# ID: svediakorp-gov697
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 143,977
# sentences: 5,358
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
HIHIIEKSKåPET OCH ÄDELiV,
VID
Lagtima Ribsdageii i Stockholm
ÅE 1865—1866
åfj&rite SSaft<si.
«e«*—
STOCKHOLM,
THYCKT HOS E. WSSTSEIL
1866.
Onsdagen den 4 April 1866,
Plenum kl. 10 {. m,
Justerades 4 prot.-utdrag för den 28 sist). Mars och
prot:t för deri 2 i samina månad.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till K. o. Ad, blifvit öfverlemnadt
ett antal af omkring 20 biljetter till Kongl. Vetenskaps-akademiens
sammankomst å dess högtidsdag den 6 dennes,
samt anmodade de ledamöter af Ståndet, som önskade erhålla
dessa biljetter, att anmäla sig hos Riddarhusfiskalen.
Anmäldes och bordlädes:
Banko-Utsk:ts Mern. N:o 20, med förslag rörande föreskrifterna
i 6:te och 7:de arliklarne af Bankoreglementet; samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:ts Utlåt. N:o 75, i ani. af åter:
remiss af Utsk:ts Betänk. N:o 39, ang. väckta motioner om ut
vidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter.
Föredrogs ånyo Konst.-Utsk:ts den 21 och 26 dennes bordiagde
Meni. N:o 8. ang. verkställd granskning af Stats-Råds
prot:n.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde skriftligen:
Vår R. O. har satt det så kallade décharge-betänkandet i
stället för svars-adressen i andra fria länder. Författarne af
våra grundlagar hafva — och det med mycket skäl — funnit
lämpligare att representationen företager öfverläggning och yttrar
sina åsigter om styrelsesystemet i sin helhet eller om detaljer
deraf, sedan den för sitt omdöme hemtat ytterligare ledning
medelst den granskning af Regeringens prot., som är dess
Konst.-Utsk. ålagd, än att, såsom i andra länder, öppna riksdagen
med en sådan debatt.
4
Den 4 April f. m.
Den ledning för omdömet, som våra Konst.-Utsk. vid föregående
riksdagar lemnat representationen, Ilar efter min tanke
— en tanke, den jag också till våra prot. yttrat — varit allt
för ofullständig, för så vidt man deraf ville hemta ett stöd för
sitt omdöme örn rigtningen af Regerings-systemet, eller tillräckligt
motif att rätta förut fattade föreställningar derom; allt för
omständlig deremot i uppletandet och framhållandet för R. St:r
af obetydligheter, till större del små afvikelser i formen, mera
egnade att, som man säger, nagga och besvära med förklaringar,
än att gifva ett sannt och klart begrepp om grunddragen
i styrelsens åtgärder.
Det nu föreliggande Retänk:t afviker så till vida från sina
föregångare, att det gifvit en allt för knapphändig vägledning
för omdömet i den tomma förklaringen att »Utsk:t icke funnit
någon anledning att tillämpa hvarken 106:te eller 107:de § R. F.»
Annorlunda tänka likväl de flera ledamöter af Utsk:t, som
funnit sig befogade att beledsaga Retänk:t med sina reservationer.
I dessa reservationer finna vi en mängd anmärkningar
framställda; men, ehuru jag är långt ifrån att underkänna betydelsen
af några bland dessa såsom omfattande ganska vigtiga
principfrågor, må jag dock bekänna att den öfvervägande delen
af dem förekommer mig af en underordnad beskaffenhet.
Deremot, och ehuru det är allmänt bekant att Utsk:t infordrat
alla Regerings-prot. rörande den under sednaste riksdagsperiod
förda utrikes-politiken, har hvarken Utsk:t eller någon
af Hrr reservanter derom yttrat ett ord. Denna tystnad
hvarken kan eller bör förstås annorlunda, än såsom bevis att
Utskits samtliga ledamöter i allo godkännt densamma. Det är
också långt ifrån mig att misskänna deras upplysta omdöme i
detta afseende; jag älskar tro att Ctsk:t lill denna sin uppfattning
funnit grundade motiver uti Stads-Råds-prohn och jag önskar
ingenting högre, än att folkets ombud och främmande nationer
må kunna af denna tystnadens vältalighet öfvertygas att
vi ingenting hafva att förebrå vår Regering i detta hänseende.
Men just derföre att hvarje fosterlandsvän ingenting högre
kan önska än få se vederlagd och tillrättavisad den föreställning,
som allt för allmänt hyses håde inom och utom våra
landamären, och hvartill beklagligen åtskilliga kända fakta gifvit
anledning — att vårt »aldra dyrbaraste intresse», nemligen
vår nationalära, blifvit kränkt genom löftesbrott, som vi skulle
begått, derigenom att vi i löften och förespeglingar om hjelp
åt våra grannar gått längre, än vi sedan funnit för oss klokt
och välberäknadt att hålla; — just derföre, säger jag, skulle
en framställning af sanna förhållandet från Utsk:t, som nu känner
det i alla dess detaljer, hafva varit af högt värde. Skulle,
hvad jag hoppas icke är händelsen, vårt, det vill säga vår Regerings,
förfarande hafva varit mer eller mindre klandervärd!,
må man ej föreställa sig att det vinner eftergift i allmänna opinionen
derigenom, att man med tystnad förbigår det; man gör
endast representationen, det är nationen, delaktig i — och an
-
Den 4 April f. m.
5
svarig för — de misstag, som dess Regering möjligen kunnat
begå.
Skulle åter — hvad jag innerligen önskar — sådana hittills
okända detaljer af förhandlingarne kommit till Utsk:ts kunskap,
som nöjaktigt förklara vår förda utrikes-politik, — som
klart ådagalägga att vi icke lofvat mer, än vi hållit — och hållit
allt vi lofvat, så skulle Utsk:t med deras framläggande gjort
sig högt förtjent af fäderneslandet; ty det kan ingenting gifvas
mera förödmjukande för ett folk, som ärft hjeltars land, än att
förlora mer eller mindre af det rykte om ridderlighet och mandom,
som gifvit detsamma en, utöfver proportionen af dess
folkmängd, upphöjd rang och betydelse i det Europeiska Statsförbundet.
Ett folk gör sig icke genom materiella fördelar
skadeslöst för en förödmjukelse, som fördunklar den glans, hvarmed
det från urminnes tid varit omstråladt och som nedstämmer
dess förtroende till sig sjelf och dess anspråk på aktning af
sina grannar.
Om dessa mina ord endast äro ett svagt uttryck af de
känslor och åsigter, som måste vara rådande på detta rum,
hoppas jag ock vinna stöd för min mening att Utsk:t bort
lemna en klar utredning af den politik, som Svenska Regeringen
följt i den s. k. Danska frågan under tiden från föregående
riksdag till den nu pågående.
Det är icke min mening att rigta ett obetingadt klander
mot styrelsens underlåtenhet att aktivt deltaga i Danska kriget;
men jag tillåter mig påstå att, derest inga andra skäl för
vår hållning i frågan finnas att åberopa, än dem hvarom allmänt
kända handlingar lemna upplysning, vår Regering blottställde
våra »heligaste intressen», dä hon, med kännedom om
våra försvarskrafters ofullständiga skick, och med underlåtenhet
att begagna det tillfälle som erbjöd sig — man kan säga;
de tillbud som gjordes — vid den ännu på hösten 1863 för
samlade riksdagen, att få anslag beviljadt till deras iståndsättande
och förstärkande, då, säger jag, Regeringen detta oaktadt
allt för länge fortsatte den politik, som hon sedan 1848 med
skenbart, om ej verkligt, stigande allvar i sinnet, hade följt, och
att hon således förde oss allt längre och längre in på en bana,
den vi till sist hvarken ansågo oss böra fullfölja, eller med bibehållen
ära kunde öfvergifva.
Märken det, Mine Hrr! att jag ingenting högre önskar, an
att sådana upplysningar må komma i dagen, som rentvaga vår
Regering från denna villkorliga beskyllning, och det är derföre
jag tillåter mig här i kort sammandrag Iramställa den uppfattning
af ifrågavtde ämne, hvartill tryckta handlingar berättiga.
Att Konung Oscars Regering städse följde en politik, som
uppenbart gick ut på, icke blott att närma de tre nordiska rikena
till hvarandra, utan ock att göra dem solidariskt ansvariga
för Skandinaviens gränser, är en så känd sak, att jag till
dess bestyrkande endast vill åberopa hans visa förfarande 1848,
hans med England och Frankrike 1855 den 21 November in
-
§
Den 4 April f. m.
gångna traktat och lians derpå följande cirkulär af den 18 December
samma år till de Europeiska hofven; hvartill jag må
lägga hans enskildta yttranden dels vid det Skandinaviska naturforskaremötet
1851, nemligen att »Danska hären fogat nya
blad till Nordens ärorika saga», dels den 15 Juni 1856 på Drottningholm
till den akademiska ungdomen från Skandinaviens 4
universiteter: »Våra svärd», sade han, »stå redo till gemensamt
Försvar. Måtte den Skandinaviska ungdomen allvarligt upplatta
Nordens stora betydelse, och alltid vara färdig att offra lif och
blod för Nordens ära! då skola allt mer förverkligas våra skönaste
förhoppningar om Nordens framtid.»
Och denna politik upptogs af Konung Carl XV:s Regering,
derpå hafva vi vittnesbörd ej blott i Noten af den 29 Maj 1860
till Svensk-Norske ministern uti London, deri det heter att
»Konung Carl XV:s tankar och känslor med hänsyn till denna
sak (nemligen att Tysk inblandning uti Hertigdöme! Schleswigs
angelägenheter ej allenast strider mot folkrätten, utan ock mot
det Nordliga Europas »heligaste intressen») är alldeles densamma
som Hans Höge Fader lade i dagen», samt att »Han är besluten
följa den politik. Hans föregångare föreskrifvit honom.»
Till belysande af denna politik, torde tillåtas mig anföra
några få al flera kända handlingar.
Vid genomläsandet af den s. k. Hvila Boken, som af vår
Regering framlades för R. S:tr vid sistlidne riksdag, innefattande
diplomatiska förhandlingar i Danmarks angelägenheter från medlet
af Mars 1861 till slutet af Januari 1863, spårar män, snart
sagdt, i hvarje depesch den ledande tanken af vårt kabinett att
tillråda Danmark utsöndring af de Tyska Hertigdömena Holstein
och Lauenburg, under förespegling af de förenade Rikenas
stöd, om Danska Regeringen följde dessa råd. Så yttras t. ex.
att »Dansk-Tyska tvistens biläggande är för oss i iner än ett
hänseende angeläget. Att redan en exekution i Holstein kan
ge anledning till verkliga faror för Norden; att Dansk-Tyska
tvisten utgör en ständig lära för den allmänna freden i Europa
och särskildt för Nordens lugn; att, om den ej bilägges, den
nödvändigt måste framkalla en kamp, för hvilken vi svårligen
kunna bli främmande; att vi, mer än hvarje annan, ha giltiga
skäl besvärja de eventualiteter, hvarmed Danska frågan hotar
o. s. v.»
Att de råd — jag kan säga enträgna råd, som Danska Regeringen
lick från vår sida mottaga, gåfvos i den fosterländskt
ädla afsigten att dermed gagna oss sjelfva, derpå torde icke erfordras
något kraftigare vittnesbörd, än det öppna tillkännagifvandet
af vårt kabinett att frågans lösning »rörde våra egna
heligaste intressen.» Danska Regeringen hade derföre allt skäl
att lyssna till våra råd, och gjorde det också, då den i kungörelsen
af den 30 Mars 1863, hvilken i allo godkändes al vår
Regering, tog den i Stockholm tillstyrkta utvägen att utsöndra
de Tyska Hertigdömena.
Den 4 April f. m.
1
Vidare, och då Tyska Förbundet, långt ifrån att vara tillfreds
med denna Danmarks eftergift för dess fordringar, under
den 7 Juli 1863 hotade med exekution, derest ej denna af Förbundet
förut ifrigt yrkade åtgärd genast återkallades, var det
icke blott med stöd al det råd, vårt kabinett gaf, utan i de ord
ställningar, som vårt kabinett granskat och till och med ändrat,
Danska Regeringen vägrade att efterkomma denna Tyska Förbundets
fordran — en fordran, den vårt kabinett i en dépeche
till London af den 19 Juli i skarpa ordalag karakteriserar såsom
icke blott saknande verkliga skäl, utan till och med hvarje förer
vändning, tilläggande, »att vi näppeligen kunna bli främmande
för striden, emedan våra dyrbaraste intressen svårligen kunna
tillåta oss att med lugn se en af våra grannar krossas under
förevändningar, sorn framdeles skulle kunna sätta vårt eget oberoende
i fara.»
Men det måtte icke varit endast med goda råd och yttrade
sympatier, som vi omfattade Danmarks sak, utan ock med löfte
om aktiv hjelp; ty fråga var ju om en »separat defensivallians
med Danmark», och i Excellensen Halls note af den 31 Augusti
1863 till Svenska ministern i Köpenhamn läser man följande ord :
Les pourparlers, que jäi eu ]’honneur d’avoir avec vous
ees jours derniers ont constaté — je crois pouvoir lälfirmer que
noiis notis trouvons completement däccord quant aux points
essentiels, qui devront entrer dans läcte dälliance projetée eritre
le Danemark et les Royaumes unis»; — och i Svenska kabinettets
dépeche N:o 100 af den 5 Oktober 1863 till vår minister
i Köpenhamn heter det:
»Om, emot all förväntan och i trots af de föreställningar,
sorn blifvit detsamma gjorda, Tyskland skulle försöka ett infall
i Schlesvig, tro vi oss kunna med tillförsigt försäkra att Danmark
med fullkomlig trygghet skulle kunna förlita sig på aktivt
understöd från mer än en makt, och för vår del, ehvad en
traktat blifvit ingången eller icke — tveka vi icke att på det
bestämdaste lörklara att, i händelse af ett anfall från Tyskland
på Schlesvig, vi fortfarande hysa samma benägenhet som hittills
att efter måttet af våra krafter och de tillgångar, hvaröfver vi
kunna förfoga, erbjuda Danmark den hjelp, det af oss kunde
påkalla. — Denna försäkran är Ni, Hr Grefve, bemyndigad att
lemna Danska regeringen uti samma uttryck, som jag i denna
dépeche begagnat.» Och på ett annat ställe i samma dépeche
heter det, »att, om Danska regeringen tror sig böra vidhålla sin
önskan om ett snart afslutande (af traktaten), äro vi, enligt min
åsigt, af hvad redan i denna sak föregått, alltför mycket förbundne,
att icke jag skulle anse för en pligt att, i hvad på mig
ankommer, understödja en i sådant afseende yttrad önskan.»
Man har visserligen velat gifva den tydning åt våra till
Danmark gilna råd och löften om hjelp, att denna sednare endast
afsåg att värna Danmark, för händelse det skulle anfallas
till följd af 30 Mars-kungörelsen, och att i och med detsamma
Danmark d. 4 Dec. 1863 återkallat sagde kungörelse,
8
Den 4 April f. m.
vi voro lösta från våra löften. Men beklagligen är en sådan
invändning icke egnad att rentvaga oss, ty
1:o Återkallandet d. 4 T)ee. 1863 af ifrågavarande Marskungörelse
gillades af Svenska Regeringen, och
2:o Ehuru Mars-kungörelsen återkallades d. 4 Dec., beslöt
dock Tyska Förbundet den 7 Dec., således 3 dagar derefter —
att sätta det exekutionsbeslut, för hvilket sagde kungörelse varit
förevändning, i verket, hvilket oek straxt derpå skedde.
Alltså var och biel' i allt' fall 30 Mars-kungörelsen basis för
det första anfallet.
3:o Underhandlingarne oni en allians afbrötos icke omedelbart
efter återkallandet af ifrågavarande kungörelse, utan fortgingo
långt efteråt. De voro i allt fall icke inledda för att
skydda den ena eller andra kungörelsen, utan det i densamma
uttryckta systern, sorn rörde våra egna intressen,
Man har föreburit att den författning, sorn d. 18 Nov. 1863
i Danmark utfärdades ang:de förändrad sammansättning af RiksRådet
för Danmark och Schlesvig, skulle inneburit Schlesvigs inkorporerande
och sålunda gifvit Tyskarne en anledning till anfallet,
och oss, som från början afrådt Schlesvigs inkorporerande, att
draga oss tillbaka.
Men då icke ringaste förändring gjordes i sammansättningen
af Schlesvigs enskilda Ständerlörsamling eller intrång i dess
rättigheter; då Schlesvigs lagstiftning, administration m. m. blefvo
oberörda af den nya grundlagen, sorn icke innebar annat än en
i laga väg tillkommen förändring i sammansättningen af RiksRådet
och då Riks-Rådet icke fick någon maktutvidgning i förhållande
till de särskilda Ständerförsamtingarna, fanns icke i denna
författning ett jota, som berättigade att, såsom Tyskarne gjorde,
rubricera den som en inkorporation.
Svenska kabinettet har icke heller så ansett den, icke afrådt
från dess utfärdande, icke tillstyrkt — såsom de andra
skyddsmakterna gjorde — dess återtagande; icke heller vid eller
straxt efter dess utfärdande afbrutit underhandlingarne.
Var det då thronskiftet, som berättigade till denna omkastning?
Jag leniuar derhän hvad mer eller mindre grundade anledningar
sagde thronskifte dertill skulle kunnat gifva; men vårt
kabinett har i en note af d. 18 Nov. förklarat »denna beklagliga
händelse icke utöfvat ringaste inflytande på våra åsigter i frågan»
— och ytterligare förnyat denna förklaring i dépecben af d. 2 Dec.
Den invändning att Tyska anfallet så till vida ändrat karakter,
att det från början väntades som en executionsåtgärd
från Tyska Förbundet, men nu visade sig såsom ett anfall i
akt och mening att röfva provinser från Danmark, synes rnig
icke hålla stånd, då man täger i betraktande att anfallets ändrade
karakter endast ökade den fara, med hvilken Sveriges dyrbaraste
intressen hotades och dem vi förklarat oss sinnade att häfda.
Det är i sanning icke angenämt att rifva upp dessa frågor,
dem fosterlandsvännen skulle önska för evigt begrafda under
glömskans täckelse; men så länge de icke blifvit klart utredda
Beil 4 April f. m.
9
— så länge vårt uppträdande i frågan icke blifvit förklaradt på
ett mera tillfredsställande sätt, än hittills skett i tillgängliga
handlingar, kommer antingen att öfver oss hvila en mörk och
förnedrande misstanke alt halva inledt underhandlingar, fortsatt
dessa, och dermed gifvit våra grannar vilseledande förhoppningar,
»utan att vi varit fullt beslutna att göra hvad sorn blef erforderligt
för att äfven fullborda desamma», eller ock skall man
misstänka oss att hafva af 50 års fred blifvit så forslappade,
att vi, då faran trädde oss inpå lifvet, ej skulle tilltrott oss förmågan
att med svärdet häfda vår ära ocb skydda våra heligaste
intressen.
Om det icke, och minst på detta rum, kan förnekas att
sådarie misstankar, dem jag, under mitt vistande utomlands,
hört anspelade al mer än en mun och sett framkastade i flere
än en tidning, och som i Europas ögon vunno ett olyckligt stöd
af den, minst sagdt, tomma demonstrationen i Maj och Juni
1864, att låta de Förenade Rikenas flotta utlöpa samtidigt med
vapenhvilans början, samt inlöpa ett par dagar före dess slut;
om dessa misstankar, säger jag, äro sårande lör vår nationalkänsla
och kunna bli vådliga för vår framtid, så är det en
pligt af fosterlandsvännen att begagna de utvägar, som stå honom
till buds, att söka åtminstone afskudda nationen den moraliska
ansvarigheten för de åtgärder, som gifvit befogenhet till
desamma. Tystnad i Irågan skyler icke felen annorledes än
som strutsen tror sig gömma sin kropp, då han sticker hufvudet
i en buske. Derföre hade Utsk:t icke bort, såsom nu skett,
med tystnad förbigå denna nationens vigtigaste fråga, om
hvars stora inflytande på de förenade rikena If. Exc. Gr. Manderström
i en dépeche af d. 10 Juni 1864 säger:
»Det kan icke gifvas något sorgligare tillstånd och jag vågar
säga att det är nästan lika förfärligt som Danmarks», och
hvars omätliga betydelse för vår framtid Hr Frih. Gripenstedt
redan d. — — 1848 skildrade på detta rum i följande ord:
Frågan är den, huruvida Sverige kan eller bör, stilla och
overksamt, blott åskåda en sådan kränkning af folkrätten, och
utan protest eller försök att afböja våldet, låta sin naturliga
bundsförvandt, ett ädelt och närbeslägtad! folk, stympas och
förtryckas. Och om nu Danmark hjelplöst lemnäs åt sitt öde
— åt öfvermaktens godtycke? om ett gammalt, aktadt, upplyst
folk kufvas och sönderstyckas? om en nationalitet, som utgör
en del af vår egen, på detta sätt går under? och detta allt
blott derföre alt detta folk är svagare och råkar stå den starkares
begär i vägen — då frågar jag, om detta är ett exempel
utan betydelse lör oss sjelfva, och om ej vår ära, såväl som
vårt eget högsta och heligaste intresse fordrar att någonting
göres för att afvärja en sådan händelse. Ty äfven för oss kan
en gång den timma slå (hvarifrån jag hoppas en mild Försyn
bevarar vårt fosterland), men den dag kan likväl komma, då
äfven vi måste kämpa den kamp, som Danmark nu strider,
måsle kämpa för altare och härd, för hus och hem, för allt
10
Den i April f. m.
hvad vi lia dyrbarast i verlden, och då vi längtansfullt blicka
omkring oss elter bistånd. Och måtte vi då aldrig behöfva
med oro påminna oss moralens första bud: att hvad J viljen
att andra skola göra eder, det gören J ock dem!
(jr. Mörner, Carl Göran: Jag får till en början erinra
den siste värde talaren, att enligt våra grundlagar har Konst.-  Utsktt icke något åliggande, icke ens rättighet, att för R. St:r
framlägga någon species fact i öfver regeringsförhandlingarne under
deri period, som förflutit mellan tvenne riksdagar. Det är
endast när uppå tillstyrkan af en eller annan af Konungens rådgifvare
så beskaffade åtgärder blifvit vidtagna, att de föranleda
antingen till åtal enligt 106 § eller till anmälan enligt 107 §
R. F., sorn Konst.-(Jtsk:t skall derför redogöra för R. St:r.
Men att utfärda någon mer eller mindre motiverad orlofssedel för
Konungens rådgifvare, dertill hafva grundlagarne ej gifvit Utsk:t
rättighet; och Utsk:t har derför äfven allt hitintills städse undandragit
sig att afgifva en dylik förklaring.
Hvad nu särskildt angår den fråga, sorn Frill. Raab vidrört,
så torde Frilen af 29 § 2 mom. R. O. inhemta, att Konst.-  Utsk:t i afseende på ministeriella ärenden icke eger fordra annat
än sådana protokoll, som angå allmänt kända och af Utsk:t
uppgifna händelser. Dylika protokoller hafva äfven blifvit infordrade
rörande den Danska frågan, och uti (Jtskds Betänk, finnas
de protokoll särskildt uppräknade, hvilka till följd häraf blifvit
under innevarande riksdag lill IJtsk:t aflemnade. Vid öfver
lemnande
af desamma lastades IJtsk:ts uppmärksamhet särskildt
derpå, att vid behandling af ifrågavarande ärenden den
grannlagenhet måtte iakttagas, som deras vigt och Rikets förförhållande
till främmande makter kräfde. Jag liar nu ej det
protokoll tillhands, hvaruti denna uppmaning uttalades, men deti
gick hufvudsakligen ut på att Utskt:t måtte vid dessa ärenders
behandling iakttaga tillbörlig försigtighet, så att det goda förhållandet
till främmande makter ej måtte pä något sätt blifva
stördt. Att under sådana förhållanden Utsk:t undvikit att på
dessa handlingar grunda någon historik öfver den Danska frågans
särskildta stadier, är helt naturligt och har varit af omständigheterna
så myckst mer pukalladt, som Utsk:t endast kurmat reqvirera
särskildta Statsrådsprotokoller, och således väl varit i
tillfälle att taga kännedom af de §§ i protokollen, som i af
seende
å detta ärende blifvit förde, äfvensom af de vid protokollen
fogade handlingar, men deremot ej kunnat vinna kännedom
om den skriftvexling, som till äfventyrs dessutom förefallit
emellan Svenska kabinettet och främmande hof eller Svefiges
hos dem anställda sändebud.
Att Utsk:t vid granskning af de till detsamma öfverlemnade
handlingar ej funnit något att emot Stats-Rådets ledamöter
erinra, derpå är den slutmening, hvartill Utsk:t kommit,
ett fullt talande bevis. Att Utskffs ledamöter kunnat
komma till detta resultat på grund af olika motiver är möjligt,
Den 4 April f. ra.
II
— jag kan ej derom uttala något omdöme, då den subjektiva
uppfattningen af handlingarnes innehåll lätteligen har hos individerna
kunnat vara olika, men i afseende å det slutresultat, hvartill
Utskits ledamöter beträffande Danska frågan kommit, hafva
dock Utsk:ts ledamöter varit enhälliga, nemligen att anledning
icke förekom till någon erinran eller klandrande framställning
hos R. St:r. För min del tror jag, att den tidpunkt, som dessa
handlingar omfatta, var af en för Sverige så brydsam och svår
beskaffenhet, att vi kunna skatta oss lycklige att hafva kommit
ifrån saken utan svårare olägenheter, och att det ej är skäl att allt
för mycket ingå uti alla detaljer. Detta skulle kanske ej vara
stort roligare för oss, än det var för salig ./Eneas, då Dido bad honom
berätta sina öden, och han började med de orden: lnfandum,
regina, julies renovare dolorem.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Redan vid sista riks
dagen,
då décharge-betänkandet förevar på detta rum, yttrade
en talare, att det varit önskligt, om Konst.-Ulsk:t vid samma
tillfälle leninat en teckning öfver regeringssystemet. Afven vid
denna riksdag har, såsom vi alla hört, en talare uttryckt enahanda
önskan. Om en sådan teckning skulle lemnäs öfver det
regeringslustrum, som förflutit mellan den senaste riksdagen och
den innevarande, så tror jag, att denna tafla ei skulle sakna
sina stora bilder för sanningens pensel. Man skulle der få se
de stora frågor, hvilka utgjort föremål för representationens
öfverläggning och beslut, och af hvilka ännu en del återstå till
behandling. Sålunda skulle först framställa sig den genomgripande
samhällsfråga, som kanske under sekler skall förändra
Sveriges inre ställning; jag menar representationsfrågan, dess
uppkomst, dess bearbetande, dess slut och de sannolika följder,
den kommer att medföra för ett älskadt fädernesland. Och
de Riks-Stånd, som under sekler så att säga burit Sveriges öde
på sina axlar och bidragit att framföra landet i lycka och välstånd,
alltid sammanflätande sin historia med Svenska folkets,
med full tillit och förtroende, att de både ville och förmådde
värna fosterlandets sjelfständighet och oberoende, dessa Stånd
äro nu bortsopade från skådeplatsen för deras fosterländska
verksamhet, för att lemna rum åt individer —- man vet ej
hvilka! — Man skulle på denna tafla få se särskildt grupperad
den fråga, som en föregående talare till en del behandlat, nemi.
den Danska, — en fråga, som rörer Sveriges yttre politik, det
vill med andra ord säga, dess ära. Vi veta alla, huru Svenska
folket, detta lilla, i höga norden tillbakaträngda, folk, kämpat
och lidit i sin sträfvan till det ideela målet: nationens anseende i
andra länders ögon, ett mål, sorn för detta folk betyder så
mycket. Vi hafva sett, huru detta folk uppoffrat sin sista
skärf, spännt sin sista häst från plogen, skickat sina
söner, kanske familjernas sista stöd, ut i kriget lör att
under segrar och eröfringar lossa förtryckta nationers bojor,
gödande slagtfälten med sina hvitnade ben. Och denna ära, sorn
12
Den i April f. m.
blifvit af minnet med ovanskliga drag med sanningens griffel
tecknad på häfdens blad oell som på ryktets vingar flugit till
Europas, kanske verldens yttersta gränser, man kan fråga.- huru
liar denna ära nu blifvit häfdad, då ett med oss genom otaliga
band förenadt broderland af ölvermakten lem för lem sönderslets
och blödande bad om vår hjelp? Huru har man svarat?
Kanske får man söka svarat i första Mose Bok: »Skall jag taga
vara på min broder!»
Och Sveriges finänciella och ekonomiska tillstånd, Mine Hrr!
Den bild, som för några år sedan tecknades med gyllene drag
och smyckades med friska blomsterkransar och i sådant skick
framställdes för nationen, som dansade deromkring, liksom kring
den gyllne kalfven, denna framställer sig nu i en annan, fruktan
uppväckande dager, och kanske stå snart de, som mest bekransade
den rådlösa, med de förvissnade blomsterkransarne i sina
darrande händer, och de bortfallna blomstren, som betäckte belätet,
framvisa nu för Svenska folket densamma i all dess nakenhet,
snart ett skelett utan både blod och kött.
Vidare skulle vi få se vårt försvarsverk, hvars tillstånd
kanske skulle kunna ge oss nyckeln till gåtan om vår Danska
politik. Vi skulle fä se våra utmärkta trupper, hvilka, tack
vare organisationens brister, ej ännu kunna anses utgöra en
armé, och hvilka kanske ännu tarfva genomgripande åtgärder,
innan de kunna betrygga vår sjelfständighet oell oberoende.
Vi skulle få se krigsinrättningar, vår militära undervisning, sjukvård,
administration m. m., hvilka kanske ännu icke fått deras
nödvändiga organisation; detta befordringssvstem, som hos oss
är rådande, och den blodslottning, som nu sednast blifvit föreslagen,
och slutligen skulle vi äfven lå skåda bilden af vårt sjöförsvar,
ett försvar snart sagdt utan någon materiel att skydda
våra vidsträckta kuster, allt detta belyst af sanningens fackla,
till vår varning och väckelse. Sannerligen, Mine Hrrl för våra
blickar skulle upprullas en talla full ined bleka, ovissa dagrar,
men hvars djupa och långa skuggor kanske skola i en framtid
allt mera mörkna, såvida ej en mild Försyn kastar någon ljusglimt
deröfver!
Jag vet väl, såsom deri siste talaren anmärkte, att grundiagarne
icke medgifva en sådan teckning; men jag tror, att den
skulle kunna vara mycket upplysande för nationen, och att den
debatt, som med anledning deraf skulle uppstå, icke bordt sakna
sitt stora gagn för Regeringen; ty af hvem skall Begeringen få
höra den rena, osminkade sanningen, om icke af landets representation!
Hvad
nu beträffar Konst.-Ulsk:ts föreliggande Meni., angående
décharge för Stats-Rådets ledamöter, så kan jag omöjligen
med tystnad förbigå detsamma. Jag tror att Utsk:t mycket
oriktigt uppfyllt sitt dyrbara och ansvarsfulla kall att granska
Stats-Råds-Prot:na och upptaga enskildta anmärkningar från
Riks-Stånden samt behandla dem i enlighet med 106 och 107
§§ K. F.
Uen 4 April f. m.
13
Betraktar man först 106 §, så finner man, attKonst.-Utsk:t icke
är domare, utan anklagare, inför Riks-Rätt när fråga är om Konungens
rådgifvare. Utsk:t åligger icke att uppträda såsom domare eller
advokat och plädera för någon; detta har likväl Utsk:t i sitt Betänk,
gjort. Uti 106 § är enligt min tanke det förfaringssätt fullkomligen
klart bestämdt, som Utsk:t har att iakttaga. Utsk:t skall
nemi. vid granskning al Stats-Råds-Prot:n och de enskildta anmärkningarne
undersöka, huruvida någon Stats-Råds-ledamot upppenharligen
handlat emot Rikets Grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit alt göra föreställningar
emot sådana öfverträdelse!-, eller dem vållat och
befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller huruvida den Föredragande underlåtit att i de läll, som
38 § R. F. förutsätter, sin kontrasignation å Konungens beslut
vägra, och, om något häraf befinnes vara förhållandet, ställa en
sådan ledamot under tilltal inför Riks-Rätt. Häraf synes, att
Utsk:t ej eger alt anse något, eller att hafva någon åsigt, utan
endast att efterse, huruvida någon Stats-Råds-ledamot låtit komma
sig till last någon af de nämnda förbrytelserna, och i sådant
fall emot honom anställa åtal.
Hvad åter 107 § angar, så är Konst.-Utsk:t enligt densamma
att betrakta icke såsom anklagare, utan endast såsom
en undersökningsnämnd, som skall för R. St:r göra anmälan, för
den händelse Stats-Rådets ledamöter samfäldt eller en eller flere
af dem uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller någon Föredragande icke
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat;
och sedermera tillkommer det R. St:r i egenskap af anklagare
att, för den händelse de finna Utskits anmälan förtjena
afseende, hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att
Han ville ur Stats-Rådet och ifrån embetet skilja den eller dem,
emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Gå vi till de konkreta fall, hvilka utgjort föremål dels för anklagelse
och dels för befrielse från anmärkning enligt Utsk:ts Mern., så
finna vi bland annat der upptagne tvenne anmärkningsanled
ningar, anmälde den ene al Riksdagsfullmäktige!) Björkman och
den andre af Frih. Hermelin. Den förra rörer först och främst
att Föredraganden för Finansärenden Frih. Gripenstedt, som kontrasignera!
den af R. St:r vid 1863 års riksdag beslutade tulltaxa,
uti densamma nedsatt tullen på åtskilliga varor. Denna
fråga sammanhänger med en annan af ännu större vigt, nemi.
huruvida Konungen eger rätt att nedsätta tullen å andra varor
än spanmål. Denna fråga har vid flere föregående tillfällen,
och synnerligen vid behandlingen af Franska handelstraktaten,
varit lifligt diskuterad. Af denna diskussion framgår, enligt min
tanke, att Konungen icke eger en sådan rätt. Man vill emellertid
söka tillägga Konungen denna rättighet, sålunda, att man
säger, att den icke är i Grundlagen förbjuden. Men i detta
hänseende begår man ett stort misstag; den behöfver nemi. icke
förbjudas på annat sätt, än som skett i 61 § R. F., som stad
-
T
14 Den 4 April f. m.
gar, att alla afgifter, som R. St:r under de i föregående §
nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af R. St:r fastställd blifver.
Till denna bevillning hör äfven tullen å in- och utgående varor,
hvaraf följer, att om Konungen egde rätt att nedsätta tullsatserna,
så skulle icke de afgifter, R. St:r under namn af tulJ
bevillning
åtagit sig, kunna utgå intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen blifvit fastställd. Del är klart,
att om Konungen egde rätt att nedsätta tullen i ett fall, så
egde han en dylik rätt i alla läll; och hvar skulle då de beräknade
tullinkomsterna taga vägen; inkomster, hvilka dock belöpa
sig till 13 ä 14 millioner.
Enligt min tanke löreskrifver grundlagen äfven oförtydbart,
att Regeringen, med ett undantag, icke eger rätt att höja tullsatserna.
Icke destomindre har sådant nu skett. Konst,-Utsk:t
har väl genom en advokatyr sökt förklara denna omständighet,
men har dock icke lyckats bestrida, att algifterna på
vissa artiklar blifvit höjda, i rak strid mot grundlagens föreskrift.
l)å sålunda ett brott emot grundlagen egt rum, hade
det ålegat Utsk:t att ställa den eller de rådgifvare inför RiksRätt,
som gjort sig dertill skyldiga. Hvarför har nu ett dylikt
grundlagsbrott blifvit begånget? Jo, derföre att den föredragande
Stats-Råds-ledamoten icke ställt sig den grundlagsparagraf
till efterrättelse, som bjuder, att innan ärendena inför
Konungen i Stats-Rådet föredragas, skola de genom nödiga upplysningars
inhcmtande från vederb. embetsverk af den föredragande
beredas. Om så skett, är jag förvissad, att det icke
skulle hafva handt, som nu inträffat med afseende å artikeln
papper, ty Kommers-Coll. eller General-tullstyrelsen skulle då
utan tvifvel hafva gjort vederbörande uppmärksam på det olagliga
uti ett dylikt förfaringssätt. Det är således enligt min
tanke en underlåtenhetssynd, som den föredragande Stats-Rådsledamoten
låtit komma sig till last.
Den andra anledningen till den anmärkning, Riksd.-fullmm
Björkman framställt, men som likaledes blifvit af Utsk:t underkänd,
rör frågan om den underd. skrifvelse, R. St:r d. 4 Nov.
1863 afläto tili K. M:t, med begäran, att K. M:t täcktes tillsätta
en komité af sakkunnige män för utarbetande af förslag
till ny tulltaxa. Jag tror, att Bevilln.-Utsk:t vid behandling af
denna fråga helt och hållet lörbisett, hvarom frågan egentligen
var. Vi veta alla, att 60 §:n R. O. bestämmer hvad som förstås
med önskningsmål, och på hvad sätt de skola behandlas-,
paragrafen säger nemi.: »Vilja R. St:r till Konungen framföra
någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne som helst, förhålles
dermed pä det sätt, R.-F:ns 89 § utstakar.» Gå vi åter
till denna §, sä finna vi, att alla önskningsmål skola behandlas
af Allm. Besv- o. Ekon.-Utsk:t. Nu Jiar emellertid det ifrågavarande
förslaget, uppstäldt af Hr Akerman och godkändt af
tre Stånd, blifvit remitteradt till Bevilln.-Utsk:t, hvilket bevisar,
att det icke är något önskningsmål; ett förhållande, hvilket
Den 4 April f. m.
15
jemväl ådagalägges deraf, att Bevilln.-Utsk:t vid 1862—63 årens
riksdag ansåg denna fråga ostridigt afse grunderna för den bevillning,
som genom tull borde utgå; men som Utsk:t uti sitt
vidare raisonnement förklarade frågan icke röra någon bevillning
vid då pågående riksdag, utan endast afse uppgörande af
ett förslag till tulltaxa till den derpå följande, ansåg Utsk:t frågan
då utgöra ett önskningsmål, hvarpå K. M:t egde fästa det
afseende, Han för godt fann, hvadan LJtsk:t ansåg tre Stånds
beslut i frågan göra tillfyllest. Detta var dock enligt min tanke
origtigt, ty frågan hade bordt behandlas såsom ett bevillningsirtål,
hvadan votering i förstärkt Bevilln.-Utsk. skolat ega rum.
Ått detta mål icke varit ett önskningsmål, synes äfven af de
ordalag, som med afseende å denna fråga blifvit använda i
Riksdagsbeslutet. Denna angelägenhet är nemi. formulerad helt
olika med önskningsmål. I Iråga om bevillning m. m., hvarom
R. St:r ensamma besluta, heter det: »Vi hafva beslutit;» då det
deremot säges: »Vi halve för vår del beslutit» uti sådane frågor,
till hvilka äfven den andra Statsmaktens samtycke erfordras.
Bland de anmärkningar, som i öfrigt blifvit framställda, är
den väsendtligaste den, som rörer promulgerandet af 1865 års
tulltaxa, hvilken, baserad på det med Frankrike afslutade handelsfördraget,
på ett betänkligt sätt nedsätter tullen på de flesta
importartiklar. Att på sätt vid denna regeringsåtgärd egt rum,
underkänna och öfverträda R. St:rs grundlagsenliga och obestridliga
rätt att besluta angående tullbevillningen, är af en så
djup och ingripande betydelse för framtiden, att det enligt min
tanke är hvarje representants pligt alt efter bästa förmåga deremot
protestera. Efter mitt förmenande egde Regeringen ej rätt
att i verket sälta ifrågavarande traktat, utan skulle den hafva
inhemtat R. St:rs bifall, innan traktaten kunnat sättas i verket.
Man har trott sig återfinna ett R. St:rs medgifvande tili
K. M:t att ingå denna traktat deri, att R. St:r, vid bestämmandet
af tullbevillningen, skulle hafva beräknat en nedsättning uti
importtullen på grund af den motsedda traktaten. Jag har noga
tagit del af Bevilln.-Utsk:ts handlingar rörande denna fråga, och
deraf funnit, att den nämnda nedsättningen härledt sig icke allenast
från den motsedda traktaten, utan äfven och förnämligast
derifrån, att R. St:r redan tillförene verkställt en lindring
i tullen å vissa andra varor, äfvensom att R. St:r för det följande
året emotsågo en minskning uti importen af en del varor.
Bevilln.-Utsk:t vid 1862—63 årens riksdag yttrar sig derom
dess Retänk. N:o 26:
»Men då deremot de åtskilliga beslut R. St:r lättat, dels om
afgiftsfrihet, och dels om nedsättning, kunna föranleda någon
minskning i beloppet af tullen för varors införsel och hvilken
minskning skulle, under oförändrade införselsqvantiteter och så
vidt den i öfrigt kunnat beräknas, uppgå till 22,404 rdr69öre,
samt då derjemte antagligt är, att ytterligare nedsättning i tullsatserna
för vissa artiklar må, med anledning af den ifrågasatta
handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike, komma att
16
Den 4 April f. ro.
ega rum, har Utsk:t ansett tullinkomsterna, hvilka i medeltal
under de 4 sista åren utgjort 14,143,307 R:dr och af K. M:t
i Dess Nåd. Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof antagits
böra uppgå till 14 millioner, likväl icke med säkerhet
kunna beräknas till mer är 13,500,000 rdr.»
Detta utlåtande behöfver ej förutsätta något medgifvande å
R. St:rs sida, af antagandet och i verket sättande af Franska
traktaten, förr än R. St:r blifvit hörda och deröfver hunnit besluta,
hvilket kunnat ske innan slutet af år 1865; men det antyder,
att om 11. St:r för deras del hade gillat denna traktat,
som då skulle trädt i verket från och med 1866, så hade tilllämpningen
af traktatens specialtaritT möjligen kunnat medföra
de befarade nedsättningarne, intill dess ny. generell tulltaxa hunnit
blifva fastställd, eller intill slutet ai år 1866.
Man har framhållit, att Regeringens rätt att afsluta traktater
måste lemnäs oförkränkt. Ja visserligen! Ingen har ifrågasatt,
att icke K. M:t eger rätt att afsluta traktater med främmande
makter; men enligt min tanke få dessa traktater icke
innehålla något, som strider emot grundlagarna och R. St:rs
deri stadgade rättigheter. Hvad särskildt haudelstraktater beträffar,
så har man anmärkt, att om icke Konungen egde rätt
att nedsätta tullar, så skulle inga dylika traktater kunna ingås.
Jag har gjort mig det icke obetydliga besväret att genomgå alla
haudelstraktater, som blifvit med främmande nationer afslutade,
allt sedan 1825, och jag har funnit de allra flesta af dem så
beskaffade, att R. St:rs sjelfbeskattningsrätt på intet sätt blifvit
af dem kränkt. En dylik granskning är i många hänseenden
ganska märklig. Jag har derunder funnit en handelstraktat, som
väckt min synnerliga förvåning, nemligen den additionella konventionen
med Sardinien, som alslöfs den 25 Januari 1852. Denna
konvention kan med skäl betraktas såsom en föregångare till
den nyligen med Frankrike afslutade handelstraktaten. Jag vet
icke huruvida den blifvit till R. St:rs godkännande framlagd,
men om så ej skett, anser jag, att dess femte artikel, lydande:
»H. M:t Konungen af Sverige och Norge förbinder sig dessutom
att, så länge förevarande konvention eger kraft och verkan,
i intet fall å konungariket Sardiniens natur- och konstalster
tillämpa de högre afgifter, som, i kraft af den i Sverige
och Norge bestämda lagstiftning, kunna komma att åläggas andra
nationers produkter», innebär ett groft förbiseende af R.
St:rs rätt att bestämma om afgifterna å in- och utgående varor.
Denna konvention afsåg endast att åt varorna jern, koppar,
torr och saltad fisk förskaffa en behandling, sådan som de
mest gynnade nationerna åtnjöto. För att nu få tullen på dessa
varor nedsatt till enahanda belopp, som gällde för dessa nationer,
medgafs, att alla Sardinska konstalster skulle behandlas i
Sverige i likhet med de mest gynnade nationers. Jag tager för
afgjordt, att Konst.-Utsk:t och R. St:r vid den riksdag, som inträffade
näst efter denna konventions afslutande, hade ett vaksamt
öga på densamma. Den gäller dock lyckligtvis ej numera,
emedan
Den 4 April f. m.
1/
emedan en ny traktat blifvit år 18(‘>2 ingången med det förrenade
Italien
Man har äfven påpekat, såsom origtigt, det förhållande, att
tillämpningen af den generella tulltariffen, hvilken grundar sig
på en speciel konvention med Frankrike, blifvit utsträckt till
alla länder. Såsom skäl för en dylik åtgärd liar man anfört, att
de flesta andra länder skulle hafva en dem tillförsäkrad rätt, att
varda behandlade i likhet med den mest gynnade nation. Men,
Mine Hrrl med stöd af Författningssamlingen, tror jag mig med
säkerhet kunna upplysa, att de nationer, som på grund af traktater
ännu hafva sig en sådan rätt tillförsäkrad för flera år, inskränka
sig till tre, nemligen: Belgien. Italien och Persien, enär
den för dessa traktaters bestånd stipulerade tid ännu icke tilländagå
tt. Men för alla öfriga .traktater har den första omloppstiden
gått förbi, och deras uppsägande hvilar på en tid af endast
tolf månader.
Mycket skulle ännu vara att tillägga med anledning af
lJtsk:ts Meni, och så vida jag trodde att det skulle föranleda
till någon åtgärd, så skulle jag sluta med en bestämd anhållan
om Sterremiss. Men Konst.-Utsk:ts åsigter i detta afseende
låter ej hoppas detta. På grund af hvad jag nu haft äran
anföra, skulle jag emellertid vilja hemställa, att R. o. Ad:n ville
med ogillande lägga förevarande Mern. till handlingarna;
men som jag tror mig veta, att Hr Gr. o. Landtm, anser sig förhindrad
att framställa propos. på en dylik anhållan, får jag nöja
mig med att nedlägga min reservation mot de åsigter och den
slutmening, Konst.-Utsk:t uti sitt Betänk, uttalat.
Gr. Hamilton, Henning: Den talare, som i dag öpp
nade
diskussionen, har gjort mig den äran att på min härvaro
grunda sin förhoppning att få det ämne, hvarvid han hufvudsakligen
fästat sig, närmare utredt. Det ligger emellertid i sakens
natur, att den, som halt det förtroende att vara K. M:ts
Minister vid ett främmande hof, icke kan yppa något, som bör
hållas hemligt; och skulle lian för egen del vara tveksam om
hvad som är af en sådan beskaffenhet, så eger han dock en
bestämd ledning uti det, som af Statsministern för utrikes ärendena
blifvit bragt till allmänhetens kunskap. Hvad derutöfver
går, måste lian göra bäst uti att för egen del icke yppa. Då nu
emedlertid allt sådant redan är för den värde talaren och för
allmänheten kändt, och det icke kan, enligt hvad han sjelf yttrat,
hos honom grundlägga något bestämdt omdöme, så är det klart,
att hvad jag skulle kunna tillägga, skulle vara af alldeles enahanda
beskaffenhet: och ber jag honom häruti se en förklaring,
hvarför jag icke i afseende å sjelfva saken kan gå hans önskan
till mötes.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold: (Yttrandet, som
blifvit talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt.)
H. 1Y. 2
18
Den 4 April f. m.
H. Esc. Hr Frih. De Geer, Louis: Jag har tvekat att
begära ordet under handläggningen af detta Betänk., af farhåga,
att R. o. Ad. kunde tycka, att Statsrådets ledamöter borde åtnöja
sig med det frikännande de erhållit af Konst.-Utsk:ts majoritet,
och att det kunde tydas såsom anspråk på ofelbarhet eller
såsom ett allt för långt sträckt rätthafveri att icke låta enskildta
reservanter inom Utskrt få oanmärkt uttala sina ogillande omdömen
om några redan afslutade regeringshandlingar. Men då
en del af dessa reservanters anmärkningar nu vunnit understöd
af ledamöter inom Ståndet, anser jag mig desto heldre böra
begagna tillfället att yttra mig, som jag finner de framställda
anmärkningarne väl förtjenta att upptagas och så vidt möjligt
besvaras. De äro nemi. grundligt motiverade och hålla sig uteslutande
till sak samt äro framställda med en moderation, som
förtjenar allt erkännande. Det torde härvid tillåtas mig att följa
samma ordning, som den, i hvilken anmärkningarne förekomma
i reservationerna.
Den första anmärkningen gäller då den instruktion, hvarmed
K. M:t försett en i anledning af Ständernas begäran tillsatt Tullkomité.
Frih. Klinckowström har i detta afseende fästat sig
vid K. M:ts beslut i sjelfva saken samt påstått, att R. Stms begäran
om denna komités nedsättning icke vore ett önskningsmål,
utan en fråga, deruti R. St:r egde full beslutanderätt. Det
torde likväl blifva svårt att vidhålla påståendet, att R. St:r vid
förra riksdagen egt rätt att bestämma grunderna för den tullbevillning,
som R. St:r vid denna riksdag kunde komma att
åtaga sig; äfvensom det icke lärer vara antagligt, det R. St:r
skulle kunna tvinga Konungen att tillsätta en komité emot hans
vilja för att arbeta i en viss rigtning, otn än det må medgifva?
att R. St:r kurmat sjelfva tillsätta en sådan komité.
Reservanterna hafva deremot uteslutande lastat sig vid formen
för detta klandrade beslut och såväl Gr. Mörner som Hr
von Krsemer hafva deruti velat se en missaktning emot R. St:r.
För min del är jag benägen att medgifva, det denna form kunde
varit lyckligare vald; men att den skulle innefatta någon missaktning
emot R. St:r kan jag icke medgifva; och ännu vissare
är att någon sådan icke varit åsyltad.
Gr. Mörner anmärker att Ständernas framställning i ämnet
var affattadt i så allmänna ordalag och letnnade åt komiterades
pröfningsrätt en så vidsträckt frihet, att föredraganden icke bordt
kunna deraf finna sig förhindrad att till ledamöter i komitén
utse alldeles samma personer, som de, åt hvilka detta uppdrag
nu lemnades, och att dessa kunnat förfara på sätt de nu gjort.
Detta må vara sannt. Men månne icke det varit en verklig
missaktning mot R. St:r, att, under sken af att villfara deras önskningar,
hafva låtit utarbeta ett förslag i motsatt syftning? Man
får nemi. icke förbise att så moderat R. Sf:rs framställning än
var i formen, så utgjorde likväl de deruti begagnade ordalagen
den fana, omkring hvilken alla de samlat sig, hvilka vid sista
riksdagen önskade, att ett steg i tullagstiftningen måtte tagas
Den 4 April f. m.
tillbaka i protektionistisk rigtning; hvaremot de, sorn önskade gä
fl t motsatt häll, förenade sig om det program, som lades till
grund för tullkomiténs instruktion. Att nu föredraganden, då
han omfattade den ena åsigten, höjde dess fana och icke, den
motsatta åsigtens, torde icke böra läggas honom till last. Annu
strängare synes mig det omdöme vara, som Gr. Mörner uttalat,
dä han sagt att föredraganden pä ett utmanande sätt inför Konungen
fört den ena sidans talan och således icke ådagalagt
den oväld, sorn man haft rätt att af honom fordra. En föredragande
är pligtig att säga sin mening, antingen den öfverensstämmer
med den ena eller andra sidans. Väld ådagalägger
han, om han inför Konungen döljer eller vanställer motsidans
skäl, men icke derigenom att han, vore det än med öfvertygeisens
hela värme, förfäktar sin egen åsigt.
Den andra anmärkningen gäller att de tullnedsättningar,
som beviljats Frankrike genom traktaten, blifvit utsträckta till
alla länder.
Om dessa nedsättningar beviljats ensamt åt Frankrike, så
bade Frankrike ensamt kunnat med någon fördel till oss införa
sådana varor, hvilka, om de kommo från andra länder, måste
draga högre tull. Denna högre tull skulle nemi. verkat såsom
en skyddstull för de Franska varorna; och den naturliga följden
häraf hade blifvit, att vi fått betala alla dessa varor lika dyrt,
som om ingen nedsättning skett, med den skillnad likväl, att
differeneen emellan den högre allmänna tullen och den lägre Franska
gått i de Franska producenternas fickor, i stället för att
komma vår tullkassa till godo. Kunde väl detta hafva varit förmånligt,
äfven om man ej täger i betraktande, hvarken de svårigheter
tillämpningen af difTerentialtullar medför, eller den omständigheten,
att åtskilliga andra nalioner äro genom äldre traktater
berättigade att ho9 oss åtnjuta samma förmåner, som den
mest gynnade nation. Att för öfrigt, såsom Gr. Mörner, tala
om den sorgliga erfarenhet vi hafva af Franska traktaten, synes
mig vara för tidigt. Jag känner icke att någon sorglig erfarenhet
deraf ännu inträffat, ehuru jag medgifver, att derest alla
de olyckor, som blifvit lörespådda såsom följder af densamma,
verkligen skola komma, så är det förunderligt, att de icke redan
börjat visa sig, ehuru traktaten redan varit tillämpad ett helt
år, och öfvergången i sådana ämnen vanligen plägar vara farligast.
I ordningen kommer härefter frågan om den så mycket
omtalade tullen på papper med tryckta linier.
Ingen har förnekat orimligheten af det i förra riksdagens
tulltaxa förekommande stadgande, att papper, som för visst bruk
var försedt med tryckta linier, skulle draga en lägre tull, än
om detta arbete icke varit å papperet utfördt; och att en så
orimlig tanke icke funnits hos denna tulltaxas författare, är bland
annat uppenbart deraf, att samma taxa innehåller under rubriken
böcker, att sådane med linieradt papper skola draga samma
tull som papperet, med tillägg af vissa proc. Genom Franska
20
Den 4 April f. m.
traktaten blef tullen på papper i allmänhet temligen betydligt
nedsatt, och deraf föranleddes vid den nya tulltaxans uppgörande
en förenklad och generaliserad uppställning af de olika slagen
af papper. Det var härvid, som den anmärkta orimligheten kom
att blifva rättad. Huruvida detta skedde med vilja eller af förbiseende
kan vara likgiltigt. Sjelfva faktum, att en verklig förhöjning
af den förut utsatta tullen å papper med tryckta linier
skett, kan i alla fall lika litet bestridas, som att en sådan förhöjning
icke kan enligt grundlagen försvaras. Vi, Konungens
rådgifvare, skulle derföre icke egt rätt att beklaga oss, om Konst.-
Utsk:t med anledning häraf på oss tillämpat 106 §:n Regerings
Formen
och ställt oss under Riksrätt; möjligen icke ens, om
Riksrätten, jemlikt Ansvarighetslagen lör Statsrådets ledamöter,
dömt oss att mista embetet och vara ovärdiga att i rikets tjenst
vidare nyttjas. Men då Konst.-Utsk:t i denna punkt låtit nåd
gå för rätt, kan jag icke fatta, att Gr. Mörner velat i stället
tillämpa 107 §:n Regerings-Formen, Ty svårligen kan väl rikets
sannskyldiga nytta sägas hafva lidit något genom detta beslut.
Frih. Klinckowström har ytterligare klandrat, att deri nya
tulltaxan utfärdades, utan att någon myndighets utlåtande deröfver
förut varit infordradt. Rn giltig ursägt derföre torde dock
finnas i den omständigheten, att tiden emellan traktatens ratifikation
och tillämpning var ytterligt knapp för att derunder medhinna
en tulltaxas upprättande, tryckning och utdelning. Att åter
tiden för traktatens trädande i verket utsattes så kort, torde
icke böra anses såsom ett fel, då den endast derigenom kunde
sammanfalla med seglationens början, och det lätteligen kan inses,
hvilken stagnation skulle uppstått, om den gamla tulltaxan
derefter ännu skulle gällt någon tid.
Om den Franska traktaten är för öfrigt så mycket ordadt,
då densamma förevar till pröfning, att jag dermed icke vill nu
upptaga tiden. Jag kan likväl icke undgå att fästa mig vid några
ord, som förekomma i slutet af den reservation, Hr Ramsay i
ämnet afgifvit. Under yttrande, att för bevarandet af grundlagens
helgd, från representationens sida borde uttalas ett ogillande
af de inom Statsrådet ådagalagde åsigter orri statsmakternas
ömsesidiga rätt i fråga om afslutande af traktater af förevarande
beskaffenhet, uttalar nemi. denne reservant den öfvertygelse,
»att om en fråga, sådan som den förevide, vid nämnda
riksdagar kommit under bedömande, Konst.-Utsk:t säkerligen
ansett sig icke kunna undgå att hos Ständerna göra anmälan.»
— Hela denna fråga är beroende deraf, huruvida Konungen
eger rätt att nedsätta tullar eller icke. Ty eger han denna rätt,
så kan han genom den Franska traktaten lika litet hafva ingripit
i denna, som i en kommande riksdags rätt. K. M:t är nemi.
en ständigt fortlefvande myndighet, hvilken icke är begränsad
af någon statsregleringsperiod, såsom fallet är med R. St:r i
deras egenskap af beskattande myndighet. K. M:t kan derföre,
likasom hvarje annan fullmyndig personlighet, åtaga sig förbindelser
för huru lång tid som helst, allenast han icke förpligtar
Den 4 April f. nV.
21
sig till något, sorn icke beror på honom ensam att uppfylla. Jag
ämnar nu icke undersöka sjelfva denna fråga, ty den synes mig
redan vara tillräckligt afhandlad, och jag har sjelf haft tillfälle
att på detta rum förut yttra min mening. Jag vill nu blott
erinra, alt om det medgifves, att detta är frågan, så måste det
ock medgifvas, alt denna fråga varit under Konst.-lItsk:ts bedömande
vid hvarenda riksdag efter 1809. Reservanten uppgifver,
att de flesta handelstraktater, som efter denna tid blifvit
ingångna, varit afslutade på reciprocitetsgrund och afsett »att
bereda befrielse från de s. k. difierentialtullarne, eller den förhöjning
af vissa proc. utöfver de allmänna i tulltaxan bestämda
tullsatserna, hvarmed varor, som med utländska fartyg in- eller
utfördes, voro belastade.» Men detta förändrar väl icke saken.
Difierentialtullarne voro ju lika mycket bestämda af R. St:r.
som den allmänna taxan, och deras borttagande verkade väl på
tullbevillningens belopp och på beskattningen alldeles på enahanda
sätt, som en nedsättning i den allmänna taxan. Dessutom får
man val icke glömma de mångfaldiga tullnedsättningar, som K.
M:t anbefallt utan sammanhang med någon handelstraktat. Och
då besluten härom lättats till Statsrådsprotok., har väl frågan
om lagligheten, vid protokms granskning varit under Konst.-  Utskits bedömande. Icke behöfdes väl nödvändigt, att Riksdagsmannen
Björknian skulle framställa en anmärkningsanledning, för att
Konst.-Utsk:ts ögon skulle öppnas för befintligheten af en sådan
fråga. 1853 års Konst -Utsk. har dessutom just i det Betänk.,
som i Hr Ramsays reservation åberopas, utrvckligen erkänt Konungens
obestridda makt att nedsätta tullar.
Jag vill ingalunda förneka R. St:rs befogenhet att med anledning
af den Franska traktaten tillämpa 107 § R. F., men
sådant bör då grundas på åsigten om traktatens skadlighet och
icke på dess olaglighet.
Ehuru nu ingen särskildt fäst sig vid utfärdandet af lagen
om räntans frigifvande, ber jag likväl, då detta ämne är af en
allmännare vigt, att med några ord få bemöta den utförliga
reservation, som härom blifvit afgifven.
Då R. F:n stadgar, att en lag, som R. St:r för sin del beslutat,
skall anses förfallen, derest icke K. M. före nästa riksdags
början icke blott sanktionerat, utan också utfärdat lagen,
så lära R. St:r vid sisth riksdag, då de uti den underd:a skrifvelse,
som åtföljde deras lagförslag om räntans frigifvande, öfverlemnade
åt K. M. att för lagens utfärdande välja den gynsammaste
tidpunkten, icke kunna afsett någon annan eller längre tidrymd,
än den som förflöt före denna riksdags början. Frågan reducerar
sig således derhän, huruvida emellan de båda riksdagarne
någon gynnsammare tidpunkt varit förhanden, än den som af
K. M. blifvit vald. Att något fördelaktigt ögonblick icke kan
hafva blifvit försummadt, torde vara klart redan deraf, att ett
krig med alla dess oberäkneliga inflytanden på penningeförhållandena
fortgick i vårt grannskap ända till kort före lagens promulgerande.
Deremot; var det visserligen omöjligt för Regerin
-
22
Den 4 April f. m.
gen att, då beslutet fattades, med säkerhet förutse, att något
lägligare tillfälle icke sedermera före riksdagens början skulle
inträffa. Jag har emedlertid icke hört uppgifvas, att man ef
teråt funnit så hafva varit fallet.
Reservanten, Hr Trolle, synes antaga att R. St:r skulle uttryckt
en önskan,' att K. M. skulle å deras förslag vägra sanktion,
om icke »tillvaron al verksamma låneinrättningar för jordbrukets
behof i någon väsentlig mån varit förhanden» vid den
tid, då K. M:s beslut skulle fattas. Så kan jag lör min del
icke tolka R. St:rs skrifvelse. Deruti säges nemligen bland annat,
såsom reservanten sjelf citerar, att »då bankväsendet äfvensom
andra kredit-anstalter, afsedda för särskilda slags behof,
såsom sparbanker och hypotheks-föreningar, här i landet redan
hunnit den utveckling, att, örn desamma fortfarande få ega bestånd
och än vidare fortgå, något förtryck af långifvare mot de
lånebehöfvande icke behöfver fruktas, synes icke heller någon
betänklighet härutinnan mera böra hindra tillämpningen af en i
sig sjelf riktig grundsats.» Häraf framgår, att R. Skr funno i
penningeanstalterna intet hinder för lagens genomförande, och
att de just önskade flera enskilda bankers oktrojerande, såsom
ytterligare underlättande ändamålet, i stället för att reservanten
deruti sett en ökad olägenhet. Det är visserligen sannt, att
hypoteksbanken, vid den tid, då räntan frigafs, redan hade
upphört att kunna för jordbrukets behof anskaffa lån emot 5
proc., men icke kan detta sägas hafva härrört från något långifvarnes
förtryck emot de lånebehöfvande; utan detta kom sig
af den höga räntan utom landet. Dessutom synes mig just den
omständigheten, att hypoteksbanken redan före författningens
tillkomst icke längre kunde tillhandahålla penningar, utgöra ett
bevis, att jordbruket icke led någon skada af den nya författningen.
Hade förhållandet varit tvertom, så att jordbruket förut
genom hypoteksbanken hade fått penningar, men förlorat denna
fördel samtidigt med den nya lagen, då hade tidpunkten för
dess trädande i verket med skäl kunnat kallas ogvnsam för
jordbruket. Nu måste denna lag hafva medfört alldeles samma
vinst för jordbrukaren, som för alla andra, hvilka nödvändigt
behöfde låna, äfven om penningar endast kunde fås emot hög
ränta och på kort tid. — I sjelfva verket medförde den förändrade
lagstiftningen till en början ingen genomgripande förändring
i våra penningeförhållanden, af det enkla skäl, att man
hade redan gått lagen i förväg. Snart sagdt aila våra banker
och större affärsmän tillgodoberäknade sig nemi., under namn
af provision och dylikt, högre ränta än 6 proc.; och de kapitalister,
sorn af laglydnad häremot hyste betänklighet, deponerade
i alla fall heldre sina penningar hos dessa penningeverk emot
högsta lagliga ränta, än de bundo dem för längre tid emot inteckning.
För att jordbruket skulle haft någon nytta af deri
bundna räntan, hade det varit nödigt, att lagen derom hade
gjorts till en sanning. Huru detta skulle kunnat ske, kau jag
icke uppgifva. .Men om det verkligen skett, så skulle derigenom
-Den 4 April f. m.
23
säkerligen halva framkallats en svårare penningekris, än den
vi nu haft att genomgå. Det är nemligen tydligt, att inga penningar
utifrån då kommit till oss, så länge räntan der stod
högre än vår lagliga. Möjligen kunde våra egna små kapitaler
sökt sig ut i stället; åtminstone på det sätt, att fordringarne
för våra exportvaror fått stadna ute så länge som möjligt.
Reservanten har äfven åberopat, alt nära nog alla de ledamöter
af Konungens Högsta Domstol, som yttrande i ärendet
afgifvit, afstyrkt förändringen. Af de 8 ledamöter, som deltagit
i ärendets handläggning, hafva visserligen 5 afstyrkt lagförslagets
antagande i befintligt skick; men detta var på grund af anmärkningar
emot förslagets redaktion, och ingen enda af dessa
ledamöter har ingått i något bedömande om tidpunktens lämplighet
eller olämplighet; hvilket är det enda, hvarom nu är
fråga. Ty så stor kontinuitet måste väl förutsättas hos R. St:r,
att Regeringen icke må ställas under åtal af den ena riksdagen för
det den icke afslagit nästföreg:de riksdags beslut. Men äfven
om man ser på sjelfva innehållet af ifrågav:de författning, så
har jag icke förnummit, att några af de olägenheter i verkligheten
uppstått, som Högsta Domstolens ledamöter befarade såsom
möjliga följder af den bristfälliga redaktionen. Icke heller tror
jag att mången' nu på allvar skulle önska saken ogjord och få
det gamla bandet på räntan återupplifvadt. Att döma efter de
frågor, som vid denna riksdag blifvit väckta, skulle man mera
önska att få lossa på de band, som ännu återstå.
Reservationernas öfriga punkter angå mera speciella fall,
och då ingen här nu fästat sig vid dem, vill jag icke trötta
Ståndet med alt upptaga dem till vederläggning. De af mig
omnämnda beröra en af de vigtigaste sidorna i det al Regeringen
följda system. Jag liar endast sökt, att i de anmärkta delarna
försvara det sätt, hvarpå Regeringen tillämpat detta sitt system.
Att försvara systemet i sin helhet, under en diskussion sådan
som denna, bekänner jag ligga utom min förmåga. Hvar och
en torde ock deröfver inom sig redan hafva fällt sin dom. Lika
med Frih. Klinckowström beklagar jag, om det icke nu står
R. St:r öppet att uttala sin; och ingen kunde högre än jag önska,
att om denna dom utfölle ogillande, R. St:r ville, utan alla
konsiderationer, göra den anmälan, hvartill 107 § R. F. gifver
anledning. Ty näst det att till allmän båtnad och belåtenhet få
genomföra det system, man anser vara det rätta, känner jag
ingen större lycka för en konstitutionell rådgifvare, än den att
sjelf få falla på samma gäng som systemet. Deremot är det
en sorglig lott att stadna qvar, om man är oviss, huruvida
man eger annat val än emellan att antingen söka genomdrifva
sina egna åsigter emot landets och representationens vilja eller
att tillämpa grundsatser, sorn strida emot ens egen uppfattning
af hvad som befrämjar landets välgång.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande at plenum kl. 6 e. m.
34
Den 4 April f. m.
Hr Åke finan, Fredrik: ! det Betänk,, som utgör föremål
för R, o. Ad:ns öfverläggning, förekommer äfven den mycket
omordade frågan om K. M:ts rätt att nedsätta, eller, hvilket
är detsamma, att borttaga tullar, som blifvit af R. Sfer bestämda.
Meningarne för och emot äro ofta och vidlyftigt andragna
och utvecklade. Jag vill icke ingå i någon pröfning,
hvilkendera åsigten i detta afseende må vara den rätta eller
anföra skäl hvarken för eiler emot, men säkert är, att denna
fråga af konstitutionel beskaffenhet är af den aldra högsta vigt
och måste förr eller sednare redas och erhålla sin lösning.
Jag vill emedlertid fästa uppmärksamhet på en fråga, som
sjelfmant framställer sig såsom följd af den tolkning af Grundlagen,
derifrån Regeringen hemtar sin förmenta befogenhet att
nedsätta eller borttaga tullar; och denna fråga är: hvilkendera af
Stats-makterna tillkommer rättigheten att höja befintliga tullar,
eller bestämma sådane der de förut ej finnas? Regeringen borde
det ej vara, enär sådant är i 60 § It. F. uttrvckeligen förbjudet.
Det skulle väl då vara den andra Statsmakten, eller R. St;r, hvilka
enligt 57 § R. F.allena ega att beskatta Svenska folket, och att tull är
en skatt, lärer väl ingen bestrida, aldra minst den tull, som utgår
i ändamål att bereda skydd åt inhemska näringar. Ren är
tvertoin den mest elastiska, ty jemte det att erlagd införselstuli
till hela sitt belopp ingår i statskassan, stadnar den tillika, enligt
hrr frihandlares påstående, i producenternas fickor. — Meri
enär nu denna beskattningsrätt tillintetgöres genom Regeringens
åtgärd att nedsätta eller borttaga af representationen bestämda
tullsatser, är icke heller denna Statsmakt den uti ifrågavarande
afseende behöriga. Man skall måhända besvara frågan sålunda
att förhöjning eller åsättande af tullsatser endast kan ske,
då K. M. gillar de beslut, R. St:r föreslagit, men, då K. M. i
sådana fall har sista ordet, blir det ju i verkligheten K. M.
som förhöjer tullarne, eller just den Statsmakt, som grundlagen
med klara ord betager en sådan rätt.
Jag grundar på denna framställning icke någon anmärkning,
jag har endast velat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten
af att denna vigtiga konstitutionella fråga en gång
blir klarligen utredd, ty ovedersägligt är det, att beskattningsrätten
är folkfrihetens säkraste palladium.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Den föregående
talaren har erinrat om den djupa betydelsen af den förevarande
frågan, i så måtto som den berör Svenska folkets beskattningsrätt
och sålunda grundprinciperna lör vårt statsskick.
Men fastän så är, söker man icke dess mindre förgäfves i Utsk.
ts Betänk, efter någon klar utredning af densamma. Hvad
jag deremot har trott mig upptäcka i Utsktts tankegång-, har
varit eri återspegling af de välvilliga och försonliga tänkesätt,
som representationsfrågans lösning framkallat inom landet, jemte
ett tyst erkännande, att R. St:r sjelfve och deras Utsk. icke
kunna frånkänna sig all delaktighet i det beklagliga missför
-
Den 4 April f, m.
25
stånd, sorn uppstått, beträdande betydelsen af en bland de rättigheter,
sora Svenska folket måste räkna till sina dyrbaraste.
Och må det vid denna tolkning förblifva.
Men bort, Mine Hrrt med den tanken att H. St:r, som en
följd af det beslut, hvartill deras Konst.-Utsk. kommit i denna
fråga, skulle, som ett alskedsord till Svenska folket, hafva bortskänkt
det ringaste af den rättighet att sig allena beskatta, som
utgör dess trygghet och ära.
Så länge riksdagarna endast sammanträdde hvart femte och
senast hvart tredje år, saknades det icke anledning för Ii. St:r,
att, med öfverlåtelse till någon del af deras egen makt, medgifva
Regeringen att emellan riksdagarna, vid tillämpningen af
tulltaxan, inom vissa gränser kunna jemka tullsatserna, och tilläfventyrs
hade man på denna väg snarare kunnat komma till
reciprocitetsförhållanden med främmande makter, än genom traktatsbestämmelser,
som gjorts bindande för en lång följd af år.
Men då riksdagarna hädanefter återkomma hvarje år, och
Regeringens inflytande på ärendenas behandling vunnit en ökad
utsträckning genom den rättighet, som tillerkänts Konungens rådgifvare
att deltaga i kamrarnes öfverläggningar; finnes det numera
icke den ringaste anledning för en Regering, som vill regera
med folket och icke eftersträfvar att herrska, att önska
sig en makt, som angriper grundvalen för vårt statsskick och
icke gagnar henne sjelf och icke kan afstås af något folk, som
fortfarande vill räkna sig till de fria nationernas antal.
Låtom oss derför hoppas, att vi, på samma gång, sett början
och slutet af dessa sorgliga tecken, hvilka, om de skulle
förnyas, icke kunde fela att verka störande på det förtroende
emellan de styrande och styrda, som utgör bådas styrka.
Hr Akerman har framkastat den tanken, att tilläfventyrs
någon grundfagsförklaring kunde vara nödig för att undanrödja
allt missförstånd om beskaffenheten af riksdagens beskattningsrätt.
Denna åsigt får jag på det bestämdaste bestrida. Ty lagen
är tydlig och klar.
Efter en sådan premiss, som förekommer i 57 § R. F.
och hvari högtidligt förkunnas Svenska folkets rätt att sig allena
beskatta, kan icke som konklusion följa: att denna rätt icke
består i något annat än i rättigheten att betala skatterna, hvilket
icke är någon rättighet, utan för mången utgör en ganska
tung pligt; men härtill leda ofelbart de slutsatser, jag, vid detta
och flera tillfällen, hört från andra sidan framställas. Någonting
sa ologiskt har ingen lagstiftare kunnat tillåta sig att införa i en
grundlag.
Sedan jag sålunda nedlagt min reservation mot hvarje misstydning,
som, i de frågor jag vidrört, kunde uppstå ur Utsk:ts
Betänk., skall det vara mig likgiltigt under hvilken form R. St:r
besluta att lägga detsamma till handlingarna.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Genom R. o. Ad:ns förtroende
har mig blifvit tilldelad en plats i det Utsk., hvilket
26
Den 4 April f. ra.
granskningen af Statsrådsprotin tillkommer, oell jag har af sådan
anledning kommit att deltaga i bedömandet af åtskilliga regeringsåtgärder.
deribland utfärdandet .af 1865 års tulltaxa och
afslutandet af Franska handelstraktaten. Med afseende å den vigt
och betydelse, Konst.-Utsk:ts granskningsrätt eger, har jag trott
mig böra för R. o. Ad:n framställa de betänkligheter, som hos
mig vid denna granskning uppstått. Huruvida mina åsigter äro
rigtiga, öfverlemnar jag åt Ståndet att bedöma. Jag har försökt
att framlägga dem i min vid Betänkit bifogade reservation;
men jag befarar, att jag icke lyckats att åt densamma gifva erforderlig
tydlighet, då jag under diskussionen hört ifrågasättas,
det K. Mits rätt att afsluta traktater, sådana som den Franska,
skulle vara beroende al frågan, huruvida K. M:t egde rätt att
verkställa nedsättningar i de af R. St:r föreslagna tullbestämmelser.
Innan jag öfvergår till frågan om den Franska traktaten,
ber jag att i förbigående få nämna, att jag deltagit med
Utskrts majoritet i beslutet att den af Riksdagsfullmägtigen Björkman
framställda anledn. till anmärkning i anledn. af de utaf Regeringen
uti 1863 och 1865 årens tulltaxa verkställda tulinedsättningar
icke till någon åtgärd enl. § 106 R. F. föranledde;
men deremot har jag fåfängt inom IJtskit försökt att få skälen
för detta beslut uti Betänkit angifna, hvarigenom skulle vunnits
en utredning af förhållandet med Konungens berörde rätt.
Såsom välbekant är, innehåller grundlagen endast förbud
att höja, men icke att nedsätta tullar; och jag tror, att 1809
års grundlagsstiftare på goda skäl velat medgifva K. M:t sistnämnda
rättighet. 1 annat fall skulle, hvad tull-lagstiftningen
beträffar, Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt kunna af R.
St:r betydligt och ganska menligt inskränkas. Genom denna K.
M:ts rätt att verkställa nedsättningar i R. St:rs förslag till tulltariffer
torde icke heller någon våda uppstå för den tillbörliga
jemnvigten de båda statsmagterna emellan. Hvarje Regering lär
väl taga sig till vara för att icke vidtaga så genomgripande tullnedsättningar,
att de beräknade statsinkomsterna icke skulle
komma att inflyta ; och om en Regering, utan att sträcka tullnedsättningarna
derhän, likväl tillät sig att mer än tjenligt och
nyttigt vore, verkställa sådana nedsättningar, så står det ju alltid
en kommande riksdag öppet att genom tillämpande af 107 §:n
R. F. åstadkomma rättelse i ett sådant system. Men, enligt min
åsigt, är det en stor skilnad mellan denna K. Mits i grundlagen
vindicerade rätt att i det vid hvarje riksdag afgifna förslag
till tulltaxa verkställa de modifieringar, K. M:t kan finna nödiga,
och K. Mits rätt att afsluta traktater, genom hvilka tullnedsättningar
för längre tid fastställas; och jag skall försöka att med
några ord utveckla denna skillnad.
Genom den ifrågavarande traktaten med Frankrike, har för
en tid af 12 år tullsatserna å en mängd artiklar blifvit bestämda
till vissa låga belopp, öfver hvilka de ej få höjas. Enl.
den af komiterade för utarbetande af en ny tulltaxa uppgjorda
beräkning kommer härigenom en minskning i tullinkomsterna
Den 4 Agri! f. m.
27
a( omkring 2,600,000 rdr årligen att uppstå. Under de ovissa
tider, vi nu gå till mötes, kan det inträffa, att en kommande
regering, som t. ex. önskar att genomföra frihandelsprincipen i
dess helhet, företager sig att afsluta flera dylika traktater, genom
hvilka tuflsatserna å de s. k. kassaartiklarne äfven betydligt
nedsattes för en längre tid. Tullbevillningen, som nu utgör omkring
4 af statsinkomsterna, skulle då säkerligen nedgå till en
ganska obetydlig summa, och betänkliga financiella förvecklingar
häraf uppstå. Om då riksdagen, för alt fylla statsbehofven,
skulle vilja höja tnllafgifterna. vore denna utväg i följd af traktaterna
afskuren, och Svenska folkets urgamla beskattningsrätt
vore ej då mycket värd, enär riksdagen tvingades in på det beskattningssystem,
som åtminstone af 1809 års grundlagsstiftare
blifvit anvisadt såsom det hvilket i sista rummet borde anlitas,
eller höjandet af allmänna bevillningen. Men äfven om vådorna
af en sådan rättighet lör K. M:t att ensam afsluta handelstraktater
måste medgifvas, återstår dock att afgöra, huruvida icke
möjligen, enl. vår grundlag, denna rättighet likväl tillkommer
Konungen. Jag tror det icke. Enl. 12 §:n H. F. eger visserligen
Konungen att i afhandlingar och förbund med främmande
magter ingå, men, fastän denna § icke innehåller någon in- '
skränkning, torde det väl vara uppenbart, att Konungens berörda
rättighet icke får utöfvas på sådant sätt, att den kommer
i strid med andra §§ i grundlagen. Lika litet derföre som Konungen
kari afsluta traktater, genom hvilka riket belastas med
gäld, eller någon del af detsamma afhändes eller förpantas, lär
väl Konungen kunna, utan R. St:rs medverkan, ingå i en afhandling,
som innefattar en inskränkning eller ett ingrepp i Ständernas
sjelfbeskattningsrätt; till denna hör, att, efter det statsverkets
behof blifvit pröfvade, icke allenast anvisa de till deras bestridande
nödiga medel, utan äfven bestämma under hvilka titlar
dessa medel skola utgå. Till dessa beskattnings- eller bevillningstitlar
höra tullmedlen; skulle nu K. M:t enligt 12 § ega
rätt att genom traktater minska dessa medel, och således äfven
de öfriga inkomsttitlarna, såsom postmedlen o. d., blefvo ju,
som jag ofvan antydt, R. St:r nödsakade att för fyllande af statsbehofven
åtaga sig ökad direkt beskattning. Genomläser man
1809 års Konst.-Ulsk:s Mern., synes det, åtminstone efter min
uppfattning, vara tydligt och klart, att Utsk:t med bestämmelsen
i 12 § alsett endast politiska fördrag, men icke sådana,
hvarom här är fråga. Till stöd för mina åsigter får jag i öfrigt
åberopa dels den i samma Mein. uttalade grundsats, att
vårdandet af Svenska folkets »sjelfbeskattningsmagt är icke blott
för nationens välstånd, utan för dess frihet af yttersta vigt,»
dels ock den omständighet, att, med undantag af de på 1830-  talet med Ryssland afslutade traktater, alla öfriga sedan vårt
liva statsskick med främmande magter ingångna handelstraktater
endast afse att bereda befrielse från de s. k. differentialtullarne,
d. v. s. den tullförhöjning af vissa proc., hvarmed varor,
som med utländska fartyg in- eller utföras, äro belastade,
men icke innehålla några qvantitativt beståmda tullsatser för
längre tid.
•Jag vill icke trötta R. o. Ad. med en längre framställning,
utan vågar jag hänvisa till min Betänkit bifogade reservation.
Andamålet med den har varit att förfäkta den rätt, jag anser
efter grundlagen tillkomma R. Sl:r att vid afslutandet af fördrag,
sådane som den Franska handelstraktaten, få göra sin röst
gällande. Nämnde traktat har visserl., i enlighet med en i densamma
intagen bestämmelse, blifvit öfverlemnad till R. St:rs godkännande,
men detta har, enl. hvad såväl Stats-Råds-prot, utvisar,
som ock ledamöter al Konungens Råd här yttrat, skett
endast af grannlagenhet lör representationen och icke i följd af
grundlagens bud; och det är mot en sådan uppfattning af grundlagen
jag ansett mig böra mig reservera.
Gr. Mörner; Då jag förra gången yttrade mig i denna
vigtiga fråga, undvek jag att ingå i någon utförligare utveckling
af skälen för den reservation, jag afgifvit inot det af l!tskrls
majoritet lättade beslut, isynnerhet som den af Konungens
rådgifvare, mot hvilken, enligt mitt förmenande, de mest
besvärande anmärkningarne äro rigtade, är af sjukdom hindrad
att vara tillstädes, och jag således icke ansåg mig böra angripa
honom. Nu deremot har jag trott mig icke böra lemna alldeles
obesvarade de erinringar, sorn mot min reservation blifvit
af en annan Konungens rådgifvare framställde. Det har af
nämnde rådgifvare blifvit erkändt, att den lorm, som iakttagits
vid tillsättandet af den mycket omordade tullkomitén, kurtde
hafva varit lyckligare, och jag håller honom räkning för detta
erkännande, men han har tillika anmärkt, att, om K. M:t, under
sken af att villfara R. St:rs önskan, skulle låtit berörda
komité arbeta i en rigtning, som varit deremot helt och hållet
stridande, skulle sådant hafva varit mindre öppet handladt och
kanske med större skäl gifvit anledning till klander. Enligt
mitt förmenande har missaktningen mot R. St:r, Mina Hrr!
icke legat deruti, att Chefen för Finans-departementet uttalat en
annan åsigt, än den' R. St:r haft, utan deri, att han utan fullgiltiga
skäl fällt ett klandrande och fördömande omdöme om
R. St:rs framställning, livars rigtighet han, ehuru han sökt ogilla
R. St:rs åsigt, likväl sedermera vid tillämpningen nödgats godkänna.
Af den tillsatta tullkomiténs arbeten framgår nemligen
att den icke kunnat underlåta att för nästan hvarje artikel,
som utgör föremål för inhemsk industri, ingå i undersökning,
huruvida nedsättning af tullsatserna läte förena sig med
möjligheten för den inhemska industriidkare!) att fortfarande drifva
sin näring. Det var icke något annat, R. St:r önskade, och
deras Önskan har således, så vidt förtroende kan sättas till tnllkomiténs
uppgifter och bedömande, blifvit uppfylld, men, för
att få rätt i ord, har Frih. Gripenstedt uttryckt sig, pä sätt
Stats-Råds-prot:t utvisar. Det är detta förfärande, jag frarnhål
-
Den 4 April f. ni.
29
lif i min reservation, och som jag för min del anser vara origtigt
och klandervärdt.
Det har vidare anmärkts, att jag i min reservation omordat
den sorgliga erfarenheten af den Franska Handelstraktaten;
För hvar och en, som med någon uppmärksamhet behagat genomläsa
min reservation i denna punkt, torde det vara klart,
att den sorgliga erfarenhet, hvarpå jag hänsyfta), är den, som
vunnits deraf, alt, deri 18 December 1857 utkom en af Frih.
Gripenstedt kontrasignerad författning, hvarigenom den föreskrift,
som förut fanns gifven, alt alla varor, som inkommo
med främmande fartyg, skulle draga högre tuliumgälder än om
de infördes med Svenska fartyg, utom i de fall, då genom särskilda
afhandlingar med främmande magter undantag härutinnan
blifvit öfverenskomna, ändrades derhän, att sådana varor
icke äro underkastade högre afgifter, ehvad reciprocitet blifvit
våra fartyg beviljade i det främmande landet eller icke. Vi
skänkte derigenom bort den möjligbet, som förut fanns att betinga
oss reciprocitet, och det var just denna på förhand och
utan förbehåll om motsvarande fördelar för Svenska fartyg i
Franska hamnar åt Franska fartyg beviljade förmån, som försatt
Sverige i den obehagliga nödvändigheten att, såsom Frih. Gripenstedt
här på detta rum, icke en, utan ett par gånger sjelf
uttryckt sig, genom en handelstraktat med Frankrike köpa en
sjöfartstraktat med nämnda land. i
Att uti den nya tulltaxan, tillämpad från den 15 April
1865, en verklig förhöjning egt rum af de tullsatser, hvilka i
den af It. St:r uppgjorda tariff af den 4 November 1863 blifvit
bestämda för papper med tryckta linjer, har blifvit erkändt;
man har sagt sig väl förstå, att Konst.-Utsk:t. derför kunnat
ställa Konungens rådgifvare inför Riksrätt, men deremot icke
kunna förklara, huru jag kunnat föreslå att i detta fall tillämpa
107:de §:n R. F. Jag brukar, Mina Hrr! se mig någorlunda
före, innan jag föreslår något. Om efter 106:te §:n Riksrätt
skulle hafva ifrågakommit, skulle saken hafva afdömts efter
3:dje §:n Ansvarighets-lagen, som innehåller bestämmelse om
ansvar å Stats-Rådets ledamöter, bland annat, för den händelse
att de tillstyrkt förhöjande af den bevillning, R. St:r sig åtagit
eller af sådane artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas,
men endast för det fall att sådant skett till förökande af
kronans inkomster. Jag tror icke, att man kan påstå, att
förhöjningen af tullen å linieradt papper tillkommit i afsigt att
föröka kronans inkomster; visserligen lära några öre mera, än
eljest skulle hafva varit förhållandet, influtit i Statskassan, men
detta lärer väl vara alltför litet lör att derpå grunda ett yrkande,
att ett sådant ändamål, som det i Ansvarighets-lagen
omnämnda, skulle med berörde tullförhöjning vara åsyftadt.
Deremot kan jag icke finna något, som är mindre förenligt med
»rikets sannskyldiga nytta», än om den ena statsmagten inkräktar
på den andras rättigheter, hvarförutan det äfven finnes ett
annat stadgande i 107:de §:n, som, enligt min tanke, i ifråga
-
30
Den 4 April f. m.
varande fall icke heller saknar tillämplighet, nemligen det, sorn
förmår att anmälan enligt berörde § bör ske, om någon föredragande
icke med skicklighet sitt förtroendeembete utöfvat, och
för min del tror jag det icke vara prof på tillfredsställande skicklighet
hos en föredragande, om han, utan att ens fästa K. M:ts
uppmärksamhet på förhållandet, förskaffar sig K. M:ts Nådiga
godkännande af en åtgärd, sådan som den ifrågavarande. Lika
visst som jag tror, att 106:te §:n icke kunnat med skäl i förevarande
fail tillämpas, lika visst anser jag deremot, att det
varit full anledning och äfven skyldighet för Konst.-Utsk:t, som
icke eger att göra nåd, att anmäla förhållandet för R. St.-r,
hvilka ensamme egt att afgöra huruvida skäl varit för handen
att med någon underdånig anmälan ingå till K. M:t. Af dessa
anledningar har jag tillåtit mig att i denna punkt reservera mig
mot Utsk:ts beslut.
H. Exc. Hr Just.-Stats-Ministern har vidare besvarat de
anmärkningar, jag och en annan reservant inom Utsk-.t rigtat
mot K. M:ts beslut om räntans frigifvande, med den förklaring,
att, enligt R. Sl:rs meddelade beslut, K. M:ts rätt att utfärda
författningen var inskränkt lil! tiden mellan de båda riksöagarne.
Det är visserligen sannt, att, om icke författningen blifvit utfärdad
före denna riksdags början, hade frågan måst ytterligare
underställas R. St:r, men, enligt mitt förmenande, hade Regeringen
bort i första hand iägga vigt vid den omständigheten, att
R. St:r i sin underdåniga skrifvelse i ämnet uttryckligen påpekat
nödvändigheten att en så gynnsam tidpunkt för förändringen
från bunden till fri ränta som möjligt, blefve vald. Det
förefaller mig, att, derest icke någon sådan tidpunkt under mellantiden
inträffat, med kungörelsens utfärdande bort anstå och
K. M:t för R. St:r tillkännagifva, att någon för förändringens
införande gynnsam tidpunkt icke mellan riksdagarne förekommit.
Att Högsta Domstolen icke inlåtit sig på att bedöma lämpligheten
af tidpunkten för författningens kungörande, anser jag
vara helt naturligt, ty frågan derom låg helt och hållet utom
dess befogenhet och tillkom ensamt Regeringen att bedöma.
Hr Just.-Stats-Ministern har sjelf medgifvit, att i författningens
redaktion förefunnos brister, men tillika förklarat, att han icke
ansåg dessa vara af den vigt, att, då förändringen i öfrigt var
angelägen, författningens utfärdande borde uppskjutas Detta
yttrande skulle jag vilja vända om och påstå, att, då tidpunkten
icke var gynnsam och derjemte författningen var behäftad
med brister, som lätteligen kunde afhjelpas, hade lämpligast
varit att uppskjuta författningens kungörande. Jag har för min
del vid (lera tillfällen yttrat mig för borttagande af skrankorna
för räntans bestämmande, annorlunda än genom aftal, och har
således icke ur denna synpunkt något mot sjelfva lagförslaget
att anmärka, utan har endast ansett tidpunkten för detsammas
påbjudande såsom gällande lag vara mindre lyckligt vald.
Då några erinringar icke blifvit gjorda vid hvad min reservation
i öfrigt innehåller, har jag ej något vidare att tillägga.
Den 4 April f. m.
31
Frih. von Schulzenheim, David: Det sammanhang
den nu förevarande frågan eger, dels med en redan afgjord,
dels med en, som snart kommer på R. St:rs bord, föranleder
mig att derom yttra några ord. Då jag slutade mitt anförande
angående Franska traktaten med att förorda det förslag, hvartill
Bevilln.-Utsk:t kommit, påpekade jag, att den tid skulle snart
instunda, då vi måste afgöra, huruvida grundlagens bud blifvit
öfverträdda eller icke, och jag tog mig dervid friheten erinra
om det Napoleonska uttrycket, att man bör tvätta sitt orena
linne inom familjen. Denna tid är nu inne, Mina Hrr! F.n
Konungens rådgifvare har här uttalat några grundsatser, hvilka
jag måste upptaga till besvarande. Jag behjertar det obehagliga
i denna rådgifvares ställning, då han mäste svara, icke allenast
för sig sjelf och för systemet, utan äfven för en frånvarande
broder i embetet; af detta skäl och då jag önskar att
till sjukbädden icke måtte framtränga några flera anledningar
lill smärta oell sorg, skall jag ej vidröra den sistnämnde rådgifvarens
embetsåtgärder, utan hufvudsakligen fästa mig vid
några andra punkter, beträffande hvilka jag är öfvertygad att
en kommande riksdag skall gilla mina åsigter.
Systemet är icke angripet i sin helhet, utan i allmänhet
endast i en punkt, men denna punkt är sårbar, och tyckes svår,
nästan omöjlig att försvara. Flera andra sårbara ställen finnas
dock, och jag kan derom säga detsamma, sorp en snillrik Fransysk
tänkare Feuillide säger, då han talar om la plaie secréte
de la France. Om samhället verkligen är sjukt, fruktar jag,
att man icke kan påstå, att sjukdomen kommit utifrån, att den
blifvit importerad, att smittan hitförts från andra länder, utan
man måste erkänna, att den uppkommit inom landet. Frågan
blir då, om man kan beskylla de lägre graderna inom samhället
att hafva vållat sjukdomen, och om man icke måste söka
orsakerna hos de högre klasserna, från hvilka smittan nedträngt
till de lägre schikterna i pyramiden. Jag vill dock icke ingå i
någon undersökning häraf eller af landets ställning i allmänhet;
det skulle blifva för mycket smärtsamt, men Hrrme skulle då
ock blifva tvungna att med mig instämma i den uppfattning
af den verkliga ställningen, jag förut uttalat, då jag vågat säga
landets ställning i allmänhet under nuvarande beprisade systemet
vara följande, nemligen att landtförsvaret är otillräckligt, är
oordnadt, att sjöförsvaret är otillräckligt, oorganiseradt. Betraktar
jag de ecclesiastika förhållandena, från frågorna om reglering
af Biskoparnes löner och af skolväsendet ner till frågan
om våra veterinärinrättningar (ty äfven de höra under Ecclesiastik-I)ep:tet),
finner jag detsamma; de äro oordnade, otillfredsställande.
Öfvergår jag till jordbruket, behöfver jag blott
peka på de (lera hundra framställningar oell motioner rörande
hjelp åt denna näring, som vid denna riksdag ingått, samt att
en allmän, obestämd oro, en känsla af att man är på väg att sjunka
eller ledas i en för vårt nationella lif orätt rigtning, börjar att
genomtränga hvarje rätt fosterländskt och för reflexion öppet
32
Den 4 April f. m.
sinne. Jag vill icke gå längre, jag behöfver det icke heller,
men jag vill blott tillägga, att likasom det finnes vissa personer,
hvilka låta i allt leda sig af omständigheterna och endast hafva
en princip, den att icke ega några principer, så synes det vacklande,
hvartill Regeringen beträffande den ekonomiska lagstiftningen
gjort sig skyldig, antyda, att systemet omfattat samma
princip. Systemet är således icke något att, sorn man säger,
»hurra för». Jag tror att det för systemets Hrr vore skäl, att
man, lik en klok skeppare, såge på barometern och observerade
tecknen för den kommande stormen, ty det finnes icke
någon seglats så vådlig, som den att segla med för höga toppsegel
för popularitetens vind. Denna vind är så osäker, och
ingen kan på förhand beräkna dess kastningar.
Jag har löfval att vända mig mot några yttranden, som
här blifvit fällda, och vill då i första rummet bemöta hvad
här yttrats ang. tillsättandet af tullkomitén, hvilken fråga
redan varit föremål för en förseglad rulle och för Konst.-Utsk:ts
reflektioner. I förbigående vill jag nämna, att om också systemet
är stort och mägtigt, om det än är en rigtig Goliath,
jag dock icke kan underlåta att mot vissa delar deraf rigta
mina pilar, ehuru det smärtar mig att nödgas i dag vidröra de
delar deraf, som angå en frånvarande ministers förvaltning.
Frih. De Geer har yttrat, att regeringen väl måtte egt rätt att
vägra tillsättandet af en sådan tullkomité, som R. St:r vid
förra riksdagen begärt, alldenstund R. St:r icke kunna befalla
K. M:t att tillsätta en komité. Detta är alldeles rigtigt och
häremot kan ingen anmärkning göras, men frågan är icke uttömd
härigenom, ty det blir en annan fråga, om K. M:t har
rätt att använda de medel, R. St:r anslagit till en viss komité,
till en komité i en helt annan rigtning. Detta anser
jag vara den farligaste sidan af saken. Hr Frihm har vidare
förklarat, att K. M:t icke skulle hafva handlat öppet eller rätt,
om han tillsatt en sådan komité, som R. St:r begärt. För
min del kan jag icke fatta, att några ledamöter tillsättas i en
komité, utan att erhålla en viss instruktion, öfver hvars efterlefnad
K. M:t eger tillsyn, och deraf följer att hvarje ledamot,
som icke kan åtlyda instruktionen, afsäger sig sin plats. Här
har af en talare på sista bänken visats till hvilka resultater
man kommer, då man söker tolka grundlagen på det sätt systemets
anhängare velat. Hvarje bud i grundlagen bör väl
läsas först fristående och sedan i sammanhang med de Öfriga,
och när man då finner af 4 § R. F.. att Konungen eger att
allena styra riket, men blott på det sätt R. F. föreskrifver, och
af 57 § R. F., att Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af R. St:r allena, tyckes det vara tydligt att hvardera
Statsmagtnn har sin bestämda rätt, den ena att styra riket,
den andra att bestämma öfver statens inkomster. Då man dertill
med 57 § jemnför den 61 §, synas verkligen grundlagens
bud så klara, att jag ej kan förstå, huru man kan söka sin
undanflykt bakom det i 60 § förekommande ordet »förhöja».
Den 4 April f. m.
33
Jag kan ej läsa grundlagen på annat sätt, och jag tror att en
kommande riksdag skall godkänna min åsigt. Det är älven i
en annan fråga, sorn jag icke kan gilla Frih. De Geers yttrande.
Jag skulle önska, att jag kunde det, men då så icke är
förhållandet, bjuder mig mitt samvete att utan menniskofruktan
uttala min tanke. Hr Frihm har sagt, att det regeringsbeslut,
hvarigenom Riks-hypotheksbanken ordnades, icke inverkade på
landets finansiella ställning, utan att, denna bestämts af yttre
lörhållanden. Jag tror ej, att detta är rigtigt. Genom deli Allm.
Hypotheksbanken blefvo de särskilda provinsernas hypotheksföreningar
bundna; Staten satte sig till förmyndare öfver provinsernas
jordbrukson, och skötte detta förmynderskap så, att
under tre års lopp intet åtgjordes för myndlingarne. Svårligen
torde man kunna förneka, att icke detta inverkat på landets
ekonomiska ställning.
Jag har af en föregående talare hört uppgifvas, att Hr Gr.
o. Landtm, icke skulle bevilja propos. på att med ogillande
lägga det nu föredragna Betänk:t till handlingarne. För min
del kan jag icke i den 55 § R. F. finna något giltigt skäl för
en sådan propos:s vägran, men med kännedom af den praxis,
som förut gjort sig gällande, att i frågor, sådana som dessa,
följa den åsigt, Ståndets första ledamot sålunda uttalat, vill jag
ej genom framställande af ett sådant yrkande uppväcka någon
tvist. Ehuru jag i öfrigt helst skulle sett, att Betänk:t blifvit,
återremitteradt och har anledning tro, att detta skulle kunnat
blifva Ståndets beslut, vill jag dock ej yrka derpå, utan åtnöjer
mig med att, i likhet med Frih. Sprengtporten och flere andra,
nedlägga min reservation mot det slut, hvartill Konst.-Utsk:t
kommit, hufvudsakligen grundande denna min åsigt på de skäl,
som blifvit framställda af Ilrr Ramsay och von Kraemer i deras
Betänk:t bifogade reservationer. För öfrigt yrkar jag inrättandet
af en jordbruks-ministére.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag har ansett mig manad att
begära ordet, emedan under denna diskussion, som hufvudsakligen
rört sig kring frågan, huruvida K. M:t eger rätt att nedsätta
af R. St:r beslutade tullsatser, yttranden blifvit fällda,
som stå i strid med de åsigter, jag hyser i denna fråga. Man
har påstått, att berörda rätt skulle vara K. M:t förmenad huf
vudsakligen
på grund af grundlagens stadgande i 61 § R. F.,
att alla afgilter, som R. St:r beviljat, skola utgöras intill slutet
af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af R. St:r
fastställd blifver. När man anför ett sådant stadgande till stöd
för sin åsigt, bör man väl göra sig reda för, hvad det betyder.
Efter min uppfattning kan det icke syfta på något annat än
det förhållande, att K. M:t upplöser en riksdag, utan att ny bevillning
blifvit fastställd, och innebär alldeles icke, att de under
riksdagsperioden beslutade afgifter icke kunna af K. M:t ändras.
Det vore särdeles olämpligt att afvika från den sedan
1809 följda samt af representationen erkända grundsats om K.
H. IV. 3
u
Den 4 April f. m.
M:ts rätt att nedsätta tullar, och det skulle mycket menligt inverka
på såväl jordbruket som industrien och handeln, om icke
någon konseqvens och stadga i tullagstiftningen kunde åvägabringas.
Om man opartiskt betraktar frågan, skall man erkänna,
att, derest olika åsigter i tullagstiftningen göra sig gällande,
hvilket varit förhållandet och äfven fortfarande skall så
förblifva, skola olyckliga följder deraf uppstå, såvida icke K.
M:t eger rätt att justera tullsatserna; i annan händelse skulle
handeln med främmande länder blifva, om icke omöjlig, åtminstone
mycket störd. Detta är en särdeles vigtig omständighet,
som väl förtjenar att tagas i betraktande. Då dessutom grundlagen
i detta hänseende icke innehåller något förbud, utan de
stadganden, den innehåller, kunna tydas efter den ena eller andras
sidans åsigter, bör man väl tillse, hvad som kan vara för
fäderneslandet nyttigt, hvilket äfven hittills under 50 år blifvit
af K. M:t och representationen iakttaget. Det måste väl erkännas,
att tiillbevillningen har ett så olika inflytande mot den
öfriga beskattningen, att, då grundlagen icke hindrar det, den
rätt, K. M:t hittills haft att nedsätta tullar, äfven fortfarande
bör bibehållas.
Då jag förut icke varit i tillfälle att gifva dessa mina åsigter
tillkänna, har jag önskat att få till protokollet antecknadt, att
jag i denna fråga hyser olika åsigt med dem, som kathegoriskf
förklarat, att grundlagen i detta fall är tydlig och klar.
Frih. Raab: Jag ber eder, Mine Hrr! om tillgift för
att jag ånyo begärt ordet, men jag har gjort detta endast
för att återföra eder uppmärksamhet från de många inre
frågor, som länge nu utgjort föremål för diskussion, till den
vigtigare fråga, hvarmed jag började öfverläggningen öfver förevarande
Betänk. Jag kan ej underlåta att bedja Eder, Mine
Hrr! lägga märke vid en företeelse, som ytterligare ådagalagt
min befogenhet att framhålla den fråga, hvarmed jag öppnade
denna debatt, nemi. att Gr. Mörner besvarat mina anmärkningar
angående regeringens politik i Danska frågan med en latinsk
fras, sorn antyder hans djupa smärta öfver denna politik.
Jag hemställer, om det icke vore bättre att Hr Grut, genom
förklaringars afgifvande, sjelf sökte att gifva oss andra balsam
och läkemedel för den djupa smärtan, än att bära den inom
sitt bröst. Gr. Hamilton har undandragit sig att afgifva något
svaromål af skäl, som jag måste respektera. Det sista, jag åberopade
i mitt förra anförande i dag, var ett yttrande af H. Exc.
Gr. Manderström, att frågan vore bekymmersam och att ett
»sorgligare tillstånd icke kunde gifvas;» så gestaltar sig den fråga,
hvilken jag begärt, att någon af de Hrr, som känna den, ville
utreda och förklara, på det alt den icke måtte kännas så tryckande
för oss alla, — så sårande för vår heders- och fosterlandskänsla.
Jag har trott mig handla rätt, då jag nedlagt min protest
mot det sätt, hvarpå den Danska frågan blifvit af regeriri
-
Den 4 April f. m.
35
gen behandlad och derigenom beredt ett tillfälle för Ståndet att
göra detsamma. Huru högt jag än värderar vår nuvarande
ministére, kan jag dock icke annat än anse det vara bättre, att
det tilläfventyrs klandervärda i den Danska politiken laller uteslutande
på ministéren än på henne och nationen gemensamt,
och jag är öfvertygad om, att ministérens egen upphöjda och
ädla fosterlandskänsla skall bjuda henne att vida hellre sjelf
uppbära hela skulden och således ansvaret för hvad Sverige kan
hafva eller synes hafva brutit mot Danmark, än att nationen
derför skall vara ansvarig.
Dessa tänkesätt har jag ansett mig böra tillägga till det
klander mot Regeringens handlingssätt i den Danska frågan, jag
förut uttalat.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: Efter de upp
lysningar
Hr Gr. Mörner meddelat i sitt första anförande, med
anledning af hvad den siste värde talaren i början af detta plenum
yttrat, hade det nästan kunnat anses öfverflödigt af mig
att begära ordet. Hr Gr:n har nemi. upplyst, att Konst.-Utsk:t,
på grund af den rätt grundlagen detta Utsk. tillerkänner, af K.
M:ts regering begärt meddelande af de ministerielia prot., som
inför K. M:t blifvit förda angående Sveriges utrikes politik under
den tid, som förflutit efter sista riksdagen. Gr. Mörner har
äfven nämnt, att dessa prot:r, vid hvilka var fogad en icke obetydlig
del af Svenska Regeringens skriftvexling med främmande
magter, under samma tidpunkt, blifvit till nämnde Utsk. öfverlemnade,
äfvensom att K. M:t vid delgifvandet af dessa handlingar
uttalat en uppmaning till Utsk:t att handlägga ärendet
med ali den försigtighet och grannlagenhet, vårt förhållande till
utrikes magter kräfver. Detta innebär — hvilket Utsk:t äfven
erkänt — att K. M:t anser, att dessa ärenden för närvarande
böra hemliga hållas. Att sådana ärenden finnas, framgår uttryckligen
af grundlagen, som talar om ärenden, hvilka Konungen
pröfvar böra hemliga hållas; och utom det, att jag sålunda
af min embetspligt är förhindrad att yppa deras innehåll, tror
jag verkligen, att det vore för tidigt att nu allmängöra hvad
som tilldragit sig i en fråga, hvilken ännu i denna stund icke
kan anses afslutad. För ingen kunde det visserligen vara mera
tillfredsställande, än för mig, att för hela nationen framlägga orsakerna
till det handlingssätt, jag ansett mig böra följa. Att detta
handlingssätt olika bedömes, är helt naturligt, men det torde
vara tvifvelaktigt, om någon fullt opartisk dom deröfver kan i
närvarande ögonblick fällas. Domen tillhör framtiden; huru den
skall utfalla, kan jag ej bedöma, men jag hoppas likväl, att då
den tid kommer, att handlingarne rörande Sveriges utrikes politik
under sednare åren kunna allmängöras, denna dom ej skall
blifva alltför sträng, och jag vågar åtminstone vädja till de goda
afsigter, hvilka ledt mitt handlingssätt, om de än ej alltid kunnat
motsvaras af förmågan.
36
Dea 4 April f. m.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Det kan visser!, synas
förmätet af en enskild ledamot af II. o. Ad. att yttra sig
i en fråga, deri de vederbörande, som densamma egentl. rörer,
utlåtit sig med en så diplomatisk förbehållsamhet; men då jag
tror mig åtminstone vara lika underkunnig ang. de ifrågavarande
förhållandena, som Frih. Raab, torde det icke anses alltför
djerft att äfven jag derom uttalar min mening. Till en
början kan jag ej annat än uttrycka min förvåning Öfver att
den ädle Frih:n ej förskaffat sig kännedom af de upplysningar
i frågan, som ej mindre varit tillgängliga genom de uti Sveriges
officiella tidning införda depescher och uppsatser, än äfven i
ännu vidsträcktare mån varit meddelade den Danska riksdagen.
Efter begagnandet af dessa upplysningar lär vä] ingen opartisk
ännu kunna vara tveksam om anledningen och grunden tillden
politik, vår Regering följt i afseende å den s. k. Danska frågan,
och Hr Frilen skulle, om han tillgodogjort sig dem, ej kunnat
komma till sådana slutföljder, som han i dag framställt, ty han
skulle då talat mot bättre vetande. Det är visserl. sannt, att
vid läsningen af den diplomatiska skriftvexling, som vid förra
riksdagen blifvit delgifven R. St:r, man kunde tycka att den
Svenska utrikesministerns politik röjde en viss benägenhet att
assimilera sig med den Eider-Danska politiken. Men den fara,
som blef en följd af nämnde politik, kunde den tiden omöjligen
förutses. Den hade sannolikt ej heller inträffat, såvida ej Danska
ministéren framlagt och genomdrifvit den af eder alla kända
November-författningen, hvarigenom Danmarks ställning till
Tyskland sä väsendtligt förändrades. Denna författning innebär
utan tvifvel ett slags inkorporation af Schlesvig och innefattade
derigenom ett öfverträdande af Danmarks förpligtelser mot de
Tyska stormagterna. Den åsyftade derjemte, snart sagdt, en
omstörtning al Danmarks hela statsskick. Det är allmänt bekant,
att Svenska Regeringen icke hade någon kännedom orri Danska
ministérens planer i detta fall, förrän Hall i Sept. 1863
framlade ofvannämnde författning, och det är ganska naturligt
att vår Regering, när den erhöll underrättelse om denna genomgripande
förändring, drog sig tillbaka och att den åtminstone
först ville inhemta Frankrikes och Englands tankar och åsigter
i frågan, innan hon inginge i vidare förbindelser med Danmark.
