# ID: svediakorp-gov696
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,320
# sentences: 4,059
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 14 Mara f. m.
301
vestlig rigtning nära intill Ölmehäradsvikens norra ända norr
om Olme kyrka och söder om Bankfjärden till norra ändan af
Grensviken, hvarifrån den följer stranden af Wenern ända till
Carlstad, hvarest linien är dragen söder om staden. Härifrån
gör linien en nära rät vinkel och följer nära intill Klarelfvens
högra strand till Krutbruket, vidare förbi södra ändan af sjön
Hyen, öfvergår Norselfven i närheten af Harsäter och förenar
sig med Nilsby-alternativet vid Glänneuddarne.» Kan man läsa
en mästerligare beskrifning på den mest olämpliga bana i Wermland,
än denna linie, sorn kryper nära utåt Wenern, och när
deri ändtligen blir tvungen gå inåt landet, åtminstone i det längsta
följer den segelbara Klarelfven, der kommunikation förut således
finnes? Hvad är Wermland? Det är en provins försedd meden
mängd paralella komrnunikationsleder från norr till söder, från
de inre jerntrakterna ned till Wenern. Naturligtvis måste det
vara fördelaktigare för en sådan provins, om jernbanan afskär
dessa leder på midten och upphemtar de produkter, som derpå
forslas, än att löpa utefter deras ändpunkter, ej följer den redan
befintliga stranden, utan bygger en ny Wenerstrand, en strand
af jern midt inne i landet. En talare har i afseende å den projekterade
bibanan från Filipstad till Norum sagt, att om man
kommit så långt som till Norum, så kunde man gerna sträcka
banan ytterligare två mil, då den komme att förena sig med
den södra sträckningen vid Grafva. Detta resonnement erinrar
något om det gamla: »tål du vid det, så tål du väl vid det med!»
Det måste väl finnas någon gräns för Wermlands, som ej vilja, så
förmåga att göra uppoffringar.
När jag dock vidare tänker på samme talares fortsättning om
en bana genom Dalsland, som skulle möta Norums-banan vid samma
Grafva, så fruktar jag att meningen ej så mycket är att föra
bibanan till Grafva, utan fast mer att begrafva hela saken. Man
invänder mot norra sträckningen och man upprepar det om och
om igen ända till trötthet, att den är mil längre och kostar
1.150.000 rdr mer än den södra. Ar då denna större längd
så farlig? Om jernbanan på en sträcka af 55 mil från Stockholm
till Christiania är ^ mil längre eller kortare, har det ej
så synnerligt mycket att betyda. Om en lista klass passagerare
kanske kan få betala från Stockholm till Kristiania med 44 rdr
70 öre eller med 44 rdr, är det verkligen något som förtjenar
att tagas i betraktande, då det gäller ^ af hela vår jernhandtering?
Hvad den förökade anläggningskostnaden angår, så är det
ej så alldeles gifvet, att denna ökning verkligen kommer att uppgå
till nämnde belopp. Den södra linien är undersökt 3 gånger,
och vid den sista undersökningen förkortades den ej mindre än
10.000 fot; den norra sträckningen är deremot undersökt en
gång mindre, och det torde kunna hända, att en ytterligare undersökning
skulle kunna medföra en minskning i våglängden
och således äfven i anläggningskostnaden. Jag har sjelf på nära
håll sett ett talande exempel, huru en utstakad jernvägslinie blifvit
genom anställd förnyad noggrann undersökning betydligt för
-
302
Ben 1-4 Mars f. m.
kortad. Under de år hanan genom Södermanland byggdes, tillbragte
jag somrarne på egendomen Stenhammar nära nuv:de
Flens station. Jernbanan var der, från Flens å till sundet olver
Waldemaren, öfver hvilket banan måste fram, utstakad, till börja
med. i en krok, förbi en gård vid namn Lida. Vid förnyad
undersökning rätades den ut och drogs i stället norr om Kyrksjön
börbi sjelfva Stenhammars gård, men dock alltid i en liten
krökning söderut från Waldemaren, för att undvika några förmenta
för svåra hinder. Slutligen uträtades dock äfven denna
krok och banan drogs i sjökanten, utskuren i en bergbacke fram
till det omnämnda sundet, den punkt, der den skulle öfvergå
Waldemaren. Hela alståndet mellan Flens å och sundet öfver
Waldemaren är ej mer än en god fjerdingsväg och dock insparades
genom dessa trenne rätningar på denna obetydliga distans
ej mindre än 400 fots banlängdI hvad bör ej då kunna ske på
de 6f milen mellan Christinehamn och Nilsby? Om en större
eller mindre förkortning sålunda, vid ny undersökning, kan vinnas,
så går äfven den större kostnaden till en del bort. Istället
för att, såsom Gr. Sparre antog, kostnaden för denna sträckning
kommer att med minst 1,150,000 rdr öfverstiga kostnaden för
den södra, blir denna summa enligt min tanke det maximum
af högre kostnad, norra linien åstadkommer. Gr. Sparre bär
underkänt godstrafikens betydelse, och såsom stöd för denna
åsigt omnämnt förhållandet vid en del små stationer i Södermanland,
der persontrafiken inbringat mer än godstrafiken. Jag
ber att såsom svar härå få anföra ett exempel, men detta hemtas
från en stor ort, nemi. från Göteborgs station, der godstrafiken
förlidet år inbringat 329,935 rdr, således högst betydligt
mera än persontrafiken, som ej inbragt mer än 236,679 rdr.
Af Jernvägs-trafikstyrelsens underdåniga berättelse ser man
ock. att, för hela riket taget, persontrafiken år 1862 inbragt
54i proc. af hela inkomsten, under det att- år 1864 persontrafiken
inbragte blott 53t\j proc. af det hela; då deremot godstrafiken
år 1862 inbragte 45| proc. af det hela; men år 1864
46J proc. af det hela. Som man ser, inbringar således persontrafiken
ännu visserligen mer än hälften af hela inkomsten; men
det är godstrafikens procenttal, som är i stigande, och snart
skall derföre godstrafiken bli den, som inbringar den vida största
delen af hela inkomsten. Denna min öfvertygelse är ock
ej heller ett blott hugskott, den är grundad på andra länders
erfarenhet, der persontrafiken, till börja med, inbragte vida mer
än godstrafiken; men der förhållandet snart blef omvändt, såsom
det äfven hos oss snart blir.
Som norra sträckningen, hvilken möjliggör bibanan från
Filipstad, just är utstakad med afseende på godstrafiken, så är
jag, äfven ur synpunkten af den inkomst den skall komma att
gifva, lifligt öfvertygad, att denna sträckning är den rätta.
Mycket skulle kunna vara att tillägga ang:de dels de s. k.
strategiska skäl, som tala för den ena eller andra sträckningen,
Den i 4 Mara f. m.
303
äfvensom om den kanske knappt allvarligt menade bibanan till
Olme. Jag vill dock ej längre upptaga R. o. Ad:ns tid, utan
slutar med en fråga: tror någon, att den södra linien verkligen
skulle kunna kommit i åtanka, såvida staden Carlstad ej funnes?
Och hvad är då egentligen Carlstad? Ett mycket aktningsvärdt
samhälle, utan tvifvel, och för hvilket jag hyser den största respekt!
men statistikens siffror äro omutliga, och Carlstad är dock
ej annat än en småstad på 5000 innevånare, en ganska obetydlig
liten trästad — och som till på köpet — just då den behöfdes,
haft den artigheten att brinna upp! Jag hemställer, om
det för en sådan orts skull är skäl att rycka jernbanan från sin
rätta sträckning, då den kan hjelpa och rädda I af hela vår
jernhandtering?
Jag röstar bifall till den norra sträckningen.
Detta anförande framkallade flera bifallsyttringar.
Då tiden nu var långt framskriden och 18 ledamöter hade
anmält sig för afgifvande af vidare yttranden i frågan, hem
ställde
Hr Gr. o. J^andtm., huruvida R. o. Ad. behagade till
eftermms plenum uppskjuta öfverläggniugen i ämnet och nu
åtskiljas.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
304
Den 14 Mars e. m.
Onsdagen den 14 Mars 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 21 sist). Februari.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 54, i
ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om anslag till jernvägsbyggnader
och till rörelsemateriel å redan anlagda stambanor.
2:dra punkten.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag går att yttra
mig i en sådan fråga, som denna, hvilken såsom andra likartade
frågor delat Riddarhuset i 2 olika läger och följes med mera
än vanligt intresse, är det för mig en personlig tillfredsställelse
att kunna försäkra R. o. Ad. att jag aldrig har bott eller har
anledning att tro, att jag kommer att bo i Wermland hvarken
vid norra eller södra linien, samt att jag derstädes har hvarken
affärer, slägt eller andra förbindelser, så att anledning icke finnes
till antagande deraf att egennytta ligger till grund för mina
åsigter och mitt votum i denna fråga. Det har under jernvägsslriderna
blifvit ett allmänt ordspråk: säg mig hvar du, eller
din broder, eller din svärfader, eller din måg, eller din svåger
bor, och jag skall säga dig, huru du röstar. Det är sorgligt,
att detta ofta är sanning och, om det vore en allmängiltig sanning,
vore det lönlöst att framställa skäl, men jag hyser den
fasta öfvertvgelsen, att R. o. Ad:ns medlemmar skola i denna
fråga, som berör fäderneslandets väl, afse från alla enskilda intressen
och endast taga hänsyn till rättvisa, billiga, vigtiga, skäl,
fullständiga kalkyler, bevisliga uppgifter och fakta. När skälen
i en sådan fråga, som denna, skola uppställas på två skiljda
linier, så blir det för mig, som deltagit i många jernvägsstrider,
likasom för en gammal krigsman ett behof att kasta mig midt
in i striden. Jag har icke svårt att bestämma, på hvilken sida
jag skall ställa mig; »den norra linien» har jag alltid förut sökt
försvara, och min känsla drifver mig att äfven nu strida under
samma fana. Jag tänker icke försöka att genomgå eller undersöka
alla på ömse sidor uppställda rader af siffror, ty det har
visat sig, att de äro föga tillförljlliga dessa siffror och att de
äro
Den 14 Mars e. m.
305
aro uppradade efter de personliga intressena; men det finnes
en sak, hvarmed man kan siå dessa stora sitTer-arméer, och det
är det s. k. »le gros bon sens», det sunda förnuftet. Detta »le
gros hon sens» skall jag söka draga fram, och dermed skjuta
några skarp-skott mot de skäl, som synts mig alltför oegentliga,
alltför obetydliga.
Här gäller striden emellan provinsen Wermlands intresse
och residensstadens intresse. Hade Carlstad legat vid Degeforss
eller der Klarelfven upphör att vara segelbar, hade efter alla
anledningar denna strid icke uppstått, och just detta faktum.
Mina Hrr! bevisar, att Carlslads-intresset står här kontra provinsens
intresse! Våra städer, de stora såväl som de små, hafva
vid våra riksdagar, i vår lagstiftning, i alla våra politiska förhållanden
spelat en högst betydande och mången gång en bedröflig
roll. Derest icke så mycket afseende fästats vid påtryckningarne
från städerna, hade tvifvelsutan vårt stambanesystem
erhållit en långt lämpligare och vackrare utveckling, än det fått;
att städernas inflytelse på trafiken är mycket mindre än de stora
industriella intressenas, bevisas deraf att, enligt hvad i StatsUtskits
förevide Utlåt, upplyses, trafikinkomsterna vid stationerna
Laxå, Elmhult, Ousby etc., mångfaldigt öfverstigit inkomsterna
vid stationerna i provinsernes residensstäder. Om vi
förut begått stora misstag, så böra vi väl icke derföre fortsätta
på denna väg och öka antalet af dessa misstag genom
att nu framdraga jernvägen i den sydligaste delen af Wermland.
Då Vår Herre skapade Wermland så stolt, så skönt och
gaf det en befolkning, kanske den idogaste i Sveriges rike, böra
vi väl ej antaga, att denna landsdels och befolknings framtida
utveckling, borde af oss genom ovis lagstiftning till förmån för
en småstad hämmas och motverkas. De stora allmänna intressena,
landets, befolkningens och civilisationens intressen böra väl
af oss mera beaktas, än småstadsintresset och einbetsmannaintresset.
Det har för mig varit glädjande att se, att inom
sjelfva Carlstad funnits män nog ridderliga att endast taga hänsyn
till hvad de ansett vara för provinsen nyttigast, samt att.
denna uppfattning af frågan äfven bestämt det votum, länets
nuvarande höfding afgifvit. Om hvar och en betraktat frågan
ur denna synpunkt, hade den varit lätt löst, och vi hade icke
behöft se Riddarhuset åter i hast uppfyllas af resande gäster,
som eljest, då andra vigtiga och vitala frågor behandlas, icke
synas till, men vid de tillfällen, då något eget intresse står på
spel, liksom stormfoglar genast infinna sig.
Jag öfvergår nu till vederläggande af några af de skäl,
hvilka jag på f. m. hört uppgifvas och varit af den art, att de
icke kunnat erhålla mitt godkännande; jag skall söka behandla
dem vänligt, men alfvarligt, såsom de förtjena.
Det första skäl som blifvit framställt, är i och för sig så
obetydligt att det knappt förtjenar att vederläggas. Detta skäl
är att den norra sträckningen är längre än den södra, eller att,
H. III. 20
306
Den 14 Mars e. ni.
om den norra linien antages, det skulle fordras 3 minuters längre
tid än å den södra att resa från Stockholm till Christiania.
Men, nog får man väl medgifva att 3, ja t. o. m. 10 minuters
längre tid för en resa mellan nyssnämnde städer, eller 7,860
fots större väglängd, icke väger något mot hela provinsen
Wermlands framtid. Jag hoppas, att detta skäl är kastadt undan.
Jag ta£er ett annat af samma beskaffenhet som det första;
detta skäl höll verkligen på att fånga mig, ty det har framställts
i en tryckt skrift så talangfullt, att det kostade mig ett
helt dygn, innan jag knäppt nöten och funnit kärnan. M. Hrr!
detta märkliga skäl gick ut derpå, att det skulle vara skadligt
för vestra Wermland och dess skogar, om tillfälle öppnades till
afverkning af dessa, ty i sådant fall skulle dessa snart blifva
förstörda, afverkade och bortförda. Jag fruktar dock, att vi genom
en konseqvent tillämpning af ett sådant resonnement skulle
snart komma på en ståndpunkt, som närmade sig hedendomens.
Redan då Olof Trätälja nedsatte sig i Wermland och bröt byggd
derstädes, började han att fälla skogarna, ty i vildmarken existerar
ingen styrka, ingen rikedom, ingen bildning och hvad som
icke behöfves, måste undanrödjas, för att det icke måtte skada
det som måste bevaras och skyddas. Jag har sjelf i detta hänseende
en säker erfarenhet, ty inom den bergslag, som jag tillhör,
hafva under de sednare åren skogarna blifvit indelta till
trakthuggning och äro nu så väl skötta, att det är en glädje
att genomresa dem. Detta resultat hade aldrig vunnits, om
man hyst sådana åsigter som att all civilisation bör aflägsna»
från fattiga trakter; dessa åsigter äro yttringar af faderlig omtanka,
för hvilka man verkligen måste hissna. Jag måste i
sammanhang härmed erinra om ett yttrande, som förekommer i
Utsk:ts Utlåt. pag. 18; der står: »då man toge i betraktande ätt
den södra linien finge sin sträckning genom den bördigaste och
bäst bebygda delen af länet, under det att den norra till en
stor del vore dragen genom länets magraste, företrädesvis al en
fattig befolkning bebodda trakter.» Ja, M. Hrr! det kan vara
möjligt att denna skildring är sann, och är den sann, då bör
väl också befolkningen i norra delen af Wermland företrädesvis
erhålla jernväg, ty den behöfver ju mest förtjenst, behöfver mest
hjelp. Jag kan icke godkänna den åsigten, att enär en trakts
befolkning är fattig, den skall fortfarande hållas i fattigdom, och,
om möjligt, göras ännu fattigare.
Om vi nu öfvergå från dessa förhållanden och fästa oss
vid landets stora intressen, vid nationens välstånd i dess helhet,
så torde det väl icke, för så vidt en del af kroppen inverkar på
det hela, för så vidt industriel rikedom, materiel utveckling i
en viss del af landet återverkar på detsamma i dess helhet,
kunna bestridas, att bergsbruket nödvändigt bör skänkas den
uppmuntran, det understöd, som det fortjenar, derest det verkligen
skulle kunna utöfva någon välsignelsebringande verkan
på nationens välstånd och framgång. Bergsbruket innehar visserligen
icke främsta rummet bland våra näringar, ty detta till
-
Den 14 Mars e. m.
307
kommer tvifvelsutan jordbruket, men bergsbruket är dess syster
och står långt framför en mängd andra mera långsökta yrken; det
är af större vigt än bela stadsmannanäringen i våra 70 städer.
Jag säger det samma som bonden svarade en af Sveriges störste
konungar, hvilken frågade honom, hvad han tyckte om Stocholms
slott och om han kunde tänka sig något dyrbarare i Sverige eller
annorstädes. Hans svar var qvickt, var fyndigt och dräpande:
E. M:t! det är vackert, men 3 dagars regn efter 3 veckors torka
är dyrbarare, är vackrare. Om ock Carlstad återuppbygges
med 15 kyrkor och 8-våningars hus, så betyder det dock intet
i jemförelse med provinsen, hvars skogomkransade elfvar,
hvars bördiga fält, hvars idoga befolkning ställa uppmaningar
tili R. St:r att behjerta Wermlands behof och befordra dess välstånd.
Det har funnits den tid, t. ex. 1808, då förhållandet mellan
värdet å en tunna råg och ett skeppund tackjern var sådant,
att jag icke ens vill nämna det, och sådan kan bergsbrukets
ställning blifva ännu en gång, derest vi icke vårda dess
intressen. Det är nödvändigt, Mine Hrrl att leda denna industri
i vis rigtning, ty vårt land eger icke outtömliga tillgångar på
kol, men outtömlig tillgång på malm i våra berg. Vi hafva'
från Gellivara ända till Taberg hela trakter, hvilkas malmtillgångar
icke äro till en hundradedel upparbetade, och det är för
oss en nödvändighet att söka bereda dessa malmer på det klokaste
sätt, ty äfven inom stångjernsindustrien göres dagligen
stora uppfinningar.
Hvar och en känner, att den s. k. Bessemer-metoden, eller
att direkt ur tackjernet frambringa stål, har stor användning i
industriella förhållanden, ehuru den ännu är föga känd; visst är
dock att genom denna metod beredt stål redan blifvit användt
icke allenast till hästskor utan äfven till rails; jag bär i dag sett
uppgifvas, att ett bolag, Jackson & Comp., till jernvägen mellan
Lyon och Paris levererat rails af Bessemerstål efter ett pris af
41 francs pr 100 kilograromer, eller 12 h 13 rdr pr centner. Om
vi skola kunna uthärda en sådan konkurrens, måste vi understödja
vår egen jernindustri eller ock öfvergifva tanken på att
kunna exportera något. Ett af de förnämsta medlen att understödja
vår jernindustri är väl, Mina Hrr! att bereda den lätta
kommunikationer. När man för detta ändamål anlägger stambanor,
böra de väl framdragas midt igenom provinserna, ty de
skola utgöra ryggraden i hela systemet, till hvilken bibanorna,
såsom refben, ansluta sig. Men, Mina Hrr! huru skall man
kunna få några refben till stambanan i Wermland, om den anlägges
i sydligaste delen af provinsen, och således på ena sidan
begränsas af ett inhaf. Då bibanan Filipstad-Norum, till hvilken,
enligt hvad upplyst blifvit, teckningen nu är fullbordad, kommer
att tillföra stambanan så stora inkomster, att ersättning derigenom
rikligen vinnes för den större kostnaden för norra linien,
förfaller sålunda hela det skälet, att norra linien skulle blifva
för dyr. Jag erkänner rigtigheten af den åsigten, att man bör
vara sparsam, då man har svårt att få låna penningar, men
308
Den 14 Mara e. m.
detta sparsamhetsskäl förlorar sin udd vid det förhållande, att
man gör vinst på de penningar, man utbetalar. I en i dag utdelad
skrift har jag sett uppgifvas, att statsbanorna tillskyndats
700.000 rdr i trafikinkomster från Köping-Hult-jernvägen oell
140.000 rdr från Borås banan, hvilket torde tydligen ådagalägga
att genom sådane bibanors anläggande statsbanorna beredas
ofantliga inkomster. Att Carlstad är så illa lottadt med afseende
å kommunikationer, som flere talare här påstått, kan jag
icke finna, då det ligger invid Wenern, som lärer trafikeras af
icke mindre än 1,200 fartyg, samt vägarne till detsamma gå
utmed Wenerns norra strand; Carlstadsboerne hafva hittills utan
alla svårigheter kunnat resa både bort och hem, och jag kan
för min del icke finna någon anledning, hvarföre man skulle
bereda dem beqvämligheten att få färdas i jernvägskupé, innan
de sjelfva genom en bibanas anläggande förskaffa sig den.
Som vi äro nödsakade att upplåna de medel, som vi behöfva
för jernvägars anläggande, måste vi se till, att de icke
förläggas i trakter, der de icke äro behöfliga, utan der de kunna
lemna ränta och amorteringsbidrag; för Staten lika väl som för
individen är det en ruinerande affär att upplåna penningar, hvilka
man använder i improduktiva företag, då det deremot är en
klok och rigtig åtgärd, om de nedläggas i företag, som bära sig.
Man har vidare såsom skäl mot den norra linien anfört att,
derest denna antoges, en del af Wermlands trafik skulle draga
sig till Christiania. Ehuru jag är lika god Svensk som någon
annan, hyser jag dock ingen oro härför, ty jag kan icke fatta
skandinavismen på mera än ett sätt, och medlet till vinnande
af detta mål är just täta och goda förbindelser med broderlandet.
Om man ber den Svenske näringsidkaren lägga handen
för bröstet och svära öppet, om han icke älskar den Norska
specie-dalern lika mycket som den Danska eller Göteborgs vexlar,
svarar han utan tvifvel: Jag tager dem lika gerna, ty det
betyder icke något, hvem som lemnar mig penningen. Aro väl
Christianias köpmän sämre än andra köpmän? Jag skulle önska,
att det funnes 10 jernvägar mellan Christiania, Trondhjem och
Stockholm, ty de skulle befordra anslutlingen, ja, amaigamationen
med våra Norska bröder, hvarpå vi skulle hafva allt att
vinna, men ingenting att förlora. Om vi skola sammansmälta
med någon nation, så vore det val med Norrmännen, och jag
skulle tro att vi väl behöfva, att något af den energi, af den
fosterlandskärlek, som i så hög grad finnes hos dem, indroppas
hos oss.
Jag har nu till besvarande upptagit några af de skäl man
framställt för den södra linien, och som synts mig vara mest
origtiga, mest underhaltiga. 1 Stats-Utsk;ts förev:de Utlåt, finnes
många skäl för den norra linien, om man läser det rätt, men
jag måste erkänna, att näst ett Utlåt., som under denna riksdag
afgifvits af det Utsk., jag har den äran att tillhöra, eller
Bevilln.-Utsk:t, jag icke läst något sämre motiveradt och mindre
Den 14 Mars e. ra.
309
sammanhängande än detta, ty, om man genomläser motiveringen
af detsamma, har man all anledning att antaga att Utsk:t
velat tillstyrka motsatsen, den norra linien.
Jag kan väl förstå, att vänskap och slägtskap kunna förmå
personer att kasta sin röst för den ena eller andra linien, men
då å eria sidan stå de, som redan hafva beqväma kommunikationer
såväl till sjös som lands, och å andra sidan en befolkning,
som i svår och kuperad mark måste forsla fram tunga
varor, sådana som malm och tackjern, bjelkar, plank, kol och
stångjern, så befaller mig min uppfattning af hvad rätt och billigt
är, att fortfarande låta Hr Biskopen, Hr Landshöfdingen och
Hr Borgmästaren åka i schäs eller karriol längs utmed Wenern»
strand, eller om de så vilja, fara med någon af de der mänga
ångbåtarne, sorn Carlstad är nog lyckligt att ega, samt i stället
skaffa jernväg åt dessa 1000-tals dragare och män, som kröka
sin rygg i båge för att framsläpa sina tunga bördor. Jag lyder
mitt samvetes röst, då jag voterar för norra banan.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Med anledning af att,
under loppet af diskussionen, en värd talare anfört, såsom skäl
för antagandet af Carlstads- eller s. k. södra-linien, »att den
första Jernvägskomitén förordat densamma», — beder jag, som
var en bland nedlemmarne af denna komité att få yttra några
ord; förutskickande den anmärkningen, att jag icke eger några
personliga intressen, hvilka som heldst, i hvarken den ena eller
den andra af de omtvistade linierne. Att den första jernvägskomitén
förordade Carlstads-linien, är fullkomligt sannt, i så
måtto nemi., att den var den enda som då kom i fråga eller
ens var omnämnd, öster om Carlstad; vester om Carlstad åter,
och närmast Norska gränsen, blef visserligen ett alternativ
framlagdt för komitén, med en rigtning för jernvägen långt
nordligare än den hvilken komitén föreslog. Detta projekt blef
komitén förelagdt vid det möte, vi hade hos andre landtmätaren
i Wermland, såsom jag vill minnas — af några bruksegare eller
posessionater i nordvestra Wermland; men företedde så starka
stigningar, och så många kurver, och var i öfrigt så litet
undersökt, att komitén icke kunde dervid fästa något afseende.
Om den s. k. Norums-linien var då aldrig fråga. Sedan denna
nu blifvit undersökt och alternativt förelagd, på samma gång
som Carlstads-linien, kan jag, som efter min bästa förmåga och
samvetsgrannt sökt granska båda projekterna, icke säga annat
än att jag röstar för Norums-liniens antagande, såsom varande
den hvilken, enligt min öfverbevisning, mest befordrar provin
rens intressen och utveckling, på samma gång, som den kommer
att tillföra Statens stambanor den största trafiken och den
största inkomsten. Min gode vän, Hr Gr. Sparre, har sagt: »att
då regeringen yttrat sig för Carlstads-linien, vore det rättast att, på
grund deraf, antaga densamma.» Det fanns emellertid en tid,
då Gr. Sparre och jag stridde under samma fana, i fråga om
rigtningen af jernvägen norr eiler söder om Mälaren; och då
i
310
Den 14 Mars e. m.
tyckte min värda vän, lika sorn jag, att regeringens åsigt i saken
icke borde blindt följas — så länge icke Konungen kan säga:
»1’Etat cest moi»; så bör det äfven vara K. St:r, hvilka släppa
till medlen, tillåtet att få diskutera och bestämma rigtningen af
stambanan. Påståendet att persontrafiken är den vigtigaste och
mest inbringande, är ingalunda numera sarina förhållandet i
Sverige. Detta är blott förhållandet i början eller under närmaste
tiden efter banornas öppnande och innan allmänheten hunnit
ordna sin ekonomi och sina forslingar efter de nya stora
kommunikations-lederna. Persontrafiken stiger snart till en normal
punkt, öfver hvilken den sedan blott småningom ökas; godstrafiken
deremot stiger i början ganska långsamt; men, sedan
lokal-ekonomien hunnit ordna sig efter de nya förhållandena,
stiger den hastigt och sedermera uti en allt större och större
progression. I Sverige, hvarest mest förekomma tunga och
skrymmande varor, blifver godstrafiken af oändligt större vigt
för jernbanorna, än persontrafiken. Ingen kan högre, än jag gör
det, skatta de förtjenster Hr Landshöfdingen Oldevig inlagt i
sina sträfvanden för kommunikationernas utveckling i Wermland,
hvilken provins han så länge styrt och omhuldat; men det hindrar
mig icke från att i denna fråga vara af en stridig åsigt med
honom. Hr Landshöfdingen sade nyss: »att den ilrågav.de bibanan
vore ett luftslott;» jag vågar bestrida detta. Man ansåg
förslaget om Ghristinehamns-Sjöände-vägen också för ett luftslott;
men den har emellertid utvecklat sig förvånande väl, och långt
mera än man vågat hoppas, och jag är viss på, att så skulle äfven
förhållandet blifva med den ifrågav:de bibanan. Jag är också
öfvertygad om att, i fa 11 Hr Landshöfdingen nu skulle vilja göra
sig mödan rådfråga Riddarhusets prot:r under jernvägsstriderna,
skola de bevittna, »att det icke är jag som byggt luftslott.» Jag
hyser det innerligaste deltagande lör Carlstads-samhällets olyckor
och intressen; men det hindrar icke, att jag anser det enskildta
lilla samhällets intressen <t>öra underordnas det stora och samfälta
samhällets. Oaktadt kostnaden för Norums-linien, utan
tvifvel, blifvit högre än den för Carlstads-linien, så anser jag
dock detta vara af en underordnad vigt, då jag är öfvertygad
att sä väl provinsen Wermlands intresse derigenom mest befordras
— för att icke säga det dess utveckling i industriel hänseende
deraf beror — och att äfven Statens stambanor komma
att af densamma hafva en ojemförligt större inkomst än af den
södra sträckningen, i fall den skulle väljas. Det är emellertid
högst troligt att kostnaden för Norums-linien kan blifva betydligt
nedsatt genom en ny och mera detaljerad undersökning och
genom användandet af nitroglycerinkrut vid de betydliga sprängningsarbeten,
som erfordras å densamma. Jag vågar äfven Iro
att sprängningen af den stora tunneln skall på intet sätt, såsom
åtskillige befara, fördröja liniens öppnande, enär jag har den
fullaste tillit till Hr Löjtnant Unges omdöme i den saken, då
han haft ett så godt tillfälle att samla erfarenhet vid sprängningen
af tunneln för sammanbindnings-banan genom Stockholm.
Den 14 Mars e. m.
311
Åtskilige varda talare hafva yttrat farhågor, attomNorumslinien
väljes, skall en del af Wermlands export söka sig en
skeppningsort i Christiania, icke i Göteborg. Jag får härvid
göra den anmärkningen att, om detta skulle inträffa, så bevisades
deraf blott, att denna rgitningen vore mest profitabel för
rörelsen och för orten; och då vore det i sanning högst orätt
att lägga vägen i annan rigtning, blott för att på handelns och
näringarnes bekostnad skapa en fördel för Göteborg. Men jag
är fullkomligt öfvertygad, att äfven å Norum-linien kommer aldrig
Wermlands export att söka sig någon annan utskeppningsort,
än städerna på vår egen vestra kust, och särdeles jernexporten,
— åtminstone så länge, som bruksrörelsens förläggare
fortfarande befinna sig på dessa platser. Man har äfven sagt,
att det vore klokast bygga den södra banan, å hvilken Wermländska
jernet och trävarorna skulle kunna fraktas ned till Carlstads
hamn och derifrån skeppas å Wenern och Trollhätte kanal,
hvilket skulle blifva billigare än att sända dessa effekter på
jernvägen till Göteborg.
Jag vågar betvifla att sjötransporten blefve för bättre pris.
Då vi, för någon lid sedan, voro samlade i Ingeniör-föreningen,
blef genom ofliciela dukumenter bevisadt, att i alla länder, —
såväl i Europa, som i Amerika, kanaler och inre vattenleder
icke kunna täfla med jernvägarne, utan nödgas öfverallt —om
jag så får uttrycka mig — »ingå förlikning med jernbanorna»
och hålla lika pris med dem. Om jernvägstaxorna nedsättas,
till det minsta möjliga belopp, skall en alldelas oförväntad rörelse
uppstå, på samma gång som en lika oväntad inkomst åt stambanorna.
För att illustrera detta förhållande, får jag åberopa
ett af en fullt kompetent person, nemi. Trafik-direktören och
Riddaren Agreelius, i nyssnämnde ingeniör-förening afgifvet yttrande,
som han haft godheten meddela mig i bref och som jag
anhåller om tillåtelse att få uppläsa: — — — — — —
»Mitt yttrande i Ingeniörs-föreningen ang:de transportkostnaderna
för tunga effekter i fulla tåg var ytterst knapphändigt
och alltför ofullständigt, för att derpå skulle ha fästats något
synnerligt afseende.
Jag vill till en början anmärka, att min beräkning afser endast
det slags trafik, som, hemtad från det inre af landet, ej kan
vinnas på annat villkor, än att fraktkostnaden är så låg, att varan
derigenom blir afsätlbar på stapelplats för försäljning på
verldsmarknaden eller tillgänglig på läbriksort för förädling derstädes
till ett pris, som gör konkurrens möjlig med utlandet. Den
taxa jag skulle vilja uppställa för transito-gods, är således helt
och hållet skiljaktig från den, som bör gälla för den lokala trafiken.
Härvid vill jag foga en ännu ytterligare anmärkning,
nemi. den, att någon för vidt skiljda delar af landet tillämplig
uniform taxa är en orimlighet, ty Irakterne måste rätta sig efter
det pris, samma vara på olika ställen betingar, och den mängd
haveri, den för transport erbjuder sig. Transitofrakterna måste
för sin tillämplighet förutsätta lulla vagntåg, långa distanser och
312
Den 14 Mars e. m.
bestämmas a( den principen, att jernvägen tager så stor frakt
den kan, utan att behöfva riskera att gå miste om godset.
Jag har såsom exempel på beräkningen af transportkostnaden
på en sträcka af 30 mil valt Nora och Göteborgs station
och förutsatt att den årliga exporten från den förra öfver Göteborg
skulle uppgå till 1,800,000 centner.
Denna qvantitet kan föras i tåg om 30 vagnar, lastande
hvar och en 200 centner, således 1 tåg hvarje arbetsdag året
igenom. Vidare har jag antagit att vagnarne gå tomma tillbaka
med samma kostnad, som om de voro lastade.
Den materiel, som erfordras, utgöres af
4 lokomotiver rdr 200,000.
150 godsvagnar » 270,000.
Härå beräknas ränta och amortering för lokomotiverna med
10 proc., och ränta å godsvagnarne 5 proc. pr annum.
A de sednare kommer amortering eller nyanskaffning ej i
fråga, ty de underhållas så att nvanskaffningsprocenten ingår i
underhållskostnaden.
Således 10 proc. å lokomotivernas inköpspris rdr 20,000,
5 proc. å vagnarnes dito .... » 13,500
rdr 33,500
Kostnad pr dag: ränta af amortering . . . . lil, 67.
» lör lokomotiven per mil
bränsle , . . . rdr 2, 16.
reparation ...» — 93.
smörjning <5s putsning » — 34.
» 30 vagnar pr mil
reparation och smörj
-
nin
O
•*>
2,
70.
60
m
il å ... rdr
6,
33.
379, 80.
till
4
lokomotiv-förare
rdr
20.
4
eldare ....
»
10.
4
konduktörer .
»
12.
8
bromsare . .
»
12.
54, —
Slitning af banan och tillfälliga omkostnader ... 54, 53.
Summa kostnad för transport af 6,000 centner 30
mil och vagnarnes återsändning tomma rdr 600. —
eller 10 öre pr centner nettolast.
Härtill kommer expeditions-afgift vid ändstationerne samt
lastnings- och lossningskostnader, tillsammans 6 öre pr centner.
Nu är likväl att märka, att transportkostnaderna äro högt
beräknade, såsom tagna ur trafikstyrelsens berättelse för 1864,
och att de kunna genom ekonomisk anordning nedsättas.
För en trafik till nämnde belopp skulle jag vilja föreslå
frakten till 25 öre pr centner mellan Nora och Göteborg med
vilkor, att Staten holle materiel och hade hvad man kallar
»running powrs» mellan Nora och Örebro mot en afgift till oss
af 6 öre pr centner. Staten skulle således för 1,800,000 centner
Den 1 i Mars e. m.
313
uppbära ä 19 öre pr centner 342,000 rdr och derföre hafva en
utgift utom expeditionskostnaden i Göteborg al 180,000 rdr, och
en nettobehållning sålunda af 162,000 rdr. — — — —
Högaktningsfullt,
Agrselius.
Dessa äro förhållanden val värda att tagas i betraktande,
oell som lemna oss förhoppning om de bästa resultater af de i
stambanorna nedlagda kapitaler. Jernvägsstyrelsen lärer också
nu vara sysselsatt med utarbetandet af en ny reducerad trafik-taxa.
Jag för min del kan ej annat linna, än att allt talar för
Norums-liniens företräde, och får med anledning häraf instämma
med Hr Leijonancker och de med honom liktänkande.
Gr. Hamilton, Henning: Under de öfverläggningar, som
här förut förefallit i frågor rörande statsutgifter, har jag icke
besvärat R. o. Ad. med något yttrande, och har med så mycket
större skäl kunnat underlåta det, som de åsigter, jag hyser,
erhållit vida skickligare försvarare. Som de anslag, K. M:t äskat,
varit alsedda för nyttiga ändamål, hade jag önskat icke behöfva
motsätta mig dem, men då K. M:t bland statsinkomsterna beräknat
en förhöjning af bränvinsskatten, som sannolikt icke kommer
att ega rum, har det blifvit nödvändigt att i någon mån
nedsätta statsutgifterna, så att de motsvaras af inkomsterna. En
beräkning i detta hänseende är särdeles lätt gjord, och då min
åsigt härom i Stats-Utsk:t vunnit en målsman, har jag för min del
kunnat inskränka mig till alt i allmänhet rösta för hvad Utsk:t
tillstyrkt. Anledningen dertill att jag särskildt i denna fråga tagit
mig friheten att begära ordet, har varit, att sjelfva den finansiella
delen af frågan synes vara mera invecklad och att åtminstone
ännu icke någon af de många talare, som yttrat sig, fullständigt
uttryckt min mening i detta hänseende.
Den nu föredragna punkten sönderfaller i tvenne särskilda
delar, nemi. i frågan om den nordvestra stambanans rigtnirig
genom Wermland, och det anslag, som dertill bör beviljas. Jag
erkänner, att jag i afseende å rigtningen ganska länge varit tvehågsen.
Jag vill icke så hårdt, som en talare här midt emot
på f. m. gjort, bedöma de enskilda personer, som hafva något
intresse för den ena eller andra jernvägen och derföre söka att
förfäkta den. Ehuru den värde talaren vid ett föregående tillfälle
varit af olika tankar med mig i afseende å jernvägars anläggande,
tager jag icke åt mig hans anmärkningar; jag vill endast
för deras skuld, som då tänkte lika med mig, förklara, att
man äfven i frågor af beskaffenhet som den förev:de bör hafva
rätt att oklandrad för sin åsigt gifva skäl, äfven om denna
åsigt sammanfaller med den enskilda fördelen. Det är nemi.
naturligt, att hvar och en bäst känner den ort, der han bor,
älskar densamma, önskar dess förkofran och bättre än någon
annan vet, hvad som trycker deri. Han förfäktar således sin
314
Den 14 Mars e. m.
egen fördel med full öfvertygelse, att denna sammanfaller med
det allmännas. Det kan dock hända att han likväl icke är i
tillfälle att bedöma likartade förhållanden på andra orter; och
de upplysningar, som meddelas, kunna derföre vara gifna på
god tro, men värda lika mycket eller lika litet på båda sidor.
Så har jag uppfattat dessa skäl, som blifvit anlörda i en mängd
utgifna skrifter. Då man läst en och annan af dem, har man
visserligen funnit skälen temligen goda, men snart har man blif
vit
upplyst om misstagen och således befunnit sig på samma
punkt som förut. Under sådana omständigheter har jag icke
kunnat bilda mig ett sådant omdöme att jag på grund deraf
skulle våga lemna min röst mot det förslag, som blifvit af K.
M:t framstäldt och hos R. St:r förordadt. Det är klart, att de
upplysningar, som blifvit R. St:r meddelade, hafva icke helt och
hållet gått förlorade för Statsrådets medlemmar, och då, det oaktadt,
Chefen för Givil-Deprtet här vidhållit den åsigt, som blifvit
i K. Mits Nåd. Propos. anförd, förmodar jag, att de lemnade
upplysningarne icke gifvit honom anledning att frångå densamma.
Genom att rösta som jag ämnar, lägger jag, sorn icke har enskild
kännedom om provinsens behof, ansvaret för det misstag,
hvilket möjligen kan vara begånget, på Regeringen. Jag får dessutom
bekänna, att jag för icke särdeles lång tid sedan lutade
mera lör den norra än den södra linien, men att jag nu deremot
är mera böjd för den södra. Orsaken härtill är dels den att
jag funnit, att många personer, hvilka till följd af sina egendomars
belägenhet bort vara intresserade för den norra sträckningen,
likväl ämna rösta mot densamma, dels ock det ringa
intresse, som befolkningen vid den norra linien visat för jernvägens
framdragande i dess trakter, derigenom att den i allmänhet
visat sig obenägen för att lemna bidrag till expropriationskostnaderna.
Det tyckes sålunda icke som om i de norra
orterna allmänna meningen vore ense om nyttan och behofvet
af en jernväg derstädes, utan som om jernvägens framdragande
der endast vore ett specialintresse. Ett sådant kan väl vara
berättigadt, men det bör i sinom tid tillgodoses derigenom att
man genom en bibana sätter dessa vigtiga orter i förbindelse
med den södra linien, då den en gång blifvit färdig. Man kan
visserligen anmärka, att intresset för den södra linien icke uttalat
sig lifligare, än för den norra, så vidt bidragen till expropriationskostnaden
angår, men som förstnämnda linie icke väljes med
afseende på ortens fördel, utan af helt andra skäl, har denna
fråga här icke samma betydelse. Det som i alla händelser hulvudsakligast
förmått mig att gifva min röst för den södra linien,
är den betydligt större kostnad som åtminstone i tidernas längd
skulle erfordras för den norra banan; jag har icke ansett mig
böra med min röst bidraga till beviljande af detta högre anslag,
och detta så mycket mera som den nordvestra stambanan icke
torde kunna blifva särdeles inkomstbringande och sannolikt aldrig
kommit till stånd, såvida icke planen dertill föranledts af politiska
och militäriska skäl, hvilka, såvidt K. Mits Propos. gifver
Dea 14 Mars e. m,
315
vid handen, skulle bättre tillgodoses genom den södra sträckningen.
Detta i afseende å de olika rigtningarue, angående hvilken
fråga jag icke gör anspråk på att kunna öfvertyga någon, enär
jag saknar erforderlig lokal- och sakkännedom.
I afseende å den finansiella delen af frågan får jag förklara,
alt jag helst hade önskat, att icke något anslag vid denna
riksdag blifvit beviljad t för ifrågavide bana. Man är i fråga om
anslag till jernvägsbyggnader vida mera frikostig än i afseende
å anslag för öfriga Statens behof, ty man vet på förhand att
medel till jernvägsbyggnader svårligen kunna anskaffas utan lån,
och mari resonnerar sålunda: om vi kunna låna 3 millioner,
så kunna vi äfven låna 4, och så länge vi kunna få penningar,
kunna vi äfven bygga jernvägar, och ju (lera jernvägar vi få,
desto bättre. Men, Mina Hrr! vi få icke spänna bågen för högt,
ty vi hafva kommit till den gräns, som är farlig att öfverstiga.
Det har många gånger blifvit sagdt, att vår kredit är rubbad,
men jag skulle icke tro, att man har skäl till ett sådant påstående
uti det sätt, hvarpå vi hittills fullgjort våra förbindelser och,
såsom jag hoppas, framgent skola fullgöra dem, ty långifvarne
hafva erhållit allt hvad de haft rätt att fordra. Men våra långifvare
hafva ett annat och ganska giltigt skäl till klagomål,
hvilket vållat den allmänna obevågenheten på alla börser och
hos större bankirer att mottaga svenska papper, och det är den
visshet, de hittills halt, att hvart tredje år se dessa pappers
värde förminskadt genom upptagande af ett nytt svenskt statslån
till högre ränta än de löreg:de. Det är nemi. klart, att den
del af långifvarne, hvilka mottagit våra förbindelser icke för att
lägga dem på kassakistans botten, utan för att hafva papper,
som när som helst kunna realiseras, skola hålla sig undan, då
erfarenheten lärt dem, att kapitalet åtminstone hvart tredje år
undergår försämring, och att i följd deraf de svenska obligationerna
ej äro så lätt afsättbara, som vore önskligt. Får detta
fortgå, är det naturligt, att statslånen blifva allt dyrare, och
att vi slutligen komma till den punkt — hvilken jag tror vi snart
hafva uppnått, — då priserna på våra lån blifva sådana, att
det ej längre låter förena sig med en klok statshushållning att
upptaga nya. Enda botemedlet häremot är att långifvarne en
gång få se, att det är möjligt för R. St:r att säga nej till de
anspråk på nya låri, som blifvit framställda.
Jag har icke röstat mot beviljande af anslag till den del af
nordvestra stambanan, som ligger mellan Arvika och riksgränsen,
emedan det skulle vara en uppenbar misshushållning att icke
fullborda påbörjade jernvägssträckningar, men jag hade önskat,
att man lör närv:de kunnat stanna vid detta anslag. Särskilda
omständigheter göra det nemi. för ögonblicket af mera än vanlig
vigt att kunna bibringa utländska lånegilvare den öfvertygelse
att vi ämna reda oss sjelfva och ej utsträcka våra utgifter längre,
•jn att den upplåning, som måste ske, kan verkställas inom landet
och på kortare tid. Såsom jag nämnt, skulle jag helst velat
316
Den 14 Mars e. m.
afslå alla vidare anslag till stambanor, men det finnes tvenne
omständigheter, som i detta fall hafva modifierat min åsigt. Den
ena är den önskan, jag hört Wermländningar, hvilken sida de
än tillhöra, bestämdt uttala, att frågan om den olika sträckningen
måtte blifva vid denna riksdag afgjord, och på denna önskan,
hvilken naturligtvis framkallats af särskilda förhållanden inom
provinsen, lägger jag stor vigt. Den andra är den upplysning,
Chefen för Civil-Dep:tet lemnat, eller att vid de redan fullbordade
stambanorna finnes ledig byggnadsmateriel till ett värde af
400,000 rdr, hvilken kan af nordvestra stambanan öfvertagas,
och att alltså utgiften för denna materiel åter kommer det allmänna
till godo, alldenstund jernvägsbyggnadsstyrelsen tager med
ena handen hvad den sifver med den andra. Då jag således
mot min vilja måste votera för ett anslag till banan mellan Christinehamn
och Arvika, skulle jag åtminstone önska, att detta
anslag måtte blifva så knappt som möjligt, och jag hemställer
derföre, såsom jag tror, i landets välförstådda intresse, att R.
St:r måtte iakttaga den största möjliga sparsamhet i denna fråga
och befria oss från olyckan att vid slutet af riksdagen se Riksg.-  Kontoret tvunget att utbjuda ett nytt lån, hvilket säkerligen skulle
kunna erhållas endast på högst betungande vilkor. Huru stort
detta anslag bör blifva, är svårt att bestämma. En af reservanterna
inom Utsk:t har föreslagit 1| million; detta förefaller
visserligen icke mycket, men vi böra komma ihåg, att nordvestra
stambanan erhåller vida mera i anslag än dessa li million rdr,
ty hvad som gifvits till vägen mellan Arvika och riksgränsen,
gäller också denna stambana. Man kan på detta sätt få anslagen
till en jernväg att förefalla särdeles små, då man gifver särskilda
delar al sträckningen olika namn och fördelar anslagen
derefter. Under förklarande att jag för min del vill rösta för
det minsta möjliga anslag, någon vill föreslå, föreställer jag mig
emellertid, att man, med afseende å de 400,000 rdr, hvilka
måste utgå, kunde nedsätta det af reservanten föreslagna anslaget
för år 1867 till 500,000 rdr, i stället för 1,000,000. Detta
är redan en besparing, oell jag tror, att huru försigtigt StatsUtsk:t
än må gå till väga, denna besparade halfva million alltid
skall behölvas, då de af enskilda väckta motioner förekomma
till handläggning inom Utsk:t.
Såsom ett skäl alt bevilja ej blott hvad Frih. Klinckowström
föreslagit, utan till och med hvad K. M:t i sin Propos. begärt,
har man anfört, att vi böra skynda att närma oss våra Norska
bröder, att om vi önska unionens framgång, vi så fort som möjligt
böra fullborda en jernväg, som skall bidraga till en närmare
förbindelse med Norge och derigenom befordra utvecklingen af
de unionella förhållandena. Jag vill visserligen gifva detta skäl
all eben vigt det förtjenar, men, Mine Hrr! jag, som är årsbarn
med unionen och åtminstone under de sista 25 åren med uppmärksamhet
följt dess utveckling, har sannerligen icke om beskaffenheten
deraf fått den föreställning, att jag kan tro, att en
jernväg skulle till den grad pådrifva denna utveckling, att det
Ben 14 Mars e. m.
317
vöre en fara för Skandinavien att uppskjuta dess anläggande
några år. Det finnes andra sätt att närma oss våra Norska
bröder; representationen har i detta afseende nyligen tagit ett
steg, så stort att det är ett jettesteg, och skulle vi taga ännu
ett, tror jag vi göra det bäst derigenom, att vi söka tillegna
oss Normännens klokhet att vid sina beslut endast afse, hvad
de för tillfället finna vara sitt eget lands verkliga fördel, utan
att särdeles taga i betraktande det intryck, häraf på annat håll
kan framkallas. De hafva deruti gifvit oss på senare tider exempel,
som jag önskar att vår representation måtte efterfölja. Derigenom
vunnes en likhet i nationalkarakteren, hvilken vida mera
skulle befordra unionens ändamål, än någon jernvägsanläggning.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag ber R. o. Ad. ur
sägta,
att jag för några ögonblick kommer att taga dess tid i
anspråk. Jag har icke några lokalintressen att försvara i denna
fråga, ty jag är icke Wermlänning, men jag har blifvit tvungen
att sätta mig in i ärendet, emedan det förekommit på den afdelning
inom Utsk:t, der jag har plats, och det må derföre tillåtas
mig att derom yttra några ord oell på samma gång försvara
det slut, hvartill LTtsk:t kommit. Jag har nemi., och jag erkänner
det med glädje, varit en bland dem, som inom Utsk:t sökt genomdrifva
det beslut, hvari Utslct stannat, n. b. beträffande banans
rigtning, ty i afseende å anslagssummans belopp har jag, såsom
Betank:t utvisar, tillhört reservanterna.
Nu föreliggande fråga sönderfaller i tvenne delar, frågan
om banans rigtning och frågan om anslagets storlek. Hvad nu
rigtningen angår, så torde den nordvestra stambanan i första
rummet böra betraktas ur politisk synpunkt, d. v. s. såsom en
åtgärd, afsedd att knyta tvenne politiskt förenade folk, tvenne
länder, Sverige och Norge, närmare hvarandra. Jag tror, att
föreningen mellan de båda folken är ett dyrbart arf, som våra
fäder lemnat oss, guldkorn, nedlagda sedan 50 år tillbaka. Visserligen
äro dessa korn blandade med mycket stoft, som af skiftande
opinioner och politiska stormar upprörts, så att man stundom
ej sett guldet, men den tid skall komma, då kloka patriotiska
män skola af dessa guldkorn sammansmida ett smycke,
soto skall glänsa öfver hela norden och för evigt förena de tvenne
folk, som religion, natur, seder och intressen så nära sammanknutit
med hvarandra. Intilldess denna stund inträffar, bör man
så mycket som möjligt påskynda det nu ifrågasatta bandet af
en, visserligen mindre ädel, men dock segare metall, och ej
tveka att deråt offra några millioner. Nordvestra stambanans
förnämsta betydelse bör således vara den, att utgöra ett föreningsband
mellan brödrafolken, och denna sida af frågan anser jag
så vigtig, att den vida öfverträffar allt, hvad de lokala intressena
sökt göra gällande. Men, säga de Hrr och män, som försvarat
den norra linien, vi vilja samma sak, vi vilja också förena de
båda folken, och således bör derom någon tvist oss emellan icke
uppstå. Härtill svarar jag, att det icke är likgiltigt, om denna
318
Den 14 Mars e. nu
förening sker förr eller senare; visserligen har en talare nyss
yttrat, att några år icke hetyder mycket, men jag vågar tro,
att några år betyda ganska mycket, framför allt i militäriskt,
afseende. Norra liniens anhängare hafva sökt förringa de stora
tekniska svårigheter, man på denna linie har att bekämpa, samt
påstått, att dess anläggande ej skulle draga mycket längre tid,
än den södra, och en talare har särskildt uppgifvit, att Nilsbytunnelns
genomsprängning skulle kunna försiggå på mindre tid,
än man förut antagit. Mot denne talare vill jag dock anmärka
— och jag vågar påstå, att min fackkunskap i detta fall är större
än hans, som väl aldrig af sitt embete blifvit tvungen att sysselsätta
sig med bergsprängning, — att man vid fråga om en
tunnel af 4,000 fots längd aldrig kan på förhand med full säkerhet
beräkna arbetstiden, ty man kan under sprängningen påträffa
gångar af bergarter af en hårdhet, att de ej på förhand
kunna af bergets yta beräknas och betydligt försvåra arbetet.
.lag öfvergår nu till frågan, hvilkendera af de båda linierna
är att föredraga. Åtskilliga talare hafva redan så fullständigt
angifvit de skäl, på grund af hvilka den södra linien bör väljas,
att jag, som obetingat gillar dessa skäl, endast behöfver med
lätt hand vidröra desamma. Härvid möter oss först frågan om
den mindre kostnaden. Jag tror att man förfarit alldeles origttigt
vid beräkningen af kostnaden, då man uppgifvit, att den
norra linien endast skulle kosta 1,150,000 rdr mera än den
södra. Detta tal afser endast den direkta stambanan, men icke
de båda bibanorna, hvilka måste medtagas i beräkningen. Norra
liniens försvarare, Konungens ffeflcde i Wermland, har nemi.
yttrat, att denna linie bör föredragas den södra, endast under
vilkor, att en bibana mellan Filipstad och Norum kommer till
stånd. Kostnaden för denna bana skulle betäckas till | genom
aktieteckning och till § genom statsbidrag i form af lån, och
således utgiften för Staten, förutsatt att banan kommer att kosta
2,258,000 rdr, blifva 1,503,333 rdr. Härtill kommer kostnaden
för en bibana mellan Carlstad och norra linien. I händelse den
senare väljes, måste nemi. (örr eller senare en sådan bibana
anläggas; hvilken rigtning denna bana skulle få, vet man visserligen
ej, men man är berättigad antaga, att den skulle utgå från
Harsäter. Den skulle då blifva 3 mil lång och kosta 3,770,000
rdr. Lägger man nu dessa trenne summor tillsammans, erhåller
man ett belopp af 6,425,000 rdr, hvilket således är den ökade
kostnad nordvestra stambanans dragande öfver Norum kommer
att medföra för Statsverket, oberäknadt hvad enskilde aktietecknare
få utgifva. När man ser saken från denna sida, och jag
tror icke, att någon kan neka sanningen af hvad jag nu anfört,
finner man, att här icke är fråga om 1 million, utan om 6 å
7 millioner, hvilka Staten skulle utgifva, i händelse man valde
den norra vägen. Vid sådant förhållande är det, för mig åtminstone,
klart, att man ej får välja densamma, ty man ådrager
derigenom Staten kostnader, hvilka ej kunna (örsvaras, då man
jemför dem med den beräknade vinsten. Betrakta vi opartiskt
Den 14 Mars e. m.
319
den norra liniens betydelse, skola vi finna, att denria icke är
så stor, sorn den synes vara uti de starkt förstorande synglas,
genom hvilka den norra liniens anhängare låtit oss betrakta densamma.
De hafva draperat denna fråga i den Werrnländska
patriotismens vida toga, men under densamma skina dock lokalintressen
fram, och lokalintressen, som äro ganska små. Frågan
gäller icke här hela det stora Wermlands intresse, utan endast
att lägga en sju mils lång bit af en jernväg 2A å 3 mil högre
upp i landet, än hvad K. M:t föreslagit, och hvar och en, som
känner Wermlands geografiska utseende, måste inse, att det icke
är ett provins-, utan, såsom jag nyss yttrat, endast ett lokalintresse,
hvilket här uppträder mot Regeringens förslag. Detta
intresse är verkligen så litet, att det förundrar mig, att det kunnat
göra så mycket väsen af sig. Om, såsom man föregifvit, men
hvilket jag tror endast vara en chimére, kol från vestra Wermland
med fördel kunna föras till Filipstads bergslag, kan ju detta
lika lätt verkställas på södra banan, sorn på den norra, ty kolen
kunna ju föras öfver Harsäter till Carlstad och derifrån, antingen
sommartiden till Christinehamn och vidare på Sjöändans kommunikationsled,
eller ock vintertiden till Olme och derifrån, på
den bibana, som sannolikt en gång kommer till stånd till Filipstad,
i hvilket senare fall transporttiden blir på sin höjd |
timma längre, än på den föreslagna norra linien. En sanning
är visserligen att de bruk, som ligga vid Dejeforss och Norum,
icke komma att få sina kol så fort transporterade, men icke är
väl dessa bruks intresse så vigtigt, att Staten för deras skuld
bör ådraga sig de stora utgifter, hvilka såväl direkt som indirekt
följa af norra banans anläggande. En vigtig omständighet är
ock den, att den föreslagna bibanan mellan Filipstad och Norum
skulle ruinera den transportled, man nyligen med så mycken
kostnad åstadkommit mellan Christinehamn och Filipstad; man
säger visserligen att Svenskarne äro ett slösande folk, men så
långt böra vi väl ej gå, att vi genast rifva ned hvad vi med
möda och kostnad uppfört. Sedan jag nu, som jag hoppas, tillräckligt
ådagalagt deri stora fördel, den södra linien eger framför
den norra, i att vara vida billigare, torde jag ej behöfva
sysselsätta mig med de mindre vigtiga frågorna om väglängden,
(ehuru äfven der den omständighet, att den södra linien är 7,860
fot kortare talar till dess förmån) eller trafikförhållandena. Den
sistnämnda frågan är redan af Gr. Sparre fullständigt utredd,
och jag vill i afseende derå endast erinra, att om trafiken å
norra banan skulle blifva så betydlig, som dess anhängare påstått,
skulle ock de dagliga tågens antal behöfva ökas. Skulle de nu
ökas från två till fyra orri dagen, skulle ock driftkostnaden i
följd deraf stiga i förhållande, att då hvarje tåg, som går mellan
Christinehamn och Arvika och tillbaka, hela året om, kostar
öfver Norum 2,500 rdr mera än öfver Carlstad, således 2 tåg
5,000, 4 tåg 10,000 rdr mera än öfver Carlstad, en förlust som
ensamt representerar ett kapital af 200,000.
320
Den 14 Mars e. m.
Ingen af de foreg:de talarne har vidrört de militäriska skälen,
men enligt mitt förmenande få icke dessa läggas å sido vid en
jemnförelse mellan de olika rigtningarnes fördelar och olägenheter.
Den politiska betydelse, den nordvestra stambanan eger
derutinnan att genom densamma de båda brödrafolken kunna
understödja hvarandra med trupper, gör det af vigt, att denna
bana berör så många hamnar vid Wenern som möjligt, på det
att trupperna må kunna utskeppas och fördelas på olika ställen
inom landet. Man invänder visserligen, att jernvägen i alla händelser
kommer att beröra Arvika och Christinehamn, men detta
är ingalunda tillfyllest, ty det förråd af fartyg, som erfordras
för befordrande af större truppmassor är så betydligt, att enligt
min åsigt ingen af Wermlands städer eger detta förråd, men
Carlstad kan åtminstone bidraga vida mera, än någon af de
andran städerna, till fyllande af detta vigtiga behof.
Åtskilliga anmärkningar hafva här framställts mot det origtiga
i att lägga en bana längs med Wenern, men jag vågar
påstå, att denna origtighet är endast skenbar, och att banans
sträckning har sin berättigade grund i lokala förhållanden. Främmande
länders exempel visa ock, att det ej är ofördelagtigt att
lägga jernbanor utmed större vattendrag. Rhen presenterar det
egna skådespelet af en jernväg på hvardera leden om floden,
utan att dessa inverka någon mån hämmande på den lifliga
flodtrafiken. Mellan Triest och Venedig finnas både jernvägs-och
vattenkommunikation; samma förhållande eger rum mellan Marseille
och Toulon, och nu är man i Italien sysselsatt att bygga
jernvägar längs med såväl Medelhafvet sorn Adriatiska hafvet.
På intet af dessa ställen har man funnit, att dylika dubbla kommunikationer
inverka störande på hvarandra, och det finnes således
ej något skäl att antaga, att detta skulle blifva fallet i
Sverige.
Anhängare af norra linien hafva till stöd för sina åsigter
anfört, att hufvudäridamålet med denna linie, och dertill hörande
bibana, skulle vara vexeltransport af malm och tackjern från
bergslagen till vestra Wermland samt af kol från vestra Wermland
till bergslagen, och skulle detta utbyte lända till såväl skogssom
grufegares båtnad. Beträdande denna vexeltransport får
jag åberopa en odentlig handling, som legat på Stats-Utsk:ts bord,
nemi. den af Jägmästaren Torgal Norrby uppgjorda beräkning
öfver skogstillgången i vestra Wermland, af hvilken inhemtas,
att priset på en stig kol k 24 tunnor betalades vintern 1864—65:
vid bruken vester om Glafsfjorden mot Norska gränsen 8 rdr
» Jernskog, Skillingsmark, Köla och Eda . . . 7 ä 8 rdr
» öfra Fryksdalen 6 å 7 rdr
» Löfstaholm (öster om Fryken)  6 rdr
och vid sådant förhållande hemställer jag, om det är möjligt,
att genom jernvägens anläggande kolprisen i vestra Wermland
skola sänkas. Jag tror tvärtom, att de skola höjas, och att således
den förespeglade stora koltransporten till bergslagen kommer
att
Den 14 Mars e. m.
321
att blifva ganska obetydlig. Frih. Fleetwoods uppgifter rörande
kolprisen och skogstillgången inom vestra Wermland må visserligen
vara rigtiga för den ort, han tillhör, men jag kan dock å
min sida ej annat än sätta tro till de upplysningar, jag erhållit
af en person, hvilken, fastän han ej i allo gillat Norrbys åsigter,
dock måst vitsorda rigtigheten af dennes uppgift, att vestra
Wermlands skogar redan nu äro utsatta för en årlig öfverafverkning,
uppgående till 1 å l^proc. Skulle nu hvad Norums-liniens
förespråkare velat påskina blifva sanning, eller att från dessa
skogar massor af kol skulle hemtas till bergslagen, lär väl snart
på dessa skogstrakter ej komma att växa annat än pitprops-ämnen.
Ett annat hufvudargument, hvilket norra liniens anhängare
åberopat och på hvilket do stödt sin anhållan, att jernvägen
måtte dragas öfver Norum, är den nytta, både Staten och provinsen
skulle hafva af en bibana mellan denna punkt ocb Filipstad.
Enligt den uppgift, som blifvit Stats-Utsk:t meddelad, bestiger
sig aktieteckningen för denna bana till ej fullt 600,000
rdr och uppgår således ej till den erforderliga £ af anläggningskostnaden.
Man har visserligen i sista stund sökt afhjelpa denna
brist genom en af flera bruksegare undertecknad solidarisk förbindelse
för återstoden i teckningssumman, men hvarföre hafva
icke dessa Hrr och män, hvilkas förmåga och vilja att fullgöra
förbindelsen jag naturligtvis icke betviflar, i stället tecknat sig
för de felande aktierna. Aktieteckningen hade då blifvit fullständig,
hvaremot den nu, i den form, den för närv:de eger, ej torde
ega någon giltighet inför lagen, likasom Riksg.-Kont. ej på grund
af densamma lär kunna utbetala några medel, i händelse anslag
af R. St:r beviljas.
Frih. af Ugglas har i sitt på f. m. afgifna anförande bland
annat yttrat, att alla auktoriteter, som blifvit rådfrågade ang:de
rigtningen af nordvestra stambanan, uttalat sig för norra linien.
Den ädle Frilen behagade då glömma, hvad i Utsk:ts Betänk,
sidd. 4 och 5 är anfördt, eller att General Akrell år 1852, 1855 års
jernvägskomité, Ofverste Ericson år 1856, K. M:t i sin Propos.
till riksdagen samma år, 1858 års jernvägskomité, och slutligen
K. M:t vid denna riksdag förklarat sig för den södra linien, och
jag hemställer till R. o. Ad., om icke dessa auktoriteter betyda
något. Vidare har Hr Frilen yttrat, att K. M:t endast af sparsamhetsskäl
föreslagit Carlstadsbanan. Jag ber Hr Frihm genomläsa
slutet af K. Mits Propos., och han skall då finna, att många
andra vida vigtigare skäl blifvit anförda, fastän sparsamhet med
Statens medel äfven varit ett skäl, och detta af ganska stor
betydelse. Jag tror emellertid, att grannlagenheten bort förmå
Hr Frihm att, då han releverat ett skäl, äfven omnämna de öfriga,
hvilka förhindrat K. M:t att föreslå den norra linien.
Slutligen önskar jag med några ord få beröra den del af
frågan, som angår anslagets belopp, i afseende å hvilket jag ej
kunnat instämma med Utsk:ts majoritet, utan afgifvit en särskild
reservation med yrkande om ett något högre anslag, och i hvilken
reservation Hr Lagerstråle förenat sig. Den, som följt med
H. lil. 21
322
Den 14 Mars e. m.
diskussionen ang:de de vid denna riksdag äskade anslag, har
sett, att jag, långt ifrån att slösa med Statens medel, har, så
godt jag förmått, sökt förorda och åstadkomma sparsamhet, .lag
har trott det vara nödvändigt, och jag tror så ännu. Men, Mina
Hrr! det är en stor skillnad mellan att vara sparsam och vara
girig. Den girige sparar i tid och otid, den sparsamma åter
tvekar ej att utgifva medel, när han finnér allmänt väl sådant
fordra. Denna regel har jag sökt följa i detta fall, och jag tror
att den million, jag i min reservation hemställt att R. St:r skola
bevilja utöfver hvad Stats-Utsk:t föreslagit, kommer att blifva
ganska väl använd. För öfrigt ser jag med glädje, att Gr. Hamilton
i sitt förslag kommit så nära den summa, jag ansett böra
beviljas, att vi egentligen endast skilja oss på 600,000 rdr.
Från de af ju ig föreslagna 1,500,000 rdr böra nemi. fråndragas
400.000 rdr, hvilka åtgå till inlösen af jernvägsmateriel från de
redan färdiga stambanorna, och hvilken summa således återkommer
till Statsverket. Såsom ett skäl för beviljande af endast
500.000 rdr till nordvestra stambanan har man anfört nödvändigheten
af att visa utlänningen att vi verkligen en gång kunna
vara sparsamma med Statens medel. Jag vågar tro, att vi redan
visat detta genom de stora nedsättningar i anslag, hvilka vid
denna riksdag beslutats, och de ännu större besparingar, hvilka
Stats-Utsk:ts riksgäldsafdelning föreslagit, men hvilka ej ännu
blifvit af R. St:r afgjord3. Med afseende å dessa torde jag med
några siffror få visa, alt afdelningen, långt ifrån att vara frikostig
vid beviljande af anslag till jernvägar, tvärtom gått ytterst
sparsamt tillväga.
begärt. erhållit.
K. M:t har för jernvägar  9,794,000 — 4,900,000,
Härtill kommer den summa, som nu är
under öfverläggning  — 500,000.
Enskilda hafva begärt för jernvägar:
anslag  15,919,000— 160,000.
lån  11,718,000 — 350,000.
Således in summa af begärda . . . 37,431,000 —
äro dels beviljade, dels af Stats-Utsk:t
eller dess afdeln:r föreslagna endast — 5,910,000.
Under sådana förhållanden tror jag Verkligen, att R. St:r
komma att ådagalägga en sparsamhet i fråga om jernvägsanläggningar,
som skall visa utlänningen, att vi ej vidare vilja upptaga
några främmande lån. Den summa, som till statsutgifternas
betäckande kommer att erfordras utöfver de nu befintliga tillgångarne,
blir nemi. ej större, än att vi genom kloka lånevilkor
mycket väl kunna upplåna den inom landet, utan att derigenom
på något sätt inverka störande på den finansiella ställningen.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla,
att R. St:r måtte besluta att, för påbörjande af arbetena på nordvestra
stambanan, mellan Christinehamn öfver Carlstad till Arvika
ett anslag af 1,500,000 rdr må med 500,000 rdr under år 1866
och med 1,000,000 under år 1867, af Riksg.-Kont. utbetalas.
Den 14 Mars e. m.
3?3
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: I denna fråga har
redan så mycket blifvit ordadt, att jag icke länge skall uppehålla
Eder, Mina Hrrl Jag har sökt att göra mig reda för skälen, för
den ena eiler andra linien. Jernvägar äro af politiskt intresse, och
detta strider icke mot det ekonomiska, hvarpå man äfven måste
fästa afseende. Man har sagt att Carlstads-linien vore fördelaktigare,
emedan den följer gamla och naturliga kommunikationsleder;
detta skulle vara sannt, om man blott ville gå i en gammal
rigtning, eller förbättra redan befintliga vägar, men då frågan
här är att bilda nya kommunikations-leder, synes detta skäl icke
längre vara giltigt. Man har anfört såsom en vinst att den
södra linien skulle beröra Wenern vid flera hamnar; hvad gagn
detta skulle medföra kan jag icke inse; jag tycker att det kan
vara nog att träffa Wenern på ett ställe. Frih. Klinckowström
säger att det ur militärisk synpunkt vore fördelaktigt att kunna
transportera effekter längs Wenerns strand, men enligt min tanke
kan den norra banan medföra samma nytta. Här har anförts
alt Carlstads-linien alltid blifvit förordad, men det har skett
på tider, då man icke tänkt sig möjligheten af någon annan bana;
alla sednare auktoriteter hafva uttalat sig för den norra. Hr
Oldevig har visserligen kännedom om Wermland, men månne
han känner huru mycket jernvägar förmå att uträtta; han har
dessutom en viss benägenhet att fasthänga vid gamla satser.
Man åberopar den stora trafiken på Carlstad och den mängd
af skjuts-hästar, som dagligen gå dit, men det är hufvudsakligen
transito-gods till Norge. Visserligen resa många menniskor till
Carlstad, men de skola lika fullt resa dit, om jernvägen drages
öfver Dejefors. Frih. Klinckowström har anfört exempel på jernvägar,
som äro anlagda längs segel-leder; jag har granskat dessa
förhållanden och funnit att när så varit fallet, så har det skett
i synnerligen folkrika och bördiga trakter, men äfven der endast
under särdeles tvingande omständigheter. Det är anmärkt
att den norra linien är något längre, men det är så obetydligt
att man icke bör fästa sig dervid. Man har talat om de ofördelaktiga
lutningsförhållandena på den norra linien, men vid närmare
undersökning har man funnit att hvad kurverna beträffar,
så finnas svårigheterna på den södra sträckan, och hvad lutningen
angår, så är den icke så ofördelaktig, som det först syntes,
ty ehuru mera bränsle åtgår vid uppför-gåendet, så har man
detta igen vid utför-gåendet, då man drifves af sin egen tyngd.
Man har sagt att Westergötlands spanmål skulle hafva fördel
af att gå till] Carlstad; men jag tror att det är bättre om den ginge
direkte till norra Wermland, der man behöfde den. Det är mycket
taiadt om den ene eller andra liniens företräde med afseende
på anläggandet af bibanor. Fin talare har sagt att man icke
bör taga dem i betraktande, men jag tror tvertom, ty om en
bibana kan anläggas utan s^pr kostnad, är det en särdeles vigtig
sak; enligt min tanke är den norra vägen fördelaktigare för
bibanors anläggande. Man säger att den södra linien kan åstadkomma
en bibana till Grava; detta är ett väl djerft påstående,
324
Den 14 Mars e. m.
då denna sträcka ännu icke blifvit undersökt; deremot är det
klart att bergslagen behöfver en jernväg. Enligt min tanke är
det sämsta man kan företaga sig att draga en jernväg till en
småstad, då andra kommunikations-sätt finnas. Jag tror således
alt de »många» bibanor, Frih. Klinckowström omnämnt, kunna
ganska betydligt reduceras. Här hafva så många utmärkta militärer
framhållit den södra liniens företräde ur militärisk synpunkt,
att jag icke vågar yttra mig deröfver, men jag tror dock
att trupper kunna föras äfven på den norra; och dessa skäl
grunda sig dessutom på en så aflägsen möjlighet, att de icke
kunna jemföras med den ekonomiska fördelen, som den norra
banan erbjuder. Om det är sannt att en tolft plankor kostar
9 rdr på jervägen, så medger jag att den ekonomiska vinsten
icke kan vara särdeles stor; men detta bör ändras. Jernvägstrafiken
är för närv:de för dyr, men då hela banan kommer att
öppnas för trafiken, kan äfven transport-kostnaden för de stora
råämnes-massorna nedsättas, och det låga priset skall då snart
lemna mycket större inkomst. För den södra linien qvarstår
således en större persontrafik att börja med, men det kommer
snart att visa sig att de personer, som behöfva, resa, söka upp
jernvägen hvar den finnes. Man har vidare anfört att om två
tåg dagligen gå, skulle persontrafiken uppväga skillnaden mellan
den andra liniens större gods-trafik, men äfven detta tror jag
är ett misstag. Der qvarstår således deri större person-trafiken
att börja med och den mindre anliiggnings-kostnaden, men kan
denna högre kostnad betäckas genom högre inkomst, så måste
det vara rätt att anslå denna summa för den norra linien. Man
har fruktat att Göteborg skulle komma att förlora genom konkurrensen
med Christiania, men då det är 7 mil längre till
Christiania än till Göteborg, och då 11 mil af jernvägen ligger
inom Svenska gränsen, och vi dessutom på denna kunna betinga
hvad vilkor som helst för den Norska trafiken, så synes mig
faran just icke vara särdeles stor. Det vigtigaste skälet för den
norra banan är att den berör Dejefors, der stora och användbara
natur-krafter förefinnas, och der Wermlands jernhandtering
bör koncentreras, och utan jernvägar kunna aldrig några större
anläggningar komma till stånd. Jag tror således att denna högre
summa vore här väl använd; och om härtill lägges den utveckling,
som jern- och koltrafiken skall erhålla, då de genom jernvägen
erhålla lättade kommunikationer, så tror jag att man icke
kan länge vara tvifvelaktig åt hvilkendera sträckningen man bör
gifva företrädet, i synnerhet som jernvägar anläggas för framtiden,
icke endast för närv:de förhållanden. Jag anhåller att få
förena mig i det yrkande, som blifvit framställdt af Hr Leijonancker.
Frih. Cederström, Carl Gustaf: Då jag vid riksdagens
början ställt mig bland anhängarne af den södra linien och deltagit
i undertecknandet af en brochyr i denna syftning, så anser jag
mig äfven böra vid detta tillfälle yttra mig.
Dea 14 Mars e. m.
325
Jag har sedermera så noga och så samvelsgrannt som i
min förmåga stått, pröfvat, granskat och med hvarandra jemn(ört
de uppgifter, skäl och grunder, som i denna fråga blifvit
framställda, och har derunder blifvit alltmera tveksam om södra
liniens företräde och detta i direkt proportion mot det mina tvifvelsmål
om realiserandet af planen för bibanan Filipstad-Norum
aftagit.
Då nu garanti af, i min tanke, dertill fullt qvalificerade personer
lemnats derför, att teckningen till denna bibana skall blifva
fulländad till den som för erhållande af statslån är nödig,
då vidare just denna bibana sätter norra linien i stånd att
genom större godstrafik och deraf ökad inkomst lemna Staten
ersättning för denna iinies högre anläggningskostnad, då ytterligare
samma bibana gör norra linien till en den mäktigaste häfstång
för lyftande af Wermlands snart sagdt hela jernhandtering,
då slutligen jag icke längre kan hysa ringaste tvifvel derom, att
denna bibana, Filipstad—Norum, kommer till stånd, derest norra
sträckningen antages för nordvestra stambanan, så anser jag
mig nödgad att gifva min röst åt norra linien.
Skulle detta mitt handlingssätt hos någon eller några väcka
ovilja och af dem anses förtjena tillvitelse för vankelmod och
ombytlighet, så får jag förklara att jag vida heldre utsätter mig
för detta deras oblida omdöme, än jag af envishet eller för att
bevara skenet vidhåller min förut fattade åsigt och derigenom
handlar mot min öfvertygelse och mot bättre vetande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag vill vara mycket kort,
emedan andra redan varit alltför långa i sina anföranden; men
jag anser det för en pligt att uttala mina motiver för den åsigt,
som gjort sig gällande inom Stats-Utsk:t, der jag hörde till majoriteten.
Jag tror att det stora intresse, R. St:r hysa lör denna
bana, har sin grund icke i intresset för Wermlands utveckling,
utan snarare deri, att den utgör en kommunikation med grannlandet
Norge, och detta är något eget för denna bana; äfvensom
i det politiska intresse man har, att förena sig med andra
folk. Man talar nu om sträckningen, och man säger att den
norra linien gör samma verkan som den södra. Man har uppgjort
beräkningen angule den ena eller andra liniens företräde.
Jag vill icke inlåta mig på siffer-uppgifter; jag vill blott taga
det som ligger närmast till hands; det är att den södra linien
kostar 1£ million mindre och att den norra fodrar bibanor til!
ett värde af 21,- millioner, och detta är ett stort kapital, som vi
icke kunna anskaffa utan att kasta oss i en stor skuldsättning.
Ett vigtigt politiskt skäl för den södra banan är att den kan
blifva förr färdig, och ju förr vi kunna komma i förbindelse
med Norge, ju förr komma våra unionella förhållanden att erhålla
större stadga. Om man nu tager den norra banan, så är
det troligt att hela Wermlands produktion tager sin väg till
Christiania, i stället för att gå den vida längre vägen öfver Göteborg.
Vår Herre, söm gör allt klokt, har förlagt alla vatten
-
326
Den 14 Mars e. m.
drag i Wermland i rigtningen från norr till söder, och häraf
synes äfven att detta är den naturliga rigtningen lör kominunikations-lederna.
Man säger visserligen att Carlstad är en obetydlig
stad, men den är dock provinsens hufvudstad och förtjenar
verkligen att erhålla en jernbana. Jag vill blott påpeka
att de skäl, som gjort sig gällande hos Utsk:ts majoritet, varit
af både ekonomisk och politisk natur; äfven tror jag att om
nian betraktar, hvad som är rätt och billigt utan hänsyn till
andra motiver, så skall man inse den södra sträckningens företräde.
Jag är fullkomligt fri från alla enskilda intressen; samt
har med min röst bidragit till Utsk:ts beslut, och yrkar dertill
bifall.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr R osensvärd, Johan Henrik: Tiden är långt fram
skriden,
och jag finner ganska naturligt att R. o. Ad. börjar
tröttna vid en öfverläggning, som upptagit hela dagen. Det är
emellertid icke mitt fel, att jag så sent fått ordet. Jag anmälde
mig redan i början af förmiddagens sammankomst, men
många hade hunnit före mig och dessa hafva haft mycket att
säga. Min ställning till denna fråga ålägger mig att yttra några
ord, men jag skall icke länge upptaga tiden, då det mesta
af hvad jag har att säga, redan af andra blifvit anfördt.
Någon har här anmärkt, att striden i denna fråga, antingen
den förts af södra eller norra liniens anhängare, hufvudsakligen
vändt sig kring den norra linien, hvars fördelar man förnekat
eller förfäktat, och man har deruti velat se ett bevis för
vigten af denna sträckning. Om det verkligen ligger en sanning
i att striden tagit en sådan rigtning, har detta sin naturliga
förklaring deruti, att från första gången det var fråga om en
stambana genom Wermland allt intill sednare tider, har den
blifvit å kartan utlagd och af vederbörande myndigheter förordad
i hufvudsakligen enahanda rigtning, som K. M:t nu föreslagit,
eller från Christinehamn genom Carlstad till Arvika. Hvarje
annan sträckning af banan är således en afvikelse från den ursprungliga
och deraf följer äfven, att afvikelserna måste blifva
det egentliga föremålet för öfverläggningen.
Man har mycket fäst sig vid att den södra banans sträckning
utgjorde ett undantag från den allmänna regeln, att jernvägar
borde dragas genom det inre af landet och undvika grannskapet
af vattenleder. Denna grundsats uppställdes af den man,
som först fick i uppdrag att göra ett utkast till de svenska stambanornas
sträckning; den upptogs och godkändes sedan af 1852
års jernvägskomité, af Chefen för Statens jernvägsbyggnader, af
K. M:t i dess Propos. till 1856 års Ständer och af 1858 års
jernvägskomité. Den framställdes emedlertid aldrig såsom ensamt
gällande, utan i sammanhang med flera andra reglor,
hvaraf den i tillämpningen kunde vara mera eller mindre beroende,
och då nu samma personer och myndigheter, hvilka upp
-
Den 14 Mars e. m.
327
ställt och antagit den mycket omordade grundsatsen, frångått
densamma för en del af den Wermländska banan, så bevisar
ju detta, att de lunnit förhållandena vara sådana, att undantaget
borde gälla framför regeln.
Vi hafva visserligen här hört en ledamot af den första jern
vägskomitén
omtala, att inför komitén blifvit af enskilda perso
ner
framlagd en profil öfver en nordligare sträckning af banan,
dock en helt annan än den, hvarom nu är fråga, och att han
ansett denna sträckning omöjlig. Det kan emellertid antagas att
komitén på andra och mindre lösa grunder föreslagit banans
sträckning öfver Carlstad, helst alla myndigheter intill 1864 förordat
denna bana. Bergslagen och jernhandteringen i Wermland
är icke en nyhet; den har icke för dessa myndigheter varit
obekant, och dock hafva de tillstyrkt den södra linien, hvilket
ock K. M:t nu gjort. Det var först den 1864 tillsatta
landstingskomitén, eller rättare, 1865 års landsting i Wermland,
som, med en knapp majoritet, uttalade sig för norra eller Norums-banan.
Man har frågat: om Carlstad icke funnits, skulle man väl
då någonsin hafva tänkt på, att gifva jernvägen en sådan sträckning,
som den södra linien har? och hvad är väl Carlstad? visserligen
ett ganska aktningsvärdt samhälle, men dock endast
en obetydlig småstad, som till på köpet haft den artigheten
att brinna upp. Det är svårt att säga, hvilka sträckningar blifvit
föreslagna, oin Carlstad icke funnits, men troligt är att en
del af den krökning södra banan nu gör, då hade uteblilvit.
Att Carlstad är en småstad, medgifves, men äfven våra större
städer äro småstäder i jemförelse med flera andra länders. Man
måste mäta med samma skala och våra städer betraktas i förhållande
till landets folkmängd och beskaffenhet. Man hör ofta
talas med en viss missaktning om våra småstäder och det kan
icke nekas att några deribland, som numera föra ett tynande
lif, utan saknad kunna upphöra. Men icke får man derföre frånkänna
städerna i allmänhet deras vigt hos oss, såsom annorstädes
för landets förkofran och bildningens spridande. Hvad
Carlstad beträffar, har det väl endast 3,000 innevånare, men det
hyser inom sig provinsens administrativa och ecclesiastika styrelse,
dess enda fullständiga läroverk, dess hypoteksförening och dess privatbank
in. fl. dylika förvaltningar. Att det icke heller såsom handelsstad
saknar betydenhet, bevisas deraf, att det har den största
inrikes sjöfart, näst Stockholm och Göteborg. Då härtill lägges att
Carlstad, i ans. till sitt centrala läge, är den naturliga samlingsplatsen
för provinsens innevånare vid öfverläggningar i de flesta af
deras gemensamma angelägenheter, lärer det väl icke kunna
bestridas, att Carlstad, ehuru en småstad, är af vigt för provinsens
så väl andliga som materiella lif. Den stora olycka, som
nyligen drabbat Carlstad, har för detsamma varit en svår pröfning,
men också visat att det icke är ett tynande samhälle,
hvars medlemmar sakna kraft och företagsamhet. Endast få
dagar sedan största delen af staden afbrunnit, voro handeiskonto
-
328
Den 14 Mars e. m,
ren åter öppnade och penningeverken i verksamhet. Märkvärdigt
nog har stadens skattskrifna innevånare efter branden endast
minskats med några hundra. Men Carlstad står ensamt,
säger man, emot hela provinsen i denna fråga. Om så vore,
skulle jag utan tvekan offra Carlstad, men så har jag icke kunnat
uppfatta förhållandet under ett flerårigt vistande i provinsen,
och det vore sannerligen att tillmäta Carlstad en alltför öfverdrifven
betydelse, om man antoge att det ensamt mot hela provinsen
hade kunnat så länge göra sina intressen gällande och
bestämma jernbanans sträckning. Orimligheten af ett sådant antagande
är uppenbar. Frågan om jernvägens sträckning mellan
Christinehamn och Frykerud framställer sig sålunda: antingen
den södra banan öfver Carlstad eller den norra öfver Nilsbyn
med tvenne bibanor, en från Filipstad till Norum och en från
Carlstad till Norum eller någon annan punkt på stambanan.
Båda dessa bibanor hafva blifvit förordade af landstingskomitén
och äfven af Konungens Beflude antagits blifva en följd af den
norra banan. Det torde invändas att endast bergslagsbanan be
höfver
komma till stånd; att Carlstadsbanan icke är en nödvän
dighet.
Men erfarenheten visar att der stambanor gått förbi
residensstäder, äfven af mindre betydenhet för provinserna än
Carlstad, hafva bibanor tvingat sig fram. Så har tillkommit Al
westad-Wexiö-banan,
Hessleholm-Cbristianstad-banan, HerljungaWenersborgs-banan
och nu är fråga om Moholm-Mariestads-banan.
Det kan således tagas för afgjordt, att med den nordligare sträckningen
af stambanan i Wermland följer, icke allenast en bibana
till bergslagen, utan ock en bibana till Carlstad, och att genom
antagandet af denna sträckning, staten äfven tager på hand .att
lemna understöd till byggandet af bibanorna. Trenne banor
kunna visserligen vara för provinsen fördelaktigare än en; men
skall Staten ikläda sig de dermed förenade uppofiringarne? Detta
är frågan. Inkomsterna skulle blifva så betydliga, att uppoffringarna
blefvo inga, påstår man. Staten behöfde endast träda
emellan med sin kredit. Utgifterna äro dock här det vissa,
inkomsterna kunna vara mera osäkra, men äfven om så icke
vore, är tidpunkten för att utsträcka Statens kredit eller gifna
löfte derom icke lycklig. Man är nu troligen allmänt öfverens
om att Statens kredit tills vidare icke bör anlitas, åtminstone
utom landet, och äfven då förhållandena en gång i detta afseende
blifva fördelaktigare, kan det med skäl ifrågasättas, om utländska
lån böra användas i samma utsträckning, som hittills,
och om icke bibanor måste mera eftersättas för stambanorna,
hvilkas fullbordande ännu krälver ofantliga summor. Att under
sådana förhållanden välja en bansträekning, som föranleder
till, ja, innehåller löfte om en flera millioners större utgift, må
val väcka tveksamhet bos den betänksamme. Då härtill kommer
ätt förespeglingarna om att norra banan, genom att upptaga
trafiken vid Degefors, skulle, äfven utan bibanor, återgällda
sin högre anlängningskostnad, blifvit så allvarligen bestridde, att
de, minst sagdt, måste anses problematiska, då den mindre dyra
Deu 14 Mars e. m.
329
södra banan äfven för bergslagen, och detta har icke blifvit
bestridt, medför gagn, ehuru icke i samma mån som den norra,
och då slutligen den södra banan, hvad man än må säga, icke
utesluter möjligheten af bibanor, om sådana framdeles skulle
befinnas fördelaktiga, så synes det mig att Utsk:t haft ganska
goda skäl att tillstyrka en bansträckning, som så ofta allt intill
sednare tider blifvit af vederbörande myndigheter förordad och
nu, likasom förut, af K. M:t föreslagen.
Mycket vore visserligen att ytterligare tillägga, men då jag
icke har något egentligen nytt att säga, och icke längre vill
upptaga K. o. Ad:ns tid, så inskränker jag mig till att anhålla
om propos. å bifall till Utskrts Betänk, i denna punkt, med
den förändring, att i stället för 500,000 rdr, 1,500,000 rdr må
för arbetena anvisas, deraf 500,000 rdr att utgå under innevarande,
och resten under nästkommande år.
Hr Linroth, Carl Johan Gustaf: I likhet med den siste
värde talaren anmälde jag mig under förrmns plenum. Kl. är dock
nu, då jag för ordet, 10 på qvällen, och K .o. Adin kan med skäl
redan vara uttröttad af detta förfärliga jernvägsarbete!. Jag skall
derföre icke bli vidlyftig,* och icke yttra mig öfver alla dessa punkter,
som jag antecknat här i min annotationsbok, utan skall jag
inskränka mig till att säga några ord i blott ett par fall, som
jag ej funnit nog kraftigt framhållna under denna diskussion.
I afseende på anläggandet af jernvägar, har jag redan då K. M:ts
Propos. remitterades, fästat uppmärksamheten derpå att jernvägar
byggas för menniskor och icke för materien. Mina Hrr!
man kan ju icke neka att Carlstad är en vigtig punkt, som har
mycken rörelse. Jag är visst icke svag för siffror, men jag kan
icke underlåta att för Hrrme framhålla en officiell siffer-uppgilt,
rörande persontrafiken på Statens alla post-diligens-linier, införd
i Post- och lnrikes-tidningar för den 20 Oktober 1864. I denna
uppgift finnes trenne kolumner, en för disponibla platser, en för
försålde platser, och en som i procent upptager huru många
af de befintliga platserna blifvit upptagna, men jag vill nu ej
besvära R. o. Ad. med att framhålla mera än förhållandet i
procent-kolumnen.
Stockholm—Upsala
Stockholm—Grislehamn
Upsala—Gelle
Stockholm—Arboga
Westerås—Falun
Södertelje—Arboga
Eskilstuna—Sparreholm
Nyköping—Gnestad
Katrineholm—Linköping
Linköping—Jönköping
Wredstorp—Skeninge
Jönköping—Helsingborg
40 procent.
