# ID: svediakorp-gov699
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 25,178
# sentences: 1,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 26 April e. m.
601
Frill. Alströmer: De olägenheter Hr Huss ansett skulle
uppkomma genom ett bifall till K. M:ts förslag, äro jemförelsevis
ringa mot de fördelar, som derigenom skulle vinnas. En
nu saknad vexelverkan mellan universitetet och elementarläroverket
skulle derigenom uppstå, och en sådan kan icke annat
än välgörande inverka på dem båda. Gr. Sparre har ansett
lämpligt att bifalla K. M:ts Propos., utan det af Domprosten Sondén
föreslagna tillägg; jag är tillfredsställd med hvilket beslut K.
o. Ad:n fattar, blott det ej blir bifall till Utskds hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: I olikhet, med Gr. Sparre
och Frih. Alströmer, ber jag att få afstyrka K. Mits Propos.
och förorda Utsk:ts hemställan. En frejdad vetenskapsman, Hr
Huss, har redan inför R. o. Adin visat, att, i afseende å förmåga
att undervisa ungdomen, en elementarlärare som längre
tid varit sysselsatt i ansträngande tjenstgöring vid skolan, måste
tillerkännas större skicklighet, än en från universitetet direkte
afgången och kanske mindre öfvad och använd docent. Dessutom
bör mycken vigt läggas derpå, att, genom ett bifall till K, M:ts
förslag, skulle uppstå en ganska betydlig statsutgift, hvilken icke
enligt min åsigt motsvaras af den nytta, som man antagit skola
deraf härflyta. Således, och enär man icke enligt min tanke
bör bereda docenterna en fördel, som skulle förorsaka statsverket
en i hög grad ökad tunga, finnér jag Utskds hemställan
fullt berättigad. Då R. o. Ad:n torde med uppmärksamhet hafva
afhört hvad isynnerhet Hr Huss anfört, behöfver jag icke vara
vidlyftig, utan inskränker mig till yrkande af bifall till denna
punkt.
Hr Tersmeden, Nils: Jag instämmer med de talare,
hvilka yrkat bifall till K. M:ts Propos. Vi behöfva skickliga
lärare vid elementarläroverken och böra derföre sträfva efter
att få docenter vid deni anställda.
Gr. Sparre: Frih. Cederström har yttrat, att ett bifall
till K. Mits förslag skulle medföra högst betydliga utgifter för
statsverket. Antalet af de elementarlärare, hvilka varit docenter,
är dock ej så synnerligt stort, och man kan deraf draga
den slutsats, att den föreslagna tillökningen ej kommer att
uppgå till något särdeles högt belopp. Den för docenterna
nu ifrågasatta förmån drabbar för öfrigt framtiden och icke den
närvarande statsregleringen. Jag har sjelf såsom inspektor
för ett större läroverk kommit i erfarenhet af svårigheten att
anskaffa fullt skickliga och dugliga lärare, och frågan härom är
enligt min åsigt af vida större vigt, än att anlägga nya skolor,
Utsk:t har sjelf erkänt detta, då det i nu föredragna Betänk,
(pag. 30) hemställt att de nya lärarebefattningar, för hvilka anslag
vid innevarande riksdag beviljas, endast må tillsättas i den
mån fullt kompetente personer derför finnas att tillgå. Hvarje
uppmuntran till personer, som egnat sig åt djupare specialstu
-
603
Dea 26 April e. m.
dier, att beträda denna bana, är derföre af sådan vigt att R
o. Ad:n icke kan nog behjerta densamm.
Jag yrkar bifall till K. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningeri härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förevarande hemställan, dels af Gr. Sparre, alt R. o.
Ad:n, med afslag derå, skulle antaga K. M:ts nåd. framställning
i ämnet, och dels af Frih. Alströmer, med hvilken flere ledamöter
sig förenat, att R. o. Adin måtte afslå Utskits merberörde
hemställan samt bifalla K. Mits nåd. framställning med
följande tillägg: »dock med undantag af de två första åren af
deras så beskaffade tjenstgöring;» framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utskits hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte åtskillga ja, sedermera propos. på afslag derå
samt antagande af K. Mits framställning i ämnet, då svaren utföllo
med många nej, blandade med ja, och slutligen propos. på afslag
å oftanämnde hemställan och bifall till K. Mits framställning
med ofvan omförmälda tillägg, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
55:te—61;sta punkterna.
Utskits hemställanden bi föllos.
62idra punkten,
Lades till handlingarne.
63:dje, 64:de och 65ite punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Den vidare föredragningen af förevarande Utlåt, uppskjut*
till nästa plenum.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel
Dea 28 April f. m,
603
Lördagen den 28 April 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prohl för den 11 dennes e. m.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlät. N:o 73, i ani.
af K. M:!s nåd. Propos. ang. upplåtelse till Göteborgs stad af
Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter.
Hr Anrep, Gabriel: Jag har att hos R. o. Ad. öfverklaga
ett Biddarh.-l)irekt:ns beslut, — denna gäng rörande icke mig sjelf
utan en annan förtryckt stackare. Tullvaktmästaren Carl Julius
Ferdinand von Schantz här i Stockholm har nemligen hos Riddarh.
-Direkhn gjort anhållan derom att få bli på von Schantzsiska
genealogien å Riddarhuset antecknad såsom äkta son till
Löjtnanten Gustaf Julius von Schantz och dennes sednare fru
Juliana Maria Schurich, samt fördenskull inlemna! en mängd
betyg, styrkande att nämnde hans föräldrar varit gifta och att
han såväl af fadern som modern blifvit, oaktadt född före äktenskapet,
erkänd såsom deras äkta son. Bland de lemnade intygen
äro hufvudsakligast att här anföra: l:o) Utdrag ur Bäckaryds
församlings husförhörsbok, deri upptagas Löjtnanten Gustaf
Julius von Schantz, dess fru, Juliana Maria Schurich och son,
Carl Julius Ferdinand; 2:o) Dödsattest från Ronneby för sökandens
moder, Juliana Maria Schurich, hvari hon kallas Löjtnanten
Gustaf Julius von Schantz’ enkefru, och 3:o) Transsumt af bouppteckningsinstrumentet
efter sökandens fader, i hvilket föräldrarnes
inbördes testamente står intaget och deri de kalla sökanden
på två särskilda ställen vår son. Oaktadt dessa talande bevis
för riktigheten i sökandens uppgifter, har dock Riddarh -Direktm,
hos hvilken frågan förevarit tvänne gånger, ansett, såsom orden
nu sednast falla, »ej heller de nu företedda betygen innefatta de
lagliga bevis derom, att f. d. Löjtnanten Gustaf Julius von Schantz
varit i lagligt äktenskap förenad med Juliana Maria Schurich,
än mindre att sökanden borde anses som deras äkta son, hvarom
i öfrigt domstols förklarande saknades», samt således afslagit
hans ansökan. Jag kan omöjligt latta huru Riddarh.-Direktm,
604
Den 28 April f. m.
hvars ett par ledamöter äro utmärkta jurister, kunnat komma
til! ett sådant resultat.
Förutskickande den anmärkningen att Riddarh.-Direktm icke
bestridt sökandens uppgift att vara son till Löjtnanten Gustaf
Julius von Schantz och Juliana Maria Schurich, får jag, rörande
lagligheten af äktenskapet samt faderns erkännande af sonen,
hänvisa till utdraget ur Bäckaryds kyrkobok; vidkommande åter
att domstols förklarande saknas, så har jag aldrig hort talas om
att sådant behöfves, då fadern till ett barn frivilligt uppfyller
sin skyldighet och låter viga sig vid barnets moder samt erkänner
barnet som sitt. Det är först då han trilskas att fullborda
äktenskapet, som den arma qvinnan behöfver och brukar vända
sig till lagen, för att, om möjligt, komma för sig och barnen i
åtnjutande af deras rätt.
För att nu endast hålla mig till det ett par gånger åberopade
Backarydsbetvget, får jag påpeka det ovedersägliga förhållande,
att sökandens moder och sökanden sjelf omöjligen kunnat
bli antecknade ä Bäckaryds församlings kyrkobok, såsom hustru
ocI* äkta son till Löjtnant von Schantz, med mindre den då varande
pastorn i församlingen varit öfvertygad om sakernas riktighet,
och har detta antagligen skett, hvad Juliana Maria Schurichs
egenskap af hustru beträffar, antingen efter anteckning i
prest betyget från Löjtnant von Schantz’ förra skrifningsort eller
ock efter förevisande af vigselattesten; och rörande sonens upptagande
som äkta, dels faderns muntliga erkännande, dels hans
företeende af betyg om den uti Mamsell Svenssons edeliga intyg
omnämnda förhandling inför Prosten Agrell i Skatelöf, hvilket
intyg finnes under Bil. C vid sökandens första ansöknings»
skrift till Riddarh.-Direktm, Det »r för mig klart att den vigtiga
handling, Mamsell Svensson omtalar, funnits och tillkommit
just i följd af Pastors i Backaryd fordran att Löjtnant von Schantz
skulle, för anteckningen i kyrkboken, med ett dylikt dokument
styrka sin uppgift om sonens erkännande såsom äkta. Att nämnda
Prosten Agrells betyg, likasom vigselattesten, numera icke är
i behåll, att afskrifter al dem här icke kunna företes, kommer sig
troligen deraf, alt Prosten i Backaryd, sedan han gjort anteckningen
i kyrkoboken, icke ansåg dem vara af nöden att gömma,
då kyrkoboken i allt fall skulle ega lagligt vitsord, hvarförutom,
om papperen ändock blefvo tili en tid bibehållna, de likväl, såsom
varande lösa lappar, lätteligen kunnat, under den långa
tidsrymden af 30 å 40 år, som sedan dess förflutit, bli bortslarfvade.
Medan jag är på kapitlet om det oftanämnda Bäckarydsutdraget,
vill jag, då jag betraktar Ridd. o. Ad;n mera såsom en
jury, än som en domstol, anföra hvad nuvarande Pastor i Backaryd
enskildt yttrar om betydelsen af utdraget i det bref, som
inneslöt densamma; han säger nemligen: »Som sonen ej är betecknad
som oäkta eller fosterson, utan som son, följer att Löjtnant
von Schantz lagligen erkände honom såsom sådan.» På
samma gång får jag ur ett annat bref uppläsa hvad slägten tänker
om saken; brefvet är ifrån sökandens köttsliga kusin. Kap
-
Den 28 April f. m.
605
ten-löjtnant Du Rietz, som skrifver: »Allt skäl för framgång är
att förvänta; ty sanningsenligt är Julius von Schantz son till
Löjtnanten Gustaf Julius von Schantz och dess fru, Juliana Schurich,
fastän född före äktenskapet, men erkänd derefter sorn
äkta son.»
Det tyckes som Riddarh.-Direktm hufvudsakligen fästat sig
dervid att vigselbetyget fattas, likasom om fråga endast vore
att i de minsta detaljer, såsom vigselår och dato, komplettera
von Schantziska genealogien på Riddarhuset; men hade sådant
alltid iakttagits, vore sådant af högsta nöd, så skulle få af oss
vara berättigade att å riddarhusgenealogierna stå antecknade, i
det vi om många bland våra förfäder väl veta att de varit gifta,
men icke när de blifvit det; ja, sjelfva Riddarh.-Direktms ledamöter
skulle vara i samma fördömelse, ithy att för en af dem står
det icke när hans får, för en annan när hans farfar, för en
tredje när hans farfars lar viede sig, o. s. v. för alla de öfriga.
Ingen lärer väl dock vilja påstå, aldraminst de sjelfva, att de
icke, likasom vi andra, äro veritabla adelsmän.
Att sökanden, eller rätteligen jag, till hvilken han, i anledning
af det namn jag i genealogiskt hänseende gjort mig, för
omkring ett år sedan vände sig, i och för frågans utredande
och genomdrifvande, vidtagit allt möjligt för att få reda på hvarest
vigseln emellan hans föräldrar försiggått eller blifvit antecknad,
bevisas af de liera intyg derom, hvilka finnas vidfogade ansökningarne
till Riddarh.-Direktms ordförande; hvarför försöket icke
lyckats, kommer sig helt enkelt deraf, att moderns skattskrifningsort
vid lysningstillfället icke kunnat utrönas; lysning afkunnas
och vigsel antecknas, såsom väl bekant är, uti den församling,
hvarifrån bruden tages. Likaså torde det vara kändt, att,
i dylika speciela läll eller då ett bättre fruntimmer förjumpat
sig och fått barn, hennes prestbetyg för tillfället ofta flyttas till
en annan socken, än der hon förut varit skrifven, för att tilldragelsen
skall väcka så litet uppseende som möjligt. Så har
troligen härvidlag tillgått; och, se der, en ytterligare orsak till
svårigheten att framleta vigselbetyget. Vi, sökanden och jag,
hans ombud härstädes, veta nogsamt att vigseln skett på Lunnaby
i Ojaby socken af Wexiö stift; men hans moder liar icke
der varit skrifven, och vigseln, som sagdt, antecknas i den församling,
hvarest lysningen afkunnats.
Slutligen kan jag icke underlåta nämna att den tanke påtvingat
sig mig, att Riddarh,-Rirekt:n i denna sak icke handlat
rätt oväldigt; jag påstår det ej, men, jag upprepar det, jag rår
icke för att jag fått denna föreställning, heldst då jag betänker
huru Direktm behandlade en annan bekant, af mig väckt fråga,
Hade sökanden varit amiral eller blott och bart chef för det
verk, der han nu endast är vaktmästare, torde det icke varit tu
tal om hans upptagande å genealogien. Men hvars och ens rätt.
personen må vara hvem han vill, bör beaktas; och att tullvaktmästaren
von Schantz, såsom en af Riddarh.-Direktms ledamöter
enskildt till mig invändt, är fattig och har enj mycket under
-
eoe
Den 28 April f. m.
ordnad samhällsställning, bör väl icke lägga något hinder i vä*
gen för bifall till hans ansökan. Det finnes ju många lika fattiga
och ringa förut ibland adeln, att inympningen af honom icke
blir något enstaka fall. Ar sökanden sjelf en obetydlig person,
så har han en lofvande son, som kan bli en prydnad ibland oss,
likasom en annan nu är det, förut af lika lågt stående fader,
den der, om jag ej missminner mig, var endast skutskeppare.
Om en dylik fråga, rörande denne, förekommit och blifvit afgjord
i den rigtning Riddarh.-Direktm angifvit, så hade ju adeln
i detta nu varit i saknad af den lysande man, Kabinetts-Kam*
marherre och Regements-chef, hvarpå jag antydt. Föröfrigt rör
frågan icke endast tullvaktmästaren von Schantz, utan en princip,
den nemligen, huruvida en behörig anteckning uti en kyrkobok
skall inför Riddarh.-Direktm eller R. o. Ad. ega vitsord eller ej.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag,
det Ridd. o. Ad. måtte besluta, att tullvaktmästaren Garl
Julius Ferdinand von Schantz skall anses såsom äkta son
till Löjtnanten Gustaf Julius von Schantz och dennes
sednare fru, Juliana Maria Schurich, samt, som sådan,
å von Schantziska stam taflan på Riddarhuset antecknas.
Om denna min motions remitterande till Riddarh.-Utsk:t
anhålles derjemte; och är jag öfvertygad om att Utsk:t tager i
noga begrundande såväl motionen, som de i saken till Riddarh.-  Direktm inlemnade ansökningar med de dem vidfogade betyg, af
hvilka ansökningar den första är af den 2 Oct. förlidet Sr, och
den andra af den 12 Febr, nu innevarande.
Frih. Cederström, Rudolf: Då det kanske icke varit
så lätt för R. o. Adms samtlige ledamöter, att i hast medfölja
och uppfatta innehållet af de flere papper Hr Anrep åberopat, och
hvaribland, beklagligen för hans klient, just det vigtigaste af
alla erforderliga intyg felas, nemligen föräldrarnes vigselattest
eller något deremot lagligen svarande intyg, vill jag, utan att nu
ingå i någon utredning af förenämnde pappers betydelse eller af
öfriga utaf Hr Anrep omnämnda fakta och förmenta skäl, allenast
förklara, att, vid Riddarh.-Direktms handläggning af mannen
Schantz’ ansökan om införande af hans namn å ätten von Schantz’
genealogiska tabeller, detta mål tagits af Direktm i sorfäflig och
opartisk pröfning, hvilket af R. o. Ad. säkerligen icke heller
drages i tvifvelsmål. Orsaken, att jag nu icke utförligt redogör
för grunderna til! den af Direktm fattade åsigt samt till ansökningens
i följd deraf erhållne utgång, får jag äfven gifva tillkänna,
beståendeg den deruti, alt jag anser en sådan utredning
nu ej nödig, enär Riddarh.-Utsk:t, dit Hr Anrep begärt remiss
å sin motion och dit jag förmodar R. o. Ad. lärer densamma
remittera, eger till sina ledamöter riddersmän af lika opartiskhet
och rättrådighet, egenskaper, som äfven Direktm vågar sig tillmäta,
och vi tillika veta Utsk:t inom sig hafva ledamöter, särskildt
förfarne i juridisk kunskap och anställda i högre domarevärf;
hvadan jag med full tillförsigt mäste vara och är öfver
-
Den 28 April f. m. 607
tygad att motionen derstädes blifver grundligt pröfvad, och att
I)irekt:ns afsigt, att göra det laglikmätig! är, jemväl kommer att
vinna ett rättvist erkännande.
Efter härmed slutad öfverläggning remitterades den af Hr
Anrep väckta motionen jemte Frih. Cederströms yttrande till
Riddarh.-Utskd.
Gr. Posse, Arvid: Vördsamt (år jag anhålla att R. o.
Ad. ville inbjuda Borgare-St. att förena sig i det beslut R. o.
Ad. fattat i 25:te punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 66, angående
en profession i geologi vid Lunds universitet.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord propos.,
sitt bifall.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad., i enlighet
med hvad Riks-Ståndens Hrr Talmän vid hållet sammanträde
öfverenskomma föreslå, behagade besluta att företaga dels
val af ledamöter i förstärkt Stats-Utsk, Lördagen den 5 nästkommande
Maj, dels ock val af ledamöter i förstäkt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk. Onsdagen den 9 i samma månad.
Ropades ja.
Vidare föreslog Hr Gr. o. Landtm., att, i likhet med hvad
vid föregående Riksdagar iakttagits, vid valet af de 21 ledamöterne
i förstärkta Stats-Utsk:t tillika skulle utses 9 suppleanter,
så att hvarje vallista innehölle 3(1 namn, samt vid valet af de
18 ledamöterne i förstärkta Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t jemväl
borde utses 12 suppleanter, så att äfven dessa vallistor komme
att upptaga 30 namn; hvilket bifölls.
Fortsattes föredragningen al Slats-Utskds Utlåt. N:o 66,
ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens Åttonde Hufvudtitel.
