# ID: svediakorp-gov690
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,686
# sentences: 4,662
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
IIÖGLOFLIGE
RIDDERSKAP» OCH ADELI,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
1R 1865-1866.
Färsta Häftet.
STOCKHOLM.
Tbyckt hos E. Westbf.li,,
1865.
£
LJedan R. St:r genom 81:sta §:n i Riksdags-beslutet d. 8 Dec.
1863 blifvit kallade att till Lagtima Riksdag i hufvudstaden d.
16 Okt. 1865 sig infinna, samt K. M. medelst öppet Nådigt
Bref d. 21 April innevide år behagat samtlige R. St:r derom erinra,
blef å den sålunda utsatta dagen Riksdag med vanliga
ceremonier utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk i
Nåder utnämna Landshöfdingen i Södermanlands län, K. m. St.
K. af K. M:s N. O., Gr. Gustaf Lagerbjelke, hvilken, efter det
han inför H. M. Konungen aflagt Landtmarskalks-eden och
blifvit öfverlemnad till de två äldste tillstädesvarande Grefvarne,
Kammarherren, R. N. O., Gr. Axel Thure Gabriel Oxenstjerna
och Ofverste-Kammarjunkaren, Gr. Axel Mauritz Piper, af dem
beledsagad, begaf sig till Riddarhuset och derstädes vid ingången
emottogs af Riddarh.-Direktin, Riddarh.-Sekretm och öfrige till
Riddarh.-Kansht hörande personer.
Derefter utsatte Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med 10:de och 1 l:te §§:na Riddarh.-Ordn,, lista uppropet af
R. o. Adis lista anteckning till nästföljande dag, Tisdagen d. 17
Okt. kl. 10 f. m., 2:dra uppropet af samma anteckning till
Onsdagen d. 18 Okt. äfven kl. 10 f. m., samt 2:dra anteckningens
båda upprop till Thorsdagen d. 19 Okt., att hållas det
lista kl. 10 f. m. och det 2:dra kl. 5 e. m. Sedan dessa anteckningar
blifvit förrättade, sammanträdde R. o. Ad. första gången
Fredagen den 20 Oktober 1865
in pleno kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, öppnade sammankomsten med följande
tal:
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän 1
Då H. M. Konungen nu för andra gången i Nåder täckts
utse mig till det ärofulla kallet, att under en Riksdag föra ordet
vid R. o. Adis sammanträden, är det blott en gärd af den enklaste
uppriktighet, alt jag inleder utöfningen af detta ansvarsfulla
värf med en vördnadsfull anhållan om Ståndets blifvande
i
Den 20 Oktober.
öfverseende. En föregtde Riksdags erfarenhet kan lika litet hos
mitt eget medvetande, som hos Eder, Mine Hrr, lemna glömd
mina krafters ringhet; men, bredvid detta för mig nedslående
minne, lemnar samma erfarenhet ett bevis på den högsinthet,
hvarmed R. o. Ad. bedömer redliga afsigter och god vilja, äfven
då de äro uppburna af endast en svigtande förmåga. Styrkt
genom känslan häraf, lifvad af sann kärlek till Konung och
Fädernesland, skall mitt oaflåtliga bemödande blifva, att fasthålla
vid hvad jag, efter bästa öfvertygelse, anser för rätt, och
att sålunda genom redlighet och nit söka göra mig förtjent af
R. o. Ad:s välvilja och förtroende.
De frågor, hvilka föreligga den Riksdag, som nu går att
börjas, äro af mer än vanligt djup betydelse. Hvilken utgången
deraf må blifva, tillkommer icke mig att söka förutsäga; det
vet jag dock för visso, att hvilka beslut uti dessa frågor R. o.
Ad. kommer att fatta, blir grunden för desamma öfvertygelsen
om hvad som är rätt och för Fosterlandet nyttigt. Den önskan
må det dock vara mig tillåtet ett framställa, en önskan boende
i hvarje Svenskt hjerta, att det blifvande Riksdagsbeslutet måtte
lända till Fäderneslandets sanna väl.
Med dessa förhoppningar, och under en vördnadsfull anhållan,
att i Ståndets vänskap och förtroende få vara innesluten,
förklarar jag härmed R. o. Ad:s sammanträden under denna
Riksdag för började.
Hr Gr. o. Landtm, lät härefter uppläsa stadgan till ordnings
vinnande vid R. o. Ad:s sammankomster med dertill hörande
tillägg.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det, enligt 39:de §:n Riddarh.
-Ordn., tillkomme R. o. Ad. att besluta, huruvida främmande
åhörare skulle få bevista Ståndets öfverläggningar; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade medgifva,
att läktaren i Riddarhussalen finge under innev:de Riksdag
upplåtas åt främmande åhörare samt med utdelningen af biljetter
till densamma tills vidare förhållas på förut öfiigt sätt.
Ropades ja.
Sedermera tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att genom Riddarh.
-Direkt:ns försorg en klubb för R. o. Ad:ns medlemmar
blifvit inrättad i f. d. Sekreta-Utsk:s-rummen här å Riddarhuset,
samt hemställde, om R. o. Ad. behagade tillåta, att denna
klubb bibehölles på sätt den redan blifvit ordnad; hvilket äfven
bifölls.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag får anhålla, det Hr
Gr. och Landtm, täcktes inhemta R. o. Ad:s tanke, huruvida
icke, i likhet med hvad vid föreg:de Riksdagar egt rum,
Den 20 Oktober.
5
gratifikation till samma belopp som tillförene bör tilldelas den
vid hvarje plenum kommenderade vakt af Stockholms garnison.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., på framställd propos.,
sitt bifall.
Frih. Leijonhufvud, Carl: I egenskap af äldste närvarande
Ledamoten af Riddarh.-Direktm får jag härmed vördsamt,
enligt 15 §:n Riddarh.-Ordn., till Höglofl. Ståndets bepröfvande
öfverlemna en fråga, som i dag hos Direkta) förekommit.
För Adliga Ätten von Schewen N:o 1755 har neinli
gen pollett blifvit begärd af f. d. Bokhållaren Axel Wilhelm von
Schewen, i afseende å hvilken dock förekommit att han, enligt
hvad för Riddarh.-Direkt:n är vordet olficielt anmäldt, blifvit
i början af detta år försatt i konkurstillstånd af Stockholms Rådh.-  Rätt. voo Schewen har emellertid förmenat sig kunna styrka,
att han redan förnöjt sina borgenärer, så att af den inträffade
konkursen hinder för honom ej borde möta att utöfva Riksdagsmannakallet;
och har von Schewen för sådant ändamål företett
åtskilliga handlingar, hvilka gifva vid handen, att sedan han,
såsom ofvan nämnes, blifvit i konkurstillstånd försatt, hade han
inställelsedagen erbjudit sina borgenärer ackord, hvilket anbud
jemväl är vordet af större delen af borgenärerne antaget och
derefter af Radh.-Rätten genom beslut d. 26 sistl. Juni faststäldt.
Då likväl nämnde ackordsanbud, som endast afsåg de oprioriterade
borgenärerne, finnes innehålla, att af dessas fordringar 10 proc.
skulle betalas af en von Schewens skyldeman inom 3 månader
efter det ackords-förslaget blifvit af Rätten faststäldt och således
inom den 26 sistl. September, och 10 proc. åter godtgöras inom
detta års slut, men von Schewen ej visat att förenämnde 10
proc., hvilka bort erläggas inom den 26 Sept., sedan blifvit erlagde,
oeh än mindre att den återstående delen är vorden gulden,
så har Riddarh.-Direkt:n ej ansett von Schewen hafva visat
sig vara så befriad från borgenärernes kraf, att lian enligt 18:de
§:n R. O. kunnat såsom Riksdagsman godkännas, och således
ej tilltrott sig att till honom utlemna pollett, hvarmed von Schewen
ej velat åtnöjas, utan begärt sakens hänskjutande till R. o.
Ad:s pröfning, hvarför den härmed till sådan pröfning nu af
mig vördsamt öfverlemnas.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 11 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
6
Den 21 Oktober.
Lördagen den 21 Oktober 1865.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Fåhrreus, Olof Immanuel: Höglofl. Ståndet torde
erinra sig att vid föreg:de Riksdagar så tillgått, att de vid R. o.
Ad:ns sammanträden hällne tal och anlöranden vid prot.-justeringen
icke upplästs, derest sådant icke serskildt af någon ledamot
begärts; och jag anhåller att Hr Gr. och Landtm, ville framställa
propos. derpå, att så äfven vid denna Riksdag måtte komma
att tillgå.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad., på sätt
Hr Fåhraeus föreslagit, behagade besluta, att i afseende å justeringen
af Ståndets prot. vid innevarande Riksdag skulle förfaras
på enahanda sätt, som vid föregående Riksdagar iakttagits, eller
sålunda, att i prot. intagne tal samt enskilde ledamöters anföranden
och yttranden blott omnämndes och icke upplästes, derest
det ej af någon ledamot serskildt äskades; hvilken hemställan
af R. o. Ad. bifölls.
Föredrogs Frih. Leijonhufvuds, Garl, i gårdagens plenum
på bordet lagde anmälan af f. Bokhållaren Axel Wilhelm von
Schewens begäran om utbekommande af pollett för adeliga ätten
N:o 1755 von Schewen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. godkände
det beslut, hvartill Riddarh.-Direktm i denna fråga kommit.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i de plena, som blifvit
utsatta att hållas nästa Måndag den 23 dennes, Riks-Stånden
komme att emottaga hvarandras helsnings-deputationer, och anmodade
de medlemmar af R. o. Ad., som önskade deltaga i Ståndets
helsnings-deputation, att anteckna sig hos Riddarh.-Fiskalen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. $ 11 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 23 Oktober.
r
måndagen den 23 Oktober 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
Vid trenne föreg:de Riksdagar har jag framställt förslag
i afseende å prot.-föringen inom detta Stånd. Dessa förslag
hafva afsett att påskynda uppsättningen af Ståndets prot:r för
att bringa dem till allmänhetens kännedom skyndsammare, än för
närvide är händelsen. Alt det sätt, hvarpå med prot.-föringen
nu tillgår, är ändamålsvidrigt, torde icke kunna förnekas, ty
protrna blifva icke färdigtryckta förr än flere månader, ja t. o. m.
år, efter det diskussionen blifvit hållen, och deraf blir en följd,
att talarne, som endast genom tidningsreferater få sina anföranden
meddelade åt allmänheten, måste tidt och ofta göra reklamationer
emot tidningarnes uppfattning. Man må dock icke alltid
tillskrifva den oriktiga uppfattningen oskicklighet eller partiskhet
hos referenterna, utan snarare förundra sig öfver att
dessa kunna så pass noggrannt som det vanligen sker, följa diskussionen,
då den plats, som blifvit dem anvisad, är synnerligen
olämplig, aflägsen och bakom ryggen på de flesta respektive
talarne.
I alla andra konstitutionella länder anser man det vara en
oeftergiflig rättighet för såväl talaren att skyndsammeligen få
återgifvet sitt anförande, som för allmänheten, att få kännedom
om hvad dess representanter yttrat. Nu är visserligen representationen
hos oss indelad i 4 serskildta Stånd; men man kan
dock icke förneka, att ledamöterna i hvarje Stånd, enligt grundlagen,
äro landets representanter, — och således eger folket rätt
att få veta, hvad som förhandlas af deras ombud.'
I England uppsättas protrna ögonblickligen, och talaren har
knappast hunnit sluta sitt anförande, förr än det är tryckt.
I Frankrike läser man i Monitören, som utkommer om morgonen,
de anföranden, som aftonen förut blifvit i deputerade kammaren
afgifne.
I Tysklands små stater t. o. m. försiggår tryckningen af förhandlingarne
lika skyndsamt, att dömma efter de referater, jag
sett i deras tidningar.
I Norge har det nu församlade Stortinget fattat det beslut,
att prot:t inom 24 timmar sedan det blifvit hållet skall vara aflemnadt
till tryckning. Det synes mig derföre vara tid påatt Svenska
Riks-Stånden, och främst bland dessa Riddarhuset, som står
så högt i bildning, borde söka att komma ifrån en senfärdighet,
som är exempellös inom någon annan rådslående församling; och
8
Den 23 Oktober.
jag tager mig derför friheten att i detta afseende framlägga ett
förslag, som, om det antages, skulle kunna, utan att betunga
hvarken Statens eller Riddarhusets kassa, leda till det åsyftade
målet. Jag vill i korthet antyda de grunder, hvarpå mitt förslag
hvilar.
Då Riddarhusets Notarier hitintills haft tjenstgöringen så
fördelad, att samma stenografpar sitter under hela plenum, och
detta varar ofta i 6 timmar och derutöfver, kan man icke begära
att de skola ådagalägga en fortfarande skärpa i uppfattning,
ty få arbeten torde vara på en gång mera själs- och kroppsansträngande
än detta. I somliga länder låter man stenograferna
skrifva blott 2:ne minuter i sender, hvarefter ombyte sker;
i andra länder åter, t. ex. Danmark, sker ombytet hvar fjerdedel
timma och mellantiderna användas för att genast uppsätta
prot:na. R. o. Ad. har för närv:de 6 Notarier anställde. Om
dessas antal ökades med ytterligare 2 eller 4, och samma arbetsordning
infördes här som öfverallt annorstädes, skulle den
fördel kunna vinnas att diskussionen genast uppsattes, medan den
vore i friskt minne, och tryckningen kunde försiggå nästan ögonblickligen
derefter. Om nu tryckningen öfverlemnades åt en
serskild tidning, så blefve denna tidning icke blott oumbärlig för
snart sagdt hvarje Riddarhusledamot, utan skulle derutöfver få en
ganska stor publik. Riddarhusets ledamöter behöfde tidningen,
för att erfara huru deras yttranden blifvit uppfattade och för att
kunna vid blifvande justering begära de rättelser, hvartill de ansågo
sig befogade; allmänheten skulle med intresse omfatta en
tidning, som återgåfve Riddarhusets förhandlingar färska och
korrekta.
I ett påföljande plenum skulle prot:t öfver en föreg:de diskussion
justeras, dervid hvarje talare egde rättighet begära de
rättelser, hvartill han vore befogad.
Sedan dessa rättelser blivit iakttagna, hvarvid tidningen
tjenade såsom korrekturark, skulle det vanliga antalet exemplar
af justerade diskussions-prot:t tagas för att öfverlemnas till Riddarh.
-Kansliet.
Genom den inkomst, som tidningen beredde, skulle kostnaden
för förökandet af Notariernas antal säkerligen blifva ersatt,
och måhända skulle t. o. m. en vinst kunna uppstå genom
nedsatt kostnad för tryckningen af protokollen.
Man kan visserligen invända, att det icke skulle vara skäl
att i berörda afseende vidtaga en förändring vid början af en
Riksdag, af hvilken man väntar sig en möjlig förändring af hela
vårt representativa system, utan att man borde härmed uppskjuta
till framtiden. Men häruti kan jag icke instämma, utan
tror jag, att ju vigtigare frågor förekomma vid Riksdagen, desto
angelägnare är det äfven att hvad som här förhandlas skyndsamt
och rätt öfverbringas till allmänheten, och jag anser att i
synnerhet de Hrr, som vilja vidblifva det nuv:de representationssättet,
böra låta sig angeläget vara att deras motiver återgifvas
så noggrannt som möjligt.
Den 23 Oktober.
9
Jag fagér mig derföre friheten föreslå:
1:0 Att R. o. Ad. behagade besluta den förändring i sättet
att föra dess diskussions-prot., att desamma varda uppsatte dels
under pågående plenum, dels omedelbart derefter.
2:o Att den sålunda uppsatta diskussionen genast varder
tillgänglig för en serskild tidning, som man skulle kunna kalla
t. ex. Riddarhusets tidning under 1865—66 årens Riksdag, och
hvars utgifvande öfverlåtes till den, som, jemte erbjudande af
moralisk garanti för uppfyllandet af sina förbindelser, ikläder sig
de för R. o. Ad. fördelaktigaste vilkor.
3:o Att bland dessa vilkor sknlle inflyta åliggandet att, sedan
de i tidningen tryckta diskussionerne blifvit vederbörligen
justerade och derefter rättade, låta af dem trycka och till Riddarhus-kansliet
aflemna så stort antal exemplar, Riddarh.-Ulsk:t
behagar föreskrifva, mot ett för hvarje ark betingadt pris, hvilket
icke bör få öfverskrida det, som vid näst föreg:de Riksdag
erlagts för tryckningen af R. o. Ad:ns diskussions-protokoll.
Jag får anhålla, att R. o. Ad. behagade till det blifvande
Riddarh.-Utsk:t remittera denna min motion.
Gr. af Ugglas, Ludvig, begärde denna motion på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Riks-Ståndens underd.
uppvaktningar hos H. M. Konungen och den Kongl. Familjen
komme att afläggas i dag kl. 6 e. m., samt anmodade R. o. Ad:ns
ledamöter att en half timma före sagde tid samlas i Riddarhussalen,
för att jemte de öfriga Riks-Ståndens deputationer afgå
till Kongl. Slottet.
Anmäldes och inbeledsagades på vanligt sätt en deputation
från Hederv. Bonde-St., anförd af Riksdagsfullmäktigen C. J.
Lönnberg från Ostergötlands län, hvilken uppläste ett s& lydande
tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Adle Hrr af Ridderskapet och Adeln!
Det är icke endast till följd af grundlagens bud, det är fast
mer af inre böjelse Bonde-St. finner sig manadt att genom oss
dertill utsedde deputerade frambära till R. o. Ad. en vördsam,
en hjertlig helsning.
Vi befinna oss vid börjaa af ett riksmöte, hvars väntade
beslut skola nedtränga i statsorganismens innersta rot. Ej underligt
då, om stundens gripande allvar genomtränger en hvar.
Försvunna äro nu de sociala skrankor, som fordom strängt
afskiljde den ena delen af nationen från den andra. Ingen kan
numera säga hvar den ena Ståndsklassen slutar och en annan
börjar. Endast i sättet för Svenska folkets representation vid
allmän Riksdag qvarstår den politiska afsöndringen i Stånd. Efter
mångårigt arbete att utbyta de åldriga förnötta formerna emot
10
Den 23 Oktober.
mera tidsenliga, är nu framlagdt till slutligt afgörande ett förslag,
hvarvid nationen fäster de största förhoppningar.
Till Eder, J Adle Hrr, vädjar nationen i detta ögonblick,
emedan den vet, att på Eder beror till väsendtligaste grad
detta förslags öde. Med detta förslag sammanhänger också landets
närmaste framtid — huruvida den skall utvecklas i ostördt
ordnadt lugn, eller om tvedrägtens och hatets onda makter skola
frammanas till allmänt förderf.
Men nationen vet äfven att i pröfvande tider den Svenske
Ädlingen mer än en gång offrat åt sin fosterlandskärlek hvad
för honom varit en företrädesrättighet, när denna rättighet utgjort
ett hinder för det helas väl. Dessa momenter framstå som
lysande blad i Svenska Adelns historia.
Att i den afgörande slunden äfven nu denna oegennyttiga
uppoffrande fosterlandskärlek gör sig gällande till nationens jubel,
till förhöjd ära och glans åt Sveriges Ridderskap och Adel, —
derpå tviflar minst Bonde-Ståndet.
Till sist bedje vi alt Bonde-Ståndet framgent som hittills
må åtnjuta Hr Gr:s och Landtmarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns aktning och tillgifvenhet.
Hr Gr. och Landtm, svarade:
Med liflig erkänsla emottager R. o. Ad. det Hederv. BondeSt:s
välkomsthelsning.
Med lika aktning för andras öfvertygelse, som med sjelfständighet
i sin egen är det för R. o. Ad. en sann glädje att
veta, att det slutliga målet, Fäderneslandets ära och lycka, är
för oss alla gemensamt, och R. o. Ad. skall alltid med synnerlig
fägnad helsa de tillfällen, då öfverensstämmelse i åsigter om
hvad, som länder till Fosterlandets sanna båtnad, bereder samverkan
mellan R. o. Ad. och det Hederv. Bonde-St:t.
Lifvadt af sådana känslor anhåller R. o. Ad., att Deputerade
ville till sina Ståndsbröder återföra uttrycken af R. o. Ad:ns tillgifvenhet
och vänskap.
Deputationen afträdde.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, dels att, enligt en från K.
M:s tjenstgörande Ofverste-Kammarherre ankommen skrifvelse,
50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Riddarh.-Sekretm blifvit inbjudna
att i morgon efter slutad ceremoni på Rikssalen intaga middag
å Kongl. Slottet vid en för Ståndets medlemmar anordnad
taffel i Konung Oscars f. d. våning två trappor upp från östra
hvalfvet, dels ock att till utdelning bland R. o. Ad:ns medlemmar
blifvit öfverlemnade så väl 100 biljetter för inträde i Storkyrkan
under den Gudstjenst, som komme alt föregå Riksdagens
öppnande på Rikssalen, som ock ett lika antal inträdeskort tili
Rikssalen; och anmodade Hr Gr. o. Landtm, de ledamöter af
Den 23 Oktober.
11
Ståndet, som önskade begagna sig af den nådiga inbjudningen
och erhålla ofvannämnde biljetter, att anmäla sig hos Riddarh.-  Fiskalen.
Anmäldes och emottogs på öfligt sätt en deputation från
Vällofl. Borgare-St., anförd af Riksdagsfullmäktigen för Stockholms
stad, Grosshandlaren Lars Johan Hjerta, som yttrade
följande:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Högloll. Ridderskap och Adel!
Borgare-Ståndet utber sig att enligt öflig sed genom oss, dess
deputerade, få till Högloll. R. o. Ad. frambära sin vördnadslulla
helsning och lyckönskan vid detta Riksmötes öppnande. Med de
fleråriga mellantider, som i vårt land vanligen förflutit mellan
Rikets Ständers sammanträden, utgör hvarje Riksdag en mer
eller mindre vigtig, men alltid minnesvärd epok i landets historia;
men sedan ett halft århundrade har ingen varit så betydelsefull
för framtiden som den närv:de, då K. M:s Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om antagande af en ny Riksdags-Ordning
skall förekomma till slutlig behandling och dess afgörande
kommer att bestämma, om det nu är sista gången, som Svenska
folkets representanter i egenskap af serskilda Riks-Stånd helsa
hvarandra välkomna.
Svenska folket har länge väntat på uppfyllandet af det testamente,
som redan den närv:de grundlagens stiftare med afseende
på behofvet af representationens ombildning öfverlemnat åt
sina efterföljare, men stunden är nu kommen, då detta önskningsmål
kan bringas till ett lyckligt slut, och Borgare-St. tror
sig icke fela i den föreställningen, att vinnandet deraf hufvudsakligen
beror på det beslut, som Högloll. R. o. Ad. kommer
att fatta, emedan det egentligen är detta Stånd, som genom antagande
af den Kongl. Propositionen nedlägger ett storsinnadt
offer på fosterlandets altare.
Talrika blad i Sveriges häfder vittna om idrotter, genom
hvilka medlemmar af Sveriges Adel, med ädel sjelfuppoffring,
inristat på sina sköldar det sköna valspråket: För Aran, Konungen
och Fosterlandet. Till dessa blad kan vid denna Riksdag
läggas det måhända mest oförgängliga, om Högloll. R. o. Ad.
med afseende på det öfvervägande bifall, som den allmänna meningen
i landet egnat åt det hvilande förslaget, finnér det med
sin öfvertygelse om rikets väl förenligt, att gå Konungens allvarliga
önskan till mötes, genom den nya Riksdags-Ordningens
antagande.
Borgare-St. föreställer sig äfven, att det är en sådan
uppfattning af den nu började Riksdagens storartade betydelse
som denna gång församlat Högloll. R. o. Ad:ns medlemmar talrikare
än vid de flesta föreg:de Riksmöten. Det är med vissheten
om de fosterländska tänkesätt, som blifva ledande vid besluten,
och under förhoppning att äfven i öfriga angelägenheter
12
Den 23 Oktober.
våga påräkna Höglofl. R, o. Ad:ns upplysta föresyn och medverkan,
som Borgare-St. anhåller att i Höglofl. R. o. Ad:ns ynnest
och bevågenhet få blifva inneslutet.
Detta tal besvarades af Hr Gr. o. Landtm, sålunda:
En välkomsthelsning från det Vällofl. Borgare-Ståndet emottages
alltid af R. o. Ad. med synnerlig tillfredsställelse.
Under den nu påbörjade Riksdagen komma Rikets Ständer
att fatta beslut uti frågor af mer än vanlig vigt för Fosterlandet,
Att dessa beslut måtte lända till Fäderneslandets sanna väl, är
den främsta bland R. o. Ad:ns önskningar, och R. o. Ad. skattar
sig lyckligt, att, under uppriktigt erkännande af det medborgerliga
sinne och det upplysta nit, hvarmed Borgare-Ståndet deltager
i de allmänna angelägenheterna, anhålla att Hrr Deputerade
ville till Vällofl. Borgare-Ståndet återföra uttrycken af R. o.
Ad:ns vänskap och förtroende.
Deputationen afträdde.
Anmäldes och inbeledsagades en Deputation från Högv. Preste-Ståndet,
anlörd af Biskopen i Carlstads stift, L. N. O., Doktor
Anton Niklas Sundberg, hvilken höll ett så lydande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Högloflige Ridderskap och Adell
Vid början af en Riksdag, sorn på Svenska folkets ombud
ställer ovanligt höga och måhända äfven sinsemellan ovanligt stridiga
anspråk, måste det hos hvarje serskildt Riks-Stånd vara ett
synnerligt behof att för Med-Stånden uttrycka sin uppriktiga högaktning
och sitt tillitsfulla förtroende. Preste-Ståndet vill för sin
del hafva denna enligt Grundlagens föreskrift framförda helsning
ansedd såsom ett sådant uttryck. Det kan icke undvikas, att
Stånden någon gång tänka olika om de tjenligaste medlen för
befordrandet af samhällets väl; men tänka de blott alltid lika
om hvarandras redliga vilja, undanrödjas lätt de hinder, som eljest
ligga i vägen för nyttiga beslut. Genom deras endrägt har
landets förkofran i alla riktningar under den sist förflutna tiden
blifvit väsendtligen befrämjad; genom deras endrägt allena kan
ock hädanefter ytterligare förkofran vinnas, olösta frågor lösas
samt vårt folk mer och mer blifva hvad det af ålder varit och
ännu är: ett fritt, starkt och lyckligt folk. I det redan undangjorda
utvecklingsarbetet har R. o. Ad. deltagit med den högsinnade
fördragsamhet mot andras meningar, den varsamhet och
den kraft, man af dess ädla namn. stora minnen och lysande
förtjenster haft rätt att vänta. Framtidens dom öfver den nu begynnande
verksamheten skall säkert blifva densamma. Gifve
Gud dertill sin nåd och hvile Hans välsignelse öfver alla förhandlingar
på detta rum, der hvarje vapensköld erinrar om trohet
emot Konung och Fädernesland.
Preste-Ståndet anhåller att i Höglofl. R. o. Ad:ns ynnest
och förtroende alltid få vara inneslutet.
Den 23 Oktober.
13
Härå svarade Hr Gr. och Landtm, som följer:
En vänskapsfull välkomsthelsning från det Högv. PresteStåndet
blir alltid af R. o. Ad. högt skattad.
Den stora vigten och betydelsen af de frågor, hvilka föreligga
R . St:r till afgörande, måste i hvarje fosterländskt sinne
framkalla en liflig önskan om deras på sorgfällig granskning
grundade, för Fäderneslandet lyckliga lösning. Med denna gemensamma
önskan, och under en uppriktig försäkran om den
sanna vänskap och det verkliga förtroende, hvilka städse förenat
R. o. Ad. med det Högv. Preste-St:t, anhåller R. o. Ad. att
Hrr Deputerade ville till Högv. Preste-St:t återföra uttrycken
af dessa R. o. Ad:ns oskrymtade känslor.
Deputationen utbeledsagades.
Härefter anmäldes och emottogos på öfligt sätt två H. M.
Konungens Ofverste-Kammarjunkare, Grefvarne Johan Alexander
Artemis Sparre och Axel Mauritz Piper, hvilka på K. M:s nåd.
befallning bjödo Hr Landtm, samt R. o. Ad:ns Ledamöter att
i morgon kl. 11 f. m. infinna sig i Storkyrkan för att derstädes
bevista Gudstjensten och sedermera begifva sig till H. M. Konungens
rum i det Kongl. Slottet, för att deltaga i den procession,
som komme att företräda H. M., då Han ville afgå till
Rikssalen.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, anmodat Hrr Ofverste-Kammarjunkare
att till H. M. Konungen frambära uttrycken af R. o.
Ad:ns underd. vördnad och tillgifvenhet jemte dess försäkran,
att Ståndet skulle ställa sig K. M:s Nåd. kallelse till efterrättelse,
blefvo Hrr Ofverste-Kammarjunkare utbeledsagade.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Gr. Arvid Posse att såsom
Ordförande för R. o. Ad:ns helsningsdeputation jemte Hrr Deputerade
nu till de öfriga Riks-St:n afgå; hvarefter och sedan
Deputationen aflägsnat sig, R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem,
0. Brakel.
14
Den 24 Oktober,
Tisdagen den 24 Oktober 1865.
Plenum kl. J 11 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad:ns Bankmansfördelning
blifvit upprättad och att tryckta exemplar deraf funnos
att tillgå i Riddarh.-Kansliet; äfvensom att, jemlikt 18:de §;n
Riddarh.-Ordn., val af R. o. Ädms Bänkman kornme att ega
rum i morgondagens plenum.
Sedan de två Härolder, som skulle gå framför R. o. Adin,
ankommit, afgick Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Adin kl. |
11 lill Storkyrkan, der Riksdagspredikan hölls af Biskopen i
Hernösands stift, Ledamoten af K. N. O. Doktor Anders Fredrik
Beckman. Efter slutad Gudstjenst begaf sig R. o. Ad. till Kongl.
Slottet samt åtföljde H. M. Konungen till Rikssalen, hvarest H.
M. med ett tal i Nåder helsade R. Stir och öppnade Riksdagen.
Härefter uppläste H. Exc. Hr Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena K. Mits Nåd. Berättelse om hvad i Riket och
dess Styrelse sig tilldragit sedan sista Riksdag; hvaruppå och
sedan Hr Gr. o. Landtm, samt de öfriga Riks-Stins Hrr Talmän
i underd. tal tolkat Riks-Stins underd. vördnad och tillgifvenhet,
R. o. Ad. återbeledsagade H. M. Konungen till Hans
rum i Kongl. Slottet, der R. och Ad., enligt före afgången från
Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 25 Oktober 1865.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att val af Bänkmän nu
komme att företagas; hvarefter och sedan 18 §:n Riddarh.-Ordn.
Den 25 Oktober. 15
blifvit uppläst, valet förrättades, dervid till Bänkman blefvo utsedde
för
l:sta Bänkm:s-Afd:n:
M 12. Gr. Stenbock, fullm. Gr. Posse, Arvid, och
» 49. Gr. Frölich, Oskar; hvardera med 7 röster.
2:dra Bänkm:s-Afd:n:
JE 90. Gr. von Hermansson, Carl Johan, med 11 röster,
och
» 108. Gr. Ruth, fullm. Frih. Cederström, Carl Emanuel,
med 12 röster.
3:dje Bänkm:s-Afd:n:
JU 124. Gr. Sandels, fullm. Hr Sandels, Ulrik Fabian,
med 12 röster, och
» 20. Frih. Bonde, Carl Jedward, med 13 röster.
4:de Bänkm:s-Afd:n:
M 41. Frih. Wrangel af Lindeberg, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Sten Erik Gabriel, och
» 133. Frih. von Schwerin, Jules; hvardera med 9 röster.
5:te Bänkm:s-Afd:n:
M 166. Frih. Stjerncrona, David Erik, och
» 205. Frih. Åkerhjelm af Margrethelund, Johan Gust.
Nils Samuel; hvardera med 6 röster.
6:te Bänkm:s-Afd:n:
JYi 227. Frih. Rudenskjöld, fullm. Frih. Åkerhjelm af Mar
grethelund,
Johan Carl, med 11 röster, och
» 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 12 roster.
7:de Bänkm:s-Afd:n:
M 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med 8 röster, och
» 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 12 röster.
8:de Bänkm:s-Afd:n:
389. Frih. von Kraemer, Robert Fredrik, och
» 392. Frih. Peijron, Gustaf Oskar; hvardera med 12
röster.
9:de Bänkm:$-Afd:n:
Jtf 25. Hr Walkendorff, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl
Victor, och
» 98. Hr^Stålhandske, fullm. Hr Silfverstolpe, David
August Leonard; hvardera med 8 röster.
10:de Bänkm:s-Afd:n:
JW 135. Hr Hammarskjöld, fullm. Gr. Taube, Henning
Edvard, och
16
JW 189.
M 291.
» 325.
M 559.
» 645.
M 713.
0 830.
M 861.
» 872.
M 2082
» 1033.
M 1210.
» 1255.
M 1398.
» 1519.
M 1598.
» 1626.
M 1736
» 1749
Den 25 Oktober.
Hr Rääf i Småland, fullm. Frih. Stjernstedt,
August Wilhelm; hvardera med 10 röster.
11:te Bänkm:s-Afd:n:
Hr De Geer, fullm. Gr. v. Schwerin, Fritz Bogislaus,
med 12 röster, och
Hr Appelbom, fullm. Hr Ribbing, Erling, med 9
röster.
12:te Bänkm:s-Afd:n:
Hr Pereswetolf-Morath, fullm. Gr. Piper, Charles
Emil, och
Hr Möllersvärd, Cari Henrik; hvardera med 7
röster.
13:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Cremer, fullm. Frih. Beckfriis, Joachim Tawast,
och
Hr von Vicken, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf;
hvardera med 9 röster.
14:de Bänkm:s-Afd:n :
Hr von Gegerfelt, Herman Georg, och
Hr Rudebeck, Edvard Ulrik; hvardera med 7
röster.
15:de Bänkm:s-Afd:n:
A. Hr Mannerskantz, Carl Axel, med 13 röster, och
Hr Hammarhjelm, Carl, med 9 röster.
16:de Bänkm:s-Afd:n :
Hr Reutersvärd, Patrik Oskar, med 12 röster, och
Hr von Schantz, Malcolm Gustaf, med 7 röster.
77:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Sodenstjerna, fullm, Gr. Lewenhaupt, Claes
Magnus, med 8 röster, och
Hr von Döbeln, Ernst Georg, med 7 röster.
18:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Svedenborg, fullm. Gr. von Rosen, Fredrik
Carl, med 13 röster, och
Hr Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, med
8 röster.
79: de Bänkm:s-Afd:n:
B. Hr Hallenborg, Bolivar Magnus, med 8 röster,
och
B. Hr von Ehrenheim, Per Jakob, med 7 röster.
20:de
Den 25 Oktober.
17
20:de Bänkm:s-Afd:n:
JU 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig, med 7 röster, och
» 1956. Hr Clementcoff, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus
Casimir, med 9 röster.
21:sia Bänkm:s-Afd:n:
— 1961. Hr Ehrenstråle, fullm. Frih. Bennet, Otto Reinhold,
och
» 1981. Hr Nordenstolpe, fullm. Gr. von Schwerin, Otto
Filip August; hvardera med 12 röster.
22:dra Bänkm:s-A[d:n:
JU 2088. Hr af Chapman, Carl Edvard, och
» 2107. Hr Gustafsskjöld, fullm. Gr. De la Gardie, Robert;
hvardera med 8 röster.
23:dje Bänkm:s Afd:n:
JU 2147. Hr af Christiernin, fullm. Gr. von Rosen, Axel
Gustaf August, med 6 röster, och
» 2221. Hr af Wirsén, Thure, med 7 röster.
24:de Bänkm:s-Afd:n:
JU 2231. Hr af Burén, Didrik Pontus, med 14 röster, och
» 2271. Hr von Feilitzen, Johan August Carl Alexander,
med 9 röster.
25:te Bänkm:s-Afd:n:
JU 2317. Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, med 10 röster, och
» 2327. Hr Huss. Magnus, med 11 iöster.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade de valde Bänkmännen att,
enligt i går utfärdadt anslag, i dag kl. 6 e. m. sammanträda
för val af R. o. Ad:ns Elektorer.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s sisth dag å
Rikssalen upplästa Berättelse om hvad i Riket och dess Styrelse
sig tilldragit sedan sista Riksdag, af hvilken berättelse ett
tryckt exemplar blifvit till Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnadt.
Hr von Francken, Georg Wolfgang; Jag får till Hr
Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida han icke godhetsfullt skulle
vilja uppläsa de tal, han hållit, dels vid Ståndets uppvaktningar
hos Deras Majestäter äfvensom Deras svar å dem, dels ock
å Rikssalen; äfven får jag hemställa till Gr. Posse, att han
mätte uppläsa de tal, han, såsom Ordf. för Ståndets helsningsdeputation,
hållit hos Med-Stånden, på det att samtliga dessa tal
måtte erhålla plats i R. o. Ad:ns protokoll.
H. I. 2
18
Den 26 Oktober.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gjordes propos. på
bifall till detta förslag och besvarades med ja; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, tillkännagaf, att som de ifråg:de talen nu icke funnos
tillgänglige, komme uppläsning deraf att ega rum i ett annat
plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Thorsdagen de» 26 Oktober 1865.
Plemum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 25 dennes.
Öppnades Hrr Bänkmäns i går e. rn. hällne prot. vid val
af R. o. Adms Hr Elektorer; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
M
66.
Gr.
Sparre, Erik,
34
röster.
»
120.
»
Liljencrantz, Gustaf Fredrik,
32
»
»
140.
)>
Björnstjerna, Garl Magnus Ludvig,
34
»
))
26.
Frih.
Leijonhufvud, Axel Gabriel,
37
»
»
62.
))
Mörner, fullm. Gr. Mörner, Garl Gö-
ran Detlof,
48
»
»
278.
»
Beck-Friis, Corfitz Augustin,
36
»
»
314.
))
Toll, fullm. Hr Björnstjerna, Oskar
Magnus,
48
»
»
338.
»
Tersmeden, Wilhelm Fredrik,
46
S
»
373.
))
Skjöldebrand, Knut Erik,
47
»
»
401.
))
Braunerhjelm, Ferdinand,
35
»
»
36.
Hr
Trolle, Carl Axel,
48
»
»
137.
»
Eketrä, fullm. Hr Tersmeden, Nils,
31
»
»
167.
»
Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl
Gustaf,
48
»
»
254.
»
Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm,
Rudolf,
35
»
Den 26 Oktober.
19
JM
258.
Hr
Svenske, fullm. Frih. Cederström,
Rudolf,
32
»
559.
»
PereswetofT-Morath, fullm. Gr. Piper,
Charles Emil,
47
.))
778.
»
Leijonancker, Fredrik Wilhelm,
35
))
1960.
A. »
Montgomery, Robert Nils Germund,
34
»
1016.
»
Planting-Berglod, fullm. Hr Hierta,
Carl Gustaf,
34
»
1560.
C. »
Celsing, Lars Gustaf,
34
»
1636.
»
Reuterskjöld, Carl Leonard,
48
»
2221.
»
af Wirsén, Thure,
35
»
2292.
»
af Edholm, Erik Wilhelm,
35
»
2302.
»
Skogman, Carl Johan Alfred,
37
»
2320.
Akerman, Fredrik,
46
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att inom den
i 28:de §:n R. O. föreskrifna tid sammanträda för att, i enlighet
med nämnde § och 19:de §:n Riddarh.-Ordn., utse ledamöter
och suppleanter i de särskildta Utsk:n.
Föredrogos nedannämnde Revisionsberättelser med dertill
hörande handlingar, hvilka blifvit från Riksg.-Kont. till Riddarh.-  Kansliet öfverlemnade för att i grundlagsenlig ordning befordras
till R. St:rs handläggning, nemligen:
l:o R. St:rs år 1863 församlade Revisorers berättelse om
den af dem verkställda granskning af Statsverkets samt dertill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1861,
jemte de i anledning deraf infordrade och till K. M. afgifna underd.
Utlåtanden;
2:o Samme Revisorers berättelse om verkställd granskning
af de under K. M:s och Rikets Kommers-Coll. ställda fonder
och medel;
3:o Samme Revisorers berättelse om granskningen af Riksg.-  Kont:s tillstånd och förvaltning;
4:o R. St:rs år 1864 församlade Revisorers berättelse om
granskningen af Statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för år 1862, äfvensom de i anledning
deraf infordrade och till K. M. afgifna underd. Utlåtrn;
5:o Samme Revisorers berättelse ang:de af dem förrättad
granskning af de under K. M-.s och Rikets Kommers-Coll. ställda
fonder och medel, jemte en i ani. deraf afgifven underd. förklaring;
samt
6:o Samme Revisorers berättelse om granskningen af Riksg.-  Kont:s tillstånd och förvaltning jemte R. St:rs Fullm:ges i nämnde
verk med anledning deraf afgifne förklaring.
Uppå framställd propos. beslöt R. o. Ad. att med de öfriga
Riks-Ståndcn kommunicera och till det blifvande Stats-Utsk:t
remittera samtlige ifråg:de handlingar.
20
Deli 26 Oktober.
Föredrogos och kommunicerades de öfriga Riks-St:n och
remitterades till det blifvande Banko-Utsk:t R. St:rs åren 1863
och 1864 samt innev:de år församlade Revisorers berättelser
angtde Bankoverket.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, till följd af R. o. Ad:ns
i gårdagens plenum fattade beslut, nu komme att uppläsas de
tal, Hr Gr. o. Landtm, vid R. o. Ad:ns underd. helsnings-uppvaktningar
hållit till H. M. Konungen och H. M. Enke-Drottningcn,
D.D. M.M:rs Nådiga svar derå samt Hr Gris o. Landtm:s
tal till H. M. Konungen å Rikssalen; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
uppläste dessa tal, som lydde sålunda:
Till H. M. Konungen:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. o. Ad. nu vid Riksdagens början inför Eders K. M.
frambär uttrycken af den djupa vördnad och fasta trohet, hvilka
städse tillkomma Konungen, anhåller R. o. Ad. underdånigst,
att dermed få förena en upprigtig försäkran om deri sanna tillgifvenhet
för Eders Maj:ts höga person, som lifvar IL o. Ad., liksom
hvarje Svenskt hjerta. Den kraftiga anden, det fosterländska
sinnet, den redliga viljan tala alltid ett språk, lörstådt och
älskadt af Sveriges folk: ett språk, hvaruppå svaret från detta
folk orubbadt skall förblifva en oskrymtad kärlek.
Fast och innerligt som Sveriges Konungahus och folk äro
med hvarandra förenade, blir allt, som bidrager till lycka inom
Konungahuset, en glad högtid för folket, och såsom sådan har
äfven H. K. H. Hertigens af Dalarne förmälning helsats i palats
och hydda. Med samma känsla af en lika allmän som sann
glädje har Konungahusets fröjd vid H. K. H. Hertigens af Nerike
födelse delats af ett troget folk.
Lifvadt af sådana känslor och under en innerlig önskan att
den Högste måtte bevara Eders M:t, Dess Höga Gemål och
Konungahuset, anhåller R. o. Ad. underdånigst att i Eders K.
Maj:ts nåd och ynnest fortfarande få vara inneslutet.
H. M. Konungens svar:
De tänkesätt, som af Eder, Hr Landtm., blifvit på R. o. Adms
vägnar tolkade, äro icke för mig fremmande, och jag förlitar
mig med tillförsigt derpå, att den tillgifvenhet för Konung och
Fosterland, som de innebära, alltid skall yttra sig så väl i handling,
som i ord. Hvilka än de beslut må blifva, som af R. o.
Ad. komma att vid detta vigtiga Riksmöte fattas, skola de, jag
är derom fullt förvissad, grundas på en sann och upplyst öfvertygelse
om Fäderneslandets sanna väl.
För det deltagande för mig och mitt hus, som af Eder
blifvit yttradt, är jag Eder upprigtigt tacksam, och förblilver
Eder, gode Hrr af R. o. Ad., med all Kongl, nåd oeh ynnest
städse välbevågen.
Den 26 Oktober.
21
Till H. M. Enke-Drottningen:
Stormäktigsta, Allernådigasta Drottning!
Inför Eders K. M. anhåller R. o. Ad. med djup vördnad,
att få frambära uttrycken af sann tillgifvenhet.
Redan från den stund då Eders Majit först beträdde den
Svenska jorden, har Sveriges folk städse sett upp till Eders Majit
med oskrymtad vördnad och kärlek. Dessa känslor hafva under
årens lopp aldrig svigtat, ständigt förökats; ty så väl medgång
som motgång, så väl glädje som sorg fann hos Eders Majit
alltid samma föresyn af höga dygder, och till känslan af vördnad
och kärlek kom snart äfven den af uppriktig tacksamhet.
Måtte öfver Eders Majit hvila den Högstes beskydd.
Med denna från hjertat gående önskan anhåller R. o. Ad.
underdånigst, att i Eders K. Majits nåd och ynnest städse få vara
inneslutet.
H. M. Enke-Drottningens svar:
Mina Herrar!
Med tacksamhet emottager jag R. o. Adins helsning. Den
tillgifvenhet, hvarom I förnyen försäkran för mig i dag, har jag
oafbrutet fått röna sedan jag beträdde Svenska jorden, och räknar
äfven derpå under mina återstående dagar.
Varén försäkrade, Mina Herrar, om mina välönskningar för
Eder, och mottagen uttrycket af min välvilja och bevågenhet.
Till H. M. Konungen å Rikssalen:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. Stir nu vid Riksdagens början stå församlade omkring
Konungathronen, anhåller R. o. Ad. underdånigst, att till
Eders K. M. få frambära uttrycken af djup vördnad och undersåtlig
tillgifvenhet.
Den tid, som förflutit efter R. Stirs sednaste sammanvaro,
har för Svenska folket varit smärtsam genom att se de olyckor,
hvilka drabbat ett folk med oss så nära förbundet genom härkomst
och vänskap; den har varit bekymmersam genom penningerörelsens
Stockning. Utsigterna hafva nu ljusnat, men den
förflutna tidens allvar kan icke dermed vara glömdt. Tackom
ödmjukt en mild Försyn, som öfver vårt land hållit sitt skyddande
hägn. Detta land har icke af naturen blifvit begåfvadt
med glänsande lättvunna rikedomar; men det eger en rikare
skatt, en bättre välsignelse uti sin kraftiga, redliga befolkning,
och då i spetsen för detta folk står en Konung, stark genom
folkets kärlek, trygg genom lagarnes anseende, kunna de gå framtidens
öden till mötes i fast förtröstan till hvarandra.
Af de frågor, hvilkas lösning vår tid fordrar, och uti hvilka
denna Riksdag kommer att fatta beslut, äro flera af stor betydnlse
för Fäderneslandet. Främst bland dessa står det förslag
till national-representationens ombildning, hvilket Eders K. M.
22
Den 26 Oktober.
i nåder täcktes under sistlidne Riksdag till R. St:r framställa,
och öfver hvilket det tillkommer dem, att under denna Riksdag
fatta afgörande beslut. Den utomordentliga vigten af detta beslut
gör rättigheten att deruti taga del till en medborgerlig pligt
af högsta betydelse, och R. o. Ad. känner djupt de förbindelser
emot fäderneslandet, hvilka denna rätt, denna pligt medföra.
Uti vårt Iand hafva sedan urminnes tider frihet och Konungamakt
varit hvarandras bästa stöd, och om någon gång den ene af dem
fått stå tillbaka, har innan korrt äfven den andra deraf lidit.
Detta frihetens och Konungamaktens förbund — Konungens makt
genom folket, folkets frihet genom Konungen, lagens herravälde
öfver båda — har alltid varit, och skall äfven förblifva säkraste
grundvalen för den Svenska samhällsbyggnaden. Med blicken
stadigt lästad häruppå, med redlig öfvertygelse till ledstjerna och
fäderneslandets väl till mål, är det R. o. Adtns innerligaste önskan,
dess högsta ärelystnad, att så fatta sitt beslut, att det bäst
befrämjar ett älskadt fosterlands sanna ära och lycka.
Lifvadt af sådane känslor anhåller R. o. Ad. underdånigst,
att i Eders K. M:s nåd och ynnest städse få vara inneslutet.
Härefter uppropades Gr. Posse, Arvid, hvilken uppläste de
af honom i egenskap af ordförande för R. o. Ad:ns helsningsdeputation
till de öfriga Riks-Stånden hällne tal, som hade följ:de
lydelse:
Till Högvördiga Preste-Ståndet:
Högvördigst^ Hr Doktor och Erkebiskop och samtlige Hrr
Ledamöter af Högvördiga Preste-Ståndet!
R. o. Ad. har åt oss, dess deputerade, lemnat det angenäma
uppdraget att till Högv. Preste-St. återföra den helsning och
välönskan med ani. af nu började Riksmöte, som R. o. Ad.
fått af Högv. Ståndet emottaga.
Med uppriktig förtröstan till den fosterlandskärlek och det
mogna bepröfvande, hvarmed Högv. Ståndet alltid medverkat till
R. St:rs beslut, hyser R. o. Ad. fast tillförsigt att den ömsesidiga
aktning och det förtroende, som förenat R. o Ad. med lärans
och forskningens målsmän, skall än ytterligare befästas under
behandling af de för fosterlandet vigtiga frågor, hvilka under
innev:de Riksmöte komma att algöras.
Under förhoppning att enighet i upplysta tänkesätt skall
bringa välsignelse öfver våra gemensamma mödor och bidraga
till fäderneslandets sanna väl, anhåller R. o. Ad. att det Högv.
Ståndet vill emottaga försäkran om R. o. Ad:ns högaktning och
vänskap.
Till Vällofliga Rorgare-Ståndet:
Högädle Hr Talman och samtlige Hrr Ledamöter af Vallöf].
Borgare-Ståndet!
Den helsning, R. o. Ad, emottagit från Vällofl. Borgare-St.,
Den 26 Oktober.
23
anhålla vi, R. o. Ad:ns deputerade, att få vänskapsfullt besvara,
då vi härmed å R. o. Ad:ns vägnar helsa Vallöf], Borgare-St.
De fosterländska intressen, som i Borgare-St. ega sina närmaste
målsmäl, hafva varit de icke minst verksamma medlen i
försynens hand till utbredande och befästande af allmän anda,
allmän upplysning och frihet. Under sekler har R. o. Ad. med
Vätlofl. Borgare-St. samverkat för dessa mensklighetens stora
mål, hvilka uppnås endast genom ädel sjelfuppofTring, der medborgerligheten
det fordrar, och genom kärlek till Konung och
Fädernesland, men ej blott för endera, ty de två äro oskiljaktige
i ett sannt fosterländskt sinne.
I den öfvertygelse att Vallöf!. Borgare-St. lika uppriktigt
som R. o Ad. önskar en för fosterlandet lyckosam lösning af
de vigtiga frågor, som under
anhåller R. o. Ad. att Vallöf], Borgare-St. vill vara förvissadt om
R. o. Adms högaktning och vänskap.
Till Hedervärda Bonde-Ståndet:
Högaktade Talman och samtlige Ledamöter af Hedervärda
Bonde-Ståndet!
Med anledning af den vänskapsfull helsning, R. o. Ad. nyss
fått emottaga, har åt oss, R. o Adms deputerade, lemnats det
uppdrag att till Hederv. Bonde-St. framföra en lika vänskaplig
helsning och välgångsönskan.
Det är med oförminskad glädje och sann tillfredsställelse
som R. o. Ad. vid detta Riksmöte åter sammanträffar med Ombuden
för Sveriges Allmoge, i hvars ättarleder icke blott R. o.
Ad., utan landets frihet och sjelfständighet räkna sina anor .
Gemensamt med Hederv. Bonde-St. är det R. o. Ad. som
företrädesvis brukar Sveriges jord; gemensam är ock vår kärlek
till det gamla herrliga land, detta Sveriges rike, som fadren
grundat för att af oss beskyddas och förkolras. 1 vår tid mera
än tillförene är jordbruksintresset högt uppburet; faran är nu
icke att det kan undertryckas, utan snarare den att det icke
nog minnes det myckna, som behöfver lefva både öfver och
bredvid detsamma.
R. o. Ad. har den tillförsigt att, under förestående gemensamma
arbeten, hos Hederv. Bonde-St. återfinna den lugna besinning,
det sunda omdöme, som i förening med storsinnad frihetskänsla
alltid i vårt land varit odalmannadygder.
I denna öfvertygelse och under förhoppning att gemensamt
med Hederv. Bonde-St. få medverka till en för fäderneslandets
sanna väl tillfredsställande lösning af de ärenden, som äro beroende
af R. St:rs afgörande, tillförsäkrar R. o. Ad. det Hederv.
Bonde-St. om R. o. Ad:ns högaktning och vänskap.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, begärde härpå
ordet och yttrade:
Vid uppläsningen af den helsningsadress, som å R. o. Adms
vägnar blifvit framförd till det Hederv. Bonde-St., har jag fästat
u
Den 31 Oktober.
mig vid en deri förekommande, så lydande mening: »I vår tid,
mer än tillförene, är jordbruksintresset högt uppburet; faran är
nu icke att det kan undertryckas, utan snarare den, att det icke
nog minnes det myckna, som behöfver lefva både öfver och
bredvid detsamma.» Som jag emellertid icke anser denna framställning
öfverensstämmande med min uppfattning af vår jordbruksnärings
närvarande ställning och syften, och för öfrigt icke
finner den förebråelse, som häri innefattas, förtjent, anhåller
jag att i lt. o. Ad:ns protokoll få anmärkt, att jag i dessa omständigheter
icke biträder den mening, som sålunda blifvit uttalad.
Föredrogs och remitterades till det blifvande Riddarh.-Utsk:t
Frih. Raabs, Adam Christian, den 23 dennes väckta och bordlagda
motion angående åtgärders vidtagande för skyndsammare
uppsättning och offentliggörande af 11. o. Ad:ns diskussions-prot.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. § 11 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdagen den 31 Oktober 1865.
Plenum kl. 12 middagen.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 26 dennes.
Öppnades Hrr Elektorers listor vid sistlidne dag anstäldt
val af ledamöter och suppleanter i Utskotten; och befunnos
hafva blifvit utsedde i
Konstitutions-Utskottet.
Ledamöter:
JVa 62. Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof.
» 278. » Beck-Friis, Corfitz Augustin.
» 36. Hr Trolle, Carl Axel.
» 167. » Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf.
» 830. » von Vicken, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf.
» 1959. » von Kraemer, Anders Robert.
Den 31 Oktober.
23
Suppleanter:
JV2 215. Hr Ramsay, Anders Henrik.
» 792. » Lagerhjelm, Gustaf Reinhold.
JV2
12.
Gr.
»
254.
Hr
»
559.
)>
»
778.
»
»
1960. A.
»
»
2144.
»
»
2302.
»
»
2317.
»
»
2327.
»
»
713.
Hr
»
2265.
»
))
1598.
»
Stats -Utskottet.
Ledamöter:
PereswetolT-Morath, fullm. Gr. Piper, Charles
Emil.
Leijonancker, Fredrik Wilhelm.
Montgomery, Robert Nils Germund.
Rosensvärd, Johan Henrik.
Skogman, Carl Johan Alfred.
Fåhraus, Olof Immanuel.
Huss, Magnus.
Suppleanter:
Cremer, fullm. Frih. Beck-Friis, Joachim Tawast.
af Robson, fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
Swedenborg, fullm. Gr. von Rosen, Fredrik Carl.
Bevillnings-Utskottet.
Ledamöter:
M 311.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf.
» 380.
))
von Schulzenheim, David Theodor.
» 393.
»
af Schmidt, Carl Johan Georg.
» 233.
Hr
Stårck, fullm. Hr Lagerbjelke, Bror Johan
Syrach.
» 494.
»
Croneborg, Johan Ulrik Wilhelm.
» 1210.
»
Reutersvärd, Patrik Oscar.
» 1233.
»
von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto.
» 1696,
»
Bergenstråle, Claes.
» 1736. B.
»
Hallenborg, Bolivar Magnus Fredrik Carl Wil-
helm.
» 1741.
»
Wolffelt, Mauritz Constantin.
» 2142.
»
Liljensparre, fullm. Frih. Hermelin, David.
» 2320.
»
Akerman, Fredrik.
Suppleanter:
» 1151. Hr von Meijerhelm, fullm. Hr af Geijerstam, Carl
Fredrik.
» 944. » De Besche, fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel Hjalmar.
» 2147. » af Christiernin, fullm. Gr. von Rosen, Axel Gustaf
August.
» 335. » Grubbe, fullm. Hr Carleson, Adolf Jakob Fredrik.
26
Den 31 Oktober.
Banko-Utskottet.
Ledamöter:
M 133.
Frih.
von Schwerin, Jules.
» 297.
»
Liljencrantz, Johan.
» 390.
»
Nordenfalk, Johan.
» 392.
»
Peyron, Gustaf Oscar.
» 189.
Hr
Rääf i Småland, fullm. Frih. Stjernstedt, Au-  gust Wilhelm.
» 325.
»
Appelbom, fullm. Hr Ribbing, Erling.
» 2082. A.
, »
Mannerskantz, Carl Axel.
» 2231.
»
af Burén, Didrik Pontus.
» 2256.
»
von Geijer, Bror Bengt Gustaf.
Suppleanter:
» 1035. Hr Wästfelt, Fredrik Philip.
» 1659. » Svedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, Hugo Jakob.
» 1582. » Steuch, Mathias.
Lag-Utskottet.
Ledamöter:
JM 66. Gr. Sparre, Erik.
i> 213. Frih. Armfelt, Magnus.
» 1626. Hr Olivecrona, Samuel Detlof Rudolf Knut.
» 2160. » Munck af Rosenschöld, Thomas.
Suppleanter:
» 2063. Hr Nordenfalk, Carl Olof Christian Johan.
» 135. » Hammarsköld, fullm. Gr. Taube, Henning Edvard.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ledamöter:
M 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus.
» 205. Frih. Åkerhjelm af Margretelund, Johan Gustaf Nils
Samuel.
»
313.
»
von Platen, Carl.
))
397.
»
von Rosén, fullm. Gr. Posse, Knut.
»
258.
Hr
Swenske, fullm. Frih. Cederström, Rudolf.
»
601.
»
Uttermarck, fullm. Frih. Alströmer, Carl Oskar.
»
1113.
»
Treffenberg, Nilf Curry Engelbrecht.
a
1749. B. »
von Ehrenheim, Per Jakob.
»
2107.
Gustafsskjöld, fullm. Gr. De la Gardie, Robert.
»
2261.
»
af Borneman, fullm. Hr af Klint, Erik Magnus.
»
2292.
»
af Edholm, Erik Wilhelm.
»
2331.
»
Ros, Anders Emanuel.
Den 31 Oktober.
Suppleanter:
JVa 1586. Hr Raab, fullm. Frih. Raab, Hugo.
» 775. » Mannerfelt, fullm. Frih. Palmstjerna, Nils Axel
Hjalmar.
» 1991. » Skjöldebrand, Erik Bogislaus.
» 1952. » von Plomgren, Anders Petter.
Expedition s-Utskottet.
Ledamöter:
JW 861. Hr von Gegerfelt, Herman Georg.
» 1479. » Ulfhjelm, fullm. Hr Edelstam, Garl Fabian.
» 1702. » Törnebladh, Carl Ottomar.
Suppleant:
» 1976. » von Knorring, Erik Oskar.
8.
Gr.
114.
»
105.
Frih
»
150.
»
»
158.
»
»
268.
»
»
223.
Hr
»
263.
»
»
782.
»
1940. B
• »
))
1222.
))
»
1947.
»
»
1983.
Hr
»
2118.B.
»» I
»
86.
» i
))
62.
Gr. ’
Riddar hu s-Utskottet.
Ledamöter:
Oxenstjerna af Korsholm, Axel Thure Gabriel.
Thott, Otto.
. Strömfelt, Carl Adam Fredrik,
von Otter, Fredrik Wilhelm,
von Essen, Reinhold Jakob.
Wrangel von Brehmer, Johan Wollmar.
Stråle af Sjöared, fullm. Gr. Hamilton, Adolf
Gustaf Wathier.
Planting-Gyllenbåga, Erik Wilhelm Casimir.
Belfrage, Johan Gustaf Wilhelm.
Tersmeden, Wilhelm Reinhold.
Linroth, fullm. Gr. Lewenhaupt, Mauritz Emil
August.
Odencrantz, Gerhard Detlof.
Suppleanter:
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Den plats såsom 3:dje
Suppleant i Stats-Utslut, hvartill Hrr Elektorer behagat utse mig,
anhåller jag härmed få afsäga mig.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr Elektorer att
utse en Suppleant i Stats-Utsk:t efter Gr. von Rosen.
28
Den 1 November.
Gr. Sparre, Erik: Enligt Riddarh.-Ordn:n eger den, som
blifvit till Elektor utsedd, icke rätt att afsäga sig detta uppdrag
förr än Utskottsvalen försiggått. Sedan dessa val numera egt
rum, begagnar jag mig af min rätt att afsäga mig min befattning
såsom Elektor.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag anhåller att få afsäga
mig den plats såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t,
hvartill Hrr Elektorer utsett mig.
Med anledning häraf anmodade Hr Gr. och Landtm, dels
Hrr Elektorer att välja en ledamot i Allm. Besv.- o. EkoaUtsk:t
efter Hr Ros, dels ock Hrr Bänkman att utse en Elektor
i Gr. Sparres ställe.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 1 November 1865.
Plenum kl. 12 middagen.
Justerades prot:t för den 20 sisth Oktober.
Upplästes ett af Hr Odencrantz, Gerhard Detlof, in
lemnadt
memorial af följande lydelse:
Med stöd af 23 §:n Riddarh.-Ordn., får jag vördsamt afsäga
mig att vara ledamot i Riddarh.-Utsk:t, hvartill jag af Hrr
Elektorer blifvit utsedd.
Härefter anmälde sig och yttrade
Gr. Lewenhaupt, Mauritz Emil August: Hindrad af
trägna tjenstegöromål, får jag härmed vördsamt afsäga mig den
plats såsom ledamot af Riddarh.-Utsk:t, hvarmed Hrr Elektorer
hedrat mig.
Hr Gr. och Landtm, anmodade II. o. Ad:s Hrr Elektorer
att välja 2 ledamöter i Riddarh.-Utsk:t efter Gr. Lewenhaupt
och Hr Odencrantz.
Den 4 November.
29
föredrogs ett från Stats-Utsk:t inkommet Mern, N:o 1, med
anmälan att K. i\I:ts Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof denna dag blifvit till Utsk:t öfverlemnadt, samt att ett
tryckt exemplar af samma Nåd. Propos. med tillhörande bilagor
blifvit hvarje Riks-St. tiflstäldt.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Brakel, Mauritz: Jag får för R. o. Ad. tillkännagifva,
att jag nästk. Onsdag ernar yttra några ord ang. K. M:s
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, i hvad den rör
5:te Hufvudtiteln, och torde det yttrande, jag då kommer att afgifva,
få åtfölja remissen af nämnde Nåd. Propos. till Stats-Utsk:t.
Uppå härefter framstäld propos., blef Stats-Utsk:s ifråg:de
Mein. lagdt till handlingarne.
Föredrogos och remitterades till Lag-Utsk:t R. St:rs Justitieombudsmans
år 1864 utgifne Embets-Berättelse och densammes
Berättelse till innev:de Riksdag.
Föredrogs och remitterades till Exped.-Utsk:t R. St:rs Komiterades
till Tryckfrihetens vård Berättelse till innev:de Riksdag.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 4 November 1865.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för d. 1 dennes och protokollet
för den 21 sistl. Oktober.
Upplästes ett af Frih. Stjerncrona, David Erik, ingifvet
mern. af följande lydelse:
Då jag för enskildta angelägenheter måste lemna Stockholm,
får jag härmed anhålla, att, med bibehållande af min
30
Den 4 November.
riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats som Bänkman inom
5:te Bänkm:s-Afd:n.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framstäld
propos., sitt bifall.
Hr Planting-Gyllenbåga, Erik Wilhelm Casimir,
hade inlemnat ett mern., som nu upplästes och lydde sålunda:
Som jag i embetsärenden varit från hufvudstaden bortrest
vid de föregående tillfällen, då afsägelse af uppdrag att vara
Utskotts-ledamot utan anförande af orsak kunnat ega rum, får
jag, såsom af embetsgöromål förhindrad'bekläda den plats i
egenskap af ledamot i Högloft Riddarh.-Utsk:t, h.\artill Hrr
Elektorer behagat utse mig, härmedelst anhålla, det R. o. Ad.
måtte medgifva mig att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig omförmälde uppdrag.
Sedan propos. å bifall till denna anhållan blifvit framstäld
och med ja besvarad, anmodade Hr Gr. och Landtm. R. o.
Ad:s Hrr Elektorer att utse en ledamot i Riddarh.-Utslct efter
Hr Planting-Gyllenbåga.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af Suppleant i StatsUtsk:t
efter J\s 1598 Hr Svedenborg, fullm. Gr. von Rosen,
Fredrik Carl; och befanns dertill hafva blifvit utsedd M 2017,
Hr Björnstjerna, Roger Magnus Eugéne Curt.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter JYs 2331 Hr Ros, Anders Emanuel;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd M 1598 Hr Svedenborg,
fullm. Gr. von Rosen, Fredrik Carl.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i
Riddarh.-Utsk:l efter N:o 1222 Hr Linroth, fullm. Gr. Lewen
haupt,
Mauritz Emil August, och N:o 1947 Hr Odencrantz, Gerhard
Detlof; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1805. Hr Stjernspetz, Per Arvid Henrik.
N:o 1983. Hr Heijkenskjöld, Selim Lennart.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det tillkomme R. o. Ad. att
utse 2 ledamöter, hvilka, jemlikt 47:de §:n Riksd.-Ordnm, borde
deltaga i Talmans-öfverläggningarne, samt hemställde härefter,
huruvida R. o. Ad. behagade företaga detta val nästa Onsdag
den 8 dennes.
Ropades ja.
Den 4 November.
31
Efter tillkännagifvande att, till följd af Elektors-valet och
den i dag skedda afsägelsen, 4 ledigheter ibland R. o. Ad:ns
Hrr Bänkman uppkommit, nemligen:
en i 5:te Bänkm:s-Afd:n efter N:o 166. Frih. Stjerncrona, David
Erik;
en i 7:de » » » N:o 338. Frih. Tersmeden, Wil
helm
Fredrik;
en i 12:te » » » N:o 559. Hr Pereswetoff-Morath,
fullm. Gr. Piper, Charles
Emil; samt
en i 23:dje » » » N:o 2221. Hr af Wirsén, Thure;
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Ledamöter inom
nämnde afdelningar att i början af det plenum, som komme att
hållas nästa Lördag den 11 dennes, efter anslag sammanträda
för val af Bänkman i de afgångnes ställe.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Till Riddarh.-Utsk:t har i dag af
Hr Wahlfelt,..Svante Axel Bleckert, blifvit inlemnad en fullmakt
för Adeliga Alten N:o 1856 De Frese, undertecknad af Johan
Anton De Frese. Denne De Frese är visserligen icke enligt genealogierne
ättens hufvudman; men då hufvudmannen Axel Alexander
De Frese, som är född 1790, icke på öfver 40 år låtit
sig afhöra, tillät R. o. Ad. vid 1860 års riksdag att en af. hans
närmaste ättemän, Emanuel De Frese, utgifven fullmaktgo dkändes.
Denne Emanuel De Frese är nu död, hvarför jag hemställer
till R. o. Ad. att ifrågav:de af han närmaste ättemän
utgifna fullmakt måtte godkännas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. funne
skäligt godkänna den ifrågav:de, af f. d. Löjtnanten Johan Anton
De Frese utfärdade fullmakten.
Ropades ja.
Hr von Knorring, Erik Oscar, uppläste en motion N:o
1, ang:de pension åt Kapitenen i armén Erik August Björkman.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Vidare afgaf Hr von Knorring en motion N:o 2, om pension
åt Häradshöfdingen C. G. Levins enka, Wilhelmina Levin,
född Grönblad; och yttrade, efter motionens uppläsning,
Hr von Knorring: Till den af mig nu väckta motion höra
fyra bilagor, hvilka jag anhåller måtte jemte motionen till vederbörligt
Utsk. remitteras, och får jag hemställa, huruvida dessa
bilagor behöfva af mig nu uppläsas.
32
Den 4 November.
Gr. Mörner, Garl Göran: Vid pröfning af den af Hr
Knorring nu väckta motion anhåller jag att Stats-Utsk:t ville
göra sig underrättadt om de pensioner fru Levin från andra
håll uppbär. Hon är åtminstone berättigad till pension ur Civilstatens
enke- och pupill-kassa samt Häradshöfdingarnes och
Landtstats-tjenstemännens enke- och pupill-kassa.
Hr von Knorring: Om det yttrande, Gr. Mörner afgifvit,
skall åtfölja min motion till Stats-Utsk:t, vill jag nu besvara
detsamma, anhållande att äfven detta svar måtte vid remissen
få åtfölja motionen. Det är sannt att fru Levin från enke- och
pupillkassan har en pension, hvilket också kan inhemtas af min
motions bilagor. Denna pension är dock helt och hållet otillräcklig
för fru Levin, som har 4 barn att uppfostra och dessutom
underhåller tvenne sin aflidne mans medellösa systrar. Jag
hade hoppats att min motion åtminstone inom R. o. Ad. icke
skulle möta motstånd. Det är icke första gången Gr. Mörner
sätter sig emot mina förslag om understöd för behöfvande; och
jag märker att jag alltid måste vara beredd att mola Hr Gr:s
invändningar, hvilket jag också skall söka vara.
Sedan Hr Gr. o Landtm, hemställt, huruvida R. o. Ad. ansåge
behöfligt, att de omnämnda bilagorna upplästes, och dertill
svarats nej, förklarades öfverläggningen slutad och motionen med
bilagor samt de i ani. deraf nu afgifna yttranden remitterades
till Stats-Utsk:t.
Hr von Axelson, Johan Fredrik, uppläste en motion
N:o 3, om beviljande af medel för skyndsamt fullbordande af
Statens jernbana mellan Arvika och Norrska gränsen.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Fåhraeus, Eduard, väckte en motion N:o 4, ang:de
upprättande af ett Universitet i hufvudstaden.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Vidare afgaf Hr Fåhraeus en motion N:o 5, ang:de ändring
i nu gällande Författning rörande stämpel-pappers-afgiften.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr Hallenborg, Magnus, uppläste en motion N:o 6,
ang:de Ystads lägre Elementar-läroverks utvidgning till ett fullständigt
högre Elementar-läroverk.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr
Den 4 November.
33
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, afgaf en motion N:o 7,
ang:de nedsättning af postportot m, m.
Remitterades till Bevi!ln.-Utsk:t.
Upplästes en af Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, inlemmad
motion N:o 8, om beviljande af ett låneunderstöd å 743,300
rdr för en jernvägsanläggning emellan Dalkarlsbergs grufvor i
Nora socken och Sjön Möckeln.
Remitterades till Stats-Utsk:t,
Hr Treffenberg, Nils Curry Engelbrecht, afgaf en
motion N:o 9, ang:de åtgärders vidtagande för inskränkning af
Jösdrifveriet och tiggeriet i landet.
Kommunicerades med de öfriga Riks-Stånden och remitterades
till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:L
Upplästes en af Hr Dardel, Fritz Ludvig, inlemnad
motion N:o 10, om beviljande af ett anslag å 25,000 rdr för
gjutning i brons af Professor Molins grupp »Bältespännarne.»
Remitterades till Stats-Utskrt.
Hr Weidenhjelm, Ernst August, väckte en motion N:o
11, om ändring i 7:de §:n 28, kap. Byggninga-Balken.
Gr. Liljencrants begärde denna motion på bordet.
Upplästes en af Hr von Feilitzen, Johan August Carl,
ingifven motion Nio 12, om ändring af 12:te §:n i Jagtstadgan,
för så vidt den rörer Ejderskytte.
Remitterades till Ailm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Slutligen föredrogs och bifölls ett från Allm. Besv.-o.Ekon.-  Utsk:t inkommet Mern. N:o 1, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemannapersonal.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
H. I.
3
34
Don 8 November.
Onsdagen den 8 Novenber 1865.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 4 dennes.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, uppläste ett skriftligt
anförande af följ:de innehåll:
Med anledning af Hr TrelTenbergs, N. C. E., nästlidne plenum
d. 4 dennes afgilne motion, ang:de arbets-inrättningars tillvägabringande
i oell för hämmande af bettlande och för att tvinga
lättjefulla och sysslolösa personer till arbete, m. m., anhåller
jag nu få yttra några ord, för att åtfölja motionen till Utsk :t.
Vid Landtbruksmötet i Malmö 1849 utgjorde enahanda fråga
ett med serdeles uppmärksamhet följdt diskussions-ämne (3:dje
frågan), dervid dylika arbets-inrättningar förordades varmt af snart
sagdt alla, hvilka yttrade sig, serdeles af Hrr Kyrkoherden Gullander,
Prosten Holm, undertecknad, Gr. Fr. S. Posse och Frih.
A. Chr. Raab samt till en del äfven af Hr Landshöfdingen von
Rosen; och besvarades »med öfvervägande ja» utaf ordföranden,
Hr Ryttmästare» Stjernsvärd, framställda propositioner (se sidan
228, Berättelse öfver förhandlingarna vid det 4:de allmänna landtbruksmötet
i Malmö 1849, tryckt i Stockholm 1850):
»att anstalter böra och kunna med fördel å landet
inrättas för beredande af arbetsförtjenst åt arbetare,
som söka, men icke finna sådan hos enskilda
personer, samt att på lokala förhållanden skall bero,
om dylika anstalter skola länsvis eller för mindre
kommuner tillvägabringas; samt
att det är icke allenast nyttigt, utan af behofvet
högt påkalladt, att sådana arbets-anstalter inrättas,
der den kan tvingas till arbete, hvilken, oaktadt
han är arbetsför, bettlar eller låter maka och barn
falla fattigvården till last.»
Hvad som sålunda utgjorde denna talrika församlings (387
personer ifrån Rikets alla landsändar och deribland en ej ringa
del för närv:de äro vid innev:de Riksmöte tillstädes) opinion torde,
i afseende å Hr Treffenbergs motion, icke vara utur vägen
att åberopa; hvarförutan utmärkte och för de fattige och arbetsklassen
i allmänhet nitälskande personers yttranden och framställningar
uti enahanda fråga gifva stöd åt motionen.
Jag inskränker mig till hvad jag nu haft äran anföra, endast
tilläggande: att dylika arbetsinrättningar torde vara så myc*
Oen 5 November.
35
ket mera af behofvet påkallade, som, dessa förutan, den nya fängelse-reformen,
enligt mitt förmenande, ingalunda motsvarar sitt
filantropiska ändamål: fångens förbättring; samt derjemte troligen
komma att, förutom inskränkning i iångvårdskostnaden, förminska
betydligt första inträdet på brottets bana och hindra återfall,
enär arbetsinrättningen (vi hafva en sådan i hufvudstaden:
södra arbetsinrättningen, hvars nytta för Stockholm varit serdeles
stor) emottager dels den arbetsföre lättingen, dels den ifrån
fängelset utgångne olycklige, sorn önskade att upprätta sig: f. n.
nästan för honom omöjligt, då sällan någon vill eller kan uti
sin tjenst antaga den, serdeles för svårare brott en gång dertill
förfallne;
Och, för att påskynda expeditionen, har jag på förhand så
väl uppsatt mitt yttrande, som ock bifogat det exemplar, som
torde få åtfölja motionen till Utsk:t.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, remitterades detta
anförande till Allm. Besv.- och Ekon.-lJtsk:t.
Upplästes ett af Frih. von Otter, Fredrik Wilhelm,
inlemnadt mern. af följ:de lydelse:
Enär jag till följe af tjensteåligganden är hindrad.att för
längre tid vistas vid Riksdagen, så anhåller jag vördsamligen att,
med bibehållande af min Riksdagsmannarätt, få afsäga mig det
mig lemnade förtroendet, att vara ledamot af Riddar!).-Utsk:t.
Uppå framstäld propos. lemnade R. o. Ad. härtill sitt bifall.
Hr Stjernspets, Per Arvid Henrik: Som jag till följd
af tjensteåligganden är förhindrad att oafbrutet bevista Riksdagen,
anhåller jag att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få
afsäga mig min plats i Riddarh.-Utsk:t.
Sedan jemväl denna anhållan bifallits, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. R. o. Ad:ns Hrr Elektorer att utse två ledamöter i
Riddarh.-Utsk:t efter Frih. von Otter och Hr Stjernspets.
Gr. von Hermansson, Carl Johan, hade inlemnat ett
mern., som nu upplästes och lydde sålunda:
Som mina förhållanden ej medgifva att jag under Riksdagens
lopp qvarblifver såsom stadigvarande Riksdagsman, får jag
afsäga mig förtroendet af att vara Bänkman, dock med anhållan
om bibehållande af min riksdagsmannarätt.
Till denna begäran lemnade R. o. Ad., uppå gjord propos.,
sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ståndets Hrr
ledamöter inom 2:dra Bänkm:s-Afd:n att i början af det plenum,
som komme att ega rum nästa Lördag den 11 dennes, välja en
Bänkman efter Gr. von Hermansson.
Sfi
Den 8 November.
Hr Belfrage, Johan Gustaf Wilhelin: Vid det sammanträde,
som Riddarh.-Utsk:t denna dag hållit, företeddes en af
Hr Georg Wilhelm von Konow för adliga ätten von Konow N:o
2080 utfärdad fullmakt. Ilufvudmannen för nämnde ätt är född
1854 och således omyndig, hvadan hufvudmannarätten utöfvas af
närmaste ättemän. Såsom sådan står på genealogierna antecknad
Henrik Beinhold von Konow, född 1776, om hvilken man
sedan början af århundradet icke haft någon underrättelse. Närmast
denne är Georg Wilhelin von Konow, utfärdaren af ifråg:de
fullmakt, äldste ättemän. Vid sednasie Riksdag godkände R. o.
Ad. under den 20 Oktober 1862 en af sistnämnde person utfärdad
fullmakt för ätten, och jag hemställer vid sådant förhållande
att R. o. Ad. äfven nu behagade godkänna den af honom
utfärdade fullmakt.
Denna framställning begärdes på bordet.
Företogs val af de två ledamöter, hvilka, enligt 47:de §:n
Riksd.-Ordn:n, böra deltaga i Talmans-öfverläggningarne t och
befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 404. Frih. Bildt, Didrik Gillis, med 101 röster.
» 661. Hr Klingstedt, (ullin. Gr. Sparre, Gustaf Adolf, med
126 röster.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utskottet Hr Weidenhjelms,
Ernst August, den 4 dennes bordlagde motion N:o
11, om ändring i 7:de §:n 28:de kap. Byggninga-Balken.
Hr Brakel, Mauritz: Det är utan tvifvel ett ganska svårt
företag att efter sjökrigs-materielens snabba utveckling och på
dess närv:de höga ståndpunkt ordna sjöförsvaret för ett land
med så vidsträckta kuster och så ringa ekonomiska tillgångar,
sorn Sverige. Hr Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-Depdet
har dock, sin pligt likmätigt, försökt detta företag, och det tillkommer
nu R. St:r att till det af honom uppgjorda förslag lemna
bifall, i hvad som rörer anslags beviljande och löners öfverförande
från en stat till en annan. Men om det varit svårt för
Hr Gr:n att lösa detta problem, är det dock vida svårare för
R. St-.r att fälla ett bestämdt omdöme, huruvida lösningen är
riktig och ländande till fäderneslandets sanna båtnad, och det så
mycket mer, som så ringa ledning blifvit gifven för ett sådant
omdöme. Onskligt hade varit, att Hr Gr:n gjort en mera fullständig
framställning af ämnet och hvad dermed står i närmaste
sammanhang, såsom om försvaret i allmänhet, om landtlörsvarets
och sjöförsvarets relativa vigt och deras samband med hvarandra,
om de brister i försvaret i allmänhet, som först böra afhjelpas,
Deri 8 November.
3?
om fäderneslandets ekonomiska tillgångar oeh de uppoffringar,
det måste göra för att värna sitt bestånd och sin politiska betydelse.
Som jag i flere läll hyser olika åsigter med Hr Gr:n, utbeder
jag mig att såsom stöd för mina åsigter med några angifvanden
få vidröra dessa hudvudpunkter lör vårt försvar.
Det första vilkoret för hvarje lands försvar, och' hvilket
står utom alla andra vilkor, är, att ungdomen uppfostras till
manliga tänkesätt, till det medvetande, att den möjligen en gång
skall behöfvas lör att försvara sitt Fädernesland, och att den
öfvas i användande af de lör ett sådant ändamål erforderliga
vapen. Men detta allmänna vilkor lemnar jag vid detta tillfälle
helt och hållet å sido och läster mig uteslutande vid de serskilda
vilkoren för Sveriges försvar, med hänsyn till dess geografiska
läge och dess farligaste fiendes förmåga att på en gång kunna
hit öfverskeppa trupper. 1 detta afseende anser jag första vilkoret
vara, att Sverige eger en armé, tillräckligt stark, öfvad
och rustad, för att med något hopp om framgång kunna möta
de krafter, som på en gång kunna till dess gränser öfversändas.
Tänka vi nu t. ex. på vår östra grannes förmåga att hit på en
gång öfverföra sina trupper, och till måttstock för vårt omdöme
i sådant hänseende taga dess flotta, nemi. icke blott örlogstlottan
utan äfven handelsflottan, som vid hastigt skeende trupptransporter
spelar en vigtig roll, finna vi att denna förmåga, att döma
efter ölverskeppningon till Krim, inskränker sig till öfverskeppandet
af 40 å. 50,000 man. De krafter, vi böra ställa mot
henden, uppgå enligt Landtförsvarkomiténs förslag till 40,000
bajonetter och 10,000 man artilleri, kavalleri och ingeniör-trupper,
och dessa siffror äro de minsta för de trupper, som man
genast bör kunna påräkna att möta en fiende.
Det andra vilkoret för vårt lands försvar är, att vår armé
eger några säkra och fasta punkter, på hvilka den kan stödja
sig för att försvaret skall lyckas. 1 detta afseende sätter jag i
främsta rummet Stockholm. Denna punkt ligger öfver inloppet
till en sjö, som tränger djupt in ilandet; den ligger på det bröst,
som Sverige med Upland och Södermanland skjuter ut mot
östern, och en truppstyrka på denna punkt står i flanken på en
fiende, som söker intränga i landet emellan Dala- och Motalaelfvar,
och skyddar således hela medlersta Sverige. Jag skulle
kunna omständligt uppgifva alla de skäl, som mana oss att fulleligen
tillförsäkra oss denna punkt, men närvide tillfälle är dertill
icke lämpligt, och jag är öfvertygad, att den komité, som är
sysselsatt med denna vigtiga frågas behandling, bättre än jag
skall visa nödvändigheten af att Sveriges hufvudstad jemväl är
en fast stödjepunkt för landets försvar.
Först i tredje rummet intager flottan sin plats, men den
utgör derföre dock ej en obetydlig del af vårt försvar. Hr Gr.
von Platen har med rätta insett, att en del af denna flotta står
i ett visst bestämdt samband med arméen, men jag är af olika
tanke med Hr Grin, hvilken denna del af flottan är. Sverige
behöfver, för att hindra en fiende att öfverbroa de Stockholm om
-
38
Den 8 November.
gifvande vatlnen, pansarklädda kanonbåtar med icke så särdeles
groft artilleri, men med tillräckligt starka plåtar får att kunna
motstå det artilleri, en fiende kan uppföra på dessa vattens stränder.
Vi behöfva dessa mindre pansarbåtar för att skydda mot
en fiendtlig öfvergång, t. ex. öfver Edsviken, Skurösund, Mälarens
Upsala-led m. m. Vidare behöfva vi starka pansarbåtar
med mycket grof bestyckning, som kunna möta de främmande
fartyg, som visa sig framför stängsellinierna vid Waxholm, liindön
eller vid inloppet till Södertelje. Detta anser jag vara den
del af flottan, som står i samband med arméen och landtförsvaret,
men till densammas förande beliöfves icke officerare med
de kunskaper i topografi, fältartilleri, fortifikation, infanteri-manövrer
m. m., som Hr Gr:n ansett skärgårds-artiileri-officern böra
ega, men deremot påstå sjömän allmänt att dertill behöfves mera
sjömanskap än hvad som blifvit föreslaget för skärgårds-artiileriofficern,
Befälet på dessa båtar uppgår ock till ett så ringa antal
att det ej kan vara skäl att för desamma bilda en serskild
korps, äfven om det ej skulle erfordras samma sjömanskap som
segling utomskärs krälver. Säkert är ock att en verklig sjöman
inom få dagar kan taga kännedom om de till omfång inskränkta
farvattnen, som vi nästan hvar och en känna.
Detta, Mina Hrr, är den del af flottan, som enligt min åsigt
står i samband med arméen. Vi böra äfven ega, som föreslaget
blifvit, pansarfartyg, som uppehålla kustförsvaret, och hvilkas
uppgift skulle blifva, att i främsta rummet försvåra en fiendes
inträngande i Stockholmska skärgården. I betraktande af de
stora och rymliga inlopp, denna skärgård på flere ställen erbjuder,
medför emellertid ett sådant försvar ganska stora svårigheter.
Kanske att monitorer äro de fartyg som bäst kunna öfvervinna
dessa svårigheter. Hr Gr:n har ansett att de båtar,
som äro betecknade under namn af »Ljungstedts N:o 1», skulle
vara äfven dertill lämpliga. Sådant är visst möjligt, och till och
med troligt, eftersom Hr Gr:n föreslagit dem — framtiden får
visa i hvad mån de ena ega företräde framför de andra — men
vid detta tillfälle framställer sig ett eget förhållande, nemligen att
Hr Gr:n vill, att monitorerne skola bemannas med fullt sjöbildade
personer, pansarbåtarne, Ljungstedts N:o 1, deremot med
endast till någon del sjöbildade skärgårds-artillerister, och likväl
skola dessa båtar uppfylla samma ändamål som monitorerne,
nemi. slåss i skärgården och kunna gå utomskärs, och meningen
torde väl icke vara, att de skola löpa ut endast i fredstid
och i vackert väder, utan att de äfven under örlog skola gå
utomskärs, då anfall möjligtvis kan vara att befara. Då detta
torde vara obestridligt, frågar jag, hvilken orsaken är, att monitorerne,
men icke pansarbåtarne, skola förses med välbefarna
sjöofficerare. Hr Gr:n torde kanske gifva till svar, att monitorerne
äro sjögåenrie fartyg, men att detta icke är förhållandet
med »Ljungstedts N:o 1». Så vidt jag vet, är dock monitorn
icke någon egentlig sjöbåt, utan ett pansarbatteri, som kan föras
öfver öppna, stormiga farvatten. Jag har aldrig hört, att en
Don 8 >ovembcr.