Det är vidare allmänt kändt, och dessutom styrkt genom officiella
handlingar, som framlagts lör Danska riksdagen och sedermera
här blifvit offentliggjorda, att båda dessa stormagter
ville hålla sig passiva, eller att åtminstone ingen af dem ville lemna
Danmark något aktivt bistånd. Vidare vet man, att den bemedling,
sorn af dem på fredlig väg erbjöds Danmark, sedan
dess ministére invecklat landet i ett olyckligt och illa lördt krig,
försmåddes. Vid sådant förhållande hemställer jag, om man
kunnat fordra, att Sverige ensamt skulle kasta sig in i ett krig
mot Tyskland, deraf Sverige ovilkorligen skulle tillskyndas oerhörda
uppoffringar, utan att Damnark derigenom kunde skörda
någon nytta. Hvad följderna häraf skulle blifvit, framgår så
Den 4 April f. tn.
37
tydligt och klart för hvar och en, som t. o. m. endast flygtigt
följt med denna fråga och tagit kännedom om Danmarks sätt
att gå till väga i densamma. Alla dessa förhållanden måtte
emellertid vara för Frih. Raab fullkomligt okända, ty eljest skulle
han, sorn jag förut yttrat, talat mot bättre vetande. För min
del tackar jag Gud, att vår ministére varit så klok att icke lala
förleda sig att inblanda vårt land i denna strid, och af ingen
regeringshandling har mitt fosterländska hjerta känt sig så tnanadt
till tacksamhet, som af denna.
Frih. Raab: Det förefaller mig, som om Utrikes Stats
Ministern
skulle med afseende å det biträde, han erhållit af Hr
Dalman, med skäl kunna åberopa det gamla ordspråket: »Gud
bevare mig för mina vänner, med mina ovänner reder jag mig
nog.» .lag vill endast citera en enda strof ur Hr Dalmans anförande,
som lydde ungefär så här: »Att man från början icke
så noga tänkt på följderna af de sympatier, man visat, och de
råd och löften man gifvit Danmark, men, då faran deraf kom
på närmare håll, då gjorde man rätt, som drog sig tillbaka;»
och jag hemställer, om det är lämpligt att fälla ett sådant yttrande
på ett Riddarhus eller värdigt en riddersman, samt om detsamma
är i någon mån egnadt att försvara den af Regeringen följda
politiken. Då Hr Dalman föreställt sig, att jag icke tagit kännedom
om de Danska förhållandena och hvarken läst de af K. M:t
vid förra riksdagen R. Skr meddelade diplomatiska handlingar
eller de inför Danska riksdagen framlagda, har han misstagit
sig, och jag får i detta afseende hänvisa honom att enskildt genomläsa
mitt i dag afgifna skriftliga anförande i denna fråga; men
Hr Dalman tyckes hafva uppkommit hit på midd. och anser sig
ogeneradt kunna ingå i vederläggning af mitt första anförande,
utan att hafva någon kännedom om dess innehåll, eller för öfrigt
veta, huruvida jag har reda på de Danska förhållandena, eller ej.
Hvad särskildt angår den s. k. inkorporationen af Schlesvig,
så tyckes Hr Dalman, ehuru gammal publicist, hafva mindre
än någon annan reda på, huru dermed verkligen förhöll sig, och
jag får derföre bedja R. o. Ad. om tillgift att jag upptager några
ögonblicks tid, för att enskildt gifva Hr Dalman den upplysning
att någon inkorporation aldrig blifvit beslutad, utan att författningen
af den 18 November 1863 endast afsåg att förändra Riksrådets
sammansättning dels genom dess organisation på 2:tie
kamrar, i stället lör en, deis genom förökandet af det antal ledamöter,
hvaraf det bestod. Men det nya Riksrådet utrustades
icke med större maktfullkomlighet, än det gamla hade, och Ständerförsamlingens
i Schlesvig, liksom Danmarks, enligt 1849 års
grundlag, sammansatta Riksdags rättigheter blefvo alldeles oberörda
af November-författningen, hvilken endast var att anse
såsom en oeftergiflig följd af Holsteins utsöndring, hvartill Svenska
Regeringen uppmanat den Danska.
Jag ber R. o. Ad. om ursäkt för att jag upptagit dess tid'
med att gifva Hr Dalman denna lilla lektion i den Danska frågan,
38
Den 4 April f. m.
men jag ansåg det vara skäl, att lian fick inhemta, huru med
densamma egentligen förhåller sig.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Dal man: Jag erkänner visserligen att jag ej varit när
varande,
då Frih. Haab afgifvit sitt första yttrande i denna fråga,
men om detta utgjort premisser till de af Hr Frih:n i hans senare
yttrande antydda konklusioner, vill jag åtaga mig att vederlägga
detsamma. Hr Frilun har citerat åtskilliga handlingar, men en
sak är att läsa, en annan att förstå hvad man läser. Detta är
icke alltid så lätt med diplomatiska handlingar, och om äfven
af Frihms första yttrande framgått att han läst dessa handlingar,
vågar jag dock påstå att Hr Frihm icke rätt förstått deras mening,
och då har ju läsningen tjenat lill ingenting. För min del
har jag genom åtskilliga från trycket utgifna broschyrer ådagalagt,
att jag både läst och förstått dessa handlingar. Man kan
visserligen säga att författningen af den 18 November 1863 icke
med tydliga ord innebar en inkorporation af Schlesvig, men att
den åsyftade en sådan är obestridligt, och detta var redan ett
brott mot Danmarks lörpligtelser. Att författningen i öfrigt icke
innefattade endast en förändrad organisation af Riksrådet, utan
hade för ändamål att förändra Danmarks hela statsförfattning,
är oemotsägligt, och har dessutom blifvit tillkännagifvet i Halls
egna motiver till det framlagda förfaltningsförslaget. Hvad åter
beträffar Sveriges löftesbrott, så har för det första Sverige aldrig
gifvit något löfte, och för det andra, om ett sådant än varit i
fråga, har det varit under helt andra omständigheter. Då Danmark
genom eget förvållande samt öfvermodet hos sin minister
utan Sveriges kännedom förändrat dessa förhållanden och framkallat
faror, som icke kunnat förutses och visst icke behölt
inträffa, i följd af den diplomatiska skriftvexlingen, deri Sverige
med välvilja omfattat Danmarks sak, så har det också varit
Sveriges både rätt och pligt att icke gå vidare, än som skett.
Ty hvilket löfte som helst beror både ur juridisk och moralisk
synpunkt af de vilkor, under hvilka förbindelsen blifvit gifven.
Således kan man ganska val lofva en god vän att hjelpa honom
ur någon förlägenhet, under förutsättning att han sjelf handlar
klokt och försigtigt; men, om han derefter invecklar sig i sådane
svårigheter, att hans ställning deraf blir ohjelplig, och att det
bistånd, som sedermera kunde förunnas honom, tjenar till ingenting
annat, än att stjelpa båda två, så lär väl ingen klok menniska
undra, om han lemnäs åt det öde, han sjelf beredt sig.
För öfrigt måste jag beklaga, att jag kommit i denna häftiga
dispyt med min gamle vän Frih. Raab, men jag har icke
kunnat underlåta att i en fråga, sådan som denna, öppet uttala
mina tankar, fastän de skilja sig från hans.
Ropen på propos. förnyades.
Den 4 April f. m.
39
Frih, Raab: Jag ber endast att i få ord få antyda, att
min lilla föreläsning för Hr Dalman haft god effekt, ty först
uppgaf han, att November-författningen inkorporerade Schlesvig,
men nu har han ändrat detta påstående derhän, att den endast
hade en syftning att inkorporera. För öfrigt får jag anmärka,
att min gamle vän, Hr Dalman, utlofvat väl mycket, då han
åtagit sig att vederlägga uppgifter, som lian ännu icke hört. Väl
kan jag medgifva, att man kan läsa utan att lörsta, men, huru
man kan tilltro sig att förstå något, som man hvarken hört eller
läst, det begriper jag sannerligen icke.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm , att R. o. Ad. torde finna, det Konst.-Utsk:ts
ifrågav:de Meni. icke föranledde till någon annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Ropades ja.
R. o. Åd. åtskiljdes kl. 2 e. m.
!n fidem,
0. Brakel.
40
Det) 4 April e. m.
Onsdagen den 4 April 1806»
Plenum k). 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för förmiddagens plenum och protokollet
för den 3 Mars f. m.
Upplästes ett utaf Hr af Chapman, Carl Edvard, inlemnadl
mern. af följande lydelse:
Härmedelst får jag anhålla, att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig att vara Bänkman inom 22:dra
Bank mansa fdelningen.
Till denna anhållan lemnade K. o. Ad., uppå Iramställd
propus., sitt bifall.
Eöredrogos ånyo och godkändes Exped.-Utsk:ts den 26 och
28 sistl. Mars bordlagda förslag:
N:o 33, till R. St:rs underd. Skrifvelse i ani. af K. M:ts
Nåd. Propos. om antagande af ny R. O. och dermed samman
hängande
ändringar i R. F.; samt
N:o 6, till § i Riksdagsbeslutet, ang:de antagen ny R. O.
och dermed sammanhängande ändringar i R. F.
Föredrogs ånyo Konst-Utsk:ts den 26 och 28 sistl. Mars
bordlagde Meni. N:o 9, ang. det tillägg till 12 § R. F„ att Konungen
icke utan Riksdagens samtycke må blifva regerande
furste af utländsk stat.
Upplästes ett af Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, ingifvet anförande
af följande innehåll:
Då R. St:r vid innev:de riksdag antagit det af K. M. framlagda
och af landets mening kraftigt understödda förslaget angående
ombildning al ett föråldradt representationssätt, och ett
af denna nya lags väsendtiigaste syftemål utan tvifvel lärer vara
den att derigenom bereda en närmare vexelverkan mellan regering
och folk samt sålunda betrygga ett verkligt konstantio
nelt styrelsesätt, torde det få anses såsom, snart sagdt, en orne
-
Den 'i April e. m.
il
delbar konseqvens af det förändrade statsskicket att uti de delar,
deruti vår nuvarande R. F. ur ofvanämnde synpunkt befinnes
i väsendtlig mån ofullständig, en sådan brist i Grundlagen
varder hulpen.
Af sådan anledning torde det ej anses allt för förmätet af
den enskilde representanten att fästa uppmärksamhet på en
sådan brist. Den består, efter mitt förmenande, deruti, att uti
R. F. saknas en bestämd föreskrift derom, att Konungen ej må
utan Representationens samtycke blifva regerande furste af utländsk
stat.
Otvifvelaktig! måste likväl antagas, att stiftarne af våra
Grundlagar hyst en sådan mening, oaktadt den icke kommit att
uti R. F. uttryckas. Ty då, enligt successionsordningens 8 §,
ej ens Prins af det K. Svenska huset kan utan Konungens och
R. St:rs samtycke blifva regerande Furste af utländsk stat, vare
sig genom val, arf eller gifte och, om annorlunda sker, han
och hans efterkommande ej äro berättigade att succedera till
Svenska throneri, så måste deraf klarligen följa, alt ännu mindre
Konungen sjelf skulle kunna ega rättighet att, utan folkrepresentationens
samtycke, emottaga regeringen öfver ett främmande
land.
Motivet för stadgandet i successionsordningen kan naturligtvis
icke hafva varit något annat än tankan på möjligheten
af att, då Sveriges Konung, på grund af sin arfsrätt, bestiger
Svenska thronen, han redan skulle bära en annan krona, och
tillhöra ett annat land. Olägenheterna häraf ligga för öppen dag
och äro af Sveriges historia bedröfligt vitsordade. Man torde i
detta hänseende — för att nu icke vidröra Sveriges förtryck
under den s. k. Kalmar-Union — endast böra erinra om tilldragelserna
under Wasa-Konungen Sigismunds regering samt
det förderfliga inflytande och det trassel, som härleddes från
Konung Fredrik 1:stes samtidiga egenskap af Landtgrefve i
Hessen. Månne icke redan häruti liggger en varning, som icke
bör till den grad förbises, att en sådan förening af regentskap
öfver skiljda länder åtminstone icke bör komma till stånd, utan
att Svenska folkets representanter dertill lemna sitt uttryckliga
samtycke? Föreningen mellan tvenne folk under en gemensam
Konung kan visserligen vara fördelaktig och önskvärd, om den
är frivillig och grundar sig på ett fördrag, som på ett klart,
bestämdt och omfattande sätt utstakar de båda ländernas ömsesidiga
förhållanden och lemnar Unionskonungens ställning utan
ali sådan tvetydighet, som kan föranleda en brytning mellan de
båda folken eller en strid mellan deras enskilda, vare sig materiella
eller politiska interessen. Tänker man sig åter — och
under våra dagars politiska skiften tyckes ingenting vara otänkbart
— antingen att någon af Sveriges framtida regenter väljes
till regent öfver en stat, som icke är eller vill blifva förenad
med Sverige, utan önskar endast en personal-union, eller att en
närmare s. k. union med ett främmande Iand erbjudes eller påtvingas
af en tillfällighet, utan att vara eller blifva ordnad efter
42
Den 4 April e. m.
Sveriges förhållanden och med hänsigt till Sveriges interessen i
främsta rummet, månne icke sådana statsförpningar skulle betraktas
såsom obehöriga band, både inskränkande vårt lands
sjelfständighet och hämmande dess inre nationella utveckling
samt derigenom ledande till oberäkneliga svårigheter och anomalier?
Månne icke vidare en sådan union, om den komme till
stånd, skulle fördragas endera med ett ömsesidigt misstroende
och en ömsesidig otålighet, som snarare aflägsnade de båda folken
från, än närmade deni till hvarandra. För en sådan möjlighet
synes det vara af yttersta vigt, att den Konungen i 12
och 13 ”§§ R. F. förbehållna rätt att sluta fred eller med främmande
makter ingå afhandlingar och förbund icke ntsträckes
ända derhän att en fred eller ett förbund, hvarigenom Konungen
förbinder sig att öfvertaga regentskapet i ett annat land,
må kunna afslutas utan Svenska folkets genom dess representanter,
efter noggrannt öfvervägande, dertill gifna samtycke, innan
förbundet härom blifvit ett fait accompli!
Af föreg:de Riksdagshandlingar inhemtas, att Högl. Konst.-  Utsk:t af likartade skäl, som de ofvan anförda,
dels vid 1857 års Riksdag ex proprio motu enhälligt före
slagit
ett tillägg af följande nya moment till 12 § R. F.;
»Ej må Konungen utan R. Stms samtycke blifva regerande
furste af utländsk stat»; hvilket förslag, ehuru ogilladt af PresteSt.
, blef efter omröstning i förstärkt Konst.-Utsk. med 59 röster
mot 20 antaget att hvila till påföljande 1800 års riksdag;
dels, efter det Preste-St. jemväl vid sistnämnde Riksdag
afslagit samma tillägg, hvilket således den gången förföll, uppå
derom af undertecknad gjord motion, enhälligt förnyat enahanda
förslag, hvilket då bifölls af samtlige Riks-St:n samt vid påföljande
eller 1862 års riksdag jemväl af samtlige Riks-Stånden
antogs.
Det har således varit i full konseqvens härmed, som Utsk:t
nu tillstyrkt den af mig väckta motion.
Sannt är, att vid föredragning den 20 Januari 1863 inför
H. M. Konungen af det ifrågav:de förslaget, K. M. ansett sig ej
böra dertill lemna sitt höga samtycke.
I)å emellertid K. M. uti sitt till lt. St:r aflåtna svar yttrat,
att K. M. »erkände rigtigheten al den åsigt, som för Ständernas
förslag låg till grund», samt för antagandet deraf icke funnit
något annat hinder, än att enahanda stadgande, såsom angående
både Sverige och Norge, borde samtidigt intagas jemväl
i Riksakten, kan jag icke föreställa mig att, om genom en
förnyad framställning i ämnet R. St:r tillkännagifva sig icke
anse nödigt att i detta fall afbida Norska Stortingets beslut och
således låta vigtiga tillägg till eller ändringar uti Svenska Grundlagen
blifva beroende af sådana unionella stadganden, som böra
hafva sin plats i Riksakten, Kronans rådgifvare skulle tveka att
tillstyrka Konungen, eller H. M:t att lemna sitt nådiga bifall till
ett förslag, hvars öfverensstämmelse med ett konstitutionellt
statsskick svårligen torde kunna af någon jäfvas.
Den 4 April e. m.
43
Hr von Kraemer, Anders Robert: Som jag icke ansett
den här föreslagna förändringen vara hvarken nödig eller nyttig,
har jag redan inom Utsk:t bekämpat densamma, och får nu här
ytterligare framlägga mina betänkligheter deremot. Om man
då först granskar Utsk:ts motivering, så finner man att Utsk:t
säger, »att förening mellan tvenne folk under en Konung väl
kunde vara fördelaktig och önskvärd, såvida den vore frivillig och
hvilade på ett fördrag, hvaruti deras ömsesidiga förhållanden
samt Konungens ställning vore på ett tydligt och omfattande sätt
bestämda; men att deremot en sådan förening, om den blefve
påtvingad af en tillfällighet samt icke ordnades efter bestående
förhållanden och allmänt godkända syften, troligen komme att
betraktas såsom ett obehörigt band, inskränkande båda folkens
sjelfständighet, och möjligen kunde föranleda till invecklingar af
ganska betänklig art.» För min del tror jag icke att två folks
förmåga att lefva tillsammans beror på om föreningen tillkommit
genom ett fördrag eller en händelse, utan anser att detta
beror på högre historiska skäl. .lag tillåter mig exempelvis anföra
å ena sidan England och Skottland, som förenades på grund
af slägtförhållanden, samt å andra sidan Sachsen och Pohlen,
som i August erhöllo gemensam regent genom val. Mig synes
att lyckan i föreningen mellan två folk beror på om de passa
för hvarandra genom likhet i språk, seder, sympatier o. s. v.
Vidare uttrycker Utsk:t den förmodan, att 8 § i Successionsordningen,
innehållande förbud för Prins att utan Konungs och
Ständers samtycke blifva regerande furste af utländsk stat, tillkommit
derföre att man af förbiseende glömt att intaga ett sådant
stadgande i R. F., då densamma uppsattes. Det torde vara
svårt att nu, efter 60 års förlopp, granska »hjertan och njurar»,
granska den innersta ledande tanken hos dem, som skrifvit våra
grundlagar; men jag tror icke att ett sådant förbiseende egt
rum, utan att det skett derföre att en prins annars skulle kunna
mottaga en främmande krona, utan att dervid fästa afseende på
landets nytta. Om man t. ex. tänker sig Grekland, Spanien
eller Turkiet, så vore det allt betänkligt, om en Svensk prins,
vald till regent derstädes, sedan derifrån skulle tillträda Svenska
kronan. Det är derföre som 8 § Successionsordningen är ett
ganska vist stadgande. Helt annat blir i min tanke förhållandet
i 12 § R. F. rörande Sveriges Konung. Det ålägges honom
visserligen icke genom bokstafven att taga R. St:r till råds,
men enligt min tanke har lagstiftaren trott detta vara alldeles
öfverflödigt, då den Konung, som mottoge en krona med full öfvertygelse
att detta skedde mot nationens önskan, skulle ställa
ganska illa till för sig. Jag tror sål. att Grundlagens författare
icke gjort sig skyldiga till någon uraktlåtenhet i denna punkt.
Man kan äfven tänka sig att anbudet af en krona öfverensstämde
med nationens önskan, men att detta anbud då kunde
stranda mot den formaliteten att R. St:r först skulle sammankallas,
innan beslutet kunde fattas. Det är äfven af denna or
-
44
Den 4 April e. m.
sak som de i 11 § förekommande ministeriella ärenderne blifvit
med så lätt hand vidrörde.
Utsk:t har i sin historik sagt att detta förslag förut blifvit
väckt: först vid riksdagen 59—60, då det af tre Stånd antogs,
men förföll genom ett Stånds afslag, men förnyades under
samma riksdag, samt antogs då till hvilande, hvarefter detsamma
följande riksdag af alla 4 Stånden godkändes, men afslogs
af K. M:t. Hvad mig angår, så röstade jag vid alla tillfällen
mot detsamma. Men för att återkomma till Utsk:ts motivering,
om de skäl få gälla, som bevekt dåvarande riksdag
att bifalla förslaget, höra äfven de skäl tagas i betraktande, som
Utsk:t sedermera anför. Utsk:t säger nemligen, att »då grundlagsförändringen
öfverlemnades till K. M:ts stadfästelse, förklarade
K. M:t sig erkänna rigtigheten af den åsigt, som för förslaget
läge till grund, men ansåg sig icke dertill kunna lemna
samtycke; emedan ett så beskaflädt förhållande till främmande
stat anginge hegge rikena, hvarföre ett sådant stadgande icke
borde intagas i grundlagen förr än så äfven kunde ske i Riksakten,
och ville K. M:t sålunda taga detta ämne i vidare öfvervägande,
i sammanhang med Riks-aktens revision.
Då detta skäl ännu fortfar, så hör äfven K. M:ts svar få
gälla till dess den omtalade förändringen af Riks-akten kommer
till stånd. Jag anser sålunda att det vore mindre grannlaga,
om den andra Statsrnagten på nytt skulle upprepa denna
anhållan. Jag tror icke heller att man behöfver vara så ängslig
för att det skall regna främmande kronor, att man derföre skulle
behöfva vidtaga några försigtighetsmått.
Afven måste jag ogilla den tidpunkt, hvarunder frågan blifvit
väckt; det kunde lia' gått an på den tiden Skandinavismen
var i fråga under lyckliga förhållanden, men det är icke ädelt
just nu, då vår broder ligger blödande.
Jag yrkar afslag å [Jtsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag vill icke bestrida att en
sådan handling af Konungen, som att antaga ett främmande
lands krona, är af så stor vigt att representationens samtycke
bör dertill fordras, samt att således en bestämmelse, sådan som
den här föreslagna, lämpligen kunnat i R. F. införas, men jag
anser icke rätt att R. St:r nu ånyo besluta ett sådant tillägg och
det derföre att då R. St:r förra gången begärde införandet deraf,
förklarade K. M:t att han ansåg sin pligt mot sitt andra rike
förhindra dess antagande förr än samma stadgande äfven kunde
införas i den för båda rikena gemensamma riksakten. Man må
vara af olika mening om denna Konungens uppfattning af sin
ställning till sitt andra rike, men man är skyldig denna uppfattning
så mycken aktning, att man icke upprepar sin framställning
förrän det visat sig att hinder möter för stadgandets
införande i Riksakten, och detta så mycket mera som Konungen
sagt att en revision af Riksakten skall ega rum, samt att
en komité är nedsatt för dess åvägabringande. Om det visar
Den 4 April e. in.
45
sig att frågan der icke blifver upptagen eller om saken eljest
icke blifver föremål för någon åtgärd, kan det vara lämpligt att
åter föreslå bestämmelsens införande i Sveriges grundlag, men
derförinnan kan jag icke med min röst biträda förslaget derom.
Frågan synes mig icke heller vara af så stor praktisk vigt,
att något brådskande dermed är behöfligt, emedan stadgandet
i 39:de §:n R. F., att Konungen, så länge han vistas utom Sverige
och Norge, icke har rätt att med rikets styrelse taga befattning,
måste utgöra ett hinder för Konungen att antaga ett annat
lands krona. Han skulle nemligen, sä snart han besökte
sitt nya rike, nödgas att lemna sin konungsliga makt bär i riket
och ingen rådgifvare, som tillstyrkt ett steg, hvarigenom ett
emot den monarkiska principen så stridande förhållande blefve
nödvändigt och ofta återkomme, skulle kunna anses hafva i sitt
råd iakttagit rikets sannskyldiga nytta.
I anledning af hvad som är yttradt derom att Prins af
det Kongl. Svenska Huset enligt 8:de §:n Succesions-ordningen
ej må utan Konungens och Ständernas medgifvande blifva regerande
Furste af utländsk stat, vill jag blott erinra att samma
§. för öfverträdelse af hvad deruti är bestämdt, jemväl stadgar
en påföljd, under det att någon påföljd för Konungen personligen
hvarken är ifrågasatt eller kan ifrågasättas.
På dessa skäl anhåller jag om propos. på afslag å (Jtsk:ts
förslag.
Hr Dalman: Ehuru jag icke sjelf varit närvarande från
början af diskussionen, har jag likväl erlärit, att ingen talare
bestridt rigtigheten af den princip, att Konungen icke må utan
den konstitutionella representationens samtycke, ega rätt emottaga
regeringen öfver ett annat folk och land, samt att ett sådant
stadgande bör ega sin plats i grundlagen. Om det således
erkännes att vår R. F. i detta hänseende är ofullständig,
måste det ock vara både rigtigt och behöfligt att afhjelpa denna
brist. Man har sagt, att erfarenheten icke ådagalagt ett sådant
behof. Men grundlagar stiftas icke blött för det närvarande
ögonblicket, utan läst heldre för framtiden. Och denna är alltid
oviss. I öfrigt föreställer jag mig, att sedan lång tid tillbaka
det icke funnits större anledningar än just nu, att ett anbud
skulle kunna ske till Sveriges Konung att tillika öfvertaga
regeringsbördan i ett närbeläget land; och det vore val då allt
skäl att hvarje möjlighet undanröjdes för antagandet af ett sådant
anbud, utan att Svenska folkets representanter derom vore
ense. Långt ifrån att vara olämplig, är således efter min tanke
just den nuvarande tidpunkten särdeles lämplig för det väckta
förslaget. Då K. M:t år 1863 vägrade sanktion å enahanda
af alla fyra RiksStånden antagna förslag, bar Konung Fredrik
den VII ännu Danmarks krona. Någon fara stod således då
icke för dörren. Vi veta likväl alla, Mina Hrr! huru förhållandena
sedermera gestaltat sig i grannriket. För hvar och en
som följt dessa, kan det icke vara en hemlighet, alt der finnes
46
Den 4 April e. m.
ett ganska oroligt Skandinaviskt parti, som, ur synpunkten af
Danmarks skydd och fördel, arbetar på en förening med Sverige.
Jag ifrågasätter visserljgen icke, att K. M:ls nuvarande rådgifvare
komme att tillstyrka ett möjligen skeende anbud i denna
rigtning. Men rådkammaren kan lätt förändras till sin personal
och om dit inkallades män med t. ex. likartade ultra Skandinaviska
tänkesätt, som en talare på f. m„ hvilken icke aktade
för rof att, för Danmarks skull och den förmenta stamförvandskapen,
inveckla Sverige i krig och örlog med halfva
Europa, är det utan tvifvel mycken lära viirdt att en sådan
rådkammare tillstyrkte Konungen att äfven utan riksdagens hörande
sätta Danmarks krona på sitt hufvud och förena detta
land med Sverige på samma sätt som för 50 år sedan egde
rum med Norge utan R. Stms förutgångna samtycke dertill.
Sannt är visserligen, att sådana rådgifvare äfventyrade att ställas
under Riksrätt, men detta gjorde icke gerningen ogjord och
bevisar således icke obehöfligheten af ett stadgande i grundlagen,
som på förhand förvandlar ett dylikt fördrag mellan Konungen
af Sverige och ett annat Iand till en nullitet, såvida riksdagen
icke dertill samtyckt. Jag yrkar således bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det är redan, på sätt Ulsk:t
säger, flere riksdagar sedan denna fråga först väcktes, och den
har två gånger vunnit bifall af detta Stånd. Jag tror äfven att
detta förslag hvilar på fullkomligt riktig grund, ty det kan icke
vara annat än ett billigt anspråk af ett folk att få för sig behålla
den Konung, åt hvilken det anförtrott ledningen af sina
öden, äfvensom det torde medgifvas att ett sådant folks anspråk
på att icke blifva förvandlade till ett appendix åt ett annat land
hvilar på lika billig grund.
Jag tyckte att någon talare yttrade sig om Polens förening
med annat land. Var det föreningen med Sverige han menade,
så vågar jag påstå att Sveriges lycka häraf var ganska måttlig,
liksom förhållandet äfven var då Fredrik den I, såsom
Sveriges Konung, äfven var regerande Furste i Hessen. Men
då det blifvit sagdt att numera inga anbud skulle kunna komma,
som kunde vara lockande, vill jag icke i detta fall inlåta
mig på gissningarnes område. Jag vill endast tala om hvad,
som enligt min åsigt är med Sveriges rätt och ära och med
dess fördel öfverensstämmande, och det är att Sveriges Konung
i främsta rummet är Konung här, och endast här, och icke
dessutom, utan Sveriges medgifvande, utöfvar styrelsen i något
annat land, hvartill Sverige kunde blifva blott ett bihang.
Som ett skäl hvarföre denna framställning icke nu borde
göras, har man åberopat det afslag K. M:t gjorde vid förra riksdagen.
Om skälen härför varit sådana att man, enligt min
uppfattning, bort böja sig för desamma, skulle äfven jag ansett
att man icke nu bort förnya detta förslag. Men frågan
är numera icke densamma. Det är nemligen icke fråga om
att förbjuda Norges Konung att mottaga så många kronor, som
Den 4 April e. m.
47
helst, utan här talas endast om Sveriges Konung, och ett stadgande
i detta fall synes mig böra ega sin plats i vår grundlag.
Vi veta att Riksakten icke är grundlag, utan om R. St:r göra
en framställning till K. M:t, kan han sedan, om han så lör godt
finner, göra en framställa!) härom till Norges storting samt sedan,
i händelse af dess bifall, inrymma detsamma i Riksakten.
Vidare har man framdragit såsom skäl mot detta förslag,
att frågan är öfverlemnad till Unions-komitén; men vi veta
alla huru ovisst det är, när dess arbeten kunna blifva afslutade
och huru länge den förra hållit på att öfverlägga, utan att komma
till något slut, och om man anser saken vara af vigt, tror
jag icke att man på detta skäl bör förkasta förslaget.
En annan talare har ansett förslaget obehöflig!, derföre att
en sådan händelse icke skulle kunna inträffa. Det ligger icke
i vår makt att förutse kommande händelser, men om — då
Sverige 1809 anförtrodde sina öden åt Carl XIII — om, säger
jag, den värde talaren då blifvit tillfrågad, om han ansåg att något
annat land skulle velat tillegna sig Sveriges då utvalda Konung,
så tror jag icke att han skulle ansett något sådant vara att befara.
Ytterligare har man såsom en brist i förslaget anmärkt att
någon påföljd icke finnes föreskrifven. Sådant behöfves icke
heller, ty dels är Konungens person oantastelig och dels är grundlagens
(öreskrift tydlig i hvad som iakttagas bör mot de Konungens
rådgifvare, som icke tillse att rikets grundlagar hållas i helgd.
Då jag således anser förslaget vara både nödigt och nyttigt,
och då R. o. Ad. vid flera föreg:de riksdagar godkänt detsamma,
tror jag att R. o. Ad. äfven nu har skäl att bifalla det framställda
förslaget, hvarom jag får anhålla om propos.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag har vid föreg:de tillfällen
yttrat mig om ett likartadt förslag och måste äfven nu säga
några ord. Man må hysa hvilken tanke som helst om behofvet
af det ifrågaställa stadgandet, så måste man erkänna att detta
förslag står i strid med våra konstitutionella förhållanden till
Norge. Man har nyss åberopat att Riksakten icke är grundlag.
Den är likväl ett fördrag att Konungen i Sverige äfven
skall vara Konung i Norge, och att i vår grundlag införa ett
stadgande, som står i strid härmed, anser jag orimligt. Om detta
stadgande infördes i grundlagen, skulle vid ett tronombyte Konungens
rätt att mottaga Norges krona göras beroende af Svenska
riksdagens samtycke. Ensamt detta bör, då något undantag för
Norge icke skett, utgöra ett hinder för förslagets antagande.
Och derföre måste jag påyrka detsammas förkastande.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold: (Detta yttrande,
som blifvit talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af
honom blifvit återlemnadt.)
Hr Dalman: Jag begärde ordet med anledning af Frih.
Alströmers yttrande. Han tyckes hafva kommit till den slut
-
48
Den 4 April e. m.
satsen att Konungen i Sverige icke vidare skulle kunna vara
Konung i Norge, om det nu föredragna förslaget blir lag. Jag
förstår icke logiken i denna tankegång. Det är visserligen sannt
att om Konungen icke redan vore Konung i Norge, han icke
hädanefter skulle ega mottaga Norges krona, innan Sveriges riksdag
dertill lemnat sitt bifall, men då R. St:r genom Riksakten
förklarat att Sverige och Norge med deri stadgade vilkor äro
förenade under en Konung, så förstår jag icke hvarifrån Frih.
Alströmer hemtar sina farhågor i detta hänseende.
En värd talare har sagt att omständigheterna äro olika nu
mot då riksdagen sist fattade detta beslut, emedan K. M:t sedermera
förklarat sig gilla R. St:rs åsigt, men vägrat sin sanktion
ensamt af det skäl att enahanda stadgande borde samtidigt in
föras
i Norska grundlagen eller Riksakten. Jag deremot kan
icke finna annat än att ett sådant skäl för afslag snarare talar
för än emot, enär det skulle göra Sveriges beslut i denna del
beroende af Norge. Man har sagt att utlåtande i ämnet först
borde inväntas från den komité, som är nedsatt lör Riksaktens
revision, men, utom att det vore temligen förödmjukande för
Sveriges representation att rätta sig efter Norges beslut, så vet
jag icke heller huru långt komiténs arbeten äro framskridna.
Jag betviflar för öfrigt att frågan härom är till komiterade framställd
och vet således icke heller om den ens kommer under
deras pröfning. Men om så ock sker, tror jag icke att förslaget
der från Norges sida vinner sympatier, hvarföre jag anser oss
böra begagna detta tillfälle för att på sitt sätt moraliter förmå
äfven Norrmännen att äska införandet af ett sådant förslag i sin
grundlag.
Jag fortfar således i min anhållan örn bifall.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: I afseende
på nyttan och nödvändigheten af detta förslag är jag af olika
tanke med motionären, och tror äfven i motsats emot honom
att tidpunkten för detsamma är mindre lämplig nu, än då det
först framställdes. Då fanns nemi. utsigt för att en tron snart
skulle blifva ledig för ett närbeslägtadt folk, men så är icke
förhållandet nu, ty den enda, som för närv:de står tom, tror jag
icke vara af den lockande beskaffenhet att böra föranleda till
en Svensk grundlagsförändring.
Hvad sjelfva förslaget angår, så hyser jag betänklighet mot
detsamma, egentligen af ett skäl, som redan blifvit anfördt af
Hr von Ehrenheim, men som Konst.-Utsk:ts ordförande leinnat
utan all uppmärksamhet; hvarföre jag nu finner mig föranlåten
att upprepa detsamma. Det är nemi. en grundsats i vår Statsrätt,
att den ena statsmaktens rättigheter icke äro beroende af
de skyldigheter, den har mot den andra. Grundlagen har icke
karakteren af ett aftal emellan Konung och folk. Vi hafva visserligen
haft Kouungaförsäkringar, som stadgat att Konungen skulle
lemna tronen under vissa förhållanden, men någon sådan finnes
lyckligtvis
Den 4 April e. ra.
49
lyckligtvis icke i den nuvarande. Deri ligger grunden hvarföre,
på sätt Hr von Ehrenheim anmärkt, något äfventyr icke finnes
i den föreslagna §m utsatt lör det åsyftade förbudets öfverträdande,
och den anmärkta omständigheten gör, att ett sådant
äfventyr ej heller kari med bibehållande af den Svenska statsrättens
väsendtliga karakter stadgas. Jag har emellertid lärt
mig att, då man stiftar en lag, måste man älven hafva garanti
för att densamma efterlefves, och, der detta vilkor ej kan uppfyllas,
blir lagstiftningen opraktisk. Gr. Mörner har sagt att
denna garanti skulle ligga deri att rådgifvarne ieke kunde tillstyrka
Konungen att mot grundlagens bud antaga en annan krona,
om sådan erbjödes. Detta påstående tror jag har det felet att
Konungen icke vid möjliga underhandlingar med en främmande
nation om öfvertagande af dess krona, kati tvingas att ens meddela
sig med sina Svenska rådgifvare. Förslagets grundfel ligger
deruti att det innehåller ett förbud, rigtadt emot Konungen. Jag
vet väl att grundlagarne redan innehålla ett stadgande af denna
art, nemi. R. F:s 2:dra §, som säger att Konungen skall vara
af den rena evangeliska läran; och ej heller innehåller någon påföljd
för en öfverträdelse. Men detta exempel torde ej lörtjena
efterföljd, och då jag icke finnér skäl att i grundlagen införa
nya stadganden, som sakna ali praktisk betydelse, får jag anhålla
om afslag å detta Betänk.
Gr. Mörner: Det var då Frih. Alströmer hade ordet,
som jag anmälde mig. Jag kan nemi. icke fatta hans betänkligheter,
då det för honom, som lör alla, bör vara en nogsamt
känd sak att Riksdagen lemnade sitt samtycke att Konungen
skulle blifva Konung i Norge. Det är icke Konungen personligen
det är fråga om, utan endast om den fortlefvande institution,
som heter Konung. Och så mycket mindre kan jag förstå
den ädle Frihrns tvekan, som Konungen ju redan är Konung i
Norge, och det således aldrig kan blifva fråga om detta rike,
till hvars förening med Sverige samtycke redan är lemnadt. Och
detta torde vara så mycket klarare som en annan § i R. F.
talar om huru skall förfaras då Konungen reser ur Sverige och
Norge. I förslagets ordalag torde således icke något giltigt skäl
till dess förkastande finnas. Hvad Hr Lagerhjelm talat om, att
Konungen icke kunde ingå i afhandlingar med främmande makter,
så är derom icke nu fråga, ty det nu föredragna förslaget
berörer icke den 12:te §:n.
Jag lyckönskar Sverige att den talare, som näst före mig
yttrade sig, icke är en af Konungens konstitutionella rådgifvare,
ty då skulle det, efter mitt förmenande, vara illa bestäldt med
landets säkerhet. Hans yttrande att Konungen, utan att höra
sitt Statsråd, skulle kunna besluta att blifva Konung i främmande
land, förefaller mig dock så besynnerligt, att jag antager detsamma
vara tillkommet af förhastande. Skulle så icke vara,
tror jag att ingen af dem, som här yttrat sig, talat så för saken,
U. IV. 4
50
Den i April e. m.
ty om något så abnormt kunde hända, är det hög tid att ett
stadgande införes, som deremot uppställer hinder. De af öfrige
talare framställda erinringar hafva icke heller, så vidt jag förstår,
någon giltighet, hvarföre jag fortfarande anhåller om bifall.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Alströmer: Ilr Dalman har påbördat mig yttran
den,
som jag icke haft, då han säger att jag ansett att Konungen
skulle genom detta förslags antagande upphöra att vara Konung
i Norge. Detta måste jag bestrida.
För öfrigt må det vara att jag blir ensam om min åsigt,
men jag måste dock vidhålla densamma.
Gr. Sparre, Erik: Den som, i likhet med mig, nnder
trenne riksdagar hört denna fråga vidlyftigt diskuteras, den bör
vara så trött vid densamma, att han icke länge vill uppehålla
diskussionen. Så är åtminstone fallet med mig, men jag kan
dock icke underlåta att yttra en tanke, sorn tvingar sig på mig.
Då man här talat vidt och bredt om de vilkor, under hvilka
Konungen skulle kunna få mottaga en krona, har jag nemi. icke
kunnat undgå att tänka på det berömda Frankfurterparlamentet,
som lifligt diskuterade om huru de priser skulle användas, som
man väntade att Tyska flottan skulle taga. — Någon särdeles
chance synes mig icke finnas för kronor till Sveriges Konung.
Jag tror hvarken att man i allmänhet bjuder ut kronor på lät
eller att vi i synnerhet behöfva frukta något sådant. Lika med
Frih. Stael von Holstein anser jag att frågan väl kunde hafva
haft skäl för sig för några år sedan, men ingalunda nu.
Dessutom måste jag tillägga, att då vi nu äro förenade med
Norge under en Konung, kunna vi icke helt och hållet på egen
hand vidtaga dylika åtgärder, i afseende på vilkoren för successionen.
Hr Dalman säger visserligen att detta vore ett sätt att
tvinga Norge till att antaga enahanda stadgande, men detta land
torde nog handla efter sin egen opinion. Under alla förhållanden
synes mig Regeringens skäl till alslag å Ständernas förut
fattade beslut, eller att ändringen bör ske i sammanhang med
revision af riksakten, var både giltigt och dikteradt af grannlagenhet.
För öfrigt önskar jag att vi icke gifva den kommande representationen
ett sista exempel af detta tummande och fnaskande
med grundlagen, som ingalunda är på sin plats; ochanser
jag det vara en taktlös åtgärd att nu ånyo framkomma med
ett nyss af K. M:t forkastadt förslag, då vi inom kort hafva
att vänta en revision af riksakten, dervid Regeringen lolvat taga
saken i öfvervägande. Jag anhåller derför örn afslag å Betänk:t.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Stael von Holstein: Då jag nyss hade ordet, anmärkte
jag att det nu föreslagna stadgandet vore ett förbud
Den 4 April e. m.
51
mot Konungen personligen; och att derföre all garanti för dess
efterlefnad saknades.
Gr. Mörner Ster anser en tillräcklig garanti förefinnas i
rådgifvarnes konstitutionella ansvarighet och påstår att jag endast
illa uppfattat rådgifvarnes skyldigheter. Jag är emellertid
icke alldeles okunnig om dessa, men förbiser ej heller, att äfven
för kungliga rådgifvare omöjligheter finnas, och att de särskildt
icke torde kunna hindra sin monark att emottaga en främmande
thron, i synnerhet om de icke ens på förhand underrättas
om dylika dynastiska planer. Till bestyrkande af denna
min mening får jag fästa Hr Grins uppmärksamhet på den
omständigheten att den ende Svenska monark, som mig veterligen
under nuvarande statsskick blifvit erbjuden en krona, nemi.
Garl XIII, underhandlade personligen med Norska folket genom
sina kommissarier, och att unionen mellan Sverige och Norge
tillkommit utan garantier af någon konstitutionell ansvarighet, åtminstone
å Svensk sida.
Gr. Mörner: Mot Gr. Sparre tillåter jag mig erinra att
man icke stiftar grundlagar med afseende på de tillfälligheter,
sorn för dagen är att förvänta, utan med blicken fästad på en
längre tid. Det må vara honom förbehållet att anse detta förslag
som ett fnaskande, men om Konst.-Utsk:t icke gör sig
skyldigt till annat fnaskande än att tillstyrka ett förslag, som R.
St:r två gånger bifallit, så kan det med lugn mottaga Gr. Mörners
anmärkningar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landm. yttrat, att under densamma flera ledamöter
hade ansett Konst.-Utsk:ts ifråg:de förslag böra hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men att andra ledamöter
deremot yrkat detsammas förkastande; framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. derå, att förslaget skulle af R. o. Ad. förkastas,
och, då svaren utföllo med talrika osli starka nej, blandade
med ganska många ja, förklarade sig hafva funnit nej öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voterings-propos.:
»Den som förkastar det af Konst.-Utsk:t i Mem:t N:o 9
framställda förslag om det tillägg till 12 § R. F., att Konungen
icke utan riksdagens samtycke må blifva regerande furste af
utländsk stat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder detta förslag icke af R. o. Ad. förkastadt.
»
52
Den 4 April e. m.
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 57.
Nej — 64.
Härefter förrnälte Hr. Gr. o. Landtm., att, till följd af föreskriften
i 81 § U. F., det ifrågav:de förslaget komme att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 26 och 28 sisth Mars
bordlagda Utlåt. N:o 59, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om anvisande
af medel till utvidgning af den för jernvägen genom
Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning i de
för trafiken derstädes afsedda byggnader.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Då jag vid behandlingen af
denna fråga iriom Stats-Utsk:t icke kunnat instämma i det slut, hvari
Utsk:t stannat, samt af sådan anledning deremot reserverat mig,
anser jag mig böra i korthet omnämna de hufvudsakliga skäl,
på grund hvaraf jag yrkar, att det af Utsk:t tillstyrkta anslagsbelopp
af en half million icke måtte af R. o. Ad. beviljas.
Efter mitt förmenande är denna fråga alltför tidigt väckt.
Af handlingar, som varit i Stats-Utsk:t tillgängliga och hvilka
delvis finnas i sammandrag intagna i Betänk:t, inhemtas, att K.
M:t ännu icke funnit Sig föranlåten att gilla ritningar och förslager
till centralstationen. Det är ännu helt ovisst huru denna
byggnad kommer att se ut, om den skall blifva en, två eller tre
våningar o. s. v. Under sådana förhållanden och med särskildt
afseende på Statsverkets brydsamma ställning anser jag rådligast
vara, att icke bevilja det ifrågasatta beloppet. Dertill är
så mycket mera skäl som, enligt hvad med anspråk på tillförlitlighet
berättas, det sednaste lånet å 9 millioner Preussiska
Thaler till dun del, som är ställd på option, eller nära 13 millioner
riksmynt, icke lärer komma att inflyta, och som dessa medel
varit påräknade, befinna sig fulimägtige i Riksgäldskontoret i
en ganska bekymmersam ställning, enär de icke veta hvarifrån
de ifrågavarande penningarna skola anskaffas. Då nu vid denna
riksdag skulden ytterligare kommer att förökas med kanske 5
eller 6 millioner i och för de anslag, som dels redan blifvit beviljade
och dels komma att beviljas, finner jag, att den summa
af en half million, som af Stats-Utsk:t i detta Betänk, blifvit
tillstyrkt, är en utgift, som ganska väl kan anstå 8 eller 9 månader,
vid hvilken tid den nya riksdagen sammanträde helst
sammanbindningsbanan genom Stockholm, som skulle föranleda
denna utgift till följd af förväntad ofantlig trafik, sannolikt icke
hunnit blifva färdig förr än den nya riksdagen både sammanträdt
och haft god tid på sig att bevilja det anslag, som då kan
anses vara erforderligt.
Deu 4 April e. m.
53
Med afseende å hvad jag således i största korthet anfört och
då jag i anseende till den redan ganska långt framlidna tiden icke
anser tillständigt att vara vidlyftig, tager jag mig friheten hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på afslag å Utsk:ts hemställan
och bifall till den reservation, hvilken finnes bilagd Betänka.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Sedan R. St:r vid sistlidna
riksdag beslutat anläggandet af sammanbindningsbanan genom
Stockholm och i sammanhang dermed en centralstation för
den vestra och den norra banan, skulle jagj anse det vara
en särdeles stor misshushållning med allmänna medel, om R.
St:r vid denna riksdag icke bifölle åtminstone Stats-Utsk:ts ifrågavarande
hemställan.
Att rörelsen på våra jernbanor allt mer och mer tillväxer
samt att detta sker vida utöfver hvad man i förstone vågat
hoppas, derom torde meningarna icke vara delade. Det må
derföre vara ursägtligt, att förslagerna, som uppgjordes i förvärtan
att inkomsterna icke skulle kunna betäcka rörelsekostnaden,
beräknats efter allra största sparsamhet. Emellertid bar
det sedermera visat sig, att trafiken vida öfver någon förväntan
vunnit omfattning och detta till den grad, att inkomsten under
sista året utgjort nära 3 proc. netto å anläggningskapitalet.
Denna utveckling är så oväntad, att inan icke kan undra på,
att man från början icke vågat i sina planer gå så långt som
man bort.
Då nu K. M:ts, byggnadsstyrelsens och trafikstyrelsens framställningar
ådagalägga, att i Stockholm uppstått behof af en
större centralstation, hemställer jag, om det kari vara klokt att
uppskjuta denna fråga till en tidpunkt, då priset för inlösen af
erforderliga tomter stigit till ännu högre belopp, än som nu
skulle behöfva derför utgifvas.
Frih. Klinckowström har sagt, att frågan vore för tidigt
väckt, emedan ritningar och förslager icke blifvit af K. M:t godkända.
Men huru skulle K. M:t kunnat godkänna ritningar till
stationshus, innan kändt vore, huru stor summa af R. St:r
komme att dertill beviljas 1
Vidare har Hr Frilen påpekat nödvändigheten att vid denna
riksdag iakttaga stor sparsamhet samt framhållit, att K. St:r
vid denna riksdag skulle nödgas besluta en upplåning al 5 å 6
millioner till utgifternas bestridande. För hvarje gång Hr Frilen
uppträder, utmålar han landets financiella ställning allt mörkare
och mörkare. Jag frågar emellertid Hr Frihm, om icke en utredning
i Stats-Utsk:t visar, att Statens tillgångar räcka till att
betacka ej blott de ordinarie, utan äfven de extra ordinarie statsutgifterna,
undantagandes dem till jernvägsbyggnader, och för
sådant ändamål hafva tills dato blifvit anvisade endast 500,000
rdr för nordvestra stambanan, och nu är fråga om 500,000 rdr
till sammanbindningsbanan. Jag vågar påstå, att en så stor upp
-
54
Den 4 April e. ra.
låning, som den af Frih. Klinckowström förespeglade, icke kan
komma i fråga.
Hr Frihtn har äfven framhållit den osäkra ställning, hvari
Riksgäldskontoret skulle befinna sig till följd deraf, att den del
af sista statslånet, som varit ställdt på option, icke skulle komma
att inflyta. Att detta skäl icke kunnat verka på ledamöterna i
Stats-Utsk:t, är klart, då optionstiden lupit till ända den l April,
men Betänk:t är dateradt den 21 Mars.
Då Utsk:t ansett sig icke kunna bifalla K. M:ts Propos. i
sin helhet, synes mig Utsk:t hafva träffat en rigtig medelväg,
när det velat anvisa medel till verkställande af de expropriationer,
som borde ske nu, på det icke Staten i en framtid, sedan
tomterna ytterligare stigit i värde, skulle betungas med förökade
utgifter.
På grund af de skäl, jag haft äran anföra, anhåller jag att
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ts hemställan.
Frill. Bildt, Didrik Gillis: (Detta yttrande, som blifvit
talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt.)
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Hufvudsakligen förekommen
af de tvenne föregående talarne, kan jag fatta mig kort.
Hvar och en, som genomläser Frih. Klinkowströms reservation,
torde finna, att de deri anförda skälen äro ganska svaga.
De vända sig derikring att Frih. Ericson förklarat det ursprungligen
afsedda utrymmet vara tillräckligt och att det således borde
anses vara tillfyllestgörande. Det är emellertid omkring 5 år
sedan Frih. Ericson uppgjorde sin plan enligt dåvarande förhållanden,
hvilka icke kräfde större utrymme. Ett motsatt förhållande
har numera inträdt och derpå finnas ovedersägliga bevis,
bland andra det att R. St:r nyligen, på K. M:ts Nåd. framställning,
funnit sig böra anslå flera millioner till trafikmaterielens
ökande.
Den af Frih. Klinckowström jemväl anförda omständighet,
att ritningar och förslager ännu icke blifvit af K. M:t godkända,
förtjenar så mycket mindre afseende som, vare sig att en större
eller mindre ritning blir antagen, i allt fall expropriation är af
nöden i och för beredande af utrymme åt spårvexling o. d. Det
är för att förekomma de förökade utgifter, som oundgängligen
skulle blifva en följd, om Staten först framdeles skulle anskaffa
nödigt utrymme, Utsk:t ansett sig böra tillstyrka anslag för åtminstone
detta ändamål.
Under åberopande af detta förhållande, samt med stöd af
hvad utaf de föregående värde talarne blifvit anfördt, anhåller
jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Posse, Arvid: Det torde tillåtas mig att lemna R. o.
Ad. några faktiska upplysningar i den fråga, som nu utgör föremål
för öfverläggningen.
Den 4 April e. m.
55
Då R. St:r vid en föregående riksdag beviljade anslag till
sammanbindningsbanan och till en bangård istockholm, lemnades
bland annat 600,000 rdr till bestridande af expropriationerna
till bangården. Når expropriationerna skulle verkställas, visade
sig snart, att denna summa var otillräcklig, och för att kunna
verkställa expropriationerna, var man nödsakad, att af byggnadssumman
använda ett belopp af 250,000 rdr. Sedan jemväl
denna summa blifvit använd, återstod ännu Bergfalkska egendomen
att inlösa. Denna tomt är belägen midt i spårlinien, så
att, ehvad banan skall byggas efter den af Frih. Ericson ursprungligen
uppgjorda planen eller efter den sedermera upprättade,
mäste denna tomt exproprieras. Om R. St:r icke bevilja
det begärda beloppet, måste byggnadsstyrelsen försälja af redan
exproprierad mark hvad som, enl. den första planen, är till öfverlopps,
men, enl. den sednare planen, af behofvet påkallas,
på det att med de penningar, som derför inflyta, utgifterna till
inlösen af Bergfalkska egendomen må kunna bestridas.
Skulle R. St:r icke bevilja de ifrågasatta 500,000 rdr, sker
sådant naturligtvis under förutsättning att ursprungliga planen
för bangården är tillräcklig; men nu är planen tvertom så inskränkt,
att man måste antaga, att det inom några få år skulle
blifva nödvändigt att åter expropriera den mark, som skulle försäljas
för nyssnämnda ändamål, och, som kostnaden derför skulle
blifva ganska dryg, kan jag icke tillstyrka en sådan åtgärd.
Oaktadt jag således med nöje ser, att R. St:r vilja hushålla,
på det Staten icke må behöfva uppträda såsom sökande till ett
nytt lån, tror jag dock, att en klok hushållning bjuder att man
bör bevilja det af Stats-Utsk:t föreslagna belopp, 500,000 rdr,
för att af dessa medel med 250,000 rdr betacka byggnadsfondens
förskott och med 250,000 rdr inlösa Bergfalkska tomten.
Regeringens Propos. omfattar ytterligare ett anslag af 470,000
rdr för uppförande af de större byggnader, som vid bangården
skulle erfordras. Ingen ledamot Ilar bär yrkat bifall till Propos:n
i denna del och jag behöfver således icke uppehålla mig
vid att bevisa, att man för närvarande måste inskränka sig till
hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Hamilton, Henning: Med Hr Skogman instämmer
jag deruti, att de af reservme anförda skäl till afslag å K. M:ts
Propos. icke äro giltiga. I Riksgälds-afdelningens förslag med
dertill hörande motivering, som af dem blifvit åberopadt, är endast
anlördt, att då Frill. Ericson ansett de af honom utstakade
dimensioner för bangården vid Clara sjö motsvara den blifvande
trafikens fordringar och de vid sista riksdagen anslagna
medel tillräckliga för verkställande af nödiga expropriationer och
byggnader m. m. i och för denna bangård, och man ej torde
kunna bestrida det vitsord, som borde tillerkännas Frih. Ericsons
på en rik erfarenhet grundade omdöme i denna fråga, så
vore det ej skäl att bevilja anslag för ett ändamål, som sträckte
sig utöfver hvad han ansett nödigt. Utan att i ringaste mån
56
Den 4 April e. m.
underskatta Frih. Ericsons förtjenst, kan man ju antaga möjligheten
deraf, att andra personers insigt och den erfarenhet, vi
under sednaste tider vunnit, skulle kunna i någon mån vederlägga
de af honom lemnade uppgifter och att, örn han fortfarande
varit Chef för våra jernvägsbyggnader, han möjligen nu
skulle hafva öfvermätt till en annan åsigt. Jag anser således icke
att de af reservme anförda motiver innebära något grundadt
skäl till afslag. Men om man dermed skulle vilja anse Frih.
Klinckowström vederlagd, så lår jag deremot anmärka, att Frih:n
uti sitt sednaste anförande icke med ett ord vidrört dessa motiver,
utan endast förklarat, att han instämde uti det slut, hvartill
reservme kommit, nemligen att vid innev:de riksdag icke bevilja
något anslag till det ifrågavarande ändamålet, och för denna
sin mening anförde han helt andra skäl, hvilka jag för min del
icke funnit af Frih. Ugglas vederlagde, ehuru en föregående talare
i detta hänseende ej varit med mig liktänkande.
Det af Frih. Klinckowström anförda skäl till afslag, att
frågan vore för tidigt väckt, enär ritningarne för den blifvande
stationsanläggningen ännu icke vore uppgjorda, lemnar jag derhän.
Det är visserligen sannt, att Utsk:ts Betänk, innehåller en
sådan uppgift; men det är dock möjligt, att äfven om ritningarne
till sjelfva byggnaderna ännu icke äro uppgjorda, man det
oaktadt kan bedöma storleken af den för dem nödiga tomt och
således äfven de kostnader, som för expropriation af derå befintliga
byggnader kunna vara af nöden. Så till vida kan således
icke heller jag fästa fullt afseende vid hvad Frih. Klinckowström
i denna del anfört. Deremot fäster jag sä mycket
större vigt vid hvad han framhållit rörande Statsverkets tillstånd,
och jag anser väl värdt att samvetsgrannt beakta den
frågan, huruvida icke en för våra förhållanden så betydlig utgift,
som en half million, kan undvikas eller uppskjutas. Frih.
af Ugglas har förklarat, att den af Frih. Klinckowström gjorda
framställning om behofvet att upptaga ett nytt lån på 5 mill.
icke vore rigtig och endast vore ämnad att tjena såsom ett
skrämskott, samt att Stats-Utsk:t vore i stånd att förete handlingar,
deraf inhemtades, att debet och credit ginge förträffligt
ihop. Om nu emedlertid jag skulle uppdraga en tafla, som
stöter ännu mycket mera i svart, så ber jag R. o. Ad. vara
öfvertygad, att det icke sker för att skrämma eller för att anslå
någon känsla, i all synnerhet en, som bör vara detta Stånd
så främmande, som rädsla. Men jag gör det, emedan jag är
fullt öfvertygad om sanningen af det förhållande, jag nu ämnar
påpeka.
Mångfaldiga gånger har hos oss visat sig olägenheten
deraf, att Sverige icke eger någon finansminister. Det är
dock sannt att Konungen skall för representationen framlägga
en redogörelse öfver Statsverkets tillstånd och behof; detta
sker vid hvarje riksdag, och det sker samvetsgrannt i så
måtto, att der uppgifvas alla de utgifter, som erfordras
för den ordinarie Statsregleringen, och så många för den
Den 4 April e. m.
57
extraordinarie, silin man på förhand känner; och med ledning
häraf söker man sedermera att på bästa sätt jemka sig
till deremot svarande inkomster. Vid innevarande riksdag har
detta skett genom föreslagen förhöjning i bränvinsskatten, hvilken
enligt beräkning skulle medföra det vackra resultat, att
icke blott debet och credit skulle gå ihop, utan till och med
ett öfverskott uppstå. Huruvida detta resultat kommer att ernås,
tror jag emedlertid vara tvifvelaktigt, och jag är öfvertygad,
att om Sverige egde en finansminister med skyldighet att
ej blott uppgöra och framlägga redogörelse för Statsverkets behof,
utan jemväl att anskaffa medel till dess fyllande, så skulle
taflan komma att framstå i en ännu mörkare dager, än Frih.
Klinckowström uppdragit den. Det är nemi. nu fråga icke blott
om några hundra tusen rdr, utan frågan rör sig omkring millioner,
— och ganska många millioner. Visserligen ärdetsannt,
att, då förevarande Betänk, uppgjordes, Stals-Utsk:t hvarken egde
eller kunde ega någon bestämd kännedom, huru många millioner
under denria statsregleringsperiod behöfva upplånas, men
någon uppgift i detta hänseende har ej heller blifvit af Frih.
Klinckowström lemnad; och för min egen del lår jag förklara,
att jag, ehuru fullmägtig i Riksg.-kontoret, i detta ögonblick icke
är i tillfälle att lemna fullt tillförlitliga uppgifter, men det säkra
är, att Riksg.-kontoret, utan afseende å de anslag, som vid denna
riksdag blifvit beviljade, måste upplåna ej mindre än 13 mill.
rdr. Lägger man härtill de utgifter, som blifva en följd af de
anslag Stats-Utsk:t ytterligare tillstyrkt, så är jag fullt förvissad,
att den särskildta upplåning, som de vid denna riksdag beviljade
anslag komma alt medföra, ingalunda understiger 5, men
snarare närmar sig till 6 å 7 mill. Riksg.-kontoret har nemi.
många förbindelser att uppfylla, hvarom K. M:ts Propos. ingenting
innehåller och hvilka derför lätteligen kunna undfalla ett
stort antal representanters uppmärksamhet. Jag vill icke bestrida,
att jag vid de nu lemnade upplysningarne kunnat något
misstaga mig; men jag har haft tillfälle att taga kännedom om
en tablå, utvisande beloppet af den upplåning, som i och för
de vid denna riksdag beviljade anslag sannolikt blir af nöden,
och detta belopp öfverskrider icke så obetydligt de omnämnda
5 mill. Den tafla, jag uppdragit, är således visserligen förskräcklig;
men är den sann, så får man tåla vid att höra den, och
jag tror det bevisa mera rädsla att icke våga se sanningen i
ansigtet, än att icke bevilja millioner, hvartill man saknar tillgång.
Om nu det förhållande kommer att inträffa, hvilket jag ofvan
omnämnt — ingalunda såsom alldeles bestämdt, men dock
såsom ganska möjligt — att nemi. Riksg.-kontoret under innevarande
år måste upptaga lån till belopp af 18 mill., så blir
frågan, hvarifrån och till hvilket pris dessa penningar kunna erhållas.
Att man icke kan tänka på en så betydlig upplåning
inom landet, är klart, och äfven om det läte sig göra, är det
dock ingalunda önskvärdt, att Staten framstår såsom konkurrent
lör en så ansenlig summa. Vända vi åter våra blickar
58
Den 4 April e. m.
utåt, så visar sig, att omständigheterna ingalunda äro gynnande.
Vi kunna nästan postdagligen genom uppgifter i de främmande tidningarne^se,
huruledes värdet på alla papper är i ständigt fallande
på den utländska marknaden. Man har visserligen såsom skäl härtill
hört omnämnas de politiska förvecklingarne i Tyskland, och
möjligt är, att dessa snart kunna vara förbi, men det kan äfven
hända, att ett motsatt förhållande kommer att inträffa, och
under sådana omständigheter bjuder nödvändigheten att vara försigtig.
Jag har här de sednaste uppgifterna, huru de olika lånen
noterats, och deraf synes, att värdet, på alla papper är i
ständigt fallande och att bland annat ett Österrikiskt 5 procits
statslån ej noterats högre än 59 proc. Under så beskaffade
förhållanden är det föga uppmuntrande att tänka på stora upplåningar,
synnerligast för den, som fått det dyrbara förtroendet
att söka anskaffa lån för möjligast bästa pris.
Dessa betraktelser leda mig tili den önskan, att man, såvida
ej allt för stora olägenheter derigenom skulle uppstå, måtte
uppskjuta med beviljande af det anslag, Utslct nu föreslagit.
Såsom skäl för en motsatt åsigt har man anfört de stora uppoffringar,
Stockholms innevånare gjort för att bereda utrymme
åt den ifrågavarande sammanbindningsbanan. Jag skänker dessa
uppoffringar min stora högaktning, och om jag kunde bevisa
stadens innevånare min tacksamhet härför, så skulle jag ej ett
ögonblick tveka att göra det; men jag kan icke finna, att dessa
uppoffringar innebära något tvång att gifva penningar för dem,
som icke hafva några sådane att gifva. — Man har 'äfven anfört
att trafiken på sednaste tiden ökats så betydligt, att det af
detta skäl vore nödvändigt att gifva förökadt anslag. Ja, det är
visserligen sannt, att den ökade trafiken kräfver planens uppgörande
i större skala nu, än för 15 år sedan; men härmed
är icke bevisadt, att det ju icke möjligen skulle kunna låta sig
göra att provisoriskt anordna en bangård på Norrmalm sålunda,
att den kan blifva tjenlig, till dess stambanan blir färdig. Ett
skäl, som till mig talat temligen starkt, har varit det af Grefve
Posse anförda, nemligen att det skulle vara en misshushållning
att icke expropriera den s. k. Dergfalkska egendomen, belägen
i midten af den utstakade jernvägsplanen, och att denna egendom
sannolikt om ett eller annat år skulle komma att betydligt
stiga i värde, hvadan man genom ett uppskof skulle onödigtvis
bortkasta penningar. Men samme talare har äfven anmärkt,
att redan för expropriationer, som befunnits oundgängligen
nödvändiga, penningar kunnat förskottsvis tagas af byggnadsmedlen.
Om nu den ifrågavarande expropriationen är så
ytterst nödvändig, att den hvarken kan eller bör uppskjutas, så
förefaller det mig icke omöjligt, att äfven härtill medel skulle
kunna förskjutas af byggnadsfonden, helst jag icke kan finna,
att vid ifrågav:de sammanbindningsbanas anläggande en så ofantlig
skyndsamhet är af nöden. Det kan visserligen vara
mycket beqvämt för dem, som bo på Norrmalm, att kunna begagna
stationen vid Clara sjö, och slippa att färdas till Söder
-
Deu 4 April c. m.
59
malm; men den stora trafik, som skulle komma att ega rum
midt igenom staden, tror jag kommer att temligen reduceras,
och för de få personer, som denna väg vilja föra antingen sig
sjelfva eller sina varor, tror jag det icke vara skäl, att Staten
gör en betydande uppoffring förr, än tid och lägenhet visa sig
mera fördelaktiga, än nu är förhållandet. Skulle således i bvggnadskassan
finnas medel, som i förskott kunde till den ifrågavarande
expropriationen användas, så tror jag det vore klokast att
nu icke fatta något beslut om anslag till detta ändamål, utan
hjelpa sig fram så godt man kan till nästa riksdag, då omständigheterna
möjligen kunna visa sig mera fördelaktiga.
Jag har, såsom R. o. Ad. hört, icke med full bestämdhet
yttrat mig i sjelfva hufvudfrågan, utan egentligen blott tagit
dess financiella del i betraktande. Skulle de utvägar att utan
förökadt anslag tillsvidare hjelpa sig fram, hvilka jag nu haft
äran framställa, befinnas värda någon uppmärksamhet, så skulle
man kanske lättast komma till en ömsesidig belåtenhet, om frågan
återremitterades till Utsk:t, som nu är bättre i tillfälle att
ega fullständig kännedom om Sveriges lånebehof under innev:de
år, än då frågan der sednast förevar till behandlig. Skulle åter
R. o. Ad. icke finna en återremiss nödig, så nödgas jag af
fruktan att bevilja mer, än vi ega och utan allt för stor svårighet
kunna betala, förena mig uti Frih. Kiinckowströms yrkande
om afslag å K. Mits Nådiga framställning.
Frih. Klinckowström: Som den siste värde talaren
redan besvarat en del af de anmärkningar, som blifvit rigtade
mot mitt sednaste anförande, så kan jag nu fatta mig ganska
kort.
Det är en högst besynnerlig tillfällighet, att hvarje gång,
jag sökt teckna landets närvarande finansiella ställning, så har
Frih. af Ugglas sökt vederlägga mina uppgifter, med påslående,
att de icke äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
Sålunda ville Frihm under debatten angående 4:e och 5:e Hufvudtitlarne
vederlägga den exposée af våra finanser, jag i början
af densamma gjorde; men Frilen förklarade sig dervid hafva
beklagligtvis glömt att medtaga de derför nödiga materialierna,
hvadan han icke kunde då vederlägga mina uppgifter, Den
tafla, jag då uppdrog, har jag sedermera lyckats få tryckt i en
af våra tidningar, och tillfälle har således varit Frihm lemnadt
att med sina inkast bemöta de af mig lemnade uppgifter. De
upplysningar, Frihm lemnat, och som ligga på Stats-Utsk:ts bord,
äro mig väl bekanta, men jag trotsar Frihm att med ledning af
dessa eller några andra handlingar komma lill ett bättre resultat
med afseende å våra finanser, än det jag framställt. På den
allra sista tiden har, såsom den siste talaren omnämnt, penningeställningen
försämrats. Jag ber Frihm icke allt för mycket rätta
sig efter den kalkyl, som af Chefen för Finans-l)ep:tet är gjord
i I^ongl. Maj:ts Propos, angående Statsverkets tillstånd och behof,
ty då skulle han komma att begå åtskilliga fel. Der äro
60
Den 4 April e. m.
nemligen beräknade åtskilliga tillgångar, hvilka ännu icke äro
till inflytande afgjorda, t. ex. bränvinsskatten; der är såsom en
säker källa upptaget det lån till belopp af 9 millioner Thaler;
af hvilka R. St:r i närvarande stund icke veta, hvarifrån de
skola 1a de 13 millioner R:dr, hvilka voro underkastade option
med mera dylikt. Under sådane förhållanden tror jag, att
Frihms tafla skall blifva vida mörkare, än den jag uppgjort.
Hvad beträffar den uppgift, att våra jernvägar skulle hafva
gifvit en nettovinst af nära 3 proc., så anser jag mig böra bemöta
denna, om jag så får säga, fras uti dess grodd, emedan
jag väl inser, att den af motståndarne kommer att användas
såsom ett mäktigt vapen. Går man till botten af saken, finner
man lätteligen, att någon behållning icke förefinnes. Den s. k.
vinst, som redovisas i Trafikstyrelsens berättelse och som för
år 1864 belöper sig till 2T\f;5lr> proc., har uppkommit derigenom,
att man icke tagit i betraktande de summor, som af trafikmedlen
måste utgå till mindre byggnader och reparationer, äfvensom
att Staten icke afsatt någon reservfond, hvilket alltid
plägar ega rum hos enskildta bolag för att bestrida de betydliga
reparationer, som vid alla jernvägar äro af nöden, när skenor
och rörlig materiel äro utnötta. Omloppstiden härför är beräknad
till omkring 15 ä 20 år för rails; och efter denna tidsperiod
skall man få se, att Staten i och för det nämnda ändamålet
måste göra icke obetydliga uppoffringar. Om man tager dessa
uppoffringar i beräkning vid bestämmande af den nettovinst, våra
jernvägar lemnat, så tror jag, att denna reduceras till ingen.
Tvenne talare hafva anmärkt, att Stats-Utsk:t vid frågans
behandling icke egt kännedom derom, att optionsrätten till den
återstående deien af vårt jernvägslån icke skulle komma att
begagnas. Ja, det är väl sannt, men det må icke förundra Eder,
Mina Hrr, att Riksgäldsafdelningen, som skall besluta angående
summor af 30 å 40 millioner, af en loflig omtanka om rikets
bästa måste tänka sig fall, hvilka ej så direkt ligga för ögonen;
och Riksgäldsafdelningen har äfven, ehuru den icke egde någon
kännedom huru dermed sig förhölle, förutsett, att hvad som nu
handt, verkligen skulle inträffa. För jernvägar har endast vid
denna Riksdag begärts icke mindre än 374 millioner. Jag hemställer
till hvar och en hvad följden skulle blifva, om man ginge
alla dessa anspråk till mötes. Men Gud vare lof, att så ej skett;
och jag hyser den förhoppning, att R. o. Ad. skall, på sätt Riksgäldsafdelningen
gjort, underkänna alla enskildta anspråk på bidrag
till dylika företag, de må ega hvilka förespråkare som helst.
Det förundrar mig ingalunda, att Frih. Bildt, såsom styresman
för Stockholms stad, är lifligt intresserad i denna fråga;
och ett dylikt intresse hedrar honom mycket; men jag tror, att
han går allt för långt. Då man vid en föregående Riksdag beviljat
ganska betydliga belopp för sammanbindningsbanan, hade
man enligt min tanke bort hålla sig inom de sålunda medgifna
tillgångarne. Så har man likväl icke gjort, utan icke obetydligt
öfverskridit det först uppgjorda kostnadsförslaget, i det man nu
Den 4 April e. m.
61
ansett expropriationskostnaderna med i million öfverstiga det
belopp, som primitivt varit till detta ändamål afsedt, och redan
för verkställda expropriationer utbetalt 250,000 rdr mera än hvartill
11. St:r derför anvisat medel. Beträffande de 250,000 rdr häraf,
hvilka skulle användas till inlösen af den s. k. Bergfalkska egendomen,
smärtar det mig att nödgas bemöta några.af de af Gr.
Posse lemnade så kallade faktiska upplysningar. Afven jag har
varit i tillfälle att taga del af alla de handlingar rörande denna
fråga, hvilka varit tillgängliga på Utsk:ts bord, och jag vågar
försäkra, — hvilket äfven synes af Utsk:ts Betänk., — att expropriation
af denna egendom ingalunda är nödig, såvida R. St:r
vidblifva sitt en gång fattade beslut att anlägga ifrågavarande
bangård efter den först uppgjorda mindre planen, och hvartill
medel förefinnas. Nämnda expropriation blir måhända behöflig
först då, när R. St:r bifalla K. M:ts Propos. om utvidgning af den
uppgjorda planen till bangård. — Hvad beträffar Frih. Bildts
anmärkning, att det vore en misshushållning att ej nu inlösa den
Bergfalkska egendomen, emedan egaren eljest komme att inom
kort tid betydligt stegra sina anspråk, så ber jag att få erinra,
att vi hafva en expropriationslag, som en hvar måste underkasta
sig, och som sätter en gräns för allt för högt uppdrifna
anspråk. Jag tror således, att denna anmärkning endast kan
betraktas såsom ett skrämskott.
Jag vill nu ej längre upptaga R. o. Ad:s tid med besvarande
af några mindre inkast, utan inskränker mig till att fortfarande
yrka afslag å Utsk:ts Betänk.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Oaktadt den af
Frih. Klinckowström nu hållna general-repetition angående våra
finansers bedröfliga tillstånd, hvilken generalrepetition upprepas
nästan hvarje gång, då fråga är om ett anslag, som Frih:n icke
vill bevilja, bade jag tänkt begära bifall till min reservation i öfverensstämmelse
med K. M:ts Nåd. Propos.; men då ett dylikt
yrkande icke blifvit af någon föregående talare framställdt, förenar
jag mig med dem, som begära bifall till Stats-Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas: Jag vill icke vidare tvista med Frih.
Klinckowström angående vår finansiella ställning, ty dertill fordras
noggranna sifferuppgifter; jag uppskjuter emedlertid med
fullt lugn denna sak till slutet af innevarande Riksdag, då det
kommer att visa sig, hvem af oss har rätt. Jag anhåller dock
att nu särskildt få fästa mig vid en omständighet, som blifvit af
Frihm framhållen. Frih:n har förklarat, att våra jernbanor icke
skulle hafva gifvit någon nettovinst, ehuru denna vinst, enligt af
Trafikstyrelsen uppgjorda beräkningar belöper sig till nära 3 proc.
Jag hemställer dock till Frihm, om man då bör anse denna
Trafikstyrelsens uppgift af intet värde. För min del anser jag
den fullt tillförlitlig, och att det är en uppgift, hvaröfver vi alla
62
Den 4 April e. m.
böra glädjas, enär den utvisar ett resultat, som öfverstiger våra
förhoppningar.
Jag kan icke underlåta att med anledning af de af Gr. Hamilton
framställde förhållanden hemställa till JR. o. Ad., om det
verkligen är tänkbart, att vår finansiella ställning är så ytterst
bedröflig, att vi nu icke skulle kunna till det ifrågavarande ändamålet
anvisa 500,000 rdr, då det ligger i öppen dag, att om
vi nu icke göra det, vi framdeles blifva nödgade att dertill anslå
vida större belopp. För min del anser jag, att det skulle vara
en så stor misshushållning att nu icke bevilja det för bangårdens
utvidgning begärda anslaget, att jag icke kan tro, att vår
ställning är så förtviflad, att vi icke kunna göra denna uppoffring.
Man har sagt, att man gerna kunde nöja sig med den först
planerade mindre bangården. Jag vågar dock fästa uppmärksamheten
derpå, att denna plan uppgjordes på en tid, då man
ej vågade göra sig stora förhoppningar om den trafik, som skulle
komma våra jernvägar till del. Då det nu emedlertid visat sig,
att resultatet i detta hänseende ej blott motsvarat, utan betydligt
öfverstigit allas förväntan, så är det klart, att den först upp
gjorda
planen visar sig vara allt för liten, i förhållande till den
blifvande trafiken. Jag ber att äfven få påpeka ett förhållande,
hvarom jag erhållit upplysning, nemligen att om den Bergfalkska
egendomen ej inlöses, så lemnar bangården utrymme till
utläggande af endast tvenne spår; och jag hemställer till en hvar,
om icke endast detta enkla faktum är tillräckligt bevisande för
nödvändigheten af det begärda anslaget.
Af dessa skäl, och hufvudsakligen derför, att jag tror det
vara en stor misshushållning med statens medel att ej lemna
det begärda anslaget, och att vår finansiella ställning icke är så
bedröflig, att den icke medgifver en dylik utgift, yrkar jag fortfarande
bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Ehuru den summa,
Utsk:t uti sitt Betänk, tillstyrkt, betydligt understiger den, som
K. M:t uti sin Propos. begärt, instämmer jag dock med de ledamöter,
som yrka bifall till Utsk:ts hemställan, enär medelst
den der föreslagna summa dock de för den närmaste tiden erforderliga
utgifter kunna bestridas.
Man har anmärkt, att denna anslagsfråga blifvit för tidigt
väckt, emedan sammanbindningsbanan i dess helhet ej ansåges
kunna blifva färdig under innevarande år. Del är onekligen
sannt, att utsigterna för dess färdigblifvande detta år ej äro
stora; men jag hemställer till en hvar, huruvida det är tänkbart,
att bangården skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt ordnas,
då Styrelsen och Regeringen sväfvade i ovisshet om de
derför nödiga medlen skulle beviljas eller ej. Skulle man förutsätta,
att hela det af K. M:t begärda anslag skulle afslås, så
kunde följden blifva den, att bangården ordnades på ett så otillfredsställande
sätt, att en utvidgning deraf inom ganska få år
blir af nöden. Det är endast för att i god tid och innan ban
-
Den 4 April e. m.
03
gärden blifvit för trafik öppnad och till Trafikstyrelsen öfverlemnad,
kunna vidtaga de nödiga anordningarne, som ifrågaV:de
framställning blifvit till R. St:r gjord. I den Kongl. Proposm
är icke ifrågasatt, att de begärda medlen skola tagas af andra
tillgångar än af den blifvande trafikinkomsten. K. M:t har nemligen
begärt, att sedan af den under åren 1860 och 1867 uppkommande
behållning af trafikinkomsterne blifvit reserveradt så
stort belopp, som åtginge till ränta och amortering af jernvägslånet,
skulle af samma behållning den begärda summan i mån
af behof få tagas. Det är Stats-Utsk:t, som i detta hänseende
föreslagit den förändring, att medlen skulle anvisas att utgå
från Riksg.-kontoret, hvilket förmodligen eger sin grund deruti,
att Utsk:t i sina beräkningar upptagit tralikinkomsterne bland
Statsverkets tillgångar. Man har anmärkt, att de anslagna medlen
redan blifvit öfverskridna, enär kostnaderna för redan verkställda
expropriationer öfverstiga de till sådant ändamål anvisade
medel. Härvid bör dock tagas i betraktande, att en del
af de exproprierade egendomarne åter skulle kunna försäljas,
för den händelse man ville vidblifva den först uppgjorda mindre
planen till bangård. Denna plan skulle emedlertid ej komma
att medgifva utrymme till utläggande af mer än två eller
möjligen tre, utefter bangårdens längsta utsträckning löpande
spår, hvilket dock ingalunda skulle komma att motsvara behofvet;
enär minst fem dylika spår äro härför af nöden. Om nu
dessa fem spår skola kunna till hela deras längd utläggas, så
är det nödvändigt, att icke allenast de redan verkställda expropriationerne
bibehållas, utan äfven den Rergfalkska tomten inlöses.
Under sådane omständigheter hemställer jag, om det
kan vara skäl att icke nu från början bedrifva arbetet efter
den plan, som dock i alla händelser Sedermera kommer att
följas. Man har äfven anmärkt, att ett uppskof med inlösen af
den Rergfalkska egendomen icke skulle kunna leda derhän, att
denna egendoms inlösen i en framtid komme att medföra synnerligen
förökade kostnader, enär dessa ej kunde öfverskrida
den i expropriationslagen föreskrifna värderingsgrund. Man bör
emedlertid ihågkomma, att egendomens läge invid bangården,
der en betydlig trafik kommer att uppstå, sannolikt lockar till
dess användande till större byggnadsföretag och i icke ringa
mån förhöjer dess värde; och denria omständighet måste vid en
blifvande expropriation tagas i betraktande.
På dessa och de af flere föregående talare anförda skäl,
anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Bildt: (Detta yttrande, som blifvit talaren tillstäldt
för justering, har sedermera icke blifvit af honom återlemnadt).
Gr. Hamilton: Jag har redan erkänt, att jag saknar de
taljkännedom
för att med full bestämdhet yttra mig i åtskilliga
delar af frågan, och jag vill derföre icke bemöta inkast, som
blifvit gjorda, äfven om jag icke blifvit af dem öfvertygad.
64
Den 4 April e. m.
Det är mig emedlertid omöjligt att förbigå ett yttrande af
den siste värde talaren. Jag fäster mig mindre vid hans tillkännagivande,
att oron i Tyskland snart skall upphöra. Detta
vore särdeles glädjande, och ville de Tyska börserna handla i
öfverensstämmelse med en sådan tanke, vore detta ännu mera
glädjande. Men de göra det icke och alla underrättelser antyda,
att de äro förvissade, att följderna af det närvarande tillståndet
komina att sträcka sig långt fram. Detta är emedlertid en politisk
fråga, i hvilken jag icke vill tillkännagifva något omdöme.
Hvad jag deremot särskildt fäst mig vid, är den siste värde
talarens yttrande om det inflytande på de Svenska papperens
ställning, som skulle blifva en följd af de Tyska papperens fallande.
Jag borde böja mig för direktören i ett stort penningeverk,
men detta hans yttrande strider mot all den erfarenhet,
jag kunnat hemta af hvad som förut passerat i Europa, äfvensom
mot alla uppgifter i börstidningarne. Vi se nu, att oaktadt
Sverige, Gudi lof, befinner sig i ett relativt lugn och Tyskland
i en temmligen stark jäsning, falla de Svenska papperen
samtidigt med de Tyska. Detta är också ganska naturligt, ty
det tillgår icke så på börserna, att, när en stat fått krig och
sålunda kommit i finansiel förlägenhet, kapitalisterna skynda sig
att erbjuda penningar till de stater, som hafva fred, utan de
söka använda penningarne der, hvarest högsta ränta erbjudes
dem, och då stater, som skola föra krig, nödvändigt behöfva
penningar, dragas penningarne till dem, och följaktligen blifva
andra staters papper icke begärliga och falla derföre i pris.
Detta är till den grad grundadt i sakens egen natur, att jag får
bekänna, att det är första gången jag hört den tanke framställas,
att våra papper skulle på börserna betinga högre pris derföre
att oro förefanns i Europa. På sådane grunder hoppas
jag icke att man bygger sina beräkningar, då man vill gifva anslag
utöfver tillgångarne.
I afseende å det ifrågasatta anslagets förhållande till tillgångarne,
hafva visserligen 2 talare sagt, att en half million
icke torde vara af någon betydenhet och så dålig kunde väl
icke vår ställning vara, att detta anslag skulle hafva någon synnerlig
inverkan. Ja, det är ganska sannt, men de upprepade
halfva millionerna göra många hela, och det är för dem jag anser
att man bör taga sig i akt.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. Posse: Den omständighet, att långifvarne till sist af
slutade
statslån icke inom bestämd dag begagnat sig af sin optionsrätt,
omfattande cirka 13 millioner rdr, kan, efter mitt förmenande,
icke hafva något inflytande på den fråga, som nu
föreligger till afgörande, ty ingen har tänkt på att från dessa
lånemedel taga i fråga v:<le 500,000 rdr.
Det vöre visserligen upplysande, om uppgift redan nu kunde
lemnäs om det belopp, som skulle behöfva upplånas, samt huruvida
-
Den 4 April e. m.
85
ruvida det icke vore större än att man kunde hoppas, att det
skulle kunna lås inom landet, men jag saknar derom kännedom,
enär jag icke kan veta hvilka summor K. St:r framdeles
komma att bevilja. Först längre fram under riksdagen kan en
sådan beräkning göras. Skulle emedlertid hos R. o. Ad. någon
tvekan uppstå, huruvida ifrågav:de belopp bör beviljas eller icke,
finnas två andra utvägar att hjelpa sig fram. Den ena är den,
sorn blifvit af Gr. Hamilton föreslagen, att af redan anslagna
byggnadsmede) skulle lagas den lör expropriationen erforderliga
summa; men då skulle byggnadsarbetena komma att gå så
mycket långsammare. Den andra utvägen vore den, att medel
beviljades med vilkor att de skulle tagas af trafikinkomsten;
men detta vore blott en omskrifning, hvaraf följden blefve den.
att bristen i statsregleringen blefve så mycket större, om man
annars vill inräkna trafikinkomsten bland Statens inkomster.
Jag har icke hört några skäl framställas, som kunnat rubba
mig i min åsigt att Betänk:t bör bifallas.
Frih. Bildt: (Detta yttrande, som blifvit talaren tillstäldt
för justering, bar sedermera icke blifvit af honom återlemnadt).
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Klinckowström: Gr. Rosse bar förklarat, att Gr:n
icke visste i hvad mån vägrandet af optionsandelen skulle inverka
på närvarande statsreglering. Jag får med andledning
deraf upplysa, att i Fullmägtiges i Riksg.-Kontoret genom Kommissariatet
jngifna kalkyl till Stats-Utsk:t öfver Riksg.-Kontorets
öfverskottsmedel för 1867, beräknas cirka 2^ million af Riksg.-  Kontorets öfverskott blifva för Statsverkets utgifter disponibla.
Tillser man huru detta öfverskott skulle uppkomma, finner
man, att det härrör deraf, att Riksg.-Kontoret upptagit hela 9-  million-thalers-lånet såsom ingående. Då det nu icke lärer komma
att ingå, synes mig klart, att detta inverkar högst betydligt
på närvarande statsreglering, emedan vi väl kunna besluta
utgifter, men icke hvarifrån medel dertill skola fås.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden ä
dels bifall till Stats-Utsk:ts förevarande Utlåt, och dels afslag
derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
detsamma, hvarvid svarades talrika ja, blandade med många
nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo
med talrika nej, blandade med många ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utlåfit förnyats samt besvarats med talrika
och starka ja, blandade med nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Klinckowström begärde votering.
H. IV.
66
Den 4 April e. m.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 59. i ani. af K.
M:ts Nåd. Propos. om anvisande af medel till utvidgning af den
för jernvägen genom Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö
och tillökning i de för trafiken derstädes afsedda byggnader,
röstar
.la; 1
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 06.
Nej — 39.
Gr. Mörner, Carl Göran: På det Banko-Utsk:ts Mern.
N:o 20 och Ekon.-Utskds Utlåt. N:o 75, hvilka blifvit första
gången bordlagda, måtte snart kunna bordläggas andra gången,
får jag anhålla, att de måtte uppföras på föredragningslistan till
nästa plenum näst efter Riddarhus-Utskits Utlåt, med förslag
till ny Riddarhus-ordning.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till detta förslag
lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet kl. i II e. m.
In fidem,
O. Brakel
Den 7 April f. in.
Lördagen ilen 7 April 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 4 dennes och prot:t
för den 3 sisth Mars e. m.
Föredrogs Riddarhus-Utskits den 26 oell 28 sisll. Mars på
bordet lagda Betänk. N:o 8, med förslag till ny Riddarhusordning.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Det torde vara så naturligt, att
detta förslag bör paragraf-vis föredragas, och att beslut rörande
de särskilda hemställanden, Utskit i Betänkit gjort, ej böra fattas,
förrän sjelfva förslaget till ny Riddarh.-Ordn. är genomgånget,
att jag derom ej behöfver yttra mig; men, då den vigtigaste
§ i förslaget och den. hvarom den hufvudsakliga striden
sannolikt kommer att utkämpas, icke är den första, utan den
sjunde, torde jag få afgifva förslag, huru enl. min åsigt föredragningen
bör försiggå. Jag anser nemi., att den bör gå i den
ordning, att först föredragas de 3 första mom. af 7 §, hvilka
bestämma sjelfva sättet för utöfvandet af R. o. Ad:ns representationsrätt,
derefter det 4:de mom. af samma §, så 6 §, angide tiden
för R. o. Adis sammankomster, så 8 § ang. vilkoren för
rätt till deltagande i dessa sammankomster, så 21 § rörande
hvilka frågor böra på sammankomsterne förekomma, så 26 §
ang. den erforderliga röstpluralitelen i vissa frågor, och derefter
den 1 ocii följande §§ i den ordning de i förslaget förekomma,
med öfverhoppande naturligtvis af de förut genomgångna §§.
På detta mitt förslag får jag nu anhålla, alt Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos., och får jag derjemte hemställa, att R.
o. Ad. ville lemna Riddarh.-Utskit öppen rätt att vid den förnyade
behandling af förslaget till Riddarh.-Ordn., som i följd af
möjlig återremiss af vissa §§ kan ifrågakomma, i de redan godkända
§§ vidtaga de förändringar, som af nödig konseqvens
helingas.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag vågar till R. o. Ad.
vördsamt hemställa, om icke det ifrågavide Betänkit bör föredragas
i den ordning §§:ne löija på hvarandra. Den anledning,
68 Den 7 April f. m.
sorn förauledt Gr. Oxenstjerna att föreslå omkastning af §§:ne, är
för mig och säkerligen för flertalet af R. o. Ärlis ledamöter
alldeles obekant, och jag anhåller således att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. att vid föredragningen §§:s ordningsföljd
måtte bibehållas oförändrad.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Den vigtigaste frågan i
det nu föreliggande förslaget torde väl vara den om sättet,
hvarpå R. o. Ad. hädanefter bör utöfva sin representationsrätt.
Detta finnes stadgadt i 7 §; och då denna § utgör den grund,
pä hvilken liera andra delar af förslaget hvila, är det väl med
en systematisk ordning mest öfverensstämmande att lörst föredraga
denna § och sedan §§ C, 8, 10 och 26, hvilka med den
förstnämnda stå i närmare sammanhang. De återstående §§ i
förslaget äro af dessa §§ mer eller mindre beroende, så att,
med vidtagande al en sådan ordning för föredragningen, förslaget
blir lättast och med största reda genomgånget. Jag får således
anhålla, att R. o. Ad. ville godkänna det af Gr. Oxenstjerna föreslagna
föredragningssätt.
Gr. Posse, Arvid: Såvida It. o. Ad bifaller den senare
delen af Gr. Oxenstjernas framställning, eller att, för den händelse
en förnyad behandling af förslaget till följd af återremiss
af vissa dess delar skulle ifrågakomma, Riddarh.-Utsk:t skulle
vara oförhindradt att i de redan antagna §§:ne vidtaga af nödig
konseqvens hetingade ändringar, torde det ej vara nödvändigt
att omkasta ordningsföljden vid föredragningen, på sätt Hr Grefven
föreslagit. Ett ytterligare skäl att ej biträda delta förslag hemtar
jag derifrån, att jag finner det mindre lämpligt att till afgörande
företaga den vigtigaste § i förslaget eller den 7:de, innan
huset ännu är fullt samladt. På grund häraf yrkar jag att
Gr. Oxenstjernas förslag i denna del måtte afslås. men anser
att den sednare delen af hans framställning bör bifallas.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag är till hufvudsaklig
del förekommen af den siste talaren och finner inga skäl
vara för handen att frångå det föredragningssätt, som vid andra
Betänkm förekommer, eller att följa §§:s ordningsföljd. Det förefaller
mig högst besynnerligt att börja föredragningen med 7 §,
hvilken genom de ord, hvarmed den begynner, »vid nämnda
sammankomster», hänvisar till föregående §§. Det mest logiska
torde väl vara att först föredraga den 1 §, hvilken bestämmer
hvad som förstås med R. o. Ad. Jag instämmer således i Frih.
Klinckowströms yrkande.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru Riddarh.-Utskits ordförande,
Hr Gr. Oxenstjerna, till grund för sin framställning
framhållit den tanke, att man bör i första rummet företaga till
afgörande den §, som är den vigtigaste, kan jag dock ej
annat än i likhet med Frih. Klinckowström anse det skola lända
Ben 7 April f. m.
69
lill bättre redighet och lättare uppfattning för R. o. Ad:s ledamöter,
om här följes den ordning, hvari §§:ne förekomma i def.
för alla tillgängliga tryckta förslaget. I öfrigt förefaller det mig
till en viss grad löjligt, att börja vår öfverläggning med en §,
hvars första ord lyda: »vid nämnde sammankomster.» Detta är
ett sätt att kasta sig »in medias res», som icke underlättar, icke
förmedlar; som tvertom förer oss genast in i det mest omtvistade
ämnet för heta strider. Det synes mera förmånligt, att.
såsom ock yrkadt blifvit, få »borja med början», fortgå och
sluta i den ordning stadgandernas naturliga uppställning gifvet
▼id handen och som Riddarh.-Utsk:t sjelft visligen följt; och
får jag derför förena mig i de ledamöters önskan, som begärt
iakttagande af §§:nes nummerföljd, utan ali omflyttning.
Gr. Oxenstjerna: Jag kan icke annat än vidhålla mitt
yrkande, att den 7 § måtte först föredragas, ty det är naturligt,
att man först bör bestämma sjelfva grunden och derefter
öfvergå till detaljbestämmelserna. Då jag framställde mitt förslag,
motiverade jag detsamma i korta ordalag och, om Frih.
Klinckowström behagat deråt lemna sin uppmärksamhet, hade
han icke behöft sväfva i okunnighet om skälen derför, hvilka
dessutom Hr Ramsay, efter det jag hade ordet, närmare utvecklat.
Gr. Posse har såsom skäl mot mitt förslag i afseende
å föredragningsordningen anfört, att det icke voro lämpligt at1
till afgörande företaga den vigtigaste frågan, medan ännu Huset
vore glest besatt, men jag tror mig kunna vara så mycket profet
angående denna fråga, att jag kan förutsäga, att diskussionen
öfver densamma visst icke hinner afslutas, innan Huset är
samladt, och att möjligen hela förmiddagens plenum kommer att
dermed upptagas.
Hr Anrep, Gabriel: Jag instämmer med Gr. Oxenstjerna
deri, att 7 §, som är den vigtigaste i hela det föreliggande förslaget,
bör föredragas först, ty, om den ordning följes, hvari §§:ne
förekomma i förslaget, skulle deraf olägenheter uppstå. Så
skulle det t. ex. kunna inträffa, att, om Ståndet bifaller 5 §,
som bestämmer hvad som förstås med stamfader, hufvudman
och ättemän, skulle någon förändring af den 7 § icke blifva
möjlig.
Frih. Klinckowström: Till svar å hvad Gr. Oxenstjerna
nyss nämnde, får jag upplysa, att jag med mycken uppmärksamhet
följde hans första anförande och att jag just på grund
deraf tog mig friheten göra den hemställan, jag gjort. Hvad
beträffar Gr. Oxenstjernas och den siste värde talarens tvifvel,
huruvida det skulle gå an att afgöra den t:sta §:n före den 7:de
§:n, får jag gora dessa Hrr uppmärksamma på sista raden af
lista §:n, der det står: »i enlighet ined hvad här nedan föreskrilves.
» R. o. Ad. eger således att vid föredragningen af den
7:de §:n bestämma, på hvad sätt representationen skall utöfvas,
ro
Den 7 April (. m.
och mig synes, att Utsk:t har med lofvärd försigtighet och godt
förstånd redigeradt den l:sta §:n, så att konfusion icke kan
uppstå. Jag yrkar fortfarande, att förslaget måtte punktvis
föredragas i den ordning, det blifvit af Utsk:t uppstäldt.
Gr. Hamilton, Henning: Jag har ogerna velat deltaga i
tvisten om föredragningssättet, ty erfarenheten har ofta visat,
att tvisten derom upptagit nästan hela den tid, som varit för
öfverläggningen i sak behöflig, men jag har verkligen blifvit uppkallad
af Gr. Oxenstjernas sista anförande. Hr Gr:n uttryckte
fullt rigtigt, att vid diskussion i sak man bör först bestämma
grunden och derefter detaljerna, men jag kan deraf icke sluta,
att man bör börja med afgöraridet af 7:de §:n i föreliggande
förslag, hvilken är endast byggd på en förut lagd grund. Första
grunden ligger i bestämmelsen om, hvad som förstås med R.
o. Ad., och den andra deri, att R. o. Ad. skall sammanträda för
handläggning af vissa vigtiga angelägenheter; och på dessa båda
grunder bygges sedermera en beskrifning, huru dervid skall tillgå.
Ätt först öfverlägga om en §, som börjar med orden: »vid
nämnda sammankomster», utan att förut halva talat om några
sådane, kan jag f. m. d. icke anse rigtigt, och jag hemställer
till Gr. Oxenstjerna sjelf, om Riddarh.-Utsk:t verkligen ansett
den 7:de §:n utgöra en så väsendtlig grund för de öfriga bestämmelserna,
att lltsk:t börjat behandlingen af sitt förslag till Riddarh.
-Ordn. med den 7:de §:n. Jag tviflar derpå och förmodar,
att Utsk:t började med den lista §:n och derefter utarbetade
den 7:de såsom tillämpning af hvad Utsk:t förut beslutat. Just
på grund af hvad Gr. Oxenstjerna anfört, att man bör börja
med grunden och sedermera följdrigtigt bygga på denna, tror jag
således, att vi böra försl öfverlägga och besluta angående den
lista §.n.
Frih. Leuhusen, Frans Oskar: .lag har endast begärt
ordet för att möjligtvis förekomma ett missförstånd, som skulle
kunna uppstå på grund al hvad Hr Anrep yttrat. Han förmenade
nemligen, att, om R. o. Ad. antagit den 5:te §:r>, skulle
derigenom någon ändring af den 7:de §:n icke blifva möjlig.
Detta är ett misstag. Den 5:te §:n alser endast, huru den
adeliga värdigheten skall ärfvas och är alldeles icke beroende af
den 7:de §:n, som bestämmer, huru R. o. Ad. skall vid sammankomsterna
representeras.
Hr Ramsay: Genom det i löljd af den nya R. O. före
slagna
tillägg till 37 §:n R. F., är Adels-institutionen erkänd,
och någon diskussion derom kan således icke nu ifrågakomma.
Fj heller behöfver nu afgöras hvarken, huru vidsträckt omfattningen
af denna institution skall vara. enär detta icke inverkar
på representationssättet, hvarom fråga är i 7 §:n, eller om sammankomster
af R. o. Ad. skola ega rum, ty sådana äro jemväl
i grundlagen förutsatta; utan frågan är deremot här om det
Den 7 April f. m.
71
sätt, hvarpå R o. Ad. vid dessa sammankomster skall representeras.
Denna punkt anser jag så väsendtlig, att jag anser den böra af
göras, innan R. o. Ad. öfvergår till behandlingen af de öfriga
§§:na i förev:de förslag.
Vid de enskilda sammanträden mellan medlemmar af R.
o. Ad., som förut egt rum i och för öfverläggning ang:de detta
ärende, har det visat sig, att den af Gr. Oxenstjerna föreslagna
föredragningsordning äfven är den lämpligaste; och måste jag
derföre fortfarande påyrka att densamma måtte af R. o. Ad,
antagas.
Frih. Cederström: Afven jag har varit närvarande vid
de af Hr Ramsay omordade enskilda sammankomster. Det intryck,
de gjort på mig, har inedfört den åsigt, att de derstädes
församlade begått ett missgrepp, då de beslutade, att förslaget
borde föredragas på sätt Gr. Oxenstjerna nu yrkat. Just häruti
har, efter min uppfattning, legat en verksam orsak dertill, att
dessa sammankomster icke ledt till det resultat, som varit önskligt,
eller någon enighet i meningar. På grund af nämnda min
personliga erfarenhet af dessa sammankomster föranlåtes jag alltså
anhålla, att R. o. Ad. ville antaga den ordning för föredragningen,
som i sjelfva förslagets uppställning förekommer iakttagen och,
enligt hvad Gr. Hamilton på ett så öfvertygande sätt visat, är
den rätta, den i frågornas inre beskaffenhet mest grundade,
den derföre ock mest ändamålsenliga.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade af Gr. Oxenstjerna
framställts två särskilda förslag, det ena rörande sättet för föredragningen
af sjelfva Betänk:! jemte dervid fogade förslag till
ny Riddarh.-Ordning, och det andra åsyftande att bereda Utsk:t
nödig frihet vid den förnyade handläggning af ärendet, som möjligen
kunde komma att Utsk:t åligga; och då dessa båda förslag
voro af hvarandra alldeles oberoende, komme desamma att blifva
föremål för särskilda propos:r. 1 afseende å föredragningen
hade Gr. Oxenstjerna föreslagit, dels att med pröfningen af Utsk:ts
hemställanden å sid. 6 i Betänlct skulle anstå, intilldess
förslaget till Riddarh.-Ordning blifvit genomgånget, hvilken framställning
andra ledamöter biträdt eller lemnat obestridd, dels ock
att §§:ne i förslaget skulle företagas till behandling i följande
ordning, nemi. § 7 med iakttagande deraf att dess sista mom.
särskildt pröfvades; § 6; § 8; § 10; § 26, samt derefter de
öfriga §§:ne i den ordning de i förslaget förekommo. Frih.
Klinckowström, som bestridt att en sådan omkastning af§§:nes
behandling skulle ega rum, hade åter yrkat, att förslagets särskilda
§§ borde företagas till pröfning efter den nummerordning,
de i förslaget innehade.
Härefter och sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att frågan
om föredragningen af Utsk:ts hemställanden å sid. 6 lämpligast
72
Den 7 April f. m.
torde böra särskildt afgöras, hemställde Hr Gr. o. Landtm , huruvida
R. o. Ad. behagade besluta, att dessa hemställanden skulle
punktvis företagas till afgörande, sedan förslaget till Riddarh.-  Ordning blifvit genomgånget.
Ropades ja.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, alt
vid föredragningen af §§:na i förslaget Utsk:ts uppställning skulle
följas, hvarvid svarades många ja jemte några nej; och förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig hafva funnit ja öfvervägande.
Vidare förmälte Hr Gr. o Landtm., att Gr. Oxenstjerna
hade föreslagit, att R. o. Ad. skulle lemna Hiddarh.-Utsk:t öppen
rätt att, vid den förnyade behandling af förslaget, sorn till följd
af möjligen inträffande återremittering af åtskilliga §§ kunde
komma att Utsk:t åligga, vidtaga sådana ändringar i de af R. o.
Ad. godkända §§:ne, sorn ansåges behöflige, till följd af den omarbetning
förslaget kunde komma att undergå.
Härvid anmälte sig och yttrade
Gr. Hamilton: Min afsigt är icke att motsätta mig den
senare delen af Gr. Oxenstjernas förslag, i hvilket läll jag skulle
hafva yttrat mig, innan diskussionen förklarats slutad. Jag vill
blott hemställa, orri det är skäl att besluta deröfver, innan R.
o. Ad. lättat några sådana beslut, som kunna gifva anledning
att åt Utsk:t öfverlemna den äskade friheten, och om man icke
således bör uppskjuta afgörandet häraf, tills samtliga §§:ne i förslaget
äro genomgångna.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då ett sådant beslut, som
det Gr. Oxenstjerna föreslagit, är öfverensstämmande med hvad
i dylika frågor förut varit vanligt, anhåller jag om bifall till
detsamma.
Hr Gr, o. Landtm, framställde härefter propos på bifall
till Gr. Oxenstjernas ifrågav:de förslag och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
1 enlighet med hvad sålunda beslutats, förekom nu:
Förslaget till Riddarh.-Ordning.
§ 1.
Gr. Mörner, Carl Göran: Genom det föredragningssätt,
R. o. Ad, nyss beslutal, är jag förhindrad att gifva skäl för de
anmärkningar, jag mot denna § skulle vilja framställa. Mina
erinringar skulle egentligen afse §:ns senare morn., derigenom
bestämmes att »hvarje ätt eger efter den vid 1809 års riksdag
Den 7 April f. m.
73
stadgade nummerföljd säte och stämma på Riddarhuset, i enlighet
med hvad här nedan föreskrifves», alldenstund enligt det förslag,
jag snart skall taga mig friheten framlägga lör R. o. Ad . någon
sådan ordning efter ätter icke sk lille komma att behöfvas. Hå
emellertid, i följd af R. o. Adms beslut att godkänna senare delen
af Gr. Oxenstjernas förslag, ett bifall till denna § icke lär lägga
hinder i vägen för pröfning af mitt förslag, vill jag ej vid denna
§ framställa något särskildt yrkande.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: l)å, efter min för
mening,
så ringa förändring af nuv:de Riddarh.-Ordning som
möjligt bör göras, torde det icke anses förmätet af mig att våga
yrka afslag å hela denna § och bibehållandet af den nu gällande
Riddarh.-Ordningens 1 §, som lyder: »Då Riddarhuset ege hvarje
introducerad ätt, efter den vid 1809 års riksdag stadgade nummerföljd,
säte och stämma, på sålt denna Riddar Ii.-Ordning föreskrifver.
» Redan den 20 Januari detta år tog jag mig friheten
att här uppläsa det af mig til) Konst.-Utsk:t inlemnade Mern.,
i hvilket jag föreslagit den förändring i 37 § R.-F., att adlig,
friherrlig eller greflig värdighet, som hädanefter utdelas, må tillfalla
alla stamfaderns manliga descendenter; häraf löljer att jag
så mycket hellre önskar bibehållandet af nuv:de Riddarh.-Ordningens
§ 1. .lag tror mig visserligen hafva bekant att detta
förslag, tyvärr! ej vunnit bifall; men jag anser det origtigt att,
genom den nu föreslagna redaktionen, afskära all tanke på denna,
enligt min åsigt, uti R. o. Ad:s eget välförstådda intresse särdeles
lämpliga förändring, .lag upprepar således mitt yrkande att denna
§ måtte afslås och nuv:de Riddarh -Ordnings 1 § i stället bibehållas.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag har endast velat
fästa R. o. Ad:ns uppmärksamhet derpå, att, då enligt denna
§ hvarje ätt skall ega säte och stämma »efter hvad här nedan
föreskrifves», och då här nedan föreskrifves att hvarje ätt endast
får representeras af en person, R. o. Ad., efter ett bifall till
denna §, är förhindrad att förändra den 7 § derhän, att flera
personer skulle få intaga säte för en ätt.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Sedan den distinktion,
som hittills åtföljt R. o Ad:ns politiska rättigheter, numera upphört,
torde det vara behöfligt att i en stadga för berörda, uti
rikets grundlagar erkända institution en bestämmelse af begreppet
och omfattningen af densamma äfven meddelas. En sådan bestämning
har Riddarh.-Utsk:t sökt affatta i den nu föredragna
§. Så länge 37 § R.-F. eger den lydelse, den nu har, mås'e
naturligtvis den i en särskild stadga gilna bestämning af begreppet
R. o. Ad. vara öfverensstämmande med nämnde §. Skulle en
sådan förändring, Hr Liljenstolpe föreslagit, ifrågakomma, lär
det vara tid nog, att ändra denna definition. För närv.de är
n
I)eu 7 April f. m.
det så mycket mindre erforderligt, sorn, enligt hvad bekant år,
Hr Liljenstolpes motion blifvit af Konst.-Utsk:t a (styrkt.
För öfrigt har mot den här meddelade definitionen ingen
anmärkning blifvit framställd.
Hr Anrep, Gabriel: Under diskussionen om föredrag
ningen
instämde jag med Gr. Oxenstjerna och gjorde den invändning
att, om §§:na föredrogos i den ordning, de förekomma
i förslaget, skulle man genom att bifalla de 6 första §§:ne
vara bunden vid den 7 §:n. Då försäkrade mig Frihme Klinckowström
och Leuhusen, att dervid icke vore någon fara, emedan
korrektivet lage i sista raden af § 1, der det heter »i
enlighet med hvad här nedan föreskri Ives,» men nu har jag af
Frih. Klinckowströms sista anföranden hört, att han sjelf fått
betänkligheter med afseende å detta uttryck, och reserverat sig
deremot. Om detta uttryck förändrades till »i enlighet med
hvad K. o. Ad. under diskussionen kommer att föreskrifva,»
skulle jag äfven bifalla den 1 §:n, men kan det icke i dess af
Utsk:t föreslagna ordalydelse.
