Leyonhufvud, A. G., med 38 röster.
» 311, » af Ugglas, G., med 38 röster.
548
Den 2 Juni.
N:o 354, Frih. Fock, fullm. Frih. Åkerhjelm, K., med 38 r.
» 137, Hr Eketrä, fullm. Hr Tersmeden, N., med 38 r.
» 215, » Ramsay, A. H., med 38 röster.
» 661, » Klingstedt, fullm. II. Exc. Gr. Sparre, G. A.,
med 38 röster.
» 792, » Lagerhjelm, G., med 38 röster.
» 2145 A, Hr af Nordin, G., med 38 röster.
» 2311, Hr Rabenius, fullm. Hr Silfverstolpe, F. O., med
38 röster.
» 2320, » Åkerman, F., med 38 röster.
Suppleanter:
N:o2063, Hr Nordenfalk, C., med 38 röster.
» 9, » Ulfsparre, S., med 36 röster.
» 381, Frih. Hierta, F. F., med 36 röster.
» 2245, Hr von Hedenberg, fullm. Hr Brakel, C. O.,
med 36 röster;
sedan genom särskilda lottningar blifvit bestämdt dels
hvilka af de 13 ledamöter, som erhållit 38 röster, skulle
ingå såsom elektorer och hvilken borde blifva suppleant,
dels ock den ordning, i hvilken de, som erhållit 36 röster,
skulle inträda såsom suppleanter.
Företogs val af ytterligare Tio Suppleanter i förstärkt
Stats-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, deruti hafva blifvit utsedde:
N:o 311, Frih. af Ugglas, G.
» 258, Hr Svenske, fullm. Frih. Cederström, R.
» 2211, » Börtzell, A.
» 2325, » Fåhreeus, E.; — alla med 25 röster.
» 2161, » af Zellén, fullm. Hr von Plomgren, P.
» 15, » Ribbing, G.
» 2255, » af Pontin, F.
» 2142, » Liljensparre, fullm. Frih. Hermelin, D.
» 1988, » Adlersparre, R.
» 189, » Rääf i Småland, fullm. Frih. Stjernstedt, A.;
alla med 23 röster;
sedan genom särskilda lottningar blifvit bestämd den ordning,
i hvilken såväl de, som erhållit 25, som ock de,
hvilka bekommit 23 röster, borde såsom suppleanter ingå.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.-Utsk:ts den 30 och
31 sisth Maj bordlagda Betänk. N:o 17, ang. tullbestämmelserna
för artiklarne Bränvin och Sprit samt Ättika.
Den 2 Juni.
549
Föredrogs ånyo sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 30 och 31 sistl. Maj bordlagda Mern.
N:o 19, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskits Utlåt. N:o 5, öfver Kongl. Maj:ts Nåd.
Propos. ang. förändring i grunderna för beväringsinrättningen
samt om bildande af en landstorm.
Frih. af Ugglas, Grustaf: Jag tror, att vid upp
ställandet
af denna voteringspropos. ett misstag insmugit
sig, ty 3 Stånd hafva förenat sig om en underd. anhållan hos
K. M:t, att K. M:t täcktes till en kommande riksdags
pröfning i sin helhet framlägga frågan, ehuru BorgareStåndet
derjemte inlagt orden: »R. St:r anse sig icke böra
godkänna Kongl. Maj:ts nu afgifna Nåd. Propos.» Vid
sådant förhållande lär Bonde-St:ts beslut, som innefattar
ett rent afslag, utan någon anhållan om förnyad framställning
i ämnet, icke vidare böra komma under pröfning, ty
det skulle då kunna inträffa, att vid voteringen i förstärkta
Utsk:t Bonde-St:ts mening komme att segra och således
de 3 öfriga Ståndens önskan om förnyad framställning i
ämnet icke komma att beaktas.
På grund häraf anser jag, att votering kan ega rum
endast emellan R. o. Ad:ns och Preste-St:ts beslut å ena
sidan och Borgare-St:ts beslut å andra sidan; och för att
få voteringspropos:na ändrade i sådan syftning, anhåller
jag att mom:t måtte till Utsk:t återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., blef mom:t till Utsk:t. återremitteradt.
Föredrogs ånyo och bifölls sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 och 31 sistl. Maj bordlagda
Betänk. N:o22, i ani. af väckta motioner ang. dels
utfärdande af ny Skiftesstadga, dels ändringar i den nu
gällande.
Vid föredragning af Exped.-Utsk:ts den 30 och 31
sistl. Maj bordlagda Mern. N:o 5, i ani. af erhållna återremisser
af Utsk:ts förslag till underd. Skrifvelse samt
§ i Riksdagsbeslutet ang:de antagna nya Riksdags-Ordningen
och dermed sammanhängande ändringar i RegeringsFormen,
äfvensom, i sammanhang dermed, nämnde Utsk:s
så väl Skrifvelseförslag N:o 33, i ani. af K. M:ts Nåd.
Propos. om antagande af ny Riksdags-Ordn. och dermed
sammanhängande ändringar i Reger.-Formen, som ock
förslag N:o 6 till § i Riksdagsbeslutet ang. antagen ny
Riksdags-Ordn. och dermed sammanhängande ändringar
350
Den 2 Juni.
i Reger.-Formen; beslöt R. o. Ad. att, med bifall till ofvanberörde
Mern., godkänna de ifrågav:de förslagen.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk.
inkomne Mem:r, Utlåtm och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 126, i ani. af erhållna återremisser å en i Mennt
N:o 84 föreslagen voteringspropos.;
Sammans. Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 12, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut beträffande
Betänk:t N:o 9, ang. väckt fråga om restitution
af bränvinstillverkningsafgift vid export till utrikes ort;
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet:
N:o 13, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver Utsk:ts
Utlåt. N:o 10, rörande väckta motioner om ändringar i
Kongl. Förordningen den 26 April 1861 ang. en allmän
hypoteksbank m. m.;
N:o 14, ang. arfvode för Sekreterarebiträde hos Sammansatta
Stats- och Banko-Utsk:t;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 18, i ani. af återremiss i viss del af Utsk:ts Mern.
N:o 12, ang. Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i frågan om
tullbevillningen;
Sammans. Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 23, i ani. af väckt motion ang. förändrade bestämmelser
i fråga om vården af och kontrollen öfver till
milda Stiftelser afaslagna medel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 4 Juni.
551
Harn dage ii den 4 Juni 1866.
Plenum kl. i 2 e. in.
Justerades 3 prot.-utdrag för d. 2 dennes.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:s Utlåt. N:o 128, i ani. af K. M:ts Nåd.
Propos., i fråga om inlösande af de s. k. frisocknarnes
tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk;
Sammansatta JBeviiln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 5, ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker; samt
Lag-Utsk:ts Menur:
N:o 58, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
56, öfver väckt motion om ett lagstadgande ang:de belåning
af varor, som af egaren blifvit under visst vilkor
hos annan man eller allmän inrättning i förvar upplagda;
och
N:o 59, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
57, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning ang:de
panträtt i lös egendom.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Banko-Utsk:t efter N:o 2231 Hr af Burén, Didrik Pontus,
samt, enligt R. o. Ad:ns den 31 sistl. Maj fattade beslut,
ytterligare 4 suppleanter i samma Utsk.; ochbefunnos
hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 2230. Hr Hagströmer, Johan Jakob.
552
Den 4 Jani.
Suppleanter:
N:o 1648. Hr von Bahr, Robert Ulrik Henrik.
» 2001. » af Sillén, Lars Gabriel.
» 782. » Belfrage, Johan Gustaf Wilhelm.
» 2255. » af Pontin, David Fredrik Constans.
Upplästes följ:de protokoll:
»Ar 1866 den 2 Juni sammanträdde Rikets Höglofl.
Ständers valde Elektorer för att utse R. St:rs Just.-Ombudsmans
efterträdare efter Expeditions-Chefen Riddaren
af K. N. O., Hr Arendt Dreijer, hvilken blifvit af K. M:t
till Jusf.-Kansler utnämnd; och befunnos, efter valsedlarnes
öppnande, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ådvokat-Fiskalen och Kommendören Karl Magnus Rydqvist,
23 röster.
Expeditions-Chefen och Riddaren Frans Fabian Huss,
18 röster.
Revisions-Sekreteraren och Riddaren Frih. Carl Gustaf
Leijonhufvud, 7 röster;
i följd hvaraf, och som således ingendera erhållit den i
63:dje §:n R. O. stadgade pluralitet, votering anställdes
öfver följ:de voterings-propos.:
Den, som bifaller att Advokat-Fiskalen och Kommendören
Rydqvist skall blifva R. St:rs Just.-Ombudsmans
efterträdare, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner nej, kommer liv votering att anställas, huruvida
den person, hvilken i ordningen näst efter AdvokatFiskalen
Rydqvist erhållit de flesta rösterna, skall till Just.-  Ombudsmans efterträdare varda utsedd.
Sedan en voterings-sedel blifvit aflagd och förseglad
samt de öfriga voteringssedlarne öppnade och en sedel
deraf kasserad, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 22.
I följd hvaraf Advokat-Fiskalen Rydqvist förklarades
vara till R. St:rs Just.-Ombudsmans efterträdare utsedd.
Ut supra.
G. F. Liljencrants. Tk. Annerstedt.
P. Murén. A. Medin.
Den 4 Juni.
5."i 3
Uppå Hr Gr:ns o. Landtm:ns framställning beslöt R.
o. Ad., att Exped.-Utsk:t skulle om utgången af detta
val underrättas, samt anmodas uppsätta och till Riks-St:n
ingifva förslag till så väl förordnande för den valde, som
ock underd. skrifvelse om valet till K. M:t.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts d. 2 dennes bordlagda
Mern. N:o 126, i ani. af erhålla återreinisser å en
i Mem:t N:o 84 föreslagen voterings-propos., godkände
R. o. Ad. Utsk:ts i förev:de Mern. afgifna förslag till
voterings-propos.
Föredrogs och lades till handlingurne sammansatta
Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
2 dennes bordlagda Utlåt. N:o 12, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut beträffande Betänk:tN:o 9, ang:de vackt
fråga om restitution af bränvins-tillverknings-afgift vid
export till utrikes ort.
Vid föredragning af sammansatta Stats- samt BankoUtsk:ts
den 2 dennes bordlagda Mern. N:o 13, i ani. af
Riks-Ståndens beslut öfver Utskt:s Utlåt, N:o 10, rörande
väckta motioner om ändringar i Kongl. Förordningen d.
26 April 1861, ang:de en allmän hypotheksbank m. m.,
lades l:sta punkten till handlingarne och biföllos 2:dra
samt 3dje punkterna.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats-och BankoUtsk:ts
den 2 dennes bordlagda Mern. N:o 14, ang:de
arfvode för sekreterare-biträde hos sammansatta Statsoch
Banko-Utsk:t.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Bevilln.-Utslcts d. 2 dennes bordlagda Utlåt. N:o
18, i ani. af återremiss i viss del afUtsk:ts Mern. N:o 12,
ang:de Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i frågan om tull—
bevilln ingen.
Föredrogs och bifölls sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 2 dennes bordlagda Betänk.
N:o 23, i ani. af väckt motion ang:de förändrade bestäm
-
554
Den 4 Juni.
meisel- i fråga om vården af och kontrollen öfver till milda
stiftelser anslagna medel.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
i enlighet med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän vid
hållet sammanträde öfverenskommit föreslå, behagade
besluta, att val af ledamöter i förstärkt Lag-Utsk. skulle
företagas i början af det plenum, som komme att hållas
nästa Lördag den 9 dennes.
Ropades ja.
Vidare föreslog Hr Gr. o. Landtm., att, i likhet med
hvad vid föregående riksdagar iakttagits, vid ifrågav:de
val skulle jemte de 26 ordinarie ledamöterne utses 4 suppleanter,
så att hvarje vallista komme att upptaga 30 namn;
hvilket jemväl bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel
V
Den 5 Juni.
555
Tisdagen den 5 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
.Justerades 5 prot.-utdrag för d. 4 dennes och prot:t
för den 19 sistl. April.
Föredrogs ånyo Bevilln.-Utsk:ts den 2 och 4 dennes
bordlagda Utlåt. N:o 18, i ani. af återremiss i viss del af
Utsk:ts Mern. N:o 12, ang:de Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i frågan om tullbevillningen.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Då tullbevillnhgen
förevar till behandling i Ståndet, uppträdde jag mot Utsk:ts
dervid afgifna förslag till skrifvelse eller den s. k.
klämmen, emedan jag ansåg att ordalagen deri innefattade
ett försök att tillegna R. St:r en makt, som dem icke
tillkommer. Då emedlertid formen fordrar att tulltaxan
öfverlemnas till K. M:t med en skrifvelse, men något
annat förslag dertill, sedan det första blifvit förkastadt,
icke, såsom jag anser borde hafva skett, blifvit af Utsk:t
framstäldt, så linner jag mig föranlåten att biträda det af
en reservant, Frih. Hermelin, afgifna förslag, hvaremot
icke något synes vara att anmärka, man må hafva hvad
åsigter som helst; och jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. derpå, att R. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts Utlåt., måtte antaga det af Frih. Hermelin i
hans reservation framställda förslag.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag instämmer med den
siste värde talaren deruti, att det förslag till skrifvelse,
som Frih. Hermelin framställt, icke innehåller något som
icke skulle kunna godkännas af hvem som helst; men jag
tror att, sedan i denna fråga två Stånd stadnat mot två,
hvarje förslag till skrifvelse i detta syfte måste anses hafva
förfallit och att frågan icke vidare kan upptagas. Man
liar sagt att, om icke något beslut nu fattades, det skulle
bli omöjligt att till K. M:t öfverlemna tulltaxan; jag kan
icke inse detta, ty det är icke Irågan om öfverlemnandet
556
Den 5 Juni.
af tulltaxan, som förfallit, utan den fråga, huruvida i den
skrifvelse, som bör åtfölja tulltaxan, någon slutmening af
det innehåll Utsk:t i Betänk:t N:o 8 föreslagit skall inflyta.