66:te punkten.
mom. a och b.
Utskds hemställande!) biföllos.
mom. c, och i sammanhang dermed Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsktds Utlåt. N:o 6, i ani. af väckt motion
om bibehållande af det i Strengnäs inrättade Seminarium för
lärarinnors bildande.
608
Den 28 April f. tn.
Gr. Posse: Efter den plan, som anses vara uppgjord af
Regeringen i och för ordnande af Seminarier till bildande af
lärarinnor för folkskolorna, skulle sådana underhållas i Stockholm
och Skara. Ett äldre dylikt fanns förut i Strengnäs, som väl
i början icke var mycket besökt, men antalet lärjungar har på
sednare tider ökats. Sedan likväl nu dessa två andra blifvit
ordnade, skulle det i Strengnäs upphöra, och som det icke
heller numera torde behöfvas, får jag anhålla om bifall till StatsUtsk:ts
Utlåt, i det nu föredragna mormt samt afslag å Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 6
Gr. von Rosen, Fredrik: Jag har reserverat mig mot det
beslut, hvartill Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
kommit i denna punkt, ty lika med Gr. Posse anser jag att det
ringa afståndet från Stockholm gör ett Seminarium i Strengnäs
öfverflödigt. Jag får derföre anhålla om bifall till Stats-lJtsk:ts
Utlåt, samt afslag å det Sammans. Utsk:ts förslag.
Frih. Gederström, Rudolf: Jag är i detta fall af olika
tanke med Gr. von Rosen. Strengnäs’ läge kan icke vara annat
än förmonligare, då man jemnför detsamma med Stockholms;
men då ödet, i skepnad af tre Stånds beslut, redan godkänt
Stats-Utsk:ts Utlåt., så utgör detta en anledning för mig att
icke framställa något yrkande, utan endast tillkännagifva min
åsigt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Stats-Utsk:ts hemställan i förevarande mom. och afslag å Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt., dels ock
af Frih. Cederström, att R. o. Ad., med afslag å Stats-Utsk:ts
hemställan, måtte bifalla sistnämnde Utlåt.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Gederström: Jag är tacksam för Hr Gr:s o. Landtm:s
uppfattning af den verkliga andemeningen i mitt tal; men jag
nödgades sluta med att, då 3 Stånd redan fattat sitt beslut i
frågan, så kunde jag icke framställa något yrkande.
Uppå sedermera framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:ts
förevarande hemställan och afslog merberörde Utlåt.
67:de—70:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden betolius.
7Irsta punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del hyser jag icke
mycket förtroende til! denna nya institution, för hvilken ytterligare
-
Den 28 April f. m.
ligare anslag nu skulle beviljas, och jag anser den så mycket
mera öfverflödig, som de för densamma bestämda åligganden
borde utöfvas af biskoparne i stiften. Men då man upplyst mig
att detta anslag är af de 3 andra Stånden bifallet, har jag icke
något yrkande att framställa.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag har en alldeles motsatt
erfarenhet mot Gr. Mörner, ty i mitt län åtminstone hafva skolorna
i betydlig nion förkofrats sedan dessa inspektörer började
sin verksamhet. Som Gr. Mörner dock icke framställt något
yrkande, inskränker jag mig till att yrka bifall till punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propos.,
blef Utsk:ts förevarande hemställan af R. o. Ad. bifallen.
72:dra punkten.
Bifölls.
73:dje punkten.
mom. a.
Utsk:ts hemställan bifölls
mom. b, och i sammanhang dermed så väl Allm. Besv.- o.
Ekon.-ötsk:ts nederst å sid. 7 af Betänk:t N:o 58 gjorda hemställan,
som ock ett från Hederv. Bonde-St:t ankommet prot.-  utdrag N:o 235, innehållande inbjudning till de öfriga Riksstånden
att biträda det af Bonde-St:t i afs. å ifråg:de mom.
fattade beslut.
Gr. Posse: Vid 1859—60 års riksdag anvisades 75,000
rdr till löneförbättringar åt folkskolelärare, och dessa penningar
skulle fördelas på de församlingar som tillskjutit ett belopp motsvarande
den till dem öfverlåtna andelen af den personliga skyddsafgiften.
Men Kongl. Maj:ts Befallningslude tolkade föreskriften
så, att det belopp församlingen tillskutit före 1858 icke skulle
tagas med i räkningen, utan tillskottet beräknas endast från och
med 1859. Derföre har Kongl. Maj:t i sin Nåd. Propos. vid denna
riksdag uttryckeligen yrkat att anslaget skulle få tilldelas församling
utan afseende på tiden då den beslöt att aflemna skyddsalgiften,
och derjemte har Kongl. Maj:t begärt 100,000 rdr i
stället för 75,000, på det att behofvet skulle kunna fyllas. Men
sedan Kongl. Maj:ts Propos. blifvit afgifven, hafva så många
ytterligare ansökningar inkommit till Kongl. Majit om understöd
för folkskolorna, att dessa 100,000 rdr icke skulle blifva tillräckliga,
hvarföre Ecklesiastik-Ministern under hand meddelat
Stats-Ctsk:t att efter approximativ beräkning 130,000 rdr skulle
erfordras, och härpå grundade Stats-lltsk:t sin hemställan.
H. IV. 39
610
Den 28 April f. m.
Men sedan detta Betänk, antogs i Utsk:t, hafva ytterligare
ansökningar inkommit, så att nu behöfves 150,000 rdr. Detta
meddelades ungefär som jag nu uppgifvit af Ecklesiastik-Ministern
i Preste-St:t, som i likhet med Bonde-Stit bifallit de 150,000
rdr. Stats-Utskits Betänk, skiljer sig dock något från Ekon.-  Utsk:ts, i det detta sednare föreslår att de församlingar, som
icke förmå bidraga med hälften af hvad som behöfves till dess
skolväsende, ändock skulle få tillgodonjuta del af anslaget. Detta
anser jag likväl oförsigtigt, ty i så fall skulle kanske mången
församling undandraga sig alla bidrag.
Eör min del får jag således i öfverensstämmelse med
Bonde-St:t yrka att R. o. Ad:n ville bifalla Stats-Utsk:ts Utlåt.,
så att summan höjes till 150,000 rdr, samt att det Höglofi. St:f
ville afstå Ekon.-Utsk:ts förslag.
Hr Tornérhjelm, Johan Carl Abraham: Det är med
synnerlig tillfredsställelse jag hört Gr. Posses framställning i
hvad den rörer anslagets förhöjande till 150,000 rdr. Jag instämmer
i detta förslag och anhåller på det varmaste att R, o.
Ad:n måtte göra detsamma. Hvad Ekon.-Utskits Betänk, beträffar,
instämmer jag likaledes med Gr. Posse i yrkande om
afslag. Men Bonde-St:ts inbjudning kan jag ej, lika med honom,
såvidt jag rätt uppfattat hans yttrande, i sin helhet bifalla, utan
yrkar jag bifall till de vilkor, som finnas framställda i det Kongl.
Maj:ts Propos. bilagda statsråds-prot., eller, som är detsamma,
till Slats-Utsk:ts förslag. Skälen till det af Bonde-St:t antagna
förändrade vilkor är lält att linna. Församlingarna få derigenom
lättadt tillfälle att anlägga flera småskolor, till hvilkas lärare
de icke äro skyldiga utgöra minimi-lönen, som endast behöfver
utgå till examinerade lärare (och lärarinnor) vid egentliga
folkskolor, och antagandet af det i inbjudningen framställda vilkor
skulle således innebära indirekt uppmuntran för församlingarna
att allt för mycket öka småskolornas antal på den egentliga
folkskolans bekostnad, hvarigenom anslaget ock skulle blifva
mera otillräckligt. Nödgades deremot församlingarna att, enligt
departementschefens af Kongl. Majit gillade förslag, visa att folkskoleafgiften
jemte deremot svarande tillskott forst utgått till
examinerade lärare vid egentliga folkskolor, skulle folkrikare
församlingar derigenom föranledas att upprätta flera egentliga
folkskolor, hvilka vä! böra stå i ett visst förhållande till antalet
af småskolor. På grund af hvad jag haft äran anföra, får
jag anhålla om propos. på bifall tili inomit, dock att, enligt
Gr. Posses förslag, anslaget förhöjes till 150,000 rdr, afslag- på
Ekon.-Utskits Betänk., samt afslag på Bonde-Stits inbjudning,
utom i fråga om anslagets belopp.
Frih. Hamilton, Hugo: Lika med Gr. Posse anhåller
jag deremot att U. o. Adin ville antaga Bonde-Stis inbjudning,
Mig är äfven den upplysning lemnad att Borgare-Stit antagit denna
inbjudning samt beslutat att höja anslaget till 150,000 rdr. Det
Den 28 April f. m.
611
är således redan tre Stånds beslut, och om vi nu skiljde oss
derifrån, skulle frågan gå till förstärkt Utsk.
Hvad åter den siste talarens förslag angår, så kan jag icke
dermed förena mig. Jag har nemi. den öfvertygelsen att om
småbarnsskolor inrättas på allmän bekostnad, så sker det på
folkskolans bekostnad. Det är äfven en annan sak, hvari BondeSt:ts
inbjudning skiljer sig från Kongl. Maj:ts Propos. I den
sednare står det nemi. »examinerade lärare», men i inbjudningen
står det »lärare eller lärarinna». Jag fäster vigt vid detta
sednare, ty mången församling kan endast gifva så ringa lön
att blott frumtimmer kunna berga sig derpå.
Med anledning häraf tillstyrker jag bifall till Bonde-St:s inbjudning.
Gr. Mörner: Det är verkligen en besynnerlig method för
ärendenas behandling, som börjar utveckla sig. Det är icke
första gången man hör talas om att, sedan Kongl. Maj:t förklarat
ett anslag vara till visst belopp erforderligt, så kommer en
af Bådgifvarne till Stats-Utsk:t och begär under hand ett ytterligare
anslag, och denna framställning upptages af Utsk:t, pröfvas
och behandlas helt och hållet utom den af grundlagen föreskrifna
ordningen. Önskar Kongl. Majit ett anslag, så anvisar grundlagen
huru dervid skall tillgå. Vårt nuvararande Stats-Råd tyckes
deremot vilja införa ett alldeles nytt sätt, bestående deruti, att,
om en Departements-Chef icke får sin vilja fram i Stats-Rådets
plenum, så springer han konfidentielt till Stånd eller Utsk. och
insinuerar der sin enskilda åsigt. Mot detta Sjö- och Ecklesiastik-Ministrarnes
sätt att gå till väga måste jag nedlägga min protest
och hoppas att detta handlingssätt icke måtte blifva ett
testamente af de nuvarande Stats-Råden till deras efterträdare.
Jag anser det således orätt att Stats-Utsk:t härvid fäst det ringaste
afseende, ty Departements-Chef har icke, som sådan, någon
motionsrätt.
Hvad nu sjelfva summan beträffar, så tror jag icke det är
skäl att gå längre än Stats-Utsk:t föreslagit. Det tyckes vara
nog att 30,000 rdr mera lemnäs, än Kongl. Majit i sin Propos,
begärt; men att vi nu ytterligare skulle på högst lösa uppgifter
än vidare höja summan med 20,000 rdr, dertill finner jag icke
något annat skäl, än alt ett ytterligare dröjsmål af 14 dagar med
beviljande af allt, som nu blifvit ifrågasatt, kunde göra att summan
växte med en 50,000 rdr till.
Hvad åter sjelfva vilkoren angår, så anser jag det bättre att
antaga Stats-Utsk:ts förslag än de vilkor Bonde-St:t i en hast
uppställt, och får derför yrka bifall till Stats-Utsk:ts förslag oförändradt.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag instämmer med
Gr. Mörner och får fästa uppmärksamheten på att, om man
gifver efter för alla de anspråk, som framställas, så vet man
icke hvar det kan sluta. Derför anser jag också att, då Stats
-
612
Den 28 April f. m.
Utsk:t med 30,000 rdr ökat den af Kongl. Maj:t begärda summan,
så bör man icke gå längre.
Jag yrkar derlöre att R. o. Ad:n, med afslag å Bonde-St-.s
inbjudning och ogillande af Ekon.-Utsk:!s förslag, måtte godkänna
Stats-Utsk:ts hemställan.
Hr R os ensvärd, Johan Henrik: Jag ber att först med
några ord få besvara de anm:r, en värd talare framställt mot att
Stats-Utsk:t höjt den af Kongl. Maj:t begärda samman. StatsUtsk:t
har gjort detta på grund af de uppgifter, som till detsamma
blifvit inlemnade, och ansett sig hafva så mycket större
skäl dertill, som en mängd fattiga församlingar, hvilka redan
börjat upprätta skolor, i annat fall skulle blifvit nödgade att
nedlägga dem.
Hvad nu sjelfva frågan eller Bonde-St:ts inbjudning beträffar,
så finner man att den både i afseende å summan och ordalydelsen
skiljer sig från Utsk:ts förslag. Jag tror det derföre vara
skäl att, om älven det Höglofl. Ståndet i afseende å summan
förenar sig med Bonde-Sl:t, dock antaga den af Stats-Utsk:t föreslagna
ordalydelsen. Denna är nemi. lika med den af Kongl.
Maj-.t föreslagna och af prot. finna vi alt den innehåller några
afvikelser från nu gällande stadgar för församlingar att få del
af dessa penningar.
Det är visserligen sanni att understöd år från år blifvit anvisade
för folkskolan, men der är äfven mycket att göra. Och
då så rikliga anslag vid denna riksdag äro beviljade för den
högre undervisningen, anser jag att man i denna fråga icke bör
vara alltför njugg, utan gå Bonde-St:t, som har största nyttan
häraf, till mötes.
På dessa skäl förenar jag mig med Gr. Posse och anhåller
att summan måtte höjas till 150,000 rdr.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Montgommerie-Cederhjelm, Robert Nils Germund:
Sedan Kongl. Maj:ts Propos. inkom till Stals-Utsk:t, har,
sorn af Betänk:t synes, flera handlingar inkommit, som visa att
anslaget behölver höjas utöfver det af Kongl. Maj:t begärda beloppet.
Gr. Posse har äfven upplyst att också sedermera ytterligare
ansökningar inkommit. Jag tror det derföre vara skäl
att så snart som möjligt afgöra denna fråga, så mycket mera
som Bonde-St:t härvid fäster stor vigt. Och då det är ©tvifvelaktigt
att kommunerna skola göra mycket för sina skolor, örn
de dertill få någon hjelp, tillstyrker jag att en summa af 150,000
rdr härför måtte anvisas
Frih. Cederström, Budolf: Då här är fråga om an
slag
för ett af de vigtigaste ändamål, som kunna komma under
R. St:rs pröfning, oqh då behofvet från alla håll vitsordas, tror
Den 28 April f. m.
613
jag icke man bör tillerkänna det något egendomliga sätt, hvarpå
summan blifvit förhöjd, så stor betydelse, helst grundlagen icke
gör någon skilnad mellan Kongl. Majlis Propos. och enskilde
motioner, utan förutsätter att R. St:r i hvarje fall pröfva sakens
vigt.
Då det nu visat sig att det begärda anslaget understiger
det verkliga behofvet och då här icke ensamt är fråga om småbarnsskolor,
utan om folkskolor i allmänhet, så synes mig att
R. o. Adin icke bör låta afskräcka sig af det förhöjda anslaget,
utan bevilja de 150,000 rdrina.
Frih. Hamilton har förordat Bonde-Stits inbjudning, derföre
att anslaget då skulle utgå både till lärare och lärarinnor, men
då i alla läll icke något hinder tinnes för anställande af lärarinnor,
anhåller jag att R. o. Adin ville förena sig i den af Gr,
Posse gjorda hemställan, så mycket mera som vi hört två andra
af Stats-Utskits ledamöter yrka samma förhöjning i anslaget.
Frih. Klinckowström, Rudolf: För att visa att åtminstone
icke Stats-lltsk:s alla ledamöter yrka denna förhöjning,
ber jag få tillkännagifva att jag instämmer i det af Gr. Mörner
afgifna yttrandet. Jag tror nemi. att, om denna fråga äfven understödes
på sätt Gr. Posse yrkat, så kan den ändock icke för
framtiden läggas helt och hållet å sido. Befolkningen ökas nemi.
så mycket att Kongl. Majit väl i alla fall måste ingå med ytterligare
Propos. till nästkommande representation, och jag tror
verkligen att man, med det anslag Stats-Utskit nu förordat, eller
30,000 rdr mera än Kongl. Maj:t begärt, kan berga sig tilldess
nästa slats-reglering om 8 månader förekommer. 1 Stats-Utskit
försökte jag att gifva frågan en lyckligare lösning, men Bönderna,
som icke förstodo mig, motarbetade förslaget. Jag hemställde
nemi. att Utskit skulle bifalla Kongl. Majds Propos. om 100,000
rdr, men såsom förslags-anslag; då hade Kongl. Majit kunnat
pröfva hvarje särskild anhållan och densamma bifalla eller alslå.
Men detta var, som sagdt, fåfängt, ehuru jag tog mig friheten
erinra dem derom, att då de kunnat gifva ett förslags-anslag för
artillerihästar, så kunde de väl äfven gifva det åt folkskolor.
Af konstitutionella skäl anser jag det vore bäst, om R. o.
Ad:ii icke ginge högre i sin frikostighet än Gr. Mörner föreslagit,
hvarföre jag yrkar bifall till Stats-Utsk:s förslag.
Frih. Ha mil toni Med afseende å »de ständigt växande
anspråken», som en ledamot nämnde, ber jag få nämna att dessa
hvarken kunna eller få byggas på hvad hvarje församling sjelf
tycker, utan på hvad som är föreskrifvet i den Kongl. Författningen.
Men om nu en församling uppfyllt de föreskrifna vilkoren
och på denna grund gör en framställning till förmån
för sin skola, så bör den få hvad författningen medgifver, och
det är för att sätta Regeringen i tillfälle härtill som jag anser
att den större summan bör beviljas.
(514
Den 28 April f. m.
Slutligen får jag tillkännagifva att jag Irånträder mitt yrkande
om antagande af ordalagen i Bonde-Shts inbjudning och
förenar mig med Gr. Posse.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels af
Gr. Mörner, att B. o. Adm, med afslag å så väl Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts ifrågavrde hemställan i Betänkit N:<> 58 som
ock Bonde-St:ts i ämnet gjorda inbjudning, skulle bifalla StatsUtsk:ts
förevarande hemställan, dels ock af Gr. Posse, att R. o.
Adm, med afslag å förstnämnde Utsk:s hemställan samt BondeSt:ts
inbjudning, utom i hvad densamma rörde anslagsbeloppet,
mätte bifalla Ststs-Utsk:ts hemställan med den förändring, att
summan 130,000 rdr höjdes till 150,000 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Gr. Mörners yrkande, hvarvid svarades många ja och
nej i blandning, samt sedermera propos. på antagande af Gr.
