# ID: svediakorp-gov700
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 125,852
# sentences: 5,065
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIG*:
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
iR 1865—1866.
Femte Milftei.
»Oflfle
STIM’KRIM,ti.
TRYCKT HOS E. WESTRELL,
1866.
Tisdagen <im 1 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades två Prot.-Utdrag för den 28 sistl. April.
Föredrogs och godkändes Exped.-Utsk:ts den 28 sistl.
April bordlagda skrifvelse-förslag N:o 50, ang:de åtgärder
till skjutsningsbesvärets ordnande.
Upplästes ett af Hr Bergenstråle, Claés, inlemnadt
mein. af följande lydelse:
Hos R. o. Ad. får jag vördsamt anhålla, att, med
bibehållande af min riksdagsmannarätt i öfrigt, få afsäga
mig den plats jag innehar, såsom ledamot af Bevilln.-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Frih. af Ugglas, Gustaf: I sammanhang med den
afsägelse af plats såsom ledamot i Bevilln.-Utsk:t, som
nu blifvit uppläst och af R. o. Ad. medgifven, anser jag
mig böra tillkännagifva, att så många medlemmar af
nämnda Utsk. för närv.de äro bortresta, att jag nödgas
anhålla om förstärkning; och får jag i sådant hänseende
hemställa, att R. o. Ad. måtte utse ej mindre än sex
suppleanter i Utsk:t.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill lemnat bifall, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att välja
en ledamot och ytterligare 6 suppleanter i Bevilln.-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.
behagade besluta, att val af ordförande och ledamöter i
Riddarh.-Direktm skulle företagas Lördagen den 12 dennes.
Ropades ja.
4
Den 1 Maj.
Sedermera hemställde Hr Gr. o. Landtm., att, på
sätt vid föreg:de Riksdagar egt rum, särskilda val dels af
ordföranden och hans suppleant och dels af sex ledamöter
och tre suppleanter skulle anställas, hvarvid å vallistorna
borde särskildt utmärkas, vid första valet, hvilken
utsågs till ordförande eller suppleant, och vid sednare
valet, hvilka valdes till ledamöter eller suppleanter; och
blef jemväl denna hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
66, angrde regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtitel.
110:de punkten.
mom. a.
Hr Huss, Magnus; Då denna fråga förevar i Utsk:ts
utgiftsafdelning, ansåg man det icke vara tvifvel underkastadt,
att Staten skulle bekosta byggnader för seminarierna,
der ej någon Staten tillhörig egendom vore att
för sådant ändamål tillgå, utan särskild lokal måste förhyras.
Enligt de upplysningar, som meddelats Utsk:t,
behöfver seminariet i Linköping oundgängligen en ny
lokal, men Utsk:t tvekade att tillstyrka det begärda anslaget,
hufvudsakligen på den grund, att de företedda rit—
ningarne syntes Utsk:t vara för ändamålet mindre lämpliga
och tilltagna i allt för stor skala, i det t. ex. särskilda
boställsvåningar voro anvisade för föreståndaren
och för vaktmästaren och dessutom projekteradt särskildt
gymnastikhus. Det var således endast med anledning af
ritningarnes olämpliga beskaffenhet, men ingalunda på
grund af någon tvekan om behofvet af ifrågavde byggnad,
som Utsk:t ej ansåg sig böra tillstyrka bifall till K. M:ts
Propos., utan beslöt att uppskjuta sjelfva hufvudfrågan till
dess lämpliga normalritningar för seminarie-byggnader i
allmänhet hunnit uppgöras; och har emedlertid Utsk:t anslagit
medel för inköp af tomt för ifrågav:de byggnad.
Men jag ber att få lemna R. o. Ad. den upplysning, att
jag från vederbörande Stats-Dep:t erhållit visshet derom,
att dylika normalritningar 1111 äro uppgjorda och snarligen
blifva af K. M:t granskade. Då sålunda det enda skäl
försvunnit, hvarpå Utsk:t grundat sitt afstyrkande, får jag
anhålla, att R. 0. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte bifalla K. M:ts Propos. i ämnet.
Frih. af Ugglas: Jag är till stor del förekommen
af Hr Huss, men jag ber tillika att, då jag har någon
kännedom om ifrågav:de seminarium, få för R. o. Ad,
Den 1 Maj.
5
tillkännagifva, att den lokal, som af detta seminarium för
närv:de disponeras, är till den grad olämplig, att undervisningen
derstädes icke kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt. Då R. St:r med stor frikostighet anvisa medel
till befrämjande af folkskoleundervisningen, synes det
vara oundgängligen nödvändigt att äfven åtgärder vidtagas
för bildande af dugliga folkskolelärare. Detta har
äfven Stats-Utsk:t erkänt, då det tillstyrkt ett anslag af
2,500 rdr för inköpande af en tomt för ifrågav:de byggnad,
ehuru af skäl, som Hr Huss anfört, Utskrt ej i vidsträcktare
mån ansett sig böra bifalla K. M:ts Propos. Nu
förefaller det mig emedlertid alldeles klart, att, hvilka
anmärkningar man än må framställa emot de för Utsk:t
företedda ritningar, så måste man dock vara ense derom,
att ifrågav:de byggnad ej kan uppföras för billigare pris
än 25,000 rdr. Om man således beviljade denna summa
och derjemte anhölle, att K. M:t, innan byggnaden företages,
täcktes låta uppgöra och fastställa erforderliga ritningar,
så tror jag att man gått tillväga med all erforderlig
omtanka.
Jag ber att få tillkännagifva, att Preste- och BondeSt:n
redan fattat ett ungefärligen likartadt beslut, och
hemställer jag, att R. o. Ad. ville derutinnan instämma.
Nämnda beslut lyder sålunda:
a) att, till inköp af tomt för en seminariebyggnad i
Linköping samt till påbörjande och uppförande, så långt
tillgångarne medgifva, af denna byggnad efter den ritning,
sorn af K. M:t kan komma att fastställas, bevilja den af
K. M:t för år 186'?’ äskade summa, 25,000 rdr rint; och
b) att, vid anmälan af detta beviljade anslag, i underdånighet
anhålla, att K. M:t, för vinnande af fullständig
utredning angalo den yttre och inre anordning, som
för seminariebyggnader i allmänhet må finnas mest lämplig,
och det billigaste pris, för hvilket desamma i förhållande
till för hvarje ställe påräkneligt lärjungeantal må
kunna uppföras, täcktes, innan byggnaden i Linköping
begynnes, låta utarbeta normalritningar och förslag till
dylika byggnader.
Hr Huss: Jag instämmer till alla delar uti det för
slag,
som Frih. af Ugglas nu framställt. Men jag anser,
att det sednare mom:t deraf icke tillhör den nu föredragna
delen af punkten, utan mom:t litt. b. Då emedlertid Frih:n
nu sammanställt båda punkterna af Betänk:t, anhåller jag
om bifall till det af honom framställda förslag i dess helhet.
Frih. af Ugglas: Min uppmärksamhet har af den
siste talaren blifvit fäst derpå, att endast första delen af
förev:de punkt blifvit föredragen. Jag får derför anhålla.
6
Den 1 Maj
att R. o. Ad. nu behagade bifalla första mom:t af det af
mig nyss upplästa förslag; och skall jag sedermera begära
särskild propos. på sednare mom:t deraf.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder endast hade yrkats, att
R. o. Ad. skulle afslå Utsk:ts hemställan i förev:de mom.
samt, i likhet med Preste-St:t, för sin del besluta, att R.
St:r, till inköp af tomt för en Seminariebyggnad i Linköping
samt till påbörjande och uppförande, så långt tillgångarne
medgifva, af denna byggnad efter den ritning,
som af K. M:t kan komma att fastställas, bevilja den af
K. M:t för år 1867 äskade summa, 25,000 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå
och fattande af ofvanförmälda beslut, då svaren utföllo
med många ja jemte några nej: och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
mom. b.
Frih. af Ugglas: Jag får nu anhålla om bifall till
det sednare monut af Preste-St:ts ofvan anförda beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, formälte Hr Gr.
o. Landtm., att i afs. å förev:de mom. hade utaf Frih. af
Ugglas blifvit yrkadt, att Utsk:ts hemställan måtte bifallas
med följande förändrade lydelse: »att, vid anmälan af
detta beviljade anslag, R. St:r i underdånighet anhålla,
att K. M:t, för vinnande af fullständig utredning ang:de
den yttre och inre anordning, som för seminariebyggnader
i allmänhet må finnas mest lämplig, och det billigaste
pris, för hvilket desamma, i förhållande till för hvarje
ställe påräkneligt lärjungeantal, må kunna uppföras, täcktes,
innan byggnaden i Linköping begynnes, låta utarbeta
normalritningar och förslag till dylika byggnader.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades
nej, och sedemera propos. på bifall till densamma
med ofvanomförmälda förändrade lydelse, hvilken propos.
med ja besvarades.
lll:te och 112:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
113:de punkten.
Den 1 Maj.
r
Gr. Oxenstjerna, Axel: Att i afseende å tullsat
ser
olika meningar kunna uppstå och att i följd deraf
striden de olika partierna emellan ang:de lämpligheten af
den s. k. klämmen var het, kan jag lätt fatta, men att
R. St:r, jemte afslag å K. M:ts begäran om anslag till en
ny bibliotheksbyggned, skola bedja K. M:t iakttaga nödig
sparsamhet, synes mig vara i högsta grad olämpligt; hvadan
jag hemställer, att de sista orden uti Utsk:ts hemställan,
nemligen: »uppgjordt med iakttagande af all den
sparsamhet, som med byggnadens varaktighet och ändamålsenliga
anordning är förenlig», måtte utgå. Jag tror
verkligen ej, att man med skäl kan förebrå K. M:t att ej
hafva iakttagit nödig sparsamhet, och jag anser derför de
nämnda orden vara alldeles öfverflödiga.
Deremot, och då Öfverintendentsernbetets framställning,
i hvad den rörer tomtplats för i fråga v: de byggnad,
är alternativ, skulle jag önska, att till Utsk:ts hemställan
fogades ett tillägg af innehåll, att byggnadsplatsen blefve
uttryckligen bestämd, dag vågar med anledning häraf
hemställa, att punkten måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »att R. St:r måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att K. M:t täcktes låta utarbeta och för nästk:de riksdag
framlägga fullständigt förslag till en ny bibliotheksbyggnad
med deruti bestämd byggnadsplats.»
Gr. Posse, Arvid: För min del kan jag icke fin
na,
att det af Gr. Oxenstjerna omnämnda tillägg är onödigt,
ty hvad man deri begär, är ganska rimligt och någonting
hvarå man hoppas att K. M:t skall fästa afseende.
Anledningen till denna slutmening är, att det af Ofverintendentsembetet
till ifrågav:de byggnad uppgjorda kostnadsförslag
slutar med en alldeles otroligt hög summa,
och enligt min tanke bör man ej vid hvarje allmänt byggnadsföretag
gå så tillväga, att man uppför ett nationalmuseum
en miniature. Jag tror det således vara ganska
nödvändigt, att det nämnda tillägget får qvarstå.
Hvad beträffar den lämpligaste byggnadsplatsen, så
hafva i detta hänseende tre alternativer blifvit framställde,
nemligen den s. k. Sillhofstomten, den Kronan tillhöriga
Humlegården, samt en tomtplats midt emot K. Vetenskapsakademiens
hus. Utsk:t har ej yttrat sig i afseende å
byggnadsplatsen, emedan det blifvit utredt, att Sillhofstomten
ej vore för ändamalet lämplig, samt K. M:t ej
förklarat, hvilken af de tvenne öfriga platserna Han ansåg
lämpligast. Emedlertid synes valet vara temligen lätt
gjordt, då man besinnar å ena sidan att nödig plats i
Humlegården kan erhållas för snart sagdt ingenting, och
å andra sidan att tomten midt för Vetenskapsakademiens
hus skulle kosta 240,000 rdr, oafsedt att detta läge för en
3
Den 1 Maj
bibliotheks-byggnad ingalunda är fördelaktigt; och har
Utsk:t derför hyst den förhoppning, att K. M:t skall gifva
företrädet åt det förra alternativet.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utskits förevarande
hemställan.
Hr Huss, Magnus; Jag instämmer till alla delar
uti de åsigter, som blifvit af den siste talaren framlagde,
och ber att med anledning af de af Gr. Oxenstjerna mot
Utsk:ts förslag framställde anmärkningar få nämna, att
Utsk:t ingalunda förnekar behöfligheten af ifrågavarande
byggnad, hvilket tydligen framgår af Utsk:ts motivering.
Hvad beträffar den omständighet, att Gr. Oxenstjerna
anser slutorden uti Utsk:ts hemställan vara onödiga och
derför böra utgå, så vill jag lemna den upplysning, att
dessa slutord föranledts af den inom Utsk:t allmänna
åsigt, att vid uppförande af Statens byggnader ej tillräcklig
sparsamhet under sednare tider blifvit iakttagen, hvarför
en återgång i detta hänseende vore önsklig.
För min del anser jag således Utsk:ts hemställan vara
sådan, att den bör af R. o. Ad. i sin helhet bifallas, och
det desto mera, som tre Stånd fattat enahanda beslut i
frågan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels
bifall till Utskits hemställan oförändrad och dels af Gr.
Oxenstjerna bifall till densamma med följ:de förändrade
lydelse: »att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla,
att K. M:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande
riksdag framlägga fullständigt förslag till en ny bibliotheksbyggnad
med dervid bestämd byggnadsplats»; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad; och blef denna propos. med ja
besvarad.
114:de—120:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
121:sta punkten.
Gr. Sparre, Erik: Så vidt jag kan fatta, är den ifrågav:de
anstalten helt och hållet en enskild spekulation,
tillkommen för att förtjena penningar medelst de besökandes
serverande med s. k. bad, och jag kan ej inse,
hvarför Staten skall understödja ett sådant fullkomligt
privat företag. Att ett sådant understöd lemnades vid
sista Riksdagen må nu så vara; det skedde för att befordra
anstaltens sättande i verket, med att dylika bidrag
Den 1 Miij.
9
från Statens sida allt framgent skola lemnäs, kan jag för
min del ej finna lämpligt. Jag får således anhålla om
afslag å denna punkt.
Hr Huss: Med anledning af den enda invändning,
Gr. Sparre haft att emot detta anslag framställa, nemi. att
det vore olämpligt att Staten lemnade bidrag till en inrättning,
som vore ett helt och hållet enskildt företag,
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att alldeles enahanda
förhållande eger rum med den i 118:de punkten
omnämnda anstalt, till hvilken dock IL o. Ad. ej dragit
i betänkande att lemna anslag, på grund af den välgörande
verksamhet, den utöfvar. Således torde det af Gr.
Sparre anförda skäl till afslag helt och hållet förfalla.
Hvad nu särskildt den ifrågav:de inrättningen beträffar,
så har jag tillförlitlig kännedom om, hurusom vid
densamma ett stort antal personer från Stockholm och
landsorten utan afgift erhållit och dagligen erhålla vård,
samt att kostnaden derför vida öfverstigit det belopp, som
blifvit från Statens sida lemnadt. Med det anslag, som
för närv:de gifves, är det nätt och jemt att anstalten bär
sig, men föreståndaren hoppas, att när den blir mera allmänt
erkänd och uppskattad, skall Staten ej vidare behöfva
med anslag understödja den.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan i denna
punkt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
IJr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Stats-Utsk:ts hemställan i förevrde
punkt och dels afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm,
propus, på bifall till densamma och, då dertill svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
122: dra— 125: te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
126:te punkten.
Frih. von Schulzenheim, David: Ehuru jag just
nyss erfor, att denna fråga blifvit af 3 Stånd afgjord med
bifall till Utsk:ts hemställan, har jag likväl icke kunnat
låta punkten gå förbi, utan att anhålla, att 1:1. o. Ad. behagade
fatta ett motsatt beslut, ehuru det icke för närv:de
leder till något praktiskt resultat.
Jag beklagar på det högsta att motionen ej rönt framgång
inom Utsk:t, hvilket troligen eger sin grund deruti,
att den gjorda framställningen är tilltagen i allt för liten
10
Den 1 Maj.
skala; ty 0111 motionären begärt 1 eller 200,000 rdr och
derigenom lagt tillräcklig vigt på frågan, så är det sannolikt,
att Utsk:t egnat mera tid åt ämnets utredning.
Motionäreu har begärt, att ett anslag ä extra stat af 10,000
rdr måtte lemnäs åt stora Barnhuset i Stockholm, för att
möjliggöra räddandet af ytterligare 100 harn. Denna hjelp
är under när v: de förhållanden ganska ringa, men den är
dock en hjelp för dagen. Barnhusets ställning är för
närvide sådan, att det hvilken dag som helst kan tvingas
att upphöra med sin verksamhet, allenast ett procenttal
af de barn, som nu äro på landsbygden utackorderade,
till inrättningen återkomma.
Stockholms barnhus har på sednare åren med 33 proc.
ökat sin verksamhet. Förbättrade kommunikationsanstalter
hafva lättat samfärdseln mellan Stockholm och landsorten,
och den naturliga följden deraf har varit, att antalet
barn, som måst på barnhuset intagas, tilltagit i ganska
stark progression. Stockholms befolkning ökas nemi.
fortfarande genom inflyttningar, oaktadt mortaliteten vida
öfverstiger nativiteten härstädes och af den tjenande klassen
äro högst få Stockholms-födda. Detta i förening
med det erkända förhållandet, att många qvinnor sjelfva
uppsöka eller skickas till Stockholm för att der dölja
eller undgå den smälek eller vanära, sorn ännu följer den
ogifta qvinna, hvars fall åtföljes af den i moraliskt hänseende
icke — aggraverande tillfälligheten af hafvandeskap,
gör att Stockholms kommun kan icke anses förbunden
att draga omsorg om alla de sålunda härstädes till
o
“ '
komna oäkta barnen. Det är derföre nödvändigt att åtgärder
vidtagas till beredande af förökadt utrymme, hvarigenom
medel beredes att förekomma ännu större brott,
än som kan anses ligga i tillkomsten af en del af dessa
unga medborgare. Konung Gustaf lil var den som först
bröt den gamla traditioaen, att qvinnan skulle anses mera
än mannen brottslig, om hon, utan iakttagande af de kyrkliga
formerna, råkade att lyssna till naturens röst. Sedermera
har omdömet i denna väg blifvit mindre strängt,
och ifrågavide brott stämlas ej numera med uteslutande
från samhället och nesa till dödsdag. Och äfven om dylika
antiqverade åsigter ännu skulle få undantagsvis gälla,
hvilket till en del af kyrkan påyrkas, är det dock obestridligt,
att vi ej kunna lägga denna nesa på barnen.
I andra länder är det vanligt, att man har särskildta barnhus
för hittebarn. Dylika inrättningar finnas ej i Sverige:
men uti reglementet för allmänna barnhuset föreskrifves,
att jemväl hittebarn der skola emottaga». Det är emedlertid
en glädjande omständighet, synnerligast i närvide
tid, att under de sednaste 10 åren ej mer än 3 hittebarn
blifvit på barnhuset intagne. Det är så modernt nu för
Den 1 Maj.
11
tiden att bilda Magdalena-stiftelser, och andra föreningar,
som hafva till syfte att omvända brottslingar och fångar,
och i allmänhet att sysselsätta sig med romantiska tankar
i den vägen. Månne det då icke vore bättre att söka
förekomma det onda, och det sker bäst derigenom att
man täger vård om det uppvexande slägtet! Barnhuset
är i nä
underligt sätt att utackordera barn för billigt pris, ja, de
minsta barnen till och med för ett belopp af 18 rdr, h. e.
1,800 öre, om året. Visserligen är det sannt, att några
få af dessa utackorderade barn kosta ända till 75 rdr om
året, men i alla händelser kan man lätt förstå, att den
vård, som mot detta pris lemnäs dem, ej är afundsvärd.
Mig förefaller detta förfaringssätt som en afbild i smått
af de Bethlehemitiska barnamorden. Man kan ej heller
begära, att personer mot 18 å 20 rdr om året skola egna
dessa barn någon synnerligt örn omvårdnad, då för närv:de
så många sysselsättningar finnas, sorn äro vida tacksammare,
än att uppföda och uppfostra andras barn. En hufvudsaklig
anledning till barnhusets närvule svåra belägenhet
kan sökas i 13:de §:n 2:dra mom:t af dess reglemente,
hvarest stadgas: »att hittebarn och sådane i Stockholm
befintliga värnlösa barn, hvilkas föräldrar eller vårdare
aflidit, blifvit häktade eller intagna på dårhus, sjukhus
eller annan välgörenhetsanstalt, skola, om nöden så fordrar,
efter skriftlig anmälan från poliskammarn eller styrelsen
öfver offentligt dårhus eller sjukhus-inrättning, provisoriskt
emottagas å barnhuset, intill dess föräldrarna
blifvit upptäckta, från häkte frigifna, eller tillfrisknat och
profves vara i tillfälle, att barnen återtaga.» Förhållandet
har äfven varit att under 1863 äro afgiftsfritt på Öfverståthållare-embetets
befallning intagna 200 barn; men på
samma tid uppgår antalet af de barn, hvika blifvit af anhöriga
från inrättningen uttagne, till endast 4. Under dessa
sorgliga omständigheter har man nu begärt ett ringa understöd
från Statens sida för att underlätta inlösen af
100 barn, för att åtminstone i någon mån förekomma det
elände, som, drifvet till det yttersta, leder till grofva brott.
Men Utsk:t har svarat, att frågan ännu ej är tillräckligt
utredd; och det på samma gång som Utsk:t till Regeringens
disposition upplåtit hela lilla kreditivet, 500,000 rdr,
för den händelse boskapspesten skulle inkomma i landet.
Ehuru tre Stånd redan bifallit Utsk:ts hemställan,
anser jag dock, att då denna fråga hör till dem, som icke
kunna falla, och dylika sorgliga och behjertansvärda ämnen
sannolikt skola af en kommande representation beaktas,
att det ej kan skada, att åt densamma nu egnas något
förarbete; och jag vågar derföre anhålla om återremiss
af denna punkt, på det TTtsk:t må sättas i nödvän
-
12
Den 1 Mai.
dighet att åt frågan egna den uppmärksamhet, dess vigt
krafvel'.
Gr. Posse: För min del kan jag ej tränga så djupt
in i frågans detaljer som den siste talaren, utan jag vill
endast hålla mig till de förhållanden, som blifvit för Utsk:t
framlagde.
Som Hrr:ne veta, är det på grund af framställning af
enskild motionär, som denna fråga kommit under behandling.
Inom Utsk:t har uppgift erhållits derom, att barnhuset
eger att i afgift för hvarje barn årligen uppbära
300 rdr, men att i särdeles ömmande fall barn skulle få
emottagas mot en afgift af 150 rdr för hvarje år. Nu har
motionären begärt ett anslag af 10,000 rdr, på det barnhuset
måtte sättas i tillfälle att dermed inlösa 100 barn
efter högst 100 rdr för hvarje barn. Jag får emedlertid
uppriktigt förklara, att jag ej rätt kan fatta, huru motionären
tänkt sig detta förhållande, Om nemligen meningen
med det begärda anslaget allenast är att fylla skilnaden
emellan de af motionären för inlösen af hvarje barn
föreslagna 100 rdr och den i barnhusets reglemente i
vissa ömmande fall stadgade afgift af 150 rdr, så skulle
ju ej erfordras större anslag än 5,000 rdr. Är åter motionärens
mening, att det begärda anslaget skall för 100 barn
motsvara den summa, som i vissa fåll erlägges, nemi. för
hvarje barn årligen 100 rdr af Staten och 100 rdr af föräldrarne,
så skulle ju dertill erfordras en summa af 20,000
rdr. Utslct har emedlertid ej jemte motionen fått emottaga
de handlingar, hvilka till frågans utredning varit
oundgängligen nödvändiga, och hvaraf behörig kännedom
kunnat erhållas om barnhusets ställning och dess förmåga
att under närvule förhållanden hysa ytterligare 100 barn.
I öfrigt har Utsk:t ej heller ansett sig skyldigt att på
egen hand införskaffa dylika uppgifter; ty det måste dock
medgifvas, att om en för landet och kommunen så vigtig
institution, som Allm. Barnhuset, befinner sig i en vanlottad
ställning och tarfvar understöd, så eger man rätt att fördra,
att ett dylikt förhållande skall uti en K. Mits Propos.
för R. St:r framläggas; och man har ingen anledning att
antaga, att den af Konungens rådgifvare, som bör åt frågan
egna uppmärksamhet, skulle i sådant fall försumma
att inkomma med fullständiga handlingar och begära medel
till bxdstens afhjelpande. Detta är en fordran, som
man eger rätt att ställa på en Dep:ts-Chef och som man
ej bör faktiskt eftergifva genom att upptaga än den ena
och än den andra framställningen af enskilda motionärer.
Af dessa skäl, och då Utsk:t varit förvissadt derom,
att om något trängande behof verkligen förefunnes, skulle
vederb:de auktoritet derom gjort framställning, har Utslct
De» J Maj.
13
afstyrkt bifall till motionen, och får jag i enlighet dermed
anhålla om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag kan icke
annat än beklaga det knapphändiga sätt, hvarpå Utsk:t
behandlat min motion, dervid åberopande hvad af Hr
Frih. von Schulzenheim i detta afseende blifvit framställdt.
Jag hade i sanning föreställt mig, att en framställning af
så behjertansvärd natur som denna, endast behöfde göras,
för att förmå vederbörande att vidtaga de åtgärder, som
barnhusets närv:de betryckta ställning oundgängligen kräfver;
och hade dervid endast behöfts fästas uppmärksamhet
pä den af Barnhus-Direktionon den 7 Dec. nästl. år
(således efter min ifrågav:de motion) afgifna underdåniga
berättelse »om allmänna Barnhus-inrättningens förvaltning
och ekonomiska ställning år 1864,» deraf ali den utredning
af frågan, sorn för Höglofl. Stats-Utsk:t torde hafva varit
behöflig, förefunnits och uti hvilken underd. berättelse
specielt åberopas, hurusom R. St:rs Revisorer fästat uppmärksamheten
å den nuv:de lokalens otillräcklighet. 1
afseende härå ber jag att få hänvisa till Direktionens uti
besagda underd. berättelse (pag. 9) gjorda framställning
om behofvet af ett nytt större barnhus, dervid å flera
föreslagna tomter undersökningar i fråga om deras lämplighet
blifvit anställda, Direktionen hade lernnat företräde
åt Humlegården samt derom hos K. M:t gjort underd.
framställning, hvilken dock förfallit. Vågade jag uppgifva
något förslag, skulle jag anse Garnisons-Sjukhuset å
Kungsholmen med dess sunda läge vid vatten och egande
en temligen rymlig tomt för att vara belägen inom
stadens område vara härtill lämpligt, hvaremot detsamma,
såsom långt aflägse ifrån Garnisons-kasernerna, synes mig
vara mindre lämpligt för dess nuv:de ändamål. Detta för
att fästa mig vid en speciel del af den för frågan behöfliga
utredningen, hvilken uti sin helhet ansetts af mig
lättare att åstadkommas af det Utsk., till hvars behandling
frågan medelst motionens remitterande öfverlemnats, än af
motionären. I öfrigt torde jag genom att under diskussionen
komma i tillfälle att närmare åberopa motionens
innehåll, få ådagalägga att utredning i afseende å behofvet
af det äskade anslaget ingalunda uti motionen saknats.
Men, Mine Hrr! utredningen må hafva varit hvilken
som helst; — så befarar jag ändock att motionen skulle
hafva blifvit afslagen, särdeles för det ämne, som jag icke
kunnat undvika att vidröra uti motionen, eller prostitutionen,
ett ämne, som så nära sammanhänger med frågan
ang:de Allmänna Barnhuset, — ett ämne, hvilket uti vår
tid, då, ju mera moralen sjunker, osedligheten tillväxer
och barnamorden uti en förfärande grad tilltaga, måste
J4
Den 1 Maj.
ådraga sig afven representationens synnerliga uppmärksamhet.
Se här anledningen hvarför jag väckt denna motion,
då jag ej kunnat undgå att märka, huru osedligheten allt
mera tager öfverhand och hotar att blifva en kräfta, som
kommer att tillfoga samhället de djupaste sår.
Jag har, för att öfvergå till det mera speciella af frågan,
utaf föreståndaren för barnhuset erhållit uppgift, att
dess ekonomiska ställning är ytterst bekymmersam och
krafvel- snar hjelp, om fara ej skall uppstå för dess bestånd.
Detta har gjort att jag ansett som min pligt att
väcka representationens uppmärksamhetpånödvändigheten,
att åtgärder vidtagas för afhjelpande af de brister, som
kännbart vidlåda denna inrättning, hvars ändamål är att
bereda skydd och vård åt ett betydligt antal värnlösa barn
samt att hämma osedlighet och brott genom möjligheten
att få uti denna välgörenhetsinrättning inlösa barn, synnerligast
sådane, de der födas utom äktenskapet eller ock
under andra särdeles ömmande förhållanden. Vare långt
ifrån att jag genom min ifrågav:de motion, såsom någon,
missförstående det åsyftade ändamålet, härvid förmenat, —
skulle vilja »lägga hyende under lasten»; Ingalunda!
Möjligheten att, såsom motionen innehåller, vid särdeles
ömmande fall. kunna få inlösa 100 barn årligen efter högst
100 rdr för hvarje barn, har tvärtom åsyftat att, om icke
att kunna hämma osedligheten eller förseelsen, åtminstone
förekomma barnamorden eller brottet: att således underlätta
det af Frälsaren uttalade budet: »Låter barnen komma
till mig», hvilka af Barnavännen framställda ord, särdeles
med hänseende till slutet : »ty sådana höra himmelriket
till», möjligen till den grad missförstås af armodet
eller andlig förtviflan att de föranleda till barnamord,
ehuru de, enligt mitt förmenande, böra så tolkas, att vi.
genom vårdandet och skyddandet af de små barnen, skola
bereda dem till denna herrliga lott.
Lifligt intagen af ämnets djupa vigt, är jag således
glad att hafva afgifvit denna motion och att genom densamma
hafva bragt å bane en fråga, som så djupt ingriper
i fäderneslandets sociala förhållanden. Frågan om
sedlighetsförhållandena inom landet, en gång hos representationen
väckt, samt med beredvillighet upptagen ai
pressen, hvars stora vigt ej af någon kan förnekas, kan,
såsom man plägar säga, icke falla; och det är derför synnerligen
tillfredsställande för mig, att efter att hafva väckt
uppmärksamheten på detta vigtiga ämne, afsluta den riksdagsmannaverksamhet,
sorn, pä grund af snart upphörande
representativa förhållanden, under en lång följd af år varit
mig beskärd. Mitt hopp är äfven fast och innerligt,
att, då motionären med dess ringa förmåga, men varma
Den I Maj.
15
intresse och välmenande afsigter är för länge sedan glömd,
ämnet skall af mera framstående förmågor grundligen
behandlas samt att ordning och reda en gång skall bringas
uti de af mig påpekade beklagliga förhållandena; -  och må man härvid ej förundra sig öfver att jag sökt
bringa detta vigtiga ämne å bane, då jag, alltsedan min
åren 1842 och 1843 på egen bekostnad i och för fångoch
fattig vårds -fö rh ål 1 an den a i andra länder uti sällskap
med då varande Majoren Hjelm, med statsanslag i och
för sjelfva fängelsebyggnadsfrågan utsänd, företagna utländska
resa, sedermera med förkärlek sysselsatt mig med
dessa och dermed sammanhängande frågor. Jag har ock
ansett denna tid vara den lämpligaste att väcka frågan
om prostitutionen, då allmogen, hvars döttrar mest hemfalla
deråt, ännu eger } uti representationen och således
mera allmänt kan behjerta denna samhällsvigtiga fråga,
— ett ämne nära nog oskiljaktligt med pauperismen och
fängelsereformen och derjemte äfven med Allm. Barnhuset
och den troligen snart förekommande frågan om inrättande
af ett Hittebarnshus i enlighet med det t, ex.
uti St. Petersburg, hvilket i den vägen skall vara ett
mönster, samt hvarom fråga för några år sedan blifvit
väckt inom ett härstädes uti hufvudstaden, ehuru anspråkslöst
och med små resurser befintligt sällskap: »De Fattiges
Vänner». Dock denna, såsom ock mången annan på
djupet gående social fråga, måste lemnäs åt framtiden.
Jag skulle helst hafva önskat afslag å. Utsk:ts hemställan
i denna punkt och bifall till min motion, men jag
inskränker mig till att yrka punktens återremitterande i
och för en önsklig och af Utsk:t påpekad — såsom icke
uti motionen förefunnen fullständig —utredning af ämnet:
Och vågar jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på detta mitt yrkande.
Jag öfvergår nu till en något utförligare redogörelse
för barnhusets ändamål och dess närv:de ställning, dervid
jag först ber att få fästa uppmärksamheten på sjelfva benämningen:
Allm. Barnhuset i Stockholm, utvisande dess
egenskap af »allmänt», icke ett blott för hufvudstaden enskildt
barnhus; hvilket ock tydligen synes af K. Fundationsbrefvet
den 20 Mars 1637, hvarigenom barnhuset först
inrättades, ingalunda såsom en anstalt ensamt för Stockholms
stad, utan för hela riket. Derför anslogs ock till
dess underhåll hvar 40:de tunna af den kronotionde, sorn
uti alla kyrkoherbergen i Sverige och halfparten af Finland
inflöt, hvilket jemte andra förmåner ytterligare stadfästades
uti K. Resolutionen den 27 Febr. 1652. I öfverensstämmelse
härmed stadgades ock i 13 § af K. Resolutionen
på Presterskapets besvär den 2 Mars 1660 rättighet
för de socknar, sorn utgifva barnhustunna, att få sina
16
Den 1 Mai.
fattiga barn intagna på barnhuset. K. Reglnutet af den
28 Dec. 1850 förordnar i 9 § 4 och 7 moni., att barnhuset
är en allmän läroinrättning i afseende dels å den undervisning
i skyddskoppning, som bör lemnäs åt läkare,
klockare och barnmorskelärlingar, dels ock å en derstädes
inrättad klinisk undervisningsanstalt.
Ett af Direktionen för barnhuset den 27 Mars 1851
afgifvit utlåtande med begäran om statsanslag visar, att,
enligt förhandlingar vid 1828—1830 årens riksdag, till följd
af K. Resolution af den 19 Dec. 1828 om fördelning emel
lan
Staten och barnhuset af medel ifrån Ryssland, Statsverket
bemälctigade sig 45,975 rdr 45 sk. 8 rst b:ko af
barnhusets medel. Fattigvårdskomiténs betänk, den 5 Juni
1839 visar, att Stockholm då bidrog med större belopp än
Staten, ty bidragen utgjorde:
1836 1837
af Stockholm 43,815 rdr 37. 1. 31,999 rdr 42. 8.
af Staten 20,799 » 33. 6. 22,075 » 1.1.
Såsom en fortsättning af denna redogörelse täger jag
mig friheten uppläsa en artikel, som jag insändt tili Stockholms
Dagblad för att i nämnda tidning införas i morgon,
den vanliga pleni-dagen, då denna fråga skolat förekomma,
hvarigenom den utredning af frågan, sorn denna artikel
innehåller, således, genom införandet uti dagens tidning,
varit de flesta af Höglofl. Ståndets Hrr ledamöter
före plenum bekant och stor tidsutdrägt derigenom kunnat
vinnas, enär uppläsning häraf förekommit». Artikeln är
af följande lydelse:
»Ytterligare ang:de Allm. barnhuset: Det af K. M:t
till följd af, efter vederb:des hörande, utaf särskildt tillförordnad
komité (deribland justitiekansleren v. Koch och
professoren, nu mera generaldirektören Huss) afgifvet förslag,
den 28 Dec. 1850 i nåder utfärdade reglem:te för
styrelsen och förvaltningen af Allm. barnhuset i Stockholm
innehåller uti § 4:
»Direktionen*) åligger att sorgfälligt iakttaga och befrämja»,
bland annat, »att barnhusinrättningens kapit al er
icke minskas; att räntan och öfriga inkomster i rätt tid
inflyta, och att inrättningens utgifter icke få öfverstiga inkomsterna.
»
Huru skall väl detta »åliggande» kunna fullgöras?
Då inkomsterna ej ökas, utan tvärtom minskas genom
fattigprocentens upphörande vid bouppteckningar; äfvensom
*)
4:de §:n utur reglenut intages: Direktionen beslår af öfverståthållare»,
eller den hans ställe företräder, såsom ordförande, polismästaren i Stockholms
stad, en ledamot af sundhetskollegium, en ledamot af Stockholms stads konsistorium,
samt af stadens iunevånare 4 män; den lista och 2:dra af dessa 6 ledamöter
förordnas af K. M:t på förslag af vederb:de embetsmyndigheter, samt de;
4 öfriga uppå förslag af öfverståthållare».
Den I M11 j.
17
sorn (lå, genom nya strafflagens införande, åtskilliga bötesandelar
frångått allm. barn husinrättningen;
samt deremot tilloppet uti en så beklaglig progression
ökas, att få å barnhuset (en anstalt icke blott för
hufvudstaden, utan för hela riket, i enlighet med K. Fundationsbrefvet
den 20 Mars 1637 och K. Resolutionen den
27 Febr. 1652: se Dagbladsartikeln för nästlidne lördag)
inlösa barn, af hvilka en betydlig del icke egentligen tillhöra
Stockholms kommun, utan t. o. m. icke äro födda, ehuru
möjligen döpta härstädes, eller åtminstone aflade långt
härifrån. Denna tillförsel är en menlig följd af de i öfrigt
så välgörande lättade kommunikationerna medelst ångbåtar
och jernvägar; hvarförutan friheten att till hufvudstaden
inflytta, utan att förevisa s. k. laga försvar eller ega laga
förvärfningsmedel, förut erforderligt, härtill ej ringa
bidrager.
Man talar om allm. barnhusets rika tillgångar, dess
kapitalter, o. s. v. Ja, utaf direktionens und. berättelse
den 7 Dec. nästl. år 1865 synes, att barnhusinrättningens
tillgångar vid 1864 års slut uppgingo till rdr 1,744,979: o o
och dess skulder till  » 378,022: 2:1
så att behållna öfverskottet utgjorde . . rdr 1,366,957: 13
Men då uti denna summa finnes inbegripna :
Fastigheter rdr 597,525: —.
Lösegendom  » 18,127: 22.
böra såsom inproduktiva afdragas .... • 615,652: 22.
återstå således rmt 751,305:21
Inkomsterna under 1864 uppgingo till . rdr 232,946: 83.
Utgifterna åter till  » 239,336: lii.
hvaraf visas, att en brist uppstått af 6,389:211, som blifvit
godtgjord af byggnads- och reservfonden, hvilken derigenom
nedgått till 271,676: 81.
Direktionens berättelse innehåller vidare (pag. 4.):
»Det ofördelaktiga resultat räkenskaperna för ifrågav:de
åi- 1864 sålunda utvisa, har sin grund dels deri, att
ej allenast den Barnhusinrättningen hittills tillfallna fattigprocent
af sterbhus-inventariesummor, hvilken inkomst
årligen uppgått i medeltal till omkring 15,000 rdr, numera
alldeles upphört, utan äfven andra inkomst-titlar
till beloppet minskats, så att inkomsterna, som, donationer
oberäknade, år 1863 uppgingo till 260,657: 87, under år
1864, som ofvan sig visar, utgjort endast 232,946:83; dels
ock å andra sidan deri att barntillförseln, på sätt af nedan
intagne redogörelse inhemtas, i en högst anmärkningsvärd
grad tillvuxit och sålunda föranledt ökade utgifter,
hvilka från 212,094: 35, som de utgjorde år 1863,
under L864 uppgått till 239,336: 19.»
H. V. 2
18
Den 1 Maj.
»Dessa beklagliga förhållanden hafva ej kunnat undgå
att framkalla allvarliga bekymmer för direktionen, helst
anledning ej saknas att, utom de inkomstkällor, hvilka
enligt hvad ofvan blifvit antydt, redan utsinat, äfven andra
sådana, såsom bötesmedel och förmyndarekammarens
öfverskottsmedel m. 11., framdeles torde minskas, under
det den stigande folkmängden inom hufvudstaden säkerligen
kommer att föranleda ökad barnatillförsel. Direktionen
har till följd häraf ansett sig föranlåten att, med
återkallande af det beslut, hvarigenom dels afgiften för
de af Stockholms fattigvård inlösta barn år 1861 nedsattes
till 100 rdr, dels äfven obemedlade mödrar inom hufvudstaden
medgafs att mot samma nedsatta afgift få sina
barn å barnhuset intagna, från detta års början förhöja
inlösningspriset för sådana barn till 150 rdr eller enahanda
belopp detsamma före år 1861 utgjorde.»
Vidare (pag. 8—9):
»Barnhusets öfverläkare, prof. Abelin, har också i sin
afgifna berättelse förnyat sin förut gjorda framställning
om uppförande utaf ett nytt större barnhus såsom den
enda utväg att bereda tillräckliga tids- och ändamålsenliga
lokaler för det stora antalet värnlösa barn*), för
hvilka skydd och vård måste beredas inom denna välgörenhetsinrättning,
och Rikets Ständers Revisorer hafva
äfven fästat uppmärksamhet å den nuv:de lokalens otillräcklighet.
Direktionen, som i allo delar åsigten om behofvet
af ett nytt större barnhus uppförande här etc.» —
»Under nu inträffade omständigheter, då barnhusinrättningens
inkomster funnits ej ens vara tillräckliga för de
oundgängligaste utgifternas bestridande, har etc.» — »Måhända
låter det sig ej heller framdeles göra utan större
bidrag från det allmännas sida; men innan någon tids
erfarenhet visat huruvida det nuv:de i ekonomiskt afseende
ogynnsamma förhållandet kan anses permanent eller
möjligen blott öfvergående, har direktionen ej ansett lämpligt
att om erhållande af sådant bidrag göra framställning.»
Antalet af underhållstagande barn utom barnhuset
(hvilket sätt att vårda särdeles de äldre barnen, ja äfven
de späda, för att förskaffa dessa modersvård samt att få
fostermodren fästad vid barnet, jag anser för det fördelaktigaste)
utgjorde vid 1863 års slut .... 2,490.
och hade under loppet af 1864 ytterligare
blifvit från barnhuset mot fosterlön ut
lemnade
693. 3,183.
Härifrån hade, enligt uppgifter, som vid å
rets
slut voro tillgängliga, aflidit  118.
*) Redan år 1863, mer äu 50 proc. utöfver medeltalet åren 1853 —1857
1864 ytterligare ökadt.
Den I Maj. )<l
Öfverårige  201.
Af föräldrar eller anhöriga återtagna ur
barnhusets vård  4.
Samt från fosterföräldrar till barnhuset återlemnade
208. 531
Så att vid 1864 års slut qvarvoro  2,652.
Inom barnhuset vårdades, öfverförde från år 1863.
230, deraf späda barn 152.
Under år 1864 nva inskrifna (1863 blott 689) 811.
(1863 blott 578) 693.
Totalsumman af de 3:ne klasserna: späda barn, kolt -  barn och äldre barn, utgjorde år 1864 1,274 (1863 blott
1,119), deraf späda barn blott 764.
Under år 1864 afledo (1863 blott 190) 226. (1863
blott 143) 187; och qvarvoro till 1865 (till 1864 blott 230)
303; (till 1864 blott 152) 213.
Totalsumman af dessa inom barnhuset (med en utgift
för 1864 af 77,345: 38.) . .
1,274 barn.
Utom barnhuset (med en utgift för 1864 af
111,134:4.)
. 2,652 »
uppgick således till  3,926 »
med en sammanräknad utgiftssumma af 188,499: 42.
Obs. Af dessa 1,274 barn hade 290, deraf späda
barn 230, blifvit, på grund af remiss från Öfverståthållareembetet,
utan betalning emottagne.
Obs. Såsom ammor antagna mödrar hade medfört,
1864, 197 barn (1863 blott 150).
Obs. Äfvensom att vid jemförelse af inskrifne barn
dessa utgjorde i medeltal:
Summa. Späda
baru.
under femårsperioden 1853—57 456. 329.
» » 1858—62 556. 454.
1863
689. 578.
1864 . ... t .... . 811. 693.
eller en beklaglig progression.
Deremot utvisade mortaliteten nämnde perioder en i
det hela glädjande förminskning (oaktadt den höga procm
i afseende å de späda barnen i jemförelse med de äldre)
eller:
Aldre Späda
barn. barn.
1853—57 i medeltal äldre 16 pr. 25 pr.
1858—62
17 » 23 »
1863
11,8 » 19,5 »
1864
10 » 21 »
Slutligen intages från denna berättelse: att polykli
niken
varit 1854 besökt af 1,636 (1863 af 1,498) individer,
hvilka behandlats för 2,246 (1863 för 2,019) olika sjuk
-
20
Den 1 Maj.
domar. Den hade under hela året hållits öppen på dertill
bestämda tider. Besökens antal uppgingo till omkring
8,000 (1863 till 7,500) eller i medeltal omkring 40
(1863 till 30 ä 40) på hvarje dag, som poly kliniken varit
för allmänheten tillgänglig.
Då nu härjemte, för att afsluta denna, i och för behöriga
upplysningars vinnande korta, ehuru uti en tidningsartikel
visserligen vidlyftiga, utredning, torde bemärkas:
att af inom hufvudstaden 1865 födda barn voro
2,220 äkta, 1,214 oäkta (ifrån en församling blott uppgifven
totalsumman 499, som tillkommer);
Äfvensom barnamordens ännu mera beklagliga tillväxt
för hvarje år; — så torde den af mig den 8 No v.
1865 (således före den af barnhusdirektionen den 7 Dec.
samma år afgifna, ofvan citerade underd. berättelsen)
vördsamt afgifna och till Stats-Utsk:t remitterade motionen,
ang:de allm. barnhuset, vara i allo behjertansvärd
och, enligt mitt förmenande, såsom rörande ett samhällsvigtigt
ämne, icke böra sakna representationens och äfven
utom densamma stående fosterlandsvänners sympatier.»
Visserligen tror jag att frågan härmed skulle kunna
anses vara till fullo utredd, särdeles som Hr Frih. von
Schulzenheim derjemte uti flera delar supplerat hvad
nu ej blifvit behandladt; dock anser jag mig böra
tillkännagifva i afseende å Hr Gr. Posses villrådighet
beträffande de af Hr Gr.n framstälda 3:ne alternativen
ang:de inlösningspriset af barn å allm. barnhuset, att det
3:dje alternativet var det af mig åsyftade. Att statsutgiften
eller sjelfva summan 10,000 rdr, skulle vara
ett hinder för motionens antagande, torde ej någon påstå,
åtminstone icke de, hvilka med frikostig hand i öfrigt
pläga utströ penningar, äfven med landets skuldsättande;
dock förefaller det mig något besynnerligt att, när fråga
är att söka rädda menniskolif, såsom afsigten är med
förev:de anslag, finnas för densamma föga sympatier; men
i fråga om en statslyx, ehuru ämnet visserligen är synnerligen
vackert och värdt upmärksamhet, t. ex. uti 148:de
punkten om 20,000 rdrs anslag till en afgjutning i bronz
af Prof. Molins Bältespännare, dervid finnas ej några betänkligheter.
Tyckes icke uti detta spåras någonting för
känslan beklagansvärdt, frammanande en bildlig föreställning
af ett guldfemissadt skal, som döljer en maskstungen
kärna?
För att nu, i den händelse att punkten ej blifver
återremitterad, på ett ställe och då denna fråga, eller ang:de
allm. barnhuset i hufvudstaden, helt säkert uti större
omfång vid en kommande riksdag måste upptagas, —
få, hvad på mig ankommer, detta ämne så fullständigt
utredt, anhåller jag om ursäkt för det en del, hvad
Den 1 Maj.
21
specielt Barnhusinrättningen angår, samt för att derigenom
visa att motionen ingalunda är uti outredt skick
för ett halft år sedan afgifven, nu tillika utur motionen
citeras eller början deraf:
»Då, genom fattigprocentens upphörande vid bouppteckningar,
Stora Barnhuset i Stockholm mistat en ej
ringa årlig inkomst; äfvensom genom nya strafflagens
införande åtskilligä bötesandelar frångått detsamma, ehuru
i afseende å den sistnämnda förlusten godtgörelse synes
vara tillämnad uti det i K. M:ts Nåd. Propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof, sidan 12, äskade anslag af j
250,000 rdr, att å Kiksstatens andra hufvudtitel uppföras,
— och Stora Barnhuset således icke kan tåla någon nedsättning
uti den afgift, 300 rdr (sorn dock vid ömmande
omständigheter kan nedsättas till 150 rdr på en gång),
som är i allmänhet bestämd för barns inköpande derstäges,
får jag föreslå:
att ett årligt anslag af 10,000 rdr måtte Stora
Barnhuset i Stockholm beviljas, för att sätta Direktionen
i tillfälle att, vid särdeles ömmande fall,
dermed låta 100 barn få inköpas efter högst 100
rdr för hvarje barn.
Mångahanda äro anledningarne till denna min motion,
deribland jag främst må nämna den betydliga ök- i
ning af folkmängden uti Stockholm under sednare årtionden,
mest föranledd genom den mängd arbetssökande,
som hitströmmat för att uti hufvudstaden finna lättare
arbetsförtjenst och drygare betalning än uti landsorterna
kan erhållas.
Genom denna så att säga folkvandring till hufvudstaden,
anser jag det vara billigt att hela landet något
skattar till Stora Barnhuset, hvars, föräldravård saknande,
beklagliga små beboare, jag är förvissad derom, till en
hufvudsaklig del hafva moder eller fader härstammande
ifrån Sveriges alla landsändar, och hvad fadren beträffar
icke så sällan tillhörande de s. k. bättre folkklasserne.
De lättade kommunikationerne till hufvudstaden, med
alla dess stora fördelar i öfrigt, torde dock medföra olägenheten
af att till Stora Barnhuset inkomma barn till
och med födda, eller åtminstone aflade, ofta långt härifrån.
År det dä billigt att Stockholms kommun, — år ifrån
år öfver höfvan redan betungad med dryga skatter för
till en del‘sådana ändamål, de der äro lika behagliga och
beqvä mliga för icke St ockholms-bor, som för de skattdragande
sjelfva, — äfven skall betala för sedeslösheten
utoui densamma?
Statistiken öfver oäkta barn, som årligen födas inom
hufvudstaden, lemnar anledning till de sorgligaste betraktelser
och bör mana till kraftiga mått och stegs uppsö
-
22
Den 1 Maj,
kande för att hämma detta bedröfliga bevis på en med
hvarje år stigande sedeslöshet.
Barnamordens beklagliga tillväxt kräfver ännu större
uppmärksamhet i detta hänseende.
Och allt detta onda frodas vid sidan af så väl representationens
som Begeringens oaflåtliga bemödanden att
genom förbättrade uppfostringsanstalter, tillfällen till förvärf
och utkomst, o. s. v., — under de sednare åren med
synnerligt fästadt afseende på den qvinliga befolkningen,
— söka höja sedlighetskänslan, så mycket beroende af
sann upplysning, en oberoende lefnadsställning, som leder
till äktenskaplig lycka och af välbefinnande i öfrigt.»
»Jemte vördsam anhållan om motionens remitterande
till Högloft. Stat.s-Utsk:t, får jag lika vördsamt öfverlemna
densamma till Hrr Utsk:s-Ledamöters välvilliga
behjertande, dervid jag ibland de många kunskapsrika och
sakens vigt inseende samt för hufvudsyftet med motionen
ömmande män i främsta rummet påräknar den utmärkte
läkaren och menniskovännen, som af Högloft. B. o. Ad.
undfått förtroendet att med sin erfarenhet och sin menniskokännedom
gagna det Utsk., hvilket kommer att, möjligen
i förening med Högloft. Ekon.-Utsk:t, behandla
ifrågav:de motion; hvarförutan densamma torde de respektive
Med-Stånden kommuniceras.»
Med detta slut-citat uttryckes derjemte, att motionen
öfverlemnades till den noggrannaste behandling af de
personer, hvilka voro närmast i tillfälle att ytterligare
utreda frågan så till syfte, som till den ekonomiska delen
deraf; och då den person, hvilken uti detta citat specielt
påpekas och hvilkens ringa biträde det någon gång skänkts
mig få vara vid menniskovänliga verks åstadkommande,
nu begärt ordet, nemi. min högt värderade granne
på bänken bakom mig, Hr Huss, och som inom Utsk:t
åt motionen skänkt ali den uppmärksamhet sorn dess
menniskovänliga syfte förtjenar; — så öfverlemna!-jag nu
till B. o. Ad:ns behjertande densamma; beklagande likväl att
en aktad ledamot här midt öfver, Hr Professoren Cederschiöld,
icke är tillstädes; detta så mycket mera, som
jag har mig bekant att Hr Cederschiöld ämnat framlägga
fakta, i hygieniskt hänseende så upprörande, att de skulle
hafva, såsom hans egna ord lyda: »kommit håren att resa
sig på hufvudet.» Sådana ömmande förhållanden var
Hr Cederschiöld nemi. beredd att framlägga. »
Jag slutar med att efter den närmare och fullständiga
utredning frågan nu erhållit, vördsamt förnya min anhållan
om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
(Jr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
Den 1 Maj.
23
dels bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt och
dels återremiss deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till densamma, och, då dervid svarades många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Liljenstolpe hegärde votering och yttrade derjemte:
Jag
har vid några föreg:de tillfällen, da jag begärt
votering, men förnummit, att R. o. Ad. önskade, att jag
skulle derifrån afstå, gått Ståndets önskan härutinnan till
mötes; nu ber jag om ursäkt, att jag ej kan iakttaga samma
grannlagenhet; ty jag vill genom denna votering hafva
utrönt, huru stort deras antal är, hvilka medgifva nödvändigheten
af att vidtaga åtgärder för att söka rädda 100
barn årligen åt samhället, som så väl behöfver denna
rekrytering i ersättning för de 1000:detals menniskor, hvilka,
särdeles under de sednare åren, plägat årligen emigrera
härifrån; den moraliska pligten oberäknad.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller 126:te punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 66, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. den ifrågav:de
punkten.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 36.
Nej - 23.
127:de och 128:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
129: de punkten,
mom. a.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Ehuru jag af gällande
former är förhindrad att framställa något särskildt yrkande
i denna fråga, då hvarken af K. M:t eller enskild motionär
någon framställning blifvit gjord, hvarpå jag skulle
kunna stödja ett dylikt yrkande, tager jag mig dock friheten
att, då det kanske är sista gången, jag eger tillfälle
att för representationen framlägga mina åsigter i
denna fråga, under några ögonblick upptaga R. o. Ad:ns
tid, för att framlägga ett beklagande öfver det sätt., hvar
-
24
Dea 1 Maj.
på vära konstsamlingar under en längre tid blifvit vårdade.
Att afgifva en speciel berättelse öfver detta missvårdande,
skulle allt för mycket upptaga tiden; jag vill derför endast
fästa mig vid det Statsråds-prot., sorn åtföljer K.
M:ts Propos. i frågan. Man ser deraf, att Öfver-intendents-embetet.
föreslagit 6,000 rdr mer än K. M:t begärt.
K. M:t har nemi. funnit för godt att utstryka det anslag
af 6,000 rdr, som blifvit föreslaget för inköp af taflor af
äldre mästare. Det lilla anslag, museum hittills haft, har
varit otillräckligt för bevarande af de taflor, som förirrat
sig hit, och feom derför ofta blifvit köpta af utländningar.
Jag vill i detta hänseende blott som exempel påminna
om den Ruysdael, som efter Exc. Brahes död för en mot
taflans verkliga värde ringa summa gick ur landet. Nu
vill K. Mit borttaga hela detta anslag, och det har ej
begärts någonting till det nämnda ändamålet. Jag kan
icke annat än beklaga det förhållande, att nu, när vi äro
sysselsatta med att anordna vårt nationalmuseum, vi ej
skola ega några medel för att rädda en och annan dyrbar
tafla, som ännu finnes i landet, och kan komma att
föryttras.
Öfver-intendents-embetet har ej uppgjort något förslag
till organisation af musei styrelse. Det skäl, som
härtill uppgifves, nemi. att hinder för verkställigheten af
en dylik organisationsplan för närv:de synes möta i svårigheten
att kunna föreslå någon definitiv aflöningsstat,
åtminstone för den del af förvaltningspersonalen, som
skulle erhålla befattning med de egentliga konstsamlingarne,
förrän dessa hunnit fullständigare ordnas, — kan
jag icke rätt fatta. Väl bör icke aflöningsstaten definitivt
antagas, men som reservationsanslag hade den, efter
mitt förmenande, både kunnat och bordt af K. M:t framläggas
och af II. St:r antagas; ty långt ifrån att samlin -  garnes oordnade skick derför är ett hinder, är enda möjliga
medlet att få dessa samlingar kritiskt behandlade
och ordnade, just det, att en personal kan erhållas som
under några, års tid verkställer detta arbete. Detta kan
naturligtvis icke ske utan densammas aflöning, men på
det att denna aflöning skall kunna förminskas, om framdeles
så äktas nödigt, bör den bestämmas, icke definitivt,
utan sorn reservations-anslag. Derförutan blir aldrig detta
arbete gjordt och vårt museum kommer aldrig i vederbörligt
skick. Men förutom det ledsamma uppskof med
denna sak nu har skett, har detta olyckliga resonnement
redan visat sina beklagliga följder, enär det ledt. derhän,
att en af de yppersta förmågor i detta fack, Lektor Wennerberg,
blifvit dragen från sin verksamhet vid musenm.
Väl kan han vara mycket nyttig i sin nya anställning
såsom Byrå-chef i Ecklesiastik-expedition för den högre
Ben 1 Maj.
undervisningen, men min öfvertygelse är, att kanske ingen
person kan uppväga honom såsom föreståndare för
musei tafvelsamling. Sin lämplighet för en dylik plats
har han till fullo ådagalagt genom det arbete, iian på
nämnda samling nedlagt, och hvilket vunnit fullt enkännande
af den för granskningen deraf af K. M:t tillsatta
komité, en sedan den första grofhyflingen, — om jag
så får uttrycka mig, blifvit gjord, återstår naturligtvis
ännu mycket, och jag kan derför ej annat än beklaga,
att denna stora förmåga blifvit dragen åt ett annat håll.
Man har slösat med medlen vid uppförandet af museibyggnaden,
men man vill ej gifva några anslag till vården af
de konstskatter, som derinom skola förvaras. Alla musei
taflor betinna sig för nämde i ett så jemmerligt skick,
att de näppeligen kunna uppsättas; och enahanda är förhållandet
med ramarne. Vi hafva nu en dyrbar och ståtlig
byggnad, och vi hafva äfven i sig sjelf dyrbara samlingar,
men dessa befinna sig i allmänhet, tyvärr, i det
skick att de ej kunna presenteras; och detta torde kunna
tillskrifvas den omständighet, att vederbörande auktoritet,
som deråt borde egna uppmärksamhet, synes betrakta hela
denna sak som en bagatell.
På samma gång som K. M:t sålunda åsidosatt vidtagande
af de nödvändigaste åtgärder för bevarande af
våra samlingar, har Utsk:t lyssnat till en motionärs framställning
om anslag af 20,000 rdr, till en helt och hållet
lyxartikel, nemi. en afgjutning i brons af Molins grupp
»Bältespännare.» Det synes mig ingalunda vara välbetänkt,
att när man ej anslår medel för att sätta våra taflor
i presentabelt skick, man då beviljar en så stor summa
för afgjutande af en grupp, hvars konstvärde jag icke
tror vara så stort, som man i allmänhet vill påstå, och
som mycket väl kunnat ännu många år bibehållas i gips.
1 Göteborg finnes denna grupp redan försedd med zinköfverdrag,
och det torde tills vidare vara nog för dess
bevarande för framtiden, ifall den icke i gips kan uppsättas
i vårt museum.
Jag har härmed endast velat uttala ett ogillande och
beklagande öfver det förfaringssätt, som vederbörande i
detta hänseende låtit komma sig till last.
Gr. Posse: Då af Gr. Oxenstjerna icke något bestämdt
yrkande blifvit framstäldt, afstår jag.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Med anledning af
hvad Gr. Oxenstjerna sednast yttrat, vill jag endast nämna,
att jag beklagar, aft Utsk:t ej erhållit upplysning
om alla de behjertansvärda förhållanden, hvilka Gr:n
påpekat; och jag anser det ganska olämpligt, att vi vid
26
Den 1 Maj.
behandlingen af sådana frågor, som den förevide, skola
sakna Ofverintendenten, hvilken dock eger en plats på
detta rum. Under närvide förhållanden torde emedlertid
ingenting i saken kunna åtgöras.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos.
på bifall till Utskits hemställan i förevide mom. samt
besvarades med ja.
mom. b och c.
Biföllos.
130:de—137:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
138:de punkten.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Såsom embetsman i Riksarkivet
tager jag mig friheten upplysa, att det här af K.
Mit äskade anslag verkligen är af behofvet påkalladt.
Den 4:de delen af Gustaf lis registratur ligger redan till
en del under pressen, hvarjemte den andra delen af lagsamlingarne
börjat afskrifva*. Skulle nu dessa under loppet
af år 1867 icke kunna tryckas, skulle en stagnation
uppstå i arbetena, som vore i högsta grad menlig. De
unga män, hvilka egnat sig åt dessa arbeten, skulle då
nödgas söka sig annan utkomst och sedan möjligen icke
kunna återförvärfvas åt Riksarkivet. Det vore sålunda
mycket beklagligt, om denna af R. Stir en gång gillade
utgifning af vigtiga handlingar rörande vårt fosterlands
häfder skulle afbryta*, derigenom att man icke förrän
vid nästa Riksdag beviljade det begärda anslaget af 3,000
rdr, och får jag derföre anhålla om afslag å Utskis hemställan
och bifall till K. Mits Propos.
Frih. Klinckowström: Eika med den siste värde
talaren och ovanligt nog hvad mig angår, nödgas jag
uppträda mot Stats-Utskis sparsamhet och tillstyrka, att
R. o. Ad. ville, på grund af hvad han anfört, afslå Utskits
hemställan och bifalla hvad K. Mit äskat eller 3,000 rdr
för år 1867. Nyttan och vigten deraf att handlingar rörande
vår historia utgifvas, torde vara så tydlig, att man
derom icke behöfver orda mycket. Deremot kan jag icke
underlåta uttala en önskan, att Riksarkivet hädanefter
ville gå tillväga med litet större urval vid utgifvandet.
Då arkivet är så rikt på handlingor, som beröra verkliga
historiska fäkta, borde man ej, såsom skett, sysselsätta
sig med utgifvandet af lagförslag. Dessa kunna visser
O
C5 o o
1
Deri 1 Maj.
ligen erbjuda intresse för idkarne af laghistoriska studier,
men den stora allmänheten kan aldrig hafva samma nytta
af att erhålla kännedom om dessa förslag, som af rent
historiska fakta.
Gr. Posse: Jag har visserligen icke något att invända
mot att K. M:ts Propos. bifalles, men jag anser
mig dock skyldig att framställa de skäl, sorn förmått
Utsk:t att hemställa så som skett. Vid ingången af nu
löpande statsregleringperiod återstod af det under Riksdagen
näst före den sednaste för utgifvandet af historiska
handlingar beviljade anslag ett belopp af 8,000 rdr. Häraf
hade i sista stund användts 2,248 rdr, hvarjemte Riksarkivarien
förklarat att under närmaste framtid behöfdes
3,000 rdr. 1 alla händelser återstod således 2,652 rdr,
att användas under år 1867, eller i det närmaste hvad
K. M:t äskat, och Utslc:t hade fullt skäl förklara, att något
nytt anslag för år 1867 icke behöfdes.
Hr Olivecrona, Knut: Jag kan icke annat än instämma
i Gr. Oxenstjerna» åsigt, att det är af största
vigt att icke något afbrott måtte ske i utgifvandet af dessa
för fosterlandets historia så vigtiga handlingar. Deremot
kan jag ingalunda biträda Frih. Klinckowström» anmärkning
deremot att medel använts till utgifvandet af åtskilliga
gamla lagförslag, enär detta, enligt Hr Frihrns åsigt,
skulle vara mindre lämpligt och för den stora allmänheten
utan allt gagn. För hvar och en, som vill göra sig rätt
bekant med Sveriges rättshistoria, måste de under loppet
af 17:de århundradet tillkomna lagförslag vara af stor
vigt. Man får nemi. ej föreställa sig, att 1734 års lag
tillkom utan förberedande arbeten, eller utan att hafva
någon rot i det föreg:de rättstillståndet; den allmänna
lagens utarbetande föregicks tvertom af åtskilliga lagkomitéers
förarbeten, likasom de sednare årens vigtiga
lagreformer hafva föregåtts af lagkomitéens och lagberedningens
arbeten. För alla, som vilja göra sig förtrogna
med andan i nämnde lag, är det nödvändigt att känna
de föreg:de lagförslagen, och jag kan således ej gilla anmärkningen
mot deras utgifvande, helst då flera af dem
äro ganska sällsynta (ett förslag finnes t. ex. blott i 2
handskrifter.)
Jag yrkar afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till
K. M:ts Propos.
Gr. Mörner: När det visat sig, att det anslag, som
beviljades vid 1859—60 årens Riksdag för utgifvandet af
historiska handlingar, räckt till, icke allenast under en
statsreglerings-period, utan äfven under den derpå följ:de
Dun 1 Maj.
oell dessutom efter det förslag, Riksarkivet sjelft uppgjort,
lemnat en behållning till år 1867, i det närmaste
uppgående till hvad under det året ansetts vara erforderligt,
så och då man förut trott sig kunna medhinna mera,
än erfarenheten visat vara möjligt, samt någon synnerlig
skada väl ej skulle uppkomma, om, för den händelse att
det äskade anslaget verkligen skulle kunna användas, en
och annan handling finge några månader hvila otryckt,
tror jag, att R. o. Ad. handlar rätt, om den bifaller Utsk:ts
hemställan. Jag hemtar en ytterligare anledning till
denna min åsigt af Frih. Klinckowströms yttrande. Sjelf
har jag icke varit i tillfälle att granska de ifrågav:de utgifna
handlingarne, men jag hyser fullt förtroende till
Hr Frihms omdöme, och då han uppgifvit, att samlingen
blifvit belastad med åtskilligt, som gerna derifrån kunnat
vara borta — en omständighet, som i öfrigt vid de Hesta
...» i .
dylika samlingar blifvit af erfarenheten bekräftad — så
tror jag, att det vore ganska nyttigt, om någon tid lemnades
vederbörande att behörigen sofra handlingarne, så
att de ej i samlingen intoge likt och olikt. Jag anhåller
om bifall till TTt.sk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag beklagar mycket, att
Gr. Mörner af ett uttryck, jag fällt, hemtat anledning att
afstyrka K. M:ts förslag. Visserligen måste jag, trots
Hr Olivecronas förklaring, vidhålla min åsigt om det önskvärda
i att icke några lagförslag vidare i den ifråga v: de1
samlingen utgåfvos, enär dessa endast äro af intresse för
jurister, hvilka blott ntgöra ett försvinnande fåtal mot
den stora allmänheten; men jag kan försäkra Gr. Mörner,
att det s. k. Gustaf I:s Registratur verkligen innehåller
för Svenska historien så dyrbara upplysningar, att det
vore särdeles sorgligt, om dess utgifvande skulle afbrytas
i brist på medel. Jag fortfar i mitt yrkande.
Gr. Oxenstjerna: Jag känner ett behof att hembära
min tacksamhåt åt de båda ledamöter af Stats-Utsk:t,
hvilka understöd! Riksarkivets billiga anspråk. Med
glädje minnes jag den tid, då Frih. Klinckowström på
ett utmärkt sätt tj enade historien och fäderneslandet genom
att egna sin tid och sina krafter åt historiska källforskningar,
och jag beklagar att hans verksamhet nu blifvit
vänd åt ett annat håll. Det är ganska naturligt, att
han hufvudsakligen fäster sig vid sådane handlingar,
hvarmed han då sysselsatte sig, och ej hyser samma intresse
för den samling, hvilken man funnit skäl utgifva
såsom en särskild serie bredvid den af egentligen historiska
dokumenter bestående. Att på detta sätt fördela
arbetet i tvenne serier, af hvilka den ena eller lagför
-
T)<;n 1 Maj.
slags-serien, utgifves sparsammare än den andra, torde
emedlertid vara ganska tjenligt och, fast här ju endast
finnes »ett försvinnande fåtal af jurister», har man dock
fått uppmaningar från många håll att låta utgifningen på
detta sätt fortgå.
Hvad Gr. Mörners yttrande beträffar, finner jag endast,
att den gagnande verksamhet, han utöfvät i Kammar-rätten,
Landtbruks-akademten och vid Kiksdagarne,
hindrat honom att taga närmare notis om dessa samlingars
beskaffenhet.
Gr. Mörner: Det arbete, jag egentligen åsyftade,
var »Svenskt Diplomatarium», och jag hemställer till
hvar och en, som tagit närmare kännedom deraf, om
icke der finnes mycket, som hör under den kategori, jag
omnämnt.
Gr. Oxenstjerna: Då här aldrig varit fråga om
»Svenskt Diplomatarium», har jag sålunda egentligen
icke rättighet att nu på detta rum taga det utmärkta
sätt i försvar, hvarpå detta arbete, efter mitt förmenande,
utgifves.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till Utskds hemställan i förev:de
punkt och dels att II. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
i hvad den skiljde sig från K. M:ts Nåd. framställning
i ämnet, måtte bifalla samma Nåd. framställning;
gjordes först propos. på bifall till Utskds hemställan,
hvarvid svarades många nej jemte åtskiliga ja, och
sedermera propos. på afslag derå i den från K. Mds
framställning skiljaktiga delen samt bifall till samma framställning,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
139:de och 140:de punkterna.
Utskds hemställanden biföllos.
141:sta punkten.
Gr. Oxenstjerna: Jag har icke något yrkande att
framställa vid denna punkt, men jag vill blott förklara,
att det ifrågav:de arbetet af Mamsell Thersner verkligen
är så jemmerligt, att det vore mera skäl, att detta anslag
uppfördes på 9:de, än på 8:de Hufvudtiteln.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts
hemställan bifölls.
30
Den t Maj
142:dra punkten.
Bifölls.
143:dje punkten.
Hr Liljenstolpe: Afsigten med min motion har
icke varit, att Mamsell Octavia Carlén skulle erhålla någon
pension för sina litterära förtjenster, utan att B. St:r
skulle tilldela henne någon godtgörelse derföre, att hon,
genom utgifvandet af »Anteckningar öfver Kongl. Lifrustkammarens
och Klädkammarens samlingar», fästat
allmänhetens uppmärksamhet på värdet af dessa samlingar,
hvarigenom så väl inkomster genom ökade inträdesafgifter
tillskyndats Staten, som ock dessa samlingar blifvit
betydligt ökade med gåfvor till ett värde uppgående
till omkring 30,000 rdr; såsom det af motionen synes,
hvars mening var att, i enlighet med slutorden af densamma,
»fästa Rikets Högl. Ständers uppmärksamhet å
Mamsell Carléns vackra bemödande i och för Kongl. Lifrustkammaren
och Kongl. Klädkammaren och det särdeles
gagnande resultat hennes ifrågav:de skrift medfört.»
Jag hade förmodat att denna fråga skulle hafva blifvit
behandlad ej vid 8:de, utan 9:de Hufvudtiteln; men
då nu icke så skett och 3 Stånd redan godkänt punkten,
har jag ej något yrkande att härvid framställa, utan hoppas
att på annan väg godtgörelse skall Mamsell Octavia
Carlén kunna tillgodokomma för hennes ifrågavxle förtjenstfulla
bemödande att, ehuru gagnlöst för sig sjelf,
hafva gagnat det allmänna.
Gr. Posse: Jag inskränker mig till att helt enkelt
yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts
hemställan bifölls.
1.44:de, 145:te och 146:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
147:de punkten och i sammanhang dermed ett från
Högvörd. Preste-St. ankommet prot.-utdrag N:o 186, innehållande
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att biträda
Preste-St:s rörande denna punkt fattade beslut.
Gr. Posse: På grund af de skäl, som Stats-Utsk:t
i den nu föredragna punkten åberopat, anhåller jag, att
Preste-S:ts inbjudning måtte läggas till handlingarne.
Den 1 Mai.
31
Frih. Hamilton, Hugo: Jag medger visserligen,
att Stats-Utsk:t haft skäl för sitt afstyrkande af anslag
till Diakoniss-anstalten, isynnerhet deruti, att frågan härom
ej gått den regelmässiga ordningen i form af framställning
från K. M:t, men man kan dock icke neka, och
Utsk:t torde icke heller kunna det, att denna anstalt håde
gjort och gör mycket gagn. Den har tillkommit genom
ganska ringa enskilda bidrag och har derifrån uppvuxit
till hvad den nu är; till landets alla orter hafva från den
utgått lärarinnor och sjuksköterskor med sådan utbildning,
att de uppfylla alla rättmätiga anspråk. Då nu anstalten
häftar i en skuld af 44,000 rdr, anser jag K. St:r för en
gång kunna låta nåd gå för rätt och bevilja denna
summa. Preste-St. har redan fattat ett sådant beslut och
jag hemställer att R. o. Åd. måtte deri instämma.
Hr Tornerhjelm, Johan Carl Abraham: Ehuru
jag har föga hopp om framgång, anhåller jag dock vördsamt
att hos R. o. Ad:n få förorda inbjudningen. Medan
jag har ordet, begagnar jag tillfället att betyga såväl
motionären, Hr Anckarsvärd, som reservanten, Domprosten
Sondén, min innerliga tacksamhet för den välvilja,
de visat anstalten.
Gr. Posse: Stats-Utsk:t har afstyrkt bifall till Hr
Anckarsvärds motion af tvenne, så vidt jag kan finna,
välgrundade skäl. Det ena, att hela Diakoniss-anstalten
är af enskild natur, tillkommen genom och till sin existens
beroende på den enskilda välgörenheten, hvadan
den skulle förlora hela sitt skaplynne, om Staten trädde
emellan; det andra, att Staten icke bör gifva några anslag
till ett ändamål, der Staten icke har rätt att kontrollera
huruvida medlen användas, väl eller illa. Det
första vilkoret för lemnande af statsbidrag bör nemi. väl
vara vissheten att det användes på ett för Staten nyttigt
sätt. Inom Utsk:t voro i öfrigt meningarne ganska
delade, om huru pass nyttig denna inrättning verkligen
är eller huru den uppfyller sitt ändamål. Detta är emeltid
en fråga, som icke behöfver tagas i betraktande, ty
redan på de af Utsk:t anförda skäl anser jag motionen
böra afslås.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Jag är till större
delen förekommen af den siste värde talaren. Det torde
blifva en ganska vådlig sats, om Staten, för hvarje gång
en på enskild välgörenhet grundad inrättning råkade öfverskrida
sina tillgångar, vore skyldig träda emellan, och
Utsk:t har derföre med fullt skäl afstyrkt Hr Anckarsvärds
motion. Vi hafva en annan enskild inrättning,
32
Den 1 Maj.
nemi. Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuka i
fält, hvars ändamål är att i detta afseende supplera Staten.
Om nu denna förening, som redan har anställt sjuksköterskor
och dylikt, komme på obestånd, borde ju Staten
med ännu större skäl bispringa denna, än Diakonissanstalten.
.lag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade
yrkats, dels att R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:ts hemställan
i förevrde punkt och lägga Preste-St:s inbjudning till
handlingarne, dels ock att Utskds hemställan måtte afslås
samt inbjudningen antagas; framställde Hr Gr. och
Landtm, propos. på bifall till samma hemställan och inbjudningens
läggande till handlingarne, hvarvid svarades
många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
148:de punkten.
TJtsk:ts hemställan bifölls.
Föredrogs ett från Vällofl.. Borgare-St. ankommet
prot,-utdrag N:o 194, innehållande inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att förena sig i Borgare-Stds beslut,
att samtliga Riks-Stånden skola sammanträda till gemensam
öfverläggning rörande sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utskds Utlåt. N:o 5, i ani. af K. M:ts
Nåd. Propos. ang:de förändring i grupderna för beväringsinrättningen
samt om bildande af en landstorm.
Begärdes på bordet.
Föredrogs, men begärdes af dera ledamöter ånyo på
bordet, Högv. Preste-St:s den 28 sisth April bordlagda
prot.-utdrag H:o 184, med inbjudning till R. o. Ad. att
förena sig i Preste-St:s beslut öfver Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskds Utlåt. N:o 75, i ani. af återremiss af Utskds Betänk.
N:o 39, ang:de väckta motioner om utvidgande af
qvinnans medborgerliga rättigheter.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds den
11 och 19 sisth April bordlagda Betänk. N:o 79, i ani.
af väckt motion om beredande af emeriti-löner åt ålderstigna
eller sjukliga prester.
Den 1 Maj.
Hr von Ehrenheim, Per: I likhet med flera andra
ledamöter af R. o. Ad. inom Ekon.-Utsk:t har jag
ansett, att Utsk:t bordt, i stället för att afstyrka Professor
Ribbings motion, tillstyrka anhållan om en komités
tillsättande för att utreda huru en pensionsstat skulle kunna
inrättas för åldrige prestmän. Då emellertid ett sådant
förslag, etdigt hvad sedermera blifvit upplyst, redan
för flere år sedan blifvit inom Ecklesiastik-Dep:tet utarbetadt
och således den af reservanterna föreslagna åtgärd
icke vore lämplig, samt någon framställning i syftning att
bereda verkställighet eller vidare granskning af nämnde
förslag icke till något tjenar, då Betänk:t är af två Stånd
bifallet, har jag endast velat med dessa ord antyda orsaken
hvarföre jag icke här framställer något särskildt yrkande.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid uppkommen öfverläggning
ang:de denna fråga inom Ekon.-Utskd var
jag liksom flöra andra Utsk:s-ledamöter af den åsigt, att
någonting borde göras för vinnande af det med Professor
Ribbings motion åsyftade ändamål. Vid det slutliga afgörande!
befann jag mig dock af andra göremål hindrad
vara tillstädes, men jag hade hoppats att kunna inom R.
o. Ad. i någon mån medverka till ernående af ett gynnsammare
resultat. Vid det af Hr von Ehrenheim upplysta
förhållande anser jag mig emellertid icke böra upptaga
R. o. Ad:ns tid eller framställa något yrkande.
Ofverlägningen ansågs härmed slutad och Betänk:t
bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 14 och
19 sisth April på bordet lagda Utlåt. N:o 67, i ani. af
väckta motioner om åstadkommande och användande af
Svensk jernvägs-materiel.
Föredrogs ånyo samt bifölls sammansatta Lag- samt
Allm. Besv-. o. Ekon.-Utsk:ts den 14 och 19 sistl. April
bordlagda Betänk. N:o 4, i ani. af väckta motioner om
förändradt röstberäkningssätt vid prestval, äfvensom vid
tillsättande af folkskolelärare, orgelnist, klockare och annan
kyrkobetjening.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 14 och 19 sisth April
bordlagda Betänk. N:o 80, i ani. af väckta motioner ang:de
ändringar i Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862,
H. V. 3
Deli I Maj.
öm kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i
stad och om landsting.
Utsk:ts hemställanden å sid. 4. 7, 8 och 9.
Biföllos.
Utsk:ts hemställan å sid. 10.
Hr Treffenberg, Curry: Äfven jag har biträdt
det slut, hvari Utsk:t i denna fråga stannat, men på diametralt
motsatta grunder. Jag anser nemi. en sund lagtolkning
fordra, att man fasthåller den principen, att landstingets
ordförande har rätt att vägra propos., och vill såsom
stöd för denna min åsigt åberopa dels yttre, dels
inre skäl. De yttre skälen äro att kommitterade för
kommunal-författningarnes utarbetande hyllat samma princip,
ty de hafva förklarat sig anse, att ordförande bör
ega afgöra, huruvida ett förekommande ärende ligger
inom landstingets befogenhet eller icke, äfvensom innehållet
af det bekanta Cirkuläret från Civil-Dep:tet till
landstingens ordförande. De uppmanas nemi. deruti att
tillse, att inga andra ämnen, än de som tillhöra landstingen,
der få förekomma, och iakttagandet af denna skyldighet
skulle ju vara omöjligt, såvida ej rätt att vägra
propos. vore dem medgifven. Det inre skälet är det,
att antagandet af den motsatta åsigten skulle leda till
motsägelse. Antager man nemi., att landstingen skulle
kunna tvinga ordföranden att framställa propos., så skulle
ju en tillfällig majoritet ögonblickligen efter ett fattadt
beslut kunna häfva detsamma. Detta kan blifva händelsen
i hvarje församling, der majoriteten vexlar. Enhet
och konseqvens fordra således, att man tillerkänner ordförande
rätt till propos:s-vägran, och anhåller jag derföre
att K. o. Ad. ville, med ogillande af Utsk:ts motiver, bifalla
dess hemställan.
Hr von Ehrenheim, Per: För mig är denna fråga
helt enkelt en lagtolknings-fråga, och då författningen icke
tillerkänner ordföranden någon rätt att vägra propos., så
kan jag ej inse, att någon sådan rätt kan honom medgifvas.
Att kommitterade för kommunal-författningarnes utarbetande
verkligen fällt ett yttrande, som gifvet- anledning
antaga, att de ansett ordföranden böra ega en sådan rätt,
medgifver jag, men då något stadgande derom ej influtit
i författningen, lär denna deras enskilda åsigt ej betyda
något. Då i öfrigt ej någon form finnes föreskrifven för
det sätt, hvarpå landstinget skulle kunna öfverklaga en
sådan propos:s-vägran, styrker äfven detta mig i min
uppfattning, att ordföranden ej eger någon dylik rättighet.
Den t Maj.
Jag kan således ej finna annat än att Utsk:ts motiver
äro riktiga.
Hr Treffenberg: Hr von Ehrenheim» påstående
att, då lagen icke tillåter landstings ordförande att vägra
propos., han icke har rätt dertill, vill jag vända om derhän,
att, då lagen icke förbjuder ordföranden att vägra
propos., har han rättighet att göra det. Då dessutom
rigtigheten af min uppgift, att kommitterades uppfattning
af denna fråga varit i öfverensstämmande med min åsigt,
icke blifvit bestridd, anser jag det vara en god sak, att
lagen blifver tillämpad i samma anda som den är stiftad.
Frih. Alströmer, Oscar: Hr Treffenberg har påstått
att det af K. M:t till landstingens ordförande utfärdade
cirkulär skulle antyda en motsatt åsigt mot den,
Utsk:t uttalat, men jag tror dock, att berörda cirkulär
endast innefattade en uppmaning till landstingens ordförande
att fästa landstingens uppmärksamhet derpå, att
inga beslut borde af dem fattas, som icke lago inom området
för deras befogenhet. Jag har icke i landstingsförfattningen
kunnat återfinna något stadgande, som skulle
kunna medgifva ordföranden rätt att vägra propos., och
jag anser äfven ett sådant stadgande alldeles obehöfligt,
ty landstingens beslut kunna ju icke verkställas, utan
att hafva blifvit fastställda af antingen Konungens Befh:de
eller K. M:t.
Jag anhåller om bifall till Utskffs Betänk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: För min
del anser jag det vara betänkligt att medgifva landstingens
ordförande rätt att vägra propos., och Utsk:ts afstyrkande
af den derom väckta motion vara välgrundadt, saint
får derföre anhålla om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggniugen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förev:de hemställan och dels attR. o. Ad.,
med ogillande af Utsk:ts motiver, måtte godkänna det slut,
hvartill Utsk:t i frågan kommit, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och, då
dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Konst.-Utsk:ts den 18 och 19 sisth
April på bordet lagda Mern. N:o 13, ang:de ändring i
åtskilliga delar af Tryckfrihets-förordningen, för vinnande
af större frihet att anlägga boktryckerier.
3fi
Hen I Maj.
Erih. Leuhusen, Frans Oscar: Såsom suppleant
i Konst.-Utsk:t har jag deltagit i denna frågas afgörande,
men, såsom reservationerna utvisa, ej kunnat biträda
Utsk:ts beslut. Utsk:t har här föreslagit en utsträckning
af rätten att anlägga boktryckerier, hvilken jag ej
kan gilla. Jag anser nemi. den föreslagna utsträckningen
af rättigheten att anlägga boktryckerier komma att,
om ej omöjliggöra, dock betydligt försvåra den kontroll,
som är i Tryckfrihets-förordningen föreskrifven. För öfrigt
tarfvar hela vår Tryckfrihets-förordning en total omarbetning,
och det kan då ej vara lämpligt att lappa någon
särskild del, utan man gör bäst i att dröja, till dess
omarbetningen kan i sin helhet verkställas. Utsk:t har
ock af sådant skäl afstyrkt en annan förändring i Tryckfrihets-förordningen,
som var vida mera af behofvet påkallad,
den ang:de juryns sammansättning. Jag får derföre
anhålla om afslag ä detta Betänk.
Hr Ramsay., Anders Henrik: Vid behandlingen
af åtskilliga frågor, som inom Konst.-Utsk:t blifvit vid
denna Riksdag väckta, ang:de förändringar i våra grundlagar,
särskildt i flera delar af Tryckfrihets-förordningen,
har man alltid blifvit bemött med den invändning, att det
icke skulle tillkomma den snart afgående representationen
att föreslå sådane ändringar. Detta skäl åberopades
hufvudsakligen mot en ifrågasatt förändring af jurys
sammansättning i tryckfrihetsmål; något annat skäl kunde
egentligen ej framställas, ty, som hvar och en, hvilken
handlagt tryckfrihets-ärenden, vet, är en förbättring
i sättet för jury-mäns utväljande högst nödvändig. Deremot
lyckades man åstadkomma en ringa majoritet för det
nu föredragna förslaget. Då af våra grundlagar, Tryckfrihets-förordningen
onekligen är den, som mest tarfvar
omarbetning, och en sådan säkerligen snart förestår, torde
det ej vara lämpligt att i en del af så ringa vigt, som
den ifrågav:de, vidtaga en partiel förändring, och anhåller
jag derföre hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på afslag
å det nu föredragna Betänk:t.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, framställdes
propos. på förslagets förkastande samt besvarades
med ja.
Vid ånyo skedd föredragning af Stats-Utsk:ts d. 18
och 19 sistl. April på bordet lagda Mern. N:o 68, med
förslag till voterings -propos :r i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, dels i fråga om anslag till komplettering
af bristande materiel å redan anlagda stambanor,
dels om anslag till fortsättande af nordvestra stambanan,
Den l Maj.
n
delts om anvisande af medel till utvidgning af den beslutade
bangården vid Clara sjö; blefvo de föreslagna voterings-propos:na
af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ts d. 18 och
19 sistl. April bordlagda Mern. N:o 21, med anmälan om
Riks-Ståndens beslut öfver Betänk:t N:o 15, med förslag
till ändring i vissa delar af föreskrifterna ang:de metalliska
kassan m. m.
Föredrogs ånyo Banko-Utsk:ts den 18 och 19 sistl.
April bordlagda Mern. N:o 22, rörande vissa punkter i
Betänka N:o 10, med förslag till reglering af Bankens
lane- och kreditivrörelse.
Frih. von Schwerin, Jules: Såsom af de det nu
föredragna Betänk:t vidfogade reservationer synes, har stor
meningsskiljaktighet inom Utsk:t varit rådande och, som
berörda reservationer äro tillräckligt upplysande, inskränker
jag mig till att yrka, att R. o. Ad. ville, med afslag
å Utsk:ts hemställan, förelägga Utsk:t att inkomma med
voterings-proposrr i ämnet.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., afslog R. o. Ad. Utsk:ts yttrande samt förständigade
Utsk:t att inkomma med förslag till voterings-propos.
i frågan.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ts d. 18 och
19 sistl. April bordlagda Utlåt. N:o 23, i ani. af väckt
motion om inrättande af s. k. sedel-utgifvande provinsbanker.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Lag-Utsk:ts den 18 och 19 sistl. April på bordet lagda
Betänk. N:o 34, i ani. af väckta motioner om förändrad
lagstiftning ang:de förvaltningen af omyndiges egendom
samt kontrollen å förmyndare.
Utsk:ts hemställanden å sid. 4 och 5.
Biföllos.
Utsk:ts å sid. 6, 7, och 8 afgifna författnings-förslag.
Gr. Sparre, Erik: Den Kongl. Förordning, hvars
väsendtliga omarbetning här blifvit ifrågasatt, är daterad
d. 24 September 1861, började att tillämpas d. 1 Januari
T)t*u J Maj.
1862 och har således icke varit tillämpad mera än 3 år.
Samtidigt med upphäfvandet af myndlingars tysta förmånsrätt
i förmyndares egendom, kom man naturligtvis
på den tanken, att ytterligare tillsyn öfver förmyndarevården
var nödvändig, och man ansåg dervid lämpligast
att uppdraga denna tillsyn åt kommunerna. De nya kommunalstyrelserna
voro då icke införda och kommunalinstitutionerna
voro icke särdeles utvecklade, så att det
var nödvändigt att icke binda dem vid alltför detaljerade
föreskrifter, hvarigenom tillämpningen kunde blifva svår.
Emedlertid har jag med stor tillfredsställelse erfarit, att
denna författning vunnit en tillämpning, som i allmänhet
varit tillfredsställande, och att det verkligen besvärliga
åliggande, domarne erhållit att upprätta särskilda förteckningar
öfver förmynderskap, blifvit af dem i allmänhet
så omsorgsfullt iakttaget, att dessa förteckningar äro temligen
väl ordnade, till följd deraf att Just.-Ombudsman
fästat sin synnerliga uppmärksamhet dervid, att förteckningarne
ordentligt föras; all anledning är således att hoppas,
att så äfven hädanefter skall blifva förhållandet och
således den med förordningen åsyftade förmyndarevården
motsvara de förhoppningar, på den kunnat göras. Under
sådant förhållande täcktes K. o. Ad. finna, att det icke
kan vara särdeles skäl att nu omarbeta den icke mera
än 3 år gamla författningen, om hvars möjliga brister
man icke kan erhålla någon säker kännedom, förr än den
kommit rigtigt till lifs. Det är klart, att författningen
medfört åtskilliga olägenheter. För förmyndaren måste
det falla sig obeqvämt att hvarje år till domstolen inlemna
summarisk uppgift öfver den omyndiges behållning,
och ur denna synpunkt har en motionär föreslagit, att
förmyndarne skulle befrias från denna skyldighet och att
det i stället skulle åläggas gode männen att årligen å
bestämd lämplig tid till domstolen ingifva förteckning öfver
afiemnatle och uteblifna förmyndare-räkningar, med
uppgift å hvarje myndlings behållning i löst och fast, enligt
de lemnade räkningarne. En sådan föreskrift skulle
dock icke stå väl tillsammans med förordningens tendenser
i allmänhet, ty domrarne skola på grund af de utaf
dem förda förteckningar tillse, att förmyndarne behörigen
inlemna räkningar och, derest de det försumma, vid verkande
vite förelägga dem att fullgöra denna sin skyldighet;
men, om nu icke förmyndarne, utan gode männen,
skulle hafva skyldighet att till domstolen ingifva de förutnämnda
summariska uppgifterna, kunde domaren, i händelse
af försummelse, icke förelägga förmyndarne, utan
måste förelägga gode männen att ingifva sådane, men,
för att åter kunna göra det, måste domaren, veta, till
hvilka gode män räkningarne blifvit ingifna. Förordnin
-
Den 1 Maj.
30
gen medgifver förmyndarne en viss valfrihet i afseende å
de gode män, till hvilka de skola inlemna sina räkenskaper,
i det de kunna välja antingen gode männen i
den ort, der den omyndige hor, eller i den, der förmyndaren
förordnats; denna valfrihet i afseende å kontrollerings-forum
är för förmyndarne af ganska stor vigt, då
det deremot är likgiltigt, af hvilka gode män räkningarne
granskas, om blott i de af domrarne förde förteckningar
blifver anmärkt, att granskning skett.