Utgående från en sådan åsigt, måste jag motsätta mig
hvarje annan framställning än att Bevilln.-Utsk:ts ifrågav:de
Utlåt, måtte läggas till handlingarne.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: I Tal
manskonferensen
har öfverläggning egt rum om detta Betänka
formella behandling, och alla dervid närv:de
voro af den mening, att all fråga om tillägg, till It. St;rs
underd. skrifvelse om tulltaxan numera förfallit och
icke vidare kunde blifva föremål för R. St:rs pröfning,
sedan två Stånd, R. o. Ad. samt Borgare-St:t, afslagit
det förslag till så heskaffadt tillägg som Bevilln.-  Utsk:t framställt. — Det är ock uppenbart, att frågan
om ett sådant tillägg icke kan hänföras under stadgandet i
7l:sta §:n R. F. rörande grunderna för bevillning, sättet
för tillämpning deraf eller bevillnings fördelning, — utan
det föreslagna tillägget är obestridligen en statsrättslig
konstitutionell fråga om gränsen emellan Konungens och
National-representationens rättigheter. Begge dessa äro
Stms Talmän, enligt deras ed, skyldige att lika vårda,
och jag förmodar, att icke någon Talman kan, i anledning
af Bevilln.-Utsk:ts nu föredragna Mern., framställa
propos. på bifall till ett nytt tillägg, en ny s. b. klämm
vid slutet af tulltaxan. Jag hemställer på grund häraf
om propos. å Mem:ts läggande till handlingarne.
Gr. Mörner, Carl Göran: Efter den förklaring
den siste ärade talaren afgifvit om hvad i Talmanskonferensen
förefallit, är det icke någon utsigt att få saken
afgjord på sätt jag ansett ändamålsenligt. Man har antagit,
att frågan vore af natur att kunna förfalla. I det
hänseendet vågar jag vara af annan åsigt, än de båda sista
talarne. Det förslag, som var af Utsk:t framstäldt,
rörde, huruvida tulltaxan skulle öfverlemnas till K. M:t
för att utfärdas, och jag tror icke att denna fråga kan
förfalla, såvida taxan icke skall endast bland handlingarne
i Riksdagsarkivet förvaras, utan verkligen skall till allmän
kännedom och efterrrättelse utgifvas. Icke lärer väl två
Stånds förklaring att de icke ingå på en sådan åtgärd
kunna ovilkorligen förhindra densamma, utan skulle man
just, om man icke ville öfverlemna tulltaxan till K. M:t,
träda grundlagen för nära. Det är icke blott om vissa
ordalag, som det är fråga, utan om sjelfva saken, det vill
säga, om sjelfva den ifrågasatta åtgärden skall anses vara
afslagen. I första förslaget förekommer, att »den af R.
St:r med stöd af R. F:ns 57, 60 och 61 §§ beslutade
Den 5 Juni.
tulltaxa jemte underrättelser måtte till K. M:t i underdånighet
öfverlenmas, för att utfärdas, de sednare så vidt
de vinna K. M:ts nåd. stadfästelse». Om, såsom nu vill
antydas, man endast fäst sig vid detta sista tillägg och
funnit detsamma olämpligt eller anstötligt, eller man i
öfrigt velat hafva ändring i ordalagen, så borde man hafva
begärt de sista ordens uteslutande eller återremiss af
punkten, men nu har man inom två Stånd begärt och
vunnit dessa Stånds bifall till afslag på hela saken, och
jag kan icke föreställa mig huru under sådane omständigheter
en Exp.-Utsk:ts skrifvelse till K. M:t skall kunna
komma till stånd, då hvar och en, med åberopande af
dessa två Stånds af R. St:r samfäldt stadfästade beslut,
skulle kunna helt och hållet förhindra pröfning af en sådan
skrifvelse. Den måtte nemligen innehålla hvad slutmening
som helst, så skulle den alltid blifva stridande
mot hvad R. St:r beslutat. Jag befarar att det resultat,
hvartill man sålunda kunde komma, vore vådligare och
mindre konstitutionelt, än att besluta en skrifvelse i förändrad
form. Det händer någon gång att då man låter
leda sig endast af önskan att motverka något som man
anser mindre godt, man kan gå för långt oell åstadkomma
något vida skadligare än hvad man sökt motarbeta;
och så synes det mig att man här gjort. För min del
kan jag icke annat än tro, att det skulle vara ändamålsenligt
och nyttigt, om en skrifvelse, sådan som den af
Frih. Hermelin i hans reservation föreslagna, blefve af
R. o. Ad. beslutad, och att man derigenom skulle förekomma
en större olägenhet, än som kan härleda sig från
den uttalade åsigten att frågan förfallit.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm.: Bevilln.-Utslct
hade i slutet af sitt Betänk. N:o 8 ang:de tullbevillningen
afgifvit ett förslag till slutmening i den underd. skrifvelse,
hvarmed den af R. St:r för deras del beslutade tulltaxan
skulle till K. M:t öfverlemnas. Detta förslag bifölls
af två Stånd, nemi. Preste- och Bonde-St:n, men
afslogs af de två andra Riks-St:n, eller R. o. Ad. samt
Borgare-St:t, vid hvilken utgång af frågan Bevilln.-Utsk:t
ansett förslaget om en slutmening i skrifvelsen om
tulltaxan hafva förfallit. Att frågan om en slutmening
uti meromnämnda skrifvelse verkligen är af beskaffenhet
att kunna förfalla, framgår uppenbarligen derutaf, att en
skrifvelse om tulltaxan måste till K. M:t aflåtas, vare sig
att deri finnes en slutmening eller icke, vid hvilket förhållande
och då 75 §:n R. O. stadgar, att frågor, som
kunna förfalla, skola anses hafva förfallit, då två Stånd
stanna emot två, jag finner mig af nämnde grundlagsbud
förhindrad att framställa propos. på hvilket förslag som
558
Den 5 Juni.
helst till slutmening i den blifvande skrifvelsen ang:de
tullbevillningen.
Frih. von Schulzenheim, David: Efter det i
Talmanskonferensen fattade beslut att vägra propos. å
hvarje kläm, och Hr Grins o. Landtmms derpå grundade
afgifna förklaring, har jag icke mer att tillägga, än en
önskan att erhålla förklaring om det förhållande, som nu
skall uppstå. Utsk:t hade i sitt Betänk, slutligen föreslagit,
att tulltaxan skulle till K. M:t öfverlemnas, hvarefter
två Stånd beslutat denna strofs borttagande, d. v. s.
att så icke skall ske, och att någon skrifvelse derom således
icke skall afges. Beslutet fattades hastigt, utan moget
betänkande och under inflytande af partistridigheter.
Jag hade föreställt mig efter den märkliga och i mitt
tycke konstitutionsvidriga förklaring af 57, 60 och 61 §§:na,
som R. o. Ad. efter votering med så knapp majoritet
gillade, att åtminstone alla R. St:rs beslut skulle öfverlemnas,
om ock sans phrase, till K. M:ts sanktion, men
det ser nu ut som om så icke skulle ske med denna taxa.
Jag är ledsen att behöfva begära en förklaring, huruvida
den skall läggas till handlingarne eller verkligen öfverlemnas
till K. M:t, och jag anhåller om denna förklaring,
derföre att jag misstänker någon vanlig fiffig partimanöver
vara å bane, t. ex. att genom supprimerande för denna
gång af R. St:rs förslag till tulltaxa, kunna få glädja sig
åt bibehållandet af den gamla, hvari den kära tullen å
salt bibehålles, under det man kunde hoppas, att till en
tid åtminstone undgå de för Hrr frihandlare så påkostande
tullarne å jordbrukets fabrikater, ost, gryn och mjöl. Af
dessa skäl och då Exp.-Utsk:t enligt grundlagen endast
har att expediera Ständernas beslut, ej att lemna förslag
till underd. skrifvelser, måste jag påyrka en förklaring,
om huru man nu tänker göra med det nya tulltaxeförslaget.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag är fullkomligt öfvertygad
att tulltaxan kommer att till K. M:t öfverlemnas
likasom Bevilln.- och Charta Sigillata-förordningarne, vid
hvilka sednares behandling Utsk:t icke framställt något
serskildt förslag till underd. skrifvelse. Frih. von Schulzenheim
kan således vara lugn i det afseendet. — Jag
anhåller att Utlåtit måtte läggas till handlingarne.
Gr. Mörner: Det af den siste värde talaren anförda
exempel håller, enligt mitt förmenande, icke streck. Det
är något helt annat att Exp.-Utsk:t uppsätter en skrifvelse
till K. M:t, då något särskildt beslut icke blifvit
fattadt derom att någon sådan ej skall komma i fråga;
Den 5 Juni.
559
men då ett bestämdt R. St:rs beslut finnes, att en sådan
åtgärd icke skall vidtagas, så lärer Exp.-Utsk:t icke heller
vara i tillfälle att i den saken något vidgöra.
Frih. af Ugglas: Jag kan icke förstå huru den
siste värde talaren kan anse, att genom det fattade beslutet
tulltaxan icke skulle komma att öfverlemnas till
K. M:t; hvad som har förfallit, är ju endast den hemställan,
som Bevilln.-Utsk:t först framställde, liksom hvarje
annan slutmening eller tillägg till skrifvelsen. Att tulltaxan
kommer att öfverlemnas, är uppenbart; men i den
skrifvelse, Exped.-Utsk:t skall upprätta, får icke finnas
något sådant tillägg, som Bevilln.-Utsk:t föreslagit.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är förekommen
af den siste värde talaren. Jag kan icke föreställa
mig, att de Hrr, som sökt försvara den i Frih.
Hermelins reservation uttryckta mening, verkligen tro, att
tulltaxan icke skulle komma att till K. M:t öfverlemnas.
Det är endast det ifrågasatta tillägget till skrifvelsen, som
icke får afgå; sjelfva skrifvelsen deremot torde lika visst
komma att till K. M:t expedieras, som Bevilluings- och
Charta-Sigillata-författningarne, de der ju alltid till Konungen
öfverlemnas, utan att sådant behöfver i R. St:rs
skrifvelse uttryckas. Jag hörde icke rätt hvad Frih. von
Schulzenheim yttrade; jag tyckte det var något om partimanöver;
om så var, återkastar jag dessa ord på den
värde talaren sjelf; de äro här lika obefogade som oparlamentariska.
Gr. Mörner: Jag ber att ännu en gång få uppläsa
de ord, som Utsk:t i sitt första Betänk, begagnat; de voro:
»att den af R. St:r med stöd af R. F:ns 57, 60 och 61 §§
beslutade tulltaxa jemte underrättelser måtte till K. M:t i
underdånighet öfverlemnas, för att utfärdas, de sednare så
vidt de vinna K. M:ts nåd. stadfästelse.» Detta underställdes
R. St:rs pröfning och afslogs af R. o. Ad. och
Borgare-Ståndet, hvarefter Utsk:t förklarat att frågan förfallit.
Frågan, som skulle vara förfallen, är således att
tulltaxan skall till K. M:t .öfverlemnas. Sådana äro ordalagen
i det föredragna Betänk:t; och tvärtemot desamma
hafva dock nu flere talare påstått att en skrifvelse till
K. M:t för taxans öfverlemnande skall kunna komma till
stånd. Då man vill gifva sådan kraft åt två Stånds beslut,
att till följd deraf de andra Ståndens skall lemnäs utan
afseende, så måste, så vidt jag kan finna, äfven den af
dessa sistnämnda Stånd beslutade åtgärd icke eller kunna
bringas till utförande.
560
Den 5 Juni.
Hr Ramsay: Denna fråga är helt och hållet af formel
natur. Då klämmen utgör en del af Betänkandet,
så synes det mig att den icke kan förfalla, utan
måste behandlas såsom en hevillningsfråga. Hade någon
fråga derom icke blifvit väckt, så hade skrifvelse blifvit
aflåten; men nu har ett förslag dertill framstälts, som blifvit
underkändt; och då kan jag icke finna annat, än att
något annat måste sättas i stället. Hela denna fråga är
emellertid icke värd de många ord, som derpå blifvit
spillda; och efter Hr Gr:ns o. Landtmilis uttalade mening
vill jag icke vidare vidhålla mitt yrkande, utan får derifrån
afstå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att sedan Hr Ramsay afstått
ifrån sitt först gjorda yrkande om bifall till det af Frih.
Hermelin i hans reservation afgifna förslag, hade något
annat yrkande i afs. å Bevilln.-Utsk:ts förev:de Utlåt, ej
blifvit framstäldt, än att detsamma måtte läggas till handlingarne;
hvarefter propos. derå gjordes och besvarades
med ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utsk:ts den 4 dennes bordlagda Utlåt. N:o
128, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. i fråga om inlösande
af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo
bordlagdt, Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 4 dennes på bordet lagda Betänk. N:o
5, ang. vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts d.
4 dennes bordlagda Mern. N:o 58, i ani. af återremiss af
Utsk:ts Betänk. N:o 56, öfver väckt motion om ett lagstadgande
ang. belåning af varor, som af egaren blifvit
under visst vilkor hos annan man eller allmän inrättning
i förvar upplagda.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Lag-Utskts den 4 dennes bordlagda Mein. N:o59,
i ani. af
Den 6 Juni.
561
i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 57, öfver väckta
motioner om förändrad lagstiftning ang. panträtt i lös
egendom.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 6 Juni 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för d. 5 dennes och profit
för de 21 sistl. April f. m.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o
67, ang:de regleringen af utgifterna under Riks -  Statens 4:de Hufvudtitel;
N:o 68, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
öde Hufvudtitel:
N:o 69, i fråga om kärande parts skyldighet att gifva
vederparten del af uppskofsbeslut; samt
N:o 70, ang:de förändrade stadganden i afsende på
vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos Hofrätterna och
Högsta Domstolen.
Hr Belfrage, Johan Gustaf Wilhelm: Inför
Riddarh.-Utsk:t har i dag blifvit företedd en af Ryttmästaren
II. Fock utfärdad fullmakt för Frih. G. A. C. T.
von Essen, att för Kommendörsätten Fock N:o 1864 A,
intaga säte och stämma å Riddarhuset. Af genealogierna
inhemtas, att ätten 1864, Hr Dalstjerna, länge sedan är
utdöd, samt att Kommendörsätten Fock innehar N:o 1846 A.
H. V. 36
562
Den 6 Juni,
Nu vill det synas uppenbart, att felaktigheten i berörde
fullmakt tillkommit af misskrifning, genom förvexling
af siffrorna 1846 oell 1864, och vid sådant förhållande
och då fullmakten i öfrigt är i vederbörlig form upprättad,
får jag vördsammeligen hemställa, att fullmakten
måtte godkännas och polett således åt Frih. von Essen
utlemnas.