22 »
50 »
26 »
40 »
11 »
38 »
63 »
45 »
27 »
28
33 »
330
Den 14 Mars e. m
Jönköping—Halmstad
19 procent.
Jönköping—Westervik
31
Helsingborg—Hesleholm
22
»
Kristianstad—Ystad
31
Malmö—Ystad
48
»
Kristianstad—Carlskrona
61
Carlskrona-—Kalmar
22
»
Linköping—Kalmar
28
»
Uddevalla-—Wårgårda
27
Borås—Ulricehamn
22
Lidköping—Hjo
45
»
Göteborg—Wenersborg
30
Göteborg—Helsingborg
61
W
Helsingborg—Lund
Men, Mina Hrr!
36
»
emellan Finnerödja—Carlstad
80 procent.
Carlstad—Arvika
39
/)
Wenersborg—Carlstad
26
»
Nyköping—Eskilstuna
29
»
Jönköping—Mullsjö
77
Jönköping—Elmhult
37
»
Jönköping—Alfvestad
68
»
Jönköping—Lamhult
88
))
Wexiö—Alfvestad
52
»
Det är således blott en diligens-linie, Jönköping—Lamhult,
sorn liar större persontrafik, än den Iräri Finnerödja till Carlsstad,
men linien Jönköping—Lamhult får ej upptagas i jemförefsen,
såsom en tillfällig förenings-linie emellan tvenne punkter
pä den södra stambanan innan den blef färdig, och häraf måtte
(fet vara klart och tydligt, att nordvestra stambanan bör, «par
preference», dragas öfver Carlstad, der alla förhållanden visa att
den största rörelsen i Wermland är koncentrerad, och denna
rörelse är så stor, att ingen Svensk stad inne i landet kan uppvisa
en dylik.
Alla de, som talat för Norums-banan, hafva endast beaktat
en enda princip i afseende på den nordvestra stambanans verkan
inom Wermland, nemi. den nytta banan kan åstadkomma för
bruks- och bergs-rörelsen; då likväl denna bana kan omhulda
fyra högst vigtiga principer, nemi.: persontrafiken, jordbruksintresset,
bergsmannarörelsen, genom bibanan till Ölme, och slutligen
den, förutan hvilken denna bana säkerligen aldrig kommit
i fråga, att vara en föreningslänk emellan de båda brödrafolken.
Häraf finner man att då den norra sträckningen endast uppfyller
ett ändamål, men den södra deremot fyra, så är denna sednare
ovilkorligen den rätta.
Som tiden nu är långt framskriden, slutar jag, och anhåller
om bifall till det af Utsk:t framställda förslag i afseende pä rigtningen.
Hvad deremot sjelfva anslagssumman beträffar, så förenar
jag mig med hvad Frih. Klinckowström yrkat i siri reservation,
eller att R. St:r skulle anslå 1,500,000 rdr till nord
-
Den 14 Mars e. m.
331
vestra stambanan, och anhåller att Hr Gr. o. Landtm, derå ville
framställa propos.
Hr Uggla, Carl Gustaf: .lag skall vara mycket kort.
En värd talare på bänken midt emot har yttrat att han ansåg
sig lycklig, emedan han icke var Wermländning, och således fullt
opartisk i denna fråga. Jag deremot, jag skattar mig lycklig
att, ehuru jag är Wermländning, och ehuru jag är delegare i
det storsta bruk i Wermland, liggande invid den norra banan,
så röstar jag ändå lör den södra sträckningen, emedan jag anser
den vara nyttigare för Staten, och lika nyttig för provinsen
som den norra.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Fleetwood: Jag beder få bemöta några invändningar,
som Gr. Sparre och flere gjort. Han har anfört, jlt
Wermland har naturliga tillfyllestgörande bibanor i sina vattendrag;
deremot vill jag anmärka att dessa 6 månader af året äro
tillfrusna och dessutom, då de äro farbara, äro besvärade af en
mängd vattenfall, hvilka förorsaka omlastningar, som på trävaror
hafva ett högst menligt inflytande.
Vidare har han sagt, att han »tror», om södra linien antages,
att snart nog en bibana anlägges från Filipstad till Grafva
kyrka, men det är icke gifvet, att terrainen medgifver detta.
Han har äfven sagt, att person-trafiken utgör den vigtigaste
inkomst-källan våra jernvägar hafva att förvänta. Jag tror att
der så är förhållandet, kommer det deraf, att jernvägarne icke
blifvit anlagda, der godstrafiken är i behof af ökade kommunikationsmedel.
Men att så icke är förhållandet, tror jag mig
kunna bevisa med Faiu-Gefle-vägen, der vid Korsnäs station
1864, af öfver 700,000 rdr inkomst, endast omkring 30,000 rdr
erhållits af passagerare, och Falu station visar äfven, att godstrafiken
lemnar större inkomst än persontrafiken. J)å jernvägsstyrelsen
förordat den norra linien, har det säkert skett efter
grundligt öfvervägande af den större trafik i allmänhet, och den
större inkomst för Statens stambanor, som derigenom kan vinnas
till fördel både för landet och provinsen Wermland, och
jag är säker på, att denna beräkning icke skall slå felt.
Gr. Sparre har derjemte anlört, att man icke bör bygga jernbanor
för att gifva vestra Wermlands skogar ett högt värde.
Detta är icke ändamålet med norra banan, men en fördel, som
kan vinnas jemte det egentliga ändamålet med denna jernväg,
nemi. en närmare förening med Norge.
Af flera talare är Jramställdt, att en bibana från Filipstad
till södra linien vid Olme skulle tillfredsställa alla intressen i
Wermland, men denna sats är ohållbar, derföre att en sådan
bana icke skulle komma de egentliga skogs- och bergsdistrikten,
som ligga nordligare än Filipstad-Norums-linien, i någon mån
till godo.
332
Den 14 Mars e. m.
Statsrådet Lagerstråle iiar beräknat den demarkationslinie
i Wermland, hvarifrån alla effekter, som ligga vester om denna
linie, skulle gå till Christiania, och vill finna Christinehamn vara
denna punkt, såsom liggande ungefär midt emellan Christiania och
Göteborg, men jag vill anmärka, att denna linie ej infaller midt
emellan nämnde ändpunkter, ty, som vi veta, är trafik-taxan
relativt billigare för effekter, som fraktas längre väg. Man har
anfört som något olyckligt för vår jernvägstrafik, att plankor
från Charlottenberg nu gå på jernväg till Christiania. Jag kan
ej finna detta, ty om de skulle gått tili Göteborg, så hade de
troligtvis dit fraktats den förr vanliga sjövägen med 3 å 4 omlastningar.
Jag tror visserligen, att effekter vester om Clarelfven
komma till en del att gå till Christiania, men det sker säkert
icke utan att säljarne deraf hafva fördel, och på så sätt
äfven landet. Jag tror ej, att man, genom att lägga jernvägen,
så att trafiken minst möjligen kan gå till Norge, vinner något
godt för provinsen Wermland eiler landet. Det är en vigtig
omständighet, om norra linien antages, att en fri konkurrens uppstår
emellan Göteborg och Christiania, emellan jernvägstrafiken
och Wenerstrafiken, emellan Trollhätte kanal och jernvägen, i
högsta grad välgörande för ali industri i Wermland. Ar det
rätt att afsäga sig dessa fördelar genom södra liniens antagande?
Icke tror jag att der två kommunikations-linier finnas i närheten
af hvarandra, såsom jernväg och sjökommunikation till Göteborg,
en af dessa skall upptaga all trafik, men jag tror, det
är en fördel för landet och den enskildte att tvenne sådana finnas,
och att de komma i konkurrens med hvarandra, och jag
tror, att båda dessa kommunikations-linier skola flitigt begagnas.
Man har sagt, att i strategiskt hänseende södra linien skulle
vara fördelaktigare än den norra. Jag kan icke bedöma detta,
men vill blott upprepa hvad en klok man sade, då fråga var
om jernvägens sträckning öster eller vester om Sigtuna-fjärden:
»Strategiska fördelar böra tagas i betraktande, der de icke stå
i strid emot ekonomiska fördelar för landet, emedan i de liesta
fall de förra endast undantagsvis kunna tillgodogöras, hvaremot
de sednare dagligen komma landet och trafiken till godo.
En talare har anmärkt, att den uppgifna trafiken af kol till bergslagen
och malmer till vestra Wermland ej är tänkbar och ej kan
kalkyleras. Jag har med specifika förteckningar visat i Stats-Utsk:t,
att jag årligen köper 800 å 1000 stigar kol från Fryksdalen, Kihl,
Ullerud och Nyed (och jag kan försäkra, att det är många mer än
jag i bergslagen, som köpa kol från samma trakter), under det
att malmer i samma direktion föras från bergslagen till Kärnäshvttan
i Nyed och andra hyttor vester ut från Filipstad, hvilket
bevisar, att en sådan vexeltransport af kol och malm redan existerar,
och helt säkert skall utsträckas betydligt längre, om norra
linien antages och Filipstad-Norums-banan kommer till stånd.
Frih. Klinckowström har sagt, att södra linien gör det möjligt
för vestra Wermlands skogsegare att skicka sina kol till
Christinehamn och derifrån på sjöväg till bergslagen. Dervid
Den 14 Mars e. m.
333
har den värde talaren gjort sig skyldig till ett stort misstag, ty
för det första går inte sjökommunikation från bergslagen ner till
Christinehamn, utan är förenad med denna plats genom Sjöändans
jernväg, nära 1 mil lång, och för det andra är denna jernväg
icke af samma spårvidd som Statens stambanor.
Frih. Klinckowström har äfven yttrat, att alla auktoriteter,
som undersökt den nordvestra stambanans rigtning, hafva uttalat
sig för Caristads-linien. Detta var sannt till 1858, då man
först började tänka på den norra linien, men sedan hafva förhållandena
ändrat sig. Frih. Klinckowström har likaledes yttrat,
att om norra linien antages, så måste en bibana anläggas från
Carlstad till Harsäter, som skulle kosta 3 å 4 millioner. Detta
är ett stort misstag af ordföranden i Stats-Utsk:ts riksgäldsafdelning
i denna fråga. Jag vill upplysa, att, om norra vägen
väljes, den icke berör Harsäter, utan är det Caristads-linien, som
skär Fryken vid Harsäter.
Genom antagande af södra linien ålägger R. St:r Wermlands
bergs- och skogsbruk en högst betydlig tull till Christinehamn, Carlstad
och Seffle kanal, i lorm af våg-afgifter, stadsandelar, hamn- och
kanalumgälder samt provisioner, under en tid då Regeringen och
R. St:r ingå handelstraktater och nedsätta tullar, för att upphjelpa
industrien inom landet. Gr. Sparre har yttrat att vid
stambanors anläggning bör man ej taga i betraktande de bibanor,
som möjligen kunna komma i fråga. Detta yttrande har
blifvit fullständigt vederlagdt af Kapten Nordenfeldt, och jag upptager
det derför endast för att nämna, att alla ingeniörer anse
Norum såsom den rätta anslutningspunkten för en bibana från
Filipstad.
Att jernvägen bör dragas åt Carlstad, derför att Carlstad
är residensstad m. rn., kan jag ej gilla. Vi hafva liera residensstäder,
som ej hafva jernväg. Blir det fråga om en bibana till
Carlstad från norra linien, skulle jag gerna understödja den så
mycket jag förmår. Att draga jernvägen södra linien för jordbrukets
upphjelpande, finner jag ej rätt, om derför bergsbrukets
intressen skola åsidosättas, då bergsbruket lika väl som jordbruket
är en vigtig näringsgren för landet.
Då tiden nu var långt framskriden och 11 ledamöter anmält
sig för att i ämnet vidare sig yttra, hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade uppskjuta öfverläggningens
fortsättning till morgondagens plenum samt åtskiljas; hvilket
bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
334
Den 15 Mars.
Thorsriagen den 15 Mars 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 24 sistl. Februari.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 54, i
ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om anslag till jernvägsbyggnader
och till rörelsemateriel å redan anlagda stambanor.
2:dra punkten.
Frih. Hamilton, Hugo: Den fråga, som i går så ifrigt
diskuterades, har nu kommit i en temmeligen ovanlig ställning.
Genom Med-Ståndens olikartade beslut hafva tre särskilda åsigter
gjort sig gällande, och det är således afgjordt, att frågans slutliga
öde kommer att afgöras i Förstärkt Stats-Utsk. Man kan
således tycka, att diskussionen i det Högh Ståndet, som nu som
vanligt kommer sednare än de andras, borde hafva förlorat intresse,
och, att döma af de närv:de ledamöternas fåtalighet, vill
det äfven synas som om en sådan åsigt verkligen gjort sig gällande.
Men fastän man med afseende å Riks-Ståndens hållning i
denna fråga nästan skulle kunna tillämpa ordspråket tot capita,
tot sensus, förefaller det mig dock, att det Stånd, som städse
kallats och detta med rätta, det första Ståndet och som så till
sägandes utgör representationens caput, bör, utan hänseende till
hvad inom de andra förefallit, uttala äfven sin sensus. Detta
så mycket mera som man har utsigt, att detta Stånds beslut
kan utfalla i öfverensstämmelse med något af de öfriga Ståndens
och föranleda till en inbjudning, som möjligen kunde blifva antagen
af ett tredje Stånd och således kunde förekomma nödvändigheten
att lösa frågan genom votering i Förstärkt Stats-Utsk.
Af denna anledning anhåller jag att under en kort stund
få taga R. o. Ad:ns uppmärksamhet i anspråk, då jag går att
uttala de åsigter jag i denna fråga hyser.
Det är svårt för oss, som icke tillräckligt känna lokalför
hållandena
inom Wermland, att med full säkerhet fatta ett beslut
med ledning af de massor af siffror, som både nu och under
den närmaste förflutna tiden, i tal och skrift, blifvit anförda i
denna sak. På detta rum hafva de mot hvarandra mest stridande
uppgifter blifvit lemnade, och, icke nog dermed, hafva
Den 15 Mars.
335
under debattens lopp, nästan i en ständig ordningsföljd, talare
efter talare uppträdt lör att jäfva den närmast föregåendes omdöme
och uppgifter. (Juder sådana förhållanden återstår för
oss, opartiske män, som endast kunna afse gagnet för det allmänna,
nödvändigheten af att söka för oss uppställa vissa allmänna
satser, användbara för alla tillämpliga förhållanden och
således icke till den grad beroende på den större eller mindre
siffran som andra partikularfrågor.
Den första allmänna sats jag för mig då uppställt är den,
att det i ekonomiskt afseende måste vara nyttigt att en jernbana
på ömse sidor är omgifvén af bebyggd ort, synnerligast
om denna ort har en idog och driftig befolkning, om hvilken
man kan hoppas, att den icke blott eger förmåga att vidmakthålla
redan befintlig rörelse, utan jemväl kraft att alltmera framkalla
ny rörelse: Se vi till hurudana förhållandena i detta af
seende
visa sig vid de föreslagna jernvägssträckorna, finna vi,
att den norra sträckningen otvifvelaktig! är af sådan beskaffenhet.
Befolkningen utmed den norra linien är företrädesvis bergsbruks-
och industri-idkande; utmed den södra deremot åkerbruksidkande.
Nu har visserligen den söderut boende befolkningen
icke samma gagn af en bana, förlagd i nordlig rigtning,
som af en bana sträckande sig mera söderut, men erfarenheten
har visat, att jernbana i allmänhet föga begagnas för utförande
af åkerbruksprodukter, der tillfälle är att på annat sätt (öra
dem till afsättningsorten I Orebro län, hvarest jag särskildt
känner förhållandena, i Stockholmstrakten o. s. v. tycker man,
att det icke lönar sig att för dessa varor på kortare sträckor
begagna jernbanan. Dels har man vattenlägenhet, dels tycker
man att, då man i allt läll har dragare, kan man gerna använda
dem och på så sätt förtjena något samt undvika en kontant
utgift. Af sådan anledning antager jag att den södra linien icke^
skulle blifva mycket trafikerad med gods, och svaret på min
första sats utfaller således till förmån för den norra linien, enär
jag tror att denna äfven kommer att gagna de söderut belägna
trakterna. Dertill vill jag lägga, att hvarje jernväg, som berör
en bergslag eller ett starkt industriidkande område, alltid måste
gifva en större inkomst än en jernbana, som går till eller genom
ett åkerbruksdistrikt. Detta har bekräftat sig öfver allt utomlands
och äfven har i landet. Särskildt har jag att i detta afseende
åberopa erfarenheten från jernbanorna i Örebro län, Köping-Hults
eller egentligen Örebro-Arbogas och Nora-Ervallas.
Den sednare är endast 1^ mil lång och vid dess anläggning beräknades
hela godstrafiken till högst 50,000 skepp, pr år. Detta
ansågs t. o. m. vara en ganska sangvinisk beräkning. Nåväl,
resultatet har blifvit, att trafiken ständigt ökats och detta vida
utöfver de största förväntningar, så att, då år 1858 passagerarnes
antal utgjorde 16,513 och befordringen af gods uppgick till
438,056 centner, och år 1862 20,559 passagerare och 627,022
centner gods, befordrades år 1865 24,456 passagerare och
1,059,684 centner gods. Förstnämnda år hade trafikinkomsten
336
Dea 15 Mars.
utgjort 25,964 rdr och 1865 belöpte den sig till 51,156 rdr.
Byggnadskapitalet utgjorde 720,000 rdr, 1865 års behållna afkastning
38,000 rdr, således öfver 5 proc. derå, oaktadt det
andra bolaget genom kontrakt betingat sig 40 proc. för den rörliga
materielen. Trafiken på den 5 mil långa Arboga-Orebrojernbanan
har deremot, sedan den egentliga Nora-Ervalla-trafiken
derifrån afdrages, under år 1865 utgjort endast 35,765 personer
och 619,150 centner gods. Detta bestyrker min åsigt, att en
jernbana, som berör ett större industri-distrikt, har bättre utsigter
för en stor trafik, än en jernbana, som berör endast åkerbruks-dislrikter.
Huruvida den trafik, som för den norra sträckningen är
att påräkna, skall blifva tillräckligt stor för att betacka den ökade
kostnaden, är något som jag har svårt att med siffror bevisa.
Det har emellertid försökts af flera värde talare, och anktoriteter
hafva i sådant afseende blifvit åberopade. Väl har häremot invändts,
att det endast vore suppositioner, som dessa byggt sina
kalkyler uppå, men jag hemställer, om icke alla beräkningar i
sådana fall måste hvila på suppositioner, utgående från den förutsättning
att icke ofall skola inträffa, att icke trafiken, såsom för
närvtde är händelsen, skall hämmas af snömassor etc. etc.
När nu, med undantag af den högsta, alla auktoriteter, som
hafva verklig och på praktisk erfarenhet grundad insigt, enhälligt
tillstyrkt den norra sträckningen, måste detta hafva en kraftig
inverkan på oss, som icke specielt känna orten. Men — kan
man säga — hvarför har då icke Regeringen lyssnat till dessa
auktoriteter? Jag kan derpå icke lemna något svar, men månne
icke den förklaring är antaglig, att Regeringen, när den anbefallt
undersökningars anställande, låtit verkställa dessa med hufvudsakligt
afseende å möjligheten att med minsta kostnad bringa
en jernbana till stånd, men icke med särskild beräkning öfver
utsigten till trafik derå.
Den af styrelsen för Statens jernvägstrafik på Stats-Utsk:ts
begäran afgifna förklaring har man velat jäfva, men jag får bekänna,
att jag sätter den största tillit tili de af en ansvarig embetsman
upprepade gånger afgifna utlåtanden att, enligt gjorda
beräkningar och på grund af ämnad nedsättning i trafikafgifterna,
den norra sträckningen skulle komma att bära sig. Jag vill
upptaga det af tvenne talare gjorda inkast, att en nedsättning
i trafikafgifterna icke skulle framkalla en större rörelse, emedan
det, åtminstone här i landet, skulle hafva visat sig, att persontrafiken
vore af större betydenhet än godstrafiken. Att sistnämnda
förhållande hittills egt sin rigtighet, vill jag icke bestrida,
men detta har kommit sig deraf, att för persontrafiken funnits
en tillräcklig materiel, under det att t. o. m. tillräckligt antal
godsvagnar saknats för den redan befintliga godstrafiken, —
hvarom den, som det vill, kan inhemta upplysning vid nästan alla
större stationer. Till följd af denna brist på materiel har det
för trafikstyrelsen varit omöjjigt att nedsätta frakterna, icke derföre,
att det icke skulle hafva burit sig, utan derföre, att man
visste
Den 15 Mars.
337
visste att för sådan händelse skulle tillströmma en sådan myckenhet
gods, att det icke kunde utföras på banan. På grund
af detta menliga förhållande har godsrörelsen icke kunnat nå
någon synnerlig utveckling; men att den, sedan tillräcklig materiel
blifvit anskaffad, skall vinna en ofantlig tillväxt, är klart,
då man besinnar, att vårt land hufvudsakligen frambringar tunga
varor, hvilka måste gifva betydligt större trafikinkomst än de
fina, som icke väga mycket. Jern, malm, trävaror, ja granit
m. m. äro varor, af hvilka en högst betydlig inkomst kan beredas,
sedan dels materielen blifvit tillräcklig för deras befordrande,
dels trafiktaxorna blifvit behörigen nedsatta.
Jag tror derföre också, att derefter trävaror skulle komma
att från Degefors fraktas till Göteborg pr jernväg, hellre än sjöledes,
ty det torde blifva svårt för kanalbolaget att nedsätta
slussafgifterna så betydligt att, när man beräknar fördelen att
få varan oskadad till destinationsorten, det skulle löna sig att
sända trävarorna sjöledes. Att Uddevalla-Wenersborgs-banan
komme att nedsätta sina taxor för att draga till sig hela Wenernstrafiken,
är antagligt, men då det kostar högst betydligt att omlasta
de skrymmande trävarorna, förmodar jag att Statens jernbanor
komma alt ändå besörja denna trafik. Huruvida så äfven
kommer alt blifva händelsen med jern, kan jag icke säga; men
jag tror att så skall ske och i allt fall betviflar jag icke att ju
rörelsen kommer alt, genom den massa produkter som i öfrigt
finnes i orten, stiga så betydligt, att den ökade trafikinkomsten
kommer att gifva full ränta på den förökade anläggningskostnaden.
Man har anmärkt, att en stor del af den Wermländska trafiken
komme att dragas till Norge, till men för våra egna jernvägars
inkomst och till men för våra handlande. Men om också
någon del af trafiken skulle komma att söka sig väg öfver Norge,
torde olägenheten deraf vida öfvervägas af den stora fördel såväl
industriidkarne som landet i sin helhet komma att skörda deraf,
att rörelsen växer genom beredandet af tillfälle att utföra produkterna.
Häraf torde en så betydlig vinst vara att förvänta,
att denna anmärkning bör förtjena endast ett ganska ringa afseende.
Vidare har man beskärmat sig öfver att Wermland skulle
komma att hemta förlag från Norge. Jag hemställer om icke
Hrr possessionater i Skåne stundom taga förlag i Danmark och
om de icke deraf finna sig väll
Den talare, som gjort dessa anmärkningar, har förordat en
sträng sparsamhet och förklarat, att om äfven den norra vägen
hade företräden framför den södra, borde man dock välja den
södra, såsom den der kostade minst. Det torde emellertid vara
klart, att det kan vara en mycket bättre affär att använda ett
stort kapital för ett företag, som ger en stor afkastning, än ett
mindro kapital för ett företag, som ger ringa afkastning, och att
det således hufvudsakligen ankommer på afkastningen huruvida
penningar blifvit väl eller illa använda.
H. lil. 22
338
Dea 15 Mars.
Jag instämmer med dem —- och deribland den högt aktade
Ordföranden i Riksg.-Kont. — som anse, att under en lång tid
all skuldsättning bör undvikas, så vida icke den erfordras för
landets försvar, ty då måste alla principer vika, och alt det
således är bättre att man bygger långsamt, an att man, för att
forcera jernvägsbyggnaderna, ytterligare skuldsätter Staten. Jag
finner det icke underligt, om våra papper endast med svårighet
finna åtgång på den utländska marknaden, ehuru Fullmäktige i
Riksg.-Kont., i min tanke, visst icke skött affärerna illa, fastän
de icke kunnat till fullo uppfatta huru hastigt kapitalanvändningen
under de sednare år-tiondena vuxit utomlands; men då räntan
blifvit högst betydligt uppjagad och detta ännu mera måste blifva
händelsen till följd af kapitalsökandet i och för de Turkiska och
Ostindiska jernvägsföretagen, blir det för oss, som icke kunna
erbjuda så hög ränta, säkerligen under en längre tid omöjligt
att erhålla lån på drägliga vilkor. Jag tror också att sådant
icke erfordras, ty med den höjd, Statens inkomster numera
uppnått, bör det blifva möjligt, att årligen använda minst 3 millioner
af inkomsterna till jernvägsbyggnader.
I afseende å lånebidrag till bibanor, vill jag anmärka, att,
i min tanke, Staten icke kan bättre använda penningar än genom
lemnande af lån åt solida bolag af industriidkare, som förenat
sig om att bygga bibanor. Det är nemi. den största utsigt att
jernvägen skall vara klokt kalkylerad, nar det gäller delegarnes
eget skinn, och dessa äro särskildt intresserade af att så mycket
som möjligt öka rörelsen på deras bana. Staten vinner dessutom
högst betydligt genom den förökade rörelse på statsbanorna,
som blifver en följd af den trafik, som tillföres dem från bibanor,
hvilka med skäl blifvit kallade »matare» till stambanorna.
Mycket kunde vara att tillägga, men jag vill icke längre
upptaga R. o. Ad:ns tid.
Jag älskar varmt den Wermländska befolkningen, synnerligast
den som bor i provinsens norra del — af en värd talare
benämnd ödemark, men der dock finnes en befolkning af mera
än 200,000 personer. Denna befolkning har under ett hårdt
klimat, med en föga fruktbar mark och skogar fyllda af snö,
dock icke alltid till följd af de omtalade snöstormarne, som rasa
värst på slättbyggden, genom hårdt arbete tillkämpat sig en industri,
större än inom någon annan del af vårt land. Jag önskar
den all framgång samt att den måtte få uppfyldt sitt billiga
anspråk på hjelp i sin handtering.
Jag röstar för bifall till Riksgälds-afdelningens förslag.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Det är naturligt, att ett i många
hänsenden för alla samhällsklasser vigtigt ämne skall ega ökadt
intresse för den, som under en längre tidsföljd egnat sin verksamhet
åt detsamma tillhörande frågors utredande. Det är af
sådan anledning jag finner mig föranlåten att en stund taga R.
o. Ad:ns uppmärksamhet i anspråk, synnerligast som frågan nu
Den 15 Man
339
rör en ort, der jag tillbragt ruin ungdom. Jag kan emellertid
desto mera opartiskt yttra mig om jernbansträckningen i Wermland,
som jag icke der eger någon egendom eller eljest några
relationer, som kunna göra mig benägen att af enskildt intresse
företrädesvis gynna den ena eller andra sträckningen.
Under den långvariga debatten hafva satser blifvit framställda,
hvilka förefallit mig ganska besynnerliga och stridande
mot de åsigter, som vid föregående riksdagar gjort sig gällande.
Så t. ex. har man sagt, att en stambana bör ovilkorlen ledas
kortaste vägen mellan de slutpunkter, den är afsedd att sammanbinda.
Detta är en princip, som vid anläggandet af svenska
stambanorna ingalunda blifvit uteslutande tagen i betraktande,
ty man har hittills endast afsett, att dessa banor skulle
utgöra grundlinierna i Sveriges jernbansystem samt att från
dessa hufvudsträckningar skulle utgrena sig andra hanor till de
trakter, der industrien det påkallade. Det har förvånat mig,
att bibanor nu funnit motstånd från en person, som mera än
någon annan arbetat för sådana banors anläggande, samt äfven
lyckats att för den sednast af honom förordade bibana erhålla
större statsbidrag än lör någon annan sådan bana blifvit beviljadt.
Den fråga, som nu föreligger, berör visserligen i närmaste
hand Wermlands lokala intressen, men den berör derjemte ett
för hela landet gemensamt kommunikationsintresse. Skulle R.
St:r besluta anläggandet af en kustbana eller strandväg vid Wenerns
norra sida, befarar jag att jernvägssystemet genom Wermland
blifver för en lång framtid förryckt.
Det har blifvit uppgifvet, att passageraretrafiken vore det
hufvudsakligaste föremålet för rörelsen på våra jernbanor. Detta
påstående torde knappast förtjena att bemötas, men jag ber att
få fästa uppmärksamheten derpå, att passageraretrafiken på en
stor del af våra stambanor redan uppnått det maximum, hvaröfver
den svårligen förr än efter längre tid torde höja sig, under
det att godstrafiken varit och lofvar att fortfara i jemnt
stigande. Af Trafikstyrelsens statistiska uppgifter visar det sig,
att under det passageraretrafiken under år 1864 ökats med icke
fullt 30,000 passagerare, hade under samma år godstrafiken Ökats
med 1,270,000 centner och under år 1865 med 1,429,000.
Hurudant förhållandet mellan inkomsten genom gods- och passageraretrafiken
varit under år 1865, kan jag icke nu bestämdt
uppgifva, men bruttoinkomsten af statsbanorna, som år 1864 utgjorde
3,462,000 rdr, belöpte sig år 1865 till 4,476,000 rdr,
och denna tillökning af mera än en million uti inkomsten af
statsbanorna måste hufvudsakligen tillskrifvas förökad godstrafik,
enär, som jag redan nämnt, passageraretrafiken vunnit endast
ringa tillväxt.
Man behöfver icke grunda sitt omdöme allenast på suppositioner,
ty erfarenheten har redan bekräftat, att åkerbrukets
alster, i jemförelse med skogs- och bergsprodukterna, gifva en
relativt obetydlig sysselsättning åt jernbankommunikationerna.
340
Den 15 Mars.
Exempelvis vill jag nämna, att då under år 1865 trafikinkomsten
vid Laxå och Floda, de enda stationer, i hvilkas närhet
bergverk finnas, utgjorde vid den förstnämnda stationen 100,000
rdr samt vid den sednare flerdubbelt så stort belopp sorn vid
de närmast liggande stationerna, uppgick 1864 års trafikinkomst
vid Björnlunda station, belägen i en af de bördigaste trakter af
Södermanland, endast till 7,600 rdr. Huru jemförelsevis obe'
tydlig persontrafiken på Wermlandsbanan i närheten af. Carlstad
skulle blifva, visar sig deraf, att, vid den närmast Orebro
inom en vida mera befolkad och odlad landsbygd belägna stationen
Mosås, persontrafiken år 1864 lemnat en inkomst af endast
2,900 Rdr. Jag vill icke trötta R. o. Ad. med anförande
af flera sifTror; men jag anser mig dock böra tillägga att, enligt
en officiel uppgift, som jag nyligen erhållit, statens jernbanor
under sistlidna år lemnat en behållen eller nettoinkomst af
2t90 proc. utaf anläggningskapitalet, — en behållning af rörelsen,
hvilken under närvarande förhållanden måste betraktas såsom
ett särdeles vackert resultat, helst då, såsom den siste värde
talaren nämnt, materielen för godstrafiken under sagde år varit
särdeles otillräcklig samt dessutom bibanor ännu endast till ett
ganska ringa antal förefinnas och stambanorna sål. icke från
dem kunnat erhålla någon betydande tillförsel.
Det förefaller mig obestridligt, att den norra sträckningen
måste komma att gifva en vida större inkomst än den södra,
hvars lokaltrafik, i min tanke, icke skulle komma att ens betala
underhålls- och driftskostnaden. Man må icke säga, att
det endast är bruksegareintresset som uttalar sig för den norra
sträckningen, ty det är i första rummet afseendet å det allmännas
mångfaldiga fördelar af en utaf landets lokala förhållanden
högt påkallad transportled, som talar för denna bana. Det har
invändts att erbjudandet af kostnadsfri mark för jernvägsanläggningen
varit något allmännare vid det södra alternativet än
vid det norra. Härvid ber jag likväl att få erinra, att orsaken
hvarföre sådana anbud icke varit frikostigare inom bruks- och
bergslagsorterna troligen varit den, att man ansåg denna sak eller
frågan om expropriationskostnadens belopp icke komma att inverka
på R. St:rs beslut. Hade man kunnat antaga, att denna
bana skulle egt större utsigt till framgång, om kommunerna
mera allmänt erbjudit sig att sjelfva bekosta expropriationen,
är jag öfvertygad, att de utan ersättningsanspråk gerna lemnat
all den mark som erfordrats.
I afseende å den blifvande trafikinkomsten torde jag få
erinra, att om Persbergs bergslag icke, såsom nu är händelsen,
vore inskränkt till att kunna utföra malm endast under vissa
månader af året, utan kunde göra det när som helst, skulle
helt säkert grufbrytningen stiga med många hundratusen centner
och sål. endast från dessa grufvor en högst betydlig trafikinkomst
vara att förvänta. Under diskussionen har .visserligen
flera gånger omnämnts möjligheten af en bibana till Olme, men
häremot förekommer, att genom denna bibana icke den ut
-
Den 15 Man
341
fartsväg åt vester, som jag anser vara ovilkorligen nödvändig
för bergsbrukets höjande inom Wermlands medlersta och vestliga
delar, skulle beredas, och dessutom skulle denna bibana
blifva så föga vinstgifvande i förhållande till kostnaderna för dess
anläggning, att man icke kan våga hoppas att ett bolag för utförandet
deraf skulle kunna komma till stånd.
Mycket kunde vara att tillägga, men R. o. Ad. äro säkert
trött af den långvariga diskussionen och jag vill derföre icke
längre upptaga tiden. Jag måste dock ytterligare fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på den stora vigt, som denna fråga eger
icke blott för provinsen Wermland, utan äfven för Statsverket
och dess förmåga att utan allt för stora uppoffringar kunna
verkställa nödiga afbetalningar på de för jernvägsanläggningarnes
verkställande upptagna statslånen.
Jag slutar alltså med att varmt förorda det förslag, som
blifvit framstäldt i Frih. Reck-Friis’ och Hr Leijonanckers m. 11.
reservation, och anser jag mig blott böra tillägga, att genom
bifall till denna reservation uppkommer icke något behof af förhöjning
af den anslagssumma, som vid denna riksdag skulle erfordras
för det af Stats-Utsk:t förordade alternativet. Gerna
skulle jag hafva sett, om större anslag kunnat beviljas, men för
närvarande torde man måhända rättast inskränska sig till minsta
möjliga belopp, hvilket man också kan göra desto hellre,
som inom ett år härefter en ny riksdag sammanträder, hvilken
kan anslå det belopp, som erfordras för jernvägsarbetenas kraftigare
bedrifvande.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Då jag naturligtvis icke
kan hafva den tekniska och lokala kännedom, som erfordras af dem,
som med anspråk på att anses såsom auktoriteter, yttra sig i detta
ämne, förefaller det kanhända vågadt af mig att uppträda. Jag
skall emellertid söka undvika att ingå i de tekniska och lokala
förhållandena och vill hufvudsakligen fästa mig vid de principer,
som af Stats-Utsk:t i dess Betänk, blifvit uttalade.
Stats-Utsk:t har utgått från den åsigt, att det egentligen
vore fråga om, huruvida det för Staten vore fördelaktigast att
anlägga en bana i sydlig eller nordlig rigtning; men Utsk:t synes
dervid hafva inskränkt sig till bedömande af den ganska
underordnade frågan om den inkomst, som Staten af det ena
eller andra alternativet skulle kunna förvänta. Att likväl vid
bedömande af samhällets och Statens gagn af en jernbana uteslutande
fästa sig vid den större eller mindre penningeinkomst,
sorn, enligt probabilitetskalkyler, må kunna påräknas, anser jag
vara en oriktig princip. Jag tror icke att man hittills i Sverige
byggt jernbanor på spekulation och för att erhålla en financiel
vinst. Tvertom föreställer jag mig, att vid våra jernbansföretag
man i främsta rummet afsett fördelen för den allmänna
rörelsen, för afsättningen af landets produkter, för höjandet af
dess industri o. s. v. Från denna synpunkt vill det synas mig
bevist, ja t. o. m. af sjelfva Stats-Utsk:t erkändt, att den nord
-
342
Den 15 Mars
liga rigtningen, såsom förmånligast för jernhandteringen och trävarurörelsen,
bör ega företräde framför den sydliga.
Man har sagt, att Statens inkomster af denna bana äfvensom
gagnet för rörelsen å densamma skulle i väsendtlig mån
blifva beroende deraf, att jemväl bibanor anlades. För min del
anser jag detta icke för det närvarande utgöra föremål för pröfning.
Jag tror, att den norra sträckningen, under alla förhållanden
och äfven om ingen bibana kommer till stånd, skall kraftigt
bidraga till industriens höjande i Wermland, ehuru det för
allt fall borde bli nödvändigt att anlägga en bibana från Filipstad
till Norum. Men då teckningen för en sådan bibana redan
är nära nog full, torde dess anläggning kunna anses såsom ett
afgjordt faktum i samma stund som R. St:r bestämma sig för
den nordliga sträckningen.
För öfrigt mäste, jag bekänna, att då såväl landstinget som
Konungens Befhtde i Wermland äro ense om de öfvervägande
lördelarne af den ifrågasatta norra banan, samt jernbanbvggnadsoch
trafikstyrelserna haft den öppenhet, att, i strid med Regeringens
Propos., uttala sig för denna sträckning, jag för min
del anser mig böra dervid fästa en afgörande vigt.
Jag förmodar, att det hufvudsakligen varit politiska skäl,
som föranledt Regeringen att förorda den södra sträckningen,
samt att det politiska skälet varit det, att man önskat att så
snart som möjligt få en jernbanförbindelse med Christiania. Att
den tidsskilnad af 4—5 minuter, som genom den norra liniens
större längd skulle förorsakas, icke tillerkänts något egentligt
afseende, tager jag för gifvet; men om den politiska vinsten
skulle vara att den södra linien kunde hastigsre blifva färdig,
vill det synas mig, att man dervid icke synnerligen bör fästa
sig, ty hafva vi i öfver 50 år kunnat vara goda grannar och
bröder med Norrmännen, tror jag att någon fara icke finns för
ett förändradt förhållande, äfven om den nordvestra stambanan,
på det den skulle bättre tillgodose Sveriges fördelar, icke
komme att fullbordas så hastigt som möjligen kunde ske, derest
man valde det södra alternativet. Dessutom heror frågan om
skyndsamheten vid utförandet icke ensamt pä R. Shrs beslut om
rigtningen, utan vida mera på beloppet af de anslag, som för
utförandet beviljas.
f parenthes vill jag anmärka, att då de hittills anlagda jernbanorna
löga kunnat gagna jernindustrien, men äfven Wermland
i betydlig mån bidragit till kostnaden för dessa kommunikationsleder,
billigheten tyckes fordra, att den Wertnländska
jernverksindustrien, åtminston-e vid anläggandet af en jernbana
genom sjelfva denna provins, i främsta rummet tillgodoses.
Att kostnaden för den norra linien är något större än för den
södra, är ett faktum, som icke kan bestridas, men i likhet med
många andra talare anser jag denna kostnad vara af relativt
ringa betydenhet.
Jag vill icke förlänga deri redan nog vidlyftiga diskussionen.
Jag kan dock icke underlåta att uttrycka min förvåning deröf
-
Den 15 Mars.
343
ver, att Gr. Sparre, som vid början af denna riksdag, då Hr
Gr:n bekämpade en Kongl. Propos., (ör hvilken hela landet uttalat
de lifligaste sympathier, icke fästat något afseende vid
Regeringens åsigt och förnekat de talrika opinionsyttringarne allt
värde, nu då Hr Gr:n i förevarande fråga omfattat Regeringens
förslag, deruti inrymmt den största vigt och förklarat de derom
från en ringa del af Wermlands befolkning afgifna opinionsyttringar,
så vidt nemligen de uttalat sig för samma förslag, böra
verka afgörande.
Jag tillstyrker bifall till Riksgälds-afdelningens förslag.
Hr Oldevig-, Under diskussionen i förevarande fråga hafva
llere talare teknat Wermland och förhållandena derstädes, hvad
angar näringar, kommunikationer, trafik och mera annat, på
sätt att landet för mig icke varit igenkänligt, men de hafva derigenom
kommit till den slutsats att förorda den norra bansträckningen.
Frih. Fleetwood härmed liflighet beskrifvit bergsoch
brukshandteringarna samt skogsbruket med alla de svårigheter,
som idkarne deraf hafva att bekämpa, och han har äfven
omtalat att stora fördelar skulle medelst nämnde bana samt
bibanan från Filipstad till Norum tillskyndas berörde handteringar,
bergslagen, alla utom den belägna bruk och liela landet.
Jag har deremot icke kunnat se allt i samma ljus som han och
de som stå på hans sida i striden. Det är sannt att genom dessa
banor skulle Frih, Fleetwood och hans meddelegare uti Sälboda
bruk i Jösse härad erhålla en oafbruten och lätt kommunikation
mellan bruket och den dertill hörande hyttan i bergslagen,
och jag har ganska väl insett och aldrig nekat att både Sälboda
och några andra bruk samt bergslagen af samma banor kunna
vinna fördelar; men frågan är, om dessa fördelar skola uppväga
dem, som andra delar af länet, andra innevånare derinom få af
södra banan öfver Carlstad, och jemväl kunna motsvara de större
kostnader för Statan, som blifva förenade med norra banans
anläggning och underhållande. Till denna fråga kommer jag
åter längre fram.
En talare har yttrat att, om Carlstad hade sitt läge vid
Dejefors, vore det slut med striden och banan gick dit. Jag
tror det icke. Man kan väl, såsom jag af ifrarne för norra banan
hört föreslås — flytta Länsresidenset till Dejefors, men man
flyttar icke länets enskilda penningeverk och andra institutioner
samt handeln från det ställe der rörelsen är. Den flyttningen
vore ungefär detsamma som att förlägga Göteborg åter till
Lödöse. Der Göteborg nu ligger, förblefve ändock stad och
rörelse.
En annan talare har frågat, hvad är Carlstad för en punkt,
och han har dervid yttrat sig skämtsamt angående branden,
sorn nyligen öfvergått den staden. Olyckan, hvilken eller hvarest
den träffar, har för mig icke något löjligt och med dessa
få ord om skämtet, lemnar jag det åsido; men jag vill söka
besvara frågan: Hvad är Carlstad för en punkt? Den är det
344
Den 15 Mars.
större samhällets, provinsens föreningspunkt, der länets, dess
innevånares gemensamma angelägenheter alhandlas, der striderna,
som deras olika intressen föranleda, utkämpas och der affärsverksamheten
har sitt mesta arbete. Kan man ej neka att det
större samhället har behof af en sådan föreningspunkt och att
de flesta, om ej alla, af dess i större eiler allmänna angelägenheter
verksamma medlemmar måste ofta infinna sig der, så
nekar man väl ej heller att en lätt kommunikation med den
orten är allmänt gagnelig och har stora fördelar med sig.
Då också på intet ställe i Wermland en större trafik, en
större rörelse är koncentrerad än i Carlstad och då södra banan
löper till stor del genom en bördigare och tätare befolkad
trakt än den norra, har jag kommit till den af mig förliden
gårdag uttalade öfvertygelse, att nordvestra stambanans dragande
från Christinehamn öfver Carlstad skall blifva af större
och allmännare gagn för länet, än banans förläggande i deri nordligare
rigtningen; och Landstings-komitéens egna uppgifter och
beräkningar gifva mig stöd för denna öfvertygelse och för omdömet
att de fördelar, som bergslagen och vissa bruk möjligtvis
kunna vinna genom anläggning af norra banan tillika med
bibanan mellan Filipstad och Norum, icke uppväga det allmännare
gagn, som med södra banan beredes länet, och icke heller
motsvara de större kostnader, som Staten skulle få på norra
banan nedlägga.
Jag anser mig böra upplysa, att de, sorn egentligen vänta
sig fördelar af norra banan, hafva hvar för sig deri ett intresse
så stort att det drifver dem till att verka för sin sak, då deremot
de fleste af den större mängd eller de menigheter, som
får nytta af södra banan, uppskatta icke sin individuela vinst
deraf så högt att de för densamma göra sig något synnerligt
besvär eller vilja ådraga sig kostnader, men dessa menigheters
samfällda intressen äro dock i det hela af mycket högre värde
än de fördelar, som kunna beredas bergslagen och vissa bruk
al den norra.
Afven vågar jag omnämna att, redan då fråga först uppstod
om anläggning af nordvestra stambanan, föreställde jag mig
att den borde dragas från Finnerödja eller trakten af Porla och
vidare genom eller nära intill Carlstad samt till Arvika. Jag
trodde att banan, i anseende tili terrainförhållanden icke skulle
kunna, utan allt för stora kostnader, läggas högre upp i Wermland
än en eller två fjerdingsväg norr om Carlstad, och jag ansåg
att, när banan berörde Carlstad och Arvika, den skulle
inom länet upphemta och jemväl från andra orter i riket samt
från Norge draga till sig större trafik än i någon annan rigt
ning.
Jag tänkte också härvid på bergslagen och huru den,
som visserligen, genom sin nuvarande vatten- och jernvägskommunikation
med Christinehamn, der komme till stambanan,
skulle kunna beredas en under alla årstider oafbruten gemenskap
med samma bana, och jag fann att en bibana från Filipstad
till stambanan vid Wäse eller Olme kyrka borde tillfreds
-
Den 15 Mars.
345
ställa alla billiga anspråk i det afseendet. Under striden, som
sedan uppstod om stambanans rigtning genom Wermland, och
hvilken strid jag, som vid (lera tillfällen handlagt frågan, noga
löljt, har jag icke funnit något skäl att frångå min nu omförmälda
mening. Den är väl icke gynsarn för Norum och Mölnbacka
bruk, hvilkas egare ifrigt arbetat för att få stambanan i
norra rigtningen förbi dessa verk, ehuru de hafva beqväm fraktled
på vatten till Wenerns hamn. Men för bergslagen åter
blifver södra banan med bibana från Filipstad till Wäse eller
Olme kyrka mera gagnelig än den norra banan med bibana
från Filipstad till Norum. Ty bergslagen kan älven å de förra
banorna hemta från vestra Wermland ali den kol, som der är
att få, och erhåller dessutom genom dem en oafbruten kommunikation
ined länets residensstad, en fördel, som med norra banan
och bibanan till Norum icke vinnes.
Med åberopande för öfrigt af hvad jag under diskussionen
förb gårdag anfört, yrkar jag bifall till Stats-Utsk:ts Utlåt, i
frågan.
Hr Treffenberg, Curry: (Detta anförande har ej blifvit
till prol:t aflemnadt.)
Fin mängd ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Fleetwood: (Detta yttrande har ej blifvit till prot:t
aflemnadt).
Talrika och häftiga rop på propos. följde på detta yttrande.
Frih. von Schulzenheim: Tillräckligt med tid, tillräckligt
med siffror! tillräckligt med skäl hafva redan blifvit framkastade,
erbjudna, presenterade i denna jerrivägsbatalj, för att några nya
skulle behöfva framläggas. Det vältaliga föredrag, vi nyss hört
af min högt aktade vän på 16:de bänken, ger mig dock anledning
att framställa tvenne korta propos:r. Den ena är att R. o.
Ad, måtte behjerta ställningen i YVermländska bergslagen och
låta ångkraften frigöra 100,000 häst- och 200,000 mansdagsverken,
på det att de som nu förrätta dessa dagsverken, må få
använda sina krafter och sin intelligens på ädlare, industriella
sysselsättningar. Jag hade hoppats att icke ännu en gång behöfva
orda om denna sak; jag hade trott, att vi kämpade för de stora och
ej för de små intressena, att vi, fastän vi älskade Biskopen,
värderade Landshöfdingen och med ifver arbetade på residensstadens
framåtskridande, dock i första rummet borde tillgodose
hela provinsens intressen, utvecklingen af dess hufvudnäring,
men jag har funnit, att allas åsigt icke är sådan, och jag måste
derföre klappa på edra hjertan och bedja eder tänka på de
fattiga, idoga, dugliga, intelligenta arbetarne i bergslagen, hvilka
fordra att få använda sina krafter till annat arbete, än att året
om köra malm och kol. Min andra propos. är den, att då
346
Deu 15 Mars.
Hrr:ne säkerligen ej vilja höra flera siffror, vi ej längre må förnöta
tiden med diskussion, utan samla våra tankar till den stundande
voteringen.
Ropen på propos. förnyades med häftighet och styrka.
Hr von Axelson, Johan Fredrik: Jag har begärt ordet
endast för att fullständiga mitt vördsamma anförande sisth gårdag
dermed, att jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos. å
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan i förev:de punkt.
Hr von Krsemer: Det är djerft af mig att ytterligare
begära uppmärksamhet af R. o. Ad., då jag öfver en half timma
under gårdagens diskussion tog R. o. Ad:ns tid i anspråk, men
några af de anmärkningar, som blifvit gjorda, har jag ansett
vara af den vigt för frågans utredning, att jag icke kan ansvara
för mitt samvete, om jag, för obehaget af några rop på
propos., underlåter att besvara dem. Jag lofvar Hrr:ne dock
att fatta mig så summariskt som möjligt. Här har blifvit sagdt,
att ställningen å verldsmarknaden är sådan, att det närvarande
ögonblicket utan tvifvel är ogynsamt för upptagande af nya lån,
men, om så är förhållandet, hemställer jag, om icke jemmerlåten
öfver skuldsättningen bör förvandlas till belåtenhet? Staten
har i och för jernvägarna skuldsatt sig för ungefär 100
millioner, hvilka 100 millioner kosta oss cirka 5 proc. Om, såsom
man antager, penningar nu kosta vida mer eller 6 ä 7
proc., så har Staten ju en indirekt behållning af 1 å 2 millioner
om året på att hafva ett sådant billigare lån? Egendomsegare,
som äro nog lyckliga att innehafva ett af de äldre 4^ proc.
hypotekslånen, underlåta åtminstone ej att anföra detta förhållande
såsom särdeles fördelaktigt, såsom man dagligen kan
se af egendomsförsäljnings-annonser i tidningarna. Frih. Klinckowström
har beräknat, att, om man anlade banan till Norum, skulle
kommunikationsleden Filipstad-Sjöändan gå under, och har dessutom
uttalat farhågor derför, att, om man läte två tåg dagligen
gå, det skulle uppstå en förökad kostnad af 3,000 rdr, och med
fyra tåg om dagen en större kostnad af 10,000 rdr om året.
Dessa den värde Frifnns farhågor vill jag endast bemöta med
den förmodan, att man låter hvarken två eller fyra tåg gå dagligen,
om det icke bär sig. En af de siste talarne, Hr Treffenberg,
har i synnerhet uppehållit sig vid det förhållande att en
bibana från Filipstad till Grafva skulle vida fullständigare uppfylla
allas fordringar än en dviik till Norum. Denna både af
Hr T refferiberg och andra före honom förordade Grafvabanan,
har blott samma fel som Kellgrens Lydia, »hon är ej till», den
är ej föremål för öfverläggning; ingen motionär och än mindre
regeringen har föreslagit någon sådan bana till Grafva. Derom
kan således nu ej bli fråga, utan måste man välja mellan de
alternativer, som deremot äro i fråga: södra banan utan bibana,
Den 15 Mars.
347
eller deri norra med den genom enskild teckning redan så godt
som säkra bibanan Filipstad-Norum!
Hr Lilliehöök, David Willielm: Då jag är, och un
der
20 års tid varit Chef i det väg- och vattenbyggnadsdistrikt,
der den nu ifrågav:de delen af nordvestra stambanan kommer
att anläggas; anser jag mig böra inför R. o. Ad. afgifva mitt
yttrande angående den omtvistade sträckningen.
Jag anser, att, lör stambanans anläggning, och den dermed
alsedda allmänna och långa trafiken, bör antagas den södra linien,
såsom blifvande billigast uti både anläggnings- samt driftocti
underhålls-kostnader; såsom jemnast och kortast; såsom
gående genom de bördigare och folkrikare trakterna, hvilka äro
belägna utmed Wenern, samt genom länets residensstad, hvilken
är ej allenast försedd med embets-, läro- och penningeverk,
utan ock med betydlig handel och sjöfart m. m ; samt emedan
denna linie bildar en särdeles ginväg mellan sjön Fryken och
Carlstads hamn; och hvarmedelst dessutom kostnaden för Norselfvens
ofta ifrågasatta kanalisering kan insparas.
Den såsom tillämnad åberopade bibanan från Filipstad till
Norum för jernhandteringens speciella intresse kan deremot lämpligen
utsträckas efter undersökta linien till Blysjön, nära Deje,
och vidare utmed Klarelfvens plana stränder till Grafva station å
södra linien, hvilket synes kunna utföras för ungefär det kostnadsbelopp,
hvarmed norra linien skulle öfverskjuta den södra.
Denna bana borde göras smalspårig och billig.
Härigenom uppkomme tvenne banor, som måste uppfylla
alla billiga fordringar för båda de tvistande partierna. Bibana
mellan Carlstad och Norum insparades härigenom äfven.
Vid jernbanors utstakning bör tillika lästas uppmärksamhet
på framtida utsträckning och lämplig förening med nya limér
Så kommer sannolikt i framtiden en bana att sträckas från
Wenersborg, vester om Wenern förbi Nors kyrka till Grafva,
vid hvilken sistnämnda punkt då bildades ett särdeles lämpligt
jernvägskors.
I fråga om, hvarföre, vid nordvestra stambanans första utstakning,
densamma icke skedde uti den nu såsom behöflig yrkade
nordligare sträckningen, yttrade här en värd talare lori.
gårdag, att derom då icke gjordes någon framställning. Jag anhåller
derföre, att få uppläsa några räder ur K. Jernvägsundersökningskomiténs
Betänk, af den 8 November 1859, pag. lil,
rad. 5 nedifr., så lydande:
»En önskan har väl uttalat sig för en jernvägsförbindelse i
rak vestlig rigtning från Filipstad mot Klarelfven, för att på
denna jernväg föra malm och tackjern (rån bergslagen till vestligare
skogstrakter; men ehuru densamma äfven för den omgilvande
ortens jernhandtering skulle vara gagnelig, så, då dermed
endast afses ett specielt ändamål, som dessutom ligger utom
det område, som stambanan med skäl bör beröra, har komi
-
348
Den 15 Mara.
tén aasett utförandet af detta förslag helt och hållet bero på
den enskilda företagsamheten.»
Betänk;t är underteckriadt af:
N. Ericson.
C. G. Beyer. C. O. Troilius,
och har ända hittills i allmänhet blifvit följdt vid stambanornas
sträckning. Jag hoppas så äfven sker denna gång.
I anseende till tidens korthet, vill jag nu ingenting vidare
tillägga, utan inskränker mitt yttrande till de upplysningar, jag
här afgifvit.
Talrika och ihållande rop på propos. hördes ånyo.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Det skulle utan
tvifvel vara af stor betydelse för våra framtida häfdatecknare,
om någon opartisk och fullt qvalificerad person, som deltagit i
de sednare årens jernvägsstrider, ville göra sig den mödan att
skildra, huru dessa strider omkastat alla förut bestående förhållanden
vid riksdagarne, huru partierna grupperat sig, ej som förut
efter de stora politiska frågorna, utan efter jernvägsintressen,
för hvilka alla andra intressen måste vika, huruledes dessa intressen
varit de bestämmande vid bänkmans- och elektorsval,
huruledes A. B. och C. komma öfverens att söka tillegna sig
större eller mindre portioner af statsmedlen för att få hvar sin
banbit; o. s. v. Annu äro, tyvärr, icke dessa strider slutade.
Huru stor andel, antingen den enskilda omtankan eller den sanna
fosterlandskänslan har i den lifliga strid, som nu pågår, känner
jag ej, men jag vet, att äfven den bäste och mest rättänkande
man icke kan se klart i frågor, som gälla hans egen fördel, och
jag anser derföre, att opartiska män, hvars ögon icke äro bländade
af egna intressen, böra söka utreda sådane frågor. Då
jag aldrig af enskildta bevekelsegrunder deltagit i någon jernvägsstrid
och allraminst gör det i den nu förevide, torde jag
vara fullt opartisk, och detta är orsaken, hvarföre jag nu uppträder.
Innan jag öfvergår till hufvudfrågan, vill jag yttra några
ord i afseende å Frih. von Schulzeriheims framställning af förhållandena
bland innevånarne i norra Wermland. Jag skulle
vara den ädle Frihm särdeles tacksam, om han ville upplysa oss
på hvad sätt han ämnar sysselsätta dessa tusendetal af menniskor,
som nu förtjena sitt uppehälle genom forsling af malm
och kol. De skulle enligt Hr Frihms åsigt göras lediga från
detta arbete, men jag har sjelf helt nyligen haft en bedröflig
erfarenhet af en sådan ledighet, ty jag har nödgats uppskjuta
uppbördsstämman en hel månad inom norra delen af det län,
hvars styresman jag har nåden vara, emedan den sena vintern
beröfvat folket tillfälle till alldeles samma slag af arbetsförtjenst.
Enligt min tro skulle dessa tusendetals arbetare blifva föga betjenta
med den ifrågasatta jernvägsanläggningen, och de torde
Den 15 Mars.
349
således ej hafva mycket skäl till tacksamhet för den ömhet, Hr
Frih:n mot dem ådagalagt.
Hvad na sjelfva hufvudfrågan beträffar, vill jag till en början
anmärka, alt jag betraktar den nordvestra stambanan i första
rummet ur politisk synpunkt, och att jag såväl på denna grund,
som derföre att den södra linien både kostar mindre och blir
förr färdig än den norra, röstar för den förra. Ett vigtigt moment
vid afgörandet af frågan, hvilken af de båda linierna bör
föredragas den andra, är ock den betydelse, man bör tillerkänna
sjelfva staden Carlstad, som är provinsens hufvudstad och medelpunkten
för dess rörelse. K. M:t har redan i sin Propos.
på ett klart och lättfattligt sätt i några få rader framställt den
uppfattning, Regeringen från sin ståndpunkt har af denna fråga,
och jag tillåter mig derföre uppläsa des'sa rader. K. M:t säger
nemi.: »Då nu, efter hvad ofvan är antydt, det icke kan med
någon grad af säkerket antagas, att trafikinkomsterna å den dyrare
och olördelaktigare linien öfver Nilsby skola så mycket öfverstiga
inkomsterna å den södra linien öfver Carlstad, att Statens
uppotTringar för åstadkommande af den förra i förening med
erforderliga bibanor kunna dermed betäckas, anser K. M:t sådane
förhållanden här icke förekomma, att ifrågav:de stambana
bör förläggas i annan rigtning, än den kortaste och billigaste,
destomindre som den södra linien äfven för provinsen måste
vära af stor vigt, då betydande delar af densamma derigenom
sättas i direkt förbindelse med länets residensstad, hvarest jemväl
äro förlagda dess förnämsta undervisningsverk, sjukvårdsinrättningar
och penningeanstalter, samt hvarest redan nu varuomsättningen
framkallat en liflig handel och sjöfart.» Man torde
knappt kunna i få ord sammantränga mera öfvertygande skäl,
att Carlstads utveckling icke allenast icke är, som några talare
här velat påskina, för provinsen likgiltig, utan att den för densamma
är af väsendtlig, att icke säga, öfvervägande betydelse.
Dessutom får man icke förbise, att Carlstad är omgifvet af Wermlands
bördigaste trakter, och att äfven jordbruket, fastän det
icke är provinsens hufvudnäring, bör i denna fråga tillgodoses.
För öfrigt är det icke endast för denna näring, utan äfven för
alla andra industrigrenar af stor vigt att inom provinsen nppspirar
en stad, der produkterna med fördel kunna afsältas. Ett
ytterligare skäl för mig att icke rösta för den norra linien är
det, att, i händelse denna nu bifalles, R. St:r icke skola få någon
ro, förrän de äfven beviljat anslag till tvenne bibanor, till Carlstad
och till Filipstad (i följd hvaraf den norra linien skulle
blifva ej mindre än 6,425,000 rdr dyrare än den södra), och
att vi således icke ens nu skulle få slut på dessa jernvägsstrider,
som för mig äro så vedervärdiga, och hvilka hvar och en, som
älskar fäderneslandet och lugnet, önskar snart måtte upphöra.
Jag instämmer h. o. h. med Gr. Hamilton i att det vore
mera än oklokt att under den ställning, våra penningetrausaktioner
för närv:de innehafva, bevilja större anslag än som inom
landet kunna anskaffas, och jag nödgas af detta skäl, ehuru jag
350
Den 15 Mars.
eljest med nöje skulle hafva förenat mig i Frih. Klinckowströms
reservation, att rösta för bifall till Utsk:ts förslag, äfven hvad
anslagssumman beträffar. För öfrigt är denna summa redan
bifallen af två Stånd, ehuru de fattat olika beslut i afseende å
banans rigtning. Jag anhåller således hos Hr Gr. o. Landtm,
om propos. på bifall af Utslcts förslag i dess helhet.
Gr. Hamilton: Jag är skyldig H. o. Ad. att fatta mig
kort, och jag skall försöka iakttaga denna pligt. Egentliga orsaken,
hvarföre jag nu begärt ordet, har varit den, att mitt
förra yttrande måtte hafva blifvit missförstådt, alldenstund Frih.
Klinckowström kunnat fatta det så, som om jag ville tillstyrka
beviljandet af en million rdr till jernvägsbyggnader och
dessutom 400,000 rdr till inköp af jernvägsmateriel från de redan
färdiga stambanorna. Mili mening var den att, då efter
hvad Chefen för Civil-I)ep:tet upplyst, 400,000 rdr af det anslag,
som komme att beviljas, skulle åtgå till inköp af materiel
från redan fullbordade banor och således egentligen icke blef
någon statsutgift, den af [Jtslct föreslagna summa mätte höjas
så, att 500,000 rdr skulle anslås till påbörjade af Arvika-Christinehams-banan,
utöfver det anslag, som erfordrades till materiel.
Då emellertid delta förslag ej blifvit af någon talare understödt,
vill jag ej längre vidhålla detsamma.
Frih. Klinckowström har såsom stöd för det af honom föreslagna
högre anslag, bland annat anfört, att Stats-ötsk:t i öfriga
frågor iakttagit en så stor sparsamhet, och velat bevisa detta
derigenom, att Utsk:t af de, om jag minns rätt, 40 millioner,
som äskats för åtskilliga ändamål, tillstyrkt endast 7. Det är
likväl ett ganska eget sätt att bevisa sin sparsamhet derigenom
att man endast beviljar en viss qvot af hvad, som begärts, och
i analogi härmed skulle det således vara sparsamt att tillstyrka
äfven 20 millioner, i händelse 100 millioner äskats. Sparsamheten
bevisas derigenom, att de beviljade anslagen stå i förhållande
till Statens tillgångar, men ingalunda af deras förhållande
till de anspråk, som af en eller annan blifvit framställda. Kan
åter Frih. Klinckowström visa, att de lf million rdr, han tillstyrkt,
kunna anskaffas utan ny skuldsättning, vill jag biträda
hans förslag, men så länge han blir mig detta bevis skyldig,
måste jag motsätta mig detsamma. Ett ytterligare skäl till sparsamhet
är, att våra låneförhållanden i närv:de ögonblick äro
högst ofördelagtiga, och att de oupphörligen mäste försämras,
så länge utlänningen hvart tredje och numera hvart år kan vänta,
att ett nytt statslån skall upptagas. Enda möjligheten att få
låna till billigare pris är att vi lyckas bibringa långifvarne den
öfvertygelsen, att vi en gång ämna stanna, till dess vi hemtat
nya krafter, och att vi således ej längre skola förstöra deras
kapital. Hvad följden har blifvit af det sätt, hvarpå vi hittills
gått till väga, torde jag med några sakuppgifter få styrka. Om
ett främmande hus lånar oss penningar, så sker det mot obligationer,
hvilka sedermera utsläppas till allmänheten, som mot
-
Den 15 Mars.
351
täger dem för att hafva papper, som lätt kunna realiseras. Detta
förutsätter dock, att obligationerna icke skola oupphörligen falla
i värde, ty eljest, om t. ex. 1866 ett lån utbjudes för 90 proc.
och man vet, att det inom fem år skall sjunka till 80 proc.,
kan ej någon öfvertaga ett sådant lån, utan att betinga sig så
hög ränta, att det blefve ytterst tryckande för låntagaren. Nu
är likväl förhållandet, att våra svenska statslån af 1858 och
1860, af hvilka vid utsläppningen det ena noterades till 94 proc.
och det andra till 96 proc., under denna korta tid hafva, enligt
hvad ett af »Börsen Hålles» senaste nummer utvisar, fallit till
86 proc., och långifvarne hafva således förlorat 10 proc. af sitt
kapital. Det än en i många afseenden bedröflig tafla, som denna
Börsen Halle erbjuder oss, ty vid dess genomläsande finner man
dels, att de Danska 4 proc. obligationerna noteras till 88| proc.,
och de Norska 4^ proc. obligationerna till 94 proc. ('?), under
det att våra Svenska å 4^ proc. endast stå i 86 proc., dels ock
att Sverige figurerar på listan öfver låntagare med icke mindre
än 19 lån, under det att Österrike har 3, Ryssland 7, Danmark
1 och Norge, om jag rätt minnes, 5. Vid sådant förhållande
kan det icke väcka förundran, att misstroende mot oss råder
hos utlänningen, och olyckligtvis gäller detta misstroende ej blott
våra statslån, utan äfven de af enskilda kreditföreningar utgifna
obligationer, för hvilka iikväl i allmänhet en .särdeles god säkerhet
är lemnad. Så är fallet t. ex. med Östgöta Hypotheksförenings
obligationer, andra serien. Dessa noterades vid utsläppningen
1859 till 91^ proc. och hafva nu lupit i 16 år;
hvadan chancerna för utlottning böra vara särdeles stora, men
icke desto mindre stå de för närv:de i Hamburg till endast 80^
proc., oell de hafva t. o. m. på börsauktion blifvit försålda till
80 proc., och detta med upplupen ränta, hvilket således i sjelfva
verket gör 77A proc. Jag har ansett mig böra fästa R. ö. Ad:ns
uppmärksamhet på dessa omständigheter, på det R. o. Ad. måtte
iakttaga den sparsamhet vid statsanslag, jag anser nödvändig,
och hvilken i denna fråga kommer att. bestämma min röst.
Gr. Sparre: Jag ämnar alldeles icke, såsom åtskilliga af
de föreg:de talarne, upptaga till besvarande alia de anmärkningar,
som gjorts mot det anförande, jag sistlidne gårdag höll i denna
fråga, alldeles icke fästa mig dervid, att Frih. af Ugglas lyckats
påträffa några jernvägsstationer i Södermanland, vid hvilka godstrafiken
varit betydligare än persontrafiken, eller vid en talares
påstående, att jag skulle hafva \ ttrat, det godstrafiken i allmänhet
icke är så stor i Sverige i jemförelse med persontrafiken,
och aldraminst befatta mig med att besvara de personliga utfall,
som gjorts emot mig, såsom t, ex. Hr Dalmans yttrande, att
jag nu talat för Regeringen, under det att jag för 3 månader
sedan talat mot densamma, hvilket yttrande jag redan i dag
på förmiddagen läst i Stockholms Dagblad. Jag är i min egenskap
af förtroende-embetsman beredd att tala för Regeringens förslag,
då min öfvertygelse bjuder mig att. göra det, äfvensom att.
35 2
Ben 15 Mars.
i annan händelse underlåta det, samt är likaledes beredd
att, om så fordras, nedlägga mitt embete, heldre än jag underkastar
mig munlås, men, som jag icke tror, att Regeringen kommer
att fordra det, anser jag mig hafva rätt att uttala mig mot
eller för Regeringens förslag, allt efter som min Öfvertygelse är,
utan att derföre behöfva noteras hvarken såsom vän eller fiende
till regeringen.
I sjelfva saken skall jag be att få tillägga några ord till
hvad jag i går yttrade. Man har talat om de ekonomiska förhållandena
i Wermland. Icke är det väl representationens, icke
har det val varit Regeringens mening att förbise denna? K. M:t
bar ju äskat anslag af omkring 15 millioner till jernvägsbyggnader
inom provinsen Wermland, och, om härtill läggas de anslagssummor,
som kunna komma att beviljas för bibanor derstädes,
är jag fullt öfvertygad om, att totalbeloppet af alla till
förbättring af Wermlands kommunikationer anslagna medel kommer
att bestiga sig till omkring 17 å 18 millioner. Jag vill vid
sådant förhållande icke höra talas om, att Wermlands intressen
icke blifvit tillgodosedda; men man går verkligen nu för tiden så
långt i sina önskningar, att man icke är nöjd, om icke jernvägar
blifva anlagda vid hvarje bergsmans bruksbacke. Om vi kunde
gifva livart af Sveriges 24 län 17 millioner i anslag till jernvägsbyggnader,
så skulle vi hafva tillräckligt med jernvägar och
ingen skulle kunna beklaga sig öfver, att hons ort blifvit vanlottad;
men vår ställning är icke sådan, att vi kunna göra det.
Jag skulle tro, att Wermland blifvit framför andra provinser så
gvnnadt i ifrågav:de hänseende, att skäl icke finnes till klagan
deröfver, att tusentals menniskor, som på bättre sätt skulle
kunna använda sin intelligens, i Wermlands bergiga trakter
framsläpa kol och malm. Om jag betänker att här är fråga
om att förutan det anslag, K. M:t äskat till nordvestra stambanan,
bevilja vttertigare 1 million, endast på det att denna stambana
måtte framdragas i närheten af en projekterad bibana, om
jag tillika tager i betraktande, att detta är den första aktens
första scen af det jernvägsdrama, som väl kommer att uppföras
vid denna riksdag, om jag vidare betänker att, enligt hvad Frih.
Klinckowström upplyst och för öfrigt hvar och en vid genomgående
af vid denna riksdag väckta motioner kan förvissa sig
om, 42 millioner äskats till jernvägsbyggnader, då, Mina Hr! må
det förlåtas mig, om jag hafvar tillbaka, eller tron J kanske,
Mina Hrrl att om vi visa alltför stor frikostighet, icke svårare
följder deraf skola i framtiden uppstå. Om jag icke kunnat underlåta
att förundra mig öfver den frikostighet, hvarmed min
ärade vän Frih. af Ugglas tillstyrkte 1 million utöfver det belopp,
K. M:t äskat till nordvestra stambanan, så försvinner dock
något af denna min förundran, då jag på pag. 17 af Utsk:ts
förevide Utlåt., samt af motionen N:o 96, bland de hos R. o.
Ad. väckta motioner, finnér att samme Frih. af Ugglas föreslagit
beviljande af stora summor för fullbordande af såväl östra som
nordvestra
Den 15 Mars.
353
nordvestra stambanan eller 13,413,864 rdr särskildt för sistnämnde
stambana. .lernvägsstriderna äro, på salt en föreg:de
talare redan anmärkte, så olycklige i åminnelse, att vi måste
sätta en gräns för dein. Det bar under våra riksdagar blifvit
en teknisk term »skicklighet att drifva genom jernvägar», hvilken
skicklighet består deruti, att man först skaffar sig en plats
i Stats-Utsk:t och derefter genom ackord bedrifver frågan inom
Stånden. Jag vågar säga, att jag finner min glädje deruti, att
jag i nästan alla jernvägsstrider inom representationen blifvit
besegrad och att jag aldrig kunnat förvärfva mig denna »skicklighet»,
förutan hvilken man omöjligen kan genomdrifva sina
planer. Den siste värde talaren har talat om vår financiella
ställning och om våra kreditförhållanden till utlandet; jag tror
verkligen, Mina Hrr! att frågan härom måste ventileras, innan
vi ytterligare anslå stora summor till jernvägsbyggnader. Yi
hafva under de sgdnaste åren vant oss vid att leka med millioner
och att förbise, hvilka betydliga skuldsummor redan trycka
oss, och hota vår kredit, men, Mina Hrr! tiden är inne att iakttaga
sparsamhet och att icke onödigtvis bortkasta millioner,
utan att låta de lokala intressena bygga sig bibanor, tills dessa
sammanträffa med stambanorna, och icke förfara på ett motsatt
sätt. Vårt stambane-system, till hvilket äfven jag med min röst
bidragit, har väl i många afseenden visat sig lämpligt och nyttigt,
men jag måste förklara att, derest jag kunnat ana, till
hvilka olyckliga resultat detta stambanesystem skulle leda, så hade
jag med ifver motsatt mig det steg, vi togo vid 1856 års riksdag,
då första grunden lades till dessa olyckliga jernvägsstrider.
Man varnade oss redan då. Hvilka hafva följderna blifvit? Jo,
att våra obligationer hafva under sednaste tiden fallit 10 proc.
och nu stå lägre än grannstaternas. Må vi en gång stadna, må
vi en gång hejda oss i detta stambanesystem, hvilket är förenadt
med oinskränkt lånesvstem, och, framför allt, må vi sätta
en damm för denna »skicklighet», som hittills gjort sig gällande
vid genomdrifvande af förslag till jernvägsbyggnader.
Jag instämmer med de Hrr, som yrkat bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr Uggla, Pontus: Hr Nordenfelt har, djerft nog, påstått,
att den s. k. Olme-banan aldrig skulle hafva blifvit undersökt.
Jag får då upplysa, att en sådan undersökning blifvit
af Löjtnanten vid väg- och vattenbyggnads-korpsen J. M. Ekströmer
verkställd, och att resultatet af denna undersökning
blifvit Stats-Utsk:t meddeladt.
Frill, af Ugglas: Jag skulle i dag icke hafva begärt ordet,
såvida icke Gr. Liljencrants upprepat ett misstag, som i
går begicks af Frih. Klinckowström, då han yttrade, att den
norra bansträckningen skulle för Staten medföra en ökad utgift
af 6,425,000 rdr. Sådant är dock icke verkliga förhållandet.
H. lil. 23
354
Den 15 Mars.
Enligt K. Mits Propos. skulle kostnaden för den norra linien
öfverstiga kostnaden för den södra med 1,150,000 rdr; vidare
skulle till en projekterad bibana mellan Filipstad oell Norum
erfordras statslåneunderstöd till ett belopp af 1,500,000 rdr, och,
om jag, enligt den värde Frihins beräkning, antager en bibana
emellan Harsäter och Carlstad, hvilken icke bör kunna blifva
mera än 2 mil lång eller kosta öfver 1,500,000 rdr, erfordrades
slutligen 1 million låneunderstöd för denna bibana; således
komme den större kostnaden för norra linien att utgöra endast
3,650,000 rdr. Flärifrån bör dock aldragas kostnaden för den
tiibana, Stats-Utsk:t, lör den händelse södra linien blelve af R.
St:r gillad, antagit böra framdragas till Olme, hvilken bibana väl
icke kunde komma att kosta mindre än den emellan Filipstad
och Norum eller 1,500,000 rdr, hvadan således kostnaden för
den norra linien endast med 2,130,000 rdr skulle öfverskjuta
kostnaden för den södra. Under diskussionen om denna fråga
har det fallit mig in, att den södra banan möjligen skulle komma
att i framtiden medföra större kostnader än den norra, ty
Gr. Sparre förklarade i går, att lian med förtjusning skulle räcka
Wermlänningarne handen, om de vilja utsträcka Filipstads-Norums-banan
till Grafva, för att der möta eu bana från Dalsland,
och Gr. Sparre har gjort sig känd för sin stora skicklighet i
jernvägsfrågor. För de utgifter, som skulle vara förenade med
en sådan jernvägssträckning, bäfvar jag i närv:de ögonblick tillbaka,
och det förundrar mig i sanning, att Gr. Sparre kan erbjuda
sig att medverka till densamma, elmru han nyss framkastade
mot mig liksom en förebråelse, att jag vill bortkasta
statens medel, emedan jag motionerat om stora anslags beviljande
till såväl nordvestra som östra stambanan. Det är sanni,
alt jag väckt förslag härom, men jag har gjort det endast under
den förutsättning, att fördelaktiga lån skulle kunna af K. M:t
upptagas, och har aldrig begärt, att lån skulle upptagas på hvilka
vilkor som helst.
Hr Gr. Hamilton yttrade under gårdagens diskussion, att
Iian från början varit mera böjd för den norra linien, men sedermera
bestämt sig för att rösta för den södra, emedan han
funnit så föga intresse hos befolkningen vid den norra linien, att
den icke ens visat sig villig att deltsga i expropriations-kostnaderna.
Jag- får dock härmed fästa Hr Grins uppmärksamhet
derpå, att samma skäl gäller emot den södra linien, ty, enligt
hvad Hr Lagerstråle upplyst och jemväl af Stats-Utskits förevide
Utlåt, kan inhemtas, har benägenheten för att lemna jord visat
sig vara lika liten på den södra som den norra linien. Hr Gr:n
anförde vidare såsom skäl mot den norra linien, ett den skulle
'inedföra betydligt större kostnader. Jag instämmer til] allo i
Hr G rins åsigt, att man lör det närvide bör gå försigtigt tillväga,
samt uttalar öppet den förhoppning, att icke någon utländsk
upplåning måtte af H. Stir vid denna riksdag beslutas;
men jag tror icke, att R. Stir skulle för den norra linien behöfva
anslå så stora belopp, att sådant behöfde ifrågakomma.
Den 15 Mars.
355
För öfrigt anser jag det vara af största vigt att, när R. St:r
bestämma rigtningen af jernvägar, de göra det så, att Staten
kan hafva några säkra utsigter att få ränta på sina penningar,
och min öfvertygelse är, att vår kredit skulle betydligt höjas,
om det visade sig, att de medel, som vi upplåna, nedläggas i
företag, som gifva god ränta, och icke motsatsen; äfven ur denna
synpunkt är det enligt min tanke skäl att egna större uppmärksamhet
åt den norra linien.
Jag vill icke längre upptaga Hrrmes tid, ty Hrr:ne kunna
på goda skäl vara trötta vid den långvariga diskussionen. I likhet
med Hr von Kraemer, tror jag, att, derest jag frågade den
södra liniens anhängare, om de skulle rösta för denna linie, såvida
icke Carlstad vore beläget vid densamma, skulle flertalet af
dem svara nej. Jag måste då välja emellan Carlstads och bergslagens
intresse, och min öfvertygelse, med all välvilja för Carl
stad,
är att Svenska Staten hemtar större fördel af att understödja
den mägtiga och stora bruksnäringen i Wermland än en
enstaka mindre stad.
Jag vågar således fortfarande anhålla, att R. o. Ad. ville
godkänna den norra bansträckningen.
Hr Treffenberg: (Detta yttrande, som blifvit för justering
talaren tillstäldt, har sedermera ej af honom blifvit återlemnadt.
)
Hr Uggla, Axel: Jag har begärt ordet endast för att tillkännagifva,
att jag förut ämnat föreslå, det R.o. Ad. skulle fatta
enahanda beslut, som Bonde-St. eller att uppskjuta afgörandet af
förevarande fråga till nästa statsregleringsperiod, men att jag nu
afstår derifrån, emedan anhängarne till såväl den södra, som
den norra linien, försäkrat mig om, att ingen af dem önskar ett
sådant uppskof.
Talrika, häftiga och ihållande rop på propos. följde efter
detta yttrande, så att Hr Gr. o. Landtm, nödgades med klubbslag
äska tystnad.
Frih. von Schulzenheim: En högt, aktad talare, Hr Gr.
Hamilton, har nyss yttrat, att han ansåg sig skyldig R. o. Ad.
att fatta sig kort. Jag anser mig ega samma skyldighet, och
jag afstår derföre från att vidare föra talan för de fattiga arbetarne
i bergslagen, viss om att deras rätt i alla händelser står
inskrifven i R. o. Ad:ns hjertan.
Jag röstar för norra banan.
Hr Lagerstråle: For att minska antalet af propos:r, afstår
jag från det yrkande om högre anslag, jag först framstält,
och anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan, samt önskar, att
de Hrr, som först instämt med mig, ville häruti förena sig.
350
Den 15 Mars.
Frih. Klinckowström: Sedan Hr Lagerstråle afstått från
sitt yrkande om beviljande af det högre anslag, jag afsett i min
reservation, afstår äfven jag från mitt yrkande derpå, och hoppas,
att R. o. Ad:ns majoritet derigenom måtte bevekas att rösta
för den södra linien.
Hr Linroth: Jag afstår från mitt yrkande om beviljande
af 1,500,000 rdr till nordvestra stambanan, samt hoppas, att R.
o. Ad. ville bifalla Stats-Utsk:ts hemställan.
Hr Rosensvärd: Afven jag afstår från mitt yrkande
om högre anslag och anhåller om propos. å bifall till Utsk;ts
hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å Stats-[Jtsk:ts hemställan i
förev:de punkt hade af flere ledamöter yrkats dels bifall till densamma
och dels att R. o. Ad. skulle besluta i enlighet med det
förslag, som Hr Leijonancker i sin vid Utlåbt fogade reservation
afgifvit, och hvilket lydde sålunda: watt R. St:r för fortsättande
af nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Norum och
Nilsby-sundet till Arvika måtte till sådana förberedande arbeten,
som erfordra längre tid för deras utförande, bevilja 500.000
rdr, att med 250,000 rdr utgå under innev:de och med 250,000
rdr under nästkommande år.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till Stats-Utsk:ts ifrågav:de hemställan, hvarvid höjdes särdeles
talrika och starka både ja- och nej-rop, samt sedermera propos.
på antagande af Hr Leijonanckers förslag, då svaren likaledes
utföllo med starka ocb talrika så väl ja som nej; och förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
En mängd ledamöter ropade på votering.
[Jppsattes och justerades följ:de voteriiigs-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 2:dra punkten af Utlåtit
N:o 54 gjorda hemställan, att R. St:r för fortsättande af nordvestra
stambanan från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika
måtte anvisa en summa af 500,000 rdr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att R. St:r, för försättande
af nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Norum och
Nilsby-sundet till Arvika, måtte till sådana förberedande arbeten,
som erfordra längre tid för deras utförande, bevilja 500,000
rdr, att med 250,000 rdr utgå under innev:de och med 250,000
rdr under nästkommande år.»
Den 15 Mars.
357
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda :
Ja — 133.
Nej— 127.
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller vördsamt, att R.
o. Åd. behagade inbjuda Preste-St. att förena sig i det beslut,
Bonde-St. i denna fråga fattat.
Detta förslag begärdes på bordet.
3:dje punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
4:de och 5:te punkterna.
Lades till handlingarne.
Gr. Liljencrants: Jag föreslår, att R. o. Ad. ville utfärda
inbjudning till Hederv. Bonde-St. att förena sig i det af R. o. Ad.
nyss fattade beslut.
Frih. af Ugglas begärde denna framställning på bordet.
Hr von Knorring, Oscar: Jag vill endast anhålla att få
göra det tillägg till prot:t, att jag röstat för den södra linien och
att jag hoppas att, sedan R. o. Ad. nu visat en sådan sparsamhetsanda,
att R. o. Ad. bifallit Stats-Utsk:ts hemställan, hvarigenom
icke ens det af Frih. Klinckowström föreslagna, ännu mindre
det af K. M:t för nordvestra stambanan äskade anslag beviljats,
sådana besparingar härutinnan blifvit gjorde, att R. o. Ad.
anser sig kunna bifalla den motion, jag vackt om låneunderstöd
å 295,000 rdr för fortsättning af Hudiksvall-Forssa-jernvägen
till sjön Dellen.
Öppnades Hrr Kleklorers lista vid val af en ledamot i
Konst.-Utsk:t elter N:o 830 Hr von Vicken, fullm. Hr Uggla,
Carl Gustaf, samt, enligt R. o. Ad:ns den 10 dennes fattade beslut,
ytterligare 2:ne Suppleanter i samma Utsk.; och befunnos
hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 362. Frih. Haij, fullm. Hr Uggla, Carl Gustal.
Suppleanter:
N:o 140. Frih. Leuhusen, Frans Oscar.
N.o 1016. Hr Planting-Berglod, fullm. Hr Hierta, Carl Gustaf.
358
Dea 16 Mars.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utsk:t efter N:o 392, Frih. Peijron, Gustaf Oscar; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1035. Hr Wästfelt, Fredrik Philip.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Riddarh.
-Utsk:t efter N:o 223, Hr Stråle af Sjöared, fullm. Gr.
Hamilton, Adolf Gustaf Wathier; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Med förmälan, alt Hr Wästfelt, Fredrik Philip, och Hr von
Döbeln, Ernst Georg, hvilka nu blifvit utsedde att vara, den
förre ledamot af Banko-Utsk:t och den sednare ledamot af Riddarh.
-Utsk:t, förut varit Suppleanter i samma Utsk., anmodade
Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:ns Hrr Elektorer att välja en Suppleant
i Banko-Utsk:t efter Hr Wästfelt och en Suppleant i Riddarh.
-Utsk:t efter Hr von Döbeln.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 16 Mais 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 14 och 15 dennes.
Hr Stuart, Fredrik Gustaf: Jag anhåller att lå i R.
o. Ad:ris protok. antecknadt, att jag, vid frågan orri jernvägen
genom Wermland, röstat för den norra sträckningen.
Dea 16 Mars.
359
Föredrogs ånyo Bevilln.-Utsluts den 3 och 10 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 4, ang:de stämpelpappersafgiften.
Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att detta Betänk, jemte dervid
fogade förfättningsförslag skulle punktvis företagas till afgörande,
med iakttagande deraf, att i sammanhang med de hemställanden i
sjelfva Betänkd, hvilka hade afseende å föreslagne ändringar i
vissa delar af nu gällande Kungörelse ang:de stämpelpappersafgiften,
dessa delars text skulle förekomma till pröfning, äfvensom
att de obetydligare jemkningar i redaktionen, för hvilka
Utsk:t icke ansett nödigt att i Betänk:t redogöra, sist skulle
företagas till behandling.
Ropades ja.
Utsk:ts hemställan öfverst å sid. 2.
Bifölls.
Utsk:ts hemställan medlerst å samma sida.
Hr Fåhreeus, Eduard: Bland de af Utsk:t till stöd för
dess afstyrkande af motionen i denna del framställda skäl måste
jag i viss mån medgifva giltigheten af det första skälet. Det
synes mig dock, som om Utsk:t, med föranledande af motionen
och för att i verkligheten bevisa sin ömhet för fastighetsköpare,
bordt kunna föreslå, att fastebrefsafgiften helt och hållet afskaffades,
hvarigenom i sjelfva verket de anmärkta olägenheterna
försvinna och en lättnad beredes i afseende å fastighets förvärf;
så mycket hellre kunde detta varit i sin ordning, som det synes
mig högst oegentligt, att fastedomar skola draga högre stämpelafgift,
än andra domstolsbeslut. Som emellertid ett förslag i
detta syfte icke i min motion varit uttryckligen framställdt, anser
jag mig nu icke böra i denna punkt framställa något särskildt
yrkande, utan låter bero vid hvad Utsk:t hemställt.
Efter härmed slutad öfverläggning och på gjord propos. biel'
Utsk:ts hemställan af R. o. Ad:n bifallen.
Utskits hemställan öfverst å sid. 3.
Hr Fåhraius: Frågan om stämpelafgift å morgongåfvobref
och äktenskapsförord är af mindre vigt. Orsaken hvarföre jag
tillstyrkt denna afgifts borttagande är, att icke dubbel bevillning
måtte för samma egendom erläggas, såsom nu sker, då inkomstbevillning
för egendomen äfven skall betalas. Hvad beträffar
kartan å skuldebref och godkända räkningar, kan jag icke godkänna
de af Utsk:t för dess afslag anförda skäl. Att genom
karta vid inteckning ännu mer fördyra penningarna för en fattig
gäldenär är att lägga sten på börda; liksom det är orimligt, att
vid lagsökning, fordringsegaren, derest gäldenären är insolvent,
36(1
Den 16 Mars.
icke allenast förlorar sin fordran, utan äfven måste betala stämpelafgift.
Ehuru jag är tacksam för den af Utsk:t längre fram
i Betänk:t föreslagna nedsättning i denna afgift, måste jag
dock af dessa skäl anhålla om afslag å Utsk:ts hemställan i
denna punkt och att hvad jag i min motion föreslagit, måtte
bifallas.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag medger, att Hr Fåhreeus
har rätt deruti, att det kan vara hårdt att ett lån skall fördyras
genom skuldebrefvets beläggande med karta; men Utsk:t, som
i denna författning velat göra så få förändringar som möjligt,
har icke velat föreslå ett stadgande, som skulle medföra minskning
i Statens inkomster. Beloppet för stämpladt papper å skuldebref
och godkända räkningar går till en ganska stor summa.
Dessa handlingar behöfva icke heller karteras, utom då fordritigsegaren
vill bereda sig någon fördel, såsom vid sökande af inteckning,
eller också vid utsökning af skulden, då gäldenären
får betala kartan.
Jag anhåller om godkännande af Utsk:ts förslag.
Hr Få h raeus: Medger man obilligheten af denna afgift,
som jag icke tror uppgå till någon särdeles stor summa, så bör
man tillse att Staten på annat sätt tillgodogöres för hvad den
genom dess borttagande förlorar. Till följd af hvad Frih. af
Ugglas nu yttrat, hoppas jag emellertid, att han vid en längre
fram i Betänk:t förekommande punkt om beräkningen af karta
å bouppteckningar förenar sig i mitt förslag. Som den nu förevarande
punkten åter alser en beskattning, som för Staten är
jemförelsevis ringa, men hård och obillig — enligt hvad här
äfven medgifves — för den enskilde, yrkar jag fortfarande
bifall till min motion i denna del.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag ber att få in
stämma
i hvad Frih. af Ugglas yttrat. Den af Utsk:t längre fram
i Betänk:t föreslagna nedsättning i kartebeloppet, hvarigenom
Utsk:t gått motionärens önskningar till mötes, borde för honom
vara tillräcklig. Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan i denna
punkt.
Frih. af Ugglas: Det har icke varit möjligt att göra någon
beräkning, hvad beloppet af stämpelpapper å sådana handlingar
utgör, men att det är ganska betydligt, är klart för hvar och
en, som känner huru många skuldsedlar, som intecknas, och
huru många lagsökningar som ske. Jag anhåller fortfarande om
bifall till Utslcts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bilall till Utsk:ts förev:de hemställan, dels ock afslag derå saint
antagande af Hr Fåhraei i ämnet väckta motion, framställde Hr
Den 16 Mars.