Nu afser dels Irsta §:n i Utskrts förslag en närmare
betämning af forum och dels den 4:de §:n, att från förmyndarne
å gode männen öfverflytta skyldigheten att till
domstolen inlemna de summariska uppgifterna. Tillägget
till den Irsta §:n anser jag vara alldeles öfverflödigt, ty,
då redan i Irsta §:n af 1861 års förordning finnes stadgadt,
att, »om rätten finner skäl vara för handen, att vårdnaden
af förmynderskap öfverflyttas å den rätt, hvarunder
den omyndige har sitt hemvist, meddelar rätten derom
beslut och gifver det den andra rätten tillkänna», är det
klart, att rätten skall, derest fader icke finnes, göra afseende
å, hvarest den omyndige har sitt hemvist. Tillägget
till den 4:do §:n anser jag åter vara origtigt och skadligt,
enär det, enligt min tanke, skulle leda derhän, att
domrarne icke lika verksamt som nu skulle kunna utöfva
kontroll öfver förmyndare-vården eller åtminstone icke
kunna förelägga vederbörande personer att fullföra sina
skyldigheter; det ligger nemi. i sakens natur, att, om jag
vid vite skall kunna förelägga en person att fullgöra en
skyldighet, måste han ursprungligen hafva haft denna
skyldighet, men enligt Utsk:ts förslag skulle icke förmyndarne
utan goda männen hafva skyldighet att till domstolarne
ingifva de föreskrifva summariska uppgifterna.
På dessa grunder, och emedaa jag i allmänhet anser
det vara för tidigt att omstöpa en förordning, som icke är
mera än 3 år gammal och om hvars verkningar man icke
haft tillräcklig erfarenhet, anhåller jag ,om propos. på afslag
å Utskrts förslag.
Hr Olivecrona, Knut: Lika med Or. Sparre kan
jag ej annat än finna det betänkligt, om man efter blott
3 års förlopp skulle omarbeta en författning, som redan
börjat medföra ganska goda frukter. Om den äfven i en
eller annan punkt skulle visat sig vara mindre lämplig,
är det dock att hoppas att dessa brister genon en stadgad
praxis snart skola afhjelpas. Det af Lag-Utskrts
majoritet uppgjorda nya förslag kan jag i flere afseenden
ej finna tillfredsställande. I 4:de §:n föreskrifves t. ex.
att gode männen eller kommunalnämnden skola förvara
för framtiden alla förmyndare-räkningar. Då kommunal
-
40
Dea 1 Mai.
nämnden ej har något arkiv och man väl ej gerna km
ålägga privata personer, sorn hvart annat år ombytas, att
förvara offentliga handlingar, så frågas, huru detta stadgande
skall åtlyda® ? I ofvannämnde § är äfven stadgadt,
att om förmynderskap lyder under annan rätt än gode
män eller kommunalnämnd, som räkning af förmyndaren
eniottagit, skall särskild uppgift till den rätten lemnäs,
huruvida räkning blifvit ingifven eller icke. Skall nu denna
uppgift insändas med posten, föranleder detta alltid en
utgift, men här finnes ej bestämdt, hvilken godtgörelsen
af denna utgift skall åligga. På de skäl i öfrigt, som
blifvit anförda i Gr. Sparres reservation, hvilken jag biträ
dt, anhåller jag om afslag å Utsk:ts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts ifrågav:de förslag, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå, som
med ja besvarades.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-Utsk:ts d. 18 och
19 sisth April bordlagda Betänkm:
N:o 35, i ani. af väckt motion om ändring i lagen för
åhörare vid R. Stms sammanträden d. 1 Mars 1830; och
N:o 36, i ani. af väckt motion om antagande af en
lag ang:de internationell litterär eganderätt.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då det Betänk., som nu
är i ordning att föredragas, eller Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 37, är af jemnförelsevis större vigt och åtskilliga Ståndets
ledamöter, hvilka ej antagit, att detsamma skulle i
dag kunna förekomma, torde önska öfvervara dess handläggning,
anhåller jag att nämnde Betänk, måtte å föredragningslistan
uppföras näst efter de från Med-Stånden
ankomna prot.-utdrag, samt, i händelse Stats-Utsk:ts
Betänkm N:ris 67, 70 och 71 nu andra gången komma
att bordläggas, äfven efter dessa.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Föredrogos, men begärdes af Hera ledamöter ånyo
pä bordet, Stats-Utsk:ts den 21 sistl. April bordlagda
Mem:r:
J7:o 69, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti
åtskilliga frågor rörande regleringen af utgifterna under
Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te och 7;de Hufvudtitlar;
Den 1 Maj.
il
N:o 70, med förslag till voterings-propos. i ani. al
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om tackjemstjondes
upphörande inom bergslag; samt
N:o 71, med förslag till voterings-propos:r i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om eftergift af
kronans rätt till dana-arf, fallna efter åtskilliga personer.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts
d. 21 sisth April bordlagda Meni. N:o 72, i ani. af återremiss
å Utlåt:t N:o 37, ang:de ifrågasatt befrielse för
gästgifveri-hemmanet N:o 3 Heda från erläggande af rotevakans-afgift.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts den 21 sisth April bordlagda Betänk. N:o 7, i ani.
af dels K. M:ts Nåd. Propos. till R. St:r ang:de förändrade
bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilda af
kronans verk i Norrland och St. Kopparbergs län samt
om dispositionen af stubböresmedlen, dels en i ämnet
väckt motion.
Föredrogs, men begärdas af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Lag-Utsk:ts d. 21 sisth April bordlagda Betänk.
N :o 38, i ani. af väckta motioner om ändringar i konkurslagen.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:s den 21 sisth April
bordlagda Betänk. N:o 39, i ani. af väckt motion om förmånsrätt
för kommunal-utskylder.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts d.
21 sisth April bordlagda Mein. N:o 40, i ani. af återremiss
af Utskrts Betänk. N:o 17, öfver väckt motion ang:de
sättet för stämnings delgifvande åt byalag eller annan
samfällighet.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Lag-Utsk:ts den 21 sisth April bordlagda Mern.
\:o 41, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o
23, öfver väckt motion om förändrade föreskrifter i afseende
på sättet för kommunikation af besvär, som blifvit
till Hofrätt ingifna.
Deu 1 Maj.
Föredrogos och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts
den 21 sisth April bordlagda Mem:r:
N:o 42, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
27, öfver väckt motion om förändrade bestämmelser i afseende
på universiteternas disciplinära domsrätt öfver de
studerande; och
N:o 43, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
28, öfver väckt motion om inrättande af förlikningskomitéer.
Föredrogos, men begärdes af dera ledamöter ånyo
pä bordet, Lag-Utsk:ts den 21 sisth April bordlagda
Mener och Betänk.:
N:o 44, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
X:o 29, öfver väckt motion om ändring i Kyrkolagens
föreskrift rörande tiden för barnaqvinnas kyrkogång;
N:o 45, i ani. af väckt motion om ändring i lagens
stadganden ang:de reseförbud för gäldenär;
N:o 46, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 15, öfver väckta motioner örn ändringar i domstolsinrättningen
å landet; samt
N:o 47, i ani. af återremiss af Lag-Utslcts Betänk.
N:o 16, öfver väckt motion om upphörande af frälsemans
särskilda forum.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts d. 21 sisth April
bordlagda Betänk. N:o 48, i ani. af väckt motion om upphörande
af den genom Kongl. Förordningen d. 13 September
1864 medgifna frihet i ränteaftah
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslcts den 21 sisth April bordlagda Betänk. N:o 6, i
ani. af väckt motion om vissa ändringar i de för prester
föreskrifna examina och lärdomsprof.
Föredrogs sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts den 25 sisth April bordlagda Utlåt. N:o 5,
i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de förändring i grunderna
för bevärings-inrättningen samt om bildande af en
landstorm.
Detta Utlåt, begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet;
hvarjemte anmälde sig och yttrade
Den 1 Maj
Hr af Klint, Erik Magnus: Jag får anhålla, att
föredragningen af sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. Nio 5 måtte uppskjutas, till dess
R. o. Ad. fattat beslut rörande den inbjudning från Borgare-St.
, som för närvide hvilar på Ståndets bord.
Detta förslag bl ef, uppå gjord propos., af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 25 sistl. April bordlagda Betänk. N:o 17, i ani. af
vackt motion om nedsättning af det i gällande taxa för
o o
landtmäterigöromål fastställda arfvode.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo pä
bordet, Allm. Besv.- och Ekon.-Utskits d. 25 sistl. April
bordlagda Betänkm och Mern.:
N:o 82, i ani. af väckta motioner om ändringar i
Kongl. Jagt-stadgan den 21 Oktober 1864;
N:o 83, i ani. af väckt motion om ändring i gällande
stadgande i fråga om ersättning åt militie-boställsinneliafvare
för å bostället för kronans räkning huggen ek:
samt
N:o 84, med förslag till voterings-propos. i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts
Betänk. N:o 39 och Utlåt. N:o 75, ang:de väckta
motioner om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter.
Slutligen föredrogs, men begärdes af Hera ledamöter
ånyo på bordet, Stats-Utsk:ts d. 28 sisth April bordlagda
Utlåt. N:o 73, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter.
R. o. Ad. åtskiljdes kh j 3 e. m.
In blem.
0. Brakel.
44
Den 2 Maj.
Onsdagen den 2 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 26 och 28 sistl.
April samt l:sta dennes, äfvensom 6 prot.-utdrag för
sistnämnda dag’.
Föredrogs ånyo Högvörd. Preste-St:s den 28 sisth
April och l:sta dennes på bordet lagda prot.-utdrag N:o
184, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att biträda
Preste-St:ts beslut öfver Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Utlåt. N:o 75, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
39, ang:de väckta motioner om utvidgande af qvinnans
medborgerliga rättigheter.
Gir. Mörner, Cari Göran: Då genom tre Stånds
beslut är afgjordt att en skrifvelse skall aflåtas, kan jag
icke inse att den nu gjorda inbjudningen kan af B. o. Ad.
antagas, och får sål. anhålla att densamma måtte läggas
till handlingarne.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och inbjudningen
lades till handlingarne.
Efter föredragning af Vällofh Borgare-St:ts den l:sta
dennes på bordet lagda prot.-utdrag N:o 194, innehållande
inbjudning till de öfriga Riks-St:n att förena sig i BorgareSt:ts
beslut om samtlige ifiks-Stais sammanträdande till
gemensam öfverläggning rörande Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5, i ani. af
K. Mas Nåd. Propos. ang:de förändring i grunderna för
beväringsinrättningen samt om bildande af en landstorm,
antog R. o. Ad. denna inbjudning; hvarefter och sedan
ett prot.-utdrag om detta beslut justerats, Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf, att, i enlighet med emellan RiksSt:ns
Hrr Talmän träffad öfverenskommelse, den ifrågav:de
gemensamma ofverläggningen komme att hållas nästa
Fredag den 4:de dennes kl. 5 e. m.
Den 2 Mai.
45
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 21 sisth April och 1 dennes på bordet
lagda Mein. Nro 69, i ani. af Riks-Strns skiljaktliga beslut
uti åtskilliga frågor, rörande regleringen af utgifterna
under Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te och 7:de Hufvudtitlar.
Irsta och 2:dra punkterna.
Lades till handlingame.
3:dje, 4:de och örte punkterna.
Voteringspropositionerna godkändes.
6:te punkten.
Lades till handlingarne.
7:de, 8:de och 9:de punkterna.
Utskrts förslag till voteringsproposrr godkändes. '
lOrde punkten.
Lades till handlingarne.
llrte punkten.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Frågan
om lagenligheten af den i förevrde punkt uppställda voteringspropos.
har varit föremål för öfverläggning inom
talmanskonferensen, som nära nog enhälligt ansåg densamma
olaglig.
För att göra detta klart, ber jag få påminna om huru
beslutet tillkommit. K. Mrt tillkännagaf för R. Strr att
ett förslag till flottans omorganisering blifvit godkändt,
äfvensom att inga ökade statsanslag derföre behöfdes, men
att K. Mrt ändock ville öfverlemna detsamma till R. Strr
för att deröfver afgifva sitt yttrande. Stats-Utskrt gick
dock längre än K. Mits förslag omfattade, och, tillstyrkande
godkännande af de i K. Mrts förslag uppgjorda
lönestater, hemställde detsamma att R. Strr ville godkänna
K. Mrts förslag.
Detta Stats-Utskrts Utlåt, bifölls af Borgare- och
Bonde-Strn utan förändring. Preste-St. åter biföll förslaget
på det sätt, »att R. Strr, utan att ingå i pröfning af
det förslag till förändrad organisation af flottans officersoch
underofficerspersonal, som K. Mrt framlagt, bifalla att
de för bemälda personals aflöningsstater nu anvisade medel
må fortfarande utgå»; hvaremot R. o. Ad., med afslag
å Utskrts hemställan, blott godkännt K. Mrts Propos. på så
sätt att aflöningsstaten fortfarande finge utgå, men i öf
-
46
Ben 2 Maj.
rigt, nied anledning af yppade betänkligheter, anhållit att
med omorganisation tills vidare måtte anstå.
Inom talmanskonferensen har man ansett att K. o.
Ad:ns icke kunde sammanjemka*! med de andra Ståndens,
utan att voteringen borde omfatta Borgare- och BondeSt:ns
beslut i ja-propos. och Preste-St:ts i nej-propos.
Efter hvad jag tror mig hafva mig bekant, hafva de
3 öfrige Stånden återremitterat denna punkt, och ehuru
det visserligen vore en enkel sak att, med uteslutande af
B. o. Ad:ns beslut, uppsätta en voteringspropos., torde det
dock vara skäl att äfven detta Stånd, till vinnande af öfverensstämmelse
i ordalagen, äfven ville återremittera
punkten, på hvilket förslag jag anhåller om propos.
Gr. Mörner: Jag hyser naturligtvis stor aktning
för talmanskonferensens mening, men det synes mig dock
som den bordt fästa något afseende vid R. o. Ad:ns beslut.
R. o. Ad. har för sin del beslutat att medlen skola
användas på ett annat sätt än det, hvartill de öfrige Stm
lemnat sitt bifall, och jag tror icke att man hitintills tilltrott
sig att lemna ett Stånds beslut alldeles å sido. Att
Stats-Utslct varit i sin fulla rätt, då det uppsatt voteringspropos:n
så, som skett, synes mig vara så mycket klarare
som ingen enda reservation finnes anförd; och då jag anser
Gr. Sparres förslag innefatta ett försök att nog kavaljerement
behandla ett Riks-Stånds beslut, yrkar jag afslag
å detsamma, samt bifall till Ststs-Utsk:ts förslag.
Gr. Posse, Arvid: Jag anser mig skyldig det
Ut.sk.,
som inom Utskds majoritet gjorde sig gällande, då detta
beslut, efter omröstning, med några och tjugu röster fattades.
Alan resonnerade så, att Preste-St:ts beslut i frågan
hade den omfattning att det kunde tillämpas så väl på
de två Stånds beslut, som bifallit K. M:ts Propos., som
ock på R. o. Ad:ns, som ogillat densamma. Ty Preste-St:t
sade i få ord att det bifölle medlen och att K. M:t fick
använda dem som honom bäst syntes.
Jag tror dock att majoriteten numera är ense om den
åsigt, Hr Gr. Sparre framställt, hvarföre jag förenar mig
med honom i yrkandet om återremiss.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag kan icke inse
hvarföre den nu föreslagna voteringspropos:n icke skulle
kunna af R. o. Ad. bifallas. Derigenom skulle visserligen
genom voteringen i Först. Stats-Utsk. ett Stånds
beslut kunna blifva R. St:rs, men detta kan äfven inträffa
genom den voteringspropos., sorn blifvit antagen för afgörandet
om den VVerinländska jernvägen.
Don 2 Maj,
Nagot tvifvel om frågans laglighet kan icke heller
uppstå, ty om den varit olaglig, hade Landtm, derå vägrat
propos. Jag anser derföre att man ganska väl kunde bifalla
punkten, men då två Stånd redan återremitterat
densamma, vill jag icke motsätta mig Gr. Sparres yrkande.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Om man föreställer sig
att R. o. Ad:ns beslut skulle blifva R. St:rs, tror jag det
skulle möta svårigheter för K. M:t att använda de medel,
3 Stånd anvisat för organisationen. Deremot anser jag
att ett antagande af Preste-St:ts beslut icke skulle medföra
något hinder härför, och på denna grund vidhåller
jag mitt yrkande om återremiss.
Sedan ofverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels godkännande af de ifrågav:de voteringspropos:ne
och dels återremiss deraf, framställde Hr Gr,
o. Landtm, först propos. på voteringspropos:nes godkännande,
hvartill svarades ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på deras återremitterande, då svaren likaledes
utföllo med blandade ja och nej; hvaruppå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som godkänner de af Stats-TTtsk:t i 11 punkten
af Mem:t N:o 69 föreslagna voteringsproposcr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
J 5
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de förslag.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess
slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 27.
12:te punkten.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Afven denna fråga har
förevarit inom talmanskonferensen, som enhälligt ansåg
att Stats-Utsk:ts förslag till voteringspropos. var alldeles
olaglig. I denna punkt, som icke förekommer i K. M:ts
Propos., hade Utsk:t föreslagit att en summa af 75,000
rdr årligen skulle anvisas för att påskynda genomförandet
af de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets officers
-
\
Den 2 Maj.
och underofficerspersonal. Detta förslag antogs af Borgare-
och Bonde-St:n. Preste-St:t, som förklarade sig
icke gilla de af Utsk:t begagnade ordalagen, anvisade
dock summan till bildande af den nya reservstaten, hvaremot
B. o. Ad, afslog punkten. Hvad var nu naturligare
än att upptaga voteringspropos. mellan Borgare- och
Bonde-St:n å ena samt Preste-St:t å den andra sidan.
Men i stället har Utsk:t upptagit B. o. Ad:ns beslut såsom
kontrapropos., och då Adelns beslut, som är rent afslag,
väl icke kan komma under omröstning, samt 2 Stånd
redan återremitterat punkten, så tår äfven jag anhålla om
återremiss.
Gr. Posse: Anledningen hvarföre pluraliteten inom
Stats-Utsk:t ansåg lämpligt att uppsätta voteringspropos.
så sorn skett, var att Prestc-St:t anslagit medlen till nya
reservstaten, hvaremot de 2 andra Stånden anvisat dem
för påskyndande af organisationen. Äfven jag anser att
Utsk:t icke häruti rätt förfarit, utan att propos. bör uppställas
såsom Gr. »Sparre yrkat, hvarföre jag förenar mig
med honom i anhållan om återremiss.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och den ifrågav:de
voteringsproposm återremitterades.
13:de punkten.
V oterings propos: n godkän des.
I4:de och 15:de punkterna.
Lades till handlingarne.
Efter föredragning af Stats-Utsk:ts den 21 sisth April
och 1 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 70, med förslag till voteringspropos. i ani. af
Biks-St:ns skiljaktiga beslut, i fråga om tackjernstiondes
upphörande inom bergslag; och
N:o 71, med förslag till voteringspropos:r i ani. af
Biks-»St:ns skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af Kronans
rätt till danaarf, fallna efter åtskilliga personer;
godkände B. o. Ad. de i dessa Mem:r föreslagna voteringspropos:!’.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 18 och 19 sisth April
på bordet lagda Betänk. N:o 37, i ani. af väckta motioner
om förändrade stadganden i afseende på böters förvandling.
Hr
Den •> Maj.
Hr Treffenberg, Curry: (Yttrandet, som blifvit
talaren tiljställdt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt).
Gr. Sparre: I denna sak befinner jag mig i en
ganska svår ställning. Redan då den nya strafflagen antogs,
yttrade jag att denna förändring icke var lämplig,
men då jag sjelf var Landshöfding, kunde jag misstänkas
för att vara partisk då fråga var om att på K. M:ts
Beflude öfverflytta ökade åligganden. Man svarade då att
förslaget genomgått granskning i Lagkomitén, och pa
grund af att K. M:t godkännt förslaget, blef detsamma af
R. St:r antaget och förvandlingen af böter derigenom öfverflyttad
från domstolarne till K. M:ts Befh:de.
Jag har sedan dess handlagt dessa ärenden och måste
erkänna att jag är af samma mening som Hr Treffenberg,
ty jag tror icke saken vunnit på denna förändring.
Och säkert är ätt förhållanden kunna inträffa, som
föranleda långsamhet i st. f. skyndsamhet, så att mina
farhågor vid förra riksdagen till fullo blifvit bekräftade.
Jag kan sål. icke motsätta mig den ärade talaren,
men dä den nya regimen endast varit gällande i två år,
tror jag att vi kunna låta gå ännu ett, innan vi ifrågasätta
någon förändring. Jag är icke för ändringar i allmänhet,
men då de skett, om det ock vore mot min åsigt,
tycker jag att man icke genast åtminstone bör ingå på
ännu ytterligare ändringsförslag.
Af dessa skäl har jag icke anmält min reservation
mot Utskds förslag, och får på samma grund nu anhålla
att R. o. Ad. ville bifalla förslaget.
Gr. Mörner: Jag har sett efter i diskussionsprot:t
rörande denna fråga vid förra riksdagen, och der finner
jag visserligen att jag yrkat den förändring, som här är
ifrågasatt, men att Gr. Sparre dervid yttrat något har jag
icke kunnat upptäcka.
Jag fortfar i den åsigten att Hr Treffenbergs förslag
är af behofvet påkalladt. Man sade visserligen att saken
var så enkel att den icke skulle förorsaka något besvär,
men erfarenheten har visat motsatsen, och jag tror att
man äfven inom Just.-Dep:tet erkänner detta, hvarföre
också ett förslag i nu antydd rigtning säkerligen der
skulle vinna godkännande.
Jag förenar mig med Hr Treffenberg.
Hr Olivecrona, Knut: Vid behandlingen af Hr
Treffenbergs motion i Lag-Utsk:t uttalade jag den meningen
att de principer, som äro framställde i 1734 års
50
Den 2 Maj.
lag, äro de rätta, samt att jag icke kunnat förlika mig
med den grundsats, som i nya strafflagen är uttalad genom
att åt de administrativa myndigheterna öfverlemna
denna förvandling. Men på de skäl, som Gr. Sparre anfört,
eller att tiden sedan den nya strafflagen sattes i
verkställighet varit så kort, förenade jag mig med Utsk:ts
majoritet.
Jag vill dock icke motsätta mig en återremiss, utan
förenar mig med Hr Treffenberg i hans yrkande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag får förklara
att jag instämmer med Hr Treffenberg, ty jag kan icke
annat än godkänna hans yrkande att domstolarne böra
utsätta straffen i sin fullhet, och således äfven göra
bötesförvandlingen. Domstolen, sorn dömer i målet, torde
också bäst vara i tillfälle att bestämma strafförvandlingen:
och då man sett att domrarne sj elfve ofta varit tvehogsne
om huru förvandlingen bör ske, så måste det vara ursäktligt,
om Iv. M:ts Befh:de deri misstaga sig, så mycket
mera som Landssekreteraren oftast är helt och hållet
främmande för sjelfva målet.
Jag förenar mig således i Hr Treffenbergs yrkan om
återremiss.
Hr Treffenberg: Jag har endast begärt ordet för
att bemöta ett yttrande af Gr. Sparre. Han sade att man
icke så snart bör göra ändring i en lag. Jag är tacksam
för detta hans yttrande och instämmer deri, men ber få
fästa uppmärksamheten på att här icke är fråga om att
göra någon ändring, som står i sammanhang med hela lagen,
utan endast om en detaljbestämmelse.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts fö rev: de Betänk, och dels återremiss
deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till Betänkt, hvarvid svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
Hr Boij, Adolf Fredrik: Det Betänk., som nu
står först på föredragningslistan, är K. M:ts Propos. ang:de
förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilda
af Kronans mark i Norrlands och Stora Kopparbergs
län. Denna Propos. har blifvit behandlad i sammans.
Stats- och Ekon.-Utsk:t, samt återfinnes i dess
Betänk. N:o 7. Men de motioner, som af mig och andra
Den Maj.
51
i ämnet blifvit afgifna, hafva behandlats af sammans. Lagooh
Ekon.-Utsk:t.
Sorn ämnet skulle vinna på att dessa frågor behandlades
i eft sammanhang, får jag anhålla om propos. på
detta mitt förslag, och som ytterligare skäl för denna min
anhållan får jag anföra såväl att sådant förut varit praxis,
som ock att min motion står i direkt sammanhang med
den af mig nyss nämnda K. Proposm.
Gr. Sparre: Det förhåller sig verkligen så, sorn
den siste talaren yttrat, att 3 eller fyra motioner i fråga
om skogslagstiftningen blifvit afgifne, af hvilka ett par
behandlats af sammans. Lag- och Ekon.-Utsk:t.
Jag skall söka ställa så till att dessa motioner snart
komma till Stånden, och då frågan onekligen blir enklare,
om alla förslagen behandlas i ett sammanhang, anhåller
jag få instämma med den siste värde talaren.
Sedan öfverläggningen i frågan ansetts härmed slutad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att Hr Boij hade föreslagit,
det B. o. Ad. skulle uppskjuta behandlingen af det närmast
å föredragningslistan uppförda målet, eller Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 7, i
ani. af K. M:ts nåd. Propos. ang:de förändrade bestämmelser
i fråga om upplåtande åt enskilda af Kronans
mark i Norrland m. m., samt besluta, att detta Utlåt, skulle
företagas till afgörande i sammanhang med det Betänk, i
ani. af enskilda motioner rörande skogshushållningen, som
af Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
komme att afgifvas; hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-Utsk:ts den 21 sisth
April och 1 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 38, i ani. af väckta motioner om ändringar
i konkurslagen; samt
Mern. N:o 41, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 23, öfver väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på sättet för kommunikation af besvär,
som blifvit till Hofrätt ingifna.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 21 sisth April och
1 dennes på bordet lagda Mern. N:o 44, i ani. af återremiss
af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 29, öfver väckt motion
om ändring i Kyrkolagens föreskrift rörande tiden för
barnaqvinnas kyrkogång.
yj
Den ? Maj.
Hr Olivecrona, Knut: Jag får anhålla att K. o.
Ad. behagade antaga Lag-Utsk:ts nu framställda förslag,
som redan af Preste- och Bonde-Stm blifvit godkändt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. antog 11. o. Ad. det af Lag-Utsk:t i Betänk:tN:o
29 afgifna förfåttningsförslag.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 21 sistl.
April och 1 dennes bordlagda Betänk. N:o 45, i ani. af
väckt motion om ändring i lagens stadgande!) ang:de
reseförbud för gäldenär.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Lag-Utsk:ts den 21 sisth April oah 1 dennes bordlagda
Mern. N:o 46, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
X:o 15, öfver väckta motioner om ändringar i domstolsinrättningen
å landet.
Utsk:ts första yttrande.
Lades till handlingarne.
lTtsk:ts i sednare punkten afgifna förslag.
Gr. Sparre: Det slut, hvartill Utsk:t här kommit,
är efter min uppfattning icke det rätta, ty att inskränka
kompetens till nämndemans-befattningen till dem som ega,
eller under åbo- eller nyttjande-rätt innehafva hemman
eller annan fastighet inom socken, är att å ena sidan inskränka
och å den andra utvidga kompetensen allt för
mycket. Hvarje backstugusittare t. ex. skulle härigenom
blifva valbar till nämndeman. Utsk:t har väl i detta afseende
gjort en restitution, men efter min uppfattning alden
icke lyckad. Jag tror det vore bättre att hålla signil
Förordn:n om kommunalstyrelse på landet, der 14:de
§:n säger: »Kommunalstämma utser bland röstberättigade,
inom kommunen bosatte män, som uppnått 25 års ålder,
en ordförande och en vice ordförande för fyra år.» Derigenom
får man en riktig grund för kompetensen till
nämndemanskapet, och den som kan vara ordförande i
kommunalstämma, måtte äfven kunna vara nämndeman.
Således anser jag att orden »som är 25 år gammal,
samt eger eller ock under åbo- eller nyttjande-rätt innehafver
hemman eller annan fastighet inom socknen och
eger rösträtt vid kommunalstämma», böra utbytas mot »som
är valbar till ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma.
»
Den 2 Maj.
53
Jag anhåller om propos. på bifall till Utsk:ts förslag,
med iakttagande af den ändring jag nu föreslagit.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Man har i alla
tider ansett att en nämndeman bör vara boende inom
socken. Jag kan således icke finna att Gr. Sparres förslag
är bättre, utan yrkar att nuv:de stadgande måtte bibehållas.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag deremot kan icke
annat än understödja Gr. Sparres förslag. Ju mera man
undviker speciella stadganden i lagstiftningen, desto bättre,
och derföre förenar jag mig med Gr. Sparre.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del tror jag
icke att det är lämpligt att nu genast frångå de grunder,
sorn hittills blifvit följda, då nämndeman utses. Med den
stora rörlighet, som kommer att ega rum bland den lösa
skara, som nu har rösträtt på kommunalstämma, anser
jag det vara orätt att åt dessa anförtro utöfvandet af
domarebefattning, då folket säkerligen fortfarande till dessa
befattningar vill hafva sådane personer, som äro bland de
i orten mest ansedde.
I afseénde å rättigheten att deltaga i nämndemansval,
vill jag för min del icke göra den inskränkning, som
Utsk:t föreslagit, ty jag vet icke hvarföre icke hvar och
en till rösträtt inom kommunalstämma berättigad äfven
skall få deltaga i valet, men deremot anser jag det vara
med god ordning öfverensstämmande att man från valbarhet
undantager dem, som äro i Rikets tjenst, äfvensom
de personer, som aflönas af kommunen, sås. skollärare m. fl.
Jag får således anhålla om bifall till Utsk:ts förslag
med den förändring, att de orden, som finnas öfverst på
sid. 3 »och sjelf är till nämndeman valbar» måtte utgå.
Gr. Sparre: Att inskränka valrätten till dem som
sjelfva kunna väljas, anser jag särdeles lämpligt, derföre
att det hittills varit stadgadt att en nämndeman icke är
skyldig att mottaga tjensten förr än det gått laget omkring,
■Sedan han bestridt densamma i två år, är han nemi. icke
pligtig att återtaga tjensten förr än alla andra haft samma
besvär. Jag tror det således vara skäl att sätta valberättigade
och valbara i samma kathegori, ty annars kan
man ju välja en backstugusittare, der man anser befattningen
tryckande.
Jag vidblifver mitt yrkande.
Frill. Leuhusen: Det synes mig som om ett re
daktionsfel
blifvit begånget, då det heter: »Ej må annan
Den 2 Maj.
dertill väljas, än den, som — — —•; ej heller den» etc.
Detta torde vara en omening, och då det torde vara svårt
att på stående fot göra upp ett förslag till bättre redaktion,
hemställer jag att §:n måtte till Utsk:t återremitteras.
Gr. Mörner: Det må väl vara, att språket icke är
så synnerligen vackert, men begripligt är det, och detta
torde vara hufvudsaken.
För min del vill jag icke vara envis i yrkandet, att
rättigheten borde inskränkas till dem, som sjelfva äro
valbara, och, för att icke framkalla olika propos:r, afstår
jag från nämnda yrkande och anhåller om bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt.
Jag tror icke, att Gr. Sparre skulle blifva belåten,
0111, såsom händelsen kunde blifva, derest hans förslag bifölles,
t. ex. hans inspektor utsåges till nämndeman. Mig
synes rättast och bäst vara, att nämndemansbefattningen
utöfvas af bofasta män, hvilka i allmänhet hafva mera
anseende och en stadigare tillvaro inom kommunen än de,
som endast tillfälligtvis vistas inom densamma.
Frih. Leuhusen: Då ärendet redan en gång varit
till Utsk:t återremitteradt, afstår jag från mitt sednast
framställda yrkande. Jag kail dock icke filina annat, än
att ordställningen är mycket olämplig, men då man anser,
att deraf icke kan föranledas något missförstånd, förenar
jag mig med deni, som yrka bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts förslag oförändradt och dels af Gr.
Sparre bifall till samma förslag med den förändring, att i
stället för orden: »som är tjugufem år gammal samt eger
eller ock under åbo- eller nyttjanderätt innehafver hemman
eller annan fastighet inom socknen, och eger rösträtt
vid kommunalstämma» skall införas orden: »som är valbar
till ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till förslaget oförändradt, hvarvid svarades många
ja jemte några nej, och sedermera propos. på förslagets
antagande med den af Gr. Sparre yrkade förändring, då
svaren utföllo med mångå* nej jemte åtskilliga ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till Utsk:ts förslag utan
förändring förnyats samt med många ja och några nej
besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Lag-Utsk:ts den 21 sisth April och 1 dennes bordlagda
Den 2 Maj.
Mern. N:o 47, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 16, öfver väckt motion om upphörande af frälsemans
särskilda forum.
Utsk:ts första, till andra Riks-St. gjorda hemställan.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts sednare hemställan.
Frih. Leuhusen: Jag får anhålla, att någon af
Lag-Utsk:ts ledamöter ville upplysa, huru Utsk:t före-r
ställt sig, att Riddarh.-Direkt:n skall kunna anskaffa de
upplysningar, som erfordras för vinnande af visshet derom,
huruvida adelsman, som önskar deltaga i R. o. Ad:ns
öfverläggningar, genom begånget brott gjort sig dertill
ovärdig. Mig synes, att om inga åtgärder vidtagas för
att skaffa Riddarh.-Direktm kunskap härom, blifver det för
Direktionen nödvändigt att affordra hvarje adelsman, som
anmäler sig till säte och stämma, prestbevis för att få
visshet om att han är välfrejdad. Domstolarne böra derföre
i min tanke insända nödiga uppgifter, och en sådan
skyldighet åligger dem genom K. Brefvet den 30 Mars
1787, deri stadgas, att då någon ledamot af R. o. Ad.
antingen blifver dömd förlustig adelskapet eller och besvärad
med så svåra misstankar om brott, som å ära gå,
att han, till bibehållande af Ståndets heder och anseende,
ej bör tillåtas att i dess öfverläggningar deltaga, åligger
det vederb:de domstol att lemna Riddarh.-Direktm del af
utslaget eller domen; och detta Bref är icke upphäfdt.
Jag skulle helst vilja låta förblifva vid det gamla
stadgandet, men då det i det K. Brefvet heter »brott, som
å ära gå», samt ärelöshet enligt nya strafflagen upphört,
borde måhända en förändring vidtagas.
Då ärendet emellertid redan en gång varit återremitteradt,
vet jag icke huru man skall vinna rättelse, och
jag tager mig derföre friheten anhålla, att R. o. Ad., med
ogillande af Utsk:ts motiver, ville låta bero vid Utsk:ts
hemställan.
Gr. Sparre: Om jag icke misstager mig, har R. o.
Ad., på framställning af Riddarh.-Utsk:t, redan fattat det
beslut, att vederb:de tjensteman i Riddarh.-Kansliet skall
föra sådana förteckningar öfver konkurser m. m., hvarigenom
man kan få temmeligen reda på R. o. Adms ledamöter.
Att, med afseende å R. o. Adms enskilda öfverläggningar,
då R. o. Ad. icke mera utgör ett politiskt Stånd,
bibehålla skyldigheten för alla domstolar i riket att till
Riddarh.-Direktm inrapportera om en adelsman tilltalas
56
Den 2 Maj.
för brott, har icke synts Utsk:t lämpligt. Hittills har det
kunnat gå an, emedan Hof-Rätterna icke äro mera än 3
till antalet och deras advokatfiskaler haft sig ålagdt att
till Riddarh.-Direkt:n insända sådana förteckningar, men
att ålägga Rikets 100 domstolar enahanda skyldighet, har,
såsom redan nämndt, icke synts Utsk:t tjenligt, och detta
är anledningen hvarföre icke någon hemställan i sådan -  syftning blifvit afgifven.
Frih. Leuhusen: Det är visserligen sannt, att det,
enligt R. o. Ad:ns beslut, åligger Riddarhusfiskalen att
göra anteckning om adelsmäns konkurser; och sådant kan
ske, emedan, enligt gällande författningar, kungörelser
om konkurser skola i Post- och Inrikes-tidningar införas;
men i afseende å brott införas icke några kungörelser i
tidningarne och följaktligen är det endast tillfälligtvis som
Riddarhusfiskalen kan derom erhålla kännedom.
Jag kan icke tolka 1787 års K. Bref annorlunda, än
att det ålegat alla domstolar att insända underrättelse om
alla nesliga brott, som blifvit af adelsmän begångna och
denna tolkning bestyrkes af stadgandet i Riddarh.-0:n.
Svårigheten i detta afseende för domstolarne torde icke
hädanefter blifva större än hittills.
Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Gr. Sparre: Jag finner icke någon anledning att
antaga, att R. o. Ad:ns medlemmar äro brottslingar, och
lika litet som en korporation eller ett bolag af sina medlemmar
fordrar företeende af frejdebetyg för rättighet att
deltaga i ofverläggningar, lika litet synes mig, att särskilda
åtgärder äro af nöden för att bevisa, att bland de
af R. o. Ad:ns medlemmar, som anmäla sig till deltagande
i R. o. Ad:ns öfverläggningar, någon är obehörig.
Med nutidens lätta kommunikationer både på intelligensens
och materiens väg, blifva sådane förhållanden lätt
bekanta, och äfven om icke en särskild tjensteman funnes,
hvilken kan anses hafva ett åtminstone moraliskt
åliggande att vaka öfver att ingen obehörig' person lemnäs
tillträde, är dock åliggandet för domstolarne att inrapportera
om en adelsman tilltalas för brott, så olämpligt,
att jag anser bättre att helt och hållet stryka bort
detta åliggande, än att bibehålla denna apparat för fall,
som jag hoppas skola ytterst sällan inträffa.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels
bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan och dels af Frih.
Leuhusen, att R. o. Äd., med ogillande af Utsk:ts motivering,
skulle låta bero vid det slut, hvartill Utsk:t kom
-
Den 2 Maj.
57
mit, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan och, då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 21 sisth April och 1 dennes bordlagda
Betänk. M:o 6, i ani. af väckt motion om vissa ändringar
vid de för prester föreskrifna examina och lärdomsprof.
Hr von Schéele, Knut Henning Gezelius: Het
torde ej böra förefalla obefogad!, att jag anhåller få uttala
min uppfattning af förev:de fråga, då jag sjelf idkat
theologiska studier och under de båda sista åren äfven
haft förordnande att deltaga i universitetsundervisningen
inom den fakultet, som detta ärende närmast rörer.
Det föreliggande förslaget omfattar fyra mom:r. Alla
hafva rönt det ödet att af Utsk:t afstyrkas: mig deremot
synas de samtligen serdeles goda och behjertansvärda.
Ätt jag icke står ensam i denna åsigt, ådagalägges af den
uppgift, jag i dag i en tidning sett, nemligen att Utsk:ts
afstyrkande hemställan inom Högvörd. Preste-St:t endast
genom den förseglade sedeln vunnit seger. Jag skall nu
med några få ord granska hvarje mom. för sig, jemte de
skäl, Utsk:t deremot andragit.
I första mom:t föreslår motionären, det R. St:r måtte
i underd. skrifvelse till K. M:t göra hemställan om stadgande
deraf, att aflagd theologiko-filosofisk examen måtte
medföra rätt att beräkna tvenne presterliga tjenstår. Mot
den nu gällande bestämmelsen, att theologiko-filosofisk
examen berättigar till beräknande af endast ett presterligt
tjensteär, har motionären anmärkt, att då nämnde examens
absolverande för den, som eger vanlig skolbildning, kan
antagas fordra ungefär två års studier, den också borde
medföra fördelen af två tjensteär, emedan man annars
kunde befara, att dess afläggande komme att. höra till
sällsyntheterna, och att alltså vinsten af dess inrättande
blefve mera skenbar, än verklig. Till vederläggande
häraf anför Utsk:t, att man i detta hänseende ännu saknar
all erfarenhet, och att, då ärendet så nyss varit föremål
för Regeringens behandling, torde med dess hänskjutande
till K. M:ts förnyade nådiga pröfning lämpligen
böra dröjas, till dess sig visat, om och i hvad mån den
af motionären yttrade farhåga vinner bekräftelse. Men
om nu äfven Utsk:t hade rätt i sitt förmenande, att man
i ifrågav:de afseende ännu saknar all erfarenhet; om vi
än icke egde mer än ett års bekräftelse på motionärens
farhågor, under hvilken tid ingen i Upsala åtminstone
58
Deu 2 Maj.
anmält sig till denna examens absolverande; vore icke
rättvisan och billigheten af, att en person, genom att göra
grundligare akademiska studier, åtminstone icke toge skada
i afseende på sin framtida befordran, tillräckligt skäl till
en sådan underd. hemställan hos K. M:t, som den, hvilken
här föreslås? Ty då ifrågav:de examen för en yngling
med vanliga skolstudier ovilkorligen kräfver mer än
ett år, så är det ju uppenbart, att, så länge afläggandet
af densamma är åt en hvars fria val öfverlåtet och den
nuv:de bestämmelsen om deraf följande tjensteårsberäkning
eger gällande kraft, det i de flesta fall kommer att
föra till den snabbaste befordran på den presterliga banan
att göra sina akademiska studier så hastigt och dermed
ock så knapphändigt som möjligt. Jag frågar, är
det rätt, är det klokt, att dröja med att söka ändring i
en sådan anordning.
Det förslag, som i motionens andra mom. innehålles,
åsyftar tvänne serskilta saker: 1) ombildning af den examen,
hvilken, enligt nu gällande förordningar, skall inför
Biskop och Konsistorium i stifts-staden före ordinationen
af prestkandidaten afläggas; 2) ett närmande till pastoralexamen»
upphäfvande.
I förra afseendet föreslår motionären, att den nuv:de
s. k. sacerdotal-examen skulle för den, som aflagt theologiko-filosofisk
examen, utbytas mot en på en gång inför
domkapitlet med honom i rent praktiskt syfte anställd
allmän och med ett betyg vitsordad pröfning af hans
ståndpunkt, bildning och förmåga i och för utöfvandet af
prestkallet.
Detta förslag har Utsk:t, såvidt jag vid noggrannt
genomläsande af dess Utlåt, kunnat finna, oj med ett
enda ord bemött. Lätt skulle det sannerligen ej heller
vara att för den ifråga v: de examens tiuv:de gestaltning
anföra något talande skäl. Såsom det nu är i lag stadgadt,
skall nemligen ordinanden, såvida han ej är graduerad,
af stiftets Biskop och öfrige Konsistorie-ledamöter
examineras, ej endast i den theologiska kurs, han vid
universitetet genomgått, utan äfven i de icke theologiska
maturitets-examens-pensa, hvari han redan en gång, några
år förut, blifvit af till största delen samma examinatorer
pröfvad. Olämpligheten af dessa upprepade pröfningar,
isynnerhet för den, som vid universitetet aflagt en högre
humanistisk examen, än maturitets-examen, torde ej kunna
motsägas.
I samma mom. innefattas äfven förslaget om pastoralexamens
bortfallande för en hvar, som aflagt theologikofilosofisk
examen. Utslet deremot önskar pastoralexamens
ovilkorliga bibehållande, såsom afseende att uppmuntra
och tillhålla presterskapet att icke stadna vid det en gång
Den 2 Maj.
59
förvärfva de kunskapsförrådet, utan under studier, ställda
i sammanhang med den presterliga tjenstgöringen, öka
detsamma. Dessutom har pastoralexamen, enligt Utsk:ts
förmenande, numera erhållit en form, hvarigenom den
snarare kan betraktas såsom ett förtroligt samtal, än såsom
ett, serdeles för äldre män, motbjudande förhör. Om
ohållbarheten af dessa skäl behöfver jag ej mycket orda.
Hvilken uppmuntran till allvarliga studier vid mognare
ålder hemtas af medvetandet om ett förestående förhör,
vet en hvar, som sjelf studerat. Motvilja kan det väcka,
men svårligen lust. Vill man framkalla lust till grundligare
studier hos vårt presterskap, måste man använda ett
helt annat medel, nemligen höjande af den presterliga
universitetsbildningen, hvarigenom både håg och förmåga
till fortsatt vetenskapligt arbete vida säkrare vinnes, än
genom framtida examenstvång. Hvad åter vidkommer
Utsk:ts förklaring af pastoralexamen såsom utgörande snarare
ett förtroligt samtal, än något egentligt förhör, så —
om detta ock vöre verkliga förhållandet — skulle jag i
sådant fall blott anse det så mycket olämpligare att behålla
den såsom bestå mningsgrund vid beräkningen af
prestens lärdomsmeriter; och härmed kommer jag då öfver
till motionens tredje mom.
I detta föreslår motionären, i sammanhang med sitt
förslag om pastoralexamens partiella upphörande, att hos
K. M:t i underd:het anhålla, det vid ansökning till pastorat
lärdomsmeriterna hos den sökande, som aflagt theologiko-filosofisk
examen, måtte beräknas efter hans vid universitetet
aflagda examina på samma sätt, som nu sker
efter pastoralexamen, och med bedömande dervid af de i
de förra erhållna vitsord för lärdom såsom eqvivalenta med
dem, som gifvas i den sednare. Häremot anför Utsk:t,
att, då förslagsrum vid tillsättande af pastorat i väsendtlig
mån betingas af de sökandes pastoralexamens-betyg,
skulle, i händelse motionärens förslag genomfördes, den
enhet i jemförelsegrund, som nu förefinnes, gå förlorad,
enär man icke gerna kan tänka sig, att fordringarne i
dessa begge examina, af hvilka den ena aflägges vid
universitet och den andra inför Biskop och Konsistorierna,
skulle vara eller blifva så lika, att de betyg, som afgåfvos
i den ena, kunde tjena till uttryck för ett visst kunskapsmått,
som utmärktes med enahanda betyg vid den
andra. Sådan bristande enhet i jemförelsegrund, som den
Utsk:t här påpekar såsom ett ööfvervinnerligt hinder för
genomförandet af motionärens förslag, kan dock aldrig
genom något medel helt och hållet undvikas eller förebyggas.
Om till exempel nu tvänne sökande anmäla sig
till ett pastorat, vid hvars tillsättande hufvudsakligaste
afseende!, fästes på lärdomsmeriter, och dessa båda sö
AO
Den 2 Maj.
kande aflagt sina pastoralexamina på något olika tid, så,
då Hrr Consistoriales ju äfven äro dödliga, och efterträdaren
ej alltid följer sin företrädares principer, kan det _
lätt hända, att dessa båda sökandes examens-betyg, ehuru
afgifna af samma konsistorium och på papperet lika lydande,
i sjelfva verket ega mycket olika värde. Att, derest
motionärens förslag sattes i verket, enheten i jemförelsegrund
under sjelfva öfvergångsperioden — ty att
valfriheten med afseende på den theologiko-filosofiska
examen är att betrakta endast såsom en öfver gångsform,
erkännes af alla — skulle blifva ännu mindre, och en
vida betydligare ojemnhet derunder inträda, det vill jag
ej neka. Men blir ej detta samma i viss mån förhållandet
vid alla förändringar; och icke får man väl för den
olägenhetens skull afvisa dem alla, således äfven der man
finner dem utgöra väsendtliga förbättringar. Och att afskaffandet
så småningom af pastoralexamen och beräknandet
af presternas lärdomsmeriter efter deras i universitets-examina
erhållna vitsord, vore en stor förbättring,
lärer ingen med saken förtrogen vilja bestrida.
Det vore en betydande vinst för den bedömande, för
den, hvilkens kunskaper skulle bedömas, och ej minst för
de theologiska universitetsstudierna, som härigeoom skulle
erhålla en val behöflig lyftning.
Jag har nu med min flyktiga granskning hunnit till
det sista mom:t af föreliggande förslag. Detta mom. är,
enligt min öfvertygelse, det aldra vigtigaste. Det går ut
på, att Ii. St:r skulle i underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla,
det K. M:t täcktes, efter infordrande af de theologiska
fakulteternas utlåtm och förslag, förordna om en
reorganisation af prestbilningen inom vårt land, så att
grundligare såväl humanistiska, sorn rent theologiska kunskaper
måtte för kompetens till prestembetet erfordras,
hvilka, med undantag af den i rent praktiskt syfte med
ordinanden inför vederbörande domkapitel anställda pröfning,
endast genom universitets-examina pröfvades och
bedömdes, hvaremot den nuvrde pastoralexamen komme
att alldeles upphöra. Yigten och gagneligheten afprestbildningens
höjande erhåller Utsk:ts obetingade erkännande,
men prestbristen, som sista Riksdagen förhindrade
antagandet af ett då framstäldt likartadt förslag, är ännu
densamma, och Utsk:t tilltror sig derföre ej heller nu att
förorda någon så beskaffad förändring i de för prester
föreskrifna examina och lärdomsprof, som genom förlängande
af den akademiska kursen skulle afskräcka unge
män från att välja den presterliga banan. Men om nu
saken förhölle sig på alldeles motsatt sätt! Om det icke
vore den akademiska kursens storhet, utan tvärtom dess
litenhet, ringhet och obetydlighet, som i allmänhet utgör
Den 5? Maj.
fil
det från den presterliga vägen afskräckande! Vore det
äfven i sådant fall skäl att dröja med fordringarnes ökande,
tills man sett ett lyckligare förhållande i afseende på
de theologie studerandes antal inträda? Jag har tillbragt
10 år vid universitetet, och jag har derunder haft rikt
tillfälle att lära känna, hvilka motiver som i allmänhet
bestämmer de dit anländande ynglingarne att välja den
ena eller andra banan. Jag kan ock intyga sanningen al
hvad Stats-Utsk:t vid motiveringen af N:o 28 af dess Utlåt,
öfver Åttonde Hufvudtiteln säger, nemligen att en yngling,
som är utrustad med verklig håg och fallenhet för
det presterliga kallet, föga återhålles derifrån genom svårigheten
att bekosta vistelsen vid universitetet, en svårighet,
som — tillägger Utsk:t — ej torde vara större inom
den theologiska, än inom de öfrige fakulteterna.
Jag nekar ej, att orsakerna till den öfverklagade
prestbriaten äro flere. I någon mån torde väl en sådan
förefinnas i inkomsternas otillräcklighet vid de lägre presterliga
befattningarna, vid hvilka de prestmän måste
stanna, som ej vilja vid äldre år underkasta sig förnyade
examensprof, och ännu mer helt säkert i det obehagliga
sättet för inkomsternas uppbärande. Vidare håller jag
före, att de symboliska banden kunna för månget ömtåligt
samvete utgöra ett hinder för inträdande i prestembetet.
Intetdera häraf är likväl det vanligaste motivet,
hvarföre en yngling af medelmåttigt mod och ej allt för
medelmåttig förmåga ogerna väljer prestvägen. Den allmännaste
bevekelsegrunden är — den bristande aktning,
han öfverallt finner, för det presterliga kallet: bristande
aktning vid universitetet, derföre att detta är den väg,
som de okunnigaste och svagast begåfvade pläga beträda;
bristande aktning ute i lifvet, emedan man så ofta finner
de anspråk ouppfyllda, hvilka man tycker sig billigtvis
kunna ställa på sin själasörjare. Så länge ett friskt troslif
finnes inom församlingen, så länge trosinpeliållet är
folkmedvetandets, den allmänna meningens innersta väsende,
bär det sig, äfven om presten ej alltid vet att gifva
skäl för sin lära; men när trosanden en gång viker, då
står den offentligt auktoriserade läran der såsom en tom
form utan anda och lif, såsom en blott yttre tvingande
norm, derest lärans förkunnare icke förstå att med den
egna på fast grund byggda öfvertygelsens kraft och värma
åt denna form gifva innehåll. Snart skall då folket
med ovilja vända sig bort, ej blott från allt hvad prester
och dogmer heter, utan — hvad värre är — från religionen.
Det skäl, man nägon gång hört andragas mot en
fullständigare theoretisk bildning hos presterne, nemligen
att de derigenom skulle blifva mindre goda praktiska
6?
Den 2 Maj.
själasörjare för det lägre folket, saknar ali grund: både
andra länders och vår egen erfaranhet vittnar på det bestämdaste
deremot, Nej! höjom presternas bildning, och
mycket skall för kyrkan i alla afseenden vara vunnet!
Till sist, hvad vidkommer Utsk:ts yttrande, att, då
samtliga i motionen berörda angelägenheter bäst torde
egna sig för behandling af blifvande kyrkomöte, ifrågav:de
motiom ej borde för närv:de till någon R. St:rs åtgärd
föranleda, så kan jag för min del ej förorda ett sådant
uppskof. Saken är för vigtig, för att tills vidare lemnäs
åsido. Det är redan sent att göra något dervid: det kunde
snart blifva för sent, Jar yrkar ärendets återremitterande.
Gr. Sparre: Få ämnen hafva inom Utsk:t ådragit
sig så stor uppmärksamhet, sorn det ifrågav:de. Jag kan
också försäkra den siste värde talaren, att Utsk:ts afstyrkande
hemställan tillkommit, icke på grund af något förbiseende
af frågans vigt, utan på grund af svårigheten
att på ett riktigt sätt lösa en fråga, sorn K. M:t för jemnt
ett år sedan provisoriskt löst.
Efter att hafva hört Consistorium Academicum Majus
i Upsala, har K. M:t den 3 Mars 1865 i ämnet aflåtit
nådigt bref, deri reqvisita för prest-examen tagits i öfvervägande,
theologico-filosofisk examen blifvit införd och
de meriter bestämts, som prestman genom afläggande af
denna examen skulle vinna. Att nu, redan året efter det
K. M:t åt ämnet egnat sin uppmärksamhet, ingå till K.
M:t med en skrifvelse, hvari K. St:r skulle förklara att
K. M:ts åtgöranden i saken icke dugde, utan borde göras
om. var något, som Utsk:t ansåg sig icke kunna tillstyrka,
så mycket mindre som Utsk:t icke kände, om den omhandlade
examen borde berättiga till beräkning af 2 eller endast
1 tjenstår. Då K. M:t, efter att hafva hört Konsistorium,
bestämt sig för 1 år, tvekade Utsk:t att, i strid
härmed, bestämma 2 år endast på den grund, att en motionär
ansett 2 års studium erfordras för denna examens
afläggande.
Jag är fullkomligt ense med den siste värde talaren
deri, att det är högeligen önskvärdt, att allting, som kan
befordra den presterliga bildningen, göres; men när K.
M:t för ett år sedan i sådant ändamål föreskrifvit inrättande
af en allvarsam examen, då synes det mig vara att
gå allt för raskt tillväga, att året derefter påyrka en ytterligare
förändring.
Ämnet är så vigtigt, så förtjent af uppmärksamhet,
att ingen, som tänkt derpå, i detta afseende är skiljaktig,
men ett är att inse vigten af en sak, ett annat att
lösa de svårigheter, hvarmed den är förenad, och för min
del kan jag icke anse annat än att representationen, vid
Den 2 Maj.
t>3
det ofta omnämnda förhållande, att regeringen nyligen
behandlat ärendet, icke bör genom aflåtandet af en skrifvelse
visa en allt för stark oro, att genast bringa frågan
närmare sin lösning, helst vi sannerligen icke veta hvad
vi i sjelva verket vilja, ty detta ärende fordrar en så mogen
undersökning, att jag betviflar, att ens den värde
talaren sjelf har klart för sig hvad han i detta afseende vill.
Härtill kommer, att, till följd af lagstiftningens beslut,
ett kyrkomöte snart kommer att sammanträda och
bland de kyrkan berörande frågor, som der förekomma,
måste i främsta rummet af kyrkans målsmän upptagas
frågan om prestbildningen och vilkoren för att göra denna
välsignelsebringande för kyrkan.
På de skäl, jag haft äran anföra, tillstyrker jag bitall
till Utsk:ts Betänk.
Hr von Ehrenheim, Per: Den motion, som ut
gjort
föremål för förev:de Betänk., innehåller hufvudsakligen
tre olika delar. Den afser l:o en väsendtlig omorganisation
af det presterliga examensväsendet och höjande
af fordringarne för inträde i prestesfåndet, 2:o upphäfvande
i visst afseende af pastoral-examen, och 3:o bestämmande,
att theologisk-filosofisk examen bör medföra
rättighet till beräkning af 2 tjenstår.
Jag får bekänna, att jag åt denna motion egnat den
största uppmärksam tet; och i likhet med den förste värde
talaren tror jag, att höjandet af prestbildningen är det
bästa medlet att bidraga till spridande af aktning för kyrkans
tjenare och förbättrande af kyrkans ställning. Jag
anser ock, att detta är ett mål, för hvilket Statens alla
krafter böra samverka. Men på samma gång jag instämt
i motionärens önskan, har jag icke kunnat inom Utsk:t
finna någon lösning för densamma. Ämnet är otvifvelaktigt
af den största vigt, men om det är angeläget, att
något göres, är det å andra sidan lika önskligt, att icke
något göres, sorn man kan få skäl att ångra. Derför är
det bäst att uppskjuta frågan till dess den blifvit pröfvad
af den myndighet, som deråt företrädesvis kail och bör
egna sin uppmärksamhet, nemi. kyrkomötet.
Beträffande förslaget, att theologisk-filosofisk examen
borde berättiga till 2 tjenstår, anser jag, i likhet med
Gr. Sparre, det icke vara lämpligt att K. St:r, sedan en
Kongl. Förordning nyss utkommit, påyrka en förändring,
helst frågan, innan K. M:t fattade sitt beslut i ämnet, utgjort
föremål för pröfning af auktoriteter.
Under sådane förhållanden kan jag icke annat än
anhålla om bifall till Betänkt, ehuru jag lifligt erkänner,
att önskvärdt vore, att en förändring i anmärkta hänseenden
blefve vidtagen.
tu
Unn 2 Maj.
Hr von Schéele: Det är hufvudsakligen, för att
rätta ett misstag, som jag begärt ordet. Den förste af
de talare, hvilka mot mig uppträdt, har nemi. såsom skäl
för bibehållandet af den närv:de bestämmelsen om endast
ett års prestei'1 ig tjenstårsberäkning på grund af aflagd
theologisk-filosofisk examen anfört, det K. M:t efter behörige
myndigheters hörande utfärdat ifrågav:de förordning,
sådan som den förefinnes. Jag får upplysa den ärade
talaren att Konsistorium Academicum i Upsala, som här
var behörig myndighet, tillstyrkt, icke ett, utan 2:ne års
befordrings-merit af denna examen. Således är det ej i
enlighet med, utan i strid emot vederbörandes förslag,
som K. M:t fastställt nu gällande nådiga bestämmelse
af hvad skäl, vet icke jag.
Påståendet, att alla väl visste, att de önskade en förbättrad
prestbildning, men ingen gjort sig reda för hvari denna
förbättring skulle bestå eller huru den skulle åstadkommas,
var något förhastadt. Jag både vet mycket väl, hvad jag
härvid önskar, och har tänkt mig ett visst sätt för dettas förverkligande.
Jag vill sanningens framdragande i ijuset,
hvarhelst den må finnas. Vägen härtill är grundliga studier,
och jag fordrar derför, att endast den, som gjort sådana,
skall få såsom prest föra den högsta sanningens talan. De
ökade studier, jag af presten begär, måste vara både
humanistiska och theologiska. Hvad de förra vidkommer,
så äskar jag en obligatorisk förberedande examen
inom filosofiska fakulteten, minst lika omfattande, som
den, hvilken för inträde i medicinska fakulteten utgör
oundgängligt vilkor. Icke är det väl obilligt, att af
en själens läkare fordra åtminstone samma humanistiska
bildning, som af en kroppens! Icke intränga det theologiska
studiets rötter mindre djupt in i det allmänna
menskliga vetandets mark, än det medicinska! Nu ärbetyget
godkändt i åtta ämnen det erforderliga minimum i
den mediko-filosofiska examen: jag aktar skäligt att begära
samma kunskapsmått i den theologiko-filosofiska.
För närv:de omfattar denna sednare endast fem ämnen,
nemi, Latin, Grekiska, Hebreiska, Theoretisk Filosofi och
Historia. Jag önskar, att till dessa måtte läggas Praktisk
Filosofi, Nordiska språk eller modern Linguistik, samt
ett mathematiskt eller naturvetenskapligt ämne. Efter
denna examen, som skulle föregå inträdet i Theologiska
fakulteten, borde, enligt min åsigt, följa en theologisk
examen, hvilken, om än icke likställd med den theologiska
kandidat-graden, dock vore af vida större omfattning,
än den nuv:de dimmissions-examen. Jag håller före, att
dessa båda borde stå i ungefär samma förhållande till
hvarandra, sorn hofrätts-examen och juridisk kandidat
-
Den 2 Maj.
65
grad nu göra. Af hvilken utomordentligt stor vigt är det
ej, att presten träder till sitt kall med klar åskådning af
samtidens religiösa ställning och andliga behof, samt med
en ej alltför ytlig kännedom af de företeelser i förgångna
tider, som med vår tids rigtningar oell sträfvanden ega
likhet och jemförlighet! Slutligen anser jag nödigt, att
den blifvande presten före vigningen till det heliga embetet,
likasom nu sker, erhåller någon praktisk förberedelse
för sitt vigtiga värf.
I motsats mot deras åsigt, som ansett detta ärende
böra, i afvaktan på ett framtida kyrkomöte, tills vidare
lemnäs derhän, vidblifver jag mitt vördsamma yrkande
på återremiss, på det att K. St:r måtte redan nu komma
i tillfälle att inför thronen uttala, hvad som måste enkännas
utgöra ett inom hela landet djupt kändt behof.
Gr. Sparre: Jag kan alldeles icke erkänna, att jag,
såsom den siste värde talaren förmenat, begått något misstag,
ty jag har icke sagt, att K. M:t fattat sitt beslut i
öfverensstämmelse med konsistorii åsigt, utan endast efter
inhemtande af konsistorii åsigt. Då K. M:t, efter vederbörandes
hörande, fattat ett beslut, synes mig icke lämpligt
att representationen ingår med en skrifvelse i motsatt
syftning, särdeles då jag icke kan anse, att representationen
är i tillfälle att bedöma om 1 eller 2 års
tjensteberäkning bör motsvara den theologiskt-filosofiska
examen.
För öfrigt erkänner jag, att jag, lika väl som den
siste värde talaren, önskar kunskaper och upplysning hos
prestmannen, men en sak är, att hysa en sådan önskan,
en annan, att uppgifva sättet huru man skall kunna realisera
denna önskan.
Den theologiskt-filosofiska examen är ännu helt ny
och man kan väl icke, på sätt Hr Ribbing, professor vid
Upsala universitet, väl förutsatt, men icke vågat påyrka,
föreskrifva den såsom ett nödvändigt vilkor för inträde
på den presterliga banan. Jag vidblifver derföre min
åsigt, att det är länpligare att öfverlemna denna fråga åt
kyrkans snart sammanträdnade målsmän, än att behandla
den hos de fyra sista Eiks-Stånden.
Sedan öfverläggningen förklarats fnlländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till förev:de Betänk, och dels återremiss deraf,
framställde Hr Gr. och Landtm, propos. på bifall till detsamma
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller
annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
H. V.
5
60
Den ? Maj.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts d. 25 sisth April och 1 dennes bordlagda Betänk.
N:o 82, i ani. af väckta motioner om ändringar i Kongl.
Jagt-stadgan den 21 Oktober 1864.
Föredrogs ånyo samma Utsk:s å sistnämnde dagar
bordlagda Betänk. N:o 83, i ani. af väckt motion om ändring
i gällande stadgande i fråga om ersättning åt militie-boställsinneliafvare
för å bostället för kronans räkning
huggen ek.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: I likhet med
åtskilliga reservanter, måste jag anse, att Utsk:ts förslag
till underdånig skrifvelse afser att allt för mycket ingå i
detaljer. Särskildt förefaller mig besynnerligt, om, i händelse
endats 1 eller 2 ekar skulle nedhuggas på ett boställe,
betalningen härför skulle ingå till boställskassan,
men boställsinnehafvaren erhålla ränta å de inflytande
medlen. Bokföringen häröfver skulle ju blifva särdeles
besvärlig, då hvarje boställshafvare finge sitt särskilda
konto; utan att något gagn derigenom tillskyndas honom.
På grund häraf får jag anhålla, att Utsk:ts förslag
måtte bifallas, med uteslutande af orden »på sätt deri
stadgas beträffande det ersättningsbelopp, som för exproprierad
jord tillerkänts ett boställe.»
Gr. De la Gardie, Robert: Inom Utsk:t var man
allmänt af den åsigt, att,afseende borde fästas å motionen
samt att de deri anmärkta missförhållandena borde
ändras; men tankarne voro delade derom, huruvida boställshafvaren
borde erhålla ränta, eller icke, å det kapital,
som inflöte för å bostället för kronans räkning huggen ek.
För Utsk:ts förslag tror jag att ganska goda skäl
tala. Den ersättning, som enligt gällande författningar
utgår för den huggna eken, utgör icke lösen för trädet,
utan är endast en stubböre-ersättning såsom uppmuntran
för boställshafvaren att väl vårda skogen. Då man derjemte
tager i betraktande att här är frågan om bärande
träd, af hvilka verklig inkomst kan dragas, samt att boställs-innehafvaren
eger begagna skogen till husbehof,
anser jag ej mer än billigt att räntan af ersättnings-summan
tillfaller boställs-innehafvaren, helst denna ofta drabbas
af ej obetydlig skada genom huggningen af ekskogen.
På grund häraf yrkar jag bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag instämmer så mycket
hellre i Gr. Björnstjernas yrkande, som detta öfverensstämmer
med Utsk:s-afdelningens förslag, hvars an
-
Den 2 Maj.
67
tagande jag äfven skulle påyrkat vid ärendets slutliga
behandling, derest jag icke varit förhindrad att då infinna
mig i Utsk:t.
Att R. St:r uttala en bestämd åsigt derom, att ränta
å ersättningsbeloppet för nedhuggen ekskog skall tillfalla
boställshafvaren eller arrendatorn, anser jag vara så mycket
mera olämpligt, som det ofta kan inträffa, att räntebeloppet
skulle blifva ytterst obetydligt; och det förefaller
mig derföre vara bäst, att åt K. M:t öfverlemna att, efter
vederbörandes hörande, förordna huru med förvaltningen
och användandet af medlen förfaras skall.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan med den deri
af Gr. Björnstjerna föreslagna förändring.
Hr Ros, Anders Emanuel: Afven jag biträder
Gr. Björnstjernas förslag, helst detsamma står i öfverensstämmelse
med sednast församlade R. St:rs, vid behandlingen
af den s. k. skogsflugan, uttalade åsigt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till TTtsk:ts förslag oförändradt och dels af Gr. Björnstjerna
bifall till detsamma med uteslutande af orden:
»på sätt deri stadgas beträffande det ersättningsbelopp, som
för exproprierad jord tillerkänts ett boställe;» framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till förelaget
oförändradt, hvarvid svarades nej, och sedermera propos.
på bifall dertill med uteslutande af ofvanomförmälda mening,
hvilken propos. med ja besvarades.
Efter föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 25 sistl. April och 1 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 84, med förslag till voterings-propos. i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts
Betänk. N:o 39 och Utlåt. N:o 75, ang:de väckta motioner
om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter, blef
den föreslagna voterings-proposm af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 28 sistl. April och
1 dennes bordlagda Utlåt. N:o 73, i ani. af K. M:ts Nåd.
Propos. ang:de upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs
kungsladugård med dertill hörande lägenheter.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det vill synas mig som
om reservanten emot Utsk:ts förslag icke haft så orätt i
sin åsigt, att den ersättning, som skulle tillfalla Staten,
skäligen borde höjas från 12,000 till 16,000 rdr.
68
Den 2 Maj.
När man vet af hvilka stora fördelar Göteborgs stad,
framför de flesta andra rikets städer, kommit i åtnjutande,
kan man svårligen finna, att det är skäl, att ytterligare
föröka dessa fördelar, och jag anhåller derföre om
bifall till Utsk:ts förslag, med den förändring, att ersättningsbeloppet
höjes till 16,000 rdr.
Hr F åhrseus, Olof Immanuel: Den föreg:de talaren
synes hafva uppfattat ärendet från en oriktig synpunkt.
Här är nemi. icke fråga om någon fördel för
Göteborgs stad, eller någon Statens uppoffring för att tillgodose
denna stads intressen. Det är Carl Johans församling
som frågan hufvudsakligen angår, men ännu hufvudsakligare
det allmänna intresset, genom de förbättrade
anstalter för den allmänna rörelsen, som genom nämnda
församlings förening med Göteborg blefve möjliga. Carl
Johans församling har förnyade gånger gjort framställning
om denna förening; men staden har hvarje gång motsatt
sig det, af helt naturliga skäl. Det är nemi. klart,
att, om nämda församling, hvars område tillgränsa!" Göteborgs
förstad Masthugget, och åt sjösidan tillgränsar
det yttre af Göteborgs hamn, skulle erhålla samma stapelstadsförmåner
som staden, så skulle denna genom den
utsträckta konkurrensen hafva att emotse en motsvarande
inskränkning i rörelsen äfvensom nedsättning i hus- och
magasins-hyror; men framför allt bör det ihågkommas
att föreningen måste tillskynda staden högst betydliga
årliga kostnader, dels i och för lagskipning och förvaltning,
enär ett ökadt antal domstols-ledamöter och tjenstemän
i förhållande till den större folkmängden erfordras,
dels för polisanstalternas utvidgande, fattigvården
m. m. Dessa ökade kostnader kunna näppeligen beräknas
till mindre än 30 å 40,000 rdr årligen. De hafva
af vederbörande myndigheter skattats ännu högre, men
jag vill antaga, att de kunna inskränkas dertill. Statsfullmägtige
hade, med afseende å dessa betydliga kostnader,
begärt, att kungsgården skulle åt staden öfverlåtas
utan vederlag, så att afkastningen kunde hafva lemnat
något bidrag till minskning i de kännbara uppoffringar,
som staden finge underkasta sig för tillvägabringande
af föreningen, — ett ändamål, hvilket, såsom sagdt
är, staden icke har anledning att för eget bästa befrämja,
utan endast för det allmännas gagn och för tillfredsställande
af en allmännare opinions påtryckning utifrån. K.
M:t ansåg emedlertid ett årligt vederlag böra utgöras,
motsvarande kronans afkomst af kungsgården för närv:de.
Staden lemnade dertill sitt begifvande vilkorligen. StatsUtsk:t
har likväl ytterligare inskränkt de af K. M:t föreslagne
vilkor, genom förbehållet att de återstående skatte
-
Den 2 Maj.
köpeskillingarne för Majornas tomter icke skulle åtfölja
kungsgårdens öfverlåtelse till staden. Om nu än vidare
den årliga vederlags-summan skulle ökas med 4,000 rdr,
lärer det väl näppeligen kunna antagas, att staden blefve
villig att derpå ingå, hvarigenom den angelägna föreningsfrågan
komme att förfalla. Då för öfrigt kronan, genom
ifrågav:de vederlag, skulle erhålla full ersättning för den
afgäld, som genom arrendena utgöres, medförde öfverlåtelsen,
med hänsigt till nu befintliga förhållanden, icke
den ringaste uppoffring för Staten; å andra sidan kunde
staden icke hafva någon ekonomisk fördel af Carl Johans
församlings tomtlegor, emedan de vid skatteköpet en gångför
alla äro bestämda. Arrendena för de s. k. Slottslcogslägenheterna
skulle tilläfventyrs kunna blifva något högre;
likväl äro 2:ne omständigheter hinderliga derför, den ena
nemi. den, att lägenheternas åbyggnader äro arrendatorernas
enskilda, — den andra att skogen enligt upplåtelsevilkoren
skulle framgent vårdas såsom en för allmänheten
tillgänglig park. Det vore således endast den del af
kungsgården, som utgöres af den s. k. hufvudgården, hvars
friare disposition skulle kunna för framtiden bereda någon
större reveny. Men om den förhöjda inkomsten ock
kunde beräknas flerfaldigt högre än den nuv:de, så är
det uppenbart, att vinsten ändock blefve en obetydlighet
emot de uppoffringar, som föreningen komme att tillskynda
staden.
På alla dessa skäl yrkar jag bifall till Utskits förslag.
Gr. Mörner: Då j ag förra gången yttrade mig,
hade jag alldeles icke förbisitt, att Göteborgs stad till en
början framställt påstående, att det ifrågav:de området
skulle utan någon afgift öfverlemnas till staden, med rättighet
för denna att uppbära den Staten derför tillkommande
inkomst; men jag kan icke finna, att den omständigheten
att hvarken K. M:t eller Stats-Utsk:t funnit
skäl att till en sådan framställning lemna obetingadt bifall,
bör utgöra hinder för mig att ingå i en granskning
af förhållanderna.
På den tid, då handlande och handtverkare icke fingo
slå sig ned annorstädes än inom stadens egentliga område,
hade måhända en förening af Carl Johans församling
med Göteborgs stad icke för den sednare varit förmånlig,
men numera är förhållandet helt och hållet förändradt,
sedan de handlande lika väl kunna etablera sig
i Majorna som i staden och derigenom undgå att erlägga
en del af de dryga afgifter, som staden pålägger dem,
som äro inom dess område bosatta. Numera är det otvifvelaktigt
för staden en vinst att inom sitt territorium indraga
äfven detta område. Det måste dessutom för en
70
Den 2 Maj.
handelsstad, sådan som Göteborg, vara af icke ringa vigt
att få disponera öfver en lång, till hamn användbar kuststräcka.
Att icke Staten, om den bibehölle den ifrågav:de
marken, deraf skulle kunna skörda större inkomst än för
närv:de är händelsen, är ett påstående, som jag tror mig
kunna vederlägga med den anmärkning, att, enligt hvad
af handlingarne inhemtas, arrandetiden för de flesta af
lägenheterna tilländagår 1867' och 1869.
Nu är det ett obestridligt faktum, att lägenheter,
som varit utarrenderade på 20 ä 30 års tid, vid förnyad
utarrendering betinga en förökad arrendeafgift, och detta
faktum torde äfven hafva skolat visa sig i afseende å de
nu omhandlade lägenheterna.
Det område, som kunde utarrenderas, utgör vid pass
700 tunnland, och 10 rdr per tunnland för mark i närheten
af Göteborg torde icke kunna anses vara en hög
beräkning.
Jag anser således, att reservantens anmärkning är
ganska befogad, helst Göteborgs stad redan förut genom
densamma tillerkänd rättighet att uppbära inkomsten från
en del kringliggande socknar, har större fördelar än de
flesta andra städer i riket, och jag vidblifver derföre mitt
förut framställda yrkande.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jemte det jag till
alla delar instämmer i Gr. Mörners anförande samt i Hr
Gr:ns yrkande, att ersättningsbeloppet må förhöjas från
12,000 rdr till 16,000 rdr, ber jag att få tillägga, att det
så mycket mindre är skäl att för mycket efterskänka kronans
bästa, som de ifrågav:de medlen redan äro disponerade
till landshöfdingen i länet och landshöfdingelöneregleringsfonden.
Då man nu måste söka att från
alla håll anskaffa nödiga medel samt det är både billigt
och rättvist att Staten i lösen erhåller det af Gr. Mörner
yrkade belopp, kan jag icke annat än tillstyrka bifall till
nämnde yrkande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag kan icke erinra
mig, att Frih. Klinckowström, då frågan förevar inom
Utsk:t, omfattade en annan åsigt än Utsk:ts majoritet, att
nemi. 12,000 rdr utgjorde en tillräcklig lösen.
Att Majornas införlifvande med Göteborg blir en fördel
för staden, kan icke bestridas, men när man besinnar
hvilka ofantliga kostnader derigenom ådragas staden,
tror jag, att rättast är, att icke lägga för stor tunga på
staden, och då den af Utsk:t föreslagna summa, i min
tanke, är rättvis, tillstyrker jag bifall till Utsk:ts förslag,
Den 2 Mej.
71
Anledningen, hvarföre reservanten föreslagit en lösen
af 16,000 rdr och icke lika gerna 20,000 rdr, kan jag
icke finna.
Hr Fahr seus: Den förste talaren har grundat sin
beräkning, för bestämmande af en högre vederlagssumma,
på den vid Betänk:t fogada reservation. Denna går deruppå
ut, att, utom arrende-vederlaget, kronan äfven borde
erhålla skatteköpskilling efter vanlig beräkning af 10
års afgifter, likväl så att ej kapitalet skulle erläggas, utan
ett ungefärligen motsvarande räntebelopp å kapitalet tillläggas
vederlagssumman. Jag måste härvid i hvarje fall
erinra, att de afgifter, som här äro i fråga, icke äro räntor
eller tomtören, ntan arrenden; och med undantag af
en enda mindre lägenhet, hvars arrendeinnehafvare, för
att icke lemna till spillo en å lägenheten anlagd dyrbar
repslageri-inrättning, sjelf erbjöd en efter arrendet beräknad
skatteköpskilling, känner jag icke att något skatteköp
blifvit på arrende-beloppet grundadt, och skulle
i synnerhet i ifrågav:de fall en sådan beräkningsgrund
sakna ens skenet af rimlighet. Jag vidhåller mitt yrkande
af bifall till Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts förev:de Utlåt, utan förändring och
dels af Gr. Mörner bifall till detsamma med förhöjning
af summan 12,000 rdr till 16,000 rdr, framställde Hr Gr.
och Landtm, först propos. på bifall till Utlåtit utan förändring
och sedermera propos. på bifall dertill med summans
förhöjning till 16,000 rdr, hvilka båda proposir med
blandade ja och nej besvarades; hvarefter och sedan propos.
på bifall till merberörde Utlåt, oförändradt blifvit
förnyad samt likaledes med ja och nej i blandning besvarad,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts Utlåt. Nio 73, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, bifaller R. o. Ad. Utlåtit med förhöjning
af summan 12,000 rdr till 16,000 rdr.»
72 Den 2 Maj.
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 27.
Föredrogs ett från Högvörd. Preste-St. ankommet
prot.-utdrag N:o 190, med inbjudning till II. o. Ad. att
förena sig i Preste-St:s beslut öfver mom. b, i 73:dje
punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 66, ang:de regleringen
af utgifterna under Piks-Statens Åttonde Hufvudtitel.
Begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
i enlighet med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän öfverenskommit
föreslå, behagade besluta, att sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 5,
i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de förändring i grunderna
för beväringsinrättningen samt om bildande af en
landstorm, skulle företagas till afgörande i det första plenum,
som komme att hållas under nästa vecka, så vida
den gemensamma öfverläggningen i ämnet då vore afslutad;
hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes:
Konst. ~Utsk:ts Mein. N:o 14, i ani. af Riks-Ståndens
beslut rörande det i Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 10 framställda
förslag till ändring i 28:de §:n R. F., så att till
flera befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan
troslära än dhn rena evangeliska; samt
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 74, ang:de regleringen af
utgifterna under Riks-Statens 9:de Hufvudtitel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 5 Maj.
73
Lördagen den 5 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 2 dennes.
Upplästes ett af Hr von Geijer, Bror Bengt Gustaf,
inlemnat mern. af följ:de lydelse:
Vördsamt får jag anhålla om tillstånd att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, afgå från innehafvande
befattning såsom ledamot i Banko-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade B. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Vidare upplästes ett af Frih. Rappe, Axel Emil, ingifvet
mern. af följ:de innehåll:
Hindrad af tjenstgöring annorstädes, anhåller jag att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig min plats såsom suppleant i Allm. Besv-. o. Ekon.-  Utsk:t.
Jemväl denna begäran bifölls.
Slutligen föredrogs ett af Gr. Taube, August, inlemnadt
mern., som lydde sålunda:
Hos Högl. Ståndet får jag härmed ödmjukeligen anhålla,
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få
afsäga mig min plats såsom ledamot af Riddarh.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad. äfven härtill lemnat bifall, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer, att sammanträda
för val af en ledamot i Banko-Utsk:t efter Hr von
Geijer, en Suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter
Frih. Rappe, samt en ledamot i Riddarh.-Utsk:t efter Gr.
Taube.
74
Den 5 Maj.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida K. o. Ad.,
i enlighet med hvad Eiks-Ståndens Hrr Talmän öfverenskommit
föreslå, behagade besluta att nästa Lördag d.
12 dennes företaga val af ledamöter i förstärkt Konst.
Utsk.
Eopades ja.
Vidare föreslog Hr Gr. o. Landtm., att vid detta
val, i likhet med hvad under föreg:de riksdagar iakttagits,
jemte de 14 ordinarie ledmöterna skulle utses 6 suppleanter,
så att hvarje vallista komme att upptaga namnen
på 20 personer; hvilket jemväl bifölls.
Företogs val af 21 ledamöter och 9 suppleanter i
förstärkt Stats-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie ledamöter:
JYs 46. Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz, med 317 röster;
» 66. » Sparre, Erik, med 180 röster;
» 108. » Kuuth, fullm. Frih. Cederström, Carl Ema
nuel,
med 180 röster;
» 20. Frih. Bonde, Carl Jedvard, med 180 röster;
» 26. » Leijonhufvud, Axel Gabriel, med 180
röster;
» 62. » Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran
Detlof, med 179 röster;
» 140. » Leuhusen, Frans Oscar, med 180 röster;
» 331. » Adlercreutz, Carl Gustaf, med 180 röster;
» 401. » Braunerhjelm, Ferdinand, med 180 röster;
» 25. Hr Walkendorff, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Viktor, med 180 röster;
» 137. » Eketrä, fullm. Hr Tersmeden, Nils, med
180 röster;
» 559. » Peresvetoff-Morath, fullm. Gr. Piper, Char
les
Emil, med 180 röster;
» 661. » Klingstedt, fullm. H. Exc. Hr Gr. Sparre,
Gustaf Adolf, med 180 röster;
» 1035. » Wästfelt, Fredrik Filip, med 180 röster;
» 1582. » Steuch, Mathias, med 308 röster;
» 1634. » von Bahr, Eobert, med 180 röster;
» 1939. » Silfverstolpe, David Ludvig, med 180 röster;
» 1956. » Clementcoff, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl
Magnus Casimir, med 180 röster;
» 1987. » Lilliestråle, fullm. Hr Björnstjerna, Oscar,
med 180 röster;
Den 5 Maj.
75
JV2 2156. Hr Burenstam, fullm. Gr. von Rosen, Robert
Axel, med 180 röster;
» 2330. » af Kleen, Johan, med 180 röster.
Suppleanter:
» 1952. Hr von Plomgren, Anders Erland, med 179
röster;
» 120. Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, med 179
röster;
» 223. Frih. von Nolcken, fullm. Gr. von Rosen, Axel
August Gustaf, med 179 röster;
» 1053. Hr Hammarberg, fullm. Hr von Hofsten, Carl
August, med 179 röster;
» 404. Frih. Bildt, Didrik Gillis, med 172 röster;
» 75. Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel, med 172 röster;
» 1885. Hr Arnell, fullm. Hr Gyllenram, Henrik Wil
helm,
med 172 röster;
» 213. Frih. Armfelt, Magnus, med 171 röster;
» 36. Hr Trolle, Carl Axel, med 171 röster;
Sedan särskilde lottningar blifvit anställde dels emellan
de 5 ledamöter, som erhållit 179 röster, för att afgöra,
hvilken som skulle ingå såsom ordinarie ledamot och i
hvilken ordning de öfrige borde såsom suppleanter inträda,
dels emellan dem, sorn erhållit 172 röster och dels
emellan dem, som erhållit 171 röster till bestämmande af
den ordning, i hvilken de skulle såsom suppleanter inträda.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Högvörd. Preste-St:s d. 2 dennes bordlagda prot.-  utdrag N:o 190, innehållande inbjudning till R. o. Ad.
att förena sig i Preste-St:s beslut öfver mom. b, i 73:dje
punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 66, ang:de regleringen
af utgifterna under Riks-Statens åttonde Hufvudtitel.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo
på bordet:
Konst.-Utsk:ts d. 2 dennes bordlagda Mern. N:o 14,
i ani. af Riks-Ståndens beslut rörande det i Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 10 framställda förslag till ändring i 28:de §:n
R. F., så att till flera befattningar må kunna utnämnas
bekännare af annan troslära än den rena evangeliska; samt
Stats-Utsk:ts sistnämnde dag bordlagda Utlåt. N:o
74, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens nionde
Hufvudtitel.
76 Den 5 Maj.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomne
Mem:r, Utlåt:n och Betanien, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 15, i ani. af Riks-Ståndens beslut rörande det i
Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 13 framställda förslag till ändring
i åtsldliga delar af Tryckfrihets-förordningen, för
vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier;
Stats-Utskottet:
N:o 75, i ani. af väckt motion om uppförande af ett
nytt representanthus samt om anvisande af dertill erforderliga
medel;
N:o 76, ang:de utvidgning af det inom R. Stms hus
inrättade arkiv och bibliothek samt anvisande af dertill
erforderliga medel;
N:o 77, i ani. af K. M:ts till R. St:r aflåtna Nåd.
Skrifvelse, i fråga om upplåtelse åt Stockholms stad af
vissa tomtdelar å Riddarholmen;
Sammansatta Stats-samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 8, i ani. af erhållen återremiss å Betänk:tN:o 5,
ang:de väckta motioner om skjuts väsendets ordnande och
öfvertagande af Staten m. m.;
Sammansatta Stats-, Bevillnings-samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 9, i ani. af väckt fråga om restitution af bränvins-tillverknings-afgift
vid export till utrikes ort;
Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotet:
N:o 2, i ani. af väckt motion om åtgärder i afseende
på tillämpningen af vissa stadganden ang:de landväga
varuförseln mellan Sverige och Norge;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 7, i ani. af väckta motioner om rättighet för röstegande
i konsistoriella pastorat och sacellanier att begära
fjerde profpredikant;
Den 5 Maj. 77
N:o 8. i ani. af väckt motion om upphäfvande af den
s. k. indigenats-rätten samt af konsistoriernas missiverings-rätt;
Rid
dar lius-Utskottet:
N:o 9, i ani. af återremiss å det af Utsk:t afgifna
förslag till ny Riddarh.-Ordning.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag får hos R. o. Ad:n
vördsamt anhålla, att samtlige af Hr Gr. och Landtm,
nyss till bordläggning anmälda och hos Ståndet bordlagda
mål och Betanien måtte på fördragningslistan uppföras
näst före Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 74.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
78
Den 7 Maj f. m.
Måndagen den 7 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. in.
Anmäldes och bordlädes Sammansatta Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-St:s den 2 och 5 dennes
bordlagda Prot.-utdrag N:o 190, innehållande inbjudning
till B. o. Ad. att förena sig i Preste-St:s beslut öfver
morn. b, i 73 punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 66,
ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens åttonde
Hufvudtitel.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag hemställer att R.
o. Ad., med afslag å Preste-St:s inbjudning, måtte vidblifva
sitt förut i ämnet fattade beslut.
Frih. Klinckowström, Rudolf: I likhet med den
siste värde talaren får jag anhålla, att R. o. Ad. ville
afslå Preste-Ståndets inbjudning och vidhålla sitt förra
beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd
propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade
beslut och lade inbjudningen till handlingarne.
Föredrogs ånyo sammansatta Lag-samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 25 sistl. April och 1 dennes bordlagda
Utlåt. N:o 5, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de
förändring i grunderna för bevärings-inrättningen samt
om bildande af en landstorm.
Gr. Sparre, Erik: Vid föredragningen af detta Utlåt.,
hvars slut-resultat linnes å pag. 29, anhåller jag att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes göra framställning derom, att diskussionen
må få omfatta alla Utlåt:ts punkter på en gång och
att anmärkningar mot alla niomina få framställas, och att
Den 7 Maj f. m.
79
Ståndet förbehåller eig att efter slutad diskussion bestämma,
om propos. må framställas å hvarje punkt särskildt
eller å alla tillsammans.
Frih. Klinckowström: Jag instämmer med den
siste värde talaren; men ber derjemte få hemställa, om
icke under de punkter, hvarom beslut skall fattas, äfven
bör innehållas det å sid. 28 af Utsk:ts Utlåt, uttalade
godkännande af alla öfrige punkter i K. Mits Nåd. förslag.
Gr. Sparre: Jag anser hvarje ledamot oförhindrad
att framställa förslag till förändringar i hvilken del som
helst af Utlåt:t, utan att särskildt beslut om en sådan rättighet
behöfver fattas.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag är förekommen af
Gr. Sparre, och anser att, om det af honom föreslagna
föredragnings-sättet antages, hvar och en är oförhindrad
att framställa förslag till förändringar i hvilken del af
Utlåt:t som helst.
Frill. Liljencrantz, Johan: Med den uppställning
detta Utlåt, har, skulle, om Frih. Klinckowströms förslag
icke antoges, R. o. Ad. icke hafva rätt att yttra sig om
de punkter af K. M:ts förslag, som icke äro i Utsk:ts sista
hemställan vidrörda. Jag instämmer derför i Frih. Klinckowströms
yrkande, att den punkt, hvari tillstyrkes godkännande
af öfriga mom:r i det Kongl, förslaget, äfven
måtte föredragas.
Gr. Sparre: Det är klart, att, fastän Utsk:t i sin
slutliga hemställan yttrat sig endast om vissa delar af
förslaget, hvar och en ledamot eger rättighet att framställa
förslag om ändringar i dessa delar, äfvensom om
tillägg, hvarigenom andra delar af förslaget eller detsamma
i dess helhet ändras eller icke godkännes, liksom att
begära det hela frågan måtte uppskjutas. På sätt jag nu
framställt, anser jag derför att, enligt min hemställan, så
väl förslaget i dess helhet, som särskilda delar deraf kunna
komma under pröfning.
Sedan öfverläggningen ang:de sättet för Utlåt:ts föredragning
härefter förklarats fulländad, förmälte Hr Gr.
o. Landtm., att Gr. Sparre hade föreslagit, att Utsk:ts i
ani. af den Kongl. Propos:n afgifna yttranden och förslag,
för så vidt de rörde bevärings-inrättningen, skulle göras
till föremål för en gemensam föredragning, dock med R.
o. Ad. förbehållen rätt att, derest det skulle finnas behöfligt,
till särskild öfverläggning och afgörande företaga
80
Den 7 Maj f. m.
hvarje särskild del af förslaget; och hemställde Hr Gr.
o. Landtm., huruvida R. o. Ad. ville härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Härefter föredrogos i ett sammanhang:
Utsk:ts å sid. 28 afgifna yttrande, börjande med orden:
»öfriga i det nådiga förslaget», äfvensom Utsk:ts
samtliga å sidan 29 framställda förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Det kan synas underligt
att jag vågar yttra mig i en fråga, deruti jag icke har
detaljkännedom och således borde tiga; men saken har
2:ne sidor, och det är endast om huruvida frågan är på
den ståndpunkt, att det vore önskligt att den vid denna
riksdag afgöres, jag ber att få göra framställning. Jag
hyser den meningen, att det vore bäst, om saken blefve
uppskjuten och K. M:ts förslag för närv:de icke antoges.
De skäl, som hos mig tala för denna åsigt, äro i främsta
rummet de anmärkningar mot förslaget, vi på detta rum
hört framställas, i synnerhet af Frihrne Klinckowström
och Raab, och hvilka synas mig så allvarsamma, att man
väl behöfver rådrum för att noga öfverväga saken. Jag
fäster mig dervid minst vid den så illa utropade s. 1c. »blodslottningen;»
ty jag tror att om blott något friköpande icke
egde rum och skyldigheten att draga lott blefve allmän
för alla landets söner, så kunde någon rättvisare grund,
för hvilka som skulle uttagas, icke gifvas; men andra omständigheter,
såsom styrkans otillräcklighet, förhållandet
att de, som frivilligt åtaga sig tjenstgöring, skulle bli
högre betalta än soldaterna och att denna betalning skulle
utgå blott i fredstid, men icke under krig, gifva anledning
till större betänkligheter. Deremot kan icke nekas, att
en varm opinion finnes i landet mot detta förslag, synnerligast
i afseende på lottningen; hvarföre det vore önskligt
att Regeringen finge tillfälle att vid en kommande riksdag
närmare upplysa om förhållandet. Jag anser mig
derför icke gå någon för när, eller brista i den vördnad
jag hyser för Konungen och Hans Rådgifvare, dåjag anhåller,
att R. o. Ad. ville besluta, att frågan måtte få hvila
till nästa riksdag, hvarom jag hemställer att Hr Gr. och
Landtm, ville framställa propos.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det kan synas ovän
tadt,
att en person, som icke tillhör krigareyrket, vågar
yttra sig i denna fråga; men äfven för den, som icke
egnat sig åt n,ämnde yrke, kunna betänkligheter framstå
af den art, att han måste önska att de blifva underkastade
en närmare utredning.