Posses förslag, då svaren likaledes utföllo med mångå så väl ja
som nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som vill, ait R. o. Adm, med afslag å Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts hemställan nederst å sid. 7 af Betänk:t N:o 58
samt Bonde-St:ts i protokolls-utdraget N:o 235 gjorda inbjudning,
skall bifalla Slats-Utsk:ts hemställan i mons b. af 73:dje
punkten i Utlåt;t N:o 66, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Adm Stats-Utsk:ts ifrågavarande
hemställan med förhöjning af summan 130,000 rdr till 150,000
rdr, samt afslår så väl Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts ofvannämnde
hemställan som ock Bonde-St;ts inbjudning, utom i hvad
densamma rörer anslagsbeloppet».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut,
sedan den förseglade sedeln blifvit öppnad, rösterna bafra utfallit
sålunda.
Ja — 45.
Nej — 46.
74:de och 75:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
76:de punkten.
Gr. Mörner: Detta sällskap kunde vara nödigt på den
tiden Staten tog sig mindre af undervisnings-väsendet, än sorn
Den 28 April f. m.
615
nu ar händelsen. Men då vi nu hafva en serskild byrå härför
inom Ecklesiastik-Departementet och då man nyss höjt anslaget
för folkskole-inspektörerne, tror jag icke man bör älven höja
detta anslag. Ifrågavarande sällskap synes mig kunna nöja sig
med hvad det har, och derför yrkar jagafslag ä dessa 150,000 rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes forst propus,
på bifall till Utsk:ts förevarande hemställan, hvarvid svarades
flere nej och några ja, samt sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu halva varit öfvervägande.
77:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
78:de punkten.
mom. a.
Hr Huss: Mot Stats-Utsk:ts Betänk, i denna punkt har jag
nedlagt en reservation, som finnes intagen på pag. 45. Då
K. St:r vid riksdagen 1856—58 hos K. M:t anhöllo om en
utredning rörande ett fullständigt ordnande af den civila sjukvården
i riket, afgaf K. M:t befallning till Sundhets-Collegium
att inkomma med underdånigt förslag i ämnet. Detta förslag,
som afgafs 1859 och af K. M:t godkändes, innehöll bland annat,
att 48 nya provincialläkarestationer borde upprättas. Till följd
häraf afgaf K. M:t vid 1859—60 års riksdag Nåd. Propos.
om anslag till 12 prov.-läkare-löner, men R. St:r ansågo behofvet
så trängande att de gåfvo anslag till 20, med vilkor att kommunerne
sjelfva skulle bekosta bostad m. m. för läkaren.
Vid 1862—63 års riksdag begärde K. M:t anslag til! ytterligare
8 löner, hvilka beviljades, så att vi nu tillsammans hafva
28 nya löner beviljade af de föreslagna 48. Af dessa äro 26
redan tillsatta och de två återstående blifva det inom kort, hvilket
torde bevisa huru nödvändiga de varit.
Förbises får ej att af de 28 redan upprättade nya prov.-  iäkare-tjensierna äro 25 stationerade å landsbygden, samt att
alla de sex distrikter, som för det närv. anmält sig till erhållande
af enahanda förmån, äro belägna å landet. Den åsigt, som nemi.
blifvit följd, har varit, att, som städerna hafva egna läkare, men
landsbygden deremot lider brist på närmare läkarevård, borde
den ock företrädesvis tillgodoses. Nya provincialläkare-tjensters
upprättande är sålunda nästan uteslutande till fördel för landtbefolkningen;
att denna fördel ock uppskattas af denna befolkning,
bevisas genom den skyndsamhet, hvarmed distrikterna sökt
uppfylla de ej så litet betungande vilkoret) för läkares erhållande,
såsom ock att ej mindre än sex ledamöter af Bonde-St:t inom
Stats-Utsk:t instämt uti den af mig afgifna reservationen.
Till innevarande riksdag hemställde Sundhets-Collegium om
anslag för ännu 8 nya prov.-läkarelöner, och tillkännagaf der
-
Den 28 April f. m,
jemte att 6 distrikt, som uppfyllt de föreskrifna vilkoren, anmält
sig till erhållande af läkare, men K. M:t liar icke gjort
framställning om anslag för flera än tre löner. .Men på grund
af deri erfarenhet, jag förvärfvade under den tid jag var ordförande
i Sundhets-Coll., vågar jag försäkra, att ett skyndsamt ordnande
af prov.-läkare-regleringen är för helsovården inom riket
ytterst nödvändig, och att det begärda anslaget till endast 3 nya
prov.-läkare-tjenster är alldeles för otillräckligt. Jag anser derföre
att ett anslag för 6 läkare är det minsta, hvarmed man nu kan
reda sig, och detta så mycket mera, som, enligt hvad jag nyss
nämnde, 6 distrikt redan anmält sig till erhållande af läkare,
såsom hafvande fullgjort alla af R. St:r föreskrifna vilkor. Man
tiar visserligen invändt att, om regleringen skedde för hastigt,
skulle brist på läkare uppstå, men om detta också förut varit
fallet, eger nu ett motsatt förhållande rum, emedan ett ej obetydligt
antal unga läkare numera finnes att tillgå.
Jag vågar vidare hänvisa till den frikostighet, R. St:r visade
vid riksdagen 1859—60, då anslag beviljades till 20 i st. f. de
af K. M:t begärda 12 lönerna, och vill slutligen tillägga, att heisten
på läkare är serdeles kännbar i norra och nordvestra Sverige.
Till följe af hvad jag nu anfört, vågar jag anhålla, att Ridd.
o. Ad. måtte bifalla Betänk:t på det sätt, att i st. f. summan
4,500 insättes 9,000 och att antalet 3 läkare måtte förändras
till 6, så att hvardera får 1,500 rdr. Jag tror mig tala i det
allmänna intressets namn, och ber endast få tillägga, att Presteoch
Bonde-St:n bifallit Betänk:t på sätt jag här föreslagit.
Jag anhåller således hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. pä
det. förslag, jag uti den åberopade reservationen framställt:
att sex nya prov.-läkare-löner, hvardera af 1,500 rdr,
anslås med tillsammans 9,000 rdr, under de vilkor i öfrigt,
som K. M:t föreslagit,
Gr. Mörner: Jag täger mig friheten lästa det Högloft.
Ståndets uppmärksamhet på att K. M:t endast begärt anslag till
3 nya prov.-läkare-löner, samt att enskilda motionärer gjort
framställning om anslag till löner för två läkare, som skulle tillsättas
i af dem uppgifna distrikt. Betänk:t upplyser visserligen
icke, om det af K. M:t begärda anslaget skulle användas till löner
i ettdera eller båda af de distrikt, motionärerna uppgifvit,
men äfven om så icke vore förhållandet, finnes dock icke i
grundlagsenlig väg begäran framställd om anslag till flera än 5
löner. Huru den 6:te kunnat tillkomma, förstår jag således icke,
ty det finnes icke någon under riksdagens lopp timad händelse,
som tillåter den siste värde talaren att väcka detta förslag, och
om så skulle varit förhållandet, hade motionen bort aflemna»
till Stats-Utsk:t. Jag kan således icke heller fatta, huru de andra
Stånden, i strid mot våra, af oss alla besvurna grundlagar,
kunnat bifalla detta förslag.
Jag anser således det vara rättast att i denna fråga hålla
»ig vid K. M:ts Propos., så mycket mera som ett bifall till den
-
Dea 28 April f. m.
617
sa innia lemnar tillgång till läkarelöner för de distrikt, som af de
värde motionärerna narnngifvits.
Man har visserligen sagt att det finnes kompetente personer,
som endast gä och vänta på dessa tjenster, men jag tillåter
mig hänvisa till de ständiga annonserna i Post-Tidningen,
som visa, att det finnes ganska många prov.-läkaretjenster, som
icke kunnat tillsättas. Mången läkare finner nemi. större fördel
uti att prakticera enskildt än gå i Statens tjenst.
Jag tror derföre att man tryggt kan antaga K. M:ts förslag,
och detta så mycket mera, som det endast är fråga om ett uppskof
på 8 månader.
Jag anhåller om propos. i öfverensstämmelse med hvad
jag nu yttrat,
Frih. Alströmer; Då folkundervisning och sjukvård äro
ämnen, som företrädesvis torde vara förtjenta af R. St:rs bevågenhet,
och då Hr Huss, i min tanke, anfört talande skäl för
sitt yrkande, anser jag mig böra instämma i nämnda yrkande.
Hr Lagercrantz, Carl Gustaf: Ehuru jag icke eger
den kännedom om landets allmänna förhållanden, att jag derpå
tilltror mig kunna grunda ett omdöme om vidsträektheten af
behofvet utaf läkare, har jag dock i kännedom af det län jag
tillhör tillräcklig anledning, för att med fullt fog instämma i
det yrkande, som FIr Huss, i enlighet med sin reservation, här
framställt.
Enligt det förslag till fördelning af prov.-läkare inom Jemtlands
län, som afsåg att nödtorfteligen tillfredsställa länets behof,
fattas inom detta län tre prov.-läkare, och angelägenheten att
fylla detta behof, gör sig för hvar dag alltmera gällande. Jag
har tillfälligtvis just i dessa dagar fått mottaga ett bref från en
af länets prov.-läkare, deri han skrifver, att han, sedan han den
6 Mars sammanträffade med mig, bokstafligen natt och dag flackat
kring i distriktet samt att han nu af öfveransträngning ligger
illa sjuk. Han är ung och stark, men har dock fått duka under
för ansträngningar, hvilket icke heller är att undra på, då
det distrikt, hvari han bestrider läkarevården, omfattar mera än
100 qvadratmil med vid pass 7,000 innevånare.
Skälet dertill, att K. M:t, oaktadt Sundhets-Collegium önskat
anslag till 8 nya prov.-läkare, inskränkt sin begäran till anslags
anvisande till endast 3 sådana, torde vara alt söka deri, att
statsregl.-perioden är så kort. Detta skäl eger sin riktighet och
tillämpning på frågor i allmänhet, men eger det icke i afseende
å förevarande fråga, som behandlar läkarevården. Mig synes,
att när ett sådant behof är erkändt, är det af stor vigt att utan
uppskof afhjelpa det, så snart man nemi. är förvissad, att kompetenta
personer icke saknas för platsernas besättande. Då nu
upplyst blifvit, att i detta afseende ingen tvekan bör uppstå,
finner jag mig cga fullt skäl att hos Ridd. o. Ad. anhålla om
bifall till Hr Huss’ yrkande.
518
Dea 28 April f. m.
Gr. Sparre, Erik: Hvar och en, sorn eger någon känne
dom
om förhållandet med sjukvården på landet, kan icke annat
än behjerta den framställning, som af Hr Huss blifvit gjord.
Sedan, lör anställande al prov.-läkare inom någon ort,
det vilkor fästats, att distriktets innevånare skulle anskaffa kostnadsfri
bostad åt läkaren, hafva kommunerna fullgjort detta vilkor
med en ifver, som tydligen ådagalägger det befintliga beliofvet.
Förhållandet kan icke öfverallt vara så ogynsamt sorn
i Jemtlands län, hvilket blifvit af den siste värde talaren om*
nämndt, men säkert är, att läkaredistrikterna äro så stora, att
läkaren icke kan med bästa vilja hinna att egna alla sjuka, som
deraf äro i behof, sin omsorg. Följden häraf har mångenstädes
blifvit den, att de sjuka blifvit afvänjda från alt söka hjelp hos
läkare och derföre vändt sig till s. k. kloka gubbar och gummor,
hvilka begå de förskräckligaste sottiser.
Med afseende härå måste jag varmt förorda den gjorda
framställningen, helst af handlingarne inhemtas, att redan 6 kommuner,
som uppfyllt de föreskrifna vilkoren, anmält sig till erhållande
af läkare. Alt bevilja anslag endast till 3 nya läkareplatser
och låta de andra 3 förblifva obesatta, synes mig icke
vara rätt, då alla 6 äro lika angelägna och kommunerna lika
berättigade.
Det har blifvit anmärkt, att K. M:ts Propos. afsåg endast
3 nya platser, att motionärer gjort framställning om ytterligare
2, samt att sål. Hr Huss’ yrkande vore för vidsträckt. Itel
torde emellertid icke vara första gången som R. St:r, vid beviljandet
af ett anslag, sådant som det ifrågavarande, anvisat ett
belopp, sorn med afseende å verkliga behofvet fanns skäligt, äfven
om derom icke serskildt yrkande blifvit gjordt. Att häri
skulle ligga ett grundlagsbrott, kan jag icke finna. Frågan är
om tillsättande af nya prov -läkare-platser, och om det blir en
mer eller mindre än föreslaget blifvit, torde grundlagen derigenom
icke hafva blifvit trädd för nära.
Med afseende således derå, att behofvet är verkligt, och då
bostäder redan blifvit af kommunerna anskaffade, förenar jag
mig i det yrkande, som blifvit framstäldt af Hr Huss.
Hr Huss: Jag högaktar Gr. Mörners ömtålighet om grundlagen,
men jag tror mig dock kunna upplysa Hr Grin, att hans
ömtålighet i förevarande fall icke är på sin plats.
Förhållandet är nemi., att K. M:t redan 1859 för R. St:r
framlagt ett fullständigt förslag till ordnande af den civila helsovården
i riket, hvilket förslag blifvit af R. St:r vid 1860 års
riksdag lemnat utan anmärkning. Den framställning, jag nu tagit
mig friheten göra, innefattas i nämnde förslag, och jag tror
derför icke att grundlagen, i det af Gr. Mörner antydda hänseende,
kan anses på något sätt lederad, om min framställning
bifälles, enär beviljandet af sex nya prov.-läkarelöner endast utgör
en fortsättning till fullbordande af ofvannämnde förslag till
Deu 28 April t', m.
619
deri civila helsovårdens ordnande, som K. M:t gillat och framlagt
för R. Si:r, samt R. St:r för sin del lemnat utan anmärkning.
Gr. Mörner anmärkte vidare, att prov.-läkaretjenster skulle
slå lediga samt således brist förefinnas på kompetente sökande
till de föreslagna nya platserna. Härvid ber jag få upplysa, att,
enligt hvad jag har mig bekant, endast prov.-läkaretjensten i
Rajala uti Lappmarken, omkring 20 mil norr om Torneå, är
obesatt. Men icke är det underligt, om läkare ogerna söka sig
anställning så högt upp i norden. Alla andra platser äro tillsatta,
och så snart någon plats annonceras ledig, anmäla sig vanligast
flera sökande dertill.
Slutligen får jag fästa Gr. Mörners uppmärksamhet derpå,
att behofvet af nya prov.-läkaretjenster vitsordas af den beredvillighet,
hvarmed kommunerna hastat att uppfylla det för prov.-  läkares anställande föreskrifna vilkor, bestående i anskaffande
åt honom och framtida underhåll af kostnadsfri bostad vid stationen.
Utgifterna härför äro inom många distrikter ganska
kännbara, och man kan derföre äfven antaga, att der detta vilkor
blifvit uppfyldt, der förefinnes ett verkligt behof.
Jag anhåller fortfarande om bifall till mitt förra yrkande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: (Detta yttrande, som
blifvit talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt).
Frih. Hamilton, Hugo: Den konstitutionella delen af
frågan kommer säkerligen att algöras af Hr Gr. o. Landtm,, så
att derom vill jag icke yttra mig.
Reträffande hehöfligheten af det större anslaget, synes mig
denna vara erkänd af en stor del af Stats-Utsk:ts ledamöter, då
icke mindre än 2 Utsk:s-ledamöter af Preste-, 2 af Borgare-och
6 af Bonde-St:t, instämmande i Hr Huss’ reservation, ogillat
Utsk:ts tillstyrkande af det mindre anslaget. De 2 Stånd, som
torde vara närmast förtrogna med landets behof, nemi. Borgareoch
Bonde-St:t, lära också hafva bifallit Hr Huss’ yrkande, och
detta torde tala tillräckligt för beviljandet af det högre anslaget.
Att K. M:t begärt anslag till endast 3 nya prov.-läkare, är
visserligen ett vigtigt skäl för Utsk:ts beslut, men K. M:ts framställning
torde hafva grundat sig, icke på en pröfning af behofvet,
utan endast på den omständighet, att statsregleringsperioden
vore ett-årig; och då hehöfligheten af det större anslaget blifvit
ådagalagd, torde R. St:r ega skälig anledning att gå längre än
K. M:t föreslagit.
Jag har mig bekant, att det föreskrifna vilkoret för prov.-  läkares anställande på många ställen blifvit uppfyldt, utan att
distriktet ännu erhållit läkare, och serskildt vet jag, att en kommun
icke allenast anskaffat bostad åt läkare, utan jemväl inrättat
sjukhus för de sjukes behandling, men att denna kommun
icke kommit i tur att få läkare, emedan tillräckligt anslag icke
blifvit af Staten lemnadt.
820
Deu 28 April f. m.
På grund af de skäl jag anfört, förenar jag mig i det af
Hr Huss framställda yrkande
Hr Olivecrona, Knut: En aktad talare, Frih. Al
strömer,
yttrade nyss, att undervisning och läkarevård borde
vara föremål för R. St:rs synnerliga uppmärksamhet. Jag delar
denna åsigt I afseende å undervisningsväsendet hafva
R. St:r iemnat ganska betydliga anslag och derigenom ådagalagt,
att de dervid fästa stor vigt. Deremot torde, beträffande
sjukvården, icke alldeles samma gynnsamma förhållande
hafva egt ruin. Visserligen hafva R. St:r, sedan en undersökning
1859 egt rum och K. M:t pröfvat i hvad mon nya prov.-  läkareplatser erfordrades, tagit ett ganska stort steg framåt i
denna rigtning, då vid 1860 års riksdag anslag beviljades för
anställande af 20 nya prov.-iäkare, hvarefter sista riksdagen beviljade
anslag till ytterligare 8 prov.-läkare; men att behofvet
icke ännu blifvit fyldt, synes deraf, att Sundhels-Collegium ansett
åtminstone 48 nya platser böra inrättas, hvaraf således 20
ännu icke erhållit något anslag.
Att det således är ett verkligt behof att få större anslag
än K. M:t begärt, torde icke kunna förnekas, och då 6 kommuner
fullgjort föreskrifna prestanda, anser jag, att R. St:r nu böra
gå allmänhetens önskan till mötes.
Det har blifvit anmärkt, att det skulle finnas brist på sökande
till platserna, hvilket skulle bevisas genom de ständiga
annonserna i Post- och Inrikes Tidningar om lediga läkareplatser.
Att annonser så ofta synas i tidningarne, torde härröra
deraf, att om en ung läkare kan få en prov.-läkaretjenst, antager
han den, äfven om inkomsterna äro obetydliga, för att erhålla
en fast plats, men om han sedan kan få en bättre tjenst,
söker han sig ifrån den förra, alldeles som man ser prester söka
sig från ett pastorat till ett annat, som lemnar större inkomster.