39
monitor agerat i öppen sjö, eiler kryssat på hafvet för att uppsöka
fiendens skepp, och på en monitor beror allt så mycket
att machineriet gör sin fullständiga tjenst, att man ännu icke
vågat låta monitorer utan eskort af andra fartyg besegla håfven;
— och bästa beviset på, att jag har rätt, är att Hr Gr:n sjelf
gifvit befallning, att ångkorvetten »Orädd» skall från Norrköping
till Stockholm eskortera vår första monitor, till och med ehuru
ej något egentligt Imf är att passera. Både monitorn och Ljungstedts
N:o 1 skola besegla samma vatten, slåss i samma skärgårdar,
i allt ega samma sjötjensteåligganden, men dock föras af olika
bildadt befäl.
Nu må det tillåtas mig en annan fråga, nemi. hvarest denna
flotta skall förläggas, antingen i Stockholm eller Karlskona, ty
det finnes ej uppgifvet i »grunderna» för den af Hr Gr:n föreslagna
förändring af vårt sjöförsvar. Efter hvad jag dock kunnat
fatta, är Karlskrona ämnadt att hysa både monitoren och
våra trädkanonångbåtar, och detta förundrar mig i högsta grad,
ty då dessa certer fartyg hufvudsakligen äro afsedda att uppträda
skyddande på vår långa östra kust, och främst Stockholmska
skärgården, förefaller det mig bra eget att stationera deni nere
vid slutet af denna kuststräcka och ej på dess midt, der de
egentligen äro ämnade att uppträda.
Hr Grin har vidare föreslagit att Sverige skulle ega 4 korvetter
och 1 fregatt till handelns gagn och skydd. Att lämpligaste
stationen för dessa fartyg är Karlskrona, är obestridligt;
om emedlertid Sverige skall hafva en så ringa sjögående flotta,
kan fråga uppstå, om den icke borde förläggas i Stockholm, ty
att endast för dessa få fartyg bibehålla de stora och dyrbara
etablissementerna i Karlskrona komme i längden att medföra
allt för dryga kostnader, som kunde användas till mycket annat
för försvaret gagneligare.
Enligt Hr Grins förslag skall flottans officerspersonal blifva
betydligt förminskad, hvilket är en naturlig följd af den föreslagna
minskningen af krigsfartygen, och nämnda personal skall delas i
tre afdelningar, nemi. de som tillhöra K. Flottan, de som tillhöra
Skärgårds- artilleriet och slutligen de som tillhöra den s. k. Nya
Reserv-staten, hvartill skulle hänföras alla de officerare, hvilka
icke blifva upptagne på Flottans eller Skärgårdsartilleriets rullor.
Dessa sistnämndes verksamhet skulle hufvudsakligen bestå uti
stationstjenstgöring. Förhållandet med denna Reserv-stat har
mycket förundrat mig, ty antingen är den af behofvet påkallad,
och då kan med skäl frågas, hvarför den, såsom föreslaget är,
skall småningom försvinna, eller också är den icke af behofvet
påkallad, och hvarför har den då blifvit föreslagen?
Vid framställande af sitt förslag har Hr Grin synbarligen
utgått från den åsigt, att Sverige skall följa en afsöndringspolitik
från Europas allmänna intressen, hålla sig beskedligt
stilla, hvilken gestalt tiden än tager för att hota vår framtid,
och upprätthålla sin marin med do tillgångar, som för närvarande
äro till sådant ändamål anslagne; och utan tvifvel är
40
Den 8 November.
denna åsigt riktig, såvida vi vilja uppge allt hopp att kunna
bibehålla vår politiska betydelse, och alldeles lösgöra oss från
den tanken, att i Europa en strid möjligen kan uppstå för
mensklighetens ännu icke vunna stora rättigheter och att under
denna strid ingen ljuset älskande nation bör sitta i skamvrån;
den är riktig, såvida vi vilja öfvergifva hoppet att kunna försvara
våra Norrländska provinser, ty det är klart, att om en
fiende här intränger och väljer någon af de nordligare elfvarne
till skydd för sin front för att sedan besätta det bakomliggande
landet, medför det oöfvervinnerliga svårigheter att dit
uppskicka våra trupper och transporter, helst de hvar som helst
på den långa strandvägen kunna tagas i ryggen af de trupper,
som landsättas från den hafvet beherrskande fiendtliga flottan;
den är riktig, såvida vi skola upphöra att söka skydda den
handel, som blomstrar kring våra kuster och de rikedomar,
som der ligga uppstaplade. Men är man icke af denna åsigt,
anser man, att Sverige icke skall upphöra att försvara sina
Norrländska provinser, icke skall upphöra att skydda sina kuster
och sin handel, icke skall underlåta att, om pligten och menskligheten
det fordra, uppträda utom sina landamären—då anser
jag att vi skola följa en annan politik än vi gjort, att vi skola
söka en militärisk och politisk sammanslutning emellan de nordiska
rikena, förbund med de makter, som hafva samma åsigter
som vi om frihet och rätt, samma intressen som vi att
hindra våldets och despotismens utbredande. För denna sammanslutning
tarfvas en nordisk marin, som åtminstone kan utgöra
en stark del af den flotta, som behöfves för att skydda
vår handel och våra kuster, samt möjliggöra försvaret af våra
Norrländska provinser. Det är sannt, att en utveckling af vår
marin icke låter sig göra utan ökade anslag af 2 till 3 millioner,
men tarfvas dessa millioner, böra de ock beviljas.
Ville jag i detalj granska det ifrågavarande förslaget, skulle
ganska många anmärkningar deremot kunna framställas, men
jag vill nu endast påpeka några omständigheter, som äro egnade
att väcka uppmärksamhet. I förslaget finnes uppgifvet, att »Ljungstedts
N:o 1» kostar endast ungefär ^:dels million, under det pansarfregatten
kostar 6 å 7 millioner. Jag får då nämna, att en
del af de franska pansarfregatterna icke kosta mer än 3| millioner
svenskt riksmynt, och dock torde det vara obestridligt,
att de franska fregatterne äro af fullt lika god beskaffenhet, som
de engelska, som kostat 6 å 7 millioner. Vidare innehåller förslaget
en jemförelse mellan skärgårdsartilleriets orh Kongl. Svea
Artilleriregementes officerspersonal, samt deras löner, men denna
jemförelse är ofullstän ig, enär man icke tagit hänsyn till den
olika hastigheten i avancementerna vid de båda regementena.
Förhållandet är nemligen det, att avancementerna vid Skärgårdsartilleriet
komma att gå vida hastigare, ty ltegements-officerarnas
antal vid Skärgårdsartilleriet är 3 gånger större än vid Svea
Artilleri, då deremot Kaptenernas och Subalternernas antal vid
nämnda Skärgårds-artilleri är något mindre, och i betraktande
Den 8 November.
il
häraf, eller att det vid Skärgårdsartilleriet går fortare att uppnå
en högre lön, kunna dess officerare anses blifva bättre aflönade
än Svea Artilleri-regementes. Härmed vill jag dock icke säga,
att lönerna vid Skärgårdsartilleriet äro för höga. Afven vill jag
nämna, att vid uppgiften om lönebeloppen vid Svea Artilleriregemente
ett misstag blifvit begånget; det heter nemligen, afl
för dess Subalterner tinnes en lön å 1000 rdr och en å 1200
rdr, men någon lön å 1000 rdr finnes i sjelfva verket icke.
Afsigten med denna min anmärkning har ingalunda varit att
mot Hr Gr:n rigta någon förebråelse, ty jag vet alltför väl,
att i statshandlingar en öfverordnad person ofta måste lita på
de underordnade; men jag har dermed blott velat visa de personer,
som i allo anse ifrågavarande förslag för ett mästerverk
af ofelbarhet, att man likväl deri kan finna ett och annat bevis
på partiskhet, ofullständighet och misstag.
Den nya organisationens trädande i verket är föreslagen
att ske den 1 A pril nästkommande år. Det förefaller mig högst
besynnerligt, att man redan nu bildar den korps, som skall
tjenstgöra på »Ljungsteds N:ris 1, 2, 3 och 4», då dessa båtar
ännu icke äro byggda. Denna brådska- synes antyda, att man
vill begagna sig af de gynnsamma konjunkturerna hos allmänheten,
för att drifva igenom ett förslag, om hvars nytta man
ingalunda är säker. Jag minnes ännu från min barndom, att
jag hörde talas om en person, vid namn Archimedes, som sagt:
»gif mig en punkt utom jorden, och jag skall rubba den ur dess
läge», men det ser ut, som om man härvidlag följt ett alldeles
motsatt förfaringssätt.
Jag vet att de åsigter, jag nu framställt, skola afgöras i en
tidpunkt, föga gynnsam för desamma, då, till följe deraf att vi
förkastat det hvilande representationsförslaget, mången representants
omdöme skall blifva benäget att följa åsigter, som framstälts
af den ministére, som framlagt representationsreformen,
men jag vet äfven, att om man har en fast öfvertygelse om
hvad som länder till fäderneslandets sanna bästa, så bör man
också vid hvarje tillfälle, både i tid och otid, framhålla det.
Jag vet att vi skola göra oss förtjenta af vår Konungs ord att
han tänker högt om oss, och jag vågar vid detta tillfälle förutskicka
de orden till nationen, att vi, äfven vi tänka högt om
honom, och att han skall genast inse, hvad vi inom kort skola
visa, att det icke är reformens nödvändighet vi förkasta, utan
den gestalt den tagit med sina orättvisor, fel och brister,
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Stats-Rådet o. K. af K. M:ts N. O. Henrik Wilhelm Bredberg,
hvilken å K. M:ts höga vägnar öfverlemnade 29 Nåd. Propos:r
och 3 Nåd. Skrifvelser till R. St:r.
Gr. von Platen, Baltzar: Till en början måste jag tacka
den siste värde talaren såväl för den ton, hvari han behandlat
detta ämne, som för den antydan han i slutet af sitt anförande
Deri 8 November.
gjort derom, att en god sak omsider alltid vinner framgång.
Under min lefnadsbana har jag nogsamt haft tillfälle att inhemta,
att den sak, som icke vinner framgång, icke heller förtjenst det.
Den värde talaren har ansett att detta öde borde drabba ifrågavarande
förslag, men för min del lifvas jag af en motsatt förhoppning,
och min egenkärlek är i detta afseende icke mindre
äu den värde talarens.
Att anmärkningar måste göras vid hvarje förslag till en
genomgripande förändring, är icke blott naturligt, utan äfven
önskligt, enär derigenom uppmärksamheten väckes hos den som
framställt förslaget och som icke kan önska något högre än att
förslaget blifver sä fullständigt som möjligt, derigenom att i tid
ändras hvad som icke skolat lända till gagn. Emellertid måste
det bero af anmärkningarnes beskaffenhet huruvida en förändring
skall vidtagas eller icke; och om anmärkningarne äro sådane,
att de af sig sjelft falla till intet, då må det vara förslagets
författare tillåtet att anse detta såsom ett kraftigt och säkert
bevis på förslagets riktighet.
Det åligger mig visserligen att besvara framställda anmärkningar
och meddela äskade upplysningar, men jag tror att jag,
till följd af mitt föregående förfarande i denna fråga, bör kunna
inskränka mig till att i största korthet besvara dessa anmärkningar,
enär jag anser tiden till deras framställande nu egentligen
vara förbi. Skälet härtill är, att då, redan i slutet af Juni detta
år med K. M:ls tillstånd »Grunderna för ombildning af Sveriges
Sjöförsvar» blifvit genom tryck till allmänhetens kännedom befordrade,
samt detta ärende icke förr än den 16 sistl. September
till slutligt afgörande inför K. M:t förekommit, hade under
tiden godt tillfälle varit lemnadt till anmärkningars framställande.
Att så icke skedde, beklagar jag, så mycket mera som
de vid det nådiga beslutet om den förändrade organisationen
införde smärre förändringar visa att dessa »Grunder» då icke
voro annat än Dep.-Chefens förslag. Jag gjorde således hvad
jag kunde för .att framkalla anmärkningar, och jag hade fått
löfte på såJane, men de uteblefvo.
Jag kan icke vara likgiltig för den antydning, talaren gjort,
derom att stämningen hos nationen skulle gifva grundad anledning
att hoppas för sakens framgång, men, angelägen att icke
kunna förebrås för mycket att hafva velat begagna mig deraf,
utverkade jag att en person till hördes, för hvilken jag under en
40-årig bekantskap fattat en obegränsad högaktning, ehuru jag
visste att vi i denna fråga voro af olika åsigter, men som just
till följe häraf och af sin befattning såsom Befälhafvande Amiral,
var särdeles egnad att känna och för K. M:t framlägga de skäl,
som kunde vara att framföra emot det uppgjorda förslaget. De
anmärkningar, han androg, togos ock i öfvervägande och erhöllo
det afseende de förtjente.
Sedan jag på sådant sätt, enligt min uppfattning, gjort allt
för att förskaffa mina åsigter en allvarlig granskning, vågar jag
tro att R. o. Ad. icke ogillar, om i den särskildta ställning jag
Den S November.
43
innehar, jag, sedan dessa grunder blifvit förvandlade till Kongl.
Propos., icke anser mig böra öfver en viss grad deltaga i diskussionen,
sedan denna Propos. blifvit öfverlemnad åt Stats-Utsk:t,
för att der undergå vederbörlig granskning, innan det hos R. St:r
förekommer till afgörande.
Emellertid vill jag upptaga några af de framställda anmärkningarne,
för att i förbigående besvara dem.
Hr Brakel liar såsom en oriktighet anmärkt, att bildandet
al en reservstat med tjestgöringsskyldighet på stationen blifvit
föreslaget. Men denna del af förslaget grundar sig uppenbarligen
derpå, att som en indragning af platser skulle blifva af
nöden, så skulle, medan de på indragningsstat öfverflyttade personerna
ännu qvarstode i statens tjenst, af dem kunna fordras
tjenstgöring på stationen.
Vidare har det blifvit anmärkt, att man icke borde taga
de nuvarande .anslagen till utgångspunkt vid en ombildning af
sjöförsvaret. Ofvertygad att man af en representant med det
varma nit för fäderneslandets bäsla, som den värde talaren,
kan vänta alla nödiga uppoffringar för fäderneslandets försvar,
anser jag dock min skyldighet såsom l)ep:ts-Chef vara att söka
grunda beräkningarne på de anslag, som R. St:r anvisat, och att
jag icke öfvergifvit hoppet om materielens ökande till den större
styrka, som bättre motsvarar Sveriges behof, torde inhemtas
vid en närmare granskning af de handlingar, som blifvit till R.
Sl:r öfverlemnade.
Slutligen har det, bland annat, blifvit anmärkt, att det vore
orätt att bilda en korps innan man hade färdig den för denna
korps afsedda materiel. Jag hemställer dock till den värde talaren.
huruvida det kan vara skäl att icke bilda personalen utan
i den mån materielen vore färdig. Jag tror att det vore högst
olämpligt att gå så till väga, ty visserligen fordras lång tid för
att bygga ett lärtyg, men ännu mycket längre tid åtgår för att
bilda den, som skall föra detta fartyg. Ar blott en duglig per
sonal
för handen, kan säkerligen äfven materiel anskaffas.
Jag har anfört detta för att visa att jag åtminstone hört
på de gjorda anmärkningarne; och med trygghet öfverlemnar
jag frågan till Stats-Ulsk:s och R. St-.rs bedömande, ofvertygad
att de i förslaget framställda grunder, till någon del af föregåendeR.
St:r redan godkände, om de nu, förvandlade till|K.M:s beslut,
biträdas, skola bereda fäderneslandet ett kraftigt och godt försvar.
Hr Adlersparre, Axel: Ehuru jag icke fullt noggrannt
kunnat följa Hr Rrakels anförande i dess anmärkningar emot
den K. Proposm angående sjöförsvarets tillstånd och behof, tror
jag mig dock hafva hört tillräckligt för att finna mig berättigad
att yttra några ord i frågan.
Om jag rätt fattat Hr Brakel, har han nu rustat sig för
att icke blott sönderrifva Gr. von Plåtens, af K. M:l godkända,
förslag, utan för att derjemte återföra oss till det gamla systemet,
som genom.K. M:ts Nåd. Propos. blifvit kastadt öfver bord.
Deii 8 November.
Jag vet väl, att Hr Brakel icke i delta afseende står ensam,
men jag tvekar dock icke att säga, att jag mera högaktar dessa
Herrars välmening än deras omdömesförmåga.
För Flottan vore ingenting olyckligare, än om den skulle
hejdas i sin föreslagna utveckling och om den återfördes i det
gamla systemet, som, likt en blytung mara, om icke. förqväft,
dock motverkat all tillförsigt till vapnet. Det är motbjudande
att vidröra detta ämne, personliga känslor måhända såras; men
må ansvaret drabba den, som föranledt dem. När motståndarne
hafva för afsigt att åter kasta oss in i det gamla systemet, är
det min pligt att utan konsideration framhålla detta system i
dess osminkade nakenhet. Andan i detsamma har varit att
mera afse qvantiteten än qvaliteten. Till följd häraf har man
hufvudsakligen fikat efter att vidmakthålla största möjliga lärtygsmateriel,
äfven med uppoffring af den tidsenliga dugligheten;
och man har med förnäm likgiltighet tillbakavisat personalens
billiga fordringar på och ovilkorliga behof af ökad sjö-tjenstgöTing.
Resultatet har blifvit: en illa vårdad flotta, som var för
stor, för att landets förmåga skulle kunna hålla den i stridbart
skick, som suckat och våndats, som varit missbelåten och misskänd
och som slutligen blef en förslappad samhällskropp. Fartygen
voro många, men få voro stridbara. Personalen hade ett
talrikt befäl och hugnades stundom med ett Stor-amirals-embete,
men officerare såväl som Storamiral voro blott undantagsvis
på sjön, och sjöexpeditionerna hafva måst inskränkas till
sommarmånaderna och blott utgjort ett sommarnöje, som började
de första dagarne af och slutade med Augusti månad, när
nätterna började blifva mörka. Blott undantagsvis erhöll någon
officer mera än 2, högst 3 vinterseglingar. Officerarne önskade
dock ingenting högre än en allvarligare och mera kraftutvecklande
sjö-tjenstgörig, på det de måtte i sjömanskap komma till
samma ståndpunt som yrkesbröderna vid handelsflottan, hvilka
med sina små och illa ombonade fartyg seglade hela året om.
Mången förskaffade sig också genom egna uppoffringar en
befarenhet, som staten icke ville bestå. Allt detta kom sig
deraf, att man hade en flotta, som, i förhållande till landets
tillgångar, var onaturligt stor, och som derföre icke vederbörligen
kunde underhållas. Man behöfver icke vara sjöman
för att fatta alla de ogynnsamma verkningarne häraf. Sålunda
låg vår flotta under de sista 30—40 åren lik en vattusigtig patient,
med stora traditioner, men oförståndigt tillämpade, med
plymagerad hatt, men döende lifskrafter. Vi måste ändra detta
förhållande, och vi måste ställa så till, att den personal, som
skall manövrera ute på hafvet, hvarest fordras fulländadt sjömanskap,
under fredstid öfvas i dessa idrotter, och den, som
är alsedd att försvara våra skärgårdar och elfvar, erhåller en
deremot svarande öfning.
Det gamla systemet är redan brutet och det nya har till
en del trädt i verksamhet. Dess goda frukter hafva äfven visat
sig, ty aldrig förr har den Svenske sjöofficeren haft så allvarlig
Den 8 November.
45
och grundlig öfning som denna sommar; men ännu mera skall
detta blifva händelsen, när detta system hunnit blifva mera genom
fördt.
Åtskilliga anmärkningar hafva blifvit framställda emot Gr.
von Plåtens förslag. Klart är också, att icke två blad skrifvas,
utan att anmärkningar kunna göras. Förslaget har blifvit klandradt
derföre att det vore för kort. Hade det varit längre,
hade väl också anmärkning framställts deremot. Att 4 korvetter
skulle blifvit föreslagna för det yttre sjöförsvaret, är ett
misstag, ty förslaget nämner icke någon viss siffra, utan päpåpekar
just omöjligheten att under nuvarande förhållanden med
bestämdhet fästa sig vid någon viss fartygscert. Orsaken, hvarföre
monitorerna blifvit tilldelade det yttre försvaret, är, såsom
af »Grunderne» inhemtas, icke den, att för deras skötande erfordras
ett högre sjömanskap, utan den, att dessa 250 fot långa
fartyg icke äro nog lättmanövrerliga för att lämpligen användas
i våra trånga skärgårdar, fastän de äro särdeles tjenliga till positionsförsvaret,
och att de icke kunna passera igenom slussarne
eller gå uppför våra elfvar. Att de skulle förläggas till Carlskrona,
härrör deraf, att detta är det enda ställe, der vi hafva
ändamålsenliga dockor, sjö-etablissementer, reparationsverkstäder,
o. d. Att en ny reservstat skulle bildas, är en gifven följd
deraf, att en del af de nuvarande officerarne måste frånskiljas,
på det de öfrigas antal icke skall blifva större än att de kunna
öfVas till dugliga sjömän, hvilket hittills icke kunnat vara händelsen,
då öfningarne varit fördelade på 228 officerare. Reservstaten
behöfves dessutom i och för tjenstgöring på stationen,
der, till följd af de gammalmodiga reglementena, officerare behöfvas,
biand annat, för att verkställa en del besigtningar
o. d. Reglementena äro oefterrättliga och måste ändras, men
detta är ett svårt arbete; dock kan man hoppas att vid den
tid, då reservstaten försvunnit, reglementena skola vara mera
tidsenliga än nu, då t. ex. på Carlskrona station dagligen erfordras
cirka 40 officerare för stationstjenstgöring.
Beträffande regementsofficerarnes antal vid det nya sjövapnet,
har blifvit anmärkt, att detta antal skulle vara för stort
i förhållande till antalet vid landtregementena. Men redan vid
den hittillsvarande flottan har alldeles samma förhållande egt
rum, och så är det vid alla mariner, och jag vill dessutom påpeka
att det vid flottan icke, såsom vid landtregementena, är
någon utväg att genom förflyttning befordra, och att detta sannolikt
varit orsaken hvarföre vid flottan alltid varit ett jem
förelsevis
större antal regements-officerare än vid landtregementena.
I fråga om skärgårdsartilleriet, vill det synas som om man
antoge, att dess enda tjenstgöring skulle komma att bestå uti
att bemanna kanonsluparne. Så skulle dock ingalunda blifva
förhållandet. Tvertom antyder förslaget, att det skulle blifva ett
landstignings-artilleri, som komme att öfvas med härför lämplig
materiel, att det skulle användas till utläggning af stängsellinier,
46
Den $ November.
sprängminor m. m., och på så vis få ett ganska vidsträckt fält
för sin verksamhet.
1 afseende å den nya materielens beskaffenhet, tror jag att
man bör kunna göra sig de hästa förhoppningar, enär Sekundchefen
för flottans konstruktions-korps är en man med utomordentliga
både praktiska och theoretiska kunskaper. Han har
försäkrat, att den föreslagna certen skall kunna föra både pansar
och artilleri och att båtarne likväl icke behöfva byggas större,
än att de kunna passera genom slussarne å Göta kanal för att
komma in till vara större sjöar. De kunna beklädas med 10-  tums pansar och skulle då utan fara kunna våga en strid med
de största pansarfartyg, hvilka, som bekant, icke föra mera än
4 å 5-tums pansar.
Jag har icke kunnat uppfatta flera anmärkningar, värda ett
svar, och jag vill icke heller längre upptaga R. o. Ad:ns tid.
Jag hoppas och tror, att det klander, som blifvit uttaladt mot
K. M:ts Propos., och det försök, som blifvit gjordt för att åter
arbeta oss in i det gamla oefterrättlighets-systeinet, icke skola
gillas af R. o. Ad., som alltid varit mån om fäderneslandets ära
och anseende.
Hr Brakel: Hr Gr. von Platen har yttrat att han är lika
fullt öfvertygad om sina åsigters riktighet, som jag är öfvertygad
om mina, och att hans egenkärlek är lika med min; i så
fall får jag lyckönska Hr Gr:n till att vara så litet egenkär som
någon minister kan vara.
Jag ber att med några ytterligare ord få visa riktigheten
af de anmärkningar, jag har framställt. Jag har nyss förklarat,
hvilken del af flottan, som står i samband med landtförsvaret.
Hr Gr. von Platen har i motsats mot mig ansett, att det är en
vida större del, att vi behöfva flytande artilleri, som följer arméens
flanker, beskjuter fiendens leder, uppkastar skansar och
verkställer andra dylika i »grunderna» omnämnda idrotter; men
jag skall utbedja mig att få söka visa att all denna skärgårdsartilleriets
förmenta verksamhet aldrig kan komma att tagas i
anspråk. En 8vensk måste alltid utgå från den synpunkten, att
hufvudstaden icke under något vilkor får falla i fiendens hand;
då behöfves naturligtvis icke något försvar i den innanför hufvudstaden
liggande Mälaren. Men äfven om jag skulle kunna
tänka mig att Stockholm fallit, och att vi draga oss tillbaka långs
med Mälaren, så vet jag dock icke mer än några högst få ställen,
der ett flytande artilleri möjligtvis skulle göra någon liten
skada åt den fiendtligt anrvckande inkräktaren. Att endast för
dessa få punkter, hvilka en fiende med lätthet kan omkringgå,
enkom skapa ett flytande artilleri, anser jag icke vara skäl.
Detta under antagande att fienden i Mälaren icke infört någon
bepansrad flotta. Men har Waxholm blifvit nedskjuta och fienden
sjövägen framträngt till Stockholm i afsigt att fortsätta inkräktningen,
skall han sannolikt i Mälaren införa en pansarflott;
så stark vi ingalunda skola kunna blifva herrar öfver dett..
Den S November.
*7
vatten med de 20 pansarbåtar, Gr. v. Platen föreslagit. Att åter
igen skapa en utomordentligt stark mindre pansarilotta endast
och allenast för den händelse att i Mälaren kunna motstå en
fiende, som bemäktigat sig Stockholm, vore detsamma, som att
på förhand och i fredstid uppsätta och hålla under vapen en
landstorm, som hör uppsättas endast i nödfall, och då en fiende
med alldeles öfverväldigande krafter angriper ett land. Antag
åter att en fiende inseglade i Bråviken eller Slätbaken och landsteg
vid dess stränder, tror väl någon af Eder, Mina Hrr! att
han skulle marschera längs kanalen eller framkomma till Wettern
längs utmed dess stränder, hvarifrån möjligtvis en flytande
artilleri-eld kunde oroa honom? Nej, han undvek just Wetterns
stränder och kanalen, hvilken han ej för sina transporter kunde
begagna, ty man får väl antaga att dess slussar blifva af oss
sprängda. Att hafva fartyg på Wettern är för oss af onekelig
nytta i och för transporter af alla slag, men dessa fartyg behöfva
ej vara pansarbåtar, ithv att man ej kan antaga att en fiende
på Wettern genom sprängda slussar och förstörd kanal kan
uppträda med sådana; och huru anser Gr. von Platen att de
kunna införas i Wetterns eller Wenerns färskvattens-sjöar. De
skola vä! ligga koncentrerade i Stockholms skärgård och derifrån
är vägen lång till Slätbaken och sannolikt för dem tillstängd.
Antagom slutligen det tredje sannolika anfallssättet eller
att fienden ställer sig bakom någon af de Norrländska ellvarna,
antager denna till skydd för sin front och med flygande korpser
småningom intager och pacifierar det bakom liggande landet.
Förmodas detta anlällssätt, skola då båtarne på förhand ligga
stationerade i hvarenda en af dessa färskvattens-strömmar, så
blir det kanske 2 i hvarje, och Stockholms skärgård blifver
blottad, eller huru skola de annars komma in på sina verksamhets-områden.
Men låtom oss antaga det oantagliga att de kommit
in i en eif alla tillsammans och denna eif skall få till och
med ligga bakom den som fienden antagit till skydd för sin
front. Hvad skola de göra der med sina fåtaliga besättningar
och sina grofva kanoner, om icke att skjuta till måls på elfvens
höga stränder och för att slutligen blifva tagna, ty ut lära de
val aldrig komma, om icke af fiendens gunst och nåde. Det är
sannt att genom dem man möjligtvis kunde tänka att fiendens
kommunikationer från norr till söder nedanför elfvens sista fall
blifva afbrutna, men icke ens detta skulle vara honom till någon
väsendtlig mehn, ty han hade alltid öppna kommunikationer på hafvet
längs utmed kusten, och kommunikationerna från norr till
söder inom landet kunde alltid ske ofvanom sista elffallet. Jag
fruktar för att sjöministern haft föga klara begrepp huru ett
krig inomlands kommer att föras, och dessa begrepp har framfödt
ett skargårds-artilleri, i hvilket med mycken kostnad skall
inplantas mångahanda färdigheter, som aldrig komma att göra
sig gällande.
Hr Gr. von Platen har sagt, att tiden nu vore förbi att
framställa sådana anmärkningar, som jag tagit mig friheten göra.
48
Den 8 November.
Jag får då fråga Hr Gr:n, när jag skulle hafva haft tillfälle att
framställa dem, förr än nu, då Hr Gr:n icke kallat mig till råds
om sina grunder för vårt sjöförsvar? Det är nu icke fråga om
sådana anmärkningar, som kunna hafva bestämt Hr Gr:n att hos
K. M:t förorda förslaget eller icke, utan fråga är om anmärkningar,
som skola bestämma R. St:r att lemna sitt bifall till förslaget
eller ej och anslå erforderliga summor, och hvilka anmärkningar
skola af Stats-Utsk:t i första hand pröfvas. Lika berättigad,
som jag anser mig till dylika anmärkningars framställande,
lika skyldig anser jag en Minister vara att visa deras obehörighet.
Hr Gr:n har talat om nödvändigheten att på förhand bilda
en korps, som skall tjenstgöra på en flotta, som ej finnes till,
och förundrat sig öfver, att jag icke insett nyttan af denna åtgärd.
Asigterna om denna nytta och nödvändighet ser jag till
min förvåning kunna vara olika, och har jag min öfvertygelse,
liksom Hr Gr:n må hafva sin. Således kan jag icke annat än
fortfarande finna eget, att man förbereder en korps för båtar,
om hvilka man ännu icke vet huruvida de kunna flyta, helst
när förut finnes officerare fullt mäktiga att sköta dem, i fall de
befinnas sjö- och stridsdugliga.
Hr Adlersparre har sagt, att jag uppträdt för att störta det
ifråg:de förslaget. Hvilka öden, som komma att drabba det,
vet jag icke, men det förefaller mig naturligt, att den, som icke
kan annat än ogilla det, framhåller de skäl, som skola omkullkästa
det Vidare har Hr Adlersparre uppgifvit, att jag med
mina nu uttalade åsigter icke står ensam, utan att jag har andra
bakom mig. Jag får då upplysa Hr Adlersparre, att detta
är ett fullkomligt misstag, att jag i detta ämne icke samtalat
med någon flottans officer förr än efter den stund, då jag på
detta rum anmälde, att jag ämnade framställa anmärkningar mot
5:te hufvudtiteln. Tillbakavisas måste, om på detta rum framkastas
insinuationer, för hvilkas sanning man icke kan gå i borgen.
Jag har kämpat för sak och icke för att en viss person, som
förstods inunder, skulle få hissa Amiralsflagg på Skandinavisk
flotta, ehuru det under hvarje tänkbar synpunkt skulle glädja
mig. Hr Adlersparre har framhållit det gamla systemets oefterrättlighet,
och uppdragit en ganska sorglig tafla deröfver;
men hvad hör det i sjelfva verket hit? Jag har ju icke uppträdt
för att bestrida det; utan mina anmärkningar hafva rört
den besynnerliga idéen att skapa ett skärgårdsartilleri med utomordentliga
kunskaper i alla militärvetenskapens grenar, men med
intet bestämdt angifvet verksamhets-område.
Besynnerligt är ock i sanning förhållandet med den nya s. k.
reserv-staten. Hr Adlersparre har sagt att den är nödvändig
för att man skall kunna öfvergå från det gamla systemet till
det nya. Det är då beklagligt, att allt inom flottan skall vara
så huller om buller, att man nödgas inrätta en serskild korps
för att öfvergå från en organisation till en annan, och denna
korps, som Hr Adlersparre anser så behöflig, har dock en så
ringa
Den 8 November.
49
ringa betryggad tillvaro, att man icke ens är säker om den någonsin
kommer till bestånd. Det är nemi. klart att personer,
som ditflyttas med rättighet att med bibehållen lön taga afsked
— alla kunna begagna sig af denna rättighet—och huru går det
då med Hr Adlersparres så högt behöfliga reservstat. Vill man
förminska flottans oflicers-korps, som kanske är behöfligt om
marinen skall inskränkas till ett lokalförsvar för Stockholms
skärgård, med några få paradkorvetter för att visa vår flagga,
så bör man nu som fordom utföra detta genom att sätta de
obehöfliga ofJicerarne på indragningsstat. Det är åtminstone rent
spel, och både nation och flottans oflicers-korps få veta hvad de
hafva att rätta sig efter, utan att deras syn förvillades genom
att ställa i förgrunden en skärgårds-artilleri-korps med fortifikations-
och landtartilleri-bildning, som för den ej behöfves, men
utan sjömannabildning, som deremot är för densamma, enligt allmän
utsago af sjömäm, nödvändig,
Hr Skogman, Garl Johan Alfred: I diskussionen öfver
denna fråga skulle jag gerna hafva deltagit, men som jag icke
varit i tillfälle att förskaffa mig nödiga materialier och sifferberäkningar,
vill jag nu icke yttra mig, utan anhåller att få i
plenum nästa Lördag framställa mina åsigter i frågan.
Hr Brakel: Då de af mig gjorda anmärkningar blifvit
framställda i ändamål att komma till Stats-Utsk:ts kännedom, anhåller
jag, att de anföranden, jag i afseende å 5:te hufvudtiteln
i dag afgifvit, måtte varda till nämnde Utsk. remitterade.
Gr. von Platen: Ehuru mitt anförande mera afsett for
men
än saken, anhåller jag dock, att detsamma måtte få till
Stats-Utsk:t åtfölja remissen af Hr Brakels anföranden.
Hr Adlersparre: Afven jag anhåller att mitt anförande
måtte få medfölja vid remissen till Stats-Utsk:t.
För öfrigt vill jag förklara, att då jag yttrat, att Hr Brakel
icke stod ensam, jag dermed menat, att jag visste, att den åsigt,
som af honom uttalats, delades af många.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, blef Hr
Brakels anförande jemte de i ani, deraf afgifna yttranden remitteradt
till Stats-Utsk:t.
Föredrogos och bordlädes nedannämnde K. Mits Nåd. Propos:r
och Skrifvelser till R. St:r, nemi.:
Propositioner:
l;o ang:de öfverlåtande till Vesterbottens läns innevånare af
gamla länsfängelse-byggnaden i Umeå med tomt;
H. I. 4
50
Den 8 November.
2:0 ang:de öfverlåtande tijj Jemtlands läns innevånare af
gamla länsfängelse-byggnaden i Ostersund;
3:o ang:de öfverlåtande till Yester-Norrlands läns innevånare
af gamla länsfängelse-byggnaden vid Hernösand med tomt;
4:o ang:de öfverlåtande till Vester-Norrlands läns innevånare
af gamla kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall med tomt; o
5:o ang-.de upplåtelse af f. d. pipare-bostället Bränn Arby
vid Södermanlands Regemente, för uppförande af skolhus åt
Wansö församling;
6:o ang:de befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon
N:o 1,1 Jemtlands län;
7:o angrde arméens pensionering;
8:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Qvartermästaren
vid Krigs-akademien, Majoren m. m. J. G. Lyström;
9:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Bataljons läkaren vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik
Lundberger;
10:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för f. d.
Kapitenen vid Göta Artilleri-regemente Nicolas Christiernin von
Hess;
11:0 ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Rogements-stallmästaren
vid Lifregementets Hussar-korps, Ryttmästaren
i arméen, m. m. Mathias Leijon;
l2:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Krigsrådet
m. m. Samuel Conrad Nisser;
13:o ang:de restitution af ett utaf Häradsskrifvaren J. A.
Lindgren till Statsverket inbetaldt ersättningsbelopp af 311 rdr
85 öre rmt;
14:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Löjtnanten vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff
vid afgång ur krigstjensten;
15:o om anslag till ett förlagslån för tillvägabringande inom
riket af tillverkning af 12-decimal-tums gjutna jernkanoner;
16:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrik
Jakobsson och förste Löjtnanten vid samma regemente Erland
Joachim Bring;
17:de ang:de pension för förste Löjtnanten vid Nerikes regemente
Johan Henrik Lundh vid afgång från tjensten;
18:o ang:de pension åt Regements-kommissarien vid Smålands
Grenadier-bataljon Johan Magnus Friman vid afgång från
tjensten;
19:o ang:de eftergift af 1863 års arrende för kungsladugården
Åhs Kloster i Hallands län;
20:o ang:de ytterligare förlängning i den för uppmuddring
af Ystads hamn bestämda arbetstid;
2l:o ang:de pension vid afskedstagande åt Regements-kommissarien
vid Kronobergs regemente, f. d, Kapitenen m. m. Carl
Fredrik Schmaltz;
Den 8 November.
5i
22:o ang:de Trumpetaren vid Lif-Gardet till häst, Johan
Magnus Wahiqvists uppförande till pension å Allmänna Indragnings-staten
vid afgång ur krigstjensten;
23:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten åt aflidne
Kapten-löjtnanten vid flottan m. m. C. O. L. Rudbecks enka,
Magdalena Rudbeck;
24:o ang:de af Blekinge läns landsting gjord ansökning om
inköp af en kronan tillhörig tomt i Karlskrona;
25:o ang:de berättigande för Sekreteraren vid Ofverståt
hållare-Embetet
för polisärenden och åtskilliga Landssekreterare
att för tiden från och med år 1863 och så länge de sina befattningar
innehafva, å Allmänna Indragnings-staten årligen uppbära
ersättning för förlorad inkomst af passlösen;
26:o ang:de berättigande för Chefen vid Ottenby stuteri,
Hofstallmästaren m. m. J. M. Beijer, att vid afskedstagande! erhålla
pension å Allmänna Indragnings-staten;
27:o angtde åtgärder till behöfvandes undsättning i miss
växtår;
28;o.
i fråga om införsel för skatterätts-fordran i Krono
säteriet
Olstorp i Skaraborgs län;
29:o ang:de försäljning till skatte af gatuhusen N:o 7 Glemminge
och N:o 21 Hannas i Kristianstads län; samt
Skrifvelser:
30:o i fråga om förhöjning i det å Manufaktur-diskont-fonden
nu afsatta belopp till förlagslån;
31 :o i ani. af åtskilliga utaf R. St:r vid sistförflutna riksmöte
beslutade lagförändringar.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne K. M:ts Nåd.
Skrifvelse till R. St:r om förordnande af en Stats-Råds-ledamot
i afseende på handläggningen af vissa i R. 0:s 36:te och 42:dra
§§ omiörmälda riksdags-ärenden; och skulle vederbörande Utsk.
genom utdrag af protit om denna skrifvelses innehåll underrättas.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, uppläste en motion N:o
13, ang:de beviljande af 10,000 rdr årligen till Stora Barnhuset
i Stockholm, i och för inlösen af 100 barn efter högst 100 rdr
för hvarje.
Denna motion begärdes på bordet,
Upplästes en af Hr Du Rietz, Fredrik Gustaf, ingifven
motion N:o 14, om förhöjd pension åt Under-löjtnanten i Armén
Lars Samuel von Schantz.
Remitterades till Stats-Utsk:t och kommunicerades med de
öfriga Riks-Stånden.
Den 8 November.
Hr von Francken, August Alfred, väckte en motion
N:o 15, ang:de löneförbättring åt lärarne vid Rikets Navigationsskolor.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, afgaf en motion N:o
16, ang:de löneförbättring för Gymnastiklärare vid Rikets högre
Elementar-läroverk.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Lagercrantz, Carl Gustaf, uppläste två motioner:
N:o 17, om ett anslag å 100,000 rdr till vägbyggnadsarbeten i
Jemtlands län, för beredande af arbetsförtjenst åt länets, till följd
af inträffad missväxt, nödlidande innebyggare; och
N:o 18, om anslag till häst- och fårafvelns förbättring i
Jemtland.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en utaf Hr af Sillén, Lars Gabriel, inlemnad
motion N:o 19, om beviljande af ett anslag å 800 rdr årligen
under nästa statsregleringsperiod åt Lithografen Carl Johan Billmark,
för fortsatt utgilvande af plancheverket »Sverige, Aquarell-Lithografier
och Tontryck.»
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Posse, Arvid, afgaf en motion N:o 20, ang:de förändring
i sältet för påförande af bevillning å enskilda sedelutgifvande
banker.
Begärdes på bordet.
Vidare väckte Gr. Posse en motion N:o 21, ang:de godtgörande
af Hr Landtmarskalkens och Hrr Talmäns riksdagskostnader.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Skjöldebrand, Knut Erik, uppläste en motion
N:o 22, ang:de beviljande af anslag för byggande af en stambana
mellan Wexiö samt Kalmar och Karlskrona.
Den 8 November.
53
Härefter anmälde sig och yttrade
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I den nu afgifna motionen
ber jag att få på det tidigaste instämma; och anhåller jag
att detta tillkännagifvande måtte få till Utsk:t åtfölja remissen
af motionen.
Uppå sedermera framställd propos. blef motionen jemte yttrandet
remitterad till Stats-Utsk:t.
Gr. Posse, Knut, uppläste en motion N:o 23, om beviljande
af ett årligt anslag å 6,000 rdr till institutet för döfstumma
i Karlskrona.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes ett af Hr von Feilitzen, Johan August Carl,
ingifvet mern. af följande lydelse:
Af tjensteförrättningar förhindrad oafbrutet bevista Riksdagen,
får jag afsäga mig befattningen att vara Bänkman inom
24:de Bänkm:s-Afd:n, anhållande vördsamt att vid min Riksdagsmannarätt
få vara bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat bifall,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Ledamöter inom
24:de Bänkm:s-Afd:n att i början af nästa Lördags plenum välja
en Bänkman efter Hr von Feilitzen.
Föredrogs och bifölls ett från Konst.-Utsk:t inkommet Mern.
N:o 1, om arvoden för en Notarie och en Kanslist.
Efter föredragning af ett från Stats-Utsk:t inkommet Mern.
N:o 2, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemanna-personal, blef
detta Mern. af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes föredrogs och bifölls Exped.-Utsk:ts Mern. N:o 1,
ang:de ökadt Kanslibiträde.
Slutligen anmäldes och bordlädes Exped.-Utsk:ts Mem:r:
N:o 2, ang:de upplagans storlek af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoll; och
N:o 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till Riks-Ståndens
protokoll.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
54
Den II November f. m.
Lördagen den 11 November 1865.
Plemum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för den 8 dennes och prot:t för den
23 sisth Oktober.
Hr Gr. o Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad. blifvit öfverlemnade
15 biljetter till Kongl. Landtbruks-akademiens sammankomst
nästa Måndag d. 13 dennes, samt anmodade de ledamöter
af Ståndet, som önskade erhålla dessa biljetter, att anmäla
sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Hr Relfrage, Johan Gustaf Wilhelm: Hos Riddarh.-  Utsk:t har i dag blifvit begärd riksdagsmanna-polett på grund af
en af Öfversten och K. af K. S. O. Gustaf Mauritz Armfelt utfärdad
fullmakt. Vid pröfning af denna fullmakt har förekommit, att
Riddarhus-genealogierna upptaga såsom hufvudman för Adliga
ätten Armfelt N:o 458 Johan Christoffer, född 1783, utan att
något vidare finnes om honom antecknadt, och såsom närmaste
ättemän Erik Wilhelm, hvilken är introducerad på Finska Riddarhuset
under Adliga ätten N:o 37. Dernäst förekommer såsom
ättemän ifråg:de Gustaf Mauritz Didrik Fromhold, hvilken
utfärdat ofvanberörde fullmakt. Då Gustaf Mauritz Armfelt, enligt
hvad genealogierna utvisa, således icke är hufvudman för
sin ätt, har Riddarh.-Utsk:t ansett sig icke böra, på grund afen
utaf honom utfärdad fullmakt, utlemna pollet, men, då R. o. Ad.
vid ett föreg:de tillälie (den 30 November 1859) godkänt en af
nämnde person utgifven fullmakt, får jag vördsamt hemställa,
att R. o. Ad. äfven nu måtte fatta enahanda beslut.
Gr. Liljencrants begärde denna framställning på bordet.
Företogs val af Ränkmän efter följande Hrr. nemi.:
inom 2:dra Bänkm:s-Afd:ti:
JW 90. Gr. von Hermansson, Carl Johan.
inom 5: te Bänkm:s-Afd:n:
» 166. Frih. Stjerncrona, David Erik.
inom 7:de Bänkm:s-Afd:n:
» 338. » Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
Dsd !! November f. m. 55
inom 12:te Bänkm:s-Afd:n:
M 559. Hr Pereswetoff-Morath, fullm. Gr. Piper, Charles Emil.
inom 23:dje Bänkm:s~Afd:n:
» 2221. » af Wirsén, Thure.
inom 24:de Bänktn:s-Afd:n:
» 2271. » von Feilitzen, Johan August Carl Alexander;
Och belunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit till
Bänkman utsedde:
inom 2:dra Bänkm:s-Afd:n:
JYl 104. Gr. Beck-Friis, Corfitz, med 6 röster.
inom 5:te Bänkm:s-Afd:n:
» 161. Frih. von Höpken, Nils Albreckt, med 3 röster.
inom 7:de Bänkm:s-Afd:n:
» 354. » Fock, fullm. Frih. Åkerhjelm, Knut, med 7 röster.
inom 12:te Bänkm:s-Afd:n:
» 460. Hr von Krusenstjerna, Mauritz Adolf, med 3 röster.
inom 23:dje Bänkm:s-Afd:n:
» 2203. » Zacco, fullm. Gr. Kalling, Carl Napoleon, med 8
röster.
inom 24:de Bänkm:s-Afd:n:
» 2253. » von Holst, Hans Gram, med 4 röster.
Upplästes en från Militär-Sällskapets i Stockholm Direktion
ankommen skrifvelse af följande innehåll:
Militär-Sällskapets i Stockholm Direktion får härmed äran
att å Sällskapets vägnar inbjuda Hr Gr. o. Landtm, samt de af
Höglofl. R. o. Ad:ns medlemmar, hvilka icke enligt Militär-Sällskapets
stadgar äro berättigade att deri blifva ledamöter, att under
nu pågående Riksdag taga fritt tillträde till Sällskapets lokal
(Brunkebergs hotel), som hålles öppen alla dagar från kl. 10 f. m.
till kl. 12 på natten.
OSCAR.
C. Lindecreutz. Erik af Edholm. C. H. Kreuger. A. G. Örn.
Thorb. Morén. G. W. von Francken. Hugo Raab.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Såsom jag vid förra
plenum anmälte, ämnar jag nu yttra mig rörande den nya organisationen
af K. M:ts flotta, men vill då först, innan jag inlåter
50
Den 11 November f. m.
mig på sjelfva saken, yttra några ord till svar på hvad Gr. von
Platen och Hr Adlersparre i sista plenum anfört.
I Gr. von Plåtens anförande finnes blott en punkt, som jag
vill beröra, den nemi., i hvilken Hr Gr:n framhåller sin benägenhet,
att vid behandlingen af föreliggande hufvudfråga inhemta hvarje
afvikande åsigt. Till stöd härför anför Hr Gr:n uppkallandet från
Karlskrona af befälhafvande Amiralen derstädes, f. d. Statsrådet
Ehnemark, till en rådplägning i ämnet, samt att de af nämnde
person framställda invändningar äfven föranledt till åtskilliga
ändringar vid det ursprungliga förslaget, ändringar hvilka vid
närmare påseende dock torde hufvudsakligen befinnas inskränka
sig dertill, att skärgårds-artilleriets officerskorps blifvit förminskad
från 86 till 76, eller med 10 personer, och nya reservstaten
således ökad med samma antal. Härvid har jag intet att
säga, då Gr. von Plåtens rättighet såsom Dep:ts-chef att fästa
eller icke fästa afseende vid de gjorda invändningarne icke kan
ifrågasättas, än mindre förnekas. Men jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten vid förloppet af ifrågav:de rådplägning, sådant
detta berättelsevis blifvit bekant. Skulle jag härvid begå något
misstag, anhåller jag att detta måtte blifva af Gr. von Platen
rättadt. Rådplägningen lärer hafva försiggått endast inför H. M.
Konungen, så att säga på stående fot, och utan att något prot.
dervid blifvit fördt. Man har således svårt att inse, huru de
derunder framställda invändningarne och anmärkningarne kunnat
komma Stats-Rådets öfrige ledamöter till handa och tjena äfven
dem till ledning vid frågans slutliga afgörande. Något annat
yttrande eller utlåtande, någon annan upplysning af det slag,
som vanligen plägar förekomma vid vigtigare regeringsärenders
behandling, d. v. s. skrifligen aflattade, har icke blifvit från någon
af vederbörande embetsmyndigheter infordrad, och då dessa
myndigheter icke ega rättighet att opåminda med sådana inkomma,
så följer också deraf att intet inkommit. När man jemför
det sålunda passerade med föreskriften i R. F:s 10:de §,
att »innan ärendena hos Konungen i Stats-Rådet föredragas,
skola de genom nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande
embetsverk af den föredragande beredas», så torde man
ang:de Gr. von Plåtens sätt att gå till väga vid behandlingen
af förev:de fråga väl icke kunna tillmäta honom några synnerliga
loford för öfverdrifven samvetsgrannhet, aldraminst om man
dermed jemför den omständlighet, hvarmed ärender af vida
mindre vigt och omfattning understundom behandlas, och den
massa af yttranden, som vid deras afgörande infordras och åberopas.
Hr Adlersparres insigter äro mig ganska väl bekanta, och
jag väntade derföre att i hans anförande finna skäl för saken
utvecklade och att kunna hafva upptagit några af dem till besvarande.
Om jag nu icke vidrör de af Hr Adlersparre i hans
yttrande anförda skäl, så kommer det sig deraf att icke några
sådane blifvit anförda, åtminstone icke i den hufvudfråga, jag nu
går att behandla, nemi. flottans officerskorps’ och dess materiels
Den 11 November f. m.
57
fördelning på två särskilda korpser. Hr Adlersparres anförande, om
jag undanlager några upplysningar i frågor af mindre betydenhet,
såsom ang:de monitorernas placering, hvilket jemförelsevis är af
mycket underordnad vigt, vänder sig hufvudsakligen motförslagets
motståndare eller vedersakare, derföre alt de skulle vilja återgå till
det gamla. Jag ber alt för det lörsta få fästa uppmärksamheten på
den ganska vigtiga omständigheten, hurusom deraf att man i en
punkt är mot ett nytt förslag, ingalunda följer att man i alla punkter
är för det gamla. Hvaråt syftar Hr Adlersparre då han talar om
återgång till det gamla? Ar det med afseende på materielen eller
officerarnes fördelning? — Hvad först materielen angår, så ber
jag att få försäkra alla här närv:de, att jag icke förordar någon
återgång till det gamla; jag ämnar alldeles icke föreslå att vi
skola bygga några linieskepp, vare sig med eller utan ångkraft.
Hr Adlersparre torde göra mig den rättvisan att erkänna, att
jag för åtminstone icke många år sedan derom varit med honom
öfverens, och jag tror icke att jag ändrat mina åsigter i
någon väsendtlig grad. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derpå att i afseende på materielens beskaffenhet ultrakonservativa
åsigter lika väl funnits hos dem, hvilka förorda flottans delning,
sorn hos dem, hvilka förfäkta dess sammanhållande till en
korps. Jag skulle kunna nämna ett par namn i detta afseende,
hvilkas vigt äfven Hr Adlersparre måste erkänna, men då dessa
Hrr icke äro här närvide, och möjligen kunde stöta sig på att
deras namn åberopades, vill jag ej nämna dem, utan vänder mig
i stället till en, som jag ser här framför mig, nemi. ifrågav:de förslags
författare, som varit af vida mera konservativa åsigter
än jag. Det är icke mera än några år sedan han väckte
motion om anslag till byggande på försök af två roddkanonbåtar;
anslaget beviljades, och 42,000 rdr användes sålunda på ett
försök, som jag är öfvertygad, att Hr Adlersparre lika med mig
redan då ansåg vara alldeles ändamålslöst. I afseende på personalens
organisation förefaller det mig i sanning högst öfverraskande,
att Hr Adlersparre kan påstå, att de, som förorda
flottans bibehållande såsom en korps, vilja återgå till det gamla;
ty att det, som fanns under tiden 1762—1824 är äldre, än det
som nu finnes, behöfves ingen kunskap i sjöväsendet för att inse,
och det är sålunda klart, att det är just Gr. von Platen, som
i detta afseende vill återgå till den gamla organisationen. Jag
måste nu i afseende å den ingå i en historik, som kan tjena
till undanröjande af det misstag, man hör så ofta begås, nemi.
att vår flottas dåliga tillstånd härrör från år 1824 och den då
införda organisationen, hvarefter man genom en enkel slutledning
kommer till det resultat att allt skulle afhjelpas genom
återgång till hvad som fanns före 1824. Att så ej varit fallet,
torde blifva klart vid den allra minsta forskning i förhållandena.
Vi påminna oss att de hufvudsakliga orsakerna till flottans dåliga
skick efter åren 1808—1809 voro ett olyckligt krig och
förstörda finanser, ty en väl underhållen flotta och dåliga finanser
pläga icke stå tillsammans. 1824 års organisation mottog
58
D«n 1J November f. m.
derföre från den föreg:de tvådelningen ett ganska sorgligt arf
att förvalta, den mottog- en vidlyftig materiel i mycket skröpligt
skick, och denna skulle då underhållas och förbättras med de
föga rikliga anslag, sorn förefunnos; den mottog en mycket större
personal, än som nu finnes (enligt 1824 års rulla, 12 amiraler,
51 regements- och 255 subaltern-officerare, summa 318). Snart
lyckades det dock att reducera detta antal till 222, omkring
hvilket tal officerskorpsen sedan hållit sig. Måhända hade det
varit bättre, om denna reduction gått ännu längre, men detta
är en sak, som ej lönar mödan att mycket tvista om, ty, Mina
Hrr! det är lätt att vara vis efteråt, men ej lika lätt att förutsäga
kommande händelser. För åtminstone ej mer än 15 år
sedan hade knappt någon af oss aning derom att pansarfartyg
skulle komma att användas; för 5 år sedan visste ingen hvad
ett tornfartyg ville säga. Det torde då få anses mycket ursäktligt
af 1824 års män, om de ej kunde förutse att om ett par
tiotal af år skulle sådana uppfinningar göra sig gällande, som
komme att förpassa hela flottans dåvarande materiel till skräpkammaren,
äfven om den varit i det fullständigaste skick. Annu
värre var det att det under tiden från 1824—1830 fanns för
exercerande af hela den talrika personalen icke en enda skillings
anslag, med undantag af tillfälliga bidrag från Konvoy-Kommissariatet.
Medel till exercisen måste derföre skrapas ihop från
det redan förut knappa anslaget till flottans underhåll. Vid 1830
års Riksdag fick flottan ändtligen 45,000 rdrs anslag till exercis,
hvilket 1834 höjdes till 67,500 rdr, så att den under åren 1834
—1844, med bidragen från Konvoy-Kommissariatet, årligen hade
135,000 rdr att svänga sig med. Det är klart att man med
dessa obetydliga anslag ej kunde bibringa den talrika personal,
som då fanns, en tillfredsställande öfning; hela exercisen inskränkte
sig de flesta år till expeditionerna med kadctt-korvetten och
skeppsgossebriggen, samt två kanonjollsbataljoner, som under
ett par veckor utsändes för att öfva sjöbeväringen. 1 och med
1844 års Riksdag randades en åtminstone i det afseende lyckligare
dag för flottan, att statsanslaget då förhöjdes till 135,000 rdr;
1856 ökades anslaget ytterligare till 360,000 rdr, så att man
nu hade 427,500 rdr att röra sig med, hvartill kommo tillfälliga
bidrag dels från Handels- och Sjöfarts-fonden, dels från de
kreditiv, som beviljades af R. St:r för bestridande af krigskostnader.
Den öfning, som under dessa år erhölls, var, om än
otillräcklig, dock i många afseenden vida bättre än förut. Rikets
sednast församlade Ständer höjde statsanslaget till 480,000 rdr,
så att med förhöjdt bidrag från Handels- och Sjöfarts-fonden
(150,000) flottan nu åtnjuter ett anslag af tillsammans 630,000
rdr, eller nära 50 proc. mera än under föregående statsregleringsperiod.
Med allt erkännande af den skicklighet och insigt,
hvarmed sjö-expeditionerna under sista tiden blifvit ordnade, får
jag dock påpeka, att detta varit omöjligt utan dessa ökade anslag.
Hvad sammanhang en ökad öfning och de af Hr Adlersparre
omtalade vinterseglingarne ega med frågan om flottans delning,
Den 11 November f. m.
50
mäktar jag ej inse; enligt Hr Adlersparres resonnement skulle,
om flottan delades i två korpser, dess officerare få vara på expeditioner
under höstmånaderna, men, om den förblefve odelad,
endast sommarmånaderna. Sammanhanget häri kan jag ej begripa.
Ofningens utsträckning beror hufvudsakligen af anslagens belopp,
ej af personalens delning. Af hvad jag sålunda i korthet anfört,
torde hvar och en kunna klarligen inse:
l:o att flottans vidmakthållande hufvudsakligen beror af tillräckliga
penninge-anslag och dessas kloka användande, ingalunda
nödvändigtvis af personalens itudelning;
2:o att man i fråga om materielen mycket väl kan vara af
samma eller likartade åsigter med Gr. von Platen och Hr Adlersparre,
utan att derföre dela deras åsigt angående personalens
itudelning;
3:o att man mycket väl kan både inse och erkänna nödvändigheten
af personalens förminskning, utan att derföre vilja
medgifva lämpligheten af det qvarvarande antalets fördelning till
två olika korpser; samt slutligen
4:o den fullkomliga haltlösheten af de påståenden, medelst
hvilka Hr Adlersparre sökt inplanta hos R. o. Ad. samt hos
Sveriges folk, att hvar och en, som vågar i något afseende betvifla
lämpligheten af hvad Gr. von Platen framställt eller Hr
Adlersparre behagar dekretera, är en förtappad varelse, för hvilken
intet är angelägnare än fortvarandet af de tvifvelsutan nedslående
förhållanden, dem Hr Adlersparre i så bjerta ordalag
framhållit, men hvilka i hufvudsaklig mån äro ett arf just från
den föregående tid, då sjövapnet var deladt i två korpser.
Jag kommer nu till sjelfva förslaget. Den hufvudpunkt,
hvarom Gr. von Plåtens resonnement vänder sig, är den, att
det föga tillfredsställande tillståndet inom flottan är en följd af en
onaturlig yrkes-sammanblandning, men att genom tillämpande af
arbetsfördelningens grundsats allt skulle vända sig till det bättre.
Liksom genom ett trollslag skulle man genast få tidsenlig materiel,
man skulle få skicklig personal, man skulle få tillräckliga
anslag m. m. Då jag för min del icke är fullt öfvertygad om
de stora verkningar, som denna till utseendet så enkla åtgärd
skulle medföra, skall jag försöka framlägga de grunder, på
hvilka denna min åsigt stödjer sig.
Sjömansyrket har, om något, alltid varit ett mångslöjdande
yrke och detta gäller i synnerhet om örlogssjömannen. Det
delar denna egenskap med åtskilliga andra yrken, der man har
att göra med elementerna, med en vidlyftig och konstigt sammansatt
materiel, för hvars åstadkommande och handhafvande
en mängd olika kunskapsgrenar tagas i anspråk, med politiska
och ekonomiska förhållanden, om hvilka någon kännedom fordras
för att kunna fullgöra de särskilda uppdrag, som understundom
lemnäs sjöofficeren. Till allt detta fordras mångsidiga
kunskaper, och vi veta att såväl undervisnings-programmerna
vid så väl utländska officersskolor, som det förslag hvilket senaste
komité för sjöofficerares bildande uppgjort, å dem uppställa ganska
60
Den 11 November f. m.
höga fordringar. Vidare måste officeren vara sjöman, d. v. s.
kunna sköta och manövrera ett fartyg; måste kunna vägleda
ett fartyg öfver hafvet, hvartill fordras praktisk bekantskap med
ytterligare ett par vetenskapsgrenar, såsom astronomi och hydrografi;
vara artillerist, åtminstone så mycket att han förstår
begagna fartygets kanoner; ega insigter i ångmachinläran, äfvensom
slutligen vara skeppsbyggmästare så till vida, att han kan
bedöma ett fartygs egenskaper och sjöduglighet.
Tvifvelsutan blir detta en mångsidig kunskap, och frågan
är då, är den en fördel eller en olägenhet? — Huru man än
vill bedöma saken, så måste man dock medgifva att den är en
nödvändighet, som icke kunnadt undvikas, och jag vill söka visa
att någon förbättring häri ingalunda vunnits genom Gr. von Plåtens
förslag. Skulle man dela flottan efter arbetsfördelningens princip,
vore det väl bättre att följa den grundsats, som gjort sig gällande
inom flottans nuv:de underofficerskorps, och äfven, såsom
jag tror, förut inom ryska flottan, nemi. att fördela vissa officerare
till artilleriet, vissa till manövern o. s. v. Men man stöter
då genast på ett stort hinder deruti, att fartygschefen måste
vara hemma i allt, och när öfning och insigt i allt ej erhålles i
de lägre graderna, hvarifrån skulle man då taga denna chef? —
Man har ock varit nödsakad att frångå denna princip. För öfrigt
är det alldeles sjelfklart, att i praxis egnar sig den ene officeren
åt en rigtning, den andre åt en annan, och deri ligger icke något
ondt, förutsatt att den kunskap, som kallas sjömanskap, finnes
bibehållen hos alla. Skulle åter denna mångsidighet verkligen
vara ett ondt, så frågar jag: är den afhjelpt genom Gr. von Plåtens
förslag? Nej! Jag skall utveckla skälen härför, men vill
blott för rärv:de anmärka, att understundom måste väl de fartyg,
som blifvit tilldelade det yttre sjöförsvaret, och deribland
äfven monitorerna, blifva nödsakade att uppträda i skärgården.
I och med detsamma, som man medgifver detta, och det måste
medgifvas, ramlar hela suppositionen om möjligheten att uppdraga
en gränsskillnad mellan de båda korpserna, ty de officerare,
som skola föra dessa, enligt förslaget det yttre försvaret
nu tilldelade fartyg, måste ju således äfven ega lokalkännedom
i skärgården och kunskap om sättet att der föra krig.
I afseende på den andra delen af det blifvande sjöförsvaret,
eller skärgårds-artilleriet, så ser jag mig nödsakad förklara,
att något mera mångslöjdande yrke, sådant det uti ifrågrde förslag
finnes framställdt, ej finnes på jorden. Skärgårds-artilleristen
måste kunna göra garnisonstjenst, vara artillerist och infanterist
både på sjön och i land, anlägga försänkningar och
stängsellinier, bygga förskansningar, tillverka och utlägga minor,
vara pionier, och dessutom ännu något mera, ty gemenskapen är
påräknad att begagnas såsom dragare och anspann åt landstigningsartilleriet.
Detta är verkligen att utsträcka anspråken något för
långt. Låt vara att någon gång både soldater och sjömän vid särdeles
maktpåliggande tillfällen måst användas till att draga kanoner,
Den 11 November f. m.
61
men att vid en ny organisation en trupp påräknats såsom an*
spann, det tror jag aldrig hafva förekommit i något civiliseradt
samhälle. Hvarföre icke, i stället för att på de stridande lägga
alla dessa byggnads- och tillverknings-arbeten, då de särskilda
tekniska korpserna vid flottan under flera år varit föreslagna att
omregleras till en gemensam korps, flottans ingeniörkorps, som
skulle bestå, dels af skeppsbyggmästare, dels af maskinkarlar,
dels af personer, kunniga i att uppföra och förestå de å ett
varf nödiga verkstäder, till denna korps, hvars beståndsdelar
redan äro olikartade och fordra tekniska insigter i olika rigtning,
förlägga ett par ingeniörofficerare, sorn skulle få sig uppdraget
att anlägga alla nödiga befästningar och försänkningar i
skärgården. Detta vore val, enligt grundsatsen af arbetets fördelning,
mycket rigtigare, än det af Gr. von Platen härutinnan
föreslagna.
I Gr. von Plåtens förslag, sid. 12, säges att skärgårdsartilleriets
befäl skall besitta tillräcklig »yrkesskicklighet» lör att
med fartygen kunna gå utomskärs längs kusten. Hvilken yrkesskicklighet
menas och hvarföre användes här ett så sväfvande
uttryck? Jag tviflar på att detta ord verkligen uttrycker hvad
som menas, och hemställer, huruvida icke »sjömansskicklighet»
bort i stället användas. Det är möjligt, att ordet tillkommit
blott genom ett förbiseende, men jag kan icke neka, att det
förefaller mig som om man på detta sätt sökt både för sig sjelf
och för andra dölja, att skärgårdsartilleriets officerare dock behöfva
verkligt sjömanskap. Det må vara att man under en färd
långs våra kuster ej behöfver kunna observera måndistanser,
icke heller, då färden göres på en otacklad ångbåt, behöfver
någon öfverdrifven färdighet i exercisen med stänger och märsrår,
hvilken för öfrigt under någon tids hamnliggande lätt nog
inhemtas; men för att under stormiga höstdagar föra ett fartyg
längs kusten från Haparanda till Svinesund erfordras nog en
sjömannaskicklighet och ett sjömansomdöme, som ej i hast förvärfvas.
Jag tviflar på att något enda rederi skulle våga anförtro
befälet på sitt fartyg under en sådan färd åt en person, så
qvalificerad som Gr. von Plåtens skärgårdsofficerare, äfven om
detta vore enligt gällande författningar medgifvet. Det förefaller
dessutom högst besynnerligt, att endast befälet skall ega denna
»yrkesskicklighet»; man tyckes rent af hafva förbjudit maskinister
och manskap vid skärgårdsartilleriet att vara någorlunda
hemmastadda på öppna sjön, för att i stället hålla dem i fullkomlig
medvetslöshet om hvad ett sådant färdande vill säga.
Antagom nu ett skärgårdsfartyg, fördt af en officer, måhända
nyss transporterad från arméen — hvilket ju kan ifrågakomma —
och således troligen saknande den »yrkesskicklighet», Gr. von
Platen omtalar, samt försedd med en besättning, sådan vi nyss
omnämnt den, och att detta angripes af ett fiendtligt dylikt,
svagare beväradt, men med sjövandt befäl och manskap. Jag
hemställer huruvida då det icke vore bättre, om »yrkessam
-
62
Den 11 November f. ra.
manblandningen»J fortfarande bibehållits så pass, att fartyget
vore i stånd att någorlunda försvara sig.
Djupgående och grundgående, se der två ord, som mycket
ofta förekomma i Gr. von Plåtens förslag. Det första man då
måste fråga sig, är: hvad menas med dessa uttryck? Någon
siffra hade val bort uppgifvas för att antyda hvar grundgåendet
upphör och djupgåendet vidtager, eller åtminstone något förhållande
angifvits, som karakteriserat dessa två olika slags fartyg
och derigenom det inre och det yttre sjöförsvaret. Då nu
så icke skett, har jag icke kunnat draga några slutsatser, beträffande
skillnaden mellan djup- och grundgående fartyg.
Om man också icke kunnat af Gr. von Platen fordra, att
han vid sista Riksdagen, då han nyss tillträdt sitt vigtiga embete,
skulle fullständigt redogöra för alla hithörande omständigheter,
så hade jag dock väntat mig att nu, efter tre års för
lopp,
få höra fullständigare uttryckt denna princip, som nu, sådan
den är angifven i dessa ord, är, för mig åtminstone, alldeles
formlös. Då jag sålunda icke a priori kunnat vinna någon
kännedom om densamma, har jag sökt på analytisk väg,
a posteriori, leta mig fram, men äfven detta har misslyckats.
Om man icke vore fullt öfvertygad om den karakterens redbarhet
och hedersamhet, som alltid utmärkt Gr. von Platen,
skulle man sannerligen känna sig frestad tro, att ordandet om
grundsatser endast vore en mantel, hvarunder man velat dölja
frånvaron af dylika.
Jag vill försöka lemna en annan förklaring häröfver. Gr.
von Platen har antagit att de anförda orden inneburo en grundsats,
men hvarje gång denna skolat bestämdt formuleras, har
den flyktat undan, likasom en dimma. Jag skall nu söka redogöra
för den method jag, om än fruktlöst, användt för att
komma till något resultat. Djupgående och grundgående trodde
jag skulle bestämmas efter något visst farvatten, så att de fartyg,
som der kunde gå fram, borde tillhöra det inre sjöförsvaret.
Jag tänkte först på Stockholms skärgård såsom bestämmande
faktor, men då äfven ganska stora fartyg kunna, om än
med mer eller mindre beqvämlighet, komma upp på Stockholms
ström, passade den ej. Jag försökte derefter Kalmar sund, genom
hvilket man kommer med 14—15 fots fartyg, och Ostergötlands
skärgård, hvars inskärsled har djup för 12 fots; men
då enligt dessa grunder både monitorerna och kanon-ångsluparne
skulle förts till det grundgående försvaret, fann jag att
grunden ej var den rätta. Derefter använde jag Göta kanal,
hvars slussar genomsläppa fartyg af 9—10 fots djupgående;
men då jag fann att de mindre än 8 fot gående kanon-ångsluparne
blifvit förda till det yttre sjöförsvaret, så måste någon
annan orsak vara dertill verkande. Denna orsak trodde jag
mig finna deruti, att de äro försedda med master och segel,
hvilket skäl ock finnes i »Grunderna» anfördt. Det var således
icke skråfvets djup under vattnet, utan masternas höjd öfver
detsamma, som varit den bestämmande principen. Jag måste
Den II November f. m.
93
erkänna, att jag blef mycket öfverraskad öfver att finna denna
utgångspunkt för delningen, men gladde mig åt att åtminstone
hafva funnit en ledande grundsats. Men då kom jag till monitorerna,
hvilka äfven blifvit räknade till det yttre försvaret,
ehuru de icke hafva annan tackling än en flaggstake. Till något
resultat i afseende på delningsgrunden kunde jagjemellertid
ej komma, så att för mig hänger frågan fortfarande i luften.
Ett par ord vill jag tillägga om inre och yttre skärgård, då
den som icke är bekant med Stockholms skärgård, möjligen
kan låta förleda sig till den tron, och de yttre fjärdarne alltid
äro djupare än de inre. Detta är dock i allmänhet icke förhållandet,
ty åtskilliga af de förra, t. ex. Norstens- och Byttafjärdarna,
som endast hafva föga mera än 20 famnars djup, äro
grundare än några af de inre, t. ex. Nämndö- och Jungfrufjärdarna,
som ega ett djup af ända till 50 famnar. Vi finna således,
att om det olika djupet skall ulgöra det bestämmande
för skillnaden mellan inre och yttre skärgård, någon ledning
dervid icke kan hemtas blott och bart från afståndet från fasta
landet.
Då man tänker på flottans omorganisation, bör man väl
ställa den i sammanhang med rikets allmänna försvarsplan. Vid
betraktande häraf torde man komma till det resultat att monitorerna
böra till större delen placeras i Stockholm. Det är
sannt att äfven ekonomiska skäl dervid böra tagas i beräkning,
och jag erkänner, att de skäl Hr Adlersparre i sista plenum
anförde för monitorernas förläggande i Carlskrona, ganska väl
låta höra sig; men å andra sidan finnas äfven skäl, som tala
för deras placering i Stockholm, deribland äfven ekonomiska,
nemligen att fartygens bottnar der äro mindre utsatta för att
anfrätas af vattnet och att betäckas af sjögräs. Der finnas dessutom
såväl en docka som verkstäder, hvilka, ehuru tillhörande
enskilda, när som ohelst äro att tillgå vid verkställande af nödiga
reparationer. Å de militäriska skälen bör dock i detta afseende
fästas största vigt, och de tala obestridligen för monitorernas
förläggande till Stockholm. Jag vill derföre icke förneka,
att ett par böra erhålla sin station i Carlskrona, för att
mot fiendtliga anfall försvara redden derstädes; i afseende å
denna punkt behöfver jag således icke tvista med Hr Adlersparre.
Lika med Gr. von Platen, antager jag att vår mäktige
granne i öster är den enda, af hvilken vi hafva något att
egentligen frukta för vårt lands sjelfständighet. Men i händelse
af ett anfall från hans sida, ligger den egentliga arifallspunkten
säkerligen någorstädes mellan Gefle och södra delen af Ostergötlands
skärgård, ehuru den möjligen kan falla något åt endera
sidan utom detta stycke. Anfall kunna val göras på andra
ställen, såsom t. ex. äfven Carlskrona; men dessa torde väl
mera få anses vara hvad man kallar strandhugg, än företag,
åsyftande att bereda utgångspunkter för mera omfattande företag.
De kunna ej i någon hufvudsaklig mån minska vår mot»tåndskraft,
alldenstund vägarne från dessa punkter till det inre
64
Den 11 November f. m.
landet äro mindre tjenliga för en stor armées framryckande och
sammanhanget emellan delarna af vårt försvar i alla fall förblifver
orubbad!. Men om fienden deremot skulle lyckas bemäktiga
sig hela Mälaredalen eller Östergötland, har han etablerat
sig på ett mycket fördelaktigare sätt, än om han fått fast
fot i ena ändan af riket; han förfogar då öfver vidsträckta och
bördiga landskap, han har huggit vårt försvar midt itu och i
hufvudsaklig mån afskurit förbindelsen mellan rikets norra och
södra delar, hvarigenom oberäkneliga svårigheter för oss skola
uppstå. Således vore det naturligast att på något ställe å mellersta
delen af landet samla hufvudmassan af våra stridskrafter,
vare sig till lands eller till sjös, för att med dem möta fienden.
Hade vi en flotta tillräckligt stark att afhålla den fiende, som
nalkades våra kuster, vore detta visserligen det bästa sättet att
förhindra den olycka, som hotade oss; men då vi sakna de
penningetillgångar, som erfordras för att med något hopp om
framgång söka skaffa oss en sådan flotta, måste vi söka anfalla
fienden under landstigningen, äfven om några af våra fartyg
dervid skulle uppoffras. Vid sådane tillfällen får man ej vara
för sparsam. Afven om vi ej lyckades hindra landstigningen,
skulle vi åtminstone kunna fördröja den, och detta vore ju för
oss alltid en betydande vinst, emedan det gåfve arméen tid att
samla sig. Hvilka fartyg skola vi dervid begagna? Till att
börja med, de bepansrade kanonbåtar, som finnas att tillgå,
och, jag tillägger, alla de monitorer, hvilka icke behöfvas för
det lokala försvaret af Carlskrona, såsom jag redan omnämnt,
samt möjligen en eller annan, som måste qvarhållas i Stockholm.
Att Gr. von Platen åtminstone år 1862 ansåg detta vara
ett uppdrag, tillkommande äfven de djupgående fartygen, visar
sig af ett hans yttrande till Statsråds-prot:t, så lydande: »djupgående,
dock endast så mycket som nödigt är för att erhålla
fartyg med de bästa medel nutiden erbjuder till skydd mot
fiendtliga skott, utan att dem beröfvas möjligheten att med hastighet
och lätthet röra sig i våra Iotsmansfarvatten», således i
skärgårdarna, der ju de flesta af våra lotsleder äro belägna;
och när Hr Gr:n önskade att monitorerna skulle kunna inom
dessa röra sig med hastighet och lätthet, var det väl ej för att
de blott i fredstid skulle kunna färdas genom dem, utan för att
de derstädes skulle kunna begagnas under krig. Det är således
med verklig ledsnad jag hört Hr Adlersparre uppgifva, att alla
våra monitorer skola, såsom tillhörande vårt yttre sjöförsvar,
placeras i Carlskrona, emedan de, i följd af sin storlek, voro
mindre lämpliga att röra sig i skärgård. Men dessa monitorer,
hvilkas förmåga att äfven i svårt väder reda sig på hafvet jag ingalunda
vill förneka, äro dock i alla fall ej passande för krigföringen
å öppna sjön, då de ej ega nog hastighet för att upphinna
sin fiende. Vår nu färdigbyggda monitor, John Ericsson,
har visserligen visat sig göra upp emot 8 knops fart, men ehuru
detta är ett vackrare resultat, än som förut upphunnits af något
fartyg af den certen (jag talar ej nu om de stora pansarfartyg,
Den 11 November r. m.
05
fartyg, som nyligen byggts i Förenta Staterna, »Dictator» och
»Dunderberg» m. fl., ty, ehuru dessa likna monitorerna deri, att
kanonerna äro placerade i rörliga torn, äro de i många delar
väsendtligen olika), är denna hastighet dock icke tillräcklig, ty
det förblifver omöjligt att tvinga motståndaren till strid, emedan
lian i sina fartygs större snabbhet eger medel att undvika
en så fruktansvärd fiende, emot hvilken han aldrig med hopp
om framgång kan kämpa. Vid en strid, tornfartyg emot tornfartyg,
ega vi ingen fördel framför honom. Då således monitorerna
ej äro passande för kriget å öppna sjön och, enligt
hvad Hr Adlersparre förklarat, icke heller lämpa sig för kriget
inom skärgården, så frågar man sig: hvar skola de då användas?
Lyckligtvis anser jag, att de mycket väl kunna användas
inom skärgården. Der finnas många punkter, hvarest
de kunna uppträda med stor fördel, och jag är fullkomligt öfvertvgad
om att det är der, som de komma alt göra den största
nyttan. Då emellertid oflicerarne å dessa båda olika slag af
fartyg, kanonbåtar och monitorer, hvilka blifvit uppfostrade i
den tron att deras yrken voro vidt skilda, komma att i broderlig
förening möta en anfallande fiende, måste det blifva en
besynnerlig öfverraskning för dem att upptäcka, det deras bestämmelse
i sjelfva verket är en och samma. Jag tror verkligen
alt skillnaden mellan dessa båda vapen icke är synnerligt
stor, vida mindre än den som förr fanns mellan ett linieskepp
och en fregatt. Utan tvifvel fanns förr en skillnad emellan de
båda vapnen, förr, då det enas materiela enhet var linieskeppet,
manövrerande under segel och med hestvckningen på bredsidan,
det andras kanonbåtar, eller måhända kanonbåtsbataljoner, manövrerande
med åran och med bestyckningen i stäfven. Den
materiella enheten i det eria vapnet är nu ett tornfartvg, omkring
200 fot långt oell 12 fot djupt, i det andra ett tornfartyg,
omkring 100 fot långt och 8 fot djupt, båda utan tackling,
båda framdrifna endast medelst ånga, båda beklädda med
ett emot skott skyddande pansar.
Annu ett par punkter finnas, som jag vill vidröra, emedan
de stå i nära sammanhang med det föregående. Såsom ett skäl
för personalens fördelande på två vapen, anföres nemligen i förslaget,
att det grundgående vapnets personal skulle kunna uppträda
å land och der utkämpa strider. Jag skall söka visa att
förhållandet i verkligheten hädanefter torde blifva helt annorlunda.
Vid arméens flottas första bildande var det galererna
med sina 300 mans besättning, som utgjorde hufvudvapnet, och
till följd af besättningarnes talrikhet kunde dessa väl användas
till landstrid. Svaga i artilleristriden — hvar och en förde blott
en enda gröfre kanon — bildade de snarare en bevarad transportflotta
än en egentlig stridsflotta. Annu under 1788—90 års
krig bestod ock skärgårdsflottan till en del af galerer, till en
del af de s. k. hämenmaa, m. fl., öfverflödiga att uppräkna; men
redan då hade ett nytt element, kanonbåtarne, tillkommit, och
detta blef snart så starkt, att det utträngde de förut befintliga.
H. I. S
Den 11 November f. m.
Under 1808 års krig fiana vi roddkanonbåtar såsom nästan uteslutande
utgörande stridsmaterielen, ehuru jag vill påminna mig,
att under en del af kriget en galer medföljde, dock icke såsom
stridsfartyg, utan såsom chefsfartyg, såsom ett flytande fältkansli.
Kanonbåtens besättning var betydligt mindre än galerens
och artilleristriden således hufvudsaken. Fastän skärgårdsflottan,
skiljd från landthären, under detta krig utkämpade de
ärorika striderna vid Sandö Ström, vid Kahiluoto och Grönvikssund,
deltog den ej i några vidlyftiga operationer till lands.
Afven de n. v. kanonslupsbataljonernas bemanning af omkring
700 man är så betydlig, att jag väl erkänner att man eger fullt
skäl att inöfva den till att strida å land. Men hufvudmaterielen
i det nya skärgårdsartilleriet består hädanefter af bepansrade
kanonbåtar; huru stor besättning de komma att erhålla, vet jag
ej säkert, men då monitorerna endast hafva en bemanning af
60 till 70 man, och kanonbåtarnas naturligtvis måste vara vida
fåtaligare, tror jag att den ej kan upptagas till högre än 20 till
30 man. Då nu ej hela besättningen kari bortskickas, alldenstund
åtminstone en officer, kanonbetjening och maskinister
måste qvarlemnas ombord, är det klart, att det högsta man kan
disponera öfver är 10 man. Om vi då hafva hela vår skärgårdsflotta,
eller de 20 föreslagna kanonhåtarne, samlad på ett
ställe, kunna vi således icke sätta i land mera än ungefär 200 man.
Det är möjligt att jag misstagit mig i dessa beräkningar, men
jag är beredd att när som helst rätta dem, i fall man kan upplysa
mig om något misstag. Om det nu är ett hufvudmoment
i skäsgårdsartilleriets verksamhet att understödja arméen, hvad
har man då vunnit med dessa 200 man? Ar arméen verkligen
i så stort behof af denna hjelp, som skärgårdsartilleriet ej
kan lemna, hvarföre kan man då icke sätta upp ett par ingeniörtrupps-kompanier,
eller öka fältartilleriet, eller införa ett
roende artilleri å små lätta båtar, som kunde transporteras öfver
land? Allt detta skulle kunna ske med vida mindre kostnad,
och ändamålet ändock bättre vinnas. Jag behöfver blott
kasta en blick på de af Gr. von Platen föreslagna fartygen för
att se att när han yttrat, att de skola strida till lands, liar han
dock tänkt på något helt annat. För ett sådant ändamål behöfver
man väl ej bygga fartyg, som kosta från 80- till 240,000
rdr stycket, som hafva 7- till 10-tums pansar och 12-tums kanoner
af 450 centners vigt. Dylika fartyg äro väl ej ämnade att
användas mot tiraljerande trupper, emot hvilka vida svagare
och mindre kostsamma redskap äro tillfyllestgörande, utan mot
sådane motståndare, för hvilkas förstörande ett sådant artilleri
erfordras och mot hvilkas förstörelsemedel man måste förskaffa
sig ett sådant skydd. Jag finner således, att äfven i delta fall
arbetsfördelningens princip är högst besynnerligt tillämpad, för att
icke säga någonting mera, och jag tror att de åsyftade förde
larne
vida bättre kunna vinnas på annat sätt. Emellertid torde
R. o. Ad. inse, och det kan af rent numeriska skäl knappast
annorlunda ifrågasättas, att intetdera vapnets besättningar, hvarken
Den 11 November f. m.
67
monitorernas eller de pansrade kanonbåtarnes, kunna påräknas
för landstrid, utan att deras uppgift är alt till sjös kämpa emot
fienden och medverka till hindrandet af hans landstigning.
En enda punkt återstår mig ännu att beröra. 1 förslaget
ser man våra korvetter jemförda med de konfedererade Sydstaternas
bekanta kapare »Alabama-), i thy att deras verksamhet,
bland annat, skulle gå ut på att göra fiendens handel afbräck.
Jag nekar ingalunda behofvet af dylika fartyg, utan vill
på det varmaste förorda desamma, men deraf alt man i Amerika
byggt ett stort antal sådane, följer ej att de med samma
fördel kunna användas i våra krig; jag tror tvärtom, att de
derunder komma att spela en mycket underordnad roll. Under
ett krig emellan t. ex. England och Amerika, kunna dylika
fartyg vara af mycken nytta, ty dessa länder hafva en stor
handelsflotta, hvars uppbringande eller förstörande icke blott minskar
landets bjelpkälior, utan ock från dem, hvilka derigenom blottställas
för förluster eller tvingas till umbäranden och försakelser,
framkallar ett rop på fred, till hvilket man slutligen måste lyssna.
Men utom det, att vår ställning i förhållande till grannen
i öster i öfrigt är oförmånlig, tillkommer den ledsamma omständigheten,
att under det vi ega en ganska anseidig handelsflotta,
som han kan uppbringa eller förstöra, har han ingen, på
hvilken vi kunna utöfva vedergällning. Visserligen har Finland
en ej obetydlig handelssjöfart, men huru kart det kan vara för
en Svensk att förstöra den, lemnar jag åt hvar och en att bedöma,
så mycket mera som Ryssland derigenom endast obetydligt
skadas, då det hemtar' sina hjelpmedel för ett krig från
andra håll. Då således någon handelsflotta icke finnes, mot
hvilken våra s. k. Alabamor skulle operera; då de äro för få
för att kunna blokera Rysslands hamnar och skeppningen från
dessa således kan obehindradt fortgå i neutrala fartyg; och då
slutligen samma underlägsenhet hindrar dem från att i ordnad
strid kunna uppträda mot fiendens talrikare flotta, så är det
alldeles klart att deras omedelbara användande i krig blir åt
minstone
högst inskränkt. Deras hufvudbestämmelse blir således
att i fredstid föra vår flagga kring håfven och visa verlden
att vi ega en marin, att bereda öfning åt personalen, samt att
tjena till högskola för våra sjöolficerare.