Dun 7 Mai f. m.
81
Det, som i första rummet synes mig vara att erinra
mot förslaget, är en sammanblandning af olika principer,
som svårligen kan leda till annat än en otillfredsställande
organisation. Man bibehåller den indelta anméen och
värfvade trupper och inympar derpå en bit af det Franska
konskriptions-systemet genom införandet af lottning
emellan de bevärings-skyldige och försöket att utbilda de
genom lottningen uttagne tili ett slags stam för de öfrige.
Att en sådan, på tre olika grunder fotad organisation icke
kan få nödigt inre sammanhang, synes mig vara tydligt.
Den, som vid ordnandet af sin enskilda hushållning vill
utgå från allt för många olika principer, skall bestämdt
förlora i inkomster; och så blir förhållandet äfven för
Staten i nu förev:de fall.
Det är lätt att tänka sig, att den ena principen blir
skötebarn hos en departements-clief, då deremot hans efterträdare
mera hyllar en annan. Yi hafva sett exempel
derpå just i afseende på beväringen, som, sedan den länge
stått på samma punkt med kort och otillräcklig öfning,
omsider fick öfningstiden utsträckt och fördelad på 2 år;
men knappt hade denna förbättring blifvit genomdrifven,
förr än man, under en annan departements-chef, fann det
bättre att, genom införande af friköpningsrättigheten, förskaffa
sig penningar, i ändamål att genom dem förvärfva
s. k. bevärings-eliter; och nu förklarar man denna institution
såsom förfelad och påyrkar frångående af elitsystemet,
för att få ett förslag antaget, som går ut på att
utsträcka öfningstiden för en del hevärings-skyldige till
4 år och att för alla sådane införa en 10:åria; be värings
.
^ .. Ö. o
pligt. På samma gång man således ökar tiden, under
hvilken landets manliga befolkning skall vara till krigstjenst
förbunden, minskar man antalet af dem, som för
sådan tjenst skola erhålla undervisning, så att blott ddel
skall öfvas, men de öfriga pdelarne icke få någon öfning,
fastän äfven de skola vara skyldiga att deltaga i försvaret
af fosterlandet. Resultatet af förändringen skulle blifva,
att vi skulle få ett mindre antal krigare, än som nu
finnes, emedan hela styrkan skulle komma att uppgå till
70,000 man, i stället för att det hittills beräknats att stam
och beväring skulle utgöra tillsammans åtminstone 100,000
man. Det synes mig häraf följa att någon större styrka
för försvaret icke genom denna förändring är att vänta,
men att densamma skall förorsaka stor osäkerhet och ett
svårt tvång för dem, som under den förlängda tiden, derunder
de blifva underkastade bevärings-pligten, icke kunna
med någon visshet beräkna sin blifvande ställning,
och således menligt inverka på landets industriella utveckling.
Sättet att erhålla det antal bevärings-soldater,
H. V. 6
82
Den 7 Maj f. in.
sorn skall öfvas, grundar sig på den i full konseqvens
med tidens uppskattning af penningens stora värde stående
regel, att man först tillåter dem, som vilja friköpa
sig, att sådant göra, och sedan dessa tillgodonjutit sin
företrädes-rättighet, blir det fråga om de frivilliga, som
vilja till tjenstgöring anmäla sig, oell om dessa icke uppgå
till fulla antalet af den bestämda fjerdedelen, så tillgripes
ultima ratio eller lottningen. Mig synes, att först borde
de frivillige få anmäla sig och derefter lottning verkställas
emellan alla de öfrige, samt att friköpnmgen borde
ställas i sista rummet. En annan punkt, 0111 hvars riktighet
jag icke är öfvertygad, är den, som stadgar beväringsålderns
framflyttning ett år eller från 20 till 21 år. Man
säger visserligen detta vara nödvändigt, på det ynglingarnes
fysiska krafter måtte hafva vunnit tillräcklig utveckling,
men man borde då hafva varit konseqvent och äfven
framflyttat åldern för landtstormen, och icke föreslagit
densamma att börja vid 20 år. Om det vore meningen
att första beväringsklassen skulle genast användas
mot fienden, kunde förändringen kanske vara behöflig,
med sådan tyckes icke meningen vara enligt det Kongl,
förslagets innehåll; utan att första årets öfningar äro att
anse såsom en rekryt-skola, och jag tror derför att dessa
öfningar ganska väl kunna försiggå vid den hittills stadgade
åldern, då de medföra god verkan, just på ungdomens
fysiska utveckling, såsom vi kunna se af den fördelaktiga
förändring allmogens söner på denna tid oftast
undergå, så väl till hållning som sätt att skicka sig. Det
måste äfven vara en ej ringa fördel att bevärings-tiden
slutar vid 30 år i stället för vid 31 års ålder. Efter förslaget
skola bevärings-ynglingarne exercera 62 dagar första
året. Här ser man en af följderne af de olika principerna.
I andra länder, der man genomfört ett sådant
system, behåller man ynglingen i tjenstgöring hela året
om, då han på sådant sätt har sin bergning. Här uppfördrar
man honom till tjenstgöring under den tid, då han
är för landtbruket mest behöflig, och vill sedan vara honom
qvitt. Man söker hjelpa detta genom en lag, att
husbonden skall vara skyldig att åter emottaga honom,
om han icke varit borta mer än tre månader. Men man
kan icke tvinga någon husbonde att taga en sådan person
i sin tjenst, och i vårt klimat, der man icke kan arbeta
i jorden hela året om, och de mindre jordbrukarne
på landet allt mer börja antaga arbetare för endast halfva
året, från våren till hösten, kunna dessa ynglingar, efter
öfningstidens slut blifva utan sysselsättning, och en klass
lätt bildas, som blir allt utom arbetsam och nyttig. För
min del tror jag de anmärkninga; ara fullt rigtiga, som
vid föregående öfverläggningar hlifvit framställda derom,
Den 7 Maj f. in.
83
att det vore mera betryggande och af större gagn för
armén att hafva bättre tillgång på kunnigt befäl till ledning,
för förstärkningen, än att påkosta allt för mycket
på en under lång tid fortsatt undervisning åt ynglingar,
hvilka snart derefter äro ur åldren att såsom försvarare
tjena fäderneslandet. Det är icke nog att en organisation
har utseende af en viss styrka; den måste äfven hafva
verklig kärna, för att uppfylla sitt ändamål. Det. har för
ej längesedan varit fråga om anslag till skarpskytte-föreningarne;
hvarvid sådane anslag varmt förordades af
många bland dem, som nu ifra för det nya armé-organisations-förslaget,
men detta sednare förslag, som nu är
under öfverläggning, synes mig stå i skarpaste kontrast
mot de åsigter, som då yttrades. På samma gång man
vill kasta ut penningar för att uppmuntra förenämnda
frivilliga föreningar, vill man införa en institution, hvarigenom
de skulle kringskäras och slutligen utträngas. Det
är denna brist på plan, som hos mig väckt stora betänkligheter
och farhågor.
Mycket mera kunde vara att tillägga, menjagöfverlemnar
detta åt andra mera sakkunniga. Uti hvad jag
nu anmärkt, har jag sökt vidröra sådane delar af förslaget,
som äfven den icke krigskunnige kan fatta.
Såsom ett supplement till beväringen förekommer
landtstormen, och ehuru denna fråga nu icke är föremål
för öfverläggningen, kan jag dock icke, medan jag har
ordet, helt och hållet med tystnad förbigå detta förslag,
der man ifrågasatt tilläpning af det i Amerika försökta,
men odugligt befunna sättet att manskapet sjelf kan välja
sitt befäl. Huru kan man tro att en bataljon, hvars medlemmar
icke känna hvarandra, ännu mindre de befälsämnen,
som kunna finnas att tillgå, skall sjelf kunna utse
sitt befäl. Jag bugar mig för denna djerfva tanke att i
dess största vidsträckthet tillämpa den allmänna rösträtten;
men jag tror icke att den kommer att medföra god
varkan.
För min del anser jag det framställda förslaget om
förändring i bevärings-inrättningen vara behäftadt med
så stora brister, att jag icke med min röst vågar biträda
det, och anhåller att K,, o. Ad. ville detsamma afslå.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då jag nu uppträder för
att mot åtskillga anmärkningar försvara Utslcts yttrande
— eller landtförsvars-komiténs, med hvilket Utsk:ts i allt
väsendtligt öfverensstämmer — skall jag söka att endast
belysa hufvudgrunderna och att lemna åsido de inkast,
som icke närmare beröra dem. Först dock några ord till
svar på en af Gr. Mörner framstäld åsigt.
84
Den 7 Maj f. m.
Gr. Mörner har sagt att ett grundfel mäste vidlåda
detta förslag derföre att det icke bygger på en enda princip,
utan sammansätter armén dels af indelda, dels af
värfvada stammar och dels gei.om konskription. Ilan har
stödt denna sin tanke på hvad enskild ekonomi kunde
intyga och, såsom exempel, anfört, att om en landtbrukare
skulle efter olika systemer sköta sin jord, hans handlingssätt
vore oriktigt och måste medföra förlust. Låtom
oss pröfva detta. Jag förutsätter att Hr Gr:n på sin egendom
eger mindre afskiljda jordlappar, dem han icke med
fördel sjelf kan bruka. Han indelar då dem, ganska förståndigt,
till torp. Torpens antal gifva honom dock ej
tillräcklig arbetskraft; han nödgas då skaffa sig statdrängar.
Med god hushållning vore likväl icke förenligt att
antaga så många sådane, att de, under bråd tid och för
tillfälliga arbeten, kunde i förening med torparne lemna
tillräcklig arbetskraft. För sådana tillfällen anskaffar han
folk genom lega. Handlar han icke i allt detta klokt?
Tillämpningen härutaf på hvad nu är föreslaget, på
arméns sammansättning af stam, bevänngs-soldater och
bevärings-reserv, torde Hr Gr:n lätt sjelf kunna göra.
Jag skall icke uppehålla mig vid den väsendtliga
skillnad, som förefin.ies emellan den Kongl. Proposrn och
komiténs förslag deruti att, enligt det förra, trefjerdedelar
af beväringen skola fritagas ifrån exercis. Jag är nemi.
öfvertygad att regeringen sjelf skall inse de faror, detta
fritagande skulle medföra, dels derigenom att nationen
småningom kunde förlora medvetande utaf den allmänna
värnepligt, som åligger densamma, dels derföre att reserverna
först sednare kunde blifva stridsfärdiga.
En utgångspunkt för det klander, man emot landtförsvars-komiténs
organisations-förslag rigtat, har man sökt
deruti att försvarskraften skulle blifva otillräcklig; och
har man derifrån ledt sig till den slutsats att ett starkt
försvar endast genom allmän nationalbeväpning kunde
åstadkommas. Hvad denna beväpnings krigsbildning beträffar,
vill man anse den öfning beväringen nu erhåller
göra till fyllest, enär, genom militär-undervisning i skolorna
och genom skarpskytte-rörelsens starka utveckling,
en god, åtminstone förberedande, vapen- och manöverfärdighet
allmänt skulle erhållas. Man förbiser härvid att
m ilitä r-u rider visningen i folkskolorna, ifrån hvilka barnen
vid 12 å 13 års ålder vanligen utgå, föga eller intet kan
uträtta, äfvensom att på landet, uti glest befolkade församlingar,
inom hvilka skarpskyttarnes antal blifva för
ringa att bilda ens ett kompani, och der manöver således
endast kan ifrågakomma vid de högst 2 ä 3 gånger
om året för några timmar skeende sammandragningar af
skarpskyttar ifrån flera angränsande församlingar, manöver
-
Den 7 Maj f. lil.
85
färdighet icke kan vinnas. Jag vill nu möta klandret
emot komiténs förslag och återkommer sedan till nationalbeväpningen.
Sannt är att den försvarsstyrka, komiténs förslag uppställer,
icke är tillräcklig för att på hvarje punkt af vår
vidsträcka kust, emot hvilken en fiende kunde rigta anfall,
med hopp om framgång möta honom; men månne
någon organisation mäktade åstadkomma detta. Dessutom,
Mina Hrr! må besinnas att strandhugg ingenting afgöra.
Den fiende, som allvarligt emot oss vdl uppträda, måste
uti hjertat af landet tillkämpa sig eftergifvenhet för sina
fordringar. Hufvudstyrkan af armén bör derföre koncentreras
och endast smärre korpser till aflägsna landsdelar
afsöndras. Under förutsättning att så sker, och så
måste det ske, vågar jag påstå att den försvars-organisation,
komitén uppgjort, kan, då den betraktas i sitt
sammanhang, armén med dess reserver, landstormen och
befästningarne, anses nöjaktigt trygga landets försvar.
Jag nämnde befästningar. Ibland dessa intager Stockholms
befästande en framstående plats. Stockholm måste
befästas, icke egentligen derföre att den är vår hufvudstad,
ehuru ej kan förnekas att äfven blott utur denna
synpunkt hufvudstadens (med det myckna der är förlagdt)
intagande af fiende skulle kännas såsom en olycka; men
af tvenne vida vigtigare skäl. Det första af dessa är att
Stockholm är den enda ort på vår östra kust, som gifver
en fiende tillräckligt utrymme för anläggande af de depoter,
magasiner, sjukhus, m. m., som en talrik armé behöfver,
det enda ställe der en större koncentrerad styrka
kan öfvervintra och inqvarteras. Dess besättande är således
för fienden af största vigt, för att, om kriget,
hvilket med Guds hjelp ej skall ske, icke inom några
få sommar- och höstmånader kan afslutas, kunna derifrån
börja nästa års fälttåg. Hvad oss vidkommer, måste vi
derföre, så långt landets försvar i öfrigt medgifver, söka
ifrån nämnda plats utestänga honom. Stridens utgång
kan deruppå bero.
Det andra skälet är att Stockholm beherrskar Mälardalen.
Intages Stockholm, faller äfven Mälarprovinserna
i fiendens hand, och en den vigtigaste operationsbasis för
ytterligare företag är af honom vunnen. En talare har
klandrat ett starkare befästande af Stockholm, af skäl att
staden på vår östra kust är belägen. Men manne icke
häruti ligger en fördel. De trupper, som inom befästningarna
kring Stockholm kunna samlas, hota i ryggen
hvarje fiende, som genom Mälaredalen eller öfver Ostergötlands
slätter, skulle försöka intränga uti landet. Stockholm,
befästadt, kan således ej af fienden lemnäs åsido.
Det måste åtminstone kringrännas, och detta för att icke
80
Den 7 Maj f. m.
äfventyra att i detalj blifva slagen, med en styrka framföre
hvarje af dess två fronter minst lika med den hvartill
garnisonen uppgår. Då nu Stockholms befästningar,
så vida allvarligt försvar afses och icke endast skydd
emot öfverrumpling, torde till besättning kräfva omkring
10,000 man stam och bevärings-soldater, hvartill
komma stadens skarpskyttar och kringliggande provinsers
beväring, som inom befästningarna kan öfvas och tidigare
än på öppna fältet bakom förskansningarna användas, till
ett antal af vid pass 5,000 man, finnér man att den styrka,
fienden till kringränning måste använda, ej kan understiga
30,000 man. Hvad behöfver han nu derutöfver för
den rörliga striden? Enligt komiténs förslag skulle vår
krigsfot uppgå till 70,000 man; ty de 50,000 äro, såsom Öfverste
Rosensvärd i går riktigt anmärkte, endast en fredsfot
nog stark att tvinga den stat, som vill öfverfalla oss, till
allvarligare rustningar. Om för besättande af befästningar
och för åtskilliga detascheringar härifrån afdragas några
och tjugutusen man, så återstå dock nära 50,000 eller, med
tillägg af 12,000 man ifrån Norge, omkring 60,000 man.
Besinnar man nu att fienden någorlunda stark mäste skydda
transporter och kommunikationer, som af uppbådad landstorm
kunna hotas, och att det för honom är nödvändigt
att uppträda med så stor styrka att han icke utsätter sig
för ett afgörande nederlag, hvilket, på främmande kust
tillfogadt, vore liktydigt med undergång, inser man lätt
att (belägrings-trupperna kring Stockholm inbegripna)
minst 100,000 man till ett allvarsamt krigsföretag emot
Sverige måste användas. Huru svårt det är att öfver haf
underhålla en så stor armé med alla dess förnödenheter,
derom vittnar fälttåget på Krim och den brist, som särdeles
under den första vintern inom de allierades läger
förefanns. Yäl eger vår östra granne många 100,000:tal
soldater, men han kan icke blotta sitt stora land, sina vidsträckta
gränser. Ser man till hvad styrka han utom dessa
gränser under sednare tider förmått uppställa, finner man
att han uti Ungern uppträdde, ej med 190,000, såsom en
talare i går förmälde, ty dessa funnos endast uti förslagen,
men med cirka 140,000 man, och att, år 1831,
uti Polen aldrig mer än 130,000 man voro samlade. Vid
båda dessa tillfällen hade dock Ryssland ett mäktigt intresse
uti att förkrossande uppträda. Af allt detta drager
jag den slutsats, att Ryssland svårligen till Sverige skulle
kunna sända, och der underhålla, betydligt mer än
100,000 man; och emot denna styrka är Sverige, enligt
komiténs förslag, rustadt.
Jag vill nu säga några ord om national-beväpningen;
om den åsigt att massor kunna uppväga, ja öfverväga
ett mindre antals bättre öfning och krigsbiidning. Jag
Den 7 Maj f. m. 87
vill göra detta synnerligen derföre, att en farlig villomening
härom allt mera synes göra sig gällande och
att, hvad jag beklagar, yttranden af tvenne ledamöter
af detta Stånd, i går fällda, kunna åt denna villomening
gifva stöd. Hvad den ena af dessa talare, Frih. Raab,
angår, åsyftade han visserligen att med den besparing,
minskad öfning af beväringen skulle åstadkomma, främja
ett annat vigtigt militäriskt ändamål, — och skall jag till
hans förslag återkomma —, men hvad den andra, Frih.
Klinckowström, beträffar, har man svårt att fatta tankegångens
logik. Han erkände nyttan, ja behöfligheten, af
beväringens större öfning, men slutade dock med att anse
den närv:de nöjaktig. Till stöd härföre, och till bevis
uppå att man med krigsbildad stam kunde införlifva föga
öfvade beväpnade till stort antal, åberopade han krigshistorien
och framstående militärers yttranden. Hvad dessa
sednare angår, belyste redan i går General Klint hans
missuppfattning af General Lefréns ord: och detta har
ännu fullständigare skett uti denna morgons Dagblad af
en insändare, som närmare och längre än någon annan,
nu lefvande, med General Lefrén varit bekant, af signaturen
J. A. H. Han visar att de af Frih. Klinckowström
anförda ord voro rigtade emot ett yttrande af H. Exc.
Gr. G. Löwenhjelm, som syntes innebära ett ringaktande
af sjelfva bevärings-idéen, hvilken åter af Hr Lefrén varmt
omfattades, enär han uti beväringen såg det enda medlet
att åt landets försvar gifva erforderlig styrka. Men jag
påminner derjemte att, under samma öfverläggning, General
Lefrén kort förut yrkat, att åt beväringen skulle
under 2, helst 3 år gifvas 20 dagars öfning, hvarefter talaren
ansåg att inom 2 ä 3 veckor beväringen skulle kunna
till verklig krigstjenst införlifvas med den stående
armén; ett yrkande, med hvilket han följande dag återkom.
Något stöd uti General Lefréns åsigter har Hr
Frih. Klinckowström således ej.
Hvad åter de krigshistoriska fakta angår, har Ofverste
Rosensvärd påminnt att enstaka händelser, sorn af tillfälliga
omstädigheter, demoralisering, m. m. kunna förklaras,
ingenting bevisa, samt att dessutom öfning af de
uppbåd Frih. Klinckowström omnämnt ingalunda, före
strid, varit så ringa, som talaren uppgifvit. Han kunde
beträffande de af unga konskriberade till betydlig mängd
bestående Fransyska arméerna år 1814, och dessas segrar
hafva tillagt, att Napoleons namn i och för sig var en
makt, och att hvarhelst han personligen uppträdde, tvekan
och osäkerhet i ledning uppstodo hos motståndarne.
Vill man anföra krigshistorien, bör man se dess lärdomar
i stort, och hvad vittna de då om, än en föga öfvad national
-
88
Den 7 Maj f. m.
beväpnings stridsförmåga. Uti Frankrike, under de första
revolutionernas krig hvad finner man? Enstaka segrar
visserligen, till stor del vunna med de gamla soldater
landet före revulutionen egde, men utan fullföljd och snart
efterträdda af motgångar. Mer än en gång var republiken
nära sin undergång och räddades hufvudsakligen genom
motståndarnes inbördes afund, bristande sammanhållning
och senfändiga strategie. Uti Tyrolen, ett land
så lämpligt för guerilla-kriget, och med en befolkning så
fosterländsk och dertill besittande öfverlägsen skjutskicklighet,
huru länge kunde Hofer uppehålla landets resning
emot Napoleon. Uti Spanien, hvars folk var upptändt
af det mest glödande hat mot Fransoserna och af brinnande
religions-fanatism, hade inom få år motståndet varit
qväfdt, om icke Napoleon, för andra stora krigsföretag,
till en del blottat landet på trupper och Engelsmännen
under Wellington uppträdt till resningens stöd. Huru
litet denna fältherre sjelf skattade Spaniens dåvarande
soldater, synes af den omsorg, med hvilken han undvek
att med sina Engelska trupper inblanda dem. Och slutligen
hvad visar oss det sednaste Amerikanska kriget.
Så länge härarne hufvudsakligen utgjordes af frivilliga,
med viss kortare tjensteförpligtelse, hvälfde sig striden
utan afgörande fram och åter. Det var först sedan man
af erfarenheten lärt att med värfning söka ersätta frivilligheten,
sedan sålunda äldre soldater under fanorna bildats,
som seger slutligen vanns. Krigshistorien vittnar
således ej gynnsamt för folkbeväpningen.
Dessutom kan Frih. Klinckowström ej hafva förbisett,
att mer än någonsin förut framtidens krigförande
kräfver manöver-färdighet. Eldvapnets utbildning och
långa portée, nödgar så väl till uppställning längre
ifrån fienden, som ock till anfall i gles ordning. Man
kan ej som förut framrycka med massor, inom hvilka de
mindre öfvade kunna inneslutas, ej med djupa kolonner,
tröga i sina rörelser och hvilka, innan de hunnit halfvägs,
skulle af kulor vara genomplöjda. Med stor hastighet
och i nära spridd ordning måste afståndet tillryggaläggas
och anfallets kraft och sammanhållning likafullt bibehållas.
Allt detta kräfver hos soldaten ett eget godt begrepp om
striden, en snabb uppfattning af befälets minsta vink,
som endast fullgod öfning kan gifva.
National-beväpningen har sitt kall, och att detta ej
af komitén blifvit förbisedt, derom vittnar dess förslag om
landstormen. Den är duglig till ortförsvar; den kan, öfverfallande
och nedgörande smärre truppafdelningar, hindra
fienden att allt för mycket utbreda sig; den kan hota
kommunikationerna, förstöra transporterna och, tvingande
fienden att starkt skydda dessa, försvaga hufvud-korpsen.
Den 7 Maj (. m.
89
Till öppen strid emot en stark öfvad armé saknar
den deremot förmåga. Och vill jag äfven antaga, hvartill
krigshistoriens vittnesbörd ej gifva rättighet, att en
national-beväpning så uppträdande, som nyss är sagdt,
slutligen skulle utmatta fienden och tvinga honom att
draga sig tillbaka; till hvad pris skulle väl detta ske? Jo,
till det af ett förhärjadt och utsuget land, öfverallt der
fienden segrande framtågat; till det af ett för lång tid
rubbadt välstånd, som bittert skall anklaga den lättsinnighet
eller fåkunnighet, som på opröfvad och bedräglig
grund stödt landets försvar.
Nu några ord om Frih. Raabs förslag. Inseende behofvet
af talrikt befäl och befarande att kostnaderna för
detta och för nöjaktigt öfvad beväring icke båda kunna
fyllas, vill han för det förra i mer eller mindre mån uppoffra
den sednare. Ilan föreslår att befäl för 100 bataljoner,
i stället för af komitén föreslagna 75 st., skulla
upprättas, hvarigenom bataljonernas nummerstyrka blefve
förminskad, och uppskattar kostnaderna härför till
cirka 300,000 rdr årligen. Jag vet ej huru Hr Frih:n
uppgjort sina beräkningar; men då konstnaden för befäl
till en bataljon, officerare, underofficerare och korporaler,
jemte nödigt spel uppgår till 25,900 rdr, och
meningen väl torde vara att allt detta befäl skall före
krigets utbrott vara bildadt, synes att för 25 bataljoner
summan uppgår till mer än dubbelt den uppgifna. Dessutom
vinner icke Frih. Raab, ens med denna kostnad sitt
mål: ett, till följd af mindre öfning hos truppen, behöfligt
ökadt antal befäl; klandrande fåtaligheten i förhållande
till trupp af det befäl komiténs förslag uppställt,
anför han exempel ifrån utländska arméer, och visar att
dessa hafva ett befäl för 9 å 10 man, i Schweitz ett för
4 å 5 man. Då nu fråga är att tillse huru mycket befäl
en ej fullt öfvad trupp erfordrar, kan endast Schweitz i
detta fall tjena till jemförelse. Härvid är dock att märka:
först och främst att Schweitz’s organisation, som så mycket
här på sednare tid btifvit förordad, dock aldrig i strid
varit pröfvad, och derjemte att den öfning, som åt detta
lands trupper gifves, är vida större än den vår beväring
erhåller, större än hvad Frih. Raab afser. Uti redogörelse,
lemnad af förbunds-presidenten Stämpfli vid ett
möte uti Bern förlidet år, uppgifven,' att den tid hvarje
soldat under tjenstgörings-åren åt öfningar måste egna,
uppgår för linie-soldater till 100, för en fusilier till 110
och för skarpskyttar, af hvilka infanteriet till j å ■ :del
består, till 160 dagar. Dessutom må man ej förbise
att Schweitz’s politiska ställning möjliggör, hvad icke för
andra stater är tillrådeligt. Jag syftar härmed icke på
den neutralitet, traktater tillförsäkra Schweitz; ty sednare
90
Den 7 Maj f. m.
tider hafva lika mycket, som de längre sedan förflutna,
lärt att traktaters helgd är vansklig. Men hvad som betryggar
Schweitz är dess läge emellan Frankrike, Tyskland
och Italien. Ingen af dessa stater kan tillåta att
denna bastion, denna utfalls-port, utaf någon af de andra
beherrskas. En ensam strid kommer således aldrig Schweitz
att utkämpa. Dock, jag vill frånse allt detta och till ledning
för bedömmandet af ifrågav:de behof taga omnämnda
lands befäls organisation.
Med en manslcapsstyrka af 90 man för kompaniet,
då reserver inkallas af 120 å 130, räknar detta kompani
3 officerare och 17 under-officerare; summa 20 befäl, eller
ett befäl för 6 k 7 man. Frih. Baab afser att uti de 100
bataljoner han vill uppsätta kunna rymma några och 60,
ja ända till omkring 90,000 man. Tager man nu endast
den lägsta siffran; gifver den dock på kompaniet en manskapsstyrka
af 160 man. Då, äfven efter Frih. Raabs
förslag, på kompaniet endast finnas 3 officerare och 4
under-officerare, blifver förhållandet emellan befäl och
trupp, som 1 till 23. Flera millioner årligen skulle således
fordras för att blott närma detta förhållande till det
uti Schweitz befintliga. Och om äfven vårt land skulle
vara villigt till en sådan uppoffring, vore väl då dess
försvar betryggadt? Man må ej glömma att kulorna företrädesvis
uppsöka befälet. Då här och hvar under framryckning
till anfall detta befäl undanskjutes, då den ledning,
den mindre väl öfvade truppen så väl behöfver, sålunda
faller undan, äfventyrar man icke att soldaten skall
känna sig tvehågsen och förlamad i en stund, då hvarje
ögonblicks tvekan kan medföra nederlag.
Må derföre, om och när ske kan, befälets antal ökas;
jag medgifver villigt att det af komitén föreslagna är det
lägsta möjliga; men må man icke för detta ändamål uppoffra
den truppens bildning, af hvilken stridens utgång så
väsendtligt beror.
Hu vill jäg slutligen yttra några ord om lottdragningen,
sorn så bittert blifvit klandrad. Man har kallat denna blodslottning.
Detta är ett oriktigt ord; och då det af en militär
begagnas, såsom på detta rum har skett under
öfverläggning i annat ämne för en tid sedan, vågar jag
kalla det meningslöst. Ty hvad gäller väl denna lottdragning?
Icke skyldigheten att gå i fält; denna qvarstår orubbad
för hvar och en uti bevärings-åldern varande, och
den enda lottningen i detta hänseende bestämmer åt hvem
som först skall gå emot fienden. Men detta måste på
något sätt afgöras. Ty om man än åt alla bevärings-ynglingar
skulle gifva fullt nöjaktig stridsbildning, kunna de
dock icke alla samtidigt uti arméns kadrer inrymmas.
Månne det då skulle kännas mindre förhatligt, om, såsom
Den 7 Maj f. m.
91
nu är stadgadt, urvalet af Regements-chefens godtycke
blefve beroende? Lottdragningen gäller endast fredsöfningarna;
och häruti torde Frih. Klinckowström kunna
finna en förklaring på det, i hans tanke, orättvisa förhållande
att bevärings-soldaten icke, då han går i fält, skulle
erhålla samma aflöning, som under fredliga öfningar. Då
hans större förpligtelse endast afser dessa, torde svårligen
finnas billigt att han, för det han genomgått dem, skulle
under krig erhålla större ersättning än de stamsoldater
och de bevärings-kamrater, som efter få veckor utgå utur
depoterna, för att kämpa vid hans sida. Men äfven om
lottdragningen till riktig betydelse uppfattas, anser man
en orättvisa ligga deruti att icke alla skola ovilkorligen
i i i
vara underkastade den tunga, lottningen kan medföra; att
somlige derifrån skulle kunna friköpa sig. Hvars och ens
tid, Mina Hrr! är dock icke lika mycket värd? Den som
vid myndiga år tillträder en större ekonomi, eller innehafver
en, träget arbete fordrande, befattning, ja till ock
med den, som då står i begrepp att afsluta de studier,
uppå hvilka framtida verksamhet skall byggas, alla dessa
kunna icke anse en förlust af 2 månaders tid, i ock för
militär-öfningar, väl ersatt genom den aflöning, som, t. ex.
dagakarlen villigt skulle emottaga. I intet land, med
undantag för Schweitz, äro dessa förhållanden förbisedda.
Öfverallt har man insett billighet fordra en tillåtelse att,
genom friköpning eller legning, sätta karl i sitt ställe.
Hvad åter valet emellan dessa båda sätt angår, torde man
icke böra klandra komitén, för det att den antagit det
förra; enär legning, förr hos oss medgifven, för de olägenheter
den medförde, för blott få år sedan af Konung
och R. St:r blifvit afskaffad, och emot friköpning utbytt.
Att lottdragning skulle förefalla motbjudande, har visserligen
icke af komitén blifvit förbisedt. Allvarligen har
den pröfvat hvarje sätt att bereda den lindring uti fredsöfningarna,
som kunde medgifvas. För hvar och en af
komiténs ledamöter blef dock under denna pröfning alltmera
klart att, då man icke af nauonen borde för försvarets
ordnande under freden fordra mera än detta försvar
nödvändigt kräfde, lottdragningen hade ett afgjordt
företräde. Stödd på denna öfvertygelse har komitén framburit
sitt förslag. Jag kunde tillägga att då den detta
gjort, under förhoppning att, sedan nödvändigheten blifvit
insedd, Sveriges folk skulle underkasta sig den uppoffring,
som värnandet af frihet och sjelfbestånd kräfde,,
den tänkt högre om detta folk, än om den ansett att fördom
och ett hvarje uppoffring motstridigt njutningsbegär
skulle fortfarande öfverrösta dess fosterlandskärlek.
Fullt öfvertygad om nyttan och riktigheten af det
förslag, komitén uppgjort, och hvilket, i alla väsendtligt
92
Den 7 Maj f. m.
delar, af Utsk:t blifvit förordad t, vill jag dock icke nu
yrka bifall till dets amma. Detta derföre att jag, i en
fråga af så allvarlig art som denna, icke ens skulle anse
önskligt att ett beslut genomfördes, innan detta beslut
mera allmänt på landets upplysta omdöme kunde stödja
sig. Att bilda detta omdöme fordras tid; fordrar äfven
att förslaget mera fullständigt än nu skett, och i sammanhang
med hela armé-organisationen blifver framlagdt.
Ifrågasättas kan dessutom, huruvida nuv:de representation,
som inom kort nedlägger sin verksamhet, bör afgöra en
fto o 1 ®
■aga sa mäktigt ingripande uti framtiden, som den förevarande.
Af alla dessa skäl förordar jag att beslutet må
uppskjutas och' anhåller, i öfverensstämmelse härmed, om
följande propos.: (= den af B. o. Ad:n slutligen antagna.)
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl 6 e. m.
Frih. Klinckowström, Budolf: Jag tror mig i
denna fråga kunna vara kort af tvenne skäl, dels derför
att jag vid de gemensamma öfverläggningarne redan uttalat
min mening om förslaget, och dels till följe af den
af Gr. af Ugglas gjorda hemställan att frågan måtte till
kommande riksdag uppskjutas, hvari jag instämmer och
hvartill jag anhåller att E. o. Ad. ville lemna sitt bifall.
Att under sådana förhållanden ingå i svaromål å åtskilliga
yttranden, hvilket skulle föranleda en krigsveténskaplig
diskussion, vore att taga E. o. Ad:ns tålamod för
mycket i anspråk. Jag är långt ifrån att misskänna den
omsorg, som blifvit nedlagd på det betänkande, som landtförsvars-komitén
utarbetat och som blifvit till oss utdeladt;
tvärtom anser jag det vara ett dyrbart och i många
afseenden förtjenstfullt verk, som kommer att tjena till
god ledning för blifvande representanter, hvilka komma
att sysselsätta sig med hithörande frågor; ehuru jag icke
i alla delar kan gilla detsamma, utan tror att komitén i
åtskilliga fall misstagit sig. Beträffande beväringens
öfningar, ber jag att till hvad jag förut sagt få
lägga en] anmärkning, som jag tror vara af vigt, nemi.
att det är betänkligt att rubba en lag, som ingriper i
familje-förhållanden, såsom man velat göra genom förslaget
att reorganisera bevärings-manskapet för vapenöfning.
Sådana lagar böra icke ändras utan att behofvet
det påkallar], och] jag anser denna förändring
mindre behöflig. Man har anfört skäl, som skulle tala
deremot, att jag icke rätt uppfattat de yttranden jag citerat;
men dessa skäl hafva tvärtom bekräftat min utsago.
General Lefrén har sagt, att om beväringen finge II å
Deli 7 Maj f. ni.
93
20 dagars öfning och sedan inkorpererades med stammen,
kunde man med dessa trupper gå mot fienden. Beväringen
har nu 15 dagars öfning under hvartdera af 2 år,
och således nästan lika lång tid som i det ifrågav:de yttrandet
afsågs. Jag tror, att det vore bättre om med stammen
förenades, icke, såsom nu är föreslaget, l:sta klassen,
utan 3:dje klassen, som redan fyllt 22 år och gjort 2 års
öfningar; och vid krigstillfälle, jag talar icke om öfverrumplingar,
kunde denna armé få ytterligare några veckors
öfning med stammen, hvarigenom mycket kunde
vinnas. Jag har blott velat påpeka detta såsom ett sätt
att gå tillväga, utan att rubba den bestående lagen, hvilket
jag anser vara betänkligt. Jag skulle kunna hafva
mycket att. tillägga; men under nuv:de förhållanden, och
då jag hoppas att R. o. Ad. skall bifalla Gr. afUgglas’s
hemställan, vill jag ej dermed upptaga tiden, utan slutar
detta mitt korta anförande.
Pir af Kleen, Johan: (Detta yttrande, som blifvit
talaren tillställdt för justering, har sedermera af honom
icke blifvit återlemnadt).
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Länge har jag
tvekat, om jag i den ställning, jag bekläder, borde uppträda
i denna fråga, då jag icke i allo kan förena mig i
de åsigter, som blifvit uttalade i K. M:ts Nåd. Propos.
Jag anser dock den pligt, som åligger representanten, vara
så helig, att för den alla betänkligheter måste vika; må
detta vara min ursäkt för de ord, jag nu går att yttra.
Man har här i dag föreslagit, att hela saken skulle
till en obestämd framtid uppskjutas. Jag kan icke dela
en sådan åsigt. Jag tror icke, att ställningen är sådan,
att man med godt samvete kan göra detta. Tiden är
brydsam för de svagare staterna. Den starke aktar föga
det moraliskt rätta; hvad som för honom är fördelaktigt,
det gör han; han kastar sitt. Brennus-svärd i vågskålen,
utan att så noga bekymra sig om han har salig Puffendorf
och statsrätten på sin sida, eller icke. Om de moln,
som nu hopa sig på den politiska horisonten, urladda sig
så som de hota att göra det, är det ganska tvifvelaktigt
huruvida vi fortfarande få åtnjuta ett ostördt lugn. Jag
anser det derföre vara af största vigt för representationen,
och särskildt för R. o. Ad. en helig pligt att, innan
vi afträda från den politiska banan, söka bringa landets
försvarsväsende i ett bättre skick, än det, hvari det för
närv:de befinner sig.
Jag älskar icke att »se spöken på ljusa dagen» och
kan således icke instämma i Frih. Raabs vid ett par tillfällen
uttalade åsigt om vår östra grannes förkrossande
94
Deli 7 Maj f. m.
öfvermakt. Jag finner, i likhet med Gr. af Ugglas, att
de allierades fälttåg på Krim tydligt ådagalagt svårigheten
för en landstigen fiende, som aflägsnar sig från kusten,
att underhålla en särdeles stor styrka. De allierade voro
obestridda herrar på hafvet, deras transportmedel voro
ofantliga, de disponerade öfver Europas rikaste länder och
ändock höll deras armé på att omkomma af brist. Jag
är också öfvertygad, att en Rysk operationskorps, sådan
som Frih. Raab tänkt sig, af 150 ä 200,000 man, skulle,
i vårt föga odlade land helt enkelt svälta ihjäl, derest
den lemnade kusten. Men på samma gång jag uttalar
detta, måste jag också medgifva att landtförsvars-komiténs
beräkning af den styrka, Ryssland kan hit öfverföra
och underhålla, i min tanke är allt för låg.
När man besinnar, dels Rysslands stora flotta, dels
att det vid ett krig mot oss troligen sammandrager sina
trupper på Aland, på endast 7 timmars afstånd från Stockholms-skären,
måste man erkänna, att den armé, hvarmed
fienden här torde uppträda, blir betydligt större än de
35.000 man, som landtförsvars-kommitén tänkt sig. Men
äfven om Ryssland icke på en gång öfverförde mer än
denna styrka, har jag icke kunnat göra för mig klart
huru den af komitén omtalade krigsfoten 50,000 man
skulle kunna hastigt samlas och verksamt uppträda mot
fienden. De 25,000 bevärings-soldater skulle ju, under
större delen af året, vara ur tjenst spridda öfver hela
landet, från Ystad till Haparanda; mig förefaller då svårigheten
att samla dessa, vida större än den, att sammandraga
hela beväringen i den hotade trakten. Jag fruktar
dessutom mindre den öfvermakt, hvarmed Ryssland i
första ögonblicket kan här uppträda, än den lätthet hvarmed
detta land genom tillgång på folk och penningar,
på krigsvandt befäl samt god materiel, kan fortfarande
underhålla en operations-armé, afpassad för de Skandinaviska
förhållandena. Just detta gör vår ställning så
betänklig, att den icke medgifver ett ögonblicks uppskof
med ordnandet af vårt försvarsverk på det bästa och tidsenligaste
sätt. Tdl grund för ett sådant ordnande kan,
enligt min förmening, endast läggas en allmän folkbeväpning.
Denna princip är uttalad redan i 1812 års beväringslag.
Den har icke blifvit till fullo utvecklad, men
jag anser den dock vara så sann, så riktig, att den aldrig
bör lemnäs ur sigte. Om man således skulle bjuda mig
att välja mellan, å ena sidan, den nuv:de allmänna bevärings-inrättningen
med dess otillräckliga öfning, och, å
andra sidan, hvad af K. M:t blifvit föreslaget, en utsträckt
öfning för en del och ingen för de återstående f:delarne,
skulle jag icke ett ögonblick tveka att gifva företräde åt
den nuv:de organisationen. Må man komma ihåg, att,
Den 7 Maj f. m.
95
när allmän beväpning är antagen regel, då kan man hoppas
att tiden för öfningen småningom utsträckes. Så harju för
icke länge sedan här skett, då bevärings-öfningarne fördubblades.
Säkert är deremot, att om man en gång frångår
denna princip och fritager större delen af nationen från
Vapenpligten, då får man den aldrig åter. Beväringsexercisen,
sådan den nu är, är visserligen otillräcklig för
landets försvar, men den är derföre icke, som man vill
låta påskina, onyttig. Med den fallenhet för krigiska öfningar,
som Svensken besitter, med det nit, som det Svenska
befälet utvecklar, och hvartill något annat land icke
kan uppvisa motstycke, måste man medgifva, att 30 dagars
öfningar med 8 å 10 timmars exercis hvarje dag
skall leda till något resultat. Jag hemställer också till
hvar och en, som sett en uppvisning af andra klassens
bevärings-ynglingar, om icke dessa ingifva en glad förhoppning
att de, efter en lämplig ytterligare öfning med
gamla stammen, skulle med heder kunna föras emot
fienden.
De allmänna vapenöfningarne medföra dessutom den
fördel, att de hos nationen väcka håg för krigsyrket, att
de, om jag så får säga, gifva hela folket ett slags begrepp
om manöverne, hvilket, underhållet hos de frivilliga
skarpskyttarne, kan blifva af yttersta vigt för landstormen.
Jag kan åtminstone icke begripa huru man kan tänka sig en
landstorm sådan sorn' K. M:t föreslagit den, der ydelar
af dem, som skulle bilda den, aldrig tagit i ett gevär.
Jag anser således, att Utsk:t sagt allt för litet, då
det endast funnit betänkligt att vapenöfningen för större
delen af beväringen skulle inställas; jag hoppas att R. o.
Ad. för sin del vill uttala den åsigt, att de allmänna vapenöfningarne
äro oundgängligen nödvändiga.
Men det är icke nog, att folket skall vara öfvadt på
papperet, det måste äfven vara det i verkligheten. Man
har, såsom Gr. af Ugglas påpekat, utom detta Stånd börjat
framkasta den tanke, att landets försvar skulle kunna
grundas uteslutande på de frivilliga skarpskytteföreningarne.
Sannolikt är det Eder, Mina Hrr! bekant, att
skarpskytterörelsen icke har någon varmare försvarare än
mig, men jag bekänner öppet, att jag icke fattar huru
någon militär, knappast huru någon tänkande menniska,
kan på fullt allvar drifva denna sats. Man måste taga
hvarje sak efter det värde den kan ega. Dessa frivilliga
korpser kunna vara af oberäknelig nytta såsom lokalförsvar,
de passa deremot alls icke till att mottaga fienden
på öppna fältet, de sakna dertill både nödigt befäl, disciplin
och sammanhållning, de kunna dertill aldrig förvärfva
tillräcklig manövreringsfärdighet. Spridda öfver
hela landet i små grupper af 50 ä 60 man, kunna de aldrig
96
Den 7 Maj f. ra.
erhålla ens de första begreppen om de taktiska rörelser,
hvilka dock afgöra hela krigets gång.
Frih. Raab har deremot tänkt sig att försvaret skulle
kunna ordnas på det sätt, att den stående armén så utbildades,
att vi förvandlade dess 29,000 man till idel instruktörer,
och att med en sådan massa befäl den oöfvade
beväringen skulle kunna föras i fält. Jag anser
detta vara en alltför sangvinisk förhoppning, som icke
kan förverkligas. Redan den menskliga naturen förbjuder
att utbilda hvarje individ till instruktör. I lyckligaste
fall skulle möjligen hvar 10:de man dertill kunna användas.
Men härtill kommer, att arméns sammandragning
i garnison icke låter förena sig med vårt indelningsverk.
Den ind lta soldaten ingår i armén i förhoppning
att under större delen af året få använda sina krafter till
sitt och sin familjs uppehälle. Just denna utsigt till framtida
oberoende gör, att den indelta armén erhåller till
rekryter det bästa oeh raskaste folket i hela landet. Om
soldaten nu för längre tid skulle dragas från sitt hemvist,
blefve han icke i stånd att sjelf sköta sitt torp, han
blefve då ruinerad, hustru och barn blefvo fattighjon och
rotehållarne fingo underhålla dem och sköta torpet. Genom
en sådan förändring måste så mycket missnöje uppstå,
att hela indelningsverket snart deraf skulle störtas.
Vår indelta armé kan icke användas till annat än det,
hvartill den nu är afsedd, en lämplig stam för beväringen.
Men derför fordras, att beväringen skall vara någorlunda
väl öfvad, ty bättre är att gå i fällt endast med stammen,
utan all beväring, än att uppblanda denna stam med en
massa oöfvade trupper. Resultatet blefve i båda händelser
det, att landet ginge förloradt; men i förra fallet dukade man
under med heder, i det sednare blefve nederlaget förenadt
med skam. Jag behof ver blott erinra om huru
under år 1848 den lilla väl ordnade Piemontesiska hären
under hela sommaren gjorde Osterrikarne segren stridig,
men när den år 1849 flerdubblades genom oöfvade friskaror,
då kunde den icke hålla ut i mera än 5 dagar. Samma
orsak, samma verkan visade sig under sista Danska kriget.
De Danska soldaterna, ehuru käcka, kunde icke användas
på fältet, utan nedskötos overksamma bakom Dyppels sandvallar.
Jag gjorde under denna sorgliga tid ett besök vid
Sonderburg och hade der tillfälle att samtala med Danska
arméns utmärkte, blott allt för tidigt fallne, stabschef.
Han yttrade till mig: »man säger, att vi böra gå anfallsvis
tillväga; ja väl, skaffa mig blott soldater och vi skola
göra så, men med dessa hedersman, inser hvar och en
att det är omöjligt.»
Icke utan en viss förundran har jag hört en högre
officer, Frih. Klinckowström, förklara, att beväringens
nuv:de
Den 7 Maj f. ra.
nuv:de öfningar äro tillräckliga. Gr. af Ugglas har redan
svarat härpå. Jag vill blott tillägga, att den beväringsstyrka,
hvarom General Lefrén på detta rum yttrat
sig så fördelaktigt, användes år 1814 mot Norge. De
Norska trupperna voro då långt mindre öfvade än denna
samma beväring, dessutom underlägsna och moraliskt nedslagna,
det var då icke så svårt för de våra att utmärka
sig.
Man har talat om Stenbocks uppträdande emotDanskarne.
Dessa gingo öfver till Skåne i början af Oktober
1709; den Svenska hären sammandrogs genast i Småland,
men först 4 månader derefter ryckte Stenbock ned
emot dem. När slaget vid Helsingborg stod, d. 28 Februari
1710, hade Stenbock haft nära 5 månader för att
öfva sina trupper.
Sedan dess har taktiken gjort sådana framsteg, att
mycket längre öfning än förr fordras att få en trupp stridfärdig.
Jag medgifver Svenskens medfödda fallenhet för
krigareyrket, men icke kan denna dock göra underverk.
När Fransmannen, som torde få anses minst lika krigisk
som Svensken, för att blifva, icke linie-soldat, utan blott
reserv-soldat, behöfver öfvas, l:sta året 3 månader, 2:dra
året 2 månader och 3:dje året 1 månad, då är det väl
knappast tänkbart, att 30 dagars öfning skulle vara tillräcklig
för våra bevärings-ynglingar. Ett försvar för godt
köp är numera en omöjlighet. Men om frihet är ett folks
högsta goda, får man väl äfven underkasta sig hvad som
erfordras för att bevara denna skatt. Dessutom då 30
dagars bevärings-öfning nu kostar en half million, samt
Utsk:t ytterligare föreslagit en half million för att anskaffa
bevärings-soldater, förefaller det mig klart, att om
samma million användes helt enkelt till att låta hela beväringen
exercera 60 dagar i stället för, såsom hittills,
endast 30 dagar, kostar detta icke ett öre mera än hvad
Utsk:t föreslagit. Om man fördelade denna exercis pä 2
år och gåfve l:sta årets beväring 42 dagars rekryt-exercis,
det 2:dra årets 18 dagars möte, tillsammans med gamla
stammen, hemställer jag, om man då icke skulle komma
till ett vida fördelaktigare resultat; än det, som kunde
ernås genom antagande af landtförsvars-komiténs förslag.
Beväringskarlen skulle sålunda erhålla lika stor rekrytöfning,
som den Norska linie-soldaten, skulle året derefter
utan fara kunna uppställas i samma led som stammen,
och armén derigenom vinna den afsedda förstärkningen,
med den skillnad dock, att om hvarje ålders klass beräknas
till 20,000 stridbara, vi efter 5 års tid hade ökat vår
styrka med 10,000 exercerade karlar i stället för de af
landtförsvars-komitén afsedda 25,000. En ytterligare forti.
V. 7
98
Den 7 Maj f. m
del vore, dels att bevärings-exercisen vore expedierad på
2 år, dels att skarpskyttar, som blifvit fullt approberade,
fortfarande kunde befrias från de första 42 dagarnes beväringsmöte,
hvarigenom en ytterligare uppmuntran gåfves
åt dessa korpser att utbilda sig, en sak, som K. M:ts
förslag helt och hållet förbiser. Att man sålunda snart
skulle få hela nationen rekrytbildad och van vid vapen,
således en fullständig folkbeväpning, är obestridligt. Jag
hemställer, om man icke då skulle kunna ögonblickligen
uppträda med en aktningsbjudande krigshär, om icke vår
landstorm då, men först då, skulle blifva af verklig nytta.
Då först skulle Sverige intaga sin rätta plats i Norden.
Då först skulle vi kunna säga oss hafva gjort hvad vi
bordt göra för att trygga vårt älskade, vårt ärorika fosterlands
frihet och anseende.
Men, säger man, det kostar för mycket, en hel million
om året! Ja, har det kommit så långt med oss, då återstår
ingen annan utväg, än att upptaga komiténs förslag
om lottdragning; derigenom blefve åtminstone någon del af
beväringen så öfvad, att den kunde förstärka den allt för
svaga stammen. Såledas i första rummet föreslår jag att hela
beväringen tillräckligt öfvas, men om representationen anser
detta icke utförbart, då måste man öfvergå till lottdragning.
Lottdragning är införd i de flesta utländska arméer,
äfven i Danmarks och Norges. Huru kommer det sig då,
att hvad som utomlands icke framkallat någon synnerlig
obenägenhet, här i Sverige rönt ogillande af nästan hela
nationen? Jo, derföre att komitén tillstyrkt friköpning.
Det finnes icke något folk på jorden, som i lika hög grad,
som det Svenska, älskar likhet inför lagen. Det underkastar
sig utan knot stora uppoffringar, men dessa måste
då drabba alla lika. Lottdragning i och för sig är rättvis,
när alla utan undantag deri deltaga, orättvis deremot,
om den bemedlade kan genom penningar fritaga sig derifrån
och derigenom kasta hela tungan på den fattige.
Väl skulle, efter komiténs förslag, under krigstid hela
beväringen, äfven de som friköpt sig, kunna kallas under
vapen, men i första hand blir det dock bevärings-soldaterne,
hvilka föras mot fienden, och under fredstid skulle
bördan alltid komma att uteslutande drabba den mindre
bemedlade. Om lottning måste ega rum, nå väl, må alla
då gå till urnan, från prinsen till dagakarlen, från millionären
till tiggaren.
Man anför, att en bildad person kan göra sitt land
mera gagn genom att arbeta med hufvudet än genom att
stå i ledet. Så är det. Men olägenheten kan förekommas
derigenom att man efter lottdragningen tillåter byte.
Man invänder kanske att detta är samma sak, som friköpning.
Men så är det icke. Friköpning, före lottningen,
Den 7 Maj f. m.
90
enligt komiténs förslag, tillskyndar Staten en inkomst, men
kastar utan all ersättning en förökad tunga på den fattige,
livars utskrifnings-procent blir större i samma mån
som friköpningen tilltager. Byte efter lottningen deremot
är helt enkelt ett kontrakt, som uppgöres mellan tvenne
personer, oell som således måste antagas tillgodose bådas
fördel; den förmögne slipper att exercera, derest han genom
erbjudande af antagliga vilkor kan öfvertala någon
att gå i hans ställe; den fattige åter, som åtager sig besväret,
får betaldt, icke efter hvad andra, utan efter hvad
han sjelf anser detta vara värdt.
Naturligtvis antager jag att frivilliga anmälanden
böra få ega rum och jemväl uppmuntras; dock vill jag
icke yttra mig 0111 beloppet af den s. k. extra aflöning,
som enligt komiténs och Utsk:ts i detta hänseende skiljaktiga
förslag, bör tilldelas den beväringspligtige, som
frivilligt anmält sig till bevärings-soldat. Jag vill blott
anmärka, att det äfven synes mig betänkligt att särskildt
betala en soldat i fredstid, men deremot icke när han
utsändes i krig. Må man icke säga, att betalningen då
bör upphöra derföre att alla andra beväringspligtige samtidigt
inkallas, ty detta sednare är icke säkert. De 25,000
bevärings-soldaterna utkommenderas genast, men huruvida
de oöfvade beväringskarlarne sedan uppbådas, torde
vara minst sagdt ovisst.
Fördelen af att beväringstiden förlänges från 5 till 10
år, har jag icke hört bestridas af någon, ej ens inom de
andra Stånden. Denna utsträckta pligt drabbar under
fredstid endast till namnet, enär endast de 2 första årens
beväringsskyldige i alla fall skulle öfvas, men stadgandet
är nödvändigt för att, i händelse af krig, ega nödig
tillgång på ersättnings-manskap. Med blott de nuv:de 5
åldersklasserna kunna vi aldrig hoppas att i längden
hålla ut en kamp mot en så fruktansvärd motståndare
som Ryssland. Jag kan emellertid, i likhet med Gr.
Sparre, icke finna något skäl att derföre framflytta bevärings-exercisen
från året efter fyllda 20 till året efter
fyllda 21 år. Bevärings-exercisen är onekligen en svår
börda. Det är således fördelaktigt, att så snart som möjligt
afbörda sig densamma. Jag medgifver, att den 20-  årige ynglingen icke besitter nödig kroppsutbildning för
att uthärda ett fälttågs besvärligheter; men deremot anser
jag, att han eger tillräcklig styrka för att deltaga i
ett beväringsmöte. Då man har 9 andra ålderklasser att
tillgå, tror jag icke att man i första hand kommer att till
krigstjenst använda just den klass, som dertill eger minsta
krafter, liksom minsta öfning. När man vill nå ett
stort mål, bör man akta sig att icke spänna hågen så
hardt att den brister; detta kunde lätt hända genom det
100
Dea 7 Maj f. m.
motståud, som en framflyttning af beväringsålderns början
kunde framkalla.
På grund af de skäl, jag nu haft äran framställa,
vågar jag hemställa, att R. o. Ad., i stället för Utsk:ts,
måtte antaga följ:de förslag:
att R. Skr i underdånig skrifvelse till K. M:t anmäla,
det R. St:r, vid granskning af de i K. M:ts Nåd. Propos.
angifna förändrade grunder för bevärings-inrättningen,
funnit sig böra hemställa:
l:o skyldigheten för Svensk man att deltaga i allmänna
beväringen inträder, såsom hittills, med året näst
efter det, då han fyllt 20 år, och fortfar i 10 års tid:
2:o alla beväringsskyldige af de tvenne första åldersklasserna
böra vapenöfvas;
3:o ökad öfning för beväringen är nödvändig och
bör, om möjligt, utsträckas till alla;
4:o skulle ökad allmän öfning visa sig medföra allt
för stora kostnader, då må någon del af beväringen genom
lottning uttagas för att särskildt utbildas;
5:o frivilliga anmälanden före lottningen böra befrämjas;
6:o
ingen friköpning från lottdragning får ega rum;
7:o byte efter lottdragningen är tillåtet inom samma
åldersklass.
Jag gör mig ingen förhoppning att detta förslag nu
skall tillvinna sig R. St:rs bifall; jag litar på framtiden,
men anser det dock vara af största vigt, om dessa grunder
antagas af det Stånd, som, jemte den största sakkännedom,
tillika i första rummet har sig anförtrodd vården
om landets ära och anseende, och som dertill manas såväl
af skyldighehen mot sig sjelf, som mot de stora minnen,
som stå tecknade på vapensköldarne här omkring.
Göra vi det, är jag förvissad att Svenska folket en gång
med tacksamhet skall påminna sig hvad R. o. Ad. vid
detta sitt sista politiska uppträdande sökt åstadkomma
för att betrygga fosterlandets frihet och lugn.
Hr Brakel, Mauritz: Det är i sanning svårt för
mig att, efter de sakrika anföranden, som af föreg:de talare
blifvit hällne, framkomma med ett försvar för det
organisat.ions-förslag, som nu föreligger; men jag anser
mig dock berättigad att under några ögonblick taga uppmärksamheten
i anspråk, för att något undersöka vårt
lands försvarsförmåga och de förhållanden, som dermed
ega sammanhang.
Den första fråga, sorn då framstår för min tanke, är:
eger Sverige i närv:de stund tillräckliga och tillräkligt
öfvade stridskrafter för att åtminstone i första hand kunna
möta ett anfall på fädernejorden och för att söka värna
Deri 7 Maj f. m.
101
vårt politiska sjelfbestånd och oberoende? Och om jag
härtill måste svara nekande, så blir den andra frågan:
huru skola våra stridskrafter ökas och öfvas, för att kunna
uppfylla sitt ändamål? Om vi gå något tillbaka i tiden,
så minnas vi, huruledes, för icke så länge sedan, en känsla
genomfor hela nationen, som gjorde, att litet hvar började
gripa till vapen och öfva sig i dess bruk. Jag tror, att
denna känsla, som sedermera fick det allmänna namnet
skarpskytterörelse, icke var någon efterhämtning från
England, utan att den var ett medvetande deraf, att våra
försvarskrafter icke äro sådane de böra vara, och att detta
medvetande uttryckte sig i försök att på frivillighetens
grund bygga ett ordnadt försvar. K. M:t tillsatte äfven
en komité för utarbetande af förslag till organisation af
Sveriges försvar uti alla dess detaljer, och den första
fråga, som för denna komité framställde sig, var naturligtvis:
huru stor och stark bör den armé vara, med hvilken
Sverige skall börja striden? Denna fråga var icke,
såsom Frih. Klinckowström yttrat, frågan om armarne
och benen af den bild, Frihm framställt; den var frågan
om hela kroppen, — den var hufvudfrågan. Jag vill icke
bestrida, att den nämnda bildens hufvud bör motsvara
ingeniör-korpsen och generalstaben, på sätt Frih:ne Klinckowström
och Raab anmärkt; icke heller att dessa äro i
stort behof af utbildning och förbättring, hvarpå väl ingen
kan tvifla efter de anföranden, bemälde Hrr, den ena
vid ingeniör-korpsen och den andra vid generalstaben,
här inför K. o. Ad. hållit; men för min del tror jag, att
komitén kommit till ett godt resultat, då den bestämt,
icke vår krigsfot, utan vår fredsfot till 50,000 man, men på
samma gång anser jag denna styrka vara den minsta,
hvarmed vi kunna börja striden. På sätt Gr. af Ugglas
anfört, är det numera fullkomligt gagnlöst att framkomma
med oöfvade soldater. General Lefrén må för 32
år sedan hafva sagt hvad han velat; troligt är, att det
af en talare citerade yttrande, som af honom blifvit fäldt,
var ämnadt till försvar för den nydanade beväringsinrättningen,
hvars vidare utbildande han önskade. Jag tror
emellertid, att hvarje officer, som tjenstgjort vid något
annat vapen än ingeniör-vapnet, måste medgifva, att det
i närv:de stund är ovilkorligen nödvändigt att ega en någorlunda
stark och väl öfvad armé, för att i första hand
upptaga striden; och den siffra, som komitén i detta hänseende
föreslagit, eller 50,000 man, tror jag vara den rätta.
Här har ordats om den truppstyrka, som på en gångskulle
kunna öfverföras till våra kuster, och Frih. Raab
har i sådant hänseende upplyst oss om beskaffenheten af
den flotta, som af vestmakterna begagnades för öfverförande
af deras trupper till Krim. Dessa trupper upp
-
Den 7 Maj f. m.
gingo endast till 59,000 man, 2,904 hästar och 133 artilleripjeser.
Afståndet från Varna till Eupatoria är ungefär
lika långt som det från Helsingfors och Reval till
Stockholm, således betydligt kortare än det från Petersburg
till Stockholm. Jag känner på siffran förhållandet
med denna flotta. Den bestod af 34 linieskepp, 5 fregatter,
50 stora ångare och 267 stora transportfartyg, af hvilka
kanske hvart och ett räknade 5 å 600 tons; hela denna
transport-flotta skulle således uppgå till emellan 50 ä
60.000 läster. Den Ryska handelsflottan i Baltiska hafvet
uppgår, den Finska inberäknad, icke till mera än
64.000 läster och kan af densamma på sin höjd r’:delar
antagas vara till hands för truppers öfverförande.
Det är således föga sannolikt, att Ryssland skulle
kunna till våra kuster på en gång öfverföra mer än 40
å 50,000 man; men under sådana omständigheter är det
af vigt, att vi ega en armé tillräckligt stark att möta denna
truppstyrka. För att uti sitt förslag komma till ett
sådant mål, egde komitén ingen annan utväg än att öka
beväringens öfning. Men förökade öfningar för hela beväringen
är ej lämpligt, ty dels saknas dertill nödigt
befäl och nödig utredning, dels skulle kostnaden för dess
tillräckliga öfvande blifva allt för stor, och dels hafva vi
ej i första hand behof af en så stor truppmassa. Under
krigets lopp hafva vi alltid tillfälle att ytterligare utbilda
vår krigsfot.
För att emellertid öka den armé, som vi städse måste
hafva i beredskap, finnes intet annat medel än att,
på sätt K. M:t föreslagit, antingen taga sin tillflykt till
det frivilliga anmälandet, eller ock till lottning, såvida
det förstnämnda medlet ej finnes för behofvet tillfyllestgörande.
Detta ord lottning hade knappast blifvit närnndt,
förrän ett verop gick ut öfver land och rike och man
skrek om blodslott ning och de fattiges förtryckande. Man
besinnar ej, att denna lottning endast afser att bestämma,
hvilka- sorn i första hand skola uppträda i striden, samt
att den öfriga delen af beväringen skall upptaga den i
andra hand. Hade vi lefvat i Gustaf Adolfs dagar, så
hade man sannolikt täflat om att få en plats i deras leder,
hvilka först skulle möta fienden; men i nittonde seklet
höres ett rop, som tyvärr förråder allt utom en sådan
täflan. I sammanhang med denna lottning har man talat
om förtryck emot de fattige. Men uti sjelfva ordet fattig
ligger förtryck, ty den fattige måste försaka mycket, hvaraf
den rike är i åtnjutande. Men skola vi afhjelpa fattigdomen
ända från dess innersta rot, så komma vi in på
kommunismens lära, som flir q väfver alla sträfvandpn till
arbete och förkofran. Det är sannt, Mina Hrr! det vore
visserligen möjligt att öka vår armé på ett annat sätt,
Ben 7 Maj T. m.
103
hvilket dock enligt min tanke skulle möta ännu mera
motstånd, och det vore att utfärda en lag, som utbildade
skarpskytterörelsen i dess yttersta konseqvenser, och som
föreskref, att hvar och en, som inträdt i skarpskyttarnes
leder, skulle öfva sig i gevärets bruk, till dess han bl ef
en fullt utbildad och krigsduglig soldat, samt att han
skulle förpligta sig att, när fienden trädde inom våra
landamären, gå till hvilken del af Svea land, som behofvet
kräfde. Jag betviflar emedlertid, att en nödig och
önsklig tillökning i vår armé skulle på detta sätt vinnas.
Betraktar jag vår förs v ars - förm åga i närv:de stund,
då är det i sanning en sorglig tafla, som upprullar sig
för mina blickar. Väl är det sannt, att vi ej behöfva
befara, att Ryssland i första hand skall kunna till våra
kuster öfverföra mer än 40 ä 50,000 nian, men vi kunna
vara öfvertygade, att denna styrka skall bestå af ett urval
af landets mest krigsvana och dugliga trupper. Under
närv:de förhållanden hafva vi att emot denna styrka
sätta en armé af 25,000 man, af hvilka vi måste sända en
del att försvara de norra provinserna och en del till de
södra; med återstoden skola vi då värna hjertat af landet.
Vi måste då underkasta oss att se vår hufvudstad intagen
och draga oss tillbaka till det inre af landet, medan vi
ställa vår armé på krigsfot; under tiden måste vi lemna
stora och bördiga provinser i fiendens våld. Det system,
som blifvit lagdt till gruud för vårt försvar, har blifvit
af mången missförstådt. Meningen dermed är nemligen
icke, att vi från första stund skola draga oss tillbaka till
det inre af landet. General Sparre, som uppkastade första
planen till Carlsborgs fästning, afsåg densamma endast
till depot-fästning, der tillräckliga föråder skulle
finnas, men ej att armén skulle stödja sig mot densamma,
eller att detta Carlsborg skulle vara en operationsfästning.
Uti samma plan ingick äfven uppförande af tvenne andra
fästningar närmare kusten till stöd för armén, men denna
del af hans plan kunde på grund af ekonomiska skäl ej
sättas i verket. Emedlertid uppbyggdes Carlsborgs fästning,
dess verkliga ändamål förvexlades med ett inbilladt,
och dermed uppstod hos mången den falska föreställning,
att vi, i händelse af ett försvar, genast skulle draga oss
tillbaka dit. Ett dylikt missförstående och deraf följande
oriktig tillämpning i farans stund af det s. k. centralförsvaret,
skulle för Sverige vara den största olycka.
Frih. Raab har uttalat klander emot regeringens åtgärd
att tillsätta en komité för utarbetande af förslag till
Stockholms befästande. Jag är i detta hänseende af motsatt
tanke med honom. Det första villkoret för vårt försvar
är, att vi hafva en armé, men det andra är, att vi
för denna armé hafva en befästad plats på vår östra kust.
104
Den 7 Maj f. in.
I händelse af ett krig med vår granne i öster, måste armén
samlas i Stockholm och trakten deromkring. Stockholm
ligger på en sådan plats, att dess förbindelse åt sjösidan
med det öfriga landet aldrig kan afskäras; och man kan
med all sannolikhet antaga, att hefästnings-linierna komma
att läggas så, att ej heller förbindelsen till lands kan
afbrytas, äfven om fienden skulle stå på ömse sidor om
staden. Denna punkt är belägen på det bröst, der Sverige
skjuter ut i Östersjön, och en armé der kan försvara
landet ända från Dalelfven till Motala ström.
Många af eder, Mina Hrr! torde kanske tro, att Sverige
icke eger förmåga att öka sina stridskrafter utöfver
deras närv:de numerär. Jag vill då med några få ord
omnämna, hurudan Sveriges krigsmakt var i fordna tider.
Gustaf Adolf egde år 1630 en armé af 38,000 man inhemska
och 36,000 man värfvade utländska trupper. Sverige,
dess Österhafs-provinser inberäknade, hade då en
folkmängd af endast 1 och f million. Efter 30:åriga krigets
slut, då Sverige egde en befolkning af omkring 2
millioner menniskor, uppgick den stående hären till 52,000
man, 42,000 inhemska och 10,000 värfvade utländska.
Carl X hade en armé af 60,000 man; och Carl XI bragte
Sveriges försvarskrafter till den höjd att vid hans död
1697, den stående, i fred underhållna, armén utgjorde
65,600 man. Under sådane omständigheter, och då Sveriges
befolkning nu är ungefär dubbelt så stor, som under
de nämnda tiderna, vore det väl besynnerligt, om vi
ej skulle vara i stånd att uppsätta och på fredsfot hålla
en armé af 50,000 man, helst när alel ar af denna armé,
eller 20,000 man, endast öfvas under en tid af knappa 4
månader.
Det är eget, att när en rättsfråga uppstår i Europa,
när det gäller sanningens och mensklighetens seger öfver
despotismen och förtrycket, då uppstår hos oss en känsla,
som manar oss att deltaga i striden, och denna känsla
underblåses då af pressen, som tager sina lurar och blåser
oss till kamp. Så var det under Polska kriget. Då
ville man, att vi åtminstone skulle bjuda till att hämma
vår östra grannes anfall mot en underlägsen stat. Så var
det ännu mer, då våra stamförvandter, då Danmark led
och blödde och måste vika för öfvermakten. Jag gillar
denna känsla och jag gillar den politik, som bjuder att
icke undandraga sig striden för frihetens och mensklighetens
sak. Men under sådana omständigheter måste vi
ega armar, hvarmed vi kunna något uträtta. Detta besinna
vi dock ej under fredens lugn: vi tro på Guds försyn,
och deri göra vi rätt, ty den Högste har under århundraden
hållit sin skyddande hand öfver Svea land,
och jag hoppas att Han äfven under kommande tider
Den 7 Maj f. 111.
105
skall vaka öfver oss. Men vi böra ihågkomma, att Guds
försyn just uppenbarar ^sig i den starka folkanda, som
icke skyr några billiga uppoffringar för värnande af fadrens
älskade jord och mensklighetens heliga rättigheter,
som förutser att stormiga tider kunna komma, som pekar
på hvad vi fordom varit och som bjuder att ännu häfda
oss en plats bland folkens antal.
För min del kan jag icke annat än gilla Utslcts förslag,
och jag anser, att Sveriges sista K. o. Ad. bör genom
ett bifall till detsamma uttrycka sitt godkännande af
K. M:ts förslag till organisation af vår armé, utan att derigenom
upphäfva den beväring, hvars närv:de öfningar
äro så behöfiiga, på det den, så snart som möjligt, må
vara beredd och färdig att ersätta sina i striden fallne
kamrater. Jag röstar således bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Leijonhufvud, Axel Hjalmar: Bland de
yttranden, som blifvit afgifne emot det föreliggande förslaget,
är måhända Frih. Raabs ett af de märkligaste, dels
derför att Frih. Raab, som vi alla veta, besitter vidsträckta
kunskaper i militäryrket, och egnat nit och studier deråt,
dels ock hufvudsakligen derför att han är den ende af
förslagets motståndare, som gifvit en antydning till ett
motförslag. Jag vågar nu anhålla om några ögonblicks
uppmärksamhet, för att i mån af min förmåga ingå i
granskning af detta motförslag.
Till detta ändamål ber jag att få uppläsa några punkter
af Frih. Raabs anförande. Ilan säger: »Om vi hysa
betänkligheter vid att antaga förslaget att uppsätta en
liten armé någorlunda öfvad och försedd med ett högst
ringa och otillräckligt antal befäl, så finnes kanhända
dock andra grunder för en organisation, såsom att af indelta
och värfvade armén upprätta starka och väl utbildade
befäls- och underbefäls-stammar till en större styrka;
att deremot åtnöja sig med mindre öfning för den allmänna
beväringen än den för beväringssoldaterne afsedda,
men att på samma gång orubbad bibehålla den gamla
grunden, allmän beväringspligt lika för alla. Om t. ex.
hvarje af de föreslagna 50 bataljonerna i fredstid erhölle
officerare och underofficerare för 2 fältbataljoner, om
hvarje stamsoklat, sedan han blifvit approberad, äfven måste
genomgå en korporalskola vid regementet, och sedan
de soldater, som dertill voro passande, äfven finge genomgå
de af komitén föreslagna underbefälsskolorna distriktsvis,
huru mycket skulle detta kosta och huru skulle
armén komma att se ut. Jo, kostnaden uppginge, utöfver
den af komitén för befäl och stamtrupp beräknade,
till omkring 300,000 rdr, eller mindre än hvad beväringssoldaternas
öfning skulle kosta, och deras afUtsk:t före
-
106
Den 7 Maj i', m.
slagna aflöning blefve alldeles inbespard. Och huru skulle
armén komma att se ut vid krigstillfälle ? Jo, genast från
början skulle alla hundra bataljonerna uppsättas i mån
af behof, till en styrka af 5, 6, 7, 800, eller till och med
1000 man hvardera, och på samma gång ett depotkompani
för hvarje bataljon bildas.»
Frih. Raab har ansett, att den af landtförsvarskomitén
föreslagna armé-styrka af 50,000 man väl öfvade trupper,
som vore att genast vid krigets början tillgå, är allt
för liten. För min del tror jag dock, att om man vid
krigets utbrott hade att välja emellan denna mindre styrka
och den större, som Frih. Raab föreslagit och som skulle
komma att bestå af 20 å 30,000 man befäl, underbefäl
och befälsämnen och 60, 70 till och med 80,000 man rekryter,
hvilka möjligen icke hunnit ens till det första stadiet
af soldatbildning, så vore den förstnämnda styrkan
vida att föredraga. Denna mindre trupp vore nemi. under
freden fullkomligt öfvad och organiserad; den af Frilen
föreslagna saknade deremot så väl behörig organisation
sorn öfning och skulle i följd deraf vid krigets utbrott
ej ega stort mera värde än en sammanrafsad folkhop, om
än lifvad af det högsta mod. Besinnar man vidare kostnaden
för utrustningen af en sådan armé, kostnaden för
underhållet midt under fredens lugn för den enorma materiel,
som dertill erfordrades, kostnaden för ökadt antal
artilleri- och ingeniör-trupper, för ökadt antal hästar, för
ökadt behof af sjukvårdspersonal, af personal för uppbörd
och redovisning etc. etc., så torde man nödgas medgifva
att dessa kostnader vida öfverstiga, om icke landets krafter,
så åtminstone förhoppningen och till och med önskvärdheten
af att sålunda anstränga dessa krafter under
fredens lugn. Men, oafsedt allt detta, är det äfven en annan
omständighet uti Frill. Raabs orgasisations-förslag,
som jag ber att få påpeka. Huru lång tid tror Frilen
skulle åtgå, innan den af honom föreslagna organisation
skulle kunna genomföras? Den af komitén föreslagna förändring
skulle kunna fullbordas på 5 år, i hvad den rör
beväringsmanskapet, och efter den tiden skulle vi hafva
en armé af 50,000 man väl öfvade trupper. Deremot
skulle enligt min tanke genomförandet af Frih. Raabs
förslag draga ofantligt mycket längre tid. Det grundar sig
hufvudsakligen derpå, att större delen af arméns personal
skulle blifva i tillfälle att genomgå befälsskolan. Frih:n
nämner i sitt anförande, att då kommitterade föreslagit,
att 8 af hvarje bataljon skulle genomgå sådan skola, så
kunde detta antal tredubblas, så att 24 af hvarje bataljon
vid befälsskolan utbildades. Men huru lång tid sknlle ej
härtill åtgå! Om man kastar en blick på programmet för
dessa skolar, sådant det af landtförsvars-komitén blifvit
Den 7 Maj f. m.
107
uppgjord t, hvilket dock upptager endast det allra nödvändigaste,
så synes dock deraf tydligen, att man icke kan
hafva någon förhoppning, att gamla soldater, som tjenst
10 å 15 år, skola kunna genomgå skolan på ett sätt, att
de deraf kunna hafva åsyftad nytta. Det finge väl derför
så tillgå, att hvarje approberad soldat skulle, efter
afslutad rekrytskola, genomgå denna kurs. Häraf synes
hvilken lång tid skulle åtgå, innan de äldre hunnit blifva
ersatta al de yngre, äfven om man, i likhet med komitén,
nedsatte den beräknade tjenstetiden för soldaten af indelta
arméen till 20 år. Jag har velat påpeka detta förhållande,
så mycket mer, som det något svär emot hvad Frilen
i sitt nämnda anförande yttrat derom, att de närv:de politiska
förvecklingajne i Europa kräfva en snar omorganisation
af våra stridskrafter.
Jag har redan vid ett föregående tillfälle uttalat mina
åsigter i denna Iråga; och jag skulle vilja instämma uti
det yrkande, som blifvit af Gr. Björnstjerna framstäldt,
såvida icke deri förekomme en punkt, deri framhålles,
att ifrågav.de organisation skulle byggas på en allmänt
utsträckt öfning för beväringen. Jag tror, att detta skulle
medföra så stora kostnader, att det icke är att antaga,
att det kan vinna bifall. För den händelse denna punkt
uteslötes, vore jag villig att biträda detta förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: (Yttrandet har af
talaren icke blifvit återlemnadt).
Hr af Klint, Erik Magnus: Det må ursäktas mig,
om jag något förlänger diskussionen, men jag nödgas till
besvarande upptaga några anmärkningar, som blifvit gjorda
mot förev:de förslag.
Alan anser, att förslaget innehåller allt för litet befäl,
för att kunna antagas. Det förslag, som nu är under öfverläggning,
afser icke organisationen i sin helhet, och
jag skulle således kunna förbigå denna anmärkning. Sorn
den emedlertid blifvit framställd, vill jag i förbigående
upptaga densamma. Jag får då bedja de Hrr, som framställt
den, ytterligare genomläsa organisations-förslaget i
denna del, och jag tror då, att de skola komma till ett
annat resultat. Villigt medgifver jag, att jag önskat att
befäls-styrkan skulle något mera förökats, men lika så
visst som laad tför s v a r s -k o m i té n hade att besvara frågan
huru Sveriges stamtrupper efter komiténs åsigt borde ordnas,
lika visst är ock, att komitén måste tänka på icke
blott behofvet, utan äfven på möjligheten att tillfredsställa
detsamma. För min del anser jag icke tänkbart, att B,.
St:r eller den kommande representationen skola bevilja
anslag till löner åt ett så talrikt befäl, sorn det man här
108
Den 7 Maj f. m.
förklarat vara af nöden, och jag skulle vara fullt tillfreds,
om blott befälsstyrkan blefve så stor sorn komitén föreslagit.
Min öfvertygelse är dessutom, att det icke är rätt
och nyttigt att i fredstid hafva allt för mycket befäl, ty
man bör äfven tillse, att befälet skall kunnajöfvas och
hafva något att göra.
En annan hufvudanmärkning är den, att den föreslagna
truppstyrkan skulle vara för liteu. I detta fall
skulle jag gerna vara med 0111 att sätta upp en större
styrka, ty i min] tanke är den föreslagna, om icke för
liten, åtminstone den minsta möjliga. Men jag frågar
ännu en gång, om det är tänkbart, att man skulle kunnat
med hopp örn framgång föreslå en större styrka, ty man
må säga hvad man vill, så är dock fråga icke blott om
en massa, utan om enhofvad massa. Jag hyllar den åsigt,
att det är bättre att hafva en liten, men stridsfärdig styrka,
än att hafva en stor styrka, om hvilken det kan vara
tvifvelaktigt huruvida den kan föras ihop i kompanier,
för att icke tala om bataljoner. Då jag således utgår
från nödvändigheten af att hafva en genast stridsfärdig
styrka, och nöjer mig med ett mindre antal, återstår frågan
om sättet att vinna detta mål.
Såsom jag vid förra tillfället på detta rum och äfven
inom Utsk:t gifvit tillkänna, är jag icke någon anhängare
af uttagnings-systemet. Detta är en nödfalls åtgärd, men
ingalunda så förhatlig, sorn man här velat låta påskina.
Jag tror ock, att när man en gång kunnat öfvervinna
den motvilja, sorn för närv:de finnes deremot, så skall
man blifva ganska belåten dermed, ty långt ifrån att den
förstör idén om allmän folkbeväpning, utgör den sjelf en
del deraf. Det är nemi. icke fråga om att blott en del
af beväringen skall vara pligtig att strida för fosterlandet,
utan frågan är blott om hvilken del som först skall
gå ut. En värd talare har nyss sagt, att han så mycket
mindre kunde tillstyrka lottning, som denna skulle förstöra
hela begreppet®om allmän folkbeväpning. Men jag
vill fråga samme talare, huru han skulle vilja bete sig,
om icke hela beväringsmanskapet, utan blott en del, skulle
behöfvas vid uppbåd till krigstjenst. Jag kan icke finna
annat, än att, då man icke kan använda hela manskapet,
måste man använda blott en del deraf.
Vid förra tillfället tog jag mig friheten erinra, att
en lag finnes, som tillerkänner hvarje regemente rätt att
ur beväringsklasserna plocka ut hvilka man vill. Anse
Hrr:ne kanske detta vara rättvisare? eller kanske mindre
mannamån eger rum med en sådan lag? Jag tror det
icke, och anser snarare att de, som anse nödigt att uttaga
blott en del, borde förena sig om att försöka borttaga
det motbjudande i uttagningssystemet.
Den 7 Maj f. m.
109
Under öfverläggningarne liar man Hera gånger omtalat
den Schweitziska militärorganisationen såsomgsärdeles
förträfflig. Nåväl, der eger också lottning rum.
Man liar äfven anmärkt såsom oriktigt, att beväringsålderns
början, enligt förslaget, skulle framflyttas. I detta
afseende får jag nämna, att då man uppgör ett organisations-förslag,
stöder man sig gerna på den erfarenhet,
som uttalats af bepröfvade män. När nu alla de auktoriteter,
civila och militära, som hafva befattning med beväringsmanskapets
mönstring och möten, enstämmigt förklarat,
att beväringsåldern borde framflyttas, då är det
väl icke underligt, örn de män, som haft sig uppdraget
att uppgöra förslag till arméns organisation, fäst sig vid
ett sådant förklarande.
En värd talare har yttrat, att förslaget innehölle en
sammanblandning af systemer. Jag kan icke neka, att
det förvånat mig, att man från det hållet skulle klandra
att vi sökt konservera hvad som möjligt var af det gamla.
Man har äfven sagt, att den ena principen aflöste
den andra: de olika Dep:ts-cheferna hade olika principer
till skötebarn; så hade en, sade man, haft till princip att
skaffa penningar och derför skapat elit-systemet. Elitsystemets
värde må nu skattas ringa eller högt, men tanken,
som låg till grund för detsamma, var den, att man
borde försöka att ur beväringen hemta ämnen till ett blifvande
befäl. Det är icke första gången en sådan, om
jag så får säga, illusorisk förhoppning misslyckats, och
icke bör man derföre kasta löjlighet öfver sjelfva uppfinningen.
Mycket har blifvit ordadt om friköpningen, som man
anser borde tagas bort. Friköpningen eger emedlertid
redan nu rum, och om jag i allmänhet hyser betänkligheter
vid att förändra, är detta synnerligen fallet då förändringen
skulle gå i den rigtning, att man skulle upphäfva
en redan medgifven frihet, denna må för öfrigt
vara riktig eller ej. Jag älskar tro, att den är rigtig,
men äfven om den det icke vore, bör man dock akta sig
för att bortaga den. Man kan icke framvisa något land,
der friköpning från beväring icke är medgifven, och den
vackra tanken, att alla skola personligen deltaga i landets
försvar, kan icke tillämpas utan undantag. Detta
visar andra länders erfarenhet, och jag tror, att man handlar
klokt, om man stöder sig vid hvad andra länders erfarenhet
gifver vid handen.
Man finner det icke vara konseqvent att vilja framflytta
beväringsåldern, då i landstormen ingå personer,
som äro yngre än det nuv:de beväringsmanskapet. Men
detta betingas af de olika förhållanden, under hvilka de
båda olika organisationerna skola uppträda, och för de
110
Den 7 Maj f. m.
Hrr, som studerat sig in i denna fråga, torde detta vara
så klart, att det är öfverflödigt att jag på försvaret af
denna del af förslaget spiller många ord.
Man har gått så långt i sm förkastelsedom öfver den
föreslagna organisationen, att man förklarat sig hellre vilja
tillstyrka att steget toges fullt ut och att beväringssoldaten
förlädes ett helt år i kasernen. Jag hemställer, huruvida
detta kan vara behöfligt, då vi äro nog lyckliga
att redan ega den stam, sorn man i andra länder söker
förskaffa sig genom kasernerande. Jag frågar ytterligare,
huruvida det är tänkbart, att man, om man ryggar tillbaka
för att låta ynglingen exercera i 60 dagar, icke
mycket mera skulle rygga tillbaka för att förlägga honom
ett helt år i en kasern, oafsedt de kostnader, som deraf
skulle förorsakas.
Då ett organisations-förslag uppgöres, måste man
tillse, att det icke får blott utseende, utan äfven kärna.
Detta är just hvad komitén bemödat sig om, och det är
derföre den icke kunnat tillstyrka, att allmänna beväringen
skulle fortfarande öfvas såsom hittills, ty då hade
man verkligen egt skäl att tala om en stor apparat, utan
innehåll.
Förslaget, säger man, kringskär skarpskytterörelsen.
Detta yttrande förstår jag icke; ty om skarpskytterörelsen
hittills kunnat bära sig vid sidan af allmänna beväringen,
inser jag icke huru den skulle kunna lcringskäras deraf,
att en del af Sveriges befolkning får mera vapenöfning
härefter än hittills.
Man har ånyo stödt sig vid citater ur General Lefréns
yttranden. Jag är ledsen, att äfven nu behöfva säga,
att man icke läst till punkt, ty General Lefrén förklarade,
att när beväringen öfvat sig i 17 dagar 2 år å rad,
så kunde den, »efter några veckors gemensam öfning med
stammen», rycka in. Denna sednare del af hans anförande
har man alldeles icke aktat om.
Det har yttrats, att fördelaktigare, än förslaget, vore
ett inkorporerande af t. ex. 3:dje klassen. I likhet med
den talare, som framställt denna åsigt, tror jag, att det
vore förmånligare att taga den 3;dje än den l:sta klassen,
men jag ber den värde talaren räkna efter huruvida icke
3:dje klassen skulle vara för liten, då den icke utgör mer
än 22,000 man.
Förslag till försvarsväsendets ordnande hafva här
blifvit framställda i åtskilliga ristningar. Jas; varnar
O O O o
E. o. Ad. för att antaga dessa förslag, icke derför att jag
vill på något sätt förringa deras värde, utan derföre, att
för dem, som haft sig uppdraget att efter bästa förmåga
medverka till framläggandet af en fullständig plan till
landtförsvarets ordnande, för dem framstår tydligen, att
Den 7 Maj f. m.
lil
man icke bör vara snar att antaga nya förslag, ty de tåla
att skärskådas från mera än en sida, innan de kunna
antagas.
För min del skulle jag helst önska, att det förslag,
som nu är under öfverläggning, blefve af R. o. Ad. bifallet;
men jag finner allt för väl, att man bör noga besinna
sig, innan man antager ett förslag af så vidtomfattande
betydelse, samt att det derför icke är orätt, om förslaget
får hvila ännu någon tid.
Ehuru jag önskar, att förslaget måtte antagas, och
sjelf är beredd att rösta för detsamma, anser jag mig
dock böra förena mig i det af Gr. af Ugglas framställda
yrkande.
Med förmälan att tiden nu var långt framskriden
samt att 10 ledamöter anmält sig för att afgifva ytterligare
anföranden i ämnet, hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida R. o. Ad. behagade uppskjuta ofverläggningen
till e. m:ns plenum samt åtskiljas; hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. A 3 e. m.
In fidem,
O. Bralid.
112
Dea 7 Maj e. m.
Måndagen den 7 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m. .
Justerades ett protok:s-utdrag för förmidd:ns plenum.
Fortsattes föredragningen af Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5, i ani. af K.
M :ts Nåd. Propos. ang. förändring i grunderna för beväringsinrättningen
samt om bildande af en landstorm.
o O
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: (Detta yttrande
har af No tar ier ne icke kunnat till protok:t uppfattas.)
Hr Reuterskjöld, Fabian Alexander Zephanias:
En värd talare besvarade under förmiddagens
plenum med nej den frågan, huruvida vi hafva så stor
och väl öfvad försvarsstyrka, som erfordras för ett väl
ordnadt försvar. Hvar och en, som tänkt i detta ämne,
skall säkerligen instämma med honom. För att afhjelpa
denna brist, har K. M. låtit en komité utarbeta
ett förslag till våra försvarskrafters ordnande på ett sätt,
som våra tillgångar och behof kräfva, och detta förslag
har blifvit öfverlemnadt till R. St:rs bedömande. Det har
förut såväl under de gemensamma öfverläggningarne som
äfven inom hvarje Stånd särskildt blifvit så noga skärskådadt
i alla rigtningar, att jag nu, af fruktan att trötta R.
o. Ad., icke vill upptaga hvad som förut blifvit anfördt
för eller emot detsamma.
Tanken på de stora härskaror, vår farligaste granne
kan uppställa, skulle möjligen kunna ingifva oss misströstan
om att kunna försvara oss mot en så öfvermägtig
nation, men jag tror dock, att hoppet härom icke ännu
bör öfvergifvas, och att, jag är förvissad derom, när den
olyckliga stunden kommer, att fienden vill angripa vårt
sjelfbestånd, vi skola visa, huru Svenska stålet biter och
huru Svenska hjertan klappa. K. M:t har i hufvudsakliga
delar gillat landtförsvarskomiténs betänk., hvilket visar,
huru vi skulle kunna erhålla en försvarsstyrka, som i
första
Dea 7 Maj e. m.
113
första rummet skulle vara kraftig och dessutom bereda
oss möjlighet till ett lifligt och långvarigt försvar, men
K. M. har dock, enär de föreslagna grunderna för vårt
/> O ö
försvars reorganisation så nära beröra håde allmänna och
enskilda förhållanden, ansett att nationens tankar deröfver
bort inhemtas. Under diskussionen hafva anmärkningar
blifvit gjorda mot Iv. M:ts Propos., andra förslag hafva
blifvit framkastade och många hafva tvekat, hvilket parti
de borde taga; detta förhållande utvisar, att K. M. rigtigt
uppfattat frågan, då K. M. vädjat till nationens omdöme,
innan K. M. framlagt förslag till lag. Jag är öfvertygad
om, att denna fråga har bättre framgång, ju närmare den
blifver öfvertänkt af dem, som hafva lust och förmåga att
göra det.
Jag har visserligen antecknat åtskilliga anmärkningar,
som jag ämnat besvara. Men, enär jag icke vill
upprepa hvad som förut blifvit sagdt, inskränker jag mig
till att yttra några ord med afseende å den fråga, som
vid den gemensamma öfverläggningen i detta ämne företrädesvis
berördes, nemligen att K. M. ansett, att öfningarne
för den del af beväringen, som icke skulle ingå i
den föreslagna krigsförstärkningen, borde upphöra. Jag
får dervid fästa uppmärksamheten derå, att i K. M:ts
Propos. finnes uttryckt en önskan, att öfningarne för hela
beväringen måtte bibehållas, och att således, om R. St:r
skulle finna dessa behöfliga, något motstånd från K. M:ts
sida i detta afseende icke torde möta. Det är i första
rummet nödvändigt att kunna uppträda med en större
styrka än våra stamtrupper och att dessa kunna förstärkas
med en så öfvad trupp, att den med tillförsigt kan föras
mot fienden, men, då vi icke hafva råd och i allmänhet
icke heller lust att lägga så stor öfning å alla beväringsklasserna,
blir det naturligtvis en nödvändighet att afgöra,
huru detta fåtal skall uttagas. K. M. har ansett detta
kunna lämpligast ske genom lottning. Denna lottning har
blifvit mycket klandrad, men jag har icke hört någon
lämpligare utväg föreslås.
