# ID: svediakorp-gov694
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 50,640
# sentences: 1,933
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 21 Februari.
601
stadganden. Utsk:t har nemi. bibehållit den skilnad mellan dagsverken
och annan kostnad, som i gällande lag föreskrifves, Denna
skilnad har dock ej något skäl för sig, sedan dagsverken
vid kyrkbyggnad numera sällan torde utgöras in natura, utan
vanligen utgå i penningar. Beräkningen af den kostnad, som
bör drabba den ena eller andra kathegorien af deltagande, blifver
deremot mycket oviss, så länge en sådan skilnad bibehålies,
och icke träffar man derigenom rätta förhållandet mellan fastighetsegarne
och andra församlingsboars deltagande uti ifrågavide
börda. Hvad fabriker beträffar, så beror deras värde och betydenhet
hufvudsakligen af deras rörelse, och för den inkomst,
deras egare häraf häfver, skulle de efter Utsk:ts förslag blott deltaga
i ersättning för dagsverken eller den kostnad, som vid
kyrkobyggnad i de flesta läll blifver mindre än öfrig kostnad —
ett förhållande, som ej fabrikerna sjelfva emellan blifver billigt.
Då det synes mig billigt att kyrkobyggnadsskyldigheten bör
vara en gemensam angelägenhet för kommunen, anser jag att
fyrktalet bör läggas till grund för denna skyldighet, men med
modifikationer för inkomst af kapital och arbete, enär de, som
skatta efter denna grund, i alla läll (å en lörökad tunga, samt
vissa, sorn tillhöra denna klass, t. ex. löntagare, äro mindre stadigvarande
i kommunen än fastighetsegare. Jag vågar således
föreslå, att R. o. Ad. i öfverensstämmelse med min reservation
ville besluta:
»att R. St:r uti underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla, det
K. M:t täcktes låta utarbeta och till nästkommande riksdag
framställa Propos. om sådana förändrade bestämmelser för deltagande
i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,
äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, att dessa åligganden
blifva efter billiga grunder gemensamma för alla dem, som till
kommunens allmänna utgifter bidraga.»
Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. å detta
mitt förslag.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Icke heller jag kan bi
träda
lltsk:ts förslag; ty den, enligt nu gällande lag, alle, som i
socknen bo, åliggande skyldighet att kyrka bygga och uppehålla,
skulle i icke så obetydlig mon upphöra genom antagande af
nämnda förslag, deri fyrktalet är lagdt till grund för skyldigheten
att deltaga i byggnad af kyrka m. m. På sätt Utsk:t i
motiverne äfven förutsatt, skulle nemligen derigenom en mängd
personer, såsom torpare och soldater, befrias derifrån, utan att
jag kan finna sådana förändrade förhållanden hafva inträffat, att
dylika personer böra befrias från ifrågav:de byggnadsskyldighet.
— Lika med Hr von Ehrenheim tror jag ock, att man, genom
den af Utsk:t föreslagna fördelningen af byggnadsskyldigheten,
träffar det rätta förhållandet socknemännen emellan i afseende å
deltagandet deri. Jag får derföre yrka afslag å Utsk:ts Betänk.
Men då äfven jag anser att nu gällande bestämmelser om
deltagande i ifrågav:de onus äro obilliga och olämpliga, så delar
602
Ben 21 Februari.
jag Hr von Ehrenheims åsigt att en omarbetning af de i ämnet
befintliga lagstadganden bör ske, så att det må blifva en sanning
att alla, som i socknen bo, skola deltaga i detta onus. Jag
instämmer derföre i Hr von Ehrenheims förslag om att söka få
en sådan omarbetning gjord. Hr von Ehrenheim har dock i
sin reservation äfven ansett att fyrktalet borde läggas till grund
för deltagandet i byggnadsskyldigheten, men då, på sätt jag redan
förklarat, jag icke kan finna fyrktalet vara den rätta grunden
för fördelningen af ifrågav:de börda, så får jag hos Hr Gr.
o. Landtm, anhålla om propos. å följande förslag:
»att R. St:r ville i underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla,
det K. M:t täcktes låta utarbeta och till nästkommande riksdag
framställa Propos. om sådana förändrade bestämmelser för deltagande
i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,
äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, att dessa åligganden
blifva för medlemmarne inom hvarje kommun efter billiga grunder
gemensamma.
Hr von Koch, Nils Samuel: På sätt redan blifvit an
märkt,
är detta ämne i flera afseenden af särdeles stor vigt.
Först måste man taga i betraktande dess konstitutionella beskaffenhet.
Fråga är nu om en beskattning; men då det är en beskattning
till kommunala föremål, då nuv:de stadganden hufvudsakligen
igenfinnas i Byggninga-Balken, och då hädanefter enligt
57:de §:n af R. F:s förändrade lydelse, dylik fråga bör behandlas
lika med civil-lag, anser jag äfven denna nu böra sålunda, och
icke på sätt Utsk:t synes hafva åsyftat, handläggas såsom ett
önskningsmål, deruti K. M:t skulle ega att ensam »förordna».
Det är lika vigtigt, att icke inkräkta på Konungens prerogativer
som att icke bortskänka representationens.
Härefter och i afseende å denna frågas omfattning tillåter
jag mig anmärka:
att J. L. Lönnbergs motion äfven angick begrafningsplats
och skolhus, hvarom Utsk:t icke utlåtit sig, hvilket dock både
för sakernas sammanhang och den olika tydningen af ordet
»öfverenskomma» i 3:dje §:n af Folkskole-stadgan den 18 Juni
1842 är högst behöfligf;
att om 26 kap. 1 § B. B. ändras, hvad beträffar landet,
det ock bör bestämmas huru förfaras skall i stad, der denna §,
enligt de flesta lagtolkare, äfven anses gällande, men för närv:de
förhållanden är kanske ändå mer olämplig, varande Lönnbergs
motion af den beskaffenhet, att jemväl fråga om kyrkobyggnad
i stad kan upptagas;
att med afseende å stadgandet i 4 och 35 §§ af förordningen
ang:de kyrkostämma synes nödigt bestämma om, och då
i hvad mån, de från rösträtt i kyrkostämma uteslutna »främmande
religionsbekännare» böra befrias från kyrko- och skolhusbyggnad
m. m.
I afseende å sjelfva hufvudsaken, så instämmer jag deruti
med Hr von Ehrenheim, att det är nästan omöjligt att skilja på
Den 21 Februari.
603
dagsverken och andra kostnader. Mantalsgrunden är ock alldeles
oduglig. I detta fall öfverensstämmer jag med Utsk:t och
anser äfven att man icke bör följa någon grund, som drabt>3r
den fattigaste torpare lika med den rikaste bruksegare. Jag
anser derföre lika med Utsk:t att det är bäst att utesluta dessa
fattige personer, som icke hafva mera än 400 R:dr i årlig inkomst.
Jag har på landet sett att personer fått göra dagsverken,
som behöft använda all sin tid för att icke tigga.
Det är emedlertid ganska svårt utfinna lämpligt sätt, att
fördela ifrågav:de byggnadsskyldighet emellan dem, hvilka densamma
nu bör åläggas. Att för tillfället komma från denna
svårighet, genom att kasta den på K. M:t, tror jag icke vara
lämpligt. R. St:r böra åtminstone bestämma hufvudgrunderna i
en dylik beskattningsfråga närmare än att de böra vara »billiga.»
Jag ogillar den vana, som gjort sig gällande, att i tid och
otid aflåta skrifvelser med obestämda önskningar till K. M:t,
och jag hemställer, om icke Utsk:t sjelf skulle kunna uppgöra
något förslag härutinnan. Till ledning dervid tager jag mig friheten
framlägga ett förslag huru jag trodde regleringen kunna
ske, nemligen att »R. St:r för sin del besluta att, med ändring
af hvad lag och särskilda författningar innehålla, samt med undantag
endast för säterier i Skåne, Halland och Blekinge, till
byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, såsom
klockstapel, kyrkomur, sockenstufva, fattigstufva, begrafningsplats
jemte skolhus, utgöras kostnaderna af egare utaf fastighet af
hvad slag som helst efter det fastigheterna åsätta fyrktal; men
samtliga de socknemän, som tillhöra Svenska statskyrkan, böra
dock årligen till kyrko- och skolhusbyggnadskassan lemna bidrag
med t. ex. 25 öre af hvarje 100 R:drs inkomst af kapital eller
arbete, derför de samma år erlägga bevillning till staten».
Med anledning af dessa mina anmärkningar, anhåller jag
att R. o. Ad. i nu antydda syftning ville återremittera Betänk:t.
Gr. Sparre Erik: Jag kommer äfven att yrka återremiss
af Betänk:t, men alldeles icke i den syftning, den siste värde
talaren föreslagit, hvilket jag på det bestämdaste måste motsätta
mig. Hans förslag går nemligen ut på att en ständig afgift till
kyrkobyggnad skulle läggas på inkomstbevillningen, således en
utskyld påläggas somlige socknemän, under det de öfriga blefve
derifrån befriade. Dessa skulle åter medjnaturaprestationer deltaga
i kyrkobyggnad m. m. Jag hemställer huru ett sådant
stadgande skulle upptagas i kommunerna? Desse sednare skulle
då endast i händelse af byggande vidkännas någon utgift, men
de öfrige årligen under 50, ja kanske 100 år, då kyrkobyggnad
icke komme i fråga, betala sin afgift. Förslaget skulle
derföre väcka ovilja, och synes mig oantagligt.
Vidare har han yttrat några ord ang:de formen för Betänk:t.
Derom behöfver jag nu icke utlåta mig, då jag i alla fall kommer
att yrka återremiss. Jag anser mig endast böra nämna att
formen för förändringar i Byggninga-Balken alltid varit densam
-
604
Den 21 Februari.
ma som blifvit iakttagen i delta Betänk., emedan man anser
Byggninga-Balken falla inom den ekonomiska lagstiftningen.
Hvad nu sjelfva frågan om ändring i lagen angår, så kan
man icke neka att det nuv:de stadgandet tillhör den primitiva
lagstiftningen, då alla prestationer gjordes in natura, då man
byggde kyrkor af gråstenar, som hopkladdades med lera. Men
sedandess hafva anspråken stigit, således äfven i afseende på
kyrkor, och ingen socken uppför nu sjelf sin kyrka, utan detta
sker allmänt genom entreprenad. Att då bibehålla denna fördelning
i afseende å körslor och dagsverken, synes mig ganska
olämpligt. Hedan 1734 års lagstiflare hade tänkt härpå, då de
stadgade att innevånarne skulle böras och förena sig om bördan.
Nu äro förhållandena än ytterligare förändrade, hvarföre
lagstiftningen mäste komma emellan. Dervid måste man visserligen
iakttaga någon skilnad mellan dem, som ständigt bo i
socknen, och dem som icke göra detta, hvilka således skulle
drabbas hårdt, om fyrktalet lades till grund, hvarföre någon moderation
är nödvändig.
Emot Hr von Ehrenheims förslag har jag åter att anmärka,
att, om fyrktalet lägges till grund, blifva många af dem som nu
stå under strecket fria, ehuru de genom sitt arbete kunde bidraga
till byggandet. Ännu mindre kan jag af redan anförda skäl förena
mig i Utsk:ts förslag, hvilket jag inom Utsk:t utan framgång
motsatte mig.
Och då jag slutligen tror att Frih. Leuhusens förslag kan
tåla någon jemkning, så får jag anhålla om propos. på återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran: 1 afseende å denna fråga är
jag af samma mening som Frih. Leuhusen.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten derpå att Hr von
Köchs förslag att lägga en permanent beskattning på en del af
församlingens innevånare, är högst orättvist och synnerligen
olämpligt, då man nu söker komma till likhet i beskattningshänseende.
Hvad åter fyrktalet beträffar, så anser jag äfven
detta icke utan orättvisa kunna läggas uteslutande till grund, ty
större delen af den klass, hvartill torpare och soldater hänföras,
få nu utgöra dagsverken till kyrkan, och kunna äfven ganska
väl fullgöra dem, men skulle efter en sådan beskattningsgrund
blifva helt och hållet befriade. Jag tror således att det vore
missförstådd filantropi att undantaga alla dessa, hvilka i ekonomiskt
afseende visserligen icke kunna hänföras till klassen af
tiggare.
Genom Frih. Leuhusens förslag undgår man att undantaga
några och gifver icke anledning till ett sådant exceptionelt beskattningssätt
som Hr von Koch föreslagit.
Gr. Sparre har yrkat återremiss, och jag skulle gerna instämma
i detta yrkande, om Utsk:t deraf kunde antagas hafva
någon ledning för bedömande af syftningen med återremissen,
men då jag tror alt det vore bäst om R. o. Ad. förenade sig
Den 21 Februari.
605
om något af de väckta förslagen, så att Ståndets mening vore
uttalad, har jag trott mig för min del böra förena mig med
Frih. Leuhusen i hans yrkande.
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Under sednare ti
der
har den grundsats gjort sig gällande, att den, hvars inkomst
icke öfvcrstiger hans oundgängligaste lefnadskostnad, skall vara
skattefri. Jag finnér denna grundsats riktig, åtminstone måste
den så anses intill dess fråga om ändring af densamma blifvit
väckt. Medgifvas måste att undantag vid dess tillämpning någon
gång bör ske, men i förev:de fall finnas mindre än någonsin
skäl till ett dylikt undantag. Då man, i följd af en persons
medellöshet, anser sig icke kunna af honom fordra bidrag till
fyllande af verdsliga behof, finnes ännu mindre giltig anledning
att mot honom hafva sådant anspråk i afseende på de andliga.
Jag instämmer i den af Hr von Ehrenheim algifna reservation.
Hr von Ehrenheim: Här har blifvit anmärkt att efter
mitt förslag skulle den del af befolkningen, sorn icke är åsatt
fyrktal, blifva alldeles fri, men om man tänker på den klass,
som denna anmärkning gäller, tror jag icke att frågan är af så
stor betydelse, som man vid första påseendet ansett. Hvar och
en, sorn har en inkomst af 400 rdr, är nemi. taxerad till bevillning,
och en sådan inkomst eller mycket högre hafva en mängd
arbetare, såsom smeder, arbetare vid sågverk, masugnar, ja äfven
vid jordbruket, när de hunnit något högre arbetsskicklighet;
alla såkallade backstugusittare äro taxerade till bevillning förde
hus och jordlotter, som de ega, och jordtorpare, som endast äro
arrendatorer, kunna icke rättvisligen beskattas annat än i sammanhang
med fastigheten. Jag tror således, att de personer,
som komme att draga fördel af den nu stadgade dagsverksskyldighetens
upphörande, hvarken äro så många eller i den
ställning att eftergiften blefve för andra känbar eller kunde anses
obillig. Mot Hr von Köchs förslag hyser jag hufvudsakligen
samma betänkligheter som Gr. Sparre, och tror icke att man
kan ålägga en del af församlingen att till ett ovisst framtidsbehof
samla tillgångar, som svårligen skulle kunna af de samlande
uteslutande disponeras och lätt kunde komma att användas
till utgifter, som uteblifvit, om ej dessa tillgångar funnits.
Emellertid, då åtskilliga förslag blifvit väckta, vill jag icke motsätta
mig återremiss, och afstår derföre från mitt yrkande.
Gr. Sparre: Mot Frih. Leuhusens förslag, som nu af Gr.
Mörner blifvit förordadt, har jag den anmärkningen, att der står
»hvarje kommuns medlemmar.» Detta är väl icke meningen,
utan det skall val beta »hvarje medlem i kommunen». Jag gör
icke denna anmärkning för anmärkningens skull, utan för att
visa vådan af att på stående fot uppsätta redaktioner, hvarföre
jag ock tror att en återremiss vore bäst.
606
Den 21 Februari.
Hvad Hr von Ehrenheims sista yttrande angår, så ber jag
få nämna, att jag häromdagen talade vid en representant från
Norrland, som ifrigt yttrade sig emot att sätta fyrktalet till grund,
ty i hans hemort funnes en mängd sågverksarbetare, som ofta
förtjenade 2 å 3 rdr om dagen, men då man icke rätt kunde
bestämma deras inkomst, så skulle de blifva fritagne. Jag vidblifver
således mitt yrkande.
Fril). Leuhusen: Då flere förslag blifvit framställda och det
torde vara nödigt att en närmare utredning af frågan inom
Utsk:t sker, så afstår jag från yrkandet om propos, å det af
mig framställda förslag och förenar mig med dem, som yrkat
återremiss.
Gr. Mörner: Sedan Frih. Leuhusen afstått från yrkande
om bifall till sitt förslag, så afstår jag äfven ifrån detta yrkande
och förenar mig med dem, som begärt återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Då Frih. Leuhusen från yrkandet
om omedelbart bifall å det af honom framställda förslag
afståft, anser jag mig ej heller böra till omedelbart godkännande
upptaga och påyrka detta hans förslag, men får deremot, med
anledning af begärd återremiss, tillkännagifva min åsigt om de
bestämda företräden, besagda redaktion synes mig ega framför
så väl Utsk:ts hemställan, som de af öfrige ledamöter framställda
amendementer, hvadan jag önskar på dessa företräden få fästa
Utsk:ts benägna uppmärksamhet. Det ansluter sig visserligen
ganska nära till Hr von Ehrenheims förslag, hvars motivering
är gemensam för begge dessa alternativer, och, såsom mig synes,
fullt giltig i sina invändningar emot antagande af Utsk:ts
berörde hemställan. Frih. Leuhusens förslag synes mig innefatta
en lycklig medelväg emellan ett qvarstadnande vid nu gällande,
men, såsom mindre billigt afvägda, öfverklagade rättsförhållanden
å ena sidan, och det af Utsk:t förordade, men af reservanterna
afstyrkta sätt att dem förändra, å den andra sidan.
Hvad angår skiljaktigheten emellan Hr von Ehrenheims och
Frih. Leuhusens förslag, befinnes det sistnämnda bibehålla skyldigheten
för jordtorpare m. fl. i enahanda ställning, att i kyrkobyggnad
m. m. taga del. Jag tror ej heller, att de böra befrias,
och jag har dertill ett särskildt, här icke förut under öfverläggningen
framdraget skäl. Måhända kan det förefalla besynnerligt
för en och annan, men det är min mening, att det, ur en kristlig
synpunkt betraktadt, verkligen kan vara en tillfredsställelse
för dem, som ej hafva annat än sin arbetskraft, att, i förening
med dem som hafva både arbetskraft och förmögenhet, bidraga
med den förstnämnda till det gemensamma gudstjensthusets uppbyggande,
den gemensamma tempelbyggnadens underhåll; den
blifver, derigenom att man sjelf i sin mån dertill bidragit, för
alla och en hvar, rik och fattig, högt eller lågt ställd i samhället,
kärare och dyrbarare. Enahanda bevekelsegrunder kun
-
Den 21 Februari.
607
na måhända äfven i sin män verka i fråga om rättvisans säten
och de byggnader, der den för alla skall skipas.
Jag tror visserligen, att önskligt varit, om R. o. Ad,, genom
ett nu fattadt beslut, och helst medelst bifall till Frih. Leuhusens
hemställan, gifvit frågans behandling en fastare hållning,—
ty hvad Hr von Köchs förslag angår, förmodar jag det ej erfordra
vidare vederläggning, än som redan är af flere talare dels
antydd, dels utvecklad; — men då sammansatta Utsk:ts ordförande
ansett en återremiss, för ärendets återstående handläggning,
vara den fördelaktigaste åtgärden för närvide, så vill jag
foga mig derefter, enär jag dervid hoppas, att det af Frih. Leuhusen
afgifna, af mig vördsamt förordade förslag blifver af Utsk:t
benäget uppmärksammadt.
Hr von Koch: Sedan alla förenat sig om återremiss, så
ber jag endast få tillägga:
att, som något förslag icke förut var framstäldt, åt hvilket
jag kunde skänka mitt bifall, så ansåg jag mig böra framlägga
det bästa jag i hast kunde uppgöra;
att jag dermed åsyftat få en jemn och icke tillfälligtvis
orimligt hög afgift å sådane personer, som icke hade fastighet
inom församling och af dess allmänna byggnader således endast
under vistandet der hade gagn;
att hvad kyrkobyggnads-kassorna åter beträffar, så vet jag
att man på många ställen samlat sådana, och att dessa kommit
ganska väl till pass vid reparationer och byggnader af kyrkor
m. m.;
men att man dock numera kanske allmännast, i stället för
samlande af kassor, samlar amorteringslån åt efterkommande,
hvad helst man skall bygga.
Hr von Gegerfelt: Då jag sist hade ordet, instämde jag
i den af Hr von Ehrenheim afgifna reservation, men då sedermera
så väl han, som flera andra begärt återremiss, får äfven
jag förena mig i denna begäran.
Hr von Geijer, Bror Bengt Gustaf: Jag finner af diskussionen
att B. o. Ad. förmodligen kommer att remittera frågan
till förnyad behandling af Utsk:t. En återremiss vill icke
heller jag motsätta mig, men jag tror att vi dervid, närmare
än som skett, borde angifva några allmänna grunder för en
billig fördelning af skyldigheten att biträda vid kyrkobyggnad.
Den hnfvudsakligaste delen af kostnaden för byggande och
underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, anser jag böra utgöras
efter fyrktalet, på ett sådant sätt att fyrken ingår med
olika pondus för de särskildta beskattningsföremålen, jordbruksfastighet,
annan fastighet och inkomst af kapital eller arbete;
Mindre välbetänkt tror jag det vore, om, på sätt Utsk:ts förslag
innehåller, de personer, hvilka icke erlägga några kommunal
-
608
Den 31 Februari.
utskylder, men ändock nu äro pligtige biträda vid kyrkobyggnad,
blefve derifrån helt och hållet befriade. Utsk:t anför i afseende
härpå att »det med skäl kan ifrågasättas, huruvida, då rättigheter
och skyldigheter böra stå i ett någorlunda jemnt förhållande,
det ens kan anses med rättvisa förenligt, att den skall biträda
vid kyrkobyggnad, som icke eger i öfverläggning och beslut
derom deltaga.» Härvid tillåter jag mig vördsamt erinra,
att i följd af stadgandet uti 9:de §:n af Kongl. Förordningen om
kommunalstyrelse å landet, äro vissa af kommunens medlemmar
skyldige lemna bidrag till kommunens gemensamma utgifter,
utan alt med denna skyldighet är fören3d rättighet att i beslut
om samma utgifter deltaga. Och kan jag, vid sådant förhållande,
icke inse, hvarföre skyldigheten att biträda vid kyrkobyggnad
skall göras ovilkorligt beroende af rättigheten att öfver
kyrkobyggnadslrågor besluta.
Efter mitt förmenande finge den förev:de frågan sin lyckligaste
lösning, om R. St:r, jemte framställande af de allmänna
grunder för skyldighet att biträda vid kyrkobyggnad, som R. St:r
för sin del funne lämplige, anhöllo hos K. M:t, det K. M:t täcktes
låta utarbeta och till nästkommande riksdag framställa Propos.
om förändrade bestämmelser för deltagande i byggnad och underhåll
af kyrka, med hvad dertill hörer, äfvensom af sockenstuga
och fattigstuga.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, omförmält, att alla de ledamöter, som yttrat
sig i ämnet, förenat sig i yrkandet om återremiss af Utsk:ts
förev:de hemställan, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos,
på bifall till densamma, hvarvid svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
Utsk:ts hemställanden å sid. 6 och 7.
Biföllos.
Fördrogos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 17 dennes bordlagde
Mern. N:o 46, med förslag till sammanjemkning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N:o 12, ang:de väckt förslag om upphörande af de s. k. prebendepastoraten.
Frih. Cederström, Rudolf: Ekon.-(Jtsk:ts Betänk. N:o 12,
som utgör anledningen till detta Mern., blef af R. o. Ad. behandladt
med den grundlighet och utförlighet, som ämnets vigt
kräfde. R. o. Ad. biföll icke Utsk:ts hemställan om prebendepastoraternas
upphörande, utan beslöt, med afslag å Utsk:ts hemställan,
i dess ställe, att R. St:r ville hos K. M:t i underdånighet
anhålla, det K. M:t behagade taga i öfvervägande, om icke
en vidsträcktare indragning af prebende-pastoraten än den, som
redan
Den 21 Februari.
009
redan egt runi eller i sammanhang med regleringen af biskopslönerna
blifvit anbefalld, lämpligen kunde ske. Preste-St. åter
alslog Betänk:t, hvaremot Borgare- och Bonde-St:n biföllo detsamma.
Utsk:t har i sitt Betänk. N:o 12 erkänt, att borttagandet
af prebende-pastoraten vore ett ingrepp i Preste-St:s previlegier,
hvilka dock icke kunna ändras utan alla fyra Riks-Ståndens
samtycke. Nu har, som jag nyss nämnde, Preste-St., just det
Riks-Stånd, hvars rätt beröres, alslagit frågan; men ändock anser
Utsk:t rätt och tillbörligt, att endast i den ringa mån ändra
sin förra hemställan dertill, att det nu föreslår, »att K. M:t skulle
taga i öfvervägande, om icke prebende-pastoraten, i mån af innehafvarnes
afgång, kunde indragas», etc.
Som jag, under sådana förhållanden, icke ser något skäl,
hvarföre R. o. Ad. skulle frångå sin, efter mogen pröfning, stadgade
mening- i detta ämne. så får jag anhålla, att R. o. Ad.,
med alslag å Utslcts nu föredragna Meni., ville vidblifva besagda
sitt i ämnet på förehämnda sätt fattade beslut.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag ber att med några
ord få påminna om frågans förra behandling. Utsk:ts första Utlåt,
förkastades af R. o. Ad. efter en liflig diskussion, men med
endast två rösters öfvervigt; Borgare- och Bonde-St:n biföllo
Belänkd, hvilket deremot af Preste-St. afslogs; Utslct måste då
söka sammanjemka meningarne. Dermed kan väl icke förstås
att Utsk:t helt simpelt bordt afstå från sin af 2 Stånd godkända
åsigt, och antaga R. o. Ad:ns. Att Utsk:t likväl, så vidt möjligt
varit, fästat Afseende på detta Stånds beslut, är tydligt. I det
förra Betänk:t yrkades alla prebendens ovilkorliga indragning.
Ilar deremot anhålles blott, det K. M:t ville taga saken i öfvervägande,
huruvida icke dessa pastorater kunde indragas, samt att
K. M:t i sådant fall ville till nästa riksdag aflåta Nådig Propos.
i ämnet. Genom detta förslag har Utsk:t icke blott närmat sig
R. o. Ad:ns önskan, ulan äfven sökt aflägsna alla farhågor för
möjliga kränkningar af Preste-St:ts privilegier. Alt en sammanjemkning
således verkligen skett, torde vara obestridligt. Då 2
Stånds bifall väl icke kunde alldeles lemnäs utan afseende, anser
jag det resultat, hvartill Utsk:t kommit, vara det enda rätta, hvarföre
jag vördsamt anhåller att R. o. Ad. ville detsamma bifalla.
Hr von Ehrenheim, Per: Utskits nu föreliggande förslag
och R. o. Ad:ns beslut skilja sig deri, att Utsk:t fortfarande ifrågaställt
en allmän indragning af prebende-pastoraten, under det
R. o. Ad. deremot endast hemställt om en vidsträcktare indragning
än redan egt rum. Då bifall till Utsk:ts förslag sålunda
skulle innebära ett afvikande i sak från hvad R. o. Ad. förut
beslutat, hemställer jag om afslag å förslaget och att R. o. Ad.
måtte vidhålla sitt beslut.
H. II 39
610
Den 21 Februari.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag har begärt ordet endast för
att tillkännagifva att jag inom Utsk:t varit af olika mening angående
sammanjemkningen. I afseende å Utsk:ts förra hemställan,
vill jag erinra att densamma väl blef bifallen af 2 Stånd,
men afslagen af ett; och R. o. Ad. fattade ett olika beslut mot
Ulsk:t. Under sådana omständigheter anser jag att Utsk:t med
behörigt afseende å de skiljaktiga besluten borde sagt att »K.
M:t täcktes taga i öfvervägande, om icke samtliga eller åtminstone
några prebende-pastorat, mot lämplig ersättning till innehalvaren,
borde indragas.»
Jag har endast i korthet velat tillkännagifva denna min
åsigt.
Gr. Mörner, Garl Göran: Det har redan blifvit erinradt
att Preste-St. genom sitt afslag gjort frågan till privilegii-fråga.
Jag tror således att det vore rätt, om R. o Ad. vidbhfver
sitt en gång lättade beslut, hvarom jag ock får anhålla om
propos.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Jas har begärt ordet för
att få instämma med Gr. Björnstjerna. Utsk:t har icke kunnat
komma til! något annat resultat, då 2 Stånd bifallit Ekon.-Ulsk:ts
Betänk. N:o 12, ty då någon jemkning skulle ske, var det naturligt
att den svagare måste gifva vika för majoriteten.
Jag anhåller således att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts
förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels att R. o. Ad.,
med frånträdande af sitt förut i frågan lättade beslut, skulle
bifalla Utsk:ts lörev:de Meni., och dels att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut och afslå Mem:t, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på det förra beslutets frånträdande och bifall till
meranämnde Meni., hvartill svarades många nej, blandade med
ja, och sedermera propos. på vidblifvande af det förut fattade
beslutet och afslag å Mem:t, då svaren utföllo med många ja
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voteringspropos.:
»Den som vill, att R. o. Ad., med frånträdande af förut
fattadt beslut, skall bifalla Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern.
N:o 46, med förslag till sammanjemkning af Riks-Sl:ns skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Betänk:t N:o 12, ang:de väckt
förslag om upphörande af de s. k. prebende-pastoraten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Den 21 Februari.
Gil
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta Mern. och vidblifver sitt
förut i frågan fattade beslut.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 44.
Nej — 66.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Betanien:
N:o 47, i ani. af väckt motion om utfärdande af en ordningsstadga
för städerna i riket; samt
N:o 48, i ani. af väckt motion om befrielse för skeppare å
Svenskt, från inrikes ort kommande fartyg att vid insegling förbi
någotdera af inloppen Furusund, Sandhamn eller Dalarö anlägga
för undergående af visitation.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 17
dennes på bordet lagde Betänkm:
N:o 49, i ani. af väckt motion om Smålands Hussar-regementes
afsittande;
N:o 50, i ani. af väckt motion, ang:de minskning af de för
beväringens räkning befintliga förråder af mindre munderingspersedlar,
såsom skjortor, strumpor och skor; samt
N:o 51, i ani. af väckt motion om befrielse för rusthållare
från skyldighet att till möte forsla munderingspersedlar m. m.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomna
Utlåtin och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 51, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Slatens
Fjerde Hufvudtitel;
N:o 52, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Femte Hufvudtitel;
Lag-Utskottet:
N:o 15, i ani. af väckta motioner om ändringar i domstolsinrättningen
å landet;
N:0 16, i ani. af väckt motion om upphörande af frälsemans
särskilda forum;
N:o 17, i ani. af väckt motion ang:de sättet för stämnings
delgifvande åt byalag eller annan samfällighet;
612
Den 21 Februari.
N:o 18, i ani. af R. St:rs Jiist.-Omburlsmans motion i afseende
på kärande parts skyldighet att gifva vederparten del af
uppskofsbeslut;
N:o 19, i ani. af väckt motion om rättighet att i brottmål
svara genom fullmäktig;
N:o 20, i ani. af väckt motion om förändrad lydelse af '
vittneseden;
N:o 21, i ani. af väckt motion om förändrad bestämmelse
i afseende på qvittning af rättegångskostnad;
N:o 22, i ani. af framställda förslag ang:de förändradt sätt
för doms eller utslags lifgifvande i Rådstufvurätt och hos Ofverstälhållare-embetets
kansli;
N:o 23, i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på sättet för kommunikation al besvär, som blifvit
till Hofrätt ingifna;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 52, i ani. .af väckta motioner i fråga om ersättning åt
boställshafvare lör bekostande af grunddikning eller af större
odlingar å boställsjorden;
N:o 53, i ani. af väckta motioner om befrielse för lärjungar
vid Rikets högre Elementarläroverk äfvensom lör elever i
folkskolelärare-seminarier från deltagande i beväringsmöte;
N:o 54, i aid. af väckt motion i fråga om fördelningen
emellan socknar inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld;
samt
N:o 55, i ani. af väckt motion om upphörande af penningeinsamlingar
vid bröllop och barndop.
R. o, Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 24 Februari.
61$
lördagen den 24 Februari 1866.
Plenum kl. 1 e. ni.
Justerades 3 prot:s-utdrag för d. 21 dennes samt prot:t för
den 31 sistl. Januari e. m.
Upplästes ett af Frih. Peyron, Gustaf Oscar, inlemnadt
mern. af följande lydelse:
Som jag blifvit utsedd till Revisor uti Malmö Låne-kontor,
och jag derföre måste infinna mig derstädes den 1 näst k. Mars,
så får jag härmed vördsammast, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt,
afsäga mig förtroendet att vara Ränkman samt
Ledamot af Ranko-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till denna begäran
lemnat sitt bifall, anmodade Hr Gr. o Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att utse en Ledamot i Banko-Utsk:t efter Frih. Peyron.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 26, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. i fråga om införsel
lör skatterättsfordran i Kronosäteriet Olstorp i Skaraborgs län;
N:o 27, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de restitution
af ett utaf Häradsskrifvaren J. A. Lindgren till Statsverket inbetaldt
ersättningsbelopp;
N:o 28, ang:de nedsättning af räntan för Trysunda fiske
eller detsammas afträdande till Kronan;
N:o 29, i fråga om upplåtelse af mark till staden Landskrona
från det Landskrona lastning tillhörande område; samt
N:o 30, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de eftergift af
1863 års arrende för kungsladugården Åhs Kloster i Hallands län.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 17 och 21 dennes på bordet lagde Betänk. N:0 47, i ani.
af väckt motion om utlärdande af en Ordningsstadga för städerna
i riket.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 17 och
21 dennes bordlagde Betänk. N:o 48, i ani. af väckt motion om
befrielse för skeppare å Svenskt, från inrikes ort kommande
fartyg att vid insegling förbi någotdera af inloppen Furusund,
Sandhamn eller Dalarö anlägga för undergående af visitation.
614
Den. 24 Februari.
Gr. Posse, Knut: Uti nu gällande Tullstadga förefinnas
en del bestämmelser, hvilka i många hänseenden äro ganska
menliga för vår sjöfart, synnerligast den inrikes, utan att dessa
bestämmelser dock utgöra något verksamt medel mot smuggling.
Jag har ansett detta förhållande vara af tillräckligt framstående
vigt för att af R. St:r beaktas, och jag har reserverat
mig mot Utsk:ts beslut i nu förevar:de fråga, i den förhoppning,
att R. och Ad., som vid föregående tillfällen erkänt behofvet
deraf, att sjöfarten blifver underlättad, äfven nu måtte deråt egna
uppmärksamhet.
I 75:te §:n af nu gällande Tullstadga föreskrifves, att skeppare,
som förer fartyg inrikes orter emellan, åligger vid ankomsten
till hamn eller tullplats att anlägga såväl vid inlopps- som
bestämmelseorten för undergående al visitation, vid plikt af 15
r:dr, om han seglar tullen, utan anläggning, förbi. Vidare bestämmer
samma stadgas 15:de §, att vid 30 r:drs bot är fartyg
förbjudet att vid ankomst till inloppsort eller till lossningshamn
lägga till vid land eller brygga, utom när full dager är. Häraf
följer således, att om ett lärtyg anländer till inloppsorten i skymningen,
måste det afbida påföljande morgon, innan det får lägga
till för att undergå den föreskrifna visitationen. Hvar och en
inser lätt, huru menligt dessa förhållanden kunna inverka på
sjöfarten, ty oberäknadt det uppehåll, som är en följd af visitationen,
kan det lätt hända, att derunder uppstår en ogynnsam
vindförändring, som möjligen för en lång tid kan fördröja fartygets
ankomst till lossningsorten; och af ett sådant fördröjande
kan ofta uppkomma en betydlig pekuniär förlust, ty utom de
direkta kostnader, hvarmed det är förenadt, kan det lätt inträffa,
att fartygets last, derigenom att den anländer för sent till lossningsorten,
ej kan realiseras med den fördel, som annars skulle
varit händelsen,
Hvad beträffar sjelfva visitationen vid inloppsorten, så synes
den mig vara endast en formell åtgärd, som löga motsvarar det
dermed afsedda ändamålet att förekomma smuggling. Om nemligen
ett större, däckadt fartyg halas intill lastningsbryggan, och
tullbetjeningen kommer ombord, så lärer denna svårligen kunna
undersöka alla delar af lastrummet och upptäcka, huruvida
något smuggelgods finnes, då någon lossning af lasten der ej får
ske. Jemföra vi förhållandet med de fartyg, som anlända från
utrikes ort, så finna vi, att den behandling, dessa vid inloppsstationen
undergå, är för trafiken vida mindre menlig. Då tillgår
nemi. så, att när fartyget ankrat vid tullstationen, kommer
tullbetjeningen ombord och förseglar luckorna lill lastrummet,
och sedermera följer antingen en tulltjensteman med till lossningsstationen,
eller ock förblifva luckorna i alla händelser förseglade.
Hvar och en finner, att dessa åtgärder äro af föga
men för sjöfarten och vida kraftigare medel att förekomma
smuggling, än de, som vidtagas med fartyg, som segla inrikes
orter mellan.
Den ,24 Februari.