Hr. Gr. o. Landtm, hemställde i ani. häraf, huruvida
R. o. Ad. ville godkänna den ifrågav:de fullmakten.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomna
Mem:r, Utlåtm och Betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 125, med förslag till de stadganden i RiksgäldsKontorets
reglemente, som angå detta verks skulder och
fordringar;
N:o 127, i ani. af R. St:rs år 1865 församlade Revisorers
berättelse ang:de granskning af Statsverkets samt
andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1863;
N:o 129, ang:de den Staten tillhöriga, till Riksarkiv
tillförene begagnade för detta Ridderstolpeska egendomen
vid Skeppsbron;
N:o 130, med förslag till stadganden i RiksgäldsKontorets
nya reglemente, ang:de åtskilliga vid föreg:de
Riksdagar beviljade, men ännu icke verkställda utbetalningar
;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 19, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
afseende å tullbevillningen för artikeln kok- och bergsalt;
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besv.-  och Ekonomi-Utskottet:
N:o 6, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de förändrad
grund för uttaxering af landstingsmedel;
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 7, i ani. af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afse
-
Den 6 Jnni. 563
ende å andra delar af Betänk:t N:o 1, ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning;
N:o 8, i fråga om arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af sekreterare biträdt Utsk:t;
Banko-Utskottet:
N:o 31, i ani. af Skräddaren G. Hellbergs ansökning
om eftergift af upplupen ränta å en till lånekontoret i
Göteborg inbetald skuld;
N:o 32, om kungörande af åtskilliga föreskrifrer i
Banko-reglementet;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 24, i anledning af vackt motion ang:de upphäfvande
af gällande föreskrifter dels om student-ed, dels
om skyldighet att för burbrefs erhållande aflägga tro-,
huldhets- och borgareed;
N:o 25, i ani. af väckt motion ang:de förändring af
gällande stadgan den om kompetens till klockarebefattning;
N:o 26, i ani. af väckt motion om författande och utgifvande
af en kommentar till strafflagen;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Uskottet:
N:o 94, i ani. af återreiniss af Utsk:ts Betänk. N:o
58, ang:de väckta motioner rörande folkskoleväsendet;
N:o 95, i ani. af återreiniss af Utsk:ts Betänk. N:o
67, ang:de väckt motion om revision af taxan för trafiken
å Trollhätte kanal och slusslinier;
N:o 96, i ani. af väckta motioner om ändringar i K.
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 Mars 1862, äfvensom i Kongl. Stadgan ang:de
folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842;
Rid dar hus-Utskottet:
N:o 11, i frågan om ordnandet af Riddarhusets gårdsplan.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 4 och 5 dennes bordlagda Utlåt. N:o
128, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos., i fråga om inlösande
af de så kallade frisocknarnes tjenstbar heter till Dylta
svafvelbruk.
564
Den 6 Juni.
morn. a.
Hr Montgominerie-Cederhjelin, Robert Nils
Germund: Den fråga, som i förev:de Betänk, afliandlas,
afser inlösen af ett privilegium, i ändamål att åstadkomma
enhet i beskattningen. Likartade frågor hafva på
sednare tider förekommit vid nästan alla Riksdager och
jag vill i sådant afseende erinra om frågan om borttagandet
af allmogens skyldighet att leverera ved till kalkugnen
på Gotland, om kopparräntans utgörande vid Falun o. s. v.
Förevarande fråga härrör från en motion, som vid
1812 års riksdag väcktes af en ledamot inom Bonde-St.
Den har föranledt vidlyftiga undersökningar, i det att tre
särskilda komitéer för dess utredande blifvit nedsatta,
den första 1823, den andra 1830, och den tredje på 1840-  talet. Sedan dessa komitéer fullgjort sina åligganden och
nogsamt utredt bruksegarnes skyldigheter och rättigheter,
hvilka sednare grunda sig på äldre privilegier och hufvudsakligen
på ett Kongl. Bref af år 1712, har frågan
varit föremål för gemensam behandling af Kongl. Krigs-,
Kammar- och Bergs-Coll:na, hvilka myndigheter tillstyrkt,
att de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
måtte från bruksegaren inlösas mot en summa af
59,058 rdr 25 sk. 7J rst. banko, hvarjemte nämnde myndigheter
ansett bruksegaren böra, med tillämpning af K.
Kungörelsen den 4 Februari 1811, få till skatte lösa. de
till svafvelbrukets drift anslagna två allmänningarne, Ostra
allmänningen och Hålahuls allmänning. När frågan
derefter förevar hos R. St;r, ansågo R. St:r de af Collina
föreslagna vilkor icke vara för Staten nog fördelaktiga,
hvarföre R. Skr antogo ett annat förslag och begärde,
att skogarna å allmänningarne skulle ställas under skogsstyrelsens
uppsigt. Inlösningssumman ställdes emedlertid
till K. M:ts disposition, för att af Riksg.-Kontoret utbetalas,
derest bruksegaren ville med beloppet åtnöjas.
Bruksegaren, häröfver hörd, har förklarat sig icke
vilja ingå på vilkoren, och vid sådant förhållande har
K. M:t vid innevarande riksdag aflåtit ny Propos. i ämnet,
i öfverensstämmelse med Colknas utlåtande år 1857.
Stats-Utsk:t har dock icke velat tillstyrka det K. förslaget,
utan har uppgjort ett annat, som endast obetydligt
skiljer sig från det vid förra riksdagen antagna. Dådetta,
såsom bekant, icke ledt till något resultat, lärer man icke
kunna antaga, att verkan af det förev:de förslaget skall
blifva större. Då nu Staten, och icke bruksegaren, bragt
frågan å bane, synes det mig icke vara Staten värdigt
att, emedan den finner vilkoren för litet förmånliga, vilja
uppehålla saken, helst bruksegaren afstått från sin ursprungliga
begäran om 30,000 rdr utöfver den afe mbets
-
Den 6 Juni.
565
myndigheterna föreslagna summa, samt de vilkor, som af
K. M:t blifvit föreslagna, icke äro andra än de af nämnda
myndigheter förslagsvis uppställda. De embetsverk,
som utredt frågan, äro bäst i tillfälle att bedöma huru
stora medgifvanden Staten bör göra, och jag anser derföre,
att man kan trygga sig vid deras utlåtande. Man
må dessutom icke förbise, hvilket emedlertid icke finnes
omnämndt, att, sedan inlösandet kommit till stånd, måste
frisocknarne åtaga sig rotering, derifrån de nu äro befriade,
och som de ifrågav:de hemmannen till antalet utgöra
något mer än 100, skola de efter den för Nerike antagna
roteringsgrund uppsätta 50 soldater eller ock betala motsvarande
rotevakans-afgift, och således tillskynda Kronan
en icke ringa inkomst.
På grund häraf och under åberopande af hvad jag i
min mot Utsk:ts beslut afgifna reservation anfört, anhåller
jag, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts Betänk., behagade
bifalla K. M:ts Nåd. Propos.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå samt
antagande af K. M:ts i ämnet afgifna Nåd. Propos., som
med ja besvarades.
mom. b.
Hr Montgommerie-Cederhjelm: Då E. o. Ad.
nyss afslagit Utsk:ts hemställan i mom. a och antagit K.
M:ts Nåd. Propos, torde deraf vara en följd, att förev:de
mom. b måtte anses hafva förfallit.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes propos.
derå, att Utsk:ts i detta mom. afgifna hemställan skulle
anses hafva förfallit, till följd af det nyss fattade beslutet;
och blef denna propos. med ja besvarad.
Föredrogs ånyo sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 4 och 5 dennes bordlagda
Betänk. N:o 5, ang:de vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag får hemställa, att
R. o. Ad. behagade besluta, att, i enlighet med hvad tillförene
varit vanligt, föredragningen af detta Betänk, med
dervid fogadt författningsförslag må ske punktvis och paragrafvis,
med iakttagande deraf, dels att vid de §§, i af
-
56C
Den 6 Juni,
seende hvarå särskilda hemställanden i Betänk:t förekomma,
dessa hemställanden, allt efter deras beskaffenhet,
företagas till afgörande antingen före eller i sammanhang
med sjelfva paragraftextens pröfning, dels ock att de §§,
hvilka icke blifvit till innehållet af Utsk:t förändrade, utan
äro alldeles lika med motsvarande §§ i den nu gällande
förordningen, och hvilkas förändring icke heller blifvit af
enskilda motionärer påyrkad, under föredragningen endast
anmälas; äfvensom att, för den händelse en del af
§§:ne i förordnings-förslaget komma att, på grund af gjorda
anmärkningar, till Utsk:t återremitteras, men en annan
del att bifallas, Utsk:t må lemnäs öppen rätt att vid
förslagets förnyade granskning föreslå de jemkningar i
redaktionen af de godkända §§:ne, som kunna finnas behöfliga
till följd af de förändringar, de återremitterade
§§:ne kunna komma att undergå.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. Alströmer hade
föreslagit, att förev:de Betänk, jemte dervid fogade författnings-förslag
skulle föredragas puutkvis och paragrafvis,
med iakttagande deraf, dels att vid de §§, i afseende
hvarå särskilda hemställanden i Betänk:t förekommo, dessa
hemställanden, allt efter deras beskaffenhet, företoges till
afgörande, antingen före eller i sammanhang med sjelfva
paragraf-textens pröfning, dels att de §§, hvilka icke
blifvit af Utsk:t till innehållet förändrade, utan voro alldeles
lika med motsvarande §§ i den nu gällande förordningen,
och hvilkas förändring icke heller blifvit af enskilda
motionärer påyrkad, under föredragningen endast
anmältes; äfvensom att R. o. Ad. skulle besluta, att för
den händelse en del af §§:ne i förslaget komme att, på
grund af gjorda anmärkningar, till Utsk:t återremitteras,
men en annan del bifölles, Utsk:t skulle lemnäs öppen
rätt att vid förslagets förnyade granskning föreslå sådana
jemkningar i redaktionen af de godkända §§:ne, som kunde
finnas behöfliga till följd af de förändringar, som de
återremitterade §§:ne torde komma att undergå; och hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade
bifalla hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
§ 1-
Gr. Sparre, Erik: Ofta och med mycket skäl förspörjas
klagomål deröfver, att den nuvarande lagstiftningen
i afseende å bränvinsförsäljning icke kunnat motverka
den s. k. salningen, bestående deri, att några personer
öfverenskomma att tillskjuta penningar för inköp af en
Den 6 Juni.
567
qvantitet bränvin, som sedermera fördelas och vanligen i
största hast förtäres. Lagstiftningen har sökt förekomma
detta oskick genom stadgandet i 3 § att »vid handel, som
i förestående §§ omförmäles, må hvad såldt blifvit icke i
mindre belopp, än det minsta,» (— vid partihandel 15 kannor
och vid minuthandel l k:a —) »som i hvartdera fallet
säljas må, utlemnas eller mellan flera köpare fördelas; ej
heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras»;
men dermed har ingenting väsendtligt uträttats. Jag tror
derföre, att det förslag, som blifvit af en motionär framstäldt
derom, att det för partihandel bestämda minsta qvantum
af 15 kannor bör höjas till 30 kannor, är mycket välbetänkt.
Nekas kan icke, att en »parti»-handel af 15 k:r är
alltför obetydlig. Till och med ett »parti» på 30 k:r, synes
mig väl litet, men då motionären icke föreslagit högre belopp,
anser jag, att deri ligger ett hinder att nu gå längre.
Jag kan icke tro, att någon harm skulle uppstå derföre,
att det blefve förbjudet att vid partihandel sälja
mindre än 30 kannor, och äfven om så blefve händelsen,
anser jag, att representationen, det oaktadt, bör fatta ett
beslut, hvarigenom lagbrott kunna förekommas. Jag hemställer
derföre, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte bifalla motionen och sål. besluta, att bränvin
icke må i partihandel säljas i mindre belopp än 30 kannor.
Häri instämde Frih. Alströmer.
Frih. von Schulzenheim, David: I olikhet med
en och annan af Ståndets ledamöter, anser jag det böra
vara en grundsats för en Utskotts-Ordförande, att icke
söka rubba de beslut, majoriteten inom Utsk:t fattat.
Vid frågans första behandling inom Utsk:t, delade
jag motionärens åsigt om önskligheten af en förhöjning
af minimum vid partihandel. De upplysningar, som inom
Utsk:t lemnades, voro dock af beskaffenhet att ådagalägga,
att det åsyftade resultatet icke skulle med det föreslagna
medlet ernås. Man erinrade, att i vissa trakter af landet
kringgås lagen på det sätt, att den, som önskar erhålla
en liten qvantitet bränvin, koper af bränvinsbrännaren t.
ex. 18 å 20 kannor, af hvilka han derefter till bränvinsbrännaren
återsäljer 15 kannor. Till en sådan transaktion
är han möjligen berättigad, ehuru det med lagens stadgande
om minimum afsedda ändamål derigenom kringgås.
Då detta knep redan flerstädes prakticeras, är det icke
skäl att gifva det ytterligare utsträckning genom höjande
af minimum, helst allmänhetens begrepp om rätt och orätt
förvirras ju mera lagar kunna kringgås.
Det upplystes äfven, att det i städerna var omöjligt
att tillämpa författningen, ty t. o. m. aktade grosshandels
-
5ii8
Den 6 Juni.
hus pläga förfara så, att då man hos dem vill köpa starka
viner, säljas dessa visserligen i dussintals buteljer, men
man kan få { och { dussin, och jag har sett räkningar,
derå funnits upptagna T'-,:dels dussin buteljer.
Under sådana förhållanden bör man taga sig till vara
för införande af stadganden, som kunna ytterligare leda
till missbruk och förakt för lagarne. Då härtill kommer,
att en ankare bränvin icke är en obetydlig qvantitet för
ett hushåll på landet, utan bör kunna vara temmeligen
länge, och för en mindre hemmansegares hela tjenstepersonal
tillräcklig under bergningstiden, under n. v. i
många orter ganska sparsamma användande af denna vara,
då deremot 30 kannor äro mera än som i allmänhet torde
erfordras i ett hushåll, ansåg Utsk:t, att man icke borde
tvinga husbonden att vända sig till minuthandlaren, der
han får både sämre och dyrare vara.
Af dessa skäl, och oaktadt motionärens förslag syntes
förtjent af uppmärksamhet, fann Utsk:t lämpligt att tillstyrka
vidblifvande af den nuvarande bestämmelsen, i följd
hvaraf jag anhåller, att B. o. Ad. behagade stadfästa Utsk:ts
Betänk, i denna punkt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Vid föregående riksdag
var jag motionär i ämnet och föreslog, att minimibeloppet
skulle bestämmas till 30 kannor. Detta förslag
antogs af Preste-Ståndet och vann understöd äfven inom
de öfriga Eiks-Stånden, ehuru det icke blef B. St:rs beslut.
Hvad den siste värde talaren emot det nuvarande
enahanda förslaget anfört, synes mig bevisa för mycket,
då deraf tyckes framgå, att man alldeles icke borde hafva
något stadgande, enär hvarje författning kan kringgås.
I afseende å det af samme värde talare anförda exempel,
att en person köper 18 kannor bränvin och derefter
till säljaren afyttrar 15 kannor, vill jag anmärka, att jag
icke tror, att ett dylikt förfarande kan af lagskiparen godkännas.
Så vidt jag känner, har också aldrig, när ett
sådant förhållande blifvit bevisadt, domaren befriat den
tilltalade.