Frih. Klinckowström: .lag skulle snarare tro, att deri
siste värde talaren bör vara mig tack skyldig för att jag så ärligt
och uppriktigt upplyst honom derom, att just nu är tillfälle
att ingå i diskussion och söka öfvertyga Ståndet. Om jag
med tystnad förbigått det, hade jag gjort mig förr förtjent af
den lörebråelse, den värde talaren behagat rigta mot mig.
Frih. Cederström, Rudolf: Då här är fråga om god
kännande
af en lagtext, som skall gälla för kommande tider,
torde R. o. Ad. upplyst finna, att det icke går an att begagna
en ordställning af det innehåll, Hr Anrep behagat framställa,
eller att i sista raden af § 1 insätta: »i enlighet med hvad R.
o. Ad. under diskussionen kommer att föreskrifva.» Om de af
Utsk:t föreslagna ordalag skulle sålunda förändras, skulle den
Usta §:n få en ordalydelse, sådan ännu aldrig någon lagparagraf
haft.
Hvad beträffar sjelfva innehållet af den I §, så delar jag
den åsigten, att man bör vidtaga så få förändringar som möjligt
i den nu gällande Riddarhus-Ordningen, men som den nuvarande
redaktionen af 1 § törhända är för knapphändig och mindre
lämplig under våra numera iråkade förändrade förhållanden,
tror jag, att Utsk:t med lyckligt ordval träfiät en definition, som
är så fullständig som behöfves, och hvilken jag derföre vågar
med min ringa röst förorda.
Gr. Mörner: Om Frih. Klinckowström hade rätt i sin åsigt,
skulle jag instämma med de Hrr, som påstått att det beslutade
föredragningssättet icke är fullt rigtigt, men jag skulle tro att
den värde Frih:n irrar sig högst betydligt. Annu är icke något
af R. o. Ad. föreskrifvet och det kan icke vara fråga om att på
Deu 7 April f. ni.
75
förhand godkänna Utsk:ts förslag, innan det ännu är föredraget,
utan heror det på R. o. Ad. att bestämma innehållet af de följande
§§, hvaruppå dessa ord »i enlighet med hvad här nedau
föreskri Ives» hafva afseende. Ehuru i Utskits förslag till 1 §:n
står, att hvarje ätt skall ega elter den vid 1809 års riksdag
stadgade nummerföljd säte och stämma på Riddarhuset, är dermed
icke sagdt, att icke hvarje ätt kati, om R. o. Ad. så beslutar,
komma att representeras af flere, t. o. m. 100 personer.
I trots af Frih, Klinckowströms åsigt, kommer jag att rösta
för bifall till den nu föredragna §:n.
Frih. Leuhusen. Frans Oscar: Jag delar fullkomligt
Gr. Mörners åsigt och kan icke finna, att sista mom. al den nu
föredragna §:n »i enlighet med hvad här nedan föreskrifves»
kan binda R. o. Ad:s beslut i afseende å representationssättet,
ty antingen nu representationssättet blir det af Utsk:t föreslagna
eller val eller rättighet fiir hvarje adelsman att uppträda, så
är det väl i allt lall ätten som representeras; och uttrycket
»i enlighet med hvad här nedan föreskrifves» lämpar sig således
till hvilketdera sättet sorn helst.
Med anleding af hvad Hr Anrep sednast yttrade, får jag
upplysa, alt jag alldeles icke fritog honom från ett missförstånd
angående den 1 §:n, utan att hvad jag yttrade endast
hade afseende på 5 §:n.
Hr Linroth, Carl Johan Gustaf: Jag har begärt or
det
endast för att fästa 11. o. Ad:s uppmärksamhet pä ett litet
redaktionsfel i 1 §:n. hvilket, i händelse §:n skulle blifva antagen,
borde rättas. Der står nemligen »Sveriges R. o. Ad. utgöres
af de Greflig», Friherrliga och Adliga ätter, som på Riddarhuset
äro introducerade» etc., men, enligt min tanke, borde
detta sista uttryck förändras sålunda: »som äro eller framdeles
blifva introducerade.»
Hr Ramsay: Så snart en adlig ätt blifvit eller Olifver introducerad,
är den ju det också.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till den förevarande §:n, dels ock afslag derå, samt bibehållande
af l:sta §:ri i nu gällande Riddarhus-Ordning, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till §:n och, då
dervid svarades talrika ja, jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
§ 2-
t:sta mom.
76
Den 7 April f. in.
(jr. Mörner: l)ä man jeiriför det nu föreöragna mom. af § 2
med samma § i nu gällande Riddarh.-Ordn., kan man i afseende
å sjelfva innehållet icke upptäcka någon annan skilnad än, att
i det nya förslaget äro införda orden »hafva förlorat rättigheten
att vidare söka introduktion, och följaktligen äfven.» Hvad som
vinnes med detta tillägg eller om det utgör en förbättring af
den nuvarande ordalydelsen, kan jag icke inse; jag kan icke
finna, alt dessa ord hafva någon annan betydelse, än att de göra
inom:t 8 å 9 ord längre, och anser derföre lämpligt att de utgå.
Hr Ramsay: Genom K. Förordn. den 8 Maj 1775 Stadgades,
att de personer, sorn derefter blefvo upphöjda i adlig!,
friherrlig!, eller gredigt stånd, skulle inom ett år söka introduktion,
vid äfventyr att hafva förlorat rättigheten dertill,
äfvensom att ingen finge förr, än introduktion söktes, begagna
titel och sköldemärke eller tillgodonjuta andra med upphöjelse!!
förenade förmåner och rättigheter. Denna förordning tyckes
emellertid snart hafva fallit i glömska, ty år 1800 ingick Riddarhusdirektionen
till K. M:t med en tind. framställning, att
nämnde förordning måtte upplifvas, hvarjemte direktionen föreslog,
att en prescriptionstid af 2 år måtto bestämmas för sökande
af introduktion. K. M:t, i Nådigt Bref af den lt Febr.
1800, förklarade, att som förordningen aldrig blifvit upphäfd, beböfde
den icke upplifvas, men att, på sätt direktionen hemställt,
tiden för sökande af introduktion bestämdes till 2 år. Dessa
författningar tillkommo emellertid under den lid, då lagstiftningen
tillhörde K. M:t ensam. Den § i R. F., som handlar om
Konungens rätt att upphöja i adligt stånd, etc. eller § 37, innehåller
icke något vilkor eller inskränkning för rättigheten att
tillgodonjuta de med npphöjelsen förenade förmåner; och det
torde derlöre med skäl kunna ifrågasättas, huruvida några sådana
vilkor lagligen kunna genom särskilda författningar föreskrift
as. 1 den lörsta Riddarhusordningen i vårt nya statsskick
eller den af år 1810 förekommer icke någon § motsvarande
den nu föredragna; icke heller i Riddarhusordningen af den 16
Juli 1818 och den 18 Dec. 1823, utan först i den Riddarhusordning,
som utfärdades efter 1828 års riksdag, då ett tillägg
jemväl gjordes till 37 §m R. F., deraf man kan draga den slutsatsen,
att då adlig värdighet meddelas, introduktion alltid skall
sökas, tillkom det stadgande, som finnes i 2 §:n af vår nu gällande
Riddarhusordning.
För att undvika den tvetydighet, hvartill § 2 i nu gällande
Riddarhusordning kan gifva anledning, har Utsk:t ansett
sig böra gifva en något förändrad lydelse åt l:a mom:t af nämnde
§. Den nuvarande stadgar nemligen, att den i adligt stånd upp
höjde
skall inom 2 år hafva fullgjort erforderliga praestanda, vid
äfventyr att enligt K. Förordn. den 8 Maj 1775, jemförd med K. Br.
den 11 Febr. 1800, förlora med npphöjelsen åtföljande förmåner
oell rättigheter. Såsom ordställningen nu är, kan det ifråga
sättas,
huruvida icke skyldigheten att söka introduktion samt på
-
följden lör underlåtenhet deraf är beroende al beståendet utaf
dessa författningar, så att, ifall desamma upphäfdes, introduktion
icke längre utgjorde något vilkor för tillgodonjutande af de
med upphöjelsen förenade lörmåner. Om förhållandet vore sådant,
skulle snart kunna inträffa att bredvid den gamla introducerade
adeln komme att uppstå en icke introducerad, som
icke hade något annat samband med det nuvarande adelståndet
än titeln. Huruvida det vore önskvärd! att erhålla en sådan
adel, lemnar jag derhän, och tror andra länders exempel tala tillräckligt
deremot. Det är väl lämpligast att vid adelsinstitutionen
fästas de titlar och förmåner, som väl egentligen böra vara
med dem förenade, och att, der någon sådan institution icke
finnes, titlar och andra dertill hörande förhållanden icke heller
höra erkännas. Utsk:l har sökt bibehålla så mycket som möjligt
af den ursprungliga texten och endast velat något närmare
bestämma hvad Utsk:t ansett böra innefattas uti densamma.
Huruvida den föreslagna redaktiosförändringen tillräckligt
tydligt utmärker hvad Utsk:t afsett att uttrycka, lemnar jag derhän;
— lämpligare och säkrare hade väl varit att, i stället för
hänvisning till förenämnda författningar, införa ett bestämdt stadgande
derom, att ingen finge tillgodonjuta de meri Sörberörda
upphöjelse förenade förmåner och rättigheter förr än introduktion
vunnits.
Om en återremiss af någon af de följande §§:na skulle
komma i fråga, hvilket väl kan förutsättas, är jag öfvertygad,
att Utsk:t icke har något emot, att, i enlighet med hvad jag nu
antydt, gifva det nu föredragna mom:t en förändrad och tydligare
lydelse.
Hr Anrep: Då jag första gången genomläste det nu föreliggande
förslaget och kom till 2:dra §:o, fann jag den alldeles
öfverflödig. Man har emellertid fästat min uppmärksamhet på,
att sådane stadgande!), som de i denna § föreslagna, böra intagas,
då K. o. Ad. är en af K. M. erkänd institution. Emellertid
torde icke mången hädanefter vilja blifva adelsman, och alJraminst
lär någon söka introduktion, sedan de derför bestämda
afgifterna blifvit förhöjda, och deri enda med introduktionen förenade
»fördel» är att få betala kapitationsafgift. Vid sådant
förhållande förefaller verkligen det i §:n begagnade uttrycket
»alla med upphöjelsen åtföljande lörmåner och rättigheter» något
besynnerligt.
Frih. Klinckowström: Jemte det jag för öfrigt i allo instämmer
med Gr. Mörner i hans yttrande beträffande detta morn.,
får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på att Utsk:t i slutet
al detsamma tillåtit sig en redaktionsförändring, som ej torde
vara fullt lämplig. Utsk:t har nemi. i sl. f. det i nu gällande
Piiddarh.-Ordn. förekommande uttrycket »nådig resolution» begagnat
endast »resolution». Då likväl »nådig» är ett epitet, som
alltid brukar tilläggas Kgl. resolutioner, anser jag det äfven här
78
Den 7 April f. m.
böra qvarstå, oell får jag derföre anhålla, att n. v. Riddarh.-  Ordms 2:dra §:s l:sta mom. måtte bibehållas oförändradt.
Frih. Cederström: Ehuru jag i allmänhet utgår från den
synpunkt, att man bör företaga så lå ändringar som möjligt i
den nu gällande Riddarh.-Ordn:n, kan jag dock ej annat Finna än
att Riddarh.-litskit vid redigerandet af det nu föredragna mom.
verkl. förbättrat texten, då det utbytt det latinska ordet »pr®-  standa» mot de svenska orden »föreskrifna vilkor». Hvad beträffar
Frih. Klinckowströms anmärkning, att epitetet »nådig»
bordt bibehållas, så får jag erinra derom, att då det heter: »såframt
ej K. M. täckes genom särskild resolution etc.», så är
detta epitet onödigt, alldenstund, enligt konstitutionell terminologi,
allt hvad K. M. gör, är »nådigt» gjordt. I)å således den föreslagna
redaktionen torde vara hufvudsakligen tillfredsställande,
och något ytterligare förtydligande ej synes vara af synnerligt
behof påkalladt, samt då det vid riksdagens framskridna stadium
är af vigt, all R. o. Ad. lättar sina beslut definitivt, och ej i
oträngdt mål beslutar Aterremiss, får jag hemställa till Frih.
Klinckowström och de med honom liktänkande, att de benäget
ville låta sitt motstånd mot 2:dra §:ns 1:a mom. falla och i
stället bifalla detsamma.
Sedan ölverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm , att under densamma hade yrkats dels bifall till
det förevarande monut utan förändring, dels af Gr. Mörner bifall
till detsamma med den förändring, alt mornäs medlersta del
erhölle följande lydelse: »vid äfventyr att, på sätt i Kgl. Förordn.
den 8 Maj 1775 och Kgl. Br. den il Febr. 1800 förmäles,
hafva förlorat alla etc.»; dels ock af Frih. Klinckowström
bifall till §:n, med den förändring Gr. Mörner föreslagit,
och införande af ordet nådig framför ordet resolution i
mornäs slut.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till mom:t oförändradt och. då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra momä.
Gr. Mörner: Mot det af Utskä i nu föredragna morn. af
§ 2 framställda förslag har jag icke något annat att erinra än
att, då här är fråga om förhållanden, som bero pä K. M:ts Nåd.
bifall, och det skulle kunna tänkas, att betänkligheter uppstå för
bifall till förevarande morn., om det al R. o. Ad. antages i dess
af Utskä föreslagna ordalydelse, synes det mig, på det att R.
o. Ad. icke måtte äfventyra att vid riksdagens slut icke hafva
någon Riddarh.-Ordn. fast ställd, vara lörsigtigare och lämpligare,
att beloppen al introduktionsalgifterna icke nu införas i förevarande
§, utan att deras bestämmande göres till föremål för en
Deu 7 April f. m.
79
särskild und. framställning till K. M. Om R. o. Ad. godkänner
mom:t i öfrigt, kunna ju beloppen af introduktionsafgifterna, derest
K. M. bifaller den föreslagna förhöjningen af dem, sedermera
införas i denna §. .lag får således anhålla, att det sista mom.
af § 2 måtte blifva till Utsk:t återremitterad!, på det att Utsk:t
måtte komma i tillfälle att så fördela frågan, som jag föreslagit.
Enligt mitt förmenande skulle det, såsom jag förut nämnt, vara
särdeles olyckligt, om man, derigenom att man med frågan om
Kiddarh.-Ordn. sammanband en fråga af den beskaffenhet som
den om introduktionsafgifternas belopp, äfventyrade att vid riksdagens
slut någon Riddar!).-Ordn. icke funnes af K. M. godkänd;
K. M. kan nemligen icke godkänna Riddarh.-Ordnm med förändringar,
utan måste antingen b. o. h. bifalla R. o. Ad:s förslag
eller förkasta detsamma.
Frih. Klinkowström: Lika med Gr. Mörner anser jag
olämpligt, att i Riddarh.-Ordningen införas bestämmelser om introduktiousafgilternas
belopp, och att dessa lämpligast böra göras
till föremål för en serskild und. framställning hos K. M., som,
i händelse af bifall till R. o. Ad:s framställning derom, såsom
nu är förhållandet, utfärdar en Nåd. författning. Jag har, i den
mån jag förstått, under diskussionen angående den nya Riksd.-  Ordn:n sökt visa det olämpliga i sjelfva myntbestämningen »riksdaler
riksmynt» och vidhåller ännu denna åsigt. För att borttaga
myntbestämningarne ur det nu föredragna mom. af § 2, är
det dock icke nödvändigt att återremittera detsamma, såvida det
förslag, son) jag nu skall taga mig friheten framställa, skulle
vinna några sympatier. .lag föreslår nemligen, att, med bibehållande
af §:ns lydelse i öfrigt, i stället för att Utsk:t uppräknat
de olika introduktionsafgifterne, elter ordet »erlagt» insattes: »de
i författningarne påbudna introduktionsafgifter.»
Frih. Gederström: De förändringar, Utskd föreslagit i
ordalydelsen af 2:dra §:n i nu gällande Riddarh.-Ordn., synas mig
innefatta fördelen af ökad tydlighet i del hänseende, att, då §:n
nu endast talar om »de i författningarne påbudna introduktionsafgifter»,
så lemnar 2:dra mom. af §:n, sådan den lyder i Utsk:ts
förslag, upplysning om de belopp, hvartill introduktionsafgifterna
böra uppgå. Detta stadgande eger alltså en tydlighet och bestämdhet,
som i allmänhet anses vara förmånliga egenskaper.
En annan fråga blir, om R. o. Ad. behöfver förhöja introduktionsafgifterna
på det sätt Utsk:t föreslagit. Mig synes, att
Utsk:t särdeles väl motiverat sitt förslag härutinnan, då Utsk:t
pag. 2 yttrar: »Såsom grund för den förhöjning i dessa afgifter,
Utsk:t föreslagit, torde endast behöfva hänvisas till den förändring,
penningevärdet sedan 1815 undergått; äfvensom den föreslagna
olika fördelningen af dessa afgifter tillräckligt torde förklaras
ai den omständighet, att, enligt R. o. Ad:s beslut, alla
döttrar af en efter 1809 i Adeligt stånd upphöjd person aro
berättigade att uti Jungfrustiftet finna inträde, då deremot endast
80
Den 7 April f. m.
äldste sonen al en sådan Adelsman kan erhålla understöd aT
Kadettskolefonden.» — Denna motivering synes mig fullt lämplig
och tillräcklig för ärendets framställning inför Kongl. Majit.
Skulle man med andra skäl, oell utur andra synpunkter
härledda, vilja ingå i denna frågas bedömande, så tror jag vid
detta tillfälle sådana icke skola saknas, hufvudsakligen tiilfinnandes
derutinnan, att R. o. Ad. numera genom sitt eget beslut
Irånträdt politiska rättigheters utöfning. Då beklädande af adelig
värdighet hädanefter alltså kommer alt medföra en i socialt hänseende
blott föga, men i politisk ställning allsicke, förändrad
ställning, låter det tänka sig. att sådan värdighet kommer alt
förlänas personer, hvilka betrakta den endast såsom man alltför
ofta betraktar en ordenstitmärkelse eller hvarje annat yttre prof
på konungens nåd, d. v. s. man läster sig ofta mera vid dess
egenskap al en vacker prydnad, än vid den inre betydelsen, som
visserligen borde högre uppskattas. Ehuru sådant nu med orätt
sker, kan dock ej nekas, att i alla länder en dylik afvikelse från
den rätta uppfattningen sig hos mången inritat. Reläras kan,
under sådane förhållanden, att äfven den förlänade adliaa värdigheten
komme att gifva näring åt den i den menskliga naturen
inneboende begärelsen, att på ett eller annat sätt framstå framför
andra menniskor, en begärelse, sorn, om den också har utgjort
och utgör en sporre till mången gagnelig handling, dock,
när den ej direkt är satt i samband med förbindelsen till verksam
piigtölning, tilläfventyrs torde lätt nog komma på gränsen
af ett fel, ett lyte i karakteren, om än af lindrigare art. men
sorn i alla läll ej synes skäl att just uppmuntra.
Om denna uppfattning, som jag vågat antyda, skulle fortfarande
göra sig i allmännare grad gällande, skulle väl intet
kunna vara Önskligare än, att dessa ärelystna personer, som
förmodligen skulle vara mycket rika, ty det är företrädesvis i
den lyckliga och samhällsvigtiga ställningen man plägar älska
omgifva sig med all ernåelig, materiell och immateriell yttre
glans, fingo bidraga till Riddarh.-kassan, Kadettskolefonden och
Stiftskassan med ett belopp, som ungefär motsvarade hvad som
afsågs, då de nu stadgade introduktionsafgifterna bestämdes.
Hvad jag nu yttrat, innefattar älven svar å det, Iir Anrep
sagt, eller å hans tvifvelsmål, huruvida någon lörman vore med
introduktion förenad. Det har visat sig, att de fördelar, som
R. o. Adis fonder medelst stipendier, gratifikationer och pensioner
erbjuda manliga och qvinliga medlemmar af R. o. Ad., icke
äro att försmå, och icke heller blifva utan talrika sökande.
På dessa grunder vågar jag anhålla om bifall till det nu
föredragna mom. af § 2.
Hr Ramsay: Skälet, hvarför beloppen af introduktionsafgifterna
blifvit intagna lili Riddar!).-Ordn., ehuru de förn t varit bestämda
i särskilda författningar, till hvilka uti Riddarh.-Ordmn allenast
hänvisades, har just varit detsamma, som föranledt införande i
Riddar!).-
Den.7 April f. in.
81
Riddarh.-Ordn. af de närmare bestämmelser, som finnas uti l
morn. af denna §. Om, på sätt Gr. Mörner och Frih. Klinckowström
föreslagit, bestämmandet af introduktions-afgifternas
belopp skulle vara beroende af särskilda författningar, skulle,
derest dessa författningar upphäfdes, R. o. Ad. icke vidare kunna
fordra några introduktions-afgifter af den, som ville vinna inträde
eller introduktion å Riddarhuset. Del är nemi. endast
Hidda rh.-Ordn. som icke utan R. o. Ad:s samtycke kan ändras.
Något sådant skydd tillkommer deremot icke andre, R. o. Ad.
rörande författningar.
För öfrigt får jag åberopa de af Frih. Cederström anförda
skäl för bifall till mom:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: För en oväldig
betraktare förefaller det något besynnerligt, att en afgift, sådan
som denna, fördubblas samtidigt med att R. o. Ad. afstår från
sina politiska rättigheter. Tror man att hädanefter en plats på
Riddarhuset skall blifva mera eftersökt, än hittills, eller hvad
är anledningen till detta förslag ? Utsk:t har visser], i motiver -  na såsom grund för denna förhöjning anfört myntvärdets förändring
sedan 1815, men denna grund har lörefunnits länge,
och om det varit något skäl att under det R. o. Ad. egde qvar
sin representationsrätt vidtaga en så beskaffad jemkning, så har
delta skäl nu alldeles bortfallit. Jag kan således icke annat än
motsätta mig den föreslagna förhöjningen. En sådan torde för
öfrigt ej tjena till mycket, ty fastän Konungens rätt att adla
ännu qvarstår, lär väl denna rätt sällan, om ens någonsin, komma
att begagnas.
För öfrigt förekommer i det nu föredragna mom. en ordställning,
som icke tordo vara fullt lämplig. Der föreskrifves
nemi., att den introduktions-sökande skall ingifva »fullständig
biografisk genealogi öfver sin ätt.» Vill en Riddarh.-Direktm
strängt hålla på detta stadgande, torde den kunna vägra introduktion
för de flesta, och jag hemställer derföre, oin icke ordet
»fullständig» kunde utgå. Dessutom yrkar jag, såsom ofvan
nämnts, afslag å den ifrågasatta förhöjningen af afgifterna.
Frih. Leuhusen: I anledning af Gr. Mörners anförande
har Hr Ramsay redan ansifvit skälet, hvarföre introduktionsafgifternas
belopp blifvit i Riddarh.-Ordn. infördt, eller att det
endast är öfver Riddarh.-Ordn. R. o. Ad. har rätt att blifva
hörd, men ej öfver de hittills i denna Iråga gällande författningar,
hvilka K. M:t kan utan Adelns hörande upphäfva. Hvad
sjelfva beloppet beträffar, bestrider jag att någon förhöjning egt
rum i hvad dessa afgifter verkl. utgjorde, då de sista gången
bestämdes, 1815, om i betraktande tages den betydliga förändring
myntvärdet sedan dess undergått. Endast i afgiften till
H. IV. 6
82
Deu 7 April f. m.
Adliga Jungfru-Stiftet har förhöjning blifvit föreslagen, derför,
efter min tanka, fullt giltiga skäi blifvit i Utskds motiver anförda.
Jag anhåller om bifall till detta mom.
Hr Anrep: Då, i fall vi intoge introduktions-afgiflernas belopp
i Riddarh.-Ordnm, det kunde hända, att K. M:t vägrade sin
sanktion å densamma, och vi således bli utan någon Riddarh.-  Ordn., kan jag ej annat än instämma i Frih. Klinckowströms
förslag beträffande det nu föredragna morn:!.
Gr. Posse, Arvid: Hr Frih. Tersmeden bar framställt en
fråga, som jag anhåller att i största korthet få besvara. Hr
Frihm bar nemi. frågat, hvarföre högre introduktions-afgifter
skola erläggas nu, än förut, då introduktionen medförde politiska
rättigheter. Skälet är det, Mine Hrr, att förut, då man
tog sitt inträde i denna sal, kunde man göra det med en känsla
af fullt berättigande, emedan man då egde rätt att deltaga i
vården af fäderneslandets vigtigaste intressen; nu deremot är
det blott af fåfänga man låter sig upphöja i adligt stånd, och
fåfängan må gerna beskattas.
Gr. H amilton: 1 allmänhet räknar jag Utsk:t till förtjenst,
att det så litet som möjligt ändrat vår nu gällande Riddarh.-  Ordn., och jag skulle derföre önskat att kunna i allo biträda
Utsk:ts förslag. Jag kan dock icke neka, att den mot nu föredragna
mom. framställda anmärkning bar giltig grund. De algifter,
hvilka nu erläggas af dem, som upphöjts i adligt stånd,
grunda sig på tvänne K. Kungörelser, den ena af den 21 Juni
och deri andra af den 8 Aug. 1815, hvilka blifvit utfärdade al
K. M:t efter lind. framställning af R. o. Åd. R. o. Ad. synes
således förut i afseende å dessa afgilter icke hafva haft någon
annan rätt än att hos K. M:t göra und. framställningar, hvarefter
K. M:t derå fästat det afseende, han för godt funnit. Skulle
vi nu i Riddarh. Ordn. intaga dessa afgifters belopp, så att ändring
deri hädanefter ej skulle kunna ske utan Ståndets bifall,
så skulle man möjligen kunna antaga, att R. o. Ad. derigenom
ville tillvälla sig en rättighet, som den ej förut egt, och beröfva
Konungen den magt, honom rätteligen tillkommer. För min
del önskar jag, att förändringarna i Riddarh.-Ordn. måtte blifva
så få som möjligt, och framför allt, att deri icke måtte inläg
gas
några bestämmelser, som inskränka den magt. Konungen
förut i dessa frågor egt, och hvilken jag tror R. o. Ad. med
fullt förtroende kunna lemna i hans händer. Ur denna synpunkt
instämmer jag med Frih. Klinckowström i hans förslag
till redaktion af denna §. Rifalles detta redaktions-förslag, blir
deraf en gifven följd, att Riddarh.-Utsk:t bör till Ståndet inkomma
med förslag till und. skrifvelse, i hvilken K. o. Ad. skulle
anhålla om introduktions-afgifternas förhöjning, förutsatt naturligtvis,
att Ståndet skulle finna sådant behöfligt. För denna förhöjning
vill jag ej anföra något annat skäl än det förändrade
Den 7 April f. m.
83
pennihgevärdet; jag vill icke anse den såsom en beskattning på
fåfängan, ty jag tror, att, orri K. M:t hädanefter någon gång
skulle förläna adlig värdighet, blir det en så framstående man,
som i adligt stånd uppliöjes, att lian äfven bör vara upphöjd
öfver fåfängans lockelser. Deremot anser jag verkligen, att de
1815 bestämda afgifterna voro, relativt till dåvarande myntvärde,
så betydligt högre, än de nu äro, att jag finner den af
lltsk:t föreslagna förhöjning icke vara obillig och derföre ej vill
motsätta mig densamma.
Gr, Mörner: För min del tror jag att R. o. Ad. har haft
ganska goda skäl att icke förut ifrågasätta någon förhöjning i
introduktionsafgifternas belopp. Så länge R. o. Ad. utöfvade en
politisk magt, var det naturligt, att R. o. Ad. icke borde för
nya krafter försvåra inträdet härstädes; ett lörslag att då höja
afgifterna, skulle ju inneburit ett försök att i viss mån från
tillträde till Riddarhuset utestänga utmärkta män, åt hvilka Konungen
förlänat adlig värdighet, och R. o. Ad. skulle då, i stället
för att söka tillegna och tillgodogöra sig dessa nya krafter,
skjutit dem från sig. Förhållandet är helt annorlunda, sedan
R. o. Ad:s politiska betydelse numera upphört. Nu har R. o.
Ad. icke alt se på något annat, än att de personer, som vinna
inträde i detta Stånd och blifva delaktiga i Riddarhusets fonder
och de fördelar, som derigenom kunna tillkomma dem sjelfva
eller deras alkomlingar, göra en insats i bolaget, sorn är någorlunda
afpassad efter de fördelar R. o. Ad. har att i ekonomiskt
hänseende erbjuda. Jag tror således att det finnes en ganska
giltig grund för bifall till den af Utsk:t föreslagna förhöjningen,
men jag tror tillika att det ej är lämpligt att göra antagandet
af Riddarhus-ordningen ovilkorligen beroende af K. M:ts bifall
till den framställning, R. o. Ad. i denna fråga kan komma att
göra. Af denna anledning har jag yrkat och yrkar fortfarande
återremiss af denna §.
Frih, Cederström: Då, på sätt jag haft den fägnaden
förnimma, Hr Gr. Hamilton för sin del erkänt, att de af Utsk:t
föreslagna introduktiönsafgilter icke i och för sig innefatta
något annat än ett återgående till dessa algifters ursprungliga
belopp, och då således stadgandet innehåller något billigt, rättvist
och för Riddarhuskassan förmånligt, inser jag ingen anledning
antaga, att K. M:t derå skulle vägra sin fastställelse.
Hr Frih. Tersmeden har klandrat det i slutet af mom:t
förekommande uttrycket »fullständig biografisk genealogi». Jag
får då fästa uppmärksamheten derpå, att i nu gällande Riddarh.-  ordning är löreskrifvet ingifvande af »fullständigt upprättad biografisk
genealogi öfver alla till ätten hörande personer», hvaremot
förslaget endast stadgar: »fullständig — — — öfver sin
ätt», och att man således försökt att något underlätta denna
föreskrift. Med Hr Frih:» medger jag, att Riddarh.-Direktionen
skulle (å en ganska grannlaga pröfning sig förelagd, i händelse
84
Den 7 April f. in
-
den kunde fordra en genealogi från Adams eller till och med
bara från Noachs tider; emedlertid lär den ej kunna nästan
ovilkorligen äska mera än en uppgift å den introduktionssökandes
föräldrar, och för öfrigt naturligtvis begära det äfven å andra
personer, till rygga i ätten, hvilka äro kända, och hvilkas
uppgifvande alltså är välkommet för en fullständigare genealogisk
kännedom; men skulle så olyckligt hända, att någon adlad icke
ens kunde lemna uppgift om namn på får och mor, får man
väl antaga denna person vara en man af så utmärkta egenskaper
och så synnerligen förtjent om fäderneslandet, att K. M:t
velat begagna hvarje till buds stående utväg att en sådan förtjenst.
utmärka och belöna; i hvilket märkvärdiga fall Riddarh.-  Direktionen väl icke heller kan eller bör, på grund af felande
genealogi, vägra introduktion, utan får Direktionen anse hans
uppgift om härkomstens okända beskaffenhet för tillfället tillfyllestgörande,
tänkande: »ultra posse nemo obligatur.»
Jag tillstyrker bifall till delta moment.
Frih. Klinckowström: Mot (ir. Posses yttrande kan
jag ej annat än protestera. Hr Gr:n har nemi. sagt. att mottagandet
hädanefter af adlig värdighet endast skulle vara ett bevis
på fåfänga. Jag får då hänvisa den ädle Gr:n till 37:de §:n
R. F., som säger, att »Konungen eger att i adligt stånd upphöja
män, som, genom trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiskå
tjenster, gjort sig af Konungen och riket synnerligen förtjenta.
Konungen må jemväl, såsom belöning för stora och utmärkta
förtjenster, tilldela adelsmän friherrlig, och friherrar
greflig värdighet», och jag hemställer, om en sådan upphöjelse
förtjenar den beskyllning, Hr Gr:n framkastat, att endast vara
en gärd åt fåfängan. Del är för öfrigt sannt, att R. o. Ad.
förlorat rättigheten att såsom ett politiskt Stånd deltaga i vården
af fäderneslandets angelägenheter, men vi hafva dock qvar
en ännu dyrbare rätt, den att dö för fosterlandets försvar.
Frih. Leuhusen: Med anledning af Frih. Tersmedens
klander mot föreskriften att den introduklionssökande skall ingifva
»fullständig biografisk genealogi öfver sin ätt», får jag erinra
derom, att denna föreskrift väl ej kan afse något annat,
än en genealogi öfver den adlade sjelf, hans hustru och barn.
En sådan uppgift torde hvar och en kunna lemna, och något
hinder bör således ej möta mot antagande af detta stadgande.
Sedan öfveriäggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr:n o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels
bifall till mom:t oförändradt, dels al Frih. Klinckowström bifall
till detsamma med deri förändring, att orden: de i författningarne
påbjudna introduktionsafgifter, infördes i stället för orden:
till Riddarhuskassan 500 rdr, till adliga Kadettskolefonden 250
rdr och till adliga Jungfrustiftet likaledes 250 rdr, allt riksmynt;
dels af Frih. Tersmeden bifall till mom:t med den af Frih.
Den 7 April f. m.
85
Klinckowström föreslagna förändring samt uteslutande af ordet
»fullständig» framför orden »biografisk genealogi»; dels ock slutligen
af Gr. Mörner, att morn:! måtte varda till Riddarhus-Utsk:t åferremitteradt.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till monv.t oförändradt, dervid svarades talrika nej, blandade
med många ja, sedermera propos. på bifall till morn:! med
den al Frill. Klinckowström föreslagna förändring, då svaren
utliillo med talrika ja, blandade med nej, vidare propos. på bilall
till monv.t med den förändrade lydelse Frih. Tersmeden
föreslagit, hvartill svarades många nej jemte några ja, och slutligen
propos. på mom:ts återremitterande, hvilken propos. likaledes
besvarades med många nej och några ja; hvarefter och
sedan propos. på mom:ts antagande med den af Frih. Klinckowström
föreslagna förändring blifvit förnyad samt med talrika
och starka ja, blandade med många nej, besvarad, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att det berodde på K. o. Ad. alt bestämma kontraproposms
innehåll vid den blifvande voteringen, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. derpå, att bifall till moin:t oförändradt skulle
utgöra kontraproposm, och, då dervid svarades många ja och
nej i blandning, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering om kontrapropos:ns innehåll;
hvarefter och sedan IL o. Ad., på Hr Gr:ns o. Landtmilis framställning,
till kontrapropos. vid voteringen om kontraproposms
innehåll, antagit återremiss af mom:t, uppsattes och justerades
Iöijande voteringspropos.:
»J)en som vill, att, vid blifvande votering orri antagande
af 2:dra mom:t i 2:dra §:n af Kiddarh -Utsk:ts förslag
till ny Kiddarh.-ordning, med den af Frih. Klinckowström deri
löreslagna förändring, kontraproposm skall innefatta bifall till
nämnde mom. utan förändring, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar,
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid ofvan-,
nämnde votering återremiss af det ifrågavtde mom.-t.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 5(J.
Nej — 66.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos. i hufvudsaken:
-
*6
Den 7 April f. ffi.
»Dén Sorti bifaller 2:dra mom:t i 2:dra §:n af Riddarh.-  Otsk:ts förslag til! ny Riddarh.-ordning med den förändring, att
i stället för orden: »till Riddarh.-kassan 500 rdr, till adeliga
Kadettskolefonden 250 rdr och till adeliga Jungfrustiftet likaledes
250 rdr, allt rmt» införas orden: »de i författningarne påbjudna
introduktionsafgifter,» röstar
.la:
Ften det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. det ifrågav:de mom:t.»
Vid denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 86.
Nej -- 47.
§§ 3, 4 och 5.
Biföllos.
§ 6.
l:sta morn.
Gr. Mörner: 1 denna punkt bestämmes, att »R. o. Ad
skall sammanträda å Riddarhuset hvart tredje år den 15 Februari
eller, om helgedag dä inträffar, nästföljande söcknedag
till allmän sammankomst.» Jag tror dock icke att en sådan
skyldighet för R. o. Ad., att hvart tredje år samlas, är lämplig
eller kommer att medföra den åsyftade verkan, att R. o. Ad:s
ledamöter mera rriangrannt tillstädeskomma. Jag har under
någon tid halt förtroendet att sitta såsom ordförande i Riddarh.-  Direktionen och känner således till de ärenden, sorn der förekomma,
likasom R. o. Ad., genom de från Riddarh.-ötsk:t inkomna
Betänk:», halt tillfälle derom taga kännedom; och jag
hemställer, om det är sannolikt, att, sedan R. o. Ad:s politiska
verksamhet är slutad, många af ledamöterna skola underkasta
sig mödan och kostnaden att hilkomma, för att höra revisionsberättelsen
Öfver förvaltningen af Riddarhusets fonder uppläsas
och diskutera en och annan motion om dessa fonders förvaltning,
eller orri sättet att begagna denna lokal eller dylika ekonomiska
frågor. Jag befarar att intresset för dessa angelägenheter
icke är nog stort, lör att från andra sysselsättningar hitlocka
aflägset boende personer, och jag belärar detta ännu mer,
om den hittills iakttagna tunga formen med upprop, tillsättande
af Utsk , sorn- skall yttra sig om hvarje sak, innan den får afgöras
i plenum, m. in. bibehålles, hvarigenom flera veckor för
dessa sammanträden skola åtgå, under hvilka större delen al
lédamöterne icke skulle hafva något att göra. Jag tror ej R.
o. Ad:s ledamöter hafva nog godt om tid och penningar för att
Den 7 April f. in.
87
på sådant sätt förspilla dem. Den form för R. o. Adis verksamhet.
som kunnat bibehållas pä en tid, då äfven Statens angelägenheter
utgjorde föremål för ölverläggningarne och besluten,
skulle sakna innehåll, då denna verksamhet blifver inskränkt
till endast Ståndets enskilda angelägenheter, och jag fruktar att
den rustning, hvari R. o. Ad. skulle komma att uppträda, finge
allt för mycken anstrykning af en förgången tid. Jag har derföre
trott, att man borde ställa det nya maskineriet i öfverensstämmelse
med de nya förhållandena, och jag kan icke anse
det vara skäl att, med afseende å några tilläfventyrs i hemlighet
hysta förhoppningar att Ad:s politiska verksamhet ånyo
skulle komma att inträda, söka bibehålla en inrättning, som icke
lämpligen skulle kunna fungera under de nya förhållanden, som
snart skola inträda. Alla sådana förhoppningar, genom hvilkas
tillkännagifvande man icke skulle öka förtroendet hvarken för
R. o. Ad. i sin helhet eller för de ledamöter deraf, som främdeles
kunna komma att deltaga i vården af fäderneslandets angelägenheter,
tror jag att man måste öfvergifva.
Jag har således föreställt mig att utöfvandet af den åt R.
o. Ad. hädanefter anvisade verksamhet borde ordnas på ett
enklare och mera anspråkslöst sätt, och, enligt min åsigt, borde
R. o. Ad. derför öfverlemna denna verksamhet åt några få dertill
utvalda fullmägtige; men med afseende pä de betänkligheter,
som jag hört yttras häremot, har jag modifierat detta mitt
förslag så, att för vigtigare frågors afgörande R. o. Ad. skulle
kunna mangrannt sammankomma, då antingen K. M:t sådant
påkallade eller Riddarh.-Direktionen dertill utfärdade kallelse.
Val till de fullmägtige, ät hvilka för vanliga händelser vården
af R. o. Ad:s angelägenheter skulle anförtros, hade jag trott
kunna ske af R. o. Ad:s vid denna riksdag församlade ledamöter.
Det ligger nemligen, enligt mitt förmenande, en icke
ringa trygghet deri att första valet sker vid denna riksdag, då
R. o. Ad. äro talrikt samlade, emot om ett sådant val företoges
vid ett annat tillfälle. Ar denna åsigt rigtig, så återstår frågan,
huru dessa fullmägtige skola rekryteras. Jag tror, att nödig
säkerhet och omsättning, på samma gång som en viss kontinuitet
skulle kunna vinnas, om vid hvarje sammanträde en
tredjedel afginge och andra i deras ställe invaldes. Fullmägtiges
ordinarie sammanträden skulle inträffa hvart tredje år, och
Fullmägtige sjelfva utse sin ordförande och derjemte vid hvarje
sammankomst för den efterföljande tiden välja revisorer, hvilka
skulle verkställa granskning af räkenskaperna och aflemna sin
berättelse till Direktionen, som hade att deröfver så tidigt afgifva
utlåtande, att allt vöre förberedt och Fullmägtige sålunda
satte i tillfälle att på kort tid kunna fullgöra sitt uppdrag. Fullmägtige
skulle äfven ega att meddela Direktionen décharge och
utse ny sådan. I valet till de Fullmägtige, som skulle inträda efter
de afgående, hade jag trott, att icke blott Fullmägtige skulle
ega deltaga, utan äfven alla andra ledamöter af R. o. Ad., som
efter Riddarh.-ordningen liro till säte och stämma berättigade.
SS
Den 7 April f. m
och hvilka för sådant ändamål inom behörig tid sig anmälde.
Det kunde visserligen hända, att utom fullmägtige icke många
infunne sig för att deltaga i valet, men sådant berodde på hvar
och en sjelf; och jag tror icke att inställelse skulle ske i större
mån vid de af Riddarh.-Utsk:t föreslagna sammankomster. De
allmänna sammankomsterna af R. o. Ad., hvilka skulle ega runi
antingen då Konungen så begärde eller då Riddarh.-Direktionen
funne skäl dertill utfärda kallelse, borde, enligt min åsigt, få
bevistas af alla R. o. Ad:s behörigen qvalificerade ledamöter,
som vid upprop inför Riddarh.-Direktionen sig dertill anmälde.
Den rätt, man hittills förbehållit hufvudmännen, anser jag icke
vidare hafva någon rättsgrund, sedan R. o. Ad:s politiska verksamhet
är slut, och då rättigheten att för sig och efterkommande
åtnjuta fördelarne af Riddarhusets fonder i lika mån tillkommer
hvarje adelsman, bör äfven hvar och en sådan kunna
antagas hafva lika stort intresse att vårda dessa stiftelser, och
derföre äfven tillerkännas lika rättighet att deruti deltaga. Något
betryggande kan jag icke heller antaga ligga deri, att de
som icke äro hufvudmän, skola nödgas skaffa sig fullmakter,
hvarigenom möjligheten för dem att få deltaga i lörhandlingarne
blir beroende af en hufvudmans nyck eller godtycke.
Jag har nu i korthet angifvit de grunder, som jag har
trott borde tjena till ledning vid uppgörande af en ny Riddarh -  ordning. Jag har uppsatt dem i punkter för att göra dem lättfattliga,
men icke gifvit mitt förslag form af lag, hvilket hvarken
tiden medgifvit eller jag ansett mig tillständig!; utan är det
endast uppsatt till ledning för Utsk:t, till hvilket, om mina åsigter
vinna sympatier, jag anhåller att nu föredragna och dermed
sammanhängande §§ måtte återremitteras. Dessa punkter lyda
sålunda:
l:o.
För vårdande af sina gemensamma angelägenheter kan R.
o. Ad. sammankomma antingen allmänt eller genom fullmägtige.
2:o.
Till allmän sammankomst (Adelsmöte) kallas R. o. Adis
ledamöter antingen af K. M:t, då Han finner för godt att sådan
sammankomst påbjuda, eller af Riddarh.-Direktionen, då
den finner nödigt att i afseende på någon fråga af större vigt,
såsom rörande R. o. Adis privilegier eller afhändande af R. o.
Adis gemensamma fasta egendom, inhemta R. o. Adis beslut.
3:o.
Fullmägtige tillkqrmne i öfrigt att handlägga alla de i 2iista
§:n af Utskits förslag omförmälda ärenden, äfvensom att genom
val utse ordförande och ledamöter i Riddarh.-Direktionen. Fullmägtige
sammanträda för dessa ändamål i Stockholm å Riddar
huset hvart 3:dje år den första helgfria Måndag i April månad’
men kunna äfven, då så e rfordras, kallas till extra sammankomst.
Weil 7 A|>ril f. m.
89
4:0.
R, o. Ali. utser vid denna riksdag genom val de (örsta
fullmägtige, hvilkas antal kari bestämmas till 75 eller 102 eller
flere, om så anses nödigt.
5:o.
Af dessa fullmägtige utträder elter lottning § vid lörsta
ordinarie sammankomstens slut, och likaledes Jj efter andra ordinarie
sammankomsten. Sedermera utträder städse den J, som
längst tjenstgjort. Sådant utträdande kommer endast i fråga
vid de ordinarie sammankomsterna.
ti:o.
De platser, som enligt närstlöregående punkt blifva lediga,
älvensom de ledigheter, hvilka eljest genom afgång ibland Fullmägtige
uppstått, fyllas genast vid den ordinarie sammankomsten
genom val. deruti ej blott fullmägtige hafva rätt att deltaga,
utan hvarje enligt 8:de och 9:de §§ behörigen qvalificerad
ledamot af R. o. Ad„ sorn vid det af Riddarh.-Direktionen
med afseende häruppå utsatte upprop sig inställer och vid valtillfället
är närvarande.
7:o.
Den, som Olifver invald till fyllande af tillfällig ledighet
ibland fullmägtige, tjenstgör endast så lång tid, som återstår af
den, för hvilken den afgångne fullmägtigen varit vald.
8:o
Fullmägtige utse vid hvarje ordinarie sammankomst sig
emellan ordförande, hvilken med denna befattning fortfar till nästa
ordinarie sammankomst. Till dess val af ordförande försiggått,
äfvensom då han är hindrad eller frånvarande, föres ordet
af den främsta närvarande ledamoten af R. o. Ad.
9:o.
Fullmägtige utse äfven sig emellan revisorer, hvilka för
granskning af Riddarhusets räkenskaper sammanträda så tidigt
före fullmägtiges sammankomst, att icke allenast revisions-berättelsen
kan vara färdig, utan äfven Riddarh.-Direktionens utlåtande
deröfver vara för fullmägtige att tillgå.
10:o.
Motion må af hvarje valberättigad ledamot al R. o. Ad
kunna väckas, men bör vara till Riddarh.-Direktionen insänd
sednast en månad före fullmägtiges sammanträde, dertill Direktionen
äfven bör hafva utlåtande deröfver afgifvit.
Under fullmägtiges sammmanvaro må äfven motion kunna
af fullmägtig väckas, så vida den föranledes af någon under
sammankomsten inträffad händelse.
90
Den 7 April f. m.
1 l:o
Fullmägtige uppgöra för sig vid l:sta sammanträdet en arbetsordning,
deruti de sedermera ega besluta de förändringar,
som de finna ändamålsenliga.
12:o.
En kort berättelse olver fullmägtiges sammanträde och de
der fattade beslut samt resultaten af revisionen kunde genom
tryck allmängöras och såsom bilaga medfölja den officiella tidningen.
13:o.
Vid R o. Ad:s allmänna sammankomster (som kunde kallas
Adelsmöte, ifall någon särskild benämning skulle deråt gifvas),
borde hvarje adelsman, som enligt §§ 8 och 9 i Riddarh.-Utsk:ts
förslag är behörig att kunna vinna inträde i Riddarhuset,
vara berättigad att i sammankomsten taga del, så vida han inställer
sig och styrker sin behörighet vid det eller de upprop,
som Riddarh.-Direktionen eger att efter förutgångna anslag hålla
dagen eller dagarne näst före allmänna sammankomsten. Sedan
sammankomsten börjat, må inga nya ledamöter erhålla tillträde
dertill, så vida de ej kunna visa att de varit af laga förfall hindrade
att sig inställa.
14:o.
Vid dessa allmänna sammankomster föres ordet af ordföranden
öland fullmägtige.
Jag har trott, att, på samma gång tillträde lenmades till
alla dertill qvaiificerade ledamöter af R. o. Ad., det vore nödvändigt
att stadga, det dessa ledamöter skulle inom viss bestämd
tid sig infinna, till förekommande af alla intriger och att ej vid
vissa tillfällen Riddarhuset måtte kunna på ett obehörigt sätt
förstärkas.
Jag har hört den åsigt uttalas, att det af mig ifrågasatta
öfverlemnande till fullmägtige att besluta i R. o. Ad:ns angelägenheter,
skulle verka försvagande på den sammanhållning
emellan R. o. Ad:ns ledamöter, som i andra hänseenden kunde
anses önskvärd. Om jag trodde, att de af Riddarhus-Utsk:l
förordade sammanträden skulle ega förmåga att verka i sådan
rigtning, hade jag kanske hyst betänkligheter att framkomma
med detta af mig nu framställda förslag. Men för sådana syften
äro dessa sammankomster enligt mitt förmenande vanmäktiga,
och vill man söka åstadkomma något i denna rigtning, —
om gagneligheten hvaraf jag afhåller mig att nu uttala något
omdöme, — tror jag vida verksammare utvägar dertill kunna
beredas genom anordnande af fria sammanträden emellan ledamöter
af R. o. Ad., i likhet med hvad andra sällskaper gjort.
Vill man för sådana sammanträden lemna lokal, kunde det vara
skäl att taga detta i öfvervägande, då Utsk:t kommer med för
-
Den 7 April f. m.
91
slag angående sättet att använda lägenheterna i Riddarhuset.
Skulle det då visa sig, att de bemödanden, som kunde göras att
bereda sammanhållning emellan R. o. Ad:s ledamöter, icke kröntes
med framgång, kornme saken att i tysthet förfalla, utan att
väcka något uppseende. Bibehåller man åter den stora apparat,
ötsk:t föreslagit, och rustningen icke kan rätt uppbäras, så kan
lätt ett visst sken af löjlighet lalla på B. o. Ad.; och detta böra
vi åtminstone söka att undvika. Mine Hrr! det är icke det
minsta att dö på ett värdigt sätt.
Jag anhåller att nu föredragna §§ måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Björnstjerna, Oscar: Det lörslag, som af Gr. Mörner
blifvit framstäldt, innehåller visserligen ganska förtjenstfulla
delar, och det är onekligt, att en sådan församling, som deri
omtalas, vore tillräcklig att ombesörja hvad som nu återstår oss,
äfvensom det val kunde vara skäl att hvarje ledamot af R, o.
Ad., sorn är myndig, hade elt ord att säga, då det vore fråga
om Riddarhusets fonder, i hvilka alla hafva lika del. Jag tviflar
likväl på att dessa förtjenster uppväga de olägenheter, som
genom förslagets antagande skulle uppkomma Man har sagt,
att det af Utsk:t framlagda förslaget framställer en allt
för storartad inrättning för våra blifvande små förhållanden.
Ingen lärer väl emellertid kunna undra på, om vi göra så litet
väsen som möjligt med organiserandet af ett nytt Riddarhus
och inskränka oss till att endast ändra det som är nödvändigt;
möjligen skulle det förefalla underligt, om just, då R. o. Ad:s
politiska verksamhet upphört, man reorganiserade Ståndet på
ett sätt, som förut ofta påyrkats, utan att kunna genomdrifvas.
Jag hade begärt ordet innan Gr. Mörner framställde sitt
förslag, och det var således icke för att bemöta detsamma, utan
lör att föreslå några förändringar i hvad Riddarh.-Utsk:t i denna
punkt föreslagit. Det är sannt, att den i en mot Utsk:ts förslag
afgifven reservation framställda mening, att lämpligaste tiden
för sammanträdena vore i April månad, då räkenskaperna
lör föregående året voro alslutade och kunde granskas, kan
hafva skäl för sig; men jag tror, att, om sammankomsterna
skola blifva besökta, mäste för dem utsättas en sådan tid, då
man kan antaga att adeln al andra orsaker är talrikt samlad
i hufvudstaden; och derför anser jag den af Utsk:t föreslagna
tid vara lämpligast.
lltsk:t har antagit orden »sammankomst» och »sammanträde,
» det sednare i stället för »plenum,» som blifvit uteslutet.
Då emellertid dessa ord lätt kunna sammanblandas, skulle
jag vilja föreslå att »sammankomst» utbyttes mot »adelsmöte»;
äfvensom att de af Utsk:t begagnade orden »allmän» och »särskild»
måtte utbytas mot orden »lagtima» och »urtima».
Vidare skulle jag önska, att sista raden af denna punkt,
der det heter »för att angående sina gemensamma angelägenheter
öfverlägga och besluta,» måtte uteslutas, såsom obehöflig,
9?
Den 7 April f. 111.
då 21:sta §:n i detta hänseende innehåller nödiga bestämmelser,
och det dessutom är en oegentlighet att endast gemensamma
angelägenheter nämnas, då älven angelägenheter af enskild
natur, såsom en adelsmans rätt att erhålla säte och stämma o. d,,
kunna bli föremål för öfverläggningar och beslut.
Eldigt mitt förslag skulle alltså denna punkt erhålla följande
lydelse:
»R. o. Ad:n skall sammanträda å Riddarhuset livart tredje
år den 15 Februari, eller, om helgedag då inträffar, nästföljande
söcknedag till lagtima adelsmöte.»
Hr Ramsay: Såsom bekant är, tdef inom Lltsk:t utsedde
komiterade för alt uppgöra förslag till ny Riddarhusordning.
Man insåg dervid genast, att en bland de svåraste frågor vore
den om sättet, huru R, o. Ad. skulle sammankomma för att
besluta om sina angelägenheter. Det föreföll nemligen komiterade,
att det sätt hvarpå R. o. Ad. hittills församlats och verkat,
vore, för att begagna ett förut användt uttryck, en rustning,
som vore alltför grann och tung för de angelägenheter,
hvilka numera för R. o. Ad. återstodo, och som dessutom icke
skyddade mot de farligaste af alla anfall — intrigens och tvädrägtens.
Komiterade ifrågasatte derföre till eri början, att rättigheten
till säte och stämma på Riddarhuset skulle utsträckas
till alla adelsmän. Men utom det, att detta skulle strida mot
grunden för R. o. Ad:dns uppkomst såsom institution, hvilken
utgör en förening icke af personer utan af ättar, skulle det vara
en orättvisa mot de efter 1809 adlade ätterna, då de äldre ätterna,
om dess ledamöter något mangranare infunno sig,
skulle få en alltför stor öfvervigt; någon passande lokal funnes
icke heller härtill, då en sådan församling skulle kunna uppgå
till omkring 3,000 personer. Dessa sammankomster skulle i
sådant fall blifva riktiga Polska riksdagar, eller, för att begagna
ett uttryck ifrån vår tid. R. o. Ad. skulle förvandlas till ett bolag
med den för alla sådana inrättningar, der det materiella
intresset utgör föreningsbandet, vanliga följden eller likgiltighet
för alla frågor, som icke beröra detta intresse. Genom antagande
af ett motsatt alternativ, eller att utse delegerade af R.
o. Ad:n, skulle man väl få personer, som kunde väl och värdigt
vårda Ståndets angelägenheter; men olägenheterna deraf skulle
säkerligen blifva stora, och vid tillämpningen af ett sådant representationssätt,
många svårigheter uppstå. Det återstod således
endast den gamla grunden eller att bibehålla representationen
genom ätter. Alltsedan år 1626, då R. o. Ad:n organiserades,
har denna institution utgjort en förening af lika berättigade
ätter, och detta till och med då Adeln var delad i klasser
och röstade klassvis. Under dessa förhållanden har den
ena ätten efter den andra vunnit inträde bland Adeln; och det
vore en kränkning af institutionens grund, om man öfverginge
till ett representationssätt, der denna princip ej var erkänd och
Den 7 April f. tn.
följd. Visserligen är dervid någon öfvervigt lemnad de äldre
ätterna derigenom att i vissa fall ättemän kan intaga säte och
stämma för ätten; men något förnärmande kan ej anses ligga
häruti; tvärtom torde en sådan öfvervigt böra anses ganska befogad
oeh tjenlig, då de äldre ätterna till följd af minnen och
tradition måste antagas hafva mera intresse för institutionens
bibehållande.
Om man genomgår Adelsinstitutionens historia i vårt iand,
så finnér man att Adeln från början förstod att skaffa sig previlegier
af alla slag, ej blott i afseende på egendom, utan äfven
i afseende å embeten m. m.;uien på sednare tider har Adeln
måst så småningom afkläda sig dessa fördelar, så att slutligen
endast representationsrätten återstod. Man kan ej återhålla en
känsla af förundran eller t. o. m. beundran deröfver att Adeln,
detta oaktadt, fortfarande gått i spetsen för nationen i afseende på utveckling
och framåtskridande i alla rigtningar. Vill man med ledning
af historien utleta orsaken till bildningens, upplysningens
och sedlighetens stora framsteg under sednare århundraden, så
kan man icke neka att kyrkan och chevalerict dertill i hög grad
bidragit, och af detta sednare är Adeln en afkomma, som intager
ett stort rum. Som närmare belysning i detta hänseende
vill jag hänvisa till de två länder i Europa, som härutinnan äro
hvarandras motsatser. I det ena finnes en stark och mägtig
aristokrati, uppburen och älskad af folket, och i det andra gifves
numera icke någon sådan; och finnas der ännu några qvarlefvor
af dess gamla Adel, är det i aflägsna delar al landet,
der de lefva tillbakadraget och utan deltagande i allmänna värf
Hvilka dessa nationer äro, behölver jag icke säga, då säkerligen
hvar och en vet hvilka jag menar; hvilkendera af dessa
verkat mest för menniskoslägtets utveckling och framåtskridande,
lemnar jag ål en hvar att bedöma.
Af dessa skäl, och på det att, derest det är K. o. Ad:n
förbehållet att i de osäkra tider, vi nu gå till mötes, ännu verka
något i förenämnde afseende, dess medlemmar mätte hafva tillfälle
att komma tillsammans och utbyta tankar, samt lära känna hvarandra,
har lJtsk:t sökt att så vidt möjligt bibehålla det gamla
representationssättet, och, för att betäcka de sårbara delarna af
rustningen, sökt garantier dels i tiden för sammankomsterna,
som blifvit utsatt till den 15 Febr., då flere af Adeln vanligen
äro församlade i hulvudstaden, dels deruti att som vilkor för
inträde på Riddarhuset fordras all erlägga kapitationsafgift, hvilken,
som bekant är, utgöres endast af dem, som skatta för inkomst,
och dels uti det i § 26 intagna stadgande om en viss
röstöfvervigt för afgörande af vissa vigtiga ärenden.
Huruvida det åsyftade målet är för högt och det föreslagna
sältet må kunna bidraga till dess ernående, lemnar jag åt eder,
Mine Hrr! att bedöma. Om det af Gr. Mörner antydda sättet
kan anses bättre, skall jag för min del villigt derefter omarbeta
förslaget. Jag är dock icke ännu öfvertygad om dess företräde.
94
Geni 7 April f. m,
Frih. Leuhusen: Då i denna § icke är fråga örn sättet,
huru R. o. Ad. skall vid sina sammankomster representeras,
vill jag icke nu ingå i bemötande af det förslag till representationssätt,
sorn blifvit af Hr Gr. Mörner Iramstäldt. I afseende
på tiden för sammankomsterna, har jag ansett April månad, då
räkenskaperna för föregående året äro till granskning färdiga,
vara dertill lämpligast. Hvad beträffar yrkandet, att de sista
orden i punkten skulle borttagas, så måste jag motsätta mig sådant,
enär de äro begagnade i 37 § R.F. såsom bestämmande föremålen
för R. o. Ad:s öfverläggnings- och beslutande rätt, och det torde
vara på sin platts, att ett stadgande härom äfven här införes.
Jag anhåller om bifall lill denna punkt.
Hr Anrep: Jag anser att diskussionen endast bör röra det
nu föredragna l:a mom. af (>:e §:n; och jag vill derföre
först vid nästa § göra några anmärkningar mot det af Gr.
Mörner framställda förslaget. I afseende på tiden för sammankomsterna
anser jag Februari vara lämpligare än April, då landtadelns
ledamöter äro af sitt jordbruk hindrade ifrån att vistas i
hufvudstaden. Beträffande Hr Björnstjernas förslag, har jag icke
något emot, att sammankomsterna benämnas »adelsmöten»; men
orden »lagtima» och »urtima» låta för mycket af det gamla, och
jag skulle heldre vilja begagna orden »ordinarie» och »extra-ordinarie»,
hvilka ord, ehuru främmande, vunnit burskap i vårt
språk. I afseende på de sista ordens i punkten uteslutande, instämmer
jag äfven med Hr Björnstjerna.
Frih. Gederström: Då 6 §:s l:a mom. nu är föredraget,
vore det önskligl, om diskussionen finge stanna dervid, och öfverläggningen
endast berörde denna punkt, samt att ett förslag,
som hör till nästa §, nu icke blifvit väckt. Jag ber derför,
att få, åtminstone hufvudsakligen, vid detta tillfälle hålla
mig till den föredragna punkten. Komiterade af Utsk:t, som
haft sig uppdraget att utarbeta förslaget till ny Riddarh.-Ordn.,
och Riddarh.-Direktms ledamöter i sin ordning, bland hvilka
sednare jag, såsom kändt är, innehar en plats, hafva sökt
göra sig reda för, hvilken dag som vore bäst för öppnandet af
sammankomsterna; och det yppade sig då, att den 15 Februari,
såsom hvarken hinderlig för de ledamöter, sorn äro landtbrukare,
eller för herrar militärer, som då icke hafva några möten,
dertill vore lämpligast. Jag medger, att de ekonomiska skälen,
som tala för sammanträdenas hållande i April, kunna hafva sin
vigt, men jag tror icke, att de böra hindra det vigtigare, att få
sammankomsterna talrikt besökta, I afseende på förslaget, att
utbyta ordet »sammankomst» mot »adelsmöte», instämmer jag
med Hr Björnstjerna, då den sednare benämningen skulle medföra
en viss för R. o. Ad. passande högtidlighet, och deremot
ordet »sammankomst» har en mera vulgär klang, påminnande
om ångbåtsbolag och dylikt. Och har jag inom Direktionen
jemte en annan dess ledamot yrkat just denna ändring. Lika
Den 7 April t', m.
95
med Hr Björnstjerna anser jag äfven, att de sista orden i punkten
kunna, såsom obehöfliga, uteslutas, då 21 § i detta hänseende
innehåller nödiga bestämmelser, i hvilka, der så befinnes
erforderligt, vi kunna på ett ställe införa några fullständigande
uttryck.
Måhända borde jag här stanna; men då en af mig högt
aktad och af R. o. Ad. likaledes med synnerligt erkännande,
mycket värderad ledamot, Gr. Mörner, framställt ett
förslag, Iivari jag icke kan instämma, ber jag att få förklara,
hvarföre jag det icke kan göra. Inlåter man sig på theoriernas
vidsträckta fält, kommer man allt för långt. Jag har derföre
trott, att man endast borde iakttaga hvad som, till följe af de
ändrade förhållandena, blifvit nödvändigt att förändra. Om man
åt en delegation af 102 personer öfverlemnade vården om R.
o. Ad:s angelägenheter, så skulle deraf inträffa, att Adelns i landsorten
bosatta talrika ledamöter icke skulle finna något intresse
i att här infinna sig; och skulle man föreställa sig, att denna
delegation blefve en kärna, kring hvilken den öfriga adeln skulle
samla sig, så fruktar jag att detta endast vore en illusion, ty
jag tror. att dessa 102 personer skulle bli allt mer och mer
isolerade både från den öfriga, i landsorterna och i hulvndstaden
boende adeln och från nationen; jag ser häri en olycka, som
jag gerna skulle vilja afvända. Hvad beträffar den af Gr. Mörner
föreslagna åtgärden, att revisionen borde blifva verkställd
på förhand, tror jag icke, att sådant vore öfverensstämmande
med dessa sammanträdens syfte, hvilket, efter min tanke, är
icke blott eftersvnen, att våra materiela angelägenheter hållas i
bästa skick, hvilket visserligen är ett nödvändigt och vigtigt föremål
för granskning, som ej lärer uraktlåtas, men tillika och
fastmera, att vi, församlade på detta älskade rum, emellan de
förenämnda rådplägningarne, måtte under broderliga och förtroliga
samtal om såväl fosterlandets väl som om våra serskilda,
för adeln gemensamma angelägenheter, få lära känna hvarandra,
hos hvarandra upplifva den fosterländskt ridderliga anda, hvars
befrämjande utgjort ett föremål för den af Hr v. Francken afgifna
motion, som gifvit ett uppslag till nya Riddarh.-Ordn.,
och, med den personliga inverkan, som det ena fosterländska
sinnelaget har på det andra, få utbyta tankar och åsigter, till
gagn för fosterlandet, som vi alla, i trängre eller vidsträcktare
kretsar, äro kallade att efter förmåga tjena och i vår mån
stödja.
Jag anhåller om bifall till detta moment, med de af Hr
Björnstjerna föreslagna förändringar, samt afstyrker de på en
betydligare omstöpning af R. o. Ad:s organisation utgående förslag,
som emot Utsk:ts hemställan äro att emotse, och hvarom
vi till en del redan fått kännedom. .♦
Med förmälan, att tiden nu var långt framskriden samt 8 ledamöter
anmält sig lör afgifvande af ytterligare anföranden
rörande det nu föredragne momentet, hemställde Hr Gr. o.
96
Den 7 April f. m.
Landtm., att öfverläggningen derom skulle uppskjutas till e. m:s
plenum; hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde IJtsk. inkomna
Mem:r, Utlåt:n och Betänkm, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 10, med lörslas till den ändring i 28 § R. F., att till
flera befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära
än den rena evangeliska;
N:o 11, ang. en redaktionsförändring i 60 § R. F.;
N:o 12, ang. ändring i 2 § 4:de mom. Tr.-F„ i fråga om
rättighet att af trycket utgifva vissa handlingar;
Stats-Utskottet:
N:o 60, ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjette Hufvudtitel;
N:o 61, i ani. al K. M:s Nåd. Propos. ang. kostnadsfri
upplåtelse af kronomark lör jernvägsanläggningen mellan Gellivara
malmfält och Luleå eli ;
N;o 62, i ani. af väckt motion ang. ersättning för utgö
rande
af augmentsränta för en utjord, kallad Altuna äng;
N:o 63, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r,
ang. väckt fråga om Sala sillververks återgång till Statens disposition;
N:o
64, i ani. af väckt motion om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter afl. Klockaren C. P. Bergstedts jemväl
aflidna hustru, Anna Maria Reis;
N:o 65, i ani. af väckt motion ang. nedsättning i skattetalet
för vissa krononybyggen inom de Norrländska länen;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 76, i ani. af väckt motion om reglering af klockares
och organisters löneinkomster;
N:o 77, i ani. af väckta motioner om ändringar i Kongl.
Förordn. ang. allmänt ordnande af presterskapets inkomster den
11 Juli 1862; samt
N:o 78, med förslag till voteringspropos. i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Mern.
N:o 64, innefattande förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens
beslut i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 36, ang. väckta motioner i
fråga
Den 7 April e. m.
i)7
Iråga om oj mindre Norrmäns och Danskars än äfven andra
utländningars rätt att i Sverige idka handel, handtverk och andra
yrken.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel
Lérdagen deu 7 April 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protok. för den 7 sisth Mars f. m.
Fortsattes föredragningen af Riddarh.-Utsk:ts Betänk. N:o 8-,
med förslag till ny Riddarh.-Ordning.
§ 6-
l:sta mom.
Frih. Klinckowström, Rudolf: För min del tillstyrker
jag bifall till den af Hr Björnstjerna föreslagna förändring, enligt
hvilken orden »allmän sammankomst» skulle utbytas mot uttrycket
»lagtima adeismöte» samt sista delen af mom:t, »för att ang:de
sina gemensamma angelägenheter öfverlägga och besluta», komma
att utgå. Jag anser sistnämnda uteslutning vara så mycket lämpligare
som ett enahanda stadgande återfinnes i 37 § Reg.-Formen,
sådant detta lagrum lyder till följd af R. St:rs beslut i
afseende å representationsfrågan. Att jemväl bär intaga ett sådant
stadgande, vore således alldeles öfverflödigt och ändamålslöst,
och det vore derjemte otjenligt, enär § 21 i förev:de förslag
till Riddarh.-Ordning omförmäler de ärenden, som vid de lagtima
adelsmötena kunna förekomma, och deribland »framställningar,
som af Konungen till R. o. Ad. aflåtas», hvilka naturligtvis äro
af beskaffenhet att man icke på förhand kan förutse deras innehåll.
H, IV. 7
98
Den 7 April e. m.
Medan jag har ordet, vill jag anmärka, att tiden för sammankomsterna
blifvit af Utsk:t, enligt min tanke, ganska väl vald,
ty den 15 Februari är en tidpunkt, då såväl militärer, tillhörande
iandtregementena, som jordbrukare med större lätthet än eljest
kunna företaga resor, och de kunna dessutom hafva en maning
att företaga resan till hufvudstaden, emedan de vid den tiden
ega mera utsigt att träffa många personer, med hvilka de kunna
hafva angelägenheter att uppgöra.
Gr. Hamilton, Henning: Då jag vid diskussionens bör
jan
uttalade min åsigt om föredragningssättet samt dervid motsatte
mig Gr Mörners förslag, gjorde jag det visserligen icke
för att något beslut i afseende å en mindre vigtig § skulle af
skära
för R. o. Ad. möjligheten att vidtaga sådana förändringar,
som kunde anses ändamålsenliga, och skulle Gr. Mörner således
anse att förev:de § bör återremitteras, vill jag icke motsätta
mig ett sådant yrkande, ehuru det synes mig, att de i afseende
å densamma framkastade ändringsförslag icke äro större, än att
R. o. Ad. öfver dem genast kan fatta sitt beslut
De
förändringar, som beträffande denna § blifvit yrkade,
afse i sak hufvudsakligen det, att tiden för sammankomsten skulle
utsättas till någon dag i April månad i stället för, såsom Utsk:t
föreslagit, den 15 Februari. Det är i sjelfva verket ganska svårt
att bestämdt afgöra om lämpligaste tidpunkten, ty om den ut
sattes
till någon dag under årets lörsta hälft, måste man befara,
att R. o. Ad:s sammankomst inträffar samtidigt med riksdagen
samt att således de al R. o. Ad:s ledamöter, hvilka äro riksdagsmän,
af denna sin befattning äro förhindrade att verksamt
deltaga i Ståndets öfverläggningar. Ur denna synpunkt vore
derföre lämpligast, om sammankomsten utsattes till årets sednare
hälft, då riksdagen icke vore församlad; men dervid möter den olägenhet,
att Adeln af andra skäl är talrikast församlad i hufvudstaden
under vintermånaderna samt att till följd häraf anledning
vore att antaga, att sammankomsten under sommar- eller höstmånaderna
skulle blifva allt för fåtaligt besökt. Vid sådant förhållande
tror jag, att man får underkasta sig att låta Adelns
sammankomster inträffa samtidigt med riksdagen, och någon
synnerlig vigt ligger, elter mitt förmenande, icke derpå, om sammankomsten
eger rum i Februari eller April, ty i allt läll kan
det anordnas så, att 3 års räkenskaper äro färdiga till granskning,
och, om deri ingår äfven sista årets räkenskaper, är temmeligen
likgiltigt, men skulle man vilja ur dem hafva någon särskild
upplysning, kunna de alltid vara för sådant ändamål lätt tillgängliga.
Emellertid tror jag, att det lör de af R- o. Ad:s ledamöter,
som bo på landet, är lättare att samlas i hufvudstaden
under Februari än under April månad, då jordbruket, åtminstone
i södra Sverige, vanligen är i full gång.
Det har jemväl blifvit föreslaget, att uttrycket »allmän sammankomst»
skulle utbytas mot något annat t. ex. »Adelsmöte.»
Uttrycket »allmän sammankomst» är ganska enkelt och innebär
Den 7 April e. m.
99
hvad dermed skall lörstås. Jag har derföre icke något, emot
om det qvarstår, äfven om jag medgifver, att det icke kail skada
om ett annat antages. Men det, som blifvit föreslaget att sättas
i stället, är ännu ett nytt ord, hvars betydelse man icke känner
förrän man studerat Kiddarli.-Ordningen, och jag anser derföre
att Utsk:t träffat ett rättare uttryck.
Likaledes tror jag, att sednare delen af mom:t bör qvarstå,
ty orden äro hemtade ur grundlagen, och om det också kunde
vara öfverflödigt att intaga dem, kan det dock icke skada.
Jag bar således icke något att anmärka emot Utsk:ts förslag
till lista momit af 6 .§, ehuru jag icke vill motsätta mig
en återremiss, om Gr. Mörner skulle finna en sådan åtgärd nödvändig.
Hr Björn stjerna, Oscar: Den invändning liar blifvit
gjord, att det skulle vara olämpligt, om Adelsmötena inträffade
samtidigt med riksdagen, emedan derigenom många af R. o. Adins
ledamöter, som vore riksdagsmän, kunde vara förhindrade att
befatta sig med Riddarhusets angelägenheter. För min del tror
jag tvärtom, att det skall blifva en fördel, om dessa sammankomster
inträffa samtidigt, ty sannolikt blifva många och framstående
ledamöter af R. o. Ad. invalda i nationalrepresentationen
och deras göromål torde icke blifva trägnare än att man kan
påräkna deras biträde för Riddarhusets angelägenheter.
Gr. Hamilton ansåg, att uttrycket »sammankomst» vore
bättre än »Adelsmöte.» Nu är visserligen sannt, att »sammankomst»
är ett mycket allmänt brukadt uttryck, men det är till
den grad allmänt, att om en Adelsman säger, att han »reser
upp till sammankomsten», så måste hvar och en fråga »hvilken
sammankomst.» Om han deremot säger, att han reser till Adelsmötet,
så är för hvar och en tydligt hvad dermed skall förstås.
Jag vidblifver mitt förut framställda yrkande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag har begärt ordet
för att förändra mitt i förmiddagens plenum framställda yrkande
derhän, att liden för sammankomsten måtte utsättas till första
helgfria Måndag i April, och anhåller jag ait Hr Gr. o. Landtm,
behagade härå framställa propos.
I afseende å sista delen af det löredragna monad, har yrkande
blifvit framstäldt derom, att den skulle uteslutas. För
min del deremot anser jag, att den bör bibehållas, ty det torde
enligt min tanke vara både lämpligt och behöfligt, att, sedan
man omnämnt tiden för sammankomsten, man i sammanhang
dermed äfven ur Grundlagen införer hvad som vid sammankomsten
får enligt Grundlagen förhandlas. Detta hindrar ej att man
i en sednare § söker närmare bestämma hvad som med R. o.
Ad:ns gemensamma angelägenheter bör förstås.
Frih. Palmstjerna, Hjalmar: Flera af Ståndets leda
möter
hafva visserligen ansett, att Gr. Mörners förslag vore för
100
.Deti 7 April e. m.
tidigt väckt, men då jag i likhet nied Gr. Mörner tinner stadgandet
derom, att R. o. Ad. hvart 3:dje år skall allmänt sammanträda,
icke vara lämpligt, tager jag mig friheten förfäkta
Gr. Mörners förslag.
Jag anser, att man i afseende å R. o. Ad:ns blifvande sammankomster
borde forst göra sig reda för beskaffenheten af de
frågor, som dervid förekomma till behandling. Dessa frågor
kunna, efter mitt förmenande, delas i tvenne klasser, nemi. dels
sådana som vid hvarje sammankomst måste förekomma, af rent
ekonomisk natur, och dels sådana, som mindre ofta förekomma,
såsom ang:de förändringar i R. o. Ad:ns privilegier, försäljning
af R. o. Adois fasta egendom och förändring af representationssättet
m. m. Hvardera af dessa klasser skulle, i min tanke,
bäst tillgodoses, om de erhölle siri särskilda form, så att de allmännaste
och enklaste frågorna behandlades under en lätt och
praktisk form, men deremot för de angelägnare bibehölles deri
gamla formen, äfven om denna-förelölle något lung. Att deremot
föreskrifva storartade sammankomster för smärre, ekonomiska
frågor, torde icke vara fördelaktigt, ty intresset för dem
torde icke vara synnerligen allmänt och en följd deraf blefve, att
sammankomsten, hvarvid de skulle behandlas, blefve mindre talrikt
besökt samt att derföre slumpen kunde komma att afgöra
besluten. Det vore derföre bättre, om besluten i sådana frågor
lättades af ett visst antal »fullmägtige». Skulle man deremot,
såsom på förmiddagen antyddes, med dessa sammankomster afse,
att tillfälle bereddes R. o. Adis ledamöter att sammanträffa,
icke sä mycket för de ekonomiska angelägenheterna, som faslhellre
för att lifva den ridderliga andan och sammanhålla de
politiska banden, då får jag erinra, att denna anda och dessa
band till stor del upprätthållits genom de lifliga debatterna; men
huru skulle några sådana kunna komma i fråga, då egentligen
endast ekonomiska angelägenheter komme under öfverläggning.
Tiden för sammankomsterna är dessutom temmeligen mildeligen
tilltagen. Först på 5:te dagen skulle revisorer utses
och lörst med den 7:de skulle motionstiden utgå, o. s. v. En
dylik sammankomst torde sål. fortfara i minst 14 dagar eller
3 veckor. Men hvad skola under tiden alla desse med stor
högtidlighet sammankommande ledamöter taga sig före, då antalet
frågor, som föreligga till behandling, är ganska inskränkt?
Jag tror att de skola blifva allt för litet sysselsatta samt att
man äfven af denna orsak icke skall kunna påräkna att sammankomsten
skall blifva någorlunda talrikt besökt.
På grund af hvad jag anfört, anhåller jag att punkten måtte
till Utskit återremitteras.
Gr. Oxenstjerna, Axel: För att strängt hålla mig vid
det föredragna momit, vill jag endast anmärka, att orsaken,
hvarföre Utskit icke velat föredraga uttrycket »Adelsmöte» framför
»Sammankomst», varit den, att Utskit icke velat göra den
s. k. stora apparat och lysande rustning, för hvilken man klan
-
Den 7 April e. m.
101
drat Utskit, ännu mera utsirad genom att gifva deri nya fjädrar
och sirater af granna ord, sorn icke förut varit brukade.
Detta har också varit orsaken hvarföre Utskit icke veiat begagna
uttrycket »Adelsmarskalk» eller något dylikt, för att dermed
utmärka sammankomsternas ordförande.
f afseende å Gr. Mörners förslag, att dela sammankomsterna
i tvenne klasser, den ena för behandling af ekonomiska
och revisionsfrågor, den andra för vigtigare ärenden, på kallelse
af Kouungen eller Riddarh.-Direkhn, vill jag anmärka, att egentliga
orsaken tili detta förslag torde vara att söka, icke deruti
att denna förändring är i sig sjelf nödig eller nyttig, utan deruti
att. då anhängarena till detta förslag vilja totalt ändra R. o.
Adis representationssätt, de nödgats, i öfverensstämmelse dermed,
göra denna Indelning af sammankomsternas beskaffenhet
och ändamål; hvarföre jag hoppas att detta förslag icke vinner
bifall.
Slutorden i niomit, »för al t angående sina gemensamma angelägenheter
öfverlägga och besluta , förekomma icke i afseende
på sammankomsterna på något annat ställe i Riddar!).-Ordnm,
och jag finner derföre det vara nödigt att de här upptagas ur
R.-F:n. Jag kan för öfrigt icke förstå att man gör så mycket
väsen al denna rad, som icke kan betraktas såsom en pleonasm.
Hvad beträffar tiden för sammankomsten, hafva flera talare
förklarat Utskits förslag i denna del vara bra, och äfven jag
anser, att ingen tjenligare kunnat bestämmas, då de adelsmän,
som blifva riksdagsmän, lätteligen torde kunna egna sig jemväl
åt Riddarhis angelägenheter, och sammankomsten, till följd af dessa
adelsmäns närvaro i Stockholm, eger mera utsigt att blifva talrikt
besökt än som vore händelsen om annan tid utsattes.
På anförda skäl anhåller jag att momit måtte af R. o. Ad.
oförändradt anlagas.
Frih. Klinckowström: Jag vill blott upplysa Gr. Oxenstjerna,
att den ordställning, Hr Grin förklarat icke förekomma
på något annat ställe i Riddarb.-Ordn. än i slutet af förevarande
morn., återfinnes llerastädes, t. ex. i 2lista §:n 4:de momit.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag instämmer i Hr
Björnstjernas förslag och vill i afseende å Gr. Mörners förslag
endast anmärka, att det synes innebära ett försök att hos R.
o. Ad. införa en institution, jemförlig med Stadsfullmäktige, och
ifrån ett dylikt fullmäktigskap, åtminstone al den erfarenhet,
sora vi uti Stockholm ega af detsamma, måste jag högligen afstyrka
bifall.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: f hufvudsaken är jag
belåten med denna §, sådan den i Utskits förslag finnes affatta!'!.
Det har visserligen blifvit anmärkt, att den 15 Febr. icke
skulle vara lämplig dag för de blifvande mötena; för min del
anser jag dock denna tidpunkt bättre än den nyss föreslagna
102
Deu 7 April e. m.
April månad, ty om mötet först då egde runi, blefve följden
dels att inga andra af arméns befäl än de, som tillhöra garnisonsregementena
i Stockholm, och således icke af befälsmötena
voro förhindrade, kunde deltaga i adelsmötet, dels torde det för
landtbrukarne blifva svårt att då här infinna sig, jnst när vårbruket
börjar. Jag hade snarare önskat att adelsmötet kunnat
sammanträda redan i Jan., men vill icke nu yrka derpå, utan
röstar för den 15 Febr.
Jag instämmer i det redaktionsförslag, som blifvit frarristä/dt
af Hr Björnstjerna och anhåller således att R. o. Ad.
mätte besluta, att sista delen af mom:t skall utgå; den deri förekommande
bestämmelse är alldeles öfverflödig, då 21 §:n i
förslaget till Riddarh.-Ordn. särskildt omförmäler hvad som skall
förehafvas på R. o. Ad:s möten.
För öfrigt fattar jag väl hvarföre Gr. Mörner vid behandlingen
af denna § vackt frågan om Ståndets sammansättning.
Troligen har Hr Grin gjort det derföre, att då det i denna §
heter »R. o. Ad. skall sammanträda» etc., så skulle, om §:ti bifölles,
Grms förslag att blott Fullmäktige, icke R. o. Ad., hädanefter
borde sammanträda, i och med detsamma vara förfallet.
Delande denna åsigt, nödgas jag erkänna, att jag för min del
icke finner något skäl, hvarföre R. o. Ad. nu, sedan våra förnämsta
politiska rättigheter upphört, skulle antaga en annan re
presentationsgrund,
än den, sorn under sekler varit iakttagen.
Jag är vän af en viss kontinuitet; denna finner jag bevarad i
Utskrls förslag. Gr. Mörners förslag deremot innehåller något
alldeles nytt och stridande mot sjelfva idéen för Svenska Adelns
representation, den nemi., att endast ätten eger rätt att här
uppträda. Jag anser det vara orätt att frångå denna idé; orätt
mot de ätter, som blifvit adlade efter 1809, hvilka efter Gr.
Mörners förslag endast skulle ega en röst, under det att de
gamla ätferne skulle erhålla lika många som ätten räknar fullmyndiga
manliga medlemmar. Det vore jemväl orätt emot de
gamla familjerna, då dessa bestå af så högst olika antal ledamöter.
Jag hemställer, om det vore billigt, att familjen Wästfelt
eller Roos skulle representera med 30 personer, under det
familjen Brahe blott skulle ega en röst. Adelns gamla representationsrätt
är fortfarande det enda riktiga, det att hvarje ätt,
ung eller gammal, eger lika rätt eller en röst hvardera.
Det har här framhållits, hurusom de 102 utvalde skulle
bilda en kärna, kring hvilken öfriga ledamöter kunde samlas.
Jag hemställer dock hvad säkerhet man kan ega, att dessa 102.
jag vill antaga det, våra utmärktaste ledamöter verkligen mottaga
uppdraget. Jag erinrar i detta afseende orri de ständigt
återkommande afsägelserna från revisorsplatser i diskonterna,
och hurusom Riddarh,-Direktm gång efter annan får utse nya
personer, för att få några som vilja åtaga sig uppdraget, ehuru
detta är betaldt. Icke eger man större utsigt att de nämnde
102 skulle åtaga sig den dem ämnade lönlösa befattningen, såvida
de ej utses bland Stockholms-adeln, som i alla fall finnes
Den 7 April e. m.
103
här; men, Mine Hrr! »kärnan» blefve då, långt ifrån en aristokratisk,
helt simpelt en byråkratisk korporation, den der säkerligen
icke komtne att utgöra något uttryck af Sveriges jordägande
adels tänkesätt.
Jag vill icke uppehålla mig vid uttrycket, att de 102 skulle
blifva »ledare» för de öfriga af R. o. Ad., synnerligast som jag
icke kan finna, att vi, de öfriga, skulle få åtnjuta dessa personers
lärorika sällskap, vid andra tillfällen, än då frågan gäller
att kassera en del af nämnde kärna eller, med andra ord, då
nya val skulle anställas. Men icke kan man vänta, att många
af R. o. Ad. dervid skola inställa sig, då listorna sannolikt på
förhand vore uppgjorda och utgången af valet, snart sagdt, gifven.
l)e gamle ledamöterne omvalde sig säkerligen ständigt sjelfva,
•lag befarar då att Gr. Mörners förslag skulle införa en oligarki,
så obehaglig, såväl för adeln sjelf, som för nationen, att hela
inrättningen inom kort komme att sopas bort.
Min öfvertygelse är, att, långt ifrån att stärka, skulle detta
»urval» betydligt försvaga adelsinstitutionen, den skulle fullständigt
döda intresset derför hos det stora flertalet.
.lag får kanske tillfälle att återkomma till detta ämne, när
7 §:n företages till behandling, oell inskränker mig derföre nu
till att yrka bifall till det föredragna mom:t, sådant detta enligt
Hr Björnstjernas förslag skulle komma att lyda.
Frih. Leuhusen: Då ingen talare biträdt mitt förslag i
afseende å tidpunkten för sammankomsternas hållande, afstår
jag från mitt yrkande och förenar mig med dem, som begärt
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Per: .lag har begärt ordet en
dast
för att motsätta mig den förändring, att slutorden: »för att
angående sina gemensamma angelägenheter öfverlägga och besluta,
» skulle, såsom här blifvit af flera talare påyrkadt, ur
mom:t uteslutas. Det synes mig nemi. som om dessa ord skulle
utgöra en lämplig anknytning till R.-F:ns 37:de § eller just den
bestämmelse, hvarpå R. o. Ad:s rätt hvilar. Der heter nemi.:
»Riddarh.-Ordnm, som fastställes af Konungen samt R. o. Ad.
gemensamt, bestämmer huru R. o. Ad. må sammanträda, för
att om sina gemensamma angelägenheter besluta.» Orden, som
föröfrigt antyda den rätta begränsningen för öfverläggningarne,
synas mig således böra qvarstå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att i afs. å det förevarande inormt hade
vrkats dels bifall till detsamma utan förändring, dels af Hr
Björnstjerna, att inorn:t skulle antagas med följande förändrade
lydelse: »R. o. Ad. skall sammanträda å Riddarhuset till lagtima
Adelsmöte hvart tredje år d. 15 Febr. eller, om helgedag
då inträffar, nästföljande söknedag»; dels af llr Anrep bifall till
mo"m:t enligt lii Björnstjernas förslag, dock med utbyte af ordet
104
Den 7 April e. in.
lagtima emot ordet ordinarie; oell dels slutligen af Gr. Mörner,
att murn:t skulle återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till mom:t oförändradt, hvarvid svarades talrika nej, blandade
med ja, sedermera propos. på antagande af inom:t med
den förändrade lydelse Hr Björnstjerna föreslagit, då svaren utföllo
med talrika och starka ja, blandade med nej, vidare propos.
på antagande afHrAnreps förslag till momds lydelse, hvartill
svarades nej, och slutligen propos. på mom:ts återremitterande,
hvilken propos. likaledes med nej besvarades; hvarefter
och sedan propos. på bifall till mom:t med den af Hr Björnstjerna
föreslagna förändrade lydelse förnyats samt med talrika
och starka ja jemte åtskilliga nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt R. o. Ad., uppå Hr Grins
o. Landtmms framställning, till kontrapropos. antagit bifall till
mom:t oförändradt, uppsattes och justerades följande voteringspropos.
: »Den som antager Irsta mom:t i § 6 af Riddarh.-Utsk:ts
förslag till ny Riddarh.-Ordn. med följande förändrade lydelse:
»R. o. Ad. skall sammanträda å Riddarhuset till lagtima
Adelsmöte hvart tredje år d. 15 Febr. eller, om helgedag då
inträffar, nästföljande söknedag», röstar
J a;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, godkänner R. o. Ad. Utsk:ts förslag tiil det
ifrågav:de moimts lydelse.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 79.
Nej — 25.
2:dra mom.
Frih. Klinkowström: Af R. o. Ad:s nyss fattade beslut
torde vara en följd, att uttrycket »särskild sammankomst» bör
utbytas mot uttrycket »urtima Adelsmöte», och hemställer jag
att mom:t måtte, med iakttagande af denna förändring, bifallas.
Såsom en språklig oriktighet vill jag omnämna, att det i
Betänk:t heter »Ridderskapet och Adelns», i stället för »Ridderskapets
och Adeins».
Gr. Hamilton: Böjande mig för majoritetens beslut, liar
jag icke något att anmärka emot den förändring, som blifvit af
Frih. Klinckowström föreslagen; men ber att få fästa uppmärksamheten
på ett i monut förekommande uttryck, som torde
vara mindre lämpligt. Det heter: Skulle R. o. Åd:s samman
-
/
Deu 7 April e. m. 105
trädande å annan tid, än nu sagdt är, af Konungen påkallas etc.
»Påkallas» är ett ord, sorn användes i fråga om något, som af
nödvändigheten föreskrifves, men icke i fråga om Konungens
beslut, ty då användes ordet »påbjuda». Jag hemställer sål.,
att äfven den förändring i redaktionen måtte vidtagas, att ordet
»påbjudes» måtte ingå i stället för ordet »påkallas».
Frih. Klinckowström: Jemte det jag vidblifver mitt yr
kande,
att »särskild sammankomst» måtte utbytas emot »urtima
Adelsmöte», förenar jag mig i den af Gr. Hamilton föreslagna
redaktionsförändring.
Gr. Oxenstjerna: Frih. Klinckowström omnämnde, att
det vore ett språkfel, att begagna uttrycket »Ridderskapet och
Adelns» i stället för »Ridderskapets och Adelns». Det torde dock
icke vara Hr Frihm obekant, att man icke i onödan och endast
för att göra språket tungt upprepar genitiv-ändelsen. Så t. ex.
säger man icke: Statsrådets och Kommendörens, Grefvens N:s
N:s egendom, utan tillägger genitiv-ändelsen endast till sista bestämningsordet.
Frih. Klinckowström; Jag hade verkligen icke tilltrott
mig nog kännedom om Svenska språket, för att i sådant afseende
tvista med Gr. Oxenstjerna, men jag slog nyss upp gamla
Riddarh.-Ordn. och påträffade då genast 2:ne §§, den 18 och
22, hvari det heter: Ridderskapets och Adelns.
Frih. Leuhusen: Då »Ridderskapet och Adeln» är ett
kollektivt uttryck, torde deraf löija, att det är tillfyllestgörande
att tillägga det sednare ordet genitiv-ändelse. Detta öfverensstänuner
också med vanligt språkbruk, hvarföre jag yrkar, att
afseende å hvad Frih. Klinckowström i detta hänseende anmärkt
icke måtte fästas.
Hr Ramsay: lag vill icke motsätta mig den förändring,
att ordet »påbjudes» införes i stället för »påkallas», ehuru jag
icke rätt kan finna hvari skilnaden består.
I afseende å uttrycket »Ridderskapet och Adelns», är jag
af samma tanke som Frih. Leuhusen. »Ridderskapet och Adeln»
är här ett kollektivt begrepp, hvaraf genilivus heter »Ridderskapet
och Adelns», såsom äfven kan inhemtas af Ståndets
prof., der på hvarje sida den genitiva formen af detta begrepp
finnes på nyssnämnda sätt återgifven. Den uti förslaget
vidtagna förändring i berörde afseende är sål. en nödig förbättring
af redaktionen uti nu gällande Riddarh.-Ordn.
Sedan öfverläggniogen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats bifall till
mom:t med de förändringar, att ordet påkallas utbyttes emot
ordet påbjudas, samt alt orden urtima Adelsmöte infördes i stäl
-
106
Deu 7 April e. m.
let för orden särskild Sammankomst; Iramställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till monnt oförändradt, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. pä mom:ts antagande med
ofvan omförmälda förändringar, hvilken propos. med ja besvarades.
S
l:sta, 2:dra ocfi 3:dje rnom;n.
Hr Anrep: Jag önskar, att hela denna § måtte komma
att utgå samt att rättighet att deltaga i adelsmötena säl. skulle
tillkomma hvarje adelsman, som fyllt 25 är, råder öfver sig sjelf
och sin egendom, i 3 år erlagt kapitationsafgift, samt i öfrigt
eger nödiga qvalifikationer. Hufvudsakiiga orsaken till denna
min åsigt är den, att jag befarar, att adelsmötena eljest skulle
blifva alltför fåtaligt besökta. Vi se redan nu huru antalet ledamöter
stundom är ganska ringa, ehuru K. o. Ad. fortfar att
innehafva det vigliga kallet att. besluta om fäderneslandets angelägenheter,
och icke ens intresset för R. o. Ad:s egna angelägenheter
har i afton kunnat församla ett någorlunda stort antal,
ty vid sista voteringen aflemnades endast 104 voteringssedlar.
Om nu hufvudmän fortfarande skulle hafva företräde framför
ättemän och äldre ättemän framför yngre, torde mången tveka
att företaga en kostsam resa till adelsmötena, om han kunde
befara, att vid framkomsten icke få deltaga f mötet, emedan
någon mera berättigad före honom inställt sig. Det kunde äfven
Ilända, att när någon adelsman inställde sig med fullmakt, så
befanns, att den, sorn utfärdat fullmakten, icke erlagt kapitations
afgiften,
så att fullmakten af den anledning måste underkännas,
då fullmäktigen förgäfves användt tid och kostnader för resan.
Sådana tilldragelser skulle, i min tanke, afskräcka mången från
att inställa sig, och på så sält blefve mötena mycket fåtaligt besökta
och skulle alltmera förlora i intresse.
Utsk:t har till stöd för bibehållandet af de gamla stadgandena
anfört tvenne skäl. Det första, att. man icke borde frångå
adelsinstitutionens grund och ändamål; det andra, att den utsträckta
representationsrätten skulle innefatta en orättvisa emot
de efter 1800 adlade ätter, hvilka blott kunna representeras af
en person. Hvad det första skälet beträffar, torde adelsinstitu
tionen
genom nationalrepresentationens ombildning hafva undergått
en sådan förändring att adelsinstitutionens grund och ändamål
icke längre torde kunna åberopas till stöd för det gamla
förfarandet att låta endast ätterna representeras. Hvad det andra
skälet angår, vill jag nämna, att antalet lefvande ätter, som
blifvit adlade före 1809, utgöra 653, inom sig slutande icke
mindre än 3,175 manliga persöner af lyida 25 år, och ätter,
som blifvit adlade efter 1809, 153 Orättvisan torde icke blifva
synnerligen stor, ty icke kan man antaga att det skall komma
30 Wästleltar och 32 Kuylenstjernor, utan torde förhållandena
temmeligen utjemna sig, så att, om äfven ett större antal leda
-
Deu 7 April e. ni.
107
möter skulle infinna sig af några få atler, torde andra ätter alls
icke sällda någon ledamot till mötet.
Det af Gr. Mörner framställda förslag, att R. o. Ad. skulle
välja ett visst antal Fullmäktige, har redan blifvit af Gr. Björnstjerna
så fullständigt belyst, att jag icke anser mig behöfva
särskildt påpeka alla de praktiska svårigheter, nämnda förslag
skulle förorsaka.
Jag anhåller om propos. på att §:n måtte ur Riddarh -
Ordnm utgå.
Frih. Klinckowström: Mot de nu föredragna momma af
7:de §:n har jag icke något alt anmärka, utan anhåller allenast,
att de förändringar, hvilka äro en följd af R. o. Ad:s beslut i
afseende å 6:te §:n, måtte iakttagas, så att orden »vid nämnda
sammankomster» måtte utbytas emot orden »vid adelsmötena»
samt orden »under loppet af sammankomsterna» emot orden
»under loppet af adelsmötena».
Gr. Liljencrants, (justaf Fredrik: I motsats till den
siste värde talaren, finner jag åtskilligt vara att anmärka emot
de 1111 föredragna momma, dervid jag dock ingalunda kan instämma
med den näst siste talaren, ty dennes åsigter finner jag
ännu betänkligare än Utsk:ts.
De af Hrrme, som tagit kännedom om Gr. Mörners förslag,
hvilket varit tillgängligt vid Landtmarskalksbordet, hafva
deraf inhemta!, att Gr. Mörner föreslagit tvenne särskilda klasser
af adelsmöten, nemi. dels sådane, dervid hufvudsakligen ekonomiska
angelägenheter skulle förekomma och dels sådana, hvarest
ärenden af större betydenhet skulle behandlas. Förslaget i afseende
å denna sednare del erbjuder, i min tanke, icke tillräckligt
betryggande garantier och det vore derföre önskligt, om det
underkastades ett noggrannare öfvervägande.
Utsk:ts förslag i 1 :a mom. vill jag biträda. Deremot synes
mig, att en förändring bör ega rum i afseende å 2:a mom:tet,
deri föreslås, att fullmakter skulle, på sätt hittills egt rum, kunna
för ätten utdelas. Hvar och en inser visserligen, att med bestämmelsen
härom afses, att det icke var gifvet, att hufvudman
eller i dennes ställe inträdande ättemän företrädesvis vore en
tjenlig person, samt att, om också detta vore händelsen, likväl
återstode en stor mängd ledamöter af R. o. Ad., hvilka icke i
nämnda egenskap kunde lå pollet på Riddarhuset, men som det
kunde vara önskvärdt att bereda tillfälle att deltaga i B. o. Ad:s
öfverläggningar. Denna tanke bör äfven för framtiden göra sig
gällande, men sålunda modifierad, att R. o. Ad. sjelf uppträder
såsom fullmaktsgifvare åt t. ex. 100 personer, hvilka, jemte
hufvudmännen och ättemännen, skulle representera R. o. Ad.
Då utdelandet af fullmakt för ätten varit mer eller mindre
väl anskrifvet hos nationen samt äfven inom detta Stånd missnöje
dermed stundom försports — och denna riksdag har, om
någonsin, gifvit skälig anledning till allt annat än belåtenhet der
-
108
Deu 7 April e. m.
med —, synes mig icke vara skäl att dermed fortfara. Men
å andra sidan synes mig synnerligen lämpligt, om R. o. Ad. genom
val utsåge ett visst antal ledamöter, till hvilka R. o. Ad.
kunde hysa den tillförsigt, att de väl komme att vårda sig om
Adelns angelägenheter. Det är icke möjligt att beräkna huru
långt man bör gå i eftergifvenhet och hurudana åsigter i sådant
afseende blifvande Adelsmöten komma att omfatta. Det må derföre
vara af klokheten förestafvadt, att man söker förebygga
omogna beslut, genom dessas öfverlemnande åt slumpen. Hvarföre
skulle Adeln bibehålla en bestämmelse, som visserligen tillskyndat
Adeln fördel i vissa personer, men deremot också församlat
på Riddarhuset ledamöter, hvilka såsom fullmäktige visst
icke gagnat Riddarhusets intressen?
Jag vill icke föreslå något visst antal, hvilket R. o. Ad.
skulle uppdraga att tillstädeskomma, utan öfverlemnar bedömandet
af denna fråga till Utsk:t och anhåller att de 3 första inomm
af §:n måtte dit återremitteras. I händelse återremiss beviljas,
skall jag tili Utsk:t öfverlemna en skriftlig promemoria, som jag
i ämnet uppsatt.
I afseende ä det 3:dje mormt vill jag blott anmärka, att då
mötena icke torde blifva synnerligen långvariga, hade Utsk:t, i
min tanke, kunnat inskränka rättigheten att i mötet deltaga till
de personer, som inom en viss tid komme tillstädes. Att lemna
rättigheten öppen att komma när man behagar, synes mig icke
lämpligt, i anseende till den korta tid mötet torde komma att
vara. Sk tille emellertid Utsk:t icke anse nämnda inskränkning
böra ega rum, vill jag icke hålla derpå.
Frih. Braunerhjelm, Ferdinand: Vid utarbetandet af
det förslag till Riddarh.-Ordn., som nu utgör föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, gjorde sig hos Utsk:t den åsigt gällande, att
man i möjligaste måtto borde bibehåjla den gamla Riddarh.-  Ordn:!) och deri icke göra andra förändringar, än sådana, som
voro af behofvet oundgängligen påkallade. Denna åsigt hoppas
jag äfven R. o. Ad. delar.
Vi hafva under denna riksdag gjort ett jättesteg på reformens
bana. Månne det icke vore skäl att. man förvissade sig
om att det medfört välsignelserika följder, innan man fortgår
på denna bana. Hittills hafva allmänna angelägenheter varit förenade
med Ståndets enskilda. Numera återstå blott de enskilda.
Ar det då väl skäl att vi endast för dessa förändra vårt representationssätt!
Tvenne
sätt att förändra representationen hafva blifvit ifrågasatta.
Det ena sättet vore att tillerkänna hvarje adelsman
rösträtt. Detta torde möta ganska stor svårighet, enär man väl
för en sammankomst behöfver rum, deri de sammankommande
kunna vistas under öfverläggningarne. Dessutom uppstode derigenom
en orättvisa, enär det finnes ätter, som hafva 30 ä 40
ledamöter, och andra som icke hafva mera än i eller 2. Hvad
det andra sättet beträffar, att inga fullmakter numera skulle få
Ben 7 April c. »>.
109
gifvas, kan jag icke finna några förändrade omständigheter, som
dertill föranleda. Fnlimaktsväsendet har visserligen många olägenheter
med sig, men å andra sidan äfven fördelar, och många
af våra yppersta män sitta här på sådan grund.
Jag kan säl. icke finna några skäl till förändring, och anhåller
derföre hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på bifall.
Häri hördes flere ledamöter instämma.
Frih. Gederström, Rudolf: Dä jag till alla delar instämmer
uti de af Hr Frih. Braunerhjelm uttalade åsigter, kan mitt
yttrande blifva kortare, än jag eljest tillämnat, med afs. å de af
öfrige talare framställda förslags innehåll. Jag behöfver endast
hänvisa till hvad jag på f. m. anfört derom, att R. o. Ad. synes
mig ej utan tvingande skäl böra afbryta den historiska kontinuiteten
af sätt och form för utöfning af sin verksamhet i det offentliga
lifvet, begränsad, såsom den numera är, till R. o. Ad:s
angelägenheter. Praktiska svårigheter förete sig genast för
Hr Anreps förslag, enär, på sätt Hr Frih. Braunerhjelm nyss
uppmärksammat, en tillräcklig lokal omöjligen står att inom
dessa murar bereda R. o. Ad:ns samtliga ledamöter, hvilka, om
de alla ville sig af representationsrätt begagna, lära uppgå, enl.
hvad vi af Hr Anrep förnummo, till ett antal af 3175 af de före
1809 och 153 af de efter nämnda år adlade ätter. Om representationsrätten
så långt utsträckes, lära väl öfverläggningarne
lå hållas på Riddarhustorget eller- Riddarhusgården, i brist af
utrymme i denna sal eller i husets öfriga delar. Nu kan visserligen
med skäl härtill svaras, afl Hr Anrep egt anledning antaga,
det ett betydligt antal riddersmän torde af enskilda förhinder
alhållas från att hitresa, så att på långt när ej alla skulle
infinna sig, af dem, som dertill finge rättighet. Men jag frågar
tillbaka, om det är lämpligt, att medelst laglörändring hit inbjuda
en personal, hvars talrikhet utesluter all möjlighet att kunna
erbjudas en erforderligt stor samlingssal? Denna praktiska svårighet
är ju redan alltför oöfvervinnelig. Men utom detta hinder
företer sig mot Hr Anreps förslag en annan högst vigtig invändning,
ithy att förslaget sä till vida innefattar en stor och påfallande
orättvisa mot de efter 1809 adlade ätter, att dessa blott
med en ledamot skulle ingå i antalet riddersmän, hvardera, alltså
med ett ringa fåtal i jemförelse med ledamöterna, tillhörande
äldre ätter. Jag tillhörer sjelf en ätt, som räknar mycket talrika
medlemmar; jag skulle således genom ett bifall till Hr Anreps
förslag tillskynda min slägt en förmån; men jag vill ej göra
det, när det skulle ske på bekostnad af hvad som synes mig
rätt och billigt.
Hvad åter beträllär Gr. Liljencrants’ lörslag, så har jag
redan under förmiddagens plenum uttalat mina betänkligheter
mot den tanke, som för detsamma ligger till grund, för så vidt
den är gemensam med grundidéen till det likartade förslag, som
då af en annan, likaledes högt aktad, ledamot framställdes, och
110
Den 7 April e. m,
sorn nu jemväl kommer under öfvervägande. Jag anser allt
sådant, att jag så må säga, liopskrvmpande af R. o. Adis beslutanderätt-egande
personal vara ingalunda förenligt med Ståndets
sanna fördel. Nitet och intresset för dess angelägenheter
koncentrerades för mycket i de utvaldes personer; alla
öfrige brydde sig snart ej mera derom, och infunne sig ej ens
vid valen, långt mindre vid de påföljande öfverläggningarne, vare
sig att dem godhetsfullt förunnades säga ett ord med, eller de
skulle inskränka sig till den tysta rolen af åhörare.
Den i alla händelser såsom moralisk förpligtelse starkast
verksamma häfstång till gagnelig nitälskan för It. o. Ad:s bästa,
man hos de utvalda åsyftat framkalla och stärka, skulle ju, om
man nemi. anser förslaget derom vara så vigtigt, kunna under
en annan och i vår hittills gällande organisation mindre våldsamt
ingripande form åvägabringas. Hvad hindrar, att, genom enskild
öfverenskommelse, som ej bör eller behöfver i Riddarh.-Ordnm
inflyta, redan under denna riksdag, efter något slutadt plenum,
då, i mera god tid än vanligt, föredragningslistan hunnit blifva
genomgången, och målen afgjorda, R. o. Adis ledamöter qvarstadnade
på detta rum, och, om ej precis under presidium af
Hr Gr. och Landtm., ty det vore väl kanske för mycket hegardt,
men dock under praesidium af förste då närvarande Grefven,
val förrättades, med sedlar, enkla, slutna, ornärkta, hoprullade,
allt i fullkomlig öfverensstämmelse med andra val, — uppå ett
antal af 100 eller 102 personer, hvilka åtnjötc vårt fulla förtroende
och hvilka utgjorde de riddersman, hvilka vi företrädesvis
önskade måtte infinna sig för att öfver våra gemensamma
angelägenheter framgent besluta? Det blefve då en hedersbevisning
för dem, åtföljd af hedersförpligtelsen att, om möjligt,
ej .undandraga sig detta förtroendeuppdrag; dock utan förhinder
för alla andra här berättigade att jemväl biträda med sina rådslag
och röstsedlar. På sådant sätt kunde det af Gr. Liljencrants
m. fl. önskade mål kanhända vinnas, men utan att uppoffra
R. o. Adis hela organisation, eller låta den undergå total
omstöpning.
Sannt är, att några små obeqvämligheter vid sjelfva valet
af så många namn ej kunde undvikas; valsedlarne finge skrifvas
på hela folioark, och valurnan finge vara af minst en manshöjd,
en rigtig jätteurna, men det gör ingenting, om blott något godt
kunde vinnas dermed; och inköpet af ny urna skulle gerna för
mig få bekostas af Riddarh.-kassan, helst som den, oaktadt sin
Storlek, väl ej behölde blifva myckel dyrbar, ty den kunde ju
göras af korgvideflätning och lemna en liten arbetsförtjenst åt
behöfvande.
Men åtnöjer man sig icke med en sådan frivillig öfverenskommelse,
utan vill förändra Kiddarh.-Ordmn i grund, då nödgas
jag, som alldeles icke förmår gilla den grundtanke, sorn i Grefvarnes
förslag, under de välvilligaste afsigter, framträdt, att visserligen
ogerna, men tydligen förklara mig uti besagde förslag
icke instämma. Jag medger, att Gr. Liljencrants’ förslag har
Den 7 April e. m.