615
Utsk:t anför i sitt Betänk., att om den ifrågavar:de kontrollen,
med afseende å inrikes orter emellan gående fartyg, uppliäfdes,
skulle det missbruk lätt kunna ega rum, att smärre
fartyg, som uppgåfves gå emellan inrikes platser, afhemtade varorna
för att sedermera aflasta dem i skärgården. Detta skäl
kan jag dock icke gilla, ty jag anser, att föreskriften om anläggning
för visitations undergående vid inloppsstationen bör bibehållas
med afseende å mindre fartyg, och det så mycket snarare,
som det är vida lättare för tullbetjeningen att upptäcka,
om det finnes något smuggelgods å dem, än förhållandet är med
större fartyg. — Utsk:t anför äfven, att Kongl. General-Tullstyrelsen
anser kontrollen fortfarande böra bibehållas. Att så
är förhållandet, kan väl vara möjligt, men då vi nu redan länge
fortgått på den bana att så mycket som möjligt utvidga tullfriheten,
tror jag, att äfven General-Tullstyrelsen skall vara benägen
att borttaga sådane bestämmelser i vår tullstadga, som
utöfva ett menligt inflytande på sjöfarten.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, hoppas jag, att
R. o. Ad. behjertar det påpekade förhållandet; och anhåller jag
således om propos. på bifall till den i slutet af min reservation
gjorda hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag har den äran att vara
ledamot af det Utsk., hvars Betänk, nu är föremål för öfverläggning,
anhåller jag att lå för R. o. Ad. andraga några skäl,
hvilka kunna leda till bifall till detsamma.
Motionären har valt till utgångspunkt, att, sedan friare åsigter
i tull-lagstiftningen numera gjort sig gällande, vore ifrågavarande
skyldighet till hufvudsaklig del öfverflödig, hvadan den
borde upphäfvas, helst den föreskrifna visitationen, på det sätt
den merändels tillginge, icke motsvarade sitt ändamål, samt fartygen
dessutom, vid ankomsten till lossningsorten, vore underkastade
en noggrannare visitation. Mig vill det synas, i motsats
härtill, att ehvad man föredrager högre eller lägre tullsatser
å varor, måste man dock instämma i den önskan, att de
åsätta tullsatserna verkligen utgöras, så att Staten icke kommer
i mistning af sin påräknade inkomst, och oloflig varuinlörsel så
mycket som möjligt förekommes. Att ifrågavarande kontroll
kan på ett fullständigt sätt utestänga smugleriet, lärer väl ej
kunna påstås, men det torde dock i sin mån motverka det, och
så länge man ej med en ökad rörlig tullbevakning, hvilken otvifvelaktig!
blefve dyr att underhålla, vill ersätta annan, kontroll,
kan denna ej anses öfverflödig. Att den, på sätt Gr. Posse anfört,
må vara förenad med olägenheter för vår sjöfart, nekar
jag visserligen icke, men i delta, likasom i många andra fall, måste
man underkasta sig åtskilliga inskränkningar, när det allmänna
bästa det kräfver.
Motionären har så tillvida begränsat sitt förslag, att han
icke utsträckt detsamma till mer än tre anläggningspunkter, nemi.
616
Deu 24 Februari.
Furusund, Sandhamn och Dalarö. Skulle motionen i denna form
bifallas, skulle man göra sig skyldig till en stor inkonseqvens,
ty på våra kuster finnas flere andra punkter, vid hvilka anläggning
för visitations undergående är föreskrifven. Denna inkonseqvens
har Gr. Posse i sitt förslag sökt undvika, i det han i
allmänhet hemställt, huruvida icke någon lindring i ifrågavarande
skyldighet för inrikes sjöfarande kunde medgifvas. Jag får dock
i detta hänseende nämna, hvad jag nyss af trovärdig person fått
höra, nemi. att Borgare-St., hvilket väl i denna fråga bör hafva
ett ej ringa vitsord, bifallit Utsk:ts Betänk.; och när nämnda
Stånds ledamöter, hvilka närmast representera handels- och näringsintresset,
icke ansett en förändring erforderlig, vill det synas
mig, att den åtminstone för närvarande icke är af behofvet påkallad.
Beträffande den i slutet af Betänk:t meddelade upplysning,
att General-Tullstyrelsen anser ifrågavarande kontroll vara fortfarande
behöflig, får jag säga, att jag helst önskat, att den icke
i Betänk:t influtit, emedan något officiellt yttrande icke från nämnde
Styrelse ingått, och således dess tanke icke bordt åberopas, då
Utsk:t ej på formenligt sätt vidtagit åtgärd för dess lagliga inhemtande.
Men om jag således af detta formella skäl anser
Styrelsens åsigt ej hafva bordt här inryckas, så försvarar uttrycket
dock i sjelfva verket sin sanning på följande grund.
Först och främst, då Styrelsen, sorn otvifvelaktigt har sitt initiativ
oförkränkt, icke aktat nödigt inleda förslag om förändring,
kan redan häraf inses, att sådan ej bedömts vara erforderlig
eller för närvarande kunna utan olägenhet införas; och för det
andra må här nämnas att Chefen för General-Tullstyrelsen, med
hvilken den aldelning af Utsk:t, som jag tillhör, har af grannlagenhet
satt sig under hand i förbindelse i detta ämne, icke
tillkännagifva sig anse i delta mål någon förändring vara önskvärd
eller böra f. n. vidtagas; och det är hufvudsakligen på detta
meddelande, äfvensom på de upplysningar, en aktad ledamot inom
afdelningen enligt uppdrag hemtat från samma källa och
oss delgifvit, som Utsk:t grundat sin hemställan.
Jag vill nu ej längre trötta R. o. Ad. med att utförligare
redogöra för de åsigter, som rörande denria fråga gjort sig gällande
inom Utsk:t; men jag ber att få tillägga, att den jemförelse,
motionären gjort emellan seglande fartyg och ångfartyg,
ej håller streck, ty det är otänkbart, att ångbåtar, som föra
passagerare och hafva sina reguliera turer, skulle kunna lägga
i land här och der vid kusten för att i passagerarnes åsyn landsätta
lurendrejerivaror och sålunda förorsaka tidsutdrägt för passagerarne
samt möjligen komma ur sina bestämda turer, allt
utan att genast få sådant röjdt. Sådane förhållanden ega deremot
icke rum med seglande fartyg, derföre synes strängare
föreskrifter vara för dem nödiga.
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, och
då man kan vara förvissad derom att den för alla lättnader,
som ej skada, säkert benägna General-Tullstyrelsen icke lärer
Dcu 24 Februari.
617
underlåta att, när förhållandena sådant medgifva, förorda nödiga
förändrinear, får jag yrka bifall till Utskits hemställan, hvarpå
jag hos Hr Gr. och Landtm, anhåller om propos.
Hr Bennich, Nils Axel Gustafsson: Det kan icke
nekas, att en stor lättnad skulle beredas sjöfarten, om skyldigheten
att anlägga vid inloppstullkamrarne för undergående af visitation,
kunde upphäfvas. Jag skulle också icke motsätta mig
ett förslag i sådan syftning, derest det afsåge afskalTande af berörda
skyldighet för alla fartyg, så väl in- som utrikes seglande,
och någon annan kontrollåtgärd sattes i stället, hvilken
vore lika betryggande, men mindre hinderlig; men att vidtaga
partiella förändringar och bibehålla skyldigheten för en del fartyg,
under det andra derifrån befriades, synes mig desto mindre
vara lämpligt, som deraf skulle påkallas särskilta inrättningar
för öfvervägande af de från olika orter inkommande fartygen,
utan att ens några yttre kännemärken angåfve, om ett anländande
fartyg borde på ena eller andra sättet behandlas. Det
bör dessutom icke förbises, att ett emellan inrikes orter förpassadt
fartyg, ehvad det t. ex. afgått från Skåne eller från Norrland
med destination till Stockholm, under vägen kan hafva dels i utländsk
ort dels i öppen sjö från annat fartyg emottagit tullpligtigt
gods och således lika väl behöfver vara underkastadt tullbevakningens
tillsyn, som om det ankomme med utländska passhandlingar.
Skulle vid innevarande riksdag flera länge tullfria
landtmannavaror åter blifva åsatte tullafgifter, såsom från åtskilliga
håll yrkas, så blifva ännu mera uppmärksamhet och
strängare kontroller äfven öfver den s. k. landtmannaseglationen
af nöden.
Då nu förslaget, såsom nyss är nämndt, endast afser en
partiel förändring, måste jag, med afstyrkande af samma förslag,
yrka bifall till Utskits hemställan.
Hr von Francken, August Alfred: Till alla delar
instämmer jag med Gr. Posse, och jag kan af egen erfarenhet
intyga, att de olägenheter, som förorsakas af skyldigheten att
vid inloppsstaiionerna aidägga, äro högst betydliga. Om ett fartyg
kommer seglande med knapp vind, kan det, om det får behålla
farten, ligga förbi det utskjutande landet, hvilket är omöjligt
att göra sedan farten är minskad, och således kan det mången
gång bli alldeles omöjligt att komma vidare, förrän vinden
rymmer uti, och som det är lika möjligt att den går mera emot.
så kan det lätt hända att det i flera dagar blir hindradt fortsätta
resan, så vida man icke telegraferar efter ångbåt.
Hr Bennich anmärkte, att förevarande förslag till lindring
icke borde bifallas, emedan det innebure endast en partiel förändring.
Denna anmärkning håller emellertid icke streck, ty
den ifrågasatta friheten har redan blifvit beviljad för ångfartyg,
och således innebär förslaget endast en utsträckning af redan
gjorda begifvanden.
618
Deu ?4 Februari.
Då tidsförlust, kostnad och andra olägenheter förorsakas
af anläggningsskyldigheten, och alla, som farit till koflerdis, kunna
intyga att smuggling icke förekornmes med ifrågavarande visitationer,
hvadan stadgandet icke medför något egentligt gagn,
men deremot stort men, kan jag icke annat än tillstyrka bifall
till Gr. Posses förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag kan icke finna
annat än att Utsk:ts hemställan så väl som den föregående motiveringen
äro fullkomligt riktiga. Mig synes nemi., att närman
genom ständigt fortgående tullnedsättningar utsätter den inhemska
industrien för en allt svårare tällan med den utländska, är
det en oeftergiflig pligt, att i möjligaste måtto söka förekomma
smuggling och oloflig varuinförsel, ty eljest blir det yttermera
svårt för våra näringar att kunna hålla sig uppe. Det är dessutom
statens skyldighet att skydda den ärlige importören genom
att tillse, att icke lagbrytare kunna skörda vinst genom
möjligheten att kunna sälja varan till lägre pris, än det, hvartill
den laglydige kan föryttra sin vara.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Posse: Frih. Cederström har, såsom ett hufvudsak
lig!
skäl emot mitt förslag anfört, att genom antagande af detta
förslag smuggling skulle underlättas. Häremot vill jag anmärka,
att de nuvarande stadgandena ingalunda kunna anses mera betryggande
emot smuggling, ty om ett fartyg efter visitation vid
inloppsstationen seglar upp i skärgården utan att medföra tullbetjening
ombord, kan ju smuggling ganska lätt ega rum, enär,
såsom jag redan förut omnämnt, svårligen alla platser i lastrummet
kunna vid inloppsstationen undersökas och fartyget således
mycket väl kan hafva smuggelgods ombord, som i skärgården
kan lossas.
Frih. Cederström omnämnde äfven, att ångbåtar icke kunna
smuggla; men detta är icke sannt, ty ångbåten kan hafva kaggar,
bojar m. m. fyllda med smuggelgods. Dessa kastas i sjön
på utmärkta ställen, och sedan fiskas de upp af tjenstvilliga
personer.
Hr Bennichs enda skäl emot min framställning var, att
denna icke var tillräckligt generel; och förklarade Hr Bennich
sig eljest skola hafva tillstyrkt dess antagande. För att sålunda
gå IIr General-tulldirektörens åsigt lill mötes, vill jag göra den
förändring i mitt förra förslag, att lindringen icke skulle medgifvas
endast åt de mellan inrikes orter gående fariygen, utan jemväl
åt andra. Jag föreslår således, att B. St:r i underd. skrifvelse
hos K. M:t hemställa, huruvida någon lindring kunde medgifvas
i de stadganden, som röra skyldighetan för fartyg att
lägga till för undergående af tull visitation vid utanför destinationsorten
belägen tullstation, såsom Furusund, Sandhamn, m. 0.
Å detta förslag får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos.
Den 2i Februari.
019
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till förevarande Betänk., och dels att R. o. Adin, med afslag
derå, måtte för sin del besluta, att R. St:r skola i underd. skrifvelse
hos K. M:t hemställa, huruvida någon lindring kunde medgifvas
i de stadganden, som röra skyldigheten för fartyg att
lägga till för undergående af tullvisitation vid utanför destinationsorten
belägen tullstation, såsom Furusund, Sandhamn, m.
fl.; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
Betänkit, hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt antagande af nyssberörda
förslag, då svaren utföllo med talrika ja, blandade med nej;
och lörklarades ja nu hafva varit, öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Upplästes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekori.-Utskds Betänk.
N:o 48, i anledn. af väckt motion om befrielse för skeppare å
Svenskt, från inrikes ort kommande fartyg att vid insegling
förbi någotdera af inloppen Furusund, Sandhamn eller Dalarö
anlägga för undergående af visitation, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Adm detta Betänk, och beslutar
för sin del, att R. St:r skola i underd. skrifvelse hos K. M:t
hemställa, huruvida någon lindring kunde medgilvas i de stadganden,
som röra skyldigheten för fartyg att lägga till för undergående
af tullvisitation vid utanför destinationsorten belägen
tullstation, såsom Furusund, Sandhamn rn. fl.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 61.
Gr. Posse: Jag anhåller att R. o. Ad:n behagade inbjuda
Med-Stånden alt förena sig i det nu fattade beslutet.
Begärdes på bordet.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåtrn :
N:o 51, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Fjerde Hufvudtitel; samt
N:0 52, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Femte Hufvudtitel.
620
Deu 24 Februari.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 15, i anledn. af väckta motioner om ändringar i domstolsinrättningen
å landet;
N:o lfi, i anledn. af väckt motion om upphörande af frälsemans
särskilda forum;
N:o 17, i anledn. af väckt motion ang:de sättet lör stämnings
delgifvande åt byalag eller annan samfällighet;
N:o 18, i anledn. af R. St:rs Just.-Ombudsmans motion i
afseende på kärande parts skyldighet att gifva vederparter. del af
uppskofsbeslut;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om rättighet att i brottmål
svara genom fullmägtig;
N:o 20, i anledn af väckt motion om förändrad lydelse af
vittneseden;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om förändrad bestäm
melse
i afseende på qvittning af rättegångs-kostnad;
N:o 22, i anledn. af framställda förslag ang:de förändradt
sätt lör doms eller utslags uteifvande i Rådstufvurätt och hos
Ofverståthållare-Embetets Kansli; samt
N.o 23, i anledn. af väckt motion om förändrade föreskrifter
i afseende på sättet för kommunikation af besvär, som
blifvit till Hofrätt ingifna.
Gr. Sparre, Erik: Från Lag-Utsk:t hafva inkommit en
mängd Betänkm, innefattande förslag till genomgripande förändringar
i Rättegångsbalken. Då nu R. o. Adin med afseende
å omfattningen af dessa Betänkm torde anse att någon tid
erfordras för att af deni taga kännedom, och då det torde vara
lämpligt, att viss dag utsättes för deras företagande till behandling,
hemställer jag, att R o. Ad:n måtte besluta, att LagUtsk:ts
Betänkm Niis 15—23 skola uppföras främst å föredragningslistan
Onsdagen den 7 nästkommande Mars.
Frih. Klinckowström, Budolf: Jag hemställer till Gr.
Sparre, om icke lämpligast vore, att det beslut lättades, att,
derest Stats-lltsk:ts Betänkm rörande 4:de och 5:te Hufvudtitlarna
icke äro före den 7 Mars afgjorda, föredragningen af
dessa Betänkm icke må rubbas, samt att således Lag-Ötsk:ts
ifrågavarande Betänkm uppföras på föredragningslistan nämnde
dag näst efter Stats-Utskits Betänkm rörande 4:de och 5:te
Hufvud-titlarna, derestdessas behandling icke då redan är afslutad.
Gr. Sparre: Naturligtvis kan icke min mening vara, att
föredragningen af ett till afgörande företaget Betänk, skulle
rubbas; och derest Betänkma rörande 4:de och 5:te Hufvudtitlarna
icke äro afgjorda före den 7 Mars, böra således dessa
sältas främst på föredragningslistan och Lag-Utsk:ts Betänkm
först i ordningen derefter.
Den 24 Februari. 621
Frih. Klinckowström: Jag- är af alldeles samma tanke
som Gr. Sparre.
Sedan öfverläggningen i frågan härmed ansetts slutad, yttrade
Hr Gr. och Landm., att Gr. Sparre hade föreslagit, det
R. o. Ad:n måtte besluta, att i främsta rummen på föredragningslistan
Onsdagen den 7 nästkommande Mars skulle uppföras
Lag-Ulsk:ts nu för andra gången bordlagda Betänkm N:ris
15—23, dock under förbehöll, att så vida Stats-Utslcts Ullåtm
N:ris 51 och 52, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
fjerde och femte Hulvudtitlar, ej dessförinnan vore genomgångna
och afgjorda, hvad deraf kunde återstå skulle å
sagde dag förekomma till afförande löre Lag-Utsk:ts omnämnda
Betänkm; och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Adm till detta förslag behagade lemna sitt bifall.
Ropades Ja.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 21 dennes bordlagda Betänkm:
N:o
52, i anledn. af väckta motioner, i fråga om ersättning
åt boställshafvare (ör bekostande af grunddikning eller af
större odlingar å boställsjorden;
N:o 53, i anledn. af väckta motioner rörande befrielse för
lärjungar vid rikets högre Elementarläroverk äfvensom för elever
i folkskolelärare-seminarier från deltagande i beväringsmöte;
N:0 54, i anledn. af väckt motion i fråga örn fördelningen
emellan socknar inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld;
samt
N:o 55, i anledn. af väckt motion om upphörande af penningeinsamlingar
vid bröllop och barndop.
Anmäldes ocii bordlädes från nedannämnde Utsk. inkomne
Utlåt., Mern. och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 53, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
sjunde Hufvudtitel;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskottet:
N:o 1, angrnde arfvode åt Utsk:ts Sekreterare;
N:o 2, i anledn. af väckta motioner, innefattande förslag
till lättnad uti rustningsskyldigheten;
Den 24 Februari.
Lag-Utskottet:
N:o 24, i anledn. af väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende pä vilkoret) för rättighet att fullfölja mål
hos Hofrätterna och Högsta Domstolen;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:0 2, i anledn. af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:h
N:o 56, i anledn. af väckta motioner ang:de undervisningen
i Elementar-läroverken och dermed sammanhängande
ämnen;
N:o 57, i anledn. af återremiss af Utskds Betänk. N:o 38,
ang:de väckt motion om återinförande af tullstämpling fi varor,
som från utrikes ort inkomma.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Oimlageii ilen 28 Februari 1866.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 24 dennes samt protokollet
för den 3 dennes f. m.
Med förmälan att till Riddarh.-Kansliet blifvit för grundlagsenlig
behandling öfverlemnadt original-exemplaret af R. St:rs
sistlidet år församlade Revisosers berättelse angtde verkställd
granskning af Statsverkets jemte andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för år 1&63,
äfvensom de i ani. deraf till K. M:t afgifna underd. utlåtanden,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., att dessa handlingar skulle med
Den 28 Februari f. m.
623
de öfriga Riks-Stånden kommuniceras och till Stats-Utsk:t remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 21 och 24 dennes på
bordet lagde Utlåt. N:o 51, ang:de regleringen af utgifterna under
Riks-Statens Fjerde Hufvudtitel.
Harvid anmälte sig och yttrade
Frih. Kl inckowström, Rudolf: Innan R. o. Ad. börjar
öfverläggningen och beslutar ang:de de af Stats-Utsk:t löreslagna
anslag under Fjerde Hufvudliteln, tror jag mig vara skyldig att,
såsom ledamot af Stats-Utsk:t, lemna en, såvidt de materialier,
jag erhållit, tillåta det, utförlig exposé öfver Statsverkets ställning,
för att dermed visa, öfver hvilka inkomster Statsverket eger
att disponera för den statsregleringsperiod, öfver hvilken nnv:de
R. St:r hafva alt besluta, samt till hvilka belopp anslag blifvit
dels af K. M:t äskade, dels af enskilda motionärer begärda. Jag
är fullt öfvertygad derom att. utan att erhålla en sådan preliminär
öfversigt af Statsverkets ställning, det skall blifva mycket svårt
för dem, som hafva att besluta öfver statsutgifterna, att bestämma
sig, om de skola bevilja eller afslå (lera mindre nödvändiga anslag.
Jag har för utarbetande af denna exposé begagnat den sakrika
och faktiska utredning af Riksg.-Kontorets finansiella ställning,
som, uppå anmodan af Stats-Utsk:t, blifvit upprättad af
Riksg.-Kontorets Kommissariat, samt har vidare genomgått såväl
K. M:ls Propos:r, som alla i de respektiva Stånden väckta motioner,
som röra anslag eller lån, äfvensom Stats-Utsk:ts Betänk,
rörande Statsverkets inkomster; resultatet af denna undersökning
vill jag nu framlägga för R. o. Ad. i nedanstående
Kalkyl.
Enligt den uppgjorda beräkningen öfver Riksg.-Kontorets
inkomster och utgifter för åren 1866 och 1867, lemna inkomsterna—
då deri inräknas öfverskotten på Statsverkets inkomster
för åren 1864 och 1865, tillhopa 3,000,000 rdr; andel i Bankovinsten
för åren 1866 och 1867 å 1,700,000 rdr om året eller
för båda åren 3,400,000 rdr; samt salpeterfondens behållning
600,000 rdr — ett sammanlagdt öfverskott af rdr 2,353,483.
Dervid bör dock observeras, att detta är under
förutsättning:
a) att den kalkyl, som Hr Stats-Rådet och Chefen
för Finans-Depriet uppgjort öfver Statsverkets
öfverskott af inkomster för 1864 och 1865, och
hvilken återfinnes i Bil, 4 till K, M:ts Nåd. Propos.
N:o 1, ang:de Statsverket, är riktig;
b) huruvida bränvins-brännings-afgiften, som
af K. M:t i ofvannämnda kalkyl blifvit beräknad
att utgå med 75 öre pr kanna, i stället för 60 öre,
Transport 2,353,483.
624
Den 28 Februari f. m.
Transport 2,353,483.
som den nu ulgör, af R, St:r kommer att till 75
öre fastställas;
c) slutligen huruvida det sednaste 9,000,000
thaler lånet, som Fullmäktige i Riksg.-Kontoret
upptagit, kommer att till hela dess belopp utgå,
eller om endast en del deraf (den fixa delen) kommer
alt inbetalas.
Om till förestående öfverskott å Riksg.-Kontorets
inkomster lägges:
Andel i Statsverkets inkomster för 1867, enligt
K. M:ts Propos. N:o 1 (under samma förbehåll som
ofvan under mom:t a)  3,245,635.
Trafikmedel från jernvägarne för
år 1867 . .
2,000,000.
Öfverskott å Statsverkets inkomster
för år 1866
2,000,000. 7,245,635.
så uppstår såsom tillgång för extra statsregleringen
en summa af  9,599,118.
Dervid bör likväl observeras, att öfverskottet å Statsverkets
inkomster beror på huruvida besparingarne ej åtgå eller t. o. m.
öfverskridas af utgifterna å Hufvudtitlarne. hvarvid må nämnas,
att år 1861 utgjorde den summa, hvarmed utgifterna ölverskredo
det i Riksstaten upptagna belopp å Hufvudtitlarne (inberäknadt
hvad utom Hufvudtitlarne betalades) 679,207 rdr. År 1862 gick
ifrågav:de summa till 2,117,387 rdr och år 1863 till 2,956,217,
kommande detta öfverskridande af Riksstaten dels af de s. k.
förslagsandagens natur, dels af de under förskottstitel utanordnade
medel, som sedan af R. St:r lå ersättas.
De af K. M:t äskade extra statsanslag uppgå, enligt K. M:ts
Propos. N:o 1 (med afdrag af 348,000 rdrs lån, som pag. 41
och 42 oegentligt blifvit upptagna bland Sjette Hufvudtitelns extra
anslag) till en sammanlagd summa af 7,120,418.
hvartill kommer i särskilda K. Propos:r
begärda summor, som ej omnämnas i
Proposm N:o 1 (§ ordinarie anslag
354,403 rdr, å extra anslag 22,964) . 377,367.
Enligt K. M:ts Propos. N:o 1 (pag.
61) af Statskontoret under förskottstitel
anordnade medel, hvilka af R. St:r
böra ersättas  263,543. 7,761,328.
Vidare af K. M:t äskade:
Till den rörliga jernvägs-materielens kompletterande
(bifallet)  2,000,000.
Till fullbordande af nordvestra stambanan mellan
Arvika och riksgränsen  2,900,000.
Till påbörjande af nordvestra stambanan mel
.
lan Christinehamn och Arvika  3,924,000
Transport 16,585,328.
Till
Den 28 Februari f. m.
625
474.401.
114,880. 21.238.766.
Transport rdr rmt 16,585,328.
Till anläggning af en central jernvägs-station
i Stockholm vid Clara sjö  970,000.
uppstår en af K. M:t äskad summa för extra anslag af 17,555,328.
Men dessutom hafva enskilda motionärer begärt
(oljande anslag:
å ordinarie stat (å Sjette Hufvudtiteln
48,908 rdr och å Åttonde Hufvudtiteln
401,530)  450,438.
å extra stat (Sjette Hufvudtiteln 569,000
och å Åttonde Hufvudtiteln 1,386,800) 1,955,800.
För jernvägar  15,919,487.
» väganläggningar och vägförbättrin
gar
. . • 1,511.212.
» brobyggnader  60.000.
» hamnbyggnader  234,298.
» kanaler och andra vattenkommunikationer
518,250.
» sjösänkningar och vattenaftappnin
gar
» Förändringar i lånevilkor . .
uppstår en af K. M:t äskad och af enskilde motionärer
begärd extra anslagssumma af . . rdr 38,794,094.
Då härifrån drages den å andra' sidan kalkylerade
tillgång af  9,599,118.
återstår för anslagens bestridande, och under förutsättning
att alla begärda anslag blifva beviljade,
en brist af rdr 29,194,976.
Meri härtill komma följande lånesummor, som
under denna Statsreglering iirågakomma, nemligen:
af K. M:t äskade:
För hamnbyggnader, sjösänkningar m. m. (se K. M:ts
Propos. N:o 1, pag. 41—42) . . 348,000.
För åtskilliga ändamål
86,667-
434,667.
af enskilde motionärer:
För jernvägar .... 11,718,433.
» brobyggnader . . . 60,000.
» hamnbyggnader . . 101,549.
» kanaler och andra vattenkommunikationer
. 335,700.
» sjösänkningar m. m. 286,511.
» åtskilliga ändamål . 76,000. 12,578,193. 13,012,860.
Summa brist a t.t fylla, på sätt R. St:r lämpligast finna, 42,207,836.
Denna brist, betydligt reducerad genom de anslag R. St:r
med säkerhet anses komma att göra så väl å de af K. M:t
äskade, som af enskilda motionärer begärda så väl anslag som
H. H. 40
626
Den 28 Februari f. m.
lån, torde blifva fylld dels af bevillning, cirka 3,000,000, dels af
ett inhemskt fonderadt lån, då, så vidt ja? kunnat förnimma, åtminstone
inom Stats-Utsk:t ingen röst böjts för utländsk skuldsättning.
En anuan utväg torde äfven finnas, åtminstone för att
delvis betäcka den motsedda bristen, och det vore genom tullens
höjande å några kassa-artiklar, såsom socker, tobak och kaffe.
För att nu, för så vidt anslagsfrågorna blifvit behandlade af
Riks-Stånden, af Stats-Utsk:t eller dess afdelningar, visa hvilka
afprulningar i de begärda anslagen eller lånen blifvit gjorda
eller föreslagna, meddelas följande:
Tablå.
i t:»ta Hufvudtiteln
» 2:dra o
» 3:dje »
* 4:de s
» 5:te »
» 6-.te » (oafgjord)
» 7:de »
» 8:de » (oafgjord)
» 9:de » (oafgjord)
För rörliga jeruvägsmaterielen
» n. v. stambanan melian
Christinehamn o. Arvika
» central-station för jernbanan
i Stockholm . . .
» enskildt motionerade jern
-
af R. S'.:r
beviljadt.
beroende på
förstärkt
St.ats-Utsk.
af Stats-Uisklt j
(eller dess
afdelningar)
föreslaget. j
Olika emot ofvanstående kalkyl. j
mera
mindre
mera
mindre
mera
mindre |
55,000
—
133
1.542,882;
11,840
1
154,300
~T
250,000
3,424,000
970,000
24,794,620
133 |55,UU0
250,000
11,840
30,885,802
Drager man, hvad i denna tablå blifvit beviljadt eller tillstyrkt
mindre än begärdes, eller  30,940,882.
från hvad enligt samma tablå blifvit beviljadt eller
tillstyrkt mera än som blifvit hegardt eller . . . 261,973.
återstår, att från den i kalkylen upptagna totalbrist
draga .
30,678,909.
Då bristen skulle endast blifva  11,528,927.
Genom ändå mera sparsamhet i beviljande, så väl af de
anslag eller lån K. M:t äskat, som dem enskilde motionärer
begärt, kan bristen ännu mera förminskas.
För att, i den mån sådant varit mig möjligt, komplettera
taflan af Statsverkets närv:de financiella ställning, må det slutligen
tillåtas mig framlägga en uppgift å Sveriges fonderade stats
-
Den 28 Februari f. ta.
627
skuld, ehuiu denna skuld icke upptaser allt hvad Statsverket
är skyldigt, ej ens dess ouppsägbara gäld.
Riksg.-Kontoret egde nemi., vid 1865 års slut, en fonde
rad
statsskuld af  57,539,519,09.
eller, efter afdrag af amorteringsfondens behållningar
1,377,974,43.
en återstående fonderad statsskuld af ... 56,161,545,56.
Om härtill lägges 1866 års ännu endast
till mindre del indragna lån 9,000,000 thaler
eller i rdr rint 24,000.000 —
blir hela den fonderade skulden . . rdr rmt 80,161,545,56.
Amorteringen å denna skuld uppgår, jemte
räntor, under de närmaste åren till en årlig
summa af
men denna amorteringssumma kommer naturligtvis
att minskas, i den mån ett eller (lere lån
blifva helt och hållet amorterade, hvilket dock
dröjer ännu inånga år.
Men utom dessa lån, har Riksg.-Kontoret
flere lån att svara för, och att derå betala räntor.
Exempelvis må aniöras:
skulden lör 1808—09 årens krigskostnader med
förbindelser af 4 proc. obligationer till K. St:rs
Bank . . ,
Ouppsägbara skuldkapitalet till H. M:t Konungen
och dess arfvingar enligt Successions-ordningen,
grundande sig på R. St:rs beslut af år 1815
§:n 6, å 5 proc. kalkyleradt
flere mindre, dels lån, dels fonder att svara för,
här ej upptagna. Till betäckande deraf finnes
dock lliksg.-Kontorets alla fordringar, som efter
afdrag af alla dess skulder (undantagandes sistnämnde
skuld till H. M:t Konungen samt hela
den ofvan upptagna fonderade skulden) lemnar
ett öfverskott af rdr rmt 14,210,181.
Då R. o. Ad. nu går att besluta öfver de återstående Hufvudtitlarne,
i hvilka Stats-Utsk:t föreslagit nedsättningar i de under
dem begärda anslag, har jag ansett ofvan anförda exposé
öfver Statsverkets tillgångar, utgifter och skulder vara af vigt,
emedan i densamma ligger icke allenast en ursäkt, utan ett försvar
derför att Utsk:t iakttagit sparsamhet och icke tillstyrkt
anvisande af anslag till alla de ändamål, eller till det belopp sådana
äskats eller blifvit begärda. Al hvad jag haft äran meddela
Ståndet, torde vara klart, att vi böra väl tänka oss för,
innan vi votera anslag, såvida icke statsbristen skall blifva alltför
stor.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Jag har begärt örket
endast för att upplysa Frih. Klinckowström derom, att han
4,672,196,43.
2.508.000,
6.000.000.
628
Den 28 Februari f. m.
begått ett misstag, då han uppgifvit, att Stats-Utsk:t å Femte
Hufvudtiteln tillstyrkt större anslag än K. M. begärt. Det är
visserligen sannt, att slutsumman är större än den K. Mits Propos.
innehåller, men orsaken härtill är, att R. St:r vid beräkningen
af Statsverkets inkomster uppfört bSk- och lotsmedel till
100,000 rdr mer än K. M. (öreslagit. A atlöningsstaten har
Utskit föreslagit ett årligt belopp af 73,000 rdr i och för påskyndande
af genomförandet utaf de förändrade lönestaterne för
sjöförsvarets officers- och underofficers-personal; härvid borman
dock bemärka att delta anslag är af öfvergående natur och att
det endast skall utgå så länge och i den mån det lör berörda
organisation erfordras. Om man betraktar den extra statsregleringen
på Femte Hufvudtiteln, för hvilken K. M:t äskat 1,260.500
rdr, men Utsk:t endast föreslagit 1,079,200 rdr, skall man finna,
alt förhållandet är motsatt, hvad Frih. Klinckowström påstått,
eller att en minskning i det af K. M:t äskade anslaget blifvit af
Utskit tillstyrkt. Derjemte får jag lasta uppmärksamheten derpå,
att anslagens slutsummor å berörde Hufvudtitel förändrats
derigenom, alt en del af det anslag, som förut uppförts på ordinarie
stat för flottans reservstat, nu af Utskit blifvit upptagen
på extra statsregleringen och tillagd kreditivet för upprätthållandet
af befälets pensionering.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då jag nu uppträder, är det
ingalunda min mening att motsätta mig den uppmaning lill sparsamhet
och försigtighet vid beviljande af anslag, som egentligen
åsyftas med Frih. Klinckowströms anförande, men dä Hr Frilun
tecknat sin målning väl mycket i svart, torde det tillålas mig
att få framställa några, som jag hoppas, lugnande anmärkningar.
Jag är ledsen att icke på förhand hafva alvetat Frih. Klinckowströms
afsigt att i dag framlägga denna utredning, ty jag skulle
då delgifvit R. o. Ad. den uträkning, som äfven jag uppgjort
öfver förhållandet mellan statsinkomster och statsutgifter, och
hvilken uträkning, såsom grundande sig på bestämda sifferförhållanden,
Frih. Klinckowström nödvändigt måste erkänna vara
riktig. Af denna beräkning synes det, att Riksg.-Kontorels inkomster
under år 1867 icke allenast räcka till att belacka alla
de utgifter, som betingas af K. Mits Proposir (äfven de sednaste
om anslag till anskaffande af jernvägsmateriel och utvidgande
af bangården vid Clara sjii), utan till och med lemna ett öfverskott,
visserligen litet, men, som jag dock vill erinra mig, uppgående
till omkring 130,000 rdr. Bland de utgifter, som äro
beräknade alt af Riksg.-Kontoret bestridas under år 1867, förekommer
äfven återbetalning af hela det lån å 3,000.000 rdr,
som vid förra riksdagen upptogs för försvarsverkets ordnande,
ehuru ^ af detta lån först lörläller under år 1868. Jag vill
visserligen icke neka att man förfarit rätt, då man uppfört hela
återbetalningen på 1867 års utgiftsstat, emedan ilen återstående
jdelen förfaller till betalning redan under början af derpå följ.
år, men jag har velat anföra delta för att visa, att 1867 årä
Den 28 Februari f. m.
629
Riskstat, ehuru man der upptagit en utgiftspost, som egentligen
hör till 1868, detta oaktadt lemnar ett öfverskott.
Frih. Klinckowström har i sitt anförande yttrat åtskilligt
som, jag vågar påstå det, icke fullkomligt håller streck. Så har
han lästat uppmärksamheten på nödvändigheten att bland utgifter
upptaga de summor, hvarmed förslagsanslagen under året
kunna komma att öfverskrida det ursprungligen bestämda beloppet,
men han har deremot icke tagit i beräkning, att på andra
anslag ske besparingar, och besparingar, som äro ganska betydliga.
Mig veterligt har ännu aldrig det förhållande, att förslagsanslag
ölverskridils, tagits med i beräkning vid uppgörande af
rikets utgiltsstat, och någon olägenhet deraf har hittills aldrig
visat sig. Vidare har Hr Frilen uppgifvit, att om alla af enskilda
motionärer begärda anslag biiölles, skulle en statsbrist
uppstå af ej mindre än 49 millioner. 1 afseende härå får jag
dock erinra, att största delen bland dessa anslag grunda sig på
den förutsättning, att ett utländskt lån skulle komma att upptagas.
Då man nu anser alt något sådant lån icke bör ifråga
komma,
behöfva icke heller dessa anslag tagas i beräkning, och
således kan en god del af dessa 49 millioner ntstrykas. Det
återstår emellertid alltid att anskalfa medel till våra jernvägs
byggnader,
ty Hr Frilun har rätt deri, att dessa icke kunna
fortsättas, utan att penningar genom lån anskaffas, och jag tillå
ter
mig att i afseende härå fästa Slats-Utskits uppmärksamhet
på ett sätt att i detta afseende bereda tillgångar. Det lån å 3
millioner rdr, som jag härofvan omnämnt och hvilket snart förfaller
till betalning, torde nemligen utan svårighet kunna få omsättas,
ty jag tror att detta lån är placeradt på ytterst få händer,
oell det förefaller mig antagligt att åtminstone en stor del
af de för lånet utgifna obligationerna skulle kunna emot nya få
utbytas.
Jag ber R. o. Ad. ursägta, att jag för några ögonblick upptagit
dess lid, men jag har ansett det vara af vigt att man icke
låter sig alltför mycket intagas af den farhågan, att statens inkomster
icke skola vara tillräckliga till bestridande af nödiga
utgifter. Då äfven jag för min del önskar, att R. St:r skola gå
till väga med sparsamhet oell försigtighet med anslags bestämmande,
vill jag i de vigtiga frågor, som nu förekomma till behandling,
i allmänhet ej tillstyrka någon förhöjning emot hvad
Stats Utskit föreslagit, men jag har trott, att den mörka tafla,
Frih. Klinckowström upprullat öfver statsverkets tillstånd, dock
kunde i flera afseenden tåla modifikationer.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter föreslagit, att Utlåtit skulle
punktvis företagas till afgörande, samt dertill lemnats bifall, förekom
först i ordningen:
lista punkten.