En talare har yttrat, att han icke kunde gilla den
grund, hvarpå K. M:ts förslag är bygdt, samt att vårt
försvar borde grundas på folkbeväpningen. Det är sannt,
att, om folkbeväpningen afser så vidsträckt vapenöfning,
att verkliga soldater utbildas, är den det kraftigaste försvar,
sorn kan erhållas. Här har framställts ett förslag,
att ynglingarne skulle vapenöfvas redan i skolorna och
derefter intill beväringsåldern fortsätta sådana öfningar
inom kommunerna, så att de utbildades till soldater, men
jag hemställer, huru en lag, som påbjöd, att ynglingar,
sorn icke uppnått beväringsåldern, skulle under vissa tiH.
V. 8
m
Den 7 Maj e. ro.
der samlas till vapenöfningar, skulle kunna upprätthållas.
Ynglingarne i våra folkskolor hafva vid skolgångens slut
i allmänhet icke uppnått manlig ålder samt skulle anse
sådana vapenöfningar endast såsom en lek; dessutom
skulle, i anseende till de långa afstånden i vårt land,
några öfningar å gemensam samlingsplats högst sällan
kunna inträffa. Således skulle vapenfärdigheten endast
förvärfvas genom enskild öfning, men sådan är ingalunda
tillräcklig, och jag vet icke, huru man på detta sätt skulle
komma derhän, att ynglingarne kunde anses hafva ens
den öfning, som rekryter erhålla i rekrytskolan.
Anmärkningar hafva framställts mot friköpningsrätten,
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att denna rättighet
icke är ny, utan att den sedan många år tillbaka
blifvit stadgad af konung och representation. Jag kan
icke inse, att, såsom flera talare förmenat, den skulle utgöra
en fördel för de rika, men deremot icke för de fattige;
åtminstone har erfarenheten hittills visat, att icke
endast de förmögnare begagnat sig af denna rätt, utan
att äfven allmogen sökt bereda sig utvägar att friköpa
sina söner från öfningspligten. Om man åter skulle stadga,
att friköpning icke finge ega rum förr, än efter det lottdragning
blifvit verkstäld, skulle denna rätt icke kunna
lända den fattigare till någon fördel, ty då skulle K. M.
icke kunna bestämma friköpningssumman, utan denna bero
pä ackord emellan enskilda, och mycket högt stegras, så
att den mindre bemedlade, skulle, för att icke nödgas afstå
från en god del af sin egendom, nödgas afstå från rätten
att friköpa sig; då skulle den fara uppstå, hvilken man
nu är så angelägen att förekomma.
Jag vill icke längre trötta R. o. Ad. med ett ämne,
som i alla dess detaljer blifvit så noga skärskådadt. Instämmande
i den åsigten, att de politiska förhållandena
gestalta sig så, att, ju förr vi erhålla ett väl ordnadt försvarsväsende,
desto lyckligare är det för oss, och att vi
icke kunna nå någon större utveckling, om vi icke kunna
under trygghet arbeta, skulle jag visserligen önska, att
R. o. Ad. ville biträda Utsk:ts hemställan, men, dä här
blifvit upplyst, att det Stånd, som djupast bör känna de
föreslagna förändringarne, uttalat sitt ogillande af grunderna
för K. M:ts förslag, samt att ett annat Stånd funnit
angeläget, att nationen i allmänhet begrundar denna fråga
samt derföre beslutit uppskof med densammas afgörande,
vill icke jag för min del påyrka bifall till ett förslag, som icke
vunnit nationens samtycke, utan förenar mig i det af Gr.
af Ugglas framställda yrkande.
Frih. Raab, Hugo: Då jag redan på detta rum under
den gemensamma öfverläggningen uppläst ett längre
Den 7 Maj e. m.
115
anförande, skulle jag helst önskat att i dag icke behöfva
upptaga R. o. Ad:s tid. Flere talare hafva dock i dag
framställt så många anmärkningar mot detta mitt anförande,
att jag måste till en del besvara dem, men jag
skall dervid vara så kort som möjligt, helst frågan redan
torde vara afgjord på det sätt, att den kommer att uppskjutas,
och striden då vida bättre kan utkämpas i skrift
under tiden till nästa riksdag.
Man har här yttrat: dels att, hurudana Rysslands
stridskrafter än må vara, äro våra 50,000 man ej beräknade
endast derför, utan för andra förhållanden, att
vi måste hafva 50,000 man genast stridsfärdiga för att
när som helst kunna lägga i den politiska vågskålen i
Europa, dels att vi behöfde dessa 50,000 genast stridsfärdiga
för att kunna häfda vår ställning i norden, dels ock
att vi alltid visat deltagande för folk, som lida orätt och,
för att kunna fortfarande göra det, måste ega en tillräcklig
styrka, alltid stridsfärdig för att kunna göra vårt ord
gällande. Mot sådane yttranden får jag på det bestämdaste
reservera mig. Jag tror, att vi hädanefter hafva
ofantligt litet att göra med den Europeiska politiken och
att våra 50,000 man betyda föga i den stora politiska vågskålen;
jag tror, att vi måste besluta oss till att vara små,
mycket små, så snart det gäller politiska frågor i Europa,
som ej direkte angå oss sjelfva, men att vi deremot inom
våra egna landamären böra vara stora, starka och välrustade
samt derföre endast beräkna vårt försvar på skyddet
af eget land eller att ingripa der hvarest våra dyrbaraste
intressen göra det nödvändigt och hela folket anser striden
som sin egen.
Jag önskar dock derföre ej, såsom Gr. af Ugglas
tyckes hafva uppfattat mitt anförande, att vi skola införa
den Schweitziska arméorganisationen i Sverige. Så har
aldrig varit min åsigt, utan jag anser tvärtom denna vara
särdeles olämplig för vårt land, icke derföre att icke en
öfningstid af 100 dagar skulle vara nyttig för beväring,
men derföre att ett sådant befäl, huru talrikt det än må
vara, som förekommer i Schweitziska organisationen, ej
kan vara passande att föra soldater. Befälet, som till en
del väljes, har ej den militäriska duglighet eller det anseende
hos truppen, som äro nödvändiga, och den aktning
och lydnad, det kan tillvinna sig, beror ej på dess egenskap
af befäl, utan på dess ställning i det borgerliga lifvet,
och någon sådan organisation hoppas jag aldrig måtte
komma till stånd här i Sverige.
Man har sagt, att den bästa armé är den, som har
godt befäl och goda soldater, och detta är naturligtvis
något som jag hvarken vill eller kan bestrida, men man
har ock påstått att befälets antal vid en trupp ej kan er
-
116
Den 7 Maj e. rn.
sätta truppens godhet, och Gr. Björnstjerna har anfört
att han under sitt vistande vid Dybböl under sista Danska
kriget hört yttranden i sådan syftning. Afven jag har
någon erfarenhet af detta krig, och jag tror att hvar och
en, som deltagit i detsamma, skall instämma i hvad Direktören
för Danska krigsministeri et Ankiter, i den af honom
utgifna skrift, yttrat, eller att orsaken till krigets
olyckliga utgång just var bristen på befäl inom Danska
arméen. Vid krigets utbrott fördubblades nemi., precist
såsom här är föreslaget, bataljonerna från 22 till 44, men
dessa 22 bataljoner hade hvardera endast en styrka af
200 å 250 man, då de 44 fingo 800 och derutöfver, och
hade ej ett enda befäl mera än hvad som för dem sjelfva
nödtorftligen behöfdes. Detta befäl jemte i hast tillskapade
reservofficerare och befordrade soldater, utan någon
befälsbildning, måste räcka till för de 44 bataljonerna, och
häruti torde till en stor del vara att söka orsakerna till
krigets olyckliga utgång.
För det sätt, hvarpå mina anmärkningar af nästan
alla talare blifvit bemötta, måste jag vara på det högsta
tacksam. Ett undantag måste jag dock dervid göra, då
Hr af Kleen, i stället för att söka bevisa att jag haft
orätt, endast sökt gifva mig tillrättavisningar, hvilka jag
ej af honom på detta rum emottager, men hvilka dock
uppfordra mig att gifva honom ett särskildt svar, då han
säger att jag »på fri hand» »lättsinnigt» och »utan kännedom
om befästningskomiténs förslag» yttrar mig om en
så vigtig fråga sorn Stockholms befästande. Jag får erinra
Hr af Kleen att jag endast talat om Landtförsvarskomitén
och den yttrar sid. 28 i sitt betänk., att »Stockholm,
befästadt, lemnar en lämplig samlingspunkt för våra
spridda i vidsträckta landsorter förlagda regementsstammar
med sin beväring, hvilka annars af grundad farhåga
att delvis blifva upprifna, skulle nödgas samla sig långt
bakom krigsorten, hvarigenom deras angelägna ankomst
försenades», således att vår indelta armé med beväring
i Stockholm bör samlas och organiseras, äfvensom att »befästningen
erbjuder en säker samlingsort på en strategisk
punkt, välbelägen för våra framskyndande trupper», samt
vidare »Hufvudstadens befästningar tillskyndar oss säkerhet
att kunna begagna och bibehålla de ofvannämnda militärisk»
fördelarne af en fast utgångspunkt för våra krigsföretag,
å ena sidan till Upland och Westmanland, å andra
sidan till Södermanland och Östergötland etc.», hvilket
svårligen kan betyda annat, än att Stockholm bör blifva
en ny basis för vårt försvar. Dessa åsigter behöfver jag
icke bemöta, emedan de redan äro vederlagda i en år
1860 utgifven broschyr med titeln »Grunddragen af Sve
-
Den 7 Maj e. m.
117
riges försvarssystem.» Denna broschyr, som utdelades till
R. St:r, tillkännagafs allmänt vara författad af Chefen för
Ingeniörkorpsen, hvilket man så mycket mera ansåg sig
berättigad att tro, som man knappast tilltrodde någon annan,
än honom, ega en så stor sakkännedom och logisk
skärpa i bevisningen, som dem som utmärkte denna lilla
skrift; hvilket, dock, att döma efter dennes yttrande i dag,
svårligen kan vara fallet. — I denna broschyr, hvars genomläsande
jag på det högsta rekommenderar Ilr af Kleen
och alla, som nitälska för vårt försvarsväsende, står bland
annat sid. 13: »Det är mot en sådan coup de maine, som
måste medelst befästningar sättas i försvarstillstånd, bygdt
ensamt, hvad deras besättande angår, på de trupper som
äro ständigt inom Stockholm att tillgå, emedan någon
annan hjelp icke hinner ankomma»; och sid. 14: »Att gå
härutöfver eller att af Stockholm vilja dana en ny basis
för vårt försvar, skulle deremot hafva vårt bestämda fall
till följd»; och sid. 16: »Det omilitäriska, att icke säga
det oförnuftiga i en dylik försvarsanordning ligger för
en öppen dag och hehöfver inga vidare bevis.» Det oaktadt
bevisar förf. på ett slående sätt det oriktiga uti Stocky
holms befästande i stor skala och dess antagande till samlingsplats
för större delen af svenska armén; samt säger
vidare sid. 18: »Men hvad som först och sist och utan
allt hänseende till dessa redan anförda motsägelser och
olägenheter gör ett sådant befästnings- och försvarssätt
af Stockholm förkastligt är, att detsamma alldeles icke
tryggar hufvudstaden för en öfverrumpling, emedan det är
bygdt. på en försvarsarmé eller truppstyrka, som icke i
hvarje ögonblick är på stället att tillgå, utan först efter
en längre tid här kan samlas»; samt slutligen sid. 19:
»Stockholms försvar bör således i första handen inskränka
sig till den strängaste defensiv och grundas ensamt på
de trupper, som inom hufvudstaden äro att tillgå, och de
befästningar, som den derför gillade planen upptager,
hvilka dermed kunna fullt besättas»; samt »allt öfverskridande
af denna plan är gagnlöst och blir förderfligt, om
man derjemte öfvergår till någon slags tanke om, att af
denna punkt tillskapa något, hvartill den i följe af sitt
läge icke är ämnad.»
Sedan jag nu uppläst några de förnämsta och kraftigaste
ställena ur den källa, hvarur jag hemtat mitt omdöme
om Stockholms befästande, kan den tillrättavisning,
Hr af Kleen ansett lämpligt söka gifva mig, ej drabba
mig, utan tillbakafaller den på den okände författaren.
I öfrigt inskränker jag mig till att förklara, att jag
instämmer i det af Gr. af Ugglas afgifna förslag till beslut
i denna fråga.
118
Den 7 Maj e. m.
Frih. Liljencrantz, Johan: Under den föregående
diskussionen hafva redan så många talare, hvilka hyst
samina åsigter som jag, uttalat sina betänkligheter mot
det nu föreliggande förslaget, att jag skulle kunna underlåta
yttra mig, såvida jag ej i en fråga sådan som denna,
hvilken så nära berör vårt sjelfbestånd, anser det vara
hvars och ens pligt att angifva de skäl, på hvilka han
grundar sitt afslag af K. M:ts Propos. Hvad som i detta
förslag i främsta rummet fäst min uppmärksamhet är den
omständighet, att den föreslagna förstärkningen af arméen
med 25,000 man är alldeles otillräcklig att värna oss mot
ett anfall från det håll, der vi säkrast kunna vänta ett
sådant. Sakkunniga personer, hvilka mera sysselsatt sig
med hithörande ämnen, än jag, hafva på ett, sorn jag tror,
fullt tillfredsställande sätt bevisat, att landt.försvarskomiténs
beräkning ang. den styrka, en fiende skulle kunna
hit öfverföra, är för låg. Då nu så är, följer ju deraf,
att de 50,000 man, hvilka skulle utgöra den mindre krigsfoten,
genast blefvo otillräckliga, och att vi således nödgas
söka en organisation, som kan skänka arméen mera folk
och ökade försvarskrafter.
Afven mot förslagets detaljer har jag åtskilligt att
erinra. Utsk:t har visserligen, då det talar om den utsträckta
öfningstid de utlottade beväringsynglingarne skulle
underkastas, uttryckt den förhoppning, att ordentliga och
redbara arbetare icke skulle hafva någon svårighet att
träffa sådane uppgörelser med sina husbönder, att de
finge qvarstå i deras tjenst trots den långa vapenöfningstiden.
Jag hemställer dock till eder, M. Hrr, om det
gifves många husbönder, hvilka, utan att inse det landets
sjelfbestånd står på spel, skola låta sina tjenare under en
längre tid vara borta från arbetet. Jag betviflar det. Jag
betviflar ock, att en driftig och duglig arbetare, som varit
nog olycklig att blifva utlottad, skall finna någon särdeles
stor uppmuntran i den dagsaflöning af 1 rdr, Utsk:t föreslagit,
då han i följd af sin beväringspligt finner sig utestängd
från möjligheten att erhålla årstjenst och inskränkt
till att söka arbetsförtjenst för dagen. Helt och hållet instämmer
jag i de ädla åsigter, Hr Mannerskantz uttalat ang.
lottningssystemets förkastlighet. Det af Gr. Björnstjerna
föreslagna sätt att förtaga förhatligheten af detta system,
kan jag icke heller gilla. Jag tror nemi. att, vare sig
friköpningen går före lottningen eller lottningen före fri -  köpningen, blir skilnaden endast den, att friköpningen i
senare fallet blir dyrare, och att således endast de förmögnare
kunna begagna sig af denna förmån. Men, de
som försvara Utsk:ts förslag, hafva rätt att fråga, hvad
viljen J, som anfallen det, sätta i stället. I detta fall instämmer
jag i hvad Gr. Björnstjerna föreslagit, eller att
Den 7 Maj e. m.
119
öka öfningstiden för beväringen. Utsk:t har ansett, att
hela beväringen ej borde öfvas, utan endast en del, och
denna i 62 dagar. Om nu i stället hela beväringen öfvades
i 60 dagar (40 dagar det l:a året och 20 dagar det
andra), skulle vi derigenom erhålla en här, så öfvad, att
vi med hopp om framgång kunde möta fienden. Jag tror
visserl. ej, att 60 dagar äro tillräckliga att utbilda en god
soldat, men jag tror ej heller, att ett krig kommer så
brådstörtadt att en fiende, innan vi veta ett ord derom,
kan ställa 60,000 man framför Stockholm. Det vore särdeles
ledsamt, om våra diplomater, som kosta oss så betydligt,
icke skulle kunna göra så mycken nytta, att de
två månader före ett tillämnadt fiendtligt anfall kunde
underrätta oss derom. Kunna de det, så bör också Svenska
hären med en beväring, som först erhållit 60 dagars
öfning och derefter varit sammandragen och öfvad tillsammans
med stammen under två månader näst före kriget,
kunna bjuda fienden spetsen, och ett försvar bygdt
på sådan grund, då hela Svenska folket blir vapenöfvadt,
bör vara vida kraftigare, än det af K M. föreslagna.
Gr. af Ugglas har här framlagt ett förslag tillbeslut,
enl. hvilket K. o. Ad., utan att uttala sig öfver K. M:ts
förslag, endast skola anhålla, att K. M. ville till nästa
riksdag framlägga ett utarbetadt förslag i ämnet. Då jag,
som vördnadsfullt och tacksamt erkänner Regeringens
stora förtjenst i att hafva sökt lösa denna för vårt sjelfbestånd
så vigtiga fråga, likväl ej kan biträda K. M:ts
nu framlagda förslag, anser jag Borgare-Ståndets beslut,
som innefattar ett bestämdt ogillande af nämnde förslag,
vara att föredraga framför Gr. af Ugglas’ förslag, och får
jag således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. å
nämnde Stånds beslut, hvilket lyder: »det skola R. St:r
i underd. skrifvelse till K. M:t anmäla, att dä de uti K.
M:ts Nåd. Propos. föreslagna förändrade grunder för beväringsinrättningen
och för bildande af en landstorm ännn
inom landet äro föga kända; då derjemte de icke väl
torde kunna pröfvas och bedömas förr, än förslag till arméns
och beväringens organisation i helhet och sammanhang
blifvit frarnstäldt; då slutligen med skäl kan ifrågasättas,
om den afgående representationen bör, genom sitt
yttrande i en fråga af så genomgripande art som denna,
i mer eller mindre mån binda en blifvande riksdags beslut,
R. St:r anse sig icke böra godkänna K Mits nu afgifna
Nåd. Propos., men anhålla i underdånighet, att K.
M:t behagade till en kommande riksdags pröfning i sin
helhet framlägga denna fråga.»
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har endast begärt ordet
för att tillkännagifva att jag, för att icke splittra rö
-
120
Den 7 Maj e. jn.
sterna, afstår från mitt förra yrkande och i stället instämmer
med Gr. af Ugglas.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag får endast hemställa,
att Gr. Björnstjerna ville förändra sitt yrkande till
anhållan om återremiss af hela det föredragna Betänku,
ty det är alldeles omöjligt för R. o. Ad. att kunna på
stående fot fatta beslut öfver ett så vigtigt förslag, som
det han på f. m. framlagt; för min egen del kan jag ej
rösta för återremiss, men skall nu, sedan man erhållit
kännedom örn Borgare-St:s beslut, hvilket endast obetydligt
skiljer sig från Gr. af Ugglas’ förslag, instämma idet
förstnämnda, hvadan jag således förenar mig i Frih. Liljencrantz’
yrkande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del
skulle jag ej hafva något emot hvad Frih. Klinckowström
föreslagit, eller att jag skulle inskränka mig till yrkande
af återremiss af Utsk:ts Betänk., såvida ej denna fråga
sedan f. m. tagit en helt annan vändning. Bonde-St. har
nemi. afslagit Betänk:t, Borgare-St. har beslutat frågans
uppskjutande till nästa riksdag, och Preste-St. kommer
enl. ali sannolikhet att fatta, eller har redan fattat, ett
likartadt beslut. En återremiss här skulle då ej tjena till
något. Den skulle blott betyda att R. o. Åd. icke vill
yttra sig i ämnet. Då jag, på de skäl jag förut anfört,
anser det vara af största vigt, icke allenast för sjelfva
saken, utan för R. o. Ad:s eget anseende, att ett bestämdt
svar på denna vigtiga fråga lemnäs K. M:t åtminstone'af
det Stånd, som inom sig besitter så många i ämnet kunniga
personer och måhända till hälften utgöres af militärer,
får jag fortfarande yrka, att mitt förslag måtte blifva
underkastadt R o. Ad:s pröfning. Med stöd af det föredragningssätt
Gr. Sparre föreslagit och hvilket af R. o.
Ad. godkänts, anhåller jag dock om särskild propos. på
förslagets tre första punkter, hvilka innehålla de allmänna
principerna, detta af det skäl, att en aktad talare, Hr Mannerskantz,
förklarat sig vilja biträda dessa, fast han ej kunde
gilla de öfriga punkterna; möjligen torde flera ledamöter
dela denna hans åsigt. Redan då jag i mitt förra anförande
föreslog, att byte skulle fä ega rum efter lottdragningen,
påpekade jag att detta endast skulle medgifvas
inom samma åldersklass och att således en 20-åring endast
skulle få byta med en annan 20-åring. Då emellertid
mitt förslag icke blifvit så uppfattadt, och jag helt nyligen
hört en talare påstå, att jag, skulle förorda det gamla legningssystemets
återinförande, så att vår beväring till stor
del åter skulle kunna komma att bestå af gamla »vagabonder»,
ber jag att man måtte ånyo genomläsa mitt förslag.
Den 7 Maj e. m.
121
Nu några ord till svar på de anmärkningar, som framställts
mot mitt föregående anförande. Hr Reuterskiöld
har ansett det af mig förordade bytet efter lottdragningen
vara betungande för de fattigare klasserna. Jag bekänner,
att jag här icke rigtigt kan följa den ärade talarens tankegång.
Friköpning är orättvis derföre, att den förmögne
medelst erläggande af en viss summa till Staten befrias
från beväringsskyldigheten, den der då så mycket tyngre
drabbar den fattige. Byte, efter lottdragningen, deremot,
så som jag föreslagit det, är en enkel öfverenskommelse
mellan två enskilda personer, hvilken enl. sakens natur
bör blifva fördelaktig för dem båda. Om den fattige får
bra betaldt, derföre att han gör den mera förmögne en
tjenst, kan ju detta icke kallas någon tunga, snarare tvärtom.
Man har vidare ansett, att mitt förslag skulle medföra
alltför stora kostnader och derföre vara olämpligt.
Jag torde då få upprepa, hvad jag redan yttrat på f. m.
Utsk:t föreslår att den nuvarande 30 dagars öfningen för
beväringen skall fortfara, den kostar en half million, härtill
kommer (allt enl. Utsk:ts förslag) samma summa för
anskaffande af de utmärkta beväringssoldaterne. Enl. mitt
förslag åter skulle lika mycket eller en million erfordras
för att öfva hela beväringen i 60 dagar, eller dubbelt så
lång tid som nu. Deremot behöfde inga beväringssoldater
uttagas. Jag hemställer, om icke mitt förslag bör för
samma pris medföra ett vida fördelaktigare resultat än
K. M:ts. Då enl. det senare endast J af nationen vapenöfvas,
skulle ju enl. mitt förslag efter en viss tid hela
folket erhållit nöjaktig öfning i vapnens bruk. En verklig
folkbeväpning vöre då införd, detta till oberäknelig
fördel ej blott för den verkliga krigshären, utan äfven för
landtstormen, hvilken då komme att bestå af fullt exerceradt
folk, icke af oöfvade hopar. Mycket mera skulle
visserl. vara att anföra. Jag vill dock icke längre upptaga
R. o. Ad:s tid, utan inskränker mig till att förnya min
anhållan om särskild propos. å de tre första punkterna af
mitt förslag.
Gr. Sparre, Erik: Det är ingalunda underligt att
i en fråga af den vigt, som den förev:de och hvaröfver
så många militära ledamöter yttrat sig, olika åsigter blifvit
uttalade. Jag tror likväl, att såväl diskussionen under
Ståndens gemensamma öfverläggning i detta ämne,
som ock diskussionen härstädes i dag burit vittne derom,
att, om man skulle vänta, till dess meningarne i denna
fråga blefve eniga, man skulle få vänta länge. Alla tyckas
dock vara ense derom, att den närvule organisationen
af vårt försvar icke innebär någon garanti för vårt
sjelfbestånd och att, om ock åsigterna om sättet för en
122
Den 7 Maj e. ra.
reorganisation deraf äro olika, dock behofvet af en sådan
är oafvisligt. Yi böra således vara nöjda deråt, att frågan
blifvit allvarligen väckt, och, på grund af K. M:ts
framställning, ådragit sig representationens uppmärksamhet.
Om man erkänner, att en armé af 25,000 man är
alldeles otillräcklig, att den behöfver förstärkas, så uppstår
den frågan, huru en sådan förstärkning skall bildas.
Flera talare hafva påyrkat, att den skulle bildas på det
sätt, att hela beväringen öfvades. Om det vore möjligt
och om det funnes exempel på, att i något land man gifver
full öfning åt alla de krafter, man vid krig ämnar
använda, vore jag måhända benägen derför, men, dåinan
öfverallt vidtagit den utvägen att hafva en större och en
mindre krigsfot, eller en fredsfot i motsats mot en krigsfot,
kan jag icke fatta, hvarföre icke Sverige liksom hvarje
annat land borde följa detta, af en klok hushållning förestafvade
exempel. Det är väl obestridligt, att, om vid
inträffande krig vår lilla indelta armé, som knappt uppgår
till 25,000 man, skulle sammanblandas med en oöfvad
beväring af 100,000 man, skulle den lilla truppen
försvinna bland det stora antalet, och omöjligt kunna bibringa
beväringen den öfning, utöfva den föresyn, ingifva
de öfriga den hållning, som erfordras, eller tron J, Yfina
Hrr! att den gamle soldaten, omgifven af 3 ä 4 oerfarne,
vid geväret föga vane ynglingar kan bibehålla den hållning,
som han sjelf möjligtvis genom en långvarig militärisk
karriére förvärfvat sig; är det icke sannolikt, att
denna massa skall förlamande inverka på hans eget mod,
hans kraft och ihärdighet? Aro vi derom ense, finnes
ingen annan utväg än att förstärka den stam, sorn vi
skulle önska utgöra ledning för den öfriga armén. Jag
instämmer fullkomligt med de talare, som yrka och önska,
att hela Svenska folket skall vara beväpnad!, på sätt en
talare här i dag yttrat, men tron J väl, Yfina Hrr! att
det någonsin skall blifva möjligt att komma derhän, att
hela Svenska folket blir så vapenöfvadt, att en hvar skall
vara färdig att genast och utan ytterligare öfning utskickas
i striden. Skulle det icke vara misshushållning
med krafter att af hela folket fördra en sådan krigsfärdighet;
måste vi icke erkänna, att numera krigskonsten
vunnit en sådan utveckling, att man jemväl af soldaten
fordrar så mycken färdighet, så mycken utveckling i sin
konst, att det är otänkbart att af hela folket fordra sådan;
måste vi icke erkänna, att vårt kuperade land mera
än något annat erbjuder tillfälle till personlig tapperhet,
rådighet, mod och säkerhet, som endast genom längre
öfning och vana kan förvärfvas? Om vi också vilja bygga
vårt försvar på en så beskaffad vapenöfning hos folket,
Den 7 Maj e. m.
123
måste vi dock förutan denna folkbeväpning hatva en armé,
sorn kan utgöra typen för densamma, som kan föregå den
med exempel och vara tillräckligt stark att stöda den.
Om vi nu förstärka stammcm så, att den uppgår till
50,000 man, så, ehuru jag visserligen erkänner, att denna
armé icke kan vara tillräcklig för att möta Rysslands
öfverlägna skaror, är dock denna styrka dubbelt större
än 25,000 man och, sammansmält med den öfriga armén,
skall den kunna utgöra en tillräcklig kärntrupp, omkring
hvilken beväring och folkbeväpning kunna sluta sig. Man
har sagt, att de olika grunderna för tillkomsten af armén,
den indelta och den nu ifrågasatta förstärkningen af 25,000
man, skulle verka försvagande på det hela. Om så vore,
skulle äfven beväringen och indelta armén verka försvagande
på hvarandra, ty de äro utgångna ur helt olika
grunder. Dessa frivillige, eller förstärkningen, skulle bland
beväringen och indelta armén hafva sina bekanta, vara
med deni jemnåriga, just utgöra den förmedlande länken
dem emellan; och jag kan således icke föreställa mig
annat än, att de skulle verka välgörande. Att åstadkomma
en fullt identisk armé, är omöjligt. Hvad menarman
väl med denna på olika sätt tillkomna armé? Skulle den,
sorn påyrkar arméns identitet, verkligen önska, att vårt
indelningsverk ökades till den grad, att det ensamt skulle
kunna möta fienden? Det är omöjligt, det kan icke ske.
Således finnes icke någon annan utväg än att tillgripa
beväringen och låta den sammansmälta med den indelta
armén.
Man har här mycket opponerat sig mot friköpningen.
Detta skulle förefalla mig mindre underligt, om friköpningen
vore något nytt, men, allt sedan beväringen infördes
i Sverige, har äfven friköpning existerat, och jag
tror, att det är omöjligt att borttaga den. Att den förekommer
under olika former, är sannt; förr kunde man för
25 rdr lega för sig, såsom här rigtigt blifvit sagdt, en
vagabond, men anspråken hafva under sednare tider stegrats
och i följd deraf friköpningsbeloppet af K. M:t blifvit
höjdt till 100 rdr.
Vidare hafva åtskilliga talare anmärkt, att Utsk:ts
förhoppningar om, att genom den af Utsk:t föreslagna
dagspenning af 1 rdr pr dag för hvarje beväringssoldat
många skulle finna sia- uppmuntrade att taga anställning
i krigsförstärkningen, och således denna kunna nästan
uteslutande bildas af frivilliga, äro alltför illusoriska, enär
berörde ersättning vore en alltför otillräcklig dagspenning
för en driftig arbetare. Jag kan i detta afseende icke
åberopa annat än min egen erfarenhet. Vi veta, att det
finnes ett regemente, som icke är indelt, utan att dock
vara garnisons-regemente, nemi. Wermlands Fältjägare
-
124
Dea 7 Maj e. m.
regemente. Manskapet vid detta regemente tager värfning
för 6 år och uppbär 36 rdr i årlig aflöning. Det
är egentligen stationeradt i Wermland, men en stor del
deraf värfvas inom Dalsland, och jag har särskildt iakttagit,
att inom Tössho härad en stor mängd beväringsynglingar
just det år, de skola approberas, taga värfning
vid Wermlands Fältjägare-regemente. Hvarföre göra de
det? Jo, derföre att de finna det för sig fördelaktigare
att värfvas för 6 år, och årligen erhålla 36 rdrs aflöning,
än att fullgöra bevärings-exercisen under 2 år utan någon
ersättning. Jag förmodar, att förhållandet skulle
blifva detsamma äfven i öfriga delar af landet, isynnerhet
som, efter Utsk:ts förslag, bevärings-soldaterne skulle
erhålla 62 rdr under första året och icke skulle binda sig
för mera än 4 år. Inom Utsk:t voro också ledamöterna
af Bonde-St. temligen allmänt af den åsigten, att en årlig
inkomst af 62 rdr för en person, som under 10 månader
af året kunde fullt fritt använda sin arbetskraft,
icke kunde anses så obetydlig, att den icke innebure en
skälig uppmuntran.
En talare har här yttrat, att, om endast den nuv:de
beväringen erhölle ökad öfning, beliöfde man icke hysa
fruktan derför, att en fiende skulle kunna öfverfalla oss
så hastigt, att vi icke kunde hinna tillräckligt öfva hela
beväringsstyrkan. Jag betviflar detta. Vi veta att i Petersburg
äro förlagda ett tillräckligt antal gardesregementen,
för att de skulle kunna när som helst öfverflyttas på
Svenska kusten. Mot denna armé skulle vi med en sådan
organisation af försvaret icke kunna uppställa mera
än 15,000 man; ty hela vår stående armé kunde väl icke
sammanträngas på samma punkt, då det vore origtigt
att blotta Norrland på allt försvar, och 10 å 15,000 man
skulle således endast återstå för att uppspädas med beväringen.
Utan att vara militär, har jag fästat mig vid den
åsigt, som af landtförsvars-komitén uttalats, att icke allenast
vana vid att handtera gevär, utan äfven vana vid
kamratskap och sammanhållning måtte företrädesvis önskas
hos en krigshär, men jag tror verkligen icke, att
dessa egenskaper skulle kunna finnas hos en del indelta
soldater och en stor massa oöfvade beväringsynglingar.
Jag gör mig visserligen alla möjliga goda förhoppningar
om resultatet af de vapenöfningar, som numera uppstått
hos folket, men huru stora förhoppningar man än må
göra sig i detta afseende, kan dock icke förnekas, att en
fullt tjenstbar armé dock erfordras, och att hvilken öfning
folket än kan förvärfva sig, kan dock aldrig folkbeväpning
göra en ständig armé umbärlig.
Den 7 Maj e. m.
125
Jag skulle på dessa skäl anse, att det vore lämpligt
att bifalla Utsk:ts förslag, men, då jag hört, att KrigsMinistern
och flera andra ledamöter af detta Stånd instämt
i det af Gr. af Ugglas framställda yrkande, vill
icke jag motsätta mig det. Hufvudsaken är, efter min
uppfattning, att frågan kommit på tal. Utsk:ts förslag
afser heller icke något annat än att ett uppskof. Ett afslag
åter, förklädt, såsom jag finner det i en värd talares
framställning, skulle jag icke anse lämpligt, minst på detta
rum, såvida R. o. Ad. erkänner, att man icke kan undgå
att vara betänkt på åtgärder för ett ändamålsenligare
ordnande af vårt försvar.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Då man hör Generalen,
jag ber om förlåtelse, Landshöfdingen Gr. Sparre
så yttra sig, kunde man tro att han varit på ett ströftåg,
ty det återstår icke mera än 20,000 man för honom; men
om han behagade kasta en blick i det Betänk., han sjelf
varit med om att uppsätta, så skulle han finna att der
står 29,000 man.
Då jag emedlertid anser ämnet vara af den stora
vigt att man icke på stående fot bör försöka en omredigering,
anhåller jag att R. o. Ad. ville vidtaga den försigtig»
åtgärden att afslå Betänk:t.
Gr. af Ugglas: Jag har begärt ordet för att be
svara
Gr. Björnstjerna. Den ädle Gr:n har ansett det
vara R. o. Ad. värdigt att till K. M:t uttala en åsigt.
Det vore visserligen väl, om så kunde ske, men då åsigterna
äro så delade att, äfven om en majoritet kunde vinnas,
densamma sannolikt hlefve så ringa, att den ej kunde
anses som ett uttryck af R. o. Ad:ns åsigt, och således
icke heller gifva regeringen något stöd, anser jag förslaget
olämpligt.
Minst af allt torde R. o. Ad. nu kunna antaga nya
grunder, hvars syftning man så här på stående fot icke
så noga kan granska.
Det enda man kunde göra, vore att, som Frih. Klinckowström
sagt, återremittera Betänkd; men då Gr. Björnstjerna
försäkrat att detta icke skulle tjena till något,
torde äfven detta vara olämpligt.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att R.
o. Ad. icke måtte fästa något afseende vid det förslag,
Gr. Björnstjerna framställt.
Gr. Sparre: Utan att vilja inlåta mig i svaromål på
Frih. Klinckowströms finesser, ber jag att få nämna att
jag sade 25,000 man, och så uppgifver äfven försvars
-
120
Den 7 Maj e. m.
komitén. Om också styrkan kunde uppbringas till 30,000
man, så torde man icke få räkna på mer än 25,000.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till TJtsk:ts förev:de förslag, dels af Gr.
af Ugglas, att R. o. Ad. skulle fatta ett beslut af följ:de
lydelse: »Då de uti K. M:ts Nåd. Propos. föreslagna förändrade
grunder för bevärings-inrättningen ännu inom
landet äro föga kända, då de derjemte icke väl torde
kunna pröfvas och bedömas förr än förslag till arméns
och beväringens organisation i helhet och sammanhang
blifvit framstäldt, då slutligen med skäl kan ifrågasättas,
om den afgående representationen bör, genom sitt yttrande
i en fråga af så genomgripande art sorn denna, i mer
eller mindre mån binda en blifvande riksdags beslut, få
R. Skr, till svar å Eders M:ts Nåd. Propos., i underd.
anhålla:
att K. M:t behagade till en kommande riksdags pröfning
i sin helhet framlägga denna fråga;»
dels af Frill. Liljencrantz, att R. o. Ad. måtte, i likhet
med Borgare:St., afslå Utsk:ts ifrågav:de förslag samt
besluta, »det skola R. Skr i underd. skrifvelse till K. M:t
anmäla, att då de uti K. M:ts Nåd. Propos. föreslagna
förändrade grunder för bevärings-inrättningen och för
bildande af en landstorm, ännu inom landet äro föga
kände; då derjemte de icke väl torde kunna pröfvas och
bedömas förr, än förslag till arméns och beväringens organisation
i helhet och sammanhang blifvit framstäldt; då
slutligen med skäl kan ifrågasättas, om den afgående representationen
bör, genom sitt yttrande i en fråga af så
genomgripande art som denna, i mer eller mindre mån
binda en blifvande riksdags beslut, R. Skr anse sig icke
böra godkänna K. Mits nu afgifna Nåd. Propos., men
anhålla i underdånighet, att K. M:t behagade till en kommande
riksdags pröfning i sin helhet framlägga denna
fråga;» dels af Gr. Björnstjerna, att R. Skr skulle fatta
ett så lydande beslut : »att R. Skr i underd. skrifvelse till
K. M:t anmäla, det R. Skr, vid granskning af de i K.
Mits Nåd. Propos. angifna förändrade grunder för bevärings-inrättningen,
funnit sig böra hemställa:
l:o skyldigheten för Svensk man att deltaga i allmänna
beväringen, inträder, såsom hittills, med året näst
efter det då han fyllt 20 år, och fortfar i 10 års tid;
2:o alla beväringsskyldige af de tvenne första åldersklasserne
böra vapenöfvas;
3:o ökad öfning för beväringen är nödvändig och bör
om möjligt utsträckas till alla;
Den 7 Maj e. ni.
127
4:o skulle ökad allmän öfning visa sig medföra allt
för stora kostnader, då må någon del af beväringen genom
lottning uttagas för att enskildt utbildas;
5:o frivilliga anmälanden före lottningen böra be
o
O
främjas;
6:0 ingen friköpning från lottdragning får ega rum;
7:o byte efter lottdragningen är tillåtet inom samma
åldersklass;» hvarjemte Gr. Björnstjerna yrkat, att de 3
första punkterna i lians förslag skulle göras till föremål
för en särskild propos. samt, derest de skulle vinna R.
o. Ad:ns bifall, särskilda propos:r å de öfriga punkterna
framställas; och hade slutligen yrkats afslag å Utsk:ts
förslag.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts förslag, hvartill svarades många nej,
blandade med ja, sedermera propos. på antagande af Gr.
af Ugglas’ förslag, då svaren utföllo med talrika ja, blandade
med nej, vidare propos. på antagande af Frih. Liljencrantz’
förslag, hvarvid svarades många nej, blandade
med ja, ytterligare propos. på antagande af de 3 första
punkterna i Gr. Björnstjernas förslag, hvilken propos. besvarades
med många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen
propos. på afslag å Utsk:ts förslag, då svaren utföllo med
många nej jemte några ja; hvarefter och sedan propos.
på antagande af Gr. af Ugglas’ förslag förnyats samt
med talrika och starka ja, blandade med nej, besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan flere ledamöter begärt votering, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. egde att bestämma kontraproposms
innehåll vid den begärda voteringen; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, först hemställde, huruvida till kontrapropos.
skulle antagas bifall till de 3 första punkterna i
Gr. Björnstjernas förslag, hvarvid svarades många nej
jemte åtskillliga ja, och sedermera förslag, att kontrapropos:n
skulle innefatta bifall till Frih. Liljencrantz’s
förslag, då svaren utföllo med många ja och nej i blandning;
hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Då så väl Gr. Björnstjerna som ock Hr Brakel yrkade
voterings anställande om kontra-propos:ns innehåll,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. såsom
nej-propos. vid voteringen om kontra-propos:n ville antaga
bifall till de 3 första punkterna i Gr. Björnstjernas
förslag, hvartill svarades många nej jemte åtskilliga ja;
hvarefter och sedan Hr Gr. 0. Landtm, föreslagit, att bi
-
128
Deri 7 Maj e. ni.
fall till Utsk:ts hemställan skulle upptagas i nej-propos:n
vid ifråga v: de votering, samt svaren derå utfallit med
många ja jemte åtskilliga nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det att Gr. Björnstjerna påyrkat votering samt
B,, o. Ad., uppå Hr Gr:ns o. Landtmms hemställan, såsom
nej-propos. vid den nu begärda voteringen antagit bifall
till de 3 första punkterna i Gr. Björnstjernas förslag,
uppsattes och justerades en voterings-propos. af följande
innehåll:
»Den som vill, att, vid blifvande votering om Frih.
Liljencrantz’s förslag såsom kontra-propos. emot Gr. af
Ugglas’ i ani. af sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5 framställda förslag till beslut,
kontra-propos:n skall innefatta bifall till Utsk:ts å sidan
29 af samma Utlåt, afgifna förslag, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
NeL t
Vinner nej, antager B. o. Ad. till kontra-propos. vid
ifrågav:de votering de 3 första punkterna af Gr. Björnstjernas
i ämnet afgifna förslag.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 91.
Nej •— 24.
Härefter upplästes och godkändes följ:de voteringspropos.
:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall
till det utaf Gr. af Ugglas, i ani. af sammansatta Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts hemställan å sid. 29
af Utlåt:t N:o 5, framställda förslag, kontra-propos:n skall
innefatta antagande af Frih. Liljencrantz’s förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager E. o. Ad. till kontra-propos. vid
denna votering bifall till Utsk:ts ofvanberörde hemställan.»
Vid denna voterings utgång hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 50.
Nej — 56.
Upplästes
Den 7 Maj e. m.
129
Upplästes och godkändes följ:de voterings-propos.
lör hufvudvoteringen:
»Den som bifaller Gr. af Ugglas’, i ani. af sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts hemställan
å sid. 29 af Utlåtit N:o 5, framställda förslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller B. o. Ad. Utskits ofvanomnämnda
hemställan.»
Vid denna voterings slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 85.
Nej — 34.
Utsk:ts å sid. 30 afgifna hemställan.
Gr. af Ugglas: Då landtstormen ingår i den fråga,
hvarom R. o. Ad. nyss beslöt anhålla »att K. M:t för
kommande representation ville densamma i sin helhet
framlägga,» torde R. o. Ad. finna att samma hemställan
äfven här måtte göras. Detta kunde lämpligast ske genom
att inflicka orden »och för bildande af landtstorm»
efter ordet »bevärings-inrättningen» i det nyss fattade
beslutet.
Sedan öfverläggningen ansett härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att Gr. af Ugglas hade föreslagit,
att i den underd. skrifvelse, som R. o. Ad. vid
behandlingen af första punkten i Utlåt:t beslutat, skulle
näst efter orden »för beväringsinrättningen» införas orden:
»oell för bildande af en landtstorm;» framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades nej, och sedermera propps, på antagande
af Gr. af Ugglas’ nyssberörde förslag, hvilken propos.
med ja besvarades.
Vid föredragning af Konst.-Utsk:ts d. 2 och 15 dennes
bordlagda Mern. N:o 14, i ani. af Riks-Ståndens beslut
rörande det i Konst.-Utsk:ts Meni. N:o 10 framställda
förslag till ändring i 28:de §:n R. F., så att till flera
befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära
än den rena evangeliska, lade R. o. Ad. till handlingarne
Utsk:ts första, till annat Riks-Stånd gjorda hemställan,
samt godkände den i Mem:ts sednare del föreslagna
voterings-propos.
H. V.
9
130
Den 7 Maj e. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Konst.-Utsk:ts den 5 dennes bordlagda Mern. N:o
15, i ani. af Riks-Ståndens beslut rörande det i Konst.-  Utsk:ts Mern. N:o 13 framställda förslag till ändring i
åtskilliga delar af Tryckfrihets-förordningen, för vinnande
af större frihet att anlägga boktryckerier.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo
på bordet, Stats-Utsk:ts den 5 dennes bordlagda Utlåtm
och Meni.:
N:o 75, i ani. af väckt motion om uppförande af ett
nytt representanthus samt om anvisande af dertill erforderliga
medel;
N:o 76, ang:de utvidgning af det inom R. St:rs hus
inrättade arkiv och bibliothek samt anvisande af dertill
erforderliga medel; och
N:o 77, i ani. af K. Mits till R. St:r aflåtna Nåd,
Skrifvelse, i fråga om upplåtelse åt Stockholms stad af
vissa tomtdelar å Riddarholmen.
Föredrogs och lades till handlingarne sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 5 dennes
bordlagda Mern. N:o 8, i ani. af erhållen återremiss å
Betänkit N:o 5, angide väckta motioner om skjutsväsendets
ordnande och öfvertagande af Staten in. m.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo
på bordet, följide d. 5 dennes bordlagda Betänk:n, nemi.:
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, i ani. af väckt fråga om
restitution af bränvinstillverknings-afgift vid export till
utrikes ort;
Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts Betänk. N:o 2, i ani. af väckt motion om åtgärder
i afseende på tillämpningen af vissa stadganden angående
landväga varuförseln mellan Sverige och Norge;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Betänk:n:
N:o 7, i ani. af väckta motioner om rättighet för röstegande
i konsistoriella pastorat och sacellanier att begära
fjerde profpredikant; och
N:o 8, i ani. af väckt motion 0111 upphäfvande af
den s. k. indigenatsrätten samt af konsistoriernas missiveringsrätt;
-
Deli 7 Maj e. ro.
131
Riddarh.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, i ani. af återremiss
å det af TJtsk:t afgifna förslag till ny Riddarh.-Ordning.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag får hemställa att
sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts Betänk. N:o 1, som icke är bordlagdt mera än en
gång, måtte uppföras först på föredragningslistan till nästa
plenum och derefter Stats-Utsk:ts Betänk, om 9:de
Hufvudtiteln; samt att Riddarh.-Utsk:ts Betänk. N:o 9
måtte uppföras efter Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 15.
Till detta förslag lemnade R. och Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Konst.-Utsk:t efter N:o 167, Hr Geete, fullm. Frih.
Leijonhufvud, Carl Gustaf; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 830. Hr von Vicken, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl
Gustaf.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant
i Stats-Utsk:t efter N:o 460, Hr von Krusenstjerna,
Mauritz Adolf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o
1976. Hr von Knorring, Erik Oscar.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Bevilln.-Utsk:t efter N:o 1696, Hr Bergenstråle, Claes,
samt, enligt R. o. Ad:ns den 1 Maj fattade beslut, af ytterligare
6 suppleanter i samma Utsk.; och befunnos
hafva blifvit utsedd till
Ledamot:
Suppleanter:
Rehnberg, Carl Gustaf.
Ulfsparre, Sigge Bogislaus.
Hammarberg, fullm. Hr von Hofsten, Carl
August.
Ridderstad, fullm. Gr. von Schwerin, Carl
Gustaf Filip.
Stuart, Fredrik Gustaf August.
Bahr, Robert Ulrik Henrik.
N:o
2333.
Hr
N:o
839.
Hr
»
9.
»
»
1053.
»
»
1642.
»
»
86.
»
»
1648.
»
132
Den 7 Maj e. m.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Banko-Utsk:t efter N:o 2256. Hr von Geijer, Bror Bengt
Gustaf, och en supppleant i samma Utsk. efter N:o 1035,
Hr Wästfelt, Fredrik Filip, samt, enligt K. o. Ad:ns den
28 April fattade beslut, af ytterligare 2 suppleanter i
nämnde Utsk.; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 2334. Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig.
Suppleanter:
N:o 250. Frih. Hjerta, Ernst Fredrik Josephsson.
» 2132. B. Hr af Klercker, Carl August.
» 2203. » Zacco, fullm. Frih. von Knorring, Axel
Wilhelm.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant
i .Lag-Utsk:t efter N:o 135, Hr Hammarskjöld, fullm.
Gr. Taube, Henning Edvard; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 107. Hr Ulfsax, fullm. Hr von Bahr, Carl Fredrik
Oscar.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 313, Frih. von
Platen, Carl Baltzar Ernst, och två suppleanter i samma
Utsk. efter N:o 1991, Hr Skjöldebrand, Erik Bogislaus,
och N:o 1871, Hr Ehrenpohl, fullm. Frih. Rappe, Axel
Emil; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot;
N:o 1586. Hr Raab, fullm. Frih. Raab, Hugo.
Suppleanter:
N:o 2211. Hr Börtzell, Algernon.
» 76. Frih. Kruse af Verchou, Henrik Malcolm.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Riddarh.-Utsk:t efter N:o 62, Gr. Taube, August Gustaf,
och en suppleant i samma Utsk. efter N:o 1519, Hr v.
Döbeln, Érnst Georg; och befanns hafva blifvit utsedd till
Ledamot:
N:o 91. Hr Mörner, Hampus Gabriel.
DeD 8 Maj.
Suppleant:
N:o 1351. Hr Muhl, August Gerhard.
133
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 8 Haj Uifsfi.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 7 dennes.
Åled förmälan att Hr Oldevig, Hans Predrik, som
varit suppleant i Bevilln.-Utsk:t, blifvit vald till ledamot
i samma Utsk., att Frih. Raab, Hugo, som varit suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, blifvit utsedd till ledamot
i samma Utsk., samt att Hr Mörner, Hampus Gabriel,
hvilken varit suppleant i Riddarh.-Utsk:t, blifvit
vald till ledamot i samma Utsk., anmodade Hr Gr. och
Landtm. R. o. Ad:ns Hrr Ekektorer att utse en ny suppleant
i hvartdera af nämnde Utsk.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Konst.-Utsk:ts d. 5 och 7 dennes på bordet lagda Alem.
N:o 15, i ani. af Riks-Ståndens beslut rörande det i Konst.-  Utsk:ts Alem. iS :o 13 framställda förslag till ändring i
åtskilliga delar af Tryckfrihets-förordningen, för vinnande
af större frihet att anlägga boktryckerier.
134
Den 8 Maj.
lista punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag får anhålla, att K.
o. Ad. måtte vidblifva sitt i frågan förut fattade beslut
och således afslå Konst.-Utsk:ts före vide inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade
beslut och lade inbjudningen till handlingarne.
2:dra punkten.
Vo te rings-p rop os: n godkändes.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 7 dennes bordlagda Betänk. Nio 1,
ang:de vilkoren för bränvins tillverkning. '
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utskits den 2 och 5 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 74, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
9:de Hufvudtitel.
lista punkten.
Utskits hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Vid föregide riksdag
bestämdes ifrågavide bidrag till 24,000 rdr årligen, men
uppfördes då ej på stat. Nu är meningen, att det skulle
på stat uppföras, dock med det tillägg, att det skulle
utgå såsom förslagsanslag. För min del tror jag dock
icke, att någon giltig grund finnes för anslagets förändring
från bestämdt till förslagsanslag, hvilket lätteligen
kunde hafva till följd, att det komme att utgå med t, ex.
124,000 rdr i stället för 24,000. Jag får derföre anhålla,
att. R. o. Ad. måtte, i likhet med hvad hos Bonde-St. egt
rum, förklara ifrågavide anslag för reservationsanslag.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag är till
alla delar förekommen af den siste talaren, och förenar
mig med honom uti den anhållan, att ifrågavide anslag
måtte såsom reservationsanslag uppföras.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först
propos. på bifall till Utskits hemställan oförändrad, hvar
-
Den 8 Maj.
135
till svarades nej, och sedermera propos. på bifall dertill
med den förändring, att det ifrågav:de anslaget skulle
uppföras såsom reservationsanslag, hvilken propos. med
ja besvarades.
3:dje punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
4:de punkten.
Gr. Mörner: Get torde vara ganska svårt för Hr
Bosseus att med säkerhet uppgifva beloppet af den minskning
uti hans inkomster, som blifvit en följd deraf, att
ifrågav:de lilla del af Finnmarken blifvit skild från hans
domsaga. För min del är jag öfvertygad, att om han
måst vidkännas en minskning uti inkomster, så har han
afven fått lindring uti det besvär, hvarför dessa inkomster
utgjort ersättning. Vid sådant förhållande kan jag
icke tillstyrka bifall till detta ersättningsanspråk, såsom
i intet hänseende styrkt.
Frih. Klinckowström, Budolf: Jag har visserligen
ej haft den äran att sitta på den afdelning, der ifrågav:de
ärende blifvit behandladt; men jag hyser dock det
förtroende till afdelningen, att när den med stöd af de
handlingar, som varit att tillgå, tillstyrkt ifrågav:de obetydliga
anslag, så har den grundat detta sitt tillstyrkande
på rättvisa och billighet. Jag får således anhålla om bifall
till för ev: de punkt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt
och dels afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till samma hemställan, hvarvid svarades
flere ja och några nej, samt sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utföllo med flera nej och några ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till merberörde hemställan
förnyats samt med flera ja och några nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
öde punkten.
mom. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
mom. b.
Hr Stråle, Wilhelm: Stats-Utskd har till stöd
för sin från K. M:ts Nåd. Propos. afvikande hemställan
|36
De 11 8 Maj.
i denna punkt åberopat stadgandet i 1841 års Kongl.
Bref, hvarest föreskrifves, att då en person under 10 år
varit i fångvårdens tjenst samt i öfrigt uppfyllt de för
civila embets- och tjenstemän stadgade vilkor, deribland
att hafva uppnått 65 års ålder, skulle han å allmänna indragnings-staten
uppföras till pension, motsvarande hela
hans förut innehafvande lön. Hittills har ingen enda af
fångvårdens tjenstemän uppfyllt dessa vilkor, så att han
på grund deraf kunnat jemlikt nämnda bref uppföras till
pension, utan har i hvarje fall, då pension erfordrats,
särskild ansökan derom blifvit gjord och af Ii. St:r beviljad.
Häraf torde med skäl den slutsats kunna dragas,
att föreskrifterna uti 1841 års bref äro allt för tunga att
uppfylla. Jag får i sammanhang härmed fästa uppmärksamheten
derpå, att fångvårdens tjenstemän i tvenne hänseenden
befinna sig i olika förhållanden än de fleste andra
tjenstemän; dels derför att de ej vid allt för unga år
kunna och böra användas till denna ansvarsfulla tjenstgöring,
dels och derför, att de i allmänhet ej kunna tjena
så länge som de flesta andra tjenstemän). Med åberopande
häraf gjorde fångvårdsstyrelsen underd. hemställan
till K. M:t ang:de bestämmande af förändrade grunder
för pensionering af tjenstemän och betjening vid fångvårds-inrättningarne,
med bifall hvartill K. M:t till Rikets
sednast församlade Ständer aflät Nåd. Propos. i ämnet,
deruti föreslogs, att dessa tjenstemän, med undantag af
redogörare, skulle efter fyllda 60 år, och efter att i 30 år
hafva varit i Statens tjenst, kunna uppföras till pension å
allmänna indragningsstaten. R. St:r uppskjöto emedlertid
då pröfningen af denna fråga och någon handläggning
deraf har sedermera ej förekommit.
Till stöd för den gjorda nedsättningen uti det begärda
pensionsbeloppet anför Utsk:t tvenne omständigheter.
Den ena, att vilkoren uti 1841 års bref icke äro
uppfyllda. Denna invändning tror jag mig redan hafva
bemött. Den andra omständigheten är, att ifrågav:de tjenstemäns
löner äro allt för höga, för att pensioner enligt
i allmänhet stadgade grunder skulle derå få beräknas.
Jag får uppriktigt erkänna, att jag ej förstår huru Utsk:t
kan fälla ett sådant omdöme. Mig synes, att ifrågav:de
löner äro så små, som de skäligen kunna vara; och erfarenheten
har visat, att de tjenstemän, som på sina löner
kunnat göra några besparingar, äro ytterts sällsynta.
Dessutom bör i betraktande tagas att deras aflöningar utgå
dels i bestämd lön och dels i naturaförmåner, hvaraf
den följd uppstår, att deras pensioner vanligtvis bestämmas
lägre, än för öfriga tjenstemän, hvilka åtnjuta aflöning
endast i kontanta penningar.
Den 8 Maj.
137
Direktör Hårds aflöning i penningar uppgår till 2,000
rdr, och hans öfriga förmåner kunna uppskattas till ungefär
1,000 rdr. Han är nära 60 år; har varit i Statens
tjenst 35 år, deraf 26 år vid fångvården, och har innehaft
sin närv:de befattning i 20 år. Jag anser det derför ganska
billigt att han nu kommer i åtnjutande af en inkomst,
motsvarande 1 af hans inkomster.
Med stöd af hvad jag nu i korthet anfört, vågar jag
anhålla, att K. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte bifalla K. M:ts Nåd. Propos.
Frih. Klinckowström: Med anledning af hvad den
siste talaren behagat yttra ang:de Stats-Utk:ts åsigt, att
fångvårdstjenstemännens löner voro temligen höga, ber
jag att få nämna, att det visserligen kan vara sannt, att
dessa löner icke i och för sig äro så synnerligen höga;
men tager man i betraktande samtlige inkomster, som
tillfalla en fängelsedirektör, deruti äfven ingår en viss
proc. af afkastningen af fångarnes arbeten, så tror jag icke,
att den nämnda åsigten är så alldeles tagen ur iuften.
Hvad nu särskildt den förev:de punkten beträffar, så
finner jag, med ledning af Utsk:ts motivering, att intilldess
andra och riktigare grunder för bestämmande af det
understöd, som må tillkomma afskedade tjenstemän vid
fångvården, hvilka deraf äro i behof, blifvit uppställda
och antagna, kan det med skäl ifrågasättas, huruvida icke
K. St:r böra för hvarje särskildt fall pröfva den begärda
pensionens belopp; och jag vill derför i likhet med den
siste talaren förorda bifall till det af K. M:t föreslagna
belopp 2,000 Kdr. Jag gör detta icke blott för personens,
utan äfven för sakens skull. Om nemi. ifrågav:de tjenstemän,
hvilkas tjenstgöring är synnerligen ansvarsfull och
påkostande, icke sättas i tillfälle att sköta den med nit
och drift, så inverkar det högst menligt på fångvården;
och om fångvårdsstyrelsen icke är i tillfälle att gifva
sina mindre tjenstbara underhafvande en lämplig och
någorlunda tillräcklig pension, måste de bibehållas vid
tjensten, och detta länder ingalunda fångvården till fromma.
Jag förenar mig således uti det yrkande, som blifvit
af Hr Stråle framstäldt.
Gr. Mörner: Uti den nu föredragna punkten har
Hr Stråle yrkat den förändring, att pensionen skulle höjas
till lika belopp med den lön, ifrågav:de person för
närv:de åtnjuter, och såsom skäl derför åberopat, att några
bestämda föreskrifter icke funnes, på grund hvaraf fångvårdens
tjenstemän kunde till pension å allmänna indragningsstaten
uppföras. Jag kan icke annat än beklaga,
att frågan om ordnandet af pensionsväsendet i dess hel
-
138
Dell 8 Maj.
het, hvilken för närv:de är beroende på K. M:ts pröfning,
icke kunnat blifva till R. St:rs skärskådande framlagd;
ty om en sådan granskning skett, hade vi haft bestämda
grunder att i förev:de afseende följa. Då vi emedlertid
nu under öfvergångsperioden måste i viss mån låta godtycket
afgöra, är det, enligt min åsigt, nödigt, att vi något
litet tänka på, i hvilken ställning de till pension föreslagna
personer äro. Om Hr Hård icke kan sköta sin
tjenst, så är han naturligtvis underkastad samma vilkor,
som andra tjenstemän, nemi. att vidkännas ett afdrag af
en fjerdedel af lönen till förmån för den, som sköter tjensten.
Han är endast 60 år, och har således ej i hänseende
till åldern uppfyllt de i författningarne föreskrifna vilkor.
Af handlingarne framgår ej heller, att han af sjukdom är
förhindrad att sköta sina åligganden. Förev:de hemställan
synes mig sålunda l ara ett af fångvårdsstyrelsen vidtaget
försigtighetsmått, för den händelse att Hr Hård
skulle råka att blifva otjenstbar. Under sådana omständigheter
synes det mig vara allt skäl att stadna vid den
summa, som skulle tillfalla honom, för den händelse han
skulle underkastas afdrag af en fjerdedel af sin lön till
förmån för sin vikarie, hvilken summa motsvarar hvad
Utsk:t föreslagit; och får jag på grund häraf anhålla om
bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Stråle: Med anledning af hvad Gr. Mörner anfört,
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att äfven
om Hr Hård klefve af sjukdom förhindrad att sköta
tjensten under så lång tid, att vikarie dertill måste förordnas,
qvarstår han dock i full besittning af sin bostad
och en del af sina närv:de förmåner. Således hade han
uti dessa förmåner full ersättning för det afdrag på lönen,
han i så fall finge vidkännas. Genom en pension af 2,000
rdr komme han således ej att få bättre vilkor, utan snarare
något sämre, än om han tjenade qvar och läte tjensten
bestridas af vikarie.
Hur man således vänder frågan, synes mig billigheten
bjuda, att Hr Hård vid afskedstagande! tilldelas en
pension af 2,000 rdr, och får jag således vidblifva mitt
förut framställda yrkande.
Hr Montgomerie-Cederhjelm, Robert Nils Germund:
Såsom af Betänlct synes, äro pensioner begärda
för ganska många af fångvårdens tjenstemän. Ingen enda
af alla dessa personer har dock uppfyllt de för civile
tjenstemän i allmänhet föreskrifna vilkor. Men då den
först omförmälde af dem nästan uppfyllt dessa vilkor,
har Utsk:t för honom tillstyrkt en pension motsvarande
fulla lönen. Deremot har jemkning egt rum med afseende
Den 8 Maj.
130
å alla de derefter omnämnda, såsom mig synes på ganska
goda grunder. Jag vill nu ej upprepa de skäl, som
föranledt Utskrt till en sådan åtgärd, utan inskränker mig
att yrka bifall till den före v: de punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Hedrande och berömvärdt
må det väl vara och så anses, att chefen för fångvårdsstyrelsen
varmt ifrar för sina underordnades bästa.
För min del måste jag dock bekänna, att jag ej kan inse
grunden till hans uppgift, att fängelsedirektörernes tjenstgöring
skulle vara så ofantligt ansträngande. Om vi t. ex.
i i »n
tänka oss militärer och flere andra tjenstemän, hvilka under
alla tider af året, i skog och mark, under alla vexlingar
af storm och regn, måste i och för sin tjenst offra
helsa och krafter, och dermed jemföra fängelsedirektörens
ställning, hvilken har sin tjenstgöring inom ett ganska
inskränkt område, der han är fullkomligt oberoende af
väderleks- och andra yttre förhållanden, så synas mig ora,
ständigheterna för honom ingalunda vara så ömmande,
som Hr Stråle förmenat. Jag anser, att Utsk:t gått Iv.
Mits förslag så mycket till mötes, som med iakttagande
af Statsverkets hårdt anlitade tillgångar, och i öfrigt äfven
af nödig billighet och opartiskhet varit möjligt; och då ett
beslut i enlighet med Hr Stråles önskan skulle medföra
en rubbning i afseende å öfriga i denna punkt föreslagna
pensioner, Ifan jag icke annat än förena mig i begäran
om bifall till Utsk:ts före v: de hemställan.
Uti det föregående monnt hafva vi till en fängelsedirektör
redan beviljat en pension af 1,500 rdr, och det
vill synas mig, att behofvet för denne person är lika stort
som för den nu ifrågavarande — inga göromål skulle framgent
någondera åligga — och att således enahanda pension
borde dem tillerkännas. Häremot torde kanske Hr Stråle
invända, att den förstnämnde erhållit pension motsvarande
fulla lönen, hvilket deremot enligt Utsk:ts förslag ej skulle
blifva fallet med den sednare. Men vi böra besinna, dels
att Hr Hård ännu ej fullt uppnått 60 års ålder och endast
35 år varit i Statens tjenst, då deremot hans embetskamrat
i Carlstad fyller i år 64 år och varit i tjenst anställd
i 39 år, varande begges helsa försvagad; dels att
fängelset i Norrköping är afsedt för qvinnor, hvilka naturligtvis
genom den qvinnokönet, under alla förhållanden,
egna saktmodighet, mildhet och godhet måste göra tillsynen
för Hr Hård vida mindre besvärlig, än om han haft
manliga fångar under sin vård, ja till och med i viss grad.
angenäm, och i samma mån mindre betungande, om än
antalet qvinliga fångar varit större, än antalet fångar, men
af mankön, i Carlstad.
do
Den 8 Maj.
Af dessa skäl vågar jag anhålla om bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr Stråle: I anledning af hvad Frih. Cederström
anmärkt, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att jag icke
sagt, att ifrågavarande personers tjenstgöring vore mera
ansträngande än andra befattningar; jag har endast sagt,
att den i och för sig är ansvarsfull och besvärlig. Frih:n
liar jemfört denna tjenstgöring med militärers; man bör
dock ihågkomma, att militärer äro berättigade till pension
10 år tidigare än fångvårdens tjenstemän, enligt K. M:ts
förslag.
Samme talare har äfven jemfört direktören vid ett
större straff-fängelse med de vid länscellfängelserna; detta
är dock en jemförelse, som icke håller streck. Hr Hård
har under sin tillsyn haft 2 ä 300 fångar i gemensamhetsfängelse,
bland hvilka han skolat upprätthålla ordning och
disciplin, och hvar och en, som har någon kännedom om
straffinrättningar, måste medge, att det möter vida större
svårigheter att väl sköta ett gemensamhetsfängelse än ett
cellfängelse. Det saktmod hos (p innan, som Frih. Cederström
förmodat vara utmärkande för qviniiga fångar, vitsordas
ej af erfarenheten; tvertom har det visat sig, att det
är synnerligen svårt att upprätthålla ordning bland deni.
Jag fortfar att yrka bifall till Iv. M:ts Propos.
Gr. Mörner: Då den siste talaren omnämnt, att militärer
vore pensionsberättigade vid 50 års ålder, ber jag
att i Kans minne få återkalla den olika skala, hvarefter
pension dem t ill mates. Jag tror icke, att Hr Stråle skulle
vara belåten, om man efter samma måttstock skulle mäta
de honom underordnade tjenstemännens pensionsrätt.
Denna jemförelse haltar således ganska mycket. Jag vill
icke heller inlåta mig i bedömande deraf, huruvida de
qvinliga fångarne i Norrköping kunnat uppföra sig mer
eller mindre oroligt; det är en sak, som synes ega föga
sammanhang med nu förevarande fråga.
Jag fortfar att yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landm. upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan oförändrad
och dels bifall dertill med förhöjning af summan
1500 rdr till 2000 rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid
svarades mångå ja, blandade, med nej, och sedermera
propos. på bifall till samma hemställan med förhöjning af
summan 1500 rdr till 2000 rdr, då svaren utföllo med
många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan propos.
Den 8 Maj.
lil
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad förnyats samt
med många ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gir. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Stråle begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utslcts i mom:t b. af 5:te
punkten i Utlåtit N:o 74 gjorda hemställan, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar
NeJ;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med
den förändring, att det föreslagna pensionsbeloppet förhöjes
från 1500 rdr till 2000 rdr.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess
slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja 33,
Nej — 26.
mom. c.
Hr Stråle: Då Direktör Lock är 64 år gammal och
omkring 29 år varit i fångvårdens tjenst, hemställer jag,
huruvida honom ej kan i pension tilldelas j af hans nu
innehafvande lön, så att han erhåller 1200 rdr, i stället för
1000 rdr, på sätt Utsk:t föreslagit.
Frih. Klinckowström: Jag förordade högre pension
för Hr Hård, men jag kan ej göra det med afseende på
den nu förevarande personen. Det kan väl vara, att Hr
Lock är till lefnadsåren äldre än Hr Hård; men den förre
har varit i tjenst endast 29 år, under det den sednare
varit det i 35 år. Jag får således yrka bifall till Utsk:ts
hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gir. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad och dels
bifall dertill med förhöjning af summan 1000 rdr till 1200
rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan utan förändring, och, då dervid svarades
mångå ja jemte eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
mom:n d, e, f, g, h och i.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
142
Den 8 Maj.
6:te punkten.
Gr. Mörner: Här har Utsk:t gjort ett afsteg från
elen princip, som hittills varit följd. Majoren Tellander
åtnjuter för närvarande i lön 2000 rdr och i särskildta
arvoden 800 rdr. Nu åtnöjer man sig ej med att i pension
för honom begära fulla lönen, utan vill hafva 800 rdr
dertill, ehuru han hvarken med afseende å ålder eller
tjensteår uppfyllt föreskrifna vilkor, ej heller hans behof
af pension är med vederbörliga dokumenter behörigen
styrkt. Jag erinrar mig lifligt, huruledes för 15 år sedan
pension, motsvarande lönens fulla belopp, begärdes för
dåvarande föreståndaren för samma arbetsinrättning, en
Major vid namn Gjerts, med uppgift, att Gjerts skulle
vara alldeles otjenstbar. Denna pension beviljades, och
efter afskedstagande! var Hr Gjerts, oaktadt sin otjenstbarhet,
i tillfälle att emottaga tvenne tjenster å Rikets stat,
nemligen anställning både såsom tullinspektor och postmästare
i, om jag minnes rätt, Waxholm. Det är möjligt, att en
lika lysande carriere äfven kan beredas Majoren Tellander,
ty så svag torde han väl icke vara, att han vid sin ej
långt framskridna ålder ej kan blifva både tullinspektor
och postmästare, om tillfälle skulle dertill erbjuda sig.
För min del anser jag emellertid, att man ej bör gå
allt för frikostigt till väga; och får derföre anhålla, att
pensionen må bestämmas till 2000 rdr, motsvarande lönens
lulla belopp.
Frih. Klinckowström: De handlingar, hvilka vitsorda
Majoren Tellanders förtjenster, och af hvilka Gr.
Mörner sannolikt ej tagit del, hafva varit för Utsk:t framlagde
och finnes till och med redogörelse öfver huru han
förökat inkomsterna för Staten af fångarbetet tryckt uti
fångvårdsstyrelsens berättelse. Deraf inhemtas, att Majoren
Tellander, förutom det han bland tångarne infört en
synnerligen god ordning och disciplin, derjemte uppdrifvit
deras arbetsskicklighet till den grad, att då Statens inkomst
af detta arbete vid den tid, då Majoren Tellander
tillträdde sin befattning, årligen uppgick till några hundra
rdr, belöper den sig för närvarande till omkring 60,000
rdr årligen. Betraktar man således den vinst, som genom
Majoren Tellanders skicklighet tillskyndats Staten, oafsedt
den moraliska förbättring bland tångarne, som måste blifva
en följd af deras trägnare hållande till arbete, anser jag,
att Staten bör åt en så utmärkt man lemna någon uppmuntran,
så mycket mer som räntan af den vinst, han
tillskyndat Staten, uppgår till vida mer, än den förökade
pension, man för honom begär.
Jag har varit en bland dem, som inom Utsk:t lyckats
få det af afdelningen föreslagna pensionsbelopp förhöjdt;
Den 8 Maj.
143
och jag tror, att Utsk:t haft grundliga skäl för en sådan
åtgärd. Enligt min tanke kan således R. o. Ad. med godt
samvete bevilja ifrågavarande pension, desto hellre som
den kan utgöra en uppmuntran för Majoren Tellander?
efterträdare att gå i hans fotspår.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Ehuru jag
helst skulle önskat, att pensionen klefve bestämd till det
af mig föreslagna högre belopp, 3,500 rdr, hvilket jag ansett
vara lämpligt, emedan det utgör räntan på det kapital,
Majoren Tellander genom sin omsorg tillskyndat Staten,
så, och då lltsk:ts hemställan i denna punkt redan lär
vara af två Stånd bifallen, och mitt förslag således ej
torde hafva någon utsigt till framgång, inskränker jag mig
till att begära bifall till berörda hemställan; och instämmer
jag för öfrigt uti de åsigter, som blifvit af Frih.
Klinckowström uttalade.
Frih. Liljencrantz, Johan: Frih. Klinckowström
har upplyst, att det varit på grund af hans hemställan,
Utsk:t tillstyrkt den högre pensionen för Majoren Tellander.
Också var det med faderskärlekens hela värma Frih:n
förordade detta sitt förslag. Att Majoren Tellander vid utöfvande
af sin befattning ådagalagt nit och skicklighet, kan
väl vara möjligt, men nämnda egenskaper äro sådane, som
jag hoppas de fleste af Statens tjenstemän ådagalägga.
Hvad den omständighet beträffar, att Majoren Tellander
beredt Staten en stor fördel genom att uppdrifva arbetet
vid Långholmen, så får jag upplysa derom, att denna
fördel jemväl kommer honom sjelf till godo, enär han
eger rätt att af denna inkomst beräkna en ganska betydlig
provision. För någon tid sedan ingick Major Tellander
till Kongl. Maj:t med begäran, att denna provision
måtte förhöjas; men K. M:t fann ej skäl att dertill lemna
bifall.
För den händelse Majoren Tellander ej med nit och
skicklighet skött sin befattning, skulle jag ej velat tillerkänna
honom hela lönen såsom pension, utan hade jag
då tillstyrkt ett mindre belopp, t. ex. 1000 rdr; men just
i betraktande deraf, att lian ådagalagt nämnde egenskaper,
anser jag det vara skäl, att han behandlas med mera frikostighet
än tjenstemän i allmänhet; och om han nu vid
54 års ålder, då sannolikt K. M:t ännu kan använda honom
till andra tjenster, erhåller fulla lönen i pension, så
tror jag detta innebära ett ganska stort erkännande af
hans förtjenster.
På dessa grunder får jag anhålla, att ifrågavarande
pensionsbelopp måtte bestämmas till 2000 rdr.
114
Den 8 Maj.
Hr Stråle: Förevarande fråga måste betraktas såsom
ett undantagsfall. Majoren Tellander begär pension, vid
lägre ålder än den, hvarvid fångvårdens tjenstemän i allmänhet
böra anses vara till pension berättigade, hvilket
eger sin grund deruti, att han lider af en sjuklighet af
den betänkliga beskaffenhet, att han svårligen länge kan
fortfara med sin besvärliga befattning. Direktörsplatsen
vid straffinrättningen å Långholmen är en af de svåraste
och mest maktpåliggande tjenster af sådan art i 8verige.
Till denna straffinrättning försändas nemligen en mängd
förbrytare från Stockholms stad, och just med anledning
af inrättningens närbelägenhet till staden och deraf följande
större lätthet för fångarne att kommunicera sig med
härvarande personer, är svårigheten att bland fångarne
bibehålla ordning och tukt större vid nämnde fängelse än
vid de öfrige. Vid den tid, då Majoren Tellander tillträdde
ifrågavarande tjenst, var disciplinen vid Långholmen
ej nöjaktigt upprätthållen; men han har återställt
ordningen och under hela sin tjenstetid bibehållit den på
ett fullt tillfredsställande sätt. Han har således gjort sig
väl förtjent af det allmännas erkännande, och då han nu
är af sjuklighet hindrad att fortfarande sköta tjensten, vill
han derifrån afgå. Såsom obemedlad är han i behof af
pension och fångvårdsstyrelsen har föreslagit densamma
till 2,800 rdr, visserligen ett ganska högt belopp, men
ingalunda obilligt i förhållande till de löneförmåner, Majoren
Tellander vid afskedstagandet förlorar.
Jag förordar bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Jag tillåter mig påminna R. o. Ad.
derom, att Majoren Tellander endast 12 år innehaft sin
närvarande anställning. Om han under sednare åren
skött sin befattning med framgång och skicklighet, vill
jag dock erinra mig, att under början af hans tjenstetid
oordningar af ganska betänklig art inom Inrättningen
föreföllo.
Jag anhåller, att ifrågavarande pension måtte bestämmas
till 2000 rdr.
Hr Stråle: Jag får upplysa, att Majoren Tellander
varit anställd i fångvårdens tjenst, innan han fick anställning
såsom Direktör vid Långholmens straff-fängelse. Han
förestod förut under några år första kompaniet af kronoarbetskorpsen.
Hvad beträffar de af Gr. Mörner påpekade
oordningar vid nämnde straff-fängelse, så lända de i sjelfva
verket Majoren Tellander till förtjenst. De inträffade
under de första veckorne efter det han tillträdt sin tjenst,
och föranleddes hufvudsakligen deraf, att han ville införa
tukt och ordning bland fångarne, hvilket gjorde dem upp,
studsiga.
Den 8 Maj.
145
studsiga. Någon skuld för dessa oordningar drabbar således
ej honom; och har han allt sedan dess upprätthållit
den bästa disciplin vid straffinrättningen.
Frih. Klinckowström: Till hvad den siste talaren
anfört, för att sätta frågan uti dess rätta dager, ber jag
att få lägga, att de omnämnda oordningarne på Långholmen
kunnat blifva af den mest betänkliga art. Om nemligen
tångarne lyckats att bryta sig ut, skulle de hafva
öfversvämmat hufvudstaden, och det är svårt att göra sig
. o O
ett begrepp om tdl hvilka olyckor detta kunnat leda.
Många utaf Hrr:ne påminna sig sannolikt den oro, som
under dessa dagar bemäktigade sig allas sinnen. Majoren
Tellander har vid detta liksom andra tillfällen ej
skonat sitt eget skinn, derom vittna de många ärr, lian
bär efter knifstygn, sorn blifvit honom tillfogade af fångar.
Hvad beträffar Frih. Liljencrantz’ förmodan, att jag
skulle vara upphofsman till Utslcts förevarande förslag,
får jag upplysa derom, att det är K. M:t, som begärt den
af Utsk:t föreslagna summa. Mitt åtgörande har således
inskränkt sig till att inom Utsk:t. tillstyrka denna billiga
begäran; men det har jag gjort med gladt hjerta.
Hr Montgommerie-Cederhjelm: Då man skall
bestämma pensioner, anser jag, att man bör för sig uppställa
vissa grunder till ledning för sitt omdöme i detta
hänseende. Sålunda har jag trott, att endast en långvarig
tjenst, eller ådagaläggande af synnerliga förtjenster vid
dess utöfning, eller slutligen sjuklighet, ådragen under
tjenstens skötande, vore de skäl, sorn talade för beviljande
af pension.
Hvad nu särskildt förev:de fall beträffar, så anser
jag det vara otvifvelaktig^ att Majoren Tellander ådagalagt
stort nit och skicklighet i tj ensten, hvarigenom nan
återställt och upprätthållit ordning och tukt vid Långholmen,
der tillförne betydande oordningar förefallit; och
dessutom synes det mig sannolikt, att han på grund af
sin ansträngande tjenstgöring iråkat den sjuklighet, som
hindrar honom att längre fortfara med sin befattning. I
betraktande häraf finner jag inga betänkligheter vid att
förorda bifall till den pension, Utsk:t föreslagit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad
och dels bifall dertill med nedsättning af det ifrågav:de
pensionsbeloppet från 2,800 rdr till 2,000 rdr; framställde
Ilr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till merberörde
H. V. 10
146
Den 8 Maj.
hemställan oförändrad, hvarvid svarades många ja jemte
några nej, och sedermera propos. på bifall dertill med
nyssnämnde förändring, då svaren utföllo med många nej
jemte några ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan utan förändring blifvit förnyad samt
med många ja och några nej besvarad, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
7:de punkten.
mom. a.
Frih. Klinckowström: Dä denna punkt är den enda
uti förev:de Betänk., mot hvilken jag reserverat mig, anser
jag mig skyldig förklara, att jag icke kunnat blifva öfvertygad
derom, att Bicherts förtjenster varit så stora och
hans verksamhet för fäderneslandet så gagnande, att hans
enka på den grund bör tillerkännas en så stor pension,
som Utsk:t föreslagit. Uti en följande punkt få vi se,
att Utsk:t för enkan efter ett Statsråd, hvars verksamhet
i fäderneslandets tjenst varit synnerligen gagnande, icke
tillstyrkt högre pension än 1,500 rdr, och under sådane
omständigheter synes det mig icke vara öfverensstämmande
med billighet, att Bicherts enka erhåller högre
pension. Jag får derför hemställa att Utsk:ts förslag matte
i den mån bifallas, att summan nedsättes från 3,000 till 1,500
rdr; och anhåller jag om propos. på detta mitt förslag.
Frih. Liljencrantz: Jag hade trott, att Stats-Utsk:t
vid behandling af denna fråga icke skulle hafva underlåtit
att uttrycka sitt ogillande deröfver, att K. M:t utan B.
St:rs hörande beviljat enkan Bichert pension. Så har
emellertid ej skett, utan Utsk:t har inskränkt sig till att
förorda bifall till K. M:ts förslag i ämnet. Det belopp,
K. M:t äskat, är, på sätt Frih. Klinckowström anmärkt,
vida högre, än hvad i allmänhet beviljas enkor efter framstående
män, och jemväl öfverstigande den pension, som
längre fram i Betänk:t är för frami. Statsrådet Fälira i
enka föreslagen. Jag tror således, att man, utan att vara
orättvis emot den ifrågavarande enkan, som icke eger
några oförsörjda barn och ej heller är i några betryckta
ekonomiska omständigheter, bör nedsätta det för henne
föreslagna pensionsbelopp till 1,500 rdr.
Ur Fåhrseus, Olof Immanuel: Vid 1850-51 årens
riksdag anslogo B. St:r en lifstidspension af 3,000 rdr åt
den utmärktaste ledamoten af sednare tids lag-kommissioner,
numera frami. Expeditions-Sekreteraren Bichert.
Det var icke någon pension af vanlig beskaffenhet, eine
-
Den 8 Maj.
147
dan Richert till sin död qvarstod, såsom Häradshöfding,
i rikets tjenst; utan det var en nationalbelöning, ett uttryck
af det allmännas erkännande af hans utmärkta förtjenster
såsom rättslärd och såsom upplyst och skarpsinnig lagförfattare.
R. St:r hade vid ett annat tillfälle lemnat bevis
af enahanda erkännande åt Professorn Frih. Berzelius.
Richerts verksamhet var väl i en annan rigtning, men
efter mitt förmenande icke mindre gagnelig för fäderneslandet
och af icke mindre inflytande på dess framtid.
Efter Frih. Berzelii bortgång anvisade R. St:r en pension
åt enkan till lika belopp som det hennes aflidne man-innehaft.
K. M:t har nu föreslagit, att på samma sätt Richerts
enka må få bibehålla den hennes man tillagde pension.
De begge nämnda utmärkta männen, ehuru de
verkat i olika banor, hafva sålunda blifvit ställda på samma
linea, och utan tvifvel med rätta; ty med visshet kan
emotses, att erkännandet af Richerts förtjenster om Svenska
lagverket skall gå till efterverlden, likaväl som Berzelii
namn såsom naturforskare. Frågan har för öfrigt i
begge dessa fall icke kunnat vara att gifva någon belöning
åt enkorna, utan att lemna en gärd af tacksamhet, en rättvis
hyllning åt de hädangångne, utmärkte männens minne.
Det är dessa skäl som föranledt mig och, såsom jag antager,
flertalet af Stats-Utsk:ts öfriga ledamöter att tillstyrka
bifall till K. M:ts förslag; och hemställer jag vördsamt,
att R. o. Ad. äfven dertill må lemna sitt bifall.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Jag är förekommen
af den siste talaren och instämmer med honom.
Richerts förtjenster örn vårt lagverk äro så stora, att de
väl förtjena ett erkännande från det allmännas sida. Han
var icke blott en af de verksammaste ledamöterna i Lagkomitén,
utan också själen i Lagberedningen; och dessa
komitéers kolossala arbeten ej allenast ligga till grund för
vår nu gällande strafflag, utan hafva äfven med största
nytta rådfrågats i afseende å snart sagdt alla författningar,
hvilka under sednare tider inom allmänna lagens område
utkommit. Sjelf hvarken sökte eller vann Richert belöning
härför uti höga embeten eller andra högre utmärkelser.
K. M:t ansåg sig då böra begagna tillfället att
efter hans död lemna ett offentligt erkännande af hans
stora förtjenster, genom att åt hans ålderstigna enka föreslå
en pension, som vore något rundligare tillmätt än de, som
vanligen beviljas enkor efter Statens embetsman; och jag
anhåller, att R. o. Ad. ej måtte nedsätta det af K. M:t
föreslagna belopp.
Gr. Mörner: Frami. Exped.-Sekreteraren Richerts
förtjenster äro för allmänt kända, för att jag derom skulle
148
Den 8 Maj.
behöfva något orda. Men om han för dessa förtjenster redan
under sin lefnad erhållit belöning genom den pension, som
blef honom personligen tillerkänd, så synes giltig anledning
att åt hans enka gifva en ovanligt stor pension icke skäligen
kunna deraf härledas. Om, såsom en föregående talare
uppgifvit, enkan icke är i behof af ett sådant understöd,
så är i detta hänseende en stor olikhet emellan henne
och enkan efter Baron Berzelius, ty han efterlemnade åt
sin enka ingenting annat än sitt frejdade namn. Af en
föregående talare sades det, att Richert hvarken sökte
eller vann några utmärkelser. Jag tror mig emellertid
kunna påstå, att K. M:t åt honom erbjudit det högsta
embete, K. M:t eger att till någon undersåte utdela, men
Richert undandrog vid detta tillfälle det allmänna sin
tjenst. Det är äfven bekant, att ett dokument funnits af
hans hand, hvilket åtminstone icke inom detta Stånd borde
bereda honom någon synnerlig utmärkelse. Jag menar
det märkvärdiga bref, hvarigenom han uppmanade till att
man skulle söka hos allmänheten med den ihärdighet inprägla
öfvertygelsen om vårt dåvarande statsskicks ofullkomlighet,
att denna öfvertygelse skulle blifva så fast, att
allmänheten icke skulle veta huru den kunnat så hos
densamma rotfästas.
Jag tror, att man icke kan anses göra för litet folden
ifrågavarande enkan, om man beviljar henne en pension,
som med 33 ^ procent öfverstiger den, som är föreslagen
för Statsrådet Fåhrtei enka, och sorn dessutom
öfverensstämmer med det belopp, Bonde-St. beviljat. Detta
Stånd har nemligen nedsatt ifrågavarande pension till
2,000 rdr; och jag vågar anhålla, att enahanda beslut
måtte hos R. o. Ad. fattas.
Hr von Ehrenheim, Per: Hr Fåhraus har en
ligt
min tanke ställt denna fråga på dess rätta plats, då
han förklarat den afse en nationalbelöning, hvilken icke
bör tilltagas i så ringa skala, att den endast har till ändamål
att tillgodose de nödvändigaste behofven. Richert
har genom sitt nitiska och berömvärda deltagande uti
Lagkomitéens och Lagberedningens arbeten gjort sig högt
förtjent om vårt lagväsende; och vi böra ihågkomma, att
på nämnda arbeten äro grundade ej allenast den nya
strafflag, som vid sednaste Riksdag antogs, utan jemväl
större delen af de författningar, som under sednare tider
utkommit; samt att vid hvarje lagförändring, sorn varit
påkallad af rättsvetenskapens utveckling, dessa arbeten
varit den källa, hvarur man öst. Richerts verksamhet är
således synnerligen förtjent af erkännande från R. St:rs
sida; och om han ej emottog det höga embete, som blef
honom af K. M:t erbjudet, synes det så mycket mindre
Den 8 Maj.
149
böra läggas honom till last, som han då redan var vid
framskriden ålder, och i följd deraf ej ville utbyta sin
jemförelsevis lugna tjenst emot den honom erbjudna ansvarsfulla
och ansträngande post.
Hvad beträffar den ekonomiska ställningen uti hans
efterlemnade bo, så känner jag den icke; men det är
naturligt, att den ej kan vara särdeles lysande, då man
tager i betraktande de inkomster, som voro med hans
befattning förenade, och i en tjenstemans hus inträffar
alltid vid husfadrens bortgång en stor minskning i tillgångar,
emedan hans lön försvinner. Jag tror derföre,
att om R. o. Ad. ville visa sin tacksamhet emot den hädangångne
genom att sätta hans ålderstigna enka uti en
sorgfri och oberoende ställning, så bör R. o. Ad. ej tveka
att bevilja det belopp, som K. M:t begärt och Utsk:t
tillstyrkt.
Frih. Cederström, Rudolf: H. Exc. Hr Just.-
Statsministern har åberopat den förtjenstfulla verksamhet,
Richert egnat åt vårt lagväsende under en lång följd af
år; och Utsk:t. har »med fästadt afseende å den nitiska
och gagneliga verksamhet nämnde Exped.-Sekreterare
under en lång lifstid i det allmännas tjenst utvecklat»,
för hans enka tillstyrkt en pension af 3,000 rdr. Men då
till ytterligare stöd härför blifvit åberopadt hvad R. St:r
beviljat åt Baron Berzelii enka, ,så mäste jag förklara, att
jag icke kan finna dessa båda fall med hvarandra fullt
jemförliga. Berzelii alldeles exceptionellt stora egenskaper
af snille, lärd och upptäckare å kemiens vetenskapsfält, hans
förtjenstfulla verksamhet, som kommit i en beundransvärd
grad ej blott Sverige, men hela den bildade verlden till
godo, utgjorde hans, af hela hans samtid erkända, förtjenster;
men att gifva någon belöning härför skulle naturligtvis
närmast, om ej endast, åligga hans fädernesland.
Hvad Richert kunnat uträtta, i afseende å vårt lagverk,
inskränker sig deremot inom en mindre krets, och i sådant
hänseende måste, när pension för enkan begäres,
jemförelse anställas med hvad R. St:r gjort för enkor
efter män, hvilkas verksamhet varit af enahanda eller motsvarig
beskaffenhet. Jag tillåter mig då, att påminna
derom, att R. St:r beviljat enkan efter häfdatecknaren
Erik Gustaf Geijer en årlig pension af 1,800 rdr, ehuru
2,000 rdr voro för henne föreslagna, och enkan efter Botanisten,
Biskop Agardh 1,500 rdr, ehuru 2,000 för henne
likaledes voro begärda; vidare att Utsk:t för enkan efter
Statsrådet Johan Fredrik Fålirasus, om hvilken utmärkte
embetsman Utsk:t med rätta åberopar hans »för fäderneslandet
synnerligen gagnande verksamhet under en nära
femtioårig embetsmannabana, derunder han innehaft en af
150
Den 8 Maj.
samhället» på engång vigtigaste oell mödosammaste befattningar»
m. m. — dock icke föreslagit mer än 1,500 rdrs
årlig pension, änskönt hans enka har flera oförsörjda döttrar,
det icke Fru Richert för närvarande har. Jag kan
således ej finna skäl, att i förevarande fall till förmån för
Richert» enka företaga en så exceptionell åtgärd, som
K. M:t behagat i nåder föreslå och Stats-Utsk:t tillstyrkt.
Ett af Med-Stånden, nemligen Bonde-St., har stadnat vid en
summa af 2,000 rdr; nämnda , i dess egenskap af »folkvaldt»,
(jag tillåter mig nu begagna ett redan inritadt talesätt)
säkerligen i H. Exc. Just.-Statsministerns ögon, särdeles
i anslagsfrågors bedömande, mycket upplysta Riks-Stånd
har således funnit sagda belopp innebära ett tillräckligt
erkännande af Richert» förtjenster. Här har frågats, huruvida
hans enka befinner sig i nödställd belägenhet ; men
derpå har ej kunnat gifvas ett jakande svar, och Gud ske
lof för det; men äfven om hennes ställning vore i detta
afseende ömmande, så tror jag dock, att ett ensamt fruntimmer
utan oförsörjda barn kan vara belåten med 2,000
rdr årligen.
I motsats emot Utskfls förslag hafva, med afseende
å pensionsbeloppet, tvenne olika yrkanden blifvit framställde,
nemligen att detsamma måtte bestämmas till 2,000
rdr och till 1,500 rdr. Enär Utsk:t för den så högt utmärkte
embetsmannen, Stats-Rådet Fahran enkefru föreslagit
endast sistnämnda belopp, det jag hjertligen önskar
ej må möta ringaste hinder, skulle jag äfven i förevarande
fall helst velat stadna vid denna summa; men då Gr.