På dessa skäl och hvad i öfrigt blifvit anfördt af Hr Huss
och dem, som med honom instämt, anhåller jag, att Ridd. o.
Ad., med afslag å (Jtsk:ts hemställan, ville antaga Hr Huss’
reservation.
Gr. Mörner: Det har blifvit erinradt, att Sundhets-Golle
gium
gjort framställning om anslag åt 8 nya prov.-läkaretjenster,
men man har icke fästat uppmärksamheten derå, att denna
framställning blifvit gjord under förutsättning af en tre årig statsregleringsperiod.
Nu är emellertid statsregleringsperioden endast
ett-årig, hvilket torde vara en omständighet, som förtjenar tagas
med i beräkningan; och jag skulle tro, att när man understöder
K. M:ts Propos. i ämnet, bör man vara fredad för förebråelsen
att vara likgiltig »för den lidande menskligheten.» Jag tror för
min del, att denna har i K. M:t en högste målsman, som icke
underlåter att egna den all omvårdnad.
Man har sagt, att min uppgift, att åtskilliga prov.-läkaretjenster
icke kunnat besättas, gällde endast för en enda prov.-
Den 28 April f. bi.
621
läkareljenst, nemi. den i Pajala. Jag får bedja den värde talaren
göra sig underrättad, om icke i Jemtland finnes anställd såsom
provincialläkare en inkompetent person — en dansk eller tysk
man, som, i brist på annan sökande, erhållit förordnande å
tjensten. Om tillfället medgåfve en noggrann granskning, tror
jag, att jag kanske skulle kunna framleta ytterligare en eller
annan.
Hr von Koch, Nils Samuel: i afseende å den konstitutionella
delen af frågan, tror jag, att vi kunna trygga oss vid
vår ordförande, och jag förmodar, att propos. icke lärer förvägras,
då sådan redan gil vits af 2 andra Stånds ordförande
samt praxis varit, att när ett anslag blifvit hegardt. R. St:r
ansett sig berättigade att säga: vi gifva icke blott det begärda
beloppet, utan dessutom så och så mycket mer, för att vinna
det ändamål, förslaget alser.
Beträffande behöfligheten af det större anslaget, måste jag
bekänna, att jag tror, att hvar och en, som känner förhållandena
i landsorten, icke kan förneka, att man borde gå ännu
längre, på det läkarevården i landsorten måtte blifva en verklighet,
ty sannerligen står det icke derutinnan högst bedröfligt
till.
För min del kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Hr
Huss’ förslag, deruti flera af R. o. Adms ledamöter förut instämt.
Hr Lag ercrantz: Med anledning af Gr. Mörners sednaste
anförande, får jag upplysa, att den person, på hvilken Hr Grin
syftade, ännu är anställd inom Jemtlands län. Han har i Tyskland
fullbordat sina medicinska studier och har derefter här i
landet erhållit tillstånd att utöfva läkarevård. Het har varit en
stor lycka, att Konungens Refh:de kunnat disponera denna person,
ty eljest hade icke läkarevården inom Herjeådalens distrikt,
under den tid ordinarie läkaren varit tjenstledig såsom Hvassersk
stipendiat, kunnat upprätthållas utan intrång på läkarevården
inom de andra distrikterna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förevarande hemställan oförändrad och dels af Hr
Huss bifall till densamma med den förändring, att för anställning
af sex nya provincialläkare ett årligt anslag af 9,000 rdr
skulle beviljas; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid svarades många
nej och några ja, samt sedermera propos. på bifall dertill med
den af Hr Huss föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många ja jemte några nej; och förklarades ja uu hafva varit
öfvervägande.
morn. b.
Bifölls.
622
Den 28 April f. m.
79:de punkten,
Gr. Mörner: Jag får anhålla, att någon af Stats-Utsk:ts
ledamöter ville upplysa, huruvida meningen med den ifrågasatta
förändringen är den, att sedan uppflyttningen på ordinarie stal
försiggått, skulle en förening af bataljonsläkare- och extra provincialläkarebefattningar
opåtaldt få ega rum. Det vid sista
riksdagen anvisade reservationsanslag beviljades med vilkor, att
de, som deraf komma i åtnjutande, icke tillika finge innehafva
bataljonsläkarebefattning, och detta vilkor anser jag fortfarande
böra gälla.
Hr Huss: Vid sistlidna riksdag beviljades ett anslag af
11.000 rdr, att användas till löneförhöjning, med 500 rdr åt
hvardera, för de extra provincialläkare, som icke innehade annan
tjenst. Detta på den grund att extra provincialläkare hafva
alldeles enahanda tjensteåligganden, som de ordinarie, äfvensom
ock att samma kompetensfordringar äro för båda stadgade.
Utaf de inom riket anställde 26 extra provincialläkare hafva 21
erhållit ornlörmälda löneförhöjning, så att endast 5, hvilka tillika
äro bataljonsläkare, ännu åtnjuta det lägre arfvodet med
1.000 rdr. Den af K. M:t nu föreslagna öfverflyttningen af
extra provincialläkarne, som ej innehafva annan tjenst, till ordinarie,
kommer ej att för det närvarande orsaka Staten någon
ökad utgift. För tjensternas innehafvare är dylik öfverflyttning
ganska vigtig. De hafva nemligen ej, så länge de äro anställde
som extra, rättighet till inträde uti civilstatens pensionskassa,
kunna ej vid 65 års ålder komma i åtnjutande af pension på
indragningsstat, samt ega ej rätt att komma i fråga till erhållande
af den löneförhöjning, som är beviljad för de 20 äldsteordinarie
provincialläkarne. Under sådana förhållanden synes
det mig mindre med billighet och rättvisa öfverensstämmande
att förneka dessa extra-ordinarie tjenstemän, då de hafva enahanda
åligganden som de ordinarie, att erhålla äfven de ordinaries
rättigheter, hvadan jag anhåller om bifall till K. M:ts
Propos. i enlighet med hvad I7tsk:t hemställt.
Gr. Posse: Enligt hvad R. o. Ad. behagade finna al det
den K. Proposm bilagda Statsråds-prot., har i Statsrådet fråga
icke förekommit om förändring af vilkoren, utan endast derom,
att anslaget borde uppflyttas från extra stat till ordinarie.
Efter härmed slutad öfverläggning blef Utsk:ts förevarande
hemställan, uppå gjord propos., af R. o. Ad. bifallen.
80:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Den 28 April f. m.
8l:sta punkten.
Hr H uss: DS jag vid denna frågas behandling inom Utsk:t
reserverat mig emot det sint, hvartill Utsk:t i afseende å
densamma kommit, anhåller jag att få fästa några ögonblicks
uppmärksamhet på de skäl, som dertill föranledt mig.
Vid sednaste riksdagen beviljade R. St:r på K. M:ts Propos.
en löneförhöjning ai 500 rdr åt hvarje af de 20 äldste i
tjenst anställde provincialläkarne, hufvudsakligen på den grund,
att dessa läkare vid en mera framskriden ålder äro, till följd
af sin mödosamma tjenstgöring, oftast så utslitne att deras krafter
ej vidare tillåta dem att genom enskild praktik förskaffa sig
tillräcklig utkomst. Den knappa lön af 1,500 rdr, som är till
dessa läkare anslagen, kan icke för dem vara tillräcklig att
fylla de nödiga lefnadsbehofven, men deras tjenst tillåter dem
att vid sidan af densamma skaffa sig medel till en nödtorftig
bergning. Vi böra emedlertid ihågkomma, att dessa tjenster
äro i högsta grad mödosamma och besvärliga, i synnerhet på
glest befolkade orter, hvarest afstånden i följd deraf äro stora,
så att innehafvarne vanligen äro så godt som utslitna vid 50 å
60 års ålder. Då deras försvagade krafter sålunda icke tillåta
dem att sysselsätta sig med enskild praktik, så nödgas de inskränka
sig till den lilla lön, som Staten består dem. Det synes
således vara af behofvet påkalladt, att Staten söker att förbättra
dessa tjenstemäns vilkor, och ett väsendtligt steg i detta
afseende togs vid sista riksdagen, då R. St:r beviljade en löneförhöjning
af 500 rdr åt hvardera af de i tjensten äldste provincialläkarne.
Den birsta fördelningen häraf utföll sålunda, att
den yngste, som erhöll löneförhöjning, hade tjenat såsom provincialläkare
i 18 år. Deli siste, som, efter första fördelningen,
under innevarande år erhållit denna förmån, hade varit provincialläkare
i 20 år och dessförinnan varit i det allmännas tjenst
i 11 år; han egde således tillsammans 31 tjensteår. Det synes
sålunda vara af billighet och rättvisa högeligen påkalladt, att
dessa tjenstemän hugnas med förbättrade lönevilkor.
Utsk:t anför såsom skäl för sitt afstyrkande, att frågan
blifvit väckt af enskild motionär, och sålunda icke varit underkastad
den pröfning af vederbörande auktoriteter, som med nödvändighet
påkallas. Jag vill emedlertid erinra derom, att det
ej är längre tillbaka än under sednaste plenum, som R. o. Ad.
beviljade en löneförhöjning åt rektorerna vid de femklassiga
läroverken efter en tjenstgöringstid af endast 10 år; och denna
fråga var dock väckt af enskild motionär. Motionärens framställning
afser att bereda löneförbättring åt ytterligare 10 i tjenst
anställde provincialläkare; men då grunden till det antal af 20
provincialläkare, för hvilka K. M:t vid sistlidne riksdag behagat
föreslå löneförhöjning, påtagligen varit, att antalet provincialläkare
då inom riket var omkring 100, att således hvar femte
skulle komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån, och då
genom de beslut, som vid denna riksdag redan blifvit fattade,
624
Deu 28 April f. m.
de ordinarie provincialläkarnes antal kommer att uppgå till omkring
125, anser jag det enligt samma grund vara lämpligast,
att löneförhöjning äfvenledes nu beredes livar femte af dem;
och vågar jag i Öfverensstämmelse dermed föreslå, att R. o.
Åd., med afslag å Utskits hemställan, täcktes så till vida bifalla
den väckta motionen, att en löneförhöjning af 500 rdr beviljas
för fem af de ordinarie provincialläkare, som varit uti ordinarie
eller extra provincialläkaretjenst anställde, efter de 20, för
hvilka förmån af dylik löneförhöjning redan är beviljad, samt
att för detta ändamål anslås 2,500 rdr.
Hr Montgommerie-Cederhjelm: Af samma anledning,
som jag afstyrkt bifall till en föregående motion angående inrättande
af en ny profession i geologi, nemligen att frågan
derom blifvit väckt af enskild motionär, måste jag äfven nu
motsätta mig det af Hr Huss framställda förslag och yrka bi
fall
till Utsk:ts hemställan. Det skäl, Utsk:t anfört, eller att
Utsk:t anser frågan om förändrad lönereglering för Statens tjenstemän
i allmänhet icke böra hos R. St:r förekomma till af
görande,
innan dessa frågor, efter vederbörandes hörande, varit
föremål för K. Mits nåd. pröfning, förefaller mig så talande, att
det fullkomligt motiverar ett afstyrkande af motionen; och ehuru
jag hört, att undantag från den nämnda principen blifvit gjorda,
hoppas jag dock, att dylika undantag hädanefter skola blifva så
sällsynta som möjligt. Då numera riksdagarne årligen återkomma,
hemställer jag, hvarthän det skulle leda, om man af
välvilja för enskiba personer oupphörligt gjorde förändringar i
tjenstemännens löner, och sålunda omsider finge en ny aflöningsstat
vid sidan af den redan befintliga.
Jag anhåller om bifall till LJtskits hemställan,
Gr. Mörnen Då vid föregående riksdag löneförhöjning beviljades
åt de 20 äldste i tjenst varande provineialläkarne, skedde
sådant på grund af framställning från K. M:t, hvaraf således
synes, alt K. Mit vid ifrågavarande angelägenhet fästat sin nåd.
uppmärksamhet. Under sådane omständigheter anser jag, att
vi med skäl kunna vänta med att i delta hänseende vidtaga
några ytterligare åtgärder, till dess vi få en bättre auktoritet
att fästa oss vid, än Hr Georg Nyqvist.
Jag anhåller om bifall till Utskits hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utskits
förevarande hemställan och dels af Hr Huss, att R. o. Ad., med
afslag derå, måtte för sin del bevilja en löneförhöjning af 500
rdr för fem af de ordinarie provincialläkare, som varit uti ordinarie
eller extra provincialläkaretjenst anställda, efter de 20,
för hvilka förmån af dylik löneförhöjning redan blifvit beviljad,
samt för detta ändamål anslå 2,500 rdr: framställde Hr Gr. o.
Landtm.
Den 28 April f. m.
625
Landtm, först propos. pä bifall till IJtskils hemställan, hvarvid
svarades månsa ja, blandade med nej, och sedermera propos.
på afslag derå samt antagande af Herr Huss’ förslag, då svaren
iitföilo med månsa nej, blandade med ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utskits hemställan förnyats samt med många
ja, blandade med nej, besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Huss begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.i
»Den,, som bifaller Stats-Utskits hemställan i Sirsta punkten
af Utlåtit Nio 66, röstar
•la;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår IL o. Ad. denna hemställan och antager
det förslag Hr Huss i sin mot punkten algilna reservation
framställt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 48.
Nej — 35.
82:dra punkten.
Utskits hemställan bifölls.
83:dje punkten.
Lades lill bandlingarne.
84:de och 85:to punkterna.
Utskits hernställanden biföllos.
86:te punkten och i sammanhang dermed ett från Hederv.
Bonde-Stit ankommet prot.-utdrag Nio 236, innehållande inbjudning
till de öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-Stits rörande
denna punkt fattade beslut.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig: Sedan en inbjudning
nu ankommit med tillkännagifvande, att Bonde-Stit, med afslag
å Utsk:ts hemställan, bifallit de i ämnet väckte motioner, och
Borgare-Stit, enligt hvad jag hört, jemväl fattat enahanda beslut,
vågar jag anhålla, att R. o. Ad., på hvars afgörande frågan nu
hufvudsakligen beror, måtte förena sig uti det beslut, som de
två nämnda Riks-Stånden fattat.
H. IV. 40
626
Den 28 April f. m.
Enligt min tanke är det synnerligen af behofvet påkalladt,
på det ökadt tillfälle till undervisning i behandlingen af nötboskapens
sjukdomar måtte beredas, att den ifrågasatta åtgärden
nu vidtages. Den af K. M:t nedsatta komité för ordnande af
veterinärväsendet i riket har föreslagit, att en lärare i ambulatorisk
klinik måtte vid veterinärinrättningen anställas, hvadan det af
mig begärda anslag endast skulle komma att tilis vidare beviljas.
Jag anhåller om bifall till den i min motion gjorda framställning.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag vid remiss af
Hr Sillverstolpes nu ifrågavarande motion instämde uti de åsigter,
som deruti uttalas, hyste jag den förhoppning, att StatsUtsk:t
skulle tillmötesgå en framställning, som blifvit understödd,
icke blott af de auktoriteter, som deröfver afgifvit utlåtande, utan
jemväl af trenne på hvarandra följande landtbruksmöten. Med
ledsnad har jag emedlertid funnit, att Utsk:t ej ansett densamma
förtjena afseende. Men då nu två Stånd, med alslag å Utsk:ts
hemställan, bifallit deri väckta motionen, samt det ena af dessa
Siånd af nit för sakens framgång till Med-Stånden aflåtit en inbjudning,
att uti dess beslut sig förena, så anser jag det nu vara
ytterligare skäl att bifalla motionärens framställning.
Förhållandet är nemligen, att just derför att veterinärinrättningen
är belägen uti en stor stad, måste den praktiska undervisningen
inskränka sig hufvudsakligen till att sköta hästar
och en mängd småkreatur, och ganska mycken tid egnas till
och med åt det kanske simplaste åliggandet med afseende på
hästar, nemligen skoning. Deremot är för egendomsegare i
Södermanland och Upland, hvilka behöfva biträde af veterinärläkare
för sina ladugårdar, svårigheten icke ringa, ty lärarne
vid veterinärinrättningen äro så få och deras tid så upptagen,
att biträde af en sådan person med tillräcklig skicklighet sällan
eller aldrig finnes för egendomsegarne att tillgå. Följden häraf
är, att den praktiska delen af undervisningen vid ifrågavarande
inrättning, för så vidt den afser skötsel af nötboskap, är ytterst
knapp och ofullständig, på samma gång bristen på veterinärläkare
för den hufvudstaden angränsande orten är högst känbar.
Detta söker man nu förekomma genom att inrätta ett slags
ambulatorisk läraretjenst, med hufvudsakligt åliggande för läraren
att gifva handledning åt eleverna i praktisk sjukvård utom inrättningen.
Jag anser det vara af allra största nödvändighet, att den nu
rådande bristen uti ifrågavarande undervisning afhjelpes; och åtgärders
vidtagande i detta hänseende är just för det närvarande
så mycket mera af behofvet påkalladt, som kanske äfven vårt
land kan komma att hemsökas af den kreaturspest, som i andra
länder anställt så fasansfulla härjningar.
Det är en sorglig visshet, Mine Hrr! att den vetenskapliga
bildningen uti veterinärväsendet inom vårt land står på en så
låg ståndpunkt, att knappast något annat mede! emot en svårare
Den 2$ April f, m.
627
sjukdom i allmänhet finnes, än att döda det angripna djuret,
lietta medel är visserligen mycket radikalt, men det är dock
icke glädjande att för de flesta fall behöfva begagna sig deraf,
äfven om dödandet sker på ett fullkomligt vetenskapligt sätt.
Då vi nyligen anslagit en ganska betydlig summa för åtgärders
vidtagande emot den annalkande kreaturspesten, synes det mig
vara allt skäl, att vi nu ej draga i betänkande att anslå en vida
mindre summa till ett ändamål, som kunde bidraga till att utbilda
nödiga kunskaper till botande af nämnda eller andra sjukdomar,
för den händelse vårt land skulle komma att deraf
hemsökas.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, vågar jag hemställa,
att K. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag, måtte bifalla
den i ämnet väckte motionen genom att antaga Bonde-St:s inbjudning.
Gr. Posse: För den händelse K. M:t uti algifven Propos.
begärt det ifrågavarande anslaget, så tror jag, att man, med erkännande
af det behof, hvartill det vore afsedt, skulle hafva
bifallit detsamma. Angående sjelfva saken torde således icke
meningarne vara delade, utan det är endast med afseende å det
sätl, hvarpå framställningen blifvit gjord, som Utsk:t ej ansett
densamma förtjena afseende. Då det emedlertid visar sig, att
den af K. M:t nedsatta komité för veterinärväsendets ordnande
ansett den uti förevarande motion afsedda lärarebefattning vara
erforderlig och särskildt hos K. M:t anmält, att behofvet deraf
vore så trängande, att den borde anordnas, irman veterinärväsendet
i dess helhet hunne organiseras, så tror jag för min
del, att jag utan att göra mig skyldig till någon inkonseqvens
kan förena mig i anhållan om afslag å Utsk:ts hemställan och
bifall till motionärens framställning.