111
ett företräde, han har sjelf fästat vår uppmärksamhet derpå;
men äfven i den formen kan jag ej förlika mig dermed, ehuru
verkligen smärtsamt det är för mig, att behöfva uppträda emot
en af R. o. Ad. så högt aktad, en äfven af mig så lifligt vördad
ledamot. Jag kan ej, i strid med min öfvertygelse, annorlunda
göra, än vidhålla min begäran om bifall till Utsk:ts förslag, hufvudsakligen;
ty äfven om ordalagen deruti falla sig litet tunga,
så äro de dock ej otydliga, och till sitt innehåll ansluta de sig
ganska nära till den gamla texten, derutinnan dess redaktion ej
åsyftat göra annan förändring, än som blifvit en nödvändig följd
af de nya representationsförhållanderne. Dock anhåller jag nu
om den förändring i ordalag, som är orsakad af R. o. Ad:s i
afs:de å 6:te §:n fattade beslut, att nemligen ordet: »sammankomst»
utbytes emot »Adelsmöte»; och anhåller jag om propos.
på denna af mig gjorda framställning. Hvad deremot angår
den af mig såsom ett förmedlingsförsök framkastade idée om
ett val af lörtrodemän, utan att derom i Riddarh.-Ordn:n något
förekomme, så är den en sak af alltför enskild natur, att jag
skulle ifrågasätta dess framställande inför Ståndet genom Hr Gr.
o. Landtm.; utan är min mening med dess inflätande i mitt
föredrag endast att visa, huruledes ett önskadt, gagneligt mål
möjligen skulle på sådan enskild väg kunna vinnas, då de med
den ifrågaställa förändringen af Riddarh.-Ordnm förknippade
svåra olägenheter öfverflygla i mina ögon alla de förmåner, man
hoppas genom dess antagande bereda K. o. Ad.
Gr. Hamilton: Den punkt af förslaget till ny Riddarh.-  Ordning, som lör närvarande utgör föremål för öfverläggning,
lärer redan hafva blifvit vidlyftigt diskuterad vid R. o. Ad:s enskildta
sammankomst, .lag beklagar att privata göromål hindrade
mig att då vara närvarande, hvilket måhända vållar, att jag med
endast ofullständig sakkännedom kari yttra mig öfver Gr. Mörners
förslag, som der lärer hafva blifvit föredraget. Emedlertid skall
jag försöka yttra några ord derom med ledning af de uppgifter,
jag i dag på förmiddagen om detsamma erhållit.
Jag instämmer helt och hållet uti den gruntanke, som blifvit
af Frih. Braunerhjelm uttalad. B. o. Ad. har vid denna
Riksdag förlorat en stor politisk rättighet, men jag kan icke
deraf härleda nödvändigheten att förändra den form, hvarunder
Ståndet förut här sammanträda ty om denna form befunnits
för ändamålet tjenlig under den tid, då R. o. Ad. egde att besluta
om fäderneslandets vigtigaste angelägenheter, så förefaller
det mig besynnerligt, att man icke dermed skulle kunna åtnöjas,
då endast Ståndets enskildta intressen komma i fråga. Jag kan
uti hela denna angelägenhet icke finna något upprörande, eller
något, som behölver framkalla så varma känslor och så stora
ord, sorn derpå blifvit offrade. Gr. Mörner har i dag yttrat,
att vi måste dö med ära och att hans förslag beredde oss tillfälle
dertill. Såvidt frågan rörer vår politiska verksamhet, så
hafva vi redan dött, och mitt käraste minne är, att det skedde
112
Deu 7 April e. ni.
med ära. Grefven har talat om den rustning, som skulle förefalla
allt för stor för de nya förhållandena. Ja, om fråga vore
att från början nyorganisera Ståndet på ett sätt, att dess medlemmar
lämpligen kunde tjena till revisorer af kassans räkenskaper
och förvaltare af Ståndets egendom, så skulle jag
visserligen icke förorda bibehållande af de former, hvarunder
Ståndet hittills uppträdt, men här är icke fråga om något egentligen
nytt, och att reformera utan anledning, dertill har åtminstone
icke jag lust. Enligt min tanke hafva vi reformerat så
tillräckligt under denna Riksdag, att vi åtminstone icke på våra
enskildta angelägenheter böra tillämpa samma grundsatser, som
jag och många med mig på det bestämdaste bestridt. Gr.
Mörner har förklarat, att han ansåg R. o. Ad. lör närvarande
endast utgöra ett bolag, och att hela dess sammanhållning och
dess uppträdande här endast afsåg dess ekonomiska förhållanden;
och från detta antagande har han kommit till den slutsats, att
hvarje adelsman vore lika berättigad uti detta bolag och således
egde lika rätt att deltaga uti besluten angående dess angelägenheter.
Jag tror, att detta raisonnement är felaktigt redan uti
dess första grundtanke. Om R. o. Ad. verkligen blott utgjorde
ett bolag, så vore den nämnda slutsatsen riktig, men deraf
skulle följa, icke blott att Ståndets manliga medlemmar, i den
mån de voro intresserade uti Ståndets kassor och fonder, skulle
ega rätt att yttra sig öfver dessas förvaltning, utan jag vet icke,
hvarför icke äfven dess qvinliga medlemmar skulle ega en dylik
rättighet, och om de ej sjelfva ville infinna sig, åtminstone
hafva rätt att för sig utgifva fullmakter. Om vi således antoge
förutsättningen såsom riktig, så skulle den i sina konseqvenser
leda till det orimliga; men den är enligt min tanke oriktig. Jag
vill icke medgifva, att derför att vi förlorat rättighet att såsom
Stånd besluta angående fäderneslandets angelägenheter, vi derför
förlorat allt, som förut var för oss gemensamt. Tvertom hoppas
jag att det skal] fortlefva och utgöra ett band, som sam
manknyter
oss vida fastare, än som låter sig göra genom de
ekonomiska angelägenheter, hvaröfver vi ega att besluta.
Reträflände en talares förslag, att alla adelsmän skulle vara
berättigade att här sammanträda, så har här ordats åtskilligt
om de praktiska svårigheter, tillämpningen af ett sådant förslag
skulle erbjuda. Enligt min tanke har det dock något ännu
vigtigare emot sig, nemligen att alla adelsmän icke dertill ega
rättighet. Ståndet har visserligen förlorat rättigheten att såsom
en fjerdedel representera Svenska folket, men genom denna förlust
kan omöjligen särskilda ledamöter af Ståndet hafva till
skyndats
någon ny rättighet. Ålit hvad man kan säga är, att
de, som förut egde vissa rättigheter, hafva förlorat en del af
dem, men deremot kan man icke säga, att ledamöter, som förut
icke egt rättigheter, hafva genom nämnda förlust erhållit sådane.
Således anser jag, att representationsrätten hädanefter
icke bör tillkomma andra ledamöter af R. o. Ad. än hittills, ty
rättigheten tillkommer ätten, icke individen.
Man
Den 7 April e. m.
113
Man har framhållit det onödiga uti att sammankalla en så
stor personal lör att under en tid af fjorton dagar sysselsätta
sig med relativt obetydliga saker, och Gr. Mörner har såsom
en felaktighet i Utsk:ts förslag påpekat, att det föranledde till
sammankallande af ett allt för stort antal ledamöter, hvilka endast
hade att besluta om en kassarevision. Frågan blir då:
månne det verkligen vore en så stor olycka? Kunde man anse
tiden illa använd, om ett stort antal af R. o Ad:s ledamöter här
församlades en kort tid, äfven om de en del af denna tid icke hade
annat att göra, än att yttra sig öfver vära kassors förvaltning?
.lag vill för min del alldeles icke framkasta någon tanke derom,
att R. o. Ad- någonsin hädanefter skulle återfå någon viss alskild
politisk ställning. Jag tor det icke, och jag vet knappast,
om jag skulle anse det vara nyttigt, så mycket jag än under
fordna förhållanden velat försvara dess representationsrätt. Detta
skulle kanske innebära en reaktion, hvaraf samhällsverksamheten
alltid tager ett skadligt inflytande. Jag vill således helt och
hållet bannlysa alla tankar på, att vårt sammanträffande här,
jemte behandlingen af de ekonomiska frågorna, äfven skulle
hafva eft politiskt syfte. Men det oaktadt tror jag, att det icke
skulle vara utan väsendtlig nytta såväl för detta Stånd som för
landet i dess helhet, om R. o. Ad., som åtminstone hittills mer
än något annat Stånd räknat ett stort antal ledamöter, som deltagit
i rådslagen angående fäderneslandets angelägenheter, kunde
här sammanträffa och, om också ej under ledning af en ordförande,
utbyta tankar äfven om andra ämnen, än de som röra
Ståndets enskildta ekonomiska angelägenheter. Jag tror att det
skulle vara en stor lycka, — desto större, jumera allting inom
samhället framter en rörlig karakter — att något finnes, som
sammanhåller en klass, hvilken icke upplöses af hvarje dagens
vindkast.
Af hvad jag nu endast ofullständigt anfört, är det klart, att
jag med nöje vill ansluta mig till Utsk:ts förslag, och icke
vill medgifva annan förändring uti den förevarande punkten, än
den, som blifvit af Frih. Klinckowström ifrågasatt och är en
följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Gr. Liljencrants har framkastat en fråga, som för mig är
alldeles ny, emedan jag icke deltagit uti de föregående enskifta
öfverläggningarne; oell jag vill icke förneka, att den innehåller
åtskilligt, som förtjenar afseende. Anledningen, hvarför fullmakter
hittills måst utgilvas, är utan tvifvel i någon mån förändrad.
Uti den stora allmänhetens ögon har det städse gifvit en viss styrka
åt R. o. Ad:s beslut, att Ståndet varit talrikt samladt; äfven om denna
allmänhet stundom kunnat tänka, alt af de här församlade 4 å
500 ledamöterna mången kunnat grunda sitt omdöme på förtroendet
till en eller annan talare. Det är emedlertid klart, att
då ett beslut blifvit fattadt af It. o. Ad., representerad af 4 å
500 ledamöter, detta skall hafva gjort ett helt annat intryck, än
om endast 40 ä 50 ledamöter varit samlade; och det har derH.
IV. 8
114
Den 7 April e. qi.
för varit en lycka, att Ståndet vid behandlingen af vigtigare
frågor kunnat blifva så talrikt, som vid många tillfällen varit
händelsen, och hvilket endast kunnat ega rum på grund af rättigheten
att representeras genom fullmäktig. Det stora beholvet
att vid vigtigare frågor här vara talrikt församlade har nu
förfallit, och fullmaktsutgifvandet har således åtminstone i mina
ögon förlorat en del af sin betydelse. Man skulle således, om
man stadnade härvid, kunna anse, att fullmaktsväsendet helt och
hållet borde upphöra. Men å andra sidan måste äfven tagas i
betraktande, att den institution, hvarom fråga nu är, är för oss
någonting alldeles obekant; det är oss icke möjligt att på förhand
beräkna, om Riddarhus återstående angelägenheter kunna
blifva af det intresse för Ståndets ledamöter i allmänhet, att
man kan vänta, att sammankomsterna skola blifva talrikt besökta.
Under sådane förhållanden tror jag det icke vara skadligt,
att genom fullmaktsväsendets bibehållande en större utsigt
beredes, att Ståndets ledamöter må någorlunda mangrannt tillstädeskomma.
Genom det af Gr. Liljencrants framställda förslag
skulle ingen annan förändring häruti ske, än att den enskifta
rättigheten att utdela fullmakter ölvertlyttades på Ståndet
uti dess helhet. Om jag rätt fattade Gr. Mörners förslag, så
innefattade det någonting helt annat, nemligen att Ståndet skulle
utse fullmäktige, hvilka skulle representera detsamma och med
dess rätt besluta öfver de i Riddarh.-Ordn. föreskrifna frågor,
samt att Ståndet endast vid vigtigare tillfällen skulle mangrannt
sammanträda. Jag tror det emellertid vara oriktigt att helt och
hållet förbise den historiska kontinuiteten uti Ståndets sammansättning.
Den tanke, som ligger till grund för Gr. Mörners
förslag, synes mig vara hemtad från Brandkontoret här i Stockholm,
der liela bolaget rgpresenleras af 100 personer, hvilka
sköta dess angelägenheter, och der endast vid de vigtigare frågornas
behandling samtliga intressenterne komma tillsammans.
Jag vill önska, att vi vid denna Riksdag ej gjort något Brandkontor,
och åtminstone jag vill icke deltaga i möjligheten att
göra ännu ett. Detta förslag har dessutom den olägenhet med
sig, att, om så många af R. o. Ad:s ledamöter voro samlade,
hvilka under flera år sysselsatte sig med Ståndets angelägenheter,
så skulle dessa angelägenheter förlora allt intresse för dess
öfriga medlemmar, hvaraf följden skulle blifva, att slutligen inga
andra än de 102 komme tillstädes, och detta resultat tror jag
ej skulle vara överensstämmande med Ståndets egna önskningar.
Helt annat är förhållandet, om en liten, af Ståndet sjelft utsedd,
kärna alltid är tillstädes och genom sin sakkännedom utöfvar
ett välgörande inflytande på dess öfriga medlemmar; detta
vore naturligtvis förenligt med allas fördel och behöfde ej urarta
till något envälde.
Jag slutar detta mitt anförande med den förklaring, att jag
röstar obetingadt bifall till Usta och 3:dje mom. af denna
§, med den förändring, som är en nödvändig följd af R. o.
Åd:s redan fattade beslut. Hvad åter 2:dra mom. beträffar, så
Den 7 April e. m.
115
skall jag gerna deltaga uti en återremiss deraf, hvilken kan
föranleda Utsk:t att taga i öfvervägande de af Gr. Liljencrants
uttalade tankar.
Frill. Leuhusen: Till hvad som redan blifvit yttradl till
bemötande af Hr Gr. Mörners och Hr Anreps förslag i afseende
å representationssättet, skulle jag endast hafva föga att
tillägga, hvarföre jag inskränker mig till att anföra mina tvifvelsmål
om lämpligheten af Hr Gr. Liljencrants’ förslag. Detta
förslag skulle enligt min tanka utvisa ett misstroende hos R.
o. Ad. mot hulvudmäns och ättemäns vilja och håg att infinna
sig vid adelsmötena. Denna omständighet ensam är för mig
tillräckligt skäl att ej antaga Hr Grins förslag, men derjemte
tillkommer, att det ej, torde vara lämpligt att ställa tvenne särskilda
korporationer bredvid hvarandra, utan annan förpligtelse
än den moraliska att vid mötena sig infinna. Jag fruktar att
sådant skulle leda till att den ena litade på den andra, hvaraf
följden sannolikt komrne att blifva, det mötena blefve än mindre
bevistade. Mine Hrr! kan man ej hos R. o. Adms ledamöter
i allmänhet förutsätta tillräcklig vilja och håg att bevaka
Ståndets intressen, så tror jag ej att saken hjelpes genom utväljande
af en särskild s. k. kärna. Då jag således icke kan
finna det af Hr Gr. Liljencrants föreslagna representationssätt
mera betryggande än det nu gällande, instämmer jag i Frih.
K|inckowströms yrkande.
Gr. Björnstjerna: Ehuru jag deltagit i de föregående
enskilda öfverläggningarne rörande denna fråga, måste jag erkänna
att Gr. Liljencrants’ förslag var för mig lika nytt som för
Gr. Hamilton, ty sednast vid gårdagens sammanträde kunde jag
ej finna annat än att Hr Grin instämde med Gr. Mörner.
Hvad nu det af Gr. Liljencrants framställda förslag beträffar,
kan jag ej inse nyttan af den sammanblandning af arfsoeh
valprinciperna, sorn i detsamma förekommer. Hade man
någon säkerhet att de 102 valda storheterna verkligen skulle inställa
sig vid adelsmötena, kunde förslaget hafva något skäl för
sig, men nu har man ingen större garanti för att dessa 102
skola infinna sig, än att hvilken annan adelsman som helst skall
tillstädeskomma; har man intresse för R. o. Adms gemensamma angelägenheter,
infinner man sig,har man ej, uteblifver man, och detta
vare sig man är vald eller icke. Egentliga syftemålet med förslaget
tyckes vara att borttaga fullmagterna. Beträffande dem har Gr.
Liljencrants upplyst om en omständighet, hvarom jag förut var alldeles
okunnig, den att några fullmagter ej finge utgifvas före 1809.
Vår första Riddarhus-Ordn., den af 1626, säger dock redanatt:»wore
ock någhon behäfftat medli Rijksens Tienst, tå må han en annan i
hans stadh deputera med sitt öpne Breeff och sitt Såthe och
Stämme sampt Signete till betroo.» Och från denna genom alla
de följande Riddarlnis-Ordnme har fulhnagtsväsendet bibehållits,
fast under olika former; någon sådan nyhet, som Gr. Lil
-
\
116 Den 7 April e. m.
jencrants påstått, torde detta således icke vara. .lag beklagar
att Gr:ne Mörner och Liljencrants finnér Ståndets nuvarande
sammansättning så litet betryggande; jag bade icke väntat höra
detta från deras sida. För min del kan jag ej annat än finna
att, då R. o. Ad:n kunnat, med sin hittills varande organisation,
värdigt utöfva sin pligt att representera Svenska folket, den äfven
bör under samma form kunna fullgöra det jemnförelsevis
föga vigtiga uppdrag, som återstår, det att sköta sina egna
angelägenheter. Erfarenheten har lärt, att de ledamöter af R.
o. Adin, hvilka här ega säte och stämma på grund af fullmagt,
ingalunda äro de minst framstående; om jag ej irrar mig, utöfvar
vid denna riksdag just Gr. Mörner sitt representantkall
såsom fullmägtig för annan ätt. Att fullmägtigskapet, sådant
det på senare tider utvecklat sig, har fel, kan jag visserligen ej
bestrida, men jag tror, att Kiddarhus-Utsk:t på ett särdeles lyckligt
sätt sökt undanrödja detta genom det föreslagna stadgandet
att ingen må utgifva fullmagt, som icke erlagt kapitationsafgift.
Då nemligen erläggandet af denna afgift alltid förutsätter en
viss årlig inkomst, kunna icke fullmagter hädanefter komma att
utfärdas af dertill alldeles olämpliga personer. Vid sådant förhållande
kan jag icke finna någon våda i att bibehålla R. o.
Ad:ns nuvarande representationssätt oförändradt, men anser deremot
Gr. Liljencrants’ förslag skadligt, då genom förbud mot
fullmagters utfärdande mången utmärkt ledamot förhindras från
att någonsin deltaga i Ståndets sammankomster.
Endast i förbigående vill jag uppehålla mig vid det framställda
förslaget, att inga andra ledamöter, än de som infunnit
sig vid första uppropet, skulle få bevista adelsmötena, jag finnér
detta vara en väl mycket drakonisk lag. Naturhinder kunna
inträffa, hvilka göra det alldeles omöjligt att inställa sig i hufvudstaden
precist den 15 Febr. Man kan, såsom nyss inträffat,
t. ex. blifva insnöad på vägen; det kan ju då ej vara annat än
obilligt, om ett sådant förfall skulle utestänga från rättighet att
deltaga i vården af Ståndets angelägenheter. Hvad åter Hr
Anreps förslag om allmän rösträtt beträffar, torde detta vara
fullt bemött af Frih. Cederström.
På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag bifall till de föredragna
3 mom:n af7§:n, med iakttagande af den redaktionsförändring,
Frih. Klinckowström föreslagit.
Hr Anrep: Då mitt förslag ej blifvit af någon talare understödt,
afstår jag derifrån, ingalunda emedan jag är skrämd af
Frih. Cederströms hot om de 3,328 adelsmän, som skulle uppkomma
till adelsmötet, utan derföre att jag ej är nog förmäten
att vidhålla ett yrkande, hvilket sådane män, som Gr:ne Hamilton
och Björnstjerna motsatt sig. I stället förenar jag mig
med Frih. Klinckowström.
Frih. Braunerhjelm: Då jag i mitt förra yttrande hos
Hr Gr. o. Landtm, anhöll om propos. på bifall till Utsk:ts för
Den 7 April e. m.
117
slag, förbisåg jag, att några smärre redaktionsförändringar deri
voro nödvändiga, och får jag nu i stället förena mig i Frih. Cederströms
yrkande.
Gr. Hamilton: Afven jag har begärt ordet lör att rätta
ett förbiseende, Min uppmärksamhet har nemligen blifvit fäst
derå, att frågan om fullmäktigskap ej förekommer endast i 2
mom:t, utan äfven i 3 momd, och får jag derföre nu yrka återremiss
af båda dessa raom:na och bifall endast till det första
mom:t.
Frih. Klinckowström: Jag begärde ordet för att hem
ställa,
huruvida, för den händelse Gr. Hamilton yrkat återremiss
af mom:t 2, icke hvarje mom. i denna § borde särskildt
föredragas. För öfrigt får jag på de skäl, Gr. Björnstjerna så
fullständigt anfört mot en återremiss, hemställa att R. o. Ad:n
ville bifalla §:n med de små förändringar, jag tagit mig friheten
föreslå, och som äro en följd af R. o. Ad:ns beslut angående
den C §:n.
Hr Ramsay: På sätt jag under förmms plenum hade tillfälle
att nämna, har jag ingalunda förbisett de anmärkningar, som kunna
göras mot fullmagtsväsendet, men jag hade trott det vara nödvändigt
att bibehålla detsamma, för att derigenom bereda tillfälle
för de ledamöter af R. o. Ad:n, som hvarken äro hufvudmän
eller närmaste ättemän, att deltaga i R. o. Ad:ns sammankomster.
Genom det af Gr. Liljencrants framställda förslag
skulle visserligen de anmärkta olägenheterna af fullmagtsväsendet
blifva afhulpna, men jag lemnar derhän, om de med den
värde Gr:ns förslag åsyftade fördelar i öfrigt skulle komma att
vinnas. Gr. Liljencrants’ förslag är alldeles nytt och man har
icke haft tillfälle att öfverväga detsamma, men, om R. o. Ad:n
anser, att genom biträdande af detsamma några ändamålsenliga
förändringar skulle kunna vidtagas och derföre beslutar en återremiss,
skall jag villigt biträda vid en omarbetning i den syftning,
den ädle Gr:n föreslagit.
Gr. Liljencrants: Det är allt för möjligt, att jag, såsom
Gr. Björnstjerna anmärkt, begått ett misstag, då jag nämnde,
att fullmagtsväsendet icke är gammalt; jag har sjelf icke undersökt
detta förhållande, utan hade af en annan person erhållit
den uppgift, jag meddelade. Om också denna uppgift hvilar
på ett misstag, har sådant dock icke inflytande på frågan, huruvida
fullmagtsväsendet numera kan anses tillfyllestgörande och
uppfylla det ändamål, som numera är önskvärd!.
En talare har sagt, att mitt förslag skulle innebära ett misstroende
mot hufvudmän och ättemän, men jag har svårt att
förstå, huru den värde talaren kunnat draga en sådan slutsats,
ty jag har just föreslagit, att lista monr.f, genom hvilket huf
-
118
Den 7 April e. in.
vildman och ättemän tillförsäkras deras rätt, skulle bibehållas;
något misstroende mot denna institution har således icke jag
för min del uttalat, utan jag önskar tvertom, att denna del af
Utskits förslag måtte vinna tillämpning. Hvad åter beträlfar
den siste värde talarens anmärkning, att mitt förslag är nytt,
så har han rätt deri, att mitt förslag och äfven Gr. Mörners
är nytt, i jemförelse med det förslag som diskuterades vid de
enskilda öfverläggningarne i detta ämne, vid hvilka Gr. Mörner
och jag voro af i det närmaste öfverensstämmande åsigter. Om
jag sedermera något ändrat mina åsigter, hvilka uttalats i det
af mig framställda förslag, så är detta en frukt af den efterg/fvenhet,
som jag anser hvarje ledamot vara skyldig att iakttaga,
om icke annat ur klokhetens synpunkt. Jag länn nemligen,
att en stor del af R. o. Ad. höll på föreskrifterna om hufvudmäns
och ättemäns representationsrätt och ansåg mig under
sådant förhållande pligtig att förändra det förslag, jag förut ämnat
göra inför R. o. Ad. Deremot hafva mina åsigter om 1'ullmagtsväsendet
ingalunda undergått någon förändring, och jag
måste erkänna, att jag är och förblir i fullkomlig Öfvertygelse
derom, att, om K. o. Ad. försummar det dyrbara tillfälle, sorn
nu finnes att förvara sig från de obestridliga och af erfarenheten
allt för väl ådagalagda vådorna af fullmagtsväsendet och
åt slumpen öfverlemnar att bestämma 3 å 400 personer, hvilka
skola tillgodose R. o. Ad:s intressen, skall R. o. Ad. se sina
förhoppningar om att få sina angelägenheter på ett tillfredsställande
sätt vårdade, helt och hållet tillintetgjorda. Det tillfälle,
vi nu hafva, återkommer icke. Min framställning alser icke
något konstigare eller vidlyftigare, än att R. o. Ad. skulle, för
att undvika slumpens inflytande eller den osäkerhet, som ligger
i fullmagters utfärdande åt personer, hos hvilka någon större
vilja eller förmåga att bevara R. o. Ad:s rätt på förhand icke
kan beräknas, i stället utse ett visst antal medlemmar biand sig
att vårda sina angelägenheter. Det torde väl vara obestridligt,
att det ligger en större garanti för att R. o. Ad:s fördelar noggrannt
bevakas genom af R. o. Ad. i sin helhet tillsatta fullmägtige,
än genom de ombud, som, enligt det nuvarande fullmagtsväsendet,
kunna af enskilda medlemmar förordnas. Om
man icke inser detta, utgör det endast ett ytterligare bevis derpå,
att man icke begriper hvad man icke vill begripa, och det
förefaller mig vara mindre välbetänkt, att envist vägra att taga
en tanka i öfvervägande derföre, att man sjelf icke kommit att
ledas på densamma. Det är lära värdt, att, om R. o.Ad.icke
noga uppskattar de få rättigheter, som R. o. Ad. ännu besitter,
och försummar detta tillfälle att undanrödja de obestridliga vådor,
sorn åtfölja fullmagtsväsendet, R. o. Ad. snart skall få
se sina få återstående rättigheter gå sig ur händerna
Jag önskar för min del, att fullmagtsväsendet måtte alskalfas,
men, om R. o. Ad:s majoritet beslutar annorlunda, fogar
jag mig naturligtvis derefter.
Den 7 April e. ni.
119
Frih. Palmstjerna, Hjalmar: Jag tillåter mig att åter
komma
till Gr. Mörners förslag eller att vården af R. o. Ad:s
ekonomiska angelägenheter skulle lämpligast kunna uppdragas
åt af R. o. Ad. valda fullmägtige. 1 detta afseende har jag
föreslagit, att en val-lista skulle af hvarje ätt uppsändas till
Riddarh.-Direkt:n, och får, för bepröfvande af detta mitt förslag,
anhålla om propos. på återremiss af de 3 första niomina af den
7:de §:n.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då jag af vigtiga angelägen
heter,
hvilka hafva rört allmänna intressen och derföre måst
föregå vården af R. o. Adis enskilda, varit hindrad att öfvervara
den föregående diskussionen, kan jag ej till besvarande
upptaga de anmärkningar, som tilläfventyrs blifvit framställda
mot mitt förslag; sådant skulle ej heller nu mera båta till mycket,
sedan, efter hvad jag förnummit, den 6:te §:n blifvit af
R. o. Ad. bifallen. Jag hoppas att det beslut, R. o. Ad. sålunda
fattat, måtte lända detsamma till fromma. Redan i förmiddagens
plenum tillkännagaf jag, huru jag betraktade denna
fråga, och hvad jag med mitt förslag ville afvärja, .lag fruktar
nemligen, att ett fasthållande vid allt det gamla, kan komma
att alltför mycket erinra örn hvad skalden säger om en af
Sveriges Konungar, hvars bild visserligen icke pryder denna sal,
men hvilken, äfven han, hette Gustaf Adolf och om hvilken,
såsom I, Mina Hrr! nogsamt kännen, Runeberg berättar hurusom
han, för att med häpnad slå en svag, försoffad verld, iklädt
sig Carl XII:s värja och handskar, och derefter visst »slog med
häpnad
Sin verld der rundt omkring.
Den gamle Toll, Gref Piper
Och äfven Lagerbring.»
Stunden är vigtig för R. o. Ad. och med litlig önskan alt
den ej måtte förspillas, har jag tagit mig friheten framlägga
mitt särskilta förslag. Jag smickrade mig visserligen icke med
att detta, som var så nytt och om hvilket så få af R. o. Ad:s
ledamöter hunnit taga närmare kännedom, skulle kunna vinna
något mera allmänt bifall, än mindre genast varda antaget, men
jag vågade hoppas, att de betänkligheter, som af mig och flera
andra uttalats mot Utskits förslag, skulle kunna tillvinna sig det
afseende, att en återremiss af detta sednare beviljades, så att
Utsk:t kunde lå taga så väl de gjorda erinringarne, som mitt
förslag i öfvervägande och föreslå till antagande hvad, som kunde
deraf finnas förtjent, men gifva skäl för förkastande af det öfriga.
Vid den utgång, frågan nu fått, återstår för mig icke
annat än att förena mig med de ledamöter, hvilka yrkat återremiss
af de nu föredragna mom:n.
Sedan öfverläggriingen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att som särskildta yrkanden blifvit gjorda i
i?n
Ben 7 April e. m.
afseende å det. forsta samt beträffande det andra och tredje
mom:t, komme delning af propos. att ega runi; och hade, hvad
angick det lörsta monnt, yrkats dels bifall dertill med utbyte
af orden nämnda sammankomster emot ordet adelsmöte, och
dels att mom-.t måtte åtterremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till moimt med olvansagde förändring och, då dervid svarades
talrika ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare omförmält, att i afseende
å 2:dra och 3:rije momai yrkanden blifvit gjorda dels å bifall
till desamma med utbyte al ordet sammankomsterna emot ordet
adelsmöte i 3:dje morrut, och dels a samma monurs återremitterande,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på de il rå -  gav:de momms antagande med nyssnämnde förändring, och då
dervid svarades talrika ja, jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller 2:dra och 3:dje momma i § 7 af Riddarh.
-Utsk:ts förslag till ny Riddarh.-Ordn. med den förändring,
att i 3:dje monnt ordet sammankomsterna utbytes emot ordel
adelsmöte, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar It. o. Ad. ifrågavide monur.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 83.
Nej 18.
4:de mom.
Gr. Hamilton: Redan då vår nya K. O. förevar till af
görande,
yrkade jag alt 114:de §:n R. F., för så vidt den innefattade
något, som rörde R. o. Ad., måtte utgå, emedan jag
befarade, att kollisioner eljest skulle uppstå. Så har redan skett.
Utsk:t har nemligen i detta inom. föreslagit, alt icke någon till
säte och stämma å Riddarhuset berättigad medlem af R. o. Ad.
må kunna förmenas att dess sammankomster bevista. Detta
stadgande har en nödvändig och naturlig grund i 114:de §:n
R. F., ty utan tvifvel är det en orimlighet att i en grundlag
säga: du har rättigheter, så heliga, så dyrbara, att, icke Konung
och representation gemensamt kunna beröfva dig dem, meri
Den 7 April e. m.
låta möjligheten att bevaka Jessa rättigheter bero på en regementschefs
eller annan förmans tillåtelse. Så länge 114:de §:ti
It. F. qvarstår, är det således nödvändigt, att R. o. Ad:s ledamöter
kunna besluta öfver sina angelägenheter, utan att från
deltagande deri kunna förhindras af någon. Men, å andra sidan
är Riddarh.-Ordmn en lag, gällande endast för R. o. Ad., och
kan icke upphäfva något annat lagstadgande, och jag har i dag
lutt starka anledningar att antaga, alt morn:!, sådant det nu är
aflättadt, icke kan vinna K. M:ts sanktion. Vid sådant förhållande
skulle det ligga närmast till hands, att utbyta det af Utsk:t
föreslagna stadgande mot ett annat, enligt hvilket vid de
tillfällen, då privilegiifrågor förekomma till afgörande vid Ad:s
öfverläggningar, ingen eljest berättigad skulle kunna förmenas
att deri deltaga, och detta stadgande skulle vara fullt tillräckligt,
i händelse sådane frågor endast kunde bringas under adelsmötets
behandling på grund af framställning från K. M:t, och
man således på förhand kunde veta, om dylika frågor skulle
förekomma. Nu deremot kunna motioner i dessa ämnen väckas
af enskilda ledamöter, och vi befinna oss således i en återvändsgränd,
der man möter svårigheter hvart man vänder sig.
Vid de af mig anmärkta förhållanden torde det emedlertid blifva
nödvändigt att ändra det nu föredragna moirr.t, och då det icke
torde vara alldeles omöjligt att genom en särskild Kongl, förklaring
få denna fråga löst, hemställer jag att R. o. Ad. ville
återremittera monv.t, på det att Riddarh.-Utsk:t, efter irihemtaridet
af de upplysningar, som sannolikt stå detsamma till buds,
mätte inkomma med nytt förslag.
Frih. Klinckowström: Innan Gr. Hamilton yttrat sig,
hade jag lör afsigt att yrka afslag å detta moni., men de af
Hr Grui framställde omständigheter rörande privilegii-frågor,
hafva verkligen hos mig väckt tveksamhet om lämpligheten af
ett sådant yrkande. Att skydda de få oss återstående privile
gierna
för förändring genom öfverrumpling, torde emedlertid ej
blifva så svårt. Dels är eif korrektif deremot redan inlagdt i
Utskrts förslag i 26:te §:n att för beslut i dylika frågor fordras
| af do afgilna rösterna, dels kunde man för sådane frågor föreskrifva
en behandling, likartad med den nu för grundlagsfrågor
stadgade, d. v. s. att de ej finge afgöras på samma möte,
der de blifvit väckta. Yrkandet om återrenriiss af monut vill
jag för öfrigt ej motsätta mig, utan instämmer i detsamma.
Gr. Mörner: Utan synnerlig förhoppning att något särdeles
afseende dervid skall fästas, anser jag mig dock böra framställa
yrkande om afslag å det nu föredragna mom. af § 7.
Det kan aldrig ingå i mina grundsatser, att Statens allmänna
angelägenheter skola stå tillbaka för enskilda och, då i detta
mom. just är fråga orri att få deri grundsatsen uttryckt, att R.
o. Ad:s enskilde angelägenheter skola gå före Statens, måste
jag påyrka ogillande af detta mom.
122
Den 7 April e. m.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer helt oell hållet med
Gr. Mörner. Det förefaller mig-, att de privilegier, som K. o.
Ad. ännu eger, åro af så ringa vigt, att de icke äro att hålla
på. Jag vill för min del åtminstone icke bidraga att insätta i
Riddarh.-Ordmn ett stadgande sådant sorn detta, hvarigenom R.
o. Ad;s enskilda angelägenheter skola anses gå framför Statens.
Gr. Hamilton: 1 sjelfva saken har jag icke något att
tillägga till hvad jag nyss yttrade, men, då Gr. Mörner velat
stämpla min mening, som om jag med den ville sätta R. o. Ad:s
enskilda angelägenheter framför läderneslandets, måste jag söka
visa, att så icke är förhållandet. Jag sätter nemi. genom min
åsigt grundlagen framför Riddarh.-Ordnm, eller en för hela Sverige
gällande lag framför den, som R. o. Ad. nu är på väg att
för sin enskilda del stifta, men, då grundlagen säger, att R. o.
Ad. eger privilegier af den vigt, att de icke genom K. M:ts och
representationens sammanstämmande beslut kunna upphäfvas,
utan att dertill jemväl erfordras Ståndets bifall, hör väl icke
Riddarh.-Ordnm alldeles förtiga detta förhållande och derigenom
göra det. möjligt för den enskilde att tillintetgöra grundlagens
stadgande. Jag sätter således Sveriges grundlag framför den för
Ståndet enskildt gällande, men jag önskar, att den förres stadganden
icke måtte blifva illusoriska eller löjliga, derigenom att
den sednare alldeles icke omnämner dem.
Frih. Cederström: Då Riddarh.-Utsk:ts komiterades för
slag
var meddeladt Riddarh.-Direktms pröfning, förekommo inom
densamma vid detta mom:ts behandling, visserligen betänkligheter
af enahanda art med dem, som nu här framställts, men Direktionen
föreställde sig, att, då hittills för våra riksdagars be
vistande,
de der stundom upptagit öfver ett årstid, några nämnvärda
svårigheter icke synas hafva uppstått till följd af embetsoch
tjenstemäns rätt, att för den erforderliga tiden på lagstadgadt
sätt få lemna statsbestyren åt andra och egna sig åt riksdagsmannavärlvet,
så skulle det icke heller, och ännu mindre,
blifva för tjensternas bestridande förknippadt med svårighet, om
R. o. Ad:s ledamöter erhölle tillfälle bevista Ådelsmötena, hvilka,
till följd af ärendernes omfång och beskaffenhet, icke komma
att blifva långvariga, utan inskränka sig till två, tre å fyra
veckor, hvart tredje år. Ur sådan synpunkt skulle jag fortfarande
väl icke anse någon annan förändring af detta mom. vara
ovilkorligen behöflig, än att ordet: »Sammankomster», i likhet
med hvad förut beslutats, måtte utbytas emot »Adelsmöten»;
men då jag, å andra sidan, icke kan förneka den stora vigten
af det betraktelsesätt, som ledt Gr. Hamilton och Frih. Klinckowströrrl
vid denna frågas bedömande, vill jag icke motsätta
mig en återremiss; utan får nu, efter att hafva redogjort för
den synpunkt, hvarur Direktionen hufvudsakligen betraktat frågan,
under önskan att Adeln måtte talrikt härstädes samlas och
sina angelägenheter grundligt och sakrikt anordna, jag till Ut
-
Den 7 April e. in.
123
sk:t hemställa, att Utsk:t kunde, om möjligt, utfinna ordalag,
hvarigenom ifrågavarande stadgande icke så bjert, som nu. framstode,
men hufvudtanken ändock bevarades, i den mån en nödig
varsamhet anses kräfva. Jag kan nemi. icke anse, i likhet
med hvad Gr. Björnstjerna och Gr. Mörner yrkat, att allt stadgande
härom borde utgå; ty nog måste det i alla fall vara en
stor skilnad emellan att för rent enskilda, personliga angelägenheter
erhålla någon tids tjenstledighet, hvilket alltid synes böra
bero på förmäns pröfning, och att, för vården om sitt Stånds,
en al grundlagen erkänd korporations allmänna ärenden, vinna
temporär frikallelse från tjenstutöfning i statens värf.
Hr von Ehrenheim: Afven jag tillåter mig att hem
ställa,
att det nu föredragna mom. af § 7 måtte utgå. Orsaken
att ifrågavarande rättighet för närvarande tillkommer R. o.
Ad., lärer väl vara den, att Statens gemensamma angelägenheter
af Ståndet vårdas och att dessa angelägenheter är af den vigt,
att andra förbindelser för deras skull måste vika; men helt annorlunda
blifver det hädanefter, då R. o. Ad. blott handlägger
sina ensk i Idta angelägenheter. För deras skull kan samma rättighet
icke begäras och om äfven privilegii-frågorna äro särskildt
omnämnda i grundlagen, kunna de icke derföre annorlunda anses
än såsom Ståndets enskildta. Att ett alslag å mom. skulle,
på sätt en talare yttrat, strida emot 114 § R. F., kan jag
så mycket mindre fatta, som Adelns representation, så som den
nu ordnas, egentligen är en ätternas representation, der hulvudmännen,
om de äro förhindrade att inställa sig, alltid kunna
företrädas af ättemän eller fullmägtige.
Gr. Oxenstjerna: Ehuru jag i åtskilliga andra afseen
den
varit af olika tankar med lJtsk:ts pluralitet, har jag dock
icke ansett något annat af Utskits förslag, än det som innehålles
i det nu föredragna morn., vara af den vigt, att jag velat deremot
reservera mig. Jag har slutat min reservation med yrkande,
att morn. måtte helt och hållet utgå, men jag har nu
kommit pä andra tankar hufvudsakligast på grnnd af de utaf
Gr. Hamilton anförda skäl. Jag tror, att man skall i sammanhang
med § 21, på hvars återremitterande jag ämnar yrka,
kunna på ett tillfredsställande sätt omredigera morn., och jag får
derföre förena mig i yrkandet om återremiss af nu föredragna
mom. al § 7.
Hr Ramsay: Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr
v. Ehrenheim och vill derföre nu endast i likhet med honom
erinra derom, att, då rättighet att utfärda fullmagt finnes medgifven,
man icke behölver helara, att, alven om hufvudmännen
äro förhindrade att inställa sig, icke tillräckligt antal ledamöter
skola kunna deltaga i Adelsmötena. Då således den, som är
förhindrad, alltid kan för sig ställa fullmägtig, anser jag det ifrå
-
124
Deu 7 April e. m.
gavarande stadgandet hvarken lämpligt eller nödigt, och får derföre
instämma med Gr. Mörner.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden § dels
återremiss af det förevarande inom:t och dels afslag derå, framställde
Hr Gr. och Landtm.^ först propos. på bifall till mom:t,
hvartill svarades nej, sedermera propos. på återremiss deraf, då
svaren utföllo med mångå ja jemte några nej, och slutligen
propos. på afslag derå, hvilken propos. besvarades med många
nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan propos. på mom:ts
återremitterande förnyats samt besvarats med många ja och
några nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
§ 8.
Frih. Klinckowström: Jemte det jag får hemställa, att
8 §:n måtte bilällas, får jag erinra om nödvändigheten att, i
följd af hvad R. o. Ad. förut beslutat, utbyta »R. o. Ad:s sammankomster»
mot »Adelsmöte» samt på öidje raden »Sammankomsten»
mot »Mötet», hvarmed förstås naturligtvis Adelsmöte,
som nänrnes straxt förut.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och §:n bifölls med
de förändringar, att i stället lör orden Ridderskapet och Adelns
sammankomster infördes ordet Adelsmöte, samt att ordet Sammankomsten
utbyttes emot ordet Mötet.
§ 9.
Förra delen.
lista, 2:dra och 3:dje mom.
lii föl los.
4:de mom.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Enligt det nu
föredragna mom. är från rättigheten att deltaga i Adelsmöte
den utesluten, som är förklarad förlustig medborgerligt förtroende
eller ovärdig att inför rätta föra andras talan. Då, såsom
bekant, förlust af medborgerligt förtroende kan ådömmas för 10
år, skulle således en person, som blifvit dömd dertill, elter denna
tids förlopp, kunna återfå sin rätt att bevista Adelsmötet, men,
enligt min tanke, bör en person, som en gång varit ådömd ett
sådant straff, för alltid vara oberättigad att deltaga i R. o Adis
öfverläggningar, och jag får derföre hemställa, alt lydelsen af
detta mom. måtte sålunda förändras: »den som är eller varit
förklarad etc.»
Den 7 April e. m.
125
Frih. Leuhusen: Jag kan icke inse, att deri al Hr von
Francken föreslagna förändring af redaktionen är tjenlig. Den,
sorn är förklarad förlustig medborgerligt förtroende, bör icke
få bevista Adelsmötena, men jag tror icke, att R. o. Ad. lagligen
kan hindra en ledamot, som, efter den ådömda strafftidens
slut, återfått medborgerligt förtroende, från att deltaga i
dessa möten. I sådant fall skulle ju R. o. Ad. lör sina representanter
uppställa strängare qvalifikationer än dem sorn i vår
nya R. 0:S 26 § äro stadgade såsom vilkor för rättighet att
blifva riksdagsman, hvartill skäl väl icke finnes. Ordalagen i
3 mom. af nämnda § R. O. äro nemi. fullkomligt Öfverensstämmande
med dem. som Utsk:t begagnat i förev:de mom. af
9 §:n i sitt förslag till Riddarh.-Ordn.
Hr von Francken: (Detta yttrande, som blifvit talaren
tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom blifvit
återlemnadt.
Frih. Leuhusen: Det kan väl ej bestridas, att det är
mera graverande att vara dömd lör vanlrejdande brott, än att
vara förklarad medborgerligt förtroende förlustig, då den sednare
påföljden kan följa äfven på icke vanfrejdande brott. Emellertid
anser jag mig böra föreslå en sådan redaktionsförändring
af detta morn., att det erhölle följande lydelse: »den, som är förlustig
medborgerligt förtroende eller blifvit förklarad ovärdig att
inför rätta föra andras talan», och får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på detta mill förslag.
Hr Rjörnstjerna, Oscar: För min del lår jag biträda den
af Hr von Francken yrkade redaktionsförändringen. Jag anser
det nemi. nödvändigt, att vilkoren för behörighet att ega
säte och stämma på Riddarhuset äro strängare, än lör valbarhet
till nationalrepresentationen, emedan, der val förekomma,
det ytterst beror på medborgarnes förtroende, huruvida någon
erhåller plats i representationen, och deri det bästa korrektivet
ligger mot att ingen obehörig erhåller inträde, hvaremot
på Riddarhuset, der sjelfskrifvenhet eger rum, ingen skulle
kunna hindra en ledamot, som förklarats medborgerligt förtroende
förlustig, men sedermera återfått detsamma, att intaga säte
och stämma.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Hr von
Francken bifall till mom:t, med tillägg af orden »eller varit» efter
ordet »är», dels ock af Frih. Leuhusen bifall till mom:t med följ.
förändrade lydelse: »den, som är förlustig medborgerligt förtroende
eller förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till mom:t
oförändradt, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på detsammas
antagande med det af Hr von Francken föreslagna
126
Den 7 April e. m.
tillägg, då svaren utföllo med många ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sednare delen.
Bifölls.
Den vidare föredragningen af förslaget, uppskjöts härefter
till nästa plenum.
Frih. Klinckowström: Jag får vördsamt hemställa, att
af de under dagens lopp bordlagde Betänkm Stats-Utsk:ts rörande
reglering al utgifterna under Hiks-Stalens sjette hufvudtitel
måtte sättas först på föredragningslistan.
Med förmälan, att Frih. Klinckowström hade föreslagit, att
å målslistan skulle uppföras näst efter Riddarh.-Utsk:ts under
behandling varande Betänk. Stats-Utsk:ts denna dag bordlagda
Utlåtanden N:ris 60—65 samt derefter de öfriga jemväl i dag
på bordet lagda Mem:r och Betänk:n; hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida B, o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Kopades ja.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. {II e. m.
In fidem,
0. Brakel
Den 11 April f. m.
127
Onsdagen den 11 April 1806.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 7:de sistl. Mars e. ni.
Fortsattes föredragningen af Riddarh.-Dtsk:ts Betänk. N:o 8,
med förslag till ny Riddar!).-Ordn.
§ 10.
Frih. Klinckowström, Budolf: Det är med anledning
af det beslut rörande förslag till Biddarh.-Ordn., som B. o. Ad.
fattade i sista plenum, som jag vågar föreslå att följande förändringar
i 3:dje mom:t måtte ske, nemi. att ordet »allmänna»
utbytes mot »lagtima»; »särskilda» mot »urtima», samt »sammankomst»
mot »adelsmöte». Mormt skulle då komma att lyda:
Till det lagtima (urtima) Adelsmöte som börjas (börjats) etc.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., bifölls §:n med de förändringar i fullmaktsformuläret,
att i stället för orden »Ridderskapet och Adelns allmänna (särskilda)
sammankomst» infördes orden: »det lagtima (urtima)
Adelsmöte», samt att orden ”särskild sammankomst” utbyttes
emot orden ”urtima Adelsmöte.”
§ 11.
, Frih. Klinckowström: Vid denna § hemställer jag om
två rättelser: den ena vore att ordet »sammankomst» skulle utbytas
mot »adelsmöte»; den andra är om en förändrad benämning
på den som förer ordet vid lörhandlingarne. Det är väl
först i 17:de §:n som det talas om hans utnämnande, men jag
anser att man redan här bör göra denna förändring. Helst
skulle jag önskat att denna ordförande fått den benämning ordföranden
här bland oss af ålder haft, eller den af Landtmarskalk;
men jag fruktar dock att denna benämning skulle påminna om
fordna tider. Då R. o. Ad. emedlertid beslutat att våra möten
skola heta Adelsmöten, så hemställer jag att ordföranden måtte
kallas Adelsmarskalk. Det finnes ännu ett skäl härför och det
Ben 11 April f. ni.
är att den person, som förer ordet inom Riddarh.-Direktm, äfven
heter »ordförande».
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag anhålla om
propos. på de af mig nu föreslagna förändringarne.
Hr Anrep, Gabriel: Då R. o. Ad. icke ville lyssna till
mitt förslag att hvarje adelsman, som fyllt 25 år, skulle få deltaga
i Adelsmötena, tror jag att §:n om bänkarne skulle kunna
utgå, och att det vore bäst, om man toge de båda bänkarne
närmast landtmarskalksbordet till talarebänkar. Nu måste man
tala från sin plats, men kan eljest sitta hvar som helst, hvarföre
ock mitt förslag skulle, befrämja ordning. På grund häraf
föreslår jag att §:n får följande ändrade lydelse: »De båda främsta
bänkarne bestämmas till talarebänkar», hvarefter det öfriga
utgår.
Jag anhåller om propos. härå.
Frill. Cederström, Rudolf: 1 Frih. Klinekowströms förslag
instämmer jag så mycket heldre, som jag, i likhet med en
min embetsbroder, redan under öfverläggningen af denna § inom
Riddarh.-Direktm, ansåg att den Riddersman, som skall föra
ordet vid vära sammankomster, bör hedras med en benämning,
som vore något för mera än den, sorn tillkommer den person,
som förer ordet i hvarje bolag, för hvilket ekonomiskt syftemål,
som helst. Nu måste jag säga ett par ord om HrAnreps förslag.
Jag erkänner, alt Hr Anrep har ganska rätt deruti, att
de främsta bänkarne iiro bättre för talare; men då den gamla
ordningen hittills, utan anmärkningsvärda olägenheter, fått ega
bestånd, så vore det, efter hvad åtminstone mig vill synas, underligt,
om man just nu, då talen måste få så oändligt mindre
vigt, skulle upprätta en tribun för talarne, eller åt dem anvisa
särskilda talareplatser. Jag instämmer derföre i Frih. Klinckowströms
förslag, utan vidare tillägg.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Sedan man beslutat att
benämna R. o. Ad:s blifvande sammankomster för Adelsmöten,
torde benämningen på den person, som der skall föra ordet,
skäligen -äfven böra ändras. Jag hemställer likväl i afs. härå,
om man icke bör bibehålla benämningen Landtmarskalk, hvilken
förekommer ända från 1626, och till och med under tiden emellan
1680—1719 samt 1792—1809, då R. o. Ad. egenteligen icke
hade någon politisk betydelse, utgjorde benämningen på den af
Ståndet, som vid dess sammankomster under denna tid förde
ordet; då deremot Adelsmarskalk är ett för vårt språk främmande
ord.
Hvad Hr Anreps förslag åter angår, instämmer jag uti hvad
af Frih. Cederström redan blifvit anfördt.
Frih. Klinckowström: 1 afs. å det förslag, Hr Anrep
framlagt, är jag förekommen af de två föregående talarne. Jag
tror
Den 11 April f. m.
129
tror att denria § bör så mycket som möjligt sättas i öfverensstämmelse
med hvad som nu eger ruin, och anser derföre att
man icke bör ändra annat än det nödvändigaste.
Hvad åter beträffar förslaget att liksom reservera vissa
platser för talarne, så har man sagt mig utrikes att det fordras
mycket mera mod att första gången uppträda i en talaretribun
än yttra sig från sin plats. Jag tror äfven att R. o. Ad:S öfverläggningar
i följd af Ståndets förändrade ställning hädanefter
måste antaga en mera modest karaktär och derföre anhåller
jag att §:n måtte antagas med de af mig föreslagna lörändringarne.
Hr Anrep: Utom den fördel, som skulle uppstå, om mitt
förslag antoges, att man icke, såsom nu sker, rusade fram och
tillbaka, likt en fårskock, för att höra en eller annan omtyckt
talare, tillkommer äfven den, att deri talande hördes mycket
bättre af Adelsmarskalk och notarier. Hvad åter beträffar att
platsen skulle afskräcka mången, så tror jag det icke vore svårare
att tala derifrån än från sin egen bänk.
Jag vidhåller derföre mitt yrkande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Sedan R. o. Ad. nu utbytt
ordet »Sammankomst» mot »Adelsmöte», anser äfven jag att
benämningen »Ordförande» bör ändras, men kan dock icke instämma
med Hr Ramsay uti hans förslag att bibehålla benämningen
Landtmarskalk. Jag vet icke huru detta ord uppkommit,
men det är väl sannolikt att det har en politisk syftning, hvarföre
det väl vore mindre lämpligt att nu bibehålla detsamma.
Jag instämmer sål. med Frih. Klinckowström uti att ordföranden
måtte benämnas Adelsmarskalk.
Hvad Hr Anreps förslag åter angår, så instämmer jag med
föregående talare och anhåller således om bifall till §:n med den
af Frih. Klinckowström föreslagna förändringen.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag kan icke instämma med
dem, som yrka att ordföranden skall kallas Adelsmarskalk eller
Landtmarskalk, då en så prunkande benämning synes mig ej
rätt väl stå i sammanhang med beskaffenheten af de ärenden,
som på sammankomsterne skola handläggas. Jag anhåller sål.
om propos. på bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Oxenstjerna, Axel: 1 Öfverensstämmelse med hvad
jag yttrade i förra plenum, får jag afstyrka bibehållandet af alla
granna benämningar i detta förslag. Jag är äfven mindre nöjd
med att denna Riddarh.-Ordn. är alltför mycket lik den nuvarande,
men, som jag då sade, har detta kommit sig af pietet mot
det gamla. Utsk:t har dock sökt iakttaga all möjlig anspråks
löshet
i afs. på benämningarne, och jag är ledsen att ordet Adelsmöte
antogs. Det har dock den fördelen att vara kortare än
H. IV. 9
130
Den 11 April {. m.
det långsläpiga »Ridderskapet och Adelns allmänna sammankomster»;
men att kalla ordföranden Adelsmarskalk, anser jag vara
alldeles olämpligt och måste på det lifligaste motsätta mig.
Hvad min värde kollega i (Jtsk:t, Hr Ramsavs yttrande angår,
att vi icke skulle haft politiska rättigheter under Carl XI
och XII samt Gustaf IV, så förvånar det mig på det högsta och
är ett påstående, hvarpå jag ingalunda kan gå in.
Hvad Hr Anreps förslag angår, så framkastade jag detsamma
inom Utsk:t, ehuru jag hör till dem som skulle få maka åt
mig; men då det icke länn något gensvar och jag dessutom anser
saken vara al föga vigt, har jag icke velat yrka derpå.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Till svar på Hr von
Ehrenheims anförande vill jag endast yttra, att då RiddarhusUtsk:t
beslöt ett så föga klingande namn för adelns öfverläggningar
som »sammankomst,» var det klart att det äfven valde
benämningen »ordförande»; men då nu Ståndet utbytt det första
ordet mot adelsmöte, måste ordföranden äfven heta något annat,
såsom Frih. Klinckowström föreslagit. Hvad åter Hr Anreps
förslag beträffar, kan jag icke fatta hans tankegång. Han
har nyss sagt att salen vid adelsmötet torde blifva nära tom;
jag frågar dä, om det icke blir lika lätt att börås från den
bänk, der Hr Anrep nu sitter, som frän någon annan. Den Brusning»
af ledamöter från ena sidan af rummet till deri andra,
som den värde talaren omtalar, lärer väl äfven i den toma salen
uteblifva eller säkerligen snarare framkallas om hvarje ledamot,
som önskar yttra sig, skall framträda till den främsta
bänken, än om han, sorn hittills, får tala från sin plats. Ju
mindre man ändrar i småsaker desto bättre. Jag yrkar bifall
till Frih. Rlinckowströms förslag.
Hr Anrep: Jag kommer alf vidhålla mitt förslag och
som nu flera ledamöter anländl, sedan jag förra gången hade
ordet, så ber jag få upprepa, att om de första bänkarna aftoges
till talarebänkar, så skulle ordförande, sekreterare och notarier
mycket bättre höra den talande än nu, då ledamöterne gå fram
och tillbaka under samtal med hvarandra.
Frih. Leuhusen: Sedan nu två talare yttrat sig för be
nämningen
»ordförande», får jag förklara att jag helst skulle
vilja bibehålla detta namn, men då inga sympatier härför torde
finnas, förenar jag mig med dem, som önska antagande af ordet
Adelsmarskalk.
Sedan ölverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landm., att under densamma hade yrkats dels
af Frih. Klinckowström bifall till §:n med de förändringar, att
ordet »ordförandens» utbyttes emot ordet »adelsmarskalkens,»
samt att ordet »adelsmöte» insattes i stället för ordet »sammankomst»;
dels af Hr Anrep, att §:n måtte erhålla följande för
-
Den 11 April f. m.
131
ändrade lydelse: »Af tankarne i Riddarhussalen bestämmes den
framsta bänken till höger om Landtmarskalksbordet och den
främsta bänken till venster om Landtmarskalksbordet lör dem,
som skola tala»; dels ock af Hr von Ehrenheim bifall till §:n
endast med ändring af ordet »sammankomst» till ordet »adelsmöte»;
och torde* det vara lämpligast, att R. o. Ad:n först fattade
beslut om §:ns lydelse i dess helhet, med förbehållen rätt
att sedermera särskildt pröfva de af Frih. Klinckowström deri
föreslagna ändringar.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till §:n under nyssberörde förbehåll; och blef denna propos.
med talrika ja besvarad.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på antagande
af Frih. Klinckowströms förslag att ordet »ordförandens»
skulle utbytas emot ordet »adelsmarskalkens,» och derefter propos.
på bibehållande af ordet »ordförandens,» hvilka båda propos:r
besvarades med många ja och nej i blandning; hvarefter
och sedan propos. på antagande af Frih. Klinkowströms meromnämnde
förslag förnyats samt likaledes med många så väl
ja som nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering äskats, uppsattes och justerades följande
voteringspropos.:
»Den som bifaller Frih. Klinckowströms yrkande, att i §
11 af Riddarhus-Utskits förslag till ny Riddarhus-Ordning, ordet
»ordförandens» utbytes emot ordet »adelsmarskalkens,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bibehålies den af Utsk:t föreslagna benämningen
»ordförandens.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda.
Ja — 40.
Nej — 42.
Slutligen hemställde Hr Gr. o. Landtm., att ordet »sammankomst»
skulle ändras till ordet »adelsmöte;» hvilket bifölls.
§ 12.
lista mom:t.
Frih. Klinckowström: På grund af de ändringar, jag föreslagit
i föregående §§, får jag anhålla att ordet »sammankomster»
måtte utbytas mot »adelsmöten» och ordet »sammankomstens»
på näst, sista raden emot »mötets.»
m
Deu II April f. ra.
Gr. Oxenstjerna: Ehuru det kan synas underligt att
en ordförande inora Utsk:t uppträder mot Utsk:ts förslag, utan
att hafva reserverat sig, så måste jag dock göra detta för att
söka gå dem till mötes, som klandrat den s. k. alltför stora apparaten.
Här vore just tillfället att få den mindre. Det kan
nemi. synas onödigt att hafva två anteckningar, hvarföre jag
skulle vilja föreslå att dessa inskränktes till en, och på grund
häraf vågar jag hemställa, om icke detta mom. kunde få återremitteras
för att ändras i den af mig nu föreslagna rigtningen.
Hr Ramsay: Det af Gr. Oxenstjerna nu framställda för
slaget
har varit under öfverläggning både hos komiterade och
inom Utsk:t, men pä båda dessa ställen vidhöll man den åsigten
att tvenne anteckningar borde ega rum. Någon olägenhet
häraf kan jag icke heller finna. Tvärtom torde man behöfva
denna tid, då granskning af debetsedlar numera kan ifrågakomma,
för att förvissa sig om huruvida kapitationsafgift^! blifvit
inbetald.
På grund häraf får jag yrka att detta mom. måtte få bibehålla
sin nuvarande lydelse.
Frih. Leuhusen: Jag har blifvit förekommen af Hr Ramsay
i min afsigt att bemöta Gr. Oxenstjernas förslag, .lag tror
nemi. lika med Hr Ramsay att det blefve svårt att på en anteckning
hinna göra allt, och icke heller kan jag finna att den
af Hr Gr:n s. k. apparaten blir större genom 2 anteckningar,
ty den blir detta endast genom onödiga och vidlyftiga reglementariska
stadganden; men sä är ej fallet i detta hänseende
enligt min tanka.
Jag yrkar bilall till mom:t med den af Frih. Klinckowström
föreslagna ändringen.
Frih. Cederström: Såsom ledamot af Riddarh.-Direktionen,
har jag under flera riksdagar deltagit i göromålen med
polletters utdelande och kan med stöd af den erfarenhet, jag
derunder förvärlval mig, våga påstå, att den effekt, som skulle
uppstå af Gr. Oxenstiernas förslag, blefve ledsamt nog den, att
en stor del af R. o. Ad:n finge sitta här och vänta till långt
in på natten, enär rådförandet af vidlyftiga geneologiska tabeller
och granskning af fullmagter måste ske med omsorg; tidsvinsten
blefve alltså ingen. Då dessutom denna fråga först förekommit
sedan riksdagen långt framskridit, så anser jag att man
om möjligt bör undvika återremisser, der de ej af synnerligt
behof påkallas, som här ingalunda synes vara händelsen. Jag
får således anhålla om bifall till mom:t med de af Frih. Klinckowström
föreslagna förändringarne, motiverade af R. o. Ad:ns
fattade beslut vid redan behandlade §§ i detta Betänk.
Hr Wolffelt: Lika med Gr. Oxenstierna anser jag två
anteckningar vara obehöfliga. Den siste värde talaren har sagt
Ben 11 April f. m.
att det behöfves lång tid för att utdela polletter, men om blott
en anteckning sker, så kan man ju derefter uttaga pollett hos
Riddarhus-Utsk:t. Att draga ut på tiden genom två anteckningar
anser jag således icke vara af behofvet påkalladt och att återremittera
punkten anser jag onödigt, hvadan jag understödjer
Gr. Oxenstiernas (örslag.
Gr. Sparre: Alven jag delar den af Gr. Oxenstierna ut
talade
åsigten. Man har med skäl mot våra riksdagar anmärkt
den långa tid, som åtgått innan man kommit sig i ordning, och
jag kan icke finna att vi, mera än andra korporationer, behöfva
halva två anteckningar. Men erfordras Hera anteckningar, skulle
de väl kunna ske på för- och eftermiddag samma dag, men icke
på två olika dagar.
Hr Ramsay: Utsk:ts förslag innehåller en förändring mot
hvad förut egt rum. I)å var det två upprop och två anteckningar,
1111 skulle det endast blifva två anteckningar; och jag
lemnar derhän, om någon vinst skulle uppstå, ifall dessaa nteckningar
skedde på för- och eftermiddag samma dag, såsom den
siste värde talaren föreslagit. Numera skall ordföranden väljas,
och det är af vigt att så många som möjligt få vara med. Och
som dessutom hela vinsten endast blefve en dag, får jag fortfarande
yrka bifall med den af Frih. Klinckowström föreslagna
förändringen.
Hr Björnstjerna: ■lag ber att endast få yttra ett pär
ord. Här står att man skall »sig personligen anmäla vid de anteckningar»
etc. Elter ordalydelsen skulle man kunna tro att
man borde anmäla sig vid begge anteckningarne. Jag får derföre
anhålla att ordet »någon» måtte insättas mellan »vid» och
»de,» så att meningen lydde »sig personligen anmäla vid någon
af de anteckningar» etc.
Gr. Sparre: Jagber blott få lästa R.o. Aduis uppmärksamhet
på den tid, som enligt förslaget åtgår, innan man kommer sig i
gäng. Först blir det en anteckning en dag, så en annan på deri andra,
och först den tredje dagen väljes ordförande. Hvad skola
då de ledamöter, som kommit tillsammans, göra under dessa dagar?
Ar det skäl att på detta sätt nöta bort tiden? Hvilken
annan korporation som helst använder icke två dagar till förberedelser.
På dessa grunder anser jag fortfarande att en anteckning
är nog.
Frih. Leuhusen: Ja! jag säger nu som förut, att jag
tror det blifva ganska svårt för Riddarh.-Direktionen att medhinna
dessa anteckningar på en dag. Och om man nu första
dagen inlemnade sina dokumenter och Direktionen icke hunne
granska dem, så fick man ju i alla läll vänta lill dagen derpå,
hvarföre någon tidsvinst icke uppstode af denna förändring.
134
Deu 11 April f. m.
Hvad Hr Björnstjernas anmärkning angår, så tror jag icke
någon tvetydighet kan uppstå, om man jemför detta mom. med
13 §:n, hvarföre jag äfven vidblifver mitt förra yrkande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Oxenstierna: Jag måste vidhålla mitt förslag, på det
apparaten måtte komma att förminskas i detta afseende. Jag
tror även att detta vore en real förminskning och icke en nominel
såsom den förra. Frih. Leuhusens invändning att man
möjligen icke på en dag skulle medhinna att utlemna pollett till
alla som anmälde sig och sålunda måste fortsätta följande dagen.
så att det icke blef någon tidsvinst att hafva blott en anteckning,
förenar sig icke rätt med Utsk:ts förslag. Ty enligt
detsamma skulle vid första anteckningen endast hufvudman och
sådana närmaste ättemän, hvars hufvudman hade något juridiskt
hinder, erhålla pollett. Sålunda blef det, som nu, endast få som
första dagen kunde expedieras, och hela den stora mängden,
om någon mängd infann sig, qvarstod till andra dagen Det är
på grund häraf jag anser bättre att båda kategorierna slås tillsammans
och blott en anteckning sker, hvarföre jag yrkar fortfarande
återremiss på detta moni,, liksom jag kommer att göra
med 13 §:n 1 monr.t.
Hr Ramsay: Till det af mig förut anförda skäl ber jag
nu få lägga det, att då R. o. Ad:ns första åtgärd är att välja
ordförande, så bör man väl söka komma öfverens om hvilken
person man dertill bör taga; och om anteckningarna skola ske
på en dag, kan det hända att liela dagen härtill åtgår och föga
tid således förefinnes att öfverlägga om valet af ordförande.
Hvad Hr Björnstjernas anm. angår, så kunde den ega be
tydelse, så vida icke 13 §:n talade om huru vid anteckningarne
skall tillgå.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Gr. Sparre: Jag kan icke begripa hvad alia dessa upp
rop
skola tjena till och ber blott få anmärka att f. närvalesker
2:dra anteckningens Lsta upprop på f. m. och det andra på
e. m.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels af Frih.
Klinckowström bifall till mom:t med de förändringar, att orden
»Ridderskapet och Adelns sammankomster utbyttes emot ordet
»adelsmöte,» samt att ordet »mötets» infördes i stället för ordet
»sammankomstens;» dels af Hr Rjörnstjerna. att mom:t skulle
antagas med de af Frih. Klinckowström föreslagna ändringar
och med insättande af orden »någon af» emellan ordet »vid»
och orden »de anteckningar»; dels ock slutligen af Gr. Oxenstjerna,
att monr.t måtte till Utsk:t återremitteras.
Den i 1 April f. m.
185
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till mom:t med de af Frih. Klinckowström föreslagna ändringar,
hvarvid svarades många nej, blandade med ja, sedermera
propos. pä antagande af Hr Björnstjernas förslag till mom:ts
lydelse, då svaren likaledes utföllo med många nej, blandade
med ja, och slutligen propos. på mom:ts återremitterande, hvilken
propos. besvarades med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra rnom:t.
Frih. Klinckowström: Jag hemställer till de Hrr, som
röstat för bibehållande af benämningen ordförande, huruvida
det icke vore skäl att benämna den i detta mom. förekommande
ordförande — och hvarmed icke förstås den ordförande, som
säges i 1 l:te §:n, utan den i Riddarh.-Direkt:n — för Riddarh.
-Direktms ordförande. 1 nu gällande Riddarh.-Ordn. har
Landtmarskalken fört ordet vid dessa anteckningar, men Adelsmarskalken
kommer icke att väljas förr än dessa äro afslutade.
Då den pluralitet, som bestämde utgången af voteringen angående
1l:te §:n, äfven sannolikt har denna §:s öde i sin hand,
sä får jag till dem hemställa om den af mig nu föreslagna förändringen.
Gr. Oxenstjerna: För min del kan jag icke finna att
den af Frih. Klinckowström föreslagna förändringen har någon
giltig grund. Här talas om Riddarh.-I)irekt:n och då denna
naturligtvis har en ordförande samt den andre ännu icke ens
är vald, torde ordställningen vara så klar och tydlig att man
derom icke kan disputera.
Jag anhåller således om bifall till mom:t med den förändring
att »sammankomsterna» utbytes mot »adelsmötena»
Frih. Leuhusen: Ehuru jag icke kunnat tro att några
tvifvel här kunde uppstå, så får jag dock, sedan sådana yppat
sig, föreslå att ordföranden utbytes mot Direktms ordförande.
Sedan ölverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Frih. Klinckowström
bifall till mom:t med utbyte af ordet ordföranden
emot orden Direktms ordlörande samt med ändring af ordet
sammankomsterna till ordet mötet, dels ock af Gr. Oxenstjerna,
att mom:t måtte antagas endast med sistberörde ändring; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till mom:t med de
af Frih. Klinckowström föreslagna ändringar och, då dervid
svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
§ Gillsta
mom.
136
Ben 11 April f. m.
Gr. Oxenstjerna: På grund af R. o. Adis nyss fattade
beslut angående återremiss af 12:te §:ns lista moni., får jag
anhålla att äfven 13:de §:ns lista mom. måtte återremitteras.
Hr Tham, Carl Wilhelm August: Som jag var för
hindrad
att vara här närvarande då 7:de §:n afgjordes, ber jag
få reservera mig mot R. o. Adis då fattade beslut, och detta
al följande skäl: jag skulle l:o icke hafva biträdt detta beslut
derföre att — — — — — — — — — — —
Talaren afbröts här al Hr Gr. o. Landtm., som erinrade,
att då, på sätt Hr Tham tillkännagifva. han ej varit närvarande
vid det ifråga vide beslutets fattande, finge han. till följd af stadgandet
i 20:de §:n R. O., ej derå tala.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, gjordes
först propos. på bifall till det förevarande momit, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på återremiss deraf, som med
ja besvarades.
2:dra morn
Bifölls.
§ 14-
lista moni.
Frih. Klinckowström: På skäl som jag förut anfört
får jag anhålla att ordet »sammankomst» måtte utbytas mot
»Adelsmöte.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., bifölls momit med ändring al orden den sammankomsten
till orden det adelsmöte.
2:dra mom.
Bifölls.
§ 15-
Gr. Oxenstjerna: På grund af de återremisser, som re
dan
blifvit beslutade, får iag anhålla att äfven denna § måtte
återremitteras.
Frih. Ceder ström: Jag kan icke inse att denna § be
höfver
återremitteras derföre, att så skett med en föregående.
Gr. Oxenstjerna har nemligen förbisett, att R. o. Ad. godkänt
Den 11 April f. m.
137
13:de §:n, hvarföre ock »anteckningar» förekomma, vare sig på
samma eller olika dagar, .lag tror således att §:n bör godkännas,
hvarå jag anhåller orri propos.
Gr. Oxenstjerna: Min begäran om återremiss var ett
förhastande, hvarföre jag afstår från detta mitt yrkande.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och §:n bifölls.
§ 16-
Bifölls.
§ 17.
Frih. Klinckowström: Afven vid denna § får jag an
hålla
att ordet »sammankomst» måtte utbytas mot »adelsiriöte».
Gr. Oxenstjerna: På grund af R. o. Ad:s föregående
beslut, får jag anhålla att denna § måtte återremitteras.
Frih. Klinckowström: Med vidhållande af milt förra
yrkande, får jag förena mig med Gr. Oxenstjerna i anhållan om
återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§ 18.
l:sta mom.
Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto: Det
nu löredragna mormt torde böra förändras i hvad som angår
stadgandet om revision af Riddarhusets och derunder stående
fonders förvaltning m. m.; jag anser nemligen att alla dessa
göromål, hvilka enligt föreliggande förslag tillhöra RiddarhusUtsk:t,
lämpligare skulle utföras af några genom val vid ett föregående
adelsmöte utsedde revisorer, hvilkas berättelse om
verkställd granskning af nämnda fonders förvaltning äfvensom
angående Direkt:ns prot:r m. m. skulle, åtföljd af Direktms
deröfver afgifna utlåtande, framläggas till pröfning och afgörande
vid början af hvarje näst derpå sammanträdande adelsmöte. Om
man jemför Utsk:ts förslag med hvad jag nu vågat föreslå, skall
fördelen af mitt yrkande lätteligen finnas. Enligt hvad af R'. o.
Ad. lörut är beslutadt, skall R. o. Ad. sammanträda den 15
Februari och först 6 dagar derefter kan Riddarh -Utsk:t lörsta
gången sammankomma för att börja denna revision, som äfven
omfattar läsning af Riddarh.-Direktms prot:r, hvilket arbete jemte
138
Den 11 April f. m.
berättelsens uppsättande och justering samt Direktms utlåtande
ej kan, äfven om (Jtsk:t arbetar på afdelningar, medhinnas
på mindre tid än 6 arbetsdagar; först efter 12 å 14 dagar från
mötets början är det således som R. o. Ad. kan till bordläggning
få emottaga detta Utsk:ts Betänk., hvars behandling och
afgörande sålunda inträffar på tredje veckan från mötets början.
Under hela denna tid af väntan skulle R. o. Ad. således vara
tillsammans utan att ha några ärenden att behandla; skulle deremot
min mening vinna understöd, erhölle R. o. Ad., genast efter
verkstäld konstituering, något att sysselsätta sig med och skulle
sannolikt vara färdig att, efter slutadt arbete, åtskiljas vid den
tid då arbetet enligt Utsk:ts förslag egentligen skulle taga siu
början.
På grund af hvad jag anfört, får jag yrka återremiss på
ifrågavarande mom.
Medan jag har ordet, får jag äfven påpeka en oegentlig ordställning;
här står på första raden; »sedan ordförande under
sammankomsten vald är», det bör val vara: »sedan ordförande
är vald.»
Jag anhåller att äfven detta, vid en möjligen blifvande återremiss,
måtte tagas i öfvervägande.
Frih. Klinckowström: Jemte det jag instämmer med
den siste värde talaren deruti att ordet »under sammankomsten»
på första raden böra uteslutas, får jag anhålla att »allmän sammankomst»
måtte utbytas mot »lagtima adelsmöte».
Jag skulle äfven instämt i hans yrkande om val af revisorer,
men har frångått detta på den grund att jag vid § 21
ämnar föreslå några ändringar, och i hopp att dessa blifva a
K. o. Ad. antagne, tror jag man kan godkänna 18:de §:ns
Usta mom.
Frih. Gederström: 1 det jag instämmer med Frih. Klinc
kowström,
måste jag sätta mig emot Hr von Strokirchs åsigt.
För det första tror jag, att härvidlag någonting liknande Statsrevisorer
sväfvat för hans tankar; men dervid visar sig i verkligheten
en stor skilnad. Dessa skola jemte granskning af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verkens vidlyftiga räkenskaper, egna en
öfverblick åt statsförvaltningen i dess helhet; man ser dem, förmodligen
till stort gagn för det allmänna, begifva sig ut på resor,
än till Carlskrona, än till Carlsborg, Ultuna o. s. v.; de
torde framgent besöka än det nu så lifligt omordade Alnarp,
och än lära till Åminne, ifall nämnde anläggning skulle blifva
hugnadt med något statsbidrag och Stats-revisorerne ville genom
egna ögons intyg förvissa sig om landtbruksinstitutens tillstådd
i rikets nordligaste så väl som sydligaste delar. Kan väl
med så vidt omfattande bestyr jemföras R. o. Ad:s enskilda revisioner?
De hafva ju endast till föremål att granska förvaltningen
och tillståndet af Riddarhus kassor; och må det ske på aldra grundligaste
sätt, det kan ej fordra lång tid. Bäkenskaperna äroej inveck
-
Den II April f. m.
139
iade. Och för det andra anser ja?, att då vi endast komma
tillsammans hvart tredje år, så kan 15. o. Ad. väl hafva anledning
att vara tillsammans en 12 ä 14 dagar eller högst dubbelt
så mycket, och icke liksom på en bolagsstämma skynda
sig att få slut, ju förr desto heldre. Jag inser således icke
fördelen af Hr von Strokirchs förslag, utan förenar mig med
Frih. Klinckowström, hvars förslag är följdriktigt med hänseende
till K. o. Ad:s förut fattade beslut.
Hr Ramsay: Jag är förekommen af Frih. Cederström.
Den enda olägenhet eller påföljd af denna § är att R. o. Ad.
skulle blifva nödsakad att vistas några flera dagar vid Ådelsmöte,
men om ock revision härigenom något fördröjes, så kan
det deremot i annat afseende vara en vinst för R. o. Ad. att
få tillfälle att något längre vara tillsammans.
På dessa grunder förenar jag mig med Frih. Klinckowström
och yrkar afslag på Hr von Strokirchs förslag.
Hr von Strokirch: Jag vill endast med några ord svara
Frih. Cederström, sorn vände sig lill mig med den förmodan
att jag misstagit mig på Stats- och Riddarhus-Revisorer, men
detta är ingalunda förhållandet. I mitt förslag framställde jag
äfven anledningen till detsamma och har ej heller gjort mig
skyldig till det af Frilr.n ifrågasatta misstaget, enär jag, som
genom R. o. Ad:s förtroende haft äran inneha en plats inom
Riddarh.-Utslct, nogsamt känner vidden af detta Utsk:s göromål
samt att de ej äro af samma art som inom en statsrevision.
Hr Friluns motbevisning var i öfrigt ej heller särdeles bindande,
enär den egentligen endast innefattade ett tillkännagifvande
af hans personliga smak för att R. o. Ad. skulle hvart. 3:dje
år här sammanträffa i ändamål att: »om ej annat så dock för
att råkas», genom hvilken sin uppfattning ilen ädle Frihm visserligen
misstagit sig på rätta betydelsen med ett Adelsmöte.
Jag vidhåller mitt yrkande om återremiss.
Gr. af Ugglas: I nuv:de Riddarh.-Ordning, 23 och 24 §§:ne,
finnas stadganden, som äro uteslutna i det nu föredragna mom:t,
och som dessa väl kunna vara af behofvet påkallade, förstår jag
icke hvarföre denna uteslutning skett, i 23:dje § stadgas nemi.
vilkor för rätt att afsäga sig plats i Utsk. och i den 24:de talas
om ansvar för den som förfallolöst uteblifver. Men då dessa
båda §§ nu äro uteslutna, kan man antingen icke afsäga sig
plats eller ock förfallolöst uteblifva.
Jag yrkar återremiss.
Frih. Cederström: Då Hr von Strokirch fortfarande för
ordar
sitt förslag, hvars nytta fortfarande icke af mig kan inses,
ville jag framställa den förmodan, att blifvande Adelsmötens
Riddarh.-Utsk. kan dela sig på i. ex. tre sektioner för att granska
räkenskaperna, ett års böcker och prot:r, å hvarje sektion;
lil)
Den 11 April f. rn.
dä måtte väl granskningen ej kräfva alltför lång tid, förutsatt
att papperen äro någorlunda i god ordning, och förvaltningen ej
blifvit mera invecklad eller svårlättlig än hittills. Besigtningen af
Riddarhusets gård och lägenheter tyckes vara snart undangjord.
Således kan jag ej finna de årliga mellanrevisionerna nödiga’;
meri väl finner jag dem skadliga, emedan Adelsmötena, då allt
vore på förhand undangjordt, »klappadt och klart,» som man
säger, skulle förlora uti interesse, och lätteligen blifva mindre
besökta, än som, för det af Hr von Francken i dess motion så
förtjenstfullt åsyftade sammanhållande hand af personlig bekantskap
och ömsesidig inflytelse af fosterländskt ridderlig anda, riddersrnännen
emellan, vore önskvärdt.
Hvad åter Gr. af Ugglas yttrande beträfiär, torde det vara
Riddarh -Utskits ledamöter, snarare än Direktionens, hvilka böra
derå i svaromål ingå, enär initiativet till förslaget från fJtsk:t utgått
och af oss endast pröfvats. .lag lemriar således åt dem, att
i detta afseende sig yttra.
Frih. Leuhusen: 1 afseende på Gr. af Ugglas’ anmärk
ning
får jag nämna att kommitlerade icke förbisett detta, men
de hafva föreställt sig att om afsägelser skulle få ske, komme
detta att draga ut på tiden innan Utsk:t blef fulltaligt. Deremot
har Utsk:t föreställt sig att om man utelemnade detta stadgande,
så skulle R. o. Ad:ns ledamöter i alla fall fullgöra sina åligganden.
På dessa skäl har Utsk:t uppställt §:n, sådan den är, och
iag tror äfven att den i detta skick bör bifallas.
Hr Ramsay: Vid uppgörande af förslag till Riddarh.-O.
hafva kommitterade ansett att icke flere reglementariska stadganden
bibehöllos än som al behofvet påkallades. Jag hemställer
äfven, huruvida de uti 23 och 24 §§:rie af gamla Riddarh -  0:n uti ifrågav:de afseende förekommande föreskrifter kunna anses
erforderliga för R. o. Ad:ns verksamhet under den korta
tid af kanske högst en månad, som R. o. Ad. hädanefter kommer
att vara tillsammans
Jag får således anhålla om bifall, med den af Frih.jKlinckovvström
föreslagna förändringen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af
Frih. Klinckowström bifall till mond med uteslutande af orden
»under Sammankomsten» samt med ändring af orden »allmän
Sammankomst» till orden »lagtima Adelsmöte.» och dels mom:ts
återremitterande; framställde Hr Gr. o. Landtm, först, propos.
på bifall till mom:t enligt Frih. Klinckowströms förslag, hvarvid
svarades många ja jemte några nej, och sedermera propos. på
återremiss af rnom:t, då svaren utföllo med många nej och några
ja; hvarefter och sedan propos. på antagande af Frih. Klinckowströms
förslag förnyats samt besvarats med många ja jemte
Den 11 April f. m.
Hl
några nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
2:dra morn.
Gr. Oxenstjerna: På grund af H. o. Ad:ns förutfattade
beslut, enligt hvilket icke två, utan endast en anteckning skulle
ega runi, anhåller jag, att ordet »andra» måtte ur mom:t uteslutas.
Jag tror icke att en återremiss skall vara erforderlig, utan
att R. o. Ad. nu genast kan lätta beslut om mom:ts lydelse.
Frih. Leuhusen: Icke heller jag tror att återremiss be
höfver
ega rum, men jag hemställer, om icke lämpligast vore att
mom:t erhölle följande lydelse: »Detta Utsk., som benämnes
Riddarh.-Utsk:t, eger äfven att, på sätt i § 13 förmäles, utlemna
polletter till dem, som elter Adelsmötets början sig anmält.»
Frih. Klinekowström: Enligt Gr. Oxenstjernas uppgift,
skulle IL o Ad. redan hafva beslutat, att icke två anteckningar
skola ega ruin. Så är emellertid icke händelsen, ty något bestämdt
beslut i deri frågan har ännu icke blifvit fattadt, utan
har den §, hvari nämnda fråga behandlas, blifvit till Utsk:t
återremitterad.
Jag vill icke motsätta mig en återremiss af det föredragna
mom:t, då eri sådan åtgärd, i min tanka, bör föranledas af beslutet
i afseende ä 13 §:ns l:a mom.
Hr Ramsay: Afven jag får anhålla om återremiss, på
det Utsk:t må kunna gifva detta moni. den lydelse, som kan
blifva en följd af det beslut, hvari Utsk:t kan komma att stadna
med afseende å 13:de §:ns l:a morn., hvilket blifvit till Utsk:t
återremitteradt.
Gr. Oxenstjerna: Jag förenar mig med dem, sorn yrka
återremiss, och jag medgilver, att min uppgift om beslutet i afseende
å anteckningarne tillkommit af förhastande.
Frih. Leuhusen: Afven jag afstår från mitt yrkande, och
förenar mig med dem, som anhållit om återremiss.
Fifler härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till morn:!, hvartill svarades nej; och sedermera propos.
på återremiss deraf, som med ja besvarades.
3:dje mom.
Bifölls.
4:de mom.
Den 11 April f. m.
Hr Anrep: När 17:de §:n förevar till behandling, hade jag
ernat föreslå, att en vice ordförande i Adelsrriötet skulle utses
genom val, så att, i händelse af ordförandes frånvaro, icke främsta
närv:de ledamot ovilkorligen skulle föra ordet. Jag kom då
att försumma mig och förslaget hlef således icke framställdt,
men i öfverensstämmelse med den antydda åsigten, tager jag
mig friheten föreslå, att förev:de mom. måtte komma att lyda:
I Utsk. föres ordet af den, som dertill blifver af R. o. Ad. vald.
Fördelen deraf, att ordförande väljes, torde ligga i öppen
dag, så att jag icke behölver derföre närmare redogöra. Jag
vill blott nämna, att det kan inträffa, att t. ex. en medlem af
de efter 1809 uti grefligt stånd upphöjda ätter skulle vara särdeles
lämplig till ordförande, och då vore man, om Utsk:ts förslag
bifölles, tvungen att, om man ville hafva honom till ordf:de
vid Utsk:ts tillsättande, förbigå grefvar med högre nummer, icke
passande att föra ordet i Utsk:t, men deremot att vara ledamöter
i detsamma.
Frih. Klinckowström: Det kan visserligen icke bestri
das,
att det i flera fall kan vara fördelaktigt, om ordf:den i Utsk.,
nämnder oell sammankomster utses genom val, och R. o. Ad.
har, på sätt denna Riddarh.-Ordn. visar, icke varit obenägen för
en sådan sakernas ordning, enär vi redan beslutat, att den, som
vid Adelsmöte skall föra ordet, skall väljas; men jag anser dock,
att Utsk:ts förslag i denna del bör bifallas, ty har under de tider,
då vida vigtigare angelägenheter, än hädanefter torde blifva
händelsen, ålegat Utsk:t, ordf:de-platsen intagits af främste närv:de
ledamot af R. o. Ad., torde samma förfarande äfven hädanefter
kunna iakttagas. Jag tror, att om man vill vara rättvis, måste
man erkänna, att ingen haft skäl att beklaga sig öfver detta
förfaringssätt, och då i detta afseende hittills bestämd lag torde
böra bibehållas, hemställer jag att R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:ts förslag.
Frih. Cederström: Då vid uppställandet af lörev:de för-,
slag den helsosamma grundsats blifvit af Utsk:t följd och sedermera
af R. o. Ad. i de flesta fall godkänd, att inga andra förändringar
borde ega rum, än sådana, hvilka föranleddes af de
förändrade förhållandena, hvari R. o. Ad. inträdt, önskar jag, att
samma grundsats äfven härvid måtte iakttagas.
På sätt en värd Frih. redan nämnt, hafva inga olägenheter
uppstått af det hittills gällande stadgandet och desto mindre torde
ett motsatt förhållande vara att befara lör framtiden, då R.
o. Ad:ns verksamhet, i dess egenskap af Stånd, icke lär blifva
särdeles omfattande.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. behagade godkänna
mom:t.
Hr Anrep: Af Frih. Klinekowströms anförande vill det
synas som om jag klandrat de hittillsvarande Utsk:ts-orförandena.
Den 11 April f. m.
143
Det har jag icke gjort, utan endast antvdt, att de, sorn kunnat
vara lämpliga till ledamöter, men icke till ordförande, måste förbigås,
på det Utsk:t skulle få den ordförande, man med detta
uppdrag ville hedra.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till mom:t
oförändradt och dels af Hr Anrep, att detsamma måtte erhålla
följande förändrade lydelse: »I IJtsk. föres ordet af den ledamot,
som dertill af R. o. Ad. vald blifvit»; framställdes propos. på
bifall till mom:t oförändradt samt besvarades med talrika ja.
§ 19-
lista mom:t.
Frih. Klinckowström: Det vill synas mig som omordet
»vordet» i uttrycket »i denna Riddarhusordning är vordet föreskrifvet»
är öfverflödigt och derföre bör utgå.
Gr. af Ugglas: 1 detta mom. föreskrifves, bland annat,
att Ordföranden skall utfärda kallelse till R. o. Ad:s sammanträden,
men någon bestämmelse finnes icke här, såsom i gamla
Riddarh.-Ordmn, intagen derom, att anslaget till sammanträde
skall utfärdas viss tid före sammankomstens början. 26:te §:n
gamla Riddarh.-Ordmn innehåller, att »ej skall till plenum för påföljande
dag sednare anslås än kl. 6 e. m. eller till Utsk. sednare
än kl. 8 e. m. den föregående dagen, och bör anslag till
fortsättande af plenum vara gjordt innan kl. 1 på dagen.»
Dessa stadganden äro uppenbarligen tillkomna för att före
komma
öfverrumpling. Det får visserligen förutsättas, att ordföranden
med samvetsgrannhet utöfvar sitt kall, men då stadgandet
hittills ansetts nödigt och det i allt läll är nyttigt, att
man på förhand bestämdt vet om plenum skall ega rum eller
ej, kan jag icke anse att det varit välbetänkt att borttaga detsamma
och anhåller derföre att det måtte i Riddarh.-Ordmn
fortfarande qvarstå.
Frih. Leuhusen: .femte det jag biträder den af Frih.
Klinckowström föreslagna förändring, får jag anhålla, att det af
Utsk:t begagnade uttrycket »Ståndets samtycke» måtte utbytas
emot »de närvarande ledamöternas» eller hellre »Adelsmötets»
samtycke, .lag tror, att det numera icke är lämpligt att begagna
ordet »Stånd», och åberopar till stöd för denna min åsigt
de skäl, hvilka finnas anförda i min Betänk:t bifogade re
servation.
Gr. af Ugglas har ogillat, att Utsk:t icke i förslaget intagit
någon bestämmelse om iakttagande af en viss tid för anslags
utfärdande om sammanträde. Orsaken härtill har varit den, att
Utsk:t hyllat den åsigt, att i Riddarh.-Ordmn borde införas allenast
de reglementariska stadganden, som kunde anses ound
-
lii
Den 11 April f. m
-
gängligen nödiga; och för min del tror jag icke heller, att någon
våda kan uppstå al att herörda bestämmelse icke intages, enär
man torde kunna taga lör gifvet, att den af R. o. Ad. utsedde
ordföranden icke lärer komma att i anmärkta hänseendet brista
i grannlagenhet. Skulle emellertid R. o. Ad. anse stadgandet
böra införas i nya Riddarh.-Ordmn, anhåller jag att monr.t måtte
till Utsk:t återremitteras.
Hr Ramsay: På sätt Frih. Leuhusen redan erinrat, har
underlåtenheten att intaga någon bestämmelse om viss tid för
anslags utfärdande icke tillkommit af något förbiseende, utan
derföre, att Utsk:t ansett sådana bestämmelser icke lämpligen
böra i Riddarh.-Ordmn intagas. Någon sådan föreskrift är icke
lemnad för arméens fullmäktiges sammanträde, icke heller för
landstings och kyrkomötens, och då ansåg man, att ännu mera
R. o. Ad., som i detta läll egde gammal praxis, skulle kunna
hjelpa sig fram dessförutan.
Frih. Leuhusen har anmärkt, att uttrycket »Stånd» icke bort
begagnas. Emellertid kan jag icke finna annat än alt det är
fullt befogadt. Det är en Svensk benämning på korporation och
afser i detta mom. R. o. Ad:s vid Adelsmöte på Riddarhuset
församlade ledamöter.
Jag anhåller att mormt måtte bifallas.
Frih. Klinkowström: Jag har begärt ordet endast för att
tillkännagifva, att äfven jag anser de af Gr. af Ugglas omnämnda
bestämmelser böra intagas i Riddarh.-Ordmn. Jag hemställer
derföre att mom:t måtte återremitteras.
Gr. af Ugglas: Då flera ledamöter begärt återremiss, vill
äfven jag biträda detta yrkande.
Frih. Gederström: Då icke några djupgående anmärk
ningar
blifvit emot detta mom. framställda, synes mig, att R.
o. Ad., till vinnande af tid, borde bifalla detsamma med den af
Gr. af Ugglas föreslagna förändring. Restäminelsen om viss tid
för anslags utfärdande förefaller mig nemi., om icke nödvändig,
dock ganska nyttig, och, såsom intagen i gamla Riksd.-Ordmn,
är den förtjent af att bibehållas.
Frih. Leuhusen har ansett det vara orätt, att begagna ordet
»Stånd» och har i sin reservation föreslagit, att i dess ställe
skulle användas uttrycket »de närvarande ledamöterna». Utom
det att språket genom detta uttryck skulle blifva tungt, uppstode
dessutom genom detta uttrycks begagnande på detta ställe den
olägenhet, att möjligen alla närvarande ledamöters bifall kunde
anses erforderligt, på det sammanträdet skulle kunna upplösas,
hvilket visserl. ej af Frilen åsyftats; men vore ganska otjenligt,
ty icke bör något »liberum veto» i thy fall få gälla.
.lag tror icke att ordet »Stånd» bör ovilkorligen utdömas ur
Riddarh.-Ordmn, ty äfven om det icke numera finnas några politiska
-
Den 11 April f. m.
145
litiska Stånd, torde dock alltid sociala Stånd böra qvarstå, i ett
välordnad! samhälle, särdeles under en monarkisk styrelseform,
sådan som vi hafva.
Då så många andra punkter blifvit återremitterade, vill jag
icke alltför ihärdigt med den af Gr. af Ugglas yrkade förändring
begära bifall, utan förenar mig med dem, som yrkat återremiss,
dervid jag i afs:de § nyss omordade ordet: »Stånd» anser det
visser!, kunna med fog bibehållas, men också utan skada kunna
utbytas mot vare sig »Adelsmöte» eller »R. o. Ad.»
Frih. Leuhusen: Med anledning af Frih. Cederströms anmärkning,
får jag nämna, att jag visserligen i min reservation
föreslagit begagnandet af ultrycket »de närvarande ledamöterna»,
emedan vid tillfället för reservationens afgifvande detta uttryck
bäst kunde ersätta ordet »Stånd»; men att, sedan R. o. Ad. antagit
en särskild benämning för sina sammankomster, nemi.
»Adelsmöte», det synes mig ganska lämpligt, att ordet »Stånd»
utbytes mot ordet »mötet». Jag vidblifver dock fortfarande mitt
yrkande om återremiss.
Gr. Oxenstjerna: Det händer ofta att man mest (äster
sig vid småsaker. Den öfverläggning, som inom Utsk:t egde
rum derom, huruvida ordet »Stånd» borde användas eller icke,
var kanske en af de mest långvariga, och när den var slut, befanns,
att åsigterna voro så delade, att 6 ledamöter vore för
detta ords användande och 6 emot. Man var derföre nödsakad
att skrida till votering och låta den förseglade sedeln afgöra utgången
Resultatet biel, att »Stånd» skulle qvarstå. Jag röstade
emot, men har icke reserverat mig, emedan jag icke gillade de
skäl, som af öfriga reservanter anförts. För min del röstade
jag emot på den grund, att Riddarh.-Direktin ansåg detta ord
böra utgå, samt emedan jag tänkte, att det lätt kunde stöta allmänna
opinionen, ehuru det icke kan förnekas, att begreppet
alltid måste qvarstå.
Då jag inom Utsk:t förordat borttagandet af detta ord, förenar
jag mig med dem, som i detta afseende yrka återremiss.
Hvad angår Gr. af Ugglas’ förslag, synes det mig sorn om
detsamma innefattade ett misstroende emot den som valdes tilt
ordförande, och jag kan derföre icke biträda nämnde förslag.
Frih. Klinckowström: På det icke Utsk:t, om återremiss
beslutas och mom:t sål. kommer att omarbetas, dervid måtte af
diskussionsprotokollet draga den slutsats, att R. o. Ad. ansett
ordet »Stånd» icke böra användas, vill jag mot en sådan uppfattning
nedlägga min protest.
Då det i H4:de §:n R.-F:n, sådan denna § lyder enligt
R. St:rs beslut vid denna riksdag, säges, att R. o. Ad. utgör
ett Stånd, synes mig denna benämning fortfarande böra bibehållas.
H. IV. 10
I4fi
Den il April f. ni.
Gr. Oxenstjerna: Jag tror, att Frill. Klinckowström misstagit
sig i sin sednaste uppgift, ty om jag rätt erinrar mig den
af R. St:r beslutade lydelsen af 114:de §m R.-F:n, heter det
der: »de fordna Riks-Stånden.»
Jag har icke R.-F:n till hands, men skulle önska att någon
ville uppläsa nämnda §.
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar: 1 motsats till Frih.
Klinckowström, anser jag användandet af ordet »Stånd» vara
olämpligt, sedan Ståndsrepresentationen med denna riksdag upphört.
Då nu R. o. Ad. beslutat att adelns blifvande sammankomster
skola benämnas »Adelsmöte», synes mig denna benämning
äfven här böra användas, och jag får derföre, i öfverensstämmelse
med Frih. Leuhusens förslag, hemställa, att R. o. Ad. behagade
bifalla tnormt med den förändring, att i stället för ordet »Ståndets»
insättes ordet »mötets.»
Frih. Klinckowström: På grund af Gr. Oxenstjernas anhållan,
att 114 §:n R. F. måtte uppläsas, sådan denna §, sedan
den erhållit K. M:ts Nådiga sanktion, kommer att lyda, vill jag,
då jag har den tillhands, uppläsa berörde stadgande.
§:n lyder sål.: De fordna Riks-Ståndens privilegier, förmåner,
rättigheter och friheter skola, der de ej egt oskiljaktigt sammanhang
med den Stånden förut tillkommande representationsrätt
och således med denna upphört, fortfarande gälla etc.
Ordet »Stånd» är säl. nyttjadt i R. F. och kommer fortfarande
att nyttjas, och då tror jag, att äfven vi kunna och böra
använda denna benämning, utan att derföre äfventyra att beskyllas
för att begagna en större »apparat», än R. o. Ad. mycket
väl kan Ivila.
Gr. Björnstjerna: Jag är helt och hållet förekommen af
Frih. Klinckowström.
Då uttrycket »Stånd» säkerligen i dagligt tal kommer att
bibehållas, vet jag icke hvarföre detta icke fortfarande skulle
tillämpas på R. o. Ad., helst någon annan kollektiv benämning
för oss icke torde finnas i svenska språket. Våra privilegier
äro utfärdade för »Ståndet» och fastän de politiska rättigheterna
upphört, qvarstår ju R. o. Ad. ändock såsom Stånd. För min
del får jag vördsamt förklara att jag åtminstone icke skämmes
gtt tillhöra det »Ståndet.»
Gr. Oxenstjerna: Sedan 114 §:n R. F. blifvit af Frih.
Klinckowström uppläst, har jag blifvit ännu mera stärkt i min
åsigt om betydelsen al uttrycket »Ståndet» i denna §, ty då
deri först omtalas »de fordna Riks-Stånden» och sedermera »Stånden»,
måste dermed förstås samma »fordna Riks-Stånd» och något
annat uttryck torde icke der hafva kunnat begagnas.
Den II April f. ni.
Gr. af Ugglas: Jag ber om ursäkt lör det jag ännu en
gäng uppträder, men det sker endast för att besvara en anmärkning,
som blifvit gjord emot mitt förslag, att tid skulle
stadgas för utfärdande af anslag till sammanträde.
Man har sagt, att ett dylikt stadgande skulle utmärka ett
»misstroende» emot ordföranden. Stadgandet finnes i gamla
Kiddarh.-Ordn., och om anmärkningen vore riktig, skulle deraf
följa, att man varit berättigad att hysa »misstroende» emot hittillsvarande
ordförande! För öfrigt är stadgandet till ej blott för
ledamöternas, utan äfven för ordförandens trygghet, ty för honom
måste det vara angenämt att viss tid för utfärdande af
anslag är bestämdt, på det icke någon ledamot skall kunna
göra anmärkning derom, att anslaget enligt dennes tanke för
sent blifvit utfärdade
Huru man än ser saken, torde det vara af vigt att stadgandet
hädanefter som hittills finnes i Riddarh.-Ordnm.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
mom:t oförändradt, dels af Hr Reutersvärd bifall till detsamma
med utbyte af ordet Ståndets emot ordet Mötets, och dels åter
remiss
af monr.t; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till mormt utan förändring, hvartill svarades många
nej jemte några ja, sedermera propos. på bifall till detsamma
med den af Hr Reutersvärd yrkade förändring, hvarvid svarades
nej, och slutligen propos. på momits återremitterande, då
svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra mom.
Frih. Klinekowström: Jag vågar vördsamligen hemställa
om vidtagande af en ytterst obetydlig språklig förändring, men
deremot en vigtig sakförändring, bestående deri, att mellan orden
»eger» och »att» måtte inskjutas det lilla ordet »ej.» Jag
tror nemi., af skäl, sorn jag icke torde behöfva vidlyftigt framställa,
att ordföranden i It. o. Ad:s sammanträden kommer att
hafva så mycket att göra för att sammanfatta diskussionen och
framställa de propositioner, som deraf kunna föranledas, att det
vore, som man såget-, öfver mans höfvan, om han tillika skulle
deltaga i öfverläggningarne och besluten. Det torde dessutom'
icke väl låta förena sig med den opartiska ställning, som en
ordförande bör iakttaga, och jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. derå, att mom:t måtte erhålla följande lydelse:
Ordföranden eger icke att i öfverläggningarne och besluten
deltaga.
Hr Anrep: Jag är förekommen af Frih. Klinckowström
och inskränker mig till att yrka, att raonut måtte utgå. Dertill
föranledes jag deraf, att något sådant stadgande icke finnes i
148
Deli 11 April f. m.
gamla Riddarh.-Ordningen, oell då R. o. Ad. hittills följt den
grundsats, att icke införa några nyheter i Riddarh.-Ordn., torde
samma förfarande äfven i detta fall böra iakttagas.
Hr Ramsay: Utsk:t har föreställt sig, att det icke kunde
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande att den ledamot,
som komme att utses till ordförande, derföre skulle vara
utesluten från rättighet att i öfverläggningarna och besluten deltaga,
och Utsk:t tog dervid jemväl i betraktande, att ordförande
i Utsk., Landsting, Krigsbefälet o. s. v. icke är från nämnde
rättighet utesluten. -— En annan sak är, om ordföranden må
anse lämpligt att begagna sig af en sådan rätt.
1 det ursprungliga förslaget till Riddarh.-Ordn. fanns detta
mom. icke intaget och det tillkom först elter hemställan af
Riddarh.-Direktionen.
Jag har icke något emot om mom:t uteslutes; men vill
erinra derom, att af ett sådant uteslutande ingalunda följer, att
ordföranden är förhindrad att deltaga i öfverläggningarne och besluten,
ty dä något stadgande icke finnes derom, är det öfverlåtet
åt hans eget bedömande huruvida han skall deltaga eller
icke.
Frih. Klinckowströms förslag kan jag icke biträda, ty jag
kan icke anse, att det ovilkorligen bör stadgas, att ordföranden
icke får i öfverläggningarne och besluten deltaga.
Frih. Leuhusen: För min del kan jag icke gilla Frih.
Klinckowströms förslag till förändring af förevarande morn.; jag
ser nemligen icke någon anledning, hvarför man numera, då
de förekommande ärendena blifva af mera enskild natur, skulle
utesluta ordföranden från deltagande i öfverläggningarne och besluten.
Hr Aurep har visserligen såsom skäl härför påpekat
svårigheten att (inna en person, som på samma gång kunde
föra ordet och deltaga i föriiandlingarne; men jag ber Hr Anrep
ihogkomma, att i alla Landsting, der göromålen kunna i
vigt anses fullt motsvara dem, som blifva föremål för Adelsmötets
verksamhet, eger ordföranden, för såvidt han är utsedd
inom Landstinget, att deltaga i öfverläggningarne och besluten.
Dessutom kan äfven såsom skäl nämnas, att Utskms ordförande
ega en dylik rättighet, och hittills har man ej sport några olägenheter
deraf. Under sådane omständigheter anser jag, att
det skulle vara orättvist att förneka ordföranden vid Adelsmötet
deltagande i öfverläggningarne och besluten; och anhåller
jag derför om bifall till förevarande mom.
Hr Anrep: Jag afstår från min förut gjorda hemställan,
och förenar mig uti det af Frih. Klinckowström framställda
förslag.
Frih. Klinckowström: Frih. Leuhusen har anställt en
jemförelse emellan det blifvande Adelsmötet å en sidan samt
Deu 11 April f. ni.
U9
Landstingen oell lJtsk:n å den andra. Frih:n måste dock erkänna,
att intet af dessa exempel är, hvad antalet ledamöter
beträ tfa r, jeniförligt med den blifvande Adelsförsamlingen; i den
sednare kunna nemligen flere hundrade af R. o. Ad:s medlemmar
komma tillsammans, då deremot antalet ledamöter i något
af Utskm icke öfverstiger 48, och i Landstingen, som jag tror,
icke 50. — Enligt min tanke ligger ett ytterligare skäl för bifall
till det af mig framställda förslag uti den tendens, som här
visat sig vara ganska allmän, att nemligen uti det hittills varande
göra så få förändringar som möjligt.
Gr. af Ugglas: För min del anhåller jag att få biträda det
af Fril). Klinckowström framställda förslag, och det synnerligast
ur ordförandens egen synpunkt. Man har omnämnt åtskilliga
fall, då ordförande eger rätt att i ölverläggningarne och besluten
deltaga. Hvar och en, som varit ordförande i något Utsk.,
vet emedlertid, huru angeläget det är, att ordföranden derstädes
så litet som möjligt inblandar sig i diskussionen, ty i samma
stund han uti en fråga, som uppfattas med något mer än vanligt
intresse, uppträder såsom försvarare för en åsigt, blir han
genast af den motsatta åsigtens anhängare betraktad med missnöje.
Ehuru de frågor, hvarmed Adelsmötet kommer att sysselsätta
sig, i allmänhet komma att blifva af underordnad vigt,
torde dock äfven sådane kunna förekomma, om hvilka striden
blifver liflig, och jag vill i detta hänseende särskildt påpeka en,
som hittills vid flere tillfällen gifvit anledning till ganska varma
öfverläggningar, nemligen frågan om Riddarhusets ombyggande.
Om Hr Gr. o. Landtm, egt rätt att i dessa debatter deltaga —
och af denna rätt sig begagnat — tron J icke, Mine Hrr! att
motståndarne till den af honom förfäktade åsigt skulle med
missnöje ansett, att han på frågans afgörande velat inverka.
Jag antager visserligen att val af ordförande i allmänhet skall
(räfla den som förstår att med omdöme fylla sin plats; men
omöjligt är dock icke, att man någon gång misstoge sig i
valet, i hvilket läll ett medgifvande åt ordföranden af ifrågavarande
rättighet lätt skulle kunna gifva anledning till
spänning.
Jag röstar derför bifall till det af Frih. Klinckowström framställda
förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder bade yrkats dels bifall til!
mom:t oförändradt och dels af Frih. Klinckowström, att monad
skulle erhålla följande förändrade lydelse: »Ordföranden eger ej
att i öfverläggningarne och besluten deltaga;» framställde Hr Gr.
o. Landtm, lors1 propos. på bifall till mom:t utan förändring,
hvarvid svarades många nej jemte några ja, och sedermera
propos. på det af Frih. Klinckowström gjorda förslag till monr.ts
lydelse, då svaren utföllo med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 11 April f. m.
§ 20.
Frih. Klinck owström: Med afseende å denna § ber jag
att få till R. o. Adis bepröfvande framställa tvenne anmärkningar.
Den ena rörer egentligen blott en formfråga, som dock
öfverensstämmer med gammal och god ordning; då man deremot
ej kan veta, hvarthän den af Utskit föreslagna förändring
möjligen kan leda. Denna anmärkning kan visserligen vid lörsta
påseendet förefalla mycket underordnad, men jag tror den vara
af icke obetydlig vigt. I Utsk:ts förslag står nemligen: »Hvarje
ledamot eger att från sin plats fritt tala . ..» Ser man åter på
50 §:n R. O., så stadgas der: »Hvarje Stånds ledamot ege rätt
att i Plenum, stående och från sin plats, till protokollet fritt
tala...» Jag anser att ordet »stående» bör bibehållas i det nya
stadgandet, emedan det bidrager till befordrande af god ordning,
och verkar derhän, att den talande ledamoten kan af församlingen
bättre ses och höras, och hans anförande af vederbörande
protokollsförande redigare uppfattas. Jag tror mig derför bafva
grundade skäl för den anhållan, att orden »stående och» må
inlöras emellan orden »att» och »från.»