361
Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och. då
dervid svarades mångå ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts hemställan nederst å sid. 3.
Hr Få hraeus: Jag måste beklaga att genom det vid förra
punkten lättade beslutet mitt i denna punkt afhandlade förslag
blifvit nära nog omöjliggjordt. Med afseende på domarens vigtiga
kall borde lian vara befriad från stämpelpappersuppbörden,
som med mera fog kunde öfverlemnas till den allmänna uppbördsförvaltningen.
Uppbördsmännens derigenom kanske något
ökade möda blefve ersatt genom den äfvenledes ökade inkomsten,
oell svårigheten för domaren att upprätta de erforderliga förfeckningarne
vore icke heller stor, då domaren redan nu åligger
att upprätta uppbudsförteckningar (enligt K. Förordn. den 13
Juni 1800) och då han i öfrigt endast behöfver expediera dessa
förteckningar såsom afskrifter af protok., så vidt detta är så
fullständigt som lag bjuder (jemlikt K. Kung. den 11 December
1811 och K. Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847). Då det
emellertid vore svårt att bifalla denna punkt utan i sammanhang
med den föreg:de, vill jag icke härom framställa något yrkande.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och Lftsk:ts hemställan
blef af R. o. Ad. bifallen.
lltskds yttrande å sid. 4.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: På samma sätt som
den förre värde talaren, som yttrade sig i näst l'öreg:de punkt,
tinner jag att äfven detta förslag genom ett förut faltadt beslut
blifvit alskuret, och det är icke min mening att deruti begära
någon ändring. Jag vill endast uttrycka min förhoppning att
denna, om jag så må säga, Iraintidstanke måtte vid en kommande
riksdag förverkligas.
Jag anhåller om upplysning, huruvida det är mig tillåtet
att nu yttra mig äfven om nästa punkt, eller om jag skall vänta
dermed, tills den blir föredragen. Bägge punkterna hafva nemi.
så nära sammanhang med hvarandra, att jag nödgas vördsamt
härom göra framställning.
Ofverläggningen förklarades slutad och yttrandet lades till
handlingarne.
Lftsk:ts hemställan öfverst å sid. 5.
Hr Liljenstolpe: Det är samma förhållande med denna
punkt, som med den näst löreg:de. Då jag vid Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 15 örn häradsrätternas omorganisation med glädje
hörde Hr Nordenfalk yttra samma åsigter i afseende på spor
-
362
Den 16 Mars.
telsystemet som jag nu framställt, hade jag önskat att han vid
detta tillfälle skulle vara närv:de för att biträda mitt förslag.
Grannlagenheten förbjuder mig att nämna skälet, hvarför underdomarena
icke vilja ingå på den föreslagna förändringen. Endast
detta anser jag mig böra kunna få nämna, att sådana skäl föregåfvos
icke på den tid jag biträdde vid tingsgöromål hos n. m.
aflidne Häradshöfdingen och Riddaren Bergström inom Södra
Möre härad. Denne utmärkte domare bade helt andra åsigter;
men tidsanden får väl äfven härvidlag, såsom i många andra fall,
bära ansvaret för de förändrade åsigterna härutinnan.
Då jag emellertid icke nu kan hoppas någon förändring i
hvad Utsk:t hemställt, får jag öfverlemna äfven denna tankes
realisation åt framtiden och en kommande riksdag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propos.
blef Utsk:ts ifrågav:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
§ 2.
Utsk:ts förslag bifölls.
§ 3.
Utskits hemställan nederst å sid. 5.
Hr Fåhraeus: CJlskit, som medgifvit, att denna stämpel
afgift
icke kan försvaras, anför för sitt afstyrkande af min motion
3me skäl, nemi. dels att samma anmärkning torde gälla om åtskilliga
andra slag af dylik afgift, dels att en vid sistlidne riksdag
i enahanda syftning gjord framställning blifvit af R. Sfer
afslagen, dels slutligen att nedsättning i denna statsinkomst icke
nu bör ifrågasättas. Hvad det första skälet beträffar, så kan
jag icke godkänna detsamma, ty det finnes icke någon afgift,
som synes mig så obillig som den ifrågav:de. Genom dess
uttagande behandlar Staten sina tjenare sämre än den enskilde,
som då lian ger en tjenare lön eller pension, icke derå gör något
afdrag. Skälet att en liknande molion blifvit vid sista riksdag
afslagen, är icke heller giltigt; ty det inträffar ganska oftav att
motioner, som afslås vid en riksdag, bifallas vid en annan. Återstår
då skälet att Staten skulle gå miste om en inkomst; men
om afgiften är obillig, såsom Utsk:t medgifver, är detta icke
något tillräckligt skäl för dess bibehållande, och dessutom kunde
denna förlust ersättas genom att höja afgiften vid bouppteckningar.
Att det icke endast är embets- och tjenstemän, som
tänka så, bevisas deraf att äfven en ledamot af Bonde-St. reserverat
sig mot Utskrts hemställan. Fastän frågan genom tre Stånds
beslut redan är afgjord, anser jag att det vore R. o. Ad. värdigt,
att, med afslag å Utskds förslag, bifalla min motion, hvarom jag
vördsamt anhåller.
Frih. af Ugglas: Beloppet af den karta, hvarmed ett
pensionsbref skall förses, är 6 rdr. Då det är onekligt att pen
-
Den 16 Mars.
363
sionen är en fördel, kan det väl icke vara så orätt att derå
taga denna afgift. Dels derför att jag anser så få förändringar
sorn möjligt böra göras i denna författning, som sannolikt snart
kommer att undergå en genomgripande förändring, och dels
med afseende derpå, att icke någon minskning måtte ske i Statens
inkomster, anhåller jag om bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Hr Fåhraeus: Den siste värde talaren synes hafva fäst sig
endast vid pensioner; men det är mera vigtigt att tillse, huru
förhållandet är med fullmakter och konstitutorialer. Att dessa
i sin grund rättsvidriga afgifter äro ganska betungande, kan icke
nekas, då de uppgå till 5 proc. af lönen, hvarå dessutom årligen
måste betalas bevillning. Jag yrkar fortfarande afslag å
Utsk:ts hemställan och bifall till min motion.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förevarande hemställan, dels ock afslag derå samt
antagande af Hr Fåhrsei i ämnet väckta motion, framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och, då
dervid svarades många ja, jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts hemställan öfverst å sid. 6 med dertill hörande text.
Bifölls.
§§ 4 och 5.
Utsk:ts förslag biföllos.
§ 6.
Utskits hemställan öfverst å sid. 8.
Bifölls.
Utskits hemställan medlerst å samma sida.
Hr Lagerbjelke, Bror Johan Syrach: Mot det beslut,
hvartill Utsk:t kommit, har jag reserverat mig. Det är
tydligt, att om det värde, hvartill fast egendom i bouppteckningar
skall upptagas, är beroende af hvad bouppteckningsmännen
bestämma, detta värde kommer att utfalla ganska olika,
med hänseende till hemmanens verkliga värde, hvilket måste
vara en orättvisa. Skälet, hvarför sistlidne riksdags Bevilln.-  Utsk. föreslog och R. St:r bi föllo en minskning i kartan å bouppteckningar,
var just att, efter de höjda taxeringsvärdena,
den förut bestämda kartan ansågs skola för hardt drabba sterbhusen.
På grund af så väl det nu anförda, som hvad jag vidare i
min reservation yttrat, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte, i
likhet med hvad Preste-St. redan gjort, besluta att, med afslag
364
Den 16 Mars.
å Utsk:ts hemställan, denna punkt i författningen skall erhålla
följande förändrade lydelse: »Bouppteckningar, hvari fastighet bör
upptagas till taxering, förses med stämpel enligt den författning,
som gäller, då de till domstol ingifvas.»
Hr Ehrenborg, Richard: Då jag har den bestämdaste
erfarenhet om motsatsen af hvad Utsk:t yttrat, att taxeringsvärdet
tages till grund vid bouppteckningar, samt jag anser den
föreslagna bestämmelsen icke kunna bli till skada, men väl till
gagn lör så val Staten, som rättsinnige bouppteckningsman, så
(örenar jag mig i Hr Lagerbjelkes yrkande orri afslag å Utsk:ts
hemställan och bifall till hvad i motionen blifvit föreslaget.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: Då hvar och
en Svensk undersåte bör hafva lika rättigheter och skyldigheter,
och då upplyst blifvit att taxeringsvärdet icke alltid tages
till norm vid bouppteckningar, får äfven jag- yrka att, med afslag
å Utsk:ts hemställan, motionärens förslag måtte blifva antaget.
Frih. af Ugglas: Afven jag måste instämma i hvad de föregående
talarne anfört. Jag tror det vara nödvändigt att bestämda
föreskrifter i detta hänseende lemnäs, på det icke godtycke
må göra sig gällande; men jag har tvekat, huruvida detta
stadgande borde intagas i charta-sigillata-förordningen. Då emellertid
i hvarje fall redaktionen måste noga Öfvervägas, anhåller
jag att denna punkt måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Fåhraeus: De skäl, Utsk:t anfört mot förslagets antagande,
anser jag just tala för detsamma. Utsk:t säger, att fast
egendom i allmänhet uti bouppteckningar upptages till det åsätta
taxeringsvärdet. Jag ber att tå anföra ett par exempel på motsatsen:
Häringe landtegendom, för bevillning taxerad till (>82,185
rdr, upptogs i bouppteckningen efter förre egaren till endast
326,858; skilnaden mellan taxerings- och bouppteckningsvärdet
utgjorde alltså rdr 355,327. Genom beslut d. 3 Juni 1863 förklarade
Fernebo häradsrätt, att bouppteckningen efter bruksegaren
P. "Wikland, upptagande, bland annat, fastighet till värde
af 45,000 rdr, skulle, enär fastighetens bevillnings-taxeringsvärde
vore 113,100 rdr, i enlighet dermed stämpelbeläggas; K. Svea
Hofrätt upphäfde emellertid detta beslut genom utslag d. 18
I)ec. 1863, på den grund att domaren icke ägde ingå i pröfning
af fastighetens värde, och Kronan fick endast härigenom
791 rdr mindre i inkomst, än om taxeringsvärdet, enligt R. St:rs
tydligen uttalade mening vid sista riksdagen, varit lika tydligt i
stämpelpappers-författningen anbcfalldt till efterföljd i berörde
hänseende. Andre talare hafva redan fullständigt bevisat riktigheten
och rättvisan af ett konseqvent stadgande i denna del,
och jag vill nu endast tillägga, att då man utgår från den grundsats,
att Svenska folket bör sig sjelf beskatta, och man såsom
representanter för detta folk för särskilda fall antagit folkvalde
Den 16 Mars.
365
taxerings-komitéer, synes det. ock vara skäl att utsträcka dessas
bestämmande rätt till så många enskilda beskattningstitlar som
lämpligen kan falla under deras pröfning, och detta mål vinnes
härutinnan, om bevillnings-taxeringsvärdet tages till grund för
bouppteckningskartan, hvad beträffar fast egendom.
På grund häraf och då det föreslagna stadgandet dels skulle
medföra tillökning i Statens inkomster och dels är af billigheten
påfordradt, anhåller jag om afslag å (Jtsk:ts hemställan och bifall
till hvad jag i min motion föreslagit. Dock vill jag icke
motsätta mig punktens återremitterande, derest sådant skulle
anses lämpligt.
Gr. Liljencrants: Fastän jag instämmer med Hr Ehrenborg
deruti, att det vore önskligt, att någon grund för fastigheters
bouppteckningsvärde funnes, kan jag dock icke anse den
föreslagna grunden rigtig; ty fast egendom är nu taxerad till
vida högre värde än det, hvartill den går och gäller, och det
händer dagligen eller åtminstone hvarje vecka att egendomar
försäljas för hälften af det belopp, hvartill de äro taxerade.
Det vore icke billigt, att införa en så sträng föreskrift, hvarigenom
sterbhus finge erlägga en allt för hög afgift. Hr Fåhraus,
som flere gånger förut åberopat riksdagsfutlmäktigen Dahlgrens
reservation, borde hafva gjort det äfven i detta fall. Det
heter deruti: »Samma förhållande är det äfven med karteringen
af bouppteckningar, hvilka skola förses med ett ej obetydligt
stämpelpappersbelopp, på samma gång för egendomen dessutom
skall erläggas inkomst-bevillning efter 2:a art. Bevillningsförordningen,
hvilket borde vara nog, helst ett inträffadt dödsfall
för sin del kan vara en ofta nog kännbar förlust för en
familj, utan att behöfva vara föremål för beskattning.»
Om en förändring skall ske, ville jag förena mig med Frih.
af Ugglas i yrkande om återrcmiss af denna punkt.
Frih. von Schulzenheim, David: Ehuru jag är före
kommen
af den siste värde talaren, ber jag att få tillägga ett
par andra skäl, hvarför jag måste motsätta mig bifall till motionen.
Taxeringsvärdet åsättes helt olika, då egendomen gått
i köp eller tillfallit egaren genom arf, äfvensom egarens behof
att låta inteckna sin egendom kan inverka på åsättandet af taxeringsvärdet.
Detta värde kan derför icke antagas såsom en
rättvis grund vid alla bouppteckningar, ehuru det icke är något
att invända mot, om ett sterbhus vill uppskatta den fasta egendomen
efter taxeringsvärdet. DA en person, som dör, efterlemnar
skulder, och boets ställning är dålig, borde icke Staten,
genom uttagande af en särskild afgift, öka det onda för arfvingarne.
I allmänhet är stämpelafgiften tung och obillig; men
då inkomsten deraf är behöflig och Utsk:t icke velat göra stora
ändringar i stadgarne derom, måste dessa lemnäs så orörda
som möjligt.
366
Den 16 Mars.
Jag anser denna fråga vara i Utsk:t så väl utredd, alt en
återremiss icke skulle tjena till något; och jag anhåller om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Det är en allmänt känd
sak, att vid bouppteckningar så tillgår, att hvarken fastigheten
eiler lösören upptagas till deras verkliga värden, utan vanligen
blott till j deraf. Detta förhållande borde ändras; men jag tvekar
om det bör ske uti denna författning, eller om det icke
vore bättre, att en särskild författning derom utgåfves, äfven
innehållande bestämmelser om kontroll, som nu helt och hållet
saknas; ty domstolen har icke rättighet att pröfva de åsätta
värdena. Då emellertid någon framställning härom icke blifvit
gjord, anser jag det dock vara ett steg till rättelse, om motionärens
förslag blefve bifallet; ty det närvarande förhållandet är
en orättvisa icke blott för Staten utan äfven för den enskilde,
då en ärlig sterbhusdelegare låter upptaga egendomen till dess
verkliga värde och således får betala större stämpelafgift, än en
annan, som, då han icke är tvingad genom något hand, låter
åsätta allt för låga värden. Gr. Liljencrants har sagt, att taxeringsvärdena
äro för höga; men jag tror icke att så är förhållandet;
och icke kan man väl vilja påstå, att priset vid exsekutiv
auktion är en egendoms normalvärde. Jag anser derför
taxeringsvärdet å fast egendom böra läggas till grund vid
bouppteckningars kartering. Huruvida grundsatsen alt belägga
dem med någon afgift är riktig, är en annan sak, hvarom nu
icke är fråga. Jag anhåller om bifall till hvad i motionen är
föreslaget, och att Utskds hemställan måtte ogillas.
Frih. af Ugglas: Gr. Liljencrants har sagt, att det vore
obilligt att beräkna kartan efter en egendoms taxeringsvärde,
såsom varande allt för högt. Jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, att ny taxering skall ega rum nästa år, då rättelse bör
kunna ske, om någon egendom är för högt värderad. Syftet
med motionen är att få en viss grund bestämd, hvarefter fastigheters
värden skola i bouppteckningar upptagas; och om
man anser taxeringsvärdet för högt, kan man ju bestämma §
eller hälften deraf. Men det nuvarande godtyckliga förhållandet
är en orättvisa icke blott mot Staten, utan äfven för den enskilde,
då en ärlig bouppteckningsförrättare upptager egendomen
tili dess verkliga värde och en annan åsätter ett allt för lågt
sådant. För erhållande af den ändring häruti, som motionären
afsett, anhåller jag fortfarande, att punkten måtte återremitteras.
Hr Ehrenborg: Då taxeringsmännen, utan att vara bundna
af en egendoms köpevärde, nästa år kunna ändra dess taxeringsvärde
till hvad de anse vara det rätta, har jag icke funnit någon
betänklighet vid att nu antaga detta värde till grund. För
undvikande af flera olika propos:r, afstår jag från mitt förra yr
-
Den 16 Mars.
367
kande och förenar mig i anhållan att punkten måtte till Utsk:t
återremitteras.
Hr von Ehrenheim, Per: Utan att vilja bestrida behofvet
af någon kontroll vid bouppteckningar, synes det mig dock
mindre egentligt, att fastigheter skola upptagas efter deras taxeringsvärden,
då någon norm för värdet å annan egendom, såsom
guld och silfver m. m., icke finnes. Föröfrigt synes_ det mig
mindre lämpligt, då 9 kap. 1 § Ä. B. omtalar huru bouppteckning
skall ske, att i stämpelförlattningen intaga ytterligare bestämmelser
derom. Jag kan af dessa skäl icke biträda motio
ren;
men kan Utsk:t af densamma taga sig anledning att föreslå
en särskild förordning i samma syftning, så vill jag icke
motsätta mig punktens återremitterande, ehuru jag på förhand
tror mig böra uttala min farhåga för vanskligheten af en sådan
lagstiftning.
Hr. von Koch, Nils Samuel: Lika med den siste värde
talaren tror äfven jag det kanske vara nödvändigt, att i
detta hänseende ett särskildt stadgande utgifves, hvartill denna
författning får hänvisa. Samme talare har sagt, att man icke
kan komma till fullständig kontroll, då någon norm för värdet
å annan egendom än fastighet icke finnes. Jag vet icke, om
man kan utsträcka denna motion derhän att föreslå en författning,
som afser annat än fastighet; men då den stora nedsättningen
i stämpelpappers-afgiften å bouppteckningar vid sista riksdag
skedde med afseende på de höjda taxeringsvärdena och under
förutsättning att dessa skulle följas, vore det önskligt alt
förutsättningen nu ock förverkligades, så mycket mer som, på
sätt flere föregående talare påpekat, en orättvisa skulle uppstå
genom olika förfarande. Beträffande hvad Frih. v. Schulzenheim
yttrat, att taxeringen i hans ort är ojemn, så beklagar jagom
så skulle vara; men i så fall är tillfälle att deri göra ändring
nästa år, innan denna författning tillämpas. Derjemte vill
jag fästa Frih. v. Schulzenheim» uppmärksamhet derpå, att stäinpelpappers-afgiften
utgår endast af boets behållning och sedan
efterlefvande makas giftorätt blifvit afdragen; så att, om boet är
skuldsatt, blir afgiften så mycket mindre. Det finnes icke någon
skatt, som icke i och för sig är ett ondt och medför lidande.
Man eger således, vid åläggande af skatt, endast att söka välja
den som medför minsta qvantum derutaf. Ibland dem har man
nästan alltid räknat en måttlig afgift å nettobehållning i sterbhus
efter förmögnare personer. Obenägenheten att betala skatt
är ej heller vanligen så stor, då personer få ärfva. Då något
nu måste göras, men jag nu så mycket mindre kan instämma i
Preste-St:s beslut, som jag icke haft tillfälle att granska detsamma,
och det är af vigt att redaktionen icke blir tvetydig, hvaraf
vi nyligen sett obehagliga följder; så anhåller jag, att punkten
måtte till [Jtsk:t återremitteras.
368
Den 16 Mars.
Hr Lagerbjelke: Sedan så många talare yrkat återre
rniss
af punkten till Utskrt, får älven jag deruti instämma.
Gr. Sparre, Erik: Den likhet, som i denna motion är
afsedd, kan svårligen åstadkommas, då taxeringsvärdena i olika
orter och socknar äro så högst olika. Någon kontroll i afseende
på lösegendoms värdering kan icke ega runi; utan denna
måste ankomma på värderingsmännens samvetsgrannhet; och
då så är, finner jag icke nödvändigheten af att bestämma en
särskild norm, hvarefter den fasta egendomens värde skulle upptagas;
utan må man låta äfven denna bero på gode männen;
och det är dessutom icke meningen, och vore icke heller någon
vinst för Staten, att af fattiga sterbhus utpressa högsta möjliga
belopp. Jag kan ej finna hvartill en återremiss skulle tjena,
och får anhålla att punkten måtte bifallas.
Hr von Koch: Meningen är icke att utpressa den hög
sta
möjliga afgift, utan blott att uttaga afgiften så rättvist som
möjligt. Det är sannt att taxeringen kan vara olika; men lill
något absolut rält kan man icke komma i beskattnings väg; och
då allmän bevillning, kommunala afgifter och rättigheter, ja!
sjelfva representationsrätten äro grundade på taxeringsvärdena,
så kunna de väl äfven läggas till grund för bouppteckningar vid
diT" tillfällen, då sådant icke frivilligt sker, utan någon gnidare
vill tillskansa sig enskild fördel på de ärligas bekostnad. Hvad
beträffar att man ej kan uppställa någon regel för den lösa
egendomens värdering, så vill jag anmärka, att fastighet vanligen
är den största och vigtigaste delen af egendom, som ej utgöres
af fordringar eller kontanter, deraf uppskattning ej sker,
och det är mycket vunnet, om värdet derå alltid upptages efter
samma norm. En annan gång torde utväg finnas att få afgiften
jemnare å lösegendom. Jag kan ej finna de af Gr. Sparre
anförda skäl nog talande för att bifalla punkten, utan fortfar i
mitt yrkande om dess återremiss.
Hr Nordenfelt: Då under diskussionen de fleste talare,
som förut yrkat afslag å punkten, ändrat sig derhän, att de begärt
återremiss deraf, hvilket jag också finner lämpligt, så får
jag förena rriig i anhållan att punkten måtte till Utsk:t återremitteras.
Frih. af Schmidt: Äfven jag, som förut yrkat afslag å
Utsk:ts hemställan och bifall till motionen, förenar mig i anhållan
att punkten måtte återremitteras.
Frih. von Schulzenheim: Jag skall icke förlänga diskussionen,
och vill endast påpeka, att alla talare, som begärt återremiss,
erkänt, att taxeringsvärdena äro olika. Att taga dessa
till norm, ar således att bygga på falsk grund. Jag vidhåller,
hvad jag förut yrkat, bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih.
Den 16 Mars.
369
Frih. af Ugglas: Jag har icke stor erfarenhet af, huru
det tillgick vid bouppteckningar, innan den nya bevillningsförfattningen
tillämpades; men jag tror, att fastigheten dä alltid
upptogs till taxeringsvärdet. Meningen nu är icke att uttaga
det högsta möjliga belopp, utan att få en bestämd grund, hvarefter
fastigheten skall värderas; och'det tror jag vara af stor nytta.
Ur Lagerbjelke: Det förefaller mig eget, att man i så
hög grad bestrider rättmätighetan af taxeringsvärdena såsom
norm vid bouppteckningar, då de ligga till grund vid bevillning
och kommunalafgifter, äfvensom vid köpe-, bytes- och gåfvobrefs
beläggande med stämpelpapper. Man har talat om orättvisa;
det är just för att förekomma sådan, som en allmän norm
vid bouppteckningar vore önsklig. Frih. von Schulzenheim har
anmärkt, att taxeringsvärdena äro för höga; men, såsom jag i
min reservation anfört, komma de att undergå förnyad granskning
och kunna ändras och riiltas, innan denna författning träder
i verksamhet.
Gr. Sparre: Då man talat så mycket om godtycket vid
upptagande i bouppteckningar af fastigheters värden, så upprepar
jag, alt någon regel icke kan gifvas för värdering af den
lösa egendomen, och det är inkonseqvent och utan ändamål att,
bestämma en grund, hvarefter den ena delen af egendomen skall
värderas, då man icke kan göra det för den andra delen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts förevarande hemställan och dels återremiss
deraf, framställde Hr Gr. o Landtm, först propos. på bifall till
densamma, hvarvid svarades många ja och nej i blandning, samt
sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren likaledes ulföllo
med många så väl ja som nej; och förklarade Hr Gr. o.
Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts å sid. 8 af Betänk:t N:o
4 gjorda hemställan i afseende å stämpel för bouppteckningar,
upptagande fast egendom, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Viuner nej, återremitterar B. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 32.
H. lil. 24
370
Den 16 Mars.
Utsk:ts tre hemställanden å sid. 9 med dertill hörande text.
Bifölls och godkändes.
§§ 7 och 8.
Utsk:ts förslag hifölls.
Utsk:ts yttrande å sid. 1, angående de mindre redaktionsjemkningarne.
Frih. af Ugglas: I den nya författningen förekomma åt
skilliga
redaktionsförändringar, hvilka icke äro särskildt motiverade,
nemi.: å sid. 17 § 5, der i stället för »Styrelsen för Statens
jernvägar» och »Konsistorier» blifvit insatt: »Styrelserne för
Statens jernvägar» och »Konsistorierne»; å sid. 19 § 6, der orden
»Testamentariska förordnanden om fast egendom; se köpebref»
äro tillsatta, en följd af B. o. Adrns nyss fattade beslut; å sid.
20 § 7, der i mom. om skuldebref efter ordet »kapitalvärde»
orden »för hvilket inteckning eller betalning sökes» blifvit tillsatta,
hvarjemte i slutet af samma mom. blifvit tillagdt: »äfvensom
när dessa handlingar i konkurs bevakas»; och slutligen har
Utsk:t, föreslagit att de i sista punkten förekommande orden:
»Rikets Ständer» måtte utbytas inot ordet »Riksdagen»; och vågar
jag hemställa att dessa förändringar måtte bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning blefvo de ifråga vide redaktionsjemkningarne
af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.-Utsk:ts den 3 och 10
dennes bordlagda Betänk. N:o 5, ang. kurhusafgiftens utgörande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevillu.-  l!tsk:ts den 3 och 10 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 6, i
ani. af väckta motioner om nedsättning af dels det enkla brefportot,
dels afgiften för sluten rekommendation m. m.
Utsk:ts hemställan nederst å sid. 3.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Då R. o. Ad. beslu
tat
att punktvis genomgå detta Betänk., måste jag hålla
mig till den nu föredragna punkten. Såsom motionär ber jag
dock att få hänvisa till en annan punkt, eller den sista, då
min framställning om nedsättning i afgiften skett i sammanhang
med förslag till nedsättning af vigten för enkelt porto från 4
till 3 ort. Meningen med min motion har varit alt åstadkomma
en lättnad för så väl korrespondenter som posttjenstemännen,
genom att bespara dem den ofta återkommande vexlingen af
penningar, för att erhålla den ojernna afgift, som nu är bestämd
för brelporto, samt att i detta, liksom alla andra förhållanden,
Den 16 Mars.
371
införa dicimalsystemet, men ej att tillskynda staten en förlust,
hvilket vore oklokt, helst nedsättningen ifrån 12 till 10 öre, eller
2 öre, för korrespondenten vore en alltför ringa vinst, emot
den förlust, som skulle tillskyndas K. Postverket, särdeles i
början af förändringens införande, eller 200,000 rdr, dertill äfven
jag insåg att förlusten skulle blifva, ifall korrespondensen
ej antoges komma alt ökas, särdeles uti framtiden, till följd af
den af mig föreslagna nedsättningen. 1 stället för förluster, är
jag fullt förvissad att vinst skulle härigenom uppkomma likasom
uti England var förhållandet med den sednast skedda postportonedsättningen,
isynnerhet till följd af portovigtens minskning
från 4 till 3 ort. Utsk:t har endast talat om den nedsättning i
inkomster, som skulle drabba Staten genom det nedsatta brefportot,
men ej beräknat den vinst, som skulle uppkomma genom
nedsättningen i vigt, hvarigenom de många bref, som nu,
vägande 1^ lod, blott betalas med enkel porto eller 12 öre,
då skulle komma att draga dubbelt porto. Jag vågar derföre
anhålla att man vid denna punkt äfven fäster afseende vid den
sista punkten i Betänk:t; ty den ena kan icke, enligt min afsigt
med de uti motionen afsedda nedsättningarna, bifallas utan i
sammanhang med den andra; hvarföre jag naturligtvis vördsamt
anhåller om bifall till mina framställningar uti begge afseenden
och följaktligen om afslag å Utsk:ts förslag härutinnan.
Hr von Kraemer, Anders Hobert: Den föreslagna förändringen
med afseende å nedsättning af det enkla brefportot,
synes ej hafva tillkommit i en fördelaktig stund. Det skulle
nemi. medföra en icke obetydlig minskning i Postverkets inkomster,
— någonting, som just i näv:de tid alldeles ej är önskvärdt,
då Postverket just nu är inbegripet i ett prisvärdt sträfvande,
att med stora kostnader förbättra sina fortskaffningsmedel.
Visserligen har en föregående talare anfört, att nämnda
nedsättning ej skulle komma att vålla någon minskning i Postverkets
inkomster, emedan brefvigten för enkelt porto samtidigt
skulle förändras från 4 till 3 ort. Att Postverket derigenom
skulle hållas skadeslöst är möjligt. Båda förändringarna
skulle väl dock egentligen vara afsedda att befordra den brefskrifvande
allmänhetens fördel, förmodar jag. Men då får jag
bekänna, att sättet är eget. Vid behandling af detta ärende i
Berilln.-Utsk:ts 3:dje afdelning för 2:ne riksdagar sedan, då postvigten
skulle från den gamla lodbestämningen utsättasiden nya
ortvigten, verkställdes undersökningar angående de olika papperssorternas
vigt, både skrif- och postpapper, hel- och halfark,
bref med och utan kuvert, [med och utan sigill o. s. v.,
och man fann, att det mycket ofta skulle komma att inträffa,
att bref i vigt öfverstege 3 ort; då den gamla vigten var 1^-lod,
som motsvarar 3^ ort, så ansågs redan derföre vida mera skäl
att bestämma nya brefvigten till 4 ort än till 3 ort, hvartill
kommer att brefskrifvare!) skulle annars ständigt sväfva i ovisshet
om han borde belägga brefvet med ett eller två postmär
-
372
Den 10 Mars.
ken. Den siste talaren liar ju sjelf erknnnt, att vid en brefvigt
al 3 ort en mängd bref skulle komma att bli taxerade såsom
dubbla. 1 stället för att såsom nu få betala silt bref med ett
enkelt 12 öres porto, skulle således korrespondenten få betala
det med två af de nya 10-öresportona eller med 20 öre. Jag
tror han betackar sig för denna fördel. Jag anhåller om bifall
till Utsk:ts Betänk.
Hr Liljenstolpe: Då Utsk:ts Betänk, i denna punkt
(l:a) redan lärer vara af tre Stånd bilället, inser jag nogsamt
gagnlösheten af att hos det Höglofl. Ståndet söka bifall till min
framställning. Jag har derföre vid detta tillfälle begärt ordet,
endast med anledning deraf, att Hr von Kraemer missförstått
ändamålet med min motion, och trott det vara att tillskynda
brefskrifvare!! en direkt fördel. Så är dock ej förhållandet, utan
jag har med motionen afsett att tillvägabringa en lättnad i räkenskapsföringen
inom postverket derigenom, att decimalsystemet
kunde följas genom postportots nedsättande till 10 öre o. s. v.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts hemställan af K. o. Ad. bifallen.
Utsk:ts hemställan öfverst å sid. 4.
Hr Nordenfelt. Enar Wilhelm: l)å UtsLt föreslagit
en nedsättning i afgilten för sluten rekommendation, synes det
mig vara större skäl att bestämma denna afgift till 25 öre än
till 24, enär den förra afgiften är i öfverensstämmelse med decimalsystemet.
Jag inser väl, att anledningen hvarför man valt
24 öre är, att det skall motsvara två enkla portosatser, och
man således kan sätta tvenne dylika postmärken på brefvet.
Men som man vid alsändande af rekoirimenderadt bref antingen
sjelf måste gå till postkontoret eller dit sända en pålitlig
person, enär man måste hafva qvitto, så möter alltid svårigheten
att kunna kontant liqvidera 24 öre. Då nu, såsom sannolikt
är, det enkla postportot i en snar framtid kommer att nedsättas
till 10 öre, så äro 10 öre och 25 öre tvenne myntsorter, hvilka
stå i full öfverensstämmelse med decimalsystemet.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag,
med den ändring, att afgiften för sluten rekommendation bestämmes
till 25 öre i stället för 24.
Hr Liljenstolpe: Härvidlag inträffar det ovanliga förhållande,
att jag måste yrka bifall till Utsk:ts förslag. Naturligtvis
hade det varit min önskan, att decimalsystemet iakttagits
äfven vid sluten rekommendation, men då den föregående punkten
blifvit bifallen, och det enkla postportot således bibehållits
oförändrad!; så anser jag det vara mera skäl att bestämma afgiften
för sluten rekommendation till 21 öre, eller två enkla
Den 16 Mars.
373
portosatser, än tilt 25 öre, synnerligast som vi hafva postmärken
A förstnämnda värde.
Jag yrkar bifall till Utskds förslag.
Hr von Kraemer: Det är visserligen sanni, att man vid
afsändande af ett rekommenderadt bref måste antingen gå sjelf
eller sända en pålitlig person till postkontoret, enär man skall
hafva qvitto; men det är dock en fördel att kunna sätta postmärke
på brefvet och icke behöfva betala kontant. Denna fördel
vinnes genom rekommendations-afgiftens bestämmande till ett
belopp som utgör en jemn mångfald •— här en fördubbling —
af det vanliga postportot, eller 24 öre.
Som hvar och en vet, har det under sednare tider ej varit
ovanligt, att bref, som innehållit en mindre penningesumma, och
hvilka afsändaren derför ej velat rekommendera, hafva kommit
bort. Naturligtvis skulle en större säkerhet i detta hänseende
uppstå derigenom, att afgiften nedsattes, enär den slutna rekommendationen
mera allmänt komme att användas; och detta skulle
älven vålla, att någon förlust genom nämnda nedsättning ej tillskyndades
postverket.
Jag yrkar bifall lill Utsk:ts förslag.
Frih. af Ugglas: Jag är lill hufvudsaklig del förekommen
af de tvenne siste talarne och ber att nu endast få nämna, att
vid behandling af denna punkt inom Utsk:t, var det mycket
fråga om, huruvida man borde bestämma afgiften till 24 eller
25 öre. Hade postverkets tillgångar medgilvil nedsättning till
10 öre af det enkla postportot, hvilket jag skulle önskat, så
hade det naturligtvis varit konseqvent att tillämpa decimalsystemet
äfven vid ifrågavarande afgift, och bestämma den till 25
öre; men då detta icke lät sig göra, fann Utsk:t beqvämast och
mest systematiskt att bestämma denna afgift till två enkla portosatser.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants: Jag har begärt ordet, icke för att med
Hr Nordenfelt tvista om ett öre, utan för att fästa uppmärksamheten
derpå, att Hr Nordenfelt sjelf genom sin framställning
ådagalagt, att det icke är förenadt med någon olägenhet
alt bestämma ifrågavarande afgift till 24 öre, ty om jag sänder
en pålitlig person med brefvet till postkontoret och lemnar honom
25 öre, så torde han svårligen hafva så svaga krafter, att
han icke orkar hära hem det öre, som lemnäs honom tillbaka.
Den fördelen att man skall kunna belägga brefvet med två frimärken,
anser jag dock icke mycket värd, vid det förhållande
att man i alla händelser måste sända en pålitlig person till postkontoret
för att utbekomma qvitto
Jag yrkar bifall till Utskds förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
374
Den 10 Mars.
Utsk:ts hemställan oförändrad och dels bifall till densamma med
förändring af summan 24 öre till 25 öre, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad,
hvartill svarades ja.
fjtsk:ts hemställan medlerst å sid. 4.
Hr Liljenstolpe: Då jag lyckats få algiften lör sluten
rekommendation nedsatt till 24 öre, är jag derför mycket tacksam;
men jag får bekänna, att jag ännu mera skulle önskat
att vinna bifall till min motion om borttagande af registrering
af bref. I min tanke är föreskriften om registrering rent ut
sagdt origtig, enär den lätt leder till lagöfverträdelser. Man
narrar derigenom brefskrifvaren att betala 12 öre i registreringsafgift,
i den förhoppning att brefvet rigtigt skall komma adressaten
till banda; men det enda ändamål, lian derigenom vinner,
är att han är säker om, att brefvet framkommit till det postkontor,
derifrån det afgår. Nu kan det lätt hända att en mindre
ärlig person infinner sig på postkontoret och studerar kartan
samt deraf inhemtar, att åtskilliga registrerade bref anländt,
äfvensom till hvem de äro adresserade. Som registrering snarast
fäster uppmärksamheten derpå, att brefvet innehåller penningar,
ehuru en mindre summa, än att afsändaren velat rekommendera
det, är det naturligtvis för den nämnda personen en
stor frestelse att gå till postluckan och begära ut dessa bref,
hvilket icke kan förvägras honom. Utsk:t antager äfven sjellt
att registrering ej kommer att synnerligen mycket användas,
för den händelse den föreslagna nedsättningen i rekommendationsalgiften
vinner R. St:rs bifall; hvartill tjenar således registreringen?
Enligt
hvad jag förnummit, tillfaller registrerings-afgiften postens
tjenstemän såsom sportler; densamma utgör således ej någon
inkomstkälla för K. Postverket, hvadan afgiften af denna
anledning skulle kunna anses böra fortfara; och icke kan det
väl vara skäl att bibehålla en åtgärd, som i och för sig är origtig,
blott för det densamma utgör så att säga en löne-tillökning
uti en del posttjenstemäns ringa lönevilkor. Rättare synes det
mig åtminstone att upphäfva deri obehöriga föreskriften och, i
stället för dessa sportel-inkomster, gifva de, hvilka deraf gå i
mistning, en motsvarande löneersättning.
På grund häraf anhåller jag om afslag å Utsk:ts hemställan
i denna punkt och bifall till min motion.
Frill, af Ugglas: De åsigter, som rörande denna punkt
blifvit af den siste talaren förläktade, kan jag icke dela. Jag
har icke kunnat göra det för mig klart, att registrering af bref
innebär någonting origtigt. Den är fullkomligt frivillig, och mången
gång kan den vara af stor nytta. Det finnes kanske ingen
ibland oss, som icke begagnat detta säkerhetsmått, när han afsändt
vigtiga handlingar eller något angeläget bref, med afseen
-
Den 16 Mar».
375
de hvarå det varit af vigt att kunna styrka, att de blifvit från
postkontoret afsände.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsktls förevarande hemställan, dels ock afslag derå samt
antagande af Hr Liljenstolpes i ämnet väckta förslag, framställ
des propos. på bifall till CJtskits hemställan och besvarades medja.
Utskds hemställan nederst å sid. 4.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
d. 28 sisth Febr. och 3 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 15, med förslag till ändring i vissa delar af föreskrifterna
ang. metalliska kassan m. m.
l:sta—8:de punkterna.
Utsk:ts förslag biföllos.
9:Je punkten.
Gr. Liljencrants: Jag har visserligen icke någon egentlig
anmärkning att framställa med afseende å förevarande punkt,
men jag har svårt att fatta, hvilken förde), den föreslagna förändringen
skulle kunna medföra; och så vidt jag kan läsa Svenska
språket rätt, finnes rakt ingen mening i Utsk:ts motivering.
Utsk:t har föreslagit bibehållande af paragrafen i dess helhet
med undantag af sista punkten, så lydande: »beroende det af
Fullmägtige att bestämma, huruvida silfver och guld under den
i allmänhet bestämda lägsta halt må emottagas.» Såsom motiv
för uteslutande af denna mening anföres: »Då allt det silfver
och guld, som på grund af K. Myntverkets attester emottages,
beräknas till beloppet i fint, har det synts Fullmägtige, det stadgandet
i 13:de § att silfrets och guldets halt kan föranleda till
vägradt inköp deraf icke tillhöra Banken, utan K. Myntverket,»
samt att Fullmägtige på grund häraf hemställt om uteslutande
af den nämnda punkten. Ar nu meningen med den vidtagna
förändringen, att Myntverket skall ega rätt alt besluta, huruvida
silfver eller guld under den i allmänhet bestämda lägsta
halt skall af Banken emottagas, så får jag bekänna, att en dylik
föreskrift ej synes mig lämplig, då enligt min tanke Fullmägtige
dock alltid ega rätt och pligt att häröfver besluta, och
Myntverkets enda åliggande i detta hänseende är att upplysa
Fullmägtige, huruvida den erbjudna valutan verkligen innehåller
det silfver- eller guldvärde, som blifvit uppgifvet. Mig vill det
således förefalla, att den löreslagna förändringen ej medför nå
-
376
Den 16 Mars.
gon fördel, liten väl en olägenhet; och då jag anser, alt äfven
om den sista meningen borttages, qvarstår dock rättighet oell
pligt för Fullmägtige att pröfva, huruvida och til! hvad belopp
en erbjuden valuta bör inlösas, får jag hemställa, att R. o. Ad.,
med alslag å Utsk:ts förslag, måtte besluta bibehållandet af ifrågavarande
§, såsom den för närvarande lyder.
Frih. von Schwerin, Jules: Jag medger visserligen, att
§:n mer än väl kunnat förblifva oförändrad, meri den förslagna
förändringen innebär dock ett förtydligande med afseende å den
pröfning af erbjudna valutor, som åligger Myntverket. I sjelfva
verket är det Myntverket som bestämmer, huruvida inlösen skall
ega rum eller icke, ty det är klart, att Fullmägtige i detta hänseende
måste rätta sina åtgärder öfter de utlåtanden, som al
Myntverket afgifvas; och Fullmägtige hafva ej genom den föreslagna
förändringen afsagt sig någon rättighet i ifrågavarande
hänseende. Ehuru jag således medger, att §:n kunnat utan
fara förblifva oförändrad, får jag dock yrka bifall till Utsk:ts
hemställan.
Gr. Liljencrants: Saken kan visserligen synas vara af
underordnad vigt, men jäg anser, att det bör vara fullkomlig
klarhet och reda i föreskriften angående inlösen af valutor. Jag
vågar fortfarande påstå, att Utsk:ts motivering icke innehåller
tydlig Svenska. Jag föreställer mig, att Fullmägtige hafva för
afsigt att bibehålla den ifrågavarande pröfningsrätten, men af
Utsk:ts motivering vill det synas, som om denna pröfningsrätt
helt och hållet skulle öfverlämnäs åt Myntverket. Jag yrkar
fortfarande afslag å Utsk:ts hemställan.
Hr Nordenfelt: Det kan visserligen vara likgiltigt, huru
vida
ifrågavarande räder i reglementet qvarstå eller ej, men mig
synes föreskriften vara tillräckligt tydlig, när den innehåller, att
med vissa undantag alla till inlösen erbjudna valutor skola undergå
prof af vederbörande vid myntverket, hvilkas deröfver
utfärdande attester skola utvisa ej mindre verkliga beloppet i
fint, än äfven värdet i rdr eller dukater. Om nu en af myntverket
afgifven attest innehåller, att en erbjuden valuta innehåller
oarter, hvilka icke utan kostnad och svårighet kunna alsöndras,
så innebär detta ett afrådande att inköpa nämnde valuta.
Om åter attesten innehåller, att valutan både till vigt och finhet
är sådan, att det är skäl att inlösa den, så är det klart,
att Fullmägtige alltid i sista hand halva rätt att bestämma, huruvida
någon inlösen verkligen skall blifva af; och denna rättighet
qvarstår för Fullmäktige, äfven örn den ifrågv:de punkten
uteslutes.
Hvad den påpekade otydligheten i Utslcts motivering beträffar,
så medger jag visserligen, att Utsk:ts skäl kunnat framställas
i tydligare ordalag, men denna omständighet anser jag
Den 10 Mars.
377
dock ej bora föranleda till ogillande af hela den föreslagna åtgärden.
Jag yrkar bifall till Utskrts förslag.
Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir: Jag är till
alla delar förekommen af Frih. von Schwerin och Hr Nordenfelt
och anhåller att med deni få förena mig. Het är naturligt,
alt den föreslagna förändringen endast afser att förtydliga föreskriften
i den 13:de §:n, och att Fullmägtige ej derigenom beröfvas
rättigheten att i sisla hand pröfva, huruvida en erbjuden
valuta skall inlösas eller ej.
Jag anhåller om bifall till Ulsk:ts förslae.
Sedan ölverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts förslag, dels ock alslag derå samt bibehållande
af motsvarande stadgande i nu gällande Banko-reglemente, framställde
Hr Gr- o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts förslag
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
10:de—-16:de punkterna.
Utsk:ts förslag biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ls den 28 sistlidne
Februari och 3 dennes bordlagde Meni. M 16, ang. åtgärder
för skiljande från Riksbankens tillgångar af inlöst kopparmynt
af äldre präglar.
Föredrogs ånyo och bifölls Sarrimans. Stats- samt Allm.
Besv. o. Ekon.-Utsk:ts deri 24 sistl. Februari och 3 dennes bordlagde
Meni. JVs 1, ang. arfvode åt Utsk:ts Sekreterare.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Stats- samt Allpi. Besv - o. Ekon.-CJtskds den 24 sisth
Februari och 3 dennes bordlagde Betänk. .4? 2, i ani. af väckta
motioner, innefattande förslag till lättnad uti rustningsskyldigheten.
Utsk:ts tillstyrkande å sid. 6.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Sedan Utskit uti sitt Betänk,
redogjort för hvad rörande denna fråga tillförene blifvit åtgjord!,
nemi. att eller år 1825 K. M:t fem särskildta gånger gjort framställning
till rusthållarne vid samtliga rustbållsregementen om
åtagande af en viss afgift, emot det att Kronan skulle bekosta
och underhålla sadelmunderingarne samt remtygs-, beklädnads-,
378
Den 16 Mars.
bevärings- och utredningspersedlar, har Utsk:t tillstyrkt R.
St:r att hos K. M:t anhålla, alt en dylik framställning nu för
sjette gången måtte till rusthållarne göras. Det vill emedlertid
synas mig, som om rusthållarnes fem gånger förnyade afslag
bort för Utsk:t göra klart att ifrågasatta uppgörelse icke för
dem kan vara fördelaktig. Orsaken till denna obenägenhet hos
rusthållarne torde äfven vara påfallande; den nemligen, att icke
blott hvad vidkommer de så kallade småpersedlarne, hvilka
Utslut undantagit, utan jemväl den öfriga karl-munderingen, mången
reparation kan på rusthållen åstadkommas vida billigare an
som vore möjligt, om Kronan eller någon direktion åtoge sig
detta bestyr, i hvilket sistnämnda fall en mängd faux-frais alltid
blifva oundvikliga. I)å Staten icke kan vara benägen till
underpris öfvertaga underhållet, och rusthållarne således måste,
för att passevolans skulle uppstå, erlägga högre afgift till Kronan,
än den hvartill kostnaden för nämnde underhåll uppgår,
när den af dem sjelfva bestrides, är naturligt, att rusthållaren
ej velat ingå på den föreslagna förändringen. Gjorda försöko i
denna väg hafva äfven ifrån ytterligare sådana afhallits. Ar
1831 upprättades nemligen vid Lifregementets Dragonkorps en
beklädnadsdirektion, omfattande något mer än halfva antalet af
samtliga ruslhållen inom Upsala län. Afgiften bestämdes med
ledning af gällande munderingskostnad med billigt tillägg för reparationerne
och föreskrifven brukningstid. Efter få års verksamhet
fann direktionen dock omöjligheten utaf att emot den
betingade afgiften uppfylla de vilkor, den åtagit sig. En förhöjning
i afgiften blef besluten; men det oaktadt måste direktionen
efter en kort tids förlopp ingå med begäran om ytterligare
förhöjning. Denna vägrades och direktionen blef upplöst.
Jag har velat anföra detta exempel endast såsom ett bevis på
omöjligheten för Kronan eller någon direktion att verkställa
nämnda underhåll för samma pris, sorn rusthållarne hemma
hos sig kunna göra. Endast under en förutsättning kan det sålunda
vara en vinst för rusthållarne att ingå på ifrågavarande
förslag, nemligen i den förhoppning att åtagen passevolansafgift
till Kronan, på grund af upprepade klagomål, småningom skall
förminskas och slutligen alldeles försvinna. Jag kan dock ingalunda
finna billigt, att rusthållarne ifrån underhållet befrias,
enär, med undantag möjligen för Skåne, rusthållarne dels i hemmans-
och dels i augmentsräntor hafva ett fullt vederlag för de
skyldigheter, de utgöra. Hvad jag nu sagt gäller egentligen
karl-munderingen. Med sadelmunderingen eger ett annat förhållande
rum. Då fråga om passevolans med Kronan år 1857
med rusthållarne vid Lifregementets Dragonkorps förhandlades,
vid hvilket tillfälle de emotsatte sig den ifrågaställa förändringen
i hvad angick karl-munderingen, förklarade de sig deremot
villiga att ingå på en passevolans med afseende å sadelmunderingen.
Skälen härtill voro dels att större delen af de reparationer,
som å denna mundering måste göras, äro svårare, så
att de ej kunna verkställas å rusthållet, utan af skickligare sa
-
Den 16 Mars.
379
delmakare, till hvilka sadeln således måste sändas, en sändning
som fördyrar reparationskostnaden, dels att rusthållarne insågo,
att, lör hästens vård och förekommande af sadelbrott, genom
hvilka hästens tjenstbarhet lider, icke allenast för ögonblicket
utan stundom till och med för all framtid, en passevolans med
Kronan vore fördelaktig, enär, under en sådan, sadel kunde
passas till häst. Detta är af stor och obestridlig vinst äfven för
Kronan, synnerligen hvad hästens tjenstbarhet under krig vidkommer.
[Jtsk:ts förslag afser dock endast fredstid, möjligen af
det skäl att någon bestämd beräkningsgrund för förbrukning
under krigstid är omöjlig att finna. Skälet tillfredsställer mig
dock ej; ty om ock må antagas att det passevolanspris, hvarom
kunde öfverenskommas, ej skulle betacka nämnda förbrukning,
torde det dock för Statsverket blifva fördelaktigt, enär, om passevolans
ej vore ingången, Slaten likafullt säkerligen finge efterskänka
en icke obetydlig del af sin fordran hos de rusthållare,
hvilkas N:r för större oell upprepade förluster under kriget
varit utsatte. Säkert är dessutom alt endast önskan att få förbindelserna
för krigstid reglerade kan förmå rusthållarne att på
nu ifrågasatta uppgörelser ingå.
Hvad sjelfva uppställningen af Utskits förslag beträffar, så
kunna äfven deremot åtskilliga anmärkningar göras. I 2:dra
punkten säger Utsk:t, att arméförvaltningen skall uträkna passevofansafgiften
för hvarje fem år. Redan detta stadgande anser
jag vara en tillräcklig anledning för rusthållarne att ej ingå
på den föreslagna förändringen. Det ligger nemligen en obillighet
deruti, att de skola tid efter annan vara underkastade
den prisförändring, arméförvaltningen utan deras medgifvande
kan finna skäl att bestämma. I 3:dje punkten föreslår Utsk:t,
att rusthållarne skola vid den ifrågavarande förändringens början
aflemna munderingarne i fullgodt skick. Detta ord fullgodt
kan emedlertid blifva föremål lör olika tolkning. Det kan till
exempel betyda, att munderingen skall vara så beskaffad, att
den ej kari vid en mönstring kasseras; men vanligaste betydelsen
deraf torde väl vara, att munderingen skall vara i fullkomligt
godt stånd. Om detta är förhållandet, så skulle, för den
händelse Kronan öfvertoge passevolansen, rusthållarne blifva
tvungna att med nya ersätta alla de munderingspersedlar, hvilka
kunde vara något slitna; och enligt min tanke innebär detta
en obillighet. Det förslag, som ifrån Lifregementets Dragonkorps^
rusthållare ingick, innehöll att, sedan viss slitningstid
för hvarje persedel blifvit åsatt, liqvid skulle ske genom betalning
utaf så stor del af persedelns värde, som motsvarade tilländagångna
slitningsår — en grund för uppgörelsen, som förefaller
mig både redigare och billigare. Slutligen föreslår Utsk:t i sista
punkten, alt förändringen skall sättas i verket »vid de regementen
eller korpser, der flertalet af rusthållarne förklarat
sig villiga att derpå ingå.» Detta anser jag innebära en ganska
stor otydlighet, ty det finnes ej bestämdt, huruvida flertalets
beslut skall vara bindande för de öfriga.
380
Den 16 Mars.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag yrka afslag
å Utsk:ls ifrågav:de förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med Gr. af
Ugglas hyser jag just inga sanguiniska förhoppningar, att rusthållaren
skola ingå på den löreslagna förändringen, men uti de
alltsedan år 1825 ständigt återkommande motionerna i ämnet
spårar jag dock en önskan hos ett stort antal af dem, att en
dylik förändring måtte komma till stånd. R. St:r hafva den
ena riksdagen efter den andra till K. M:t ingått med underdåniga
skrivelser härom, och vid sednaste riksdag godkändes af
samtliga Riks-Stånden Utslcts i frågan afgifna Betänk., deruti
Ulsk:t framställde den åsigt, att det skulle vara förmånligt, om
en sådan öfverenskommmelse kunde åvägabringas. Närvarande
Utsk. har icke ansett sig höra frångå denna åsiet, och den
omständighet, att den nu under 25 år varit gillad af representationen,
torde utgöra en tillräcklig förklaring, hvarför Utsk:t
tillstyrkt bifall till motionärens framställning. Gr. af Ugglas har
anfört det olyckliga resultatet af den beklädnadsdirektion, som
för ett antal år sedan tillsattes vid Lifregementets Dragonkorps.
Detta exempel bevisar dock ingenting annat, än att direktionen
bestämde afgiften allt för lågt, så att den ej kunde uppfylla sina
åtagna förbindelser. Nu nr det deremot föreslaget att bestyret
skall åligga arméförvaltningen. När man besinnar denna förvaltnings
stora tillgång på materialier och det oafvisliga behofvet
alt omsätta dessa, såvida icke stora förluster för Kronan
skola uppkomma, — ett förhållande, som tydligen ådagal-igges
af den i de värfvade regementenas passevolanskontrakter intagna
”föreskrift, att ett visst parti kläde årligen skall af passevolantörerne
från förrådet utlagas, dock för ett pris, långt billigare
än det hvartill de sjelfva kunde anskaffa varan, och när härtill
lägges att persedlar, tillverkade i stor skala, alltid erhållas lill
lägre pris, torde det vara klart, att arméförvaltningen kan åstadkomma
en uppsättning för truppen på vida billigare vilkor, än
det är möjligt för rusthållarne. Dessutom påbjudas mindre
uniformsförändringar ofta nog, hvilka för rusthållarne medföra
betydliga kostnader, under det att de för Kronan skulle vara
löga kännbara. Gr. af Ugglas har sjelf påpekat, alt sadelmunderingarne
kunna af Kronan tillhandahållas för billigare pris än
af rusthållarne, de der för nödiga reparationer måste anlita sockenhandtverkare,
som göra arbetet både dåligt och dyrt. Svårligen
torde det då kunna bestridas, att det skulle lända till ömsesidig
fördel, om Kronan öfvertoge underhållet af dessa persedlar.
Det egentliga skäl, Gnn anlört till afslag å Betänlct,
var hans fruktan, att om den föreslagna åtgärden komme till
stånd, rusthållarne skulle på samma salt som vid rothållsregernentena,
tid efter annan, begära lindring i afgiften och slutligen
dess fullkomliga upphörande. Enligt min tanke är dock i detta
hänseende skilnaden emellan rusthållare och rothållare ganska
stor. De förre hafva sina augment sräntor och behöfva säle
-
Den 16 Mars.
381
des ej denna lindring, så alt äfven orri de begära den, torde de
dock icke blifva bönhörde. Jag tror derföre, att denna FIr Grins
fruktan ej har slort att betyda. Alt utsträcka i fråga vide förändring
till både krig och fred, vore deremot helt enkelt alt
förhindra saken, ty huru lågt Kronan än skulle bestämma afgiften
under krig, skulle den dock alllid blifva tillräckligt hög
för att afskräcka rusthållarne från att derpå ingå.
Jag är fullt öfvertygad, alt den ifrägav:de förändringen,
långt ifrån att blifva skadlig, tvertoni skulle medföra stor nytta,
både lör truppen, sorn blir bättre klädd, och för de rustande,
som slippa trassel och bråk, samt för Kronan, som kan tidsenligt
ordna beklädnaden. Månne icke saken då förtjenar att ännu
en gång underställas de rustande; man kan ju åtminstone föreställa
sig, att de förslag, som i enahanda syfte förut blifvit frainlagde,
hafva varit i ett eller annat hänseende obilliga, och att
man nu kan lyckas komma det rätta närmare. Såsom ett försök
skulle man möjligen då få saken antagen ocii just med anledning
häraf har Utsk:t föreslagit förändringen endast på fem
år. Vid föregående riksdagar förordades i detta hänseende en
period af tio år, rnen rusthållarne ville ej derpå ingå, enär de
ansågo sig bundne för en allt lör lång tid.
Gr:n har ogillat hvad Utsk:t i 3:dje punkten föreslagit,
samt varit tveksam, huru orden »fullgodt skick» borde tolkas.
Jag får då upplysa, att enligt Generalmönstrings-instruktion menas
med dessa ord mönstergildt skick. En dylik föreskrift anser
jag vara alldeles nödvändig, ty icke kan man begära, alt
Kronan skall öfvertaga obrukbara munderingar. Slutligen har
Gr:n äfven funnit den sista punkten innebära en otydlighet. Det
der begagnade uttryck är dock alldeles det samma, som i föregående
dylika förslag blifvit anvandt; jag anser det äfven vara
fullkomligt på sin plats, ty svårligen lärer man kunna antaga,
att samtliga rusthållare skola på förslaget ingå, liksom man icke
heller torde vilja drifva den satsen att ett enda nej skulle förhindra
hela saken. När de afsutna rusthålls-regementerne förvandlades
till infanteri, nekade flere N:r att derpå ingå; dessa
lära ännu i dag hålla häst, men icke uppehöll detta saken, så
snart »flertalet» gillat den. Klart är all förändringen endast kommer
alt tillämpas å dem, som derpå ingå, men nödvändigt är
att dessa sednare dock utgöra flertalet, ty eljest vore de nödiga
beräkningarne omöjliga att verkställa.
På nu anförda grunder, och då det icke kan vara rätt att
frångå de åsigter, som i mer än fyratio år inom representationen
i detta hänseende uttalats, får jag anhålla om bifall till
Utskds förslag.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Ehuru det visserligen,
efter det sakrika anförande, Gr. af Ugglas afgifvit, kan synas
öfverflödigt för mig att yttra mig, och jag borde inskränka mig
till alt instämma med deri nämnde talaren, ber jag dock att få
yttra några få ord rörande denna fråga.
38?^
Den 16 Mare.
Man liar åberopat de motioner i detta ämne, hvilka sedan
år 1825 ständigt återkommit. Den dolda afsigten med dessa
motioner är enligt min tanke, att slutligen helt och hållet befria
rusthållarne från passevolansen och låta den öfvergå på Statsverket,
på sätt som egt rum med åtskilliga onera, hvilka tillförne
häftat vid jorden. Enligt min tanke innebär det emedlertid
en stor fara att sålunda betunga Statsverket med den ena
dryga afgiften efter den andra; och det är orätt att aflyfta dessa
onera från jorden, ty egarne hafva med köpet af jorden iklädt
sig densamma åliggande besvär, och böra således ej derifrån
befrias. Om den ifrågav:de skyldigheten öfverflvttades på kronan,
så skulle, enligt min tanke, derigenom föranledas en mängd
obehöfliga och opraktiska uniforms-förändringar, för hvilka regementena
hittills blifvit skyddade i så många hänseenden genom
det sega motståndet hos rusthållarne; och jag tror, att det skulle
vara ganska välgörande, om detta skydd äfven hädanefter bibehölles.
Härtill kommer, att då armé-förvaltningen enligt LTtskds
förslag ensam skulle hafva rätt att bestämma passevolans-afgiften,
skulle den på grund af påbjudna uniformsförändringar finna
sig nödsakad att tid efter annan förhöja denna afgift utöfver
dess ursprungliga belopp.
Jag anser det således vara allt skäl att bibehålla närv:de
förhållande oförändradt, emedan det utgör en vigtig hämsko mot
allt för ofta skeende opraktiska förändringar; och får jag således
anhålla om afslag å Utsk:ts Betänk, i denna punkt.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Beinhold: Jag k3n icke neka,
att då Utsk:t fäst ett sådant afseende vid de i detta ämne afgifna
motioner och uti sitt Betänk, gjort en fullständig historisk utveckling
af frågan, hade jag väntat, att [Jtslc.t skulle hafva
kommit till ett helt annat resultat, än Betänk:t utvisar. Den
förste fråga, som i detta ämne framställer sig, är, huruvida
genom den ifrågasatta förändringen en vinst kommer att tillskyndas
kronan eller rusthållarne. Att en förlust kommer att
drabba kronan, derom kan man vara fullt öfvertygad, när man
besinnar, att all kontroll med afseende å underhållet af persedlarne,
hvilken för närv:de finnes deruti, alt dessa äro rusthållarnes
egendom, kommer att försvinna. Då Konung Carl XI organiserade
rustningen i landet, föreskref han, att vid hvarje rusthåll
skulle i och för vården af munderingen finnas en rustkammare.
I allmänhet finnes nu mera icke några sådane, men kontrollen
finnes det oaktadt qvar, och består, sorn nyss är sagdt,
deruti att rusthållaren sjelf mäste obetingadt ersätta hvad sons
är vanvårdade
De förslag, sorn i förev:de syftning blifvit tid efter annan
framställde till rusthållarne, hafva alltid från dessas sida rönt ett
starkt motstånd, hufvudsakligen derför, alt rusthållarne väl insett,
att den föreslagna förändringen omöjligen kunde för dem medföra
någon vinst, då naturligtvis å andra sidan kronan ej vill
vidkännas någon förlust. De ständigt i enahanda rigtning åter
-
Den 16 Mars.
383
kommande motionerna kunna väl synas ganska märkliga, men
jag tror ej, att jag misstager mig i mitt påstående, att de i allmänhet
förskrifva sig från Skåne. Hvilken anledningen härtill
kan vara, känner jag icke; det är emedlertid ett faktum; men
just den omständighet, att de tid efter annan gjorda försöken
att införa ifrågav:de förändring hafva strandat mot rusthållarnes
enhälliga motstånd, gör det för mig fullkomligt klart, att den i
och för sig är outförbar; och det i all synnerhet derför, att den
står i rak strid mot rustningens natur. Det förslag, Utsk:t i
sista punkten framställt, nemi. att K. M:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder lör förslagets sättande i verket vid de regementen
eller korpser, der flertalet rusthållare förklarat sig villiga
att derpå ingå, är lagstridigt. Hela rustningen fivilar på bestämda
kontrakter emellan kronan och rusthållarne, hvilka äro ömsesidigt
bindande, hvaraf följer, att ett beslut af majoriteten bland
rusthållarne icke är bindande för de öfriga. Skulle det nu inträffa,
att en del af rusthållarne gingo in på förslaget, en annan
del åter icke, så skulle derigenom ett ganska stort missförhållande
uppstå, ledande till förvecklingar och svårigheter.
Mycket skulle ännu vara att tillägga, men jag vill ej längre
taga R. o. Ad:ns tid i anspråk, utan inskränker mig till att förena
mig med dem, som yrka afslag å Utsk:ts hemställan.
Gr. Liljencrants: Efter de anföranden, som i denna fråga
blifvit af flere föreg:de talare afgifne, torde icke mycket vara
att tillägga. Jag ber dock att få till pröfning upptaga några af
de skäl, som blifvit anförda till förmån för förslaget. En värd
ledamot har sagt, att munderingarne skulle af kronan kunna underhållas
på vida billigare vilkor än af rusthållarne, enär kronan
hade medel i händerna att låta förfärdiga persedlarne till
mycket lågt pris. Jag har någon erfarenhet i hithörande frågor,
men jag har aldrig kunnat komma under fund med det af den
värde ledamoten påpekade förhållande. Jag vill icke ingå i någon
undersökning om priset för en kollett eller ett par ridbyxor,
tillverkade för kronans räkning, t. ex. på Långholmen, ehuru
det för kronan torde medföra minsta kostnaden att låta tillverka
persedlarne vid nämnde ställe, men af erfarenhet vet jag att
rusthållarne kunna åstadkomma förfärdigandet af nämnde persedlar
på lika billiga vilkor hos sockenhandtverkarne. Jag ber att
få fästa uppmärksamheten vid de faux-frais, som skulle blifva
oundvikliga, för den händelse kronan öfvertoge ifrågav:de underhålls-skyldighet.
Det är klart, att då kronan skall af rusthållarne
emottaga munderings-persedlarne, måste magasiner för dessas
förvarande upprättas; och dessutom måste kronan årligen
uttransportera munderingarne till de olika mötesplatserna. Alla
de utgifter, som häraf måste blifva en följd, skola naturligtvis
ingå i passevolans-algiften, och följden blir, att rusthållarne inom
kort skola finna rustningsbesväret efter den skedda förändringen
vida mera betungande än tillförne. Framställningar till rusthål
-
384
Den 16 Mars.
larne i enahanda syfte, som det nu föreslagna, hafva tid efler
annan blifvit gjorda, men de hafva mött ett enhälligt motstånd;
och alt en dylik åtgärd ej heller nu kan hafva någon framgång,
synes bäst deraf, att Bonde-St. afslagit Utsk:ts hemställan. För
den händelse man skulle vilja vidtaga någon åtgärd till underlättande
af rustningsbesväret, — hvilket jag dock icke anser varn af behofvet
påkallarit, enär rusthållarne äro synnerligen väl lottade i
förhållande till öfriga rustande, — så vore den enda lämpliga
att lemna bidrag till åstadkommande af rustkammare Min fasta
öfvertygelse är, att den föreslagna framställningen ej kommer
att krönas med framgång; och dertill kommer, att uppställningen
af förslaget är alldeles felaktig och till och med laglöst, ty
det beror icke på K. M:t att genomföra en dylik förändring i
annan ordning, än att hvarje rusthållare förklarat sig villig att
derpå ingå, och något tvång i detta hänseende kan ej komma
i fråga.
Jag yrkar afslag å Utsk.-ts Betänk, i denna punkt.
Gr. Björnstjerna: Det är nedslående lör mig, att de
tvenne sista talarne ej velat rätt fatta meningen af mitt yttrande.
Jag har sagt, att ingen rusthållare kan tvingas att ingå på den
föreslagna förändringen, hvilken blott kommer att tillämpas på
dem, som förklarat sig villiga att derpå ingå. Klart är att dessa
sednare måste utgöra flertalet, såvida saken skall komma till
stånd. Häruti synes mig ej ligga någonting synnerligen ovanligt,
och jag får ånyo erinra, att enahanda förhållande iakttagitsmed
de afsutna kavalleri-regementena. Hr Lagerhjelm synes ringakta
motionerne derför att de endast förskrifva sig frän en enda
provins, Skåne. Ja detta låter något, men Hr Lagerhjelm glömde
att omnämna att ^ af vårt indelta rytteri är förlagdt i den
landsändan. Gr. Liljencrants åter befarar, att 0111 kronan skulle
emottaga munderingarne, den då äfven skulle nödgas anskaffa
magasiner för att förvara dem. Jag hemställer dock, om detta
varit förhållandet med rothålls-regementerne, hvilkas munderingar
kronan längesedan öfvertagit; månne icke munderingen der
helt simpelt nedlägges i rotekistan? Månne icke saken kunde
tillgå på samma sätt med ryttarens? Att N:r-sade!n skulle behöfvas
framme för att motionera N:r-hästen, betviflar jag. I
Upland åtminstone begagnas den sällan dertill. Frih. Klinckowström
har trott, att den ifrågaställa förändringen skulle komma
att föranleda en mängd onödiga uniformsförändringar. Jag har
den lyckan alt vara rusthållare vid Lifregementets Dragonkorps,
och kan af egen erfarenhet intyga, att närv:de förhållanden ingalunda
lägga hinder i vägen för dylika förändringar. Sålunda
hafva vid nämnda korps under en icke lång tidsperiod ej mindre
än tre stora uniformsförändringar blifvit påbjudne; först hade
truppen mörkblå kolletter, sedermera fick den hvita vapenrockar,
och nu sednast har åter en ny blå uniform blifvit införd. Tätare
uniforms-förändringar, än hvad hittills varit fallet, torde således
icke
Ben 16 Mars.
385
icke vara att befara, Unilorms-förändringar äro af 2 slag. nyttiga
och onyttiga. Till hvilketdera vapenrocks-lörändringarne
höra, leinnar jag derhän; (ill de nyttiga deremot räknar jag de
hvarigenom utredning och beväpning fiirbältras. Under nuv:de
förhållanden äro just dessa de svåraste att åstadkomma, så t. ex.
ehuru sadelmunderingen allmänt erkännes vara föråldrad, torde
dock många, många år åtgå innan den kan kasseras. Detta
kunde dock med lätthet genast verkställas, om den föreslagna
lörändringen vidtoges.
Gr. af Ugglas: Då Gr. Björnstjrena i sitt första anförande
erkände, att han till viss grad delade min farhåga, att den nu
föreslagna skrifvelsen till K. M:t ej skulle komma att leda till
något resultat, behölver jag icke ytterligare påpeka de svårigheter,
hvarmed förslagets genomförande skulle vara förenadt,
synnerligast om en del af rusthå11arne derpå inginge, en annan
del deremot icke. Jag skulle i detta hänseende eljest velat påpeka,
att då GeneralmÖnstringsinstruktionen löreskrifver, att, derest
mer än halfva antalet persedlar är i kassabelt skick, hela
munderingen skall kasseras, mycket trassel kan uppstå, då en
del af underhållet bestrides af Kronan och en del af rusthållarne.
Jag har egentligen begärt ordet lör att påpeka det enligt
min uppfattning oriktiga uti det hufvudargument, Gr. Björnstjerna
för bifall till förslaget anfört, det nemligen att det skulle vara
inkonseqvent, om B. St:r, då de vid fyra föregående tillfällen
ingått till K. M:t med skrifvelser i nu ifrågav:de rigtning, icke
äfven nu skulle vidtaga enahanda åtgärd. Mig förefaller, att när
de gjorda försöken fyra gånger strandat emot rusthållarnes enhälliga
motstånd, — och detta icke, såsom Gr. Björnstjerna
velat antyda, på grund derutaf att vil koren varit otillfredsställande,
enär åtminstone en gång till rusthållarne hemställdes att
sjelfva uppgifva under hvilka vilkor de på en uppgörelse skulle
vilja ingå — detta vore ett talande skäl för att icke ånyo
framkalla en fruktlös behandling att ingå på förändringen. Jag
vet väl, att det är vanligt, att när man på lättaste sättet vill
komma ifrån en sak, så ingår man till K. M:t med en skrifvelse
derom; men jag tror icke, att det är öfverensstämmande med
R. St:rs värdighet att göra framställning om åtgärders vidtagande,
när R. St:r icke äro ölvertygade om dessa åtgärders lämplighet
eller möjliga framgång.
Hr Lagerhjelm: Jag vill endast besvara, hvad Gr. Björnstjerna
anförde med afseende å förslagets sista punkt. Der står
tydligen: »att K. M:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för
förslagets sättande i verket vid de regementen eller korpser, der
flertalet rusthållare må förklara sig villiga att derpå ingå.» Häruti
kan jag icke rinna någon annan mening, än att R. St:r skola
begära, att K. M:t måtte sätta förslaget i verket, när större delen
af rusthållarne förklarat sig vilja derpå ingå; och det är
H. III. 25
386
Den 16 Mars.
detta, jag finner stridande mot de kontrakter, som äro mellan
Kronan och rusthållarne upprättade.
Jag yrkar fortfarande alsing å denna punkt.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredrik: Gr. Björnstjerna
har sagt, att den föreslagna förändringen endast behöfver tillämpas
med afseende å en del af rusthållarne, lör den händelse
nemi. att de öfriga ej vilja derpå ingå. Detta skulle i praktiskt
afseende vara förenadt med många svårigheter. Att öfvertaga
beklädnad m. m. på passevolans, torde också svårligen låta sig
göra. Ej saknande all erfarenhet, dels från tjengöring vid indelt
kavalleri, dels såsom rusthållare, tror jag att förslaget i intet
afseende är önskligt, utan få derför begära propos. om afslag
på Utsk:ts förev:de framställning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utskds ifrågåv:de tillstyrkande, och dels afslag derå,
framställde Hr Gr. o. Landtm, lörst propos. på bifall till detsamma,
hvarvid svarades många nej jemte några ja, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utföllo med många ja
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts hemställanden å sid. 7.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk;ts d. 24 sisth Februari och 3 dennes bordlagda
Betänk. N:o 2, i ani. af väckta motioner om ändring af
gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla
vägar och broar.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 17 Mars f. m.
3 87
Lördagen de» 17 Mars 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 16 dennes samt protok:t
för den 28 sistl. Februari f. m.
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Allm.
Bev.- o. Ekon.-Utsk:ts den 24 sistl. Februari oell 3 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 56, i ani. af väckta motioner angille
undervisningen i elementarläroverken oell dermed sammanhängande
ämnen.
lista punkten.
Hr von Schéele, Knut Henning Gezelius: Det ifrå
gav:de
förslaget anser jag ej bade bort, så belt oell hållet, som
af Utsk:t skett, afstyrkas. För så vidt som det omfattar elementarläroverkets
båda nedersta klassers förflyttning till folkskolan,
är jag ej heller vän af detsamma; men en öfverflyttning af den
fausta klassen tror jag kunna ske utan de af Utsk:t framhållna
olägenheter och till icke ringa fördel för både elementarläroverket
och folkskolan.
De af Utsk:t emot förslaget anförda skäl kunna innefattas
i följande tvenne: för det första, att för elementarundervisningen,
äfven i första klassen, erfordras större pedagogisk erfarenhet
och grundligare kunskaper, särskildt i de olika språken och deras
förhållande till hvarandra, än folkskoleläraren vanligen besitter
och för sin närv:de uppgift behöfver besitta; för det andra, att
en dylik förändring i skolväsendet skulle medföra så betydliga
ekonomiska uppoffringar, att dessa på intet sätt skulle af de
derigenom vurma fördelarne motsvaras.
Hvad då det förstnämnda skälet beträffar, så ligger det för
öppen dag, att hindret ej kan bestå i måttet af de kunskaper,
hvilka inom folkskolan meddelas. Ty orri man undantager tyska
språket, är det obestridligen rigtigt, hvad motionären i sin reservation
anför, nemi. att det för elementarläroverkets första klass
bestämda kunskapsmått i intet ämne kan i fulländning jemföras
ens med en medelmåttig folkskolas genomgångna lärokurs. Hvad
tyskan åter angår, så torde detta undervisningsämne icke blott
utan skada, utan t. o. m. till gagn kunna uppskjutas till clemen
-
388
ilen 17 Mars f. ro.
tarläroverkets nuvarande andra klass, enär det är lör gossen
väl behöfligt att, innan lian börjar sysselsätta sig med ett främmande
språk, erhålla någon fasthet i modersmålets rigtiga behandling,
lör att icke det främmande språkets närbeslägtade,
men dock skiljaktiga uttryckssätt skola alltför tidigt berriägtiga
sig hans öra, och ett egendomligt svenskt uttryck derigenom
komma att, utan att han sjelf märker det, esomoftast utbytas
mot ett svenskan närliggande, men dock osvenskt. Någon öfveransträngning
bör ej heller komma att genom tyskans uppskjutande
till nuvarande andra klassen förorsakas, då intet annat
nytt språk i denna klass kommer till; tvärtom är det för undvikande
af öfveransträngning af högsta vigt, att allt mer själsansträngande
arbete uppskjutes, till dess de fysiska krafterna
vunnit någon större utveckling och härdighet. Uppskjutes tyskan
sålunda, förfaller äfven den invändningen, att kurserna i första
klassen vid elementarläroverket, i motsats mot folkskolans kurser,
innefatta början till en relativ afslutning.
Kan nu hindret fiir folkskolans ölvertagande af elementarläroverkets
lägsta klass ej ligga i måttet af de kunskaper, som
inom hvardera meddelas, så mäste det bestå i det skiljaktiga
sätt, hvarpå undervisningen bör på ena och andra stället bedrifvas.
Utsk:t lägger sjelft den Imfvudsakliga vigten härpå.
»Medan folkskolans uppgift består uti att åt alla dem, hvilkas
framtida yrken icke hafva för sin egen skull behof af högre
bokliga studier, bibringa undervisning i sådant, som numera likväl
för hvarje samhällsmedlem är nödvändigt att känna, och
alltså omfattningen af undervisningen i folkskolan utgör ett helt
för sig, är detta sednare deremot långt ifrån fallet med elementarläroverkets
lägsta klasser, hvilka mer hafva till ändamål att
dana de ungas förstånd till mottaglighet för den bildning, som
framdeles skall bibringas, och tillika lägga grunden till de kunskaper,
hvilkas inhemtande skall i de högre klasserna efter en
gifven plan fullföljas» — så heter det i ett Betänk, af sisth
riksdags Ekonomi-Utsk., och häri har det närv:de Ekonomi-Utsk:t
funnit sig föranlåtet instämma. Jag billigar villigt denna uppfattning
af folkskolans och elementarläroverkets olika bestämmelse;
men jag kan ingalunda erkänna rigtigheten af den slutsats, Utsk:t
häraf dragit, nemi. att det sätt, hvarpå undervisningen i samma
ämnen och samma kurser bör på hvardera stället bedrifvas,
måste vara väsendtligt olika. Böra icke dessa elementer på båda
hållen meddelas på ett efter gossens outvecklade ståndpunkt
alpassadt, enkelt och åskådligt sätt, utan alla öfver hans uppfattning
liggande tillsatser? Ar detta icke enda sättet, hvarpå
såväl folkundervisningen, som elementarundervisningen förmår
fylla, en hvar sitt särskilta ändamål? Om gossen i folkskolan
inhemlat dessa elementer så, att han, derest hans bokliga uppfostran
stannar dervid, kan för sin framtid deraf hafva verklig
nytta, skall han helt visst äfven kunna, under andra förhållanden,
med framgång begagna dessa samma kunskaper såsom grund
lur fortsatta studier. Icke gifves det vä! något medel förutom
Den 17 Mars f. m.
undervisningsämnenas klara och grundliga behandling, hvarigenom
de ungas förstånd i elementarläroverkets lägsta klass odlas till
mottaglighet för den bildning, som skall dem framdeles bibringas?
Och att undervisningen så bedrifves, att förståndsutveckling på
samma gång som nyttiga insigter genom densamma vinnes, icke
är väl detta mindre vigtigt inom folkskolan, än inom elementarskolan,
i ett land sådant som Sverige, der ledningen af Statens
högsta och vigtigaste angelägenheter numera, såsom fordom, i
längesedan framfarna ärofulla tidehvarf, till så väsendtlig del hvilar
i allmogens band? Folkskolestadgan synes äfven sålunda fatta
folkundervisningens uppgift, då det i densamma heter, »att öfuingarne
i skolan hufvudsakligen afse utvecklingen af lärjungarnes
själsförmögenheter.»
Skulle likväl, i strid mot hvad jag nu sökt visa, första
klassens lärokurs ej kunna utan skada förläggas utom elementarskolan,
hur är det då möjligt, att det, som nu för inträde i
elementarläroverket erfordras, kan utan menligt inflytande på
flen framtida undervisningen utom detsamma inhemtas? Huru
skall addition, subtraktion och multiplikationstabellen kunna utan
men utom elementarskolan inhemtas, men multiplikation och
division endast inom densamma? Huru skall Luthers lilla kateclies
och en mindre del af bibliska historien kunna läras utom
elementarläroverket, men det första hufvudstycke! af Lindbloms
kateches och en något större del af bibliska historien endast
inom detsamma? Hvarföre skiljegränsen skall ligga just der den
nu ligger, erkänner jag mig oförmögen att fatta.
Rörande den grundliga språkkunskap, hvilken Utsk:t ansett
för ett tillfredsställande meddelande af första klassens lärokurs
erfoderlig, så finnas allt för talrika fakta, som strida deremot,
lör att jag skulle kunna anse Högh Utsk:ts auktoritet förmå
motväga dem alla. I Finspongs bruks-skola, för att nämna ett
exempel bland många, har jag hört skolbarnen, undervisade af
skiljda lärare och lärarinnor, samtligen utan den af Utsk:t såsom
oundgänglig betraktade språkkunskap, göra reda för pensa, vida
öfverstigande första klassens, på ett sätt, som i intet hänseende
förlorar på jemförelsen med de vid elementarläroverken terminligen
skeende uppvisningar af de lägre klassernas kunskapers
och förståndsutveckling. Icke kan väl något väsendtligt företräde
eller ens någon betydande skiljaktighet grundas på några grammatiska
termer, hvilka kunna vara nyttiga att lära känna för
den, som kommer att fortsätta sina studier, men ej behöfliga
för den, som stannar på den af folkskolan meddelade bildningsgrad.
Ja! Utsk:t tyckes sjelft erkänna, att någon principiel olikhet
mellan undervisningen i folkskolan och elementarläroverkets
lägsta klasser ej förefinnes, då det i slutet af Utsk:ts Utlåt, heter,
att »Utsk:t ej vill hafva påstått, att det, som blifvit af detsamma
mot den föreslagna öfverflvttningen anfördt, fortfarande skall ega
giltighet.»
Sålunda tror jag mig hafva ådagalagt, att hvarken i måttet
eller sättet för folkskole- och elementar-undervisningen ligger
390
Den 17 Mars f. m.
något hinder lör förläggandet af elementarskolans lägsta klass
till folkskolan, och att inga andra egenskaper för fyllandet af
elementarlärarens plats i första klassen kräfvas, än sorn för
folkskoleläraren för uppfyllandet af nu gällande folkskolestadga
är af nöden. Huruvida dessa egenskaper verkligen nu äfven
i allmänhet hos folkskoleläraren finnas; om. med andra ord, vår
folkskolestadga verkligen för närvule uppfylles —- det är en
annan sak. .lag är af den öfvertygelse!), att detta på många,
ja! kanske de Hesta ställen icke är fallet; men då hör ju denna
brist fyllas för folkskolans egen skull, och de uppoffringar, hvilka
för dess fyllande erfordras, skulle ju sålunda ej blifva en följd
af den föreslagna öfverflyttningen, utan utgöra endast vilkoret
för att folkskolan sjelf skulle faktiskt blilva hvad hon, enligt
gällande lag, borde vara.
Nu torde någon invända, att man då bör vänta med den
föreslagna förändringen, tills folkskolan kommit i ett skick, sorn
ger säkerhet lör, att hon skall lemna fullgod ersättning för den
från elementarläroverket borttagna första klassen. Det kan så
tyckas vid ett hastigt påseende; men skulle man handla efter
den grundsatsen, så fruktar jag, att både denna och hvarje annan
nyttig reform skulle fördröjas i oändlighet. Ty så snart det
blefve frågan om att höja folkskolan till en sådan ståndpunkt,
skulle man svara, att detta ej vore för dess närvule uppgift behöfligt,
och, då det ifrågasattes att till folkskolan öfverflytta första
klassen, skulle genmälas, att man måste vänta, tills folkskolan
visade sig ett sådant uppdrag fullt vuxen. Nej! vill man hinna
ett mål, går det ej an att förklara hvarje steg mot detsamma
för brådstörtad!, hvilket skulle till en början medföra en eller
annan praktisk svårighet, om man blott är viss på, att målet
sjelft är godt och önskvärd!.
De fördelar, som af öfverflyttningen skulle följa, blefve betydliga
både för elementarskolan och folkskolan. Den förra skulle
vinna en stor mängd lärarekrafter, som kunde användas på ett
för undervisningen vida gagneligare sätt, än till meddelande af
kunskaper, hvilka skulle kunna likaväl annorstädes, hemma eller
i folkskolan, inhemtas. Icke är jag af samma tanke, som motionären,
om de sålunda besparade lärarekrafternas lämpligaste
användande; hur jag tänker mig, att de skulle komma elementarundervisningen
till största gagn, derför får jag tillfälle att vid
en annan punkt redogöra. För folkskolan åter skulle härigenom
den fördelen vinnas, att lion' ej längre kunde bibehållas i sitt
nuvarande, mot hennes uppgift omofsvariga, skick, utan folkskolestadgan
blifva, hvad den nu icke är, en verklighet. Det
land, der folkskolan står högst, är detsamma, der folkskolan
och elementarläroverket stå hvarandra närmast: jag menar Skottland.
Härtill skulle kunna läggas flera andra fördelar, hvilka
vore att förvänta af den föreslagna öfverflyttningen, såsom samhällsklassernas
närmande till hvarandra, gossarnes qvarstannande
i hemmet till 10:de, i stället för till 9:de året m. fl.
Den 17 Mars f. m.
391
Skulle väl någon nu kunna med Utsk:t instämma deri, att
uppotTringarne ej af fördelarne motsvaras? Jag anser, att det
lios oss numera knappast gifves något högre intresse, än folkbildningens
höjande. Fäderneslandet har inom kort ej vidare
ett särskildt politiskt stånd, som har sig anförlrodt att intaga deh
ledande platsen vid vården af folkets offentliga angelägenheter.
Om det nya samhällsskick, hvari fosterlandet inträdt, skall blifva
till välsignelse eller icke, det beror i främsta rummet på folkskolan.
Ty från denna utgår flertalet af dem, hvilka hädanefter
skola hafva att bestämma öfver Sveriges väl och ve.
I öfvertygelse!) om, att det förev:de förslaget, för så vidt
som det afser första klassens öfverflyttande från elementarläroverket
till folkskolan, skulle kunna förverkligas utan de af Utsk:t
förmenade olägenheter och till väsendtlig fördel för såväl elementarläroverket,
som i synnerhet folkskolan, får jag vördsamt tillstyrka
den ifrågavule punktens återemitterande.
Frih. Cederström, Rudolf: Till en början får jag an
hålla,
alt Hr Gr. o. Landtm, ville genom Riddarh.-Sekreteraren
meddela R. o. Ad. hvilka beslut, de öfriga Stånden lättat i afseende
å den nu föredragna punkten; efter hvilken upplysnings
delgifvande det måtte mig tillåtas fortfara i mitt yttrande. *
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att den förev:de punkten
blifvit af de tre öfriga Riks-Stånden bifallen.
Frih. Cederström: Vid det nu tillkännagifna förhållande,
att de öfriga Riks-Stånden bifallit den ifrågav:de punkten, hemställer
jag, om det kan vara skäl, att R. o. Ad. skiljer sig från
Med-Ständens åsigter i detta hänseende; och detta hemställer
jag så mycket mera, sorn Utsk:t synes mig hafva fullkomligen
rätt, och nu i alla läll den af Hr von Schéele föreslagna återremiss
icke kan leda tili något praktiskt resultat. I)å emellertid
Hr von Schéele särdeles utförligt redogjort lör sin uppfattning
af denna fråga, må det tillåtas mig att, ehuru icke lika utförligt,
försöka besvara åtminstone några af bans anmärkningar.
Orsakerna, hvarföre Utsk:t har ansett sig böra afstyrka de i
delta ämne väckta motioner, hafva hufvudsakligen varit, dels att
man ansett sig ej böra förrycka skillnadsgränsen mellan folkskolan
och elementarläroverket, då den enas ändamål är att såsom
ett afslutadt belt bibringa allmogens barn det kunskapsmått,
som för deni anses tjenligt, och det andras att lägga första grundvalen
för den bildningsgrad, sorn erfordras för deltagelse i det
offentliga lifvet; dels ock, att verkställandet af motionärernas
förslag skulle möta nästan oöfvervinnerliga praktiska svårigheter
i anseende till den förmodade bristen på lärarekrafter, men i
synnerhet till den betydligen ökade aflöningskostnad, hvartill, såsom
lätteligen befinnes, en sådan utsträckning af fordringarne
på en folkskolelärares kunskapsmått skulle ovilkorligen leda.
Bonde-St., som väl måste antagas såsom målsmän för allmogens
392
Den 17 Mars f. ni.
önskningar i en sak, sorn närmast rörer allmogens uppfostran och
kostnaderna för dess bestridande, liar med stor röstölvervigt
biträdt Utslcts afstyrkande; älven var förhållandet så inom Utsk:t.
Då de ofvan antydda skäl för afslag äro, så vidt jag kan
finna, fullt berättigade, anhåller jac att R. o. Ad. ville godkänna
Utsk:ts hemställan i denna punkt, hvarmedelst motionerne lemnäs
utan vidare afseende.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru, på sätt den siste talaren anfört,
denna punkt redan blifvit al tre Stånd bifallen, och R. o.
Ad:s beslut således icke på It. St:rs kommer att utöfva något
inflytande, synas mig likväl de af den förste värde talaren med
så mycken skicklighet framställda anmärkningar förtjena att
närmare skärskådas och besvaras. Till en början får jag förklara,
att ingen kan mera varmt än jag nitälska för folkbildningen,
hvilken bör utgöra det lörsta, kanske det allra lörsta föremålet
för lagstiftningens uppmärksamhet, och alt således allt,
som kan göras för upplyftande af folkskolan, enl. min åsigt
förtjenar behjertande. Huruvida åter det af molionärerne i detta
ämne framställda förslag, hvilket Hr voll Schéele understödt,
bör under nuvarande förhållanden antagas, blir en annan fråga;
Hr von Schéele har sjelf citerat Ekon.-Utsk:ts ord, att ändamålet
med Elem.-läroverkets lägsta klasser är »att dana de ungas
förstånd till mottaglighet för den bildning, som framdel's skall
bibringas», meri han anförde icke fortsättningen, eller alt »till
denna del al undervisning erfordras hos läraren lika mycken
pedagogisk erfarenhet och lika mycken urskiljning, sorn grundliga
kunskaper, särskildt i de olika språken oell deras förhållande
till hvarandra » Såsom inspektor för ett större elementarläroverk
har jas kommit till kännedom om svårigheten att
under nuvarande förhållanden förse läroverken med erforderligt
antal lärare, utrustade med sådana kunskaper, sorn här påpekats.