Frih. Liljencrantz, Johan: Under dagens plenum har
den åsigt blifvit uttalad, att det i allmänhet är vådligt att på
framställning af enskild motionär bevilja ett anslag, då det dermed
afsedda ändamålet icke varit underkastadt K. M:ts pröfning.
Uti förevarande fråga se vi en bekräftelse af denna åsigt. Af
den promemoria, som rörande denna fråga blifvit inom Ståndet
utdelad, inhemtas, att Kongl. Sundhets-Collegium, till hvilket frågan
blifvit hänskjuten, ansett en lön af 2,000 rdr vara för den
ifrågavarande tjenstemannen tillräcklig; och man har i allmänhet
icke märkt, att émbetsverken för sina underordnade tjenstemän
föreslagit allt för små löner, snarare tvertom. Under sådana
omständigheter tror jag det vara mindre lämpligt att bevilja en
så stor lön, som motionären föreslagit, synnerligen som all utredning
af frågan saknas, och man sålunda ej är i tillfälle att
bedöma, huruvida den ifrågavarande tjenstemanneris åligganden
kunna anses motsvara detta lönebelopp. Det lämpligaste vore
enligt min tanke att afslå motionen; men skal! man bifalla densamma,
så anser jag det ej vara skäl att bestämma lönen högre
628
Den 28 April f. m.
än 2,000 rdr; och anhåller jag om propos. på detta mitt
förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då det af motionären
begärda anslag åsyftar att bereda undervisning i en vetenskap
eller den om boskapssjukdomarnes behandling, som inom vårt
Iand ej nått den utveckling, sorn iinskligt vore, och då i orterna
förefinnes en kännbar brist på skickliga veterinärläkare, kan jag
icke annat än tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.
Det hade varit bättre, om vederbörlig utredning af frågan föregått,
så att det nu begärda anslaget kunnat stödja sig på en af
K. M:t framställd Propos.; men då förhållandet, nu lär vara,
att två Stånd redan beviljat anslaget, och tillfälle således nu
står oss öppet att för ifrågavarande nyttiga ändamål erhålla en
summa af 3,000 rdr, vill åtminstone icke jag utsätta mig för
möjligheten, att ett dylikt anslag en annan gång ej beviljas.
Visserligen skulle man kunna nedsätta beloppet till den af Frih.
Liljencrantz föreslagna summa, men då två Stånd redan beviljat
det större anslaget, anser jag mig, — för att icke åstadkomma
en allt för stor meningsskiljaktighet, — böra yrka bifall till
motionärens framställning i dess helhet.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Jag tager mig friheten
hemställa, huruvida icke den omständighet, att bland dem, hvilka
fordrat den nya lärarebefattningens inrättande, råda skiljaktiga
meningar om det penningeanslag, som dertill erfordras, och att
under den pågående öfverläggningen åtskilliga af R. o. Adms
ledamöter, i det de understödt motionen, tillika medgifvit att en icke
obetydlig jemkning och nedsättning i det föreslagna beloppet kan
ske, innefattar ett ytterligare och ensamt tillräckligt skäl att låta
med beslut i frågan anstå till dess ämnet undergått vederbörlig
behandling- och blifvit närmare utredt, samt derjemte K. M:ts
åsigter i frågan hunnit inhemtas.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Då ingen af Stats
Dtskds
ledamöter tagit Utskds åtgärder i afseende å denna fråga
i försvar, är det min sorgliga lott att göra det.
Ehuru Utsk:t icke förnekat nyttan af den föreslagna tjenste»,
har dock Utsk:t för närvarande icke ansett sig böra tillstyrka
motionärens framställning, på den grund, att Irågan ännu ej
blifvit behörigen utredd och vore beroende på K. M:ts Nåd.
pröfning. Detta skäl anser jag vara så vigtigt, att jag måste
yrka bifall till Utskrts hemställan.
Hr Mannerskantz: Med anledning af Hr Carlesoris sista
yttrande, ber jag att få upplysa, att om jag nyss nämnde olika
summor, så skedde det blott i förbigåendet med anledning af
det af Frih. Liljencrantz framställda förslag till nedsättning i
lönebeloppet. Detta jemkningsförslag, som möjligen också kunde
Den 28 April f. m.
anses antagligt, finner jag dock ingalunda lägga hinder i vägen
för besluts fattande i sjelfva saken. Den regel, Stats-Utsk:ts
ledamöter synas för sig hafva uppställt, anser jag vara ganska
bra för dem att följa vid behandlingen af förekommande frågor
inom Utsk:t. Att man skall anse sig bunden inom Stånden af de
reglor, som Utskis-ledamöterna följa vid sina beslut, bör, enligt
min tanke, ingalunda vinna tillämpning. Jag håller före, att när
en ledamot af ett Riks-Stånd anser en föreslagen åtgärd nyttig,
bör han fritt och oberoende af andras åsigt förorda densamma;
och som jag finner den af motionären gjorda framställning bidraga
till vinnande af ett åsyftat godt ändamål, måste jag fortfarande
yrka bifall till densamma.
Frih. Cederström, Rudolf: Instämmande uti den sista
talarens åsigter, kan jag icke finna det vara en fullt rigtig fordran,
att mag uti hvarje fråga af mer eller mindre vigt skall
afbida K. M:ts Propos., innan man kan lätta sitt beslut; och hvad
särskilt den förevarande frågan beträffar, anser jag den icke vara
af så svårfattlig natur, att ett uppskof för vinnande af utredning
skulle vara af behofvet påkalladt. För min del anser jag
tillika, att här blifvit på ett fullkomligt tillfredsställande sätt ådagalagde
vigten och nödvändigheten af att, isynnerhet i närvarande
tid, vidtaga åtgärder till vinnande af en allmännare insigt
i förevarande hänseende; och då jag härtill lägger, att den föreslagna
summan 3,000 rdr icke i förhållande till ändamålet synes
vara synnerligen afskräckande, anser jag mig böra yrka bifall
till motionärens framställning.
Frih. Liljencrantz: Här har blifvit anmärkt, att den
förevarande frågan ej vore af så invecklad natur, att man behöfde
afvakta K. M:ls Propos. i ämnet. Jag tillåter mig då att
lästa uppmärksamheten derpå, att beloppet af ifrågavarande lön
är hufvudsakligen beroende på omfattningen af den blifvande
tjenstemannens göromål, och detta i sin ordning kan endast
bestämmas genom den instruktion, som K. M:t kommer att
för honom utfärda. Det torde derför icke vara lämpligt att
bestämma lönens belopp, då man fullkomligt saknar kännedom
om beskaffenheten och vidden af de göromål, som komma att
blifva med tjensten förenade.
Då jag sista gången hade ordet, yrkade jag, att beloppet
måtte bestämmas till 2,000 rdr, i enlighet med Kongl. Sundhets-Collegii
förslag, men som jag i detta mitt yrkande ej röna
understöd, får jag förändra det tili anhållan om bifall till Utsk:ts
hemställan.
Frih, Leuhusen, Frans Oscar: Ehuru jag ej vill för
neka,
att den ifrågavarande lärarebefattningen kan vara af ganska
stor nytta, vågar jag dock hemställa, huruvida, då frågan
om veterinärväsendets ordnande för närvarande är under K.
M:ts pröfning, och någon Propos. derom följaktligen ej kunnat
630
Den 28 April f. m.
lör nu församlade K. St:r framläggas, det ej är skäl att låta
med beslut i denna fråga anstå till nästa riksdag, då en framställning
i ämnet från K. M:t sannolikt är att förvänta. Ett
ytterligare skäl till uppskof är, att vi ej känna på hvad sätt
K. M:t vill ordna veterinärväsendet; och svårligen torde behofvet
vara så trängande, att med åtgärders vidtagande ej kan
anstå den korta tid, som återstår innan riksdagen sammanträder.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag deltog icke i Stats
Utsk:ts
förhandlingar rörande 8:de Hufvudtiteln och var såledeej
i tillfälle att förorda tillstyrkande till den ifrågavarande mos
tionen; jag anser mig derför, utan att göra mig skyldig till
någon inkonseqvens, kunna yrka bifall till motionärens framställning.
Det är i sanning ett ganska smickrande omdöme,
man hört vissa talare yttra angående Stats-Utsk:t, nemligen att
när Utsk:t, som naturligtvis bör ega bästa kännedom om Statsverkets
tillstånd, icke anser sig kunna tillstyrka ett begärt anslag,
så bör man ej latta beslut i motsatt rigtning. För min
del anser jag dock, att denna regel ej bör vinna tillämpning.
Jag tror, att man först bör undersöka, om elt. hegardt anslag
Jeder till ett nyttigt och vigtigt ändamål, och om så är förhållandet,
bör man bevilja det. Hvad nu särskildt det ändamål
beträffar, som med ifrågavarande anslag åsyftas, så anser jag
det vara högeligen nyttigt, synnerligast i denna tidpunkt, då
en svår boskapspest botar landet. Då för närvarande man är
sysselsatt att ordna veterinärväsendet, är det naturligt, att man
på samma gång ämnar anskaffa ett större antal lärare vid veterinärinrättningen,
och man behölver således ej befara, att
ifrågavarande anslag ej skall finna användning.
Jag förenar mig med dem, som yrka bifall till motionä
rens
framställning.
Hr Huss: För min del anser jag, att om man anser ett
hegardt anslag vara nyttigt eller nödvändigt, så bör man bevilja
det, oberoende deraf, om det grundar sig på framställning från
K. M:t eller af enskild motionär. I öfverensstämmelse härmed
och då jag finnér det ifrågavarande anslaget vara uti åtskilliga
hänseenden behöfiigt, anser jag mig ej böra motsätta mig detsamma.
Jag vill härmed icke säga, att behofvet är så trängande,
att icke med anslagets beviljande någon tid kan anstå,
synnerligast som frågan om veterinärväsendets ordnande för
närvarande är under K. M:ts pröfning; men då flere talare
ifrigt påyrkat, att vi nu skola bevilja detta anslag, vill jag ej
motsätta mig detsamma; dervid fäster jag dock det vilkor, att
beloppet ej må anordnas på ordinarie stat.
Jag förenar mig således med deni, som yrka bifall till motionärens
framställning, dervid jag dock hemställer, att det begärda
anslaget måtte å extra stat för år 1867 uppföras; detta
Den 28 April f. m.
631
sista för att ej binda K. M:t uti det ordnande af veterinärundervisningen,
hvilket f. d. n. beror på K. M:ts pröfning, enligt
den af R. St:r vid sistlidna riksdag begärda komitéens
utlåtande.
Gr. Posse: De betänkligheter, som äro uttalade emot bi
fall
till motionärens framställning, synas nu hafva inskränkt sig
till någon tvekan, huruvida beloppet af den föreslagna lönen är
det rigtiga. Jag ber emedlertid att få fästa uppmärksamheten
på vigten deraf, att platsen beklädes med en tillräckligt vetenskapligt
bildad person; och om man tager detta i behörigt öfvervägande
och jernlör den föreslagna lönen med de vilkor, som
i allmänhet erbjudas lärare vid andra undervisningsverk, så
torde man medgifva, att ett. belopp af 3,000 rdr ej är för högt.
Beträffande vigten och nyttan af den föreslagna lärarebefattningen,
äro tankarne ej delade. Under sådana omständigheter kan
jag ej fatta, hvarför vi skola afvakta K. M:ts förklaring, att den
verkligen är nyttig, då vi sjelfve inse och erkänna det.
Jag yrkar fortfarande bifall till motionärens framställning.
Gr. Mörner: Jag är icke sjelf egendomsegare i trakten
af Stockholm, men jag har någon kännedom om förhållandena,
och jag tror, att de, som varit nödsakade att anlita eleverna
vid veterinärinrättningen — ofta nog till sin icke obetydliga
skada — skola nödgas erkänna, att dessa elever ofta ådagalagt
prof, icke på skicklighet, men väl på omogenhet att på egen
hand prakticera. Under sådana omständigheter är det af största
vigt, att man vidtager åtgärder till undervisningens för fullständigande,
på det eleverna vid sitt utträdande från inrättningen
ej må ega allenast theoretisk bildning, och sakna praktisk
kännedom, till stort men för de egendomsegare, som anlita
dem, och som nödgas lemna sina dyrbara kreatur till ett experimentalfält
lör dem. Det ligger således stor vigt uppå, att
jemväl den praktiska kursen är på förhand undangjord under
ledning af en fullt kompetent person.
Den, som skall bekläda ifrågavarande befattning, måste
vara en sådan, på hvilken man eger rätt att ställa ganska stora
anspråk, och i betraktande häraf tror jag ej, att den löreslagna
lönen 3,000 rdr är för hög. Jag får således i allo yrka bifall
till den från Bonde-St:t ankomna inbjudning.
Hr Montgornmerie-Cederhjelm: K. M:t har nedsatt
eri komité för ordnande af veterinärväsendet i riket. Denna
komité har nu fullgjort sitt arbete, och dess utlåtande är för
närvarande föremål för K. M:ts pröfning. Under sådane omständigheter
synes det mig vara olämpligt alt nu på grund af
enskild framställning bevilja ett anslag förr än frågan i sin helhet
återkommer till Ständerna.
Uti den följande punkten af Betänk:t upplyses, att nämnda
komité äfven föreslagit inrättande af ej mindre än 145 distrikt
-
Dea 28 April f. m.
djurläkare-platser, och Utsk:t, har afstvrkt den af en enskild
motionär gjorda framställning om tillsättande af tvenne djurläkare
i Vester-Norrlands län, på den grund att komitéens förslag
ännu vore på K. M:ts pröfning beroende. Af samma anledning
anser jag det ej heller vara skäl att bifalla nu ifrågavarande
motion, emedan man derigenom skulle förorsaka en
rubbning uti den af komitéen föreslagna organisationen.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall tili Utsk:ts hemställan.
Frih. von Schwerin, Jules: Här har blifvit vttradt, ait
man för konseqvensens skull borde afslå motionärens framställning.
Men låtom oss ihågkomma. Mine Hrr! att under det
man iakttager denna konseqvens, sjukna ock då våra kreatur.
Väl har jag hört nämnas, att det skulle ligga en tröst derut i,
alt dödsfall inträffa elter konstens reglor, men jag har aldrig
hört lalas om fördelen deraf, att de inträffa för konseqvensens
skull. Hå man är i tillfälle att dagligen se, huru illa de sjuka
kreaturen behandlas, måste man högeligen önska, att åtgärder
tili förekommande häraf med det snaraste vidtagas. Man har
nyligen med mycken ifver påyrkat skydd för våra ladugårdar.
Enligt min tanke bereder man dem ett vida bättre skydd genom
åtgärders vidtagande för ett bättre vårdande af kreaturen,
än genom att sätta tull på ladugårdsprodukter.
Jag anhåller om bifall till Bonde-St:ts inbjudning.
Frih. Alströmer, Oscar: Ehuru jag anser, att Stats-Utsk:t
icke saknat skäl för sitt afstyrkande af ifrågavarande motion,
vill jag dock icke motsätta mig det begärdaanslaget, utan lorenar
mig med Hr Huss uti anhållan om bifall till motionärens framställning,
dock med vilkor att ifrågavarande anslag bestämmes
icke som lön, utan som arvode, och således på extra stat uppföres.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: l)e liesta talare,
hvilka yttrat sig för bifall till Utsk:ts förslag, hafva grundat sitt
yrkande på olämpligheten att bifalla motionärens framställning,
då frågan för närvarande vore beroende på K. Mits pröfning.
Enligt mili tanka är dock detta skäl ingalunda giltigt, ty nålman
genom ett bifall till motionen kan bidraga till att lindra
regeringens besvär i och för utredande af frågan, anser jag allt
skäl vara för handen att göra det.
Jag anhåller således om bifall till Bonde-St:ts inbjudning.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag vill endast lemna
den upplysning, att Borgare-Sbt, hvars behandling uti gårdagens
plenum af denna punkt jag öfvcrvar, beviljade det begärda anslaget,
men uppförde det på extra stat.
Gr. Mörner: Afven om anslaget uppföres på ordinarie
stat, tror jag ej, att K. M:t bör vara dermed missbelåten; det
är i alla händelser blott en ringa del af de medel, som erfor
-
Den 28 April f. m.
633
dras för genomförande af den behöfliga organisationen af veterinärväsendet,
men om anslaget bestämmes att utgå endast under
ett år, så lemnar jag derhän, huruvida man till den ifrågavarande
tjensten kan få en fullt kompetent person.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall
tiil Utsk:ts hemställan och afslag å Bonde-St:ts inbjudning,
dels afslag å Utsk:ts hemställan samt bifall till inbjudningen, och
dels af Hr Huss, att B, o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte på det sätt bifalla inbjudningen, atl det ifrågavarande anslaget
beviljades endast för nästa statsregleringsperiod.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan och afslag å Bonde-St:ts inbjudning,
hvarvid svarades många nej, blandade med ja, sedermera propos.
på afslag å Utsk:ts hemställan oell antagande af inbjudningen,
då svaren utföilo med många ja, blandade med nej, och
slutligen propos. på bifall till Hr Huss’ yrkande, hvilken propos.
besvarades med mångå nej jemte några ja; hvarefter och
sedan propos. på afslag å Utslcts hemställan samt antagande af
Bonde-St:ts inbjudning förnyats samt med manga ja och åtskilliga
nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
87:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Den vidare löredragniugen al Utlåtit biel' härefter uppskjuten
till e. m-.s plenum.
Frih. von Schwerin, Jules: Jag får anhålla, att I\. o.
Ad. måtte utse två suppleanter i Banko-Utskit.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till detta förslag iemnat
bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att utse två suppleanter
i Banko-Utskit.
Upplästes elt af Gr. Taube, Henning Eduard, ingifvit meni.
af följande lydelse:
Jag får ödmjukast anhålla att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara suppleant
i Lag-Utsk:t.
Jemväl denna anhållan bifölls och Elektorerne anmodades
att välja en ny suppleant i Lag-Utsk:t efter Gr. Taube.
634
Den 28 April f. m.
Gr. al Ugglas, Ludvig, hade inlemnat ett mern., sorn nu
upplästes och lydde sålunda:
Af läkare föreskrifveu att, efter under sommaren begagnade
bad, på sensommaren och hösten iakttaga diet, som icke
med stillasittande låter sig förena, nödgas jag afsäga mig det
förtroendefulla uppdrag Ii. o. Ad. velat lemna mig att vara medlem
af den i höst sammanträdande Statsrevisionen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta att Lördagen den 12 Maj företaga val af en Statsrevisor
i Gr. af Ugglas’ ställe.