Nu kan visserligen icke förekommas, att lagen eluderas,
äfven om minimibeloppet bestämmes till 30 kannor,
men då det fordras dubbelt så mycket penningar för att
köpa 30 kannor, som för att köpa endast 15 kannor, synes
mig derigenom den s. k. salningen skola betydligt motverkas.
Då jag tror, att litet hvar kommit i erfarenhet om
önskligheten af att höja minimibeloppet vid partihandel,
vill jag icke upptaga tiden, utan inskränker mig till att
yrka bifall till förslaget om minimibeloppets höjande från
15 till 30 bannor.
Deu 6 Jani.
569
Frih. Cederström, Rudolf: Då den ifrågavarande
förändringen skulle vidtagas i nykterhetens intresse, får
jag till R. o. Ad. hemställa, huruvida icke det fastmera
skulle leda till ett förökadt supande, om de personer, som
»sala», icke få köpa mindre än 30 kannor; ty det fordrades
ju så mycket fler drinkare, för att åstadkomma det
erforderliga kostnadsbeloppet. Mig synes, att supandet
skulle sål. genom den föreslagna åtgärden tilltaga, i stället
att inskränkas, samt det afsedda ändamålet förfelas, hvarföre
jag, som dessutom icke är någon vän af täta förändringar
i lagstiftningen, helst när de icke äro af behofvet
synnerligen påkallade och innebära betryggande garantier,
förenar mig med Frih. von Schulzenheim i anhållan om
bifall till Utsk:ts afstyrkande hemställan.
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Såsom skäl
för bifall till den i ämnet väckta motion har blifvit anfördt,
att »salning» derigenom skulle förekommas; såsom
skäl för afslag, att man icke borde befrämja, att lagen
kunde kringgås på så sätt, att en person köpte en större
qvantitet bränvin och derefter till säljaren föryttrade den
qvantitet, som lagen stadgat såsom minimum. Intet af
dessa skäl synes mig ega giltighet. »Salningen» är nemi.,
enligt hvad jag i egenskap af domare haft tillfälle att
iakttaga, redan genom nuvarande stadgande i betydlig
mån förebyggd; och, hvad det anmärkta kringgåendet af
lagen beträffar, delar jag fullkomligt Hr von Köchs åsigt,
att domstolen icke lärer underlåta att fälla, der brottet
är uppenbart.
För bifall till motionen talar emellertid den omständighet,
att när en konsumtionsskatt åsättes, bör den drabba
alla lika. 15 kannor äro icke en qvantitet, som öfverstiger
ett vanligt hushålls behof, då deremot 30 kannor äro
en qvantitet, som står längre från denna gräns. Om nu
30 kannor bestämdes såsom minimum, skulle det ändamål
vinnas, att flere komme att gifva konsumtionsskatten, och
på den grund yrkar jag bifall till motionen.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Det är klart, att
i en fråga, sådan som denna, der man icke kan säga hvad
som är rätt eller icke, utan der man måste stödja sig vid
sin subjektiva åsigt, meningarne skola vara delade om
hvad som bör göras eller icke.
Många skäl hafva blifvit anförda både för och emot
bestämmandet af 30 kannor såsom minimum vid större
försäljning. För min del gillar jag de skäl, som blifvit
anförda för de 30 kannorna, och jag ber att få tillägga
ett ytterligare skäl för nämnda förändring. Jag föreställer
mig, att om en person kan efter partipris få köpa 15
570
Den 6 Juni.
kannor, kan han lätteligen börja en oloflig utskänkning,
enär han utan svårighet torde kunna erhålla denna qvantitet
på kredit. Om nu minimibeloppet bestämdes till 30
knnnor, skulle bränvinstillverkaren mera tveka att lemna
på kredit; och som den tilltänkte löukrögaren icke kan
köpa hos minuthandlaren, emedan bränvinet då blir honom
för dyrt, skulle oloflig utskänkning i viss mån blifva
försvårad. På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad.,
med afslag å Utskits hemställan, ville bifalla motionen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utskits förevide hemställan och dels
att R. o. Ad., med afslag derå, måtte besluta, att det i
lista §:n föreskrifna minimibelopp, 15 kannor, skulle förhöjas
till 30 kannor; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utskits hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte några ja, samt sedermera propos. på afslag
å samma hemställan och minimibeloppets förhöjning
från 15 till 30 kannor, då svaren utföllo med många ja
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 2.
Utskits hemställan bifölls.
§§ 3 och 4 anmältes vara oförändrade.
§ 5.
Bifölls.
§§ 6 och 7 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§ 8, 10, 12 och 13.
Utskits hemställanden biföllos och §§:nes text godkändes.
§§ 9 och 11 anmältes vara oförändrade.
§§ 14 och 15.
Utskits hemställanden biföllos.
§§ 16 och 17 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 18.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då R. St:r icke funnit
skäl att höja afgiften för bränvinstillverkningen, hvarige
-
Den 6 Jani.
571
norn statsverket kunnat tillskyndas en väl behöflig inkomst,
kan jag ieke anse giltig anledning förefinnas att, till förmån
för kommunerna, höja den redan ganska betungande
utskänkningsafgiften. Sådant kunde visserligen vara fördelaktigt
för en del småstäder, som nästan uteslutande
af denna inkomst hemta tillgång till sina utgifters bestridande,
men detta ändamål synes mig icke vara af nog
stor vigt för att böra föranleda till den föreslagna åtgärden,
hvarföre jag anhåller, att Utslc:ts hemställan måtte
afslås samt utskänkningsafgiften bibehållas vid sitt nuvarande
belopp af 40 öre för hvarje kanna,
Frih. von Schulzenhe i m, David: I anledning af
Gr. Mörners yttrande, ber jag att få erinra, att utskänknings-
och utminuteringsafgiften kommer icke blott »småstäderna»
till godo, utan jemväl hushållningssällskaperna
och landstingen, hvilka hvardera åtnjuta l af afgiften.
Beslutet härom, som fattades vid sisth riksdag, var af
stor betydelse, ty dessförutan hade landstingen icke
haft några egna tillgångar, utan måst börja sin verksamhet
med att pålägga skatter. Kändt är också, att
dessa medel varit väl behöfliga.
I afseende å förslaget om utskänkningsafgiftens höjande,
förekommer, att redan vid den riksdag, som egentligen
verkställde omstöpningen af bränvinslagstiftningen,
föreslogs samma belopp, som det af Utsk:t nu förordade,
och Utsk:t har, vid afgifvandet. af sitt förslag, utgått från
den åsigt, att oaktadt man funnit, att icke större belopp
än det hittillsvarande borde uttagas i form af direkt bränvinsskatt,
på det icke jordbruket deraf skulle hindras i
täflan med utlandet, kunde dock en ökad skatt mycket
väl uttagas af konsumenten i stället för att genom direkta
pålagor i form af kommunalskatt ytterligare betunga jordbrukaren.
Utsk:t. ansåg nemi., att det var skäl att uttaga
den ökade skatten, så till sägandes, vid konsumentens
mun, men icke vid potatistunnan.
Jag önskar, att R. o. Ad. måtte inslå på denna bana,
som, i min tanke, är den enda rigtiga och för landet gagneliga,
eller att småningom öfverflytta hela bränvinsskatten
från fabrikationen till försäljningen, och jag anhåller
derföre, under åberopande af de utaf Utsk:t anförda skäl,
om bifall till Utskits förslag.
Gr. Mörner: Beträffande den siste värde talarens
yttrande om behofvet för landstingen att erhålla inkomster,
anhåller jag att få anmärka, att om landstingen göra
sådana utgifter, hvilkas behöflighet allmänt erkännes af
landstingsområdet, torde detta äfven villigt underkasta
sig de nödiga utgifterna. Deremot synes det mig min
-
Den o Juni.
dre riktigt att för kommunala utgifter ensamt beskatta
den fattigaste delen af befolkningen och låta de förmögna
dela ut de sparpenningar, som tagas från den fattiga.
Om någon del af den ifrågav:de inkomsten inginge
till fyllande af Statens behof, kunde förslaget haft något
skäl för sig, men då icke ett öre deraf tillfaller Staten,
utan allt kommer kommunen till godo, kan jag för min
del icke finna angelägenheten af att nu inslå på den antydda
banan.
Det kan möjligen vara beqvämt för landstingen att få
större inkomster af bränvinsutskänkningen, emedan landstinget
derigenom befrias från obehaget att pålägga skatter,
men vilja landstingsmännen hafva äran af utförda
nyttiga företag, så kunna de äfven hafva någon del af
obehaget.
Jag yrkar fortfarande att §:n måtte blifva oförändrad.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag vågar framställa
den önskan, att närv:de stadgande måtte oförändradt
bibehållas. Man har påyrkat, att afgiften vid utskänkning
af bränvin måtte höjas till 50 öre, på det derigenom en
större inkomst måtte tillskyndas landstingen och hushållningssällskaperna.
Enligt min tanke är det dock ej så
alldeles afgjordt, att afgiftens förhöjande komme att leda
till nämnda mål: ty det skulle sannolikt hafva till följd,
dels att bränvinsutskänkningen inskränktes, dels att lönkrögeriet
uppmuntrades. Om således den föreslagna åtgärden
än vore tillstyrkelig i nykterhetens intresse, är
den det ingalunda med någon säkerhet ur den synpunkt,
Frih. von Schulzenheim sednast anfört, eller den finansiella;
och tilläfventyrs minst utur laglydnadens.
På grund af dessa, äfvensom de af Gr. Mörner förut
anförda skäl, får jag anhålla, att nu gällande stadgande
måtte oförändradt bibehållas.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Utanattnu
vilja yttra mig ang:de lämpligheten af den förhöjning uti
afgiften vid utskänkning af bränvin, som Utsk:t här föreslagit,
ber jag dock att, i strid med den åsigt, Utsk:t i
sina motiver uttalat, nemligen att det vore önskligt, att
allmänheten komme att anlita utminuteringsställena mera
än utskänkningsställena, få nämna, att åtminstone inom
det län, jag tillhör, erfarenheten ingalunda vitsordar en
sådan åsigt. Det har nemligen der visat sig, att vid de
auktioner, der bränvinsförsäljningsrättigheter utbjudes, antalet
kannor för minutering varit betydligt högre än för
utskänkning; och bittra klagomål hafva ofta försports öfver
det sätt, hvarpå minuteringen bedrifves. Jag kan
således ej dela Utsk:ts mening, att det är skäl att söka
Den 6 Juni.
573
utrota krogarne till förmån för minuteringsställena; och
jag anser derför, att om en förhöjning vidtages uti afgiften
vid utskänkning, bör det äfven ske vid minutering.
Helst skulle jag derför önska återremiss af denna punkt,
på det Utsk:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
en förhöjning jemväl uti utminuteringsafgiften borde ega
rum. Såvida jag emellertid icke vinner understöd, vill
jag ej framställa något bestämdt yrkande i nämnda syftning;
men jag har ansett mig böra förklara, att min erfarenhet
ej vitsordar, att utminutering eger företräde framför
utskänkning.
Frih. Alströmer, Oscar: I likhet med den siste
talaren kan jag ej finna något skäl, hvarför ej en förhöjning
i lika mån borde ske uti afgiften vid minutering
och vid utskänkning. Då emedlertid fråga om förhöjning
af den sednare afgiften ej blifvit väckt, kan en framställning
i sådan syftning nu ej föranleda till någon åtgärd.
I motsats mot de ledamöter, hvilka hittills yttrat sig,
betraktar jag den här föreslagna åtgärden icke såsom ett
medel att tillskynda landstingen och hushållningssällskaperna
högre inkomster, utan såsom bidragande till hämmande
af superiet. I intet land kan man öfverlasta sig
för så billigt pris som i Sverige. Jag skulle derför ej
ogerna sett, att afgiften för bränvinstillverkningen blifvit
förhöjd; men mot en sådan åtgärd tala åtskilliga förhållanden,
hvilka ej inträffa med afseende å nu ifrågav:de
afgift; och man bör dessutom ihågkomma att denna afgift
mera omedelbart återgår till dem, från hvilka den kommit.
Af dessa skäl förenar jag mig uti anhållan om bifall
till Utsk:ts förev:de förslag.
Gr. Mörner: Genom det beslut, R. o. Ad. i dag
fattat, att i strid mot Utsk:ts förslag höja minimum vid
partihandel från 15 till 30 kannor, har redan en stor fördel
blifvit beredd såväl minuthandlaren som utskänkaren.
Den konkurrens, dessa personer förut haft att utstå från
partihandlarens sida, har nemligen derigenom försvunnit,
i fråga om hvarje uppköp ej öfverstigande 30 kannor, och
det är klart, att derigenom en ganska betydlig vinst kommer
att dem tillskyndas.
Hvad beträffar den vinst, som genom ifrågav:de förhöjning
skulle uppkomma för landstingen och hushållningssällskaperna,
så är den, enligt min tro, temligen oviss.
Det är nemligen att antaga, att vid de tillfällen, då minuterings-
och utskänknigsrättigheter utbjudas på auktion,
skola enskildta personer, i elen mån afgiften förhöjes, ej
våga anmäla sig för utskänkning eller utminutering af
ett så stort antal kannor som tillförne. Det finnes dock
574
Den 6 Juni.
ett annat slag af dylika bränvinsförsäljare, nemligen de
gamla innehafvarne af minuterings- och utskänkningsrättigheter,
för hvilka taxerings- och andra beskattningskomitéer
bestämma det kannetal, för hvilket de skola erlägga
skatt. Med afseende å dessa försäljare är det klart,
att, i afseende på dessa, en ovilkorlig förhöjning i inkomsten
kan ega rum, derigenom att nämnda komitéer begagna
sin makt att fortfarande bestämma kannetalet lika
högt som förut eller högre, och har jag varit i tillfälle
att se denna makt i ganska vidsträckt skala begagnas,
och det ända derhän, att de beskattade uppsagt sina rättigheter.
Detta mål kommer sannolikt att hastigt uppnås,
om den föreslagna förhöjningen i skatten bestämmes; men
huruvida en förhöjning i inkomsten kommer att ega rum,
är deremot ingalunda gifvet.
På de af mig nu anförda grunder, tror jag det ej
vara skäl att för närv:de öka skatten; och anhåller jag
således, att nu gällande stadgande måtte oförändradt bibehållas.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ber att få under
stödja
Utsk:ts förslag, icke derför att jag önskar tillskynda
den ena eller andra institutionen en större inkomst,
utan emedan jag önskar bidraga till bränvinets fördyrande.