Under de sista tio åren hafva dels många nya läroverk
inrättats, dels många gamla utvidgats, och detta har vållat brist
på lärare. En annan orsak till detta förhållande är lärarnes
otillräcklighet; visserligen hafva de ökats högst betydligt, men
anspråken äro ännu ej fullt uppfyllda, och skulle de äfven fyllas,
lunnes, som jag nyss nämnt, ej tillräckligt antal kompetente
lärareämnen. Under sådane förhållanden är det alldeles omöjligt
att förse våra 3,391 folkskolor med lärare, som besitta de
grundliga kunskaper och den pedagogiska bildning, hvilka erfordras
för att kunna dana de ungas förstånd till mottaglighet
för den bildning, som framdeles skall dem meddelas. Det är
visserligen en vacker tanke, alt den första undervisningen skall
vara gemensam lör alla samhällsklasser, men äfven, om det
vore tänkbart att undervisningen kunde ordnas på samma sätt
för barn, hvars studier sluta vid 8 ä 10 års ålder, och för dem,
som skola fortsätta studierna under hela lifvet, skulle denna
tanke icke nu kunna realiseras af brist på både medel och lä
rarekrafter.
Då det ej ens finnes tillräckligt antal kompetente
Dea 17 Mars f. m.
393
lärare lör våra elementarläroverk, måste vi således afstå från
all tanka att nu på en gång förse äfven våra 3,301 folkskolor
med lärare af den bildningsgrad, sorn, genom den af motionärerne
föreslagna klass-öfverflyttning, göres erforderlig.
Jag vill ingalunda påstå, att det skall råda någon princi
piel
olikhet i undervisningen vid Folkskolan och vid Elem.-
läroverkets båda lägsta klasser. Någon skillnad måste dock ega
rum, ty det sätt, hvarpå undervisningen skall bedrifvas, kan ej
gerna vara detsamma för harn, som afbryta sina studier vid 10
års ålder, och der således ett visst mått af kunskaper skall
bibringas, som för barn, hvilka skola fortsätta studierna hela
lifvet och der således elementar-undervisningen egentligen bör
rigtas på att skärpa tankekraften till mottaglighet för högre
bildning. Gjorde man den första undervisningen allmän och ge
mensarn lör alla samhällsklasser, skulle man möjligen derigenom
åstadkomma ett sådant nivelleringssystem, att den högre
bildningen komme att eftersättas, och detta vore en stor olycka,
ty — jag hoppas att man icke måtte uppfatta denna min åsigt
såsom ett bevis på ringaktning för folkskolan — i ett väl ord
nadt
samhälle är det lika vigtigt, att den högre bildningen rätt
grundlägges och rätt utbildas, som att allmänbildningen sprides
till alla samhällsklasser. Det är visserligen sannt, att, såsom
Hr von Schéele uppgifvit, i folkskolan finnes många lärjungar,
hvilka på ett utmärkt sätt göra reda för sina pensa, oell hvilkas
svar tillkännagifva lika mycken öfning af tankekraften, sorn
hos någon lärjunge vid elementar-läroverket, men man får icke
döma efter undantag, man måste inrätta skolan efter det all
männa
förhållandet.
Hvad åter angår frågan om det kunskapsmått, som f. n.
meddelas i elem.-läroverkets första klass, och Hr von Schéeles
åsigt att undervisningen i tyska språket utan olägenhet kan uppskjutas
till andra klassen, vill jag endast erinra derom, att många
skicklige skollärare anse, att den första grammatikaliska undervisningen
bör bibringas i ett annat språk, än modersmålet, och
att tyska språket i detta afseende är särdeles lämpligt i anseende
till sin strängt utbildade grammatik. Jag tror emellertid,
att denna fråga ännu icke är utagerad, men jag bar upptagit
den derföre att, skulle det visa sig att undervisningen i tyska
språket bör börja redan i första klassen, utgör detta ett oöfverstigligt
hinder mot sammanslående af folkskolan och elem.-  läroverkets lägsta klasser; och jag vill icke bifalla en organisation,
sorn skulle utesluta möjligheten att redan från början inrätta
studierna vid elem.-läroverket, sådane de böra vara.
Jag tror således, att Utsk:t förfarit rätt, då det ansett att
de i detta ämne väckta motioner f. n. böra lemnäs utan afseende.
Det är möjligt, att i en framtid åsigterna, kanske äfven
mina egna, skola förändras, om sådane undervisningsmethoder
kunna åstadkommas, hvarigenom den ifrågasatta förändringen
kan genomföras, men för närvarande, med afseende å den fot,
hvarpå bildningen här är ordnad, äfvensom på grund af eko
-
394
Den 1/ Mars f. m.
nomiska skäl kan jag ej annat än biträda Utskrts hemställan,
och får jag således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på bifall till densamma.
Frih. Hamilton, Hugo: Med afseende å frågan, huruvida
det är skäl att diskutera detta ärende, sedan det redan blifvit
genom 3 Stånds beslut afgjordt, instämmer jag helt och hållet i
hvad den siste värde talaren derom yttrat. Ärendet är nemligen
al den stora vigt, att, om rikets första Stånd deråt egnar
några minuters tid, dessa ingalunda kunna anses lörspillda. Likaledes
delar jag i allmänhet de åsigter, samme värde talare i
sjelfva saken uttalat. Jag ifrar varmt för folkskolan och önskar
af innersta hjerta, att den måtte erhålla den största utveckling,
som utan allt för stora praktiska svårigheter kan gifvas
ät densamma; men just derföre att jag känner dessa praktiska
svårigheter, har jag begärt ordet, för att närmare utveckla
de här mycket omnämnda förhållanden, som icke för närvarande
medgifva någon rubbning af folkskolans schema och verksamhet.
Dessa förhållanden äro då först, att vi hafva ett alldeles
otillräckligt antal folkskolor. Deras antal utgör för det närva
rande
endast 3,391 och det är lyckligt, om man kan påräkna,
att det finnes en folkskola för hvart tusental af innevånare, men,
som på 1000 menniskor i allmänhet finnas 200 barn i skolåldern,
har det redan under folkskolans nuvarande organisation
visat sig vara för en lärare omöjligt att meddela dem alla undervisning.
Ehuru man på många orter har, för att afhjelpa
dessa olägenheter, börjat inrätta småbarnsskolor, i hvilka ungefär
| al barnen erhålla undervisning, återstå dock 160 barnjjlör folkskolan.
Tyvärr hafva derjemte, sedan folkskolor blifvit inrättade,
mödrarne mer än skäligt upphört att läsa med sina barn,
så att de aldra flesta af dem komma till folkskolan fullkomligt
okunniga till och med i enklaste innanläsning, och den olycklige
folkskoleläraren måste använda lång tid, innan han ens kan lära
dem att tänka så mycket, att de kunna inhemta första elementerna
af undervisningen. För att det icke skall för folkskoleläraren
blifva en omöjlighet att uppfylla sitt kall, borde det finnas
en skola på 500 innevånare samt lärjungarnes antal icke öfverstiga
80 och ändå fördelas i 2 serskilta klasser. Då man, såsom
jag, försökt att inrätta en skola i en socken, som just icke
kan anses vara fattig, och man dervid funnit, hvilka stora svårigheter
mola för erhållande af bidrag till lokals anskaffande
och lärarens aflöning i dessa tider, då allmogen har ondt om
penningar och kommunalutskylderna flerdubblats, mot hvad de
utgjorde för 4 å 5 år sedan, inser man dock lätt, att man måste
vara nöjd, om en skola kan upprättas för hvar tusende innevånare.
Det egentligaste felet hos folkskolorna har hittills icke
legat deruti, att i dem läses för litet, utan deri att undervisningen
i innanläsning tager bort så mycken tid, att den tid som återstår
för de andra läroämnena, blir otillräcklig, hvaraf följer, att de
kunskaper, barnen inhemta, icke ens motsvara det ringa mini
-
Deu 17 Mars f. m.
395
muni af bildningsgrad, folkskolestadgan afser. Det mäste anses
tillfyllestgörande, om barnen under sin skolgång lära sig att läsa
och hjelplig! skrifva elter förskrift, ty sfi mycken öfning i skrifkonsten,
att de med lätthet och beqvämhet kunna deraf under
lifvet begagna sig, rnedgifver icke tiden, samt räkna, hvilket de
vanligen lättare lära sig, emedan de tro sig deraf hafva mera
nytta under hela lifvet. Åldra svårast är religionsundervisningen,
ty barnen sakna förmåga att fatta katekesens innehåll, och,
om man frågar dem snart sagdt om begreppet af hvad som helst
de lärt sig i densamma, står deras förstånd stilla. Således anser
jag, att alla de 1111 för folkskolan disponibla lärarekrafter
behöfvas mer än väl. Om man nu, såsom föreslaget är, skulle
till folkskolan öfverflytta lägsta klassen af elem.-läroverket, och
ålägga folkskoleläraren, att meddela undervisning i ännu flera
ämnen på den tid, som redan visat sig otillräcklig för de nu
bestämda läroämnena, så skulle man öfver hufvan betunga lärarne
och rubba schemat för undervisningen i folkskolorna på
ett sätt, sorn, enligt min tanke, vore högst betänkligt.
Man kan väl icke billigtvis af en person, som ejäraflönad
stort bättre än en statkarl, d. v. s. som bar 400 rdrs lön, ved
och husrum, fordra några grundligare kunskaper, eller begära,
att han, hvilken under hela dagen är upptagen af undervisning,
skall kunna underhålla och utveckla sin själsbildning så mycket
som han behöfver för att kunna på fullt tillfredsställande sätt bestrida
undervisningen; visserligen finnas dp, som i Seminarierna
förvätfvat sig serdeles goda kunskaper och äfven sedan på ett
berömvärdt sätt underhålla dessa, men dessa personer utgöra
dock undantag. 1 elem.-läroverken finnes, i allmänhet taget,
en lärare på 20 lärjungar, så att elem.-läroverkens lärare äro
i tillfälle att hilja hvarje lärjunges undervisning med större noggrannhet
och uppmärksamhet än det är möjligt för folkskoleläraren,
hvilken skall meddela barnen de första grunderna af
kunskaper, och derföre måste tillvägagå på ett helt annat sätt
och mera samtalsvis och populärt bibringa sina lärjungar den
undervisning, som fordras för att deras tankeförmåga skall vakna
och lifvas.
Man har här sagt, att ganska ofta från folkskolan utgå
elever, som komma in i l:sta eller 2:dra klassen af elemläroverken;
detta är visserligen sannt, men man bör dock bemärka,
att det icke inträffat med andra barn än dem, som antingen
varit af naturen ovanligt rikt utrustade och af läraren
erhållit serskild undervisning, emedan han deruti funnit en slags
uppfriskning i sin enformiga verksamhet, eller ock af honom
åtnjutit serskild undervisning mot godtgörelse derför af föräldrarne.
Hvad angår det anförda förhållandet med Finspongs skola,
så passar icke detta exempel för denna fråga, ty Finspong är
rätt så godt en stad som många af våra småstäder. Dervarande
barn kunna derföre vida flitigare besöka skolan, deras
föräldrar, mera och mindre val afiönade fabriksarbetare, kunna
3%
Den 17 Mars f. m.
bättre förse dem med skodon och föda, än fallet är på en mindre
tätt befolkad landsort.
Men, äfven om inga andra hinder mötte för öfverflyttningen
af folkskolans lägsta klass till elem.-läroverket, huru kan
man begära, att de fattiga löräldrarne skola kunna hålla sina
barn med matsäck hela året om, och alt barnen i djup snö och
svårt väglag, samt ofta utan lörsvarliga skodon skola kunna dagligen
besöka skolan? Det är omöjligt, och för öfrigt, äfven om,
såsom förhållandet är i den socken der jag bor, socknen förser
barnen med mat och skodon, behöfva föräldrarne sina barn
ibland till hjelp vid arbetet hemma och hafva icke råd att vara
af med dem under långa tider.
Af alla dessa skäl och dessutom emedan jag tror, att allt
för täta rubbningar i folkskolestadgan icke äro nyttiga, anhåller
jag om bifall till Utskzts hemställan i denna punkt.
Hvad särskildt beträffar undervisningen i tyska språket,
så är detta språk det, som är närmast beslägtad! med vårt,
och jag har sjelf sett, att det roar barnen och att de ganska
lätt lära sig det, då de göras uppmärksamma på slägtskapen
mellan svenska och tyska ord. Då man aflägsnade latinet från
[örsta klassen af elementarläroverken, emedan det var för främmande
för barnen, valde man i stället tyskan, som låg närmast
vårt språk, och hvars grammatik var framför andra språk
mest formelt utbildad, för att derigenom bibringa barnen begrepp
om språkens väsende och grammatika. Om man nu äfven
borttoge tyskan, skulle man verkligen begå ett brott mot
undervisningen.
Hr Tornerhjelm, Johan Carl Abraham: Jemte det
jag förenar mig med Frih. Cederström, ber jag att få nämna,
att man i Finland för en tid sedan vidtagit en åtgärd, likartad
med den inotionärerne föreslagit, men sedan funnit sig föranlåten
alt frångå densamma. Denna erfarenhet från ett land med
förhållanden så lika våra, tror jag jemte många andra vara ett
tillräckligt skäl att bifalla denna punkt. Jag anhåller vördsamt
om propos. på bifall.
Hr Huss, Magnus: Jag anser mig förekommen af Gr.
Sparre och Frih. Hamilton, hvilkas åsigter i denna fråga jag
fullkomligt delar. Den förste värde talaren begär, efter min
tanke, allt för mycket af folkskolan, då han anser den redan
vara fullkomligt färdigbildad. Det är dock icke mera än något
öfver 20 år sedan den första folkskolestadgan utkom; anslagen
till folkskoleundervisningen hafva väl ständigt ökats och folkskolan
har varit och är i successiv utveckling samt närmar sig
allt mera de lägre läroverken, men ännu är den dock icke mogen
för sammansättning med elementarläroverken, utan skulle
en sådan åtgärd vara, såsom Utslct säger, »ett brådstörtadt steg,
som för visso icke skulle lända till undervisningens fromma.»
Dtu 17 Mars f. m.
397
Hvad angår de svårigheter, som äro förbundna med en
förening af folkskolan och elementarläroverket, så hafva dessa
dels förut dels nu blifvit utvecklade. Föremålen för dessa olika bildningsanstalter
kunna ju aldrig blifva desamma, ty deras uppgift
är ju så olika; folkskolans ändamål är att mottaga barnen och
lemna dem snart, vanligast för att utgå i det praktiska lifvet,
under det att deremot elementarläroverket skall utbilda dem till
något högre, således behålla dem en längre tid, tills de erhållit
insigter motsvarande den lefnadsbana, de erna egna sig åt.
Läroämnena äro ej desamma, så länge som tyska språket
ingår uti undervisningen i elementarläroverkens lägsta klass,
men ej tillhör hvarken den högre eller lägre folkskolan. Rimligtvis
kan ock detta språk ej lörläggas till folkskolan, utan bör
tillhöra elementarläroverken, derföre att erfarenheten visat att
ett tidigt studium af tyskan hetydligt underlättar studiet sedermera
af så väl döda som lefvande språk. Vidare måste man
sätta olika fordringar på förmågan hos en folkskolelärare och en
lärare vid ett elementarläroverk; de behöfva nemligen olika
kunskaper och böra till en del använda olika undervisningssätt.
Den utmärkt skicklige folkskoleläraren torde i många fall komma
att vara en medelmåttig lärare vid ett elementarläroverk
eller rättare uti de ämnen, som tillhöra elementarläroverket.
Vare detta sagdt utan att vilja nedsätta de nuv:de folkskolelärarnes
värde; flertatet af de under sednare och sednaste åren
vid Seminarierna bildade, äro utom allt tvifvel fullt vuxna sitt
kall, men låtom oss ej glömma att det ännu finnes ett ej obetydligt
antal folkskolelärare, särdeles uti rikets norra del, som
tillhör den, om jag så får uttrycka mig, gamla stammen, och
dessas förmåga att fullgöra en undervisning, som skulle equivalera
med elementarläroverkets lägsta klass, kan ej annat än
med fog sättas i fråga.
Slutligen får jag fästa uppmärksamhet vid, att den föreslagna
och af en talare förordade flyttningen al elementarläroverkets
lägsta klass till folkskolan skulle komma att orsaka ej
beräkneliga högre utgifter, så för kommunen som för staten.
För kommunen genom nödvändigheten att anskaffa större och
utvidgade skollokaler för ännu en klass, då de nuv:de lokalerna
ej äro beräknade för mera utrymme än folkskolan, såsom den
nu är organiserad, fordrar; för Staten till aflönande af ett större
antal lärare, emedan med all sannolikhet ett betydiigt störro
antal folkskolor med en ny klass skulle uppstå än som motsvarar
de nuv:de elementarläroverkens lägsta klass, hvilkas lärare
skulle indragas. Skulle åter stadgas att dessa nya lärare
uti folkskolan aflönades af kommunen, lära väl få kommuner
vilja åtaga sig en dylik tunga.
Af hvad jag sålunda yttrat, följer att jag anser, att Utslct
kommit till ett särdeles välbetänkt resultat, då Utslct, utan att
förneka giltigheten af den föreslagna föreningen af folkskola och
elementarläroverk i framtiden, ansett deri för närv:de icke böra
verkställas. Vi böra, Mine Hrr! låta folkskolan icke undergå förän
-
398
Den 17 Mars f. m.
dringar, innan den är mosen att mottaga elementarläroverkets
första klass, oell besinna, att ingenting är för undervisningen
menligare än ständiga förändringar.
För att ej missförstås, får jag tillägga, att jag är varm för
folkskolan och dess utveckling, ja, att jag anser den för fäderneslandets
vigt igaste och ädlaste planta, som omsorgsfullt bör
omhuldas; men jag vet derjemte alt hvarje planta, som drifves
för hastigt, står i fara att brådinogna och aftyna; jag anser
derföre att folkskolan nu bör lemnäs att lungt och natureniigt
utveckla sig till den mognad, att dess utvidgning till något högre
blir med dess eget och det allmännas sanna fördel förenligt.
Jag anser mig hafva goda skäl att yrka bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru, enligt hvad till
kännagifvet
blifvit, denna fråga redan är afgjord af de tre öfriga
Stånden och det beslut R. o. Ad. kan komma att fatta, såleledes
icke inverkar på frågans utgång, anser jag dock, såsom
flera föreg:de talare redan anmärkt, att det icke saknar sin betydelse,
hvilken opinion, R. o. Ad. uttalar i detta ärende. Afven
jag vill derföre uttrycka min tanke härom, och kan så
mycket mera fatta mig kort, som de åsigter, jag hyser, hufvudsakligen
äro uttalade af eri föreg:de talare. Jag måste först
hembära Utsk:t min tacksamhet derför, att, ehuru Utsk:t ansett
sig böra afstyrka de ifrågavarande motionerna Otsk:t dock i motiveringen
af sin hemställan yttrat: »Utsk:t vill dock icke hafva
påstått, att hvad anfördt blifvit fortfarande skall ega giltighet,
och att icke framtiden kan medföra behofvet af den föreslagna
anordningen.» På detta uttryck vill jag nu taga fasta, på det
att detsamma icke må alltid blifva en tom fras, deraf man ej
drager någon följd.
I likhet med den förste värde talaren anser jag, att elementarläroverkets
första klass bör indragas. Folkskolan borde
dock i sådant fall kanske kallas på annat sätt, ty benämningen
»folkskola» synes antyda att denna bildningsanstalt icke är al
sedd
lör hela svenska folket, utan endast för »folket» i speciel
bemärkelse, eller såsom Frih. Gederström nyss utlät sig, ut
göra
en skola endast för »allmoge.» Folkskolan kan, efter min
tanke, aldrig blifva väl ordnad eller blifva hvad den bör vara,
förr än den sättes i sammanband med det högre läroverket
och äfven de bildade klasserna skicka sina barn till denna skola.
Nitet för och tillsynen vid den första af de offentliga skolorna
blifver aldrig hvad behofvet kräfver, förr än detta sker. Detta
mål bör man aldrig lemna ur sigte, men för att komma derhän,
är det nödvändigt att i de lägre skolorna meddelas sådan
undervisning, att lärjungarna derifrån kunna öfvergå till elementarläroverken,
eller, om jag så må säga, andra gradens skolor.
En annan vigtig omständighet, som bör medverka till den föreslagna
öfverflyttningen till folkskolan af elementarläroverkets
lägsta klass, är, att de barn, som icke kunna erhålla under
-
Den 17 Mars f. m.
399
visning i hemorten, och nu vanligen insändas till småstäderna
och der inackorderas hos gamla madamer, och andra obildade
personer, åtminstone ett år längre finge qvarstanna uti hemmen.
Sådant skulle otvifvelaktigt vara nyttigt lör barnens fysiska
och sedliga utveckling. Till folkskolornas förbättring skulle
dessutom i hög grad bidraga, om till lärare i dem mera allmänt
än hittills användes qvinnor. För de ringa löner man
ännu kan bestå, är svårt att erhålla sedliga och bildade män.
Qvinnor, i alla afseende!) väl qvalificerade lill lärarinnor, stå
deremot oftast till buds äfven mot små löner. I folkskole
lärarebefattningar
hafva qvinnor inom Stockholm ganska ofta
blifvit använda, och dessa hafva nästan alltid fullgjort sina åligganden
särdeles väl och till fullkomlig belåtenhet. Om det
verkligen förhåller sig så, som Gr. Sparre här antydt, och
jag äfven trott mig märka, att den grammatikaliska undervisningen
meddelas bättre af personer som känna mer än ett
språk, och till barnen samtidigt med undervisning i ett främmande
språk, skulle dessutom barnen erhålla bättre sådan, om
fruntimmer anställdes i folkskolorna, ty fruntimmer med någon
bildning äro vanligen hemmastadda i främmande språk, hvilket
deremot nästan aldrig inträffar med de män, sorn söka anställning
vid folkskolorna.
En lördel deraf att inträdet i de s. k. elementarläroverken
fördröjdes, vore äfven, att man icke redan under barnens späda
år behöfde bestämma för dem något visst yrke. Jag tror det
icke vara riktigt att så tidigt predestinera barnen, hvarken för
plogen eller predikstolen, utan anser det vara lämpligt att bibehålla
dem under någon längre tid i de lägre skolorna, till dess
det visat sig, om de verkligen passa för de högre skolorna, eller
böra genast slå sig på mera praktiska yrken. Nu verkar bördens
slump alltför mycket på yrkesvalet.
För öfrigt instämmer jag i allo med den förste värde talaren,
och vill derföre icke längre upptaga R. o. Ad:ns tid.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag finner mig
hufvudsakligen förekommen af Gr. Sparre och Frih. Hamilton;
men anser mig dock i denna maktpåliggande fråga böra yttra
några ord.
Jag aktar högt den tanken, som ligger till grund för så
väl 1842 som 1853 årens folkskolelörfattning, att sprida upplysning
till alla samhällsklasser; men tillåter migicke dessmindre
uttala något tvifvel derom, huruvida de utvägar man valt för att
komma till målet kunna till alla delar betraktas som praktiska,
eller egande den ofelbarhet, som man i allmänhet synes benägen
att skänka dem.
Sålunda skulle jag önska mig ett fördomsfritt och öppet
svar på den frågan: Om det med full visshet kan antagas att
undervisningen för de späda barnen vinner så synnerligen mycket
på, att förflyttas från föräldrakretsen och hemmet, der
den, i alla tider, under modersvården och tillsynen af nitiska
400
Deu 17 Mars t', m.
själasörjare visat sig så väl och burit så vackra Irukter, till (leii
s. k. småskolan, och om en sådan reform, som möjligen kati
utföras inom sammanträngda befolkningar, ens är verkställbar i
våra mera glest befolkade landsbygder?
En annan fråga, som jag äfven bar gjort mig, är den, om
det varit så alldeles nödvändigt att, med förkastande af vexelundervisningsmethoden
och monitörsystemet, förvandla alla våra
folkskolor til] pedagogier och sålunda mångdubbla beloppet af
både skolor och lärare, och med detsamma mångfaldiga de materiella
svårigheter, som, inom ett fattigt och svagt befolkadt
land, alltid måste möta genomförandet af ett omfattande folkskole-system.
Emedlertid är det endast frågor jag tillåtit mig framkasta,
för den händelse de skulle anses förtjena någon uppmärksamhet,
ty att fälla något afgörande omdöme öfver den obligatoriska
undervisningen, detta tidehvarfvets stora och, i många länder,
ännu omtvistade problem, kan icke vara min afsigt. Men
en slutsats tillåter jag mig likväl att med bestämdhet draga af
de förhållanden, som hos oss inlrädt och denna är:
att om Staten vill göra det till sitt mål, att i sin fulla utsträckning
genomföra sitt folkskolesystem, Statsverket då icke
får spara på millionerna. Vill man åter hvälfvatdet väsedtligaste
af tyngden på kommunerna, hvilkas förmåga att bära afgiften
nu är så olika och nästan alltid står i ett omvändt förhållande
till det behof, som föranleder desamma; då måste jag yrka
på, att man måtte gå framåt med varsamma steg och lemna
kommunerna frihet att kunna tillämpa skollörfattningarne med
de jemkningar, sorn i många fall är lika oundvikliga som billiga.
Andra vänner af folkbildningen hafva före mig yttrat den
tanken, att af alla medel att befordra densamma, är tvånget det
sämsta, och denna mening underskrifver jag obetingadt om ock
med äfventyr att hafva uttalat en åsigt, som mången tilläfventyrs
icke kunde finna populär.
Hr von Schéele: Visserligen hvarken bör eller vill jag
uttänja diskussionen, helst frågan redan är, såsom nu upplyst
blifvit, genom 3 Stånds beslut afgjord. Men då jag ej anser det
öfverensstämmande med R. o. Ad:ns värdighet att lemna en fråga,
som blifvit underställd dess bepröfvande, utan den utredning,
hvaraf hon är förtjent, tillåter jag mig att med några ord bemöta
de invändningar, hvilka blifvit mot mitt anförande gjorda.
Frih. Cederström har fäst uppmärksamhet derpå, att folkskolan
utgör ett afslutadt helt, då deremot elementarskolans lägsta
klass endast utgör början till ett sådant. Det är sannt;
men icke följer deraf, att de icke kunna hafva undervisningen
gemensam. Om jag och en annan från samma utgångspunkt
skola företaga hvar sin resa, jag en längre, han en kortare, så
är det ju möjligt, att hans färd utgör just första stadiet af min.
Att detta verkligen eger tillämpning på folkskolan och elementarskolans
-
tarskolans lägsta klass, liar jag sökt, s,
föregående anförande uppvisa.
Gr. Sparre har förebrått mig, att i
ningen af Utskits Betänk., utan afslutat,
jade. Jag tar mig friheten fästa den ädle
derpå, att just de af honom såsom förbigå $*
blifvit af mig framhållna såsom ett af hufvu .fe
sidtat, hvartill Utsk:t kommit,
folkskolans och lägsta klassens i elementarskoi •
melse, i det den förra har att dana lärjungar,
framtida praktiska värf, den andra att dana der
inhemtande af vidsträcktare kunskaper. Sannt;
just sökt ådagalägga, att dessa båda slags daning L
samma sätt. Alven har Hr Gr:n klandrat mig den
skulle hafva förbisett elementarskolans vigt och värde
det ej ligger något förbiseende af elementarläroverket o,
man tillerkänner folkskolan en lika stor uppgift. Ej heller
ser jag mig träffad af Hr Gris anmärkning, att folkskolan va.
äfven tillförene haft en stor uppgift; då jag endast sagt, att
hennes uppgift isynnerhet nu vore stor. Hr Grin har påvisat
vigten af att med ett främmande språks tillhjelp inlära den allmänna
grammatiken och önskar derföre, att tyskan måtte tidigt
upptagas såsom undervisningsämne i elementarskolan: tidigt, Hr
Gr! det önskar äfven jag, men ej för tidigt. Slutligen har denne
samme talare ansett de ekonomiska uppoffringar, som en sådan
förflyttning skulle medföra, utgöra ett oöfverstigligt hinder. Jag
deremot anser detta, lika litet som något annat hinder, få vara
oöfvervinnerligt, der målet är ungdomens uppfostran.
Erih. Hamilton har påpekat nödvändigheten, att, om elementarskolans
lägsta afdelning lörlades till folkskolan, vid denna
inrätta särskilta klasser. Till svar härpå får jag äran uppläsa
2 §:n af K. Mits Nåd. cirkulär till Domkapitlen ang. folkundervisningen
af den 22 April 1864, så lydande: »Att, så snart
som detN på ofvan sagda sätt blifvit bestämdt, hvilka lärjungar
under den ingångna terminen komma alt skolundervisningen begagna,
skolbarnen, med afseende å deras olika framsteg, indelas
i vissa klasser eller afdelningar, hvilka, så vidt möjligt är,
af läraren omedelbart undervisas.» Förträffligt har Hr Frihm
uppvisat, hurusom man ej bör fordra för mycket för inträde i
elementarskolan, utan inskränka sig till det, som skulle kunna
i hemmet eller folkskolan utan svårighet meddelas. Jag tager
mig friheten uppläsa lista klassens kurs: »Kristendom, Biblisk
Historia, Första hufvudstycket af katechesen, Valda bibelspråk
och psalmer, Modersmålet, Uppläsning och förklaring af valda
stycken, Berättelser ur Nordiska Sagohistorien, muntligen framställda
af läraren och med. egna ord återgifna af lärjungen,
Språklärans första grunder, Ofningar i rättskrifning, Tyska, Läseöfningar
och formlära; de grammatiska begreppen meddelade
under jemförelse med modersmålet, Mathematik, Arithmetik:
de fyra räknesätten i hela tal; öfning i hufvudräkning, GeomeH.
Hl. 26
Den 17 Mars f. m.
iningslära, Naturvetenskap, Fysisk Geografi: det allom
verldsdelarne, Sveriges, Norges och Danmarks
Geografi, Historia och Geografi, Sveriges, Norges och
ks politiska Geografi.» Jag frågar nu, om detta, med
ag af tyskan, ej bör utan svårighet kunna i hemmet eller
olan inhemtas? Det eger sin fulla riktighet, hvad Hr
:n anmärkt, att folkskoleläraren ofta ej undervisar på samsätt,
som elementarlärare!! i lista klassen; men detta besår
icke, att de ej höra undervisa lika. Finspongs Brukskola
utgör, säger Hr Frilen, ett undantag, som intet bevisar.
I många afseenden utgör hon visserligen ett undantag, men icke
i det afseende, der jag (rån henne hemtade bevis: obestridligen
sakna äfven denna skolas lärare samtligen den af Utsk:t såsom
oundgänglig ansedda omfattande språkkunskap. Hvad vidkommer
talarens anmärkning om tyskans slägtskap med svenskan,
så ber jag få begagna mig häraf till bevis för min åsigt, att hon
ej bör för tidigt lemnäs herravälde öfver gossens öra.
Hr Huss har anklagat mig för öfverdrift i mitt förmenta
påstående, alt folkskolan ej vore någon verklighet. Så ha ej
mina ord fallit. Folkskolestadgan är ännu icke någon verklighet,
har jag sagt, och detta har hitintills ej blifvit af någon
bestridt. Härmed sammanhänger nära talarens klander för de
förändringar, jag skulle vilja i folkskolan införa: jag vill inga
andra förändringar, än de, som en hvar måste vilja, nemligen:
att det, som är gällande lag, må bringas till verkställighetI
Hr von Koch hembär jag min vördnadsfull tacksägelse för
det understöd, han lemnat mig. Det är af vigt för den, som
är ung och derför känner sig svag, att stödjas af den äldres
mognare erfarenhet.
Frih. Sprengtporten har på ett sätt, för hvilket jag betygar
honom min erkänsla, framhållit hemmets värde: äfven jag
anser det såsom en hufvudsaklig fördel, att gossen genom den
föreslagna förändringen skuile beredas tillfälle att ett år längre
inandas hemmets helsosamma luft.
Ehuru jag erfarit, det en återremiss ej skulle föra till något
praktiskt resultat för tillfället, fortfar jag doek i mitt y rkande
på en sådan, såsom ett uttryck af Adelns ogillande öfver
det resultat, hvartill Utsk:t i denna fråga kommit, och ett uttalande
af dess åsigt, att önskligt varit, det en fullständigare
utredning inom Utsk:t kommit detta vigtiga ärende tili del.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad saint
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utslcts hemställan i den förevarande punkten och
dels återremiss deraf, framställde Hr Gr:n o. Landtm, propos.
på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra, 3:dje och 4:de punkterna.
Utskds hemställanden biföllos.
Den 17 Mars f. m.
103
5:te punkten.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Då vid denna punkt
någon reservation icke blifvit afgilven, skulle man kunna tro,
att icke olika tankar inom Utsk:l gjort sig gällande. Så är dock
icke förhållandet. När ärendet behandlades i Utsk:ts plenum,
var jag icke närvarande och kunde således icke der framställa
nåeot yrkande, men, då frågan förevar å afdelningen, hyste jag
en med Utskds majoritet olika mening, hvilken biträddes af
såväl Utsk:ts ordförande som al Hr af Klint. Jag föreställer
mig nemligen, alt man, utan alt behöfva misstänkas för att
vilja utskjuta studiet af latin ur våra elementarläroverk, skulle
kunna uppflytta det till en högre klass, icke, såsom Hr Hjerta
föreslagit, till sjette klassen, men väl till den femte, och hemtar
jag stöd för denna min åsigt, icke ur egen insigt, utan från
verkliga fakta.
Förhållandet är nemligen, att medeltalet af de lärjungar,
som utgått från nya elementarskolan, i hvilken undervisningen
i latin icke börjas förr än i 5:te klassen, erhållit högre betyg
i nämnde språk än de, som genomgått andra läroverk, der latin
läses redan i 3:dje klassen. Detta torde väl bevisa, att detta
svåra språk är mera mottagligt för lärjungarne, då de uppnått
en mera framskriden ålder, än i deras yngre år. Då jag vid
lörra riksdagen var ledamot al Ekon -IJtskd, hade jag förskaffat
mig noggranna uppgifter om förhållandet med latin-läsningen
vid såväl nya elementarskolan som gymnasium i Stockholm.
De utvisade, att vid Stockholms gymnasium, som utgör de två
öfversta klasserna af ett fullständigt elementarläroverk och således
endast får jemföras med de två klasserna af nya elementarskolan,
af 100 lärjungar 88 läste latin emot vid nya elementarskolan
al 25, 22 som läste detta språk; latin-läsarne utgjorde
således inom nämnde klasser vid båda läroverken samma procent
af hela antalet. Gymnasium utgjorde derjemte de 2 öfversta
klasserna för 8 skolor med 1,058 lärjungar; jemföres då
förhållandet, mellan hela lärjungeantalet och latinläsarne från och
med 5:te klassen inom detta fullständiga läroverk å ena sidan
och inom nya elementarskolan å andra erhålla vi talen:
Stockholms gymnasium med sina 8 skolor 1,058: 153-
Nya elementarskolan  208: 34.
eller circa hvar sjunde lärjunge inom de olika läroverken.
1 nya elementarskolan läses latin circa 4^ år; vid elementarläroverken
deremot: 3:ne tvååriga klasser 6 år; vid det förra
läroverket 8,500 timmar och i de sednare 9,500. När latinläsandet
med samma lärare började vid nya elementarskolan i
3:dje klassen, absolverades vid undergåendet af studentexamen
sämre betyg än sedan latinet blifvit framflyttadt till 5:te klassen,
och om man beräknar proc. af betyg, som erhållits af alumnerna
från nya elementarskolan, visar sig att dessa lått högre
sådane än hvad de som, utgående från elementarläroverken, vid
tagandel af studentexamen erhållit, Sådane talande exempel
404
Den 17 Mars f. m.
måtte bevisa att ingen våda förefinnes att, för inheintande af
samma kunskapsmått uti nämnde språk, börja studiet deraf i
högre klass! En annan vigtig omständighet är den, att de flesta
lärjungar lemna skolan, medan de äro i 4:de klassen, för
att utgå i det praktiska lifvet. Dessa kunna naturligtvis icke
hafva någon nytta af det lalin, de inhemtat i 3:dje och 4:de
klasserna, men skulle deremot haft stor fördel af, att de fått
egna den tid, de anväridt på latin, till studier af naturvetenskaperna
och främmande språk. Detta utgör det vigtigaste skälet för
latinstudiets framflyttande till en högre klass, oell såväl pä grund
deraf som i stöd af de af mig förut omnämnda faktiska förhållanden
hade jag ämnat hos Utsk:t framställa yrkande om
enahanda beslut i denna fråga, som Utsk:t lättade vid förra
riksdagen eller latinets framskjutande till 5:te klassen, ehuru
jag icke tror, att yrkandet derom skulle hafva nu ländt lill
samma lyckliga resultat som vid förra riksdagen. Som emedlertid
frågan redan är afgjord genom 3 Stånds beslut, anser jag
det icke vara skäl att hos Ii. o. Ad. nu framställa något yrkande
om ogillande af den hemställan, Utsk:t gjort, men jag
har ansett mig böra för R. o. Ad. tillkännagifva, att icke hela
[Jtsk:t biträdt det beslut, detsamma fattat.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. C e. m.
Gr. Sparre: Som den siste värde talaren icke framställde
något bestämdt yrkande, vill jag icke framkalla diskussion öfver
den nu föredragna punkten, utan anhåller endast om bifall till
Utsk:ts hemställan.
Frih. Cederström: Jag afstår, likasom den föregående
värde talaren, från vidare yttrande, dock under yrkande om
bifall till Utsk:ts hemställan i nu föredragne punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos
, blef lJtsk:ts förevarande hemställan af R. o. Ad. bifallen.
6:te punkten.
Hr Ehrenborg, Richard: Det är i denna punkt fråga
om de vilkor, enligt hvilka lärjunge på elementarläroverkets
klassiska linie bör befrias från grekiska språkets läsning, äfvensom
om den ersättning i studier, sorn bör beredas sålunda dispenserad
lärjunge. På sätt Ekon.-Utsk:t i sitt Betänk, erinrat,
ingingo R. St:r på grund af väckt motion vid sista riksdagen
till K. M:t med und. anhållan, att K. M:t, med upplifvande al
12 § i 1856 års läroverkssladga, ville förordna, att lärjunge,
som begagnar sig af undervisningen i latin, må, på målsmans
anhållan, frikallas från grekiska språkets läsning och i stället
under de lärotimmar, sådan befrielse eger rum, på sätt rektor
Den 17 Mars f. m.
405
och lärare finna lämpligt, undervisas inom den afdelning, der
latinska språket icke läses, eller ock utom skolau njuta sådan
undervisning, som af rektor godkänries. K. M:t fann dock icke
skäl att i vidsträcktare mån gå denna R. St:rs anhållan till mötes,
än att K. M:t i Kung. k2 1865 förordnade, att »för yngling på
elementarläroverkets klassiska linie, som befinnes icke ulan svårighet
kunna följa undervisningen, må framställning om hans befrielse
från läsningen af grekiska språket göras af vederbörande
målsman och må, efter det läroverkskollegium yttrande afgifvit,
på Ephorus bero alt den äskade befrielsen bevilja; börande den
sålunda dispenserade, på de åt grekiska språket anslagna lärotimmar,
i stället under vederbörande lärares tillsyn sysselsättas
med skriftliga arbeten på lärorummet.» Frågan bar nu vid denna
riksdag ånyo upptagits och gifvit anledning till det förslag, som
här nyss blifvit föredraget. Detta förslag innehåller väsendtligen
detsamma, som R. Stms anhållan vid förra riksdagen, med blott
den skillnad i afseende å ersättningen, att då denna enligt den
förra framställningen ovilkorligen skulle lemnäs den dispenserade
lärjungen å den afdelning, der klassiska språk icke läses, har
nu Utsk:t i anledning af de med detta stadgande förknippade
olägenheter öfverlemnat åt rektor och lärare att lösa denna svårighet.
Deremot är det en väsendtlig olikhet mellan detta förslag
och nu gällande förhållanden, sådane de genom den ofvannämnda
Kungörelsen blifvit bestämda, och detta både i afseende å
vilkoren och ersättningen. Enligt Utsk:ts förslag skulle det endast
bero på målsmans framställning, om dispens skulle medgifvas,
hvaremot nu för dispens fordras såväl att lärjunge icke
utan svårighet kan följa undervisningen, som ock läroverkskollegii
utlåtande och Ephori bifall. Enligt min uppfattning har
K. M:t genom stadgandet af dessa vilkor på ett särdeles tillfredsställande
sätt löst tvisten om grekiska språkets läsning. Då
jag sålunda är nöjd med nu bestämda föreskrifter och måste, så
föga tidsenligt det än kan synas, uppträda mot förslaget att låta
grekiska språket upphöra att vara ett till principen obligatoriskt
läroämne, vill jag först anföra, att orsaken, hvarföre jag anser
att K. M:t på ett särdeles lyckligt sätt löst denna tvistefråga,
är den, att K. M:t å ena sidan tillmötesgått ett obestridligt
behof, då möjlighet beredts en lärjunge, som icke utan svårighet
kan medfölja undervisningen, att vinna dispens och derigenom
undslippa vådan af öfveransträngning, och å andra sidan häfda t
grekiska språkets rätt och lemnat undervisningens ordning och
gång orubbad. Innan jag emellertid försöker att, hufvudsakligen
på de af reservanterna anförda skäl, närmare bevisa denna min
åsigt, vill jag, då jag väl vet att hvarje uppträdande till förmån
lör^de klassiska språken af många, i synnerhet af vissa tidningar,
anses härröra från en förut fattad sympati för föråldrade förhållanden,
på det bestämdaste förklara, att jag icke hyser någon
förkärlek för språkstudiets i allmänhet intrång på de reala studiernas,
och ännu mindre för en ensidigt klassisk bildnings utveckling
på den moderna språkbildningars bekostnad. Jag er
-
40(>
Deu 17 Mais f. m.
kanner, att språkkunskap, strängt taget, icke är annat än fornikunskap
och således måste vara mindre bildande än sakkunskap;
jag erkänner, att man icke utan bekymmer kan se våra lärjungar
och ännu mera våra lärjunginnor ständigt sysselsatta med explikation
o. d., under det de lefva i fullkomlig okunnighet om
det, sorn näst Christendomen bör vara det vigtigaste, t. ex. om
beståndsdelarne af den jord, på hvilken de vandra, om deras
eget fosterlands häfder och — jag tvekar ej att. tillägga, ehuru
mången anser en sådan kunskap misskläda qvinnan — fäderneslandets
författning. Jag bekänner att jag aldrig kunnat latta
påståendet, att studiet af de klassiska språken skulle i och för
sig ega ett så oändligt bildande inflytande framför hvarje annat
kunskapsämne, och jag tror tvärtom att den läroverksreform,
hvarigenom den reala linien upphöjts till full jemnlikhet med
den gamla klassiska, varit fullt berättigad, samt att denna reform
varit en bland de få, som icke i sin reaktion mot föråldrade
förhållanden slagit öfver till motsatt ytterlighet. Erfarenheten
jäfvar ock detta påstående om de klassiska studiernas nödvändighet
för bildningen; vi finna att män, som fått sin hufvudSakliga
underbyggnad vid våra tekniska läroverk, våra militära
tillämpningsskolor, vid hvilka dessa studier icke alls idkas, ingalunda
hvarken i tankegångens skärpa eller dictionens klarhet
stå efter dem, som från barndomen sysselsatt sig med studiet
af de gamla språken. Den bildande inverkan eri kunskap utöfvar,
beror, enligt min åsigt, icke så mycket på sjelfva kunskapens
art, utan på den grad af grundlighet och omfattning, hvarmed
kunskapen är inhemtad.
Denna min uppfattning af språkkunskapens och särskildt de
klassiska språkstudiernas betydelse är orsaken, hvarföre jag ej
kan tillmäta mycken vigt åt de skäl för grekiska språkets bibehållande
såsom obligatoriskt läroämne en af reservanterna inom
Utsk:t anfört, då han (Belänkit s. 18) yttrat, att grekiska språket
i anseende till sitt inflytande på »tankarnas smidighet m. m.» svårligen
skulle kunna af något annat ersättas,och att det vore svårt för de
från grekiskan dispenserade lärjungarne att i det latinska språkets
studium hålla jemna steg med de lärjungar, som tillika läsa grekiskan.
Jag erkänner visserligen alt grekiska språket kan i och för
sig utöfva stort inflytande på bildningen, äfvensom att insigten
i det romerska språket lörökas genom kännedom af det grekiska,
och jag vill sedermera upptaga dessa skäl såsom sekundära,
men jag fruktar, att den al mig sä högt värderade reservanten
låtit af förkärlek för sina egna grundliga klassiska studier
hänföra sig väl långt, då lian kunnat påstå, alt studiet af grekiska
språket icke kan af något annat studium ersättas, samt att det
latinska språket icke kari grundligt inhemtas utan kunskap a(
det grekiska. Bevis, som äro öfverdrifna, verka just motsatsen
af hvad som åsyftas.
Icke i dessa omständigheter, utan i andra af reservanterna
anförda skäl finnér jag det hufvudsakligaste hindret för bifall
Den 17 Mars f. m.
407
till Utsk:ts nu föreliggande förslag. Det första af dessa skäl är
alt det under nuvule förhållanden, då vi endast med knapp nöd
kunna anskaffa tillräckliga lärarekrafter åt de tvenne bildningslinier
vi redan ega, skulle vara alldeles omöjligt att inrätta och
med lärare förse en tredje linie. Det andra är att det enskilda
godtycket skulle få ingripa i undervisningens ordning och gång
samt inverka förderfligt på densamma, om, såsom af Utsk:t föreslås,
målsmannen skulle få bestämma, huruvida dispens borde
meddelas. Detta skäl är med så mycken reda och klarhet framställdt
al den af mig förut omnämnde reservanten, att jag tillåter
mig uppläsa hans ord. Man säger:
»Att sysselsätta de dispenserade inom skolan möter ock stora
svårigheter och torde med nu varande tillgång på lärarekrafter
vara rent omöjligt till verkligt gagn för de dispenserade. Endast
den, som alls icke känner svårigheterna vid uppgörande af läseöfning
inom ett större läroverk, kan hoppas att denna läseöfning
skall så kunna upprättas, att de dispenserade i allmänhet
blefve sysselsatte inom klasser, med hvilkas lärjungar de
stå ungefärligen på samma bildningsgrad. De måste ofta inskjutas,
der de alls icke passa, till skada både för dem sjelfva och
den klass, vare sig på real- eller latinlinien, hvilken får dem sig
påtrugade. Detta missförhållande blir större i den mån målsmännens
önskningar sannolikt komma att, om icke lägga hinder
i vägen för, dock försvåra de dispenserades sysselsättning med
skriföfningar på lärorummet under lärares tillsyn, — det enda
sätt, hvarigenom dispensväsendet kan förhindras att blifva för
läroverket och bildningen en rent af förstörande kräfta.
Staten har lemnat den enskilde valet emellan tvenne bildningslinier.
Detta synes mig vara det längsta Staten, utan särskildt
nödfall, bör gå i afseende på enskildas önskan, att ifrån
skoltidens början bestämma gossens vitas genus, om de examina
lian fördenskull skall genomgå, samt derefter anlägga hans studier.
Att i allmänhet och utöfver nyssnämnda mått lemna enskildas
önskningar och tycken rätt att bestämma öfver undervisningens
gång, är, enligt min öfvertygelse, ett uppoffrande al
det allmänna bästa, just derigenom att det är ett förderf för
sjelfva skolan och skolundervisningen.»
En annan reservant, Hr Lektor Bergman, har ock på ett
särdeles öfvertygande sätt framhållit dessa svårigheter. Då jag
emellertid ej vill trötta lt. o. Ad. med några vidare citater, får
jag hänvisa till hans Betänk:t vidfogade reservation och särskildt
till de tänkvärda ord han (Betänk:t s. 25) anfört ur 1858 års skolkomitées
utlåt. Jag har nu sökt visa, att den af Utsk:t föreslagna
förändring skulle inverka förderfligt på skolundervisningen.
Ett annat hufvudsakligt skäl mot bifall till denna förändring är
att den skulle lända till skada för lärjungen sjelf. Han skulle
alltför tidigt få bestämma öfver sin framtid, och mången yngling
skulle säkerligen af ögonblickets intryck eller af motvilja mot
den första grammatikaliska undervisningen låta förleda sig att
söka dispens från grekiska språkets läsning, och derigenom för
\
408
Den 17 Mars f. m.
sig slänga många banor, på hvilka han sedermera vid mognare
besinning skulle vilja inträda. Så är den presterliga vägen, der
förstärkning så väl behöfves, för alltid stängd för honom genom
en sådan dispens. I)e skadliga följderna af dispensväsendet äfven
i detta fall visace sig bäst under de år, det egde ruin. Annu
ett hufvudsakligt skäl mot bifall till Utsk:ts förslag är den olä
genhet,
det skulle medföra lör målsmännen. Det är redan en
svår sak för deni att vid barnets inträde i tredje klassen välja
mellan den klassiska oell den reala linien, och det blefve sannerligen
icke någon fördel för dem att nödgas göra ett sådant vigtig!
val ännu en gång.
Jag öfvergår nu till de sekundära skälen.
Jag vill här erinra om en omständighet, som är något be
rörd
af en reservant, Kyrkoherden Ekelundh, nemi. att, i följd
af grekiska språkets omätliga inflytande på vår nyare bildning,
detta språk lemnat stamord till alla våra terminologier, hvilka
vi svårligen kunna undvara. Jag vill blott erinra om att vi
dagligen begagna sådana ord som Aristocrat, Democrat, Ther
rnoineter,
Barometer m. fl.; och de mycket tidsenliga orden
Kosmopolitik, Fotografi m. fl. Inom vetenskaperna återfinna
vi samma förhållande; der hafva vi först de vetenskapliga be
närnningarne
Filosofi, Teologi o. s. v.; äfven inom de olika grenome
af vetenskapen återfinna vi de grekiska benämningarne.
Så talar man inom Mathematiken om Diameter, Diagonal, Hypotenusa,
Periferi; inom Medecinen om Allopati och Homöopati; inom
Botaniken återfinna vi namnen Monocotyledoner, Cryptogamer
o. s. v.; med ett ord, grekiskan har lemnat oss en mängd uttryck,
som vi icke kunna undvara. Jag hemställer nu, om det
kan vara förenligt med de anspråk man har på en person med
bildning, att icke veta hvad dessa ord betyda, som han dagligen
använder. Om vi Iråga oss hvilketdera språket ur denna synpunkt
är för den bildade mannen behöfligast, det latinska eller
det grekiska, så tvekar jag icke att tilldöma företrädet åt det
sednare, och skulle således, om man endast ville taga terminologierna
i betraktande, snarare vilja utsträcka grekiska språkets
läsning lill real-linien än borttaga det från den klassiska. Deri
moderna språkbildade mannen liar nemi. i detta hänseende en
ersättning i det fransyska språket; och man får således af personer
med modern språkbildning sällan höra missbrukas ord af
romersk stans, under det att man visserligen får höra personer,
som sakna äfven modern språkbildning, förvända äfven de latinska
orden, såsom »moderationv i stället för »modifikation»,
»proposition» lör »proportion» o. s. v. Mot sådant missbruk af
latinska ord har den modernt språkbildade en garanti i de nyare,
med de latinska närbeslägtade språken; men deremot bevara
dessa honom icke från det orätta användandet af de långt mera,
och icke minst inom det reala området förekommande grekiska
orden, hvarföre man ock får höra en i öfrigt bildad man säga
»tereostvp» i stället för »stereotyp» o. s. v. Då säkerhet i detta
fall gifver valuta för den tid, som användts på grekiska språkets
Den 17 Mars f. m.
första eleinenter, och man tillika måste erkänna språkets bildande
egenskap i och för sig sjelf och dess egenskap att fullständiga
och sprida ljus äfven öfver den romerska litteraturen, så synes
älven dessa visserligen mera sekundära skäl tala emot det framställda
förslaget. Då härtill ytterligare kommer att man torde
kunna med skäl ifrågasätta, huruvida, då R. St:r vid sednaste
riksdag till K. M:t inkommit med enahanda framställning och
K. M:t i enlighet nied läroverkskollegiernas utlåtanden derpå afgifvit
de svar och lättat det beslut som K. M:t funnit under
närvtde förhållanden böra fattas, det kan anses fullt tillständigt
att nu förnya samma framställning och derigenom liksom vilja
forcera K. M:t till en åtgärd, hvarigenom vi, efter täta för undervisningen
icke gagnande omkastningar, återkomme tillsamma
punkt som för tio år sedan, utan att ens hinna tillgodogöra oss
erfarenheten af sednaste förändring, så finner jag allt tala för
att den ifrågasatta skrifvelsen ej måtte afgå, och får således
vördsammast yrka att denna punkt måtte afslås.
Hr Huss: Utsk:t har lili ingressen lill Betänk:t tillkännagifvit
sin åsigt vara, watt på detta område af lagstiftningen täta
lörändringar böra, om någonsin, undvikas,såsom onekligen ländande
till skada för undervisningen, och att detaljer af deri beskaffenhet,
att det icke utan svårighet, åtminstone icke utan speciel insigt
i ämnet och betydlig pedagogisk erfarenhet, låter sig bedöma, i
hvad mån rubbning i dem inverkar på undervisnings-planen i
dess helhet, icke väl egna sig att utgöra föremål för R. Strrs
pröfning.» Denna åsigt är sann och grundad; Utsk:t har ock
med berömväd konseqvens löljt densamma ända till 6:te punkten;
önskligl hade varit, om Utsk:t äfven i denna punkt ej föreslagit
någon förändring från det bestående.
Allman och grundad är klagan öfver de under sednaste tiden
skedda vexlingarne uti lagstiftningen rörande undervisningsväsendet,
på det högre, som det lägre. Innan någon tillförlitlig
erfarenhet hunnit erhållas öfver lämpligheten af en rigtning, har
en ny inslagits. Dessa vexlingar hafva skadat och måste skada
så lärare som lärjungar. De hafva framkallats dels af R. St:rs
olika framställningar vid olika riksdagar, dels af de täta ombytena
af föredraganden i undervisningsärenden inför K. M:t. Vore
det ej klokast att nu en gång stadna för att pröfva det som är,
innan man tager något nytt?
Den nu löredragna 6:te punkten af Betänk:t tillstyrker, »att
lärjunge må på målsmans anhållan frikallas från grekiska språkets
läsning och i stället under de lärotimmar, då sådan befrielse
eger rum, undervisas på sätt rektor och lärare, med billigt
afseende på målmans uttryckta önskan, finna för honom lämpligt,
eller ock utom skolan njuta sådan undervisuing, som af rektor
godkännes.» Innan jag ingår uti granskning af detta förslag,
anser jag mig böra anföra en kort historik öfver grekiska språkets
öden vid de högre elementar-läroverken under de sistlörflutna
10 åren. 1856 års skolordning medgaf dispens från gre
-
410
Den 17 Mars f. m.
kiskan uti enahanda ordalag, sorn IJtsk:t nu föreslår. I följd af
detta stadgande yppades för läroverken stora svårigheter; från
rektorer, lärare, lärjungar och dessas målsmän, spordes allmänt
klagomål. Följden häraf hlef att R. St:r 1858 afläto underd.
skrifvelse, uti hvilken, hland annat, yttras, att genom den ölverdrifna
valfriheten i språkstudier, läroverket kom att sönderfalla
i så många bildningslinier, att det öfversteg rektors och lärares
förmåga att besörja allas ändamålsenliga undervisning m. m.,
hvadan R. St:r anhöllo om nedsättande af en komité, för att
granska läroverkssladgan in. m. Vid slutet af sistnämde år afgåfvo
komiterade ett ensläinnigt Betänk., hvari all annan dispensering,
än den af grekiska och latin på en gång, högligen afstvrktes.
Den på grund af detta Betänk, år 1859 utfärdade nya
läroverks-stadgan rnedgaf icke åt studerande å den klassiska linien
någon dispens från grekiskan. 1 motsats härtill beslöto R. St:r
under riksdagen 1802—63, att ingå till K. M:t med underd.
anhållan att yngling måtte kunna befrias från grekiskan. Ofver
denna anderd, skrifvelse infordrade K. M:t utlåtande från rikets
samtlige laroverks-kollegier. Dessa kollegier afstyrkte enstämmigt
— så vida jag derom kunnat förskaffa mig underrättelse
— bifall till R. St:rs framställning. Med anledning häraf utfärdade
K. M:l Kungörelse af den 12 Maj 1865, hvaruti bland annat
stadgades, alt belrielse från läsning af grekiska språket må,
efter iäroverks-koilegiets hörande, bero af Ephorus, och skall
den dispenserade, på de åt detta språk anslagna lärotimmar,
sysselsättas med skriftliga arbeten på lärorummet. Nio månader
efter denna kungörelse föreslår nu Ekon.-Utsk:t en förändring
uti densamma af enahanda lydelse, som uti 1856 års läroverksstadga
— således en återgång till det primitiva stadgandet, hvilket
R. St:r 1858 begärde få upphäfdt. Detta blir ju ett kretslopp
al vexlande åsigter och af vankelmodiga framställningar fram
och tillbaka; kan dylikt vara värdigt ii. St:r?
Utsk:t yttrar sid. 9: »det torde kunna inträffa att (lertalet
af dem, som läsa latin, begagna sig af tillåtelsen att icke läsa
grekiska.» Jag läster mig vid detta yttrande; om t. ex. uti de
klasser vid eti fullständigt läroverk, der de döda språken läsas,
finnes 30 lärjungar, och af dessa, ej llertalet, utan endast hälften,
det är 15 läsa båda språken, 15 endast latin, måste ju
nödvändigt deraf följa att tre bildriings-linier uppstå, en med
grekiska och latin, en med latin, en utan dessa språk. Skall
undervisning kunna fullständigt och ändamålsenligt meddelas för
dessa tre linier samtidigt, fordras ovilkorligen större lärarekrafter
än nu är fallet, således nya utgifter lör staten; det var just
detta som 1858 års Ständer ville undvika, enligt livad jag ofvan
anfort. Utsk:t synes ock insett detta och föreslagit, att lärjunge,
som ej laser grekiska, skall undervisas på lämpligt sätt inom eller
utom skolan. Väl kan lärjunge, vare sig inom eller utom skolan,
på de fria timmarne sysselsättas, men huruvida han kan med
framgång undervisas, det anser jag vara högst tvifvelaktigt. Jag
har hört erfarne skolman — sådarie, till hvilkas erfarenhet jag
Den 17 Mars f. m.
411
måst sälta tro — uppgifva, att det ej är möjligt alt inom skolan
förskaffa ett större antal dispenserade lärjungar lämplig undervisning
på de fria timmarne, utan att öka lärarnes antal. Att
låta lärjungen erhålla undervisning på de fria timmarne utom
skolan, fråntager ju läraren all kontroll öfver hans så väl arbete
som uppförande; olägenheten häraf är alltför tydlig, att behöfva
granskas.
Enligt Utsk:ts förslag skulle dispens erhållas endast på målsmans
anmälan, utan att ephorus eller lärarne deröfver behöfde
höras, flotta är på en gång förödmjukande för läraren och
demoraliserande för lärjungen. Läraren tillrättavisar t. ex. lärjungen
en eller annan gång för slarf uti läsningen af grekiskan;
lärjungen klagar häröfver för sin målsman ocii läraren får snart
en anmälan alt lärjungen ej vidare skall läsa detta språk. Eri
lärjunge önskar få några timmars frihet för att kunna erhålla
tillfälle att, som det heter, »läsa utom skolan»; han låtsar sig
då »hafva svårt» för grekiskan, hafva motvilja derför och ej
kunna följa med sina kamrater o. s. v.; han anmäler detta för
målsmannen, som utan vidare omväg befriar honom från det
ämne, för hvilket han endast låtsat sig ha »så svårt.» Dylikt
leder ej till ordning, utan till oordning. Huru mången målsman
lörstår dessutom sin pupills sanna intresse? Denna makt hos
målsmannen, då den ej har någon inskränkning, kan för ynglingen
vara af rätt betänklig beskaffenhet, ty den bestämmer till
stor del hans framtids veksamhetsbana. Genom att ej läsa grekiskan,
utestänges lian från (lera embetsmannavägar, så vida
han ej vid universitetet återtager detta språks studium, hvilket
likvisst då sannolikt kommer att fordra längre tid än om
det skett i skolan. Dessutom är det ock högst tvifvelaktigt, örn
en yngling uti 5:te eller 6:te klassen af läroverket sjelf kan
lätta hvilken bana han lör framtiden bör välja, antingen för densamma
behöfves fullständig klassisk bildning eller ej; är det
då klokt att gifva honom tillåtelse att sålunda i förtid bestämma
sig?
Skall dispens-systemet fortfara, måste det vara underkastadt
kontroller och i visst läll försvåras, så att dispens ej blir liktydigt
med sjelfsvåld. Denna kontroll finnes uti nyss åberopade
1865 års Kongl. Kungörelse, att dispens endast kan beviljas af
ephorus efter lärarekollegiets hörande. Detta är välbetänkt.
Lika välbetänkt är ock löreskrilten att den dispenserade lärjungen
under de fria timmarne skall under lärarens tillsyn sysselsättas
på läroruinmet med skriftliga arbeten. Härigenom kan läraren
ölvervaka lärjungens både flit och uppförande, och lockelsen
Iråntagas honom, att, genom tillåtelse till arbete utom skolan,
lå en olta nog torde hända illa begagnad frihet.
Af hvad jag nu anfört, följer att Utsk:ts förslag innebär
föij:de olägenheter:
a) det skadliga för undervisningsväsendet uti de täta och
vexlande, hvarandra ej säl an motsägande föreskrifterna inom
undervisningens ordnande;
412
Deu 17 Mars f. m.
b) om dispensväsendet bestämmes så som Utsk:t föreslagit,
blir deraf en nödvändig följd att undervisningen måste ordnas
på tre linier, i stället för de två, sorn nu finnas, samt att dessa
tre fordra ökadt antal lärare, således betydligt ökade statsutgifter;
c)
omöjligheten att kontrollera de dispenserade lärjungarnes
arbete och uppförande utom skolan;
d) dispens-systemet för mycket utsträckt inverkar eller kari
åtminstone inverka demoraliserande både på lärare och lärjungar;
e) det mindre välbetänkta att låta ynglingen eller dess målsman
redan uti 5:te eller 6:te klassen al läroverket, då ännu omkring
fyra år af studii-kursen återstå, bestämma en framtida
verksamhetsbana ;
f) det mindre lämpliga eller, snart sagdt, olämpliga deruti att
15. St:r skulle begära ändring uti en lag, som ej är äldre än
10 månader; denna lag har ännu ej hunnit blifva af erfarenheten
pröfvad; intill dess detta skett, bör den få vara gällande
utan förändring.
På grund häraf anhåller jag om propos. på alslag af nu
ilrågav:de 6:te punkt af Betänk:t, tilläggande, att jag ej uti mitt
anförande vidrört frågan om grekiska språkets värde såsom bildningsmedel
i allmänhet, emedan jag förmodar att detta kommer
att afhandlas af fackmän, hvilka jag erfarit efter mig begärt
ordet.
Hr von Knorring, Oscar: I motsats mot den siste värde
talaren, som ansåg att den föregående talarens tal var för
långt, får jag hembära Hr Ehrenborg min tacksägelse för de
bidrag han lemnat till Irågans lösning, och äfven med tacksamhet
omnämna Hr Huss’ anförande, hvilket ej heller var så särdeles
kort, då det räckt nära \ timme. Jag vill nu deremot å
min sida vara mycket kort, men anser mig dock böra yttra
några ord, då jag redan vid föregående tillfällen stridt för bibehållande
af de klassiska språken. Till de upplysningar, som
blifvit leinnade af Hr Ehrenborg, ber jag att få lägga några ord
af en reservant inom Utsk:t, Kyrkoherden Ekelundh:
»Mot det slut, hvartill Utsk:ts pluralitet kommit i frågan
om grekiska språkets läsning vid elementarläroverken, får jag
vördsammast mig reservera. Då hela fornverldens humanistiska
bildning ti vilar på grekisk grund; då den klassiska grekiskans
inflytande på den moderna bildningen varit så mägtigt, att nästan
alla s. k. termini technici ännu i dag äro af grekiskt ursprung;
då icke blott historien och filosofien, utan jemväl sjelfva
den kristna salighetsläran, hafva sina djupaste och heligaste urkunder
ursprungligen författade på grekiskt språk; då den skapande
konstens skönaste alster i forntiden äro att igenfinna på
Hellas grund, och endast såsom efterbildningar ölverflyttades till
Tiberns stränder; da, med ett ord, allt förenar sig, att för den
vetenskapligt bildade mannen göra grekiska språkets kännedom
fullt lika nödvändig som latinets, måste jag, för min del, mot
-
Den 17 Mar9 f. m.
413
sätta mig hvarje steg., som kail leria till grekiskans utestängande
Irån elementarlärorerkets klassiska linie. Då dertill kommer, att
det dispenssystem, som nu åter är i fråga att införa, under det
treåriga lörsöket åren 1856—1859, hvarken bevisade sig nyttigt
och, fruktbärande för ungdomen, ej heller utan största svårighet
och rubbning af undervisningens ordentliga gång kunde meri de
vid läroverken befintliga lärarekrafterne genomföras, och då ändtligen
vederbörande målsmän nästan lika ofta äro urståndsatte
att rätt bedöma och afgöra ynglingarnes anlag och fallenhet, som
desse sjelfve att ännu under skolåren bestämma sitt framtida
vitae genus, finner jag deruti fullt tillräckliga skäl, att i afseende
pfi befrielse från grekiskans läsning vid elementarläroverken inskränka
mig till hvad genom Kongl. Brefvet den 12 Maj 1865
är medgifvet.»
Nu är att märka, att den sista skol-stadgan är utgifveri den
12 Maj 1865, och deri vill man redan nu ändra. Genom den
stadgas, att för de lärjungar, som önska slippa läsningen af de
klassiska språken, finnes en särskild real linie, men att nu skapa
en 3:dje linie, anser jag vara både olämpligt och opraktiskt. Det
är nu sista gången, som R. o. Ad. har att befatta sig med undervisningens
ordnande vid läroverken, och det vore beklagligt,
om R. o. Ad. skulle godkänna en princip, som icke kan anses
ändamålsenlig. Jag får således vördsamt anhålla om afslag å
Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Tornerhjelm, Johan Carl Abraham: Då jag har
lör grundsats att aldrig onödigtvis förlänga en öfverläggning, och
då de båda första talarne, med hvilka jag i hufvudsaken instämmer,
så grundligt behandlat ämnet, inskränker jag mig till att
förena mig med dem, och får således hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla om propos. på afslag å denna punkt.
Hr Fåhraius, Edvard: Förevarande vigtiga fråga härunder
de sista 10 åren undergått många skiftande öden. 1856
års skolordning medgaf dispens från grekiskan, men då — i
följd häraf — stora svårigheter yppats för läroverken samt från
rektorer och lärare icke mindre än från lärjungar och målsmän
täta klagomål försports, afläto R. St:r d. 27 Jan. 1858 en
underd. skrifvelse, hvari, bland annat, yttrades, watt genom den
öfverdrifna valfriheten i afseende på språkstudier, läroverket
kom att sönderfalla i så många bildningslinier, att det öfversteg
rektorers och lärares förmåga att besörja allas ändamålsenliga
undervisning,» och »att i samma mån, som rättigheten att vinna
dispens blef bekant och begagnad, en splittring skulle uppstå,
hvarigenom läroverket kunde sönderryckas» o. s. v., hvadan R.
St:r anhöllo om nedsättande af en komité för att granska läroverksstadgan.
Denna komité, sammansatt al utmärkte vetenskapsmän
och pedagoger, afgaf s. å. sitt Betänkande, hvari all
annan dispenserin», än den af latin och grekiska på en gång,
enhälligt och högligen afstyrktes; och blef på grund deraf uti
414
Den 17 Mars f. m.
1859 års nu gällande Läroverksstadga ingen dispens från grekiska
språket medgifven på den klassiska linien. Icke många
år derefter afläto li. St:r, med föranledande af enskild motion
i ämnet, skrifvelse i helt och hållet motsatt rigtning mot den
föregående, och uttryckte deruti den mening att, »då undervisning
uti andra icke obligatoriska ämnen vid elementarläroverken
meddelas, konseqvensen syntes fordra, att icke någon ålades
läsa grekiska derför, att han läste latin, och att, då för inträde
i åtskilliga Statens tjenster fordrades kunskap i latinska, men
icke i grekiska språk-et, tillfälle äfven borde lemnäs lärjunge
att inhemta undervisning i det förra, utan att belastas med det
senare.» Jag nödgas här för elt ögonblick stanna, för att särskildt
fästa mig vid detta uttryck belasta, och ber alt få protestera
mot den ultra-materialistiska åsigt, sorn om menniskoanden
endast förmådde, så att säga, inrymma ett visst qvantum
af kunskaper eller vetande, eller att man kunde proppa
de andliga funktionerna — på samma sätt som magen — fulla;
lika litet kan jag för min del godkänna sådana uttryckssätt,
som innebära, att kunskaper och insigter (det bästa —- näst
gudsfruktan och sedlighet — vi kunna gifva våra barn) vore
en tung börda, hvarmed skolungdomen belastades och hvarifrån
man borde belria den, dessa kunskaper må för öfrigt innefatta
grunderna för den kristna salighetslära!!, naturens herrliga och
lefvande böcker eller menniskoslägtets häfder och språk, och
bland dessa sistnämnda vill jag ingalunda utesluta eller förringa
värdet af det företrädesvis klassiska språk, på hvilket Homerus
diktade och Plato tänkte.
I hvad mån nådigt afseende lastades å den underd. skrifvelsen
af d. 21 Nov. 1863 är nogsamt kändt. Det kan synas,
såsom vore detta afseende ringa, men — enligt mitt förmenande
— gick Regeringen dervid så långt den, med nödig pedagogisk
omtanka och med billigt aktgilvande å erfarenheten från
åren 1856—1859 kunde gå. Hufvudsakligen samma förslag,
som vid förra riksdagen, är nu åter å bane; men intet enda
nytt skäl är anfördt till stöd för den yrkade förändringen. Och
hvilka äro väl de skäl, man förut andragit i detta hänseende?
De inskränka sig till 2:ne, i enlighet med hvad nyss nämndes,
nemi. dels konseqvensens fordringar, emedan andra läroämnen
funnos, de der icke voro obligatoriska, dels obehöfligheten af
grekiska språket vid embets-examina, i hvilka latinet inginge
såsom läroämne. Men, i förra hänseendet skulle med alldeles
samma skäl sägas om alla läroämnen, att konseqvensen fordrade
deras upphörande såsom obligatoriska på ena och andra bildningslinien,
ty derest grekiskan borttogs såsom obligatoriskt från
klassiska linien, hvarföre ej äfven latinet från samma linie, hvarföre
ej något af de moderna språken från reallinien o. s. v.?
Beträdande embetsexarnina, så torde det böra medgifvas, att
liksom presten, läkaren och esthetikern ex professo hafva mer
nytta af det grekiska studiet än af det latinska, så hafva juristen
och den civile tjenstemannen tilläfventyrs mer praktisk
Den 17 Mars f. m.
nytta al' latinet, men huru många äro ej de, hvilka först vid
en mognare ålder bestämma sitt vitae genus, och att de grekiska
studierna ingalunda skada, utan tvärtom i högsta mening
gagna stats- oell embetsmannen, derom bär, bland annat, Englands
historia i 18:de seklet och dess statsmäns djupa klassiska
bildning det ojäfa ktigaste intyg. För öfrigt får jag erinra derom, att
flere andra ämnen ingå såsom obligatoriska läroämnen på elementar-undervisningens
klassiska linie, utan att särskildt vara
föreskrifna. För embets-examina, t. ex. Svenska språket, musik
och teckning. Man har sagt, att genom de många ämnena
alstrades den så bittert öfverklagade öfveransträngningen, och
att man derföre borde kasta grekiskan öfver bord, för att åtminstone
blifva qvitt ett — och detta ganska svårt — ämne.
Men för min del åtminstone tror jag ej, att anledningen till
denna öfveransträngning bör sökas häruti, utan fasthellre dels i
de många och allt svårare skriftliga ölningarne och profven,
dels i ett vid åtskilliga läroverk kanske ej med tillräcklig betänksamhet
ordnadt förhållande med afseende å hemlexorna,
dels slutligen tilläfventyrs i ett för långt drifvet studium af de
klassiska språken vid ett för tidigt stadium af skolbanan. Tvertom
är det en gammal pedagogisk erfarenhet, att ombyte al läroämnen
lättar det ungdomliga sinnet och gör det mottagligare
för de skiftande intrycken, och dessutom torde Höglofl. Ståndet
ihågkomma, att läsetimmarnes antal på senare åren snarare förminskats,
på samma gång man iner än förr fäster tillräcklig
vigt vid ungdomens kroppsöfningar och fysiska utbildning.
Ser man åter på de skäl, som tala för grekiska språkets
bibehållande såsom obligatoriskt ämne på den klassiska linien,
så hemställer jag först och främst, huruvida ej redan »en klassisk
linie utan grekiska» är en »contradictio in adjecto», och
om ej bibringande af klassisk bildning utan det klassiska språket
par préférence är en ren orimlighet. En reservant härom
det Helleniska språke s vigt ocii betydelse förden menskliga odlingen
yttrat några särdeles tänkvärda ord, men då de af nästföregående
talare blifvit anförda, kan jag nu förbigå dem. En
sanning är, att grekiska språkets studium är i hög grad fängslande,
när man deruti hunnit något längre, men lika sannt är,
att det för nybörjaren är svårt och ofta motbjudande, och att
derföre mången lärjunge och mången målsman förledts att söka
en dispens, sorn, efter hvad officiela intyg gifva vid handen,
icke sällan föranledt en för sen ånger. Ty jemförelsevis få torde
de vara, som i så unga år af inre kallelse välja ett visst vitae
genus; ofta nog bestämmes detta först vid högskolorna, och
många exempel skulle kunna anföras pä dem, sorn, drifne t. ex.
af en andlig kallelse till prest-embetet, vid universitetet måst
börja studiet af de förut åsidosatta klassiska språken och derigenom
nödgats betydligt förlänga sin akademiska lärotid. Utsk:t
sjelft megifver dock (sid. 6) angelägenheten deraf, »att universiteten
befrias från bördan af en mängd elementarstudier.» Skulle
nu den klassiska linien få åtnöja sig med latinet och förlora
416
Den 17 Mars f. m.
grekiskan, luiru koinnie detta vidare att stå tillsammans med
Utskits yttrande å sid, 11, om den af R. St:r erkända grundsatsen,
«att den lärda linien och den reala höra vara begge lika
gynnade i afseende på tillfälle att förvärfva grundliga kunskaper,
» ty jag upprepar det, huru kan den klassiska linien få
grundliga kunskaper utan grekiska. För egen ringa del hyser
jag ingen afgudadyrkan för de gamla språken, och jag -skulle
t. o. m. — åtminstone hellre än att sönderbryta den klassiska
linien — ingenting hafva emot deras framflyttande till en något
mognare ålder, men just emedan jag sätter de reala vetenskaperna
så högt och tror, att man med så ofantligt goda och
nyttiga kunskaper riktat (ej belastat!) real-linien, vill jag ej, att
man skall förrycka och förstöra den lika vigtiga klassiska linien
genom att göra den till en blott haif-klassisk. Råda linjerna
äro bra, sådana de äro, och böra få i orubbadt bo förblifva;
de böra båda lika gynnas; derföre kan jag ej medgifva,
att man beröfvar den klassiska linien en af dess skönaste perlor,
det språk, hvarom Tegnér sjöng:
»Sångmön älskar dig högst, ty modersmålet är kärast;
All den olympiska ätt, gracerna talte som du.»
Men om redan ur theoretiska grunder Utsk;ts förslag synes
oantagligt, är detta än mer fallet af praktiska och pedagogiska
skäl. Den af K. M:t tillsatta komitén yttrade härom:
»Bildningsliniernas behöriga inskränkning är ett oeftergiflig! vilkor
för styrkan af skolans verksamhet och hennes förmåga att
meddela verklig bildning. Skolan, sådan hon af Staten är organiserad,
kan omöjligen anses ega en så vexlande gestalt att den
böjer och förändrar sig efter fordringarna hos hvarje enskild
lärjunge; hon måste, sedan hon gjort sig reda lör det inre sammanhanget
mellan de kunskaper, hennes undervisningsplan bör
omfatta, med fasthet utveckla denna i en för lärjungarna bestämd
ordning. Afviker skolan från denna ordning, så hamnar
sig ett sådant förfarande genom en oreda i undervisningen, en
brist på sammanhållning i disciplinen, som medföra olägenheter,
större än de förmenta fördelarna.» De många olika bildningslinierna
blifva i sjelfva verket ett förderf för läroverken, och
åstadkomma vid uppgörande af läseschema de allra största svårigheter.
Såsom fordom ordinarie lärare i 7 år vid ett högre
elementarläroverk — Nya elementarskolan i Stockholm — är
jag för egen del ej alldeles utan erfarenhet i detta hänseende.
Väl är det sann!, att vid bemälde läroverk grekiskan icke är
obligatorisk och att i viss män icke mindre än fyra bildningslinier
der kunna sägas förefinnas, och detta oaktadt går det,
men å andra sidan måste — jemte den olika läromethoden —
de många egendomligheterna i skolans organisation dervid äfven
ingå i beräkning; genom de klassiska språkens uppskjutande till
skolans högre och högsta klasser, blir naturligtvis lärjungeantalet
i de linier, som äro från grekiska och hebreiska dispenserade,
särdeles
Ben 17 Mars F. m.
särdeles ringa, under det lärarnes antal i förhållande till lärjungarnes
är jemförelsevis större än i de gamla läroverken. Men,
i alla fall, om än skolans verksamhet orubbadt fortgick, var
man dock temligen allmänt öfverens derom, att de dispenserade
voro att betraka såsom förlorade under de grekiska läsetimmarne,
ty den ersättning de (ingo var i sanning ganska problematisk.
Samma erfarenhet eller än värre vanns vid de gamla
läroverken åren 1850 — 59; hvarföre vill man då ånyo söka
återupplifva del förr misslyckade försöket? Och hvarmed skola
de dispenserade sysselsättas, utan att läseordningen rubbas och
skolans disciplin lider afbräck? Jag hänvisar dem, som ej af
egen erfarenhet känna svårigheterna vid läseordningars uppgörande,
till hvad en reservant, sjelf en aktad skolman, derom yttrar
å sid. 22 af Utsk:ts förevarande Betänk. För mig åtminstone
är det klart, att någon annan utväg icke återstår, än att
antingen, såsom K. Brefvet d. 12 Maj 1865 stadgar, ersättning
beredes genom skriftliga arbeten på lärorummet, eller också att
de dispenserade hemskickas från skolan; men är väl detta någon
ersättning? Och blir ej genom detta, utan någon fördel förden
enskilde, skolans plan rubbad och skoltukteh i väsendtlig mån
hotad? Att allt för mycket fästa afseende vid den enskildes
— lärjungens eller målsmannens — lynnen och tycken synes
mig föga öfverensstämmande med god ordning, hvaremot vida
större afseende bör fästas derå, att, såsom Utsk:t sjelft säger,
»täta förändringar på detta område, om någonsin, undvikas, såsom
onekligen ländande till skada för undervisningen.»
Slutligen kan jag ej underlåta att instämma med den talare,
som nyss visade olämpligheten deraf, att då K. M:t så nyligen,
med anledning af R. Stirs framställning vid föregående
riksdag, fattat sitt beslut, R. St:r nu ånyo skola göra hufvudsakligen
enahanda yrkande i en sak, der afgörandet uteslutande
tillhör Regeringen. Och då så mycket afseende fästes å enskilda
målsmäns önskningar och tycken, hvarför ej äfven fästa någon
vigt vid läroverkskollegiernas utlåtanden, vid senaste skolkomités
yttrade mening och vid nuvarande Departementschefs, på rik
pedagogisk erfarenhet grundade åsigt i ämnet.
Dock, det är sannt och vi hafva nyligen derom erhållit en
påminnelse, att den enskilda personligheten väger fjäderlätt på
händelsernas våg. Också är det personliga härvid icke hufvudsak;
hufvudsaken är att den klassiska linien icke måtte på ett
för den fosterländska bildningen menligt sätt söndersprängas och
att elementarläroverken icke måtte hämmas i den vackra och
naturliga utveckling, hvari de nu äro stadda, och emedan jag
befarar, att detta skulle blifva följden af Utsk:ts förslag i denna
punkt, förenar jag mig med dem, som derå yrkat alslag.
Gr. Sparre: Det är icke utan tvekan jag uppträder
i ett ämne, der jag icke kan anse mig vara rätt hemmastadd,
men då jag i flera år varit inspektor för ett högre elementarläroverk,
så må detta åtminstone lända till ursägt, då jag yttrar
H. lil. 27
418
Den 17 Mars f. m.
några ord i denna fråga. Med undervisningsväsendet är det
ett eget förhållande inom representationen. Om jag skulle gå
till min aktade vän Ordf:den i Ekon.-Utsk:t och säga tili honom:
»du exercerar icke dina soldater rätt, utan så och så bör du
göra,» så skulle han svara mig: »Jag har aktning för dina juridiska
kunskaper, och möjligen äfven för dina egenskaper som
embetsman, men detta begriper du icke;» och han skulle hafva
fullkomligt rätt deruti. I afseende åter på undervisningen anser
sig hvar och en kompetent att fälla ett omdöme. Skollärarne
anser man icke förstå, hvad som är bäst för lärjungen;
men hvem skall då väl förstå det. Jo, säger man, målsmannen.
Hankan visserligen säga: jag tror att min son har anlag för ett
visst studium, men ej säga: jag vill att min son skall studera på
ett visst sätt: det förstår han icke, det gör skolkollegium bättre.
Staten bör visserligen bereda undervisning åt alia, men icke kan
man fordra att Statens skolor skola inrättas efter hvarje lärjunges
beqvämlighet. Jag har hört utmärkta skolman säga att
genom dispenssystemet båda linierna skola komma att förlora,
och jag delar deras tanke. Detta påminner mig om ett yttrande
af Wallin; han säger, att vid den åldern, då gossens framtid
skall bestämmas, ville han fördela lärjungarne på tvenne lokaler.
Den ena kallade han för klassiskt gymnasium, der, såsom
namnet antyder, den klassiska bildningen skall meddelas, och den
andra för atheneum, efter Pallas Athene, de realistiska vetenskapernas
beskyddarinna. Hos oss har utförandet icke skett
till följd af våra små tillgångar och vårt glest befolkade Iand;
man har derföre blifvit nödsakad att sammanföra båda linierna
inom samma skola, men att nu bilda en linie till, vore väl ej
lämpligt. Språkstudier kunna icke idkas väl, om det icke sker
komparativt, derföre att hvart språk har sina egenheter, som
måste inläras genom jemförelse; detta gäller i synnerhet om latinet,
hvilket måste jemföras med grekiskan. Om nu hälften
af lärjungarne icke läsa grekiska, kan icke en sådan komparation
användas; följaktligen är denna ytterligare fördelning hinderlig
för undervisningen. Går jag tillbaka till lärjungens egen
ståndpunkt, så kan jag icke inse hvad nytta han har af denna
dispens. Jag har sjelf genomgått ett elementarläroverk. Till
följd af mina kunskaper i lefvande språk, erhöll jag dispens från
deras läsande i skolan, men hvad gjorde jag under denna tid;
jag sprang omkring och gjorde odygd; mina kamrater sågo detta
med afundsamma ögon, och slutet blef att jag åter måste sättas
till arbete i skolan, fast jag icke beböfde det. Den erfarenhet
jag sjelf inhemtat är besannad af läroverks-koilegiernas omdöme.
Vi kunna icke tillvita Regeringen att den icke gjort allt hvad den kunnat.
Regeringen har hört Ständernas önskan, den har inhemtat kollegiernas
tanke, den har tillsatt en komité,och följden är en dispens,
som likväl beror icke endast på målsman, utan äfven på lärarne.
Den af Utsk:t föranledda dispensinrättning åter har redan blifvit
försökt, och befunnen oanvändbar; sedan nu K. M:t utfärdat en förordning,
som anses gå så långt som möjligt, så kommer representa
-
Den 17 Mars f. m.
419
tionen fram med en ny framställning. Är detta rätt? Är detvärdigt
att framkomma med en sådan framställning just då den förra
skall sättas i verket? Har Regeringen icke sett landets sanna
väl till godo, så finnes det i Grundlagen en anvisning huru man
skall förfara mot den ansvarige rådgifvaren. Mine Hrr! målsmans
rätt att bestämma huruvida gossen skall läsa grekiska, hvarpå
grundar den sig, och huru skall den tillämpas? Jag har såsom
Inspektor varit med om att uppgöra schema för undervisningen.
Het är redan tillräckligt svårt att bestämma timmarne för hvarje
lärare; kommer nu härtill dispenstimmar, så blir det alldeles
omöjligt, Ty om en gosse kommer hem och säger att han
icke längre vill läsa grekiska; så slipper han det, så vida hans
fader är svag. Om Staten inrättar läroverk, der undervisning
gratis meddelas, så har Staten rätt att bestämma huru den bör
ske. Vill någon af pjunkighet att hans son icke skall läsa grekiska,
så må han taga bort honom, och sätta honom i en annan
skola, men att för hans skull ändra hela skolans författning,
det är för mycket begärdt. Jag har redan sagt att skälet,
som anförts mot grekiskan, är att gossen kan bättre använda
sin tid. Skolans ändamål är alt göra barnet mottagligt lör undervisning,
icke att bibringa det en massa kunskaper. Det kan
icke nekas att i Grekland en gång fanns civilisationens vagga;
man kan icke göra sig något begrepp om de vishetsskatter, som
finnas förvarade inom denna litteratur, utan att hafva inträngt i
dess språk. Man kan visst säga att dessa verk äro öfversätta,
men det är icke detsamma. Uppstår hos mig vid mognare år
lusten att läsa dessa författare på grundspråket, så möta mig
nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Hos barnet kan man lätt
inlära detta alfabet, som är olika med vårt, men för en äldre
person är delta ganska svårt, och detta rika språk
förblir för honom en sluten bok. Alla dessa ständigt förnyade
försök att äta ut de gamla språken, hvad innebära de annat än
ett sträfvande att. utrota den klassiska bildningen; man vill börja
med att uttränga grekiskan, för att sedermera vid lägligt tillfälle
äfven kunna borttaga latinet. Jag har förut nämnt en man,
som jag hyser den största vördnad för, och jag hoppas att R.
o. Ad. skall med intresse höra hvad han säger i detta ämne.
Hans Järta drog sig vid slutet af sin lefnad tillbaka och sysselsatte
sig med studier. Han bodde i Upsala, der han gerna
meddelade ungdomen upplysningar, hemtade från hans rika erfarenhet.
Han yttrade en gång: En af stora idéer, som
skapat Sveriges ännu bevarade inrättningar, uttrycker sig i systemet
af dess offentliga läroverk, i dessas gemensamma rigtning
att bilda ett folk med grundlighet i begrepp och allvar i
lynne, i deras jemna stigande från elementarisk öfning af kunskapsförmågan
till bestämda kunskaper. De klassiska studierna
äro, oberäknadt den öfning för tankeförmågan och den lättnad
för bibringande af den grammatikaliska undervisningen de medföra,
bidragande till detta mål, och den åsigt, som velat utdöma
dem och funnit tiden, hvars vinstberedande värde äfven under
420
Den 17 Mars f. m.
barndomsåren man noga beräknat, onyttigt förspilld på dessa
studier, dem England, detta företrädesvis praktiska land, fortfarande
lägger till grund för undervisningen, torde förr eller senare
komma att vika. Det gny mot den klassiska bildningen, som
fördes för några år sedan, bar redan börjat domna; man ville
borttaga, icke blott grekiskan, utan äfven latinet. Jag tror att
vi kommit till kulminationspunkten för detta skrål. Under sådana
förhållanden tror jag icke att det är R. o. Ad. värdigt att
inkomma till K. M:t med anhållan att förändra en författning,
som icke är ett år gammal. Det ligger så ofantligt mycken
sanning i dessa ord om tidens användande, tiden hvars vigt man
bör uppskatta äfven under barndomsåren, .lag erkänner att det
mått af vetande, jag inhemtat i skolan, deraf har jag haft ringa
nytta, men den grundval, som der lades, hvarpå mina studier
sedan byggdes, deraf har jag haft det största gagn, och utan
den skulle jag aldrig hafva kommit till den visserligen ringa,
men åtminstone för mig tillfredsställande grad af bildning jag
nu innehar. På samma gång vi söka att bibringa folket en
allmän bildning, böra vi vårda den klassiska bildningen, emedan
den utgör civilisationens blomma, som äfven tränger ned
till folket. Jag ber om ursäkt för det jag så länge talat i ett
ämne, som jag icke kan anses vara vuxen, men som dock lifligt
intresserar mig. På de skäl, jag nu här i korthet anfört,
får jag vördsamt tillstyrka afslag mot Utsk:ts förslag i denna
punkt.
Hr von Schéele: Det kan synas djerft af mig att efter
de lysande och detaljerande föredrag, som nyss här hållits, taga
till ordet. Men om jag söker fatta mig kort och undvika återupptagande
af redan behandlade synpunkter, hoppas jag på det
Höglofl. Ståndets välvilliga bedömande.
I den ofta hörda åsigten, att latinstudiet, åtskiljdt från studiet
af grekiskan, ej skulle medföra något gagn, kan jag ej instämma.