Ropades ja.
Föredrogs ett från Högv. Preste-Ståndet ankommet prot.-  utdrag N:o 184, med inbjudning till R. o. Ad. att biträda Preste-Ståndets
beslut öfver Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt.
N:o 75, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 39, äng.
väckta motioner om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. i 3 e. rn.
In fidem,
0. Brakel.
Den 28 Apvil e. m.
635
Lördagen den 28 April 1866.
Plenum kl. 6 e. in.
Upplästes och godkändes Exped.-UtskTs skrifvelselörslag
N:o 49, i anledn. al' K. M:ts Nåd. Propos. ang:de kostnadsfri
upplåtelse af kronomark för jernvägsanläggningen emellan Gellivara
malmfält och f.uleå eif.
Vidare föredrogs, men begärdes på bordet, samma Utsk:s
skrifvelseförslag N:o 50, angtde åtgärder till skjutsningsbesvärets
ordnande.
Slutligen upplästes och godkändes samma Utsk:s lörslag
N:o 7 till § i Riksdagsbeslutet, ang:de åtskilliga ändringar i
Tryckfrihetsförordningen.
Fortsattes föredragningen af Stat.s-Utsk:ts Utjåt. N;o 66,
ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens Åttonde Hulvudtitel.
\
88:de punkten.
Hr Olivecrona, Knut: K. M:t har vid denna riksdag,
efter förslag af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien,
proponerat R. St:r, att det anslag af 3,500 rdr, som förut varit
af R. St:r beviljadt för aflönande af en antiqvitetsintendent, mätte'
å ordinarie stat uppföras, men Stats-Utsk:t har i den nu föredragna
punkten hemställt, att beloppet måtte allena såsom tillfälligt
arfvode för år 1867 uppföras. Utsk:t har såsom egentliga
motivet för denna sin hemställan anfört, att för fullgörandet af
det arbete, som är förenadt med den ifrågavarande intendentsbelättningen,
erfordras en rörlighet, som endast kan af en person
i yngre år med någon säkerhet påräknas. Jag skulle likväl
tro, att de arbeten, som åligga en antiqvitetsintendent, icke
äro af svårare beskaffenhet än att de mycket väl kunna utföras
af en person i mera framskriden ålder. Dessa arbeten bestå
nemligen hufvudsakligen deri, att antiqvitetsintendenten sommartiden
reser omkring för att afteckna runstenar och andra
lörnlemningar, sedermera beskrifver dem, samt meddelar föreskrifter
om lörnmlnnens bevarande; och med de lättade kommunikationer,
sorn numera sommartiden finnas, synas dessa resor
icke kunna vara särdeles ansträngande. Då under förmiddagens
plenum fråga var om anslag till provincialläkare, framställdes
icke något yrkande, att dessa skulle ställas på tillfälligt
636
Den 28 April e. tn.
förordnande, ehuru de måste företaga resor älven vintertiden
och i allmänhet af långt besvärligare beskaffenhet, än antiqvitetsintendenten
behöfver. Jag skulle tro, att, om man inser vigten
och betydelsen af de förrättningar, som antiqvitetsiritendenteri
har sig uppdragna, och man önskar, alt denna befattning
skall beklädas af en person, som med allvar egnar sig deråt,
det blir nödvändigt att uppföra hans lön på ordinarie stat, så
att han icke riskerar att, sedan han väl inhemtat de för befattningen
nödiga kunskaper, få beit tvärt lemna densamma. Jag
vet åtminstone att den person, som hittills tjenstgjort såsom
antiqvitetsintendent, lemnat befattningen just till följd, biand annat,
af denna osäkerhet i ställningen och heldre återgått till
sin gamla skoladjunktsplats.
På dessa skäl och emedan, så vida det vigtiga studiet af
fäderneslandets fornminnen verkligen skall kunna befrämjas, antiqvitetsin'endentens
arfvode måste uppföras på ordinarie stat,
får jag hemställa, att R. o Ad:n ville, med ogillande af Utsktts
hemställan, bifalla K. Mits i frågan aflåtna nåd. Propos.
Gr. Posse, Arvid: Stats-Ptsk:t har trott, att till ifrågava
rande
befattning fordras en yngre person, ty de resor, som antiqvitetsintendenten
måste företaga, medföra ganska mycken
fatig och kunna icke vara behagliga för en person vid mera
framskriden ålder. Likaledes har Utsk:t ansett, att anslaget till
en antiqvitetsintendents aflöning borde uppföras på extra stat,
till dess ett. fullkomligt system för det antiqvariska studiet, för
hvars befrämjande anslag från många olika håll äskats, blifvit
af regeringen uppgjordt och för representationen framlagdt. Den
ifrågavarande befattningen har icke existerat länge, men har
under denna tid varit temligen ambulatorisk, och Utsk:t har
icke ens kunnat få reda på, huruvida för det närvarande någon
antiqvitetsintendent finnes.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Alströmer, Oscar: På det att R. o. Ad:s sista
beslut på f. m, må stå i öfverensstämmelse med det första på
e. m., får jag yrka, att lön för en antiqvitetsintendent måtte
uppföras på ordinarie stat. Det skäl, som af Utsk:t åberopats
för ifrågavarande Iöns uppförande å extra stat, torde väl i ännu
högre grad gälla i afseende å den veterinärlärarelön, som uppfördes
på ordinarie stat.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är klart, att en person
kan antagas med långt större ifver och nit egna sig åt ifrågavarande
befattning, om han har fast lön, än om hans existens
icke är betryggad för mer än ett år i sender. Jag vill nu icke
ingå i någon utveckling af alla de qvalificationer, sorn en antiqvitets-intendent
bör ega, men vill dock framhålla, att man icke bör
lägga så mycken vigt på orörlighet» hos individen, utan hufvud
-
Den 28 April e. ro.
63*
sakligen lasta afseende derå. att han eger djupa insigter i sitt
ämne.
I enlighet nied hvad Hr Olivecrona och Frih. Alströmer
yrkat, får jag anhålla, alt R, o Ad:n ville bifalla K. Mits
Propos. i dess helhet.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Jag får erkänna, att
jag icke rigtigt fattat, hvarföre Utskit tillstyrkt att uppföra ifrå
gavarande
belopp å Riksgäldskontoret. Jag gillar i hufvudsaken
den tankegång, som ledt Utskit, att icke anslå fast lön för en
antiqvitetsintendent, och samma tankegång måtte äfven hafva varit
gällande hos K. Mit, ty R. Mit har icke äskat lön åt bemälde
tjensteman, utan endast arfvode. Skilnaden emellan K.
Mits Propos. och Utskits förslag, ligger således endast deruti, att K.
M:t begärt ett arfvode pä ordinarie stat och alt Utskit anvisat
detta arfvode på Riksgäldskontoret. Vid sådant förhållande anser
jag det icke vara skäl att frångå Utskits hemställan, utan
anhåller jag derföre orri bifall dertill,
Gr. Posse: Den ifrågavarande befattningen har under så
kort tid varit beklädd, att man icke kan hafva någon erfaren
het,
huruvida dess innehafvare verkligen kunna göra något gagn.
Utskits tankegång har varit, att man borde se tiden an, om och
i hvad mån antiqvitetsintendenten kari gagna fäderneslandet, och
att, om det visade sig vara förhållandet, det berodde på kommande
riksdag att besluta, huruvida befattningen borde bibehållas.
Jag tror, att försigtigheten bjuder att ännu bibehålla ifrågavarande
anslag på extra stat.
Hr Olivecrona: Med anledning af den siste aktade
talarens yttrande får jag fästa uppmärksamheten derpå, att det
i Stats-Utskits Utlåt, står att »K. M:t, lika med Vitterh.-, Hist,-  oeh Antiqvitets-Akademien, ansett det önskvärdt, att den för
lornforskningen gagnande verksamhet, som R. Stir framkallat,
genom anslag till en antiqvitetsintendent, måtte kunna fortgå,»
samt att »erfarenheten allt mera ådagalagt det fortfarande behofvet
af denna befattning» När således så väl vederbörande
auktoritet sorn K. Mit pröfvat denna befattning medföra ganska
mycken nytta, synes det mig icke vara med rättvisa öfverensstämmande,
att påstå, att man af tjenston ännu icke haft sådant
gagn, att det vore skäl uppföra den på ordinarie stat.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del är jag af den
åsigl, att ifrågavarande anslag gerna kan qvarstå på extra stat,
till dess man får se att embetet anförtros åt en person, som
deråt vill egna hela sin omtanka och tid.
Gr. Sparre, Frik: Det är en allmän regel i afseende å
så beskaffade nya institutioner, som den ifrågavarande, att de
638
Den 28 April e. m.
icke genast npplöras å ordinarie staf, utan först å extra, till
dess erfarenheten gifvit vid handen, så väl huru dessa nya embeten
skola organiseras, sorn ock deras beskaffenhet och omfång.
Iakttagandet af denna regel är icke allenast allmänt, utan
högst nödvändigt, ty det kunde annars hända, att Staten belastade
sig med embetsmän, sorn sedermera befinnas öfverflödiga
och då måste sättas på indragningsstat eller förses med pension.
På denna grund finnér jag ej skäl att ännu uppföra antiqvitetsintendentsbelättningen,
sorn är helt ny, på ordinarie stat, och
instämmer således i Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts hemställan i förevarande punkt, dels ock
alslag derå samt antagande af K. Mits nåd. framställning i ämnet;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja, blandade med
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af
K. M:ts i ämnet gjorda framställning, då svaren utföllo med
många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan propos. på
bifall till Utskits hemställan förnyats samt med många ja jemte
åtskilliga nej besvarats. Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Olivecrona begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 88:de punkten
af Utlåt:t N:o 66, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad., med afslag ä Utsk:ts hemställan,
K. Mits nåd. framställning i frågan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —29.
Nej — 15.
89:de och 90:de punkterna.
Utskits hemställanden bifölios.
91:sta punkten.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Med tacksamhet erkännande
Utskits välvilja att icke ifrågasätta någon nedsättning i det af
Kongl. Majit begärda anslag för Allm. Institutet för döfstumma
och blinda med större belopp än 4,000 rdr, måste jag dock
fästa Ståndets uppmärksamhet på just denna nedsättning. Såsom
Den 38 April e, m.
639
motiv lör dessa 4,000 rdrs afprutning har Utsk:t anfört, att
en donation af 80,000 rdr under sistlidet år tillfallit institutet
och att således institutet deraf kan beräkna en årlig ränta af
just 4,000 rdr. Enligt hvad på enskild väg är bekant, har
verkligen en sådan donation blifvit gifven, men beioppet har
ännu icke kommit institutet till godo, och obestämdt är åtminstone
ännu när så kommer att inträffa. Och äfven orri så sker,
lär det ytterligare vara osäkert, i hvad slags värdepapper dessa
80,000 skola lemnäs. Det skulle kunna inträffa, att de komma
att inflyta i sådana papper, på hvilka inom värt land ty värr
finnes god tillgång, och hvilka ingalunda kunna lemna den ränta
af 5 proc., Utsk:t antagit. Det torde således icke vara obilligt
hegardt, att mari icke skall beräkna såsom säker inkomst i
en utgifts-stat ett belopp, sorn mari ännu icke har i handen och
icke ens är fullt säker att någonsin erhålla, åtminstone till den
uppgilna siffran. Dessutom, då en enskild person visar en så
dan
välvilja mot en undervisningsanstalt, som tillika är välgörenhetsinrättning,
får man ej förutsätta, att testator alsett att derigenom
förminska statens bidrag eller lätta bördan för Staten att
draga försorg om olyckliga medlemmar. Jag föreställer mig,
att det varit testators mening, att räntan å det donerade beloppet
skulle användas för att sätta institutets styrelse i tillfälle att intaga
ett större antal olyckliga, än det den nu kan genom de af
allmänna medel anvisade anslag. Med stöd af hvad jag nu yttrat,
tager jag mig friheten anhålla, att R. o. Ad:n ville, med afslag
å Utskits hemställan, bifalla det af Kongl. Majit äskade
anslag af 85,000 rdr.
Hr Huss, Magnus: Då denna fråga förekom å Stats
Utsk:ts
Utgilts-afdelning, ansåg jag mig af samvetspligt manad
att icke undanhålla Afdelningen den upplysning, att institutet af
enskild person nyligen erhållit den betydliga summan af 80,000
rdr, och i följd af denna upplysuing minskade afdelningen det
af Kongl. Majit äskade anslag med 4,000 rdr, motsvarande räntan
å 5 proc. å det donerade kapitalet. I anledn. af hvad Hr
Fahnehjelm rörande deri ifrågavarande testamentariska donationen
uppgifvit, eller att den möjligen icke vore giltig, och att
det vore osäkert, när pengarne komme att utfalla, får jag, då
jag eger noggran kännedom om testamentet, upplysa, att donationen
är gifven utan några förbehåll, äfvensom att institutet
redan och ända från testators dödsdag åtnjuter räntan af densamma
oafkortad. Huru ogerna min känsla vill neka en välgörenhetsinrättning
något anslag, kan jag dock i detta fal! ej
finna annat, än att Utsk:t haft grundade skäl för den föreslagna
nedsältningen, och anhåller derföre om bifall till Utskits hemställan.
Sedan ölverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. l.andtm. yttrat, att derunder hade vrkats dels bifall till Stats
-
640
Den ?8 Aprii e. m.
Utskits hemslälian i förevarande punkt och dels al Hr Fahnehjelm,
att R. o. Ad:n, med afslag å Utsk:ts hemställan, i hvad
den skiljer sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
måtte bifalla samma nåd. framställning; gjordes först propos.
på bifall till Stats-Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja,
blandade med nej, och sedermera propos. på Hr Fahnehjelms
yrkande, då svaren utföllo med många nej blandade med ja;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats
samt med många ja jemte åtskilliga nej besvarats, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig nu halva funnit ja öfvervägande.
Hr Fahnehjelm begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Deri som bifaller Stats Utskds hemställan i 9Usta punkten
af Utlåtit N:o 66, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller B. o. Ad:n, med afslag å Utsk:ts hemställan
i den från Kongl. Majits förslag skiljaktiga delen, Kongl.
Majlis ifrågavarande förslag.»
Voteringen företogs härefter och befunnes vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 36.
Nej — 16.
92:dra punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Den verksamhet, som de s. k.
tysta skolorna utöfva, är så vacker och förtjenstfull, att den är
väl värd att understödjas. Detta har också Utsk:t erkänt, då
Utsk:t höjt det af Kongl. Maj:t äskade anslag från 15,000 rdr
till 20,000 rdr, och jag kan i detta afseende icke annat än uttrycka
min tacksamhet mot Utsk:t; men Utsk:t har vid sin hemställan
om sistnämnde anslags beviljande fogat ett tillägg, som
jag anser vara olämpligt. Fullkomligt instämmande med Utsk:t
deri, att dessa bidrag icke böra utgå annat än såsom understöd
till sådana skolor, hvilka antingen genom enskild välgörenhet
eller genom kommunernas försorg upprättats, tror jag det dock
vara mindre rätt att stadga, att dessa bidrag skola ovilkorligen
så fördelas, att icke mera än 100 rdr beräknas för hvarje barn.
Man måste nemligen bemärka, att kostnaderna å olika ställen
kunna vara olika, samt att vid en anstalt, der elevernas antal är
mindre, en del gemensamma utgifter komma att drabba hvarje
elev högre än der deras antal är större. På grund häraf vågar
jag hemställa, att R. o. Ad:n måtte ställa ifrågavarande anslag
till Kongl. Maj:ts nådiga förfogande, utan att dervid fästa något
vilkor.
Den 28 April e. m.
fi41
villkor, eller med andra ord bifalla Utskds hemställan, med uteslutande
af det tilliägg, som börjas meri orden »med vilkor» etc. etc.»
Hr Huss: Jag är förekommen af den siste värde talaren.
Het vilkor, Utsk:t tillagt lör ifrågavarande medels användande,
är mindre lämpligt, hufvudsakligen derföre att Kongl. Maj:t derigenom
skulle förhindras alt använda medlen, der de bäst behöfvas.
Underhållskostnaden kan vara mycket olika på olika
ställen och derföre bör understödet af allmänna medel lämpas
efter de olika förhållandena på olika orter; så t. ex. bör det
naturligtvis icke vara lika stort å Hven, eller vid Hjorthed, der
underhållskostnaden tor är endast utgör omkring 150 rör, som
i Stockholm, hvarest den bestiger sig till 400 rar. Jag kunde
icke heller inom Utsk:t dela majoritetens åsigt om lämpligheten
af berörda vilkor, utan ansåg, att det borde utgå, hvilket jag
äfven nu får påyrka.
Hr Olivecrona: Såsom det synes af R. Stms skrifvelse
den 11 April 1863 egnade R. Sl:r vid sista riksdagen en ganska
lofvärd uppmärksamhet åt vården af döfstumma och blinda samt
omsorg om deras undervisning. R. St:r uttalade såsom sin åsigt,
att dessa olyckligas intresse bäst skulle kunna befrämjas genom
upprättande på Statens bekostnad af ytterligare ett institut,
men Direktionen öfver Allmänna Institutet å Manilla, hvars utlåtande
öfver R. Stms skrifvelse af Kongl. Maj:t infordrades, förklarade
sig anse lämpligast, att Staten, i stället för att grundlägga
ett nytt institut, lemnade understöd åt de mindre vårdanstalter,
som under de sednare åren uppstått under namn af
»Tysta skolor», hvarjemte Direktionen beräknade att ett årligt anslag
af 30,000 rdr härför skulle erfordras. Kongl. Maj:t har
likväl icke i detta afseende gått Direktionens önskningar till
mötes, utan har för ändamålet af R. Stm äskat endast 15,000 rdr.
Genom ett sådant anslag skulle visserligen understöd kunna lemnäs
ät de redan befintliga »Tysta skolorna», men derigenom skulle
å andra sidan icke några medel kunna erhållas för att vidare
uppmuntra inrättandet af nya sådana i landsorten, der behof af
dylika vårdanstalter förefinnas; i endast 6 af rikets 24 län skulle
med ett så obetydligt anslag, som Kongl. Maj:t föreslagit, undervisningsanstalter
för de olyckliga varelserna kunna understödjas.
Utsk:t har visserligen föreslagit det af Kongl. Maj:t äskade anslagets
höjande till 20,000 rdr, men, som äfven ett sådant anslag
synes vara alldeles otillräckligt, får jag föreslå, att R. o.
Ad:n ville för ifrågavarande ändamåls fullständiga ernående bevilja
ett anslag af 30,000 rdr.