Mitt anförande är nu slutadt. Visserligen återstå ännu
många punkter i Gr. von Plåtens förslag, som jag skulle önskat
vidröra, men dels äro de af underordnad vigt i jemförelse med
den stora luifvudfrågan, dels är jag i åtskilliga af dem, såsom
i afseende å materielen, med honom i hufvudsaken ense. Ämnets
genomgripande vigt torde hos R. o. Ad. lända mig till ursäkt
fiir att jag så länge upptagit dess tid, detta så mycket
mera som jag tror mig icke halt för vana att, genom att i tid
och otid uppträda, missbruka den rättighet att yttra sig, hvar
och en ledamot af detta hus tillkommer.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
#8
Den 11 November f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfiirdadt
till fortsättning af plenum kl. 0 e. m.
Hr Lilliehöök, Johan Fredrik, anförde skriftligen:
Det kan synas förmätet af en infanteri-officer att å delta
rum utbedja sig ordet, för att framlägga sina tankar i en så
genomgripande och svårlöst fråga, som den om vår flottas omorganisation;
men mina redliga afsigter, ett för fosterlandets väl
varmt klappande hjerta och det intresse, med hvilket jag såsom
krigsman omfattar vårt lands försvarskrafter, vare sig till lands
eller vatten, tvinga mig att förqväfva alla betänkligheter i afseende
å framställandet af dessa mina åsigter.
Något stöd för mitt handlingssätt kan jag dessutom möjligen
finna uti en af Hr Sjö-Ministern redan vid förra riksdagen
uttalad åsigt »att kännedomen om skärgårdskriget torde nu snarare
vara att söka utom vapnet, och att det ingalunda hvarken
vore orimligt eller osannolikt att man inom arméens befäl skall
kunna filina fullt kompetenta domare i denna fråga», icke såsom
skulle jag dermed tro mig vara denne domare, men icke förthy,
stödd på denna förklaring, synes det mig vara på sin plats att
en officer, icke sjöman, här söker granska Hr Sjö-Ministerns
förslag.
Af förekommen anledning (och de Hrr, som i förra plenum
afhörde diskussionen emellan Hrr:ne Brakel och Adlersparre, förslå
den säkertj mäste jag högtidligt förklara, att bredvid mig
eller bakom min rygg hvarken döljer sig någon Amiral eller
någon f. d. Kommendör vid flottan, hvarför jag ock vågar anhålla,
att alla de missgrepp, som möjligen här kunna göras, ensamt
få stå för min räkning, liksom om någon smula förtjenst
skulle kunna tillräknas dessa rader, den må komma mig ensamt
tillgodo.
Till en början måste jag förklara mig instämma uti de många
sanningar, som af Hr Sjö-Ministern uttalas ang:de nödvändigheten
af genomgripande förändringar inom vår flotta, för så vidt
de röra anskaffandet af tidsenlig materiel, förminskning af flottans
alltför talrika officers-korps, samt beredande af tillfällen för offi
cerarne till utbildning i yrket genom tätare påkommande kommenderingar;
men i fråga om nödvändigheten af tvenne så olika
vapen på sjön, att jag för dem skulle behöfva tvenne väsendtligen
olika korpser, vågar jag vara af olika tanka med Hr SjöMinistern,
och detta af följande skäl.
Uti inledningen till »Grunder för ombildning af Sveriges sjöförsvar»
heter det: »Sverige måste visserligen alltid ega större
sjögående krigsfartyg, för hvilka såväl lindor fred, som under
krig, många vigtiga åligganden finnas att uppfylla; men landets
tillgångar medgifva icke att underhålla en så stor och kostbar
flotta, sorn skulle erfordras för alt såsom fordom ute på sjön
bekämpa en mäktig granne och afhålla honom från våra kuster».
Detta är ett af de axiomer, på hvilka Hr Sjö-Ministern bygger
Deri 11 November f. m.
09
sitt system, och dock är, enligt min uppfattning, denna grund
allt utom säker. Hvem den mäktige grannen är, misstager sig
ingen om, och under förutsättning att han på allvar anfölle oss,
skulle jag, liksom Hr Sjö-Ministern, vilja fly öppna hafvet, för
att vid egen kust. möjligen å egen jord, djerft måtta honom dödshugget.
Men, månne vi icke ega ännu en granne, som med en under
sednare årtionden sällsynt glupskhet förtärt, en af de bättre
bitarne utaf ett med oss närbeslägtadt folk; månne denne grannes
under anläggning varande krigshamnar och ihärdiga försök
att skapa en flotta, manne denria grannes öppet hyllade och
med handling beseglade eröfringspolitik, och slutligen hans fasthet
att qvarhålla och tygla hvad eröfradt är, böra lemnäs ur
sigte, och månne dessa förhållanden ej mana oss att äfven kasta
blicken åt söder, för att der möjligen upptäcka en flotta,
som en vacker dag styr kurs åt Gottland eller Oland med förklaring,
att qvarstad tillsvidare lägges å dessa områden, för att
dymedelst t. ex. kräfva upprättelse för några vågade uttryck af
en Svensk matros,, fällda i Stralsund, eller, som helt oväntadt
för oss tilltäpper Öresund, under det en stor del af vår egen
flotta, skyddad af arméen och landstormen, i allsköns ro manövrerar
å våra inlandsvatten.
Under förutsättning att någon fara kan hota oss från detta
håll vågar jag betvifla alt den sanningen står fast, att Sveriges
flotta ej ute på hafvet bör bekämpa fienden, ty om de trenne
Skandinaviska länderna sluta sig samman emot denne inkräktare,
så vill jag tro, att deras tillgångar medgifva underhållandet
af en flotta, som åtminstone ej bör låta sig föreskrifvas lagar
utaf Tysklands sjömakt.
Skulle deremot det så kallade nya systemet inom flottan
komma att konseqvent genomdrifvas så »att vi måste emotse
fiendens anfall på vår egen halfö», då är det i sanning ej omöjligt
att Svenska handelsfartyg uti en, kanske ej aflägsen framtid
komma att segla under tysk flagga, och att vi finge oss pålagd
en liten obetydlig afgift för tillåtelsen att obehindrade passera
något af de vatten, som sammanbinda Öster-och Nordsjön.
Detta politiska skäl tror jag ej bör förbises vid frågans behandling,
och företeelsen af denna sjömakt, som vid Östersjöns
södra strand uppväxer, är en stark maning för vårt lands regering,
att ej underskatta vigten af en sjögående flotta, som kan
bjuda aktning åt blågula flaggan och göra Sveriges rätt gällande
utom dess kuster.
Vid genomläsningen af Hr Sjö-Ministerns förslag finnér man
»att det Kongl, skärgårds-artilleriet ej bör annorlunda uppfattas
än såsom ett artilleri-regemente med flytande lavetter» och hvars
uppgift är »att hindra fiendens fartyg framtränga genom positionerna
i våra skärgårdar, samt att vid dessa strider begagna fältverk,
försänkningar, stängsel, minor m. m.» Elter min uppfattning,
men i andra ord uttryckt, synes mig dessa flytande lavetter,
som skola användas vid tjenliga positioner, ej kunna bestå af an
-
ro
Den 11 November f. m.
nät än bepansrade batterier eller jernklädda pråmar, sorn förankras
der ej permanent befästning finnes och der jag kan frukta
fiendtligt anfall eller landstigning, ty sjelfva ordet position innebär
i sig begreppet om fast försvar.
För att sköta kanonerna å dessa batterier, föreställer jag
mig, att artilleri-officerare dertill, åtminstone med någon öfning,
skulle vara lämpligast, ehuru de derjemte måste ega ej så ringa
kunskaper i ingeniör-yrket, då man, enligt förslaget, af dem borde
fordra skicklighet i fältverks uppkastande, minors förfärdigande
m. m.
Vid fortsatt läsning af förslaget finner man redan å nästa
sida att »skärgårds-arlilleriets fartygsmateriel bör utgöras af grundgående
fartyg, framdrifne hufvudsakligast medelst maskinkraft»,
samt försedde med för tillfället uppsättbara master för flygande
rå- eller snedsegel. Det begrepp man efter första definitionen
bildat sig om skärgårdsartilleriet kullkastas helt och hållet af
förklaringen, att de flytande lavetterna egentligen äro med ångmaskin,
ja till och med med master och segel försedda fartyg,
hvilka »skola gå utomskärs längs våra kuster.» Tanken på förankrade
batterier skotta af artilleri-officerare försvann genast, ty,
för att med fartyg våga sig utom våra ofta af stormar härjade
kuster och kanske beordras från Stockholm upp till någon af
våra Norrländska hamnar, eller till Carlskrona, eller till Gottland,
fordras väl framför allt att vara sjöman, och föga gagnar mig
all verldens artilleri-vetenskap, eller den mest fulländade krigsbildning,
om jag vid en sådan kanonens förflyttning upphänger
densamma på en undervattensklippa, eller sänker honom till
hafshotten.
Kan det vara oförväget af mig att antaga såsom säkert,
det ett fartyg, framdrifvet med maskinkraft, ej kan af en icke
sjöman eller af en landtofficer föras från Stockholm till Norrköping
eller Karlskrona, utan att all sannolikhet är för handen
det hvarken fartyg eller befälhafvare nå sin bestämmelseort,
såvida icke den skulle vara en graf i vågorna.
Ja! det fast otroliga förekommer här, att ett fartyg, försedt
med ångmaskin, en dyrbar materiel och flera mans besättning,
skulle, enligt Hr Sjö-Ministerns förslag, kunna beordras att gå
utomskärs längs våra kuster med en infanteri-officer till befälhafvare,
då det uttryckligen heter uti förslagets 8:de punkt:
»Inom skärdgårds-artilleriet bör befordran ske elter samma grunder
som inom arméen, helst officerstransport torde förekomma
emellan dessa vapen». En sådan transport, tillåten emellan officerare
af arméen och skärgårdsartilleriet, kan ej förklaras annorlunda
än såsom ett medgifvande, att intet sjömansskap erfordras
för officer af sistnämnde vapen, ty huru skulle eljest ett
sådant tjenstebyte ens kunna ifrågasätlas.
Våra egna personer våga vi ej låta transportera från ena
stranden af Norrrström till den andra med de lättskötia ångbåtar,
som besörja denna trafik, utan alt lagen bjuder, det skepparen
skall hafva undergått något slags examen eller ega sjö
-
Den il November f. m.
71
vana; men ett krigsfartyg, framdrifvet med maskinkraft, skall,
jag upprepar det ännu en gäng, möjligen kunna få till befälhafvare
en infanteri-officer. Det må invändas att en från landtarméen
till skärgårds-artilleriet öfverflyttad officer ej skulle erhålla
fartygsbefäl, men i så fall vågar jag fråga, hvarest skall
han då användas? Ej måtte det kunna blifva vid lärtygets utrustning
och klargöring, ty det begriper han ej, och lär han väl
ej heller kunna användas vid stationen i och för materielens
handhafvande och vård, då bilagan D. uttryckligen förklarar,
»att skärgårdsvapnet, i följd af materielens beskaffenhet, måste
vara stäldt under sjölörvaltningens styrelse», hvilket väl egentligen
vill säga, att det så kallade skärgårds-artilleriets materiel
är af den beskaffenhet, att ingen armée-förvaltning förstår densamma
handtera, utan att åt sjöförvaltningen d. v. s. sjöofficerare
med rälta bör lemnäs vården af sådana förstörelseinstrumenter,
som flyta på vatten, de må nu gå inom- eller utomskärs.
Tror någon att jag i alltför lifliga färger framhåller de svårigheter,
hvilka äro oskiljaktige från vår kust- och skärgårdsfart,
och de vådor, som skulle uppstå, om befälet öfver något
slag af våra krigsfartyg lemnades åt ej sjövane officerare, så
hänvisar jag blott till den utom flottan varande mängden af ångbåtsbefälhafvare,
hvilka idka fraktfart på våra kuster, och de
fleste skola deri instämma, att försöket att åt icke sjömän öfverlåta
detta yrke skulle i allo misslyckas.
Efter utsago af en verldsbefaren, hvad man kallar väderbiten
sjöman, en flottans officer, får jag anföra, att han, som olika
gånger haft sig uppdraget att under senhösten hemlöra ett af
de i Norrländska skärgården utlagde fyrfartygen, för sin del anser
delta eller dylika företag lika svåra och möjligen farligare
än mången segling på oceanen.
Slutligen lör dem, hvilka ännu betvifla mina uppgifter i afseende
å svårigheterna för en sådan skärgårds-artilleri-officer,
som den, hvilken Hr Sjö-Ministerns förslag synes vilja bilda, att
såsom fartygsbefälhavare reda sig å våra kuster, ja vore det
än i landets hjerta å Wettern, vill jag återgifva Hr Sjö-Ministerns
egna ord i »Underdånig rapport till Kongl. M:t år 1851»;
detta bevis synes mig så klart, så slående, att jag välvilligt beder
Hrr:ne låna sitt öra härtill; det lyder: »Hvarhelst fråga förekommer
att i farkost handtera sig, det må nu vara i båt eller
på skepp, är sjömanskap af en så afgjord vigt, att det icke lider
något tvifvel, att denna egenskap i främsta rummet är att eftertrakta.
Axiomet är så af daglig erfarenhet bekräftadt, att det
endast af ensidighet eller högsta grad af okunnighet kan bestridas.»
Det måste val gälla att handtera sig i båt, när fråga uppstår
att röra skärgårds-artilleriets fartyg, såsom de uttryckligen
benämnas, i vår skärgård, och dertill fordras, så yttrade Hr SjöMinistern
för 15 år sedan, ovedersägligen sjömanskap, och att
detta då vore ett axiom, af daglig erfarenhet bekrältadt. Icke
är det möjligt att, hvad som för 15 år sedan var ett axiom, ej
skulle vara det ännu i dag.
73
Den lt November f. m.
Den utveckling ångkraften under sista decenniet tagit och
den snabbhet fartygen derigenom erhållit, böra väl icke hafva
minskat anspråken på sjövana och sjömanskap, ty man kan bokstafligen
säga, att genom den ökade hastigheten man så mycket
raskare skulle gå sin undergång till mötes, om ej i dag såsom
förr sinneslugn och säker blick, snabb uppfattning och förmåga
att manövrera fartyget och bedöma dess sjöduglighet skulle vara
de förnämsta kännetecknen på en god fartygs-befälhalvare. Dessa
egenskaper måste förvärfvas inom relingen och ej uti exercishuset.
Visserligen skall ännu uti 15 till 20 år, efter det s. k.
nya systemets antagande, det nybildade skärgårds-artilleriets officerare
komma att fullgöra alla billiga anspråk man på dem kan
hysa, då de flesta redan nu ega någon sjövana; men huru denna
offieerskorps, efter nämnde tidrymd, skall se ut, derom får
man ett klart begrepp, i händelse man genomläser det »Underdåniga
förslag till utbildning af officerare vid det inre sjöförsvaret,
som af utsedde komiterade afgafs den 9 Februari detta år,
efter hvilket förslag officern skulle bibringas sjömanskap genom
alt i 3 år, några månader om året, tjenstgöra dels å mindre
ångfartyg utan stående tackling, och dels å segelbåtar med ruff',
samt deltaga uti de expeditioner, som ej lemna Stockholms
skärgård.
Mer än en gång under dessa ögonblick tror jag mig hafva
lemnat bevis för, huru uti Hr Sjö-Ministerns »Grunder för ombildning
af Sveriges sjöförsvar» motsägelser förefinnas, hvilka
förvilla det begrepp man utaf de anförde motiverna borde
kunna bilda sig om beskaffenheten och karakteren af de båda
flottorna.
Det heter, troget begagnande Hr Sjö-Ministerns uttryck,
»personalens åligganden böra så fördelas, att Svenska sjö-officern
ej pålägges större börda än i andra länder tilldelas hans yrkesbröder,
och han således fritages från det mångstudium, okändt inom
andra mariner, som nu fordras hos oss vid Kongl. Maj:ts flotta,
der anspråken äro att samma officer, som skall kunna manövrera
våra största krigsskepp och föra dem ute på de aflägsnaste
haf, äfven skall veta att leda försvaret uti våra svårkända
och för vårt land helt och hållet egendomliga skärgårdar och
inre farvatten», och att på denna grund, »utan fördelning af arbetet,
det numera icke är möjligt att åt något yrke gifva, eller inom
detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning». Häraf framgår
synbarligen att man anser omöjligt för en officer, att under vanliga
förhållanden förvärfva den yrkesskicklighet, som erfordras
för uppfyllandet af sina plister i fråga om ölvertagandet af befäl,
än på större och än på mindre krigsfartyg; »sjömanskapet
för skärgårds-artilleriets officerare skall inskränka sig till väldig
båtsegling, till att kunna styra och ro samt att ega vana vid
den del af ångbåtsmanövern, som omfattar bedömandet af far
tygets rörelsekraft.» Låt nu vara, alt dessa officerare genom
frigörelsen från inhemtandet af verkligt sjömanskap erhålla mera
tid att odeladt egna siria krafter åt studier öfver den flytande
Den 11 November f. m.
73
lavetten, den grofva kanonen m. m., huru gär det dock med
den beprisade arbetsfördelningen, som skulle frikalla honom
från all för yrket främmande sysselsättning, då man genast pålägger
honom arbeten sådana som fältverks uppkastande, försänkningars
verkställande, stängsels anbringande, minors tillverkande
och utläggning, arbeten, hvilka otvifvelaktigt, om jag icke
misstager mig, måste tillhöra ett helt annat vapen, nemi. ingeniörsvapnet.
Det mångstudium, som man så mycket fruktade,
anbefalles väl här, om någonsin, då jag begär att samme
officer skall kunna föra sitt fartyg kring Sveriges alla kuster,
skall förstå sköta fartygets kanoner och dessutom ega kunskaper
uti ett yrke, för hvilket landet aflönar och underhåller
en särskild stamtrupp. Att befästningar, minor m. m. uti skärgårdskriget
förekomma, erkännes villigt, men vore det ej med
de redan uttalade åsigterna om fördelen af arbetets fördelning
mera öfverensstämmande, att en skärgårds-eskader tilldelades
några ingeniörofficerare, hvilka säkerligen med en, så vidt möjligt
är, fullkomlig sakkännedom skulle kunna verkställa de af
en eskaderchef anbefallda arbeten af denna natur.
Egendomligt synes mig det sätt vara, på hvilket det meromnämnda
ordet sjömanskap för skärgårdsartilleri-officerare definieras,
då man säger, att det inskränker sig till »att ega vana
vid den del af ångbåtsmanövern, som omfattar bedömandet af
lärtygets rörelsekraft.» Ligger icke hela hemligheten uti fartygets
manöver, uti fartygets förande just uti detta riktiga bedömande
af fartygets rörelsekraft; den som eger den konsten inne,
skall säkerligen anses såsom en duglig sjöman, eller i få ord
ega sjömanskap. Ar ett af skärgårds-artilleriets fartyg på väg
till Norrköping eller annan vid hafvet belägen ort, och någon
maskindel brister under båtens arbete i öppen sjö och hårdt
väder, en förutsättning, som ej får anses osannolik, mann tro
den så kallade vanliga båtseglingen och förmågan att styra och
ro ej måtte här benämnas verkligt sjömanskap, för så vidt befälhafvaren
skall anses skyldig att, ehuru med brusten maskin,
dock söka få fartyget i hamn och ej detsamma öfvergifva på
den grund att han saknar sjömanskap.
I likhet med hvad en talare i föreg:de plenum yttrade, synes
det mig besynnerligt, jag vågar säga oegentligt, att på förhand
bilda en offfcerskorps, hvilkens arbeten jag ej med ens
sken af pålitlighet kan bestämma. Huru är det väl möjligt att
begreppen om en officers blifvande verksamhet kunna vara fullkomligt
utredda, då jag, snart sagdt, ej vet om mannen skall
sättas på en båt eller en lultbalong. Säger icke Hr Sjö-Ministern
uttryckligen att, »de olika fartygscerter och den särskilda
beskaffenheten af desamma, hvilka böra anskaffas för flottan
och skärgårds-artilleriet, ej kunna med något sken af pålitlighet
bestämmas under nuvarande förhållanden;» men redan under
nuvarande förhållanden har man kunnat bestämma arten af
den verksamhet, för hvilken de Hrr skola bildas, som äro ämnade
till chefer på dessa förstörelseredskap, hvars konstruktion
74
Den 11 November f. m.
ännu ej är framsprungen ur fartygsbyggarens eller mekanikerns
hjerna.
Då tidens arbete i så hög grad är rigtadt åt undervisningen
och menniskans intellektuella utbildning, bar det skarpa klander
ej kunnat undgå mig, hvilket uttalas i följande ord: »Det
är endast i Svenska marinen matrosens arbetskraft rigtas åt ett
dylikt kursläsande, hvilket icke är till mycket gagn för tjensten,
men deremot medför flera betänkliga olägenheter.» Uti härvarande
informationsverk har jag förskaffat mig upplysning om
det reglemente, som närmare bestämmer de lärdomsprof, matrosen
måste undergå, för att befordras till underofficer; och
till min ej ringa förvåning har jag funnit, att i Hr Sjö-Ministerns
förslag saknas de upplysningar, hvilka innehållas i § 3 »Kongl.
Maj:ts Nåd. Reglemente för undervisningen i skolorna för underbefälsgraderna
vid flottan», och som, enligt min åsigt, ställer frågan
i en helt annan dager. Uti Hr Sjö-Ministerns förslag synes
det såsom om hela den s. k. »Förberedande klassen» med sina
vidlyftiga kurser skulle fullständigt genomgås af matrosaspirant
till underofficersplats, men så är långt ifrån förhållandet, ty kursen
är, såsom Hr Sjö-Ministern nogsamt känner, delad i en allmän
och en större kurs, hvaraf blott den allmänna kursen, med
ej öfverdrifna höga fordringar på kunskaper, är obligatorisk; ty
§ 3 i omförmälda Reglemente säger: »Af undervisning i något
eller några ämnens — — — större kursen, får den begagna
sig, som sjelf sådant önskar och som läraren finner dertill ega
nog flit och förmåga.»
Uti 4:de punkten läses: »Det yttre sjöförsvarets fartyg
böra vara af den konstruktion, som motsvarar fordringarna för
öppen sjö. Alla böra de vara så beskaffade att de kunna kryssa
på närgränsande farvatten.» Alltför tydlig framstår motsägelsen
i dessa rader till åtgärden att öfverflytta monitorerna till Karlskrona
station eller det yttre sjöförsvaret, — alia dess fartyg skola
ju kunna kryssa, men det vore väl ett skämt att påstå det monitoren
egde någon enda af en kryssares egenskaper — han
måste ju eskorteras.
På grund af hvad jag här haft äran anföra, vågar jag vördsamt
framställa att R. o. Ad., för så vidt det på dem kan bero,
ej genom någon åtgärd bidrager till vår flottas försvagande och
således ej heller beviljar medel, hvarken till en fartygs-materiel,
som under vanliga förhållanden ej kan hålla sjön, eller lill bildande
af skärgårds-artilleri-officerare, åt hvilka, utan att besitta
sjömansbildning, men möjligen försedda med en »högre militärisk
blick,» en Wredes artilleri-geni och en Nobels min-kunnighet,
skulle anförtros vården af menniskolif och fartyg.
Slutligen får jag öppet förklara, det jag icke genom dessa
mina yttranden trott mig nu kunna åstadkomma en ändring i
den för sina många utmärkta egenskaper af landet högt uppburne
Sjö-Ministerns organisationsplaner; men jag har ej velat
förneka mig tillfredsställelsen att i en kanske nära framtid, då de
Den 11 November f. m.
75
båda officers-korpserne, hvarom jag är lifligt öfvertygad, åter
sammangjutits, kunna få glädjas »vid tanken, att efter måttet af
min förmåga hafva stridit emot förslaget om Ilottans officerskorps’
delning och skapandet af något slags icke sjödugliga fartyg.
Gr. von Platen, Baltzar: Af skäl, som jag vid ett före
gående
plenum tog mig äran anföra och för hvilka jag, innan
jag slutar i dag, får något närmare redogöra, hade jag önskat
och hoppats att icke i dag behöfva besvära R. o Ad. med något
längre anförande. Att jag här skulle utförligt upptaga och
besvara alla de anmärkningar, som blifvit antingen skriftligen
eller ock, med stöd af annotationer, anförda, torde R. o Ad.
icke begära af mig. Det torde dessutom från min sida vara
onödigt, då jag erkänner, att jag, med ali aktning för de Hrns
åsigter, som här yttrat sig, icke blifvit rubbad i min öfvertygelse.
Det må vara en ha lista rrighet hos mig, men de idéer,
som här blifvit framställda, hafva samma beskaffenhet, som dem,
hvilka jag haft lyckan få framlägga, att de under 20 ä 30 år
med små variationer blifvit diskuterade. Det är således icke
nödvändigt för mig att nu upptaga dem alla till besvarande, men,
som sagdt, jag vill visa, att jag icke ringaktar de motståndare,
som nu uppträdt; jag vill det så mycket heldre efter de förebråelser
för bristande grannlagenhet, jag här fått uppbära. Jag
hemställer likväl till den talare, som först yttrade sig, huruvida
han icke finner billigt, att, då man' citerar yttranden ur ett
protokoll, man bör taga dem ur ett justeradt protokoll. Uti
det af mig justerade prot:t, hvilket väl bör ega vitsord, står
nemligen icke, såsom här har blifvit uppgifvet, »att ändringar
med anledning af rådplägningen med f. d. Stats-rådet Ehnemark
blifvit vidtagna, utan att de meddelade upplysningarne erhöllo
den uppmärksamhet, de ansågos förtjena.»
Att jag icke närmare redogör för hvad som vid nämnde
rådplägning tilldragit sig, kan väl ingen på fullt allvar anse såsom
bevis på bristande grannlagenhet å min sida. Man har
vidare förebrått mig, att hvad jag nu yrkar icke står i öfverensstämmelse
med de åsigter, jag hyst för 11 å 12 år sedan. Ja,
det är en sanning, alt det förslag, jag nu framlagt, står i strid
med de åsigter, jag förut utlalat. Jag tror, alt ingen har varmare
än jag egna! hela sin kärlek, hela sin omtanke åt det s.
k. yttre sjöförsvaret, men långt ifrån att göra detta till en förebråelse,
anser jag det vara en förtjenst af mig att hafva följt
med min tid. Detta bevisningssätt, alt mot en i allmänna värf
brukad person åberopa hans yttranden för längre tid tillbaka,
är, jag vill i förbigående anmärka det, det sämsta af alla; jag
vill icke taga mig till exempel, men jag tror, att man skall få
svårt att finna någon person, som haft något inflytande på sitt
lands öden, af hvilken man icke skulle kunna uppleta yttranden,
som strida mot hvad han sagt 20 ä 30 efteråt.
En föregående talare har sagt, om jag rätt fattat hans uttryck,
att han icke kunde finna, det personalens delning stöde i
78
Den 11 November f. m.
sammanhang med vapnets ordnande. Jag ber om förlåtelse,
men här är icke fråga om åsigter, utan om siffror, och jag liar
på mer än ett ställe bevisat, att enda möjligheten att med nuvarande
anslag bibringa (lottans personal nödig öfning ligger i
flottans delning, så att man kan göra inskränkningar på det
håll, der anslagen annars skulle blifva ändamålslöst bortkastade.
Då upplyst blifvit, att den yrkesskicklighet, som anses erfordras
af en skärgårdsartillerist, kostar staten 100 rdr, men af en
Kongl, flottans karl 600 rdr, så ligger ock deri ett temligen
tydligt bevis på sammanhanget mellan flottans delning och förskaffandet
åt Sverige af en öfvad personal. Jag måste således
på det bestämdaste yrka på flottans delning, ty eljest kan icke
tillräcklig öfning beredas personalen utan ofantliga anslag.
Man har vidare anmärkt, att det vore svårt att fatta monitorernas
tjenstgöring inom skärgården och att bestämma deras
operalionsfält. Jag tror dock, att detta icke är svårt att begripa.
Det är sannt, att stora fartyg kunna ingå i skärgården och med
fördel der användas, men det finnes dock ställen, der, för oroande
af en inträngande fiende, nödvändigt behöfvas grundgående
fartyg. I de djupare delarne af skärgården skola de olika fartygsslagen
arbeta tillsammans, men längre in vidtager en terrain,
der de stora fartygen icke kunna ingå. Dermed tror jag mig
ock hafva tillräckligt besvarat, hvad som menas med djupgående
och grundgående fartyg, men en föregående talare har äfven
gifvit ett ganska godt svar, då han uppställt 10 fot såsom
gränslinien.
Härvid bör dock erinras, och det har jag äfven förut sagt,
att det finnes många ställen i vår skärgård, hvarest flytande
artilleri kan användas, som icke ega 10 fots djup, hvarlöre
fartygen måste ligga endast 4 å 5 fot
Det har blifvit anmärkt såsom en motsägelse, att ångkanonsluparne
blifvit tilldelade det yttre sjöförsvaret. Jag hemställer
till hvar och en sjöman, huruvida han icke anser, att
det behöfs sjömanskap för att handtera dessa fartyg, som så
väl kunna reda sig under alla förhållanden med den segelarea,
de hafva,och att således dylika fartyg böra föras af sjömän och
icke af dem, för hvilka jag anser sjömanskap icke vara nödvändigt.
Man har vidare såväl i dag sorn i sista plenum klandrat,
att det icke i K. M:s Propos. vore bestämdt utsatt, hvar det ena
eller andra slaget fartyg skulle blifva stationerade. Jag ber att
vid slutet få närmare redogöra för denna fråga, men jag hemställer
icke blott till de militära medlemmarne af R. o Ad.,
utan äfven till det allmänna sunda förnuftet, om det kan anses
vara nyttigt, nödigt eller ens lämpligt, att K. M. för R. St:r förklarar,
hvar flottans materiel skall placeras, och om icke högste
belälhafvaren för rikets försvarskrafter bör ega denna rätt sig
förbehållen. Hvar flottans hufvudstation bör förläggas, torde
väl vara temligen tydligt, och mig förefaller det icke osannolikt
att några monitorer blifva förlagde i Stockholm och några skärgårdsfartyg
i Carlskrona, för att försvara de sund och stängsel
-
Den 11 November f. m.
77
linier, som der finnas. Den, som har med någon uppmärksamhet
genomläst förslaget, torde ock hafva funnit, att, enligt detta,
en del af de båtsmän, som äro förlagda i Blekinge, äro afsedde att
tilldelas skärgårdsartilleriet, hvilket ock synes gifva anledning till
det antagandet, att en del af detta möjligen kommer att placeras
i Carlskrona. I afseende å en föregående talares åsigt 0111
den för fienden lämpligaste anfallspunkten å Sveriges kust, så
instämmer jag med honom, äfvensom mig synes att det för
Sverige under nuvarande förhållanden icke vore någon olycka,
om icke Carlskrona funnes på det ställe, der det ligger; men
då det nu finnes, måste väl göras något för dess försvar. Att
det alltid blir en för större fartyg lämpligare station, det tror
jag att de flesta sjömän måste medgifva.
Man har svårt att göra klart för sig, hvad som egentligen
skulle vara meningen med den kännedom om silf vapen, som
har ansetts böra tillkomma skärgårdsartilleriets officerare. Det
finnes väl ingen sjöman, som förnekar, att det fordras mera
sjömanskap att föra ett större segelfartyg, än att lora en roddbåt.
Mångå utmärkt dugliga sjömän finnas pä vissa delar af vår kust,
åtminstone enligt hvad jag inhemlat, som ingalunda önska taga
tjenst ä kronans fartyg, just derföre att helt olika egenskaper
der fordras. Likaså finnes ju ock en skillnad, på hvilken jag
tror att den förste värde talaren icke har kommit att tänka,
icke allenast i lag föreskrifven, utan äfven i verkligheten rådande
mellan de befälhafvare å handelsfartyg, hvilka skola färdas åöppna
hafvet eller blott inomskärs. Samma skillnad skulle det
ungefärligen blifva emellan de begge föreslagne korpserna vid
flottan. I sammanhang med denna fråga har deri sista värde
talaren bland andra sina anmäkningar äfven ogillat den i förslaget
framkastade åsigt, att man vid behof skulle kunna taga officerare
från arméen till skärgårdsartilleriet. Det är helt naturligt,
att han, som, lika med den första talaren, anser, att det fordras
sjömanskap för att sköta sistnämnda vapens fartyg, finner svårigheter
mot detta förslag, men då man, som jag, anser, att detta
skärgårdsartilleri ovilkorligen i sin helhet ligger mycket närmare
arméen än flottan, uppstår icke någon sådan svårighet. Jag har
aldrig tviflat på förmågan hos arméens befäl att sätta sig in i
hvarje slags vapen, och jag tror, att den bildning, som vår armée
nu eger, skall göra det lätt för dess officerare att öfvergå till
skärgårdsartilleriet.
Jag har, såsom jag förut haft äran nämna, velat besvara
några punkter, för att visa, att jag icke underskattar värdet af
de anmärkningar, som blifvit gjorda mot milt förslag, åtminstone
så till vida att jag ansett grannlagenheten fördra att bemöta
några af dem, men jag anser mig derjemte skyldig fästa uppmärksamheten
på de skäl, som föranleda mig att fortfarande
anse denna diskussion icke vara på sin plats. Då jag för några
dagar sedan hörde, att anmärkningar skulle göras mot K.
M:s Propos., väntade jag naturligtvis att få höra anmärkningar mot
78
Den II November f, m.
densamma, men sådant skedde ingalunda, utan mot en bilaga,
som bifogats samma Propos.
Det tillkommer icke mig att bedomina, hvad som på detta
rum är lämpligt eller lagligt, annat än som regel för mitt eget
handlingssätt, men, för att visa hvad som varit brukligt, anhåller
jag tå anföra följande:
Det har tillförene alldrig dragits i tvifvel, att ju icke K.
M. skulle, utan anmärkning från R. Sbrs sida, kunna förordna
om reorganisationer af embetsverk och korpser, så framt sådant
lät sig verkställas med de för dessa förut anvisade aflöningssummor
och utan att andra statsmedel behöfde derför anlitas.
Att icke tala om den fullständiga omstöpning, (lottorna undergingo
genom K. M:s beslut af den 2 November 1824 och
hvarvid, för påskyndande af de nya aflöningsstaternas tillämpning,
flottans underhåils-anslag betungades med en ganska dryg
extra- och expectance-stat, utan att R. St:r vid påföljande riksdag
ens derom särskildt underrättades, hafva sedermera ganska
väsendtliga förändringar i denna organisation, utan föregånget
meddelande derom till R. St:r, blifvit af K. M. i nåder beslutade
under den 22 Februari 1841 och d. 6 Mars 1845, hufvudsakligen
i hvad rörde flottans officers-och underofficers-korpser,
samt begge gångerna strax efter slutad riksdag.
Vid jemförelse med den år 1824 för flottans oflicerskorps
fastställda stat, visar sig: att år 1841 endast regementsofficers-graderna
lemnades oförändrade, men deremot indrogs
en Kontre-amirals-lön samt med Premier-Lieutenants- och Sekund-Lieutenants-graderna
vidtogs den förändring, att, i stället
för 50 Premier-Lieutenants-beställningar, bildades lika många
Capitaine-Lieutenants-tjenster, deraf 20 med till 800 rdr förhöjda
löner och 30 med gamla Premier-Lieutenants-lörien i lista
klassen, eller 600 rdr; öfriga 50 Premier-Lieutenanterne bibehöllos
utan klassfördelning, men med nedsatt rang, vid fordna
lägste Premier-Lieutenants-Iönen 400 rdr, samt slutligen Sekund-Lieutenanternes
löner, utan ändring af antalet i hvarje
klass, förhöjdes i l:sta klassen från 240 till 250 rdr och i
2:dra klassen från 150 till 200 rdr, allt banko.
Denna reglering, hvarigenom således ganska väsendtliga förändringar
i 1824 års stat tillvägabragtes, medförde dessutom,
oaktadt indragningen af en amiralslön, en tillökning i utgift af
4,800 rdr hko, hvartill bereddes tillgång inom det för alla
flottans korpser gemensamma aflönings-anslaget genom indragningar
på andra håll, men hufvudsakligen af Under-Oflicerare,
hvilkas antal nedsattes från 340 till 280, och aflöningssumman
för denna korps från 55,350 till 52,560 rdr.
Genom 1845 års organisation lemnades, med undantag af
Contre-Amiralerne, ingen grad oförändrad; hvarjemte nybildades
1 Amirals- och 5 Kommendeurs-beställningar. Resultatet i det
hela blef, att Oflicers-korpsen i jemförelse till 1841 års stat,
ökades med 7 personer och utgiften med 300 rdr årligen utöfver
den i samma stat bestådda summa. Tillgång till bristens
Den I I November f. m.
79
fyllando bereddes äfven denna gång inom ofvanberörda samfälda
aflönings-anslag.
Men icke blott inom flottan hafva dylika organisationer egt
rum utan föregången framställning till R. St:r, hvarpå såsom
exempel må anföras de reorganisationer af Lifgardet till häst,
som emellan 1844 och 1847 årens riksdagar af Kongl. Maj:t
anbefalldes.
Jag vågar hemställa till R. o Ad., huruvida icke jag, med
stöd häraf, haft skäl att gå till väga så som jag gjort. Mina
skäl hafva blifvit anförda, skäl som icke äro nya, men som jag
naturligtvis icke anser sakna all vigt; mina motståndares åsigter
vill jag dock derför icke ringakta. Förslaget blifver nu öfverlemnadt
till den myndighet, som det närmast tillkommer att
pröfva detsamma, till Stats-Utsk:t, och sedan till R. St:r. Jag
känner, att det varit en fördel för förslaget, att det blifvit
grundligt skärskådadt, och hyser den lästa öfvertygelse att på
grund deraf det har så mycken större sannolikhet för sig att
vinna framgång, men, jag upprepar ännu en gång, om förslaget
är godt, har det framgång, ty det, likasom alla andra, måste
hvila på sin egen grund.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: I fall, såsom jag tror,
det förundrar eder, Mina Hrr, att se mig, en civil embetsman,
träda upp i denna fråga, så får jag förklara, att jag gör det
derföre, att jag känner mig af den varma och nästan hetsiga
strid, bär hittills blifvit förd, uppmanad, såsom den der står
utom frågan och således kan och bör vara opartisk, framställa
hvad jag i denna sak har inhemtat. Jag har byggt min öfvertygelse
hvarken i luften eller under ett studium, men jag har
under 9 års vistande i Carlskrona haft rika tillfällen såväl i
örlogsmanna-sällskapet som i officers-messen och sällskapslifvet,
att höra de olika åsigterna i denna fråga utvecklas och, då
mina föregående många tjensteår vändt mina tankar åt militära
ämnen, så har jag också haft full anledning att sätta mig in
i dem.
Innan jag går till sjelfva saken, kan jag icke underlåta att
uttala, att det på mig gjort ett sorgligt intryck att höra de anmärkningar,
som här blifvit framstälda. Jag väntade mig, då
Hr Brakel hade anmält sig att tala, och ännu mera, sedan Hr
Skogman uppträdt, att endast få höra, hvad som rörde sjelfva
saken, men jag fick i stället höra kritik af en skrift, hvilken,
såsom bilaga, åtföljt K. M:ts förslag, en kritik, som öfvergått i
polemik mellan två talare, af hvilka den ene sökt alla möjliga
anledningar att nedsätta den andres arbete och gått så långt,
att han fästat sig till och med vid ordställningen. Så vill jag
minnas, alt här blifvit anmärkt, att författaren till förslaget
nyttjat ordet yrkesskicklighet i stället för sjömannaskicklighet.
Jag tror icke, alt Stats-Utsk:t får mycken ledning af sådane anmärkningar,
och jag upprepar, att jag finner det sorgligt, att man
i en så vigtig sak fäster sig vid sådane små omständigheter.
80
Den 11 Notember f. m.
Hvad sjelfva saken angår, så går jag genast in på en af
hufvudpunkterna, nemligen frågan 0111 den nuvarande flottans
officerskorps’ delning i två korpser. Derför har Chefen för Sjöförsvars-
lie|>:t gifvit sådane skäl, att äfven den, sorn icke särdeles
satt sig in i saken, bör deraf vara tillfredsstäld. Han har
nemligen sagt, att man icke kan med samma summa öfva ett
visst antal personer lika väl som hälften af dem. Dertill kommer
ytterligare, att den menskliga förmågan har vissa glänser
för möjligheten att lära, minnas och uppfatta; äro nu lördringarne
större än att förmågan räcker, så blir det ingen fullständig
kunskap, ännu mindre i detta fall, då det icke allenast är
fråga om hvad man kan läsa och studera sig till, utan det är
fråga om hvad som skall blifva vana. Min åsigt är den, att,
om man vill hafva en officerskorps, som utgöres af kompletta
sjöofficerare, så måste man befria dem från att skaffa sig en
mängd onödiga kunskaper, ty det är ju klart, att sjömanskap
är icke endast en säker kunskap om allt hvad dertill hör, en
säker kunskap om på hvilken punkt man befinner sig, utan
dertill fordras att, så vidt som möjligt, hafva varit i tillfälle att
se, huru man under alla möjliga förhållanden må reda sig. En
sjöman, som icke varit under sådane förhållanden, som icke
varit ute för en sådan orkan, som förekommer i de vestliga
håfven, som icke varit så hårdt ansatt, att lian måst kapa master
och rår, han är icke någon komplett sjöman, ty det kan
hända, att i en ny kasus han icke vet, huru han skall göra,
och å sjön hänger fartygs och besättnings ve eller val på beslut,
fattade i ögonblicket, sällan på beslut, fattade efter flera
minuters eller hela timmars öfverläggning. Det är då naturligt,
att, om en sjöofficer skall derjemte söka skaffa sig vana vid och
kännedom om skärgårdsartilleriets öfningar och alla de olika
slag af exercis, som der förekomma, så är det omöjligt att han
kan blifva lika skicklig som den, hvilken får använda all sin
tid till att skaffa sig dessa kunskaper. Detta är icke någon ur
theorien hemtad framställning, utan den är tagen ur erfarenheten.
Jag har hört en stor mängd sjöofficerare bland dem,
som ansetts vara mycket skickliga, beklaga sig deröfver, att de
icke fått tillfälle att förvärfva sig den erfarenhet, som varit erforderlig,
och funnit sig underlägsna vid jemförelse med individer
inom främmande länder. Våra officerare hafva ändock sökt
göra hvad de kunnat; ganska månge af dem hafva varit i främmande
tjenst med af staten lemnadt understöd, som dock icke
varit större än att de af egna medel måst förvärfva sig den
skicklighet, som organisationen af vårt sjövapen icke kunnat förskaffa
dem. Detta skäl anser jag så vigtigt, att alla små betänkligheter
måste derför vika. Det är samma förhållande med
den andra delen af officerskorpsen, nemligen den, som skulle
blifva skärgårdsartilleri, att man icke lär sig känna en så invecklad
skärgård som den Svenska, genom att besegla den då
och då, utan man måste göra det ofta. Jag vet, att många
skola säga, att man kan taga lots. Det är visserligen godt och
väl,
Den 11 November f. m.
81
väl, men vid ett krigstillfälle, då jag icke vet, hvart jag skall
taga vägen, är det icke nog; jag mäste känna min terräng förut,
jag mäste veta, bakom hvilka holmar jag skall lägga mig. Det
hjelper mig icke alt hafva en lots, äfven förutsatt alt jag med
afseende på grund och dylikt kan rätta mig efter honom, ty
jag måste känna hela den del af skärgården, uti hvilken jag
sitall verka, och kunna uppgöra en ordentlig operation och veta
hvar jag skall lägga mig i skydd för att oroa en fiendes kommunikationer,
som satt trupper i land och möjligen vill passera
ut ig 11, hvar jag kan gå honom till mötes, o. s. v. Det finnes
också en annan fördel af delningen, som jag icke hört Hr Skogman
vidröra, men som för mig är påfallande. Den nuvarande
flottans oflicerspersonal är så stor, att den omöjligen kan hållas
tillsammans såsom en korps, och när den gande Öfversten
första gången kom till Carlskrona och fick se förhållanderna
der, kunde han icke begripa, huru, då en korps bör ega en
Chef, som sammanhåller den, och en Major, som sköter detaljerna,
flottans officerare, som saknade dessa, kunde kallas en
korps. Genom den föreslagna delningen blir deremot detta förhållandet.
Jag har äfven hört Hr Brakel angående skärgårdsartilleriet
fälla ett yttrande, hvilket jag förmodar, att han icke vill vidblifva,
nemligen att detta artilleri vore så föga lämpligt, att det
t. o. m. kunde indragas. (Jag ber eder, Mine Hrr! observera,
att jag icke skrifvit upp ordalagen, men sådan var impressionen).
Han sade nemligen, att, om Stockholm tagits, alla kommunikationer
blifvit afbrutna; men en omtänksam fiende brukar
i allmänhet icke anfalla på den punkt, der man väntar honom.
Således anser jag, att han icke anfaller Stockholm, om icke för
att göra ett strandhugg, utan förr de ställen, Hr Skogman omnämnt.
Om då fienden inkommit i Östergötland eller Södermanland,
så hade han ju frihet att utsträcka sina krafter åt
öster och norr, derest å Mälaren icke funnes ett skärgårdsartilleri,
som hejdade honom. Jag har velat nämna detta endast
för att tillbakavisa det skäl, att, om Stockholm blifvit intaget,
behöfves intet skärgårdsartilleri.
Man har vidare talat om de olika stationerna, Stockholm
och Carlskrona; man har då alltid talat om vår östra fiende,
men den siste värde talaren har varit så god och kommit ihåg
så mycket ur den sednaste historien, att man äfven kan vänta
en fiende sunnanifrån, och när man nämner de fiender, från
hvilka Sverige kan vänta anfall till sjös, får man väl lof taga i
beräkning Tyskland eller det Tyska förbundet. Jag tror derföre,
för min del, att Carlskrona ligger betydligt bättre än
Stockholm, helst som Carlskrona hamn i allmänhet ligger frusen
blott en månad och flera vintrar icke tillfryser, hvaremot,
så vidt jag vet, det är vanligt, att, vid hvarje svårare vinter,
man måste räkna 3 å 4 månader, innan Stockholms skärgård
blir öppen. Således måste det icke vara något misstag att förH.
I. 6
82
Den 11 November f. m.
lägga en del af flottan i Carlskrona, så att man kan få ut den
när helst fienden kommer, öster- eller söder-ifrån.
En talare i dag har haft mycket svårt att få klart för sig
hvad Gr. von Platen menat med grundgående fartyg. Gr. von
Platen har sjelf förklarat det, men jag vill endast nämna, att
det förundrat mig, att detta uttryck kunnat anses svårbegripligt,
ty då jag läste förslaget, förekom det mig tydligt, att med
grundgående fartyg borde förstås sådana, som få rum i slussar
och kunna gå i den inre skärgården, icke allenast i allmänna
farleder, ty det är icke endast der, de skola vara, utan de skola
gå in mellan holmar och skär, der icke andra fartyg kunna
komma fram, och deras förnämsta uppgift är att förhindra fiendens
framkomst, helst genom oväntade anfall från sidorna, .lag
tror, att, om taktiken till sjös har någon likhet med taktiken
till lands, så kunna de grundgående fartygen med så mycket
större fördel begagnas, som de kunna oroa fienden från sådana
ställen, der inga andra fartyg kunna ingå.
Hvad slutligen monitorernas hastighet vidkommer, så håller
jag visserligen med om, att för hvarje fartyg, som går till sjös,
är det i allmänhet bättre ju större hastighet det har; men då
dessa monitorer icke precist äro afsedda till anfallsvapen, utan
hufvudsakligen till försvarsvapen, så behöfva de icke någon större
hastighet, ty de skola icke gå ut till sjös och upphinna en fiende,
som vill segla undan, utan det är fienden, som skall komma till
dem och de skola [tassa på, om lian vill anfalla våra kuster;
och således, ehuru det visserligen vore bättre, om man kunde
få monitorer, som gjorde 10 knop i st. f. 8, kan jag dock icke
finna, att deri ligger ett så hufvudsakligt fel, som blifvit antydt
i de härstädes mot förslaget gjorda anmärkningar. Dock, jag
vill icke längre trötta Herrme, utan slutar och anhåller, i stöd
af 49 §:n R. 0., att detta mitt anförande måtte, i likhet med
öfriga här afgifna yttranden angående denna fråga, blifva till
Stats-Utsk:t remitteradt.
Hr Skogman: Jag har begärt ordet endast för att anhålla,
att denna dags diskussion måtte blifva till Stats-Utsk:t remitterad,
men, medan jag har ordet, begagnar jag tillfället att
få upplysa Gr. von Platen derom: l:o att mina ord icke haft
afseende å något ojusteradt protokoll, utan just på det yttrande,
Gr. von Platen här algaf i förra plenum, och 2:0 att det upplästa
citatet ur ett Hr Grins anförande icke går så långt tillbaka,
som 20 å 30 år, icke ens till 1851, utan att det finnes
att läsa i ett Hr Gr:ns anförande till Stats-Råds-protok:t d. 14
Okt, 1862, hvilket är bilagdt K. M:ts Propos. till R. St:r vid
sistförflutne Riksdag.
Hr Brakel, Mauritz: Jag hade vid detta tillfälle ämnat
framlägga ytterligare skäl lör de åsigter, som jag förra
plenum haft äran att här framställa, men Hr Skogman har
gjort detta så fullständigt, så i' alla delar tillfredsställande,
Den 11 November f. m.
83
att det skulle vara i högsta grad obehörigt af mig att nu dermed
upptaga R. o. Ad:s tid. Jag är, som sagdt, fullt nöjd med
allt hvad Hr Skogman i sitt långa oell sakrika anförande yttrat,
och ber blott att med några få ord få till besvarande upptaga
det yttrande, Gr. von Platen här i dag afgifvit. Gr. von Platen
bär sagt, att personalens öfning stöde i närmaste sammanhang
med befälets delning. Delta har jag uppfattat på så sätt, att
delningen af flottans befäl i tvenne korpser, »Kongl. Flottan» och
»Skärgårdsartilleriet», skulle just vara det, som gjorde att befälet
inom hvar och en af dessa särskilda korpser finge större
öfning. Detta skulle otvifvelaktig! vara sannt, om, somHrGr:n
föregifvit, pansarbåts-officerns och monitors-officerns yrke vore
verkligen så himmelsvidt skiljda från hvarandra. Men båda behöfva
sjömannabildning, ithy de båda skola föra fartyg på samma
vatten och det aldrig, som visadt är, kan behöfvas tor pansarbåts-officern
de kunskaper, som tillkomma topografen, artillerioch
fortifikations-officern. Således blifver kostnaden för alla de
öfningar, i hvilka pansarbåts-oflicern utom sitt egentliga kall
skall öfvas, en bortkastad kostnad.
Så vidt jag kan förstå, skall mesta besparing i exercismedlen
derigenom vinnas, att i främsta rummet gifves åt alla
sjöofficerarne, de må nu blifva så få eller många som helst,
den »sjömannabildning», som ovilkorligen behöfves att föra ett
fartyg utomskärs; och sedermera kommenderas de officerare,
som anses lämpliga lill kustförsvaret, på kustfartygen och de,
som företrädesvis blifvit utbildade till sjömän, på korvetterna
och monitorerna.
Gr. von Platen har vidare sagt, att bland skärgårdsartilleriets
förnämsta ändamål var det, att utgöra ett flytande flygelbatteri
för arméen. Det är just detta jag vågar bestrida,
orri dermed menas, att det skulle från sjön beskjuta fiendtliga
trupper, ty de ställen, der en armée kan komma att uppträda,
ligga så sällan vid sjön, att det vore en stor misshushållning
att för sådane tillfällen skapa ett särskildt vapen, helst detta
vapen i anseende till sina grofva kanoner och tjocka pansar
visar sig vara afsedt till allt annat än att beskjuta trupper och
emotstå vanligt fältartilleri.
Till stöd för min åsigt vill jag vid detta tillfälle påminna
eder, Mine Hrrl om ett yttrande, som General Lefrén för omkring
20 år sedan haft just om dessa flytande flygelbatterier;
han säde nemligen: »Ar arméen tillbörligen öfvad och rustad,
vill jag åtaga mig att försvara Svea land utan att hafva en
enda åra i sjön.» Så litet förmådde han för sin del inse, att
den dåvarande roddflottan tjenade till något.
Gr. von Platen tiar vidare ansett denna diskussion vara
mindre lämplig derföre, att anmärkningarne blifvit rigtade mot
»Grunderna», och icke mot K. M:ts Propos.; men jag vill fråga
Gr. von Platen, om icke, då man vill yttra sig mot den senare,
man måste angripa de förra, om man, då man vill fälla ett
träd, skall söka afhugga kronans qvistarj och icke stammens
84
Den 11 November f. m.
rötter. Gr. von Platen har vidare förundrat sig deröfver, att
personer hafva vid detta tillfälle försökt att bestrida Iv. M:t och
Gr. von Platen rätt att öfverflytta löner från en stat till en
annan, något.' som i fordomtima ej varit vanligt. För min de!
tror jag, att R. St:r ega rätt att förhindra sådana öfverflvttningar
af anslag, och det har så mycket mera förundrat mig, att
Gr. von Platen vid detta tillfälle framställt den åsigt vi här nyss
hört, som han vid sista Riksdag, då jag och en stor del af R.
o. Ad. ville att K. M:t, oberoende af Ständerna, skulle bestämma öfver
exercis-anslagens användande, det just varGr. v.Platen, som yrkade,
att Ständerna skulle bestämma exercis-anslagens fördelning.
Jag vill nu endast i följande få ord sammanfatta mina
slutliga yrkanden i ämnet:
I anseende dertill att Stats-Rådet och Chefen för Sjöförsvars-Dep:tet
i sina »Grunder för ombildning af Sveriges Sjöförsvar»
uttryckligen tillkännagifvit, att de större, af honom
föreslagna, pansar-kanonbåtarne skola kunna gå utomskärs och att
de med fördel i skärgården kunna angripa den största pansarfregatt;
I anseende dertill att monitorerna skola och böra uppträda
hufvudsakligen i skärgården och i samma skärgårdsterräng som
dessa större föreslagna pansarbåtar, och monitorerna skola föras
af Kongl. Flottans officerare och verkliga sjömän;
1 anseende dertill att, enligt min åsigt, de föreslagna, mindre
pansar-kanonbåtarna icke tills vidare kunna afse annat än
hindra en fiende att öfverbroa de Stockholm omgifvande vattnen
och att de endast behöfvas till ringa antal;
I anseende dertill att alla de föreslagna pansar-kanonbå
tarna
icke komma att ega större besättningar än som behöfvas
till deras manövrerande, och att de således icke kunna aflåta
befäl eller folk till infanteristrider, fortifikationsarbeten m. m.;
I anseende dertill att de föreslagna pansar-kanonbåtarna ännu
ickeäro byggda och än mindre pröfvade hvarken förstrid eller försjö;
I anseende dertill att det] ej kan vara lämpligt, att för
obygd, obefaren, oförsökt sjökrigsmateriei på förhand bilda särskildt
befäl, helst när det förut finnes befäl, fullt mäktigt att
föra densamma, i fall den befmnes tjenlig, sjö- och stridsduglig;
vågar jag vördsammast föreslå, att Stats-Utsk:t icke mätte
tillstyrka R. St:r att bifalla K. M:ts Nåd. Propos., i hvad den
rörer löners öfverförande från Flottans stat till staten för nådigst
föreslaget skärgårds-artilleri.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det borde visserligen
icke tillkomma mig att yttra några ord i detta ämne, då jag
icke tillhör det fack, som egentligen har några insigter i detsamma;
men, då man har hört så långa recensioner här framställas,
kan det icke skada, att en man af det läsande och hörande
publikum uttalar sin åsigt om den sak, hvarom nu egentligen
fråga är. Den siste värde talaren har sagt, att, om man
ock måste medgifva, att det sätt, hvarpå flottan skulle omorganiseras,
komme att medföra en ökad öfning åt den del af
Den 11 November f. m.
densamma, som afsåge det yttre försvaret, och att öfningen för
denna del af vapnet blefve betydligt större, än den förut varit,
så måste han dock förklara, att de anslag, som kunde komma
att beviljas åt den andra delen af sjöförsvaret, skulle blifva fullkomligt
ändamålslöst bortkastade penningar. För min del kan
jag icke annat än tro, att det nya vapen, som här har blifvit
framstäldt såsom för oss i den närmaste framtiden tillgängligt,
är en af de för oss med afseende å vårt lands försvar mest
tryggande uppfinningar, som den nyare tiden frambragt, ty det
måste vara af den aldra största vigt, isynnerhet för den östra
delen af landet, att ega ett vapen, som hvar som helst på den
långsträckta kusten kan transporteras fram och är af beskaffenhet,
att det på en gång har största försvars- och största anfallskraft
och dertill erbjuder den för oss i högsta grad vigtiga
fördelen att kunna erhållas för godt pris; ty just det, att till
jemförelsevis måttlig kostnad kunna åstadkomma ett stort antal
fartyg med stor både anfalls- och motståndsförmåga och kunna
transportera dem med mer eller mindre lätthet på hvilken
punkt som helst inom skärgården vid vår östra kust, det anser
jag vara en af de mest framstående fördelar, som kan vinnas.
Då vi här hört uppgifvas, att män af facket anse, att problemet
i afseende på dessa skärgårds-artillerifarlygs konstruktion verkligen
har blifvit på lyckligt sätt löst, ega vi således visshet att
genom denna uppfinning kunna erhålla sådana för vårt lands
försvar särdeles passande fartyg, och då är min öfvertygelse,
att man bör söka i tid skapa en korps, som gör sig skicklig
att ju förr desto heldre kunna väl använda dessa kraftiga vapen,
och jag hems äller till hvar och en, bland andra till den
siste värde talaren, om icke ett af de aldra mest väsendtliga
sätt att åstadkomma Stockholms försvar just skulle vara det,
att hafva ett tjugotal sådane der starkt bepansrade och bestyckade
kanonbåtar, som funnos tillgängliga att använda till
denna vigtiga orts skyddande; och om det icke vore ett af de
mest vackra öfningsarbeten för en militärisk korps, att under
freden göra sig beredd att i farans stund till sådant ändamål
på alla vår hufvudstad omgifvande inre farvatten kunna använda
dessa fruktansvärda vapen. När jag särskildt fäster mig
vid Stockholm, finnér jag det således vara af ganska stor vigt
att der hafva sådana vapen, men äfven för hela vår långa kuststräcka,
som under våra föregående krig har varit föremål för
sköflingar af vår, ofta nämnde, säkraste och starkaste fiende,
skulle det på många ställen vara af stor nytta att der till försvar
ega dylika kraftiga vapen. Långt ifrån att anse det denna
skärgärds-artillerikorps, hvarom förslaget här har blifvit klandradt
och ringaktadt, icke skulle blifva af någon nytta och derföre
ej behöfva någon öfning, är det min lifligaste öfvertygelse,
att den, väl organiserad och öfvad, i mycket hög grad skulle
bidraga till vårt lands försvar. Det är visserligen sannt, att
denna korps, såsom jag tänker mig saken, äfven i sjömannayrket
skulle behöfva någon öfning; men om det måste fordra»
86
Den 11 November f, m.
en viss skicklighet, att med de nya fartygen kunna flytta sig
inom och emellan våra många skärgårdar, så är den dock af
helt annan beskaffenhet, än som fordras för att kunna befara
de öppna håfven, ty det är, såsom Gr. von Platen sjelf erinrat,
en betydlig skillnad mellan sjöman och sjöman. Hvar och en,
som har reda på det praktiska lifvet vid våra kuster, vet, huru
vidt skiljda de två klasser sjömän äro, som der finnas, den ene,
som ganska väl kan segla utefter kusterna, men icke kan sträcka
ut öfver Östersjön, den andra, som icke känner navigationen i
våra skärgårdar, men är väl bekant med seglingen på verldshafvet;
hvar och en är väl bevandrad i den del af sjömannayrket,
hvaråt han egnat sig, men skulle, om rollerna ombyttes,
otvifvelaktigt känna sig mindre hemmastadd.
För min del får jag uttrycka min åsigt vara den, att genom
detta förslag den fördel skulle vinnas, att såväl bildningen
blefve på ett lämpligt sätt koncentrerad inom de särskilda afdelningarna
af flottan, som ock att vårt sjöförsvar blefve ordnadt
på ett sätt, som erbjöde det kraftigaste värn för vårt fosterlands
framlid. Jag får på det lifligaste understödja K. Mets förslag.
Gr. von Platen: Då till och med i det land man gerna
tar till föresyn i parlamentariskt hänseende och der ingen får
mera, än en gång yttra sig i hvarje fråga, man ändock inedgifver
den som väckt densamma en större frihet, har jag icke
tvekat att ännu en gång begära ordet, för att leda Hr Brakels
uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att vi förstå hvarandras
mening rätt. Han synes antaga, att den mångsidiga bildning
man fordrade af en officer vid skärgårds-artilleriet, skulle
hafva inflytande på detta vapens dyrhet, men jag ber honom
besinna, att något högre bildning icke nödgar till förhöjande af
lönerne.
Hr Adlersparre, Axel: Jag måste begagna tiden och ernar
vara mycket kort. Hr Skogman har halt ett längre anförande,
hvilket, så vidt jag kunnat uppfatta det, sönderföll i 3
delar. Den första innehöll ett klander mot den form, Gr. von
Platen iakttagit vid öfverlemnande af sitt förslag till K. M., den
andra ett ogillande af hvad jag anförde i sista plenum ang:de
flottans fordna tillstånd, och den tredje var rigtad mot hela det
förslag till sjöförsvarets ombildning, som Gr. von Platen uppgjort
och K. M. genom sin Nåd. Propos. gillat. Företrädesvis torde
jag fästa mig vid den sednaste delen, men ett par ord må tilllåtas
mig att yttra äfven om hvad Hr Skogman framställt i de
båda första. Hr Skogman bar sagt, att den enda ändring Gr.
von Platen gjort med anledning af den förberedande rådplägningen
vore, att antalet af skärgårds-artilleriets officerare, som
i »Grunderna» upptogs tili 86, i K. M:ts Propos. upptoges till
76, således en minskning af endast 10 officerare, men delta är
icke rätta förhållandet, ty i »Grunderna» upptogos skärgårdsartilleriets
officerare att blifva 86, af hvilka 9 platser skulle
Den 11 November f. in.
87
tillsvidare hållas vakanta, då deremot i K. M:ts förslag samma
befäl upptoges till 76 med 21 vakanser. Den betydliga skillnaden
är således den, att enligt »Grunderna» skulle första uppsättningen
af officerare hafva blifvit 77, då den deremot enligt K.
M:ts Propos. skall blifva endast 55, hvilket är en skillnad af 22
officerare i stället för 10, såsom Hr Skogman så missledande
uppgifvit. Detta ang:de första delen af Hr Skogmans anförande.
Hvad åter angår de af Hr Skogman mot mitt förra anförande
i denna fråga framställda anmärkningar, så bestyrka dessa
just hvad jag yttrat. Hr Skogman har, under citerande af en
mängd anslagssummor under fordna år, förklarat, att det varit
omöjligt att med så obetydliga anslag bibringa officerarne tillräcklig
öfning och hålla fartygen i tidsenligt skick, samt derigenom
bekräftat just hvad jag yttrat, ty jag har blott sagt, att
flottans dimensioner alltid varit större än som varit förenligt
med möjligheten att hålla den i tidsenligt och stridbart skick.
Således har Hr Skogman, i det han sökt bestrida sanningen af
mitt yttrande, eget nog bestyrkt rigtigheten af detsamma.
Hvad slutligen beträffar den tredje delen af Hr Skogmans
anförande, såsom jag fördelade detsamma, så innehöll den många
punkter. Jag hinner icke vidröra dem alla, men fäster mig
vid den hufvudsakiigaste, den om personalens delning. Skälen
för personalens delning äro tvenne: det ena att frambringa en
duglig örlogsflotta, val befaren, som fullt motsvarar allt, som nu
kan fordras af ett dylikt vapen, det andra att erhålla ett dugligt
försvarsvapen i våra skärgårdar, som är väl bekant med
alla der varande förhållanden. Dessa ändamål vinnas genom
delningen på så sätt, att å ena sidan den personal, som skall
manövrera våra fulltacklade örlogsfartyg, får uteslutande egna
hela sin tid åt denna yrkesutöfning och icke behöfver egna några
studier eller någon öfning åt de olika arbeten, som tillhöra försvaret
af den inre skärgården, under det att skärgårdsförsvarets
officerare fritagas från alla de kunskaper, som erfordras för
oceansegling och uteslutande få egna sig åt försvaret af skärgårdarna.
Det bör vara klart för hvar och en, att, när våra
kustboar och våra kaptener på de nära nog otaligt många små
ångbåtar, som nu gå på våra insjöar och i våra skärgårdar,
kunna, utan alt segla på oceanen eller öfvas på större fartyg,
blifva utmärkt skicklige och säkra uti utöfningen af sitt yrke,
så bör väl också en officer med vårdad uppfostran och intelligens
kunna uppöfvas till samma skicklighet, utan att segla på
Ostindien m. m. Lika klart är det, att, när skärgårds-artilleriets
officerare, såsom förslaget antyder, större delen af sin första
officers-tid få sysselsätta sig med sjömätningar, skola de erhålla
en öfverlägsen lokalkännedom i skärgården, som deremot omöjligen
kan förvärfvas af officerare vid örlogsflottan, hvilka för
utbildningen af sitt yrke måste vistas på öppna sjön. Den föreslagna
delningen skall sålunda inom hvarje vapen utbilda yrkesskickligheten
vida högre än hvad nu är möjligt, då arbetet icke
är fördeladt.
88
Den 11 November f. m.
Hr Skogman har påstått, att det är alldeles omöjligt för
en officerskorps att lära sig allt som, enligt förslaget, skulle
åligga skärgårds-artilleriet, nemi. att manövrera kanonbåtar, uppkasta
fältverk, bygga stängsellinier, handtera undervattensminor,
föra landstignings-artilleri i land och söra garnisonstjenst. Det
är märkvärdigt, att en sjöofficer kunnat yttra detta; ty, alltsedan
jag kom i tjenst, har allt detta ålegat och åligger ännu en
sjöofficer, med undantag af hvad som sista året tillkommit, nemi.
utläggning af minor och stängsellinier (men dessa förrättningar
hafva dock äfven lemnats åt sjöofficerare när de varit disponibla)
och dessutom hafva de måst fullgöra alla de pligter, som
tillhöra örlogstjensten och oceanseglingen. Då nu Gr. von Plåtens
förslag fritager skärgårds-officerare från dessa sednare åligganden,
så måste det väl blifva en lättnad och ingalunda någon
ökad börda eller omöjlighet för dem att fullföra, hvad dem enligt
förslaget tillkommer. Hvad beträffar användandet af manskap
att draga landstigningskanoner, är detta icke något nytt,
utan har i alla tider tillhört och ännu tillhör såväl vår egen örlogsmarin,
som alla utländska mariner.
Hr Skogman begriper icke, hvad vintersegling har för sammanhang
med flottans delning, men jag begriper det, och tror
mig kunna göra det begripligt för hvar och en, sorn vill fatta
det. Det är klart, att, då sjöförsvarets alla officerare skola hafva
lika öfning i allt, såsom hittills varit regeln, så måste expeditionerna
göras mycket korta, på det att en hvar må få sin lilla
andel, hvaremot, om arbetet fördelas och blott en viss del efficerare
komma att deltaga i öfningarna på sjön, hvarje officer,
i förhållande till antalets minskning, erhölle en längre öfningstid
och följaktligen expeditionstiden kunde utsträckas öfver både
vinter och sommar. I följd häraf skulle denna örlogs-exercis
betydligt utsträckas; också har detta redan visat sig under innevarande
år. Vi hafva nu 228 officerare och äfven om detta
antal ytterligare nedsättes, blir det alltid ett olämpligt förhållande,
att officerare, som skola tjenstgöra i skärgården och sätta
sig in i dess lokala förhållanden, måste i sin tur utgå på expedition
till Medelhafvet och Vest-Indien. Detta bär sig icke och
kan icke bära sig; arbetet måste fördelas, och detta är en af
grunderna till Gr. von Flåtens förslag.
Påståendet att skärgårds-artilleriet icke får något sjömanskap
har icke skäl för sig; det behöfver icke något annat sjömanskap
än det våra kustboar besitta, nemi. att segla i båt,
styra och ro, och då dessa äro i dylikt sjömanskap så utmärkta,
att ingen nation deri öfverträffar dem, måtte väl den alldeles
likartade sjömannabildning, sorn skärgårds-artilleriet erhåller, vara
för detsamma fullt tillräcklig.
Man har vidare ansett 12-tums kanoner å de föreslagna
pansarbåtarna vara alldeles otjenliga, och påstått, att de icke
kunna användas mot landltrupper. Jag förstår icke huru en
militär kunnat yttra något sådant, ty för det lörsta skola dessa
pansarbåtar strida mot inträngande fiendtliga pansarfartyg, och,
Den 11 November f. m.
89
för att förstöra dessa, mäste de således föra så groft artilleri, som
10- å 12-tums kanoner, och vidare, om kriget skulle flytlas längre
in i landet mot landstigna fiendtliga trupper, skulle dessa fartyg
blifva af största nytta. Man har påstått, att skärgårds-artilleriets
rol skulle vara slutad, när positionerna till Sockholm blifvit
brutna och en fiende der trängt sig fram; jag frågar då, hvarföre
man bar byggt en fästning, som kallas Carlsborg; jag tror
för min del, att icke Sverige bör anses vara uppgifvet derföre
att Stockholm har fallit, jag tror, att vi länge skola kunna fortsätta
striden långt in i landet, och linder denna inlandsstrid måste
det vara en stor fördel, om vi kunna beherrska stränderna
af våra stora insjöar med pansarklädda båtar med 12-tums kanoner,
hvilka med sina grofva bomber och karteschskolt. skulle
förstöra fienden, så snart han nalkades stranden. Så har sednaste
Amerikanska kriget visat, att monitorernes 15-tums kanoner
oftare blifvit använda mot fiendens landttrupper och befästningar
än mot hans fartyg, och hvilken förfärlig verkan de åstadkommit
är nogsamt kändt. Så länge General Mac Clellan hade
kanonbåtar, som flankerade hans armée, var han alltjemt segrande.
Hvad monitorerna angår, måste jag äfven yttra några ord,
emedan det tycks råda stor okunnighet om deras egenskaper; de
äro visserligen icke i ordets egenlliga bemärkelse kryssare, så
att de ligga än för styrbords- och än för babordshalsar, men de
kunna hålla sjön och de hafva legat månader på öppen redd
långt ute till sjös och blockerat hamnar, de hafva navigerat utanför
den Amerikanska kusten, den värsta kust, en sjöman känner,
de hafva seglat i Golf-strömmen, en monitor är nu på väg
till Cap Horn och den Amerikanska styrelsen Ivekar icke att
med monitorer uppträda i Engelska Kanalen.
Dessa monitorer, som jag omnämnt och som kunnat ligga
en vinterdag under storm på Amerikas kust samt blockera hamnar,
äro just af samma klass, som dem vi ega.
Här får jag tillägga, att till monitor-systemet höra nödvändigt
ångkorvetter. Monitorer utan skrufkorvetter äro endast
ett halft system. Monitorerna äro visserligen säkra sjöfartyg,
men de äro beroende af sina maskiner och böra följaktligen aldrig
utsändas på öppen sjö, utan att vara konvoyerade af en
fregatt eller en korvett, ifall maskineriet skulle gå sönder. Annu
har så icke egt rum, (den första monitoren sjönk visserligen,
men orsaken var icke den, att maskineriet var dåligt, utan den att
skråfvet var bygdt på endast 100 dagar och sprack) och de hafva
således icke behöft den hjelp, som varit afsedd i händelse af
behof, men denna hjelp bör dock icke undandragas dem. Det
har tvärtom händt, att den korvett, som konvoyerade en monitor,
fick maskineriet skadadt, och då tog monitoren korvetten i
släptåg och inbogserade korvetten i hamn.
Slutligen undrar Hr Skogman öfver skillnaden mellan grundgående
och djupgående fartyg, om deri gränsskilnaden skulle
vara emellan skärgårds-artilleriets och örlogsflottaus fartyg, och
i följd häraf frågar han, hvarför kanonångsluparna skulle tillde
-
90
Den 11 November f. m.
las örlogsflottan, samt säger, att, då de äro mycket grundgående,
men halva master, så måsle det icke vara deras djup under
vattnet utan höjden olver vattnet, som föranledt deras placerande
till örlogsflottan. Hr Skogmans räsonnement härvid är åtminstone
icke djupgående.
Gr. von Platen säger ju tydligen, att den gällande principen
vid materielens fördelande emellan de håda vapnen är, att
vid skärgårds-artilleriet hafva fartygen ingen tackling och erfordra
derföre föga sjömanskap att sköta, då deremot öriogsflottan
erhåller alla fartyg, som mäste hafva tackling.
Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:ns tid, men jag anhåller,
att mitt anförande, likasom Hr Skogmans, måtte blifva
till Stats-Utsk:t remitteradt.
Hr Brakel: Jag utbeder mig endast af Eder, M. Hrr! ett
par minuters tålamod. ])e behöfvas för att skicka till Hr Adlersparre
ett litet visitkort med »att taga afsked.»
Hr Adlersparre har svarat Hr Skogman att trädkanonångbåtarna
måste räknas lill den sjögående flottan och föras af
sjömän derföre att de hafva tackling, hvilket ej pansarbåtarna
ega, men det återstår honom att göra reda för sig sjelf, hvarföre,
när pansarbåtarna och träd-kanonångbåtarna äro afsedda
till precist samma stridsfält, det icke är lika nödvändigt för trädkanonångbåten
som för pansarbåten att äfven föras af en person
med samma bildning som skärgårds-artilleri-ofiicerns.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades Hr Skogmans anförande tillika med de i ani.
deraf afgilne yttranden till Stats-Utsk:t,
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K.M:tsnedannämnde,
den 8 dennes bordlagde Nåd. Propos:r till R. St:r:
l;o ang:de öfverlåtande till Vesterbottens läns innevånare af
gamla länsfängelse-byggnaden i Umeå med tomt;
2:0 ang:de öfverlåtande till Jemtlands läns innevånare af
gamla länsfängelse-byggnaden i Ostersund;
3:o ang:de öfverlåtande till Vester-Norrlands läns innevånare
af gamla länsfängelse-byggnaden vid Hernösand med tomt;
4:o ang:de öfverlåtande till Vester-Norrlands läns innevånare
af gamla kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall med tomt;
5:o angtde upplåtelse af f. d. pipare-bostället Bränn Arby
vid Södermanlands Regemente, för uppförande af skolhus åt
Wansö församling;
6:o ang:de befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon
N:o 1, i Jemtlands län;
7:o ang:de arméens pensionering;
8:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Qvartermästaren
vid Krigs-akademien, Majoren m. m. J. G. Lyström;
Den 11 November f. ni.
91
9:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Bataljons läkaren vid'Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik
Lundberger;
10:o angrde pension å Allmänna Indragnings-staten för f. d.
Kapitenen vid Göta Artilleri-regemente Nicolas Christiernin von
Hess;
U:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Regements-stallmästaren
vid Lifregementets Hussar-korps, Ryttmästaren
i arméen, m. m. Mathias Leijon;
l2:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för Krigsrådet
m. m. Samuel Conrad Nisser;
13:o arig:de restitution af ett utaf Häradsskrifvare!! J. A.
Lindgren till Statsverket inbetaldt ersättningsbelopp af 311 rdr
85 öre rmt;
14:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Löjtnanten vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff
vid afgång ur krigstjensten;
15:o om anslag till ett förlagslån för tillvägabringande inom
riket af tillverkning af 12-decimal-tums gjutna jernkanoner;
16:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten för förste
Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrik
Jakobsson oell,förste Löjtnanten vid samma regemente Erland
Joachim Bring;
17:o ang:de pension lör förste Löjtnanten vid Nerikes regemente
Johan Henrik Lundh vid afgång från tjensten;
18:o ang:de pension åt Regements-kommissarien vid Smålands
Grenadier-hataljon Johan Magnus Friman vid afgång från
tjensten;
l9:o ang:de eftergift af 1863 års arrende för kungsladugården
Åhs Kloster i Hallands län;
20:o ang:de ytterligare förlängning i den för uppmuddring
af Ystads hamn bestämda arbetstid;
2l:o ang:de pension vid afskedstagandet åt Regements-kommissarien
vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen m. m. Carl
Fredrik Schmaltz;
22:o ang:de Trumpetaren vid Lif-Gardet till häst, Johan
Magnus Wahlqvists uppförande till pension å Allmänna Indrag
nings-staten
vid afgång ur krigstjensten;
23:o ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten åt aflidne
Kapten-löjtnanten vid flottan m. m. C. O. L. Rudbecks enka,
Magdalena Rudbeck;
24:o ang:de af Blekinge läns landsting gjord ansökning om
inköp af en kronan tillhörig tomt i Karlskrona;
25:o
hållare-Embetet för polisärenden och åtskilliga Landssekreterare
att för tiden från och med år 1863 och så länge de sina befattningar
innehafva, å Allmänna Indragnings-staten årligen uppbära
ersättning för förlorad inkomst af passlösen;
26:o angide berättigande för Chefen vid Ottenby stuteri,
92
Dea 11 November f. in.
Hofstallmästare!! m. m. J. W. Beijer, alt vid afskedstagande! erhålla
pension ä Allmänna Indragnings-staten;
27:o ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår;
28:o.
i fråga om införsel för skatterätts-fordran i Kronosäteriet
Olstorp i Skaraborgs län; samt
29:o ang:de försäljning till skatte af gatuhusen N:o 7 Glemminge
och N:0 21 Hannas i Kristianstads län.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utslct K. M:ts deri
8 dennes bordlagde Nåd. Skrifvelse till K. St:r i fråga om förhöjning
i det å Manufaktur-diskont-fonden nu afsatte belopp till
förslagslån.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:ts den 8 dennes
på bordet lagde Nåd. Skrifvelse till B. St:r i ani. af åtskilliga
utaf I{. St:r vid sistförflutna riksmöte beslutade lagförändringar.
Föredrogos och biföllos Exped.-Utsk:ts den 8 dennes bordlagde
Mem:r:
N:o 2, ang:de upplagans storlek af Bihanget till Biks-Ståndens
protokoll; och
N:o, 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till Biks-Ståndens
protokoll.
Föredrogs Hr Liljenstolpes, Axel Fredrik, d. 8 dennes bordlagde
motion N:o 13, ang:de beviljande af 10,000 rdr årligen till
Allmänna Barnhuset i Stockholm, i och för inlösen af 100 barn
efter högst 100 rdr för hvarje.
Denna motion remitterades till Stats-Utsk:t och kommunicerades
med de öfriga Biks-Stånden.
Efter föredragning af Gr. Posses, Arvid, d. 8 dennes bordlagde
motion N:o 20, ang:de förändring i sättet för påförande
af bevillning å enskilda sedelutgifvande Banker, blef motionen
till Bevilln.-Utskrt remitterad.
Föredrogs Hr Belfrages, Johan Gustaf Wilhelm, d. 8 dennes
på bordet lagde framställning i fråga om pollets utlemnande
på grund af en utaf Hr von Konow, Georg Wilhelm, utfärdad
fullmakt.
Hr Gr. och Landtm, hemställde, huruvida B. o. Ad. behagade
medgifva, att polett finge till innehafvaren af den ifrågav:de
fullmakten utlemnas.
Bopades ja.
Den 11 November e. m.
93
Föredrogs och bifölls ett från Bevilln.-Utsk:t inkommet Mern.
N:o 1, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemannapersonal.
Anmäldes och bordlädes:
Banko-Utsk:ts Mern. N:o 1, med öfverlemnande af Bankofullmäktiges
berättelse; samt
Riddarh.-Utsk:ts Utlåt:n:
N:o 1, ang:de tryckningen af R. o. Ad:ns protokoll vid innev:de
Kiksdag; och
N:o 2, i ani. af Frih. Raabs, A. C., motion ang:de åtgärder
för skyndsammare uppsättning och offentliggörande af R. o. Adms
diskussionsprotokoll.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 11 November 1865.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protm för den 24 och 25 sistl. Oktober.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, som K. M:ts Nåd. Propos.
ang. Statsverkets tillstånd och behof d. 1 dennes blifvit till
Stats-Utsk:t öfverlemnad, och Riksdagens början, jemlikt 27 §:n
R. 0., följaktligen skall från denna dag räknas, Riks-St:ns Hrr
Talmän vid hållet sammanträde ansett, att, till följd af stadgandet
i 56 §:n R. O., tiden för motioners afgifvande komme
att tilländagå med nästa Onsdag d. 15 dennes; samt att, på det
tillräckligt rådrum för motioners väckande skulle beredas R. o.
Ad:s ledamöter, plena hos Ståndet komme att hållas såväl nästa
Tisdags afton som ock Onsdagen, både f. o. e. m.
U4
Den 51 November e. m.
Hr von Knorring, Oscar, uppläste tre motioner:
N:o 24, om utvidgning af Hudiksvalls högre Elementarläroverk
till fullständigt äfven på den klassiska bildningslinien
och i sammanhang dermed om anslag till en Lektor i klassiska
språk vid nämnde läroverk;
N:o 25, om beviljande af ett anslag å 100,000 rdr till
Norrlands kustförsvar; och
N:o 26, om beviljande af ett låneunderstöd å 295,000 rdr
för fortsättning af Hudiksvall—Forrsa-jernvägen till sjön Hellen.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, afgaf en motion N:o 27,
om höjande af sparbanksräntan till 5^ procent m. m.
Begärdes på bordet.
Hr Liljenstolpe uppläste vidare en motion N:o 28, ang.
boställshyresersättning för Sqvadrons- och Kompani-Chefer m. m.
Remitterades tili Stats-Utsk:t.
Härefter yttrade Hr Liljenstolpe:
Af samme militär, jag nyss i min motion omnämnde, fick
jag uppdrag att äfven göra en framställning om »Sqvadrons- och
Kompani-Chefs tillerkännande af portofrihet för alsändandet af
de handlingar, som röra tjensten och orsakas af erhållne ordres.»
Denna rättighet tillkommer f. n. Chefs- och Majors-Expeditionerna,
af hvilken dessa likväl icke alltid torde begagna sig,
utan understundom afsända handlingen, i stället för direkte till
personen, som densamma rörer, tili Sqvadrons- eller KompaniChefen,
med för den sistnämnde förorsakande portokostnad.
En sådan framställning kunde dock ej intagas i den af mig
nu väckta och til! Stats-(Jtsk:t remitterade motionen, hvarföre
särskild motion derom borde afgifvas, för att till Beviiln.-Utsk:t
remitteras; men som jag på förhand af en härstädes närvarande
Regements-Chef blifvit underrättad, att, uppå hans derom gjorda
framställning hos Kongl. Post-Styrelsen, sådan portofrihet genast
blifvit hans Kompani-Chefer medgilven; och jag sedermera af
en ntaf Post-Styrelsens Depart:s-Chefer fått den bestämda uppgiften
att sådant alltid medgålves, så snart en dylik Iramställning
gjordes af Hrr Regements-Cheler, har jag ej ansett hvarken
behöfligt elier behörigt att besvära R. o. Ad., Utsk:t och
R. St:r med motion i ämnet, helst en sådan framställning icke
torde försummas att göras utaf en livar för sine underlydande
omtänksam Chef, utan får blott anhålla, att hvad jag nu
haft äran anföra, måtte uti Ståndets protokoll intagas.
Den 11 November e. m.
95
Gr. von Schwerin, Carl Gustaf Philip, uppläste en
motion N:o 29, ang. ändringar i K. M:ts Nåd. Skiftes-Stadga
den 4 Maj 1827.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Hr Fåhraeus, Edvard, afgaf följande motion:
Då, enligt hvad erfarenheten såväl vid nuvarande som vid
föregående Riksmöten ådagalagt, R. o. Ad:s personal ständigt är
underkastad omvexlingar, så att — åtminstone vid början af
Riksdagen — före snart sagdt hvart enda plenum polletter till
inträde å Riddarhuset dels inlemnas, dels uttagas, men det tvifvelsutan
såväl för Hrr Elektorer vid tillsättande af blifvande
ledigheter i Utskm. som ock för valen lill ledamöter i förstärkta
Utsk. m. fl. val, äfvensom för Riksdagsärendena i allmänhet,
är af icke ringa vigt att ega kännedom om Ståndets sammansättning
under olika tider af Riksdagens lopp, får jag vördsamt
föreslå, att genom Riddarhus-Kansliets försorg och under tillsyn
af Riddarhus-Fiskalen, som i allt fall öfver Riddarhusets ledamöter
förer noggranna längder, särskild efter Bänkmansfördelningen
uppgjord förteckning öfver R. o. Ad:s röstberättigade ledamöter,
med utsättande jemväl af Bänkmans-, Elektors- och
Utsk:s-ledamots-befattningarne för dem, som till sådane blifvit
valda, måtte minst en gång hvarje månad till trycket befordras
och bland Ståndets ledamöter utdelas.
Besväret för Kansliet med dylika förteckningars uppgörande
bör ej blifva särdeles betungande, helst om för ändamålet stående
stilar vid tryckeriet användas, och kostnaden lärer, isynnerhet
i sistnämnde fall och i förhållande till omkostnaderna för
öfrigt riksdagstryck, få anses vara af ingen betydenhet.
Derest denna motion af HögloQ. R. o. Ad. remitteras till
Riddarhus-Utsk:t, vore det för verkställigheten af ifrågavarande
förslag önskligt, om bemälde Utskott ville afgifva sitt Utlåt, i
frågan så tidigt omständigheterna medgifva.
Remitterades till Riddarh.-Utsk:t.
Gr. von Saltza, Carl Anton Philip, anförde mundtligen:
Då
den lag. som ännu med få modifikationer reglerar vår
tillverkning af bränvin, blef antagen, mottogs den af nationen
utan knot, oaktadt den stora rubbning den medförde i ekonomiskt
hänseende, derföre att den hvilade på en stor moralisk
grund. Med den hetsighet, som är oss egen, då vi sjelfve upparbetat
oss, eller låtit så ske af andra, träffades ej få, som med
fanatisk bitterhet angrepo mindre bränvinet, än den som tillverkade
det, eller hyste meningsskiljaktighet i denna fråga.