Icke skulle man väl kunna gå långt i latinet, utan
att bristen på insigter i systersspråket läte sig förinärkas; icke
skulle man väl heller utan kännedom af grekiskan kunna intränga
i latinets innersta väsende: men icke skulle en latinsk
skolbildning utan kunskaper i grekiskan derföre sakna allt värde.
Man får ej neka, att latinet äfven utan grekiskan kan vara af
stor nytta, om man än anser det i förening med grekiskan i
ännu vida högre grad fruktbringande. Den tankereda, som latinets
studerande alltid skänker, och värdet af den romerska
litteraturen i och för sig bör ej underskattas. Skulle derföre
ett förslag framträda om latinets införande på reallinien eller
om upprättandet af särskilta skolor, der latin, men icke grekiska
skulle studeras, icke skulle jag hafva något att deremot
invända. Andra länders exempel visa både verkställbarheten
och fördelarne häraf.
Men att, såsom Utsk:t föreslagit, inom sjelfva den klassiska
linien införa full frihet från grekiska, kan jag ingalunda under
-
Den 17 Mars f. m.
421
stödja. Detta skulle nemligen vara ett steg i alldeles motsatt
rigtning mot den, i hvilken jag anser skolväsendet böra utveckla
sig. Det skulle vara att befordra söndring i den gemensamma
undervisningen, då deremot första vilkoret för framgången af
all undervisning är en så mycket som möjligt lika ståndpunkt
hos alla dem, som skola tillsammans undervisas. Omöjligt blefve
att så anordna latinundervisningen, att den på samma gång lika
gagnade dem, som läste, och dem, som icke läste grekiska.
Det är redan i viss mån hinderligt för läraren i latinet att hafva
en och annan hland lärjungarne, som icke känna till grekiskan.
Men, såsom det nu är anordnadt, blir deras antal, som icke
läsa grekiska, alltid jemförelsevis obetydligt, och läraren kan vara
berättigad att på dem, just för deras låtals skull, vid undervisningen
fästa ett underordnadt afseende. Skulle deremot Utsk:ts
föreliggande förslag finna bifall hos Ständerna och Regeringen,
blefve sannolikt, tiil följd af många målsmäns bristande insigt i
skolväsendet, antalet af dem, inom klassiska linien, hvilka icke
läste grekiska, så ökadt, att läraren ej längre kunde känna sig
berättigad till ett sådant förfaringssätt. Han blefve nödsakad
att vid latinundervisningen bortse från grekiskan och derigenom
beröfva dem, som läste grekiska, kanske den främsta och förnämsta
nyttan af deras klassiska studier, hvilken just genom
de båda närbeslägtade språkens sammanställande torde vinnas.
Det vore att i gossens själ nedlägga frö till en herrlig växt,
men sedan låta dess skönaste frukter gagnlöst affalla.
Tvänne af de talares skäl, hvilka här yttrat sig i samma
rigtning, som jag, måste jag upplaga, för att taga vapnen ur
motståndarnes hand. Hr Huss har sagt, att elementarlärareoch
läkare-banorna vore stängda för den, som ej läst grekiska.
Det är icke så. Man kan blifva både lärare och läkare utan
ringaste insigter i detta språk. Men detta anser jag vara just
den storsta faran; man kan blifva beggedera, men man kan det
icke utan största skada. Då mången målsman ej lärer inse det
sednare, men väl det förra, så kan detta lätteligen gifva anledning
dertill, att mången vinner fars eller målsmans tillstånd till
en befrielse, som han sedan måhända får skäl att mången gång
under sitt följande lif bittert beklaga. Hr Fåhraeus har yttrat
sig för ett uppskof med grekiskan inom skolorna. Detta vore,
enligt min öfvertygelse, minst ett lika stort ondt, som det, han
bekämpar, enär det skulle innebära ett oförsvarligt slöseri med
själskrafter att låta den tid, då minnet och språksinnet äro lif
ligast,
förgå, utan att inlära de elementer, som sedan endast
med mångdubbel ansträngning kunna inhemtas. Låtom oss lära
något af andra länders exempel! Se på Tyskland, Schweitz,
England, Skottland, Danmark! Ar det tidigare eller sednare,
som grekiskan i alla dessa länders skolor blifver undervisningsämne?
Jag känner t, ex. en yngling, som genomgått Ziirichs
elementarläroverk: han har, för att blifva godkänd i grekiska
vid afgång derifrån, läst ungefär detsamma, som vid Upsala
422
Den 17 Mars f. m.
universitet erfordras för högsta betyget i Filosofie-kandidatexamen.
Ett sådant anordnande, sorn det af litskrt föreslagna, skulle,
enligt min öfvertygelse, om det komme att någon längre tid
fortfara, gifva ett dödligt sår åt den klassiska bildningen inom
vårt land. Jag vågar ej uttala något omdöme öfver, huruvida
en på modern grund byggd skolundervisning skulle komma att
i formellt hänseende lemna bättre eller sämre resultat, än den
nuvarande, på de klassiska studierna hvilande, och om, i sednare
fallet, den reela vinsten af det på sådant sätt vunna större
förråd af praktiskt nyttiga kunskaper skulle förmå uppväga den
förutsatta formela förlusten. Detta är spörjsmål, hvilkas besvarande
fordra ett allt för mångsidigt snille och vidtomfattande
erfarenhet, för att jag skulle våga ens försöka på dem afgifva
något svar. Men att nu, på det af Utsk:t förordade sätt, undantränga
den klassiska bildningen, det skulle vara att rycka
spiran ur den herrskande drottningens hand, innan throriföljarinnan
så uppvuxit, att hon förmådde öfvertaga densamma —
det vore att införa fullständig anarki inom bildningens verld.
Jag röstar mot Utslcts förslag.
Gr. De la Gardie, Robert: Ett utmärkande drag för
det gamla Hellas, var den harmoniska utveckling, den känsla
för sans och måtta, som man igenfinner i hela dess såväl fysiska
som intellektuella lif: från kämpalekarne till blomman af
deras litteratur och konst. Det torde ej vara förmätet, om jag
antager att äfven den tyvärr alltför flygtiga bekantskap jag gjort
med grekiskan, haft något inflytande på min bildning, och om
jag kan tillskrifva detta inflytande den oöfvervinnerliga afsky,
som jag alltid kännt, för att omsäga och återupprepa hvad andra
på ett vida bättre och mera omfattande sätt anlört, så bör
detta vara för R. o. Ad. ett så slående bevis på att äfven grekiskan
kan hafva stor praktisk betydelse i det dagliga lifvet, att
jag eger rätt räkna på många anhängare, då jag helt enkelt
yrkar afslag på punkten.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: I likhet med Gr.
Sparre är jag skyldig att erkänna det jag icke besitter de egenskaper,
som erfordras för att kunna rätt bedöma denna vigtiga
fråga; men då Gr. Sparre andragit såsom skäl lör sitt uppträdande
att han varit inspekter lör ett högre elementarläroverk,
ber jag att få åberopa detsamma för mitt. Man har här framhållit
det besynnerliga deruti att, då K. M:t för endast några
månader sedan utfärdat en Förordning i ämnet, R. St:r nu skulle
framkomma med förslag att ändra den. Jag ber då att få fästa
uppmärksamheten derpå att i 1856 års skolstadga grekiskan var
fri, samt att detta först i den af 1858 ändrades. Det riickte
dock icke längre än till 1860 innan R. St:r anhöllo att få dispensen
tillbaka, och denna begäran förnyades sedan 1863. Nu
anser Gr. Sparre det vara orätt att framkomma med samma
Den 17 Mars f. m.
423
sak igen, då K. M:t redan fästat afseende vid R. St:rs önskan;
så är dock icke förhållandet. K. M:t säger visserligen: »grekiskan
skall icke vidare vara obligatorisk»; men hvilka slippa
den då, jo endast nöt. Det finnes väl ingen far, som uppskattar
sin sons själsförmögenheter så lågt, att han sjelf vill förklara
gossen för ett nöt, och äfven om så vore, må man icke
föreställa sig att ynglingen derför slipper grekiskan, nej visst
icke; frågan skall i alla fall underställas kollegium och om detta
bifaller, kan biskopen ännu förvägra saken. För att visa huru
föga lämpligt detta stadgande är, skall jag bedja att få anföra
ett exempel. En yngling här i staden önskade slippa grekiskan,
hans målsman anmälde detta för rektorn, inen denne svarade:
»det får han visst icke, han är intet dumhufvud, han är tvärtom
ganska snäll i grekiskan.» Gossen deremot förklarade då alt
han hädanefter aldrig skulle kunna sina grekiska lexor, och har
hållit ord. Hr Huss anser det vara omöjligt att ordna saken,
utan att upprätta 3:ne linier; detta åter skulle kosta mycket
penningar; här är dock flera gånger visadt att så ej behöfver
ske. På klassiska linien, användes till exempel i 5:te klassen
4 timmar på mathematik och 6 timmar på grekiska, summa
10 timmar i veckan; hvad hindrar då de ynglingar, hvilka önska
befrias från grekiskan, att, med realisterne, läsa 7 timmar mathematik
och 3 timmar engelska, summa 10 timmar; jag finner
detta vara ganska lätt. Ja, säger man, men det är demoraliserande
att gossen, icke läraren, skall ega bestämma hvad
som skall läsas. Det vore så onekligen, om gossen finge använda
lästimmarne till att gå och slå dank, men då det nu beror
på rektorn att bestämma huru tiden under de grekiska lektionerne
skall användas, så försvinner denna farhåga. Man har
här sagt att fadern icke vore rätta man att bedöma hvad hans
barn bör studera; jag tror dock att ingen bättre än fadern bör
kunna afgöra hvad för sonens framtid är bäst, detta till och
med bättre än sjelfvaste skolkollegiet. Gr. Sparre anser att
då Staten lemnar undervisning gratis, bör den också få bestämma,
hvad som skall Jäsas; ja detta vore riktigt, så vida
Staten fordrade grekiskan till sina embets-examina, men så är
ej fallet; alla civila och militära embetsmän, alla läkare och
jurister aflägga intet prof i grekiskan. Man har framhållit grekiskans
värde såsom bildningsmedel; jag vill icke bestrida detta,
icke heller ingå i undersökning om hvilket som är bildningens
grundspråk. Det finnes många, som säga att sanskrit skall
vara detta. Sanskrit har äfven en rikhaltig litteratur, men icke
lärer väl någon derföre vilja yrka att man skall använda skoltiden
med att studera detta språk. Det är visserligen bra att
inhemta allt möjligt vetande, men i skolan måste man dock se
till, att undervisning i första rummet meddelas i de för ynglingens
framtid vigtigaste kunskapsgrenarne. Jag vill nu bedja
Hrrme kasta en blick på huru många timmar, som der äro
anslagne för de olika ämnena. I 5:te klassen t. ex. användas
6 timmar på grekiska, då man för lefvande språk har 2, och
m
Den 17 Mars f. m.
för mathematik 4. I 6:te klassen, 6 för grekiskan, 2 lör modersmålet
och 4 för mathematik. I 7:de klassen, 5 för grekiskan,
men blott 3, för historia och geografi, samt 2 för naturvetenskap.
Jag hemställer nu till eder, Mina Hrr! hvilket ämne
för flertalet medför den största nytta, Odysséen eller mathematiken.
I 6:te klassen upptaga latin och grekiska 14 timmar,
under det alla de öfriga ämnena tillsammans icke upptaga mer
än 18, och likväl har en talare nyss yttrat alt de klassiska språken
här icke omhuldas. Man skulle väl tro att då man använder
så mycken tid på grekiskan, man åtminstone skulle
uppnå en hög grad af färdighet deri, men så är ej fallet. Hå
ynglingen slutar skolan, har han läst 2 å 3 böcker af Xenophon,
några böcker al Odysséen, samt 1 dialog af Plato; men
om en annan bok af Homerus eller en annan dialog uppslås,
är han redlös; dertill kommer att då de grekiska dialekterna
äro sinsemellan temmeligen olika, kan man förstå den ena utan
att derföre förstå den andra författaren. Med allt sitt sträfvande
har ynglingen således endast lagt en grund, visserligen
nyttig om han vill fortsätta sina grekiska studier, men i annat
fall gagidös. Hå nu hvarken våra embetsman, våra läkare eller
våra jurister behöfva grekiska, hvarföre skall man då använda
så mycken tid derpå i skolan. Jag frågar eder, Mina Hrr! som
så ifrigt förorden detta språk, huru många af eder hafva tagit
i en grekisk bok sedan l lemnat elementarläroverket. Gr.
Sparre framhåller engelsmännens uppfostringssätl såsom en föresyn
för oss. Jag bestrider detta. Den klassiska bildning de
engelska högskolorna lemna, är passande för landets rika aristokrati
och jordägande medelklass, men ingalunda för oss. Vi
måste i första rummet eftersträfva det nyttiga. Vi hafva ej
råd att kasta hort halfva skoltiden på ofruktbara ämnen; vi få
ej visa en sådan brist på kunskap i humaniora, som ofta utmärker
Britten. Hvad slutligen Hr Schéeles yttrande beträffar,
att man skulle rycka spiran ur bildningens hand, derföre att
man läste ett par grekiska rapsodier mindre, så förefaller mig
detta blott vara en vacker fras. Här är ju icke fråga om att
förhindra de grekiska studierne, blott att borttaga det obligatoriska
deri. Då II. St:r vid flera föregående riksdagar uttryckt
sin önskan, att så måtte ske, förefaller det mig som om de
älven nu icke blott kunde utan äfven borde förnya samma begäran.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Hamilton-, Hugo: Jag är nästan rädd att upptaga
tiden, meri då jag i dag har den för mig sällsynta lyckan att
tillhöra det konservativa partiet, så torde det tillåtas mig säga
några ord.
Hvad man här strider om, synes mig mindre vara grekiska
språkets större eller mindre värde sorn bildningsmedel, utan
lästmera om man genom en allt för långt utsträckt valfrihet
skall alldeles uttränga det ur våra skolor.
Deli 17 Mars f. m.
425
De sorn påyrka en sådan valfrihet, säga, att de stränga
vilkor, sorn K. Maj:ts stadga i detta läll innehåller, äro sådana,
att de tillintetgöra all sådan frihet. Jag får dä hänvisa till hvad
Hr Bergman i sin reservation derom anfört: om en yngling i
följd al svag syn, svagt bröst, eller svagare helsa i allmänhet,
befinnes icke utan alltför stor svårighet kunna följa undervisningen
i liniens alla ämnen; — är det väl för honom förödmjukande
att tillstå detta?
Hvad åter beträffar den omständigheten att undervisningen
i detta språk skulle gagna till föga, enär gossen ändå aldrig i
skolan uppnår någon större färdighet i de döda språken, så torde
detta efter min förmening till en ej så ringa del bero på det
sätt, hvarpå de klassiska studierna hos oss bedrilves, helt olika
det i andra länder. Här fäster man sig nemligen dervid nästan
uteslutande vid det grammatikaliska, vid språkets yttre form,
som är föga lockande för den unge lärjungen, då han ej tillika
lär sig känna det härliga innehållet af de på dessa språk författade
skrilter.
Att så skett med latinet, helst den tiden då dess grammatika
var den enda som lades lill grund, snart sagdt, för all språkundervisning,
kunde till en viss mån försvaras, men då man
på samma döda sätt velat behandla det sköna och poetiska grekiska
språket, har man gjort det förbrukligt för vår ungdom, i
stället för att det i Tyskland och andra länder, der undervisningen
deri meddelas på ett mera lefvande sätt, af de flesta
bland ynglingarne med förkärlek omfattas. Om detta exempel
löljdes äfven vid våra skolor, tror jag helt visst, att man snart
skulle ej behöfva klaga öfver, att ungdomen ej hade något gagn
deraf. Häri tror jag mig äfven finna skälet, hvarföre så många
talare af detta Stånd, annars kände som vänner af en fullständigare
bildning, nu uppträda emot det obligatoriska studiet af
detta klassiska språk.
En talare före mig har anfört, att äfven i det fria Schweitz
fordringarne på kännedom i grekiska språket vid afgången ur
skolan äro så höga, att de nära nog motsvara ett iaudaturspensum
vid vår philosophiska grad. Ja så är det, och äfvenså
i Wurtemberg m. fl. länder, men hvarföre är det så? Det sker
derföre, att man dervid på samma gång meddelar kännedom
om en litteratur, som innehåller sköna och värderika saker, och
vet att straxt i början väcka ynglingens håg derför. Man kan
väl säga, att alla dessa skrifter äro öfversätta på nu lefvande
språk, och att man derigenom kan lära sig känna dessa utan
ett tidsödande studium af ett utdödt språk. Detsamma vinnes
dock aldrig dermed, ty de grekiska lörfattarnes stora tankar äro
tillika klädda i det skönaste och mest utbildade språk, menniskorna
hittills uppfunnit, och bidrager det utan tvifvel mäktigt
till skönhetssinnets utveckling i detta afseende hos ungdomen,
att äfven lära sig känna detta språks väljudaude toner.
Hvarföre måste i det fria England hvarje yngling, som gör
anspråk på att blifva ansedd för en gentleman, förvärfva sig
426
Den 17 Mars f. m.
en ej ringa kännedom i de klassiska språken? Derföre att de
ädlaste grundsatser och tankar i den friare statsmannaläran
blifvit uttalade på dessa språk, och liar denna klassiska bildning
också skänkt England de ädlaste och mest högsinnade statsmän,
den nyare tiden haft att framvisa.
Fransmännen egna visserligen ett trägnare studium åt latinet
än åt grekiskan, ja mera än Engelsmännen och Tyskarne,
men de göra det tvifvelsutan dels derföre att deras eget språk
utgått ur Romarnes, dels derföre att deras kallare och mera
logiska skaplynne mera egnar sig åt den stränga logik, som genomgår
de latinska författarnes skrifter.
Om vi öfvergå till ett alldeles nytt folk, Nord-Amerikanska
fristaternas, hvars sinne för det rent praktiska ingen kari
förneka, sätter äfven det ett så högt värde på de klassiska språkens
studium, att de, i detta som i alla andra fall, medelst enskifta
högst betydliga bidrag upprättat och underhålla så kallade
colleges eller klassiska lärdomsskolor, i och för bibringande af
en högre bildning. De göra det tvifvelsutan ej blott af pedantiskt
vidhållande af föråldrade skolformer, utan derföre att de
sannt republikanska ideerna, läran att ställa fosterlandets bästa
högst af allt på jorden, äro bäst och kraftigast framstälda på de
grekiska och romerska språken, och att de dermed hos landets
ungdom önska utveckla och rotfästa dessa tänkesätt. Och vi
skulle bland verldens mest bildade folkslag vara det enda, som
ringaktade dessa språk, genom att ställa det i målsmäns fria
skön, huruvida de skola af ungdomen iuhemtas eller ej?
För min del tror jag, att om vår aktningsvärda lärareklass
ville förskaffa sig en något större kännedom om, huru dessa studier
bedrilvas i andra länder, och följa dessa exempel, skulle
kärleken äfven för det grekiska språket snart uppstå hos lärjungarne
och ganska få bland dem, som går den s. k. klassiska
linien, önska att blifva befriade derifrån.
Att tiden under studieåren ej skulle räcka till att hädanefter,
som hittills, läsa äfven detta språk, kan väl ej heller vara
fullt riktigt, då man ser andra länders ungdom medhinna det.
På alla dessa skäl förenar jag mig med dem, som yrkat
afslag på denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då den föreg:de talaren yttrade
sig mot Utsk:ts förslag, sade han sig tillhöra den konservativa
sidan; jag tror mig göra det fullt lika mycket som han,
och har äfven visat det vid behandlingen af representations-frågan,
men nu är jag dock af motsatt tanke med nämnde talare.
Gr. Sparre har sagt att det skrål, som förr höjt sig mot de
klassiska språken, nu skall hafva tystnat; för min del tror jag
skälet dertill vara att skolkarlarne omsider måst maka åt sig;
man har från dessas sida stridt så länge som möjligt lör att
slippa göra några eftergifter, men man har nu måst finna sig
deri. Gr. Sparre har såsom stöd för sin mening åberopat ett
yttrande af frami. Landshöfdingen Hans Järta, men om jag icke
Den 17 Mars f. m.
427
missminner mig, var just denne i så många hänseenden utmärkte
man reservant mot det skolförslag, som legat till grund lör alla
linder sednare tider verkställda förbättringar i skolväsendet. Man
måste göra sig reda för hvad man begär af skolan; det är väl
icke att endast skapa professorer, utan äfven man, i öfrigt dugliga
för det allmänna lifvet, och jag tror icke att för sådant
ändamål grekiskan är oundgänglig. Man har framhållit vigten
af att kunna komparativt studera de båda språken; jag började
läsa grekiska sednare, än de Hesta, nemligen vid en ålder då
begreppen vanligen hunnit någorlunda utvecklas, och det gick
ganska lätt utan några slags jemförelser, hvilka förefalla mig
kunna blifva mera konfunderande än upplysande. En talare har
anmärkt att rättigheten till dispens kunde berättiga läraren att
förbise eller försumma de lärjungar, som af en sådan dispens
kommit i åtnjutande. Det vore sorgligt, om hos våra upplysta
lärare en sådan åsigt kunde göra sig gällande; jag kan icke tro
det. Skulle så vara, utgjorde detta etl ytterligare skäl att göra
dispensen så lätt som möjligt, på det att ett större antal skulle
utgöras af dispenserade elever. En annan talare har lagt mycken
vigt på den uppmärksamhet, som i Amerika egnas åt grekiskan,
emedan derigenom de republikanska tendenserna skulle
stärkas. Jag som tillhör en monarkisk stat och är den monarkiska
principen tillgifven, jag kan icke gilla detta skäl, ty att
hos barnet inplanta hvad mannen ej bör godkänna, är ett misstag.
Man har funnit ett skäl till alslag deruti, att K. M:t nyss
utfärdat en författning i ämnet; men är icke just denna författning
en uppmaning till representationen, att egna sin uppmärksamhet
häråt, ty om en del ynglingar skola på ett förödmjukande
sätt stämplas såsom åsnor, innan de kunna erhålla
dispens, så är det bättre att all rätt till dispens upphäfves. Gr.
Sparre har sagt att det visat sig omöjligt att tillämpa 1856 års
skolstadga, men han är mig beviset skyldig, ty det var vid nästföljande
riksdag som skolintresset uppträdde, och vann en seger,
som då väckte missnöje, och sedermera föranledde den mindre
lyckliga lösning frågan genom den sista Kongl. Förordningen erhållit.
Det är redan anmärkt hurusom en mängd befattningar
finnas, för hvilka latinet, men icke grekiskan, utgöra nödvändiga
vilkor; det synes mig att Staten bör ställa undervigningen så,
att deri är lämpad efter fordringarne för inträde i Statens tjenst.
En talare har påpekat vigten af de lefvande språkens studium,
och huru obetydlig del de hafva i under.visningen; men denna
lilla andel, huru mycken strid har den ej kostat? Jag tror man
måste erkänna, att just i dessa ämnen finnas lör närvarande
de minst lämpliga lärarne; ty ehuru de kunna besitta stora grammatikaliska
kunskaper, så är ofta deras förmåga att tala och
skrifva dessa språk ganska ringa, och för hvar och en, som
kommer ut i verlden, är det vida nyttigare att kunna tala Franska
och Tyska eller Engelska, än att hafva liten begynnelse tiil
kunskap i grekiskan. På dessa skäl yrkar jag bifall till Utskits
förslag i denna punkt.
428
])eu 17 Mars f. m.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag är otålig att få slut på
denna fråga, men då så många andra talare yttrat sig, så vill
äfven jag säga några ord om saken, sedd från rent praktisk
synpunkt. Grekiskans stora värde såsom bildningsmedel kan
väl icke förnekas; men då jag blifvit myndig, måste jag väl hafva
rätt att begagna min förnämsta rättighet, nemi. deri att bestämma
öfver mina barns framtid; och om jag anser att de icke
böra läsa grekiska, så skola de slippa det, utan att derför behöfva
anses såsom åsnor. Hvad den prakliska tillämpningen
angår, så har Rektor Sommelius i Lund, som är en utmärkt
lärare, tolkat lagen så, att när föräldrar eller målsman önska en
sådan dispens, så beviljas den, utan att någon menlig inverkan
för undervisningen deraf uppstått. Gr. Björnstjerna har redan
sagt att det är bättre att läsa något annat ämne, än litet grekiska,
och till någon större höjd kan man icke komma, ty i
skolorna klagas redan med skäl öfver öfveransträngning. Det är
med verklig förundran, som jag hör Gr. Sparre drifva den satsen,
att det icke vore lämpligt att Ständerna framkomme med
förslag att ändra den bestående författningen, ty han brukar
eljest sjelf vara den ifrigaste oppositions-mannen. Han har vidare
sagt att det kunde hända att en far gaf efter för en pjunkig
sons böner att slippa grekiska. Det är med verklig ledsnad
jag linner den ädle Grm visa sig- så olika i det privata och det
offentliga lifvet, ty i det sednare brukar han icke vika, hvarken
för böner eller framställningar. Gr. Sparre har vidare sagt att
bans kunskaper äro ringa, men att han dock är belåten dermed,
och det vill icke säga så litet, såsom Hrrme alla veta, men
det är icke alla som hafva den förmågan han har, och man
måste dock vara nöjd med mindre. Jag yrkar bifall till Utsk:ts
förslag.
Uppå Hr Grins o. Landtmins framställning biel'härefter den
vidare öfverläggningen i ämnet uppskjuten till e. m:ns plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 17 Mars e. m.
429
Lördagen den 17 Mars 1866.
Plenum kl. 6 e. rri.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 34, angtde rättighet att i vissa brottmål svara genom
fullmägtig;
N:o 35, ang:de förändradt .sätt för doms eller utslags utgifvande
i Rådstufvurätt och hos Ofverståtbållare-embetets kansli;
samt
N:o 36, ang:de upphörande af penninge-insamlingar vid
bröllop och barndop.
Fortsattes föredragningen af Ålim. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Betänk. N:o 56, i ani. af väckta motioner an°:de undervisningen
i elementarläroverken och dermed sammanhängande ämnen.
6:te punkten.
Frih. Alströmer, Oscar: Såsom skäl för mitt yrkande
om afslag å Utsk:s hemställan i denna punkt kan jag hvarken
åberopa några pedagogiska insigter eller någon förkärlek för grekiskan,
hvilket språk jag icke läst. Men sedan skolundervisningen
helt nyligen blifvit ordnad på en real och en klassisk linie,
fordras det, i min tanke, att man icke förändrar den stadgade
ordningen, med mindre giltiga skäl derför kunna anföras. Förgäfves
har jag letat efter de giltiga skäl, som kunnat föranleda
Lftsk:ts beslut, helst för inträde på tjenstemannabanan, med undantag
af för dem, som egna sig åt Kansliet eller Hofrätten,
fordras att hafva genomgått den klassisba linien med grekiska.
Äfven för blifvande läkare är studium af grekiska, om ej ovilkorligen
föreskrifvet, åtminstone nödvändigt, så alt Gr. Björnstjernas
påstående i denna del torde förfalla.
Hufvudsakliga skälet hvarför jag yrkar afslag, är emedlertid
det, att jag anser elementarläroverken icke uteslutande vara undervisnings-,
utan jemväl uppfostrings-anstalter, och om man betraktar
frågan ur denna synpunkt, måste det vara önskligt, att
allt spelrum för sjelfsvåld undvikes; men att medgifva målsman
bestämmanderätten om ynglingen skall läsa grekiska eller icke,
är att införa sjelfsvåld, ty målsmannen kan icke sjelf bedöma
om ynglingens begäran om befrielse är föranledd af verkligt be
-
430
Den 17 Mars e. m.
hof eller deraf, att han tycker det vara tråkigt att läsa grekiska.
Jag tror således, att om Utsk:ts förslag bifölles, skulle följden
blifva den, att en stor del ynglingar komme att vinna befrielse
från att läsa grekiska, att studium af de döda språken skulle
försummas och vetenskapen samt den högre bildningen komma
att beröfvas många intelligenta krafter, hvilka vid en mognare
ålder skulle beklaga att deras önskan blifvit villfaren samt att
de derigenom beröfvats kännedom om en litteratur, som kunnat
främja deras bildning.
Mycket kunde vara att i ämnet tillägga, men diskussionen
bar på förmiddagen varit så vidlyftig att jag nu inskränker mig
till att yrka afslag.
Gr. Hamilton, Henning: Då några af de ledamöter, som
före mig begärt ordet, derifrån afstått samt således öfverlemnat
åt Frih. Alströmer och mig att underhålla R. o. Ad., till dess ett
något större antal ledamöter hunnit samla sig, torde jag icke,
såsom Gr. De la Gardie, behöfva åberopa mina grekiska studier
såsom skäl för att yttra mig kort. Jag skall i allt fall icke ofver
höfvan upptaga R. o. Ad:ns tid och jag behöfver ,det så
mycket mindre, som det icke torde vara skäl att ingå i ett vidlyftigt
besvarande af de yttranden, som här blifvit fällde, af
hvilka en del alls icke tarfva vederläggning och andra äro af
beskaffenhet att man endast behöfver fästa uppmärksamheten
på hvad emot dem redan blifvit eririradt.
Jag skall upptaga några af dem.
Här har t. ex. blifvil anfördt emot grekiska språkets användande
i skolorna den omständighet, att Jonierna och Dorierna
talade så olika dialekter, att de icke kunde förstå hvarandra.
Detta må vara sannt; men jag hemställer, om någon vill påstå,
att man framdeles icke bör läsa skrifter af Leopold, Wallin,
Geijer, Tegnér, derföre att en person, uppfödd i mellersta Sverige,
om han händelsevis sammanträffade med en afHrTornerhjelms
underhafvande, icke kunde förstå hvad som sades af
denne. Jag kom att nämna Hr Tornerhjelm och vill derföre
upptaga det skäl, han velat anföra, då han sagt, att »när menniskan
är fullvuxen, fordrar hon full frihet att efter behag använda
sina krafter, — skall man då icke låta målsmannen hafva full frihet
öfver sina barns eller myndlingars studier, och har Staten rätt att
ålägga en viss läsning för vissa menniskor?» Hvad folkundervisningen
beträffar, är den verkligen obligatorisk, och oaktadt kommunerna
sjelfva betala dessa skolor, äro föräldrarna tvungna att
tillhålla sina barn att läsa vissa tider vissa pensa. Hvad åter
beträffar de offentliga läroverken, är ingen tvungen att begagna sig
af dem; men som Staten underhåller dem, är Staten berättigad
att föreskrifva hvad som der skall läsas. Naturligtvis är det :
allt fall Statens pligt att anordna undervisningen på ett sätt att
den blir så mycket, som möjligt, gagnelig; men icke kan man
af den allmänna satsen om den fullvuxne mannens rätt att läsa
hvad honom behagar, draga den slutsats, att Staten icke skulle
Den 17 Mars e. m.
431
ega att bestämma örn undervisningens ordnande i de af Staten
organiserade undervisningsanstalter.
En värd talare har beklagat att 6 timmar i veckan användas
lill undervisning i grekiska språket. Det låter visserligen
ganska mycket i jemförelse med den tid, som användes för en
del andra ämnen; men om man besinnar, dels att skolan måste
bibringa lärjungen ett visst mått vetande i de ämnen, som äro
obligatoriska, och dels att undervisningen i en del af dessa ämnen
tager sin början i de lägsta klasserna, då deremot grekiskan
först i de högre klasserna börjar att studeras, så är klart, att
om något allvarligt skall kunna inhemtas af grekiska språket,
måste på detta ämne i de högre klasserna användas ilera timmar
än på de ämnen, som ynglingen läst redan från början af
sin skolgång.
Jag har anfört dessa exempel såsom en ursäkt för det jag
icke ingår i en granskning af alla de skäl, som, efter mitt förmenande,
utan grund blifvit anförda till stöd för Utslcts Betänk.
Jag ber nu att få öfvergå till hufvudsaken, eller hvad jag
egentligen velat anföra.
Då jag såsom ledamot af Stats-Rådet för min del tillstyrkte
utfärdandet af 1858-års skolstadga, hvilken kontrasignerades af
d. v. Stats-Rådet Anjou, gjorde jag det icke derföre, att jag ansåg
denna stadga i och för sig god, utan derföre, att jag trodde
alt det vore den bästa, som under dåvarande förhållanden kunde
åstadkommas. Hufvudrigtningen af skolans verksamhet var nemi.
bestämd såväl genom R. St:rs uttalade åsigt, som genom de anslag,
hvilka för skolorna beviljats. Man måste således gå i en
gifven rigtning. oaktadt jag för min del hyste den farhåga, att
författningen kunde medföra en viss lära, till följd af sammanförandet
af den klassiska och den reala linien i samma skola.
Derigenom kan nemi, uppstå en skadlig föreställning om företrädet
af det ena vetandet framför det andra. Det är icke så
lätt för den späda ynglingen att förstå, att hvar och en bör bilda
sig för sitt kall i samhället, och att hans bildning är god, då
den är lämpad efter hvad han skall hafva att göra. De ynglingar,
som löija den klassiska limén, säga sig lätt; vi läsa latin
och grekiska, — den der läser bara tyska! Man inser utan svårighet
de olägenheter, som endast till följe häraf inom en skola
kunna uppstå, och det skadliga inflytande, en falsk föreställning
om eget vetande eller egna studiers företräde skall utöfva på
en del ynglingar. På så sätt uppstår bland lärjungarne en sinnesstämning,
som icke kan vara gagnelig eller önskvärd. Dessutom
är det förklarligt, om en lärare eller rektor, som sjelf högt
uppskattar den klassiska undervisningen, icke betraktar den reala
linien med lika välvilliga ögon, och om undervisningen på denna
icke blifver så gagnelig som om den reala linien hade egna läroverk.
Dertill kommer, att sedan antalet lärjungar på sednare
tider ofantligt förökats, så att läroverk finnas med ända till 600
lärjungar och deröfver, har svårighet uppstått att ordna undervisningen
på de särskilda linierna, en svårighet, som väl icke
432
Den 17 Mars e. ni.
med nödvändighet ligger i sakens natur, men som uppstått
deraf, att undervisningen måst ordnas med ett bestämdt antal
lärare. Vöre lärarnes antal obegränsadt, skulle i detta fall svårigheten
vara mindre, men med det allt för ringa antalet lårare,
är ordnandet en ingalunda lätt sak och blir det ännu mindre i
den mån tillgången på utmärkta lärarekrafter blir knapp. R. St:r
hafva med stor frikostighet gilvit anslag till lärareplatserna.
Detta måste vara glädjande; — men frikostigheten har varit så
stor, att de aflönade platserna blifvit flera än att de kunnat
med fullt kompetenta lärare besättas. Redan under den tid, då
jag var Chef för Ecc!esiastik-Dep:tet, inkommo ansökningar om
dispens för lärare, som för skolorna voro nödiga, men som icke
fullgjort kompetensvilkoren. Då beviljades dispens endast 2 gånger,
och detta för alldeles ovanliga fall. Sedermera har det
blifvit en nödvändighet, att till lärareplatser antaga äfven personer,
som icke undergått andra prof är student-examen. Om nu
en person börjar sitt lärarekall efter att blott hafva undergått
denna examen, må det vara ursäktligt, örn han, efter 20 å 30 års
tjenstgöring, bortläst allt det lilla han visste. Men i den mån
lärare-platserna besättas med mindre kompetenta personer, i
samma mån blifver det svårt att väl ordna skolundervisningen
på tvenne linier, särdeles då antalet lärare är otillräckligt.
Om detta gäller i afseende å skolstadgan, sådan den var
1858, måste det gälla ännu mera i den mån man tillägger lärjungarne
eller deras målsmän rättighet att bestämma om hvilka
ämnen som skola läsas.
Jag vill icke åtaga mig att försvara Kongl, kungörelsen den
12 Maj 1865, som icke heller jag finner tillfredsställande, men
ännu mindre vill jag försvara Utsk:ts förslag. Genom nämnde
Kongl, kungörelse kan dispens från grekiska medgifvas enligt
förordande af skolstyrelsen, och den sålunda dispenserade sysselsättas,
när grekiska läses i hans klass, med skriftliga arbeten
på lärorummet.
Häraf hafva särskilda undervisningslinjer uppstått inom den
klassiska linien, så alt det finnes en linie, som läser både latin
och grekiska, och en annan, som läser endast latin. Nu föreslår
Utsk:t, att målsman skall bestämma när ynglingen må upphöra
att läsa grekiska och således bilda sin särskilda lilla linie inom
skolan. Det skulle blifva beroende endast af målsman, om och
när en yngling icke skall läsa grekiska, och hans undervisning
förändras inom skolan eller ock till en del bestridas utanför
densamma. Ja, finge skolan visa ynglingarne ifrån sig under de
timmar, då grekiska läses, kunde så vara; men den undervisning
utom skolan, som ynglingen då åtnjuter, skall, enligt Utsk:ts
förslag, vara sådan, att den af rektor godkännes. Rektor, —
redan nu så öfverhopad af göromål att jag anser ett fullkomligt
nöjaktigt uppfyllande af hans åligganden omöjligt, skulle således
ytterligare hafva uppsigt öfver den undervisning, som meddelades
utanför skolan! Det tror jag icke låta sig göra, med mindre
den
Den 17 Mars e. m.
433
elen olägenhet, sorn genom den reala Jiniens förening med den
klassiska i samma skola redan uppstått, skulle ytterligare förökas
och undervisningen i skolan, icke blott för dem, som läsa
grekiska, utan för alla lärjungarne, försämras.
På de skäl, jag anfört, yrkar jag afslag å lJtsk:ts Betänk, i
denna punkt.
Hr Fåhraeus, Edvard: l)å jag redan på förmidd. tagit
Högh Ståndets tid och uppmärksamhet i anspråk, kan jag nu
(atta mig helt kort. En värd talare, Ordföranden i Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:t, har yttrat, det han ansåge föga bildning eller
nytta kunna hemtas af grekiska språket vid elementarläroverken,
enär det endast vore de första grunderna af språket, de grammatikaliska
formerna och några profbitar af en eller annan klassisk
auktor, som vid dessa läroverk studerades. För min del kan
jag ej gilla denna åsigt, ty om än — i likhet med hvad Frih.
Hamilton påpekat — det grekiska studiet vid våra elementarskolor
tilläfventyrs skulle höjas genom ett mångsidigare användande
vid läsningen af de grekiska författarne sjelfva och genom
en minskning i de formela specialiteterna, hyser jag dock den
mening, att redan enligt nu gällande skolstadga ynglingen i våra
elementarläroverk erhåller en ganska vacker anpart af den grekiska
litteraturen, då han får göra bekantskap med arbeten af
Xenophon, Homerus, Herodotus och Plato, d. v. s. af hvad Grekland
ägde bäst i poesi, historia och filosofisk vältalighet. Han
bör derigenom vinna kärlek till den klassiska litteraturen, på
samma gång han insuper den bildningens modersmjölk, som —
om också ej i det praktiska lifvet erbjudande någon positiv fördel
— dock tvifvelsutan i betydlig mån skall bidraga att skärpa
tanken, gifva en allsidigare blick öfver de menskliga tingen och
rikta det estetiska sinnet.
Samma talare var för öfrigt den ende, som försökte att
lösa de pedagogiska svårigheterna, men huru enkelt han än tycktes
göra detta, befarar jag att han näppeligen dermed förmådde
kullkasta de ovederläggliga skäl, som af reservanten finnas anförda
å sid. 22. Den dispenserade borde, menade Gr. Björnstjerna,
sysselsättas med inathematik jemte reallinien; men hvad
skall han då läsa, när den klassiska linien, som han sålunda förbigår,
har lektion i detta ämne? Skall han äfven då förenas med
reallinien, blir följden ovilkorligen den att han alltmer inkommer
pä denna linie, och huru går det då, när han tillsammans med
denna linie undervisas i ett realämne, medan klassiska linien
har latin, som ju äfven han bör läsa? Det är sannerligen ej så
lätt, som den ädle Gnn föreställer sig, att reda denna härfva
och dertill fordras säkert mer än god vilja hos läraren.
Gr. Björnstjerna slutade med en uppmaning till R. o. Ad.
att fasthålla vid det beslut R. St:r nu i flera riksdagar efter
hvarandra fattat. Det har emellertid såväl af mig som andre
talare redan framhållits, att R. St:rs beslut vid olika riksdagar
H. lil. 28
434
Den 17 Mars e. m.
ingalunda varit öfverensstämmande, utan tvärtom företett de största
motsägelser. Då synes det åtminstone mig rådligast att för
närvtde ej rubba det bestående, utan låta det fritt få utveckla
sig, utan ständiga lappningar och ändringar.
En annan talare, Hr B. Tornerhjelm, har visserligen erkänt
sig sakna erfarenhet och studier i hithörande ämnen, men så
förmenar han ock, att man mycket väl kan undvara grekiskan.
Ja, sådane finnas, sorn äfven utan klassisk bildning kunna uträtta
stora ting och föra icke blott sin närmaste kommun, utan ett
helt folk fram, utan fotfäste al en sådan bildning. Men, den
värde talaren må hafva visat sig äga huru stor praktisk förmåga
som helst; min öfvertygelse åtminstone är, att hans nit för det
allmänna bästa och hans många resurser i öfrigt skulle uträttat
än mera, om han icke från sina yngre år försmått att låta den
klassiska kulturen älven eröfra någon vrå af hans hjerta och
hans håg. Mig synes, som om t. o. m. de riksbekanta professorerne
i Helsingborg väl kunde ännu tarfva någon styrkedryck
ur vishetens bägare, den må vara hemtad från Mimers brunn
eller från Castalias rena källa.
Icke utan smärtsam förvåning hörde jag på förmidd. för
den klassiska liniens söndersprängning varmt uttala sig en af mig,
liksom af hela delta hus, högt aktad talare, sjelf en ättling af
Johan Skytte och vid vårt första lärdomssäte representerande
denne den store Gustaf Adolfs store lärare och rådsherre. Som
emellertid det mesta af hvad han anfört redan blifvit af andra
talare till vederläggning upptaget, och han ej berört de rent
pedagogiska svårigheterna, som bär just äro de största, kan jag
nu undgå att deröfver yttra mig. Hans — såsom mig tycktes
— visade missaktning för de s. k. »skolkarlarne» torde jag möjligen,
såsom fordom lärare, anses jäfvig att bestrida; det lärer
väl ock vara alldeles onödigt, då »skolkarlarnes» betydelse i denna
fråga — såsom de deri mest erfarne — redan på förmidd. så
väl framhållits af en talare på första Grefvebänken.
Gr. Mörner beledsagade sitt föredrag med ett uppkallande
för H. o. Ad:ns minne af en af detta Stånds utmärktaste prydnader,
framlidne Presidenten von Hartmansdorff. Afven jag har
till denne utomordentlige man stått i ett ganska nära förhållande.
Han var Chef för det läroverk, der jag under liera år tjenstgjorde
såsom lärare, och jag har under denna tid mer än en
gång hört honom framlägga sina åsigter i hithörande ämnen.
Det. är sannt, att han med värme omfattade den s. k. nya skolmethoden
och att han vid det läroverk, som stod under hans
ledning, åstadkom, att de klassiska språken först vid en mognare
ålder och ett senare skolstadium började att studeras. Ja, jag
medgifver att jag t. o. m. en eller annan gång hört honom framkasta
en tanke derom, att de klassiska språkens studium helt
och hållet kunde öfverlåtas åt högskolorna, men denna tanke
sökte han dock aldrig realisera, — deri var hos honom ej mognad
till handling. Och det vet jag, att ifrågavide statsman var
alltför praktisk och erfaren äfven i pedagogiska ämnen samt
Den 17 Marä e. ni.
435
alltför litet böjd att låta enskildt sjelfsvåld gälla framför allmänt
väl och de sakkunniges samstämmiga mening, att han någonsin
kunnat gilla ett förslag, sådant sorn det förevule. Min öfvertygelse
derom bidrager äfven dertill att jag fortfarande yrkar
alslag å Utsk:ts förslag.
Hr von Schéele, Knut Henning Gezelius: J)å de in
vändningar,
som på förmidd. gjordes mot grekiskans fortfarande
förening med latinet inom den klassiska linien, redan blifvit bemötta
och vederlagda, inskränker jag mig att afvärja de personliga
angrepp, för hvilka mitt anförande i denna fråga varit utsatt.
Hr Gr. Björnstjerna har beskyllt mig för ett tomt och
högtrafvande uttryckssätt, Hr Gr. Mörner för ett lågt och pligtlörgätet
tänkesätt. Jag har ej rättighet att lemna sådana anklagelser
obesvarade.
Såsom bevis lör sitt påstående anför Gr. Björnstjerna, att
jag skulle hafva yttrat, att genom grekiskans digifvande spiran
rvckes ur bildningens hand. Detta är icke mina ord. Jag har
sagt, att, om klassiciteten på det af CJtsk-.t föreslagna sätt undantränges.
spiran ryckes ur handen på den nu regerande drottningen
inom bildningens verld. Detta torde ej kunna bestridas.
Gr. Mörner klandrar mig derföre, att jag skulle hafva tillerkänt
läraren rätt alt försumma eller åsidosätta vissa af sina
lärjungar. Sådant strider lika mycket mot mina ord, som mina
åsigter. Jag har sagt, att läraren bör lästa ett underordnadt
afseende på deras intresse, som hilda ett ringa fåtal inom afdelningen,
för att ej glömma sin pligt. Om jag har 30 lärjungar,
och 3 bland dem hafva ett intresse, som ej kan med de öfriga
27:s förenäs, är det då ej min ovilkorliga skyldighet att vid undervisningen
fästa mer afseende vid dem, som utgöra ett så öfvervägande
flertal? Jag anser ett motsatt handlingssätt orätt och
oförsvarligt.
Jag har lofvat inskränka mig till bemötande af de personliga
angreppen; jag vill ej bryta mitt ord.
Hr Mannerskantz, CarlAxel: Ett par talare på förmidd.
hafva visserligen uppgifvit, att denna fråga skulle vara af beskaffenhet,
alt endast skolmän eller skolkollegier derom kunde
hafva ett grundadt omdöme. För min del kan jag dock icke
så uppfatta saken, ty om någon fråga är af allmänt intresse,
måste det vara denna, som berör hvar och en samhällsmedlem,
både såsom fader och medborgare. Det måtte väl vara hvarje
faders intresse att tillse huru undervisningen är ordnad vid de
läroverk, dit han skall sända sin son!
Det är icke mera än ett 10-tal af år sedan en stor förändring
infördes i skolväsendet. Läroverkens och lärarnes antal
förökades oell undervisningen hlef vida mera omfattande än tillförene.
il. St:r visade dervid större frikostighet än som kommit
något annat samhällsintresse till del, och jag tror, att denna frikostighet
hufvudsakligen grundat sig på en allmän åsigt om be
-
436
Den 17 Mars e. ra.
hofvet af att göra läroverken öfver allt i landet af beskaffenhet
att de kunde meddela bildning icke blott, såsom förut, i en rigtning,
utan i alla rigtningar, som voro nödiga både för samhällets
högre intressens befrämjande genom danande af skicklige och
kunnige vetenskapsmän, prester, skollärare oell embetsman, och
för den materiella utvecklingen genom bibringande af, för dem
alltmera nödiga, ökade förberedande kunskaper till blifvande
praktiske ledare af det industriella arbetet. Hvar och en hoppades
då, att med den omfattande organisation, som gafs åt läroverken,
icke någon större inskränkning skulle behöfva göras i
friheten att inom skolan kunna förskaffa sig den bildning, som
för olika lefnadsrigtningar kunde vara gagnelig. Jag tror äfven,
att till R. St:rs beredvillighet att lemna anslag, bidrog verksamt
den frihet, som kort förut blifvit införd i läroverksstadgan och
hvarigenom mera öppet tillfälle hade lemnats för hvarje yngling
att kunna förvärfva den kunskap, som passade för hans anlag
eller blifvande framtida verksamhet. Emellertid dröjde det icke
länge förr än en förändring vidtogs, hvarigenom större tvång
åter infördes, och det är derefter som man ständigt och jemt
hört de yrkanden på större frihet i undervisningssättet, hvaröfver
man här från andra sidan i dag har beklagat sig.
Sedan de båda bildningslinierna blifvit sammanslagna, i ändamål
att göra elementerna inom alla kunskapsgrenar lätt tillgängliga
för alla lärjungar, har det förhållande inträdt, att ett ganska
stort antal ämnen vid läroverken framdrifves längre än kanske först
afsedt varit, ty en täflan förefinnes mellan lärarne, hvilken som
längst kan framdrifva sitt undervisningsämne. Detta kan naturligtvis
icke ske annat än på bekostnad af lärjungarnes krafter, och
ehuru det icke kan skada de mera begåfvade ynglingarne, är det
min öfvertygelse, att det sätt, hvarpå undervisningen nu bedrifves,
med en mångfald af ämnen, som till samma mått skola af alla
genomgås, har till påföljd, att de medelmåttigtbegåfvadeynglingarne
öfver höfvan ansträngas; och fastän det ser ut som om undervisningen
i de särskilda ämnena sträckte sig ganska långt, är
det icke möjligt att de flesta lärjungarne, såsom önskligt vore,
erhålla den lefvande kunskap deri, hvaraf ensamt något verkligt
gagn för dem kan inhemtas, utan stadnar deras insigt vanligen
vid en genom inethodisk läsning efter viss regel inhemtad kännedom
om vissa kurser, derbredvid eller derutöfver denna blick aldrig
får tillfälle eller tillåtelse att sträcka sig. En annan skadlig
påföljd af mångläseriet är den, att tiden, då ynglingen kari lemna
läroverket, framflyttats till sednare än förut varit händelsen, samt
att således ynglingen, hvilken under sin skolgång vanligen ända till
tjugu års ålder är bunden under en bestämd uppsigt och till
studium af vissa ämnen på föreskrifven tid, icke så tidigt som
nyttigt vore sättes i tillfälle att genom sjellärbete utveckla sina
själsanlag och egna sig åt de ämnen, för hvilka han kan hafva
en särskild kallelse, men som för honom lätt kan gå förlorad,
då den ej får fullföljas när den angilves. Och för att förebygga
detta för ynglingarnes både physiska och intellektuella utveck
-
Dea 17 Mars e. 111.
437
ling skadliga studium af för mångå ämnen, och gifva dem möjligheten
att under de sednare åren af skolåldern kunna egna
sig åt något särskildt ämne, för hvilket de hafva mera fallenhet,
måste ett och annat af de skolämnen, som skolordningen omfattar,
icke göras obligatoriskt, oell det som härtill bäst passar sig, anser
jag och många med mig vara grekiskan, deri det vida största
antalet lärjungar dock säkerligen aldrig hinner förvärfva mera
än en högst ytlig kunskap.
Man har sagt, att någon förändring icke borde vidtagas,
emedan sådan nyligen skett till följd af Rikets sednast församlade
Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t. Om något bör förändras,
är det emellertid den sist utkomna kungörelsen i ämnet,
ty föreskriften, att målsman, på det ynglingen må åtnjuta
befrielse från grekiska språket, skall förklara honom vara ur
stånd att fortsätta sina studier med klasskamraterna, och säl.
offentligen stämpla sin son såsom underlägsen sina kamrater,
är så hård, alt fadren, hellre än att tillgripa denna utväg, måste
uppmana sin son att, kosta hvad det kosta vill och gällde
det äfven hans helsa, anstränga sig till det yttersta. Mig synes,
att om målsman hos rektor eller eforus framställer sin anhållan
om befrielse för ynglingen och rektor eller eforus, med kännedom
om ynglingens fallenhet, afgör i frågan, hade dermed tillräcklig
inskränkning i friheten egt rum, men att fordra förödmjukande
intyg, är något som på det högsta måste ogillas.
Hvad beträffar svårigheten att ordna undervisningen för de
ynglingar, som icke läsa grekiska, vill jag anmärka, att denna
i förmenta svårighet icke fanns på den tid, då grekiska icke var
föreskrifvet såsom Ivångsämne för dem som läste latin, samt
att både skolman och ynglingar förklarat för mig att undervisningen
i andra ämnen för dem, som icke läste grekiska, då
ganska ledigt ombesörjdes, och med något praktiskt förstånd och
god vilja vid utförandet bör den saken äfven för framtiden lätt
nog kunna ordnas.
Jag kan icke annat än på det högsta förorda bifall till
Utsk:ts hemställan.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Då jag icke har den
lyckan hvarken att vara filosofie magister eller att eljest hafva
någon pedagogisk erfarenhet, kan det synas vågadt af mig att
uppträda i denna fråga; men som den är af en mera allmän
beskaffenhet, tror jag att- den kan bedömas utan speciella insigter.
För min del vill jag ingalunda undantränga den s. k. klassiska
bildningen. Tvertom anser jag den vara af stor betydelse
äfven för den allmänna bildningen, men, sådant oaktadt, föreställer
jag mig, att studiet af grekiska språket kari umbäras vid
elementarskolorna. Grekiska har jag icke studerat, hvaremot
latin varit ett af mina älsklingsstudier. Det utgör ett stamspråk
för de vesterländska idiomerna; dess grammatik ligger
till grund för hvarje annan modern grammatik; ja det innefat
-
438
Den 17 Mars e. m.
tar, oni jag så må säga, ett slags gymnastik både lör att lära
sig skrifva och tänka klart och bestämdt. Grekiskan deremot
torde vara af föga nytta vid språkundervisningen i allmänhet.
Det är hufvudsakligen af gagn i afseende å derivationen af åtskilliga
tekniska och vetenskapliga termer, hvilka dock vida beqvämare
synas kunna inhemtas af ordböcker än genom att
derpå öda tid i skolan, men hufvudsakligen är det af intresse
för dem, som vilja egna sig åt poesi och skönlitteratur. Jag
frågar likväl, om våra skolor hafva till uppgift att i främsta
rummet utveckla de esthetiska anlagen, eller om de icke
fasthelldre äro till för att bilda män, som genom praktisk verksamhet
kunna gagna fäderneslandet. Jag frågar då, om det är
skäl att tvinga lärlingarne till uppoffring af tid och krafter endast
för att derigenom väcka kärlek för est hetik eller kanske
allenast för grekiska. Jag kan icke förstå annat, än att då grekiska
icke fordras för någon annan examen än ilen presterliga
och då man till och nied kan blifva filosofie doktor och lärare
i en skola utan betyg eller ens förhör i detta språk, det ej
heller bör föreskrifvas som ett tvångsämne i skolan.
Man har sagt, alt insigt i grekiskan vore oundgänglig för
den, som vill göra anspråk på allmän bildning. 1 sådant fall
befarar jag att, med få undantag, vi inom detta lius måste bekänna
oss sakna allmän bildning. Man bar äfven sagt, att
grekiskan vöre högst nödig för studiet af latinet; men af samma
skäl borde man för studiet af Svenska språket anbefalla
Jäsning af Isländskan eller Sanskrit. Enligt föregående skolordningar
kunde äfven på den lärda linien godkänd studentexamen
afläggas utan behof af förhör i grekiskan; och det är först efter
1859, som det ovilkorliga tvånget att i skolorna läsa både
latin och grekiska blifvit infördt. Den erfarenhet man kan åberopa
för nyttan af ett sådant tvång, är således åtminstone icke
långvarig, och huruvida den klassiska bildningen kati hafva under
dessa 6 år i något hänsende höjt sig, lärer med största
skäl kunna betviflas.
Man har anfört England som exempel på ett land, der den
klassiska bildningen uträttar så ofantligt mycket godt. Jag bar
sjelf besökt Oxford och jag bekänner, att det var med en sorglig
känsla jag erfor undervisningssätt^ i de der befintliga s k.
colleges, ett slags med galler försedda klosterbyggnader, som
snarare likna fängelser än de öppna Akademier, der Greklands
filosofer bildade sina lärjungar. Undervisningen är här inskränkt
till latin, grekiska, hebreiska, malhematik samt theologi efter
gammal testamentisk eller puritansk mening. Om den moderna
vetenskapligheten meddelas ingen kännedom. Och månne det
icke är hufvudsakligen genom en sådan uppfostran åt Englands
statsmän, jurister och prester, som man allt hitintills kunnat i
England bibehålla dessa gamla apparater och sedvänjor från
medeltiden, hvilka i det öfriga Europa anses löjliga och hvilka
i en så väsendtlig mån tillbakahålla hvarje reform i både lagstiftning
och lagskipning jemte denna stela formalism i hvad
Den 57 Mars e, m.
43»
som rörer rättegångar och afhandlingar man och man emellan,
som ännu utgöra en så tryckande börda för Engelska folket.
Men den förevarande frågan rörer sig icke derom, huruvida
för den högre bildningen det må vara af mer eller mindre
vigt att förvärfva kännedom om grekiska språket, utan derom,
huruvida det för Staten är mera angeläget att genom skolundervisningen
bildas skicklige embetsman och medborgare med
användbara insigter, eller att ynglingar i skolan läsa Xenophon
om »de 10,000 grekernas återtåg» eller några rapsodier i
Homer, hvarmed de sedermera under sin återstående lifstid aldrig
ämna sysselsätta sig.
Man invänder, att det skulle blifva svårt att i skolan ordna
undervisningen för de ynglingar, som icke läs^ grekiska, men
jag kan destomindre fatta vigten af denna invändning, som ju
löre 1859 den nu begärda dispensen från grekiskan kunnat
utan olägenhet erhållas och varit ganska vanlig samt Kongl.
Maj:t genom 1865 års cirkulär medgifvit en slik dispens, ehuru
vilkoret) derför eget nog äro sådana, att man deraf icke kan
draga någon annan slutsats, än att kontrasignanten af det Kongl.
Beslutet önskat, att tillämpningen deraf aldrig skulle komma i
fråga.
Grefve Hamilton har anmärkt, att det numera vore särdeles
svårt att finna tillräckligt antal lärare för skolorna, men
detta kommer sig dels deraf att både skolornas och lärjnngarnes
antal dagligen ökas, dels deraf att undervisningsämnena
mångfaldigas, dels i väsendtlig mån deraf, att lärarnes löner äro
alltför ringa. Men icke kan jag begripa, att dessa hinder för
erhållande af duglige lärare undanrödjas derigenom, att grekiskan
bibehålies som ett tvångsäinne.
Jag tillstyrker bifall å Utsk:ts hemställan.
Hr Tersmeden, Per Beinhold: Icke utan en viss tve
kan
uppträder jag här, sedan redan så många lärda, talangfulla
och klassiskt bildade talare yttrat sig emot Utsk:ts förslag, talare,
bland hvilka en förklarat sin bildning helt och hållet baserad
på studium af grekiskan. Men om ock min bildning tyvärr
står i samma förhållande till den värde talarens som mina
f. d. grekiska kunskaper stå till hans, har jag likväl icke ansett
mig förhindrad ait äfven för min ringa del uttala mina
åsigter i detta för den svenska elementar-undervisningen så vigtiga
ämne. Jag vill icke ingå i frågan om grekiskans högre
värde såsom läroämne eller dess omedelbara sammanhang med
latinet. Detta är nemligen frågor, som icke synas mig stå i
något nödvändigt samband med den nu föredragna punkten,
hvilken, om jag rätt lörstår texten, icke handlar om annat än
vilkoren för en redan medgifven dispens från grekiska språket
vid elementarläroverken. Jag vill derföre endast sysselsätta mig
med frågan om utbytet af de, i min och fleras tanke, olämpliga
bestämmelser, som nu gälla, emot andra, mera lämpliga.
440
Ben 17 Mars e. tn.
Tillser man hvilka fordringar, som för närvarande äro
uppställda för åtnjutande af dispens, finner man, att i första
rummet erfordras ett, jag vågar säga, testimonium imbecillitatis.
Vidare, ett intyg af läkare om svag helsa. Jag hemställer, om
detta icke bevisar en ganska ringa aktning för latinska språket
och andra vigtiga läroämnen, att en så klent utrustad person
anses duglig för allt annat utom för grekiska språkets inhemtande.
Men sedan man erhållit dessa tvenne testimonia, tyckes
det som man borde kunna blifva dispenserad. Ingalunda. Ytterligare
mötes man af ett lärarekollegium, 1 hvars flertal måste,
för dispensens erhållande, gifva sitt bifal; och slutligen kan
man j sista hand råka ut för ett biskopligt: non possumus.
Åtskilliga talare hafva förklarat det vara alt införa sjelfsvåld,
om målsmannen skulle få taga initiativ i frågan. Jag hemställer
dock till dessa Hrr, huruvida, om man vill drifva denna
sats till sin fulla konseqvens, det icke äfvenledes är ett sjelfsvåld
att målsmännen ega att bestämma om ynglingarne skola
välja den reala eller den klassiska linien, och huruvida man
icke äfven härvid skulle vilja gå ända. derhän, att fordra vissa
betyg om förståndssvaghet m. m.
Jag värderar högt den klassiska bildningen och jag anser
grekiskan vara denna bildnings blomma; men jag kan icke i
likhet med en föregående värd talare finna att latinet och grekiskan
stå i ett oskiljaktigt samband med hvarandra. Man får
nemligen icke glömma, att då grekiskan företrädesvis utmärker
sig genom sin skönlitteratur, var deremot romarnes litterära
kultur en utveckling af det rättas idé, och denna bör väl för
alla tider vara af högsta värde. Det är emedlertid icke fråga
om att undantränga, ännu mindre att med rötterna upprycka,
de klassiska språken, utan allenast att försätta rötterna i en
passande jordmån, der de kunna spira upp och gifva frukt.
Att R. St:r vid 1859 års riksdag i afseende å beviljandet
af dispens, omfattat andra åsigter äri vid 1856 års riksdag, kan
icke tjena till stöd för ett vidhållande af 1859 års åsigter, ty
det gäller en kulturfråga och med afseende å sådana går tiden
ständigt framåt, aldrig tillbaka; och om den synes gå tillbaka,
företer den bilden af en spiral, som vrider sig uppåt, äfven då
deri skenbart tyckes gå tillbaka. Omisskänneligen är det nationens
önskan, visst icke att de gamla språken skola uridan
rödjas,
men att de skola ställas på sin rätta plats och att man
icke skall börja med dem i de första klasserna. Så har jag
uppfattat nationens önskan, och jag gifver derföre min röst för
l!tsk:ts Retänk.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det har af en föregående
värd talare blifvit anmärkt att Hr von Hartmansdorff' skulle i
den skola, öfver hvilken han haft ledningen, icke hafva visat
någon förkärlek för de döda språken, men likväl låtit ärnnes
tvånget
qvarstå. Jag lår i detta afseende åberopa Hr von Hart
mandorffs
anförande vid 1845 års riksdag, ett anförande, som
Den 17 Mars e. m.
441
är alltför vidlyftigt att nu uppläsa, men som iir här tillgängligt.
Hr von Hartmansdorff säger deri, att det vid nya elementarskolan
står lärjungen fritt att läsa 1, 2, 3 eller intet af de döda
språken, och uttrycker den önskan, att efter denna grund alla
skolor skulle organiseras. Detta torde vara bevis nog för hans
åsigt i denna fråga, och han var icke känd för att vexla åsigter.
Man säger, att det skulle blifva så svårt att ordna undervisningen
för de lärjungar, som erhölle dispens från grekiska
språkets läsande. Men denna förmenta svårighet är redan för
handen, ty dispens medgifves redan nu, och fråga är allenast
derom, huruvida man skall bibehålla den olämpliga formen för
dess medgifvande. Afven om de Hrr, som yrka afslag, vinna
sin önskan, qvarstår sålunda enligt gällande lag både denna olägenhet
och det s. k. sjelfsvåldet. Jag är å ena sidan icke någon
anhängare af sjelfsvåld, men å andra sidan icke heller af
förtryck, minst från ett skolkollegium, men för ett sådant lemnar
nuvarande stadganden ett ganska stort fält.
En värd talare ansåg, att jag icke rätt återgifvit hans yttrande,
då jag efter honom sagt, att en lärare skulle kunna anse
sig ursäktad, om han försummade de lärjungar, som icke läste
grekiska. Jag var sjelf icke närvarande då han yttrade sig,
men jag hörde det omlörmälas af flera ledamöter, och sedan
den värde talaren numera förklarat, att han uttryckt sig så,
att läraren hade rätt att fästa ett underordnadt intresse vid de
lärjungar, som icke läste grekiska, hemställer jag till honom
sjelf att afgöra hvad skilnad är emellan detta uttryck och den
uppfattning jag återgifvit. »Ett underordnadt intresse» tror jag
icke att en lärare bör egna någon af sina disciplar.
En annan talare trodde sig finna att jag med missaktning
yttrat mig om, — såsom han uttryckte sig — skolkarlarne.
Det har jag icke gjort, så vida fråga varit om skollärarne såsom
sådane, men deremot har jag mindre vördnadsfullt yttrat
mig om det lärda pedanteriet och detta har långt löre min tid
varit utsatt för att gisslas både på vers och prosa, och en nu
mera afliden, ganska högt aktad ledamot af detta Hus citerade
vid en föregående riksdag från en af våra gamla skalder några
rader i denna syftning, om hvilka jag ber att få erinra. De
lyda sålunda:
»De gamla grekers skor han nogsamt känner,
Men sina egna jemt han bakfram spänner.»
För min _del tror jag, att den fråga, som nu är under öfverläggning,
är af icke ringa betydelse. Den gäller huruvida
landets ungdom skall få undervisningen inrättad på det sätt,
som för dess framtid kan vara mest tjenligt, eller om man skall
i detta hänseende göra eftergifter för att böja sig efter, hvad
som är mest öfverensstämmande med Hrr Skolföreståndares
beqvämlighet och besparar dem besväret att uppgöra de serskilda
läsplaner, som kunna behöfvas för de lärjungar, som ej
läsa grekiska. För mig är valet lätt gjordt, ty jag kan icke
tro annat än att skolan är till för lärjungarnes bästa och icke
Den 17 Mai* e. ra.
tvertom. Derföre måste skolan lämpa sig efter lärjurigarnes
olika behof af undervisning, äfven om detta skulle föranleda
ökadt besvär för Hrr Kektorer.
Jag yrkar fortfarande bifall.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag har begärt ordet
med anledning af några yttranden af en ledamot, för hvilken
jag hyser så mycken aktning, att jag icke kan annat än beklaga,
att jag i denna fråga är med honom af olika åsigt.
Gr. Hamilton har särdeles framhållit, att då det är Staten,
som inrättar och underhåller skolorna, bör Staten äfven ega
bestämma hvad lärjungarne der skola läsa. Ja väll Men hvad
förstås då med »Staten»? Jo, så vidt jag vet, Konung och Ständer;
just derföre hålla vi nu här på att bestämma hvad i våra skolor
skall läsas. Frågan är den: bör Staten fordra af ynglingarne,
att de skola sysselsätta sig 6 timmar i veckan med ett ämne,
i hvilket, enligt de af Staten sjelf gjorda bestämmelser, ynglingen,
när han kommit till universitetet, icke vidare behöfver aflägga
något prof, så vida han icke vill blifva filosof eller theolog,
— jag tror att denna fråga endast kan med nej besvaras.—
Jag får här upplysa Frih. Alströmer, att min uppgift i förmiddags,
att blifvande läkare icke numera behöfva läsa grekiska,
är fullkomligt rigtig, hvilket äfven af härvarande universitetslärare
torde vitsordas.
Frih. Alströmer har ytterligare sagt, att lika gerna som grekiskan,
kunde latinet borttagas från skolundervisningen. I detta
afseende är jag af olika tanke. Latinet står nemi. i annat förhållande
till vår civilisation; det utgör grunden för alla vesteuropeiska
språk, hvilkas inhemtande derföre i hög grad underlättas
genom latinläsandet, så man kan ännu säga att en viss bekantskap
med romarespråket är nödig för hvarje bildad person;
med grekiskan deremot torde detta icke vara händelsen. Visserligen
har man i dag framhållit, att det skulle vara så vigtigt
att känna derivationen till en mängd termer; men att använda
6 timmar i veckan endast för att få veta hvad en diameter eller
ett telegram betyder, synes mig deremot vara en illa använd
tid, då man för samma ändamåls vinnande endast behöfver köpa
sig ett lexikon.
Han har sagt, att grekiskan vore så tilldragande, att redan
den ringa insigt deri, som inhemtas i skolan, icke blott ingal
kärlek till republikanska former, utan äfven kommer ynglingen
att så älska detta språk, att han sedan aldrig lägger bort det.
Jag hemställer då till de Hrr, som, utan att blifva vetenskapsmän,
läst grekiska i skolan, huru många af dem hafva, sedan
de afslutat sin akademiska kurs, tagit i en grekisk bok?
Gr. Hamilton har ansett att med elementar-läroverkens begränsade
antal lärare vöre det en omöjlighet att på lämpligt
sätt ordna undervisningen lör de ynglingar, som icke läste grekiska.
Det är visserligen vågadt af mig att hysa en olika tanke
med en f. d. ecclesiastik-minister, meri i likhet med Gr. Mörner
Dea 17 Mars e. m.
443
måste jag dock Iro, att egentliga svårigheten är att söka i lärarekollegierna,
hvilka icke vilja göra sig besväret att upprätta två
schemata.
Grekiska och mathematik upptaga t. ex. i 6:te klassen tillsammans
10 timmar på klassiska linien. Mathematik och engelska
lika många på den reala. Kan det då verkligen vara så
svårt att låta de ynglingar, på klassiska linien, hvilka önska
befrias från grekiskan, ingå i ett rum och der läsa mathematik
och engelska med realisterna, under det att grekiska och en
mindre rriathematisk kurs genomgås i ett annat rum?
Jag hemställer nu till en och hvar, om det icke är mera
gagneligt för det praktiska lifvet, för embetsmannen liksom för
vrkes-idkaren, att kunna engelska och ega god insigt i mathematik,
är att inhemta de lörsta grunderna af grekiska språket.
Ja månne icke så är förhållandet t. o. m. för läkaren. Med
all aktning för Hipokrates, tror jag dock att den Engelska litteraturen
lör denna vetenskap har rikare idrotter att erbjuda än
den grekiska. ~
Slutligen får jag bedja Ilr von Schéele om ursäkt för det
jag lärer hafva origtigt återgifvit hans uttryck, att »om klassiciteten
på det af Utsk:t föreslagna sätt undantränges, ryckes spiran
ur handen på den nu regerande drottningen inom bildningens
verld.» Jag frågar dock, om man kan sägas vrida spiran
ur vetenskapens hand för det en del ynglingar befrias från alt
läsa grekiska; vore meningen den att minska de grekiska lektions-timmarne,
då kunde saken vara betänklig, men derom är
ju icke ringaste (råga, blott att borttaga det obligatoriska i detta
studium. För min del kan jag icke finna att klassiciteten derigenom
skulle rubbas, och nödgas således ännu anse nämnde
uttryck egentligen vara blott en vacker fras.
Jag- fortfar att yrka bifall.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr F ålirnus: Gr Mörner bär, genom åberopandet al K. o.
Ad:ns protokoll vid en föreg:de riksdag, velat visa, att Hr von
Hartmansdorff lemnat upplyningar om förhållandet vid nya elementarskolan,
hvilka icke öfverensstämde med dem, som blifvit
af mig meddelade.
Jag får derföre återkalla i Hr Gr:ns minne, att jag redan
i förmiddags nämnt, att vid nya elementarskolan kari man läsa
antingen ensamt latin, eller i förening med grekiska, eller med
både grekiska och hebreiska. Men dervid är att besinna, att
lärarnes antal vid denna skola, i förhållande till lärjungarnes antal.
är icke obetygligt större än vid något annat läroverk, samt
att då studiet af de gamla språken först börjar vid ett högre
stadium af skolan, antalet af lärjungar på lalin-linien är jemförelsevis
ringa; än mindre deras antal som läsa latin, men äro
dispenserade från grekiska. Onder den tid jag- var lärare vid
denna skola, voro de från grekiska dispenserade, som läste latin,
444
Den 17 Mars e, m.
endast vid pass 3 eller 4 samtidigt. Deri fria llyttriingen, som
är egen lör denna skola, gör dessutom, att man med mera skäl
kan säga, att ynglingarne äro indelade i lexlag, än i olika linier.
•Jag tror icke att IIr Grin skall kunna framdraga något yttrande
af Hr von Hartmansdorff, som visar, att Hr von Hartmansdorff
skulle velat inom de gamla läroverken sönderspränga
den klassiska bildningen.
Hr Grin har äfven förklarat, att han icke med förakt anser
skolmannen, ulan endast pedanterna och han har citerat en vers,
som kan synas förlöjligande för dessa. Då den dessutom tyckes
förlöjliga äfven det grekiska språket, vill jag endast bemöta den
genom att påminna derom att på detta språk, och om detta
språk, finnes så mycket vackert skrifvet, att grekiskan sjelf utgör
sitt försvar.
Jag vidblifver mitt yrkande om afslag.
Hopen på propos. förnyades.
Gr. Sparre, Erik: Jag är långt ifrån att bestrida, att frågan
om elementar-undervisningen är af den vigt, att den hör utgöra
föremål för representationens omtanka, och att det derföre
är med fullt fog, man nu dermed sysselsätter sig; men jag anser
det olämpligt, att representationen till den grad fördjupar
sig i frågans detaljer, att den bestämmer, hvilka ämnen skola
vara föremål för undervisning på den ena eller andra linien.
Såsom ett exempel på olämpligheten häraRillåter jag mig påpeka
det förhållande, som Gr. Björnstjerna på förmiddagen omnämnde,
nemi. att R. Stir vid 1856 års riksdag ingingo till K. Mit
med underd. anhållan om förändring af skolväsendet i en viss
rigtning, men straxt derefter ångrade sig, och ånyo ingingo till
K. Mit med en skrifvelse i motsatt syfte. Min öfvertygelse är,
att dylika skrifvelser till K. Mit, angide skolväsendets detaljer,
äro och förblifva i högsta grad olämpliga, enär de tillkomma
genom beslut af personer, mer eller mindre kompetenfa att
bedöma hithörande frågor och sålunda omöjligen kunna hos K.
Mit tillvinna sig det afseende, som önskligt vore. Hvem känner
ej hvilka strider blifvit angide undervisnings-väsendet under
de sista 15 åren förda inom representationen; huru vi blifvit
begåfvade med nya skolordningar 1849, 1856 och 1859, samt
huru man efter denna tid oupphörligt tummat på sistnämnda
förordning! Tror väl Hrrme att läroverken befunnit sig väl häraf?
Representationen har sjelf vid sista Riksdagen med mycket
allvar diskuterat frågan om, att lärjungarne på grund af skolstadgan
ölverhopas med allt för mycken läsning; och klagan häröfver
har äfven nu försports inom Utskit. Icke kan det vara
lämpligt att på detta sätt experimentera med de arma lärjungarne,
och oupphörligt föröka än det ena och än det andra; och om
Regeringen skulle uppmärksamma dessa skrifvelser, hvilka afgifvas
än i den ena och än i den andra rigtningen, så skulle det
vara omöjligt att bibehålla någon ordning och reda i skol
-
Den 17 Mars e. m.
445
väsendet. Jag tror således, att hvar och en, som har någon
kännedom om de ständiga förändringar, som på sednare åren
vidtagits i detta hänseende, och de stora olägenheter, som deraf
blifvit en följd lör läroverken, skall önska, att dessa nu någon
tid lemnäs i fred, på det de sednast vidtagne förändringarne må
hinna något verka; och om R. St:r nödvändigt skolasträcka sin
omtanka så långt, att de bestämma hvilka ämnen skola vara
obligatoriska på den ena eller andra linien, så må de åtminstone
dermed dröja till dess man vunnit någon erfarenhet om resultaterna
af de sednast vidtagna förändringarne.
Jag vidblifver mitt förut framställda yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan och dels afslag derå, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvarvid svarades talrika och starka nej, blandade med många
ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
starka och talrika ja, jemte många nej; och förklarade Hr Gr.
o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voterings-propos.:
»Ben som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk;ts i öde punkten
af Betänk:t N:o 56 afgifna hemställan, i fråga om befrielse
från grekiska språkets läsning i elementar-läroverken, röstar
Ja;
Ben det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 71.
7:de, 8:de och 9:de punkterna.
Utsk:ts hernställanden biföllos.
1fl:de punkten.
Hr von Schéele: Bet föreliggande förslaget om förändring
och nedsättning i fordringarna för den s. k. maturitetsexamen
kan jag ej understödja; dels emedan de nuv:de fordringarna ej
synas mig för stora, isynnerhet om man jemför dem med de
flesta andra länders i detta hänseende, dels emedan de båda
syften, hvilka legat till grund för detta förslag, nemi. undvikande
af öfveransträngning och, för reallinien dessutom, må
-
446
Den 17 Mar» e. m.
hända inskränkning af skoltiden, enl. min öfvertygelse, stå att
vinna på en annan väg både säkrare och titan den förlust i af*
seende på alumnernas allmänbildning, sorn den föreslagna eftergiften
skulle komma att medföra. Jag anhåller få gå tillväga
på det sätt, att jag först i korthet skärskådar hvar för sig af
den förevide punktens trenne momenter och derpå söker uppvisa
huru, enl. min öfvertygelse, det afsedda målet skulle på ett
långt mer tillfredsställande sätt ernås.
Hvad det lörsta momentet beträffar eller, »att lärjunge vid
öfversättningsprolven må lå använda äfven grammatikaliska hjelpredor
och vid det mathematiska profvet äfven egen samling af
formler»; så förefaller mig denna fråga så underordnad, att det
snarare tillhör läroverkskollegium och läraremöten än R. St:r
att sig dermed befatta. Emedan saken emellertid blifvit dragen
under Ständernas behandling, så vill jag uttala den åsigten, att
en sådan förändring är alldeles onödig, enär lexikon, hvilket är
examinanden tillåtet att medhafva, ej ensamt angifver orden,
utan ock alla behötliga grammatiska upplysningar, och att de
medgifna logarithmiska tabellerna äro fullt tillräcklig hjelpreda
på den mathematiska ståndpunkt, en abiturient från elementarskolan
kan innehafva. Hvad det andra momentet åter angår,
eller »att lärjunge må, änskönt han vid berörda examen må
hafva misslyckats i lösningen af ett eller annat af de föresätta
problem eller theoremer, likväl kunna få tillträde till den muntliga
examen, derest lian ådagalagt mer än vanliga framsteg i något
af de öfriga ämnena»; så visar sig en framställa!) härom
obehöflig, då den gällande skollagen uttryckligen förbjuder läraren
»att fästa för mycken vigt vid enskildheter». Berodde nu
det af Utsk:t omordade misslyckandet i ett eller annat af de
föresätta profven på någon enskildhet, så skulle det redan under
förhandenvarande förhållanden helt visst aldrig ifrågakomma,
att tillträde till den muntliga examen vägrades. Härledde misslyckandet
sig åter från omogenhet i det hela, så vore det ju
fullt rätt, att underkännande till följd deraf skedde. Hvad slutligen
vidkommer det tredje momentet eller »att å reallinien
muntlig examen må medgifvas lärjunge, som antingen i språk
eller mathematik ådagalagt mer än vanliga framsteg, äfven om
hans skriftliga prof i ettdera facket icke kunnat i allo godkännas»;
så innehåller detta en i min tanke ytterst farlig och mot
den nu gällande skollagens anda helt och hållet stridande nedsättning,
då just de skriftliga profven utgöra den väsendtligaste
delen af examen, såsom de der tydligt lägga i dagen den mogenhet
eller omogenhet i det hela, hvarpå nu Iägges och väl
äfven onekligen bör läggas största vigten.
Härtill inskränker jag mina anmärkningar mot de särskilta
momenter och öfvergår nu till en framställning af det sätt,
hvarpå det af Utsk:t afsedda mål kunnat, enl. mitt förmenande,
bäst och fördelaktigast ernås. Hå jag sjelf genomgått ett af
våra högre elementarläroverk, sedan den nuvide föreningen emellan
båda lärdomslinierna genomfördes — något, som väl ej kan
Den 17 Mars e. ni.
447
vara fallet med många af representationens medlemmar — och
då jag allt ifrån mitt 15:de år sysselsatt mig med undervisning
och så val på nära håll betraktat förhållandena vid flera af de
svenska undervisningsanstalterna, sam ock genom de under sednare
åren utgifna talrika berättelser rörande främmande länders
skolförhållanden, haft tillfälle att äfven om dessa erhålla någon
kännedom, torde det ej böra förefalla alltför förmätet, om jag
begagnar mig af min rättighet att här uttala min åsigt i denna
fråga. Jag skall, såsom sig bör, endast framhålla det i min
lanke allra vigtigaste och väsendlligaste.
Genom sin föreskrift om de båda undervisningsliniernas förbindning
åsyftar vår nu gällande skollag gemensamma läroanstalter
med tvenne jemnställda bildningsvägar, hvarigenom öfvergången
från den ena till deri andra skulle vara lättad och
tillfälle till en — såsom man hoppades — för båda nyttig, ömsesidig
inverkan beredt. Men hvad det förra vidkommer, så
kan det ej vara synnerligen mycket lättare att öfverflyttas från
den ena linien till den andra af samma läroverk, än det skulle
vara att öfvergå från ett läroverk till ett annat, om båda från
samma hand erhölle sin organisation. Icke kan väl heller nu
en yngling omedelbart gå öfver från en afdelning på den ena
linien till motsvarande på den andra. Hvad åter beträffar de
fördelar, hvilka skulle tillflyta båda linierna af deras genom föreningen
åstadkomna vexelverkan, så har obestridligen just motsatsen
inträffat. Ty det sorgliga faktum, att realisterna vid läroverken,
efter att ha der tillbragt lika många år med dem, hvilka
last klassiska språk, ofta befinnas i sjelfva realämnena icke blott
icke öfverlägsna, utan rent af underlägsna dessa — icke kan
väl det uteslutande bero hvarken på de klassiska språkstudiernas
inneboende bildningskraft eller de merändels ringare fattningsgåfvorna
hos dem, som nu sättas in på reallinien: neji det
beror derjemte och i främsta rummet derpå, att undervisningen
på denna linie icke är och icke kan vara väl anordnad, så
länge den realistiska bildningsvägen, såsom nu, i sjelfva verket
utgör ett slags bihang till den klassiska. Icke skulle vä! heller
resultatet af den tid, som på den klassiska linien användes åt
dess hufvudämne, blifva jemförelsevis så litet, som det nu ofta
blir, om icke, till följd af bristen pä dugliga realskolor, en
mängd gossar, som icke hafva någon fallenhet för den lärda linien,
ändock af sina målsmän dit insattes, till föga fromma för
dem sjelfva, till hinder och mehn för de öfriga. Mot detta
onda, hvilket helt visst ej skall af någon sakkunnig förnekas,
hvarken kan eller bör hjelpen sökas deri, att olägenheterna af
föreningen jemnare fördelas de båda linierna emellan, utan deri,
att föreningen upphäfves — att det blir särskilta klassiska och
särskilta realskolor, eller att undervisningen på de båda linierna
blir fullständigt åtskiljd.
Hvar och en, som känner förhållandena vid våra elementarläroverk,
vet, huru de klassiska språken vid de flesta af dem
ännu äro,snart sagdt, allherrskande. Det gifves knappast något
448
Den 17 Mais e. m.
undervisningsämne, vid hvars behandling inom den klassiska linien,
de icke utöfva ett högst betydligt inflytande. Ja! gossens
hela sätt att tänka och uttrycka sig, bildar sig i ej ringa grad
efter de klassiska auktorer, med hvilka han ständigt umgås,
hvilka största delen af dagen, hemma och i skolan, utgöra hans
trogna sällskap. Jag lemnar åsido, om detta är till gagn eller
skada för civilisationens framåtskridande; men det påstår jag,
och deri måste hvarje annan i någon af våra klassiska skolor
bildad man med mig instämma, att på ett helt olika sätt måste
hela undervisningen gestalta sig, om den grundas på de klassiska
språken eller de s. k. realstudierna. Låta vi några af de
särskilta skolämnena undergå en hastig revy, så skola vi finna,
att det näppeligen gilves något enda, i hvilket undervisningen
ej bör inom hvardera linien i någon mån olika bedrifvas.
Till en början ligger det för öppen dag, att så väl modersmålet
som de främmande moderna språken måste på ett helt
skiljaktigt sätt inom den klassiska och reala linien behandlas.
Huru mycket kan ej för dem, som läst klassiska språk, såsom
kändt förbigås eller blott antydas, åt hvars noggranna utredande
de öfriga behöfva egna mycken tid och eftertanke, om
undervisningen skall blifva för dem fruktbringande. I Theologien
böra alltid de lärjungar, hvilka läst klassiska språk, vid de
ständigt förekommande referater ur källorna, Skriften, de symboliska
böckerna och kyrkans fäder, få begagna sig af de för
dem bekanta originalspråken, för att kunna bättre och djupare
intränga i citatens mening och anda. Sjelfva skriftstudiet bör
ock, der det är lärjungen möjligt, ske efter grundspråket. Vid
undervisningen i så väl Filosofi, som vissa grenar af Historien,
bör läraren taga hänsyn till, huruvida det är den klassiska eller
moderna litteraturen, med hvilken hans lärjungar äro mest förtrogna,
om deras bildning företrädesvis hvilar på de reala eiler
humanistiska ämnena — så väl för de hänvisningar, hvilka en
god lärare aldrig försummar att göra från det ena ämnet till
det andra, der tjenligt tillfälle erbjuder sig, för att sålunda, så
mycket som möjligt, sammanlänka och till ett helt förena de
särskilta ämnenas studium, som ock för väljandet af lämpliga
exempel, genom hvilka, om de äro hemtade från ett för gossen
bekant område och afpassade efter hans ståndpunkt, ett klart
ljus ofta kan öfver det förut dunkla spridas. Naturvetenskapernas
terminologi, hvilken ju utgör ett nödvändigt vilkor för dess studerande,
kan väl svårligen inom de båda linierna lika behandlas:
en ordförklaring, som för den ene är helt naturlig, är för
den andre ofattlig. Mathematiken, nekar jag ej, skulle kunna
utan synnerlig skada utgöra ett gemensamt undervisningsämne,
om detta skulle å båda linierna med samma kraft framdrifvas;
men då nu mathematiken tvärtom är det ämne, i hvilket framåtskridandet
inom de båda linierna är som mest olika, så uppkommer
ej heller härigenom någon instans mot den af mig uttalade
satsen, att undervisningen bör för båda linierna vara fullständigi
-
Den 17 Mars e. m.
449
ständigt åtskiljd. Utom det nu af mig anförda skäl till en sådan
anordning, tar jag mig friheten påpeka ännu ett annat.
Om än förståndsodling och kunskapsförvärf håda äro uppgifter
för så väl den klassiska, som reala lärdomslinien, och om
än det ena alltid i viss mån måste medföra det andra, så kan
det väl icke nekas, att de, som söka den klassiska linien, i allmänhet
mer åsyfta förståndets uppodlande, de deremot, som
välja den realistiska, företrädesvis ernåendet af de för ett blifvande
praktiskt värf erforderliga insigter. Orri så verkligen är,
föreställer jag mig, att en något friare undervisningsmethod skulle
vara för realskolan mer passande, då den bundna deremot verkligen
är och förblir den tjenligaste vid en läroanstalt, der förstå
ndsodlingen göres till hufvudsak. Till dessa nu framställda
skäl för de båda liniernas totala åtskiljande skulle kunna läggas
ännu många andra, t. ex. svårigheten att. såsom det nu är
stäldt, uppgöra en för båda linierna lämplig arbetsordning, m. m.;
men jag inskränker mig till det sagda, i förhoppning, att detta
skall vara tillräckligt för att fästa uppmärksamheten på det för
undervisningen högst oförmånliga i de båda liniernas delvisa samarbete.
Besinna vi nu slutligen, hvilka fördelar skulle genom det
af mig förordade särskiljandet ernås, tror jag icke, att de ekonomiska
uppoffringar, hvilka möjligen skulle för en sådan anordning
påfordras, kunna förefalla afskräckande; om ens några
uppoffringar böra få afskräcka, der det gäller ett så högt ändamål,
som ungdomens undervisning.
Vinsten af de båda lärdomsliniernas fullständiga åtskiljande
skulle ej blifva ringa för den klassiska liniens alumner, enär
dessa härigenom komme att befrias från det för ett raskt framåtskridande
hämmande i deras samundervisning, hvilka utan
lust eller anlag för den lärda vägen valt denna, endast emedan
de på den reala linien skulle kommit att inhemta sjelfva realämnena
sämre. Hur mycket hemarbete skulle ej besparas, om
läraren ej behöfde upptaga en så stor del af lektionstiden i skolan
med att för några få oupphörligt upprepa, hvad de flesta
väl känna! Dessutom kan, om föreningen lörtfar, det nuvarande
förhållandet, att nästan allt afseende vid den gemensamma undervisningen
fästes på latinisterne, ej ständigt förblifva, utan så
småningom måste klassiciteten sjelf blifva lidande härpå. Men
komme den klassiska linien att vinna på en fullständig särskiljning
af de båda linierna, så skulle dock fördelarna för reallinien
blifva ännu vida större. Minst ett eller två år skulle
helt säkert härigenom kunna af realisternas skoltid inbesparas,
och det oaktadt deras kunskaper vid utgåendet från läroverket
befinnas i alla hänseenden bättre än de, hvarmed de nu efter
ett eller två års längre kurs lemna skolan. Men icke blott direkt
skulle de båda liniernas åtskiljande komma att gagna undervisningen,
såsom jag sökt visa, utan äfven indirekt derigenom,
att det deprimerande i medvetandet att vara tillbakasatt,
hvilket nu så ofta hos realisterna förmärkes, skulle efterträdas
H. III. 29
450
Den 17 Man e m.
af en uppmuntrande täflan. Den håglöshet, som nu så ofta på
reallinien gör äfven de bästa lärares anst-ängningar föga fruktbringande,
skulle lemna plats för ett hurtigt framåtgående i den
af en hvars särskilta anlag anvisade rigtning. Dessa fördelar
skulle helt visst ej behöfva medföra de oerhörda uppoffringar,
om hvilka man talat, derest man bibehölle endast vid de med
större lärarekrafter försedda undervisningsanstalter båda lärdomslinierna,
men deremot läte de öfriga blifva dels blott klassiska
skolor, dels blott realskolor. De olägenheter, som häraf skulle
följa, är jag förvissad skulle mångdubbelt ersättas af de vunna
förmånerna.