Mörner, hvilken i egenskap af utmärkt jurist, är bättre
än mängden af oss i tillfälle att bedöma och vitsorda
Richerts förtjenster om vårt lagverk, har funnit skäl vara
talande för en högre summa och följaktligen förordat ett
belopp af 2,000 rdr, vill jag i denna hänsigt, och under
fästadt afseende ensamt å Richerts, såsom det säges, lyckliga
och förtjenstfull medverkan till förbättrande af våra
civila och kriminella lagar, måhända egentligen dock mest
i förstnämnda hänsigt, nu lemna åsido alla andra sferer
af hans inverkan å det allmänna; jag vill ej skilja mig
från hvad Gr. Mörner ansett lämpligt och rättvist; utan
instämmer jag i det af honom framställda yrkande.
Frih. Klinckowström: Då tvenne föregående talare
förklarat ifrågavarande pension böra betraktas såsom ett
uttryck af Svenska nationens tacksamhet emot Exped.-  Sekreteraren Richert, och man jemfört denne mans förtjenster
med Baron Berzelii, hvilken sednare dock gjort
sitt namn frejdadt öfver allt i hela den kända verlden,
der kemiens studium idkas, måste jag bestrida denna pensions
egenskap af nationalbelöning. En sådan åsigt, hvil
-
Den 8 Maj.
151
ken jemväl inom Utsk:t af flere ledamöter förfäktades,
blef nemligen der af ganska frejdade vetenskapsmän segrande
gendrifven dermed, att Richert aldrig från sin penna
lemnat något positivt, något sjelfständigt arbete. Hans
omtalade stora förtjenster hafva ej genom något tryckt
verk blifvit ådagalagde, och hans verksamhet inskränkte
sig till arbete såsom ledamot uti Lagkomitéen och Lagberedningen.
Men med all aktning för hans der ådagalagda
nit och skicklighet får man väl ej anse de personer,
som arbetade vid hans sida, för nollor; man måste väl
anse, att en god anpart af de på dessa arbeten nedlagda
förtjenster faller på deras lott. Hvad i öfrigt egenskaperna
hos detta lagverk beträffar, så måste man medge,
att man bör afvakta tiden för att se, huru de positiva lagar,
hvilka äro derpå grundade, verka; jag anser det ännu
för tidigt att derom fälla något omdöme, och således äfven
att skrida till något erkännande af tacksamhet för de
välgörande verkningar, man af dem rönt. Uti de lagverk
och lagförbättringar, för hvilka vi hafva att tacka Richert,
• Oj # # 7
hoppas jag man ej inberäkna!’ förändrmgarne uti våra
grundlagar; ty i så fall nödgas jag erkänna, att jag anser
dem hafva varit ingalunda förbättringar, utan tvertom försämringar.
För min del anser jag, att då R. St:r åt enkorna efter
de vidt frejdade män, Frih. Cederström omnämnt, beviljat
pensioner betydligt understigande den, som Utsk:t i förevarande
fall föreslagit, bör man, med fästadt afseende
jemväl derå, att Richerts enka befinner sig i ganska goda
ekonomiska omständigheter, ej bevilja en så betydlig pension,
som K. M:t föreslagit. Jag tror derför, att man i
förevarande fall bör stadna vid samma belopp, som Utsk:t
föreslagit för enkan efter frami. Statsrådet Fåhraeus, hvilken
under en lång följd af år egnat en förtjenstfull verksamhet
åt fäderneslandet; och vidblifver jag således mitt
förut framställda yrkande.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter hvad här redan
blifvit anfördt för bifall till Utsk:ts förslag, skulle jag
kanske ej hafva begärt ordet, såvida icke en talare lagt
Richert till last, att han ej velat mottaga det högsta förtroende,
K. M:t eger att gifva någon undersåte. Af samma
anledning hade man kunnat tillägga, att han vägrade emottaga
det högsta förtroende R. St:r hafva att erbjuda. Jag
tror mig väl med säkerhet veta, att han varit erbjuden
blifva Just.-Statsminister. Detta kan dock icke för alla
vara så otvifvelaktigt, som att han var kallad redan år
1823 till Just.-Ombudsman. På sätt en föregående talare
upplyst, vägrade han emedlertid att emottaga dessa poster,
icke derför, att han ville undandraga fäderneslandet sin
152
Den 8 Maj.
tjenst, utan derför att han ansåg sig mera kunna gagna
sitt fädernesland genom fortsatt arbete på vårt lagverk,
än genom en verksamhet, som var honom mera främmande.
De platser Richert vägrade mottaga kunde blifva
och blefvo temligen lätt fyllda. Men om han år 1823
eller t. o. m. 1844 upphört med arbetet å lagverket, hade
förlusten varit oersättlig. Jag tror således ej, att man
med skäl kan räkna honom till last, att han undandragit
fäderneslandet sin tjenst. Hvar och en, som känt honom,
vet väl, att han icke var den, som undandrog sitt arbete
och sina råd hvarken det allmänna eller den enskilte, som
anlitade honom, äfven om det var en politisk motståndare.
Man har sagt, att enkans ekonomiska ställning skulle
vara sådan, att hon ej behöfde ifrågavarande understöd.
Jag får bekänna, att jag ej trott, att denna fråga skulle
blifva behandlad som en blott penningfråga. Jag har
derför ej på förhand förskaffat mig nödiga uppgifter angående
den efter Richerts död verkställda bouppteckning;
men jag tror mig någorlunda väl minnas, att när Richert
dog, utgjordes boets förnämsta tillgång af hans böcker och
ett litet landtställe inom hans domsaga, och att det var
ganska ovisst, huru detta skulle kunna realiseras. Det
blef emedlertid, jag tror till följd af en slags pietet, för
ett affectionspris af hans efterträdare i tjensten inköpt och
temligen väl betaldt, och häraf, äfvensom genom försäljningen
af hans bibliotek, realiserades ett öfverskott af, som
jag tror, ungefär 30,000 rdr. Sterbhuset bestod, utom
enkan, af 4 barn, deraf 2 döttrar. Båda dessa döttrar
hafva, tror jag, talrika familjer och, åtminstone en tid,
befunnit sig i mindre goda ekonomiska omständigheter.
Under sin lifstid hade Richert, förutom sin pension, äfven
inkomsterna af sin domsaga, som åtminstone uppgingo till
pensionens dubbla belopp.
Man har anställt jemförelse emellan Richert och andra
af våra utmärktaste män. Jag tilltror mig icke att
kunna gradera förtjensterna emellan de framstående män
inom andra grenar af menskliga vetandet, hvilka här blifvit
omnämnde; men det vågar ' ~
att, alltsedan 1734 års lag utkom, någon Svensk Jurist
funnits, hvilken kunnat mäta sig med Richert. — Beloppet
af pensionen för en stor mans enka är emedlertid icke
hufvudsaken. På sådane ruinera vi oss icke. Men jag
tror det icke vara passande för R. o. Ad. och vill för min
del lika litet afpruta 1,000 rdr för Richerts, sorn jag skulle
gjort det för Geijers och Berzelii enkor i de belopp, Konungen
föreslagit. — Man har ock lagt Richert till last,
att lian ej utgifvit andra verk, än dem, som finnas uti
Lagkomitéens och Lagberedningens arbeten. Den som
snart 50-åriga verksamhet
Den 8 Maj.
153
vill taga del af dessa digra verk, skall emedlertid finna,
att på dem är nedlagdt vida mera arbete, än på de böcker
och skrifter, hvarmed författare i allmänhet förvärfva
ryktbarhet. Dessutom ber jag att få påminna derom, att
Richert under början af sin bana från trycket utgaf flere
andra arbeten.
Man har sagt, att de personer, som bredvid Richert
arbetade i Lagkomitéen och Lagberedningen, väl ej voro
några nollor. Häraf skulle följa att förtjensten af lagförslagen
icke ensam tillkommer Richert. Detta är naturligtvis
fullkomligt sannt. Men hvad som också är det, är,
att han var den verksammaste och skickligaste af många
Lagkomitéens och Lagberedningens särdeles utmärkta
ledamöter. Jag har sjelf sutit vid lians sida i Lagberedningen
under 5 år och rangerar gerna mig bland nollorna.
Men sådane namn som Zenius, Staaf, Gyllenborg, Rosenblad,
Poppius m. fl. äro ännu här väl kända; det oaktadt
tror jag ej, att någon af dem kunde göra honom det mest
framstående rummet stridigt.
Jag hoppas, att R. o. Ad. ej skall betrakta denna sak
endast såsom en liten penningefråga, utan genom beviljande
af den begärda pensionen uttrycka sitt erkännande
af Richert» framstående förtjenster om vårt lagväsende,
samt infria den vexel, en högsinnt Regent dragit på Svenska
folkets tacksamhet mot en af fosterlandets ädlaste och
störste män. Det är under denna förhoppning jag anhåller
om bifall till Utskits hemställan.
Gr. Sparre, Erik: Skiljaktighet i åsigter kan och
bör enligt min tanke icke kunna föranleda till någon tvekan
att erkänna förtjensten, äfven då den förefinnes hos
en motståndare; och ehuru jag uppriktigt medgifver, att
jag i många frågor kämpat emot den man, om hvilken
fråga nu är, bör jag dock obetingadt erkänna, att jag uti
hans arbeten funnit så mycken förtjenst, så mycken framtidsblick,
och så klart inseende af landets och tidens behof,
att jag för min del icke ett ögonblick tvekar att förorda
bifall till det förev:de förslaget, hvilket skulle innebära
ett erkännande från representationens sida af Richerts
framstående förtjenster. Om ett annat Stånd ansett lämpligt
att med afseende å ett större eller mindre behof nedpruta
det föreslagna beloppet, synes det mig, att det icke
anstår R. o. Ad. att tillvägagå på samma sätt. Att ifrågav:de
belöning är väl förtjent, torde svårligen kunna
bestridas; ty en 40:årig verksamhet uti lag-komitén och
lag-beredningen, der Rickert onekligen varit den mest
framstående personen, har otvifvelaktigt gjort honom förtjent
af Svenska folkets erkänsla. Afven om jag icke kan,
lika med den siste talaren, anse honom för den störste
154
Den 8 Maj.
jurist, som funnits sedan 1734 års lag utgafs; vill jag
derför icke förneka, att han såsom jurist var utmärkt och
ovanlig, och att det lagförslag, uti hvars utarbetande han
haft en så väsendtlig del, visat sig i sina verkningar välgörande;
vi böra nemi. ihågkomma, att flere af våra nu
gällande lagar äro ur nämnda lagverk utbrutne. Att han
ej utgifvit andra arbeten än dem, som innefattas uti lagkomiténs
och lag-beredningens förslag, kan väl vara sannt;
men det torde icke vara för någon obekant, att det i dylika
komitéer alltid är någon, sorn är själen och den ledande
tanken, och såsom sådan framstod Richert obestridligen.
Under sådana förhållanden anser jag, att här är fråga
mindre om att gifva underhåll åt Richerts enka, än att på
ett nationen värdigt sätt erkänna de förbindelser, hvaruti
vi stå till en man, som under 40 år på ett utmärkt sätt
i Statens tjenst arbetat inom ett område, der hans verksamhet
kommer att bära rika frukter. Om härtill fordras
mera framstående egenskaper än att vara en skicklig embetsman
i allmänhet, och Richert således är förtjent af
större erkännande, så synes mig, att den pension, man
skall bevilja hans enka, icke bör ställas i jemförelse med
dem, som blifvit gifna åt andra personers enkor; och är
det i betraktande häraf jag får tillstyrka bifall till Utsk:ts
hemställan. /
Frih. Liljencrantz: Enär Gr. Mörner upplyst, att
Bonde-St. bestämt ifrågav:de pension till 2,000 rdr, vill
jag afstå från mitt yrkande om summans bestämmande
till 1,500 rdr och förena mig uti den anhållan, Gr. Mörner
framställt. Då jag yrkat nedsättning uti pensionsbeloppet,
har jag icke dermed velat underkänna Richerts
förtjenster eller de åsigtcr, hvilka han hyllat; men jag
kan icke anse, att R. o. Ad. kan sägas handla njuggt,
om Ståndet förfar samvetsgrannt med Svenska folkets medel.
För min del anser jag mig åtminstone, under de få
dagar, som ännu återstå för mig att utöfva representantkallet,
icke böra gifva min röst för andra utgifter, än som
äro nödvändiga och nyttiga. De förtjenster Richert inlagt
om vårt lagverk, blefvo under hans lifstid belönade
genom medborgares aktning och en nöjaktig utkomst.
Om R. St:r nu bereda hans enka en sorgfri framtid, så
hafva de derigenom visat sitt erkännande af hans förtjenster.
Men jag tror icke, att vi äro berättigade att, på
sätt Hr Koch yttrade, icke betrakta denna fråga såsom
en penningefråga, ty då här är fråga om penningar, vet
jag i sanning ej, huru den skulle kunna annorlunda betraktas.
Pension af ifrågavarande beskaffenhet gifves antingen
för gjorda tjenster eller för att afhjelpa ett behof.
Den 8 Maj.
I båda fallen måste en jemförelse ega rum. Gifves den
för gjorda tjenster, så måste man efterse, huru Staten
tillgodosett andra utmärkta mäns enkor. Då finna vi, att
till exempel för Biskop Agardhs enka, hvilken dock måste
afträda boet till konkurs, bestämdes en pension af endast
1,500 rdr. Under sådana omständigheter kan jag icke
finna, hvarför ifrågav:de pension skulle sättas högre. Gifve
s åter pension för att afhjelpa ett behof, så måste man
undersöka, hurudant detta behof är. En talare har nämnt,
att Richerts enka hade oförsörjda barn. Så är dock icke
förhållandet; ty hon har 2 söner, hvilka båda ega sin utkomst,
och hennes döttrar äro gifta, och då kan man med
skäl fordra att deras männer skola försörja dem. Det är
således endast för enkan, som denna pension behöfves,
och då tyckes 2,000 rdr vara ganska rikligt tilltaget, helst
hon dessutom åtnjuter pension från civilstatens enke- och
pupillkassa.
Af dessa skäl förenar jag mig uti det yrkande, som
blifvit af Gr. Mörner framstäldt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det torde vara
för åtskilliga af R. o. Ad:ns ledamöler bekant, att jag icke
delar de politiska åsigter, Richert hyste. Detta hindrar
mig dock icke att göra rättvisa åt hans förtjenster; om
man hittills gifvit otillräckliga pensioner åt tjenta mäns
enkor, beklagar jag detta, men ser deri ingen anledning,
att fortfarande begå samma misstag. Man har sagt,
att Richert undandragit det allmänna sin tjenst, derföre
att han vägrat mottaga det högsta förtroende, K. M:t
• T • »
eger att erbjuda. För min del förstår jag ej detta. Ansåg
sig Richert icke passa vid rådsbordet, gjorde han ju
rätt uti att afsäga sig denna smickrande utmärkelse; att
han icke derför undandrog fosterlandet sin tjenst, derom
vittnar det värdefulla Verk, som till största delen under
hans ledning utarbetades. Gr. Mörner har bland andra
skäl för afprutning framdragit det, att Richert hyste alltför
fria politiska åsigter, och att han efterlemnat en skrift,
deri han förordar en mindre vacker agitation för representations-förändringen.
Jag hörde till minoriteten de
märkliga Decemberdagarne, men detta ger mig dock ingen
anledning att nu afstyrka en pension åt en förtjent
mans enka; och skulle på det högsta beklaga, om R. o.
Ad. låter nämnde omständighet inverka på sitt beslut i
ämnet; detta skulle då allt för mycket få utseende af politisk
förföljelse. I närv:de fall anser jag frågan endast
vara den, om Richert var en utmärkt personlighet samt
om hans enka således är förtjeut af den föreslagna pensionen;
ur sådan synpunkt tillstyrker jag bifall till Utsk:ts
förslag.
rt>
Den 8 Maj.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då vid
Richerts död Posttidningen förkunnade, att K. M:t tillåtit
hans enka att uppbära samma pension, som hennes man
åtnjutit, så emottogs denna underrättelse med allmän belåtenhet.
K. M:t har nu begärt, att R. St:r måtte bevilja
enkan en pension lika med den som K. M:t redan förlänat
henne. För min del anser jag visserligen, att det
begärda beloppet är något för högt tilltaget, men då enkan
en gång varit i åtnjutande deraf, eller, som man säger,
fått på hand derpå, anser jag II. St:rs värdighet fordra,
att deri ej göra någon nedsättning.
Jag får således anhålla om bifall till Ut.sk:ts förslag.
Hr Montgommerie-Cederhjelm: Jag skulle vilja
undvika att göra jemförelse!- mellan Svenska män, som
alla varit en prydnad för sitt land; men vid beviljande
af nationalbelöningar måste man, för att vara rättvis, se
till hvad som förut skett, och derför åro jemförelse!- nödvändiga.
Då Geijers enka erhållit en pension af 1,800
rdr, så tror jag att beloppet för Expcditions-sekreteraren
Richerts enka väl kan nedsättas till 2,000 rdr, hvilket
jag alltså får tillstyrka.
Frih. Klinckowström: Då det Stånd, sorn af dem
anses för ,*■ af nationens medlemmar, hvilka mest uppskatta
Richerts förtjenster, uttalat sig för 2,000 rdrs pension
åt hans enka, och detta måste anses vara nationens
röst, så vill jag, för att icke för mycket splittra meningarne,
afstå från mitt förra yrkande, och förena mig med
deni, som önska att beloppet bestämmes till 2,000 rdr.
Med afseende på yttrandet, att man icke borde neka pension
åt enkan efter en förtjent man, så får jag anmärka
att 2,000 rdr synes mig vara en ganska vacker pension.
För öfrigt tror jag det vara stort skäl att R. St:r öfvervaka
sin rätt att utdela och bestämma pensioner, då vi se
hvad fara underlåtenhet af ett sådant bevakande medför.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: (Yttrandet har af
talaren icke blifvit återlemnadt).
Gr. Mörner: Jag tror att vi här äro berättigade att
yttra oss öfver ämnena, utan att vi behöfva någon undervisning
om sättet huru det bör ske. Den som vill framställa
anmärkningar mot våra satser, må göra det; men
att hålla föreläsningar för oss, och gifva oss tillrättavisningar
är hvarken behöfligt eller tillständigt. Någon
skolmästare behöfva vi icke. Yi hafva vuxit ifrån den
tidpunkt, då sådan erfordrades.
Den 8 Maj.
157
Frih. Liljencrantz: Jag instämmer med Gr. Mörner.
Den djupa smärtan öfver vårt sätt att behanla frågorna
kunde Hr Mannerskantz hafva besparat sig. Att
Stats-Utskit ensamt, efter K. Mits förslag, skulle hafva
rättighet att handskas med landets tillgångar, utan att
R. St.ir skulle deri få göra någon ändring, är en sats,
hvarpå jag icke kan ingå.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Jag vill
inskränka mig till att tillkännagifva, att jag röstar för
samina summa, som Bonde-St. bifallit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till Utskits föro vide hemställan
oförändrad och dels bifall dertill med den förändring, att
det ifrågavide pensionsbeloppet nedsattes från 3,000 rdr
till 2,000 rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utskits hemställan oförändrad, hvarvid svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på bifall dertill med ofvanomförinälda förändring, då svaren
utföllo med mångå ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes; hvarefter upplästes och godkändes
följide voterings-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utskits hemställan i mom.
a, af 7:de punkten i Utlåtit Nio 74, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med
den förändring, att det för framlidne Expeditions-sekreteraren
Richerts enka föreslagna pensionsbelopp nedsättes
från 3,000 rdr till 2,000 rdr.»
Sedermera företogs voteringen och befuunos vid dess
slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 45.
mom. b.
Frih. Liljencrantz: I det Statsråds-prot., som åtföljt
K. Mits Propos. om pension åt enkefru Richert,
yttras: »att sedan K. Mit tillåtit att till Expeditions-sekreteraren
J. G. Richerts enka, Sofia Schönherr, finge, tillsvidare
och intilldess en sådan förbindelse hunne af R.
Stir öfvertagas, af Stats-Kont. förskjutas ett belopp, etc.»
158
Den 8 Maj.
Det är en tillåtelse, som är så mycket mer obefogad, som
K. M:t icke har rättighet att på Stats-Kont. anvisa några
medel. Om detta är frikostighet, så är den åtminstone
af beskaffenhet att icke betunga gifvaren, utan Svenska
Statsverket. Regeringen trodde sig vid detta tillfälle vara
behaglig för opinionen inom landet, hvartill jag visserligen
lyckönskar regeringen; och jag betviflar att denna
åtgärd i annat fall blifvit vidtagen. Men jag anser icke
att sådant bör inverka på frågan, och jag kan icke betrakta
saken olika, derför att det gäller ett populärt namn.
Yid detta tillfälle, så väl som vid andra, hade regeringen
bort afvakta R. Stms sammankomst för att erhålla detta
anslag; nöden stod icke för dörren, och äfven om så varit,
hade K. M:t haft andra utvägar att anlita. Om jag
hade någon förhoppning att få punkten afslagen, skulle
jag yrka detta; men då jag det icke har, och jag hört
att Bonde-St. bifallit anslaget, får jag anhålla att R. o.
Ad. ville, med ogillande af K. M:ts vidtagna åtgärd, bevilja
det begärda anslaget.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag föreställer mig,
att den sista voteringens utgång, i förening med resultatet
af den inom Hederv. Bonde-St. anställda votering i
frågan, tillräckligt gifvit vid handen, att, för att nyttja
en känd liknelse, »vice värden gjort upp räkningen utan
värden». Vice värden är här den Konungens rådgifvare,
som tillstyrkt beloppets utbetalande till enkefru Richert
»intilldess en sådan förbindelse hunne af R. St:r öfvertagas.
» Värden är R. Sfer. Då fråga är om en »förbindelse»,
bör väl sådan icke utfärdas af annan än den, som skulle
infria densamma, eller ock dertill gifvit sitt bemyndigande;
men så visar sig icke här vara förhållandet, och jag kan
icke neka, att det förundrar mig, att i K. M:ts Propos.
finna dessa ordalag använda; äfvensom de för Hr Richert
ännu mera smickrande ordalag, hvilka blifvit nyttjade i
den skrifvelse till enkan, hvari henne denna fördel bebådades,
förefallit mig ganska egna. Att uttala detta, anser
jag just vid detta tillfälle ovägerligen och bestämdt
vara min rättighet; och jag skulle kunna gå längre, men
då enkan fått uppbära beloppet, och trott det vara från
rätter gifvare kommet, vill jag icke yrka rent afslag å
punkten. Det har blifvit yrkadt, att punkten skulle med
ogillande af den hos K. M:t vidtagna åtgärd varda till
nedsatt belopp bifallen. Jag tror, att detta icke heller
vore obefogaclt. Jag vill emedlertid icke nu bestämma,
om jag skall sluta 111ig till detta yrkande, eller (vare sig
med eller utan någon nedsättning i beloppet) stanna dervid,
att hvad jag nu sagt måtte för min räkning stå i R.
o. Ad:ns protokoll antecknadt. Hvad beslut, jag kommer
Unn 8 Maj.
189
att för min del fatta, skall horo på den utredning, som
under denna öfverläggnings förlopp kan inför R. o. Ad:n
af denna frågas ställning varda afgifven. Mitt slutliga
votum inskränker dock uti ingen mån min utsagda mening
om det sätt, hvaruppå denna angelägenhet varit
handhafd, och hvilket synes mig ingenting mindre än
tillfredsställande.
Frih. Klinckowström: Det märkliga förhållande,
hvarom denna punkt handlar, vidrör 2:ne vigtiga principfrågor.
Den ena är, att Regeringen genom att utgifva en
pension två år innan R. St:r kunnat derom uttala sig, och
att anbefalla Stats-Kont. att tills vidare förskottera dessa
medel, vidtagit en åtgärd i tydlig strid mot 64 och 65
§§:na R. F., hvilka innehålla, 64 §:
»Så väl Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af extra
ordinarie utlagor eller bevillningar till Statsverket af R.
St:r anslås, vare under Konungens disposition, att till de
af R. St:r pröfvade behof och efter den upprättade Staten
anordnas.»
och 65 §:
»Dessa medel må icke annorlunda användas, än faststäldt
blifvit; varande Stats-Rådets ledamöter ansvarige,
om de låta afvikelse derifrån ega rum, utan att till prot:t
föreställning deremot göra, samt anföra hvad R. St:r i
denna del förordnat.»
Det synes mig klart, att R. St:r icke hafva kunnat
anslå medel till pension åt enkan efter Exped.-Sekreteraren
Richert, ty lian var icke död då sista statsreglering
skedde, och likväl hafva af Statens medel 6,000 rdr för
detta ändamål blifvit använda.
Den andra principfrågan är, att genom denna K.
M:ts anordning, såsom en talare redan yttrat, enkan fått
på liand att erhålla en pension af 3,000 rdr. Om R. St:r
eftersläppa sin rätt att bestämma pensioner, så blifva de
af med ett vigtigt prerogativ. Det har icke hittills funnits
någon annan myndighet, sorn haft denna rättighet,
och den bör äfven fasthållas.
Jag skulle vilja afslå hela punkten, om den icke redan
af tre Stånd blifvit bifallen, men jag förenar mig med
dem, som önska att beviljandet af denna summa måtte åtföljas
af förklaring om den vidtagna åtgärdens ogillande.
Hr Fåhraeus: Med de föreg:de talarne instämmer
äfven jag i hvad frågan rörer anvisandet af den föreslagne
ersättningssumman; men jag kan deremot icke
förena mig i tillstyrkandet att fatta beslut om ogillande
af den klandrade förskotts-anordningen, äfven om det
100
Den 8 Maj.
skulle vara förhållandet, såsom det uppgifvits, att ett annat
Riks-Stånd fattat ett sådant beslut, Jag anser nemi.,
sedan Konst.-Utskd granskat regeringsåtgärderna intill
början af innev:de riksdag, och Ii, St:r lemnat decharge
för dessa regeringsåtgärder, det vara, om icke otillständigt,
åtminstone olämpligt, att besluta något ogillande af
en regeringsåtgärd, som faller inom tidrymden för den
afslutade granskningen. Jag tillstyrker derföre enkelt
bifall till Utskrts förslag.
Gr. Mörner: Efter mitt förmenande tillkommer det
icke K. o. Ad. att vid detta tillfälle ingå i pröfning eller
yttra sig öfver Regeringens åtgärder, för hvilket bedömande
grundlagen föreskrifver ett annat sätt. Jag tror
att vi böra hålla oss endast till den anslagsfråga, som
föreligger, och som vi kunna bifalla eller afslå; men alla
andra framställningar äro utom ämnet. — Jag anhåller
om bifall till punkten.
Hr von Francken: Jag instämmer i hvad af Hr
Fåhrasus och Gr. Mörner blifvit yttradt,
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Sedan Gr. Mörner
yttrat sig, liar jag icke annat att tillägga än att, då K.
M:t anbefallde Stats-Kontoret att af tillgängliga medel
förskjuta beloppet, till dess K. St:r hunnit i ämnet besluta,
så hade K. M:t för afsigt att, om Ii. St:r icke
skulle bevilja den begärda summan, af andra till K. M:ts
fria disposition ställda medel ersätta densamma. Så har
äfven för första året skett, i det Stats-Kontoret blifvit
godtgjordt af 2:dra Hufvudtitelns extra utgiftsmedel; och
det var endast derför, att dessa medel och andra besparingar
blifvit för andra ändamål starkt anlitade, som K.
M:t ansett sig böra af K. St:r för de två följande årens
förskott begära ersättning. Det är icke heller något nytt
eller alldeles ovanligt, att då K. M:t förklarat sig sinnad
att af R. St:r begära pension åt någon enka, en gratifikation
blifvit henne under tiden beviljad, på det hon
icke skulle komma att lida nöd, innan R. St:r lomme tillsammans.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Frih. Liljencrantz: Då af den siste högt aktade
talaren blifvit upplyst, att, 0111 R. St:r afsloge Proposm,
K. M:t hade för afsigt att af tillgängliga medel ersätta
beloppet; och då Hr Gr. o. Landtm, lärer anse sig förhindrad
att å mitt förra yrkande framställa propos., så
får jag derifrån afstå, och hemställer att R. o. Ad. ville
bevilja 4,000 rdr att för ifrågav:de ändamål af Statsverket
utgå.
Frih.
Dea 8 Maj.
161
Frih. Cederström: Om de af H. Exc. Frih. De
Geer i dess nu afgifna yttrande begagnade ordalag, att
nemligen pensionsbeloppet blifvit enkefru Richert tilldeladt
»tillsvidare och intilldess R. Skr hunne öfver detta
ämne besluta», hade varit använda i den K. Propos:n i
stället för det af mig anmärkta uttryck: »tillsvidare och
intilldess en sådan förbindelse hunne af R. Skr öfvertagas»,
så skulle jag, änskönt obelåten med sjelfva åtgärden,
icke funnit mig böra mot ordställningen framkomma
med någon anmärkning, och jag vill, efter detta H.Exc.s
förklarande, gerna tro, att meningen varit sådan, som
den, efter min föreställning, från början bordt vara, ehuru
ordalagen, temligen tydligt, synas tillkännagifva en annan
uppfattning af R. Skrs befogenhet i detta afseende. Hr
Frih. De Geer, som säkerligen bättre än de flesta är i
tillfälle bedöma ordens valör och vigten af hvart och ett
sådant, då det nyttjas statsmagterna emellan, kan det således
icke förundra, att desamma noga granskas, och att
jag vid detta tillfälle nödgats beklaga, att det rätta uttryckssättet,
som H. Exc. nu begagnat, icke influtit i den
af Hr Frih:n kontrasignerade Propos:n från K. M:t.
Då jag förra gången yttrade mig i detta ärende, förbehöll
jag mig att framdeles, under öfverläggningens förlopp,
få bestämma, huruvida jag ville deltaga i yrkandet
om åtgärdens ogillande, hvartill jag visserligen hyste
mycken benägenhet, om än jag ansåg enkan böra af oss
lemnäs i oqvald besittning af hvad hon undfått eller åtminstone
af den del, som motsvarade den henne af R. o.
Ad. nu tilldelade pension. Men de af Hr Fåhrteus och
Gr. Mörner andragna formella motskäl emot ett sådant,
af R. o. Ad. uttaladt ogillande, 0hafva öfvertygat mig derom,
att derifrån bör afstås. Återstår då, att, när rent
afslag ej åsyftas, antingen bevilja hvad Utsk:t tillstyrkt,
eller att, på sätt Frih. Liljencrantz föreslagit, nedsätta
beloppet tdl 4,000 rdr, hvilket skulle stå i öfverensstämmelse
med hvad R. o. Ad. nyss i sjelfva pensionsfrågan
beslutit, och således väl kunna försvaras. Huruvida en sådan
nedsättning i ett af K. M:t allaredan till utbetalning
anordnadt belopp, skulle i annat hänseende vara önskligt,
nemligen för den harmoni, som emellan statsmagterna bör
finnas, och som jag alltid önskat bevara, om än ett hugneligare
tillmötesgående af R. Skrs ej allenast önskningar,
men beslut, kunnat vara önskvärdt i vissa, rätt vigtiga
frågor, detta är ett föremål, hvarom jag nu icke vill
yttra mig. Jag får således endast tillkännagifva, det jag
afstår från det af mig eventuellt biträdda yrkandet om
pensions beviljande under uttryck af »ogillande» utaf åtgärden
med dess preliminära tilldelande; och öfverlemnar
H. Y. 11
16?
Den 8 Maj.
jag åt R. o. Ad. att bestämma anslagets siffra till fulla
eller nedsatta beloppet.
Frih. Klinckowström: Jag kan icke finna annat
än att hvar och en har rätt att yttra sig om hvad som
kommit under öfverläggning, och jag har ansett mig pligtig
att vid detta tillfälle uttala mina betänkligheter; men
då jag tror mig veta, att Hr Gr. o. Landtm, anser sig
förhindrad att framställa propos. på mitt yrkande att åtgärden
måtte ogillas, och jag alltid gerna underordnar
min åsigt hans upplysta insigter, så får jag från detta
yrkande afstå. Hvad beträffar Frih. Liljencrantz’ sista
förslag att beloppet skulle nedsättas till 4,000 rdr, så finner
jag det icke vara skäl att pruta på en så ringa summa
som 6,000, utan får anhålla om bifall till hvad Utsk:t
föreslagit.
Frih. Liljencrantz: Jag finner det riktigt och na
turligt,
att, då R. o. Ad. funnit 2,000 rdr vara det lämpliga
pensionsbeloppet, äfven vid ersättning af en i förtid
gifven pension stanna vid detta belopp. Om K. M:t beviljat
ett högre belopp, må sådant af besparingarne på
Hufvudtiteln betäckas. Jag vidhåller mitt förslag, som
jag anser vara i konseqvens med R. o. Ad:ns förra beslut.
Sedan ofverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till (Jtslets hemställan oförändrad
och dels bifall dertill med nedsättning af summan 6,000
rdr till 4.000 rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid
svarades många ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på bifall dertill med ofvansagde förändring, då
svaren utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till merberörde hemställan
utan förändring blifvit förnyad samt med många ja, blandade
med nej, besvarad, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig
nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Liljencrantz begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i mom. b
af 7:de punkten i Utlåt:t N:o 74, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med
den förändring, att det föreslagna ersättningsbeloppet nedsättes
från 6,000 rdr till 4,000 rdr.»
Den 8 Maj.
163
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 36.
Nej — 29.
Sale—15:de punkterna.
ITtsk:ts hemställanden biföllos.
16:de punkten.
mom. a.
Hr von Knorring, Oscar: Då icke någon reser
vant
af Ståndet inom Utsk:t anmält sig, är naturligtvis
icke någon förhoppning att erhålla ändring i beslutet;
men då jag vid förra riksdagen framställde ett förslag i
samma syftning, anser jag mig skyldig att anmäla, det
jag icke kan biträda det slut, hvartill Utsk:t kommit.
Det skäl, hvarpå Utsk:t grundat sitt afslag, är »att K. M:t
genom beslut den 16 Sept. 1865, enär de tillgängliga
medlen erfordrades för andra angelägna behof, funnit sig
icke kunna till krigsbefälets i samma syfte gjorda framställning
lemna bifall.» Jag kan icke annat än beklaga
detta beslut, hvarigenom mången gammal krigare lemnäs
utan ett välförtjent understöd. Huru stor är icke skilnaden
mellan denna och Franska arméens behandling,
der hvar och en, utom förhoppningen om »la gloire», har
vissheten att icke bli lemnad på bär backe, då han icke
längre orkar att tjena.
Jag' anhåller att få dessa ord antecknade till prot:t,
för att kunna visa, att åtminstone jag gjort hvad jag
kunnat, för att få dessa gamla militärers otillräckliga pensioner
något höjda.
Hr Reuterskjöld, Fabian: Då den förre värde
talaren framhållit det beklagliga deruti, att K. M:t icke
velat lyssna till krigsbefälets hemställan om förhöjda pensioner
åt dem af armébefälet, som före 1858 tagit afsked,
så anser jag mig böra nämna att, utom det att statsmedlen
voro för andra ändamål erforderliga, har K. M:t ansett
sig icke böra villfara denna begäran på den grund,
att, då R. Skr biföllo pensionsförhöjriing åt armébefälet,
det skedde med förklaring att sådant skulle tillämpas endast
för dem, som efter 1858 tagit afsked. För min del
inser jag allt för väl det beklagliga i de förhållanden,
hvari de finnas, som, då penningevärdet så betydligt fallit,
qvarstå vid samma små pensioner, som måste vara
alldeles otillräckliga, då t. ex. en kapten har 600 rdr till
underhåll för sig och sin familj, och om R. Skr ville an
-
164
Den 8 Maj.
visa det begärda beloppet, som uppgår till 107,000 rdr
och för hvarje år genom derunder skeende dödsfall minskas,
skulle ingen högre än jag önska sådant; men då
Utsk:t icke tillstyrkt motionen, ser jag icke någon möjlighet
att erhålla ett sådant beslut; och jag får derför inskränka
mig till att förena mig med den föreg: de värde
talaren, utan att framställa något vidare yrkande.
Hr Rosensvärd: Jag är förekommen af den siste
värde talaren. Det ligger i sakens natur, att afskedstagande
kamraters öde skall af mig varmt behjertas, men
jag finner också att det skulle bli ett prejudikat af allt
för svår beskaffenhet, om pensionsförhöjning för en viss
klass skulle tillerkännas retroaktiv verkan. Af detta skäl,
-jemte det att de, som efter 1858 tagit afsked, iklädt sig
en viss tjenstgöringsskyldighet, som icke kan de andra
åläggas, har jag, då fråga väcktes om en skrifvelse till
Iv. M:t i ämnet, måst motsätta mig sådant. Här har icke
något direkt yrkande blifvit framstäldt och äfven jag
skulle vilja undvika att göra något sådant, men då tre
Stånd bifallit Utsk:ts förslag, måste jag, huru hårdt det
än är, anhålla om propos. på att äfven R. o. Ad. ville
göra detsamma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. blef Utskffs förev:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
moni. b.
Bifölls.
Den vidare föredragningen af Utlåtit blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Upplästes ett af Hr Celsing, Lars Gustaf, ingifvet
mern. af följande lydelse:
Hos Högloft. R. o. Ad. får jag vördsammeligen anhålla,
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
blifva befriad ifrån min nuv:de Elektorsbefattning.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Hr Rehnberg, Carl Gustaf: Af tjenstegöromål
hindrad att vara närv:de, anhåller jag att få afsäga mig
min plats såsom Suppleant i Bevilln.-Utsk:t.
Härefter anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels R. o. Ad:ns
Hrr Elektorer att välja en Suppleant i Bevilln.-Utsk:t
Den 8 Maj.
efter Hr Behnberg, dels ook Ståndets Hrr Bänkman att
utse en Elektor efter Hr Celsing.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Dä det är
af vigt för K. o. Ad:ns ledamöter att få tid att taga kännedom
om sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1, ang:de vilkoren för
bränvins tillverkning, hemställer jag att detta Betänk., äfvensom
sammans. Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 9 om restitution af bränvinstillverkningsafgift
vid export till utrikes ort, måtte ställas
först på föredragningslistan till det plenum, som kommer
att näst efter morgondagen hållas, derest Stats-Utsk:ts
Utlåt. ang:de Nionde Hufvudtiteln och Biddarh.-  Utsk:ts Betänk, i anledning af återremiss å det af Utsk:t
afgifna förslag till ny Biddarh.-Ordning, då äro afgjorda.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida B. o. Ad., i
enlighet med hvad Gr. Liljencrants föreslagit, behagade
besluta, att i främsta rummen på föredragningslistan för
det plenum, som komme att hållas näst efter morgondagens,
skulle uppföras sammans. Stats-, Bevilln.- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, i ani. af
väckt fråga om restitution af bränvinstillverkningsafgift
vid export till utrikes ort, och sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning, likväl med det förbehåll,
att så vida Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 74, ang:de regleringen
af utgifterna under Biks-Statens Nionde Hufvudtitel, samt
Biddarh.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, i ani. af återremiss å
förslaget till ny Biddarh.-Ordning, icke dessförinnan vore
genomgångna och afgjorda, dessa Betänkm skulle å listan
sättas före de först omnämnde.
Bopades ja.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
166
Den 9 Maj f. xn.
Onsdagen den 9 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. ni.
Justerades ett prot.-utdrag för den 8 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida 11. o. Ad.,
i öfverensstämmelse med hvad Eiks-Ståndens Hrr Talmän
vid hållet sammanträde öfverenskommit föreslå, behagade
besluta, att val af ledamöter i förstärkt Bevilln.-  Utsk. skulle företagas nästa Onsdag den 16 dennes.
Ropades ja.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm., att, i likhet
med hvad vid föreg:de riksdagar iakttagits, utom de 18
ordinarie ledamöterna skulle utses 12 suppleanter, så att
hvarje vallista komme att innehålla namnen på 30 personer;
hvilket jemväl bifölls.
Företogs val af 18 ledamöter och 12 suppleanter i
Förstärkt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskott; och befunnos,
efter valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
Wrangel, fullm. Frih. Leijonhufvud, S.,
med 43 röster.
von Köhler, fullm. Gr. Wachtmeister,
A., med 43 röster.
Rudenschöld, fullm. Frih. Åkerhjelm,
C., med 43 röster.
af Ugglas, C. G., med 51 röster.
Haij, fullm. Pir Uggla, C. G., med 43
röster.
Ehrenborgh, Gösta, med 43 röster.
Gyllenhaal, fullm. Frih. Liljencrantz, C.
A., med 43 röster.
N:o
20.
Frih,
))
41.
))
»
167.
»
»
227.
»
»
311.
))
362.
»
))
366.
»
))
388.
»
N:o
1.
Hr
»
9.
»
»
25.
»
»
86.
»
215.
»
»
484.
))
»
1092.
»
))
2253.
y>
))
2255.
»
»
2313.
»
Deu 9 Maj f. m. 107
Lilliehöök, Johan, med 43 röster.
Ulfsparre, Sigge, med 43 röster.
Walkendorff, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Victor, med 43 röster.
Stuart, F. G. A., med 43 röster.
Ramsay, A. H., med 49 röster.
Breitholz, C. G., med 43 röster.
Leijonmark, E. G., med 43 röster,
von Holst, H. G., med 43 röster,
af Pontin, D. F. C., med 43 röster.
Ekströmer, fullm. Gr. Lewenhaupt, M. E.
A., med 43 röster.
Suppleanter:
N:o 391. Hr Lagergren, A., med 43 röster.
» 1. Frih. Oxenstjerna, Axel, med 43 röster.
» 1626. Hr Olivecrona, K., med 43 röster.
» 1560. C. Hr Celsing, L. G., med 43 röster.
» 96. Hr Pauli, C. G., med 41 röster.
» 2211. » Börtzell, A., med 41 röster.
» 118. » Bagge, fullm. Hr Liljenstolpe, J. A. J.,
med 41 röster.
» 2203. » Zacco, fullm. Frih. von Knorring, Axel,
med 41 röster.
» 782. » Belfrage, G., med 41 röster.
» 110. Frih. Taube, B., med 41 röster.
» 1760. Hr Reutercrona, G., med 41 röster.
» 566. » Liljesköld, C., med 41 röster;
sedan genom särskilda lottningar blifvit bestämdt, dels
hvilka af de 20 ledamöter, som erhållit 43 röster, skulle
blifva ordinarie ledamöter och i hvilken ordning de öfriga
skulle såsom suppleanter ingå, dels ock den ordning,
i hvilken de 8 ledamöter, som bekommit 41 röster, borde
inträda såsom suppleanter.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:ö
74, angalo regleringen af utgifterna under Riks-Statens
9:de Hufvudtitel.
I7:te punkten.
Hr von Knorring, Osear: Jag anhåller att få upplysning
om, huruvida prof.-utdrag öfver de andra Ståndens
vid denna punkt fattade beslut ankommit.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om de öfriga Riks-Ståndens beslut rörande
förev:de Utlåt, ännu icke ankommit.
Ifi8
Den 9 Maj f. m.
Hr von Knorring: Orsaken, hvarför jag väckt denna
motion om pension åt Kapten Björkman, är dels att
han på ett utmärkt sätt fullgjort sina uppdrag, och dels
att jag, efter enskild förfrågan hos Hr Stats-Rådet och
Chefen för Landtförsvars-D epitet, erhöll det svar att Hr
Stats-Rådet icke hade något emot att Björkman, som är
af ögonsjukdom hindrad att fortsätta sina arbeten, finge
någon pension, hvilket äfven regeringen skulle tillstyrka,
om det icke strede mot formen. Denna pension hade
icke varit någon grace, utan en rättighet, om Björkman,
i stället för att tjenstgöra efter förordnande mot arvode,
haft tjenst med lön pä ordinarie stat; och det skulle derför
vara hardt, om Björkman, som tagit afsked från sin
förra tjenst, för att inträda i Topografiska korpsen, skulle
gå miste om denna pension.
Jag anhåller, att R. o. Ad. mätte, med afslag å Utsk:ts
hemställan i denna punkt, bifalla hvad jag i min
motion föreslagit.
Hr Montgommerie-Cederhjelm, Robert Nils
Germund: Enligt den förre värde talarens utsago har
Chefen för Landtförsvars-Depitet yttrat, att han icke hade
något emot, om Björkman finge pension; och det hade
också varit obeskedligt af honom. Jag skulle gerna unna
Kapten Björkman denna pension, men för beviljande af
pensioner måste man uppgöra någon grund, och då nu,
såsom motionären sjelf upplyst, Björkman endast sex år
innehaft tjenst med ordinarie lön, har Utslot icke kunnat
tillstyrka den begärda pensionen, och får jag anhålla, att
Utskits förslag måtte godkännas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt,
dels ock att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
Kaptenen Erik August Björkman en årlig pension å 1,000
rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan och, då dervid svarades många ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
18:de och 19:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
20:de punkten.
Gr. von Platen, Baltzar: Stats-Utsk:t har på af
detsamma anförda grunder icke ansett sig kunna tillstyrka
bifall till den för Expeditious-Chefen von Schantz be
-
Den 9 Maj f. lii.
1(59
gärda fördel; och jag vill så mycket mindre ingå i diskussion
om rigtigheten af dessa grunder, som jag deri
till stor del instämmer. Men jag hemställer, om icke
R. o. Ad. likväl skulle finna skäl att göra en ändring i
hvad Utsk:t här föreslagit. Fastän grunderna äro rigtiga,
finnes dock ingen regel utan undantag; och då Utsk:t sjelf
omtalat »den ovanligt långa tid, hvarunder von Schantz
på ett synnerligen förtjenstfull! sätt bestridt expeditionschefs-embetet»,
så vågar jag hemställa, om icke R. o. Ad.,
i likhet med hvad Preste-St. beslutat, här skulle vilja
göra ett undantag från regeln och bevilja den begärda
pensionen. Något vådligt prejudikat kan icke häraf vara
att befara, då det icke ofta lärer inträffa, att en person
under 21 års tid gör tjenst som expeditions-chef, hvilket,
som bekant, är en tillfällig befattning, som det endast
behöfves chefens vilja för att fråntaga innehafvaren.
Jag anhåller om afslag å ITtskds hemställan och bifall
till K. M:ts Propos.
Hr Fåhraäus, Olof Immanuel: Mot.iverna för Utsk:ts
afstyrkande antyda uppenbart, att det är prejudikatet,
som Utsk:t fruktat. Då bestämda grunder för embetsmäns
pensionering i allmänhet äro antagne, kan ett
afvikande derifrån lätteligen medföra en rubbning i hela
systemet. Med den kännedom, jag personligen eger om
Expeditions-Chefen von Schantz’s mer än vanligt berömliga
embetsmanna-verksamhet, medgifver jag likväl villigt,
att, om ett undantag kan få ega rum, sällan mera giltiga
skäl derför torde kunna åberopas. För min enskilda del
vill jag alltså icke motsätta mig den förra talarens hemställan,
men för mitt begifvande dertill åberopar jag uttryckligen
den ifrågav:de embetsmannens långvariga och
synnerligen utmärkta förvaltning af Expeditions-Chefseinbetet.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt bifall till
Iv. M:ts ifrågavale Nåd. framställning, hvilken propos.
med ja besvarades.
2lista punkten.
Gr. von Platen: Visserligen vet jag att i afseende
på denna punkt, ty värr, icke något står att vinna, om
man uteslutande håller sig till det materiela af saken,
men jag är öfvertygad, att äfven för den, det i första
hand rör, skulle det vara en anledning till erkänsla och
tacksamhet att se denna punkt på annat sätt af R. o. Ad.
170
Den 9 Maj f. ni.
behandlad än de andra Stånden gjort; och de flera reservanter,
sorn i Utsk:t anmält sig, gifva mig också anledning
att anhålla om ett förändradt beslut å K. o. Ad:ns
sida. Då det förefaller mig, sorn man missförstått K. Mts
Propos., begagnar jag tillfället att upplysa, att deruti icke
finnes ett ord yttradt om enkans nödställda belägenhet;
lyckligtvis är hon i den ställning att hon icke nödvändigt
är i behof af denna hjelp. Jag har försökt att uppställa
ordalagen i Propos:n så, att de skulle uttrycka det
behof, som finnes hos Staten att uttala, att den vet värdera
det redliga uppfyllandet af pligterna mot fäderneslandet.
Det skulle hos mig vara brist på uppfattning,
örn jag längre sysselsatte mig med att utveckla skälen
för det beslut, jag önskar att R. o. Ad. måtte fatta, nemi.
bifall till K. Mits Propos.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställdes
först propos. på bifall till Utskits hemställan, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt bifall
till K. Mits ifrågavide framställning, hvilken propos.
med ja besvarades.
22:dra och 23:dje punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
24:de punkten.
Lades till handlingarne.
25:te punkten.
Frih. Alströmer, Oscar: Vid denna punkt är förhållandet,
att K. Mit begärt att åt länsmannen Peterson
måtte beviljas en pension af 675 rdr, hvilket Stats-Utskit
föreslagit måtte nedsättas till 525 rdr, då Utskit ansett
att endast filar af lönen borde Peterson i pension tilldelas,
och att i de 675 rdr han såsom filar af lönen under
tjenstledighet nu uppbär, äfven inbegripes hans till 150
.rdr upptagna hyresersättning, hvilken icke borde vid pensionens
bestämmande beräknas. Men då pensionen likväl
icke skulle uppgå till samma belopp som lönen, trädes det
af Utskit påpekade förhållande icke för när, äfven om hela
det af K. Mit begärda beloppet beviljas. Blefve endast
det af Utskit föreslagna belopp beviljadt, skulle alternativt
inträffa, antingen att Peterson qvarstode i tjensten,
som mot endast 175 rdrs ersättning komme att förestås
af en vikarie, hvilket skulle menligt inverka på tjenstens
skötande, då en person, som finge så ringa ersättning för
sitt besvär, vore tvungen att på annat sätt skaffa sig in
-
Den 9 Maj f. m.
171
komster; eller, det andra alternativet, att K. M:ts Befh:de
skulle vidtaga en sådan våldsåtgärd, som att afskeda en
länsman endast derför att lian fått en obotlig sjukdom.
Vid öfvervägande af dessa förhållanden hoppas jag att
R. o. Ad. skall finna skäl, såsom Preste-St. gjort, bifalla
det af K. M:t begärda anslaget, hvarom jag vågar anhålla.
Gr. Mörner: Vid behandling af denna fråga stöter
man åter på det olyckliga deri, att pensionsregleringen
befinnes i samma obestämda skick som förut, och man
måste således till en viss grad gå in på godtycklighetens
och subjektiva billighetsgrunder. Den länsman, om hvilken
nu är fråga, är född 1824, och har haft tjensten endast
under 14 år, derunder han en längre tid haft tjenstledighet.
Vid sådant förhållande synes mig en pension,
motsvarande jf:delftr af lönen, fullt tillräcklig. Endast en
gång förut har, mig veterligen, en afskedstagande tjensteman
fått i pension ett belopp motsvarande icke allenast
lönen, utan äfven värdet af den lägenhet, som han under
tjenstétiden bebott, nemligen förre myntmästaren Grandinsson
vid K. Myntet; och för min del kan jag icke
finna något skäl, att, i fråga om länsmän, ingå på denna
bana. Jag anhåller derför om bifall till Utsk:ts förslag.
“ O
Hr Montgomm er ie-C eder hjelm: Enda utvägen
tycks vara att länsmannen afskedas, hvilket skulle vara
hårdt, om han icke erhölle någon pension; men sådan är
föreslagen till J.-delar af lönens belopp, och enda frågan
är, om man bör göra ett undantag från regeln, att liyresersättningen
icke må beräknas vid pensionens bestämmande.
Jag finner icke skäl för ett sådant undantag,
utan anser Stats-Kont:ts, af Utsk:t tillstyrkta förslag vara
lämpligt, och anhåller att detsamma måtte af R. o. Ad.
bifallas.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Om man en
dast
afser denna afskedstagandes rätt och fördel, kan icke
bestridas att efter en mindre långvarig tjenstetid denne
tjensteman bör vara belåten med den af Utsk:t föreslagna
pension, men man måste äfven taga i betraktande andra
förhållanden, och denna framställning är gjord mera för
det allmännas intresse, som kräfver full tjenstbarhet för
Statens tjenare, än för att bereda högre pension åt personen
i fråga. Med landtstatstjenstemännen är det särskilda
förhållande, att en del af deras löner utgår under
namn af hyresersättning, hvarför, om denna icke beräknas
vid sådan pensionering som den nu ifrågav:de, deras inkomster
vid afskedstagande! blifva mindre, än om de
qvarstå och njuta tjenstledighet mot afdrag af lönen, hvil
-
172
Den 9 Maj f. m.
ket afdrag vid sjukdomsfall är bestämdt till högst j al
lönen, men icke någon del af hyresersättningen. Hr Montgommerie
har visserligen anvisat en utväg, att nemligen
afskeda tjenstemannen, men jag tror icke att en myndighet
i allmänhet vidtager en sådan åtgärd, blott derför att
en person är sjuk, och jag behöfver icke anmärka att
med en tjensteman, försedd med K. fullmakt och icke
innehafvande förtroendeembete, skulle detta icke ens vara
utförbart. Jag förenar mig derför i Frih. Alströmers
framställning och anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Alströmer: I afseende på länsmäns afsätt
lighet
vill jag upplysa, att deras konstitutorialer innehålla
att de äro försäkrade om tjensten, så länge de den till
belåtenhet fullgöra; och jag tror att det näppeligen skulle
låta sig göra att endast för sjukdom afskeda en länsman,
om han förhållit sig oförvitligt. För öfrigt äro länsmännens
löner sår små, att, äfven om de i full verksamhet och
under utöfning af tjensten deraf kunna hafva sin utkomst,
de dock icke på blotta lönen kunna lefva. Ifrågavrde
länsman Peterson har visserligen endast under 14 års
tid varit i Statens tjenst, men deraf kan icke uppkomma
något farligt prejudikat, då mannen är obotligt sjuk. Jagfortfar
i min anhållan om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Mörner: Jag får säga, att icke har den förman
stora pretentioner, som anser en person hafva till belåtenhet
fullgjort sin tjenst, då lian icke alls gjort tjenst.
Det .synes mig uppenbart, att den, som i 14 år innehaft
en tjenst, som han icke kunnat sköta, borde vara belåten
med v:delar af lönen såsom pension. Förhållandet att
vissa länsmän åtnjuta hyresersättning grundar sig derpå,
att de icke, såsom andra, hafva boställen. Dessa sednare
kunna aldrig, enligt hittills följda grunder, vid afskedstagande
tilläggas ersättning på indragningsstat för lemnande
af den bostad, som de å bostället begagnat, och,
enligt min tanke, vore det ett vådligt prejudikat att gifva
de andra äfven hyresersättning på indragningsstat. Jagfortfar
i mitt yrkande om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan ofverläggningen förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt och
dels att K. o. Ad., med afslag å samma hemställan, för
så vidt den skiljde sig från K. M:ts i ämnet gjorda framställning,
skulle bifalla samma nåd. framställning, gjordes
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och, då dervid
svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Den 9 Maj f. m.
173
26:te—40:de punkterna.
Utsk:ts heraställanden biföllos.
41:sta punkten.
Frih. Alströmer: Utsk:t har sjelf tillkännagifvit,
att Bergman »ådagalagt största nit och skicklighet samt
genom en ovanlig omtanka och klokhet vid arbetenas ordnande
beredt icke obetydlig besparing för telegrafverket;»
men Utsk:t har icke ansett sig kunna tillstyrka den begärda
pensionen, på den grund att Bergman så kort tid
varit i telegrafverkets tjenst anställd. Han hade dock varit
i tjenst allt ifrån början af telegrafanläggningarne i
riket, och under flere år varit anställd i Halmstad. Under
resor i tjensteu ådrog han sig en svår förkylning,
hvarigenom han först mistade sitt ena öga och sedan lifvet.
Hans enka, som är i små omständigheter, försörjer
sig med en liten handel, hvilken dock är otillräcklig för
hennes uppehälle. Under sådana förhållanden hemställer
jag, om icke R. o. Ad. skulle finna skäligt bevilja den af
K. M:t för enkan begärda pension af 200 rdr, såsom
Preste- och Borgare-St:n redan gjort. Att telegraftjenstemännen
icke äro berättigade till pensioner, bör icke
utgöra hinder för R. St:r att bevilja understöd åt enkan
efter en person, som i Statens tjenst tillsatt lifvet. — Jag
anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Klinckowström: På grund af de ömmande
omständigheter, som här förefinnas, får jag förena mig med
Frih. Alströmer i anhållan att R. o. Ad. måtte bevilja
den för enkan Bergman begärda pensionen.
Hr Huss: Inom Utsk:t var jag af olika åsigt med
pluraliteten. Jag ansåg nemligen, att enkan Bergman, till
följd af mannens förtjenster, och förhållandet att han i
Statens tjenst ådrog sig en sjukdom, som antagligen kostade
honom lifvet, vore berättigad till pension. Jag får
alltså förena mig med de föreg:de värde talarne i anhållan
om bifall till K. M:ts Propos., så mycket hellre som
enkan Bergmans fattigdom och nödställda belägenhet är
vederbörligen styrkt.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt bifall till
K. M:ts ifrågav:de nåd. framställning, hvilken propos. med
ja besvarades.
174
Deu 0 Maj f. m.
42:dra och 43:dje punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
44:de punkten.
Gr. Mörner: Det förefaller besynnerligt att på all
männa
indragningsstaten begäres ett anslag »till anskaffande
af originalmålningar af vexter till Sveriges flora, äfvensom
till utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål». Mig
synes, att detta anslag borde haft sin plats på en helt
annan hufvudtitel; men då XJtsk:t placerat anslaget här,
och det vore skada om arbetet afbrötes för denna oformlighets
skull, har jag blott velat påpeka det mindre formenliga
häruti.
Hr Montgommerie-Cederhjelm: Jag medger, att
det anmärkta förhållandet kan se besynnerligt ut, ehuru
vi icke sakna exempel på liknande fall, såsom anslaget
till Professor Schlyter för utgifvande af Sveriges gamla
lagar, som äfven varit uppfördt på Nionde Hufvudtiteln.
Det kan emellertid i en framtid på annat sätt ordnas;
och jag får nu anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Ut.sk:ts
hemställan bifölls.
45:te punkten.
Gr. Mörner: Af det Statsråds-prot., som innehåller
framställning om pension för professor Boheman, framgår,
att han icke begärt annat än att varda å indragningsstaten
till pension uppförd; och det lär således vara meningen
att han skulle erhålla pension efter enahanda grunder,
som lör tjenstemän i allmänhet äro bestämda, hvilket, uti
förev:de fall, då lönen öfverstigit 3,000 rdr, vill säga att
pensionen skulle utgå med 80 proc. af lönen. Jag skulle
derföre tro, att pensionen för prof. Boheman hade bort efter
nämnde grund bestämmas. Denna grund följdes äfven,
då pension af K. M:t föreslogs och af R. St:r beviljades
för förre sekreteraren i Landtbruksakademien, Nathorst,
som icke heller hade i lag stadgad rätt till pension.
Utsk:t har sagt sig bestämma pensionsbeloppet äfven
med afseende på de värderika gåfvor, Ilr Boheman öfverlemna!
till Riksmuseum; men mig synes att man härvid
ssmmanblandat 2:ne frågor, som icke hafva något sammanhang,
ty om Hr Boheman är berättigad till någon
ersättning för berörde gåfvor, bör han erhålla den särskildt.
För prejudikatets skull bör man derför stanna vid en
pension, beräknad efter samma grund som för andra tjen
-
Den 9 Maj f. iu.
175
steman, oller till 80 proc. af lönen; derå jag alltså får
anhålla om propos.
Frih. Klinckowström: I olikhet med den siste
värde talaren, anhåller jag att K. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts
hemställan; och jag har för denna min anhållan 2:ne
skäl, det ena, att de personer, som vid universiteterna erhålla
emeriti-löner, få behålla hela lönen som pension,
och det andra, att Professor Boheman till Riksmuseum
skänkt en i dubbelt hänseende värderik samling, som
skall vara högst dyrbar; och jag tror det vara Statens
pligt att visa sin tacksamhet för en sådan gåfva mot den
69:årige gifvaren, genom att bevilja den begärda pensionen,
hvarom jag alltså vågar anhålla.
Hr Huss: Af Utsk:ts afdelning ventilerades visser
ligen
huruvida ej pensionen för Professor Boheman skulle
nedsättas efter de af Gr. Mörner omnämnda grunder, eller
enligt samma beräkning som för Statens civile embetsman;
men i anseende till oftanämnda högst dyrbara
gåfva, som Professor Boheman förärat till Riksmuseum,
ansågs, så uti afdelningen som sedermera uti Utsk:ts plenum,
att ett undantag borde ega rum, och får jag i öfverensstämmelse
härmed anhålla, att pensionsbeloppet måtte
i enlighet med K. M:ts förslag beviljas.
Gr. Mö mer: Det är icke min mening att på något
sätt vilja underskatta Prof. Bohemans förtjenster, som jag
fullt erkänner; men jag tror att man vid beviljande af
statspensioner icke bör låta leda sig af annat, än bestämda
grundsatser, så vida man vill undvika att komma på
afvägar. Den jemförelse, Frih. Klinckowström gjort med
professorerna vid universiteterna, haltar, som mycket annat
här i verlden. Det finnes nemligen vid hvartdera
universitetet ett visst antal emeriti-löner, och professorerna
få derföre vänta till dess en sådan blir ledig, om de äfven
förut uppnått pensionsåldern samt i öfrigt äro kompetenta;
deremot finnes alltid rum å Rikets indragningsstat, och
den som är berättigad att derifrån erhålla pension, behöfver
icke afvakta att genom annan pensionärs afgång ledighet
skall beredas. De bestämmelser, som i allmänhet
äro gällande för rätt till pension ifrån denna stat, synas
mig således snarare uti nu förev:de fall böra tjena till
norm.
Frih. Klinckowström: Gr. Mörners sista förklaring
om emeriti-lönerna visar bäst att min jemförelse icke haltar.
Dessutom hemställer jag till Gr. Mörner, om han
176
Den.9 Maj f. m.
icke skulle vilja inregistrera tacksamhet och erkänsla
bland sina s. k. grunder.
Hr Fåhraeus: Lika med Frih. Klinckowström och
Hr Huss tillstyrker jag bifall till Stats-Utsk:ts förslag i
förev:de punkt. Gr. Mörner har till stöd för sin meninganställt
jemförelse med den pension, som beviljades förre
Sekreteraren i Landtbruksakademien Hr Nathorst; men
jag får härvid erinra, att Prof. Boheman varit i det allmännas
tjenst minst dubbelt så lång tid som Hr Nathorst
varit det, då han tog afsked. Derjemte bör härvid tagas
i betraktande, att Intendenterne vid Riksmuseum i afseende
å tjenstegrad och aflöningsförmåner blifvit eller ansetts
böra vara likställda med professorer vid rikets universiteter.
Som bekant är, hafva dessa professorer, såsom
emeriti, rätt att bibehålla sina löner oafkortade. Det synes
derföre vara fulla skäl, äfven om intet afseende fästes vid
det serskilda förhållande, att Prof. Boheman åt Staten frikostigt
donerat sina naturalie-samlingar, att bevilja den
af K. M:t för honom föreslagna pension.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts före v: de hemställan oförändrad och
dels bifall dertill med pensionsbeloppets nedsättning från
4,000 rdr till 3,200 rdr; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad,
hvarvid svarades många ja jemte några nej, och sedermera
propos. på bifall dertill med ofvansagda förändring, då
svaren utföllo med mångå nej och några ja; hvarefter och
sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad
förnyats samt med många ja jemte några nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
46:te—49:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
50:de punkten.
Gr. Mörner: Afven vid sista riksdag väcktes fråga
om pension för Rektor Siljeström, hvilket då afslogs.
Efter hvad jag tror, är han icke nu mera i tjenst, utan
har erhållit afsked, och befinner sig ej heller i det tillstånd,
att han är ur stånd att sig försörja. Att nu bevilja
pension åt en sådan person, synes mig vara att gå in på
en vådlig väg, och jag anhåller derför om afslag å denna
punkt.
Frih.
Den 9 Maj f. m.
177
Frih. Klinckowström: I olikhet med den siste
värde talaren, får jag, med afseende på de ömmande omständigheter,
som af Utsk:t blifvit framhållna, och då det
vid sista riksdag fattade beslut icke kan tjena till prejudikat,
anhålla, att den af K. M:t för Rektor Siljeström
begärda pension måtte beviljas, och Utsk:ts förslag alltså
bifallas.
Frih. Liljencrantz: Härvid förekommer den om
ständigheten,
att personen, som är föreslagen till erhållande
af 3,000 rdrs pension, varit i tjenst endast från 1845
till 1847 och sedan från 1856 tills han af sjukdom hindrades
att med sin tjenstgöring fortfara. Efter en så kort
tjenstgöringstid och då icke andra omständigheter än en
förtjenstfull verksamhet vid skolan tala för pensionens beviljande,
anser jag det begärda beloppet, 3000 rdr, vara
för högt, och tar mig friheten föreslå att detsamma nedsättes
till 1,500 rdr, derå jag anhåller om propos.
Hr von Koch: Rektor Siljeström, hvars lön varit
4000 rdr och för hvilken pension blifvit föreslagen till
f:delar deraf, har ådragit sig en svår sjukdom, så att han
icke kunnat fortfara med sin tjenstgöring, utan måst taga
afsked, sedan han likväl genom R. St:rs vid förra Riksdag
fattade beslut blifvit berättigad till pension efter
samma grund, som om han innehaft tjenst vid en annan
skola än härvarande nya elementarläroverk. Det är för
hvar och en Stockholmare, som är något äldre, väl bekant,
att Rektor Siljeström nedlagt stora förtjenster i afseende
på vårt skolväsende, som utan honom icke varit
hvad det är. Jag tror derföre att det icke vore skäl att
nedsätta det begärda beloppet, och anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag i denna punkt.
Hr Fåhraeus, Edvard: Afven jag anhåller, lika med
Hr von Koch och Frih. Klinckowström, om bifall till
Utsk:ts förslag. Rektor Siljeströms stora förtjenster om
skolan äro för väl bekanta, för att behöfva af mig påpekas.
Det är sannt, att lian endast under sju år tjenstgjort
såsom rektor och, såsom jag tror, endast vid pass 10 år
såsom lärare vid elementarläroverk, men man bör taga i
betraktande att han äfven under den öfriga tiden genom
utgifna skrifter verkat nyttigt för undervisningsväsendet,
samt att han under flere år tjenstgjort såsom docens vid
Upsala universitet. Hvad beträffar den gjorda antydan,
att han icke skulle vara i behof af detta understöd, så
tror jag att sådant hviiar på ett misstag; att han dessutom
lider af svåra krämpor, tror jag nogsamt intygas af
II. V. ' " 12
178
Den 9 Maj f. ra.
de företedda läkarebetygen. Jag yrkar derföre, att R. o.
Ad. måtte, liksom 2:ne af de öfrige Stånden gjort, bifalla
hvad Utsk:t i denna punkt föreslagit, så mycket hellre
som Rektor Siljeström, derest han tjenstgjort vid de gamla
läroverken, utan vidare kunnat år efter år för sjuklighet
erhålla ledighet med åtnjutande af „ af lönen, d. v. s. just
den summa, hvilken här är såsom pension föreslagen.
Gr. Mörner: Den likhet, som föregående talare velat
finna mellan förhållandet med Rektor Siljeström och andra
skollärare förefinnes enligt min tanka icke; ty för
skollärare i allmänhet fordras att hafva varit i Statens
tjenst lika länge som andra tjenstemän för att erhålla
pension; och äfven om man räknar Rektor Siljeström till
godo den tid, derunder han genom andra skött sin befattning,
uppgår icke lians tjenstetid till 12 år, hvilket icke
på långt när är hvad som erfordras för att berättiga till
lifstids-pension. För att emellertid icke för mycket splittra
meningarne, förenar jag mig i det af Frih. Liljencrantz
framställda förslag, att pensionen måtte bestämmas till
1,500 rdr.
Frih. Liljencrantz: Jag har fått underrättelse att
Bonde-St. beviljat 2,000 rdr; och för att icke splittra meningarne,
ber jag således att få ändra mitt förra yrkande
derhän, att pensionen måtte bestämmas till detta belopp.
Jag får förklara, att det icke är underskattande af personens
förtjenster, som föranledt mig att uppträda mot det högre
belopp, som blifvit föreslaget, utan derför att jag anser
det icke vara af behofvet påkalladt; och jag tror att sådana
pensioner icke böra beviljas för visad skicklighet,
utan endast om sökanden deraf är i verkligt behof.
Hr von Koch: Hvad beträffar pensionens belopp, så
får jag upplysa att Rektor Siljeström är ställd i paritet
med andra lärare vid elementarläroverken, och det är på
grund af sjuklighet som detta anslag blifvit hegardt. Det
är också föreslaget, att, om han erhåller någon annan inkomst
på stat, pensionen skall minskas med ett motsvarande
belopp. Jag vet icke huru Frih. Liljencrantz kunnat
sluta sig till att personen i fråga icke är i behof af
denna pension; ty icke är det ådagalagdt genom K. M:ts
P ropos., der hans enskilda förmögenhetsförhållanden icke
vidröras. Efter den saken kommit å bane, kan jag emellertid
intyga, att den förmögenhet, som tillfallit slägten,
icke tillkom honom, utan hans barn; och sina egna tillgångar
har han uppoffrat i Statens tjenst. Han har utgifvit
arbeten, som varit af stort gagn vid ordnande af
Don 9 Maj f. m.
179
folkskoleväsendet. För öfrigt torde anslaget icke länge
komma att utgå, då mannen är mycket sjuklig.
Gr. Mörner: Under ett föregående yttrande har jag
sökt visa att den korta tid Rektor Siljeström varit anställd
i Statens tjenst, icke uppgått till mera, än omkring 12 år,
som, enligt hvad af Statsrådsprotok:t inhemtas, ytterligare
förkortas genom en lång tids derunder åtnjuten tjenstledighet.
Under sådana förhållanden tycker jag, att en allt
för stor frikostighet vid pensionsbeloppets bestämmande
icke bör ega rum.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, dels
af Frih. Liljencrantz bifall till samma hemställan med pensionsbeloppets
nedsättning till 2000 rdr, och dels af Gr.
Mörner bifall till meromnämnde hemställan med beloppets
nedsättning till 1,500 rdr.
Härvid anmälte sig och yttrade
Gr. Mörner: Jag afstår från mitt yrkande och förenar
mig med Frih. Liljencrantz.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad och sedermera
propos. på bifall dertill med pensionsbeloppets nedsättning
till 2,000 rdr, hvilka båda propos:r med blandade ja och
nej besvarades; hvarefter och sedan propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan oförändrad blifvit förnyad samt likaledes
med blandade ja och nej besvarad, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Upsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 50:de
punkten af Utlåt:t N:o 74, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med
den förändring, att det för Rektor Siljeström föreslagna
pensionsbeloppet nedsättes från 3,000 rdr till 2,000 rdr.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess
slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 30.
180
Den 9 Maj f. m.
51:sta—56:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
57:de punkten.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag kan icke neka, att
det var med en viss tvekan jag väckte motion om pension
åt Enkefru Strandberg, då jag väl visste, att meningarne
derom kunde vara delade; men då så många likartade
förslag blifvit väckta, och särskildt en pension åt Häradshöfd.
Lewins enka, som befinner sig i ungefär samma
förhållanden, som Enkefru Strandberg, ansåg jag mig icke
böra undandraga mig att underställa ett af mig närmare
kändt behof Ständernas pröfning. Det är också icke utan
förundran jag sett att pension för Fru Strandberg blifvit
afstyrkt, då pension åt Häradshöfdingen Levins enka tillstyrkts;
och jag hade trott, att samma öde borde drabbat
båda. Bådas män hade samma förtjenster, nemi. att under
lång tid hafva samvetsgrannt och redbart förvaltat vigtiga
domareembeten; efter Häradshöfd. Strandberg var
visserligen en ringa behållning, under det att Häradshöfd.
Levins bo måste till kreditorerna afträdas, men denna
behållning är alltför ringa för att aflägsna behofvet; Häradshöfd.
Levin efterlemnade minderåriga döttrar, Häradshöfd.
Strandberg tre söner, som ej utan understöd från
hemmet kunna försörja sig och af hvilka den enas studier
sannolikt måste afbrytas, om ej pensionen erhålles. Den
omständighet, som Stats-Utsk:t anfört till förmån för Fru
Levin, att nemi. hennes man dog näst före Thomsedag
och således ej fick tillträda ett godt boställe, deri fardag
ej eller vid sådant förhållande erhölls, skulle hafva varit
ömmande, om ej boet måst till kreditorerne afträdas, men
föranledde nu en förlust för desse och ej för sterbhusdelegarne,
emedan fardagsår tillhör den aflidnes bo och icke
de efterlefvande. Af alla dessa skäl skulle jag hoppats
att Ii. o. Ad., som nyss bifallit Stats-Utsk:ts tillstyrkande
af pension åt Enkefru Levin, jemväl skulle hafva bifallit
min motion, men då jag liar mig bekant att Utsk:ts Betänk.
blifvit af tre Stånd godkändt; så vill jag icke genom
något yrkande framkalla en längre diskussion om ämnet.
Gr. Mörner: Jag får förena mig med Hr v. Ehrenheim.
Jag kan icke fatta de olika principer, som Utslct
härvid tillämpat. Den som kände de båda domarena,
och det har jag gjort, kunde icke sätta Levin framför
Strandberg, och i ekonomiskt afseende ,tyckas förhållandena
äfven vara likartade. Då emellertid Utsk:ts framställning
är af tre Stånd bifallen, lärer icke annat vara
att göra än att beklaga den otur, som hvilat öfver Fru
Den 9 Maj f. m.
181
Strandberg, på samma gång sorn man kan lyckönska Fru
Levin till ett bättre öde.
Hr II uss: Då jag hör att tre Stånd redan bifallit
Utsk:ts afstyrkande och något yrkande här icke blifvit
framställdt, har jag icke något att tillägga, blott tillkännagifva
att jag inom Utsk:t yrkade den föreslagna pensionens
beviljande för Enkefru Strandberg, på den grund
att hon syntes mig härtill lika berättigad som åtskilliga
andra enkor, för hvilka pension blifvit tillstyrkt.
Hr Montgommerie-Cederhj elni: Jag kan väl förstå
att man kan förundra sig öfver Utsk:ts olika sätt, att
tillstyrka den ena pensionen, men icke den andia, under
förhållanden, som synas alldeles lika. Men jag får en
gång för alla tillkännagifva, att Utsk:t fattat den grundsats
att föreslå pensioner med afseende på behofvet.
Man har ansett Fru Levin vara i större behof af pension
än Fru Strandberg; och detta är orsaken till de olika
besluten.
Frih. Klinckowström: Jag kan icke underlåta att
försvara Utslcts åtgöranden i dessa fall. Om Häradshöfd.
Levin fått lefva elfva timmar längre än han nu gjorde,
hade sterbhuset fått bibehålla bostället två år, som det nu
icke fick. Strandberg efterlemnade ett stort lösörebo, och
efter Levin blef konkurs; Fru Strandberg har pensioner
från två håll, Fru Levin har icke någon sådan. Mig synes
att många skäl finnas för Utsk:ts olika tillstyrkanden.
Hr von Ehrenheim: Jag är ledsen att behöfva ytterligare
upptaga tiden i en fråga, der icke något är att
yrka; men då Frih. Klinckowström icke hörde mitt förra
yttrande, nödgas jag upprepa att den omständigheten, att
det var konkurs efter Levin, gjorde att förlusten af fardagsår
icke inverkade på de efterlefvandes ställning; ty
afkastningen deraf skulle tillfallit kreditor erna; så att det
för enkan ömmande deruti, att bostället genast måste afträdas,
härigenom försvinner. Frih. Klinckowström har
vidare yttrat, att Enkefru Levin, såvidt handlingarne utvisade,
icke hade några andra pensioner, under det Enkefru
Strandberg hade 2 sådane till sammanlagdt belopp af
omkring 1000 rdr, men vid remissen af Hr v. Knorrings
motion om pension åt Fru Levin erinrades af en talare,
Gr. Mörner, att Enkefru Levin hade just dessa samma
pensioner, sorn Fru Strandberg, hvilket äfven af motionären
vitsordades, och lärer väl protokollet öfver denna diskussion
varit den remitterade motionen följaktigt till StatsUtsk:t
och funnits bland de ärendet tillhörande handlingar.
Den 9 Maj f. m.
Gr. Mörner: Jag är förekommen af Hr von Ehrenheim
i fråga om de upplysningar, jag ämnade lemna.
Stats-Utsk:t har felaktigt refererat handlingarne vid uppställandet
af det skäl, hvarpå Utsk:t grundat sin hemställan.
Hr von Knorring, Oscar: Det förhåller sig som
Gr. Mörner och Hr von Ehrenheim nu omtalat. Vid remissen
af motionen blef jag interpellerad ang. Enkefru
Strandbergs förhållanden, och tiilkännagaf då att hon befann
sig i torftiga omständigheter, och att de pensioner
hon innehade voro otillräckliga. Jag får tacka Frih.
Klinckowström för det understöd han lemnat min motion
om pension åt Enkefru Levin, hvars omständigheter,
sedan jag väckte min motion, ytterligare försvårats genom
äldsta barnets bortgång vid 18 års ålder, just då det börjat
vara till nytta och bidraga till familjens uppehälle. För
öfrigt vill jag blott påminna om den vänliga öfverenskommelse,
som häromdagen träffades, att icke ingå i pröfning
och jemförelser om personers olika förtjenster vid
pensioners bestämmande.
Frih. Klinckowström: Med anledning af Hr von
Ehrenheims sista yttrande, ber jag att få hemställa, om
det icke är ett olyckligt förhållande, att då Levin tillträdde
sin domsaga, hade hans företrädare dött just på
Tliomsedag, hvarigenom dennes enka fick behålla bostället
2:ne år; men Levin sjelf dog 11 timmar före Thomsedag,
hvarför bostället efter honom genast måste afträdas; således
2:ne olyckliga fall med afseende på denna ominösa
dag.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts
hemställan blef, uppå gjord propos., af K. o. Ad. bifallen.
Härefter uppsköts den vidare föredragningen af förevarande
Utlåt, till e. m:ns plenum.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Memorial N:o 81, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor rörande regleringen
af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. i 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 9 Maj e. m.
Onsdagen den 9 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
74, ang:de regleringen af utgifterna under ,Riks-Statens
9:de Hufvudtitel.
58:de — 68:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
69: de punkten.
Hr Fåhrasus, Edvard: Stats-Utsk:t synes mig i
detta Betänk, i allmänhet hafva visat sig särdeles varmhjertadt
vid ömmande fall och derigenom ådagalagt en
1 11» O o o
vacker och högsinnad uppfattning af hvad på en gång
Statens värdighet, och dess sanna fördel i detta hänseende
kräfver. I den nu förev:de punkten har emedlertid en i
min tanke oförklarlig afvikelse härifrån egt rum. Om det
åligger Staten att tillse, att enkor efter de män, som mera
än andra gagnat Staten, vare sig inom administrationens,
vetenskapens eller annat område, icke må lida nöd, bör
Staten uppfylla denna skydighet jemväl emot enkan efter
den man, hvarom fråga nu är.
Doktor Cnattingius var i mera än ett hänseende en
prydnad för det Svenska presterskapet. Hans förtjenster
om folkskolan äfvensom hans gagnande författareverksamhet
äro allmänt kända och vitsordas äfven afUtsk:t. De
värf, som uppdrogos honom, utförde han på ett synnerligen
förtjenstfullt sätt, och härom vittnar särskildt den af
honom utarbetade jemförelsetablå mellan kyrkolagen och
det af komiterade utarbetade förslaget till ny kyrkolag.
Han gjorde dessutom sitt namn frejdadt genom en minnesteckning
öfver Luther, som väckte stort uppseende
inom och utom landet, och gjorde Cnattingii namn väl
kändt, snart sagdt, inom hela den protestantiska kyrkan.
Under sådana förhållanden, och särskildt med afseende
å hans förtjenster såsom en af grundläggarne af det
Svenska folkskoleväsendet, anser jag, att Utsk:t bort ega
Den 9 Maj e. m.
skälig anledning att tillstyrka bifall till den i ämnet
väckta motion.
Det enda skäl, som skulle kunna anföras för afslag
å den ifrågasatta pensionen, vore, att man för prejudikatets
skull icke bör bevilja pension åt enkan efter en prestman.
Såsom i gårdagens plenum omnämdes, har emedlertid
Biskop Agardhs enka vid ett föregående riksmöte
erhållit pension, och icke lärer det blifva ett farligare
prejudikat, om den nu ifrågasatta pensionen beviljas.
Utsk:t anför såsom skäl för afslag, att Doktor Cnattingii
enka sannolikt under ett eller flera nådår åtnjutit
inkomsterna af det pastorat, Cnattingius i lifstiden innehaft,
samt att denna inkomst hade bort tilläggas behållningen
i Cnattingxi sterbhus,, på det Utslct skulle kunnat
bedomina enkans behof af understöd. Det är ledsamt att
en fullständig utredning i detta fall icke blifvit åstadkommen;
men då man vet, att pastoraterna i Linköpings stift,
med få undantag, gifva sina innehafvare endast jemförelvis
ringa inkomst, kan man icke betvifla, att Cnattingii
enka, äfven om hon erhållit nådår, är i behof af pension.
Att invänta en framtida utredning, synes mig så mycket
mindre lämpligt, som enkan redan är ålderstigen och det
således är ovisst, om hon komme att lefva så länge att
hon då kunde komma i åtnjutande af pensionen.
På grund häraf anhåller jag, att K,. o. Ad., i enlighet
med Preste-St.:s beslut, ville, med afslag å Utsk:ts
framställning, bevilja Doktor Cnattingii enka en pension
af 300 rdr.
Gr. Mörner: Det har hittills varit en, åtminstone
någorlunda, konseqvent vidhållen grundsats, att pension
på indragningsstat icke beviljats sådane enkor, som varit
berättigade till nådår.
Då nu Doktor Cnattingii enka varit berättigad till
nådår och hon efter ali sannolikhet deraf kommit i åtnjutande,
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Utsk:ts
hemställan.
Inom de särskilda stiften finnas i allmänhet inga
pensions-kassor för prestenkor, och om vi skulle på indragningsstat
öfverflytta alla prestenkor i Sverige, hvilka
voro i saknad af pension, då tror jag, att vi snart nog
skulle komma till insigt derom, att sådant blefve ganska
dyrbart.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Inom Utsk:t
har jag reserverat mig mot Utsk:ts beslut, och får
derföre förena mig i det af Hr Fåhraeus framställda yrkande.
Den 9 Maj e. m.
185
Beträffande farhågan för prejudikater, vill jag nämna,
att i detta Betänk, är det icke fråga om mera än en enda
prestenka, utom den, som afses i förev:de punkt.
Gr. Mörner: I det ifrågav:de boet finnes en behållning
af öfver 7,000 rdr, och då härtill lägges inkomsterne
under minst ett, kanske två, nådår, torde hvar och en
finna, att icke några så bevekande omständigheter äro
för handen, att man bör statuera ett exempel, som kan
hafva högst kostsamma följder. Preste-St:s beslut i sådan
rigtning hafva icke vid föreg:de riksdagar vunnit
framgång inom detta Stånd.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. och Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan och dels att B. o. Ad.,
med afslag derå, måtte bevilja Kyrkoherden Cnattingii
enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius, en årlig pension
af 300 rdr; framställde Hr Gr. och Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:s hemställan och sedermera propos. på
afslag derå samt beviljande af det omförmälda pensionsbeloppet,
hvilka båda propos:r med blandade ja och nej
besvarades; hvarefter och sedan propos. på bifall tili Utsk:ts
hemställan förnyats samt med ja och nej i blandning
besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr von Francken begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 69:de
punkten af Utlåtit N:o 74, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner nej, afslår K. o. Ad. denna hemställan och
beviljar Kyrkoherden Cnattingii enka, Utrika Mathilda
Sophia Cnattingius, en årlig pension af 300 rdr.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 19.
70:de punkten.
Hr von Francken: Jag får anhålla, att R. o. Ad.
i konseqvens med det nyss fattade beslutet ville bifalla
den nu förev:de motionen. Preste-St. har redan så gjort,
180
Den 9 Miij i*, m.
och som det är den sista prestenka, som afhandlas i detta
Betänk., behöfver man icke befara några stora utgifter
till följd af bifall till motionen.
Gr. Mörner: Konseqvenserna af de fattade besluten
börja redan visa sig; och då, om det med denna riksdags
afslutande, är slut med nuv:de representation, så är det
dock icke slut med Sverige, och på det icke ytterligare
betänkliga beslut må fattas, måste jag anhålla om bifall
till Utsk:ts afstyrkande hemställan, ehuru jag icke har
stor utsigt till framgång för ett sådant yrkande.
Frih. Klinckowström: I likhet med den siste värde
talaren, finner jag att det börjar gå för långt, när man
nu påyrkar pension åt enkan efter en man, som haft förtjenster
endast såsom riksdagsman. Det är kanske att
tala emot sin egen blifvande enkas framtida fördel, men
jag får bekänna, att jag icke finner någon anledning att
bifalla Hr von Franckens hemställan, synnerligast som
enkan under nådår åtnjutit inkomsterna af ett utaf rikets
allra indrägtigaste pastorater.
Jag yrkar derföre bifall till Utsk:ts hemställan, och kan
icke anse, att Preste-St:s beslut, att lemna den ifrågav:de
enkan en pension af 300 rdr, bör tjena R. o. Ad. till ledstjerna,
ty vi veta ju alla, att »blodet är tjockare än vattnet.»
Hr von Francken: Hvad beträffar anmärkningen,
att den ifrågay:de personen endast egt rikdagsmanna-förtjenster,
kan jag icke finna något ondt deri, och hvad
angår Frih. Klinckowströms yttrande, att han möjligen
talade emot sitt eget intresse, så är detta icke alldeles
säkert, ty, utom sina förtjenster såsom riksdagsman, eger
Hr Frilen stora förtjenster såsom militär, diplomat, o. s. v.
Gr. Sparre, Erik: Så långt jag minnes tillbaka,
satt Prosten Berlin i Stats-Utsk:t, der han alltid var en
af de utmärktaste ledamöterna. Jag har visserligen hört
uppgifvas, att den omständighet, att mannen varit riksdagsman,
och dertill en utmärkt riksdagsman, icke borde
berättiga hans enka till pension. Jag tror emedlertid,
att hvarje gagnande verksamhet i det allmännas tjenst
berättigar lika mycket till samhällets erkänsla, och om
representationen någonsin skulle vara berättigad att jemväl
gifva en gratifikation, så må man erkänna, att den
bör gifvas åt enkan efter den man som under många år
innehaft det ansvarsfulla förtroendet att såsom medlem af
Stats-Utsk:t deltaga i skötandet af landets finanser. Jag
tror, att den som, i likhet med mig, under flere riksdagar
deltagit i representationens arbeten och derunder lärt
Den 9 Maj e. m.
187
känna Berlins verksamhet måste erkänna, att han intog
ett framstående rum.
På den grund, och då kändt är, att Berlins ho råkat
i konkurs, samt då R. o. Ad. nyss beviljat pension åt en
prestenka, der dock ganska stor behållning fanns i boet
och der följaktligen skälen icke voro lika bevekande, instämmer
jag med Hr von Francken i yrkandet, att R. o.
Ad. måtte biträda Preste-St:s beslut.
Hr Rosensvärd: Det är icke angenämt att begära
ordet för att motsätta sig beviljandet af pension åt enkor,
men jag kan dock icke annat än anhålla om bifall till
Utsk:ts afstyrkande hemställan. Om det å ena sidan är
en grundsats, att bevilja pension åt enkan, då mannen
haft utmärkta förtjenster om fäderneslandet, är det å andra
sidan en grundsats, som hittills gjort sig gällande,
att icke bevilja pension åt prestenkor, emedan dessa äro
berättigade till nådår, derunder de få uppbära alla inkomsterna
oafkortade. Nu har visserligen R. o. Ad. i en
föreg:de punkt beviljat pension åt en prestenka, men detta
beslut torde hafva föranledts af hennes mans alldeles egendomliga
meriter, och i allt fall kan jag icke finna annat,
än att Utsk:t med rätta underlåtit att kasta sig in på den
banan, att bevilja pensioner åt prestenkor.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utskits hemställan och dels att R.
o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja Prosten Christian
Gissel Berlins enka, Anna Katharina Berlin, född Nordström,
en årlig pension af 600 rdr; framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvarvid svarades många ja jemte några nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt den ifrågav:de pensionens
beviljande, då svaren utföllo med många nej jemte
åtskilliga ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan förnyats samt med många ja och några
nej hesvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
7l:sta punkten.
Gr. Mörner: Förut har åtminstone Utsk:t visat sig
temmeligen konseqvent, men vid detta tillfälle tyckes äfven
Utsk:t hafva funnit för godt att kasta annars godkända
principer å sido.
Komministern Ignell efterlemnade åt sin enka större
tillgångar än någon* af de andra prestman, om hvilkas
enkor fråga varit i detta Betänk. Ignells enka har äfven
188
Den 9 Maj e. m.
haft rättighet till nådår, och vid sådant förhållande kan
jag icke finna det vara rätt att bevilja henne pension,
hvarföre jag yrkar afslag å Utsk:ts framställning.
Frih. Klinckowström: Jag hade verkligen ämnat
att icke mera inlåta mig med prestenkorna, ty det är ett
ganska tråkigt göromål; men då Gr. Mörner attackerat
Utsk:ts förslag, ber jag att få hänvisa till hvad Utsk:t
anfört derom, att ifrågav:de enka icke fått åtnjnta något
nådår. Detta var den ena orsaken till Utsk:ts hemställan.
Den andra var, att Komminister Ignell genom sin författareverksamhet
förvärfvat ett ansedt namn. Bland hans
mångfe skrifter intager synnerligast hans »menskliga utvecklingens
historia» ett framstående rum och är ett arbete,
hvarigenom den Svenska litteraturen verkligen kan
anses hafva blifvit riktad.
Jag har visserligen erfarit, att Preste-St. afslagit den
ifrågasatta pensionen, men detta har måhända skett derföre,
att Ignell ansetts icke nog orthodox, och hindrar
icke mig att biträda motionen. Jag hoppas också att K.
o. Ad. skall anse enkan vara nog orthodox för att kunna
få den lilla pensionen.
Gr. Mörner: Jag kan ingalunda anse, att en prestenka
bör vara berättigad till pension derföre att hon icke
fått något extra nådår. För Frih. Klinckowström, likakom
för Husets öfriga ledamöter, torde vara bekant, att samtliga
prestenkor åtnjuta ett ordinarie nådår. Denna rätt kan
icke betagas någon prestenka, och följaktligen kan för alldeles
gifvet antagas att äfven den ifrågav:de haft denna
förmån. Då härtill kommer, att hennes man efterlemnat
större tillgångar än öfrige prestman, om hvilkas enkor
fråga varit, finnes icke något skäl att frångå den allmänna
principen. Preste-St:s beslut, som eljest tyckes hafva
utöfvat en så kraftig inverkan, kan icke i detta fall åberopas
såsom stöd för bifall.
Jag vidblifver mitt förra yrkande.
Hr von Knorring: Frågan afser icke pension åt
presenkan Ignell, utan åt enkan efter en utmärkt forskare
och vetenskapsman, som gjort Svenska litteraturen heder.
Skulle man nu följa Preste-St:s beslut, innebure detta,
om jag så får säga, en förföljelse mot minnet af den utmärkte
mannen. Jag måste derföre, oaktadt jag icke gillar
syftet af Ignells skrifter, förena mig i anhållan om
bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag vill endast nämna, att
inkomsterna af en komministratur i Katharina församling
Den 0 Maj e. ra.
180
icke kunna i någon mån vara jemförliga med de inkomster,
Prosten Berlins enka, om hvilken fråga var i närmast
föregrde punkt, åtnjutit under nådårstiden af det
pastorat hennes man i lifstiden innehaft. Sistnämnde pastorat,
beläget i Skåne, lärer nemi. gifvit sin innehafvare
en årlig inkomst af 10 å 12,000 rdr årlig behållning.
Man bör derföre icke skära all prestenkor öfver en .kam.