96
Den 11 November e. m.
Det moraliska syftet är nu bortblåst, sedan bränvinet endast
blifvit en beskattningsfråga, hetsigheten har afsvalnat och
må det då tillåtas att något granska verkningarna af denna lag.
Det kan icke nekas, att bränvinssnpandet på landet något
minskats; men samma landtbefoikning söker, så vidt möjligt är.
att återtaga sin skada vid hvarje besök i stad. Det säkra och
bestämda resultatet af lagen är, att den inbringat staten en af
dess största inkomster och under nuvarande förhållanden behöfves
denna iukomst.
Men, M. Hrr! under en tid, då ekonomisk frihet utgör
dagens lösen, kan jag icke undertrycka min förundran, att sådana
band, som de, hvilka hvila på bränvinstillverkningen, kunnat
på en tillåten näring fortfara i åratal.
Man må tala huru grannt man vill om Svenska landtbrukets
framsteg, en sorglig sanning gifves dock, som icke låter
öfvermåla sig, att jordbrukarens ställning är betryckt och mer
än detta, att den är svår. Skälen härtill äro många; här är
icke stället att utveckla alla, men ett af dem sorterar, efter
mitt förmenande, under det ämne jag afhandlar.
Jag stöder mina yttranden på hvad jag med egna ögon
sett, nemligen kontrakt upprättade på försäljning af ännu icke
tillverkadt bränvin, och detta till ett pris, så högt att det under
intet förhållande kunde bära sig, endast och allenast för att mot
hög ränta erhålla penningar till skattens erläggande. Det är
sannt, att detta är extremen, men med i allmänhet saknad af
förlagskapital, med brist på calcule, som så ofta träffas hos
jordbrukaren, drifver han denna näring med ruinerande lån,
upptagne till öfverdrifna räntor, och går dymedelst till mötes en
säker undergång. Lägger man härtill den i stort drifna misshushållningen
med skog och arbetets dragande från jordbruket
vid våra nu i mängd existerande brännerier, så får man en
tafla, så mörk, att man vid dess beskådande häpnar, och hvilken
icke i en framtid lofvar att blifva ljusare.
Det är sannt, att icke någon lag kan förebygga att den,
som så vill, ruinerar sig; men jag tror att det är farligt bibehålla
lagar, som befordra att så sker.
För att förekomma det onda jag ansett nu varande lag för
bränvins tillverkning åstadkomma, ser jag icke mer än en hjelp,
den, att låta denna industri fritt utveckla sig, blifva fabriksmessig
i stort, baserad på stora, egna förlagskapital och anlagd vid
naturliga afsättningsorter. Drifven till millioner kannors afverkning,
med den hushållning i bränsle och arbetskraft, som kan
göras genom begagnande af ändamålsenliga maskiner, bör det
bära sig och derjemte äfven möjligen lemna rum för bättre afsättning
af våra spannmålsprodukter under år, då den utländska
marknaden är tryckt.
Skulle dessa mina åsigter vara riktiga, så följer deraf såsom
ett corollarium, att Staten genom sin mellankomst bör bereda
tillfälle till export af bränvin. Då en motion i detta afseende
-
Den 11 November e. m.
seende redan är väckt i Hederv. Bonde-St., häntyder jag
endast derpå, att jag anser den fullt befogad.
Då jag nu går att résumera mig i den motion, jag ämnar
väcka, anhåller jag vördsamt att, vid remiss af densamma, detta
mitt yttrande må få bifogas.
Härefter uppläste Gr. von Saltza en motion N:o 30, om
ändringar i lagstiftningen rörande bränvins tillverkning.
Remitterades till Bevilln:s-Utsk:t.
Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold, uppläste två motioner:
N:o
31, om ändringar i de för Rikets Allmänna Elementarläroverk
gällande Stadgar; och
N:o 32, ang. en underd. anhållan hos K. M:t om meddelande
af en förklaring öfver Kongl. Förordmn om Kommunalstyrelse
på landet.
Dessa motioner remitterades tili Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:t.
Hr Bråkenhjelm afgaf vidare en motion N:o 33, om
beviljande af ett årligt anslag å 10,000 rdr till aflöning åt tio
lärare för döfstumma.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Slutligen väckte Hr Bråkenhjelm en motion N:o 34, om
anslag för beredande af undervisning i modellritning vid folkskolorna.
Denna motion begärdes på bordet.
Frih. Rehbinder, Helge, uppläste en motion N:o 35,
om beviljande af pensioner åt aflidne Majoren Axel Reinhold
Andersins ogifta döttrar, Sofia Charlotta och Emma Christina.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Hermelin, Carl Alfons, afgaf en motion N:o 36,
om beviljande af ett anslag å 50,000 rdr, för att användas till
ersättning åt egare af husdjur, som till förekommande af boskapspestens
spridande inom landet blifvit nedslagtade.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
H. L
7
98
Den 11 November e. in.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, väckte en motion N:o
37, om lön för en ny lärare vid Veterinärinrättningen i Stockholm.
Frih. von Schulzenheim, David: Oaktadt jag under
fem föregående Riksdagar kommit till den erfarenheten, att det
kan vara öfverflödigt att beledsaga en motion med uttryck af
gillande elier klander, vill jag dock med några ord understödja
denna motion. Det är väl kändt, att denna gren af den medicinska
vetenskapen hvarken blifvit tillräckligt utvecklad eller
understödd med tillräckliga anslag af R. St:r och således icke
heller blifvit hvad den borde vara. Just de omständigheterna att
det endast finnes två ställen i Sverige, der någorlunda fullständig
undervisning lemnäs i veterinärvetenskapen, nemligen Stockholm
och Skara, samt att tillräckligt antal veterinärläkare icke
ens finnas i sjelfva dessa centralpunkter, äro tillräckliga bevis
för detta mitt påstående. Dessutom sysselsätter man sig i Stockholm
nästan uteslutande med den kurativa behandlingen af hästar,
under det läran om de lika vigtiga andra husdjuren, eller
hornboskapen, mera lemnäs å sido. Dessutom är bristen på
läkare så stor, att man t. o. m. i Stockholms närmaste grannskap
har svårt att få ut en läkare under den tid af året, då
mesta tillförseln och omsättning af boskap till Stockholms omgifningar
eger rum från provinserna eller då seglationen är
i gång.
För de fleste af Eder, Mina Hrr! torde det vara kändt,
att de fleste unge män, som utgått från allmänna praktiska
läroverk, såsom Skogsinstitutet, Veterinärinrättningen m. fl., i
början af sin bana vidlådas af en viss osäkerhet, och skälen
härtill torde kunna sökas i de omständigheterna, att lärarnes
antal icke är tillräckligt samt föremålen för studierne icke nog
omfattande. De läsa t. ex. blott en enda theori, under antagande
att den är lika lämplig för Norrland som lör Skåne samt
för kreatur af olika race. Detta gör, att då man i praktiken
behöfver råd af dem, som utgå från dessa läroinrättningar, så
blir man föga tillfredsställd och märker genast att en vidsträcktare
praktisk tillämpning behöfves. Nu vet jag att afsigten med
detta förslag är, att de lärare, som komma att tillsättas, skulle
åtfölja de elever, som tillkallas i enskilda uppdrag, hvarigenom
såväl dessa sednare som reqvirenten finge tillfälle att rådgöra
med läraren, utan att drabbas af högre kostnad. Det tyckes
väl icke som saken skulle vara af så stor vigt, då det endast
är fråga om husdjur, men dessas värde representerar redan i
vår nationalekonomi ett ganska betydande belopp, som efter all
anledning ytterligare kommer att stiga under detta år, då en
pest utomlands inträffat, som beröfvat mången frukten af flera
års arbete, särdeles genom den method man användt att slå
ihjäl och nedslagta i stället för att söka bota boskapen, och
hvilket bäst visar att Veterinärvetenskapen behöfver höjas och
utvecklas. Då en motion nyss väcktes i samma ämne, var jag
Den ! 1 November e. m.
99
äfven frestad att yttra mig, men tror mig göra samma nytta
nu, då jag anhåller att min framställning måtte få åtfölja Hr
Silfverstolpes motion.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propos.,
remitterades motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t.
Hr Löwenborg, Johan Adolf, uppläste en motion, N:o
38, om ett anslag å 6,000 rdr till förbättring af fårafveln på
Gottland.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, afgaf en motion, N:o 39, om
beviljande af ett anslag å 500,000 rdr för uppförande af en
byggnad, innehållande boställsvåningar för Hrr Stats-Råder.
Denna motion begärdes af flere ledamöter på bordet.
Frih. Cederström väckte vidare en motion, N:o 40, om
vidtagande af åtgärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen
emellan de förenade Rikena.
Remitterades till Allm. Resv.- och Ekon.-Utsk:t.
Upplästes en af Frih. Rappe, Axel, inlemnad motion, N:o
41, om beviljande af ett anslag å 60,000 rdr till uppförande af
ett nytt läroverkshus i Kristianstad.
Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold: Jag tager mig friheten
anhålla, att Stats-Utsk:t ville göra sig underrättadt om min
motion rörande Elementarläroverken, innan den upptager Friherre
Rappes nu väckta motion till behandling.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, och motionen
jemte yttrandet remitterades till Stats-Utsk:t
Upplästes en af Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik
Otto, ingifven motion, N:o 42, om ändringar i gällande
förordning ang. vilkoren för bränvins tillverkning.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
100 Den 11 November e. m.
Upplästes två af Hr Dalman, Willielm Fredrik, inlemnade
motioner:
N:o 43, om ändring i lagens stadganden rörande bysättning;
och
N:o 44, om upphörande af frälsemans särskilda forum.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Upplästes tre af Hr Du Rietz, Fredrik Gustaf, ingifne
motioner;
N:o 45, om uppförande på Statens bekostnad af lämpliga
bostäder vid lotsstationerna på Gottland;
N:o 46, om anbringande på Statens bekostnad af en telegrafledning
å Gottland; samt
N:o 47, om åstadkommande genom Statens försorg af tjäruoch
kolbränning å Gottska Sandön.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t, hvarjemte den
sista motionen kommunicerades med de öfriga Riks-Stånden.
Upplästes en al Hr Adlersparre, Rudolf, inlemnad motion,
N:o 48, om ett tillägg till 1 mom. i 2 §:n af Kongl. Förordna)
ang. fattigvården i Riket den 13 Juli 1853.
Remitterades till Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Slutligen upplästes och remitterades till Lag-Utsk:t en af
Frih. von Schulzenheim, David, ingifven motion, N:o 49,
om upphäfvande af lagens stadganden rörande s. k. proprieborgen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 14 November.
i
101
Tisdagen den 14 November 1865.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.-utdrag för den 11 dennes.
Öppnades Hrr Bankmäns lista vid val af en Elektor, och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
M 1885. Hr Arnell, fullm.j Hr Gyllenram, Henrik Gustaf
Wilhelm.
Föredrogs och bifölls ett frän Lag-Utsk:t inkommet Mern.
N:o 1, om arfvoden till ökadt kanslibiträde.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts den 11
dennes bordlagde Mern. N:o 1, med öfverlemnande af Bankofullmäktiges
berättelse.
Föredrogs Hr Liljenstolpes, Axel Fredrik, den 11 dennes
på bordet lagde motion N:o 27, ang:de sparbanksräntans höjande
till 5J proc. m. m.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Den verksamhet, sparbankerna
i vårt land under nära 40 år utöfvat, har städse visat
sig högst fördelaktig, och någon klagan deröfver har ingenstädes
försports. Under sådana omständigheter anser jag, alt ett
ingripande från statens sida i denna verksamhet, långt ifrån att
vara behöflig, tvertom skulle komma att medföra skada.
Att, på sätt motionären föreslagit, åstadkomma en förhöjning
i räntefoten, tror jag vara omöjligt, och äfven om det låter
sig göra, skulle det utöfva ett menligt inflytande på sparbankernas
verksamhet. Molionären tyckes icke hafva besinnat, att
denna verksamhet icke inskränker sig till depositionsrörelse,
utan att den äfven omfattar emottagande af penningar på uppoch
afskrifning. Alt i sistnämnda fall, då man med en högst
ringa uppsägningstid kan utfå äfven större summor, räntefoten
icke kan tåla någon jemförelse med den, som en privatbank
kan erbjuda för deposition på längre tid, ligger i sakens natur.
Sparbankernas upp- och afskrifnings-ränta är i allmänhet ganska
hög, och har under en längre tid högst obetydligt förändrats,
och detta anser jag vara allt, hvad man kan begära.
102
Den 14 November.
Motionären tyckes äfven, åtminstone till någon del, hafva insett
omöjligheten att föreskrifva sparbankerna någon viss ränta, enär
han i slutet af sin motion påpekat den svårighet, hvarmod det
är förenadt för Utslct att afgifva förslag till någon bestämd
åtgärd i det motionerade hänseendet.
Under sådane förhållanden synes det mig, att den nytta,
motionen åsyftar, är ganska tvifvelaktig, och jag får derför föreslå,
att Utsk:t måtte hemställa till R. St:r, att motionen icke
måtte till någon åtgärd föranleda; anhållande jag, att detta mitt
yttrande må åtfölja remissen till Utsk:t.
Hr Liljenstolpe: Med anledning af de utaf ITr Nordenfelt
emot min motion rigtade anmärkningar, får jag äran nämna,
att såsom Hr Nordenfelt sjelf påpekat, jag icke hegart att räntan
skulle absolut bestämmas, — enär jag väl vet, att det är
en stor skillnad mellan en sparbanks och en privatbanks verksamhet,
— utan att jag framlagt min motion på det en väckkelse
skulle gifvas åt sparbankerna att icke, såsom nu ofta är
händelsen, genom beviljandet af en lägre ränta föranleda mindre
bemedlade personer, som kunde hafva penningar insatta i sparbankerna,
att föredraga att insätta sina penningar i företag, som,
om de ock erbjuda en högre proc., likväl icke innebära tillräcklig
säkerhet, och isynnerhet att icke förledas att med sin sparpenning
öfva procenteri; hänvisande jag i öfrigt till den afgifna
motionen med dess hufvudsakligen moraliska syftemål.
Jag anhåller att min motion måtte till vederbörligt Utskott
remitteras samt dessutom kommuniceras Med-Stånden.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttranderne till Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:t remitterad samt med de öfriga Riks-Stånden kommunicerad.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Bråkenhjelms,
Per Reinhold, den 11 dennes bordlagde motion, N:o 34,
om anslag för beredande af undervisning i modellritning vid
folkskolorna.
Efter föredragning af Frih, Cederströms, Rudolf, den 11
dennes på bordet lagde motion, N:o 39, om beviljande af ett anslag
å 500,000 rdr till uppförande af en byggnad, innehållande
bostadsvåningar för samtlige Stats-Råden; blef denna motion till
Stats-Utsk:t remitterad.
Föredrogs och bifölls Riddarh.-Utskits den 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 1, ang:de tryckningen af R. o. Ad:ns protokoll
vid innev:de Riksdag.
Den 14 November.
10»
Föredrogs, men begärdes af [lere ledamöter ånyo på bordet,
Riddarh.-Utsk:ts den 11 dennes bordlagde Utlåt. N:o 2, i ani. af
Frib. Raabs, A. C., motion ang:de åtgärder för skyndsammare
uppsättning och offentliggörande af R. o. Ad:ns diskussions-prot.
Föredrogs Hr Belfrages, Johan Gustaf Wilhelm, d. 11 dennes
bordlagde framställning i fråga om polletts utlemnande på
grund af en utaf Öfversten Gustaf Mauritz Armfelt utgifven
fullmakt.
Hr-Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
medgifva, att polett finge till fullmaktens innehafvare utlemnas.
Ropades ja.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold, uppläste två motioner:
N:o
50, ang:de pension åt aflidne Kammarrätts-Rådet P. R.
Ferlins tre döttrar; och
N:o 51, ang:de åtgärd till underlättande af jernvägsanläggning
från Kalmar till Lamhult.
Dessa motioner begärdes på bordet,
Hr von Knorring, Oscar, afgaf två motioner:
N:o 52, om pension åt Öfverste-Löjtnanten Frih. Ulf Carlson
Sparres enka, Friherrinnan Kerstin Sparre, född Vult von
Steijern; och
N:o 53, om pension åt Protokolls-Sekreteraren Anton Ekmans
enka, Magdalena Sophia Ekman, född Nauckhoff.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, väckte en motion N:o 54,
ang:de organiserandet af en representation för häradet.
Hemitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, uppläste två motioner:
N:o 55, om nedsättande af en komité för granskning af
alla privilegii-bref å stockfångst från statens skogar i Norrland
m. m.; och
N:o 56, om vidtagande af åtgärd till förekommande af åverkan
på statens skogar i Norrland.
Begärdes på bordet.
104
Den 14 November.
Hr Cederschjöld, Fredrik August, afgaf en motion, N:o
57, om beviljande af ett årligt anslag å 2.000 rdr till löner åt
två biträdande lärare vid undervisnings-anstalterna för barnmorskor
i Stockholm och Göteborg.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Cederschjöld anförde mundtligen:
Vid den motion jag nu går att öfverlemna till R. St:rs pröfning,
ber jag att få förutskicka några upplysande anmärkningar.
Det kan nemi. för mången synas besynnerligt att jag, som icke
tillhört något vapen, och således med skäl må anses icke uti dertill
hörande ämnen ega sakkännedom, likväl vågar framkomma
med ett så genomgripande förslag, som det om kasernbyggnad
för Kongl. Svea Artilleri-regemente. Men jag gör det icke heller,
och kan icke göra det, betraktande denna angelägenhet från militärisk
synpunkt; det är hufvudsakligen såsom egenskap af läkare
och ledd af rent menskliga intressen, som jag åtagit mig denna
vigtiga sak. Under samtal med mina kolleger, läkarne vid Kongl.
Svea Artilleri, har jag ofta hört dem bittert klaga öfver omöjligheten
af en ordentlig sjukvård uti nuv:de batterikaserner, och
under besök i några af dem, har jag sjelf öfvertygat mig om det
olämpliga, och jag kan väl säga upprörande, att ett garnisonsregemente
uti hufvudstaden skall, med afseende på boställen,
vara i saknad af snart sagi allt hvad som utgör vilkoren för
menniskans helsa och trefnad, och det måste lända både befäl
och trupp till stor heder, att den sednare, under förhandenvarande
förhållanden, likväl kan bibehålla sig på den fysiska och
moraliska ståndpunkt, den ovedersägligen innehar. Jag vet väl
att fråga om ny kasernbyggnad redan är väkt, men jag tror det
vara af största vigt att den blir uppförd på en sådan plats, att
den ieke menligt inverkar på den närmast belägna stadsdelen.
Sedan jag derföre af fullt sakkunniga personer erhållit nödiga
upplysningar och till mig blifvit öfverlemnade, genom enskild
uppoffring uppgjorda ritningar och kostnadsförslager, har jag
icke tvekat att till R. St:rs pröfning framlägga den motion, som
jag anser för en ära att nu uppläsa.
Härefter uppläste Hr Cederschjöld en motion, N:o 58, om
beviljande af 250,000 rdr till påbörjande af en kasernbyggnad
för Svea Artilleri-regemente, med vilkor att den förlägges på en
af motionären uppgifven tomtplats.
Denna motion blef till Stats-Utsk:t remitterad.
Hr von Axelson, Johan Fredrik, väckte en motion,
N:o 59, om ändring i 27:de §:n af gällande förordning ang:de
Den 14 November. 105
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Remitterades till Bevil!n.-Utsk:t.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm, uppläste en motion, N:o
60, om beviljande af ett låneunderstöd å 933,000 rdr, för anläggning
af en jernväg emellan Sölvesborg och Kristianstad.
Efter uppläsningen yttrade Hr Nordenfelt:
Ehuru jag medgilver, att svårighet kan uppstå vid beviljandet
af lånebidrag tili anläggandet af bibanor, hemställer jag dock,
huruvida det kan vara skäl att h. o. h. förvägra understöd till
sådana banor, då dessa komma att bilda de kanaler, som skola
föra trafik lill stambanorna; och om någon bibana skall hugnas
med lånebidrag, synes mig att denna, som fordrar endast en ringa
summa, bör sättas i främsta rummet; hvarföre jag rekommenderar
densamma till Stats-Utsk:ts bevågenhet.
Härefter blef motionen till Stats-Utsk:t remitterad.
Hr Olivecrona, Knut, uppläste en motion, N:o 61, om
uppförande på ordinarie stat af ett anslag å 4,000 rdr, till löneförbättring
åt Adjunkterna inom de verldsliga Fakulteterna vid
Upsala Universitet.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Cronstedt, Fredrik, afgaf en motion, N:o 62, om
beviljande af ett anslag å en million rdr, Jör påbörjande af en,
från jernbanan emellan Stockholm och Upsala utgående stambana
i sträckning genom Upland och Westmanland till Dalarne.
Efter uppläsningen yttrade Gr. Cronstedt:
Särskildt får jag tillägga, att det endast varit den mindre
fördelaktiga ställning i finansielt hänseende, hvari riket för närvarande
befinner sig, som afhållit mig från att nu begära 5
' millioner riksdaler, i stället för allenast en million.
Motionen remitterades härefter till Stats-Utsk :t.
Gr. Cronstedt väckte en motion, N:o 63, om beviljande
af ett anslag åi 160,000 rdr åt Köping-Hult-Jernvägs-aktiebolaget,
såsom bidrag till fortsättande af Örebro-Arboga-jernvägen till
Köping.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
106
Den 14 November.
Hr von Koch, Nils Samuel, uppläste följ:de motioner:
N:o 64, om utverkande af rätt lör Svensk undersåte att
utrikes idka handel eller annat yrke m. m.;
N:o 65, om upphörande af lastpenningars erläggande;
N:o 66, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande; och
N:o 67, ang:de vägunderhållnings-skyldighetens ordnande.
Alla dessa motioner begärdes pä bordet.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, afgaf en motion, N:o
68, ang:de åtskilliga ändringar i gällande Bevillnings-stadga.
Afven denna motion bordlädes.
Hr af Wirsén, Thure, uppläste en motion N:o 69, om
Jernkontorets bibehållande vid dess innehafvande kreditiv å R.
St:rs Bank.
Remitterades till Banko-Utsk:t.
Hr Weidenhjelm, Ernst August, afgaf en motion, N:o
70, om anslag å 7,600 rdr för en väganläggning från lastageplatsen
vid östra ändan af Stödesjön till allmänna landsvägen åt
Sundsvall.
Begärdes på bordet.
Hr Anckarsvärd, Theodor Wilhelm, väckte en motion,
N:o 71, om beviljande af ett anslag å 44,000 rdr till Diakonissanstalten
i Stockholm.
Remitterades till Stats-Ctsk:t.
Hr von Francken, Alfred August, uppläste en motion
N:o 72, om ett anslag å 100,000 rdr till uppförande af en fyrbyggnad
på Svenska Högarnes Båkland i Stockholms skärgård.
Bordlädes.
Hr Bennich, Axel Gustafsson, uppläste två motioner:
N:o 73, om utarbetande af förslag till samtlige Landtränteriers
indragning och öfverflyttande af deras kassaförvaltning
på bankinrättningarne m. m.; och
N:0 74, om löneförhöjning åt Landshöfdingarne i Jemtlands
och Norrbottens län ni. m.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Den 14 November.
107
Frih. Cederström, Claes Henrik, afgaf en motion,N:o
75, om anvisande af ett årligt anslag å 30,000 rdr, till understöd
åt mindre undervisningsanstalter för döfstumma barn.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Roij, Adolf Fredrik, väckte en motion, N:o 76, om
utfärdande af ny skogslag m, m.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Hr von Geijer, Bror, uppläste en motion N:o 77, ang:de
ändring i gällande stadgande om betalning för å militie-boställe
för Kronans behof huggen ek.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr Fåhraeus, Edvard, afgaf en motion, N:o 78, ang:de
anslags beviljande till ett nytt fullständigt Elementar-läroverk i
Stockholm.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Belfrage, Johan Gustaf Wilhelm, väckte en motion,
N:o 79, om förhöjning af den åt aflidne Majoren Lönnroths
enka beviljade pension.
Remitterades till Stats-Utskd.
Frih. Raab, Adam Christian, uppläste en motion, N:o
80, om pension åt Majoren Carl Wilhelm Brauns enka, Christina
Braun, född Hård af Thorestorp.
Efter motionens uppläsning yttrade Frih. Raab:
Särskildt torde jag få tillägga, att jag personligen varit bekant
med den ifrågav:de enkan i 40 år. Få personer hafva
inträdt i lifvet under ljusare utsigter än bon. Dessa förmörkades
dock snart. Redan vid mannens död var hon alldeles utfattig,
och har sedermera med en otrolig ihärdighet och flit arbetat
för att försörja sig och- sina barn. Nu har emedlertid ålderdomen
försvagat hennes kroppskrafter och hon genom aftagande
arbetsförmåga blifvit försatt i ett högst beklagligt tillstånd,
och jag har derför ansett det vara min pligt att söka åt henne
utverka något understöd,
108 Den 14 November.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må åtfölja remissen
till Stats-Utsk:t.
Härefter blef motionen, jemte yttrandet, till Stats-Utsk:t
remitterad.
Upplästes en utaf Hr af Klerker, Carl Åugust, inlemnad
motion N:o 81, ang:de pension åt Majoren Nils Johan Giertz'
enka, Lona Fredrika Giertz, född Bahr.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, ingifven
motion, N:o 82, om upphörande af den för de Kongl, personerne
och utrikes Sändebuden stadgade tullfrihet och restitution
af de utaf dem erlagde tullafgifter.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Vidare upplästes en af Hr Dalman inlemnad motion, N:o
83, om ändring i lagen för åhörare vid Riks-Ståndens sammanträden.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Upplästes en af Frih. Koskull, Anders Magnus, ingifven
motion, N:o 84, om anslags beviljande för en kanalanläggning
emellan Alshult och sjön Salen samt en jernväg emellan
Alshult och Karlshamn.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Treffenberg, Curry, inlemnad motion,
N:o 85, om utfärdande af ny Skiftes-stadga.
Begärdes på bordet.
Upplästes en af Hr Treffenberg ingifven motion, N:o 86,
om ändring i 8:de § af Förordningen ang:de stämpelpappersafgiften.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Den 14 November. 109
Upplästes en af Hr Treffenberg inlemnad motion, N:o 87,
rörande åtskillige Landtmäteri-tjenstemäns pensionering.
Begärdes på borget.
Upplästes en af Ur Granfelt, Adolf Fredrik, ingifven
motion, N:o 88, om ändring i 41:sta §:n af Förordningen ang:de
vilkoren för bränvins försäljning.
Remitterades till Bevilln.-Utskrt.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t följande af Hr
Du Rietz, Fredrik Gustaf, inlemnade motioner:
N:o 89, om uppförande af en fyr på Fahludds-refvet vid
Gottland ;
N:o 90, om de s. k Frälse-Roterings-Båtsmans-Numrens
ställande på vakans; och
N:o 91, om tippmuddringar af Fårösunds hamn å Gottland.
Upplästes en af Hr Printzenskjöld, Axel Carlsson,
ingifven motion, N:o 92, om pension för e. o. Kanslisten Christian
Möller Allesson.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Banko-Utsk:t en af Frih.
Duwall, Carl Gustaf, inlemnad motion N:o 93, om ställande
af ett årligt anslag å 10,000 rdr till Banko-fullmäktiges disposition,
för att utdelas såsom arfvoden åt Bankens 20 äldste
e. o. tjenstemän.
Slutligen föredrogs och bifölls ett från Banko-Utslat inkom
met Mern. N:o 2, om arfvoden till Notarie och Kanslister.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
110
Den 15 November f. m.
Onsdagen den 15 November 1865.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot:t för d. 26 sistl. Oktober.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Charpentiers,
Gustaf Reinbold, den 14 dennes bordlagde motioner:
N:o 50, ang. pension ät aflidne Kammarrätts-Rådet P. It.
Ferlins tre döttrar; och
N:o 51, ang. åtgärd till underlättande af jernvägsanläggning
från Kalmar till Lamhult.
Föredrogs Gr. Lewenhaupts, Claes Magnus, den 14 dennes
bordlagde motion N:o 55, om nedsättande af en komité för
granskning af alla privilegiibref å stockfångst från statens skogar
i Norrland m. m.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold: Jag får anhålla
om upplysning, huruvida i denna motion förslag är framställdt
om tillsättande af en komité lör undersökande af de stocklångstprivilegier,
som blifvit tilldelade sågverksegare i de norra länen.
I ard. häraf upplyste undertecknad, att den nu föredragne
motionen just afsåg det ämne, som af Hr Charpentier blifvit
omnämndt.
Hr Charpentier: Jag anhåller då att i ett följande ple
num
få afgifva ett yttrande rörande denna motion, hvilket jemte
densamma torde remitteras till vederbörligt Utsk.
Härefter remitterades motionen till Allm. Besv.- o. EkomUtsk:t.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Gr. Lewenhaupts den 14 dennes bordlagde motion N:o 56, om
vidtagande af åtgärd till förekommande af åverkan på statens
skogar i Norrland.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Hr von Köchs, Nils Samuel, den 14 dennes på bordet lagde
Den 15 November f. m.
lil
motion N:o 64, om utverkande af rätt för Svensk undersåte
att utrikes idka handel eller annat yrke m. m.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Hr von
Köchs den 14 dennes bordlagde motion N:o 65, om upphörande
af lastpenningars erläggande.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr von Köchs
den 14 dennes på bordet lagde motion N:o 66, ang. skjutsningsbesvärets
ordnande.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t Hr von Köchs
den 14 dennes bordlagde motion N:o 67, ang. vägunderhållningsskyldighetens
ordnande.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Hr Liljenstolpes,
Axel Fredrik, den 14 dennes bordlagde motion N:o 68,
ang. åtskilliga ändringar i gällande Bevillnings-stadga.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Weidenhjelms,
Ernst August, den 14 dennes bordlagde motion N:o 70,
örn beviljande af ett anslag å 7,600 rdr för en väganläggning
från lasttageplatsen vid östra ändan af Stödesjön till allmänna
landsvägen åt Sundsvall.
Efter föredragning af Hr von Franckens, Alfred Angust,
den 14 dennes bordlagde motion N:o 72, om ett anslag å 100,000
rdr till uppförande af en fyrbyggnad på Svenska Högarnes håkland
i Stockholms skärgård, blef denna motion till Stats-Utsk:t
remitterad.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Hr Bennichs, Axel Gustafsson, den 14 dennes bordlagde motion
N:o 73, om utarbetande af förslag till samtlige Landtränteriers
indragning och öfverflyttande af deras kassaförvaltning på bankinrättningarne
m. m.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Bennichs
den 14 dennes bordlagde motion N:o 74, om löneförhöjning åt
Landshöfdingarne i Jemtlands och Norrbottens län m. m.
Efter föredragning af Hr TrefTenbergs, Gurry, den 14 dennes
bordlagde motion N:o 85, om utfärdande af ny Skiftesstadga,
remitterades denna motion till Lag-Utsk:t.
112
Den 15 November f. in.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Trefienbergs
den 14 dennes bordlagde motion N:o 87, om åtskilliga Landtmäteri-tjenstemäns
pensionering.
Gr. Lewenhaupt, Glaes Magnus, uppläste en motion, N:o
94, ang. ändring i Jagtstadgan, för så vidt den rörer ejderskylte.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-(Jtsk:t.
Frih. Gederström, Rudolf, afgaf en motion, N:o 95, om
beviljande af anslag till fullbordande af nordvestra stambanan
med sträckning från Kristinehamn öfver Karlstad till Arvika.
Hr Danckwardt, Garl Gustaf: Jag hade trott att jern
vägsfrågor
lämpligast bordt förekomma när K. M:s Propos. i
dessa ämnen blifvit Riks-Stånden meddelad, och att i landets bekymmerfulla
ställning egentligast anslag för nordvestra banan, som
nu utgjort föremål för Frih. Cederströms motion, kunde komma
i fråga; men i denna förhoppning är jag störd genom en föregående
motion af Frih. Sköldebrand om anläggning af två linier,
den ena från Karlskrona och den andra från Kalmar, hvilka
borde förenas till en, som skulle framgå till Wexiö. Jag måste
dock erkänna att begge städerna med omgifvandc orter omkring
dessa linier äro i deras goda rätt, när de fordra att komma i
åtnjutande af samma fördelar, som på hela landets bekostnad
kommit andra orter och städer till del, och förordande på sådan
grund begge förenämnde motionärers förhoppningar, i livad de
afse statsbidrag, under vilkor för anslagens åstadkommande, som
jag kommer att föreslå, tror jag dock, att arbeten å nordvestra
banan böra först företagas.
Då Hr Danckwardt härefter började uppläsa en skrift
med följande rubrik: »Förslag till jernvägsfondens förstärkning
medelst inhemsk kredit», afbröts lian af Hr Gr. o. Landtm.,
som fästade lians uppmärksamhet derpå, att det endast var den
af Frill. Cederström väckta motionen, som nu utgjorde löremål
för R. o. Ad:ns öfverläggning, hvarföre och då, så vida Hr Gr.
o. Landtm, ej oriktigt uppfattat Hr Danckwardts anförande, detsamma
afsåge frågan om jernvägar i allmänhet och sättet för
anskaffande af dertill erforderliga medel, Frih. Cederströms motion
först borde till vederbörligt Utsk. remitteras och Hr Danckwardt
sedermera i sin ordning uppropas för afgifvande af det
förslag, han kunde vilja framställa.
Hr Danckwardt: Jag får då såsom motionär anhålla att
framdeles blifva uppropad i min ordning.
Här
-
Den 15 November f. m.
113
Härefter blef, uppå framställd propos., Frih. Cederström*
ifrågavarande motion till Stats-Utsk:t remitterad.
Frih. af Ugglas, Gustaf, uppläste en motion, N:o 96, ang.
sättet för anskaffande af de till nordvestra och östra stambanornas
fullbordande erforderliga medel.
Denna motion begärdes af flera ledamöter på bordet, hvarjemte
anmälte sig och yttrade
Hr Danckwardt: Det är för mig ganska vigtigt att söka
vederlägga ett så märkvärdigt anförande som det af Friherre af
Ugglas nyss upplästa. Han har deri icke,, fästat ringaste afseende
å landets öfriga delar, utan det blir Östergötland som genom
fullbordandet af Östra stambanan skulle öfverhopas af alla
fördelar på mera berättigades bekostnad. Jag tror ock, alt de
af Frih. af Ugglas uppgjorda kalkyler äro fullkomligt origtiga,
ty Hr Frihm bör besinna, så väl att den Östra stambanan, som
är 10 mil kortare än den Vestra, icke kommer att rendera
Staten någonting, dels derföre att resande, som komma från
söder nerom Nässjö eller norrifrån ofvanför Katrineholm, erlägga
till jernvägsfonden frakt för 10 mils längre resa/när de begagna
vestra banan, än om tillfälle vore öppet att färdas mellan Katrineholm
och Nässjö, dels derföre att det södra landet icke
eger några varor, som kunna med fördel afsättas i annat väderstreck
än vesterut på Jönköping eller Göteborg, liksom landet
norrom Katrineholm inga, som med uträkning finna afsättning
annorlunda än genom begagnande af de vestra banorna; hvartill
kommer, att hela den varufattiga orten mellan Nässjö och Mjölby
icke alls eger något öfverflöd, att i allmänhet befrakta, ty
största delen af sträckningen utgöres af en ofruktbar häradsallmänning,
den enda i Jönköpings län, af hvars skogar såsom beräknade
för ortens utsyningsbehof ingenting får utskeppas, eller
af Boxholms bruks vidsträckta kolskogar, som förbrukas på
stället, och äfven om en mindre del deraf skulle användas till
exportvirke, som då måste utföras från Wadstena eller Hästholmen,
så kunde begagnande af jernväg för så kort resa, som
virket då kom att trainen åtfölja, omöjligen löna sig, och banan
äfven lör sådan artikel förblifva utan inkomst. Det vore då endast
skogens förädling, jernet, som har sin skeppningsvåg i Wadstena,
derifrån tackjernet hemtas, hvilket, för den del det förbrukas
i omgilvande ort, några mil kunde forslas å banan, och det
blef det egentliga befraktningsresultatet af hela den långa sträckan
från Nässjö till Mjölby. När nu tvertemot Fril), af Ugglas’
förmodan de flesta af dem, som komma söder ifrån, vare sig från
Kalmar och Karlskrona eller Skåne, åtminstone vintertiden icke
gerna äfventyra att i den högsta snöregion, provinsen eger, blifva
för yrväder inyrda och qvarliggande i dessa vilda trakter, utan
H. 1. 8
114
Den 15 November f. m.
gerna vidkännas den dyrare afgiften för de 10 milens omväg
öfver Jönköping och Falköping, samt öfrige årstider från dessa
kustorter ångbåtsresor säkerligen hädanefter som hittills komma
att fortfara, så lärer det vara temligen klart, att när härtill lägges,
att en dubbel transportmateriel måste underhållas och likaså
en dubbel personal för alldeles samma föremål i förening med
bemödandet att söka nedbringa inkomsterna å både södra och
vestra stambanorna, det oerhördt stora misstaget att icke, efter
mitt för Stats-Utsk:t anmäldta förslag, att sedan föreg:de Ständer
beviljat anslag för södra banan till Alfvestad, derifrån leda
banan i betydligt kortare och lättare arbetad sträckning öfver
Wernamo köping midt igenom den då ännu lifliga Tabergs bergslag
till Jönköping, berörde misstag skulle öfverbjudas genom antagande
af Frih. af Ugglas’ motion, så vidt den afser sträckningen
mellan Nässjö och Linköping; men sedan man redan beviljat
anslag och nedlagt arbete på den troligen dyraste bandelen
näst efter Stockholm, som sammanbindningsbanan mellan Katrineholm
och Norrköping, som det är lätt att förese betydligen kommer
att reducera motionärens kalkyler öfver jernvägarnes behållna
inkomster, så vill jag icke bestrida billigheten att länets
residens, centralpunkten i provinsen, förbunden med den af
Staten understödda Kinda kanal, sättes i förbindelse med denna
bana medelst understöd, när tillgångar medgifva, efter samma
grunder, som för andra enskildta bibanor; dock äfven i denna
del fordrar rättvisan af mig att förbehålla prioritet åt de banlinier,
som föreslås i Frih. Sköldebrands motion under stambaneegenskap
för hela sträckningen mellan Karlskrona och Wexiö.
Derest samma skuldsättningssystem kommer att fortsättas för
jernvägsbvggnader, tror jag Frih. af Ugglas’ förslag att regeringen
öfvertager underhandling och afslutande om lånen antagligt,
och jag hemtar anledning för denna mening af Riksg.-Kont:s
misslyckade verksamhet vid afslutandet af de sednare lånen;
men jag hoppas att hela saken alls icke kommer i fråga, äfven
på den grund att denna skuldsättning för jernvägsbvggnader
menligt inverkat på hypoteksbankens förbindelser att medelst
belåning af mången i förlägenhet kommen medborgares intecknade
jord och hem förhindra hans fullkomliga undergång, som
är vida vigtigare för samhällets upprätthållande än byggande af
sådane jernvägar, som Frih. af Ugglas föreslår; och som jag
anser det vara af yttersta vigt att nu genast söka afvända motionärens
yttrade förkärlek för detta förderfliga system, så anhåller
jag att få uppläsa mitt förslag till jernvägslånefondens förstärkande
medelst inhemsk kredit.
Talaren afbröts här af Hr Gr. o. Landtm, med den erinran
att Hr Danckwardt väl hade rättighet att yttra sig öfver
Frih. af Ugglas’ motion, men saknade befogenhet att i sammanhang
dermed väcka någon särskild motion, hvarföre propos. derå
ej komme att af Hr Gr. o. Landtm, framställas.
Den 15 November f. m.
115
Hr Hanek ward t: Hvad jag ämnar uppläsa, utgör icke
någon särskild motion, utan endast ett anförande, hvilket jag
önskar mätte blifva jemte Frih. af Ugglas’ motion hvilande på
bordet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att derest Hr Danckwardt
ville uppläsa ett anförande, som afsåg Frih. af Ugglas’ motion
och således ej komme att betraktas såsom ett särskildt förslag,
något hinder för anförandets uppläsning ej förefunnes.
Hr Danckwardt: Med Hr Gr:s o. Landtm:s förklaring
är jag till alla delar belåten.
Härefter uppläste Hr Danckwardt följande »Förslag till jernvägsfondens
förstärkning medelst inhemsk kredit»:
I den mån jernvägsanläggningar för Statens räkning eller
stambanor beslutas af Statsmakterna, utgifver Riksg.-Kont. för
utgifternas bestridande sedlar på 100, 50, 10 och 5 fdrs valör.
Dessa sedlar kunna ega följande lydelse: R. St:rs Riksg.-  Kont. för jernvägslånefonden inlöser vid anfordran denna sedel
å 00 rdr rmt med Riksbankens eller Privatbankernas sedlar af
motsvarande värde.
Följderna af denna Riksg.-Kont:ts och jernvägslånefondens
skuldsättning äro:
l:o) att den räntevinst och Statens garanti, som nu åtnjutes
af utländska mäklare eller fordringsegare för jernvägsbyggnadcr,
efter detta kommer hela samhället till godo, och det är
icke på annan säkerhet, som de utländska lånen erhållits.
2:o) att jernvägslånefonden har samma lätthet, som privatbankerna,
att, genom ömsesidigt utbyte af hvarandras sedlar,
hålla dem i omlopp.
3:o) att privatbankernas lånerörelse härigenom, utan de afbrott,
som nu vålla så mycket enskildt lidande, kan mera jemnt
bedrifvas.
4:o) att privatbankernas bemödande att uppfånga hvarandras
sedlar, som föranledt vexlingskontors inrättande inom hvarandras
naturliga område och verksamhet, kan till deras och allmänhetens
belåtenhet upphöra.
5:o) att likaledes det nu brukliga utbytet mellan privatbanker,
som ömsesidigt fördröjer omloppet af deras sedlar och åtkomligheten
af rörelsekapitalet, kan försakas, då ett hastigare
och kostnadsfriare utbyte med Riksg.-Kont. är öppet.
6:o) att ett större belopp af Riksbankens sedlar, som nu
måste qvarhållas i kassakistan hos privatbankerna, cirkulera i
allmänna rörelsen, då Riksg.-Kont:s sedlar kunna och böra godkännas
såsom Riksmynt i inneliggande kassan.
Privatbankernas vedersakare, om sådana ännu finnas, torde
möjligen anse alltför mycken lättnad på förenämnde sätt beredd
åt privatbankernas förvaltning; men dels måste det vara i ett
lands intresse, som har ett alltför inskränkt rörelsekapital, att
116
Den 15 November f. m.
utan omgångar och afbrott befordra dess cirkulation, dels äro
fördelarne fullkomligt ömsesidiga för privatbankerna och den
föreslagna lånefonden, och de äro säkerligen allra störst å allmänhetens
och de lånsökandes sida.
Amorteringen af dessa Riksg.-Kont:s sedlar tillgår på det
sätt, att af det anslagskapital, som för årets beslutade jernvägsarbete
af statsmakterna blifvit bestämdt, hvarföre sedlar till
fulla beloppet i Januari månad dateras, fem proc. i sedelvärde
vid derpå följ:de andra årets slut förbrännes i R. St:rs Bank, i
närvaro af Finans-ministern och samtlige Fullmige i R. St:rs Bank
och Riksg.-Kont. En lika förbränning sker alla följ:de år, och
då finnes efter 21 års förlopp ingen sedel qvar med inlösningsrätt
af förstnämnde års bvggnadsskuld; i likhet hvarmed fond
för öfrige års arbeten å samma jernväg uppkommer, och såsom
räntefri skuld försvinner.
Det är med dessa sedlar, som jernvägsstyrelsen besörjer
alla sina utgifter, och som den sålunda sprider den öfver hela
riket, och det är med de bankens och privatbankernas sedlar,
som inkasseras för trafik å de färdiga banorna, sorn den inlöser
hos Riksg.-Kont. för nytt utgifvande dess egna sedlar.
Kontoret bör dock beviljas ett kreditiv i R. St:rs Bank för tillfälliga
behof, och utöfver detta kreditiv bör det kreditiv-belopp,
som sparbankerna genom sista Riksdagsbeslutet förunnades, öfvertlyttas
på jernvägslånefonden och derifrån i dess sedlar förbehållas
sparbankerna, hvilka derigenom på ett alldeles ofelbart
sätt befordra samma sedlars cirkulation och deras qvarhållande
inom sparbankernas verkningskrets, såväl genom utgifvande lån,
som insättningar å sparbanksböckerna. Då de understöd, som
kunna beviljas åt enskilde bolags jernvägsbyggnader, hädanefter
alltid böra utgå från jernvägslånefonden, som i sådant afseende
förstärkes efter samma ofvan föreslagna grunder, så sprides och
uppehälles sedlarne likaledes bland sådana arbetande menighefer,
och de böra för samma ändamål genom vexling med andra
Riksg.-Konhts fonder för andra af Staten understödda företag
utlånas och spridas inom orterna.
Det kan dock inträffa tider under jernvägsarbetets hvilostånd
vintertiden, då flera sedlar inströmma, än som för behofven
kunna snart åter utgifvas; de utgifvas då såsom lån företrädesvis
til] bränvinsfabrikanter i södra orterna, för alt i någon
mån förekomma det oerhörda procenteri, som blifvit en följd af
bränvinsfabrikanternes olämpliga skyldighet att förskottsvis erlägga
skatten, innan ännu varan är tillverkad och produkterna
inköpta, hvarigenom oerhörda summor måste utan något nyttigt
ändamål beröfvas allmänna rörelsen, till stor del under samma
tidpunkt, som den öfriga allmänna uppbörden pågår.
Det lärer finnas, att detta förslag afser både till sina grunder
och följder bildandet af en låneinrättning för Statens räkning,
i nära likhet med privatbankernas. Den får två redan
färdiga jernvägar till grundfond och hvarje i mantal satt person
till ansvarig aktieegare, och grundfonden förstärkes genom de
Den 15 November f. m.
117
nya jernvägsdelar, som uppkomma genom de nya fonderna, som
sålunda svara mot reservfondens bildande hos privatbankerna.
Våra statsbanor lära vara de enda i verlden, å hvilka mau försakat
att draga en endaste vexel å den oerhördt dyra, men
också oerhördt värde egande grundfond af, som jag förmodar,
närmare 100 millioner. Vi tillåta och se gerna att privatbankernas
aktie-egare skörda ända till 20 proc. å sin intecknade
jord och det lilla tillskjutna kapitalet, under det vi med armarna
i kors liknöjdt åsett, att statens, vår gemensamma jord icke
inbringar ett öres värde. Den ligger, efter en fullkomligt jemförlig
liknelse, i närvarande tidpunkt såsom ett oskäradt, för de
utsvultna oåtkomligt skådebröd midt under sjelfva hungersnöden
Hr
Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. af Ugglas’ motion
blifvit begärd på bordet och komme att der hvila till nästa
plenum.
Hr Fitinghoff, Conrad Bleckert, uppläste en motion,
N:o 97, äng. beviljande af ett anslag å 76,250 rdr för väganläggning
från Ramsele socken till Tåsjö kyrka.
Begärdes på bordet,
Hr Fitinghoff afgaf vidare en motion, N:o 98, om anslag
till ett nytt lägre elementarläroverk i Sollefteå.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Fitinghoff väckte slutligen en motion, N:o 99, om
ändring i l:sta §:n 15:de kap. Rätteg.-Balken.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Den motion, jag nu
går att föredraga, kommer, om icke för det närv:de, åtminstone
i en framtid att bereda staten ganska betydliga inkomster, och
får jag af denna anledning fästa R. o. Ad:s synnerliga uppmärksamhet
på densamma.
Härefter uppläste Hr Liljenstolpe en motion, N:o 100, om
om Charta-Sigillata-Förordningens reviderande m. m.
Denna motion remitterades till Bevilln.-Utsk:t och kommunicerades
med de öfriga Riks-Stånden.
158
Den 15 November f. m.
Hr Liljenstolpe afgaf vidare en motion, N:o 101, om tillerkännande
af någon godtgörelse åt Mamsell Octavia Carlén för
arbetet: »Anteckningar öfver Kongl. Lifrustkammarens och Kongl.
Klädkammarens samlingar.»
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Liljenstolpe anförde mundtligen:
Det är nära nog med bäfvan, ehuru fruktan höfves icke
Riddersmannen, som jag åter tager R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk; men de extra ordinarie tjenstemännens ställning är
verkligen så behjertansvärd, att jag ansett mig skyldig att väcka
ett förslag, som afser förbättring af deras vilkor.
Då motionen kan synas mindre utförligt motiverad, nödgas
jag, för min egen del, uti detta afseende anhålla få hänvisa det
Utsk., som kommer att behandla motionen, till den motion, ungefärligen
uti enahanda syftning, ehuru då hufvudsakligen rörande
den ekonomiska delen af e. o. tjenstemännens ställning
i Sverige, jag tog mig friheten göra vid 1850 och 1851 årens
riksdag, afgifven till Höglofl. R. o. Ad:s Prot. den 30 December
e. m. 1850 (sid. 329—332); äfvensom till samma Prot. förden
4 Januari 1851 (sid. 52—54) samt den 19 och 26 Februari
nämnde år (sid. 32 och 106), innehållande utförliga uppgifter
ifrån åtskilliga andra länder i afseende å e. o. tjenstemännens
derstädes befintliga ställning.
Härefter uppläste Hr Liljenstolpe en motion, N:o 102,
ang. e. o. tjenstemännen, deras ställning och befordringslagarne.
Begärdes på bordet.
Hr Linroth, Carl Johan Gustaf, afgaf en motion, N:o
103, om befrielse från bevillning för pensioner.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr Treffenberg, Curry: I den motiou, som jag ernar
föredraga, frambär jag en hel tjenslemannakårs klagan öfver
ett missförhållande, som är lika menligt för det allmänna, som
för tjenstemännen sjelf, och jag vågar derlöre på förhand utbedja
mig det Höglofl. Ståndets kraftiga understöd till afhjelpande deraf,
helst detta kan ske genom några ganska lätt verkställbara åtgärder.
Härefter uppläste Hr Treffenberg en motion, N:o 104,
ang. ändringar i Instruktionen för Landshöfdingarne i Rikets län
samt de vid länsstyrelserna anställde tjenstemän.
Begärdes på bordet.
Den 15 November f. m. 119
Hr Treffenberg afgaf vidare två motioner:
N:o 105, om erforderlig inskränkning i onödigt mångskrifveri
vid Lands-kanslierne; och
N:o 106, om befrielse från åtskilliga Läns-styrelserna nu
åliggande göromål.
Dessa motioner remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t.
Hr Treffenberg väckte slutligen en motion N:o 107, om
ändring i 2:dra § 2:dra kap. Strafflagen.
Gr. Sparre, Erik: Då vid sednaste Riksdag Nya Straff
lagen
var föremål för behandling inom Lag-Utsk:t, var äfven
fråga om sättet för verkställande af dödsstraff. Jag kan icke
förneka, att dervid hos Utsk:ts medlemmar förefanns samma
obenägenhet mot det nuvarande sättet att verkställa dödsdomar,
som den värde motionären uttalat, men Utsk:t, som i det förslag
till lag, hvilket kort derefter antogs af R. St:r, hemställt, att
dödsstraff icke ens lör de svåraste brott skulle stadgas absolut,
utan alternativt med straffarbete på lifstid, ansåg att detta straff
småningom skulle iörsvinna, och fann derföre icke lämpligt att
införa den otäcka apparat, som kallas guillotine. Jag kan naturligtvis
icke bestrida, att skarprättarens befattning är fasansfull,
men jag kan dock icke finna någon särdeles stor skillnad
mellan att genom förande af hilan afhugga en menniskas hufvud
eller att medelst dragande på en sträng låta guillotinens tunga
bila nedfalla och krossa deliqventens hals; men, äfven om man
skulle erkänna det sednare sättets företräde framför det förra,
så äro dock guillotinens minnen alltför ohyggliga, för att jag
skulle vilja tillstyrka användandet af denna apparat just vid denna
tid som man talar om upphäfvande af dödsstraffet. Dessa ord
har jag velat bifoga motionen för att tillkännagifva, dels att frågan
varit före inom sista riksdagens Lag-Utsk., dels att Utsk:ts
egentliga och hufvudsakliga skäl mot antagandet af ett annat
sätt för dödsstraffets verkställande var Utsk:ts förhoppning att
snart få se detta straff upphäfdt,
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, blef motionen jemte yttrandet remitterad till Lag:Utsk:t.
Gr. Sparre, Erik, väckte tre motioner:
N:o 108. om medgifvande af tre års räntefrihet för det åt
Bolaget för Borås jernväg beviljade låneunderstöd;
N:o 109, om ändring i bestämmelserna rörande Statsbidra
-
J 20 Den 15 November f. m.
get till segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern till Stora
Lee, m. m.; och
N:o 110, om beviljande af ett anslag å 150,000 rdr til*
uppförande af ett nytt läroverkshus i Wenersborg.
Alla dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, uppläste en motion,
N:o lil, om ändring i gällande förordning ang. bränvins tillverkning.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, afgaf en motion, N:o
112, om beviljande af ett årligt anslag å 8,000 rdr, för att användas
till arfvoden åt Norske och Danske universitetslärare och
vetenskapsmän för föreläsningars hållande vid Akademierne i
Upsala och Lund.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes två af Gr. Mörner, CarlfGöran, inlemnade motioner:
N:o
113, om anslag till lön samt rese- och traktamentsersättning
för en tredje Landtbruks-ingeniör; och
N:o 114, om ett anslag å 2000 rdr till understöd åt personer,
som hos egare af välskötta ladugårdar undervisas i boskapens
skötsel m. m.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr von
Ehrenheim, Per Jakob, inlemnad motion, N:o 115, om anvisande
af medel för Enköpings tre-klassiga Elem.-läroverks utvidgning
till fem-klassigt.
Frih. Leuhusen, Alexander Magnus, uppläste en motion,
N:o 116, om beviljande af ett anslag å 1,540,000 rdr för
en jernvägsanläggning från Hemgrafven till Sundsvall.
Hr Lagercrants, Carl Gustaf: Den af Frih. Leuhusen
väckta motion om anslag till en jernvägsanläggning mellan Sundsvall
och Hemgrafven för fulländande af kommunikationsleden
Den 15 November f. m.
121
öfver Jemtland mellan Skandinaviens båda kuster, behöfver inga
andra skäl än dem, som motionären framställt. Jag har också
begärt ordet endast för att få instämma i en motion, som afser
att befrämja ett af Norrlands vigtigare intressen. De stora anslag
af allmänna medel, hvilka såväl i Norge som Sverige redan
blifvit för detta ändamål beviljade, från Norge öfver en half
million rdr rmt för den omkr. 6 mil långa vägen mellan Levanger
och Melen, samt från Sverige något mer än 240,000 rdr
för den del af kommunikationsleden, som löper genom Jemtland,
och 250,000 rdr för den som går genom Medelpad, visa ock
nogsamt, att betydelsen af detta storartade företag är af båda
rikenas statsmakter erkänd; men det förhåller sig onekligen så,
som motionären framställt, att slutstenen i denna byggnad är
en jernvägsförbindelse mellan Sundsvall och Hemgrafven. Detta
har icke heller från början blifvit lörbisedt, utan tvertom ständigt
framhållet. Man hyste dock förhoppningar att kunna medelst
enskild teckning tillvägabringa ^ af kostnaden för denna
jernvägsanläggning, för att derefter erhålla § af allmänna medel;
men denna förhoppning har ej kunnat realiseras, och skall på
lång tid icke kunna det. Emellertid utgör den ifrågasatta jernvägsförbindelsen
ett oeftergifligt vilkor för att af kommunikationsleden
kunna draga full fördel, och jag kan, såsom målsman
för Jemtland, icke annat än på det lilligaste instämma i Frih.
Leuhusens motion, för hvilken jag tillika får hembära honom
min erkänsla.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld
propos., remitterades motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Lag-Utsk:t en af Hr Dardel,
Fritz Ludvig, inlemnad motion, N:o 117, om stiftande
af en lag ang. efterbildningar af fotografier m. m.
Upplästes och remitterades till Lag-Utsk;t två af Hr Ulfsax,
Adolf Fredrik, ingifna motioner:
N:o 118, om den personliga frihetens skyddande; och
N:o 119, ang. ändring i lagens stadganden om giftomannarätt.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr von
Ehrenheim, Per Jakob, inlemnad motion, N:0 120, om pension
åt Häradshöfdingen Fredrik Wilhelm Strandbergs enka, Fredrika
Strandberg.
Upplästes och remitterades till Stats-Utskd en af Frih. Liljencrantz,
Johan, ingifven motion, N:o 121, om ett årligt
anslag å 6,000 rdr, att användas till stipendier ä studerande
122
Den 15 November f. m.
vid Rikets Universiteter, som vilja under loppet af minst ett läseår
idka studier vid Universiteterna i Christiania eller Köpenhamn.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr Kuylenstjerna,
Carl Johan Gammal, inlemnad motion, N:o 122,
angående upphäfvande af afradsafgiften för tillverkning af de
s. k. ädla metallerne, eller åtminstone för koppartillverkningen.
Upplästes en af Hvaf Pontin, David Fredrik Constans,
ingifven motion, N:o 123, om beviljande af ett anslag å 61,000
rdr för omläggning af landsvägen emellan gästgifvaregårdarne
Serarp och Hvetlanda i Ostra härad af Jönköpings län.
Begärdes på bordet.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Gr. Mörner,
Carl, inlemnad motion, N:o 124, om pension åt Provincial-läkaren,
Doktor David Billengrens enka, Fredrika Wilhelmina
Billengren, född Dahlberg.
Upplästes och remitterades till Stats-Utslct en af Hr Nisbeth,
Adolf Fredrik Hugo, inlemnad motion, N:o 125, rörande
musik- och sånglärares vid Elementarläroverken lönevilkor
och pensionering.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Gr. Posse,
Arvid, ingifven motion, N:o 126, om anvisande af 600,000 rdr
för Malmö hospitals förflyttning till annan tjenlig plats inom
Skåne.
Efter det Hr Gr. och Landtm, tillkännagifvit, att till R. o.
Ad. blifvit ölverlemnade 15 inträdeskort till Kongl. Krigs-Vetenskaps-Akademiens
sammankomst för firande af dess högtidsdag
den 16 dennes, samt amodat de Ledamöter af Ståndet, som önskade
erhålla dessa billetter, att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen;
åtskiljdes R. o. Ad. kl. j 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 15 November e. m.
123
Onsdagen den 15 November 1865.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Silfverstolpe, David Wilhelm, anförde mundtligen:
Det är för K. o. Ad., så väl som för den större allmänheten
nogsamt bekant de värderika arbeten, som, särdeles på
sednare tider, af Topografiska korpsen blifvit verkställde, bland
annat det fullständiga, omsorgsfullt genomförda kartverk, som,
redan till en del lemnadt i allmänhetens händer, allt fortfarande
af korpsen utgifves.
Då jag sjelf under en lång tjenstetid tillhört en militärisk
scientifik korps, må det ej förtänkas mig, om jag af varmt intresse
för en annan sådan, och för att underlätta dess nyttiga,
fosterländska verksamhet, anhåller att få anföra följande:
Härefter uppläste Hr Silfverstolpe en motion, N:o 127, om
beviljande af ett anslag å 200,000 rdr till uppförande af en byggnad
för Topografiska korpsen.
Begärdes på bordet.
Hr Gyllenram, Henrik, afgaf en motion, N:o 128, om
upphäfvande af den för Gottland gällande undantags-lagstiftning
rörande tiden för fullföljd af talan i vadesaker och besvärsmål.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Frih. Alströmer, Jonas, väckte en motion, N:o 129, om
utsträckt pensionsrätt för aflidne Konrektor Jon Eberhard Lyths
söner.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Treffenberg, Curry, uppläste en motion, N:o 130,
ang:de vilkorliga utmätnings-resolutioner i utsökningsmål, der
krafvet grundas å skuldförbindelse, accepterad räkning eller vexel.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
124
Den 15 November e. m.
Hr Treffenberg afgaf vidare en motion, N:o 131, om ändring
i 2:dra kap. StrafT-lagen.
Begärdes på bordet.
Hr Cederschjöld, Rudolf, väckte en motion, N:o 132,
rörande bank-lagstiftningen.
Afven denna motion bordlädes.
Hr Gyllenhammar, Carl Axel Napoleon, uppläste en
motion, N:o 133, om beviljande af ett låneunderstöd å 5^ millioner
rdr för anläggning af en jernväg från Frövi till Fahlun.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Dankwardt, Carl Gustaf, anförde mundtligen:
Härmed får jag anhålla, att mitt i dag få förmiddagen vid
Frih. af Ugglas’ motion ang:de jernvägarne afgifna yttrande måtte
såsom motion anses och behandlas, hvadan jag nu sålunda formulerat
detsamma.
Härefter uppläste Hr Dankwardt tre motioner:
N:o 134, om jernvägsfondens förstärkning medelst inhemsk
kredit;
N:o 135, om anslag för åstadkommande af tillverkning utaf
jarnvägs-skenor inom Riket; och
N:o 136, om beviljande af ett anslag å 150,000 rdr för
anläggning af en väg emellan sjön Bollmen och Wieslanda jernvägs-station.
;
Alla dessa motioner bordlädes.
Frih. von Platen, Ludvig, afgaf en motion, N:o 137,
ang:de beredande af s. k. semester för civile embets- och tjenstemän
m. m.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, väckte en motion, N:o
138, om upphäfvande af K. M:ts Nåd. Kungörelse den 22 Maj
1863, ang:de upphörande från ocb med år 1864 af tullstämpling
å varor, som från utrikes ort inkomma.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Den 15 November e. m.
125
Frih. Cederström, Budolf, uppläste en motion, N:o 139,
ang:de gemensam behandling af frågorna om beskattning af bränvins
tillverkning och tullen å sådan vara.
Denna motion remitterades till Bevilln.-Utsk:t och kommunicerades
de öfriga Riks-Stånden.
Uppläsles o. remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t
två af Hr Ulfsax, Adolf Fredrik, inlemnade motioner:
N:o 140, om de s. k. döda språkens uteslutande från läroämnena
vid elementar-läroverken m. m.; och
N:o 141, om nedsättande af en komité, för utarbetande af
förslag om jury i brottmål.
Gr. Posse, Knut, afgaf en motion N:o 142, om beviljande
af ett anslag å 12,000 rdr lör tillbyggnad af Skeppsgosse-kasernen
i Karlskrona.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Lag-Utsk:t en af Hr Ulfsax,
Adolf Fredrik, inlemnad motion, N:o 143, om utvidgad religionsfrihet.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t nedannämnde
motioner:
N:o 144, af Hr Ulfsax, Adolf Fredrik, om beviljande af ett
årligt anslag å 30,000 rdr, lör vård och underhåll å Stockholms
sjukhus af fattiga sjuka Irån landsorten;
N:o 145, af Hr Lagergren, Anders, om tillsättande af en
General-inspektör öfver samtlign Gymnastik-inrättningarne i Riket
utom Stockholm;
N:o 146, af Frih. Nordenfalk, Johan, om utvidgning af Westerviks
Elementar-läroverk;
N:o 147, af Hr Ekensteen, Fritz Otto Ludvig, om ett anslag
å 5,000 rdr till inköp af afvelsdjur utaf ädlare kreatursracer;
N:0
148, af Frih. Bonde, Knut, om anvisande af ett årligt
anslag å 10.000 rdr till fabriks- och handtverksnäringarnes
befrämjande; samt
N:o 149, af densamme, om löneförhöjning åt distrikt-läkaren
vid Tumba bruk.
129
Den 18 November.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, afgaf en motion,
N:o 150, om tobakstullens förhöjning.
Remitterades till Bevilln.-Utskd.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. omkring 8 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 18 November 1865.
Plemum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för den 14 dennes och 4 prot.-utdrag
för 15 denues.
Föredrogs Frih. af Ugglas’, Gustaf, den 15 dennes bordlagde
motion N:o 96, ang:de sättet för anskaffande af medel till
nordvestra och östra stambanornas fullbordande.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag icke kan neka
motionären min beundran för den sorgfällighet, hvarmed han
alltid söker att bevaka sitt läns intresse, kan jag dock icke underlåta
att bedja Gud bevara vårt fädernesland för så nitiska
Landshöfdingar i alla län, ty om de skulle lyckas att, såsom han,
»raka elden under hvar sin gryta», skulle snart den gemensamma
stora härden, nemi. fäderneslandets tillgångar och kredit,
slockna.
Frih, af Ugglas har föreslagit att genom upplåning anskaffa
24 millioner, hvaraf nära 11 skulle användas att fullborda den
östra stambanan, och det öfriga för den nordvestra. Hvad den
sednare beträffar, har jag icke heller någonting att invända emot
dess fullbordande, men. hvad deremot den östra angår, är jag
icke af samma åsigt. Östergötland är visserligen en perla bland
Sveriges provinser, och klart är äfven att hvad som en gång
blifvit beslutadt, bör utföras, men tidpunkten derför torde dock
icke ännu vara inne.
Frih. af Ugglas har visserligen uppgjort en beräkning, som
utvisar att banan skall gifva ända till 2 proc. på kapitalet, sedan
förvaltningskostnaden blifvit afdragen; men Frihrn har dock der
-
Deu 18 November.
127
vid förgätit de omkostnader, som kräfvas för banans underhåll,
hvaraf följer att hans beräkning icke torde komma att hålla
streck. När nu östra bauan en gång blir fullbordad, är klart
att hon kommer att upptaga all den trafik från Småland, Blekinge,
Skåne och Halland, som för närvide går på vestra banan,
så att denna sednares inkomster varda minskade med hela det
belopp, som östra banan lemnar utöfver det bidrag, som Östergötland
dertill kan komma att lemna. Vi måste äfven komma
ihåg att andra provinser hafva rättmätiga anspråk på statens
mellankomst såsom t. ex. Kalmar län, för hvilket 10 millioners
anslag begäres, lill jernväg mellan Kalmar, Wexiö och Karlshamn,
äfvensom anslag för jernväg emellan Oscarshamn och någon
punkt på södra banan. 1 fråga om dessa provinsers företrädesrätt,
har Kalmar län nära lika antal innevånare, och torde
icke stå efter i industrielt hänseende, men saknar fördelen af
den kommunikation, som Wettern och kanalen erbjuda Östergötland.
iMen så länge konjunkturerna äro dåliga, yrkar jag
just icke att man ökar upplåningen med det kapital, som erfordras
för denna bana. Jag hemställer derföre, om det icke vore
klokast, att uppskjuta med alla andra banor, än den nordvestra,
till nästa riksdag, då penningar möjligen kunna upplånas på billigare
vilkor och vi sjelfva hunnit förvärfva oss den erfarenhet,
som erfordras för att inom landet tillverka nödig materiel. Jag
anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja motionen till StatsUtsk:f.
Frih. af Ugglas: Då nu föredragna motion genast begärdes
på bordet, ville jag då icke besvara de anmärkningar, som af Hr
Danckwardt gjordes mot densamma, men ber nu att till besva
rande
få upptaga såväl hans, som de af Frih. Raab framställda
anmärkningarne. Den värde talaren, som jag först nämnde, yttrade
i början af sitt anföraade att de af mig uppgjorda kalkyler
voro fullkomligt origtiga.
I anledning deraf ber jag få nämna att hvarje siffra i min
motion, med undantag af en beräkning rörande trafiken på sista
milen, är hemtad ur Sveriges officiella statistik, hvarföre beskyllningen
att uppgifterna skulle vara oriktiga, återfaller på detta verk.
Hr Dankwardt yttrade .äfven att det såge ut som hela landet
nu skulle beskattas för Östergötlands räkning, — detta Östergötland,
på hvilket allt skulle blifvit hopadt. Jag vill visserligen
icke vara målsman för provinciella intressen och tillhör ingalun
da
deras antal, som vilja utmäta allt tum för tum, men jag måste
dock., framställa en fråga till den värde talaren nemi.: »Hvad
har då Östergötland fått af staten?» Götha kanal, som byggdes
hufvudsakligen genom enskilda bidrag, vidare 2—3 mils jernväg,
och vid sista riksdagen anslag till en kanal. Detta är allt hvad
Östergötland erhållit i kommunikations-väg. Vid jemförelse med
Skåne, Westergötland och Smålaad är detta i sanning icke mycket!
Jag vill nu endast fästa mig vid Småland. Denna provins
har fått en stambana af 17 mil med en kostnad af 12 millioner
128
Den 18 November.
och begär nu ytterligare ett anslag på 10 millioner, således 22
millioner ensamt tili denna provins. Sveriges hela bevillning
uppgår till 20 millioner och häraf lemnar Östergötland 2 eller
en tiondedel. Skall nu rättvisa enligt Hr Dankwardts mening
skipas, borde väl provinsen få jernvägar i proportion derefter,
men har dock endast 3 mil för en kostnad af 3,200,000 rdr.
Ser man åter frågan ur allmän synpunkt, så vågar jag påstå
att, med undantag af nordvestra banan, är ingen af så stor
vigt som den östra. Den afser nemi., icke allenast att förena
den vestra banan med den södra, utan äfven att förbinda Stockholm
med utlandet. Det blir, ..med ett ord, Sveriges hufvudbana.
Då Frih. Raab sagt att Östergötland är en perla bland provinser,
så frågar jag, om det icke vore skäl att väl vårda denna
perla, och befordra kommunikations-anstalterne derinom, förutan
hvilka en provins småningom kan, om icke utarmas och
gå under, dock omöjligt utveckla all den rikedom den innehåller.
Frih. Raab har vidare yttrat att min motion afser att ovilkorligen
nu upptaga ett lån på 24 millioner, hvaraf 10 skulle
användas till östra banan och resten till den nordvestra. Detta
innehåller icke min motion. Jag utgår från den synpunkten att
dessa banors fullbordan endast äro att betrakta såsom en tidsfråga,
att vid sådant förhållande R. St:r böra medgifva att, när
penningar med fördel kunna upplånas, men också först då, K.
M. må ega att upptaga ett lån tillräckligt för utförande af dessa
arbeten, och förefaller det mig att ett sådant förslag icke bör
kunna annat än godkännas af dem, som, likasom Frih. Raab,
anse att dessa jernvägar måste utföras.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Ehuru jeg icke
föreställer mig att de svårigheter, som uppstått vid sista statslånets
afslutande, haft sin grund deri att detsamma uppgjorts af
Riksg.-Kont., tror jag dock att det skulle kunna leda till bättre
vilkor, om regeringen åtoge sig dylika uppdrag. Jag föreställer
mig likväl att R. St:r, om dessa negociationer öfverlemnas åt
Regeringen, bestämma ett maximum af räntefoten der sådant
kan ske; ty om jag undantager den nordvestra stambanan, som
väl under alla omständigheter bör fullbordas, och hvad som ännu
kan brista i de beräknade och redan beviljade anslagen för redan
påbörjade banor, måste jag anse det långt bättre att alla nya
jevnvägsföretag afstanna, än att de skulle komma att utföras
medelst lån, som kontraherades på ofördelaktiga vilkor för Statsverket,
hvilket i mer eller mindre mån måste inträffa, då långifvarne
hafva sig bekant, att lånen behöfvas för företag, som
ovilkorligen äro bestämda och icke kunna inställas.
Jag tillåter mig för öfrigt antaga, att Stats-Utsk:t icke förbiser
de utvägar, som kunde erbjuda sig, att genom subskriptions-lån
inom landet upptaga en del af de summor, som i förenämnde
afseende kunna erfordras.
Frih.
Den 18 November.
129
Frih. Raab: Jag har icke bestridt att på östra banan
må framdeles byggas, utan endast yrkat på uppskof med anslagen
till bättre., tider. Frih. af Ugglas har uppgjort en jemförelse
emellan Östergötland och andra provinser, emot hvilken
jag dock nödgas göra anmärkningar i hvad som rörer Småland.
Denna provins är nemi. delad i tre län, och jag har endast
talat om Kalmar län, hvarförutan den värde talaren i sina beräkninger
öfver hvad som Småland erhållit, icke allenast upptagit
hvad som hittills blifvit beviljadt, utan äfven hvad vid
denna Riksdag begäres och möjligen icke bifalles, åtminstone
om Stats-Utsk:t iakttager den sparsamhet jag skulle önska.
Slutligen har Frih:n sagt att jag orätt citerat hans motion,
så till vida, att han verkligen satt nordvestra banan framför
den östra, men om jag gjort en ofrivillig omkastning af summorna,
så är detta af ingen betydenhet i sak.
Frih. af Ugglas: I ani. af Frih. Sprengtportens anfö
rande,
vill jag förklara, att orsaken hvarföre jag icke velat utsätta
något maximum i afseende å räntan är den, att om långifvaren
får veta att staten vill betala en viss ränta, så sätter
han icke ned sina fordringar derunder. R. St:r ha, mig veterligen,
heller aldrig afgifvit några bestämmelser härutinnan, utan
alltid förständigat Riksg.-Kont. att afsluta lån på bästa möjliga
vilkor.
Och får jag, i ani. af Frih. Raabs ytterligare anmärkning,
endast förklara att då jag i min motion begagnar orden »om» och
»när», så lärer det väl icke kunna tolkas som om jag ville att
penningar genast skulle anskalTas, hvilket icke heller är min
mening.
Frih. Sprengtporten: Jag får fästa den sista varda ta
larens
uppmärksamhet på, att de lån, som för Svenska Statsverket
hittills blifvit afslutade, varit afsedde för vissa förut bestämda
och af långifvarne kända ändamål; men att deremot
förhållandet är annorlunda, då långifvaren har sig bekant, att
behofvet är eventuelt och beroende deraf om lån på antagliga
och billiga vilkor kunna erhållas.
Jag hyser det förtroende till Regeringen, att om R. St:r
fastställt ett visst maximum, den likväl skall bemöda sig afsluta
lånet på billigare vilkor, om konjunkturerna medgifva sådant;
och kan således icke erkänna giltigheten af de skäl, min
värde motståndare anfört mot min yttrade åsigt.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke nu ingå i något or
dande
om det ifrågav:de af Frih. af Ugglas framställda förslag
om upplånande af 24 millioner. Jag betviflar att konjunkturerna
under nästförestående statsreglerings-period så förändras, att det
blir möjligt, att, utan att ytterligare skada vår kredit, göra ett
sådant lån. Men om, mot förmodan, vår kredit i utlandet blefve
sådan, att detta lån på någorlunda drägliga vilkor kan afslutas,
H. I. 9
130
Den 18 November.
måste jag dock protestera mot det sätt, hvarpå penningarne
skulle användas. Med undantag af 2 eller 3 millioner för banan
mellan Stockholm och Upsala, hafva hitintills alla medel blifvit
använda till jernvägs-anläggningar i södra Sverige. Hufvudstaden
bör dock icke helt och hållet bortglömmas, och förr än
man satt densamma i förbindelse med dess handelsområden, bör
man ej tänka på östra stambanan; ty, Mine Hrr! det är just i
de norra, nordvest om Stockholm belägna orterna, man finner
en stor del af våra af naturen skänkta rikedomar. Man kan
knappast göra sig ett begrepp om de malmtillgångar, som finnas
i Grangärdes m. fl. bergslager, och dessa tunga varor kunna
endast transporteras på jernväg. Jag har just i dessa dagar
hört, att det Engelska bolag, som bildat sig för att inköpa Högboverken,
gör detta med uteslutande afseende på att använda jernet
till jernvägsmateriel. Man har nemi. i England kommit till
den erfarenheten, att det bästa jernet härtill bör användas och
derföre fäst sina blickar på det Svenska. Med utsigt till sådan
afsättning, bör man göra allt för att bringa våra malmer i dagern,
och sålunda heldre använda några millioner på en jernväg
dit upp än på östra banan. Hufvudstadens intresse bör
nemi. rigtas mot dess gamla handelsområde, som var bergslagen,
ty annars kommer dess handel att ännu mera kringskäras,
synnerligen om Frövi-banan kommer till stånd, då bergslagernes
handel går på Göteborg i stället för Stockholm. Staten har allt
för länge förbisett detta, och då fråga nu är om att upplåna 24
millioner, bör väl icke Stockholms och Westmanlands intresse
sättas i sista rummet. Det var just i bergslagen som jernvägar
först ifrågasattes, för att sätta de bergsbruksidkande och sädesproducerande
landsdelarne i förbindelse med hvarandra öfver
Westerås. I stället hafva vi allt hittills endast arbetat på att
sätta oss i förbindelse med utlandet. Den store nationalekonomen
Smith säger, att den inhemska handeln är den bästa, emedan
båda parternas vinst då stadnar inom landet. Westmanlands
malmer äro ock den största skatt Sverige eger, och derföre
är en jernväg dit upp af högsta vigt.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen
till Stats-Utsk:t; och detta så mycket mera som jag hört, att
en motion blifvit väckt i denna syftning, ehuru deri helt anspråkslöst
begäres blott en enda million, under det man fordrar
10 millioner för den östra banan.
Frih. af Ugglas: Jag har icke heller förbisett hufvudstadens
och de norra orternas intresse uti min motion, då jag
i slutet af densamma anhåller, att K. M:t ville låta göra undersökningar
för att bestämma hvar dessa jernvägar skulle anläggas.
Hade dessa undersökningar redan nu varit verkställda,
skulle jag icke åtnöjt mig med att begära 24 millioner, utan
föreslagit hela den summa, som skulle erfordras, för att fullborda
hela vårt jernvägssystem, men innan dessa undersökningar skett,
Den 18 November. 131
har jag ej ansett tiden vara inne att begära anslag för dessa
banor.
Gr. Sparre: f)å frågan om jernväg norr ut stått på dag
ordningen
i 10 år, då 2 eller 3 undersökningar äro gjorda, då
en komité varit nedsatt för att yttra sig i frågan, så skulle det
högeligen förvåna mig, om icke K. M:t på allt detta skulle kunna
grunda ett omdöme, hvilket Han ock genom vid förra Riksdagen
afgifven Propos. i ämnet visat sig hafva fattat.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå fastställd propos.,
blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Fitinghoff^,
Conrad Bleckert, den 15 dennes bordlagde motion, N:o 97, om
beviljande af ett anslag å 76,250 rdr, för väganläggning från
Ramsele socken till Tåsjö kyrka.
Föredrogs Hr Liljenstolpes, Axel Fredrik, den 15 dennes
bordlagde motion, N:o 102, ang. e. o. tjenstemännen, deras ställning
samt befordringslagarne.
Hr Liljenstolpe: Jag hänvisar till R. o. Ad:s prot. för
den 30 December 1851 och anhåller att motionen måtte delgifvas
Med-Stånden.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades motionen till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t samt
kommunicerades med de öfriga Riks-Stånden.
Härefter anmälte sig och yttrade
Hr Liljenstolpe: Jag får till Höglofl. Ståndet framställa
samma anhållan i afseende på mina motioner, rörande gratifikation
åt Mamsell Carlén och om förändringar i Bevillnings-Förordnm,
som jag nyss gjorde i afseende på min motion om e. o.
tjenstemännen, deras ställning samt befordringslagarne.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. bifölle
Hr Liljenstolpes nu gjorda begäran, att med de öfriga RiksStånden
måtte kommuniceras de af honom väckta motionerne
angående åtskilliga ändringar i Bevillnings-Stadgan samt om en
gratifikation till Mamsell Octavia Carlén för ett af henne utgifvet
arbete.
Ropades ja.
132
Den 18 November.
Föredrogs Hr Treffenbergs, Curry, den 15 dennes pä bor
det lagde motion, N:o 104, ang. ändringar i Instruktionen för
Landshöfdingarne i Rikets län samt de vid länsstyrelserna anställde
tjenstemän.
Hr Weidenhjelm, Ernst August: Såsom K. M:ts Bef:de
i ett af Rikets Län, anser jag mig böra vitsorda motionärens
uppgifter, såväl angående mängden och mångfalden af Landssekreterarnes
embetsgöromål, och snart sagdt omöjligheten att
åt alla kunna egna noggrann och sorgfällig granskning, som äfven
rörande enkelheten af de mål och ärenden, dem motionären
föreslagit böra till Läns-notariens föredragning öfverflytias
och för hvilkas handläggning endast ringa lagkunskap, men hufvudsakligen
ordning och uppmärksamhet erfordras. Men huru
önskvärdt och behöfligt det alltså vore, att Lands-sekreterarne
blefve lossade från någon del af de dem nu åliggande tjenstebestyr,
fruktar jag likväl, att motionen, i hvad den afser de
deri omnämnde skuldfordringsmålen, icke kan vinna bifall. Det
måste nemi. förefalla temligen oegentligt att tillskapa tvenne
särskilda föredragande i ursprungligen likartade mål, hvilkas
egenskap att tillhöra den enes eller den andres föredragning
ofta icke torde med visshet kunna bestämmas förr än efter
föredragningen, då vid sjelfva pröfningen, som tillhör Kon:s Bef:de,
det blifvit afgjordt, huruvida målen skola expedieras genom så
kallade tredsko-utslag eller genom vilkorliga utmätnings-resolutioner.
Det har förmodligen varit motionärens mening, att, sedan
målen ansetts vara komplette, Lands-sekreteraren skulle till
Läns-notarien öfverlemna handlingarne i de mål, som borde af
honom föredragas; men, om då inträffar, hvad ock mången
gång egt rum, att de mål, hvilka af Lands-sekreteraren ansetts
böra tredskovis afgöras, af Kon:s Bef:de pröfvas böra såsom
tvistige under domaren hänskjutas, eller att de lagsökningsskrifter,
dem Lands-sekreteraren funnit böra genom vilkorliga
utmätnings-resolutioner expedieras, af Kon:s Bef:de anses böra
till gäldenärens förklaring utställas, så skulle deraf följa en återremiss
till Lands-sekreteraren, hvarigenom omgång, dröjsmål
och obehag skulle uppkomma.
En annan väsendtlig omständighet, som motionären icke
vidrört, är, huru rättigheten till lösen för expeditioner i dylika
mål bör betraktas. Hittills har denna lösen utgjort en bland
Lands-sekreterarnes förnämsta, åtminstone lättast förvärfvade
och med minsta arbetet förenade sportler; men, enligt vanlig
sed, oger en tjensteman med egen föredragnings- och expeditionsskyldighet,
rätt till lösen för de beslut, som på hans föredragning
falla. Derest nu motionärens mening varit, att dessa
inkomster skulle hädanefter på Läns-notarierne öfvergå, fruktar
jag, att de öfrige Lands-sekreterarne i Riket icke skulle blifva
honom mycket tacksamma för motionen; men om densamma i
ofvan anmärkte delar kunde vinna bifall, skulle emellertid Landssekreterarne
befrias från den juridiska ansvarigheten för en stor
Den 18 November.
133
del af de dem hitintills tillkommande göromål, och då Länsnotarierne
i stället fingo denna ansvarighet på sig öfverflyttad
samt i sammanhang dermed betungades med icke ringa utgifter
för expeditionernas utskrift m. m., torde billigheten fordra, att
antingen högre lön än den närvarande blefve dem tillagd, eller
ock att viss procent af den stadgade lösen dem förunnades —
hvilket lämpligen torde vid motionens pröfning böra tagas i öfvervägande.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen
till det Utsk., dit den för vederbörlig handläggning varder
remitterad.
Hr Treffenberg: Det har blifvit anmärkt mot min motion,
att öfverflyttandet af vissa skuldfordringsmåls föredragning
från Lands-sekreteraren till Läns-notarien skulle vara olämpligt,
derför att man icke kunde på förhand bestämma huru åtskilliga
mål komme att algöras och till hvems föredragning de
således skulle öfverlemnas. Detta kan jag dock icke finna, då
bestämningsrätten i förberörde hänseende tillkommer Landshöfdingen
uteslutande, och någon tvekan icke lärer kunna uppstå,
huruvida hvarje förekommande skuldfordringsmål tillhör ofvannämnde
kategori af utsökningsmål, hvars föredragning jag velat
uppdraga åt Läns-notarien. Hvad angår den ekonomiska sidan af
saken, eller hvem som skulle erhålla sportlerna för de utaf
Läns-notarien föredragna målen, så har jag ansett detta vara
en fråga af underordnad vigt och icke böra utgöra hinder för
genomförandet af den utaf mig föreslagna förändringen, så vida
denna öfverhufvud är för det allmänna gagnelig. Att Länsnotarien
finge åtnjuta någon andel af ifrågavarande sportelinkomst,
finner jag ingalunda vara obilligt. Det är också i de flesta län
redan nu brukligt, att Läns-notarien genom särskildt arvode af
Lands-sekreteraren eller andel i sportlerna fått sina eljest alltför
knappa inkomster förökade.
Jag anhåller, att äfven detta yttrande måtte med motionen
till Utsk:t remitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning, remitterades motionen
jemte yttranderne till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Hr af Pontins,
David Fredrik Constans, den 15 dennes bordlagda motion,
N:o 123, om beviljande af ett anslag å 61,000 rdr för omläggning
af landsvägen emellan gästgifvaregårdarne Serarp och Hvetlanda
i Östra Härad af Jönköpings län.
Föredrogs Hr Silfverstolpes, David Wilhelm, d. 15
dennes på bordet lagda motion, N:o 127, om beviljande af ett
anslag å 200,000 rdr till uppförande af en byggnad för Topografiska
korpsen.
134
Den 18 November.
Hr von Wedderkop, Carl Axel Gustaf Eugéne,
anförde skriftligen:
Då en så välvillig motion, som Hr Silfverstolpes, blifvit
väckt, i ändamål att bereda Topografiska korpsen en länge saknad
embetslokal, och motionären sjelf, som sednast enligt nåd.
uppdrag verkställt den i korpsens instruktion hvart tredje år
anbefallda inventering, och derigenom blifvit satt i tillfälle att
väl inse korpsens behof af en sådan lokal, har jag, såsom medlem
af denna korps, ansett mig böra till motionen lägga de
upplysningar, hvartill min ställning lemnar mig tillgång.