Man säger, att detta kommer att trycka på den fattigare
delen af befolkningen. Jag tror deremot, att hvarje medel
att afhålla de fattiga från förtärande af bränvin bidrager
till att förbättra deras ställning.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Man får icke antaga, att hvarje för
tärande
af bränvin är ett förtärande till öfverflöd. Den,
som har råd att bestå sig vin och punsch o. d., har ej
behof af bränvin och kan likgiltigt se att det i huru hög
grad som helst fördyras, men att för dem som skola arbeta
alla tider på året, för det mästa ute i fria luften, utsatte
för alla vexlingar i vederleken, och för sin möda vedergälla
med en ofta knapp aflöning, omöjliggöra bruket af
en vara, som under sådane förhållanden kanske är för
dem oundgängligen nödvändig, och tilläfventyrs skulle
dem af läkare förordnas, om de hade råd att rådfråga
någon sådan, torde ej vara riktigt. Att förbjuda bruket
för att förekomma missbruket, tror jag ej vara rätta sättet
att gå tillväga.
Att redan till följd af nu gällande stadganden det
öfverflödiga förtärandet af bränvin på landsbygden i betydlig
mån aftagit, har jag haft den glädjen att åtminstone
i den ort, der min egendom är belägen, erfara.
Ben 6 Juni.
575
Det är hufvudsakligen i städerna bränvinsutskänkningen
och bränvinssupandet florera, och det tilläfventyrs
synnerligast till följd af vissa utvägar att kringgå lagen,
genom skattebeloppets nedsättande, som man på sednare
tider uppfunnit, och åt hvilka man lyckats gifva ett filantropiskt
sken.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och
dels afslag derå samt bibehållande af det nu gällande
stadgandet oförändradt, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag derå samt bibehållande af motsvarande stadgande
i nu gällande förordning oförändradt, då svaren
utföllo med många ja, jemte några nej; och förklarades ja
nu hafva valdt öfvervägande.
§ 19 tillkännagafs vara oförändrad.
§ 20.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§§ 21, 22 och 23 anmältes vara oförändrade.
§ 24.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
§ 25 tillkännagafs vara oförändrad.
§§ 26 och 28 samt § 27.
Utsk:ts hemställanden och förslag biföllos.
§§ 29, 30 och 31 anmältes vara oförändrade.
§ 32.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Då jag tror att
de anmärkningar, hvilka af åtskilliga reservanter blifvit
framställde emot den af Utskrt föreslagna redaktion af
denna §, icke sakna skäl, får jag anhålla att det redaktionsförslag,
som blifvit af reservanten Hr Falkman uppgjordt,
måtte af R. o. Ad. bifallas. Nämnda förslag lyder
sålunda: »i öppen salubod för handel med andra varor
än bränvin och viner, må bränvin hvarken till afsalu
hållas, eller vitan betalning utdelas.» Om Utsk:ts förslag
antages, befarar jag, att det i tillämpningen lätteligen
576
Ben 6 Juni.
kan leda till missförstånd, i det ordet »angränsande» kan
tydas derhän, att man anser den till försäljning berättigade
kunna åtalas derför, att han har bränvin uti de rum,
hvilka af honom enskildt begagnas. Som man vet, är det
ganska vanligt, synnerligast med spanmålshandlare, att
de efter afslutande af en affär bjuda på en sup, och om
detta sker inne uti den handlandes bostad, kan deruti ej
ligga något orätt.
Jag anhåller om bifall till Hr Falkmans förslag.
Frih. von Schulzenheim, David: Med anledning
af den anmärkning, som blifvit af Gr. von Rosen framställd,
ber jag att få lemna den upplysning, att till behandlingen
inom Utskit af denna §, hvilken der ansetts
vara af högsta vigt, åtgått f månad, samt att Hr Falkman
med afseende å densamma framlagt flere olika förslag,
hvilka kostat flere voteringar.
Gr. von Rosens anmärkning torde förfalla, då man
besinnar, att i Utslcts redaktionsförslag står »angränsande
och för handeln upplåten lokal.» Det kan således omöjligen
blifva fråga om sådane rum, som af den handlandes
familj enskildt begagnas. Hittills har mycken oreda och
missbruk egt rum i förev:de hänseende; och enligt Utsk:t
meddelad upplysning har den nuv:de redaktionen af förev:de
§ föranledt olika tolkning. I anledning häraf och för att fullkomligt
afklippa möjligheten för den handlande att utdela
den s.k. köpsupen, — d. v. s. den sup, som gratis tilldelas den,
som gjort något uppköp, — eller att vid handeln med
andra varor påtruga bränvin vid vexling m. m. d., har
Utsk:t nu föreslagit, att orden »angränsande och för handeln
upplåten lokal» skulle uti §:n intagas. Det tycks
vara klart, att under nämnda uttryck ej kan förstås sådane
rum, som af den handlande enskildt till boningsrum
begagnas, utan endast sådane lokaler, som ega grannskap
med boden och hvaruti handel idkas.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag, hvilket enligt
min tanke kommer att leda till bränvinshandelns behöriga
ordnande; i städerna ligger det nemi. vigt uppå,
att de personer, hvilka i samband med annan handel jemväl
försälja bränvin, tvingas att dermed upphöra.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag instämmer
till alla delar med den siste talaren. För mili del
kan jag icke finna, att Utsk:ts förslag skulle kunna leda
till sådane vådor, som Gr. von Rosen omnämnt; men väl
har erfarenheten visat, att sådane missbruk lätteligen
kunna ega rum, som Utsk:t genom sitt förslag sökt förebygga.
Jag skulle i detta hänseende kunna anföra särdeles
-
Den 6 Juni.
577
deles upplysande exempel, men jag anser det öfverflödigt,
emedan jag förmodar, att R. o. Ad. ej låter de förespeglade
vådorna inverka på sitt beslut. Jag inskränker mig
således till att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts ifrågav:de förslag och dels af Gr. von Rosen,
att §:n skulle erhålla följande lydelse: »I öppen salubod
för handel med andra varor än bränvin och viner, må
bränvin hvarken till afsalu hållas eller utan betalning utdelas»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Utsk:ts förslag och, då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§§ 33—40 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 41.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Vid denna §:s
behandling inom Utsk:t har jag instämt i den reservation,
som blifvit af Hr Olivecrona afgifven. Den nya Strafflagens
mildare bestämmelser rörande böters förvandling
skulle, för den händelse Utsk:ts förslag antoges, komma
att verka derhän, att straffet för oloflig bränvinsförsäljning
blefve lindrigare än tillförene, hvilket utan tvifvel skulle
komma att föranleda oftare upprepade lagöfverträdelser.
Enligt min tanke har Hr Olivecrona uti sitt förslag gått
en riktig medelväg, då han hemställt, att böterna måtte
bestämmas till: för första resan från och med 30 till och
med 60 rdr; för andra resan från och med 60 till och med
200 rdr; och för tredje resan från och med 200 till och med
400 rdr; hvilket skulle komma att svara emot: första gången
6—9, andra gången 9—15 och tredje gången 15—19
dagars fängelse vid vatten och bröd. Deremot skulle de
af Utsk:t föreslagna bötesbelopp vid förvandling komma
att motsvara endast: första gången 6—9, andra gången
9—12 och tredje gången 12—16 dagars fängelse vid vatten
och bröd, och detta straff skulle blifva betydligt lindrigare,
än det, som tillförene varit stadgadt med tillämpning
af gamla lagens bestämmelser angående böters förvandling.
Af dessa skäl vågar jag anhålla om bifall till det af
Hr Olivecrona uti hans reservation afgifna förslag.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Med afseende å
förevarande § har inom R. o. Ad. af Hr Granfeldt blifvit
H. V. 37
578
Den 6 Juni.
vackt ett ändringsförslag, hvilket jag finner ganska välbetänkt,
och hvartill jag derför anhåller om bifall. Nämnda
förslag lyder sålunda: »Den, som genom minuthandel eller
utskänkning föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning
hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i 3 §
sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, straffas med
fängelse i högst ett år eller böter.» Den, som något sysselsatt
sig med domarevärf, känner väl, huru svårt det i
allmänhet är att få lönnkrögare sakfällda, samt att, i anseende
dertill, det ofta kan hända, att den, som sakfälles
för första eller andra resan lönnkrögeri, i sjelfva verket
gjort sig skyldig att straffas för femte eller sjette resan
sådan förseelse. Omnämnda förslag innebär ett ganska
verksamt medel att få dylika förbrytare fällda till det ansvar,
de förtjena, emedan, när man lyckas få en sådan
fast, man kan taga till det straff, han anses förtjena, utan
afseende å, om det är lista eller 4:de resan han sakfälles.
Jag finner ganska väl, att Hr Granfeldt jemfört ifrågavarande
förseelse med sedlighetsbrotten i strafflagen och
närmast med det, som omnämnes i 18 kap. 14 §, så lydande
: »Håller någon hus, der äfventyrliga spel om penningar
eller penningevärde allmänneligen bedrifvas, straffes
med fängelse i högst sex månader eller böter . . . .»
Enligt min tanke är detta brott väl jemförligt med det,
hvarom nu är fråga.
Jag finner således Hr Granfeldts förslag vara mycket
välbetänkt, och vågar derför anhålla om propos. på bifall
till detsamma.
Frih. von Schulzenheim, David: I afseende å
denna § har jag varit af olika tanke med Utsk:t och sökt
åstadkomma enahanda resultat, som Hr Olivecrona uti sin
reservation föreslagit. På sätt Gr. von Posen uti sin
jemväl vid denna § afgifna reservation upplyst, har Utsk:ts
beslut i afseende å denna § blifvit fattadt med en majolätet
af endast en enda röst. Vid voteringen voro tillstädes
af K. o. Ad:ns ledamöter endast Gr. von Rosen och
jag och af Preste-Ståndets endast 4 personer. Då jag
varit af samma tanke som minoriteten, hvilken hyllat Hr
Olivecronas förslag, må det ej förefalla underligt, om jag
nu önskar framgång till detsamma.
Hvad beträffar Frih. Leuhusens förslag, så torde man,
med all aktning för den Svenska domarekorpsen, kunna
komma öfverens derom, att det ej är skäl att i allo gifva
Underrätterna fria händer med afseende å tillämpningen
af latitudsystemet, utan att dessa domstolars beslut böra
vara grundade på i detalj bestämda lagar, och att det endast
må tillkomma de högre domstolarne att deruti göra
jemkningar. Den ene domaren kan nemligen bedöma en
Den 6 Juni.
579
sak lindrigare, och den andre strängare; och det är en
allmän erfarenhet, att der endast ett maximum och minimum
för straffet finnas bestämda, under dom arne i allmänhet
välja det sednare, emedan de hellre böra fria än
fälla; och man måste väl medge, att i förevarande fall ej
finnes något skäl att lemna åt domarens skön att bestämma
fängelsestraffet från en dag till ett år. Den person,
som begår ifrågavarande förbrytelse första gången, bör ej
straffas hårdt, emedan det kan hända, att han blifvit dertill
förledd eller begått den af okunnighet om det lagstridiga
i sitt åtgörande. Men har han en gång blifvit för sådant
brott straffad och sedermera förnyar det, så bör han
straffas strängt, emedan han uppenbart och med full vetskap
trotsat lagens bud eller förbud.
Jag önskar frihet åt bränvinsbränningsnäringen, men
ej åt lönkrögeriet och jag vill äfven, att ordningen strängt
skall upprätthållas; och som någorlunda skärpta straffbestämmelser
äro härför ett oundgängligt vilkor, anhåller
jag 0111 bifall till Hr Olivecronas förslag.
Frih. Leuhusen: Till bemötande af hvad Frih. von
Schulzenheim sednast anfört ber jag att få nämna, att hvad
han yttrat rörande latitudsystemet kommit för sent, enär
nämnda system, hvarpå hela vår Strafflag är grundad,
redan vunnit tillämpning vid landets icke allenast Ofverutan
äfven Under-domstolar.
Hvad beträffar det af mig förordade förslag, så tror
jag, att det skulle komma att bättre än Utsk:ts förslag
leda till det resultat, som Frih. vonschulzenheim åsyftar,
nemligen att åstadkomma ordning vid bränvinshandeln, ty
det afser just att kunna få ifrågav:de förbrytare fällda till
det ansvar de i verkligheten förtjena. Jag vågar således
fortfarande dertill yrka bifall. Deremot ber jag att få
närmare bestämma mitt yrkande derhän, att detsamma
endast afser 1 mom:t i 41 §. 2:dra och 3:dje mom:n böra,
på sätt Utskit föreslagit, förblifva oförändrade; men 4:de
inom:t torde böra förfalla, enär den der omnämnda qvalifikation
uti nya Strafflagen endast betraktas såsom en försvårande
omständighet.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Utan att vilja
ingå på den egentligen juridiska delen af frågan, kanjag
dock ej underlåta att uttala den åsigt, att nu gällande
straffbestämmelser för ifrågav:de brott äro alldeles otillräckliga.
I allmänhet råder i detta hänseende en nästan
fullkomlig rättslöshet, enär isynnerhet förvandlingsstraffet
är så lindrigt, att den brottslige ej låter sig deraf rätta.
Det torde således icke kunna bestridas, att en skärpning
af straffet är oundgängligen nödvändig, såvida man vid
580
Den 6 Juni.
bränvinshandelu vill upprätthålla ordning. Utsk:t har i
sitt förslag tagit ett steg i sådan rigtning, men enligt min
tanke allt för litet. Deremot behandlar Hr Olivecrona
saken vida allvarligare, och uti hans förslag är, som jag
tror, en riktig medelväg följd. Jag förenar mig således
med dem, som yrka bifall till detta sistnämnda förslag.
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Lika med
Frih. Leuhusen anser jag det af honom förordade förslag
ega ett gifvet företräde. Här är icke rätta tillfället att
ingå i undersökning af latitudsystemet; då emellertid detta
system uti sin fulla vidd vunnit tillämpning uti nu gällande
strafflag, torde någon synnerlig svårighet ej böra
möta vid dess införande jemväl uti de straffbestämmelser,
hvilka angå försäljning af bränvin. Då ofvannämnda förslag
icke vunnit understöd inom Utsk:t, och föga hopp
således torde förefinnas att få detsamma af R. o. Ad. antaget,
men genom Hr Olivecronas förslag åtminstone så
mycket vinnes, att en tillbörlig skärpning i straffbestämmelserna
eger rum, så vågar jag anhålla om bifall till
detsamma; och jag gör det i synnerhet derför, att den
nämnda skärpningen är ett nödvändigt korrektiv emot
upprepade förbrytelser af ifrågav:de art; helst den omständighet,
att personer, oaktadt undergången bestraffning,
dock återfalla uti samma brott, tydligen visar, att lönnkrögerirörelsen
af dem kan bedrifvas med fördel.