Jag fortfar att yrka bifall.
Frih. Cederström, Budolf: Jag anser, att en syn
nerlig
varsamhet bör användas vid tilldelandet af pensioner
åt enkor efter prestman, i anseende till dessa enkors
rätt till nådår. K. o. Ad. har också biträdt denna åsigt,
då Ståndet, för beviljandet af pensioner åt prestenkor,
fordrat ovanliga meriter hos deras män.
Till förmån för Ignells enka åberopas mannens förtjenster
såsom skriftställare, — ty om hans presterliga
verksamhet är, mig veterligen, icke att säga någonting
utomordentligt. Såsom lekman, kan jag måhända icke rätt
grundligt bedöma hans litterära verksamhet; men jag
hörde af Frih. Klinckowström, att Ignells skrifter skulle
ega mycket värde, »fastän de icke voro orthodoxa.» Om
så varit, förvånar det mig, att Ignell velat stå qvar i kyrkans
tjenst, ty hans lärareverksamhet,i kyrkan torde då
icke hafva varit fullt förenlig med den ställning, han intog
i sina skrifter.
För öfrigt har det blifvit mig sagdt, att Ignells skrifter
icke skulle vara af det höga värde, som Frih. Klinckowström
anser dem ega, ty man har tyckt sig finnn, att
de mera vittna om kombinationsförmåga af Schleyermachers
och några andra Tyska theologers och filosofers arbeten,
än om sjelfständig forskning.
Då härtill kommer, att Ignells enka eger en liten
besparad förmögenhet, som, enligt Utsk:ts uppgift, i bouppteckningsvärde
uppgår till 7,900 rdr, och således för
en ensam person ej bör vara otillräcklig, och då jag anser
att såsom grundsats, hvarifrån endast i högst sällsynta fall
undantag skett, bör iakttagas, att B. St:r icke gifva statspension
åt prestenkor, helst dylika presenter måste tagas
ur den Svenska allmänhetens fickor, kan jag icke annat
än förena mig med Gr. Mörner i yrkandet, att den ifrågasatta
pensionen icke måtte beviljas. '
Hr Tornerhjelm, Johan Carl Abraham: Då
ett par talare, som yttrat sig för bifall till denna punkt,
medgifvit, att komminister Ignells presterliga verksamhet
ej varit af rätta slagat, och då hans skriftställare verksamhet
ingalunda synes mig hafva varit af någon så stor och
framstående förtjenst, att den bör af B. St:r belönas, för
-
100
Dt;w 0 Mnj e. m.
enar jag mig med Gr. Mörner och de ledamöter, som
yrkat afslag. Jag ber dessutom att få upplysa, att icke
blott Preste-St:t, utan äfven Bonde-St:t afslagit punkten.
Hr Rosensvärd: När ett beslut blifvit af Stats
Utsk:t
fattadt, utan att någon reservation deremot blifvit
af gifven, anser jag, att Utsk:ts beslut bör biträdas af R.
St:r, derest icke talande skäl deremot kunna andragas.
Några sådane skäl hafva, i min tanke, icke blifvit anförda,
och jag kommer derföre att rösta för Utsk:ts hemställan.
Jag är icke rätter man att bedöma Komminister Ignells
verksamhet, men Utskrt har fäst sig vid hans förtjenster
såsom författare och på den grund ansett, att ett
undantag borde ega rum från den allmänna regeln att
icke bevilja pensioner åt enkor efter prestmän.
Hr von Qvanten, Emil: Det torde icke här vara
rätta stället att ingå i ett bedömande af den absoluta rigtigheten
af Ignells religiösa meningar och presterliga verksamhet.
Men det är ej heller, såsom redan blifvit anmärkt,
åt presten, utan åt den förtjenstfulle och arbetsamme
vetenskapsmannen Ignells enka, som en pension
blifvit föreslagen.
Att Ignell i sina vetenskapliga arbeten i vissa fall
afvek från den rådande theologiska vetenskapens meningar,
kan väl icke i och för sig anses såsom obehörigt; ty,
för sådan händelse, huru många vetenskapens stjernor,
hvilka med skäl anses såsom mensklighetens heroer, skulle
icke då få sitt värde underkändt? Bland Ignells arbeten
vill jag i likhet med Frih. Klinckowström företrädesvis
nämna hans »Menskliga utvecklingens historia», hvars afslutande
afbröts af hans död. Hvar och en, som tagit
kännedom om detta arbete, måste erkänna, att det i sin
plan är lika storartadt som i sitt utförande omsorgsfullt,
och vittnande om den stora möda och lärdom, som derpå
blifvit nedlagda. När Ignell lefde, befann han sig alltid
i små omständigheter. Han hann icke längre än att blifva
komminister, ty hans theologiska åsigter satte en gräns
för hans vidare befordran. Men nu, sedan han är död,
må äfven den kyrkliga censuren fälla sina vapen, nu då
han icke längre har den förmånen att vara komminister,
må han endast få bedömas såsom den utmärkta och förtjenstfulle
vetenskapsmannen. Betraktad ur denna synpunkt,
blifver en pension åt hans enka, i likhet med pensioner
åt andra förtjenta mäns enkor, endast att anse såsom
betalning af en hedersskuld, som hedrar nationen.
Jag tillstyrker derföre, på det varmaste och lifligaste,
den af Stats-Utsk:t föreslagna pensionens beviljande.
Den 9 Maj c. m.
191
Gr. Mörner: Jag tror icke, att det i allmänhet
varit vedertaget, att enkor efter litteratörer skola förses
med statspension, — äfven om den aflidne varit tidningsskrifvare.
Om det skall blifva fråga om pension för enkan
efter en sådan person, bör å andra sidan också fordras,
att litteratörens förtjenster skola hafva varit utmärkta.
Frih. Klinckowström: Jag bar ännu en gång
begärt ordet för att icke lemna den siste värde talarens
yttrande obemött. Jag måste nemligen förklara, att det
är en himmelsvid skilnad mellan en sådan litterär verksamhet
som Ignells och en vanlig tidningsskrifvares. Jag
måste också beklaga att Gr. Mörner icke haft tid att taga
Ignells utmärkta arbeten i skärskådande, ty då hade Hr
Gr:n skolat finna, att Ignells arbeten äro väl värda den
lilla pension, som här är föreslagen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till densamma, hvarvid svarades många ja, blandade
med nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter och
sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats
samt med många ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 71 punkten
af Utlåt:t N:o 74, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. denna hemställan.»
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 38.
Nej — 24.
72: dra punkten.
Gr. Sparre: Det vore särdeles intressant att af
Stats-Utsk:ts medlemmar få böra hvad orsaken varit dertill,
att Utsk:t tillstyrkt pension åt den ifrågav:de enkan.
Om jag jemför de 4 prestenkor, som varit på tapeten,
ro?
Den1 9 Maj e. m
finnér jag, att de, hvilkas män efterlemnat tillgångar, hafva
förordats till pension, men att deremot de, hvars bo efter
mannens frånfälle råkat i konkurs, icke fått Utsk:ts förord.
Utsk:t anför, att den ifrågav:de enkan icke kommit i
åtnjutande af något extra nådår. Nu veta vi, att om en
prestenka befinner sig i små vilkor, så får hon extra
nådår. Den omständighet, att K. M:t icke tillagt den
ifrågav:de enkan extra nådår, bevisar således, att K. M:t
funnit henne deraf icke vara i något verkligt behof. Men
just då finner Stats-Utsk:t skäl att bevilja henne pension!
Jag erkänner, att den sednast omhandlade prestenkans
man varit en vetenskapsman, men, beträffande Doktor
Beckman, måste jag bekänna, att jag är i fullkomlig ovetenhet
om hans vetenskapliga förtjenster. Min okunnighet
i detta hänseende härrör måhända deraf, att jag icke är
theolog ex professo; men mig synes, att Utslct bort lemna
några upplysningar, ty den omständighet, att Beckman
varit theologie lektor, är icke ensamt tillräckligt bevis för
hans litterära förtjenster.
Vid granskning af detta Betänk., har jag förgäfves
sökt uppspåra de principer, Utsk:t följt vid förordande
eller afstyrkande af begärda pensioner. Jag har i allmänhet
funnit, att när boet varit rätt fattigt, har Utslct
afstyrkt pension, men deremot tillstyrkt, när boet befunnit
sig i någorlunda goda omständigheter. Stundom har
man gifvit pension åt personer, på den grund att de varit
vetenskapsmän, stundom derföre att de varit embetsman,
och i denna kategori förekommer äfven en, som
blifvit afsatt från sin tjenst, på grund af ballans. Med
ett ord, — någon ledande princip har jag icke kunnat
upptäcka.
Då jag hört, att den ifrågav:de pensionen skulle beviljas
åt en enka, emedan hennes man skulle hafva varit
vetenskapsman, men jag icke tror, att personen gjort sig
känd såsom sådan, måste jag, för att någorlunda bevara
konseqvensen i B. o. Ad:ns beslut, till dess upplysningar
om förhållandet blifvit meddelade, anhålla om afslag å
den föredragna punkten.
Frih. Klinckowström: Hedan i förmiddagens ple
num
frågade en värd talare, hvilken grundsats hade ledt
Utslct vid behandlingen af en pensionsfråga. Jag tog
mig då friheten nämna, att det finnes principer, som heta:
tacksamhet och erkänsla. Nu får jag den äran
förklara den siste värde talaren, att det finnes en annan
princip, som heter: den kristliga barmhertigheten. Det
är denna princip, som ledt Utsk:t vid behandlingen af
af förev:de pensionsfråga.
Det
Den 0 Maj e. m.
193
Det är, säger Skriften, en förtjenst, att söka faderoch
moderlösa barn och enkor uti deras bedröfvelse. Jag
tror ock, att it. St:r, för att förtjena Försynens nåd, både
nu ock i framtiden böra handla i öfverensstämmelse härmed.
Den ifrågav:de enkan eger ett litet kapital, som gif—
ver henne 300 rdr i inkomst. Hon är 78 år gammal, och
då torde det icke vara för Staten ruinerande, om hon får
den blia pension, Utsk:t tillstyrkt.
Jag anhåller om bifall tili Utslcts hemställan.
Gr. Mörner: Jag trodde verkligen icke att vi voro
sysselsatta med att ordna landets fattigförsörjning, utan
snarare med bedömande af hvad som ur Statens synpunkt
bör göras eller icke. Frih. Klinckowströms upplysningar,
ur sådan synpunkt betraktade, hafva förefallit mig lika
torftiga, som den enkas belägenhet förmenas vara, hvars
försvar han åtagit sig.
Det är nu 7 år sedan den ifrågav:de enkan förlorade
sin man. Hade hon varit i behof af understöd utaf Statens
medel, vill det synas mig, att biskopen i Göteborg
haft tillräckligt rådrum att med framställning derom vända
sig till K. M:t. Frågan hade då blifvit underkastad behörig
utredning. I allmänhet tyckes det mig hafva varit
tillbörligt, om Utsk:t gjort en sådan utredning till första
vilkor, innan Utsk:t tagit sig före att strö ut pensioner
till höger och venster.
Gr. Sparre: Den ledamot af Stats-Utsk:t, som haft
godheten upptaga min framställning, har icke haft den
godheten att gifva mig några upplysningar om Tit. Beckmans
förtjenster såsom vetenskapsman. Den omständighet,
att han varit theologie lektor, kan nemligen icke utgöra
något bevis på att han varit en utmärkt vetenskapsman,
ty vi veta, att lektorer finnas, som äro klena nog i
sina stycken. Den ifrågav:de personen har sål., i min
tanke, icke, förr än hans vetenskaplighet ådagalägges,
annan förtjenst, än att hafva varit lektor. Hans egenskap
af att hafva varit lektor bör då berättiga hans enka till
pension, under det att sådan förvägras åt enkan efter en
man, som under en lång följd af riksdagar varit en utmärkt
riksdagsman! Gå vi till den i förmiddagens plenum
afgjorda 67:de punkten, finna vi, att en pension af
150 rdr blifvit begärd för en ålderstigen, fattig länsmansenka
med 5 oförsörjda barn. Jag känner sjelf, att denna
enka är utfattig, färdig att komma på fattighuset, och
oförmögen att arbeta. — Till henne sträckte sig icke
Stats-TJtsk:ts »barmhertighet», men deremot till enkan efter
en lektor, som egde ett litet kapital. Det är godt och
II. V. " 13
194
Den 9 Maj e. m.
val att man vill vara barmhertig, men att gifva pension
åt den, som icke kan kallas fattig, när man icke vill gifva
sådan åt den, som är alldeles utarmad, synes mig icke
vara rätt.
Frih. Klinckowström: Om det synts den siste
värde talaren vara obarmhertigt, att icke gifva Länsman
Bånges enka en pension, förefaller det mig hafva varit
ännu mera obarmhertigt af Hr Gr. Sparre att icke lemna
upplysning örn den nödställda belägenheten; — nu kom
upplysningen verkligen för sent.
Ilvad den nu ifrågav:de personen beträffar, får jag
åberopa hvad som anföres i Betänk: t, att han nemligen på
ett utmärkt sätt i 35 års tid bestridt theologie lektorsplatsen
vid högre elementarläroverket i Göteborg. Jag tror,
att det icke är ringa förtjenst, att under en så lång följd
af år väl bestrida en så ansvarsfull befattning som den,
att undervisa den uppväxande ungdomen.
Gr. Mörner har anmärkt det »torftiga» sätt, hvarpå
jag lärer lemna upplysningar. Hr Gr:n må i detta fall
behålla sin åsigt, men jag har haft den tillfredsställelsen,
att B. o. Ad. vid flera tillfällen icke tyckt som Hr Gr:n,
och derför är jag R. o. Ad. tacksam i de arma enkors
namn, för hvilka jag tillstyrkt pensioner.
Hr von Francken: För min del tror jag icke, att
det är för Statsverket ruinerande, om en 80-årig enka erhåller
300 rdr i pension. Utgiften blir för resten icke
större, om R. o. Ad. bifaller eller afslår punkten, ty den
lärer redan vara af de öfriga 3 Stånden bifallen.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan, och dels afslag derå,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
densamma, hvarvid svarades många ja jemte några nej,
och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo
med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt med
många ja jemte några nej besvarats, Hr Gr. o Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
T^dje punkten.
Gr. Mörner: Den utmärkte man, som i denna punkt
omtalas, har jag icke egt någon kännedom om, förr än
han nu framträder med sina lysande förtjenster. Afhandlingarne
framgår emellertid, att han icke heller varit anställd
i det offentligas tjenst, utan endast såsom lärare i
Dun 9 Maj e. m.
195
en af Tyska församlingen bekostad skola. Giltig grund
för anspråket synes mig således saknas.
Det har likväl hittills visat sig vara fåfängt att yrka
annat än bifall. Det lärer väl då vara bäst, att jag börjar
rätta mig derefter.
Gr. Sparre: Jag kan verkligen icke vara så barm
hertig
som den siste värde talaren. Tyska national-lyceum
är en privat anstalt, och det synes mig då sannerligen
vara väl långt gånget att begära, att Staten skall
pensionera enkorna efter lärarne i denna privata anstalt.
Då härtill kommer, att jag, lika litet sorn Gr. Mörner,
hört talas om mannens förtjenster, måste jag anhålla om
afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, framställdes
föi-st propos. på bifall till Utslcts hemställan,
hvarvid svarades flera nej jemte ett eller annat ja, och
sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
flera ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
74:de och 75:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
76:te punkten.
Gr. Mörner: Vid detta tillfälle har Utsk:t varit
nog lyckligt att träffa på en verklig vetenskapsman. Nu
kan jag således äfven förena mig med Utsk:t, och anhålla
om bifall till dess framställning.
Öfverläggningen förklarades slutad, och Utsk:ts hemställan
bifölls.
77:de punkten.
Gr. Mörner: Den ifrågav:de enkan år berättigad
till pension ur K. Hofkapellets och Teaterns pensionskassa.
Jag tror, att detta kan vara tillräckligt, och anhåller derföre
om afslag å Utsk:ts hemställan.
Hr von Knorring: Jag tror mig icke behöfva
mera än erinra 11. o. Ad:s ledamöter om den förtjenst,
Prof. Handel inlagt om Svenska musiken och särskildt
om den Svenska folkvisan. Derest icke någon förenar
sig med Gr. Mörner, inskränker jag mig således till att
yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Häri instämde Hr von Francken.
196
Den 9 Maj e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Äfvea jag har begärt
ordet, men icke för att motverka Hr von Knorrings yrkande,
såsom han syntes befara, utan för att efter måttet
af min förmåga understödja det, anhållande äfven jag om
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan.
Prof. Randel föddes af fattiga föräldrar i södra Sverige.
Välvilliga vänner af tonkonsten uppmärksammade
hans lofvande anlag, och understödde deras första utveckling.
Med stor ansträngning kämpade han sedermera
emot fattigdomens svårigheter, bröt med heder sin bana,
under trägna musikaliska studier och arbeten, samt har,
jemte det han i många år på ett utmärkt sätt fyllt sin
tyvärr svagt aflönade plats i K. Teaterns kapell, efterlemna!
kompositioner, som äfven i framtiden skola göra
hans namn äradt. Tonkonsten begränsas icke af några
landamären, den sträcker sig öfver hela den civiliserade
verlden. En lycklig tonkonstnär sprider behag till vidt
aflägsna nejder, hans namn erinrar dock närmast om hans
fädernesland, utgör en prydnad för dess minnen. Om
också icke Randel var någon Mozart, någon Beethowen,
någon af tonkonstens heroer, var han dock en tonkonstnär
af utmärkelse; detta hans värde bör af oss hedras.
Låtom oss göra det på ett sätt, som vore för hans hjerta
kärast. Hans familj befinner sig i behöfvande omständigheter,
hans ringa aflöning har ej tillåtit honom att något
för de efterlemnade bespara. Skulle än ett ringa
understöd ur teaterkassan för enkan beviljas, såbehöfver
hon i alla fall mycket väl, för sig och 4 oförsörjda barn,
det af Stats-Utsk:t benäget förordade årliga anslag, som
af en tonkonstens vän och kännare blifvit motionsvis föreslaget.
Jag kan således ej annat än lifligt önska och
vördsamt anhålla, det R. o. Ad. ville bifalla Utskts framställning
i denna punkt.
Frih. Klinckowström: Förenande mig med de
tvenne sista talarne, får jag hemställa, om icke R. o. Ad.
skulle vilja gifva en mention honorable åt tonkonsten och
harmonien, ty det kostar ingenting, enär punkten redan
är af de öfriga 3 Stånden afgjord.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller
annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
78:de—81:sta punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Den 9 Maj e. m.
197
Föredrogs ånyo Riddarh.-Utsk:ts den 5 och 7 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 9, i ani. af återremiss å det
af Utsk:t afgifna förslag till ny Riddarh.-Ordning.
Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att detta Betänk, skulle
punktvis företagas till afgörande, dervid de delar af förslaget,
hvari någon ändring ej blifvit gjord, komme att
förbigås.
Ropades ja.
Härefter förekom:
Utsk:ts å sid. 2 afgifna yttrande i ani. af återremiss
af 4 mom. i 7:de § af förra förslaget.
Bifölls.
§ 7, I morn. samt § 12, 1 o. 2 mom.
Godkändes.
§ 12, 3 mom.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Yid tryckningen
har ett fel insmugit sig i detta mom. Det står nemligen:
»hvilket den i näst föreg:de § omförmälda pröfning då
tillkommer», men det skall vara: »hvilket den i näst
föreg:de mom. omförmälda» etc.
Efter härmed slutad öfverläggning, bifölls mom:t med
rättelse af det anmärkta tryckfelet.
§ 16.
Hr Anrep, Gabriel: Emot denna § har jag att
framställa den anmärkning, att ordet skall föras af den
främste ledamoten, när den utsedde ordföranden är derifrån
förhindrad. För min del skulle jag önska, att en
vice ordförande valdes på samma gång som den ordinarie,
ty det kunde ju hända, att den ordinarie ordföranden af
sjukdom eller annan sådan anledning vore förhindrad att
under större delen af mötet föra ordet, och det vore ej
så afgjordt, att den främste ledamoten, som då skulle i
hans ställe föra ordet, egde dertill erforderliga qvalifikationer.
Vid 1771 års riksdag inträffade t. ex. att Landtmarskalken
en lång tid var af sjukdom hindrad att föra
ordet, hvarför den äldsta ledamoten, sorn var Gr. Charles
Emil Lewenhaupt måste företräda hans plats. Det var
samme Gr. Lewenhaupt, som sedermera var Landtmarskalk,
och som befanns vara dertill så oskicklig, att han
198
Den 9 Maj e. m.
hvarken kunde uppfylla K. M:ts eller R. o. Ad:ns önskningar.
Sjelf minnes jag, huruledes, då Gr. Hamilton var
Landtmarskalk och var hindrad att föra ordet och detta
således skulle öfvertagas af främste närv:de ledamoten,
flere Grefvar med de högsta nummer måste hålla sig undan,
på det en kompetent person dertill kunde erhållas.
Det är till förekommande af något dylikt, som jag nu
vågar föreslå, att en vice ordförande måtte utses på samma
gång som den ordinarie, och anhåller jag om propos.
på detta mitt förslag.
Hr Ramsay: Allt hvad Hr Anrep nu behagat an
draga,
kommer post festum. Förev:de mom. har nemligen
ej varit återremitteradt, utan är redan afgjordt; och den
förändring, som här blifvit införd, har endast varit en
följd af de vid 2:dra mom:t beslutade och nu vidtagne
ändringar. Jag förmodar således, att någon propos. på
Hr Anreps förslag ej kan komma i fråga.
Frih. Klinckowström: Då något sådant försigtighetsmått,
som det Hr Anrep nu föreslagit, icke finnes i
nu gällande Riddarh.-Ordn. intaget, och då våra öfverläggningar
utan gensägelse hittills varit af en vida mera
maktpåliggande natur, än de hädanefter komma att blifva,
så synes mig den föreslagna åtgärden vara alldeles obehöflig.
Jag får således anhålla om bifall till §:n, sådan
den nu lyder.
Hr Anrep: Såvida jag icke fattade diskussionen
om denna Riddarh.-Ordn. orätt, blef hela den förev:de
§:n till Utsk:t återremitterad; och var det på grund häraf
jag ansåg mig berättignd att göra ifrågav:de framställning.
Då jag emedlertid vet, att man i allmänhet ej vill lyssna
till mina förslag, afstår jag äfven nu från mitt yrkande,
och ber endast att få i prot:t antecknadt, huru olämpligt
det i min tanke är, att vice ordförande ej väljes, och att
det således kommer att bero på en slump, huruvida den,
som i ordinarie ordf:ns ställe kan komma att föra ordet,
eger dertill erforderliga egenskaper.
Öfverläggningen förklarades fulländad och §:n godkändes.
§:n 17, 2 mom:t och §:n 18.
Godkändes.
§:n 19.
Hr Ramsay: Då denna § förra gången förevar, blef
den återremitterad, emedan man ansåg, att ett stadgande
Den 9 Maj e. m.
199
borde inflyta, hvarigenom bestämdes tiden, då anslag till
sammanträde sednast finge utfärdas. Då nu en dylik bestämmelse
blifvit i en särskild §, nemligen den näst föregående,
införd och godkänd, torde någon vidare åtgärd i
anledning af förev:de § icke erfordras.
§:n bifölls.
§ 21.
Hr Ramsay: Ehuru denna § i dess helhet redan
blifvit godkänd, och således något beslut till förändring
deruti numera ej borde få ega rum, är dock ett sådant
nu påkalladt. I 3:dje mom;t åberopas nemligen §:n 18,
hvilket bör vara §:n 17, efter de med förev:de Riddarh.-  Ordn. sednast vidtagna förändringar. Jag får således
anhålla, att nämnda mom. måtte föredragas, och den af
mig påpekade rättelse deri göras.
§:n godkändes med rättelse af det anmärkta tryckfelet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utsk:ts den 5 och 7 dennes bordlagda Utlåt. N:o
75, i ani. af väckt motion om uppförande af ett nytt representanthus,
samt om anvisande af dertill erforderliga
medel.
Utsk:ts första hemställan.
Hr Edelsvärd, Adolf Wilhelm: Jag måste för
klara
min stora tacksamhet emot såväl Höglofl. StatsUtsk:t
som Hrr Fullmäktige i Riksg.-Kont. för den grundlighet
och sakkännedom, hvarmed detta ärende blifvit
behandladt; men detta oaktadt ser jag mig förhindrad att
i allo godkänna de åtgärder, som Utsk:tj föreslagit. De
framlagda förtjenstfull a planerna synas vara grundade på
mätningar och undersökningar, och äro väl uttänkta för
en provisorisk lokal, men hvad beträffar den föreslagna
påbyggnaden af ifrågav:de hus, så nödgas jag på det
bestämdaste afstyrka densamma på följande välgrundade
skäl. Först och främst anser jag ändamålet kunna vinnas
utan en sådan påbyggnad. Synnerligast torde den tilltänkta
öfversta våningen å Hebbeska huset kunna inbesparas;
den upptager nemligen åtta rum afsedda för tillfälliga
Utsk., och när dessa Utsk. tillsättas, torde man
lämpligen kunna tillgripa fyra eller fem af de åtta rnm
på nedra botten, hvilka äro ämnade till restaurationslokal.
Dertill kommer, att 7 rum uti R. St:rs hus för närv:de
200
Deu 9 Maj e. m.
användas till boningsrum, och 4 af dessa tyckas med skäl
kunna på ett mera direkt sätt komma den blifvande representationen
till godo. Förhållandet skulle då blifva,
att öfra våningen af Ilebbeska huset, lemnande åtta rum
med en areal af 2,778 qv.-fot, skulle utelemnas och ersättas
med fem rum af schweitzeri- och cafée-lokalen, utgörande
2000, och 4 runi af boningslägenheten, utgörande
1,250 eller tillsammans 3,250 qvadratfot. Detta intrång
på restaurationslokalen bör väl kunna medgifvas, då minst
4 rum dertill återstå, och synnerligast när hela den tilltänkta
anordningen allenast är provisionel.
Någon olägenhet af påbyggandets undvikande synes
ej heller vara att befara med afseende å R. St:rs hus. De
stora salarne, äro nemligen 28 fot höga å det af Kongl.
Arkitekten Abom uppgjorda, af Utsk:t förordade förslaget;
men de kunna, utan ringaste förhöjning af yttermurarne,
endast genom takets ombyggande, och utan att det ringaste
ändra eller störa den goda indelningen, göras 24 fot
höga, och då läktareplatserna ej heller deraf inskränkas,
torde sagde höjd af 24 fot vara, med iakttagande af nödig
ventilation, fullt tillräcklig, då det blott gäller en provisionel
anordning.
Med afseende å kostnaden för ifrågavarande företag
har Utsk:t ej föreslagit någon bestämd summa, och det
kunde således synas opåkallad t att yttra sig angående
denna del af frågan, men då de beräknade kostnaderne,
uppgående till öfver 150,000 rdr, i Utlåt:t omnämnas, och
då de tvenne kostnadsförslagerna blifvit af mig granskade,
tillåter jag mig yttra några ord i afseende derå. Efter
granskning af berörda förslager, i sammanhang med ritningen,
och gjord beräkning enligt det sätt att bygga eller
ändra, sorn jag tänkt mig, har jag funnit, att det afsedda
ändamålet mer än väl kan uppnås med uteslutande af det
föreslagna påbyggandet, och skulle man derigenom, likasom
genom några oskadliga förenklingar i öfrigt, kunna
inbespara omkring 100,000 rdr, förutom den betydliga vinst
i tid, som genom undvikande af sagde påbyggnader skulle
vinnas.
Jag öfvergår nu till det vigtigaste skälet för detta
mitt uppträdande emot Högl. Utsk:ts förslag — ett uppträdande,
som jag högst ogerna tillåtit mig, enär såväl
Stats-Utsk:t som Hrr Fullmägtige i Riksgäldskontoret
bestå af så många nitiske och sakkunnige män, de der
på flerfaldiga sätt gagnat det allmänna, men jag har funnit
mig synnerligen manad, att i denna sak, som jag tror
mig kunna bedömma och förstå, yttra min åsigt, för att
ej möjligen synas hafva gillat en åtgärd, som jag anser
af största vigt att ogilla.
Den 9 Maj e. m.
20!
Denna vigtigaste och sista anledningen, hvarför jag
motsatt mig; ifrågavarande åtgärd, är, att jag finner det
ur esthetisk synpunkt förkastligt att påbygga de ifrågavarande
husen på sätt föreslaget blifvit, enär Riddarholmskyrkans
murar skulle komma att af de sålunda förhöjda
husen domineras. Jag känner icke, om det föreliggande
byggnadsförslaget ännu blifvit granskadt af Kgl. Öfver-Intendents-embetet,
men hyser den förhoppning, att detta
förslag ej måtte vinna K. M:ts sanktion; och är det äfven
till förekommande af den tidsutdrägt, som deraf skulle
blifva en följd, jag nu vågar föreslå en förändring deruti.
De ändringar och det tillägg, jag i sådant ändamål skulle
vilja göra till Utsk:ts hemställan, äro följande: ordet »påbyggnad»,
som förekommer på tvenne ställen, bör utgå,
hvarjemte näst efter orden »tillgångar bestridas», bör följa:
dock under vilkor: l:o) att intetdera huset påbygges; 2:o)
att R. St:rs hus till ytter- och innertak så ombygges, att
huset blir lägre än det nu är, men de 2 stora salarne,
det oaktadt, minst 24 fot höga; 3:o) att de i den ifrågasatta
påbyggnaden af Hebbeska huset afsedda rummen för
tillfälliga Utsk. må, om och i den mån desamma erfordras,
ersättas med en del af de rum af båda husens bottenvåningar,
hvilka annars varit afsedda för scliweitzeriocli
cafée-lokal samt till boningslä genheter.
Och får jag härmed anhålla om återremiss af det
förevarande Utlåt:t, på det Utsk:t må sättas i tillfälle att
taga detta mitt vördsamma förslag i noggrannt öfvervägande.
Gr. Sparre: Jag instämmer i flera afseenden med
den siste värde talaren och skulle, obekant med arkitekturen,
helst hafva sett, att Stats-Utsk:t tillstyrkt, att ett
belopp af 150,000 rdr ställdes till Riksgäldsfullmägtiges
disposition för att användas till ett ändamålsenligt anordnande
af R. St:rs hus för den nya representationen. Om
emellertid R. o. Ad. skulle, på grund af hvad Hr Edelsvärd
anfört, besluta återremiss af Utsk:ts Betänk., får jag
anhålla, att jemväl mitt yttrande måtte åtfölja remissen,
på det att Utsk:t måtte, i händelse det kommer att taga
saken i förnyadt öfvervägande, fästa behörig uppmärksamhet
å en, enligt min tanke, ganska vigtig omständighet.
Yi känna litet hvar, huru på detta rum, som är 4
fot högre än lokalen för de nya kamrarne skulle blifva,
gasen pinar oss. För mig är det nästan omöjligt att
dväljas här en hel natt, utan jag måste, då diskussionerna
om aftnarne draga länge ut, taga min reträtt dit ner i
klubbrummen, och jag känner personer med svagare helsa,
som alldeles icke våga komma hit om aftnarne. Det är
uppenbart, att under de kommande riksdagarne, som skola
202
Den 9 Maj e. ni.
inskränkas till 4 månader och vara samlade under den
mörkare årstiden, sammanträdena komma att i allmänhet
hållas om aftnarne; och, om man då anbringar gaslysning
i alla rum, så komma vi, M. Hrr, att jemmerligen förgås.
Den som, i likhet med mig, sitter i ett Utsk., der man
ofta nödgas sammanträda om aftnarne och der man har
gasupplysning, vet nogsamt, huru man lider deraf. Jag
har heller aldrig annorstädes sett, att gas användes för
att upplysa boningsrum; den är egentligen afsedd för upplysning
af gator och trappor. Att använda gasupplysning
i samlingslokalerna för den nya representationen, jemväl
i de smärre rummen, vore i sanning obarmhertigt. Jag
har visserligen funnit, att det blifvit ifrågasatt att anbringa
luftvexlingsapparater, men, om äfven sådana kunna användas
i de större samlingsrummen, blifver det dock
omöjligt i de små, låga rum, der Utsk:n skola sammanträda.
Jag får således med erfarenhet om den plåga,
som gasupplysningen förorsakat åtminstone mig, och under
förmodan, att de, som för framtiden komma att deltaga
i riksdagens förhandlingar, likaledes icke hafva någon
smak för att på detta sätt steka sig, hemställa, att
vid återremiss jemväl denna fråga måtte tagas i öfvervägande.
Frih. Klinckowström: Det kan väl synas öfver
flödigt
för mig att förorda en anordning, sorn afser beqvämlighet
för den kommande riksdagen, då en ledamot
af detta Stånd, i det han i afseende å den nya
representationen begagnade ordet vi, dermed antydt,
att han kommer att tillhöra densamma, men, som jag
tror, att det ännu står i vida fältet, hvem som kommer
att deltaga i den nya representationens öfverlnggningar,
anser jag,, liksom Stats-Utsk:t, det vara den nuvarande representationens
pligt att i hvad på den ankommer och så
godt sig göra låter bereda tak öfver hufvudet åt den 15
nästkommande Januari sammanträdande riksdagen. Denna
fråga har varit mycket noga ventilerad inom Utsk:t och
har äfven varit hänskjuten till beredande af Fullmägtige
i Riksgäldskontoret, hvilka gjort det med iakttagande af
den anmodan, Utsk:t lemnat dem, att bereda den på den
möjligast korta tid, på det att icke kollegier eller embetsverk
genom utrymmande af sina lokaler skulle bringas
ur stånd att oafbrutet fortsätta sin verksamhet. Jag tror
verkligen, att vid uppgörandet af förevarande förslag så
mycken hushållsaktighet blifvit iakttagen, som låter förena
sig med den nya riksdagens värdighet. Då K. St:r
ega de båda ifrågavarande husen, nemi. det s. k. R. St:rs
hus och Hebbeska huset, är det väl också skäl att använda
dem, och deremot har heller icke någon opposition
Den 9 Maj e. m.
203
afhörts, utan de talare, som här framställt anmärkningar,
hafva egentligen afsett några förändringar i den inredning
af nämnde hus, som föreslagits, och hafva derföre påyrkat
återremiss af Betänkt. Denna fråga är dock verkligen till
sin natur så brådskande,. att den icke bör återremitteras
och läggas på långbänken utan fullt giltiga anledningar,
och såsom sådana kan jag icke anse de anmärkningar,
som här blifvit framställda. Hvad beträffar den förste
värde talarens påstående, att man genom antagande af
hans förslag skulle kunna göra en besparing af 100,000
rdr och ändock erhålla ett lämpligt provisionelt tak öfver
hufvudet åt de båda nya kamrarne, tror jag, att han vid
sitt förslags uppgörande gått tillväga på ett alltför hushållsaktigt
sätt och på ett sätt, sorn skulle gifva kamrarne
skäl till missnöje med den gamla representationen, ty det
är väl icke rigtigt att i en lokal, der 200 personer ofta
öfver flera timmar skola vara samlade, alla dessa icke
hafva den luftmassa, som erfordras för helsan. Den höjd
Utsk:t föreslagit för de nya kamrarnes samlingsrum, kan
efter min tanke ingalunda anses för stor; de skulle nemligen
icke blifva högre än Riddarhussalen är till taklisten
och äro, likasom den, beräknade att inrymma en läktare.
Den siste värde talaren har anmärkt, att gasoset hindrar
honom att under längre tid oafbrutet vistas i Riddarhussalen.
Jag hemställer med anledning häraf till Eder, M.
Hrr, huru mycket värre detta gasos skulle blifva i samlingsrum,
som voro blott hälften så höga som denna säl.
Likväl ber jag Gr. Sparre observera, att, enligt Utsk:ts
förslag, särskild vigt blifvit lagd på anbringandet af sådana
ändamålsenliga luftvexlingsapparater, som under
sednare tider uppfunnits för större lokaler. Hvad åter
beträffar de af Gr. Sparre påpekade olägenheter, som
skulle uppstå, om gasupplysning användes i de mindre
rum, der Utsk:n och deras afdelningar skulle sammanträda,
så erkänner jag, att gasoset i Stats-Utsk:ts samlingsrum
är ganska olidligt, men detta härleder sig deraf,
att man tänder för många gaslågor och har dålig luftvexling;
allt obehag kan undvikas derigenom, att man
släcker gasen och ställer in ljus på borden. Jag tror
det vara med god hushållning öfverensstämmande, att, om
man har gas inledd i huset, äfven begagna densamma,
och kan således icke i detta afseende finna något skäl
till anmärkningar.
Hr Edelsvärd har bland annat anmärkt, att, om Hebbeska
huset och R. St:rs hus skulle blifva påbygda till
den höjd, Utsk:t föreslagit, skulle dessa hus komma att
dominera Riddarholmskyrkan, äfvensom att en sådan påbyggnad
ur estetisk synpunkt skulle vara ofördelaktig.
Det förundrar mig, att Hr Edelsvärd, hvilken, om jag
[ 204
Den 0 Maj e. m.
icke missminner mig, jag haft den glädjen att räkna såsom
kamrat i den kår, jag tillhör, icke inser, att Riddar -  holmskyrkan, långt ifrån att blifva dominerad, alltid ändock
skulle blifva dominerande, fastän i mindre grad än
nu, samt att, om man betraktar de båda nyssnämnda husens
nuvarande utseende, en påbygnad af dem ur estetisk
synpunkt måste innefatta en förbättring och försköning af
Riddarholmskyrkans nuvarande omgifning. I afseende å
Hr Edelsvärds farhåga derför, att K. M:t skall vägra sin
sanktion å en så beskaffad ombyggnad, som Utslct föreslagit,
har jag icke något svar att gifva, ty jag känner
icke, hvilken mening K. M:t i denna fråga kan hysa, och
förmodligen har Hr Edelsvärd lika liten kännedom derom,
så att jag tror, att vi kunna bespara oss detta bekymmer.
Ur estetisk synpunkt kan K. M:t icke hafva något
skäl att vägra sin sanktion å ett förslag, som innebär en
verklig försköning af hufvudstaden, och dessutom tror
jag, att K. M:t skall draga i betänkande att ogilla detsamma,
enär, sedan R. St:r åtskiljts, någon annan utväg
än genom dess fastställande icke finnes att bereda de nya
hamrarne tak öfver hufvudet. Tiden är för kort för att
utföra några större byggnadsföretag, och således återstår
icke något annat än att vidtaga den af Utsk:t föreslagna
åtgärd, såvida man icke vill occupera något kronans hus,
som inrymmer kollegier och embetsverk; sådant skulle
dock medföra så stora olägenheter, att, för att förekomma
dem, det oär värdt att utgifva den af Utslct föreslagna
summan. Åtskilliga talare hafva hyst fruktan derför, att
den kommande Riksdagen skulle blifva så väl och beqvämt
inrymd i den ifrågavarande byggnaden, att den möjligen
icke skulle vilja flytta derifrån; men jag får förklara, att
jag aldrig förr hört, att det är ett fel hos en byggnad,
att man der trifves så väl, att man vill qvarstadna i densamma.
Detta är väl snarare en förtjenst, och om förhållandet
blefvé, att den nya representationen ansåge den
nu ifrågasatta byggnaden äfven för framtiden för sig fullt
tillräcklig, skulle derigenom åtskilliga millioner inbesparas,
ty ett nytt representanthus i monumental stil, kanske af
huggen sten, skulle kosta ofantligt och skulle dessutom
icke på många år hinna fullbordas. Slutligen har man,
såvidt jag kunnat fatta., fästat sig dervid, att genom Hebbeska
husets påbyggnad skulle Riksdagen och dess Utsk.
erhålla för många lokaler till sin disposition. Jag tror
dock detta icke vara förhållandet, ty man bör bemärka,
att t. ex. Stats-Utsk:t, som är ett bland de vigtigaste
Utsk:n, väl hädanefter såsom hittills kommer att arbeta
på 3:ne olika Afdelningar, och att, äfven om en Afdelning
sitter på det Utsk:t i planen anvisade sessionsrum, de der
Deri 9 Maj e. m.
905
oanvända rummen väl behöfvas för de öfriga Afdelningarne.
Större arkiv och bibliotheksrum äro äfven nödvändiga,
och Riksgäld skontorets Fullmägtige hafva jemväl
framställt särskild anhållan om utvidgande af de nuvarande,
hvilka befunnits alldeles otillräcklige och skola
blifva det i ännu högre grad, om R. St:r bifalla hvad
Utsk:t i sitt Betänk. N:o 76 föreslagit. Likaledes är det
nödvändigt, att icke till klubbrum hyra särskilda lokaler,
belägna långt bort från representanthuset och att hafva
restaurationslokaler, ty ofta räcka öfverläggningarne längre
än de vanliga restaurationslokalerna äro tillgängliga, och
menniskan måtte väl icke lefva endast af tal, utan måste
väl äfven behöfva någon annan slags spis.
Förevarande förslag är enligt min åsigt särdeles välbetänkt
och förtjent af att gillas. Bland Stats-Utsk:ts
36 ledamöter, hvilka oftast äro af olika meningar, förspordes
angående detta förslag ingen skiljaktighet, och
någon reservation finnes icke heller vidfogad Betänlct.
Med anledning af hvad jag nu tagit mig friheten anföra
och med afseende å vigten deraf, att ett beslut snart
fattas af R. St:r i denna fråga, får jag hemställa, att R.
o. Ad. ville bifalla Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det är väl icke tillräckligt, att denna
fråga blir snart afgjord; det torde äfven ligga någon vigt
på att den blir väl afgjord, och i detta afseende torde de
af Ilr Edelsvärd framställda anmärkningar vara förtjenta
af en något närmare uppmärksamhet, än den som den
siste värde talaren nu efter en kanske nog flygtig granskning
varit i tillfälle att deråt egna. Man har i förslaget
med särdeles stor omsorg tillgodosett den nya representationens
beqvämlighet och materiella behof, och deremot
kan väl i och för sig icke något vara att anmärka, men
möjligen torde dock några inskränkningar kunna vidtagas.
Så finnas föreslagna särskildt klubbrum, särskild restaurationslokal
(och den ganska stor), och derjemte särskildt
schweitzeri och café med serveringsrum. Man har således
rikligen sörjt för tillfällen till lekamlig föda för den
nya representationen. Under nuvarande representation
hafva Hrr Talmän kunnat leda Ståndens öfverläggningar
utan att för dem behöfts, såsom i förslaget är upptaget,
anvisas några särskilda boudoirer, och ej eller hafva för
Hrr Statsråder något särskildt samlingsrum, med derifrån
till ..sessionssalen ledande spiral-trappor, funnits af
nöden. Äfvenledes hafva Stånden varit nöjda med att endast
hafva klubbrum och ej derutöfver behöft några särskildta
konversationsrum, hvilka egentligen tyckas vara
föreslagna, på det att ledamöterna måtte ega någon lokal,
dit de kunna begifva sig, under det en tilläfventyrs min
-
200
Den 9 Maj e. ra.
dre omtyckt talare upptager Kammarens tid, men ändock
vara tillhands vid möjligen inträffande voteringar. Några
af dessa icke alldeles oundgängligt nödiga anordningar
skulle möjligen kunna ur förslaget uteslutas. Man säger
visserl. att en utgift af 150,000 rdr är godt pris för ifrågavarande
byggnad; men kan man nu vinna det åsyftade
ändamålet för endast 50,000 rdr, så är jag öfvertygad, att,
framför andra, Frih. Klinckowström, hvilken så ofta framhållit
vårt finansiella betryck och nödvändigheten att spara,
skall med värme omfatta ett sådant tillfälle att bespara en
utgift för statsverket. Frågan är ju endast om att vidtaga
en provisorisk anordning, och denna bör väl då ej
göras i större skala och kostsammare, än behofvet oundgängligen
kräfver. Afven får jag fästa uppmärksamhet
derpå att, om Hebbeska huset påbygges i sommar med
en våning, denna påbyggnad ej kan hinna torka till den
15 Jan. 1867, och att det ej kan vara lämpligt att åt den
nya representationen öfverlemna en osund och fuktig lokal,
om den än är försedd med den bästa ventilation. Då
nu denna olägenhet skulle genom Hr Edelsvärds förslag
undvikas, finner jag deri ett ytterligare skäl att taga detsamma
i närmare öfvervägande och yrkar derföre, i likhet
med honom, återremiss.
Hr Edelsvärd: Innan jag går att vidare upptaga
R. o. Ad:s tid, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om
upplysning, huruvida protok:s-utdrag ankommit från MedStånden
ang. deras beslut i denna fråga.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om de öfriga Riks-Ståndens beslut i frågan
ännu icke ankommit.
Hr Edelsvärd: Jag anhåller få bemöta några inkast
af Frih. Klinckowström; han har framhållit den stora vigten
af att vinna tid i denna fråga, men detta är just hvad
jag i ännu högre grad afsett genom mitt förslag att utelemna
påbyggandet, hvilket måste kräfva mera tid, än att
icke bygga på de ifrågavarande husen. Äfvenledes har
Hr Frihm klandrat mitt förslag, under påstående, att den
nya representationen derigenom skulle beröfvas för densamma
nödvändigt utrymme och beqvämlighet; då jag
likväl icke tillgripit mera än 4 å 5 restaurationsrum och
4 boningsrum samt dymedelst kan inbesparas betydlig kostnad
och tidsutdrägt för påbyggandet, det gäller nemligen
icke mindre, än 16 fots höga nya yttermurar, och när jag
dessutom icke alls afser någon afvikelse från den goda
planen, så torde denna anmärkning ej förtjena något afseende.
Beträffande Gr. Sparres yttrande om användandet
Deri 9 Maj e. m.
207
af gasbelysning, får jag erkänna, att jag verld, ej gjort
mig närmare reda för de möjliga olägenheterna af gas i
smårum; i de stora salarne har jag deremot beräknat gasen
just såsom ett af de kraftigaste ventilationsmedlen, i
likhet med hvad i utlandet eger rum, hvarest i större
samlingslokaler gasen användes, icke blott som belysning,
utan äfven så anbringas, att gaslågorna konsumera eller
uppsuga luften ur salen på ett sätt, som bidrager till en
kraftig och på samma gång billig ventilation. Möjligt är,
att den skulle kunna göra samma tjenst äfven i de mindre
rummen, och jag förenar mig med Hr Gr. Sparre
deruti, att detta är eu omständighet, som bör komma under
närmare öfvervägande.
I afs:de å anmärkningen mot mitt förslag, att kalkylerna
öfver kostnaden skulle vara för knappt tilltagna, så
erkänner jag gerna, att de icke äro ofelbara, äfvensom
att jag ej antagit allt så dyrbart, som i Utsk:ts förslag.
Så har jag uteleinnat den brydsamma brandbotten öfver
de stora salarne, och detta af det skäl att hela den ifrågavarande
byggnaden är provisorisk och inom få decennier
torde komma att förändras. Vid sådant förhållande
torde man kunna hoppas K. M:ts Nåd. medgifvande af
ett undantag från Byggnadsordningens föreskrifter, och
detta så mycket sannolikare, som ett prej udikat redan
finnes med afseende å detta Riddarhus, der någon brandbotten
öfver stora salen, mig veterligen, ej finnes. Likaledes
har jag utelemnat alla ornamenter på fasaden, såsom
pilastrar, riksvapen, figurer och urnor etc., och önskar jag
på det högsta att, åtminstone R. St:rs hus, må få, under
dess användande såsom provisoriskt Riksdagshus, qvarstå
i sin gamla enkelhet. Skulle för öfrigt, såsom Frih. Klinckowström
befarat, utrymmet för arkiv m. m. blifva allt
för trångt, bör ju detta vida lättare kunna afhjelpas genom
billiga tillbyggnader efter behof, och framdeles af
provisorisk natur å gården, än genom en påbyggnad å
Hebbeska huset, sorn är beräknad till nära 37,000 rdr.
Jag vidblifver mitt vördsamma yrkande om återremiss.
Gr. Sparre: För min del anser jag hvad den siste
värde talaren anfört ytterst behjertansvärdt. Det förefaller
mig nästan omöjligt, att, då vi (här måtte väl Frih,
Klinckowström tillåta mig att begagna ordet vi) sannolikt
icke förr än i slutet af Juni komma att åtskiljas och således
arbetet å det föreslagna representant-huset icke
skulle kunna börjas förrän i Juli, en påbyggnad af Hebbeska
och R. St:rs hus af den beskaffenhet, Utsk:t ifrågasatt,
skulle kunna fullbordas till den 15 Januari nästkommande
år, isynnerhet då vi besinna, att hösten kommer
mycket tidigt hos oss. Det vore dessutom en stor
208
Den 9 Maj e. m.
fördel, om besparingar kunde göras vid anordnandet af
det föreslagna representanthuset, ty, oaktadt alla afsedda
ornamenter och påsmetningar å detsamma, torde det väl
dock icke komma att begagnas länge, utan torde väl få
anses såsom en endast provisorisk byggnad. Det vore
visserligen önskvärdt, såsom Hr Edelsvärd åsyftat, att
gasbelysningen ställdes i beröring med ventilationen,
så att den kunde underhjelpa denna, men jag betviflar
dock, att detta låter sig verkställas i de små rum, som
äro afsedda för Utsk:n; och anser således fortfarande, att
de af mig anmärkta olägenheter i afseende å gasbelysningen
i dessa bör tagas i öfvervägande. Hvad Frih.
Klinckowström till bemötande af mina anmärkningar i
detta hänseende yttrat, anser jag endast bevisa, att, om
man icke vill hafva gaskronor, man måste hafva andra
kronor.
Beträffande slutligen Frih. Klinckowströms i dag åter
förnyade personliga anfall mot mig, får jag förklara, att
det icke skall lyckas honom numera än förra gången att
reta mig till att svara derpå. Jag har för myckt n aktning
för B. o. Åd. för att tillåta mig det. Jag ber blott att
få erinra, att, om jag också en gång under mitt förra anförande
i detta ämne af misstag begagnade ordet »vi»,
jag dock eljest alltid använde uttrycket »de», då jag talade
om den nya representationen.
Frih. Klinckowström: Sedan jag förra gången
hade ordet, hafva åtskilliga anmärkningar blifvit framställda,
af hvilka jag vill upptaga några till besvarande.
Man har fästat sig vid det stora antal rum, som restaurations-
och kafé-lokaler skulle inrymma, men jag
tror mig endast behöfva påminna derom, att den nya representationen
jemte dess kanslier kommer att utgöras af
nära 400 personer, för att hvar och en skall inse, att de
föreslagna lokalerna ingalunda äro för vidlyftiga. Jag tror
det vara särdeles lämpligt, att särskilda rum äro anvisade
för kamrarnes Talmän och Stats-Rådets ledamöter, der
de kunna återhemta sig efter ansträngande öfverläggningar
och göra beliöfliga anteckningar.
Icke heller anser jag det vara öfverflödigt, att klubbrum
finnas, ehuru skälet för denna min åsigt icke är
detsamma, som af en värd Grefve nyss anfördes, eller att
sådana rum böra finnas, på det att ledamöterna måtte
någorstädes kunna taga sin tillflykt undan en tråkig talare;
jag har nemi. med glädje erfarit, att R. o. Ad. i
allmänhet är talrikt samladt, och att klubbrummen icke
begagnas af något större antal, utan under voteringar af
dem, som aflemnat sina voterings-sedlar. Att flera af de
ifrågasatta
Den 0 Maj e. m.
209
ifrågasätta rummen skulle kunna inbesparas, har af många
framhållits, men af ingen bevisats. Jag lemnar derhän,
huruvida det vore välbetänkt att, äfven om 50,000 rdr
kunde inbesparas, bereda de nya hamrarne trånga, obeqväma,
och t. o. m. osunda lokaler. Enligt min tanke
är det de afgående R. St:rs pligt att, så godt sig under
nuv:de förhållanden göra låter, bereda beqväma lokaler
åt den nya representationen, och i detta afseende anser
jag det af Utsk:t framställda förslag vara tillfyllestgörande,
ty det erbjuder tillräckliga och beqväma lokaler på
samma gång, som det är mycket modest och icke afser
någon lyx. Gr. Mörner har anmärkt, att den föreslagna
påbyggnaden icke kan hinna torka till vederbörlig tid.
Om detta skäl vore giltigt, hade det säkerligen blifvit
anfördt af Hr Edelsvärd, men, i egenskap af arkitekt, vet
han nog, att sådana åtgärder kunna vidtagas, hvarigenom
en påbyggnad af 4 alnar på en mur kan blifva torr från
Juni till Januari, hvarom åter Gr. Mörner, som icke sysselsatt
sig med byggnadskonsten, icke gerna kan hafva
någon kännedom.
Det är icke värdigt de afgående R. St:r att visa
agg mot den nya representation, som skall representera
det lyckliggjorda gamla Sverige, genom att inhysa densamma
i en trång och obeqväm byggnad, som nästan kan
kallas en ruin.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts förslag, men,
hurudan än denna frågas utgång hos R. o. Ad. må blifva,
gläder det mig, att den redan är genom de öfriga
Ståndens beslut afgjord.
Hr Wolffelt: Då den nu förev:de frågan remitte
rades
af Stats-Utsk:t till Riksgäldsfullmägtige, måste dessa
i första rummet tillse, hvilka kostnader den ifrågasatta
ombyggnaden skulle medföra och på hvad sätt den bäst
skulle kunna verkställas. Härvid mötte den omständighet,
att de nödvändiga utgifterna för att blott provisionelt
inreda R. St:rs hus för den nya representationen
blefvo så stora, att det syntes vara misshushållning att
icke genast, om än med något större kostnad, försätta
huset i sådant skick, att det kunde användas ända till
dess omständigheterna medgåfvo att uppföra ett representanthus,
som vore nationen värdigt. Såsom förslaget nu
är uppgjordt, erhållas fullt ändamålsenliga samlingsrum
för såväl de båda kamrarne, som deras Utsk., hvilket jag
deremot befarar ej blir fallet, i händelse problemet löses
så som Hr Edelsvärd föreslagit. Man måste nemi. tillse,
att Utskotts-rummen verkligen blifva sådane, att de med
fördel kunna begagnas, och derföre bör man ej annat än
V. 14
210
Den 9 Maj e. m.
i nödfall dertill använda den nedre våningen i Ii. St:rs
hus, hvilken är mörk och besvärad af fukt. Hvad beträffar
påståendet att de många rummen i Hebbeska huset
skulle kunna begagnas till klubbrum och restaurationslokal,
så medgifver jag visserligen att der finnas 8 rum,
men dessa rum äro relativt så små, att de ej kunna rymma
det stora antal representanter, som i en sådan lokal
understundom kan komma att samlas. För öfrigt är det,
såsom Frih. Klinckowström redan påbekat, af yttersta vigt,
att denna fråga så snart som möjligt afgöres, ty man
måste i tid anskaffa alla nödiga materialier för att sedan
kunna med fart och allvar bedrifva ombyggnaden, oell det
är också endast under en sådan förutställning, som Hrr
Abom och Hallström antagit att byggnaden skulle kunna
blifva färdig till den 15 instundande Januari. Då dessutom
frågan redan är af de öfriga Stånden afgjord i enlighet
med Utslcts förslag, skulle en återremiss endast
förorsaka en onödig tidsutdrägt, och yrkar jag derföre
bifall till Utslcts hemställan.
Gr. Mörner: Villigt erkänner jag den äfven temligen
tydligt uttalade öfverlägsenheten hös Frih. Klinckowström
framför mig i frågor, som angå byggmästareyrket,
men jag vågar dock åberopa min egen erfarenhet såsom
hyresgäst, hvilken lärt mig huru obehagligt det är att
flytta in i nyligen uppförda fuktiga„rum. Jag vet t. ex.
hurusom i ett hus, hvilket genom Ofverintendents-embetets
försorg undergått en reparation, likartad med den nu
ifrågasatta, fast i mindre skala, vatten rann efter de fuktiga
väggarne i rummen ännu på hösten året efter reparationens
verkställande, oaktadt man under den föreg:de
vintern eldat i rummen. Om således Frih. Klinckowström
icke funnit det arcanum att bygga utan murbruk bereclt
med vatten, så måste nu ifrågav:de hus, liksom alla andra,
behöfva någon tid att torka. Frih. Klinckowström har
äfven framställt en anmärkning mot mitt yttrande ang:de
konversationsrummet. Hr Frihm måtte likväl härvid icke
hafva erinrat sig, att det enligt förslaget finnes, utom
klubbrummen, ett särskildt derifrån afskildt konversationsrum.
Mitt yttrande angick detta sednare, hvilket jag trodde
möjligen kunna anvisas åt något sådant tillfälligt Utsk.,
som kunde lämpligen der inrymmas och konversera.
Jag fortfar i mitt yrkande om återremiss.
Hr Edelsvärd: Då, enligt hvad Utlåt:t visar, det
nu föreliggande förslaget är att anse endast såsom projekt,
och således äfven, om detsamma blifvit af 3 Stånd godkändt,
ännu kan undergå åtskilliga jemkningar vid detaljbestämmelserna
och i utförandet, så anhåller jag få till
Den 9 Maj e. m.
211
protd antecknad min önskan, att Hrr Fullmägtige i Riksgälds-Kont.
måtte tillse, huruvida man icke genom tillbyggnader
å gårdssidan kunde, när så erfordras, öka utrymmet,
i stället för detta påbyggande, ifrån hvilket jag
på det innerligaste önskar att man måtte afstå.
Här har blifvit antydt, att den som motsatte sig Utsk:ts
förslag i denna fråga, skulle hysa oginhet mot den nya
representationen. Jag anhåller få förklara, att jag icke
hyser någon sådan känsla, oell att jag endast af min egenskap
såsom arkitekt känt mig manad att just vid behandlingen
af denna fråga begagna min riksdagsmannarätt.
Sedan öfverläggnfngen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och
dels återremiss deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till densamma, hvarvid svarades många
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. Mörner: 1 analogi med Ii. o. Ad:ns nyss fattade
beslut torde äfven denna punkt böra återremitteras.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Utskds
hemställan återremitterades.
Utsk:ts sista yttrande.
Gr. Mörner: Jag anhåller om återremiss äfven af
denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. blcf Lits kds förev:de yttrande återremitteradt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Stats-Utskds den 5 och 7 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 76, ang:de utvidgning af det inom R. St:rs hus inrättade
arkiv och bibliothek samt anvisanden af dertill
erforderliga medel.
Lsta punkten.
Frih. Klinckowström: Jag hade väntat, att någon
talare af den sidan, hvilken bestämt R. o. Ad:ns nyss
fattade beslut, äfven sknlle yrka återremiss af denna punkt,
hvilken så nära sammanhänger med det föreg:de Betänkd.
212
Den 9 Maj e. m.
Gr. Mörner: Fastän jag icke egentligen kan se något
närmare sammanhang mellan denna punkt och det
nyss föredragna Betänk:t, vill jag dock instämma i Frih.
Klinckowströms yrkande om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
2:dra punkten.
Gr. Mörner: Jag kan icke annat än gilla, attFullmägtige
i Riksgälds-Kont. erhålla det liär föreslagna anslaget
till bokinköp, och tillstyrker derföre bifall till den
nu föredragna punkten.
ansågs härmed slutad och punkten
3:dje punkten.
Gr. Mörner: Innan man afgjort huru R. St:rs hus
skall användas, torde icke vara lämpligt att bestämma
om de der befintliga rummens fördelning, och anhåller
jag derföre om återremiss å denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först
propos. på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
4:de punkten.
Gr. Mörner: Med anledning af den nu föredragna
punkten tager jag mig friheten hemställa, huruvida icke
R. o. Ad. ville till Riddarh.-Direktionen öfverlemna att
bestämma hvilka delar af Ståndets arkiv och boksamling
må till riksdags-arkivets och bibliothekets ökande och
kompletterande aflåtas.
Frih. Klinckowström: Jag tror, att R. o. Ad. först
bör fatta beslut, huruvida den vill bifalla denna punkt,
och derefter blir det tid nog att afgöra, hvilken del af
arkivet skall öfverlemnas och sättet derför.
Gr. Mörner: Då denna punkt icke innehåller någon
hemställan, på hvilken man kan svara hvarken ja eller
nej, utan endast en förfrågan från Stats-Utslct, huru de
Öfverlä ggningen
bifölls.
Dea 9 Maj e. m.
213
särskilda Stånden vilja bestämma ang:de sina arkiver,
torde något annat beslut, än det af mig nyss föreslagna,
ej gerna kunna fattas.
Sedan ofverläggningen förklarats slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat att derunder hade yrkats dels bifall till
punkten och dels af Gr. Mörner, att R. o. Ad. skulle öfverlemna
åt Riddarh.-Direktionen att bestämma, huruvida
någon del af Riddarh.-arkivets samlingar kunde till riksdagsarkivets
och bibliothekets ökande och kompletterande
afiåtas; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall til] punkten, hvarvid svarades nej, och sedermera
propos. på antagande af Gr. Mörners förslag, som med
ja besvarades.
5:te punkten.
Frih. Klinckowström: En naturlig följd af R. o.
Ad:ns nyss fattade beslut i afseende å Stats-Utsk:ts Betänk.
N:o 75 är att äfven denna punkt bör återremitteras, och
får jag derföre hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
i sådan syftning.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och punkten
återremitterades.
6:te punkten.
Gr. Mörner: Äfven denna punkt torde böra åter
remitteras,
då något beslut om de båda kamrarnes kanslilokaler
ännu icke är fattadt.
Frih. Klinckowström: Jag vågar i detta fall hysa
en motsatt mening mot den siste värde talarens. Hvar
helst de nya hamrarne än blifva inhysta, är det väl gifvet
att de alltid erhålla två rum och att de behöfva hafva
tillgång till åtskilliga författnings-samlingar. Vid sådant
förhållande lär denna punkt vara alldeles oberoende af
något beslut om lokals apterande för nya representationen,
och anhåller jag derföre om bifall till densamma.
Gr. Mörner: Jag afstår gerna från mitt yrkande om
återremiss.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och punkten
bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 5 och
7 dennes bordlagda Utlåt. N:o 77, i ani. af K. M:ts till
214
Dea 9 Maj e. m.
R. St:r aflåtna Nåd. Skrifvelse, i fråga om upplåtelse åt
Stockholms stad af vissa tomtdelar å Riddarholmen.
Föredrogs ånyo och bifölls sammansatta Bevilln.-  samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts d. 5 och 7 dennes
bordlagda Betänk. N:o 2, i ani. af väckt motion om åtgärder
i afseende på tillämpningen af vissa stadganden
an g: de landväga varuförseln mellan Sverige och Norge.
Föredrogos ånyo och biföllos sammansatta Lag-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 5 och 7 dennes bordlagda
Betanien:
N:o 7, i ani. af väckta motioner om rä ttighet för röstegande
i konsistoriella pastorat och sacellanier att begära
fjerde profpredikant; och
N:o 8, i ani. af väckt motion om upphäfvande af den
så kallade indigenatsrätten samt af konsistoriernas missiveringsrätt.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då 71:sta
punkten af Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 74, ang:de pension
åt Komminister Ignells enka, blifvit af tvenne Stånd antagen,
men af Bonde-St. med ytterst ringa majoritet afslagen,
och utsigt är för handen att detta beslut skulle
kunna ändras, i händelse inbjudning från något MedStånd
ankomme, får jag hemställa, att R. o. Ad. ville inbjuda
Bonde-St. att förena sig i dess beslut, att till nämnda
enka anslå en årlig pension af 400 rdr.
Gr. Mörner begärde detta förslag på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 11 Maj.
215
Fredagen i!(*« 11 Maj 1800.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 8 och 9 dennes
samt 4 prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Uplästes ett af Frih. Oxenstjerna, Axel Gabriel,
ingifvit mern. af följ:de lydelse:
Under anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen, får jag afsäga mig min plats såsom suppleant
i förstärkt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk.
Denna anhållan bifölls.
Föredrogs ånyo sammansatta Stats-, Bevilln.- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 5 och 7 dennes bordlagda
Betänk. N:o 9, i ani. af väckt fråga om restitution
af bränvinstillverknings-afgift vid export till utrikes ort.
Gr. Sparre, Erik: Då Utsk:t här tillstyrkt K.
Mits framställning, förmodade jag att denna tillstyrkan
äfven skulle innefatta restitution af skatten, då bränvin
utfördes till Norge, ty då Svenska bränvinet der drager
ganska hög tull, kan jag icke begripa hvarföre man icke
vid export dit skulle få drawback. Om så skedde, vore
det ju temligen påtagligt att Norrmännen lika gerna skulle
taga vårt Svenska bränvin, som Danskt och Preussiskt.
Jag får således hemställa, om icke en återremiss i
denna syftning kunde beviljas.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Det stad
gande,
som här i afseende på restitution för bränvin är
föreslaget, står i öfverensstämmelse med det som är bestämdt
för socker, å hvilken vara restitution icke eger rum
vid utförsel till Norge, liksom tvertom.
Gr. Sparre: Jag kan ändock icke förstå hvad verkan
detta kunde hafva på en så hög skatt som denna.
210
Den 11 Maj.
Det är ju meningen att ställa så till att den öfverflödiga
tillverkningen kunde exporteras, och jag kan omöjligt
fatta att någon olägenhet skulle uppstå för Norrmännen,
om detta bränvin fördes till Norge. Med socker deremot
kan det vara en annan sak. De hafva sina raffinaderier,
och olikheten i tullbeloppet de båda länderna emellan
gör att olägenheter derigenom kunde uppstå.
Jag fortfar således i mitt yrkande om återremiss.
Frih. von Schulzenheim, David: Jag anhåller
vördsamt att genom Riddarh.-Sekreteraren få upplysning,
om några prot.-utdrag, rörande de andra Ståndens beslut
i denna fråga, ankommit till R. o. Ad.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt ankommet
prot.-utdrag, Bonde-St. bifallit förev:de Betänk.,
men att någon underrättelse om de öfriga Riks-Ståndens
beslut ännu ej erhållits.
Frih. von Schulzenheim: Det är likväl på enskild
väg kändt att detta Betänk, är afgjordt af de tre andra
Stånden, dock med den modifikation hos Preste-St.
att detsamma minskat restitutionen med 5 proc. Men då
likväl detta afvikande beslut icke är bestämmande, anser
jag R. o. Ad. icke hafva annat att göra än bifalla Utsk:ts
förslag, som i sig innefattar K. M:ts Propos.
Gr. Sparre: Om detta är en bevillnings-fråga, så
eger hvarje Stånd sitt veto, och jag kan således icke finna
den af Frih. von Schulzenheim anförda omständigheten
utgöra något skäl för R. o. Ad. att antaga Betänkt. Jag
erkänner dock att jag icke är nog initierad i dessa tullförhållanden
för att med säkerhet kunna bedöma frågan,
och skulle derföre önska blifva upplyst härom.
Gr. Posse, Arvid: Lika med Gr. Sparre kan jag
icke inse hvarföre detta undantag blifvit gjordt för Norge,
hvarföre jag förenar mig i hans yrkande om återremiss.
Dock skulle jag vara Frih. von Schulzenheim förbunden,
om han mågot närmare ville utveckla skälen
hvarföre vi skulle antaga Utsk:ts förslag oförändradt.
Frih. von Schulzenheim: För hvar och en, som
något sysselsatt sig med de internationella förhållandena,
är det bekant, såväl att många saker ännu äro ouppgjorda
de begge rikena emellan, sorn att man i flera fall
ansett klokt att härmed tillsvidare uppskjuta. Detta har
Den 11 Maj.
217
varit hufvudmotivet mången gång, då det varit fråga om
tullen på sill och bränvin.
Dessa omständigheter hindra dock icke afgörandet af
denna fråga, utan gifva tvärtom anledning att bifalla Betänk:!,
hvarom jag ännu en gång får anhålla.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: Anledningen
hvarföre man undantagit Norge från denna restitution,
är att man i allmänhet antagit den grundsatsen att
någon sådan icke bör förekomma vid utförsel till Norge.
Hvad dock denna vara särskildt beträffar, kan det
vara likgiltigt för Norge, om den införes härifrån eller
från något annat land, och derföre finner jag det vara i
sin ordning att samma restitution beviljas för utförsel dit
som till Danmark.
Gr. Sparre: Mitt yrkande om återremiss föranleddes
af den naturliga tvekan, hvari jag befann mig i afseende
å våra förhållanden till Norge; men sedan jag nu
blifvit upplyst att någon rimlig anledning härför icke finnes,
medgifver jag att någon återremiss icke är afbehofvet
påkallad.
Jag anhåller således att K. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts
förslag, med det tillägg, att efter det sista ordet »bestämd»
tillsättes »utan att något undantag vid utförsel till Norge
må ega rum.»
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del tror jag att
många skäl tala för den restitution, som här är föreslagen;
men lika med hvad Preste-St. beslutat, tror jag att
den icke bör gå längre än nödigt är, så att Staten icke
belastas med utgifter i och för kontrolleringen. PresteSt:s
beslut lyder så att restitutionen skall minskas med
5 proc., och detta tror jag vara ganska välbetänkt.
Jag får således anhålla om bifall med detta tillägg:
»med en minskning af 5 proc. till betäckande af kontrollkostnaden».
Hr Bennich: Det finnes ett skäl för Gr. Sparres
förslag, och det är, att det bränvin, som föres till Norge,
går landvägen, men sjövägon till eller ifrån andra länder.
Man brukar nemi. aldrig neka restitution, då landväg
begagnas, i anledning af de svårigheter för bevakningen,
som der eger rum.
I sammanhang härmed anhåller jag få fästa Gr.
Sparres uppmärksamhet på att detta icke är en bevillnings-
utan en anslagsfråga, hvadan tre Stånds beslut är
afgörande.
218
Deu 11 Maj.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag ber
att få instämma med Hr Bennich i så måtto att jag icke
betraktar denna restitution som en bevillnings- utan som
en anslagsfråga.
Hvad Gr. af Ugglas’ förslag angår, eller att restitution
bör minskas med 5 proc., för att godtgöra kostnaden för kontrollen,
så kan jag icke deri instämma. Dessa 5 proc. kunde
nemi. då icke betraktas annorlunda än som en exporttull;
och om det är meningen att underlätta exporten, vore det
högst olämligt att pålägga någon sådan, så mycket mera
som en sådan afgift skulle försvåra konkurrensen med
den vara, som är tillverkad på sådan ort der denna afgift
icke förekommer.
Jag förenar mig med Gr. Sparre.
Gr. Sparre: Huruvida frågan är en anslags- eller
bevillningsfråga, hörer icke hit. Jag anser den vara af
bevillnings natur och anförde detta som skäl för R. o.
Ad. att fatta sitt beslut.
Med anledning af Hr Bennichs anförande, och för
att icke sprittra meningarne, anhåller jag att till min nyss
gjorda framställning få lägga ordet »sjöledes», så att förslaget
komme att lyda:
»att R. St:r medgifva, att, under de närmare vilkor
och bestämmelser, som K. M:t nu i nåder föreslagit eller
framdeles kan finna vara af nöden, vid utförsel af bränvin
till utrikes ort må återbekommas en summa motsvarande
tillverkningsafgiften, till det belopp densamma kan
varda af R. St:r bestämd; utan att något undantag vid
utförsel sjöledes till Norge må ega rum.»
Hr von Koch, Nils Samuel: Som jag icke visste
att detta Betänk, stod först på föredragningslistan, har
jag nu först kommit upp. Men då jag nu blifvit upplyst
om skilnaden mellan K. M:ts Propos. och Utsk:ts Betänk.,
samt anser det vara svårt att nu fatta något beslut, får
jag anhålla om återremiss.
Frih. von Schulzenheim: Två Stånd hafva obe
tingadt
bifallit Betänk:t, och ett med den förändringen
att 5 proc. skulle afdragas såsom ersättning för kostnaderna.
Om man nu vill framställa propos. på denna förändring,
bör man väl först tillse, om den är praktisk. Detta
torde den icke vara, ty det är icke tillverkaren som exporterar
bränvinet, utan detta sker i 3:dje, 4:de, ja! kanske
i 10:de hand, och derföre torde icke denna förändring
vara utförbar. Den är icke heller billig, ty omkostnaderna
för bränvinsbränning utgår på två sätt: en del be
-
Den 11 Maj.
219
talas af Staten för kontrollörers resor och aflöning, och
en annan, som dock icke synes, betalas af tillverkaren
genom att förse kortrollören med rum och mat. Allt detta
uppgår dock icke till 5 proc., och då således ett Stånd,
efter mitt förmenande, af en nyck antagit denna siffra,
anser jag densamma vara oriktig och fortsätter derföre
mitt yrkande.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber att få motsätta
mig Gr. af Ugglas’ förslag att R. o. Ad. skulle fatta
samma beslut som Preste-St. Här är fråga om att underlätta
bränvinsexporten, och fördelen hära! vore så stor,
att Staten gerna kunde efterskänka det jemnförelsevis
ringa belopp, kontrollen kostat. Det är bekant att så tillgår
i flera andra länder, och jag tror icke det vore skäl
att vi härifrån gjorde något undantag.
Deremot instämmer jag med Gr. Sparre i hans förslag,
och anser att någon återremiss icke är af nöden.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af den siste värde
talaren och instämmer med honom, ty jag inser icke hvarföre
man skulle försvåra exporten. Jag anser det tvärtom
vara skäl att göra allt hvad man kan för att få ut
varan.
Gr. Posse: Äfven jag instämmer med de två sista
talarne deruti att drawbacken bör utgå fullt motsvarande
skatten och icke med 5 proc:s afdrag.
För öfrigt förenar jag mig med Gr. Sparre och afstår
från mitt yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan oförändrad;
dels utaf Gr. af Ugglas bifall till densamma med
den förändring, att efter orden: »af R. St:r bestämd» infördes
orden: »med en minskning af 5 proc. till betäckande
af kontrollkostnaden»; dels af Gr. Sparre, att Utsk:ts
hemställan måtte bifallas med följ:de vid slutet fogade
tillägg: »utan att något undantag vid utförsel sjöledes till
Norge må ega rum»; dels ock slutligen, att Betänkd
skulle till Utsk:t återremitteras; och torde det vara lämpligast,
att beslut först fattades öfver Utsk:ts hemställan,
med R. o. Ad. förbehållen rätt att sedermera särskildt
pröfva det af Gr. Sparre föreslagna tillägget.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utskds hemställan oförändrad, hvarvid sva
-
220
Ben 11 Maj.
rades mångå ja jemte ett eller annat nej, sedermera propos.
på bifall till densamma med den utaf Gr. af Ugglas
föreslagna förändring, då svaren utföllo med många nej
jemte ett eller annat ja, och slutligen propos. på Betänk:ts
återremitterande, hvilken propos. med nej besvarades;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
oförändrad förnyats samt med många ja jemte ett
eller annat nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på antagande af det utaf Gr. Sparre föreslagna tillägget;
och blef denna propos. med ja besvarad.
Föredrogs ånyo sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 7 och 8 dennes bordlagda
Betänk. N:o 1, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Gr. De la Gardie, Robert: 1 likhet med hvad vid
föreg, riksdagar egt rum, får jag föreslå, att detta Betänk,
och Författningsförslag måtte föredragas punkt- och §-vis,
äfvensom att den punkt i Betänk:t, som rörer 18:de §:n i
förslaget—motsvarande §§:na 20 och 22 i gamla Författningen
— först måtte företagas till afgörande.
Likaledes får jag hemställa, att endast de §§ föredragas,
som varit föremål för motion eller blifvit föreslagne
till förändring.
Frih. von Schulzenheim: Instämmande med den
värde talaren såväl deruti att Betänk:t punktvis behandlas,
som ock att endast de punkter, som varit föremål för
motion eller förändring föredragas, får jag dock anhålla
att §§:na 20 och 22 icke framflyttas, utan att föredragningen
sker i den ordning, som i förslaget blifvit iakttagen.
Gr. De la Gardie: Frågan om skatten inverkar så
på hela Betänka, att jag tror många talande skäl Annas
för mitt förslag.
Jag måste således vidhålla min hemställan i afseende
å föredragningssättet.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Som jag
icke hörde Gr. De la Gardies förslag, får jag anhålla att
det högt måtte uppläsas, för att kunna afgöra, om 18:de
§:n bör först föredi’agas.
Den 11 Maj.
221
Sedan öfverläggningen i afseende å föredragningssättet
härefter förklarats fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att Gr. De la Gardie hade föreslagit, att det
förev:de Betänkrt jemte dervid fogade förordningsförslag
skulle föredragas punktvis och paragrafvis, med iakttagande
deraf, dels att vid de §§, i afs. hvarå särskilda
hemställanden i Betänk:t förekomma, dessa hemställanden,
allt efter deras beskaffenhet, företagas till afgörande antingen
före eller i sammanhang med sjelfva paragraftextens
pröfning, dels ock att de §§, hvilka icke blifvit af
Utsk:t till innehållet förändrade, utan voro alldeles lika
med motsvarande §§ i den nu gällande Förordn:n, och
hvilkas förändring icke heller blifvit af någon motionär
påyrkad, under föredragningen endast anmältes; äfvensom
att 11. o. Ad., för den händelse Ståndet komme att återremittera
en del af Utsk:ts förslag, eller fatta några derifrån
afvikande beslut, men bifölle andra delar af samma
förslag, skulle lemna Utslct öppen rätt att vid förslagets
förnyade granskning föreslå sådana jemkningar i afs. å
radaktionen af de godkända §§:ne, som antingen kunde
finnas behöfliga till följd af de förändringar, som de återremitterade
§§:ne torde komma att undergå, eller eljest
betingades af sammanhanget med R. o. Ad:ns i ämnet
fattade beslut, hvarförutan Gr. De la Gardie yrkat, att
den 18:de §:n i Förordningsförslaget först skulle företagas
till pröfning; och komme, till följd af derom gjord
begäran, detta sednare yrkande att göras till föremål för
en särskild propos.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på
bifall till hvad Gr. De la Gardie föreslagit, utom hvad
angick den 18:de §:ns företagande till afgörande före alla
de öfriga; och blef denna propos. med ja besvarad.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
derå, att den 18:de §:n i förslaget först skulle företagas
till pröfning och afgörande, hvarvid svarades nej; och
gjordes härefter propos. derå, att vid föredragningen Utsk:ts
uppställning skulle följas, samt besvarades med ja,
Till följd häraf förekom nu:
§ 2.
Gr. Sparre: För min del är jag i allmänhet af den
åsigten att förändringar i lagstiftningen rörande näringarne
blott så sällan som möjligt böra vidtagas. Det är nemligen
icke möjligt annat än att sådana förändringar skola
verka ruinerande på tillverkarne, och att omkastningarne
222
Den 11 Maj.
skola utöfva ett förstörande inflytande på de kapital, som
blifvit nedlagda. Det är endast tio år sedan nuv:de
bran vinslagstiftning infördes. Den medförde då en stor
revolution i denna rörelse, men en sådan var nödvändig,
och ingen medgifver detta heldre än jag, Den har äfven
i allmänhet verkat mycket godt, men nekas kan icke heller
att denna ändring varit svår för jordbrukarne i många
orter, och att öfvergångstiden var särdeles tryckande.
Som jag numera tillhör ett län der man i följd af
den sandiga jordmånen hufvudsakligen odlar potatis, vet
jag att man der i början led ganska mycket under den
nya författningen. Men den var nödvändig, och sedan
man nu öfverstått de första svårigheterna, hafva förhållanderna
reglerat sig så att man kunnat uppsätta brännerier.
Synnerligen sedan den tolkningen lemnades af K. M:t,
att bolags brännerier få finnas, har i Elfsborgs län flera
sådana uppstått, så att jordbrukarne der kunna afsätta
sin potatis och få drank i stället.
Att nu åter vidtaga förändringar i lagstiftningen, att
vilja framkalla denna bränvinstillverkning i stort, utan att
något maximum finnes, hvarigenom handteringen skulle
komma att koncentreras i städerna, skulle nu verka lika
förderfligt för den mindre jordbrukaren, som upphörandet
af det förra tillverkningssättet då förorsakade. Man kan
nu icke säga att hvar och en kokar bränvin i sin gryta,
och det vore synd att nu ånyo lagstifta så att de kapital,
som blifvit nedlagde i brännerier, skulle omintetgöras; och
detta blefve en följd, om man, på sätt här är föreslaget,
lemnade bränvinsbränningen fri, ty då förflyttades densamma
till städerna.
Man har här talat, om det betryck, hvari jordbruket
sig befinner; man har ifrågasatt allt för att upphjelpa
detsamma, och sökt att genom tullar skaffa skydd deråt,
men säkert är att dessa revolutioner äro de mest skadliga
för den mindre jordbrukaren. Hans små tillgångar
kunna icke dragas bort från jordbruket och detta gör att
en sådan omkastning, som den nu ifrågasatta, kännes
tyngre för honom än för någon annan. För köpmannen
är det lättare, ty han måste vara beredd på vexlingar i
handelsförhållandena.
Man kan visserligen säga att här endast är fråga om
att alla tider på året få bränna bränvin, men det stadnar
dock icke endast dervid. Jordbrukaren kan nemi. icke
alltid bränna, ty han gör det för att tillgodogöra sig sin
potatis och få drank åt kreaturen, hvarföre sådant icke
heller låter sig göra om sommaren. I de stora städerna
åter, der man har import året om och från alla håll af
ryssmjöl och andra råvaror, och der man kan sälja dran
-
Den 11 Maj.
223
ken till kogubbar och närliggande ladugårdar, der lönar
det sig att bränna äfven om sommaren.
Det är dessa förhållanden jag velat framhålla, och då
landtmannen redan förut lider nöd, får jag anhålla att K.
o. Ad. ville afslå detta förslag, och bibehålla det stadgande,
som nu är gällande, eller att bränvinsbränning endast
är tillåten 6 månader på året.
Frih. Haab, Adam Christian: Sedan jag anmälde
mig, har Gr. Sparre utvecklat de omständigheter, jag ville
anföra, hvarföre jag förenar mig med honom, utom hvad
slutet beträffar, ty lagen tillåter icke nu bränvinsbränning
under flera än tre månader, då jag önskar att den i stället
måtte blifva medgifven under alla sex.
Gr. von Saltza, Carl Anton Philip: (Yttrandet,
som blifvit talaren tillstäldt för justering, har sedermera
icke af honom blifvit återlemnadt).
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är ledsen
att min åsigt om näringslagstiftningen icke öfverensstämmer
med Gr. Sparres. Jag tror deremot att ju större
frihet man gifver näringarne, desto mera skola de uppblomstra.
Jag har åtminstone erfarenheten, som talar för
mig. Gr. Sparre åter anser, att då en bränvinsbrännare
nu endast under tre månader på året får draga ränta af
sitt anläggningskapital, så skulle detta vara en vinst, men
att förlust skulle uppstå, om han fick göra det under alla
tolf månaderna. Detta resonnement är för mig alldeles
obegripligt.
Gr. Sparre har äfven sagt att fabriker skulle uppstå
i städerna och att handteringen således icke skulle bära
sig på landet. Jag kan icke heller inse skälet härför,
ty då Gr. Sparre sjelf sagt att potatis icke tål lång transport,
synes det mig, för det första, klart att de som bo
på landet kunna köpa varan för bättre pris än dem som
bo i städerna. För det andra måste väl bränsle vara billigare
på landet än i stad. För det tredje måste väl
jordbrukaren, då han sjelf förädlar sina produkter, kunna
draga största vinsten deraf; oell slutligen och hufvudsakligen
har jordbrukaren den stora vinsten att kunna använda
dranken till utfodring vid sin ladugård, då deremot
i staden, med all aktning för Gr. Sparres kogubbar,
någon större afyttring af drank icke kan komma i fråga.
Deremot är det gifvet att om bränvinet skall blifva
en exportartikel, och det är väl det R. o. Ad. hoppas, så
måste stora fabriker uppstå i städerna, men de komma
icke att bränna på andra tider än de, som icke äro fördelaktiga
för landtbrukaren.
Den It Maj.
Och då jag slutligen anser att frihet i näringslagstiftningen
är en hufvudsak för att näringarne skola gå
framåt, och då det synes mig att bränvins bränning, såsom
tillåten, icke härifrån bör utgöra något undantag,
kan jag icke finna någon rimlig anledning att förhindra
bränvinsbrännare att begagna sina anläggningar alla tider
på året.
Deremot vill jag föreslå att stadgandet om att den
kortaste tiden för bränning skall vara två terminer eller
en månad, måtte få qvarstå. Med denna förändring yrkar
jag bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Posse, Arvid: Fastän man måste medgifva att
det icke kan vara fördelaktigt, om näringslagstiftningen
alltför ofta undergår förändringar, så måste man dock
medgifva att den nu ifrågasatta förändringen, som afser
en öfvergång från tvång till frihet, är särdeles önskvärd.
Det har blifvit sagdt, och måhända med skäl, att om
bränvinsbränningen lemnäs fri under hela året, så blefve
följden den att en mängd fabriker uppstode i städerna.
Detta vill jag icke bestrida, men om så skulle ske, så
har det sin orsak deri att man då kan bränna bränvin
med större fördel i städerna, och då blir det ju en fördel
för landet. Jag har sjelf aldrig drifvit denna handtering,
men vet dock att bränning i städerna aldrig kan blifva
farlig för jordbruket, emedan en mängd råämnen, såsom
t. ex. potatis, icke kunna tåla lång transport.
Då Gr. von Saltza emedlertid i sin motion så väl
utvecklat skälen för sin åsigt, behöfver jag icke upptaga
P. o. Ad:ns tid med att ånyo upprepa dem, utan inskränker
mig till att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Vid remissen
af K. M:ts Propos. i denna fråga yttrade jag några
ord till afstyrkande af densamma, i likhet med hvad Gr.
Sparre nu anfört, och jag har sedan dess icke funnit skäl att
ändra min åsigt. Det är visserligen godt och väl att industrien
får utveckla sig så fritt sorn möjligt, men jag
tror icke att man kan tala om mycken frihet för en näring,
som är underkastad så många kontroller som denna,
och redan häri ligger ett medgifvande att lagstiftningen
för densamma är af mera exceptionel natur; men hvad
jag vet är, att den nu gällande lagstiftningen verkat ganska
välgörande, och ej heller har jag hört några klagomål
emot densamma.
Hvad verkan den nu föreslagna författningen deremot
skulle hafva, derom vågar jag icke nu yttra mig, men jag
anser det dock orätt att gång på gång göra förändringar
Den II Maj.
225
i den ekonomiska lagstiftningen. Det är visserligen riktigt
att man tillser att hvarje industri och hvarje fabriksrörelse
drifves så rationellt som möjligt, men jag ser derföre
icke något som hindrar att en stor fabrikant, som
anlagt bränneri i en stad, lika väl kan upphöra att drifva
detsamma under en del af året, fastän det ligger der, då
sådant later sig göra på landet.
För öfrigt har jag icke något att tillägga. Jag tillstyrker
att den nuv:de författningen bibehålles. Men om
li- o. Ad. skulle vilja förena sig om att antaga det bemedlingsförslag
Gr. Sparre först framställt och Frih. Eaab
sedan upptagit, vill jag icke sätta mig deremot, helst som
jag anser att detsamma är oskadligt, och t. o. m. kan
hafva skäl för sig — men jag vill under inga vilkor gå
in på att rörelsen skulle vara fri året om.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: Då jag
begärde ordet, hade endast en talare uppträdt emot detta
förslag, men sedan dess hafva flera yttrat sig i samma
rigtning. Jag anser mig dock böra understödja detsamma.
Frih. Sprengtporten har sagt att några klagomål icke
förekommit mot den nuv:de författningen. Detta yttrande
vederlägges dock deraf att såväl theoretiskt som praktiskt
bildade jordbrukare öfverensstämt deri att den nu föreslagna
förändringen är nödig. Jag tror äfven att jordbrukarne
skola draga stora fördelar häraf, och hoppas
derföre att förslaget måtte antagas.
o O
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller att få
börja med samma ord hvarmed en talare nyss slöt sitt
anförande. Jag hembär min tacksägelse till regeringen
för detta förslag, och anhåller att få framställa några skäl
till försvar för Utsk:ts förslag. Jag är ock viss på att
11. o. Ad. skall skänka mig ett välvilligt öra, då jag nämner
den auktoritet, jag vill anföra. Det är nemi. ett yttrande
af Presidenten v. Hartmansdorff, som jag önskar
uppläsa, och anhåller att sjelf sedan dertill få foga några
ord. Han yttrar i sin reservation vid 1853—54 års riksdag:
»Utsk:ts förslag att inskränka bränvinsbränningen
till två månader om året af de sex, som, i vårt luftstreck
— — af hvilka den sednare kan efter omständigheterna
höjas».
Då det är tillåtet för en köpman att året om införa
så mycket bränvin han behagar, hvarföre skall det då
vara förbudet för en annan person att sjelf tillverka varan.
Ligger deri ett tecken till rättvisa? Det finnes ingen
som varmare än jag talar för landtbruket, men vi
H. Y. 15
226
Den II Maj.
äro icke här för att inrätta monopol, utan för att skifta
rättvisa för alla, och om K. M:t skall hafva rättighet att
inskränka bränvinsbränningen, så vill jag att detta endast
sker till beloppet för viss tid. Man skall icke binda denna
näring, ty i och med detsamma inskränker man boskapsskötseln.
I afseende på hvad Gr. Björnstjerna föreslagit, åberopar
jag samma författare. Han säger: »Om någon endast
vill bränna i 14 dagar — — — — hvarföre må
man icke få afstå från hälften».
Härmed anser jag mig hafva besvarat anmärkningen
mot Utsk:ts förslag, så vidt den afser inskränkning af
brännings tiden.
Slutligen ber jag få fästa uppmärksamheten på en
sak, som icke bör förbises, och det är att till bagerier
behöfves gäst året om, och denna får man från brännerierna.
På alla dessa skäl, hvartill flera andra kunna läggas,
anhåller jag om propos. på bifall till den nu föredragna
punkten.
Gr. Sparre: Det har blifvit sagdt att man med Ut
sk:ts
förslag afser att åstadkomma en fullkomlig frihet,
samt att förmynderskap i näringarna icke är lämplig. Jag
erkänner detta och skulle icke heller motsatt mig detta
förslag, om det blifvit framlagdt 1855. Jag vidhåller nemligen
min åsigt, att man bör akta sig för att jemt och
ständigt göra ändringar i lagstiftningen; och synnerligen
nu, då vi få riksdagar hvarje år, böra vi akta oss att
beträda denna bana.
Gr. Björnstjerna yttrade att detta förslag vore till
förmån för landtbrukaren, och att jag hade orätt då jag
påstod att den lättare transporten till städerna skulle göra
det omöjligt för landet att konkurrera med dem, emedan,
enligt hans åsigt, man köpte råvarorna för bättre pris på
landet. Jag har sagt att det är omöjligt att anskaffa råvaror
på landet under sommaren, ty dessa kunna icke
komma fram till andra ställen än de som hafva sjötransport,
och deraf följer således att bränning under sommaren
blir ett monopol för de städer, som hafva sjötransport.
Vi skola nemligen komma ihåg att bränvinsbränningen
hufvudsakligen skulle komma att ske på ryssmjöl under
sommaren.
Man har slutligen anfört ett yttrande af Presidenten
v. Hartmansdorff såsom bevis mot min åsigt. Det besynnerliga
i saken är dock att detta talar för min mening.
Han yrkade just att bränvinsbränning skulle tillåtas under
alla de nu varande bränningsmånaderna, men alldeles icke
att den skulle tillåtas året om. I detta hänseende före
-
Den 11 Maj.
?27
nar jag mig också rätt gerna med Frih. Raab i hans yrkande
att bränning må vara tillåten under alla sex månaderna.
Hvad Frih. von Schulzenheim för öfrigt sagt
om Hartmansdorff, afser icke alls det hvarom vi här tala.
Hvad jag motsätter mig är att göra denna handtering till
ett monopol för städerna.
För öfrigt är det verkligen, som Frill. Sprengtporten
sade, besynnerligt att tala om frihet för en näring, som
man gör allt för att binda.
Jag vidhåller min åsigt och förenar mig med Frih.
Raab.
Frih. v. Schwerin, Jules: Vid 1840 års Riksdag,
då jag första gången hade den äran att deltaga i R. o.