Det är en sanning, att korpsen har de största olägenheter
af dess närvarande brist å lokal. Före 1858, då korpsen egde
ett ringa årligt arbets-anslag, var utrymmet, oaktadt den inskränktare
verksamhet, som var en naturlig följd af de ringare
medel-tillgångarne, likväl så otillräckligt, att såväl korpsens offi
cerare som dess gravörer måste arbeta i sina egna hem, och
endast de få kommenderade officerarne kunde å embetsrummen
arbeta, — olägenheter, så påfallande, alt de endast behöfva omnämnas
för att inses. Då sedermera, efter ett ökadt arbetsanslag,
K. M:t tillåtit hyrandet af en större våning till inrymmandet
af den betydligt ökade arbetspersonalen, såsom rum för
rit- och gravyr-arbetena m. m., mäste likväl särskild lokal anskaffas
för kart-tryckeriet, särskild för galvanoplastiska inrättningen,
hvarförutan genom enskild välvilja en ytterligare högst
behöflig lokal erhölls för fotografiska arbeten.
Korpsens arbeten voro således fördelade på fem olika ställen,
ifrån yttersta ändan af Riddarholmen till slutet af Drottninggatan
vid Kungsbacken. Olägenheterna häraf äro många
och ganska betydliga, såsom:
Att, emedan en ändamålsenlig inredning under sådane förhållanden
är omöjlig, korpsens betydliga kartsamlingar, som
ökats genom utbytet med främmande länders, sakna nödigt förvarings-utrymme
och blifva svårt åtkomliga;
Att, af samma orsak, Krigs-arkivets historiska samlingar
ej äro åtkomliga såsom de borde och önskvärdt vore;
Att utrymme för främmande personer, enskilde och från andra
embetsverk, sorn vilja tillgodogöra sig dessa samlingar, saknas;
Att lämpliga platser saknas för förvarandet och vården af
korpsens betydliga och värderika instrumentsamling;
Att, sedan den kostnadsfria lokal, som genom enskild välvilja
varit upplåten, numera ej är tillgänglig, korpsens dyrbara
fotografiska instrumenter, i saknad af någon på billiga vilkor
anskafflig lokal, de sednare åren ej kunnat begagnas, utan ha
de nödiga arbetena i denna väg, med uppoffrandet af den noggrannhet,
som genom egna arbeten kunnat vinnas, måst hos
enskilde fotografer dyrt anskaffas;
Att kartor, kopparplåtar, materialier af alla slag oupphörligen
måste skickas mellan hufvuddepoten å Riddarholmen och
de å Norrmalm belägna lokalerna, till både kostnad, skada och
äfventyr för dessa dyrbara och svårt ersättliga saker;
Den 18 November.
135
Att slutligen den nödiga uppsigten öfver de särskilda arbetena
omöjliggöres för det högre befälet; att ständigt behöfligt
meddelande af råd och upplysningar mellan de särskilda arbetsafdelningarne
på det högsta försvåras, utom den förlust af tid,
som genom en daglig och stundlig förflyttning af personer från
och till de olika ställena måste uppkomma.
1 intet Europeiskt land saknas för Topografiska korpser
eller motsvarande embetsverk en egen lokal. För att ej tala
om de stora stater, der verkligen storartade anläggningar finnas,
såsom i Petersburg, Berlin, Wien, Paris, Southampton och Turin,
äfvensom i Tysklands mindre stater, såsom i Munchen, Dresden,
Kassel m. fl., vill jag endast anföra vårt grannland, Danmark,
som länge haft eget hus i Kastellet, och nu nyligen fått en stor
byggnad nära Kristiansborgs slott. Likväl äro de Danska arbetena
på långt när ej så vidsträckta som våra, och hafva icke
så stort anslag och på långt när ej behof af så stort utrymme
som vi. Afven i Kristiania har den Topografiska afdelningen
blifvit särdeles väl inrymd i Stortingsbyggnaden och derstädes
erhållit en ändamålsenlig och rymlig fotografisk atelier. •—•
De af väre inhemska verk, som stå, i afseende på arbeten, i
något samband med Topografiska korpsen, hafva fått rymliga
lokaler. General-Landtmateri-kontoret vidgadt utrymme; Geologiska
kartverket blir särdeles väl inrymdt i Slöjdskolans nya hus.
Med den stora välvilja Stats-Utsk:t och R. Shr under de sednare
åren visat Svenska kartverket, vågar jag antaga, att det
skulle med densamma öfverensstämma, att förhjelpa den korps,
som har sig detsammas utförande uppdraget, under eget tak.
Slutligen och då jag vördsamt anhåller, att denna min
korta framställning må till Utsk:t få åtfölja Hr Silfverstolpes
motion, hemställer jag, huruvida ej Utsk:t behagade från Landtförsvars-Dep:t
infordra den fullständiga framställning, som af
Chefen för Topografiska korpsen i saken skett, samt dermed
åtföljande fullständiga ritningar och kostnadsförslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, remitterades motionen
jemte yttrandet till Stats-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t Hr Treffenbergs,
Curry, d. 15 dennes bordlagda motion, N:o 131, om
ändring i 2 Kap. Strafflagen.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utsk:t Hr Cederschjölds,
Rudolf, den 15 dennes på bordet lagda motion, N:o
132, rörande bank-lagstiftningen.
136
Den 18 November.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Danckwardts,
Carl Gustaf, den 15 dennes bordlagda motioner:
N:o 134, om jernvägsfondens förstärkning medelst inhemsk
kredit;
N:o 135, om anslag för åstadkommande af tillverkning utaf
jernvägsskenor inom Riket; och
N:o 136, om beviljande af ett anslag å 150,000 rdr för
anläggning af en väg emellan sjön Bolmen och Wieslanda jernvägsstation.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.-  Utsk:s den 11 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 2, i
ani. af Frih. Raabs, A. C., motion ang. åtgärder för skyndsammare
uppsättning och offentliggörande af R. o. Ad:s diskussionsprotokoll.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Frih. Raab: Ehuru denna fråga torde anses vara af underordnad
vigt, anhåller jag dock att R. o. Ad. deråt ville egna
någon uppmärksamhet. Af huru olika mening man annars må
vara, bör man val vara ense om den meningen, att det är vår
pligt att upprätthålla Riks-St:ns och framför allt vårt eget Stånds
anseende, så länge Stånden ännu utgöra Svenska folkets representanter;
och jag vågar påstå att det är under R. o. Ad:ns
värdighet att bibehålla ett protokolls-föringssätt, som länge sedan
är utdömdt i alla andra länder. Afven i Norige är det
beslutadt att Storthingets protokoller skola tryckas inom 24
timmar; och hos oss kan det gå månader och år innan de
tryckas. Om här, såsom i Frankrike, ett större antal notarier
sutto vid bordet och hvar och en af dem skref endast ett par
minuter i sender, och under mellantiderna i vanlig skrift uppsatte
detta på numrerade lappar, medan de andre skrefvo, samt
dessa lappar öfvertogos, granskades och sammanfördes af andra
notarier, som hade sig uppdraget att uppteckna summariska
innehållet af diskussionerna, så kunde yttrandena genast blifva
uppsatta och färdiga att justeras. Utsk:t har visserligen i lista
punkten af sitt Utlåt, tillstyrkt, »att tjenstgöringen vid Höglofl.
Ståndets Prot. måtte indelas så, att notarierna kunde på det
sätt alternera vid Prot:t, att af dem kunde skäligen fordras,
att de uppsatta muntliga yttrandena måtte, med färre undantag,
kunna till Riddarhus-Sekreteraren aflemnas påföljande plenidag.»
Äfven om detta antages, måste dock flere notarier anskaffas.
Jag skulle vara nöjd med detta förslag, om ordet »plenidag»
utbyttes mot endast • »dag», så att meningen blefve den, att
yttrandena skulle vara färdiga påföljande dag. Detta är en
ganska ringa skillnad mot hvad som blifvit föreslaget, då det
ju ofta händer, att plena hållas två eller flere dagar å rad.
Jag anhåller om propos. på bifall till Utsk:s förslag i denna
punkt med denna förändring.
Den 18 November.
137
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats bifall till
Utslets hemställan med den förändring, att ordet plenidag utbyttes
emot ordet dag, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades
många ja, blandade med nej, och sedermera propos. på
bifall dertill, med utbyte af ordet plenidag emot ordet dag,
då svaren utföllo med många nej, jemte åtskilliga ja; hvarefter
och sedan propos. på bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan oförändrad
ånyo blifvit gjord samt med många ja jemte åtskilliga
nej besvarad, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
U t sk: t s sednare hemställan.
Frih. Raab: Ehuru jag icke vidare vill väcka något förslag
i detta ämne, som tycks så litet intressera R. o. Ad., kan
jag dock icke underlåta att yttra några ord äfven i anledning
af denna sednare punkt af Utsk:ts Utlåt. Den af mig föreslagna
tidningen har icke något annat ändamål, än att, genom
den inkomst den skulle inbringa, minska kostnaden för tryckningen
af prot:ts tryckning. Hvad jag hufvudsakligen afsåg,
var att yttranderna skulle genast uppsättas och öfverlemnas till
tryckning, hvarvid ett korrekturark skulle blifva tillgängligt åtminstone
för talarne sjelfve till lättnad vid justeringen, och såsom
ledning för tidningsreferater. Det af Utsk:t anförda motivet
för dess afstyrkande, nemi. att instruktionen lör RiddarhusDirektionen
skulle lägga hinder i vägen för bifall till mitt förslag,
är tydligen endast de obotfärdigas förhinder; ty ingenting
hade val varit enklare för Utsk:t, om det haft någon benägenhet
att bifalla mitt förslag, än att tillstyrka en förändring i den
åberopade §:n af ofvannämnda gamla instruktion, som förbjuder
Riddarh.-Sekret. att visa ett ojusteradt prot., då likväl de deri
upptagne yttrandena, vid dess afgifvande, åhörts af kanske flere
hundra ledamöter af Ståndet och ett par hundra personer på
läktaren.
Vidare har man sagt, att mitt förslag skulle möta hinder
af innehållet i 58 §:n R. O. Om man med någon uppmärksamhet
läser denna §, finner man dock lätt, att meningen häri
är, att ett prot. måste undergå justering, innan det kan godkännas,
och någon förändring häruti har jag ingalunda föreslagit.
Som jag redan nämnt, vill jag icke begära propos. på det
af mig framställda förslaget, som Utsk:t afstyrkt.
Gr. Oxenstjerna, Axel; Jag vill med några ord söka
försvara Riddarh.-Utsk:ts uppfattning af det hinder för antagande
af Frih. Raabs förslag, som ligger i innehållet af ifrågav:de
58 § i R. O. Då, enl. denna §, en talares uttryck och äfven
deliberationer vid justeringen af profit kunna uteslutas, böra
138
Den 22 November.
väl icke genom Ståndets egen försorg dylika yttranden före justeringen
genom tryck offentliggöras. Det är sannt, att man
vid tolkningen af en grundlag endast bör fästa sig vid ordalydelsen
och icke vid andemeningen; men då den sednare ligger
i öppen dag, kan man väl icke förbise den, utan måste,
såsom här skett, äfven taga den i betraktande.
Frih. Raab: Jag är tacksam för Ordförandens i Riddarh.-  Utsk:t förklaring, att 58 §:n R. O. visserligen icke lade hinder
i vägen för bifall till mitt förslag, »om den skulle förstås efter
ordalydelsen»; men att det var andan deraf, d. v. s. den supposition
om dess andemening, som Utsk:t hade, hvilken antogs
af Utsk:t såsom ett motiv till afslaget.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något bestämdt
yrkande, gjordes propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och besvarades
med ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 22 November 1865.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för den 18 dennes och prot:t för
den 31 sisth Oktober.
Upplästes ett af Gr. Kalling, Garl, inlemnadt mern. af följande
lydelse:
Hos Hr Gr. o. Landtm, får jag vördsamt anmäla, det jag,
hindrad att bevista Riksdagen, annat än korta mellantider, icke
kan emottaga förtroendet att vara Ränkman; hvarföre jag vördsamt
anhåller det nytt Yal till ledamot i mitt ställe måtte tillåtas.
Den 22 November.
139
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. medgåfve,
att Gr. Kalling finge, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
afsäga sig uppdraget att vara Bänkman.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan från Konst.-  Utsk:ts Ordförande ankommit underrättelse, att, derest oförutsedda
hinder ej inträffade, Utskd.s Mern. med K. Mits från sista
Riksdagen hvilande förslag till ny R. O. och dermed sammanhängande
ändringar i R. F. skulle till bordläggning hos
Riks-Stånden inkomma nästa Lördag den 25 dennes, Talmännen
vid hållet sammanträde öfverenskomma, att, under förutsättning
att Memit komme att i alla Riks-Stånden två gånger bordläggas,
vid dess 2:dra bordläggning föreslå de resp. Stånden
att företaga förslaget till afgörande i de plena, som för sådant
ändamål komme att hållas Måndagen den 4 nästkommande
December.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskits Memir:
N:o 3, med den till Rikets nu församlade Ständer af Fullmige
i Riksgälds-kontoret afgifna berättelse;
N:o 4, ang. Riksdagskostnadernas bestridande af Riksgäldskontoret;
N:o
5, ang. godtgörande af Hr Landtmis och Hrr Talmäns
Riksdagskostnader; och
N:o 6, ang. förskott å aflöningen för den hos Riks-Stånden
och Utskotten anställda betjening.
Anmäldes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet Carl Magnus
Thulstrup, som öfverlemnade nedannämnde K. M:ts Nåd. Propos:r
till R. St:r, nemi.:
l:o ang. med Frankrike afslutade Handels- och Sjöfartstraktater;
2:o
ang. förslag till förnyad Förordn. ang. jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof;
3:o om antagande af en författn. ang. arfsrätt för oäkta
barn;
4:o ang. förändrad grund för uttaxering af Landstingsmedél;
5:o ang. förändring i gällande bestämmelser om godtgöran
det af kostnader vid laga skifte å boställe;
(5:0 äng. förändring i grunderna för Bevärings-inrättningen
samt om bildande af en Landtstorm;
7:o ang. grunderna för Infanteriets och Kavalleriets organisation;
om rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren
till tidigare afsked; samt om arméens vapenöfningar och underofficers-bildningen;
-
140
Den 23 November.
8:0 ang. berättigande för Landshöfdingen i Skaraborgs län,
f. d. Stats-Rådet rn. m. Jonas Waern, att vid afskedstagande!
erhålla pension å Allm. Indragnings-staten;
9:o i fråga om afstående åt Båtsmans-enkan M. Ch. Säf
af ett efter bennes afl. man Kronan tillfallet dana-arf; och
10:o ang. nedsättning i bevillningen för rese-agenter;
äfvensom K. M:ts Nåd. Skrifvelse till R. St:r ang. Styrelsens
för Allm. Hvpotheks-Banken underd. ansökning om kreditivrätt
i R. St:rs Bank för Allm. Hypotheks-Banken.
Sedan Hr Stats-Rådet utbeledsagats, föredrogos och bordlädes
samtlige K. Proposme och den K. Skrifvelsen.
R. 0. Ad. åtskiljdes kl. § 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 25 November 1865.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades profit för den 1 dennes.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utskrt I{. M:ts den
22 dennes bordlagde Nåd. Propos. till R. St:r, ang. med Frankrike
afslutade Handels- och Sjöfarts-traktater.
Efter föredragning af K. M:ts den 22 dennes på bordet
lagde Nåd. Propos. till R. Sfir med förslag till förnyad förordn.
ang. jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, blef
denna K. Propos. remitterad till Lag-Utsk:t.
Föredrogs K. M:ts den 22 dennes bordlagde Nåd. Propos.
till R. St:r ang. förändrad grund för uttaxering af Landstingsmedel.
Hr von Koch, Nils Samuel: J)e af R. 0. Ad:s ledamöter,
hvilka bevistade 1859—60 års Riksdag, torde påminna
Den 25 November.
141
sig, att den §, hvari ändring nu är af K. M. ifrågasatt, och
sorn angår Landstingens beskattningsrätt, tillkom genom de 3
andra Ståndens beslut, att detta beslut äfven af dem utaf R.
o. Ad:s medlemmar, som varmast intresserade sig för Landstings-institutionens
tillvägabringande, ansågs så ytterst farligt, att
de voro färdiga öfvergifva eller uppskjuta hela saken, samt att
från alla sidor af Riddarhuset den mening då yttrades, att frågan
om beskattningsrätt icke kunde anses vara af ekonomisk
beskaffenhet och således icke borde genom 3 Stånds beslut
afgöras.
Sådan blef dock utgången. De tre Ståndens mening anmäldes
hos K. M. såsom R. St:rs beslut, och 47 §:n i förordn.
om landsting erhöll sin nuv:de lydelse.
R. o. Ad:s prot. för den 11 och 23 Oktober 1860 (pag.
193 och 324, tom XI) innefattar en utredning i ämnet, deraf
jag anhåller, att vederbörande Utsk. täcktes taga del. Under
förutsättning att så sker, behöfver jag icke f. n. vidlyftigt
motivera hvad jag nu kommer att tillstyrka, nemligen:
l:o bifall till I\. M:ts nu framställda förslag om uteslutande
af sista punkten i Usta mom. af 47 §:n;
2:o att grunden för fördelningen af landstingsskatt emellan
stads- och landskommunerna deremot, såsom nu, fortfarande
blifver hvardera kommunens hela bevillning till staten enligt
2:dra Art. Revilln.-Stadgan;
3:o att likväl inom landt-kommunerna medgifves, det den
andel i Landstings-skatten, som drabbar hvar kommun, uttaxeras
efter den numera för dem genom förordmn den 15 September
1863 bestämda nya grund;
4:o att hela 3:dje mom:t af 47 §:n uteslutes från densamma,
men i stället på lämpligt ställe, t. ex. i 40 §:n, införes det
stadgande, att för beviljande af hvarje nytt anslag, påläggande
af afgift, eller upptagande af lån, för längre eller kortare tid
erfordras att jpdelar af de afgifna rösterna om beslutet sig förenat;
och
5:o att i öfverensstämmelse härmed, samt i nära likhet
med hvad R. o. Ad. den 23 Oktober 1860 för sin del beslutade,
nedanstående lydelse gifves åt
47 §.
l:sta mom. »I fråga stadgadt är.
2:dra mom. 1 de fall — — — beslutade fördelas emellan
lands- och stads-kommunerna i länet, i förhållande till summan
af den bevillning, enligt 2:dra Art. Bevilln.-Stadgan, som
näst föregående år från hvarje kommun utgått till staten. Den
på hvar kommun sig sålunda belöpande andel, uttaxeras efter
samma grund som för kommunal-utskylder i allmänhet är eller
blifver stadgad.»
Motiver:
Till 1 punkten. Olägenheterna och vådorna deraf, att Landstingen
tillåtas inventera nya grunder för beskattning, synas påtagli
-
142
Den 25 November.
ga, då följderna deraf kunna blifva ändlöst tvistande, jemte orättvisor
mot vissa trakter och delar af länet eller vissa yrkens idkare, hvilka
icke kunna värja sig. Dessutom, om R. St:r verkligen ega, att å
någon annan myndighet öfverlåta »Svenska folkets urgamla rätt
att sig beskatta,» hvilken enligt 57 §:n R. F. bör »utöfvas af
R. St:r allena vid allmän Riksdag», så torde väl åtminstone den
försigtighet böra iakttagas vid sådan äfventyrlig öfverlåtelse, att
icke föråldrade eller nya beskattningsmethoder, t. ex. accis, landttullar
eller progressiv förmögenhets-afgift, endera dagen blifver
införd i någon af våra provinser.
Till punkten 2. En af de största svårigheterna vid Landstingens
bildande var, att träffa öfverenskommelse ang. fördelningen
af Landstingsskatt emellan lands- och stads-kommunerna.
För denna fördelning torde väl knappt någon billigare grund än
den n. v., nemi. beloppen af hvar kommuns bevillning till staten
enligt 2:dra Art., kunna utfinnas. Enligt det nådiga förslaget,
skulle dels denna grund rubbas, dels inom stadskommun annan
grund följas för uttaxering af Landstings-skatt än af annan kommnnal-skatt.
Detta torde väl vara förnämsta anledningen till det motstånd,
förslaget redan mött, då det endast af 16 Landsting är
tillstyrkt.
Om egare af jordbruks-fastighet nu medgifva, att äfven
till Landstings-skatt bidraga dubbelt emot öfriga innevånare inom
deras egen kommun, så lära de dock väl knappast vilja åtaga
sig ökade kommunal-afgifter för andra kommuner. Städerne
hafva ej heller, mig veterligen, klagat öfver nuvarande fördelningsgrund.
Deremot voro de, och, enl. min tanka, rätteligen rädda för att,
när man lemnade Landstingen beskattningsrätt, denne skulle komma
att begagnas för företag, deraf städerna hade intet eller ringa
gagn, helst städernas Landstingsmän på de flesta ställen utgjorde
ett ringa fåtal. Det var val egentligen för att lugna farhågorna
i detta hänseende, som man i 47:de §:n införde dels ofvannämnde
tillåtelse för Landsting, att, »med afseende på ett ifrågastäldt
företags beskaffenhet, särskildt bestämma grunden för uttaxering
af de medel, som för dess utförande erfordras,» dels
införde 3:dje mom. i 47:de §:n, enligt hvilket landsbygden, städerna
eller en eller flera bland dem må befrias från bidrag, eller
med bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas. Någon trygghet
har emedlertid icke medelst dessa i andra afseenden olämpliga
föreskrifter blifvit lemnad städerna mot majoritets-förtryck. Enkel
röstpluralitet kan nemi. bestämma både äng. beskattningsgrunden
och ang. viss eller vissa städers eller landsbygders betungande
med Landstings-skatt, Då tillfälle nu är lemnadt att vinna nödig
rättelse, tror jag för min del enklaste och mest betryggande utvägen
vara, att, jemte det Landstingen fråntagas nyssnämnda
godtyckliga och farliga rätt, i afseende å särskilda skattegrunder
och skattebefrielse för viss läns-del, det stadgande meddelades,
som i 4:de punkten omnämnes, att g:delars (om icke J:delars)
Den 25 November.
143
majoritet erfordras för alla nya anslag, afgifter eller lån. Sådane
företag, deraf endast vissa kommuner hafva nytta, böra
lemnäs till dessa smärre kommuner att ordna. Landstingets
verksamhet bör åtminstone tills vidare inskränkas i afseende å
skatter och lån till föremål, om hvars nytta öfvertygelsen är
någorlunda allmän. Deremot föreställer jag mig, att det vore
särdeles gagnande i vårt vidsträckta och olikartade land, om
Landstingen finge oinskränkt diskussions- och petitions-frihet
äfven i de allmänna frågor, som jemlikt 87:de och 89:de §§:ne
R. F. böra behandlas.
Till 3:dje punkten. Medgifvandet har skett i afseende å
de drygare afgifterna inom kommunen. Samma skäl synas tala
för fördelning af Landstings-skatt efter samma grund. Stadgandet
blir enkelt och kan tillämpas äfven i Stora Kopparbergs
län.
Till 4:de och 5:te punkterna. Härtill äro motiverna antydda
här ofvan och i R. o. Ad:s ofvan åberopade prot:r.
Slutligen och ehuru detta ärende förut blifvit behandladt
i Ekon.-Utsk:t båda de sista Riksdagarne, då åtskilliga rent ekonomiska
frågor dermed sammanhängde, hemställer jag, om icke,
enär nu egentligen fråga är om beskattning eller, hvad än vigtigare
är, upplåtelse af R. St:rs beskattningsrätt, detta ärende,
med hvilket icke något annat sammanhänger, bör, likasom t.
ex. frågan om kurhus-afgiften, behandlas af Revilln.-Utsk:t, hvarigenom
äfven, derest olika meningar yppas mellan Riks-St:n,
dessa lättare och säkrare i grundlagsenlig ordning förmedlas.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Då den be
skattningsrätt,
som genom kommunal-lagarne blifvit kommunerna
och Landstingen tillerkänd, i den utsträckning, den erhållit,
icke kan betraktas annorlunda, än som en öfverlåtelse
af den beskattningsrätt, som R. St:r eldigt Grundlagen sjelfve
utöfva, får jag förena mig med Hr von Koch i anhållan om,
att den K. Proposm måtte remitteras till Bevilln.-Utsk:t, som
det i första hand tillkommer att behandla sådane ärender. 1
öfrigt måste jag på det högsta tillstyrka, icke blott att, i öfverensstämmelse
med den K. Proposm, Landstingens rätt att
antaga hvilka bevillningsgrunder som helst, måtte upphöra, utan
att hela det sista mom:t i 47:de §:n af K. Förordnm om Landsting,
såsom obehöfligt och ledande till missförstånd och orättvisor,
måtte utgå ur författningen.
Med Hr von Koch instämmer jag äfven deri, att en större
pluralitet borde fordras för besluts fattande i vissa underställningsfrågor,
än som enligt Landstings-lagen är antagen.
Högst lyckligt vore det derjemte, om sjelfva föremålen för
Landstings beskattningsrätt kunde erhålla en bestämning och
begränsning, som nu saknas och sedan, under lagens tillämpning,
gilvit anledning till uppkomsten, i denna för hela landet så vigtiga
fråga, af ganska skiljaktiga meningar.
Den 25 November.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Emot flet gjorda yrkandet
att denna Propos. måtte remitteras till Bevilln.-Utsk:t, får jag
invända, att hvarje fråga rörande Kommunal-författmne hittills
blifvit behandlad af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, och att således
konseqvensen synes mig fordra att samma Utsk. nu får
handlägga ifrågv:de Nåd. Propos. Denna angår endast sättet
för beskattning inom kommunen, och Bevilln.-Utsk:t har väl
endast att sysselsätta sig med beskattningsfrågor, som angå landet
i dess helhet.
Hr von Koch: Jag nämnde nyss, att de 2 sista Riksda
garne
frågan om kommunalskatten blifvit handlagd af Ekon.-  Utsk:t; men att orsaken var den, att denna fråga då var sammanhängande
med andra, hvilka ostridigt tillhörde detta Utsk.
Nu är hufvudfrågan endast om beskattning, och dylikt ärende
anser jag fortfarande lämpligast böra öfverlemnas till Bevilln.-  Utsk;t.
Frih. Sprengtporten: Oaktadt hvad Frih. af Ugglas an
fört,
måste jag dock fortfara i mitt yrkande, att den K. Proposm
måtte remitteras till Bevilln.-Utsk:t, emedan jag, i valet emellan
hvad som är grundlagsenligt och der man endast stödjer sig
på antecedentia, alltid lemnar företräde åt det förra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats, dels att den Kongl.
Proposm jemte yttranderne skulle remitteras till Bevilln.-Utsk:t,
och dels att remiss deraf till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t borde
ske; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på den Kongl.
Proposms och yttrandernes remitterande till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t, hvartill svarades många ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på remiss deraf till Bevilln.-Utsk:t, då svaren
utföllo med många nej, jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan
propos. på remiss till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t förnyats
samt besvarats med många ja, tillika med flera nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t K. Mits den
22 dennes bordlagde Nåd. Propos. till R. St:r, om antagande
af en Författn. ang. arfsrätt för oäkta barn.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:ts den
22 dennes på bordet lagde Nåd. Propos. till R. St:r, ang. förändring
i gällande bestämmelser om godtgörandet af kostnader
vid laga skifte å boställe.
Föredrogs
Den 25 November.
145
Föredrogs K. M:ts den 22 dennes bordlagde Nåd. Propos.
till R. St:r, ang. förändring i grunderna för bevärings-inrättningen
samt om bildande af en landtstorm.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Mot den Propos., som
nu af K. M. blifvit afgifven, vill jag framställa några anm:r,
hvilka jag hoppas måtte få åtfölja Proposm till vederbörligt Utsk.
Den vigtigaste af dessa mina anm:r gäller den föreslagna förändringen
i beväringens antal, och tiden för dess vapenöfningar.
Enl. nuv:de stadgande öfvas hela beväringen 15 dagar,
under två på hvarandra följande år, hvaremot K. M. i nu föredragna
Nåd. Propos. föreslår att 25 proc. eller ^:del af det approberade
beväringsmanskapet skall uttagas för att öfvas 62
dagar det första året och 15 dagar under hvarje af de tre
följande.
Vidare har K. M:t i denna Propos. föreslagit att beväringspligten
hädanefter först skall inträda efter fyllda 21 år och
fortgå under 10, hvaremot denna skyldighet nu inträder vid
fyllda 20 års ålder och räcker endast i 5.
Nu är det dock hufvudsakligen blott mot förslaget, att öfva
endast 25 proc. af beväringen, som jag vill rigta mina anm:r,
och skulle kanske icke ens hafva vågat detta, om jag icke härför
funnit ett stöd i Landtförsvars-komiténs betänkande. Denna
komité har nemi. kommit till den åsigten att den ej ansett sig
kunna förorda förslaget om att de 75 proc., som ej undergå
den längre öfningen, skulle befrias från all exercis, utan ansett
att åtminstone den hittills varande tvååriga öfningen för dem
bör bibehållas. För min del finnér jag också, i likhet med
komilén, högst betänkligt att endast öfva J:del på bekostnad af
de öfriga |:delarne, hvilkas öfning dock har det goda med sig,
att de härigenom lära sig inse nyttan och behofvet af den allmänna
folkbeväpningen, på samma gång som exercisen lärer
dem att finna sig uti, ja! till och med tycka om ordning och
disciplin. I denna fråga har jag äfven rådfört mig med äldre,
erfarne militärer, och alla äro de ense derom, att ett års öfning
är bra mycket att föredraga mot ingen alls.
Framställer man nu den frågan hvarföre blott 25 proc.
skola uttagas, så finner man skälet härtill uti K. Mds åsigt att
blott en armé af 50,000 man behöfver vara stridslärdig i första
ögonblicket.
Frågar jag då vidare hvarföre just denna siffra blifvit vald,
så finner jag svaret i Landtförsvars-komiténs betänk., der en beräkning
blifvit uppgjord öfver den största styrka vår östra granne
på en gång skulle kunna kasta öfver oss. Enl. denna beräkning
skulle nemi. denna makt, som eger en million soldater,
ett vidt utgrenadt jernvägsnät för sina truppers transporterande,
en kraftfull och väl rustad örlogsflotta, samt dessutom i sina
Östersjöprovinser en talrik handelsflotta för transporter, icke i
en hast kunna kasta mer än 20,000, och efter några lörbereH.
I. 10
146
Den 25 November.
delser 35,000 man med, om jag rätt minnes, 70 kanoner öfver
till oss, samt, hvad mera är, icke utom sina gränser kunna
hålla större arméstyrka än 100,000 man. Vid genomläsandet
af denna beräkning kunde jag icke återhålla min förundran och
frågade mig sjelf om detta kunde vara allvar; ty om så påfordras,
åtager jag mig att pål stående fot med siffror bevisa
att Ryssland, som snart sagt endast har några få timmars väg
till våra kuster, när sorn helst kan kasta öfver 100,000 man
på en gång, och ganska väl bör kunna underhålla 200,000 utom
sina gränser. Och det är just med ani. härutaf som jag anser
det alldeles för litet att endast öfva 25 proc. af beväringen.
I den Kongl. Proposm föreslås vidare att beväringsskyldig,
som frivilligt anmäler sig till beväringssoldat och dertill antages,
må under först3 årets vapenöfning erhålla en aflöning af
50 öre om dagen. Under 62 dagars aflöning gör detta 31 rdr
för hvarje man.
För min del tror jag verkligen att denna utgift kommer
att blifva nog dryg, ty sannolikt är att mången beväringsskyldig,
fruktande att i alla fall blifva uttagen till beväringssoldat,
heldre frivilligt anmäler sig härtill, för att åtminstone på samma
gång komma i åtnjutande af denna aflöning. Ilärförutan tillkommer
också, att då fråga är om att uttaga endast 25 proc.,
torde hela stadgandet om frivilliga vara öfverflödigt.
Vidare innehåller Proposm ett förslag, som menligt kommer
att inverka på skarpskytte-väsendet, som, ehuru frivilligt
till sin natur, dock vunnit erkännande af framstående militärer.
Att frivilligt egna sig åt fäderneslandets försvar, är en ädel
och vacker tanke, hvarföre icke heller något stadgande bör
antagas, som kan försvaga den ifver, hvarmed rörelsen hittills
blifvit omfattad.
Enl. nu gällande lag, eger beväringsyngling, som tillhör
skarpskytte-förening och blifvit approberad, rätt till befrielse från
första årets vapenöfning. Men deremot, då förslag är vackt
om att utsträcka öfningarne längre tid, föreslår K. M. att denna
uppmuntran skall borttagas för skarpskytt, som uttages till beväringssoldat,
hvarförutan K. M. anser nödigt, att, i händelse
skarpskytte-korpsernas öfningar försummas, det må vara K. M.
och R. St:r förbehållet att åter införa vapenöfning för de 75
proc. af beväringen sorn eljest derifrån skulle vara befriade.
Att förbehålla K. M. och R. St;r denna rätt, synes mig alldeles
öfverflödigt, ty denna rätt finnes nu och under alla förhållanden,
men stadgandet är dessutom skadligt, ty det skall, om
ock icke gifva dödsstöten åt, dock minska nitet för det frivilliga
försvaret, som likväl redan nu räknar en numerär af omkring
40,000 man.
Slutligen har K. M. föreslagit att till beväringslagens 10:de
§, som stadgar att K. M. må ega att uppbåda beväringsmanskapet
»under krig eller när eljest K. M. pröfvar Rikets försvar
det påkalla», ett tillägg måtte göras, så att den skulle
komma att lyda: »Under krig, eller rustning dertill eller eljest
Den 25 November.
147
när K. M. pröfvar Rikets försvar det påkalla, må K. M. lill
vapentjenst uppbåda alla bevärings-soldater eller ock större eller
mindre del af dem jemte så stor del af det öfriga beväringsmanskapet
som K. M. finner nödigt, vare sig från bela riket eller
endast från vissa landsorter, utan afseende derpå huruvida eller
till huru stor del beväringen inom rikets öfriga delar kallas till
vapen.» För min del kan jag dock icke finna alt detta tillägg
utvidgar K. M:ts rätt att uppbåda beväringsmanskapet, hvarföre
jag också anser bela detta tillägg öfverflödigt.
Utom den nu föredragna Propos. bar K. M. äfven till R. St:r
aflåtit en annan om grunderna för kavalleriets och infanteriets
organisation, hvarförutan en eller annan rörande samma ämnen
med sannolikhet torde kunna väntas. Och som jag anser att
dessa frågor icke med den grundlighet, som ämnets vigt kräfver,
kunna behandlas af något annat än ett särskildt Utsk., så
får jag, med stöd af hvad som i dylika fall förut varit brukligt,
vördsamt löreslå att R. o. Ad. för sin del ville besluta tillsättandet
af ett särskildt Utsk. lör behandlingen af dessa vidtomfattande
frågor, och har med afseende härå formulerat mina åsigter
i följtde skriftliga förslag.
Härefter uppläste Frih. Klinckowström ett mern. af följ:de
lydelse:
Med anledning af K. M:s Nåd. Propos. af den 21 dennes
till R. St:r, ang. förändring i grunderna för bevärings-inrättningen
samt om bildandet af en landtstorm, i slutet af hvilken
Propos. det heter:
»K. M. vill härmed till R. St:rs pröfning och yttrande framställa
dessa förslag ang. grunder för beväringsmanskapets användande
samt om bildandet af en landtstorm; skolandes, i händelse
af antagande häraf, förslag till författningar, så väl om den
allmänna beväringen, som ang. landtstormen af K. M. till R. St:r
vid en blifvande riksdag framställas;»
med anledning af K. M:s Nåd. Propos. ang. grunderna för
infanteriets och kavalleriets organisation, om hvilken det heter
i Stats-Kådets och Chefens för Landtförsvars-Dep:tet anförande
till Stats-llåds-Prot:t af den 13 Oktober 1865, bifogadt K. M:s
Nåd. Propos. ang. Stats-regleringen:
»att Hr Stats-Rädet hemställt, det K. M. täcktes föreslå
R. St:r att godkänna grunderna för infanteriets och kavalleriets
organisation, så vidt deruti förekommande frågor ej tillhöra K.
M:s pröfning och afgörande;
med stöd af 56:te §:n samt 3:dje mom:t i 36:te §:n R. O.,
får jag härmed vördsamt hemställa:
att R. St-.r täcktes besluta, att ett särskildt Utsk. måtte
tillsättas för behandlingen af K. M:s Nåd. Propos:r dels ang.
beväringsinrättningen och landtstorm, dels ang. grunderna för infanteriets
och kavalleriets organisation, äfvensom för de andra
dylika Nåd. Propos:r, som R. St:r, under Riksdagens lopp, må
-
148
Den 25 Norember.
hända hafva att från K. M. förvänta, och att detta Utsk. måtte
sammansättas af 4 ledamöter från hvardera af Riks-St:n.
Om R. o Ad. för sin del bifaller denna min vördsamma
framställning, vågar jag anhålla, att R. o. Ad:s beslut måtte
utan dröjsmål Med-St:n, för besluts fattande, delgifvas, på det
ifrågavarande Utsk. måtte, så fort ske kan, tillsättas.
Detta mern. begärdes af flere ledamöter på bordet.
Frih. Raab, Hugo: När ett litet folk, såsom vi, med
stora minnen, vittnande om intelligens, mannakraft och ädel
uppoffring, skall ordna sitt försvarsväsende för atf, då så behöfves,
gent emot mäktiga grannar kunna värna sitt oberoende samt
bevara och häfda sin plats i historien, måste det anstränga sina
krafter och uppsätta vida mera krigsfolk i förhållande till sin
folkmängd än hvad större stater behöfva. Det är också til!
stor del härigenom ett litet folk blifver stort, och det är endast
härigenom det kan försäkra sig om att fortfarande få existera.
Det är på dessa grunder jag nödgas göra några anm:r mot
nu föredragna Nåd. Propos., som onekligen berörer en af landets
vigtigaste frågor. Enl. denna Propos. skulle arméens freds
fot
komma att bestå af 50 bataljoner infanteri, med befäl vid
hvarje för 1 ^ bataljon, 42 sqvadroner kavalleri, 25 batterier
fältartilleri, 4 komp. fästningsartilleri och 2 bataljoner ingeniörtrupper,
hvarförutom en fullt utbildad krigsförstärkning skulle
finnas, så att arméen genast borde kunna ökas till 50,000 man,
vidare efter någon tids öfning till 70,000, samt slutligen vid yttersta
behof till 100,000 man. Grunden för att bestämma storleken
af ett lands stridskrafter brukar vanligen tagas derifrån att
man för desamma bestämmer en viss proc. af befolkningen,
hvarvid dock, såsom jag förut anmärkt, ett litet land måste
uppsätta en proportionsvis större del. Landtförsv.-komitén har
ock i sitt betänk, visat att 2 proc. vanligen brukar tagas som
norm. Äfvenså har den uppgifvit att t. o. m. Ryssland, med
omkr. 70 mill. inv., bestämt 1 | proc., under det att Preussen
och Schweitz antagit 3 proc., hvarförutom för Schweitz tillkommer
en reserv på 1 ^ proc. Vid sådant förhållande kan jag
icke undertrycka min förvåning öfver att i denna K. Propos.
finna arméens krigsfot bestämd till endast 1 Jl proc. i första
hand och sedan till blott 2 proc. af befolkningen. År 1808, då
Sverige var försänkt i ekonomiskt betryck, då folkmängden genom
krig och sjukdom var förminskad och då J af dess område
låg under fiende-hand, hade det dock en armé på benen
som utgjorde 2^ proc. af dess befolkning. Vid genomläsandet
af Landtförs^v.-komitéens betänk, ser man också att grunden till
denna föreslagna låga proc. skall sökas i beräkningen af den
styrka, Ryssland kan kasta hitöfver. Denna styrka torde dock,
såsom den föregående talaren anmärkt, vara alltför ringa tilltagen,
ty Ryssland kan i första hand öfverföra vida mera än
35,000 man på en gång; och alla de krafter, med hvilka det
Den 25 November.
149
kan angripa oss, torde helt säkert vida öfverstiga de 100,000,
hvilka Landtförsv.-komitéen uppgifvit; hvarföre äfven hela detta
antagande ej bort ligga till grund för beräkningen af den styrka,
hvarmed vi i första ögonblicket skola möta fienden eller hvilken
vi möjligen böra uppställa. Ej heller torde det vara skäl att
nu, då fråga är om förändrad organisation af vårt försvar,
grunda densamma på de nuv:de förhållandena i Ryssland. Allt
går der framåt med snabba steg och om 10 år eller mindre
gäller icke hvad som om detsamma nu säges; och af detta skäl
bör komitéens beräkning af Rysslands nuv:de kraft, äfven om
den vore rigtig, aldrig ligga till grund för den framtidsorganisation
af vår armé, som vi kunna vara sinnade att företaga. Men
om Ryssland blott kan eller kommer att kunna på en gång öfversända
35,000 man, mot hvilka vi skola kunna sätta 50,000,
finna vi dock af Landtförsv.-komitéens betänk., att man hvarken
vill draga trupper Irån Norrland eller Skåne, i händelse mellersta
delen af Sverige anfölles, hvarförutom man äfven på andra
ställen bör hafva öfvade trupper, redo att möta fienden. Häraf
kan man ock klarligen inse att så stor del skulle afgå från hufvudstyrkan,
att densamma kanske blott med 35,000 man, eller
ännu mindre antal, skulle kunna möta fienden.
Vidare föreslås i den K. Propos. att arméen vid behof
skall ökas till 100,000 man. Skall jag stödja mig på komitéens
betänk., torde det dock blifva ogörligt att med de otillräckliga
depöterna kunna både underhålla arméens bataljoner och uppbringa
arméen till denna styrka, ty komiléen har för de 75
fält-bataljonerna endast (öreslagit 50 depöt-kompanier med 18 stamsoldater
och 240 man beväringssoldater pr kompani; hvilket är
alldeles otillräckligt att underhålla arméens styrka till 70,000
man, och ännu otillräckligare att öka den till 100,000. Detta
är dock en synnerligen vigtig fråga, ty om jag än lika högt som
någon annan vet att uppskatta krigsbildningens värde och nödvändighet,
så måste jag erkänna, att de sista 100 årens historia
lärer oss att det numera äro massorna, som, väl ordnade och
anförde, gifva utslaget i striden. Redan Fredrik den Store
yttrade »Le bon I)ieu aime les gros bataillons», och den moderna
krigskonstens skapares, Napoleons, fältherretalent bestod till
största delen deri att på slaglältet veta att samla stridskrafter
öfverlägsna motståndarnes; och för de fakta, Mine Hrr! som de
sednaste hundra årens krigshistoria lemnar, måste vi böja oss,
ty de tala befallande. I motsats till Landtförsv.-komitéens betänk.
, der beväringens öfning blifvit bibehållen, har man i den
K. Proposm borttagit denna vigtiga grund för möjligheten af arméens
hastiga förstärkning. Och om man endast vill sätta upp
50 eller 70,000 man, behöfver man väl derföre icke uttaga endast
J af beväringen, och derigenom vid krigstillfälle onödigtvis
nödgas gripa tillbaka till de äldre klasserna, utan man kan nöja
sig med att endast uttaga 2:ne klasser, och om större öfning
behöfves, gifva dem en sådan i t. ex. 30 dagar 2 år efter hvar
-
150
Den 25 November.
andra, hvarigenom man bibehöile den ofantliga fördelen att hafva
hela folket vapenöfvadt.
En hittills i vårt land okänd nyhet förekommer äfven i
den K. Propos:n, nemi. lottningssystemet, hvilket icke ens i andra
länder utföres så, som der föreslås; och vår indelta stam är
dessutom just till, för att befria öfrige medborgare från skyldigheten
att under fredstid en längre tid behöfva egna sig åt krigaryrket.
I andra länder äro nemi. alla skyldige till krigstjenst,
och der är äfven befrielsen ett undantag, icke regel, såsom här
är föreslaget, emedan man ej under vanliga förhållanden behöfver
eller kan hålla så stor armé på benen. I Frankrike uttages
§ af tjenstskyldige till aktiv tjenst, men den återstående J
blir icke derlöre fri från öfningsskyldighet. Hos oss åter kan
man visserligen säga att beväringsexercisen är en börda, men deri
bäres dock lätt nog, emedan den drabbar alla lika, och man
finnér ofta att beväringsynglingarne glädja sig häråt, pryda sina
mössor med röda eller gula band, för att genast gifva sig ett
militäriskt utseende, skämta med dem som blifvit kasserade
samt räkna denna tid bland sina käraste minnen. Helt annorlunda
tillgår det i Frankrike, der lottning eger rum. Den som
dragit frilott är öfverlycklig, och fäster sin »bon numéro» på
sin mössa, under det de andra med helt olika känslor gå sina
okända öden till mötes. Jag tror det skulle vara föga välbetänkt
och ingalunda lyckligt att från våra nuvarande förhållanden
öfvergå till ett slikt system.
Visserligen är det möjligt att vår nuvarande stam är eller
kan blifva allt för ringa för att i sig kunna upptaga hela beväringen,
men tidpunkten för att öka denna stam torde väl icke
vara inne förr, än stammen nått en vida högre grad af krigsduglighet,
hvilket, jag vågar påstå det, ännu kan taga ganska
lång tid, ty förr har man ej betämd visshet om att denna stam
är otillräcklig. En föreg:de talare har redan uttalat sin mening
om det inflytande detta förslag kommer att halva på de frivilliga
skarpskytteföreningarne, hvarföre jag icke vidlyftigt härom
vill orda. Men då jag vid förra Riksdagen motarbetade beväringsskyldig
skarpskytts befrielse från första årets vapenöfning,
kan jag dock för ingen del nu ingå på att, sedan beslut derom
blifvit fattadt, taga tillbaka detta medgifvande. Kontinuitet fordras
nemi. vid all organisation och ingenting kan dervid vara skadligare,
än att från den ena Riksdagen till den andra förrycka de
grunder, man derföre uppställt. Från början gjorde jag mig
icke några särdeles stora förhoppningar om skarpskytterörelsens
resultater, men då nu dessa föreningar ökat sig till en grad,
som öfverstigit min förväntan, så böra de på allt sätt uppmuntras,
och om de taga en ännu större utsträckning, anser jag,
att armécns befäl, mot lämplig ersättning, borde åläggas att
exercera skarpskyttarne.
Vidare ha vi frågan om de beväringsskyldige, som skola
blifva officerare, eller om en officersreserv. De för dem uppställda
fordringarne synas mig alltför ringa, och för min del
Den 25 November.
151
kan jag icke annat än finna det högst betänkligt, om vi uti vår
armé skulle införa ett sådant element. Danmark har ock under
sista kriget haft en sorglig erfarenhet af den ringa bildning dessa
reserv-officerare ega, hvarföre man äfven föreslagit, att de hädanefter
skola undergå afgångsexamen från läroverk, 8 månaders
kurs i krigsskolan, 4 månaders garnisonstjenst samt en eller
två läger till 45 dygn.
Hvad vidare landtstormen angår, har jag deremot intet väsendtligt
att anmärka, men jag kan dock icke inse skälet hvarföre
K. M. i sin Propos. skiljt sig från Landtförsv.-komitéen
och föreslagit, att Kompanicheferne skola utnämnas af Konungens
Bef:de i st. f. af K. M., ty om K. M. ansett sig böra utnämna
befälhafvare för skarpskytteföreningar af 30 till 40 man,
så borde han väl äfven kunna utnämna till dessa platser, hvars
besättande är af mycket större vigt.
På grund af de skäl, jag nu haft äran anföra, kan jag ej
gilla de i den K. Proposm framställda grunderna för arméens
och bevärings-inrättningens ombildning, och måste dessutom tilllägga,
att det är med största förvåning jag sett densamma nu
framläggas. Det förvånar mig, säger jag, ty då Regeringen
framlagt ett representationsförslag, för hvars genomförande K. M.
väl bör vara högeligen intresserad, är det besynnerligt att nuvarande
St:r skola fastställa grunderna för ett förslag, som i sin
vidare utveckling skall afgöras af en kommande representation,
hvars åsigter kunna vara helt olika den närvarandes.
Hr Reuterskjöld, Fabian Alexander Zephanias:
Den förste värde talarens yttrande gick ut på att visa att för
liten arméstyrka vore föreslagen i den Kongl. Proposm. Detta
kan visserligen vara en sanning, om man uppgör sina beräkningar
efter den styrka, hvarmed en fiende kan uppträda; men jag
tror dock att det icke är der man skall söka grunden till sina
förslag, utan denna bör sökas i landets tillgångar, och med afseende
härpå tror jag verkligen att den Kongl. Proposm gått så
långt som ske bordt. Det är nemi. icke nog att ställa en stor armé
i fält, utan man måste äfven tänka sig före huru densamma
skall kunna underhållas, och för min del tror jag icke att Sverige
under längre tid kan underhålla större arméstyrka än den
nu föreslagna. Dessutom vill jag fästa er uppmärksamhet, Mina
Hrr! derpå, att vi icke få jemnföra dessa 100,000 man med en
fiendes 100,000, ty vi måste sätta större lit än så till våra Svenska
soldater, som förr, mer än en gång, visat att de kunna besegra
öfvermakten; dertill kommer att om vi ej med de trupper,
som i första hand äro stridsfärdige, vid sjelfva landstigningen
kunna tillbakakasta fienden, så hafva vi dock i krigsförstärkningen,
skarpskyttar och landtstorm, tillgång att värja den angripna
orten, och då frågar jag, om man väl kan begära mera af ett
litet land.
Förslaget att återtaga de beväringsskyldige skarpskyttarnes
frigörelse från första årens exercis, har af en talare blifvit be
-
152
Den 25 November.
dömdt som ett missgrepp. Då beväringens öfningar utsträcktes
från 15 till 30 dagar, måste man väl medgifva att rättvisan fordrade
deras frikallande från en öfning, motsvarande den de med
uppoffring af tid och penningar redan förskaffat sig. Nu deremot,
då längre lids öfning blifvit föreslagen, kan jag icke finna
någon orättvisa uti att de få skarpskyttar, som uttagas till bevärings-soldater,
underkastas denna fullständiga öfning. Man liar
påstått att skarpskytteväsendet skulle lida härpå, men denna
farhåga kan jag icke dela, ty jag är öfvertygad om att denna
idé icke hvilar på så lös grund; den har framkallats af varm
fosterlandskärlek, och skarpskyttarne skola säkerligen fortfarande
med lika ifver söka utbilda sig för fäderneslandets försvar.
Frih. Raab har ansett att tidpunkten ännu icke är inne att
vidtaga den föreslagna organisationen. Men jag frågar då hvilken
tid kan vara lämpligare härtill än fredstid, eller om det
icke är bättre att göra det nu, än sedan krig utbrutit; svaret
härpå kan val icke blifva tveksamt att afgifva.
Om vårt gamla system är bättre än det nu föreslagna, vill
jag öfverlemna åt hvar och en att bedöma, men säkert är att
vår nuv:de stam är för fåtalig för att i sina led upptaga beväringen,
hvilken är allt för litet öfvad alt med någon tillförsigt
genast kunna möta en fiende; hvaraf följer att vi med nuv:de
organisation ej genast kunna kasta fram våra trupper i elden,
utan nödgas ställa oss på defensiven, och kunna icke hindra en
fiendes landstigning. Det nya förslaget afser deremot att alltid
hafva en del af beväringen så öfvad, alt den, tillsammans med
stammen, genast kan möta fienden och kasta honom tillbaka.
Vi måste nemi. noga komma ihåg att för krigsförberedelser icke
numera så lång tid som förr kan beräknas, utan att man, snart
sagdt, kan genast blifva anfallen; men blir arméen så organiserad,
som här är föreslaget, skola vi också i första ögonblicket
kunna kasta fienden tillbaka, och detta är af högsta vigt, så
mycket mer som nationen derigenom får det intrycket att den
kan stå emot fienden och derefter också gör det.
Vidare har den föreguie värde talaren klandrat det föreslagna
reservbefälet; men lian tyckes förbise att dessa beväringsynglingar
endast afses att till en början blifva underofficerare,
och härför få de tillräcklig bildning, hvarefter de sedan för befordran
till officerare få vidare öfning i den bästa af alla skolor
— krigets.
Slutligen har han sagt att det är massorna, som afgöra stridens
utgång. I ett sådant påstående kan jag ingalunda instämma,
ty då skulle de små staterne endast blifva nådehjon hos
de större. Men jag nekar i alla fall icke till att det vore bättre
om hela, än endast en del af beväringen öfvades, om så läte
sig göra; dock synes det mig ännu nödvändigare att så hushålla
med folkets medel att något finnes qvar då stridens timma slår.
Jag anhåller att dessa mina ord mätte få åtfölja den Kongl.
Propos:n.
Den 25 November.
153
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hade ej ämnat och
har derföre ej beredt mig på att deltaga i öfverläggningen ang:de
nu föredragna Kongl. Propos. Efter de olika meningar jag här
har hört uttalas, känner jag mig dock med afseende å ämnets
stora vigt uppmanad att ånyo upprepa den sats, som jag ofta
tillförne på detta rum har framställt, nemi. att vårt lilla och fattiga
land icke, på mer än ett fullt tillförlitligt sätt, kan försvara
sig emot dess, i materiel kraft vida öfverlägsna, säkraste och
svåraste fiende. Detta sätt är, att hela den manliga befolkningen
ifrån ungdomen så flitigt inöfvas i vapnens bruk, att den
förvärfvar förmågan att i farans stund mangrannt kunna uppträda
till fosterlandets försvar. För min del är jag också fortfarande
öfvertygad, att det icke är någon tom förhoppning att kunna
åstadkomma denna allmänna vapenskicklighet ibland landets samtlige
stridbare män; och det lif och den goda ande för skarpskytte-föreningars
bildande, som under de sednaste åren har visat
sig, anser jag utgöra ett det mest kraftiga bevis derpå, att
nationen ej blott klart har upplättat hvari försvarets egentliga
styrka bör sökas, utan ock är villig att underkasta sig de uppoffringar,
som för det stora ändamålets vinnande på denna väg
kunna anses erforderlige. Till befordrande af denna stridsfärdighet
inom den manliga befolkningen synes mig dock vara af den
aldrastörsta vigt, att icke blott gossen inom skolan, utan också
ynglingen, som utträdt derutur, må omsorgsfullt och träget inöfvas
i vapnens bruk, på det han sedan såsom man, med full
duglighet, när helst det gäller, må kunna ställa sig i försvarets
leder. Men för att detta skall kunna ske, måste först inom den
stam, vi ega, utbildas en sådan skicklighet, att derifrån ^tillräckligt
antal, fullt kunnige instruktörer kan erhållas, som inom
hvarje socken borde meddela åt den uppväxande ungdomen den
nödiga praktiska undervisningen i vapenlöringskonsten, till sådan
utsträckning, att då ynglingen hunne beväringsåldern, han redan
vore lika vapenöfvad, som om han hade genomgått några veckors
rekrytskola. Ifrån skyldigheten att inträda i beväringen
och deltaga i dess, och möjligen också stamhärens vapenöfningar,
för att derigenom förvärfva förmågan att röra sig i trupp
och vänjas att lyda det befäl, hvaraf han skall föras till striden,
borde dock ingen vapenför yngling befrias, ehuruväl jag tror,
att dessa öfningar betydligt skulle kunna förkortas, och möjligen
inskränkas till blott ett eller högst trå år, om hvad jag ofvan
antydt, blir satt i verket. Men att, såsom den Kongl. Propos:n
ifrågasätter, fritaga tre fjerdedelar af till beväringsåldern
hunna ynglingar ifrån ali skyldighet att under freden öfva sig
i vapenföring, det måste jag anse vara en både skadlig och
lärlig åtgärd, som helt och hållet strider emot den allmänna
vapenpligtens idé, hvilken innefaltar en förbindelse både för samhället
och den enskilde att alla, som äro vapenföre, skola tå tillfälle
till öfning och låta öfva sig att kunna med kraft och skicklighet
föra vapen emot fienden, när behofvet deraf förr eller
154
Den 25 November.
sednare inträffar. Och försummelsen att under fredliga tider,
genom för dem anställda milita riska öfningar kraftigt erinra
alla i vapenåldren inträdande ynglingar, att de skola vara färdiga
till strid när krig utbryter, tror jag skulle lia till påföljd, att
den krikiska anda, som nu lifvarvårt lands ungdom, komme att
försvinna, samt att, när vapenpligten en gång af alla mäste utkräfvas,
den då blott med motvilja af de flesta skulle utgöras.
Jag erkänner visserligen, äfven för min del, villigt, att det
skulle leda till en betydlig förstärkning af vårt försvar, om en
fjerdedel af beväringen komme att erhålla en sådan öfning, som
den Kongl. Proposm för densamma afser, och att det skulle vara
ganska nyttigt att sålunda få den fullt stridsfärdiga stamhären
uppbringad enligt förslaget till 50,000 man. Men då enligt min
tanke frågan om vi skola kunna försvara oss, icke beror på att
ega en armée af blott nyssnämnda antal, ja icke ens af 70,000 eller
100,000 man, utan derpå att hela den manliga befolkningen är öfvad
och färdig och villig till strid, så anser jag att man ej får offra
hufvudsak för bisak, utan derföre i främsta rummet bör tillse att
den allmänna vapenfärdigheten inom nationen utvecklas och underhålles,
dernäst att den stamhär, det befäl man måste ega, utbildas
till högsta grad af skicklighet, och om man sedan derutöfver
har tillfälle att bibringa någon del af beväringen den
vidsträcktare öfning, som enligt det Kongl. Förslaget varit den
tillämnad, ser jag det gerna, blott det ej sker på bekostnad af
det som är ändå vigtigare.
Frågan synes mig emedlertid vara af den vigt, att ett särskildt
Utskott hör tillsättas för att noga skärskåda densamma
ifrån alla sidor, hvarföre jag för min del förordar det framställda
förslaget härom.
Innan jag slutar, önskar jag att få fästa uppmärksamheten
på skarpskytteföreningarne och uttala min mening ang:de
den betydelsen för vårt lands framtida försvar, som åt dem bör
tillerkännas. Jag anser dem hittills hafva verkat mycket godt
och gagneligt, både genom den vapenskicklighet, de visat sig genom
frivilliga ansträngningar kunna framkalla, och derföre att
de framstått såsom omisstydliga uttryck af folkets beredvillighet
att sjelft med talrika skaror träda under vapen, öfver allt der
fäderneslandet hotas. Men jag tror dock icke att de kunna påräknas
såsom ett säkert och varaktigt bestående starkt element
i försvaret, emedau öfningarne inom dessa föreningar fordra så
mycken tidsspillan och kostnad, att det stora flertalet svårligen
länge skall kunna hålla ut dermed. Hvad jag af dessa föreningar
för framtiden mest hoppas, det är, att de skola fortsätta att
genom anställda täflingar utveckla en högt uppdrifven skjutskicklighet
inom nationen, och i den syftningen verkande skola de
befrämja denna vigtiga del af försvaret, på ett sätt, som icke på
något.annat bättre kan åstadkommas.
Afven jag anhåller, att de ord, jag nu yttrat, måtte få åtfölja
den Kongl. Propos:n till Utsk:t.
Den 25 November.
155
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm: Jag anhåller
att till alla delar få förena mig med den siste värde
talaren.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, alt det af Frih.
Klinckowström väckta förslag blifvit begärdt på bordet och komme
att der hvila till nästa plenum, förklarades öfverläggnirigen
om den Kongl. Propos:n fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade remittera K. M:ts ifrågav:de
Nåd. Propos. tillika med de i ani. deraf nu afgifne yttranden
till Stats-Utsk:t, dock med förbehåll af öppen rätt för R.
o. Ad. att, utan hinder af denna remiss, besluta öfver Frih. Klinckowströms
förslag om nedsättande af ett särskildt Utskott för
behandling af samma Kongl. Propos. jemte andra framställningar
rörande landtförsvarets ordnande.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utskott inkomrie
Mem:r och Utlåtm, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 2, ang:de det hvilande förslaget till ny R. O. och dermed
sammanhängande ändringar i R. F.;
N:o 3, med uppgift å hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne;
Stats-Utskottet:
N:o
7, i ani. af väckt motion om den s. k. extra stats
regleringens
bestämmande för trenne år, m. m.;
N:o 8, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
första hufvudtitel;
Lag-Utskottet:
N:o 2, i ani. af verkställd granskning af R. St:rs Justitieombudsmans
embetsförvaltning från sednaste till innev:de riksmötes
början;
N:o 3, i ani. af väckt motion om ansvar för utgifvare af
tryckt skrift eller tidning, i afseende på annonser om försäljning
af lotterisedlar;
N:o 4, i ani. af väckt förslag om utarbetande af ordningsstadga
för städerne;
N:o 5, i ani. af väckt motion om utarbetande af en kommentar
öfver strafi-lagen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
156
Den 27 November.
Manri agen den 27 November 1865.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 25 och prot. för den 4
dennes.
Upplästes ett af Frih. von Essen, Reinhold Jakob,
ingifvet mern. af följande lydelse:
Undertecknad får härmed vördsamt anhålla, att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig det mig anförtrodda
uppdrag att vara ledamot af Riddarh.-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ståndets
Hrr Elektorer att välja en ledamot i Riddarh.-Utsk:t efter
Frih. von Essen.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, hade inlemnat ett
mern., som nu upplästes och lydde sålunda:
Af tjensteåligganden förhindrad att fortfarande vistas i hufvudstaden,
får jag anhålla om tillstånd, att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara en
af R. o. Adms Elektorer.
Sedan R. o. Ad. på gjord propos. bifallit jemväl denna begäran,
anmodades Ståndets Hrr Bänkmän att sammanträda för
utseende af en Elektor i Hr Björnstjernas ställe.
Föredrogs K. M:ts den 22 dennes bordlagda Nåd. Propos.
till R. St:r, ang:de grunderna för Infanteriets och Kavalleriets
organisation; om rättighet för den indelte soldaten eller ryttaren
till tidigare afsked; samt om arméens vapenöfningar och underofficers-bildningen.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, anförde skriftligen:
Föreliggande K. M:ts Nåd. Propos. grundar sig på det af
Landtförsvars-komitén afgifna underd. betänkandet rörande Kavalleriets
organisation. K. M:t säger vid den Nåd. Remissen:
»Då likväl den här ofvanberörda organisation, såväl af Infanteriet
som af Kavalleriet, i de flesta delar sammanhänger med en
Den 27 November.
157
lönereglering för armén, hvilken, af särskilda skäl, icke kan hos
R. St:r nu framställas, föreslår K. M:t härmed R. St:r-.
att godkänna förestående grunder för Infanteriets och Kavalleriets
organisation, så vidt deruti förekommande frågor ej
tillhöra K. M:ts pröfning och afgörande.»
I Landtförsvars-komiténs betänkande föreslås, att sqvadronernas
antal inom bataljonen skulle förändras från 5 till 4, sålunda
att hvarje sqvadron räknade 125 nummer, i stället för den nuvande
styrkan af 100. Detta förslags antagande eller förkastande skulle
jag tro uteslutande bero af K. M:ts höga godtfinnande. Men då dermed
sammanhänger tillökning af officersbeställningar, hvartill
anslag torde erfordras, och hvilka beställningar grunda sig på
förutsättningen af deri föreslagna nya organisationen, samt slutligen
K. M:t täckts infordra R. St:rs godkännande af grunderne
för de föreslagna förändringarne, hvilka, elter algifvande af detta
godkännande, icke torde behöfva underkastas Ständernas pröfning,
har jag trott, att nu vore enda tillfället att deröfver yttra sig.
Komitén föreslår, att de indelte sqvadronerne, som nu
räkna 100 nummer, skola ökas till 125, på det sätt att de åter
sättas på den fot, hvarpå de voro från Indelningsverkets början,
nemi. att hvarje kavalleribataljon skall bestå af 4 i stället
för 5 sqvadroner. Såsom skäl för denna förändring är anfördt:
l:o att våra nu varande sqvadroner äro svagare än sqvadronerne
i de utländska kavallerierne, och att följaktligen, vid
förefallande sammandrabbning med en fiendtlig sqvadron, den
Svenska skulle uppträda med föga hopp om framgång.
Till bemötande häraf anhåller jag få anföra: att komiterade
hafva, i min tanke, beräknat våra sqvadroner något svagare
än de verkligen äro, då de ansett sqvadronen kunna rycka
ut i fält med endast 72 man. Detta, tror jag, är för lågt beräknadt,
äfven under nuvarande afdraget af 11 nummer på
sqvadronen, afsedda för underbefäl, trumpetare m. m. Sqvadronen
räknar nemi., efter detta afdrag, 89 man i ledet. Derifrån
torde, vid uppbrott under krig, endast böra afdragas 2 eller 3
nummer, för hvilka underårige remonter finnas; ty för tillfället
sjuke, vare sig hästar eller manskap, medtagas, om de kunna
medfölja, eller annars komma med det snaraste efter. Dessutom
hafva komiterade beräknat, att vid depöten 11 ä 12 man
å sqvadronen (55 å 60 å bataljonen) skulle biträda vid rekryters
och remonters dresserande. Jag förstår icke, hvartill en
sådan styrka skall tjena. Den blir onyttig vid rekryt-exercisen,
ty till instruktörer duger den icke. Den gör mera gagn i de
utryckande sqvadronernas led. Jag tänker mig, att depöten
skulle ordnas på följande sätt: Samtidigt med Reg:tets uppbrott
till fält-tjenstgöring inrycker i depöten 50 å 100 beväringsynglingar
och lika många remonter, de ena som de andra med
full beklädnad och utredning. Hvad remonterna beträffar, ingalunda
4- och 5-åringar (sådane äro de sämsta fälthästar man
kan tänka sig), utan hästar från 6 å 10 eller 12 år, som således
redan några år varit begagnade och följaktligen äro lät
-
158
Deli 27 November.
lare dresserade. Såsom befäl vid depöten finnas 2:dre Ryttmästaren,
2:ne Andre Löjtnanter och Reg:ts-Stallmästaren. J)å Underofficerare
lör detta ändamål icke finnas på stat, bet villa r jag
icke att denna brist skulle kunna afhjelpas genom antagande af
Underofficerare, som, med betyg om duglighet, under loppet af
sednare 4—5 år tagit afsked för ekonomiska skäl och som mot
riklig aflöning finnas hugade tjenslgöra vid rekrjt-exercisen.
Såsom korporaler eller ordningsmän qvarlemnas 1 å 2 gamla,
mindre tjenstbara ryttare från hvarje sqvadron. Så ungefärligen
föreställer jag mig att det skulle se ut vid depoten. Befälet
öfver det hela fördes af 2:dre Majoren, eller den Reg:tsofficer,
som hade Reg:ts-befälet hemma på roten. Sålunda skulle
jag tro, att sqvadronerna nu skulle kunna rycka ut några och
80 man. Atergingo de nummer, som nu äro anslagna för befäl
m. m., så hlefve sqvadronerna ännu starkare, omkring 90
man, eller fullt så starka, som vi någonsin böra hafva dem, och
nära lika starka, som de af komiterade föreslagna sqvadronerna,
efter afdrag af de, enligt min tanke, onödiga detacheringarne till
depoten. Vi skulle dock, på detta af mig föreslagna sätt, få
behålla våra 5 sqvadroner på hvarje bataljon.
Den i fält utryckande styrkan hör, enligt min tanke,
kunna temligen jemnt underhållas i fält, då jag anser, att från
depéten den der exercerande styrkan hvarannan månad torde
kunna ombytas. Såsom hufvudvilkor för Kavalleriets konserverande
i fält framstår naturligtvis befälets oafiåtliga och insigtsfull
omvårdnad, hvarförutan detta vapen inom en förvånande
kort tid kan vara förstördt, utan att hafva ens sett någon fiende.
1 detta fall sätter jag en förtröstansfull tillit till våra Reg:ts
och
Sqvadrons-Chefer.
Mitt påstående att vi icke böra öka sqvadronernas styrka
utöfver den af mig antydda, stödjer sig på följande skäl:
a) Genom 5 sqvadroners sammanslående till 4, skulle 7
sqvadroner försvinna (4 från de båda Skånska Indeldta Regderna
och 1 från hvartdera: Lif-Reg:tets Dragoner, Lif-Reg:tets Husarer
och Smålands Husarer) — en förlust af taktiska enheter
inom vapnet, och dyrbara cadres för vårt på beväring baserade
försvar, som äfven icke undfallit Landtförsvars-komitén, men,
tyvärr, icke förmått motverka förslaget.
b) Vi behöfva ett rörligt och snabbt rytteri, afsedt att
sköta sig på vår brutna mark. Detta måls ernående blefve,
efter tillökande af 25 man på sqvadronen, betydligt försvåradt.
Alla sqvadronens rörelser blifva tyngre och långsammare, fastän
hästarne i den större sqvadronen mycket mera ansträngas.
c) Om vi antaga att, från hvarje bataljon, en sqvadron
dagligen kommenderas att bestrida förpost- och stabsvakts-tjenst,
tröttas dermed blott ^:del af bataljonen på 5, deremot J:del af
den på 4 sqvadroner, utan att, vid de aldra liesta fall, tjensten
förrättas bättre af den starkare sqvadronen.
d) Att sqvadronernas styrka inom de utländska Kavallerierna
är större än hos oss, kan aldrig blifva ett skäl för ökande
Den 27 November.
159
af våra. De ena som de andra äro afsedda för hvar sina ändamål
och för den terräng, der de skola agera. Som vår armée
tinder den närmaste framtiden icke torde komma att användas
för utförande af stora eröfringsplaner, böra våra sqvadroner,
likasom våra infanteribataljoner, vara lämpade efter vårt lands
natur och våra förhållenden, icke vara för stora, tunga och
oöfverskådliga på vår brutna mark. Det blir vid våra gränser,
som vi få mota och tillbakaslå en landstigen fiende, hvars styrka
icke bör vara okänd för den, sorn förer befäl på vår silla; finnas
då på någon punkt några starka fiendtliga sqvadroner emot
våra svaga, så kunna vi förstärka vårt Kavalleri på denna punkt
med några af de sqvadroner, som komitén velat kasta öfver bord.
e) Den snabbhet, hvarmed vårt Kavalleri rörer sig, och
som väcker utländningars förundran, är en följd af Löwenhjelms
mästerliga reglemente, med dess midtelrättning och afinarschvändningar.
Men dessa erbjuda icke samma fördelar för de
stora sqvadronerna, hvilka, för att manövrera, måste brytas i
troppar med hvar sin ledare, och i och med detsamma sönderfaller
sqvadronens sammanhållning. Sqvadrons-Chefen har den
icke, såsom hos oss, på sitt lillfinger.
f) Jag har nyss sagt, att Kavalleriet i fält försvagas ofta
mera genom vanvård, än genom de förluster, fienden tillfogar,
och tillägger nu, att en större sqvadron icke kan vårdas så omsorgsfullt,
som en mindre; ty den visitation å häsatr och munderingar,
synnerligen å sadelmunderingen, som Sqvadrons-Chefen
dagligen, efter framkomst till qvarter eller bivuak, måste förrätta,
kan icke blifva så omsorgsfull och noggrann, om han har
25 hästar mera att visitera. Af sådan orsak kommer en större
sqvadron att relativt hastigare smälta tillsamman än en mindre.
Komitén har, såsom skäl för minskandet af sqvadronernas
antal, ytterligare anfört:
2:o att den brist på befäl, som nu eger rum, skulle genom
sqvadronernas sammanslående afhjelpas. Detta skulle ske
sålunda, att deri 5:te sqvadronens befäl skulle fördelas på de
öfriga. Jag bestrider att detta kan kallas en tillökning af befäl,
då på en 500 mans bataljon samma antal befäl skulle finnas,
endast annorlunda fördelade; ty af det befäl, som tages från
den upplösta sqvadronen, skulle det tilldelas de öfriga sqvadronerna
hvar sin officer och en underofficer. Huru dessa lämpligt
skulle inympas på sqvadronerna, förstår jag icke, ty så
väl till exercis som i ekonomiskt hänseende skulle de kunna
anses såsom femte hjulet under vagnen. Det nuvarande befälet
har i båda fallen hvar sin bestämdt utstakade verkningskrets,
då deremot det föreslagna tillökade skulle sakna både sysselsättning
och ansvar, utom att rida bakom sqvadronen i dammet,
då den manövrerar, utan att för öfrigt halva något med densamma
att skaffa. Utan tillfälle att sysselsätta sig med truppen,
skulle detta befäl sannolikt blifva ett klent befäl. En Underlöjtnant
t. ex. skulle aldrig få rida på flygeln oftare än en Löjtnant
vore sjuk eller borta. Han skulle sålunda möjligen först
160
Den 27 November.
då han blifvit befordrad till Löjtnant, eller efter 5 å 10 års
tjenstgöring, få göra sin första lärospån häruti. Komiténs idée
är hemtad från utländskt mönster, men passar icke hos oss.
Vid det utländska Kavalleriet manövreras uteslutande med troppar.
Hvarje tropp har sin förare framför fronten. Tropparne
hafva icke midtelrättning, utan rättas åt flygeln, och SqvadronsChefen
flankerar ett godt stycke framför sqvadronen utan att
hafva direkta ledningen af densamma. Han spelar rolen af bataljons-chef.
Sådant är icke förhållandet hos oss. Våra sqvadroners
rörlighet och smidighet skulle i icke ringa mohn förminskas
af lösa ryttare, som sitta framför och bakom sqvadronen.
Vi hafva nog af 2:dre troppföraren, som vi icke kunnat
erbjuda bättre plats.
Jag har nu framlagt en del af de betänkligheter, jag hyser
mot det framlagda förslaget, och som jag anser tillräckliga för
att derpå grunda det afstyrkande af detsamma, hvarom jag anhåller.
En förändring, som icke innebär en förbättring, är alltid
förkastlig; huru mycket mera den, som i alla afseenden
torde medföra stora betänkligheter.
Hvad jag deremot gerna understöder, är komiténs förslag
till Kavalleriets ökande medelst värfvade sqvadronen Jag anhåller,
att detta mitt anförande måtte få åtlölja den Nåd.,Proposrn
till vederbörligt Utsk.
Hr von Knorring, Oscar: Uti förevarande Kongl. Propos.
förekomma åtskilliga förslag, hvilkas antagande, i min tanke,
skulle vara ganska betänkligt. Som jag emellertid haft endast
ringa tid att taga kännedom af den Nåd. Proposrn, vill jag
endast i största korthet påpeka några omständigheter.
I afseende å Wermlands Fältjägare-Keg:te uppgifves såsom
ett hulvudsakligt skäl, hvarför K. M:t föreslagit att — i stället
att Reg:tet bort ökas från 6 till 8 kompanier — nedsätta Reg:tet
till en korps på 4 kompanier, att detta skulle vara så billigt.
Det har, i fråga om landtlörsvaret, af gammalt varit en antagen
princip, att man aldrig skulle uppgifva den verkliga kostnaden,
utan begära blott en del, i tanke att sedermera begära
mer; men för min del tror jag att detta förfarande betydligt
förökat kostnaderna, och att dessutom de behöfliga anslagen
mycket beredvilligare skolat beviljas, om man ärligt uppgifvit
de belopp, som erfordrats.
Att vilja förminska befälets antal, är, i min tanke, ett högst
oriktigt förfarande. Truppen kan lätt inölvas, men för befälets
bildande erfordras mycket lång tid; och har man endast en
duglig officerskorps, nog kan man då åstadkomma en duglig
trupp. Det förefaller mig då besynnerligt, att, när man vill
öka arméen, börjar man med att förminska befälet.
Om sådant skulle låta sig göra under den nuvarande rer
presentationen, hvad skulle då icke ske under en blifvande!
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få till Utsk:t åtfölja
remissen af den Kongl. Proposrn.
Hr
Den 27 November.
161
Hr Sandels, Ulrik Fabian, uppläste ett skriftligt anförande
af följande innehåll:
Hufvudsakligen uppå de skäl, som redan blifvit anförda,
anser äfven jag det vara ganska betänkligt att minska sqvadronernas
eller kadrernes antal inom Svenska kavalleriet.
Man grundar nemi. kavalleriets organisation uppå att reducera
sqvadronernas antal från 5 till 4 på de indelta bataljonerna,
på det att fältsqvadronen, sedan afdrag derifrån skett
för sjuke, vakanser, rekryter eller remonter och till depoten,
måtte kunna uppgå till omkring 90 man i ledet. Men jag tror,
att man kan komma till detta önskliga resultat utan att derför
behöfva sammanslå de redan alltför fåtaliga sqvadronerna.
Detta skulle kunna ske dels derigenom, att alla nu befintliga
vakanta nummer uppsättas med undantag af ett nummer
per sqvadron till hingsthållning; dels ock derigenom, att en
kavalleri-reserv bildas af alla dem, som erhålla afsked före en
bestämd ålder eller tjenstetid. K. M:t har nemi. i Dess Nåd.
Propos. föreslagit: »att indelt soldat eller ryttare må ega rättighet
att taga afsked efter 18 års tjenstetid», och då jag antager
att. delta bäfver R. St:rs beslut, såsom grundadt på billighet
och rättvisa, torde ingen svårighet möta, att dermed lorena
skyldigheten att under 5 år efter afskedstagande qvarstå i
krigs-reserven, för att vid en blifvande mobilisering tjenstgöra,
dels vid depoten, dels vid den aktiva arméen.
Om man beräknar, att årliga afgången utaf manskap vid
indelta kavalleriet för närv:de i medeltal uppgår till 4 man per
sqvadron, hvilken naturligtvis kommer att ökas med tjenstetidens
förkortande, så torde, äfven med afräkning af öfverårige,
kavalleri-reserven efter 5 års förlopp med säkerhet uppgå till
5 å 600 man, fullt tillräcklig såväl till depöten som till hästforare
åt officerare.
Denna reserv blifver nemi. så mycket nödvändigare, som
uti förslaget till nytt fältförvaltnings-reglemente det lärer blifvit
föreslaget att hvarje officer skall ega rättighet att för egen del,
under benämning parksoldat, erhålla nödigt tjenarebiträde. För
infanteri-officern kan härtill användas bevärings-soldaten, men
för kavalleri-officern erfordras beridne ryttare till att föra dess
handhästar.
Om således vid de nuv:de 100-mans-sqvadroner alla vakanser,
så när som på en, med ryttare uppsättas, samt kommenderingen
till depoten till största delen sker från kavallerireserven,
så inses lätt, att fält-sqvadronen bör kunna utrycka
med 90 man; detta hvad manskapet beträffar.
Vidkommande hästarne åter, så inträffar visserligen det förhållande,
att de ryttare, som härmed föreslås att uppsättas för
de nummer, som nu äro anslagne till underofficerare och trumpetare,
blifva oberidne, enär hästarne för dessa nummer äro afsedda
för nämnde underbefäl, som icke utan alltför stor kostnad
för statsverket på annat sätt kunna, under fredsfot, göras
H. 1. 11
162
Den 27 November.
beridne; men vid en blifvande mobilisering kunna äfven dessa
ryttare ganska snart förses med tjenstbara hästar, och således
blifva att påräkna för fält-sqvadronen.
Då jag derjemte föreställer mig att, vid de tillfällen hela
arméen ställes på krigsfot, och en eller flere klasser beväring
inkallas, hästar måste för kronans räkning uppköpas, för alt samtidigt
med kavalleribeväringen dresseras, och således några hästar
från sqvadronerna ej böra (ör depöten afses, samt då det
dessutom, för att under ett fälttåg ersätta afgången af kavalleriets
hästar, ej är tillfyllestgörande att rusthållaren i vanlig ordning
remonterar, hvarföre en förutseende krigsstyrelse väl lärer
draga försorg om att färdigdresserade hästar med full hästutredning
finnas att i depoterne tillgå, då ersättningen blifver
en sednare åtgärd emellan rusthållaren och Kronan, så torde
äfven, hvad hästarne beträffar, fält-sqvadronen kunna hållas
uppe vid sin primitiva styrka.
Om till hvad jag här vördsamt föreslagit, R. St:r besluta
uppsättande af åtminstone 2:ne värfvade sqvadroner af 100 man
hvardera med nödigt befäl, så skulle Svenska kavalleriet erhålla
en behöflig tillökning af 257 man oberidne indelte, utöfver hvad
komiterade föreslagit, samt 200 man värfvade och 5- å 600
fullt exercerade kavallerister, tillhörande kavalleri-reserven, och
detta för en kostnad, betydligt understigande den af Landtförsvars-komitén
för 404 man värfvad trupp föreslagna utgift, såväl
hvad beträffar första uppsättningen som för årliga underhållet.
Jag får sålunda vördsamt föreslå:
l:o att, med bibehållande af sqvadronernas nuvarande indelning,
äfven de till underofficerare och trumpetare anslagne
nummer vid de indelta kavalleri-reg:tena eller korpserne med
ryttare uppsättas, hvaremot den hittills för dessa nummer utgående
vakans-afgift af kronan ersältes;
2:o att tvenne värfvade sqvadroner af 100 man hvardera
uppsättas med nödigt befäl, hvarutaf 11 man per sqvadron kunna
vara oberidna, och att dessa båda sqvadroner tilldelas Lifgardet
till häst;
3:o att indelt soldat eller ryttare må, om han det önskar,
erhålla afsked efter 18 års tjenstetid, men med skyldighet för
hvar och en, sorn från indelt trupp erhåller afsked före sitt
25:te tjensteår, att ingå uti krigs-reserven, för att vid krigstillfällen
tjenstgöra dels vid depoten, dels vid den aktiva arméen,
samt att uti reserven qvarstå under 5 på hvarandra följande år,
likväl ej längre än lill uppnådda 45 lefnadsår, hvaremot den
tid han sålunda deruti qvarstår, beräknas honom till godo för
uppförande på expektans till pensions erhållande, enligt redan
bestämda grunder;
4:o att, i öfverensstämmelse med K. M:ts Nåd. Propos.,
exercis- eller rekrvt-sqvadronerna vid de indelta kavallerireg:tena
må tillökas med 10 man på bataljonen, hvilket blifver
så mycket nödvändigare som afgången bland manskapet kommer
att ökas, då tjenstetiden nedsättes.
Den 27 November. 163
Hr af Klint, Erik Magnus: Med anledning af Hr von
Knorrings anmärkning, vill jag lemna den upplysning, att det
visserligen är sannt, att Landtförsvars-komitén i afseende å Wermlands
lältjägare-regemente föreslagit, att befälet för denna trupp,
som tillhör det värfvade infanteriet, skulle förändras till vanligt
bataljons-befäl, men att i sjelfva verket en förökning i befälsstyrkan
skulle åstadkommas derigenom att, såsom kornitén föreslagit,
hvarje bataljon komme att erhålla icke mindre än 20 kompani-officerare.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag beklagar att jag icke kunnat
fullständigt uppfatta och i minnet behålla alla de anmärkningar,
som blifvit framställda mot den Kongl. Propos:n. Som denna emedlertid
stöder sig på Landtförsvars-komiténs betänkande, får jag
hänvisa till hvad deri anföres, samt vill nu endast lasta mig vid
några få momenter.
När denna fråga förevar i komilén, ansågs den vara af så
stor vigt, att komiterade borde i afseende å densamma rådföra
sig äfven med personer utom kornitén. Uland dem, som då anmodades
deltaga i komiténs arbeten, var äfven General Silfverstolpe.
Hr Silverstolpe anmärkte mot det förslag, komiterade
uppgjort — och sedan äfven vidhöllo — att, med nuv:de indelning,
fält-sqvadronerna skulle blifva starkare än komiterade
ansågo, att de större sqvadronerna blifva svåra att manövrera,
samt att det tillökade befälet icke skulle erhålla tillräcklig öfning.
Dessutom anmärkte Hr Silfverstolpe, att komiterade icke tagit
hänsyn till de Svenska förhållandena, utan rättat sig elter utländska
mönster. Dessa anmärkningar bemötas i komiténs betänkande,
och hvad säskildt beträffar det sistnämnda påståendet, torde
det få anses desto mera ogrundadt, som kornitén just stödjer
sitt förslag på nödvändigheten att, med ledning af våra egendomliga
förhållanden, så ordna att den Svenska sqvadronen med
fördel må kunna bestå striden med de utländska.
Beträffande sqvadronernas styrka, anser Hr Silfverstolpe,
att något afdrag icke behöfver ega rum, med undantag för några
få underåriga hästar. Jag hemställer dock, huruvida man icke
också måste afräkna den årliga afgången, hvilken f. n. utgör ungefär
7 hästar pr sqvadron. Lägges härtill de underårige hästarne,
hvilka vanligen uppgå till halfva antalet af dem för året antagna,
så visar det sig, att de otjenlige hästarne utgöra pr sqvadron
II å 12 st. Beräknar man ytterligare såsom sjuka cirka 5
proc., så kommer man till den af Landtförsvars-komitén uppgifna
siffra. När man uppgör ett förslag, måste man göra detta
icke sanguiniskt, utan så alt en missräkning icke allt för lätt
uppstår. Då sqvadronen således vid utryckandet icke kan anses
utgöras af mera än något öfver 70 hästar, blir nästa fråga: hvilken
styrka eger sqvadronen efter några månaders tjenstgöring?
Jag erinrar mig att vid ett tillfälle Hr Silfverstolpe för mig
uppgifvit, att under 1814 års krig deri sqvadron, vid hvilken
Hr Silfverstolpe tjenstgjorde såsom Löjtnant, och som vid upp
-
164
Den ?7 November,
brottet bestod af 123 man, inom få månader, utan att hafva
deltagit i någon strid, sammansmälte till några ocii 80 man,
således till icke fullt J:del utaf numerären. Tillämpas denna beräkning
på nyssnämnde fält-sqvadroner, i styrka några och 70
man, finner man att dessa inom kort icke skulle räkna mer än
omkring 50 man. Det var insigten härom, och icke några utländska
mönster, som föranledt förslaget om den 5:te sqvadronens
sammanslagning med de återstående fyra, en åtgärd, som
komilerade ansågo bättre att på förhand — såsom äfven fredsorganisation
— vidtaga, då sqvadrons-bandet naturligtvis blifver
fastare, än att till en blifvande mobilisering uppskjuta. Att vid
fältrustning behof af sammanslagning uppstår, bevittnas bäst derutaf
att alla mobiliseringsplaner, som blifvit uppgjorda sedan den
tid fördelningen på 5 sqvadroner infördes, för fältfoten åter på
4 sqvadroner ordnat bataljonen.