För öfrigt delar jag Frih. af Ugglas och Hr Huss’ åsigt
att det af Utsk:t föreskrifna, i flera afseenden olämpliga vilkor
för anslagets användande bör utgå.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: (Yttrandet, som blifvit
talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt.)
H. 1Y. 41
#42
Den 28 April e. ro
-
Gr. Mörner: Jag begärde ordet, då ett yrkande framstäl
des
om förhöjning af det anslag, Utsk:t föreslagit. Kongl.
Maj:t har ansett att ifrågavarande behof kunde fyllas derigenom, att
till Kongl. Maj:ts disposition ställdes en summa af 15,000 rdr,
och Utsk:t har, på grund af enskilda motionärers framställningar,
höjt detta belopp till 20,000 rdr. Nu har här blifvit yrkadt,
att den af Kongl. Majit äskade summan måtte fördubblas, på
det alt medel måtte linnas, för den händelse att några nya, ännu
icke kända skolor skulle uppstå. Jag anser det vara skäl att
vänta med att anslå medel till dessa obefintliga skolor, till dess
de blifvit inrättade. Vi hafva icke så godt om penningar, att
det är skäl att på förhand anvisa mede! til! icke kända behof,
och jag får derföre anhålla om bifall till Utskits hemställan i afseende
å anslagets storlek.
Mot borttagande af det utaf Utsk:t föreslagna vilkor för
medlens användande har jag icke något att anmärka.
Frih. Cederström, Rudolf: Serdeles gerna skulle jag
för ett så ömmande ändamål, som det, hvarom vi nu tala, vilja
instämma med Hr Olivecrona i hans yrkande om beviljande af
30,000 rdr ; ty, om också icke det närvarande behofvet hos redan
anlagda skolor skulle sträcka sig betydligt utöfver den summa,
Utslet föreslagit, vore det dock i hög grad önskligt, alt, för
afhjelpande af de i landet till ett betydligt och växande antal befintliga
döfstummas olyckliga belägenhet, uppmuntran kunde gifvas
till upprättande af nya s. k. »lysta skolor», i den mån verkliga
behofvet sådant visar sig kräfva. Men med afseende å de
många olika föremål, för hvilka bidrag af statsmedel erfordras,
tror jag dock, under närvarande finansiella förhållanden, att man
med tacksamhet bör mottaga Utsk:ts förslag.
Hvad åter angår det af lTtsk:t föreslagna vilkor för medlens
användande, är jag af lika åsigt med Frih. af Ugglas och Hr
Huss, att detta hör ur beslutet utelemnas; och jag får tillägga,
att jag af fullt tillförlitliga personer inom Preste-St:t erfarit, att
detta vårt Med-Stånd bifallit Utsk:ts hemställan, med uteslutande
af berörde vilkor.
Jag får således på de skäl, som af föregående talare blifvit
bättre anförde, iustämma i det af Frih. af Ugglas framställda
yrkande.
Hr Fåhraeus, Edvard: Jag anser mig böra upplysa,
att den uppgift å antalet af döfstumma barn inom undervisningsåldern,
som förekommer i R. Sl:rs skrifvelse vid 1862—63 årens
riksdag, grundar sig på presterskapet suppgifter till Stat. Centralbyrån
vid 1855 års utgång. Sedan dess hafva källorna för rikets
statistik förbättrats, så att fullständigare uppgifter kunna lemnäs.
Gpnom personalförteckningarne öfver rikets samtlige innevånare
år 1860 visade det sig, att antalet döfstumme under 15
år utgjorde 408 gossar och 281 flickor, eller tillhopa 689 barn.
Den 28 April e. m
643
Då nu antalet innevånare i hela riket yngre än 15 år utgör
1,293,000 och af dessa 605,000 befinna sig i en ålder af 8—15
år, måste således, med beräkning af proc.-förhållandena, antalet
döfstumma i samma ålder utgöra omkring 320. Siffran 400 är
således ej obetydligt för hög. Emedlertid torde dock antalet
elever i de »tysta skolorna» komma att något öfverstiga 320,
ty undantagsvis mottagas der äfven barn öfver 15 år gamla.
Då jag för denna upplysnings meddelande begärt ordet, ber jag
blott att få tillägga att jag i sjelfva saken instämmer med Frih.
af Ugglas och Hr Huss.
Gr. Posse: Jag kan verkligen icke se någon anledning att
betvifla rigtigheten af den uppgift, som blifvit inför K. M:t i
Statsrådet lemnad, å antalet döfstumma barn inom riket. Enl.
denna uppgår deras antal till 400. Man har här visserl. påstått,
att antalet skulle vara vida större, men icke kunnat åberopa några
faktiska uppgifter såsom stöd derför. Med antagande således
att denna summa, 400, är rigtig, så återstå, då Allmänna
Institutet kan emottaga 200 elever, endast 200, som skola undervisas
vid småskolorna, och denna beräkning har Utsk:t lagt
till grund för sitt förslag om ett årligt anslag af 20,000 rdr.
Jag tror denna summa vara fullt tillräcklig och bestrider derför
yrkandet, att ett högre anslag, eller 30,000 rdr, skulle beviljas.
I Frih. af Ugglas’ förslag om borttagandet af det vilkor, Utsk:t
fästat vid anslaget, instämmer jag deremot, ty det är ganska antagligt,
att barnens underhåll på ena stället är dyrare än på det
andra, och man bör då icke på förhand binda Ilegeringens händer,
utan öfverlemna åt den att fördela anslaget så som den
anser rättvisast.
Hr Mannerskantz: (Yttrandet har icke af talaren blif
vit
återlemnadt).
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förevarande hemställan oförändrad, dels af Frih.
af Ugglas bifall till samma hemställan med uteslutande af den
sista delen deraf, hvilken lydde sålunda: »med vilkor, att högre
anslagsbelopp ej må någon anstalt tilläggas, än som motsvarar
100 rdr för hvarje å anstalten intaget barn;» och dels slutligen
af Hr Olivecrona, att R. o. Ad. skulle antaga merberörde hemställan
med uteslutande af den ofvanomförmälda sista delen deraf
samt anslagsbeloppets förhöjning från 20,000 rdr till 30,000 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
sedermera propos. på bifall dertill med den af Frih. af Ugglas
föreslagna förändring, då svaren utföllo med många ja jemte ett
644
Den 28 April e. m.
eller annat nej, och slutligen propos. på bifall till Hr Olivecronas
yrkande, hvilken propos. besvarades med många nej jemte ett
eller annat ja; hvarefter och sedan propos. pä bifall till Utsk:ts
hemställan med den utaf Frih. af Ugglas föreslagna ändring förnyats
samt med många ja jemte ett eller annat nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
93:dje, 94:de och 95:te punkterna.
Utsk:ts hemställande;! bifoilos, dock med det vid sistnämnda
punkt gjorda förbehåll om iakttagande af de förändringar
i afs. å Hufvudtitelns slutsumma och särskilda anslagsbelopp,
som kunna komma ait föranledas utaf R. o. Ad:s från Utsktts
förslag alvikande beslut.
96:te punkten.
Gr. Mörner: För en så tillfällig utgift, som den ifråga
varande,
hvilken man hoppas snart skall upphöra, böra besparingarna
å 8:de Hufvud-Titeln, hvilka pläga uppgå till ej obetydliga
belopp, kunna användas, så att något särskildt anslag ej behöfde
å Riksgälds-kontoret anvisas. Jag yrkar afslag å denna
punkt.
Hr Tornerhjelm, Carl Johan Abraham: På de skäl,
som finnas anförda i de K. M:ts i ämnet afgifna nådiga Propos:r
åtföljande Statsråds-protokoll, får jag anhålla om propos. på bifall
till punkten.
Frih. Alströmer, Oscar: Då denna utgift lör närv. obe
stridligen
är nödvändig och sjelfva befattningen upphör så snart
löneregleringen är verkstäld, finnér jag intet skäl, hvarföre icke
anslaget lika väl kan anvisas på Riksgälds-kontoret, som på hesparingarne.
Utgiften blir ju i alla händelser densamma. Jag
yrkar bifall.
Hr edelstam, Gustaf Jakob: Några skäl mot verklig
heten
af det behof, till hvars fyllande K. M:t äskat ifrågavarande
anslag, torde icke kunna anföras. Hvad beträlfar Gr. Mnrners
förmenande, alt besparingarne på 8:de Hufvud-Titeln skulle dertill
kunna användas, får jag erinra derom, att dessa besparingar
redan äro ganska iiårdt anlitade och sannolikt fortfarande komma
att blifva det. Jag anhåller om bifall lill den nu föredragna
punkten.
Gr. Posse: Af det K. M:ts Propos. bilagda Statsråds-protokoll
inhemtas, att de genom K. Kung. d. 11 Juli 1862 förordnade löneregleringsnämnder
intill sisth Juli månads slut upprättat förslag till ordnande
af presterskapets aflöning i 512 pastorater, och hade nämndernas
arbete sedermera alltjemt fortgått, så att de numera i åt
-
Den 28 April e. ra.
645
skilliga län nalkades sitt afslutande. Till Ecklesiastik-Depart:t
hör nu den ganska besvärliga beredningen och föredragningen af
dessa frågor, och då något sådant arbete ej afsetts vid tillsättandet
af DeparUts tjenstemannapersonal, torde det äskade anslaget
vara fullt berättigadt. Erhålles ej det begärda biträdet,
skulle möjl. dessa ärenders afgörande obehörigen fördröjas, .lag
yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Jag tager mig friheten erinra, att Ecklesia
stik-I)epart:t,
genom de af R. o. Ad. redan fattade beslut om de
nya byråernas utvidgande, erhållit en betydlig förstärkning i arbetskrafter,
och att således en lindring i arbetet alltid bör för
tjensternännen i detta I)epart:t komma att inträda. Med anledning
af Hr Edelsfams anförande får jag upplysa, att, under den
tid, jag var medlem af Konungens råd, brukade man anvisa åtskilliga
utgifter, med hvilka man ansåg sig icke böra besvära
R. St:r, på besparingarne från Hufvud-Titlarne, ehuru dessa Titlar
då hade vida mindre anslag än nu. I)å härtill kommer, att
någon permanent utgift icke kan på förband vara anvisad på
besparingarne, har jag svårt att fatta, huru inan kan på förhand
säga, att dessa äro starkt anlitade. Jag yrkar fortfarande afslag.
Frih. Alströmer: Då Gr, Mörners yrkande går ut på
rent afslag, mäste jag motsätta mig detsamma. Då K. M:t begärt
3000 rdr såsom alldeles nödvändiga, lär han icke kunna dertill
använda ens besparingarne, såvida R. St:r afslå hela anslaget.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. och Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts hemställan i förevarande punkt och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. och Landtm, först på propos. på bifall
till samma hemställan, hvarvid svarades många ja jemte några
nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
mångå nej och några ja; hvarefter och sedan propos. på bifall
till merberörde hemställan förnyats samt med många ja och några
nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
97:de punkten och i sammanhang dermed ett från Högv.
Preste-St:t ankommet Prot.-utdrag N:o 185 för den 27 dennes,
innehållanee inbjudning till R. o. Ad. att biträda det af PresteSt:t
i afs. å denna punkt fattade beslut, hvarigenom Utskits hemställan
blifvit bifallen, med anslagssummans förhöjning från 10,000
till 30,000 rdr rmt.
Gr. Posse: De tillgångar, som äro anslagna till Prester
skapets
aflöning, skulle ulan tvifvel vara fullt tillräckliga att på
ett tillfredsställande sätt aflöna såväl innehafvarne af pastorater,
som äfven komministrar, såvida man finge disponera dem på ett
förståndigt sätt. Detta får man dock icke, i följd af de bin
-
646
Dea 28 April e. m.
der Presterskapets privilegier lägga i vägen. Vid sådant förhållande
och då det är veterlig!, att Presterskapet icke vill afstå
från dessa privilegier och medgifva en fullt rättvis lönereglering,
tror jag det ej vara skäl att i denna fråga gå Preste-St:ts önskningar
till mötes. Det bör vara tillräckligt, om R. o. Ad. beviljar
det anslag till löneförbättring, Stats-Utsk:t föreslagit, eller
10,000 rdr. Jag anhåller således, att Preste-St:ts inbjudning
måtte läggas till handlingarne och Utsk:ts hemställan bifallas.
Hr Tornerhjelm, Johan Garl Abraham: Vid sistl.
riksdag beviljade R. St:r för innevarande statsregleringsperiod ett
anslag af 30,000 rdr för ifrågavarande ändamål. Motionärens
mening var, att det skulle vara ett reservations-anslag, och således
årligen utgå. Så uppfattades det ock af dem. som röstade
för anslaget. Något formfel hade emellertid, jag känner ej huru
dermed närmare hängde tillsammans, blifvit begånget; alltnog,
när Exp.-Utsk:ts skrifvelse i ämnet föredrogs, befanns anslaget
vara 30,000 rdr för en gång, eller blott 10,000 rdr årligen.
Med afseende på detta förhållande, yrkar jag vördsamt bifall till
inbjudningen. Jag skulle ej nu hafva förordat densamma, om
jag ej, på sätt nämndt är, måste anse summan beviljad redan
vid sistlidne riksdag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Gr. Posse,
att R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:ts hemställan samt lägga PresteSt:ts
inbjudning lill handlingarne, och dels af Hr Tornerhjelm,
att inbjudningen måtte af R. o. Ad. antagas; framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. i enlighet med Gr. Posses yrkande samt, då
dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
98:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
99:de punkten.
Hr Treffenberg, Curry: De skäl, Utsk:t anfört lörsitt
afstyrkande af K. M.ts Propos., kan jag för min del ej biträda.
Utsk:t säger först, att »genom de lättade kommunikationerna
med hufvudstaden de personer, som särskildt sysselsätta sig med
konsthistoriens studium, komma i tillfälle att i och för dessa sina
studier begagna de samlingar i denna rigtning, som blifva i National-museum
uppställda.» Jag fruktar, att Utsk:t, om än icke
h. o. h. förbisett, dock icke egnat tillräcklig uppmärksamhet åt
den omständighet att hufvudändamålet med det föreslagna konstkabinettet
icke är att samlingarne skola utgöra ett åskådningsmateriel
för dem som egnat sig åt konsthistoriens speciella stu
-
Den 28 April e, m.
fi47
dium. utan att de skola vara till Ilands vid den första och ständigt
återkommande undervisningen af professorn på auditoriet;
och icke kan man begära, att professor och åhörare skola
samtliga begifva sig till Slockholm. Utsk:t har vidare förklarat
sig befara, »att den föreslagna konstsamlingen, om den skulle
utbildas till någon fullständighet, komme att för framtiden kräfva
ytterligare och betydligt ökade anslag». Sjelfva det begärda anslagets
obetydliga belopp tyckes dock just böra häfva denna betänklighet,
ty det visar att här icke är fråga om att erhålla något
fullständigt estetiskt konstmuseum, och för öfrigt får jag
meddela, att man vid åtskilliga Tyska universiteter, af samma
omfång som det i Upsala, lyckats åstadkomma enahanda inrättningar
för samma kostnad, som här föreslagits. Så har jag
från tillförlitligt håll erfarit, att man i Bonn anlagt ett dylikt
konstkabinett för 4,000 Pr. Th. och i Göttingen för 3,000 s. m.
Dessutom upplystes det vid denna frågas handläggning i Consist.
Majus, att universitetets tillgångar medgåfvo att underhålla konstkahineltet,
sedan det en gång kommit till stånd. Vid sådant
förhållande och då Utsk:t sjelft erkänt den lifvande inverkan en
sådan inrättning skulle på det vetenskapliga studiet utöfva, får
jag anhålla om afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:ts
förslag.
Hr Fåhrajus, Edvard: Det förslag, hvarom här är fråga,
framställdes ursprungligen af en frejdad skald, hvars namn var
en prydnad för Sverige och länge skall lefva i svenska konsthistorien.
Det adopterades sedermera af Cons. Acad. och Kanslers-Embetet,
och K. M:t har med anledning deraf, ehuru med
nedsättning i afseende å beloppet, framlagt Propos. till K. Sl:r.
För min del skulle jag helst önskat, att ingen nedsättning egt
rum, men jag vill dock tillstyrka bifall till hvad K. M:t begärt.
Stats-Utk:t har emellertid afstyrkt anslaget, och såsom skäl bland
annat anfört, att den, som egnade sig åt konsthistoriens studium,
kunde resa till Stockholm och taga kännedom om Nalional-musei
samlingar. Mot detta skäl får jag serskildt protestera, ty då
jag vid denna riksdag tasit mig friheten väcka en motion om
inrättandet af ett universitet i hufvudstaden, är det tydligt, att
åtminstone jag icke anser, att man kan bo i Upsala och studera
i Stochkolm. För öfrigt är här fråga, ej om att erhålla ett fullständigt
konstkabinett, utan alt anskaffa en åskådningsmateriel,
som kan begagnas vid undervisningen ej blott i konsthistoria,
utan i arkeologi, antiquiteter och icke minst i de klassiska språken
m. fl. Det begärda anslaget är dessutom ej stort och någon
efterräkning torde, enl. hvad Hr T Tellenberg visat, ej ifrågakomma.
Då nu Preste-St, redan hilallit K. M:ts Propos., hoppas
jag att It. o. Ad. ville fatta samma beslut och derigenom höghjertad!
bidraga att sätta i verket den älsklingstanke, som utgör
det sista testamente till bildningens och konstens fromma af
Angelikas alltför tidigt bortgångne skald.
648
Den 28 April e.
Gr. Posse: Stats-Utsk:t liar ingalunda förbisett n\ttan och
vigten af en så beskaffad institution som den ifrågavarande, utan
antagit att den otvifvelagtigt skulle komma att medföra ganska
mycket gagn, men Utsk:t har icke funnit den af så trängande
nödvändighet, att man just nu behöfde bevilja anslag lill densamma,
då Statens tillgångar äro så hårdt anlitade. Det är en
vacker tanke, som, man bör hoppas det, snart blir realiserad;
i många städer har den realiserats genom enskilda bidrag, och
det är icke alldeles otänkbart, att så äfven kan inträffa i Upsala.
Skulle nu Staten genast träda emellan, blefve närmaste följden
den, att Lunds universitet komme med samma anspråk. Sedermera
skulle utan tvifvel båda universiteten inkomma med begäran
om större anslag, ty, som hvar och en kan finna, kunna
6,000 rdr icke förslå långt till bildande af ett konstkabinett.
Utsk:t torde således haft giltiga skäl att icke bifalla K. Mits
Propos. i denna fråga, och anhåller jag derföre, att dess hemställan
måtte af R. o. Ad. godkännas.