Mom. a.
630
I)eu 28 Februari f. m.
Frih. Liljencrantz, Johan: Vid sistfÖrflutna riksdag
lemnade R. St:r sitt bifall till K. M:ts nådiga framställning, att
Krigs-Coll. finge ombildas till en arméförvaltriing, samt medgåfvo,
att, för den händelse K. M:t före påföljande riksdag ville gå i
författning om denna ombildning, det för Krigs-Colkii aflöning på
Riksstaten uppförda anslag finge för den nya förvaltningen användas.
Dock angåfvo R. St:r vissa grunder för den ifråga
ställa
ombildningen och anhöllo, att K. M:t ville från arméförvaltningen
skilja såväl vården och inseendet öfver arméns boställen
som förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder,
äfvensom ock tillse att kassaförvaltningen bringades i öfverensstämmelse
med den reglering af Statens allmänna penningeförvaltning,
som kunde blifva en följd af R. St:rs derom särskildt
gjorda underd. framställning, hvarförutom R. St:r förbehöllo sig,
att Statsverkets utgifter icke utöfver det dåvar:de anslaget till
Krigs-Coll. finge ökas till följd af anspråk af de der anställde
emhets- och tjenstemän. Huru K. M:t iakttagit de af R. St:r
fastställda vilkor, skall jag härmed taga mig friheten visa. Föreskriften
att Krigs-Colkii stat icke finge öfverskridas har K. M:t
följt på det sätt, att K. M:t af R. St:r nu äskar ett belopp af
4.300 rdr utöfver berörde stat, hvarförutom K. M:t i sin Nådiga
Propos. förklarat, att den aflöningsstat, som af K. M:t öfverlemnades
till R. St:r, icke vore definitiv", utan att förhöjning i densamma
för förstärkning af revisionspersonalen i arméförvaltningen
framdeles torde blifva erforderlig. Således är det af R. St:r
anvisade anslag öfverskridet, och riksdagen har dessutom vid
nästa sammanträde att motse anspråk på ytterligare förhöjning
af delta anslag. Jag vill dessutom i förbigående anmärka, att
K. M:t anvisat ett belopp af 1,250 rdr att utgå från inqvarte
ringsfonden
såsom ersättning åt General-intendenten och Intendenten
i arméförvaltningen, samt att K. M:t beslutit, det vissa å
indragningsstat uppförda belopp skola utgå af Förenade Mötespassevolansfonden,
men, då dessa belopp äro jemförelsevis ringa
och Stats-Utsk:t föreslagit R. St:r att godkänna dem, vill jag
icke vidare fästa mig vid dem. Ej heller ville jag framställa
några anmärkningar deremot, att det för armé-förvaltningen anvisade
anslag blifvit öfverskridet, och att några af de utaf R.
St:r fastställda vilkor för dennas bildande icke blifvit iakttagna;
men hvad jag måste beklaga, det är att den stat för armé-förvaltningen,
K. M:t framlagt till R. St:rs godkännande, icke är
definitiv, samt att de lägre tjenstemännens löner blifvit satta så
lågt, att de sannolikt redan vid nästa riksdag måste förhöjas.
Ehuru sekreterarebefattningarne i arméförvaltningen äro mera
betungande än dylika befattningar i andra förvaltande verk, har
lönen för de förra blifvit föreslagen till endast 3,000 rdr, under
det att de sednare åtnjuta 3,500 rdr. Då representationen utan
tvifvel har att motse begäran om förhöjning af lönerna för
ifrågav:de sekreterarebefattningar och, enligt hvad K. M:t tillkännagifvit,
förstärkning af revisionspersonalen framdeles torde
blifva erforderlig, samt den nu uppgjorda staten för armé-för
-
Den 28 Februari f. m.
631
valtningen sålunda icke kan anses definitiv, anser jag det vara
lämpligast att uppföra densamma på extra stat eller bestämma
att den skall utgå endast till slutet af nästa år.
Jag får hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos, å detta
mitt förslag.
Hr Rosensvärd,"Johan Henrik: R. o. Ad. torde hafva
sig bekant, att den Propos., K. M:t vid sisllidne riksdag afgaf
till It. Sl:r ang:de Krigs-Collegii ombildning till en armé-lörvaltning,
hvilade på helt andra grunder, än dem R. Sl:r sedermera
framställde uti deras lind. skrifvelse den 4 Rec. 1863. R. Sl:r
anhöllo nemi. att den nya arméförvaltningen måtte fördelas på 4
serskilda afdelningar, under det K. M:t deremot förklarat sin
åsigt vara, att den borde bestå af endast 3 sådana, hvarjemte
R. St:r uttalade sin önskan, att K. M:t ville från arméförvaltningen
skilja såväl vården och inseendet öfver arméns boställen
som förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder. I öfverensstämmelse
med R. Stms hemställan har K. M:t nu organiserat
arméförvaltningen, hvilken består af 4 serskilda afdelningar,
hvaraf 3 äro ställda under hvar sin militärchef, som eger att med
nödigt biträde på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana
mål, som i något hänseende fordra militäriskt tekniska insigter,
samt en af militärcheferna oberoende afdelning, som handlägger
alla öfriga ärenden och består af endast civila medlemmar och
har kollegialt arbetssätt. Denna organisation af arméförvaltningen
har nu Stats-Utsk:t, af hvilket äfven den person, som vid
förra riksdagen gaf anledning till R. Stms skrifvelse i denna
fråga, är ledamot, ansett stå i fullkomlig öfverensstämmelse med
de af R. Stm fastställda grundsatser, och detta är väl äfven alldeles
obestridligt, ehuru K. M:t på anförda skäl icke kunnat,
beträffande förvaltningen af boställen och fonder, för det närv:de
villfara de af R. Stm framställda önskningar.
Af den föreg:de talaren framställdes en anmärkning deremot,
att det af R. St:r anvisade anslag för den nya arméförvaltningen
blifvit af K. M:t öfverskridet, men det ligger i sakens natur,
att, då man organiserar ett embetsverk på 4 i stället för 3 afdelningar,
det för embetsverket erforderliga anslag måste blifva
större, isynnerhet då den från början icke afsedda afdelningen
inrättas på kollegialt sätt, hvartill erfordras ett större antal ledamöter.
Dessutom bör anmärkas, att det belopp, hvarmed arméför
valtningens stat öfverskrider KrigsCollegii, icke utgör en tillökning
på 4:de hufvudtiteln. Af detta belopp skulle nemi. 4,000 rdr
utgå från f. d. chefslönen vid Adelsfaneregementet, som tillhör
denna titel, och de öfrige 500 rdr hafva redan länge varit ett
extra anslag för Krigs-Coll. Då derjemte af förutnämnda summa
3,000 rdr hittills användts såsom arfvode för t. f. Presidenten
i Krigs-Collegium, så utgör den egentliga förhöjningen i
arméförvaltningens stat endast 1,000 rdr.
032
Den 28 Februari f, m.
Hvad beträffar anmärkningen att i den nu för arméförvaltningen
upprättade stat lönerna för sekreterarne äro för låga, får
jag erinra, att en motion blifvit väckt om förhöjning af dessa,
men att denna motion blifvit afstyrkt af Stats-Utsk:t; det beror
således nu på R. St:r att godkänna Utsk:ts Utlåt, eller icke. Den
nämnde värde talaren har slutligen ogillat, att K. M:t nu icke
äskat något bestämdt anslag för aflöning af den tillökade revisionspersonal,
sorn kunde blifva behöflig med anledning deraf,
att granskningen af åtskilliga räkenskaper, som varit ämnad att
öfverflyttas till Kammar-Rätten, fortfarande skulle åligga arméförvaltningen.
K. M:t har emellertid endast tillkännagifvit att ett
sådant aflöningsbehof framdeles kan uppstå, om det visar sig att
arbetet icke af den nuv:de personalen kan medhinnas, men förr
än erfarenhet härom vunnits och den nya förvaltningen någon
tid varit i verksamhet, synes det vara ganska välbetänkt att anslag
härtill hvarken äskas eller beviljas, och alldra minst lärer
deraf anledning böra hemtas att ställa hela embetsverket på
interims-stat, såsom den värde talaren ifrågasatt.
Efter att hafva sökt vederlägga den föreg:de talarens anmärkningar,
får jag anhålla om propos. å bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Liljencrantz: Jag får upprigtig! bekänna, att jag
icke besitter den egenskap, som den föreg:de talaren ansett mig
ega eller att kunna läsa allt hvad jag vill i en skrift; jag smickrar
mig med att icke läsa annat än hvad som står skrifvet. 1
Exp.-Utsk:ts skrifvelse vid förra riksdagen till K. M:t angående
denna fråga finnas uppräknade alla de vilkor, hvarunder R. St:r
medgåfvo, att Krigs-Coll. finge ombildas till en arméförvaltning.
Intet af dessa vilkor har blifvit uppfyldt. Jag vill icke klandra
detta, men jag kan icke dela K. M:ts åsigt, att man bör en tid
experimentera, huruvida det är möjligt att draga sig fram med
den nuv:de revisionspersonalen i arméförvaltningen, då man
tydligen kan finna, att den inom ganska kort tid måste förstärkas,
och jag hemställer till R. o. Ad„ om det kan vara skäl att
R. St:r fastställa en organisation, hvilken K. M:t sjelf icke anser
fullt tillfredsställande. Jag har icke yrkat afslag å K. M:ts
Propos., icke ens framställt någon anmärkning deremot att R.
St:rs önskningar icke vunnit afseende, eller deremot att det för
arméförvaltningen anvisade anslag blifvit öfverskridel, utan endast
anhållit, att den af Stats-Ulsk:t föreslagna stat för nämnda
embetsverk måtte uppföras på extra statsreglering.
Då jag icke funnit mig vederlagd af den föregide talarens
skäl, får jag fortfarande anhålla om bifall till mitt förut framställda
yrkande.
Hr Reuterskiöld, Fabian: Jag förenar mig med Hr
Rosensvärd, men anhåller tillika att få belysa några af de utaf
Frih. Liljencrantz framställda anmärkningar. Han yttrade, bland
annat, att intet af de vilkor R. St:r framställt för Krigs-Collm
Den 28 Februari f. m.
633
ombildning till en arméförvaltning blifvit uppfylldt. Dethufvudsakligaste
af dessa vilkor var att, för beredande af en större
noggrannhet åt handläggningen af de civila ärenderna, arméförvaltningen
skulle ordnas på 4 serskilda afdelningar i st. f. 3,
såsom K. M:ts Nådiga Propos. vid sistlidne riksdag innehöll. Jag
frågar, om icke delta vilkor blifvit uppfylldt? Af detta vilkors
uppfyllande bar naturligtvis följt, att personalen i arméförvaltningen
blifvit större än K. M:t i sin Nådiga Propos. vid förra
riksdagen afsåg, hvarigenom äfven aflöningsstaten måst höjas.
Den värde Frih:n har yttrat, att vissa löner inom arméförvaltningen
borde förhöjas, men, om Hr Frih:n i detta fall användt
sin förmåga att läsa hvad som står skrifve!, skulle han hafva
funnit, att R. St:r i sin skrifvelse ang:de detta ämne till K. M:t
förbehöllo sig, att, vid ombildningen af Krigs-Coll., statsverkets
utgifter icke ökades Öfver det till Krigs-Coll. utgående anslag
genom oskäliga anspråk af de derstädes anställda embets- och
tjenstemän. K. M:t bär ställt sig detta R. St:rs förbehåll till
efterrättelse, samt för tjenstemännen i arméförvaltningen föreslagit
löner, som ingalunda kunna anses för höga, utan snarare
äro, vid jemförelse med enahanda befattningar inom andra embetsverk,
en och annan grad lägre.
Hvad beträffar Frih. Liljencrantz’ anmärkning, att den af
K. M:t framlagda stat för arméförvaltningen ej är definitiv och
att K. M:t velat under en tid pröfva, huru stor personal kunde
behöfvas lör det revisionsarbete, som inom embetsverket kunde
ifrågakomma, får jag upplysa, att, då fråga uppstod, om granskningen
af vissa till landtlörsvaret hörande årsredogörelser borde
öfverflyttas till Kammar-Rätten eller bibehållas inom arméförvaltningen,
båda embetsverken häröfver afgålvo utlåt., samt att Kammar-Rätten
förklarade, att, om berörde granskning skulle öfverflyttas
på densamma, förökning af dess tjenstemannapersonal
blefve erforderlig. Jag hemställer, om K. M:t vid sådant förhållande
kan anses hafva afvikit från de af R. St:r faststälda
vilkor för arméförvaltningens inrättande, och om K. M-.t icke
halt fullt skäl till sin i detta afseende gjorda framställning.
Att, såsom Frih. Liljencrantz här yrkat, ställa ett ordinarie
embetsverk på extra stat, det tror jag vara något nytt; väl bar
jag hört talas om, att ordinarie embetsmäns löner blifvit uppförda
på interimsstat, men deremot har jag aldrig funnit, att
ett helt ordinarie embetsverks stat blifvit upptagen på extra
statsreglering.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Liljencrantz: Den siste värde talaren yttrade, att
han icke förstår, huru jag läst Exped.-Utsk:ts skrifvelse till K.
M:t ang:de denna fråga, men jag får förklara, att jag icke begriper,
huru lian läst detsamma. Han påstod, att R. St:r i berörde
skrifvelse anhöllo, att det till Krigs-Coll. utgående anslag
icke måtte öfverskridas på grund af oskäliga anspråk utaf derstädes
anställde embets- och tjenstemän. Jag har aldrig sett,
834
Den 28 Februari f. m.
att i någon skrifvelse, som emanerat från R. St:r, den förutsättning
gjorts, att embetsmännens anspråk skulle vara oskäliga,
och jag skulle hafva motsatt mig ifrågav:de skrifvelses adåtande,
om den till och med endast i sväfvande ordalag innehållit någon
beskyllning i sagde syftning. De få ord, R. St:r i ifrågav-.de
afseende till K. M:t yttrat, tager jag mig härmed friheten att
uppläsa. De lyda sålunda: »R. St:r lä i underd. tillkännagifva att,
om K. M:t finner lämpligt att före nästa riksdag gå i författning
om inrättandet af en armélÖrvaltning i enlighet med nu uppgifna
grunder, R. St:r medgifva, att nuv:de anslag till Krigs-Coll. må
för sådant ändamål användas, dock under förbehåll att statsverkets
utgifter icke derutöfver må ökas till följd af anspråk af de
nu der anställda embets- och tjenstemän.»
Jag vill icke vidare upptaga R. o. Ad:ns tid med alt bemöta
anmärkningar, som gjorts mot mig, då jag icke blifvit af någon
talare understödd i mitt yrkande och jag således icke kan hysa
förhoppning om att det skall blifva R. o. Ad:ns beslut.
Hr Roij, Adolf Fredrik: Jag skulle kunna hafva ålskil
ligt
att tillägga, men inskränker mig nu till att förena mig med
Frih. Liljencrantz. Vi böra icke fästa oss vid, om det för arméförvaltningen
anvisade anslag blifvit af K. M;t öfverskridet med
några tusen rdr, eller om det framdeles kommer att erfordras
anslag å 7 å 8,000 rdr för afdelningar inom det nya embetsverkef,
som ännu icke finnas, men som måste inrättas. Den
egentliga lmfvudfrågan är, om den nya arméförvaltningen är
bättre än det gamla Krigs-Coll. Jag tror det icke och önskar
derföre, alt Krigs-Coll. måtte återställas såsom det varit har.
Enligt min tanke förtjenade icke Krigs-Coll. att förvandlas till
en fyrdeldt institution; jag är en stor vän af fyrdelningen i representativt
afseende, men anser, alt den är lika skadlig för arméförvaltningen,
som den är nyttig för representationen. Jag instämmer
i Frih. Liljencrantz’ yrkande, att slaten för arméförvaltningen
ej måtte uppföras på riksstat.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fälländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Stats-Utsk:ts hemställan oförändrad, och dels af Frih. Liljencrantz
bifall till samma hemställan, med den förändring, att det
ifrågav:de anslaget skulle uppföras på estra stat, så att monr.t
erhölle följande lydelse: »att, utan afseende å Hr Sandegrens
motion, arméförvaltningens afiöningsstat måtte af R. St:r godkännas,
att uppföras på extra stat under år 1867»; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall Utsk:ts hemställan utan
förändring och, då dertill svarades talrika ja jemte några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Mom. b.
Utsk:ts hemställan bilölls.
Den 28 Februari f. m.
635
2:dra punkten.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
3:dje punkten.
Hr Reuterskiöld: Under en längre tid har kommendan
ten
i Göteborg, såsom en väl behöflig tillökning i det för honom
utgående arvodet, åtnjutit inkomsten af i!rågav:de mark,
hvilken sedermera för vestra jernvägsstambanan blifvit exproprierad
för en summa af 943 rdr 44 öre. Detta kapital inneslod
till en början hos jernvägsbyggnadsstyrelsen, som jemväl till
kommendanten utbetalt räntan derå, men, uppå framställning af
bemälde styrelse, att den måtte befrias från att förvalta detta
obetydliga kapital och få inbetala detsamma, lemnade K. M:t
sitt bifall härtill, hvarefter beloppet öfverlemnats till arméförvaltningen,
som derefter med 50 rdr årligen godtgjort kommendanten
för mistningen af ifrågav:de jordrymd. För att undvika
förvaltningen af en så obetydlig fond som denna, har K. M:t nu
föreslagit, att mot beloppets öfverlemnande till Riksg.-Kont. kommendantens
i Göteborg på stat varande arvode måtte förhöjas
med 50 rdr. Stats-Utsk:t har tillstyrkt, att å allmänna indragningsstaten
måtte uppföras ett belopp af 50 rdr att utgå under
den nuv:de kommendantens lifstid, men om det lilla kapitalets
emottagande af Riksg.-Kont. nämnes ingenting. Om R. St:r mottaga
det dem erbjudna kapitalet, böra de väl äfven derföre fortfarande
utgöra ränta. Jag får således hemställa om bifall till
hvad K. M:t föreslagit i denna fråga.
Frih. Klinckowström: Jag tror, att Stats-Utsk:t på ett
fullt rigtigt sätt tillstyrkt bifall till K. M:ts Propos., ty det har
icke blifvit styrkt, att kommendanten i Göteborg åtnjutit inkomsten
af ifrågav:de jordlott på annan grund, än genom gammal
häfd, och jag kan icke finna, att R. St:r begå någon orättvisa,
om de besluta, att den nuv:de kommendanten får under
sin lifsti I 50 rdr i ersättning för hvad han mistat, men att derefter
detta lilla belopp tillfaller staten. Jag kan icke föreställa
mig, att det skall blifva någon svårighet för staten att göra upp
liqviden med sig sjelf, d. v. s. mellan styrelsen för statens jernvägsbyggnader
och Stats-Kont., för den för jernvägens behof exproprierade
marken, och får derföre hemställa, att R. o. Ad.
täcktes bifalla Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till StatsUtsk:ts
hemställan oförändrad, och dels af Hr Reuterskiöld, att
R. o. Ad., med bifall till Utsk:ts förslag i öfrigt, skulle antaga
H. M:ts Nåd. framställning jemväl i den delen, der Utsk:ts förslag
skiljde sig från samma framställning; gjordes propos. på
bifall till Utsk:ts merberörde hemställan utan förändring, och då
63G
Den 28 Februari f. rn.
dertill svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
4:de punkten.
Hr Reenstjerna, Lars Johan Malcolm; På sätt StatsUtsk:t
uppgifver, äro såväl den begärda årliga tillökningen i statsanslaget
för Carlberg, 6,221 rdr 52 öre, som ock det äskade
särskilda anslaget för en gång, 5,573 rdr, föranledda af frågan
om Carlbergs omorganisation, d. v. s. af beslutet att af Carlberg
göra en militärisk tillämpningsskola, dock med bibehållande af
det fordna kadettantalet, och detta senare på den grund att allt arméns
befäl är afsedt att bildas vid denna skola. Denna organisation
är visserligen ännu ej fullt genomförd, men den tiar likväl framskridit
så, alt man insett att den kommer att medföra ökade
kostnader. Då kadettantalet (200) bibehållits, under det att
lärotiden minskats, måste naturligtvis allt flera kadetter deltaga
i de praktiska ölningarne, och följden häraf har blifvit den, att
akademiens inaterialier och instrumenter samt hästar, hvilka ursprungligen
varit beräknade för ett vida mindre antal kadetter,
blifvit alldeles otillräckliga, och att nya sådana måste inköpas.
Detta har varit anledningen till anhållan om ett evtra anslag
för en gång. Behofvet af tillökning i statsanslaget har åter uppkommit
genom ökade underhållskostnader för dessa inventarier,
äfvensom genom rese- och traktamentsersältning åt ett ökadt
antal af officerare och kadetter vid de dyraste af alla praktiska
öfningar, de årliga rekognosceringarne. — Då således dessa utgiftsposter
uppkommit genom den omorganisation af krigsakademien,
hvilken R. St:r sjelfva önskat, får jag anhålla om bifall
till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning och på framställd propos.,
blef Utskits ifrågav:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
5:te—11 :te punkterna.
Utsluts hemställanden biföllos.
12;te punkten.
Mom. a.
Frih. Klinckowström: Då jag vid denna punkt reser
verat
mig, anhåller jag att för några ögonblick få taga R. o.
Ad:ns uppmärksamhet i anspråk. Den ilrågav;de verkmästaren
vid Svea Artilleri-Reg:te åtnjuter för närv:de, enl. hvad K. M;ts
Propos. oell dertill hörande bilaga utvisa, en lön af 1,000 rdr
rmt. Då frågan om löneförhöjning för denna person förevar
inom Stats- Utskds plenum, yppade sig en stor meningsskiljaktighet,
emedan många af Utskits ledamöter ansågo det vara ett
betänkligt prejudikat att på en gång höja en lön, icke allenast
Deu 28 Februari f. m.
637
till dubbla, utan till tredubbla beloppet al hvad den förut varit.
Orsaken hvarföre vid den slutliga voteringen Utskits beslut blef
ett tillstyrkande af K. M:ts förslag, torde varit den, att man ej
inom Utsk:t erhållit tillförlitlig kännedom om, huruvida den
ifrågav:de verkmästaren innehade bostadslägenhet eller icke. Nu
är det upplyst, att han har boställe, och vid sådant förhållande
torde det ej vara lämpligt att höja hans lön till samma belopp
som en andre Majorslön vid våra indelta regementen, utan
hemställer jag derföre att hans lön måtte, på sätt jag inom
Utsk-.t yrkat, ökas med endast 1,000 rdr och således bestämmas
till 2,000 rdr. Enligt min öfvertygelse bör en verkmästare,
han må nu vara huru skicklig som helst, kunna vara fullt belåten
med en lön af 2,000 rdr jemte fri bostad, och skulle äfven
den nuvtde innehafvaren af denna plats icke åtnöjas med en
sådan lön, — hvilket jag dock ej tror, ty man kastar ej gerna
bort 2,000 rdr för en osäker framtid — torde det ej vara alldeles
omöjligt att för en sådan summa erhålla en lämplig person
till hans efterträdare. Om en tjensteman genom upprepade
förklaringar att han ej ville qvarstanna, såvida ej hans lön ökades,
lyckades ständigt tilltvinga sig löneförhöjning, skulle ju på
sådant sätt lönen kunna ökas i oändlighet. Jag anhåller derföre
att K. o. Ad- ville med 1,000 rdr nedsätta deri af K. M:t begärda
löneförhöjningen åt verkmästaren vid Svea Artilleri-Reg:te,
och således bestämma hans lön till 2,000 rdr runt
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Wrede, Fabian: Med anledning af de anmärknin
gar,
Frih. Klinckowström nu framställt, anhåller jag att få lemna
några upplysningar rörande den fråga, som utgör föremål
för R. o. Ad;ns öfverläggning. Vid våra artilleri-reg;ten funnos
tillförene endast smed- och snickareverkstäder, afsedda att förfärdiga
och reparera lavetter o. d., hvaremot alla större arbeten
måste beställas vid enskilda verkstäder. Detta förhållande hade
i alla tider medfört stora svårigheter, och i synnerhet framstodo
olägenheterna häraf år 1854, då i följd af de politiska lörvecklingärne
en mängd nya större arbeten behöfde på en gång verkställas
för artilleriets räkning, under det alt genom särskilda
konjunkturer de privata verkstäderna voro i hög grad anlitade
med beställningar för enskildas räkning. K. M;t beslöt derföre,
att den vid Svea artilleri-reg:tes tygstat befintliga smed- och
snickareverkstad skulle förändras till en sådan, der de vigtigaste
för artilleriets behof nödiga arbeten skulle kunna utföras, d. v.
s. till en mekanisk verkstad. Man anskaffade ångmachin och
öfriga inventarier, och skapade på detta sätt en mekanisk verkstad,
dertill lörut icke fanns någon tillstymmelse. För en sådan
verkstad fordrades naturligtvis äfven en verkmästare, sorn skulle
förestå och leda arbetena. A artilleriets stat funnos förut uppförda
tvänne öfvermästarelöner å 500 rdr rint, och dessa sam
-
638
Den 28 Febrnari f. m.
manslogos nu till en verkmästarelön. Hvar och en, som har
någon kännedom om förhållandena vid våra mekaniska verkstäder,
torde dock inse, att man omöjligen för 1,000 r:dr kunde
erhålla någon till verkmästare fullt qvalifieerad person, och man
mäste derföre från de s. k. arfvodesmedlen bereda tillgångar
till ökande af denna lön. Den är dock alldeles otillräcklig, och
jag anser derföre den af K. M. äskade löneförhöjningen af 2,000
r:dr vara fullt berättigad. Man bör nemi. ej, såsom Frih. Klinckowström
gjort, jemföra den för verkmästaren löreslagna lönen
af 3,000 r:dr r:mt med officerslöner, utan med de inkomster,
som åtnjutas af personer i samma kategori, som han, och då
man nu vet att en verkmästare vid en enskild mekanisk verkstad
erhåller minst 3 å 4,000 r:dr i årlig lön, torde det hvarken
vara klokt eller rättvist att gifva en i statens tjenst anställd verkmästare
endast hälften af detta belopp. På dessa grunder yrkar
jag bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag är förekommen
af Frih. Wrede och instämmer i allo med honom. Frih.
Klinckowströms uppgift, att den ifrågavarande verkmästaren skulle
åtnjuta fri bostad, inverkar icke på mig, då jag i alla händelser
anser den äskade löneförhöjningen ingalunda vara för stor, och
yrkar jag derföre bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Hr Breitholtz, Claes Gustaf: Jag anhåller att få tilllägga
några ord till hvad Frih. Wrede anfört. För att med säkerhet
kunna utröna i hvad mån den föreslagna lönen för verkmästaren
vid Svea Artilleri öfverensstämmer med de löneförmåner,
som med bemälte verkmästare likställige personer vid enskilda
verkstäder åtnjuta, har jag meddelat mig med föreståndarne för
några af hufvudstadens större mekaniska verkstäder; de underrättelser,
jag erhållit, ådagalägga, att den begärda löneförhöjningen
ingalunda kan anses för stor. Afven har jag inhemtat den upplysning,
att det är särdeles svårt att till verkmästare erhålla
fullt skicklige och lämplige personer. För öfrigt anser jag det
vara en stor misshushållning af Staten, att illa aflöna verkmästarne
vid Statens verkstäder, ty följden deral blir den, att verkmästarplatserne
icke kunna besättas med fullt kompetente personer,
hvaraf åter förorsakas, att arbetena blifva lamt och dåligt
utförda, samt att en del arbeten vid besigtningarne måste kasseras.
Staten skulle derigenom tillskyndas förluster, uppgående
till vida större belopp än den förhöjning i aflöningen, som erfordras
för att man alltid skall kunna tillförsäkra sig om fullt
lämplige personer till beklädande af dessa platser. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ls förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: De skäl, som under dikus
sionen
blifvit anförda för den äskade löneförhöjningen, hafva, så
vidt jag rätt fattat dem, varit af tvåfaldig beskaffenhet, nemi.
dels de särskilda förhållanden, som inträffade 1854, och då gjorde
Den 28 Februari f. ni.
639
en större tillverkning af artillerimateriel på en gång nödvändig,
dels farhågan att ej få behålla den skicklige person, som nu
förestår artilleriverkstaden, i händelse ej samma lön lemnades
honom, som vid vissa enskilda verkstäder nu bestås. Hvad det
första af dessa skäl vidkommer, ber jag att få erinra derom, att
det torde blifva väl kostsamt att så inrätta Statens verkstäder att
af dem kunna utföras äfven alla de arbeten, som vid utomordentliga
tilllällen erfordras. Inom ett annat l)ep:t bar en alldeles
motsatt åsigt mot den af Frih. Wrede nu uttalade, gjort
sig gällande, ty der har man ansett förmånligare att, der så
lämpligen kunnat ske, de för Kronans räkning erforderliga arbeten
utföras genom enskilda entreprenörers lörsorg. Inom detta
Dep:t finnes en särskild s. k. Konstruktions-kår, men man har
t. o. m. någon gång ifrågasatt att indraga densamma, såsom
öfverflödig.
Vidkommande åter det andra skälet, eller att det skulle
blifva svårt att erhålla skickliga verkmästare, om man ej fastställde
lönen till hela det nu föreslagna beloppet, så torde man
böra taga i betraktande den olika ställning, hvari den person
befinner sig, som är antagen vid en Statens verkstad, mot den
vid en enskild verkstad anställdes. Den förre behölver åtminstone
icke frukta, att hans hufvudman skall göra konkurs. Hans ställning
är fullt betryggad, om han förhåller sig väl, och kan lian
dessutom påräkna att på gamla dagar erhålla pension, hvilket
ej den enskilde verkmästaren är försäkrad om, och hvarföre
han äfven behöfver större lön för att kunna spara ihop något
till den tid, då han ej mera kan arbeta. För öfrigt bör val
lönen vara afpassad efter arbetet, och i detta afseende tror jag
att en verkmästare vid en sådan stor enskild mekanisk verkstad,
att aflöningen der uppgår till nu ifrågasatta belopp, har
en vida arbetsammare och mångsidigare befattning, än vid artilleriets
verkstad, ty vid denna senare beror arbetenas omfång
i första rummet på beloppet af de medel, R. St:r anvisa, och
vidare derpå om vederbörande vilja använda dessa medel eller
äro i tillfälle att sådant göra. Stå nemi. penningarne inne i
Riksg.-Kont., lärer ej uppsigten öfver arbetena å verkstaden
blifva för verkmästaren så särdeles mödosam. Jag anser derföre
att den nuvarande verkmästaren bör vara fullt belåten, om
hans lön ökas till 2,000 r:dr, d. v. s. fördubblas, och jag är
ölvertygad om att näst sammanträdande riksdag skall mötas af
den glada underrättelsen, att han icke öfvergifvit sin befattning.
Frih. Klinckowström: Jag får hos Frih. Wrede anhålla,
att han ville meddela R. o. Ad:n upplysning, såväl huruvida det
är anledning befara att den nuvarande verkmästaren skall lemna
sin plats, sedan hans lön blifvit, på sätt Hr Frih:n uppgifvit, förhöjd
genom tillskott från arfvodesmedlen o. d., som ock om
ifrågavarande verkmästare har sig bostadslägenhet anvisad i något
Kronans hus.
640
Den 28 Februari f. m.
I likhet med Gr. Mörner yrkar jag fortfarande att lönen
skall bestämmas till 2,000 r:dr, både emedan jag anser alt man
i detta fall bör etablera en princip, ocb emedan jag tror en sådan
lön vara fullt tillräcklig.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Ehuru denna fråga
redan blifvit ganska mångsidigt behandlad, anser jag mig dock
böra tillägga några ord. Jag får då först fästa mig vid den
jemnförelse, en talare bär anställt, emellan en majorslön och en
verkmästarelön, emedan det förefaller mig som om man med
denna jemnförelse beräknat att göra effekt. Jag har dock redan
af proportionsläran iärt mig att man ej kan jemnföra incommensurabla
storheter, och en militär-person kan derföre icke
i detta alseende jemnföras med en verkmästare. Då vi endast
hafva en armé, kan nemi. någon konkurrens ej uppstå inom det
förra yrket, och en militär har ej något annat val än att fortsätta
på den bana, han beträdt. En verkmästare kan deremot
vinna anställning öfverallt, och vi böra derföre jemnföra den nu
föreslagna lönen med hvad andra föreståndare för större industriella
företag, de må nu kallas verkmästare eller något annat,
vanligen erhålla i vårt land eller i grannländerna. I detta afseende
har nu Utsk:t sjelf uppgifvit, att enskilde verkstadsegare
gifva sina verkmästare betydligt större lön, än den nu af K. M.
äskade. En annan talare har ordat om den olika ställning,
hvari en i Statens tjenst anställd verkmästare skulle befinna sig
i jemnförelse med en enskild, och dervid bland annat nämnt,
att den förre aldrig behöfver befara, att hans hufvudman skall
gorå konkurs. Detta är visserl. sannt, men en likadan säkerhet
åtnjuter äfven, enl. mitt förmenande, den enskilde verkmästaren,
om man nemi. såsom hans hufvudman betraktar, icke den speciella
verkstadsegaren, utan Svenska industrien i dess helhet.
Denna industri har vunnit en sådan utveckling, att, om än en
enskild verkstad kan gå öfver ända, en skicklig verkmästare
likväl aldrig behöfver sakna plats. För öfrigt torde det vara en
ganska dålig hushållning att anslå alltför låga löner till sådana
befattningar som den ifrågavarande, ty man riskerar derigenom
att de icke komma att beklädas af fullt skickliga personer, och
Staten förlorar betydligt mera derigenom, än genom en obetydlig
löneförhöjning. Om t. ex. genom verkmästarens okunnighet
dåligt jern användes vid förfärdigandet af en dyrbar maskin, och
denne i följd deraf går sönder, kan Staten tiliskyndas stora förluster.
Den talare, som öppnade diskussionen i denna fråga,
ansåg det vara ett vådligt prejudikat att på en gång höja en lön
till dess tredubbla belopp. Då likväl, enl. hvad här blifvit upplyst,
den ifrågavarande verkmästarebefattningen blifvit till sin
natur alldeles förändrad, derigenom att verkstaden omskapats
från snickare- och smidesverkstad till mekanisk verkstad, kan
jag ej heller tillmäta detta skäl någon vigt, och yrkar jag derföre,
på de grunder jag nu anfört, bifall till Utsk:ts förslag.
Hr
Den 28 Februari f. m.
641
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Jag vill blott anmäla
alt jag vid behandlingen af denna fråga inom Stats-Utsk:t tillhört
majoriteten, och får jag nu på de skäl Frih. Wrede anfört,
hvilkas upprepande jag anser öfverflödigt, anhålla om bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Med anledning af Hr Nordenfelts yttrande
att, om äfven en verkstadsegare koinme på obestånd, hans verkmästare
likväl alltid skulle lå anställning vid någon annan verkstad,
får jag fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att
dessa andra verkstäder sannolikt redan hafva skickliga verkmästare,
och att det ej är troligt att dessa utan giltiga skäl bortsändas
för att lemna plats åt den nykomna sökanden. Jag skulle
kunna anföra exempel, som visa att verkligt skickliga verkmästare
genom principalernas obestånd förlorat sina platser, utan att genast
lyckats erhålla annan anställning. Det vore visserligen ganska
beklagligt, om statens verkstäder skulle förses med odugliga föreståndare,
liksom i allmänhet staten är illa betjent med dåliga
tjenare, men jag tror icke att förhållandet skall blifva sådant.
Jag hyser tvärtom den största tillförsigt derom att en kommande
riksdag, i händelse R. St:r nu höja den ifrågavarande lönen med
1,000 r:dr r:mt, icke skall erhålla några oroande underrättelser
om artilleriets verkmästare.
Frih. Wrede: I afseende å de punkter, beträffande hvilka
jag blifvit direkt uppmanad af Frih. Klinckowström att förklara
mig, torde jag få yttra några ord. Hr Frih:n har begärt upplysning,
huruvida den nuvarande verkmästaren har bostad i något
Kronans hus, och jag får till svar härpå meddela, att han verkl.
har af Kronan hyresfritt tvänne rum i samma lokal der verkstaden
är belägen. Denna s. k. förmån torde dock mindre vara
en förmån för honom, än lör verkstaden, för hvilken det alltid
måste vara fördelaktigt att föreståndaren finnes så nära till hands
som möjligt. Hyran för denna lägenhet kan endast uppgå till
ett högst obetydligt belopp, och för öfrigt får jag fästa Hr Frihins
uppmärksamhet på, att man äfven vid beräkningen af enskilde
verkmästares löneförmåner endast upptagit den kontanta lönen,
men ej fäst sig vid att de dessutom nästan alltid åtnjuta fri
bostad.
Frih. Klinckowström har vidare frågat, hvilka verkmästarens
nuvarande löneförmåner äro, samt huruvida han hotat att
lemna sin plats, i händelse de ej ökas. 1 afseende härå får jag
upplysa, att lönen nu uppgår till 1,700 r:dr r:mt, äfvensom att
verkmästaren väl ej hotat att lemna sin befattning, ty han är
ej en person, som brukar hota, men deremot redan för flera
år tillbaka fästat vederbörandes uppmärksamhet på omöjligheten
för honom att qvarstanna vid en befattning med så ringa lön
som 1,700 eller t. o. m. 2,000 r:dr. Då jag vid den mekaniska
verkstadens inrättande antog,' på Chefens för Teknologiska InstiH.