Den andra anmärkningen rörer den omständighet, att Utskit
med afseende å denna § vidtagit en förändring, om hvars lämplighet
fråga kan uppstå. Der står nemligen: »Ingen må tillåta
sig personligen förolämpande uttryck; sker det, eger Ståndet
pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må af
ordföranden erhålla tjenlig föreställning och varning.» Fästa vi
åter uppmärksamheten vid 50 §:n i nu gällande Riddarh.-Ordn.,
så finna vi, att der en vida allvarsammare påföljd är stadgad
för den ledamot, som i ett eiler annat afseende förgått sig. Der
står nemligen, att Ståndet i visst fall eger skilja en sådan ledamot
från sin krets, hvarförutan den för ett sådant beslut erforderliga
röstöfvervigt är uttryckligen bestämd. För den händelse
jag icke skulle röna något understöd uti min begäran, att detta
stadgande måtte uti den nya Riddarh.-Ordn. intagas, vill jag ej
envist påyrka det, utan nöjer mig med att endast hafva påpekat
detta förhållande. Skulle åter^några ledamöter sig härom
förena, så anhåller jag att nämnda stadgande måtte i den nya
lagen bibehållas.
Frih. Leuhusen: Med anledning af den sednare af de af
Frih. Klinckowström mot denna § framställda anmärkningar får
jag nämna, att det ingalunda är genom förbiseende, Utslct uteslutit
den af Frilen omnämnda påföljd, utan att sådant skett
derför, alt Utsk:t icke ansett sig kunna gå längre än att föreskrifva
varning såsom påföljd för den ledamot, som i anförda
hänseende sig förgått, l)å R. o. Ad:s sammankomster hädanefter
komma att antaga en uteslutande enskildt karakter, tror
jag icke R. o. Ad. ega rätt att från församlingen rent af skilja
en ledamot utaf den ifrågavarande anledningen; och hvad beträffar
stadgandet i sista mom. af 50 §:n i nu gällande Riddar!).-
Den 11 April f. m.
151
Ordti., så eger K. o. Ad. numera ej makt alt förordna om en
persons ställande under tilltal, hvadan detta stadgande måst utgå.
Då jag således redogjort för anledningen, hvarför ingen del af
nämnda mom. i förslaget influtit, yrkar jag bifall till förevarande
§.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §:n oförändrad och dels bifall till densamma med insättande
af orden»stående och» framför orden »från sin plats»; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till §:n utan förändring,
hvartill svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och
sedermera propos. på §:ns godkännande med ofvanberörde tillägg,
då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 21.
Ingressen och lista mom:t.
Gr. Björnstjerna: För min del anser jag den nu före
dragna
§:n vara den enda, som eger någon egentlig betydelse,
och detta genom det lilla ordet »allenast», som förekommer i
ingressen. För den händelse B. o. Ad. beslutar bibehålla detta
ord, har Ståndet i och med detsamma förklarat sig endast utgöra
ett aktiebolag, som icke eger sysselsätta sig med annat
än sina relativt föga vigtiga enskildta angelägenheter. Då emedlertid
alla öfriga korporationer i samhället ega rätt att till K.
M:t göra framställningar äfven i andra ämnen, än de hvilka omedelbart
röra deras enskildta angelägenheter, kan jag icke fatta,
hvarför 11. o. Ari. ensam skulle, genom bibehållandet af nämnda
ord afsäga sig en sådan rättighet. Jag får derför anhålla, att
det uti ingressen förekommande ordet »allenast» måtte utgå.
Frih. Klinckowström: Jemte det jag instämmer uti den
af Gr. Björnstjerna gjorda hemställan, att ordet »allenast» måtte
utgå, vågar jag anhålla, att orden »allmänna sammankomsterna»
måtte utbytas emot »lagtima Adelsmöte», jemlikt R. o. Ad:s
förut lättade beslut.
Hr Ramsay: De ämnen, hvilka kunna blifva föremål för
R. o. Ad:s öfverläggningar, utgöra, enligt det tillägg till 37 §
R. F., som R. St:r vid denna riksdag i sammanhang med ny
Riksdags-Ordn. antagit, 11. o. Ad:s »gemensamma angelägenheter».
Då det dessutom i 6 § af Utsk:ts förevarande förslag heter,
att R. o. Ad, skall hvart tredje år sammanträda för att
angående sina gemensamma angelägenheter öfverlägga och besluta,
kan med skäl ifrågasättas, huruvida hela den förevarande
21 §:(] är af behofvet påkallad, och huruvida icke genom de
nämnda orden föremålet för R. o. Ad:s verksamhet vid Adels
-
152
Deu 11 April f. m.
mötena blifvit tillräckligt angifvet. Då emedlertid berörde uttryck
äro temligen obestämda oell sväfvande, har Utsk:t försökt att genom
en specifikation närmare bestämma desamma, till förekommande
deraf, att vid hvarje ny fråga en diskussion skall uppstå,
huruvida densamma kunde anses få utgöra föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, och att Ståndet skulle komma att sträcka
sin verksamhet utöfver behörigen utstakade gränser. När man
erinrar sig de försök, som Landstingen gjort, att sträcka sin
verksamhet utöfver den krets, som blifvit dem anvisad, torde
man finna, att Utsk:t egt fog lör detta sitt förlag; och jag yrkar
derför bibehållande af det uti ingressen förekommande ordet
»allenast».
Hvad beträffar öfrige, af Frih. Klinckowström föreslagne,
förändringar uti denna §, så äro de en nödvändig följd af R.
o. Ad:s förut fattade beslut.
Frih. Leuhusen: Jag är till alla delar förekommen af
den siste värde talaren och ber att få fästa uppmärksamheten
på det oriktiga deruti att vi söka att göra till föremål för öfverläggning
vid de blifvande adelsmötena andra ämnen, än som
röra våra gemensamma angelägenheter. CJtsk:t har uti förevarande
§ sökt sammanföra alla de frågor, som under nämnda
angelägenheter kunna inbegripas; och får jag derför anhålla om
bifall till denna § endast med de af Frih. Klinckowström föreslagna
förändringar, som äro en nödvändig följd af R. o. Ad:s
förut lättade beslut.
Frih. Cederström: I min egenskap af ledamot i Riddarh.-  Direkt:n har jag visserligen haft tillfälle granska Hrr Komiterades
förslag till ny Riddarh.-Ordn, men jag kan icke påminna
mig, att förevarande §:s ordställning dervid var sådan, som uti
den nu föredragna. Skulle emedlertid så hafva varit händelsen,
är det ett förbiseende af mig, att icke hafva gjort anmärkning
emot det uti ingressen förekommande ordet »allenast». Det af
Gr. Björnstjerna och Frih. Klinckowström framställda förslag,
att nämnda ord måtte utgå, synes mig ega så mycket mera
giltighet, som 21 §:n upptager de ärenden, hvilka sägas »allenast»
kunna utgöra föremål för R. o. Ad:s »öfverläggriingar och»,
märk väl, »beslut»; men bland dessa ärenden förekommer ej
den vigtiga angelägenheten, att utse Ordförande och ledamöter
uti Riddarh.-Direktm. Visserligen upptager 2:dra inonut sådana
frågor, som föranledas af den utaf Direktionen afgifna berättelse,
men det vore enligt min tanke en alltför tvärdragen förklaring,
att tyda detta såsom innefattande den af mig åsyftade angelägenhet.
Jag vet väl, att en särskild, längre Iram förekommande
§ är åt detta ämne egnad, och jag har egentligen ingenting
emot, att en sådan uppställning iakttages, men jag vill med min
anmärkning egentligen blott hafva visat, huruledes den af Utsk:t
åsyftade fullständigheten i uppräknandet, uti 21 §m, af alla
K. o. Ad:s beslutsärenden i alla fall ej är ernådd.
Deu 11 April f. ».
153
En följd af dessa mina åsigter blifver, såsom K. o. Ad.
nogsamt finner, att jag förenar mig, såsom redan är sagdi, i
det utaf Gr. Björnstjerna och Frih. Klinckowström framställda
förslag till godkännande af ingressen, allenast med uteslutande
af ordet »allenast».
Frih. Klinckowström: .lag har begärt ordet med anled
ning
af Hr Kamsays sednaste yttrande. Det synes som om den
värde ledamoten velat förbättra grundlagens 37 §. Uti det tilllägg
till densamma, som blifvit af R. Shr vid innev:de riksdag
antaget, står nemi.: »Riddarh.-Ordmn, som fastställes af Konungen
samt R. o. Ad gemensamt, bestämmer huru R. o. Ad. må
sammanträda, för att om sina gemensamma angelägenheter besluta.
» Nu vill Hr Ramsay förstå detta så, som om det stöde
»allenast om sina gemensamma angelägenheter besluta»; men
jag får fästa uppmärksamheten derpå, att ordet »allenast» ej
förekommer i delta tillägg. Jag inser icke anledningen, hvarför
R. o. Ad. skulle afsäga sig rättigheten att öfverlägga äfven
om andra angelägenheter, än som ensamt röra Ståndet. Jag
vill i detta hänseende anföra ett exempel. Månne det skulle
kunna vara R. o. Ad. förment att ingå till K. M:t med en hemställan
i ett eller annat afseende? En dylik rättighet tillkommer
ju hvarje korporation och hvarje medborgare; hvarför skulle
då R. o. Ad. afsäga sig densamma. Ett annat, ehuru mera
oegentligt, exempel har blifvit anfördt af Frih. Cederström.
Detta exempel kommer dock, som jag tror, att af Frih. Leuhusen
bemötas dermed, att nämnda angelägenhet innefattas uti
det i 4 mom:t förekommande stadgandet: »hvad i öfrigt till R.
o. Ad:s gemensamma angelägenheter är att hänföra.»
Jag förenar mig fortfarande uti den af Gr. Björnstjerna
gjorda anhållan, att det i ingressen förekommande ordet »allenast»
måtte derifrån utgå.
Frih. Lenhusen: 1 anledning af Frih. Cederströms an
märkning,
att val af Riddarh.-Direkt, icke finnes i denna § särskildt
omnämndt, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att i
denna § endast är fråga om de ämnen, hvarom på mötena må
öfverläggas och beslutas, men ej om några val. Derom handla
andra §§ i förslaget; och hvad val af Riddarh.-Direkt. beträffar,
igenfinnes föreskriften derom i §:n.
Hvad åter beträffar det af Frih. Klinckowström sednast
algifna yttrande, så är det visserligen sannt, att i tillägget till
37 §-.n R. F. icke står: »för att allenast om sina gemensamma
angelägenheter besluta», men der behöfs ej ordet »allenast»,
emedan der icke är fråga om andra angelägenheter än de för
R. o. Ad. gemensamma. Häraf är det således, åtminstone för
mig, klart, att R. o. Ad. ej eger befogenhet att under helgd af
Riddarh.-Ordmn göra andra angelägenheter till föremål för öfverläggningar
å Adelsmötena än sådane, som äro R o. Ad. i
154
Jieu 11 April f. in.
grundlagarna rnedgifna. Jag- yrkar fortfarande bifall till Utskits
förslag.
Gr. Björnstjerna: Det skulle i min tanke vara ett högst
ovanligt sätt att gå tillväga, om R. o. Ad. nu genom insättande
af ordet »allenast», hvilket på intet sätt är al behofvet påkalladt,
skulle för en framtid binda sina händer och beröfva sig
en rättighet, som tillkommer hvarje annan korporation. Månne
det kan vara rätt att tolka de i grundlagen förekommande orden
»gemensamma angelägenheter» så, som skulle vi ej ens få
sysselsätta oss med en petition till Konungen? Månne då våra
gemensamma angelägenheter äro något annat än fosterlandets?
Nej visst icke. Hvarföre då genom bibehållande af det onödiga
ordet »allenast» beröfva R. o. Ad. möjligheten att behandla andra
frågor än vanliga bolagsangelägenheter. Jag yrkar derför
fortfarande, att detta ord mätte ur §:n utgå.
Hr Ramsay: Såsom jag förut nämnt, afser denna § att
bestämma, hvilka ärenden kunna hänföras till R. o. Ad:s gemensamma
angelägenheter, ty endast angående sådana eger R.
o. Ad. att vid sina blifvande sammanträden öfverlägga och besluta.
Skulle fråga uppstå om en petitions aflåtande till K. M:t,
så måste denna fråga först väckas genom en motion, och motionsrätten
finnes uttryckligen förvarad och erkänd uti 4:de
mom:t, hvarmed i öfrigt a Ises att ange, hvilka ämnen kunna utgöra
föremål för dylika motioner.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskits förslag.
Hr von Francken: Då jag första gången genomläste
denna § i Utskds Betänk., trodde jag, att det varit af förbiseende
eller glömska ordet »allenast» influtit. Nu har jag dock
märkt, att det är på fullt allvar man ditsatt detsamma, emedan
tvenne af Utsk:ts ledamöter försvarat dess bibehållande. Då jag
emedlertid anser det högst origtigt att insätta detta ord, hvilket
utan tvifvel redan af törsta Adelsmöte kommer att borttagas,
förenar jag mig med de Hrr, som yrka, att nämnda ord
måtte ur §:n utgå.
Gr. Oxenstjerna: Jag ber att få upplysa Hr von Francken,
att det verkligen är på fullt allvar, som Utsk:t ansett sig
böra insätta ordet »allenast» i denna §. Om jag någonsin önskat
ega förmågan att väl lägga mina ord, en förmåga, som tyvärr
ej kommit mig till del, så är det i detta ögonblick, för
att rätt kunna lägga på It. o. Ad:s hjerta nödvändigheten deraf,
att detta ord bibehålles, till förekommande af all sträfvan i syftning
att inlägga någon politisk färg uti våra blifvande öfverläggningar.
De politiska angelägenheterna böra vi behandla, i
den mån vi blifva medlemmar ai riksdagen; men vid vära enskildta
sammankomster böra vi endast hålla oss till de ärender,
som röra oss sjelfva; hvarmed dock ingalunda är sagdt,
Deri 11 April f. m.
155
att dessa ärenden skola vara al en uteslutande ekonomisk natur.
Enligt min tanke vore det högst olyckligt, om våra öfverläggningar
komme att få någon politisk anstrykniug, och om
ifrågavarande ord borttages, vore vägen dertill öppen, emedan
det då stöde en hvar fritt att väcka motioner i hvilket ämne
som helst.
Den advokatoriska tydning af grundlagen, som Frih. Klinckowström
tillåtit sig, har redan blifvit af Frih. Leuhusen tillbakadrifven,
så att något vidare i detta hänseende ej återstår
mig att tillägga.
Jag vågar ännu en gång bedja tt. o. Ad. behjerta nödvändigheten
deraf, att ordet »allenast» bibehålies, på det ej dess
uteslutande må gifva anledning till några demagogische Umtriebe,
eller rättare politische Umtriebe.
Gr. af Ugglas: .lag är till största delen förekommen af
Gr. Oxenstjerna och vill blott bedja R. o. Ad., innan beslut i
denna fråga fattas, noga besinna, hvad som ligger under det af
några talare framställda förslag. Det kan lätteligen tydas derhän,
att det åsyftar att bereda R. o. Ad. rättighet, att såsom
Stånd yttra sig i allmänna politiska eller ekonomiska frågor.
Månne R. o. Ad. kan anse, att dess framtida ställning bör medgifva
en sådan rättighet? Och månne det Högloft Ståndet tror,
att det nya Statsskicket ej uti en sådan rättighet skulle se ett
slags hot? Man har anfört, att denna rättighet tillkommer alla
korporationer. Jag ber dock att få nämna, att Landstingen
dock endast ega att sysselsätta sig med länets enskildta angelägenheter,
och få ej till K. M:t ingå med framställningar uti
ämnen, sorn röra hela riket. För min del tror jag, att det
hvarken kan vara rätt eller klokt att vilja åt R. o. Ad. inrymma
en sådan rättighet, och jag är fullt öfvertygad, att den ej
kan blifva af K. M:t godkänd.
.lag har med dessa ord endast velat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på vådan af att utesluta det lilla ordet »allenast.»
Frih. Klinckowström: Det förefaller mig, lindrigast sagdt,
besynnerligt, att Gr. Oxenstjerna tyckes vilja tro, att jag gifvit
en advokatorisk tydning åt våra grundlagar, då jag endast citerat
några §§ derutur. Jag tror snarare, att det är Gr:n sjelf,
som åt dem velat gifva en sådan tydning. Jag hade trott, att
jag på detta rum citerat 83 § R. F. allt för ofta, för att jag
skulle drabbas af en sådan beskyllning. Gr. Oxenstjerna har
uti slutet af sitt sista anförande användt en fras på Tyska språket,
af hvilken jag ingalunda känner mig träffad; jag tror nemi.
icke, att R. o. Ad. skall kunna med skäl säga, att jag gjort
mig skyldig till några demagogische Umtriebe. Detta uttryck
får således stå för den värde ledamotens räkning.
Hvad beträffar den af Gr. af Ugglas anställda jemförelse
emellan Landstingen och R. o. Ad:s blifvande sammankomster,
får jag nämna, att denna jemförelse, enligt min tanke, ej är till
-
Deti 11 April f. m.
lämplig, enär de båda anförda institutionerne äro af en alldeles
olika art. Jag anser det vara högst oklokt att genom bibehållande
af ifrågavarande ord binda sina händer på ett sätt, som
man inom kort kommer att ångra, och jag yrkar derför fortfarande,
att detta ord inåtte utgå.
Frih. Gederström: Ehuru varm man än må vara uti
sitt intresse för de ärender, som här föredragas, är det dock
nödvändigt, att man söker tillkämpa sig det lugn, som säkert är
en den nyttigaste egenskap hos en representant, för ärendernas
mogna behandling. Ur sådan synpunkt hade varit önskvärdt,
att Gr. Oxenstjerna ej låtit undfalla sig ett sådant yttrande, som
skulle hans motståndare kunna tänkas, om icke förbereda eller
åsyfta, dock oförsigtigt vis inleda några »demagogische Umtriebe»,
derför att de medelst föreslaget borttagande al ordet »allenast»
förordat en i deras tanke förmånlig jemkning uti ingressen till
nu förevarande §. Jag tror icke att Hr G. W. v. Francken och
jag någonsin hafva gjort oss kände för bedrifvande af demagogiska
syften; och, så vidt jag vet, kan icke heller en dylik anklagelse
före denna dag rigtas emot Frih. Klinckowström eller
Gr. Björnstjerna. Jag tror således att det varit af en oafsigtlig
öfverilning eller förhastad ifver, som Gr. Oxenstjerna låtit
detta uttryck undfalla sig; och då Gr:n redan tvenne gånger i
dag förklarat sig »af förhastande» hafva framställt yrkanden, och
tre ting enligt ett ordspråks lydelse alltid äro goda, förmodar
jag, att, derest äfven det sista yttrandet kan och bör tillskrilvas
en sådan anledning, Hr Gr:n är god och erkänner förhållandet
varit sådant.
För min del anser jag att R. o. Ad. genom bibehållande
al ordet »allenast» på ett betänkligt sätt binder sina händer.
Jag har flere gånger genomläst det 4:de mom:t, men ej funnit
det kunna medgifva en så utvidgad frihet, som Hr Ramsay
velat deri läsa och nyss hörts påstå. Jag vill söka genom ett
exempel framlägga min åsigt i detta hänseende. Om under ett
krig R. o. Ad. skulle vid sitt sammanträde vilja uttrycka sin
önskan att åt K. M:t till rikets tjenst erbjuda något understöd
i penningar, hvad som i Frankrike ofta ifrågakomma under namn
af »don gratuit», så skulle detta ju icke vara en »förmån», som
tillskyndades R. o. Ad., en »rättighet», hvarom 4:de mom:t nu
talar, utan det vöre ett oller på fäderneslandets altare; men
fråga kunde uppstå, huruvida icke ett dylikt ärende borde af
en Ordförande afskäras på grund af ordet »allenast», och ett
sådant, af R. o. Ad. sjelf på förhand sig ålagdt hinder vore ju
uppenbarligen ganska skadligt.
Man har, till min synnerliga förundran, framhållit att uteslutandet
af detta ord: »allenast» skulle innebära en sådan våda,
att det kunde föranleda K. M:t att å Riddarh.-Ordn. vägra sin
sanktion Jag tror det dock icke. Hvarför skulle, om så vore,
ej K. M:t hafva begagnat nämnda ord uti den punkt af den
Den 11 April f. m
157
nya K. 0., sorn afser ifrågavarande angelägenhet? Så har dock
ej skelt, hvilket är bästa beviset för mitt påstående.
Jag tillstyrker fortfarande, att ordet »allenast» måtte från
ingressen borttagas.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Som jag är förvissad,
att en Ordförande ej skall tillåta, att sådane ämnen komma under
diskussion, som kunna ega någon anstrykning af de demagogische
Umtriebe, Gr. Oxenstjerna påpekat, yrkar jag att ordet
»allenast» måtte ur ingressen utgå.
Gr. Oxenstjerna: Jag ber endast att lå nämna, att i
samma ögonblick, jag fällt uttrycket demagogische Umtriebe,
ändrade jag det till politische Umtriebe, ehuru detta uttryck
kanske torde vara mindre vanligt. Min mening har ingalunda
varit, att emot de Hrr, som yrkat borttagande af ordet »allenast»,
rigta en sådan beskyllning; men kunna väl dessa Hrr ansvara
för framtiden; veta väl de huru Riddarhuset framdeles
kommer att se ut? Och dessutom har jag icke velat lägga någon
vigt på demagogische, utan på Umtriebe, och för mig är
allt politische Umtriebe, som står utanför Grundlagen, det må
vara i rigtningen till höger eller till venster!
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Hr
Ramsay bifall till Utsk:ts förslag endast med ändring af orden
de allmänna sammankomsterna till orden lagtima Adelsmöte,
och dels af Gr. Björnstjerna bifall till Utsk:ts förslag så väl med
ofvannämnde ändring som ock med uteslutande af ordet alle
nast
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bilall till
förslaget med den af Hr Ramsay yrkade förändring, hvarvid
svarades många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos.
på bifall till förslaget med de al Gr. Björnstjerna yrkade än
dringar,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Oxenstjerna begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»J')en som bifaller ingressen och Usta mom:t i § 21 af
Riddarh.-Utsk:ts förslag till Riddarh.-Ordn. med de förändringar,
att orden de allmänna sammankomsterna utbytas emot
orden lagtima Adelsmöte, samt att ordet »allenast» uteslutes,
röstar:
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ingressen och l:sta morn:!
i den ifrågav:de §:n endast med den förstnämnda af ofvan om
förmälda förändringar».
158 Den II April f. in.
Voteringen företogs och befunnos vid dess sint rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 71.
Nej — 29.
Härefter blef den vidare föredragningen af förslaget uppskjuten
till e. m:ns plenum.
Anmäldes och bordlädes: Bevi!!n.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
ang. tullbevillningen och Utlåt. N:o 9, i ani. af återremiss i vissa
delar af Betänk:t N:o 3, ang. allmänna bevillningen;
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 79, i ani.
af väckt motion om beredande af emeriti-löner åt ålderstigne
eller sjuklige prester.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa en från Hr Stats-Rådet och
Chefen för Kongl. Civil-Departementet ankommen skrifvelse af
följande innehåll:
Att K. M.t har för afsigt att kalla R. St:r att Lördagen
den 14 innev:de månad klockan 2 e. m. sig å Rikssalen församla
till afhörande af K. Mits beslut angående förändringar i
Trvckfrihets-Förordningen samt aflemnande af R. St:rs svar på
K. M:ts Propos. i lagfrågor, som blifvit al R. Stir bifallna, lår'
jag, på nådig befallning, härmed tillkännagifva.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. }3 e. m.
In fidem,
0. Brakel,
Den 11 April e. ni.
159
Onsdagen den 11 April 1866.
Plenum kl. O e. m.
Justerades prot:t för den 10 sistl. Mars f. m.
Fortsattes föredragniagen af Riddarhus-Utskds Betänk. N:o
8, med förslag till ny Riddar hus-Ordning.
§ 21.
Mom. 2 och 3.
Biföllos.
Mom. 4.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: I enlighet med hvad jag
i förmiddagens plenum hade aran anföra, kan jag icke förmoda,
att stiftarne af vår nya Riddarhus-Ordning haft för afsigt att
förmena R, o. Ad:n mera än någon annan korporation i landet
rättighet att till K. M:t vid vissa tillfällen framföra sina tankar.
Man har visserligen här i dag anfört, att en sådan rätt skulle
vara landstingen förmenad, men jag ser häri snarare ett stöd för
min åsigt än motsatsen. Landstinget representerar endast det
län, till hvilket det hörer; det får således yttra sig i alla till
länet hörande frågor, men i inga andra. R. o. Ad:n är spridd
öfver och tillhör hela landet; dess gemensamma angelägenheter
måste derföre vara hela fosterlandets. Jag kan således icke
finna det förmätet, om R. o. Ad:n framträdde till sin Konung
med en underdånig hemställan, i något vigtigt allmänt ärende.
Man har talat om den politiska vådan af sådana framställningar.
Jag vill icke upprepa det uttryck, hvarmed en värd talare benämnde
dem; jag förmodar, att detsamma var lörhastadt, men,
då jag betraktar det framstående rum, som R. o, Ad;n ännu innehar,
när jag ser denna adel ännu stå i spetsen för krigshären
och administrationen, vet att den ännu besitter en så betydlig
del af Svenska jorden, vet att den i bildning och kun
skaper
läflar med hvarje annan samhällsklass, förekommer det
mig som om det icke kunde lör Regeringen vara annat än
önskligt, om R. o. Ad:n vid vissa tillfällen låter sin röst blifva
hörd. Jag tror att den alltid skall vara en upplyst regering
till gagn, utan att någonsin kunna skada. Då bär endast är
160
Den 11 April e. m.
fråga om unden), framställningar, utan afgörande röst, är det
dessutom naturligt, att Ståndet endast vid få tillfällen och undantagsvis
kommer att deraf begagna sig, men för oss anser jag
en sådan rätt i alla fall vara af största vigt. Vi hafva att välja
emellan att vara endast revisorer af enskildas räkenskaper eller
ock visa, att vi ännu hafva rätt att i fosterlandets angelägenheter
gemensamt ingripa. Genom en sådan rätt tror jag, att Ståndet
fortfarande skulle känna sig hafva ett verkligt värde, känna
sig vara något annat än det hvartill Riddarh.-Utsk:t i sitt förevarande
förslag velat förvandla det eller till blott och bart en
pergamentsadel, den minst aktningsvärda korporation jag känner.
På dessa grunder får jag hemställa, att i slutet af det nu
föredragna mom:t af § 21 efter ordet »härföre» måtte insättas
»eller hvarom R. o. Ad:n vill till K. M:t ingå med underd.
framställning», och får jag hos llr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. å detta mitt förslag.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Genom den af Utskd
föreslagna redaktion af § 21, är ingalunda R. o. Adms rättighet
att till K. M:t ingå med petitioner eller med framställningar
betagen. Med §:n afses endast att bestämma de ämnen,
som kunna blifva föremål för öfverläggning och beslut; och
rättighet att derom väcka motioner, är ju i §:n medgifven. Det
af Gr. Björnstjerna föreslagna tillägg till nu föredragna mom.
är ganska oskyldigt, emedan R. o. Ad:n enligt den af IJtskd
föreslagna ordalydelse af ifrågavide mom. redan har den rättighet,
sorn Gr. Björnstjerna åsyftat.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Ehuru jag icke har
någon förhoppning om att vinna bifall till min anhållan om afslag
å det af Gr. Björnstjerna föreslagna tillägg till det nu föredragna
mom. af § 21, kan jag dock icke underlåta att yttra
några ord om detsammas olämplighet. Sä vidt jag kunde fatta
syftningen af Hr Gr:us förslag, afser det, att R. o. Ad:n skulle
till K. M:t ingå med underd. framställningar i allmänna angelägenheter.
Jag upprepar hvad jag förut sagt, att R. o. Ad:n enligt
grundlagen icke eger rätt att befatta sig med allmänna angelägenheter,
utan endast med sina enskilda, ty behandlingen af
allmänna angelägenheter, vare sig de röra riket eller kommunen,
tillkommer särskildt bestämda korporationer. Hå jag anser
det vara stridande mot grundlagens anda och mening, att
R. o. Ad:n skulle ega befogenhet att befatta sig med andra angelägenheter
än i 37 §:n R. F. stadgas, får jag hemställa, att
mom:t måtte antagas, sådant som det är af Utsk:t föreslaget.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag tror på de skäl,
som Gr. Björnstjerna här i största korthet anfört, men hvilka
skulle kunna ännu vidare utvecklas, att det af honom föreslagna
tillägg till det nu föredragna mom:t är lämpligt, men jag tror
likväl,
Den 11 April e. m.
161
likväl, att det skulle kunna finnas andra medel, sorn kunde leda
till samma ändamål, och skulle vara enklare, hvad redaktionen
beträffar. Så skulle jag t. ex. vilja föreslå, att slutet af detta
mom. erhöll denna lydelse, »dels ock i öfrigt It. o. Ad:n rörande
angelägenheter.» Om ordalydelsen af mom:t blefve så
förändrad, synes det mig som om lt. o. Ad:n derigenom finge
tillfälle att lill öfverläggning och beslut företaga ärenden, hvilka
röra R. o. Ad:n, ehuru icke gemensamt. Jag vill härpå anföra
några exempel. Om en enskild person skulle göra sig den
otacksamma, ehuru särdeles lofvärda mödan att skrifva en historia
öfver R. o. Ad:n och derför sökte understöd, så vore det
ju en angelägenhet, som icke rörde R. o. Ad:n ensamt, utan
äfven en enskild person, eller om R. o. Ad;n skulle vilja eller
kunna så utsträcka siri välgörenhet med afseende å fromma stiftelser,
att R. o. Ad:n ville stifta stipendier och pensioner äfven
för oadliga ätter, så vore äfven det en fråga, som rörde dels
R. o. Ad:n, dels andra samhällsklasser, eller om R, o.'Ad:n ville
anslå medel till vetenskapliga expeditioner eller andra dylika
ändamål; jag har nu anfört endast några få exempel, som för
det närvarande fallit mig i minnet, af de 100 eller tusen sådana,
som kunna upptänkas. Jag hemställer, huru dylika frågor
skulle kunna algöras, om man bibehöile den stränga och
trånga ordalydelse af mom:t, som Utskit föreslagit.
Jag Ilar velat förutskicka dessa anmärkningar, innan jag
framställer något bestämdt yrkande, ty jag kan möjligen under
diskussionens lopp förena mig i Gr. Björnstjernas förslag eller
ock torde det kunna hända, att han ingår på det förslag till
§:ns omredigering, jag tagit mig friheten framställa, emedan
våra åsigter i sjelfva saken i det närmaste sammanfalla.
Frih. Leuhusen: Jag kan så mycket mindre biträda den
af Frih. Klinckowström föreslagna förändringen, som det väl är
alldeleles nödvändigt att i Riddarh.-Ordningen något stadgande
finnes, hvilket sammanbinder denna med grundlagens bud i 37
§:n R. F., att Riddarh.-Ordningen skall bestämma, huru R. o.
Adin skola sammanträda för att öfver sina gemensamma angelägenheter
besluta. De af Frih. Klinckowström anförda exempel
torde för öfrigt icke ega någon tillämplighet i denna fråga;
vill någon skrifva R. o. Ad:ns historia och derföre önskar understöd,
lär det väl vara på annat ställe, än på adelsmötena,
som han bör anmäla denna önskan. Jag yrkar fortfarande bifall
till detta mom.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Så vidt jag kan
finna, återfinnes icke i 37 §:n R. F. den tanke, som ligger till
grund för Gr. Björnstjernas förslag, ty enligt denna § eger
R. o. Adm icke att besluta olver några andra angelägenheter,
än sina egna. Hr Gr:n har framhållit Adelns vigt och betydelse
samt dess förmåga att ingripa i landets angelägenheter; jag bell.
IV. 11
162
Den 11 April e. m.
strider icke detta, men, vilja vi hädanefter inverka på vårt fosterlands
öden, bör det icke längre vara såsom en adelskorporation,
utan såsom medlemmar af de valkorporationer, till hvilka
vi höra, och såsom representanter i de nya kamrarna. Der allenast
ega vi hädanefter fältet för vår verksamhet, och der böra
vi lägga all den tyngd i vågskålen, som våra insigter och vår
erfarenhet kunna medföra. Frih. Klinckowström har framdragit
en mängd exempel, hvilka, enligt hans förmenande, skulle
visa nödvändigheten af att i Riddarh.-Ordmn intaga ett stadgande,
genom hvilket det blefve möjligt för R. o. Ad:n att till thronen
frambära sin åsigt angående de af honom åberopade frågor.
Alla dessa exempel, hvilka ju endast skulle utgöra en ringa del
af de hundra eller tusen likartade, Hr Frih:n skulle |kunna
framställa, bevisa dock ingenting, ty de röra alla frågor, hvilka
angå R. o. Ad:ns enskilda angelägenheter, öfver hvilka R. o. Ad:n
har rätt att besluta: vilja vi stifta ett stipendium för ofrälse personer,
lär det väl vara vår ensak, ty det är våra enskilda fonder,
som dertill skulle disponeras. Sak samma, om någon hos R.
o. Ad:n vill begära anslag till utgifvandet af Ståndets historia;
vill han söka understöd af Staten, är det en fråga, som ej längre
angår R. o. Ad:n, och då får han väcka eller låta väcka motion
derom i någon af kamrarna. Ur ingen synpunkt finner
jag således skäl att bifalla det af Gr. Björnstjerna föreslagna
tillägg, utan får jag, i likhet med Frih. Leuhusen, anhålla, att
det nu föredragna mom:t måtte oförändradt antagas.
Hr Ramsay: Så framt det nu föredragna mom:t skall
ega någon betydelse, bör det väl bestå deri, att mom:t angifver
omfattningen af de ämnen, hvilka kunna utgöra föremål för R.
o. Ad:ns öfverläggning. Vid bestämmandet häraf, är man nödvändigt
bunden af 37 §:n R. F., som säger att Riddarh.-Ordnm
»bestämmer huru R. o. Ad:n må sammanträda, för att om sina
gemensamma angelägenheter besluta.» R. o. Ad:n eger således
ej att vid de blifvande sammankomsterna eller mötena angående
några andra ärenden öfverlägga och fatta beslut. Hvad de af
Frih. Klinckowström åberopade exempel angår, så kunna de
samtliga rubriceras under »R. o. Ad:ns gemensamma angelägenheter.
» Man sökte inom Utsk:t att närmare bestämma detta
uttryck, men försöken visade, hnru vansklig hvarje definiering
deraf var, och man afstod derföre derifrån. Då jag förra gången
hade ordet, hade jag ej rätt fattat innehållet af Gr. Björnstjernas
förslag och förklarade derföre detsamma vara oskyldigt;
närmare upplyst om dess beskaffenhet, finner jag nu mitt misstag
och förenar mig med de ledamöter, hvilka yrkat, att mom:t
måtte oförändrat antagas.
Hr Anrep, Gabriel: Om t. ex. en adelsman af en eller
annan orsak vägrades pollett och motion sedermera på adelsmötet
väcktes, angående denna fråga, skulle möjligen denna motion
kunna tillbakavisas på den grund att den icke anigck R. o.
Den 11 April e. m.
IGS
Ad:ns »gemensamma angelägenheter,» utan endast en enskild
ledamot. Då detta väl ej kan vara rigtigt, anhåller jag att mom:t
måtte återremitteras, på det att Riddarh.-Utsk:t må så stilisera
detsamma att hvad jag anmärkt icke må kunna inträda.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Till en början får jag besvara
Hr Anreps anförande med att endast hänvisa honom till den af
R. o. Ad. redan antagna ingressen til! 21 §:n, enl. hvilken en
sådan fråga, som den Hr Anrep omnämnt, skall komma under
R. o. Ad:s öfverläggning och beslut.
Hvad åter beträffar de förslag, som Gr. Björnstjerna och
Frih. Klinckowström framlagt, så måste jag på det bestämdaste
motsätta mig desamma. Hvartill ett utbyte af ordet »gemensamma»
mot »rörande» skulle tjena, mägtar jag verkl. ej inse.
Vi måste ega någon anknytningspunkt mellan Riddarh.-Ördn:n
och Grundlagen, och då denna icke blef bibehållen i 6:te §:n,
hvilket jag högeligen beklagar, måste den iakttagas här. Gr.
Björnstjerna har till försvar för sitt förslag yttrat, att Landstingen
representera blott länen, men att R. o. Ad. representerade
hela Sverige. Nej, M. H.l vi representera icke Sverige, vi representera
ingenting — eller på sin höjd våra minnen; endast
i egenska]) af medborgare i allmänhet ega vi hädanefter tillfälle
att verka hvad vi kunna inom det politiska lifvet; i vår slutna
krets hafva vi icke någon sådan rätt. På Adelsmötena kunna
vi endast öfverlägga och besluta angående våra egna angelägenheter,
och för behandlingen af dem är det af Utsk:t framlagda
förslaget fullt tillfredsställande. Jag yrkar således afslag å såväl
Gr. Björnstjernas, som Frih. Klinckowströms förslag. Ehuru jag
således gillar syftningen af detta morn., skulle jag emellertid
önska en återremiss af detsamma, men detta af helt andra skäl,
nemi. desamma som legat till grund för Ståndets beslut att återremittera
7:de §:n 4:de mom:t. Gr. Hamilton har redan så fullständigt
utvecklat huru svårt det är att h. o. h. bortkasta förslaget,
om att R. o. Ad:s ledamöter icke skulle kunna förmenas
bevista Adelsmötena, alldenstund, då grundlagen tillägger R. o. Ad.
rätt att besluta öfver privilegiifrågor, dess ledamöter ej borde
förvägras att, när sådana frågor förekomma, så mangrannt som
möjligt infinna sig. Då sistnämnda mom. föredrogs, yrkade jag
återremiss af detsamma, under förklarande att jag vid 2l:a §:n
4:de mom:t ville framställa samma yrkande, på det att (Jtsk:t
måtte blifva satt i tillfälle att omredigera detta mom. till öfverensstämmelse
med den i 7:de §:n uttryckta tanke. Detta torde
icke kunna ske på något annat sätt, än att R. o. Ad. afsäger
sig sin motionsrätt i pri vilegiifrågor. Några olägenheter kunna
deraf ej uppstå, ty skulle någon önska ändring i våra privilegier,
kan ju motion derom väckas i någon af kamrarne, hvarefter, sedan
Konung och Riksdag bifallit densamma, Adelsmötet får besluta
i sista instansen. På denna grund yrkar jag således återremiss,
men vill ännu en gång förklara, att jag dermed ingalunda anslutit
mig till Gr. Björnstjernas och Frih. Klinckowströms förslag.
164
Den 11 April e. m.
Frih. Leuhusen: Jag har begärt ordet egentligen med anledning
af hvad Hr Anrep sednast yttrade. Hr Anrep måtte h.
o. h. hafva förbisett den 16 §:n, hvilken stadgar, att, om pollett
blifvit vägrad en ledamot, så eger denne att få förhållandet anmäldt
vid först inträdande sammanträde hos R. o. Ad., på hvars
afgörande frågan beror. För öfrigt torde väl frågas, huruvida
en ledamot skall uteslutas från rättigheten att deltaga i R. o.
Ad:s sammankomster, vara att hänföra till R. o. Ad:s gemensammma
angelägenheter. Mot Gr. Oxenstjernas yrkande om
monuts återremitterande i och för dess omarbetande i den syftning,
att R. o. Ad. skulle afsäga sig sin motionsrätt i privilegiifrågor,
måste jag på det högsta opponera mig. Jag yrkar bifall
till mom:t i dess af Utsk:t föreslagna lydelse.
Hr Anrep: Jag medgifver, att det exempel, jag nyss anförde,
var mindre lyckligt valdt, och jag vill derföre taga ett
annat. Om en person, tillhörande en adlig ätt, tror sig hafva
visat sin rätt att vara adelsman och blifva antecknad å genealogierna,
men Direktm vägrar sådant, och derföre en annan
medlem af R. o. Ad. om förhållandet väcker motion hos Adelsmötet,
svarar detta, att, som frågan rörer en enskild person,
får motionen icke väckas. Jag yrkar fortfarande återremiss af
mom:t.
Frih. Gederström, Rudolf: Jag kan icke finna någon förmån
deri, att man binder händerna på sig i möjligaste måtto, så
att, om en fråga af ganska stor vigt förekommer, det kan hända,
att den af R. o. Ad. valda ordföranden befinner sig i den svåra
ställningen, att, ehuru han, i likhet med Ståndets öfriga ledamöter,
inser fördelarne af frågans väckande, han likväl, iföljd af
lagtextens obevekliga innehåll, finner sig förhindrad alt framställa
propos. å densamma. På grund af hvad både Gr. Björnstjerna
och Frih. Klinckowström så sakrikt anfört, skulle jag
mycket önska, att R. o. Ad. ville antaga en redaktion af det
förevarande mom:t, som i möjligaste måtto förenade båda dessa
Hrr riddersmäns framställda åsigter. Jag har under den af mig
uppmärksamt åhörda diskussionen kommit till den öfvertygelse,
att R. o. Ad. utan återremiss skulle kunna besluta sig för en
sådan redaktion. Den skulle beslå deri, att det nu föredragna
mom:t finge följande lydelse: »dels öfriga angelägenheter,
som angå R. o. Ad., eller ock ämne, hvari Ståndet eljest vill
ingå till K. M:t med underd. framställning.» Genom en sådan
redaktion skulle Gr. Björnstjernas och Frih. Klinckowströms framställningar
blifva på ett, som jag tror, tillfredsställande sätt sammanfattade,
och på det sättet komme man till det resultat, att,
om t. ex. under ett brinnande krig R. o. Ad. vore samlad och
ville, vare sig medelst uppsättande af ett Adelsfaneregemente,
eller spridda korpser, eller en såkallad »don gratuit», eller någon
annan fosterländsk uppoffring, komma det betryckta fosterlandet
till hjelp, en sådan nyttig och verkligen vacker ansträngning icke
Deu 11 April e. m.
165
skulle möta hinder i våra former. Hvad är det för skäl man
å motsidan andrager? Man ser här och målar för sig hvad som
plär kallas: spöken på väggen, eller spöken på ljusa dagen. Jag
kan med kännedom om den ridderligt fosterländska anda, som
under så många år lifvat R. o. Ad., ingalunda befara, att under
stundande tider R. o. Ad:s ledamöter skola låta komma sig tili
last något förbiseende af hvad våra lagar bjuda, och, skulle någon
tillstymmelse hos en eller annan dertill visa sig, så har ju
R. o. Ad., genom valet till sin ordförande af den sakkunnigaste
och i formerna mest sadelfasta ledamot, tillfälle sig öppet lemnadt,
att förebygga formernas öfverträdande, oberäknadt den utväg,
som i sista hand företer sig för R. o. Ad. att sjelf döma
öfver hvad som är rätt oell lagligt.
På dessa grunder får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. å det af mig framställda, ehuru icke af mig ursprungligen
uttänkta, utan på Gr. Björnstjernas oell Frih. Klinckowströms
framställningar grundade förslag till förändrad redaktion
af förevarande mom. af § 21; deruti, derest det lyckas vinna
dessa värde ledamöters godkännande, de behagade sig förena,
till ernående af en önskvärd öfverensstämmelse och ett godt
resultat.
Gr. Björnstjerna: Jag beklagar, att Riddarh.-Utskiis ordförande
Gr. Oxenstjerna så tvert förklarat sig icke vilja lyssna
till hvad jag och Frih. Klinckowström tagit oss friheten framställa.
Jag får trösta mig dermed, att, enligt min uppfattning,
Gr. Oxenstjerna icke rigtigt gjort sig reda för vår tankegång.
Den ädle Gr:n talade om, att landstingen skulle hafva ett politiskt
lif, men R. o. Ad. deremot intet annat än sina minnen. Redan
dessa sednare äro enligt min förmening af större vigt än landstingens
2-åriga tillvaro. Jag hemställer dock, hvilket politiskt
lif dessa landsting hafva. Nej, M. Hrr! de hafva hvarken politiskt
lif eller minnen, men likasom landstinget, hvars ledamöter äro
bosalte inom länet, har rätt att yttra sig öfver hela länets angelägenheter,
likaså hör väl äfven R. o. Ad., som är spridd öfver
hela landet, hafva rätt att yttra sig om det helas angelägenheter,
och detta utan att någondera korporationen har något politiskt
lif, något som hvarken jag eller Frih. Klinckowström velat
påstå. Jag tror mig härmed äfven hafva besvarat, hvad Hr
Wolffelt anfört. Jag vet mycket väl, hvar, enligt vår nya R.-  O., den politiska rnagten finnes och bör finnas, men något helt
annat är R. o. Ad:s rätt att i likhet med andra svenska medborgare
få hos K. M. framställa sina underdåniga önskningar.
Jag upprepar ännu en gång, att, då Ståndet icke har afgörande,
utan endast önskningsrätt, kunna sådane und. framställningar icke
annat än undantagsvis förekomma. För att icke splittra meningarne,
förklarar jag mig beredd att instämma i det af Frih. Cederström
framställda förslag till förändrad redaktion af ifrågavarande
mom.
106
Den 11 April e. m,
ITr Wolffelt: Om jag kunde tro att, vid ett sådant för
hållande,
som Frih. Cederström ^omnämnt, eller att It. o. Ad.
vid någon kritisk period ville bispringa ett betryckt fosterland
genom uppsättandet af ett adelsfaneregemente eller någon annan
större cadeau, detta icke skulle kunna ske utan att träda denna
Riddarh.-Ordn. lör nära, så skulle jag möjligen kunna biträda
det nu föreslagna tillägget, men jag antager med visshet, att ett
dylikt beslut skulle kunna åstadkommas, utan att man derföre
behöfver i detta mom. inflicka en mening, som kunde gifva R.
o. Ad. rätt att i petitionsväg söka influera på Statens angelägenheter.
Denna petitionsrätt skulle i sin tillämpning alltför
mycket erinra om de bekanta deputationerna, hvilka åtminstone
icke inom detta Stånd gouterats. Hvad angår Hr Anreps tvifvelsmål,
huruvida fråsan om en persons rätt att uppföras å
Riddarhusets genealogier kan anses såsom hörande till R. o. Ad:S
gemensamma angelägenheter, så torde väl en sådan fråga, som
ju rör en ledamots rätt att deltaga i Ståndets sammanträden,
alltid kunna dragas under Ståndets pröfning.
Då jag, såsom jag förut yttrat, anser det föreslagna tillägget
onyttigt och olämpligt, får jag fortfarande yrka bifall till
morn:t i dess oförändrade lydelse.
Frih. Klinckowström: Jag har endast begärt ordet för
att frånträda den särskilda hemställan jag gjort om redaktionsförändring
af detta morn., och i stället förena mig i Frih. Cederströms
förslag, hvilket jag anser särdeles lämpligt.
Frih. Leuhusen: Till bemötande af det exempel, Frih.
Cederström anfört såsom grund för sitt förslag, får jag erinra
derom, att, om R. o. Ad. skulle vilja uppsätta ett adelsfaneregemente,
så kan, enligt min åsigt, å adelsmötet icke fattas något
beslut derom, som vore bindande för andra än de der närvarande
ledamöter. För öfrigt tillåter jag mig ännu en gång fästa
uppmärksamheten på nödvändigheten af att i Riddarh.-Ordmn
intaga ett stadgande, som sammanknyter den med grundlagen.
Sedan genom R. o. Ad:s redan lättade beslut det stadgande i
6:te §:n, som innehöll bestämmelse om föremålen för Adelsmötenas
handläggning, blifvit uteslutet, är detta mom. det enda
ställe i förslaget till Riddarh.-Ordn., der ett sådant stadgande
återfinnes.
Derjemte kan jag icke underlåta att ännu en gång uppmana
R. o. Ad. att icke, genom antagande af Hr Frih. Cederströms
förslag, tillvälla sig en rätt, som Grundlagen icke medgifver, ty
jag tror, att sådant kommer att för R. o. Ad. medföra större
olägenhet, än man nu tycks föreställa sig.
Gr. Oxenstjerna: Jag är till större delen förekommen
af Frih. Leuhusen och vill endast upprepa, att jag icke kan
fatta, huru någon kan föreställa sig, att R. o. Ad. såsom kår
icke skulle ega petitionsrätt i frågor, som röra dess gemen
-
Den 11 April e. m.
107
samma angelägenheter. Men, att genom ett tillägg till detta
morn. gifva R. o. Ad. rätt att ingå till K. M:t med framställningar
äfven i andra ämnen, får jag på det högsta motsätta
mig, och anser det vara — förutsatt att ett sådant tillägg skulle
vibna K. M:ts sanktion — särdeles oförsigtigt i den tid af politisk
rörelse, vi nu gå till mötes. Jag hemställer med Hr
Wolffelt, om det kan vara med konseqvens förenligt att genom
antagande af detta tillägg, hvilket skulle uppmuntra till politiska
agitationer, beträda samma väg, som de af Ståndets flesta
ledamöter så ogillade reformmötena och deputationérna. Gr.
Björnstjerna har sagt, att jag skulle hafva påstått, att landstingen
hade ett politiskt lif. Något sådant tror jag mig ej hafva
yttrat. Jag har tvärtom endast anfört Gr. Björnstjernas ord,
att landstingen saknade något politiskt lif, emedan de voro valda
endast för länet, men att deremot Adeln skulle hafva sådant,
emedan den representerade hela Sverige samt egde förmögenhet
och anseende. Huru högt jag än älskar detta Stånd, kan
jag dock ej underskrifva ett sådant påstående, och emedan jag
älskar det, vill jag icke att Adeln genom sitt inblandande i det
politiska lilvet, utsätter sig för en dylik tillrättavisning, som några
af landstingen erhöllo af K. M:t. Af detta skäl och emedan
jag fruktar, att det ligger något under den föreslagna redaktionsförändringen,
motsätter jag mig densamma på det högsta.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Under diskus
sionen
om borttagande i 21 :sta §:n Usta mom:t af ordet »allenast»
fästade jag icke uppmärksamheten dervid, emedan jag
ansåg detta ord kunna borttagas, utan att mom:t derföre blelve
förändradt till sin hufvudsakliga lydelse. Jag fästade mig icke
heller vid de motiver, som åtskilliga talare anförde för detta
ords utgående, men, då jag nu finner, att man åsyftat att bereda
B. o. Ad. en slags petitionsrätt eller rätt för R. o. Ad.
att uppträda och behandla äfven andra frågor än dem, som
egentligen böra blifva föremål för våra öfverläggningar, kan jag
åtminstone icke underlåta att protestera deremot. Petitionsrätt
bör alltid finnas inom ett fritt samhälle, men, mig veterligen,
stödjer sig denna rätt hos oss, icke på någon bestämd lag,
utan på praxis, och kan derför svårligen tagas vid detta tillfälle
i betraktande. I en förändrad Riddarh.-Orrin. bör man väl så
stricte som möjligt hålla sig fast vid de förhållanden, som uppstått
till följd af vår nya R. O., och jag får derföre hos Hr
Gr;n o. Landtm-.n anhålla om propos. å bifall till ifrågavarande
inom., sådant det är af Utsk:t föreslaget.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag nödgas erkänna, att jag
verkligen icke kunde fatta hvad Frih. Klinckowström i sitt sednaste
anförande yttrade, ty, då Usta mom:t af § 21, bland de
ämnen, som kunna blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning
och beslut, uttryckligen upptager framställningar, som af Konungen
till R. o. Ad. allåtas, så är det väl klart, att alla så
-
168
Den 11 April e. m.
dana framställningar blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar
och beslut, och likaledes är det af 4:de mom:fs uttryckliga
ordalydelse alldeles tydligt, att, om en motion med anledning
af en sådan framställning väckes af en ledamot af R. o. Ad.,
äfven den kommer att blifva föremål för behandling hos R. o.
Ad. Jag kan icke finna det ringaste behof att, med anledning
af 114:de §:n R. F., vidtaga den ifrågasatta förändringen al'4:de
monr.ts redaktion, och kan för min del icke annat än på det
högsta instämma med de talare, som ansett skäl icke vara dertill
att R. o. Ad. genom denna Riddarh.-Ordn. söker bereda sig
rätt att yttra sig i andra frågor än de, som angå R. o. Ad.
enskildt, d. v. s. R. o. Ad:s gemensamma angelägenheter. Hvarje
institution måste hafva vissa, af institutionens ändamål betingade
gränser för sin verksamhet. Alla de korporationer, som af K.
M:t blifvit sanktionerade, hafva i reglementena fått sig sådana
gränser anvisade; landstingen hafva blifvit hänvisade till en viss
begränsad verksamhet och äfven R. o. Ad. bör ej göra anspråk
på något annat. Det föreslagna tillägget till mormt skulle icke
föranleda till något godt, utan skulle endast se ut sorn ett bemödande
af R. o. Ad. att genom Riddarh.-Ordmn söka bereda
sig ett deltagande i rikets allmänna angelägenheter, som grundlagen
icke längre medgifver Ståndet, och för min del hoppas
och tror jag, att både majoriteten och minoriteten vid »den
stora frågans» afgörande vore derom ense, att Adeln, vid den
utgång frågan fick, icke bör bereda sig en isolerad ställning utan
i Statens angelägenheter ställa sig på den allmänna medborgerlighetens
ståndpunkt och der hvar man göra sin pligt. Jag anhåller
om bifall till mom:t i dess af Utsk:t föreslagna ordalydelse.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall
till det förevarande mom:t oförändradt, dels af Frih. Cederström,
att mormt skulle antagas med den förändring att slutmeningen,
som lydde sålunda: »dels ock hvad i öfrigt till Ridderskapet
och Adelns gemensamma angelägenheter är att hänföra,
» utbyttes emot följande mening: »dels öfriga Ridderskapet
och Adeln rörande angelägenheter eller ock ämne, hvarom Ståndet
eljest vill till K. M:t ingå med underdånig framställning;»
och dels slutligen af Hr Anrep, att mormt måtte återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till mormt utan förändring, hvartill svarades mångå ja
och nej i blandning, vidare propos. på bifall till mormt med
den af Frih. Cederström föreslagna förändring, då svaren likaledes
utföllo med många så väl ja som nej, och slutligen propos.
på mormts återremitterande, hvilken propos. med många
nej besvarades; hvarefter och sedan propos. på bifall till mormt
med den af Frih. Cederström föreslagna förändring ånyo fram
-
Den 11 April e. m.j
169
ställts samt med många blandade ja och nej besvarats. Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt R. o. Ad., på Hr Gr:s
o. Landtnäs framställning, till kontrapropos. vid voteringen antagit
bifall till mom:t oförändradt, uppsattes och justerades följande
voteringspropos.:
»Den som bifaller 4:de mom:t i 21:sta §:n af RiddarhusUtsk:ts
förslag till Riddarh.-Ordn. med den förändring, att slutet
kommer att lyda sålunda: »dels öfriga, R. o. Ad. rörande angelägenheter,
eller ock ämne, hvarom Ståndet eljest vill till K.
M:t ingå med underdånig framställning,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. det ifrågav:de mom:t oförändradt.
»
Sedermera företogs voteringen och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 42.
Sista punkten.
Frih. Klinckowström: Jag får vördsamt hemställa till
R. o. Ad., att orden »serskild sammankomst», i följd af det beslut,
R. o. Ad. förut lättat, måtte utbytas mot »urtima Adelsmöte».
Hvad ordet »först» angår, så är det för mig och många
med mig oklart, hvad Utsk:t egentligen menat med detta ord,
Afses dermed alla de frågor, som upptagas i momma 1, 2, 3,
4 eller endast de i mom:t 1 förekommande? Jag tror, att
större tydlighet i detta afseende bör inläggas i redaktionen, men,
om någon af Utskits ledamöter ville förklara ordets betydelse,
torde icke någon redaktionsförändring vara behöflig.
Hr Ramsay: Ordet »frågor» förekommer först i ingres
sen
till § 21, och således torde vara klart, att, då i sista mom:t
hänvisas till »först omförmälda frågor», dermed afses de i ingressen
omnämnda, men ingalunda de derefter uti §:n förekommande.
Hr Björnstjerna, Oscar: I likhet med Frih. Klinc
kowström
finner jag det vara högst nödvändigt, att detta mom.
blir så förändradt, att man kan förstå detsamma. Flera hafva
fattat det på olika sätt. Jag får derjemte fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att i mom:t står, att å urtima adelsmöte
må, »förutom först omförmälde frågor,» förekomma allenast det
eller de ärenden, som föranledt R. o. Ad:s sammankallande.
Skulle med »först omförmälde frågor» endast afses de i ingres
-
170
Den 11 April e. m.
sen till § 21 omnämnda, skulle således R. o. Ad. på urtima
adelsmöte icke ega att besluta öfver en framställning, som kunde
göras af K. M:t. Det synes mig vara besynnerligt, att, då R.
o. Ad. är samlad, en framställning från K. M:t icke skulle
kunna tagas i öfvervägande, och får jag derföre anhålla om
propos. på återremiss af det nu föredragna morait.
Frih. Leuhusen: Jag kan icke finna, att det af Hr Björn
stjerna
omnämnda förhållande bör föranleda till någon förändring
af monr.ts redaktion. Har K. M:t sammankallat R. o.
Ad., är det naturligt, att de af K. M:t gjorda framställningar
komma under öfverläggning, men har deremot Riddarh.-Direktm
föranledt R. o. Ad:s sammankallande, bör å ett sådant möte
någon framställning från K. Mkt icke få förekomma. Jag för
min del anser det vara högst nödigt, att R. o. Ad. må veta,
hvarför R. o. Ad. sammankallas till ett urtima möte; och då
böra icke heller andra ämnen, än de som föranledt sammankallandet,
få å ett sådant möte komma under öfverläggning.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Den förklaring,
som här lemnats, är verkligen sådan, att man icke kan veta,
huru detta mom. bör tydas. De här närvarande, som åhört
diskussionen, kunna väl göra sig en föreställning derom, men
för ett kommande adelsmöte blir det omöjligt att fatta meningen
af mom:ts innehåll, såvida icke man söker hemta upplysning
derom ur R. o. Ad:s prot. för denna dag. Jag instämmer
i Hr Björnstjernas yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till punkten med ändring af orden särskild sammankomst till
orden urtima adelsmöte, dels ock punktens återremitterande;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till punkten
med ofvansagde förändring, hvartill svarades många nej
jemte några ja, och sedermera propos. på punktens återremitterande,
då svaren utlöllo med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 22.
lista mom.
Hr Anrep: Då jag dels anser den här föreslagna moons
tiden vara alltför kort, enär det ej finnes stadgadt, att, om
helgedag inträffar under de 4 dagarne, denna ej får medtagas
i beräkningen, dels ogillar att ordföranden ej fått sig uttryckligen
föreskrifvet att under dessa dagar sammankalla adelsmötet,
anhåller jag om återremiss af det nu föredragna mom:t, på det
att det måtte blifva i den af mig angifna syftning omredigeradt.
Den 11 April e. m.
m
Frih. Klinckowström: Den föreslagna motionstiden af
4 dagar torde vara alldeles tillräcklig för de få motioner, som
vid våra adelsmöten kunna ifrågakomma, och någon anledning
till återremiss torde således icke förefinnas. Jag får derföre
yrka bifall till detta mora., med endast den af R. o. Ad:s förut
fattade beslut betingade förändring, att ordet »sammankomst»
utbytes till »adelsmöte».
Hr von Francken: För min del yrkar jag återremiss
af detta morn., men på helt andra grunder än Hr Anrep. Jag
anser nemligen att, då vid adelsmötena fråga till större delen
endast lärer blifva om R. o. Ad:s enskilda angelägenheter, motionstiden
bör vara oinskränkt, i likhet med hvad nu för dylika
frågor är stadgadt.
Hr Anrep: Jag kan visserligen medgifva, att motionstiden
icke är för kort, då säkerligen ganska få motioner komma
att väckas, men mom:t, sådant det nu är föreslaget, har
dock det felet, att ej uttryckligen föreskrifva, att under de 4
dagarne sammanträde skall hållas, och jag vidblifver derföre
mitt yrkande om återremiss.
Hr Ramsay: För att vinna någon säkerhet derom, att
adelsmötet snart skulle kunna afsluta sina arbeten, har Utsk:t
ansett nödigt att viss tid för rättigheten att väcka motion bestämmes;
och man torde kunna vara fullt förvissad, att ordföranden
icke skall underlåta att under denna tid hålla tillräckligt
antal sammanträden. Skulle efter denna tids förlopp någon
särskild anledning till motions väckande förekomma, är ju rättighet
dertill medgifven. Jag yrkar bifall till det nu föredragna
mom:t, med den af Frill. Klinckowström föreslagna förändring.
Frih. Leuhusen: Jag får åberopa hvad Hr Ramsay anfört,
eller att, i händelse man önskar, att Adelsmötena ej skola
räcka alltför länge, det torde vara nödvändigt, att bestämma
viss tid, inom hvilken motionerna böra vara aflemnade. Det
förefaller mig besynnerligt, att Hr Anrep, som förut anmärkt
att det enl. förslaget skulle draga ut på tiden alltför mycket,
innan Adelsmötet hunne börja sin verksamhet, nu klagar öfver,
att motionstiden är för kort. För min del finner jag den fullt
tillräcklig för de få ämnen, som kunna blifva föremål för motion.
Skulle för öfrigt under mötets fortgång någon fråga förekomma,
som kunde gifva anledning till motions väckande, är
ju rättighet dertill medgifven, hvadan någon anledning till den
af Hr von Francken föreslagna utsträckning af motionstiden ej
torde förefinnas.
Jag yrkar bifall till detta mom.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: I likhet med Hr
von Francken föreställer jag mig, att det icke kan vara behof
-
172
Den 11 April e. m.
ligt, att någon viss motionstid bestämmes vid Adelsmötena, utan
anser jag att dervid bör kunna tillgå såsom vid alla andra större
sammanträden, eller att ordföranden föreslår en viss tid, inom
hvilken den, som vill till öfverläggning framställa några frågor,
bör inlemna desamma, och mötet derefter bestämmer denna
tid. Att på förhand derom stadga något, torde ingalunda erfordras,
och jag yrkar på denna grund afslag å det 1111 föredragna
mom:t.
Frih. Gederström: Då det nu föredragna mom:t underkastades
Riddarh.-Direktms pröfning, fann Direktm inga betänkligheter
vid att tillstyrka detsamma. Hr Anrep har visserligen
ansett lämpligt, att motionstiden utsträcktes, och Frih. Tersmeden
har för sin del funnit tjenligt, att ordföranden föresloge en
viss tid, inom hvilken motionerna borde vara aflemnade; jag
ber dock att i anledning at dessa förslag få fästa uppmärksamheten
derpå, att då menniskan har, riddersman såsom alla andra,
en viss benägenhet att procrastinera, att skjuta upp, det
skulle kunna hända, att med motioner af ganska framstående
vigt dröjdes så länge, att de i följd af tidens knapphet ej blefve
underkastade någon fullständig granskning. Hvad särskildt Frih.
Tersmedens förslag vidkommer, så lider detta enl. mitt begrepp
af den brist, att ordförandens framställning om tiden för motioners
afgilvande lätt kan blifva ett trätofrö inom mötet, och jag
hemställer då, om det icke är bättre att hafva frågan härom
på förhand afgjord. Med Frih. Leuhusen anser jag den föreslagna
tiden vara fullt tillräcklig.
På dessa af mig vördsamt framställda skäl vågar jag lika
vördsamt anhålla om bifall till det nu föredragna morn., likväl
med iakttagande af den af Frih. Klinckowström föreslagna lilla
redaktions-förändring, hvilken betingas af det beslut, R. 0. Ad.
förut fattat.
Frih. Alströmer, Oscar: R. 0. Ad. har visseriigen återremitterat
4:de mom. af 7:de §:n, hvilket afsåg, att hvarje
Riddarh.-ledamot skulle vara berättigad att deltaga i R. o. Ad:s
sammankomster, äfven om han vore tjensteman, men, då be
slut
derom ännu icke är definitivt fattadt, synes det mig vara
rättast och försigtigast att i afseende å motionstiden bifalla Utsk:ts
förslag, ty, om tjenstemän blefve berättigade att, utan att hafva
erhållit serskild tjenstledighet, deltaga i Adelsmötena, skulle det
kunna låta tänka sig, att en tjensteman, för att få vistas så
mycket längre i hufvudstaden, väckte motioner den ena dagen
efter den andra.
Frih. Tersmeden: Det är icke oväntadt, att personer,
som under långa tider arbetat under samma former, söka att
bibehålla dessa så mycket som möjligt. Skälet dertill, att man
icke föreslagit en motionstid af 14 dagar, är naturligtvis, att
R. 0. Ad. hädanefter icke komma att förehafva lika många och
Den 11 April e. m.
173
vigtiga frågor som hittills, men att man ens velat bibehålla någon
motionstid, kan icke förefalla mig annat än underligt, emedan
R. o. Ad:s sammankomster hädanefter blifva af temligen
enskild natur och endast hållas för handläggning af ärenden,
som röra R. o. Ad:s enskilda angelägenheter, dess fonder och
annat dermed sammanhängande. Jag kan icke finna, att, då
alla andra stora bolag icke hafva någon serskild tid för förslags
väckande stadgad, R. o. Ad. skall behöfva sådan, och derföre har
jag yrkat, att den procedure,jag föreslagit, måtte iakttagas vid Adelsmötena.
Frih. Cederström har visserligen mot densamma anmärkt,
att den skulle framkalla meningsskiljaktighet om motionstidens
längd, men äfven om så skulle inträffa, så är ju
frågan derom på A timme afgjord, genom voterings anställande.
Jag yrkar fortfarande afslag af mom:t.
Frih. Sprengtporten: Då föremålet för Adelsmötenas öfverläggningar
hufvudsakligen kommer att blifva penningeförvaltningen,
vill det synas mig som om man antingen borde helt
och hållet borttaga de föreskrifter, som inskränka motionstiden,
eller också lämpa den något efter möjligheten för ledamöterna
att taga kännedom om penningeförvaltningen. Jag vet icke, om
Riddarhuskassans ställning och Riddarhus-Direktionens berättelse
böra så tidigt framläggas för Adelsmötet, att motioner med anledning
deraf kunna med full sakkännedom väckas, men detta
synes mig vara en omständighet, som bör tagas i betraktande,
och förenar jag mig derföre i Frih. Tersmedens yrkande om
inomits återremitterande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat att derunder hade yrkats dels bifall
till mom:t med utbyte af ordet sammankomsten till ordet Adelsmötet,
dels återremiss af mom:t och dels afslag derå; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till mom:t med
ofvansagde förändring, hvartill svarades många ja jemte några
nej, sedermera propos. på momits återremitterade, då svaren
utlöllo med många nej och några ja, samt slutligen propos, på
afslag å moimt, hvilken propos. med nej besvarades, hvarefter
och sedan propos. på bifall till momit med meromnämnde förändring
förnyats samt med många ja och några nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra momit.
Bifölls.
§ 23.
Bifölls.
§ 24.
lista momit.
174
Den 11 April e. m.
Hr Anrep: Jag anhåller om bifall till det nu föredragna
monr.t endast med den förändring, att orden »eller afslås» måtte utgå.
Hr Ramsay: Det af Hr Anrep anmärkta ordet förekommer
äfven i motsvarande § af nu gällande Riddarh.-Ordn. och
är således ingen nyhet.
Jag yrkar bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till monr.t oförändradt, och dels bifall till detsamma med uteslutande
af de sista orden »eiler afslås»; framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till mom:t utan förändring och, då
dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra mom.
Hr Anrep: Jag får hemställa, att den förändring mätte
vidtagas i redaktionen af det nu föredragna morn., att ordet
»flere» måtte utbytas mot »minst två.» Det skulle eljest kunna
inträffa, att, om en ledamot yrkade uppskof med en motions
remitterande till Utsk:t och endast en ledamot med honom instämde,
hans yrkande icke finge någon påföljd, emedan icke
»flere» förenat sig deruti.
Frih. Leuhusen: Jag kan icke inse, att ordet »flere» är
olämpligt. »Flere» betyder blott flera än en, och hafva således
2 ledamöter framställt yrkande, att en motion måtte hvila på
bordet, måste den äfven blifva hvilande.
Jag yrkar bifall till mom. i dess af Utsk:t föreslagna
lydelse.
Frih. Klinckowström: Jag täger mig den friheten att
upplysa Ifr Anrep derom, att i 49:de §:n 2:dra mom:t af vår
nu gällande R. O. förekommer alldeles samma uttryck, som blifvit
af Utsk:t användt i det nu föredragna mom. af § 24. Jag
vet icke, att något missförstånd någonsin uppstått af nämnda
uttryck och tror icke heller, att det skall kunna komma att
ega rum.
Jag yrkar bifall till mom:t i oförändradt skick.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad; hvarefter och sedan
de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till mom:t oförändradt
och dels bifall till detsamma med utbyte af ordet »flere» emot
orden »minst två», af Hr Gr. o. Landtm, upptagits, propos. på
bifall till mom:t utan förändring framställdes och med många ja
besvarades.
r” Frih. Klinckowström: Innan den 25:te §:n föredrages,
får jag hemställa, att dess t:a mom:ts sista punkt, som lyder:
Deu 1 i April e. m.
175
»Föro öppnandet af sedlarne skall uti frågor, som genom enkel
röstöfvervigt algöras, en sedel förseglad afläggas, för att, derest
rösterna utfalla lika, bestämma beslutet,» mätte föredragas först
sedan 26:te §:n blifvit afgjord, ty denna punkt beror h. o. h.
på det sätt, hvarpå It. o. Ad:n beslutar angående den 26 §:n. ’
UCfjSk; . J
Sedan R. o. Ad., på gjord propos., härtill lemnat bifall,
föredrogs:
§ 25.
lista mom. utom sista punkten deri.
Frih. Klinckowström; Mot den nu föredragna delen af
25 §:n 1 mom:t har jag att framställa några anmärkningar,
hvilka grunda sig på vår gamla R. O. och Riddarh.-Ordn. Jag
tror att de der befintliga reglementariska föreskrifterna hafva
utbildat sig så småningom under en längre tid och med insigt
af deras nödvändighet, huru formella de än kunna tyckas vara,
och jag kan ej inse, hvarföre vi icke fortfarande böra bibehålla
stadganden, hvilka visat sig bidraga till god ordning och reda
vid öfverläggningarne. Min första anmärkning gäller uttrycket
»sedan ölverläggningen förklarats slutad.» Jag hemställer huruvida
det häraf framgår hvilken som eger rätt att förklara öfverläggningen
slutad; antingen ordföranden eller Ståndet. Detta
är likväl, särdeles under stormiga tider, en ganska vigtig fråga,
och jag anser det derföre vara skäl att bibehålla hvad hittills
varit stadgadt och att således de ofvan anförda orden böra utbytas
mot »sedan lian förut inhemtat, huruvida Ståndet anser
ölverläggningen fulländad.» Min andra anmärkning afser den
andra punkten, der jag anser att, i enlighet med hvad nu i 53
§:n It. O. är föreskrifvet, orden »straxt derefter» böra inskjutas
mellan »kontraproposition» och »skall verkställas.» Min tredje
och sista anmärkning går derpå ut, att efter andra punkten
måtte tilläggas en tredje af denna lydelse: »ej må propos. göras,
om det voteras skall, ej heljer votering derom tillåtas» Detta
stadgande återfinnes äfven i 53 §:n R. 0., och jag anser det
välbetänkt alt bibehålla detsamma här, på det någon tvist om
denna fråga icke måtte kunna uppstå. På dessa mina förslag
till redaktionsförändringar, hvilka icke innehålla något nytt,
utan endast ett sträfvande att bibehålla hvad förut finnes stadgadt,
får jag nu hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla oin
propos.
Hr Ramsay: De stadganden och föreskrifter, hvilka fö
rekomma
i den 25 §:n, förefinnas icke i nu gällande Riddarh.-  0., utan i R. O., hvilken afser behandligen af riksdagsärenden
och ej af särskilda ståndsärenden Emellertid och derest R. o.
Ad. skulle hafva kommit att sammanträda för någon särskild
angelägenhet, hvilket enligt nuvar:de Riddarh.-Ordn. kunnat ske
176
Den 11 April e. m.
— i ingressen till densamma heter det nemligen, att den skall
vara gällande »vid riksdagar och It. o. Ad:ns sammanträden» =
så är det troligt, att It. o. Ad. skulle hafva följt samma föredragnings-
och arbetssätt, som i R. O. är stadgadt. Vidlyftigare
t. o. m. än nödigt varit, har nu Utsk:t sökt att i den 25
§:n sammanfatta de hufvudsakliga grunderna för målens föredragning
och afgörande och har dervid föreslagit fullt lika vidsträckta
bestämmelser, som de, hvilka finnas intagna i reglementet
för arméns pensionskassa, i Förordnm om Landsting,
o. d. I Förordnm om Kyrkomöte, hvilken institution är närmast
jemförlig med de blifvande adelsmötena, finnas inga föreskrifter
uti ifrågavarande afseende, utan endast ett stadgande,
att mötet sjelft eger öfverenskomma om arbetsordningen. Betraktar
man den nya R. O., så finner man, att de der befintliga
stadganden om föredragningssättet m. m. äro både kortare
och mindre reglementariska, än i det nu föreliggande förslaget.
För min del skulle jag ock, såsom jag i min reservation antydt,
helst önskat, att de reglementariska föreskrifterna i denna
§ utgått, emedan jag tror, att R. o. Ad:n på grund af gammal
praxis med lätthet skulle kunna hjelpa sig fram utan några sådana;
men vill man nödvändigt hafva dylika stadganden intagna
i Riddarh.-Ordnm, lära de här föreslagna vara fullt tillräckliga
såsom ledning för förfaringssättet. Det är väl icke
fråga om att skrifva ett reglemente såsom för t. ex. en bolagsstämma,
der personer sammankomma, hvilka icke ega någon
erfarenhet vid offentliga värf. Den traditionella praxis, som
förut gjort sig gällande hos R. o. Ad:n, hoppas jag fortfarande
skall fortlefva; och om landstingen, arméns fullmägtige eller
kyrkomötena kunna hjelpa sig med de dem gifna reglementariska
föreskrifter, lär väl med ännu större skäl de i berörde afseende
föreslagna stadgandan vara för R. o. Ad:n tillfyllestgörande.
Jag yrkar att §:n måtte oförändrad antagas.
Frih. Leuhusan: Sedan R. o. Ad:n antagit Frih. Klinckowströms
förslag att adelsmötets ordförande icke får deltaga
i öfverläggningarne eller besluten, torde den af honom föreslagna
förändring i första punkten af det nu föredragna mormt
vara fullt motiverad, och jag får derföre med honom hemställa,
att den måtte lyda: »när — — — förekommer, bör ordförande,
sedan, på framställning af honom, öfverläggningen förklarats
slutad, framställa etc.» De öfriga af Frih. Klinckowström föreslagna
tillägg anser jag deremot alldeles obehöfliga, ty jag tror,
att §:n för öfrigt innehåller alla reglementariska föreskrifter,
som kunna anses behöfliga: och får jag på denna grund yrka
bifall till den öfriga delen af det nu föredragna mom:t.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Ilr Gr. o. Landtm., att i afseende å den förevarande delen af
l:a mom:t hade yrkats dels bifall till densamma utan förändring,
dels
Den 11 April e. m.
177
dels af Frih. Leuhusen bifall deri ill med införande af orden
»på framställning af honom» emellan orden »sedan» och »öfverläggningen»,
och dels slutligen af Frih. Klinckowström, att den
ifrågav:de delen af mom:t måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »när ärende till afgörande förekommer, bör ordföranden,
sedan, på framställning af honom, öfverläggningen förklarats slutad,
framställa propos., så afiattad, att den kan med ja eller
nej besvaras. Ordföranden tillkännaaifver huru elter hans uppfattning
svaret utfallit; och skall dervid bero, derest icke omröstning
begäres, hvilken då, efter förut uppgjord och justerad
propos. samt kontrapropos., straxt derefter skall verkställas med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar; och
må propos. ej göras, om det voteras skail. ej heller votering
derom tillåtas.»
Härefter framställde llr Gr, o. Landtm, först propos. på bifall
till den lörevide delen af monik utan förändring, hvartil
svarades många nej jemte ett eller annat ja, sedermera propos.
på bifall dertill med den af Frih. Leuhusen föreslagna förändring,
då svaren utföllo med många nej, jemte åtskiliga ja, och
slutligen propos. på bifall till merberörde del af monad med den
förändrade lydelse Frih Klinckowström föreslagit, hvilken propos.
besvarades med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra mom:t.
Bifölls.
§ 26.
Frih. Klinckowström: Mot den nu föredragna §:n har
jag icke någon annan anmärkning att framställa, än den att jag
finner det vara ett väl långt sträckt förutseende, då Riddar!).-
Utsk:t i §:n antagit, att R. o. Ad:n skulle vilja afhända sig sin
gemensamma egendom. Om äfven en sådan sorglig händelse
skulle kunna inträffa, tror jag dock icke att vi böra påpeka den
här i vår Riddarh.-Ordn., och för öfrigt tviflar jag, huruvida vi
kunna afhända oss den del af R. o. Adms gemensamma egendom,
hvilken blifvit till Adelns fromma af Sveriges framlidna
Konungar donerad. Orden »afhändande eller» kunna således
saklöst utgå ur denna §, och får jag hos Hr Gr. o. Landm.
anhålla örn propos. på detta mitt förslag.
Hr Ramsay: Om äfven det i denna § förekommande
stadgande om afhändande af R. o. Adms gemensamma egendom
är öfverflödigt, torde det dock vara bättre att sträcka försigtig
heten
förlängt, än tvärtom. Till följd häraf och då i öfrigt detta
stadgande icke kan medföra någon olägenhet, anhåller jag om
bilall till §:n i dess oförändrade Ivdelse.
H. IV. 12
178
Den 11 April e. m.
Frih. Tersmeden: Med anledning af Frih. KlinckowstrÖms
yttrande örn fiirsta delen al denna §, ber jag att få saga några
ord. Vi veta att K. M:t octi B. St:r beslutat att i frågor, som
röra R. o. Adms privilegier, Konungens och Ständernas beslut
icke skola vara gällande, utan R. o. Ad:ns medgifvande. Men
detta afsåg R. o. Ad:n i dess hittills varande tillstånd; och då
två tredjedelars röstpluralitet i dessa frågor hittills icke erfordrats,
hemställer jag, om införande deraf nu kan beslutas. 1 så
fall skulle den erforderliga pluraliteten lika väl kunna bestämmas
till ififi af röstantalet. Jag tror icke, att Iv. M:t kan fastställa
ett sådant beslut, och anser det ej heller vara R. o. Ad:n
värdigt, att dermed nu framkomma, hvadan jag anhåller om afslag
å denna del at §:n.
Hr Anrep: Instämmande med Frih. Tersmeden deruti,
att vid privilegiefrågor en röstpluralitet af jj:delar icke är lämplig,
ber jag att få nämna en Iråga, der sådan pluralitet borde
införas, nemligen lid lörändring af den nu bestämda kapitationsafgiften,
som eljest af några få personer, hvilka önskade från
rösträtt utesluta andra, kunde oskäligt höjas. Jag föreslår derföre,
att efter orden »gemensamma fasta egendom» måtte införas
»eller höjande eller sänkande af kapitationsafgiften;» och
anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på detta mitt
förslag.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag anser den här
föreslagna röstpluraliteten af två tredjedelar vara för liten. Enligt
så val R. F. och R. O., som nu gällande Riddarh.-Ordn.,
erfordras fem sjettedelar af röstantalet för en ledamots utvoterande;
och jag anser det derför orimligt, att endast två tredjedelar
af rösterna skulle behöfvas för att utvotera hela Ståndet,
om sådant ifrågasattes. Äfven i afseende på den fasta egendomens
afhändande anser jag det vara nyttigt att fem sjettedelars
röstpluralitet erfordras; ty om tidens benägenhet att köpslaga
skulle smitta äfven detta Stånd, hvars förhandlingar af mången,
såsom vi hört, anses hädanefter komma att beröra egentligen
de ekonomiska angelägenheterna, kunde man föreställa sig, att
förslag kunde väckas att förändra vår ställning till bankbolag;
och till förekommande af ett sådant förslags antagande, anser
jag, att det dertill erforderliga röstantalet borde bestämmas så högt
som möjligt. Jag föreslår att ordet »två tredjedelar» måtte ändras
till »fem sjettedelar.»
Räntans, enligt mitt förmenande, så lörderfliga frigifvande
manar mig ytterligare till denna försigtighet. Huru menligt denna
åtgärd, eller räntans frigifvande i afseende å s. k. korta papper,
med samma försvårande belåning af inteckningar, — har inverkat
på jordbruksförhållandena — finna vi uti det nyligen föredragna
décharge-betänk:t så bevisande vara framstäldt af Hr
Trolle, C. A., uti dess emot besagde Betänk, utförligt afgifna reservation;
men icke blott jordbrukaren har drabbats häraf, utan
Deu 11 April e. m.
179
äfven fastighetsegaren i stad har. fått vidkännas dess svåra följder:
i. ex. vill jag anföra att lån ifrån Riddarhuskassan å stadsegendom,
åtminstone här i Stockholm, har jag just i dessa dagar
hört beviljas icke vidare; och begäret elter hög ränta kommer
nog troligen att stegras så, att svårigheten att få inteckningar
belånade allt mera skall ökas. Spekulationsluslan bör
således, tror jag, genom alla till buds varande medel, söka stäfjas,
dertill jag anser den af mig framställda förändringen af röstberäkningen
utaf fem sjettedelar, i stället för af två tredjedelar,
icke ringa torde bidraga; anhållande jag alltså vördsamt om propus.
å min gjorda framställning.
Gr. Oxenstierna: Jag kan icke dela Frih. Tersmedens
åsigt att vi icke skulle hafva rättighet, eller att Grundlagen
skulle lägga ett hinder lör oss, att så affatta vår Riddarh.-Ordn,
som här blifvit (öreslaget, ifall K. M:t derpå ville gifva sin Nåd.
sanktion; ty, då grundlagen gilver oss rättighet att besluta i
privilegiefrågor rn. m., utan att bestämma något om sättet huru
vi skola fatta våra beslut, är det gifvet ocii klart, att det icke
kan ske på något annat sätt, än på det, hvarom K. M:t och
Adeln blifva eniga, det må förlika sig huru mycket eller huru
litet som helst med det sätt, hvarpå riksdagens båda kamrar
fatta sina beslut. Hvad åter beträffar frågan, om K. M:t kan
sanktionera den här föreslagna qvalificerade röstpluraliteten, så
är jag öfvertygad att K. M:t mycket väl kan det göra; och jag
tror mig veta att flere af Konungens rådgifvare anse något hinder
derför icke finnas. Vi veta icke huru Adelns möten hädanefter
komma att bli sammansatta eller huru talrikt de bli
besökta. Med enkel röstpluralitet kan det gå helt hastigt, att
afhända oss den fasta egendom, vi nu hafva, och som består,
icke allenast af denna byggnad, utan äfven af torget och gården
här utanlör samt någon egendom i Wermland m. m. Jag anhåller
derför om bifall till denna §.
Frih. Klinckowström: Jag och många med mig skulle
vara Frih. Tersmeden förbundna, om han ville upplysa oss, på
hvad grund K. M:t icke skulle kunna sanktionera R. o. Ad:s
beslut om två tredjedelars röstpluralitet. Det fordras en hög
grad af divinationsförmåga för att kunna förutsäga, hvad Konungen
kommer att besluta. För min del anser jag Utsluts
förslag i denna del välbetänkt och yrkar bifall till §:ti, såsom
jag förut nämnt, med borttagande af orden »afhändande eller.»
Frih. Cederström: I det jemnmått älskande Rom gällde
som grundsats: »in medio consistit virtus»; och då Hr Liljenstolpe
yrkat fem sjettedelar och Frih. Tersmeden enkel röstpluralitet,
står deremellan Utsk:ts förslag om två tredjedelar af röstantalet,
som jag anser vara det rätta; och Utsk:t har äfven antydt,
att detta är i likhet med hvad angående kyrkomöten för
vissa frågors afgörande finnes stadgadt. Då ordet »användande»
180
Den 11 April e. m.
äfven kan anses innefatta »afhändande» af den fasta egendomen,
någonting som jag endast med yttersta vedervilja kan påtänka,
tror jag, i likhet med Frih. Klinckowström, detta sednare ord
kunna uteslutas, och yrkar alltså bifall till §:n med den af Frih.
Klinckowström föreslagna förändring.
Frih. Leuhusen: Utsk:t trodde väl, att inom Ståndet
skulle yppas motstånd mot den föreslagna röstpluraliteten, men
att den skulle anses för liten, hade Utsk:t icke föreställt sig.
Den af Utskrt föreslagna medelvägen torde dock vara tillräcklig.
Då 11. o. Ad:n i grundlagen erhållit rättighet att höras öfver och
lenina sitt bifall till frågor, angående R. o. Ad:ns previlegier etc.,
kan jag för min del ej finna att icke R. o. Ad:n skulle ega rätt
att bestämma den röstpluralitet K. o. Ad:n anser böra fordras
för ett sådant bifall; hvarföre jag icke heller kan föreställa mig,
att K. M:t skulle neka sanktion till förslaget. Hvad angår Frih.
Klinekowströms förslag om borttagande af ordet »afhändande,»
så kari jag deruti icke instämma; ty om detta ord försvunne,
skulle R. o. Ad:n kunna med enkel röstpluralitet besluta att
försälja eller på annat sätt afhända sig sin fasta egendom.
.lag yrkar bifall till §:n, sådan den af Utsk:t blifvit föreslagen.
Hr Rjörnstjerna: Den som, i likhet med mig, tror att
våra öfverläggningar hädanefter blifva fåtaligt besökta, mäste äfven
anse Utsktts förslag om qvalificerad röstpluralitet vara välbetänkt.
1 synnerhet i afseende på den fasta egendomen iir en
sådan röstpluralitet af vigt, på det icke några få personer må
kunna öfverenskomma att sälja eller på annat sätt afhända oss
densamma. Hvad sjelfva riddarhuset beträffar, tror jag icke att
R. o. Ad. har rättighet alt alhända sig delta, då tomten hvarpå
det står blifvit skänkt åt R. o. Ad. »till everldelig ego»; men
det vore sorgligt att tänka, att den öfriga fasta egendomen, sorn,
ehuru icke så betydlig, kan genom gåfvor och testamenten förökas,
skulle kunna genom några få personers beslut afyttras.
Jag yrkar bifall till denna §.
Gr. Liljencrants: Om jag i afseende på grunden för
röstpluraliteten skulle hafva något att mot förslaget erinra, skulle
det vara i den af Hr Liljenstolpe angifna rigtning. Det är icke
möjligt att på förhand beräkna, hvilka åsigter, som vid de blifvande
mötena komma att göra sig gällande; och jag anser att
vi böra söka att förekomma föi hastade besluts fattande, som
med enkel pluralitet lätteligen kunde genom öfverraskning tillvägabringas.
Då Irågorna icke äro underkastade föregående tillkännagilvande,
skulle jag älven önska att beslut i vigtigare saker
skulle vid 2:ne efter hvarandra följande möten fattas för att
vara gällande. Beträffande borttagande af ordet »afhändande»,
tror jag mig veta, att Frih. Klinckowström sjelf i afseende derå
ändrat åsigt, och jag behöfver således icke derom yttra mig.
Den 11 April e. m.
181
Hvad slutl. angår Frih. Tersmedens yttrande, att vi icke kunna
hoppas Regeringens sanktion å ett beslut om qvalificerad röstpluralitet
i previlegiifrågor, så kan jag icke begripa grunden för
en sådan förmodan; ty då grundlagen medgifver R. o. Ad. att
om sina previlegier besluta, måste det äfven vara R. o. Ad.
tillåtet att bestämma sättet för sina beslut och att derför fastställa
röstpluralitet af hvilken proportion som helst.
Frih. Tersmeden: Frih. Klinckowström har förundrat sig
öfver, huru jag kunde veta alt K. M. icke skulle komma att
sanktionera ett beslut om qvalificerad röstpluralitet i privilegiifrågor.
Det är naturligtvis efter min individuella uppfattning,
och då jag i detta afseende icke haft beröring med någon af
Konungens rådgifvare, har jag endast uttalat min enskilda tanka
om saken. Jag har icke, såsom Gr. Oxenstjerna velat påbörda
mig, sagt att ett sådant beslut vore stridande mot grundlagen,
utan endast att de adeln gifna previlegier blifvit adeln förbehållna
under förhållanden, som nu icke få förändras. Gr. Lilj”ncrants
har ansett min uttalade åsigt obegriplig. Det bevisar endast att
vi förstå på olika sätt. Då adelil fått rättighet att bestämma
om sina privilegier, är denna rättighet lemnad åt adeln, sådan
den då var. Något sammanhang med kyrkomötet, som genom
särskildt beslut fått sig en qvalificerad röstpluralitet för vissa
frågors afgörande bestämd, kan jag icke finna. Jag vidhåller
min åsigt och alstyrker bifall till den föreslagna röstpluraliteten.
Det kan väl vara sannt att, såsom Frih. Gederström sagt. det
rätta består »in medio», men någongång ligger det rätta på gränsen;
och så är, efter min uppfattning, nu förhållandet.
Hr von Ehrenheim: Ehuru jag icke vill gå så långt som
Frih. Tersmeden, anser jag det dock vara R. o. Ad. mest värdigt
att, i afseende på dessa undantagslagar, bibehålla samma
ställning, som Ståndet hade, då previlegierna gålvos, och således
icke frångå den erikla röstpluraliteten. R. o. Ad. borde icke
söka att ytterligare omhägna dessa previlegier, som man väl
icke kan tro att de tre andra Stånden skulle vilja qvarhålla, om
Adeln derifrån afstode.
Hr von Francken: För min del är jag säker, att om
R. o. Ad. bi folie Utslcts här framställda förslag, K. M:t äfven
skulle sanktionera ett sådant beslut, ty K. M. står i så stor
tacksamhetsskuld till R. o. Ad. lör beslutet af den 7 December,
att något alslag här icke är tänkbart. Jag anhåller dock, att
dén enkla röstpluraliteten måtte bibehållas vid previlegiefrågor;
ty jag vet icke hvad vi skola med prievilegier, som ingenting
innebära; och ingenting hindrar, alt viii en blifvande riksdag
förslag väckes om upphäfvande af den § i grundlagen, som medger
oss rättighet att i dessa frågor yttra oss, och derest ett sådant
förslag af Konung och riksdag bifölles, hade R. o. Ad. icke
något att säga. Reträffande ändringar i Riddarh.-Ordn:n, anser
182
Den ! 1 April e. ra.
jag deremot att §:delar af röstantalet böra för bifall dertill erfordras,
äfvensom i fråga om den fasta egendomens afhändande.
Användandet deraf bör här icke nämnas, då det tillkommer Direktionen
att derom bestämma. Jag hemställer derföre att denna
§ måtte erhålla följande lydelse:
»I frågor, sorn angå förslag till ändring i denna Riddarh.-  »Ordning, eller ock afse afhändande af R. o. Ad:s gemensamma
»fasta egendom, erfordras för bifall till hvad i afseende derå är
»föreslaget två tredjedelar af de afgifna rösterna.»
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade å detta mitt
förslag framställa propos.
Frih. Klinckowström: Sedan jag under diskussionen och
efter samtal med jurister kommit till insigt deraf, att afhändande
icke innefattas i användande af egendom, afstår jag från mitt
yrkande om förstnämnde ords uteslutande, och anhåller alltså
om bifall till §:n utan förändring.
Hr Ramsay: Med anledning af Hr von Ehrenheims yt
trande,
ber jag att få erinra derom, att, sedan R. o. Ad:s politiska
verksamhet upphört, anledning är att befara det Ad:ns
sammankomster icke blifva så talrikt besökta, som hitintills varit
förhållandet samt att derföre en större röstpluralitet i vigtigare
frågor är af behofvet påkallad. Reträffande Hr von Franckens
åsigt, att användandet af den fasta egendomen icke borde i Riddarh.
-Ordmn omnämnas, vill jag blott påminna, att vid innevarande
riksdag fråga blifvit väckt, att denna sal skulle till första
kammaren upplåtas. Ang. en sådan fråga bör väl, då den hos
R. o. Ad. väckes, Ståndet äfven ega att yttra sig. Riddarh.-  Direktms rätt, att nämnde egendom förvalta, är icke genom ifrågavarande
§ inskränkt.
Jag anhåller om bifall till §:n, sådan den af Utsk:t blifvit
föreslagen.
Frih. Cederström: Till undvikande af splittring i yrkandena
och då Frih. Klinckowström afstått från sitt förslag, får
äfven jag derifrån afstå och anhåller om bifall till §:n utan förändring.
Jag hoppas på K. M:ts bifall, icke på grund af den
tacksamhet, Hr von Francken omnämnt, utan till följe af det
billiga i stadgandet. Jag tror icke att R. o. Ad. gjort Konungen
eller riket någon tjenst genom beslutet den 7 December; ty i
fall jag det trott eller trodde, hade jag icke vid omröstningen
derom lagt ett nej i urnan, och sedermera mig mot utgången
reserverat. Om Frih. Tersmeden, såsom han sjelf förutsatt,
vore en af Konungens rådgifvare, såge han kanske den nu ifrågavarande
saken ur en annan och benägnare synpunkt, och hade
törhända i följd deraf äfven en mera tillmötesgående åsigt härom.
Hvad beträffar Hr Anreps yttrande om kapitationsafgiften,
så tror jag icke, att någon så stor sannolikhet för dess oskäliga
Den 11 April e. m.
183
höjande förefinnes, att den behöfver omgifvas med sä starka
band.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då icke mer än en af
husets ledamöter biträdt Frih. Tersmedens yrkande, fastan det
säkerligen finnes flera sorn dela hans åsigt, så får åtminstone
jag för min del för klara mig vara af samma mening. Afven om
K. M:t af undseende för R. o. Ad. fastställde förslaget, så torde
sådant komma att ske först efter mycket betänkande, och det
kunde hända att denna punkt blefve orsak till afslag å förslaget.
Jag instämmer i Hr von Ehrenheims yrkande, och kommer att
rösta derför i fall af votering.
Hr Liljenstolpe: Ehuru jag väl känner, hvad Frih. Ce
derström
erinrat, att å kyrkomöte §:delars röstpluralitet erfordras
för bifall till vissa frågor, så anser jag dock att den i R.-  F:s 110 § samt i R. O. § 78 och Riddarh.-Ordn. § 30 föreskrifna
pluralitet af §:delar af röstantalet bör läggas till grund
vid detta stadgande; och jag anhåller fortfarande om Hr Gr:s
o. Landtrms framställda propos. att |:delar måtte till §:delar förändras;
biträdande i öfrigt deras mening, hvilka önska borttagande
utur §:n af orden »eller användande».
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats
dels bifall till §:n oförändrad, dels af Frih. Tersmeden bifall till
densamma med uteslutande af orden: »R. o. Ad:s privilegier
och andra förmåner eller»; dels af Hr Anrep bifall till §:n med
uteslutande af omförmälda ord samt med tillägg af orden: »eller
höjande eller sänkande af kapitations-afgiften» efter orden: »fasta
egendom»; dels af Hr von Francken bifall till §:n med uteslutande
af orden »eller användande»; och dels slutligen af Hr
Liljenstolpe bifall till §:u med förändring af orden »två tredjedelar»
till orden »fem sjettedelar .
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många ja jemte några
nej, sedermera propos. på bifall till densamma med den af
Frill. Tersmeden föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många nej och några ja, vidare propos. på bifall till samma §
med den förändring Hr Anrep föreslagit, hvartill svarades många
nej, ytterligare propos. på bifall till §:n med den af Hr von
Francken yrkade förändring, hvarvid svarades många nej jemte
ett eller annat ja, och slutligen propos. på §:ns antagande med
den af Hr Liljenstolpe föreslagna ändring, då svaren likaledes
utföllo med många nej jemte ett eller annat ja; hvarefter och
sedan propos. på bifall till §:n oförändrad blifvit förnyad samt
med talrika och starka ja jemte några nej besvarad, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
184
Den 11 April e. m.
Härefter föredrogs och bifölls sista punkten i l:sta rnom:t
af § 25.
§ 27,
Gr. Oxenstjerna: Då R. o. Ad. vid den §, sorn först
återremitterades, beslutade, att Utsk:t skulle ega rättighet att
äfven i andra §§ göra nödiga förändringar och modifikationer,
så vågar jag, för tidens vinnande, hemställa, om icke ordet
»sammankomst», till följd af det förut fattade beslutet, kan af
Utsk:t utbytas mot »adelsmöte», utan att någon ledamot behöfver
göra sig besvär att för hvarje gång derom framställa yrkande.
Frih. Klinckowström: Som i de återstående §§:ne ordet
»sammankomst» förekommer endast 2:ne gånger, kan det ej
taga någon särdeles tid att, såsom jag förut gjort, föreslå förändring
deraf; och får jag alltså, för att detta ansvar icke
måtte hvila på Utsk:t, hemställa, att ordet »sammankomst» i
denna § utbytes mot »adelsmöte».
FJter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propos.,
bifölls §:n med ändring af ordet sammankomst till ordet
»adelsmöte».
§ 28.
lista mom:t.
Hr Belfrage, Johan Gustaf Wilhelm: Vid det nu
föredragna mom:t måste jag göra en anmärkning i afseende på
redaktionen. I första punkten står: »Protokollet vid sammanträdena
skall i korthet angifva hvarje föredraget ärendes beskaffenhet
och det deraf föranledda beslut samt, der omröstning
egt rum, uppgift om, huru många röstat fiir eller emot.» Orden
»angifva hvarje föredraget ärendes beskaffenhet» anser jag vara
ett mindre lämpligt uttryck, och tager jag mig derföre friheten
föreslå den förändring, att dessa ord utbytas mot: »redogöra
för behandlingen af hvarje föredraget ärende»; och anhåller jag
hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på detta mitt förslag.
Frih. Leuhusen: Jag kan ej förstå fördelen af den för
ändring
Hr Belfrage föreslagit. De frågor, som hädanefter komma
att utgöra föremål lör R. o. Adis öfverläggning i allmänhet,
synas mig icke vara af större vigt, än att det torde vara fullt
tillräckligt, att prot. anger hvarje ärendes beskaffenhet och beslutet
deri. Någon beskrifning öfver sjelfva behandlingen torde
hädanefter vara öfverflödig, »kulle emedlertid någon vigtigare
fråga blifva föremål för öfverläggning, så står det ju R. o. Ad.
öppet, att besluta om större fullständighet vid protokollslöringen.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Den 11 April e. m.
185
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till mom:t oförändradt och dels bifall till detsamma med utbyte
af orden: »angifva hvarje föredraget ärendes beskaffenhet» emot
ordeii: »redogöra för behandlingen al hvarje föredraget ärende»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till motmt olörändradt
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller annat
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra rnom:t.
Hr Belfrage: Den nu föredragna punkten, att »det vid
ett sammanträde förda prot. skall vid början af det nästföljande
justeras», anser jag kunna medföra praktiska olägenheter, då
t. ex., om liera vigtiga och vidlyftigt behandlade ärenden blifvit
föredragna och afgjorda under ett sammanträde sent på aftonen,
såväl prot. häröfver, som vid ett följande förmiddag
möjligen inträffande sammanträde skall justeras, måste på denna
korta mellantid fullständigt uppsättas, som ock de skriftliga anföranden
till prot:t, hvilka kunna förekomma, inom samma
korta tid mäste vara färdiga.
Dessa olägenheter tror jag kunna undvikas, och får derföre
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på, att den ifrågavarande
punkten måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Det vid ett sammanträde förda prot. skall sednast vid
början af det andra derpå följande justeras.
Frih. Leuhusen: Man har föreställt sig, att sammanträ
dena
icke skulle bli så talrika, att icke prot:t för ett sammanträde
mycket väl skulle hinna upprättas till det nästföljande;
men då ett annat förhållande möjligen skulle kunna inträffa,
vill jag icke motsätta mig antagande af Hr Belfrages förslag.
Gr. Liljencrants: Jag vill icke motsätta mig Hr Bel
frages
förslag; men jag vill blott erinra derom, att vi hafva erfarenhet
af att prot:t kan justeras följande dag, nemi. vid landstinget,
der så är föreskrifvet och sker; och sannolikt blir diskussionen
vid adelsmötena icke lifligare än vid landstingen. Jag
tror derför att lTtsk:ts förslag väl kan godkännas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till inom:! oförändradt och dels bifall till detsamma med följande
förändrade lydelse: »Det vid ett sammanträde förda prot.
skall sednast vid början af det andra derpå följande justeras»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till mom:t
utan förändring, hvarvid svarades mångå ja jemte några nej,
och sedermera propos. på momds antagande med ofvan omförmälda
förändrade lydelse, då svaren utföllo med manga nej
jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till
rnom:t oförändradt blifvit förnyad samt med många ja och nå
-
180
Den 11 April e. m.
gra nej besvarad, Hr Gr o. Landtm, förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
§ 29.
Frih. Cederström: Godkännande denna § i hufvudsaken,
vill jag blott anmärka, att i slutet deraf en oegentlighet i redaktionen
insmugit sig, då det heter, att sex ledamöter skola
»vid val- och voterings-sedlarnes öppnande och granskande biträda»;
ty då voterings-sedlarne äro små, blir det svårt för tolf
händer, att hjelpa till med deras öppnande. Jag anhåller derföre,
att orden »öppnande och» måtte uteslutas och §:n i öfrigt
godkännas; ty att bereda Ordföranden bryderiet, att med benägen
tillhjelp af 60 i urnan krafsande fingrar verkställa den af
honom ensam bäst utförda operationen med röstsedlarnes upprullande,
dertill vill åtminstone jag icke med min röst bidraga.
Frih. Leuhusen: Det kan visst vara möjligt, att, om
man ville vara nogräknad, detta uttryck kunde tolkas så som
Frih. Cederström sagt; men jag tror ej, att vi behöfva frukta
en sådan misstydning. Jag kan ej tro, att »biträda» kommer att
tagas i annan bemärkelse än »öfvervara» eller »närvara vid» och
jag yrkar derföre stadgandets bibehållande. Deremot skulle jag
vilja föreslå, att de biträdande ledamöternas antal nedsättas från
sex till tre, hvilket antal jag föreställer mig hädanefter blifva
alldeles tillräckligt; och jag anhåller derföre hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. på detta mitt förslag.
Frih. Klinckowström: Ehuru jag instämmer i de al Frih.
Cederström anförda premisserna, kan jag icke dela det slut,
hvartill han kommit, och jag tror och hoppas, att han skall öfvergå
till min åsigt. Jag anser, att ordet »öppnande» bör utgå,
men att till »granskande» bör läggas »räknande» af sedlarne,
deruti ledamöterne väl böra deltaga; och jag anhåller om propos.
på en sådan förändring.
Frih. Leuhusen: Att de ledamöter, som biträda vid val
och voteringar, skola räkna sedlarne, innefattas tydligen i bestämmelsen,
att de skola föra prot. deröfver, och jag anser derföre
ett särskildt tillägg derom öfverflödigt. Ledamöterne skola
dessutom icke blott biträda med räkningen, utan ensamma verkställa
denna, då Ordföranden, som bekant, deri icke deltager.
Jag kan derföre ej instämma med Hr Frih. Klinckowström,
utan yrkar afslag å det af honom framställda förslag.
Frih. Cederström: Jag hade föreställt mig att protokolls
förandet
kunde med skäl anses omfatta rösträkningen; men då
jag i hufvudsaken är af samma åsigt som Frih. Klinckowström,
förenar jag mig äfven gerna häri med honom, så att vi måtte
framträda med ett gemensamt yrkande.
Den 11 April e. m.
187
Hr Ramsay: På sätt Frill. Lenhusen anfört, anser äfven
jag något tillägg om sedlarnes räknande icke behöfligt, då detta
innefattas i bestämmelsen om protokollsförandet; liksom jag icke
anser någon misstydning af stadgandet om sedlarnes öppnande
vara att befara. Ilen ifrågasatta nedsättningen af de biträdande
ledamöternes antal från sex till tre, måste jag bestrida. Såsom
bekant är, finnes icke något stadgande om huru många
ledamöter för besluts fattande skola vara närvarande; och det
kan derföre vara nyttigt att genom denria § tydligen visas, att
åtminstone sex ledamöter skola vara tillstädes. Jag yrkar bifall
till §:n, sådan den af Utsk:t blifvit föreslagen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n
oförändrad, dels af Frih. Klinckowström bifall dertill med den
förändring, att slutet skulle lyda sålunda: »för att vid val- och
voterings-sedlarnes granskande och räknande biträda samt deröfver
föra protokoll»; och dels slutligen af Frih. Leuhusen bifall
till §:n med utbyte af talet sex emot talet tre.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvarvid svarades många ja jemte några
riej, sedermera propos. på §:ns antagande med den af Frih.
Klinckowström föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen propos. på bifall till
§:n med utbyte af talet sex emot talet tre, hvilken propos.
med nej besvarades; hvarefter och sedan propos. på bifall till
§:n utan förändring förnyats samt med många ja och några nej
besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
§ 30.
Frih. Klinckowström: Med risk att draga öfver mig
anmärkning af en värd ledamot på bänken midtemot, får jag
anhålla att de här förekommande orden »allmän sammankomst»
måtte utbytas mot »lagtima Adelsmöte.»
§:n bifölls med ändring af orden »allmän sammankomst»
till orden »lagtima Adelsmöte.»
§ 31.
Bifölls.
§ 32.
Frih. Leuhusen: På grund af R. o. Ad:s redan fattade
beslut om benämningen å sammankomsterna, hemställer jag, att
188
Den 11 April e. m.
de i denna § förekommande orden «R. o. Ad:s sammankomster»
mätte utbvlas mot »Adelsmötena.»
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. på
bifall till §:n med utbyte af orden »R. o. Ad:s sammankomster»
emot ordet »Adelsmötena» ; oell då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 33.
Gr. Hamilton: Den anmärkning, jag skulle vilja fram
ställa,
är icke rigtad mot Utsk:t, som troget följt §:ns gamla redaktion,
utan just mot denna. I första punkten af denna §
heter det, att om ändring eiler tillägg i Riddarh.-Ordn. beslutas
och beslutet af K. M:t gillas, blifver det »genast efter slutad
sammankomst gällande.» Men om beslutet fattas någon af
de sista dagarna af mötet och icke blir föremål för K. M:ts
stadfästelse förr än någon tid derefter, så kan det icke genast
efter sammankomstens slut blifva gällande. I öfrigt besvarar
denna § frågan, huru det skall tillgå, då K. M:t icke gillar R.
o. Ad:s förslag. Detta laller dock så nödvändigt af sig sjelf,
att det icke behöfver i lagen upptagas; ty om K. M:t icke gillar
förslaget, framställer K. M:t naturligtvis ett annat, om lian
så för godt finnér, liksom R. o. Ad. vid ett blifvande möte kan
ingå med en ny förändrad anhållan. Allt hvad §:n innehåller
efter ordet »stadfästelse» är således öfverflödigt, och hemställer
jag, alt §:n måtte slutas med detta ord och sålunda erhålla följande
lydelse:
»Beslutas af R. o. Ad. ändring eller tillägg uti denna Riddarh.
-Ordn., öfverlemnas beslutet derom till Konungens Nådiga
stadfästelse.»
Sedan Öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats, att §:n
skulle erhålla följande lydelse: »Beslutes af R. o. Ad. ändring
eller tillägg uti denna Riddarh.-Ordn., öfverlemnas beslutet derom
till Konungens nådiga stadfästelse»; framställdes först propos.
på bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag, hvarvid svarades nej, och
sedermera propos. på antagande af §:n med ofvan omförmälda
lydelse, hvilken propos. med ja besvarades.
Sedan förslaget sålunda blifvit genomgånget, förekom:
Utsk:ts första hemställan å sid. 6.