Frih. Alströmer: Man kan visserligen med Stats-Utsk:t
erkänna, att det icke nu, då Statens tillgångar äro hårdt anlitade,
är af trängande behof påkalladt att bevilja anslag till de
här föreslagna samlingar, men det förefinnes dock ett ganska
giltigt skäl att anslå medel just nu, det nemligen att dylika konstsamlingar
skola nu inköpas för National-musei räkning och således,
om inköpen för Upsala universitet verkställdes på samma
gång, samlingarne skulle erhållas för bättre pris. Af denna anledning
yrkar jag bifall till K. Mits Propos.
IIr Tornérhielm, Johan Carl Abraham: Jag ber att
18 förena mig med Hr Fåhraeus.
II. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Jag anhåller lå
förena mig med de talare, hvilka yrkat bifall till K. Mits Propos.
Enligt hvad här nyss blifvit omnämndt, har Preste-St. redan
bifallit densamma, och jag tror det skulle vara R. o. Ad. värdigt
att fatta samma beslut. Man har befarat, att detta endast
skulle vara första steget till en större statsutgift, emedan 6,000
rdr icke skulle kunna förslå långt till ett sådant ändamål, som
det ifrågavarande, men, så vidt jag kan finna, kan icke något
nytt större uppköp på länge ifrågakomma, enär utrymme saknas
för förvarande af ett betydligare antal konstalster. Man torde
således, utan fara att sedermera behöfva lemna nya bidrag,
kunna bevilja den nu äskade summan.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Utan att vilja ingå
i bedömande af den nytta ifrågavarande anslag skulle kunna
medföra, hemställer jag till R. o. Ad., huruvida frågan är af den
vigt, att man just nu, då Statens tillgångar äro hårdt medtagna,
bör bevilja den äskade summa. Det gifves visserligen anslag,
vid hvilka man ej bör lästa sig vid kostnaden, nemligen de sorn
Deli 26 April e. m.
649
anga riksvigtiga frågor, men detta ärende torde deremot, utan
att någon synnerlig skada kan anses vara skedd, kunna uppskjutas
till nästa riksdag. Jag yrkar således bifall till Utskits
hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ls hemställan i förevarande punkt, dels ock afslag
derå samt bifall till K. M:ts nådiga framställning i ämnet, gjordes
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
många ja och nej i blandning, samt sedermera propos. på afslag
derå och antagande af K. Mits framställning i ämnet, dä
svaren likaledes utföllo med många såväl ja som nej; och förklarades
ja nu halva varit öfvervägande.
Votering begärdes, hvarefter uppsattes och justerades följande
voteringspropos:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 99:de punkten
af Utlåtit N:o 66, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. denna hemställan samt beviljar
det af K Mit äskade anslag, 6,000 rdr, för bildande af ett konstmuseum
vid Upsala universitet».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej - 34.
lOOide punkten.
mom. a, b, c och d.
Utskits hemställanden bilöllos.
mom. e.
Hr Wolffelt: Ehuru jag icke har någon anledning hoppas,
att K. o. Ad. äfven vid denna punkt skall bifalla hvad motionärerna
begärt, så ber jag dock att få fästa uppmärksamheten
derpå, att genom de anslag, som redan äro beviljade och
ytterligare måste beviljas, Statens tillgångar betydligt medtagas.
Jag hemställer, om det icke är betänkligt, att anslå så
stora summor, utan att göra sig reda för huru behofven skola
fyllas; skall sådant ske genom upptagande af lån, kommer rikets
kredit i en än brydsammare ställning än förut. Då beliofvet
af en ny läroverksbyggnad i Westervik icke synes mig
så tvingande, att icke dermed kan anstå ett eller annat år, så
tager jag mig friheten att yrka afslag å Utskits i denna punkt
gjorda hemställan.
650
Den 28 April e. m.
Frih. Nordenfalk, Johan: Som af Betänk:t synes, hafva
motionärerna begärt endast hälften af det för^ skolbyggnaden erforderlfga
beloppet, hvilket Utsk:t ytterligare med 20,000 rdr
nedprutat; och jag kan icke inse, hvarför Westervik, mindre än
så många andra städer, skulle komma i åtnjutande af Statens
hjelp för en sådan byggnads uppförande. Då jag emellertid icke
skulle vinna något med att begära den föreslagna summans förhöjning,
så inskränker jag mig till att yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Gr. Posse: Sedan en högre terminsafgift tor eleverna blifvit
bestämd, är meningen alt derigenom bilda en kassa för uppförande
och underhåll af skolhus; men denna kassa är ännu
obetydlig, och då behof af större lokaler på flera ställen uppstått
och utrymme ål eleverna måste anskaffas, vore det orättvist,
om under denna öfvergångsperiod städerna sjelfva skulle
bygga sina skolhus; det blir till följd häraf nödvändigt att Staten
träder emellan och Iemnar bidrag. På grund häraf får jag yrka
bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad ssmt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan i förevarande mom. och dels afslag derå,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till samma
hemställan, hvarvid svarades många ja jemte några nej, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utföllo med många
nej och några ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till samma
hemställan förnyats samt med många ja och några nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
mom. f.
Gr. Posse: I den händelse R. S:tr skulle bifalla denna
punkt i dess oförändrade skick, är det mer än sannolikt, att det
beviljade anslaget icke skulle kunna emottagas, då staden Skara
icke lär kunna ikläda sig uppfyllandet af det i sista delen af
punkten omförmälda vilkoret att tillskjuta hvad utöfver den till
75,000 rdr lör byggnadsföretaget beräknade kostnaden erfordras.
Skara är visserligen en stad med 2,000 innevånare, men välmågan
der synes icke vara stor, då summan af bevillningen
endast utgör 6,000 rdr, deruti inberäknade lärare-personalens
samt aptekarens och modehandlerskans afgifter. Då man således
icke lär kunna antaga, att staden kan ikläda sig ofvannämnda
ansvarighet, och då vi veta att Skara länge haft ett beröindt
lärosäte, der tilloppet af lärjungar är så stort att utrymme
genom nybyggnad af skollokalen måste beredas, så anhåller jag
att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ls Betänk, i denna punkt, med
uteslutande af de sista orden deruti: »samt att staden Skara
tillskjuter hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnads
-
Den 28 April e. m.
#51
företag till 75,000 rdr beräknade bidrag kan för ändamålet
erfordras.»
Hr Huss: .lag är förekommen af den föregående ärade
talaren, hvars utsago jag vitsordar och i hvars yrkande jag instämmer.
Gr. Mörner: Jag föreställer mig, att den summa som
blifvit kalkylerad, äfven bör räcka till, och då äfventyrar staden
icke något vid att ingå på det föresätta vilkoret, genom hvars
borttagande man skulle uppmana till att göra byggnaden dyrare
än som blifvit beräknadt. Kan ej byggnaden utföras för det
bestämda beloppet, må dermed anstå till nästa riksdag, då en
bättre utredning kan hinna göras, än motionärerna åstadkommit;
men att nu, under förmodan att staden icke vill åtaga sig ett
vilkor, sorn i liknande fall blifvit faststäldt för alla andra städer,
endast borttaga detta vilkor, finnér jag icke skäligt. Jag vet
icke hvaruppå de af Gr. Posse lemnade uppgifterna stödja sig;
men det vill synas mig uppenbart, att om biskopens lön varit
inberäknad, borde man hafva fått ett betydligt högre belopp
bevillning. Jag anhåller, att Utsk:ts förslag måtte oförändradt
bifallas.
Frih. Liljencrantz, Johan: .lag ber att få instämma
med den siste värde talaren; och jag tror det vara betänkligt
att bevilja anslag utan det vilkoret, att det icke får öfverskridas,
hvilket skulle kunna anses som en uppmaning att icke med
största sparsamhet utföra byggnaden. Jag anhåller således om
bifall till Utsk:ts förslag oforändradt.
Gr. Posse: Med anledning af Gr. Mörners och Frih.
Liljencrantz’ yttranden, får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att det icke är staden, utan Consistorium, som skall låta utföra
byggnaden. Jag ber derjemte att få upplysa, att Preste- och
Borgare-St:n antagit punkten med den af mig föreslagna förändringen.
Hr Fåhraeus, Edvard: Jag instämmer till alla delar med
Gr. Posse och Hr Huss, och ber att få fästa St:ts synnerliga
uppmärksamhet på Domprosten Sondéns mot denna punkt afgifna
reservation, som synes mig särdeles behjertansvärd. Skara
är en obetydlig stad med föga mer än 2,000 inevånare och
heskrifves i Palmblads geografi såsom »liten, krokig och ful.»
Nyttan af dess läroverk tillkommer emellertid hela provinsen,
helst det är visadt, att af den vid läroverket studerande ungdom
endast T’s tillhör staden; och då den åberopade principen, att
icke gifva anslag, utan att staden ansvarar för det belopp hvarmed
kostnaden öfverstiger detta, oftare blifvit frånträdd än vidhållen,
finner jag ett sådant frånträdande ingenstädes mera be
-
652
Dea 28 April e. m.
fogadt än här. Jag anhåller således om bilall till Utskrts förslag
med den af Gr. Posse föreslagna förändring.
Gr. Mörner: Om äfven Consistorium utöfvar någon tillsyn
öfver eller uppgör kontrakt om byggnaden, så måste detsamma
dock hafva hjelp att utföra arbetet; och dervid torde stadens
inevånare, hvilka, om de äro i så små omständigheter som det
blifvit uppgifvet, äfven kunna antagas vara goda hushållare, kunna
biträda, om ej sjelfva till stor del åtaga sig arbetet. Jag fortfar
i mitt yrkande om bifall till punkten oförändrad.
Hr von Knorring, Oscar: Förekommen af Hr Fåhraeus,
hade jag eljest tänkt fästa uppmärksamheten på Domprosten
Sondéns reservation. Jag vill blott erinra, alt Skara läroverk
har varit och är ett bland de bästa i Sverige, och att staden,
såsom Gr. Posse nyss visat, är ett litet och fattigt samhälle,
hvilket R. o. Ad. säkerligen icke skulle vilja pålägga någon
obillig börda. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag med
den af Gr. Posse föreslagna förändring,
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Den siste värde
talaren har hänskjutit frågan till känslorna, talande om det
fattiga samhället; det är dock icke fråga om någon almosa.
Han har sagt, att skolan är en bland de bästa, oell om så är
förhållandet, lär väl icke det förgå, om byggnaden skulle komma
att uppskjutas på någon kortare tid. Jag vill icke yrka afslag
å punkten; men då vi förut hafva bifallit IJtsk:ts förslag,
synes det mig vara skäl, att äfven nu göra det. Om Presteoch
Borgare-St:n hafva antagit ett sådant förslag, som af Gr.
Posse blifvit framstäldt. så hoppas jag att R. o. Ad. och BondeSbt
skola bifalla Utsk:ts hemställan, hvarefter det får bero på
staden Skara att afgöra, om den kan begagna sig af de fördelar,
som R. St:r velat deråt bereda, eller att vid nästa riksdag
ingå med ansökan att få det bättre. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag oförändradt.
Hr von Knorring: Den siste värde talarens önskan att
spara måste man högakta; men jag fruktar att denna känsla
förminskas i samma mån som den värde talaren gifver anledning
till diskussionens uttänjande och votering i förstärkt StatsUtsk.
, hvarigenom riksdagen förlänges och dymedelst ökade
statsutgifter förorsakas.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om bifall till Gr.
Posses förslag.
Frih. af Ugglas: Oaktadt den beskrifning, Gr. Posse lemnat
oss rörande staden Skara, tror jag dock att Utsk:ts förslag bör
bifallas. Då andra städer fått sig föreskrilvet att ansvara för
det belopp, hvarmed kostnaden kan komma att öfverskjuta anslaget,
kan jag icke se något skäl, hvarför Skara skulle befrias
Den 28 April e. m,
653
Irån ett sådant vilkor. Det är uppgifvet, att ifrågavarande byggnadsföretag
skulle kosta 75,000 rdr; och då denna summa
blifvit beviljad, kan man väl icke begära mera.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade yrkats dels
bifall till Utskils hemställan i förevarande mom. utan förändring
och dels bifall till samma hemställan med uteslutande af sista
delen deraf, som lydde sålunda: »samt att staden Skara tillskjuter
hvad som utöfver sålunda för ifrågavande byggnadsföretag
till 75,000 rdr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras;»
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad, hvarvid svarades många ja, blandade med
nej, och sedermera propos. på bifall till densamma med uteslutande
af sista delen deraf, då svaren utföllo med många nej,
blandade med ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan utan förändring förnyats samt med många ja, blandade
med nej, besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr von Knorring begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i mom. f. af
100:de punkten i Utlåtit N:o 66, röstar
Ja;
Den del ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. denna hemställan med uteslutande
af den sista meningen, som börjar med orden: »samt
att staden Skara etc.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 43.
Nej — 26.
mom. g.
Ulsk:ts hemställan bifölls.
101:sta punkten och i sammanhang dermed ett från Hederv.
Bonde-St:t ankommet prot.-utdrag N:o 238, innehållande inbjudning
till de öfriga Riks-St:n att biträda Bonde-St:ts rörande
denna punkt fattade beslut.
Gr. Posse: Jag inskränker mig till en början till det
yrkande, att R. o. Ad. måtte, med afslag å Bonde-St:ts inbjudning,
bifalla hvad Utsk:t i denna punkt hemställt.
Den 28 April e. m.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., biföll R. o. Ad. Utsk:ts hemställan och lade inbjudningen
till handlingarne.
I02:dra, 103:dje och 104:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden hilöllos.
I05:te punkten.
Gr. Posse: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet pä,
hvad som icke genast faller i ögonen, att detta anslag icke afser
att bereda tillfälle till undervisning i trädgårdsskötsel vid alla
seminarier, utan endast vid 2:ne sådane, der således hvarje anläggning
skulle komma att kosta 6,500 rdr. Detta tycks vara
ett nog högt belopp; och då man derjemte tager i betraktande,
att eleverna endast under en del af året eller den tid undervisningen
är i gång, kunde begagna sig af dessa anläggningar, så
tror jag att detta anslag kunde undvaras. Jag får derföre yrka
afslag å denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan i förevarande punkt, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med
ja besvarades.
106:te—109:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Härefter biel' den vidare föredragningen af ötlåt:t uppskjuten
till nästa plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
655
Följande yttrande af Hr Lagerhjelm, GustafReinhoid,
hvilket blifvit talaren tillställdt för justering, har först efter
ryckningen af profit inkommit:
1866 den 4 April f. rn.
(4:de hältet, sid. 17.)
Då jag är den enda af R. o. Ad:s ledamöter uti Konst.-
Utsk:t, sorn icke deltagit i någon reservation emot det beslut,
hvari Utsk:t stannat, anhåller jag att med några ord få framlägga
de skäl, som härtill föranledt mig. Dervid ber jag dock
att få fästa uppmärksamheten derpå, att jag för min del icke
kan gilla det sätt, hvarpå Frih. Klinckowström tolkat 106:te och
107:de §§ R. F. Den förstnämnda af dessa §:r, efter hvilken
ingen af Konst.-Utslcts ledamöter ansett anledning till anmärkning
förekomma emot någon af Stats-Rådets ledamöter,
börjar med dessa ord: »Finner Utsk:t af dessa prot., att nå
gon
Stats-Rådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad
föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag
eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller
underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af
någon upplysning, eller häfver den föredragande underlåtit att
i de fall, som 38:de §:n af denna R. F. förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra, då skall Konst.-Utsk:t
ställa en sådan under tilltal af Justitie-omhudsmannen inför
Riks-rätt.» Häraf synes, att det i första rummet beror derpå,
huruvida Utsk:t finner anledning till en sådan åtgärd; då nu
emedlertid Utsk:t uti sin granskning af Statsråds-prot:n icke
funnit sådan anledning förefinnas, är det naturligt, att det ej
kunnat besluta eller till R. St:r framlägga någon anmälan hvarken
i anledning af 106:te eller 107:de §:n.
Hvad åter beträlfar tvisten om rätta uppfattningen af våra
grundlagar, i hvad de röra de särskildta anmärkningsanledningarne,
som vid innevarande riksdag blifvit framställde, så anser
jag denna fråga redan vid behandlingen af Franska handelstraktaten
hafva blifvit så utförligen utredd och behandlad, att
föga i detta hänseende återstår att tillägga. Angående rätta
tydningen särskildt af 60:de §:n R. F. kunna naturligtvis olika
meningar uppstå; för min del anser jag dock, att om man
fäster uppmärksamheten vid ordalagen i 106:te §:n R. F. »up
-
656
penbarligen handlat emot rikets grundlag,» och dermed jeru för
3:dje §:n ansvarighetslagen för Stats-Rådets ledamöter, skall man
få ganska svårt att finna dessa lagrum ega någon tillämpning
på de anmärkningar, som blifvit framställde af Riksdagsfullmägtigen
Björkman och Frih. Hermelin. Visserligen är det sannt,
att 60:de §:n R. F. innehåller orden: »Ej må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R.
St:rs samtycke kunna förhöjas;» men, Mine Hrr! om man vilie
tyda orden »icke förhöjas» lika med »icke förändras», så skulle
i och med detsamma den i 9:de §:n R. F. Konungen medgifna
rätt att allena besluta, blifva af intet värde. Man bör ihågkomma,
att då 1809 års grundlagsstiftare skrefvo våra grundlagar,
stod Sverige nära branten af sin undergång efter den
föregående absoluta styrelse-regimen.
Jag kan icke nog förvånas öfver den tydning, man vid
denna riksdag velat gifva åt 57:de §:n i vår R. F. Jag tror,
att denna tydning är stridande både emot grundlagens ord och
dess andemening; och ett dylikt testamente af den nu snart
afgående representationen till den nya kan icke anses annat än
såsom högst olyckligt. Enligt 4:de §.-n R. F. eger Konungen
rätt att allena styra riket, dock med stöd af rådgifvare, hvilka
äro för sina rådslag ansvarige. A andra sidan hafva R. Stilenligt
57:de §;n R. F. rätt att sig beskatta. Om nu emedlertid
dessa båda rättigheter vore af en så absolut natur, att någon
vexelverkan dem emellan ej kunde ega rum, så skulle de
båda Statsmagterna stå emot hvarandra som 2:ne absoluta
magter, färdiga att vid den minsta beröring sönderbryta hvarandra.
Derför finnas andra paragrafer i grundlagen, hvilka bestämma
denna vexelverkan och sätta de båda omnämnda rättigheterna
i närmare samband med hvarandra.
Jag vill nu icke ingå i pröfning af de särskildta anmärkningar,
som vid denna riksdag blifvit gjorda, ej heller till besvarande
upptaga de framställningar, som under diskussionen
blifvit rigtade mot K. Mits regering; då dess medlemmar äro
så manngrannt samlade, tillkommer det dem sjelfva att afgifva
svaromål. Jag har med det ofvan anförda endast velat vindicera
Konst.-Utskits rätt att, på sätt som skett, göra anmälan
till R. Stir, utan att behöfva inlåta sig i någon särskild redogörelse
för sina åtgärder.