II. 41
642
Den 28 Februari f. m.
tutets förslag, denne man till verkmästare, var Iian ännu helt
ung och kunde derföpe nöja sig med den låga lön, som åtföljde
platsen. Nu deremot skulle han alltför myckel vanvårda sina
egna intressen, om han ej, i händelse lönen ej ökas till 3,000
rdr, söker förskaffa sig en annan befattning.
Gr. Mörner har visserligen förklarat, att en verkmästare
vid Kronans verkstad skulle innehafva en vida mera betryggad
ställning, än om han vore anställd vid en enskild, men jag kan
icke finna, att så är förhållandet. Mig veterligen finnes det ingen
pensionsanstalt, der han kan erhålla understöd, och ej heller
torde han kunna anses såsom inamovibel, utan han lär väl,
då han blir gammal och ej kan fullgöra sin tjenst, få lemna
sin plats.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Silfverstolpe, David Wilhelm: På grund af hvad
Frih. Wrede och Hr Breitholtz anfört, och med tagen kännedom
på stället, ej mindre af den utvidgning och stora förbätt
ring
verkstäderna vid Artillerigården härstädes på sednare tider
undergått, än ock af det behof de af den anledningen ega af en
skicklig och kunnig tekniker för ledandet af der förekommande
noggranna arbeten, såsom bland annat kanoners reffling, projektilers
aptering m. m., samt med vunnen öfvertygelse om den
i dessa arbeten, sedan flera år val initierade, närvarande verkmästarens
förmåga, får jag tillstyrka bifall till livad Utsk:t i denna
punkt föreslagit, eller förhöjning af verkmästare-lönen till 3,000
rdr rmt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Stats-Utsk:ts ifrågav:de hemställan och dels att R. o. Ad.,
med afslag derå, skulle bevilja en löneförhöjning af 1,000 rdr
åt verkmästaren vid Svea Artilleriregementes tygstat, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till (Jtsk:ts hemställan och,
då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Mom. b.
Hr Reuterskiöld: Utsk:t har af^de begärda 4,000 rdr endast
tillstyrkt beviljande af 3,000 rdr. Återstående 1,000 rdr äro
afsedda att användas, då till följd af inom artilleriet inträffade
förhållanden en officer behöfver kommenderas att i särskildt
uppdrag afresa till utlandet. K. M:t saknar härtill medel, och
då behofvet deraf är odisputabelt, anhåller jag att R. o. Ad.
ville bifalla hela det begärda anslaget, 4,000 rdr rmt.
Gr. Mörner: Det ändamål, hvartill det af den siste värde
talaren påyrkade anslag skulle användas, är icke ett årligen
återkommande behof, utan endast tillfälligt. Jag tar mig der
-
Den 28 Februari f. m.
643
före friheten att hänvisa till det för extra utgifter beviljade anslag,
hvars användande tiil ifrågavarande ändamål torde vara
lämpligare, än om deraf tages till gratifikationer åt afskedstagande
embetsman, eller till deras enkor och barn m. fl.
Frih. Klinckowström: På de skäl, som af Gr. Mörner
blifvit anförde, och då ifrågavarande summa, såsom afsedd att
användas vid förefallande behof, icke bör i ordinarie stat uppföras,
anser jag att Utslct i denna sak gått så långt det har
kunnat, och anhåller om bifall till Utskrts hemställan.
Hr Reuterskiöld: Jag skulle icke hafva besvärat R. o.
Ad. med att vidare yttra mig i detta ämne, om icke några ord
af Gr. Mörner anspelat på misshushållning med anslaget för
extra utgifter genom gratifikationer till afskedstagare eller enkor
och barn. Jag tror icke att Gr. Mörner kan uppleta något fall,
der icke K. M:t med största hushållning användt de dertill afsedda
medlen, och R. Shrs revisorer hafva icke heller derom
gjort någon anmärkning.
Det nu begärda anslaget är endast afsedt för ett år, och
jag yrkar fortfarande bifall dertill.
Frih. Wrede: Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr
Reuterskiöld, och vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att
här är icke fråga om ett tillfälligt behof, ty man kan med visshet
förutse, att det återkommer hvarje år, då uppfinningar och
framsteg jemnt ske på detta område. Summorna äro åtskiljda
derföre, alt de 3,000 rdr äro afsedda till stipendier för att
bilda skickliga artilleriofficerare, men dessa 1,000 rdr äro för
att artilleristyrelsen skall kunna sätta sig i beröring med hvad
som sker i utlandet. Jag förenar mig med Hr Reuterskiöld
och anhåller om bifall till hela det begärda anslaget.
Gr. Mörner: De personer, som utskickas, äro väl sända
för att taga reda på vapnets framsteg, och icke för att göra
lustresor. Jag kan således icke finna skäl för beviljande af
dessa ytterligare fordrade 1,000 rdr.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Stats-Utsk:ts
förevarande hemställan och dels af Hr Reuterskiöld, att
R. o. Ad., med afslag derå, måtte bifalla K. M:ts Nåd. framställning
om ett årligt anslag af 4,000 rdr till resestipendier åt
artilleriofficerare; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades inånga ja jemte
åtskilliga nej, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande
af K. M:ts framställning i ämnet, då svaren utföllo med
många nej och några ja; hvarefter och sedan propos, på bifall
till Utsk:ts hemställan förnyats samt besvarats med många ja
Den 28 Februari f. m.
och några nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Mom. c, d oeh e.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
13:de punkten.
Mom. a.
Hr af Kleen, Johan: Ehuru jag hyser den förhoppning,
att R. o. Ad:n skall bevilja hvad K. M:t i sin Nåd. Propos.
äskat och Stats-Utsk:t tillstyrkt för uppsättandet af ett 3:e-Pontonierkompani,
anser jag mig dock böra nämna några ord till
närmare upplysning huru och på hvad punkt denna fråga nu
sig befinner.
Enligt den af Chefen för Ingeniörkorpsen till K. M:t inlemnade
plan för ordnandet af arméens Pontonierväsende, borde
personalen, ställd på krigsfot, bestå af 3 kompanier värfvad
trupp å 120 man med 80 man beväring, således inalles 600
man, bildande en Pontonier-hataljon och bestående af jt stamtrupp
och | beväring jemte nödigt öfver- och underbefäl. Med
denna personal skulle, normalt taget, 5 ponton-equipager kunna
serveras, men i nödfall 6 equipager, hvilket är den bryggmateriel,
som Svenska arméen behöfver.
Beviljas nu hos Ständerna anslaget till detta 3:e kompani,
så är den normala personela staten, hvad truppen betra (Tar, kompletterad,
ehuru någon tillökning i krigstid behöfves för befälet,
som endast är afsedt för 3:ne kompanier. Men denna brist
kan lämpligare framdeles fyllas. Hvad i öfrigt denna materiel
angår, så finnas 2:ne äldre equipager och ett nytt, hvartill anslag
beviljades vid sista riksdag. Om nu det af K. M:t begärda
4:e equipaget beviljas, så felas blott 2:ne. Och härmed skulle
man således kunna motse, att detta arméens angelägna behof
inom en icke alltför aflägsen tid blefve fyldt. Dertill har dock
då behöfts icke mindre än 14 år, ty det var i Januari 1855,
som uppsättningen af l:a kompaniet begyntes och förr än vid
1868 års utgång kan ej det 3:e hinna kompletteras. Vi få
anse det som en lycklig händelse, att arméen under denna tid
icke behöft en så nödvändig beståndsdel af sin krigsutrustning,
och utan hvilken den skulle under ett krig vid många tillfällen
finna sig bunden i sina rörelser. Emellertid bör jag vid detta
tillfälle icke lemna oanmärkt, att, efter Pontonier-bataljonens
uppsättning, bristen på egentlig Ingeniörtrnpp slår lika känbar
som förut. Pontonierväsendet är inom flera Europas arméer
förenadt med artilleriet; vid andra åter med genie-korpsen och
det är svårt att säga, hvilket af dessa vapenslag det står närmast,
men i intetdera fallet kan en sådan trupp ersätta den,
som egentligen tillhörer dessa båda vapen. Afräknas nu, efter
Pontonier-bataljonens uppsättning, det Ingeniörbeial, som hörer
dit, så återstå inalles 26 office rare vid Ingeniörkorpsen, men
Dea 28 Februari f. m.
645
ingen enda ingeniörsoldat. För aflijelpande af denna brist skulle,
enligt deri af Chefen för Ingeniörkorpsen inlemnade plan, 1 sappörbataljon
uppsättas elter samma norm som pontonierbataljonen,
beståride af 3 kompanier Stamtrupp med dessutom 80 man
beväring på hvarje.
Vårt Ingeniörväsende skulle således komma att bestå af
38 officerare och 600 man sappörer, hvaraf § stamtrupp och |
beväring. Belgiska arméen, som till styrka är närmast jemförlig
med den Svenska, räknar 117 Genieofficerare, 50 Gardes
du Genio samt 1,779 underofficerare och sappörer, fördelade i 12
kompanier, eller nära 4 gånger flera Genieolficerare och 3 gånger
så stor truppnumerär som Svenska Ingeniörväsendet, när det
en gång blifvit kornpletteradt. Pontonväsendet i Belgien är förenadt
med artilleriet. Franska arméens genieväsende består af
40 generaler, hvaraf 26 i aktiv tjenst och 14 på reservstat,
718 öfrige högre och lägre officerare samt 572 underofficerare
jemte 3:ne regementen Genietrupper, hvarje regemente på krigsfot
bestående af 24 kompanier å 150 man, eller inalles 11,000
man. Vid Napoleon l:s stora armé räknades genietrupperne
ibland till 20,000 man, fördelade på de särskilda armékorpserna.
Jag har nämnt dessa siffror för att visa huru högt man skattar
ett talrikt och väl öfvadt geniväsende vid Europas bäst organiserade
och mest krigsvanda armé. Det är den långa freden,
som gjort oss så liknöjda derför, ty detta vapenslag tager
sig mindre väl ut i fredens lugn, men framstår så mycket vigtigare,
när kriget inträdt.
.lag anhåller vördsammast om bifall till Otsk:ts förslag.
Frih. Liljencrantz: Hvad först beträffar den af K. M:t
föreslagna staten för ingeniörofficerarne, så tror jag att den innebär
en orättvisa mot den öfriga arméens befäl. Om man
genomgår de föreslagna lönerna, så finner man att en major
skulle hafva i lön 4,000 rdr och såsom arvode 800 rdr, tillsammans
4,800 rdr; en kapten i lön 3,000 och arvode 1.200,
summa 4,200 rdr, och en löjtnant i lön 1,200 och arvode 547,50,
summa 1,747,50 rdr. Om man jemför dessa löner med motsvarande
vid värfvade regementen, så finner man att, efter afdrag
af ackordsränta. en major der har 3,600 rdr (således en
major vid ingeniörkorpsen 1,200 rdr mer), en kapten har 2,000
rdr (en ingeniörkapten alltså 2,200 rdr mer) och en löjtnant
lika med en ingeniörlöjtnant, men med accordsafdrag och utan
arvode. Man invänder, att kompanicheferne vid värfvade regementen
kunna bereda sig inkomst genom passevolansen; men
den kan icke bli särdeles stor, och uppgår ingalunda till 2,000
rdr. Jag missunnar icke någon hans lön; men jag anser att,
då R. St:r bevilja anslag till löner, böra de äfven tillse att dessa
rättvist fördelas.
Hvad sedermera vidkommer upprättande af ifrågavarande
kompani, så tror jag, att dermed ganska väl kan anstå till
646
Den 28 Februari f. m.
nästa riksdag. Chefen för Ingeniörkorpsen har upplyst, att med
detta kompani vore korpsen fulltalig. Men den öfriga arméen,
hvaraf en omorganisation förestår, är icke fulltalig och blir det
icke så snart; och jag anser, att vi derföre val kunna uppskjuta
med kompletteringen, som har till ändamål at framskaffa
de trupper, som skola slås. Stats-Utsk:t har ansett det vara
sin pligt att icke betunga statsverket med andra utgifter, än de,
som äro oundgängligen nödvändiga, och jag tror detta vara det
rätta. Då detta af K. M:t begärda anslag icke kan anses för
tillfället nödvändigt, hvilket äfven den talare, som är detta intresses
målsman, icke torde kunna förneka, tror jag att en nedprutning
på de stora utgifterna här kan ske, och anhåller om
afslag på denna punkt.
Hr von Francken: För min del anhåller jag om bifall
till denna punkt. Hvad angår den af Frih. Liljencrantz omta
lade
orättvisan af lönernas fördelning, så har jag aldrig varit
plågad af afundsjuka och ser gerna om andra hafva det bättre
än jag. Medgifvas måste väl ändå att det är skillnad på göromålen
för ingeniör-officerarne och officerarne vid andra regementen,
som likväl kunna sysselsätta sig med annat, än hvad till
tjensten hörer. Frih. Liljencrantz egen framstående verksamhet
vid kommunala angelägenheter m. m., är ett talande exempel
härpå.
Hr af Kleen: Om Frih. Liljencrantz hade sig bekant huru
stor skillnad det är i göromålen för kompanibefälet vid pontonier-korpsen
och vid ett regemente, så tror jag ej att han skulle
funnit de begärda arvodena orättvisa. En pontonier-soldat måste,
utom den vanliga soldatbildningen, äfven vara så pass sjöman, att
han kan röra sig och manövrera med en ponton på vattnet, och
så mycket kavallerist, att han kari till häst föra fram denna ponton,
lastad på en vagn, i hvad terräng som helst. Han skall
dessutom känna hela denna materiel i dess minsta detaljer och
förstå att deraf sammansätta en brygga. Allt detta skall bibringas
honom af befälet, dels theoretiskt i skolorna, dels vid de
praktiska öfningarne. Månne vid någon annan trupp inom Svenska
arméen så omfattande kunskaper och olikartade öfningar
förekomma, och tillfölje deraf någorstädes en så trägen, och svår
tjenstgöring för befälet? Jag tror det icke.
De för pontonier-befälet föreslagna arfvoden torde således
vara välförtjenta och äro i öfrigt, hvad kompani-cheferne beträffar,
en vida mindre löneförmån, än hvad passevolansen inbringar
vid värfvade regementen.
Jag hemställer i öfrigt, huruvida det kan vara lämpligt att
ännu längre uppskjuta med att komplettera en så angelägen sak
som Svenska arméns pontonierväsende.
Jag får vördsamt yrka bifall till hvad Utsk:t i denna punkt
tillstyrkt.
Den 28 Februari f. m.
647
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Beträffande den af en talare
gjorda anmärkningen om lönernas för höga belopp, vill jag icke
tillskrifva den afundsjuka, utan samvetsgrannhet och noggrannhet
vid denna vigtiga pröfning. Jag kan dock icke dela hans åsigter;
ty då en omorganisering af arméen snart skall ega rum,
böra väl anslagen till ingeniörkorpsen vara i öfverensstämmelse
dermed och sådane, att de icke inom kort måste ändras. Man vill
icke erkänna nyttan af ett 3:dje ingeniörkompanis upprättande,
utan anser man att dermed kan anstå; men man måste i fredstid
söka att få arméen i ordning och jag tror ej det är skäl
att längre dröja. Man talar om att spara, och det bör man visserligen
göra, men icke i otid. Detta anslag har efter lång öfverläggning
af Utsk:t blifvit tillstyrkt, då pluraliteten ansåg det
för fosterlandets väl behöfligt.
Jag yrkar bifall till denna punkt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Enligt min tanke är
bristen ,på ingeniörtrupper det största fel i vår armés organisation,
ett fel som jag under flera riksdagar efter bästa förmåga
påpekat. Denna brist förskrifver sig beklagligen icke från i går,
den har under sekler fortfarit och lätteligen torde kunna visas att
många af våra största förluster just härleda sig härifrån. Jag behöfver
endast påminna om slaget vid Pultava, hvars följder ej blifvit på
långt när så olyckliga, om vår slagna, men ingalunda upprifna här
kunnat komma öfver Dnieper-floden. Pontontross saknades och hela
arméen måste derföre sträcka vapen; dermed var det äfven slut med
Sveriges öfvervigt i norden. Konventionen i Olkjocki hade aldrig
behöft ingås, och således icke Finland bortslutas, om vi vid
Sikajocki haft behöfliga pontoniertrupper. Frih. Liljencrantz har
sagt, att då arméen icke ännu vore fulltalig, behöfde icke heller
ingeniörtrupperna dertill uppbringas. Om man jemför förhållandet
hos oss med det i andra länder, tror jag man skall finna,
att vi i afseende på dylika trupper äro allt för underlägsna.
Wurtemberg med 1,700,000 innevånare har 378 man; vi endast
240; Hanover har lika mycket ingeniörtrupper som vi,
ehuru der endast finnes \\ million innevånare, och Baijern, med
lika folkmängd som Sverige, har 3,286 man ingeniörer; vid jemförelse
med de små Hessiska staterna blir förhållandet ännu
mer ofördelaktigt för oss, ehuru vår krigstheater med dess stora
sjöar och talrika strömmar gör en väl ordnad pontontross oundgängligare
än på de flesta andra ställen. Det tycks derföre
vara nödvändigt att vi så snart möjligt öka detta vapenslag. —
Lika med Hr af Kleen ber jag att få fästa uppmärksamheten
dervid att, äfven om vi nu antaga K. M:ts Propos., komma vi
i alla fall icke att ega en enda man verkliga genietrupper eller
sappörer. Jag vill visst göra så stora besparingar för Statsverket,
som möjligt, dock icke så, att landet derigenom skadas;
derför kommer jag alt rösta bifall till förslaget. Afven de högre
lönerna måste jag förorda, icke derföre att ingeniör-officerare
hafva större kunskaper, än andra t. ex. artillerister, icke heller
64$
Den 28 Februari f, m.
derför att deras tjenstgöring är strängare än andra garnisonsofficerares,
utan derför att vid ingeniör-korpsen icke finnes passevolans.
De förhöjda lönerna utgöra således den ersättning K. M:t
finner lämplig för passevolausens afskaffande. Då jag för min
del anser passevolansen vara en verklig kräfta för arméen, den
der med det snaraste måste uridanrödjas, om våra värfvade trupper
skola blifva hvad de borde vara, är det med verklig glädje
jag yrkar bifall till punkten i sin helhet.
Frih. Klinckowström: Jag förenar mig med den siste
värde talaren, som besvarat de af Frih. Liljencrantz gjorda anmärkningar.
Det kan icke vara Frih:n obekant, att älven ingeniör-korpsen
haft accords-amortering, som af officerarnes egna
medel blifvit till fullo betald. Hvad passevolansen beträffar, tror
jag icke att den är af den obetydlighet, som Frih. Liljencrantz
velat påskina. Liksom Gr. Björnstjerna hoppas äfven jag, alt
den, så snart det kan ske utan orättvisa mot kompani-cheferna,
skall borttagas vid de värfvade regementena, liksom den blifvit
borttagen vid ingeniör-korpsen, der det visat sig för truppen fördelaktigt.
Hvad ingeniörernes tjenstgöring beträffar, så har jag sjelf
tjenstgjort vid denna korps, och vet att tjenstgöringen der är i
högsta grad besvärlig. Officerarne kommenderas än hit och än
dit, och hafva ingen varaktig stad, och dertill äro deras inkomster
otillräckliga. Såsom exempel vill jag nämna, att sedan jag
erhållit det uppdraget att organisera det första pontonier-kompaniet,
samt konstruera och låta tillverka det första bryggequipaget,
med hvilka befattningar jag under 16 månader fortfor,
intill dess kompaniet var uppsatt och exerceradt, samt bryggtrainen
fullbordad, måste jag af ekonomiska skäl afsäga mig
detta hedrande uppdrag, emedan min aflöning icke var tillräcklig
att bestrida de med tjensten förenade utgifter, och jag är
dock icke känd som misshushållare.
Bebofvet af ifrågav:de pontoriier-kompanier är så tydligt visadt
och utredt, att jag inskränker mig till att begära bifall till
denna punkt.
Frih. Liljencrantz: Sedan motivet för det af mig begärda
afslaget, hvilket af den talare, som hade ordet näst efter mig,
blifvit stämpladt såsom afund, af en annan talare blifvit välvilligare
och, jag vågar säga, rättvisare bedömdt, så förbigår jag nu
denna sak. Man har sagt att andra officerare hafva tillfälle till
verksamhet utom tjensten. Jag tror att äfven ingeniör-officerarne
hafva det, och jag hänvisar till de vackra enskilda byggnader,
som af dem blifvit uppförda, och hvilka jag hoppas skola
såsom monumenter gå till efterverlden. Då vi komma till Femte
Hufvudtiteln, få vi höra omtalas alla de kunskaper en sjöman
behöfver; han skall kunna astronomi, infanteri- och artilleriexercis
m. m., ntan att derför erhålla högre aflöning, och skickas
dessutom omkring, vida längre än ingeniör-officerarne.
Den 28 Februari f. m.
649
Mitt sinne intogs af dysterhet vid betraktande af den tafla,
Frih. Klinckowström uppdragit öfver våra finansers ställning. En
statsbrist af 30 millioner ar för handen. Jag frågade mig, om
vi hafva annat att göra, än spara allt hvad vi kunna, och jag
tog då i betraktande, om vi icke skulle kunna vänta med uppsättande
af detta pontonier-kompani, tills den armé, som skall
gå i elden, är fulltalig.
Jag kan icke lemna min röst till ett anslag, som jag icke
anser nödvändigt, och jag yrkar fortfarande afslag å denna punkt.
Hr Nordenfelt; Jag trodde knappt mina öron, då jag
hörde en i tjenst varande kapten vid ett regemente, der man
är van att finna en hög grad af militärisk bildning, yttra, att,
då Sveriges armé icke är organiserad till det stora nummertal,
som är behöfligt, behöfde icke heller något vidare pontonierkompani
att upprättas. Då vi hafva 30,000 man stamtrupper
och minst 20,000 man beväring, tillsammans 50,000 man, trodde
jag icke, att någon kunde anse tre pontonier-kompanier vara för
mycket. Behofvet af dessa sistnämnda trupper beror dessutom
icke på arméens storlek, utan på landets terräng. I ett slättland
utan strömmar kan den största armé vara utan pontonierer;
och sedan en bro är slagen, är det lika lätt, att derpå öfverföra
100,000 man, som 50,000 man. Jag tror, att dessa
tre pontonier-kompanier äro ett minimum, och att ett uppskof
med dess organiserande icke är befogadt. Från min barndom
har jag haft den regeln, att hvad man kan göra i dag, bör man
icke uppskjuta till i morgon. Då vi nu omsider hafva ett StatsUlsk:ts
Betänk., sorn tillstyrker upprättandet af detta kompani,
böra vi äfven dertill lemna vårt bifall. FJvem vet hur penningeställningen
i landet kan vara beskaffad, då nästa riksdag sammankommer.
Om endast en liten del af de derom uttalade mörka
spådoinarne går i fullbordan, så kommer riksdagen troligen
att afslå både detta och många andra anslag till arméen; och
skall det då anses vara så mycket mer skäl dertill, om nuv:de
Ständer vägrat bifall till det nu begärda anslaget.
Jag yrkar att denna punkt måtte bifallas.
Frih. af Ugglas; Jag ämnar icke inlåta mig i hufvudsaken,
utan vill endast upplysa, att lönerna vid 3:dje kompaniet,
som Frih. Liljencrantz tyckt vara så stora, af K. M:t äro föreslagna
till samma belopp, som de vid Usta och 2:dra kompanierna
redan befintliga; och jag föreställer mig, att det icke går
an att bestämma lönerna vid ett kompani lägre, än vid ett annat.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Gr. Mörner: Ett af Hr Nordenfelt framstäldt skäl, synes
mig så märkvärdigt, att jag icke kan underlåta att vidröra detsamma.
Han sade, att om det begärda anslaget nu afslås, skulle
det äfven vid nästa riksdag afslås, då riksdagen hade ett så godt
skäl dertill, deruti att R. o. Ad., som eljest skulle vara så släpp
-
650
Den 28 Februari f. m.
hänta, icke dertill lemnat bifall. Jag kan icke finna, att detta
är något skäl att fortgå på samma bana; och jag yrkar fortfarande
afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Stats-Utsk:ts ifrågav:de hemställan och dels afslag derå,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma
och, då dervid svarades talrika och starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i 13:de punkten mom. a.
af Utlåt:t N:o 51 gjorda hemställan, i fråga om upprättande af
ett tredje kompani ingeniörtrupper, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och belunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 168.
Nej — 27.
Mom. b och c.
Utslcts hemställanden biföllos.
14:de och 15:de punkterna.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk:t i dessa punkter föreslagit.
Hr Gyllenram, Henrik: Då 16:de punkten är beroende
af beslutet vid 17:de punkten, anhåller jag att 17:de punkten
måtte före 16:de punkten föredragas.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jemte det jag instämmer i den
förra värde talarens begäran, anhåller jag, att då i 17:de punkten
mom. litt. d. är det vigtigaste, detta mom. måtte före mom.
litt. a. föredragas.
Gr. Mörner: Det synes mig, att man först bör afgöra om
truppens tillökning och sedan om dess kasernering, och att den
af Utsk:t följda ordningen således är den rätta.
Gr. af Ugglas: Om det är skäl att tillöka truppen, synes
mig vara beroende af det utrymme, som för densamma finnes,
och jag fortfar derför i min anhållan.
Deli 28 Februari f. m.
651
Frih. Klinckowström: PS sätt Gr. Mörner anfört, synes
det vara rätt att vid föredragningen af I7:de punkten, som bör
föregå den 16:de, börja med mom. litt. a. Jag tror att flere talare
vilja utveckla skälen för den af K. M. begärda tillökningen i
artilleritruppen; och då bör ju detta ske, när denna tillökning
är i fråga, men ej vid frågan om kasernen. Men äfven om denna
blir bifallen, föijer icke deraf, att H. o. Ad. måste bevilja anslaget
till kasernbyggnaden, så mycket mindre som truppens inqvartering
åligger Wisby stad.
Sedan öfverläggningen i denna fråga härmed ansetts slutad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att Hr Gyllenram hade föreslagit,
att med föredragningen af
Utsk:ts hemställanden i den 17:de punkten blifvit af R. o. Ad.
genomgångna; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida
R. o. Ad. härtill ville -lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å 17:de
punktens behandling det blifvit utaf Gr. af Ugglas föreslaget, att
mom. d. skulle företagas till afgörande före mom. a, b och c,
hvaremot 2 andra ledamöter yrkat, att dessa mormr skulle förekomma
i den ordning de i Utlåtit funnos upptagna; och sedan
Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. derå, att Utskits uppställning
af 17:de punkten skulle vid föredragningen följas, blef denna
propos. med ja besvarad.
Till följd häraf förekom nu:
17:de punkten.
Mom. a.
Hr Reuterskiöld: Med afseende på Gotlands afskiljda
läge och bristen på stamtrupper derstädes, har befolkningen åtagit
sig första försvaret af denna ö. Till detta vigtiga lörsvar fordras
emellertid äfven artilleri. Den stamtrupp, som derför är afsedd,
måste så öfvas, att manskapet får icke blott kännedom om det
maskinmessiga i sättet att sköta vapnet, utan måste äfven kunna
duga till lörgårigsmän och äfven till befäl för den öfriga truppen,
för hvilket ändamål det måste bibringas en speciellare kännedom
om vapnets egenskaper och dess användningssätt. Det är
klart, att till dessa öfningar fordras längre tid, än den, hvarunder
beväringen är sammandragen, och att truppen icke får
vara så svag att all öfning omöjliggöres. Vid frågans behandling
i Stats-Utsk:t gjorde sig på afdelningen denna åsigt gällande,
men i Utsk:ts plenum antogs en annan mening. Då det är påtagligt,
att om truppen saknar nödig öfning, hela denna inrättning
är ändamålslös, tillstyrker jag för min del bifall till afdelningens
förslag och att K. M;ts i ämnet afgifna framställning
måtte vinna framgång.
652
Den 28 Februari f. m.
Hr Gyllenram: Utom de af den förre värde talaren an
förde
skäl, tillåter jag mig nämna, att det nn befintliga artillerimanskapet
är så upptaget af vakt- och ordonnans-tjenslgöring,
att fösa tid till dess öfning finnes öfver. Att bibringa dem någon
fulländning, så att de kunde vara en (öresyn och lämpliga befälsämnen,
kan på detta sätt icke ske. Det har varit meningen
att få en korporalskola i gång, men detta har icke låtit sig göra,
dels emedan truppens tid är så upptagen, och dels af brist på
kasern.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts i ämnet gjorda framställning.
Hr Rosensvärd: Som jag reserverat mig mot Utsk:ts
Betänk, i denna del och upptagit afdelningens förslag om bifall
till K. M:ts Propos., så anhåller jag att få förena mig med de
2:ne föregående talarne. Derjemte ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att i delta mom. egentligen är fråga om en
summa af 2,49t r:dr 10 öre till aflöning och brödkorn för manskapet
under den ökade tjenstgöringstiden, då öfrige poster, nemi.
1,850 r:dr, förekomma i 16:de punkten och 1,497 r:dr i 19:de
punkten litt. d., till följd af den af Utslct iakttagna ordning att hänföra
hvarje belopp till de större anslagsrubriker, sorn på Riksstaten
under denna hufvudtitel förekomma.
Jag anhåller om bifall till det af K. M:t äskade belopp, 2,491
r:dr 10 öre.
Frih. Klinckowström: Med Hr Reuterskiöld delar jag
den åsigten, att försvaret af det till sitt läge afskiljda Gotland,
som är öfverlemnadt till dess befolkning, bör så ordnas, att det
kan emotstå ett angrepp. Men å andra sidan tror jag icke, att
den ringa tillökning af 26 man, hvarmed artilleristyrkan skulle
förstärka\s utöfver de 34 man, som redan finnas, kan i någon
väsendtlig mån till detta försvar bidraga, och då jag beräknar
det anslag af 5,838 r:dr, som härför blifvit begärdt, och dertill
lägger den summa, hvartill uppförandet af en särskild kasern
skulle uppgå, eller cirka 44,000 r:dr, så finner jag att dessa utgifter
äro väl dryga i jemförelse med den ringa nytta man af denna
lilla styrka kan hemta. Jag hemställer derföre, att Utskits förslag
måtte bifallas.
Hr Tornerhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Klinckowström. På afdelningen tillstyrkte jag det begärda
anslaget för tillökningen af 26 man. Men då jag finner att kostnaden
för denna tillökning, genom behofvet af särskild kasern
m. m., skulle uppgå till 48 å 49 tusen r:dr, samt dessutom
dessa 26 man vid en fiendes angrepp icke skulle kunna förhindra
Gotlands intagande, förenar jag mig i anhållan om bifall till
Utsk:ts hemställan.
Gr. Lagerberg, Sven: Med anledning af en talares ytt
rande
om »uppsättning» af ifrågavarande 26 man, får jag nämn*
Den 28 Februari f. m.
653
att derom ej är fråga. Gotlands artilleris stamtrupp är ett
värfvadt manskap, hvaraf en del är permitteradt, utom under
exercismånaderne. Här är nu fråga om anslag till brödkorn,
aflöning, mathållning och beklädnadsslitningsersättning för dessa
26 man, som enl. författningarne skall vara permitteradt emellan
exercistiderne, men nu föreslås blifva indragne i tjenstgöring året
om, för att med de derstädes förut varande kunna genom förvärfvande!
af större krigsbildning, tjena till föresyn för nationalbeväringen.
Jag ber få fästa uppmärksamhet uppå :
att af de 75 man värfvade artillerister, som finnas på Gotland,
endast 34 skola vara i tjenstgöring året om. lie öfrige
permitteras för Kronans räkning, kontrakterne äro härefter uppgjorda.
Om nu ej dessa kunna permitteras, så måste de få vara
qvar i tjenstgöring och Kronan i alla händelser föda dem. Passevolantören
får kläda dem. Detta förhållande inträffar numera
särdeles ofta vid de värfvade regementena. Häraf följer att
Staten troligen i alla händelser får vidkännas en del af ifrågavarande
utgift.
Under sådant förhållande, och på de skäl som af flera talare
blifvit anförde, får jag anhålla hos Hr Gr. o. Landtmarskalken
om propos, å afslag på Utskits förslag i denna punkt,
och bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Hr Gyllenram: Frih. Klinckowström har sjelf antydt be?
hofvet af ett förbättradt försvar för Gotland, på samma gång
han begärt afslag på K. Mits framställning derom. Hr Tornerhjelm
har sammanblandat truppéns tillökning med behofvet af
en kasern, hvilka saker icke hafva något sammanhang. Det kan
ej vara meningen att försvara ön med dessa 26 man, utan man
bör se saken i stort och taga i betraktande det inflytande på
beväringen de kunna utöfva. Jag anhåller fortfarande om bifall
till K. M:ts Propos.
Hr Reuterskiöld: Med anledning af yttrandet, att dessa
26 mans tillökning skulle vara alltför kostsam, vill jag erinra
att de afse icke blott styrkans tillökning såsom garnisonstrupp,
utan att dermed afses hufvudsakligen möjligheten att kunna öfvas
till ledare för beväringen och sålunda grundlägga ett hopp
om möjligheten att försvara ön. Ser man saken från denna
synpunkt, kan man väl icke anse den begärda uppoffringen för
stor, för att bibehålla en sådan perla som Gotland. Frågan
om kasernbyggnad är icke beroende af denna fråga. Den kan
deraf blifva en följd; men äfven om ingen tillökning sker, erfordras
kasern-bvggnad.
Hr Tornerhjelm: Den (örre värde talaren har styrkt
mig deri, att min förut uttalade åsigt är rigtig. Det är upplyst,
att den nuv:de kasernen är tillräcklig för den styrka, som nu
tinnes; men fördelen af den begärda tillökningen motsvarar icke
654
Den 28 Februari f. ra.
de stora kostnaderna derför. Jag anser derföre, att sparsamhet
härvidlag är fullkomligt på sin plats, och yrkar bifall till Utsk:ts
hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan, och dels att R. o. Ad., med afslag
derå, skulle bifalla K. M:ts nåd. framställning om anvisande af
medel för tillökning af den emellan exercistiderna tjenstgörande
styrkan af Gotlands nationalbevärings artillerikorps stamtrupp,
för så vidt samma framställning afsåg det i förev:de mom.
ifrågav:de anslaget för manskapets aflöning och till brödkorn
under den ökade tjenstgöringstiden, 2,491 rdr 10 öre, med derunder
inberäknade 418 kubikfot 1 kanna spanmål.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utslcts hemställan, hvartill svarades många nej, blandade
med ja, och sedermera propos. på afslag derå, samt antagande
af K. M:ts framställning i den ifrågav:de delen, då svaren
utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Mom. b. och c.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. d.
Hr Reuterskiöld: Att en värfvad trupps utbildning i
sann militärisk anda är beroende på huru den behandlas och
vårdas, är bekant. Vill man hafva en soldat med pligtkänsla,
måste man så ordna, att han finner trefnad i sin tjenstgöring;
och att hvarken trefnad eller helsa befordras genom rum, der
man saknar utrymme och luft, kan väl icke förnekas. Då så är
förhållandet i Wisby, måste det vara statens skyldighet att häruti
söka åstadkomma förbättring. Som det i den nuv:de bristfälliga
kasernen kan rymmas endast 35 man, så måste de öfriga
derför antingen stå utanför eller inqvarteras på andra ställen i
staden. Man säger att det är stadens skyldighet att ombesörja
truppens inqvartering; men med dess ringa antal bemedlade
innevånare vore det en orättvisa att ålägga staden uppbyggande
af behöflig kasern; och jag anhåller derför att R. o. Ad., med
bifall till K. M:ts, efter framställning af militärbefälhalvaren, afgifria
Propos. i ämnet, och afslag å Utsk:ts hemställan, ville bevilja
det för kasernbyggnaden i Wisby begärda anslaget.
Gr. Mörner: Utsk:ts hemställan i denna punkt synes mig
vara grundad på goda skäl. Då inqvarteringen åligger Wisby
stad, vore det väl lämpligt, att denna stad yttrade sig i ämnet,
hvarefter staten sedan möjligen kunde tillskjuta en del af kostnaden
för ny kasernbyggnads uppförande. Men att, utan att
ens höra staden, helt och hållet befria densamma från denna
Den 28 Februari f. m.
655
skyldighet, anser jag icke vara rätt, och för exemplets skull
farligt. Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag kan icke neka, att jag, i
likhet med den förra värda talaren, finnér Utsk:ts skäl goda.
Frågan tyckes icke ännu vara utredd. Icke kan väl en så ringa
styrkas inqvartering vara så tryckande för en stad, att den icke
går ut dermed. Jag yrkar att Stats-Utsk:ts hemställan måtte
bifallas.
Hr Gyllenram: Det är samhällets skyldighet att inqvar
tera
truppen, men sättet huru det sker, är svårt att öfvervaka.
Hvad den nuv:de kasernen vidkommer, har Stats-LTtsk:t derom
tagit kännedom. Truppen kan icke uppställas på gården, utan
en trång gata måste dertill användas. Wisby har förut haft en
god inkomst af omkringboende landthandlande; men efter de
nya kommunalförfattningarnas antagande hafva dessa uppsagt
sitt burskap i staden. Ett af staden för en hamnbyggnad upptaget
lån måste amorteras, oell det bidrag, staden haft för en
uppförd våghrytare, har nu upphört. Det begärda anslaget torde
derföre icke kunna anses obilligt; och jag anhåller om bifall till
K. M:ts Propos. i ämnet.
Hr Tornerhjelm: Den förra värde talaren har vidrört,
att den nu i Wisby befintliga kasernen är för trång och otillräcklig,
och att ställningen i staden är betryckt. Inqvarteringsskvldighet
åligger emellertid staden, och jag kan ej finna något
skäl hvarföre Staten då skulle uppoffra en stor summa. Detta
är en principfråga; ty om denna fördel nu beviljas Wisby, lär
det ej dröja länge förr än andra städer med samma skyldighet
begära en liknande bjelp, som då af konseqvens måste beviljas.