Ad:ns öfverläggningar, hade en del af Adelns ledamöter
ett enskildt sammanträde för att öfverlägga om de förslag,
som kunde vara nyttiga för bränvinsbränningen, och jag
föreslog redan då att bränvins bränningen skulle drifvas
fabriksmessig!. Man afrådde mig dock att framlemna
motionen, emedan man ansåg att den icke skulle gå igenom.
Det måste således fägna mig att man nu kommit
ifrån dessa fördomar och på allvar upptagit den stora
frågan att drifva bränvinsbränningen fabriksmessig!.
Man har sagt att en fri bränvinsbränning skulle vara
skadlig för jordbruket. Detta tror jag icke, och ber att
härför få anföra de skäl, jag hemtat såväl i vårt land som
Pommern och Preussen. Så har det visat sig i Preussen,
att för hvarje steg jordbruket gått framåt, försvunno brännerierna
alltmera från landsbygden. I Pommern fanns
för 40 år sedan en mängd brännerier; de aftogo och jordbruket
gick framåt.
I Skåne har på samma sätt jordbruket förkofrats och
äfven ladugårdsskötseln. Dessa exempel torde visa att
bränvinsbränningen icke står med dem i sammanhang.
Om hvar och en får sköta sig sjelf som honom godt synes,
vinna alla derpå.
Man har framhållit det ryska mjölet såsom ett spöke,
men Sverige exporterar i stället råg till ett belopp, som
fullt motsvarar det ryska mjölet.
Jag har noga öfvervägt alla dessa förhållanden, och
då jag icke kan finna någon fördel för jordbrukaren utaf
nu gällande förordning, får jag yrka bifall till Utsk:ts
förslå»;.
C5
Gr. Liljencrants: Vid remissen af den Kongl. Propos:n
i detta ämne, uttalade jag den meningen, att mindre
förändringar i denna lagstiftning borde ega rum äfven vid
denna riksdag, och gjorde detta af det skälet att den
nuvarande representationen endast en kort tid kan ingripa
228
Den 11 Maj.
i händelsernas gång. Jag anade doek icke då att man
skulle få se ett Betänk, så inkonseqvent och litet sammanhängande.
Så t. ex. måste det förefalla besynnerligt,
att på samma gång Betänkt säger att bränvinsbränningen
skall vara fri, talar det på ett annat ställe om att minimitillverkningen
icke får vara mindre än 200 k:r.
Jag hyllar emedlertid den åsigten, att enda sättet att
få en hushållsaktig och förnuftig bränvinsbränning, är att
fortsätta på samma väg som sedan 1855 blifvit följd. Gr.
Sparre har sagt att det icke vore skäl att göra förändringar
i lagstiftningen. Jag skulle dela hans mening, om
detta vore en förändring; men så är det icke, utan endast
en fortsatt tillämpning af de grunder, som antogos vid
författningens införande.
För mig är det klart, att om export af bränvin skall
ega rum, måste vi gå i den rigtningen att bränningen
blir en fabriksnäring, och dit kunna vi endast komma
genom att göra handteringen fri, så att kapitalister med
trygghet kunna insätta sina penningar i rörelsen.
Man säger att denna näring är af stor vigt för jordbruket.
Jag måste dock betvifla att så är förhållandet,
då jag ser att den är högst obetydlig i många provinser,
såsom t. ex. i Upland. Ungefär enahanda är förhållandet
i Södermanland och Westmanland. Det är dock från
Upland man får större delen af det kreatursfoder, som
hit införes. Man talar äfven om att tillgodogöra sig potatisen
genom att kasta den i bränvinsgrytan. Jag tror
dock det vara bättre att gifva den åt kreaturen, och detta
låter sig åtminstone ganska väl göra, då den endast kostar
1 ä 11, rdr tunnan.
Jag kommer sål. att rösta för detta förslag — dock
med den ändringen, att ingen får utöfva bränvinsbränning
under kortare tid än två terminer.
Frih. Raab: De Hrr, som yttrat sig för bifall till
Utsk:ts förslag, hafva utgått från olika synpunkter, men
vi måste gå till de praktiska följderna och se till om
denna princip i afseende på bränvinsbränningen kan vara
fördelaktig för landet, d. v. s. för jordbrukaren, och jag
ber derföre få upptaga några af de yttranden, som blifvit
fällda.
Jag vänder mig då först mot Frih. v. Schulzenheim,
som åberopat Hr v. Ilartinansdorffs reservation vid 1853
-54 års Riksdag. Den ädle Frili.n torde då erinra sig,
att Hr v. Hartmansdorff kom till samma resultat som
Frih. Raab, d. v. s. jag, uttalade i min reservation. Detta
var då man först började anse att en förändring borde
ega rum; men efter min tanke gick man alldeles för långt,
då man inskränkte tiden till två månader. Vi, och flera
Ben 11 Maj.
220
med oss, yrkade också att man skulle stadna vid sex månader,
ty det kunde icke vara nyttigt att från full frihet
gå till en inskränkning af två månader.
Framkallas nu stora brännerier, så skall man utsträcka
tiden till 12 månader och sål. icke gå någon medelväg,
hvilket dock torde vara det hästa. Jag tror att denna
här är 6 månader och vill derföre anföra några skäl.
Vi hafva en vinter af omkring sex månader, under hvilken
tid vi kunna använda våra arbetskrafter till andra
göromål än jordbruket. Deremot är sommaren kort och
då behöfva vi alla armarna till jordens skötande.
Man har sagt att det nya förslaget vore till fördel
för jordbruket, som då kunde använda sina egna produkter;
men då man har omkring 300 dagar att bränna på,
skulle så stora qvantiteter åtgå, att ingen kunde producera
tillräckliga råvaror härför. Dessutom skola vi komma
ihog, att de stora brännerierna under dubbel bränningstid
skulle producera sådana qvantiter bränvin, att mer än
hälften af nu befintliga brännerier blefve öfverflödiga.
Jag vet sannerligen icke hvart dessa millioner kannor
skulle exporteras.
Frih. von Schwerin har sagt, att det icke är farligt
att vi importera ryssmjöl, ty vi föra ut säd i stället, och
deri håller jag med honom; men fördelen med att hafva
brännerier på landet består hufvudsakligen deruti att man
der kan tillgodogöra sig dranken, hvilket endast i ringare
mon kan ske i städerna.
Jag vidhåller således mitt förra yrkande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Uti en tid, då man
stridt så mycket om hvad som länder till jordbrukets
fromma, då man kämpat å ena sidan för, och å andra
sidan emot tull å landtmannavaror, så vill man nu, när
ett förslag framkommit, som på ett direkt sätt verkar fördelaktigt
för jordbruket, i det att det åsyftar att frigöra
en näringsgren, som mångenstädes af jordbruket bedrifves
i en stor skala, motsätta sig detta förslag på grunder,
dem jag för min del icke kan fatta eller gilla. Det är ju
en inom statsekonomien obestridligt riktig regel, att hvar
och en bör få utöfva sin näring på det sätt, som låter
med hans fördel bäst förena sig. Nu är det med afseende
å bränvinsbränning klart, att om jordbrukaren finner
sin fördel vid att idka denna näring, så gör han det, i
motsatt fall underlåter han det; och säkert är, att med
denna näring alltid följer en förbättring af ladugårdsskötseln,
i det affallet vid bränningen är för jordbrukaren
ett godt utfodringsämne.
Frih. Raab har åberopat hvad Hr von Hartmansdorff
vid en föregående riksdag uti denna fråga anfört; och
230
Deli 11 Maj.
har derjemte meddelat de åsigter, som vid samma Riksdag
af honom sjelf uttalades. Jag gillade icke dessa
åsigter dä, och jag gillar dem ej heller nu. Det var då
fråga om att öfvergå till en ny princip, som var för landet
nyttig och välgörande; och redan i den tidens bränvinslagstiftning
gjorde den meningen sig gällande, att
fullkomlig frihet borde lemnäs åt denna näring, så att
landtbrukaren egde bränna huru länge och huru mycket
han önskade.
Gr. Sparre liar sökt öfvertyga oss, att jordbrukaren
icke kan idka bränvinsbränning om sommaren. Jag kan
derpå endast svara, att om han ej finner det vara med sin
fördel förenligt, så underlåter lian det; men om han skulle
finna det för sig lämpligt och nyttigt, och han derigenom
skulle kunna föröka sin ladugård, så kan jag icke finna
något rimligt skäl, hvarför man skulle förneka honom att
göra det, allenast han riktigt erlägger sin skatt till Kronan.
Samme talare har befarat, att bränvinsbränningen
skulle, i händelse af den föreslagna större friheten, komma
att öfvergå till städerna. För min del får jag bekänna,
att äfven om så skulle blifva förhållandet, så tror jag ej,
att deruti skulle ligga något så stort, ondt; och om städerna
kunna med fördel idka denna näring, hvarför skall
man då motsätta sig att bereda dem tillfälle dertill? —
En talare har hedt oss ihågkomma i hvilket laud vi befinna
oss. Jag hoppas att vi ej glömma, att vi befinna
oss i Sverige; talaren har således, efter hvad jag förmodar,
med denna uppmaning åsyftat, att vi skola taga i
betraktande förhållandena i vårt land. Det är emellertid
just i betraktande af våra förhållanden sorn jag finner
nödvändigheten af att frigifva denna näring i vårt land.
Jag vill i detta hänseende endast påpeka förhållandet
med potatis, som så mycket odlas hos oss. Man säger,
att det icke är något godt foderämne. Så är visserligen
fallet med potatisen i och för sig; men genom bränningen
drages derur en mängd till utfodring otjenliga beståndsdelar,
och hvad som sedermera återstår, är ett särdeles
godt foderämne.
Af de här anförda skäl har jag således ej blifvit rubbad
i min öfvertygelse, att Utsk:ts förslag är riktigt och
för näringen fördelaktigt. Huruvida den minsta tid, hvarför
man får anmäla sig till idkande af bränvinsbränning,
bestämmes till en eller två terminer, anser jag mindre
maktpåliggande, allenast full frihet medgifves att bränna
under alla tider af året. Jag får således förklara, att jag
kommer att rösta för bifall till Utsk:ts förslag; och jag
skulle anse det sorgligt, om R. o. Ad., som till större
delen består af jordbrukare, och som med sådan ifver för
-
Den 11 Maj.
231
fäktat jordbrukets rätt och fördel, icke skulle åt denna näring
lemna den frihet, hvaraf den otvifvelaktigt är i behof.
Gr. De la Gardie: (Detta yttrande har af talaren
icke blifvit återleninadt).
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Sedan jag
begärde ordet, har Frih. Raab enligt min tanke på ett
fullkomligt tillfredsställande sätt gendrifvit de inkast, som
blifvit gjorda emot hans förslag att afslå Utsk:ts framställning
så till vida, att man skulle inskränka tiden för
bränvinsbränning till sex månader om året. Om man än
vill såsom riktig erkänna den princip, som man nu temligen
allmänt tyckes hylla, nemligen att göra denna näring
allt mer och mer fri, samt öfverföra den från jordbruket
till städerna, hvilket måste blifva en nödvändig
följd af dess frigörande, så måste man dock enligt min
tanke akta sig för hvad man i så många andra fall låtit
komma sig till last, nemligen att, allt för hastigt rusa fram
i en viss rigtning och derigenom åstadkomma skada för
individen och för näringen; man bör städse hafva för
ögonen, att man bör grunda sina förändringar på bestående
förhållanden. Örn vi således nu i enlighet med
nämnda förslag utsträcka bränningstiden till sex månader,
så hafva vi dermed tagit ett icke obetydligt steg framåt
i den åsyftade rigtningen; och dermed kunna och böra
enligt min tanke de Hrr vara belåtna, hvilka önska en
slutlig frihet i denna del af vår näringslagstiftning. Jag
vill nu icke ingå i undersökning, huruvida bränvinsbränningen
är för jordbruket nyttig eller ej; men det säkra
är, att en stor del af jordbrukets idkare i vårt land anser
den vara det. Många hafva derpå grundat sina beräkningar
och sin ekonomi, och att med allt för hastiga omkastningar
rubba de bestående förhållandena, kan icke
annat än skada näringen, och länder ingalunda till heder
för lagstiftarne.
En talare har frågat, hvarför man ej skall låta landtmannen
bränna hela året om, för den händelse han finner
det med sin fördel förenligt, och sålunda medgifva den af
Utsk:t förordade frihet. Härpå vill jag svara, att det
kommer sig af den helt naturliga konkurrensen, som goldet
för honom omöjligt att bränna under en så lång tid.
Den som vill tänka sig in i dessa förhållanden skall lätteligen
finna, att om förevarande punkt af Utsk:ts Betänk,
bifölls, och vidare, på sätt föreslaget blifvit, stadgandet
om maximum borttogs, så skulle det fordras så oerhörda
qvantiteter för att under hela året mata ett bränneri, att
det endast vore möjligt att idka näringen på sådane orter,
der man kunde suga till sig produkter ej blott från när
-
?32
Den 11 Maj.
mast liggande, utan äfven från längre bort belägna trakter.
Det är just denna konkurrens, som äfven verkar derhän,
att näringen under sommarmånaderna kan idkas väl i
städerna, men omöjligen på landsbygden; dels derför att
arbetstiden är så kort och dyrbar, och man ej utan svårighet
kan öfverföra den på andra näringar, dels derför,
att bränningen den varma årstiden medför olägenheter,
hvilka landtmannen icke kan öfvervinna, men som dock
äro af den beskaffenhet, att städerna, dem oaktadt, kunna
under denna tid genom förbättrade metoder drifva rörelsen
med fördel.
Jag får således bedja R. o. Ad. något beakta bestående
förhållanden, och icke rusa fram i en rigtning, hvarigenom
näringen skadas, utan gå säkert, men försigtigt
målet till mötes. Det är med sådane åsigter jag nu instämmer
i det förslag, som blifvit af Frih. Raab framstäldt,
att nemligen bränningstiden må inskränkas till sex
månader af året.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: I allmänhet
hyllar jag den åsigt, att man i afseende å den ekonomiska
lagstiftningen bör gå försigtigt tillväga med vid- \
tagande af förändringar uti det bestående. Det kan icke
förnekas, att uti förevarande punkt en högst genomgripande
förändring å bränvinslagstiftningen blifvit föreslagen;
och jag hemställer till Hr Tornerhjelm och öfriga
ledamöter af Ståndet, hvilka påyrka rättighet för landtmannen
att bränna under årets alla 12 månader, huruvida
någon verkligen tror, att denna utvidgade frihet skulle
komma landtmannen till godo. För min del tror jag det
icke. Landtmannen har det i allmänhet ej så stäldt, att han
kan bränna under sommarmånaderna, och den nämnda
friheten kan således föga lända honom till fördel. Med
städerna är deremot ett annat förhållande. Der finnas
nemligen i allmänhet präktiga iskällare och andra fördelaktiga
förhållanden, på grund hvaraf näringen kan under
sommaren der lämpligen fcedrifvas. Frågan är således,
huruvida det kan vara skäl att vidtaga en lagstiftningsåtgärd,
hvarigenom ifrågavarande handtering kommer att
öfverfiyttas från landsbygden till städerna. För min del
tror jag, att hvar och en, som tänkt sig in i dessa förhållanden,
dertill måste svara nekande.
Man liar ordat så mycket om åtgärders vidtagande
för att förbättra jordbrukets ställning. Jag får emedlertid
uppriktigt bekänna, att jag ännu ej sett några praktiska
resultater deraf; och jag måste på det bestämdaste motsätta
mig hvad som nu blifvit föreslaget, emedan jag är
fullt öfvertygad, att det länder till jordbrukets skada.
Detta gäller visserligen ej det Svenska jordbruket i ali
-
Dun 11 Maj
233
mänhet, ty vi veta, att ifrågavarande näring är mycket
koncentrerad i vissa delar af landet, under det den i andra
är mycket obetydlig; men det finnes dock provinser,
såsom t. ex. Christianstads, Blekinge och äfven Elfsborgs
län, der bränvinsbränningen drifves i en betydande skala,
och der landtmannen ordnat sin hushållning just med afseende
derpå. Att nu genom ett beslut, som ingalunda
är af behofvet påkalladt, åstadkomma en rubbning uti
dessa förhållanden, anser jag ej vara lämpligt. Tvertom
tror jag det vara lagstiftarnes skyldighet att behörigen
aktgifva på det bestående. Jag kan derföre ej finna, att
det är till jordbrukets fromma, man framlagt ifrågavarande
förslag; och jag är öfvertygad, att det Stånd, som hufvudsakligen
representerar landtmannaintresset, ej skulle med
tacksamhet emottaga den föreslagna utvidgningen. För
min del skulle jag anse lämpligast, att bränningsidden utsträcktes
till 7 månader af året; och skulle jag i sådant
hänseende vilja undantaga månaderna Maj—September.
Hvad beträffar Utsk:ts förslag rörande kortare bränningsterminer,
så vill jag visserligen ej motsätta mig detsamma,
ehuru jag anser dem vara väl korta. Yi veta, att
genom den förändring i bränvinslagstiftningen, som skedde
år 1854, åstadkoms en stor revolution uti dåvarande förhållanden.
Före denna tid hade nemligen bränvinsproduktionen
ansetts såsom ett uteslutande privilegium för
landtbruket; men genom nämnda förändring betogs landtbruket.
en sådan uteslutande rättighet. Då man nu vill
taga steget fullt ut i denna rigtning, kan jag ej annat än
motsätta mig en sådan åtgärd; och vågar jag derför anhålla,
att, med afslag å Utsk:ts förslag, tiden för brä.nvinst.
illverkning måtte bestämmas till 7 månader om året, eller,
för den händelse detta mitt förslag ej vinner understöd,
till 6 månader om året.
Frih. von Schulzenheim: Ehuru jag helst skulle
se, att voteringen genast företoges, då jag föreställer mig,
att flertalet af R. o. Ad:ns ledamöter redan stadgat sina
åsigter i frågan, kan jag dock ej underlåta att till besvarande
upptaga några anmärkningar, ehuru obehagligt det
för mig än är att vid hvarje paragraf nödgas flere gånger
begära ordet. Jag gör det derför, att några af dessa
anmärkningar äro af beskaffenhet att hos dem, hvilka ej
trängt dess djupare i frågan, kunna alstra skefva åsigter
i saken. Ehuru tröttsamt det således än kan blifva för
Hrr:ne och äfven för mig, nödgas jag till granskning
upptaga några af de framlagda argumenterna.
Jag vänder mig i detta hänseende först till Gr. Sparre.
Gr:n har sagt, att borttagande af inskränkning i bränningstiden
skulle verka derhän, att idkande af ifrågav:de nä
-
234
Den 11 Maj.
ring blefve ett monopol för städerna. Enligt min tanke
kommer så ingalunda att blifva fallet. Blir det ieke fördelaktigt
att bränna på landet, så blir det ingalunda fördelaktigare
att göra det i städerna; ty vi böra ihågkomma,
att vi icke bränna på hvete eller de dyrbaraste produkter
vi ega, utan synnerligast på rotfrukter och andra
rudimaterier, hvilka icke tåla lång transport, och deraf
följer, att bränvinsbränningcn, om den skall bedrifvas fördelaktigt,
måste ske nära det ställe, der rudimaterierna
finnas. En annan anledning, hvarför denna näring ej i
städerna med större fördel kan drifvas i någon större
skala, är, att alfallet vid bränningen, hvilket betingar en
icke ringa del af inkomsten, svårligen der kan afsättas,
eller finna användning i städerna, om bränneri drifves i
stor skala. Genom att. frigöra tiden för bränvinsbränningen
drifver man den således ej till städerna; ej heller är
det att befara, att. tillverkningsbeloppet per dag skall i
någon väsendtlig mån stiga, utan tvertom bränvinsbränr.
ingen drifvas på längre tid, men med vida mindre daglig
tillverkning, hvilket äfven är det sätt, hvarigenom denna
fabrikation mest gagnar jordbruket.
Hvad beträffar den åsigt, som vid en föreg:de riksdag
blifvit af llr von Hartmansdorff uttalad, så får jag
erinra derom, att den lagstiftning, hvarigenom något förnuft
först inkom uti bränvinslagstiftningen, likväl endast
var en öfvergångslagstiftning, och man kan icke begära,
att denna lagstiftning skall stadna på samma punkt, sedan
det dermed afsedda ändamålet vunnits. Det finnes
intet land på jorden, der det lönar sig att på importerade
varor under hela året fabricera bränvin, med undantag af
Holland, som importerar mais från sina kolonier, och enbär
från Sverige, och deraf tillverkar en genever, sorn
finner afsättning i alla verldsdelar. Såsom ett slutligt
skäl för bifall till Utsk:ts förslag vill jag anföra en omständighet,
eller rättsgrundsats, hvilken jag anser så slående
och bevisande, att den kullkastar alla motsidans
argumenter och beräkningar. Det är nemligen, att när
det är tillåtet för hvarje Svensk man att under hvarje
tid af året importera bränvin, som blifvit i utlandet
tillverkadt, så är det en orimlighet att förbjuda Svensk
man, som finner det med sin fördel förenligt, att samtidigt
producera bränvin här, vare sig han bor i staden eller
på landet.
Gr. Liljencrants åter har framställt anmärkningar med
afseende på en sednare paragraf, och synnerligast sysselsatt
sig med stadgandet rörande minimum. Då emedlertid
denna fråga ej egentligen nu är föremål för behandling,
vill jag uppskjuta med besvarandet af nämnda anmärkningar,
till dess denna § förekommer.
Den 11 Maj.
235
Jag fortsätter min anhållan om bifall till Utsk:ts
O
hemställan.
(fr. Björnstjerna: Jag anhåller att med några ord
få till besvarande upptaga de annni rkningnr, sorn blifvit
framställde emot de af mig uttalade åsigter. Flere talare
hafva påpekat nödvändigheten af att framgå varligt och
faran af ett allt för hastigt framrusande i en viss rigtning.
Jag hemställer emedlertid, huruvida man med skäl kan
påstå, att vår bränvinslagstiftning gått allt för hastigt
framåt. För 12 år sedan antogs ett nytt system, hvarigenom
åsyftades att så småningom göra rörelsen fabriksmessig
och borttaga husbehofsbränningen. Efter allt hvad
jag kan finna, hafva R. St:r sedan dess konseqvent fullföljt
samma plan. Jag medger visserligen, att detta skett
i strid med Bonde-St:ts önskan, men å andra sidan vågar
jag påstå, att det varit i öfverensstämmelse med den upplysta
delen af nationens åsigt. Nu ropar man högljudt
att antagandet af K. M:ts förslag skulle vara att nedbryta,
att kullkasta de landtmannafabriker, lagstiftningen sjelf
framkallat, men dessa äro inga bevis, och dessa sednare
saknas ännu fullständigt för den satsen att städernas
brännerier skulle arbeta under så mycket bättre konjunkturer
än de på landet, att dessa sednare måste gå under.
Tvärtom, Frih. Raab har sjelf medgifvit, att det mångenstädes
på landet finnes massor af potatis, som ruttna bort,
emedan den ej tål transportkostnaden till staden. Jag
hemställer då, om det icke är mera sannolikt, att dessa
massor komma att fortfarande som hittills föras till närmaste
bränvinsfabrik på landet, än att de, med gifven förlust
för producenten, skulle söka sin väg till de fruktade
brännerierna i städerna. Då härtill kommer bränsle,
byggnadsmaterialier och dagsverken, allt betydligt billigare
på landet än i städerna, samt slutligen ladugårdens
utfodring med dranken, kan jag icke inse att våra landtbrännerier
nu löpa någon synnerlig fara.
Troligt är visserligen, att rättigheten att bränna under
årets alla 12 månader, icke kommer att i sin fulla
utsträckning begagnas af landtmannen, men en fördel måste
det väl dock vara, att hvar och en kan bränna huru
länge och under hvilken tid af året han finner för sig
lämpligast. Om kreatursexporten till England kommer
att fortfara, torde det dessutom icke blifva omöjligt att
på landet bränna med fördel, äfven under sommarmånaderna.
Kanske skulle derigenom hos oss kunna åvägabringas
enahanda förhållande som i Schleswig och Holstein,
der kreatursgödning i stor och lönande skala bedrifves
om sommaren på landet i samband med bränvinsbränning.
Att förslaget är nyttigt för städerna medgifver jag gerna,
236
Den 11 Maj
men ser deri intet ondt. Det vill nästan synas, som om
man här ansåg det vara landtbrukets undergång, när någon
fördel tillskyndas städerna. För min del betraktar
jag landtmannen och stadsbon såsom lika berättigade
Svenska medborgare, och gläder mig när fördelar tillskyndas
såväl den ena som den andra. Det hela vinner
derpå. Under sådane förhållanden ogillar jag den afund
sjuka,
som här gifvit sig luft, och finner fortfarande intet
skäl att frångå den åsigt, jag förut uttalat.
Hvad den af Ut,sk:t förordade korta bränningsterminen
angår, anser jag förslaget i denna del inkonseqvent.
Utsk:t har försökt att befordra bran vinsbränningens förvandlande
till fabriksnäring, men samtidigt tillstyrkt att
man skulle få anmäla sig till bränning under en tid af
endast 14 dagar. Jag hemställer emedlertid, huruvida
det är tänkbart, att en fabriksnäring skulle med fördel
kunna bedrifvas under så kort tid som en half månad.
Ett dylikt stadgande vore en återgång till husbehofsbränningen.
Jag tror det derföre vara skäl att vidblifva det
gamla stadgandet, att den minsta tid, för hvilken man
får anmäla sig till idkande af bränvinsbränning, är en
månad. Dermed vill jag dock icke motsätta mig årets
indelande i 24 bränningsterminer.
Jag får i öfverensstämmelse härmed anhålla, att två
terminer måtte bestämmas såsom den minsta tid, hvarunder
bränvinsbränning får idkas.
Mångå ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr von Kr Eerner, Anders Robert: Jag anhåller
att endast ett par ögonblick få taga R, o. Ad:ns uppmärksamhet
i anspråk.
Man har under debatten om Franska handelstraktaten
ordat så mycket om den fara, som för ifrågav:de näring
skulle uppkomma genom konkurrens med Franskt
drufbränvin, och äfven jag uttalade då de farhågor, jag i
sådant hänseende hyste och till en del ännu hyser. Nu
tyckes emedlertid alla andra hafva glömt bort dessa farhågor,
nu då det gäller att medgifva frihet åt bränvinsnäringen,
på det den må kunna uthärda nämnda konkurrens.
Visserligen har på sednaste tiden priset på druf*
bränvin stigit, så att den mest öfverhängande faran är
förbi, och till Bränvinskontrollbyrån inkomne uppgifter
gifva vid handen, att bränvinsbrännarne i landet åtminstone
för tillfället ej hysa någon farhåga för denna konkurrens,
enär tillverkningsbeloppet nu är högre än tillförne.
Detta hindrar dock icke, att en ofördelaktig konjunktur
kan återkomma, och då är det af vigt, att handteringen
är fri.
Deli II Maj.
237
Jag kail icke rätt fatta ordandet derom, att arbetslönerna
skulle på landet vara högre än i städerna. I
allmänhet tror jag, att ett alldeles motsatt förhållande
eger rum. En talare liar sagt, att man ej hör störa någon
uti de förhållanden, hvaruti han till följd afnäringslagstiftningen
blifvit införd. I mili tanke utgör dock just
detta ett skäl, att nu vidtaga den föreslagna förändringen.
Näringsidkaren kan nemligen ej med full säkerhet och
trygghet drifva sin handtering, förrän lagstiftningen, i
hvad den rörer hans näring, blifvit fullkomligt fri. Först
då kan han med tillförlitlighet uppgöra sina kalkyler.
Af dessa i korthet anförda skäl, yrkar jag bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Hvad är det för tal örn frihet J fören,
Mina Hrr! Ar meningen att göra bränvinsbränningen
fri? Är meningen att nedsätta minimum? Nej, jag är
fullt öfvertygad, att när frågan derom förekommer, så
framställes icke något yrkande i sådan syftning. Det är
således icke värdt att fortfara med detta tal om frihet, ty
vi vilja icke göra näringen fri, på det landet ej må öfversvämmas
af bränvin.
Gr. Björnstjerna har förklarat, att han ej blifvit öfvertygad
af de skäl, som emot hans åsigt blifvit anförde.
Jag får för min del förklara, att Grins argumenter ej
heller kunnat rubba uiig uti min öfvertygelse. Grin har
sagt, att vi visserligen beslutat drawback, men att, om en
lönande export af bränvin skall kunna komma till stånd,
så måste näringen frigöras, på det den må kunna bedrifvas
i städerna. Jag säger deremot, att Hrrine icke vilja
frigöra bränvinshandteringen, utan J viljen monopolisera
den i städerna; ty endast städer, som hafva en direkt
import, kunna bränna om sommaren, men för landsbygden
är det en ren omöjlighet att under denna tid idka
näringen.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Sprengtporten: Med anledning af Gr. Björnstjernas
framställda förslag derom, att minsta tiden för
bränvins-brännings idkande skulle bestämmas till två
månader, ber jag att få fästa uppmäksamheten derpå, att
det för närvide är bränvinsbrännare tillåtet, att, sedan
han anmält sig att bränna en eller flera terminer, ytterligare
anmäla sig för en half termin. Nu skulle Grins
förslag lätteligen kunna förstås såsom åsyftande att göra
en inskränkning häruti, så att man hädanefter ej skulle
ega rätt att anmäla sig för en half termin, sedan man
förut erhållit rättighet att bränna under tvenne terminer.
Den 11 Maj.
Sorn emedlertid denna rättighet, i betraktande af den olika
tillgång på rudimaterier, som på olika tider förefinnes,
ofta kan vara för br ä n Vin b r än narén af vigt, skulle
jag önska, att, i likhet med hvad hittills egt mm, det
jemväl enligt den nya lagen måtte medgifvas, att den,
som anmält sig att bränna under två terminer, sedermera
eger rätt att ytterligare anmäla sig för en termin eller
14 dagar.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag har begärt ordet,
hufvudsakligen på det en röst för bifall till Utsk:ts förslag
må höjas äfven från den trakt, jag tillhör. En talare
har förklarat sig till jordbrukets förmån yrka, att bränningstiden
måtte bestämmas till 6 månader af året. Jagfår
emedlertid erinra derom, att de få af Bonde-St:s ledamöter,
hvilka reserverat sig mot förevale förslag, hafva
önskat, att näringen skulle få bedrifvas 7 månader af året;
det ser således ut, som om det af nämnde talare framställda
yrkande ej just vore i landtbrukets intresse.
Hvad i öfrigt sjelfva saken angar, så ber jag att få
fästa uppmärksamheten på en omständighet, som ännu
icke blifvit af någon talare påpekad. Enligt min tanke
är nemi. näringens frigörande det enda verksamma korrektiv
emot det så kallade bränvinsskojet, hvilket på
mångå ställen eger rum. Dessutom är det klart, att derigenom
en större fasthet i spanmålspriserna oell penningeförhållanderna
skall uppkomma.
Gr. Sparre: Jag afstår från mitt särskildta yrkande
och förenar mig uti den anhållan, att bränningstiden
måtte bestämmas till 7 månader om året.
Gr. Liljencrants: Med anledning af Frih. Sprengtportens
sednaste anmärkning, ber jag att å egna och, sorn
jag tror, äfven å Gr. Björnstjernas vägnar få förklara, att
meningen icke är att göra någon inskränkning uti den
hittills medgifna rättigheten att anmäla sig att bränna
ytterligare 14 dagar, sedan man förut anmält sig för en
eller flere månader. Meningen är endast att stadga, att
man icke eger att i en följd anmäla sig för kortare tid
än en månad.
Frih. Sprengtporten: Det må vara godt och väl
att Gr. Liljencrants icke har för afsigt att åstadkomma
någon inskränkning i det omnämnda hänseendet; men
hufvudfrågan är, huruvida paragrafen blifvit så uppställd,
att icke missförstånd kan uppstå. Det är en sådan
farhåga jag hyser och derifrån härflöt min nyss framställda
anmärkning.
Den 11 Maj.
239
För att icke förorsaka någon meningssplittring i afseende
å tiden för rättigheten att bränna, får jag förena
mig uti den anhållan, som i sådant hänseende blifvit af
Gr. Sparre framställd.
Frih. Tersmeden: Jag får anhålla, att de 7 månader,
hvilka jag föreslagit såsom den tid hvarunder bränvin
får tillverkas, måtte beräknas från den 15 Oktober
till den 15 Maj.
Frih. Raab: För att minska antalet propos:r, vill äfven
jag instämma med dem, som yrka att bränningstiden
måtte bestämmas till 7 månader.
Hr W olffelt: Af samma skäl får äfven jag förena
mig med dem, som yrka bränningstidens bestämmande
till 7 månader.
Gr. Liljencrants: 1 enlighet med den åsigt, jag
uttalat rörande kortaste tiden, hvarunder bränvinsbränning
får idkas, skulle jag önska det tillägg till fö re v: de
paragraf, att ingen eger anmäla sig till idkande af bränvinsbränning
under kortare tid än två terminer i sender.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts förslag oförändradt; dels af
Gr. Björnstjerna bifall dertill med den förändring, att två
terminer i sender skulle vara den kortaste tid, hvarunder
brän vinstill verkning finge utöfvas; dels ock af Frih. Tersmeden,
att bränvinstillverkning skulle få utöfvas endast
under 7 månader af året, eller under tiden från den 15
Oktober till den 15 Maj; och torde det vara lämpligast,
att de af hvarandra oberoende frågorna om den tid hvarunder
bränvinstillverkning finge ega rum, samt denna
tids indelning i terminer, gjordes till föremål för särskilda
propos:r.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts förslag, att bränvinstillverkning må
vara tillåten under alla tider af året, hvarvid svarades
många ja, blandade med nej, och sedermera propos. på
antagande af Frih. Tersmedens förslag om bränvinstillverkningtidens
bestämmande till 7 månader af året, då
svaren utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till Utsk:ts ifrågav:de
förslag blifvit förnyad samt med många ja, blandade med
340
Don 1 I Maj.
nej, besvarad, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit, ja öfvervägande.
Sedan votering begärts, uppsattes och justerades följ:de
voterings-propos.:
»Den som bifaller sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.- Utsk:ts i Betänk:t N:o 1 gjorda hemställan,
att bränvinstillverkning må vara tillåten under
alla tider af året, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar B. o. Ad. att sådan tillverkning
må ega rum under 7 månader, eller från den 15 Oktober
till den i 5 Maj.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 50.
Nej — 27.
Efter gjord erinran derom, att i fråga om bränvinstillverknings-tidens
indelning i terminer samt den kortaste
tid, hvarunder tillverkningen finge utöfvas, hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts förslag och dels af Gr. Björnstjerna
bifall till detsamma med den förändring, att två
terminer i sender skulle blifva den kortaste tid, hvarunder
tillverkning af bränvin finge ega rum; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts förslag
och sedermera propos. på bifall till Gr. Björnstjernas yrkande,
hvilka båda propos:r med blandade ja och nej besvarades;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts
förslag förnyats samt med blandade ja och nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Votering begärdes, med ani. hvaraf uppsattes och
justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Sammans. Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 1 gjorda
hemställan, att i afseende å bränvinstillverkning året indelas
i 24 terminer, hvilka taga sin början den 1 oeh 16
i hvarje månad, och att tillverkaen må af dessa välja,
hvilken eller hvilka och huru många han åstundar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner
Den 11 Maj. 241
Vinner nej, bifaller K. o. Ad. denna hemställan med
den förändring, att två terminer i sender skola vara den
kortaste tid, hvarunder bränvinstillverkning får utöfvas.»
Efter denna voterings utgång hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 19.
Nej 29.
Betänk:ts vidare föredragning uppskjöts härefter till
nästa plenum.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag får anhålla, att å
fördragningslistan till nästa plenum måtte främst uppföras
Stats-Utsk:ts hittills endast en gång bordlagda Mern.
N:o 81, som innehåller åtskilliga förslås: till voterine-spropos:r.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. {Il e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. V.
16
242
Den 12 Maj f, m.
Lördagen den 12 Maj 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 11 dennes.
Upplästes ett utaf Hr af Geijerstam, Carl Fredrik,
ingifvet mern. af följande lydelse:
Jag anhåller, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats såsom suppleant i
Bevilln.-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade K., o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
Hr Silfverstolpe, David August Leonhard:
Som jag ämnar afresa från staden, lår jag anhålla att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig
att vara bänkman, äfvensom suppleant i Stats-Utsk:t.
Sedan E. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodades
Ståndets Hrr Elektorer att utse en suppleant i Stats-Utsk:t
efter Hr Silfverstolpe och en suppleant i Bevilln.-  Utsk:t. efter Hr af Geijerstam.
Företogs val af en revisor i stället för Gr. af Ugglas,
Carl Ludvig Fredrik, för att å E. o. Ad:ns vägnar deltaga
uti innev:de års revision af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befanns,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham, Kapten vid Kongl.
Ingeniörkorpsen, med 34 röster.
Företogs val af ordförande i Kiddarli.-Direktionen
och dess suppleant; och befunnos vid valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde till
Den 12 Maj f, m. 243
Ordförande:
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf, f. d. Just.-StatsMinister,
President, m. m., med 41 röster.
Suppleant:
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, Landshöfding, med 40
röster.
Företogs val af ledamöter och suppleanter i Riddarh.-
Direktionen, och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ordinarie ledamöter:
Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf, Revisions-sekreterare,
med 42 röster.
Frih. Bennet, Carl Stefan, Kammarherre, med 43 röster.
Frih. Cederström, Claes Rudolf, Kammarherre, med 42
röster.
Hr Leijonancker, F, W. E. C., Ofverste-Löjtnant, med
43 röster.
Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, Ofverste-Löjtnant, med
43 röster.
Hr von Prinzencreutz, Bernhard Wilhelm, Expeditionssekreterare,
med 43 röster.
Suppleanter:
Frih. Beck-Friis, Joachim Tawast, Major, med 42 röster.
Hr af Wirsén, Thure, Ofverste, med 39 röster.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar, Konstit. Revisions-Sekreterare,
med 39 röster;
sedan genom lottning mellan dem, som erhållit 39 röster,
blifvit bestämd den ordning, i hvilken de skulle såsom
suppleanter ingå.
Företogs val af 14 ledamöter och 6 supplennter i förstärkt
Konst.-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 66. Gr. Sparre, Eric, med 60 röster.
» 117. » von Stedingk, Ludvig, med 37 röster.
» 142. » von Saltza, Filip, med 37 röster.
» 44. Frih. Wrede, Fabian Casimir, med 57 röster.
» 210. » Ehrencrona, fullm. Hr Björnstjerna, Jo
han
Magnus, med 37 röster.
» 236. » Stjerneld, N. A., med 60 röster.
» 245. » Lagerfelt, I. C. A., med 37 röster.
Den 12 Maj f. m.
N:o 360. Frih. Trolle, fullm. Frih. Bennet, C. S., med
37 röster.
» 399. » von Beskow, fullm. Gr. von Rosen, G.,
med 37 röster.
» 15. Hr Ribbing, G., med 37 röster.
» 258. » Svenske, fullm. Frih. Cederström, R., med
37 röster.
» 601. » Uttermarck, lullm. Frih. Alströmer, J. O.,
med 57 röster.
» 645. » Möllersvärd, C. Ii., med 37 röster.
» 2325. » Fåhraeus, E., med 60 röster.
Suppleanter:
N:o 1255. Hr von Schantz, M., med 36 röster.
» 1708. » von Walden, fullm. Hr Blomstedt, C., med
36 röster.
» 775. » Mannerfelt, fullm. Frih. Palmstjerna, Hj.,
med 36 röster.
» 331. » Frih. Adlercreutz, C. G., med 36 röster.
» 2145. A. Hr af Nordin, G., med 36 röster.
» 1513. Hr Frisenheim, fullm. Hr Tornerhjelm, J. C.
A., med 35 röster;
sedan lottning blifvit anställd mellan de ledamöter, som
erhållit 36 röster, till bestämmande af deras ordning såsom
suppleanter.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk.
inkomna Utlåt., Mem:r och Betänk:n, nemi. från
Bevill ning s-Utskottet:
N:o 10, i ani. af dels gjorda anmärkningar mot vissa
delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänk:t N:o 4, ang:de stämpelpappersafgiften;
N:o
11, i ani. af erhållen återremiss af Bevilln.-Utsk:ts
Betänk. N:o 7, i fråga om den för de Kongl, personerne
och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet m. m.;
N:o 12, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
ang:de tullbevillningen;
Lag-Utskottet:
N:o 49, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 18, öfver R. St:rs Just.-Ombudsmans motion i afseende
på kärande parts skyldighet att gifva vederparten del af
uppskofs-beslut;
N:o 50, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 24, öfver väckta motioner om förändrade stadganden
Den 12 Maj f. m.
245
i afseende på vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos
Hofrätterna och Högsta domstolen;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 9, i ani. af väckta motioner om förändring af
gällande stadganden ang:de skyldighet för prest att från
predikstolen uppläsa allmänna författningar och kungörelser
m. m.;
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar i
gällande föreskrifter rörande hemmansklyfning; samt
N:o 11, i ani. af väckt motion om ändring af 28:de
kap. l:sta §:n Byggninga-balken, i fråga om afståndet
mellan gästgifvaregärdar.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum, kl 6 e. m.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts d. 9 dennes bordlagda
Mein. N:o 81, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut uti åtskilliga frågor, rörande regleringen af utgifterna
under Riksstatens 6:te Hufvudtitel, godkände R. o.
Ad. de i irsta och 2:dra punkterna föreslagna voteringsproposrna
och lade Menut i öfrigt till handlingarne.
Fortsattes föredragningen af sammansatta Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1,
ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
§ 3, tillkännagafs vara oförändrad.
§ 4.
Utskrts första hemställan.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För min del
kan jag icke medgifva, att förev:de förslag är välbetänkt.
Då jag i går yrkade på bifall till Utsk:ts förslag i § 1,
såvidt det afsåg medgifvande af en friare utöfning af
bränvinshandteringen, föreställde jag mig, att det måhända
icke vore omöjligt, att bränvinstillverkning i fabrik
skulle kunna förekomma på landet. Jag tänkte då, att,
om med 300 arbetsdagar och 1000 kannors daglig tillverkning
300,000 kannor, hvartill 12,500 tunnor råg erfordras,
årligen kunde vid ett bränneri tillverkas, skulle
många säd amy brännerier med stor fördel kunna anläggas
å landet. Åtminstone de jordbrukare, som drifva sitt
246
Dea 12 Maj f. ra.
jordbruk med förlagskapital och således kunna hålla sin
spanmål under längre tid, skulle nemi. beredas stora fördelar,
om de under sommar- och första höstmånaderna
kunde förlägga ett i trakten beläget bränneri med spanmål,
och således veta, att de genom en sådan hushållning
hade att påräkna en säker afsättning. Men, om man
skulle utsträcka bränvinsbränningen, såsom här är föreslaget,
och borttaga maximum, skulle följden deraf blifva,
att den kringliggande trakten alldeles icke skulle kunna
förmå mata ett så beskaffadt bränneri, utan brännerierna
komma att förläggas till de större städerna, der tillgång
på spanmål med mera visshet kan påräknas. Af detta
skäl yrkar jag, att det nuv:de maximum af 1000 kannor
måtte bibehållas.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Om man,
i öfverensstämmelse med det beslut, 11. o. Ad. redan fattat
i afseende å bränvinstillverknings utöfvande under
hela året, beräknar, att bränvin tillverkas under 300 dagar,
skulle, äfven med bibehållande af det nuv:de maximilin
af 1,000 kannor, tillverkningen uppgå till 300,000
kannor eller, enligt nu gällande pris, till ett värde af
400,000 rdr. Det förefaller mig som om redan detta produktionsbelopp
är för högt, och jag kan således icke finna
gagneligt att tillfälle beredes att utvidga tillverkningen
o o O o o
ännu mera. Om, såsom föreslaget är, maximum bortages
och tillfälle att drifva bränvinstillverkning i ännu större
skala än nu öppnades, skulle det endast i stapelstäderna,
der tillgång finnes på import af främmande rudimaterie!’,
hufvudsakligen råg och sämre mjöl, blifva möjligt att
drifva en sådan handtering, och det är icke osannolikt,
att den skulle komma att rotfästa sig der i anseende till
de fördelar, som ladugårds-hushållning i städer erbjuder.
Men jag tror icke, att om man tager i betraktande i allmänhet
handelns ställning hos oss, det kan vara något
statsintresse att uppmuntra en sådan produktion, som hufvudsakligen
grundar sig på fremmande import. Jag vet
mycket väl, att den här ifrågasatta ytterligare friheten i
bränvins tillverkning står mycket nära tillsammans med de
allmänna frihandelsåsigterna, men som jag icke hyser
frihandelsåsigter i det hänseende, som andra ledamöter
här göra, finner jag det betänkligt och förenadt med stora
olägenheter att borttaga det nuv:de maximum, samt förenar
mig derföre i Gr. Liljencrants’ yrkande, att det
mätte bibehållas.
Äfvenledes får jag motsätta mig nedsättning af maximum
till 200 kannor. En sådan åtgärd skulle nemligen,
enligt min åsigt, innebära en rubbning af de principer,
sorn hittills visat sig gagneliga, och icke bereda åtmin
-
Den 12 Maj f. m.
247
stone de större jordbrukarne några fördelar, utan skulle
endast medföra ökade kostnader för staten.
Frih. v. Schulzenheim, David: Det måste alltid
vara med en känsla af ledsnad, som man hör grundsatser
framställas, åsyftande att icke ställa den ena medborgaren
i full jemnlikhet med den andra. Påståendet, att bränvinslagstiftningen
är en undantagslagstiftning i alla länder,
är visserligen sannt så till vida, att bränvinstillverkningen
måste omgärdas med kontroll och att Staten af densamma
hemtar en stor dol af sina inkomster, men man måste
dock besinna, att der bakom finnes en rätt, som icke får
trampas under fotterna. Hrr:ne måste ihågkomma, att den
bränvinslagstiftning, som nu i viss mån behöfver jemkas,
är en öfvergångslagstiftning och icke kan under 100 år
stå på samma punkt. Sedan grundsatser om näringsfrihet
tillämpats å nästan alla andra näringar, vore det att demoralisera
begreppet om rättvisa, om man behandlade
vissa klasser, såsom om de icke förtjenade att uppmuntras
i lika grad som andra. Den som valt till yrke att
producera sprit, i den fulla öfvertygelsen, att det för hans
jordbruk är nyttigt, är i sin goda rätt, att anses såsom
lika hederlig karl som någon annan och att hans handtering
icke på förhand skall stämplas såsom dålig eller
brottslig. Då man icke fordrar af bagaren, att han skall
på förhand anmäla, om han vill tillverka 200 eller 300
bullar, eller klädestillverkaren huru många alnar kläde han
kan komma att vid sin fabrik producera, är det orätt att
tvinga en bränvinstillverkare att på förhand uppgifva, huru
stor produkt han tror sig kunna åstadkomma med de rudimaterier,
han eger. Det är Hrr:ne bekant, att i vissa
delar af landet, i följd af jordmånens beskaffenhet, potatis
företrädesvis måste produceras, och det är Hrr:ne lika väl
bekant, att denna växt ofta är föremål för en hastigt påkommande
sjukdom. Under de år, då potatisen håller
sig frisk, yppar sig tillfälle att köpa sådan vara först
småningom, då deremot under de år, då sjukdomen utbreder
sig, marknaden hastigt öfversvämmas af nämnde
vara. Kan det vara rätt att förvägra bränvinstillverkarne
att begagna sig af de olika konjunkturer, som sålunda
erbjuda sig? Jag skall taga ett annat exempel. Om ett
fartyg, lastadt med spanmål, strandar och det blir nödvändigt
att med det första använda lasten, bör det då
vara en bränvinstillverkare förbjudet att anmäla sig till
att under en månad förvandla denna last i bränvin? År
det deremot icke en nationalvinst, om sådant kan ske?
Staten bör utöfva sträng kontroll öfver bränvinstillverkningen,
så att Staten för hvarje producerad kanna erhåller
den derföre stadgade skatt, men något annat har Staten
248
Den 12 Maj f. m.
icke rätt att fordra af denna handtering. Jag är visserl.
öfvertygad om, att, derest tiden för bränvinsbränning bl ifver
utsträckt och minimum för dagliga tillverkningen i
sammanhang dermed nedsatt, ingen kommer att anmäla
sig för tillverkning öfver 1,000 kannor, utom vid sådana
undantagsfall, som de af mig omnämnda; men just för sådana
undantagsfall bör frihet existera, ty då länder den
såväl_ jordbrukaren som landet till stort gagn.
Annu en gång upprepande, att det är orätt att icke
medgifva bränvinstillverkningen samma frihet som alla
andra näringar, får jag anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då under nästföregående
plenum en temligen liflig strid fördes ang. utsträckning
af tiden för bränvinsbränning, ville jag icke deltaga i densamma
för att ej onödigtvis förlänga diskussionen. Jag är
dock fullt öfvertygad om att det då fattade beslutet är riktigt,
och detta af tvenne skäl. Det ena är det, att genom
en utsträckning af tiden jernnäs förhållandet mellan produktion
och konsumtion, enär bränvinstillverkarne icke
såsom förut behöfva börja bränna ungefär samtidigt, utan att
veta huru många anmälningar inkommit och utan att kunna
rätta sig efter prisförhållandena. Nu deremot kunna de hålla
sig tillbaka, då de af de låga bränvinsprisen finna att öfverskott
af produktion eger rum, men kunna i motsatt fall
börja handteringen, hvarigenom uppstår ett vida jemnare,
år efter år räknadt, förhållande mellan produktion och
konsumtion, hvilket länder till fördel, ej endast för till—
verkarne sjelfva, utan äfven för Staten, som endast derigenom
med säkerhet kan beräkna huru stor konsumtionsskatt
å bränvin kan åsättas. Det andra skälet är det, att
derigenom bortfaller det förhållande, hvaröfver man hört
bränvinstillverkarne klaga, eller att de, då de endast lingö
bränna en kortare tid, icke kunde konkurrera med utlänningen.
Såsom sagdt, anser jag således det ofvannämnde
beslutet vara rigtigt. Deremot kan jag ej förneka, att
genom detsamma en ej obetydlig förändring i bränvinshandteringen
kommer att inträffa, enär dels de mindre
brännerierna ej hädanefter kunna konkurrera med de
större, dels ock de stora fabrikerna ej kunna anläggas på
andra orter, än der lätthet finnes att samla ett betydligt
förlag af den råvara, som skall användas. Vid sådant förhållande
torde en häftig öfvergång vara skadlig. Ett korrektiv
deremot torde vara att ej på samma gång utsträcka
tiden och borttaga maximum, enär, om det senare bibehålies,
öfvergången måste ske mera småningom; och får
jag derföre anhålla, att K. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts
hemställan, bibehålla stadgandet om ett maximum för
bränvins tillverkning af 1,000 k:r.
Deu 12 Maj f. m.
249
Frih. von Schwerin, Jules: De talare, som förut
haft ordet i denna fråga, tyckas egentl. hafva fästat sig
vid den inländska marknaden och förbisett den stora fördel,
vi skulle hafva af att så ordna vår bränvinshandtering,
att vi äfven skulle kunna uppträda på den utländska
marknaden. För icke många år sedan kunde man definiera
bränvinshandteringen såsom en näring, hvilken var
sa reglerad, att man med största möjliga produktionskostnad
skulle skörda minsta möjliga vinst. Lyckligtvis har
man nu öfvergifvit sådane åsigter och börjar inse det
rigtiga i att äfven gifva denna näring friare tyglar. Då
vi nu veta, att Holland skördar stor vinst på bränvinshandeln,
ser jag ej något skäl, hvarföre icke äfven Sverige
skulle kunna på ett för sig förmånligt sätt uppträda
på verldsinarknaden såsom ett bränvinsexporterande land,
men derföre fordras naturligtvis, att hvar och en erhåller
rätt att producera så mycket han önskar af denna vara.
Man har här uttalat den farhåga, att genom medgifvandet
af en sådan rätt bränvinsnä ringen skulle öfverflytta^ till
städerna. Ehuru jag icke skulle hafva något deremot,
emedan alltid rik stad gör rik landsort, tror jag dock ej
att städerna i detta fall kunna med fördel konkurrera med
landet, enär de ej i lika grad som landet kunna profitera
af en af bränvinsbränningens biprodukter, nemi. jordbrukets
s. k. guldgrufva.
Jag yrkar bifall till Utsk.ds hemställan i denna punkt.
Hr v. Kraemer, Anders Robert: Jag hemställer
till R. o. Ad., huruvida det skulle vara i öfverensstämmelse
med R. o. Ad:ns i går fattade frisinnade beslut,
hvilket innebar ett frångående af de gamla principerna
att reglementera för bränvinshandteringen på annat sätt
än för alla andra näringar, om, säger jag, det skulle med
ett sådant frxsinnadt beslut vara öfverensstämmande att
nu afslå Utsk:ts förslag i denna punkt, hviket går i precis
samma rigtning. En talare här har yttrat, att, då man
beslutat att tillåta bränvinstillverkning alla tider på året,
vore det en loflig försigtighet att bibehålla maximum, men
jag får upprigtigt bekänna, att jag icke kan fatta detta
raisonnement. Ändamålet med utsträckningen af tiden
för bränvinstillverkning var naturligtvis, att handteringen
skulle kunna drifvas med största möjliga fördel. Hvar och
en, som har något begrepp om denna handtering, vet, att
man under vissa årstider kan bränna med större och under
vissa nied mindre fördel, allt efter temperaturförhållandena.
Är det då rimligt, att, örn större fabriker äro
anlagda, icke tillåta deras innehafvare att drifva sin handtering
i större skala under en årstid än under en annan;
d. v. s. till ett belopp öfverstigande det nuvarande maxi
-
250
Den 12 Maj f. m.
mum under den fördelaktiga årstiden. Dessutom låter ett
tillverkningsbelopp af 300,000 kannor visserligen ganska
mycket, men det är dock alldeles icke otänkbart, att någon
skulle kunna linna fördelaktigt att drifva handteringen
i ännu större skala. Jag påpekar ännu en gång, att
man tyckes hafva alldeles bortglömt den fara, hvarom man
under debatten angående Franska traktaten ordade så
mycket, eller konkurrensen med Franskt drufbräuvin. År
det förståndigt, är det statsekonomiskt klokt att icke lemna
den motsvarande näringen inom vårt land fria tyglar, så
att den kan täfla med utländsk import? En värd talare
har såsom skäl mot borttagande af maximum anfört, att
en sådan åtgärd ginge i frihandelsrigtning och skulle föranleda
import af mjöl, men jag hemställer, huruvida det
är bättre att genom bibehållande af maximum föranleda
import af fremmande bränvin? Jag kan icke finna något
skäl, hvarföre icke bränvinshandteringen bör hafva samma
frihet som alla andra näringar? Man måste komma
från den der föreställningen, att denna handtering är något
blott, till hälften tillåtet, något som man väl ej kan
hindra, men vill söka minska genom att chikanera den.
Det är, i sanning, skäl att öfverge denna föreställning, då nu
redan, sedan så många statsregleringsperioder, budgeten
till så stor del just är byggd på denna samma handtering.
Det vore verkligen under sådana förhållanden en himmelskriande
både orättvisa och otacksamhet att fortfarande
betrakta den såsom endast en paria, hvilken existerar
blott för att beskattas!
Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får bekänna
åsigter, som för det närvarande sannolikt anses vara alltför
gammalmodiga, då de deremot vid föregående riksdagar
ansetts vara allför mycket framom sin tid. Jag har
nemligen förut påyrkat större frihet i bränvinstillverkningen,
men kan deremot icke gilla det verkliga fyrsprång,
man nu vill taga. I likhet med flera föregående talare
önskar jag, att maximum måtte bibehållas, hvilken åsigt
jag grundar på flera skäl. Bland dessa först må nämnas
lam,seq vcnsen, som fordrar att, 0111 man, såsom föreslaget är,
vill bibehålla minimum, man äfven bör bibehålla maximum.
Frill. v. Schulzenheim har yttrat, att borttagande af
maximum vrre nödvändigt, emedan potatisen ofta ruttnar
om hösten och måste då hastigt användas, men den värde
Frih:n måtte icke hafva gjort sig reda för, huru mycket
potates kan med 1000 kannors daglig tillverkning hinna
förbrukas på en månad. Jag tror mig kunna upplysa, att
för en månads tillverkning af 1000 k:r dagk, erfordras
circa 3000 tunnor potates i södra Sverige och circa 4000
L>cm) |2 Maj f. 111.
251
i norra; — en skillnad, som uppkommer af den olika storlek
den s. k. potatistunnan har i olika delar af riket. Det
finnes väl icke många egendomar, som producera så mycket
potates, som erfordras för en dylik afverkning under
vintermånaderna, — få ställen, der så mycket potates kan
uppköpas inom lämpligt afstånd för transporten. Frill,
v. Schwerin har fästat sig dervid, att vi skulle beredas
stora fördelar, om vår bränvinstillverkning ställdes så, att
vi dermed kunde uppträda på verldsmarknaden. Jag är
mycket tillfredsställd med R. o. Ad:ns beslut, att restitution
af bränvinsafgiften medgifves, då varan exporteras,
men jag vågar dock icke hysa några förhoppningar om,
att vi på verldsmarknaden skola kunna konkurrera med
Holland, och skulle anse det vara mycket intressant att
få höra någon exportort för vårt bränvin uppgifvas; möjligen
skulle något kunna exporteras till Westindiska öarne,
men denna export skulle dock komma att utgöras af högst
obetydliga partier. Frih. v. Schwerin har vidare yttrat,
att han icke skulle hafva något emot, att bränvinstillverkning
företrädesvis komme att bedrifvas i städerna, emedan
rik stad gör rik landsort. Men hvem har sagt, att bränvinsbränning
skulle göra städerna rika? Erfarenheten
vittnar åtminstone, att de landsorter, inom hvilka mycket
bränvin tillverkats, blifvit fattiga. Borttagande af maximum
skulle möjligen komma att utgöra ett lockbete till
anläggande af bränneriet* i städerna, men föga sannolikt
att sådana anläggningar skulle lyckas bättre än det stora
ölbryggeriet på Kungsholmen; och skulle så, genom en
förändrad lagstiftning vid en påföljande riksdag, deras innehafvare
nödgas att nedlägga dem, åstadkommes åter en
stor statsekonomisk förlust. Jag anser det vara klokt att
uppmuntra alla näringar så, att deras idkare kunna påräkna
en fortfarande säker inkomst af dem; ej att vid
den ena riksdagen uppmuntra anläggningar, som vid en
påföljande göras omöjliga. — Hr v. Kraemer har hufvudsakligen
hållit sig vid, att ett ogillande af Utsk:ts förslag
skulle strida mot den frisinnade princip, R. o. Ad. i går
följde, då fråga var om utsträckning af tiden. Jag vill
icke strida mot de der principerna; det är, enligt min
tanke, endast, en princip, som man alltid bör följa, den
nemligen att fatta sådane beslut, som verkligen äro nyttiga
för landet.
Jag får slutligen erinra derom, att, om också maximum
bibehålles, icke mera än 50 ä 60 bränneriet' behöfvas
för att fylla det behof af bränvin, som i Sverige existerar,
under det att för några år sedan 173,000 sådana
erfordrades.
Jag instämmer i Gr. Liljencrants’ yrkande om bibehållande
af maximum.
252
Den 12 Maj f. m.
Gr. Liljencrants: Jag får helt oell hållet instäm -
i Gr. af Ugglas’ anförande. Antingen böra vi fortgå på
den väg, vi under de sista 11 åren beträdt, eller ock
skola vi underkastas den omätliga olyckan att återkomma
till husbehofsbränningen. När nu så är oell man är på
god väg att nå ett bättre mål, är det i sin ordning att
en nödig försigtighet iakttages. Då härtill kommer, att
i följd af bränningstidens utsträckande till hela året vid
ett bränneri årligen kan tillverkas 300,000 k:r + 30,000 k:r,
eller den , som får tillverkas öfver anmälningsbeloppet,
således tillhopa 3.30,000 k:r, synes detta belopp verkligen
vara alldeles tillräckligt. Jag yrkar fortfarande bibehållande
af det nu stadgade maximum af 1000 k:r.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då man hol
den
diskussion, som här i dag föres, skulle man kunna
tro, att det vore mycket länge sedan vi afgjorde den första
punkten i Utsk:ts Betänk. Här drifvas nemi. i dag
precist samma satser, sorn i går afton vederlädes; då var
det bränvinsbränningen under hela året, som skulle störta
jordbruket, nu är det borttagande af maximum, som skall
medföra denna olycka och för landet omöjliggöra all konkurrens
med staden. Då mina motståndare tillåtit sig upprepa
de af dem förut anförda skäl i denna fråga, må det
äfven ursägtas mig, om jag återkommer till mina i går
framställda och af R. o. Ad:s flertal gillade motskäl.
Dessa äro i korthet, att jordbrukaren, som uppköper råämnena
i sin närhet, måste erhålla dem för bättre pris,
än stadsbon, att han har bränsle för så godt som ingenting,
att han kan vid bränneriet använda de arbetare han
under vintern icke behöfver vid sitt jordbruk, och slut],
att han med vida större fördel, än stadsbon, tillgodogör
sig den vigtiga biprodukten, dranken. I afs:de å denna
sista omständighet har här visserl. talats om åtskilliga kogubbars
i Stockholm förmåga att uppköpa de stora stadsbränneriernas
hela dranktillgång. Jag får dock upplysa,
att man vid Hufvudsta’ bränneri, beläget straxt utanför
Stockholms tull, icke kunnat afsätta dranken, utan nödgats
låta den rinna bort. Jag kan således ej finna annat,
än att landet för idkare af bränvinsbränning erbjuder så
många fördelar framför städerna, att man ej behöfver befara
se denna handtering förvandlad till en uteslutande
stadsmannanäring. Jag medger dock, att för brä.nvinsbränningen
å landet borttagandet af maximum icke är lika
nödvändigt som utsträckningen af bränningstiden, enär
väl svårligen på landet någon större tillverkning, än 1,000
k:r pr dag, kan ifrågakomma, men denna förändring är
deremot alldeles oundgänglig, i händelse man vill uppmuntra
fabriksbränning i städerna Gr. af Ugglas har
Den 12 Maj f. m.
253
visserligen sagt, att vi ej böra skynda, och Frih. Raab
har varnat oss för att gå i fyrsprång; för min del anser
jag, att då man stärfvar till ett godt mål, är det en vinst
ju förr man uppnår detsamma, och fabriksbränning är ett
godt mål.
Hvad slutligen frågan om möjlig export af bränvin
beträffar, är det min öfvertygelse att vi i denna väg med
fördel kunna konkurrera med Holland. Vi ega något,
som Holland saknar, våra kalla vintrar, en serdeles vigtig
sak vid bränvinstillverkningen; våra arbetslöner och
vårt bränsle äro billigare; lika gerna som vi nu sända
spanmål till Holland för att der förvandlas till sprit,
borde vi kunna här hemma sjelfva verkställa denna process,
och derigenom tillskynda oss en del af den stora
vinst, Holland nu skördar på sin bränvins-export. Ett
nödvändigt vilkor för möjlighetan häraf, är dock att tillverkningen
bedrifves i stor skala, hvarigenom produktionskostnaden
naturligtvis minskas; dertill fordras borttagande
af maximum. Således, utan borttagande af maximum,
ingen fabriksbränning, utan fabriksbränning ingen
export, och utan export ingen verklig vinst för landet af
denna handtering.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Sparre, Erik: Jag ber Gr. Björnstjerna om
ursägt för det jag nödgas i dag upprepa samma satser
som i går, men mina åsigter äro desamma som då, och
jag kan icke underlåta att uttala dem, huru liten förhoppning
jag än hyser, att huset skall lyssna till min framställning.
Det är tyvärr icke första gången jordbrukets
intressen trampas under fotterna på detta rum; vi äro för
få jordbrukare här och magta derföre ej göra oss hörda,
men man bör komma ihäg, att ju häftigare och oförsigtigare
man nu går till väga, ju starkare blir ock reaktionen
vid nästa riksdag, ty då, varén öfvertygade derom,
Mina Hrr! skall jordbrukarnes röst veta göra sig gällande,
och ju hårdare vi nu behandla dem, desto kraftigare och
med större’ förbittring skola de då häfda sina rättigheter.
Liksom vi nu vilja till jordbrukets förfång flytta bränvinsbränningen
till städerna, så skola de då kanske monopolisera
hela denna näring för landet. Följden måste
blifva sådan, ty en reaktion framkallas alltid af att gå
för brådstörtadt till väga. Då Gr. Björnstjerna uttalade
den sats, att vill man ett mål, är det en lycka ju hastigare
man uppnår detsamma, betyder ju detta i afseende
å näringarne revolution, och jag hade derföre minst af
honom väntat få höra en sådan åsigt. Den hänsynslöshet
för jordbrukets intressen, en sådan sats innebär, kan jag
icke annat än djupt beklaga. Jag yttrade i går och jag
254
Den 12 Maj f. in.
upprepar det i dag, att ingen näring kan så litet rätta
sig efter konjunkturerna för dagen, sorn jordbruket, Fabriksidkaren
eger många möjligheter att öfvergå till ett
annat yrke; jordbrukaren kan det icke, och det våldsamma
sätt att gå till väga, som Gr. Björnstjerna predikar,
skulle derföre i grund ruinera vårt jordbruk. Man talar
här om näringsfrihet, och har t. o. m. åberopat det »frisinnade»
beslut, vi i går fattat. Har det nu kommit så
långt, att vi skola tillämpa ordet »frisinnad» äfven på
bränvinsbränningen, och, för öfrigt, hvad är det väl för
näringsfrihet man här vill åstadkomma. En näring, som
man belägger med en skatt, uppgående till varans fulla
värde, och hvilken skatt man nu vill höja med 25 proc., kan
väl icke sägas vara en näring, som man önskar skola
uppblomstra. Nej, Mina Hrr! låtoin oss ej förneka det,
vi vilja ej befordra denna näring, och det är ett tomt tal
att orda om näringsfrihet i afseende å en handtering, deiman
begränsar tillverkningsminimum och åsätter hög skatt.
Gr. Björnstjerna har talat om den glädje, han skulle
hafva, att så hastigt som möjligt komma till målet. Då
man nu vet att i bränvinshandteringen är nedlagdt ett
kapital af icke mindre än 9 å 12 millioner (här finnas
nemligen öfver 600 brännerier, och hvart och ett af dem
är minst värdi 15,000 ä 20,000 rdr), så hemställer jag, om
det kan vara något glädjande i att på en gång ruinera
egarne af dessa millioner. Ett sådant nöje kan jag åtminstone
icke dela. Hade man redan för 11 år sedan,
vid den stora revolutionen i bränvinslagstiftningen, gått så
långt, som man nu yrkar, skulle jag icke haft något att
invända deremot, men att nu, sedan man konstruerat ett
nytt system, och våra jordbrukare hunnit ordna sig derefter,
på en gång kullkasta detta system, vore att ruinera
landtbruket, och flytta bränvinshandteringen till städerna.
Gr. Björnstjerna säger visserligen att dermed icke är någon
fara, emedan bränvin skulle kunna produceras vida
billigare på landet än i städerna, i anseende till det bättre
pris, för hvilket råämnena på förra stället skulle erhållas,
men han visar dermed endast, att han icke känner
förhållandena. Såväl arbetskostnaden som utgifterna för
bränsle o. d. äro nemligen proportionsvis så betydligt
billigare vid stora brännerier, än vid små, att de förra
måste öfverflygla de senare, och de förras naturliga plats
är i städerna. Följden deraf för bränvinsproducenterna
på landet blir icke att de komma att skörda mindre vinst
på sin rörelse, utan att de få lägga ned densamma, så
vida de ej lyckas trycka ned priset på råvaran, men detta
kan naturligtvis endast ske till en viss gräns. Såsom ett
bevis för att det skulle vara förmånligare att bränna på
Den 12 Maj f. m.
255
landet, än i städerna, har Hr Gr:n anfört, att vid Hufvudsta’
bränneri man icke lyckats afsätta dranken, utan
nödgats låta den rinna i sjön. Man har dock, detta oaktadt,
icke nedlagt nämnda bränneri, och då är ju detta
exempel ett bevis mot Hr Gr:ns åsigt, ty det visar att
bränvinsproduktionen i granskapet af en stor stad erbjuder
i öfrigt så stora fördelar, att man kan låta en så vigtig
biprodukt, som dranken, bortrinna obegagnad.
Hvad den omtalade storå bränvinsexporten till utlandet
angår, torde det ej vara skäl att tala derom, förr än
man får se, om den verkligen inträffar, och först då kan
man hafva anledning att för densamma vidtaga några
förändringar i bränvinslagstiftningen. Med denna fråga
böra vi således nu ej befatta oss. Jag talar om förhållandena,
sådane de verkligen äro, om den nedtryckning i
råämnenas pris i landsorten, den föreslagna förändringen
skulle medföra, om huru densamma skulle ruinera alla på
landet anlagda brännerier; och dessa olyckor finner jag
så stora, att jag icke kan annat än på det varmaste uppträda
mot denna förändring. Den som närmare känner
förhållandena på landet, vet huru det svider der, vet att
ställningen är värre än man anar, och att det nu ifrågasatta
stadgandet skulle ännu ohjelpligare nedtrycka jordbruket.
Låtom oss icke likgiltigt behandla denna allvarliga
fråga, och framför allt aktom oss för att genom att
nu gå alltför radikalt till väga, framtvinga vid nästa riksdag,
der jordbruksintresset obestridligen får öfvervigt, en
reaktion, som kan blifva vådlig.
Jag instämmer med Gr. af Ugglas.
Gr. De la Gardie, Robert: Då de många skäl,
som tala för borttagande af maximum, redan blifvit af
föreg:de talare fullständigt utvecklade, och då de principer,
som i dag stå mot hvarandra, i sjelfva verket icke
äro andra än de som i går kämpade, hade jag icke tänkt
att i dag upptaga R. o. Adtns tid, men med anledning af
den fråga, en talare nyss tviflande framställde, hvarthän
vi skulle kunna exportera bränvin, får jag dock anhålla
om en stunds uppmärksamhet. Jag får då upplysa att
från Preussen, som icke väl lärer kunna arbeta i denna
näringsgren under gynsammare förhållanden än vi, en
ganska betydlig export af bränvin eger rum.
Jag tror, att, då sålunda en ganska betydlig export
från Preussen är möjlig, sådan lika väl från Sverige
skulle kunna verkställas. Det är äfven bekant, att mycket
bränvin exporteras från England och Belgien.
Sedan jag nu lemnat dessa upplysningar, inskränker
jag mig till att anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
256
Den 12 Maj f. m.
Frih. Sprengtporten: Jag kan väl fatta att allt
efter elen olika synpunkt, hvarur man betraktar denna
fråga, och allt efter de olika åsigter, man hyser i statsekonomiskt
hänseende, man kan komma till helt olika resultat,
men deremot kan jag icke fatta, hvad som förstås
dermed, att den nuv:de bränvinslagstiftningen skulle innefatta
orättvisa. Enligt den uuv:de lagstiftningen är ju
hvarje Svensk medborgare, vare sig att han är fattig eller
rik, berättigad att idka bränvinshandtering, antingen
såsom innehafvare af jord eller såsom fabrikant. Den
värde talare, som lagt så mycken vigt på rättvisan, måtte
hafva hyst någon tanke, som han icke uttalat, ty skulle
man fästa sig vid rättvisan, borde man återgå till förhållandet
före 1854, då hvar och en fick bränna huru litet
som helst, med ett ord, återgå till husbehofsbränningen.
Att husbehofsbränningen blifvit afskaf fad, veta vi, likasom
att orsaken dertill var den demoralisation, den åstadkommit.
It. St:r och K. M:t ansågo sig nödsakade att förekomma
denna nationens demoralisation och införde i lagstiftningen
såsom medel deremot kontroll, men, emedan
det var omöjligt att utöfva kontroll öfver de 130,000 småpannor,
som då funnos, koncentrerade man näringen på
de 5 å 600 pannor, som nu finnas. Jag tror icke, att
man med skäl kan påstå, att rättvisan derigenom blifvit
störd. Den der tanken af rättvisa leder till en reaktion,
som kanske icke många af Hrr:ne skulle önska, och jag
lemnar derhän, hvartill den i sjelfva verket skulle leda.
1 lika hög grad som Frih. v. Schwerin önskar jag,
att alla våra städer måtte blifva rika och t. o. m. rika
genom bränvinsbränning, men jag tror, att man icke med
skäl kan säga, att rik stad gör rik landsort; man kan lika
väl vända om satsen och säga, att rik landsort gör rik stad.
Jag fortfar i mitt yrkande om bibehållande af maximum.
Frih. von Schwerin; Då Gr. De la Gardie redan
i detalj besvarat Frih. Raabs fråga, kan jag fatta mig
kort. Det finnes i handel och produktion ett element, som
kallas jemnvigt — jag skulle vilja kalla det staten i national-ekonomisk
betydelse. Då nu bränvinets produktionskostnad
i Sverige är särdeles billig, böra vi med
fördel kunna konkurrera med andra länder. Jag anser
visserligen icke att vi kunna uttränga Holland från sprithandeln,
men jag tror, att då användandet af sprit i en
mängd yrken under sednare åren stigit ofantligt, det i
närv:de ögonblick är särdeles förmånligt för oss att på
verldsmarknaden uppträda såsom ett spritexporterande land.
Den biprodukt, jag med några uttryck i mitt förra
anförande åsyftade, var icke drank. Jag erkänner, att
jag
Den 12 Maj f. m.
257
jag skulle söka uttrycka mig geutilt och derför blef otydlig,
men jag menade verkligen gödsel, hvilken produkt
är af vida större värde på landet än i städerna, der man
ofta icke kan blifva af med den på annat sätt, än att
köra ut den på gatan, och detta hindrar polisen. Till
Gr. Sparre får jag hembära min djupa tacksamhet för
hans varma nit för vårt jordbruk, och jag skall inom kort
taga detta i anspråk, då vi komma till en annan fråga,
som ännu närmare berör jordbrukets intressen.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskrts hemställan.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag är till större de
len
förekommen af Frih. Sprengtporten. Enligt min åsigt
är Frih. von Schulzenheims uppfattning af hvad med
rättvisa medborgare emellan bör förstås, icke riktig, ty
om Staten finner nödigt att bestämma vissa gränser för
utöfningen af en näring, lärer väl detta ej innefatta någon
orättvisa, då i detta afseende alla medborgare lyda
samma lag och njuta samma rätt. Deremot synes det
mig vara en annan fråga, om det kan vara rättvist att,
sedan Staten genom en lagstiftning, som under åtskilliga år
konseqvent fullföljts, inlockat kapital i en viss rigtning, dessa
grundsatser helt tvärt kastas å sido, och att derigenom
de medborgare, hvilka i förlitande på stabilitet hos lagstiftningen
inlåtit sig på en viss näring, tillskyndas stora
förluster. Sådant öfverensstämmer åtminstone icke med
mina åsigter om rättvisa, fastän åtskilliga andra torde
anse ett sådant förfaringssätt vara rigtigt. Så t. ex. i
fråga om tullagstiftningen, ansåg man den Svenska producenten
icke hafva någon rätt att få sina intressen tillgodosedda,
oell sedan man gått till väga på sådant sätt i
afseende å våra förhållanden till utländningen, vill man
nu äfven tillämpa samma åsigter på förhållandena medborgarne
inbördes emellan.
De talare, hvilka yrkat borttagande af maximum,
hafva påstått, att några stora brännerier icke i följd deraf
skulle uppstå, enär man skulle finna sin uträkning vid
att fortfarande anlägga mindre brännerier för att kunna
tillgodogöra dranken. Det är dock ett misstag att tro,
att stadgandet om maximum är obligatoriskt, ty man har
rätt att bränna mindre, än man anmält sig för, blott man
ej går under minimum.
Man har här citerat Hufvudsta och dess bränneri.
Hufvudsta och hufvudstaden äro dock icke alldeles detsamma;
det förra ligger, skulle jag tro, omkring en half
mil utanför Stockholm, och den omständighet att man
icke der kan, så förmånligt som man önskar, afsätta dranken,
utgör således icke något starkt bevis. Ville Gr.
H. V. 17
258
Den 12 Maj f. m.
Björnstjerna fråga egarne af brännerierna vid Clara sjö,
och vid Kräftriket, skulle han få höra, att de till förmånliga
priser afyttra all vid brännerierna erhållen drank;
jag vet, att de sälja t. o. m. endast varmt vatten.
För min del skulle jag ej haft att invända mot att
aldrig något maximum blifvit stadgadt, men sedan ett
sådant en gång bestämts, bjuder försigtigheten att icke
brådstörtadt borttaga detsamma, och yrkar jag af detta
skäl afslag å Utsk:ts hemställan.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet endast för att
kunna vrida ur händerna på Gr. Björnstjerna det vapen,
han trodde sig ega i uppgiften ang: de Hufvudsta’ bränneri,
att man der hällt så mycket drank i vattnet. Detta
är säkerligen ett misstag; förmodligen har man der hällt
för mycket vatten i dranken. För öfrigt är det ett kändt
faktum, att nämnda bränneri ej drifvits på många år.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag hörde Gr.
Sparres stora föredrag, blef jag helt förskräckt och frågade
mig, är fosterlandet i fara, står revolutionen för
dörren. Här föreligger dock endast en helt enkel ekonomisk
fråga, den, om hvar och en skall få bränna så
mycket han anser för sig fördelaktigt, och vid sådant
förhållande torde man om Hr Gr:ns pathetiska anförande
kunna säga, att det är trop de bruit pour une omelette.
Man har påstått, att borttagande af maximum skulle
hytta hela bränvinshandteringen till städerna. Jag tror
det icke, ty, såsom Gr. Björnstjerna redan visat, erbjuder
landet för idkarne af denna handtering så stora fördelar,
att någon konkurrens med städerna ej är att befara. Man
har vidare sagt, att vi ej böra kullkasta de nu bestående
principerna i bränvinslagstiftningen. Då det nuv:de systemet
infördes, påpekade man dock, att det endast skulle
vara en öfvergång till ett friare system, och då vi nu
stått stilla ill år, tyckes det verkligen ej vara för tidigt
att taga ut steget.
Gr. Sparre, som är särdeles örn om bränvinsbränning
i mindre skala, påstår, att borttagandet af maximum skulle
ruinera jordbruket. Jag är ej bränvinsbrännare, Gr.
Sparre får ej vara det, men båda äro vi landtbrukare,
och jag kan ej finna att jordbruket skulle genom denna
förändring lida, lika litet som jag mägtar inse, att dess
intressen hittills, som han förmenat, trampats under fotterna.
Då jag ej vidare vill förlänga diskussionen, inskränker
jag mig till att på de skäl, som af Utsk:t och flere
talare anförts, yrka borttagande af allt maximum i fråga
om bränvins tillverkning.
Deri 12 Maj f. m.
259
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller endast att
få försöka förkorta diskussionen genom att framställa ett
ytterligare skäl för maximi borttagande, hvilket är så talande,
att det bör bestämma frågans utgång. Detta skäl
är det, att det ej lönar mödan att besluta ett lagstadgande,
som genom sin egen natur inbjuder till kringgående.
l:sta §:n innehåller nemligen intet förbud för egare af jord
att hafva huru många brännerier som helst, och ett bestämmande
af ett visst maximum skvdle då kunna kringgås
på samma sätt, som förut stadgandet att bränvinsbränning
endast finge utöfvas i sammanlagdt tre månader.
Man sammanbyggde två brännerier och brände först i
det ena tre månader, flyttade sedan redskapen in i närgränsande
lokal och brände der de återstående två månaderna.
Vid ett sådant förhållande hemställer jag, om
det är skäl att stifta en lag, hvilken det ligger i hvars
och ens skön att kringgå.
Hvad angår Gr. Sparres yttrande, lifligt och varmt
såsom vanligt, skall jag bedja honom skänka samma välvilja
och intresse åt jordbruket äfven vid en annan §,
som förekommer längre fram i det nu föredragna Betänk:t.
Jag vidblifver mitt yrkande om bifall till Utsk:ts hemställan
.
Gr. Björnstjerna: Endast ett par ord till Frih,
Raab. Det var verkligen dranken, som vid Hufvudsta’
bränneri hälldes i vattnet, och ej tvärtom; jag får dessutom
upplysa, att nämnda bränneri ingalunda, såsom Gr.
Sparre antagit, drifvits med fördel, utan att det tvärtom
måst nedläggas, just derföre att dranken ej kunde afsättas.
Gr. Sparre har förklarat, att de, som förfäkta borttagandet
af maximum, skulle vilja ruinera jordbruket. Det
torde dock icke vara Hr Gr:n obekant, att jag, fast jag
har den äran att vara embetsman, tillika är landtbrukare,
likasom R. o. Ad. torde finna, att samtliga de talare,
hvilka i denna fråga hysa samma åsigter, som jag, äfvenledes
äro det. Man kan väl då ej antaga att vi arbeta
mot vårt eget intresse. Gr. Sparre kan visserligen med
hög röst ropa: J ruineren jordbruket, J locken in personer
på en viss bana, för att sedan störta dem i förderfvet;»
men beviset på allt detta blir Hr Gr:n oss fortfarande skyldig.
Jag hyser den högsta aktning för Hr Grins skarpsinnighet,
men tror i detta fall mera på fakta, än på Hr
Grins blotta påstående. Fakta tala. Se på förhållandet
i Holstein och Schleswig. Handteringen der är fullkomligt
fri, hvar och en bränner när och huru mycket han
vill; nå väl, månne inga landtbrännerier der finnas? Jo,
Mina Hrr! nära nog på hvarenda större gård, alla gå
med fördel oaktadt de närbelägna stadsfabrikerna. Hvad
2fi0
Dea 12 Maj f. m.
sorn är möjligt i Hertigdömena, måste val ej vara omöjligt
här. Hela talet om den fara, som hotar jordbruket
genom den föreslagna förändringen, förefaller mig således
sakna all hållbar grund.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts hemställan.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. af Ugglas: Då Gr. Björnstjerna och jag,
hvilka öfverensstämma deri att båda vara landtbrukare,
och båda icke bränvinsbrännare, i denna fråga hysa olika
åsigter, torde detta visa, att äfven bland jordbrukets idkare
skiljaktiga meningar kunna finnas ang:de den ifrågasatta
förändringens lämplighet. För min del anser jag
fortfarande betänkligt att i detta fall gå brådstörtadt till
väga. Medgifvande! af bränvins tillverkning under hela
året kommer otvifvelaktig^ att medföra en stor hvälfning
af bränvinshandteringen. De mindre bränvinsbrännarne
kunna nemligen icke i täflan med de större bestå. Den
första verkan af förändringen blifver nemligen ett prisfall
å bränvinet, åstadkommet genom ökad tillverkning. Man
har sagt att utsträckning af tiden ej behöfde medföra
denna, enär man kunde inskränka den dagliga tillverkningen.
Detta kommer dock endast på färre ställen att
ske. Såsom grund för den dagliga tillverkningen står
nemligen i de flesta fall det behof af drankfodring, som
skall fyllas. Då ett ibland de skäl, som för utsträckning
af tiden framhållits, varit att för den tid stallutfodringen
räcker fortfarande kunna gifva drank, och ej behöfva ombyta
foderordning, — ett skäl, som kan vara rigtigt —
följer äfven derutaf att om för längre tid än hittills drank
skall gifvas åt det antal kreatur, som landtbrukaren nu
eger och för sin egendoms skötsel behöfver — och då
drankqvantiteten pr dag härutaf betingas — detta, genom
utsträckning till tid, ökade behof af drank måste föranleda
en motsvarande ökad bränning. Att genom sådan
öfverproduktion ett prisfall inträffar är gifvet; ett prisfall,
som för den mindre tillverkaren gifver förlust. Han
tvingas sålunda att antingen genast upphöra med tillverkningen
eller att drifva denna i större skala, för att härigenom
nedsätta tillverkningskostnaden pr k:na. Då nu
emedlertid samma tillverkning af konsumtionen begrän
O
o
sas, följer derutaf att ju större tillverkningen i medium
för bränvin blifver, ju mera måste antalet brännerier inskränkas.
Af allt detta framstår för mig klart, att utsträckningen
af bränningstiden redan i och för sig måste åstadkomma
en betydlig rubbning uti mångas ekonomi, hvil
-
Den 12 Maj f. m.
261
ken försigtigheten bjuder att icke, genom ytterligare steg
i samma rigtning, brådstörta.
Jag vidblifver mitt yrkande om bibehållande af det
nuv:de maximum af 1,000 k:r.
Gr. Sparre: Jag anhåller blott få nämna att mellan
Hr Tornerhjelm och Frih. Schwerin å ena sidan, samt
mig å andra, är det, fast vi alla tre äro jordbrukare, den
skilnad, att de bo i Skåne, en provins, som i afseende
å såväl kommunikationer som lätthet att afsätta, är särdeles
gynnad, och att jag bor i Westergötland, hvarest
resurserna äro små, och kommunikationerna på många
ställen sådane, att långa transporter äro omöjliga. Detta
är ock skälet, hvarföre de tala för absolut frihet i afseende
å bränvinshandteringen, och jag mot. Hr Tornerhjelm
har förundrat sig öfver mitt intresse för denna näring.
Den enkla orsaken dertill är den, att jag är styresman
öfver ett län, der 40 brännerier finnas, att jag
sett följderna af den förra genomgripande förändringen,
och lärt mig huru vådligt det skulle vara att nu rifva
upp de knappt läkta såren.
Gr. Mörner: Då Gr. Björnstjerna åberopat förhål
landena
i Preussen och Hertigdömena, borde han äfven
hafva omnämnt den olika beskattningsgrund, som der är
gällande, eller efter mäske-karen. Detta beskattningssätt,
i följd af hvilket skatten för den åstadkomna tillverkningen
utgår till vida lägre belopp än hvartill den blifvit
beräknad, är för de preussiska bränvinsbrännarne så fördelaktigt,
att de på intet vilkor vilja utbyta detsamma
mot det hos oss införda eller att skatten utgår efter
sjelfva tillverkningsbeloppet.
Hr Tornerhjelm: Gr. Sparre har gifvit en ganska
fin vändning åt denna fråga, såsom skulle jag tala endast
för Skånes intressen. Då han så vackert talar för
sina Westgötar, försvarar han emellertid indirekt husbehofsbränningen,
en riksolycka, från hvilken vi nu i 11
år varit förskonade, och hvilken ingen annan än han lär
önska återinförd. Hvad angår hans påstående att Westergötland
skulle vara vanlottadt på kommunikationer, så
vet jag verkligen ingen provins i Sverige, som erhållit i
denna väg så stora anslag, som Westergötland. Afven
med fara att af Gr. Sparre stämplas såsom den der endast
för en viss trakts och ej hela landets talan, vågar
jag fortfarande yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Hr Tornerhjelm gör Skåne orätt.
Det finnes nemligen ingen provins i Sverige, från hvil
-
262
Den 12 Maj f. m.
ken så hög skatt för bränvins tillverkning utgår som från
denna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden å dels bifall till Utsk:ts hemställan och dels afslag
derå, samt bibehållande af den nu i ämnet gällande
föreskriften, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
ja och nej i blandning, och sedermera propos. på afslag
derå, samt bibehållande af hvad i ämnet nu är stadgadt,
då svaren likaledes utföllo med många så väl ja som nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Sammans. Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts å sid. 6 af Betänk:t N:o 1
gjorda hemställan, att, på sätt K. M:t föreslagit, stadgandet
om ett högsta medgifna tillverkningsbelopp af bränvin på
dygn må ur författningen uteslutas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. denna hemställan och
bibehåller den nu gällande föreskriften, att den högsta
tillverkning på dygn skall vara 1,000 kannor.
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 38.
Nej — 28.
Den vidare föredragningen af Betänkt uppskjöts till
e. in:s plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 12 Maj e. m.
263
Lördagen den 12 Maj 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till K. o. Ad.
blifvit öfverlemnade 10 biljetter till Kgl. Landtbruks-Akademiens
sammankomst den 14 dennes, samt anmodade de
ledamöter af Ståndet, som önskade erhålla dessa biljetter,
att anmäla sig hos Riddarh.-fiskalen.
Fortsattes föredragningen af Sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds Betänk. N:o 1, ang.
vilkoren för bränvins tillverkning.
§ 4.
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. Liljencrants: I öfverensstämmelse med de åsigter,
jag förut uttalat i detta ämne, får jag anhålla om afslag
å Utsk:ts förslag samt att den nu gällande bestämmelsen
om minimum måtte bibehållas.
Gr. von Saltza, Carl Anton Philip: Det synes
som skulle Gr. Sparre hafva rätt deruti, att pluraliteten
af K. o. Ad. icke önskar lemna bränvinstillverkningen
alldeles fri; min önskan är det likväl.
Det gifves efter mitt förmenande icke mer än en frihet,
som kan drifvas till sin yttersta konseqvens — näringsfriheten;
ej mer än en jemnlikhet, som är önskansvärd
— likheten inför lag, och på dessa stora grundprinciper
har jag stödt min önskan att se bränvinshandtermgen
befriad från alla inskränkande band, utom beskattning och
i följd deraf kontroll.
Jag fruktar icke att vi derigenom skola åter få se
husbehofsbränningen uppblomstra, som, jag medger det,
vore ett ondt. Min öfvertygelse är att just genom närin
-
264
Den 12 Maj e. m.
garnes frigörande undergräfves tillverkningen i liten skala,
och i mitt yrkande att minimibeloppet ej bestämmes, kan
jag således icke spåra någon fara. För dem, som deremot
i detta fall se saken olika, finnes ett bestämdt korrektiv
redan föreslaget, det nemligen att pålägga en kontrolleringsafgift,
en omkostnad, som husbehofsbränningen
omöjligen kan draga.
Det vore emedlertid opraktiskt att drifva en sats, för
hvilken man icke ser framgång möjlig. Om således icke
min åsigt i denna fråga skulle vinna flera anhängare, afstår
jag från mitt yrkande och förenar mig med Utsk:ts
hemställan.
Gr. De la Gardie, Robert: De fördelar, som tala
för den större bränvinstillverkningen, äro en fullkomligare
fabrikation, en minskning i det kapital, som behöfver
nedläggas i redskap och byggnader, samt besparing i arbete
och bränsle, då åter för den mindre tillverkningen
tala lättheten att kunna samla råämnen och att lättare
kunna tillgodogöra sig affall. Dessa hvarandra motvägande
fördelar skola i min tanka verka derhän, att i enlighet
med den gamla satsen »in medio consistit virtus»
medelstora brännerier skola löna sig bäst; de skola å ena
sidan upphäfva all husbehofsbränning samt å en annan
kunna ganska väl täfla med större brännerier, hvilka
kunna uppstå på ett eller annat af natur oell konst gynnadt
ställe. Det är mig temligen likgiltigt, huru gränsen
för minimitillverkningen bestämmes, och jag skulle icke
hafva något emot, om, i konseqvens med R. o. Ad:ns redan
fattade beslut om borttagande af maximum, äfven minimum
blefve borttaget, såvida icke en annan omständighet i sammanhang
härmed måste tagas i öfvervägande, nemligen
kontrollkostnaden. Såsom jag förut nämnt, tror jag visserligen,
att de medelstora brännerierna skulle snart uttränga
husbehofsbränningen, men under öfvergångstiden
skulle dock kontrollkostnaden kunna växa till ett ganska
stort belopp. Ett korrektiv vore visserligen att lägga kontrollkostnaden
på tillverkaren och icke på Staten, men
stora svårigheter mot en sådan åtgärd torde dock möta.
Jag anhåller om återremiss af förevarande punkt, pä det
att, vid förnyad behandling deraf inom Utsk:t, behörig
uppmärksamhet jemväl måtte fästas vid den högre kontrollkostnad,
som kan uppstå genom minimi nedsättande.