Frih. Klinckowström: Jag anhåller att orden »allmänna
sammankomst» måtte utbytas mot »lagtima Adelsmöte», och
Utsk:ts hemställan i denna punkt i öfrigt bifallas.
Den H April e. m.
189
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och (Jtsk:ts hemställan
bifölls med införande af orden »lagtima Adelsmöte» i
stället för orden »allmänna sammankomst.»*
IJtsk;ts sednare hemställan å samma sida.
Frih. Klinckowström: Efter det af R. o. Ad. vid 2 §,
2 mormt fattade beslut, hemställer jag att denna punkt mätte
afslås.
Gr. Hamilton: Så vidt jag rigtigt fattat beslutet vid 2
§ 2 mormt, är det nödvändigt att R. o. Ad. ingår till K. M:t
med und. anhållan om en särskild förordning om bestämmande
af introduktions-afgifterna, och får jag derföre föreslå, att R. o.
Ad., med förklaring att Utsk:ts hemställan i denna punkt förfallit
till följd af R. o. Ad:s beslut rörande 2:dra mormt i 2:dra
§ af förslaget till ny Riddarh.-Ordn., måtte i underd. skrifvelse
hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes i nåder förordna, att de
i K. Kungörelserna d. 21 Juni och d. 8 Aug. 1815 stadgade
introduktions-algifter skola förhöjas till följande belopp, nemi.:
500 rdr till Riddarh.-kassan, 250 rdr till Adliga Kadettskolefonden
och 250 rdr, allt rmt, till Adliga Jungfrustiftet.
Sedan, uppå Hr Grrns o. Landtmms framställning, öfverläggningen
härefter förklarats slutad, anmälde sig och yttrade:
Frih. Klinckowström: Jag anhåller, att Gr. Hamiltons
nu väckta motion måtte blifva hvilande på bordet.
Hr Nordenfelt: Det är en ny företeelse, att, då under
öfverläggningen om ett ämne förslag att förändra en punkt
framställes, detta skall hvila på bordet. Så har icke förut skett,
och jag anhåller att ej heller nu må så tillgå.
Hr Ramsay: Lika med den siste värde talaren, kan jag
icke finna, att Gr. Hamiltons förslag, som är löranledt af ett
förut fattadt beslut, kan anses såsom en ny motion; och jag
får till detsamma yrka bifall.
Frih. Klinckowström: Jag begärde Gr. Hamiltons för
slag
på bordet, icke för att göra några svårigheter, hvilket jag
är långt ifrån att vilja, ej heller motsätta mig de deri innehållna
bestämmelser, hvilka jag deremot i allo gillar; utan derföre
att jag ansåg det vara en fråga, som icke rörer det nu
föredragna ämnet och som behöfde nogare öfvervägas; och jag
bestrider, att min begäran icke skulle vara lagenlig; men då
jag ser att jag icke är understödd, afstår jag från min anhållan
om förslagets bordläggning.
190
Den 11 April e. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att då Frih. Klinckowström
afstått från sin först gjorda begäran om bordläggning af Gr.
Hamiltons förslag samt öfverläggningen i ämnet förklarats afslutad,
det endast återstode att i frågan besluta; och hade, beträffande
Utsk:ts ifrågav:de hemställan, det blifvit yrkadt dels af
Gr. Hamilton, att R. o. Ad., med förklarande att samma hemställan
förfallit till följd af H. o. Ad:s beslut rörande 2:dra mom.
i 2:dra §:n af förslaget till ny Riddarh.-Ordn., skulle i underd.
skrifvelse hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes i Nåder förordna,
att de i K. Kungörelserna d. 21 Juni och d. 8 Aug.
1815 Stadgade introduktions-afgifter skola förhöjas till följande
belopp, nemi. 500 rdr till Riddarhuskassan, 250 rdr till Adeliga
Kadetlskolefonden och 250 rdr, allt rint, till Adeliga Jungfrustiftet;
dels ock af Frih. Klinckowström, att LJtskrts merberörde
hemställan skulle afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på antagande
af Gr. Hamiltons nyssomförmälda förslag; och blef denna
propos. med många ja besvarad.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagda Utlåtm:
N:o 60, ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjette Hufvudtitel;
N:o 61, i äril. af K. M:ts Nåd. Propos. angående kostnadsfri
upplåtelse af kronomark för jernvägsanläggningen mellan
Gellivara malmfält och Luleå eif;
N:o 62, i ard. af väckt motion ang. ersättning för utgörande
af augmentsränta för en utjord, kallad Altuna äng;
N:o 63, i ani. af K. M:ts Nåd. skrifvelse till R. St:r, ang.
väckt fråga om Sala silfververks återgång till Statens disposition;
N:o 64, i ani. af väckt motion om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter afl. Klockaran C. P. Rergstedts jemväl
afl. hustru Anna Maria Reis; samt
N:o 65, i ani. af väckt motion ang. nedsättning i skattetalet
för vissa krononybyggen inom de Norrländska länen.
Föredrogos, rnen begärdes af (lere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.-Utsk:ls d. 7 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 10, med förslag till den ändring i 28 § R. F., att till
flera befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära
än den rena evangeliska;
N;o 11, ang. en redaktionsförändring i 60 § R. F.; och
Den 11 April e. m, 191
N:o 12, ang. ändring i 2 §, 4 mom. Tryckf.-Förordn., i
fråga om rältighet att af trycket utgifva vissa handlingar.
FÖredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagda Betänka
och Mern.:
N:o 76, i ani. af väckt motion om reglering af klockares
och organisters löneinkomster;
N:o 77, i ani. af väckta motioner om ändringar i K. Förordn.
ang. allmänt ordnande af presterskapets inkomster d. 11 Juli
1862; och
N:o 78, med förslag till voterings-propos. i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Mern.
N:o 64, innefattande förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens
beslut i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 36, ang. väckta motioner
i fråga om ej mindre Norrmäns och Danskars, än äfven
andra utländningars rätt att i Sverige idka handel, handtverk
och andra yrken.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts d. 4 dennes bordlagde Mein. N:o 20, med förslag
rörande föreskrifterna i 6:te och 7:de Artiklarne af Bankoreglementet.
Slutligen föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran,
ånyo bordlagdt, Allm. Besv.- o, Ekon.-Utsk:ts d. 4 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 75, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk.
N:o 39, ang. väckta motioner om utvidgande af qvinnans
medborgerliga rättigheter.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag hemställer, att
Bevilln:s-Utsk:ts Utlåtm N:o 8 om tnllbevillningen och N:o 9 i
ani. af dels återremiss i vissa delar, dels ock R. St:rs skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk:tN;0 3, ang. allmänna
bevillningen, som torde vara af vigt att andra gången
bordlägga, måtte på föredragningslistan sättas näst efter StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 60, ang. reglering af utgifterna under riksstatens
öde hufvudtitel.
Med förmälan, att Gr. Liljencrants hade föreslagit, att Bevilln.
-Utsk:ts i dag bordlagda Betänk. N:o 8, ang. tullbevillningen,
och Utlåt. N:o 9, i ani. af återremiss af Betänkit N:o 3,
äng. allmänna bevillningen, skulle å målslistan uppföras näst
192
Den 14 April f. m.
efter Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 60, ang. regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel; hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
En fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 14 April 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 7 och 11 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-EJtsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 41, ang. anvisande af medel till ett vägarbete i Jemtlands
län, lör beredande af arbetsförtjenst åt den i följd af miss
växt
nödställda befolkningen;
N:o 42, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. anslag till beredande
af arbetsförtjenst åt den genom missväxt lidande befolkningen
inom Pajala socken af Norrbottens län;
N:o 43, äng. anvisande af medel till bestridande af kostnaderne
för åtgärder till hämmande af boskapspesten, ifall den
skulle inom landet utbryta m. m.;
N:o 44, ang. utarbetande af förslag till ny fördelning af
städernas båtsmanshåll;
N:o 45, äng. särskild föreskrift i afseende på rättigheten
till tångtägt å hafsstränderna i Halland;
N:o 46, ang. tilldelande åt vederbörande kommunalstyrelser
af ett exemplar utaf Svensk Författnings-samling;
N:o 47,
Den 14 April f. m.
193
N:o 47, äng. några ändringar i stadgarne för elementarläroverken;
och
N:o 48, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. förändrad
grund för utgörande af Fjerdingsmans aflöning.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 7 och 11 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 60,
ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel.
Usta, 2:dra och 3:dje punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
4:de punkten.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Tvenne af Stats-Utsk:ts ledamöter
hafva reserverat sig emot det slut, hvari Utsk:t i denna
punkt stadnat; och jag ber att få instämma uti de åsigter, som
blifvit af dessa Hrr uttalade: att nemligen Utsk:t bort, på de
af K. M:t uti den till R. St:r aflåtna Nåd. Proposm anförda grunder,
tillstyrka ifrågav:de anslags beviljande. Tillräckliga skäl
dertill finnas uti det Stats-Råds-prol., som är den Nåd. Proposm
bilagdt, der det heter: »Förste Landtmätarne i rikets flesta län
hafva uti särskildta, genom Landtmäteri-styrelsen insända underdåniga
ansökningar anhållit, att, med afseende å otillräckligheten
af deras nuvarande lön, 1,800 rdr, ökade göromål för K. M:ts
och Kronans räkning medelst karterenovation m. m., samt svårigheten
att med förste Landtmätaretjensten förena landtmäterigöromål
åt enskilde, löneförhöjning måtte dem beredas; i hvilket
afseende de fleste hemställt om en sådan förhöjning till belopp
af 600 rdr, jemte särskild ersättning till inköp af skrifmaterialier
och utgifter för Läns-Iandtmäteri-kontoret.» Uti afgifvet
utlåtande har Landtmäteri-styrelsen väl ansett en lön af
2,500 rdr för förste Landtmätarne vara af billigheten påkallad,
men, då de fleste af dem endast begärt en löneförhöjning af
600 rdr, hemställt, att lönen måtte bestämmas till 2,400 rdr.
Vid ärendets föredragning inför K. M:t, har emedlertid Chefen
för Civil-Departementet icke ansett sig böra tillstyrka K. M:t
att af R. St:r äska annan löneförhöjning för förste Landtmätarne,
än att dem beviljades hvardera 200 rdr för bestridande
af nödiga skrif- och ritmaterialiers inköp, äfvensom till bekostande
af eldning och städning af Landtmäteri-kontorets rum.
Uti Utsk;ts Betänk, upplyses, att det endast i några få län är
en skyldighet för de hos Länsstyrelserna anställda vaktmästare
att bestrida uppassningen på Landtmäteri-kontoren, hvilket torde
vaia en följd deraf, att nämnda embetslokaler endast undantagsH.
IV. 13
194 Den 14 April f. m.
vis äro belägne under samma tak med öfriga embetsrum Utsk:t
anför äfven såsom skäl till sitt afstyrkande, att landtmäterilokalen
endast två gånger i hvarje månad behöfver hållas
öppen. Vi veta emedlertid, att Landtmätaren dessemellan ganska
ofta måste viätas på kontoret för att rådfråga dervarande
kartor och skifteshandlingar, och naturligtvis göres honom då
behof både af värme och uppassning. I det län, jag tillhör,
åligger förste Landtmätaren att sjelf bekosta eldning och städning
på kontoret; och jag minnes ännu mycket väl, huru man
i min ungdom ofta fick se förste Landtmätaren sitta i sitt arbetsrum
iklädd vargskinnspels, under en temperatur, föga angenäm
för de besökande, och det kom sig deraf, att han, som var
begåfvad med hustru och flera barn, icke ansåg sin lilla lön tillräcklig
för bekostande af eldning och städning på kontoret, då
han, såsom sjelf boende utom staden, ej till uppassning kunde
använda egna tjenare. Afven om den summa af 200 rdr, som
blifvit af K. M:t begärd, möjligen kan synas öfverstiga, hvad
till bekostande af eldning och städning på kontoret äfvensom
till inköp af skrif- och ritmaterialier kan åtgå, torde dock en
hvar inse, att denna lilla förbättring uti lönen för en förste
Landtmätare, som har föga tillfälle att på annat håll skaffa sig
förtjenst, icke kan anses för hög; och vågar jag på grund häraf
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på afslag å Utsk:ts
hemställan och bifall till hvad K. M:t uti sin Nåd. Propos. föreslagit.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Instämmande till alla
delar uti den siste värde talarens yttrande, har jag endast föga
att tillägga, men ber dock att få fästa uppmärksamheten derpå,
att en fortsatt eldning på Landtmäteri-kontoren är påkallad, icke
allenast för Landtmätarens och de besökandes räkning, utan
jemväl för bibehållandet och vården af der förvarade kartor
och handlingar, på det dessa nemligen ej må skadas af fukt.
I Carlskrona har förhållandet varit, att, oaktadt Landtmäterikontoret
ständigt eldats, hafva dock handlingarne blifvit angripna
af mögel, till följd hvaraf Konungens Befh:de sett sig nödsakad
att till detta embetsverk förhyra en annan lokal. Tillfälligtvis
är denna lokal belägen gent emot Landskansliet, hvadan upppassningen
der kunnat bestridas af kansli-vaktmästaren; men
om denna lokal blir uppsagd, och man blir nödsakad att skaffa
en annan, som möjligen är belägen långt ifrån kansliet, och
kansli-vaktmästaren således ej kan bestrida uppassningen på
kontoret, så måste Landtmätaren af egna medel aflöna nödigt
biträde härtill.
Hvad beträffar den lilla lön, förste Landtmätarne för närvarande
åtnjuta, så är förhållandet dermed helt annorlunda nu
än för några tiotal af år sedan. Skiftena äro nemligen nu i
allmänhet fullbordade; Landtmäteri-förrättningar förekomma jemförelsevis
sällan, och då andra personer dertill finnas att tillgå,
är det klart, att förste Landtmätarne icke gerna kunna dertill
Den 14 April f. m.
195
förordnas. Deras inkomster äro i följd häraf betydligt förminskade,
och jag anser derför den af K. M:t föreslagna löneförhöjning
i högsta grad billig; hvarför jag instämmer uti det af
den siste talaren framställda yrkande.
Gr. Posse, Arvid: Enligt hvad R. o. Ad. finner af motiveringen
uti Utsk:ts Betänk., föreskrifver den sednaste Landtmäteri-instruktionen,
att kostnaden för de vid Landtmäteri-kontoren
i länen erforderliga inventariers anskaffande och underhåll
samt ved och öfriga utgifter, som af Konungens Reflnde
pröfvas nödige, skola af allmänna medel bestridas. Detta anslag
omfattar både kostnader för ved och för städning och upppassning
på kontoren. Hvad ved beträffar, torde det vara obestridligt,
att anslag dertill redan förefinnes, och uppassning och
städning måste kunna hänföras till de »öfriga utgifter», hvarom
uti ofvannämnde instruktion omförmäles. Hufvudsakligen af
dessa skäl har Utsk:t ansett sig böra afstyrka beviljande af det
af K. M:t begärda anslag; och anhåller jag om bifall till Utsk:ts
hemställan härutinnan.
Gr. Sparre, Erik: Jag hoppas, att R. o. Ad. icke förundrar
sig deröfver, att det isynnerhet är Landshöfdingar, som
tala för bifall till ifrågav:de anslag; det torde lätteligen kunna
förklaras derför, att de företrädesvis äro i tillfälle att veta, hvar
skon klämmer. Det kan icke förnekas, att en lön af 1,800
rdr i närvarande tid måste anses vara allt för liten för en förste
Landtmätare, — ett förhållande, som är så mycket mera
i ögonen fallande, då man besinnar, att denna lön är den högsta,
hvartill en Landtmätare under sin embetsmannatid kan
hinna. Men ännu mera otillräcklig blir denna lön, om dess
innehafvare sjelf måste bestrida inköp af nödiga materialier och
de öfriga kostnader, som med tjensten äro oundgängligen förenade.
Om också ved till Landtmäteri-kontoret kan erhållas
från det förråd, som inköpes till Landtstatens öfriga embetsrum,
måste man dock taga i betraktande, att dertill kommer
kostnaden för nödigt biträde till städning och uppassning, hvilket
ej belöper sig till så obetydligt. Nödvändigheten att ofta
ega tillgång till kontoret ökas nemligen ständigt, i samma mån
som behofvet att rådfråga der förvarade kartor och handlingar
blir allt större. Ett faktum är derför, att Landtmäteri-kontoren
i länen hållas öppna icke blott den första och sista helgfria
dagen i hvarje månad, utan dess emellan ganska ofta, då
Landtmätarne naturligtvis, så mycket deras göromål medgifva,
vilja gå rådfrågande tillhanda med upplysningar. Dertill kommer,
att de utgifter, som drabba förste Landtmätarne i och för
anskaffande af skrif- och ritmaterialier, ingalunda äro så obetydliga,
som Utsk:t föreställt sig. Uti hvarje ärende, som rör
Landtmäteriverket, remitterar nemligen Konungens Beflude handlingarne
till förste Landtmätaren för att inhemta hans utlåtande.
Dylika remisser, hvilkas antal är ganska stort, vålla honom
190
Den 14 April f. ro.
mycket besvär ecb nödga honom att träget vistas på kontoret,
emedan han endast der har de för sitt utlåtande nödiga handlingar
alt tillgå. För dylika utlåtanden eger han ej att uppbära
någon lösen, och den lösen, som tillfaller honom för kopior
af kartor, är ganska ringa. Som Hrr:ne erinra sig, väcktes
vid sista riksdagen af en högst aktad ledamot på detta rum en
motion, att ställa förste Landtmätaren som en tredje Departements-chef
under Konungens Befh:de, och gifva honom en betydlig
löneförhöjning. Jag bekänner, att jag icke tillstyrkte
denna förändring, emedan den vållade en betydlig tillökning i
Statsverkets utgifter; men den löneförhöjning för förste Landtmätarne,
sorn nu är föreslagen, är i sanning så liten, att jag
icke kan föreställa mig, att R. o. Ad. drager i betänkande att
bevilja den; serdeles som Konungens Beflnde och Kongl. Laridtmäteri-kontoret
måste vara mycket noga att till dessa tjenster
endast befordra ytterst redbara och dertill synnerligen qvalificerade
personer. Till dem öfverlemnas nemligen granskningen
och vården af de för de enskildas eganderätt så vigtiga kartor
och handlingar; och när någon förrättning för Kronans räkning
ifrågakommer, så förordnas vanligen förste Landtmätaren
att densamma ombesörja, och enligt Landtmäteritaxan eger han
i arfvode härför erhålla endast hälften emot livad han vid enskildta
uppdrag eger bekomma.
För min del anser jag det begärda anslaget vara af billigheten
högeligen påkalladt; och jag förenar mig derför uti det
yrkande, att R. o. Ad., med afslag å Utskrts hemställan, måtte
bifalla hvad Iv. M:t uti sin Nåd. Propos. äskat.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Uti den afdelning af
Stats-Utsk:t, som förberedande handlagt denna del af statsregleringen,
sökte jag göra den mening gällande, att den af K. M:t
föreslagna aflöningsförhöjning för förste Landtmätarne borde i
en eller annan form beviljas. Visserligen saknar den anmärkning
icke befogenhet, att beloppet, såsom ersättning endast för
skrif- och ritmaterialier och å vissa ställen för kontorsuppassning,
är högre än för vissa behof kan erfordras. Likaledes kan
prejudikatet af en sådan ersättning framkalla skäliga anspråk
på enahanda förmån från Landtstats-tjenstemännen, hvilka, såsom
bekant är, icke heller åtnjuta någon godtgörelse för skrifmaterialier.
Men ovedersägligt är emedlertid, att bemälde tjenstemäns
aflöningsförmåner äro jemförelsevis nog ringa, synnerligast
då det betänkes, att utvägarne för dem att förtjena något
genom extra förrättningar minskats, på samma gång som
lefnadskostnaden stegrats. Förhållandet härmed är tillräckligen
utredt i det Stats-Råds-prot., som åtföljer deri Kongl. Proposm,
och af föregående talare är vidare ådagalagdt. Helst skulle jag
vilja föreslå tillökningsbeloppets anvisande såsom extra tjenstgöringspenningar;
men då de föregående talare, som yttrat sig
bifallande, antagit K. M:ts förslag, så, för att undvika förvecking
vid frågans afgörande, instämmer jag i den hemställan, a tt
Den 14 April f. m.
197
med förkastande af Utsk:ts förslag, R. o. Ad. mätte bifalla K.
M:ts Nåd. Propos. i denna del.
Gr. Posse: Om fråga varit att begära anslag till löneförhöjning
för Landtmätarne i riket, så hade frågan fått ett helt
annat utseende; jag har emedlertid fattat K. M:ts Propos. såsom
afseende det begärda anslaget till bestridande af vissa med
förste Landtmätaretjenster förbundna utgifter. Som jag emedlertid
icke kan finna skäl att bereda bättre vilkor ät tjenstemän,
hvilkas göromål äro i ständigt aftagande, och dessutom,
såsom jag förut nämnt, dessa utgifter i allmänhet torde vara
sådane, som skola af allmänna medel bestridas, yrkar jag fortfarande
bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jemte det jag instäm
mer
uti det yrkande, som blifvit af Gr. Posse framstäldt, ber
jag att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet på en omständighet,
som ännu icke blifvit af någon talare berörd, och som enligt
min tanke utgör ett skäl att icke bevilja ifrågav:de anslag.
Om man granskar det Stats-Råds-prot., som är bilagdt den
Kongl. Proposm, finnér man, att frågan, huruvida förste Landtmätarne
ega rätt att för sina embetslokaler erhålla nödigt vaktmästarebiträde
från Landskanslierna, ännu är beroende på K.
M:ts pröfning. Föredraganden för civilärender säger nemligen:
»I sammanhang med frågan om ersättning åt förste Landtmätare
för icke blott nödiga skrifmaterialier inköp, utan äfven
städning och eldning af Landtmäteri-kontorets rum, får jag i
underdånighet anmäla, att på Eders K. Mits Nåd. pröfning ännu
är beroende en af Öfver-direktören vid landtmäteriet den 19
September 1862 gjord underdånig framställning, huruvida icke
nödig föreskrift kunde vederbörande läns-styrelser meddelas,
att låta den vaktbetjening, som är anställd vid Landskanslierna
och Landskontoren, jemväl betjena förste Landtmätaren vid städning
och eldning i Landtmäteri-kontoren och med annan upppassning,
som nämnde tjenstemän i och för tjensten oundgängligen
behöfva » Jag kan väl förstå, och erfarenheten har i d3g
visat det, då tre Landshöfdingar deruti yttrat sig, att frågan rörer
Konungens Refh:de personligen och deras löner, men jag
anser det icke vara skäl att uti frågan lätta något beslut, förrän
K. M:t afgifvit sin resolution på den af Ofver-direktören för
Landtmäteriet gjorda framställning, hvadan jag yrkar bifall till
Utsk:ts hemställan.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: På sätt Frih. Klinckowström
anmärkt, var vid allåtande af K. M:ts Propos. den
af Landtmäteri-direktören gjorda framställning beroende på K.
Mits pröfning, men af det Propos:n bilagda Stats-Råds-prot. synes
derjemte, att de fleste Konungens Befh:de, hvilka blifvit
deröfver hörde, förklarat, att de vid Landskansliet anställde
vaktbeljenter ej utan olägenhet kunde anvisas att bestrida ilrå
-
198
Den 14 April f. m.
gavarande sysslor å Landtmäteri-kontoret. Om således ärendet
skulle hafva företagits till pröfning förr, än K. Mits Propos. afläts,
skulle det hafva ledt derhän, att ifrågavarande anordning
skulle hafva vidtagits uti de få län, der Konungens Befhide ansett
den kunna vidtagas, då deremot i de öfriga länen skulle i
detta hänseende förblifvit såsom tillförene. För att emedlertid
undvika detta, återstod naturligtvis för K. M:t intet annat, än
att söka bereda medel för bestridande af ifrågavarande kostnader
i samtliga länen.
Gr. Posse har visserligen uti sitt yttrande påpekat ett annat
sätt för Regeringen och Konungens Befhide att bestrida
dessa utgifter, i det han gifvit anvisning på andra anslag, men
hittills har man, mig veterligen, ej tilltrott sig att kunna gifva
anordning å expensmedels anslag för godtgörande af personelt
tjenstebiträde. För den händelse R. Stir skulle direkt uttala
sig i en sådan rigtning, så måste naturligtvis den betänklighet
falla, som man i detta hänseende hyst; men å andra sidan torde
det då ej kunna antagas såsom bestämdt, att kostnaden stannar
vid det måttliga belopp af 200 rdr för hvarje län, som K. Mit
uti sin Propos. äskat. En billigare medelväg synes mig deremot
ligga uti denna framställning; hvarför jag förenar mig med
dem, som till densamma yrka bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utskits förevarande hemställan och dels afslsg
derå samt antagande af K. Mits Nåd. framställning i ämnet;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utskits
hemställan, hvarvid svarades många nej jemte några ja,
och sedermera propos. på afslag derå och bifall till K. Mits
förslag, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
5:te punkten.
Utskits hemställan bifölls.
6:te punkten.
Moro. a.
Utskits hemställan bifölls.
Mom. b.
Gr. Posse: Hvad det nu föredragna momit beträffar, der
uti
föreslås, att af det till Rikets ekonomiska kartverk bestämda
anslag ett belopp af 20,000 rdr skulle användas till kartarbetena
i Norrbottens län, så får jag för min del bestrida en dylik fördelning.
Jag vill såsom skäl härtill lörutskicka den anmärkning,
Dea 14 April f. m.
199
att, ehuru det ekonomiska kartverket visserligen ganska betydligt
framskridit i nämnda län, så har dock allmänheten hittills ej fått
se den minsta produkt af dessa arbeten; och det är troligt, att
när kartorna en gång blifva synliga, befinnas de vara för de
förändrade förhållandena mindre lämpliga. Dertill kommer, att
den plan, hvarefter arbetet bedrifves, är i min tanke fullkomligt
otillfredsställande. Kartorna uppgöras nemligen uti j00,000 skala;
och man kan göra sig en föreställning om huru otillräckligt detta
är, då hvarje sida af en jordbit om en qvadratrefs storlek på
kartan ej upptager mer än ^ linie. Det är således uppenbart,
att af dessa ouppodlade marker en stor del endast högst ofullständigt
och stundom kanske alls ej komma att på kartan utmärkas;
och när man besinnar dessa markers ofantliga utsträckning,
är det tydligt, att arbetet kommer att blifva ofantligt dyrt,
utan att man deraf kan påräkna motsvarande nytta
Af
dessa skäl anhåller jag, att hela det till ifrågavarande
ändamål anslagna belopp 60,000 rdr måtte användas till det kartverk,
som i Stockholm förefinnes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Klinckowström: I motsats mot den siste värde
talaren får jag yrka bifall till Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan.
Punkten innehåller icke något tillstyrkande till ett nytt
anslag, utan endast ett förslag till fördelning af den summa, som
i den föreg:de punkten omförmäles. Enligt min tanke har det
stort skäl för sig att under närvide förhållanden skilja de ifrågav:de
summorna åt, dels derför att den skala, hvaruti kartorne öfver
Norrbottens län uppgöras, icke är öfverensstämmande med den,
som uti öfriga delar af landet följes, dels ock derför att tvenne
efter hvarandra följande Landshöfdinger i detta län sjelfve ledt
dessa arbeten på ett så högst förtjenstfullt sätt, att det vore att
förrycka hela saken, om man sammansloge arbetena.
Af dessa i största korthet anförda skäl vågar jag anhålla
om bifall till Utsk:ts hemställan i denna punkt.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Jag är till största delen
förekommen af Frih. Klinckowström och ber att med honom
få instämma. Jag vill endast fästa R. o. Ad:ns uppmärksamhet
på, uti hvilken svår belägenhet kartearbetena uti Norbottens län
skulle råka, om man väl bifölle det af K. M:t begärda anslaget,
men deremot underkände den af Utsk:t föreslagna fördelning.
Förhållandet är nemi. att på ordinarie stat finnes för ekonomiska
kartverket endast uppfördt ett anslag af 6000 rdr. Vid
förra riksdagen beviljades derutöfver på extra stat 34,000 rdr,
deraf 10,750 för kartarbetena i Norrbotten. .Nu har Utsk:t, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad K M:t äskat, föreslagit
i moimtet a, att utom ordinarie anslaget ett extra anslag
måtte för ekonomiska kartverket under 1867 beviljas med 60,000
200
Den 14 April f. m.
rdr och i mom:tet b., att af sistnämnde belopp 20,000 rdr måtte
få användas för Norrbottens kartverk. Afslås nu mom:tet b,
måste deraf tvekan uppstå, om någon del af extra anslaget kan
användas för Norrbotten, och kan således kartverket derstädes
komma att helt och hållet afstanna.
Jag förenar mig uti det yrkande, som blifvit af Frih. Klinckowström
framstäldt.
Gr. Posse: Med anledning af den anmärkning, som blifvit
af en talare framställd, att man icke borde sammanblanda anslagen
till det ekonomiska kartverket, får jag förtydliga mitt förra
yttrande derhän, att jag ansett, icke att någon sammanblandning
borde ega rum, utan att hela anslaget borde oafkortadt användas
till de arbeten, som i landets sydligare delar bedrifvas. Dessa
trakter äro nemi. bebodda och odlade, hvarför man kan hafva
gagn af de kartor, som deröfver upprättas, då deremot de nordligare
trakterna till stor del utgöras af ödemarker.
Jag yrkar således, att hela det till Rikets ekonomiska kartverk
anslagna belopp måtte användas till de arbeten, som i
landets sydligare delar bedrifvas.
Hr Lagerstråle: Då ifråga vide kartearbeten redan i flere
år fortgått efter fastställd plan, hemställer jag, huruvida det
vore läfnpligt att nu afbryta desamma. Af de till Statsrådsprotokollet
från vederbörande styresman inkornne upplysningar
inhemtas, att, om närvarande anslag komma att fortfarande utgå,
kunna kartearbetena i Norrbottens län fullbordas om 11 å 12
år. Om anslaget fördubblas, kan man således emotse, att de
skola vara afslutade om 5 å 6 år. Det är visserligen sannf, att
dessa kartor uppgöras i en liten skala, men detta eger sin grund
uti dessa trakters särskildta beskaffenhet. De äro nemi. till stor
del ouppodlade och obebodda, och det skulle således medföra
en allt för stor kostnad att uppgöra kartorne i en större skala.
Jag får på det varmaste förorda, att ifrågav:de arbeten äfven
hädanefter må fortgå.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del anser jag nödigt,
att arbetena med det ekonomiska kartverket i Norrbottens län
fortfarande bedrifvas, så att de vidlyftiga markerna derstädes
må blifva uppmätta och å karta lagda, och således en förberedande
åtgärd vidtagen, på det Statens skogar må kunna skiljas
från dem, sorn tillhöra enskildta personer, och en gräns sättas
för den skogssköfling, som uti de norra länen i ganska stor skala
bedrifves. Men å andra sidan torde det ej vara så riktigt att
lästläsa en viss summa för ett särskildt ändamål, om den icke
kan till detta ändamål användas. Enligt min tanke vore det
lämpligast att öfverlemna till K. M:t att bestämma, huru stor
del af den anslagna summan på den ena eller andra orten bör
användas, så att det öfverskott, som möjligen kunde uppstå på
det ena stället, kan öfverflyttas till det andra. — Jag kan icke
Den 14 April f. m.
201
biträda Gr. Posses förslag, att ifrågavarande arbeten i Norrbottens
län alldeles skulle upphöra, utan jag anser, att till dem
bör anslås så stort belopp, som med fördel kan användas. Då
jag nu hört Hr Lagerstråle säga, att det af Utsk:t föreslagna
belopp kan med fördel användas, så anser jag det äfven böra
beviljas, på det jemväl af Utsk:t föreslagna sätt, på det ifrågav:de,
för afskiljande af Kronans och de enskildtes skogar vigtiga, arbete
må snarast möjligt afslutas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till CJtsk:ts hemställan och dels afslag derå, framställde He Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till densamma och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
7:de punkten.
Frih. Bildt, Didrik Gillis: (Detta yttrande, som blifvit
talaren tillstäldt för justering, har sedermera icke af honom
blifvit återlemnadt).
Gr. Posse: Då Utsk:t beträffande tvenne under UnderStåthållaren
stående embetsmän tillstyrkt löneförhöjning på stat,
synes det ganska inkonseqvent, att Utsk:t i afseende å löneförhöjning
för Under-Ståthållaren sjelf hänvisat till stadens medel.
Utsk:t har väl insett, att sistnämda embetsmans ställning och
förökade göromål berättiga honom till förökade löneförmåner,
men det har förklarat, att staden och icke Staten borde dertill
bidraga. Om denna grundsats skulle hafva följdriktigt genomförts,
borde den enligt min tanke hafva blifvit anförd äfven vid
de tvenne följande posterna.
Jag lörenar mig uti det yrkande, som blifvit af Frih. Bildt
framstäldt.
Frih. Klinckowström: I motsats emot de tvenne sista
talarne anser jag mig böra vidhålla Utsk:ts i förevarande punkt
gjorda framställning, och vill söka, så godt jag förmår, härför
anföra skäl, då Utsk:ts ordförande icke ansett sig böra förorda
dess hemställan.
För min del tror jag det vara på ganska goda grunder,
Utsk:t icke föreslagit den begärda löneförhöjningen, synnerligast
derför att frågan härom i allmänhet torde kunna betraktas såsom
en kommunens angelägenhet; och att kommunen åtminstone
till en del uppfattat den såsom sådan, synes deraf, att
kommunen bidrager till ifrågavarande lön, ehuru i en vida mindre
proportion än Staten. Om derför Under-Ståthållaren behöfver
den nu äskade förbättringen i löneförmåner, så anser jag
denna angelägenhet i främsta rummet röra staden; och om staden
åtager sig denna förökade utgift, uppgår dock ej dess bi
-
202
Den 14 April f. m.
drag till Under-Ståthållarens lön till det belopp, sorn Staten i
detta hänseende lemnar. Hvad beträffar de utgifter, som skulle
drabba Under-Ståthållaren i och för bans embete, så synes af
bandlingarne, att han icke har någon representationsskyldighet.
Man har, för att finna något skäl till den begärda löneförhöjningen,
måst taga sin tillflykt till en sådan omständighet, som att
Under-Ståthållaren, på grund af sin ställning såsom deltagande i
styrelsen för hufvudstadens välgörenhets-inrättningar, måste gifva
almosor åt de hjelpbehöfvande, som i sådant hänseende vända
sig till honom. Jag hemställer emedlertid, huruvida det kan
vara ett skäl till löneförhöjning, att en person af sin enskildta
egendom ger almosor åt de fattige. Då skulle litet hvar af oss
behöfva anlita Statens medel, för att få en ersättning för det,
som vårt goda hjerta kan mana oss att gifva åt våra mindre
lyckligt lottade likar. Hvad slutligen beträffar den ökade tjenstgöring,
sorn för Under-ståthållaren skulle blifva en följd deraf,
att han i Ofver-ståthållarens ställe för ordet i,.en del styrelser
och inrättningar, så tager jag för afgjordt, att Ofver-ståthållaren
i dessa fall, i likhet med hvarje annan embetsman, som uti
sitt embete företrädes af en annan, gifver Under-ståthållaren
kontant ersättning.
Af dessa skäl yrkar jag bifall till Utskffs hemställan.
Hr Nordenfalk, Carl: Af Betänlct synes, att Utsk:t
ej ingått i någon synnerligen grundlig pröfning af de af Ofver-ståthållare-embetet
anförda skäl. Utslct har såsom motiv för sitt afstyrkande
anfört endast, att då flere af de göromål, hvilka blifvit
Under-ståthållaren på sednare tiden uppdragne, vore af en
öfvervägande kommunal beskaffenhet och företrädesvis komme
Stockholms stad till godo, så borde Statens medel ickeo tagas
anspråk till vedergällning för så beskaffade göromål. A andra
sidan inhemtas emedlertid af Betänk:t, att Stockholms stad
med 2,250 K:dr bidrager till ifrågav:de embetsmans lön, samt
att någon representationsskyldighet ej åligger honom. Alltså
skulle med tillämpning af ofvannämnde grundsats staden kunna
anföra att då nämnda bidrag från staden utgår under namn af taffelpenningar,
men någon representationsskyldighet ej åligger Under-ståthållaren,
så skulle hela det nämnda bidraget kunna
indragas.
Då jag icke finner det af Utsk:t anförda skäl bevisande,
samt ingen talare framställt någon anmärkning mot beloppet af
den äskade löneförhöjningen, förenar jag mig med de Hrr, som
yrka afslag åt Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Bildt: (Detta yttrande, som blifvit talaren tillstäldt
för justering, har sedermera icke af honom blifvit återlemnadt.)
Hr Fåhrajus: 1 förevarande fråga ansåg vederbörande
Utsk:ts-afde!ning sig böra tillstyrka bifall till hvad K. M. förelagit,
och denna mening hyllade äfven jag. Men frågan föll i
Den 14 April f. m. 203
Utskts plenum. Egentliga skälen dertill, sådane de i Betänkt
äro anförda, har jag för min del icke kunnat gilla. Dock anser
jag mig böra taga Utsk:t i försvar mot den anmärkning, som
en talare framställt emot motiveringen, som ansågs innebära
det förklarande, att Under-ståthållaren icke hade någon representationsskyldighet,
hvilket förklarande kunde föranleda Stockholms
stad att indraga det såsom taffelpenningar från stadens
kassa utgående bidrag till hans aflöning. Jag får nemi. erinra,
att Stats-Utsk:t icke begagnat ett sådant motif, utan är hvad om
representations-skyldigheten förekommer i Betänkt endast ett
citat (rån Ofver-ståthållare-embetets utlåtande i ämnet. 1 alla
fall låter det väl tänka sig, att nämnde embetsman kan anses
hafva förbindelse att göra les honneurs för staden, utan att
hafva en sådan förbindelse å Statens vägnar. Jag vidhåller
emellertid den mening, som jag i Utskt sökt göra gällande, och
hemställer, att, med ogillande af Utskts afstyrkande, B. o. Ad.
måtte bifalla hvad K. M:t i denna punkt föreslagit.
Frih. Klinckowström: Med anledning af Frih. Bildts
sednaste anförande får jag nämna, att af samma skäl, som
Frilen framställt, att nemligen Under-ståthållaren på grund af
sin befattning komme i beröring med så mycket nöd och elände,
och derför ofta måste utöfva välgörenhet utöfver hvad hans
tillgångar medgåfve, hvarför han borde tillerkännas ersättning,
af samma skäl anser jag, att Stockholms stads fattigvårdsnämnd
och ordningsmän, hvilka kanske oftare komma i beröring med
eländet, än den nämnde embetsmannen, borde tillerkännas godtgörelse
fön den välgörenhet, de ofta manas att i ganska stor
utsträckning utöfva. Jag tror dock icke, att dessa Hrr och män
någånsin framställt ett sådant anspråk, hvilket sannolikt ej inom
representationen skulle vinna gehör.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskts hemställan.
Sedan ölverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utskts ifrågav:de hemställan och dels afslag derå samt beviljande
af det utaf K. M:t till fyllande af Under-ståhållarens
löneförmåner äskade anslag, 1,250 R:dr; framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utskts hemställan, hvarvid
svarades många ja och nej i blandning, och sedermera propos.
på afslag derå samt beviljande af ofvanberörde anslag, då svaren
likaledes utlöllo med många såväl ja som nej; hvarefter
och sedan propos. på bifall till Utskts hemställan förnyats samt
besvarats med talrika ja, blandade med många nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Bildt begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
204
Den 14 April f. ra.
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 7:de punkten
af Utiåt:t N:o 60, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och beviljar
det af K. M. till fyllande af Under-ståthållarens löneförmåner
äskade anslag 1,250 R:dr.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 67.
Nej — 42.
8:de, 9:de och 10:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
ll;te punkten.
Frih. Bildt: (Detta yttrande, som blifvit talaren tillstäldt
för justering, har sedermera icke af honom blifvit återlemnadt).
Hr Fåhreeus: Jag är ledsen att i denna fråga ej kunna
instämma med den första talaren. Att den förbättrade organisation
af hufvudstadens exsekutionsväsende, som med förslaget
afses, är ändamålsenlig, bestrider jag ingalunda, men dermed är
icke sagdt, att kostnaden skall utgöras af Staten. Det stora
antalet af skuldfordringsärenden och andra likartade mål i Stockholm
mot andra rikets städer kan ej utgöra skäl till undantag.
Naturligtvis beror det endast af den större folkrikheten. Visserligen
är Stockholms stads Öfverstyrelse hufvudsakligen att
anse såsom en Länsstyrelse, men till Öfverstyrelsen kan stadsfogden
icke vara att hänföra. Likasom Öfverståthållare-Embetet
i Stockholm, är äfven magis‘raten i Göteborg ölverexsekutor
för staden, men både denne och undcrexsekutorerna atlönas ur
stadens kassa. Men det som hufvudsakligast bör verka på frågans
bedömmande, är den omständighet, att det är i sjelfva
verket samma befattning, hvilken hädanefter skulle tillhöra stadsfogden,
som förut tillhört särskilde exsekutionsbetjenter, och då
dessa varit af staden aflönade, så är det väl ostridigt att aflöningskostnaden
icke rimligtvis kan öfverflyttas på Staten, endast
derföre, att innehafvaren af tjenstebefattningen bör, i ändamål
att dertill erhålla personer med något mera bildning, tilläggas
en högre tjenstegrad.
Jag yrkar på dessa grunder bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Klinckowström: Jemte det jag för min del instämmer
i det slut, hvartill Stats-Utsk:t kommit, och anhåller,
att R. o. Ad. äfven ville gilla detsamma, kan jag icke annat än
Dea 14 April f. m.
205
med några ord bemöta de anmärkningar, Frih. Bildt framställt
mot Utskrts hemställan. Det måste på det högsta förundra mig,
att Hr Frilun kunnat jemföra kronofogdarne i länen med den
föreslagna exsekutionskommissarien, ty, om jag icke alltför mycket
misstager mig, har Hr Frihm varit Landshöfding, innan han
blef Ofver-Ståthållare och borde således mycket bättre än jag
veta, att kronofogdarnes skyldigheter är långt vigtigare än de,
som skulle åligga exsekutionskommissarien; dessutom hafva kronofogdarne
mycket mindre löner än den, som är föreslagen för
en exsekutionskommissarie i Stockholm, och hafva icke något
tjenstebiträde. Såväl i sitt sednaste anförande som äfven vid
föregående tillfällen, då frågor, som rört Stockholms kommun,
förevarit, har Frih. Bildt velat antyda, att Stals-Utsk:t ansett
Stockholms stad såsom för sig främmande. Jag behöfver icke
mera än fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på de stora anslag,
som såväl vid denna som vid föregående riksdagar tillllutit
Stockholms kommun, för att R. o. Ad. skall finna, att en sådan
beskyllning är fullkomligt obefogad. Deremot tyckes Hr Frihm
anse Statsverket såsom Stockholms kommuns kassa. Jag skulle
tro, att Ofverslåthållare-Embetet har fullt skäl att vara belåtet
med de slut, hvartill Stats-Utsk:t i allmänhet kommit, ty alla
de anslag, som af K. M. äskats för dess behof och af R. St:r
ansetts billiga, hafva blifvit beviljade. Utsk:t har alldeles icke
betviflat nyttan och behofret af en exsekutionskommissarie i
Stockholm, utan frågan gällde endast, huruvida hans aflöning
borde bestridas af Staten eller kommunen. Såväl de af Hr
Fåhraus förut anförda skäl, som särskildt det förhållande att i
Göteborg en så beskaffad tjensteman allönas af kommunalmedel,
hvarom en magistratsperson från nämnde stad, hvilken är
ledamot af Stats-Utsk:t, meddelade Utsk:t upplysning, föranledde
Utsk:t att tillstyrka afslag å K. M:s Nåd. Propos. i ämnet. Som
detta Utsk:ts beslut, enligt min tanke, är grundadt på särdeles
goda skäl, får jag hos Hr Gr. o. Laudtm. anhålla om propos. å
bifall till detsamma.
Frih. Bildt: (Detta yttrande, som blifvit talaren tillstäldt för
justering, har sedermera icke af honom blifvit återlemnadt).
Frih. Klinckowström: Jag har begärt ordet endast för
att bemöta de af Frih. Bildt mot mig framstälda anmärkningar,
att jag skulle hysa afvoghet mot Stockholms kommun och i
detta afseende dela åsigter med den af mig åberopade magistratsperson,
som är ledamot af Stats-Utsk:t. Jag skulle tro, att
Hr Frihm numera hvarken i det ena eller andra afseendet känner
mina tankar och min opinion så nära, att han bör anföra
dem till R. o. Ad:s protokoll.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landm. upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan i förev:de puukt, dels ock afslag derå
206
Den 14 April f. xn.
samt bifall till K. M:s Nåd. framställning i ämnet; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsluts hemställan,
hvarvid svarades många ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt bifall till K. M:s förslag, då svaren
utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt besvarats
med talrika ja, blandade med många nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 11 :te punkten
af Utlåht N:o 60, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej,
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bifaller
K. M:s framställning rörande anvisande af medel till anställning
af en exsekutionskommissarie i Stockholm och ett biträde åt bemälde
tjensteman.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 57.
Nej — 37.
I2:te—18:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden bi föllos.
19:de punkten.
Gr. Mörner, Garl Göran: Att ytterligare öka anslagen
till sådane ändamål, som det ifrågav:de, hvilka synas höra till
den kategori, hvarom kommunen sjelf bör draga försorg, kan
jag ej finna tjenligt. Då jag för öfrigt helst skulle se, att hela
denna rubrik: »om färjor och färjekarlar» komme bort, anhåller
jag om afslag å detta af en enskild motionär begärda
anslag.
Hr Gyllenram, Henrik Gustaf Wilhelm: Med Gr.
Mörner erkänner jag visserligen att underhållet af färjor o. d.
i allmänhet bör vara en kommunens angelägenhet. Med den
här ifrågav:de eger dock det särskildta förhållande rum, att den
hufvudsakligen begagnas endast af embets- och tjenstemän o.
d., hvilka äro enl. taxa befriade från alla afgifter för öfverfarten.
DS således det föreslagna anslaget är af billighet påkalladt,
hemställer jag, att R. o. Ad. måtte bifalla detsamma.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm. _ upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
Den 14 April f. m.
till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag• derå, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma och, då
dervid svarades (lere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
20:de punkten.
Mom. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. b.
Hr Huss, Magnus: Då jag i afseende åden nu föredragna
punkten icke kunnat instämma med Stats-Utsk:ts majoritet, torde
jag få angifva grunderna för min afvikande åsigt. Utsk:t har
icke funnit skäl att tillstyrka hvad K. M. föreslagit i afs:de å
pensionerande af afvittrings- och storskiftes-landtmätarne, och såsom
grund för detta beslut åberopat den förväntade regleringen
af pensionsväsendet i sin helhet. Detta argument kan visserligen
i allmänhet hafva skäl för sig, men det hindrar dock icke, att
undantag böra göras i fall, hvilka verkl. kräfva undantag; och
ett sådant fall föreligger här. Under diskussionen öfver denna
fråga inom Stats-Utsk:t anfördes såsom ett skäl för afslag å K.
M:ts Propos, att afvittringslandtmätarne icke voro uppförda å ordinarie
stat, utan endast å förordnande; detta är en sanning, men
då orsaken dertill icke är den, att dessa tjenstebefattningar äro
provisoriska, utan den, att tjensterna komma att upphöra, när
en gång storskiftes- och afvittringsverket slutar, kan denna omständighet
ej inverka på frågans afgörande. Det är ovilkorligen
en moralisk skyldighet för Staten att förse dessa landtmätare med
pensioner lika väl som statens öfriga tjenstemän, och det är för
öfrigt en ren vinst för staten att de gamla, utslitna tjenstemännen
kunna taga afsked, så att yngre krafter kunna komma in i
deras ställe. Såsom förhållandet nu är, kunna ej de gamla afvittringslandtmätarne
taga afsked, utan de få antingen söka ständig
tjenstledighet eller ock endast sysselsätta sig med uträkningarne
hemma, under det ynglingar få verkställa de vigtiga och ansvarsfulla
mätningarne, allt detta till synnerlig men för Staten. Dessutom
bör man ej förbise, att afvittringslandtmätarnes tjenstgöring
är af alldeles olika beskaffenhet med Statens öfriga tjenstemän,
ty de förra måste under nära |:delar af året vistas ute i
skog och mark i nästan obebodda trakter, utsatta för alla ett
hårdt klimats besvärligheter. Följden häraf är den att de blifva
i förtid utslitna, så att de vanligen redan vid 60 års ålder äro
otjenstbara; exempel på sanningen häral kunna anföras från samtliga
de län, hvarest sådane landtmätare äro anställda. Det synes
mig derföre, att Utsk:t bort fästa afseende vid å ena sidan rättvisan
och billigheten af att Statens tjenstemän, när de användt
sina bästa krafter i ansträngande arbeten för dess räkning, erhålla
pension, när de ej vidare kunna göra tjenst, och å andra
sidan den vinst Staten skördar af att gamla, utslitna gubbar
komma bort och lemna rum för friskare krafter, ty endast här
-
208
Den 14 April f. m.
igenom kan afvittringsverket, skyndsammare än hittills skett, fullbordas.
Detta skäl torde vara tillräckligt talande, och får jag
således yrka afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:ts
Propos. i den rigtning, som Hr Fåhrsei reservation innehåller.
Gr. Posse: I öfverensstämmelse med R. St:rs beslut ega
afvittringslandtmätarne redan nu pensionsrätt, men pensionen
uppgår endast till 900 R:dr, under det att lönen är 1800 R:dr,
och den naturliga följden häraf har blifvit den, att de tjena qvar,
sedan de längesedan upphört att vara tjenstbara. Jag har t. o.
m. anledning tro, att det finnes en och annan, hvilken har tjenstledighet
för lifstiden; han åtnjuter sin lön, men gör ingen tjenst,
och derpå förlorar naturligtvis Staten, hvarjemte afvittringsverket
på detta sätt icke kan påskyndas så, som önskligt och behöfligt
vore. Då de skäl, hvilka inom Utsk:t blifvit anförda för att afvittringslandtmätarne
icke skulle vara berättigade att erhålla pension,
icke synas mig hållbara, och då frågan här endast gäller,
huruvida dessa tjenstemän skola, i likhet med Statens öfriga, vid
viss ålder erhålla hela sin lön i pension, får jag, på de skäl Hr
Fåhraus i sin reservation omnämnt och Hr Huss vidareutvecklat,
yrka afslag å Stats-Utsk:ts hemställan och bifall till Hr Fåhrai
reservation.
Frih. Klinkowström: I motsats mot hvad Gr. Posse och
Hr Huss hemställt, vågar jag anhålla, att R. o. Ad. ville bifalla
Utsk:ts hemställan i förevarande punkt. Detta fordrar dels konseqvensen
af det beslut, R. o. Ad. vid föredragningen af 5:te
punkten fattade angående förhöjning af öfriga landtmätares pensioner.
dels ligger det, enligt mitt förmenande, i sakens natur,
att R. St:r icke böra genom ett på förhand fattadt beslut angående
en del af de civila tjenslemännens pensionering, så att säga,
förrycka den stora och vigtiga frågan om ordnande af pensionsväsendet
i dess helhet, hvilken ännu är beroende på K. M:ts
pröfning, på det att icke, då denna fråga blifvit af K. M. utredd
och Propos. derom aflåtes till representationen, denna måtte genom
ett på förhand delvis fattadt beslut hafva bundit sina händer.
Jag finnér dessa omständigheter så vigtiga och talande, att
jag, i motsats mot Gr. Posse, anser Utsk:t hafva haft fullgiltiga
skäl för det beslut, hvari Utsk:t slädnät; men, äfven om man
granskar frågan i detalj, finner man dervid så mycket att anmärka,
att R. St:r svårligen kunna bifalla hvad K. M. föreslagit.
1 K. M:ts Propos. föreslås nemligen, bland annat, att storskiftesoch
afvittringslandtmätare skulle erhålla större pensioner än de
hafva löner, pensioner föreslås för tjenstemän, hvilka icke hafva
fasta löner, utan endast arfvoden, och dessutom föreslås, att pensionerna
skulle vara beroende af dessa arfvoden och tjenstgöringspenningarne;
allt detta är sådana nyheter, att jag är öfvertygad
om, att, om R. St:r gillade dem, skulle följderna af ett sådant
beslut blifva mycket skadliga. Det är visserligen sannt, att det
af en
Deu 14 April f. m.
209
af en reservant inom Utskit framställa yrkande icke är så vidsträckt
som K. Mits Propos., men jag hemställer, huruvida Ståndet
bör taga för godt hvad en reservant föreslår, och om det
icke är lämpligare att afvakta K. M:ts Propos. i en så vigtig
fråga som denna, ty säkerligen kan K. M. uppfatta denna för
hela civilstaten så vigtiga fråga både säkrare och bättre än en
enskild reservant.
Jag får på dessa grunder anhålla, att Utsk:ts hemställan
måtte af It. o. Ad. bifallas.
Hr Lagerstråle: Det har blifvit anmärkt, att, om R. o.
Ad. bi föllo hvad K. M. föreslagit i afseende å styresmännens samt
landtmätarnes vid storskiftes- och afvittringsverket pensionerande,
skulle ett sådant beslut innefatta en afvikelse från hvad It. o. Ad.
vid föredragningen al den 5:te punkten beslutat angående af K.
M. äskad förhöjning i pensionerna för öfriga landtmätare i riket.
Jag får dervid anmärka, att K. M. i afseende å öfriga landtmätares
pensionering föreslagit dels en annan pensionsålder än den
eljest stadgade, dels ock en annan grund för pensionernas bestämmande,
nemligen att de för de afiönade landtmätaren skulle
blifva högre än deras löner, och för de icke afiönade högre än
de för det närvarande äro. Som K. M:ts Nåd. Propos. angående
storskiftes- och afvittringslandtmätares pensionering äfvenledes
innefattar en förändring i pensionsåldren, vill jag icke yrka bifall
till densamma, utan anhåller endast, att It. o. Ad. ville godkänna
det förslag i inskränktare syftning, en reservant inom StatsUtsk:t
framställt, och hvaruti flera föregående talare instämt.
Detta förslag är, enligt min åsigt, fullt förenligt med hvad R. o.
Ad. vid 5:te punkten beslutat, enär det afser hvarken att storskiftes-
och afvittringslandtmätarne skulle erhålla pension vid
tidigare ålder än den allmänt gällande pensionsåldern, eller att
bereda dem högre pensioner än de, som tillkomma civila tjenstemän
i allmänhet, hvilkas löner icke öfverstiga 3000 rdr. Det
är visserligen sannt, att berörda landtmätares nuvarande löner
utgå i arfvoden, men jag hemställer, huruvida dessa arfvoden.
som utgöra hela deras aflöning, till sin beskaffenhet äro något
annat än en verklig lön. Dessutom finnes den skilnad mellan
dessa och öfriga landtmätare, att de förra äro anställda för direkt
tjenst för statens räkning, under det att de sednare egentligen
emottaga uppdrag af enskilda personer. Då Hr Fåhraei
förslag icke innefattar en så väsendtlig förändring, att det icke
kan bifallas oberoende af den K. Propos., som kari komma att
aflåtas om reglering af pensionsväsendet i dess helhet, får jag
hemställa, att R. o. Ad. ville godkänna detsamma.
Med förmälan, att tiden snart vore inne att, till åtlydnad af
K. M:ts Nåd. kallelse, begilva sig till Riks-Salen, hemställde Ilr
Gr. o. Landtm., att öfverläggningen i ämnet skulle uppskjutas
till e. m:ns plenum; hvilket bifölls.
H. IV.
14
210
Den 14 April f. m.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 67, i ani. af väckta motioner orri
åstadkommande och användande af Svensk jernvägsmateriel;
Sammans. Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 4, i ani. af väckta motioner om förändradt röstberäkningssätt
vid prestval m. rn.; samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 80, i ani. af
väckta motioner ang. ändringar i K. Förordnaie den 21 Mars
1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i
stad och om landsting.
Härefter afgick Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. A<j., företrädde
af två Härolder, kl. nära 2 till Riks-Salen, hvarest, efter
det Hr Stats-Bådet och Chefen fiir Civil-l)ep:tet Henrik Gerhard
Lagerstråle uppläst K. M:ts fullmakt lör H. Exc. Hr Just.-StatsMinistern
att meddela R. St:r K. M:ts Svar i ani. af åtskilliga
utaf R. St:r vid innevarande Riksdag antagna förändringar i
Tryckfrihets-Förordnm, äfvensom emottaga R. St:rs underd. svar
å K. M:ts Nåd. Propos:r i tvenne lagfrågor, H. Exc. Hr Just.-  Stats-Ministern uppläste K. M:ts ofvanomförmälda Nåd. Svar,
hvaraf ett exemplar till hvar och en af Riks-Ståndens Hrr Talmän
öfverlemnades.
Sedermera öfverleinnade Hr Gr. o. Landtm, till H. Exc.
Hr Just.-Stats-Ministern R. St:rs underd. skrilvelser:
l:o i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om antagande af en
författning ang. arfsrätt för oäkta barn; och
2:o i ard. af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till förnyad
förordning ang. jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Sedan plenum plenorum härefter afslutats och R. o. Ad.
lemnat Riks-Salen, åtskiljdes Ståndet vid utträdet derifrån, enligt
före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, kl, j3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 14 April e. m.
211
Lördagen dea 14 April 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för den 10 sistl. Mars e. in.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till K. o. Ad:n ölverlemnats
ett antal af omkring 10 biljetter till K. LandtbruksAkademiens
sammankomst den 16 dennes, samt anmodade de
ledamöter af R. o. Ad:n, som önskade deraf sig begagna, att
anmäla sig hos Riddarhusfiskalen.
Upplästes och lades till handlingarna K. M:ts denna dag å
Rikssalen ölverlemnade svar i anledn. af åtskilliga utaf R. St:r
vid innevarande riksdag antagna förändringar i TryckfrihetsFÖrordningen;
och skulle det nådiga svarets innehåll meddelas
Expeditons-Utsk:t, för att iakttagas vid Riksdags-beslutets uppsättande.
Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att Riks-Ståndens Hrr
Talmän vid hållet sammanträde hade, under förutsättning att
Bevilln:s-Utsk:ts Betänk. N:o 8, angående tullbevillningen, blefve
hos samtliga Riks-Stånden för andra gången bordlagdt, ölverenskommit
dervid föreslå, att detta Betänk, skulle företagas till
algörande nästkommande Lördag den 21 dennes.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 60,
ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel.
20:de punkten.
mom. b.
Hr Huss, Magnus: Ehuru jag redan på f. m. yttrade
min åsigt i denna fråga, ber jag att nu endast få med några
ord besvara Frih. Klinckowström.
212
Den 14 April e. m.
Den ädle Frilen har ansett att det allmänna pensionsväsendets
grund skulle rubbas, om man nu beviljade pensioner åt
dessa tjenstemän, men härpå ber jag få svara att denna anmärkning
torde sakna all giltighet, emedan de nu redan hafva
pensionsrätt. Någon jemförelse mellan denna och den öde punkten,
som af R. o. Ad:n bilölls, torde icke vara lämplig, enär i
denna punkt endast var fråga om lista och 2:dra landtmätarne.
Frih. Klinckowströms andra anmärkning gick derpå ut att K.
M:t bättre än R. St:r kan se och döma om hvad som i detta
fall är rätt och billigt. Detta är ganska sannt, och K. M:t har
äfven uttalat den åsigten att dessa tjenstemän äro förtjente af
högre pensioner, hvartill ock kommer att en härvarande Konungens
rådgifvare förklarat sig belåten med det belopp, reservanterna
föreslagit.
Härtill kommer slutligen att dessa tjenstemän icke vid framskriden
ålder kunna taga afsked i följd al det låga pensionsbeloppet,
utan tvingas att qvarstanna vid tjensten, som de ej förmå
sköta på annat sätt än sittande hemma på sina rum, lemnande
tjensteutöfningen ute på fältet och i skogarna åt unga oerfarna
auskultanter, hvarföre det vore en ren vinst för Staten, om de
kunde ersättas af yngre krafter, i och för alvitlringsverkets påskyndande
till ett snart slut.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å Utskits Betänk,
samt bifall till reservationen.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Som denna punkt fö
rekom
till behandling redan på f. m., hade jag då tillfälle att
yttra mig om de skäl, som förefinnas för bifall till Stats-Utsk:ts
förslag och för afslag å K. Mits Propos. Jag har icke nämnt ett
ord om att pensionsväsendets grund skulle rubbas i händelse
dessa pensioner bifallas, utan endast sagt att det skulle rubba
den Propos. om samtlige civiltjenstemännens pensionering, som
K. M:t är sinnad att afgifva, hvartill ytterligare kommer att R.
St:r derigenom skulle binda sig vid vissa vilkor, hvars vidd och
omfattning vi icke nu kunna inse. Slutligen har man föreslagit
pensionen till högre belopp än lönen och t. o. m. begärt pension
åt de tjenstemän, som icke ens hafva någon lön, och på
dessa förenade skäl får jag anhålla om bifall till punkten, sådan
den af Stats-Utsk:t är föreslagen.
Hr Huss: Jag har endast ett svar att gifva den si
ste
värde talaren oell det är att han afviker från logikens
grunder. Han säger nemligen att, om dessa pensioner beviljades,
skulle man derigenom rubba de allmänna bestämmelserna
för pensionsväsendet. Detta antagande är belt och hållet origtigt,
ty de af reservanterna löreslagna pensionsbelopp äro beräknade
just efter de grunder, som gälla för alla civila tjenstemän.
Härtill kommer ytterligare att då Konungens rådgifvare
Den 14 April e. m.
213
gillat detsamma, så bör det icke kunna inverka rubbande på
det förslag, K. M:t är sinnad att framlägga.
Jag måste således vidhålla mitt yrkande.
Frih. Klinckowström: Det kan icke annat än på det
högsta förvåna mig att Hr Huss icke kan förstå mig, då jagså
tydligt uttrycker min mening, och säger att det kan rubba det
pensionsförslag, hvarmed K. M:t ämnar ingå till R. St;r och
hvarom vi ännu icke veta något. Hvad Hr Huss anmärkt om
att en af Konungens rådgifvare yttrat sig för denna fråga, så
får jag deremot erinra, att jag, med all aktning för Statsrådet
Lagerstråle, dock tror att han uppträder på detta rum såsom
Hr Lagerstråle, och icke sora en af Konungens rådgifvare, och
således icke heller här kan säga hvad Konungen bestämmer i
sitt Statsråd.
Hr von Knorring, Oscar: Ehuru jag ogerna uppträder
mot Frih. Klinckowström, måste jag dock nu med ett par skäl
bemöta honom.
Han säger nemligen att man borde vänta till dess civilstatens
pensionskassa blefve ordnad, så att den äfven komme
Landtmätarne till godo. Jag ber då få fästa uppmärksamheten
derpå, att man redan länge hållit på med detta arbete och att
en väntan på slutet häraf skulle blifva alldeles för lång.
Vidare ber jag få anmärka att det icke är första gången
som pension lemnäs till högre belopp än lönen. Vid det regemente
t. ex., der jag tjenar, har man lön och arfvode, men pensionen
beräknas efter hela beloppet.
Jag anhåller att R. o. Ad:n, med afslag å denna punkt,
ville bifalla reservanternas förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan, dels ock af Hr Huss, att R. o. Adiri, med afslag
derå, måtte i så måtto bifalla K. Mits ifrågavarande Nåd. framställning,
att storskiftes- och afvittrings-Iandtmätare förklarades
berättigade att vid afskedstagande erhållla pension, motsvarande
det för tjensten anslagna arfvode, så framt de vilkor för öfrigt
äro uppfyllda, som för civila tjenstemäns pensionsrätt i allmänhet
äro gällande.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många noj jemte
några ja, och derefter propos. på afslag derå samt antagande
af Hr Huss’ förslag, då svaren utföllo med många ja och åtskilliga
nej; och förklarades ja nu varit öfvervägande.
21:sta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
22;dra punkten.
214
Den 14 April e. m.
Ilr F åhrauis, Edvard: I)å bland sednare tiders anslagsfrågor
finnas få, hvilka förete så många anmärkningsvärda besynnerligheter,
som de äskade anslagen till landtbruksinstitutet
vid Alnarp, torde det icke räknas mig till last, om jag börjar
med att draga R. o. Ad:n till minnes, hvad i denna sak vid
föregående tillfällen förelupit; för att derpå bygga ett omdöme
öfver frågans nuvarande ståndpunkt.
Sedan det 7:de allmänna Svenska landtbruksmöte! år 1855
uttalat sig för inrättande af ett nytt landtbruksinstitut för 40 å
50 elever, hvilket institut helst ansågs böra förläggas i södra
delen af riket, sedan vidare landtbruksakademien understödt
samma förslag och Skånska hushållningssällskapet för sin del
hemställt att det ifrågasatta institutet borde förläggas å Alnarps
kungsgård, som — jeml kt Konungens Relindes intyg — dertill
bade »fullt tillräcklig areal,» öfverlemnades till K. M:t af berörde
Konungens Befh:de ett »i samråd med erfarne personer och med ledning
så väl af förhållandena i orten som af upplysningar från Ultuna»
upprättadt kostnadsförslag. Om än de i detta förslag upptagna summor
af de mägtige i Sveriges rikaste provins nu förklaras hafva varit
alldeles otillräckliga och orimligt låga, fördes då för tiden
ett helt annat språk. Landshöfdingen i länet förklarade då, att
kostnadsförslagets tillförlitlighet icke kunde sättas i fråga, såsom
uppgjordt af »8 possessionaten af de skickligaste och aktningsvärdaste
i Skåne,» — och något ytterligare tillskott skulle aldrig
behöfvas. Utom ersättning till arrendatorn (~ 45,000 rdr),
ansågos till sjelfva byggnaderna erlordras 145,000 och till inventarier
75,000 rdr, eller tillsammans 265,000; om derifrån
afdroges befintliga tillgångar, = 65,000; utgjorde alltså 200,000
rdr den summa, som för en gårig behöfdes, hvartill kom ett
årsanslag af 18,000 rdr, hvaremot vid institutet undervisning
borde meddelas åt 24 frilärlingar och 28 elever. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse härmed utfärdades till R. St:r en K Propos.
den 26 Febr. 1857. Säkert minnes det Högloft. Ståndet
ännu, huru denna framställning till en början rönte starkt motstånd,
dels i betraktande af de i och för sig rätt artiga anslagsfordringarna,
dels af farhåga att det för framtiden icke skulle
stanna dervid. Stats-Utsk:t afstyrkte det begärda beloppet, men
man lyckades genomdrifva en återremiss, hvarefter samma Utsk.
ånyo föreläde Ständerna Irågan, denna gången tillstyrkande, ehuru
med en nedprutning af anslaget från 200,000 till 175.000 rdr.
Sålunda modifierad, antogs den K. Propos:n af R. St:r, hvilka
så mycket hellre ansågo sig kunna och böra besluta den ofvannämnda
nedsättningen i summan, som denna just förordades af
Gr. Reck-Friis, som varit en af de beprisade »8 af de skickligaste
och aktningsvärdaste i Skåne» och sorn också sedermera blef ledamot
i institutets styrelse. — Tror man nu, att dermed saken
skulle blifvit hjelpt till ett lyckligt slut, så bedrager man sig
storligen. En riksdag fick väl gå förbi utan nya anslagsfordringar,
men vid den påföljande — 1862—1863 årens — äskades
förhöjning i anslaget från 18,000 till 32,675 (således mer än
Ben 14 April e. m.
215
dubbelt mot det vid Ultuna) samt anslag för en gång till ekonomibyggnader,
tröskverk och lokomobil m. m. Ständerna afslogo
det sistnämnda, och böjde årsanslaget med endast 6,000
(till dubbelt mot Ultuna); dessutom lemnades dock ett räntefritt
lån å 30,000 rdr till grundförbättringars utförande. Man
har nu erfarit, att Styrelsen för Alnarp på enskilda händer
skuldsatt institutet år elter år, och att Styrelsen nu fordrar,
att Staten utan vidare betalar dessa skulder med (till en början!)
50,000 rdr; att i öfrigt äfven andra anslag begäras —till
en del al ganska vackra dimensioner — inhemtas af löljande
punkter, som nu ej höra hit. Det är visserligen sannt, att antalet
elever vid institutet ökats, så att de nu utgöra 42, förutom
28 lärlingar, men så har oek elevernas årsafgift blifvit förhöjd
från 600 till 750 rdr.
Då man nu betraktar denna sak, så väl i oell för sig, som
med tillbörligt afseende å frågans »antecedentia,» må det tillåtas
mig att — utom frågans rent financiela sida, som ingalunda saknar
sin betydelse, då det gäller så pass betydliga belopp — få
särskildt framhålla 2:ne omständigheter, som härutinnan synas
mig synnerligen behjertansvärda. Den ena är den, som — jag
medgifver — thyvärr icke är så alldeles ovanlig, att man nemligen
begär ett anslag med förespeglingar att derutöfver ingenting
vidare erfordras, men sedermera—när affären väl är lyckligen
inledd — slutar man icke så snart med sina stundom rätt
trotsande pretentioner, hvilka blifva så mycket svårare att afvisa,
som man så lätt har till hands sitt: »om detta ej beviljas,
tillintetgöres inrättningens gagneliga verksamhet» (som dock
redan kostat så mycket)! En vida svårare omständighet, och
lyckligtvis vida ovanligare — om ej hittills alldeles oerhörd —
är emellertid den, att en underordnad myndighet dristar sig att,
tvärtemot R. Stms uttryckliga beslut, öfverskrida gällande Riksstat,
fullfölja byggnadsplaner m. m., hvartill medel af folkets
representanter nekats, bereda sig tillgångar genom att upptaga
enskilda lån och derefter helt enkelt fordra — ersättning af R.
St:r. Tvifvelsutan är detta beteende ur formel och konstitutionel
synpunkt af så stor vigt, att hvar och en borde väl betänka
sig, innan lian härutinnan skapade ett prejudikat, som
kunde vålla de allra betänkligaste följder. Eller är det ej längre
R. St:r, som allena ega beskattningsrätt vid allmän riksdag?
Skola underordnade styrelser och direktioner hafva rätt att utan
ansvar öfverskrida sin befogenhet och till på köpet trotsa sig
till anslag? Skulle ens Regeringen våga att tilltro sig något dylikt?
Mig synes, att Utskrt alltför skonsamt behandlat landt
bruksinstitutets
styrelse, om det än icke kunnat godkänna allt
hvad bemälde styrelse låtit komma sig till last. Vida konseqventare
har en reservant, Hr Hjerta, yttrat sig i denna fråga,
och jag kan icke neka mig det nöjet att här upprepa hans tänkvärda
ord:
»Jag kan icke dela den eftergifvenhet Utsk:t i denna punkt
visat, att till och med utan uttalande af det allvarsamma klan
-
216
Den 14 April e. m.
<ier, sorn dervid vore befogadt, ersätta den skuld, som institutets
direktion eller landtbruks-institutet åsarnkat sig. Mig förekommer
det nemi. såsom ett af de vådligaste efterdömen, hvilket
skall komma att bära sorgliga frukfer, om vid organiserandet
af någon inrättning, som bekostas af allmänna medel, den
myndighet, åt hvilken utförandet blifvit anförtrodt, skall, utan
afseende på de planer och kostnadsförslag, som legat till grund
för statsanslagets beviljande, kunna efter eget behag utsträcka
företaget i en långt större skala, som gör de beviljade medlen
otillräckliga, under förlitande derpå, att representationen i allt
fall efteråt blir tvungen att betala. — Under den långvariga och
varma öfverläggningen härom inom Utslct, tiafva alla de ledamöter,
som yttrat sig, erkänt rigtigheten af denna åsigt, men
pluralileten stannade likväl vid meningen, att icke någon annan
utväg finnes än att vidkännes ifrågavarande skuld. Jag vågar
dock vara af den motsatta tanken, att Staten icke bör ikläda
sig densamma, emedan jag tror det vara en pligt att vårda
helgden af den grundsats att Statsmagternas föreskrifter skola
respekteras, och angeläget att K. St:r icke visa sig vanmägtige
mot det enskilda godtyckets tilltag, om än, såsom bör erkännas,
någon egennytta icke deruti ingår.»
Man invänder väl, att ändamålet är godt, och att penningarne
blifvit väl använda; men, äfven om detta är fallet — hvilket
jag ej förstår — kan jag aldrig medgifva giltigheten deraf,
att »ändamålet helgar medlen» Väl är det möjligt, att ett afslag
vid denna riksdag till föga eller intet tjenade, ty då härnäst
af vid pass 300 representanter 115 ledamöter i l:a och
150 i 2:dra kammaren eller tillsammans 265 antagligen blifva
företrädesvis jordbruksinstressets målsmän, lärer väl vederbörande
Landtbruksinstitut då få allt hvad de önska, men så vida
principen ännu anses böra gälla något, torde i alla fall, med
afseende å frågans icke ringa konstitutionela vigt, det rätta äfven
nu få vara det rätta, och då jag alltså på det bestämdaste yrkar
rent afslag å denna punkt af Stats-Utsk:ts Betänk., hoppas
jag få kraftigt understöd af dem, som såväl i fråga om Franska
traktaten, som vid s. k. déchargebetänkandet m. fl. så ifrigt
motsatte sig hvarje befaradt ingrepp från regeringens sida i folkets
genom dess representanter utöfvade beskattningsrätt, ty icke vore
det väl bättre, om denna rätt finge åsidosättas eller trampas
under fotterna af Direktionen för Alnarpska Institutet.
Hr von Ehrenheim, Per: Afven jag måste erkänna att
jag med förvåning läst Utsk:ts yttrande äng. Alnarps skuldsättning.
Det kan nemi. icke annat än väcka förundran att sedan
institutets Styrelse öfverskridit det beviljade anslaget, så berättar
den helt enkelt att detta skett, emedan den icke fått hvad sorn begärts,
och kastar felet på Ständerna, sorn ej beviljat så mycket
som erfordrats. Häraf skulle således följa, att när en inrättning
icke får sina önskningar om anslag uppfyllda, så behöfver
den blott upplåna medel och sedan vända sig till K. St:r för
Den 14 April e. m.
217
att få (Jern betalta. Den förste värde talaren har ganska rigtigt
påpekat det betänkliga uti ett sådant förfaringssätt, och säkert
är att, om något sådant af K. M:t försöktes, skulle det ådraga
hans rådgifvare en ganska sträng ansvarspåföljd.
Med afseende derpå att denna fråga, i händelse af afslag,
framdeles torde återkomma och att bemödandet under tiden
kommer att gå ut på att med institutets tillgångar betala skulden,
hvilket torde vara skadligt för institutets verksamhet, vill
jag emedlertid icke yrka afslag å Stats-Utsk:ts förslag, men det
synes mig som en allvarlig erinran mot detta förfaringssätt bör
från R. St:r utgå. Jag får således vördsamt hemställa att R.
o. Ad,, med bifall till Stats-Utsk:ts hemställan, mätte besluta att
hos K. M:t anhålla att Styrelsen för Alnarps Landtbruksinstitut
måtte förständigas att för framtiden undvika större utgifter än
tillgångarne medgifva.
Frih. von Schulzenheim, David: Lika med den siste
värde talaren, vill jag icke motsätta mig det af K. M:t begärda
och af Stats-Utsk:t tillstyrkta anslaget, och detta så mycket
mera som jag skulle önska tredubbla de flesta anslag till denna
hufvudtitel, som omfattar anslagen till landets modernäring, hvilken
sannerligen både förtjenar och i närvarande stund behiifver
framför alla andra ihågkornmas. Då jordbruket och de,
som idka det, hufvudsakligast bidraga till Statens inkomster,
är det verkligen icke för mycket hegardt, att de nödiga bildningsanstalter,
hvarigenom ett rationelt och nationelt hushållningssätt
och arbetsmethoder utbredas, äfven blifva tillräckligt
doterade och dymedelst jordbruket satt i stånd, att i någon
mån bättre uthärda de statsekonomiska experimenter, hvarför
det genom en förvänd Bank- och Tullagstiftning under flere år
varit utsatt; men i likhet med föregående värde talare har jag
icke kunnat undgå att fästa mig dels vid det oformliga i Styrelsens
för Alnarp förfaringssätt och dels vid de besynnerliga
siffror, som i redogörelsen förekomma. Det måste äfven förefalla
underligt att man, då icke alla önskningar genast uppfyllas,
anser sig kunna draga vexel på framtiden, utan all försyn.
Det är som om en person, hvilken fått i gåfva 200,000 rdr,
skuldsatte sig år från år, förklarande att detta sker på grund
af att han fått för litet för att kunna tillfredsställa alla sina
önskningar. Men här skola vi komma ihåg att det är R. St:rs
ensak att anslå alla medel, äfvensom att neka anslag, om tillgång
för tillfället icke finnes i Statskassan. Det är isynnerhet
vid en jemförelse med Ultuna som oefterrättligheten af hushållningssättet
vid Alnarp ännu tydligare framstår. Ultuna måste
äfven skuldsätta sig för 40,000 rdr, hvilken lånesumma, om
jag ej missminner mig, erhölls hos Baron Tamm på Österby,,
men dessa medel fick Ultuna sjelf betala, och mottog dessutom
ett K. M:ts Bref, deruti detsamma anbefalldes att inskränka sina
utgifter inom de af R. St:r lemnade anslag. Vid jemförelsen
mellan dessa begge Landtbruks-Institut förefaller det mig, sorn
218
Den 14 April e. ro.
om det origtiga i både sätt och form ligger på Alnarps sida,
och derföre måste jag lorena mig med den siste värde talaren
i anhållan att R. St:r vid beviljandet af den begärda summan
ville hos K. M:t anhålla, att K. M:t måtte förständiga Alnarps
Styrelse att icke vidare skuldsätta sig, eller utsträcka sina byggnads-
eller odlingsföretag i någon större skala, än de af R. St:r
lemnade anslag medgifva.
Hr Trolle, Carl Axel: Jag kan icke annat än erkänna
att de förhållanden, som blifvit framlagde i Stats-Utsk:ts Retänk.,
kunna synas besynnerliga, men detta besynnerliga skulle väsendtligen
försvunnit, om Utsk:t kunnat hafva den kännedom om
alla dertill verkande orsaker, som äro mig, i egenskap af ledamot
i Institutets styrelse, väl bekanta. Så är det visserligen
ett faktum, att styrelsen för bestridande af Institutets utgifter
skuldsatt sig eller Staten, hvilket man då behagar anse
det vara; men en fråga, som måste besvaras innan man
rätt kan bedomina saken är, huruvida eller i hvad mån det
berott af styrelsen att undvika denna skuldsättning. Härvid
får ej förbises, att styrelsen måste anskaffa hvad som behöfdes
för att hålla läroverket uppe. Den måste således utbetala
betingade löneförmåner till lärarne, anskaffa mat, bränsle,
lysning och läkarevård m. m. för lärlingarne; men till bestridande
af dessa utgifter var det bestämda statsanslaget otillräckligt
och utaf landtegendomen lyckades det icke styrelsen att
erhålla något öfverskott, sedan den med minst 15 rdr pr tunnland
utgående arrendeafgälden till Staten blifvit erlagd; fastmera
uppstod under de ogynnsamma konjunkturer som de sednare
åren varit rådande för landtmannen, en ej obetydlig förlust på
dessa arrendevilkor. Lärare voro anställda och kunde väl icke
alsättas. Lärjungar voro antagna på år och dessa kunde
man väl ej heller visa bort från Institutet. Till följe af detta
ohjelpliga förhållande mellan å ena sidan behörigen ingångna
förbindelser och dermed oskiljaktigt förenade utgifter och å den
andra otillräckliga inkomster — som det icke berott af styrelsen
att öka — är det som skuldsättning måste ega rum;
och då lärer Institutets styrelse icke kunna ställas till ansvar
derför, ty dess lörsta pligt var att uppfylla behörigen ingångna
förbindelser och sålunda upprätthålla Institutet. En talare har
förmenat att styrelsen, genom antagande af flera elever, än föreskrifvet
är, om än i god afsigt, dock otillåtligt vållat eller
ökat skuldsättningen, men detta är ett fullkomligt misstag.
Onekligen har Styrelsen ökat elevernas antal från 28 till och
med 40 å 42, men ingalunda frielevernas, hvilket alltid stannat
inom det föreskrifna 4-talet, utan blott antalet af betalande elever;
men som deri, ehuru ringare, betalning, som dessa under
de första 2^ åren erlade, likväl fullt motsvarade kostnaden för
födan, och ölrige utgifter väsendtligen blelve oförändrade, enär
lärarnes antal eller deras löner icke ökades, och utgifter för
bränsle och lysning förblefvo ungefär desamma som förut, der
-
Den 14 April e. m.
219
före afl de allmänna rummen i allt fall skulle eldas och uppvärmningen
af elevrummen sker medelst en värmeapparat gemensam
för såväl dessa som en del andra rum, har Styrelsen
således icke heller genom Institutets utvidgade verksamhet förorsakat
Staten några utgifter, men väl bättre uppfyllt Institutets
bestämmelse. Sådant är verkliga förhållandet med denna
så strängt bedömda skuldsättning, som vid ett hastigt påseende
kan se ganska illa ut. Styrelsen hade måhända kunnat kasta
yxan i sjön och lemtia läroverket åt sitt öde, men förvissad,
att R. St:r haft fullt allvar med sitt beslut om Institutets inrättande,
har styrelsen uppfattat sin kallelse annorlunda, och
derför tror jag att man bör hålla henne räkning. En talare
har sagt, att då styrelsen begärde 200,000 rdr till Institutets
ordnande, meri endast fick dertill 175,000 rdr, så var det ett
öfverskridande af R. Stills vilja att ändock använda 200,000 rdr
för samma ändamål; men jag hemställer till Eder, Mine Hrr!
om J icke velen att knappast något byggnadsföretag kan utföras
till det beräknade beloppet, då man måste till det yttersta
inskränka sina anspråk. Så var äfven här förhållandet: ett
misstag vid första beräkningen har blifvit begånget, men dervid
stannade det ock; ty ehuruväl styrelsen byggt för större summa
än anslaget dertill varit, så är dock egentliga resultatet deraf,
att Staten fått mycket bättre byggnader än den kunnat påräkna,
och detta utan skuld, emedan enskilde personer skänkte det
bristande beloppet. Institutet var också utan skuld, då den stora
byggnaden stod färdig, och egde dertill några tusen riksdalers
öfverskott. Nuvarande skuld har således sin upprinnelse från
den tid .Institutet trädde i verksamhet och al orsaker som redan
blifvit uppgifna. Jag hoppas att R. o. Ad. häraf torde finna
att styrelsen icke handlat så, som man velat påstå. Styrelsen
har ock aldrig dolt det nu så mycket klandrade förhållandet,
utan årligen framlagt detsamma för de af K. Mit förordnade
revisorerna", hvilka alltid godkänt styrelsens handlingssätt och
med stöd af gällande reglemente meddelat styrelsen full décharge.
Man har, beträffande denna skuld, vidare anmärkt, att densamma
de första åren af Institutets verksamhetstid ökades ända
till 60 å 70,000 rdr, men orsaken dertill är att bokslutet uppgöres
den 14 Mars, hvarföre en stor del af grödan, såsom osåld,
och kanske otröskad, ingått i tillgångarne stundom till ett värde
af omkring 30,000 rdr. Styrelsen hade helier icke skyndat
att sälja, då prisen varit låga, utan spekulerat i handeln så godt
den kunnat, för att minska hotande förluster på arrendevilkoren.
Utan tvifvel ha R. Stir förmenat dessa vilkor vara bättre än
de äro, då de icke vid sistlidne riksdag beviljade hela den tillökning
i anslaget, som styrelsen, inseende dess otillräcklighet,
skyndade att straxt efter Institutets Öppnande begära. Denna
förväntan har emedlertid slagit fel, måhända till någon del till
följd af brist i förvaltningen, men för visso hufvudsakligen i arrendets
och konjunkturernas beskaffenhet.
220
Dea 14 April e. m.
Jemförelsen med Ultuna torde icke vara så alldeles rigtig,
ty då denna landtegendoms afkastning blifvit vid statsanslagets
bestämmande beräknad till 6,000 rdr årligen, men gifvit derutöfver
år i år räknadt 7-—8,000 rdr; så bär Ultuna derigenom
i sjelfva verket åtnjutit ett betydligt större årligt understöd af
Staten än Alnarp, sorn deremot gjort förluster på sitt arrende
af landtegendomen. Må vara att egendomen Ultuna kunnat skötas
bättre, men säkert är att styrelsen för Alnarp uppbjudit
hela sin förmåga för att uppfylla sina skyldigheter.
Efter de upplysningar, jag nu haft äran lenina, hoppas jag
att R. o. Ad. skall bedöma förhållandena vid ifrågav:de skuldsättning
något mildare än reservanterne och en del talare på
detta rum, och anhåller derföre vördsamt att R. o. Ad. ville
godkänna Stats-Utsk:ts förslag.
Frih. Klinckowström: Efter den utredning, som af Hr
Fåhraeus blifvit leornad, har jag icke mycket att tillägga.
Hr v. Ehrenheim bar yrkat att R. St:r, utan att afslå den
summa för hvilken styrelsen råkat i skuld, måtte accentuera
sitt missnöje öfver dess förfaringssätt. Jag kan icke annat än
förena mig i detta yrkande, men jag tror äfven att klandret för
denna skuldsättning icke så mycket bör påläggas Alnarps styrelse,
— som består af utmärkte och fosterländske män, och
som, i lofvärd sträfvan att få Institutet så fullständigt som möjligt
i alla rigtningar, Öfverskridit anslaget i hopp att sedermera
få skulden ersatt — som icke mera den person, som stålt i spetsen
för denna styrelse och som bort tillbakahålla densammas
fosterländska ifver. Dervidlag tror jag att felet ligger, och anser
äfven att K. M:t bort låta granska förhållandena, på det anslaget
icke skulle blifva öfverskridet.
Som frågan nu står, är emedlertid icke annat att göra än
bifalla de 50,000 rdr till afbetalande af Institutets iråkade skuld,
hvarföre jag förenar mig med Hr v. Ehrenheim i dess yrkande.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Hvar och en, som under
dessa sista Riksdagar sutit i Stats-Utsk:t, har icke kunnat
undgå att erfara ett obehagligt intryck hvar gång Landtbruks
institutens
affärer varit på tapeten. Det torde vara bekant lör
alla att 1862 års R. St:rs revisorer mot dessa inrättningars handhafvande
gjort ganska allvarliga anmärkningar, äfvensom att de
efter sista Riksdagen tillsatte revisorerne i sin berättelse uttalat
den önskan att jordbruket vid våra landtbruksinstitut skulle
så ordnas att det bar sig. För den som icke förstår dessa saker,
måste det onekeligen förefalla besynnerligt att dessa inrättningar,
som hafva understöd af Staten, icke bära sig, utan måste begära
än ytterligare tillskott, ty på grund häraf måste man komma
till den slutsatsen att alla andra jordbruk, som icke kunna påräkna
dessa extra inkomster, måste gå under. Så t. ex. finnes
vid Alnarp en mängd arbetare, som icke hafva annat än kosten,
och detta måste väl vara en fördel, som hvarje jordbrukare
Den 14 April e. m.
221
borde sätta värde på. Men det är nu en gång för alla ett oblidt
öde, som hvilar öfver Instituten, synnerligen fivad Alnarp beträffar,
som får betala 1200 tunnor säd i arrende. Detta må äfven
gälla som svar på Frih. v. Schulzenheims anmärkning. Emedlertid
förefaller det vid första påseendet ganska öfverraskande,
att man så lefvat öfver tiilgångarne och åsamkat sig en icke
obetydlig skuld, för hvars betalande man nu vänder sig till R.
Sl:r; men vid närmare granskning kan man dock finna eh förklaringsgrund
härför, om jag ock härutinnan icke kan gå så
långt som Hr Trolle, ty man måste hogkomma att de 38 eleverne
lemna icke så små bidrag.
Emedlertid lider det intet tvifvel att styrelseledamöterna
blottställt sig för de obehagligheter, som ett öfverskridande af
anslaget borde medföra, för att kunna drifva institutet i den
skala och på det sätt, som behöfdes för att motsvara de anspråk,
man i provinsen gjorde sig i afseende på Institutets skötande.
Styrelsen har sålunda haft en ganska svår befattning, och det
nit samt den omtanka den i många afseenden visat gör att man
vid närmare skärskådande dömer mildare än vid första påseendet,
och på dessa skäl har jag slutit mig till Utsk:ts förslag.
Hvad åter Hr v. Ehrenheims tillägg angår, så talades visserligen
derom på Utslcts Aldeln., men man ansåg att då detta
klander förekom i motiverna, så var det öfverflödigt att vidare
tala derom. På dessa grunder får jag anhålla om propos. på
bifall till denna punkt.
Hr Trolle: Jag är visserligen de två sista talarne för
bunden
för deras goda tanke om Institutets styrelse, men jag
kan likväl icke förbise, att deras yttrande gått derpå ut, att
de icke ville taga min förklaring för god, att nemligen styrelsen
varit nödsakad till de höga utgifterna. Hr Skogman har
yttrat sig så, som om han trodde att något mindre kunnat vara
tillräckligt, och Frih. Klinckowström har ansett att styrelsen
velat göra Institutet alltför mycket lysande. Detta sednare har
förmodligen afseende på de uppförda byggnaderne, men jag har
redan förut haft äran upplysa, att de äro uppförda i högsta grad
billigt och derjemte med tillhjelp af enskilda bidrag; oell då desamma
icke ådragit Staten någon skuld, är det väl icke ett fel
att de äro bättre och vackrare än de behöft vara.
Till svar på hvad Hr Skogman och andre sagt om utgifter,
som förmenats vara mindre nödiga, ber jag få nämna något om
dylika kostnader, som tid efter annan nedlagts på egendomen.
Så har jorden blifvit till någon del grunddikad och merglad,
hvarförutan goda kreatur anskaffats. Men det må väl icke vara
något fel af styrelsen för ett landtbruksinstitut att söka sköta
jordbruket så väl som möjligt, och för öfrigt är det uppenbart
att Institutet, som är ett praktiskt läroverk, måste praktiskt
undervisa lärjungarne om de vigtigaste förbättringsmedlen.
Sedan jag nu sökt vederlägga de anmärkningar, som blifvit
framställda mot styrelsens handlingssätt i ett eller annat
222
Den 14 April e. m.
hänseende, ber jag att, med anledning af Hr Skogmans yttrande,
att Stats-Utsk:t bar en gammal erfarenhet af dyrbeten
utaf landtbruksinstitut, få tillägga några reflexioner.
I en tid, sådan som denna, då man offrar hundratusentals
rdr på slöjdskola i Stockholm och Göteborg, på teknologiskt
institut i Stockholm m. m. dylikt, förekommer det mig högst
anmärkningsvärd!, att man städse klagar öfver vida mindre kostnader
för landtbruksinstituten, ehuru landtbruket fortfarande är
och väl också förblifver vår hufvudsakliga modernäring, och i
öfrigt njuter ingen hjelp, men likväl är i ett ganska väsendtligt
hänseende förhindrad att hjelpa sig sjelf genom det åt hypoteksbanken
förunnade privilegium exclusivum att upptaga lån
mot tryckta obligationer med pantsäkerhet i landtfastighet.
Alnarps landtbruksinstitut skulle ock icke kunnat uträtta
hvad det åstadkommit, om icke Malmöhus läns Hushållningssällskap
lemnat årliga rätt betydliga penningebidrag och dessutom
till institutets disposition ställt racekreatur af flera slag,
dyrbara redskap, böcker, tidskrifter m. m., hvarförutan den enskilda
frikostigheten äfven i dessa hänseenden visat sin välvilja
för institutet.
.lag vågar således hoppas, att Högloft R. o. Ad. behagade,
på sätt Hr Skogman föreslagit, sans phrase godkänna StatsUtsk:ts
förslag.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Man har anmärkt
att det för Alnarp anvisade anslaget blifvit af styrelsen öfverskridet.
1 viss nion kari detta vara sannf, men utom hvad en
styrelse-ledamot anfört, ber jag få fästa uppmärksamhet på den
olikhet, som förefinnes i afseende å anslag och deras öfverskridande
i de vanliga embetsverken och vid dessa institut. Det
är icke detsamma att använda medel, som kontant anvisas, och
att använda sådana, som skola tagas ur jorden lör att dermed
bestrida hela egendomens skötsel. Då man nu öfverallt klagar
öfver att jorden icke temnar ränta på kapitalet, måste det äfven
vara klart att samma förhållande skall göra sig gällande
vid det landtbruksinstitut, som här är i fråga. Äfven har det
visat sig af de årliga revisionerna, til! hvilka aktade landtbrukare
blifvit utsedde, att förvaltningen blifvit utöfvad på ett sådant
sätt . att revisorerne ansett sig berättigade gifva full décharge.
Äfven torde det vara klart att sedan styrelsens åtgärder
blifvit på stället af sakkunnige män bedömde, bör desse
mäns uttalade mening gifva vida större trygghet åt förhållandet
än orri revisionen blifvit, hvad räkenskaperna angår, verkställd
inom ett Stats-Dep:t, såsom en ledamot ifrågasatt.
Hvad nu sjelfva institutet beträffar, så har det arbetat under
mindre gynnsamma förhållanden, men ' ändock har ingen
egentlig brist uppstått, ty kapitalförmögenheten har ökats med
ett belopp, fullt inotsvarigt den skuld, som är i fråga, och om
en utredning af institutets ställning skulle ske, måste naturligtvis
skulderna gäldas och utgå från sjelfva kapitaltillgången, hvil
-
Den 14 April e..m.
223
ken derigenom reducerades så att institutets verksamhet derigenom
skulle äfventyras. Om nu Staten betalar den uppkomna
skulden, är det ju klart att motsvarande kapitalbehållning blefve
Statens tillhörighet, och då R. St:r 1852 bedömde Ultuna institut
i en likartad fråga någorlunda mildt, vågar jag hoppas
att så älven nu måtte blifva förhållandet med Alnarp, hvarföre
jag förenar mig med dem, som yrka bifall till Stats-Utsk:ts förslag
utan allt tillägg.
Hr Fåhraeus, Oiof Immanuel: Allt i f rå rindet frågan
om anläggande af ett landtbruks-institut vid Alnarp först blef
föremål för R. St:rs pröfning, har jag deltagit i riksdagsförhandlingarne
härom. Jag har härvid varit en af dem, som varmast
nitälskat för sakens befrämjande. Mina grunder derför
hafva, såsom lätteligen torde inses, icke varit härledda från något
annat än min nitälskan för jordbruks-näringens förkofran.
Det kan sålunda icke väcka förundran, att jag, med
känslan af ett slags faderskärlek, mildare bedömmer de vid institutet
förekomna förhållanden, som under föregående öfverläggning
mött ett så bittert klander. Jag beklagar, att så betydliga
kostnader blifvit erforderliga, för att ändamålsenligt ordna
denna anstalt. Möjligen, ja troligen, hade det första grnndläggningsanslaget
icke blifvit beviljadt, derest man då kunnat förese,
att ytterligare statsutgifter för ändamålet i så väsendtlig mån
skulle ifrågakomma. Men iustitutet är nu en gång anlagdt;
och då detta skett genom statsmagternas åtgärd, så kunna dessa
icke lemna anstalten åt sitt öde, då den kommit i förlägenhet.
Oaktadt allt hvad man med mer eller mindre skäl kan'anmärka
emot styrelsens förfarande med afseende å utgifternas ökande
och deraf följande skuldsättning, så är det väl obestridligt, att
de klandrade åtgärderna vidtagits endast i ändamål att vidmagthålla
eller förbättra inrättningen; ty ingen kan tillvita styrelsens
ledamöter hvarken vanvårdnad eller oredlighet vid inrättningens
förvaltning. Att dennas bemödanden icke efter förväntan
lyckats, är af flere orsaker vålladt. Men det är isynnerhet
2:ne faktorer, som härvid förtjena uppmärksamhet. Den
första är det öfver höfvan höga arrendet, som vid Kungsgårdens
upplåtande bestämdes, och hvarigenom jemförelsen med
Ultuna institut, som icke är belastadt med något arrende, måste
finnas haltande. Den andra omständigheten är det notoriska
faktum, att institutet år efter år haft att kämpa med missödet
af svaga skördar, som oundvikligen tillbakasatt institutets ekonomiska
ställning. Hvad för öfrigt angår anmärkningen om det
inkonstitutionel af skuldsättningen eller statsanslagets ölverskridande,
så bör väl, såsom en föregående talare ock anmärkt,
tagas i betraktande, att institutet icke är någon egentlig statsorganisation,
förvaltad af ansvarige embetsmän; utan hela anstalten
har i sjelfva verket naturen af ett kontrakt emellan Staten
och en enskild association; och häruti ligger en ganska väsendtlig
åtskilnad.
)
224: Den 14 April e. m.
På dessa grunder tvekar jag icke att tillstyrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim: En värd talare har fästat upp
märksamhet
på skilnaden mellan anslag till landtbruksinstitut
och andra Statens verk, och erinrat om de missöden, såsom
missväxt m. m., derför ett landtbruk kan vara utsatt. Detta
kan äfven hafva skäl för sig, men här är icke omnämndt, vare
sig i Stats-Utsk:ts Betänk, eller i K. M:ts Propos., att Alnarp
haft några sådane missöden, utan, kort och godt, förklarat att
man skuldsatt sig, emedan man ej fått hvad man ansett behöfvas
för organisation m. m. Om Alnarp, med åberopande af
ogynnsamma förhållanden, begärt anslag af R. St:r, hade ställningen
varit helt olika, men som det nu är, anhåller jag fortfarande
att det af mig föreslagna tillägget måtte antagas.
Gr. Sparre, Erik: Vid genomläsandet af Stats-Utsk:ts
[Jtlåt finner äfven jag detsamma vara så märkvärdigt, att jag
icke förvånar mig öfver, om detsamma väckt uppmärksamhet.
Utan att redogöra för orsaken till skulden, slutar Utsk:t med
att säga: »utan att derigenom hafva godkänt styrelsens nu anmärkta
förfarande, lår Utsk:t hemställa att R. St:r till gäldande
af ifrågavarande skuld etc.» Den som icke närmare känner
förhållandet, skall falla på deri tanken att häri endast ligger ett
indirekt klander, i stället för det bestämda, som borde uttalas.
Nekas kan ej heller att en styrelse, som öfvergår anslag, icke
kan rättfärdigas linder alla förhållanden, ehuru sådana stundom
kunna förefinnas, särdeles vid ett jordbruk, som icke så lätt
kan beräknas. En värd talare har yttrat att detta icke blifvit
uppgifvet; men, Mina Hrr! hvar och en jordbrukare känner
detta utan att det behöfver omtalas i Stats-LJtsk:ts Betänk., och
hvar och en som under de sednare åren haft jordbruk vet att
alla beräkningar slagit fel samt att hans inkomster minskats
år från år. Detta har varit beroende, icke allenast af sämre
skördar, ulan äfven af prisnedsättning, ty då rågen för några
år sedan betalades med 16—17 rdr, får man nu icke mera än
9 å 10 rdr tunnan.
Jag kan heller icke neka att sedan styrelsen nu en gång
fått décharge, har R. St:r ingenting annat att göra än betala
skulden, ehuru man visserligen kan göra en framställning om
att styrelsen skall taga sig till vara för framtiden.
Gr. Posse, Arvid: Jag anhåller få förutskicka den an
märkningen
att Alnarp alldeles icke är någon provinciel institution.
Det är en institution, som för landet i allmänhet har
lika mycket intresse som för Skåne. Det är således icke från
den provinciella ståndpunkten jag ämnar yttra mig.
Jag ber då få fästa uppmärksamheten på, att då institutet
vid Alnarp skulle inrättas, begärdes ett större anslag än som
beviljades,
Den 14 April e. m.
225
beviljades, och vid derpå följande riksdag lemnades en likartad
framställning utan afseende. Detta har gjort att institutet fått
mindre anslag än som erfordrades, hvarföre äfven en balance
uppstått. Under sådana förhållanden tror jag det vara med
god hushållning öfverensstämmande att R. St:r äro betänkte på
att anskaffa de medel, som erfordras. Jag är icke ledamot af
styrelsen och bör således kunna uttrycka mig opartiskt i denna
fråga. Jag kan således säga R. o. Ad. att styrelsen väl förfarit,
och med fästadt afseende på hvad man med institutet
ville och borde åstadkomma, tror jag att man måste lägga R.
St:r den uppkomna bristen till last.
Under sådana förhållanden får jag lika med Stats-Utsk:t
yrka att R. o. Ad. ville bifalla Stats-Utsk:ts hemställan i denna
punkt.
Hr Fåh raeus, Edvard: Att styrelsen för Alnarp med
fosterländskt nit skött dess angelägenheter, har jag aldrig bestridt.
De anmärkningar, jag framställt, hafva rört formen, som
förefallit mig vara origtig, ty jag kan icke inse rigtigheten utaf
att, då anslag begäras, men icke beviljas, man i alla fall handlar
som om man hade fått dem.
Hr Trolle har förklarat det styrelsen för Alnarp anser
skulden tillkommen genom R. Sl:rs förvållande, i det de från
början endast gåfvo 175,000 rdr i stället för 200,000. Jag får
då erinra Hr Trolle dels derom, att det var en af Skånska
Hushållnings-Sällskapets ledamöter, som genom sitt förklarande
att dessa 175,000 vore nog, åstadkom den nu öfverklagade nedsättningen
i summan, dels derom att denne Skåning ännu är
ledamot i Alnarps styrelse. Jag kan icke heller i någon mån
instämma med Gr. Posse deruti att det är R. Strrs fel, ty det
står säkerligen i R. St:rs skön att bevilja eller afslå anslag;
och derefter hafva vederbörande myndigheter att sig rätta. Hr
Trolle frågar, huru styrelsen bort förhålla sig, om den skulle
kasta yxan i sjön och gå ifrån alltsammans; mig åtminstone
vill det synas ganska klart, att styrelsen bort inskränka sig inom
det ursprungliga kostnadsförslaget (i hvars upprättande flere af
styrelsens ledamöter deltogo), och framför allt att styrelsen under
ingen förevändning ägt att handla tvärt emot R. St:rs föreskrifter.
Nekas kan väl ej, att Hr Lagerstråle, som framhållit
skilnaden mellan detta anslag och de fixa summor, som anvisas
åt ett vanligt embetsverk och som aldrig utan det strängaste
ansvar pläga få öfverträdas, gör en fullt befogad jemförelse i
denna del, men om man å andra sidan jemfiir de vid Alnarp
uppförda byggnader och sättet för anslags anskaffande dertill
med andra byggnadsföretag för Statens räkning, lärer väl äfven
en dylik jemförelse få anses icke vara så helt och hållet orimlig.
Eller hvad skulle Rikets Höglofl. Ständer säga, om min
värde granne här på bänken, i egenskap af Ingeniörgeneral, företoge
sig att, när Ständerna nedprutade de anslag, som äskaH
IV. 15
226
Den 14 April e.m.
des för fästningsbyggnader, i alla fall fortsatte byggandet såsom
om anslagen voro beviljade, och — derest medel saknades —
upplånade dem på enskilda händer, för att sedermera tvinga R.
St:r att betala och åter betala. En sådan jemförelse kan verkligen
göras; och då prejudikatet — om det nu förevarande anslaget
skulle bifallas — vore synnerligen vådligt, måste jag vidhålla
min begäran om propos. å afslag, så mycket hellre som
den af andra talare föreslagna misstroende-klämmen till Alnarps
styrelse sannolikt blir utan allt resultat.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förevarande hemställan utan tillägg, dels af Hr von
Ehrenheim bifall till samma hemställan med ett tillägg af följande
lydelse: »samt dervid jemväl uti underdånig skrifvelse hos
K. M:t begära, att styrelsen öfver Alnarps landtbruks-institut
varder i nåder förständigad att för framtiden undvika större
utgifter än tillgångarne medgifva;» samt dels slutligen af Hr
Fåhraeus, Edvard, att Utsk:ts hemställan måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja och nej
i blandning, sedermera propos. på bifall till samma hemställan
med det af Hr von Ehrenheim föreslagna tillägg, då svaren
likaledes utföllo med många såväl ja som nej, och slutligen propos.
på afslag å merberörde hemställan, hvilken propos. besvarades
med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt med många
ja och nej i blandning besvarats, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering begärts, hemställde Hr Gr. o. Landtm, huruvida
R. o. Ad. till kontrapropos. vid den blifvande voteringen
antoge bifall till Utsk:ts hemställan med det af Hr von Ehrenheim
föreslagna tillägg, och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 22:dra punkten af Utlåtit
N:o 60 gjorda hemställan om anvisande af 50,000 rdr till gäldande
af den skuld, Alnarps landtbruksinstitut sig åsamkat,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan med det
tillägg, att R. St:r jemväl besluta att uti underdånig skrifvelse
hos K. M:t begära, att styrelsen öfver Alnarps landtbruksinstitut
varder i nåder förständigad att för framtiden Undvika större
utgifter än tillgångarne medgifva.»
Den 14 April e. m.
227
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 60.
23:dje punkten.
Hr Trolle: Som ifrågavarande anslag, såsom afseende
endast att vid Alnarp uppföra nödige ekonomibyggnader, af mången
kanske kan anses väl högt, har jag ansett mig böra redogöra
för några förhållanden, hvilka möjligen kunna tjena till
vägledning för R. o. Ad:s åsigt i frågan.
Man bör icke förgäta, att då en byggnad- vid Alnarp skall
uppföras, måste allt tillbehör dertill köpas. Något virke finnes
ej vid gården. Tegelbruksrörelse har visserligen der bedrifvits
tillförne, men måst nedläggas i anseende till ogynnsamma konjunkturer.
Om emedlertid, såsom antagligt är, denna rörelse
kommer att i och för ifrågavarande byggnaders uppförande ånyo
sättas i gång, så kan man förutsätta att man derigenom blott
får transportkostnaden för teglet i någon mån ersatt. Jemte
de omnämnda ekonomibyggnaderna inbegripes äfven i kostnadsförslaget
en ej obetydlig byggnad i och för den vid Alnarp varande
veterinärinrättning. För att emedlertid gifva Hrr:ne ett
begrepp om, med hvilka kostnader uppförande af byggnader i
dessa trakter är förenad, vill jag nämna, att en arrendator i
närheten af Alnarp, som af egna medel uppförde en ny Jadugård
af ungefär samma storlek, som vid Alnarp erfordras, i
och för denna byggnad måste vidkännas en kostnad af cirka
70,000 rdr. Priser och arbetslöner i Skåne såsom annorstädes
variera naturligtvis mycket från det ena året till det andra, men
styrelsen har naturligtvis funnit sig nödsakad att beräkna det
begärda anslaget efter förhållandena under ett ogynnsamt år,
för att icke återigen komma i brist. Jag ber äfven att få fästa
uppmärksamheten derpå, att till ifrågavarande byggnader måste
allt ifrån grunden användas bränd sten, samt att, ehuru taken
komma att täckas med halm, medför detta dock icke obetydliga
kostnader, synnerligast under sådane år som det innevarande,
då halmen står högt i pris. Med afseende å alla dessa
förhållanden tror jag icke, att någon kan med full trygghet
åtaga sig att uppföra ifrågavarande byggnader, med mindre han
eger disponera öfver hela det nu begärda anslaget.
Slutligen ber jag att få nämna, att styrelsen tili en början
önskat vida större byggnader, än de nu föreslagna, hvilka kunnat
fullt motsvara egendomens framtida behof. I)å emedlertid
kostnadsförslaget deröfver var uppgjordt, steg det till ett så betydligt
belopp att styrelsen fann sig nödsakad att sänka sina
anspråk. Då uppgjordes den mindre plan, som legat till grund
för den af styrelsen gjorda framställning; och har styrelsen der
föreslagit det minsta möjliga, som kan anses motsvara egendomens
fordringar.
228
Dea 14 April e. m.
Af dessa i korthet anförda skäl vågar jag anhålla om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts hemställan
bifölls.
24:de punkten.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
25:te punkten.
Hr Trolle: Den af styrelsen öfver Alnarps landtbruks
institut
till K. M:t gjorda framställning om aflåtande af Nåd.