Jag yrkar bifall till Stats-Utsk:ts kemställan.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Ehuru jag är öfver?
tvgad derom, att K. M:t icke begärt något anslag, som icke är
behöfligt, så är det dock klart att de många framställningarna
måste sinsemellan vara af mer eller mindre vigt; och vid denna
hufvudtitel, der hvarje punkt har sin förespråkare inom detta
hus, måste uppfattningen af hvad som är väsendtligt eller icke,
vara ganska olika. Jag tror mig veta, att Stats-Utsk:t vid denna
riksdag har för afsigt att så föreslå fördelningen af statsutgifterna,
att upptagande af utländskt lån derför skulle kunna undvikas.
Vid nuv:de kreditförhållanden anser jag denna åsigt vara riktig;
och vi böra noga öfverväga, innan vi bevilja något anslag utöfver
hvad Stats-Utsk:t tillstyrkt. För min del är jag fast besluten,
att icke lemna min röst till något anslag, som icke af StatsUtsk:t
blifvit tillstyrkt; hvilket jag nu velat nämna, på det att
jag icke vid hvarje fråga derom måtte behöfva upptaga R. o.
Ad:ns tid med samma yttrande. Jag yrkar bifall till Utsk:ts
förslag.
656
Den 28 Februari f. m.
Frih. Klinckowström: För att styrka R. o. Ad. i hvad
jag hoppas skall blifva pluralitetens åsigt, ber jag att få nämna,
att jag af en person, som är husegare i Wisby, fått den upplysning,
att han der köpt 2:ne stenhus oro 10 rum och med en
ganska stor trädgård för en summa af 4,000 rdr. Jag kan ej
finna annat, än att en sådan lägenhet skulle motsvara ifrågavide
behof; och kunde man finna en sådan, hvilket kanske ej är
omöjligt, skulle ett betydligt belopp derigenom besparas staten.
Jag lior derföre att denna fråga bör anstå till nästa riksdag, då
K. M:t kan framkomma med ett annat, för staten billigare förslag.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ber att få instämma i Gr.
Liljencrants’ yttrande. Frågan är mindre, huruvida dessa 26 man
beqvämare inrymmas i kasern eller i hyrd lägenhet; utan fastmer
om statens tillgångar medge beviljande af de medel till
den mängd, visserligen behöfliga, roen dyra byggnader K. M:t
äskat. Den öfverblick på ställningen, hvarmed Frih. Klinckowström
öppnade denna diskussion, var för mig öfvertygande, och
jag anser, att den strängaste hushållning är nödvändig, på det
att statsskuld för en tid åtminstone må kunna undvikas. Jag
kan vid detta tillfälle icke undgå att beklaga, att i statens beräknade
tillgångar, så väl af K. M:t som äfven af Stats-Utsk:t
upptagits såsom påräknad inkomst den af K. M:t föreslagna förhöjningen
i bränvinsskatten, kalkulerad till 2^ million, om jag
ej misstager mig. Annu är det ingalunda säkert, att denna
skatteförhöjning af R. St: r bi fa lies, och måste naturligtvis till
följd af ett afslag å denna Propos. en ny statsbrist uppkomma,
helst denna inkomst är så tagen i beräkning vid de löreslagna
statsutgifterna under år 1867, att endast den ringa behållningen
af 139,000 rdr skulle uppstå, äfven om den bifalles.
Detta är ett ytterligare skäl för mg att rösta för alla de
af Stats-Utsk:ts tillstyrkta besparingar. Jag instämmer i StatsUtsk:ts
förslag.
Hr Gyllenram: Med anledning af Hr Tornerhjelms yttrande,
ber jag att få upplysa, att i alla städer der kaserner finnas,
med undantag af Göteborg, äro dessa byggda af Staten.
Frih. Klinckowström har omtalat att 2:ne hus i Wisby äro
sålda för 4,000 rdr. Detta skedde, efter hvad jag tror, på utmätningsauktion
och var ett undantagsfall, som endast kan tjena
till bevis på den beklagliga ställningen i staden. Den föreslagna
kasernen är icke, såsom någon sagt, afsedd endast för 26 man,
utan för hela styrkan, då den är inkommenderad. Det skall
bli intressant att se, om Frih. Klinckowström, som är så mycket
emot denna byggnad, äfven kommer att lägga sig emot den
längre fram förekommande kasernen för sappörerna.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
Hr
Den 28 Februari f. ra.
657
Hr Tornerhjelm: Jag vill blott anmärka, att de visserligen
smä kasernbyggnaderna i Engelholm och Helsingborg äro
uppförda af dessa städer, och icke af staten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förevarande hemställan och dels att R. o. Ad:n, med
afslag derå, måtte bifalla K. M:ts framställning om ett anslag
af 44,300 rdr till uppförande af en kasernbyggnad i Wisby åt
Gotlands nationalbevärings artillerikorps’ stamtrupp; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvarvid svarades många ja, blandade med nej, samt sedermera
propos. på afslag derå och antagande af K. Mits ofvanberörde
framställning, då svaren utföllo med många nej, blandade med ja;
hvarefter, och sedan propos. på bifall till Utskits hemställan
blifvit förnyad samt med många ja jemte åtskilliga nej besvarad,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
16:de punkten.
Hr Gyllenram: Då R. o. Adin bifallit styrkans tillökning,
måste, enligt min uppfattning, K. Mits i denna punkt omämnda
framställning äfven anses bifallen.
Frih. Klinckowström: Oaktadt jag förutser, att man
icke kan komma till annat resultat, än att bifalla hvad K. Mit
här begärt, kan jag dock icke, i likhet med Hr Gyllenram,
anse denna punkt afgjord genom hvad förut är beslutadt. Jag
vill dock icke motsätta mig bifall till hvad K. M:t föreslagit.
Hr Rosensvärd: Jag är förekommen af den förre värde
talaren, och vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att i mom.
litt, a af 17:de punkten var fråga om aflöning, och i denna punkt
om mathållning. Då R. o. Adin bifallit aflöningen för manskapet,
förmodar jag att det äfven beviljar hvad som fordras för
mathållningen.
Gr. Mörner: Jag föreställer mig, att det var Hr Rosensvärds
mening, att yrka afslag å Utskits hemställan och bifall
till K. Mits Propos., hvilket jag i annat fall ber att få göra.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. afslog R. o. Adin Utskits hemställan i denna punkt,
samt beviljade den af K. Mit med 1,850 rdr äskade förhöjningen i
anslaget till mathållningen för manskapet vid Garnisonsregementena.
18:de punkten.
Utskits hemställan bifölls.
H. II.
42
658
Den 28 Februari f. m.
Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att den vidare föredragningen
af förevarande Utlåt, skulle uppskjutas till e. m:s plenum;
hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utsk. inkomne
Betänkm och Mem:r, nemligen från
Bevillnings-Uts kottet:
N:o 3, angående allmänna bevillningen;
Banko-Utskottet:
N:o 15, med förslag till ändring i vissa delar af föreskrifterna
angående metalliska kassan m. m.;
N:o 16, angående åtgärder för skiljande från Riksbankens
tillgångar af inlöst kopparmynt af äldre präglar;
Lag-Utskottet:
N:o 25, i anledning af väckt motion om suspension af dödsstraffets
tillämpning under viss tid;
N:o 26, i anledning af väckt motion om dödsstraffs verkställande
medelst fallbila;
N:o 27, i anledning af väckt motion om förändrade bestämmelser
i afseende på universiteternas diciplinära domsrätt
öfver de studerande;
N:o 28, i anledning af väckt motion om inrättande af förlikningskomitéer;
N:o
29, i anledning af väckt motion om ändring i Kyrkolagens
föreskrift, rörande tiden för barnaqvinnas kyrkogång;
N:o 30, i anledning af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 14, rörande K. M:ts Nåd. Propos. till R. St:r om ny förordning
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof;
N:o 31, i anledning af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 8, i anledning af väckt motion om förändring i lagens stad
ganden
angående giftorätt i bo;
Allmänna Besv.- och Ekon.-Utskottet:
N:o 58, i anledning af väckta motioner angående folkskoleväsendet;
N-.
o 59, i anledning af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o
42, angående väckt motion om en lagsamlings utarbetande på
allmän bekostnad; samt
N:0 60, i anledning af väckt motion om revision af stadgarne
lör Teknologiska Institutet och Tekniska Elementarskolorna
i riket.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 28 Februari e. m.
659
Onsdagen den 28 Februari 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för förmiddagens plenum samt
prot:t för den 3 dennes e. m.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 51,
ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens Fjerde Hufvudtitel.
I9:de punkten.
Mom. a.
Hr Reuterskiöld, Fabian: Af den reservation, som blifvit
af Hr Rosensvärd mot denna punkt i Utsk:t afgifven, upplyses,
att de till underhåll af rikets fästningar hittills anslagne
medel varit otillräcklige, så att de från orterna inkommande
besigtnings- och arbetsiörslagen årligen måst med omkring ^:del
inskränkas med den påföljd, att Värdet af sålunda eftersatta arbeten,
som år 1862 uppgick till 23,539 rdr, år 1865 stigit till
ett belopp af icke mindre är 63,613 rdr. Under sådana förhållanden
kan jag icke fatta, hvarifrån Utsk:t fått den uppgift,
att något längre uppskof icke ifrågakommit och att de angelägnaste
behofven kunde fyllas med en mindre betydlig summa än
den af K. M:t föreslagna. Enligt min tanke är det nödvändigt,
att de ifrågav:de arbetena påskyndas mera än hittills egt rum,
och jag får derför, i likhet med den nämnda reservanten, yrka,
att hela den af K. M:t begärda anslagsförhöjningen, 20,000 rdr,
måtte beviljas.
Hr af Kleen, Johan: Med stöd af de skäl, Hr Rosensvärd
uti sin mot denna punkt i Utsk:t afgifna reservation anfört,
får jag instämma med den siste värde talaren uti det yrkande,
att R. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts hemställan, bifalla
hela den af K. M:t äskade anslagsförhöjning.
Frih. von Schulzenheim, David: Enär det skulle kunna
vara möjligt, att den af Stats-Utsk:t gjorda hemställan folie endast
derför, att något yrkande om bifall till densamma icke blifvit
660
Den 28 Februari e m.
framstäldt, och då jag lifligt inser nödvändigheten att under närvarande
tid vara sparsam, så mycket mera, som ett alltför ohejdadt
lössläppande af välviljan och tillmötesgående af de från alla
delar af landet framställda anspråk skulle kunna från representationens
sida framtvinga ett beslut, hvaremot jag måste till det
yttersta kämpa, nemi. en ytterligare skattläggning på befolkningen
af 2^ million, anser jag, som varmt deltager i Stats-Utsk:ts
sträfvan att så mycket som möjligt hushålla med statens medel,
mig böra yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Jag ber att, med ani.
af hvad den siste talaren yttrat, få nämna, ait jag ej känner
till någon beräkning af Stats-Utsk:t, som skulle utvisa en brist
af 2^ million, ty någon sådan beräkning har ej blifvit af StatsUtsk:t
uppgjord; således torde detta skäl till afslag å hvad K.
M:t till ifrågav:de ändamål äskat, förfalla. Lika med den värde
talaren inser äfven jag nödvändigheten af att spara, men det
finnes vissa besparingar, hvilka i sjelfva verket icke äro sådane,
enär de i framtiden medföra förökade utgifter; och dylika besparingar
vill åtminstone icke jag förorda.
Då detta ärende behandlades af Stats-Utsk:ts utgiftsafdelning,
ådagalades, att anslagen till ifrågav.de ändamål länge varit
otillräckliga, så att en betydlig brist uppkommit mellan de belopp,
hvartill reparationsförslagen uppgingo och de medel, som
kunde för ändamålet anvisas, hvilken brist år ifrån år ökats.
Under sådana omständigheter bar jag, lika med majoriteten inom
afdelningen, ansett mig böra tillstyrka bifall till hvad K. M:t
föreslagit. När ärendet sedermera förekom i Ulsk.ds plenum,
skedde visserligen en betydlig nedprutning å det äskade beloppet,
men detta skulle sannolikt icke hafva inträffat, om Utsk:t
varit i tillfälle att granska förhållandena så i detalj, som afdelningen
gjort.
Som jag under behandlingen af förev:de Betänk, sannolikt
kommer att flere gånger uppträda, ber jag att en gång för alla
få nämna, att, äfven om It. o. Ad. bifaller alla de belopp, jag
i mina reservationer tillstyrkt, uppkommer dock på Fjerde Hufvudtiteln
en besparing af ej mindre än 1,200,000 rdr; man torde
således icke med skäl kunna tillvita mig en allt för stor slösaktighet.
Jag anhåller om bifall till den af K. M:t föreslagna anslagsförhöjning.
Frih. von Schulzenheim: Det är möjligt, att jag som
vanligt sökt att icke med allt för mycken skärpa framställa min
tanke — jag vill i allmänhet så mycket som möjligt undvika
det — men jag trodde, att den anspelning, jag gjorde, skulle
vara tillräckligt tydlig för att kunna af en hvar förstås. Jag
afsåg dermed den beräkning, som är gjord på sid. 8 af K. M:ts
Propos, ans:de Statsverkets tillstånd och behof öfver den inkomst,
som kan tillskyndas Statsverket, derigenom att bränvinsskatten
Den 28 Februari e. m.
661
förhöjes med 15 öre pr kanna, och hvilken inkomst uppgifves
till 2^ million. För min del vill jag icke, alt det skall blifva
ett nödtvång att på hvad sätt som helst anskaffa medel, deri
genom
att man på förhand bestämmer vissa utgifver, hvartill
nödiga tillgångar icke förefinnas; och jag önskar, att den utländska
krediten ej allt för mycket behöfver användas.
Af dessa skäl, och då jag anser det orätt, att vi nu undan
sköta
så mycket, att ingenting återstår att göra för näst sammanträdande
representation, önskar jag, att vi nu endast må
besluta sådane anslag, som äro af yttersta nödvändighet, och
att vi således hålla oss till hvad Stats-lJtsk:t föreslagit; jag är
öfvertygad, att Stats-Utsk:t och sedermera Bevilln.-Utsk:t det
oaktadt skola hafva ganska svårt att sammanjemka budgeterna.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Det är icke utan förvåning,
jag hör en ledamot af Stats-lJlsk:t vara i okunnighet
om Statsverkets ställning. Om den värde ledamoten, såsom jag,
gjort sig mödan att taga kännedom af de handlingar, som äro
tillgängliga i Riksg.-Kontotet och på Utsk:ts bord, hade han troligen
kommit till samma resultat som jag. Att Statsverkets
financiella ställning icke är god och fordrar sparsamhet, tror
jag mig i dag hafva ådagalagt.
Lika med flere föregrde talare finnér äfven jag, att det
skulle vara både väl och behöfligt, att det ifrågav;de anslaget å
20,000 rdr beviljades; men. Mina Hrr! det är icke nog att betrakta
en summa isolerad, man måste äfven se till, att det hela
bär sig. Hade det varit fråga om afslag å hela det af K. M:t
äskade belopp, skulle jag hafva varit den förste att motsätta
mig ett sådant beslut; men nu har allenast en nedprutning å
detta belopp egt runi; och i betraktande af de många behof,
som i närv:de stund måste fyllas, finnér jag det ganska frikostigt
af Utsk:t att föreslå ett så stort belopp, som skett.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag derå samt
bifall till K. Mits Nåd. framställning i ämnet, gjordes propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan och då dervid svarades många
ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Mom. b och c.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. d.
Frih, Klinckowström: Då R. o Ad. under förmiddagens
plenum för sin del beslutat uppsättning af ifrågav:de artilleristamtrupp,
och det af K. M:t äskade anslag deraf blir en nöd
-
662
Den 28 Februari e. m.
vändig följd, får jag hemställa, att R. o. Ad. ville, med afslag 3
Utsk:ts förslag, bifalla den af K. M:t begärda anslagssumma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, alslog R. o. Ad. Utskits hemställan och beviljade det af
K. M:t till beklädnadsslitnings-ersättning äskade anslag, 1,497 rdr.
20:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2l:sta punkten.
Mom. a.
Frih. Klinckowström: Jag har begärt ordet icke för att
motsätta mig den i ifrågav:de hänseende föreslagna förändring,
enär jag väl inser, att ett sådant motstånd skulle vara gagnlöst,
utan endast för att förklara, att enligt min åsigt denna förändring,
som är föreslagen af regeringen och tillstyrkt af StatsUtsk:t,
är en högst oklok åtgärd. Man vill öfverlemna den närvarande
salpeterfonden till R. St:rs disposition med vilkor, att
det å Riksstatens Fjerde Hufvudtitel till salpeteruppköp uppförda
anslag å 60,000 rdr i stället må upptagas såsom förslagsanslag
och förhöjas till 110,000 rdr. Betraktar man denna åtgärd något
närmare, skall man dock finna, att den i financielt hänseende
är för R. St:r ganska ofördelaktig; man begär nemi. en
anslagsförhöjning af ej mindre än 50,000 rdr, således vida mer,
än den under R. St:rs disposition ställda fond räntar af sig; och
härtill säga R. St:r ja och amen.
Tänker man sig åter verkningarne af den ifrågav:de åtgärden
i och för sig, finner man, att den åsyftar att ruinera en
näring, hvilken jag tror vara af mycken nytta för landet. Man
har dock föreslagit, att denna näring skulle få fortfara i Vesterbottens
och Norrbottens län, med förbindelse för regeringen att
till bestämdt pris inlösa den salpeter, som der tillverkas. Man
har således gjort denna tillverkning till ett monopol för dessa
provinser.
En annan fråga, som med afseende å ifrågav:de åtgärd
framställer' sig, är lölj:de: För den händelse den olyckan skulle
inträffa, att Sverige råkade i krig med främmande makter, huru
skulle vi då, — vid det förhållande, att salpeterns hufvudsakliga
användning är vid tillverkningen af krut, — bära oss åt,
om en fiendtlig flotta hindrade förbindelsen med andra länder,
och vi sålunda ej kunde erhålla denna för vårt krut nödvändiga
beståndsdel?
Kanske invänder man, att salpetertillverkningen ej är en
för våra förhållanden naturlig näring. Våra förfäder, hvilka
voro ett klokt och praktiskt folk, ansågo dock denna näring
vara både nyttig och nödvändig, och sökte derför på allt sätt
uppmuntra den. Nu anser man deremot denna tillverkning onödig,
Den 28 Februari e. ni.
663
emedan vi kunna erhålla salpeter från utlandet. Som jag nyss
påpekade, kan det emedlertid hända, att förbindelsen med utlandet
blir spärrad, och då den inhemska salpetertillverkningen är
nedlagd, kan jag icke finna annat, än att vi, i saknad af krut,
måste återgå till det gamla sättet att strida med blanka vapen.
Jag vill ej framställa något yrkande om afslag å den
ifrågav:de förändringen, enär jag inser, att det skulle vara gagnlöst,
synnerligast som jag hort, att de öfriga Stånden redan bifallit
den, men jag har icke velat hafva på mitt samvete, att ej
hafva i protokollet nedlagt mitt ogillande ang:de denna, enligt
min tanke, okloka åtgärd.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts ifrågav:de förslag, och då
dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Mom. b.
Gr. Mörner, Carl Göran: När R. St:r vid foreg:de tillfällen,
då reglering af embetsverk varit i fråga, öfverflyttat tjenstemän
på expektans-, pensions- eller indragningsstater, har vanligen
det förbehåll blifvit gjordt, att om någon af dessa tjenstemän
framdeles erhöllo annan tjenst med samma eller högre
löneförmåner än dem han dittills åtnjutit, skulle afiöningen från
expektans- eller indragningsstaten i mån deraf minskas och
försvinna. Denna gång har Utsk:t icke ansett nödigt att härom
meddela föreskrift, och enligt Utsk:ts förslag skulle följaktligen
de ifrågav:de tjenstemännen tillförsäkras en lifstidspension, som
icke skulle kunna dem fråntagas, äfven om de uppstego till någon
af statens bäst aflönade tjenstebefattningar. Mig synes detta
icke vara rätt, utan anser jag, att förbehåll bör i punkten intagas
derom, att om ifrågav:de tjenstemän framdeles skulle erhålla
annan löneinkomst på stat, uppgående till högre eller samma
belopp som det de hittills åtnjutit, skola de dem tillagda pensioner
i mån deraf minskas eller helt och hållet försvinna.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att Gr. Mörner hade yrkat bifall till förev:de
morn., dock med det tillägg, att derest någon af de ifrägav:de
tjenstemännen framdeles på rikets stat erhölle en löneinkomst,
uppgående till eller öfverstigande det pensionsbelopp han från
salpeterfondens stat egde att uppbära, samma belopp då skulle
till statsverket indragas; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde
först propos. på bifall till monr.t utan något tillägg, hvarvid svarades
många nej och några ja, samt sedermera propos. på bifall
till mom-.t med det af Gr. Mörner föreslagna tillägg, då svaren
utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Den 28 Februari e. m.
Morn. c.
Bifölls.
22:dra punkten.
Mom. a.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig: Det oeftergifliga be
hofvet
af en ridskola, der kavalleriets befäl kan erhålla undervisning
i ridkonsten, och tillfälle till nödig utbildning i hästdressyr
beredes dem, som egna sig åt stallmästarebefattningar vid
kavalleriregementena, har länge varit kändt och erkändt. Jag delar
detta erkännande, lika som säkerligen hvarje man af facket.
Redan år 1856 tillsatte K. M:t en komité för uppgörande af
förslag för ridskolor vid Strömsholm och i Malmö. Denna komité,
i hvilken jag hade förtroendet deltaga, hade, i följd af det
uppdrag den erhållit, icke val af lokal för skolan, utan måste i
detta afseende inskränka sig till de angifna ställena. Ett förslag
afgals (och detta torde ligga till grund för det nu af K. M:t
framlagda). Men frågan förföll vid påföljande riksdag.
Sedermera upptogs den af sednast tillsatta landlförsvarskomité,
som, väl inseende behofvet af ridskolor, med värma omfattade
tanken på detta behofs afhjelpande. Då nu bos komitén
fråga uppstod om ridskolans förläggande vid Strömsholm,
satt komitén sig, rörande denna fråga, i beröring med mig, såsom
chef för stuteri-öfverstyrelsen. Som jag nu ansåg mig icke
bunden, i afseende på val af lämplig lokal för skolan, fästade
jag uppmärksamheten på de många olägenheter, som möta en
ridskolas förläggande vid stuteriet, och bifogade vid min i ämnet
afgifna skrifvelse ett från chefen för Strömsholms stuteri
infordradt utlåt., som, med bästa kännedom om de lokala förhållandena,
afstyrkte förslaget.
Då dessa af mig och stuterichefen anförda betänkligheter
icke lyckats blifva delade å högre ort, utan K. M:t fattat sitt
beslut i motsats deraf, anser jag det vara ändamålslöst att försöka
deri vinna ändring, heldst jag är förvissad om, alt framtida
erfarenhet snart skall visa oläinpligheten pf del nu fattade beslutet,
som då lätt nog torde kunna förändras, och jag i öfrigt
icke vill motsätta mig det goda ändamålet, att !å en ridskola,
för hvilket hvarje kavallerist måste lifligt intressera sig.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då Hr Silfverstolpe, oaktadt de
betänkligheter, han hyser mot en ridskolas förläggande till Strömsholm,
likväl ej framställt något bestämdt yrkande emot lltsk:ts
förslag, bar jag rörande denna del af frågan ej något att erinra.
Jag är glad, att en början nu är gjord att afhjelpa den
brist, som i ifrågavtde hänseende hittills förefunnits, och som
vållat, att ridkonsten vid kavallerierna ej nått den utveckling,
som önskligt varit. Väl medger jag, att det begärda anslaget
är långt ifrån tillräckligt, för att hvarje vid kavalleriet, artilleriet
Den 28 Februari e. m.
665
och generalstaben inträdande officer skulle kunna erhålla tillräcklig
öfning i ridkonsten; men det är dock godt, att behofvet blifver
till någon del fyldt; och sedan början är gjord, kan man
med skäl hoppas att i en framtid erhålla det ytterligare understöd,
som kan vara af behofvet på kalladt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Morn. b och c.
Utskrts tillstyrkanden hiföllos.
23:dje punkten.
Hr Reuterskiöld: Utslct tiar i sitt Betänk, uttalat den
åsigt, att de föreslagna kavalleriskolorne val skulle komma att
medföra stor nytta för hildandet af skickliga kavalieriofficerare,
men att, om det af K. M:t äskade anslag till inrättande af en
ridskola bifölles, det till tälle, som sålunda bereddes kavalleribefälet
till förvärfvande af nödig färdighet i sitt yrke, skulle kunna
för närvide anses uppfylla det mest angelägna behofvet i detta
hänseende. Häruti kan jag dock ej fullt instämma. Att ridskolan
kommer att utöfva ett högst välgörande inflytande på kavalleriet,
är obestridligt; men den undervisning, som der meddelas,
är för kavalleristen ej tillräcklig och kan ej heller komma
ett så stort antal kavalleriofficerare till godo, som behofvet påkallar,
och tillgodokommer underofficersgraderna alldeles icke. —
När man besinnar huru fåtaligt det Svenska kavalleriet är i förhållande
till andra länders, finnér man huru nödvändigt det är,
att denna fåtalighet så mycket som möjligt ersättes derigenom,
att kavalleriet är väl ölvadt; och ett sådant ändamål skulle i
betydlig mån vinnas genom de föreslagna kavalleriskolorne, helst
svårigheter möta för ordnande af underbefäls-skolor vid, kavalleriet.
i likhet hvad för infanteriet är afsedt.
I betraktande således af den stora nytta, dessa skolor skulle
komma att medföra, och att kostnaden derför blefve relativt
ganska ringa, tillstyrker jag bifall till K. M:ts förslag i detta
hänseende.
Frih. Klinckowström: Med anledning af en föregide ta
lares
yttrande, att Utsk:t icke fästat behörigt afseende vid den
nytta, de föreslagna kavalleriskolorne skulle komma alt medföra,
får jag nämna, att Utsk:t väl insett, att dylika inrättningar skulle
vara af stort gagn för kavalleriet; och detta ådagalägges bäst
af följande ord i Utsk:ts Betänk.: »Utsk:t, som ingalunda förbisett
den nytta, kavalleriskolorne skulle komma att medföra för
bildandet af skicklige kavalleriofficerare, har likväl ansett,» etc.
— Då Utsk:t redan törordat ett icke obetydligt anslag för inrättandet
af en ridskola vid Strömsholm, tror jag, att Utsk:t
med afseende å ifrågav:de behof gått K. M:ts önskningar så
Den 28 Februari e. m.
mycket till mötes, som statsverkets tillgångar för närv:de medgifva.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan i denna punkt.
Gr. af Ugglas: För min del får jag förklara, att jag an- ,
ser Utsk:ts åsigt, att ridskolan skulle kunna i väsendtlig mån
uppfylla det med kavalleriskolorne afsedda ändamål, vara fullkomligt
oriktig. Dessa skolor hafva visserligen båda till syfte
att bibringa nödig insigt i ridkonsten, men de skilja sig deruti,
att kavalleriskolan fullbordar och afslutar, hvad ridskolan grundlagt.
Ridskolan är ämnad att utöfva sin verksamhet i synnerhet
vintertiden, och den kurs af 6 månader, som der skall
genomgås, är nätt och jemt tillräcklig att bibringa en någorlunda
insigt i ridning. Derefter skall kavalleriskolan vidtaga och egna
sin verksamhet företrädesvis till att bilda skickliga fältryttare
och vapenförare till häst, äfvensom instruktörer för truppen,
hvilka sistnämnde äro i synnerhet vid de indelta kavallerireg:tena
högst behöfliga.
Om jag emedlertid för närv:de icke yrkar afslag å Utsk:ts
hemställan i denna punkt och bifall till K. M:ts förslag, sker det
derföre, att jag anser anslag till kavalleriskolorne kunna undvaras,
till dess ridskolan kommit till stånd, och det just af den
anledning att de förra måste grundas på den sednare. Af detta
skäl, men ingalunda på de grunder Utsk:t anfört, yrkar jag bifall
till dess ifrågav:de hemställan.
Sedan öfyerläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
det af K. M:t till kavalleriskolor äskade anslag, 5,400 rdr,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
och, då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
24:de punkten.
Bifölls.
25:te punkten.
Hr Reuterskiöld: General-fälttygmästarens anförande,
intaget i Statsrådsprofct, gifver vid handen, att resultaten af de
redan anställda skjutförsöken, ehuru i många hänseenden upplysande
och vägledande för uppnående af det dermed afsedda ändamål,
nemligen att erhålla ett godt och tidsenligt artilleri, dock
ännu ej på långt när kunna anses tillfredsställande lör detta vigtiga
syfte. Också har Stats-Utsk:t ej tvekat att anvisa medel
till fortsättande af dessa försök. Men Utsk:t har nedsatt det af
K. M:t begärda belopp, på den grund, att en tillgång af 46,000
rdr ännu skulle förefinnas utaf det af R. St:r vid förra riksdagen
beviljade anslag. Häremot skulle visserligen ingenting vara
Den 28 Februari e. m.
667
att invända, såvida den nämnda summan verkligen funnes besparad
för det år, för kvilket det nu begärda anslaget är afsedt;
men när man besinnar, att detta belopp understiger en tredjedel
af bela det vid sednaste riksdag till skjutförsök beviljade anslag,
samt flera dyrbara försök af sådan beskaffenhet under innev:de
år förestå, finner man lätt, att medel skulle saknas för de försök,
som under nästk. år böra komma att anställas.
Jag tror, att det genom ifrågav:de försök skall blifva oss
möjligt att utbilda vårt artilleri till den fullkomlighet, närv:de
tid kräfver. 1 detta hänseende går det dock ej an att helt och
hållet taga lärdom af andra länder, och invänta resultaterna af
derstädes verkställda försök och gjorda uppfinningar; vi måste
äfven sjelfve arbeta på vårt framåtskridande i detta fall, och
dervid fästa behörigt afseende på det utmärkta jern vi ega i
vårt land, och med hvars tillhjelp vårt artilleri möjligen kan
komma att en gång visa vackrare resultater än utlandets.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag anhålla,
att hela det af K. M:l till ifrågav:de ändamål äskade belopp
måtte bifallas.
Frih. Klinckowström: Det är för mig påkostande att
i så många af hithörande frågor nödgas uppträda emot den siste
värde talaren. Jag tror emedlertid, att man, i betraktande
af den svåra finansiella ställning, hvari statsverket för närv;de
befinner sig, måste göra Stats-Utsk:t den rättvisa, att det efter
bästa förmåga sökt afhjelpa det behof, som i förev:de hänseende
förefinnes. Att för riärv:de statsregleringsperiod bevilja högre anslag
till skjutförsök, äri Stats-Utsk:t gjort, vore enligt min tanke
att sträcka frikostigheten allt för långt, synnerligast som på den
fjerde hufvudtiteln så stora summor äro till andra ändamål behöfiiga.
På grund häraf får jag anhålla om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Rosensvärd: Väl inseende behofvet och nyttan af de
skjutförsök, som i vårt land pågått och äfven framdeles böra
fortsättas till utrönande af tjenlig materiel för groft artilleri med
projektiler och ändamålsenlig konstruktion af dylikt artilleri,
skulle jag visserligen icke hafva tvekat att i detta fall såväl inom
afdelningen som Utsk:t yrka bifall till det af K. M:t äskade
belopp, såvida jag icke trott att äfven på den väg Utsk:t valt,
ändamåtet kunde vinnas. Utsk:t har nemligen, för att kunna å
ifrågavide anslag åstadkomma någon nedsättning, men medlen
ändock i görligaste måtto må blifva tillräckliga, uppfört till skjutförsök
20,000 rrir å fjerde hufvudtiteln, och enahanda belopp å
den femte, med uttryckt åsigt att beloppen af K. M:t borde
gemensamt kunna disponeras för båda hufvudtitlarne. Lägger
man dessa summor till de för detta ändamål redan befintliga
46,000 rdr, så uppkommer ett belopp af 86,000 rdr att användas
till de skjutlörsök, som komma alt anställas under innev:de
608
Den 28 Februari e. m.
och nästa år. Denna summa är visserligen icke serdeles stor,
men Utslut har ansett, att genom en rigtig disposition deraf,
den skulle blifva mera tillräcklig, synnerligast om skjutförsöken,
i den mån sådant lämpligen kan ega rum, anordnas gemensamt
för landtartilleriet och (lottan, hvarigenom en betydlig besparing
i kostnaderna torde kunna ske.
Med anledning häraf får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels af Hr Reuterskiöld, att R. o. Ad., med
afslag derå, måtte antaga K. M :ts framställning i ämnet, gjordes
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, och då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
26:te—30:de punkterna.
Utsk:ts hemställande!) biföllos.
31:sta punkten.
Frih. Liljencrantz, Johan: Det kan icke vara utan en
viss betänklighet, man uppträder för att motsätta sig ett anslag,
som alser att åt armén förskaffa en nödig beväpning. Jag skulle
icke heller hafva gjort det, såvida jag icke genom de uppgifter,
jag erhållit, kommit till den bestämda öfvertygelsen, att detta
anslag omöjligen kan användas under nästa år. Jag skall hafva
den äran att för det Höglofl. St:t redogöra för dessa sifferuppgifter,
och jag anhåller, att de, som hafva närmare kännedom
derom, må vitsorda deras rigtighet.
Vid sednaste riksdag beviljades anslag till 18,000 gevär,
hvaraf 2,000 i ersättning för målskjntningsgevär, som blifvit tili
skarpskytteföreningarne inlemnade. Dessutom öfverlemnades till
K. M:t, med anledning af befarade fientligheter, ett kreditiv på
3,000,000 rdr. Af dessa medel anvisade K. M:t nödigt anslag
för tillverkning af 7,000 gevär; således tillsammans 25,000 gevär.
Af detta antal äro aflemnade endast 2,800. — K. M:ts
Propos. upptager väl endasj. 500, men sedan dess hafva ytterligare
2,300 inkommit. — Återstår således ej mindre än 22.200
gevär, som ännu ej äro aflevererade, ehuru anslag dertill lemnades
för tre år sedan. Lägger man härtill, att K. M:t nu begärt
anslag till 3,000 gevär i ersättning för dem, som äro föreslagne
att under nästa statsregleringsperiod öfverlemnas till
skarpskytteföreningarne, så erhåller man en siffra af öfver 25,000
gevär, äfven med afdrag af dem, som redan äro besigtigade och
aflevererade. Visserligen har jag hört uppgifvas, att R. St:r vid
anslående af medel till 16,000 gevär, beräknat en kostnad af
37 rdr och några öre för hvarje, men att, till följe deraf, att
K. M:t vid samma tid fastställt en ny modell, som var något
Den 28 Februari e. m.
069
dyrare, dessa medel endast räckte till inköp af 13,000 gevär;
jag har mig emedlertid ej fullt bekant, huruvida denna uppgift
är öfverensstämmande med sanningen, och vill derför ej framställa
någon anmärkning i anledning deraf. — Jag fäster mig
nu endast vid siffran 16,000 gevär, hvartill anslag blifvit vid
sista riksdagen beviljadt. Lägger man härtill ersättningen för
de gevär, sorn blifvit utlemnade till skarpskytte-föreningarne,
så erhåller man en siffra af gevär, hvartill anslag före
finnes.
Af detta antal hafva hittills blifvit aflevererade endast
2,800 gevär, således återstår ännu anslag till gevär.
Under sådana förhållanden hemställer jag till Hr Statsrådet
och Chefen för Landtförsvars-dep:tet, huruvida det kan vara
lämpligt att under närvarande tid, då statsverket har så stora
utgifter och penningetillgårigen i allmänhet är knapp, så betydliga
summor undanryckas rörelsen, för att skrinläggas i Riksgäldskontoret.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och då jag finner
det högst olämpligt, att, på sätt vid flera föregående tillfällen
egt rum, R. St:r bevilja anslag till artilleribebof, hvilka
sedermera under åratal ligga obegagnade, får jag yrka afslag
å Utsk:ts hemställan uti denna punkt; och jag ber endast att
få tillägga, på det ej den anmärkning må framställas, att det
ej höfves mig, såsom militär, att motsätta mig ifrågavarande anslag,
att jag högeligen önskar, att den begärda summan skall
beviljas framdeles, då den kan finna användning; och hade den
nu varit behöflig, skulle jag hafva varit den förste att begära
den, men jag tror mig hafva visat, att de begärda medlen ej
för närvarande kunna användas och således måste ligga obegagnade,
och ett sådant förfarande anser jag oriktigt.
Jag anhåller om propos. på afslag å Utsk:ts hemställan.
Hr Reuterskiöld: Ren tafla, som den siste värde talaren
uppdragit, är i sanning bra mörk, och jag undrar ej på, om R.
o. Adm, att döma af densamma, funne ställningen bekymmersam.
Talaren har sagt, att ej mer än 2,800 gevär hittills äro
aflevererade, och deri har han fullkomligt rätt; men om han
säger, att ej flere gevär äro tillverkade, så har han orätt; man
bör nemligen noga ihågkomma, att sedan gevären äro tillverkade,
undergå de en noggrann besigtning, hvartill naturligtvis en ej så
obetydlig tid åtgår, och först derefter aflevereras de till Kronans
förråder.
Hvad det beträffar, att vi ej skulle kunna tillverka ett tillräckligt
antal gevär vid våra inhemska verkstäder, så får jag
nämna, att denna tillverkning hittills mött hinder derigenom,
att fördelningen af beställningarne varit i högsta grad ojemn,
så att statens faktori icke kunnat utvidgas eller de enskildta
fabrikanterna funnit tillräcklig uppmuntran att utvidga sina faktorier
så mycket, som önskligt varit. Man har emellertid sökt
att om möjligt undvika beställningar af gevär i utlandet, och,
670
Den 28 Februari e. m.
om större och jemnare anslag erhållas, utvidga Eskilstuna gevärsfaktori
så, att detta jemte det enskildta faktoriet skulle
kunna förse landet med dess behof af gevär.