Hr Silfverstolpe har anmärkt, att sqvadronen, sådan den
blifvit föreslagen, skulle blifva för tung att manövrera. Enligt
komiterades förslag skulle sqvadronen, sedan afdrag skett till underbefäl
och spel, utgöra 116 man. Om härifrån afgår det ytterligare
beräknade afdraget för depot, sjuke, m. fi., återstå 96
man, och om kommenderingar till tross o. d. jemväl afdragas,
kan man vid uppbrott icke med säkerhet beräkna mera än 90
man. Denna styrka lemnar 15 rotars troppar, och torde således
icke kunna påstås medföra svårighet eller långsamhet vid
manövern.
Efterräknar man t. ex. den tidsförlust, som uppstår vid tropphelomsväng
med en sqvadron, hvars troppar ega 15 rotar, och
med en, hvars troppar endast af 12 rotar utgöras, finner man att
denna endast uppgår till en sekund. Blifver sqvadronen svagare,
så att tropparne räkna mindre än 12 rotar, uppstår ovedersägligen
just för denna mindre sqvadron de manöver-svårigheter,
som liär blifvit omtalade.
Alt det på fältfot icke skulle dröja länge förr än sqvadronerna,
om de, bibehöllos vid sin nuv:de numerär, skulle nedgå
under 70 man, är redan omnämndt och bevisas af det förhållande,
Hr Silfverstolpe uppgifvit från 1814 års krig.
Beträffande slutligen anmärkningen alt befälet icke skulle
få tillräcklig sysselsättning, torde detta icke ens i Hr Silfverstolpes
tanke gälla fältfoten, ty till följd af den mängd kommenderingar,
som skulle ifrågakomma, kan man med skäl befara,
att den föreslagna tillökningen då icke ens blifver tillräcklig.
Hvad åter fredsöfningarna beträffar, torde hvad komiterade
i afseende på exercis-sqvadronens sammanhållning under regementsmötet
föreslagit, gifva full sysselsättning- åt allt befäl.
Hr Sandels har erkännt behofvet af att förstärka sqvadronerna,
men anser alt detta skulle lämpligen kunna ernås på så
sätt, att ryttaren skulle vara skyldig att några år efter afskedstagandet
qvarstå i reserven och sedermera med pension afgå.
Detta är en ny åsigt, som jag icke nu tillräckligt kan betänka
och pröfva. Mig förefaller dock att svårt blefve att emel
-
Den 27 November,
165
lan infanteristens och ryttarens förpliptelser med afseende å
tjenstgöringstidens längd skapa den skillnad, som härigenom komme
att uppstå.
Mycket kunde vara att tillägga, men då Landtförsvarskomilén
utförligt afhandla! frågan, vill jag icke upptaga tiden,
utan åberopar hvad i komiténs betänkande anföres.
Jag anhåller att detta anförande måtte få åtfölja remissen
till Utsk:t
Hr Lagerhjelm, Gustaf: Till en början får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt K. M. i sin Propos. icke förklarat att
K. M. bestämt sig för den af Landtförsvars-komitén föreslagna
reduktion af sqvadronernas antal, utan endast begärt It. St:rs
yttrande, rörande grunden för en förändrad organisation af infanteriet
och kavalleriet. Det är således icke med afseende å
den Kongl. Propos:n, utan med afseende på de motiver, hvilka
äro framställde i Landtförsvars-komiténs betänkande, som jag vill
framställa några anmärkningar.
I moliverna till betänkandet yttrar nemi. komitén, att enskild
sqvadronsstrid är den oftast förekommande och att det derföre
är af öfvervägande vigt att gifva de enskilda sqvadronerna
erforderlig styrka. Nu kommer det emedlertid an på hvad man
menar med sqvadroners styrka. Komiterade synas anse att
styrkan skulle ligga i den breda fronten; men för min del anser
jag att så icke är, utan att styrkan ligger i sqvadronens smidighet
och rörlighet, i anfallens häftighet och svängningarnes ledighet.
Eger sqvadronen dessa egenskaper, är ingen fara att den
skall blifva öfverflyglad.
Det förefaller mig som striden mellan tunga och lätta kavalleriet,
hvilken tillhörde förra århundradet — och utkämpades
under sjuåriga kriget, då Fredrik II i Preussen genom sin
organisation af lätt kavalleri vann sina lysande segrar öfver
Österrikarne, — nu åter blifvit bragt å bane, ehuru jag erkänner
alt det visserligen ej varit Landtförsvars-komiténs mening.
För närvide hafva vi endast lätt kavalleri, och en återgång
till ett tungt, sådant vi förut haft, torde icke vara önskligt.
Ämnet har redan blifvit utredt af Hrr Silfverstolpe och Sandels,
och jag inskränker mig derföre till att åberopa hvad af dessa
Hrr blifvit anfördt. Jag vill blott tillägga, att sorgligt skulle
det vara, om vårt kavalleri genom förändringar skulle blifva underlägset
det utländska, då det för närv:de står framför detta.
Frih. Raab Hugo: I motsats till föreg:de talare, vill jag nu
endast hålla mig till infanteriet, emedan detta utgör hnfvudvapnet
och på dess organisation beror hela vår armés styrka.
I K. M:ts Nåd. Propos. föreslås att vår infanteristyrka
skall ökas sålunda, att den i fredstid utgör 50 bataljoner, men,
i händelse af krig, kan uppbringas till 75 bataljoner, eller tillsammans
60,000 man. Hela vår armé på krigsfot skulle då
uppgå till 70,000 man. Såväl den Kongl. Proposm som Landt
-
166
Den 27 November.
försvars-komiténs betänkande omnämner att denna styrka, i händelse
af behof, skulle kunna än ytterligare ökas, och betänkandet
uppställer dervid ett maximum af 100,000 man, men på intetdera
stället finnes närmare uppgifvet, huru ett sådant resultat
skulle vinnas. I sista plenum anförde jag några grunder för den
åsigt, jag då uttalade, att en arméstyrka af 70,000 man icke
motsvarade vårt lands behof, utan att vi städse måste verkligen
kunna påräkna minst 100,000 man. Som jag fortfarande är
fullt öfvertygad om riktigheten af denna åsigt, måste jag för
min del motsätta mig hvarje förslag till omorganisation af vår
armé, som icke leder till ett sådant resultat; och kan jag i
följd häraf icke heller godkänna den nu föredragna Kongl. Propos:n,
då den föreslår, att vid hvarje bataljon endast skall finnas
befäl för 1^ bataljon, ty när man föreslår en tillökning,
vare sig i ena eller andra afseendet, bör äfven hela det verkliga
behofvet omtalas.
Enligt min åsigt borde befälet derföre beräknas för 2 bataljoner
i stället för H. Härigenom skulle i lält 100 bataljoner
kunna uppsättas i stället för 75, och man kunde, genom alt gifva
bataljonerna en numerär från 500 till 1000 man, låta infanteriets
styrka variera från 50 till 100,000 man, under det ett
tillräckligt stort depöt-kompani lör hvarje fält-bataljon, eller en
depöt-bataljon för hvarje reg:te på 4 lält-bataljoner, lemnades
hemma i landsorten. Förutom den fördelen, att man på detta
sätt kunde öka armén vida utöfver hvad den Kongl. Proposm
förutsätter, hade man ytterligare den särdeles enkla åtgärden att
låta 2 kompanier i fred, tillsammans med beväringen, bilda 1 bataljon
i fält, hvilket är vida lättare och förmånligare än att dela
våra 8 indelta kompanier i 3 lika stora delar.
För att gifva hvarje fredsbataljon officerare för 2 fält
bataljoner,
vore knappast mera nödvändigt än att utöfver hvad
Landtförsvars-komilén föreslagit fördubbla Under-löjtrianternes antal.
Naturligtvis blefve härigenom en ökad kostnad nödvändig,
men ändock ej hälften af den ökade kostnaden för beväringssoldaterna
enligt komiténs förslag.
Arméns förseende med tillräckligt underbefäl vore vida
lättare.
Den Kongl. Proposm föreslår, att hvarje reg:te om 2 bataljoner
i fred eller 3 fält-bataljoner skall såsom underbefäl ega
36 underofficerare, 48 korporaler och 48 vicekorporaler. Då
nu emedlertid den öfning, vi i allmänhet kunna gifva vårt manskap,
är ganska ringa i förhållande till hvad den borde vara,
förefaller det mig ganska vådligt, alt rycka ut i fält med en så
obetydlig styrka af underbefäl som den löreslagna, eller 3 underofficerare,
4 korporaler och 4 vicekorporaler pr kompani. Man
anför alltid exempel från andra länder, och jag vill i sådant
hänseende nämna, att i förslaget till omorganisation af Danska
armén för en infanteristyrka af 18,000 man i ledet äro föreslagna
ej mindre än 983 underofficerare och korporaler samt
2000 underkorporaler, således ett underbefäl på ungefär 6 man.
Den 27 November.
167
Alla dessa korporaler skola genomgå särskilda skolor, och blifva
icke till korporalsgraden befordrade, förrän de aflagt vederbörliga
kunskapsprof. I Frankrike äro för ett kompani med 100 man
anslagne 3 officerare, 6 underofficerare och 9 korporaler. Vi
måste söka alt i delta hänseende åtminstone något så när ställa
oss i jemnbredd med utlandet. Det är hufvudsakligen på befälets
duglighet man kan grunda duglighet hos manskapet, och
vill man hafva en trupp sådan den bör vara, är första vilkoret
att gifva den ett godt och talrikt befäl.
Efter mitt förmenande skulle det utan serdeles stora kostnader
låta sig göra, att uppbringa vår befälspersonal till likhet
med hvad förhållandet är i Danmark och Frankrike. För vår
indelta armé är för närvarande en tjenstetid bestämd af 30 år;
tjenstetiden lägger således intet hinder i vägen för den indelta
soldatens utbildning till befäl, och jag inser icke, hvarför man
icke skulle begagna sig af indelta armén för att så mycket som
ske kan söka att ur densamma uppdraga så stort antal underbefäl
som möjligt.
Jag anser derföre de för indelta armén föreslagna skolorna
i sig upptaga allt för liten del af manskapet, ty vid indelta armén
f)ör en sådan grad af utbildning finnas, att hvarje soldat
icke allenast kan sköta sig sjelf i ledet, utan att han äfven eger
förmåga att sköta andra, och under sådane omständigheter är
det klart, att, då underbefälet bör i bildning vara truppen betydligt
öfverlägsen, måttet på de insigter, som hos den indelta
soldaten kunna och böra förutsättas, bör utvidgas utöfver hvad
föreslaget blifvit.
Enligt min tanke borde hvarje indelt soldat, sedan han gjort
2:ne rekrytmöten, samt derefter ett års möten och en] kommende
ring till garnisonsort, vid reg:tet ytterligare genomgå den vanliga
korporalskolan; och dessutom distriktskolor, i likhet med komiténs
förslag, inrättas, men endast för dem, som genomgått korporalskolan
vid regrtet. Vid dessa distriktskolor skulle således
en ytterligare utbildning gifvas underbefälet, så väl underofficerare,
som korporaler, hvilket äfven skulle hafva det fördelaktiga
inflytandet på officerarne, alt de derigenom tvungos till ganska
nyttig repetition af hvad de sjelfva, för att blifva officerare,
inhemtat.
Vid R. o. Ad:s sista plenum vftrade jag några ord med
anledning af K. M:ts Propos. ang:de förändring i grunderna för
beväringsinrätlningcn; jag vill derför nu icke vara vidlyftig i detta
ämne, utan endast nämna, att jag föreställt mig saken så, att
i samma mån den frivilliga skarpskytterörelsen griper mer omkring
sig, i samma mån kommer naturligtvis äfven l:a beväringsklassen
på mötesplatserna att minskas. Men då måste äfven
skarpskyttekorpserna på något annat sätt genom lag ordnas,
och, på det de måtte blifva tillräckligt öfvade, den indelta arméns
befäl tjenstgöra som instruktörer. På detta sätt kommer, enligt
miu tro, första klassens beväring att så småningom helt och
168
Den 27 November.
hållet försvinna från våra mötesplatser och att öfvas mera kompanivis,
och endast den andra klassen att öfvas vid reg:tena.
En organisation af vårt infanteri på de grunder, jag anfört,
tror jag snarast skall leda till det åsyftade mål, att vi med någorlunda
hopp om ,framgång skola kunna möta en fiende, ty
dertill fordras att vi äro någorlunda jemnstarka med honom och
någorlunda lika krigsbildade, hvarvid vi alltid ega ett stort företräde
framför honom uti den enthusiasm, som känslan af att
strida för fosterjorden skänker dess försvarare.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: I likhet med tvenne föreg:de
talare kan jag icke finna några serdeles fördelar vid K. M:ts.
Nåd. förslag att reducera våra sqvadroners antal. Väl ser man ofta
nog, i andra länder, att soldat-antalet minskas, men att, såsom
här nu tillämnas, minska sjelfva cadrerne, tror jag hörer till
sällsyntheterna. En erkänd taktisk regel är: »ju flere cadrerju
bättre.» Här vill man dock borttaga side! af dessa, endast lör
att göra sqvadronerna några få rotar starkare.
En föreg:de talare bär redan, såsom mig synes med rätta,
anfört att, om de nummer, som för närvarande äro anslagna till
underbefäl m. m., sitta upp, skulle sqvadronerna komma att rycka i
fält med omkring 90 man, en styrka som hittills ansetts vara
den lämpligaste för vårt reglemite. Visserligen bar Gr. af Ugglas
anmärkt att genom det missbruk, som vid remorteringen
eger rum med insättandet af underåriga hästar, skulle denna
styrka icke kunna uppnås. Om verkligen så är, hemställer jag
huruvida icke saken afhjelpes genom att afskaffa missbruket.
Landtförsvars-komitén har såsom axiom antagit att om de
nuv:de svaga Svenska sqvadronerna möta fiendens starkare, de
våra gå då en säker undergång till mötes. I delta afseende
bör man icke uteslutande hålla sig till theorien, utan äfven tillse
hvad erfarenheten lärer. En 50-årig fred har förhindrat vårt
kavalleri att visa om det’ fortfarande är hvad det borde vara.
Afven under sednaste Tyska fälttåg saknades, i allmänhet, tillfälle
härtill.
Ett reg:te lyckades dock derunder inskrifva sitt namn på
ett af de vackrare bladen af vår krigshistoria. Mörnerska husarerna
hade då blott 75 mans sqvadroner och aldrig mera än
66 man i ledet. Dessa svaga sqvadroner tvekade dock ej att
anfalla de Franska, Polska eller Danska, på papperet 150 man
starka sqvadronerna. Utgången är oss alla bekant; det blef icke
den svaga Svenska truppen som blef kullriden, det blef den tunga
ohandterliga utländska: — ett förhållande som icke ensamt får
tillskrifvas våra ryttares mod; — den rörlighet och snabbhet, som
utmärker vårt reglemte, hade säkert häri en stor del. Så länge
vi bibehålla dessa egenskaper, hoppas jag att våra nuv:de sqvadroner
skola med hopp om framgång kunna möta fienden. Det
är sammanhållningen och farten, icke en eller annan afmarche
mera i ledet, som afgör segern. Man invänder att de svaga
sqvadronerna under ett fälttåg så smälta tillsamman att de slut
-
Den 27 November.
160
ligen endast finnas pä papperet, och Gr. af Ugglas har, i sådant
afseende, anfört Hr Silfverstolpes egen erfarenhet. Naturligtvis
måste, i fält, hvarje sqvadron smälta ihop, såvida den icke erhåller
förstärkning. Under 1813 års campagne i Tyskland erhöll
Lif-Reg:ts Dragon-korps sällan rekryter hemifrån. Att reg:tet
icke var i elden gör löga till saken. Det är marchen, icke striden,
som hufvudsakligen förstör kavalleriet. Med vårt nuv:de
bevärings-system höra deremot förstärkningar aldrig uteblifva. Så
snart arméen mobiliseras, inrycker den ena beväringsklassen
efter den andra i depéten, och afgår sedan, i den moll den blir
brukbar, till krigshären. Våra sqvadroner böra således alltid
kunna hållas någorlunda fulltaliga. Klart är deremot att en
bataljon på 4 sqvadroner hastigare uttröttas än en på 5. Fcrposttjensten
måste ju alltid bestridas af rytteriet. När då en
sqvadron beordras på fältvakt, tröttas i (örsta fallet |;del af det
hela, i det sednare blott ^idel.
Fäster man sig åter vid taktikens fordringar, blir en reserv
en nödvändighet. Vid de bästa utländska lätta kavallerier
äro derföre bataljonerna fördelade på 6 sqvadroner, 4 i linien
och 2 bakom. Hos oss är nu den 5:te sqvadronen afsedd till
reserv och kan vara tillräcklig. Att deremot antingen vara utan
understöd eller endast hafva 3 sqvadroner i linien torde, vid
manövern, medföra allvarsamma olägenheter.
Jag tror mig nu hafva visat att den föreslagna organisationsplanen
för vårt indelta kavalleri icke är af behofvet påkallad.
Hvarföre då företaga en åtgärd, den der, ulan verklig nytta
för vapnet, medför många svårigheter vid utförandet och som
dessutom minskar officers befordran med £:del; ty detta är följden
af den femte sqvadrons-chefens indragning. Visserligen
tillkommer i stället en ny 2:dre Ryttmästare, men detta är en
ringa ersättning. Det är icke till 2:dre Ryttmästare, utan till sqvadrons-chef,
man sträfvar. Der först kan man påräkna en tarflig
utkomst. Att utan behof minska dessa platser måste således
framkalla missbelåtenhet och ovilja inom vapnet. Gr. af Ugglas
anser förändringen nödvändig, för att derigenom erhålla nödigt
befäl till depoten. Hittills har man trott att 2:dre Ryttmästaren
jemte nu befintlige tvenne 2:dre Löjtnanter och några instruktörer
skulle kunna sköta rekryt- och remont-dressyren. Jag är lycklig
att se denna åsigt ännu hysas af en i ämnet så kunnig man
som Hr Silfverstolpe.
Hvad slutligen den af K. M:t i nåder löreslagna nya 2:dre
Ryttmästaren angår, har jag svårt att fatta hvartill han skall
användas. Enligt Landtförsvars-komiténs förslag skulle 2:dre Majoren
vid hvarje indeld kavalleri-bataljon indragas, och en sqvadrons-chef
tillförordnas att förrätta majorstjenst. Dennes sqvadron
åter skulle föras af en 2:dre Ryttmästare. Lyckligtvis återfinnes
icke denna högst egna idé i K. Mits Nåd. Propos., och
dermed förefaller mig äfven den föreslagna nye 2:dre Ryttmästaren
vara öfverflödig.
170
Den 27 November.
Jag instämmer för öfrigt till alla delar med Hrr Silfverstolpe
och Sandels.
Gr. af Ugglas: Som föreg:de taiare redan till hufvudsakliga
delar anfört, hvad jag nu tänkt yttra, får jag endast åberopa
mig på de af dem afgifna anföranden.
HrR osens värd. Johan Henrik: Vid R. o. Ad:s sista plenum,
hvarvid jag icke hade tillfälle att vara tillstädes, gjordes, enligt hvad
jag hört, åtskilliga framställningar med anledning af K. M:ts Propos.
, rörande åtskilliga delar af försvarsverket, och i sammanhang
dermed mot det betänk., som afgifvits af drn s. k. Landtförsvars-komilén,
af hvilken jag varit medlem. Till följd af en
tillfällighet visste jag icke att något, som rörde detta komitébetänkande,
skulle i afton; föredragas, och jag har nyss ankommit
midt under den nu pågående diskussionen. Jag är således
fullkomligt oberedd att möta de gjorda anmärkningarna, men
anser mig dock böra yttra några ord med anledning af hvad
vid detta tillfälle anförts.
Det är klart att ett betänk, så omfattande och ingripande
i så många ämnen, som det af komitén afgifna, icke kan tillfredsställa
alla, och jag vill till och med icke försvara hvarje
deri förekommande ord, men då några reservationer ej blifvit
afgifna, följer deraf, att jag, såväl som komiténs öfriga ledamöter,
bära ansvaret för belänk:ts hufvudgrunder.
Komiténs hufvudtanke har varit att det vore af vigt för
Sverige att hafva en alltid stridsfärdig armé, något så när tillräckligt
stark för att med hopp om framgång kunna möta en
fiende. Vår armé, sådan den f. n. är, består af en liten stam,
visserligen god, men ej tillräckligt öfvad, samt af en talrik beväring,
högst ofullständigt öfvad. Första åtgärden har derföre
varit att söka, såvidt förhållandena medgifva, uppdrifva stammens
nummerär och öfning; den andra att skaffa den en krigsduglig
förstärkning. Hade det varit tänkbart att kunna åvägabringa
en sådan förstärkning genom en tillräckligt utvidgad vapenöfning
för hela beväringsstyrkan, hade det naturligtvis varit
det bästa; men då det icke låter sig verkställa, har komitén,
som ansett, att allt för genomgripande åtgärder i denna rigtning
ej skulle leda till ett önskadt resultat, inskränkt sig till att föreslå
en fullständigare vapenöfning för en del af beväringen.
Mången torde invända, att den föreslagna förstärkningen
är allt för ringa; men derigenom sk lille dock något, och i förhållande
till våra tillgångar, icke så obetydligt vinnas.
Det genomgående syftemålet i komiténs betänk, är dernäst,
att den ständigt stridsfärdiga delen af armén sknlle kunna inom
kortare tid betydligt ökas. Detta grundar sig på den allmänna
vapenöfningen för beväringen, och denna grund för vårt försvar
har komitén lemnat orubbad. Ingen annan förändring har i
detta afseende blifvit föreslagen, än att j:del af beväringen skulle
erhålla tillräcklig öfning, för att genast kunna gå i fält.
Den 27 November.
17t
En talare har nämnt, att flen arméstyrka, vi skulle kunna
sålunda uppsätta, endast belöper sig till 70,000 man. Itet är
fullkomligt sannt att komiténs organisations-förslag egentligen
afser denna styrka, men dessa 70,000 man äro beräknade på
ett belt annat sätt än vanligen är fallet, ty bland dem finnes
inga s. k. »icke stridande.» Om man kastar en blick på de
betänk:t åtföljande bilagor, skall man finna till hvilket betydligt
antal de icke stridande, endast vid infanteriet, elter en ganska
låg beräkning, uppgår, och då man i allmänhet bör en armés
numerär uppgifvas, måste derifrån afräknas en icke obetydlig
proc. »icke stridande», som tillböra armén och äro för den nödvändiga.
Vid det uppgifna antalet af 70,000 man, enligt komiléns
förslag, eger deremot icke ett sådant förhållande rum, utan der
är hvarje man »stridande». Det är 70,000 soldater eller »bajonetter»,
utom befäl och spel, samt efter afdrag för rekryter, vakanser
och sjuke.
För min del skulle jag gerna sett, om styrkan kunde ökas
och om organisationen kunde beräknas för 100,000 man, men
jag tror att komitén under närvrde förhållanden bort inskränka
sig till den föreslagna styrkan.
I de af talaren omnämnda grunder, hvarpå en armé-förökning
skulle kunna byggas, kan jag icke till alla delar instämma.
Det är visserligen sannt, att belälet utgör kärnan och, om jag
så får uttrycka mig, den ledande tanken hos armén, men å
andra sidan är truppen en lika väsendtlig faktor i en duglig
armé. För alt åstadkomma ett godt arbete, måste äfven verktyget
vara godt; det är ej nog att hafva ett lämpligt material
dertill.
Hvad vi i synnerhet behöfva, är en arméstyrka, som i
hvilken stund som helst är färdig till försvar. Vårt lands geografiska
läge är nemligen sådant att våra stränder inom kort
kunna blifva hotade af en fiende; det är då af aldra största
vigt, att utan någon lång beredelsetid kunna bjuda honom spetsen.
Ju större den styrka är, som man straxt kan ställa mot
fienden, desto bättre; men en mindre, fast god trupp gör i sådant
fall vida mera gagn, än en större med otillräcklig öfning
och osäker sammanhållning. Finnes tid tili förberedelser, till
att något utbilda den mindre öfvade delen af beväringen, kan
och bör man redan från början uppträda med en större styrka.
Enligt komiténs förslag skulle 50 bataljoner af tillsammans
40.000 man infanteri när som helst kunna uppställas. Denna
siffra, som i och för sig kan synas obetydlig, är det dock icke
i jemförelse med hvad vi nu ega. I närvide stund kunna vi nemligen
icke hastigt mot fienden uppställa mer än 20,000 man,
ty vår beväring är icke tillräckligt krigsbildad för att utan vidare
öfning med framgång deltaga i fäderneslandets försvar.
Samma talare har yttrat, att det vore förmånligt, om de
föreslagna 50 bataljonerna finge befäl för 100. En sådan tanke
har icke varit främmande för komitén; men komitén har icke
172
Den 27 November.
ansett sig böra nu föreslå en så stor tillökning i,befäls-personalen
som för ändamålet skulle erfordras.
1 allmänhet tror jag att många, som nu anse att komilén
i ett eller annat afseende föreslagit alldeles för litet, skulle om
de egt att pröfva och afväga beholven för försvarsverket i alla
dess rigtningar, lika med komitén fått nedsätta sina fordringar
och nöja sig med att föreslå det aldra nödvändigaste, det som
under närv:de förhållanden hade någon utsigt att kunna erhållas.
Icke så få torde de å andra sidan vara, som tycka att komitén i
detta hänseende redan gått nog långt.
Beträffande de anm:r, åtskillige talare framställt emot de
delar af betänk:t, som afse kavalleriets organisation, så vill jag
icke ingå i någon afhandling om manöver-reglemdet, enär jäg
icke tillhör detta vapen. Jag ber endast att få nämna, att den
af komitén föreslagna nedsättning af sqvadronernas antal från
5 till 4 på hvarje bataljon, icke grundar sig på föreställningen,
att en svagare sqvadron alltid skulle blifva kullriden af en starkare,
ehuru det ofördelaktiga uti att hafva betydligt svagare
sqvadroner än fienden blifvit af komitén anmärkt. Ett faktum
är emellertid, att hvarje gång under de sednare 20 åren någon
del af kavalleriet blifvit satt på fält-fot, har den 5:te sqvadronen
blifvit sprängd för att öka de 4 öfriga. Det har derföre synts
ändamålsenligt att äfven på fredsfot organisera bataljonerna på
4 sqvadroner. Med den nummerstyrka, komitén föreslagit, skulle
sqvadronerna, efter afdrag för vakanser, rekryter, remonter, sjuke
och behöfligt antal manskap och hästar för depöterna, kunna gå
i fält med ungefär 90 man, eller den styrka hrr kavallerister
anse vara ett maximum för en god manöver. Detta maximum
behöfver man sannerligen icke frukta för att det icke snart
skall nedgå, då erfarenheten visar, att ett fälttågs mödor hastigare
nedsätta styrkan vid kavalleriet, än vid infanteriet, emedan
vid det förra vapnet icke endast manskap, utan äfven hästar, och
ofta till högst betydligt antal, blifva otjenstbara.
Hr von Knorring: Af komiténs betänk, har jag funnit,
att meningen är att öka totalsumman af arméens befäl.
Under sådane förhållanden kan jag icke annat än finna det i
högsta grad orätt, alt man börjar med att minska den närv:de
styrkan, såsom det blifvit föreslaget med afseende å Kongl.
Wermlands Fälljägare-reg:te. Det är i hög grad oförsigtigt, ty
om först en minskning å en korps medgifves, så är det icke
sagdt att man beviljar en derefter föreslagen förökning af en
annan korps. Vid sednaste Riksdag förfor man på alldeles enahanda
sätt, i det man föreslog, att Smålands Husarer skulle
sitta af, ehuru detta förslag icke vann R. St:rs bifall.
För min del måste jag bekänna, att jag anser, att man
under de sednare åren gått till väga på ett högst orättvist sätt
vid behandlingen af likartade minsknings-åtgärder, såväl inom
arméen som flottan.
Den 27 November.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. ville remittera den Kongl.
Propos:n jemte yttranderne till Stats-Utsk:t., dock med förbehåll
af öppen rätt för R. o. Ad. att utan hinder af remissen fatta
beslut öfver det af Frih. Klinckowström väckta förslag om tillsättande
af ett särskildt Utsk. för behandling af samma Kongl,
Propos. jemte den i förra plenum remitterade Propos:n, ang. förändring
i grunderna för bevärings-inrättningen samt om bildande
af en landtstorm.
Ropades ja.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:ts nedannämnde
den 22 dennes bordlagde Nåd. Propos:r till R. St:r:
l:o ang. berättigande för Landshöfdingen i Skaraborgs län,
f. d. Stats-Rådet m. m. Jonas Waern, att vid afskedstagande!
erhålla pension å Allm. Indragnings-staten; och
2:o i fråga om afstående åt Båtsmansenkan M. Ch. Säf
af ett efter hennes afl. man Kronan tillfallet dana-arf.
Föredrogs K. M:ts den 22 dennes på bordet lagde Nåd.
Propos. till R. St:r, ang. nedsättning i bevilllningen för reseagenter.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
I öfverensstämmelse med hvad jag, vid annat tillfälle, nyligen
här yttrat, anser jag klokheten numera bjuda, att, till dess
mera känsla för rättvisa och billighet gör sig gällande hos andra
folk, Sverige icke vidare gör eftergifter för dem annat än
då de göra deremot svarande å sin sida. Erfarenheten har
lärt oss, att det icke är på de vackra och oegennyttiga föredömenas
väg, utan på underhandlingarnes, på köpslagandets,
som äfven föråldrade och onyttiga skrankor och hinder mot
nationernas friare samfärdsel ännu bäst undanrödjas.
Af detta skäl och då det vore önskligt, att pålagor af den
art som den å utländningar, hvilka sluta handel om varor äfven
för egen del — möjligen en Krupp från Essen, en Brown
från Sheffield, en Carlsund från Motala eller en Göranson från
Gefle — icke i vårt eller något land underkastas andra kontroller
än öfriga resande utländningar;
då, om afgifterna endast nedsättas till hälften, rättigheten
för Franska Regeringen att pålägga Franska handlande eller
deras ombud motsvarande afgift, om jag icke misstager mig,
ändå qvarstår;
då chikanen eller den vexatoriska kontrollen för många
kännes tyngre än afgiften; samt
då det torde vara tvätydigt om 17:de §:n i Bevilln.-Stadgan
nu kan och bör tillämpas å alla de makters undersåter, med hvilka
fördrag äro afslutade, äfvensom huruvida samma § icke äfven
kan vara hinderlig för nya öfverenskommelsers afslutande;
174
Den 27 November.
vågar jag vördsamt hemställa, om icke i detta ämne följande
förslag kunde i stället antagas, nemi.:
att vid slutet af Bevilln.-Stadgans 24:de § tillägges en punkt
så lydande: »Har Konungen träffat öfverenskommelse, hvarige
nom
stadgadt blifvit, att Svensk undersåte, i annat land, icke
betungas med annan skatt eller afgift än inföding derstädes vidkännes,
ege för sådant lands undersåte afgift af den beskaffenhet,
hvarom i 16:de och 17:de §§:ne förmäles, icke rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., remitterades K. M:ls ifrågav:de Nåd. Propos. jemte yttrandet
till Bevilln.-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utsk:t K. M:ts den
22 dennes bordlagde Nåd. Skrifvelse till R. St:r ang. Styrelsens
för Allm. Hypotheksbanken underd. ansökning om krediti vrätt
i R. St:rs Bank för Allm. Hypotheksbanken.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 22
dennes bordlagde Mern. N:o 3, med den till Rikets nu församlade
Ständer af Ful!m:ge i Riksg.-Kont. afgifna Berättelse.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Mern. N:o 4, ang. riksdagskostnadernas bestridande af ftiksg.-  kontoret.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uppstått och allägsnat sig samt
Ordförande-platsen intagits af den enl. matrikeln främste närv:de
ledamoten, Gr. Posse, Arvid, föredrogs och bifölls Stats-Ulsk:ts
den 22 dennes bordlagde Mern. N:o 5, ang. godtgörande af Hr
Landtm:s och Hrr Talmäns riksdagskostnader.
Efter det Hr Gr. o. Landtm, återkommit, föredrogs punktvis
och bifölls Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde Mern. N:o
6, ang. förskott å aflöningen för den hos Riks-St:n och Utsk:n
anställda betjening.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts den 25 dennes bordlagde Mern.
N:o 2, ang. det hvilande förslaget till ny R. O. och dermed
sammanhängande ändringar i R. F.
Detta Mern. begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
i enlighet med hvad Riks-St:ns Hrr Talmän vid hållet sammanträde
öfverenskommit föreslå, behagade besluta att till afgörande
Den 27 November.
175
företaga Meirr.t i det plenum, som komme att hållas Måndagen
den 4 nästk. December.
Ropades ja.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts den 25 dennes bordlagde Mern.
N:o 3, med uppgift å hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne.
Sedan detta Mern. af flere ledamöter blifvit ånyo begärdt
på bordet, anmälte sig och yttrade
Gr. Posse, Arvid: Då de ärenden, som behandlas i detta
Mern., äro af beskaffenhet att besluten öfver dem kunna vara
beroende af beslutet i afseende å Konst.-Ufsk:ts Mern. N:o 2,
hemställer jag att ifrågav:de Mern. måtte på föredragningslistan
uppföras till afgörande näst efter Mem:t N:o 2.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad.
måtte besluta, att Konst.-Utsk:ts il'rågav:de Mern. skulle på föredragningslistan
för plenum den 4 nästk. December uppföras
näst efter samma Utsk:s Mern. N:o 2; hvilket bifölls.
Efter föredragning af Stats-Utsk:ts den 25 dennes bordlagda
Utlåt. N:o 7, i ani. af väckt motion orri den s. k. extra statsregleringens
bestämmande för Irenne år m. m., framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utlåtit och, sedan dertill
svarats många ja, jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 25 dennes bordlagde Utlåt. N:o 8, ang.
regleringen af utgifterna under Riks-Statens första hufvudtitel.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 25
dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 2, i ani. af verkställd granskning af R. Shrs Just.-  Ombudsmans embets-förvaltning från sednaste till iunevide riksmötes
början; och
N:o 3, i ani. af väckt motion om ansvar för utgifvare af
tryckt skrift eller tidning, i afseende på annonser om försäljning
af lotteri-sedlar.
Efter föredragning af Lag-Utsk:ts den 25 dennes på bordet
lagde Utlåtin:
N:o 4, i ani. af väckt förslag om utarbetande af ordningsstadga
för städerne; och
176
Den 27 November.
N:o 5, i ani. af väckt motion om utarbetande af en kommentar
öfver Strafflagen;
lades dessa Utlåt:n till handlingarne, med förklarande att de
deri omförmälda motioner ansågos tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts behandling.
Föredrogs Frih. Klinckowströms, Rudolf, den! 25 dennes
väckte och bordlagde förslag, om tillsättande af ett särskildt
Utsk. för behandling af K. M:ts Nåd. Propos:r, dels ang. förändring
i grunderna för bevärings-inrättningen samt om bildande
af en landtstorm, dels ock ang. grunderna för infanteriets
och kavalleriets organisation, om rättighet för den indelta
soldaten eller ryttaren till tidigare afsked, samt om arméens
vapenöfningar och under-officers-bildningen, äfvensom af andra
dylika till R. St:r möjligen inkommande Nåd. Propos:r.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då de ärenden,
för hvilkas behandling Frih. Klinckowström föreslagit nedsättandet
af ett särskildt Utsk., förut handlagts af en utaf K. M.
tillsatt komité, som deråt under lång tid egnat en noggrann
pröfning, samt ärendena sålunda redan äro utredda, kan jag
icke finna hvartill den föreslagna åtgärden skulle gagna, och
anhåller derföre om afslag å Frih. Klinckowströms förslag.
Frih. Klinckowström: Det är visserligen sannt att, såsom
siste värde talare anmärkte, en komité varit af K. M.
nedsatt för utarbetandet af förslag, beträffande landtförsvaret;
men när K. M., på sätt Nåd. Proposm innehåller, sjelf begärt
att R. St:r måtte yttra sig i fråga om de af K. M. framställde
grunder, synes det mig alldeles gifvet, att R. St:r måste uttala
ett omdöme i frågan, och att, på det detta omdöme må kunna
blifva af något värde, det icke gifves annan utväg än att nedsätta
ett särskildt Utsk. Detta måste så mycket mera vara
händelsen, sorn Stats-Utsk:t, dit den Kongl. Proposm blifvit af
ett eller 2:ne Stånd remitterad, af öfriga göromål är så upptaget,
att det icke kan åt denna fråga egna en noggrann pröf
ning.
Stats-Utsk:ts behörighet att behandla denna Propos. kan
dessutom sättas i fråga, då icke i ani. af Proposm några utgifter
under denna statsreglerings-period skulle föranledas. Att
Lag-Utsk:t, dit Proposm äfven blifvit remitterad, lämpligen kunde
behandla densamma, synes mig betänkligt, enär i nämnda Utskott
icke finnes några ledamöter med tillräcklig sakkännedom
i ifrågavarande ämnen.
Jag har rådfört mig med flera personer i afseende å mitt
förslag. Dessa personer hafva alla ansett, att nedsättandet af
ett särskildt Utsk. vore enda utvägen för åstadkommande af
den för afgifvandet af ett sakkunnigt omdöme i dessa vigtiga
frågor nödiga pröfning; och det är med ani. deraf jag fortfarande
anhåller att R. o. Ad. behagade bifalla den af mig gjorda
framställning. Gr.
Den 27 November.
177
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag anser mig böra understödja
Frih. Klinckowströms förslag, ty ifrågav:de ämnen äro så omfattande,
att för deras behöriga granskning skulle åtgå mera
tid, än ett vanligt, af öfriga göromål öfverhopadt Utsk. skulle
kunna deråt egna, hvartill kommer att. om ett särskildt Utsk.
nedsattes, deri kunde inväljas personer med erforderlig sakkännedom.
Frih. Klinckowström: Jag anhåller att få göra den
förändring i min framställning, att om, såsom jag hoppas, densamma
af R. o. Ad. bifalles, R. o. Ad. täcktes inbjuda MedSt:n
att förena sig i samma beslut, och icke, såsom jag förut
föreslagit, allenast kommunicera sitt beslut med de öfriga St:n.
Gr. Ehrensvärd, Albert: Äfven jag anhåller att Höglofl.
Ståndet behagade bifalla den af Frih. Klinckowström gjorda
framställning. J)e ärenden, som skulle blifva föremål för det
särskilda [Jtskds behandling, äro nerol, af beskaffenhet att djupt
ingripa i vårt lands förhållanden, och deras pröfning torde derföre
böra öfverlemnas åt personer, som skulle utses med särskildt
afseende å deras insigt i ämnet.
Gr. Lagerberg, Sven: För den händelse R. o. Ad.
skulle besluta nedsättandet af ett särskildt Utsk., får jag hemställa,
att deri punkt i Frih. Klinckowströms förslag, enligt hvilken
äfven »de andra dylika Nåd. Propos:r, sorn R. St:r under
Riksdagens lopp måhända hafva att från K. M. förvänta», skulle
tillhöra detta Utsk:s behandling, mätte utgå, på det icke till
nämnde Utsk. skulle komma att remitteras alla de Kongl. Propos:r,
som R. St:r i afseende å landtförsvaret lära ega att
förvänta.
Frih. Klinckowström: Jag vill endast upplysa Gr. La
gerberg
derom, att enligt mitt förslag skulle till det särskilda
Utsk:t remitteras icke alla Kongl. Propos:r i afseende å landtförsvaret,
utan endast de, hvaruti K. M., — såsom händelsen
är med den Propos., som närmast föranledt mitt förslag, —
utan att äska några anslag, begär att R. St:r måtte uttala sin
åsigt om grunderna för landtförsvaret.
Gr. af Ugglas: För min del tror jag att Gr. Lagerbergs
anmärkning är riktig, ty från K. M. torde kunna komma Propos:r,
som ovilkorligen böra till Stats-Utsk:t remitteras; och jag
hemställer derföre att den anmärkte punkten i Frih. Klinckowströms
förslag måtte utgå.
Frih. Klinckowström: Jag vill icke påyrka antagandet
af mitt förslag i den anmärkta delen, utan medger att den af
Gr. Lagerberg föreslagna förändring må vidtagas, då R. o. Ad.
H. I. 12
178
Den 27 November.
i allt fall har sig obetagen rättigheten att till det särskilda Utskottet
remittera de Propos:r, som anses böra dit hänlöras.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att som olika yrkanden blifvit gjorda i afseende
å Frih. Klinckowströms förslag, det torde vara lämpligast
att först deröfver besluta och sedermera till afgörande företaga
frågan om inbjudning till de öfriga Hiks-St:n; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, fönnälte, att under öfverläggningen hade yrkats dels
bifall till förslaget med den förändring, att derifrån skulle uteslutas
orden: »äfvensom för de andra dylika Nåd. Propos:r, som
R. St:r under Riksdagens lopp måhända hafva att från K. M:t
förvänta,» så att förslaget komme att erhålla följande lydelse:
»att R St:r täcktes besluta, att ett särskildt Utsk. måtte tillsättas för
behandling af K. Mits Nåd. Propos:r dels ang:de beväringsinrättningen
och landtstorm, [dels ang:de grunderna för infanteriets
och kavalleriets organisation, och att detta Utsk. måtte sammansättas
af fyra ledamöter från hvartdera af Riks-St:n;» dels
ock af Hr v. Francken, att förslaget måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till det ifrågav:de förslaget med ofvannämnda förändring och,
då dertill svarades starka ja, jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Slutligen blef propos. på aflåtande af inbjudning till MedSt:n,
att i det nyss fattade beslutet sig förena, af Hr Gr. o.
Landtm, framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ett från Borgare-St:t ankommet prot.-utdrag, N:o
44, med, utom annat, kommunikation af en utaf Hr Gahn väckt
motion, N:o 138, om tackjernstionde-skattens upphörande inom
bergslag.
Begärdes på bordet.
Sedan ett prot.-utdrag rörande Stats-Utsk:ts Mermr N:ris
4, 5 och 6 samt Utlåt. N:o 7 blifvit justeradt, åtskiljdes R. o.
Ad. kl. f 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 29 November.
179
Onsringcu den 29 November 1865.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 27 oell prot:t för den 8
dennes.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af fyra ledamöter i
Riddarh.-Utskit efter
JV2 150. Frill, von Otler, Fredrik Wilhelm;
» 158. » von Essen, Reinhold Jakob;
» 263. Hr Planting-Gyllenbåga, Erik Wilhelm Casimir; och
» 1805. » Stjernspetz, Per Arvid Henrik;
samt en suppleant i samma Utskott efter
» 1983. Hr Heijkenskjöld, Selim Lennart;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
62. Gr. Taube, August Gustaf;
» 215. Frih. Lilliecreutz, fullm. Frih. von Essen, Reinhold
Jakob;
» 86. Hr Stuart, Fredrik Gustaf August;
» 2118. B.» Lagerheim, Leopold Otto Gottfred Ernst;
Suppleant:
b 1642. Hr Ridderstad, fullm. Gr. von Schwerin, Carl Gu
staf
Filip.
Föredrogs ånyo och företog3 punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
d. 25 och 27 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 8, ang:de
regleringen af utgifterna under Riks-statens första Hufvudtitel.
lista och 2:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
3:dje punkten.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm: Om, på
sätt den Stats-Utsk:ts Mern. bifogade tabell utvisar, det i nu
föredragna punkten omförmälda anslag skulle såsom å den för
innev:de statsregleringsperiod upprättade riksstat definitivt beviljas,
så blir tillökningen å [örsta Hufvudtiteln 231,000 rdr, men
180
Den 29 November.
jag kan icke finna annat än, att anslaget bör, såsom varande af
öfvergående natur, tillböra extra statsregleringen och således voteras
endast för ett år.
Gr. Posse, Arvid: I ani. af Frih. Stael von Holsteins
anförande får jag upplysa, att detta anslag finnes uppfördt å
ordinarie statsregleringen redan från föreg:de Riksdag. lieträffande
hans anmärkning att det skulle vara af öfvergående natur,
så hafva i Stats-Utsk:t lemnats upplysningar, hvarigenom man
erhållit kännedom och visshet örn att det ingalunda är af sådan
beskaffenhet; de staten tillhöriga möbler, hvilka förvaras i de
Kongl. Slotten, och i värde uppgå till mera än 800,000 rdr,
medföra nemi. en betydlig underhållskostnad, och är derföre ett
ständigt anslag för detta ändamål af nöden.
Frih. Stael von Holstein: Jag har redan tillkännagifvit,
att den tabell, som finnes bifogad Stats-Utsk:ts Meni., utvisar,
att ifrågav:de anslag vid förra Riksdagen uppförts å ordinarie
stat, och är således den af Gr. Posse lemnade upplysning alldeles
obehöflig.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Jag lager mig friheten
anmärka att Frih. Stael von Holstein misstagit sig i sin
uppgift att K. M. först nu begärt detta anslags uppförande på
difinitif stat. K. M. föreslog det redan vid sednaste Riksdagen,
emedan det visat sig, att anslaget var alldeles nödvändigt; och
ehuru R. St:r då ej fnnno skäl att bitalia K. M:ts framställning
mera än för innev:de statsreglerings-period, lärer dock de af
Stats-Utsk:t för ett ständigt anslag anlörda skäl vara så ovedersäglige,
att jag hoppas det R. o. Ad. härtill lemnar sitt bifall.
Frih. Stael von Holstein: Jag tror i alla fallhatt de upplysningar,
som den föreg:de värde talaren meddelat, utvisa, att
detta anslag icke för det närv:de är uppfördt å ständig stat, och
jag anser fortfarande det vara af öfvergående natur samt derföre
böra beviljas för endast ett år.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad, och dels bifall till samma hemställan med
den förändring, att det ifrågav.de anslagsbeloppet skulle beviljas
endast för ett år och på extra stat; framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring och, då
dertill svarades starka ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Emot detta beslut anmälte Frih. Stael von Holstein sin reservation.
4:de punkten.
Lades till handlingarne.
Den 29 November. 181
5:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
6:te punkten.
Frih. Gripenstedt: Oaktadt Stats-Ufsk:t i denna punkt
icke har tillstyrkt, livad K. M. föreslagit, eller att anslag skulle
beviljas, icke blott till inköp af en för anläggande af ny fatbur
erforderlig tomt, utan äfven till uppförande derå af nödiga byggnader,
så vill jag icke bestrida, att det skäl, Ulsk:t härför anfört,
eller att med bebyggandet af tomten kunde utan synnerlig olägenhet
någon tid anstå, må anses giltigt, ty den å Riddarholmen
belägna fatburen behöfver icke ovilkorligen nu genast borlflvttas,
och den i Utrikes Stats-Ministerhotellet befintliga kan älvenledes
ännu en kortare tid användas. Då således någon absolut
nödvändighet icke bjuder alt på samma gång, som tomten inköpes,
bebygga densamma, vill jag för min del icke påyrka något
annat, än hvad Utsk:t hemställt, nemi. att till inköp af Brädhandlaren
Enbloms egendom måtte beviljas 45,000 rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan i denna punkt af R. o. Ad. bifallen.
7:de punkten.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
Föredrogs Borgare-St:ts d. 27 dennes på bordet lag-de prot.-  utdrag N:o 44, med kommunikation af en utaf Hr Gahn väckt
motion, N:o 138, om tackjernstionde-skattens upphörande inom
bergslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då den ifråg:de motionen
redan blifvit till behörigt Utsk. remitterad, R. o. Ad. torde finna
att prot.-utdraget jemte motionen icke från R. o. Ad:ns sida
erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänkm:
N:o 2, i anledning af väckt förslag om vidtagande af åtgärder
i ändamål att samla och bevara sådana manuskripter
och andra litterära alster af historiskt värde, som finnas på
spridda ställen i landet;
N:o 3, i ani. af väckt motion om åtgärder till städernas
skyddande mot fara af krutexplosioner; och
182
Den 2 December.
N:o 4, med återlemnande af motion, angide rättighet att i
lagsökningsmål vända sig till domaren i orten, hvilken skulle,
likasom K. Mits Befide, ega meddela qvarstads- och utmälningsbeslut;
äfvensom
Riddarh.-Utskits Utlåt. Nio 3, i ani. af Hr Fåhraeus’,
Edvard, motion angide månadtlig tryckning och utdelning
af förteckning öfver II. o. Adins ledamöter vid Riksdagen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 2 December 1865.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 29 och profit för ilen
11 sisth November.
Upplästes och godkändes Exped.-Utskits skrifvelse-förslag,
Nio 1, angide godtgörande genom Riksg.-Korit. af de utaf StatsKont.
förskjutna riksdagskostnader.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits den 29 sisth November
på bordet lagde Betänk. Nio 2, i ani. af väckt förslag
om vidtagande af åtgärder i ändamål att samla och bevara sådana
mannskripter och andra litterära alster af historiskt värde,
som finnas på spridda ställen i landet.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Jag beklagar att motionen
blifvit så formulerad, som den nu är, och icke, såsom önskligt
hade varit, närmare angifver sättet, huru de för Sveriges
historia och statistik högst dyrbara materialier, som nu äro
spridde på åtskilliga håll, borde tillvaratagas. Såväl i krigs-liistoriska
arkivet på Marieberg, som i Flottans och KammarColliii
arkiver finnas värderika dokumenter, som nu hålla på att
Den 2 December.
183
förstöras af mögel och fukt, och hvilka, efter hvad jag hört sägas,
man derföre är betänkt på att flytta derifrån. Om icke
R. St:r vidtaga några åtgärder lör dessa handlingars bevarande,
är fara värdt att de slutligen komma att vandra till hökar- och
kryddbodarne. Det är nu för sent att väcka någon motion i
ämnet, och jag har endast velat fästa uppmärksamheten derpå.
Vid lämpligt tillfälle torde jag komma att återupptaga frågan.
Frih. Cederström, Rudolf: De af Frih. Klinckowström
berörda förhållanden äro ganska beklagliga; men då Kongl. Bibliotheket
redan är öfverfullt och har behof af ökad lokal, kan
man icke tillstyrka, att något mera ditflyttas. Öfriga af motionären
gjorda framställningar tror jag vara i Utsk:ts Betänk, besvarade;
och får jag derföre anhålla att R. o. Ad. måtte detsamma
bifalla.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propos.
blef Betänka af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den
29 sisth November bordlaede Betänk. N:o 3, i ani. af väckt motion
om åtgärder till städernas skyddande mot fara af krutexplosioner.
Föredrogs samma Utsk:s den 29 nästl. November på bordet
lagde Mern. N:o 4, med återlemnande af motion ang:de rättighet
att i lagsökningsinål vända sig till domaren i orten, hvilken
skulle, lika som K. M:ts Bebde, ega meddela qvarstads-och
utmätnings-beslut.
Frih. Cederström, Rudolf: Då denna motion i Ekon.-  Utsk:t anmäldes, upplyste dervarande ledamöter af Bonde-St., att
den oriktiga remissen berodde på en lörvexling af motioner inom
kansliet, och att någon anmärkning derför icke borde drabba
Ståndet eller dess talman, hvarom de anhöllo att de öfrige Stånden
måtte underrättas.
Med anledning af motionens innehåll af förslag till ändring
i Utsöknings- och Rättegångs-balkarne, får jag yrka att densamma
måtte till Lag-Utsk:t öfverlemnas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos,
, lades Menr.t till handlingarne med förklarande, att den deri
omlörmälda motionen borde till Lag-Utsk:ts behandling öfverlemnas.
Anmäldes och inbeledsagades på vanligt sätt Hr Stats-Rådet
Carl Johan Malmsten, hvilken å K. M:ts Höga vägnar öfverlemnade
nedannämnde Kongl. Propos:r till R. St:r, nemi.:
l:o om förhöjd pension åt Expeditions-Chefen M. G. von
Schantz vid afskedstagandet;
184
Den 2 December.
2:o angtde upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter;
3:o ang:de anslag lill jernvägs-byggnader och till rörelsemateriel
å redan anlagde stambanor;
4:o angtde anskaffande af medel till jernvägs-byggnader och
ökad jernvägs-materiel; samt
5:o ang:de folkskole-lärares pensionering.
Sedan Hr Stats-Rådet utbeledsagats, blefvo de Kongl. Propos:ne
föredragne och bordlagde.
Föredrogs Riddarh.-Utsktts d. 29 sisth November bordlagde
Utlåt. N:o 3, i ani. af Hr Fåhraeus’, Edvard, motion angtde månadtlig
tryckning och utdelning af förteckning öfver R. o. Adtns
ledamöter vid Riksdagen.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag anhåller att emot detta
Betänk, få göra några anmärkningar. Främst vågar jag ifrågasätta,
huruvida den föreslagna månadtliga förteckningen af R. o.
Adtns eget välförstådda intresse påkallas. Till egentlig vinst kan
den åtminstone icke vara, då ingen upplysning genom densamma
erhålles om verkliga antalet af vid Riksdagen närvtde ledamöter,
enär flera, utan att hafva återlemnat polett, dock på längre
eller kortare tid kunna vara bortresta. Vid delaljerna ville jag
särskildt anmärka, att den lista öfver Utsktn, som är föreslagen
att vid slutet införas, synes öfverflödig, derest uti sjelfva förteckningen,
i stället för de tre stjernor, som skulle beteckna Utsktsledamöter,
infördes några bokstäfver — K. U., St. U., m. m.,
som angåfvo hvilket Utskott den eller den ledamoten tillhörde.
Dels till pröfvande af denna min mening, dels — och förnämligast
— på det att Utsktt ännu en gång må taga i betraktande,
huruvida R. o. Adtns fördel genom den ifrågasatta förteckningen
väl tillgodoses, anhåller jag om återremiss af Betänktt.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Hufvudsakligen förekommen
af Gr. af Ugglas, anhåller jag att till hans yttrande få lägga
endast några ord. En förteckning, sådan som den föreslagna,
vore utan intresse, att den gjordes mycket ofta. En gång, vid
början af Riksdagen, torde vara tillräckligt. Vidkommande tecknen
för Bänkmän, Elektorer och Utskotts-ledamöter, hemställer
jag, om icke dessa borde vara olika för de olika befattningarne,
på det icke förvexling må uppkomma, om en person förenar
flere befattningar, hvilket svårligen kan ske, på det sätt Utsk:t
föreslagit. Jag förenar mig i yrkandet om återremiss af Utlåtit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats återremiss af
förevtde Utlåt., framställde Hr Gr. o. Landtm, fdrst propos. på
bifall till detsamma, hvartill svarades många nej, blandade med
Den 2 December.
185
ja, och sedermera propos. på återremiss dpraf, då svaren ntföllo
med många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Anmäldes och bordlädes från nedannämnde Utskott inkomne
Utlåt:n, Mem:r och Betäk:n, nemi. från ;
Stats-Utskottet:
N:o 9, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de åtgärder till
behöfvändes undsättning i missväxtår;
N:o 10, i aid. af K. M:ts Nåd. ProprfS. om anslag till ett
förlagslån för tillvägabringande inom riket af tillverkning af 12-  decirnaltums gjutna jerrikanoner;
N:o 11, med återlemnande af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de
förändring i grunderna för bevärings-inrättningen och om bildande
af en landtstorm, hvilken Propos. blifvit från BorgareSt.
till Stats-Utsk:t remitterad;
Banko-Utskottet:
N:o 4, med återlemnande af åtskilliga till Utsk:t remitterade
motioner;
N:o 5, med återlemnande af Riksdagsfullmäktigen Anders
Perssons från Kristianstads län motion;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 5, i ani. af väckt motion om sådan anordning vid fördelningen
af 1866 års anslag till jernvägs-arbeten, att norra stambanan
må kunna skyndsamt fullbordas och för trafik öppnas; samt
N:o 6, i ani. af väckt motion, ang:de nedsättning i lösen
för uträkning af augments-ränta och om behörighet att verkställa
sådan uträkning.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
186
Den 4 December.
Måndagen den 4 December 1865.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2 prot.-ntdrag för den 2 dennes och prot:t för
den 11 sistl. November e. m.
Jemlikt R. o. Ad:ns den 27 sisth November fattade beslut,
företogs nu till afgörande Konst.-Utsk:ls d. 25 och 27 i nämnde
månad bordlagde Mern. N:o 2 till R. St:r, ang:de det hvilande
förslaget till ny R O. och dermed sammanhängande ändringar
j R. F.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Det förslag till Svenska
Nalional-Representationens ombildning, sorn nu föreligger
till afgörande, liar redan varit föremål för en allvarlig och mångsidig
granskning. Särskildt har jag lör min del baft flera tillfällen
att anföra, hvad jag kunnat säga tilt förslagets försvar.
Den närv:de stundens högtidliga allvar bjuder ock att nu söka
se saken endast i stort. Jag skall derföre icke fördjupa mig i
någon vidlyftig undersökning om de inkast, som emot förslaget
blifvit gjorda, desto mindre, som jag möjligen af den förestående
öfverläggningen kan finna mig uppkallad att ännu en gång begära
ordet. Jag vill blott i största korthet angifva den ståndpunkt,
på hvilken jag kunnat och ännu i detta ögonblick kan behålla
en fast öfvertygelse om förslagets antaglighet, ehuru jag väl
känner tyngden af mitt ansvar och haft att väga betänkligheter,
som blifvit uttalade af män, hvilkas fosterlandskärlek jag vördar
och hvilkas skarpsinne jag beundrar.
Hvad som gör vår Ståndsförfattning med rätta så kär för
tänkaren är, att den framställer samhället såsom en organism och
ej såsom ett blott aggregat af individer, sammanhållna af yttre
godtyckliga band. Men den praktiske statsmannen får icke nöja
sig med endast en vacker form. Han måste se till, att formen
också verkligen har det innehåll, den förutsätter. För honom
är det icke nog, att organismen en gång haft fullt lif. Det är
angelägnare, att den ännu lefver och eger vilkoren för en fortfarande
helsa. Ingen kan förneka, att tidens mäktiga ström
oemotståndligt verkat och alltjemt verkar upplösande på Stånden,
såväl i afseende på de privilegier, hvarmed de af ålder varit
omgärdade, som i sjelfva grunden för deras tillvaro. Småningom
hafva gränserna emellan Stånden bortfallit, så att de numera,
med undantag af Preste-St., förlorat all betydelse, utom
Den 4 December.
187
blott i fråga om representationsrälten. I jemnbredd härmed
hafva de allmänna begreppen menniska och medborgare gjort
sig allt mera gällande.
Hittills hafva vi försökt alt lämpa oss efter denna samhällsförhållandernas
och rättsbegreppens utveckling, genom att göra
Stånden rymligare. I den mån sådant skett på det sätt, att
Stånden gjorts mera allmänt medborgerliga, såsom fallet varit
med flera förändringar i Borgare- och Bonde-St:n, liafva vi fortgått
i den rigtning framliden kräfver. Men äfven Adeln och
Preste-St. behöfde vidgas. Detta kan icke ske på samma sätt,
såvida man vill bevara deras mest väsendlliga kännetecken. Vi
se också, att de förslag om fleras inrymmande i dessa Stånd,
som vunnit något allmännare godkännande, icke gått ut på att
sammansmälta någotdera Ståndet med andra elementer, utan
tvertom att insätta nya sjelfständiga klasser och sålunda åtskilja
folket i ännu flera afdelningar än som af ålder funnits. Detta
är att gå emot rörelsens lagar, och kan ej påräkna någon
framtid.
Vår Ståndslörfattning torde sålunda redan i det närmaste
undergått de förbättringar, hvaraf den är mottaglig. Den tillfredsställer
oss likväl icke i sitt närv:de skick; och skall komma
att göra det allt mindre och mindre. Ty tiden står icke stilla.
Något måste göras, och här gäller det att gå i den rätta rigtningen.
I flera andra länders nyare konstitutioner har man, i den
mån Stånden upphört att kunna begagnas, icke funnit några andra
organiska delar alt sätta i stället. Individerna äro derföre
ställda i ett mera omedelbart förhållande till nationalrepresentationen.
Häraf uppkommer en centralisation af makten, som visserligen
mäktigt bidrager till statens handlingskraft, men som lörminskar
den säkerhet om enskild frihet, som utgör en af decentralisationens
fördelar.
Vårt land, som genom kommunernas sjelfstvrelse åtnjuter
decentralisationens fördelar, eger ock i dessa kommuner en naturlig,
lefvande grund för en organisk bildning af national-representationen.
Helt och hållet byggd på denna grund, skulle dock
representationen komma att stå i ett alltför aflägset och medelbart
sammanhang med sjelfva folket. I det nu hvilande representations-förslaget
utgör derföre endast den första kammaren
en konseqvent utveckling af kommunen, eller liksom hufvudet
på denna organism; under det de politiskt berättigade medborgarne
genom den ändra kammaren utöfva ett mera omedelbart
deltagande i den lagstiftande makten.
Detta är förslagets grundtanke; och ehvad invändning må
kunna göras emot varaktigheten af en derpå grundad representations-lbrm,
torde den åtminstone icke vara utsatt för att redan
från början undergräfvas af tidsandan, såsom fallet blefve med
hvilket klassvals-förslag som helst. Vid tillämpningen hafva, så
vidt möjligt varit, de bestående förhållandena tagits i betraktande.
Så har t. ex. skett vid bestämmandet af valrättens gräns
nedåt för andra kammaren, i afseende hvarå ett efter mitt för
-
188
Den 4 December.
menande obefogadt klander framkallats af den omständigheten,
att den valrätt, som åtföljer egande al jord, blifvit bestämd efter
ett visst minirni-värde, svarande ungefär emot vårt ganda begrepp
om besutenhet, i stället för att bibehålla den i nu gällande R. O.
begagnade sväfvande benämningen besutenhet, som för närv:de
är en nästan död bokstaf, men som skulle kunna i ekonomisk
lagstiftningsväg undergå hvilka förändringar sorn helst.
Likaså har man velat se hvarje sådan gräns mera oriktig
i en representation med samfälda val än i en klassvals-författning.
Principielt torde den dock kunna anses mera förenlig
med de samfälda valen. Genom klassval vill man dels hafva
samhällets olika intressen representerade och dels försäkra representationen
om sak-kunskap i alla ämnen, sorn tillhöra dess
handläggning. Nu har t. ex. den talrika tjenstehjons-klassen fullt
ut så olika intressen och sak-kunskap med husbönderna, som
många af de klasser, man särskiljer. Så förhåller det sig ock med
olikheterna i mannens och qvinnans ställning. Både tjenaren
och qvinnan synas således ega minst lika mycken befogenhet att
deltaga i klassval, som att räknas för sjelfständiga medborgare
i en representation, som erkänner endast ett slag af medborgare.
I denna punkt, såsom i många andra, känna vi ännu intet
fullt tillfredsställande sätt att lösa svårigheterna; och det hvila
nde förslaget gör visserligen icke anspråk på att hafva tillegnat
sig några nya upptäckter i statsvetenskapen. Det har sökt
stödja sina hufvudgrunder på en redan vunnen erfarenhets lärdomar
och på länge insedda sanningar, hvilkas erkännande snart,
om icke genast, måste äfven hos oss blifva en nödvändighet;
men i öfrigt äro förslagets särskilda stadganden afvägda efter
hvad man trott vara möjligast att genomföra och för tillfället
passa bäst: under förhoppning, att en framtida erfarenhet och
det menskliga snillet skola lemna ledning för fortgående förbättringar.
På det kraftigaste protesterar jag emot den af så många,
ehuru nästan alltid under inbördes motsägelser uttalade beskyllningen,
att förslagets ledande tanke skulle vara penningen. Derföre
uppgifves icke någon annan grund än de bestämmelser om
ett lågt minimum af egendom eller inkomst, som finnas bland vilkoren
för valrätt till andra och valbarhet till första kammaren.
Med lika mycket skäl kunde sägas, att förslaget blott fäster afseende
på åldern, enär vissa olika ålders-målt fordras för valrätt
och för valbarhet till de båda kamrarne. Sanningen kommer
man närmare, om man säger, att förslaget erkänner ingen
annan grund för representant-kallet än medborgares förtroende,
uttryckt genom val. Man talar om upplysningen såsom en riktigare
grund; men huru bestämma den? Kan icke upplysningen
tillvinna sig förtroende, så skall man förgäfves söka genom hvilken
författning som helst försäkra den om inflytande. Att Svenska
folket har förtroende till upplysningen, derom vittnar bland
annat allt hvad i vår tid blifvit gjordt till undervisningens och
bildningens utbredande.
Den 4 December.
189
Det säges, att förslaget är byggdt på förhoppningar, som icke
lemna någon visshet. Men månne icke detsamma kan sägas om
hvart och ett annat förslag, som kan komma i fråga alt sättas
i stället? Och kan det icke äfven sägas om bibehållandet af nu
gällande R. O.? Man måste tro, att tiden skall gå baklänges, för
att i den erfarenhet, vi ega om vår nuv:de represenlations-forms
lämplighet under flydda tider, se en borgen lör att den skall
verka på samma sätt framdeles under nya tider och förändrade
förhållanden. Ingen statskonst förmår med visshet förutse framtidens
skiftningar, men derföre äro icke alla beräkningar, som
ske med aktgifvande på verldsstyrelsens öfverallt uppenbarade
lagar, alt anse såsom blott tomma förhoppningar.
De vid förslaget fästade förhoppningar torde åtminstone
hvila på lika säker grund, som farhågorna för hvad man förespeglar
såsom följder af förslagets antagande. Man vill ådagalägga
sådana vådor, genom att hänvisa till exemplen af de öfverilningar
och missrigtningar, hvartill en nyss liissläppt demokrati
i andra länder stundom gjort sig skyldig. Men man glömmer,
att konungamakten der vanligen kringskurits genom samma
författning, som bildat en folkrepresenlation påen utsträckt demokratisk
grundval; och att detta skett hos folk, som lörnt varit ovana
vid politisk frihet; då deremot nu hos oss endast är fråga om
att, utan rubbning af konungamaktens förhållande till representationen,
tillvägabringa en rättvisare fördelning af de krafter, som
redan finnas inom representationen, och att der inrymma några
nya, icke några lägre, kategorier af medborgare, orri hvilkas inrymmande
alla äro ense och hos hvilka ingen befarar någon
samhäilsvådlig syftning. Man glömmer, alt Svenska folket redan
bestått vida farligare Irihetsprof än detta. Skulle man icke våga
anförtro en frisinnad representationslorm åt ett folk, som så länge
egt och så sällan missbrukat den mest vidsträckta personliga
frihet, som utan våda förmått hära ordets och pressens frihet,
och i hvars hand man till och med kunnat utan fruktan se en
obegränsad församlingsfrihet, äfven för beväpnade!
Det är icke af representationens form, som konungamaktens
styrka eller svaghet är beroende; och i ett land, der konungamakten
har så djupa och säkra rötter, som i vårt, synes den
hafva mera att vinna än förlora deraf, att formen för representationen
hringas i närmare öfverensstämmelse med dess ändamål,
som är att hilda ett i möjligaste måtto sannt uttryck för
folkets mening.
Vid frågan om en representations-förändring får man för
öfrigt icke uteslutande afse att få genomfördt det förslag, som
i sig sjelft är det hästa. Stor vigt ligger ock uppå, att det af
allmänna tänkesättet för godt erkännes. Folkets förtroende och
kärlek till en institution uppväger många institutionens brister.
Under den sednaste tiden hafva från alla landets delar och från
trovärdiga män af alla folkklasser ingått så många offentligen
afgifna försäkringar, alt detta förslag tillfredsställer den allmänna
meningen i dess bästa betydelse, att jag för min del icke kan
190
Den 4 December.
tro annat, än att det verkligen förhåller sig så. Och för så
vidt detta kan antagas vara ett faktum, synes mig, alt äfven
den, som icke viker för något slags påtryckning, måste finna
ansvaret för förslagets antagande något mindre, än om frågan
vore att påtruga folket en författning emot dess vilja.
A andra sidan lärer väl ingen föreställa sig, att ett af
Regeringen framlagdt förslag, som vinner två Stånds nästan enhälliga
bifall och så varmt understödjes af den allmänna meningen,
skulle öfvergifvas derföre, att det möjligen en gång
förkastas af en knapp majoritet i ett eller två Stånd.
Om följderna af förslagets förkastande vill jag för öfrigt
icke tala, ty jag erkänner min oförmåga att dem beräkna. Icke
heller vill jag nu söka vädja till R. o. Adis känslor; ty jag
vet, att de icke behöfva stämmas högre. Jag vet, att orri II.
o. Adis öfvertygelse vänder sig till förmån för förslaget, så skall
icke brist på känsla för fäderneslandets kraf hindra R. o. Ad.
att vinna den svåraste af alla segrar — segern öfver sig sjelf.
En mängd ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Cederschjöld, Fredrik August, anförde skriftligen:
Då nu den stunden är inne, som skall afgöra fosterlandets
öde för långliga tider, så gripes hvarje sinne ovilkorligen af ett
djupt allvar. Och för hvar och en af oss isynnerhet, som sjelfmant
åtagit oss det ansvarsfulla kallet att föra Svenska folkets
talan, måste det afgörande ögonblicket få en högre betydelse
och mana till moget och af småaktiga biafsigter ostördt begrundande
af dagens stora fråga. Erkännas måste också, att densamma
blifvit på ett för R. o. Ad. hedrande sätt pröfvad. Med
lugn och värdighet, utan bitterhet mot olika tänkande, har R.
o. Ad. öppet och oförbehållsamt uttalat sina tankar och åsigtpr,
gifvande och mottagande skäl för och emot det Kongl,
förslaget. Ja, denna fråga har så grundligt blifvit afhandlad
både i skrift och tal af utmärkte statsmän och rättslärde, att
det väl må anses förmätet af mig, att till allt hvad som blifvit
yttradt, lägga mitt svaga ord. Men läkaren, och jag vågar
säga det, företrädesvis den Svenska läkaren är så van att införlifva
sina tankar och känslor med folkets, eller den stora
massans af nationen, att på samma gång jag anser för en ära
att tillhöra Sveriges R. o. Ad., jag dock skattar högre än allt
annat den enkla egenskapen af Svensk medborgare. Den dagliga
beröringen med menniskor af alla stånd uti de ögonblick,
då sjukdomar och kroppsliga lidanden uttränga alla tankar på
jordiska fröjder, och då dödens kalla hand nedbryter alla skrankor
och jemnar alla förhållanden, utplånar hos läkaren de skimrande
föreställningarne om bördens och rikedomens företräden.
— Delta må vara min ursägt, att jag vid detta tillfälle vågar
höja min stämma, ehuru jag icke, af lätt begripliga skäl, kunnat
med den erfarne statsmannens blick genomskåda denna vig
-
Den i December.
191
tiga angelägenhet i alla dess detaljer, utan nu blott vill betrakta
den från rent mensklig synpunkt.
Genom allt hvad som blifvit yttradt ang:de det Kongl, förslaget,
har jag visserligen varit i tillfälle att noga betrakta detsamma,
om jag så får uttrycka mig, genom klokhetens och den
kalla beräkningens synglas. Men att den sålunda erhållna bilden,
det oaktadt, blifvit oklar och utan bestämda konturer, torde
till någon och kanske ej så väsendtlig del härleda sig deraf, att
den tilläfventyrs fått för ringa belysning af hjertats elektriska
ljus. — Sålunda har man genom aritmetiska kalkyler velat bevisa
olämpligheten, ja, vådorna t. ex. af kamrarnes tillsättning.
Man har upptecknat sifferuppgifter från de olika valdistrikterne,
uppsatt dem uti vanliga aritmetiska tal och till qvot erhållit —
förslagets förkastlighet. Men man har, enligt mitt förmenande,
dervid begått det väsendtliga misstag, att förbise, att man vid
en dylik beräkning icke har att göra med döda, utan med lefvande
siffror, der hvarje enhet får olika valör efter graden af
snille, talanger, praktiskt förstånd, samt moraliska och intellektuela
egenskaper, hvarigenom enheten stundom blir lika med
hundra, tusen, ja tio tusen och tvärtom. Derföre har detta
sätt att aå tillväga, åtminstone för mig, saknat all bevisande
kraft.
Såsom ett af de vigtigaste skälen att icke antaga det hvilande
representations-förslaget, har man åberopat farorna af
penningens för stora inflytande. Ja, Mine Hrr! penningen är
verkligen en makt, och jag kan gerna tillägga, en af de kraftigaste
häfstängerna inom ett samhälle. Så har det varit, så
är det, och så skall det sannolikt blifva i evärdeliga tider.
Nekas kan icke heller, att denna makt har blifvit och framdeles
kan blifva missbrukad. Men lika öfvertvgad är jag, att dess
mäktiga inflytande på alla samhällsförhållanden icke kan inskränkas
genom hvilka lagparagrafer som helst. Jag vet blott
en makt, som är ännu starkare och som ensam kan beherrska
densamma, och det är intelligensen. Derföre, i samma mån
kunskaper, bildning och allmänt vetande sprida sitt ljus och
intränga i nationens innersta merg och kärna, skall penningen
förlora sin hotande kraft och blifva hvad den endast bör vara,
ett medel till ett idogt folks framåtskridande på civilisationens
bana. Hvad är det för öfrigt, om vi vilja vara rätt uppriktiga,
som ytterst legat till grund för, eller åtminstone bidragit till
R. o. Ad:s mäktiga inflytande på fosterlandets öden, om icke
penningen? Icke har det ensamt varit de lysande namnen, de
stora, vördnadsbjudande minnena, som förmått skänka R. o.
Ad. den vigt i rådslagen och bibehålla den sekelgamla rättigheten
att så väsendtligt ingripa i hela nationens vigtigaste angelägenheter.
Det har blott varit möjligt, så länge penningen gifvit
ökad glans åt den höga börden. Och hvad är det väl i
denna stund, som gör det möjligt för eder att från skiljda orter
här församlas för att besluta öfver fosterlandets framtid, om
icke penningen? Låtom oss derföre icke alltför mycket orda
192
Den i December.
mot penningens makt, utan villigt erkänna, alt delta icke är
något skäl att tillbakavisa Svenska folkets högt uttalade fordran.
Man har vidare framhållit elt fantom, som man kallat
bondregemente. I sanning, jag har icke kunnat göra klart för
mig, hvad som dermed förslås. Icke kan det väl vara meningen,
att dermed vilja uttrycka den tanken, att den Svenska
allmogen skulle vara ett för fosterlandets lycka och välstånd
fiendtligt element i samhället? Della vore en grym orättvisa,
som synnerligast R. o. Ad. icke borde komma sig till last. Ty
Sveriges allmoge har, lika som Sveriges Adel, sina blad i historien,
som veta att omtala, huru denna allmoge mången gång
värnat den uråldriga Svenska friheten och räddat landet, icke
blott från utländskt, utan älven, och låtom oss ej glömma det,
från inländskt förtryck. Aldrig har, mig veterligt, från denna
allmoge fäderneslandets ära och sjelfbestånd varit hotade, och,
om jag icke alltför mycket misstager mig, har Svenska bonden
ända in i sednaste tider, vid sidan af den Svenska Adelsmannen,
genom klokhet och sann fosterlandskärlek med heder bevarat
sin rättighet alt deltaga i öfverläggningarna om fäderneslandets
angelägenheter. Om nu detta omdöme om den Svenska
bonden är, såsom jag vågar tro, hufvudsakligen riktigt,
finnes väl då någon giltig anledning för det antagande, att den
Svenska allmogen skall i en framtid förlora hela detta sitt ursprungliga
skaplynne? Jag tror det icke. Jag vet väl, alt mången
hyser den föreställningen, att en dylik förändring i allmänna
tänkesättet verkligen kan genom tidningspressen åvägabringas.
Men då tryckfriheten med skäl anses för ett fritt
folks dyrbaraste rättighet; då graden af ett folks oberoende och
moraliska styrka i väsendtlig mån mätes efter vidden af denna
frihet; så synes det mig nästan som en hädelse att från denna
frihet vilja härleda så olycksbringande följder. Det visar sig
också, om man med oförvillad blick betraktar förhållanderna,
att de förvillelser, hvartill tidningspressen stundom gör sig skyldig,
småningom rätta sig sjelfva, och skandalen, långt ifrån att
menligt inverka på allmänna tänkesättet, erhåller tvärtom derifrån
det säkraste korrektivet. Hvad skada har t. ex. vår nuvarande
Regering lidit genom alla de giftiga pilar, som emot
densamma blifvit rigtade? Med högburen panna har den fort
nationen framåt på civilisationens bana, och folkets kärlek och
tacksamhet skall förr eller sednare, derom är jag öfvertygad,
nedtrampa skandalen och qväfva den i sin egen smuts.
Men, Mine Hrr! det gifves, enligt mitt förmenande, en annan
omständighet, hvaraf man skulle kunna draga den slutsatsen,
att den Svenska bonden skall i en ej långt aflägsen framtid
stiga till en ännu högre ståndpunkt, än den för närv:de
innehar. Genom de jättesteg, hvarmed naturvetenskaperna på
sednare tider framgått och nödvändigheten af deras användande
i snart sagdt alla grenar af det menskliga lifvet, skola dessa
vetenskaper småningom förädlande genomtränga hela nationen,
hvartill
Den 4 December.
103
hvartill i väsentlig män bidrager den närmare beröringen mellan
menniskor af skiljda yrken. Och hvad allmogen särskildt
beträffar, så kan jag icke föreställa mig annat, än att den snart
skall erfara en dylik förädlande inverkan, t. ex. genom våra
allmänna landtbruksmöten, der allmogen af den förr så hatade
s. k. herreklassen erhåller upplysningar om hvad som ligger
den närmast om hjertat, sin egen förkofran genom jordbrukets
förbättring, och lärer sig att värdera och eftersträfva de kunskaper,
hvarförutan numera en dylik förbättring icke kan åvägabringas.
Och af detta förhållande synes mig naturligen löija,
att bonden skall med större förtroende sluta sig till herremannen
och, då denne eger öfvervägande upplysning, till honom
öfverlemna sådana uppdrag, hvaruti han sjelf alltmera inser
sig icke ega tillräckliga insigter. Om jag uti denna-förutsättning
icke begått ett misstag, hvaruti består då den hotande
faran af ett »bondregemente»?
Slutligen, och såsom ett kardinalskäl hafva det Kongl, förslagets
motståndare upprepat den gamla frasen om nödvändigheten
af en stark konungamakt. Ögonblicket att höja detta
stolla banér synes mig vara illa valdt, då det säkert förvånade
Europa bevittnar det uti historien ovanliga skådespelet, huruledes
en kraftfull och älskad Konung, i spetsen för sitt folk, i
en angelägenhet, som rörer landets vigtigaste intressen, hotas
alt se sin arm förlamad och sin vilja bruten. Mycket svagare
kan väl icke en konungs makt vara.
Mine Hrr! Då jag således icke blifvit öfvertygad om vå
dorna
af det Kongl, förslagets antagande, men å andra sidan
icke heller kan belt och hållet förneka möjligheten deraf, så
har jag sökt en annan utgångspunkt för mitt handlingssätt i
denna lifsfråga. — Ingen mensklig vishet kan förutsäga hvad
som är nyttigt eller icke. Allt beror ytterst på huru händelserna
gestalta sig. De klokaste beräkningar leda ofta långt
ifrån det afsedda målet och de ljusaste förhoppningar finna icke
sällan sin graf i tidshändelsernas brusande flod. Så framställer
sig äfven denna fråga för min blick. Huru en högre Försyn
leder våra öden, kan ingen utransaka, och framtidens täckelse
kan ingen lyfta. Men, då således mitt förstånd icke mäktat
upplysa mig om hvad som är nyttigt, så har mitt hjerta deremot
sagt mig, hvad som är rätt. Och det säger mig, att
mina tankar, tycken och känslor väga alltför litet i fäderneslandets
vågskål, och att jag bör underordna dem min Konungs
vilja, understödd af hela folkets bilall, och att jag således samvetsgrann!
uppfyller min medborgerliga pligt, då jag afgifver min
röst till bifall åt det Kongl, förslaget.
Såsom skäl för en motsatt åsigt har af det Kongl, forslagets
motståndare blifvit framhållet, att de äro beredde, sedan
detta fallit, att öfverlemna ett annat förslag till ny U. O.,
som bättre skulle motsvara allas önskningar och lemna en säkrare
garanti för fosterlandets lycka och välstånd. Sjelf är jag
H. I. 13
194
Den 4 December.
fullt öfvertygad om allvaret af detta löfte och jag betviflar icke
heller deras förmåga att kunna infria detsamma. Deras kun
skaper,
deras, under en följd af år, förvärfvade insigter uti allmänna
ärenders behandling och deras varma fosterlandskärlek
må derföre vara en borgen. Men jag vädjar till deras eget
sunda omdöme, om de verkligen kunna tro, att deras ädla af-,
sigter nu kunna krönas med framgång, och om de icke sjelfve
inse, att detta deras förslag, om också aldrig så förträffligt, blott
skall från alla håll mottagas med det betydelsefulla ordet: »det
är för sent»! Efter den feberaktiga spänning, hvaruti hela nationen
varit fängslad, skola de svikna förhoppningarna frammana
alla lidelsefulla passioner och göra hvarje öra doft för
alla edra föreställningar. Och jag skulle alltför mycket hafva
misstagit mig på menniskohjertats natur, om icke den sårade
sjellkänslan hos hela nationen skulle hotande uppresa sig emot
eder. Jag vill icke fullfölja konseqvenserna af detta för fosterlandet,
ja, för Adelns egen ställning olyckshringande förhållande.
J)e framställa sig sjelfmant för hvarje oförvilladt öga. Men
jag frågar eder blott, I ädle Hrr af R. o. Ad., om det icke
vore Adeln värdigt, att i denna högtidliga stund låta alla stridiga
tankar, tycken, känslor och intressen sammansmälta i en
enda låga: kärleken till fosterlandet, så att R. o. Ad. ädelt och
storsinnadt, såsom en man, på fäderneslandets altare nedlade
sina uråldriga rättigheter, för att i utbyte mottaga samtidens
tacksamhet och efterverldens beundran.
Afven detta anförande framkallade bifallsyttringar.
Gr. von Hermansson, Carl Johan: Då jag är öfvertygad,
att en hvar af husets ledamöter redan fattat sitt beslut
i denna fråga, har jag begärt ordet, icke för att ingå i diskussionen,
utan för att tillkännagifva, att jag vid den kommande
voteringen nedlägger ett nej; och önskar jag, att detta nej måtte
höras af samtid och efterverld.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig Fredrik: Uti en fråga
af den vigt som denna, hvilken uti Irenne år varit föremål för
allmän och enskild granskning, och hvilken hvarje representant
säkerligen under sednaste tid ännu allvarligare betänkt, kan nu
pågående öfverläggning svårligen framkalla eller rubba någon
öfvertygelse. Det är således egentligen för att gifva skäl för
mitt votum, som jag uti pröfning af frågan ingår.
Att en representations-förändring är behöflig, torde få numera
förneka, men meningarna äro delade rörande sättet, uppå
hvilket denna förändring bör ske. Några förmena, att endast
ståndsgrunden i andra former behöfver omstöpas; andra—och
flertalet — inse, att denna grund är förvittrad, och vilja, somliga
på klassval, andra på samfäldta val bygga en ny representation.
Den 4 December.
195
De som förorda bibehållandet af ståndsgrunden, synas hafva
förbisett, att önskningarna om en representations-förändring icke
hufvudsakligen äro framkallade af ett blott missnöje med formerna
och dessas tröghet, ty, denna tröghet oaktadt, hafva våra
riksdagar tinder sednare tiotal af år inom många delar af lagstiftningen
och den inre hushållningen framkallat, eller medverkat
till genomgripande förändringar och förbättringar. Dessa
önskningar äro deremot genljud af en alltmera allmän uppfattning
derutaf, att vår representation icke sammanstämmer med
vårt nuv:de samhällslif. Den utveckling, som försiggått, har
skapat nya intressen, nya samhällsklasser, som icke inom de
gamla Stånden rymmas; och, hvad mera är, den har genomträngt
och ombildat sjelfva dessa Stånd och sönderbrutit skrankorna
dem emellan. Inom samhället är ståndsskillnaden försvunnen,
och de intressen, hvarje särskildt Stånd förr hade att
bevaka, hafva mer och mer blifvit gemensam tillhörighet. Under
sådana förhållanden qvarstår stånds-representationen endast
såsom ett minne, omgifvet af ett för detsamma främmande samhällsskick.
Den saknar det underlag inom samhället, den lifskraft,
som kunde upprätthålla henne, och löryngrade former
förmå ej uppfriska dess vissnande rot.
Skulle således än — hvad jag betviflar — en tillfällig politisk
konjunktur möjliggöra en förändring med bibehållande af
nuv:de ståndsgrund, blefve denna endast ett stundens verk. Hvarje
sådant är dock uti lagstiftning förkastligt. På förtroende till
lagars bestånd hvila aktning för lag och samhällets trefnad och
framåtskridande; och denna sämming gäller främst den konstitutionella
lagstiftningen, som så djupt berörer, icke ett eller
annat, utan hvarje samhällsintiesse.
Då således, enligt min öfvertygelse, representationen på ny
grund måste byggas, återstår alt pröfva, om denna grund uti
klassvalen eller de samfäldta bör sökas.
Klassvalen, som lemna talan och del i besluten åt hvarje
samhällsintresse, försäkra i möjligaste måtto om upplysning
och oväld, och betrygga mer än andra minoriteternas rätt. Under
enkla samhällsförhållanden torde derföre dessa klassval
af allmän fördel betingas. — I den rnån under samhällenas utveckling
en mångfald af intressen uppstår, hvilka väl hvar för
sig hafva eget lif, men dock äro så med hvarandra sammanfogade,
att bestämda skiljegränser icke kunna uppdragas, blifver
dock tillämpningen af klassvalens theori svårare — och
slutligen omöjlig. Man framhåller väl, att det för samhällets
ändamål är tillräckligt, om endast vigtigare intressen — andliga
så väl som materiela — deltaga uti statsangelägenheternas
afgörande; men svårigheterna undanrödjas icke derigenom. Så
vida man icke inskränker klasserna till ett sådant (åtal, att de
fördelar, klassvalen medföra, älventyras, blifver det nemligen icke
lättare att i homogena grupper sammanföra de alltid något
karaktärsskiljda intressena, än att skilja dessa intressen emellan.
196
Den 4 December.
Men, äfven under antagande att dessa svårigheter kunna
öfvervinnas, blefve dock en representation, byggd på klassval,
olämplig för nutidens rörliga sambällslif Den saknar den smidighet
utvecklingen fordrar, enär den, för att åstadkomma det
afvägande intressena emellan, sorn den afser, nödgas skarpt begränsa
hvarje intresses ställning. Den kommer sålunda i strid
med nästa tidsmoment, under hvilket dels nya intressen upp
stått, dels en förändring skett i de gamlas vigt och betydenhet.