Propos. om förhöjning af det institutet nu beviljade ordinarie
årsanslag afsåg, bland annat, att bereda tillgång till förökande
af lärarnes löner. Bland lärarne är det en, som tillika är inspektor
på institutets egendom. På honom hvilar i väsendtlig
mån utsigten till goda resultaler af gårdsbruket, och det måste
derföre vara önskvärdt, att honom bereddes lönelörmåner, fullt
motsvarande dem, sorn enskilda godsegare i Skåne kunna erbjuda
sina inspektörer. Så är icke för närvarande händelsen,
och rättelse hade derföre, i min tanke, bort ske. Emedlertid
vågar jag icke begära någon förhöjning af det utaf Ulsk:t tillstyrkta
belopp, utan anhåller alt detsamma måtte af R. o. Ad.
beviljas, helst man icke bör förbise, att egendomens afkastning
i en framtid möjligen kan så förökas, att tillfälle blir att deraf
gifva den omnämnda läraren sådana lönelörmåner, som böra
motsvara hans tjenst.
Medan jag har ordet, vill jag göra en liten jemförelse mellan
förhållandena vid Alnarp och dem vid Ultuna.
Man har antydt, att Ultuna lika väl sorn Alnarp borde vara
i behof af ett förökadt årsanslag. Så är dock icke förhållandet,
ty Ultuna har, såsom redan förut under diskussionen blifvit nämndt,
en ganska betydlig årlig inkomst af gårdsbruket, hvaraf åtskilliga
löner kunna bestridas. Dertill kommer, att kosthållet vid Alnarp
är ungefär 25 proc. dyrare än vid Ultuna. Väl har Alnarpsstyrelsen
sökt att genom åstadkommande af entreprenad och på
annat sätt nedbringa kostnaden, men detta har icke låtit sig
göra i anseende till de höga priserna på lifsförnödenheter, som
sannolikt komma att vålla en ytterligare förökad kostnad. Mången
finner det kanske underligt, att i Skåne, som är en särdeles
fruktbar provins, lefnadsförnödenheterna numera äro så dyra;
men orsaken härtill är den, att Skåne, till följd af sin närbelägenhet
till utlandet, har ungefär samma priser sorn de, hvilka
gälla på verldsmarknaden. Förr sände Skåne sina produkter till
Stockholm, men sedan mellersta Sverige numera icke behöfver
öfverskottet af Skånes produkter, gå dessa till utlandet och ega
ett högre värde på produktionsorten.
Den 14 April e. m.
229
Då det sål. är ett faktum, att priserna i Skåne äro synnerligen
höga, och då ifrågavarande anslag är väl behöfligt, anhåller
jag att R. o. Ad. behagade bifalla Stats-Utsk:ts hemställan.
Frih. von Schulzenheim: I likhet med föregående värde
talare, lar äfven jag förorda bifall till Stats-Utsk:ts hemställan,
dock med iakttagande af den förändring, som torde böra blifva
en följd af ett begånget räknefel. Jag vet icke om det tillkommit
på grund af bokföring vid Alnarp eller af Stats-Utsk:ts sätt
att multiplicera, men säkert är, att en missräkning egt rum,
som icke torde kunna jäfvas af dem, som behaga se efter.
På sid. 20 i Betärik:t förekommer under rubriken »diverse
utgifter» en post, så lydande: »Bokved till hela institutet, 28
lämnar å 35 rdr— 1,060 rdr». 35 gånger 28 ger likväl en summa
af 080 och icke 1,060, och som det sål. begångna räknefelet
återfinnes i slutsumman samt denna derigenom blifvit upptagen
för högt, hemställer jag att ett afdrag mätte ega rum
samt att R. o. Ad. behagade bifalla Utskds hemställan med förändring
af siffran 10,100 rdr till jemnt 10,000 rdr.
Hr Skogman: Jag har icke granskat hvarje utgiftspost,
men jag tror, att den anmärkta oriktigheten kommer sig af ett
tryckfel.
Frih. Klinckowström: Inom Utsk:t biträdde jag Irikomstafdelningens
förslag, enligt hvilket det förutvarande årsanslaget
borde med endast 8,600 rdr förhöjas. Skälet hvarföre jag, i
motsats till majoriteten, ansåg endast detta belopp böra beviljas,
var det, att jag ansåg bättre vara att spara och tillse alt penningarne
räckte till. så man icke skulle behöfva föröka skulden,
än att bevilja den högre summan, på det några flera nya elevsplatser
skulle kunna tillsättas.
Om denna åsigt icke vinner några sympathier, vill jag emellertid
icke vara envis.
Hr Trolle: Jag är icke i tillfälle att kontrollera Frih. von
Schulzenheims anmärkning och antager den derföre på god tro;
men jag hemställer, om det kan vara skäl att pä grund af den
möjligen felaktiga beräkningen ändra anslagssumman, då, såsom
bekant, priset pä ved ganska betydligt varierar, så att icke sällan
inträffar, att man för famnen bokved får betala ända till
40 rdr. — Jag yrkar fortfarande bifall.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag ber att få förena mig i den
af Frih. Klinckowström uttalade åsigt, att det lägre ansiagsbeloppet
borde beviljas; och åberopar till stöd härför det förhållande,
att lönen lör läraren i veterinär torde blifvit allt lör högt
beräknad, alldenstund denna person har tillfälle att genom enskild
praktik förvärfva större inkomster.
230
Den 14 April e. m.
Hr Fåh raeus, Edvard: Utan att vilja framställa något särskildt
yrkande, ber jag att få fästa Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
på en vid Institutet förekommande utgiftspost.
Enligt hvad sid. 19 i Betänk:t utvisar, åtnjuter föreståndaren,
i denna hans befattning, 4,500 rdr samt såsom lärare i
landthushållning och boskapsskötsel 1,500 rdr, summa kontant
lön 6,000 rdr. Han har dessutom fri bostad i Alnarps präktiga
slott. — Ser man nu till, hvilka löneförmåner tillkomma
personer i enahanda eller i högre ställning, visar sig det förhållande,
att föreståndaren för Ultuna landtbruksinstitut åtnjuter
5.000 rdr och Cheferna för de förvaltande verken i hufvudstaden,
der dock lefnadskostnaden torde vara större än på landet,
ett lägre belopp än förstnämnde föreståndare; så t. ex. har Chefen
i Statistiska Centralbyråen endast 5,000 rdr, föreståndaren
för Kongl. Bibliotheket 4,500, Expeditions-Chefer 5,500 rdr o.
s. v. och dessa embetsman i hufvudstaden hafva icke fri bostad.
En jemförelse mellan föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut
och Bektorerne vid de Högre Elementarläroverken torde
vara icke olämplig, ty dessa äro i likhet med den förre både
föreståndare och lärare. Nåväl, bemälde Rektorer hafva i lön
4.000 rdr och dessutom 500 rdr i hyresersättning. Det synes
mig då åtminstone icke vara ringa tilltaget, att tillerkänna föreståndaren
för Alnarp en kontant lön af 6,000 rdr. Då denne
(enl. Statskalendern) sjelf är lärare i Statsekonomi, må han icke
misstycka, att jag finner det vara en mindre god hushållning
med Statens medel att tillägga honom en så stor lön, ty det
torde vid sådant förhållande icke böra förvåna, om från samtlige
Rektorer vid elementarläroverken en anhållan framställdes, att
dem måtte tillerkännas enahanda löneförmåner.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad, dels af Frih. von Schulzenheim bifall dertill
med den förändring, att anslagsbeloppet nedsattes till 10,000
rdr, och dels af Hr Stuart bifall till samma hemställan med nedsättning
af anslagssumman till 8,600 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm. f"rst propos. på bifall
till Utskits hemställan oförändrad, hvarvid svarades många ja
jemte några nej, sedermera propos. på bifall dertill med den af
Frih. von Schulzenheim föreslagna förändring, då svaren ut folio
med många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen propos. på antagande
af Utsk:ts hemställan med den ändring Hr Stuart yrkat,
hvilken propos, likaledes besvarades med månea nej och några
ja, hvarefter och sedan propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
oförändrad blifvit förnyad samt med många ja och några nej
besvarad, Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
26:te—33:dje punkterna.
Utslcts hemställanden biföllos.
Den 14 April e. m.
231
34:de punkten.
Lades till handlingarne.
35:te—44:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllös.
45:te punkten.
Gr. Mörner: Jag vill icke motsätta mig beviljandet af
ifrågavarande anslag, utan har begärt ordet endast för att lemna
några faktiska uppgifter.
För en del år sedan fanns på Wisborgs kungsgård, i närheten
af Wisby, ett stamschäferi, hvilket kungsgårdens arrendator
hade åt sig öfverlemnadt, utan att derföre erlades något
slags arrendeafgift. Arrendatorn fann det emellertid så föga fördelaktigt,
att han uppsade schäferiet, i anledning hvaraf Landtbruksakademiens
förvaltningskomité erhöll befallning att söka
annorstädes på ön Gotland förskaffa detsamma plats. Förvaltningskomitéen
vände sig till Konrns Bekhde i länet, som utfärdade
kungörelse för att inbjuda tjenlig person att öfvertaga schäferiet
och sökte dessutom särskildt för saken interessera då varande
Landshöfdingen på Gotland. Ehuru ingen arrendeafgift
fordrades, anmälde sig icke någon sökande, och när hösten kom
samt tid var inne att öfvertaga schäferiet från kungsgårdens
arrendator, fann sig förvaltningskomitéen nödsakad att ingå till
K. M:t med anhållan, att schäferiet måtte från Gotland få förflyttas,
emedan man icke der kunde erhålla plats för detsamma.
Jag hoppas, att Hr Löwenborg, hvars motion föranledt
Utslcts förevarande hemställan, gjort sig underrättad om nuvarande
förhållanden på ön, och att de må hafva så förändrat sig,
att man kan hafva utsigt att få lämplig plats för schäferiet.
Gr. Posse: Utsk:t har i motiverna för bifall till motionen
anfört ett skäl. som jag tror måste tillerkännas allt afseende.
Utsk:t anför nemi., att jordbruket på Gotland från R. St:r erhållit
jemförelsevis mindre uppmuntran än fastlandets. Detta är
en sanning, som icke kan bestridas, och detta förhållande ensamt
torde vara tillräckligt skäl för bifall till motionen.
På det emellertid K. M:t, vid bestämmandet af får-ras, som
bör inköpas, icke må i detta afseende vara bunden, hvilket kunde
anses blifva händelsen, om Utsk:ts, i öfverensstämmelse med motionärens
framställning, gjorda hemställan bifölles oförändrad, får
jag vördsammeligen yrka bifall till punkten med den förändring,
att K. M:t eger bestämma ras, som bör inköpas.
Hr F åhraeus, Olof Immanuel: Det var mig icke obe
kant,
att ett schäferi på Gotland fanns, och att anstalten icke rönt
någon framgång. Men det berodde deraf, att rasen icke var
passande för öns bete och klimat. Om jag icke orätt minnes,
232
Den 14 April e. m,
var hjorden af southdowns-ras. Dermed är alltså icke ådagalagdt,
att ej andra, lämpliga raser der kunna hafva trefnad.
För min del anser jag det otvifveiaktigt, att införandet af en
bättre fårafvel på Gotland är af synnerlig vigt. Den redaktionsförändring,
som Gr. Posse föreslagit, vill jag icke bestämdt motsätta
mig, men jag anser den icke nödvändig, enär förslaget,
sådant det befinnes, lemnar Regeringen fullt fria händer. Jag
tillstyrker alltså bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Gr. Mörner: I likhet med Hr Fåhraeus, kan jag icke finna,
att Utskrts framställning innefattar något hinder för K. M:t att
välja den får-ras, som synes Honom tjenlig; och jag tror sål. att
Utsk:ts hemställan kan bifallas utan förändring.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
och Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan oförändrad och dels af Gr. Posse bifall till
samma hemställan med det förtydligande, att det bestämdt uttalades,
det K. M:t skulle vara oförhindrad att låta inköpa får af
den ras han funne lämpligast: framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad; och blef
denna propos. med ja besvarad.
46:te—5lista punkterna.
Utsk-.ts hemställanden biföllos.
52:dra punkten.
1 ista mom:t.
Hr Pauli, Garl Gustaf: Anställd såsom öfverlärare vid
slöjdskolan i Stockholm, har jag varit i tillfälle att bilda mig en
på erfarenhet stödd öfvertygelse om det anslagsbelopp, som är
erforderligt för en ändamålsenlig utveckling af denna skola; och
då jag varit af den åsigt, att det af K. M:t begärda anslag var
allt för litet, tog jag mig friheten beledsaga K. M:ts Nåd. Propos.
i ämnet med ett anförande, deri jag yrkade att det begärda anslaget
i vissa delar måtte förhöjas. Val visste jag huru vanskeligt
det var att framställa ett yrkande i sådan syftning, i synnerhet
som försök i motsatt rigtning icke underlätos, men jag
ansåg, att då jag bjöd skäl, borde yrkandet icke lemnäs utan
afseende. Då nu R. o. Ad. städse visat sig välvillig emot befogade
framställningar, finnér jag mig föranlåten att för några
ögonblick taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk.
K. M:t har till aflöning åt öfverlärarne begärt 27,000 rdr,
åt underlärarne 6,200 rdr och åt biträdande lärarne 5,500 rdr.
I sin underd. skrifvelse till K. M:t hade Skolstyrelsen hemställt,
att för öfverlärarne såsom aflöning måtte begäras 35,400 rdr,
för underlärarne 7,600 rdr och för biträdande lärarne 7,000 rdr.
En afprutning liar säl. egt rum till ganska stort belopp. Orsaken
Den 14 April e. m.
233
härtill torde egentligen böra sökas deri, att Kommerskollegium
afgifvit ett utlåtande, deri Kollegium ansett sig böra föreslå dels
en minskning i undervisningstimmarne från föreslagna 5^ till
timmars undervisningstid pr lärogrupp i veckan, dels en nedsättning
i lärarnes arvode, från för öfverlärare föreslagna 2,72
pr timme till 2,50 och för underlärare från 1,30 till 1,25 per
timme; dels ock uteslutning af Franska och Engelska språken
från skolans stat. Mycket kunde vara att säga om de 2 sista
delarne af detta förslag, men då jag icke i detta afseende vill
framställa något yrkande, vill jag blott fästa mig vid den för
undervisningen ofördelaktiga nedsättningen i antalet timmar. Till
följd af sistnämnde beräkning nedgick undervisningstiden för öfverlärarne
från 13,000 till 10,800 timmar under skolåret, för
underlärarne från 5,600 till 4,960 och för biträdande lärarne från
10,500 till 8,088, hvilket, emedan flera lärare undervisa på en
gång, reduceras till inalles 2,800 timmars längre tid, hvarunder
undervisning ej meddelas. Det hufvudsakliga skälet hvarföre
Skolstyrelsen beräknade 5| timmas undervisning i veckan för
hvarje grupp, var det, att lärjunge, som genomgått skolans förberedande
ämnen, skulle blott genom en större undervisning i
tillämpningsämnena sättas i tillfälle att på ett tillbörligt sätt utbilda
sig. I ornamentsmålning t. ex. skulle undervisas 24 timmar,
i porslinsmålning 16, i byggnadsritning 14 och i gravyr 12
o. s. v. De undervisningsämnen, som fått sig ännu mindre tid
anslagen, kunde naturligtvis icke tåla någon inskränkning. Om
R. St:r icke bevilja det yrkande jag kommer att göra, blir således
nödvändigt att inskränka undervisningen af de förutnämnda
ämnena, hvilket måste blifva till synnerlig skada för skolan. I
utlandet är ett vida större antal timmar anslaget åt hvarje ämne;
så t. ex. har »Ecole impériale et spéciale de dessin et de mathematiques
appliqués aux arts et å 1’industrie», som motsvarar
slöjdskolan, anslagit 48 timmar i xylograf!, 24 i pennritning o.
s. v. Beräkningen af 5j timma i veckan för hvarje grupp är
derföre icke för högt tilltagen, och man må dessutom besinna,
att ju mindre antalet undervisningstimmar är, desto längre tid
måste åtgå innan lärjungen fått ett vederbörligt kunskapsmått.
För öfrigt finnes ännu en af en mångårig erfarenhet bestyrkt
omständighet, som talar för den högre beräkningsgrunden för
undervisningstiden. Denna omständighet är, att den, som i de
allra flesta fall icke sjelf disponerar öfver sin tid, utan är beroende
af den, hos hvilken han är i lära, ofta förhindras att reguliert
bevista alla de lektioner, som äro anslagna för den grupp,
hvilken han tillhör. Och om äfven dennes praktiska yrkesverksamhet
skulle medgifva honom att besöka skolan på alla de tider,
då undervisningen i ett visst ämne pågår, så händer dock
ej sällan, att han måste uppoffra en större eller mindre del deraf,
för att äfven kunna draga nytta af undervisningen i ett annat
ämne, som han också kan anse sig behöfva, men som meddelas
till en del samtidigt med det förra. Slutligen får jag nämna,
234
Den 14 April e. ra.
\
att tekniska skolan i Örebro undervisar i medeltal icke mindre
än 7 timmar i veckan uti hvarje ämne.
På grund af hvad jag anfört, tager jag mig friheten föreslå,
att R. o. Ad. vid upprättandet af ifrågavarande skolas stat måtte,
utgående från antagandet af fem och en half timmes undervisningstid
i veckan för hvarje af de återstående vid pass 80 grupperna
anslå: för öfverlärare, som skulle ega att bestrida en undervisningstid
af 12,650 timmar ä 2 rdr 50 öre, ett belopp af
31,600; för underlärare med 5,600 timmars tjenstgöring ä 1:
25 öre, 7,000; för biträdande lärare med 10,500 timmars tjenstgöring
ä 67 öre, 7,000 rdr.
Under åberopande af hvad ordföranden i skolstyrelsen anfört
i fråga om ordningsmännen, tager jag mig tillika friheten före
slå,
att det för dessa tjenstemän begärda anslaget 4,000 rdr
måtte höjas till 5,000 rdr. Det är icke utan stort men för skolan
som dessa tjenstemän kunna undvaras. Finnas de icke i tillräckligt
stort antal, måste undervisningen försenas, ty läraren
måste då egna en del af undervisningstiden åt de bestyr, som
åligga ordningsmännen.
K. M:t har vidare, sannolikt på grund af Kommerskollegii
yttrande, ansett sig böra inskränka begäran om anslag för tillfälliga
föreläsningar från det af skolstyrelsen föreslagna belopp
1,500 rdr till 400 rdr; hvarjemte antagligen af samma skäl det
för regelbundna föredrag afsedda beloppet 3000, hvilket af skolstyrelsen
blifvit utfördt i öfverlärarnes aflöning, blifvit helt och
hållet uteslutet.
Föreläsningar skulle i skolan hållas i sundhetslära, handelsoch
näringsförfattningarna samt industrien rörande delar af Byggningabalken,
i den industriela ekonomien, konsthistoria och konstanatomi.
Föredrag deremot i naturhistoria, mineralogi, botanik, zoologii,
i ren naturlära, i physik, chemi och mekanik, tillämpad
physik samt kemisk och mekanisk teknologi.
Hur vigtigt det för näringsidkarne är att sådane föreläsningar
hållas, visar sig bäst deraf, att de af slöjdskolan och slöjdföreningen
föranstaltade föreläsningar varit ofantligt talrikt besökta.
I utlandet uppskattas detta kanske ännu mera, hvarpå
såsom bevis kan anföras »Gesellen Verein-Schule» i Hamburg.
Styrelsen i denna skola, bestående af blott arbetare, har ansett
föreläsningars hållande i ofvannämnda ämnen vara af den stora
vigt, att den icke skyr uppoffringen af att särskildt bekosta undervisningen
i stenograf], för att sätta eleverna i tillfälle att hafva
största möjliga nytta af de föreläsningar de äro i tillfälle att
åhöra. Och hvem, Mine Herrar, kan väl bättre än arbetaren
sjelf vitsorda hvad han erfarit utöfva ett vigtigt inflytande på
hans praktiska bildning. — Att anordnandet af föreläsningar är
af särdeles stort gagn, kan sål. icke bestridas, för den händelse
nemligen, att man icke är benägen att bekosta den vida dyrbarare
lektionsundervisningen i för industriidkaren så maktpåliggande
kunskapsgrenar, som de ofvannämnda. Det är denna sist
-
Den 14 April e. m.
235
nämnda utväg, som man företrädesvis i utlandet valt, men som
man åter här af sparsamhetsskäl ansett sig böra utbyta mot
de mindre kostsamma föreläsningar och föredrag i nämnda ämnen.
På grund af det nu anförda vågar jag anhålla, att under
nämnda utgiftspost måtte uppföras ett anslag af 4,500 rdr.
Det kan tyckas, att utgifterna för slöjdskolan äro stora,
men då man besinnar, att skolan besökes af icke mindre än
1,500 elever, torde utgifterna, i förhållande till hvad för undervisning
eljest är anslaget, icke förefalla synnerligen höga.
Om R. o. Ad. bifaller de af K. M:t äskade beloppen jemte
de förhöjningar, som af mig blifvit yrkade, skulle det nya anslaget
till slöjdskolan uppgå till 76,000 rdr för år och således
för sista qvartalet af 1867 till 19,000 rdr, hvaremot för tredje
qvartalet det af K. M. för qvartalet begärda beloppet 16,000 rdr
torde blifva tillräckligt. Det af mig äskade anslag för sednare
hälften af år 1867 skulle således belöpa sig till 35,000 rdr eller
blott 3,000 rdr utöfver hvad af K. M:t blifvit begärdt.
Under antagande häraf skulle emedlertid skolans årliga totalkostnad,
det nuvarande ordinarie statsanslaget samt skolans egna
tillgångar deri inberäknade, komma att uppgå till inalles 96,000,
hvaraf följer, att hvarje af skolans elever kommer att kosta staten
icke mer än 64 rdr, under det att hvarje elev enligt sednast
förhanden varande berättelser i Chalmerska slöjdskolan
kostar vid pass 213 rdr,
Tekn. Elem.-skolan i Norrköping . . 182 »
» » » i Orebro . . . 300 »
» » » i Malmö . . . 240 »
» » » i Borås.... 292 »
Söndags- & Aftonskolan i Eskilstuna . 83 » .
Då nu visadt blifvit att i denna skola, med större undervisningstid
och flera läroämnen, kostnaden för hvarje lärjunge
det oaktadt blifver lägre än i alla, ja blott en bråkdel af kostnaden
i de flesta andra tekniska läroverk, så framgår tydligen
att en stor besparing åstadkommes genom att förse denna skola
med tillgångar, så att den kan uppfylla sin bestämmelse; men
att tvertom misshushållningen blifver ännu mer i ögonen fallande
af att låta en del skolsalar stå tomma under sammanlagdt 2,800
timmar längre tid än hvartill skolstyrelsen ansett sig nödsakad.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag nu, att
Hr Gr. o. Landtm, behagade hemställa till R. o. Ad.:
att, på grund dels af beräkningar, som i K. M:ts Propos.
äro angifna, dels äfven på grund af hvad jag anfört, en summa
af 35,000 rdr för instundande statsregleringstid till slöjdskolans
behof måtte anvisas, med rättighet etc. etc. (se Utsk:ts Utlåtrde
N:o 60, mom. 52).
Hr Skogman: Gerna erkänner jag det stora gagn sjöjd
skolan
åstadkommit, äfvensom jag till fullo uppskattar omtankan
och nitet hos de personer, som i egenskap af föreståndare eller
lärare egnat den sin tjenst, men jag tror, att med den omfatt
-
336
Den 14 April e. m.
ning skolan numera erhållit, måste man vara betänksam vid beviljandet
af anslag åt densamma. Från att vara en enskild inrättning,
har deri först lyckats erhålla ett statsanslag om 15,000
rdr; derefter har den fått ett palats, och nu framlägger den en
årlig utgiftsstat, slutande sig å den lilla nätta summan af 105,000
rdr. När man så tager kännedom om de sträfvanden, som uttalas
i en af föreståndaren nyligen utgifven skrift, så måste man
komma till den åsigt, att det är bäst att vara försigtig. Der
skall undervisas i juridik, statsekonomi, grundlagarne etc., och
om anspråken stiga i samma progression, få vi snart i slöjdskolan
ett universitet, omfattande nästan hela skalan af menskligt
vetande, från renskrifning till universitetsstudierna. Redan
nu förefaller det mig, som om man allt för mycket slösade
med utrymmet i skolan. Man finnér nemligen, att 2 ä 300
lärjungar sysselsättas med att skrifva efter förskrift. Detta är
dock ett ämne, som tyckes snarare tillhöra folkskolan än slöjdskolan.
Man säger väl, att det är nödvändigt att så sker, emedan
undervisningen i detta ämne icke skulle vara fullt ändamålsenlig
i folkskolan, så att handstilen måste förbättras, men jag
hemställer, om icke detta sätt att lära ungdomen skrifva, är nog
kostsamt.
Huru drygt underhållet af slöjdskolan är, visar sig bäst
deraf, att af den enda artikeln gas konsumeras för ett värde
af 10,000 rdr.
Under sådana förhållanden hemställer jag, om man icke
måste finna sig nödd och tvungen att söka hejda det begär till
utvidgning, som här framlyser, samt om det icke är skäl att
söka hälla slöjdskolan inom behöriga gränser och att icke understödja
dess sträfvanden att blifva en allt omfattande bildningsanstalt.
På grund häraf och då det är vådligt att öfverskrida hvad
K. M:t efter noggrannt bepröfvande föreslagit, anhåller jag att
R. o. Ad:n ville inskränka sig till att bevilja det af K. M:t begärda
anslag.
Hr Fåh raeus, Edvard: Hufvudsakligen förekommen af
den siste värde talaren och utan att vilja ingå i en pröfning af
de detaljer, som af den förste talaren blifvit anförda, yrkar jag
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan och ber att få förklara min
tacksamhet emot Regeringen för det den afprutat åtskilliga af
de utaf skolstyrelsen begärda summor.
En anmärkning af den förste värde talaren måste jag emellertid
upptaga till besvarande. Han uppgaf, att lärjungarnes antal
vid slöjdskolan varit särdeles högt, nemligen 1,500, samt att,
om kostnaden för slöjdskolan fördelades på hvarje lärjunge,
skulle det befinnas att densia skola vore mindre kostsam än
teknologiska institututet, Chalmerska skolan m. fl. Det torde dock
vara uppenbart, att undervisningen vid dessa läroanstalter är
mycket olika, och för öfrigt vexlar antalet lärjungar vid slöjdskolan
ständigt och jemt, och ingen lärer kunna påstå, att anta
-
Den 14 April e. ra.
237
let på en gång närvarande lärjungar någonsin utgjort 1,500, ej
ens hälften. Nämnda siffra upptager således antalet af dem,
som under loppet af ett år begagnat undervisningen, men icke
af dem, som samtidigt begagnat undervisningen. Annorlunda
är förhållandet vid teknologiska institutet m. fl., ty der begagnas
undervisningen under hela år af samma lärjungar.
Till ett rigtigare resultat kommer man, om man beräknar
hvad hvarje lärjunge kostar i timmen, och då torde andra förhållanden
visa sig än de, som af den värde talaren blifvit omnämnde.
Artikeln gas beräknas vid slöjdskolan komma att kosta
10,000 rdr, eller 20 gånger så mycket som lyshållningen vid
teknologiska institutet, hvarest konsumeras för endast 500 rdr.
Naturligtvis måste förbrukningen af denna artikel vara högre
vid slöjdskolan, men beloppet synes mig vara icke ringa tilltaget.
Jag tror icke att jag felar i grannlagenhet, om jag slutligen
upplyser, att skolans föreståndare för några dagar sedan meddelat
mig, att om det af Utsk:t tillstyrkta anslagsbelopp beviljades,
skulle skolan för närvarande vara fullt belåten. För min
del skulle jag snarare vilja yrka en förminskning är en förföjning
i nämnde belopp, och inskränker mig nu blott till att begära
bifall till hvad i förevarande punkt är föreslaget.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Hänförande mig till
de anföranden, som af de 2:ne föregående talarne afgifvits,
anhåller jag blott att få fästa det Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
på den omständighet, att någon definitiv plan för slöjdskolans
organisation icke kan med säkerhet uppgöras förr än
läroanstalten blifvit inrymd i sin nya lokal. Det kan icke med
visshet emotses, när denna kan blifva fullbordad. Mer än sannolikt
är, att skolans utvidgning i följd af flyttningen äfven skall
medföra behofvet af förändringar i de för densamma nu gällande
stadgar. Det är derför som Utsk:t icke kunnat ingå i någon
speciel pröfning af det delgifna statsförslaget, utan endast
provisoriskt föreslagit ett extra anslag för året, med öfverlemnande
åt en kommande riksdag att granska både organisationsplan
och kostnadsberäkningar.
Jag yrkar bifall till förslaget.
Hr Pauli: Jag anhåller att i korthet få besvara de inkast,
som blifvit gjorda mot mitt anförande.
Hr Skogman anmärkte, att skolans anspråk voro så stora,
att man i en framtid kunde vänta, att föreståndaren skulle vilja
förvandla den till en juridisk skola. Jag hemställer dock, om
det kan anses vara för mycket begärdt, att lärjungen skall bibringas
en kortfattad insigt i handelslagstiftningen. Näringsidkare,
hvilka nästan uteslutande begagna sig af denna skola, äro
mycket mer än vi andra i behof af att känna och kunna tilllämpa
vårt lands handels- och näringsförfattningar, vexellag samt
238
Den 14 April e. ni.
öfriga handels- och kreditbruk. Hans välfärd, beroende af denna
lagstiftning, ligger i förmågan att förstå att ordna sin verksamhet
derefter, under iakttagande af så sunda yrkesekonomiska
åsigter som möjligt. Att man i skolan skulle undervisa i Franska
och Engelska språken, har jag visserligen icke yrkat, men
jag kan icke annat än anse, att näringsidkare med fördel skulle
kunna inhemta dessa språk, enär på dem utkomma många skrifter
och journaler, som behandla tekniska ämnen.
I en af föreståndaren utgifven skrift upplyses, att af de
manliga lärjungarna 30 proc. och af de qvinliga 33 proc. begagna
undervisningen i skönskrift. Nu vore visserligen ganska
önskvärdt, om tiden icke behöfde upptagas härmed, men då det
är alldeles nödvändigt, på det lärjungen må få tillräcklig utbildning,
kan jag icke finna att det är orätt att sådan undervisning
meddelas.
En talare har anmärkt, att jag uppdragit en jemförelse mellan
teknologiska institutet och slöjdskolan. Det ,har jag icke
gjort, ty jag omnämnde blott tekniska skolan i Orebro jemte
många andra dylika, och någon jemförelse med teknologiska institutet
kunde icke komma i fråga, då dettas verksamhet icke
är densamma som slöjdskolans.
Vidare anmärktes, att icke mera än halfva antalet af lärjungar
voro närvarande under hela året. Visserligen är en stor
del icke närvarande under hela året, men att antalet nedgått
till hälften, har inträffat endast under den del af året, då dagarna
äro långa, emedan deras tid då är upptagen på verkstaden,
hvaremot under öfriga tider skolan är ofantligt talrikt besökt,
så att alla eleverna under den tiden icke ega tillträde till
alla ämnena, utan blott till en del.
Det är sannt, att gasförbrukningen är stor, men då man
besinnar, att undervisningen pågår nästan endast om aftnarna,
att det är ett stort trevåningshus sam skall upplysas, samt att
för ritning och dylika läroämnen fordras mycket stark upplysning,
då torde man finna, att förhållandet icke kan vara annorlunda.
Hvad angår föreståndarens yttrande, att skolan skulle kunna
åtnöja sig med det af K. M:t begärda anslag, så vittnar den af
honom utgifna brochyren tillräckligt om hans egentliga åsigt och
torde han hafva fällt detta yttrande blott på den grund att, såsom
ordspråket säger, »bättre att hafva en fågel i hand än tio
i skogen.»
Att uppgöra någon definitiv kostnadsstat, är naturligtvis för
närvarande icke möjligt, men deremot kan mycket väl redan
nu afgöras, huruvida föreläsningar äro nödiga eller icke, och huruvida
timtalet bör ökas för hvarje grupp eller icke.
Jag tager mig friheten i så måtto ändra mitt förra yrkande,
att punkten måtte bifallas med den förändring, att siffran 32,000
höjes till 35,000; och anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, härå
behagade framställa propos.
Den 14 April e. m.
239
Hr Skogman: Det har icke varit min mening att vilja
förneka gagnet af sådana undervisningsämnen som lefvande språk
och handelslagstiftning, utan jag har blott velat påpeka den särdeles
starka utbredning denna skola tagit och den erfarenhet,
som för öfrigt ofta ådagalägges, att »ju mera man får, desto
mera vill man ha.» Denna skola har, ifrån att vara en enskild,
blivit en allmän, som nu af Staten begär 105,000 rdr i års
anslag.
Jag har framhållit, att sedan skolan väl fått dessa me
del,
kommer hon sannolikt att begära ännu mera, så att, om
man släpper efter vid detta tillfälle och medgifver hvad det
mycket vackra nitet begär, skulle vi snart få en inrättning, för
hvilken den nyuppförda byggnaden, som väl förtjenar benämnas
palats, blifver för trång, en läroanstalt, kanske större än någon
annan i Sverige.
Jag tror, att det icke är lämpligt, att R. St:r understödja
det allt för stora begäret efter utvidgning, som är allt för bjert
uttaladt i det framställda yrkandet. Jag tror icke heller, att
det är slöjdskolans uppgift att meddela undervisning i skönskrifningens
elementer, ty några fordringar böra väl uppställas
för inträde i skolan, eljest kan ingen lärarepersonal och intet
utrymme räcka till.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan oförändrad och dels bifall dertill med anslagsbeloppets
förhöjning till 35,000 rdr; framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till samma hemställan utan förändring
och då dertill svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra mom:t.
Bifölls.
53:dje—59:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Den vidare föredragningen af förev.de Utlåt, blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 e. m,
In fidem,
O. Brakel.
240
Den 18 April f. m.
Onsdagen den 18 April 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot:s-utdrag för den 14 dennes samt prot:n
för den 14 och 15 sisth Mars.
Gr. Posse, Arvid: Jag tillåter mig vördsamt hemställa,
att R. o. Ad. ville besluta en inbjudning till Borgare-St:t att
deltaga i det beslut, som R. o. Ad. fattat vid föredragningen af
22 §:n af Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 60, äng. beviljande af 50,000
rdr till Alnarps landtbruks-institut.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord propos.,
sitt bifall.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 60,
ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel.
60:de punkten.
Hr Nordenfalk, Carl: Stats-Utsk;ts Utlåt, i denna fråga
är egnadt att hos alla vänner af den svenska jernhandteringen
väcka en liflig förvåning blandad med verklig ledsnad, dels med
anledning af det slut, hvari Utsk:t stannat, dels i afseende å de
motiver Utsk:t anfört, dels ock slutligen emedan ingen af R. o.
Ad:s ledamöter inom Utsk:t ansett frågan vara af den vigt, att
de nedlagt sin reservation mot Utsk:ts behandling af densamma.
Vid närmare genomläsande af Betänkt har jag verkligen tvekat,
om Utsk:t handlat på fullt allvar. Frågan är visserligen
ingalunda att skämta med, men jag tror mig för ett sådant
tvifvel hafva fullgiltiga skäl, då Utsk:t begär ytterligare utredning,
nu, efter den behandling frågan förut undergått, och för hvilken
jag nu tillåter mig meddela R. o. Ad. en kort redogörelse.
Ar 1859 vid Bruks-societetens allmänna sammankomst, beslöt
Societeten ingå till K. M:t med framställning rörande Fahlu
bergskolas förflyttning till Stockholm och erbjöd sig Societeten
att, i händelse detta bifölls, bestrida kostnaderna för de praktiska
öfningarne. Ofver detta förslag hördes Kammar-Coll. och
Teknologiska
Den 18 April f. m.
241
Teknologiska Institutet, hvarjemte föreståndaren för Fahlu bergsskola
algal yttrande. Samtliga tillstyrkte flyttningen. K. M:t
pröfvade derefter ärendet och äskade vid 1860 års riksdag anslag
till de i följd af flyttningen erforderliga byggnader i Stockholm.
R. St:r förklarade att »det svårligen kunde bestridas att
flyttningen medförde väsendtliga fördelar för så väl undervisningen
som det allmänna», men anhöllo likväl att efter verkställd
utredning få till nästföljande riksdag motse förnyad Propos.
i ämnet. Skälen till uppskofvet voro bland andra det, att
då föreståndaren ansett ett jernbruk nödigt för de praktiska
öfningarne, men Bruks-societeten ej bifallit anskaffandet af ett
sådant, borde föreståndaren ännu en gång horas, huruvida han
det oaktadt förordade skolans flyttning, äfvensom det att Brukssocieteten
borde höras, om den vidhöll sitt beslut att endast i
det fall att skolan flyttades till Stockholm, bestå medel till
praktiska öfningar.
När Ständernas afslag inkom till K. M:t, hördes ånyo 1)
Kommers-Coll., 2) Fahlu bergsskolas föreståndare, 3) Brukssocieteten,
4) Teknologiska Institutet och 5) Fulimägtige i Jernkontoret.
Alla dessa tillstyrkte skolans flyttning. Föreståndaren
för skolan förklarade att han vidhöll sitt förslag, äfven om
ej ett jernverk inköptes.
K. M:t företog nu ärendet till förnyad pröfning och beslöt
på alla de skäl, som blifvit andragna, att åter till 1862 års
Ständer framställa begäran om anslag till skolans förläggande
i Stockholm, hvilken Propos. var åtföljd af fullständiga kostnadsförslag.
Ånyo sköto Ständerna frågan från sig. lie förklarade, i
sväfvande ordalag, att undersökningen föranledt den åsigt, att
om också förflyttningen i framtiden kunde befinnas nödvändig
och böra företagas, den f. n. ej vore särdeles af behofvet påkallad,
utan kunde utan olägenhet uppskjutas; att de antoge att
Bruks-societeten ej skulle undandraga sig anslaget till bergsskolan,
äfven om den qvarblefve i Fahlun (tvärtemot hvad Societeten
förklarat), samt föreställde sig att byggnaderna i Fahlun
ännu.någon tid kunde bestå.
Annu en gång hördes 1) Kommers-Goil., 2) Bergsskolans
föreståndare samt 3) Bruks-societeten. Alla tillstyrkte flyttningen.
Bruks-societeten vidhöll beslutet att endast i händelse af
flyttning bevilja anslag till den praktiska undervisningen, enär i
annat fall Societeten måste söka på annat sätt bereda dem, som
egnade sig åt jernhandteringen, tillfälle att på främmande ort
skaffa sig den undervisning, som enständigt vägrades dem i
Sverige.
K. M:t har nu lör tredje gången pröfvat ärendet och äonu
en gång afgifvit Propos. till R. St:r med begäran om anslag till
skolans förflyttning.
Hvad tror man väl att Stats-Utsk:t svarar på allt detta?
Jo, det begär en förnyad utredning af frågan. I sju år hafva
H. IV. 16
242
Den 18 April f. m.
likväl alla de myndigheter, som förstå hvad vår bergshandtering
för sin lyftning fordrar, öfvervägt denna fråga; de hafva derunder
i ej mindre än 15, säger femton, utlåt:n enhälligt tillstyrkt
flyttningen. K. M:t nemi. 3 gånger, Kommers-Coll. 3 gånger. Fahlu
bergsskolas föreståndare 3 gånger, Bruks-societeten 3 gånger, Teknologiska
Institutet 2 gånger och Jernkontorets fullmägtige 1 gång.
Hvad sjelfva saken beträffar, så bör först uppmärksammas,
att Fahlu bergskola f. n. befinner sig i ett skick, i hvilket den
omöjligen kan förblifva. Derom torde alla vara ense. Redan
år 1853, eller för 13 år sedan, voro bergsskolans byggnader i
så förfallet skick, att de utdömdes, och man kan då lätt tänka
sig hurudatia de nu skola vara, Skolan kan icke mottaga ens
halfva antalet af de elever, som anmäla sig. Dess försättande
i drägligt skick skulle, enligt officiella förslag, kosta dubbelt mot
hvad dess förening med Teknologiska Institutet kostar. Under
sådana förhållanden synes det mig klart, att frågan om den
lämpligaste platsen för en bergsskola bör afgöras oberoende
deraf att en tillstymmelse till en sådan redan finnes i Fahlun,
och hvad är då naturligare än att förena denna skola med Teknologiska
Institutet, hvarigenom vi kunna fä en i möjligaste
måtto fullständig polyteknisk anstalt, der eleverna kunna erhålla
så väl den förberedande allmänt-tekniska bildningen, som
den speciella, för hvarje särskild branche, der lärarne kunna
utbyta sina erfarenhetsrön och der de för undervisningen så
ytterst vigtiga samlingarne kunna hållas i fullständigt skick.
Jag tror för min del, att den princip man vid ordnandet af undervisningsanstalter
aldrig får lemna ur sigte, är den största
möjliga centralisation af insigter, för att de, att jag så må säga,
utbredande sig från centern, må verka med desto större kraft.
Här tyckes man vilja följa en motsatt regel. Vi ha våra universiteter
i småstäder, vi ha skolor i olika grenar i landsorten,
under det vi ha spridda delar af hvarjehanda vetenskapliga och
praktiska institutioner i Stockholm. Det hufvudskål, hvarpå
man stödjer sig emot flyttningen till Stockholm, tyckes vara en
föreställning om förträffligheten af bergverksluft lör dem, som
egna sig åt jernhandteringen. Det är dock förhållandet med
denna som med alla blotta föreställningar, att dess betydelse försvinner
vid närmare skärskådande. 1 Fahlun finnes visserligen
en grufva och det är således denna, som skulle tynga i vågskålen
för valet af denna stad. Nu är genom föreståndarens
för skolan utlåtande utredt, att de, som egna sig åt ett närmare
studium af grufvevetenskapen, äro högst två af de 20
eleverna vid hvarje kurs, och att de öfrige under 2 å 3 dagar
samla stuffer, med hvilkas undersökning de sysselsätta sig under
liden för kursen.
Jag minnes väl att under universitetstiden det hände såväl
mig sorn kamrater, att fliten någon gång ej syntes lika angenäm,
synnerligen vid denna tid på året, som att vara ute och
hvad man kallar slå dank, och då pligtkänslan stundom uppreste
sig mot ett dylikt sätt att idka studier, sökte man trösta sig
Den 18 April f. m.
243
dermed att sjelfva universitetsluften hade något bildande i sig,
som smög sig in antingen man ansträngde sig med läsning eller
ej. Möjligen har den blå röken från Fahlu kopparhyttor stundom
gjort bergseleverna samma tjenst, men jag anser den ej
böra fördunkla blicken på dem, som äro kallade att rådslå om
bästa sättet att höja undervisningen i bergshandteringen.
Men, säger man. Fahlun är ju beläget i en bergslagsort,
och i en sådan bör skolans ändamål lättare kunna vinnas än annorstädes.
Härmed förhåller sig likväl sä, att vissa för undervisningen
nödiga materialier ej förefinnas mera i Fahlun, än i
Stockholm, ty eleverna måste nu under resor på ganska stort
afstånd uppsöka dem, och det är för öfrigt betecknande att de
under dessa resor alltid besöka Stockholm för att studera dess
mekaniska verkstäder. Dessutom har Bruks-Societeten förklarat
sig vilja bekosta den praktiska undervisningen, förutsatt att skolan
flyttas till hufvudstaden, och ljuru litet man än i allmänhet
må vara böjd för auktoritetstro, måste man väl fästa något afseende
vid de personers åsigter, hvilka hafva största intresse af
att undervisningen blir väl ordnad.
I motiverna till det nu föredragna Betänk:t yttrar Utsk:t,
bland annat, att, man icke bör lägga alltför stor vigt på frågans
ekonomiska sida. Jag medgifver gerna, att då man vill ett stort
mål, bör man ej för mycket fästa sig vid de penningemedel, som
erfordras för dess uppnående (det förefaller mig emellertid ovåntadt
att höra det nuvarande Stats-Utsk:t anse anslagsfrågor såsom
bifrågor), men man får dock ej frånkänna den ekonomiska
sidan dess stora betydelse, i synnerhet då, såsom här är visadt,
Bergsskolans förläggande till Stockholm skulle för Statsverket
medföra en besparing af 100,000 rdr. Härtill kommer att Brnkssocieteten
förklarat sig ovilkorligen komma att indraga dess n. v.
anslag till Bergsskolan af 15,000 rdr, i fall skolan ej flyttas till
hufvudstaden, emedan Societeten då anser sig skyldig att bereda
dem, som egna sig åt jernhandteringen, tillfälle att å utländsk
ort förskaffa sig den undervisning, de ej kunna erhålla hemma.
Såsom ett skäl för Bergsskolans qvarblifvande i Fahlun har
anförts, att våra förfäder, hvilka väl måste antagits hafva varit
lika visa, som vi, förlagt den derstädes. Detta skäl har dock
Kommers-koll. enl. mitt förmenande på ett slående sätt bemött,
i det Koll. visat, att förhållandena vid skolans anläggande voro
helt olika mot nu. Då var skolan alsedd att vara endast en
praktisk undervisningsanstalt för dem, hvilka aflagt bergsexamen;
nu utgöra sådane personer, som undergått nämnde examen* endast
ett ringa låta] af eleverna, det stora flertalet består af sådane,
hvilka, med utsigt att hela sitt lif få tillfälle till praktisk
erfarenhet i sitt yrke, önska att vid bergsskolan inhemta ali den
theoretiska underbyggnad, hvilken är nödig för idkande af jernhandtering.
Jag hoppas att B. o. Ad. måtte inse vigten af att icke längre
uppskjuta denna frågas afgörande, så att undervisningen vid Bergsskolan
ej måtte få förblifva i dess närvarande skick. Man har
244
Den 18 April f. m.
på senare tider ofta tecknat våra näringars och deribland äfven
jernhandteringens framtid i mörka färger, och skola öfriga näringarne
angående frågor af H. St:r röna samma behandling som
den beträffande Fahlu Rergsskolas flyttning hittills fått erfara,
fruktar jag att denna teckning kan blifva sann.
Jag yrkar afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:ts
Propos.
Frih. von Schulzenheim, David: 1 det slut, hvari StatsUtsk:t
stannat i den nu föredragna punkten, hvilken innehåller
ett afstyrkaride af K. M:ts Propos. angående den i Fahlun inrättade
Bergsskolas förflyttning till Stockholm och förening med
Teknologiska Institutet, kan jag f. m. d. icke instämma, utan
får, i likhet med en föregående värd talare, anhålla om afslag
å Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:ts Propos. Som min
öfvertygelse i denna fråga efter 6 års betänketid är väl rotfä
stad,
ber jag att få göra några tillägg till de hufvudskäl, Kr
Nordenfalk förut framställt, till hvilka jag för öfrigt endast vill
hänvisa för att bespara R. o. Ad. att åhöra upprepande af samma
skäl. Innan Utsk:t kommit till det slut, hvari Utsk:t stadnat,
har det naturligtvis måst upptaga de utlåtanden, som afgifvits af
såväl Kongl. Kommers-Coll. som Brukssocieteten och Föreståndaren
för Fahlu Bergsskola. Oaktadt alla dessa utlåtanden varit
tillstyrkande, har dock Utskits hemställan blifvit afstyrkande.
Om vi då sammanfatta hvad nämnde myndigheter anfört, så
finna vi, att i medeltal 20 lärjungar årligen bevistat Fahlu Bergsskola,
att många flera sökt inträde derstädes, ulan att kunna erhålla
plats, samt att af dessa 20 lärjungar endast en egnat sig
åt kopparhandteringen och de öfriga åt jernbandteringen. Nu
finnes i Fahlun endast kopparhytlor och en koppargrufva, som
är till stor del instörtad, det finnes inga större samlingar, inga
vetenskapsmän, och, det värsta af allt, studierna vid denna praktiska
skola äro fria. Huru det går med fri läsning det känner
man väl, den som har lust går framåt, och den, som icke har
lust, får icke mycken nytta af undervisningen, och för öfrigt
torde det vara en känd sak, att de nöjen, som nu erbjudas
bergseleverna i Fahlun, äro fullt ut lika tidsödande som de skulle
blifva, om Bergsskolan blefve förflyttad till hufvudstaden. Utslet
har, bland annat, inneslutande alla Tysklands eller kontinentens
länder i den enda vackra benämningen af Tyskland, das Grosse
Vaterland, såsom skäl för Bergsskolans bibehållande i Fahlun
anfört, att Tyskland förlagt sitt förnämsta bergsläroverk i den
lilla staden Freiberg. Detta förstår jag sannerligen icke, men,
om Utsk:t sagt, att Sachsen förlagt sin bergsskola i Freiberg,
hade jag möjligen kunnat förklara detta Utsk:ts skäl. Utsk:t
tyckes icke hafva haft sig bekant, att Frankrike har bergsskolor
i Paris, Lyon och St. Etienne, England i London och
Glasgow, Preussen i Berlin, och Ryssland i Petersburg. Andamålet
med en bergsskola är väl icke, såsom Utsk:t synes antaga,
att den endast skall vara en rent praktisk läroanstalt; vore
Den 18 April f. in.
245
det meningen, så borde egentligen endast arbetare-verkstäder
inrättas, i hvilka bergseleverna höllos till kroppsarbete. Hvarföre
förlädes Bergsskolan till Fahlun? Jo, derföre att der förut
funnos af Bergslagerna och Jernkontoret aflönade tjenstemän,
som tagit hofrätts- och bergsexamina och voro lämpliga till
lärare, och vid sådant förhållande undervisningen kunde åstadkommas
tor godt pris, men ingalunda derföre att Fahlun genom
sitt läge var så fördelaktigt för undervisning i bergshandteringen.
Som i Fahlun icke finnes något annat bergverk än den till stor
del raserade koppargrufvan, hafva också eleverna nödgats göra
sina praktiska studier på andra orter. Så hafva de under de
sednaste 10 åren allt som oftast rest omkring och dervid merendels
besökt Dahlforss, Avesta, Finspong, Dalkarlshyttan m. fl.
bruk, och bergsskolan har på detta sätt blifvit ambulatorisk.
Att bibehålla bergsskolan i Fahlun, då man, såsom Utsk:t, vill
göra den till en hufvudsakligen praktisk läroanstalt, är ju en
orimlighet, ty det låter sig icke göra att studera de kemiska
processerna, utan att i jemnbredd dermed egna sig åt theoretiska
studier. Det är alldeles nödvändigt, att studierna vid en bergsskola
hufvudsakligen äro theoretiska (eljest skulle man ju lämpligen
kunna förlägga läroverket till Motala och låta eleverna
hamra på monitorerna) och sådana kunskaper kunna, väl icke
inhemtas bättre i Fahlun än annorstädes; och härvid förekommer
det märkvärdiga faktum, att större delen af de elever, som
begagna Fahlu Bergsskola, det må nu vara unga bruksegare
eller bruksbetjente, som samlat sig nödige medel för sin vidare
utbildning, just i samma skola söka hufvudsakligast theoretisk
.kunskap, emedan de hafva den praktiska förut. De kunna förut
göra en smälta, puddla, garfva och otta nog äfven räcka jern,
men de vilja inhemta de theoretiska bevisen och förklaringen
öfver de för dem kända fenomenerna. De vilja veta hvarföre
man skall göra så och ej så, för att lyckas. Begreppen om
theoriens och praktikens förhållande till hvarandra ligger här
ganska nära. Jag erinrar mig en snillrik framställning, som jag
för några år sedan hörde af en bland Riddarhusets mest framstående
ledamöter. Han erinrade om den gamla sagan, att
inför Minos framträdde en frisk och stark karl, klädd såsom arbetare,
saint en skön qvinna, på hvars änne snillet tryckt sin
prägel. Båda beklagade sig öfver hvarandra, han deröfver att
hon icke ville arbeta, hon deröfver att han icke ville följa hennes
snilles flykt, och de önskade skilsmessa; men Minos dömde
dem deremot alt i förening genomvandra lifvet, emedan de, endast
såsom förenade, skulle kunna verka med framgång och
blifva lyckliga. Ja, M. Hrr, det finnes i vår tid tusentals afkomlingar
af detta par och vi se dem omkring oss, dessa intelligensens
och arbetets barn. Det är just, för att detta sköna
slägte måtte fortlefva, som jag önskar, alt vår förnämsta bergsskola
icke måtte göras till en simpel praktisk skola, utan att
äfven theoretiska studier företrädesvis inom den måtte blifva
gällande. Det är väl då också gifvet, att en undervisningsanstalt
246
Den 18 April f. rn.
för blifvande bergsmän bör lörläggas på det ställe, der de rikaste
samlingar, de störste vetenskapsmän finnas, der, om jag så må
säga, Statens hjerta lilligare pulserar, såvida Staten verkligen
skall hafva något gagn af ett sådant läroverk. I Fahlun kunna
icke eleverna förvärfva några praktiska insigter, utan de måste
derföre, såsom jag förut nämnt, ut och resa och, sedan de efter
stora svårigheter erhållit tillstånd att besöka en enskild persons
bruk eller hytta, få de der gå och »se meri icke röra», ty ingen
hyttegare vågar åt dem för experimenters anställande öfverlemna
en masugns skötsel, emedan de dertill icke ega tillräckliga insigter.
I Stockholm uppstå allt flera och flera mekaniska verkstäder,
vid hvilka ånghamrar, puddelugnar, gjuterier och andra
med bruksrörelse gemenskap egande machinerier finnas, då deremot
i Fahlun endast finnes den af mig förut omnämnda koppargrufvan.
Jag vill visst icke säga något ondt om våra småstäder,
men jag vågar dock påstå, att de icke innehålla den
största bildningen, och jag skulle icke tro, att den, som »gräfver
ner» sig i en småstad, der kan hemta någon särdeles hög grad
af bildning. Om man önskar, att ynglingar skola samtidigt med
inhemtaude af de för deras yrke nödiga kunskaper förska tfa sig
hvad man kallar allmän bildning, sä är det väl icke skäl att
förlägga läroanstalter i småstäderna.
Den föregående talaren har mycket rigtigt anmärkt, att
It. St:r flera gånger anhållit hos K. M. om frågans utredning
och att alla erforderliga upplysningar blifvit meddelade. Jag
kan derföre icke förstå, hvad Utsk;t menar dermed, att R. St:r
böra hos K. M. begära ytterligare utredning af frågan; jag skulle
tro, att häruti ligger en oegentlighet och att ett sådant beslut,
endast skulle utgöra en rubrik för frågans undanskjutande. Men,
M. Hrr! vi måste besinna, att bakom denna fråga står en annan
magt, visserligen en enskild magt, men som dock i detta
fäll är ganska bestämmande, emedan den håller hand orri pungen.
Denna magt fordrar, att något skall göras nu; bergshandteringens
idkare fordra detta och säga: vi hafva skattat till akademier
och skolor för landtbruket, tullarne hafva blifvit borttagna,
allt öppnadt för fri täflan, då är det icke för mycket
begärdt, att staten, som hittills icke lemnat några anslag för
befrämjande af bergshandteringen, hvilken ändock är en af landets
modernäringar, gifver medel för utbredande af bildning och
upplysning bland denna närings idkare. Härvid framställer sig
den frågan, om Staten har råd att gifva några anslag. Ja, om
Staten har rätt att taga, så har den skyldighet att gifva; tager
Staten tiondetackjern, skall den gifva undervisning. Staten kan
denna gång gifva, utan att behöfva gifva mycket. Allt hvad
som kunde komma att byggas i Fahlun blefve öfverflödigt och
för 200,000 rdr tarfligt bygdt, under det att 106,000 rör vore
en fullt tillräcklig summa för bergsskolans förläggande i liufvudstaden,
och af denna summa endast 60,000 rdr skulle erfordras
för byggnader under 1867. Enligt min tanke tala således äfven
Den 18 April f. ra.
247
alla siffror för Regeringens förslag, men — ändock har detsamma
blifvit afstyrkt.
Jag vill icke längre trötta Hrr:ne. Jag har ansett mig
hafva haft rätt att yttra mig i denna fråga, emedan jag varit
ntresseräd för densamma, och trott mig till en del förstå den.
Alla, sorn varit i Fahlun, kunna intyga, att skolan derstädes är
mycket, mycket tarflig, mycket dålig, och, under det jag ännu
på mina händer bär märke af undervisningen i Avesta, måste
jag erkänna, att det var en ganska tarflig undervisning jag der
erhöll.
Jag önskar att R. o. Ad:n måtte behjerta hvad bergshandteringen
fordrar, hvad K. M:t hemställt, hvad billigheten kräfver.
Jag instämmer med den föregående talaren, och anhåller,
att Stats-Utsk:ts hemställan i 60:de punkten icke måtte föranleda
till någon åtgärd, utan K. Mits Propos. bifallas.
För öfrigt får jag begagna tillfället att för min del yrka
på införande af en jordbruksministér.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Akerman, Fredrik: Råde af intresse och pligt har
jag under mera än 30 år egnat min uppmärksamhet åt den nu
föreliggande frågan, angående Falu bergsskola, först såsom fullmägtig
i Jernkontoret samt sedermera under de sista 20 åren
såsom chef för bergsstaten inom riket, och anser mig derföre ej
böra underlåta att yttra mig i ämnet. Med den föregående talaren
instämmer jag i att det är af yttersta nödvändighet påkalladt
att ett definitivt beslut i denna fråga fattas. Fahlu bergsskolas
ställning är för närvarande både med afseende å byggnadernas
beskaffenhet och utrymme så dålig, att man ovilkorligen
snart måste göra något för dessa bristers afhjelpande; det
är en skam för landet, att denna undervisningsanstalt, som afser
att bilda idkare af en af våra modernäringar, befinner sig i så
uselt skick, under det att man i alla andra rigtningar nedlägger
stora kostnader för undervisningens befrämjande.
Deremot kan jag ej dela hans åsigt, att nämnde skola bör
flyttas till Stockholm. Mina skäl derför äro många. De elever,
hvilka begagna undervisningen vid Fahlu bergsskola, äro nästan
uteslutande sådana, hvilka önska erhålla en teknisk-praktisk insigt
i bergsnäringen, för att kunna antingen sköta egna bruk eller
förvalta andras; någon högre vetenskaplig bergsmannabildning
eftersträfva de icke, hvilket bäst framgår deraf, att de 4
stipendier, Staten för sådana elever anvisat, vanligen i brist af
kompetente sökande ej kunnat utdelas. Såsom ett skäl för flyttningen
har man åberopat, att skolans föreståndare uttalat sig
derför, men man har ej behagat omnämna, att skolans andre
lärare, professor Bagge, äfvensom att skolans inspektor, bergshauptmanneu
vid Stora Kopparberget Bergman, yttrat sig öfver
skolans qvarblifvaude i Fallin, och dessa sakkunnige personers
248
/
Den 18 April f. ra.
omdöme bör väl äfven väga något i vågskålen. Man säger vidare,
att Falun icke är en lämplig plats för en bergsskola. Jag
hemställer om någon lämpligare kan finnas. Invid staden tillverkas
koppar, bly, rödfärg, svafvel, samt, fast i ringare grad,
silfver och guld, i stadens närmaste grannskap finnes den stora
koppargrufvan, äfvensom flera jerngrufvor och en masugn, i socknarne
rundt omkring på ett par mils afstånd äro (lera bruk belägna,
för studiet af bergverksmekaniken finnes knappt något
lärorikare fält än Fahlu grufva; allt detta torde visa. att i sjelfva
Fahlun eller dess grannskap eleverna ingalunda sakna fält för
sina iakttagelser och studier. En värd ledamot har här talat
om de blåa dunsterna från kopparhyttorna och att skolans förläggande
i en bergslagsort icke egde någon betydelse; jag har
åtminstone icke blifvit slagen i ögonen af dessa blåa dunster,
och jag vågar tro att, då man lefver på en ort, der en viss näring
hufvudsakligen idkas, och ständigt får höra talas om dithörande
ämnen, detta bör ej oväsendligt bidraga till väckande af
intresse för och beredande af insigt i denna näring. Likasom jordbrukare.
när de komma tillsammans, tala örn diken, plogar, spillning
o. d., så hör man i en bergslagsort ständigt ordas om masugnar,
bessemersmethoden, härdar etc., och jag hemställer, om
icke bergsskolans elever häraf böra draga nytta. Likasom det skulle
förefalla löjligt, om man ville lägga en landtbruksskola i Stockholm
eller en navigatiosskola i Ostersund, så skulle jag anse
det för en olycka, om man lade en praktisk bergsskola i hufvudstaden.
Gerna vill jag medgifva, att det finnes andra bergslagsorter,
än Fahlun, der en sådan skola skulle kunna förläggas,
men då i och omkring nämnda stad finnas alla nödiga elementer
för undervisningen, och dessutom de der redan befintliga samlingarnas,
etc. förflyttande till annan ort alltid skulle medföra
ökade kostnader, torde det vara största skäl att låta skolan qvarblifva
der hon en gång blifvit förlagd. Mina kamrater inom
Kommers-Collegium hafva i sitt tillstyrkande af bergsskolans
llyttning bland annat yttrat, att skolan borde vara så organiserad,
att derifrån kunde utgå personer, försedde med de kunskaper,
som i bergsvetenskaperna fordras för att blifva anställda
som bergsingeniörer. Antagom nu, att hvart annat år utgå 20
dylika lullbildade bergsingenjörer, så frågar jag, hvilka utsigter
de hafva för sin framtid eller hvad de skulle komma att lefva
af. Då landet endast eger 9 bergmästare, och ledighet således
sällan kan uppkomma och lemna utsigt till erhållande af en
dylik plats, den enda ordinarie befattning i Statens tjenst som
bergsingeniörerne hafva att aspirera till, samt Staten endast består
arfvoden åt 6 ringare tjenstemän, med benämning grufveingeniörer,
som oftast sakna sysselsättning, hade de för vinnande
af utkomst ej annan utväg än att söka arbete och anställning
vid större jernverkstäder, men några sådana kunna blott till obetydligt
antal finnas i vårt land, till följd af vår jernhandterings
egna beskaffenhet. Möjligheten att åstadkomma en produkt,
afsättlig på verldsmarknaden, hvilar ej blott pä våra malmers
Den 18 April f. m.
249
utmärkta egenskaper, utan kanske främst dernppå, att smältningen
försiggår med träkol, men som hvar och en vet, kunna
ej malm och träkol föras fånga vägar utan ofantliga kostnader,
oell förädlingsverkstäderna måste derföre anläggas i närheten af
de ställen, der råämnena finnas att tillgå. lietta hindrar naturligtvis
skapandet af stora verkstäder, i likhet med utlandets.
Bergsskolan bör således ej hilda ingeniörer, utan personer med
så stor insigt i bergshandteringen och förmåga att förklara de
fenomener, som dervid kunna förekomma. 1 denna rigtning
har Fahlu Bergsskola under den förflutna tiden med framgång
verkat, och delta hoppas jag den fortfarande skall komma att
göra, så vida läroanstalten ej fly tias. Såsom ett skäl för flyttningen
har man äfven anfört, att brukssocieteten uttalat sig för
densamma och förklarat, att i annan händelse dess år 1859
framställda erbjudande af ett årligt anslag af 15,000 rdr till
bergsskolan ej vore bindande. Orsaken till detta beslut kan
jag ej lätta. Då jag för 30 år sedan var fullmägtig i jernkontoret,
hörde jag visserligen framställas önskningar att få mellan
ledamöterna fördela de millioner societeten egde, men jag vill
dock ej tro, att sådana önskningar ännu förefinnas eller ligga
till grund för detta försök att draga sig undan utgifter för bildningsanstalter
till handteringens fromma. Emellertid är det mig,
såsom jag nyss nämnde, alldeles oförklarligt hvarifrån denna
håg kommit att förlägga en praktisk bergsskola i hufvudstaden.
Al hvad jag nu anfört, torde vara klart att jag gillar Utsk:ts
motiver. Deremot kan jag ej biträda dess åsigter, hvarken
alt saken behöfver vidare utred«s, eller att det skulle kunna
vara lämpligt att inköpa ett bruk för att der förlägga bergsskolan.
Vid ett bruk bedrifves i allmänhet endast tackjernblåsning
och stångjernssmide, men en fullständig bergsmannabildning får
icke vara inskränkt dertill, och att för öfrigt göra bruket till experimentalfält
för elevernas praktiska öfningar, torde för Staten
medlöra allt för stora kostnader.
Då jag således ej kan biträda förslaget om bergsskolans
flyttning, men å andra sidan ej kan gilla att denna fråga fortfarande
förblifver i oafgjord! skick, hemställer jag att R o Ad:n
ville bevilja för nybyggnader i Fahlun i oell för bergsskolan derstädes
ett anslag af 150,000 rdr, äfvensom för undervisning vid
skolan ett årligt anslag af 50,000 rdr, och anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landm. om propos. på detta mitt yrkande.
Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig: I likhet med den
siste värde talaren får jag förklara, att jag ingalunda kan anse
det välbetänkt att förflytta den praktiska bergsskolan i Fahlun
till Stockholm. Jag tror det vara nödvändigt att lägga synnerlig
vigt derpå, att denna skola bibehåller sin praktiska natur
och icke öfvergår till en läroanstalt för inhemtande af endast
de theoretiska kunskaper, som böra förutsättas vid inträdet i en
tillämpningsskola. Det är visserligen sannt, att det är vetenskapen,
sorn leder och förklarar alla de åtgärder, den praktiske
250
Bnn 18 April f. m.
bergsmannen vidtager, men denna behöfver dock öfning och
samlad erfarenhet för att kunna använda vetenskapen, behöfver
se och lägga hand vid de olika processerna. Jag tillåter mig
härmed att i korthet göra reda för de olika ämnen, i hvilka den
praktiske bergsmannen nödvändigt måste hafva insigter:
1. Mätning och afvägning så väl på ytan, som i grufvorna.
2. Byggandet och underhållandet af uppfordringsverk för
malmer och vatten.
3. Profblåsning af malmer i degel.
4. Behandling af biåsverk, bokverk m. fl. mekaniska inrättningar.
5. Formering, gjutning och mekanisk behandling.
6. Ledning af smältprocesserna för olika modeller, rostning
och beskickning, m. m. d.
De detaljkunskaper, som fordras för bedrifvande af olika
handteringar, välja de unga bergsmännen efter sina behof, men
vissa ämnen äro generella för alla, och de mera speciella böra de
hafva tillfälle få lära, om ock färre antal vänder sig till mera
sällsynta metallers beredning. Vi hafva, såsom min värde granne
här på bänken nyss nämnde, förutom jernhandteringen en mängd
andra bergsnäringar, såsom tillverkningen af koppar, silfver,
zink och bly, hvilka äfven hafva sitt. intresse; och man har
rätt att fordra, att vid (en praktisk bergsskola äfven meddelas
undervisning om sättet för tillgodogörande af dessa malmer.
Hvad nu särskildt angår Fahlu bergsskola, så hafva bergseleverna
derstädes tillfälle att utvidga sina teoretiska kunskaper,
göra de i 3:dje punkten här ofvan omnämnda profven och att
i grufvan och vid verken inhemta praklisk öfning i de under n:o 1
och 2 uppräknade öfningar, samt vid de i trakten belägna jernverk
erhålla praktisk öfning i de under n:o 4, 5 och 6 omtalade
ämnen i och för jernhandteringen; dessutom kunna de
derstädes erhålla undervisning i andra ämnen, såsom kolning
och skogsskötsel, hvarom en bruksbetjent eller bruksegare måste
hafva kännedom, om han skall kunna anses förstå sin handtering.
Den theoretiskt bildade bergsmannen står redlös i verkstaden
och i grufvan, om han ej fått öfning att tillämpa sina kunskaper.
Det är visserligen möjligt, att fordringarne för inträde
i bergsskolan för det närvaranoe äro för ringa och att derföre
för mycken tid behöfver användas lör inhemtande af theoretisk
bildning, men detta är då ett fel i skolans organisation och är
alldeles icke någon följd deraf, att den är belägen i Fahlun.
Bergsskolan emottager sådana elever, som vid universiteterna
tagit bergsexamen och således måste förutsättas ega fullt tillräckliga
theoretiska insigter, och extra elever, som hafva tillfälle
få sin förberedande theoretiska bildning vid våra teknologiska
läroverk i Stockholm och Götheborg; bergsskolan behöfver
således ej egna sig åt dessa förstudiers bibringande. De
unge bruksegare och den tjenstsökande bruksbetjeningen äro
Dcu !8 April f. m.
251
naturligtvis angelägna om att förvärfva sig praktiska insigter i
bergshanrlteringen, men sådana kunna icke bibringas dem vid
Teknologiska Institutet. För att taga kännedom om de olika
tillverkningsmetoderna måste bergseleverna visserligen företaga
resor till bruk och grufvor, men dessa resor och den tid, de
taga i anspråk, kunna inskränkas, då eleverna på det ställe, der
bergsskolan är belägen, och i dess närhet hafva tillfälle att verkställa
en stor del af sina praktiska öfningar. Om ock, såsom
här blifvit uppgifvet, Fransmännen förlagt sina bergsskolor till
större städer, så är dock säkert, att vid dessa skolor endast
inhemtas de theoretiska kunskaperna och att sedan tillämpningen
måste ske genom vistande vid bergverken. I Tyskland,
der bergsvetenskapen står högst, har man förlagt sina bergsskolor
i bruksdistrikter. Sålunda ligger Sachsens ej i Dresden,
utan i den lilla staden Freiberg, och Norra Tysklands på Härz
midt ibland grufvor och verk. .lag får dessutom nämna, att,
då i provinsen Wermland en praktisk bergsskola anlades, så
förlädes densamma icke till Carlstad utan till Filipstad, emedan
i trakten af denna stad fanns tillfälle för eleverna att se och
lära allt hvad som hörde till bergshandteringen.
På grund af ohvad jag nu haft äran anföra, får jag förena
mig i det af Hr Akerman framställda yrkande.
Hr Huss, Magnus: Då jag inom Utsk:t delat pluralite
tens
åsigter uti ifrågavarande punkt rörande bergsskolans flyttning
från Fahlun till Stockholm, afstyrkande K. M:ts Propos.,
anser jag mig förpligtad redogöra för de skäl, som förmått mig
att biträda ett dylikt beslut. På förhand anhåller jag om benäget
öfverseende att jag uppträder uti ett ämne, der jag ej besitter
någon speciel kunskap, — ty bergshandteringen har jag
aldrig studerat — men som det handlar orri undervisning uti
en praktisk vetenskapsgren, och jag uti en lång följd al år varit
lärare uti en annan praktisk vetenskap, vägar jag tilltro mig
ega någon erfarenhet om huru undervisning uti praktiska vetenskaper
i allmänhet bör vara ordnad —- mitt omdöme må
sedan inför Höglofl. Ståndet gälla hvad det kan. — Främst måste
jag förutsända den anmärkning att undervisning uti praktiska
vetenskaper städse måste innefatta två stadier, ett med öfvervägande
theoretiskt, ett med öfvervägande praktiskt syfte.
Med de theoretiska grunderna måste först börjas, alltid dock
med hänsyn till den tillämpning, som af dessa sedan skall göras;
då dessa grunder blifvit tillfyllest inhemtade, inträder det
praktiska stadiet, under hvilket praktiken väl är det öfvervägande,
men med ständigt afseende på de theoretiska grunderna;
theori och praxis måste då gå jemna steg med hvarandra. Men
för inhemtande af praxis är det oundgängligt att tillfälle beredes
att se och i verkligheten studera de processer, som utgöra föremålet
för den vetenskapsgren, uti hvilken praktiska insigter
skola förvärfvas. Lika litet som någon kan bli praktisk läkare,
utan att i verkligheten hafva studerat sjukdomarne och sjuk
-
252
Deu 18 April f. m.
domsprocesserna, lika litet tror jag att någon kan bli praktisk
bergsman ntan att bafva studerat grufbrytning, malmsmältning
och metalltillverkning m. m.; båda må hafva huru djupa theoretiska
studier som helst. Rfter dessa allmänna anmärkningar
öfvergår jag till nu ifrågavarande ämne. Ar bergshandteringen
en praktisk vetenskapsgren, eller ett praktiskt yrke, som hvilar
på theoretisk grund? detta lärer väl ej kunna förnekas. De
till bergsvetenskapen hörande theoretiska ämnen äro: mathematik,
physik, kemi, mineralogi, geologi, allmän metallurgi m.
m.; de praktiska: speciel metallurgi, med tillhörande praktiska
ölningar, markscheideri och grufbrytning, bergsmekanik och
maskinlära, skogshushållning och brnksekonomi m. m. Huru
och hvar skall undervisning i de förra och i de sednare meddelas?
Båda skola enligt K. M:ts Nåd. Propos. flyttas från en
bergslagsorl, der de nu äro förlagda, till hufvudstaden, och der
förenas med teknologiska institutet. Jag beder ingen misstyda
eller illa upptaga att jag framställer följande frågor: vere det
skäl att flytta undervisningen uti landtbruk från Ultuna till Upsala,
från Alnarp till Lund? undervisningen i navigation från
Göteborg till Alingsås; från Stockholm till någon uppstad? Skulle
någon framställa dylika förslag, torde han visst ej erhålla många
anhängare för sina åsigter. Hvarföre förläggas undervisningsanstalter
för det vetenskapliga landtbruket på landet, om ej för
de nödvändiga praktiska studierna? Hvarföre navigationsskolorna
i sjöstäder, om ej för de praktiska öfningarna i sjöfartsväsendet.
Såväl landtbruk som navigation äro praktiska vetenskapsgrenar,
hvilka måste hafva en theoretisk och praktisk
studiekurs. Häri öfverensstämma de till alla delar med bergsvetenskapen.
Månne då bergsvetenskapen har det egna, olikt
andra praktiska vetenskapsgrenar, att dess praktiska del kan
inhemtas utan tillfälle tili praxis? Omöjligen kan jag biträda
en dylik åsigt. Man säger väl att de metallurgiska processerna
kunna inläras uti ett laboratorium och bergsmekaniken studeras
på ritningar och modeller. Man smälter väl malmerna i en
degel enligt olika methoder och uti olika blandningsförhållanden
m. m., men delta blir aldrig detsamma som att lära sig smälta
och blanda dem i ässjan af en masugn eller hytta. Man kan
väl i degeln förvandla tackjern till stångjern och detta till stål
m. m., men olika är det att förrätta dylikt i härden. Den som
efter ritningar och modeller studerat maskinerier och apparater
m. m., t. ex. för grufbrytning, kan derföre ej alltid i verkligheten
utföra detta. Jag anser derföre att för bergsvetenskapens
studium måste finnas en speciel tillämpningsskola, vid hvilken
bergshandteringens praktiska processer kunna i verkligheten
studeras och praktiskt inläras. Häremot invänder man att
eleverna vid bergsskolan kunna under några veckor under sommaren
göra resor, jemte lärarne, till grufvor, hyttor, jernverk
m. m. och härunder inhemta nödig praxis. Ar då bergshandteringens
praktiska utöfning en så lätt sak, att den kan under
några veekors tid under och genom resor läras? Såsom prak
-
Den 18 April f. m.
253
tisk man kan jag ej biträda en dylik åsigt. De resande eleverna
kunna väl tå en hop intressanta och nyttiga reseinlryck,
men om de kunna förvärfva verkliga insigter, derom hyser jag
grundade tvifvel. De få nemligen ej följa någon enda process
fullständigt, utan endast se en och annan del af hvarje dylik;
vid ingen (å de sjelfva lägga hand från dess början till dess
slut. Behöfver ej navigationseleven ett längre tids ihållande
vistande på sjön för att lära sig fartygs-manövern? Behöfver
ej landtbrukselever! skåda landtbrukets utöfning under alla årstider,
för att rätt lära sig förstå det? Ej lärer det särdeles
gagna den blifvande sjömannen att endast tidtals resa omkring
till hamnarna och se på huru fartyg tacklas och manövreras
o. s. v.?
Jag får vidare fästa uppmärksamheten på det primitiva
ändamålet för bergsskolans upprättande i Fahlun. Kongl. Brefvet
den 31 December 1819 säger att ändamålet med skolan
endast var »att lemna dem, hvilka vid universiteten redan inhemtat
fullständig underbyggnad i de theoretiska delarne af
bergsvetenskapen, tillfälle att tillämpa dessa deras redan vunna
theoretiska kunskaper under en praktisk undervisning.» Denna
ursprungliga plan har väl sedermera blifvit så till vida förändrad
att äfven en theoretisk kurs blifvit der införd för sådana,
som, utan föregående universitetsstudier, ville egna sig ål bergshandteringen,
men hufvudsyftet har dock alltid förblifvit det
praktiska, d. ä. bergsskolan har varit en tillämpningsskola. Men
säges det: »Fahlun har ej kunnat motsvara alla fordringar på
praktisk undervisning.» I denna stad finnes endast koppargrufva
med kopparverk, der koppar, bly, silfver, svafvel, vitriol, m. m.
tillverkas, och jernhandteringen saknar representant; detta är
sannt, men strax utanför staden, jag tror en half timmes väg,
ligger en bland rikets stora, om ej största masugnar, för tackjernstill
verk ning, och utefter jernvägen till Fielie äro flera större
jernverk belägna, hvilka med lätthet kunna besökas af eleverna
vid olika tider och för olika ändamål. Dessutom är väl brytning
i en koppargrufva ungefär enahanda till utförande, som i en
jernmalmsgrufva, hvadan åtminstone en del af bergshandteringen
kan fullständigt i Fahlun praktiskt studeras. Har nu hufvudstaden
att bjuda på någon grufva, eller finns i dess närhet någon
masugn eller något större eller mindre jernverk? Då man
måste besvara denna fråga nekande, tillägges att i hufvudstaden
finnas åtskilliga gjuterier och maskinverkstäder, hvilka kunna
tjena till praktisk undervisning. Jag öfverlemnar till mera sakkunniga,
än jag är, att bedöma om man kan praktiskt lära
bergshandteringen genom att besöka maskinverkstäder. Mig synes
som maskintillverkningen är en speciel gren af industrien,
som ligger nära utom den egentliga bergshandteringen, ehuruväl
den använder jern såsom råämne för gjutning af maskiner
och af annat gods. Jag hemställer till följd häraf, hvilken plats
har företrädet, Fahlun, någon annan bergverksort eller Stockholm.
Pröfvas Fahlun mindre lämpligt för en bergsskola, sy
-
Den 18 April f. ra.
nes mig Stockholm vara olämpligt; då måste någon annan bergverksort
uppsökas; det är denna omsorg, som torde böra öfverlemnas
åt Regeringen. Hufvudsaken är alt riket erhåller en
bergsskola, der insigtsfulla och praktiskt dugliga bergsmän kunna
bildas. Det är en oafvislig nödvändighet att vår bergshandtering
på alla möjliga vägar upphjelpes och befordras; den är ju
vår andra hufvudnäring; jag tror ej att en kommande riksdag
kan undandraga sig att lemna medel till bestridande af alla erforderliga
kostnader härför, de må blifva än så dryga, ty då
R. St:r hitintills med sådan frikostighet gilvit anslag till undervisningsanstalter,
så höga som låga, för landtbruket, följer deraf
att bergshandteringen måste komma i åtnjutande af enahanda
förmån; ja, den måste det, emedan fosterlandets väl det kräfver.
Föregående talare hafva som hufvudsak fästat sig vid att
K. M:t nu för tredje gången föreslår denna flyttning af bergsskolan
och att alla auktoriteter, som blifvit öfver frågan hörda,
tillstyrkt den. Att K. M:t fästat sig vid de olficiela auktoriteternas
yttranden, härom har jag ej något klander att uttala;
tvertom anser jag K. M:t häri handlat välbetänkt. Hvad åter
auktoriteterna angår, får jag öppet erkänna att jag ej har annan
auktoritefstro, än den som grundar sig på skäl. Hafva
auktoriteterna anfört tillfyllestgörande skäl för sina förslager,
då tror jag på dem, d. v. s. ej på dem sjelfva, såsom blott
auktoriteter, utan på deras skäl. Uti de handlingar från vederbörande
auktoriteter, hvilka varit för Stats-Utsk:t tillgängliga,
har jag förgäfves sökt efter skäl, som för mig ådagalagt nyttan
och fördelarna af en bergsskolas upprättande i hufvudstaden.
Tvertom har jag funnit de skäl, som tala emot en dylik anordning,
öfvertygande och bindande. Dessa motskäl äro uttalade
uti en reservation af Konimers-Collegii President, och uti ett
utlåtande af andre läraren vid nuvarande bergsskola, uti hvilket
bergshauptmannen instämt. Väl har föreståndaren för teknologiska
institutet härstädes tillstyrkt flyttningen, men jag är nära
förvissad om, att i händelse lärarne vid institutet blifvit hörda
och erhållit tillfälle yttra sig, skulle deras åsigter varit motsatta
mot föreståndarens. Dessutom har jag mig med full visshet
bekant, att Sveriges störste och europeiskt ryktbare praktiske
geolog, Professor Erdman, bestämdt förklarat sig emot en bergsskolas
anläggning i hufvudstaden, Att här ingå uti speciel
granskning af skäl och motskäl, skulle föra mig alltför långt;
de af mig nyss anförda grunderna för den praktiska undervisningen
i bergshandteringen torde vara tillfyllest upplysande, såsom
in summa innefattande skälen för att en tillämpningsskola
för bergshandteringen bör förläggas dit, der tillfällen till verklig
praktisk undervisning kan erhållas.
Ehuruväl de hörda auktoriteterna, Brukssocieteten, Kommers-kollegium,
teknologiska institutets föreståndare och Fahlu
bergsskolas förste lärare enstämmigt föreslagit bergsskolans flyttning
från Fahlun tilf Stockholm, äro de dock alla, uti mer eller
mindre väsendtliga delar, af skiljaktiga åsigter uti frågan rörande
Den 18 April f. m.
255
undervisningens organisation. Något förslag till organisation af
undervisningen har K. M:t ej heller ansett sig kunna framställa.
Detta är likvisst den vigtigaste delen af hela denna fråga. Mig
synes som R. St:r först borde erhålla bestämda förslager huru
den praktiska undervisningen uti bergsvetenskapen skall ordnas,
innan R. St:r bevilja medel för ett dylikt ordnande. Det synes
mig ock formelt rigtigast att R. St:r erhålla uppgift om huru
de anslag, som K. M:t äskar, komma att användas, innan anslaget
beviljas. Har jag uti denna åsigt orätt, förfaller ock följande
förslag. Då nemligen alla de hörda auktoriteterna, som
förordat flyttningen, ej äro ense om huru undervisningen uti
den praktiska bergsvetenskapen bör, för att blifva ändamålsenlig,
ordnas, synes mig en undersökning rörande denna, den vigtigaste
frågan böra förutgå, innan beslut fattas om det nuvarande
läroverkets flyttning. Uti andra vida mindre magtpåliggande
frågor tillsättas ej sällan komitéer af sakkunnige män för
att utreda och afgifva förslager, särdeles då hörde s. k. auktoriteter
äro af skiljaktiga meningar. Hvarföre kan ej denna utväg
äfven i detta fall tillåtas? Det är denna utväg Stats-Utsk:t
föreslår, och hvilken jag inom Utsk:t biträdt samt äfven nu biträder,
genom att yrka bifall till Utsk:ts Retänk.
Då jag sålunda vill uppskjuta beslutet om flyttningen af
bergsskolan från en bergverksort till liufvudstaden och förorda
att en undersökning om huru bergsmansundervisning skall ordnas
bör förutgå, torde man fordra, att jag angifver min åsigt
huru ett dylikt ordnande borde ske. Såsom ej specielt sakkunnig
uti det praktiska af bergverksyrket, är jag ock urståodsatt
att ingå uti hithörande specialitet. En allmän plan vill jag dock
försöka angifva; tager jag miste uti den, anhåller jag om sakkunnigares
benägna öfverseende.
Den theoretiska undervisningen kan försiggå vid teknologiska
instituten, vare sig i Stockholm eller Göteborg, vid universiteten,
äfvensom vid de högre tekniska skolorna. Lika godt
hvar de hithörande kunskaperna inhemtas, blott eleverna vid
inträdet i bergsskolan visar sig besitta dem. Fordringarna å
theoretiskt kunskapsmått måste vara bestämda för tillträde till
den praktiska undervisningskursen. Den praktiska undervisningen
uti bergsvetenskapen jemte tillämpningen på bergshandteringen
bör få sin plats vid en speciel tillämpningsskola. En
sådan måste derföre upprättas. Föremålet för dennas verksamhet
måste blifva, dels att meddela de vetenskapliga grunderna
för alla inom bergshandteringen i dess vidsträcktaste mening
förekommande processer, dels att inhemta praktisk färdighet
och öfning för utförandet i stort af dessa processer. Tillämpningsskolan
måste derföre vara belägen uti en ort, der tillfälle
finnes att i verkligheten se och utföra de processer, som tillhöra
malmbrytning, malmsmältning, metallförädling, skogshushållning
ni. m. m. m. Endast på denna väg kunna vetenskapligt
bildade och praktiskt kunnige bergsmän bildas. Undervisningen
vid tillämpningsskolan skulle särdeles lättas och göras
Den 18 April f. m.
mera fruktbringande, om eleven före inträdet i densamma vore
tillförbunden att hafva någon viss tid tjenstgjort på ett eller annat
sätt vid något bergverk; dylik tjenstgöring torde böra föreskrifvas
skola såsom regel ske under tiden mellan de theoretiska
och praktiska studierna. Dylikt är det allmänna utkast
till en blifvande organisation af bergsundervisningen, som jag är
i stånd att lemna. Min åsigt är att, om nu bergsskolan Hyttas
från Fahlun och (örenäs med teknologiska institutet i Stockholm,
skall erfarenheten snart, eller inom några få år, gifva vid handen,
att den praktiska undervisning i bergshandtering, som der
kan erhållas, ej blifver tilllyilestgörande, utan att en speciel tilllämpningsskola
måste annorstädes på ett eller annat sätt ordnas.
Innan jag slutar — jag Ilar redan allt för länge tagit R.
o. Ad:s tålamod i anspråk — får jag med några ord vidröra
två föregående talares anföranden. De af Hr Nordenfalk anförda
skälen för flyttningen af bergsskolan från Fahlun till Stockholm
voro hufvudsakligen: a) att K. M:ts Regering föreslagit
denna flyttning nu för tredje gången, och b) att de hörde auktoriteterna
tillstyrkt den. Mot dessa s. k. skäl har jag nyss
genmäit, att emot de officiela auktoriterna stå andra auktoriteter,
som uttalat motsatta åsigter, och emot dem står framför
allt alla tiders erfarenhet rörande sättet att bibringa praktisk
undervisning. Att K. M:ts Kegering föreslagit flyttningen, har
tydligen berott på de officiela auktoriteternas yttranden, jag dristar
säga, vilseledande yttranden; att granska moliverna för
vissa auktoriteters tillstyrkanden, vill jag ej ingå uti; de ligga
till dels inom det personliga gebitet. Det öfriga af Hr Nordenfalks
försvar för flyttningen bar likaledes redan af mig blifvit
vederlagdt. Hvad Hr Nordenfalk yttrat om den »förvåning och
ledsnad» han erfarit till följd af Stats-Utsk:ts behandling af denna
fråga; såsom ock att Hr Nordenfalk ej kan anse Stats-Utsk:t haft
»allvar» med den slutsats, hvartill det kommit, samt att behandlingen
af denna fråga vid föregående och denna riksdag utgör
ett »curiosum» uti riksdagshistorien, anser jag mig ej böra upptaga
till besvarande, lika litet som jag anser mig på något vis
förnärmad af det anathem, Hr Nordenfalk uttalat öfver »motståndarne
till flyttningen.»
Hr Frih. v. Schulzenheim har lemnat en bedröflig beskrifning
på det nuvarande tillståndet vid Fahlu bergsskola. Om
denria beskrifning är med verkligheten öfverensstämmande, hvilket
jag i öfrigt lemnar derhän, bevisar den blott, att en ny organisation
af den praktiska bergsmanna-undervisningen är al behofvet
högt påkallad. Det är ju ock förnyad organisation StatsUtsk:t
påyrkar, men derjemte att en plan för densamma må
först vara uppgjord, innan anslag derföre beviljas; motsvarar ej
organisationsplanen ändamålet, en fullt ändamålsenlig praktisk
bergsmannaundervisning, förfelas ju syftet med de anslagna medlen.
Frih. v. Schulzenheim uppgifver att i utlandet äro bergsundervisningsanstalter
upprättade i större städer, t. ex. i England uti
London och Glasgow; i Frankrike uti Paris och Lyon, äfvensom
ock
Den 18 April f. m.
257
ock i Berlin och Petersburg; detta är mig bekant, men jag
känner ock derjemte, hvad England och Frankrike angår, att
undervisningen i dessa länders bergsskolor är hufvudsakligen,
om ej uteslutande, theoretisk, samt att eleverna efter fullbordade
theoretiska studier äro förbundna att und»r viss tid praktiskt
inhemta tillämpnings-insigter vid bergverken och dithörande
etablissementer, under inseende af de s. k. bergverksingeniörerne.
Bergsskolorna i Berlin och Petersburg äro så
nyligen upprättade, att jag ej sett några uppgifter om deras
verksamhet. Europas berömdaste undervisningsanstalt i bergsvetenskapen
ligger dock i den lilla Sachsiska staden Freiburg;
men denna stad är belägen i midten af ett bergverksdistrikt, inom
hvilket tillfällen till praktisk undervisning uti bergshandteringens
snart sagdt alla grenar finnas att tillgå. Slutligen får jag fästa mig
vid Frih. von Schulzenheims beskyllning, att Slats-Utsk:ts nu ifrågavarande
förslag endast går ut på att »undanskjuta» frågan om förbättrad
undervisning för bergshandteringens idkare. Jag kan
tvertom å Utskits vägnar försäkra, att frågan om bergsundervisningens
befrämjande inom Utsk:t omfattades med lifligt intresse,
samt ansågs såsom en trängande nödvändighet; och att
Utslr.t villigt skulle föreslagit vida större summa än som blifvit
af K. M:t äskad, blott Utsk:t haft fullständig plan för undervisningens
ordnande att lästa sig vid. Utsk:t ansåg att det korta
uppskof af några månader, intilldess nasta riksdag kommer att
sammanträda, endast skulle vara en vinst, emedan K. M:t dessförinnan
kunnat genom utsedde sakkunnige kommitterade låta utreda
förhållandet.
Jag anhåller hos Ifr Gr. o. Landtm, om propos. å bifall
till Stats-Utsk:ts Betänk.
Gr. Posse: Det hade utan tvifvel varit önskligt, att bland
Stats-Utsk:ts personal funnits flere bergsmän, som med speciel
kännedom om den fråga, vi nu behandla, kunnat tillhandagå
med värderika upplysningar. Förmodligen är det denna brist i
Utsk:ts sammansättning, som föranledt, att Utsk:t icke kunnat
inse nödvändigheten eller nyttan deraf, att landets förnämsta
bergsskola flyttas till en stad, der bergsbruk icke finnes, lika
litet som Utsk:t kunnat erkänna sanningen af den åsigt, en föregående
talare uttalat, att det är troligare, att eleverna vid en
bergsskola skulle »slå mindre dank» här i Stockholm än i en
landsortsstad. Under diskussionen öfver denna fråga inom Utsk:t
hafva alla dess ledamöter villigt erkänt bergshandteringens
stora betydelse såsom en landets modernäring, och äfven varit
ense derom, att för denna handtering borde anläggas en tilllämpningsskola.
Utsk:t har också i sitt Betänk, antydt en sådan
uppfattning, meri har deremot icke, såsom flere talare här
velat påstå, yrkat, att bergsskolan måtte ligga qvar i Fahlun.
Utsk:t kar nemi icke ingått i bedömande af frågan, huruvida
Fahlun vore den rätta platsen för en bergsskola, utan har enil.
IV 17
258
Den 18 April f. m.
däst uttryckt den åsigt, att en stad, der bergverk icke finnes,
vore en derför olämplig ort, samt har i slutet af sitt Betänk,
hemställt, att R. St:r måtte i und. skrifvelse anhålla, det K.
M:t behagade låta utreda, huru undervisningsväsendet i bergshandteringen
bör för framtiden ordnas, och hvilka kostnader
dermed må vara förenade, samt hvilken bergverksort må för
läroverket befinnas lämpligast, utan att Utslct dermed föreslagit
hvarken Fahlun eller någon annan ort. Det kan icke annat
än förundra mig, att just Hrr bruksegare icke funnit sig nöjda
med ett så beskaffädt utlåt, som det förevarande, i hvilket den
åsigt finnes tydligen uttryckt, att vid ordnande af undervisningsväsendet
i bergshandteringen, man bör i första rummet söka
att få detsamma på ändamålsenligt sätt ordnadt och först i andra
rummet fästa sig vid kostnaderna. Jag tycker verkligen,
att Hrr bruksegare icke kunna med skäl begära mera.
Jag får för min del på de af Utsk:t anförda skäl; hvilka
här blifvit af Hr Huss ytterligare utvecklade, påyrka bifall till
Utsk-.ts hemställan. Derjemte, får jag förklara, att, äfven om
jag ville bifalla K. M:ts Propos. om årligt anslag i och för bergsskolans
förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska
Institutet, jag under inga omständigheter skulle vilja bifalla
det af K. M:t äskade, ganska höga belopp för ytterligare
byggnader vid Teknologiska Institutet. Jag tror, att hvar och
en, som har kännedom om det utrymme, som der redan finnes,
ganska lätt kommer till den åsigt, att i den nu befintliga byggnaden
kan beredas fullt tillräcklig lokal för bergsskolans elever,
såvida den stora våning, som nu begagnas af Institutets föreståndare,
utrymmes och denna erhåller hyresersättning. Om en
sådan åtgärd vidtages, skulle de nybyggnader, som erfordras
vid Teknologiska Institutet, om bergsskolan kommer att dit förflyttas,
kunna inskränkas till uppförande af en mindre byggnad
för ett kemiskt laboratorium.
Hr von Ehrenheim, Per: För min del kan jag icke
instämma i den siste värde talarens förundran deröfver, att
bruksidkarne icke funnit sig belåtna med det uppskof med denna
vigtiga frågas afgörande, som Stats-Utsk:t åter förordat. Deremot
kan jag icke annat än förundra mig deröfver, att Utsk:t,
sedan frågan varit föremål för en så omfattande utredning och
då alla instämma deri, att en ny läroanstalt för bergshandteringen
behöfs och- att man icke kan låta det närvarande tillståndet
på obestämd tid fortfara, kunnat, det oaktadt, tillstyrka
frågans uppskjutande; till och med den talare, som först yttrade
sig mot K. M:ts Propos., ansåg en reorganisation af bergsundervisningen
absolut nödvändig, emedan Fahlu bergsskola i
sitt närvarande skick icke uppfyller behofvet.
De skäl, som blifvit anförde för bergsskolans förflyttning
till hufvudstaden och förening Teknologiska Institutet, synas
åtminstone mig så öfvervägande, att jag icke kan tveka att bifalla
K. M:ts Propos. Om bergsskolan flyttas till Stockholm,
Den 18 April f. m.
259
mäste naturligtvis dess elever för erhållande af praktiska insigter
i de till bergshandteringen hörande ämnen under flera veckor
uppehålla sig vid bruk och grufvor, men för vinnande af
öfning i den vigtigaste delen af den svenska bergshandteringen
eller jernförädlingen, måste de ju äfven göra det för det närvarande,
fastän skolan är belägen i en bergslagsort och förhållandet
är således i detta fall hufvudsakligen detsamma. De
fördelar, som för öfrigt erbjudas derigenom, att bergsskolan är
belägen i Fahlun, öfvervägas ofelbart af dess sammanband med
Teknologiska Institutet, hvarest den förberedande och i allmänhet
den theoretiska undervisningen på ett vida ändamålsenligare
sätt^kan ordnas. Bergshandteringen har, ehuru vigtig den är,
blifvit vanlottad på anslag lör dess befrämjande och utbildning,
och jag måste derföre på det högsta förorda bifall till K. M:ts
Propos. i denna fråga.
Hr Olivecrona, Knut: Jag har sökt att genom en sam
vetsgrann
pröfning af handlingarne i nu förevarande fråga bilda
mig en säker öfvertygelse, och resultatet af denna pröfning har
blifvit, att jag kommit till samma slut som det, hvari Utsk:t i
denna fråga stannat. Det torde vara allmänt erkändt, att Fahlu
bergsskola icke uppfyller sitt ändamål, att den behöfver reor
ganiseras,
men huru denna reorganisation skall ske, är deremot
ej lika klart, och män af facket hysa derom, såsom handlingarne
utvisa, skiljaktiga åsigter. Man har trott, att den skulle
kunna verkställas genom en blott och bar flyttning af bergsskolan
till hufvudstaden. Jag kan dock ej tro, att detta en
samt
för sig skulle medföra det önskade resultatet, ty jag anser
att i första rummet bör en reorganisation af sjelfva undervisningen
vidtagas. Ej heller kan jag finna det lämpligt, att en
tillämpningsskola förläggas på ett ställe, der eleverna icke kunna
dagligen hafva för ögonen just de föremål, med hvilka de hufvudsakligen
böra sysselsätta sig. Häraf följer dock ej, att
Fahlun än den lämpligaste platsen för en bergsskola; ty det är
möjligt, att lämpligare ställen kunna finnas, men man har åtminstone
ej ännu kunnat uppvisa något sorn bättre synes uppfylla
ändamålet. Frih. Schulzenheim har yttrat, att undervisningen
vid en bergsskola bör hufvudsakligen vara theoretisk, ej
praktisk. För min del vågar jag hysa en alldeles motsatt åsigt,
ty jag föreställer mig, att vid en tillämpningsskola, hvilket en
bergsskola nödvändigt måste vara, böra de theoretiska studierna
vara undangjorda förut, och theoriens användande på praktiken
bör der vara hufvudsak. De theoretiska insigterna skola inhemtas
antingen vid universitet eller Teknologiska Institutet, men
man får ej slå tillsammans en praktisk tillämpningsskola med
någon af dessa högre undervisningsanstalter; ty de böra verka
sjelfständigt och ej hafva några utvexter vid sidan. Att förlägga
bergsskolan till Stockholm vore för öfrigt, såsom en föregående
talare påpekat, likartadt med att flytta navigationsskolorna
från stapelstäderna till uppstäder eller landtbruksskolorna
260
Dea 18 April f. m.
in i städerna, för att der lemna dem en liten täppa till experimentalfält
för praktiska öfningar.
Såsom ett skäl för bergsskolans flyttning till Stockholm liar
man anfört den besparing för Statsverket, som deraf skulle uppstå,
ock hvilken beräknats ända till 100,000 rdr. För min del
tror jag icke någon besparing skall uppkomma, ty fastän kostnaden
för nödiga nybyggnader i Fahlun skulle bestiga sig något
högre än för tillbyggnader vid Teknologiska Institutet, måste dock
för anskaffande af den nödiga apparelj, som behöfves för att
åskådliggöra för eleverna proceduren vid bergshandteringen,
ganska betydliga summor erfordras. Efter hvad jag hört uppgifvas,
finnes vid bergsskolan i S;t Petersburg i och för undervisningen
en konstgjord grufva med alla dertill hörande machinerier
och dylikt, och skulle något likartad!, om ock i mindre
skala än i Petersburg, inrättas vid Teknologiska Institutet i Stockholm,
komme säkerligen kostnaden derför att uppgå till ett ganska
stort belopp.
Man har äfven lagt mycken vigt på den omständighet att
bergsskolans förflyttning till hufvudstaden blifvit förordad af åtskilliga
auktoriteter. Hr Huss bar redan påpekat beskaffenheten
af dessa auktoriteters uppgifter och huru litet hållbara deras
skäl äro. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att andre läraren vid bergsskolan, samt bergshauptmannen vid
Kopparberget, hvilken varit skolans styresman under flera år,
äfvensom sjelfva chefen för bergsstyrelsen uttalat sig mot flyttningen.
Härtill skulle kunna läggas, efter hvad jag tror mig
veta, att bland lärarne vid Teknologiska Institutet äro flere,
som ogilla flyttningen. Hvad särskildt Bruks-societeten beträffar,
får jag erinra derom att vid dess sammankomster, der omröstningen
sker efter riksdalertalet af medlemmarnes tillverkningssummor,
besluten vanligen bestämmas af två, tre, fyra
personer, hvilka antingen på grund af egen stor tillverkning eller
på grund af fullmakt frän andra hafva en öfvervägande röstöfvervigt;
hade i denna fråga omröstningen skett per capita,
torde utgången blifvit helt annorlunda.
Frih. von Schulzenheim har yttrat, att bergsskolans elgver
skulle, om skolan flyttades till Stockholm, få tillfälle att studera
de rika samlingar, som der finnas, och få tillfälle till beröring
med vetenskapsmän, och att de deraf skulle skörda stor
nytta. Jag kan dock ej annat än tro, att studier i det praktiska
lifvet skola i detta läll ega företräde framför studiet al samlingar,
och för öfrigt kunna ju äfven de bästa sådana ej skänka
eleven någon insigt i byggnaden af en grufva eller i smältningsprocessens
gång. Och hvad umgänget med vetenskapsmän vidkommer,
lärer unga elever, de må vistas hvar som helst, icke
kunna påräkna mycket deraf. Hr Frih:n har vidare yttrat, att
eleverna nu under sina resor kring bruken endast få se, men
icke röra, hvaremot han antager, att de skulle hafva stort gagn
af besök i Stockholms mekaniska verkstäder. Jag fruktar dock,
att de älven der skola få inskränka sig till att se på, men icke
Den 18 April f. m.
261
röra; ty svårligen lära Hrr Bolinder eller Lindberg tillåta deni
att i sina verkstäder lägga hand vid arbetet.
Många andra här framställda anmärkningar skulle visserligen
förtjena att upptagas, men då Hrr Akerman och Huss redan
så fullständigt besvarat desamma, inskränker jag mig till
att på de skäl, jag nu anfört, yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. von Schulzenheim: Under diskussionen öfver denna
vigtiga fråga har jag haft den ledsnaden att höra flera a( mina
anförda skal blifva föremål för motskäl, och jag har mot ett par
af de herrar, sorn framkommit med dessa, på några voteringssedlar
antecknat några anmärkningar. Den förste af dessa lappar
har jag egnat Hr Akerman, den andre Hr Huss och den
tredje Hr Olivecrona. Af Hr Akerman, som hr af olika tanke
med det kollegium, hvars styresman han nyligen upphört att
vara, har jag visserligen lärt något, men icke sådant hvaraf jag
funnit mig öfvertygad. Ilan uppräknade att, utom koppar, tillverkas
i Fahlun guld och silfver, svafvel, vitriol och rödfärg, och
han skulle kunnat tillägga hagel och Fahlu-bränvin m. m., som
väl kan vara intressant att se, huru det tillverkas, men icke
rörer det jernhandteririgen. Hr Akerman sade vidare, ätt det
skulle inverka på bildningen att insupa luften i Fahlun. Det
skulle kanske vara svafvelrökens inandande, som skulle medföra
så fördelaktiga verkningar på bergsmannakunskaperna och förståndet;
men jag fruktar att vinsten deraf är mindre, än om
eleverna vore i Stockholm, der de hade tillgång till rikhaltiga
bibliothek och finge höra många lärda mäns föreläsningar. Jag
vill icke förneka, att i Fahlun finnas skickliga lärare, men de
äro för få. Om deremot skolan förenas med Teknologiska Institutet,
som redan har ett stort antal utmärkte lärare, kan jag
ej förstå, hvarför icke studierna kunde lika väl tiedrifvas här
som i Fahlun; ty om man fäster så stor vigt vid att skolan
skall ligga i bergslagen, så är väl icke Fahlun, utan Filipstad,
Nora eller något annat ställe deromkring, den rätta platsen, der
en skolas inrättande dock, efter min tro, skulle komma att kosta
en eller par millioner, i stället för att nu ganska mycket
skulle kunna göras med de af K. M. begärda 106,000 rdr. Jag
beklagar Fahlun för den förlust i ekonomiskt hänseende staden,
genom skolans förflyttning derifrån, skulle göra; men jag kan
icke anse detta böra hindra flyttningen. Huru mycken vigt jag
än vill tillmäta ett yttrande af Chefen för ett verk, anser jag
det dock motvägas af den motsatta åsigten hos verkets alla ledamöter.
Hvad Hr Huss’ yttrande beträffar, vill jag blott anmärka,
att för den praktiska delen af kursen skulle hädanefter liksom
hittills tre månader vara anslagna, ock jag kan icke finna det i
något afseende svårare eller kostsammare att, för genomgående
af denna kurs, resa ut från punkten Stockholm, än från punkten
Fahlun, utan det är tvärtom lättare att komma från den
förra utgångspunkten. Ett yttrande har upprigtig! gladt mig,
202
Den 18 April f. m.
nemligen att Stats-(Jtsk:t skulle vilja tillstyrka anslag, om fullständiga
upplysningar i saken lemnades. Jag tager fasta på det
ordet; men jag fruktar att det går dervid, som ordspråket säger
om bonden och hans häst, att »medan gräset gror, dör hästen».
Vi måste komma ihåg, att vi snart få tullfrihet på alla varor,
och det är då af vigt att vi hafva skickliga arbetare, som kunna
bestå i täflan med de utländska, på det vi icke må komma att
hemta alla jern- och stålvaror från utlandet.
I afseende på Hr OliveCronas yttrande, som jag icke fullkomligt
uppfattade, har jag icke något skäl att upptaga detsamma
till Vederläggning.
Jag anser Irågan nu vara tillräckligt utredd och jag hoppas
att R. o. Ad., som alltid visat sig vara för bildning och framåtskridande,
icke förnekar hvad K. M. begär för denna gren af
undervisningsväsendet, och jag tillstyrker alltså bifall till K. M:ts
Propos. — För öfrigt anser jag att en jordbruksministér bör
inrättas.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Vid de två föregående
riksdagarne har striden i detta ämne endast rört, huruvida bergsskolan
skulle vara qvar i Fahlun eller förflyttas till Stockholm. K. M.
säger också i sin Nåd. Propos., att »innan frågan huruvida bergsläroverket
skall utgöra en afdelning af Teknologiska Institutet eller
bibehållas i Fahlun, blifvit afgjord, kunde något beslut om dess
organisation icke heller fattas.» Stats Utsk:t har nu framkastat
ett tredje alternativ, nemligen att förlägga skolan till någon bergverksort;
och jag kan knappt föreställa mig annat, än att detta
måtte afse skolans inrättande på landet, hvarest den möjligen,
om man hade nog medel för en vidtomfattande organisation,
skulle kunna blifva bättre; ty vinsten af att flytta den från Fahlun
till en annan landsortsstad kan jag icke förstå. Om en sådan
anstalt skulle kunna jemföras med ett landtbruksinstitut, så
borde, liksom vid detta, allt hvad till handteringen hörer, såsom
grufva, masugn, verkstäder för smiden efter olika methoder,
valsverk m. m., kunna sammanföras på ett ställe, hvilket dock
skulle blifva en alltför kostsam anläggning. En talare har föreställt
sig, att med K. M:ts Propos. endast en flyttning af skolan
till hulvudstaden vore afsedd, men deri innefattas äfven en ökning
i lärarekrafter, dels direkte, dels ock indirekte genom sammanslutningen
med Teknologiska Institutet. Det är en sanning,
att olika meningar förefinnas angående organisationen, men dessa
förekomma egentligen i afseende på kursernas längd, men icke
i afseende på läroämnena; och en sammanjemkning deraf bör
så mycket mindre möta motstånd, som styresmännen för de båda
anstalter, som skola förenas, äro eniga om nyttan af deras sammanslutning.
Det är förut anmärkt, att den praktiska öfningen
måste inhemtas på annat ställe, äfven om skolan icke flyttas, ty
i Fahlun finnes icke tillfälle dertill. Man har åberopat förhållandet
vid landtbruksinstitut och navigationsskolor, men vid de
förra kan allt, som till undervisningen hörer, sammanföras på
Den 18 April f. m.
263
ett ställe, hvilket, såsom förut är anmärkt, icke kan ske vid en
bergsskola; och vid de sednare måste eleverna under sommartiden
pä annat håll inhemta den praktiska undervisningen. En
talare har anmärkt, att man i en fråga, sådan sorn denna, icke
bör fästa sig endast vid auktoritetstro; men man kan dock icke
frånkänna sakkunniga personers omdöme dess vigt, och äfven
om man velat påbörda Bruks-societeten att vara partisk, är den
likväl sammansatt af personer, hvilkas insigter och omdöme man
icke kan jäfva. De i afseende på kursernas theoretiska och
praktiska delar framställda anmärkningar äro redan besvarade.