Jag skulle på det högsta beklaga, om R. St:r ej beviljade
det ifrågavarande anslaget, ty derigenom skulle man blifva urståndsatt
att behörigen uppmuntra den inhemska gevärsfabrikationen,
och den komme då att bedrifvas i samma obetydliga
skala som hittills. Vilja vi åter uppmuntra den, så kunna vi
hoppas, att den inom en ej aflägsen tid skall kunna förse vår
armé med det antal vapen, hvartill alla länder sträfva, nemligen
tre gevär för hvarje soldat.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Utsktts hemställan.
Hr Rosensvärd: Då denna fråga förevar till behandling
inom Stats-Utsk:ts utgiftsafdelning, hyste jag samma betänkligheter
med afseende å möjligheten att använda det begärda anslaget,
som Frih, Liljencrantz nyss uttalat; men dessa betänkligheter
häfdes genom de upplysningar, som meddelades afdelningen
och som jag i detta hänseende enskildt förskaffat mig.
Om vi jemföra den inhemska gevärsfabrikationen förr och
nu, finna vi att densamma erhållit en betydlig tillvext, allt sedan
R. St:r börjat att bevilja större anslag till gevärs anskaffande,
än förut varit händelsen. Det är nemligen klart, att när
faktorierna se att de erhålla stora beställningar, och hafva någon
säkerhet för att så kommer att fortgå, så sporras de derigenom
till att utvidga sin verksamhet, och delta är anledningen,
hvarför gevärsfaktorierna, deraf endast Eskilstuna hittills
haft några maskiner, börjat förskaffa sig flera sådana, för att
dymedelst kunna bedrifva tillverkningen i större skala.
Orsaken hvarför endast en del af de gevär, hvartill anslag
vid sista riksdagen beviljades, äro levererade, är den, att man i
afvaktan på 1864 års modell hufvudsakligen sysselsatt sig med
förfärdigande af sådana gevärsdelar af den gamla modellen, som
äfven passa in med den nya. Genom detta sätt att gå till väga,
kan ett ganska stort antal gevärsdelar vara tillverkade, ehuru
ännu icke särdeles många gevär blifvit sammansatta. Afven har levereringen
af de vid Husqvarna faktori beställda gevär blifvit
fördröjd derigenom, att detta faktori undergått en betydlig förändring.
Man har nemligen varit sysselsatt med att der uppställa
maskiner, för att kunna bedrifva tillverkningen i större
skala, och det med den påföljd, att, enligt hvad som blifvit berättadt
för mig af en person, hvars uppgift kan anses fullt officiel,
disponenten vid nämnda faktori anmält, att han, sedan
förändringen nu blifvit genomförd, kan från detta års början
hvarje månad leverera 600 gevär. Det är just de stora beställningar
af gevär, som på sednare tider blifvit gjorda, som manat
egarne att så mycket som möjligt utvidga tillverkningen, för
att kunna motsvara beställningarna.
Dea 28 Februari e. m.
C71
De upplysningar, jag sålunda erhållit, hafva hos mig upptändt
den förhoppning, att den inhemska gevärsfabrikationen allt
mer och mer skall utvidgas, så att den i errframtid skall kunna
fylla landets behof, och inom icke lång tid tillverka gevär i
den mån, som II. St:r dertill anslå medel. Såsom ett bevis på
att man äfven å statens sida söker underlätta fabrikantens sträfvan
att fullgöra sina förbindelser, ber jag att få nämna, att artilleristyrelsen,
med anledning af den på sednare tiden ökade
verksamheten vid Husqvarna faktori, har, för att så mycket
som möjligt påskynda aflevereringen, förordnat tvenne fortgående
besigtningsförrättningar i stället för en.
En annan anledning, hvarför jag förordar bifall till Utsk:ts
Betänk., är att, enligt min öfvertygelse, knappast något anslag
är för landets försvar så nödvändigt, som det hvilket har till
ändamål att förse arméen med tidsenliga gevär. Jag har sökt
visa att härigenom den inhemska gevärsfabrikationen uppmuntras,
och det är onekligen af allra största vigt, att arméen inom
landet kan blifva försedd med ett tillräckligt antal dugliga gevär.
Men jag har, såsom ledamot af Landtförsvarskomitéen
icke tvekat att tillstyrka inköp af gevär från äfven utlandet, för
den händelse att det oundgängligaste behofvet för arméen icke
nog hastigt skulle kunna fyllas genom den inhemska tillverkningen.
Kan emellertid införskrifning utifrån undvikas, är det naturligtvis
så mycket bättre. Jag tror det derföre vara skäl att genom
beviljande af de medel K. M:t nu begärt, på en gång gifva
uppmuntran åt våra gevärsfaktorier, och sätta K. M:t i till
fälle,
att utan tidsutdrägt fylla ett af arméens angelägnaste
behof.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan
i denna punkt.
Frih. Liljencrantz: Den högt aktade talare, som närmast
efter mig hade ordet, vitsordade riktigheten af min upp
gift,
att endast något mera än 2,000 gevär voro levererade,
men ansåg sig dock icke böra besvara den af mig framställda
fråga, huruvida krigsstyrelsen ansåg sig kunna under innev-.de
och nästkommande år använda hela det äskade anslaget.
Hr Rosensvärd har fästat min uppmärksamhet derpå, att
ett större antal gevär, än det jag förmodat, skulle kunna årligen
tillverkas. Orri jag i detta afseende misstagit mig, är jag
verkligen ursäktlig, ty misstaget grundar sig på en uppgift i K.
Mits Propos., der det heter, att endast 10,000 gevär kunna årligen
tillverkas. Denna sistnämnda uppgift lade jag till grund
för den beräkning jag gjort derom, huruvida det äskade anslaget
var af nöden eller icke. Då nu, såsom jag förut haft äran
nämna, anslag till 20,000 gevär redan är befintligt, finner man,
att detta just är hvad som erfordras för maximitillverkningen
af 10,000 gevär under hvartdera af innevarande och nästföljande
år.
672
Den 28 Februari e. m.
Jag instämmer helt och hållet i de 2:ne föregående värde
talarnes yttrande, att ingenting är vigtigare, än att de anslag
beviljas, hvarigenom utväg beredes till fäderneslandets försvar,
och om derföre Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet
förklarar, att ifrågavarande anslag kan under detta
och nästa år för det uppgifna ändamålet användas, skall jag villigt
lemna min röst dertill. Men att, såsom under de sednare
åren skett, medlen beviljas för att skrinläggas i Riksgäldskontorets
kassor, är något som jag icke kan gilla, och som jag fortfarande
måste anse att detta klefve följden, om ifrågavarande
anslag beviljades, vidblifver jag mitt yrkande om afslag.
Hr von Kraemer, Anders Robert: För min del vill
jag icke motsätta mig beviljandet af anslag till anskaffande af,
såsom det i Betänk:t heter, »krigsdugliga och fullt tidsenliga
skjutvapen.» Tvertom anser jag detta vara en sak af allra största
vigt och utgörande grundvilkoret för vårt förnämsta vapenslags,
nemligen infanteriets duglighet. Men jag önskar, att R.
o. Ad., före besluts fattande i denna fråga, må få veta hvad R.
o. Ad. beviljar, eller, m. a. o. få veta hur de omnämnda 7,000
gevären skola komma att se ut, efter hvilken modell de skola
tillverkas. På sednare åren har det visserligen ej varit, som
vi veta, någon brist på modeller; men den ena har ej liknat
den andra och ingen ännu visat sig tillfredsställande. Emedlertid
har frågan om den lämpligaste gevärsmodell genom sednaste
krigshändelser tagit ett stort steg framåt, i det att Preussiska
tändnålsgeväret praktiskt, det vill liar säga på slagfältet, visat sig
öfverlägset alla andra hittills varande. Då detta gevär dock, efter
hvad jag vet, ej här är antaget som modell, så skulle jag
önska, att kompetent person ville upplysa, om någon annan bestämd
modell är antagen. Kan bestämd modell uppgifvas, så
skall jag gerna bevilja anslaget; kan så deremot icke ske, anser
jag att man bör vänta med sagde beviljande.
Frih. Klinckowström: Jag kan icke neka, att den dis
kussion,
som egt rum, hos mig alstrat åtskilliga tvifvel i afseende
å förevarande anslagsfråga. Om jag jemför denna punkt
i Betänk:t med den nästföljande, hvari afhandlas anslag för anskaffning
af en tjenlig modell för så väl infanteriets som kavalleriets
skjutvapen med tändnålsinrättning, samt till nödiga försöks
anställande med sådana gevär, förefaller det mig, i likhet
med Hr von Kraemer, tvifvelaktigt, huruvida meningen är, att
de ifrågavarande 7,000 gevären skola vara af tändnålskonstruktion
eller icke.
Jag tror, att på detta rum finnes en person, som, om han behagade,
skulle kunna häfva de tvifvel, hvar och en måste hysa.
Anslaget i fråga är ganska betydligt, och jag anser derföre, att
R. o. Ad:n både kan önska och begära, att innan man beslutar
öfver denna stora utgiftssumma, upplysning meddelas, huruvida
-
Den 28 Februari e. m.
673
vida man redan har modellen till de 7,000 gevären färdig, eller
om dessa skola tillverkas efter den modell, lör hvars anskaffande
och försökande i nästa punkt begäres 15,000 rdr.
Jag anhåller derföre att Frih. Wrede behagade lemna mig
och Slåndet upplysning i denna fråga.
Gr. af Ugglas: Med anledning af tvenne föregående ta
lares
yttrande, att uppgift borde lemnäs om den modell, enligt
hvilken gevären skulle tillverkas, ber jag att få fråga dem, huruvida
de verkligen anse, att R. St:r skulle vara i tillfälle att
bedöma om en modell är lämplig eller icke. Jag tror, att när
det heter, att medlen skola användas till anskaffande af »tidsenliga
skjutvapen,» bör man med denna bestämmelse låta sig
nöja, samt öfverlemna afgörandet om modellen åt förvaltningens
ansvar.
Man har omnämnt tändnålsgevären såsom särdeles tjenliga.
Om de det äro, vet jag icke; men derom torde en värd ledamot,
som jag nyss hört anmäla sig, kunna lemna de noggrannaste
upplysningar.
Hvad beträffar Frih. Liljencrantz’ uträkningar, vill jag endast
anmärka, att Frihm glömt att taga med i beräkningen de
gevär, som under fjolåret beställts och som ännu icke blifvit
levererade. Deraf det resultat, hvartill Frihm kommit.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan, som öfverensstämmer
med K. M:ts Propos.
Frih. Liljencrantz: Då det för mig skulle vara motbjudande
att lägga min röst emot beviljandet af detta anslag, derest
det kan användas, men jag å andra sidan icke anser mig berättigad
att votera anslag, som icke kunna användas, anhåller
jag att Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-dep:tet ville upplysa,
huruvida man har utsigt, att de gevär, för hvilka anslaget
blifvit äskadt, under innevarande och nästa år kunna komma
att tillverkas.
Hr Boij, Adolf Fredrik: För min del anser jag det begärda
anslaget vara alltför litet, ty vill man hafva fred här i verlden, måste
man stå rustad. Enligt Landlförsvarskomiténs Betänk, utgör
antalet refflade gevär, som vi nu ega, 71,870 refflade med slaglås
försedda gevär. Ehuru dessa icke motsvara sednaste tids
fordringar, antar jag likväl, att de till krigsbruk äro användbara,
åtminstone för en blifvande reserv — härtill kommer
13,000 st. nya, alltså 84,870 st. utaf nu befintliga 227,174 st.
Då man nu anser, att till landets försvar 100,000 man erfordras,
samt att för hvarje soldatnummer 3 gevär böra vara tillgängliga,
inser hvar och en huru otillräckligt vårt vapenförråd
är; äfven om de ifrågavarande 7,000 gevären samt 3,000 till
ersättning för målskjutningsgevär, som skulle till skarpskyttarne
utemnas, beviljades, felas det 215,130 gevär, hvilka efter nu
H. 11. 43
674
Den 28 Februari e. m.
fastställda pris 45 rdr 75 öre per stycke skulle medföra en
kostnad af 9,842,198 rdr. linder sådana förhållanden är det
sorgligt, att man hegart en så liten vapenförstärkning, ty vill
man försvara landet, måste detta ske med* vapen, och jag åtminstone
har mig icke bekant något annat sätt.
Jag anhåller om bifall.
Hr Rosensvärd: Sedan jag anmält mig, har ordet be
gärts
af en person, vida mera hemmastadd i dessa frågor än
jag. Jag skulle således kunna afstå; men anser mig dock böra
göra några erinringar.
En värd talare har yrkat, alt en bestämd modell skulle
uppgifvas, enligt hvilken gevären skulle tillverkas. Jag hemställer,
huruvida detta yrkande kan vara framstäldt på fullt allvar,
och om man verkligen kan finna lämpligt eller ens möjligt,
att R. St:r skulle ingå i pröfningen af en modells företräde
framför en annan. Det har hittills ansetts vara K. M:ts ensak
att pröfva och fastställa de modeller, sorn skola användas, och
åtminstone jag har icke funnit, att annorlunda kunnat tillgå.
Att modeller förändrats, kan icke nekas, men detta är ju ett
nödvändigt ondt, derest man vill löija med sin tid, och hade
icke dessa förändringar vidtagits, hade vi ju stått qvar på en
outvecklad ståndpunkt.
Man har fäst uppmärksamheten derpå, att i nästa punkt
begäres ett anslag för anskaffning af och försök med en tjenlig
modell skjutvapen med tändnålsinrättning. Nu torde det vara
bekant, att när en person uppfunnit en modell, som anses vara
bra, täger häri patent på sin uppfinning och den, som vill begagna
sig af densamma, kan blifva nödsakad att förvärfva sig
njtljanderält till densamma. I andra länder hafva i detta ändamål
stora summor blifvit offrade, och ofta med vida mindre
gynsam påföljd, än hos oss.
Vid olilia tider tillverkar man efter olika modeller, dervid
man naturligtvis måste tillse, att modellen är så förträfflig som
möjligt, och det är derföre eli gifven besparing att, äfven om
det mäste ske med någon uppoffring, förvärfva nyttjanderätt till
bästa kända modell. Men derföre alt sålunda gevären blifva
af flera modeller, icke äro de på tillverkningen använde summor
bortkastade? Tid efter annan inträffa väl stora omkastningar
i denna, som i öfriga delar af krigskonsten, hvilka kunna
utdöma hela omgångar af krigsmateriel. En sådan är relflaile
gevärets allmänna införande vid arméerna. Man mäste
underkasta sig dessa stora förändringar, oaktadt dermed förenade
kostnader, trien icke verka alla inodelllörandringar på samma
sätt. Gevär kunna vara lör krigsbruk fullt ändamålsenliga,
ehuru mindre olikheter mellan dem lori finnas i afseende å låsdelar
och antändningssält, som oltast äro lörändringar underkastade.
Hufvudsaken vid gevärslillverkning är, att gevären eea samma
kaliber, på det att samma ammunition må för alla gevären
Den 28 Februari e. ro.
675
kunna användas. I sammanhang med spetskulans och refflade
gevärets allmänna införande, uppstod frågan om kaliberns förminskning,
hvarmed försök tidigare hos oss, än i andra länder
började. Dessa försök ledde småningom till antagandet af 1860
års kaliber, och alla gevär hafva sedan tillverkats efter denna
kaliber. Om någon mindre olikhet förefinnes i konstruktionen,
är detta af underordnad vigt, ehuru man naturligtvis måste önska
att konstruktionen i alla delar är af möjligen bästa beskaffenhet.
Tändnålsgevären af Preussisk uppfinning hafva länge varit
kända öfver hela Europa, men halva ännu icke blifvit införda
i någon annan armé, än den Preussiska, och äfven der i början
småningom och tveksamt. Det är först efter sista Danska kriget
tändnålsgevärets användbarhet till krigsbruk vackt allmännare
uppmärksamhet och förtroende. Emellertid förefinnas åtskilliga
tvifvel om den Preussiska modellens tjenlighet och i
flere länder pågå nu försök att utfinna en fullt lämplig konstruktion
af tändnålsgevär.
Att inhibera all tillverkning af gevär, intilldess man fått
utredt hvilken gevärsmodell är den bästa möjliga, synes mig
hvarken rådligt eller klokt, ty skall man vänta tills det högsta
goda kommer, — ja, då får man allt vänta länge. Jag kan sål.
icke inse att man bör i afvaktan derå uppskjuta med anskaffandet
af tidsenliga gevär; och om arméen blott har refflade
gevär af god konstruktion, blifva dessa icke oanvändbara derföre
att täridnålsgeväret anses ännu tjenligare. Med afseende å 1864
års gevär, ber jag att få nämna att jag i somras enligt uppdrag
anställt lörsök-skjutning med 64 st. sådane och att de dervid
visat sig vara af ganska utmärkt beskaffenhet.
Då jag varmt nitälskar för arméens lörseende med duglig materiel,
kan jag icke finna det vara rätt, att fatta ett beslut, hvarigenom
ernåendet af detta mål försenades och den lifliga verksamhet,
som nu eger rum vid våra gevärsfaktorier, skulle stäljas; och
då det torde vara af särdeles vigt, att den inhemska gevärsfabrikationen
uppmuntras, på det den må blifva i tillfälle att bidraga
till arméens hastiga försättande i stridsfärdigt skick, i händelse
af behof, finnér jag häri ett ytterligare skäl att tillstyrka
bifall till Utskits hemställan.
Frih. Wrede, Fabian: Hufvudsakligen är jag förekommen
af den siste värde talaren, men vill dock yttra några ord,
dels för att göra några tillägg till hvad han anfört och dels för
att bekräfta riktigheten af hans yttranden.
Man liar här förklarat, att R. o. Adin icke borde fatta beslut
i frågan, förr än det blifvit upplyst, enligt hvilken modell
gevären skulle komma att tillverkas. Jag har verkligen icke
föreställt mig, att några uppgifter om en viss modell skulle underställas
R. St:r, och jag har ansett, att det vore tillfyllest om
R. St:r föreskrefve, att medlen skulle användas till kriasdugliga
gevär, hvarefter det finge ankomma på K. M. att bedöma och
antaga modellen. Jag kan icke förneka, att det är ganska be
-
676
Dea 28 Februari e. m.
dröfligt, att vi icke redan för 8 eller 10 år sedan egt en modell,
med hvilken man älven nu kunnat vara fullt belåten; men
i detta afseende dela vi ödet med hela den öfriga verlden, och
i denna stund finnes icke något land, der man är fullkomligt
nöjd med sina gevär. Bland militärer har redan länge frågan
om tändnålsgevärens förmenta företräden, utgjort föremål för
meningsstrid. Idéen med tändnälsgevären är icke ny och det
hade visserligen icke varit svårt, att redan för 10 år sedan konstruera
sådana, men åsigten har ännu icke hunnit stadga sig,
om infanteriet bör förses dermed. Det torde vara de flesta bekant,
att man visat sig mera böjd lör mynningsladdningsgevär
och till följd deraf har icke förr än efter sista Danska kriget
tändnålsgevärs införande i svenska arméen blifvit ifrågasatt. Jag
tror också, att man slutligen måste komma derhän att antaga
dessa gevär, men dervid är, såsom äfven Hr Rosensvärd anmärkt,
noga alt betänka, att det med afseende å gevär finnes omständigheter,
i hvilka det kan vara mycket farligt, om någon skiljaktighet
i konstruktionen förefinnes, och åter andra, der en afvikelse
belvder ganska litet. Af förstnämnda beskaffenhet är
t. ex. kalibern, och om denna är olika, är det af största vigt
att få denna olägenhet afhjelpt. Orsaken, hvarföre de Svenska
infanterigevären äro af olika kaliber, ligger för öppen dag, och
att så är, bör icke tillskrifvas något fel hos administrationen.
Vi veta, att så länge gevären voro afsedda för runda kulor,
var det af nöden att hafva grof kaliber. När nu spetskulor
skulle införas, kunde man icke genast skaffa sig nya gevär, utan
man tillgrep de gamla och förändrade deni lill konstruktion,
som var lämplig för spetskula. Så gjorde hela Franska arméen,
som förvandlade sina slätborrade gevär till refflade. Den olägenhet
uppstod emellertid, att man fick en för tung kula och kumle
skjuta endast med liten laddning. Del Franska infanteriet bibehåller
dock ännu detta, i min tanke, ganska otjenlig» vapen,
af det enkla skäl, att det icke är någon obetydlig utgift att utbyta
dessa gevär emot andra.
När Svenska administrationen fann sig nödsakad att söka
skaffa arméen refflade gevär, fanns ingen annan utväg, än att
förfära på samma sätt sorn man gjort i Frankrike, och följden
bief, att vi fingo en massa gevär, som i rältskjutning vida öfverträffade
de förutvarande, men som hade alla de olägenheter,
som medfölja den grofva kalibern. När man nu började att
göra nya gevär, hade det varit orimligt, om man, för att bibehålla
enheten, hade beställt de nya med de gamla felen. Man
öfvergick derföre till en minskad kaliber, och jag vill för R. o.
Ad:n omnämna, att det var Svenska arméen sorn var en af de
första, som fäste uppmärksamheten på angelägenheten af att bestämma
sig för en mindre kaliber än den dittills vanliga. Förändringen
vidlogs, men det befanns sedermera, att man 1856
icke tagit steget nog ut. Ytterligare försök visade, att man
måste gå ännu längre, och då bestämdes 1860-års kaliber, efter
hvilken alla gevär derefter blifvit tillverkade- Så vidt jag har
Den 28 Februari e. m.
677
mig bekant, uppfyller detta gevär alla billiga fordringar, och mig
veterlig! öfvertrjiHas det icke af något annat gevär, ty det skjuter
säkert, är lätt att begagna och har en lätt transportabel
armmition. Allt hvad man efter 1860 gjort, bär stämpel af enhet,
och hvilka lörändringar man för öfrigt må göra i detaljerna,
qvarstår, att man har ett gevär med samma kaliber och samma
amiinition och hka i allt utom det tekniska. Det vore orimligt,
om man skulle söka att vara så konseqvent, att, när man en
gång bestämt sig för ett visst gevär, man derföre icke skulle
silka lillja nied de förbättringar, som kunna göras. Jag vet icke
hvarföre man skall vara så konservativ, att, om man kan få
något som är bättre än det man redan har, man icke deraf skall
draga fördel. Någon särdeles vigt ligger dessutom icke derpå,
alt gevären i alla hänseenden äro lika; hulvudsaken är, att de
äro det i afseende å kalibern.
Beträffande Frih. Liljencrantz’ beräkningar, vill jag anmärka
att Frilen endast tagit med i beräkningen de gevär, som redan
äro inlemnade i förråderna. Jag får med anledning deraf fästa
uppmärksamheten derpå, att, när ett anslag är beviljadt, måste
först kontrakt upprättas örn vapnets tillverkning; då bestämmes
ett år för kontraktets fullgörande; när geväret derefter blifvit
färdigt, hesigtigas det, och innan det hinner aflemnas till Kronans
förråder, hafva vanligen två år åtgått sedan anslaget beviljades.
Det är derföre oriktigt att upptaga de i förråderna inlemnade
gevären såsom måttstock lör årets tillverkning, helst då man,
örn under tiden fråga uppstått om en förändring i t. ex. laddningssättet,
söker att i möjligaste målto, utan att fördröja det
större arbetet, applicera den under tiden beslutade förändringen,
hvilket icke kan ske på annat sätt, än så, alt man ordnar tillverkningen
sålunda, att hufvudsakligen sådana gevärsdelar tillverkas,
beträffande hvilka någon förändring icke är att förvänta,
hvaremot tillverkningen af sådana delar, som sannolikt komma
att förändras, uppskjutes till dess beslut omsider blifvit faltadt.
På så sätt kunna en stor mängd förarbeten vara verkställda,
och om dessa icke tagas med, blir beräkningen icke fullständig.
Jag medgifver, att gevärstillverkningen inom landet ännu icke
är så uppdrifven. att man med absolut visshet kan påstå, att
hela den ifrågasatta tillverkningen kan verkställas inom ett år;
men jag måste fästa uppmärksamheten derpå, att det är möjligt
alt drifva upp den inhemska gevärstillverkningen endast lör
den händelse, att man försäkrar den om fortfarande beställningar,
ty finnes det icke någon säkerhet lör att tillverkningen skall
kunna bedrilvas i allt mera lörökad skala, då kan icke denna
tillverkning hos oss nå den utveckling, hvaraf den är mäktig.
Jag vill äfven nämna, att just på grund af de förväntningar man
gjort sig om större beställningar, hafva åtgärder blifvit vidtagna
för utvidgning af Kronans verkstäder, och jag är öfvertygad, att
äfven det enskilda gevärsfaktoriet skall göra allt hvad det kan
lör att uppdrifva sin tillverkning, om det eger förhoppning att
678
Den 28 Februari e. ni.
fortfarande mottaga betydande beställningar. Af dessa skäl yrkar
jag bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Klinckowström: Jag anser mig böra upplysa, att
jag blifvit missförstådd, då man ansett, att jag skulle hafva sagt,
att R. St:r borde ega kännedom derom, efter hvilken modell
gevären skulle tillverkas. Jag beklagar, om jag skulle yttrat
mig så oklart, att en dylik uppfattning varit att hemta ur mina
ord, ty min mening var, att R. St:r borde veta, huruvida de
gevär, för hvilka anslag begäres, skola tillverkas efter en fastställd
modell, med hvilken regeringen vore belåten. Jag tror
nemi., att det för R. St:r liksom för den enskilde är af nöden,
att, innan man anskaffar penningar till ett arbete, genom ritningar
och förslager göra sig reda för den modell, efter hvilken
man vill verkställa arbetet, ty går man en motsatt väg och först
anskaffar penningar och sedan gör upp ritningen, så förlorar
man ju räntan på penningarne. Jag tror också, att ingen går
så till väga i det enskilda lifvet.
För det intressanta och sakrika anförande, den siste värde
talaren afgilvit, hembär jag honom min tacksamhet. Mina tvifvel
äro nu häfda, och jag hemställer till en värd talare på andra
sidan, huruvida han icke skulle vilja afstå från sitt yrkande om
afslag och, i likhet med mig, anhålla om bifall till LJtsk:ts hemställan.
Hr Reuterskiöld: Jag skulle icke hafva tagit R. o. Ad:ns
tid i anspråk, om jag icke af en värd talare blifvit uppmanad
att afgifva ett svar på en af honom framställd fråga. Huru
för öfrigt denna fråga kunnat uppstå, må vara den värde talarens
ensak.
Såsom svar får jag hänvisa till K. M:ts Propos. i ämnet
och vill dessutom anmärka, att man icke bör kunna förutsätta,
att K. M:t skulle äskat medlen, om icke K. M:t ansett dem kunna
och böra användas.
Hvad angår modellen, har jag derom icke något att yttra
efter den näst siste värde talarens sakrika anförande. Det är en
känd sak, att 1860-års gevär, som 1864 blifvit något förändradt,
är utmärkt godt och dess kaliber den lämpligaste hittills kända.
Fråga om dess förändring har icke uppstått och endast i afseende
å laddnings- och antändningssättet har blifvit ifrågasatt
att vidtaga en förbättring. Tändnålsgevären äro emellertid icke
bättre krigsgevär än andra, och deras enda företräde är, att de
gifva soldaten mera moralisk styrka, då han vet, att han med
dem kan öfversålla fienden med kulor. Vore icke detta händelsen,
skulle jag icke tillstyrka deras antagande, ty amunitionen
är allt för dyrbar lör att i obetänksamt ögonblick användas till
öfverflöd. Alt sätta ett ländnålsgevär i handen på en rekryt,
kan derföre icke vara lämpligt. Såsom bevis på hurti Preussiska
arméen under sista kriget mot Danmark misshushållade
med amunitionen. har jag hört uppgifvas, att skjutningen var
Den 28 Februari e. m.
679
mycket häftig, men att de flesta skott gingo i luften, och att
de, som stodo bakom förskansningarne, voro mera utsatta för
att träffas än de, som mötte Preussarne pä öppna fältet.
Hr von Kraemer: Oaktadt den försiggångna diskussionen,
har jag icke lyckats komma till annan öfvertygelse, än att man
icke är i tillfälle att bestämdt uppgifva luiru de ifrågav:de gevären
skola komma att se ut. Visserligen har den talare, som
med den största sakkännedomen yttrat sig i saken, uppgifvit,
att kaliberns enhet vore det väsendtligaste, och att i detta afseende
modellen vore bestämd. Att kaliberns bestämmande är
af ofantlig vigt, nekar jag ej, men vågar dock bestrida, att den
liksom skulle vara det enda vigtiga, påstående lör min del, att
tänd- och laddinrättningen äro saker af icke mindre betydelse.
— Jag anser så mycket mera nödigt att fästa mig dervid, som
af Chefen för Landtförsvars-Dep:tet ett yttrande här afgifvits, som
bestrider vigten af sjelfva grundidéen i ali nyare gevärskonstruktion
i denna del, tanken nemi. om nödvändigheten af snabb laddning.
Han sade nemi. bland annat, att tändnålsgevären icke i och
för sig vore att rekommendera, derföre att de fordrade vanda
soldater, om icke amunition skulle genom alltför snabb skjutning
förspillas. Jag fruktar dock att, om man ej har vana soldater, så
lär ingen gevärsmodell hjelpa, och att man således vid dess bestämmande
måste utgå från förutsättningen af att man har en
armé af öfvadt folk och ej af blott rekryter. Hvad åter besparing
af amunition angår, så är det tydligt, att är del detta man
önskar, så för det, konseqvent tillämpad!, tillbaka till det gamla
sättet, då man först hällde krut i pipan, derefter lade kulan på
en talgad lapp och så bultade ned densamma! Nog sköt man
ganska säkert med sådana fordna tiders studsare; men hvarför
infördes aldrig, trots deras träffsäkerhet, sådana retfelgevär i
större skala i arméerna? Jo, just emedan laddningen var för
långsam. Först sedan genom uppfinningen af tappgeväret, man
funnit den första möjligheten af att ladda snabbt ett reffladt
gevär, inliirdes sådana allmänt i arméerna. Men vill man snabbhet,
så är ju gifvet, att man måste vilja den största snabbhet.
J)el är redan at sig sjelf gifvet, och Danska kriget bekräftar
del, att moralen ovilkorligen nedtryckes hos den trupp, som
icke kan lossa mera än ett skott, under det fienden deremot
under samma tid kan lossa kanske tio; och allt tal om den
måhända större Irälf-äkerlielen Ims det långsamt skjutande geväret
hjelper till intet. Det är det snabhskjiitande, som förer
till seger, och seger är, efter mitt förmenande, alla vapens ändamål.
Vilja vi derföre ega utsigt till seger i en blifvande kamp,
måste vi hafva snabbskjiilande gevär. Jag anser derföre, att
man vid beviljandet af ilrågavtde anslag bör intaga en bestämmelse
antydande, att man önskar dess användande tdl anskaffande
af ej blott säkert skjutande, ulan ock snabbt laddade ge
vär.
Att använda uttrycket »tändnålsgevär» synes mig dock icke
68U
Den 28 Februari e. lil.
vara fullt lämpligt, emedan det är för inskränkt. Jag skulle
derför vilja utbyta detta uttryck mot det numera i militära skrifter
allmänt nyttjade: bakladdningsgevär, och jag föreslår således,
att den bestämmelse måtte intagas i blifvande beslutet, att medlen
skola användas till gevär med bakladdningsinrättning. Utan
en sådan bestämmelse anser jag fara värdt, att medlen bortkastas
på anskaffandet af något annat slag af gevär, som ofelbart
om ett par år skola befinnas och erkännas ej tidsenliga.
Jag anhåller således, att K. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts hemställan,
med den förändring, att mellan orden »infanterigevär»
och »för år» inskjutes orden »med bakladdningsinrättning.»
Frih. Klinckowström: Hr von Krsemers yrkande får
jag bestämdt bestrida. Jag anser det nemi. vara omöjligt för,
vare sig Stats-Utsk:t eller R. St:r, att på stående fot uttala sig
öfver den ena eller andra gevärsmodellens ändamålsenlighet,
utan R. St:r måste i delta afseende hysa fullt förtroende till
regeringen. I)å nu Frih. Wrede upplyst, att en lämplig modell
finnes, enligt hvilken ulan alltför stora kostnader de derefter tillverkade
gevären kunna ändras, ifall man framdeles skulle kunna
i mindre delar perfektionera densamma, finner jag åtminstone
det icke vara något skäl att vägra det begärda anslaget och
hemställer derföre att R. o. Ad. ville, med förkastande af förslaget
om några ords inskjutande, bifalla Stats-Utsk:ts hemställan
i denna punkt, sådan den är af Utsk:t formulerad.
Hr Reuterskiöld: Jag måtte hafva uttryckt mig särdeles
otydligt, då Hr von Kraemer kunnat fatta mitt yttrande så, som
att jag ville gå tillbaka till den tid, då man laddade gevären från
mynningen. Jag tror mig deremot hafva sagt, att jag önskade
hastig laddning med afseende å den moraliska inverkan, delta
utölvar å soldatens mod, och jag är således ej af så gammalmodiga
åsigter, som Hr von Kraemer velat påstå.
Sedan öfverläggningan härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utskits hemställan oförändrad, dels af Hr von Kraemer bifall
till densamma med tillägg af orden: »med bakladdningsinrättning»
efter ordet: »infanterigevär;» samt dels af Frih. Liljencrantz,
att 5Jtsk:ts ifrågav:de hemställan måtte afslås; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till merberörde hemställan
utan förändring och, då dervid svarades talrika och starka ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
32:dra punkten.
Hr von Kraemer: Jag har icke begärt ordet, för att utspinna
någon längre diskussion, utan endast för att i afseende å
denna punkt förnya mitt vid den förra gjorda yrkande, eller
Den 28 Februari e. m.
681
att ordet »tändnålsinrättning» måtte utbytas mot »bakladdningsinrättning.
»
Hr Rosensvärd: Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till LUsk:ts
hemställan oförändrad och dels af Hr von Kraemer, bifall till
densamma med förändring af ordet tändnålsinrättning till bakladdningsinrältning,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
33:dje punkten.
Hr Reuterskiöld: De väsendtliga förbättringar infanterivapnet
på sednare tider undergått, gör nödvändigt att äfven kavalleriet
förses med tidsenligare sådane vapen, än dem hvarmed
det för närv:de är utrustadt Frågan huruvida vårt fåtaliga rytteri
bör öfvas att användas till strid till fots på längre afstånd,
eller blott till strid på nära håll, och orri det således bör förses
med tvänne skjutvapen, beräknade för de båda olika slagen stridssätt,
är visserligen ännu ej fullt afgjord, men deremot är det
klart, att det alltid måste vara fullt beväradl för strid på nära
håll. Då nu K. M:ts Propos. egentligen icke afser annat än
anskaffandet af för sådant stridssätt lämpade vapen, eller revolvers,
hemställer jag, det R. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts
förslag i denna punkt, i stället bifalla K. M:ts Propos.
Frih. Klinckowström: J olikhet med den siste värde
talaren får jag yrka bifall till Utsk:ts hemställan. K. Mits ilrågav:de
Propos. innehåller att K. M:t äskar ett anslag af 45,000
rdr, för att anskaffa ett kavalleri-skjutvapen, som K. M:t icke
allenast icke vet huru det skall se ut, utan icke en gång känner,
om det verkligen behöfves. I Proposm säges nemi. att
det ännu icke är afgjordt, huvuvida kavalleriet bör ega tvänne
eldvapen, ett för strid på nära håll och ett för strid till fots på
längre afstånd. Då våra dragonregementen numera icke äro
sådane de ursprungligen voro, tror jag för min del, att vårt
kavalleri endast undantagsvis kan komma i fråga att användas
för det sednare stridssättet, men jag anser redan den omständigheten
att K. M:t icke ens afgjort huruvida rytteriet bör ega
1 eller 2 eldvapen, mycket mindre bestämt dessa vapens modell,
vara ett fullt bindande skäl för R. St:r att icke för nu stundande
korta statsreglerigsperiod anslå en summa, som sannolikt,
i likhet med många andra, kommer att ligga obegagnad i Hiksg.-  Kontoret. Vi känna nemi., huru länge det plägar dröja, innan
strider om olika modeller kunna slitas. Dessutom torde det
G82
Den 28 Februari e. m.
vara skäl att nSpot fästa sig vid Statsverkets dåliga skick och
knappa tillgångar, och äfven af detta skäl föranledes jag att anhålla
om bifall till Utsk:ts framställning.
Gr. Björnstjerna: Jag tror att Hr Reuterskiöld redan
till en del besvarat Frih. Klinckowströms anmärkningar. Han
har nemi. upplyst, att hvad K. M. icke afgjort, är icke frågan,
huruvida kavalleriet bör hafva skjutvapen, beräknade för strid
på nära håll, utan den, om det äfven bör förses med vapen för
strid till fots. Lika med Hr Reuterskiöld anser jag kavalleriets
behof af vapen af det förra slaget vara oafvisligt. Visserligen
beklagar jag, att K, M:t ännu icke fastställt någon modell derför,
och medger att man med något skäl kan förebrå vår krigsadministration
att den väl länge sjelf experimenterar, i stället att
helt enkelt bestämma sig för antagandet af de vapen, hvilka
utomlands redan äro pröfvade och der godkända, hvaraf följden
blifvit, att vi i behofvets stund vanligen ej hafva någonting färdigt,
utan endast mer eller mindre lämpliga projekter. Att revolvern
är det eldvapen, hvarmed rytteriet framför allt bör förses,
derom tror jag ej att meningarne äro delade. Af säker hand
vet jag älven att en lämplig modell är inom kort att från Belgien
förvänta. För öfrigt får jag fästa R. o. Adms uppmärksamhet
derpå, att då infanteriet har i förråden omkring 100,000
refflade gevär, eger rytteriet der inte en enda duglig pistol, samt
att vårt kavalleri, i händelse R. St:r nu afslå det äskade anslaget,
icke kan erhålla brukbara vapen förrän om tre år. Då nu
kavalleriets pistoler äro så beskaffade, att våra officerare icke
utan blygsel kunna förevisa riem för främmande militärer, de
der alltid medlidsamt skaka på hulvudet åt en dylik skandal,
hemställer jag, om det är rätt att låta oss i ytterligare 3 år förblifva
i detta tillstånd. Skall vårt, i jemnförelse med infanteriet,
så fåtaliga rytteri kunna göra någon verklig nytta, måste det
åtminstone vara både väl ölvarit och väl beväpnadt. Jag anhåller
derföre att R. o. Ad. ville, med behjertande af kavalleriets beklagansvärda
tillstånd i detta sednare afseende, afslå Utsk:ts hemställan
och bevilja det af K. M:t begärda anslaget.