Gr. von Rosen: Jag ber endast att få tillägga, att
då under hittills varande förhållanden, oaktadt böterna
varit lägre och fängelsestraffet jemförelsevis högre, förbrytarne
dock i allmänhet föredragit den sednare straffarten,
så torde med all visshet kunna antagas, att hädanefter,
då böterna blifva skärpta, ingen skall komma att
erlägga dem, utan att fängelsestraffet i allmänhet kommer
att undergås. — Jag anhåller fortfarande om bifall till
Hr Olivecronas förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats
af Gr. von Rosen, att l:sta mom:t af § 41 skulle
erhålla följande lydelse:
»Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill
förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i § 3 sägs, mellan
flere köpare fördelar bränvin, bote första gången från och
med 30 till och med 60 rdr, andra gången från och med
60 till och med 200 rdr, och tredje gången från och med
200 till och med 400 rdr.
Ilen ti Juni.
581
Den som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till fängelse från och med tre
månader till och med ett år.»
Frih. Leuhusen åter hade föreslagit, att l:sta mom:t
skulle lyda sålunda: »Den som genom minuthandel eller
utskänkning föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning
hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i 3 §
sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, straffas med
fängelse i högst ett år eller böter» ; äfvensom att §:ns 4:de
mom. skulle uteslutas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts förslag, hvarvid svarades nej, och
sedermera propos. på antagande af Gr. von Rosens förslag,
hvilken propos. med ja besvarades.
Gr. von Rosen: Jag får hemställa, huruvida icke
R. o. Ad. behagade inbjuda de öfriga Riks-Stånden att
förena sig uti det nu fattade beslutet.
Detta förslag begärdes på bordet.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
3:dje monnts text.
Godkändes.
§ 42.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§§ 43 och 44 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 45.
Hr Bennich: Då R. o. Ad. nyss vid 41 § beslutat
en förhöjning af böterna, får jag hemställa, huruvida R.
o. Ad. i konseqvens härmed behagade bestämma böterna
för andra resan förbrytelse af nu ifrågav:de beskaffenhet
till från och med 60 till och med 200 rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på bifall dertill
med förhöjning af bötesbeloppet 120 rdr till 200 rdr, hvilken
propos. med ja besvarades.
§ 46.
Bifölls.
582 Den 6 Juni.
§§ 47—57 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 58.
Bifölls.
§ 59 anmäl tes vara oförändrad.
§ 60.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 4 och 5
dennes bordlagda Mern. N:o 59, i ani. af återremiss af
Utsk:ts Betänk. N:o 57, öfver väckta motioner om förändrad
lagstiftning ang. panträtt i lös egendom.
Hr Gr. o. Landtm, uppstod och aflägsnade sig; hvarefter
och sedan ordförandeplatsen intagits af den främste
närvarande ledamoten, Gr. Oxenstjerna, Axel, Gr. Mörner,
Carl Göran, anmälte sig och uppläste följande skriftliga
anförande:
Denna riksdags arbeten börja alltmera nalkas sitt slut.
och då ett längre dröjsmål med framställandet af ett förslag,
till hvars väckande jag utaf flere ibland Eder, M.
Hrr! blifvit uppmanad, icke synts mig lämpligt, begagnar
jag detta tillfälle, då Hr Gr. o. Landtm, aflägsnat sig, för
att underställa detsamma Edert bedömande, under förhoppning
att det skall af Eder med bifall emottagas.
Vid riksdagens början behagade K. M:t i nåder öfverlemna
Landtmarskalks-stafven i samma, af R. o. Ad.
lika högt aktade som älskade mans händer, åt hvilken
densamma vid sistlidne riksdag redan varit anförtrodd.
Underrättelsen om detta val emottogs af Ståndet med allmän
tillfredsställelse, och de på en förfluten tids erfarenhet
grundade förhoppningar, som vid valet fastades, hafva
ej eller sedermera blifvit svikna. Om möjligen undantagsvis
vid något tillfälle en eller annan af Eder skulle, i likhet
med hvad i afseende på en nyligen afhandlad fråga händt
mig, funnit den af Hr Gr. o. Landtm, uttalade åsigt om
frågan icke öfverensstämma med sin uppfattning deraf, så
hafva vi dock städse måst skänka den på egen fast öfvertygelse
grundade, klart och bestämdt uttalade meningen vår
aktning och vårt fulla erkännande, likasom vi villigt under
densamma underordnat vår egen, och alla håfven I, M. Hrr,
varit vittnen till den oväld, den rättrådighet och den ovanliga,
långt öfver mitt beröm upphöjda förmåga, hvarmed
Den () Juni.
583
Hr Gr. Lagerbjelke under detta i så många hänseenden
märkliga riksmöte ledt våra öfverläggningar, äfvensom till
det outtröttliga nit och det aldrig svigtande tålamod, som
han derunder städse ådagalagt. Vi kunna således med
en känsla både af tacksamhet och af stolthet blicka upp
till vår Landtmarskalk, som, då han snart kommer att såsom
den siste afsluta den långa och lysande raden af dessa
Landtmarskalkar, hvilka utgjort en ära för detta Stånd
och ofta ett stöd för fäderneslandet, så väl skall fylla det
honom tillkommande rum bredvid siua frejdade föregångare.
Det är för att åt dessa känslor bereda ett offentligt
uttryck, som jag tager mig friheten vördsamt föreslå:
Att K. o. Ad. måtte besluta att till minne af den
Landtmarskalk, som under denna riksdag på ett så värdigt
och förtjenstfullt sätt ledt R. o. Ad:ns öfverläggningar,
låta, på Riddarhusbassans bekostnad, slå en medalj
i guld af samma storlek som Svenska Akademiens stora,
af 26 dukaters vigt, för att öfverlemnas med ett exemplar
till H. M. Konungen och ett till Hr Gr. Gustaf Lagerbjelke,
samt att Riddarh.-Direktionen må erhålla uppdrag
att detta R. o. Ad:ns beslut verkställa.
Propos. på bifall till detta förslag framställdes samt
besvarades med starka och enhälliga ja-rop.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
584
Den 7 Jani.
Tisdagen den 7 .inni
Plenum kl. 1 e. ni.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Det är med stor tillfredsställelse
jag har äran tillkännagifva för Hr Gr. o. Landtm.,
att, sedan Hr Gr:n i går aflägsnat sig från plenum, Gr.
Mörner föreslog, att en medalj skulle präglas öfver Hr
Gr:n, hvaraf ett exemplar i guld skulle öfverlemnas till
H. M:t Konungen och ett till Hr Gr:n sjelf, samt att R.
o. Ad. enhälligt antog detta förslag.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
För den hedrande utmärkelse, hvilken R. o. Ad. under
gårdagens plenum låtit komma mig till del, anhåller
jag att få frambära de vördnadsfull uttrycken af min
uppriktiga tacksamhet. Den vänskap och välvilja, hvarpå
R. o. Ad. vid så många tillfällen gifvit mig förnyade bevis,
äro för mig det dyrbaraste bland minnen, likasom
den käraste af önskningar att i samma vänskap och förtroende
fortfarande få vara innesluten.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 6 dennes samt prot:t
för den 21 sisth April e. m.
Gr. Oxenstjerna, Axel, afgaf en motion af följ: de
innehåll:
Då R. o. Ad. nu om några få veckor går att intaga
en annan ställning än för närv:de, och detta åldriga, vördade
sessionsrum icke mer får genljuda af några politiska
diskussioner och af Landtmarskalkars klubbslag till
bekräftelse å de för det älskade fäderneslandet vigtiga
beslut, som här fattas, torde lämpligt vara, att R. o. Ad.
till det stora offer Ståndet lagt på fäderneslandets altare,
lade ett mindre, högst obetydligt sådant, och i den antiqvariska
konstens intresse öfverlät till det verk, som har
sig uppdraget att vårda och för allmänheten förevisa produkter
af dylik beskaffenhet, den i elfenben skulpterade
Den 7 Jnni.
385
och med dyrbara inläggningar försedda stol, vi hafva för
ögonen, och som tinder blott en 10 ä 15 Riksdagar begagnats
af Landtmarskalkarne. Jag skulle icke hafva
velat göra en dylik framställning, om denna pjes varit i
R. o. Ad:ns ego och begagnats för det nuv:de ändamålet
ända sedan slutet af 1500-talet, från hvilken tid den härstammar;
men då så icke är förhållandet, utan densamma
blifvit först på 1820-talet af Kammarherren Schinkel inköpt
och af honom förärad till R. o. Ad., kan jag åtminstone
icke betrakta densamma med den vördnad, den
pietet jag annars hyser för saker, som i århundraden stått
på samma plats och för samma ändamål begagnats. I
sådant fall, att det historiska värdet hufvudsakligen försvinner,
får man eftersöka, om icke den sak, hvarom fråga
är, eger något annat värde. Denna pjes eger ock ett annat
värde, ett konstvärde och det ganska stort, hvarföre
jag anser att man endast från denna synpunkt bör betrakta
den; och som det icke torde vara lämpligt att å Riddarhuset
dylika förvara, utan de böra finnas i de samlingar,
som för hvarje olika bråneke af konsten är afsedd att inrymmas
inom National-museum, och den nu ifrågav:de
onekeligen hörer till den antiqvariska konstens gebit, och
der intager ett utmärkt rum, så vågar jag vördsamt föreslå,
att den af elfenben skulpterade stol, som f. n.
af Landtmarskalken begagnas, måtte vid Riksdagens
slut öfverlemnas till Kongl. Vitterhets-,
Hist.- och Antiqvitets-akademien för att förvaras
i de Statens samlingar, som stå under
nämnde akademis vård; och får jag anhålla att
denna min motion måtte till Riddarhus-Utsk:t
öfverlemnas.
Flere ledamöter begärde denna motion på bordet.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagda Mern.
N:o 125, med förslag till de stadganden i Riksg.-Kontorets
reglemente, som angå detta verks skulder och fordringar.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jemte det
jag anhåller, att detta Betänk, måtte punktvis föredragas,
får jag föreslå, att de punkter måtte anses godkända, mot
hvilka någon anmärkning icke blifvit gjord, och att de
icke måtte behöfva uppläsas, derest icke någon ledamot
sådant särskildt begär.
Ilr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr Wolffelt hade
föreslagit, att, i öfverensstämmelse med hvad vid föregrde
586
Den 7 Juni.
Riksdagar förfarits, med föredragningen af detta Mern.
skulle sålunda tillgå, att de föreslagna nya reglementspäragraferna
icke upplästes, så vida uppläsning af någon
§ ej särskildt begärdes, utan endast i deras nummerordning
anmältes, samt att alla de §§, som blifvit lemnade utan
anmärkning, efter förslagets genomgående gjordes till föremål
för en oell samma propos., och hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. ville härtill lemna bifall,
Ropades ja.
§§ 1—13 anmältes och lemnades utan anmärkning.
§ 14.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag tror, att i denna §
ett par ord af misstag kommit att qvarstå från föreg:de
reglemente. Det står nemi.: »De till följd af Rikets sednast
församlade Ständers beslut till grundfond för allmänna
hypotheksbanken af Riksg.-Kontoret under den 1 Juli
1861 utfärdade» etc. Det är alldeles uppenbart, att en
förbindelse, som är utfärdad 1861, icke kan vara det
på grund af Rikets sednast församlade Ständers beslut,
och jag anhåller derföre, att orden »sednast församlade»
måtte utgå.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först
propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermara propos. på dess godkännande med uteslutande
af de å första raden förekommande orden: sednast
församlade; hvilken propos. med ja besvarades.
§§ 15—23 anmältes och lemnades utan anmärkning.
§ 24,
Frih. af Ugglas: Jag ber Ståndet om ursäkt för
att jag upptager dess tid i en fråga, hvarom jag icke har
någon säker kännedom, men Utsk:ts hemställan vid denna
§ förefaller mig något besynnerlig. Utsk:t säger: »enligt
hvad Utsk:t inhemtat, har vid uppgörandet af det utaf
särskilda i nåder förordnade komiterade framlagda förslag,
som legat till grund för Iv. M:ts i ofvanberörde Nåd.
Propos. gjorda framställning, blifvit antaget, att utaf förenämnda
besparingar, hvilka sammanräknade uppgå till
151,413 rdr 72 öre, ett belopp af 78,060 rdr skulle komma
pensionsfonden till godo, för att, med inberäkning af
det i Riksg.-Kontoret förut afsatta beloppet 101,940 rdr,
jemte de till understöd för pensionsinrättningarne i Lin
-
I
Den 7 Juni. 587
köpings och Hernösands stift förut anvisade 18,060 rdr,
med derå behållna räntevinster hilda en grundfond af
200,000 rdr, hvaremot återstoden af oftanämnde besparingar
icke vore för pensionsfonden behöflig. Det förefaller
mig besynnerligt, att Utsk:t endast på grund af ett utaf
komitterade antaget förhållande, och utan att frågan varit
föremål för R. St:rs beslut framställt förslag om en viss
summas öfverförande från en fond till en annan. Jag förmodar,
att Riksg.-Kontorets Fullmägtige gifvit Utsk:t klaven
härtill, och som jag ser Hr Wolffelt här närvarande,
får jag af honom anhålla om upplysning i detta afseende.
Hr Wolffelt: Jag kan icke upplysa, hvarifrån StatsUtsk:t
fått sina underrättelser och hvarpå det grundat de
i denna punkt anmärkta förhållanden, men det är ett
faktum, att Utsk:t under hand från Riksg.-Kontorets Fullmägtige
fått kännedom om dessa förhållanden. Besparingen
af 101,940 rdr har under flere statsregleringsperioder
stått i Riksg.-Kontoret, och Fullmägtige hafva derföre
ansett lämpligt, att den skulle komma Statsverket
till godo, och derföre, ehuru icke genom någon officiel
skrifvelse, meddelat Utsk:t kännedom om förhållandet.
Siffrorna äro emedlertid rigtiga, och torde således icke
någon anmärkning böra göras mot Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Det förundrar mig
att Hr Wolffelt säger sig ej veta, hvarifrån Stats-Utsk:t
erhållit sina uppgifter i detta fall. Han borde dock känna
att en af Riksg.-Kontorets embetsman är förordnad att å
tjenstens vägnar lemna Utsk:t nödiga upplysningar. Då
Hr Wolffelt förklarat siffrorna vara rigtiga, hemställer
jag om bifall till denna punkt.
Hr Wolffelt: Jag har ickepånågot sätt velat påstå,
att icke Stats-Utsk:t i allmänhet inhemtat nödiga upplysningar,
ty jag vet ganska väl, att så varit fallet, men
jag har endast velat förklara, att Riksgälds-Fullmägtige
ej, såsom Frih. af Ugglas tyckes förutsätta, ingått med
någon anmälan i denna fråga. Då emedlertid siffrorna
äro rigtiga, torde icke något annat vara att åtgöra, ån att
bifalla den föredragna punkten.