Genomträngd af den öfvertygelsen, att ett fullständigt särskiljande
af de vid våra skolor bestående undervisningslinjer
är det enda på en gång säkra och fördelaktiga medlet mot bristerna
i vårt skolväsende, får jag vördsamt tillstyrka det ifråga
v:de mom:tets återremitterande.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru min af den nyligen
förhandlade frågan ang:de nordvestra stambanan och af andra
vidlyftiga och vigtiga föremål för riksdagsarbetet hardt anlitade
tid icke medgifvit mig att, medelst särskildt anförd reservation,
åt detta ämne påkalla all den uppmärksamhet det förtjenar, totde
det dock nu, vid ärendets föredragning inför R. o. Ad., tillåtas
mig, som vid denna frågas handläggning inom Utskrt icke i allo
kunde dela majoritetens åsigt, att derom yttra några ord.
Den talare, som före mig haft ordet, har angripit samtliga
de tre punkter, i hvilka Utskrts förslag sönderfaller. I motsats
mot honom vill jag dock taga i försvar den l:sta punkten, uti
hvilken föreslås, »att lärjunge vid öfversättningsprofven må få
använda äfven grammatikaliska hjelpredor och vid det mathematiska
profvet äfven egen samling af formler.» Jag hemställer
nemi. till R. o. Ad., om icke Utsk:t haft fullt rätt i hvad det
ang:de denna punkt anfört, eller att »enligt nu gällande stadganden
får vid språkprofvet icke något annat hjelpmedel än lexikon,
och vid det mathematiska intet annat än logarithmiska tabeller
begagnas. Denna stränghet, som ej egde rum i den s. k.
studentexamen, synes ötsk:t ej vara fullt påkallad, i synnerhet
vid betraktande deraf, att det ännu är i högre examina vid
universitetet, såsom för filosofiska eller medicinska graden m. fl.
dylika, examinanden obetaget, att hafva vid sidan sin grammatika
såväl som sin samling af mathematiska och fysikaliska formler.
I synnerhet synes det vid mathematiska prof obilligt att förmena
en lärjunge, hvad knappt någon vetenskapsman torde neka
sig, att nemi. vid lösningen af ett problem, som måhända fordrar
användandet af flera formler, än minnet ensamt skäligen kan
fordras hafva behållit, använda den hjelpreda, som i egen samling
af antydda formler är till finnandes», och om det icke är obilligt,
att af en ung scholaris begära en redighet och själsnärvaro,
iom man icke fordrar af män, långt hunna pä bildningens bana.
Den 17 Mai» e, m.
451
Detina punkt kan jag således icke annat än gilla, och anhåller
jag derföre, aft R. o. Ad. ville bifalla densamma.
Deremot skiljer jag mig från Utsk:t i afseende å 2:dra
punkten: »att lärjunge må, änskönt han vid berörda examen må
hafva misslyckats i lösningen af ett eller annat af de föresätta
problemer eller theoremer, likväl kunna få tillträde till den muntliga
examen, derest han ådagalagt mer än vanliga framsteg i
något af de öfriga ämnena», emedan jag icke finner det vara
skäl, att uppmuntra misslyckade försök, och hemställer alltså,
att denna punkt måtte afslås.
Samma yrkande måste jag äfven framställa vid 3:dje punkten:
»att å reala linien muntlig examen må medgifvas lärjunge,
som antingen i språk eller i mathematik ådagalagt mer än vanliga
framsteg, äfven om hans skriftliga prof i ettdera facket icke
kunnat i allo godkännas», alldenstund jag anser Utsk:t äfven der
gjort sig skyldigt till en mindre väl placerad commiseration, som
skulle uppamma likgiltighet och lättsinne, håglöshet och lättja.
På grund af hvad jag nu i största korthet anfört, tager jag
mig friheten anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
på hvarje punkt särskildt, så att R. o. Ad. klefve i tillfälle att
bifalla den första och afslå de öfriga; hemställande jag till R.
o. Ad., på grund af det anförda, nu vördsamt, att besagde första
propos. må blifva med ja besvarad, men den eller de sednare,
det jag lika vördsamt begär, må med nej bemötas.
Gr. Mörner: Jag måste hembära Hr von Schéele min
tacksamhet för den upprigtighet, hvarmed han yttrade sig, om
än intrycket af hans anförande var för mig i hög grad nedslående,
då han öppet förklarade, att vid elementarläroverken den
reala linien var undertryckt vid jemförelse med den klassiska.
Att så för närv:de förhåller sig, har jag icke någon anledning
att betvifla, och det förefaller mig icke heller oförklarligt att så
är, om man påminner sig, att våra allmänna undervisningsverk
ända intill senaste tider hufvudsakligen varit afsedda endast för
en afdelning af bildningen, eller att bibringa lärjungarne de
insigter, som varit erforderliga för att af dem bilda prester.
Det är nemi. ganska naturligt, att den riktning läroverken under
sekler sålunda haft, icke kan i ett ögonblick försvinna, och då
dertill kommer, att vi måste vid de ombildade läroverken använda
samma lärarekrafter, som funnits vid de gamla skolorna,
och att dessa lärare med en viss motvilja sågo den förändring vidtagas,
hvari de mot sin önskan måst finna sig, böra vi ej förundra
oss öfver att resultatet af skolans delning i två linier ej genast
blifvit hvad man väntat. Jag hoppas dock, att detta förhållande
kommer att småningom ändra sig, i samma mån yngre lärarekrafter
uppväxa, försedde med en allmännare och mera vidsträckt
bildning, än den hufvudsakligen till de klassiska språken inskränkta,
hvarmed de äldre lärarne varit utrustade, och jag tror således
ej, att vi af den ringa erfarenhet, man hittills vunnit, bör hemta
någon anledning till misströstan, eiler efter don ställa horoskopet
452
Den 17 Mars e. ro.
för framtiden. Resultaterna af delningen komma, jag är öfvertygad
derom, att blifva vida mera tillfredsställande, än hvad man
nu, pä grund af några få, mindre lyckade försök, velat påstå.
Gr. De la Gardie, Robert: Den i första mom:t före
slagna
förändringen är, så vidt jag kan finna, ganska oskyldig,
och jag tror verkligen ej, att det ligger någon fara i att vid
maturitetsexamens afläggande medgifva ynglingen begagnandet
af sådane hjelpredor, hvilka äfven vid högre examina få användas;
hvad särskildt det mathematiska profvet beträffar, lär väl
hulvudsaken vara, att kunna rätt använda formlerna; den som
det kan, lärer väl äfven kunna räkna sig till dem. Jag skulle
derföre icke tvekat att bifalla detta mom:t, om icke jag, i likhet
med en föreg:de talare, ansåge det högst olämpligt, att R. St:r
ingå i dylika detaljbestämmelser rörande undervisningen.
Att ett sådant stadgande, som Utsk:t föreslagit i andra morn.,
skulle behölvas, torde bero på ett misstag. Då K. Stadgan ang:de
afgångsexamen V 1862 i § 11 föreskrifver, att betyget »godkänd»
i mathematiska profvet fordras för admission till muntlig
examen, kan dermed icke förstås, att ynglingen nödvändigt skall
hafva lyckats lösa alla de fem problemer och theoremer, hvaraf
profvet består. Så att t. ex en yngling, som vid de öfriga problemens
lösning visat sig ega fullgoda insigter, men genom missräkning
eller annan tillfällig anledning misslyckats i det ena,
skulle blifva nekad betyg för det mathematiska profvet. Ett
sådant antagande står i strid mot hela den anda, som genomgår
ifrågav:de stadga.
I sista mom. har Utsk:t föreslagit borttagande af skyldigheten
för yngling å reala linien att hafva blifvit godkänd vid de
skriftliga profven såväl i språk, som mathematik, innan muntlig
examen lar afläggas, samt ansett godkännande endast i ett af
dessa ämnen vara härför tillräckligt. För min del kan jag ej
finna, att någon förändring i nu gällande stadganden är påkallad;
lefvande språk och mathematik äro på reala linien sådane hufvudämnen,
att tillräckliga insigter i båda dessa ämnen måste fordras
för genomgående af afgångsexamen. Utsk:ts hemställan här liksom
i åtskilliga andra delar af Betänk:t vittnar om en, enligt
min åsigt, ganska malplacerad ömhet om ynglingarne, gående
ut på att nära nog uppmuntra dem att lära sig så litet som
möjligt. Jag kan icke gilla denna tendens, lika litet som jag
kan instämma i de vanliga ropen om öfveransträngning. Vetandets
skatter äro ej tunga att bära på, och jag är öfvertygad
om att ju större ballast man deraf kan intaga, när man skjuter
ut sin farkost på lefnadens haf, desto stadigare skall denna gå,
desto hårdare skall man kunna hålla upp emot vidriga vindar.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag yrka alslag å hela
den nu föredragna punkten.
Gr. Björnstjerna: Vid föredragningen af en föreg:de
punkt i detta Betänk., den om befrielse från grekiska språkets
Den 17 Mars e. m.
153
läsande, använde åtskilliga af mina värde motståndare en af Lektor
Bergman afgifven reservation såsom elt kraftigt vapen till bekämpande
af Utsk:ts gjorda hemställan; Hr Bergman framhölls
då såsom en verklig pedagogisk autoritet. Jag anser mig derföre
böra upplysa nämnde Hrr. att Utsk:ts hemställan i nu föredragna
punkten tillkommit på förslag af samme Hr Bergman
och är af honom jemväl h. o. h. sammansatt. Jag förmodar
att lektorn fortfarande tillerkännes samma afgörande vitsord som
i f. ro. I Utsk:t åtminstone erkändes hans stora insigter i undervisningssältet,
och Utsk:t kunde således icke annat än godkänna
de grunder, hvarpå han stödde sina åsigter i ifrågav:de hänseende.
Innan 1862 års skolstadga utkom, hörde man en allmän klagan
deröfver, att lärjungarne i Statens skolor öfveransträngdes, samt
en allmän önskan, att fordringarne måtte närmare afmätas efter
ynglingarnes förmåga. Just häraf framkallades den nya skolstadgan,
men, i stället att lindra fordringarne, stegrades de tvärtom
nu högre än någonsin; ingen nedsättning i kunskapernas qvantitet
egde rum, men profven deremot gjordes strängare. Det kan
väl icke nekas t. ex, att det är betydligt svårare att vid skriftliga
prof endast begagna lexikon, än att, såsom förut, derjemte
använda grammatika. Jag vill nästan påstå, att äfven de bland
Ilrrrne, som äro väl bevandrade i lefvande språk, icke gerna,
när de skola skrifva någon utförligare uppsats, afstå från att
begagna sin grammatika. Det torde väl då icke heller vara för
mycket hegardt, att skolgossarne få vid afläggande af skrifprof
hafva tillgång till nämnde bok. Den föreslagna förändringen i
skolstadgan har, enligt min tanke, äfven de största skäl för sig
i afseende å mathematiska profvet. Det finnes väl ingen yngling,
som har så godt minne, att han kan sammanhålla alla de olika
formler, som kunna erfordras vid lösandet af elt mathematiskt
problem.
Utskits hemställan i andra delen af förev:de punkt anser
jag likades vara välgrundad. Man vet, huru lätt en lärjunge
kan förbryllas vid ett examenstillfälle, glömma en formel och
således misslyckas i profvet, ehuru han för öfrigt kan hafva
ganska goda mathematiska kunskaper. Men icke nog härmed;
det finnes vissa naturer, för hvilka det är svårt, ja nästan omöjligt,
att intränga i matliematiken, men hvilka äro utmärkt
kunniga i andra ämnen, personer, som hafva verklig estetisk
bildning, men icke kunna begripa den aldra enklaste aeqvation.
Andra åter hafva ovanliga anlag t. ex. för naturvetenskaperna,
men ringa eller inga för språk; äfven jag vågar här påminna
om Linné, som ständigt underkändes i latinet, men ändock utgör
Sveriges måhända största vetenskapliga prydnad. Månne det
vore billigt eller rätt att desse personer utestängdes från examens
afläggande. Sådan var åtminstone icke Utsk:ts uppfattning.
Jag anser visserligen icke, att R. St:r böra småaktigt reglementera
skolundervisningen, men, då utmärkte lärare sjelfva
medgifvit de nu för afgångsexamen fastställda fordringar vara
45 i
Den 17 Mari e. m.
för höga, har Utsk:t ansett sig hafva goda skäl för hvad det
föreslagit i förev:de punkt, till hvilken jag derföre får yrka bifall.
Hr von Schéele: De anförda skälen till försvar för Ut
sk:ts
förev:de förslag tar jag tnig friheten bemöta.
Frih. Gederström har fäst sig dervid, att i fordna studentexamen
och vid akademiska examensprof var och är det examinanden
tillåtet att begagna grammatikaliska hjelpredor. I förhållande
till den gamla studentexamen erkänner jag, att i detta
afseende en försvåring inträdt. Men är det ej fullkomligt i sin
ordning, att, i samma mån som undervisningen förfuilkomnas,
äfven kunskapsfordringarne ökas? Icke skola vi väl ständigt stå
på samma punkt! Hvad åter vidkommer de akademiska skrifprofven,
så ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att dessa
ej gå ut på att pröfva, huruvida examinanden är fast i de enkla
grammatiska formerna, just emedan detta är i afgångsexamen
redan pröfvadt, utan, hvad som här undersökes, är examinandens
förmåga att ledigt och förtroget röra sig med det främmande
språket, hvarvid grammatikens medgifvande ej lärer mycket
kunna gagna.
Gr. Mörner har täckts gifva benäget erkännande åt sanningen
af mitt anförande. Jag vill å min sida i ödmjukhet erkänna
sannolikheten af Hr Gr:ns förmodan, att det nuvarande
förhållandet inom kort skall ändras, att den reala linien snart
nog skall erhålla öfvervigten och den klassiska blifva den förtryckta.
Men detta är ej hjelp. Det är att komma ur askan
i elden eller åtminstone, att komma ur en eld i en annan.
Gr. Björnstjerna har till försvar för Utsk:ts förslag anfört,
att det är uppsatt af en känd och erkänd skolkarl, »lnterdum
dormitat ipse Homerus»; äfven Hr Bergman kan hafva misstagit
sig. — Den gamla af Hr Gr:n försvarade åsigten om mathematikens
otillgänglighet för vissa hufvuden, kan jag ej erkänna.
Det kan väl hända, att den ene eller andre ej kan bli någon
stor mathematiker, men att någon, som är vid sina sinnens fulla
bruk, ej skulle kunna tillegna sig det för betyget godkänd i
maturitetsexamen bestämda kunskapsmått, betviflar jag högeligen.
Jag känner mig ej öfvertygad af de till försvar för Utsk:ts
förslag anförda skäl, och qvarblifver derföre vid mitt förut tillkännagifna
yrkande, att detsamma måtte af Ståndet lemnäs utan
afseende.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Det förslag, som Ekon.-Utsk:t
i denna punkt framställt, har, så vidt jag kunnat finna, inom
Utsk:t vunnit allmänt understöd, ithy att icke mer än en skriftlig
reservation deremot afgifvits; dock har Frih. Cederström
här anmält sitt ogillande af en del af Utsk:ts hemställan i den
nu föredragna punkten. Då det är mig bekant, att inom Ekon.-  Utsk:t sitta särdeles utmärkta skolmän, kan jag icke annat än
med förtroende till deras insigter omfatta hvad Utsk:t här föreslagit,
så mycket mera som jag till alla delar måste gilla åtmin
-
Den 17 Mari e. m.
45 i
»tone Utskits förslag i första delen af ifrågav:de punkt. Den siste
värde talaren, sorn motsatt sig Utsk:ts hemställan, har sjelf medgifvit,
att fordringarne vid den nuvarande s. k. maturitetsexamen
äro strängare än i den gamla studentexamen, och har tillika förklarat,
att han funne detta förhållande helt naturligt, emedan i
samma mån som undervisningen utsträckes, måste äfven fordringarne
skärpas; i dessa ord ligga en antydan om ytterligare
stegrade anspråk. Jag tror dock, att vid den nuvarande afgångsexamen
anspråken på lärjungarnes kunskaper blifvit ställda så
högt, att det kan vara skäl om R. St:r genom aflåtande af en
und. skrifvelse till K. M:t af den syftning, Utsk:t föreslagit, uttala
en önskan, att dessa anspråk, såvidt möjligt vore, måtte i
någon mån nedsättas eller åtminstone, att de icke måtte ännu
på lång tid höjas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, förmälte Hr
Gr. o. landtm., att som Frih. Cederström hade yrkat, att den
förevide punkten skulle vid beslutets fattande delas i två särskilda
delar, hvilka borde göras till föremål för särskilda propos:r,
samt de ifrågav:de delarne icke till hvarandra stodo i något oskiljaktigt
sammanhang, komme en sådan delning af propos. att
ega rum; och hvad då först beträffade den förra delen af Utsk:ts
hemställan, hvilken hade följande lydelse; »att R. St:r skola
hos K. M:t i underdånighet anhålla, att Ii. Stadgan angående
afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk den 11 April
1862 måtte, beträffande den skriftliga examen, ändras sålunda,
att lärjunge vid öfversättningsprofven må få använda äfven grammatikaliska
hjelpredor och vid det mathematiska profvet äfven
egen samling af formler»; så hade under öfverläggningen yrkats
dels bifall dertill, dels återremiss deraf och dels afslag derå.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos på
bifall till den ifrågavide delen af punkten, hvarvid svarades många
ja jemte åtskilliga nej, sedermera propos. på återremiss deraf,
då svaren utföllo med många nej och några ja, samt slutligen
propos. på afslag å merberörde del af punkten, hvilken propos.
likaledes besvarades med många nej och några ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till den ifrågav:de delen förnyats
samt besvarats med många ja jemte några nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det att Hr Gr. o. Landtm, sedermera yttrat, att i
afseende å den återstående delen af punkten yrkanden framställts
å dels bifall dertill, dels återremiss deraf och dels afslag derå,
samt Hr Gr. o. Landtm, gjort propos. på alla dessa yrkanden,
dervid svarats många ja och nej i blandning; förnyade Hr Gr.
o. Landtm, den först gjorda propos:n på bifall till punkten i
förevtde del och, då dervid likaledes svarades många såväl ja
som nej, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Den 17 Mar« c. m.
Votering begärdes; oell sedan Hr Gr. o. Landtm, i ani.
häraf först hemställt, huruvida K. o. Ad. till kontrapropos. vid
"voteringen antoge återremiss af punktens förevide del, hvartill
svarades nej, och sedermera löreslagit, att alslag å samma del
skulle utgöra kontraproposui vid voteringen, hvilken propos. med
ja besvarades; uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller sednare delen af 10:de punkten i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utskrts Betänk. N:0 56, hvilken del börjar med
orden: att lärjunge må etc., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar,
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna del af förev:de punkt.»
Voteringen företogs härefter och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 32.
11 :te punkten.
Utslcts hemställan bifölls.
12:te punkten.
Frih. Alströmer: Vid sednaste riksdag beslöto R. St:r,
att, förutom den s. k. egna kassan, hvilken består af inskrifningsafgiften
och användes till inköp af ljus och ved, aflöning
åt vaktmästare samt tryckningskostnader, skulle inom elementarläroverken
bildas en s. k. terminsafgiftskassa till anskaffande af
undervisningsmateriel. Nu har Utsk:t föreslagit, att, enär det
ofta visat sig, att den s. k. egna kassan varit otillräcklig för
de dermed afsedda behof, det måtte tillåtas Läroverks-Collegierna
att fylla hvad som kan brista från den andra för undervisningsmaterielen
afsedda kassan. Jag tror icke, att detta förslag är
välbetänkt, ty obestridligen är skolornas undervisningsmateriel
så ofullständig, att det är nödvändigt, att de medel, som upptagas
till dess kompletterande, icke förryckas till andra ändamål;
om icke den s. k. egna kassan är tillräcklig, torde det väl vara
rättast att förhöja den afgift, hvaraf den bildas. Det är mig
väl bekant, att förev:de punkt är af 3 Stånd redan bifallen, men
jag anser, att R. o. Ad. ändock bör uttala sitt omdöme derom,
och får således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på
afslag af 12:te punkten af nu föredragna Betänk.
Gr. Mörner: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville låta
upplysa, huruvida prot.-utdrag inkommit om de öfriga Ståndpns
beslut i denna fråga.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att den förev:de punkten
blifvit af de tre öfriga Riks-Ståndeu godkänd.
Den 17 Mars e. m.
457
Gr. Mörner: Då denna punkt redan är bifallen af de öfriga
Riks-Stånden, får jag inskränka mig till att hemställa, det
R. o. Ad. jemväl ville lemna sitt bifall till densamma.
Häri instämde Gr. Björnstjerna.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Ehuru, sedan denna
punkt redan är bifallen af de öfriga Stånden, R. o. Ad:ns beslut
icke kan hafva någon inverkan på frågans utgång, anser jag
dock, i likhet med Frih. Alströmer, att R. o. Ad. bör uttala sin
åsigt. Jag får då anhålla, att R. o. Ad. behagade afslå Utsk:ts
hemställan, ty det är klart, att den s. k. termins-afgiftskassan
icke bör förryckas från sitt ändamål, emedan, om ock icke alltid
denna kassas tillgångar behöfvas för materiels anskaffande, tider
dock kunna komma, då de helt och hållet måste tagas i anspråk,
och, i händelse de då äro otillräcklige, lärare-kollegierna skulle
försättas i den obehagliga ställningen att behöfva beskatta lärjungarne.
Frih. af Ugglas: Det förefaller mig som om Frih. Alströmer
framställning skulle hvila på ett misstag. Den värde Frih:n
liar nemi. sagt, att Utsk:ts hemställan har afseende å den afgift,
som vid sisthåIlna riksdag bestämdes för anskaffande af skolmateriel.
Det kan den så mycket mindre hafva, som i Utsk:ts
förslag hänvisas till 134:de § af 1862 års skolstadga, hvilken
icke kan handla om den termins-afgift, som R. St:r vid sista
Riksdagen bestämde skulle användas till reparations-fond för läroverksbvggnaderna
och hufvudsakligen till amortering af de lån,
som läroverken upptagit för uppförande af nya hus. Misstager
jag mig häruti, så får jag anhålla om upplysning. I alla fall
synes det mig, som om R. o. Ad. skulle vinna tid genom att
nu bifalla Utsk.-ts hemställan, som redan är af 3 Stånd godkänd.
Frih. Cederström: Jag har aldrig tid att bifalla, hvad jag
icke gillar. Då det finnes tvänne kassor, synes det med god
ordning öfverensstämmande, att hvardera kassan3 medel användas
till det med kassan afsedda ändamål, och att man således
ej vid behof griper ur ena kassan och lägger i den andra. Jag
förenar mig derföre med Frih. Alströmer och Gr. von Rosen,
samt yrkar afslag å denna punkt, enär, ifall Utsk:ts åsigt vore
grundad, det vore mera skäl, att blott hålla en gemensam kassa,
och icke tvänne; men sådant är ej föreslaget; och derföre bör
ej heller på en omväg utföras hvad man ej öppet velat begära
eller genomdrifva, och som förmodligen skulle utur åtskilliga
andra svnpukter befinnas mindre förmånligt.
Gr. Mörner: Om jag icke misstager mig, har detta förslag
blifvit uppgjordt till förekommande af anmärkningar, hvarmed
Kammar-rättens revisorer besvärat åtskilliga skolstyrelser. Revisorerna
hafva nemi. anmärkt, att, då brist uppstått i den s. k.
458
Den 17 Mai» e. m.
egna kassan, läroverks-kollegierna tagit fyllnaden från den till
samma kassa hörande, men särskildt bokförda och redovisade
afdelning, som i läroverks-stadgans 134:de § betecknas med litt.
d. Ehuru detta förfarande väl icke med afseende på syftemålet
kan anses hafva varit orätt, öfverenstämmer det dock icke med
ordalagen i skolstadgan, och derföre har man ansett denna behöfva
i detta afseende förändras.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Gr. Björnstjerna: Frih. Cederströms påstående skulle
vara rigtigt, i händelse tvänne olika inrättningar egde dessa kassor.
Nu tillhör deremot båda samma institution, skolan; jag hemställer
då till R. o. Ad., huruvida icke, vid det ofta inträffande
förhållande, att den s. k. termins-afgiftskassan lemnar öfverskott,
under det den s. k. egna kassan är tom, det är mera förenligt
med god hushållning att taga ur den förra kassan och dermed
fylla bristen i den sednare (förutsatt naturligtvis, att läroverkskollegium
pröfvat, att medlen kunna undvaras), än att af lärlingarne
utskrifva en ny afgift, för att betacka ofvannämnde brist.
Amnet skulle visserligen kunna diskuteras mycket längre, men
då de öfriga Stånden redan bifallit Utsk:ts hemställan, då således
äfven Preste-St., der skolan eger så många målsmän, gillat
förslaget, tror jag att R. o. Ad. utan fara kan fatta samma beslut
och derigenom befria lärjungarne från att nästan hvarje år
behöfva erlägga en extra skolafgift.
Frih, Alströmer: Jag erkänner gerna, att jag i mitt förra
anförande begått det af Frih. af Ugglas påpekade misstaget, men,
så vidt jag kan finna, inverkar det icke på saken. Fortfarande
anser jag, att den till skolmateriels inköpande anslagna kassan
icke bör till andra ändamål användas, och att således denna
punkt bör afslås.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förev:de punkten och dels afslag derå, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid
svarades många ja jemte några nej. och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren utföllo med många nej och åtskilliga ja;
hvarefter och sedan propos. på bifall till punkten förnyats samt
med många ja jemte några nej besvarats, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Förodrogs ånyo och lades till handlingarne Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts d. 24 sisth Februari och 3 dennes bordlagde Mern.
N:o 57, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 38, ang:de
väckt motion om återinförande af tullstämpling å varor, som
från utrikes ort inkomma.
Den J 7 Mar» ». m.
459
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 sistl. Februari och 5
dennes bordlagda Betänk. N:o 25, i ani. af väckt motion om
suspension af dödsstraffets tillämpning under viss tid.
Hr Olivecrona, Knut: Då R. St:r för snart tre år till
baka
till pröfning förehade förslag till ny, allmän strafflag, var
jag en af dem, som då uttalade den åsigt, att dödsstraffet, såsom
icke varande vidare nödvändigt för det allmänna rättstillståndets
upprätthållande i Sverige, skulle ur den nya lagen utså.
Samma åsigt vann då endast bifall inom ett af Riks-Stånden,
nemligen Bonde-Ståndet. Under den tid, som sedan dess förflutit,
har jag mer och mer öfvertänkt och begrundat frågan om
dödsstraffets borttagande ur den Svenska allmänna strafflagen,
men icke funnit skäl att i ringaste mån förändra min mening;
tvärtom, ju mera jag forskat i ämnet, desto fastare har min öfvertygelse
blifvit att detta straff måste, såsom i allo ändamåisvidrigt,
förkastas. Efter måttet af mina -ringa krafter, har jag
ock sökt lemna ett bidrag till den stora frågans utredande och
belysande. Huruvida jag derutinnan i någon mån kunnat lyckas,
tillhör icke mig att bedöma. Jag vet visserligen att sedan
Preste- och Borgare-St:n redan bifallit Lag-Utsk:ts Betänk, om
afslag på Riksdagsfullmägtigen Rosenbergs motion, är frågan om
någon förändring i lagen vid denna riksdag afskuren; men frågan
är af beskaffenhet att icke kunna falla, om den också för
denna gång fallit; och jag kan dock icke annat än lifligt glädja
mig åt det förhållande, att inom det allmänna tänkesättet under
dessa sista 3:ne åren en afgjord vändning synes hafva inträdt,
hvilken äfven uppenbarat sig under diskussionerna öfver
Rosenbergs motion. Vid sistlidne riksdag beslöt visserligen
Bonde-St:t dödsstraffets totala upphäfvande, men med en knapp
majoritet emot många ifriga försvarare af dödsstraffet. Vid
föredragning sistlidne] Måndag af Lag-Utsk:ts ifrågav:de Betänk,
uttalade sig Ståndet enhälligt] emot dödsstraffet och blott en ledamot
motsatte sig Rosenbergs förslag att detta straff skulle
genom en författning inställas för en viss längre tid och i stället
ersättas af straffarbete på lifstid. Ar 1863 yttrade sig inom
Borgare-St;t allenast 4 ledamöter för dödsstraffets upphäfvande;
i år deremot har ett långt större antal förklarat sig dela denna
åsigt. Äfven inom detta Höglofl. Stånd har jag anledning antaga
att många numera öfvergått till samma mening som jag
försvarat. Likväl då Rosenbergs motion redan är afgjord, kan
R. o. Ad:ns beslut i dag vid denna sena timme, då blott få
äro tillstädes, allena gälla såsom en opinionsyttring af de få
närvarande.
Vid sistlidna riksdag anmärktes af dem, som försvarade
dödsstraffet, hufvudsakligen såsom skäl emot detta sraffs borttagande
ur den allmänna lagen, dels att straffets afskaffande
kunde medföra vådliga rubbningar i det allmänna rättstillståndet,
dels att man saknade all erfarenhet om den verkan, som
straffets upphäfvande skulle kunna medföra. Motionären Ro
-
460 Den 17 Mar» e. m.
senberg synes, med] fäst] afseende på dessa begge skäl, hafva
väckt sin ifrågavide motion, att dödsstraffets tillämpande skulle
under en längre tid, åtminstone under 10 år, icke verkställas
eller, hvad han kallat, suspenderas, utan straffet omedelbart förvandlas
till straffarbete på lifstid. Derigenom skulle vinnas,
enligt motionärens förmenande, att man nu icke skulle behöfva
ändra ett enda ord i lagtexten på de; 23 ställen i 1864 års
strafflag, der dödsstraff finnes stadgadt, i händelse, emot ali förmodan,
erfarenheten skulle visa, att en återgång till dödsstraffets
verkställande vore nödvändig; det skulle ock vinnas ett
säkert stöd af erfarenheten, huruvida verkligen någon märkbar
rubbning i rättsordningen förekommit, som kunde påkalla en
sådan återgång, och om, såsom sannolikt vore, någon sådan
rubbning icke skulle inträda, skulle allmänhetens möjliga farhågor
försvinna och det ifrågav:de straffets fullständiga borttagande
ur lagen icke möta vidare motstånd. Så vidt jag kan
förstå, har motionärens förslag varit förtjent af uppmärksamhet.
Enligt 87 och 88 §§:na Regeringsformen ega R. St:r
och Konungen att gemensamt stifta kriminal-lag, sådan lag äfven
upphäfva, ändra och förklara. Vid sådant förhållande synes
icke något hinder af grundlagen uppstå för beslutandet af
en författning i den syftning motionären tänkt sig saken, d. ä.
en författning, hvarigenom förordnades, att det i strafflagen utsatta
dödsstraff för vissa brott skulle, under en tid af 10 år,
icke gå i verkställighet, utan omedelbart förvandlas till straffarbete
på lifstid. Kunna R. St:r, för sin del, grundlagsenlig!
besluta att för alltid upphäfva eller förändra något i kriminallagens
bestämmelser, måste de ock kunna grundlagsenlig! besluta
att förändra eller upphäfva för viss tid sådana stadganden
i kriminal-lagen, hvilka icke synas ändamålsenliga att vidare
tillämpa, men som man af andra orsaker icke heller vill, under
för handen varande förhållanden, för alltid ur lagen borttaga.
I hvilketdera fallet som helst är det en ändring eller ett upphäfvande
af kriminal-lag, som hemfaller under R. St:rs med
Konungen gemensamma lagstiftningsrätt; och att bestämmandet
af särskilda arter af straff, sättet för deras förvandling, eller
borttagandet af ett alternatift utsatt straff höra till kriminal-lagstiftningens
område, har hittills icke varit ifrågasatt.
Lag-Utsk:ts pluralitet har på blott 2 formella skäl afstvrkt
bifall till motionen, och dessa skäl synas uppenbarligen eftersökta
för att på ett behändigt sätt komma ifrån sjelfva hufvudfrågan.
I Utsk:ts Betänk, säges först, att »enär en gällande
lags verkan icke enligt grundlagens innehåll kan annorlunda suspenderas
än genom den i 25 § R. F. Konungen förbehållna
benådningsmakt, skulle vid sådant förhållande ett R. St:rs beslut
om suspension af strafflagens bestämmelser angående dödsstraff
icke stå i öfverensstämmelse med stadgandena i nämnde §.»
Den af Utskrt sålunda uttalade grundsatsen, att en gällande lags
verkan icke, enligt grundlagens innehåll, kan annorledes suspenderas
än genom den i 25 § R. F. åt Konungen lemnade rättig
-
Den 17 Mars e. m.
461
het att »i brottmål göra nåd och mildra lifsstraff», kan jag icke
erkänna vara riktig. Det ifrågav:de, åt Konungen tillerkända
prerogativet är ingalunda till för att suspendera, d. ä. för längre
eller kortare tid förtaga den gällande kraften af lagar. Så vidt
jag vet, har den i alla civiliserade folks lagar en högre bestämmelse.
Alldenstund en sträng tillämpning af strafflagen skulle,
under vissa inträffande omständigheter i speciella fall, kunna
leda till orättvisa, är det Konungen medgifvet att mildra eller
efterskänka straff, på det att icke högsta rätt möjligen må öfvergå
till högsta orätt. Detta är benådningsmagtens upphöjda
ändamål, ingalunda att suspendera lagar från gällande kraft och
verkan. Lag-Utsk:t har vidare åberopat att motionärens förslag,
angående utfärdandet af en författning, hvarigenom dödsstraffet
skulle suspenderas, d. ä. icke verkställas under 10 år,
utan straffet omedelbart förvandlas till straffarbete på lifstid,
vore stridande mot 90 §:n R. F. Denna §, som, enligt hvad
bekant är, influtit i grundlagen för att förhindra det oskick,
som under den s. k. frihetstiden inrotat sig, att R. St:r blandade
sig i administrationen och lagskipningen, innehåller att
»under R. St:rs eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt än grundlagarna
bokstafligen föreskrifva, komma frågor om embets- och
tjenstemäns till- och afsättarule etc. eller verkställigheten af någon
lag, författning eller inrättning.» Af ordalydelsen följer ganska
tydligt, att då här talas om »verkställigheten af någon
lag», så syftas dermed på något annat än motionären menat;
det syftar nemligen derpå huru en lag blifvit verkställd. Dermed
må R. St:r icke befatta sig. En tolkning af 90 §:n R.
F., såsom Lag-Utsk:t tillåtit sig, skulle leda följdriktigt till det
resultat, att R. St:r aldrig skulle kunna stifta lag, eller ändra
eller upphäfva sådan, så snart saken rörde bestämmelser huru
straff skulle verkställas, eller ett straff förvandlas till ett annat.
Huru man än betraktar de af Lag-Utsk:t andragna kardinalskäl
emot motionärens förslag, lära de icke kunna antagas vara hållbara.
Om det lämpliga i förslaget kunna visserligen olika meningar
göra sig gällande, men om det grundlagsenliga deri synes
mig icke böra vara tvifvel.
Det motstånd emot dödsstraffets afskaffande, som uppenbarar
sig i Lag-Utsk:ts afstyrkande Retänk., var mig ingalunda
oväntadt. Samma motstånd, hufvudsakligen från samma sida,
uppenbarade sig äfven då, när frågan om spö- och risstraflens
borttagande ur lagen vid flera riksdagar utgjorde föremål för
R. Stms öfverläggningar. Afven då förespådde man vådliga
rubbningar i rättstillståndet; äfven då sökte man med hvarjehanda
invändningar få saken undanskjuten för att slippa lösa
frågan. Dessa straff afskaffades emellertid utan att någon våda
uppstått. Ett likartadt förhållande skulle visa sig, derom är
jag fullt öfvertygad, om dödsstraffet utplånades ur strafflagen
eller icke verkställdes under en längre tid.
465
Dea 17 Mars e. m.
Motionären har åberopat ett oss nära liggande exempel,
tom i sanning är lärorikt och förtjenar att uppmärksammas.
Detta är exemplet af Finland, der icke någon enda afrättning
egt rum under de sistförflutna 40 åren eller allt sedan 1826.
Genom en författning af nämda år och en senare af år 1848 är
nemligen förordnadt, att de i 1734 års lagbok för vissa brott
utsatta dödsstraff icke vidare skola tillämpas, utan dödsstraffet
alltid omedelbart förvandlas till straffarbete för lifstiden i Sibirien.
Några menliga följder af ett sådant suspenderande af
dödsstraffet har imellertid icke visat sig i Finland. Allmänheten
är der tvärtom synnerligen belåten att slippa se de ohyggliga
skådespelen af offentliga afrättningar, och den komité, som der,
för några år tillbaka, skulle afgifva förslag till ändringar i brottmålslagen,
kunde derför, med stöd af en under lång tid vunnen
erfarenhet om dödsstraffets obehöflighet för den allmänna rättssäkerheten,
föreslå detta straffs upphäfvande. Landtdagen i Helsingfors
1864 tillstyrkte också, i likhet med komitén, samma
straffs utgående ur lagen. Att förslaget icke blifvit lag ännu,
beror deraf att regeringen vägrat sin sanktion. Då icke någon
med fog kan påstå att det svenska folket i närvarande stund
befinner sig i ett sämre sedligt tillstånd än det finska — ett
folk för oss så kärt, med gemensamma seder och traditioner,
med samma religion, samma språk, samma 1734 års der ännu
gällande lagbok — torde man med största sannolikhet kunna
antaga, att om afrättningar i Sverige inställdes för en längre tid,
skulle deraf icke några menliga följder visa sig, lika litet här
som i vårt grannrike. Under det att finnarne varit förskonade
redan i 40 år från åsynen af den blodiga rättvisans kraf, hafva
här i Sverige under samma 40 år eller sedan 1826 icke mindre
än trehundranittioen afrättningar egt rum; för hvad ändamål?
frågar man. Jo, för att upprätthålla dogmen om dödsstraffets
nödvändighet. Man antager denna nödvändighet och
tor derpå, derför afrättar man då och då någon delinqvent för
att bevisa denna nödvändighet och tröstar sig dermed, att den
i en landsort upprättade stupstocken dock skall afskräcka brottsligt
sinnade menniskor i alla landsändar från brott. Huru ytterst
ringa denna afskickning dock verkar, bevisas deraf, synes
mig, att man har så många exempel af grofva brott, begångna
ofta omedelbart efter en afrättning, och att dråpare och
mördare vanligen förut varit åskådare af afrättningar. Ja, den
man, hvilken förlidet år under de gräsligaste omständigheter,
som våra brottmålsannaler veta att omtala, begått flera giftmord,
hade varit vittne till en afrättning, utan att det blodiga
minnet deraf kunde tillbakahålla honom att begå brott, om
hvilkas stränga bestraffande han säkerligen icke var okunnig.
När dessutom en brottsling har många möjligheter för sig att
icke det strängare alternativet eller dödsstraffet skall tillämpas,
att nåd så rikligen utdelas, att icke en bland 10 Iifdömde behöft
eller behöfver frukta dödsstraffet, så torde böra medgifvas
att den mycket omtalade helsosatnma fruktan, som hotet i la
-
Den 17 Mai» e. m.
465
gen om dödsstraff skall utöfva, reduceras till ett tomt hot, som
blott väcker lanke på mindre rättvisa, när det då och då skall
hringas till verklighet.
Vi kunna visserligen åberopa för oss 2 års erfarenhet, då
vi icke haft afrättningar. Så långt några underrättelser gå tillbaka
i tiden, är det blott under 2 år och dessa inom det senaste
årtiondet, som det svenska folket sluppit åskåda afrättningar.
Dessa minnesvärda år äro år 1856 och 1865. Under
dessa år har icke någon delinqvent blifvit aflifvad. Jag vågar
fråga: kan någon af er, mina herrar, med skäl säga att den
allmänna rättsordningen under dessa begge år stått på spel eller
äfventyrat något i saknad af bila och stupstock? Har icke
hvar och en af oss lefvat lika trygg till person och egendom
under dessa år som under t. ex. 1855, då 8 afrättningar skedde,
eller under 1858, då ej mindre än 14 exekutioner verkställdes,
eller under 1864, då 3 brottslingar aflifvades? Om vi alltså erfarit,
att vi under 2 år af sista decenniet kunnat upprätthålla
rättsordningen i landet utan afrättningar, är det icke största
sannolikhet för antagandet alt ett inställande af alla afrättningar
under ett tiotal af år, såsom motionären föreslagit, skulle
visa alldeles samma resultat? Jag är öfvertygad derom, och resultatet
skulle säkerligen lugna de nu tveksamme och betänksamme.
Jag frågar vidare: är det icke tänkbart, är det icke möjligt,
att bland dessa 391 under de sista 40 åren afrättade personerna
något oskyldigt hufvud fallit? Jag säger icke att så
skett, jag hoppas att så icke skett. Men jag säger att det är
tänkbart, alt det ligger inom möjlighetens område, att sådant
kunnat hända. Om jag ur en domstols arkiv uttager 391 domar
i civila mål och frågar? är det icke möjligt att domstolen
vid afgörandet af dessa mål kunnat misstaga sig? Man skall
säkerligen härtill svara: mycket möjligt. Om jag deremot framtager
391 dödsdomar och gör samma fråga, kan man väl lemna
annat svar? Det måste vara möjligt, att misstag kunna ega rum
lika väl i brottmål som i civila mål. Och om det således är
möjligt att en oskyldig kan, genom domens misstag, tillfogas i
en hånad rättvisas namn den allra största orättvisa, är icke
detta redan ett skäl att afskaffa användningen af ett straff, som
kan medföra en irreparabel rättsförlust. Hos oss hafva justitsmorden
lyckligtvis varit ytterst sällsynta, och i senare tider
känner jag icke derpå något exempel, men der dödsfången, såsom
dock någon gång händt, i sista stunden på afrättsplatseD
bedyrat sin oskuld, föreligger likväl onekligen alltid en sorglig
misstanke om domens rättmätighet. I andra länder, särdeles i
England, hafva justitsmorden icke varit så alldeles sällsynta.
Man har till och med i England, för att likasom förgylla en
dålig sak, hittat på en egen benämning och kallat dessa bevisliga
justitsmord, der den afrättades oskuld blifvit ådagalagd,
»legal accidents» eller olyckshändelser genom lagen.
464
Den 17 Mars e. m.
Men ännu några ord, innan jag slutar, om den demoraliserande
verkan af dessa offentliga afrättningar, hvilka manjöreställer
sig vara nödvändiga för att afskräcka från brott. Åskådandet
af dessa blodiga sorgespel, dit eri tanklös, rå massa vanligen
rusar allena för att frossa af lidandet, tillfredsställa hämdkänslan
eller nyfikenheten, eggar blott till blodtörst och förvildar
i stället att förmildra sinnet. Då staten i sina lagar förkunnar
menniskolifvets oantastlighet och att den skall straffa
öfverträdelsen häraf, så vederlägger staten sjelf principen för
menniskolifvets oantastlighet och helgd hvarje gång bödeln anbefalles
att fullborda sin sorgliga embetsförrättning. Dessa offentliga
afrättningar, i stället för att afskräcka, vända helt och hållet
den tilistädeskomna hopens tankar på brottslingens person. Man
glömmer brottet för personen. Går delinqventen lugn, med stadiga
stag till stupstocken, helsås han af mängdens jubel såsom
en hjelte och man skänker honom sin aktning; går han ångerfull
och gråtande sitt öde till mötes, betraktas han såsom en
martyr för samhällsrättvisan, och mängden visar honom sitt
medlidande, sina sympatier. I hvilketdera fallet som helst fästes
vid hans person ett skadligt interesse och hågkomsten af
hans brott träder alldeles i bakgrunden. Deremot, om en brottsling
dömes till straffarbete på lifstid, känner icke någon medlidande
med honom. Han anses skola lida sina gerningars lön,
och något specielt intresse kommer ej att fästas vid personen.
Då vi läsa 1734 års lagbok och se de der för en mängd
förbrytelser upptagna qvalificerade och enkla dödsstraff, kunna
vi ej tilfbakahålla vår förvåning att för 132 år tillbaka lagen
kunnat skrifvas så och att de flesta af dessa straffbestämmelser
ända till våra dagar qvarstått i lagen. Men den tid skall komma,
kanske redan under nästa generation elter oss, då man
skall lika mycket förvåna sig öfver huru dödsstraffet kunnat
inflyta i 1864 års strafflag och att man ännu 1866 söker försvara
detta straff. Jag tror fullt och fast på civilisationens segrande
makt, och likasom den förut ur vår lagstiftning fördrifvit
stegel och hjul och bål, spö- och risstraff och skampålen, så
skall ock samma makt rätt snart, jag hoppas det, ur vår lagstiftning
utplåna den sista qvarlefvan af medeltidens barbari —
dödsstraffet.
På grund af hvad jag sålunda haft äran andraga, vågar jag
vördsamt anhålla om afslag på Lag-Utsk:ts Betänkande och bifall
till Biksdagsfullrnäktigen Rosenbergs motion på det sätt, som
jag i min till Betänk:t vidfogade reservation föreslagit.
Gr. Mörner, Garl Göran: Den siste talaren har upp
gifvit,
att detta Betänk, skulle vara af 2 Stånd bifallet. Jag får
anhålla, att Riddarh.-Sekreteraren måtte få upplysa, huruvida
så förhåller sig.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att Preste- och BorgareSt:n
bifallit Lag-Utsk:ts förev:de Betänk., men att Bonde-St. afslagit
detsamma
Den 17 Mars e. ni.
detsamma och för sin tiel antagit en författning af följande lydelse
:
»Med nppliäfvande för en tid af tio år af allt hvad strafflagen
af den 16 Februari 1864 innehåller ang:de dödsstraff, förordrias
sorn löljer:
För brott, som enligt strafflagen med dödsstraff belagdt är,
skall till straffarbete pä lifstid dömas.»
Gr. Mörner; l)å vid sådant förhållande frågan redan är
för denna riksdag lallen, torde det icke vara skäl att derpå spilla
inånga ord. Enligt min åsigt kan det, lindrigast sagdt, vara
tvifvel onderkastadt, huruvida det beslut, Bonde-St. i denna fråga
lättat, är fullt grundlagsenlig!. Vi ega rätt att ändra, npphäiva
och stifta civil-, kriminal- och kyrkolag, men vi hafva ej rätt
att bredvid en lag, som gäiler, äfven bibehålla en annan, sorn
är suspenderad. It. St:r kunna för sin del besluta dödsstraffets
afskaffande och sedermera åter upplifva det, i händelse det skulle
visa sig, att det förra beslutet ej varit lämpligt, men deremot
tror jag ej, att It. St:r kunna besluta, att en lag skall stå
qvar, men för en viss tid icke efterlefvas. Då jag således
ej kan gilla, att It. o. Ad. under den sista tiden af sin tillvaro
skulle fatta ett, åtminstone enligt min åsigt, ej fullt grundlags
enlig!
beslut, anhåller jag om bifall till Lag-Utsk:ts nu föredragna
Betänk.
Fril), af Ugglas, Gustaf: Utan att vilja ingå i bedömande
af lämpligheten eller olämpligheten af dödsstraffet, ber jag att
endast få hålla mig till den formelia sidan af saken. Man har
föreslagit suspension af dödsstraffet under vissa år. 87:de §:ii B. F.
säger icke något annat än, att B. St:r ega alt stifta allmän
civil-, kriminal- oell kyrkolag och att sådan förut stiltad lag förändra
och upphäfva, och lika med Gr. Mörner anser jag det
minst sagdt tvifvelaktigt, huruvida grundlagen tillerkänner R. St:r
rätt att suspendera gällande lag. För öfrigt skulle en sådan
suspension ingripa på visst sätt i Konungens benådningsrätt. Då
härtill kommer, att frågan för denna gång fallit genom tvenne
Stånds bifall till Utsk:ls hemställan, och att inom några månader
en ny riksdag sammanträder, der det af Hr Olivecrona åsyftade
mål kan i fullt grundlagsenlig och fullt lämplig ordning vinnas,
genom väckande af motion om dödsstraffets alskaffande, hemställer
jag att B. o. Ad. ville godkänna Utsk:ts Betänk.
Hr Nordenfalk, Garl: Då jag icke varit ledamot i Utsk:t
vid behandlingen af detta ärende, behölver jag icke göra mig
till riddare för Utsk:ts skäl. Det må vara huru som helst nied
grundlagsenligheten af dödsstraffets suspension, men den synes
mig i alla fall vara i hög grad oformlig. Jag instämmer med
Hr Olivecrona deruti, att dödsstraffet bör h. o. Ii. utstrykas ur
vår lag, och jag är öfvertygad om, att så äfven förr eller sednare
H. lil. 30
4B6
Den 17 Mars e. m.
kommer att ske, men jag kan dock icke gilla den åtgärd, hvarom
här är fråga. Ändamålet med den föreslagna åtgärden, är endast.
att man tinder tiden skulle kunna hemta erfarenhet, om
rättssäkerheten kan förutan dödsstraffet upprätthållas; vill man se
detta, hör man, enligt min tanke, upphäfva lagen om dödsstraffs
tillämpning och, derest man finnér behöfligheten af den gamla
lagen, återtaga denna. För öfrigt skulle, sedan de öfriga Stånden
redan bifallit Utskits hemställan, R. o. Ad. genom ett bifall till
Hr Olivecronas förslag endast afgifna en opinionsyttring, hvilken
icke kunde vara af någon betydelse, då så få af R. o. Ad:ns
medlemmar ansett tiden vara inne för dödsstraffets fullkomliga
upphäfvande.
Jag yrkar bifall till Utskds hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag, i likhet med
Hr Olivecrona, icke kan i 25 och 90 §§ma R. F. finna något
hinder för R. St:r att bifalla ifrågav:de förslag, och ehuru jag,
derest förslag i stället blifvit framstäldt att afskaffa dödsstraffet
i Sverige, nu dertill skulle lemnat min röst, anser jag dock högst
olämpligt, att R. St:r på det sätt begagna sia af sin lagstiftningsrätt,
att de för 10 år suspendera dödsstraffets tillämpning och
får derföre anhålla om bifall till Utskrts hemställan.
Hr Olivecrona: Jag ber att med några få ord få bemöta
deri af några talare framstälda anmärkning, att suspenderandet
af en lags verkan skulle vara, om ej olaglig, dock ovanlig. För
ögonblicket erinrar jag mig visserligen ej något i all här i Sverige,
att en strafflags bestämmelser blifvit suspenderade för någon
tid; men väl i afseende på andra lagar. För att sålunda anföra
exempel, må vi erinra oss att flera gånger de exekutiva lagarnes
stadganden, rörande äfventyr för uraktlåten betalning af gäld,
blifvit suspenderade genom s. k. moratorier. Under riksdagen
1857, under den inträffade penningekrisen, väcktes, om jag ej
missminner mig, motion ang:de suspension för viss kort tid af
vexel-lagens stränga bestämmelser, ehuru sedermera motionen
återtogs, när hjelp ur förlägenheten på annat sätt erhållits. R.
Shr hafva ock, med afseende på sin egen banks skyldighet att
med silfver inlösa sina förbindelser, under många år suspenderat
lagens påföljder, intill dess myntrealisation inträffade 1834. Suspension
af lagens gällande kralt är väl derför hos oss icke utan
exempel. I utlandet äro sådana åtgärder visserligen icke sällsynta.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Lag-Utsk:ts förev:de Betänk och dels al Hr Olivecrona, att
R. o. Ad, med afslag derå, matte antaga det förslag, som han
i sin vid Betänk:t lögade reservation afgifvit; framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till Betänk:t och, då dervid svarades
Oen 17 Mars e. m. 467
mänga ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 sisth Februari och 3
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 26, i ani. af väckt motion
om dödsstraffs verkställande medelst fallbila.
Frih. af Ugglas: Jag får anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
ville låta upplysa, huru denna fråga blifvit afgjord inom de öfriga
Stånden.
Med anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att LagUtsk:ts
nu föredragna Betänk, blifvit af de tre öfriga Riks-St:n
bifallet.
Frill, af Ugglas: Vid sådant förhållande anser jag lämp
ligast,
att äfven R. o. Ad. lemnar sitt bifall till Utskits hemställan.
Hr Treffenberg, Gurry: Jag skall icke tvista med LagUtsk:t
i den formella delen af denna fråga, eller huruvida en
lagförändring må erfordras lör vinnande af det med motionen
afsedda syftemål. Sådant beror naturligtvis af den större eller
mindre vigt man fäster vid sjelfva saken. Att jag emellertid
icke är ensam i min åsigt, att det föreslagna förändrade sättet
för dödsstraffets verkställande bor omgärdas med civillags helgd,
det visar sig deraf att redan lagkomitén föreslagit sådant. I
allt fall är det gifvet att, om Utsk:t velat sjelfva saken, den
form, i hvilken min motion uppträdt, icke bordt bereda Utsk:t
någon förlägenhet, då det naturligtvis stått Utsk:t öppet att med
sig adjungera Ekon.-Utsk:t vid ärendets handläggning. Men,
som sagdt, jag håller ej mycket på den formella delen af frågan,
men så mycket mer på den reella; och i detta hänseende
måste jag bekänna, att den utgång motionen rönt, öfverraskat
mig, ty jag hade verkligen föreställt mig att denna motion hörde
till antalet af dem, som endast behöfde väckas för att bifallas.
— Också har Utsk:t riktigt nog aktat sig för att ens omnämna,
än mindre vederlägga de skäl jag till stöd för motionen anfört,
utan har Utsk:t i stället, såsom skäl för sitt afstyrkande,
endast uttryckt den förmodan, att, under tillämpningen af den
nya strafflagen, verkställandet af dödsstraff skulle blifva alltmer
sällsynt. Detta sätt att argumentera, som, inom parentes sagdt,
tager sig sällsamt ut, då man besinnar att Utsk:t i nästföregående
Betänk, afstvrkt ett väckt förslag om dödsstraffets suspenderande,
kan jag icke godkänna. Att, då förslag blifvit vackt
om ändring i ett bestående förhållande, icke ingå i undersökning,
om detta förhållande i något afseende är oriktigt och erfordrar
rättelse, och om i sådant fall den föreslagna förändringen
må finnas lämplig, utan inskränka sig till uttalandet af den
förhoppning, att förhållandet, det må nu vara så orimligt som
468
Den 17 Mars e. ni.
helst, skall småningom upphöra; detta innehar ett förfaringssätt,
som, efter mitt förmenande, icke låter förena sig med de anspråk
på utredning af en fråga, som man har rätt att ställa på
ett Utsk. Och dessutom — hvad berättigar väl Utsk:t till det
antagande, att dödsstraffet hädanefter kommer att tillämpas
mera sällsynt, än under de sednare åren skett? Jo, svarar Utsk:t
förmodligen, domstolarnés i nya strafflagen grundade rättighet
att, i stället för dödsstraff, alternativt adomina straffarbete för
lifstiden. Alen man glömmer då, att detta alternativ före nya
strafflagarnes införande ersattes al Konungens benådningsprerogativ,
som då naturligtvis hade större utrymme för siri verksamhet,
och att detta prerogativ då utöfvade samma inflytande till minskande
af exekutionernas antal, som det ofvannämnda alternativet nu.
1 fall, der inga förmildrande omständigheter förekomma, måste
domstolarne döma till diiden, och jag ser knappast att Konungens
benådningsrätt der kan träda emellan. Icke lärer man
väl kunna föreställa sig, att då Konung och St:r bibehöllo dödsstraffet
i den nya strafflagen, deras mening varit, att dödsstraffet
skulle qvarstå endast såsom ett tomt straffhot, endast såsom
en lagvålnad redan vid den nya lagens födelse; utan meningen
måtte väl varit, att straffet i vissa svårare fall skulle
tillämpas. Icke heller lärer man kunna antaga, att Konungens
Stats-Råd och Högsta Domstolen, då de skola yttra sig öfver
de lifdömdes nådeansökningar, skola anse sig berättigade att
lyssna till ingifvelser, härledda ur de opinioner om dödsstraffets
lämplighet, som dessa embetsmän må halva omfattat, utan deras
samveten måtte väl kräfva, att de för sig uppställa den
frågan, orri, efter de i lagen nedlagde grundsatser, benådningsskäl
lörefinnas. Ilet torde dröja länge innan dödsstraffet kommer
att ur lagen utgå. Meningarne om dess nödvändighet äro
ännu mycket skiljaktiga, äfven om man gerna ville tro, att abolitionisterna
allt mer och mer vinna terräng. Men denna fråga
hör då lyckligtvis till dem, som ännu icke blifvit föremål lör
sådan agitation och på sådana områden, att man ju icke kan
få hysa en från pluraliteten afvikande mening, utan att hli ansedd
som bornerad. Under sådane förhållanden finner jag det
af Lag-Utsk:t anförda skäl väga ringa eller intet, och det kunde
då kanske löna mödan att väga mina skäl, sådana de i motionen
blifvit antydda. De äro hvarken många eller invecklade.
Jag har ej motionen tillhands, så att jag kan upprepa ordalagen,
men hufvudsumman deraf var att det sätt, hvarpå dödsstraffet
nu verkställes, är i moraliskt och estetiskt afseende vidrigt,
att det utöfvar ett förvildande inflytande på menigheten,
som åskådar exekutionerna, och att det innefattar en omensklighet
både mot bödeln och delinqventen. Giltigheten af några
bland dessa skäl kan naturligtvis icke bevisas, utan endast kännas;
ty om tycke ock smak kan ej tvistas, Säger mig någon,
att på honom gör en exekution, verkställd med guillotin, obehagligare
intryck än en sådan utförd med handbila, så erkänner
jag att jag står svarslös. Men jag tror, det den i sund rigt
-
Den 17 Mars e. m.
nirig utbildade estetiska känslan skall gifva mig rätt deruti att
vidrigheten af det hemska skådespelet minskas, om det sorgliga
väfvet utföres af maskinen, i stället för af menniskohanden.
Betecknande är också det faktum att uppfinningen af guillotinen
utgått från franska folket, hvars säkra instinkt i alla frågor,
som röra den bildade smaken, och obenägenhet emot allt som
på ett obehagligt sätt afficiera!' känslan, äro allmänt erkända,
och att exemplet smittat, vet man, ty både i Belgien och Italien
lärer guillotinen vara införd, och att i Danmark förslag om
dess införande för några år sedan väcktes, erinrar jag mig med
visshet, ehuru utgången är mig obekant. Att det vidare ligger
någonting onaturligt uti alt låta dödsstraffet verkställas medelst
rnenniskokraftens omedelbara användande, det synes mig enhvar
böra santera, och den instinktlika vederviljan deremot hos folket
redan från gamla tider visar sig bäst deraf att 1734 års
lagstiftare funno nödigt särskildt föreskrifva, att skarprättarens
yrke ej fick nesligt hållas, eller han från ärligt folks umgänge
stängas. Att exekutioner kunna verkställas med iakttagande af
grannlagenhet lör deras känslor, som äro utsedda till verkställare,
det visar sig af det förfarande, som vid fusiljeringar inom
franska armén eger rum. Halfva antalet af det för exekutionen
bestående antal gevär laddas skarpt, andra hälften löst,
hvarefter gevären utlottas på manskapet, som ej varit närvarande
vid laddningen, och bland hvilket följaktligen ingen vet
huruvida det är han som sträckt den döde kamraten till marken.
Hvilken himmelsvid skilnad emellan den finkänslighet,
med hvilken en sådan exekution verkställes, och den brutalitet,
med hvilken man tillvägagår vid våra afrättningar.
Det sätt, på hvilket dödsstraffet hos oss verkslälles, innefattar
ändtligen en omensklighet mot den lifdöinde till följd af
den osäkerhet, som med straffets verkställande är förenad, och
hvilken är så stor, att man snarare må undra på att detta strafisätt
någonsin lyckas, än att det någongång misslyckas. Också
anför redan Lagkomité!! på sin tid såsom skäl för dess förslag
att fallbila skulle införas, följande: »Valet af detta verkställigbetssätt
är föranledt af den genom erfarenheten nogsamt utrönta
osäkerheten af halshuggning genom handbila elier yxa.» Vår
gamla lag visste hvad deri gjorde, då den stadgade straff för
skarprättare, som, då missgerningsman alstraffades, af »oförstånd
eller fylleri och dryckenskap» begick märkeligt fel —-  observera märkeligt fel; ty att en så onaturlig förrättning skulle
kunna verkställas utan fel, att en menniska med kött och blod
skulle kallblodigt kunna afhugga hufvudet på en annan medmenniska,
utan att begå fel dervid, det vågade man ej förutsätta,
men hvad man förutsatte, var att ruset skulle stärka
modet, förvirra hjernan och förvilda hjertat. Man må ock tänka
sig den lifdömdes känslor. Skall ej den sista rediga tanken
vara bemängd med fasa för att straffets utförande kunde misslyckas?
Endast vanlig barmhertighet kräfver afskaffandet al
detta straffsätt. Man har sagt mig att, då frågan förevar i Utsk:t,
470
JJcn 17 Mars e. in.
någon skulle halva anmärkt, att äfven fallbilans användande
skulle en och annan gång visat sig osäkert. Jag är dock öfvertygad
att vid jemförelse emellan antalet misslyckade exekutioner,
verkställda med fallbila å ena sidan och dem vid hvilka
handyxan blifvit använd å andra sidan, utslaget skall utfalla till
förmån för den förra; och nog vet man att på den tid, då
denna apparat mest togs i anspråk, eller under franska revolunen,
densamma arbetade väl. Det vore väl också märkvärdigt,
om i en tid då det mekaniska snillet åstadkommit till det underbara
gränsande resultater i andra rigtningar, detta samma
snille skulle stå redlöst, om frågan gällde att perfektionera denna
helt säkert ganska enkla apparat derhän, att nian med matematisk
visshet kunde beräkna att densamma skulle fullgöra sina
funktioner.
Man har sagt, att frågan 0111 sjelfva dödsstraffets afskaffande
är en kulturfråga, och jag hoppas att det Högloft. Ståndet
skall finna, att äfven frågan om förändring uti det barbariska
sätt, på hvilket detta straff nu hos oss verkställes, icke
mindre är en sådan kulturfråga; jag hoppas också att just detta
Stånd skall, oberoende af de öfriga Ståndens beslut i denna
fråga, i sista stadiet af sin tillvaro veta att väl häfda sitt gamla
anseende för att ständigt hafva uppmärksammat civilisationens
kraf.
Hr Olivecrona: Då jag är den ende lillstädesvarande
ledamot af Lag-Utsk:t, tar jag mig friheten att i få ord omnämna
orsaken, hvarföre Utsk:t i den nu föreliggande frågan
kommit till det resultat, Betänk:t utvisar. Man ansåg nemi. det
vara mindre välbetänkt att i Sverige införa guillotinen, emedan
man befarade, att hos allmogen ett synnerligt skarpt
missnöje skulle uttala sig mot sådana exekutioner, hvilka erinrade
om franska revolutionen och dess obehagliga minnen. Dessutom
hade man sig bekant flera fasaväckande exempel på misslyckade
exekutioner äfven med fallbila, der delinqventerna blifvit
rysligt sargade.
Då således icke begagnandet af detta alrättningsinstrument
ens medför någon absolut säkerhet, hemtade Utsk:t deri ett ytterligare
skäl att afstyrka bifall till den af Hr Treffenberg väckta
motionen.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Lag-Utsk:ts förev:de Betänk., dels ock afslag derå samt antagande
af den i ämnet väckta motionen; framställde Hr Gr. 0.
Landtm, först propos. på bifall till Betänk:t och sedermera propos.
på afslag derå samt bifall till motionen, hvilka båda propos:r
med blandade ja och nej besvarades; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Betänk:t förnyats samt likaledes med
många ja och nej i blandning besvarats, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Den 17 Mars e, m
471
Hr Treffenberg begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voterings-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 26, i anledn.
af väckt motion om dödsstraffets verkställande medelst fallbila,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslär lt. o. Ad. detta Betänk., och antager den
i ämnet väckta motionen.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 26
Nej — 27.
Hr Treffenberg: Jag får betyga det Höglofl. Ståndet
min djupaste och mest innerliga tacksamhet för dess visserligen
med den knappaste majoritet, men i humanitetens sannaste
intresse lättade beslut. Sällan torde en enda röst hafva gjort
menskligheten en sådan tjenst.
Gr. Mörner. Jag anhåller att få till prot. antecknadt, att
jag icke deltagit i det beslut, R. o. Ad. nu lättat. Något estetiskt
moment i en afrättning har jag ej lyckats utfinna, men
deremot kan jag nogsamt lätta det ohyggliga i en sådan exsekution,
och för min del kan jag ej anse lämpligt, att R. o. Ad.,
vid slutet af sin politiska tillvaro, återför i minnet den tidpunkt
i historien, som står i sammanhang med guillotinens införande
och hvilken måste för oss alla förefalla i högsta grad bedröflig.
Gr. Björnstjerna: 1 likhet med Gr. Mörner anhåller
jag att få till prot. antecknadt, att jag vid detta tillfälle röstat
för bifall till Utsk:ts hemställan. Jag beklagar det lika oförväntade
som mot tidsandan stridande beslut, som lättats, ett
beslut, hvarigenom R. o. Ad. förordar ett nytt dödsstraff, just då
den allmänna meningen allt tydligare uttalar sig för dödsstraffens
afskaflände.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Med till
kännagifvande
att jag vid den nyss försiggångna voteringen röstat
för bifall till Utskds hemställan, anhåller jag att min reservation
mot det beslut, hvari Ståndet stannat, måtte blifva till
prot:t antecknad.
Hr Olivecrona: Ehuru jag är en anhängare af döds
straffets
afskaffande, har jag dock vid den nu verkställda voteringen
icke kunnat deltaga i det beslut, som blef R. o. Ad:ns, och
mot hvilket jag härmed får nedlägga min reservation.
47?
Ben 17 Mars e. m.
Frih. af Ugglas: Då jag åtminstone icke vill hafva nå
gon
del i den tacksägelse, motionären hemburit till R. o. Ad.,
anhåller jag att få till prot. antecknadt, att jag röstat mot hans
förslag.
Hr von Koch: .Mot R. o. Ad:ns nu fattade beslut, hvilket
jag icke kan annat än beklaga, lår jag anmäla min reservation.
Gr. Snoilsky, Gustaf Fredrik: Jag instämmer i den
af Frih. af Ugglas afgifna reservation.
Hr af Klint, Erik Magnus: Äfven jag anhåller att
blifva antecknad såsom reservant mot det beslut, R. o. Ad. nu lättat.
Frih. Cederström, Carl: Jag anhåller att la till prot.
antecknadt, att jag icke med min röst bidragit till det nu lättade
beslutet.
Hr Stuart, Fredrik Gustaf: Mot R. o. Adms nu lättade
beslut får jag anmäla min reservation.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag får anhålla att, min reservation
mot det af R, o. Ad. nu fattade beslut måtte i prot. antecknas.
Frih. Cederström, Claes Henrik: Jag lår tillkännagifva,
att jag icke kan mottaga Hr TreHenbergs tacksägelse lör
R. o. Adms bifall till hans motion om dödsstraffs verkställande
genom fallbila, enär jag röstat mot densamma.
Hr Lilliehöök, Johan: Jag anhåller att lå tili prot. an
tecknadt,
att jag röstat för bifall till Lag-lJtsk:ts hemställan i
Betänk. Nto 26.
Hr Bergenstråle, Claes: Jag beklagar utgången al den
nyss företagna voteringen, och får tillkännagifva, att jag dervid
röstat mot bifall till Hr TreHenbergs motion.
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Jag anhåller att
få till prot:t antecknadt, att jag aflägsnat mig, då Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 26 företogs tili afgörande, samt att, derest jag varit
närvarande, jag skulle hafva röstat för bilall till detsamma.
Frih. Hermelin, David: Jag instämmer i den af Gr.
Mörner afgifna reservation.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Då de öfriga af R. o.
Adms ledamöter, som vid den nyss företagna voteringen befunnit
sig i minoriteten, låtit anteckna sina namn till protokollet,
får jag anhålla, att äfven min reservation måtte blifva der upptagen.
Den 17 Mars e. m.
17.1
Hr Rehnberg, Carl Gustaf: Äfven jag får anmäla min
reservation mot R. o. Ad:ns nyss fattade beslut.
Hr Tor ner hj elni, .lohan Carl Abraham: Med till
kännagifvande
att jag i den nyss företagna voteringen röstat för
bifall till Utsk:ts hemställan, får jag anhålla att få detta i prot:t
antecknadt.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då denna fråga
tycks vara af så stor politisk vigt, att man bör tillkännagifva
sin åsigt i densamma, lår jag nämna, att jag röstat för bifall
till Hr Treflenbergs motion.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 sistl. Febr. och 3 dennes
bordlagda Betänk. N:o 27, i ani. al väckt motion om förändrade
bestämmelser i afseende på universiteternas disciplinära
domsrätt öfver de studerande.
Hr von Koch: I anseende till den långt framskridna tiden
måste jag inskränka mig lill att nämna, att jag icke vili
motsätta mig det slut, hvartill Utsk:t kommit i det nu före
dragna
Betänkd, men att jag på det högsta måste ogilla motiveringen
af detsamma.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad och Betänk:t
bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 28 sisth Febr.
och 3 dennes bordlagda Betänk. l\7:o 28, i anledn. af väckt mo
tion
om inrättande af förlikningskomitéer.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 sisth Febr. och 3 dennes
bordlagda Betänk. N:o 29, i anledn. af väckt motion orri
ändring i Kyrkolagens föreskrift rörande tiden för barnaqvinnas
kyrkogång.
Frih. Cederström, Carl: Då nu fråga en gång blifvit
väckt orri ändring af 5 kap. 1 §:n Kyrkolagen, synes det mig
att Utsk:t bort gå ett steg längre än Utsk:t i det nu föredragna
Betänk:t det gjort. Utsk:t har endast föreslagit en förkortning af
den nu bestämda tiden, efter hvars förlopp barnaqvinnors kyrkogång
först tillätes, men det synes hafva varit naturligare och
rigtigare om Utsk:t tillstyrkt att kyrkogång må barnaqvinna
tillåtas, så snart hennes helsotillstånd det medgifver.
Då Uts:kt hufvudsakligen på grund af sanitära skäl föreslagit
4 veckor efter barnets födelse såsom den tid, efter hvilken
kyrkogång må tillåtas, så synes mig inkonseqvent att Utskrt
jemväl tillstyrker att åt kyrkoherdes pröfning öfvemlemna, om
qvinnan må tillåtas kyrkogång före denna föreslagna tid.
På dessa skäl anhåller jag om äterremiss af förevarande
Betänk.
174
Den 17 Mars e. m.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till Betänk:t, hvartill svarades liera nej jemte några ja,
och sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo
med liera ja, jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarna Lag-Utsk:ts den 28
sisth Febr. och 3 dennes bordlagda Mem:r:
N:o 30, i anledn. af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 14, rörande K. M:ts Nåd. Propos. till K. St:r om ny förordning
angående jords eller lägenhets afståeride för allmänt behof;
och
N:o 31, i anledn. af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 8, i anledn. af väckt motion om förändring i lagens stadganden
angående giftorätt i bo.
Frih. af Ugglas: I Ekou.-Utsk:fs Betänk. N:o 58, som nu
skall föredragas, förekommer en punkt af följande lydelse: »att
i underd. skrifvelse till K. M:t anhålla, att hädanefter de statsbidrag,
som kunna komma folkskolan till godo, måtte bestämmas,
icke uteslutande elter försatnlingarnes blifvande tillskott,
utan jemväl med afseende på deras behof och redan gjorda uppoffringar
för sitt skolväsende.» Då detta förslag innebär en ändring
i de vilkor, hvarunder statsbidrag till folkskolor må åtnjutas,
får jag vördsamt hemställa att berörda punkt måtte uppskjutas
och föredragas i sammanhang med Stats-Utsk:ts Utlåt.
ang:de 8:de Hufvudtiteln.
Häri instämde Hr Tornerhjelm, Johan Carl Abraham.
Med förmälan, att Frih. af Ugglas hade gjort framställning
derom, att R. o. Ad. skulle besluta att uppskjuta behandlingen
af det förslag, som Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t nederst å sid.
7 af sitt närmast i ordningen på föredragningslistan uppförda
Betänk. N:o 58 afgifvit, för att företagas till pröfning i sammanhang
med Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt. ang:de regleringen af utgifterna
under Riks-Statens 8:de Hufvudtitel, i hvad samma
Utlåt, rörde folkskolorna; hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. behagade bifalla hvad sålunda blifvit föreslaget.
Ropades ja.
Härefter föredrogs och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 28 sist!. Februari och 3 dennes bordlagda
Betänk. N:o 58, i ani. af väckta motioner ang:de folkskoleväsendet;
och blefvo alla de af Utsk:t i detta Betänk, gjorda
hemställanden, med undantag af den här ofvan omförmälda, af
R. o. Ad. bifallne.
Oeu 17 Mais e. m.
175
Föredrogs ånyo och lades tili handlitigarrie Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 28 sisth Februari och 3 dennes bordlagda
Mern. 59, i ani. af återremiss af ötsk:ts Betänk. N:o 42, angtde
väckt motion om én lagsamlings utarbetande på allmän bekostnad.
Föredrogs ånyo och bilölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
den 28 sisth Februari och 3 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 60, i ani. al väckt motion om revision af stadgarne för
Teknologiska institutet och Tekniska elementarskolorna i riket.
F'öredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
3 dennes bordlagda Betänkm:
N:o 3, i ani. af väckta motioner ang:de förändring i sättet
för båtsmansroteringens och båtsmanshållets utgörande, lindring
deruti med mera, äfvensom utarbetande af förslag till ny fördelning
af städernas båtsmanshåll; och
N:o 4, i ani. af väckt motion om utredning och ett närmare
bestämmande af den rustningsskyldighet, som må åligga
mjöl- och sågqvarnar, hvilka, i förening med jordegendom, en
sådan skyldighet utgjort, men blifvit derifrån befriade.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-lJtsk:ts den 3 dennes bordlagda
Betänkm:
N:o 61, i ani. af väckta motioner, åsyftande reglering i
vissa provinser af roteringsbesväret;
N:o 62, i ani. af väckt motion om föreskrifter rörande rättigheten
att erhålla skjuts m. m.; samt
N:o 63, i ani. al väckt motion om meddelande af undervisning
uti husliga göromål och handaslöjder vid rikets seminarier
för fruntimmer.
Föredrogos, men begärdes al flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts d. 10 dennes bordlagda Mem:r och Betänk.:
N:o 17, ang:de afskrifning af åtskilliga vid diskontkontoret
upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade öfverräntor
å dylika lån;
N:o 18, i ani. af väckta motioner om emottagande och invexling
i R. St:rs Bank af enskilda bankers sedlar m. m.; samt
N:o 19. i ani. af Kiks-Ståndens beslut i fråga ojn Betänk:t
N:o 10, med förslag till reglering af Bankens lane- och kreditiv
rörelse
samt om användande af upplupen bankovinst.
Den 17 Mars e. in.
Föredrogos, tnen hegärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 10 dennes bordlagda Memir:
N:o 32, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 11.
öfver väckt motion om arfsrätt för efterlefvande maka; samt
N:o 33, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 13,
öfver dels K. M:ts Nåd. Propos. till B. St;r om antagande af en
författning ang:de arfsrätt för oäkta harn, dels ock enskild motion
i samma ämne.
Föredrogs, men biel på flere ledamöters begäran ånyo bordlagdt,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits deri
10 dennes bordlagda Betänk. N:o 3. i ani. af väckt motion om
antagande af ny Kyrkolag.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits dels den !0 och dels den 14
dennes bordlagda Mener och Betänk:n:
N:o 64, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af [Jtskits Betänk. N:o 36, angide väckta motioner i
fråga om ej mindre Norrmäns och Danskars än äfven andra utländningars
rätt att i Sverige idka handel, handtverk och andra
yrken;
N:o 65, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af [Jtskits Betänk. N:o 43, ang:de väckt motion om
tilldelande åt. ordföranden i kommunalstyrelse af ett exemplar
utaf Svensk Författnings-samling;
N:o 66, med förslag till voterings-propos. i ani. af RiksStåndens
lättade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskits
Mern. N:o 46, innefattande förslag till sammanjemkning af RiksStåndens
beslut i ani. af Utskits Betänk. N:o 12, ang:de väckt
motion om upphörande af de s. k. prebende-pastoraten;
N:o 67, i ani. af väckt motion om revision af taxan lör trafiken
å Trollhätte kanal- och slusslinier;
N:o 68, i ani. af väckt motion i fråga om skyldighet att
deltaga i byggnad af hus för s. k. småbarnskolor å landet ;
N:o 69, i ani. af dels K. Wits Nåd. Propos. till B. St:r i
Iråga om förändrad grund för utgörande af fjerdingsmans aflö
ning,
dels ock enskild motion om ändring i föreskrifterna rörande
bestridandet af fjerdingsmans befattning i kapellförsamling;
N:o 70, i ani. af väckt motion orri tillåtelse för åboer å
hemman, som bergverken lått af kronan skatteköpa, att till sig
lösa skatterätten; samt
Nio 71, i ani. af väckt motion om förändring al pastora
tens
indelning.
Den 17 Mars e. m.
477
Föredrogs Hr af Wirséns, Thure, den 3 dennes bordlagda
framställning om inbjudnings allåtande liil de öfriga Riks-Stånden
att förena sig i R. o. Ad:ns vid 55:te punkten af Stats-Utsk:ts
Betänk. N:o 51 fattade beslut om afslag å Utsk:ts deri gjorda
hemställan oell beviljande af ett anslag å 24,000 rdr till uppförande
af en sjukhusbyggnad för Lif-regements Dragon-korps.
Sedan undertecknad, på begäran af Frih. af Ugglas, tillkännagifvit,
att den ifrågav:de punkten blifvit af de tre öfriga
Riks-Stånden bifallen, yttrade
Frih. al Ugglas: Då denna fråga blifvit af 3 Stånd biiallen
och sålunda redan är afgjord, får jag anhålla, att Hr af Wirséns
nu föredragna förslag till inbjudning måtte läggas till handlingarne.
Härefter förmälte Hr Gr. o. Landtm., att då den fråga,
hvarå Hr af Wirséns förslag hade afseende, redan blifvit med
R. St:rs rätt afgjord, R. o. Ad. torde finna, att berörda förslag
icke kunde föranleda till någon annan åtgärd, än att läggas till
handiingarne.
Ropades ja.
Föredrogs Frih. von Schulzenheims, David, den 15 dennes
på bordet lagda förslag, att R. o. Ad. skulle inbjuda Preste-St.
att förena sig i Bonde-St:ts beslut öfver 2:dra punkten i StatsIJtsk:ts
Utlåt. N:o 54, i ani. al K. M:ts Nåd. Propos. om anslag
till jernvägsbyggnader m. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag icke ser Frih. von
Schulzenheim bär närv:de, för att ingå i svaromål för sitt förslag,
får jag, som anser detta förslag vara lika ovanligt som
otjenligt och tillika alldeles formstridigt, inskränka mig till att
anhålla, det detsamma måtte läggas til! handiingarne.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: För min del
skulle jag Önska, att R. o. Ad. ville alsia Frill, von Schulzenheims
förslag. Det är nemi. skillnad mellan att lägga till hand
hogarne och att afslå. Hr af Wirséns nyss föredragna förslag
lades till handiingarne, emedan den fråga, det afsåg, redan var
genom 3 Stånds beslut afgjord. Detta förslag bör deremot afslås,
ty det borde aldrig hafva blifvit väckt.
Frih. Cederström: .lag har redan i mitt förra, visserligen
ytterst kortfattade yttrande inflätat, att jag anser Frih. v. Schulzenheims
förslag vara aldeles formstridigt, det vill ju säga, oantagligt.
Skulle nu R. o. Ad. sättas i tillfälle, att besluta deröfver
genom bifall eller afslag, så skulle R. o. Ad. ju inledas i visser
-
478
Den 17 Mars e. m.
ligen icke någon sannolikhet, men dock en eventuell möjlighet,
att fatta ett beslut, som elter min uppfattning vöre, lindrigare
sagdt, mindre öfverensstämmande med våra grundlagliga former.
På denna grund, och då jag tror, att man vid närmare efter*
sinnande skall finna det af mig föreslagna beslut på ett tydligen
kontrasterande sätt fullt motsvara beskaffenheten af Hr Frih:ns
förslag, fortfar jag i min önskan att detta måtte oförtöfvadt »läggas
till handlingarne»; det jag alltså äfven fortfarande vördsammast
yrkar.
Hr von Knorring, Oscar: Jag instämmer med Frih.
Cederström och anhåller att R. o. Ad. ville lägga Frih. v. Schulzenheims
förslag till handlingarne,
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats, dels att det ifrågav:de
förslaget skulle läggas till handlingarne, och dels att detsamma
mätte afslås, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på förslagets
läggande till handlingarne och, då dervid svarades mångå ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Slutligen föredrogs, men begärdes af llere ledamöter ånyo
på bordet, Gr. Liljencrants’, Gustaf Fredrik, d. 15 dennes väckta
förslag om inbjudnings aflåtande till Bonde-St. att biträda det
beslut, som K. o. Ad., i likhet med Preste-St., fattat i afseende
å 2:dra punkten i Stats-Utsk:ts lltlåt. N:o 54, i ani. af K. M:ts
Nåd. Propos. om anslag till jernvägsbyggnader m. m.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Den 21 Mars.
479
Onsdagen deu 21 liars 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 17 dennes och prot:t
för den 28 sistl. Februari e. m.
Upplästes följande, af Frih. von Platen, Carl, inlemnade
Meni.:
Föranlåten, till följe af enskilda göromål, att, på någon
längre tid, ej bevista riksdagen, får jag afsäga mig den plats
inom Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, som jag, sedan riksdagens
början, haft äran innehafva, under vördsam anhållan, att vid
min riksdagsmanna-rätt fortfarande få vara bibehållen.
R. o. Ad lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med förmälan, att Hr Skjöldebrand, Erik Bogislaus,
som varit Suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, inlemnat
sin riksdagsmanna-pollett, anmodade Ståndets Hrr Elektorer att
välja en ledamot i samma Utsk. efter Frih. von Platen och en
Suppleant derstädes efter Hr Skjöldebrand.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-lItsk:ts den 3 och 17
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 3, i ani. af väckta motioner
ang. förändring i sättet för båtsmansroteringens och båtsmanshållets
utgörande, lindring deruti, m. m., äfvensom utarbetande
af förslag till ny fördelning af städernas båtsmanshåll.
Utsk:ts hemställan öfverst å sid. 5.
Bifölls.
Utsk:ts hemställan nederst å samma sida.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Jag anser mig böra fästa
uppmärksamheten på att de sifferuppgifter, som förekomma i
detta Betänk., synas mig vara af den beskaffenhet att de vilseledt
Utsk:ts omdöme i hvad som rörer båtsmanshållet i Kalmar
län och Blekinge. Här förekommer nemligen att å förra stäl
-
480
l)en 1*1 Mars.
let uppgår jordeboks- oell hemmantalsränta», hvilken från båtsmanshållet
icke ingår till Statsverket, utan tillfaller de rustande,
till omkring 170 rdr för hvarje rusthåll, då den deremot i Blekinge
endast utgör omkring 15 rdr. Skälet härtill är ganska
enkelt, nemligen att man för Södra Möre härad beräknat dessa
räntor efter markegången, inen i Blekinge efter kronovärdi.
Om beräkningarne deremot blifvit gjorde elter samma grunder,
hade resultatet blifvit helt annat.
Sedan står det att kostnaden för en båtsmans underhåll
och beklädnad inom Södra Möre bestiger sig till blott 99 rdr
73 öre, men deremot i Blekinge till 114 rdr 74 öre. Detta
bevisar endast att såväl säd som andra natura-prestationer, som
tillkomma båtsman, betalas högte i Blekinge än Södra Möre,
ty de förmåner båtsman eger utfå, äro lika på båda ställena,
och härigenom förklaras äfven de skiljaktigheter, som förekomma
längre fram.
Under sådana förhållanden, och då, på grund af klagomål
öfver att Blekinge vore för starkt roteradt, K. M:t i sin Nåd.
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof vid innevarande
riksdag gifvit tillkänna, att K. M:t beslutat att en af sakkunnige
personer sammansatt komité skall tillsättas, för att undersöka,
huruvida de till K. M:t framburna klagomål deröfver, att
provinsen vore alltför strängt roterad med båtsmän, egde grund,
och i sådant fall till K. M:ts Nåd. pröfning aflemna förslag till
lämplig lindring deruti, så anser jag det vara rättvist att en
sådan undersökning äfven skedde inom Södra Möre härad af
Kalmar län. En af molionärerne, Nils Pettersson, har äfven 1
slutet af sin motion framställt en anhållan härom.
Jag vågar sålunda föreslå att R. o. Ad. beslutar att hos K.
M:t anhålla att en dylik undersökning, som i nåder är lofvad
för Blekinge, äfven måtte utsträckas till Södra Möre härad af
Kalmar län.
Hr Mannerskantz, Garl Axel: Instämmande uti hvad
den siste värde talaren yttrat, ber jag att dertill få lägga några
ord. .lag har icke kunnat göra klart för mig hvarifrån Utskrt
tagit dessa siffror. Det står att de räntor, som tillfalla de rustande,
uppgå till 170 rdr i Södra Möre, men i Blekinge till
endast 15 rdr. Hvarifrån man lått dessa 170 rdr, s.nes mig
oförklarligt, ty jag har skaffat mig en uppgift från Kammarkollegium,
hvaraf synes att, om snan fördelar på hvarje rusthåll
hela summan af de räntor, som ifrån Södra Möre skola utgöras,
så blir det endast 130 rdr pr rusthåll. Då man skall göra en
rätt jemförelse, måste man dessutom också alltid mäta med
samma mått, men det har icke varit förhållandet, då man sammanställt
den låga siffran för den ränta, som är åsatt rusthållen
i Blekinge, med den flera gånger högre, som finnes i räkenskaperne
påförd rusthållen i Södra Möre — ty inom den förra
provinsen, sorn hör till de läst »conqueterade» — utföres räntan
utan förvandling i penningvärde, då den deremot i Södra
Möre
Den 21 Mars.
481
Möre tiar blifvit förvandlad till högre penningevärde efter de
förändringar i värde, sorn de i räntan ingående persedlarne undergått.
Verkliga förhållandet, då båtsmansindelningen verkställdes,
var, att dalertalet af den ränta, sorn i medeltal skulle motsvara
ett båtsmans-rusthåll, bestämdes nära nog lika i begge
provinserne, kanske snarare något högre i Blekinge. Det är
dessutom ganska svårt att nu, elter så lång tid, kunna uppställa
någon jemförelse de olika hemmanen emellan, med hänseende
tili, huruvida deras förmåga att bära en högre eller lägre ränta
eller utgöra större eller mindre rusthållskjddighet, nu är lika
rättvist afvägd emot den rustning, de lia att utgöra, som man
utan tvifvel försökte göra denna afvägning, när båtsmanshåll!
först inrättades. Så många omständigheter hafva under tidernas
lopp inverkat till rubbning af de först bestämda värdeförhållandena,
att jag icke heller ur denna synpunkt kan inse hvarföre
Utsk:t kunnat taga sig anledning att vid sin jemförelse
lägga hemmantalsräntan till grund. Om man deremot jemför
hemmantal, båtsmännens nummertal, folkmängden, taxeringsvärdet
m. m., så är förhållandet ungefärligen lika på det ena
som andra stället. Det är icke heller fråga om att skaffa den
ena provinsen en fördel framför den andra, ty de hemman,
som skulle slippa1 uppsätta båtsman, skulle ju i alla fall få betala
fulla värdet af hans underhållskostnad. Men frågan vänder
sig omkring att slippa uppsätta så många båtsmän, för att derigenom
rätta den missproportion, som nu eger rum mellan båtsmännens
antal och hela folkmängden i Södra Möre, och hvarigenom
en indirekt tunga af båtsmanshåll uppkommer, genom
tillskapandet af en lösare befolkning, som betydligt bidrager att
öka fattigvården och andra kommunala utskylder, äfvensom ock
genom den stora oregelbundenhet i arbetstillgångarne inom orten,
som måste inträffa, när 7 å 800 arbetare kanske på de
för arbetet mäst olägliga tider än drages derifrån och än dit
återsändas. Ty såsom proportionen 1111 är derstädes, skulle
Sverige efter samma förhållande uppsätta 80,000 man. Nästan
hvar 10:de familj är båtsmans i Södra Möre.
Men då emedlertid två Stånd redan bifallit Betänkd och
någon ändring häruti icke torde kunna förväntas, anser jag det
vara tillräckligt, om R. 0. Ad., utan att godkänna hvad CItsk:t
anfört angående båtsmännen i Södra Möre, ville lägga Betänk:!
till handlingarne.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då, som jag hör, två Stånd
redan bifallit Betänk:t och någonting i denna fråga således icke
kan vinnas vid denna riksdag, har jag ingenting emot att förena
mig uti Hr Mannerskantz’ anhållan om att Betänkd måtte
läggas till handlingarne.
Hr von Koch, Nils Samuel: 1 anledning af de jemn
förelser,
sorn blifvit gjorda mellan tungan af båtmanshållet i
H. Hl. 31
48?
Den 21 Mar6.
Blekinge och Södra Möre, vill jag säga att jag endast känner
förhållandet i Blekinge och att hvad nian sagt härom är enligt
med verkliga förhållandet. Nu, tyvärr! kan lidandet ej afhjel
pas
för denna provins, ty Utskil har ansett att denna fråga bör
behandlas i sammanhang ined landtförsvarets ordnande på grund
af kommitterades derför uppgjorda plan. Det är denna plan
som verkat så uppskrämmande på Bonde-St:t, emedan deraf
synes att båtsmännen skola fördelas både på skärgårds-artilleriet
och (lottan, hvarförutan de öfverblifne skola användas för
armén. Blekinge hade hoppats att dessa sednare nummer skulle
få indragas. Men enligt planen blir tvärtom tjenstgöringen ändå
strängare för Blekinge båtsmän.