Gr. Mörner: Jag får erinra den siste värde talaren derom,
att vid vårt kavalleri, med undantag af det värf'arie. åligger
det rusthållarne alt anskaffa beväpningen, och att det derföre
icke torde betyda serdeles mycket, om vårt fåtaliga värfvade
kavalleri skulle få vänta några år på de nu begärda vapnen.
Gr. Björnstjerna: Till svar å Gr. Miirners anförande får
jag blott erinra, att rusthållarne ej kunna åläggas anskaffa nya
vapen, förrän de gamla kasserats. Nu äro ej indelta rytteriets
pisloler så gamla eller så utslitna att de snart kunna kasseras,
ehuru odugliga de äro både till lorm och sammansättning. K.
M:t har likväl ej nu begärt anslag till anskaffande af pistoler
för hela kavalleriet, ehuru behöfligt ett reservförråd vore, för
Ben 28 Februari e. in.
683
att vid behof tillhandahållas rusthållarne, utan har Konungen
inskränkt sig att begära de tusen stycken revolvers, sorn erfordras
lör vårt värfvade kavalleri, .lag hemställer örn detta kan
anses vara för mycket.
Gr. Posse: 1 denna fråga synes mig ötsk:t hafva bjudit
så goda skäl för sig, att R. o. Ad. med godt samvete kan bifalla
denna punkt. Utsk:t har nemi. sagt att, då K. M:t ännu
icke fastställt någon modell för kavalleriet skjutvapen, Utsk:t
icke finner trängande nöd vara för handen att bevilja det af K.
M:t äskade anslaget, och af detta skäl, hvilket jag finner fullt
tillfredsställande, anhåller jag om bilall till Utsk:ts hemställan.
Vid behandlingen af Fjerde Hufvudtiteln i sin helhet har
Stats-Utsk:t denna gång mera än vanligt gått K. Mits önskningar
till mötes, hvilket jag hoppas Hr Reuterskiöld rättvist måtte erkänna,
och det förundrar mig derföre, att man nu söker forcera
fram ett afslag. Sådant har icke lyckats hittills, och man
torde ej heller med billighet kunna fodra att R. St:r skola bifalla
allt, hvad K. M:t begärt.
Gr. Rjörnstjerna; Då Stats-Utsk:t i 31:sta punkten ansett
sig kunna bevilja 320,000 rdr till anskaffande af 7,000 infanterigevär,
utan att modell var stadfästad, och dessutom i 32:dra
punkten anslagit 15,000 rdr till anskaffande af nämnde lämpliga
modell, förefaller det verkligen mycket inkonseqvent att [ltsk:t
nu alslår en begäran om 45.000 rdr till pistoler, just på det
skäl att någon modell icke skulle vara bestämd.
Gr. Mörner: Den fö re g: de talaren, som så val känner allt
hvad som hör till arméens angelägenheter, vet nogsamt, att
hela infanteriet förses med vapen ur Kronans förråder, under
det att kavalleriet, med undantag af de två regementen, af
hvilka han varit chef för det ena och för närv:de är chef för
det andra, erhåller sina vapen på rusthållarnes bekostnad. Häri
ligger en ganska väsendtlig skillnad, och deraf att R. St:r ans å
medel till anskaffande af vapen åt den del af armén, som bör
genom Kronans direkla försorg beväpnas, följer således ingalunda,
att de böra förfara på samma sätt i fråga om den del,
som på annat sätt erhåller sin beväpning.
Frih. Klinckowström: Det förundrar mig på det högsta,
att den talare midt emot, som förordat detta anslag, såsom skäl
derför kunnat åberopa, att vi nyss beviljat en stor summa till
anskaffande af infanterigevär, utan att veta efter hvilken modell
de skulle tillverkas. Jag ber honom besinna, hvad som för mig
åtminstone varit bestämmande, att Frih. Wrede, som bättre än
någon annan känner dessa frågor och till hvars uppgifter jag
sätter fullt tillit, förklarat att dessa gevär skola tillverkas efter
en af regeringen approberad modell, som uppfyller alla billiga
684
Den 28 Februari e. m.
fordringar på ett för krigsbruk lämpligt infanterigevär, och att
Kronans gamla gevär utan stora kostnader kunna förändras
efter denna modell. Beträffande kavalleriskjutvapen tinner man
deremot al K. Mils Propos. (Bil 3 a. sid. 105), att man hvarken
afgjort, örn kavalleriet bör ega ett eller två sådane vapen, eller
burudana dessa vapen böra vara. Vid sådant förhållande, och
då ny riksdag inom 10 månader sammanträder, forde Landtförsvars-I)ep:tet
väl behöfva dessa 10 månader alt utreda dessa
frågor, och först derefter kan det vara skäl att begära några
anslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fälländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, alt derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förev:de hemställan och dels af Hr Reuterskiöld, att
R. o. Ad., med alslag derå, måtte bifalla K. Mits Nåd. framställning
om beviljande af ett anslag å 45,000 rdr för kavalleri*
skjutvapen; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bilall tilt
Utsk:ls hemställan och. då dervid svarades många ja jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
34:de punkten.
Hr Reuterskiöld: Ehuru Ordföranden i Stats-Utsk;t nyss
uttryckte sin förundran deröfver, all jag i flera afseenden mot*
satt mig Lits kits IJtlåt. ang:de deri Fjerde Hirf vudtiteln, har jag
åter vid föredragningen af denna punkt begärt ordet. Om den
satsen är rigtig, att, då man underhåller en armé, man äfven
bör förse densamma med erforderliga vapen, så gäller den företrädesvis
i delta afseende, der fråga är orri anskaffande af ett
tillräckligt antal kavallerisablar. Utsk:ts motiv tor afstyrkande,
att jemväl för detta vapen förändrad modell torde ifrågakomma,
begriper jag icke. I Statsrådsprotokollet står icke härom något
annat än, att General-lälttygmästaren hos H. M:t anhållit, att
2,000 stycken kavallerisablar af nu antagen eller annan af K. M:t
gillad modell finge anskaffas för en kostnad af 34,000 rdr, att
med 3:<lel årligen utgå. Het är lika naturligt, att General-fälttygmästaren,
i anseende till behof af ett större antal kavallerisablar,
begärt detta anslag, som att han dervid icke föreslagit någon
modell för dem, enär det icke tillkommit honom att göra ett
sådant förslag. K. M:t har icke heller ansett sig böra yttra
sig, huruvida deri nu antagna modellen borde bibehållas, emedan
äfven om någon mindre förändring af densamma lilefve erforderlig,
det icke kunde hafva något inflytande på vapnet i dess
helhet. Då det torde vara obestridligt, att kavalleriet bör vara
försedt med sablar och då, enligt hvad erfarenheten visat, Kronans
förråder måste ega riklig tillgång på sådana, emedan de i
krig lätt förslitas, lår jag hemställa, huruvida icke R. o. Ad. anser
nödvändigt att bifalla hvad K. M:t i detta afseende föreslagit.
Den 28 Februari e. m.
685
Frih. Klinckowström: Jag tror verkligen, att Utsk:t haft
full anledning att uttrycka sig rörande modellen för kavallerisablar,
som Utsk:t gjort, ty om man läser Statsrådsprotokollet,
så finner man, att General-fälttygmästaren anhållit om anslag
till kavallerisablar af nu antagen eller annan af K. M:t gillad
modell. I delta svälvande uttryck ansåg Utsk:t en antydan ligga
derom, att snart en ny modell för kavallerisablar vöre att motse,
och Utsk:t trodde sig vid sådant förhållande hafva fullt skäl
att afstyrka det af K. M:t begärda anslaget, och detta så mycket
mera, som, enligt hvad K. M:t meddelat R. St:r, af det anslag,
stort .*56,000 rdr, som vid sistlidne riksdag beviljades för
ifrågav:de ändamål, ännu återstå omkring 13,000 rdr. Jag lår
af dessa skäl vördsamt anhålla om bifall till Utskits hemställan.
Gr. af Ugglas: Om jag icke misstager mig, har den af
K. M:t nedsatta Kavalleri-komitén erhållit uppdrag att uppgöra
modell till kavalleriets beväpning. Jag tror mig äfven veta, att
af nämnde komité modell till pistol redan är uppgjord, men
deremot icke för sabel. Det är visserligen sannt, hvad Hr Reuterskiöld
yttrade, att, om det endast vore Iråea om en obetydlig
förändring af sablarne, det icke betydde något, om man ansloge
medel till sådane, enär klingan vore hulvudsaken, men jag
får fästa uppmärksamheten derpå, alt den klinga, som nu anses
vara den trästa, möjligen kan underkännas af komitén och förändring
äfven af klingan komma att vidtacas. Under sådana
förhållanden tror jag det icke vara skäl att för närv:de anslå
medel till inköp af kavallerisablar, utan torde frågan derom
kunna anstå.
Jag anhåller om bifall till Utskds hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt ITr Gr. o.
Landtm, yttrat, alt derunder hade yrkats dels bifall till Stals-Utsk:ts
ifrågav:de hemställan och dels af Hr Reuterskiöld, att R. o. Ad.,
med afslag derå, måtte antaga K. M:ts Nåd. framslällnig om ett
anslag af 10.200 rdr till förstärkning af förrådet å kavallerisablar;
framställde Hr Gr. och Landtm, propos. på bifall till
Utskds hemställan och då dervid svarades många ja jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
35:te punkten.
Mom. a.
Hr Reuterskiöld: Sedan, på grund af R. Sf:rs lind. framställning,
Chefen för Ingeniör-korpsen blifvit anbefald att inkomma
med fullständiga beräkningar öfver återstående kostnaden
lör Carlsborgs fästningsbyggnader, har så skett och af dessa
förslag visar det sig, att kostnaderna för sjelfva fästningen komma
att uppgå till i rundt tal 5,000;000 rdr. Härtill komma,
för anläggande af sjukhus, kruthus och hamn, 915,500 rdr, och
för förrådshus 2,486,600 rdr. Med afseende å vigten deraf att
686
Dea 28 Februari e. m.
denna centralfästning må kunna, utan allt för lång tidsutdrägt,
sättas i det skick att den uppfyllde ändamålet med anläggningen,
har K. M:t nu för dessa fästningsbvggnader begärt ett anslag af
200,000 rdr. Utskrt har deremot ansett det så mycket betänkligare
att afvika från den ordning, man förut följt vid beviljande
af anslag till denna fästning, som byggnadens fullbordan i allt
fall fordrade en lång tid, och fästningen således måste genom
tillfälliga anordningar sättas i försvarsbart skick, om sådant under
tiden skulle af behofvet påkallas, och Utskit har af dessa
skäl ansett sig kunna inskränka anslaget till 100,000 rdr. Man
kan förklara, huru ett sådant åskådningssätt kunnat uppstå
inom ett land, som egt en 50:årig fred och inom hvilket någon
fiende, på ännu längre tid, ibke blifvit sedd. Man tror så lätt,
hvad man lifligt önskar — och tror derför att vi allt framgent
skola få åtnjuta fredens välsignelser. Men en nation, innerligt
varm för fredens bevarande, får icke ställa så, att den kan tvingas
köpa freden med nesa, om en vinningslysten ovän uppträder
med pockande fordringar. Den nation, som invaggar sig
i säkerhetens lugn, går förr eller sednare sin undergång till mötes,
och jag vill för min del ej bidraga dertill att insöfva Svenska
folket i ett så farligt lugn. Carlsborgs fästningsbyggnad har
nu pågått i öfver 40 år. Den store fältherre, som beslutade
dess uppbyggande, afsåg säkerligen icke att detta skulle blifva
ett arbete på lediga stunder, utan han ansåg tvärtom, att det
borde påskyndas så mycket som möjligt. Om vi få behålla
freden, beror naturligtvis på Honom, som styrer folkens öden,
men vi böra dock söka att bevara den genom att alltid vara
beredda på kriget. Den som känner hvilka ansträngningar det
fordras för att kunna med hopp om framgång möta en anfallande
fiende, som är försedd med alla de hjelpmedel, nutidens
krigskonst lemnar, den torde med skäl rygga tillbaka för tanken
att grunda vårt försvar på tillfälliga anordningar, hvilka ej skulle
vidtagas, förrän fienden vore i antågande. Att h. o. h. godtgöra
den tidsutdrägt, som vållats derigenom att de anslag, hvilka
beviljats till Carlsborgs fästning, varit alltför otillräckliga, låter
sig visserligen icke göra, men man bör åtminstone minska följderna
deraf, och påskynda det återstående arbetet; jemte det vi
förkorta den tid, som Utsk:t synes afse för arbetets afslutande,
vinnes en ganska betydlig minskning i kostnader för faux frais.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. ville, med ogillande af
lltsk:ts motivering, bifalla K. Mits Propos.
Hr af Kleen: Utskit har här afslagit den förhöjning i
anslag från 100,000 till 200,000 rdr årligen, som K. M:t i sin
Nåd. Propos. äskat till Carlsborgs fästningsbyggnad. Jag ämnar
icke här utbreda mig öfver angelägenheten att så snart
som möjligt ernå ett visst stadium uti försvarbarheten af denna
plats, ämnad att utgöra basen för hela landets försvarssystem;
eller det mindre hushållsaktiga uti att bedrifva ett arbete af
detta omfång med ett anslag, som icke dertill står i något slags
Den 28 Februari e. m.
687
förhållande, enär jag nog inser att förhöjdt anslag icke lärer
denna gång stå att erhålla. Men jag kan deremot icke undgå
att desto iner fästa mig vid den motivering, hvarpå detta alslag
grundar sig, såsom innehållande så stora misstag att de icke
böra få qvarstå i detta Betänk., för att möjligen vid ett annat
tillfälle åter upptagas, utan att nu gendrifvas. Der förekommer
nemligen: »l)å dessutom en icke aflägsen tid — — — —».
Jag har hört 2:ne grundsatser användas af motståndarne till
våra försvarsanstalter. Det ena låter så här: Det är farligt att
bygga fästningar, ty om de falla i fiendens händer, vålla de
större skada, än om inga funnits; den andra innefattas i det
nyss npplästa och lyder i korthet sålunda: »Sådana anläggningar
böra utdragas så långt som möjligt på tiden, ly då erhåller
man den största säkerhet för att de skola blifva fullt ändamålsenliga».
Denna sednare princip har man ock ganska konseqvent
följt, hvad Carlsborgs fästningsbyggnad beträffar, ty den
har nu lörlgåtl under 46 år, med en kostnad hittills af omkring
4,400,000 rdr, deraf dock icke fullt 3 millioner kommit
sjelfva fästningsbyggnaden till godo. Det öfriga har gått till
byggnader, väganläggningar, m. m., men hufvudsakligen till faus
frais’er. Då nu 5 millioner ännu erfordras för att få Carlsborg
fullt färdigt, med tillhörande förrådsbyggnader, så skulle, om
Utskits här uttalade princip äfven för framtiden komme att följas,
ytterligare 50 år förgå, innan landets hufvudfästning blelve
fullbordad, men sannolikt ännu mycket mer, i anseende till de
dryga faux frais’erna under en så lång byggnadstid. Jag lemnar
åt hvar och en att bedöma halten af ett sådant raisonnement
och dess tillämpning i en så angelägen fråga som denna.
Intet folk framskjuter ostraffadt till en aflägsen framtid, hvad
som utgör grunden för försvaret af dess frihet och sjelfständighet,
helst i en tid, då, utan aktning för folkrätten, den svagares
dyrbaraste rättigheter synas vara underkastade den starkares
godtycke. Hvad beträffar det uttryck, som förekommer i
Stat--lltsk:ts motivering, att troligen en icke aflägsen tid torde
medföra lösningen af den omtalade frågan, rörande lämpligaste
sättet för fästningsbyggnaders utförande, så antyder detta en
blick in i framtiden, — så vidt det icke får anses som blott
en fras — som jag för min del icke besitter. Jag väntar icke
en så snar lösning af de frågor, hvarom man nu möjligen sväfvar
i ovisshet, men hvilka deremot alldeles icke röra lämpligaste
sättet lör fästninasbyggnaders utförande, hvarom man i allmänhet
hyser temligen stadgade åsigter, utan snarare en och
annan detalj deraf. t. ex. i fråga om bepansring, m. m. — Men
dy lik» olösta prohlemer hafva i alla tider stått på dagordningen,
så väl för Ingeniörkunskapen sorn andra krigskonstens delar.
Att man i andra länder icke, såsom Utsk:t råder till, står och
väntar på en osäker framtid, bevisas bäst deraf, att man bygger
fästningar öfverallt, både i Europa och Amerika. Jag tror
för mili. del, alt Ulsk:t utan skada kunnat bespara vig möllan
att nedskrifva en sådan motivering sorn denna för sitt afslag,
fi8S
Den 28 Februari e. m.
sorn röjer endast ett löga lyckadt sätt att bemantla ett alslag
på hvad K. M:t begärt.
Jag får vördsammast yrka bifall till hvad K. M:t i sin Nåd.
Propos. begärt till fortsättande af Carlsborgs fästning, eller en
förhöjning i det årliga anslaget från 100,000 till 200,000 rdr.
Hr Lagerhjelm: Jag skulle icke hafva begärt ordet i
denna fråga, om icke det förefallit mig, som om en ganska betänklig
skiljaktighet i åsigter varit rådande å ena sidan mellan
Stats-Utsk:t, hvilket har lyckan att bland sig räkna tvenne skickliga
irigeniörofficerare, och våra öfriga ingeniörofficerare å andra
sidan. Utsk:t säger nemi., att Utsk:t »anser så mycket betänkligare
att tor anslagen till Carlsborgs fästningsbyggnad följa
en annan ordning, som byggnadens fullbordande i allt fall fordrar
en jemförelsevis lång tid, och fästningen således måste genom
tillfälliga anordningar sättas i försvarbart skick, om sådant
skulle under tiden af behofvet fordras.» 1 anledning häraf lår
jag lästa uppmärksamheten på att 11. Stms revisorer vid den
resa de 18 >4 företogo till Carlsborg, erhöllo af fortifikalionsbelälet
derstädes åtskilliga upplysningar rörande nämnde fästning,
hvilka de delgifvit 11. St:r i sin berättelse och hvilka SlatsUtsk:t
bort tagit kännedom om och reflekterat öfver. Det hette
nemi. i denna berättelse: »de stående faux-fraiserna uppgå till
omkring 12 proc. af arbetskostnaderna, hvarmed alltså statens
utgifter för denna (Carlsborgs) byggnad förökas i samma mån
dermed utöfver behofvet utdrages på tiden. Om deremot statens
tillgångar medgåfve fästningsbyggnadens fullföljande med
stiirre skyndsamhet, än hvad hittills skett, så skulle det utan
tvifvel ur både ekonomisk och militärisk synpunkt vara en vinst
för fäderneslandet. Enligt de af vederb:de fortifikationsbelälhafvare
meddelade upplysningar, skulle, om nu gällande plan
och prisförhållanden läggas till grund för beräkningen, för lastningens
fullbordande inom 10 år erfordras en summa af 3,440.000
rdr, samt till bepansring förslagsvis 1 million rdr, och lill belastningen
å norra sidan, för hvilken någon plan icke ännu är fastställd,
560.000 rdr, tillsammans 5 millioner, d. v. s. ett årligt
anslag af 500,000 rdr. Med nuvarande anslag af 100,000 rdr,
skulle åter icke allenast berörda kostnadssumma ot v i (vela k tigt
blifva för byggnadens fullbordan alltför otillräcklig, utan äfven
en tidrymd al omkring 60 år dertill erfordras.»
Alven om Frih. Klinckowslröms fasansfulla målning af vår
financiella ställning vore riktig, hemställer jag dock huruvida
det kan anses såsom klok hushållning att bevilja så knappa anslag
till fortsättande al Carlsborgs fästningsbyggnad, att icke
allenast faux-fraiserna uppgå till 12 proc. om året, utan äfven
kostnaden kommer att ökas år ifrån år, i följd hvaraf fästninningen
sannolikt aldrig blir färdig. Att åter, på sätt StatsUtsk:t
gjort, sätta denna sak i system, så att det just skulle
vara i statens eget välförstådda intresse att draga ut på tiden
med
Den 28 Februari e. m.
C89
med byggandet, emedan man alltid vid fiendens ankomst kunde
provisionel försätta fästningen i försvarbart skick, torde vara
alldeles origtigt. Jag finner visserligen att atmosferen inom detta
Stånd f. n. icke är sådan, att ett yrkande om bifall till K. Mits
Propos. har några stora utsigter till framgång, men jag anser
mig dock pligtig alt framställa ett sådant yrkande.
Hr Tornerhjelm: Ehuru jag icke obetingadt vill biträda
den af Frih. Klinckowström gifna teckning af vår financiella
ställning, får jag dock erinra derom, att man icke har full säkerhet
att alla de bland statsinkomsterna beräknade summor
verkligen komma att inflyta, och att således skyldigheten för
representationen att gå sparsamt till väga alltid qvarstår. Vi
hafva nu kommit till den del af Stats-Utskits föreliggande Betänk.
, der besparing kan ske. Utan att vilja inlåta mig på frågan,
huruvida Carlsborgs fästningsbyggnad är af behofvet påkallad
eller icke, får jag blott fästa uppmärksamheten derpå,
att, när enligt det al Landtförsvars-depitet uppgjorda förslag,
hvilket återfinnes i K. Mits Propos., arbetet med ett årligt anslag
af 500,000 rdr är beräknadt att räcka i 10 år, det väl icke
lärer betyda mycket, om vi nu ej lemna större anslag, än StatsUtskit
föreslagit, ty vi kunna alltid, om statsverkets tillstånd
vid nästa riksmöte blir bättre, lätt återtaga den förlorade tiden.
För öfrigt vore det visserligen mycket beklagligt, om en
fiende redan under loppet af instundande år anfölle Carlsborg,
men jag tror dock, att i så fall icke ens 500,000 rdr skulle
varit tillräckliga att genast försätta deri i försvarbart skick.
Man har sagt, att det skulle vara en dålig hushållning att icke
påskynda arbetena vid Carlsborg, men man bör besinna å andra
sidan att Stats-Utskit beräknat utgifterna ur den synpunkt
att om möjligt undvika upptagandet af utländska lån, och att
man derföre af statsekonomiska skäl icke bör rubba det system,
Utsk-.t uppgjort. Utslct har med frikostighet beviljat anslag
till sådan materiel och sådana behof, som icke kunna hastigt
uppfyllas, såsom till ridskolor o. d., men i fråga om fästningsbyggnader
har det ansett sig kunna spara något, för att ej
öfverskrida statens så mycket anlitade tillgångar. Jag hemställer
således, att Stats-Utsk:ts efter moget betänkande och noggrann
pröfning beslutade hemställan i denna punkt måtte vinna
R. o. Adins bifall.
Gr. Posse: J)å erfarenheten visat, att det icke är någon
misshushållning att låta arbetet med Carlsborgs fästningsbyggnad
fortgå på samma sätt, som hittills, torde Stats-Utskit hafva
handlat välbetänkt, då det för kommande statsregleringsperiod
anvisat samma summa, 100,000 rdr, som under nuvarande period
utgår. Ue skäl, Utskit i öfrigt åberopat för bestämmande
af denna summa, torde ega full giltighet, helst då några omständigheter
icke förekommit, som visa att nämnde fästnings
H. II. 44
690
Den 28 Februari e. m.
byggande behöfver påskyndas. Jag anhåller om bifall till Utsk:t.s
hemställan i denna punkt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
förevarande hemställan, och dels af Hr Reuterskiöld, att
R. o. Ad., med afslag derå, måtte bifalla K. M:ts nåd. framställning
i ämnet, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, och, då dervid svarades många ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Mom. b.
Hr Reuterskiöld: Sedan R. o. Ad., med afslag å hvad
K. M:t äskat till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, bifallit
Utsk:ts derom gjorda hemställan, kan jag icke hysa stort
hopp ont) att vinna ändring i den nu föredragna punkten, men
då jag icke kan förena mig med Utsk:t i dess tillstyrkan, instämmer
jag i den af Hr Rosensvärd afgifna reservation och
yrkar, att, för påbörjande af förrådsbyggnader vid Carlsborg,
mätte af R. o. Ad. beviljas ett anslag af 100,000 rdr.
Hr a f Kleen: När Utsk:t trott, att påbörjande af förrådshusen
utan olägenhet kunnat sättas tillbaka för andra utgifter, så har Utsk:t
återigen misstagit sig, ty uppförandet deraf kan visserligen icke
uppskjutas utan stora olägenheter, då utrymme saknas för en
stor del af arméens effekter. Det vore åtminstone önskligt, om
någon del af de icke bombfria förrådshusen komme utan uppskof
att uppföras, hvarföre jag vågar anhålla, att R. o. Ad. dertill
ville anslå 100,000 rdr, och förenar mig således i detta hänseende
med Hrr Reuterskiöld och Rosensvärd.
Frih. Klinckowström: Jag har i denna punkt anslutit
mig till hr Rosensvärds reservation, men jag skulle tro, att det
är likgiltigt, hvilket beslut R. o. Ad. i denna fråga fattar, enär
den redan är afgjord genom tre Stånds beslut.
Hr Rosensvärd: Frih. Klinckowström har lemnat den
upplysning, att denna punkt skulle vara afgjord genom de öfriga
Stms beslut, men, såvida derom icke ankommit något protokollsutdrag,
torde uppgiften kunna hvila på ett misstag, och jag anser
att R. o. Ad., äfven örn så icke vore förhållandet, mycket
väl kan uttrycka sin åsigt i frågan. Jag får derföre fortfarande
yrka bifall till hvad jag i min vid denna punkt afgifna reservation
föreslagit. Jag gillar fullkomligt, att Stats-lJfsk:t ansett sig
vid uppgörande af statsregleringen för 1867 böra iakttaga all
möjlig sparsamhet, och icke bevilja anslag för företag, med hvilkas
påbörjande eller afslutande utan fara kunde uppskjutas. Jag
har derföre ej heller reserverat mig mot Utsk:ts beslut ang:de
den nyss föredragna punkten a), ehuru jag skulle gerna sett, om
Den 28 Februari e. m.
691
arbetet å sjelfva fästningsbyggnaden vid Carlsborg kunnat bedrifvas
med större anslag och mera kraft; men hvad jag mäste
ogilla, äro de skäl, som Utsk:t anfört för sitt beslut. Hvad åter
angår det nu föredragna momit b, sorn handlar om förrådsbyggnader
vid Carlsborg, så saknas nästan helt och hållet sådana
byggnader för en del af materielen, och behofvet deraf är så
trängande, att jag anser det vara alldeles oundgängligt att med
det första fylla detsamma. Carlsborg är rikets centrala depotfästning.
Der skola reservförråd al alla slag i krigstid vara upplagda.
Från dessa förråd och i sammanhang dermed anlagda
verkstäder skall armén förses med sina förnödenheter. Då således
förrådsbyggnader vid Carlsborg ovilkorligen måste förr eller
sednare uppföras, såvida fästningen skall motsvara sitt ändamål,
kan det icke vara med god hushållning förenligt att på andra
orter uppföra eller anskaffa provisionella byggnader, som
framdeles blifva öfverflödiga, lika litet som att, i brist på tjenliga
upplags- och förvaringsställen, utsätta den för krigsbruk småningom
samlade inaterieJen för vanvård. Om icke R. o. Ad.
anser sig kunna bevilja hela det af K. M:t för ifrågavide ändamål
äskade anslag, får jag hemställa, att åtminstone 100,000 rdr
måtte under 1867 anvisas till förberedande arbeten å förrådsbyggnaderna
vid Carlsborg, så att dessa med de anslag, som
under en kommande statsreglering torde beviljas, kunna med all
kraft bedrifvas.
Ilr Lagerhjelm: Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:ns
uppmärksamhet derpå, att, då R. St:r så generöst beviljat anslag
till anskaffande af all slags krigsmateriel, administrationen
mäst gå i författning derom, att byggnader uppföras till förvarande
af denna materiel. Att icke göra detta vore detsamma
som om en enskild hushållare icke förskaffade sig lador, för att
deri förvara sin säd. Om Sveriges finansiella ställning verkligen
är så beklaglig, som den här i dag blifvit af en talare skildrad,
måste vi hushålla, men till en god hushållning hör i främsta
rummet att väl bevara hvad man har. På dessa skäl vågar jag
anhålla om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Posse: Då detta ärende förevar inom Stats-Utsk:t,
erkände man visserligen den stora vigten deraf, att lämpliga
förrådshus finnas, der statens krigsmateriel kan förvaras, men
det blef tillika utredt, att på Carlsborg finnes en arsenal, uppförd
i 2 våningar och 2 flyglar, som begagnas till förvarande af
arméns och annan krigsmateriel. Ehuru denna arsenal icke är
bombfri, och således ej kan anses uppfylla alla billiga anspråk
på en dylik byggnad, ansåg likväl Utsk:.t, då denna arsenal en
längre tid kunnat till ifrågavide ändamål användas, behofvet af
en ny sådan icke vara så trängande, att man vid denna riksdag
borde bevilja anslag dertill.
Jag får anhålla om bifall till Utskits hemställan.
692
Den 28 Februari e. m.
Hr von Francken: För min del har jag alltid varit mån
om hushållning med Statens medel, och, som jag anser största
hushållningen ligga deruti att hvad som finnes väl bevaras, får
jag anhålla att R. o. Ad. ville bevilja det af K. M:t för ifrågav:de
ändamål äskade anslag.
Hr af Kleen: Med anledning af Gr. Posses yltrande,
att arsenalen å Carlsborg icke skulle vara bombfri, får jag upplysa,
att; den väl icke är försedd med bombfria hvalf, men alt
dessa vid ett krigstillfälle kunna genom blindering göras bornbfria.
Deremot äro alla öfriga permanenta byggnader på Carlsborg
försedda med bombfria hvalf.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan, dels af Hr Lagerhjelm, att R. o.
Ad., med afslag å samma hemställan, måtte bifalla K. M:ts i
ämnet gjorda framställning, och dels af Hr Reuterskiöld, att R.
o. Ad., med afslag å merberörde hemställan, skulle på det sätt
bifalla K. M:ts framställning, att ett anslag af 100,000 rdr beviljades
till påbörjande af förrådsbyggnader vid Carlsborg.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja och nej
i blandning, sedermera propos. på afslag derå samt bifall till K.
M:ts framställning i ämnet, då svaren utföllo med många nej
jemte några ja, och slutligen propos. på afslag å Utsk:ts hemställan
och bifall till K. Mits framställning i så måtto, att ett
anslag af 100,000 rdr för ifrågavide ändamål beviljades, hvilken
propos. med blandade ja och nej besvarades; hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyats samt med
många ja och nej i blandning besvarats, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr von Francken begärt votering samt R. o. Ad.,
på Hr Gr:ns o. Landtmins framställning, till kontraproposition vid
voteringen antagit Hr Reuterskölds yrkande, uppsattes och justerades
följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i mom. b af
35:te punkten i Utlåt:t N:o 51, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bifaller
på det sätt K. M:ts framställning i ämnet, att ett anslag af
100,000 rdr till påbörjande af förrådsbyggnader vid Carlsborg
beviljas.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 73.
Den 28 Februari e. m.
693
36:te punkten.
Mom. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. b.
Hr af Kleen: Oaktadt den nedsättning, som har blifvit
gjord i det af K. M:t begärda anslag, och ehuru Waxholms
fästning är en ulpost för hufvudstadens försvar mot denna anfallssida,
och som derföre, så fort som möjligt, bör sättas i fullständigt
försvarsskick, så förklarar jag mig dock nöjd, om R. o.
Ad. täcktes bifalla, hvad Utsk:t har tillstyrkt. Då man så ofta
klandrat Waxholms fästning, ber jag nu blott få fästa uppmärksamheten
på, att ingen egentlig förändring behöfts i det redan
befintliga, nien val åtskilliga tillägg i försvaret, framkallade af
de framsteg artilleri- och sjövapnet i en sednare tid gjort och
hvarföre den beräknade kostnaden, 450,000 ldr, icke kan anses
betydlig för att få denna plats försatt i ett tidsenligt skick.
— Efter utförandet af dessa förstärkningar i försvaret vid Waxholm,
kunna vi anse oss fullt tryggade på denna sida mot alla
fiendtliga företag mot hufvudstaden.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Det synes mig
som om Stats-Utsk:t icke gått rigtigt konseqvent tillväga vid
föreslående af anslag till fästningsbvggnader. Vi hafva här nyss
förehaft behandlingen af frågan om anslag till en fästningsbyggnad,
som fortgått under en mängd år, snart under en mansålder,
och förr eller sednare måste fullbordas. Det af K. M:t
äskade anslag till fortsättande af denna fästningsbyggnad har
Utsk:t nedprutat ända till 100,000 rdr, i följd hvaraf R. St:r
ännu vid flera riksdagar måste till densamma bevilja anslag,
men deremot har Utsk:t ansett sig böra tillstyrka anslag af ett
lika stort belopp för ett alldeles nytt företag eller anläggande af
en skans vid Oxdjupet. Jag föreställer mig, att detta anslag
icke är af behofvet så oundgängligen påkalladt, och att detta
är just ett sådant anslag, som K. St:r kunna undandraga sig att
bevilja, isynnerhet då vi inom ett år åter hafva riksdag och då
tankarne om Waxholms fästning och dess lämplighet såsom
försvar äro så delade.
Jag anhåller derföre om propos. å afslag af Utsk:ts hemställan.
Hr Rosensvärd: Vid behandlingen af denna fråga inom
Utsk:t uppstod icke någon skiljaktighet, ty alla vore ense om,
att inloppet till Stockholm måste med det första sättas i godt
försvarsskick. Afven R. St:rs Revisorer, som på sednare tider
befattat sig med att vara ingeniörer, hafva fästat R. Stirs uppmärksamhet
på vigten af att befästningarne vid Waxholm lämpades
efter de förändringar, krigskonsten sedan fästningens full
-
694
Den 28 Februari e. m.
bördande undergått. Just med anledning af dessa krigskonstens
förändringar, artilleriets och i allmänhet sjövapnets- ökade
anfallskraft, måste, då för några år sedan, i följd af de politiska
förhållandena, rustningar inom vårt land verkställdes, åtskilliga
provisionella åtgärder vidtagas, för att sätta inloppet till Stockholm
i förbättradt försvarstillstånd. I betraktande af Stockholms
blottställda läge, dess vigt i såväl politiskt som strategiskt hänseende,
har nu Utsk:t ansett, att i första rummet borde beviljas,
hvad som fordrades till inloppets försvar. Meningen är att dels
förvandla några af de passagera verken, som med anledning af
krigsrustningarne uppfördes, till permanenta, dels ock att tillägga
åtskilligt, som då af brist på tid och medel icke kunnat utföras.
Till dessa arbeten höra dels pansrade batterier för att bestryka
stängsellinierna vid Waxholm, och annan pansarbeklädnad derstädes,
dels och anläggningen af en skans till försvar af försänkningarne
i Oxdjupet. Det döda eller s. k. passiva försvaret, det
må nu bestå af stenfyllningar, stängsellinier eller andra hinder,
är, rätt användt, utan tvifvel serdeles lämpligt, men, som medlen
att tränga igenom sådana hinder äro mångfaldiga, om man
dertill ostördt får använda tid och arbete, måste de försvaras,
och Utsk:t har derlöre tillstyrkt ett anslag äfven för anläggandet
af en skans vid Oxdjupet, hvarigenom derv:de fövsänkningar
kunde beredas behöfligt skydd. Utsk:t har emellertid ansett sig
kunna föreslå någon nedsättning i det af K. M:t för 1867 äskade
anslaget, enär ifrågav:de skansanläggning är beräknad alt uppföras
under flera år och vid delta likasom vid andra större
byggnadsföretag man under det lörsta året, då åtskilliga förberedelser
måste göras, icke med lika fördel kan använda en större
byggnadssumma, som under de efterföljande. Hvad beträffar
den af den siste värde talaren gjorda jemförelse!) med Carlsborg,
så kan jag visserligen icke annat än beklaga att byggnaden af
denna lastning icke kan bedrifvas med större skyndsamhet.
Men till någon inkonseqvens har Utsk:t icke gjort sig skyldigt,
då det beviljat rikligare anslag lill belastningarne vid Stockholms
inlopp, än till Carlsborg. Stockholms läge såsom en utpost på
Sveriges vestra och mest blottställda kust, dess vigt såsom hufvudstad
och strategisk punkt, gör att det i första hand kan
blifva utsatt för ett fiendtligt anfall, då deremot Carlsborg, afsedt
till depot- och förrådsfästning, i anseende till sitt undandragna
läge, lörst i sista hand bör kunna blifva målet för en fiendes
allvarliga företag. Detta är skilnaden mellan Stockholm och
Carlsborg, och deraf förklaras äfven att Utslct, då det icke
kunnat lika omhulda befästningarne vid båda dessa orter, tillstyrkt
rikligare anslag för Stockholm, än tor Carlsborg.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan, hvilken jag
anser vara fullt befogad.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förevide hemställan och dels afslag derå, framställde
Den 28 februari e. m.