Hr Fåhrajus, Olof Immanuel: Jag är ledsen, att
ingen af ledamöterna i den Stats-Utsk:ts afdelning, som
förberedande handlagt detta ärende, vid detta tillfälle är
tillstädes. Då jag först i Utsk:ts plenum kommit att deltaga
i behandlingen deraf, kan jag alltså icke vara skiljedomare
i den tvistefråga, huruvida afdelningen från Riksgälds-Kontoret
eller från annat håll fått del af vederbö
-
588
Den 7 Juni.
rande komiterades ifrågaställda förslag. Detta synes mig
ock för sakens bedömande likgiltigt. Det bör vara nog,
att detta dokument, som innefattade de för frågans urskiljande
nödiga upplysningar, fanns att tillgå. Vid ärendets
föredragning i plenum förekom äfven ett till Utsk:ts Ordförande
från Chefen för Ecklesiastik-Dep:t aflåtet handbref,
som afsåg, att de i nu föredragna § omförmälda
besparingar måtte blifva såsom ökad tillgång till folkskolelärares
pensionerande att disponera, Vid den öfverläggning,
som med anledning häraf uppstod, fann likväl
Utsk:t sig endast böra tillstyrka disposition af det belopp,
78,060 rdr, sorn komiterade ansett erforderligt, hvaremot
återstoden af besparingarne ansetts böra indragas; och
får jag å Utsk:ts framställning härom vördsamt yrka bifall.
Frih. af Ugglas: Då här är fråga om att bilda en
grundfond af 200,000 rdr, skulle jag visserligen ansett
önskligt, att de särskilda beloppen tillkommit på grund
af ordentliga och för K, St:r kända framställningar, och
ej endast med stöd af »hvad Utsk:t inhemtat»; men jag
vill dock, enär Hr Wolffelt uppgifvit att siffrorna äro
rigtiga, låta vid de lemnade upplysningarne bero.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef Utsk:ts förslag af K. o. Ad. bifallet.
§§ 25—95 anmältes och lemnades utan anmärkning.
Frih. Klinckowström: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå att i sjelfva reglementet vid § 16 insmugit
sig ett tryckfel, i thy att der nu står »H. M:t Konungen
eller Dess arfvingar», då det, enligt hvad i Betänk:t sid. 3
synes, borde heta »H. M:t Konungen oell Dess arfvingar»;
och torde detta fel böra rättas.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf yttrat, att K.
o. Ad. torde finna, att det i § 16 genom tryckfel insatta
ordet eller, borde rättas till ordet och, samt dertill svarats
ja; hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad.
godkände alla de i Mem:t förekommande re g] e m e nts-paragrafer,
hvilka ej redan utgjort föremål för R. o. Ad:ns
beslut,
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagda Utlåt, isto
127, i ani. af R. St:rs år 1865 församlade Revisorers be
-
Deu 7 Juni.
589
rättelse ang:de granskning af Statsverkets samt andra utaf
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1865.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagda Meni.
N:o 129, ang:de den Staten tillhöriga, till Riksarkiv tillförene
begagnade f. d. Ridderstolpeska egendomen vid
Skeppsbron.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då af motiverna till
Utskrts nu föredragna hemställan synes, att egentliga syftemålet
med bibehållandet af f. d. Ridderstolpeska egendomen
är att der kunna inrymma de embetsverk, som
för närv:de sakna egna lokaler, torde detta äfven böra i
sjelfva beslutet bestämdt uttryckas och således äfven den
124:de §:n i Riksg.-Kontorets reglemente i öfverensstämmelse
dermed förtydligas.
Efter härmed slutad öfverläggning framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts förslag
oförändradt, hvarvid svarades nej, och sedermera propos.
derpå, att förslaget skulle bifallas med det tillägg, att
den ifrågav:de egendomen fortfarande borde af K. M:t
för allmänt behof disponeras, samt att den föreslagna reglements-paragrafen
skulle i enlighet härmed rättas, hvilken
propos. besvarades med ja.
Vid föredragning af Stats-Utsk:s den 6 dennes på
bordet lagda Mern. N:o 130, med förslag till stadganden
i Riksg.-Kontorets nya reglemente, ang:de åtskilliga vid
föreg:de riksdagar beviljade, men ännu icke verkställda
utbetalningar, blefvo Utsk:ts samtliga deri gjorda lienrställanden
bifallna samt de föreslaga nya reglementsparagraferne
N:ris 96—133 godkände, dervid någon annan
öfverläggning ej förekom, än att i afseende å § 119
sig yttrade:
Frih. af Ugglas, Gustaf: Utskt:s hemställan i denna
punkt synes hafva tillkommit under förutsättning, att
K. M:ts Propos., N:o 36, om godtgörande! af kostnader
vid laga skifte å boställe skulle af R. St:r bifallas. Då nu
deremot denna blifvit vid votering i förstärkt Stats-Utsk.
afslagen, torde det till K. M:ts disposition för sådant ändamål
ställda låneunderstöd af 150,000 rdr fortfarande
böra utgå och således Utsk:ts förslag afslås.
590
Den 7 Juni.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: På samma
gång K. M:t beslöt aflåtandet till R. St:r af den Nåd. Propos.
, som sednast varit föremål för votering i förstärkt
Stats-Utsk., pröfvades äfven frågan om användandet af
ifrågav:de låneunderstöd af 150,000 rdr. K. M:t fann de
af R St:r för dess åtnjutande bestämda vilkor icke antagliga,
och vid sådant förhållande torde något hinder ej
möta att disponera dessa medel till annat ändamål.
Frih. af Ugglas afstod härefter från sitt gjorda yrkande
och §:n godkändes.
Efter föredragning af Bevilln.-Utsk:ts den 6 dennes
bordlagda Mern. N:o 19, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å tullbevillningen för artikeln kokoch
bergsalt, godkände R. o. Ad. den i Menad föreslagna
voterings-propos:n.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo
på bordet, sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagda Utlåt. N:o 6, i ani.
af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de förändrad grund för uttaxering
af landstings-medel.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.-o.
Ekon.-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagda Utlåt. N:o 7, i ani.
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänk:t N:o 1, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Föredrogs och bifölls sammansatta Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 6 dennes bordlagda
Mern. N:o 8, i fråga om arfvode åt den person,
hvilken i egenskap af sekreterare biträdt Utsk:t.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:ts den 6 dennes
bordlagda
Utlåt. N:o 31, i ani. af Skräddaren G. Hellbergs ansökning
om eftergift af upplupen ränta å en till lånekontoret
i Göteborg inbetald skuld; samt
Mern. N:o 32, om kungörande af åtskilliga föreskrifter
i Banko-reglementet.
Ben 7 Juni.
591
Föredrogos oell biföllos sammansatta Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagda Betänkm:
N:o 24, i ani. af väckt motion ang:de upphäfvande
af gällande föreskrifter dels om studented, dels om skyldighet
att för burbrefs erhållande aflägga tro-, huldhetsed!
borgare-ed;
N:o 25, i ani.af väckt motion ang:de förändring af
gällande stadganden om kompetens till klockare-befattning;
och
N:o 26, i ani. af väckt motion om författande och
utgifvande af en kommentar öfver strafflagen.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:ts den 6 dennes bordlagda Mem:r :
N:o 94, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
58, ang:de väckta motioner rörande folkskoleväsendet; och
N:o 95, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
67, ang:de väckt motion om revision af taxan för trafiken
å Trollhätte kanal- och slusslinier.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Allm. Besv.- o. Ekon.-(Jtsk:ts d. 6 dennes bordlagda
Betänk. N:o 96, i ani. af väckta motioner om ändringar
i Kongl, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862, äfvensom i Kongl,
stadgan ang:de folkundervisningen i riket den 18 Juni
1842.
Föredrogs Riddarh.-Utskrts den 6 dennes bordlagda
Utlåt. N:o 11, i frågan om ordnandet af Riddarhusets
gårdsplan.
Detta Utlåt, begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Gr. Oxenstjerna, Axel: Jag får föreslå att Rid
darh.
-Utsk:ts nu för andra gången bordlagda Betänk,
måtte sättas först å föredragnings-listan till nästa plenum.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då det är
allmänt kändt med hvilken långsamhet Utsk:t gått till
väga vid handläggning af det ärende, som utgör föremål
för if'rågav:de Betänk., och det är af vigt att så snart som
möjligt komma till någon resultat, något, som ej lyckats
Utsk:t, instämmer jag i Gr. Oxenstjernas förslag.
Propos. på bifall till Gr. Oxenstjenas förslag blef
härefter framstäld och med ja besvarad.
Den 7 Juni.
Föredrogs Gr. von Rosens, Fredrik, den 6 dennes
bordlagda förslag, att de öfriga Riks-Stånden skulle inbjudas
att biträda R. o. Ad:ns beslut i afseende å första
mom. i 41:sta §:n af sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.r- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 5 afgifna
förslag till förordning ang:de bränvins försäljning.
Härvid anmälte sig och yttrade
Gr. von Rosen: Då jag i går föreslog, attR. o. Ad.
skulle inbjuda Med-Stånden att förena sig i R. o. Ad:ns
beslut rörande 41:sta §:u af bränvins-försäljnings-förordningen,
hade ännu icke något af de öfriga Stånden afgjord
denna fråga. Sedan dess har Preste-St. fattat samma
beslut som R. o. Ad., och Bonde-St. beslutat bibehållande
af gamla förordningens föreskrifer. Då' det ej är
anledning antaga att sistnämnde Stånd vill frångå detta beslut,
återstår således endast Borgare-St., och får jag derföre
anhålla att inbjudningen måtte inskränkas till detta Stånd.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att Gr. von Rosen hade i sitt förslaggjort
den inskränkning, att inbjudningen skulle afse endast
Borgare-St., framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till Gr. von Rosens ifrågav:de förslag med sagde
inskränkning och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-Utsk:ts
Mern. N:o 15, ang:de aflöning till sekreteraren i
Utsk:t under innevarande riksdag;
äfvensom Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Mem:r:
N:o 27, i ani. af återremiss utaf en i Utsk:ts Meni.
N:o 19 föreslagen voterings-propos.; och
N:o 28, i ani. af återremiss utaf Utsk:ts Betänk. N:o
13, öfver väckta motioner om förändring af gällande föreskrifter
ang:de tiden för fullföljande af besvär i ekonomiska
och administrativa mål.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. { 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen
Dea 8 Juni.
593
Fredagen den 8 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för den 7 dennes samt
prot:t för den 23 sistl. April f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad.
blifvit öfverlemnade 10 inträdeskort till K. Landtbruksakademiens
sammankomst den 11 dennes, samt anmodade
de ledamöter af Ii. o. Ad., som önskade erhålla dessa biljetter,
att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. N:o 131,
angrde verkställd omröstning i åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Föredrogs ånyo Riddarh.-Utsk:ts den 6 och 7 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 11, i fråga om ordnandet af
Riddarhusets gårdsplan.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då Rid
darh.
-Utsk:t afgaf sitt Utlåt. N:o 6, med anledning af
Riddarh.-Direktionens berättelse, så yttrade Utsk:t, att
det framdeles skulle afgifva särskildt Utlåt, i fråga om
gårdsplanens ordnande och dermed sammanhängande ämnen.
Orsaken härtill var att Utsk:t först ville höra huru
det skulle gå med kapitationsafgiften. Sedan denna blifvit
bestämd, yttrar Utsk:t här: »Sedan Utsk:t fått kännedom
om R. o. Ad:ns beslut ang:de nämnde afgifts fortfarande
såsom hitintills, till ett belopp af 5 rdr rmt årligen
af hvarje Adelsman, som erlägger bevillning för
lön eller förmögenhet, har Utsk:t varit i tillfälle att taga
för ev: de fråga i öfvervägande, samt går nu att inför R.
o. Ad. redogöra för hvad deruti förekommit». Det tyckes
verkeligen att, då Utsk:t varit i tillfälle att taga frågan i
öfvervägande, och härför haft hela riksdagen på sig, det
äfven bort göra detta. Men detta oaktadt har Utsk:t icke
H. V. 38
594
Den 8 Juni.
kommit till något beslut, ty det anser sig endast böra
hemställa, »det K. o. Ad. måtte förklara sig icke vara hågad
att ifrågav;de tomt eller någon del deraf för närv:de
afstå.»
Detta är icke något förslag till planens ordnande och,
om tiden det medgifvit, skulle jag derföre heldst sett att
frågan blifvit återremitterad. Men då TJtsk:t icke i denna
sak kunnat uträtta något under hela riksdagen, torde det
icke heller kunna göra något på de få dagar som återstå.
På grund häraf anser jag att R. o. Ad. borde uppdraga
åt Riddarh.-Direktionen att efter sig företeende
omständigheter handla i denna sak och afgöra hvilket
förslag man bör antaga.
Hr Ramsay, Anders Henrik: På sätt min re
servation
utvisar, liar jag icke biträdt Utsk:ts beslut att
undandraga sig att ingå i pröfningen af denna fråga. Jag
har trott att besvarandet af denna fråga beror af det beslut
R. o. Ad. fattar för ett värdigt ordnande af Riddarhusgården,
hvarföre ock Utsk:t bort bestämma sig för ett
eller annat förslag i detta afseende. Men då riksdagen
emedlertid så långt framskridit, torde ingenting annat
återstå än att antaga Hr von Franckens förslag, eller att
öfverlemna åt Riddarh.-Direktionen att styra och ställa
med denna sak, derest icke hela frågan kan till nästa
adelsmöte anstå.
Användandet af tomten torde emedlertid till stor del
bero af sannnanbindningsbanan och bron till Tegelbacken,
hvarföre man bör fästa tillbörligt afseende härvid då man
bestämmer sig för någotdera af förslagen. Häraf följer
också att Hr von Franckens förslag bör något modifieras,
ifall det antages.
I afseende slutligen å den försummelse, sorn Utsk:t
låtit komma sig till last, vill jag endast nämna, att jag
flera gånger uppmanat Ordföranden att företaga detta
ärende.
Gr. Mörner, Garl Göran: För min del kan jag
icke finna att Utslct kunnat göra annorlunda än det gjort.
Då en fråga från Stadsfullrmge blifvit till Riddarh.-Direktionen
framställd om huruvida Riddarhuset vill afstå större
eller mindre del af tomten, så anser jag nemi. att Utsk:t
icke hade annat att göra än framlägga detta förslag till
R. o. Ad:ns prötning. Innan denna fråga blifvit afgjord,
är det tydligt att Iltskit icke heller kunnat framställa något
förslag om huru tomten bör ordnas. Man vet ju icke
huru många qvadratalnar af densamma kan komma att
bortgå, ty Stadsfullnnges framställning är gjord i så sväf
-
Den 8 Juni.
595
vande form, att man icke kan blifva klok på huru stor
areal de behöfva.