Då två Stånd redan bifallit Betänkit, är icke värdt derom
mycket säga, men då två ledamöter från Kalmar län yttrat
några ord, vill jag äfven tillägga ett par. Den ene värde talaren
har sagt att uppgifterne angående Södra Möre äro vilseledande,
emedan kronoräntan derstädes utgår efter markegången,
under det man för Blekinge räknat efter kronovärdi.
Detta är sannt. Skillnaden emellan Blekinge och Södra Möre
är eller var vid indelningsverkets upprättande icke annan än
den, att, då indelningsverket uppgjordes, beräknades 24 dalers
ränta i Södra Möre för hvarje båtsman, oell i Blekinge deremot
från 18—22, eller i medeltal, 20 daler för hvarje. Tyngden
för Blekinke var således då endast J större än i Södra
Möre.
Men som en värd talare antydt, vill ingendera provinsen
nu undandraga sig att betala kostnaden för båtsmannen; de
vilja endast genom vakansafgifts erläggande åstadkomma en lindring
i fattigvården. I Blekinge, der nära nog hvar 8:de person
tillhör en båtsmans familj, tynga dessa familjer alldeles
odrägligt på fattigvården. Den uppgår till 8 gånger bevillningen,
och jag tror att vi här i Stockholm skulle blekna för en
sådan fattigskatt. Det är detta lidande man vill undslippa, och
jag har endast ansett mig böra påminna härom till dess den
stora frågan kommer före.
Hr Mannerskantz: Jag önskar blott att något närmare
få formulera det yttrande jag afgifvit, och anhåller att den propos.
Hr Gr. o. Landtm, framställer till Ståndet, måtte få följande
lydelse:
att B. o. Ad., med ogillande af Utsk:ts motivering i afseende
på båtsmanshållet i södra Möre, ville låta bero vid hvad lJtsk:t
tillstyrkt.
Gr. Mörner: Jag tror att frågan är för litet utredd för
att Ståndet skulle kunna tillkännagifva ett sådant ogillande, och
får derföre anhålla att Betänk:t, utan uttalande af något sådant,
måtte läggas till handlingarne.
Frih. Rappe: Sedan jag blifvit underrättad att de andra
Stånden fattat sitt beslut, instämmer jag i Gr. Mörners yrkande.
Den 21 Mars.
483
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utskits förev:de hemställan och dels af Hr Mannerskantz,
att R. o. Ad,, med ogillande af hvad Utsk:t anfört rörande båtsmansindelningen
i södra Möre härad, skulle låta bero vid Usk:ts
i ämnet gjorda hemställan; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till LItsk:ts hemställan, hvarvid svarades många
ja jemte några nej, och sedermera propos. på antagande af Hr
Mannerskantz’ förslag, då svaren utföllo med många nej och
några ja; hvarefter och sedan propos. på bifall till IJtskits hemställan
förnyats samt besvarats med många ja och åtskilliga nej.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts hemställande!) å sid. 6.
Biföllos.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, anförde skriftligen:
Mot det i Lördags altonplenum fattade beslut, hvarigenom
R. o. Ad. afslagit, Ekon.-LItsk:ts hemställan i 6:te punkten af dess
Betänk. N:o 56 ang:de frikallelse från tvånget att vid elementarläroverken
läsa grekiska språket, får jag mig reservera.
1 och för sig måste det väl anses alltför litet öfverensstämmande
med sund logik, att en lärjunge skall förbjudas lära sig
ett språk, så vida han icke tillika vill lära sig ett annat.
Ett sådant förbud kan, efter mitt förmenande, icke för sig
ega mer än ett enda giltigt skäl, det nemi. att de två språken
stå till hvarandra i det omedelbara sammanhang, att undervisning
i intetdera af dem kan ät lärjungen med något slags fördel
bibringas, utan att han tillika inhemtar kunskap äfven i det andra.
Svårligen lärer man likväl våga påstå, att ett sådant vexelförhållande
eger rum emellan latinska och grekiska språken,
emedan detta påstående jäfvas af en obestridlig erfarenhet.
Någon rationel grund för föreningen af de begge språken
lärer således icke kunna anföras.
Frågan blir fördenskull här endast den, i hvad mån de lärjungar,
hvilkas undervisning Staten bekostar, må kunna anses
skörda någon vinst lör sin allmänna bildning genom läsning af
det grekiska språket.
Denna vinst kan vara tvåfalldig: antingen på det sätt, att
när ynglingen slutat undervisningen i skolan, han kommer att
fortsätta studiet af samma språk vid högskolan, der insigt i sistnämnde
språk fordras såsom vilkor för kompetens till någon
befattning i Statens tjenst, eller också på det sätt att samma
språk utgör ett slags underlag för allmän bildning.
1 förra hänseendet förekommer, att hvarken för vinnande
af akademisk lärdomsgrad eller för undergående af någon embetsexamen,
dokumenterad kunskap i grekiska språket erfordras
för andra studerande, än dem, som egna sig åt theologiska studier
— och detta i särdeles ringa mått — eller i ännu ringare
m
Den 21 Mars.
mått — för det medicinska studiet. Resultatet blir således, att
i de ojemförligt flesta fall, studiet af grekiska språket slutar
redan i skolan.
I sednare hänseendet lärer man väl ej ens vilja påstå, att
grekiska språket, genom sin grammatik bildar något slags ledning
eller hjelp för inhemtande af kunskap i de moderna Europeiska
språken eller underlättar förmågan att läsa, tala eller skrifva sistnämnde
språk, såvida man icke vill bildas till en lärd philolog,
och ur denna synpunkt kunde man fast heldre fordra läsning
i skolan äfven af t. ex. Isländska, såsom moder förde nordiska
språken, eller sanskrit o. s. v.
Det latinska språket åter med sin stränga logik, sina koncisa
och klara uttrycksformer innefattar en gymnastik för tanken,
hvilken i högst väsendtlig mån utöfvar inflytande på den allmänna
bildningen; det icke blott öppnar en utsigt öfver den gamla kulturen,
utan det förvarar ock en så stor del af den äldre, moderna
lärdomen — då nemi. intill de sednaste århundraden nästan alla
vetenskapliga och lärda skrifter författades på latin — att ulan
kännedom af detta språk äfven den nyare blidningen sjelf blir
ofullständig; och dessutom kan latinet anses såsom moder åtminstone
för de romaniska språken i Europa, hvarom kunskapen
blir för den bildade mannen allt mer och mer oundgänglig.
Af dessa skäl skulle jag alltid draga i betänkande, att, vid den
offentliga undervisningen å den s. k. lärda linien, lemna dispens
från latinet, hvaremot grekiskan, ehuru genom sin litteratur
måhända af större positiv vigt och intresse för dem, som vilja
företrädesvis egna sig åt estetiska studier eller skönlitteraturen,
deri grekiskan tvifvelsutan erbjuder de skönaste former, endast
kan gagna ett högst ringa fåtal af elementarläroverkets alumner.
Vid ett sådant förhållande synes det i sanning vara oförklarligt,
att Staten reglerar undervisningen på det sätt, att alla
ynglingar, som önska inhemta allmän bildning, förbjudas att läsa
latin, utan att tillika inhemta några ytliga elementer i ett språk,
hvars studium öfvergilves samtidigt med skolan, och deraf de
under sin återstående lefnad icke skörda någon frukt, knappt
hafva något minne.
Ett faktum är det i öfrigt, att ifrån den tid, då det nya
skolsystemet lyckades att undantränga den gamla pedantismen,
läsningen af grekiska språket icke varit obligatorisk förr, än
den år 1859 utfärdade sednaste skolstadgan trädde i verket.
Ett sådant tvång har ej heller blifvit ifrågasatt af utmärkte män,
som sjelfva stodo på höjden af s. k. klassisk bildning, såsom
t. ex. Geijer och Agardh m. fl.
Jag lemnar derhän, om den för 5 å 6 år sedan i detta
hänseende vidtagna reform visat sig i någon mån fruktbärande
för den klassiska bildningen. Åtminstone är ett sådant förhållande
hitintills obekant. Det vissa är, att den äfven i öfrigt
af alltför mångartade ämnen öfverhopade skolundervisningen genom
inpluggningar af grekiska glosor blifver för de alkira flesta
Den ?1 Mars.
i 85
lärjungar ännu mer betungande samt för deras både själs- och
kroppskrafter ansträngande, än som är både behöfligt och nyttigt.
Min åsigt är derföre, att den ofientliga undervisningen väl
kunde i detta fall ordnas på ett vida ändamålsenligare sätt, om
tillfälle lemnades för de målsmän, som sådant önska, att frikalla
lärjungen från läsning af grekiska språket, samt att på de sex
timmar i veckan, som nu deråt äro anslagna, egna sin tid åt
historien, geografien eller naturvetenskaperna inom skolan eller
måhända utom densamma, för att taga lektioner i musik, ritning
eller något dylikt.
Beträffande (len pedagogiska eller verkställighetsfrågan, så
s\ nes denna redan vara afgjord genom Ecclesiastik-Ministerns
famösa reskript af den 12 Maj 1865, deri å ena sidan erkännes,
att den af K. St:r vid förra riksdagen önskade dispens från läsningen
af grekiskan, kan medgifvas, naturligtvis utan att förrycka
skolundervisningen, men å andra sidan fiir vinnande af denna
dispens sådana vilkor stadgas, att man kan taga för afgjordt att
högst få, om några, målsmän vilja underkasta sig desamma, då
derför äskas, antingen erkännande af intellektuel oförmögenhet
hos lärjungen, eller läkarebetyg öfver hans kroppsliga svaghet,
hvarutöfver skulle fordras dels särskild pröfning af läroverkskollegiet,
dels slutligen bifall af Biskopen eller annan Ephorus.
Slutligen kan jag ej undgå erinra om den inkonseqvens,
som blifvit ådagalagd i beslutet öfver denna fråga, enär vid förra
riksdagen ingen talare på Riddarhuset yttrade sig i annan syftning
än att dispens från grekiska språket skulle beviljas och
man hade tillfredsställelsen höra bland andra en al de talare,
Hr Gr. Erik Sparre, som vid innevarande riksdag varit en al
de ifrigaste motståndare till det väckta förslaget, då understödja
detsamma, hvilket ock, enligt R. o. Adms protok. den 10 Juni
1863, ulan votering blef Högl. Ståndets, samt derefter äfven R.
St:rs beslut.
Men detta påminner endast om det gamla ordspråket: Tempora
mutantur et nos mutamur in illis.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammans. Stats-samt Allm. Besv.
o. Ekon.-Utsk:ts den 3 och 17 dennes bordlagde Betänk. N:o 4,
i ani. al vackt motion om utredning och ett närmare bestämmande
af den rustningsskyldighet, som må åligga mjöl- och sågqvarnar,
hvilka, i förening med jordegendom, en sådan skyldighet
utgjort, men blifvit derifrån befriade.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 3 och 17 dennes på bordet lagda Betänkm:
N:o 61, i ani. af väckta motioner, åsyflande reglering i vissa
provinser af roteringsbesväret;
N:o 62, i ani. af vackt motion om föreskrifter rörande rättigheten
att erhålla skjuts m. m.; samt
486
Den 21 Mars,
N:o 63, i ani. af vackt motion om meddelande af undervisning
uti husliga göromål och handaslöjder vid rikets seminarier
för fruntimmer.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utsk:ts den 10 och 17
dennes bordlagde Mein. N:o 17, ang:de afskrifning af åtskilliga
vid Diskont-Kont. upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes
balanserade ölverräntor å dylika lån.
Föredrogs ånyo Banko-Utskits den 10 och 17 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 18, i ani. af väckta motioner om emottagande
och invexling i K. St:rs Bank al enskilda bankers sedlar, m. in.
Frih. Nordenfalk, Johan: l)ä jag, vid algörandet i
Banko-Utsk:ts plenum af föreliggande Betänk , blef öfverröstad,
ej öfverbevisad och derföre reserverat mig, anhåller jag att få
med några ord vidare utveckla mina i reservationen anförda
skäl. Först vill jag dock bemöta en invändning, jag enskildt
bort, den nemi. att frågan redan lärer vara afgjord. Vid åtskilliga
af de Betänkm, som under våra sista plena behandlats,
har framhållits att, då deras utgång redan genom de andra Ståndens
beslut vore bestämd, ett från pluralitet»!! skiljaktigt votum
dervid vore utan gagn. Jag är dock Imri af olika åsigt och
tror — bland annat med hänsyn till en frågas möjliga framtida
upptagande — det vara riktigast att, äfven vid ofvan antydda
fall, Ståndet för sin del afgör ett föredraget förslag utan någon
som helst annan hänsyn än sin öfvertygelse om dess beskaffenhet.
Hvad nu beträtlär sjelfva den förevrde frågan eller medgifvande!
af rättighet åt Riksbanken att under vissa vilkor kunna
emottaga Privatbankssedlar, så torde en sådan rättighet —med
de begränsningar jag, liksom Bankofullmäktige och den afdelning
inom Banko-Utsk:t, som egentligen handlagt frågan, — föreslagit,
ej blott vara utan våda, men i sjelfva verket förenlig likaväl
med Bankens som allmänhetens fördel. Det är nemi. klart att,
med alla de privatbanker, som på sista tiden inom landet uppstått,
och hvilka i hvarje gren af bankrörelse tälla med RiksBanken,
det för den sednare är nödigt, lör att kunna bibehålla
och öka sitt nyttiga inflytande på landets penningerörelse, att i
likhet med de förra söka tillmötesgå allmänheten vid att bereda
denna så långt, den egna tryggheten medgifver, ökad lättnad
och beqvämlighet. Då det enligt reservanternas förslag endast
är fråga om att medgifva Banko-fullmäktige rättighet — märk
icke skyldighet — att låta Riks-Banken, under vissa af Tullmäktige
sjelfva beroende vilkor, mottaga privatbankssedlar, och
Fullmäktige i deras tillstyrkan förklara att emottagande! af dylika
sedlar ej ens medför rubbning i nu bestämda behöfliga kontroller,
men att förslaget för Riks-Banken liksom för allmänheten inne
-
Den 21 Hars.
bure en fördel, så synes verkligen Banko-Utsk:ts Kansli- och
Finansaldelningar haft fullgoda skäl för sitt påstående: attingen
giltig betänklighet finnes emot ett stadgande, sorn på samma
gång skulle bereda Kiks-Bankeri ej obetydlig tillökning i dess
rörelse och för allmänheten bespara omgång och tidsutdrägt.
J)e som för närv:de i Stockholm invexla privatbankssedlar,
bo på skiljda håll och hafva endast om morgnarna sina vexlingskassor
öppna. Personer, som på betalningsdagen uppbära medel
till liqvider i Riks-Banken, kunna sålunda lätt försumma
dagen och få en veckas straffränta; andra, som hafva insättningar
att der göra, hänvisas till t. ex. Enskilda banken att först vexla,
och göra, för att undvika dubbelt besvär, i stället der sina insättningar.
Det är sålunda ej ensamt den högre depositionsränta,
de enskilda bankerna ofta bjuda, som locka allmänheten till dem.
— Den kontroll på privatbankerna, som genom det föreslagna
stadgandet lades i R. St:rs Bankofullmäktiges hand, uppvägdes
för de förra af fördelen att deras sedlar längre cirkulerade, då
allmänheten visste att de i Riksbanken mottogos. Såsom redan
antvdt är, ligger för Riksbanken tillräcklig trygghet uti att dels
privatbankssedlarna redan samma dag de inkomma och på sin
höjd följande söcknedag få utbytas mot Riksbankens egna, dels
att Fullmäktige kunna återtaga medgifvandet från den bank,
hvars affärer ej ingåfve dem fullt förtroende. Principen att
Riksbanken mottager privatbankssedlar är dessutom såsom bekant
icke ny. Hvad Utsk:t yttrar om förslagets stridighet med
grundlagens föreskrift, beror för öfrigt tydligt på ett misstag, då
här ingalunda är fråga om att på privatbankssedlar sätta tvångkurs,
oell hade Bankofullmäktige, som i denna fråga torde ega
vitsord, säkerligen ej tillstyrkt ett förslag, som vore oförenligt
med bankens grundstadganden.
•lag tror mig hafva anfört fullgiltiga grunder för R. o. Ad.
att, i likhet med Borgare-St., afslå Betänk:t och bifalla reservationen,
och får hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om proposition
derå.
Frih. Liljencrantz, Johan: Utsk:t har ansett sig böra afstyrka
äfven den del af motionen, som af Pullunge blifvit förordad,
nemi. att privatbankssedlar skulle mottagas i Riks-bankeris
diskontkontor, men de motiv, Utsk:t anfört till stöd för detta
afslag, tror jag icke kunna tillmätas det värde, att de böra för
anleda ett sådant beslut. Ett bland dessa motiv är att det
skulle vara tvifvelaktigt, om upp- och afskrifningsrörelsen är
fördelaktig. Jag vili icke nu ingå i pröfning härom, men finner
det gifvet att Riksbankens uppgift är att bereda lättnad för
den allmänna rörelsen.
Här är rui fråga om att medgifva mottagandet af sedlar
från sådana banker, sorn hafva vexelombud i Stockholm, hos
hvilka de kunna utbytas. Detta vore endast ett legaliserande
af hvad som nu eger rum. Om det vore fråga om, som motionären
föreslagit, att banken skulle mottaga postremissvexlar
488
Den 21 Marx.
m. m., så kunde banken få fordringar hos enskilda banker,
som icke kunde betala, men 1111 år det endast fråga om att en
person, som kl. 12 på dagen skall betala i R. Stms Bank, och
vexelkassorna äro stängda, skall slippa springa omkring i staden
för att vexla sig till Riksbankens sedlar.
Jag förenar mig i anhållan om afslag å Betänk:t och bifall
till Frih. Nordenfalks reservation.
Hr Mannerskantz, Garl Axel: lifter min åsigt bör man
1 främsta rummet betrakta icke blott dess närmaste omedelbara
verkan, utan fast hellre ett förslags egentliga syfte, och de konsequenser,
hvartill detsamma måste föranleda, och då spårar
man i det nu framställda ett nytt symptom af en lara, som
håller på att stiga upp, nemi. derigenom, att då man nu vill på
aila vägar försöka att förvandla Riksbanken till vinstgifvande
affärsbank i stor skala, man dervid tyckes förgäta att bankens
första och väsendtligaste funktion dock är af helt annan heskafTenhel.
Det är en sanning att det ganska väl hehöfdes att
här funnes en stor Statsbank, som hade ett tillräckligt stort kapital
lör att betjena den trafikerande allmänheten i alla rigtningar
der densamma behöfver förlag — och särdeles den internationella
rörelsen skulle hafva stor nytta af en stark dylik anstalt.
Men det är dock att märka om riksbanken, att den i
främsta rummet är och måste vara en vexelbank — som har den
ytterst vigtiga bestämmelsen att i landet upprätthålla ett fast
myntvärde. Detta stora hufvudändamål vore det högst farligt
att lemna ur sigte, ty annars kan det hända att riksbanken icke
alltid skulle kunna uppfylla sin ovilkorliga främsta skyldighet
att alltid med silfver inlösa sina sedlar, och brister banken deri,
då löranledes deraf en vådlig rubbning i alla förut bestående
eganderätts-förhållanden, och derföre måste man sorgfälligt undvika
att taga något steg, än så litet, som kan leda till ett sådant
slut. Om ilen nu ifrågasatta rättigheten att mottaga enskilda banksedlar
i Riksbanken skulle lemnäs, borde bestämmandet af vilkoret!
derföre icke heller helt och hållet öfverlämnäs åt Fulltruge,
utan alla föreskrifter härför anser jag böra tydligen bestämmas
och insättas bland stadgarne i bankens reglemente, så att ingen
fara för godtycklig behandling må uppstå, hvarigenom för allmänheten
stor osäkerhet skulle föranledas och mången enskild
banks kredit kunna störas. Om en bank mycket väl skötes af
en särdeles skicklig styrelse, kan man, visserligen på bankens
rörelse skaffa sig- en ganska stor inkomst, men med utveckling
af den allra stiirsta skicklighet kan man, om man drifver banken
hufvudsakligen pä vinst, dock icke hjelpa att banken stundom
under påtryckningen af inträffande affärskriser blottställes
för förluster, som sätta bankens vexlingsförmåga i fara; — men
då detta ej får inträffa lör en bank, sådan som Riksbanken,
hvars sedlar både måste förbli under alla förhållanden orubbade,
böra stadgar och föreskrifter för dess förvaltning vara så afTattade,
att i dessa, och icke i en mer eller mindre skicklig sty
-
Den 21 Mars.
489
reise må befinnas nedlagd full garanti att bankens vexling aldrig,
utan genom våld eller plundring, skall kunna störas, och man
kan derföre icke åt Riksbankens styrelse lemna samma frihet i
förvaltningen, sorn enskilda bankdelegare gifva åt de af dem
utsedde, men al det enskilda intresset noga kontrollerade bankdirektionerne
— utan man måste hafva stadgar uppgjorda, som
genom sitt innehåll ej gifva anledning till något farligt missbruk.
Grundlagen säger att R. Stirs Banks sedlar äro de enda
hvilka sorn mynt må erkännas, och detta får man icke frångå.
Men man skulle göra det, om man tilläte Riksbanken att, genom
att i liqvid emottaga enskilda banksedlar, erkänna att de
vöre lullgiltiga betalningsmedel. Derföre måste jag afstyrka
motionen, äfven om den skulle kunna lända den allmänna rörelsen
till fördel; men aldraminst kan jag ingå på reservanternas
förslag, ty det länder ingen till nytta — hvarken Riksbanken,
allmänheten eller de enskilda bankerna. Riksbanken tillskyndar
det, utom hvad ur principiell synpunkt blifvit anmärkt — äfven
det besväret att utan ersättning åt några enskilde verkställa
vexlings- och sorteringsbestyr, sorn de sjelfve lika gerna kunde
ombesörja, och det är tydligt att om Bankofullmäktige efter sitt
godtfinnande, utan allmän regel, skola bestämma hvilka enskilda
banksedlar, som finge mottagas, så skulle allmänheten ständigt vara
oviss om hvilka bankers sedlar blifva i Riksbanken inlöste eller icke,
och derlöre svårligen kunna begagna sig af rättigheten att få uppsända
sådana sedlar. De enskilda bankerna åter skulle häraf hafva
större besvär än fördel, emedan de då både måste hålla större
vexelkassor, samt ovilkorligen hafva vexlingsombud i hufvudstadeti,
och derjemte vara underkastade Bankofullroägtiges möjligen
från riksdag till riksdag förändrade åsigter. Nytta kunna de
endast hafva, orri de, såsom motionärerne föreslagit, skulle ega
rätt att på bestämda vilkor få sin vexling i Riksbanken ombesörjd.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Åkerman, Fredrik: Det kan synas besynnerligt, om
jag uppträder mot Bankofullmäktiges åsigt i denna fråga, men
det förklaras, då jag nämner, att jag under öfverläggningar med
mina kolleger opponerade mig deremot, ehuru jag icke ansåg
nödigt att till protokollet reservera mig mot beslutet. Jag anser
således att Utsk:t gått den rälta vägen, då det afstvrkt motionerna.
Det kan visserligen synas ganska oskyldigt att vissa
privatbanksedlar mottagas i Riksbanken, under de vilkor Bankofullmägtige
finna nödigt föreskrifva, men man kränker härigenom
en ganska vigtig princip, eller att privatbanksedlar icke
må sättas i paritet med Riksbankens sedlar; och den föreställningen
skulle härigenom lätt kunna uppstå att emellan Riksbanken
och de enskilda bankerne någon gemensamhet egde
rum, hvilket åter kunde leda till vådliga följder för realisationens
upprätthållande. 1 afseende på det jemväl väckta förslaget
att riksbanken skulle besörja invexlingen af privatbankernas
sedlar, kan sådant visserligen låta fördelaktigt för dessa banker,
Den 21 Mars.
men om man besinnar alt, derest någon privatbanks i Riksbanken
insatta vexlingskassa någon gång tömdes, så att dess sedlar
vid företeendet ej kunde utbytas mot riksmynt, dess kredit
och rörelse med detsamma vore förbi, ty det är gifvet att
Riksbanken ej kunde ingå i sådana underhandlingar med en sedelinnehafvare,
som är möjlig för ett enskildt vexlingsombud.
På dessa grunder anhåller jag om bifall till Utskits förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då äfven jag, lika
med den siste värde talaren, anser mig böra yrka bifall till
Utsk:ts Betänk., sker det icke derföre att förslaget är af någon
särdeles betydelse, utan emedan detsamma är principvidrigt;
och för det andra derföre att det, i en fråga af så ömtålig beskaffenhet
som denna, är af stor vigt att icke blott öfverväga
det framställda förslaget, utan äfven taga i betraktande de konseqvenser,
sorn kunna uppkomma af ett slikt principvidrigt
medgifvande, .lag ber att få fästa uppmärksamheten på några
af dessa konseqvenser, som äro särdeles vådliga. Redan förut
hafva förslag blifvit väckta om att privatbanksedlar skulle mottagas
i uppbörden, och detta skulle kanske snart nog medgifvas,
om detta förslag bifalles och efter detta medgifvande skulle
privatbankerne troligen anse alldeles öfverflödigt att hålla sig
någon riksbankskassa. Komma vi åter 'väl derhän, så blifva
dessa kassor en frigjord riksbankssedelstock, som i ett kritiskt
ögonblick kunde presenteras i bankluckan.
Men jag frågar nu: hvad är det man egentligen vill? Jo!
spara en och arman herre litet besvär. Ja! lör dem kan detta
visserligen vara ganska angenämt, men jag kan icke inse hvar
före
bankens tjenstemän skola göras till deras kommissionärer.
Ock då härtill kommer att privatbanksedlarne genom delta förslag,
och till men för bankerne sjelfva, skulle dragas ur allmänna rörelsen,
så måste jag yrka bifall till Utskits förslag.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag är förekommen al de
tre sista talarne, med hvilka jag förenar mig. Det varma intresse,
hvarmed man åtager sig Privatbankerna, gör att de förefalla
såsom snyltgäster, som vilja suga sig fast vid Riksbanken.
Men jag tror icke att de behöfva suga sig fast vid Riksbanken
och göra honom till sin kommissionär, genom att låta densamma
hålla en Stor vexelkassa för deras räkning. Jag tror att deras
vackra reVenuer rätt väl tillåta dem att hålla sig egna kom
missionärer.
Hvad Frih. Liljencrantz’ yttrande beträffar, otn att ganska
stora summor privatbankssediar redan nu mottagas i R. Stms
Bank, så skulle jag vara ganska tacksam, om jag kunde få veta
hvar detta sker, ty jag känner en person, som hvarje vecka
måste insätta i Rikets bank 3 ä 400,000 rdr, och han måste
hos de olika Privatbankernas vexelkommissionärer vexla privatbankssedlarne
och först derefter kan han få insätta dem i
Rikets bank.
Den 21 Mars
Hvad springet beträffar, är det emellertid icke så farligt,
ty i tidningar ne finnér man uppgift på hvilka sorn invexla de
olika bankernas sedlar, och ofia invexlas af samma kommissionär
2, 3 ä 4 olika Privatbankers sedlar.
Frih. Liljencrantz: Det är med ledsnad jag ser mig urståndsatt
att lemna den af Frih. Klinckowström begärda upplysningen,
ty Riksdags-Ordn. förbjuder att enskilda angelägenheter
komma under öfverläggning.
Hvad åter Hr Mannerskantz’yttrande angår, så'beklagar jag
djupt att så vackra ord bär blifvit förspillda, ty här är endast
fråga om att bereda allmänheten den fördelen att Banken skulle
emottaga de sedlar, som finnas till hands. Det är säkert den
värde talaren bekant att vexlingskassorna endast äro öppna
mellan 9—11 f. m., hvarföre man måste vänta till dagen derpå,
om man kommer något sednare. Fördelen är således endast
och allenast på allmänhetens sida, ty det är klart, att de
i banken inlemnade sedlarne^gå till vexlingskassorna följande
dag. Afven tror jag att Hr Akerman har orätt, då han säger
att vexlingskassorna icke hafva nog stora fonder. Det finnes
nemi. endast 4 vexlingskassor här i Stockholm; de tre äro offentliga
och endast den 4:de handhafves af enskild person. Och
då jag icke kan sätta i fråga Riksbankens förmåga att fortfarande
upprätthålla myntvärdet, fortsätter jag mitt yrkande om
bifall till Frih. Nordenfalks reservation.
Hr Ribbing, Erling: Mig synes ingen lära för R. St:rs
Bank vara lörenad med einottagandet af privatbankernas sedlar,
förutsatt att de sednast följande dag kunna mot Riksbankens
egna sedlar utbytas. Naturligtvis bör endast de bankers sedlar
emottagas, hvilka hålla vexlingskontor i Stockholm och sålunda
uppfylla nämnde vilkor. Större summa af dessa sedlar bör
således aldrig hos Riksbanken komma att finnas än som flutit
in på en dag. Fördelarne lör såväl allmänheten som Riksbanken
ligga i öppen dag; allmänheten befrias från ett tidsödande
besvär och Banken erhåller flera kunder.
.lag erkänner villigt att privatbankerne icke hafva någon
särdeles fördel af förslaget, men detta har ej heller varit meningen;
man har dermed endast alsett att bereda en fördel för
Riksbanken och lättnad i den allmänna affärsrörelsen. På
grund häraf anhåller jag att få förena mig med Frih. Nordenfalk
i hans afgifna reservation.
Frih. Stjernstedt, August Wilhelm: Man har sagt att
det aT reservanterne framlagda förslaget är oskyldigt, men så
anser jag icke vara förhållandet, ty jag tror att, om man en
gång frångår en riktig princip, sä fortgår man snart vidare på
samma bana. Vådan ligger nemi. just deri att det första steget
såsom det svåraste är ock det vigtigaste, emedan det snart
492
Den 21 Mara.
dräger andra med sig i samma rigtning. Riksbankens hufvudandamål
är, att upprätthålla myntvärdet; alla dess öfriga åligganden
äro delta ändamål underordnade neli böra blott uppmärksammas,
för så vidt de äro förenliga itu d Bankens säkerhet.
Man har sagt att den stora allmänheten skulle hafva så stor
fördel af det ifrågavarande förslaget. Jag t vidar att i sjelfva
verket så skulle blifva förhållandet och anser att denna fördel
endast skulle komma Stockholms större affärsmän till godo.
Afven vill jag fästa uppmärksamheten derpå att, om detta
förslag antages, måste ett större antal tjenstemän tillsättas i
Banken för de derigenom ökade göromåleri.
Pä de af mig mi anförda skäl, äfvensom på de förut, af
flere talare i samma sylte anförda, får jag således anhålla att
K. o. Ad. ville bifalla Banko-Ulsk:ts nu föredragna Betänk.
Frih. von Schwerin, Jules: Framför allmänhetens beqvämlighet
bör allmänhetens säkerhet gå, och jag tror att Riksbankens
sedlar böra upprätthållas så att de representera myntvärdet.
Våra privatbanker hafva hittills skött sina affärer med
utmärkt omsorg och redt sig särdeles väl, men vi kunna icke
vara säkra på att ej andra tider kunna komma. Uppstår t. ex.
en kris, kan man fordra att Banken skall upptaga deras rörelse,
och då är det ju alldeles nödvändigt att den har sin kredit
qvar. Det är just härför som jag anser att Riksbanken bör
hafva sina affärer skiljda från privatbankernas och således icke
ingå i några transaktioner med dem.
Jag yrkar bilall till Utsk:ts Betänk.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: l)å jag till alla delar
instämmer med de talare, som yrkat bifall till Ulsk:ts förslag,
så kan jag fatta mig ganska kort.
Jag begärde ordet med anledning af Frih. Liljencrantz’
yttrande, att detta förslag vore i den stora allmänhetens intresse.
Första gången talade Frilen om att det vore särdeles bekymmersamt
att springa omkring i staden för vexling, och andra
gången han hade ordet, yttrades att det endast funnes 4 vexelkontor
härstädes, men då synes mig icke heller springet vara
så farligt. Samme talare sade äfven att dessa kassor endast
äro öppna mellan 9—1 I, men Riksbanken skulle icke heller
kunna hålla sin öppen längre, ty den måste äfven hafva tid
på sig för uppgörandet af dagens räkenskaper. Den måste
dessutom hafva en särskild kassör, som mottager irisättningarne
och granskar alla dessa privatbanksedlar, som komma upp till
Stockholm. Fördelen häraf, vare sig för Banken eller det allmänna,
blefve således icke synnerligen stor.
Hrr Mannerskantz’ och Åkermans grundsats att upprätthålla
myntvärdet och således äfven Bankens kredit, synes mig
vara af sådan vigt att nuvarande sladganden böra bibehållas,
och derföre röstar jag för Utsk:ts förslag.
Den 2! Mars.
493
Frih. Nordenfalk: Flere talare hafva påstått att olägenheten
vid det nuvarande tvånget att för liqvider och insättningar
i Riksbanken ensamt begagna dess sedlar, icke skulle vara
så stora; ingen har dock kunnat helt och hållet förneka, att
deri för det stora flertalet verkligen ligger en svårighet, den
må nu främst drabba de större köpmännen, de trafikerande från
landsorten, eller folket i gemen. Man rnedgifver ju sålunda alt
en större lättnad vore ensidig, och då ingen verklig våda af
förslaget för Riksbanken kan framvisas, synes det som hufvudargumentet
af detsamma vore, att det bryter mot en grundsats,
sorn icke får lederas. Men, Mine Hrr, om detta argument har
någon vigt, skulle det gjorts gällande då, vid föregående riksdag,
(rågan om Riksbankens postremiss-vexelrörelse förevar —
och bifölls, eller då fullmäktige gålvos rätt att söka bereda
Riksbankens sedlar spridning i landsorten, och för detta ändamål
började utfärda skrifvelser: alt, derest N. N. ville till spridning
befordra Riksbankens sedlar, sådana portofritt — och jag
tror mot provision — erhöiles mot insändande till Riksbanken af
— äfven privatbankssedlar.
Gr. Liljencrants har talat om konseqvenser, som skulle
kunna befaras följa af det föreslagna stadgandet; jag kan derå
blott svara, att af hvilken som helst god åtgärd kan olägenhet
följa, i fall man dervid lörtgår till ytterligheter.
I likhet med Bankofullmäktige och i olikhet mot Frih.
Stjernstedt, tror jag ej att någon sådan svårighet eller besvär
för Bankens tjenstemän af de föreslagna åtgärderna vore att
befara, att deras antal derigenom behöfde ökas; då jag således
fortfarande anser att såväl Riksbanken som allmänheten skulle
vinna på det föreslagna stadgandet, måste jag vidhålla mitt
yrkande.
Gr. Mörner, Garl Göran: För mig synes det att sammanhanget
mellan detta förslag och de faror, Hr Mannerskantz
påpekat, icke är så aflägset som en och annan talare velat påstå.
Under nuvarande förhållanden kunna privatbankerna blott
indirekt trycka på Bankens silfverfond, men om Riksbanken
skall inlösa deras sedlar, komma de att göra detta direkt.
En annan talare har sagt att Riksbanken icke skulle äfventyra
någonting genom att i liqvid emottaga privatbankernas
sedlar, emedan Banken redan dagen derpå kan emot dem vexla
till sig sina egna sedlar. Men jag ber att få fästa uppmärksamheten
på att privatbankerna icke hafva någon skyldighet att
här hålla vexlings-kontor eller vexlings-ombud, och att om Banken
nu skulle åläggas att mottaga dessa Bankers sedlar, blefve
första följden sannolikt den, att de vexlings-ombud, sorn nu här
på platsen finnas, komme att indragas, hvarefter Riksbanken nödgades
sända privatbankssedlarne vidt och bredt omkring till
privatbankernas hulvudkontor, för att få dem utbytta mot sina
egna. Skulle dessa banker dock mot förmodan fortfara att
hålla vexlings-ombud här i Stockholm, kan man åtminstone så
-
494
Den 21 Mars.
sorn sannolikt antaga att dessa ombud holle mindre kassa, och
räkna på Riksbanken såsom en hjelpkassa. Ty om vexlingsombudet
vid något tillfälle ej egde Riksbankssedlar inne för att
infria sådana prival bankssedlar, sorn framlemnades af enskilda
personer, behöfde han blott uppmana dessa att insätta dem i
Riksbanken och emellertid göra sig beredd att följande dag
Irån Riksbanken inlösa dem med penningar, som han då kunde
på sitt kreditiv derstädes lyfta. Med dessa få ord tror jag mig
hafva visat att faror onekligen kunna uppstå, och anhåller derföre
om bifall till [Jtsk:ts förslag.
Frih. Liljencrantz: Jag ber att få fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet deruppå att det icke är föreslaget att
de enskilda bankerna skola få uttaga silfver mot sina sedlar, utan
endast att de vid insättningar skola mottagas, och härigenom
torde väl ingen tryckning kunna uppstå på bankens sillverkassa.
Icke heller kan detta föranleda dertill att de enskilda bankerna
skulle hålla mindre vexelkassa. ty hvad allmänheten insätter i
banken, utbytes ju följande dag.
Hvad en annan talare anfört om svårigheten för banken att
åtaga sig detta uppdrag, så vill jag bemöta detta yttrande med
den anmärkningen att vexlingen endast skulle ega rum mellan
9—11, och då kan jag icke inse hvilka svårigheter som skulle
uppstå för banken att mottaga dessa medel. Man tyckes förutsätta
att en 10 eller 20 millioner skulle inströmma, men då
kassarörelsen dagligen icke är större än 1 å H million, så blir
det endast 2—300,000 rdr, som Riksbanken skulle löpa fara för
att hafva i sina kassor, och äfven orri någon enskild hank skulle
blifva insolvent, är denna risk icke särdeles stor.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Hr Mannerskantz: Frih. Liljencrantz yttrade att jag begagnade
starkare ord än som lör denna efter hans åsigt lilia
sak kunde behölvas, men jag vill fästa uppmärksamheten på att
det alltid är lörsta steget på lörderfvets bana, sorn är det farligaste,
och att det således är en ganska vigtig stund, lika väl
för en lagstiftande församling, som för en enskild man, då man
blottställer sig för faran, att gifva vika för den första frestelsen,
att göra det som är orätt eller skadligt. Och det fortfar jag att
påstå, att man gör, då man, genom att tillåta enskilde bankers
sedlars emottagande i Riksbanken, låter denna bank sjelf eludera
grundlagbudet, att dess sedlar allena skola för mynt i riket erkännas.
Och om man blott en gång medgifvit att de enskilda
bankernas sedlar skola kunna emottagas i Riksbanken, så frågar
jag hvarföre man icke skulle gä ännu längre och äfven låta
dem få hafva sin vexelkassa der, hvilket för både allmänheten
och de enskilda bankerne skulle blifva till stor och verklig nytta,
då den nu föreslagna halfva åtgärden blott länder dem begge till
skada. Medgifvandet att de enskilda bankerne skulle få hålla
sin vexlingskassa hos Riksbanken, borde ock för sistnämnde bank
Den 21 Mars.
495
bereda en fördel, genom att skaffa den en inkomst för vexlingens
bestridande, då deremot, på sätt Fullmägtige föreslagit och
reservanterne förordat, Riksbanken blott skulle nödgas åtaga sig
ett besvär utan någon ersättning. Genom att öfvertaga vexlingen
för de enskilda bankerna skulle dock Riksbanken någon
gång kunna blifva nödsakad att inlösa en så stor massa enskilda
banksedlar att en alllör stark tryckning på bankens egen
vexlingskassa derigenom skulle kunna uppkomma. Men af denna
påtryckning kan stor fara uppstå, och det är derföre man måste
vara högst försigtig att icke utan de aldra största garantier
låta Riksbanken börja inlåta sig i dylika transaktioner. Det är
icke ofta man får tala i dylika frågor och någon vill lyssna dertill,
derföre bör man yttra sin tanke fullt ut, då tillfälle dertill
gifves. Den nu föreslagna åtgärden är visserligen i och för sig
sjelf icke så lärlig, men då den genom sina följder i en framtid"
kan medföra rubbning i myntvärdet, måste jag mig densamma
på det kraftigaste motsätta.
Jag yrkar bifall till Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, lörmälte
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats, dels att Utsk:ts
Utlåt, måtte bifallas och dels att R. o. Ad., med afslag derå,
skulle antaga det förslag, som af Frih. Nordenfalk i hans viri
Utlåtit lögade reservation afgifvits och lydde sålunda: »På fullmägtige
må ankomma att tillåta emottagande, vid liqvider och insättningar
i R. St:rs Banks diskontkontor, utaf enskilda sedelutgifvande
Svenska bankers sedlar, under sådana vilkor, som fullmäktige
kunna för bankens betryggande mot förlust finna nödigt
föreskrifva.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts Utlåt., hvarvid svarades talrika och starka ja
jemte åtskilla nej, och sedermera propos. på afslag derå samt
antagande af Frih. Nordenfalks förslag, då svaren utföllo med
starka och talrika nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utlåt:t förnyats samt besvarats med talrika
och starka ja jemte några nej, Hr Gr. o Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Vid punktvis skedd föredragning af Banko-Utsk:ts d. 10 och
17 dennes bordlagda Meni. N:o 19, i ani. af Riks-Ståndens beslut
i fråga om Betänk:t N:o 10, med förslag till reglering af
bankens lane- och kreditivrörelse samt om användande af upplupen
bankovinst; godkände R. o. Åd. Utskits i lista punkten
afgifna yttrande, samt antog, med frånträdande af sina förut fattade
beslut, de i 2:dra och 3:dje punkterna gjorda inbjudningar.
496
Den 21 Mars.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts d.
JO och 17 dennes bordlagda Mern:r:
N:0 32, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 11,
öfver väckt motion om arfsrätt för efterlelvande maka; samt
N:o 33, i ani. af återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 13,
öfver dels K. Mits Nåd. Propos. tili R. St:r om antagande al en
författning ang:de arfsrätt för oäkta harn, dels ock enskild motion
i samma ämne.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 10 och 17 dennes bordlagda Betänk.
N:o 3, i ani. af väckt motion om antagande af nv kyrkolag.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 10 och
17 dennes på bordet lagda Meni. N:o 64, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o
36, ang:de väckta motioner i fråga om ej mindre Norrmäns och
Danskars än äfven andra utländningars rätt att i Sverige idka
handel, handtverk och andra yrken.
Hr af Klint, Erik Magnus: .lag anhåller att få yttra
endast några ord med afseende å denna frågas formella del. På
sätt R. o. Ad. påminner sig och Utsk:t i sitt Betänk, omnämnt,
hafva R, o. Ad. samt Preste-St. endast så till vilia bifallit Utsk:ts
Betänk. N:o 36, atl de uteslutit Danska undersåter från den i
nämnda Betänk, föreslagna rättighet; Borgare- och Bonde-Stm
deremot till alla delar bifallit detta Betänk. Under sådane förhållanden
har jag ansett, att 2 Stånd stadnat emot två i hvad
frågan angår Danska undersåter, hvadan enligt min tanke denna
del af frågan bör anses för innev:de Riksdag hafva förfallit.
Med anledning häraf får jag hos Hr Gr. och Landtm, anhålla
om propos. derå, att R. o. Ad., med alslag å Utsk:ts förevide
Mern., måtte vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
Gr. Sparre: Erik: Det kan visserligen, vid ett flyktigt
betraktande af frågan, synas, som om den siste värde talaren
hade rätt; men jag ber alt få tillkännagifva att jag för min del
hyser en motsatt åsigt, hvars riktighet jag skall söka ådagalägga
medelst anförande af ett exempel. Långvariga diskussioner angående
lorm frågor, sådane som den förevide, äro nemi. i allmänhet
tråkiga och svårfattliga, men kunna deremot ofta genom
ett exempel blifva klarare. En fråga är väckt t. ex. att lemna
utländingar af alla nationer rätt att sätta sig ned i Sverige och
idka handel; ett Stånd bifaller förslaget helt och hållet; ett annat
endast med afseende å grannländerna Norge, Danmark och
Ryssland, ett 3:dje endast med afseende å de länder, som gränsa
till Medelhafvet, och ett 4:de endast med afseende å staterna
omkring
Den 21 Mars. 497
omkring Svarta hafvet. Hvad skulle nu resultatet blifva, om den
al Hr af Klint uttalade åsigt härvid tillämpades? Jo, att man
afslagit frågan om utländningars rätt att i Sverige idka handel,
undantagande med afseende å Kyska undersåter;— ett resultat,
hvartill jag dock ej tror, att representationen skulle vilja komma.
Het går icke an att rycka ut vissa bitar ur ett förslag, sorn af
ett eller annat Stånd bifallits, och sammansätta dem, med förklarande,
att det skall anses vara representationens beslut; ty
det är ganska tänkbart, att ett Stånd skulle vilja medgifva den
föreslagna rättigheten för utländingar i allmänhet, men deremot
ej för en viss stats undersåter, såvida endast fråga derom blifvit
bragt å bane. Jag tror, att detta exempel tydligen ådagalägger
omöjligheten och oriktigheten af att tillämpa den af Hr
af Klint uttalade åsigt.
Då diskussionen ännu icke gått på djupet af frågan, inskränker
jag mig för närv:de till hvad jag nu haft äran nämna.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har begärt ordet endast
för att i största korthet beröra frågans formella del. Gr.
Sparre har dock enligt min tanke så fullständigt ådagalagt, att
IJtskit vid frågans behandling rätteligen förfarit, att föga i detta
hänseende för mig återstår. Jag ber dock att få tillägga, att
K. o. Ad. för endast några få ögonblick sedan gifvit ett prejukat
i denna fråga, i det R. o. Ad. bifallit Banko-Utsk:ts Mern.
N:o 19, med afseende hvarå dock en reservant gjort samma anmärkning,
som Hr af Klint nyss framställt, nemi. att 2 Stånd
stadnat emot 2, hvadan frågan för närv:de borde anses hafva
förfallit. Genom detta beslut har således det Höglofl. Ståndet
äfven erkänt riktigheten af det förfaringssätt, Ekon.-Utsk:t nu
iakttagit, och hvilket jag anser vara i full öfverensstämmelse
med grundlagens föreskrift.
Lika med Gr. Sparre vill jag nu icke yttra mig i sjelfva
hufvudfrågan, utan inskränker mig till hvad jag haft äran påpeka.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag förmodar, att den talare,
som öppnade diskussionen i denna fråga, icke var närv:de, när
Banko-Utsk:ts Mern. N:o 19 föredrogs och afgjordes, ty i så
fall skulle han dervid halva hyst samma betänkligheter, som
lian nu framställt. 1 båda fallan hafva nemi. 2 Stånd stadnat
emot 2, men det oaktadt yppades inga betänkligheter mot antagandet
af Banko-Utsk:ts i mämnde Mern. gjorda inbjudning.
L motsats mot de tvenne sista talarne ber jag att få yttra
mig i sjelfva hufvudsaken, och får då anhålla om bifall till Utsk:ls
förslag. Detta förslag afser endast att tillgodogöra oss de
krafter och förmågor i våra grannländer, hvilka hafva till uppgift
att lindra mensklighetens nöd. Jag kan icke se någon olägenhet
uti, att vi till vår nytta använda dessa personers insigt,
helst det är bekant, att Danmarks läkarekorps står mycket högt
i anseende, och jag kan icke dela den högt aktade vetenskapsmans
H. lil. 32
498
Den 21 Mars.
åsigt, som trodde, att derigenom en för våra Svenska läkare
vådlig konkurrens skulle uppstå. För mig åtminstone är hjelper»
lika välkommen, ehvad den förskrifver sig från Danmark
eller Sverige.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Gederström, Rudolf: Det temligen invecklade
skick, hvari frågan för närvarande befinner sig, härrör från
den felaktighet, Ekon.-Utsk:t begått, — jag måste erkänna
och vidgå min försumlighet deruti, — vid uppsättning af sista
punkten i Betänk:t N:o 36; att nemligen ej denna punkt, i likhet
med första punkten i nämnda Betänk., blifvit delad i tvenne
delar, den ena afhandlande de omnämnda rättigheterna med afseende
å Norrmän, den andra med afseende å Danskar. Nu
framställer man såsom skäl, hvarför frågan ej kan sönderdelas
och betraktas särskildt i dess förhållande till Norrmän och särskildt
beträffande Danskar, att dessa båda ämnen äro sammanförda
i samma punkt. Mig vill det dock synas, att ett dylikt
sammanförande ej borde lägga hinder i vägen för frågans delning,
hvarigenom ej allenast en större klarhet skulle åstadkommas,
men äfven en öfverensstämmelse med föregående punkters
uppställning. Då emedlertid denna åsigt blifvit bestridd,
och i ärendets nu iråkade skick säges möta svårigheter, dem
jag ej inser, vill jag, heldre än att ytterligare orda till dess
försvar, öfvergå till en annan sida af sakens formella behandling,
utan att ingå i ämnets hufvudinnehåll, som redan blifvit
grundligen afhandladt; ty då sjelfva saken varit hos R. o. Ad.
underkastad en så mångsidig, utförlig och djupgående behandling,
då en vetenskapsman, så frejdad som Hr Huss, varit den,
som formulerat R. o. Ad:s beslut deruti, och isynnerhet då R.
o. Ad. i allmänhet iakttagit det hedrande förfaringssätt, att icke,
på grund af en eller annan inbjudning, lösligen frångå sin efter
mogen öfverläggning lättade och uttalade åsigt, synes mig nu
vara synnerligt skäl, att gå tillväga på enahanda, om pålitlighet
och fasthet värdigt vittnande sätt; och vågar jag derför vördsamt
anhålla, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förevarande
Betänk., mätte vidblifva sitt i frågan förut fattade beslut.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Jag ber
om ursäkt, att jag nu, när det egentligen blott är det formella
af frågan, som är föremål för behandling, vågar yttra mig öfver
densamma, ehuru jag ej deltagit i föregående beslut.
Tvifvel har uppstått, huruvida Utsk:t rätteligen förfarit, när
det för R. St:r framlagt förevarande förslag, emedan frågan om
reciprocitetens utsträckande äfven till Danmark skulle hafva genom
två Stånds beslut förfallit. Ser man saken ur en mycket
inskränkt synpunkt, kan man kanske ifrågasätta, huruvida så
är förhållandet; men betraktar man den något allmännare, så
synes Utsk:t hafva varit i sin ganska goda rätt. Mig synes
nemligen frågan icke egentligen afse huruvida Danmark skall
Den 21 Mars. 499
\
jemte Sverige och Norge utgöra ett Skandinavien i medicinskt
hänseende, utan jag tror ändamålet med de ifrågavarande motionerne
snarare hafva varit att, medelst undanrödjande af vissa
skrankor som nu äro emellan nationerna uppresta, söka åstadkomma
en internationell samverkan i sådan riktning, att ömsesidig
nytta deraf kan liemtas. Jag kan således ej betrakta
förslaget såsom uteslutande Skandinaviskt, och anser derföre ej
heller frågan om Danmarks upptagande i beslutet vara något
sådant hufvudmoment i förslaget, som kan från detsamma skiljas
och bör utgöra föremål för särskildt beslut. För min del
skulle jag icke hafva hyst några betänkligheter att tillstyrka
detta förslag, äfven om det omfattat andra nationer; men jag
finner det rätt af Utslct att för närvarande endast hafva utsträckt
likställigheten till de länder, med hvilka vi hafva gemensamhet
i språk, seder och intressen, och af hvilka vi derföre
kunna vänta mera betydande fördelar, såvida vi erbjuda dem
en närmare förbindelse. När jag ser saken ur denna enkla
synpunkt, finnér jag inga betänkligheter, utan endast fördelar
vid att betrakta Danskar såsom vore de Norrmän i första hand,
eller till och'med såsom vore de Svenskar. Om våra vestliga
provinser kunna draga fördel af de Norska läkarnes verksamhet
och insigter, hvarför skulle vi förneka våra sydliga provinser
fördelen att kunna profitera af de Danska?
För min del kan jag icke se saken ur någon annan synpunkt,
än den jag nu omnämnt, och jag tror icke heller att
den bör betraktas ur någon annan. Val är det möjligt, att
frågan kan begagnas såsom en häfstång för mäktigare idéer;
men hvarför skall man göra ett sådant bruk deraf, när man
genom ett enkelt bifall kan ernå ett mål, som länder till ömsesidig
nytta och fördel, men som möjligen skulle motverkas,
om det ställdes i ett allt för nära sammanhang med de Skandinaviska
idéerna. Jag kan omöjligen tro, att de Hrr, som
äro motståndare till dessa idéer, skulle ur sådan synpunkt hysa
någon allvarlig fruktan lör den framställning, Utsk:t i sitt Betänk.
gjort. Det skulle åtminstone, efter min uppfattning, vara
någonting ovanligt, om grundstenen till en förbindelse emellan
tvenne politiskt fristående nationer skulle läggas genom en oskyldig
ekonomisk författning, hvarigenom meddelas ömsesidig rättighet
att draga fördel af de medicinska krafter, som i det ena
eller andra landet kunna finnas. På ett dylikt sätt har väl
aldrig hittills någon union kommit till stånd, och enligt min
tanke behöfver man ej heller nu befara det.
På dessa grunder vågar jag hoppas, att de Hrr, som bära
så stor fruktan för detta hjernspöke, som kallas Skandinavism,
likväl ej skola vilja, med begagnande af de anförda formella
skälen, neka sitt bifall till Utslcts välmenta (örslag.
Jag röstar för bifall till detsamma.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Det förslag, IJtskit i
sitt Betänk, framställt, är i sjelfva verket af ganska ringa vigt,
500
Den 21 Mars.
och ett bifall dertill skulle ej vara förenadt med någon fara.
Men då R. o. Ad. efter en långvarig och noggrann pröfning
afgjort frågan på sätt i ingressen till Betänk:t omförmäles, skulle
det vara en inkonseqvens att nu frångå detta beslut.
Jag får derför anhålla, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
Betänk,, måtte vidblifva sitt i frågan förut fattade beslut.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelin: Den fråga, som nu
är föremål för öfverläggning, sönderfaller i flere delar, nemligen
först frågans formella sida, vidare huruvida den af Utsk:t
gjorda inbjudning bör antagas, och slutligen sjelfva sakförhållandet.
Hvad frågans formelia del betäfiar, så instämmer jag med
Gr. Sparre deruti, att ett Utsk., som fått till sig återremitterade
Riks-St:ns olika beslut i en fråga, icke bör anses ega rätt
att ur dessa beslut utrycka vissa stycken och sammansätta
dem till ett hell, sålunda, att de förklara två Stånd hafva stannat
emot två och att denna del af frågan således bör anses
förfallen; utan Utskds skyldighet består, enligt min tanke, uti
att försöka åstadkomma en sammanjemkning af de olika besluten,
för så vidt det låter sig göra. Så har Ekon.-Utsk:t i
detta fall gjort och på ett ganska tillfredsställande sätt skiljt
emellan de olika punkterna i Riks-St:ns beslut, der skiljaktiga
åsigter gjort sig gällande. Utsk:t har i tydliga ordalag förklarat,
alt ehuru två Stånd stannat emot två i fråga om den föreslagna
yrkesrättens utsträckande äfven till Danmark, har likväl
Utsk:t, vid det förhållande att dock två Stånd bifallit, nämnda
utsträckning, ansett sig böra ånyo för R. St:r framlägga detta
förslag. Vidare har Utsk:t med afseende på uppställningen ansett
sig böra, i öfverensstämmelse med R. o. Ad:ns samt PresteStåndets
beslut, ändra densamma så, att den anmärkta obestämdheten
i det af Utsk:t använda uttrycket »med flera» undanrödjes,
och de dermed åsyftade yrken i skrifvelsen särskildt
uppräknas. Jag anser således frågan ur formell synpunkt vara
af Utsk:t rätteligen behandlad. *
Hvad sjelfva saken vidkommer, har det förundrat mig, att
under diskussionen såväl vid detta som föregående tillfälle de
flesta talare hafva betraktat frågan såsom afseende endast att
lemna en bestämd förmån åt läkare, apothekare m. fl. i Norge
och Danmark att utöfva sin verksamhet i Sverige. Jag kan
emedlertid icke se saken ur en så inskränkt synpunkt; ty liksom
jag föreställer mig, att den tid kan komma, då det finnes
öfverflöd på läkare, apothekare etc. i Norge och Danmark, och
dessa personer således kunna finna ett bättre fält för sin verksamhet
i Sverige än i sitt fädernesland, så är jag äfven öfvertygad,
att ett motsatt förhållande kan inträffa, då det är brist
på dylika personer i våra grannländer, men deremot öfverflöd
hos oss. Genom ett afslag å Betänkd hindra vi visserligen
Danska och Norska läkare etc. att i Sverige utöfva sin praktik,
men derjemte beröfva vi våra egna landsmän utsigten att
i grannländerna vinna anställning, hvilket under många förhål
-
Den 21 Mars.
501
landel) kan för dem vara förenadt med fördel. Förslaget afser
endast att emellan de tre nordiska rikena åvägabringa reciprocitet
i det omnämnda hänseendet. Således reducerar sig
frågan till en frihandelsfråga, eller att hvar och en skall få
söka hjelp, der det är för honom fördelaktigast och billigast.
l)å jag i allmänhet hyllar såsom riktig den sats, att man bör
ega fria händer i sitt görande och låtande, torde det ursäktas
mig, alt jag, ehuru det är en afvikelse från R. o. Ad:s förut
lättade beslut, nu röstar för bifall till Utskjts förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag vill icke uppe
hålla
mig vid Irågans formella del, då redan flere talare ådagalagt,
alt Utsk:t i detta hänseende rätteligen förfarit. Frih. Cederström
tyckes äfven medgifva detta, ehuru han förklarar en
felaktighet ligga deruti, att Utsk:t uti sitt Betänk. N:o 156 icke
uppställt tvenne särskildta punkter, den ena afseende Norrmän,
den andra Danskar; ett förhållande, hvilket jemväl Professor
Ribbing uti sin reservation påpekat. För min del anser jag
Utsk:t hafva gått fullkomligt riktigt och lagenligt till väga. Utsk:ts
majoritet har ansett frågan ingalunda böra betraktas ur
politisk, utan ur rent mensklig synpunkt, och endast åsyfta att
anskaffa för vårt land behöfliga läkarekrafter; man visste väl
att sådane ej vore att hemta från Norge, enär detta land sjelft
hade brist derpå, men deremot kände man, att i Danmark finnas
utmärkt skickliga läkare och särdeles förtjenstfull veterinärer,
hvilka skulle kunna utöfva en välgörande verksamhet
äfven i vårt land. Då man nu icke ansåg sig kunna föreslå
den omnämnda rättighetens medgifvande åt Danska undersåter,
utan att utsträcka den äfven till Norrmän, var det oundvikligt
att i en punkt sammanföra förslaget i hvad det angår båda de omnämnda
nationerna. Särskildt framhölls detta al åtskilliga Borgare-St:ts
ledamöter, hvilka förklarade sig ej vilja ingå på förslaget,
såvida det icke utsträcktes äfven till Danska undersåter.
Jag anser det derför mer än troligt, att om Betänk:t blifvit
uppställdt i två särskildta punkter, skulle det ej hafva vunnit
Borgare- och Bonde-St:ns bifall. Jag vågar således tro att den
första redaktionen var välbetänkt. Hvad åter det formella i förevarande
Betänk, angår, öfverlemnar jag detta med lugn till Hr
Grins o. Landtmilis afgörande, säker att han, för den händelse något
befinnes stridande mot grundlagens bud, derå skall vägra
propos. Vidare ordande angående denna del af frågan, torde
således vara öfverflödigt.
Frih. Cederström och Hr Dalman hafva såsom skäl för
afslag anfört, att R. o. Ad. ej bör frångå sitt förut lättade beslut.
Jag hemställer dock hvartill grundlagens föreskrift, att
Utsk-.t skall söka sammanjemka Biks-Ståndens olika meningar,
skulle tjena, om man såsom ett axiom antager, att ett Stånd
aldrig skall frångå ett lättadt beslut. Under sådane omständigheter
skulle ju alla sammanjemkningsförsök aflöpa utan något
resultat och endast vara en tidsspillan. Hade Utsk:t ånyo fram
-
ä02
Den 21 Mars.
lagt sitt förslag i oförändrad form, då hade ett afslag varit ganska
berattigadt; men nu har Utsk:t efter hästa förmåga sökt
förena de olika åsigterna, och dervid visserligen ånyo förordat
ifrågavarande rättigheters utsträckning till Danmark, enär de
två ofrälse Stånden fäst en synnerlig vigt dervid, (nen deremot
i öfrigt bibehållit den af R. o. Ad. beslutade redaktion. Månne
icke en antaglig sammanjemkning sålunda åstadkommits?
Man har visserligen ej i dag framhållit det skäl till afslag,
som vid föregående tillfälle påpekades, det nemligen att vi skulle
vara så lyckligt lottade, att vi ej behöfde vetenskapligt biträde
från utlandet. Detta argument är dock enligt min tanke allt
för eget att icke påkalla ett svar. Om t. ex. den kolera-epidemi,
som sprider sig allt mer och mer i Europa, skulle hemsöka
vårt land, månne vår läkarekorps då vore tillräcklig? månne
det då ej vöre särdeles lyckligt, att erhålla biträde från grannlandet?
Enahanda förhållande vore, om deri kreaturspest, som
lör närvarande rasar i England, spridde sig till Sverige. Utan
att förtala våra veterinärer, tror jag mig dock kunna påstå, att
de både till antal och skicklighet äro underlägsna de Danska;
det skulle derför vara af största vigt att i nödens stund kunna
begagna de sistnämnda. Hur man således betraktar frågan,
vare sig ur klokhetens, mensklighetens eller rättvisans synpunkt,
tala alla skäl för bifall till densamma; och får jag således tillstyrka,
att K. o. Åd. måtte godkänna Utsk:ts förevarande förslag.
Frih. Klinckowström, Hildolf: Jag vili icke låta för
leda
mig af det hänförande skimmer, hvarmed den Skandinaviska
frågan synes hägra lör vissa talares fantasi, att, närmare
inlåta mig uti densamma. Enligt min tanke har den redan
blifvit tillräckligt grundligt belyst under den långa diskussion,
sorn deröfver hållits vid ett föregående tillfälle. Mig har frågan
icke förefallit synnerligen vigtig och jag har icke deltagit i
diskussionen angående densamma; men jag vågar försäkra att,
äfven orri jag varit en ifrig förkämpe för de åsigter, som af
många vid föregående tillfälle här uttalades, och jag då stannat
i minoriteten, skulle jag dock under denna diskussion halva
kommit till samma beslut, som det jag nu ämnar framställa.
Jag anser nemligen, att när R. o. Ad. fattat ett beslut i en
fråga samt inbjudit ett Med-Stånd att i detta beslut sig förena,
samt detta Stånd antagit inbjudningen, så fordrar grannlagenheten
såväl emot detta Stånd som ock emot den majoritet,
som fattat beslutet, att detta beslut ej sedermera, endast på
grund af en inbjudning från Utsk:t, kullkastas. För min del
skulle jag ur principiell synpunkt högeligen beklaga, om R. o.
Ad. nu, med frånträdande af sitt lörra beslut, hörsammade
Ekon.-Utsk:ts inbjudning; och det är på grund häraf, och utan
att ingå i undersökning, huruvida Utsk:t vid frågans behandling
rätteligen förfarit, jag vågar hemställa, att R. o. Ad., med Bislag
å Utsk:ts Betänk., måtte vidblifva sitt i ämnet förut fattade
beslut.
Den 21 Hars.
503
Frih. Alströmer, Oscar: Jag skulle visserligen kunna
afstå från ordet, då den siste värde talaren just framhållit det
hufvudsakliga skäl till afslag, hvarå jag ämnat fästa uppmärksamheten,
nemi. att R. o. Ad. bör vidblifva sitt i frågan förut
lättade beslut, synnerligen som detta beslut blifvit af Preste-St.
efter inbjudning biträdt. Men medan jag har ordet, ber jag att
ytterligare få framlägga några skäl för min åsigt. Hvad det
formella af saken beträffar, så var jag i detta hänseende vid
frågans behandling i Utsk:t af samma tanka som Hr af Klint,
att nemi. två Stånd stadnat mot två i hvad anginge ifrågavarande
rättigheters utsträckande till Danska undersåter; och det
synes mig derför vara mera i öfverensstämmelse med alla Ståndens
beslut att stadna vid Norska undersåter, än att utsträcka
rättigheterna äfven till Danska. Vid föregående tillfälle har
denna fråga ingalunda betraktats ur Skandinavisk synpunkt,
utan R. o. Ad. lättade sitt beslut att från de ifrågavarande rättigheterna
utesluta Danska läkare på de grunder, som då anfördes
af Hr Huss, och bland hvilka jag särskildt erinrar mig,
att den Danska farmakopéen och medicinalvigten ej är öfverensstämmande
med den Svenska; ett förhållande, hvilket deremot
icke erbjuder några synnerliga svårigheter med afseende å
Norge. Det vigtigaste skälet är dock, enligt min tanke, att R.
o. Ad. redan fattat sitt beslut i frågan samt inbjudit Preste-St.
att sig derom förena; och på grund häraf får jag anhålla om
afslag å Utsk:ts Betänk.
Hr af Klint; Jag är till alla delar förekommen af Frih.
Klinckowström och ämnade just omnämna inbjudningen till
Preste-St., hvilken han påpekat. Medan jag har ordet, ber jag
att få nämna, att jag i denna fråga ingalunda ser några politiska
sträfvanden; dessa ligga helt och hållet utom ämnet.
Jag får hos Hr Gr. o. landtm, förnya min anhållan om
propos. derå, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt i ämnet
förut fattade beslut, måtte afslå Utsk;ts ifrågavarande hemställan.
Gr. Sparre; I likhet med Gr. Björnstjerna, antager äfven
jag, att Hr Gr. o. Landtm, icke lärer underlåta att bevaka
grundlagens rätta tydning och förstånd, samt att man således
icke vidare behöfver uppehålla sig vid formfrågan. Jag vill derföre
nu endast yttra mig om sjelfva hufvudämnet.
Hvad är hegardt genom det föreliggande förslaget? Jo, att
det skall vara oss tillåtet att begagna utmärkta Danska läkare,
fältskärer, etc. Kan väl häri ligga något ondt! Böra vi icke besinna,
att Skåne, Småland, Vestergötland o. s. v. hafva lättare
kommunikation till Köpenhamn än till Stockholm! Jag bor i
Wenersborg och kommer derifrån beqvämligen på 20 timmar
till Danmarks hufvudstad, men behöfver längre tid och möda
för att komma till vår egen. Det är kändt, att, till följd af
arbetets fördelning, de olika brancherna af medicinska yrket
mera florera på ena än på andra stället samt att Danmark i
50i
Den 21 Mars.
vissa medicinska grenar räknar utmärkte läkare. Om då en
person behöfver läkarevård oell anlitar en läkare från Danmark,
skulle denne icke bär kunna gagna med sina insigter utan att
äfventyra att blifva tilltalad för qvacksalveri! Vid universitetet
i Köpenhamn kan särskildt i en viss medicinsk branche undervisningen
slå särdeles högt. Orri då en Svensk finner lämpligt
att studera medicin i Köpenhamn, skulle de insigter, han der
förvärfvat, icke berättiga honom lill att här i landet vinna anställning!
Tillgången
på läkarekrafter här i landet är icke särdeles
stor och det må derföre icke vara något ondt, om grannlandet
bispringer oss, lika litet som det för Danmark kan vara skadligt,
om en Svensk läkare, fältskär etc. der vinner anställning.
Man har sagt, att farmakopéen och medicinalvigten i de
håda länderna är olika, men icke kan det vara ett skäl emot
Utsk:ts förslag, då säkerligen den läkare, som från det andra
landet rådfrågas, icke lärer underlåta att lämpa ordinationen
efter förhållandena i det land, der ordination skall verkställas.
Det heter: vi vilja lemna Norska läkare rättighet att här
praktisera, men vi vilja icke gifva denna rättighet åt Danska.
Men, M ine Hrr, Norge eger ingen synnerlig tillgång på läkare,
och man kan derföre icke hafva någon kallelse att rådfråga
dem, helst kommunikationen nied Norge är ganska svår. Således
torde medgifvande! i detta afseende egentligen icke innebära
något synnerligt närmande mellan de tvenne nationerna. Dervid
vill jag erinra, att det kanske icke är otjenligt att begagna
en omväg, hvilket äfven visat sig vid andra fall, t. ex. då fråga
var att Svenska domar skulle vinna exsekution i Norge och
tvertom. I Norge föll denna fråga första gången den förevar
med 60 röster emot 4. Derefter träffades en dylik öfverenskommelse
med Danmark och nu visade det sig, att då frågan,
efter motion af en enskild representant, åter förekom, föll visserligen
förslaget, men med endast 40 röster emot några och 20;
jag är öfvertygad att det en annan gång skall vinna framgång.
Jag tror, att närmandet mellan Sverige och Norge skall
gå öfver Danmark och att detta är tjenligaste sättet att undanrödja
den i Norge ännu rådande fördomen. Att en fördom verkligen
finnes mot ett närmande till Sverige, derpå gifvas allt
emellanåt ganska talande bevis, såsom t. ex. för några dagar
sedan uti en korriités »indstilling till Norges storthing» i afseende
å arméorganisationen, deri framhålles, att Norges armé skall
ordnas med uteslutande afseende å Norge och icke med afseende
å broderfolket, ty med det ansåg man sig icke hafva något
att skaffa. Resultatet häraf hlef, att man tillstyrkte en
armé på 12,000 man.
Jag säger detta icke för att klandra, utan blott för att visa,
alt fördomar finnas, hvilka det är angeläget att man söker besegra.
Dessa fördomar äro dock till den grad inrotade, att,
efter mitt förmenande, vägen mellan Sverige och Norge måste
i
Den 21 Mars.
505
så öfver Danmark. Det är dessutom icke första gången man
på omvägar hinner ett mål, ty Skånes, Hallands och Blekinges
införlifvande med Sverige var en följd af (rustaf II Adolfs segrar
i Tyskland.
Sedan jag nu i allmänhet yttrat mig om frågan, må det
tillåtas mig att svara Frih. Klinckowström i afseende å «det
Skandinaviska skimmer, som hägrar för en och annans fantasi.»
•lag tackar för komplimentén. .lag erkänner, alt jag önskar att
Danska läkare må få praktisera här i landet samt t. o. m. alt
Danska handtverkare fritt må lå bosätta sig här. Det må stå
Frih. Klinckowström fritt att derföre förklara mig för en fantast.
Vid den allra enklaste sak, om man vill använda en
Dansk jägare, eller om man vill låta i Danmark förfärdiga
ett par skor, genast heter det: Du är skandinav! Det uppstår
ett ohyggligt rop, om man vill konsultera en Dansk läkare
eller kalla en Dansk accouchörska för att hjelpa en stackars
barnaföderska! Delta går dock något för långt. Hvad är
det sorn Hrr:ne förstå med »det skandinaviska skimmer, som
hägrar för en och annan ungdomlig fantasi?» Jag är af samma
ålder som Frih. Klinckowström, och tror mig icke vara mera
fantast än Frilun. Jag är en temmeligen prosaisk man och om
jag i ett eller annat afseende tillstyrker ett närmande mellan
de Skandinaviska nationerna, tror jag icke att man derföre behöfver
brännmärkas af en fras, vare sig af ena eller andra beskaffenheten.
Jag tror detta ämne vara nog allvarsamt för att
icke behandlas med fraser och skämtets pilar. Min uppfattning
är helt enkelt den, att nationer, som stå hvarandra nära genom
språk, seder och författningar, kunna äfven i andra afseenden
närma sig hvarandra till ömsesidigt stöd. Den, som omfattar
dessa idéer, behöfver derföre icke hysa några dynastiska föreställningar
eller bedåras af fantasmagoriska hägringar. Min åsigt
är, att en nation om endast 4 millioner hellre bör låta sig angeläget
vara att förskaffa sig bundsförvanter i tvenne befryndade
folk, än att stöta dem tillbaka, och då Norrmännen icke
sjelfmant vilja närma sig till oss, går vägen till Norge öfver
Danmark, med hvilket land vi derföre böra ställa oss i beröring.
Jag vill dessutom påminna, att vi i Skåne hafva en
Achilles-häl och att hvarje gång vi kämpat med Ryssland, har
Danmark passat på att anfalla oss i Skåne. Kunde detta förekommas
derigenom att våra intressen föra oss närmare hvarandra,
kan åtminstone jag icke deri se något ondt.
Jag har vidrört detta ämne, emedan Hr af Klint förra gången
frågan förevar oupphörligt upprepade, att det var en Skandinavisk
fråga och icke helt enkelt en fråga om bispringande, då
man hade behof af läkare. Jag har deraf funnit mig föranlåten
att en gång gifva svar på tal.
Då Utsk:ts förslag blifvit af två Stånd bilället, då det onekligen
för dem, som bo i södra Sverige, kan vara fördelaktigt
att kunna använda Danska läkare, och då det slutligen icke
kan vara skadligt för undervisningen, om Svenskar studera vid
506
Den 21 Mars.
det universitet, der det för dem är lämpligt, tillstyrker jag bifall
till Utsk:ts inbjudning.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag beklagar, att den siste
värde talaren blifvit hänförd af de politiska hägringar, Frih.
Klinckowström trott sig kunna upptäcka. För min del har jag
icke lyckats varseblifva dem och jag tror icke heller att man
vid förevarande fråga bör söka att, såsom ordspråket säger, se
spöken på ljusa dagen. Frågan innebär nemi. alls ingen skandinavism,
utan blott och bart en enkel ekonomisk åtgärd, som
måste betraktas ur rent mensklig synpunkt. Förslaget alser,
att man i nödens stund må kunna med laglig rätt tillkalla hjelp
från en angränsande nation — se der hufvudsumman af framställningen!
Jag vet dock, att i detta Hus finnas flera ledamöter,
som, hellre än att taga hjelp från Danmark, skulle önska
sådan från Othaiti eller Van Diemens land.
1 afseende å det formella, har blifvit anmärkt, att R. o.
Ad. borde vidblifva sitt förra beslut, sedan detta, efter inbjudning,
blifvit af Preste-St. omfattadt. Men (Jtsk:t har ju antagit
R. o. Ad:s motivering och blott föreslagit det tillägg, att
äfven Danmark skulle göras lill föremål för den underd. skrifvelsen,
och någon betänklighet synes mig då icke böra förefinnas
att antaga Utsk:ts förslag, om detta eljest är nyttigt,
hvilket medgifvits af flera af dem, som på grund af formella
skäl yrkat afslag. Man skulle bibehålla sin åsigt, men gifva
den en mera praktisk tillämpning.
Gr. Sparre har till vederläggning upptagit den beröring man
velat finna med skandinavismen. Jag skulle helst önskat, att
ingen vederläggning blifvit försökt, ty först närden stora frågan
en gång förekommer, må det vara enhvar förbehållet att derom
uttala sin mening, men i en obetydlig och enkel ekonomisk angelägenhet
bör man icke inblanda deri stora politiska frågan.
Jag yrkar bifall.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Koch, Nils Samuel: Såsom motionär i ämnet,
må det tillåtas mig att yttra några ord.
Till en början måste jag tacka mina motståndare för det
de ställt frågan på sin rätta ståndpunkt, att den endast är af
ekonomisk och icke politisk ^Skandinavisk natur. Jag måste
beklaga, att en värd talare velat gifva frågan en omfattning,
som, i min tanka, endast kan skada den, ty hade den verkligen
sådana konseqvenser, som de af denne talare antydda,
skulle jag nästan vilja votera emot mitt förslag.
Jag tror verkligen icke, att det skall hafva något inflytande
på politiken, om vi tillåta Danska läkare att hjelpa sjuka i Sverige
och utverka för Svenska läkare rättighet att utöfva sitt
Dea 21 Mars.
50?
yrke i Danmark. Detta må väl sägas vara en rent humanistisk
oell icke en Skandinavisk fråga.
De skäl, som tala för Utsk:ts förslag att utsträcka medgifvande!
till Danmark, hafva redan af Gr. Björnstjerna blifvit
på ett, i min tanke, fullt öfvertygande sätt framdragna; och
jag vill derföre icke uppehålla mig dervid, utan öfvergår till
besvarande af den utaf Frih. Klinckowström gjorda invändning,
att, sedan R. o. Ad. inbjudit Preste-St. att förena sig i R. o.
Ad:s förra gången lättade beslut samt denna inbjudning blifvit
af Preste-St. antagen, skulle det icke vara R. o. Ad. värdigt
att frångå detta beslut, .lag tillerkänner denna invändning allt
afseende och medger, att man endast under särskilda förhållanden
kan handla annorlunda, men jag tror, att då man hågkommer,
att Preste-St. till en början helt och hållet afslagit
Utsk:ts första förslag samt endast på grund af R. o. Adis inbjudning
tagit ett steg i den föreslagna rigtningen, bör man
kunna förvänta, att Preste-St. vill göra ännu ett steg i samma
rigtning.
Hr Dalman, och flera med honom, har framhållit, att det
vore oriktigt att frångå ett en gång fattadt beslut. Jag vill då
erinra, att R. o,. Ad. för en stund sedan beslutat att bevilja
kreditivrätt åt bolag, oaktadt en sådan framställning, första gängen
den här förevar till behandling, blifvit efter en långvarig öfverläggning
alslagen. Men när representationen är fördelad på fyra
kamrar, måste man stundom, om beslut skall kunna fattas utan
för många omgångar, låta jemka med sig, ty alla kunna icke
få Iram sin vilja.
Jag yrkar bifall till Betänk:t.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Hr Dalman: Om jag ansåge att Utsk:ts Betänk, inne
fattade
endast en sammanjemkning af de särskilda Ståndens
beslut, skulle jag icke tveka att bifalla det; men, i likhet med
reservanterne, måste jag anse, att så icke är händelsen, samt
att, då frågan om Danska läkares rätt att här i Sverige utöfva
sitt yrke, blifvit af 2 Stånd afslagen, samma fråga, jemlikt 75
§ R. O., förfallit. Dertill kommer, att, sedan R. o. Ad. inbju
dit
ett annat Stånd att biträda R. o. Ad:s beslut och denna inbjudning
blifvit antagen, det vore stridande icke blott emot konseqvens,
utan jemväl emot grannlagenhet, att frångå detta beslut.
Hvad beträffar den af den siste värde talaren anmärkta inkonseqvensen,
att bevilja kreditivrätt åt bolag, sedan frågan derom
förut blifvit afslagen, får jag erinra, att det förra gången
var fråga om kreditivrätt åt alla slags bolag, men nu om så
dan
rätt endast åt solidariska bolag.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Gr. Mörner: Hvad jag ernat säga, har hufvudsakligen
redan blifvit af andra talare anfördt. Jag inskränker mig derföre
508
Den 21 Mars.
tili ett tillkännagivande, att jag delar Frih. Klinckowströms åsigt
örn det opassande deri, att, sedan R. o. Ad. elter långvarig öfverläggning
fattat ett beslnt, och inbjudit ett annat Stånd att deri
instämma samt denna inbjudning blifvit antagen, R. o. Ad. derefter
skulle ändra sitt beslut, utan alt känna huruvida det Stånd,
som antagit inbjudningen, äfven så gjort. Jag anser derföre
rättast vara, om R. o. Ad. vidblifver sitt förra beslut, och jag
tror nrig desto mera opartiskt kunna framställa ett sådant yrkande,
som jag förra gången var bland dem som voterade för
alt Danskar icke skulle uteslutas från den ifrågasatta förmånen.
Detta gjorde jag dock icke på grund af sådana åsigter, som de,
hvilka här blifvit af Gr. Sparre framställda, ty jag tror icke
att vi för vårt sjelfbestånd behöfva söka hjelp hvarken hos
Danska barnmorskor eller Danska läkare.
För närvarande finnes icke något hinder för Dansk läkare
att här praktisera, endast han underkastar sig hvad gällande
föreskrifter stadga, och det är äfven bekant, att vi här i landet
hafva flere sådana läkare, som med framgång drifva sitt yrke.
Jag vill nu icke till granskning eller besvarande upptaga
de yttranden, som Gr. Sparre halt i ett ämne, som helt och
hållet ligger utanföre föremålet för den närvarande öfverläggningen.
Jag yrkar att R. o. Ad. malte vidblifva sitt förra beslut,
Frih. Raab: Då såsom hufvudsakligt skäl för afslag fort
farande
åberopas, att det skulle vara en inkonseqvens, om R. o.
Ad. frånginge silt förut fattade beslut, vill jag ånyo påpeka, att
R. o. Ad. redan en gång förut i afton på HrGrms o. Landmms
framställning frånträdt ett förut fattadt beslut, samt att ingen
röst då höjt sig deremot.
Hvad Frih. Klinckowströms anmärkning beträffar, ber jag
att få betona, att hufvudsaken af hvad R. o. Ad:ns inbjudning
då innehöll, återfinnes i Utsk:(s förevarande förslag.
Här talas om praktisk skandinavism, men jag åtminstone
kan icke dertill finna någon annan symptom än den, att Hr Dalman,
som är känd lör alt vara en ifrig antiskandinav, behagat
uppträda emot Utsk:ts förslag. Att det icke är fråga om någon
praktisk skandinavism, borde vara så mycket tydligare, då
motionären i ämnet, såsom bekant, är antiskandinav.
Jag tillstyrker fortfarande bifall.
Frih. Stael von Holstein: När jag för en stund sedan
begärde ordet, föreställde jag mig, att jag skulle få liera och
allvarsamma anmärkningar att besvara. Det är derföre med
glädje jag finner, att jag blott har några få att genmäla.
Af den diskussion, som försiggått, vill det synas mig som
om ett stort antal ledamöter vore benägna att bifalla Utsk:ts
hemställan, men att de anse sig derifrån förhindrade dels af
formella och dels af grannlagenhetsskäl.
Den 21 Mars.
509
Hvad de formella skälen beträffar, anser jag, lika med föregående
talare, afgörandet om Utsk:ts grundlagsenliga förfarande
ensamt tillkomma Hr Gr. o. Landtm.
Hvad åter angår grannlagenhetsskälen, tror jag, att de kunna
hänföras till tvenne slag. Det ena bestående deri, att R. o. Ad.
genom frånträdande af sitt förra beslut skulle fela i grannlagenhet
mot sig sjelf; det andra deri, att R. o. Ad. genom samma
åtgärd skulle fela i grannlagenhet emot Preste-Ståndet. Jag
tager mig i anledning häraf friheten erinra, att då grundlagen
bjuder, att i händelse Riks-Stånden stanna i skiljaktiga beslut,
vederbörligt Utsk. skall söka sammanjemka meningarne, så har
grundlagen förutsatt, att ett en gång af något Riks-Stånd fattadt
beslut skall kunna frånträdas, och R. o. Ad. behöfver derföre,
i min tanke, icke af betänkligheter mot frånträdande af
sitt en gång fattade beslut alslå ett sammanjemkningsförslag;
ty detta vore att ådagalägga, att R. o. Ad. hyste större aktning
för sig sjelf än för grundlagen.
Farhågan att Preste-Ståndet, som elter inbjudning biträdt
R. o. Ad:s förra beslut, skulle finna sig bedraget i sin förväntan
på ordhållighet hos R. o. Ad., derest Höglo!!. Ståndet omfattade
Utsk:ts förevarande förslag, synes mig icke heller förtjena
synnerligt afseende, ty samma inbjudning som Utsk:t framställt
till R. o. Ad., framstäiles ju äfven till Preste-Ståndet, och
hvem vet, om icke Preste-Ståndet derpå ingår. Men icke böra
2 Stånd vara förhindrade att fatta nytt beslut endast derföre,
att det ena af dem förut biträdt en inbjudning att förena sig i
det andra Ståndets dåvarande beslut. De för grundlagarna icke
kända inbjudningarna Stånden emellan skulle sålunda få en större
verkan än Utsk:ts af grundlagen föreskrifna sammanjemkningsförslag.
Jag tror, att iakttagandet af en sadén form sknlleleda
til! verklig oformlighet.
Medan jag har ordet, måste jag besvara ett yttrande af Hr
af Klint, som vände sig till mig med förklarande, att han icke
i denna fråga såg någon politisk skandinavism. Jag har aldrig
yttrat, att jag trodde att Hr af Klint hyste en sådan åsigt, och
jag har så mycket mera haft anledning til! ett motsatt antagande
som jag önner Hr af Klints namn antecknadt bland reservanterna
mot Utsk:ts Merri. Jag har deremot ansett, att
förslagets eget innehåll kan ge någon anledning att misstänka
detsamma för tendens till den politiska skandinavismen. Skälet
derför är att Mem:t väl oinförmäler Sverige, Norge och
Danmark, men deremot icke Finland, hvilket land i socialt hänseende
är lika mycket skandinaviskt som något af de andra,
men icke så i politiskt. Genom mitt förra anförande sökte jag
just att undanrödja en sådan origtig uppfattning, för så vidt
densamma, grundad i förslagets eget innehåll, kunde ge anledning
till motstånd emot detsamma.
Jag yrkar fortfarande bifall.
510
Den 21 Mars.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landm. upptagit de derunder gjorda yrkanden, dels
att H. o. Ad., med frånträdande af silt, förut i frågan fattade
beslut, skulle antaga Utsk:ts förevarande förslag, dels ock att
Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut och afslå förslaget;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på det förra beslutets
frånträdande och förslagets antagande, dervid svarades
talrika nej, blandade med ja, och sedermera propos. på det förut
fattade beslutets vidblifvande, samt afslag å det meromnäinnde
förslaget, då svaren utföilo med talrika ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering begärts, upplästes och godkändes följande
voterings-propos.:
»Den som vill att R. o. Ad., med frånträdande af förut
fattadt beslut, skall antaga det af Allm. Besv.- o. Ekon.-lItsk:t
i Menr.t N:o 64 afgifna förslag, i fråga om ömsesidig rätt för
Svenskar, Norrmän och Danskar till utöfning af vissa yrken i de
särskilda rikena, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta förslag och vidblifver
sitt förra beslut i ämnet.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 48.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 10 och
17 dennes på bordet lagda Mern. N:o 65, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N:0 43, angående väckt motion om tilldelande åt ordföranden i
kommunalstyrelse af ett exemplar utaf Svensk Författningssamling.
Frih. Cederström, Rudolf: Då R. o. Ad. förutafslagitEkon.-  Utsktts hemställan i afseende å tilldelande åt ordföranden i kommunalstyrelse
af ett exemplar utaf Svensk Författningssamling,
samt Utsk:t i sitt förevarande Mern. icke anfört några skäl,
hvarken nya eller amplifierade, som skulle kunna föranleda till
frångåeade af nämnde beslut, hemställer jag att R. o. Ad., jemväl
för att häfda en tillbörlig fasthet i förfaringssätt, behagade
afslå Mem:t, under vidblifvande af sitt i ämnet fattade beslut.
Ärendet afhandlades så utförligt hos R. o. Ad., att jag befarar
det vore att fela i grannlagenhet, om jag nu ville upprepa
hvad då af många ledamöter yttrades emot Utsk:ts förslag,
en mängd goda skäl, hvarur framlyste otjenligheten, onyttan och
Den 21 Mars.
511
ändamålsvidrigheten af den ifrågasatta kringsändningen, äfvensom
att man ej på något sätt redogjort hvarken för kostnaden eller
för sättet af dess bestridande; allt skäl nog, dem R. o. Ad.
täcktes draga sig till minnes, tiil det välgrundade beslut, att afslå
hela saken, hvilket beslut det Högh Ståndet behagade nu jemväl
vidblifva. Jag begär propos. på afslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag anhåller att Hr Riddarh.-
Sekreteraren behagade upplysa om det beslut, som af Preste-St.
blifvit i frågan fattadt.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om Preste-St:ts beslut i frågan ännu ej ankommit.
Frih. Alströmer: Vid sådant förhållande föranlåtes jag
att yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag kunde visserligen förmoda,
att Frih. Alströmer, som förra gången denna fråga förevar yrkade
bifall, nu äfven skulle göra det, oaktadt Hr Frih:n vid nyss föredragna
Betänk, yrkat afslag å den dervid gjorda inbjudningen;
men som de skäl, hvilka förra gången anfördes för afslag, fortfarande
ega sin giltighet, anhåller jag att R. o. Ad. behagade
afslå Menr.t.
Frih. Alströmer: Jag vill endast upplysa Frih. Liljencrantz,
att skälet, hvarföre jag i afseende å det föreg:de Mem:t yrkade
afslag, var det, att R. o. Ad. inbjudit Preste-St. att biträda R.
o. Ad:ns beslut, samt att denna inbjudning då blifvit af PresteSt.
antagen.
Frih. Cederström: Örn också ett af skälen för R. o. Ad.,
att i nyss afgjorda fråga vidblifva sitt förra beslut, varit det,
att R. o. Ad. då inbjudit ett annat Riks-Stånd att biträda R. o.
Ad:ns beslut, tror jag dock, att tillräckligt giltiga skäl för vidblifvande
af förra beslutet varit att hemta i den öfverläggning,
som då föregått, samt att således förstnämnda omständighet,
äfven om den utgjort ett stöd för -vidblifva nde af besagde beslut,
dock icke ensam verkat beslutet.
Det måtte väl ej vara ett normalt förhållande, att i hvart
enda mål göra inbjudning till Med-Stånden? Man skulle nästan
tro så, när man hört Frih. Alströmers utgångspunkt; men jag
bestrider den satsen, och tror inbjudningar endast såsom en nödfallsutväg,
undantagsvis, kunna och böra anses.
I)å nu R. o. Ad. jemväl i denna fråga efter mogen öfverläggning
fattat sitt beslut, samt några nya skäl för frånträdande
af detta beslut icke blifvit, och knappast kunnat af Utsk:t blifva
anförda, måste jag vidblifva mitt yrkande om afslag. Utsk:t har
egentligen icke gjort annat, än till Preste-St. hemställt om afseende
från ett af nämnde Stånd beslutadt tillägg, som ej af
512
Den 21 Mars.
de två öfriga Riks-Ståndon ansetts nödigt bifoga Utsk:ts förra
hemställan, som nu alltså i olörändrad form lill samtlige RiksStånden
framträder. Hvar finnes väl häri det aldraminsta skäl
för R. o. Ad., (sorn efter lång diskussion och derpå inträffad
votering afslagit besagda hemställan), att nu bifalla densamma?