695
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma, och, då dervid
svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
37:de punkten.
Mom. a.
Hr af Kleen: Utsk:t har här strängast gått till väga, då
det nära nog afslagit allt hvad K. M:t begärt för försvaret mot
sjösidan, med undantag af årsanslaget till fortsättning af Hästholmens
befästande och ett nytt anslag af 24,000 rdr till försänkning
uti inloppet derstädes. Motiveringen för delta afslag
ser ut som ett skarpt klander, liksom hade vid hela denna befästningsfråga
ett vacklande egt rum mellan olika, snart sagdt
hvarandra motsägande, planer. Så bade 1820 års plan upptagit
ombyggnaden af Kungsholmens fästning och Drottningskärs
iståndsättande, samt en ny skans på Hästholmen — allt detta
för den yttre befästningen, eller den som var afsedd att försvara
de 2:ne större inloppen, samt för försvaret af den inre redden
åtskilliga torn och batterier på 8 särskilda skär och holmar.
År 1856 hade deremot en ny plan blifvit uppgjord, som endast
afsett det inre försvaret, men på blott 6 holmar, hvaraf endast
skäret Länsmannen var gemensamt med 1820 års plan. Hästholmens
befästning skulle då äfven förklarats som onödig. År
1859 hade åter Hästholmen blifvit upptagen uti befästningsplanen,
men deremot alla inre befästningar öfvergifvits, med undantag
af 2:ne torn på öarne Godnatt och Kurrholmen, och slutligen
hade nu sednast 1864 man kommit med förslag till en
ny befästning på Dynan, jemte åtskilliga arbeten på Kungsholmen
till stora inloppets försvar.
Så farliga dessa anmärkningar synas vara, och hur skickligt
de blifvit grupperade, för att få utseende af ett vacklande
fram och åter, så lätt skall det blifva att för R. o. Ad. ådagalägga,
att intet af allt det anförda företer något dylikt, utan att tvärtom
i sjelfva verket — allt ifrån början, då detta farsvar först sattes
i verket — en genomgående plan strängt blifvit följd, om
ock der bredvid sådana tillägg eller partiella förändringer i försvaret
blifvit gjorda, som varit en nödvändig följd af de förändringar
inom sjövapnet, som i sednare tider gjort sig
gällande.
För att bevisa detta, utber jag mig att i största korthet få
genomgå en historik öfver försvaret vid Carlskrona.
Som bekant är, anlades redan af Carl X Carlskrona stad
och örlogsvarf på Trotsö eller der nu sjelfva staden är belägen.
Men det var först under Carl XI som anläggningen egentligen
ordnades, och som befästningarne påbegyntes under ledning af
Generai-qvartermästaren Dahlberg, Sveriges Vauban, samt sedermera
under Generai-qvartermästaren Stuart. Detta fästningsförsvar
åt sjösidan bestod af ett yttre vid de i hafsbandet be
-
696
Den 28 Februari e. in.
lägna stora inloppen samt ett inre, draget omkring sjelfva varfvet,
jemte spridda befästningar på omkringliggande bolmar. Så
uppkom efter liand Kungsholmens fästning. Drottningskär samt
hela den inre gamla belastningen, hvaraf ännu finnas qvarlefvor,
jemte de spridda batterier, som från den tiden finnas qvar. På
Hästholmen skulle enligt planen äfven en större donjon uppföras,
men som aldrig kom till stånd, utan i stället några jordbatterier.
Mot landsidan uppgjordes ganska vidlyftiga planer
för inre och yttre Wemmö, ungefärligen på samma ställe, som
i en sednare tid varit i fråga. Huru storartade alla dessa pla
ner
varit, visas bäst deraf att bestyckningen derför uppgick till
500 kanoner.
Detta rörande de äldre befästningsplanerna. De grundades,
som redan är nämnt, på ett yltre och ett inre försvar, detta
sednare så mycket nödvändigare, som fiendtliga fartyg annars,
efter att hafva lyckats forcera det yttre inloppet, funno en inre
redd af ^ mils bredd och en utsträckning i längd af 2 mil, der
således en flotta eller enstaka fartyg i all ro kunde gå till ankars,
om icke något inre försvar förefanns.
När sedan efter Garl XIV Johans uppstigande på Sveriges
thron stor omtanka egnades åt alla delar af landets försvar,
framlades år 1819 äfven för Carlskrona sjösida en plan att
försätta de gamla befästningarne i mera tidsenligt skick och öka
styrkan deraf, der sådant behöfdes. Enligt densamma skulle
Kungsholms fästning ombyggas, Drottningskärs upphjelpas, en
ny skans anläggas på Hästholmen, i likhet med den äldre försvarsplanen,
samt lör det inre försvaret åtskilliga torn och batterier
anläggas på 8 särskilda skär oeh holmar.
Här hafva vi således samma yttre och inre försvar, som i
de äldsta planerna. Sedan Kungsholmens ombyggnad var fullbordad,
ingafs år 1856 en plan att så tillvida ändra ordningen
för arbetenas utförande, att det inre försvaret skulle nu i ord
ningen
fullbordas och derefter skansbyggnaden på Hästholmen,
hvilken ingen gång varit utesluten, hvarjemte det ansågs, att de
befästade holmarna på inre redden borde kunna inskränkas tili
6 i stället för 8, och ändock ändamålet uppnås att beskjuta och
bekasta hela den inre redden, för att hindra fiendtliga fartyg
att d,ér kasta ankar. Kommo så de stora förändringarna i sjövapnet
och artilleriet: de bepansrade ångfartygen och de refllade
kanonerna. De sednares utsträckta skottvidder, till 3- ä
4-dubbelt mot äldre slätborrade kanoner, vållade till en början
den förändring uti den föreslagna tornlinien, att samma verkan
kunde nu åstadkommas med endast 2 torn i stället för de föreslagna
6, och då lyckligtvis endast ett torn var påbörjadt, lät
denna förändring lätt verkställa sig. Chefens för Ingeniörkorpsen
förslag till denna inskränkning gillades af K. M:t år 1860.
Sedan dessa båda torn voro färdiga, öfvergick man till utförande
af den aldrig öfvergifna planen för Hästholmens befästande,
hvartill planen i nåder gillades 1862 och hvartill medel
anslogs vid sista riksdag.
Den 28 Februari e. m.
697
Af denna korta utredning skall hvar och en lätt finna, att
inga omkastningar i försvarsplanen egt rum, utan att en och
samma konseqvent blifvit följd allt ifrån början af Carlskronas
anläggning, med endast de partiella förändringar deruti, som varit
en nödvändig följd af krigskonstens framsteg i de rigtningar,
som här ofvan blifvit nämnde. Om häräuti skall ligga något
vacklande, så har hela verlden vacklat, der man i dylika
frågor förfarit på samma sätt. Eller hvad månne ett
granskande Stats-Utsk. skulle haft att förmäla, om alla de 6
tornen för konseqvensens skull blifvit utförde, ehuru, af inträffade
förändrade förhållanden, 4 af dem blifvit öfverflödige och
en million rdr således onödigtvis bortkastade?
Hvad åter angår de sednast till K. M:t ingifna underd.
förslag för att ordna försvaret af stora inloppet, och som nu
finnas intagne här eller i K. M:ts Nåd. Propos:r, så äro äfven
de icke annat än nödvändiga följder af de nya förhållanden,
som uppstått af den förändrade gestalt, som sjövapnet antagit
— och utgöra icke annat än en konseqvent utveckling af
försvarets resurser, för att kunna möta och besegra de nya anfallsmedel,
som krigskonstens framsteg i denna rigtning skapat.
Öfver alla dessa förändringar hafva för Stats-Utskms ledamöter
hvarken vid denna eller föreg:de riksdagar, då dessa frågor förevarit,
saknats skriftliga eller mundtliga upplysningar. Hvar
månne då är att söka motivet för sådana framkastade, jag
vågar säga sanningslösa insinuationer, som finnas i det ifrågav.de
Utsk:ts Utlåt:de? Jag tror äfven här, att Utsk:t för sin egen värdighets
skull gjort bäst uti att icke beledsaga sitt afslag med
så beskaffad motivering dertill.
Hvad slutligen beträffar Utsk:ts hänsyftningar på, att försvarets
kompletterande vid Carlskrona skulle blifva beroende på
antalet och beskaffenheten af de fartyg der skola uppläggas,
på omfånget af de förråd, som der böra vara att tillgå, samt
på de utvägar, sorn kunna erbjuda sig att i andra hamnar verkställa
nödiga reparationer, så innebära dessa ord anspelningar af
vida farligare beskaffenhet än de föregående, oförståndiga, lätt
vederlagda fraserna. Uet vore i hög grad att beklaga, om någonsin
detta af naturen så gynnade och för oss dyrbara etablissement
komme att gå under för en oförståndig och illa placerad
sparsamhets skull. Andra borde här uppträda till försvar
af flottans förnämsta station; men jag beklagar högeligen, att
när ord här för icke länge sedan fälldes i samma anda, uppstod
ingen att vederlägga dem. Jag vill då icke försumma tillfället
att uttala min öfvertygelse om Carlskrona, betraktadt såsom
vårt sjöförsvars förnämsta station. Må vår flotta hopkrympa
till hvilka dimensioner som helst, så har dock Carlskrona en
betydelse af så bögt värde i annat hänseende, att ensamt för
den skull det förljenar att derpå nedlägga det sorgfälligaste försvar.
Skola vi någonsin i ett krig med den makt eller de makter,
som för oss kunna blifva farliga, kunna förvänta en undsättning,
så sker det sannolikt medelst en allierad flottas upp
-
698
Deri 28 Februari e. ra.
trädande i Östersjön. Men månne en sådan hjelp kan förnuftigtvis
af oss påräknas, om vi gått så långt i liknöjdhet, att vi låtit
fienden i förhand i brist på försvar bemäktiga sig den enda
punkt, som kan göra ett sådant uppträdande tänkbart? Säkerligen
icke. Carlskrona, med sin förträffliga redd, sina dockor,
rc. m., utgör icke allenast derföre en så lämplig depot för ett
sjökrig i Östersjön, utan äfven till följe af sitt läge närmare
Sundet, eller den väg, hvarifrån hjelper] är att förvänta. Det
ligger lagom tillbakadraget för den egentliga sjökrigstheatern,
och skall aldrig i denna egenskap af basis kunna ersättas af någon
högre upp på vår kuststräcka belägen punkt. Jag hoppas,
att vi aldrig någonsin skola gå så långt i politiskt oförstånd, att
vi låta för oss gå förloradt det snart sagdt enda vilkor, hvarpå
vi kunna grunda våra förhoppningarom undsättning, när en gång
kriget brister ut här i Norden. Om, vid ett så vigtigt tillfälle,
hufvudstaden icke är försvarad och försvaret vid Carlskrona är
försummadt, så kunna vi vara förvissade om, att fienden icke
skall underlåta att begagna tillfället att besätta båda platserna,
och vi sjelfve stå öfvergifne och förödmjukade och icke ens beklagade
eller värde att beklagas, ty vi hafva sjelfve förvållat
vår ofärd.
Man har så ofta hört omtalas de oerhörda summor, de
mänga, många millioner, som blifvit nedlagda på vårt fasta försvar,
våra fästningar. Det kan således löna mödan att äfven
utreda detta förhållande.
Ifrån 1819, då ombyggnaden af våra fästningar påbegyntes
och Carlsborg äfven började anläggas, hafva till 1865 års slut,
således under 47 å 48 år, 9,500,000 rdr, som gör icke fullt
200,000 rdr per medium taget i årligt anslag, utgått till alla
rikets pågående fästningsbyggnader. Det är mindre än något
annat Iand för sitt fasta försvar utgifvit. Endast under ofredsåren
bekostade Danmark dubbla denna summa för samma ändamål.
Emellertid äro för dessa medel Carlsstens, Kungsholmens
och Waxholms fästningar ombyggde, Rindö skans och
skansen på Enholmen helt och hållet samt Carlsborgs fästning
till hälften färdigbyggde. Dessa resultat tala för sig sjelfva.
Hr Rosensvärd: Jag har nödgats reservera mig mot Utsk:ts
motivering af denna punkt, ehuru jag icke yrkat någon förändring
i det beslut, hvartill Utsk:t kommit. Jag delar således
icke de i Betänk:t uttryckta åsigter, beträffande det sätt hvarpå
planen för Carlskrona befästning blifvit behandlad. Det kan
emellertid icke förnekas, att, då i Stats-Utsk:t flertalet icke äro
militärer, dessa kunna i ämnen af den beskaffenhet som det
förev:de komma till helt andra slutsatser än den som är militär
och rätt kan bedöma verkningarne af de förändringar i
krigskonsten och svnnerligast i sjövapnet, som inträffat under de
46 år arbetena vid Carlskrona pågått. I dessa förändringar och
icke i något vacklande, ligger orsaken till att planen för befästningarne
vid Carlskrona måst tid efter annan ändras. Jag har
Den 28 Februari e. m.
C99
velat säga dessa ord, för att något mildra det stränga omdöme,
som den siste värde talaren uttalade öfver Utsk:ts Betänk, i
denna punkt. Som jag icke kunde finna, att lian, oaktadt sina
anmärkningar mot Utsk:t, framställde något egentligt yrkande
om ändring af det beslut, hvartill Utsk:t kommit, och jag icke
heller ämnat begära något sådant, får jag anhålla om propos.
å bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Frih. Klinckowström: Jag hade af lätt begripliga skäl
icke ämnat yttra mig i dessa frågor, men flr af Kleen har mot
Utsk:t fällt ett uttryck, mot hvilket jag i Utsk:ts och eget namn
måste protestera. Hr Rosensvärd har före mig förklarat anledningen
dertill, att ett Utsk., som icke är uteslutande sammansatt
af militärer och är öfverhopadt med göromål af alla möjliga
slag, icke kan ingå i en grundlig undersökning af en fråga af
denna beskaffenhet. Dertill erfordras nemi. icke allenast att
vara ingeniör och hafva verklig specialkännedom, utan äfven att
hafva till hands alla de planer, som under olika tider blifvit för
de ifrågav.de befästningarne .uppgjorda. Emot Hr af Kleens beskyllning
att Utsk:t vid behandlingen af denna fråga betett sig
»ovärdigt», måste jag således på det högsta protestera.
Hr af Kleen: Då dessa frågor förevarit vid föreg:de riksdagar,
hafva särdeles noggranna upplysningar Iemnats, och Utsk:t
kan således icke förebära okunnighet. Inom Utsk-.t finnes åtminstone
en ledamot, som varit med vid alla dessa tillfällen,
och jag är öfvertygad derom, att, derest han velat, han mycket
väl kunnat meddela erforderliga upplysningar, Frih. Klinckowström
har förehållit mig, att jag yttrat, det Utsk:ts beteende är
ovärdigt. Så föllo icke orden. Men då ett Utsk. företager sig
att framkasta beskyllningar »om vacklande åsigter» m, m., som
icke äro sanna, utan endast grundade på lösa suppositioner, då
måste man medgifva att sådant icke är detsamma värdigt.
Frih. Raab, Carl Adam: Det är, efter min åsigt, ett fel,
att då man begär statsanslag för ett företag, man icke på samma
gång framlägger planer, som utvisa, huru mycket arbetet
kommer att kosta, innan det blifver fullbordadt, ty i sådan händelse
skulle man kunna bedöma, huruvida man från början bort
anslå några medel till sådana arbeten, som befästningarne vid
Stockholm, Carlskrona och Carlsten. Den obetydliga erfarenhet,
jag har i dylika frågor, har lärt mig, att det kostar många
millioner att befästa ett sådant ställe som Carlskrona; vi hafva
i detta hänseende ett varnande exempel i Cherbourg, som för
Fransmännen uppslukat så många millioner. Om man verkligen
vore öfvertygad om att Carlskrona är en så vigtig punkt i vårt
land, att den måste försvaras, så skulle säkerligen ingen här
vilja opponera sig deremot att några millioner dertill anslogos,
men, Mina Hrr! för att Carlskronas försvar skall blifva fullständigt,
erfordras 30, 40 å 50 millioner, och icke kan väl Carls
-
700
Den 28 Februari e. m.
krona vara så vigtigt, att derför böra uppoffras år efter år ofantliga
summor, under det att befästningskonsten oupphörligt förändras.
Hvad vi i första rummet hafva att betrakta är, hvilka medel
vi hafva att anslå till våra belastningar. Stats-Utsk:t har tillstyrkt
anslag under Fjerde och Femte Hufvudtitlarne till ett sammanräknadt
belopp af omkring 13,000,000 rdr, hvilket utgör
mer än |:del af Statsverkets tillgångar, som icke belöpa sig till
mer än 30,000,000 rdr. Om man är af den öfvertygelse, att
Stockholm bör befästas, hvilket skulle kosta flera millioner årligen,
så borde man företrädesvis använda sina tillgångar härtill
och icke splittra dem genom att samtidigt befästa flera orter.
Man bör dessutom taga i betraktande, huruvida Carlskrona ur
strategisk synpunkt bör befästas. Härom har jag hört många
skickliga ingeniör-officerare uttala olika meningar. Somlige förfäkta
Carlskronas befästande, emedan det hyser vår flotta, och
Hr af Kleen har här yrkat derpå, emedan, om fienden inkommer
i Carlskrona, det skulle blifva särdeles svårt att drifva hp
nom
ut derifrån; detta är sannt, men jag kan undra, om det
skulle vara möjligt för fienden att slå sig ned i Carlskrona, om
han endast inkomme dit med sin flotta och icke hade några
trupper att landsätta. Om, såsom många yrkat, flottan skulle
komma att flyttas till Stockholm, blefve alla befästningar i Carlskrona
öfverflödiga, och intilldess frågan derom blifvit afgjord,
anser jag, att man icke på Cralskronas försvar bör bortkasta
stora summor.
Jag får på de af mig nu anförda skäl anhålla om afslag å
såväl allt hvad K. M:t äskat till ifrågav:de ändamål, som ock å
Utsluts hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Mom. b.
Hr Reuterskiöld: Orsaken dertill att jag icke yttrade
mig vid föredragningen af den föreg:de punkten, var ej den,
att jag icke anser ett fästningsverk å Dynan vara af högsta
vigt, och ännu mindre att jag gillar de motiver, på hvilka StatsUtsk:t
afstyrkt beviljande af det af K. M:t derför äskade anslag,
ulan den, att jag ansett mig kunna instämma i den reservation,
som af en ledamot inom Utsk:t blifvit afgifven, och i hvad Hr
af Kleen här yttrat. Men, då Utslct äfven i denna punkt afstyrkt
det af K. M:t äskade anslag, har jag åter nödgats begära
ordet för att fästa R. o. Ad:ns uppmärksamhet derpå, att
det är för staten högst nödvändigt att för fienden försvåra inloppet
i sina hamnar. Man har sökt göra det genom att vid
inloppet till Carlskrona anlägga slängsellinier, hvilka befunnits
ändamålsenliga och hållfasta, hvilkas ändamål är att hindra fienden
från att med en ångflotta i full fart gå förbi befästningarne
Den 28 Februari e. m.
701
och inkomma på den inre redden samt tvinga honom att stadna
under den koncentrerade elden framför dessa linier. De stängsellinier,
som finnas, bestå af timmerflottor, men trä är förgängligt,
och det är derföre af största vigt att medelst stenförsänkningar
inskränka bredden i det stora inloppet, som nu har
4,000 fots bredd, och derigenom få de flyttbara stängsellinierna
förkortade och segellinien bestruken af en förstörande eld. Sorn
det erfordras mycken tid för att framskaffa all den sten, som
blir för ett sådant arbete nödvändigt, torde det icke, vara skäl
att uppskjuta till framtiden dermed, och jag får derföre hemställa,
att för påbörjande af dylika stenförsänkningar måtte nu
anvisas ett anslag af 100,000 rdr.
Hr af Kleen: Jag instämmer helt och hållet med den
sista värde talaren. De stängsel!inier, som nu finnas, blifva efter
någon tids förlopp odugliga och, som det är förenadt med
ganska stor kostnad att anlägga nya sådana, har jag af rent
ekonomiska skäl föreslagit, att stenförsänkningar måtte anläggas
så snart, att de kunde vara färdiga, då de nuv:de timmerflottorna
icke längre äro brukbara. Ehuru de nu utlagda flottorna anses
kunna uthålla ett anfall af hvilket fartyg som helst, är det dock
naturligt, att stenförsänkningar kunna göra det i ännu högre
grad, och derföre får jag, fastän jag skulle helst önska, att hvad
K. M:t i detta afseende nådigst föreslagit måtte bifallas, instämma
i Ilr Reuterskölds yrkande, att det för påbörjande af dylika
stenförsänkningar nödiga anslaget af 100,000 rdr måtte af Högl.
R. o. Ad:n beviljas.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag finner det påko
stande,
att många af de anslag, hvilka, enligt min öfvertygelse,
äro nödvändiga och äfven af Stats-Utsk:t erkänts vara det, icke
kunnat af Utsk:t tillstyrkas, emedan det ansett sig böra tillämpa
ett klokt hushållningssystem, kan jag icke annat än gilla den
åsigt, som sålunda gjort sig gällande inom Utsk:t, att rätta mun
efter matsäcken. Men jag har begärt ordet endast derföre, att
jag icke tror, det Utsk:t nog fästat sig dervid, att inskränkningar,
för att icke säga snålhet, icke alltid är god hushållning, och att
Utsk:t i detta fall iakttagit sådan. Frågan, huruvida Carlskrona
bör vara en befästad plats eller icke, har så många gånger blifvit
behandlad och af långt mera kompetenta personer än jag, att
jag ej nu vill inlåta mig derpå; men, då det visat sig, att den
nuv:de regeringen, utan att derföre, såvidt jag vet, hafva blifvit
klandrad, ansett nödigt att icke låta inloppet till Carlskrona vara
helt och hållet öppet, samt i följd deraf anbefallt utläggande af
stängsellinier i detsamma, torde det, enl. min tanke, vara skäl
att tillse, det dessa stängsellinier blifva af den för ändamålet mest
lämpade beskaffenhet. Då de nuv:de stängsellinierna icke hafva
någon större varaktighet, enär de bestå af timmerflottor, hvilka
snart ruttna, torde det vara de största skäl för att till permanenta
stängsellinier använda stenförsänkningar, hvilka dessutom
702
Den 28 Februari e. m.
skulle medföra stora besparingar för framtiden, emedan man
medelst sådana kunde för alltid inskränka bredden af det stora
inloppet vid Carlskrona från 4,000 fot till 1,000. Jag skulle
önska, att för befordrande af detta ändamål det lät förena sig
med statens öfriga behof, att åtminstone något anslag beviljades,
ty med de penningar, som dertill användes, vore det egna förhållande
att, ehuru de kastades i sjön, de dock icke voro förlorade.
Man bör icke frukta att planen för detta arbete skall
komma ätt förändras eller att det under loppet af flera år skall
erfordra stora anslag, ty, huru ledsamt ett afbrott i arbetet än
vore, skulle dock de redan utlagda försänkningarne göra nytta
och någon reparation af dem torde icke behöfva ifrågasättas.
För min del kan jag icke finna annat än att det vore verkligen
förenadt med klok hushållning att använda något af de
tillgångar, som staten eger, till i fråga v:de ändamål, men, sorn
man måste värdera den benägenhet för att spara, som visat
sig inom Stats-Utsk:t, får jag inskränka mig till att hemställa,
det R. o. Ad:n ville, med ogillande af Utslcts hemställan, anslå
en summa af 50,000 rdr att under 1867 utgå till anläggande
af stenförsänkningar vid Carlskrona.
Gr. Mörner: De Hrr, som här yrkat ändring i Utsk:ts
hemställan i denna punkt, hafva, om icke jag missförstått deras
ord, uttalat den åsigten, att stängsellinier redan finnas färdiga
att använda vid inloppet till Carlskrona, men att dessa icke hafva
tillräcklig varaktighet och derföre borde ersättas med andra.
Dessa stängsellinier hafva ju emedlertid blifvit förfärdigade först
under senaste åren och då de äro af trä samt sammanbundna
genom kettingar, torde man väl kunna påräkna, att de ännu
någon tid skola uppfylla det med dem afsedda ändamålet, serdeles
som man icke för tillfället synes hafva att befara något
fiendtligt anfall på Carlskrona. Det torde således icke vara så
brådskande med att anslå stora summor till anläggande af försänkningar
vid inloppet till nämnda stad, utan må man vara
belåten med de åtgärder, som redan vidtagits.
Frih. Klinckowström: Jag kan icke neka, att jag med
en viss förvåning hört Gr. v. Platen beklaga sig öfver StatsUtsk:ts
sparsamhetsifver eller »snålhet», såsom han benämnde den,
oaktadt Utsk:t under öde Hufvudtiteln tillstyrkt större anslag
än K. M. äskat.
Hvad det ifråga vide anslaget beträffar, så var, såvidt jag
kunde förstå, inom Utsk:t den allmänna tanken, att, då det redan
vid Carlskrona finnes en stängsellinie, som blifvit anlagd för de
s. k. krigsrustningsmedel, som under sista riksdagen beviljades,
och denna stängsellinie ännu är användbar, 10 månaders anstånd
med anläggande af en ny dylik icke vore så farligt. Ehuru
tvenne talare i afseende på beloppets storlek framställt olika yr^
kanden, är det dock ganska betydligt; man får visserligen ofta
Den 28 Februari e. m.
703
höra, att det betyder så föga, om ett stort deficit ökas med
några tusen rdr, men, M. Hrr! ordspråket liar rätt, då det säger,
att många bäckar små göra en stor å. Jag skulle tro, att upprätthållande
af landets kredit är en vida vigtigare fråga än anläggningen
af dubbla stängsellinier vid Carlskrona, och att, om
vi genom hushållning komma derhän, att vi kunna visa utlandet,
det vi ega kredit inom landet och ej behöfva upptaga nya utländska
lån, det vore för vårt kära fosterland högst förmånligt.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Tornerhjelm: Jag erkänner visserligen nyttan af de
föreslagna stenförsänkningarne, men jag tror dock icke, att behofvet
af dem är så påträngande, att man icke kan uppskjuta
med anslående af medel dertill. Såsom bekant är, flyter timmer
i 7 år, utan att undergå förruttnelse, och, om vi icke dessförinnan
kunna erhålla bättre och varaktigare stängsellinier än de,
som nu finnas, vore det beklagligt. Vi behöfva företrädesvis
gevär för vår armé och, enligt min tanke, är det mycket klokare
att för anskaffande af sådana anslå mede], än att bortkasta
stora summor för mindre nödvändiga ändamål. Itå tre Stånd
redan fattat sitt beslut ang:de denna punkt, skulle det icke tjena
till något, att R. o. Ad. bifölle de yrkanden om anslag fördetta
ändamål, som här framställts, utan det skulle endast utgöra ett
ytterligare bevis på R. o. Ad:ns frikostighet att anvisa anslag
under vissa hufvudtitlar. Det kan icke vara förenadt med klok
hushållning att anvisa större anslag än tillgångarne medgifva,
och jag anser derföre, att R. o. Ad. vid denna punkt icke bör
bifalla något annat än hvad Utsk-.t tillstyrkt.
Gr. De la Gardie, Robert: Under den utveckling, hvari
såväl befästningskonsten som artiilerivapnet äro stadde, då snart
sagdt den ena dagens uppfinningar kullslå erfarenheten från den
andra, är det icke underligt, om man väl betänker sig, innan
man på vårt lästa försvar nedlägger stora summor; men, hvilka
åsigter man än hyser i dessa ämnen, torde dock alla vara
ense derom, att, när fienden vill intränga i våra farvatten, det
måste vara fördelaktigt, om vi kunna tvinga honom att gå så
nära under våra kanoner som möjligt. Ett så fördelaktigt förhållande
eger icke rum vid inloppen till Carlskrona, synnerligast
det s. k. stora mellan Kungsholmen och Drottningskär, hvilket
har en bredd af 4,000 fot och derigenom gör nära nog vanmäktigt
hvarje fästningsverk, af hvad beskaffenhet — och med
hvad bestyckning — som helst, som vi der vilja anlägga. Då
detta inlopp sålunda nödvändigt måste till sin bredd inskränkas,
och det är klart, att stenförsänkningar äro mera varaktiga och
säkra, likasom i längden mindre dyra än dylika af trä, samt att
man icke kan i en hast utlägga de förra, utan att dertill fordras
tid, kan jag icke annat än instämma med Hr Reuterskiöld och
yrka bifall till K. Mits Propos.
704
Den 28 Februari e. m.
Gr. von Platen: Ehuru det torde vara för tidigt att fästa
sig vid ord, som här uttalats, innan prot:t är justeradt, vågar
jag dock lita så mycket på mitt minne, att jag kan förklara,
det jag icke gjort mig förtjent af den satiriska tillrättavisning,
som en talare här midt emot behagat gifva mig. .lag har icke
begagnat ordet »snålhet», och således är beskyllningen derför
origtig och återfaller på den, som tillvitat mig ett uttryck, som
jag icke fällt; jag har för mycken aktning för Stats-Utsk-.t, och
har varit nog länge med, för att icke tillåta mig att begagna ett
dylikt uttryck. Hvad jag säger, är icke uttryck af något annat
än hvad jag tänker, ty jag eger icke förmågan af satir. Jag har
endast hemställt, huruvida det kunde anses vara med god hushållning
öfverensstämmande att använda penningar till utläggande
af stängsellinier af trä, i stället för sådana af sten; i öfverensstämmelse
härmed var det yttrande jag fällt, och således den
beskyllning, Frih. Klinckowström gjort mig, alldeles obefogad.
Hvad angår sjelfva den förev:de frågan, får jag ytterligare
anmärka, att, då de nuv:de stängsellinierna äro användbara i 7
år och kostnaden för de nya är beräknad till omkring 550,000
rdr, det skulle, om det af mig föreslagna beloppet af 50,000 rdr
om året fortfarande beviljades, ändock blifva en tid af 4 år
mellan den, då de nuv:de flottorna upphört att vara brukbara
och den, då de nya stenförsänkningarne blifva färdiga. Man må
icke föreställa sig, att jag velat klandra föregide vederbörande
derför, att de icke varit betänkta på att utlägga stängsellinier
samtidigt med fästningsverkens uppbyggande; man måste nemi.
förr, då endast seglande fartyg funnos, hålla det ifrågav:de inloppet
så öppet, att fartygen kunde kryssa sig ut derigenom,
men deremot på sednaste tiden, då de flesta fartyg framdrifvas
medelst ångkraft, har man ansett lämpligt att göra inloppet så
trångt som möjligen utan olägenhet kunde ske.
Jag anhåller fortfarande om bifall till mitt förut framställda
yrkande, att 50,000 rdr mätte anslås för ifrågav.de ändamål.
Gr. Mörner: En (öreg:de talare har påyrkat, att inloppen
till Carlskrona borde genom försänkningar göras trängre, så att
fästningarnes kanoner skulle kunna bestryka de fiendtliga fartyg,
som försöka forcera dessa inlopp. Detta lärer väl ej vara något
giltigt skäl, ty nog böra befästningsartilleriets projektiler nå
fram på ett afstånd af 4,000 fot.
Frih. Klinckowström: Då Gr. von Platen nu förklarat,
att hans yttrande nyss förut icke varit sådant, som jag uppfattat
detsamma, oaktadt flera personer i min närhet uppfattat det
på samma sätt, och oaktadt Hrr stenografer, om jag vädjade
till dem, säkerligen skulle gifva mig rätt, får jag blott upplysa
den ädle Gr:n derom att, hade han varit närv:de under den
föreg:de diskussionen, hade han fått höra Stats-Utsk:t uppbära
vida skarpare och mera oförtjenta förebråelser, än dem han nu
fällt mot detsamma.
Hr
Den 28 Februari e. m.
705
Hr Rosensvärd: Ehuru jag i denna punkt reserverat
mig, skulle jag likväl icke, då redan flere talare förordat det
begärda anslaget till stenfyllningarne, anhållit om ordet, så vida
icke ett yttrande af en föreg:de talare uppkallat mig. Han
synes nemligen antaga, att någon här skulle hafva förordat stenfyllningarne
i inloppet till Carlskrona, derföre att man föreställde
sig, att projektilerna från fästningsverkens kanoner icke kunde
bestryka det 4,000 fot breda sundet. Så är icke förhållandet.
Redan med våra gamla kanoner och ännu mera med de nya,
kan man skjuta vida längre. Men saken gestaltar sig annorlunda,
då afsigten är att krossa den pansar, hvarmed nutidens krigsfartyg
äro skyddade, ty dertill fordras icke allenast grofva kanoner
och starka laddningar, utan ock kort skottvidd. Alla de
i detta afseende anställda försök hafva nemligen visat, att man
endast från korta afstånd kan lyckas genomskjuta en pansarbetäckning,
och man bör derföre alltid, då fråga är om att förhindra
fartyg att forcera ett inlopp, sträfva att bringa dessa så
nära fästningens kanoner som möjligt.
Då år 1864 inloppen till Carlskrona hastigt skulle försättas
i försvarbart skick, hade man icke någon annan utväg, än
att anlägga stängsellinier af trä. Dessa uppfylla visserligen till
en tid sin bestämmelse, synnerligast i smala sund, men då dels
deras motståndskraft är betydligt svagare i större sund, den
måste nemligen betydligt minskas med utsträckningen, dels ock
de efter några år icke längre kunna hållas flotta, är det skäl
att så snart som möjligt förvandla dessa passagera stängsellinier
till permanenta, genom anläggande af stenförsänkningar. Då i
öfrigt vid sådana försänkningar af stor utsträckning och på stort
djup det fordras en betydlig tid för arbetets utförande och innan
försänkningarne satt sig, så att doceringarne kunna motstå
vattnets verkan, är det ej lämpligt att uppskjuta med deras anbringande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I anledning deraf att
Frih. Klinckowström åberopat vittnen, beträffande det yttrande,
han citerat, vill jag förklara, att, hvilket uttryck Gr. von Platen
än användt, ingalunda deri legat den syftning, Hr Friir.n velat
tillägga detsamma.
Hr Reuterskiöld: Då tvenne talare framställt anmärk
ningar
mot en föregående talares yttrande rörande våra stängsellinier,
och dervid framhållit, obehöfligheten af att hafva dubbla
stängsellinier, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att det ingalunda
är fråga om att bygga tvenne stängsellinier, utan endast
att anlägga en ny, under det att den gamla går sin förgängelse
till mötes. Förhållandet är detsamma som vid reparation
af en damm, der man låter den gamla kasserade dammen
qvarstå, tills den nya hinner blifva färdig. Det är visserligen
en vigtig sak, att landets kredit upprätthålles, men man
H. II. 45
Dea V8 i'ebruari e. m.
bör dock icke gå så långt att landets sjelfständighet sättes i
fara, och för öfrigt tror jag verkligen ej, att landets kredit
skulle störtas, om R. St:r nu beviljade det äskade anslaget.
För att likväl det icke måtte synas, som om jag vore törstig
efter anslag, får jag, ehuru mitt yrkande dikterats af den renaste
fosterlandskärlek, afstå från detsamma, och förena mig
med Gr. von Platen, i den händelse att de ledamöter af B. o.
Ad., som förut instämt med mig, äfven förena sig i Hr Gr:ns
yrkande.
Hr von Francken: Just med fästadt afseende å upprätthållandet
af landets kredit får jag upptaga det yrkande, hvarifrån
Hr Reuterskiöld afstått. Jag anser nemligen att landets
kredit skulle skadas, om man efter denna diskussion om krediten
afprutade 50,000 rdr å det äskade anslaget.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
(Jtsk:ts förevarande hemställan, dels utaf Hr af Kleen, att R. o.
Ad., med afslag derå, måtte bifalla K. M:ts framställning om
ett anslag af 100,000 rdr till försänkningar i stora inloppet till
Carlskrona, och dels af Gr. von Platen, att R. o. Ad., med afslag
å merberörde hemställan, skulle på det sätt bifalla K. M:ts
framställning, att 50,000 rdr för sagde ändamål beviljades.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till (Jtsk:ts hemställan, hvarvid svarades många ja och
nej i blandning, vidare propos. på afslag derå och antagande af
K. M:ts framställning i ämnet, då svaren likaledes ntföllo med
blandade ja och nej, samt slutligen propos på afslag å Utsk:ts
hemställan och beviljande af 50,000 rdr till ifrågavarande ändamål,
hvilken propos. besvarades med många nej jemte några
ja, hvarefter och sedan propos. på bifall till Utskits meranämnde
hemställan förnyats samt med blandade ja och nej besvarats,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, samt R. o. Ad., på Hr Gr:ns
o. Landtmms framställning, till kontrapropos. vid voteringen antagit
afslag å Utslcts hemställan och bifall till K. M:ts förslag,
uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i mom. b. af 37:de
punkten i Utlåtit N:o 51, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bifaller
K. M:ts framställning om ett anslag af 100,000 rdr till försänkningar
i stora inloppet till Carlskrona.»
Den 28 Februari e. m.
707
Härefter företogs voteringen och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 37.
Mom. c. och d.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Grins o. Landtm:ns hemställan,
uppskjutit den vidare föredragningen af förevarande Utlåt:de till
nästa plenum, åtskiljdes Ståndet kl. 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
...i .1 il . ,
■■■■■> i.fctuKuf.uii »Iso nogniiatQ? . v :!1
w
, *
6!.
•i
-
.!> doo .o .rno!,1
/ ’ h T!iiJaino:! el:v!al:J
,niii; : ' ii;\! .0 i’;;■ j:i ,.f;A .0 .(I nr,h':^ .
Hd o ClAiJ ' f!r, )n -^ishiy n>b
. .ir ' i is ' 21 d/i ihii ?.•>!) i(rjaf 3 täll solo Bisso
til
;