Det synes mig derföre att man pä en sådan framställning
hvarken kan eller bör gifva något annat svar än
det Utskt gifvit, eller att R. o. Ad. icke är hågad att
för närv:de afstå något af sin tomt, då R. o. Ad. väl icke
vill afstå något af sin egendom, såvida det icke skulle
vara för något stort, allmänt nyttigt ändamål.
Jag anhåller sål. 0111 bifall till Utslcts förslag. Det
må sedan blifva Utskts ensak att, med begagnande af
den återstående korta tiden, inkomma till R. o. Ad. med
den framställning det kan hnna lämpligt att göra.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag är icke alls
förundrad att R. o. Ad. är missnöjd öfver dröjsmålet med
denna frågas behandling af Utskt, men, lika med Hr
Ramsay, fritager jag mig från allt ansvar härför, emedan
jag flera gånger påmint Utsk:ts Ordförande om detta
ärende, men han liar alltid velat vänta till dess frågan
om kapitationsafgiften blifvit afgjord. Det förvånar mig
äfven att Gr. Oxenstjerna icke är närv:de vid detta tillfälle
och sjelf svarar för sig.
Jag får äfven förklara att jag sedan länge varit bestämd
för det förslag jag ville följa, och är derföre när
som helst beredd att framlägga detsamma för R. 0. Ad.;
men det är klart att i ett Utsk., bestående af 12 personer,
flera förslag skola väckas; och föga hopp är att någon
enighet inom Utskt härutinnan vinnes. Enligt min
tanke vöre det således bättre att låta frågan om gårdsplanens
ordnande hvila till nästa Adelsmöte, då ett särskildt
Utsk. kan tillsättas för denna frågas afgörande.
Hvad nu det förev:de Betänkt särskildt beträflar, så
kan jag icke finna underligt, att Utsk:t kommit till det
resultat Betänkt visar, utan tvertom sådant helt naturligt;
ty då staden frågar, om den kan få en del af tomten, så
bör väl den frågan först vara afgjord och Utsk:t veta
huru mycket af tomten kommer att blifva öfrig, innan något
förslag om tomtens ordnande och bebyggande framlägges.
På de af Gr. Mörner i öfrigt anförda skälen får jag
således yrka bifall till Betänkt.
Frih. Alströmer, Oscar: Mig synes att R. 0. Ad.
icke bör år från år undanskjuta frågan om gårdens ordnande,
ty hvar och en måste erkänna att det är en skam
att Riddarhuset presenterar sig som det gör från den sidan.
Det är visserligen sannt att frågan befinner sig i
ett outredt skick och att Utskt kan hafva haft skäl att
uppskjuta densamma, men jag tror dock att R. o. Ad.
596
Deri 8 Juni.
bör fatta något beslut i denna sak, så att frågan åtminstone
blir hjelpt på vägen.
Med den utredning frågan i alla fall fått, synes det
mig som E. o. Ad. kunde besluta att till Stockholms stad
afstå så stor del som åtgår till en strandgata, samt att
den öfriga delen af tomten icke bebygges annorlunda än
i öfverensstämmelse med Hr Edelsvärds förslag om terrasseringen.
Gr. Mörner: För min del mäste jag på det lifli
gaste
afstyrka förslaget att till staden öfverlemna någon
del af tomten till en strandgata, hvars dimensioner man
icke känner. Den kan ju blifva lika bred som strandgatan
vid Ladugårdslands viken och då går kanske hela
tomten åt.
Jag tror att tidpunkten är illa vald för fattandet af
något annat beslut, än det Utsk:t. föreslagit, eller att E.
o. Ad. icke är hågad att afstå någon del af sin tomt.
Komma Stadsfullmäktige sedan oell expropriera i laga
ordning, så går saken i alla fall, och då vet man hvad
man har qvar samt får derefter rätta sig.
Frih. Leuhusen: Jag begärde ordet med anled
ning
af Frih. Alströmers yttrande, för att säga, att till
strandgata behöfver staden icke en tum af vår tomt, ty
den har en bred remsa nedanför densamma. Dessutom
ber jag få tillägga, att om vi afstå någon del af gården
utmed Eiddarhusgränden, så komme det att nära nog
omöjliggöra uppförandet af paviljongerna, emedan dessa
enligt min åsigt böra ligga i rak linie med Eiddarliusets
gaflar, för att icke störa utseendet.
Emedlertid komma Stadsfullm:ge att om Onsdag afgöra
frågan om bron öfver strömmen och om denna kommer
att gå, såsom jag har skäl att antaga, till Eiddarhusgränden,
så måste en del af tomten exproprieras och i detta
fall måste de sjelfva såväl rifva ned de nu befintliga
gamla byggnaderna sorn betala, och det torde derföre
vara bäst att bifalla Utsk:ts förslag.
Frih. Cederström, Eudolf: Under många år har
det utgjort föremål för mitt bemödande att få Eiddarhusgården
ordnad, men alla förslag hafva strandat mot den
meningsskiljaktighet, som varit rådande, och samma förhållande
inträffar äfven nu.
Nu hafva Stadsfullnuge förfrågat sig 0111 de vilkor på
hvilka man vill öfverlemna en del af tomten, och då denna
fråga måst hänskjutas till E. o. Adms afgörande, kan jag
icke förstå att Eiddarh.-Direktionen kan få något att
skaffa med denna sak, på sätt Frih. Leuhusen tyckes
Den 8 Juni.
önska. Härvidlag synes det mig således som Riddarh.-  Utsk:t rätt förfarit; men hvad sjelfva frågan angar, vill
jag icke komma med något yrkande, då Riddarh.-Direktionen
naturligtvis måste ställa sig R. o. Ad:ns vilja till
efterrättelse.
Stadsfullm:ges framställning synes mig ganska obestämd,
men just derför anser jag att man bland vilkoren kan
inrycka en föreskrift om att platsen icke får bebyggas,
hvarjemte man äfven får tillfälle att reservera plats till
byggnader för vaktmästare och värmeledning.
Vore nu Direktionen enig i denna fråga, kunde det
hafva skäl för sig att öfverlemna densamma till dess afgörande,
men under nuvrde förhållanden tror jag det
vore bäst, om R. o. Ad. sjelf afgjorde saken, och får jag
derom anhålla.
Hr Ramsay: 1 det skick frågan nu befinner sig
anser jag, att R. o. Ad. icke har annat att göra än bifalla
Utsk:ts förslag. Om förhållandena sedermera ändra sig,
så att staden kommer in med ett bestämdt anbud, och det
vid pröfningen af de olika förslagen till tomtens ordnande
skulle visa sig att en större eller mindre del af densamma
utan olägenhet kan afstås, så förmodar jag att R. o.
Ad. icke sätter sig deremot. Hvad angår förslaget om
att använda en del af tomten till strandgata, så torde det
ännu vara för tidigt att derom besluta, då man ännu icke
vet om detta förslag blifver satt i verket.
Om således icke hela frågan kan få anstå till nästa
Adelsmöte, torde det vara bäst att, enl. Hr von Franckens
förslag, öfverlemna densamma till Riddarh.-Direktionens
afgörande.
Dessutom torde Riddarh.-Utsk:t ännu kunna hinna
inkomma med förslag i ämnet.
Jag vidblifver således mitt förra yrkande.
Frih. Alströmer: Sedan jag förra gången yttrade
mig, har jag fått upplysning om att staden eger så stor
del af tomten som behöfves till strandgata. Jag äfstår
derföre från denna del af mitt yrkande och instämmer i
Utskds förslag. Men då något Adelsmöte icke sammanträder
förr än 1869, så synes det mig som Riddarh.-Utsk:t
ofördröjligen borde inkomma med något förslag till
tomtens ordnande. Jag anser nemi. frågan vara af den
vigt att densamma icke bör öfverlemnas åt Direktionen,
utan att R. o. Ad. sjelf derom bör besluta.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Om Stadsfullnngeframställt
ett bestämdt förslag, innefattande att de behöfde en
598
Deu 8 Juui.
viss del af tomten, hade R. o. Ad. kunnat ingå i pröfning
om huruvida de velat göra denna uppoffring, men
då så icke skett, anser jag Utsk:t rätt förfarit i sitt nu
framlagda förslag. Det är nemi. klart att Utsk:t icke
kan ingå i pröfning af något förslag förr än det får uppgift
på storleken af den återstående tomten, ty alla de
ritningar och förslag, jag sett, afse att begagna gårdstomten
odelad.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Utsk:ts
förslag.
Gr. Mörner: Det är med anledning af Frih. Ce
derströms
yttrande, sorn jag begärt ordet. Han tyckes
nemi. frukta att man, om en expropriation för stadens
räkning skulle ega runi, kunde äfventyra att stora byggnader
uppfördes på tomten. Att en expropriation för sådant
ändamål skulle medgifvas, synes mig dock vara
omöjligt, emedan en sådan icke får beviljas för annat än
allmännyttiga ändamål. Jag anser således att R. o. Ad.
icke har skäl att hysa någon sådan farhåga, och får derföre
anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Francken: Jag ber få fästa uppmärksam
heten
på att det icke är Stadsfullnuge, som sjelfva väckt
detta förslag, utan att det uppkommit på grund af Riddarh.
-Direktionens förfrågan till Ofverståthållare-Embetet.
Nederst på sid. 2 i Betänk:t står också: »Derförutan har.
med anledning af R. o. Ad:ns beslut vid förra riksdagen,
Direktionen genom Ofverståth.-Einbetet infordrat vederbörandes
yttrande, i fråga om det framtida ordnandet af
de staden tillhöriga tomtdelar åt Riddarhusets norra sida
mot Mälaren, samt, i ani. deraf, fått emottaga ett af Stadsfullnuge
meddeladt yttrande af innehåll, att någon plan för
framtida användande af den ifrågav.de platsen ännu icke
blifvit uppgjord, men att, i betraktande af den under seglationstiden
synnerligen lifliga trafiken, äfvensom af önskvärdheten
att erhålla en utefter Norrström, bakom Riddarhusgården,
Rådhuset, Stadens Cellfängelse och Kanslihuset
fram till Mynttorget löpande strandgata, med visshet
torde kunna antagas, att, sedan de å platsen nu befintliga
byggnader blifvit undanröjda, densamma icke vidare
komme att bebyggas, utan vid en blifvande strandreglering
blefve till kaj eller strandgata använd.» 1 motsatts
mot flere talare, kan jag således icke anse Utsk:ts
förslag väl uppgjordt. Utsk:t borde i stället hafva sagt
att de och de byggnaderna skola vi hafva och kunna
derföre icke afstå någon del af platsen.
Jag måste sål. fortfara i mitt yrkande.
Den 8 Juui.
599
Frih. Leuhusen: Till vederläggning af Hr von
Franckens yttrande behöfver jag endast anföra Utsk:ts
Betänk., hvilket jag åberopar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade
yrkats dels bifall till förev:de Utlåt, och dels af Hr von
Francken, att E. o. Ad., med afslag derå, måtte öfverlemna
åt Riddarh.-Direktm att, efter sig företeende omständigheter,
besluta om den ifrågav:de platsens ordnande,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
Utlåt:t, hvarvid svarades många ja jemte ett eller annat
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande
af Hr von Franckens förslag, då svaren utföllo med många
nej jemte ett eller annat ja; hvarefter och sedan propos.
på bifall till Utlåt:t förnyats samt med många ja jemte
ett eller annat nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 6 och 7 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 127, i ani. af R. St:rs år 1865 församlade Revisorers
Berättelse, an g: de verkställd granskning af statsverkets
samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1863.
§§ 1-6-
Utsk:ts hemställanden biföllos.
§ 7-
Lades till handlingarne.
§§ 8-11.
Utsk;ts hemställanden biföllos.
§ 12.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Sedan
Utsk:t i likhet med Revisorerne yttrat sig om de fördelaktiga
anordningar, som blifvit vidtagne inom 2:dra Gardets
kasern, kommer det till Svea Garde och säger att
ett alldeles motsatt förhållande der eger rum, ithy att ingen
matsal der finnes och att hvarken arrestbyggnad eller
kokhus motsvara de fordringar man numera uppställer
på dylika byggnader. Efter denna jemförelse kommer
dock Utsk:t till det resultatet att »revisorernes före
-
600
Den 8 Juni.
v:de framställning icke bör till någon R. St:rs åtgärd
föranleda.»
Det är mycket sannt att K. M:t bäst kan bedöma saken,
men då det är högst sannolikt att K. M:t af ekonomiska
skäl icke nu ville göra någon framställning i ämnet till
R. Sfer och då man torde kunna hoppas att samma skäl
icke för framtiden skola göra sig gällande, anhåller jagfå
framställa följande förslag på det frågan måtte hållas
öppen: »att R. St:r, som funnit de nf rovisorerne gjorda
anmärkningarne rörande K. Svea Lifgardes kasern välgrundade,
hafva ansett sig böra ytterligare derå fästa K.
M:ts Nåd. uppmärksamhet.
Hr Montgommerie-Cederhjelm, Robert Nils
Germund: De skäl, som förmått Stats-Utskrt att icke
instämma i revisorernes framställning, finnas anförda i
Betänk:t,, der det heter att, då K. M:t, som bäst är i tillfälle
att bedöma dylika frågor, förklarat skäl icke vara
för handen att till R. St:r göra framställning i ämnet, så
ansåg sig icke heller Utsk:t. böra revisorernes förslagtillstyrka.
Att revisorerne gått något längre än de bort,
är tydligt, ocb jag tror att revisorerne, i allmänhet på
sednare tider kommit med förslag, som icke ligga inom
deras verkningskrets, som är att granska siffror m. in.
Jag anser det således olämpligt att fästa afseende vid
dylika framställningar af revisorerne, och hvartill Hr von
Franckens framställning skall tjena, kan jag icke förstå,
då de, som skola och böra föra regem:ts talan, icke lära
underlåta att uppfylla sin skyldighet härutinnan.
Jag yrkar sål. bifall till ITtsk:ts förslag.
Frih. Liljencrantz, Johan: I likhet med den
föreg:de talaren tror jag att Statsrevisorerna i allmänhet
öfverskrida de gränser, som äro utstakade för deras åtgöranden,
då de taga sig för att framställa förslag i alla
rigtningar. Ett sådant förfaringssätt bör icke uppmuntras.
Det torde också vara olämpligt att liksom gifva på
hand på ett anslag, derigenom att man begär att K. M:t
för nästkommande representation skall framlägga Propos.
i ämnet.
Lika med Hr von Francken tror jag visserligen att
anslaget behöfves, men får dock på nu anförda skäl anhålla
om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Cede rström, Rudolf: Den frågan huruvida
revisorerne varit alltför nitiske har redan förra riksdagen
varit föremål för R. St:rs bedömande, då Stats-Utek:t.
ansåg sig böra anmäla ett sådant förhållande, men denna
framställning blef af R. St:r afslagen. Således kan jag
-