Jag vill blott fästa uppmärksamheten på en sak, som icke är
utan sin betydelse, nemligen den benägenhet, som alltmer visar
sig, att sammanslå de mindre jernverken till större förädlingsverk
och förlägga dessa utom bergslagerna, såsom vid Göteborg,
Trollhättan, i Skåne eller på Gotland. Skulle på ett eller annat
af dessa ställen större jernförädlingsverk verkligen uppstå, så
förlorar bergslagerna sin betydelse som bästa platsen. för bergsskolan
såsom ett för bergshandteringen nödigt högre undervisningsverk.
Det kan väl hända, att äfven lägre skolor behöfva
inrättas, men tiden bör icke förhalas att ju förr dess heldre
ordna en högre läroanstalt.
På grund af hvad förut blifvit anlördt och jag nu haft äran
yttra, anhåller jag, att II. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts hemställan,
bifalla K. M:ts i ämnet gjorda framställning.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Det kan synas förmätet af
mig att deltaga i diskussionen öfver ett ämne, hvari jag måste hafva
nog ringa insigter, då jag är så lycklig att icke vara brukspatron;
men då jag med min röst bidragit tili det beslut, hvartill Utsk:t
kommit, vill jag icke lemna de ledamöter i sticket, som sökt
visa att Utslets förslag har goda skäl för sig. Fastän det kan
låta obehagligt, isynnerhet för dem som velat undanskjuta Irågan,
att höra ånyo omtalas theoriens förening med praktiken, anser
jag dock detta vara af så stor vigt, att jag icke kan underlåta
att derom säga några ord. Theori utan praktik är en plog utan
dragare och praktik utan theori är en dragare utan plog. Båda
måste finnas för att, förda af flitens och idoghetens hand, förena
sig till att utföra odlingens arbete på jorden; och då skall, om
regn och solsken icke lättas, skörden icke uteblifva, om Gud gifver
dertill sin välsignelse, ty vi veta alla att det endast är Han,
som växten gifver. Jag tror att Utsk:t lemnat bästa anvisningen
att ernå detta mål, genom att uppskjuta frågan tills den
blifvit utredd.
Man har talat om att Fahlun är en olämplig plats för skolan.
Detta hör dock mindre till hufvudfrågan, som är, huruvida
skolan skall flyttas till Stockholm, elier om icke rätta platsen
vore i närheten af någon bergslag, antingen i en stad, t. ex. Filipstad,
eller på ett af Staten inköpt eller arrenderadt bruk, der
eleverna kunde vistas och se huru en större jeruhandtering bedrifves
samt studera både theoretiskt och praktiskt. Sedan Hr
264
Den 18 April f. m.
Huss så grundligt utvecklat saken, hvarför vi äro honom tack
skyldige, kan jag icke hafva mycket att säga. Ett uppskof af
frågan behöfver icke blifva långvarigt, då nästa riksdag om åtta
månader sammanträder. Man har sagt, att nästa representation
ej kommer att bli så frikostig med anslag; men jag är säker
derpå, att om saken förtjenar omhuldas, skola medel nog beviljas;
ty denna fråga kommer icke att sakna målsmän. Hvad skolans
förflyttning till hufvudstaden beträffar, så har jag icke kunnat
fatta de stora fördelarne deraf, och jag tror, att de herrar, som
sökt framställa de ljusa sidorna af en sådan anstalt här, hafva
glömt att omnämna den mörka sidan deraf. Det är af vigt att
äfven länka på den moraliska följden af en sådan flyttning. Man
talar om fördelen af att en sådan anstalt är belägen i civilisationens
brännpunkt; men jag tror att det vore fördelaktigare
för ynglingarne att ej vara utsatta för pestsmittan i en hufvudstad
med dess myckna moraliska förderf. Jag vet dessutom
icke hvad här finnas för bergsbruk, om man icke vill räkna
Tyskbagarbergens genomsprängning, eller skogshushållning, utom
på Djurgården, der träden ännu icke duga till annat än pitprops,
och någon grufva finnes icke närmare än vid Dannemora; och
derför tror jag Stockholm vara den sista ort der en bergsskola
bör förläggas.
Jag anser derföre Utsk:t hafva på goda skäl föreslagit ett
uppskof med frågan, som måste vinna på att närmare utredas;
och på grund af hvad jag nu haft äran yttra och på de skäl,
som af FIr Fluss och Hr Bohnstedt blifvit anförda, anhåller jag
om bifall till Utskits förslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Då en föregående talare åberopat
sitt förra fullmägtigskap i jernkontoret såsom anledning till sitt
uppträdande, så finnér jag mig deraf föranledd att, då jag på en
sednare tid, då jerntillverkningen fått en annan rigtning och
en större utsträckning, haft förtroendet, att vara ledamot af
jernkontoret, äfven yttra några ord. Ofver denna frågas behandling
i Stats-Utsk:t har hvilat en slöja, som jag icke förmått
upplyfta; men genom Frih. Klinekowströms yttrande har en
flik deraf blifvit undandragen, och man finner att Utsk:t fattat
sitt beslut i ämnet i enlighet med en stor vetenskapsmans
ås gter deruti. Den stora aktning jag har för hans djupa insigter
i ämnen, som tillhöra hans fack, kan jag dock icke tillmäta
honom i denna fråga. Man har sagt, att Utsk:t endast velat
uppskjuta frågan; men det hade då varit på sin piats, om
Utsk:t uttalat detta, hvilket dock icke skett, ty Utskits hemställan
innehåller ett undanskjutande af frågan för en lång framtid,
då det afser en undersökning, som skulle föranleda en tidsut
drägt,
vid hvars slut det endast skulle visa sig, att kostnaden
för hvad Utsk:t åsyftat blefve allt för stor. Jag beklagar, att
några personer af facket icke varit ledamöter af Utsk:t; ty
det skulle då icke hafva undgått Utsk:t, hvad som likväl icke
torde vara obekant, att frågan om inköpande af ett bruk för
i
Den 18 April f. m.
265
skolans räkning varit föremål för öfverläggning inom jernkontoret,
men blifvit, såsom medförande för stora kostnader, alslagen.
Fahlun kan icke anses vara rätta stället för en bergsskola,
isynnerhet sedan vi genom jernvägar kommit i förbindelse
med orter, der jernhandteringen bedrifves vida bättre än
i Dalarne, såsom Wermland, dit man på en dag kan komma
från Stockholm.
En anmärkning af Hr Olivecrona väckte min förundran,
nemligen att man icke borde fästa sig vid brukssocietetens yttrande,
då denna är besökt af endast två eller tre personer,
som skadat sig fullmakter. Detta visar, att Hr Olivecrona icke
känner till förhållandet; ty dessa sammankomster äro vanligen
så talrikt besökta, att utrymmet i den ganska stora salen är
otillräckligt, och endast högst få af dem, som äro röstberättigade,
äro icke representerade. Hr Olivecrona sade vidare, att
skolans förläggande till Stockholm skulle föranleda till en sådan
åtgärd, som i Petersburg är vidtagen, eller att under skolans
lokal anlägga en slags grufva, der eleverna kunna inhemta huru
med malmens upphemtande tillgår. Detta visar, att Hr Olivecrona
endast har en ytlig kännedom om saken. Jag har på
stället besett anstalten och kan upplysa, att den endast är en
Iyxsak, som icke egentligen hör till undervisningen oeh här icke
kunde komma i fråga. Slutligen måste jag fästa uppmäksamheten
derpå, att brukssocieteten vid tre särskilda tillfällen uttalat
den åsigt, att det för bergshandteringen vore förmånligt, om
en skola anlades här i Stockholm; och vid en så mogen öfvertygelse
hos dem, som uteslutande hafva gagn af bergsskoleundervisningen,
kan man väl icke underlåta att fästa vigt.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts förslag och att K. M:ts
Propos. måtte bifallas.
Hr Nordenfalk: Stats-Utsk:ts förslag i denna punkt
har blifvit understödt af ledamöter, hvars uttalade åsigter måste
tillerkännas stor vigt; men då jag för min del icke kan
medgifva rigtigheton af de skäl, som af dem blifvit i denna fråga
anlörda, tillåter jag mig att deremot framställa några anmärkningar.
Jag skall dervid icke uppehålla mig vid mindre väsendtliga
omständigheter, ännu mindre tvista om de uttryck
jag i mitt förra anförande begagnat varit egentliga eller ej; jag
vill endast söka fästa uppmärksamheten på hvad som är debattens
föremål, d. v. s. å den punkt deri vi skilja oss från våra
motståndare. En ledamot på andra sidan har sagt, att den tlieoretiska
och den praktiska undervisningen icke kunde skiljas från
hvarandra, men att den förra bäst inhemtades vid teknologiska
institutet och den sednare i närheten af någon bergslag. Afven
om man medger, att den theoretiska undervisningen lämpligast
erhålles vid teknologiska institutet, så kan jag dock ej
annat än anse (och detta är den väsendtligaste olikheten i våra
meningar), att det måste vara en fördel, om den praktiska undervisningen
kunde, så att säga, läggas vägg om vägg dermed,
266 Den 18 April f. m.
✓
och meddelas på samma ställe som den theoretiska. Man har
sagt, att bergsskolans förläggande till Stockholm vore detsamma
som att inrätta en navigationsskola i Alingsås. Men äfven om
bergsskolan vore i närheten af ett bruk, blefve resor nödvändiga
för eleverna, och jag hemställer, om reseintrycken blifva mindre
derför att man reser från Stockholm i stället för Fahlun.
Man har talat om att inköpa ett särskildt jernverk för skolans
räkning, men det är klart att sådant skulle medföra allt för
stora kostnader. It. St:r hafva flera gånger begärt utredning af
denna fråga och K M:t har då infordrat vederbörandes utlåtanden,
som alltid utfallit i samma rigtning. .lag tror derför att
vi nu böra bilalla K. M:ts Propos. Då jag emellertid icke lär kunna
inverka på hvars och ens, förmoligen redan fattade öfvertygelse,
vill lag ej vidare upptaga tiden. Innan jag slutar, tillåter jag
mig dock att med en faktisk uppgift lenina utredning af ett
förhållande, som en föregående talare vidrört. Det är sagt,
att det anslag af 15,000 rdr, som brukssocieteten erbjudit
bergsskolan, icke vore någon stor gåfva, då det endast utgjorde
en ringa del af den vinst, som tillföile jernkontoret genom det
af Staten mot endast 4 proc. ränta beviljade kreditiv å 900,000
rdr, och hvilken vinst jernkontoret vore förbunden att använda
till bergsbrukets bästa. Brukssocieteten
ger till Bergsskolan i Fahlun  15,500: —
dito i Fiilipstad  4,500: —
Jernkontorets metallurgiska Stat . . . 23,790: —
dito mekaniska » ... 4,293: 75.
Elever, smidesverkmästare 18,516: 67.
Elever i Motala och Eskilstuna . . . 2,289: —
Tillsammans 68,889: 42.
och dessutom til rön, försök, utländska resor etc.
II. o. Ad:n finner alltså, att jernkontoret skulle kunna
draga in de 15,000 rdrma, utan att brista i uppfyllande afsina
skyldigheter.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Åke rman: Då ingen af de talare, som dela mina
åsigter beträffande bergsskolans läge, biträdt mitt förslag att bestämda
anslag nu skulle fastställas, anser jag mig, för att ej
spilträ rösterna, böra återtaga mitt yrkande om propos. i nämnde
hänseende.
Hr Montgomerie-Ce der hjelm, Robert NilsGer mund:
Då en föregående talare sagt, att det vore beklagligt, att icke
någon man af facket kunnat lemna Utsk:t upplysningar i saken,
så får jag upplysa, att så icke varit förhållandet, ty en person
framställde med mycken sakkännedom alla de skäl, som kunna
understödja K. M:ts Propos., fastän denna mening icke inom
Utsk:t blef gällande. För min del hörde jag till minoriteten;
Den 18 April f. m.
267
men jag kan icke neka att ganska goda skäl framställdes äfven
pä motsidan. Af Hr Huss’ yttrande nyss tyckte jag mig dock
finna att våra åsigter icke äro så långt skiljda från hvarandra,
då han ansåg det lämpligt att den första theoretiska undervisningen
kunde inhemtas vid teknologiska institutet, eller vid de
tekniska skolorna, eller i hemmet.
För min del anser jag äfven att den undervisningsanstalt i
bergsvetenskapen, som, elter K. M:ts förslag, skulle ordnas tillsammans
med teknologiska institutet, visserligen ej får anses
såsom den slutliga undervisningsanstalten i och för brukshandteringen,
utan blott såsom en någorlunda fullständig skola för
de theoretiska kunskapernas meddelande. Alldeles icke vill jag
erkänna att med bergsskolans flyttning från Fahlun till teknologiska
institutet undervisningen i denna del är fullständigt
ordnad.
Jag instämmer med dem, som yrka bifall till K. M:ts
Propos.
Hr Olivecrona: Jag beklagar att Frih. Alströmer miss
förstått
mitt förra yttrande. Enligt hans uppfattning skulle jag
hafva sagt, att bruks-societetens sammankomster äro besökta
af endast två eller tre personer. Jag har sjelf varit närvarande
vid 3:ne sådane sammankomster och vet, således ganska väl att
de äro talrikt besökta. Jag sade deremot, att, i följd af omröstningssättet,
som icke sker per capita, kunna vanligen två
eller tre personer, som hafva lyckan att ega ett stort röstetal,
vare sig egna eller efter lullmagter, afgöra de flesta frågor.
Hvad angår den konstgjorda grufvan vid skolan i Petersburg,
så bar jag visserligen icke sett den; men Frih. Alströmer kan
icke förneka att den verkligen finnes, äfven om man vill anse
den endast vara en lyx-sak; och det är tydligt att om bergsskolan
flyttas hit till Stockholm, måste en apparelj för åskådliggörande
af åtskilliga procedurer anskaffas, hvilken måste taga
stora utgifter i anspråk, om också icke den Svenska Staten
kan anslå sådana summor, som den kejserliga regeringen i
Ryssland.
Jag fortsätter mitt förra yrkande.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Rohnstedt: Då jag i denna fråga förut förenat mig
med Hr Akerman, som nu pä anförda skäl återtagit sitt första
yrkande, får äfven jag afstå derifrån och förena mig i anhållan
om bifall till Utskits förslag.
Hr af Wirsén, Thure: Jag kan icke förneka, att det
slut, hvartill Utsk:t i denna fråga kommit, äfven på mig gjort
ett nedslående intryck, derföre att saken derigenom står på
samma punkt, som för några riksdagar sedan. Frågan om
bergsundervisningens ordnande är af så stor vigt, att den icke
268
Den 18 April f. m.
tål något vidare uppskof, och jag hade derföre hoppats, att
Stats-Utsk:t skulle hafva tillstyrkt det af Fi. M:t begärda anslaget,
Det har inom bruks-societeten talats om att inköpa ett
särskildt bruk för skolans räkning; men man har öfvergilvit
denna plan, såsom medförande alltför stora kostnader, och man
har uttryckt den önskan, att skolan måtte förenas med teknologiska
institutet. Man har sagt, att tillfälle till praktisk undervisning
här skulle saknas; men äfven då skolan är förlagd
i Fahlun, måste denna undervisning lemnäs vid något bruk,
sednast, som jag tror, vid Söderfors. Man har anmärkt, att
^ de 15,000 rdr, Jernkontoret anslagit till bergsskolan, vore det
enda anslaget af den vinst, som Jernkontoret har skyldighet att
använda tili jernhandteringens befrämjande. En talare har redan
upplyst om de högst betydliga summor, sorn jernkontoret
för detta ändamål lernnar. Frih. Klinckowström har talat om
jernhandteringens sjunkande tillstånd; om så är förhållandet,
torde det vara lämpligt att Staten räcker en hjelpsam hand åt
denna näring, i främsta rummet hvad undervisningsverk beträffar;
det är ju möjligt att nästa riksdag icke blir särdeles benägen
dertill. Jag anhåller om bifall till Ii. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utskits ifrågavarande hemställan, dels ock afslag
derå samt bifall till Fi. M:ts Nåd. Propos. i ämnet, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till FJtsk:ts hemställan,
hvarvid svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt bifall till K. M:ts Propos.,
då svaren utföllo med talrika och starka ja, blandade med många
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Posse begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 60:de punkten af Utlåtit
N:o 60 gjorda hemställan i ani. af Ii. Mits Nåd. l5ropos. om
Fahlu bergsskolas förflyttning till Stockholm och förening med
teknologiska institutet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bifaller
Ii. Mits ifrågavide Propos.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 56.
Nej — 83.
Den 18 April f. m.
269
61:sta, 62:i)ra och 63:dje punkterna.
Utsk:ls liemstälianden biföllos.
C4:de punkten.
Förra delen.
Frih. Cederström, Rudolf: Upprigtigt tacksam för det
understöd, Utsk:t velat anslå för den ifrågavarande tomtregleringen,
hoppas jag,' alt det icke måtte tydas såsom oförnöjsamhet,
då jag anhåller om ett något fullständigare bifall lill K.
M:ts Propus. K. M:t har för detta ändamål begärt 112,000
rdr, och Utsk:t har dertill tillstyrkt bifall på det sätt, att 50,000
rdr skulle anvisas utan återbetalningsskyidighet och ett lika
belopp såsom lån på vissa vilkor. Enligt hvad mig tillförlitligen
är sagdt, har Högv. Preste-Slåndet bifallit ett anslag af
100,000 rdr utan å terbetalningssk yidighet, och jag hemställer,
att 11. o. Ad. ville göra detsamma. Jag eger i Carlstad icke
någon enskild egendom, icke en sten, än mindre en tomt derstädes;
men jag känner lill staden och har på närmare håll
sett den olycka, som öfvergått densamma, äfvensom den ihärdighet,
det mod och den kraft, hvarmed dess invånare sökt att
återuppresa sig. Visserligen hafva de blifvit bisprungna med
rika gålvor, men dessa medel hafva måst användas till fattige
personers, handtverkare- och arbetare-familjers tillfälliga inhysande
och de fattigastes bespisning m. m., ty ännu i Oktober
månad bodde öfver 100 personer i tält, der de saknade utrymme
lör det verksammare lif, de nu i uppförda baracker
idogt utöfva. Men jag vill icke vidare omorda all denna nöd,
dessa ansträngningar, eller med bjerta, om än sanna färger
skildra dessa förhållanden, som äro allmänt kända. Då hela
det begärda anslaget till Ronneby blifvit utan återbetalningsskyldighet
tillstyrkt och här beviljadt, föreställer jag mig att Carlstad
lika väl förljenade att på detta sätt understödjas.
Må ingen tro, att jag, som ordspråket säger, något »begär
för min sjuka moster;» ty fastän jag verkligen har en i be
sagde
skyldskapsgrad med mig befryndad, vördad anhörig, tillika
husegarinna i Carlstad, så och enär hon, som både i sanitärt
och ekonomiskt hänseende är, Gudilof, särdeles gynnsamt
lottad, tillika var nog lycklig att undgå allt lidande af branden,
emedan hennes gård är belägen i den mera afskilda stadsdel,
en tiondedel af hela fordna staden, hvilken del ej albrann, så
täckes en hvar finna, att för hennes skull jag ingenting åstundan
Måtte dessa mera enskilda uppgifter benäget ursägtas;
men då mången förmodar af sina slägtförhållanden inledas till
vissa frågors betraktande i en gynnsammare dager, vill jag,
som älskar att aldrig tro på sådane inflytelser, nu hafva uttryckligen
fritagit mig från ali sådan eller annan partiskhet, då
jag, lifligt intresserande mig lör, men icke alls intresserad uti
270
Den 18 April f. m.
Carlstads välgång, söker väcka R. o. Ad:s deltagande välvilja för
delta så liårdt pröfvade och i det svåra profvet så berömvärdt
beståndande samhällets förkofran.
Jag vågar alltså på det varmaste anhålla, att R. o. Ad. ville,
med ofvan antydda nedsättning, ty jag vågar ej begära folia beloppet,
bifalla hvad K. M. i nåder begärt, och alltså åt beslutet
gifva följande förändrade lydelse:
»alt K. M:ts Nåd. framställning så lill vida bifalles, att R.
»St:r för ifrågavarande ändamål lili utgående från Riksgäldskontoret
anvisa 100,000 rdr, såsom understöd utan återbetalnings»skyldighet.
» — Det öfriga, angående lån och vilkoren för dess
återgäldande, förfölle i följd häraf; åtminstone är ej min mening,
att begära något belopp i låneegenskap, om staden blott kunde
få såsom rent anslag det belopp, Högv. Preste-Ståndet beviljat,
och nu af mig vördsamt förordas.
Gr. Posse: Jag vill, utan att förlänga diskussionen, endast
yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Stats-Utsk:t har såsom
skäl för nedsättning i det belopp, K. M:l begärt, åberopat
det lägre pris, som förmodas, vid de blifvande expropriationerna,
uppkomma genom den förändring expropriationslagen numera
undergått, men denna förändring tror jag egenlligen hafva sin
tillämpning på landet och ej så mycket inverka på förhållandet
i städerna, der jag motser, att expropriationspriserna komma att
stiga till samma höjd som förut. Då det visat sig att den summa,
hvaraf staden Carlstad är i behof för inlösen och reglering
af tomter, uppgår till öfver 250,000 rdr, så vågar jag instämma
i den talares yrkande, som begärt ett anslag af 100,000 rdr
utan återbetalningsskyldighet; och anhåller jag, att Riddarh.-Sekreteraren
måtte upplysa hvad beslut i ämnet Preste-Ståndet lättat.
Härefter tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om Preste-Siåndets beslut i frågan ännu icke ankommit.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Då äfven jag anser,
att Carlstad, till följd af den olycka, som drabbat staden, borde
erhålla det begärda understödet, som af K. M. blifvit föreslaget
till 112,000 rdr, men nu är nedsatt till 100.000 rdr i form af
anslag utan återbetalningsskyldighet och icke, såsom Utsk:t tillstyrkt,
med hälften som lån och hälften som anslag; så ber jag
att få förena mig i Frih. Cederströms och Hr Lagerstråles yrkande,
att R. o. Ad. måtte bevilja denna sistnämnda summa
utan återbetalningsskyldighet.
Häri instämde Hr von Francken, Georg Wolfgang.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Den 18 April f. m.
271
Utsk:ts hemställan oförändrad, och dels af Frill. Cederström bifall
till densamma med följande förändrade lydelse: »att K. M:ts
Nåd. framställning mätte sä till vida bifallas, att It. St:r för ifrågavarande
ändamål till utgående från Riksgäldskontoret anvisa
100,000 rdr såsom understöd utan återbetalningsskyldighet»;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde först propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan utan förändring, hvarvid svarades många
ja och nej i blandning, samt sedermera propos. på bifall till
samma hemställan med den af Frih. Cederström föreslagna förändrade
lydelse, då svaren likaledes utföllo med många så väl
ja som nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Posse begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller förra delen af Stats-Utsk:ts hemställan i
64:de pupkten af Utlåtit N:o 60, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. denna del med följande förändrade
lydelse: »att K. M:ts Nåd. framställning måtte så till
vida bifallas, att R. St:r för ifrågavarande ändamål till utgående
från Riksgäldskontoret anvisa 100,000 rdr såsom understöd utan
återbetalningsskyldighet.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 34,
Nej — 26.
Sednare delen.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag anhåller att 4:de
punkten måtte afslutas med det å andra raden förekommande
ordet »verkställas»; enär sednare delen af punkten, sorn troligen
stöder sig på någon gammal praxis, innehåller en indirekt uppmaning
att dröja med inbetalningen af den förfallna räntan och
kapitalafbetalningen till den 16 Januari, hvarigenom den betalnirigsskyldige,
på Statens bekostnad, åt sig inbesparar räntan å
det förfallna beloppet under dessa femton dagar; och ett sådant
stadgande anser jag vara en orimlighet. Denna punkt skulle,
enligt mitt förslag, alltså komma att lyda sålunda:
»4:o. Den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga
ränte- och kapitalafbetalning bör vid hvarje års slut verkställas.»
Hr Fåll raeus. Olof Immanuel: Visserligen är den föregående
talarens anmärkning förtjent af uppmärksamhet från en allmän
synpunkt; men jag får dock upplysa, att de föreslagna vilkoren
äro fullkomligt enahanda med dem, sorn lör statslån under lika
272
Den 18 April f. m.
förhållanden vid förra riksdagen blifvit bestämda oell i Reglementet
för Riksgäldskontoret intagits; och då det icke kan vara
skäl att fastställa mindre fördelaktiga vilkor för Carlstad än för
andra kommuner, yrkar jag bifall till Utskits förslag.
Gr. Liljencrants: Då den förre värde talaren medgifvit,
att mitt förslag har goda skäl lör sig, kan jag icke finna annat
än att det bör antagas, hvilket kan blifva en anledning att, då
ett nytt reglemente för Riksgäldskontoret skrifves, ändra detta
stadgande till ett mera förnuftigt. Jag fortfar i mitt förra yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. och Landtm., att i afseende å de tre första niomina samt
förra delen af 4:de monnt i Utskits förevarande förslag endast
bifall blifvit yrkadt, hvaremot så väl bifall till som ock afslag å
det 4:de momits sednare del begärts; och komme vid sådant
förhållande delning af propos. att ega rum.
Sedan Hr Gr. och Landtm, härefter framställt propos. på
bifall till de tre första monna samt förra delen af 4:de mom:t,
och härtill svarats ja; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på
bifall till det 4:de momds sednare del och, då dervid svarades
flere ja och några npj, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Den vidare föredragningen af Utlåtit uppskjöts till e. mins
plenum.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomne
Memir, Utlåtm och Betänkm, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
Nio 13, ang. ändring i åtskilliga delar af Tryckfrihets-Förordningen,
för vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier;
Stats-Utskottet:
Nio 66, ang. regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hulvudtitel;
Nio 68, med förslag till voteringsproposir i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, dels i fråga om anslag till komplettering
af bristande materiel å redan anlagda stambanor, dels om
anslag till fortsättande af nordvestra stambanan, dels om anvisande
af medel till utvidgning af den beslutade bangården vid
Clara sjö;
Banko
-
Dea 18 April f. m.
273
Banko-Utskottet:
N:o 21, med anmälan om Riks-Ståndens beslut öfver Betänka
N:o 15, med förslag till ändring i vissa delar af föreskrifterna
angående metalliska kassan m. m.;
N:o 22, rörande vissa punkter i Betänk:t N:0 10, med förslag
till reglering af Bankens låne- och krediti vrörelse;
N:o 23, i ani. af väckt motion om inrättande af s. k. sedelutgifvande
provinsbanker;
Lag-Utskottet:
N:o 34, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang. förvaltningen af omyndiges egendom samt kontrollen å förmyndare;
N:o
35, i ani. af väckt motion om ändring i lagen för åhörare
vid B. St:rs sammanträden den 1 Mars 1830;
N:o 36, i ani. af väckt motion om antagande af en lag ang.
internationell litterär eganderätt; samt
N:o 37, i ani. af väckta motioner om förändrade stadganden
i afs:de på böters förvandling.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
,0. Brakel.
II. IV.
18
274
Den 18 April e. m.
Onsdagen den 18 April 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett protok:s-utdrag för dagens plenum samt
protok:t för den 16 sistl. Mars.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 60, ang.
regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel,
65:te punkten.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Den förutsättning,
som ligger till grund för Stats-Utsk:ts förevarande hemställan,
nemi. att kostnaderna för den blifvande expositionen i Paris
skulle komma att betydligt understiga kostnaderna för sednaste
expositionen i London, kan naturligtvis med siffror hvarken jäfvas
eller bevisas. Af åtskilliga anledningar är det dock att motse,
att kostnaderna för ifrågavarande exposition icke skola kunna så
reduceras som Utsk:t ansett. Detta bekräftar en särskild tryckt
promemoria, som blifvit bland Riks-Stånden utdelad, och hvaraf
inhemtas, bland annat, att det utrymme, som i Pariser-expositionens
lokal är afsedt för den Svenska utställningen, är dubbelt
så stort som det, hvilket medgafs vid Londoner-expositionen.
När man derjemte tager i betraktande, att innevarande år en
exposition kommer att ega rum i Sveriges hufvudstad samt att
antagligen en del af expositions-artiklarne dervid jemväl komma
att utställas i Paris, då torde man icke kunna förmoda, att den
Svenska afdelningen i Paris skall blifva mindre talrik än förut
i London.
Utsk:t har visserligen ansett, att artiklarnes antal genom
utgallring skulle kunna nedbringas; men det torde i allmänhet
icke vara lätt att verkställa en sådan reduktion, sedan artiklarne
blifvit anmälda och allemnade, och för öfrigt torde det, till följd
af industriens utveckling under de sednare åren, vara att förvänta,
att vårt Iand vid 1867 års exposition skall kunna utställa
både flera och värderikare artiklar än vid Londoner-expositionen.
Utsk:t anmärker, att »enligt R. St:rs underd. skrifvelse den
22 April 1857 några andra utgifter icke böra under förskotts
-
Den 18 April e. m.
275
titel anvisas än för sådana ändamål, som ej varit af K. St:r förutsedda
och till hvilka anslag således icke kunnat af dem beviljas.»
Den åberopade skrifvelsen innehåller visserligen en sådan motivering.
alt den gifver anledning till det uttalade omdömet, men
R. St:r hafva icke förut hyst betänkligheter vid att anslå medel
på förskottstitel, äfven i sådana fall, der behofvet varit på förhand
kändt. I detta afseende vill jag anföra förhållandet vid
sistlidna riksdag, då R. St:r biföllo K. M:ts Propos., att på denna
titel skulle anslås ersättningar till de af landstatens tjenstemän,
hvilka afsade sig rättighet till innehalvande af boställe. Ändamålet
var i detta fall lörutsedt, ehuru någon siffra icke kunde
bestämmas, och icke desto mindre beviljade R. St:r, såsom nämndt,
ett förskottsanslag.
Då jag emellertid hört flera Utskotts-ledamöter och äfven
medlemmar af R. o. Ad. hysa betänklighet vid beviljandet af ett
anslag under förskottstitel, och då genom beviljandet af ett förslagsanslag
utväg bereddes att med större säkerhet kunna bestrida
uppkommande kostnader, än genom bestämmandet af fix
summa, tager jag mig friheten att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
örn propos. å bifall lill Utsk:ts hemställan med den förändring,
att det tillstyrkta beloppet upptages såsom förslagsanslag.
Frih. Klinckowström, Rudolf: När denna punkt var
löre inom Utsk:t, uppstod en både långvarig och liflig diskussion.
Att anslå medel till ett visst ändamål, utan att i någon mån bestämma
anslagets belopp, fann man icke vara öfverensstämmande
vare sig med god hushållning eller med de pligter, som enligt
grundlagen åligga R. St:r. Man talade i allmänhet om de förut
varande expositionerna och de kostnader, som de medfört för
Sverige, och man ansåg, att dessa vuxit i en förskräckande progression,
då de, från att vid den första expositionen i London
1851 hafva uppgått till 9,744 rdr och sedermera i Paris 1855
till 69,909 rdr, vid sednaste exposition i London 1862 stigit till
en summa af 159,384 rdr. Då man besinnade denna oerhörda
tillväxt i kostnaderna, var man med skäl rädd för att tillstyrka
R. St:r att i detta hänseende lemna K. M:t, om jag så får säga,
blanco-kredit, ty hvem visste om icke kostnaderna då kunde
komma att uppgå till 2 å 300,000 rdr.
Man jemförde Sverige med andra länder, der industrien är
fullt lika utvecklad som här. Det upplystes af ledamöter, hvilka
jag tror väl kände förhållandena, att tor ifrågavarande exposition
i Paris, deri alla bildade länder ansågos brira deltaga för att visa
sin utveckling, hade Danmarks representation anslagit endast
13,000 rbdlr, eller 26,000 rdr rint. Regeringen hade derefter
begärt en tillökning af 27,000 rbdlr, meri dertill lärer representationen
icke lemnat bifall. När man nu betraktar skilnaden i
anslaget, som skulle lemnäs för Sverige, 120,000 rdr, och det
som lemnats af Danmark, 26,000 rdr, då tyckes proportionen
för Sverige icke vara ofördelaktig.
276
Den 18 April e. m.
När Utsk:t vidare genomgick de olika utgiftsposterna för
Sveriges deltagande i sednaste Londoner-expositionen, hvilka poster
återfinnas i Revisorernas berättelse för räkenskapsåret 1863,
kunde man icke undgå att finna åtskilliga poster nog högt upptagna.
Afven trodde man sig finna, att valet af expositionsartiklar
icke alltid skett med sådan omsorg, att icke mångå, hvilka
icke kunde anses ådagalägga Sveriges industriella utveckling,
ganska väl kunnat vara borta från expositionen, och det ansågs
derföre önskligt, om en större urskiljning komme att ega rum,
hvarigenom äfven kostnaden blelve mindre.
Då nu Paris icke är en så dyr stad som London, syntes
det Stats-Utsk:t icke vara njuggt tilltaget, om anslagsbeloppet
bestämdes något lägre än den summa, som åtgått för Sveriges
deltagande i sednaste Londoner-exposition.
På de skäl, jag nu helt flygtigt angifvit, anhåller jag, att
R. o. Ad. täcktes bifalla Utsk:ts hemställan oförändrad.
Frih. af Ugglas, Gustaf: I likhet med den siste talaren,
anser äfven jag det vara mindre riktigt och mindre lämpligt att
anvisa medel vare sig på förskottstitel eller såsom förslagsanslag,
när man kan med någorlunda säkerhet beräkna utgifterna. Men
om någonsin en utgift är af beskaffenhet att icke kunna beräknas,
torde det vara den nu omhandlade, ty icke lärer man kunna
på förhand uppgöra nå^on beräkning öfver de blifvande kostnaderna
vid den exposition, som nästa år skall ega rum i Paris.
Den siste talaren antydde, att, till vinnande af större besparing
vid den stundande expositionen, än som varit händelsen
vid sista Londonerexpositionen, ett urval af artiklar borde ega
rum, så att endast de, som voro af utmärkt beskaffenhet, skulle
öfversändas. Det torde emellertid vara den värde talaren bekant,
att äfven om i detta afseende en större stränghet iakttoges,
skulle dock kostnaden för Pariser-expositionen icke så betydligt
som Utsk:t ansett kunna nedbringas under kostnaden för
Londoner-expositionen.
Samme värde talare anmärkte, att priserna i Paris skulle
vara betydligt lägre än de i London. Om så ock i vanliga läll
är händelsen, torde dock priserna vid expositionstillfällen stiga
så betydligt, att någon nedsättning på sådan grund icke bör
ifrågakomma. Dessutom torde fraktkostnaden till Paris vara
större än tili London, emedan i förra fallet en större landtransport
blir af nöden, då deremot vid Londoner-expositionen artiklarne
kunde direkte föras från fartyget till expositionslokalen.
Det omnämndes äfven, att den Danska representationen anslagit
endast 26,000 rdr för Danmarks deltagande i expositionen;
men tillika anmärktes det, att Regeringen ansett detta belopp
alltför otillräckligt samt att den derföre begärt en förhöjning af
54,000 rdr, som dock afslagits. Den bevisningskraft. som skulle
ligga i det först anförda förhållandet, upphäfves sål. alldeles af
deri sednare upplysningen.
Den 18 April e. m.
277
Jag tillstår, att det kan vara tvifvel nnderkastadt, huruvida
de s. k. verldsexpositionerne medföra för ett mindre land något
stort gagn. Allmänna tanken är emellertid, att de äro gagneliga.
Sverige har på sednare tider med heder deltagit i expositionerna
och har rustat sig till deltagande i den nu stundande.
Det vore då hårdt, om Sverige, till följd af en liten nedprutniog,
icke skulle kunna så uppträda som man kunde önska; och då,
såsom nämndt, kostnaden icke kan med säkerhet beräknas, hemställer
jag att R. o. Ad. måtte bifalla Ilr Lagerstråles framställning,
att 120,000 rdr måtte anvisas såsom förslagsanslag. Jag
är öfvertygad, att i allt fall sparsamhet kommer att iakttagas
och man har då icke beröfvat Sverige utväg att uppträda som
sig bör.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag är nästan till alla delar
förekommen af den siste värde talaren och skall derföre icke
länge taga R. o. Ad:s tid i anspråk.
En värd talare bar framhållit en jemförelse mellan Sverige
och andra mindre stater. Jag vill med anledning deraf nämna,
att i Holland, som är ett land, med hvilket vi ganska väl torde
kunna bestå i en jemförelse, kamrarne anslagit en summa af
300,000 francs för landets deltagande i stundande Pariser-exposition.
Oaktadt Holland måste för mycket billigare pris än vi
kunna bringa sina expositionsartiklar till Paris, har sål. anslagits
en summa, mera än dubbelt så stor som den, hvilken
Höglofl. Stats-Utsk:t ansett erforderlig fiir Sveriges deltagande i
expositionen. Beträffande Danmark, förhåller det sig visserligen
så. att, på sätt här blifvit uppgifvet, riksdagen anslagit endast
26,000 rdr rmt, men denna åtgärd har haft till följd, att
Danmark ansett sig icke kunna deltaga i expositionen. Emellertid
hafva en del af Danmarks upplysta och förmögna innevånare
sökt åstadkomma en subskription för fyllandet af det
bristande beloppet; men resultatet häraf är ännu icke bekant.
Det af den kejserliga kommissionen åt Danmark anslagna
utrymme vid expositionen förhåller sig till det, som anslagits
åt de förenade rikena, såsom talet 4 förhåller sig till 10. Danska
regeringen har ansett 54,000 rdr utöfver de af riksdagen
anslagna 26,000 rdr vara erforderliga för att fylla det för Danmark
afsedda utrymme. Om nu det häraf uppkommande beloppet,
80,000 rdr, jemföres med det belopp, 120,000 rdr, som
Stats-Utsk:t ansett böra af R. St:r beviljas, samt man derjemte
tager i betraktande att, såsom ofvan nämnts, det för Danmark
afsedda utrymmet förhåller sig till det åt de förenade rikena
beviljade såsom 4 till 10, då torde Herrarne finna, att det af
Stats-Utsk:t föreslagna belopp måste blifva allt för ringa.
Men vi behöfva icke gå öfver Öresund, för att finna en
tjenlig utgångspunkt fiir beräkningen; vi kunna gå till Norge.
Af Norska storthinget är begärdt 24,000 spdlr, eller 96,000 rdr
rmt för bestridande af kostnaderna fö t Norges deltagande i expositionen
i Stockholm 1866 och den i Paris 1867. Det in
-
m
Dea 18 April e. m.
vändes kanske, att Stockholms-expositionen kommer att medtaga
en stor del af detta belopp. Så är emellertid icke händelsen,
ty såsom i detta fall sakkunnig person, till följd af min
befattning med utställningen här, kan jag upplysa, att kostnaderna
för Norge i och för Stockholms-expositionen äro så obetydliga,
att de sannolikt icke komma att utgöra mera än en
tiondedel af det för båda expositionerna beviljade belopp. Om
man då antager, att för Norges deltagande i Pariser-expositionen
finnes att tillgå ett belopp af mellan 80 och 90,000 rdr;
då hemställer jag till en och hvar, om det är möjligt att kostnaderna
för Sverige, som både till innevånarnes antal och industriens
utveckling är vida öfverlägset Norge, skulle kunna bestridas
med ett belopp, som med endast en tredjedel öfverstege
den för Norge erforderliga summan.
Jag har endast velat lemna dessa upplysningar, som möjligen
torde förtjena att tagas i betraktande vid frågans afgörande.
Jag förenar mig i det af Hr Lagerstråle framställda yrkande.
Gr. Posse, Arvid: Till en början anhåller jag alt få fä
sta
R. o. Ad:s uppmärksamhet på den titel, hvarunder regeringen
yrkat att få uppbära ifrågavarande anslag.
Regeringen har i Nåd. Proposm framställt det förslag,
att det för ändamålet erforderliga beloppet skulle anvisas på
förskottstitel. »Förskottstitel» är något, som först på sednaste
tiden af nuvarande statsskick tillkommit och, i min tanke, är
denna nyhet icke till någon vinst för detta statsskick. Jag anser
det vara olämpligt, att R. St:r anvisa regeringen den utväg,
att för hvilket ändamål som helst hemta penningar från denna
titel, ty detta är detsamma som att förskrifva kommande års
inkomster. I den enskilda hushållningen vet man, att ett dylikt
förfarande icke länder till ordning och reda i affärerna och
jag tror icke, att det är mera att rekommendera för Statens
hushållning. Utan afseende å det ändamål, hvarföre ifrågav:de
medel skulle användas, får jag derföre bestrida ett anvisande
på förskottstitel.
När jag uppkom, var diskussionen redan börjad och, enligt
hvad jag hört uppgifvas, lärer det yrkande hafva blifvit framstäldt,
att man skulle lemna regeringen en summa af 120,000
rdr såsom förslagsanslag, hvilket med andra ord icke vill säga annat,
än att regeringen skulle få till sin disposition en summa af
120,000 rdr samt derjemte allt hvad utöfver detta belopp kunde
komma att erfordras. Jag är icke i den tro, att regeringen på
något sätt skulle vilja missbruka representationens förtroende
och jag skulle derföre icke af sådan anledning vilja göra någon
anmärkning, men jag tror, att det ändamål, för hvilket penningarne
i detta fall skulle användas, är af sådan beskaffenhet,
att det kan bero på en olika uppfattning huru stort belopp derföre
skäligen bör användas. Man kan på ett nationen värdigt
sätt uppträda, utan att behöfva använda allt för oerhörda sum
-
Den 18 April e. m.
279
mor; hufvudsaken är att de användas med omtanka, och man
bör icke uppträda med större anspråk, än som kunna vara för
landet naturliga. Det kan mycket väl sägas, att Sverige bör
uppträda på ett för landet värdigt sätt; men deraf följer icke
att man behöfver utsända stora ambassader, i spetsen för hvilka
skulle stå en envoyé för tillfället. Man skall sända praktiskt
folk, som förstå näringarne, och icke blott personer, sorn kunna
skicka sig väl i fina sällskaper. Utställningen skall framför allt
ordnas på ett förståndigt sätt, och då fordras icke så mycket
stora anslag som snarare omtanka och duglighet hos dem, som
få sig detta värf uppdraget.
Orri man för bedömandet af kostnaderna vid den blifvande Pariser-expositionen
tager till utgångspunkt kostnaderna vid de förutvarande
stora expositionerna, så se vi, ätt dessa varit störst vid sednaste
Londoner-expositionen, nemi. 159,000 rdr. Af den redogörelse,
hvilken af föreståndaren för den svenska afdelningen,
Hr Wasrn, blifvit afgifven, upplyses, att af sistnämnda summa
27,000 rdr blifvit använda för resande svenska industriidkare.
För ett sådant ändamål har Utskit ansett några medel icke böra
beviljas, och om detta belopp afdrages från totalsumman 159,000
rdr, återstå 132,000 rdr, utvisande expositionskostnadens verkliga
belopp. Nu är bekant, att i London allting är dyrare än
i Paris, och vid sådant förhållande tror jag att Utsk:t kan anses
hafva velat lemna Regeringen alla erforderliga medel, då det
tillstyrkt R. St:r att för Sveriges deltagande i expositionen i Paris
anslå en summa af 120,000 rdr.
På de skäl jag nu anfört, anhåller jag, att R. o. Ad. behagade
bifalla Utskits hemställan.
Jag nämnde, att vid sednaste exposition utbetalts 27,000
rdr i och för de svenska industriidkare, hvilka besökte expositionen.
Af denna summa utgjorde 20,000 rdr reseunderstöd åt
obemedlade industriidkare. Nu är det, efter mitt förmenande,
för landets industri af största vigt, att tillfälle beredes näringsidkarne
att erhålla praktisk kännedom om andra länders industriella
utveckling, men jag tror, att detta mål vida bättre er
nås på det sätt, att man gifver dem resestipendier för att praktiskt
sätta sig in i den utländska industriens detaljer, för att
arbeta på verkstäderna och der inhemta kännedom. Deremot
synes det mig vara af en ganska underordnad vigt, om de skickas
ut för att se främmande länders expositionsartiklar. Vid
expositionstillfällena kunna de nemi. icke erhålla fullständig kännedom
om sjelfva fabrikationssättet eller de förhållanden, som
stå i samband med industriens utveckling i allmänhet. Detta
kunna de blott då, om de få arbeta i främmande verkstäder,
och derföre vill jag gerna lemna min röst till resestipendier lör
sådant ändamål, men icke vill jag gifva min röst till resestipendier
åt dem, som blott erna taga expositionsmagasinerna i
betraktande, ty deras resa tror jag icke medlör någon egentlig
fördel för landet.
280
Den 18 April e. m.
Frih. Klinckowström: Då tvenne af motsidans talare
framställt några beräkningar, som skulle visa otillräckligheten af
det utaf Stats-Utsk:t tillstyrkta belopp, har jag icke velat med
tystnad förbigå dassa uppgilter.
Jag eger naturligtvis icke samma sakkännedom som en värd
talare uppgifvit sig besitta med afseende å den blifvande svenska
expositionen; men det förefaller mig som om det vore ett
sjungande pris, om Norge kunde betala alla kostnaderna för Norges
deltagande i denna exposition med allenast 9,000 rdr rmt.
Om så vore förhållandet, skulle det, i min tanke, utgöra ett
bevis derpå, att det icke är så dyrt att deltaga i expositioner
som man i allmänhet påstår.
Hvad beträffar den af samme talare gjorda jemförelse med
Holland, anser jag, att det i sjelfva verket vore särdeles lyckligt,
om Sverige i industriel hänseende kunde bestå i en jemförelse
med nämnda land, hvilket, om kolonierna inberäknas,
har en vida större befolkning än Sverige,
I afseende å kostnaderna vid sednaste Londoner-exposition,
har redan af Gr. Posse blifvit upplyst, att i kostnadssumman
159,000 rdr ingår jemväl en utgiftspost å 27,000 rdr till resande
industriidkare, hvilken post blifvit af Utsk:t ansedd icke
böra ifrågakomma vid stundande Pariser-exposition. Jag får
dessutom fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att i 55:te
punkten af förevarande Betänk, har Utsk:t tillstyrkt, att det förut
beviljade statsanslaget till reseunderstöd åt sådana arbetare i de
särskilda näringsyrkena, hvilka önska i främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet, måtte fördubblas,
hvilket förslag blifvit af R. o. Ad. godkändt. Vid förra riksdagen
bestämdes detta anslag till 3000 rdr årligen; nu skulle
det utgöra 6000 rdr
Bland de återstående utgifterna, 132,000 rdr, förekomma
åtskilliga, hvilka icke vid Pariser-expositionen torde böra medtaga
lika stora belopp. Så t. ex. kommissariens resa och traktamentsersättningar,
hvilka vid Londoner-expositionen uppgingo
till ett belopp af 16.000 rdr. Med skyldig aktning för dyrheten
i London, tror jag dock att denna post hade kunnat reduceras
med åtskilliga tusental rdr. Samma anmärkning gäller
ett par andra utgiftsposter, deribland »utfrakter.» Vi veta, att
Kronan haren del goda krigsfartyg liggande i stationerna. Hvarföre
icke utrusta några af dessa fartyg och med dem bringa
expositionsartiklarne till en fransk hamn, derifrån de sedan kunna
fraktas med jernväg till Paris! Transportkostnaden torde då
betydligt nedbringas, ty Staten, som eger fartygen, torde icke
fordra annan ersättning än för besättningens föda och för kolåtgången,
och jag tror mig hafva bekant, ehuru jag icke vågar
påstå det, att Franska regeringen nedsatt jernvägstaxorna för
expositionsartiklars befordrande till Paris.
Hvad beträffar de af Frih. af Ugglas omnämnda prisförhållandena
i Paris, vill jag endast anmärka, att Paris vid expositionstillfällen
icke torde vara dyrare än London vid sådana till
-
Den 18 April e. m.
281
fällen, helst Paris torde hafva mycket lättare än London att
herbergera de tillströmmande resandetia, enär Paris nästan kan
sägas vara byggd för att vara en verldens gästgifvaregård.
När man betänker dessa omständigheter, tror jag att man
skall finna, att Utsk:t tillstyrkt ett ganska högt belopp, och jag
anhåller derföre om bifall till Utslcts hemställan, utan något
tillägg om förslagsanslag, ty ett sådant innebure en stor oförsigtighet.
Hellre än att göra så, skulle jag vilja öka anslagssumman,
hvartill jag dock icke kan finna någon rimlig anledning,
ty om ock summan, såsom Regeringen antydt, måste med
ett eller annat tusental rdr öfverskridas, står Regeringen i allt
fall icke rådlös, då den för ändamålet kan använda af allmänna
besparingar. Om R. St:r bestämma den af Stats-Utsk:t tillstyrkta
summa, måste dock Regeringen inskränka sig till densamma,
ty Regeringen, såsom hvar och en annan, får väl »rätta
mund efter matsäck.»
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Såsom af de detta
Retänk. vidfogarie reservationer inhemtas, har jag icke kunnat
instämma uti det slut, hvari Utsk:t i denna punkt stannat. Jag
har instämt med den afdelning, som förberedande behandlat frågan
och som ansett K. M:ts Propos. böra i sin helhet bifallas,
dock så, att i den underdåniga skrifvelsen tillika, med anledning
af de vexande kostnaderna för dylika expositioner, hemställdes,
att K. M:t täcktes låta tillse att vid detta tillfälle all
den sparsamhet måtte iakttagas, som med ändamålets vinnande
vore förenlig
En
talare har uttryckt sitt ogillande Öfver den titel, hvarå
K. M:t begärt, att ifrågavarande medel måtte anordnas, nemligen
förskottstitel. Det är emedlertid R. St:r sjelfva som äro
upphofvet till denna titel. Före 1857 års statsreglering kunde
oförutsedda utgifter, för hvilkas bestridande andra medel icke
voro tillgänglige, anvisas på Statsverkets öfverskott. Med anledning
af en anmärkning från R. St:rs revisorer, att denna utväg
skulle vara mindre formenlig, öfverenskommo Ständerna
sistnämnde år att i skrifvelse till K. M:t anmäla, att om några
utgifter förekomme, till hvilka medel icke funnos anvisade, eller
som icke kunde af besparingarne bestridas, så egde K. M:t hädanefter
att å förskottstitel anordna dessa utgifter och borde
vid kommande riksmöte anmälan derom göras till R. St:r, hvilka
då blefvo i tillfälle att i anledning af de gjorda anvisningarne
besluta. De härigenom uppkommande efter-liqvider torde icke
vara att föredraga framför det gamla sättet att anvisa på ölverskotten,
men lörskottstiteln finnes nu, och en annan talare har
visat att å denna titel, med R. Sl:rs bemyndigande, anordnats
medel till betäckande äfven af förutsedda utgifter, men hvilka
icke kunnat på förhand till beloppet bestämmas. Emedlertid
anmärktes inom Utsk:t, att en dylik utväg ingalunda vore lämplig
och således ej nu borde tillgripas. Man sökte då bestämma
beloppet af den summa, som kunde anses till ifrågavarande än
-
282
Den 18 April e. m.
damål erforderlig, och man ansåg sig böra inskränka sig till
att på en gång anvisa 120,000 rdr. Det är väl möjligt att
denna summa är för ändamålet tillräcklig, men att på förhand
noga beräkna, huruvida så är fallet, är lika omöjligt lör Utsk:ts
ledamöter, som det varit för K. M:t.
Angående nyttan af Sveriges deltagande uti dessa expositioner
kunna tankarne vara delade. Den allmänt rådande meningen
synes emedlertid vara, att man icke bör undandraga sig
.att deruti deltaga; och under sådane förhållanden anser jag den
regeln böra gälla, att den, som ger sig med i leken, måste leken
tåla. Sålunda tror jag, att om vi skola deltaga uti den
blifvande expositionen, skola vi göra det på ett sätt, att det dermed
afsedda ändamålet uppfylles; och ehuru god hushållare jag
är, finnér jag det dock ingalunda för detta ändamål lämpligt
att, på sätt Utsk:t gjort, fixera en viss summa. Man har uti
förevarande hänseende framdragit Danmark såsom ett exempel
och anfört den ringa summa, som der blifvit anslagen för deltagandet
i Pariser-exposilionen. Jag tilltror mig visserligen icke
att kunna uppdraga någon jemförelse emellan Danmark och
Sverige uti industrielt hänseende; men jag ber att få erinra,
att emellan dessa Stater den stora skilnad förefinnes, att den
förra nyligen varit hemsökt af ett olycksbringande krig; och
häruti torde man kunna söka en giltig anledning, hvarför denna
stat måste iakttaga den största möjliga sparsamhet.
En talare har anmärkt, att de medel, som vid Londonerexpositionen
anvisades att bereda tillfälle för medellösa industriidkare
att besöka denna exposition, hvilka medel uppgingo till
något öfver 27,000 rdr, icke skulle hafva verksamt bidragit till
det ändamål, som dermed varit afsedt; att denna kostnad således
kunde besparas vid Pariser-expositionen och att bättre
vore att i enskilda fall lemna rese-understöd åt skickliga industriidkare
för att besöka större utländska verkstäder och fabriker.
Den sednare utvägen att befordra industriens framsteg
är otvifvelaktig! nyttig, och anslag dertill är å Riks-Staten uppfördt,
men det förra medlet är derföre icke att förkasta. I
motsats till de gjorda anmärkningarne får jag nämna, att flere
personer inom Utsk:t, och bland dem åtskillige, som sysselsätta
sig med industriella företag, ansågo, att den egentliga nytta landet
hemtade af de i och för deltagande i Londoner-expositionen
gjorda uppoffringar, låg just i det tillfälle, som blifvit beredt för
våra industriidkare, att besöka expositionen och der anställa
jemförelser emellan Sveriges och öfriga länders industri. Man
har, såsom ett sätt att minska kostnaderna för den blifvande
expositionen, nämnt, att vi borde utrusta krigsfartyg, för att
på dem transportera våra artiklar till den närmast expositionsorten
belägna hamn. Till detta ändamål lämpliga fartyg torde
visserligen finnas, och, om jag ej missminner mig, har en dylik
utväg vid föregående exposition tillgripits. Huruvida detta befanns
billigare än att hyra transportfartyg, vet jag icke; men
om så var förhållandet, tager jag för afgjort, att enahanda träns
-
Den 18 April e. m.
283
portmedel nu kommer att användas. Vi se emedlertid att de
egentliga kostnaderna för af Svenska utställare sända expositionsartiklar
uppgingo till öfver 88,000 rdr, — ett belopp, icke
så aflägset från hela den summa, som nu af Utsk:t blifvit föreslagen
i och för Sveriges deltagande uti Pariser-expositionen.
För min del anser jag, att svårigheten att på förhand beräkna
den summa, som till ifrågavarande ändamål kan erfordras,
gör det nödvändigt, att man något så när lemnar regeringen
fria händer. I detta hänseende finnas tvenne utvägar
att välja; den ena att anordna de nödiga medlen på förskottstitel;
det andra att bestämma en viss summa såsom förslagsanslag.
En annan talare har sagt, att man gerna kunde, på
sätt Utsk:t föreslagit, bevilja en bestämd summa af 120,000
rdr, ty om några tusen rdr visade sig ytterligare erfordras,
kunde dessa tagas af de allmänna besparingarne. Jag får anmärka
att det, enligt min tanke, vore ett lika ovanligt som inkonseqvent
sätt att gå till väga, om man beviljade ett anslag
under förutsättning att det skulle öfverskridas, och om, sedan
Regeringens begäran att få en obegränsad kredit blifvit afslagen
och i dess ställe ett bestämdt anslag anvisadt, detta anslag öfverskredes,
lärer väl icke enskilda riksdagsmäns yttranden af
anförda beskaffenhet utgöra ett skydd emot anmärkningar vid
en kommande riksdag.
På dessa i korthet anförda grunder, förenar jag mig uti
det förslag, som blifvit af Hr Lagerstråle framstäldt.
Hr Fahnehjelm: Sedan jag förra gången hade ordet,
hafva åtskilliga anmärkningar blifvit framställde, vid hvilka jag
anhåller att få fästa några ögonblicks uppmärksamhet. En föregående
talare har med anledning af den upplysning, jag lerrinat,
angående kostnaderna för Norges deltagande i expositionen
i Stockholm innevarande år, anfört, att det vöre ett sjungande
pris, om Norges kostnader i och för detta deltagande ej öfverstego
9,000 rdr. Jag får då nämna, att utställningen i Stockholm
är anordnad på så liberala vilkor, att inga transportkostnader
inom Sverige komma att falla utställarne till last, vare
sig dessa äro Svenskar eller tillhöra någon af de tre inbjudna
nationerna. Transportkostnaden för de Norska artiklarne kan
således ej belöpa sig till mer än ganska obetydligt, då det endast
är deras öfverförande till Göteborg, som är med några
direkta kostnader förenadt. Med afseende å en annan post,
som ofta plägar vara ganska kännbar, nemligen anställande af
kommissarie i Stockholm, har Norge gått till väga sålunda, att
dertill blifvit utsedd en person, som här är bosatt och eger sin
verksamhet, hvaraf följer, att anslaget till denne person ej behöfver
blifva särdeles betydligt. Jag har endast velat lemna
dessa upplysningar för att dermed styrka min uppgift angående
de kostnader, som komme att drabba Norge i och för denna?
exposition, och hvilken uppgift syntes talaren något djerf.
284
Den 18 April e. m
I afseende å kostnaderna för Sveriges deltagande uti sista
expositionen i London, har samma talare fäst sig vid en post,
som synts honom allt för dryg, nemligen kommissariens reseoch
traktaments-ersättningar, uppgående till något öfver 16,000
rdr. Det är visserligen sannt, att denna siffra är hög. och så
föreföll den äfven mig, när jag först såg den; men jag har sedermera
haft tillfälle att granska originalräkningarne och deraf
funnit, bland annat, att resekostnaderna inskränkt sig till utgifterna
för 3 å 4 resor, för hvilka uppburits en ersättning, motsvarande
en persons resa, på bästa plats, det måste jag erkänna,
från Göteborg till London. Den Svenske kommissariens dagtraktamente
utgick åter med pd sfer], 3 per dag
Detta traktamente kan visserligen icke kallas obetydligt,
men, åberopande mig på min värde motståndares nyss framställda
påstående om den oerhörda dyrhet, som råder i London,
synes mig 52 å 53 rdr per dag icke vara för mycket lör
en person, som står i spetsen för en vidsträckt förvaltning, och
som har ett ofantligt ansvar såväl för de medel, som till hans
disposition öfverlemnas, som för det sätt, hvarpå dessa medel
användas; hvartill kommer, att det till stor del beror på denna
person, huruvida hans fädernesland skall kunna visa sig med
heder. Och jag tror så mycket mer, att ett dagtraktamente
af ofvannämnda summa för kommissarien icke är lör högt tilltaget,
som han nödvändigt måste bo i närheten af expositionslokalen,
hvarest naturligtvis alla kostnader måste vara större
än på andra ställen.
Gr. Posse har anmärkt, att man kunde göra sina anordningar
så billigt som möjligt, till och med tarfligt; och att man
ej behölde utskicka nåron envoyé extraordinaire, åtföljd af en
hel ambassad. Något sådant ifrågakom ej heller vid expositionen
i London. Sveriges kommissarie der hade visst icke
hvarken karakteren af eller någon likhet med en envoyé extraordiuaire,
utan han var en redbar och aktad köpman, och hans
följe utgjordes icke af någon ambassad, utan endast af en arkitekt.
som skulle anordna detaljerna af industriafdelningen, och
en konstnär i och för anordnande al detaljerna af konstafdelningen.
Med afseende å sitt gage stod ej heller Sveriges kommissaire
i jembredd med en envoyé extraordinaire, ty årliga lönen
för Svenska ministern i London uppgår till fyra gånger det
belopp, Sveriges kommissarie åtnjöt för sin vistelse i London
under 10 å 11 månader. Jag vågar således påstå, att om man
vill taga alla förhållanden i noggrannt öfvervägande, skall man
finna att ersättningen till Sveriges kommissarie vid denna exposition
ej varit för stor.
Hvad vidare beträffar den utväg, som blifvit af en talare
påpekad, såsom skolande leda till besparing, nemligen att utrusta
ett Kronans fartyg för att medelst detsamma transportera
artiklarne till den närmast expositionsorten belägna hamn, så
vill jag visserligen ej derom mycket yttra mig, enär jag i detta
alseende eger mindre sakkunskap, än den talare, som föreslagit
Deu 18 April e. m.
285
denna utväg; men jag vågar dock tro, att om af expositionsmedlen
skola bestridas alla de kostnader, som gro förenade med
ett dylikt lärtygs utrustande och apterande, för ändamålet, skola
de besparingar, som af en sådan utväg föranledas, blifva ytterst
obetydliga. Man bar uttalat den förhoppning, hvarpå man dock
ej var fullt säker, att Franska regeringen skulle bevilja rabatt på
afgifterna för transporter på de Franska jernvägarna. Jag får
i detta hänseende meddela den upplysning, att något officielt
t ill k ännaoi (vande härom icke afgilvits. Om ett dylikt medgifvande
skulle komma att ske, skulle naturligtvis nedsättningen
icke kunna gälla annat än jernvägarna inom Frankrike; och om
expositionsartiklarne skola föras Irån Sverige först till Stralsund
och derifrån till Paris, blir i alla händelser kostnaden för transporten
till Franska gränsen så oerhörd, att derigenom någon
fördel för Sverige ingalunda torde vara att emotse.
Jag vågar fortfarande anhålla, att R. o. Ad;n, i enlighet
med Hr Lagerstråles förslag, behagade besluta, att ifrågavarande
120,000 rdr såsom förslagsanslag ställas till K. Mits disposition.
Frih. af Ugglas: En talare har yttrat, att om det
skulle visa sig, att det af Utskit anvisade belopp vore för
ändamålet otillräckligt, så skulle bristen kunna tagas af de allmänna
besparingarne. Jag tror emedlertid, att detta yttrande
grundar sig på ett misstag; förutsatt nemligen, att icke R. St:r
skulle gifva K. Mit ett direkt bemyndigande att vidtaga en sådan
åtgärd Enligt ett vid 1840 års riksdag faltadt beslut eger nemligen
K. Mit icke rätt att å besparingarne anvisa medel till andra
ändamål, än som blifvit af R. Stir pröfvade; och R. Stir
hafva vid alla derefter följande riksdagar föreskrifvit, att enahanda
grunder skola gälla med afseende å användande af besparingarna,
som uti 1840 års riksdagsbeslut äro utstakade. Det
vore således i rak strid mot R. Stirs beslut, om K. Mit använde
en del af besparingarna på det af talaren omnämnda sätt;
och det ligger äfven i sakens natur, att om R. Stir anvisat ett
visst anslag för ett bestämdt ändamål, så bör K. Mit icke ega rätt
att öfverskrida detsamma. För att styrka min uppgift i detta
hänseende, ber jag att få uppläsa den del af 1840 års Riksdagsbeslut,
som innefattar det ofvanberörda stadgandet:
»Att de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunna å någon
eller några af Hufvudtitlarne uppkomma, må fortfarande
af K. Mit användas till sådana af oss ej förut pröfvade utgifter,
hvilka hädanefter kunna finnas för rikets styrelse påkallade för
samma ändamål, som med hvarje Hufvudtiteis anslag afses» etc.
Man bar vidare anfört, att en besparing skulle uppkomma
derigenom att ett af Kronans fartyg användes till transport af expositionsartiklarne.
Detta bar redan vid föregående tillfällen varit
försökt, bland annat vid expositionen i Paris år 1855. Huruvida
det ledde till någon besparing, vet jag ej, men säkert är,
att man måste gifva Kronan ersättning för fartygets utrustning.
280
Den 18 April e. m.
Samma talare liar bestridt mitt påstående, att kostnaderna för
deltagande uti expositionen i Paris sannolikt komrne att blifva ungefär
lika dryga, som de, hvilka föranleddes af Sveriges deltagande
uti denjsenaste expositionen i London. Jag ber dock att få
erinra derom, att kostnaden för att forsla expositionsartiklarne till
Paris nödvändigt måste blifva större, än för att forsla dem till
London. Om man nemligen antager vägen till Havre vara ungefär
lika lång som vägen till London, så återstår dock alltid i
förra fallet kostnaderna för artiklarnas urlastning och för deras
vidare transporterande till Paris. Det kan således icke bestridas
att med afseende å den blifvande Pariser-expositionen äro
transportkostnaderna betydligt drygare, än förhållandet var beträffande
expositionen i London; och älven om jag kan medgifva,
att Ielnadskostnaden i Paris är något billigare i allmänhet än i
London, torde dock viri ett expositionstillfälle skilnaden blifva
ytterst ringa.
Gr. Posse har såsom skäl för bifall till Utsk:ts förslag anfört,
att af de 159.000 rdr, som voro anslagna för Sveriges deltagande
uti sista expositionen i London, 27,000 rdr varit anvisade
att bereda tillfälle för medellösa industriidkare att besöka
expositionen, men att anslag till sådant ändamål nu ej kommer
i fråga, enär Utsk:t på annan väg och under annan form beredt
tillfälle härtill. För min del har jag dock icke uti det förevarande
Betänkit kunnat finna en enda rad, som bestämmer,
hvarifrån nödiga medel till detta ändamål skulle tagas.
Jag vill icke tvista med mina motståndare huruvida ifrågavarande
anslag är för ändamålet tillräckligt; men jag vågar säga,
att ingen af dem kan med säkerhet påstå, att så är. När vi
nu emellertid verkligen vilja uppträda vid expositionen i Paris,
synes mig hufvudsaken vara, att vi ställa så till, att nödiga medel
förefinnas, på det vi ej, för att inbespara några tusen rdr,
må uppträda mindre värdigt, än önskligt är; och jag är öfvertygad,
att äfven om vi lemna K, M:t något så när fria händer,
skall dock största möjliga sparsamhet iakttagas.
Jag yrkar fortfarande bifall till Hr Lagerstråles förslag.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Det är med sär
deles
glädje jag förnummit, att Frih. af Ugglas delar samma
åsigter som jag, att han nemligen vill med anslag af nu ifrågavarande
lorm tillgodose vår industri. Jag skiljer mig från honom,
icke med afseende å beloppet af detta anslag, utan med
afseende på det sätt, hvarpå det bör utgå. I K. M:ts Propus,
föreslås, att det skulle anvisas på förskottstitel. En dylik titel
finnes emellertid ingenstädes i våra grundlagar omnämnd.
Om vi nu börja att vid det ena anslaget efter det andra låta
regeringen använda våra medel på det sätt Utslct föreslagit; så
är att helara, att det i detta afseende slutligen kommer till samma
ytterlighet, som det vid innevarande riksdag synes vara förhållandet
med bevillningrn, nemligen alt regeringen går till väga,
som om den egde rätt att dermed förfara så, som den för godt
Den 18 April e. m.
287
finner. Enligt min tanke är detta en ganska farlig?väg att beträda;
oell nödvändigheten bjuder att R. St:r derförj sätta en
gräns.
Man säger, att vi måste uppträda värdigt på expositionen
i Paris, och att vi för detta ändamål måste anslå stora summor.
Hvad menar man då med att uppträda värdigt? Månne
det är att med charlataneri pryda utställningslokalen och verkställa
sina anordningar på ett lysande och i ögonen fallande sätt?
Enligt min tanke består värdigheten deruti, att de artiklar, vi
exponera, äro af god beskaffenhet och ådagalägga, att vår industri
och våra näringar nått en hög grad af utveckling. Hvarje
annat försök att uppträda värdigt blir någonting allt för lysande
och Don Ranudo di Colibrados’-aktigt, hvarpå jag ej sätter
det ringaste värde. När vi nu besinna att kostnaden för vårt deltagande
uti 1851 års exposition i Londom uppgingo till endast
omkring 9,000 rdr, då deremot dessa kostnader redan vid 1855
års exposition i Paris stego till olver 69,000 rdr och slutligen
vid 1862 års exposition i London till öfver 159,000 rdr, så är
det fara värdt, att om vi nu lemnade regeringen fullkomligt fria
händer, skulle kostnaderna komma att stiga till oerhörda belopp,
Hvarifrån skall man taga penningar till alla de anslag,
som man i sin frikostighet vill bevilja? Vid denna riksdag har
man Gudi lof såsom princip antagit att söka hushålla med medlen
och fästa något afseende vid folkets skattdragningsförmåga.
Men enligt min tanke skulle man handla i strid mot denna
princip, om man till ifrågavarande ändamål icke ansloge någon
viss summa, ut3n lemnade till Regeringens skön att dertill använda.
hvad den kan finna behöfiigt.
En talare har anmärkt, att Holland i och för denna angelägenhet
anslagit 360,000 francs, och att Sverige, som ungefär
kunde jemföra sig med detta land, borde anslå en någorlunda
motsvarande summa. Jag tror emedlertid, alt denna liknelse
haltar. Vi böra ihågkomma, att Sveriges och Hollands tillgångar
ingalunda tåla någon jemförelse; det sednare landet lånar ut
sina kapitaler, under det att det förra måste upplåna kapitaler
till betydliga belopp. Man vill icke fästa något synnerligt afseende
dervid, att priserna i Paris i allmänhet äro billigare än
i London, och Frih. af Ugglas har anfört, att förhållandena i
detta hänseende komnie att blifva ungefär lika, emedan priserna
vid det blifvande expositionstillfället komme att stiga öfver
deras normala belopp. Jag hemställer dock, om icke förhållandet
var enahanda i London. Just i anledning af expositionen
stego priserna oerhördt; och detta måste alltid inträffa vid ett
expositionstillfälie. Hvar och en, som har någon reda på dessa
förhållanden, vet emedlertid allt för väl, att de relativa priserna
i allmänhet äro högre i London än i Paris.
1 öfrigt synes mig, att den af Utsk:t föreslagna summa är
för ändamålet fullkomligt tillräcklig, allenast någon sparsamhet
och måtta iakttages; och det torde väl icke kunna förnekas, att
de industriidkare, som exponera sina artiklar, i någon mån må
-
Den 18 April e. m.
ste vidkännas de dermed förenade kostnader. Meningen är nemligen
icke, att uteslutande exponera dem lör ärans skull, utan
meningen är, att de skola få sina alster förevisade och derigenom
kända, och som detta länder dem sjelfva till största fördel,
synes det icke vara obilligt, att åtminstone någon del af
kostnaden drabbar dem.
Jag röstar för bifall till Utskds förslag.
Hr Montgomerie-Cederhjelm, Hobert Nils Germund:
Det kan icke bestridas att det sätt, hvarpå Sverige representerades
vid expositionerna i London år 1851 och i Parisår 1855,
icke var för nationalkänslan tillfredsställande. Deremot uppträdde
Sverige vid 1862 års exposition i London på ett i allo värdigt
sätt; men kostnaderna för Sveriges deltagande i denna exposition
stego till det ansenliga beloppet 159,000 rdr. Mig synes,
att man numera icke behöfver ständigt fortgå på denna bana, och
den ena expositionen efter den andra öka utgifterna, för att
framställa landets industri i den fördelaktigaste dager. Man behöfver
ju icke uppträda (äflande vid hvarje exposition, utan det
kan vara tillräckligt, att landet endast vid en eller annan af
dem representeras. Att till ifrågavarande ändamål bestämma
en viss summa såsom förslagsanslag, vore detsamma som ett
medgifvande, att kostnaderna kunde uppgå till huru högt belopp
som helst; och det skulle sannolikt blifva en ambitionssak
för hvarje kommissarie att i prakt osh anordingar öfverträffa
sina föregångare, och till hvilka ytterligheter detta kunde leda,
är svårt att beräkna. Då det emedlertid är en temligen allmän
åsigt, att nyttan af dessa expositioner är, minst sagdt, tvifvelaktig,
synes man icke sakna skäl att sätta en gräns för dessa
kostnaders ständiga förökande, en åsigt, som, enligt hvad flere
Betänkt vidfogade reservationar utvisa, synes vara af flere
Riks-Ståndens ledamöter delad. För min del anser jag att CJtsk:t
valt en lycklig medelväg, i afseende på den anslagna summan,
hvarför jag får anhålla om bifall till dess förslag.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag inom Utsk:t sökt göra
den åsigt gällande, att den af Utsk:t föreslagna summa måtte
såsom förslagsanslag beviljas; anhåller jag att med några ord få
framlägga motiverna härtill.
Jag har icke kunnat finna någon giltig anledning, hvarför
man skulle rygga tillbaka för beviljande af förslagsanslag. Visserligen
är det sannt, att man derigenom lemnar regeringen fria
händer; och den tid bar kanske varit, då ett sådant förfaringssätt
kunnat vara förenadt med våda; men enligt min tanke har
vår regering städse visat sig så hushålla med Statens medel, att
all farhåga i det omnämnda hänseendet är obefogad. Enligt min
tanke kunna medel svårligen användas till ett bättre ändamål,
än att tjena till uppmuntran för landets industri och näringar.
Jag lemnar derhän, huruvida vårt deltagande uti expositionerne
verksamt
Den 18 April e. m.
289
verksamt bidrager till detta ändamål; men det har nu blifvit en
vana, att vi icke skola undandraga oss att deruti deltaga, och
som man i allmänhet kan säga, att d<j Svenska alster, som varit
exponerade, utgjort prof på en långt framskriden industri,
synes vårt uppträdande vid expositionerna varit fullt berättigadt.
Då Sverige nu vid den blifvande expositionen skall representeras,
anser jag detta böra ske på ett värdigt sätt. Det sker enligt
min tanke sålunda, att vi sända goda och gedigna produkter
och att dessa på ett lämpligt sätt anordnas, Jag bar besökt de
expositioner, hvaruti Sverige deltagit, och jag bar haft tillfälle
att iakttaga, hvilken stor skilnad egde rum uti vårt uppträdande
vid de tvenne första expositionerna, emot vid den sista i London.
Vid de tvenne förstnämnda tillfällena var landet på ett
högst otillfredsställande sätt representerad!, hvilket i främsta
rummet kan lillskrifvas obetydligheten af de anslag, som till ändamålet
lemnades. Vid den sista expositionen i London, dertill
vi leinnat betydligare anslag, uppträdde vi deremot på ett i allo
värdigt sätt. Kostnaderna för vårt deltagande i denna exposition
voro visserligen icke obetydliga, men detta måste tillskrilvas icke
bristande hushållning, utan särskildta omständigheter; bland annat,
att större delen af våra artiklar anlände väl sent till expositionsorten,
hvilket vållade, att uppställningen måste betydligt
påskyndas, och detta ledde till betydligt förökade utgifter. Nu
har man deremot långt i förväg varit betänkt på vårt deltagande
uti den blifvande expositionen, och har derföre lögat sina nödiga
anstalter. Jag är ölvertygad, att vår Regering kommer att gå till
väga med största möjliga sparsamhet, på samma gång som den
kommer att anordna allt på ett sätt, att vi blifva värdigt representerade.
Jag anser derföre, att vi uti ifrågavarande fall böra
ställa till Regeringens disposition de medel, som äro för ändamålet
erlörderlige, i full förtröstan, att Regeringen skall handla
med sparsamhet och måtta; och anhåller jag derföre, att R. o.
Ad. ville såsom förslagsanslag bevilja den af Utsk:t föreslagna
summa 120,000 rdr.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
Utskits förevarande hemställan oförändrad, och dels af Hr Lagerstråle
bifall dertill med den förändring, att det tillstyrkta anslagsbeloppet,
120,000 rdr, anvisades såsom förslagsanslag; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utskits
hemställan oförändrad, hvarvid svarades många ja jemte några
nej, och sedermera propos. på bifall dertill med den af Hr Lagerstråle
föreslagna förändring, då svaren utföllo med många nej
jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till merberörda
hemställan oförändrad blifvit (örnyad samt med många
ja och åtskilliga nej besvarad, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig
nu hafva funnit ja öfvervägande.
H. IV. 19
290
Den 18 April e. m,
Sedan votering begärts, upplästes och godkändes följande
voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 65:te punkten af Utiåt:t N:o
60 gjorda hemställan om anvisande af ett belopp utaf 120,000
rdr till bestridande af kostnaderne för Sveriges deltagande i 1867
års exposition i Paris, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, bifaller It. o. Ad. samma hemställan med den förändring,
att det ifrågav:de beloppet anvisas såsom förslagsanslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —50.
Nej — 25.
66:te—69:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
70:de punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Då statsverkets hardt anlitade
tillgångar vid flera tillfällen nödsakat R. o. Ad. att afslå begärda
anslag till åtskilliga företag, hvilkas nytta varit obestridd, men
hvilkas nödvändighet varit någon tvist underkastad, kan jag icke
undra på, om Stats-Utsk:t vid behandlingen af min motion icke
kommit till något gynnsamt slutresultat. Jag erkänner äfven,
att Utsk:t sökt att på ett oväldigt sätt referera motionen. Dess
hufvudsylte har dock undgått Utsk:ts uppmärksamhet, ty detta
var, att under en tid, då penningen ofelbart kommer att spela
en synnerligen stor rot, sätta Konungen i tillfälle att till de
högsta embeten befordra personer, som dertill förmedelst öfverlägsna
egenskaper kunde vara lämpligast, äfven om deras fickor
icke voro fyllda med guld eller silfver: med ett ord, jag ville
häfda intelligensens rätt framför rikedomens nyckfulla gunst.
Utsk:t har icke förnekat rigtigheten af de skäl jag anfört,
utan endast sagt, att »deras giltighet kan i mer än ett hänseende
ifrågasättas». Ja, M. Hrr, enligt vissa filosofers system, är
det ju här i verlden icke någonting, som icke kan ifrågasättas,—
ej ens vår egen existens, påstås det, — och således kan jag icke
i motiveringen till afstyrkandet se något egentligt ogillande, eller
förnekande af vigten och värdet af motionens idé. Jag tror ock,
att när behofvet af den byggnad, jag föreslagit, kunnat gifva sig
än mera tillkänna, skall man äfven realisera denna idé, på sätt
i så många andra konstitutionella länders hufvudstäder skett.
Måtte blott icke vårt land, i likhet med åtskilliga andra
länder, der det parlamentariska statsskicket blifvit mera uppdrifva
än det hittills lyckats här i landet, komma alltför snart
Den 18 April e. m.
291
derhän, att de särskilda månaderna erhålla srn särskilda minister,
så att äfven vi få en Mars-ministér, en April-ministér o. s. v.;
ty vid sådant förhållande kunde det blifva hårdt nog för en fattig,
örn än aldrig så skicklig karl, att för en helt kort tid uppsätta
sitt ho på ett elegant oell tidens fordringar motsvarande
sätt, hvilket icke torde kunna ske utan kännbara kostnader; och
följaktligen kunde inträffa, att mången sådan högst utmärkt man
måste på K. M:ts Nåd. anbud svara med ett bleklagdt nej.
Detta hade jag velat på förhand undanrödja; men i anseende
till de financiela förhållandena för ögonblicket, hvilka här så ofta
och med så mycket skäl blifvit framhållna, vill jag icke göra
något bestämdt yrkande, i afseende å den utgång denna fråga
nu torde böra erhålla, enär den icke kan betraktas ensamt ur
synpunkten af sitt eget, inneboende gagn för det allmänna, utan
jemväl med lästad hänsigt till de, för en mängd göromål af
trängande nödvändighet och betydlig kostnad, påkallade tillgångarnes
knappa omfång. Vid riksdagens början var det icke möjligt
för mig, att i alla dessa förhållanden vinna en så klar insigt,
som nu kan anses vara i viss mån vunnen; men önskligt vore
i alla fall, att en nyttig sak ej för framtiden lemnäs ur sigte;
och detta är hufvudsyftet med de af mig nu anförda ord.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts hemställan
bifölls.
71 :sta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
72:dra punkten.
Lades till handlingarne.
73:dje punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls, dock med förbehåll om iakttagande
af de ändringar i afs:de å Hufvudtitelns anslagsbelopp och
slutsumma, som kunde komma att föranledas utaf R. o. Ad:ns
från Utsk:ts förslag afvikande beslut.
Föredrogs Bevilln.-Lftsk:ts d. 11 dennes bordlagde Betänk.
N:o 8, ang. tullbevillningen.
Detta Betänk, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad., i
enlighet med den emellan Riks-Ståndens Hrr Talmän träffade
öfverenskommelse, behagade besluta, att ifrågav:de Betänk, skulle
företagas till afgörande nästa Lördag den 21 dennes.
Ropades ja.
292
Den 18 April e. m.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.-Utsk:ts den 7 dennes bordlagda Utlåt. N:o 9, i ani. af
dels återremiss i vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk:t N:o 3, ang. allmänna
bevillningen.
Föredrogos Stats-Ulsk:ts den 7 och 11 dennes bordlagda
lltlåtm:
N:o 61, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. kostnadsfri upplåtelse
al kronomark för jernvägsanläggningen emellan Gellivara
malmfält och Luleå eif.
Bifölls.
N:o 62, i ani. af väckt motion ang. ersättning för utgörande
af augmentsränta för en utjord, kallad Altuna äng.
Bifölls.
N:o 63, i ani. af K. M:ts Nåd. skrifvelse till B. St:r, ang.
väckt fråga om Sala silfververks återgång till Statens disposition.
Lades till handlingarna.
N:o 64, i ani. af väckt motion om eftergift af Kronans rätt
till danaarf efter aflidne Klockaren C. P. Bergstedts jemväl aflidna
hustru, Anna Maria Reis.
Bifölls. ,
N:o 65, i ani. af väckt motion ang. nedsättning i skattetalet
för vissa krononybyggen inom de Norrländska länen.
Bifölls.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts den 7 och 11 dennes bordlagda
Mern. N:o 10, med förslag till den ändring i 28 § R.-F:n, att
till flera befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan
troslära än den rena evangeliska.
Hr Olivecrona. Knut: Den 28:de §:n R.-F. har upp
ställt
såsom regel, att till civila tjenster inom riket och till domare-embeten
må sådana män endast nämnas, som äro af den
rena evangeliska läran. För 3 år tillbaka sanktionerades det
undantag från denna regel, att till lärarebeställningar och öfriga
tjenster vid inrättningar för slöjd och skön konst, äfvensom till
läkarefattningar, också andra, än bekännare af nämnda lära,
skulle kunna utnämnas. Den 81:sta §:n af R.-F. angifver ock,
att Konst.-Utsk:t eger att hos R. St:r föreslå sådana ändringar i
Den 18 April e. m.
293
grundlagen, sora kunna anses vara »högst nödiga eller nyttiga.»
Dermed är ock utsagdt såsom regel, att grundlagarnas bud icke
onödigtvis, elter lösa hugskott, mä rubbas, utan blott sådana
förändringar lör It. St:r föreslås, hvilka kunna rubriceras såsom
»högst nödiga och nyttiga.» För min ringa del kan jag icke
finna att det förevarande förslaget uppfyller dessa vilkor; ty jag
kan icke inse att det medför något gagn för riket att bereda
åt katholiker, baptister, mosaiske trosbekännare m. fl. tillträde
till rikets flesta embeten och tjenstebefattningar.
Såsom egentliga motiv för förslaget har Utsk:t hufvudsakligen
anfört, att när inom en stat finnas personer, hvilka genom
sitt antal eller samhällsställning äro utestängda från den allmänna
medborgerliga verksamheten, i anledning af deras främmande
troslära, så bör Staten undanrödja hindren, när, för sådana
främmande trosbekännare, deras lärosatser icke göra en
verklig anslutning till Staten omöjlig, eller ock deras lärosatser
icke kunna på de allmänna befattningarnas utöfning ega inflytande.
Jag bar icke funnit att dessa skäl ensamt för sig kunna
i närvarande stund väl motivera en grundlagsförändring. De
främmande troslörvandternas antal i Sverige är lyckligtvis ännu
ganska ringa. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter för år
1860 utgjorde de mosaiska trosbekännarnes antal 1,128. Efter
6 års förlopp är det måhända nu omkring 1,200; men huru
ringa är ej detta antal bland 4 millioner? Katholiker och baptister
i Sverige torde icke öfverstiga 6,000 personer; de flesta
af dessa tillhörande de lägre samhällsklasserna. Hvarken antalet
eller samhällsställningen synes derför påkalla den ifrågav:de
ändringen i grundlagen. Med rätta har lagstiftningen i sednare
tider åt mosaiska trosbekännare tillerkänt utvidgade medborgerliga
och politiska rättigheter. De kunna numera förvärfva fast
egendom hvar som helst i riket, bosätta sig hvar som helst,
drifva handel och näringar hvar som helst, så ock deltaga i
kommunala angelägenheter och, efter den nya R.-O., äfven i
riksdagsmannaval. Jag gillar detta till alla delar. Men deraf
att främmande trosförvandter med rätta erhållit utvidgade medborgerliga
och politiska rättigheter får man dock ingalunda draga
den slutsatsen, att dessa medborgerliga rättigheter skola utsträckas
ända derhän att för nämnde bekännare öppnas ett nära
obegränsadt tillträde till statens embeten och tjenstebefattningar.
Jag är den förste att erkänna att dessa främmande trosförvandter
— mosaiske trosbekännare, katholiker, baptister m. fl.
— visat sig vara utmärkt idoge, redbare och laglydige med
borgare
inom samhället, hvilka gjort sig förtjente af ali aktning
från andra medborgares sida; men af detta erkännande följer
dock ingalunda att jag anser önskvärdt att för katholiker, mosaiske
trosbekännare m. II. skulle vara fritt att bekläda de flesta
embeten eller utöfva en mängd funktioner i Statens tjenst. Anser
man nemi. det vara af någon slags vigt och icke rent af
likgiltigt hvad religion en Statens funktionär bekänner — om
kristen eller okristen lära — anser man det vara af något in
-
394
Den 18 April e. m.
tresse för Staten sjelf att enhet i religiös bekännelse förefinnes
hos elem, hvilka skola uträtta Statens ärender, anser man det
lyckligt att kunna undvika de sorgliga uppträden af religiösa
stridigheter, hvilka erfarenheten i andra länder mången gång
visat hafva förlamat Statens verksamhet — och af denna mening
är jag — då kan man icke heller uppfatta den af Konst.-  Utsk:t föreslagna grundlags-ändringen såsom »högst nödig och
nyttig.»
Utsk:ts förslag lemnar i öfrigt rum för åtskilliga anmärkningar.
f formelt hänseende synes redaktionen icke vara rätt
lyckligt utförd, alldenstund ordalagen gifva anledning till tvetydighet,
och i en grundlag, sorn skall tolkas elter orden, bör all
tvetydighet, så vidt möjligt är, undvikas. Så heter det att till
»ecklesiastik embels- och tjensteman, till lärare vid folkskolorna
eller vid elementarläroverken samt till lärare i religion, filosofi
eller historia vid universiteterna må ingen nämnas, som ej är
af den rena evangeliska läran.» Hvad menas bär med »ecklesiastik
ernbets- och tjensteman?» — Hittills har man i allmänhet
dermed förstått dem, hvilka njuta de presteståndet tillkommande
privilegier till godo; men detta kan här icke vara meningen,
alldenstund lärare vid elementarläroverken och vissa lärare
vid universiteten nämnas, hvilka för närvarande njuta den
rätt, sorn nämnda privilegier kunna dem skänka. Af Utskits
motiv synes det emellertid, som Utsk:t under kategorien »ecklesiastik
embets- och tjensteman» förstått dem, som »ega beröring
med religionsundervisningen och religionsvården.» Men
äfven denna anvisning är sväfvande och gör icke rätt klart, om
t. ex. till expeditions-chef, byrå-chef för undervisningsärendernas
föredragande, expeditionssekreterare o. s. v. i ecklesiastikdepartementet
af Konungens kansli kan befordras en katholik, mosaisk
trosbekännare, baptist o. s. v., eller om sådana trosbekännare
kunna tillträda klockarebeställningar m. fl. befattningar.
L)å Utsk:t funnit skäligt att undantaga lärareplatserna i filosofi
och historia vid universiteterna från dem, hvilka icke må
beklädas af andra än bekännare af den rena evangeliska läran,
men icke utsträckt undantaget till lärareplatserna i lagfarenheten,
synes ett sådant sätt att gå till väga ingalunda vara följdrigtigt.
Om för lärare i historia skall göras undantag af skäl
att man förutsätter att blott en lutheran skall kunna i sin rätta
dager framställa kristendomens och reformationens verldshistoriska
betydelse, måste af enahanda grund undantag äfven göras
för lärare i rättsvetenskap. Om man i denna vetenskap ser
något annat än blott en massa af lagsladganden ; om man tvertom
deri ser ett organiskt helt af rättsgrundsatser, sorn ega sin
grund i och uppvuxit ur ett folks sedliga och religiösa lif, lärer
det icke kunna förnekas att lärarens egen religiösa uppfattning
måste, 0111 ock ofrivilligt, kunna komma att inverka på framställningen
af rättsvetenskapen i åtskilliga delar. Rättshistorien
visar det stora inflytande, som kristendomen utöfvat på lagarnas
och rätt,ssedernas totala omskapande. Månne det icke måste
Dea 18 April e. m.
295
erfordras att sjelf vara kristen för att såsom lärare rätt framhålla
denna vigtiga omständighet i sin fulla dager? Skall icke
en mosaisk trosbekännare — under förutsättning att han verkligen
är sannt tillgifven sina fäders tro — med likgiltighet
betrakta, om icke rent af förneka, kristendomens inflytande
i nämnda hänseende? Vid föredrag öfver den romerska rätten,
måste läraren framhålla huru den yngre romerska rätten,
den s. k. Justiniansk-romerska rätten, humaniserades genom
de kristne kejsarnes förordningar; vid framställningen af
den svenska rätten måste en lärare likaledes visa huru mäktigt
kristendomen inverkat på rättsutvecklingen inom vårt fädernesland,
det inflytande som kyrkan utöfvat genom den kanoniska
rätten, och huru en stor mängd stadganden i vår civilrätt inkommit
deri från den kyrkliga lagstiftningen, såsom i fråga om
äktenskap m. m. Huru vill man nu begära att läraren här,
om häri icke är kristen, skall, såsom sig bör, för sina lärjungar
tolka kristendomens och kyrkans inflytande på den svenska rättsutvecklingen?
— Bland läroämnena inom de juridiska fakulteterna
vid våra universiteter är äfven kyrkorätten. Kan man
väl föreställa sig att det vore lämpligt att till lärare i detta
ämne taga en katholik eller mosaisk trosbekännare — allt under
förutsättning att personen vore en varm anhängare af katholska
eller mosaiska trosbekännelsen? — Skulle icke hans föreläsningar
komma att bära vittne derom att hans religiösa tro
haft inflytande på framställningen? — Icke sällan förekommer
skyldighet för ledamöter af ett consistorium acaderaicum att
upprätta förslag till återbesättande af ledig tjenst inom den theologiska
fakulteten. Hvarje ledamot är då pligtig att yttra sig
öfver de sökandes vetenskapliga förtjenster och kompetens till
den ifrågavarande befattningen. Skulle i sådana fall det vara
lämpligt att icke-kristne ledamöter af konsistorium eller ickelutheraner
yttrade sig? — Stundom fungerar ock konsistorium
såsom domstol, lärarne handla såsom domare. Ar det då lämpligt
att desse icke äro kristne eller ock tillhöra en främmande
kristen trosbekännelse?
Jag vet att då jag i dag yttrar mig emot Utsk:ts förslag,
så sker det under äfventyr att beskyllas för intolerans. Jag
har emellertid aldrig tvekat att öppet uttala min åsigt, äfven
om den kan stå i strid med opinionsvinden lör dagen, och jag gör
det nu, emedan jag icke kunnat finna den ifrågastälda grundlagsförändringen
så brådskande »högst nödig och nyttig.» Jag
respekterar hvars och ens religiösa tro och vill deröfver ej
döma. Hvad de mosaiske trosbekännarne särskildt vidkommer,
borde jag emot dem icke anses vara intolerant, då jag vid
1859—60 års riksdag här på detta rum yttrade mig för deras
anspråk att få deltaga i riksdagsmannaval. Om förslaget nu
faller, skall man måhända invända att Sverige skall ytterligare
stämplas för intolerans. Mitt fädernesland kan gerna fördraga
sådant; ty faktiskt finnes i icke något land i verlden mera verklig
religiös tolerans än här, så snart främmande trosbekännare
206
Den 18 April e. xn.
i
ej störa allmänt lugn. Vi tillåta främmande kristne trosförvandter.
vi tillåta mosaiske trosbekännare, att fritt vid våra universiteter
idka studier, taga examina, åtnjuta stipendier o. s. v.
1 England, hvars exempel man så gerna citerar, kunna mosaiske
trosbekännare icke studera vid universiteten i Oxford och
Cambridge. lilott på sednare stället kunna andra kristne än de,
som tillhöra anglikanska kyrkan, sedan några lä år tillbaka,
inskrifvas som studenter. Vid intetdera universitetet kunna
lärare anställas, tillhörande annan trosbekännelse än den anglikanska
kyrkans. Att mosaiske trosbekännare skulle i England
kunna bekläda embeten i statens tjenst, är mig icke bekant.
I Preussen skulle jag icke tro att mosaiske trosbekännare kunna
blifva universitetslärare. De begge utmärkte, numera aflidne,
lärarne vid universitetet i Berlin Gans och Stahl voro visserligen
af israelitisk börd, men dock kristne. 1 Frankrike råder
visserligen i detta afseende större frihet, men i inånga,.afseendon
åter är intoleransen emot protestanter ganska framstående.
Jag slutar med förklarande, att då jag icke anser den föreslagna
förändringen af grundlagen kunna betraktas såsom »högst
nödig och nyttig», såsom Blista §:n R. F. förutsätter, måste
jag anhålla om propos. på förkastande af Konst.-Utsk:ts nu föredragna
förslag till ändring af 28:de §m R.-F.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del anser
jag hvarje åtgärd både högst nödig och nyttig, hvarigenom orättvisa
eller obillighet på något sätt undanrödjas; jag kommer derföre
att nied min röst understödja ifrågavarande förslag till ändring
i 28 §:n B. F. Jag kan nemligen icke finna annat än,
att det stadgande i vår grundlag är både obilligt och orättvist,
som förbjuder en infödd Svensk att tjena sitt fosterland,
icke derföre att lian älskar det mindre än vi, icke derföre
att han har mindre kunskaper än någon af oss, icke derföre att
hans moral är sämre än vår, utan derföre att Iian icke kan i
en eller annan trospunkt sammanstämma med oss. Det förefaller
mig sorn om det icke skulle vara någon egentlig vinst att
framkalla hyckleri; så sker dock genom grundlagens nuvarande
bud. Om t. ex. en jude, al verldslig beräkning, förklarar sig
öfvergå till kristendomen, då kan han erhålla hvarje Statens
tjenst, men den som af sitt samvete förhindras alt sålunda begå
mened, han förnekas begagna sina kunskaper till fosterlandets
nytta. Jag hemställer nu hvilkendera af dessa båda är deri
aktningsvärdaste menniskan eller hvilkendera Staten i första rummet
borde använda. Djupa kunskaper finnas hos många af den
mosaiska trosbekännelsen. Flere bland deni kunde blifva en prydnad
för vårt land, men, derföre att de icke dela vår tro, måste
de nu fortfarande förblifva ett slags parias. Ar delta klokt?
är det nyttigt? är detta rätt? Jag har svårt att ens föreställa
mig hvartill ett dylikt grundlagsstadgande skall tjena. Månne
man dermed hoppas utbreda den rena evangeliska läran? Det
vore åtminstone stridande mot denria läras egen grundtanke, att
Dén 18 April e. m.
297
tvinga andra att omfatta den såsom den enda saliggörande, .lag
vågar dessutom tro, att denna lära icke behöfver någon sådan
hjelp. Fast öfvertygad om dess sanning, kan jag icke ett ögonblick
betvitla, att den slutligen skall göra sig gällande. Månne
grundlagsbudet då tillkommit för att skydda den emot främmande
proselytmakare? Jag bär mig icke bekant, att de ytterst
få mosaiske trosbekännare, som finnas i vårt land, någonsin
försökt eller lyckats omvända någon. Hvad åter katolicismen
angår, har äfven den en högst obetydlig utbredning hos oss;
dess ceremonier eller, om jag så må säga, signerier äro så stridande
mot nordbons lugna forskande lynne, att jag icke tror,
den bär kan medlöra några allvarsamma vådor. Det förefaller
mig således som om ifrågavarande 28 § saknade all rimlig
grund.
Hr Olivecrona har, jemte det han erkänt de med oss i
religionslrågor olika länkandes förtjenster, ansett, att man bör
fortfarande neka dem rättvisa, emedan det förevarande förslaget
till ändring af § 28 R. F. i formelt hänseende är behäftadt
med fel och är otydligt. För min del kan jag icke finna annat
än, att med »ecclesiastika» embetsman menas prester; att dermed
icke kan afses tjenstemän i ecclesiastik-departementet, är
ju alldeles tydligt; dessa sednare äro civila embetsman. Hr Olivecrona
har vidare uttalat den åsigt, att det vore farligt, om juridiska
professorer finge tillhöra annan lära än den rena evangeliska,
emedan de icke fullständigt och opartiskt skulle kunna föreläsa
rättsvetenskap vid ett protestantiskt universitet, så vida
de icke hyste just denna tro. Vore det omöjligt för vetenskapsmannen
att intränga i sin vetenskap, utan att vara fullt
orthodox, fruktar jag verkligen, att många af våra utmärkta lärare
borde hafva förklarats odugliga till deras kall. Derföre att
det ifrågavarande stadgandet i vår grundlag är både onödigt och
skadligt, framför allt derföre att det är stridande mot andan i
den protestantiska lära, på hvars fana är inskrifvet ordet »fri
forskning,» stridande mot grundtanken i den trosbekännelse, för
hvilken våra störste män hafva stridt och som ännu utgör vår
största heder, just derför anser jag det vara skäl att så fort
som möjligt bortskaffa 28 §:ns föråldrade medeltids-stadgande.
Hr Olivecrona har sjelf påpekat, att man i utlandet anser oss
icke hafva gått så långt som vi bort i religionsfrihet. Så är
det onekligen. Må vara att vi i praktiken äro lika frisinnade
som någon annan nation, vi äro det dock ännu icke efter bokstafvera
om vi äro det i praktiken, vet jag icke, hvarföre vi
icke skulle kunna låta bokstafven rätta sig derefter.
Jag vågar anhålla om bifall.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag får till alla delar instämma
med den siste värde talaren. De skäl, som tala för att åt
mosaiska trosbekännare inrymma den här föreslagna rättigheten,
finnas uttryckta i Utsk:ts Betänk., der det säges, »att de här i
riket bosatte mosaiske trosbekännare under en längre tid i ali
-
298
Den 18 April e. m.
mänhet gjort sig kända för redbarhet och laglydnad samt inom
den omfattning, som varit dem medgifven, utöfvat en för det
allmänna i flera hänseenden gagnande verksamhet.» Jag skulle
tro, att ingen kan förneka, att de judar, som här i landet bosatt
sig, i allmänhet utmärkt sig för dessa egenskaper, och att man
således icke utan orättvisa kan förvägra dem att erhålla tillträde
till de tjenstebelättningar, som inom samhället kunna finnas.
Dessutom hemställer jag till den värde talare, som vid flera tillfällen
visat sig vara en varm förfäktare af de konservativa intressena,
huruvida det kan vara lämpligt att, då vi nu inträda i
ett nytt statsskick, ställa en mängd samhällsmedlemmar, som
genom förmögenhet och insigter måste hafva betydligt inflytande,
fiendtliga mot landets institutioner; man kan nemligen icke
begära, att judar skola med samma kärlek som andra medborgare
omfatta institutioner, från hvilka de äro utestängda. Jag
tror det vara ur konservativ, likasom ur liberal synpunkt välbetänkt,
att ät hvarje samhällsmedlem inrymma sådana rättigheter,
att han finner sig nöjd.
Jag vill icke tvista med 11 r Olivecrona, om redaktionen af
förevarande förslag till grundlagsändring är tillfredsställande,
utan vill endast nämna att jag finner det alldeles klart att med
»ecklesiastika embetsman» icke kunna afses tjenstemän i ecklesiastikdepartementets
expedition. Hvad beträffar Hr Olivecronas
exempel om förhållandena i Frankrike, så får jag upplysa
den värde talaren, att judar hafva blifvit använda såsom professorer
vid universiteterna derstädes.
Jag anser att ifrågavarande förslag kan hänföras till dem,
som äro både högst .nödiga och nyttiga, och kommer derföre
att med min röst understödja detsamma.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Då jag är en bland
dem som vid innevarande riksdag till Konst.-Utsk:t iogifvit motioner
i nu förevarande ämne, anser jag det för min pligt att
försvara de åsigter, hvilka ligga till grund för Utsk:ts lörslag.
Med den öppenhet, som är mig egen, tvekar jag ej att erkänna,
det jag genom ett missförstånd, till följd af de täta förändringarna
med föredragningslistan, antagit att detta Betänk, ej skulle
föredragas i afton och derföre ej nu medtagit konceptet till mitt
memorial, och att jag således ej kan, så fullständigt jag önskar,
redogöra för detsammas innehåll. I motionen tog jag mig friheten
att relatera gången af denna fråga, och torde nu, då Utsk:t
i ingressen upptagit hufvudmomenterna af denna historik,
hvad de mosaiska trosbekännarne angår ej behöfva utförligare
upprepa densamma, än att nämna, att jag vid 1850—51 årens
riksdag väckte förslag om utvidgandet af judarnas politiska rättighet.
Frågan föll då på den grund att deras ekonomiska rättigheter
voro så inskränkta. Sedan emellertid dessa blifvit betydligt
utvidgade, återkom vid hvarje riksdag frågan om deras
politiska rättigheter, och slutligen erhöllo de vid 1862—63 årens
riksdag rätt att bekläda lärarebeställningar och öfriga tjenster
Den 18 April e. m.
299
vid inrättningar för slöjd eller skön konst, äfvensom Iäkarebefattningar.
Enligt den nya riksdagsordningen ega de dessutom
visserligen ej valbarhet, men valrätt. Då nu prof. Ribbing vid
denna riksdag väckte förslag om att mosaiske trosbekännare skulle
erhålla tillträde till öfriga tjenster inom riket (naturligtvis med
vissa undantag) och i sin motion grundligt och utförligt redogjorde
för skälen till den al honom påyrkade grundlagsförändringen,
ansåg jag ej nödigt att upptaga mitt vid 1850—51
årens riksdag och ett sedermera i samma syftning väckta förslag,
men jag ansåg billighet och logisk konseqvens fordra att
samma rättigheter, som skulle medgifvas Svenska medborgare
af mosaisk trosbekännelse, äfven tilldelades Svenska medborgare,
de der bekänna annan kristen troslära, än den rena evangeliska,
och derom har jag tagit mig friheten trainställa förslag, hvarigenom
förslaget för ieke kristna bekännare underlättades. Konst.-Utsk:t
har nu gått längre, än jag vågade hoppas, då det föreslagit, att
äfven professorsbefattningar (med vissa restriktioner naturligtvis)
vid universiteterna skulle stå öppna för riem, som icke tillhöra
statskyrkan. Denna tolerans kan icke annat än glädja mig,
och jag får derföre på det varmaste förorda att förslaget mäste
blifva hvilande. Emellertid anhåller jag att, så snart jag hunnit
förskaffa mig konceptet till mitt memorial, få närmare utveckla
mina åsigter i denna vigtiga fråga.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag yrkar bifall
till ifrågavarande förslag, emedan jag anser det högst nödigt och
nyttigt att utöfva rättvisa, och derföre att förslagets antagande,
eldigt min öfvertygelse, icke kan medföra några olägenheter,
utan endast fördelar.
Hr von Koch, Nils Samuel: .lag får för min del äf
ven
yrka 4)iiäll lill förevarande förslag. Jag skall icke besvära
R. o. Ad. med några skäl, idar: åberopar endast dem, som blifvit
anförda af Konst.-Utsk:t; och jag förmodar dessutom, att
de bland R. o. Ad:s ledamöter, som något närmare intressera
sig för denna fråga, haft tillfälle att i våra dagliga tidningar
taga kännedom om det yttrande, som en af motionärerna, Professor
Ribbing, afgifvit vid frågans behandling inom PresteStåndet,
hvilket yttrande, enligt min tanke, innehåller en fullt
tillfredsställande vederläggning af hvad såväl i de inom Utsk:t
afgilna reservationer som inom det Högv. Ståndet blifvit anlördt
mot detta förslag. Jag begärde egentligen ordet för att
besvara några fä anmärkningar eller uppgifter, som gjorts af
en värd talare, den enda som motsatt sig förslagets antagande.
Till att börja med, måste jag erkänna, att jag icke inser följdrigtigheten
deraf, att den värde talaren arbetat för att bereda
mosaiske trosbekännare rätt att deltaga i riksdagsmannaval,
men deremot icke vill medgifva dem rätt att blifva Statens
funktionärer. Mig synes att, om man kan gifva dem rätt att
deltaga i val af Statens lagstiftare, så böra de också kunna få
300
Den 18 April e. m.
utöfva funktioner i Staten. Den värde talaren Ilar dock luifvudsakligast
fästat sig dervid, att redaktionen af förevarande
förslag skulle vara otydlig; och har derjemte uppgifvit, att vi
redan äro toleranta nog eller åtminstone lika toleranta som någon
annan nation. Jag får förklara, att jag i afseende å redaktionen
af ifrågavarande förslag icke kan (inna någon otydlighet.
Det finnes väl icke någon lagparagraf, som icke möjligen
kan misstydas eller olika tolkas Den nuvarande lydelsen
af ifrågavarande § är visst icke tydligare än den genom förändringen
skulle blifva. Hvad som skall lörstås med uttrycket
»civila tjenster» har ofta och äfven helt nyligen, då Iråga var,
om mosaisk trosbekännare, som blifvit anlagen lill auskultant
i Svea Hof-Hätt, kunde befordras till den icke mycket ansvarsfulla
eller lönande befattningen af extra notarie, varit föremål
för tvist.
Då Hr Olivecrona uppgifvit, att man i Frankrike är så
intolerant, alt man icke tillåter en bekännare af annan lära än
statskyrkans att blifva professor vid universiteten derstädes,
har han säkerligen glömt bland andra namnet Guizot. Bland
sina ministrar räknar för (ifrigt Frankrike Cremieux och Fould,
Holland Godefroi samt Danmark David, alla ännu tror jag tillhörande
den mosaiska trosbekännelsen. Dessutom förtjenar det
anmärkas, alt i England kunna judar äfven blifva parlamentsledamöter
och flera sådana sitta nu i underhuset bland dess i
öfrigt löga toleranta Puseyiter och andra högkyrkliga män.
De skäl, som blifvit anförda mot detta förslag, kunna, enligt
min tanke, icke anses fullgiltiga, och jag hoppas derföre,
alt K. o. Ad., likasom de tre folkvalda Stånden, hvilka nästan
enhälligt bifallit detsamma, måtte antaga det.
Hr von Kraemer, Anders Hobert: Då jag för 16 år
sedan för första gången bade äran att inför R. o. Ad. yttra
mig från denna plats, var det just med anledning af ett förslag
om utvidgande af judarnes rättigheter. Det är derföre ganska
naturligt, att jag allt fortfarande följt frågan derom med mitt
varmaste intresse och alt, då jag nu, såsom ledamot af Konst.-  Utsk:t, arbetat för samma mål, jag gjort det med verklig öfvertygelse.
Visaren på tidens ur har sedan dess gått framåt.
Det var då fråga endast om att medgifva judarne rättighet att
vistas annorstädes än i Stockholm och några andra städer, och
man förespådde allehanda förskräckliga följder, som deraf skulle
uppstå; naturligtvis har ingen af dessa farhågor bekräftat sig.
Nu tiar man kommit så långt, att man icke längre vill lemna
dessa mosaiska trosbekännare tillträde lill Statens tjenst! Jag
tror mig hafva rätt, då jag säger, att visaren på tidens ur,skridit
betydligt framåt.
Den föregående talare, sorn motsatt sig detta förslag, har
på ett i min tanke slående sätt bevisat, att, då man börjar
göra onödiga undantag, leder sådant förfarande till motsägelser.
Jag skulle derföre vilja borttaga dessa undantag, hvilka jag för