För de förra saknas rum i den slutna byggnaden, och de sednares
ställning inom densamma och förhållande till det hela
blifver oriktig. Förändringar uti den konstitutionel formen
framtvingas derigenom, förändringar, hvilka, ofta återkommande,
måste undergräfva förtroendet till sjelfva principens riktighet.
Då således en representation, grundad på klassval, svårligen
kan ordnas, då den derjemte brister uti förmåga att med
det närv:de sammanfoga framtiden, måste jag såsom en samhällsnödvändighet
antaga de samfäldta valen. Jag är icke
blind för de faror de medföra, för det inflytande, som mängdens
fördomar eller förhetsningar genom dem kunna erhålla;
men ett fullt uppskattande härutaf kan dock icke stänga —
icke böja — utvecklingens framtidsbana, och ingen, som lugnt
och fördomsfritt betraktar denna utvecklings gång, kan förneka,
att industriens och bildningens allt mera vidgade inverkan gör
samhällighet i anspråk och rättigheter till framtidens lösen.
Jag vet alt man framställer ett af våra grannländers tillstånd
såsom ett varnande exempel. Jag vill icke ingå uti pröfning
af detta lands förhållanden. Det enda må jag anmärka,
att den skarpa söndring i åsigter rörande den konstitutiva frågan,
— och till och med kanhända rörande de konstitutionela
rättigheterna —, som allt ifrån början uppstod, så ock de inre
och yttre strider, under hvilka detta lands korta konstitutionela
lif fortgått, nödvändigt måste alstra passioner och bitterhet.
Exemplet må derföre väl vara varnande, men främst varnar
det lör inre tvedrägt.
Vår politiska ställning är fördelaktigare än Danmarks, och
inre söndringar torde kunna mildras och aflägsnas, om bildning,
redbarhet och insigter uppriktigt ställa sig till det allmännas
tjenst. De äro makter, hvilka under lugna tider alltid vinna
erkännande. Väldet inom valförsamlingarne — antalets välde
— tillhörer dem väl ej; men egen fördel bör lära valmännen
att till ombud taga dem, som redbart och klokt kunna bevaka
deras och landets angelägenheter. — Uppröres nationen af någon
stridsfråga, så kommer visserligen derutaf en menlig inverkan
att på valen uppstå, men den erfarenhet, en föregående
tid lemnat, och det inflytande, de bättre krafterna under denna
förvärfva!, skola äfven då bilda en motvigt, sorn icke saknar
betydenhet.
Hvad jag vid detta förslag hufvudsakligast har att anmärka
emot ordnandet af valen till andra kammaren, är att valen ske
indirekt. Genom detta valsätt inskränkas i betydlig mån de
Den 4 December.
197
rättigheter, som de samfäldta valen skulle skänka, och, hvad
vigtigast är, bildningens direkta inflytande på valen förminskas.
Allt hvad af denna står utom det ringa antalet elektorer —
20 å 40 för valdistrikt — är utelyckt; hvartill kommer, att den
likgiltighet, hvarmed indirekta val vanligen omfattas, i förening
med smärre ortinflytanden, äfven göra bildningens öfvertag ibland
elektorerna osäkert. — En erkänd sak är dessutom, att partiintriger
inom smärre valförsamlingar lättare utöfva herravälde.
Jag vet att det direkta valsättets förtjenster äro erkända
uti det Statsråds-protokoll, som åtföljde föreliggande förslag,
och ett försök till dess eventuella tillämpning är äfven uti förslaget
nedlagdt, men man har ryggat tillbaka för de svårigheter
detta valsätts genomförande syntes förete. Jag kan dock
icke anse dessa svårigheter oölvervinnerliga. Yäl äro flera delar
af vårt land så glest befolkade, att afståndet till distriktets
valort för många valmän blefve betydligt. Detta bör dock icke
ulgöra ett hinder för dem, hvilkas ekonomiska ställning gör en
uppoffring af en eller möjligen två dagar för valrättens utöfvande
föga kännbar. En politisk rättighet innebär ett förpligtande,
och den, som icke känner sig manad att för densamma
underkasta sig en sådan mindre uppoffring, är icke värd att
ega den. — Af de minst bemedlade åter kan valet ske på
sätt förslaget uti 16:de §:ns 3:dje mom. säger, — ett sätt, som
jag dock endast såsom nödfallsutväg kan gilla. Vid dessa val
böra då de slutna valsedlarne oöppnade, jemte ett protokoll,
upptagande de röstandes antal och namn, af kommunalstämmans
ordförande insändas till valförrättaren uti distriktet.
Bibehålles det indirekta valsättet, torde åtminstone elektorernas
antal böra ökas, t. ex. till en elektor för 250 valmän.
Emot den första kammarens bildande genom val af landstingen
hafva många anmärkningar blifvit gjorda. Man säger
att landstingsmannen, uteslutande valda för behandling af kommunala
ärenden, icke kunna anses allmännare besitta det omdöme
om statens värf och om statsmanna-insigter, som vore
erforderligt för utseende af lämpliga representanter till första
kammaren; hvarjemte man betonar att, om äfven denna kammare
skulle tillsättas af folkvalda ombud, den ursprungliga karaktärsskdlnad
går förlorad, utan hvilken säkerhet icke skulle
finnas för det återhåll, den förste kammaren är kallad att utöfva.
Jag är i dessa delar af motsatt tanke. En karaktärsskillnad
skall visserligen finnas emellan de båda kamrarne, men
denna bör vara det lugnare omdömets, den mognare erfarenhetens,
de vidsträcktare insigternas, den vidgade uppfattningens,
med ett ord, den bör ligga uti de individuela egenskaperna, men
icke uti ursprunget Denna — ursprungets olikhet — bygger,
om jag så får uttrycka mig, på en antagonism, som lätt gjuter
bitterhet i kamrarries inbördes förhandlingar. Långt ifrån alt
stärka, försvagar den dessutom den första kammarens motståndskraft.
Skall en till ursprung kara k tärssk iljd öfre kammare
hafva styrka, måste den med landets historia och seder vara
198
Den 4 December.
sammanvuxen. Så är förhållandet med Englands öfverhus. Det
har rotfästat sitt välde på det gamla förbund, genom hvilket
Englands Pärer och folk tillsammans grundat och befästat landets
frihet. Det står i nära förening med underhuset, icke
allenast genom det inflytande på valen, dess stora territoriella
förmögenhet skänker det, utan äfven genom de frändskapsband,
som förbinda det med ett stort antal medlemmar af underhuset,
på hvars bänkar många — möjligen de flesta — af dess
Lorder sjelfva sutit. Detta oaktadt, torde sjelfva detta öfverhus,
för den obestridda ställning och makt det ännu innehafver,
hafva att tacka den politiska klokhet, hvarmed det, då
folkviljan uttalat sig ihållande och starkt, vikit undan för fordrade
reformer. En sådan karaktärsskiljd förste [kammare kan
intet annat land bilda, ty dertill saknas liknande elementer och
liknande häfd; och i brist på dessa söker jag fåfängt, åtminstone
hos oss, de särskiljda samhällsförhållanden, för individer
eller klasser gällande, som ega den betydenhet och styrka, att
en på dem grundad första kammare, skulle kunna, i den stund
ett återhåll vore mest behöfligt, motstå den folkvalda kammarens
påtryckning. För att mäkta detta, måste, enligt min djupaste
öfvertygelse, den första kammaren stödja sina varningar
och beslut på ett liknande folkmandat med det, som den andra
kammaren framhåller.
Men — landstingens ledamöter skulle sakna de egenskaper,
som fordras för att åt den första kammaren gifva en pregel
af betänksamhet och omfattande insigter. — Hvilka äro då
de egenskaper, som göra en landstingsman passande för sitt
värf? Månne icke, utom redbar vilja och intresse för allmänna
angelägenheter, ett. lugnt omdöme, klok beräkning och insigtsfull
verksamhet. Aro väl dessa egenskaper så olika deni en
representant uti första kammaren bör ega, alt man icke kan
antaga sympathie och anslutning dem emellan? Väl är sannt,
att landstingsmannens verksamhet icke får beröra allmänna
statsangelägenheter; men icke äro dessa derföre för honom alldeles
främmande. Redan såsom enskild man erfar han mångsidigt
deras inverkan, och såsom landstingsman handlägger han
många ärenden identiska med dem, som representationen i vidgad
krets omfattar. Så pass förtrogen med dem må han val
åtminstone kunna anses, att han kan uppfatta deras omfång och
vigt; och då med denna uppfattning förenas den sinnets rigtning.
J ofvannämnda egenskaper gifva, och den under eget arbete
förvärfvade erfarenheten af insigters värde—ja nödvändighet,—
torde den förhoppning icke vara förmäten, att goda val till första
kammaren i allmänhet af landstingen skola göras.
Dessutom — utan att närmare beröra den stadga och
styrka, som ett sammanhang med kommunal-instimtionerna
skänker statsförfattningen, och den ordnade utveckling, som genom
detta sammanhang uppstår — må här endast bemärkas,
att landstingen, väl bekanta så väl med det inflytande, som
allmänna lagar och författningar på länets angelägenheter utöfva,
Den 4 December.
199
som med de behof, till hvilkas fyllande statens medverkan erfordras,
och klart inseende att till befrämjande af önskade förbättringar och
åtgöranden fordras kunskap och skicklighet samt medborgerlig
aktning och förtroende, måste vara angelägna om att till representanter
välja i dessa delar väl qvalificerade ombud.
Man torde vilja fråga mig, huruvida jag verkligen anser att
landstingen f. n. motsvara den framställning af dem, jag nyss
gjort. Jag svarar härtill ett uppriktigt nej, men misströstar icke
derföre om framtiden. Kommunala institutioner emottagas vanligen
alltid i början med tvekan och misstro. Der sjelfverksamhet
varit okänd eller föga öfvad, och krafterna således äro
outvecklade och opröfvade, har man svårt att klart fatta de
fördelar denna verksamhet medförer, men man förstår lätt, att
inga sådana utan möda och uppoffring äro möjliga. Följden af
detta blifver, att man vid val af personer, som skola handhafva
dessa kommunalvärf, mera ledes af tanke på återhåll än på
verksamhet. Det är först sedan samverksamhetens kraft och
gagn — en klokt ordnad — blifvit allmännare uppfattad, som
man inser vinsten utaf att anförtro dennas ledning åt redbarhet,
klokhet och med nit förenade insigter. I denna rigtning skola
afven landstingsvalen gå; och ehuru man ännu vid dem spörjer
inflytelsen af den misstro jag omnämnt, skall dock, jag är
öfvertygad derom, till landstingsman snart sagdt uteslutande
utses hvad länet i duglighet och redbarhet har utmärktast.
Emedlertid måste jag icke allenast beklaga, utan ogilla, att
detta förslag blifvit afgifvet innan nämnde utbildning af landstingen
skett. I en fråga, som rörer landets framtid, kan, vid
dess afgörande, en förhoppning icke anses såsom ett i allo tillfredsställande
skäl; hvartill kommer att, om än denna förhoppning
är grundad, öfvergångstiden — intill dess förhoppningen
blifvit verklighet — är osäker. Jag fruktar dessutom en skadlig
inverkan på sjelfva landstingen af detta förhastande. Under
det negativa stadium, uti hvilket de ännu, efter min uppfattning,
befinna sig, saknar den positiva politiska kraft, som förslaget
hos dem nedlägger, tillbörlig motvigt och kan förrycka sjelfva
institulionen, eller åtminstone försena dess rätta utveckling, till
mehn för både kommunen och staten.
För att icke trötta R. o. Adis tålamod, förbigår jag de anmärkningar,
som emot detaljbesjämmanden kunna göras. En
af dem är dock af den vigt, att jag om densamma önskar säga
några ord. Den rörer den sammanräkning af kamrarnes röster,
som skall ske, då de stadna uti olika beslut ang. Statsreglering,
Bevillning samt Bankens eller Riksgälds-Kontorets förvaltning, —
ett stadgande, som lägger afgörandet af dessa frågor uti den andra
kammarens hand och kan medföra betänkliga följder, synnerligen
vid bevillningarnes reglerande.
Det försvar, som Statsråds-protokollet för detta förslag uppställer,
synes mig svagt. De anspråk, som det för den andra kammarens
räkning framhåller, till likhet med hvad inom andra representationer
eger rum, falla nemi. till intet, då äfven den för
-
200
Den 4 December.
sta kammaren är folkvald. Hvad som synbarligen föresväfvat Regeringen,
har varit fruktan för någonting liknande nuv:de Förstärkta
Utsk. Att dessa icke erbjudit säkerhet för lycklig bemedling, är
sannt, men åtskilliga förhållanden, med vår nuv:de representation
och Riksdags-Ordning sammanhängande, hafva dertill medverkat.
Främst ibland dessa står ståndssplittringen, hvilken, synnerligen
inom några Stånd, uppställt nära nog såsom regel ett obetingadt
vidblilvande af eget Stånds heslut. Härtill kommer, att val till
de Förstärkta Utsk:n först ske sedan åtskilliga hufvudfrågor blifvit
omtvistade. Den partihetta, som en eller annan af dem vanligen
upptänder, gör då valen exklusiva och utesluter t. o. m.
tanke på förmedling. Mycket olika torde en nämnd gestalta sig
inom en representation, sammansatt af homogena elementor, så
vida denna nämnd icke tillsättes efter kämpade strider, utan genast
vid Riksdagens början utses. Stundom uppstå visserligen
frågor, som a priori söndra uti partier, men dessas skärpa blifver
sällan i begynnelsen fullt utpräglad, och om nämnden göres
talrik, torde den, åtminstone till någon del, undgå deras inflytande.
Mig förefaller, att genom en sådan nämnd tvistefrågor
billigare och bättre skulle lösas, än genom den sammanräkning
förslaget stadgar.
Jag har nu afslutat granskningen af förslaget. Jag gillar
dess hufvudgrunder, men har anmärkningar så väl emot dessas
tillämpning som emot särskilda stadganden, hvarjemte jag anser
att landstingen ännu icke vunnit den mognad, som kan fullt
rättfärdiga ett förtroende till deras val. Jag skulle således önskat
en omarbetning och ett uppskof. Innan jag dock i denna
riglning lägger min röst, måste jag eftersinna, å ena sidan, huruvida
grundadt hopp finnes, att de förbättringar jag afser skola
vinnas, och å den andra, om icke ett uppskof kan medföra
följder, äfventyrligare än de fördelar det skulle bereda. Jag
skyndar alt förklara, att jag ibland dessa ingalunda tänkt mig
någon revolutionär oro, ty, utan oförlåtlig svaghet hos styrelsen,
är en sådan exempellös, der ostörd frihet och materielt välbefinnande
herska; men nekas kan svårligen, att frågan om en
representationsförändring blifvit bragt på den punkt, att den icke
mer kan hvila, och att intill afgörandels stund en stegrad spänning
skall beherska sinnena. Denna sinnesstämning ger föga
hopp om den lugna solring, som måste föregå och grundlägga
hvarje förbättring. Gammal erfarenhet har lärt mig, att i denna
fråga åsigterna äro så delade, så — om jag får begagna detta
ord — individualiserade, att äfven under lugna tider öfverenskommelse
är nära omöjlig att tillvägabringa. Huru mycket svårare
blifver den icke då, när stridsfanorna äro uthängda, och då
man nära nog såsom elt nederlag skulle anse, om den minsta
flik af denna fana emot en annan utbyttes. Jag tror visserligen
icke, att det nu framlagda förslaget fullt uppbäres af en majoritet
inom nationen, ty den tystnad, som vid kringlöpande reformmöten
herrska!, synes mig antyda, att flertalet icke med alla
dess bestämmanden är förtroget. Man har omfattat hufvud
-
Keu 4 Deeember.
grunderna och lemnat det öfriga derhän. Men i den stund
detta förslag förkastas, blifver hvarje dess bokstaf en lösen, och
ingen förändring, vore den än en förbättring, upptages, för att
icke äfventyra att söndra den kraft, som uppbär reformen. En
strid uppstår sålunda, hvars utgång enligt min uppfattning hvarken
är aflägsen eller oviss. Hvad jag vid denna utgång fruktar
är, att den — icke mera en följd af ett värdigt tillmötesgående
— blifver betraktad såsom en eröfring, och att ett »va;
vietis» under upphetsningen uttalas. Detta må vara af jemförelsevis
underordnad betydenhet, hvad individernas anspråk beträffar,
men för staten blefve det en olycka, om icke allt hvad afbildning
och fosterlandskärlek, den sluter, skulle kallas att stödja dess
första steg på den nya konstitutionela banan. Det ligger en stor
vigt på detta första ögonblick, och den anda, som då i skapelsen
ingjutes, bestämmer möjligen framtiden. Den kan — om god —
förbättra mången felaktig bokstaf och göra mindre välbetänkta
stadganden oskadliga. Men härtill fordras enighet och att förtroende
omfattar de medborgare, hvilkas insigter och erfarenhet
kunna leda det börjande arbetet. Vinnes denna enighet, befästes
den genom tacksamhet emot dem, som för fäderneslandets skuld
uppoffrat dyrbara egande rättigheter, så kan man med temlig
säkerhet antaga, att de första valen i allmänhet skola blifva
goda, och det förtroende och den mognad, författning och institutioner
vunnit innan val ånyo skola företagas, gifva då grundad
förhoppning, att den beträdda banan skall fullföljas.
Mine Hrrl Stunden är allvarsam. Då ingen bör kunna tillsluta
sina iigon för den sanning, att afgörandets tidpunkt nalkas,
gäller frågan ej blott en enkel kritik af det nu framlagda förslaget;
den gäller fastmera, huruvida man kan uppgöra ett bättre,
icke ett hugskott, icke theoremer, men ett praktiskt och som
man ärligt kan antaga hafva hopp att förena sinnena. Kan man
det icke — och möjligheten är genom sorglig blindhet försuten —
månne väl då det veto, hvarje Stånd tillkommer, eger kraft att i
längd betvinga den opinionens makt, som, med hvarje stund striden
fortgår, växer starkare? Måste åter denna fråga besvaras
med nej, blifver det föreliggande förslaget förr eller sednare lag,
är väl då striden berättigad, en strid, hvilken, liksom hvarje inre
sådan framkallande passioner, kan blifva olycklig lör fäderneslandet
och döfva dess bästa, dess ädlaste krafter? Jag tror det
ej. Jag röstar för förslaget.
Talrika bifallsrop följde på detta yttrande.
Hr von Troil, Samuel Gustaf; Det gifves ögonblick i
nationernas lif, då likgiltigheten skulle vara ett oförlåtligt fe),
tystnaden en svaghet, och då hvarje god medborgare, synnerligast
om han förut mera verksamt deltagit i det allmännas angelägenheter,
måste uppträda för att med öppet vizir uttala sin
mening. Ett sådant ögonblick är det närvarande, då den utan
tvifvel vigtigaste fråga, som under ett halft århundrade varit R.
202
Den i December.
St:rs pröfning underställd, kommer att af eder afgöras. Äfven
jag liar derföre, ehuru frånvarande under föregående delen af
Riksdagen och främmande för de bearbetningar, som från ena
eller andra sidan egt rum, äfven jag har ansett mig pligtig att
vid delta tillfälle infinna mig för att med eder dela det ansvar,
som afgörandet af denna fråga kommer att medföra, och jag
har begärt ordet, icke för att ingå i en fullständig utveckling
af detta ämne, som för eder alla, Mine Hrr! bör vara nogsamt
bekant, utan endast för att angifva de skäl, hvarpå jag grundar
mitt blifvande votum.
Mine Hrrl Vi befinna oss här i den ställning, att vi obetingadt
måste rösta för eller emot. Någon medelväg gilves icke,
någon förändring i detta förslag kan icke vid denna Riksdag
tillvägabringas. Hvar och en måste derföre noga pröfva, huruvida
de betänkligheter, han emot förslaget hyser, äro af den
beskaffenhet, att han måste förkasta detsamma, eller om de
icke i mer än ett afseende uppvägas af förslagets lörtjenster.
Jag har så samvetsgrannt som möjligt verkställt en dylik pröfning,
och följden är att jag kommer att rösta för förslaget.
Jag vill dermed icke hafva sagt, att jag är blind för de
brister, detta förslag kan innehålla, och att icke äfven jag skulle
hafva önskat, att detsamma i ett eller annat hänseende hade
varit annorlunda uppgjordt. Jag tror, att det skulle hafva varit
nyttigt och äfven för förslagets många motståndare betryggande,
om den första kammaren, i stället att bildas uteslutande af
landstingen och de större städerna, fått till någon del i sig inrymma
ledamöter, utsedde af de högst beskattade inom landets
olika delar, samt att det likaledes skulle varit fördelaktigt, om
skillnaden i ledamöternas antal i första och andra kammaren
icke varit så betydlig som den i förslaget bestämda; men, Mine
Hrrl jag hemställer till eder: hade det väl varit möjligt eller
ens tänkbart, att ett förslag, så omfattande som detta, skulle
kunnat framläggas, emot hvilket man icke haft några anmärkningar
att göra, synnerligast då förslaget måste vara så beskaffadt,
att det egde utsigt att kunna antagas af fyra kamrar med
så skiljaktig sammansättning som våra Riks-Stånd? Och måste
icke den nya R. 0:n af denna anledning antaga egenskapen af
ett förmedlingsförslag? Måste icke hvarje Riks-Stånd och hvarje
dess ledamot i afgörandets stund besinna, att, så framt reformen
utan alltför stora skakningar skall kunna genomföras, blifver
det en ovilkorlig pligt, att icke alltför strängt hålla på egna
åsigter, ulan, så vidt det med fäderneslandets väl är förenligt,
låta dessa vika för det allmänna bästa?
För min del anser jag en sådan eftergifvenhet vara en
medborgerlig pligt, och jag har så mycket mindre kunnat tveka
att lägga mina betänkligheter å sido, som det hvilande förslaget
med alla dess möjliga brister likväl i min tanke iunebär en
långt sannare och långt rättvisare representation af det Svenska
folket, än den R. O., under hvilken vi nu arbeta.
Den 4 December.
203
Hedan 1809 års Konst.-Utsk. erkände Stånds-fördelningens
olämplighet och uttalade den grundsats, att alla Svenska
medborgare, utan hänseende till stånd, yrke eller hemvist, borde
ega rätt att deltaga i val af riksdagsmän. Men huru har väl
denna grundsats sedermera lyckats göra sig gällande! Vid de
flesta Riksdagar, som efter denna tid hållits, hafva frågor om
mer eller mindre genomgripande förändringar i representationssättet
utgjort föremål för R. St:rs eller åtminstone deras Konst.-  Utsk:s öfverläggningar. Dessa frågor hafva likväl icke lyckats
att på detta rum tillvinna sig bifall, vare sig att de afsett ståndsfördelningens
fullständiga uppbäfvande eller endast en obetydlig
förändring i R. o. Ad:s eget representationssätt. Derföre qvarstå
äfven ännu de båda öfre Stånden, R. o. Ad. på fullkomligt enahanda
och Preste-St. på nära nog samma ståndpunkt som för
56 år sedan; derföre fortfar ännu en stor del af vårt lands
mest ansedda, dugligaste och inflytelserikaste innevånare att vara
förnekade allt deltagande i landets lagstiftning. Huru länge tror
man val att ett sådant förhållande skall kunna fortfara! Orättvisan
deraf gör sig för hvarje dag mer och mer gällande. Rehofvet
af en genomgripande representationsförändring inses numera lifligt
af större delen utaf landets tänkande män. Under sådana
förhållanden har K. M:t vid sista Riksdagen framlagt det förslag
till national-representationens ombildning, öfver hvars öde vi nu
skola besluta. Detta förslag är enkelt, lättfattligt och bygdt på
nationel grund, på den, om äfven till namnet nya, dock i Sverige
urgamla kommunal-institutionen; och om förslaget innehåller
brister, öf ervägas dock dessa vida af dess förtjenster, hvarföre
jag tror att både fosterlandskärleken och klokheten böra mana
oss att antaga detsamma.
Det är mig icke obekant, hvilket motstånd detta förslag
röner från den sida af detta bus, inom hvars leder jag under
mera än 10 Riksdagar räknat så många både politiska och enskilda
vänner; men då jag nu nödgas emot dem uppträda, vet
jag, att de liksom jag inse, att för representantens handlingssätt
får det icke gifvas någon annan bevekelsegrund, än bans åsigt
om hvad som är sannt, rätt och för fosterlandet gagnande.
En mindre nation, synnerligast då den är omgifven af
mäktiga grannar, är mera än någon annan i behof af samdrägt
och enighet. Det är den, som skall gifva henne kraft att emotstå
yttre våld; det är den, som i farans stund skall värna bennes
sjelfständighet. Det är denna samdrägt, denna enighet,
denna ömsesidiga tilltro emellan folket, dess representanter och
dess styrelse, som jag tror skola blifva en följd af förslagets
antagande.
Men om detta faller, hvad kommer väl då att inträffa?
Utan tvifvel en lång tid af split, tvedrägt och bitterhet. Det
kan icke förnekas, att en stor, kanske öfvervägande del af
Svenska folket lifligt fästat sig vid detta förslag, och att det
önskar och hoppas dess framgång. Missräknar det sig i sin förväntan,
blir följden en allmän oro, som utan tvifvel kommer att
204
Dan 4 December.
menligt inverka pS hela vårt materiella framåtgående, och som,
om moln uppstiga på den politiska himmeln och Europas makter
väpna sig till strid, t. o. m. skulle kunna blifva vådlig
för vårt oberoende och sjelfständighet.
Af dessa anledningar utbeder jag mig, att till R. o. Ad:s
prof. få förklara, att jag kommer att rösta för det hvilande förslagets
antagande, icke derföre att jag i allo gillar detsamma,
utan derföre att jag tror, att mitt fäderneslands vällärd och
lugn skulle sättas på spel, om det förkastades, derföre att jag
tror, att R. o. Ad:s eget välförstådda intresse manar att nu,
just nu, antaga detsamma, derföre att jag tror, att då detta
förslag, sådant det är, blifvit af K. M:t framlagdt, är det äfven
det bästa möjliga som kan ega hopp om framgång, och slutligen
derföre att jag befarar, att, om detta förslag nu skjutas å
sido, vi kanske inom en icke aflägsen framtid af omständigheternas
makt blifva nödsakade att ansluta oss till ett annat, vida
sämre och vida mindre betryggande.
Många ledamöter hördes härtill yttra sitt bifall.
Hr Weidenhjelm, Ernst August: Den fråga, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s beslut, är icke något hugskott för
dagen, utan hemtar fasthellre sitt ursprung från en redan 1809
af de vise stiftarne af vår nuvarande grundlag till riktigheten
erkänd princip. Den är således icke ny eller främmande. Den
har vid en mängd af Riksmöten återkommit, och, fastän alltid
afvisad, likväl alltid fortlefvat. Den har under tiden hos mången
hunnit mogna till en orubblig öfvertygelse. Den har nedträngt
bland folket, der den slagit en rot, som icke mera torde
kunna uppryckas, och äfven om den vid detta tillfälle, såsom
tillförne, förkastas, så är jag förvissad, att den fortfarande skall
förblifva vid lif, och att den ständigt och oafbrutet skall återkomma,
intill dess den slutligen, med hvad medel som helst,
banat sig väg till segern. Denna förutsägelse grundar jag på
de företeelser, som under ett halft sekel, år efter annat, i lan
det
egt rum — och jag har mången gång undrat öfver de orsaker,
som så oemotståndligt underhålla en strid, hvilken endast
genom representationens ombildning synes kunna vinna sin lösning.
Då ingen kan göra sig blind för de välgörande följderna
af R. Stirs ådagalagda verksamhet till en alltjemt fortgående
utveckling af landets både moraliska och materiela krafter, så
kunna skälen omöjligen igenfinnas i någon misstro till R. Stms,
vare sig vilja eller förmåga alt till landets nytta utöfva den ena
statsmaktens vigtiga värf, utan orsakerna måste fasthellre sökas
deri: att Stånden, oaktadt sin mångåriga gagnande verkan, likväl,
i följd af nya utvecklade samhällsförhållanden, småningom
upphört att utgöra ett sannt och verkligt uttryck af folkets
tänkesätt och önskningar: att representationens fördelning i Stånd
följaktligen förlorat sitt gamla läste i folkets rättsbegrepp: att
framför allt annat sjelfskrifyenheten numera hos allmänhe
-
Den i December.
205
ten anses sakna hvarje hållbar grund: och slutligen att rättvisan
kräfver, att valrätt och valbarhet i representationen förunnas
åt den mängd af upplyste medborgare, den myckenhet af
bildning och förmögenhet, som för närvarande finnes derutur
utesluten.
Om jag häruti icke misstar mig — om det ständiga, alltmera
högljudda ropet på representationsförändring verkligen,
som det synes, eger så djupa försänkningar i folkets tro och
föreställning — då är hvarje hopp om förmedling afskuret —
då är tiden för partiela reformer förbi — och då återstår ingen
annan utväg, än att, på sätt af K. M:t blifvit föreslaget,
med ståndslörfattningens upphäfvande, grunda representationen
på samfälta val.
Om vid tillämpningen af denna princip samhällets ypperste
blefve till ombud utkorade — om hvad landet egde bäst och
erfarnast, mest upplyst och fosterländskt härigenom i representationen
vunne inträde, så torde icke kunna bestridas, att
principen vore riktig och fullkomlig; — men det är egentligen
misströstan om valens utgång — det är farhågan för förslagets,
efter förmenande, alltför stora demokratiska tendenser och alltför
ringa återhållande aristokratiska eller konservativa elementer,
som utgör det förnämsta skälet till den ovilja, förslaget
hos do fleste bland dess motståndare rönt. Jag anser också
både möjligt och troligt, att de starka sympatier, som förslaget
hos folket tillvunnit sig, till en stor del grundas på den demo
kratiska anda, som i förslaget ostridigt finnes inlagd; men denna
anda, M. Hrr! den tillhör egendomligen den tid, hvari vi lefva,
snart sagdt deri luft, som vi andas. Den går som en brusande
flod igenom hela verlden, och äfven i vår fjellstängda Nord
skall man fåfängt försöka att helt och hållet förhindra eller
hämma dess ström. Hvarje bemödande härutinnan skall endast
reta den till mera kraftiga ansträngningar; — för hvarje gång
den undertryckes, skall den återkomma med större oemotståndlighet;
— för hvarje gång skall den fordra mera;—och hvarje
gång, jag är säker derpå, skall man bittert ångra att icke tidigare
hafva gjort måttliga eftergifter, medan strömmen ännu
kunde ledas i en mindre samhällsvådlig rigtning. Det är en
bland förslagets icke minsta förtjenster att ha framkommit i en
tidpunkt, då man ännu i viss mån kan styra denna andas kurs,
och förslaget har, enligt mitt omdöme, för detta ändamål icke
gjort andra eller större eftergifter, än som varit oundgängligen
nödvändiga, för att detsamma hos folket skulle vinna bifall och
framgång. Jag undrar likväl alldeles icke på, att, då man anser de
för förslaget uppställda hufvudgrunder, eller de samfälda valen,
vara i sin tillämpning för fäderneslandet vådliga, man också
vägrar förslaget sitt godkännande och understöd, — men, hur
mycken aktning |jag än hyser för andras olika öfvertygelse, fordrar
jag likväl, för att den skall kunna blifva min egen, andra bevis,
än de, som innefattas i blott lösa hypoteser, subjektiva föreställningar
eller antagandet af osannolika möjligheter. För min
206
Den 4 December.
del kan jag omöjligen förstå, att, då en klok man i allmänhet
vid valet af en annan till förvaltning af sina enskilda, äfven
mindre vigtiga angelägenheter, alltid söker att tillegna sig den
skickligaste och redbaraste han kan finna, han icke också vid
ett uppdrag, som rörer de aldra vigtigaste, de aldra dyrbaraste
af hans intressen, såsom t. ex. lagstiftning och beskattning,
skulle söka att till ombud otvälja den bäste och ypperste, som
finnes i hans ort. För denna slutsats talar åtminstone både den
väljandes egen fördel och det sunda förnuftet — och det utgör
dock i allmänhet en tillfredsställande bevisning. Redbarheten
och dugligheten, der de finnas — den mera framstående
förtjensten — sitta icke med slutet vizir — och de, som besitta
dessa egenskaper, äro hvarken så många eller så okända,
att den väljande löper mycken fara att misstaga sig om personen.
Enda farhågan för valrättens missbruk vore således i min
tanke, om den funnes utsträckt så långt, eller, rättare sagdt,
om den ginge så djupt ned, att den väljande icke hade något
eget sjellbestånd att bevara. Men då förslaget i detta hänseende
lyckats att träffa en enligt mitt omdöme lämplig, att
jag så må säga, konservativ medelväg; då jag icke kan uttänka
och ej heller hort någon annan framställa ett bättre sätt, än
förslaget uppger, för lösningen af den synnerligen svåra frågan
att, till motvigt mot den yngre kammarens befarade, möjligen
någon gång förhastade beslut, ställa en äldre kammares mera
mogna och bépröfvade omdöme, hvilket enligt förslaget skulle
grundas på högre ålder, mera lefnadserfarenhet och den med
en större förmögenhet vanligen förenade högre grad af upplysning,
bildning och konservativa åsigter; då i fråga om den korporation,
af hvilken denna kammare skulle väljas, erfarenheten
hittills visat, att allestädes, hvarest landst ngsmannaval egt rum,
man, åtminstone så vidt det kommit till min kunskap, icke underlåtit
att, utan afseende på bonde- eller herreman, dertill utse
någon af de bäste och skickligaste inom distriktet, och jag således
bör kunna antaga, att landstingen hädanefter som hittills
komma att utgöras af kloka, sansade och förståndiga män; då
förslagets detaljer äro särdeles enkla, rediga och lättfattliga, och
hvad som mot desamma blifvit anmärkt till en del redan blifvit
vederlagdt, och lör öfrigt, enligt mitt omdöme, icke är af värre
beskaffenhet, än' att bristerna, i den mån de vid tillämpningen
må finnas grundade, kunna framdeles lätteligen rättas eller afhjelpas;
— då, med ett ord, förslaget ostridigt är det bästa
bland de många, som sedan 1809 varit för R. St:r framlagda;
och då jag vid noga öfvervägande af allt hvad både mot och
för förslaget blifvit vidlyftigt i tryck utgifvet och äfven muntligen
anfördt, icke kan inse att någon egentlig våda kan med
förslagets antagande vara förenad, utan att fastheldre frid, enighet
och försoning emellan de olika samhällsklasserna deraf böra
blifva en följd; — så drar jag för min del desto mindre i betänkande,
att åt förslaget obetingadt lemna min röst, som jag är
Den i December.
207
fullkomligen förvissad, att dess ogillande inom detta Stånd skulle
öfver Adeln neddraga en så bitter fiendtlighet, att det välgörande
inflytande, Adeln tillförne på representationen utöfvat,
skulle derigenom blifva nära helt och hållet tillintetgjordt.
Detta mitt godkännande stöder jag dock icke uteslutande
på min egen uppfattning af förslagets förtjenster, utan jag grundar
det äfven på det bifall och de sympatier, förslaget i den
allmänna meningen vunnit, och som högljudt uttalat sig af tusentals
röster vid de offentliga möten, som i afseende derpå allestädes
inom landet hållits. Icke så, som skulle jag anse, att
alla bland dessa tusental haft förmåga eller tillfälle att åt förslaget
i hela dess utsträckning egna den sorgfälliga granskning,
som vederbort; men den förkastelsedom öfver ståndsförfattningen,
som dervid öfverallt gifvit sig tillkänna, den förefaller
mig deremot vara desto mera betecknande. Då, oaktadt allt
hvad R. St:r ostridigt verkat till landets båtnad och förkofran,
folket likväl på detta sätt nära enhälligt utdömer dem ur representationen;
så måste jag antaga, att, med eller utan skäl,
föreställningen om behofvet af representationens ombildning hos
folket utvecklat sig eller, om man så vill säga, rent af urartat
till en snart sagdt instinktlik politisk trosartikel. Då denna
sjukdom, som den kanske af mången ville kallas, oafbrutet fortfarit
och alltjemt tilltagit under mer än femtio år, lärer val
föga hopp förefmnas om dess botande, och då smittan gripit så
vidt omkring sig, att den till och med på ett betänkligt sätt
inträngt äfven inom detta rum, så anser jag under sådana förhållanden
hvarje försök till motstånd vara fruktlöst. Det kan
endast fördröja, men icke förhindra ståndsförfattningens slutliga
fall, och heldre än att vidare underblåsa en söndring, som på
landets krafter måste verka upplösande eller förlamande, låter
jag gerna min på börden grundade representationsrätt falla.
Börden, säger en stor skald, är för den enskilde hvad
fäderneslandet med sina minnen är för ett helt folk. Han har
sagt, att förfädrens lyror sjunga ur molnen, och att det måtte
vara skönt att som ättling lyssna till de beslägtade rösterna,
och att från barndomen kunna sammanknyta sitt väsende med
hvad fäderneslandet haft högst och ädlast. Mången bland er,
M. Hrr! känner denna njutning och tillfredsställelse, — men
hvad helst än edra förfäder åt fosterlandet offrat, det vare sig
i krigisk mandom eller fredlig idrott — huru stora förbindelser
än fäderneslandet till dem eger — sannerligen, ert offer vore
ändå större, läderneslandets tacksamhet till er blefve vida högre,
edra ättlingar skulle till er blicka upp med ännu mera vördnad
och stolthet än ni till edra förfader — om ni, till biläggande
af ett halft århundrades borgerligt split, om ni, till förekommande
af kanske än ytterligare ett hallt sekels inbördes fejder,
i dag på Sveriges altar frivilligt och storsint nedladen sjelfskrifvenhetens
arf, och i utbyte deremot prydde edra sköldar med
medborgerlighetens krona.
208
Den 4 December.
Hr Roos af Hjelmsäter, Axel Augnst: Jag får förklara,
att jag af själ och hjerta tillhör det parti, som önskar
det nu hvilande förslagets antagande, och att jag dertill röstar bifall.
Hr Stjerngranat, Gustaf Georg Henrik, anförde
skriftligen:
1 en fråga af för fäderneslandet så vigtig beskaffenhet,
som den förevarande, har jag ej velat afgifva mitt votum, utan
att förut hafva tillkännagifvit några af de skäl, hvarpå jag
stödjer det.
K. M:ts Nåd. Propos. begynner med dessa ord: »Svenska
folket har, med Försynens bistånd, så bevarat sin frihet och
främjat sin utveckling, att det med ära intager en plats bland
de folk, som gå framåt på civilisationens bana. Hetta skulle
det icke förmått utan en representation, som uppvuxet ur nationel
grund och utbildats efter hvarje tids fordringar.» — I)et
kan ej då förefalla annat än besynnerligt, att ur H. Exc. Hr
Just.-Stats-Ministerns anförande till Statsråds-prot:t erfara, att
denna institution numera saknar underlag; och att finna den
bortblåsas för att lemna rum för en ny skapelse, der, säge
hvad man vill, den nyckel, som upplåter, och den, som igenlåter,
är endast beroende af ålder och förmögenhet, och utan att man antager
huruvida icke den närv:de representationen älven skulle, i någon
mån, kunna för den nya skapelsen lemna nödigt material.
Hr Just.-Stats-Ministern anser såsom »ett särskildt tecken
på tidens mognad för Ståndens politiska upplösning, stiftandet
genom Stånden sjelfva af en provincial-representation, grundad
på samfälta val, utan att dervid någon enda röst blifvit höjd
till förmån för Ståndens rätt.» Jag får då erinra, att kommunalförfattningarne,
stiftade med afseende endast å länens och
kommunernas ekonomiska angelägenheter, uppväxt ur sockenstämmorna,
i hvilka ingen indelning efter stånd gjort sig, eller
behöft göra sig gällande, eller förefunnits. Jag har dock ingenting
emot, att dessa inrättningar äro lagda till grund för det
hvilande förslaget, endast deri jemväl funnes något af den nuvarande
representationens historiska och nationela grunder, och
jag kan ej fatta, hvarföre de skolat uteslutas, då den derpå
hvilande institutionen mäktat så ärofullt framföra samhället på
utvecklingens och civilisationens bana.
Hr Just.-Stats-Ministern yttrar, att »utan starka meningsstrider
kan visserlieen icke en representationsform någonsin
ombytas; men om Ståndens upphäfvande icke är annat än en
tidsfråga, så bör den oundvikliga brytningen, så vidt möjligt är,
påskyndas, ty den måste blifva svårare i samma mån som Stånden
blifva mera stridande mot tidsandan.» — I detta fall hyser
jag motsatta åsigter mot Hr Just.-Stats-Ministern. I stället att
blifva svårare, synes mig skiljsmessan böra blifva lättare, i
samma mån Stånden blifva af tidsandan utdömda; och hvad de
starka
Den 4 December.
209
starka meningsstriderna angår, så får jag anmärka, att troligen
icke någon på detta rum motsätter sig, eller icke önskar en
representationsreform; att säkerligen ingen här påyrkar ståndsrepresentationens
bibehållande; och att, hvad mig särskildt angår,
jag redan för mer än 20 år sedan, då jag hade äran vara
ledamot afj Konst.-Utsk:t och deltogj i uppgörandet af ett förslag
till representationens ombildande, gjort mig fri från en sådan
föreställning. För egen del är jag således fri från känslan
af några särskilda stånds-intressen. Hvad åter beträffar yttrandet,
att den oundvikliga brytningen måste påskyndas, så har
uttalandet af denna tanke varit olyckligt, och den har blifvit
missförstådd, hvilket visar sig äfven i en till mig enskildt ställd
adress rörande det nu förevarande representationsförslaget, der
den, som å ortens vägnar förer ordet, yttrar:
Ja, Mine Hrrl denna kärlek till Konungen—detta troskap
mot Kung, land och folk vill jag bevisa, och jag tror, alt vi alla
vilja och skola bäst bevisa ett sådant troskap genom att grundligt
undersöka förslaget, derefter stadga vår öfvertygelse, och
slutligen samvi tsenligt afgifva våra röster, de må nu blifva för
eller emot detta förslag.
Hvad detta förslag angår, så har jag ej något emot, att till
dess grund lägga kommunalförfatlningarne; men jag önskade
endast, att deri äfven inginge något af den historiska grunden.
Betraktar jag åter de båda kamrarne, så, hvad angår den
andra, finner jag deri nationen delad i 2:ne klasser — den ena
utgöres af dem, som bo på landet, den andra af dem, som bo
i städerna. Det säges oss visserligen, att »detta åtskiljande icke
bör motiveras af stridiga intressen emellan land och stad.» —
Jag har likväl svårt att göra för mig klart, att dessa intressen
ej skola komma att göra sig gällande, och då, hvad jag antager,
motivet är, att hos representanterna från städerna söka högre
kunskaper och det konserverande element, jag i 2:dra kammaren
saknar, så kan jag dock ej finna annat, än att detta konserverande
element är ensamt nog sväfgt, om det ej i detta
hänseende finnér stöd genom den lista kammarens sammansättning.
Dessutom är inträdet i 2:dra kammaren bestämdt af
en census, som från valrätt och valbarhet utesluter flera, som
nu ega dessa berättiganden.
Hvad angår l:sta kammaren, som tillsättes af landstingen,
så har man der sökt att »bereda ett i sann mening aristokratiskt
element»; och man har sökt ytterligare möjliggöra sådant
derigenom, att ledamöterna kunna väljas öfver hela riket. Jag
befarar, att om landstingen skulle vilja häraf begagna sig, valen
skulle komma att ske efter peksticka — något, som är mig
lika litet kärt, den må föras uppifrån eller nedifrån; — och betraktar
jag de egenskaper hos ledamöterna, hvartill vi hänvisas,
så utgöras de af förmögenhet, af förmögenhet i förening med
nit för det allmänna, eller af, åtminstone, ett af ärelvstnad
H. I. " 14
210
Den i December.
lifvadt sinne — något, som synes mig ligga mycket nära hvad
man i allmänhet kallar lycksökeri.
Slutligen är att anmärka den lätthet, hvarmed grundlagsförändringar
tillvägabringas. Dertill fordras en tid af till och med
endast ett år, och skulle det lyckas att få ett grundlagsförslag
hvilanda och den 2:dra kammaren derefter upplöses, och om
nya val till densamma förordnas, så kan grundlagsförändringen
åvägabringas efter en tid af endast några månader.
Då jag sålunda anser förslaget farligt, kan jag ej annat än
gifva ett afslående votum beträffande förslagets antagande.
Frih. Liljencrantz, Johan: I det stadium, hvari representations-frågan
nu inträdt, då på Ständernas bord till slutligt
afgörande hvilar ett förslag, som lyckats tillvinna sig landets
sympatier och hvars antagande Svenska folket med liflig, ja man
kan säga, med brinnande oro påyrkar, under sådana omständigheter
tror jag, att R. o. Ad. allt för mycket skulle misskänna
ögonblickets betydelse och hvad de intressen, som betingat
denna betydelse, fordra, om R. o. Ad. å de anmärkningar, som
mot detta förslags detaljer blifvit framställda, skulle fästa det
afseende, att R. o. Ad. deraf funne sig föranledd att förkasta
förslaget sjelft. De hufvudsynpunkter, ur hvilka denna fråga bör
betraktas, och som böra blifva bestämmande för R. o. Ad:ns
beslut i denna vigtiga angelägenhet, äro enligt mitt förmenande,
om det hvilande förslaget utan våda kan antagas, om det hvilar
på sådana grunder, att fosterlandets lugna utveckling och förkofran
dermed kunna befordras, om en bättre sammansättning
af den första kammaren kan med de elementer, vårt land i
detta afseende lemnar, erhållas, om den politiska ställningen här
i landet medger, att reform-lrågans lösning kastas tillbaka inom
de fromma önskningarnes område, samt slutligen om konungamakten
genom förslagets antagande utsattes för faran att derigenom
lida någon inskränkning i den makt, som ur dess eget
och landets verkliga §ch välförstådda intresse bör densamma tillkomma.
De vådor, som förslagets motståndare deri velat finna,
torde, om man ser dem i ögat, icke vara af beskaffenhet, att
böra ingifva några för den sanna fosterlandsvännen grundade farhågor;
det hvilande förslaget innehåller nemi., enligt mitt förmenande,
restriktioner nog kraftiga att förebygga demokratien
i den mening att den stora, hufvudsakligen af stundens ingifvelser
beroende massan derigenom skulle undfå makt att förfoga
öfver landets och folkets öden. Och hvad åter demokratien angår,
i detta ords ädla och upphöjda bemärkelse, eller att folket
med de inom detsamma lefvande, i civilisationens tjenst arbetande
krafter skulle blifva herrskande och styrande, deri föreställer
jag mig, att R. o. Ad. destoinindre skulle finna något
lyte hos sagde förslag, som R. o. Ad., med aristokratien på sin
fana, alltid förfäktat, att det bästa inom samhället skulle vara
herrskande, och någonting bättre, än folkväldet i nyss angifven
mening, torde svårligen kunna uppställas; hvartill kommer det
Ben 4 December.
211
på en gång lifvande och stärkande och med klokhetens fordringar
öfverensstämmande i att omfatta de intressen och tendenser,
som ega en framtid, och folkväldet är ett intresse och en tendens,
som eger en framtid.
I afseende å det hvilande förslagets relativa värde, så tror
jag, att det lemnar alla de garantier, som, med de elementer,
hvilka äro att tillgå i vårt land för bildandet af en nationalrepresentation,
genom en valordning, och så vidt på denna beror,
kunna erhållas. Att andra kammaren grundar sig på allmänna
val, har af ingen ogillats, liksom man icke funnit valrätten
till densamma vara för långt utsträckt; deremot har från
deras sida, som ifra för upprätthållande af det bestående, bittra
anmärkningar blifvit framställda mot den census, som blifvit faststäld
för valrätt till denna kammare. Man har nemi. sagt, att
antagandet af census innebure ett underkännande af menniskorätt
och menniskovärde, att man dermed skapade en fraktion af
»uteslutna», som skulle blifva vådlig för samhällsordningen.
Dessa påståenden kunna möjligen låta ganska väl, men i tilllä
mpningen på våra förhållanden tror jag dem icke vara af något
synnerligt värde. Dessa »uteslutna» tror jag ej för närvarande
hysa någon synnerlig åhåga efter politiska rättigheter i nu afsedd
mening, men skulle förhållandet i detta afseende förändras,
så qvarstår ju alltid möjligheten att nedsätta eller ock alldeles
borttaga denna census, en åtgärd, som jag för min ringa del
och från min ståndpunkt skulle med glädje helsa. Att dessa census-bestämmelser
intagits i det hvilande förslaget, tror jag vara
ganska välbetänkt, för att icke säga nödvändigt, om man önskade,
att förslaget skulle antagas äfven i Borgare-St., der i annat
fall ganska stora betänkligheter skulle hafva uppstått, emedan,
i händelse sådane bestämmelser saknats, valmännens antal i städerna
allt för mycket skulle ökats.
Hvad den första kammaren åter beträffar, så äro valrättsqvalifikationerna
der så skärpta, att de borde tillfredsställa äfven
dem, som hysa en ytterlig fruktan för demokratiens öfvervälde;
valmännen till denna kammare utgöras nemi. uteslutande
af män, åt hvilka det hedrande förtroendet blifvit lemnadt, att
handhafva länets ekonomiska angelägenheter och utöfva en ganska
vidsträckt beskattningsrätt. Medlemmarne af dessa länsrepresentationer,
landsting och stadsfullmägtige, tillsättas åter efter
en röstskala, som måste anses fullt betryggande i så måtto, att
den åt förmögenheten inrymmer allt inflytande på valen genom
bestämmelsen, att hvar och en medlem af kammaren eger en röst
för hvarje rdrs bevillning efter 2:dra art. För min ringa del
ogillar jag på det högsta denna röstskala, som åt ett fåtal bereder
möjlighet att genom sina röster bestämma valens utgång,
men mot den stora mängdens öfvervigt måste den dock anses
erbjuda garantier, då denna stora mängds inflytande på valen
faktiskt är tillintetgjord. Visserligen har man sagt att landstingsmannen
komma att tillsättas uteslutande med hänsyn till. deras
egenskap att vara en valnämnd till törsta kammaren. Ar väl
212
Den 4 December.
detta möjligt? Det måste fastheldre ligga i valmännens intresse
att till landstingsman, dessa för länets förkofran så vigtiga platser,
och med särskildt fästadt afseende å deras speciella och
närmast liggande intressen, utse endast redbara, förfarna och
kloka män. Erkännes detta, eller att landstingen komma att bestå
af hvad länen hafva mest framstående i förmåga, bildning
och bepröfvad skicklighet i det allmännas tjenst, så måste äfven
medgifvas, att med sådana kommittenter förste kammaren icke
gerna kan komma att utgöras af andra personer, än de som
måste känna sig uppmanade att motverka, icke allenast alla omstörtningar,
utan äfven- allt, som kan inverka störande på det
lugna framåtskridandet. Beträffande valbarhets-qvalifikationerna
till första kammaren, så har man mot dem anmärkt, att de troligen
i tillämpningen skulle blifva utan särdeles betydelse, emedan
man kunde hafva en egendom uppskattad till 80,000 rdr,
men intecknad till 79,000 rdr, och att denna föreskrift således
vore af föga värde. Dessa anmärkningar tror jag dock sakna
all vigt, likasom jag fäster ringa afseende på valbarhets-qvalifikationer
i allmänhet. Hvad man har att tillse är att finna goda
och betryggande valnämnder; äro dessa faktorer goda, så blir
produkten god. Man har äfven talat om en annan förste kammare,
som skulle bildas af representanter, utsedde af R. o. Ad.,
Presterskapet, de högst beskattade i länen och städerne, samt
landstingen.
Att de här uppräknade valnämnderne skulle, säkrare än
landstingen, skänka oss pålitliga målsmän för samhällets i sann
mening berättigade konservativa intressen, tror jag vara mera
än tvifvelaktigt; jag tror ej heller, attj omförmälde kategorier
kunna i högre grad än landstingens personal hafva intresse al, att
samhällets lugn icke störes eller rubbas. Man har äfven framhållit
Adeln såsom den klass, hvilken löreträdesvis vore kallad
att inom representationen vara de konservativa intressenas målsmän.
Men månne icke den s. k. medelklassen, köpmannen, industri-idkaren,
jordbrukaren, har lika vigtiga intressen af att
samhällets utveckling icke störes genom inre skakningar. För
män del tror jag förslagets förnämsta förtjenst just vara den,
att samhällets alla bättre och ädlare krafter genom detsamma
uppkallas till endrägtig samverkan för befordrande af fosterlandets
andliga och materiella förkofran, och till motverkande af
de elementer, som möjligen deri skulle vilja störande ingripa.
Denna endrägtiga samverkan skulle lätteligen kunna störas
och möjligen aldrig uppkomma, om vid tillsättandet af den första
kammaren något afseende komme, såsom här angifvits, att
fästas å stånds- och klass-intressen.
Man har mycket talat om den politiska situationen och ur
dess närv:de beskaffenhet velat hemta stöd för åsigten om nödvändigheten
af förslagets antagande. Denna situation har alstrats
af den tänkande majoritetens inom nationen fasta öfvertygelse,
att det hvilande förslaget på ett fullt betryggande sätt tillgodoser
alla berättigade samhällsintressen, och situationen har blifvit
Den 4 December.
I
213
befallande genom samma majoritets allt mer och mer ökade
visshet, att förslagets motståndare äro oförmögna att framställa
ett bättre förslag. Situationen är enligt mitt ringa förmenande
sådan, att den med nödvändighet framtvingar samma förslag
ånyo, om det nu skulle falla, och för att det då skall förklaras
hvilande, behöfves endast 2 Stånds beslut, om det framkommer
i forin af Kongl. Propos.; den framtvingar ock utan tvifvel en
urtima Riksdag för beslutande öfver denna vigtiga angelägenhet,
och situationen å Riddarhuset är slutligen sådan, att ingen med
visshet kan förutsäga förslagets utgång. För min del är jag öfvertvgad
och jag hemtar stöd derföre genom temligen noggranna
beräkningar, att förslaget har en mer eller mindre stark majoritet
för sig, men om det ock folie med 10, 5 röster eller kanske
på den förseglade sedeln, så vore segern endast ögonblicklig,
ty R. o. Ad:ns ställning inom nationen är icke så sjelfständig,
att den kan tillåta R. o. Ad. alt 2 gånger förkasta delta
förslag.
Reformens vedersakare hafva äfven visat en synnerligen örn
omvårdnad om konungamakten och yttrat mycken farhåga, att
den genom förslagets antagande skulle försvagas, att Konungen
skulle blifva en lekboll för partierna och neddragas till en blott
namnstämpel m. m. dylikt. Med denna befarade svaghet mena
väl de, som derom orda, ett försvagande af konungamaktens
inflytelse vid att verka, hvad för landet kan vara godt och nyttigt.
Nåväl, är konungamaktens inflytande i denna rigtning nu så
särdeles stort? Har den för närvrde någon så synnerlig stor förmåga
att genomdrifva för fosterlandet gagneliga reformer? Den
sednare tidens historia, eller den från 1809, torde i delta hänseende
kunna vitsorda, att konungamaktens strälvanden att åvägabringa
val behöfliga reformer, ofta, om icke alltid, strandat
mot Stånden och deras särskilda intressen. Under denna tid
tror jag, att konungamaktens styrka visat sig vida mer i kraften
att återhålla än att framdrifva. Deremot tror jag att regeringsmakten
skall med den föreslagna representationen, utan att förlora
något af hvad den bör ega af återhållande kraft, genom
en innerligare anslutning till folkviljan, vinna i förmåga att föra
landet framåt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra och lifligt genomträngd
af öfvertygelse!), att under nuv:de förhållanden och
på det sätt situationen nu gestaltat sig, ett antagande af det hvilande
förslaget bjudes af klokheten, och kan betraktas snart
sagdt såsom en nödvändighet, finnér jag mig uppmanad att afstå
från sjelfskrifvenhetens ärfda företrädesrätt och lägga min
röst för förslaget.
Gr. Posse, Gösta: Då jag nu börjar med den förklaring,
att jag ernar rösta mot det hvilande förslaget, så är det icke
något trots mot den allmänna opinionen, utan det är en med
ödmjukhet, men ock med bestämdhet och lugnt mod afgifven
förklaring af en man, som i detta allvarliga ögonblick är djupt
214
Den 4 December.
genomträngd af tacksamhet mot den Högste, derföre att han i
en sådan stund som denna icke är beroende af något annat än
sin Gud och sitt lands lagar och derföre kan, då det är fråga
om att ändra dessa lagar, yttra sig utan alla konsiderationer.
Anledningen, hvarföre jag med min röst kommer att bidraga
till förkastande af detta förslag, har jag redan till en del förut
tillkännagifvit på det enskildta sammanträdet på Börsen. Jag vill
derföre ej nu ingå i några detaljer, utan helt enkelt förklara
orsakerna dertill vara, att jag icke i första kammaren finnér några
garantier för ett konservativt element, och att jag anser förslagets
anda i dess helhet vara förderflig för konungamakten.
Dessa två skäl borde jag närmare utveckla, meri de hafva blifvit
så utförligt behandlade af utmärkte talare, att jag afstår
derifrån.
En talare, som i dag yttrat sig, har ogillat förslaget, men
dock ansett ställningen för dagen vara sådan, att det till och
med vore en oafvislig nödvändighet att antaga detsamma. Det är
denna »ställningen för dagen», som jag vill med några ord behandla,
och jag ber eder dervid ursäkta, Mina Hrr! om jag kommer
att tala sanningens osminkade språk, samt vara öfvertygade,
att om äfven bitterhet ligger i orden, finnes den dock icke
i hjertat. Man har sagt, att om detta förslag icke antages nu,
så måste det oförändradt antagas inom kort, emedan allmänna
opinionen ovilkorligen bjuder detta. Detta uttryck har blifvit
en trosartikel; men, Mina Hrr! det är endast en sorts trosartikel,
och derföre vågar jag granska densamma. För min del
tror jag icke att så är förhållandet, och detta af två anledningar.
För det första är jag öfvertygad om, att vår närvarande
Regering menar allvarligt med den förklaring, den så ofta afgifvit
och ännu afgifver, att det är endast på ölvertygelsens lugna
väg den vill hafva förslaget antaget. Jag har visserligen tyckt
mig höra, alt förslaget skulle, i händelse det nu faller, ånyo
framläggas; men, Mina Hrr! att framlägga ett förslag, och
att enständigt yrka på dess antagande är dock något annat, ty
den method, som jag hört uppgifvas, nemi. att detta förslag skall
ånyo och sedermera oupphörligen framläggas oförändradt, tills
det punkt för punkt blifvit antaget, vore, Mina Hrr! en tanke,
som står så nära revolutionens brant, att jag icke ens vill låta
den instiga i min själ. Vidare har man sagt, att Borgare- och
Bonde-St:n icke skulle antaga något annat förslag än detta, hvilket
för dem hlifvit en verklig trosartikel; men, Mina Hrr! jag
tror icke heller detta, ty man har tillagt, att äfven om vi få ett
bättre, skulle dessa Stånd icke antaga detsamma, och denna tanke,
Mina Hrr! är det nu hvilande förslagets dödsdom, såvida
det nu förkastas. Borgare och Bönder sända hit till Riksdagen
hvad de hafva bäst och ypperst; deras ombud beherrskas
icke af några passioner eller fantasier, de äro landets klokaste
män, hilsända från orterna för att pröfva hvad som är för landet
bäst. Om man nu säger, att de endast vilja hafva detta förslag,
och icke mågot annat, som vöre fritt från de brister detta
Den 4 December.
215
eger, så innebär ett sådant språk en beskyllning mot Borgareoch
Bonde-St:n, som jag åtminstone icke vill göra dem. Vi hafva
i en nyss utkommen statshandling fått se, att förslaget skulle
vara inskrifvet i Svenska folkets hjerta. Jag bekänner att jag
genast, när jag läste detta uttryck, blef förvånad, ty jag visste
verkligen ej, att det gick så lätt att skrifva in en sak i Svenska
folkets hjerta, detta besinningsfulla folk, som gerna pröfvar
en sak, innan det antager densamma; men ännu mera förvånad
blef jag, då jag i samma tidning, som meddelade denna handling,
fann en annons, af innehåll att tidningens redaktion, för
att göra det Kongl, representations-förslaget allmännare kändt
bland folket, deraf föranstaltat en godtköps-upplaga för 10 öre.
Jag kan för min del icke anse en sak vara inskrifven i Svenska
folkets hjerta, som icke ens är af detsamma kändt.
Vidare, Mina Hrr! vill jag förklara, —■ och jag bekänner
det nu upprigtig! —, att i mitt hjerta har delta förslag varit
inskrifvet. Det fanns der för Irenne år sedan, och jag omfattade
det med hela mitt hjerta; men, Mina Hrrl jag har blifvit
omvänd af mitt förstånd. Mitt hjerta fann detta förslag vara
afgifvet med de aldra bästa tendenser, men mitt förstånd visade
mig, att det ej innebar tillräckliga garantier. Mitt förstånd förde
mig öfver till ett annat land, till Danmark; der såg jag en
författning, som var byggd på lika bred demokratisk basis, som
den nu hos oss föreslagna, der såg jag en konungamakt släpad
i smutsen af partier, som rasade emot hvarandra med ok liflig
ilska, endast öfverensstämmande uti dess gemensamma anlopp
mot konungamakten. Således, Mina Hrr! tror jag verkligen,
att denna tanke, nemi. att förslaget är inskrifvet i Svenska folkets
hjerta och derföre olörändradt måste antagas, som nu tycks
röra sig hos så många och som, snart sagdt, vill löpa bort med
deras öfvertygelse, hvilar på falsk grund och är inpreglad på
ett konstladt sätt. Men, Mina Hrr! det finnes en annan tanke,
en annan sak, som är djupt inskrifven i Svenska folkets
hjerta, och det är representations-reformens nödvändighet; den
står der och den kan icke ryckas upp med rötterna; derföre
är representations-reformens nödvändighet för mig klar,
för den vill jag kämpa, för den vill jag olira mina krafter,
men det nir hvilande representations-förslaget vill jag bekämpa.
Man säger, att om Adeln framlägger ett förslag till representationens
ombildning, så är det ej allvar dermed, utan man
åsyftar endast att nu, som flere gånger förut, undanskjuta hela
frågan. Jag ber eder härvid, Mina Hrr! besinna, hviken stor
inkonseqvens man begår, när man, på samma gång man är på
väg att fråntaga oss de rättigheter, våra fäder förvärfvat, och
fordrar, alt vi skola lemna dessa, lägger oss till last hvad våra
fäder gjort, ty, Mina Hrr! det är icke detta Riddarhus, som
har förkastat framlagda representations-förslag, utan de föregående,
och icke kunna vi bära skulden derför. Låtom oss nu
tala försonlighetens och den broderliga andans språk, låtom oss
216
Den 4 December.
tala ett språk, som hvarje Svensk förstår, samt tillstå, att våra
fäder begått ett fel, då de icke insågo, att nödvändigheten af
en representations-reform var så stor, som den var.
Jag ber eder, Mina Hrr! noga besinna, att om vi nu skulle
antaga det hvilande förslaget, och om detta sedan skulle medföra
de vådor, som förespeglats, och leda oss in i samma olyckliga
ställning, som Danmarks, så hafva vi begått ett fel, som
aldrig kan repareras, och då skall kanske den dag komma, då
Svenska folket om oss får säga, hvad den store Wasa-Ivonungen
yttrade: »den dag varder kommande, då man vill rycka
upp oss ur grafven.» Men om vi nu uppskjuta frågans afgörande,
så kan ju detta, om det är ett fel, repareras, ty vi hafva
ju tid dertill; det kan väl icke vara edert allvar, att ställningen
alltjemt skall blifva så agiterad, att man icke kan komma tillsammans
i en försonlig anda, och att icke en annan stämning
då kan uppstå. Nej, det kan det icke vara, Mina Hrr! Detta
tal om stundens oafvislighet är blott en manöver, en knif, som
sättes på vår strupe, och denna manöver, en gång blottad, denna
knif, en gång slö, månne den då biter? Jag tror det icke.
Situationen är således ej så farlig, om man blott med lugn
möter den.
Man har vidare sagt, att Svenska Adeln måste antaga förslaget,
emedan den eljest skulle komma till Svenska folket i en
svår ställning, och man har smickrat oss med att vi i förra fallet
skulle komma att bäras på dess armar och företrädesvis
blifva invalda i de nya kamrarne. Men, Mina Hrr! om allmänna
val blifva antagna i Sverige, så skulle jag anse det för en
stor olycka, om Adelsmän blifva invalda i kamrarne blott af
konsiderationer, ty i så fall böra de dugligaste män i landet
väljas, och det ligger ingen vigt derpå, att de äro Adelsmän.
Det är en helt annan sak att bibehållas såsom institution, än att
uppträda såsom kandidater till representant-kallet. Detta skäl
anser jag således ej gälla något. Ytterligare har yttrats och
man har dervid gått oss ganska nära på lifvet, Mina Hrr, att
om vi icke bifalla förslaget, skola vi förlora allt medborgerligt
förtroende i våra hemorter, vi skola ej mera erhålla de kommunala
uppdrag, man förut lemnat oss, o. v. v.; Mina Hrr!
Sveriges Konung har nyss sagt, att han tänker högt om Svenska
Adeln; jag säger alt jag tänker högt om Svenska folket, och jag
tror, att om allmänna val inträda, så lalla icke rösterna mindre
på oss derföre, att vi följt vår öfvertygelse. Tvertom tror jag,
att hvar och en, som kämpar för sin öfvertygelse, den må nu
vara för II. o. Ad:ns intressen eller icke, skall stå lika klar, som
de, hvilka rösta för förslaget, äfven om deras namn föras kring
i briljanter.
Slutligen får jag ännu en gång förklara, att jag röstar mot
det Kongl, förslaget, emedan det ej innehåller garantier för ett
konservativt element, emedan'det försvagar konungamakten, och
emedan jag ej vill dagtinga med min öfvertygelse.
Den 4 December.
217
Talrika och starka både bifallsrop oell yttringar af missnöje
följde på detta anförande, så att Hr Gr. o. Landtm, nöd
gades
med klubbslag äska tystnad.
Hr von Knorring, Oscar: Ingen må undra, om det är
med stor tveksamhet jag uppträder i denna fråga, dels efter sådane
talare, som bär låtit höra sig, dels i en sådan församling
som denna, der jag erkänner mig vara en af de ringaste; men
det torde icke sakna sin betydelse, att älven de ringare förmågorna
få uttala grunden för deras vota.
Vid en förberedande öfverläggning i denna fråga bar en
talare sagt, att man skall lemna sin egen individuella öfvertygelse
å sido, man skall rösta som — jag minnes icke huru orden
föllo — men nog af, man får ej rösta efter sin öfvertygelse.
Detta är, Mina Hrr! en hård dom; en man bör alltid rösta
efter sin öfvertygelse, förakt drabbar honom annars.
Här hafva blifvit på ett utmärkt sätt både i tal och skrift
så många betänkligheter anförda mot det K. förslaget, att jag
ej vill upptaga tiden med att i detalj genomgå detsamma och
dess många brister, men då jag ogillar dess anda, kan jag icke
underlåta att med några ord vidröra åtskilliga af de fel, hvilka
äro af den art, att do förmå mig afgifva min röst mot förslaget.
Man har sagt, att man borde antaga förslaget, derföre att det
är endast med detaljerna man är missnöjd; men så är åtminstone
icke händelsen med mig, ty det är förslagets anda jag ogillar,
och då kan jag icke dagtinga med min öfvertygelse och
bifalla förslaget, derföre att allmänna opinionen fordrar dess antagande.
Det är icke precist angenämt att uppträda mot förslaget,
då man t. ex. läst i en tidning, att tryckta listor på förslagets
vedersakare skola kringskickas i landet, för alt beröfva
dem folkets förtroende, och det är verkligen bekymmersamt, att
pressen onäpst får busera som den behagar.
Då jag anser mig vara skyldig redogöra för de grunder,
som bestämt min öfvertygelse i frågan, vill jag i några få drag
nämna felen i förslaget, dervid bedjande en föreg:de liflig förespråkare
af detsamma om ursägt för det jag också vågar vidröra
frågan om konungamakten; men jag får erindra bonom, att
här är fråga om konungamakten, och icke om Konungens person.
Genom den föreslagna nya representationen kommer konungamakten
att tryckas ned till följd af de årliga Riksdagarne, genom
hvilka representationen, den må bildas huru som heldst, alltid
kommer att tillvälla sig bela makten. Det närmaste exemplet
härpå hafva vi i Danmark, hvarest konungamakten, efter
det nya statsskickets införande år 1848, inom så kort tid nedsjunkit
till en skugga och der partierna ohejdadt rasat midt under
de yttre olyckor, för hvilka delta rike nyss varit utsatt.
Stadgandet om årliga Riksdagar är ensamt tillräckligt att
föranleda de allra största farhågor för detta förslag, om det äfven
för öfrigt hade aldrig så stora lörtjenster.
När man har anmärkt emot förslaget om årliga Riksdagar,
218
Den 4 December.
hvad som är grundad! på al! psykologisk iakttagelse och all historisk
forskning, »att årliga Riksdagar nödvändigt måste framkalla
hvad man kallar ett parlamentariskt styrelsesätt, hvilket
styrelsesätt måste leda lill en under representationen alltför
mycket nedtryckt konungamakt», så får man å motsidan höra
det inkast, »att man icke har bevisat detta påstående.» Behöfva
vi val i detta alseende någon annan erfarenhet än den
som hemtas under våra egna Riksdagar? eller är det icke ett
erkändt faktum att under desamma makten till en stor del ligger
i Stats-Utsk:ts hand? I)et har så ofta blifvit sagdt, att makten
finnes hos den som håller penningepungen, att för den satsen
icke måtte erfordras vidare bevisning. Om den, som har
nyckeln till kassakistan, är en nästan ständigt fortlefvande korporation,
i stället för att hvart tredje år sammanträda, måste
den tryckning, som sålunda utöfvas, blifva af helt annan art än
nu. Det sätt, hvarpå man hos oss i detalj granskar budgeten,
gifver representationen en helt annan och större inflytelse än i
andra länder. Den som känner det vigilerande, som under
Riksdagarne sker bos Stats-Utsk:ts ledamöter, den måste erkänna,
att der finnes en makt, som, om den blefve nästan permanent,
ovilkorligen komme att växa konungamakten öfver hufviidet.
Den nya representationen bjifver också farlig deruti, att
den aldrig kan beräknas blifva ett uttryck för upplysningen och
bildningen inom nationen, utan kommer troligen att bestämmas
af en agitation, liknande den, af hvilken vi redan sett förvånande
prof.
Det är uppenbart att, om förslaget inrymmer en stor makt
åt de demokratiska intressena, så kommer utan tvifvel denna
makt att blifva begagnad — och det kan också löna sig att
underkasta sig mödan af en sådan agitation, för att komma i
besittning af en sådan makt öfver landets högsta intressen.
Hvad lista kammaren särskildt angår, så vågar jag påstå,
att förslagets svaga försök till garantier för upplysningens och
den sansade klokhetens välde inom denna kammare stadnat vid
blotta chimérer. De vilkor för sådana garantier, som blifvit
uppställde, äro af beskaffenhet att icke kunna påräkna lång
varaktighet, utan komma att snart bortskaffas af de demokratiska
sträfvanden, som sannolikt icke vilja stadna på halfva vägen.
Dessa sträfvanden äro visst icke alltid ett ondt i och för sig;
men de blifva det, de blifva ett förderf för samhället, då de
icke hejdas inom tillbörliga gränser, som bjudas af upplysningen
och den Sanna statsklokheten. Jag inser icke hvarföre, vid bildandet
af denna kammare, man icke hellre tagit bestående förhållanden
till råds, än sökt skapa garantier, som äro utan betydelse.
Sverige har i århundraden, under skiftningar mellan envälde
och mångvälde, bibehållit grunddragen af sin representation, derföre
att den stött sig på naturliga förhållanden. Jag skulle för
min del föredraga att vid representationens ombildning bibehålla
Den 4 December.
219
dessa grunddrag, hellre än att göra nya skapelser, sannolikt af
lika kort varaktighet som likartade sådane i andra länder.
De skäl, jag nu haft äran i korthet anföra, äro icke allt
hvad jag i hufvudsak har att invända mot förslagets anda (märken
skillnaden, Mina Hrr! det är icke mot detaljerna, utan mot
andan i förslaget jag hyser betänkligheter); men jag vill icke
trötta eder längre, utan lemnar ordet åt dem, som bättre än
jag kunna klart framvisa de brister, som vidlåda förslaget. Men
hvad jag ovilkorligen fordrar, det är aktning äfven för deras
öfvertygelse, hvilka, liksom jag, sakna högre politisk bildning.
Jag vill utan allt trots, men al mitt hjertås innersta öfvertygelse
förklara, att jag anser det K. förslaget bära inom sig frön
till sådana vådor, att det vore oklokt att antaga detsamma. Man
har sagt att det ej skulle innebära vådor, men man har ej gifvit
skäl derför, och man har icke lemnat någon annan garanti,
än förhoppningar, än illusioner; och jag frågar: får en statsman
bygga på illusioner? Så länge man ej har annat än förhoppningar,
om än aldrig så rosenröda, att åberopa, anser jag det
vara föraktligt att, i förlitande på dessa, frångå sin öfvertygelse.
Jag medger, att man ikläder sig stort ansvar genom att förkasta
förslaget, men icke mindre genom att antaga det, och det
står dessutom icke i hvarken den ena eller den andra åsigtens
anhängares förmåga att med säkerhet förutsäga eller bestämma
följderna af det beslut, som kommer att tagas; att bestämma
följderna tillhör Gud, hvilken jag hoppas hädanefter som hittills
skall styra vårt älskade fäderneslands öden till det bästa.
Jag yrkar afslag å nu förevarande Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 2.
Frih. Bildt, Didrik Gillis: På sätt (lera föregående ta
lare
yttrat, har i denna vigtiga fråga så mycket blifvit anfördt
för och mot, att näppeligen här vid detta tillfälle något nytt kan
yttras, som närmare belyser frågan. Jag vill derföre icke missbruka
den yttranderätt jag har, och här i något längre föredrag
upptaga eder dyrbara tid, Mina Hrr! men jag har trott mig,
utan att gå grannlagenheten för nära, böra i några ord uttrycka
de motiver, som bestämma min röst i denna nationens och
landets lifsfråga, och den ståndpunkt, från hvilken jag betraktar
representationsfrågan.
Jag förklarar öppet, att jag tillhör dem, som anse den nuvarande
representationen med vördnad, aktning och tillgifvenhet;
jag hyser för den representationsform, vi nu ega, samma känslor
som sonen för sin fader, hvilken han har att tacka icke allenast
för iifvet, utan äfven för uppfostran och utveckling, ty, om vi i
detta ögonblick med stolthet kunna säga, att Svenskarne äro ett
fritt och sjelfständigt folk, så är det den nuvarande representationen,
som vi hafva att tacka derför. 1809 års män planterade
på enväldets ruiner det unga frihetsträdet samt gåfvo det ett
sekelgammalt stöd i ståndsförfattningen, och vid detta stöd har
det unga frihetsträdet vuxit upp och bär den kraftiga krona, i
hvars skydd vi lefva. Men, Mina Hrr! dessa statsmän insågo
220
Dea 4 December.
dock, såsom här vid flera tillfällen blifvit anfördf, att de former
för statsförfattningen, som voro de bästa 1809, icke borde bestå
längre än som behöfdes för att låta samhällsförfattningen
lugnt utveckla sig, och att en representationsreform var nödvändig
i den rigtning, att de särskilda ostånd och klasser, som då
funnos, borde framdeles försvinna. Ät detta testamente har vår
tids starka kraf på en ny och lämpligare form för representationen
gifvit en ytterligare styrka, och jag är öfvertygad om, att
det f. n. icke finnes någon tänkande man i vårt land, som icke
anser en reform vara nödvändig, men så mycket mera olika
tankar råda om sättet derför. Redan för mer än 12 år sedan
förklarade jag på detta rum, hvad jag äfven nu i denna stund
tänker, att ingen förbättring kan vara lyckligare för vårt land,
än den, som utginge ur det bestående och vore en successivt
framgående utveckling, samt att, innan man framsätter den ena
foten, man bör känna att man står stadigt på den, på hvilken
tyngdpunkten hvilar; men, Mina Hrrl om också detta är det
önskligaste, så måste man dock medgifva, att om representationsskicket
står stolt och oböjligt, under det att samhället genom
lagstiftningsåtgärder ombildar hvad som utgör dess fotfäste,
borttager dess grundval, borttager alla stånds- och klass-skillnader,
på samma gång som en stigande bildning inom sambällslifvet
ytterligare utjemnar dessa förhållanden; så blifver deraf
en gifven följd, att tidsandan, icke den som ropar för dagen,
utan den som tecknas på historiens blad, har blifvit den bestående
formen öfvermägtig, hvilken då förlorat förmågan att utveckla
sig sjelf. Detta är, Mina Hrr! den ståndpunkt, från hvilken
jag betraktar representationsfrågan.
Hvad åter det föreliggande förslaget i och för sig sjelft angår,
så hafva vid flera tillfällen och sednast i dag mot detsamma
blifvit framställda allvarsamma och begrundansvärda anmärkningar;
men jag anser mig dock icke böra ingå i pröfning eller
vederläggning af dem, lika litet som jag med ett obetingadt nej
vill bestrida flera af dem. Frågan gestaltar sig för mig på ett
annat sätt; jag ser den, om jag så får säga, från en praktisk
synpunkt, oell jag tror, att hvad den sista värde talaren sade,
eller att vid denna frågas afgörande man skall aflägsna sig från
all teori och ställa sig på praktisk ståndpunkt, nu är rigtigt, och
att frågan således icke är om hvilken representationsform är
den bästa, utan ställer sig sålunda: om representationsfrågans
öde beror på min röst, skall jag rösta ja eller nej, och hvilket
är i detta fall för det allmänna nyttigast? Så gör jag ock i
denna fråga och svarar att, då det hvilande förslaget, som
af den ena statsmagten framlagts, har blifvit af ett Stånd enhälligt
och af ett annat med öfvervägande majoritet antaget, då
det jemte detta bifall från representationen har vunnit den större
delen af de bildade klasserna i vårt land för sig, så ligger deri
uttaladt, att den bana, som detta förslag har utstakat, kommer
förr eller senare att beträdas, och när så är förhållandet, hemställer
jag till eder, Mina Hrr! huruvida icke, äfven om man
Den 4 December.
221
mot förslaget hyser betänkligheter, man handlar rättast, när
den enskildte representanten säger till sig sjelf: Heldre än att
upptaga en strid mot K. M:ts af de ofrälse Stånden understödda
förslag, en strid som skulle lossa samhällsbanden, antager
jag förslaget och skall uppbjuda alla mina krafter, för att
medverka dertill, att de goda resultater, som dess författare
med detsamma åsyftat, må kunna realiseras. På dessa här
endast antydda grunder är det som jag kan rösta för förslagets
antagande.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: För dem, som
uteslutande betrakta representations-förslaget ur synpunkten
af teoretisk statsrätt eller från historisk sida, saknas visserligen
icke tillfälle till anmärkningar emot detsamma. Emellertid betviflar
jag, att en granskning, sorn endast fäster sig vid dessa
omständigheter, kan anses tillfyllestgörande eller bestämmande;
ty de stora samhällsfrågorna, som ända ifrån djupet beröra
nationernas hela inre lif, kunna icke bedömas, än mindre lösas,
utan så framt man jemväl gör sig reda för det inflytande,
som tidsförhållandena, det rådande föreställningssättet och —
jag tillägger, på grund af alla tiders erfarenhet — de menskliga
lidelserna utöfva å desamma.
Men om nu så är, och det icke kan förnekas, att det
grundfel, som ifrån begynnelsen vidlåder vår representation, att
vara fördelad på fyra karaktärsskiljda kamrar, hvilket, under
det förflutna århundradet, varit upphofvet till så sorgliga partistrider
och derpå följande flera statshvälfningar, oansett detsamma
genom 1809 års R. F. blifvit i någon mån förmildradt, det
oaktadt fortfar att vara lika framstående och till sina verkningar
lika förlamande; då, och så framt detta erkännes, vill det
synas som om hufvudfrågan vid denna öfverläggning icke vore,
om det hvilande förslaget är behäftadt med mer eller mindre
brister, som till en del måhända icke kunnat förekommas, utan
en annan, om det är tänkbart och möjligt, att i längden upprätthålla
ett representationssätt, som i sin sammansättning stannat
så långt efter tidens fordringar, och som, efter allt hvad
man kan döma och sluta, numera saknar ett fast stöd i nationens
tänkesätt?
En hvar må besvara denna fråga efter sin uppfattning.
För min del tror jag icke på en sådan bokstafvens upprätthållande
förmåga allena, och anser det derjemte som högst sannolikt,
att om detta förslag, vid hvilket så stora förhoppningar
synas vara fästade, laller, en rymlig tid kommer att lörflyta,
innan något annat och bättre kan komma att sättas i dess
ställe.
Vi befinna oss sålunda, efter mitt förmenande, vid den
ståndpunkt inom vår konstitutionel samhällsutveckling, då vi
ega att välja emellan ett orörligt qvarstående vid våra föråldrade
former, och detta i ett ögonblick, då allt är lif och rörelse
utom oss, och då enighet, förtroende och samverkan
222
Den 4 December.
emellan samhällsklasserna vore måhända mer än någonsin af
behofvet påkallade, eller ock, i motsats härtill, att beträda den
bana, som vår Regering för oss öppnat, änskönt dess mål för
mången ännu kan synas dunkelt eller bortskymdt.
Vid detta förhållande, och då en blick på representationsfrågans
ställning, inom och utom Riksdagen, säger mig, att intet,
ingenting väsendtligt åtminstone, vinnes genom ett uppskof,
men att härigenom mycket och värderikt kan förloras
och en kraft förspillas, som bättre kunde användas, anser jag
mig uppfylla min pligt mot mitt fädernesland, då jag röstar för
förslagets antagande; och detta med godt hopp, att våra efterträdare
i lagstiftningskallet, som icke blifva bundne al våra
tunga och rnotsträfviga former, icke skola underlåta att rätta
eller undanrödja sådana ofullkomligheter i den nya statsförfattningen,
som med skäl kunnat anmärkas och icke i tillämpningen
af sig sjelfva komma att förfalla.
Jag tillåter mig jemväl uttrycka den förhoppning, att sedan
kommunallagarne blifvit lagda till grund för representationsrätten,
en upplyst Regering skall vårda sig derom, att de kommunala
institutionerna blifva af folket omfattade med kärlek
och förtroende, och icke med kallsinnighet eller fruktan; och
medlet dertill är att begränsa kommunernas makt på samma
gång man befäster deras frihet.
Den Svenska Adelns mission som Riks-Stånd nalkas, efter
många omvexlingar och fruktlösa försök att ombilda dess representationssätt,
som jag tror, sitt slut; men dess medborgerliga
ställning står orubbad.
Användom, Mina Hrrl den erfarenhet vi kunnat tillegna
oss under handläggningen af allmänna värf, det inflytande vi
kunna ega, hvar i sin stad, till vårt fosterlands gagn.
Görom oss — för att begagna en liknelse — till folkets
tribuner, då det gäller att försvara dess rätt, till dess ediler,
för att leda det framåt på civilisationens bana; och Svenska
folket skall inse och minnas, att Sverige har haft och ännu i
viss mån eger en Adel, som, sedan den afstått allt annat, ändock
har det bästa i behåll: sitt Svenska och ridderliga sinne.
Sedan jag sålunda framlagt mina tankar i denna sekularfråga,
är det utan afsaknad öfver förlusten af rättigheter, som
i grunden icke tillhöra mig, utan det Svenska folket, som jag
afgifver min röst till bifall af den Kongl. Proposm.
En mängd ledamöter hördes härtill yttra bifall.
H. Exc. Hr Frih. Ihre, Albrecht Elof: I motsats med
de flesta föregående talarne, måste jag för min de) på det högsta
afstyrka antagandet af det nu framställda förslaget till representationens
ombildning.
Jag anser det vara allt för demokratiskt för vårt land, emedan,
utom andra samhällsvådliga följder, det säkerligen skall till
största delen förminska, om icke alldeles tillintetgöra det me
-
Den i December.
223
delbara och det moraliska inflytande, som den svagare statsmakten
nödvändigt måste utöfva på den starkare, såvida hon
icke skall blifva en lekboll, ett viljelöst redskap i den sednares
understundom nog hårda händer.
Jan anser vidare förslaget vara, om jagså får uttrycka mig,
allt för aerostatisk!, emedan det hvilar på de lösaste, de rörligaste,
de osäkraste grunder, emedan, ibland annat, den högre
bildningen der endast lefver på nåder, utan någon berättigad
plats, utan fotfäste, utan eget hem. Man skulle nästan kunna
tro, att de ädle och om fäderneslandet i flera afseenden högt
förtjente män, hvilka sammanfogat denna luftiga byggnad, dervid
velat nog mycket efterfölja den allsmäktige byggmästarens
oupphinneliga föredöme, om hvilken vår store skald säger
att Han:
»Hängde på intet sitt murarelod, när Han murade verlden.»
Jag anser sluteligen förslaget vara allt för vulkaniskt, emedan
det otvifvelaktig!; skall i sin fortsatta tillämpning likt en
underjordisk eld småningom undergräfva och förtära det som
Svenska folket, näst religionens stöd, främst af allt behöfver,
en stark konungamakt, visserligen inskränkt inom stränga konstitutionella
gränser, men åtminstone fri och oberoende inom
kretsen al sina grundlagsenliga rättigheter och isynnerhet oåtkomlig
för de brännbara ämnen, hvilka förslaget — jag är öfvertygad
derom, med renaste uppsåt och i bästa välmening —
närmar omkring thronens fot och hvilka så lätt kunna blossa
upp till förstörande lågor genom dagens politiska hetsigheter och
vindkast och vid sidan af en periodisk press, som tyvärr allt
för ofta misskänner och missbrukar sin vigtiga, sin välgörande
bestämmelse i ett fritt, men lagbundet samhälle.