Frih. Sprengtporten: Efter den långvariga dis
kussion,
som egt ruin på f. m. och i viss mån kan hafva
inflytelse på den förevarande frågan, skall jag fatta mig
mycket kort, men ber dock att få fästa R. o. Ad:ns uppmärksamhet
på några konseqvenser af minimitillverknin
-
Den 12 Maj e. m.
2(55
gens nedsättande till 200 kannor. Om man nedsätter minimum
till 200 k:r och beräknar hvarje brännmånad till
25 dagar, gör det en tillverkning af 5000 k:r och en skatt
af 3000 rdr, efter 60 öre pr k:a, samt för 7 månader en
tillverkning af 35,000 k:r och en skatt af 21,000 rdr. Kontrollörsarfvode
för 215 dagar eller 7 månader, om man
också nedsätter arfvodet till den låga summan af 4 rdr,
hvarunder det väl icke kan sättas, såvida man skall kunna
påräkna att till det i sig sjelft, själslösa arbetet att i 215
dagar icke hafva något att göra erhålla någon pålitligperson,
skulle uppgå till 860 rdr; om man dertill beräknar
den tunga, som faller på producenten, nemligen kontrollörens
uppehälle, efter 2 rdr om dagen, gör det 430
rdr. Om jag härtill lägger den första summan, får jagen
kontrollkostnad af 1,032,000 rdr, nemligen under den
förutsättning, att bränneriernas antal kommer att stiga i
samma mån som nedsättning af minimibeloppet till hälften
eger rum, så att bränneriernas antal ökas från 618 till
1200. Således visar det sig, att, om följden skulle blifva
den, jag supponerat, nemligen att nedsättning till hälften
af tillverkningsbelöppet skulle medföra fördubbladt antal
brännerier, kostnaderna för Staten skulle högst betydligt
ökas. Om man nedsätter minimum nu till 200 k:r, uppstår
derigenom en så stor lättnad för ett stort antal smärre
jordbrukare, som skulle önska att kunna bränna, att jag
ieke skulle anse det osannolikt, att brännerierna ökas i
samma proportion som minimum liedsättes, och min supposition
sålunda besannas. Jag tillåter mig icke att bedöma,
, hvilka följderna skulle blifva af den stora förändring
.i bränvinslagstiftningen, som nu är föreslagen, men
jag tror dock, att den kommer att hafva ett stort inflytande
på hela bränvinsnäringen och på jordbrukets ställning
i allmänhet.
Derest något protokollsutdrag- angående denna frågas
utgång i de öfriga Stånden ankommit, får jag anhålla, att
det måtte uppläsas.
Jag yrkar, att det nuvarande minimum af 300 k:r
måtte bibehållas.
Undertecknad tillkännagaf, att någon underrättelse
om de öfriga Riks-Ståndens beslut i frågan ännu icke
ankommit.
Frih. Cederström, Rudolf: (Detta yttrande, som
blifvit talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke
blifvit af honom återlemnadt.)
Frih. Raab, Adam Christian: Oftast har jag haft
det nöjet, att kunna instämma med Frih. Sprengtporten,
266
Den 12 Maj e. m.
hvars omdöme och insigter jag så högt värderar, men
denna gång hyser jag verld, en alldeles motsatt åsigt mot
Hr Frihrn. Då man borttagit maximum och medgifvit
bränvinsbrännaren att få tillverka huru stor qvantitet som
helst, fordrar konseqvensen, att någon inskränkning icke
finnes i afs:de å den minsta qvantitet, han vill tillverka.
Häremot möter endast frågan om kontrollkostnaden. Frih.
Sprengtporten har nu gjort sig det besväret att uträkna,
att Staten skulle få utgifva 7 å 800 rdr för hvarje 21,000
rdr den erhåller i bränvinsskatt, men detta utgör ju icke
mycket öfver 3 proc., och då man vet att kostnaden för
tulluppbörden uppgår till 12 å 13 proc., måste man ju
erkänna att utgifterna för kontrollen öfver bränvinsafgiftens
erläggande äro särdeles billiga. Dessutom bör man
icke förutsätta, att alla skola begagna sig af rättigheten
att tillverka minsta möjliga qvantitet, och då förfaller ju
liela den beräkning, Hr Frihm uppgjort.
För min del anser jag rigtigt att nedsätta minimum
ända till den gräns, der tillverkarens utgifter i och för
kontrollen hindra honom att gå längre, och jag får i detta
fall, i likhet med Frih. v. Schulzenheim, åberopa Hr v.
Hartmansdorffs för 11 år sedan afgifna reservation i detta
ämne, i hvilken han tillstyrker ett minimum af 150 k:r.
Af denna min åsigt följer, att jag anser ett minimum af
200 k:r vara lämpligare än ett af 300, och tillstyrker jag
derföre bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag tillåter mig endast
fästa uppmärksamheten derpå att, vid den rigtning bränvinslagstiftningen
nu börjat taga, finnes det icke större
säkerhet att föreskriften om uppmätning genom kontrollörer
kommer att bibehållas, än några andra af de stadganden,
hvaruppå den nuvarande bränvinslagstiftningen
är grundad. J kunnen vara öfvertygade derom, M. Hrr,
att sedan en gång småpannorna åter kommit i bruk, komma
kontrollörerna att försvinna, och man inför någon annan
beskattningsgrund, som gör dem öfverflödiga, såsom t.
ex. den i Preussen och Danmark brukliga efter mäskekaren.
Redan vid denna riksdag har det visat sig, hurudan rigtningen
i detta fall är, genom förslagen om ändring i sättet
för kontrollörers antagande och förordnande; det är en
fingervisning för dem, som vilja se hvad klockan är slagen.
Jag beklagar att de ledamöter af Ståndet, hvilkas åsigter
förut under detta Betänk:s handläggning vunnit husets
sympatier, nu dels uteblifvit, dels icke behagat genom
några yttranden meddela Ståndet sina tankar, så att vi
andra kunnat af deras sakrika råd hemta något stöd för
vårt omdöme. Då jag ej har anledning hoppas, att något
Den 12 Maj e. m.
267
afseende å mina råd skulle fästas, liar jag ej några sådane
att gifva.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utskits förevarande hemställan, dels åter•remiss
deraf och dels afslag derå samt bibehållande af nu
gällande stadgande i ämnet; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte några ja, sedermera propos. på
återremiss deraf, då svaren utföllo med många nej jemte
ett eller annat ja, och slutligen propos. om afslag derå
samt bibehållande af hvad uti ifrågavarande hänseende
för närvarande finnes stadgadt, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan votering begärts samt B. .o. Ad., på Hr Gr:ns o.
Landtmilis framställning, till kontra-propos. vid voteringen
antagit bifall till Utskits hemställan, uppsattes och justerades
följande voteringspropos.:
»Den som afslår Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm.
JBesv.- o. Ekon.-Utskits i Betänkit Nio 1 gjorda hemställan,
att den minsta bränvinstillverkning på dygn måtte
bestämmas till 200 leir, samt bibehåller det nu gällande
stadgandet om ett minimibelopp af 300 k:r, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller K. o. Ad. Utskits ifrågavarande
hemställan.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 35,
Nej — 9.
4:de §:ns text.
Gr. De la Gardie: I följd af E. o. Adins nyss fattade
beslut torde den nu föredragna §:n böra så ändras,
att siffran 200 utbytes mot 300.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., godkändes texten med ändring af beloppet 200
kannor till 300 kannor.
208
Deu 12 Maj e. ra.
§§:na 5 och 41 samt §:n 6.
Utsk:ts hemställanden och förslag biföllos.
§ 5 i förslaget tillkännagafs vara oförändrad.
§ 8 (§ 6 i förslaget).
Gr. Liljencrants: Jag fruktar att Utsk:t vid be
handlingen
af den nu föredragna §:n förbisett en vigtig
omständighet, den nemi. att under senare tider regeringen
funnit i Statens intresse lämpligt vidtaga den anordning,
att icke förordna så många Ofverkontrollörer, som förut,
utan endast så mångå, som nödvändigt erfordras för att
handhafva kontrollen öfver brännerierna, och dervid sammanslagit
så mångå län som möjligt. Så har under en
del af detta år en och samma Öfverkontrollör varit anställd
för Stockholms, Upsala, Nyköpings och Westerås
län. Skulle man nu, såsom Utsk:t föreslagit, icke behöfva
anmäla sig till br än vinsbrännings idkande förrän 14 dagar
före bränningsterminens början, torde R. o. Ad. lätt
kunna finna,hvilka svårigheter deraf skola uppstå i de
fall, der en Öfverkontrollör är anställd för flera län. Under
dessa 14 dagar — eller rättare 12 dagar, ty kontrollörerna
skola inställa sig vid bränneriet 48 timmar före
bränningens början — skola nu de särskilda länens Korns
Befh:de medhinna att insända förteckningar öfver inkomna
anmälningar och kontrollörsansökningar till Öfverkontrollören,
hvilken stundom ej finnes i något af länen och ofta
ej utnämnes förrän i sista' tiden; Öfverkontrollören att
granska dessa ansökningar, derefter afgifva förslag till
Konungens Befh:de om Kontrollörers utnämnande och
meddela detta Kon:s Beflnde, samt Kon:s Befh:de derefter
att utnämna och inkalla alla ej sällan i olika län kringspridda
Kontrollörer till residensstäderna för eds afläggande
etc. Härtill kommer, att Öfverkontrollören kan
behöfva rådgöra med någon Kon:s Befh:de för något särskildt
fall. Skall nu allt detta medhinnas under 12 dagar,
kommer deraf en ohjelplig villervalla att förorsakas. Förändringen
är för öfrigt alldeles öfverflödig, emedan enl.
nu gällande förordning den, som anmält sig att idka bränvinsbränning,
har rätt att inom 14 dagar före terminens
början återkalla sin anmälan. Utsk:t har visserl. föreslagit
utsträckning af denna återkallelserätt, så att den skulle
stå öppen ända till 8 dagar före bränningens början, men
Utsk:t har sjelft insett olägenheterna häraf och derföre
hemställt att, derest afsägelsen sker senare än 14 dagar
före den tid densamma afser, tillverkaren skall vara pligtig
ersätta de kostnader, Kon:s Befh:de pröfvar hafva derigenom
uppstått. Ett sådant stadgande om ersättning
Den 12 Maj e. tn.
269
skulle säkerl. gifva anledning till många tvister, och derför
bör enl. min åsigt afsägelsetiden vara 14 dagar. Men, är
afsägelsetiden 14 dagar, bör naturligtvis anmälningstiden
vara mera än 14 dagar, och såväl af detta skäl, som ock
emedan, såsom jag förut visat, en anmälningstid af endast
14 dagar skulle in praxi medföra stora svårigheter, yrkar
jag bibehållande af den nu gällande anmälningstid af 30
dagar.
Gr. Ue la Gardie: Just den omständighet, Gr. Liljencrants
sednast omnämnde, eller bestämmelserna i 9:de
§:n af nu gällande författning om anmälans återkallande
bestämde Utsk:ts beslut i denna fråga. Det är nemligen
klart, att, då bränvinstillverkare hittills haft rätt att inom
14 dagar återkalla gjord anmälan, hafva icke heller
Kon:s Befhule kunnat vidtaga några åtgärder i och för
kontrollörers eller Ofverkontrollörers tillsättande, förr än
nämnde tid gått till ända. Det stadgande, som Utsk:t här
föreslagit, skulle således icke verka någon ändring i bestående
förhållanden, men skulle medföra för bränvinstillverkarne
den stora fördelen, att de icke behöfva bestämma
sig så långt förut.
Jag yrkar bifall.
Gr. Sparre: Jag anser mig böra upplysa, att det
föreslagna stadgandet verkligen skulle medföra olägenheter
för Kon:s Befh:de. Enligt författningen skall Öfverkontrollören
höras öfver de ifrågasatta kontrollörernas
lämplighet; detta tillgår på det sätt, att, sedan anmälningar
af bränvins till verkarne och ansökningar af dem, som
vilja anställas såsom kontrollörer, inkommit till Ivon:s
Befh:de, dessa ansökningar tillika med en förteckning öfver
bränvinstillverkarne öfversändas till Öfverkontrollören,
på det att han måtte upprätta förslag till kontrollörer.
Om nu en bränvinsbrännare, som anmält sig, återkallar
sin anmälan, så blir följden deraf icke någon annan, än
att den person, som af Öfverkontrollören blifvit föreslagen
att erhålla kontrollörsbefattning hos nämnde bränvinsbrännare,
icke får någon plats, men deremot, om anmälningstiden
är så kort som 14 dagar, hinner icke Kon:s
Beflude att öfversända ansökningarne till Öfverkontrollören,
som ofta bor i ett annat län.
Jag instämmer med Gr. Liljencrants.
Frih. Alströmer: Jag instämmer fullkomligt med
Gr:ne Sparre och Liljencrants deri, att, om anmälan skulle
få göras endast 14 dagar förr än tillverkningen tog sin
början, de föreskrifter, som nu finnas stadgade angående
kontrollörers tillsättning, icke skulle kunna iakttagas. Jag
270
Den i 2 Maj e. m.
kan icke heller finna, att det skulle vara någon synnerligen
stor fördel för bränvinstillverkaren, att få anmäla sig
endast 14 dagar förut; det är icke anmälningen, utan afsägelsen,
som är af vigt för bränvinstillverkaren. På samma
gång jag anser, att den gamla anmälningstiden af 30
dagar bör bibehållas, kan jag icke finna, att något hinder
möter bör bifall till Utsk:ts hemställan, att afsägelse må
göras närmare tiden för den tillämnade tillverkningens
början. Jag framställer dock icke nu något yrkande i
detta afseende.
Gr. Mörner: Då Utsk:ts förslag, att, derest afsägelse
sker sednare än 14 dagar före den tid, densamma afser,
tillverkare skall vara pligtig att ersätta de kostnader, Konungens
Befhide pröfvar hafva derigenom uppstått, skulle,
om det antages, utan tvifvel föranleda till en mängd rättegångar,
lagsökningar och andra obehagligheter, torde detsamma
icke förtjena att understödjas.
Frih. von Schulzenheim: Om grundsatsen vid
bestämmande af lag för bränvinshandteringen skall vara
den att, såvidt som möjligt, lägga hinder i vägen för
näringens utöfvande och på alla möjliga sätt, jag vill icke
säga, chikanera, men försvåra den, då är det rätt att fordra,
att bränvinsbrännaren skall anmäla sig lång tid förut,
så att han icke kan ändra sitt beslut efter konjunkturerna,
äfven om han ikläder sig att ensam ersätta all den
förlust, som Staten för honom kan iråka, men, om meningen
är att underlätta bränvinshandteringen för jordbrukarne,
då är det skäl att gå dem till mötes med sådane
stadganden, som icke kunna medföra de ringaste olägenheter
för embetsmännen, mer deremot stora fördelar för
handteringens idkare. Det låter väl knappt tänka sig,
att, då Konungens Beflude förut uppgjort förslag till kontrollörslista,
och ingen anledning finnes att förmoda, det
tillräckligt antal aspiranter å kontrollörs-befattningarne
kommer att saknas, Konungens Befh:de på ,[ månad icke
skulle kunna hinna utfärda order till kontrollörerne att
infinna sig vid de dem anvisade brännerier. Enligt författningen
skall kontrollören vara vid bränneriet 2 dygn,
innan det sättes i gång, och har då vanligen endast 120
minuters arbete med att undersöka sprithållaren etc. Utsk:t
har ansett för sin skyldighet att söka bereda bränvinstillverkarne
alla möjliga lättnader i likhet med alla andra näringsidkare
i landet och särskildt med afseende å sammanhanget
emellan jordbruket och bränvinshandteringen, hvilket
endast okunningheten eller den envisaste fördomsfullhet
ännu vågar förneka, och jag anser dessutom verk
-
Den 12 Maj e. m.
271
ligen det ifrågav:de stadgandet så billigt, att jag icke kan
annat än påyrka, att det måtte af R. o. Ad. gillas.
Gr. Liljencrants: Att ett Utsk. kan begå ett misstag,
är lika naturligt som att en enskild menniska kan
göra sig skyldig till ett sådant, men att man vill, såsom
den siste värde talaren, påstå sig begripa livad man uppenbarligen
icke förstår, det är en tillförsigt, som man
ej utan skäl kan kalla nog stor. Frih. Schulzenheim förklarar
visserligen att man icke behöfver vara särdeles
skarpsynt för att inse, att det borde för Konungens Befh:de
vara temligen likgiltigt, om anmälningen till bränvinsbrännings-idkande
skedde 30 eller 14 dagar före den tid,
då bränningen skulle taga sin början, men då nu styresmännen
öfver frenne olika län förklarat en anmälningstid
af 14 dagar vara praktiskt omöjlig, bör väl deras förklaring
ega något större vitsord, än ett påstående af Frih.
Schulzenheim, som ej eger någon erfarenhet i dessa frågor
och sannolikt ej heller kommer att få någon. Hr
Frih:n är ej bättre underrättad om hvad författningarne
i detta ämne föreskrifva. De stadga alldeles icke, att
Konungens Befh:de skall upprätta några listor öfver kandidaterne
till kontrollörsbefattningar, utan de föreskrifva,
att ansökningarne skola insändas till öfverkontrollören,
hvilken det åligger att upprätta förslag och uppgifva hvilka
sökande genom ordentlighet och skicklighet företrädesvis
gjort sig förtjenta af att komma i åtanka. Hade HrFrihm
behagat fästa uppmärksamhet vid hvad jag nyss yttrat,
skulle han bättre haft reda på huru det förhåller sig med
denna fråga, eller att öfverkontrollörerna måste afvakta
delgifvande af de till Konungens Befh:de ingifna ansökningarne
för att deröfver afgifva och till Konungens
Befh:de återsända förslag. Kär nu allt detta skall verkställas
genom en korrespondens möjligen t. o. m. mellan
fyra län, samt tiden derför är 12 dagar, och vi här i landet
icke hafva någon dufvopost, utan måste åtnöja oss
med de mer eller mindre obeqväma kommunikationer,
som finnas, och dessutom icke i allmänhet äro så snabbtänkta,
som Frih. von Schulzenheim, torde hvar och en
finna att Utsk:ts förslag in praxi möter oöfvervinnerliga
svårigheter. Här är ej fråga om att lägga någon tunga
på jordbruket, hvarom Hr Frihm i sitt föredrag så vältaligt
ordat, utan vi hafva här att afgöra hvad som är praktiskt
möjligt eller omöjligt, och den af Utsk:t föreslagna
förändring är praktiskt omöjlig. Jag vidblifver mitt yrkande
om afslag å Utslcts hemställan och bibehållande
af den nu stadgade anmälningstid af 30 dagar.
272
Den 12 Maj e. m.
Frih. Alströmer: Om den nu ifrågasatta förändringen
verkligen skulle bereda bränvinsbrännarne någon fördel,
kunde den förtjena uppmärksamhet, men jag kan ej
föreställa mig, att det kan medföra någon särdeles stor
olägenhet att insända en enkel anmälan 14 dagar tidigare.
Den binder ju icke bränvinstillverkaren, utan han kan
återkalla den, och enda följden blir i så fall en ändamålslös
utgift för anmälningsresolution af omkring 3 rdr rint.
Deremot skulle denna förändring, såsom Gr. Liljencrants
redan visat, medföra ganska många olägenheter vid tillsättandet
af kontrollörer, och jag får derföre, ehuru jag
önskar all möjlig lättnad åt bränvinshandteringen, yrka
bibehållande af det nu gällande stadgandet.
Frih. von Schulzenheim: Mot Frih. Alströmers
på ett humant sätt framställda åsigt, att den nu föreslagna
förändringen icke skulle medföra någon särdeles stor lättnad
för bränvinstillverkaren, vill jag nu ej uppträda, ehuru
jag fortfarande tror det vara en stor vinst för denne
att kunna !så kort tid innan bränningens början som möjligt,
få göra det nödiga öfverslaget öfver sina förlager,
på hvilka tiiiverknings-beloppet skall grundas.
Hvad åter Gr. Liljencrants’ yttrande angår, vill jag
svara derpå, ingalunda i samma ton, som Hr Gr:n emot
mig denna gång behagat använda, utan Hr Gr:n till behag
i fullt biblisk ton, och får då uttala min förhoppning,
att den Herren gifvit embetet, den har han ock gifvit förmåga
att sköta det. Yäl vore, om så alltid vore förhållandet.
Det har jag dock kunnat finna, att den humanitet,
sans och måtta, som höfves en upphöjd samhällsställning,
och en hög ålder, icke kommit min motståndare till
del, då han skall replikera en yngre ledamot af Ståndet.
Jag vidblifver mitt yrkande.
Gr. De la Gardie: Ehuru trenne landshöfdingar yrkat
afslag å Utsk:ts hemställan, vågar jag dock vidhålla
min åsigt. Då återkallelse af gjord anmälan är medgifven
under de första 14 dagarne af anmälningstiden, kan
naturligtvis Konungens Bef'h:de under dessa 14 dagar ej
vidtaga några åtgärder i och för kontrollörers tillsättande,
och en anmälningstid af 30 dagar tjenar således till ingenting.
Jag yrkar förfarande bifall till Utslcts förslag.
Frih. Alströmer: Då Gr. De la Gardie uppgifvit,
att Konungens Beflude icke skulle kunna vidtaga några
åtgärder, förrän afsägelsetiden är tilländalupen, får jag
upplysa, att in praxi förhållandet i detta fäll är motsatt
och måste vara sådant. Ansökningarne till kontrollörsbefattningar
insändas nemi. genast till öfverkontrollören,
hvilken
Doll 12 Maj e. ra.
273
hvilken derefter föreslår viss kontrollör för hvarje särskildt
bränneri. Skulle denna operation ej vidtagas, förr
än tiden för afsägelse gått till ända, så skulle, särdeles
der en öfverkontrollör är förordnad för flera län, kontrollörerna
ej blifva tillsatta så tidigt, att de kunde å den i
lag bestämda tiden inställa sig vid de dem anvisade brännerier.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts förv:de hemställan, dels
ock afslag derå samt bibehållande af hvad uti ifrågav:de
hänseende nu finnes stadgadt, framställde Hr Gr. och
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt bibehållande af nu
gällande föreskrift i ämnet, då svaren utföllo med många
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
6:te §:ns text.
Gr. Liljencrants: Såväl af R. o. Ad:ns nyss fat
tade
beslut som äfven af den förändring i Utskrts förslag
till § 2, R. o. Ad:n förut beslutat, följer, att den del
af den nu föredragna §:n, der det heter: »Vill någon för två
eller flera terminer sig på en gång anmäla, håfve dertill
rätt», icke kan bibehållas. På grund af R. o. Ad:ns beslut,
att sådana förändringar, som blifva nödvändiga till
följd af R. o. Ad:ns beslut, måtte få af Utsk:t vidtagas,
får jag således anhålla, att en tillämpning i detta afseende
måtte ega rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., godkändes texten, med förbehåll om iakttagande
af de förändringar deri, som af R. o. Ad:ns nyss fattade
beslut påkallades.
§ 9 (7).
Gr. Liljencrants: Det synes mig att Utsk:t i denna
§ föreslagit afkortning i anmälningstiden, der sådan
är af mindre vigt, men deremot förlängning, der sådan
kan förorsaka stora olägenheter. Det heter nemi. dels:
»Vill den, som till bränvins tillverkning under en eller
flera terminer sig anmält, sedermera tillverkningen under
en eller flera derpå omedelbarligen följ:de terminer fortsätta,
gore derom minst 14 dagar före den tid, fortsättH.
V. 18
274
Den 12 Maj e. ro.
ningen afser, skriftlig anmälan hos Konungens Befh:de»,
dels ock: »Vill han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven
tillverkningstid inskränka eller uppgifvet tillverknings-belopp
minska, anmäle det hos Konungens Befh:de
minst 8 dagar före den tid, afsägelsen eller inskränkningen
afser.» Naturligtvis förorsakar det vida mindre oreda
och besvär, om den, som vill fortsätta bränvinstillverkningen,
anmäler sådant inom 8 dagar, än om Konungens
Befls: de först 8 dagar förut får veta, att bränvinsbrännare
vill upphöra med tillverkningen. Jag anser dock, att 14
dagar i allmänhet bör vara den tid, inom hvilken det bör
åligga en bränvinstillverkare att hos vederbörande anmäla
de förändringar i sin tillverkning, han önskar vidtaga.
För öfrigt får jag anhålla att enahanda förändring
måtte göras i kontexten af denna §, som i den föreg:de.
Frill, von Schulzenheim: Om R. o. Ad. behagar
med någon uppmärksamhet genomläsa den ifrågav:de §,
torde R. o. Ad. finna, att Utslct föreslagit afkortning endast
i den tid, som afser utvidgning af en redan anmäld
eller påbörjad rörelse. Om genom potatis ^sjukdom eller
af andra orsaker, förökad tillgång på rudimaterier uppstår
för bränvinstillverkaren, så att han ser sig nödsakad
att hastigt använda dem, bör han väl ega rätt att inom
8 dagar anmäla, att han önskar utvidga sin tillverkning,
och det kan väl icke med skäl j lästås, att Konungens
Befh:de derigenom skulle kunna tillskyndas några större
olägenheter.
För öfrigt instämmer jag med Gr. Liljencrants deruti,
att orden »en elier flera terminer» måtte förändras i
öfverensstämmelse med R. o. Ad:ns förut fattade beslut.
Frih. Sprengtporten: För att ställa den 7:de §:n
1 öfverensstämmelse med R. o. Ad:ns beslut, att ingen
får anmäla sig för bränvins tillverkning under mindre än
2 terminer, tror jag, att ingen ann%n förändring behöfves,
än att orden »en eller flera» på första stället utbytes mot
»två eller flera.»
Gr. De la Gardie: I motsats mot Gr. Liljencrants
tror jag, att Utsk:ts förslag, att den gamla anmälningstiden
af 14 dagar för fortsättning af bränvinstillverkning
bör bibehållas, är grundadt på goda skäl. Om t. ex.
Konungens Befh:de beräknat att, sedan den tid, hvarför
en bränvinstillverkare anmält sig, gått till ända, förflytta
den hos honom anställde kontrollör till ett annat bränneri,
skulle, derest nämnde bränvinstillverkare egde att inom
så kort tid som 8 dagar anmäla sig att fortsätta tillverkningen,
Konungens Befh:de hafva svårt att hinna anskaffa
Den 12 Maj c. m.
275
en annan kontrollör, hvartill väl erfordras liba lång tid,
sorn att anskaffa kontrollör, då ny anmälan blifvit gjord.
I afseende å redaktionsförändringen i den 7:de §:n
instämmer jag med Frih. Sprengtporten.
Gr. Liljencrants: Genom bibehållande af den bestämmelsen
i den 7:de §:n, att den, som vill utvidga sin
tillverkning, icke behöfver anmäla sig mera än 8 dagar
förut, torde icke några större olägenheter uppstå, och vill
jag derföre icke opponera mig deremot. Det skäl, Gr.
De la Gardie anförde för behöfligheten af det stadgande,
att bränvinstillverkare, som vill fortsätta tillverkningen,
bör anmäla sig 14 dagar förut, är visserligen ganska godt,
men är väl dock temligen underordnadt, ty, derest Konungens
Befhrde icke hinner anskaffa annan kontrollör
till den tid, då den nya tillverkningen tager sin början,
uppstår deraf icke någon annan följd än, att den förre
kontrollören qvarstadnar. Deremot anser jag, att stora
olägenheter skulle uppstå, om en bränvinstillverkare
skulle ega rätt att inom 8 dagar afsäga sig sin tillverkningsrätt.
Utsk:t har visserligen föreslagit, att bränvinstillverkaren
skulle ersätta all genom hans afsägelse uppkommande
kostnad, men landshöfdinge-embetena hafva
verkligen annat att göra än att uträkna den i sådant fall
kontrollören tillkommande resekostnadsersättning eller att
vara räknemästare emellan bränvinstillverkarne och kontrollörerne.
Jag yrkar således, att den tid, inom hvilken bränvinstillverkare
skall anmäla afsägelse af tillverkningen,
måtte bestämmas till 14 dagar, men att §:n i öfrigt måtte
bifallas.
Gr. Mörner: Såvidt jag kan förstå, är det ingen
annan skillnad mellan de nu föreslagna och de gamla
föreskrifterna, än att den, som vill afstå från utöfning af
bränvins tillverkning, skulle hafva rätt att anmäla det
inom endast 8 dagar, samt att, om några kostnader för
Staten genom hans afsägelse uppstode, han skulle ersätta
dem. Ett sådant stadgande torde föranleda hvarjehanda
besvär för vederbörande myndigheter och torde icke vara
behöfligt för bränvinstillverkaren, som väl 14 dagar förut
bör veta, om han har nödiga rudimaterier för att drifva
sin rörelse.
Jag anhåller att den gamla §:n måtte bibehållas oförändrad.
Frih. v. Schulzenheim: Man liar under den föreg:de
diskussionen i denna fråga så ofta talat om principer, om
hvad som är billigt och rätt. Jag hemställer då, om det
276
Den 12 Maj e. m.
icke äfven är en billig och rigtig grundsats, att en näringsidkare
ej bör tvingas bedrifva sin näring längre, än
han finner den för sig fördelaktig, och att således en
bränvinsbrännare bör få återkalla gjord anmälan, i händelse
han ser, att handteringen i följd af prisfall alldeles
icke kan drifvas utan förlust. Jag yrkar fortfarande bifall
till Utsk:ts förslag med den af Frih. Sprengtporten
föreslagna redaktionsförändring, så mycket mera, sorn jag
anser det vara Staten ovärdigt, att utpressa en tillverkningsskatt
för hvad som ej blifvit tillverkadt eller att
tvino-a en industriidkare att fortsätta en ruinerande hand
O
tering.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att i afseende å Utsk:ts förevarande
hemställan, hvaröfver beslut först torde böra fattas
innan §:ns text pröfvades, hade yrkats dels bifall och
dels afslag samt bibehållande af den nu gällande föreskriften;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många nej
blandade med ja, och sedermera propos. på afslag derå
samt bibehållande af den nu gällande föreskriften i ämnet,
då svaren utföllo med många ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. von Schulzenheim begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Sammans. Bevilln., Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänkt N:o 1 gjorda
hemställan i afs. å § 7 i Förordningsförslaget, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår B. o. Ad. denna hemställan och
bibehåller det i förevarande hänseende nu gällande stadgande.
»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess
slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 29.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. godkände den 7:de §:ns text, dock med förbehåll
om iakttagande af de förändringar deri, som af det
nyss fattade beslutet påkallades.
Ropades ja.
Den 12 Maj e. m.
277
§§ 8 och 9 i förslaget.
Godkändes.
§ 10 tillkännagafs vara oförändrad.
§§ 13, 14 och 39 (11, 12 och 36).
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts andra hemställan jemte ll:te och 12:te §§:nas
text.
Gr. Liljencrants: Jag kan verkligen ej fatta, hvarföre
Utsk:t, då det i motiverna säger, att afkortningen å
bränvins-tillverknings-afgiften bör medgifvas för de dagar,
distilliring eger rum, ej i författningen föreslagit något
sådant stadgande, utan endast hemställt, att den nu gällande
föreskriften, att sådan afkortning icke beviljas, bör
utgå. Det blir på detta sätt ganska svårt för Konungens
Befhule att veta huruvida bränvinstillverkaren är berättigad
till afkortning eller ej, och jag anhåller derföre, att
någon Utsk:ts ledamot ville upplysa, huru härmed förhåller
sig.
Gr. de la Gardie: Jag får endast fästa uppmärk
samheten
derpå, att Gr. Liljencrants’ anmärkning ej träffar
det nu föredragna monnt.
Gr. Liljencrants: Den 18:de §:n i nu gällande lag,
som motsvarar förslagets ll:te §, stadgar i 2:dra monnt, att
utöfvandet af destillering ej berättigar till destilleringstidens
afräknande från det i terminen öller halfterminen
förekommande antalet bränvinsdygn. Något dylikt stadgande
har ej i den föreslagna paragrafen influtit. Som
jag emedlertid anser af vigt, att detta tydligen uttryckes,
får jag anhålla om återremiss af denna §, på det Utsk:t
må tydligare än som skett angifva, att distilleringstiden
ej får afräknas från den medgifna bränningstiden.
Frih. von Schulzenheim: Då Gr. Liljencrants
första gången yttrade sig, får jag bekänna, att jag ej rätt
kunde fatta hans mening; och det var orsaken hvarför
jag då ej till besvarande upptog hans gjorda framställning.
Men då Gr:n nu tydligare uttalat sin mening, får
jag förklara, att enär en person, som anmält sig för tillverkning
af ett bestämdt belopp, enligt en sednare §, till
hvilken vi längre fram komma, eger rätt till öfverskottstillverkning
till 20 proc., så följer deraf, att om hans till
-
278
Den 12 Maj e. m.
verkning väl aflupit, så att han på i af månaden tillverkat
hela det belopp, hvarför han anmält sig, jemte öfverbränningen,
så återstår för honom en del af den medgifna
bränningstiden, hvilken lian således kan använda till
distillering eller rektifikation.
Gr. Liljencrants: För min del kan jag ej finna,
att Frih. von Schulzenheim på ett tillfredsställande sätt
besvarat min framställning, Det ser ut som Frihm toge
för afgjordt, att Utsk:ts förslag skall godkännas i hvad
det tillstyrker rättighet för tillverkaren att få bränna
mer än en tiondel utöfver det belopp, hvarför han anmält
sig, utan att derför behöfva erlägga något deremot
svarande tillskott i afgiften. Detta ärnar jag emedlertid
motsätta mig af skäl, som jag framdeles skall anföra.
Jag vidhåller dock fortfarande hvad jag förut antydt,
aft Utsk:ts förslag till text ej står i öfverensstämmelse
med dess motivering.
Gr. De la Gardie: Anledningen hvarför uti gällande
författning är särskildt uttryckt, att utöfvande af bränvinsdistillering
icke berättigar till restitution af erlagd
afgift var sannolikt, att distilleringsrättens utöfvande var
inskränkt till några få dagar under hvarje termin samt
till den för tillverkningen begagnade redskap, hvilken
sednare då kunde antagas fullt upptagen af distilleringen;
man kunde då lätteligen anse det vara med billighet öfverensstämmande
att restitution skulle medgifva^. Sedan
nu distilleringsrätten blifvit utsträckt till hela bränningstiden
samt med hvad redskap, som helst, kan ej gerna
någon tvekan uppstå, om att ju det allmänna stadgandet,
att tillverkningen beräknas efter medeltal pr dygn
under den anmälda tiden, bör städse iakttagas. Något
särskildt tillägg härom anser jag sålunda öfverflödigt och
yrkar bifall till den föreslagna §:n.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. och Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts hemställan och förslag, dels
ock återremiss deraf, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall dertill och, då svaren utföllo med många
ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Utsk:ts sista hemställan.
Bifölls.
Texten till 2:dra mom. i § 36.
Godkändes.
Den 12 Maj e. m.
279
§ 13.
Bifölls,
§§ ■14, 15 och 16 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 19 (17).
Gr. Björnstjerna: Såväl under gårdagens plenum
som i dag har jag sökt bereda största möjliga frihet åt
bränvinshandteringen. Jag har gjort detta dels emedan
jag anser obilligt, att försvåra utvecklingen af en näring,
som dock bereder Staten så stora inkomster, dels ock
hufvudsakligen derför att statsverkets tillstånd kräfver en
ökad bränvinsskatt och att denna, enligt min tanke, är
omöjlig att pålägga, såvida man icke samtidigt gör näringen
fri. Nu har R. o. Ad. lyckligtvis medgifvit en
sådan frihet; Ståndet har tillåtit hvar och en att tillverka
bränvin under den tid och till den qvantitet, han finner
vara med sin fördel förenligt. Återstår då frågan, huruvida
det under sådane omständigheter är möjligt att öka
skatten med 15 öre. Denna besvarar jag med ett obetingadt
ja. Om man betraktar förhållandet i Norge, finner
man, att bränvinsskatten der utgår med 97,!' öre pr
kanna. Finnes det då någon rimlig anledning att antaga,
att då bran vinsnäringen i Norge kan draga en sådan skatt,
den icke i Sverige skulle kunna tåla en afgift af 75 öre.
Jag kan åtminstone icke finna giltig grund dertill. Vi
veta, att Norge icke kan producera tillräckligt spanmål
för eget behof; brännerierna der måste köpa utländsk
spanmål. Denna artikel står således i högre pris i Norge
än hos oss, och tillverkningspriset för bränvinet i följd
deraf äfven. Jag har hört den invändning framställas,
att produktionspriset betydde föga, då försäljningspriset i
Norge är så mycket högre än i Sverige, och att just
deraf förklarades huru den Norska bränvinsbrännaren kan
draga en så dryg skatt. I anledning häraf ber jag att få
fästa uppmärksamheten derpå, att enligt sednaste officiella
uppgifter en kanna bränvin i Norge kostar 1 rdr 71
öre, under det den i Stockholm kostar 1 rdr 30 öre; skilnaden
i pris utgör då 41 öre. Nu är skatten i Norge
38 öre högre än i Sverige, således är i sjelfva verket det
Norska bränvinet endast 3 öre högre i pris för kannan
än det Svenska; om man dertill tager i betraktande, att
priset fluktuerar från den ena dagen till den andra, torde
ofta inträffa, att denna vara står lika högt i pris här som
i Norge. Under sådana omständigheter, och då man vet,
att bränvinshandteringen i Norge bär sig mycket väl, kan
jag icke finna, hvarför icke denna näring skulle hos oss
kunna tåla en högre skatt, än för närv:de är händelsen.
580
Den 12 Maj e. m.
Man befarar, att en förhöjning i afgiften skall medföra
en allt för stor import af Franskt bränvin. Man bör
emedlertid ihågkomma, att i samma mån skatten ökas,
höjes äfven tullsatsen; deruti måste ligga ett det verksammaste
hinder emot en allt för stor utländsk införsel.
Den lönar sig i alla fall intet. Jag har här en uppgift,
som visar, att under det år, Franska traktaten varit i
tillämpning, och under hvilket bränvinet i Frankrike stått
mycket lågt, har endast 10,000 k:r mer än vanligt hit importerats,
detta uteslutande renadt bränvin; icke en enda
kanna så kalladt mauvais gout har under året tulibehandlats.
De farhågor, man i detta hänseende hyser, torde
derföre sakna verklig grund. Deremot tror jag att StatsUtsk:ts
ledamöter kunna intyga, att Statsverket är i behof
af största möjliga inkomster. Den beräkning, som
blifvit inom Utsk:t uppgjord, utvisar en brist af ungefär
4 millioner. För den händelse Riksg.-Kont. lyckas erhålla
det lån, med hvars uppnegociering man för närv:de
är sysselsatt, återstår dock en brist af något öfver 2 millioner,
eller just det belopp, hvartill man anser, att den
förhöjda bränvinsskatten skulle uppgå. Om man icke
vill höja denna skatt, hvarifrån skola då penningar tagas?
Af sednaste utländska tidningar finner man att tiden ingalunda
är gynsam att söka lån. Icke heller torde kapitaltillgången
inom landet vara sådan, att man kan vända
sina blickar åt det hållet, men bristen måste fyllas; då
återstår ju blott, antingen att försöka under ogynsamma
förhållanden upptaga ett lån, eller ock, på sätt K. M:t
föreslagit, höja bränvinsskatten med 15 öre. Af dessa
alternativer anser jag det vara välbetänkt att tillgripa det
sednare; och får således yrka, att, med bifall till K. M:ts
Propos., skatten å bränvin förhöjes till 75 öre kannan.
Frih. von Schwerin: Förslaget att höja bränvins
skatten
påminner mig om en saga, som jag i min barndom
hörde, och som jag ber att få berätta, åberopande
det kända uttrycket: »om den ej lyster er att höra, så
kan den roa er ändå». — Det var en gång en gumma,
som gick ut för att mjölka sin ko, som gick på bete i
skogen. Gumman träffade under vägen på en liten varelse,
som på Skånska heter »vätta», men annars kallas
elfva. Som gumman råkat göra vättan någon liten tjenst,
ville vättan göra henne en present och förärade henne en
skrapa, hvarmed hon skulle skrapa kon, då denna skulle
gifva mycken mjölk. Du får dock icke skrapa för mycket,
utan »lagom är bäst», — sade vättan när de skiljdes.
Gumman tackade för presenten, och till en början skrapade
hon kon med försigtighet, då denna mycket riktigt
gaf rikligt med mjölk. Men gumman tyckte som så, att
Dea 12 Mai e. m.
281
ju mer hon skrapade, desto mera skulle kon mjölka, och
då skrapade hon och skrapade, tills huden gick sönder,
kon sjuknade och omsider dog.
Ungefär på samma sätt förhåller det sig med bränvinsskatten.
Jag tror icke att bränvinshandteringen kan
bära en förökad skatt, helst man måste taga i betraktande
den stora svårighesen att anskaffa rörelsekapitalet och
öfriga olägenheter, som äro förbundna med denna handtering.
Den siste värde talaren gjorde en jemförelse mellan
Sverige och Norge, och undrade hvarföre icke den Svenska
handteringen kunde draga samma skatt som den Norska.
Förhållandena i de båda länderna äro emellertid
ganska olika. För det första har Norge i alla tider haft
financielt förstånd, — men om vi någonsin skola komma
derhän, är ännu ganska problematiskt. Vidare är den
Norska producenten icke såsom den Svenska utsatt för
konkurrensen med smugglare. I Öresund finnes ett par
obetydliga klippor, benämnda Saltholmarne. Der upplägga
smugglarne stora qvantiteter Danskt bränvin, som
sedermera vid lägligt tillfälle inpraktiseras i vårt kära
fädernesland. Smugglarens procent behöfver icke på långt
när uppgå till skattens belopp, och följaktligen kan den
rörelsen vara för honom lönande. Det finnes också på
sydöstra kusten en snygg tillställning, som heter Bornholm,
och som, med alla sina förtjenster, har det lilla
felet, att nästan uteslutande existera på smuggling. —
Skulle nu bränvinsskatten ökas till 75 öre, kan man vara
säker på att nämnda samhälle deraf skulle skörda en
icke ringa vinst.
Den Svenska producenten är utsatt för dessa obehagligheter,
men den Norska är icke underkastad dem,
och derföre har bränvinsskatten der kunnat vara så hög.
Om emellertid drawback beviljas i Sverige, är jag öfvertygad,
att Norge icke kan fortfara att vidhålla sin höga
beskattning på bränvin, ty följden blefve då, att till Norge
komme att införas en myckenhet Svenskt bränvin.
Jag har icke att tillägga annat, än att genom skattens
förökande skulle »sten läggas till bördan» och lasset
blifva för tungt att släpa fram. På grund häraf yrkar
jag att den nuv:de skatten måtte bibehållas oförändrad.
Frih. Cederström, Rudolf: I likhet med Frih.
von Schwerin får äfven jag yrka bifall till Utsk:ts hemställan,
och alldeles afstyrka den af Gr. Björnstjerna förordade
förhöjning af bränvinsskatten.
Hr Gr:n har åberopat, att en högre skatt utgår i
Norge. Men man måste jemföra förhållandena sinsemellan,
och då visar det sig, att den Norska skatten, jern
-
282
Den 12 Maj e. m.
förd med andra varors värde, icke i Norge är så hög,
som den föreslagna skatten i Sverige skulle blifva i förhållande
till hvad man annars får för sina penningar.
För öfrigt tror jag, att man genom att höja bran vinsskatten
äfventyrar åtskilliga olägenheter, såsom smuggling,
lönbränning och konkurrens med utländskt bränvin. I
afseende å den sistnämnda olägenheten torde man genmäla,
att tullsatsen stiger i förhållande till beskattningssumman.
Men om man, såsom jag ur andra svnpunkter
anser vara rätt, bifaller att skatten skall förskottsvis erläggas,
är derigenom den inhemska tillverkaren betungad
på ett sätt, som den utländska icke vidkännes. För den
som, i likhet med Gr. Björnstjernn, förespeglar sig att
genom bränvinsskattens höjande, många millioner förökad
inkomst skulle inflyta i statskassan, kan det vara lockande
att tillgripa denna åtgärd, men för min del anser jag det
vara fara värdt, att många brännerier då konnne att nedläggas,
samt att följden af näringens betungande blefve
den, att icke någon förökad inkomst inflöte i statskassan;
snarare tvertom, inkomsten kunde nedgå, medan tillverkarne
ledo.
På grund häraf, och under åberopande af hvad utaf
Utsk:t. blifvit andraget, förordar jag bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr von Kraemer: Jag kan icke neka, att då jag
läste K. M:ts Nåd. Propos. ang:de höjande af bränvinsskatten,
väckte den hos mig en liflig förvåning, på samma
gång jag beundrade de vackra tankar, som deri funnos
uttryckta. Det heter nemligen der, att »till inskränkning
i bränvinskonsumtionen, och förminskning af de brott
och olyckor, som hafva sin upprinnelse i bränvinets missbruk,
» borde skatten för tillverkningen höjas från 60 öre
till 75 öre pr kanna. Det der låter mycket vackert, men
jag undrar, om det verkligen i något land skulle kunna
gå an, att en finansminister framkomme med begäran om
förhöjning med ,'5:de] eller ,J6:del af hela budgeten, allenast
på grund af ett moraliskt skäl? När man begär ett
så betydligt förökande af folkets skattebördor, hade det,
efter mitt förmenande, ej varit för mycket begärdt, att
några financiella skäl hade anförts. Innan man begär att
få gripa så djupt i nationens fickor, torde en vanlig konvenans
fordrat att man fullständigt styrkt, att förhöjningen verkligen
behöfves, samt uppgifvit hvartill den skall användas. Om det
vore fråga om något stort ändamål, t. ex. aflösandet af en stor
del af grundskatterna eller tulltaxans förändrande i samma
rigtning som den Engelska, d. v. s. dess reducerande
till 20 å 30 kassaartiklar, då skulle jag vara den förste
att rösta ja till den ifrågasatta förhöjningen af bränvins
-
Den 12 Maj e. m.
283
skatten, men då ingenting sådant är i fråga, och då enda
anförda skälet är att genom fördyrande förminska konsumtionen
af bränvinet, då förefaller det mig sannerligen
icke vara rätt välbetänkt att pålägga nationen en sådan
ny börda af 2 millioner rdr. Det har dessutom redan
blifvit af en föreg:de värd talare påpekadt att till följd af
förhöjningen komme smuggling att ökas, och förhöjningen
således visserligen utgå från konsumenternas fickor,
men till en betydlig del icke komma Staten till godo.
Förhållanden kunna inträda, då antingen sådana stora
mål förestå, som de, hvilka jag nyss nämnde, eller då
utomordentliga åtgärder till landets försvar blefve af nöden,
och då kan det vara godt att hafva att tillgripa den
ifrågav:de utvägen, hvilken derföre icke bör användas när
icke något synnerligt behof står för dörren. Har icke
genom alla vid denna riksdag fattade beslut gått en synnerlig
anda af sparsamhet? Har icke t. ex. i fråga om
bansträckningen genom Wermland beslutet fattats uteslutande
med afseende å den minsta kostnaden? Hvad har
nu sparsamheten tjenat till, om man ändå skall tillgripa
så utomordentliga utvägar som en så betydlig skatteförhöjning?
Här har ofta talats om landtbruket^ fördel och
faran af att gå hårdhändt till väga. Nåväl, Mina Hrr!
är icke det att gå hårdhändt till väga, om man bifaller
förslaget att så ofantligt höja brä.nvinsskatten, och derigenom
än mer försvåra för denna handtering, som dock i
väsentlig mån är en landtmannahandtering, täflan med
utlandet. Må man icke säga, att i samma mån som
skatten höjes, stiger tullen på denna artikel, ty det bör
hågkommas, att i och med skattens höjande minskas proportionen
emellan tullskyddet och skattebeloppet. Tullskyddet
är nemligen som bekant fixt eller 15 öre surtaxe
pr kanna; men 15 öre är en mindre del af 75 öre än af
60 öre. Om dock ej härvid må fästas stor praktisk vigt,
så är det deremot en så mycket mer praktisk och känbar
olägenhet att få betala i förskott en så betydligt större
summa än förut — helst med nuv:de räntefot.
Hufvudskälet emot förändringen blifver dock alltid,
i min tanke, att det, lindrigast sagdt, är oförsigtigt, om representationen,
utan några finansiella skäl, skulle bevilja
en förhöjning med alel eller ,V:del af budgetens hela
belopp. Man bör sannerligen akta sig att till den grad
— jag hade så när sagdt — skämma bort vederbörande.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag har hittills
icke deltagit i diskussionen öfver bränvinsbetänk:t, och
kommer icke heller hädanefter att göra det, emedan jag
icke förstår detta ämne; men då en värd talare på mot
-
28}
Den 12 Maj e. m.
satta sidan uppkallat Stats-Utsk:t ledamöter rörande den
finansiella delen af förevrde fråga, tager jag mig friheten
att i detta afseende yttra några ord.
Den som vill göra den finansiella utredning, som
Chefen för finans-dep:t bifogat K. M:ts Propos., till en
sanning, den bör och skall plädera för en förhöjning af
bränvinsskatten, ty finansministern har deri förskottsvis
tagit inkomsten af den förhöjda bränvinsskatten med i
beräkningen. Jag tror emellertid, att det i många hänseenden
är vågadt att följa honom i denna kalkyl. För
det första anser jag, i motsats till Gr. Björnstjerna, att
det skall blifva svårt att kunna fortsätta bränvinshandteringan
i Sverige, derest beskattningen förhöjes. Hr Gr:n
har åberopat förhållandet i Norge. Jag tror, att om bränvinshandteringen
i Sverige bedrefves fabriksmässigt och
• . o O
i stor skala vid hvarje fabrik, skulle den måhända kunna
draga en skatt, som närmade sig till den, som utgår
i Norge, men meningen är ju att, åtminstone till en viss
grad, göra bränvinshandteringen äfven till en landtmannanäring,
och i så fall tror jag icke att man kan höja
skatten. När Franska traktaten, högstsalig i åminnelse,
var före på Riddarhuset, ntredde jag, att sämre Franskt
bränvin, s. k. trois-quart — och detta är betydligt bättre
än s. k. mauvais gout, hvilket icke är supbart — skulle
kunna importeras och här föryttras till billigare pris än
det, hvartill den Svenska bränvinsproducenten kan sälja
sin vara. Om nu bränvinsskatten blefve förhöjd, skulle
visserligen äfven priset på det Franska bränvinet här på
platsen i någon mån fördyras, men den Svenske mindre
producenten blefve nödsakad att nedlägga sin rörelse,
emedan han icke torde kunna tåla den förökade bördan;
-— och så småningom lärer det väl gå derhän äfven med
en skatt af 60 öre.
Man säger, att det, med afseende å Statsverkets tillstånd
och nödvändigheten att låna penningar, skulle vara
ett beqvämt sätt att reda sig, om skatten förhöjdes. Jag
hemställer dock till en och hvar, om detta är en rigtig
method. Ville man följa den nämnde grundsatsen, vore
det ju bättre att t. ex. genom utmätningsauktion förskaffa
Staten tillgångar, men huruvida det vore för landet tjenligt,
lemnar jag åt hvars och ens eget bedömande. Vi
få väl dragas med vår statsbrist och den statsskuld, som
till stor del är tillkommen af Franska traktaten, ty jag
tror, att vi nu stå vid en pino-station men afseende å
denna traktat.
Gr. Björnstjerna önskade få kännedom om den finansiella
ställningen, och jag vill derföre nämna, att jag gjort
mig mycken möda för att i nämnda hänseende åstadkomma
en utredning. Den finnes bilagd en af mig afgifven
Dea 12 Maj e. m.
285
reservation, som finnes införd i Stats-Utsk:ts Betänk, rörande
allmänna arbeten. När detta Betänk, inkommer,
är tillfälle att inhemta beloppet af den blifvande statsbristen;
men mig synes, att det icke vore rätt att uttaxera
denna, i form af bränvinsskatt, på rikets många innevånare,
ty då skulle företrädesvis den fattigare delen af befolkningen
träffas deraf, enär det är denna, som mest
konsumerar bränvin. Jag tror, att vi få bära konseqvenserna
af den Franska traktaten, och hjelpa oss frammed
lån. Hvad fördel skulle också konsumenten hafva af
denna traktat, om vi nu började lägga förhöjda tullar å
kaffe, socker m. fl. s. k. kassaartiklar, å hvilka tullkomitéen,
såsom bekant, föreslagit förökade tullsatser. Icke
lärer allmogen begagna lyxartiklar och dyra viner!
Med afseende å hvad jag 1111 anfört, kan jag icke
annat än instämma med dem, sorn yrka, att bränvinsskatten
må bibehållas vid sitt nuv:de belopp af 60 öre
pr kanna.
Gr. Posse, Arvid: Den siste värde talaren har
nämnt ordet statsbrist och förklarat, att en sådan verkligen
skulle komma att ega rum. Jag ber att med anledning
häraf få upplysa om hvad i allmänhet förstås med
statsbrist. Statsbrist anses ega rum, när Statens ordinarie
inkomster icke förslå att betäcka de ordinarie utgifterna.
Ett sådant förhållande eger icke rum i Sverige, utan tvertom
finnes ett öfverskott af de ordinarie inkomsterna utöfver
de ordinarie utgifterna. Om Staten, efter att hafva
bestämt de ordinarie utgifterna, beslutar sig för extra utgifter,
som på en gång fordra stora summor, då är detta
en alldeles särskild affär, sorn icke står i något direkt
förhållande till Statens ordinarie finanser. Det är t. ex.
tydligt, att om vi företaga jernvägsbyggnader, som årligen
kräfva stora belopp, så kunna vi icke begära, att Statens
inkomster skola vara tillräckliga för bestridande af dessa
tillfälliga utgifter. När nu tagas i beräkning de utgifter,
som B. St:r dels redan beslutat och dels kunna anses
komma att besluta för allmänna arbeten, uppstår en brist,
som dock icke kan kallas statsbrist. Denna brist uppgår
på sin höjd till 3 k 4 millioner, såvida icke genom särskilda
kombinationer inom Riks-Stånden anslag utverkas
till en mängd föreslagna jernbanor, hvilka dock, såsom
jag hoppas, skola få afvakta sitt utförande under mera
gynsamma konjunkturer. Det är emellertid obestridligt,
att för de extra arbetena erfordras penningar till ungefär
nämnda belopp. Under sådana förhållanden kunde det
vara ganska väl, om man genom att höja bränvinsskatten
kunde tillförsäkra Staten en inkomst, som minskade be
-
280
Den 12 Maj e. m.
hofvet. En loflig försigtighet torde dock bjuda, att man
noga tillser, om skattens förhöjande ovilkorligen skall medföra
en förökad statsinkomst. Detta är en theori, som
icke helt enkelt kan antagas såsom sann, ty det är ganska
tänkbart, att en högre skatt kan åstadkomma förminskning
i produktionen. Flera olika sätt finnas att utföra
den medelbara beskattningen. Man har också i andra
länder försigtigt följt den åsigt, att konsumtionsskatt icke
bör uttagas af endast en eller par artiklar, utan af flera,
som gemensamt kallas kassaartiklar. För min del skulle
jag ansett det hafva varit ganska önskligt, 0111 man, vid
uppgörandet af budgeten, tagit i betraktande möjligheten
att bereda Staten förökade inkomster af kaffe, socker, m.
11. artiklar, som ganska väl kunnat tåla ett eller annat
öres högre tullsats (— särskildt torde differens-tullen för
råsocker och raffinad utan olägenhet kunnat förminskas :—).
Men som detta icke blifvit iakttaget och någon förändring
icke vid denna riksdag kan åvägabringas, återstår endast
frågan om höjande af bränvinsskatten. Dervid måste man
taga i betraktande dels hvilken del af befolkningen förnämligast
drabbas af denna skatt och dels huruvida icke
den beskattning, som redan är åsatt bränvinet, är så hög,
att den svårligen kan ytterligare höjas. Tillser man huru
stort belopp en Svensk medborgare, som tager en sup om
dagen, skattar till Staten till följd af den nuvarande bränvinstillverkningsafgiften,
tror jag, att man måste erkänna,
att han icke bör mera betungas. Då härtill kommer, att
det är ganska tvifvelaktigt om statsverket skulle genom
skattens förhöjande erhålla förökad inkomst, tror jag, att
en loflig försigtighet bjuder, att stadna vid den nuvarande
skatten. Man bör också låta sig nöja med de många millioner
denna artikel redan inbringar i statskassan, åtminstone
till dess det visat sig i hvad mon den friare lagstiftningen
kunnat utveckla denna näring.
Jag tillsyrker bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. v. Schulzenheim: Ehuru jag ernat att icke
vidare uppträda till försvar för Utsk:ts arbete, enär detta
blifvit i de vigtigaste punkterna af Ridd. 0. Ad. förkastadt,
vill jag dock, då frågan om bränvinsskattens belopp är
särdeles betydelsefull, i ämnet yttra några ord.
Skälet till Iv. M:ts förslag att höja bränvinsskatten
påpekas i den Kongl. Proposm med de ord, att tid är
inne, »då bränvinets fördyrande genom ökad beskattning
icke längre bör uppskjutas», hvarjemte anföres, »att detta
fördyrande skulle ske dels på det Staten skulle erhålla
större inkomst och dels på det att derigenom skulle ske
en inskränkning i bränvinskonsumtionen och förminsk
-
Den 12 Maj e. m.
287
ning af de brott och olyckor, som hafva sin upprinnelse
1 bränvinets missbruk.»
Det har redan af andra talare blifvit påpekadt, att
billigheten neppeligen medgifver, att under denna rubrik
uttaga större skatt af land och folk, än den närvarande,
hvilken utgör 9 ä 10 millioner rdr direkt till Staten och
2 f millioner rdr till kommunerna. Det har dessutom emot
bränvinsskattens förhöjande blifvit erinradt, att smugglingen
derigenom efter ali anledning komme att ökas. Men
kärförutan finnes emot den föreslagna åtgärden ett ännu
större skäl, det nemi. att beskattningen redan nu drabbar
den del af befolkningen, som mest förtär bränvin, allt för
tungt i förhållande till hvad i konsumtionsskatt för lyxartiklar
utgöres af den del af befolkningen, som deraf åter
företrädesvis begagnar sig. Vid öfverslag af hvad en arbetare,
som dagligen förtär en sup bränvin, derför betalar
till Staten, finner man, att om den föreslagna förhöjningen
beviljas, erhåller Staten af hvarje sådan arbetare en årlig
inkomst af 12 rdr 80 öre endast i skatt för bränvinets
användande i så måttlig grad, under det att varans produktionsvärde
utgör 6 rdr 40 öre. Nu frågas, är det en
rättvis konsumtionsskatt, som utgår med 200 procent ut-'
öfver varans värde, under det att för en del andra förnödenhetsartiklar
konsumtionsskatten utgår med endast 5 ä
10 procent? Är det kanske derföre, att bränvin är en
inhemsk produkt! Den grundsatsen tror jag icke vara
riktig, och om, såsom antagligt är, arbetslönerna snarare
komma att nedgå än att stiga, går det icke an att mjölka
kon hårdare än som redan skett.
Jag vill nu nämna några ord om försöket att på det
föreslagna sättet minska bränvinskonsumtionen. Bemödandena
i sådan syftning grunda sig, i min tanke, på en
alldeles felaktig uppfattning. Saken är den, att bränvin
verkligen är ett behof för den, som vant sig dervid, och
derjemte, på sätt en läkare, en af Riddarhusets lärdaste
män, i en tryckt skrift ådagalagt, under vissa förhållanden
nära nog en nödvändighetsvara. Då arbetaren och den
fattigare befolkningen erhåller mager kost och derföre
måste intaga stora qvantiteter för att erhålla tillräcklig
arbetskraft, bidrager bränvinet att smälta dessa födoämnen
och motsvarar i den fysiologiska hushållningen fettet,
med hvilket det derföre ofta i kemisk mening ställes lika.
Om man nu genom varans fördyrande vill minska konsumtionen,
bör man väl derjemte komma ihåg, att den,
som en gång vant sig vid denna vara, är deraf i behof
för att upprätthålla sin fysik, fullt ut lika mycket, som
den förmögne är i behof af viner och andra spirituosa,
hvars införsel den olycksaliga Franska traktaten afser att
uppmuntra. Bränvinet är för honom lika oundgängligt
288
Den 12 Maj e. m.
sorn opium för opiirökaren och han måste förskaffa sig
det, antingen det kostar mycket eller litet. Skall derföre
en förminskning i superiet åstadkommas, måste detta ske
genom andra medel än fördyrandet. Medlen äro: upplysning
om bränvmets skadlighet, beredande af tillfällen
till arbetsförtjenst, kraftig föda, och utsigt att genom arbetsamhet
och sparsamhet förvärfva bergning äfven för
framtiden.
Orsakerna till sjukdom hos den fattige,äro ofta motsatta
orsakerna till sjukdom hos den rike. A ena sidan
brist såsom sjukdomsorsak och å andra sidan öfverflöd.
Båda sjukdomarne äro svåra att bota; men den sednare
är svårare. Det talas på sednare tiden mycket om användandet
af en kurmethod, som kallas nihdism. Methoden
består endast i förskaffande åt patienten af luft, ljus,
varm bostad, sund föda och andlig sysselsättning, utan
användande af apothekets alla resurser. Detta kallas icke
för medikamenter, utan för nihil, — intet. Det är dock,
M. Hrr, i mitt tycke en kurmethod, som föreskrifver ett
af de allrabästa medikamenter och det är genom dess
användande man skulle kunna minska superiet, men icke
genom höjande af priset på bränvin och genom att utpressa
den fattiges sista skärf, under det att den rike frossaren går
jemförelsevis skattfri. Och hvarför denna ofantligt vackra
omtanke, när det gäller att tillse att icke den fattige må
skada sig genom bränvinets bruk?
Finna vi i beskattningsväg samma åsigt genomförd
för att fördyra konsumtionsartiklarne för den rike mannen,
till förbättrande af hans helsa o. s. v.!
Lagstiftaren var sjelf skulden till det förnedringstillstånd,
hvari landet råkade under husbehofsbränningstiden.
När bonden hade rätt att betala dagsverkaren med bränvin
och att utminutera bränvin i de allraminsta qvantiteter,
då var det sannerligen icke underligt, om det blef
husbehofs-superi. I lagstiftningen låg sål. felet, men icke
i husbehofsbränningen. Nu uppstämmer man lofsånger,
och säger att konsumtionen minskats derföre att bränvinet
fördyrats. Jag litar icke mycket på Öfverste Hallmans
kalkyler öfver bränvinssupandet i Sverige, då han påstår,
att på hans tid konsumerades årligen i Sverige 54 millioner
kannor bränvin. Men äfven om hans kalkyler i någon
nion varit sanna, så att t. ex. 30 millioner kannor bränvin
då konsumerades, är dock att bemärka, att bränvinet i
allmänhet var så dåligt, lanckartadt och svagt, att det ofta
var noll-gradigt. (Det torde måhända vara bekant, att
ännu för endast några år sedan försåldes på näringsställena
i Stockholm noll-gradigt bränvin.)
När man nu, såsom skäl för förslaget att låta den
fattiga delen af befolkningen skatta ytterligare 2 millioner
rdr,
Den 12 Maj e. m.
289
rdr, framhåller omtanken för den fattige, då må man förundra
sig öfver att så litet göres för att tillse, att han får
ut sin rätt, der han har någon, och säl. verkligen bekommer
det qvantum, han betalar och skattar för. Öfver allt
i utlandet äro alla mått på de offentliga försäljningsställena
märkta. Så är icke förhållandet här. Icke en enda
butelj i hela landet är så märkt, att man vet huru mycket
den kan rymma. På ingen enda krog äro glasen krönta,
utan den fattige hestjäles fingerborgs-vis. Under allt detta
vill man taga ännu högre skatt! Är detta rättvisa, och
kan man icke vänta, att slutligen allmänt missnöje skall
uppstå i landet!
Nu föreslås att uttaga ytterligare 2,100,000 rdr i form
af förökad bränvinsskatt, oaktadt det på åtskilliga håll
bittert klagas öfver att sådana konsumtionsartiklar som
sparris, svampar, fina viner etc. etc. draga en högst obetydlig
tull. Är det då skäl att fortgå på denna bana!
Just derföre, att detta förslag står i sammanhang med
hvad som förut förekommit vid denna riksdag, och hvaremot
jag efter måttet af mina krafter stridt, måste jag
äfven nu vara konseqvent, och så länge någon rättvis fördelning
af konsumtionsskatterna icke kan åstadkommas,
vill jag icke på något sätt medgifva, att den klass af befolkningen,
som mest konsumerar bränvin, blir hårdare
beskattad än den redan är.
Dessa motiver har jag sökt göra gällande inom Utsk:t.
Jag är öfvertygad om deras riktighet och yrkar derföre
bifall till Utsk:ts hemställan, eller att Kongl. Maj:ts Nåd.
Propos. om förhöjd bränvinsskatt icke må vinna R,. o.
Ad :ns bifall.
Gr. Björnstjerna: Jag medgifver, att jag icke rätt
kunnat förstå Frih. von Schwerins yttrande derom, att, om
drawback beviljades i Sverige, skulle Norge icke kunna
bibehålla sin höga bränvinsskatt, emedan Svenskt bränvin
sannolikt då skulle komma att dit insmugglas. Jag ber
Hr Frilun närmare taga kännedom om förslaget, då Hr
Frilun skall finna, att för drawbacks erhållande fordras
intyg från den ort, dit bränvinet är infördt, att tullen
blifvit erlagd. Då sål. drawback icke beviljas för insmuggladt
bränvin, lärer någon smuggling i och för drawback’s
skuld icke komma i fråga.
Hr Frih:n ansåg äfven, att en så förfärlig insmuggling
af utländskt bränvin skulle, till följd af bränvinnsskattens
höjande, komma att i Sverige ega rum, att Staten
snarare skulle förlora än vinna på skatteförhöjningen.
Detta är en gammal historia, som ständigt upprepats
hvarje gång bränvinsskattens höjande ifrågasatts, men
II. V. 19
200
Den 12 Maj' e. m.
verkligheten visar någonting helt annat, eller att allt
sorn skatten ökats, har äfven Statens inkomst tillväxt.
Jag är visst icke af den åsigt, att en förhöjd skatt alltid
medför förökad statsinkomst, men tror, att när bränvinet
här visas vara vida mindre beskattadt än i naboländerne,
och då det dessutom åtnjuter ett skydd, som stiger i samma
mån som skatten, då kan man utan fara våga en lämplig
förhöjning af skatten. Att smuggling af Danskt bränvin
eger rum, är visserligen sannt, men hvar och en, som
vet hura denna bedrifves, med små öppna båtar samt i
små kaggar, finner, att den icke kan få någon synnerlig
utsträckning. Den torde dessutom genom ökad bevakning
kunna stäfjas.
Frih. Klinckowström har, naturligtvis med ovilja, omnämnt
den Franska traktaten, som Hr Frilen benämnde
»högstsalig», men som icke torde förtjena detta namn, då
den icke hör till de dödas antal, utan lyckligtvis ännu är
i full verksamhet. Hr Frilen omnämnde i sammanhang
med denna traktat tullen å kaffe och socker, utan att jag
dock kunde finna i hvad förhållande denna fråga skulle
stå till frågan om brån vinsskatten. Att Franskt bränvin
— trois quart — skulle kunna införas i landet till samma
pris som det, hvartill Svenskt bränvin kan föryttras, har
Hr Frilen redan förut uppgifvit, och jag bestridt. Till
detta har jag åtminstone erfarenheten på min sida, då icke
något sådant bränvin ännu hit inkommit, oaktadt öfver ett
år förflutit sedan traktaten trädde i verkställighet.
Hr Frilen ansåg äfven, att 15 öres högre skatt på
bränvin skulle gifva en ökad statsinkomst på samma sätt
som en allmän utmätningsauktion skulle göra det. Jag
betviflar, att man på det sednare sättet verkligen skulle
få mera penningar; men deremot betviflar jag icke, att
Staten genom det förra sättet skulle erhålla sina 2;j- millioner
och detta utan allt obehag, utom för suparen, som
får vidkännas en liten prisförhöjning å hvarje sup.
Denna beskattning är, i min tanke, den allra rättvisaste;
den som icke vill supa, han slipper att betala skatten,
och tvertom. Det är sål. icke något tvång, utan en
frivillig afgift; olyckligtvis torde det alltid finnas så tillräckligt
med amatörer af den ädla drycken, att Staten får de
2jf millioner, sorn fattas.
Gr. Posse har medgifvit riktigheten af min uppgift,
att statsbristen utgör 3 å 4 millioner rdr. Jag är äfven
öfvertygad, att Hr G:n gifver mig rätt i min uppgift, att
Riksgäldskontoret anser sig kunna anskaffa 2 millioner,
samt att sål. endast vid pass 2 milkr återstå att på annan
väg erhålla. Nu hemställer jag till de Hrr, som vanligen
så ifrigt motsätta sig upptagandet af nya lån, och främst
till Frih. Klinckowström sjelf, — huru skall statsbristen
Den 12 Maj e. m.
291
fyllas? Mig vill det synas, att ingen annan utväg finnes,
än att antingen låna eller ock lägga högre skatt på en
vara, hvars fördyrande måste anses vara för landet nyttigt.
Om någon kan uppgifva ett annat sätt att fylla statsbristen,
skall jag förena mig med honom; men kan icke något
sådant uppgifvas, måste jag vidblifva mitt yrkande
om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Mörner: Jag anmälde mig då Gr. Posse började
sitt anförande med en utredning af statsbristen. Då Hr Gr:n
emedlertid kom till samma slutresultat, som det hvartill
jag önskar framgång, behöfverjag icke uppehålla mig vid
nämnde utredning, men ber dock att få erinra, att grundlagen
föreskrifver, att hvad Staten tarfvar utöfver de ordinarie
inkomsterna, bör genom bevillningar fyllas. Om
man nu anser statsbrist vara för handen, när icke de ordinarie
inkomsterna betacka utgifterna, då har ju vid hvar
enda riksdag ända sedan 1809 statsbrist förekommit.
Gr. Björnstjerna gör vid detta tillfälle mycken liten
affär af smuggling. När deremot fråga är om tullsatser,
då är smuggling i Hr Gr:ns ögon en förfärlig buse; då
måste man •nödvändigt nedsätta tullarne, för att icke uppmuntra
till smuggling. Mig vill det syuas, som sm man
såväl vid det ena som vid det andra tillfället fästade alltför
stort afseende å den omnämnda smugglingen.
Hr Gr:n har sednast i gårdagens plenum starkt framhållit,
att om en utvidgad rättighet att bränna bränvin
medgåfves och drawback beviljades, skulle en mycket stor
export af denna vara komma att ega rum. Jag lemnar
då till Hr Gr:ns eget bedömande huru mycket af de påräknade
millionerna skulle komma att qvarstadna i statskassan,
i fall denna förutsägelse verkligen inträffar.
Hr Gr:n frågade vidare huru den blifvande statsbristen
skulle kunna fyllas. I detta hänseende får jag hänvisa
till åtskilliga officiella handlingar, som under vinterns
lopp stått intagna i den officiella tidningen, ntvisande ständigt
förökade tullinkomster. Der hafva vi en god tillgång
att påräkna. Ytterligare visas det af redogörelser i nämnde
tidning, att bränvinsskatten årligen lemnat allt större
skatte-inkomster åt Statsverket. Härtill kommer, att, såsom
jemväl styrkes af officiella handlingar, såväl den personliga
skyddsafgiften, som den allmänna bevillningen
årligen förökats. Det förra förhållandet har sin naturliga
förklaring deri, att folkmängden växer, det sednare åter
deri, att industrien i landet, ännu åtminstone, icke förminskats.
Under sådana omständigheter tror jag, att man icke
behöfver misströsta derom att de erforderliga 2 millionerna
skola kunna anskaffas utan bränvinsskattens höjande, och
292
Den 12 Maj e. m.
skulle det inträffa, att ett eller par hundra tusen rdr skulle
komma att brista, innehåller Riksgälds-Kont:s reglemente
bemyndigande för Fullm:ge att genom lån fylla bristen.
Jag tror således, att vi kunna afvakta tiden och nöja
oss med den hittills bestämda skatten, och yrkar derföre
bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag höll verligen på att
öfverväldiga af glädje, när Gr. Posse nämnde, att vi
icke hade att befara någon statsbrist, jag, som just på
sednare tider haft mig uppdraget, att uppgöra kalkyler
öfver Statsverkets ställning, och som dervid kommit till
det resultat, att bristen skulle blifva högst betydande.
Det var äfven en angenäm nyhet, som Gr. Björnstjerna
i sitt sednaste anförande meddelade derom, att
Riksg.-kontoret kunde af förhandenvarande medel förskottera
2 millioner. Huru Hr Gr:n erhållit denna upplysning,
är mig oförklarligt, ty Stats-Utslct har i ämnet begärt
meddelande från Kiksg.-Kontoret och fått det besked,
att först nästa Thorsdag svar skulle kunna erhållas.
Om jag rätt fattade Gr. Posses yttrande, kom Hr
Gr:n Jill den konklusion, att vi hafva att förvänta en
statsbrist, eller hvad man vill kalla det, af 4 , millioner.
Då hafva vi dock under denna statsregleringsperiod lefvat
som vinglare, ty vi hafva för år 1867 tagit i anspråk
5 millioner, sorn icke utfalla förr än 1868. Riksg.-Kontoret
får således för denna summa upptaga, hvad man
kallar, ett litet ficklån. När Betänkt derom inkommer,
åligger anskaffandet af medlen dem, som bifallit Franska
traktaten, ty der hade vi 2 millioner årligen, som kommit
oss till godo, och hade vi velat jemka på ett par
artiklar, hade vi snart fått 2 millioner, utan någon kännbar
uppoffring för den fattige, då deremot läckergommarne
kanske fått betala något mera. Nu hafva vi så
bundit händerna på oss, att tre kassa-artiklar äro insnärjda
i nätet, och kaffe och tobak äro de enda kassa-artiklar,
öfver hvilka vi fritt kunna bestämma.
Här har visserligen blifvit sagdt, att man icke borde
befara, att den redan kalkylerade bristen skulle komma
att ytterligare stiga, emedan åtskilliga jern vägsföretag,
för hvilka anslag blifvit begärda, borde anstå till framtiden;
men när fråga förekommer om dessa jernvägsföretag,
förmodar jag, att just från den sida, der den värde
talaren har sin plats, åtskilliga talare komma att uppträda
för att göra andra åsigter gällande, och måhända skall
det äfven lyckas dem att få flera af frågorna dragna under
förstärkt Stats-Utsk.
Jag fortfar att yrka bifall till IJtsk:ts hemställan.
Den 12 Maj e. in.
203
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Det vore
visserligen önskvärdast, att utgående skatter och afgifter
aldrig behöfde förhöjas, men någon gång inträffar dock
ett sådant behof, och regeringen liar, på sätt en i K. M:ts
Propos. angrde Statsverkets tillstånd och behof intagen
tablå utvisar, ansett ett behof förefinnas att för sådant
ändamål höja tillverknings-afgiften för bränvin.
Det må icke förbises, att genom borttagandet under
en följd af riksdagar af en del tullsatser och flere skattetitlar
bland de ordinarie skatterna hafva inkomsterna i
någon mån aftagit, och det torde derföre kunna försvaras,
att förhöjning på en enda bevillning nu blifvit ifrågasatt.
Visserligen hafva många af K. M:t äskade anslag blifvit
af Stats-Utsk:t afstyrkta och af K. St:r afslagna, men jag
tror dock, att penningar erfordras utöfver de vanliga inkomsterna,
för att bestrida de beslutade utgifterna. StatsUtsk:ts
ledamöter hafva emedlertid ansett obehöfligt att
medgifva den af K. M:t i förevrde hänseende föreslagna
förökade inkomst, och det är då icke underligt, om en viss
tvekan uppstår om behöfligheten af den föreslagna förhöjningen.
Vi hafva dock icke ännu fått del af Utsk:ts
Betänk, rörande utvägarne att anskaffa de medel, som äro
erforderliga för bestridandet af de beslutade utgifterna,
och frågan om behofvet kan således ännu anses oafgjord.
Med bränvinsskatten eger det särskilda förhållande
rum, att den icke allenast bereder Staten inkomst, utan
derjemte, i enlighet med syftet af hela den lagstiftning,
som sedan 1855 varit gällande och under tiden alltmera
utvecklats, afser, att genom varans fördyrande minska
konsumtionen. Detta sistnämnda ändamål är sjelfva grundtanken
i den nya bränvinslagstiftningen och torde aldrig
böra lemnäs åsido.
Gr. Björnstjerna har i flera afseenden upptagit de
anmärkningar, som mot K. M:ts Propos. blifvit framställde,
och jag får i allo förena mig med honom, såväl i
de motiver, han uttalat, som i det yrkande, hvartill han
kommit.
Jag ber emedlertid att få fästa uppmärksamheten derpå,
att de farhågor, man vid diskussionerna om Franska
traktaten uttalade derom, att den inhemska bränvinstillverkningen
icke skulle kunna fortfara, enär man förmodade,
att en stor import af Franskt bränvin skulle komma
att ega rum, icke bekräftat sig, ty det har befunnits,
att bränvinstillverkningen i riket under år 1865 — och
under större delen af nämnde år liar traktaten varit gällande—utgjort
16 millioner kannor, hvilket är det högsta
belopp, som under något år blifvit tillverkadt, samt att
det under förlidne månader af detta år tillverkade beloppet
är större, än under motsvarande månader sistlidna år.
294
Den 12 Maj e. m.
Vid sådant förhållande kan man icke anse, att Franska
traktaten verkat menligt för den inhemska bränvinshandteringen.
Man har förutsatt, att genom en tillökning af 15 öre
skatt pr kanna ett annat förhållande skulle uppstå, men
det är för mig svårt att fatta, att den obetydliga skilnaden
i procent-förhållandet mellan surtaxen och den utgående
skatten skulle verka en förändring i det hittillsvarande
förhållandet.
Då tulltaxan redan är af B.. St:r behandlad, kan icke
någon förhöjning på de stora kassa-artiklarne ega rum,
och jag vet derföre icke någon annan utväg till behofvets
fyllande, är den, som blifvit af K. M:t föreslagen. I sammanhang
härmed vill jag, med anledning af Frih. Klinckowströms
yttrande, nämna, att genom Franska traktaten
icke något hinder blifvit lagdt att begagna tullen på socker
såsom inkomstitel, ty genom nämnda traktat är allenast
bestämdt i hvad förhållande tullen å raffinad skall
stå till tullen å råvaran.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Björnstjerna: Då Frih. Klinckowström ånyo
framhållit de olyckliga följderna af den Franska traktaten
och förklarat, att vi derigenom gatt i mistning af åtskilliga
millioners tullinkomst, ber jag att få hänvisa Hr Frilvn
till den af Gr. Mörner lemnade upplysning, att just tullinkomsterna
under tiden sedan traktatens trädande i verket
betydligt förökats. Det synes mig således, som om
traktaten åtminstone icke i detta fäll medfört någon olycka.
Gr. Mörner yttrade, att om den export, som jag förmodat
skulle komma till stånd om drawback beviljades,
verkligen konime att ega rum, skulle den förökade inkomsten
af bränvinsskattens höjande försvinna. Jag får
då fästa uppmärksamheten derpå, att de millioner förökad
inkomst, som Staten skulle erhålla genom bränvinsskattens
höjande, äro beräknade att inflyta för den tillverkning,
som nu eger rum för landets eget behof, samt
att således, om ytterligare bränvin producerns för export
och skatten derför restitueras, detta icke har något inflytande
på den inkomst, Staten har af det bränvin, som
här hemma konsumeras.
Jag fortfar att yrka bifall till Iv. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall tdl Utsk:ts förev:de hemställan, dels
och afslag derå samt bifall till K. M:ts framställning om
bränvins-tillverknings-afgiftens förhöjning till 75 öre för
kanna; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
Den 12 Mai e. ro.
m
bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja,
blandade med nej, och sedermera propos. på afslag derå
samt bifall till K. M:ts Nåd. framställning i frågan, då
svaren utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
förnyats samt med många ja, blandade med nej, besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts å sid. 12 af Betänkt N:o 1
gjorda hemställan, att afgiften för bränvinstillverkning
fortfarande må utgå med 60 öre för kannan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och
bifaller K. M:ts framställning om afgiftens förhöjning till
75 öre för kannan.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 40.
Nej — 16.
Den vidare föredragningen af Betänk:t uppskjöts till
nästa plenum.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anhåller, att R. o.
Ad. behagade besluta, att de Betänkm, som under förmiddagens
plenum blifvit första gången bordlagda, måtte
uppföras först å föredragningslistan till nästa plenum.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet
kl. A 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den Ii Maj.
ManiSagcn <S«"a 14 Maj 186(1.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes oell bordlädes från nedannämnde Utsk.
inkomne Utlåtrn, Mem:r och Betänkm, nemi. från
Stat s-Utskottet:
N:o 78, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag
m. fl. dylika föremål;
N:o 79, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende på de statsbidrag, som under denna riksdag
beviljas för väganläggningar och vägförbättringar,
hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommunikationer,
äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag;
N:o
80, i ani. af väckta motioner dels om fortsättande
af arbetena å redan påbörjade stambanor, dels om anläggning
af nya sådana banor, dels ock om anvisande af statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningar;
N:o 82, ang:de verkställd omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor;
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
N:o 85, i ani. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 83, ang:de väckt
motion om ändring i gällaude stadgande i fråga om ersättning
åt militieboställsinnehafvare för å bostället för
Kronans räkning huggen ek;
N:o 86, i ani. af väckt motion om skydd för industriel
eganderätt;
N:o 87, i ani. af väckt motion om upprättande af nytt
sammandrag af de författningar m. m., som årligen böra
från predikstolarne i rikets kyrkor uppläsas;
N:o 88, i ani. af återremiss af Utskts Betänk. N:o
77, rörande väckta motioner om ändring i Kongl Förordn.
den 11 Juli 1862, ang:de allmänt ordnande af presterskapets
löneinkomster;
Den 14 Maj.
297
N:o 89, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
80, ang:de väckta motioner om ändringar i K. Förordn.
den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse på landet, om
kommunalstyrelse i stad och om landsting.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Bevilln.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagda Utlåfcn
och Mern.:
N:o 10, i ani. af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels och K,iks-St:ns skiljaktiga beslut i afs.
å andra delar af Betänk:t N:o 4, ang:de stämpelpappersafgiften;
N:o
11, i ani. af erhållen återremiss af Bevilln.-Utsk:ts
Betänk. N:o 7, i fråga om den för de Kongl, personerne
och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet, m. m.;
samt
N:o 12, i ani. af Biks-St:ns skiljaktiga beslut ang:de
tullbevillningen.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Lag-Utsk:ts den 12 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 49, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 18, öfver B. St.:rs Just.-Ombudmans motion i afs. på
kärandeparts skyldighet att gifva vederparten del af uppskofsbeslut;
och
N:o 50, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 24, öfver väckta motioner om förändrade stadganden
i afs. på vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos hofrätterna
osh högsta domstolen.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 12 dennes bordlagda Betänkm:
K:o 9, i ani. af väckta motioner om förändring af
gällande stadganden ang:de skyldighet för prest att. från
predikstolen uppläsa allmänna författningar och kungörelser
m. m.;
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar i
gällande föreskrifter rörande hemmans-klyfning; och
N:o 11, i ani. af väckt motion om ändring af 28
Kap. l:sta §:n Byggninga-Balken, i fråga om afståndet
mellan gästgifvaregårdar.
Fortsattes föredragningen af Sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. £kon.-Utsk:ts Betänk. N:o 1, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning.
298
Den 14 Maj.
§§ 20 och 22 (18).
Utsk:ts första hemställan.
Gr. De la Gardie, Robert: Såsom jag redan förut
yttrat, anser jag att alla band, hvilka trycka bränvinsnäringen,
böra, der de icke äro alldeles nödvändiga, borttagas,
för att så mycket som möjligt nedsätta varans produktionskostnad
(med hvilken man ej får förblanda försäljningspriset,
som är beroende af den tillverkningen
åsätta skatt). Ett af de band, som mest tynga denna
näring, är det i nu gällande Bränvinsförordnms 20 §
förekommande stadgande att tillverkningsafgiften skall
erläggas i förskott. En sådan föreskrift om skatts erläggande
i förskott är elj est för Svenska lagstiftningen obekant.
Grundskatterna och allmänna bevillningen för så
väl fast egendom som inkomst erläggas ej förrän efter
slutet af det år, för hvilket de utgå; t. o. m. importörer
af utländsk vara få upplägga varan på nederlag och erhålla
derigenom anstånd med tullafgiftens betalande. Endast
för bränvin still verkaren står denna föreskrift alldeles
enstaka, och han är derigenom, så att säga, ställd utom
lagen i jemförelse med andra medborgare. Det torde
dock ej vara obilligt, att han i detta afseende åtminstone
ställes på samma fot, som ofvannämnde importörer, helst
detta kan ske, utan att Statens säkerhet att erhålla tillverkningsafgiften
minskas. Inom Utsk:t har man i allmänhet
delat dessa åsigter, men det förslag, hvartill Utsk:t
kommit, synes mig dock icke fullt välgrundadt. Utsk:t
föreslår nemligen: »att före hvarje termins början må
erläggas tillverkningsafgift för hälften af det anmälda
beloppet; att tillverkare skall vara pligtig erlägga afgiften
för den återstående hälften inom 30 dagar efter terminens
slut, mot det att allt det bränvin, för hvilket afgift
icke är förskottsvis erlagd, skall, intilldess derför belöpande
afgift blifvit gulden, uti särskildt säkert rum under
kontrollörens lås förvaras; samt att, liksom hittills,
det må vara tillåtet för den tillverkare, som sådant önskar,
att före terminens början erlägga afgiften för hela
det anmälda beloppet eller förskottsvis nedsätta penningar
till gäldande af afgiften för en möjligen blifvande
öfverskottstillverkning.»
Den vård en ofta aflägset boende kronobetjening kan
handhafva öfver det hos tillverkaren under icke mindre
än 30 dagar qvarliggande bränvinet, kan nemi. icke blifva
tillräcklig, utan många underslef skola säkerligen komma
att begås. Beviljas deremot anstånd med hela till—
verkningrafgiftens erläggande till någon kortare tid efter
terminens slut, men föreskrifves att kontrollören skall
Den 14 Maj.
299
qvarstanna, tills hela afgiften är gulden, vinnes såväl lättnad
för tillverkaren som säkerhet för skatten. En sådan
förändring i sättet för skattens erläggande skulle i öfrigt
på hela bränvinslagstiftningen utöfva ett vidsträckt och
förenklande inflytande, i thy att alla stadganden om öfver-
och underbränvin, om anmälning för visst tillverkningsbelopp
etc., hvilka just framkallats af föreskriften
om skattens erläggande i förskott, kunde försvinna. På
grund af hvad jag nu anfört, och med hänvisande till
min Betänk:t bifogade reservation, får jag anhålla, att R.
o Ad. ville antaga mitt der framställda förslag till redaktion
af 18:de §:n, hvilket förslag torde för R. o. Ad. uppläsas.
Frih. Cederström, Rudolf; Med Gr. De la Gardie
instämmer jag deri, att det af Utsk:t afgifna förslag
icke är lyckligt affattadt, men deremot skiljer jag mig
helt och hållet från Hr Gr:n i fråga om hvad som bör
sättas i stället. Hr Gr:n har framlagt ett nytt förslag;
jag åter är af den tanke, att det är tjenligast vidblifva
hvad bränvinslagstiftningen för närvrde i detta fall stadgar.
Utsk:t medger sjelft, att de föreskrifter, som nu är
gällande, innebära full säkerhet för tillverkningsafgiftens
utgående, och redan deri ligger enligt min åsigt ett stort
skäl för dessa föreskrifters bibehållande. Härtill kommer
att Staten genom dessa stadganden eger en, om än ej
full, dock ganska god garanti för att allt skall tillgå ordentligt
och utan bedrägerier, hvaremot man genom en
större efterlåtenhet möjligen skulle locka mindre samvetsgranna
personer, att mindre ärligt uppfylla sina åligganden,
då ock den säkerhet, Staten skulle ega i den i tillverkarens
eget magasin förvarade varan, skulle blifvatemmeligen
illusorisk. Dessutom hafva bränvinsbrännarne vant
sig vid det nu gällande sättet för skattens erläggande, och
man har ej funnit, att icke anmälningar inkommit i tillräckligt
antal, för att förse landet med dess behof af
spritdrycker. Den mot det
da invändning, att stockning i allmänna rörelsen skulle
förorsakas genom den massa penningar, som på en gång
inkomma till ränterierna, synes nu blifvit fullkomligt undanröjd,
sedan bränvin still verkningen får utöfvas hela
året om, och anmälningarne i följd deraf inkomma successive.
Jag vill ej öfver höfvan anstränga eller betunga
bränvinsnäringen, och har derföre motsatt mig skattens
förhöjande; men den nu föreslagna förändringen till
ytterligare lättnad kan jag ej gilla, och får således, på de
af mig i korthet anförda grunder, vördsamt anhålla, att
R. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts hemställan, bibehålla
oförändrade stadgandena i nuv:de 20 och 22 §§.
300
Den 14 Maj.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Yoro vi re
dan
komne till den lyckliga ståndpunkt att ali åtrå att
åter införa husbehofsbränningen vöre försvunnen, och att
således här endast vore fråga om att lagstifta för fabriksbränning,
skulle jag icke allenast röstat för en högre
skatt, utan äfven varit benägen att medgifva alla de lättnader
i afseende å skattens erläggande, som äro förenliga
med en full säkerhet för Staten att skatten verkligen
utgår; men vid de omisskänneliga försök, som detta Betänk.
innebär, att återföra oss till husbehofsbränningens
dagar, måste jag motsätta mig allt tillvägagående, som
syftar till ett sådant mål. Man säger, att man icke bör
betunga en näring. Detta är fullkomligt rigtigt i ali
i
i i i • o o ö
mänhet och äfven hvad bränvinsnäringen vidkommer.
Men, i afseende å denna näring, måste man dels tillse,
att husbehofsbränningen ej gynnas, dels ock i första rummet
taga i betraktande att den ej är jemnförlig med andra
näringar i anseende till sin moraliska inverkan på
nationen. Ett missgrepp i fråga om bränvinslagstiftningen
inverkar på hela nationens moral, och man måste
derföre tillse, att man icke utsträcker bränvinsbränningsfriheten
på ett sätt att man vådligt ingriper i folkets hela
sedliga lif. Då nu året i och för bränvinstillverkningen
är indeladt i 24 terminer, och halfva afgiften enligt Utsk:ts
förslag skulle erläggas i förskott, och den andra
hälften inom 30 dagar efter hvarje termins slut, skulle
det således, i händelse någon bränner hela året om, uppstå
48 liqvider mellan honom och kronan. I följd deraf
måste naturligtvis ett särskildt konto uppläggas för hvarje
bränneri, och Landskont. får sig ålagd en högst besvärlig
och ansvarsfull vigilans öfver afgifternas erläggande. Det
ö O oo
är nu en besynnerlig inkonseqvens hos anhängarne af
husbehofsbränningen. Alla som vistats på landet och
haft någon befattning med kommunala bestyr, veta att
under senare tider allmogen varit särdeles ifrig att få
alla utskänkningsställen afskaffade. Sjelf har jag på allt
sätt sökt understödja en sådan rigtning, ty då man, såsom
jag, i 27 år varit garnisonsofficer och derefter i 18
år såsom landshöfding fått 2 å 3 gånger i veckan besöka
fängelser, har inan fått en tillräcklig erfarenhet af hvilka
olyckor bränvinet medför, och huru det förstörande inverkar
på nationen. Det är icke bränvinstillverkningen i
stor skala, icke utskänkningen i städerna, utan »skåpsupningen»
hemma i hvarje koja, som verkat mest förderfligt.
Inom Stockholms län funnos 1848 38 krogar (med
undantag af de å Djurgården); nu finnes en, nemligen
Stäket, hvilket dock egentl. är ett värdshus; samma år
egde utskänkning rum å 60 gästgifvaregårdar, nu blott
åj 17, och denna förändring har kunnat tillvägabringas,