Ett sådant vankelmod kan jag ej tilltro detta Stånd, och afstyrker
allt afseende på Frih. Alströmers anhållan; hemställandes jag,
att R. o. Ad. ville vidblifva sitt fattade beslut, samt till Utskits
förslag, nu som förut, neka.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels att R o.
Ad., med frånträdande af sitt förut fattade beslut, skulle bifalla
IJtskrts förev:de hemställan, och dels att Ståndet mätte vidblifva
sitt förra beslut och afslå samma hemställan; framställde Hr
Gr, o. Landtm, först propos. på det förra beslutets frånträdande
och antagande af Utsk:ts förslag, dervid svarades många nej
jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på vidblifvande
af R. o. Ad:ns förut lättade beslut och afslag å Utsktts hemställan,
då svaren utföllo med många ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande,
Vid ånyo skedd föredragning af Allm. Besv.-o. Ekon.-Utsk:ts
den 10 och 17 dennes bordlagde Mern. N:o 66, med förslag till
voteringspropos. i ani. af Riks-Ståndens fattade skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utsk:ts Mern. N:o 46, innefattande förslag
till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut i aid. af lltsk:ts
Betänk. N:o 12, ang:de väckt motion om upphörande af de s. k.
prebende-pastoraten; blef den föreslagna voteringsproposm af
R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 14 och
17 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 67, i ani. af väckt motion
om revision af taxan för trafiken å Trollhätte kanal- och
slusslinier.
Frih. Cederström, Rudolf: När jag tager i betraktande
det fåtaliga understöd, jag tror Utsk:t i denna (råga lyckats vinna,
befarar jag visserligen, att ett af mig bär framstäldt yrkande
om återremiss ej heller har mycken utsigt, att, ehuru vigtigt
det vore, nu krönas med framgång. Jag kan dock icke underlåta,
att vid detta tillfälle nämna, det min önskan varit, att, för
den allmänna rörelsens underlättande, en jemkning i ifrågav:de
afgifter redan vid denna riksdag kunnat förberedas, om ej åvägabringas.
Det är nemi. icke blott de närmaste trakterna kring
Wenern, utan ganska vidsträckta nejder deromkring, som af en
dylik jemkning skulle draga fördel. Och lllskits hänvisning till
eu
Den 21 Mars.
51?
en fällande inverkan al nordvestra stambanan och af UdöevallaWenersborgs-banan
är ju genast vederlagd, enär dessa banor
alls icke äro lärdiga, och Gud vet i hvilken aflägsen framtid
inan kan hoppas se den förstnämnda fullbordad.
Onder den rundliga tid. delta Betänk, varit på vägen, innan
det blef lör it. o. Ad. tillgängligt, — det afgafs nemi. den t
Mars och ankom till Expeditions-Utsk:t redan den 10 Mars, men
är nu först nyligen bland Stånden utdeladt, — har på ett, sorn
jag hoppas, tillförlitligt sätt kommit till min kännedom, hvad redan
inom Utsk:t, dock i mera osäkra ordalag antyddes, att nemi.
Trollhätte kanalbolag och Styrelsen för Handels- och Sjöfartsfonden
lära vara allvarligt betänkte på att åvägabringa nya förbindelseleder
förbi sådane af forssar besvärade nejder vid Göta
eif, hvilka redan hafva en dylik kanalled, men äro i behof
al flera. Skulle nu, säger man, genom den begärda revisionen
förorsakas en nedsättning i de medelst kanalafgifterna inflytande
inkomster, hvarigenom vållades ett undanskjutande af besagda
nyttiga, men dyrbara arbetsföretag, i det sålunda man nu beröfvade
kanalbolaget och sjöfartsfonden utväg att på detta mera
kraftiga sätt befrämja trafiken, så kunde revisionen blifva den
allmänna rörelsen till stor skada, i stället för det åsyftade gagnet.
Men denna revision, för den händelse, att den, såsom i min
reservation är förutsatt, blefve med varsamhet och nödig omsorg
företagen, skulle kunna lända ej blott trafiken, men äfven kanalbolaget
framdeles och sjöfartsfonden likaledes till stor nytta,
derest genom en, till följd af en sådan uppmuntran, ökad trafik,
en förhöjning i inkomsterna i en framtid till älventyrs vore
att förvänta; i hvilket fall de nya kanailederne ej heller hehöfde
uraktlåtas. Saken är af vigt, och jag skulle önskat, att den
rönt mera understöd; men under niirvide förhållanden, och derest
icke någon annan ledamot begär återremiss, i hvilket fall jag
mig på förhand i en sådan anhållan förenar, måste jag väl nöja
mig med att halva uttalat mina åsigter, och vill, derest jag under
diskussionen står ensam i min åsigt, ej framställa något
bestämdt yrkande.
Frih. Alströmer, Oscar: Efter det slut, hvartill Frih.
Cederström kommit, inskränker jag mig till att yrka bifall till
(Jtsk:ts hemställan.
Gr. Sparre, Erik: För min del kan jag icke instämma
uti det slut, hvartill Frih. Cederström kominit. Jag är af den
öfvertygelse, att de högt uppdrifna afgifterna utöfva ett menligt
inflytande på trafiken. Visserligen är det sannt, att nu gällande
taxa icke kan förändras utan kanalbolagets medgifvande, men
jag kan dock icke föreställa mig, att bolaget, vid det förhållande,
att Trollhätte kanal, såsom kändt är, ger en högst betydlig inkomst,
skulle lida något synnerligt men af en nedsättning i taxan.
Jag kan icke tro annat, än att, om K. M:t underhandlade med
H. lil. 33
814 Den 21 Mars.
bolaget, skulle det ingå på en billig nedsättning, synnerligast
som en sådan, enligt hvad jag har mig bekant, temligen allmänt
påkallas.
På grund häraf får jag- anhålla om propos. på återremiss
af detta Betänk.
Frih. Alströmer: Jag hemställer till Gr. Sparre, om tid
punkten
är väl vald att ingå till K. M:t med en skrifvelse i
detta ämne, då jernbanan emellan Christinehamn och vestra
stambanan inom kort kommer att öppnas. Månne det icke är
bättre att låta frågan anstå till nästa riksdag, på det man må
få någon erfarenhet om, hvilket inflytande denna förbindelseled
kommer att utöfva? Det finnes äfven en annan anledning, hvarför
den ifrågasatta revisionen nu icke bör företagas, nemi. att
fråga är om åstadkommande af en ny slussanläggning bredvid
den gamla för att underlätta sjöfarten och förekomma den nu
rådande olägenheten, att fartyg ofta kunna få vanta långa tider
på slussning. Kunde en dylik slussanläggning komma till stånd,
så skulle det för sjöfarten vara till vida mera gagn än en nedsättning
i taxan.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till förevide Betänk, och dels återremiss deraf, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid svarades
många ja jemte några nej. och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med många nej och några ja;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Betänk:t förnyats samt
besvarats med många ja jemte några nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds
den 14 och 17 dennes på bordet lagda Betänkm:
N:o 68, i ani. väckt motion i fråga om skyldighet att deltaga
i byggnad af hus för s. k. småskolor å landet;
N:o 69, i ani. af dels K. M:ts Nåd. Propos. till K. St:r,
i fråga om förändrad grund för utgörande af fjerdingsmans aflöning,
dels ock enskild motion om ändring i föreskrifterna rörande
bestridandet af Ijerdingsmansbefattning i kapellförsamling;
N:o 70, i ani. af väckt motion om tillåtelse för åboer å
hemman, som bergverken fått af Kronan skatteköpa, att till sig
lösa skatterätten; samt
N:o 71, i ani. af väckt motion om förändring af pastoratens
indelning.
Föredrogs ånyo Gr. Liljencrants’, Gustaf Fredrik, den 15
och 17 dennes bordlagde förslag om aflåtande af inbjudning till
Den 21 Mars.
515
Bonde-St. att biträda det beslut, som R. o. Ad., i likhet med
Preste-St., fattat i afseende å 2:dra punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 54, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om anslag till jernvägs*
byggnader m. m.
bfr. Liljencrants: Som jag i allmänhet hittills motsatt
mig och äfven hädanefter kommer att motsätta mig alla inbjudningar,
hvilka afse att förmå ett Med-Stånd att frånträda ett
fattadt beslut, svnnerligast som grundlagen icke känner till dylika
åtgärder, så skulle jag visserligen ej hafva framställt detta
förslag, såvida jag ej dertill blifvit föranledd af den särskildta
omständighet, att Bonde-St. ej fattat något beslut hvarken med
afseende å nordvestra stambanans sträckning, ej heller om anslag
till densamma. Då jag emedlertid nu erfarit, att nämnda Stånd
utfärdat inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att instämma uti
dess beslut om frågans ajournering, anser jag den af mig föreslagna
inbjudning olämplig; och får jag på grund häraf hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om propos. derå, att mitt ifrågav:de förslag
måtte få förfalla.
Efter härmed slutad öfverläggning, hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. medgåfve, att det ifrågav:de förslaget
finge förfalla, och, då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag anhåller att få i
R. o. Ad:ns protok. antecknadt, att jag var förhindrad att öfvervara
plenum sistl. Lördag den 17 dennes, då Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 26 afgjordes.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Afven jag anhåller att
få i protok:t antecknadt, att jag icke deltagit uti R. o. Ad:ns
vid sista plenum fattade beslut ang:de dödsstraffs verkställande
medelst fallbila.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet Prot.-Utdrag
N:o 197, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att
förena sig i Bonde-St:ts beslut i afseende å 2:dra punkten i Stats[Jtsk:ts
Utlåt. N:o 54, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om anslag
till jernvägsbyggnader m. m.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomna
Meimr och Utlåt:n, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 8, ang:de verkställd granskning af Stats-Råds-protokm;
316
Den 21 Mars.
Stats-Utskottet:
N:o 55, i ani. al motion om anvisande af medel till ett
vägarbete i Jemtlands län och beredande derigenom al' arbetsförtjenst
åt den derstädes i följd af missväxt nödställda befolkning;
N:o
56, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. angide anslag till
beredande af arbetsförtjenst åt deri genom missväxt lidande befolkningen
inom Pajala socken af Norrbottens län;
N:o 57, angide väckt fråga om statsanslag för vidtagande
af åtgärder till hämmande af boskapspesten, om den skulle inom
landet utbryta;
Nio 58, angide bestämmandet al dels aflöningen för RiksStåndens
och Utskins kansli- och vakthetjening. dels godtgörelsen
af vissa kostnader i följd af tryckningen utaf Riks-Ståndens protokir
jemte dertill hörande Bihang;
B e v i 11 n i n g s - U t s k o 11 e t:
Nio 7, i ard. af väckt motion om upphörande af den förde
Kongl, persorierne och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet
och restitution af de utaf dem erlagda tullafgilter;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.:
N:o 72, i ani. af återremiss af lltskits Betänk. Nio 40,
angide väckt motion orri särskilda föreskrifter i fråga om långtägt
å hafsstränderna i Halland;
N:0 73, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 50,
angide väckt motion om minskning af de för beväringens räk
ning
befintliga förråder al mindre munderingspersedlar, såsom
skjortor, strumpor och skor; samt
Nio 74, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 54,
angide väckt motion i fråga om fördelningen emellan socknar
inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld.
H. o. Ad. åtskiljdes kl. ^12 e. m.
In fidem,
0. Brakel,
Den 26 Mar». 517
Mandagen den 26 Mars 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 21 dennes.
Föredrogos oell bordlädes Exped.-Utsk:ts förslag:
N:o 33, till K. St:rs underdåniga Skrifvelse, i ani. af K.
Mits Nåd. Propos. om antagande af ny R. O. oell dermed sammanhängande
ändringar i R. F.; samt
N:o 6, till § i Riksdags-beslutet, ang:de antagen ny R. O.
och dermed sammanhängande ändringar i R. F.
Upplästes och godkändes
Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 37, ang:de kurhus-afgiftens utgörande;
N:o 38, ang:de nedsättning i afgiften för sluten rekommendation
;
N:o 39, i ani. al K. M:ts Nåd. Propos. om antagande af
en författning ang:de arfsrätt för oäkta barn; och
N:o 40, ang:de ändring i nu gällande stadganden rörande
väghållningsbesväret.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bonde-St:s den 21 dennes bordlagda prot.-utdrag N:o 197, innehållande
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att förena sig i
Bonde-St:s beslut i afseende å 2:dra punkten i Stats-lJtsk:ts
Utlåt. N:o 54, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. om anslag till
jernvägsbyggnader m. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter anya på bordet,
Konst.-Utsk:ts d. 21 dennes bordlagda Meni. N:o 8, ang:de verkstäld
granskning af Statsråds-prot:n; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, huruvida R. o. Ad., på sätt Riks-Ståndens Hrr Talmän
öfverenskomma föreslå, behagade besluta, att detta Mern.
skulle förekomma till handläggning Onsdagen d. 4 nästk. April
samt derföre uppföras främst å sagde dags föredragningslista;
hvilket bifölls.
■i 18
Dea 26 Mars.
! sammanhang härmed tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm , att
i enlighet med hvad Talmännen jemväl öfverenskommit, endast
ett ytterligare plenum uti innevrde vecka komme att hållas på
Onsdagen den 28 dennes kl. I 2 e. 111.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskrls den 21 dennes bordlagde
Utlåt:n:
Nro 55, i ani. al motiom om anvisande al medel till ett
vägarbete i Jemtlands län och beredande derigenom al arbetsförtjenst
åt den derstädes i följd af missväxt nödställda befolkning;
och
N:o 56, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anslag till
beredande af arbetsförtjenst åt den genom missväxt lidande befolkningen
inom Pajala socken af Norrbottens län.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stals-Utskrts den 21 dennes bordlagda Utlåt. N:o 57, ang:de väckt
fråga om statsanslag för vidtagande af åtgärder till hämmande
af boskapspesten, om den skulle inom landet utbryta.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskrls den 21 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 58, ang:de bestämmandet af dels allöningen
för Riks-Ståndens och Ulskrns kansli- och vaktbetjning, dels godtgörelsen
af vissa kostnader i följd af tryckningen utaf Riks-Ståndens
Protokoller jemte dertill hörande Bihang.
Föredrogs, meri begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Bevillu.-Utskrts den 21 dennes bordlagde Betänk. N:o 7, i
ani. af väckt motion om upphörande af den för de Kongl, personerne
och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet och restitution
af de utaf deni erlagda tullafgifter.
Föredrogs, meri biel på flere ledamöters begäran ånyo bordlagdt,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk;ts d. 21 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 72, i ani. af återrerniss af Utskrts Betänk. N:o 40,
angrde väckt motion om särskilda föreskrifter i fråga om tångtägt
å hafsstränderna i Halland.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besvärs- och
Fikon - Utskrts den 21 dennes bordlagda Mem:r;
N;o 73, i ani. af återrerniss af Utskrts Betänk. N:o 50,
angrde väckt motion om minskning af de för beväringens räkning
befintliga förråder af mindre munderingspersedlar, såsom
skjortor, strumpor oell skor; samt
Deu 2(< Mars.
519
N:o 74, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 54,
angide väckt motion i fråga om fördelningen emellan socknar
inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld.
Anmäldes och bordlädes från nedannärnude Utsk. inkomne
Mern., Utlåtm och Betänkm, nemi. från
K ons ti tu t iöns-Ut sk otte t:
N:o 9, ang:de det tillägg till 12:te §:n H. F., att Konungen
icke utan Riksdagens samtycke må blifva regerande furste af
utländsk stat;
Stats-Utskottet:
N:o 59, i aid. af K. M:ts Nåd. Propos. om anvisande af
medel till utvidgning af den för jernvägen genom Stockholm beslutade
bangård vid Clara sjö och tillökning i de för trafiken
derstädes afsedda byggnader;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o
5, i ani. af väckta motioner om skjutsbesvärets ordnande
och öfvertagande af Staten m. m.; samt
N:o 6, i ani. af väckt motion om bibehållande af det i
Strengnäs inrättade Seminarium för lärarinnors bildande;
Riddarhus-Utskottet:
N:o 8, med förslag till ny Riddarh.-Ordning.
Sedan ett prot.-utdrag, rörande Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 58,
justerats; åtskiljdes R. o. Ad. kl. i 3 e. m.
fri fidem,
O. Brakel.
520
Den 2S Mar»,
Onsdagen den 28 Mars 1866,
Plenum kl. 5 2 e. nr
Justerades 2 prol.-utdrag för den 26 dennes.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Exped.-Utsk:ts deri 26 dennes bordlagde förslag:
N:o 33, till R. St:rs underd. Skrifvelse i ani. al K. M:ts
Nåd. Propos. om antagande af ny R. O. och dermed samman
hängande
ändringar i R. F.; och
N:o 6, till § i Riksdagsbeslutet, ang:de antagen ny R. O.
och dermed sammanhängande ändringar i R. F.
Föredrogs ånyo Hederv. Ronde-St:s d. 21 och 26 dennes
bordlagda prot.-utdrag N:o 197. innehållande inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s beslut i afseende å
2:dra punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 54, i ani. af K. Mds
Nåd. Propos. om anslag till jernvägsbyggnader m. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Det kan icke vara min mening,
att nu vilja utveckla vigten och värdet för det allmänna
af nordvestra stambanan, då detta ämne under tvenne dagars
plena blifvit utförligen och tillräckligt afhandladt, derunder jemväl
åt mig förunnats tillfälle min mening förklara, till stöd för
denna angelägna jernvägs befrämjande vid innevarande riksmöte.
R. o. Ad. bar också genom sitt beslut bevisat sig vilja understödja
detta arbetsföretag, dels genom det till fullbordande af
bandelen mellan riksgränsen och Arvika beviljade anslag, dels
genom anslående af 500,000 rdr till påbörjande af arbeten å det
medlersta stycket af den nordvestra stambanan, dervid R. o.
Ad. antagit den af K. M:t förordade södra linien. Ett annat
al Riks-Stånden har fattat ett fullkomligt lika beslut; det tredje
bar likaledes antagit enahanda belopp, men önskat dess användande
å norra linien, likväl alltid å samma nordvestra stambana.
Besagde meningsskiljaktighet kan och bör lösas på sätt våra
grundlagar anvisa i 69:de §:n R. F., jemförd med 30:de §:n 3:dje
mom. R. O. Men sedan i alla fall redan nu 3 Riks-Stånd, genom
beviljandet af en summa, ringa visserligen i förhållande till
Den 28 Mars.
52!
beloppet, men värdefull under förhandenvarande omständigheter,
så till vida bifallit K. M:ts nådiga framställning i ämnet, som
våra (mandelia förhållanden ansetts medgifva, kan det icke annat
an väcka förundrad, med all aktning för hvarje Med-Stånds önskningar
i öfrigt, att det fjerde Ståndet vill söka besegra de tre
andra Ståndens beslut, medelst att helt enkelt anmoda dem biträda
det fjerde Ståndets, under benämning af uppskof, beslutade
afslag å hvarje bidrag tili det ifrågavide medlersta stycket af
nordvestra stambanan. Det synes mig mer än tvifvelaktigt, huruvida
Bonde-St. kan grundlagsenlig! göra anspråk härpå, och hafva
något laggiltigt skäl, att till sin inbjudning hoppas vinna bifall;
hvilken fråga jag dock med fullt förtroende öfverlemnar till Hr
Gr.-ns o. Landtmms afgörande, deruti R. o. Ad., med kännedom
om den upplysta och saksamma pröfning, Hr Gr:n o. Landtmm
åt alla frågors formella lagenlighet oaflåtligen egnar, säkerligen
vill med mig instämma.
Hvad jag med enahanda förtröstan vågar hoppas, är, utan
vidare vidrörande af denna frågas speciella betydelse och omfattning,
att R. o. Ad. vid delta, såsom vid så många andra tillfällen,
ådagalägger lastheten i sina åsigter, bestämdheten i sina
grundsatser, pålitligheten i sina, efter mogen öfverläggning träffade
beslut. Jag vågar derföre äfven, med tillförsigt till dessa
vigtiga ändamåls hållande i helgd, vördsammast hemställa, det
R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
lägga Bonde-St:s inbjudning till handlingarne.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik; .lag vill icke ingå
i det formella af frågan, eller huruvida Bonde-St:s inbjudning
kan leda till något resultat; lika med Frih. Cederström öfverlemnar
jag detta åt Hr Gr. o. Landtm, och vill i detta hänseende
icke yrka någon propos. Men jag ber att få begagna
detta tillfalla alt uttrycka min åsigt i denna fråga. Redan vid
remissen af K. Mits Propos. uttalade jag den meningen att medel
nu icke borde anslås till nordvestra banans fortsättande vidare
än från riksgränsen till Arvika; men Stats-Utsk:t har gått
längre oph tillstyrkt anslag äfven för vägen från Arvika till Christinehamn.
Tre Stånd hafva beviljat ett anslag af 500,000 rdr;
deraf 2:ne Stånd för den södra och ett Stånd för den norra
sträckningen, men detta liar skett med knapp majoritet i alla
Stånden och man kan icke säga, att det finnes någon öfvervävägande
opinion för den ena eller andra sträckningen. Det synes
mig derföre önskligt, om man kunde stanna vid det som är
bestämdt, nemi. vägen till Arvika, och lemna det andra åt framtiden.
då noggrannare undersökningar kunde ske. En utväg
härtill är genom Bonde-Sfis inbjudning öppnad. Huruvida genom
de tre Ståndens beslut votering i förstärkt Stats-Utsk. kan undvikas,
lernnar jag derhän, då anslaget icke är Levil jarit för samma
ändamål. Man vinner obetydligt i tid genom frågans afgörande
vid denna riksdag, då endast 100,000 rdr af de 500,000
rdr äro afsedda för sjelfva arbetet. Med anledning af frågans
322
I ten 28 Mai».
outredda skick, anser jag derföre det af Bonde-St. fattade beslut
vara det klokaste.
Hr Uggla, Uarl Gustaf: Utan att ingå i det formelia af
frågan, ber jag att få afstyrka antagande af Bonde-St:s inbjudning.
Ehuru varm anhängare af den södra banan, skulle jag
heldre vilja antaga den norra sträckningen, än att frågan nu
ytterligare skulle uppskjutas, hvarigenom i det förr så eniga
Wermland den olyckliga splittringen och striden, som vanligen
uppkommer af jern vägsfrågor, skulle komma att längre fortfara,
och alla val inom provinsen till första kammaren vid nästa
Riksdag skulle komma att ske endast med afseende på denna
jernvägsfråga. Jag afstvrker på det lifligasfe inbjudningens antagande.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Innan jag framför hvad
jag ämnar yttra, anhåller jag, att Bonde-St:s ingjudning måtte
uppläsas.
Sedan den begärda uppläsningen egt rum, yltrade
Hr Nordenfelt: Hvad angår det formella af frågan, så
instämmer jag med Frih. Tersmeden deruti, att då tre Stånd
väl fattat beslut om anslag, men icke för samma ändamål, synes
mig detta icke lägga hinder i vägen för inbjudningens antagande.
då frågan eljest måste gå till förstärkt Stats-Utsk.
Afven i sjelfva saken instämmer jag med Frih. Tersmeden.
Det har så väl genom öfverläggningarne inom Riks-Stånden som
genom broschyrer och skrifter i ämnet blifvit tillräckligt ådagalagdt,
att någon kompakt majoritet å ena eller andra sidan icke
finnes, och att frågan behöfver närmare utredning, isynnerhet i
statistiskt hänseende, då hvardera sidans anhängare påstå den af
dem förordade sträckningen skola erhålla den största trafiken.
Att få en fråga väl utredd är alltid en vinst, och hvad som är
rätt och sannt segrar, om det blott får tid. Jag tror derför, att
det skulle vara nyttigt, om man kunde åstadkomma det begärda
uppskofvet. Om R. o. Ad. instämde i Bonde-St:s inbjudning och
Borgare-St. gjorde likaså, så vore frågan afgjord, utan att behöfva
hänskjutas till förstärkt Utsk., der, som vi veta, utgången
oftast beror på en tillfällighet.
Jag yrkar derföre bifall till Bonde-St:s inbjudning, eller
åtminstone den del deraf, som angår frågans uppskjutande.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då jag för några
plena sedan föreslog en inbjudning till Bonde-St., som jag dock
sedan med R. o. Ad:ns tillåtelse återtog, hade jag tillfälle att
tillkännagifva mina åsigter om inbjudningar i allmänhet. Grundlagen
känner icke tili inbjudningar, utan stadgar att ett redan
fattadt beslut icke kan vid samma Riksdag upphäfvas, och jag
anser det derför orätt att frångå ett beslut och antaga en in
-
Den 28 Mais.
523
bjudning. Med den erfarenhet vi ega om de olyckliga splittringarne
och striderna vid hvarje jernvägslråga, måste vi akta
oss att, då en sådan fråga vä) är afgjord, upprifva beslutet
derom. Det är derföre min önskan, och jag vågar hemställa,
att K. o. Ad. vidhlifver sitt i ämnet fattade beslut.
Frih. Klinckowström, Hildolf: Lika med den siste värde,
talaren får jag anhålla att R. o. Ad. måtte, med afslag å inbjudningen,
vidblifva det beslut, som på grund af en lång och
grundlig diskussion blifvit fattadt. Jag hade icke ämnat begära
ordet, om jag icke dertill ansett mig uppkallad särskildt af en
talare här midtemot, som ansett att det hade varit bättre, om
Stats-Utsk:t icke tillstyrkt något anslag för vägen mellan Arvika
och Christinehamn, innan ilen blifvit nogare undersökt. Rå jag
varit med om frågans handläggning både i Utskds afdelning och
i Utslct, kan jag upplysa, att den är grundligt skärskådad, och
ehuru det icke varit möjligt att trycka alla handlingar derom,
hafva upplysningar om begge liniernas noggranna undersökningar
icke felats, .lag tror, att det vore oförsigtigt af R. o. Ad.
att i denna fråga frångå sitt beslut och deltaga i ett annat, som
icke är något beslut; ty Bonde-St. har beslutat, att icke fatta
något beslut.
Jag hemställer, att inbjudningen måtte afslås och det förut
lättade beslutet vidblifva».
Hr Oldevig, Hans Fredrik: Inbjudningen afser icke
blott uppskof till nästa Riksdag med bestämmandet af Nordvestra
stambanans rigtning mellan Christinehamn och Arvika, utan
äfven föreskrift om närmare undersökning- till rättelse för ett
sådant bestämmande.
Så många uudersökningar hafva redan i det afseende! blifvit
verkställde och allt sedan 1858 har både vid sammankomster
och i skrifter så mycket derom varit anfördt, att jag är öfvertygad
att någon ytterligare undersökning icke kari försätta
Irågan i ett mera utredt skick, än hvari den nu befiunes; och
jag vågar således bestrida behöfligheten af uppskof i frågan för
sådan undersökning.
Jag vill icke uppehålla R. o. Ad:s tid med att omständligt
vederlägga en talares yttrande, att någon tidsutdrägt ej skulle
uppstå derigenom att frågan nu uppskötes; men jag påstår endast
deremot, hvad bäst kan inses, att det ifrågaställa uppskolvet
skulle medföra ett skadligt uppehåll i nämnda stambanas
fullbordande, och jag beder att få instämma mer Hrr Uggla,
Gr. Liljencrants och Frih. Klinckowström i anhållan om afslag å
inbjudningen.
Gr. Hamilton, Henning: Liksom Frih. Tersmeden skulle
äfven jag gerna sett, om från början något anslag icke blifvit
beviljadt till den nordvestra banan mellan Arvika och Christinehamn,
och detta hufvudsakligen af finansiella skäl. Jag har icke
524
Den 28 Mars.
någon förkärlek för den banans rigtning, som R. o. Ad. beslutat,
ehuru jag visserligen röstat för densamma; ty detta har
skett endast derför, att motsidans skäl icke syntes mig nog
starka för att derpå grunda ett förkastande af K. M:s Propos.
Jag står således i sjelfva frågan temligen fri; men i afseende på
formen är jag så mycket mera bunden, och jag ber att derom
få yttra några ord. Genom att antaga inbjudningen skulle R
o. Ad. komma att upprifva ett beslut, som är R. St:rs, ty efter
min förmening kan man svårligen komma ifrån att tre
Stånd beslutat ett anslag af 500,000 R:dr för ett gemensamt
ändamål. Vi kunna tänka oss, att K. M., utan att uppgifva
några detaljer, endast begärt ett anslag för vägen mellan Christinehamn
och Arvika, och att tre Stånd bifallit detta. Då vore
tvisten utan tvifvel häfd, och det är i sjelfva verket för detta
ändamål anslaget är beviljadt; men ieke nog dermed, ty
den sträckning, R. o. Ad. bifallit, infaller till ?'.delar med den
af Borgare-St. beslutade, och deruti instämma således tre Stånds
beslut. Nu är det dock icke möjligt att dela frågan; utan om
man tager en del, måste man taga allt.
Genom att antaga Bonde-St:ts inbjudning skulle man således
icke blott rubba ett Stånds genom votering antaget beslut,
utan också upprifva hvad som är R. St:rs, och jag måste derför
tillstyrka R. o. Ad, att, med vidblifvande af sitt förut fattade
beslut, lägga inbjudningen till handlingarne.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade ämnat att yttra
mig endast i hufvudsaken; men då fråga nu är om formen, anhåller
jag att först derom få uttala den mening, att då de beviljade
anslagen åsyfta olika vägar, så kunna väl besluten, lättade
af 3:ne Stånd, icke anses öfverensstämmande; hvarför mig
synes, att frågan bör stå öppen, hvilket jag dock öfverlemnar
till Hr Gr:ns o. Landtmilis afgörande. Hvad hulvudfrågan eller
inbjudningen beträtlär, så skulle jag vilja antaga densamma.
Då R. o. Ad:ns beslut i frågan, hvari jag undvek att deltaga,
emedan jag icke kunde fatta någon bestämd åsigt om saken,
tillkommit med så få rösters pluralitet, kan det icke vara underligt,
att man, på grund af denna inbjudning, frångår detsamma,
för att få frågan bättre utredd. Sådant har skett förr en gång.
Erfarenheten har ådagalagt att man oltast, vid nya undersökningar,
kommer till bättre förslag. Så t. ex. var förhållandet
med södra stambanan. Laga-linien var redan, på grund af K.
M:s Propos. och Ständers beslut, vid den ena Riksdagen bestämd,
då vid en efterföljande en ny undersökning af Ständerna begärdes,
hvilket Iramkallade den sedermera utförda banan öfver
Nässjö. Det onekligen vigtigaste skälet mot inbjudningens antagande
har Hr Uggla anfört, då han sagt, att om frågan lemnades
oafgjord, stridigheter skulle inom provinsen uppstå vid
valen till näst3 riksdag; men dels tror jag Wermlands befolkning
vara för ädel för att låta jernvägsstriderna inverka på riksdagsmannaval,
och dels anser jag icke detta vara ett nog ta
-
Oen 28 Mars.
525
lande skäl att afgöra en outredd fråga. Någon tidsutdrägt för
banans fullbordande skulle icke lieber förorsakas al detta uppskof,
då af de anslagna 500,000 rdrne största delen skulle åtgå
till anskaffande al materiel och dylikt. Beträffande inbjudningar i
allmänhet, kan jag icke dela Gr. Liljencrants’ åsigt, och han
måtte sjelf haft andra tankar, då han för kort tid sedan löreslog
en sådan. Med våra tunga former kunna inbjudningar ofta
vara till fördel.
Jag yrkar bifall tili Bonde-St:ts inbjudning så väl i afseende
på uppskolvet som en närmare undersökning.
Frih. von Schultzenheim, David: Penningar äro mycket,
och det finnes de, sorn säga att penningar äro allt. Jag
tror dock, att derbredvid finnas andra förhållanden af mera
vigt, och i denna fråga finner jag ett sådant förhållande. K. o.
Ad. hafva alltid ansett sig förenade med Bonde-St. genom samma
känslor och samma intressen. Det har icke ofta inträffat
att R. o. Ad. erhållit en inbjudning från Bonde-St. att deltaga i
dess beslut; men just derför, att det sker så sällan, har det så
mycket större betydelse, då det sker. Man har förevitat R. o.
Ad. att med allt för mycken frikostighet bevilja anslag. Det
Stånd, som representerar den största förmögenheten, det största
antalet individer och således de mest betalande, vädjar nu till
R. o. Ad. i en fråga, som just angår penningar, och en sådan
inbjudning kan jag icke betrakta som en obetydlighet. Om,
sedan en votering utfallit med endast sex rösters öfvervigt,
Bonde-St. frågar, om del icke finnes sex personer bland de
vinnande, som vilja ajournera frågan för att få den bättre utredd,
så hoppas jag, att svaret icke skal! utfalla nekande. Det
kan väl hända att någon säger: hvartill tjenar en utredning, då
jag är säker på min sak. Jag tänker dock icke lör min del så
och vill gerna nedlägga den känsla af högmod jag kan hafva
öfver ett af B. o. Ad. fattadt beslut, för att bifalla en inbjudning
från Bonde-St. vid den sista riksdag, der Bonde-St:ts och
R. o. Ad. finnas. Jag röstar för, att Bonde-St:ts vänliga, jag kan
säga, broderliga, inbjudning måtte af oss bifallas.
Gr. Sparre. Erik: Om jag i denna fråga är af motsatt
mening med den siste värde talaren, så är det hvarken af högmod
eller egenkärlek eller obenägenhet att gå Bonde-St:s önskningar
till mötes, utan derför att jag är obenägen att upprifva
ett fattadt heslut och derigenom undergräfva grundlagens helgd.
Om vi efter två dagars diskussion kommit till ett vigtigt resultat,
så må det förlåtas mig, om jag icke vill frångå detta, för
att antaga en inbjudning från ett annat Stånd, som dessutom,
efter min förmening, innehåller ett förslag som icke är billigt;
ty deri begäres undersökning i tekniskt hänseende icke af båda,
utan endast af den norra linien, och statistisk utredning af trafikförhållandena
på båda linierna. Att sedan en sträckning ar
bestämd, besluta undersökning af en annan, är för mycket be
-
526
Den 28 Mari
gardt. Frih. Raab har sagt, att saken skulJe vinna på en utredning.
En sådan begärdes redan vid sista riksdag och är
också lemnad. Skola R. St:r nu åter begära en utredning? Huru
ofta och huru länge skall man hålla på dermed? En annan
talare, Hr Nordenfelt, har hemställt om en delning af inbjudningen,
så att, om den ena delen icke kunde bifallas, den andra
åtminstone måtte antagas. Detta är en nv metod, sorn jag icke
förut hört omtalas; och jag förmodar att Hr Gr. o. Landtm,
lika litet kan framställa propos. på antagande af en del som af
hela denna inbjudning.
Hr Sandströmer, Garl Johan Albert: l)å jag hört en
förmodan uttalas, att Hr Gr. o. Landtm, skulle komma att vägra
propos. på antagande af denna inbjudning, så får jag vördsamt,
anhålla att Hr Gr. o. Landtm, behagade upplysa Ståndet
om sin åsigt härutinnan. Diskussionen skulle måhända derigenom
få en annan rigtning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att då under den nu
pågående öfverläggningen blifvit framställda yrkanden, dels att
R. o. Åd., med frånträdande af sitt förut i frågan fattade beslut,
skulle antaga Bonde-St:ts inbjudning, dels ock att R. o. Ad.
måtte vidhålla sitt förra beslut och alslå inbjudningen eller lägga
densamma till handlingarne, ansåge Hr Gr. o. Landtm, sig böra
tillkännagifva, det han funne sig förhindrad att framställa propos.
på inbjudningens antagande. Genom tre Riks-Stånds
beslut hade ett anslag af 500,000 R:dr gifvits till fortsättande
af arbetena å den stora jernväg, sorn under namn af nordvestra
stambanan utgick från Laxå och sträckse sig genom Wermland
till Norska gränsen. Detta utgjorde således en med R. Stms
rätt afgjord sak, och någon förändring deri kunde ej grundlagsenligt
ega rum. Men deremot hade det ännu ej blifvit med R.
St:rs rätt beslutadt, huruvida den jernbana, hvartill anslaget beviljats,
skulle under en del af sin sträckning genom Wermland
gå mera sydligt genom Carlstad eller böjas något mera åt norr
förbi Norum, enär uti denna biomständighet de tre Riks-Stånd,
som beviljat anslaget, varit i så måtto skiljaktiga, att Adeln och
Preste-St. antagit den södra, men Borgare-St. den norra sträckningen.
Denna fråga var således ännu öppen och borde i grundlagsenlig
ordning afgöras, men det af R. St:r redan lättade
beslutet om anslaget kunde ej emot grundlagens föreskrift åter
upprifvas.
Hr Sandströmer: Jag måste bestrida den åsigt Hr
Gr. o. Landtm, nu tillkänriagifvit, och jag beklagar, att RiksSt:ns
beslut icke blifvit ordagrannt anförda. Jag ber derföre att
få uppläsa dem. R. o. Ad. och Preste-St, hafva för fortsättande
af nordvestra stambanan Irån Christinehamn öfver Carlstad till
Arvika anvisat en summa af 500,000 rdr; Borgare-St. har
beslutat att nämnda bana skall sträckas från Christinehamn of
-
Deri 28 Mars.
527
ver Norum och Nilbysundet till Arvika, och för banans fortsättande
i denna rigtning anvisat en summa af 500,000 rdr; och
Bonde-St. har, med afslag å K. M:s Nåd. Propos., för så vidt
den afser att bestämma rigtningen af nordvestra stambanan genom
Wermland emellan Ckristinehamn och Frykerud, och anvisandet
af medel till byggande af denna bandel, beslutat, att
R. St:r måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det K. M. täcktes
till nästa riksdag genom jernvägsbyggnads- och trafik-styrelserna
närmare undersöka och utreda de tekniska förhåliandena på
Norum-Nilsbybanan och de ekonomiska lördelarna med afseende
å hvardera af de båda bansträckningarna.
I)å den vigtiga diskussion, som slutade med seger lör Garlstadslinien,
förevar, frågade jag under hand, om Hr Gr. o.
Landtm, icke kunde tillåta att propositionen om denna del af
Stats-Utsk:ts Betänk, delades, så att summan och rigtningen
hvar för sig bestämdes. Härpå svarade Hr Grefven, att sådant
icke kunde låta sig göra, då något för delning passande
ställe i berörde punkt icke förelänns och B. o. Ad. dessutom
beslutat att Betänk:t skulle punktvis föredragas. Genom den
tolkning, som nu gifves Ståndens olika beslut, verkställes emedlertid
en sådan delning, likväl utan föregående pröfning af
Riks-St:n sjelfve. Jag kan likväl för min del icke finna, att
Ståndens beslut äro öfverensstämmande, då två Stånd beviljat
anslag för den södra sträckningen och ett Stånd för den norra.
Om, t. ex. vid fråga om medel till ett kavalleri regementes beväpning,
ett Stånd lemnar anslag till sablar, två Stånd till lansar
oell det fjerde vägrar allt anslag, så får man icke så tolka
beslutet, som tre Stånd skulle anslagit medel till vapen och att
det derföre endast skulle voteras om sablar eller lansar. Det
fjerde Ståndets mening skulle i så fall undertryckas, och likväl
ett sammanstämmande beslut af tre Stånd icke förefinnas. Enligt
min åsigt måste, innan hulvudvoteriugen förekommer, voteras
om kontraproposition. Så är förhållandet äfven nu. En
ledamot, Gr. Liljencrants, har sagt att han i allmänhet aldrig
bifaller inbjudningar. Jag förstår icke riktigt denna förklaring,
men, om jag icke misstager mig, föreslog Hr Grefven sjelf i
sista plenum en inbjudning till Bonde-St.
Jag skulle önska, att R. o. Ad. ville hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på bifall till Bonde-St:ts inbjudning, hvilken
jag anser kunna formligen och grundlagsenlig! pröfvas.
Frih. Klinckowström: Jag protesterar emot den lek
tion,
den siste värde talaren ansett sig böra gifva Hr Gr. o.
Landtm., till hvars afgörande jag, med full tillit till hans kännedom
af grundlagen, öfverlemna!- frågan. Hvad beträffar den
kavallerimanöver, hvarigenom den värde talaren ville bevisa sin
sats, så måste jag anmärka, att han icke känner frågan i dess
detaljer; ty det beviljade anslaget kan användas utan att tvistepunkten
beröres, då vägen från Arvika till Harsäter, som
\
528
Den 28 Mars
kostar tre mill. nlr, är gemensam lör begge linierna. Anslagsfrågan
är genom tre Stånds beslut afgjord och endast i afseende
på en del af vägens sträckning, om den skall gå öfver Norum
eller Carlstad, äro besluten icke öfverensstämmande, .lag
vill icke vidare upptaga tiden, och hoppas att R. o. Ad. i denna
vigtiga fråga vidhåller sitt förut lattade beslut
Frih. Alströmer, Oscar: Efter min mening hvarken
kan eller bör K. o. Ad. antaga Boncle-St:s inbjudning. K. o. Ad.
kan icke göra det, derföre, att det dock är ett faktum att K.
M:ts Propos. är i viss mån af tre Stånd bifallen, hvadan del
4:de Ståndets beslut är utan verkan, och antagande af en inbjudning,
som innefattar afslag ä samma Propos., kan således
icke ifrågasättas. Inbjudningen bör icke antagas, för det lista
derför att det skulle föranleda ett uppskof, ty fastän anslaget
är obetydligt, är det dock något; för det 2:dra skulle det leda
till stridigheter inom provinsen; och för det 3:dje skulle derigenom
utkastas ett tvistefrö inom den nya representationen. Af
dessa skäl yrkar jag afslag å Bonde-Sfcs inbjudning; och delar
helt och hållet Hr Gr:s o. Landtm:» uppfattning af Irågan.
Gr. Liljencrants: Jag beklagar, att jag måste ytterligare
upptaga tiden i denna fråga. Tvänne talare halva icke kunnat
begripa, huru jag kunde vilja ogilla inbjudningar i allmänhet,
då jag sjelf för icke längesedan gjort mig saker till att föreslå
en sådan. Då jag föreslog den inbjudning, som jag sedan återtog,
hade Bonde-St. ännu icke fattat något beslut i ämnet, hvilket
jag ansåg vara ett förhållande, som kunde tillåta eu inbjudning;
men jag underlät lika litet då som nu att tillkännage mina
åsigter om inbjudningar i allmänhet.
Hvad sjelfva saken beträffar, så minnes jag från min skol
tid
skilnaden mellan esse och non esse, som flere af de värde
talarne tyckas hafva glömt. Bonde-St. begär upprifvande af ett
beslut, som redan är R. St:rs. Derpå kan jag icke ingå, och
förnyar min anhållan om propos. på afslag af Bonde-St-.s in
bjudning.
Hr Sandströmer: Då jag sist hade ordet, framställde
jag icke något bestämdt yrkande; och jag får derföre nu vördsamt
anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville inhemta Ståndets mening,
huruvida propos. på Bonde-St:s inbjudning må framställas
eller icke. Jag ber att få anmärka, att jag hvarken talar för
eller emot inbjudningen; jag lägger vigt endast derpå, att Ståndet
skall hafva rätt att yttra sig i saken.
För öfrigt begagnar jag tillfället att förklara Frih. Klinckowström
att jag, såsom riksdagsman, anser mig böra strängt hålla
på grundlagens rätta tillämpning, äfven för den beklagliga händelsen,
att jag derigenom skulle förorsaka Frihm den största
sorg och ledsnad.
Frih.
Deu 28 Mars.
529
Frih. von Schulzenheim: Af Hr Gr:s o, Landtm:*
framställning erkänner jag mig vara öfvertygad, att propos. på
bifall till Bonde-St:s inbjudning icke kan ifrågakomma. Men jag
linner deruti icke något hinder att tillmötesgå Bonde-St:s önskningar;
och jag anhåller att, med stöd af 5fi § af den Hiksd.-  Ordn , vi alla böra lyda, och på grund af den rätt mig deruti
lemnäs, få föreslå, att B. St:r matte besluta, att de lör nordvestra
banans fortsättande anslagna medel må användas till byggande
endast af de delar af denna bana,' som icke äro föremål
för tvist och underkastade olika tankar angående sträckningen.
I Bonde-Stts inbjudning ligger den mening, att frågan om dessa
delar måtte t. v. få hvila, och det är klart, att beloppet af de
anslagna medlen icke öfverskjuter hvad som är behöfligt för
oomtvistade delar af banan.
Med stöd af förut åberopade §, anhåller jag om propos.
på remiss till vederb. Utsk. af mitt förslag.
Gr. Hamilton: .lag begärde ordet med anledning af Hr
Sandströmers första yttrande, deri han begärde framställning af
den propos., som Hr Gr. o. Landtm, nyss förut förklarat sig
icke kunna framställa, .lag ansåg denna begäran gå något långt,
ehuru jag icke hyser hela den ömhet för en af Landtmarskalken
uttalad mening, som Frih. Klinckowström ådagalagt; ty hvarje
ledamot har naturligtvis rättighet att framställa hvad han önskar.
Hvad som i Hr Sandströmers yttrande skulle vara bevisande
för hans mening, nemi. exemplet om ett kavalleriregementes
bevärande, tror jag kunna med mera skäl anföras till
stöd för Landtmarskalkens åsigt; ty om tre Stånd beviljat medel
till nämnde ändamål, så vore tydligt att regementet skulle
beväras, äfven om åsigterna, huru det skulle beväpnas, voro
delade; och här är samma förhållande, då tre Stånd beviljat
anslag till samma jernväg, ehuru ett Stånd något skiljer sig
från de andra i sin åsigt om vägens sträckning.
Vid uttalandet af siu mening om propos:s framställande,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att det vore vrkadt endast dels
bifall till och dels afslag å inbjudningen. Jag tog mig friheten
hemställa, att K. o. Ad., med vidblifvande af sitt i ämnet fattade
beslut, måtte lägga inbjudningen till handlingarne; och jag anhåller
om propos. å denna min hemställan.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet med anledning af den
skarpa admonition, Frih. Klinckowström behagat tilldela en ledamot,
derföre att han varit af skiljaktig åsigt med Hr Gr. o.
Landtm. Jag förstår ej huru Frih. Klinckowström, som sjelf
med sådan kraft och värma förfäktar sina åsigter, kan vilja att
en annan ledamot af delta Hus skall vara så utan all sjelfständighet,
att han icke ens får yttra sin åsigt, derföre att den ej
är öfverensstämmande med Hr Gr:s o. Landtnäs. Hvad mig sjelf
beträffar, så har jag redan uttalat att min åsigt om formen inH.
lil. U
530
Den 28 Mais.
stämmer med Hr Sandströmer, ehuru jag böjt mig för den af
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifna mening.
Hr von Ehrenheim, Per: Då alla talare, utom en, in
stämt i den af Hr Gr. o. Landtm, yttrade åsigt, så torde det
vara öfverflödigt att vidare yttra sig för densamma, och beder
jag således blott att få tillkännagifva det äfven jag delar denna åsigt.
Frih. Klinckowström: Jag anhåller vördsamt, att den
af Frih. von Schulzenheim väckta motion måtte få hvila på
bordet.
Frih. von Schulzenheim: Jag vill blott säga, att jag
i ett annat plenum skall skriftligen i två exemplar inlemna min
motion.
Frih. Cederström: Jag hvarken kan eller vill förneka
Frih. von Schulzenheims fruktbara snille i förslags framställande,
ej heller hans fyndighet att, när han så vill, dem försvara,
men deremot tror jag mig kunna betvifla det hans förmåga
att intränga i våra antagna formers uppfattning står i
fullkomlig jemnhöjd med förenämnde egenskaper. Ett exempel
härpå kan anföras i det för några plenidagar sedan af honom
väckta märkvärdiga förslaget, att R. o. Ad. skulle inbjuda PresteSt.
, som med oss lättat likstämmigt beslut i afseende å StatsUtsk:ts
Betänk, om nordvestra stambanan, att frånträda detta
sitt beslut och förena sig med Bonde-St:s derifrån afvikande
och just detsamma, som nu, medelst Bonde-St:s till oss gjorda
inbjudning, är under öfverläggning. Vid afgörandet af detta Hr
Frihms, jag vågar säga, mycket oformliga förslag, fann Hr Frihm
sig icke ens föranlåten vara närvarande och försvara detsamma;
det fick också det öde, som det, efter den lindrigaste uppfattning,
förtjenade, då det, efter några få utredande ord af tre
ledamöter, biel' »sans phrase» af Ståndet »lagdt till bandlingarne»;
och det alldeles enhälligt. Det nu af Ilr Frihm under diskussionen
väckta förslag eller motion tyckes vara likaså, jag vill
icke gerna säga: vidunderligt; men besynnerligt; jag hör väl
sägas att det lärer vara begärdt på bordet, men det må nu
anses vara bordlagdt eller icke, så må jag redan nu, medan
jag har ordet, yttra min åsigt om dess oantaglighet, ty icke
kan man väl föreställa sig, att, sedan K. o. Ad. fattat sitt beslut i
ett föredraget ärende, Ståndet skulle, på någon ledamots sedermera
afgifna förslag, göra en förändring i sitt beslut, hvilken i
väsendtlig mån rubbade karakteren och innehållet af det fattade
beslutet; hvadan en sådan motion synes mig svårligen kunna
få någon annan behandling, än den dess äldre syskonmotion
häromdagen rönte, och i alla händelser, om än en mer eller
mindre utförlig diskussion derom ej kan undvikas, aldrig bör
få hoppas någon framgång; så att nog vore ett återtagande från
Den 28 Mar?.
531
motionärens sida bra mycket bättre. Hvad angår det oss egentligen
nu föreliggande öfverläggningsämnet, Bonde-St:s inbjudning,
så framhärdar jag i den åsigt, att den ej må af R. o.
Ad, antagas.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han finge fästa R. o. Ad:ns
uppmärksamhet derpå, att den fråga, som nu utgjorde föremål
R, o. Ad:ns öfverläggning, var, huruvida den af Bonde-St. gjorda
inbjudningen skulle antagas eller icke, och med denna fråga fick
ej något annat ämne sammanblandas. Frih. von Schulzenheim
hade under öfverläggningens fortgång framställt ett nytt förslag,
och denna framställning hade Hr Gr. o. Landtm, ej ansett
sig böra afbryta, enär Hr Gr. o. Landtm, vid åhörandet af
Frih. von Schulzenheims första yttrande icke kunde med säkerhet
bestämma, huruvida framställningen hade något sammanhang
med det nu föredragna ämnet eller icke; men då Frih.
von Schulzenheim i ett sednare yttrande förnyat samma förslag
och uttryckligen förklarat, att det utgjorde en ny motion,
samt förslaget blifvit af en annan ledamot begärdt på bordet,
finge Hr Gr. o. Landtm, förklara, att detsamma vid detta tillfälle
icke kunde blifva föremål hvarken för bordläggning eller
någon annan behandling; Frih. von Schulzenheim naturligtvis
obetaget att vid annat tillfälle väcka sitt förslag, som då komme
att röna den behandling, som med Grundlagens föreskrift kunde
finnas öfverensstämmande.
Hr Sandströmer: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att endast två Stånd anslagit 500,000 rdr för nästa statsregleringsperiod;
ty Borgare-St. har beviljat endast 250,000 rdr
att utgå under nämnde tid. Särskildt hemställer jag till den,
som vid frågan om Franska traktaten så noga tolkade hvarje
ords betydelse, om i denna sak tre Stånds beslut kunna anses
lika lydande.
Jag vidbtifver min anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, ville inhemta
det Högh Ståndets tanke i frågan.
Frih. vonschulzenheim: Afven denna gång instämmande
med Hr Gr. o. Landtm., erkänner jag att det varit rättast att
uppskjuta framställandet af mitt förslag, tills förev:de fråga blifvit
afgjord.
Då Frih. Gederström, oaktadt sin noggranna kännedom om
formerna, vidrört en redan afgjord fråga, vill jag säga, att som
jag var hindrad att vara närv:de då mitt förslag förekom, hade
jag anmodat ett par ledamöter att för andra gången begära detsamma
på bordet, hvilka dock, då saken kl. £12 på natten föredrogs,
redan aflägsnat sig. Detta är det enda jag anser mig
böra svara pä ett yttrande, som icke hör till ämnet, öfverlemnande
åt Frih. Gederström den tvetydiga äran af att hafva sökt
inleda en diskussion på personlighetens område.
532
De» 28 Mars.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att, på sätt Hr Gr. o. Landtm, redan förut
tillkännagifvit, under densamma hade yrkats, dels att K. o. Ad.,
med frånträdande af sitt förut i frågan lättade heslut, skulle antaga
den förevule inbjudningen, och dels att Ståndet måtte vidblifva
sitt förra beslut och lägga inbjudningen till handlingarne;
hvarjemte IIr Sandströmer, med anledning af Hr Grins o. Landtmins
förklaring, att han ansåge sig förhindrad att framställa propos.
på inbjudningens antagande, hade hegärt att K. o. Adois mening
om denna propos:s vägran måtte inhemtas; och finge Hr Gr.
o. Landtm, till följd häraf hemställa, huruvida It. o. Ad. yrkade,
att propos. på inbjudningens antagande skulle af Hr Gr. o. Landtm,
framställas.
Sedan härtill svarats talrika och starka nej jemte några ia,
samt Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig hafva funnit nej öfvervägande,
gjordes propos. på det förra beslutets vidblifvande och inbjudningens
läggande till handlingarne, hvilken propos. med starka och
talrika ja besvarades.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 21 och 26 dennes
bordlagde Utlåt. N:o 57, ang:de väckt fråga om statsanslag för
vidtagande af åtgärder till hämmande af boskapspesten, om den
skulle inom landet utbryta.
Föredrogs ånyo Bevilinings Utsk:ts den 21 och 26 dennes
bordlagde Betänk. N:o 7, i ani. af väckt motion om upphörande
af den för de Kongl, personerne och utrikes sändebuden stadgade
tullfrihet och restitution af de utaf dem erlagda tullafgifter.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag beklagar, att Utsk:t
icke tagit reda på de förhållanden, sorn gifvit anledning till min
motion, och hvilka jag trodde vara lika väl bekanta för Utsk:t,
som de äro allmänt kända inom hufvudstaden. Jag ansåg det
öfverflödigt att framlägga några fakta i detta hänseende, hvilket
jag trodde strida mot grannlagenheten; men då Otsk:t icke fästat
afseende å min motion, måste jag i viss mån bryta mot grannlagenheten,
och jag får uttrycka min förvåning deröfver, att,
då Utskrt har till sekreterare en ledamot af tullstyrelsen, denne
icke upplyst Utsk:t huru det med kontrollen i detta hänseende
tillgår, då Utsk:t säkerligen kommit till ett annat resultat.
Utsk:t har till grund för sitt afstyrkande anfört, att nödiga
stadganden i det antydda syftet redan funnes, och åberopat en
K. Förordning af den 2 December 1824, hvari föreskrilves: »i
afseende å de för de K. hofvens räkning införskrilna utländska
varor, att de samma skola vara till K. Riksmarskalksembetet
adresserade, hvilket embete det tillkommer att för alla K. hofven
på sådana varor afgifva reklamationer, som genom K. FinansDep:tet
i underdånighet höra anmälas och af K. M:t pröfvas,
samt att nämnda varor ej skola utlemnas, förr än K. M:t nådig
Den 28 Mars.
533
befallning derom till Generaltullstyrelsen allåtit; äfvensom i afseende
å de för utländska sändebuds räkning inkommande varor,
att desamma böra vara till Ministern eller Chargé d’aflairen
adresserade och af honom skriftligen hos Hr Statsministern för
utrikes ärendena reklameras.» Denna författning, enligt hvilken
K. M:t skulle i sin konselj afgöra, om varorna finge till hofvet
utlemnas eller icke, synes för allt läll temligen olämplig och
jag tager således för afgjordt att den måste vara ändrad. Att
den åtminstone icke tillämpas, visas al den officiella handling,
hvars innehåll jag ber att få uppläsa och som lyder sålunda:
»N’:o 997 Konungens Hofmarskalks-Embete. Tili K. GeneralTullstyrelsen.
Härmedelst får jag anhålla orri utbekommande
från packhuset af, för H. M:t Drottningens Höga räkning med
kapten Willman, ångfartyget Brå viken från Lubeck hitkommen
oclr till Fru A. C. Lindström adresserad: 11 M 1) N:o 2 en
låda. Stockholm den 30 Oktober 1863. C. W. Sandels, Förste
Hofmarskalk.» På grund af denna reklamation blefvo dessa
varor, utan vidare undersökning inlemnade. De voro likväl hvarken
till K. Hofmarskalks-Embetet adresserade, ej heller reklamationen
hos Finans-Dep:tet anmäld och af K. M:t pröfvad, än mindre
befallning al Konungen om utlemnandet General-Tullstyrelsen
meddelad. Huruvida någon oloflig införsel häraf blifvit en följd,
derom vill jag icke ingå i bevisning, ehuru jag till min förmodan
i detta hänseende icke saknar anledningar. I öfrigt är det icke
min mening att hofvet skulle fråntagas en fördel, utan endast
att kontroll å dess begagnande skulle införas, hvilket jag föreställer
mig önskas äfven af de K. personerna sjelfva. I afseende
på de utländska ministrarne, tror jag äfven det vore lämpligast,
om de finge erlägga tullafgifter, som sedan till dem återställdes.
Jag vet att i åtskilliga andra länder ministrarnes frihet
från att betala tull å sina varor är inskränkt till ett visst belopp;
och i sådant afseende borde väl reciprocitet införas. Jag
kan nämna, att vid ett samtal med Hr General-tulldirektören,
denne medgifvit att min motion vore befogad.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att detta
Betänk, måtte till Bevillnings-Utskit återremitteras.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke ingå i någon vidlyftig
undersökning om lämpligheten af denna tullfrihet, så mycket
mindre som den icke af motionären är ifrågasatt. Sådan tullfrihet
finnes i alla länder, och reciprocitet bör väl i detta hänseende
ega rum. Saken angår nu, huruvida R. St:r skola ingå
till K. M:t med en skrifvelse i en så obetydlig fråga i administrativt
hänseende. Utsk:t upplyser att föreskrifter linnas huru
i detta afseende bör tillgå. Om dessa föreskrifter icke efterlelvas,
är det åklagaremaktens skyldighet att derå anställa åtal,
men icke kan det väl vara representationens skyldighet att upp
taga
saken och begära nya föreskrifter, derför att de gamla icke
följas. Saken synes mig af allt för ringa vigt, för att vi skulle
dermed sysselsätta oss mer, än som redan skett. Jag finner
S3i
Den 28 Mars.
ötskits utredning fullt tillfredsställande och yrkar bifall till dess
hemställan.
Gr. Hamilton, Henning: Då Hr Dalman sagt, att Gene
raltulldirektören
erkänt nyttan af hans motion, kan man vara
tveksam, om man icke borde bevilja återremiss af Betänkrt; och
jag för niin del vill icke motsätta mig sådant. Jag begärde ordét
med anledning af den omtalade reciprociteten i afseende på tullfrihet
för diplomaterna och yttrandet att denna icke i andra
länder vore obegränsad. Jag är icke i tillfälle att upplysa, huru
förhållandet är i alla läpder; men vid det hof, der jag varit anställd,
tillgick det så, att man från utrikes Ministern fick ett
bref med underrättelse om beviljad tullfrihet för ett visst belopp.
Sorn, då detta belopp var slut, opåmint förnyades; och tullfriheten
var således i sjelfva verket obegränsad. Om en minister
mot förmodan skulle missbruka sin tullfrihet, vore väl den saken
lätt att hjelpa. Man vet att en minister från ett icke Europeiskt
land begagnade sin tullfrihet att till ett sådant intaga en last
socker; och då tullstyrelsen hemställde om detta kunde medgilvas,
svarade utrikesministern, att det icke kunde hindras. Men
deri främmande ministern underrättades, att det vore skadligt
att i det klimatet förtära så mycket socker, samt erhöll sina pass.
Hr Dalman: Jag kan icke instämma med Gr. Sparre
deruti, att denna sak skulle vara så obetydlig. De mer eller
mindre sanna ryktena, att oloflig införsel bedrifves under skydd
af reklamationer lör de K. personerna, böra tillbakavisas och
det kan icke vara annat än angenämt för dessa, som säkerligen
ärö i okunnighet 0111 dylika rykten, att så sker och att möjliga
missbruk förekotnmas. Gr. Hamilton har med mera sakkänrte
dom, än jag kunnat ega, omtalat huru det i andra länder tillgår
med reklamationer för de utländska ministrarnes räkning.
Jag tror det vore nyttigt, om en gräns sattes för ministrarnes
tullfrihet, Jag har sjelf i Finans-Dep:tet varit i tillfälle att se
rapporter från Tullstyrelsen, hvilka visa till hvilka otroliga belopp
de utländska ministrarne tullfritt intagit varor. Jag kan icke föreställa
mig att grannlagenheten trädes för nära genom min motion.
Frih. von Schulzenheim: Då ingen annan af Bevillnings
l!tsk:ts
ledamöter är närv:dé och försvarar detta Betänk., anser
jag mig böra derom yttra några ord. Jag måste erkänna,
att då frågan förekom i Utsk:t, ansåg jag den vara af så ringa
betydelse, att jag dervid icke fästade någon vigt. Såsom Utsk:t
Visat, finnas redan föreskrifter i det af motionären åsyftade hänseendet;
och att hvarje gång ett missbruk eger rum eller ett
stadgande icke efterlefves, meddela en lex in casu, kan jag icke
finna lämpligt Tullfriheten å varor, sorn för hofvets räkning
införas, är dessutom en fördel, sorn står i sammanhang med anslagen
å lista Hufvudtiteln, och icke kan borttagas, utan attén
motsvarande förhöjning sker i dessa anslag. På dessa skäl har
Oen 28 Mars,
S3f>
Utsk:t ansett sig kunna ajournera frågan. Jag vill dock icke
motsätta mig en återremiss, ehuru jag anser att den icke kan
föranleda till någon åtgärd, då anslagen till lista Hufvudtiteln
nu icke kunna förändras, samt författningar, ordningsstadgar och
kontroller till förekommande af underslef och lurendrejeri redan
finnas till och hvilkas efterlefnad det tyckes tillkomma dem att
tillse, som i allmänhet hafva i uppdrag af R. St:r att bevaka
lagarnes tillämpning.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: Då motionären till
stöd för sitt förslag behagat åberopa något yttrande, som jag skulle
ha fällt, anser jag mig böra tillkännagifva, att jag väl vill påminna
mig att Hr Dalman vid något tillfälle i förbigående för mig omnämnt,
att något missbruk af den ifråga vide tullfriheten skulle
hafva egt rum och att en rättegång lill följd deraf uppkommit;
äfvensom att Hr Dalman, till förekommande af dylikt missbruk,
ämnade väcka motion i ämnet; men då jag först nu genom det
föredragna Betänkit om motionens beskaffenhetinhemtatkännedom,
kan jag icke tillräkna mig någon del i Hr Dalmans förslag. Hvad
sjelfva saken angår, så om ock för flera år sedan något missbruk
egt rum, lärer sådant desto mindre nu böra till någon R. St:rs
åtgärd föranleda, som det derförutan är både min pligt och min
afsigt, att i tullförvaltningen söka tillvägabringa de rättelser, hvilka
af omständigheterna må finnas påkallade; hvarföre jag ock hemställer,
att vid Utsk:ts afgifna yttrande måtte få bero.
Hr Dalman: .lag beklagar, alt Hr Hennichs minne icke
återkallar hans yttrande till mig i denna fråga; men dervid fäster
jag mindre afseende, .lag har begärt ordet med anledning af
Frih. von Schulzenheims yttrande, att jag skulle vilja fråntaga
hofvet och de utländska ministrarne fördelen af deras tullfrihet.
Något sådant har jag icke föreslagit, utan blott att föreskrift
skulle meddelas om komroll vid denna tullfrihets begagnande,
hvarvid de erlagda tullafgifterna alltid skulle i behörig ordning
restitueras. Det faktum, hvarpå jag syftat, har timat för icke
längesedan, ehuru innan Hr Bennich blef General-Tulldirektör.
J)et förvånar mig emellertid att Hr Generai-Tulldirektören icke
har sig bekant på hvad sätt författningarne i detta hänseende
tillämpas. Jag anhåller fortfarande om återremiss. emedan det
åtminstone mätte blifva ljus i saken.
Gr. Posse, Arvid: Utsk:t har i sitt Betänk, yttrat, att
»nödiga kontrollstadganden i det af motionären antydda syfte
icke saknas»; och denna uppgift har Hr Dalman icke sökt vederlägga,
hvarför jag måste anse den vara riktig. Vidare säger
Utsk:t, »att erfarenheten icke bekräftat, att dessa föreskrifter
ledt till svårigheter i tillämpningen, utan synas vara ändamålsenliga.
» Icke heller detta har motionären förnekat; och då man
således icke kan antaga, hvarken att nödiga föreskrifter icke
finnas eller att de icke kunna tillämpas; så vet jag icke, hvar
-
536
Den 28 Mars.
till en återremiss af Betänk:t skulle tjena. Jag vill derför begagna
tillfället att begära bifall till Bevillnings-Utsk:ts förslag ,
något sorn man icke alltid lärer kunna göra.
I
Hr Dalman: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, får jag ånyo åberopa och till prot:t adenina den skrifvelse
från förste Hofmarskalken, som jag nyss uppläst; den
lärer få anses innefatta ett tillräckligt bevis derpå, att de gifna
föreskrifterna icke tillämpas, att kontrollen icke rätt handhafves,
samt att för den skull en rättelse härutinnan är af behofvet
.påkallad, hvilken bäst kantor framtiden åstadkommas, derest
tullfriheten upphör emot rättighet att, efter räkning, återbekomma
de erlagda tullafgilterna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. 0. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till förevarande Betänk, och dels återremiss deraf,
framställde Hr Gr. o. Landtm, forst propos. på bifall till detsamma
och sedermera propos. på dess återremitterande, hvilka
båda proposrr med många ja och nej i blandning besvarades;
hvarefter och sedan propos. på bifall till Betänk:t förnyats samt
likaledes med många blandade ja och nej besvarats, Hr Gr. 0.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja Öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utskds Betänk. N:o 7, i ani. af
väckt motion om upphörande af den för de Kongl, personerne
och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet och restitution af de
utaf dem erlagda tullafgifter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. detta Betänk.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 36.
Föredrogs ånyo Alim. Besv.- 0. Ekon,-Utsk:ts den 21 och
26 dennes bordlagde Utlåt. N:o 72, i ani. af återremiss af Utskt:s
Betänk. N:o 40, ang. väckt motion om särskilda föreskrifter
i fråga om långtägt å hafsstränderna i Halland.
Gr. Sparre, Erik: Ekon.-Utsk:t har här förnyat samma
förslag, som förut blifvit Iramlagdt; och sorn jag anser detta i
princip origtigt, måste jag motsätta mig detsamma. Utsk:t har
Den 28 Mars.
537
föreställt sig, att det skulle tillkomma verkställande magten att
meddela föreskrifter om sättet för gemensam egendoms begagnande.
Sådant ligger utom gränsen för denna magt; ty om
personer icke kunna öfverenskomma om, luiru de skola nyttja
sin egendom, så må de med denna sak gå till laga domstol.
Om flera personer gemensamt ega ett hus, en skog eller ett
strömfall, som icke kan delas, och de icke kunna öfverenskomma,
huru denna egendom skall begagnas, så lärer väl icke
Konungens Beflude kunna ge föreskrift huru deri skall handhalvas;
ty då skulle denna myndighet kunna föreskrifva, att
egendomen icke finge begagnas alls, hvilket är omöjligt. Man
har sagt, att sådana föreskrifter meddelas om fiske, men det
är ett annat förhållande, då sådant sker, liksom i fråga om
jagt, med afseende på ynglet. Det lär hafva handt, att någon
domstol skjutit från sig tvister om långtägt; men då skulle
parterna fullföljt saken, tills den af högre rätt blifvit återförvisad,
med åläggande för underrätten att deri meddela beslut.
Det må vara att denna fråga kan anses obetydlig och likgiltig;
men man må icke deraf låta förleda sig alt frångå den rätta
principen. Jag yrkar afslag å Utsk:ts fiirslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Skulle Gr. Sparres åsigt fä
den utsträckning, han deråt vill gifva, så skulle några polisföreskrifter
icke kunna meddelas; man skulle icke kunna säga,
att de, som köra på en gata, skola hålla till hvar sin sida, utan
saken skulle hänskjutas till domstol. Jag ser frågan praktiskt.
Det handlar om att ordna sättet för tångtägts begagnande. Då
stranden är en allmänning, der hvar och en dertill berättigad
får taga tång, så begagnas denna rättighet så, att de närmast
boende om nätterna tillegna sig tången. Ar detta en polisfråga
eller icke? Jag har förut tillkännagifva mina åsigter i ämnet,
och jag vidhåller dem. Det vore rätt behagligt för Konungens
Beflude att slippa saken; men det vore hårdt för delegarne,
och Irågan skulle komma att qvarstå på samma punkt, och
något reglemente icke kunna uppgöras; och om de vända sig
till domstol, vägrar deri att upptaga frågan.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag har redan vid före
varande
frågas behandling hos R. o. Ad., löre densammas" återremitterande,
yttrat miri åsigt, att detta ärende vore att hänföra,
icke till hushållningsmål, utan till tvistemål, och äfven sökt
utveckla grunderne för denna min åsigt. Om en delegare i en
by förnärmas af en annan i sin rätt att taga tång, blir det naturligtvis
en tvistefråga, sorn, enligt mitt förmenande, omöjligen
kan af Konungens Beflude afgöras. Jag förenar mig med Gr.
Sparre och yrkar afslag å Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Per: Såsom Ut,sk:t har utvecklat,
är här icke fråga om att bestämma, hvilka som hafva rättig
-
Den 28 Mars.
het till långtägt, utan endast att ordna sättet för denna rättighets
begagnande; och jag vet icke huru domstolen skulle kunna
göra detta. Då öfverenskommelse icke kan träffas, synes mig
saken icke kunna hjelpas på annat sätt, än att Konungens
Befh:de meddelar nödiga föreskrifter i ämnet. På dessa skäl
har jag förut yrkat bifall till Utskrts förslag och fortfar nu i
detta yrkande.
Gr. Sparre: Frih. Alströmer har, med anledning af mitt
yttrande, gjort den erinran, att, om verkställande magten icke
finge ingripa i enskilda förhållanden, så skulle den icke kunna
ge föreskrifter om huru personer skola begagna en gata; men
gatan är icke någon enskild egendom såsom den ifrågavarande
tångtägten; och det är en orimlighet att vilja låta den verkställande
magten befatta sig med huru denna egendom begagnas.
Hr von Ehrenheim har sagt att domstolen icke kan med
dela
föreskrifter huru egendom skall begagnas. Jo, då fråga
är om gemensam egendom, som ej kan skiftas, t. ex. strömfall,
Det är en af de vigtigaste bland alla grundsatser, att icke låta
verkställande magten ingripa på domaremagtens område.
Frih. Cederström, Rudolf: Efter de af Frih. Alströ
mer
och Hr von Ehrenheim hållna anföranden, har jag, som
inom Utsk:t deras åsigter bit rädt, här icke mycket att tillägga:
vill blott mig i deras yrkande förena och tillika med några få
ord bemöta de emot dem afgifna yttranden.
Det förefaller mig som om Frih. Leuhusen hade för ögonen
begångne öfverträdelser, de der visserligen skulle påkalla
beifran inför domstol; men derom hr nu icke frågan, utan om
föreskrifters meddelande, just för att förebygga och om möjligt
på förhand hindra begåendet af sådana öfverträdelser.
Gr. Sparres yttrande åter, att ordningsmagten i samhället
icke borde ingripa i enskildas rättigheter och förhållanden, innefattar
en sats, som, änskönt i sin allmänlighet förtjenstfull,
dock tål sina undantag. Så t. ex. se vi jernvägar, som ägas
af enskilde, men K. M:t meddelar dock i den allmänna trygghetens
intresse, ordningsstadgar för dem, hvilket ansetts nyttigt,
tillbörligt och icke på annat än önskvärdt sätt ingripande i de
enskilde egarnes dispositionsrätt. Dylikt undantagsfall synes äfven
här inträffa.
Utsk:t har samvetsgrant sökt att medelst förändrad redaktion
bemöta och villfara de mot dess förra förslag framställda
anmärkningar, fastän Utsk:t, på grund af gammal praxis,
kunnat ånyo framlägga samma förslag oförändradt, enär det
blifvit af två Riks-Stånd bifallet. R. o. Ad. täckes alltså finna,
att de vid återremissen från detta Höglotl. Stånd uttalade åsigter
icke blifvit lemnade utan förtjent uppmärksamhet. Skulle
det första Betänk:t bär blifvit afslaget, stöde frågan helt annorlunda,
men nu har Utsk:t jemkat sin framställning, och det tyckes
också förtjena något afseende.
I
Den 28 Mart.
53*
1 likhet med Landshöfdingen i länet, som på ett, såsom
mig synes, ganska oegennyttigt sätt ifrat för förslagets antagande,
oaktadt det måste tillskynda honom ett stort besvär,
men som han för befolkningens bästa vill underkasta sig, får
jag vördsamt anhålla om bifall till lltsk:ts nu framlagda, medelst
vidtagna förtydligandeu, förbättrade förslag till beslut.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag ber att få förena mig
med dem, som vilja alslå hvad Utsk:t här föreslagit. Jag kan
icke föreställa mig, alt mer än två alternativer kunna uppkomma,
antingen att delegarne komma öfverens, eller att de icke
komma öfverens, i hvilket senare fall domaremakten bör afgöra
frågan. Jag anhåller om afslag å Utsk:ts förslag.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag instämmer hufvudsakligen
med Hr von Ehrenheim. I)å det icke kan ske någon
öfverenskommelse huru tångtägten skall begagnas, måste
Konungens Beflede derom lemna föreskrift, hvarmed allmänheten
är bättre betjent, än om sådana mål skola ting efter ting
fullföljas vid domstolarne. Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Leuhusen: Jag vill endast yttra några ord med
anledning af Frih. Cederström* anförande. Ilan har ansett, att
jag icke satt mig in i frågan. Jag tror dock motsatsen. Af
Hr Frih. Alströmer* anförande framgår tydligt, att förhållandet
icke är annat, än att de delegare i en by, som bo närmast
stranden, begagna nätterna för att till förfång för de mera aflägse
boende samla tång. Detta kan jag åtminstone icke linna
vara annat än ett förnärmande al annans rätt, hvarom tvisten
måste hänskjutas till domstol. Jag yrkar fortfarande afslag ä
Utsk:ts förslag.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Den me
ningsskiljaktighet.
som i afseende på denna tångtägtsfråga uppstått
emellan Lag-Utsk:ts och Ekon.-(Jtsk:ts ledamöt«r, reducerar
sig tili frågan, huruvida den ilrågaställda författningen har
karakter af civil- eller ekonomisk lag. Är det förra alternativet
det rätta, så kan Ekon -Utsk:ts behandling af frågan ej leda
till något resultat, och felet ligger då deruti, att nämnde Utsk.
ej i vederbörlig tid lemnat saken ifrån sig till Lag-Utsk:t. Må
vi derföre inskränka oss lill en utredning af denna hufvudpunkt.
Ekon.-Utsk:t säger, att, då här icke är fråga om tillvaron
al en rättighet, — hvilket medgifves vara en civilrättsfråga —
Utan om ordningen och sättet för utölningen af denna rättighet,
dä vore ärendet föremål för polislag. Denna distinktion är origtig
och vådlig. Tillvaron af en rättighet och sättet att utöfva
densamma, måste i de flesta händelser sammanfalla; ty är formen
för en rättighet fullkomligt obestämd, så torde äfven dess
innehåll vara af föga värde. Deraf skulle också följa, att all
540
Dcu 28 Mais.
utöfning af samfällda rättigheter, sådana som den ifrågavarande,
skulle blifva beroende af polislagar och polismyndigheter. Men
detta är åtminstone icke den Svenska lagens mening, ehuru
dess stadganden i detta afseende äro ofullständiga. Af 17 Kap.
2 § och 20 Kap. 1 § Byggningabalken kan tvärtom inhemtas,
att när i dylika fall samtlige delegare ej kunna blifva ense, det
är domstolen som skall bestämma sätt och vilkor ur samfällighetens
begagnande. Bristen hos lagstiftningen ligger deruti att
något generelt stadgande i ämnet icke finnes. Lagförslagen hafva
bestämmelser, visserligen icke omedelbart tillämpliga för begagnandet
af samfäld tångtägtsrält, men dock af vidsträcktare tiillämplighet.
än de anförda bestämmelserna ur 1734 års lag,
och dessa hvila på samma grund: i birsta rummet delegarnes
enhälliga öfverenskommelse; i andra rummet domstolarnes pröfning.
Det bör emellertid icke tagas för alldeles afgjordt, att dessa
principer äro i och för sig ofelbara. Främmande lagar gifva i
dylika fall pluraliteten bland delegarne i sarnfälligheten rättighet
att öfverrösta de öfriga, och motionären har i tydliga ord löreslagit
antagandet al denna rättsprincip i det förevarande fallet. Jag
betviflar, att Ekon.-Utsk:t ansett sig kunna bifalla detta motionärens
förslag, såsom allt för uppenbart angående en civilrättsfråga:
men vid sådant förhållande hade ej heller Utsk:t bort
modifiera, eller, såsom en ledamot af Utsk:t uttryckt, »amplifiera»
det (iå ett sätt att motionären knappt lärer kunna känna
igen det; utan att Utskd ändock lyckats undgå en kollision med
den allmänna lagen. Utsk:t har nemligen föreslagit, att, till oell
med då samtlige delegare äro ense om rätt och ordning för
gemensam tångtägts begagnande, skall K. Befh:de ega derom
förordna, en bestämmelse, som icke allenast alviker från motionärens
åsigt, utan äfven står i uppenbar strid med grunderna
för ofvan anförda lagrum.
För att icke R. St:r må genom bifall till Utsk:ts förslag för
sin del gifva samtycke till en lagförändring i annan ordning än
som är af grundlagen föreskrifven, anhåller jag att Utlåtit må
afslås.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Jag vill endast tillkän
nage,
att jag delar deras åsigter, som anse att denna fråga icke
kari tillhöra den administrativa myndigheten, utan måste bero
på domstols pröfning; och får jag alltså anhålla om afslag å
Utskrts förslag.
Gr. Sparre: Saken är helt enkelt den, att Fikon.-L'tsk:t
föreslagit, att K. Befh:de skulle skilja mellan personer, som icke
kunna komma öfverens, då sådana mål skulle fullföljas i Kammarkollegium
och icke, såsom en talare sagt, i Hofrätten. Att
Representationen skulle begå en sådan blunder, som att flytta
dessa sakers afgörande från domarmakten och öfverlemna dem
Den 28 Mars.
541
till verkställande makten, deremot måste jag nedlägga min
protest.
Frih. Alströmer: Jag beklagar att juristerna så strängt
hålla på grundsatserna i detta fall. Om det föreslagna stadgandet
kunde bli ett menligt prejudikat, skulle jag icke fortfara
i mitt yrkande om bifall dertill; men saken är af så särskild
beskaffenhet, att sådaut icke kan komma i fråga. Det har blifvit
anmärkt, alt Ekon.-Utsk:t bort öfverlemna motionen till
Lag-Utsk:t, och att den nu blifvit så behandlad, att motionären
icke kunde igenkänna sitt förslag. Det är en rättighet, som
Ekon.-Utsk:t haft från gammalt, att föreslå förändringar, som
icke äro fullt öfverensstämmande med motionernas innehåll.
Såsom representant för det län, frågan rörer, måste jag yrka
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Nordenfelt: Jag vill blott erkänna, att jag blifvit
Öfvertygad af de skäl, Frih. Stael von Holstein och Gr. Sparre
i dess sista yttrande anfört, så att jag, i fall af votering, kommer
att rösta med dem.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till förevarande Utlåt., och dels alslag derå, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid
svarades ja och nej i blandning, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren likaledes utföllo med blandade ja och nej;
och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Alströmer begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som biläller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt.
N:o 72, i anledn. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 40, angående
väckt motion om särskilda föreskrifter i fråga om tångtägt
å hafsstränderna i Halland, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar,
Nej;
Vinner nej, alslår B. o. Ad:n detta Betänk.»
Sedermera företogs voteringen och befunnes vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 16.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
nedannämnde den 26 dennes bordlagda Mern,, Utlåtm och Betänka,
nemligen:
54?
Den 28 Mars.
Konst.-Utsk:ts Meni. N:o 9, angående det tillägg till 12 §
K. F., att Konungen icke utan Riksdagens samtycke må blifva
regerande furste af utländsk stat;
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 59, i anledn. a( K. Mits Nåd.
Propos. om anvisandet af medel till utvidgning af den för jernvägen
genom Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och
tillökning i de för trafiken derstädes afsedda byggnader;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv-, o. Ekon.-Utsk:ts Betänkin:
N:o
5, i anledn. af väckta motioner om skjutsbesvärets ordnande
och ölvertagande af Staten m. m.; och
N:o 6, i anledn. af väckt motion om bibehållande af det
i Strengnäs inrättade Seminarium för lärarinnors bildande;
Riddarhus-Utskits Betänk. N:o 8, med förslag till ny Riddarhus-Ordning.
Härefter anmälte sig och yttrade
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: i)å det är att förmoda,
att flere ledamöter äro frånvarande under Pasken och
möjligen icke återkomma till första plenum derefter, och det
vore önskvärd!, att, på det denna vigtiga fråga måtte kunna
noga öfvervägas, tillfälle till enskilda förberedande öfverläggningar
funnes; tager jag mig friheten föreslå, att detta Betänk,
måtte förekomma först Lördagen den 7 April och då ställas
främst på föredragningslistan.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida K. o. Ad., på sätt
Gr. Liljencrants föreslagit, behagade besluta, att Riddarhus-Utskits
Betänk. N:o 8 skulle företagas till afgörande Lördagen den 7
nästkommande April samt för den skull uppföras främst på
sagde dags föredragningslista; hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ? 5 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
54?
Följande yttranden af Hr von Geijer, Bror Bengt Gu»
staf, för den 10 Mars e. ra., hvilka blifvit talaren tillställda för
justering, hafva först efter tryckningen af protokollet för näran»
de dag inkommit:
Sid. 250.
Jag kan icke finna, att några skäl äro för handen att ändra
denna § i den nu föreslagna syltningen och anhåller såväl derföre,
som ock emedan det vid tillämpningen torde blifva svårt
att skilja mellan de pensionskassor, der insättningen är obligatorisk,
och de, der den är mer eller mindre frivillig, att §:n
måtte förblifva oförändrad.
Sid. 262.
Utsk:t har föreslagit införande af ett nytt moment i slutet
af instruktionen för taxeringsförrättningar, i ändamål att dymedelst
förtydliga och förklara meningen med det dunkla stadgandet
i Bevillningslörordningens 8 §:s lista morn., angående eftergift
af bevillning för inkomst af kapital eller arbete, hvilket
stadgande lyder som följer:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke
rum, när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster understiga
fyrahundra riksdaler. Öfverstiga de icke Ett Tusen
Atta hundra riksdaler, äro Trehundra riksdaler af inkomsten
lör kapital eller arbete fria från bevillning.»
Vi veta att motsvarande stadgande i 1861 års Bevillningsstadga,
hade en annan lydelse, att denna var tydlig och klar,
men att stadgandet, så affattadt som det då var, beredde i
tillämpningen en fördel, icke allenast åt de mindre bemedlade,
utan jemväl åt de förmögna, när nemligen desse både egde fastighet
och hade inkomst af kapital eller arbete. Eldigt 1861
års Bevillningsstadga inträffade det nemligen, att när en hemmansåbo
med egande hemman taxeradt till 40,000 rdr tillika hade
300 rdrs ränta för utlånte penningar, voro dessa 300 rdr frie
från bevillning. Häruti ville man finna en stor obillighet, och
för att hjelpa saken, fick under sednaste riksdagen 8 §:n l:sta
mom. sin närvarande nyss omlörmälda lydelse. Nu biel' mom.
något dunkelt och kunde ej gerna blifva annat. Ty med de
grunder, hvaruppå Bevillningsförordningen är byggd, står det
icke val tillsamman att tala om inkomst af fastighet såsom ett
beskattningsföremål. Ej heller innehåller Bevillnings-förordningen
någon bestämd föreskrift om huru stor inkomsten af fastighet
skall beräknas i förhållande till fastighetens taxerings
-
värde. Utsk:t söker emellertid nu att förtydliga meningen
med 8 §:ns l:sta inonr.t, men ändrar icke monnt, utan nöjer sig
med att i Instruktionen för taxeringsförrättningarne införa deri
nödig ansedda förklaringen. Härvid kari i formell afseende anmärkas,
att orri 8 §:ns l:sta mom. är i behof af förtydligande,
och lämpligen kan förtydligas, bör detsamma väl ock omredigeras.
Utsk:t förklarar helt kathegoriskt i afseende å nyssnämnde morn.,
att åtkomsten af jordbruksfastighet skall beräknas til! 3 proc.
och af annan fastighet till 5 proc. af taxeringsvärdet.
Jag fruktar att taxerings-komitéerna häraf kunna hemta
anledning att äfven vid åsättande i allmänhet å fastighet af taxeringsvärde
tyda Bevillnings-förordningen på ett sådant sätt, att
detta värde skall bestämmas så högt, att för jordbruksfastighet
3 proc. och för annan fastighet 5 proc. af taxeringsvärdet motsvarar
fastighetens afkomst. När Bevillnings-förordning efter
nya grunder först utkom år 1861, var man visserligen allmänt
af den åsigt att förordningen borde på nyssnämnde sätt tydas,
och för en dylik tydning kunna kraftiga skäl hemtas från de
motiver till Bevillnings-förordningen, som i Betänk:t åtföljande förslaget
till densamme finnas anförde.
Vi veta emellertid nogsamt, att Bevillnings-förordningen
numera tillämpas elter helt andra grunder och att stadgandet
exempelvis om 3 öre bevillning för hvarje i 00 rdr af jordbruksfastighets
taxeringsvärde, jemfördt med föreskriften om beviilnings
påförande för inkomst af kapital eller arbete med 1 proc.
af denna inkomst, icke anses berättiga till den slutsats, att jordbruksfastighets
taxeringsvärde bör rätteligen sättas så högt att
3 proc. deraf motsvarar afkomsten. För till 3000 rdr skäligen
värderad arrende-afkomst af militiaeboställe har, i min hemort,
å detsamma icke satts högre taxeringsvärde än 50,000 rdr. Och
i sjelfva verket är det väl orimligt, att under närvarande konjunkturer
säga, att en jordbruksfastighets värde skall sättas så
högt att 3 proc. deraf motsvarar afkomsten. Om jordbruksfastighet
taxerades så högt, hade vi icke behöft, såsom nu skett,
förändra 58 §:n i Kommunalförfattningen för landet, på ett sådant
sätt, att för jordbruksfastighet påföres fyrk för hvart 5:te
öre, men för annan fastighet och inkomst blott för hvart 10:de
öre af belöpande bevillningen.
Det är visserligen förhållandet att frågor rörande rätta tydningen
af 8 §:ns l:sta morn., hvilka i besvärsväg inkommit till
Kammar-Bätten, blifvit derstädes afdömde efter den grund att
afkomsten al jordbruksfastighet beräknats till 3 proc. och af
annan fastighet till 5 proc. af taxeringsvärdet; således efter
samma grund, som Utsk:ts föreliggande förslag till instruktion
för taxeringsförrättningarne uppställer.
För den sammanläggning af inkomst af fastighet och inkomst
af kapital eller arbete, som det dunkelt tänkta l:sta
mom:t af 8 §:n i nuvarande Bevillningsförordning föreskrifver,
finnes ej heller för Kammar-Rätten någon annan utväg, i hvad
angår beräkningen af förstnämnde slag af inkomst, än att taga
hänsyn
545
hänsyn till hvad om bevillning för fast egendom finnes stadgadt
uti Bevillnings-förordningens 2:dra §.
Att, i enlighet med Utsk:ts förslag, låta på något ställe i
Bevillnings-förordningen inflyta en bestämd föreskrift derom, att
— låt vara för ett särskildt fall — inkomst af jordbruksfastighet
skall beräknas till 3 proc. och af annan fastighet till 5 proc.
af taxeringsvärdet, anser jag dock vådligt.
Jag anhåller om afslag på lltsk:ts hemställan.
Sid. 264.
Jag kari visserligen medge, att ett förtydligande al förevarande
§ kan vara af nytta, men på det sätt Utsk:t föreslagit
detta förtydligande, tror jag, att det kommer att medföra våda.
Det är visserligen sannt, att den föreslagna beräkningsgrunden
icke skall användas i annat fall, än 8 §:n omnämner, och att
vid taxering af fastigheter de reglor skola följas, som derför
finnas uti instruktionen särskildt intagne; men jag anser det
vara i högsta grad att befara, att vid tillämpningen vederbörligt
afseende på denna skilnad ej kommer att fästas. Uti en förordning
af så framstående och ingripande betydelse som Bevillnings-förordningen,
måste man noga akta sig att intaga bestämmelser,
som vid tillämpningen möjligen kunna leda till missförstånd.
■lag yrkar fortfarande afslag å Utsk:ts hemställan.
Sid. 265.
Jag ber endast att, såsom stöd för hvad jag förut anfört,
få nämna, att det ingalunda finnes någon konseqvens deruti, att
inkomsten af jordbruksfastighet skall i ett särskildt fall beräknas
till 3 proc. af taxeringsvärdet, när detta värde rätteligen
är vordet satt så högt, att fastighetens afkomst bevisligen utgör
6 proc. deraf.
H. ilII.