Annu är det ej »för sent» att aflägsna de vådor, förslaget
bär i sitt sköte. Annu är det ej »för sent» att, utan en fullkomlig
omstörtning af våra representativa förhållanden, på den
seklersgamla grunden och i den åldriga, men fasta byggnaden
införa de förbättringar, hvilka onekligen äro nödvändiga för befrämjandet
af allmän rätt, men också med bevarandet af allmän
säkerhet; och det är just vilkoren, grundvilkoren för denna
allmänna säkerhet, för styrelse och land, som jag förgäfves söker
i det nya förslaget och hvilket jag fördenskull, af pligt och samvete
manad, afstyrker och afslår.
Talrika och starka bifallsrop följde på detta yttrande.
Hr De Maré, Baltzar: Visserligen ser jag brister i det
föreliggande förslaget, men vida större och flere brister har jag,
så länge jag förmått i slikt ämne reflektera, funnit uti vårt närvarande
representationssätt. Redan för 25 år sedan, såsom
ledamot af Borgare-St. och af 1840 års Konst.-Utsk., arbetade
jag efter förmåga för en ombildning.
Fruktlöst blef den Riksdagens och alla sednare Riksdagars
förslag. Efter sådan erfarenhet är det uppenbart, att endast ett
224
Den 4 December.
af K. M. framlagdt och af nationen på förhand godkändt representations-förslag
kan på fredlig väg hos de 4 Stånden genomföras.
Då vi nu hafva ett sådant, som på det mest omisskänneliga
sätt redan blifvit af nationens allmänna mening gilladt,
finner jag, med all skyldig respekt för en annan åsigt inom detta
Hus, att fäderneslandets väl kräfver, att K. M:s förslag just nu
varder af R. o. Ad. antaget. Denna dess största och sista uppoffring
skulle af samtiden med jublande tacksamhet emottagas
och af efterverlden aldrig kunna förgätas, samt säkerligen för
detta Högh Stånds ledamöter bereda ett välförtjent, stort förtroende
inom den nya representationen.
Hr L owen borg, Johan Adolf, anförde skriftligen:
I medvetande af min obetydlighet och ringa parlamentariska
förmåga, har jag icke hittills, under de många plena jag
bevistat, vågat på detta vördnadsbjudande rum och inför denna
Högh lörsamliug höja min röst. Samma medvetande qvarstår,
och det är derföre med bäfvan jag vågat begära ordet. Men
vid ett så utomordentligt vigtigt tillfälle som detta, får ej fruktan,
bäfvan eller misstro till egen förmåga hindra någon, ja icke
ens den obetydligaste, att draga sitt strå till stacken, att höja
sin röst och uttala sin öfvertygelse i det älskade fäderneslandets
vigtigaste angelägenhet. Han vill derföre öppet tillkännagifva,
att också han skall i valurnan lägga sin ja-sedel för Konungens
hvilande förslag till ny K. O., samt påminna om hvad en betydande
medlem af Riddersmännen vid ett tillfälle å våra enskildta
sammanträden yttrat, det nemi.: klokheten — nej, statsklokheten,
sade han, bjuder oss nu antaga vår folkkäre Konungs förslag!
Tänkvärda, minnesvärda ordi På samma gång jag om dem vågat
påminna, dristar jag ock taga mod till mig och fråga den
handfull af motståndare till nämnde förslag inom detta Högättade
Stånd, om icke förslagets förkastande vore oklokt? Jo, jag
är öfvertygad derom och kan ej rubbas derifrån, alldenstund jag
väl känner de menniskorna, som äro under det ofta omtalade
s. k. strecket och bland hvilka jag haft min verksamhet en bra
del af mitt lif.
Såsom en egen företeelse, som i dessa dagar tilldragit sig,
tillåter jag mig omförmäla, huruledes närmaste tjenstemannen
under en chef för ett af våra folkrikaste län ankommit till hufvudstaden
såsom vald deputerad jemte andra från samma län,
för att hos Just.-Stats-Ministern tolka denna orts tacksamhet
för det hvilande förslaget, tvertemot de kända, ja man kan säga
bittra tänkesätten denne hans chef hyser och uttalat mot samma
förslag; kommentarierna häröfver gore sig hvar och en sjelf
efter sitt sätt att se och beakta tidsförhållandena. Jag har blott
velat påpeka detta, för att ej tala om de flera dermed liktydiga,
rätt betecknande händelserna.
Skulle det vara eder möjligt, att med ett varde, i ett nu,
undertrycka vår fria press, hvilken, sage hvad man vill mot och
om
Den 4 December.
225
om den, framkallat till lif det slumrande, påskyndat framåtgåendet,
rättat missbruken, med elt ord varit nyttig; jag talar icke om
skandalpressen, hvilken i mån af stigande upplysning, korrigerar
sig hufvudsakligast sjelf. Skulle det vara eder möjligt borttaga
våra snabba kommunikations-anstalter, åvägahragta medelst elektricitet
och ånga, borttaga den folket lemnade rätten att innehafva
och nyttja vapen, och änteligen låta folkskolorna endast
och uteslutande såsom utanlexa känna katekesen, eller låta dem
försvinna, åter införa lagarna om husaga, spöstraff, qvinnans
förtryck m. m.; då, men icke annars, blefve det måhända en
möjlighet få oqvaldt besitta gamla boet; — men detta varde är
numera en orimlighet, en absolut omöjlighet —och återstår således
efter enfaldig mening för de motstridiga ej annat än använda
klokheten, följa med, foga sig efter Konungs, dess Råds,
och bakom dessa Svenska folkets mogna, positiva vilja! — De
vackra bladen blifva sedan skrifna.
Mina Hrr! Gören skolorna, folkskolorna till den sanna, rätta
och praktiska upplysningens verkstäder; de äro långtifrån sådana
ännu, och vi skola oemotsägligen derifrån sedermera erhålla
(österlandets säkraste värn, så väl i våra inre, som yttre förhållanden.
Och till sist, Mina Hrr! har jag mod påminna eder om
vår, om landets lycka att ega en Konung, en högsta statens
Chef, som halt skarpsinne, omdömesförmåga att framleta, utan
afseende på stånd, män, sådana som de, hvilka nu utgöra Hans
rådsring, väl förtjente om fäderneslandet, såsom ock flertalet af
hans öfrige förtroende-embetsmän; vi kunna under sådana sällsporda
lyckliga förhållanden vara säkra på, att brister, som kunna
vidlåda förslaget till den nya R. 0:n, af en sådan kärnfull och
god regering i förening med goda krafter, som af folket väljas,
blifva botade.
Hr Tersmeden, Nils: Jag borde icke upptaga eder tid
i dag, Mina Hrr, då jag vid elt föreg:de tillfälle inför nästan
samma åhörare ådagalagt mina tänkesätt i denna vigtiga fråga;
men den högtidliga stunden bjuder milt hjerta alt ännu säga några
ord. Jag får då börja med det, hvarmed jag rätteligen borde
sluta, eller att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på
afslag af det hvilande Kongl. Represenlations-förslaget.
Konungen har i sitt Statsråd beslutat framläggandet af delta
förslag. Sveriges Konung har dock icke tagit initiativet dertill.
Aran deraf, om den är någon, tillhör uteslutande Hans rådgifvare,
hvilka i den bästa afsigt och under de ljusaste förhoppningar
tagit detta steg; och Konungen har efter dagars och nätters
besinning följt deras råd. Hvad Konungen i sin vishet liar
gjort, tillkommer icke oss att bedömma. Tider och förhållanden
vexla. Hvad Sveriges sednast framfarne Konungar vid ett
sådant förhållande skulle hafva gjort, det veta vi icke; men ett
vet jag, det är, att dessa Konungar skulle med den aldra största
H. 1. 15
226
Den 4 December.
förvåning bemött ett Råd, som skulle hafva funnit lämpligt att
inför tronen framlägga ett underdånigt förslag till undanrödjande
af liela vår representation och till bildande af en på alldeles nya
grunder fotad, hvars hela anda ådagalägger en så egen, hittills
okänd uppfattning af den jemnvigt de båda statsmakterna emellan,
som all statsrätt bjuder. Detta förslag bär stämpeln af en
sådan uppfattning, eller, med andra ord, jemnvigten finnes der
ej, denna jemvigt, som våra grundlagar till både ord och anda
så visligen innebära och så länge hafva bevarat.
Man har i en statshandling sagt att grundvalen för vår representation
nu mera vore vittrad och nära att sönderfalla. Jag
vågar dock tro, att en verkligt nationell grund aldrig faller för
annat än våld eller menskligt oförstånd; men, om denna
grund verkligen ramlar, så lutar ock samhället till sitt fall; all
kraft, stadga och lugn äro borta; oro, svaghet och omstörtnin
gar
intaga de förras rum. Sådant är tillståndet nu hos alla de
Europeiska stater, hvilka bortkastat sekler gammal grund för
att bygga på en ny. En liknelse om den gamla eken är ofta
begagnad. Denna hafva de störtat, för att plantera en ny, men
dennes rötter sakna ännu fäste, och den tynar. De hafva lemnat
gamla murar, för att inrymma sig i nya boningar, hvilka
dock ej lemna fullt skydd. Man kan med skäl säga, att dessa
samhällen lefva i denna stund, som man säger, för dagen,
och deras förnämsta sträfvande är att värna sig för kommande
stormar.
På denna bana vill man nu inleda oss och låta oss gå samma
öden till mötes, som dessa stater nu så dyrt upplefvat. Redan
länge höra vi från pressen, i adresser och från förslagets
alla förfäktare utropas, att Sveriges R. o. Ad. söker alt förskansa
sig bakom gamla skyddsmurar, att de vilja bevara gamla
privilegier och företrädesrättigheter. Detta är ett lågt tal, ett
tal mot bättre vetande. Jag tror, och ber dervid en talare midt
emot om ursäkt, att här gäller för Svenska Adeln att värna
konungamakt och fosterland. De Svenska Hrr af Konungens
Råd, som framlagt detta förslag, och en gång framkallat dess
faror, hafva åtagit sig ett stort, ja omätligt ansvar inför samtid
och efterverld, och jag vågar påslå, att en hvar, som lägger sin
röst för detsamma, delar detta ansvar. Den 70-årige mannen
ser snart sin graf öppnad, och jag stiger der r.ed med ett namn
och ett ‘minne, fredadt från detta ansvar. Den Högstes hand
hvile öfver vårt arma fädernesland! Jag röstar mot förslaget.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Klinckowström, Rudolf: Under diskussionen i
den vigtiga fråga, som nu föreligger till afgörande, hafva ofta
åtskilliga bilder blifvit använda, och må det derföre tilllåtas
äfven mig alt begagna en sådan. Jag ber eder då, Mina
Hrrl att med mig framträda till vaggan, der barnet ligger, och
taga af dess bindor, som kallas omständigheternas magt, situa
-
Den 4 December.
227
lionen, tidsandan, menniskans rättigheter, eller hvad de allt heta,
och om J då betraklen pilten, skolén J finna, att han är missbildad,
att hans hjerta aldrig kan komma att klappa lör Svenska
folkets sanna väl.
Det är hufvudsakligen af trenne anledninger, som jag kommer
att rösta mot det Kongl, förslaget: l:o kommer det att
försvaga, förminska och i framtiden tillintetgöra konungamakten;
2:o kommer det att väcka strid, oro och split inom fäderneslandet
och föranleda högst betänkliga förvecklingar med utlandet;
och 3:o utplånar det den Svenska Adeln såsom en politisk
institution, berättigad att deltaga i den sköna, orri ock ansvarsfulla
pligten att befordra silt lands dyrbaraste intressen.
Jag skall nu gå lörslaget rakt på lilvet, för att sålunda ur
detsammas bestämmelser gifva skäl för mina påståenden. Dervid
vill jag dock icke uppehålla mig vid den mindre vigtiga frågan
om förslagets redaktion (gjorde man det, skulle man finna,
att det vore sammantråckladt på ett ganska lösligt sätt), utan
jag vill behandla de i förslagets 9:de, 14:de, 19:de och 26:!e §§
förekommande vigtiga stadgandena om vilkoren för valbarhet och
valrätt. Hvad möter oss då? Vi finna till en början att lörsta
kammaren består af ledamöter, som ega jord taxerad till 80,000
rdr, eller ega 4,000 rdrs årlig inkomst af arbete, kapital eller
lön, d. v. s. de skola betala bevillning lör dessa belopp, samt
att valberättigade till denna kammare äro landstingen eller ursprungligen
kommunalstämmorna. I förbigående vill jag nämna,
att genom dessa medelbara val förmögenhets-qvalifikationerna
för valrätt till första kammaren blifvit betydligt mindre än till
andra kammaren. Vilkoren för valrätt och valbarhet hvila således
ytterst på myntrepresentanten riksdaler riksmynt och på
bevillnings-förordningen såsom deras grund. Jag behöfver icke
länge uppehålla mig vid betydelsen af en myntrepresentant och
de omskiftningar, den under olika tider och i olika länder undergått.
Vi hafva en beklaglig erfarenhet deraf, Mina Hrr! Vi
hafva i Sverige sett den nedgå till ja T'n af det reella
värde, som den skulle representera; vi lia Iva irån den lörsta
Franska revolutionen exempel på huru det då gick med myntrepresentanten;
man betalade 100 francs för ett skålp. socker
och 1,200 francs för ett par stöflar, hvilka således voro mera
varda än en representant i andra kammaren. Dylika exempel
hafva vi äfven från Amerika, der i Syd-staterna helt nyligen
under det inbördes kriget en guld-dollar bortauktionerades för
1,200 dollars i papper. Vådan af att bygga en representation
på en sådan lerfot finner jag högst betänklig.
Den andra af de lerfötter, på hvilka valrätt och valbarhet
ytterst bero, är bevillnings-förordningen, och den är, om möjligt,
ännu betänkligare än den förra. Vi veta huru det tillgår
att bestämma den. Konungen har dervid alls ingen magt, utan
det är 11. Sur, som bestämma den, och gifva taxerings-komiléerne
speciella instruktioner. Huru kommer bevillningen efter det
hvilande förslaget att beslutas? Jo! allt som angår bevillningen.
Den 4 December.
beskattningen, statsutgifterna samt Bankens och Biksg.-Kont:s
styrelse och förvaltning kommer att absolut algöras af andra
kammaren, så framt 151 ledamöter derom förena sig. Men,
säger man, det är likväl ett ganska stort antal röster, som således
erfordras. Så är dock icke förhållandet, ty förslaget innehåller
icke ett enda ord om huru många ledamöter erfordras
för att göra kamrarne beslutmessiga. Der kunna, för att nyttja
ett ytterligt exempel, sitta tre ledamöter i andra kammaren och
två i den första och besluta öfver landets vigtigaste intressen,
hvarvid de tre ledamöterne i andra kammaren diktera besluten i
alla frågor rörande beskattning, statsutgifter, Banken och Kiksg.-  Kont. Det hade varit skäl att förslagets förfaltare, när de ändock
sett sig så många saker till godo ur 1847 års reformkomités
förslag, äfven hade derur upptagit stadgandet om att en
viss proc. af kamrarnes och utskottens ledamöter skulle vara
närv:de för att göra dem beslutmässiga; men detta betryggande
vilkor finnes icke i det Kongl, förslaget.
Om vi nu gå vidare lill de §§, öfver hvilka jag egentligast
önskar få yttra mig, så finna vi, bland annat, i 14:de §:n anledning
till en behjertansvärd 'anmärkning öfver ett förhållande,
som jag åtminstone anser vara särdeles orättvist och för H. o.
Ad. af högsta vigt att det rättas. Enligt denna och den 9:de §m
skall man nemi. för valrätt »ega eller med stadgad åborätt innehafva»
jord af ett visst taxeringsvärde. Men, Mina Hrr! i vårt
land finnas 189 majorater, hvilka omfatta tusende hemman, och
dessas innehafvare hafva enligt det nya förslaget ingen representationsrätt,
ty det är ej detsamma att ega eller med stadgad
åborätt innehafva jord, som att besitta den under fideikommissrätt.
Jag tror således att dessa 189 majorategare äro de läcto
berölvade en billig rätt att deltaga i representationen, under det
att deras arrendatorer, torpare, ja tjenstefolk ega densamma.
Hvad tjenstefolk beträffar, så har det ej tillräckligt klart framhållits,
att denna klass af medborgare eger röst- och valrätt.
De borde dock, enär de enligt legostadgan ej få aflägsna sig
ur sina husbönders tjenst eller utan deras tillstånd lemna sina
sysslor, och således ej kunna anses råda öfver sig sjelfva, vara
uteslutne från valrätt, och detta välgrundade undantag är äfven
iakttaget så väl i 1847 års reform-komités betänkande som i
vilkoren för valrätt till nuv:de Borgare-St.
Med afseende vidare på stadgandet om en till visst belopp
taxerad jordförmögenhet såsom vilkor för valbarhet till första
kammaren, så anser jag mig böra lästa eder uppmärksamhet,
Mina Hrr! derpå, att jag kan vara en person, som icke eger
ett öre, och ändock tillhöra den sanna aristokrati, hvarom H.
Exc. Hr Just.-Stats-Ministern talat i sitt förslag. Vi veta alla, och
jag har deröfver anställt noggranna beräkningar, att Sveriges
jord är betungad med inteckningar till 21 procent af sitt värde
(jag tror snarare något mera, men de statistiska uppgifterna,
beträffande förnyad inteckning, börja i Just.-Stats-Ministerns embetsberättelse
ej förr än 1857). Många egendomar kunna följ
-
Dea 4 December.
2211
aktligen vara så intecknade, att deras egare ega intet eller mindre
än intet, och äro likväl qvalificerade till första kammaren.
Vidare, om nu t. ex. en person i landsorten innehar en egendom,
taxerad till 80,000 rdr eller deromkring, men af en eller
annan anledning icke är behaglig, hvad angår hans politiska
åsigter, för de personer, som sitta i årets taxerings-komilé, så
kunna de genom att nedsätta taxeringen på hans egendom med
endast ett eller annat 1000 rdr utesluta honom från valbarhet.
Ar sådant rättvist? Dessa Hrr och män, som allsmägtigt bestämma
öfver taxeringen, kunna efter godtycke nedsätta bevillningen,
sorn är grunden för valbarhet, så att en person, som
ena året skattar för jord af 80,000 rdrs värde, gör det ett annat
år för endast 20,000 rdr. En sådan förändring i taxeringen
af jord har förut förekommit. Jag har genomgått taxeringslängderna
från 1810 och funnit, att taxeringsvärdet å jordfastighet
1823 nedsattes med 25,900,000 rdr. År 1861 utgjorde
värdet af ali bevillningsafgift, underkastad jordbruksfastighet,
frälseräntor, bergverk, manufakturer, qvarnar, sågar 593 millioner
rdr rmt samt af hus och tomter i städerna cirka 259 millioner,
eller tillsammans 852 millioner. År 1862 voro samma
fastigheter taxerade till 1,827 och till 419, eller sammanlagdt
2,246 millioner rdr rmt, så att taxeringsvärdet uppsprang på
ett år å fastighet från något öfver 852 millioner till 2,246
millioner, och för jordbruksfastighet allena till, öfverhufvud taget,
3| gånger högre än 1861. Hvad skola väl följderna häraf
blifva? Men så går det, när man vill bygga valrätt och valbarhet
på bevillningsfÖrordningen, som, likt ett rullande klot,
icke kan erbjuda något fotfäste. Om denna förordning lades
till grund, skulle valbarheten blifva särdeles vexlande. Jag har
anställt beräkningar med ledning af 1847 års reform-komités
tabeller (det ligger härvidlag ingen vigt på om siffrorna äro
tagna tjugo år förr eller sednare vid bedömandet af en författning,
hvilken, såsom meningen måste vara, skall blifva gällande
för sekler) och funnit, att, enligt desamma, som voro uppgjorda
efter taxeringsvärdet för år 1845, skulle, med tillämpning af
1862 års taxeringsvärde å jord (3j högre än 1845 års), till
första kammaren 2,056 personer vara valbara och till andra
kammaren omkring 196,000 i och för egande fastighet; men
om åter 1861 års taxeringsvärde lades till grund, skulle med
samma valbarhets-qvalifikationer endast 609 vara valbara till
första och 64,700 till andra kammarenil Således hafva endast
på ett år 1,447 personer blifvit uteslutne från valbarhet till
första kammaren och 131,300 från valbarhet till den andra
kammaren. Att på detta sätt R. St:r ensamt bestämma om
valrätt och valbarhet till kamrarne, anser jag vara en dem lemnad
makt, som är utom deras befogenhet, och om jag endåst
af detta skäl skulle förkasta förslaget, skulle jag göra det af
hjertans lust och glädje.
En annan lika vigtig omständighet är, om vid taxeringen
å en egendom skulle fråndragas de inteckningar, hvarmed den
230
Den 4 December.
vore besvärad, eller om i allmänhet taxeringen, såsom varande
alltför hög, komme att nedsättas. Då skulle nemligen kunna
hända, att en egendom, som nu är taxerad till ett värde af
80,000 rdr, nedsjönk till 22,000 genom ensamt taxeringen, och
genom afdrag af gravationen kunde egaren befinnas ega ingenting.
Huru många sanna aristokrater fingo ej derigenom dödsstöten?
Betrakta
vi åter de vigtiga numeriska förhållandena, så
finna vi med afseende å ett hemmans värde, att detsamma, enligt
1861 års sammandrag af allmänna bevillningen, i medeltal
utgjorde 6,739 rdr, men 1862 uppgick till cirka 24,000 rdr.
Detta sednare år fordrades således ^:dels hemman för att till
andra kammaren vara valberättigad, och funnos 164,580 dylika
personer; men efter 1861 års hemmansvärde fordrades cirka
,}:dels hemman för valrätt, och då skulle således de fleste af
ifrågavarande 164,580 personer varit oberättigade, som 1862
voro berättigade att deltaga i vården af fäderneslandets angelägenheter.
Och om taxeringsvärdet å jord sänktes och återgick
till hvad det var förut, skulle de flesta, som nu äro valberättigade,
nödgas derifrån afstå. Man invänder måhända, att oaktadt
taxeringsvärdet på jord och annan fastighet nu är så högt,
är den derå utgående bevillningsprocenten i förhållande till det
stegrade värdet minskad; jag har beräknat detta, och det är
visserligen en sanning, att då bevillningen lör jordbruksfastighet
år 1845 var 2 rdr per 1000, var den år 1864 endast 30 öre
per 1000 rdr; likväl, om det besinnas, att taxeringsvärdet 1864
var 3j bögre än 1845, så befinnes, att den jordbruksfastighet,
som 1845 var taxerad till 1,500 rdr rrut och för hvilken erlades
i bevillning 3 rdr, var år 1864 taxerad till 5,500 rdr rmt,
ehuru för densamma ej erlades i bevillning mer än 1 rdr 65 öre.
Men, Mina Hrr! det kan hända Sverige som andra länder,
att krig och olyckor inträffa och att i följd deraf handel och
sjöfart ligga nere, och då kommer nog bevillningen att ökas,
såsom t. ex. år 1683, då man fick betala 10 proc. af löner
och andra inkomster. Om en sådan tid kommer, huru skall det
då gå med faslighetsegarne, i följd af den höga uppskattningen
af jorden? Annu en annan följd af dessa förhållanden är, att
då för valbarhet eller valrätt förifras, icke att ega i inkomst af
lön eller kapital 4000 eller 800 rdr, utan att vara taxerad till
bevillning der/or, hvad hindrar en lagstiftaremajoritet i grundlags-
eller, som är detsamma, i bevillningsfrågor i andra kammaren
att säga: landels konjunkturer äro så lyckliga, att vi
icke behöfva den bevillning, som utgår efter andra artikeln; de
fattiga löntagarne må behålla hvad de i sitt anletes svett förvärlvat
för att lifnära sig med. Härigenom skulle 526 personer
lör första kammaren och 34,000 personer för andra kammaren.
nu valberättigade, utstrykasll! Jag har nu visat, att
förslagets grunder för valrätt och valbarhet uppbäras af tvenne
lerfötter: mynt-representanten och bevillningsförordningen.
Den i December.
231
Jag beder eder nu, Mina Hrr! att taga en hastig öfversigt
af några andra anmärkningar mot åtskilliga §§ i det Kongl,
förslaget.
Det hade varit glädjande, om förslagets försvarare hade
närmare angifvit, att Prinsar af den Kongl, familjen, som ega
fastighet, hafva representationsrätt.
Beträffande lista §:n, så säges deri, att båda hamrarne hafva
i alla frågor lika behörighet och myndighet; men sammanställes
denna § med § 65, så finner man, att detta icke är förhållandet,
ty enligt sistnämnde § bero de vigtigaste besluten rörande
statsutgifter eller bevillning, Riksbankens eller Riksgäldskontorets
styrelse eller förvaltning, inkomster och utgifter, samt
i följe häraf grundlagsförändringar, i allt hvad desamma af bevillning
och taxering bero, på en majoritet af högst 151 ledamöter
i andra kammaren, men äfven mindre. Man vill anse
detta vara rätt, och jag har hört aktade talare försvara det,
men den lista §:n blir dock ingen sanning.
Stadgandet i 12:te §:n, att ledamöterna i första kammaren
icke skola erhålla något arfvode, anser jag vara högst vådligt,
ty då der kunna, på sätt jag förut visat, inväljas personer med
endast skenbar (örmögenhet, kan denna § inkasta Riksförsamlingen
i frihetstidens för fäderneslandet så vådliga korruptionssystem.
17:de §:n föreskrifver, att vid såväl Elektors- som Riksdagsmannaval
hvarje röstande har en röst, men då man enligt kommunallagarne
vid kommunalstämmor röstar efter fyrktal, synes
mig denna olikhet högst oklok och orättvis; här finnas nemi.
socknar, som egas af en eller två personer: dessa kunna öfverröstas
af sina egna betjenterl!
Enligt 23:dje §:n tillkommer hvarje ledamot i andra kammaren
1,200 rdrs arfvode; jag tror dock, att det nuvarande aflöningssättel
är bättre, ty om ock ärendernas gång genom det
föreslagna stadgandet påskyndas, lider dock deras behandling
dera f.
Vid de i 26:te §:n uppräknade undantag i fråga om valbarhet
borde tilläggas, att de, som stå under annans husbondevälde,
såsom tjenstehjon och torpare samt backstugusittare, skulle
vara uteslutne.
I 31 ista §m står, att Riksdagen skall sammanträda i Stockholm,
då det i vår nuvarande grundlag heter, att den skall hållas
der. Skillnaden är tydlig. Om Riksdagen endast skall sammanträda
och ej behöfver hållas, d. v. s. fortgå här, så kan
stället förändras, hvilket för riksdagsmännen kan blifva ganska
svårt och betungande.
Hvarför är i 33:dje §:n 3:dje mom. 92:dra §:n R. F. icke upptagen,
fastän denna § innehåller liknande och lika vietigt fall,
som omtalas i de uppräknade 9lista, 93:dje och 94:de §§:ne?
I slutet af 44:de §:n står: »I tillfälligt Utsk. välja ledamöterna,
inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det
('erjemte åligger att uppsätta Utskits yttrande i ämnet.» Det
23?
Den 4 December.
kan hända, att detta blir svårt för den utvalde ledamoten, om
han är mindre skrifluinnig; huru skall det då tillgå?
Vid 53:dje §:n måste jag anmärka, att Prins af Kongl, huset,
för hvilken icke något hinder finnes att, derest han eger lustighet,
blifva vald till riksdagsman, icke, under den tid han möjligen
förer Regeringen, är utesluten från att öfvervara kamrarnes
öfverläggningar eller beslut, ehuru Siats-Rådets ledamöter i
de fall, då dem enligt R. F. uppdraget är att Riksstyrelsen föra,
ej få öfvervara kamrarnes öfverläggningar eller beslut.
1 fiO:de §:n, som säger, alt »nar ärende skall slutligen afgöras,
böra dertill hörande handlingar uppläsas», hade bort stå:
alla dertill hörande handlingar, såsom är föreskrifvet i 53:dje
§:n af nu gällande R. O.
I 61:sta §:n har blifvit uteslutet det i motsvarande 55:te § af
vår nu gällande R. O. stående ordet »bokstafligen», hvilket
borde hafva qvarstått.
64:de §:n, som innehåller den vigtiga bestämmelsen om huru
grundlag skall stiftas och ändras, lemnar icke samma trygghet
i detta afseende, som vår nuv:de grundlag. Det är visserligen
sannt, att grundlagsändringar icke kunna beslutas vid samma
Riksdag, som de föreslås; men om sådant förslag af K. M:t
eller enskild motionär väckes i sista timman af den Riksdag,
som inträffar näst före nya val till andra kammaren, så kommer
ett sådant förslag att vara hvilande endast 5, 6 eller högst
8 månader, innan derom skall beslutas; och detta anser jag
vara högst betänkligt och kan ingalunda biträda ett sådant stadgande.
Jag skulle kunna göra en mängd mindre anmärkningar mot
förslaget, men vill icke dermed upptaga tiden.
Jag ville nu endast i korthet anföra de bindande skäl,
hvarför jag anser förslaget vara försvagande och genom sina
följdpr bidragande att snart eller sent tillintetgöra konungamakten.
l:o Då R. o. Ad. såsom Stånd upphör att utgöra en del
af representationen, tillintetgöres Konungens rätt, att genom
adelsmäns nämnande insätta personer i denna fjerdedel af representationen,
hvilket hittills för Konungen varit en stor och
vigtig rättighet;
2:o Konungens nu bestående rätt att ändra kommunallagarne,
såsom hörande till den ekonomiska lagstiftningen, fråntages
honom genom det nya förslaget;
3:o Genom förändringen af 87:de §:n R. F. sättes kyrkomötet
såsom en makt öfver såväl Konung sorn Ständer, i fråga
om deras rätt att stifta, upphäfva eller förändra kyrkolag, och
jag anser det vara högst farligt att på detta sätt införa ett
protestantiskt påfvedöme, som sättes öfver eller jemte de hittills
såsom högsta gällande håda statsmakterne;
4:o Anser jag konungamakten inskränkt genom förslagets
stadgande om, huruvida ett af Konungen framlagdt grundlagsförslag
skall förklaras hvilande eller förkastas , hvilket
Den 4 December.
233
stadgande är mycket mindre betryggande, än det i vår nuv:de
grundlag, enligt hvilket ett Kongl, grundlagsförslag skall blifva
hvilandc, derest sådant af Konst.-Utsk:t blifvit tillstyrkt, eller
äfven mot detta Utsk:s afstyrkande, endast sådant medgifves af
två Riks-Stånd;
5:o Genom de betänkliga stadgandena i förslagets 65:te §,
angående statsutgifter, bevillning samt Riksbankens och Riksgäldskontorets
styrelse, anser jag konungamakten så kringskuren, att
den måste helt och hållet foga sig efter andra kammaren;
6:0 Genom de tätt på hvarandra följande Riksdagarne blir
konungamakten, till väsendtlig grad, endast verkställare af Riksdagens
beslut; och slutligen
7:o Genom andra kammarens makt i bevillningsfrågor, kan
denna kammare, utan Konungens samtycke, ändra grundlagarne,
i hvad de stödja sig på bevillning eller taxering för valrätt eller
valbarhet.
Dessa äro de ur förslaget hemtade skäl, hvarför jag anser
konungamakten blifva förminskad genom detsainmas antagande;
oell jag tror, att tidens rigtning och anda, hvarefter förslagets
försvarare anse att vi måste foga oss, innehålla tendenser, så
beskattade, att när Adeln icke längre finnes qvar för att skydda
konungamakten mot demokratien, skall striden dem emellan
tillintetgöra den förra, derifrån Gud oss nådeligen bevare!
Fäderneslandet skall, genom antagande af förslaget, i en
närmare eller aflägsnare framtid mer eller mindre komma att
lida. Se på de länder, som följt Frankrikes exempel och antagit
en pappers-konstitution! De hafva gång efter annan måst
ändra den på bekostnad af sitt lugn och med stora uppoffringar.
Ett förslag, hvars antagande skulle leda derhän, kan jag med
min röst icke biträda.
Hvad slutligen beträffar förslagets ställning till Adeln, så
måste jag bekämpa detsamma derföre, att det söker utplåna
Adeln såsom politisk institution. Jag behofver icke erinra om
hvad Svenska Adeln varit för sitt land. Så länge historiens röst
hörts genom hänsvunna århundraden, har den talat om huru
vår Adel älskat sitt fädernesland, för det uppoffrat lif och gods
och häfdat dess ära och anseende så inom som utom landet.
Jag har hört kloka, sjelfständig, erfarna Fransmän yttra
sin förvåning öfver att vi, genom att ändra vårt representationssätt,
vilja kasta oss in på en bana, hvars beträdande Frankrike
så bittert fått ångra. Jag har hört utmärkta Amerikanare, tillhörande
de Nordamerikanska fristaterna, fråga, om vi icke
längre älska vårt konungadöme, efter vi äro på väg att öfvergifva
detsamma.
Adeln, som eger } af Sveriges jord, har derigenom mycket
att säga inom landet; och ingen representantkammare i verlden
kan visa en sådan mångsidighet och en sådan aktning för menniskorätt
och menniskovärde som detta Riddarhus. Hvarföre
skulle då denna institution låta bortsopa sig? Jag finner dertill
ingen anledning.
234
Den 4 December.
Hvad slutligen beträffar Regeringens ställning till frågan, så
vill jag icke offra många ord derpå, för att icke synas bitter,
men bättre och klokare hade det varit, om Regeringen låtit partierna
inom Stånden kämpa om antagandet af en ny representationsform,
til! dess något af dem fått öfvervigten, då Konungen,
höjd öfver partierna, kunnat afgöra emellan dem, i stället
för att Konungens Rådgifvare nu neddragit honom jemte sig
sjelfva på partiernas stridsplats och Rådgifvarne derigenom i
denna stora fråga mera handlat som partimän än såsom statsmän.
Talrika och starka bifallsrop, blandade med yttringar af
missnöje, följde på delta anförande.
Gr. I)e la Gardie, Robert: Då denna fråga undergått
en särdeles vidlyftig och uttömmande behandling i tal och skrift,
och då vi i densamma dels sett, dels vänta att få se, uppträda
Riddarhusets utmärklaste män, dess mest framstående talare,
kan det måhända synas mindre grannlaga af mig att begära ordet;
men då saken är af stor vigt, och densamma bör skärskådas
från så många sidor och ur så olika synpunkter som möjligt,
har jag trott att R. o. Ad. skulle utan otålighet under några
ögonblick lyssna äfven till en ovan talare, till en person, hvars
hela verksamhet — tillfölje af lynne och förmåga — fallit inom
det enskilda och kommunala lifvets trängre krets, men som derunder
sökt att — om äfven på afstånd — följa med tidens och
dagens stora, brännande frågor, bland hvilka — lör vårt länd —
otvifvelaktig! främsta rummet intages af den, som nn föreligger
till R. St:rs slutliga afgörande.
Såsom skäl dels emot reform i allmänhet, dels för bibehållandet,
så mycket möjligt är, af vår nuv:de representation, har man
anfört, att vi under densamma gått så betydligt framåt, att nationen
på ett förvånande sätt utvecklat sig så i andligt som materielt
hänseende. Jag är den förste att erkänna denna utveckling,
detta framåtskridande, de äro i sanning förvånande, men,
långtilrån att deruti se ett skäl emot reform, tror jag att just
deruti ligger den inre tvingande nödvändigheten till att en reform
mäste företagas; nationen och samhällsförfattningen utöfva
en ständigt fortgående vexelverkan på hvarandra; hvarje ny
samhällsförfattning måste — om den är god — stå på höjden
af sin tids politiska utveckling, den måste mer eller mindre vara
framom sin tid; den drager och tvingar då nationen att gå
framåt, och nationen följer dess ledning, arbetar och utvecklar
sig, närmar sig alltmera samhällsförfattningens ståndpunkt, upphinner
den slutligen och — om samhällsförfattningen under tiden
står stilla — går densamma förbi; men nu tvingar den i
sin ordning samhällsförfattningen att gå framåt och åter sätta
sig i spetsen för den stora rörelsen. De förändringar, som genom
detta verkande och återverkande åstadkommas, kalla vi
reformer, när de i lugn och på laglig väg genomdrifvas; de
blifva då vanligen länge beståndande och utöfva en gagnerik in
-
Den 4 December.
235
fly telse; måste de framtvingas med våld, heta de revolutioner,
blifva då sällan bestående oell efterföljas vanligen af reaktion, som
skadligt inverkar på det helas utveckling. På det sednare slaget af
förändringar har vår historia exempel nog att framvisa, måtte
den nu få att inrista på sina blad en reform, genomförd på laglighetens
lugna vägl
Se vi nu på vår närvarande samhällsförfattning, så finna vi
der ett Stånd, It. o. Ad., som skulle innefatta den större förmögenheten
och statsmannaskickligheten, samt ett annat, PresteStåridet,
som skulle representera den högre lärdomen och bildningen.
Otvifvelaktigt voro dessa Stånd vid tiden för deras
tillkomst fullt berättigade, men äro de väl det nu? Icke såsom
skulle de nu mindre än förut besitta de egenskaper, hvarpå
detta berättigande berodde; tvertom anser jag dem ega dessa i
vida högre grad nu än förut, men de ega dem ej numera uteslutande;
nationens utveckling har varit så stor i alla rigtningar,
att förmögenheten och bildningen befinnas vara — visserligen
olika hos olika individer, ty någon jemnlikhet i den meningen
är otänkbar — men fördelade så på bredden öfver alla samhällsklasser
och i så fina nyanceringar uppifrån och neråt, att
det blir alldeles omöjligt att medelst några longituds- eller latitudsgrader
indela nationen i vissa särskilda stånd eller klasser;
hvarföre då vilja bibehålla dessa? hvarföre vilja använda dem
såsom materialier vid uppförandet af den nya byggnaden?
De flesta anmärkningarne hafva blifvit rigtade emot bildandet
af första kammaren enl. det K. förslaget; man har der ej
funnit några garantier för att den skulle blifva väl sammansatt.
Det torde väl få antagas — ehuru jag visserligen hört det af en
talare i dag förnekas — att medelbara val i allmänhet anses
såsom säkrast för att vinna ett godt resultat; de användas ju
derföre t. ex. inom våra
fall: vid tillsättning af Utskott, nämnder m. m. När nu det K.
förslaget vid första kammarens bildande foreskrilver tvefaldt
medelbara val; när kommunens medlemmar efter bevillnings
grund välja elektorer, dessa välja landstingsman, hvilka skola
handhafva så många i det kommunala lifvet djupt ingripande
ärenden och ega en ganska vidsträckt beskattningsrätt, samt
dessa landstingsmän slutligen utvälja riksdagsmännen i första
kammaren, så måste det val finnas någon giltig grund för att
antaga, att valen skola blifva goda, att landet skall till första
kammaren sända sina bästa män. Man har kallat dessa och
andra antaganden af förslagets anhängare för fantasibilder, målade
i rosenrödt, utan någon grund i verkligheten. Jag skulle
snarare vilja kalla motståndarnes farhågor för skräckbilder, målade
i svart af en uppskrämd fantasi. Man kan i dylika frågor
ej komma till någon matematisk visshet, utan måste alltid stanna
vid en probabilitetskalkyl, men om man vid dennas uppgörande
utesluter en så vigtig faktor som sunda omdömet hos
menniskor, så kan man komma till hvilka förfärande resultat
som helst; om man ej vill eller ej förmår sätta sig in i de nya
230
Den 4 December.
förhållanden, sorn skola uppstå, och der antager verkningar af
orsaker, som ej längre finnas till, så skall man otvifvelaktig!
komma att döma skeft och beräkningarne ej blifva särdeles tillförlitliga.
Första kammarens förhållande till den andra och denna
sednares numerära öfvervigt har äfven varit föremål för klander;
men det är ju klart, att de, som skola betala skatterna och
mest känna deras tyngd, äfven böra hafva mera att säga vid
deras påläggande; derföre har äfven i de flesta länder med tvåkammar-systemet
den öfre kammaren mindre eller rent af intet
att säga i beskattningsffågor. ©tvifvelaktigt är att de mindre
jordegarne skola framkomma med åtskilliga anspråk, men många
af dessa äro så grundade på rättvisa och billighet, att de måste
få sin lösning, ehvad reformen genomföres eller ej; skulle
anspråken åter sträckas utöfver rättvisa och billighet, så få vi
ihågkomma, att andra kammaren i sig innesluter ett antal ledamöter,
som i dessa frågor icke hafva samma intresse som de
mindre jordegarne, nemi. städernas representanter, hvilka genom
att förena sig med första kammaren bereda denna en afgjord
öfvervigt.
Man har anmärkt som ett fel hos förslaget, att lie vinningen
tages till grund för valrätten, och påstått att denna värdemätare
icke vore användbar, dels derföre att den kunde helt och hållet
försvinna, dels derföre att den ej vore fullt tillförlitlig, enär hvars
och ens bidrag till staten ej berodde ensamt på bevillningen,
utan äfven på hvad man skattade i form af tull- och konsumtionsafgilter.
Hvad det förra vidkommer, så behöfver man ej
spilla många ord på dess vederläggande, ty statens behof lära ej
komma att så minskas, att bevillningen blir alldeles öfverflödig;
och hvad den sednare anmärkningen angår, tviflar jag storligen
på möjligheten af alt uppgöra en röstlängd efter de antydda
grunderna. Skulle sådant dock vara möjligt, hemställer jag, om
det verkligen vore lämpligare att grunda valrätten på konsumtionen,
så att rösträtten komme att bestämmas t. ex. efter det
qvantum kaffe man dricker, eller det antal cigarrer man rökar,
eller mängden af de supar man förtär.
Förslagets motståndare, som i första kammaren vilja skapa
s. k. positiva garantier genom att der insätta ledamöter valda
af Konungen, eller af Adeln, eller af Presterskapet, eller af de
högst beskattade — enl. min tanke endast ett sätt att förminska
dess styrka, — vilja deremot vid val till andra kammaren
lemna valrätt åt, snart sagdt, hvarenda person. Detta tror jag
vore ett försök att förena stridiga elementer, att blanda eld och
vatten med hvarandra; det skulle fräsa och spraka, tills elden
slocknat eller vattnet bortdunstat. Låt då heldre enl. förslaget
den första kammaren vara en magnet, som — sjelf ett stycke
af allmänna jernet — genom riktig behandling erhållit de egenskaper,
hvarigenom det drager massan till sig, och sålunda på
naturlig väg lemnar de garantier, som man på ett konstladt sätt
förgäfves skall söka åstadkomma.
Den 4 December.
237
Motståndarne anföra gerna Danmarks exempel såsom varnande,
men jag anser lörhållanderna der och i vårt land så olika,
alt exemplet blir alldeles oanvändbart. Man öfvergick der
— tvärt — ifrån envåldsmakt till en särdeles liberal konstitution;
Danmark egde en talrik Adel i besittning af stor förmögenhet,
ja så stor att vår Adels i jemförelse dermed försvinner
till nära nog en obetydlighet; men hurudan var denna Adels
ställning till nationen? Under.snart sagdt, hela den absoluta konungamaktens
tid finna vi knappt något af dess namn i Danmarks
historia, några få lysande meteorer såsom t. ex. Bernsdorf
och Rewentlow undantagna. Största delen af Adeln lefde
för sig sjelf på sina gods, lika främmande för statens värf som
för folket, med hvilket det snarare stod i ett spändt förhållande;
denna Adel, som skulle kunnat lemna elementer till ett
öfverhus efter Engelskt mönster, och sorn i alla händelser borde
varit den naturliga målsmannen för landtmanna-intresset, stod
derföre vid det nya statsskickets införande belt och hållet isoleradt,
och blef alldeles utan allt deltagande vid sakernas nya ordnande.
Kan man jemnlöra dessa förhållanden med våra? och
eger man rätt att antaga samma verkningar, då samma orsaker
icke förefinnas?
Danmark egde inom sin stalsfamilj tre kullar af sammanbragta
barn; der funnos mina barn, dina barn och våra barn:
Danmark, Holstein och Schlesvig. Ega vi väl något motsvarande
dessa förhållanden, som sedan upplågade till en strid emellan
nationaliteterna, och hvarföre största skulden måste tillskrifvas
de föregående konungarne, som tilläto en främmande nationalitet
att inkräkta på den Danska?
I ett enda fall är exemplet användbart; vi ega begge mäktiga
grannar; jag är ej okunnig eller obekymrad om denna
grannes makt, sorn från öster hotar vårt land, men vid det anfall,
som han utan tvifvel en gång kommer att göra emot oss,
låter han ej leda sig af några ideela tycken, utan — ehvad anledning
han än må förebära — skall han välja den tidpunkt,
som han finner för sig lägligast. Mången tyckes antaga att tillfället
skulle för honom blifva lägligt, om vi antaga den föreslagna
förändringen i värt samhällsskick, men jag tror tvärtom att det
skall blifva honom svårare att göra ett anfall på ett enigt folk,
än då det är deladt i partier, klasser och stånd. »Divide et impera»
är en regel, som sjelfherskaren aldrig glömmer, utan städse
söker tillämpa både inom egna och andras landamären, och jag
tror, alt vi, långt ifrån att öka vår fara, tvärtom motarbeta hans
planer, om vi sluta oss tillsammans till ett enigt helt.
Och derföre till slut en uppmaning och en bön till Dig,
du Sveriges R. och Ad.! Den kan icke komma till Dig från ett
ärligare bröst, mera fritt från vare sig popularitets-jagtens eller
krvperiets pestsmitta; den kan ej heller komma till Dig från
något mera grannlaga håll, ty jag är kött af Ditt kött och ben
af Ditt ben, jag kan räkna mig bland Dina på en gång äldsta
och yngsta söner: bland de äldste, ty jag hade kunnat i dag
238
Den 4 December.
tala till Dig från Riddarhusets främsta bänk; bland de yngsta,
ty det är i dag första gången jag talar från delta rum. — Om
samhälls-författningen icke är ändamål, utan medel, så gäller
detta i ännu högre grad om de politiska rättigheter, som af
densamma bestämmas; de egas icke med vanlig egnarierält;
hembär derföre vid den stora högtid, hvartill Konung och Nation
inbjuda Dig, dessa rättigheter såsom ett offer, och Du skall
snart finna alt det ej är någon uppoffring! Häng upp Din
anborna vapensköld i minnets ljusa tempelgårdar! Du behöfver
den ej längre till skydd, hvarken i striden mot yttre flender,
der det gäller att kämpa man mot man och bröst mot bröst,
ej heller i de inre striderna för utveckling och framåtskridande,
ty dess valspråk »Noblesse oblige» är tillräckligt djupt inristadt
i Ditt hjerta, för att ej kunna glömmas, och — så länge Svensk
frihet lefver och Svensk historia läses — skall äfven Svenska
folket med glädje och med stolthet i sina främsta leder skåda
ättlingarne af sina hugstora män!
Af det nu anförda framgå tillräckligt mina åsigter i frågan;
de äro icke från i går eller i dag, utan frukten af en
mogen och allvarlig pröfning, hvarunder jag kommit från tvekan
och oklarhet till full och lefvande visshet. — Af innerligaste
öfvertygelse ocb med glad tillförsigt lägger jag min röst i
urnan för förslagets antagande.
Detta yttrande framkallade många bifallsrop.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: 1 en fråga af så ge
nomgripande,
så omätlig vigt som den, hvilken nu står på dagordningen,
har jag ansett för en pligt att äfven för min ringa
del afgifva ett öppet, motiveradt votum. Det lärer ej för någon
ibland eder, Mina Hrr, vara en hemlighet, att den stora
frågans slutliga afgörande beror på det beslut, R. o. Ad. i dessa
dagar kommer att fatta. Det är således på eder, Mina Hrr,
på eder allena, som det beror, huruvida vårt dyra fosterland
ännu för en tid skall fortfarande kringvaggas i ett svälvande,
föga afundsvärdt tillstånd af oro, misstro och split, eller ock
på en gång taga ut ett jättesteg på sin utvecklingsbana, ombilda
sin representation till en nationel enhet och göra begynnelseorden
i vår R. 0:S första § till en sanning. Vigtig och
betydelsefull är derföre stunden; den bär inom sitt sköte fröet
till Sveriges framtid, till kommande slägters väl eller ve, till en
stilla, jemn, välsignelsebringande utveckling, eller ock till söndringar,
hvilkas följder äro oberäkneliga.
Om Ståndsinrättningen, såsom sådan, är i våra dagar ej
mycket att säga; efter att en gång väl hafva fullgjort sin mission,
har den numera inför det politiska medvetandets domstol
blifvit för länge sedan utdömd; och detta är någonting så all
mänt
erkändt, att äfven ibland de mest afgjorda motstånriarne
till hvarje slags reform finner ifrågav:de institution i vår tid
högst få, åtminstone öppna försvarare. Våra Stånd, fordom
Deu i December.
?39
uppträdande pä den politiska kampplatsen i fyra mäktiga, tätt
slutna kolonner, emellan hvilka intet rum var lemnadt för andra
elementer, hafva under tidernas lopp nödgats se icke blott
luckorna fyllas med många andra fullt ut lika berättigade samhällsklasser,
utan ock sina egna leder genomkorsas dels af
främlingar, inflyttade från de orepresenterade klasserna, dels
af ympqvistar från sjelfva Med-St:n. Så finnér man t. ex. numera
äfven i det jemförelsevis mest rena Ståndpt, det högvördiga,
den verldsliga vetenskapen vid sidan af den högkyrkliga
doktrinen, tvenne elementer, emelian hvilka annars af ålder
icke alltid lärer ha ansetts råda just den allra närmaste valfrändskap.
Så finner man ock numera sjelfva Bonde-St:t icke
så strängt afslutet som tillförene; och det är icke blott de under
senare riksdagar gjorda grundlagsändringar, det är tidens
hela rigtning, som ovilkorligt leder till elt sådant resultat. Inom
Borgare-St:t har plats blifvit upplåten icke blott åt målsmännen
för alla möjliga yrken och industrier, utan ock åt dem, hvilka
i sin egenskap af husegare icke egentligen utöfva någon slags
industri. Och hvad detta Högloft Stånd angår, fordom uteslutande
egnadt åt krigareyrket och den högre statstjensten, så
företer detsamma numera en så brokig mångfald al yrken, att
någon annan gemensamhet än födselns svårligen inom detsamma
lärer kunna igenfinnas.
Att sålunda Stånden redan nu befinnas i det närmaste
sprängda och i ett tillstånd af upplösning, lärer väl näppeligen
kunna förnekas. Att åter klassvalsprincipan är på våra förhållanden
ännu oanvändbarare, om möjligt, än sjelfva ståndsprincipen,
har nyligen blifvit ådagalagdt dels med en bindande
bevisning, dels med exempel, hemtade från de gjorda lörsöken
att klassvis konstruera representationen. Man har således blifvit
bragt derhän, att förr eller sednare, nödder eller sjelfmant,
antaga principen af samlällda val.
Och det är denna princip, som för det Kongl, förslaget
blifvit lagd till grund och i detsamma genomförd på elt i min
tanka särdeles lyckadt sätt. Jag vill ej härmed hafva sagt,
att ju icke äfven jag och de med mig lika tänkande kunde lia
ur principiell synpunkt önskat ett och annat i högstberörde förslag
annorlunda gestalladt. Men dels är hvad som faller inom
denna kategori af den art, att det lätteligen kan efterhand i
enlighet med tidernas kraf modifieras, dels och framför allt
måste reformförslag, sådant som det närvide, betraktas icke
med de lika lätt framställda som svårt tillfredsställda fordringarne
på en absolut förträfflighet eller ens felfrihet, utan med
en blick, oaflåtligt fästad på det rättsenliga, det möjliga, det
utförbara. Ur denna synpunkt betraktadt, lemnar det hvilande
förslaget under nuv:de förhållanden intet öfrigt att önska. Det
har i sina hufvudprinciper lyckats lösa den svåra uppgiften att
tillvägabringa en förmedling af sinsemellan stridiga åsigter, att
under den minsta möjliga rubbning af det bestående, med nya
tidsenliga former omgärda det rent nationella, det evigt bestån
-
240
Den 4 December.
dando. Det är sålunda i sann mening konservativt och på samma
gång i lika full mening liberalt, ja radikalt, om man vill
taga sistnämnda ord icke i deri konventionella betydelse, partipolemiken
deråt gifvit, utan i dess ursprungliga bemärkelse.
Förslagets syfte är nemligen att från den urgamla Svenska
kommunalförfattningens rot låta den nya folkrepresentationen
uppspira och från denna rot hemta sitt lif och sin näring.
Hvad jag i detta från tronen utgångna reformförslag företrädesvis
älskar och värderar, är den sunda, rent praktiska, äkta
Svenska tanke att ha velat ställa national-representationen i
oskiljaktigt sammanhang med en institution, vida äldre än ståndsinrättningen
och af ålder sammanväxt med vårt folks politiska
lif och utveckling — komrminal-förlättningen.
Återstår nu att yttra några ord om de inkast, hvilka från
de mest motsatta håll blifvit gjorda emot förslaget. Här kan
jag vara ganska kort, då dessa anmärkningar redan blifvit mötta
af en antikritik, fullständig och ovederlagd. En och annan hufvudpunkt
i detta svall af kritiker må det dock tillåtas mig att
här till besvarande upptaga.
Hvad som i främsta rummet synes lia väckt betänkligheter
emot förslaget, är detta s. k. hond-regemente, som man
befarar blifva en oundviklig följd af Proposms antagande.
Denna farhåga eger visserligen en skenbar vigt, enär obestridligt
ett mäktigt inflytande skulle genom förslagets upphöjande
till grundlag beredas Sveriges allmoge. Men härvid bör tagas
i betraktande först och främst, att berörde inflytande blir en
nödvändig följd af den samfällda valprincipens införande i vår
R. O., en princip, hvilken, som jag redan sökt visa, var den
enda grundval, som för förslagets författare återstod att välja,
sedan stånds- och klass-systemet befunnits oanvändbara. Vidare
bör ej lemnäs ur sigte, att denna allmogen förlänade makt
komme att i betydlig mån motvägas af städernas, första kammarens
och den offentliga meningens inflytande, äfvensom att
detta sunda omdöme om personer, detta på aktning grundade
förtroende för framstående lörtjenster, som utgöra egenskaper,
af bokstudier fullkomligt oberoende, aldrig saknats hos vårt
Bonde-Stånd och här tvifvelsutan komme att göra sig gällande.
Och dessutom utöfvar ju redan nu Bonde-Ståndet, i förening
med Borgare-Ståndet, ett inflytande, som det icke blir möjligt
för de båda andra Stånden, ett sjelfskrifvet och ett klassvaldt,
att i längden kunna emotstå. Norges exempel visar för öfrigt
till fullo, att ifrågav:de inflytande icke medför några menliga
följder.
Men — säger man — låt fritt valrätten till andra kammaren
utsträckas lika långt som i det hvilande förslaget, ja ännu
längre, blott att i den första kammaren inrymdes andra och
lämpligare qvalifikationer; och här befinna vi oss alltså gentemot
den andra gruppen af anmärkningar, de nemligen, som afse
första kammarens bildande.
Man
Den 4 December.
241
Man har nemligen velat finna sistnämnda kammare för
simpelt sammansatt, för litet återhållande samt intagande en
viss underordnad ställning tili medkammaren.
Vid lösningen af det ingalunda lätta problemet att i vårt
land bilda en första kammare, hade man visserligen åtskilligt
att välja på, med stöd af exempel från andra stater; man hade
herrehus, kungavalda ledamöter, vissa embetsmanna-kategorier
o. s. v.; men jag är förvissad om att nationen känner sig förslagets
förfaltare särdeles förbunden, att han, med förbigående
såväl af alla dessa osvenska elementer som ock af försöket att
göra någonting af ett medelst val nybildadt Riddarhus, vidtagit
den lämpligaste, den sannt nationela utvägen att genom en anslutning
till landstingen grunda ifrågav:de kammare på ett
högre graderadt medborgerligt förtroende. Hvad den återhållande
kraften angår, så har i vårt land en sådan icke kunnat
sökas och finnas i annat än en fastare samhällsställning, högre
lednadsålder, längre fortsatt utöfning af riksdagsmannakallet, och
framför allt i det redan nämnda, högre graderade förtroendet.
Man har äfven mycket klandrat olikheten i antal emellan
de båda kamrarnes ledamöter samt obilligheten af rösternas
sammanräknande vid vissa frågors slutliga afgörande. Men man
synes bär ha förbisett först och främst hvad olikheten i numerär
angår, att detta är ett inom de flesta stater allmänt och på
goda grunder vedertaget bruk, och som nästan utgör ett axiom
i dan moderna statsrätten, vidare hvad den förmenta obilligheten
af sammanräknandet vidkommer, att utvägen, strängt taget,
egentligen är att betrakta såsom en eftergift emot första kammaren,
samt att vid beskaftningsfrågors afgörande tvenne så
föga karaktärsskiljda kammares förening för tillfället till en enda
utgjorde det lämpligaste sättet att lösa svårigheten.
Emot den föreslagna census ha mycket stränga och sinsemellan
mycket stridiga anmärkningar blifvit framställda. Jag
vill här blott fästa uppmärksamheten på, först att census är
vid valrätts bestämmande att betrakta såsom ett nödvändigt
ondt, samt att den ingalunda saknas i vår nu gällande R. 0.,
ehuru der icke i siffror uttryckt, och att den här föreslagna
census, jemförd med nuv:de bestämmelser för valrätt och med
vår tids egendomsvärden och prisförhållanden, icke i allmänhet
ger anledning till en på skäl grundad kritik.
Hvad den i åtskilliga stridsskrifter öfverklagade bristen på
historiskhet och kristlighet angår, så har den förra anmärkningen
redan blifvit af lörfattaren till »Betraktelser i representationsfrågan»
så grundligt vederlagd; den sednare åter i en broschyr,
med signaturen L. D. G., så träffande och värdigt besvarad,
att allt vidare yttrande härom numera må anses alldeles
obehöfligt.
Jag anser således, i fullkomlig motsats till alla dem, som
bemödat sig att medelst åtskilliga skräckbilders uppkallande väcka
misstro och afsky emot det Kongl, förslaget, att följderna af
H. 1. IG
242
Den 4 December.
dess antagande skulle blifva af en välgörande inverkan på vårt
folk och dess Regering. Jag tror, att sedan Ståndsinrättningen
numera öfverlefvat sig sjelf och befinnes sakna allt stöd i folkopinionen,
af hvilken den fordom så kraftigt uppbars, inga halfmesyrer
i fråga om representations-reform numera äro användbara,
och att det hvilande förslaget närmare än alla de förut
väckta uttrycker hvad folket i denna stora fråga verkligen vill
och önskar. Jag är förvissad om att genom förslagets antagande
många frön till hat, misstro och tvedrägt olika samhällsklasser
emellan skulle vara undanröjda, och att efter ett sådant
emellan samtid och forntid ingånget fördrag ett nytt tidehvarf
skulle uppgå öfver Sveriges land och folk, banande vägen för
en frisk och storartad utveckling af landets inre krafter, äfvensom
lör en närmare anslutning till brödrafolket, en fastare ställning
till främmande makter. Och likasom den Konung och
den Regering, som inledt reformen, redan helsats med det allmänna
bifallets tacksamma hyllning, tror jag att nationens varma
erkänsla skulle egnas de Ständer, genom hvilkas högsinta beslut
en stor tanke blifvit förvandlad till en fundamentallag, och
att denna erkänsla skulle i främsta rummet hembäras det Stånd,
som härvid ansåges hafva bringat det största offer åt ett kärt
fosterland.
Hvad skulle åter följderna blifva af det Kongl, reformförslagets
förkastande? Den som nu har ordet och de med honom
liktänkande älska ej att i likhet med våra motståndare
frammana några skräckbilder, och vi behöfva det ej heller, förvissade
som vi äro, att detta förslag i sina grunddrag innehåller
någonting oförstörbart, någonting, som förr eller sednare
ovilkorligen kommer att göra sig gällande. Men icke dess mindre
skulle den närmaste följden af ett afslag, af ett veto, uttaladt
af en eller tvenne Ståndsmajoriteter emot nationens vilja,
otvifvelaktig! blifva från dennas sida en bitter känsla af besviken
förväntan, en nyväckt ovilja och misstro till de Stånd, från
hvilka afslaget utgått, en söndring, ej längre inskränkande sig
inom riksdagarnes område, utan sträckande sig i allt vidare
kretsar öfver hela landet, och sålunda fostrande split och misssämja
mellan samhällsklasser, hvilkas endrägt och närmaste anslutning
till hvarandra utgör ett af detta Kongl, förslags främsta
och vackraste syften.
Hvad nu slutligen R. o. Ad:s ställning till frågan särskildt
angår, så är min fasta öfvertygelse den, att ehuru ett till den
framställda Proposm afgifvet ja väl i viss mån kan sägas innebära
offret af en dyrbar rättighet, så blefve dock Svenska Adelns
förlust genom förslagets antagande vida ringare än man synes
vilja tro. Hvad vi förlora, är vår tillvaro såsom Stånd; hvad
man deremot ej kan taga ifrån oss är våra minnen från fordom,
våra sträfvanden att för framtiden bevara och utvidga det
inflytande vi genom dessa minnen förvärfvat. Vi ha redan,
Mina Hrr, i mångfaldiga rigtningar blandat oss i våra landsmäns
leder; låtom oss nu göra denna blandning, denna anslut
-
Den 4 December.
243
ning fullständig, så att inga konstgjorda råmärken hädanefter
må skilja den ene medborgaren ifrån den andre; hvilket allt
dock ingalunda kan förhindra att den fria aktning, som af ett
folk alltid hembäres åt slägter, hvilkas medlemmar under århundraden
lefvat och verkat för det allmänna, denna aktning,
som utgör all Adels grund och vilkor, skall efter likasom före
reformens antagande komma dem till del, hvilka deraf gjort
sig förtjenta. Och såsom individer, såsom slägter komma vi
ju alltid att stå qvar på samma punkt som tillförene; det är
blott den politiska korporationen, hvars upplösande nu är i fråga.
Att öfverge en position, som ej längre är hållbar, detta är hvad
vår Konung och vårt folk i detta ögonblick af oss fordrar. Och
det är ju icke nu fråga om någon retrograd rörelse inför en
fiende, en åtgärd, som, äfven den, någon gång kan af pligt och
nödvändighet ovilkorligt kräfvas; här gäller någonting helt annat,
här gäller det att ifrån en enstaka, ensidigt intagen position
tåga ut på fältet för att der ansluta sig till den nationela
hufvudhären och i dess leder gemensamt deltaga i kampen för
rätt, ljus och frihet. Denna hufvudhär har nu — för att fullfölja
bilden — mangrannt och troget samlat sig ikring det Kongl,
baneret, hvaruppå är tecknad i raska, tydliga drag, icke en i
flera mångfärgade fält fördelad vapensköld, utan Svenskhetens
urgamla symbol med den outplånliga inskriften: ett folk och
en Konung. Skall R. o. Ad. nu tveka att sluta sig till samma
fana? Jag vill, jag kan icke tro det.
Låtom oss derföre nu, med åsidosättande af alla häfdvunna
fördomar, alla smärre betänkligheter, visa nationen, att vi i denna
stund likasom i fordomtimma ha fäderneslandets väl till vårt
främsta ögonmärke, att vi förstå att akta på tidens tecken, att
lyssna till folkets önskningar; och då skall — jag vågar här
uttala denna förutsägelse — ett ur Svenska hjertans djup utgånget,
från landets alla delar tusenfaldigt upprepadt lefve! tacksamt
jublande höjas för Sveriges Rikes Ridderskap och Adel.
En mängd ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Leijonhufvud, Erik: Syftningen af ifrågavarande
grundlags-förslag är tydligen att lägga väldet i medelklassens
händer. Detta syftemål skall ock ovillkorligen ernås förmedelst
de radikala medel, förslaget tillgripit, nemi. konungamaktens försvagande,
kyrkans utvisande, Adelns degradering och den egentliga
arbetsklassens uteslutande.
Om man kan antaga, att öfrige klasser skola fördraga att
sålunda uppgå uti en i alla afseenden, med undantag af förmögenhetsvilkor,
nivellerad medelklass, kan man väl också antaga,
att den uteslutna arbetsklassen på längden skall fördraga ett
välde, som kommer att kännas så mycket mera tryckande, som
det erfares både i lagstiftningen och i det dagliga lifvets förhållanden
emellan arbetsgivare och arbetstagare?
244
Den 4 December.
Oaktadt förslagets bestämdt demokratiska rigtning, utesluter
detsamma dock den egentliga arbetsklassen — lofvar i grundsats
hvad det i tillämnmg ej håller —, skall reta genom väckta
anspråk, som icke tillfredsställas; och, oaktadt bestämdt erkännande
af ett konservativt, ja till och med ett aristokratiskt elements
behöflighet, erbjuder förslaget icke någon annan konservatism
än förmögenhetens, icke någon annan aristokrati än penningens.
Båda dessa omständigheter synas mig i sina naturliga konseqvenser
innebära samma våda, nemi. att göra striden emellan
de olika politiska elementerna till en strid emellan fattigdomen
och rikedomen, att sålunda hos oss påskynda utbrottet af en af
de farligaste strider, hvarmed det moderna samhället hotas.
Förmögenhetens konservatism synes mig genom sin nalur
egnad att framkalla fattigdomens opposition, och då det dessutom
icke kan betviflas att äfven inom den föreslagna representationen
en minoritet och ett derutur uppväxande oppositionsparti
skola uppstå, så förefaller det mig naturligt, att detta parti
icke skall försumma den hittills med framgång begagnade taktiken,
att med tillhjelp af en villig tidningspress vädja till de
orepresenterade — att kalla de orepresenterade i gevär — orepresenterade
derföre, att de äro fattige; och dermed hafva vi
också den fruktade stridsfrågan bragt på dagordningen.
Såsom en af Svenska folkets representanter anser jag
för min pligt att uttala dessa mina betänkligheter och att på
grund af dern rösta emot antagandet af ifrågav:de förslag.
Om, såsom jag hoppas, vår författning motstår nu mot
densamma pågående sprängningsförsök, så torde ock dermed
vara bevisadt, att åtminstone icke hela dess grund är vittrad.
Då tiden nu var långt framskriden och 30 ledamöter anmält
sig att afgifva ytterligare anföranden i ämnet, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., att öfverläggningen måtte uppskjutas till
morgondagens plenum; hvilket bifölls.
Hr Stuart, Fredrik: Inför Riddarh.-Utsk:t har Hr Ingelotz,
Berndt Ludvig Reinhold, för uttagande af pollett företett
en fullmagt utgifven af Hr Cedercrantz, Hjalmar Otto, som dock,
enligt Riddarhusets genealogiska tabeller, icke vore ättens hufvudman,
utan närmaste ättemän, hvadan fullmagten icke kunde
godkännas. Nu har från den såsom hufvudman antecknade Wilhelm
Cedercrantz’s i Oscarshamn boende moder ankommit ett
så lydande telegram:
»På begäran meddelas, att min äldste son Wilhelm Cedercrantz
enligt uppgift från England aflidit i Bombay. Constance
Cedercrantz, född Hultenheim.»
Med anledning häraf får jag till R. o. Ad. hemställa, huruvida
icke ofvannämnde af Hr Hjalmar Otto Cedercrantz utgifne full
-
Dea 4 December.
245
magt mä anses giltig och Hr Ingelotz alltså vara berättigad att
utfå pollett.
Sedan denna framställning af flere ledamöter blifvit begärd
på bordet, anmälde sig och yttrade
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då Hr Stiiarts framställning
blifvit begärd på bordet, är jag måhända icke nu berättigad
att vidare yttra mig i ämnet, hvarom jag anhåller att Hr
Gr. och Landtm, täcktes upplysa mig.
I anledning häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att det väl
stöde Hr Mannerskantz öppet att nu afgifva det yttrande i ämnet,
som han kunde finna lämpligt, men att Hr Stuarts framställning,
detta oaktadt, komme att hvila på bordet.
Hr Mannerskantz: Då frågan blifvit begärd på bordet,
vill jag endast anmärka, att då jag fick veta att upplysning om
Wilhelm Cedercrantzs död erfordrades, för att af nuv:de hufvudman
utgifna fullmagt skulle kunna godkännas, telegraferade
jag till hans moder och erhöll det svar, som af Hr Stuart nu
blifvit uppläst. Något säkrare intyg om en persons död, än en
underrättelse derom från den afiidnes egen moder, lär man väl
svårligen kunna erhålla, och det förundrar mig, att icke detta
varit tillfyllest för Riddarh.-Utsk:t, som väl efter en sådan upplysning
bort kunna godkänna den företedda fullmagten.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
24Ö
Den 5 December.
Tisdagen den 5 December 1865.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades prot:t för den 14 sistl. November.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Jag får för Hoglofl. Ståndet
anmäla att Öfverste-Löjtnanten Ingelotz, som för några dagar
sedan, på grund af en fullmakt för adeliga ätten N:o 921 Cedercrantz,
i Riddarh.-Ulsk:t begärde att utfå polett, men med anledning
deraf, att Utsk:t icke kunde godkänna fullmakten, begärde
frågans hänskjutande till Högloft Ståndet, hvarest den
sistl. gårdag bordlädes, i dag anhållit, att återfå samma fullmakt:
hvadan jag anhåller att frågan derom således måtte förfalla.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad., på sätt Gr. Oxenstjerna
föreslagit, behagade medgifva, att den i sednaste plenum bordlagda
frågan om utlemnande af pollett på grund af en utaf Hjalmar
Otto Cedercrantz utgifven fullmakt finge förfalla och målet
från föredragningslistan afföras.
Ropades ja.
Gr. Oxenstjerna: Till Riddarh.-Utskrt har ingifvits en
fullmakt, utlärdad af hufvudmannen för adeliga ätten N:o 1970,
Anders Schedvin, hvilken, enligt en år 1850 till Riddarhus-Direktionen
inkommen officiel skrifvelse, blifvit af K. Götha HofRätt
förklarad omyndig. Den 26 September innev:de år inkom
ett af Sekreteraren i nämnda Hof-Rätt utfärdadt intyg, som vitsordade
nämnde förhållanden; men den 1 innev:de månad företeddes
inför Utsk:t ett af t. f. Sekreteraren i Götha Hof-Rätt
Lothigius utfärdadt intyg, deraf inhemtades att hufvudmannen
för adeliga ätten Schedvin, så vidt de i Hot-Rätten förda anteckningar
utvisade, aldrig blifvit förklarad omyndig. Jag får med
anledning häraf hemställa till R. o. Ad., huruvida något afseende
kan fästas å detta sednare betyg, hvilket måste grunda sig på
ett misstag, och huruvida pollett med ani. deraf må utfärdas till
fullmaktens innehafvare.
Denna framställning begärdes på bordet.
Den 5 December.
247
Gr. Oxenstjerna: IRiddarh.-Utsk:t har blifvit företedd en
fullmakt, utfärdad af f. d. Under-Löjtnanten Axel Wulfcrona, hvilken,
enl. hvad härstädes förda anteckningar utvisa, gjort konkurs.
Konkursdomen föll år 1850, men sedan denna tid har icke inkommit
något intyg, att Wulfcrona tillfredsställt sina borgenärers
kraf. Fullmaktens innehafvare har nu begärt, att R. o. Ad.
skulle afgöra, huruvida ej Wulfcrona, oaktadt något officielt intyg
derom icke finnes, likväl, enär så lång tid förflutit, sedan
konkursdomen föll, kan anses qvitt sina borgenärers kraf och
fullmakten i anseende dertill vara giltig.
Afven denna fråga bordlädes.
Gr. Oxenstjerna: Likaledes har till Riddarh.-Utsk:t ingifvits
en fullmakt, utfärdad af Komminister Frih. Hummerhjelm, med
hvilken ett liknande förhållande eger rum, som med elen sednast
omnämnde fullmaktsutgifvaren. Enl. erhållna underrättelser har
Frih. Hummerhjelm erbjudit sina borgenärer ackord. Fullmaktens
innehafvare har nu begärt R. o. Adis utlåtande öfver hans
ansökning att på grund af nämnda fullmakt utfå pollett.
Flera ledamöter begärde jemväl denna framställning på
bordet.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är visserligen en
rättighet, som tillkommer en hvar af de här församlade, att begära
en förekommande fråga på bordet, men jag tror icke, att man
tillförene begagnat sig af en slik rättighet, då fråga varit om en
persons anhållan att få säte och stämma på detta rum. En
sådan bordläggning, hvarigenom ärendet sättes efter en del andra
frågor, har till följd, att det synes som om R. o. Ad. ville
undanskjuta fullmaktens innehafvare från deltagande i den pågående
vigtiga frågans behandling; och ehuru ett sådant förfaringssätt
icke har lagen emot sig, hemställer jag dock om det
kan betraktas såsom liberalt.
Hr Nordenfelt, Leonard Wilhelm: Jemte det jag instämmer
med den siste värde talaren, ber jag att få framställa
anmärkning mot äldste närvarande ledamoten af Riddärh.-Utsk-.t,
derföre att frågan om den för adeliga ätten Schedvin utfärdade
fullmakt, hvilken underkändes af det näst före gårdagens plenum
samlade Riddarh.-Utsk., icke blef i nämnde plenum föredragen.
Gr. Oxenstjerna: Då jag i går icke var närvarande vid
Riddarh.-Utsk:ts sammanträde, tillkommer det icke mig att till
besvarande upptaga den af Hr Nordenfelt framställda anmärkning.
Jag ber att med ani. af Frih. Raabs yttrande få nämna,
att ehuru jag icke omtalat de personers namn, som voro inne
-
248
Den 5 December.
hafvare af de i dag omförmälda fullmakter, känner jag dock
dessa personer, och bland dem finnas både anhängare och motståndare
till det K. representationsförslaget, så att något afseende
derå icke kunnat göras vid dessa frågors behandling.
Hr Stuart, Fredrik: Som jag vid gårdagens plenum
föredragit de frågor, som med ani. af de tvenne, al Gr. Oxenstjerna
först omnämnda, fullmakts-innehafvares till det samma
dag samlade Riddarh.-Utsk:t gjorda hemställan, blifvit till R. o.
Ad:s pröfning hänskjutna, tror jag icke, att någon försummelse
fallit mig till last.
Fortsattes föredragningen af Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 2,
ang. det hvilande förslaget till ny Riksdags-Ordning och dermed
sammanhängande ändringar i Regerings-Formen.
Frih. Raab, Adam Christian: En talare har förlidne
gårdag förklarat, att han, som lutar mot grafvens brädd, kände
sig af sitt samvete uppmanad att arbeta och rösta emot förslaget.
Afven jag nalkas detta mål, der redovisningens timma
slår, och hyser en lika varm känsla för ett älskadt fosterland
som han. Jag följer, liksom den ädle ledamoten, mitt samvetes
röst, min öfvertygelse, då jag icke blott går att sjelf, i öfverensstämmelse
med de åsigter jag bekännt i mer än 30 år, rösta
för det hvilande förslaget, utan skulle skatta mig lycklig, orri
jag kunde, derest någon ännu är tveksam, i någon mån verka
på hans öfvertygelse för samma mening. I denna syftning var
det som jag i går begärde ordet för att i protokollet få nedlägga
min mening, och derjemte för att med några ord belysa halten
af de anmärkningar, som blifvit gjorda mot förslaget.
En talare yttrade sig, visserligen mycket kort, men desto
kraftfullare, då han förklarade sig uttala sitt nej, med önskan
att det måtte höras af samtid och efterverld. Detta tal, ehuru
kort, saknade icke sin betydelse på detta rum och vid detta
tillfälle.
Jag fattar och förstår, huru ledamöter af detta Stånd, som
under en lång följd af år träget skött sitt representantkall, och
derunder liksom tagit statens angelägenheter om hand, kunna
tveka att skänka sitt förtroende åt andra former än dem, hvarunder
de handlat och verkat såsom riksdagsmän. Ehuru jag
väl skulle tillåta mig anse deras åsigt något egoistisk, kan jag
icke ett ögonblick neka dem min högaktning, viss sorn jag är,
alt deras motstånd härleder sig från en lika ren fosterlandskänsla
som mitt bifall. Jag kan också fatta, att ledamöter af detta
Stånd, hvilka i allmänhet icke skött sitt representantkal], komma
upp vid ett tillfälle som detta, då fråga är att offra sin representationsrätt
på fäderneslandets altare, för att godvilligt afstå
en rättighet, hvars motsvarande förbindelser de försummat.
Den 5 December.
249
Men hvad jag icke kan förstå, hvad jag icke kan uppskatta
såsom fosterländskt, det är att män, som hvarken saknat förmåga
eller tillgångar eller tillfälle att utöfva den representationsrätt
de egt, men likväl sällan eller aldrig varit här vid andra
tillfällen, än kanske då fråga varit om att kullvotera ett föregående
förslag, nu framträda endast för att med tyngden af sitt
nej i vågskålen söka bibehålla en rättighet, hvars motsvarande
skyldigheter de sällan, kanske aldrig uppfyllt. Det eifves ingen
rättighet, som icke ålägger en motsvarande pligt. Vill man undandraga
sig denna sednare, blir det en moralisk skyldighet att
äfven afstå den förra. Och då bland de många jag ser omgifva
mig på dessa bänkar, utan tvifvel finnes någon, om ej flera,
som stå i det af mig nu antydda förhållande, vågar jag bedja
eder lägga handen på hjertat och öfverväga, om I kunnen påstå
eder handla i fäderneslandets välförstådda intresse, då I begagnen
eder rättighet endast och allenast för att motsätta eder den
reform, hvartill just edra underlåtenhetssynder gifvit rättmätig
befogenhet? Jag beder eder öfverväga detta ännu en gång, innan
[ gån att lägga eder röst i urnan.
Den andre talaren i ordningen, som yttrade sig mot förslaget,
helsades med höga bifallsrop, hvarföre hans anspråksfulla
ord väl torde förtjena någon belysning.
Huru skarpt han än klandrade förslaget, kunde och ville
han icke neka det oafvisliga behofvet af en representationsförändring;
han begärde blott ett litet — ett kort uppskof, för att
sätta det förslag, som han och hans vänner utarbetat, i stället
för det nu föreliggande. Han hoppades på förträffligheten
af sitt förslag, att det skulle i folkets omdöme och hjerta uttränga
det Kongliga; han tvifiade ej, att ju de öfriga Stånden och
folket skulle sätta lit och förtroende till hans och hans vänners
löfte att en kommande riksdag rösta för det förslag de vid
denna önskat få hvilande. Väl erkände han, att Ståndet vid
föregående tillfällen afslagit alla framställda förslag, men om
1865 års Riddarhus, som icke kunde bära skulden för de fel
föregående riksdagars Riddarhus begått, nu uttalade ett ärligt
»Pater peccavi», hoppades han på förtroende till dess redliga
afsigter.
Men i samma andetag, som han framställer detta anspråk
på förtroende till sina löften, omförmäler han, huruledes nu
föreliggande förslag till en början och länge intagit hans hjerta,
men sednare kom han att äfven anlita sitt förstånd, och se der!
förståndet gillade ej hvad hjertat gjort, utan dref helt plötsligt
ut förslaget ur det rum, som det hade haft i hjertat.
Huru vill väl den värde talaren, som sålunda sjelf förrådt
huru lättrördt hans hjerta är, och huru ogeneradt hans förstånd
kan ändra hans känslor, begära, att R. St:r och Svenska folket
skola nu förlita sig på hans sedan gårdagen, — sedan Lördagen
fattade tycke för ett annat förslag? Månne han ej gifvit full
befogenhet till den misstankan, att han åter, innan nästa riksdag,
tagit sitt förstånd till fånga och låtit det ur hans rymliga hjerta
250
Den 5 December.
utdrifva både detta och flera förslag, sorn det under tiden kunnat
inrymma?
Samme talare anförde Danmarks öde såsom varnande exempel.
En annan talare bakom mig har redan svarat derpå, och
jag anhåller endast att till hans yttrande få lägga några ord,
som böra vara af vigt för Svenska Riddarhuset. Det finnes ingen
Adel i hela Europa, som står i ett så lyckligt och vänligt
förhållande till folket i sitt land, som den Svenska Adeln. Så
var icke förhållandet i Danmark, och deri låg, såsom vi i går
hörde, hufvudsakliga anledningen till dess olycka. Om Riddarhuset
nu afslår detta förslag, som redan vunnit ett så stort rum
i Svenska folkets hjertan, så är fara för handen, att det förhållande
af vänskap och förtroende, som hittills egt rum emellan
Adeln och det öfriga folket, skall lida ett sådant afbräck, som
med tanken på Danmarks öde gör det till en skyldighet att söka
undvika något sådant.
Samme talare sade, att Riddarhusets majoritet emot förslaget
sannolikt blir temligen obetydlig, ehuru den förut varit ganska
stor. Månne ej i erkännandet att förslaget vunnit allt större
terräng, ju mer det blifvit kändt, ligger ett påfallande bevis för
dess värde?
En talare till venster om mig omtalade, under motiveringen
för sitt afslag, de hotelser han läst i en morgontidning. Jag
instämmer med honom, att icke hotelser och skrämskott böra
utöfva något inflytande på beslutet. Men lika svagt som det
vore att gifva vika för hotelser, lika svagt vöre det att låta en
dagsländas surrande inverka på öfvertygelsen om hvad sorn vore
för fäderneslandet nyttigast.
En annan talare, värderad af alla, som hafva den lyckan
att känna honom, har också afstvrkt förslagets antagande. Min
vördnad för honom ålägger mig att fästa den största uppmärksamhet
vid hans råd. Men om den högtärade ledamoten., som
redan för flera decennier tillbaka gått ifrån de allmänna ärendena
och till allmän saknad dragit sig tillbaka från verldsbullret,
ännu suttit qvar vid statsrodret och varit i närmare beröring
med samtiden, har jag anledning tro att han skulle varit af annan
åsigt.
En talare, hvars fosterlandskänsla ej kan betviflas, men som
visat, att hän tror sig bäst gagna sitt fädernesland genom att
motsätta sig ifrigt åtrådda reformer, och derföre städse varit
använd i Konst.-Utsk:t, har yttrat att äran af förslaget ej tillkom
Konungen, utan hans rådgifvare. Jag förstår ej huru den
erfarne ledamoten så kan skilja mellan Konungens person och
hans rådgifvare. Här på detta rum, der vi uppträda såsom en
delegation af den ena statsmakten, kunna vi icke fästa någon
annan betydelse vid begreppet K. M., än en sådan, hvarigenom äran
ensam tillkommer Konungen, men klandret blott hans rådgifvare.
Samma talare yttrade också, att man beskyllt Adeln att
söka gömma sig bakom gamla förskansningar, och påstod att
detta vore ett förtal. Ja! jag hoppas det skall vid voteringen
Den 5 December.
251
visa sig, att denna beskyllning varit ett förtal, men den blefve
en beklaglig sanning, om Adeln skulle följa den ädle talarens råd.
En annan talare har skarpt och vidlyftigt kritiserat förslaget
och emot detsamma framställt anmärkningar, som låtit mycket
betydelsefulla, men hvilka, om man går dem närmare på
lifvet, icke bestå inför en närmare undersökning. Han har, bland
annat, tagit sin tillflykt till suppositioner, som leda till orimligheter.
Han har, till exempel, anfört möjligheten, att Konungen
skulle kunna bli beröfvad sitt apanage, om andra kammaren
skulle fatta ett sådant beslut, hvilket vid en omröstning lätt
kunde bli beståndande genom första kammarens fåtalighet. Men
månne man ej lika väl kan tänka sig något dylikt under den
nuv:de fyrdelningen, om tre Stånd, eller—om man nödvändigt
vill påräkna Preste-St:ts understöd — två Stånd hålla ihop mot
Adeln och besluta en sådan åtgärd, och slutligen den förseglade
sedeln i förstärkt Stats-Utsk. måhända besegrar dem.
Denne talare har klandrat, att penningen och taxeringsvärdena
blifvit lagda till grund för census. Hvilken annan grund
är väl möjlig? Ar det ej skattebeloppet, som ligger till grund
för census i andra länder? Ingalunda kan det vara den värde
talarens mening att uteslutande åt födseln och innehafvandet af
vissa embeten medgifva representationsrätt. Huru annorledes
än med penningen mäta andras behörighet dertill? Med jordinnehaf
måhända! men huru mäta jordvärdet? Hemmantalet är
visst ingen säkrare mätare, än penningen. Hemman finnes med
mindre än 30 tunnlands innehaf på fullt mantal, hvaremot jag
känner ^:dels mantal i Kalmar län med flere tusen.
Vidare har den värde talaren åberopat andra länders erfarenhet,
der konstitutionen måst ändras ända till 13 gånger. Men
han har glömt tillägga att, der sådant varit förhållandet, antingen
enväldet varit rådande eller de privilegierade Stånden allt
för länge motsatt sig ifrigt efterlängtade reformer.
Samme talare har icke försmått att åberopa yttranden af
främmande upplysta män. Afven jag har varit utomlands på
sednare åren och derunder flera gånger talat om vårt hvilande
representationsförslag med utländningar, Fransmän, Engelsmän och
Italienare, men af dem icke förnummit något ogillande omdöme
mot detsamma, om ej ett klander att vi ej vilja utsträcka valbarheten
till andra trosbekännare än dem sorn tillböra Lutherska
läran. Alla hafva de deremot uttryckt sin förvåning öfver
att ett land, som står på en så hög bildningsgrad som Sverige,
kunnat ända tills nu bibehålla den föråldrade fyrdelningen i sin
representation. Men medan vi äro på tapeten att åberopa utländningars
omdömen, torde det tillåtas mig att, till den kraft
och verkan det kan hafva, citera hvad jag läste i tidningen la .
France för den 23 Mars detta år. Der omtalades nemi., att
Konungen i Honolulu i sitt trontal vid Riksdagens afslutande uttalat
siri glädje öfver de förbättringar samhällsskicket der vunnit,
och deribland i första rummet den, att Adeln afstått sin för
-
252
Dea 5 December.
månsrätt och ingått på att öfverlägga gemensamt med de öfriga
representanterna.
Denne samme värde talare kallade förslaget för en pilt, som
1% i vaggan, men som han ansåg vara missbildad. Om förlåtelse!
Annu är det blott ett förslag, således ett foster, som ännu
ej kommit till verlden; om det blifvit framfödt i ofullgånget skick,
så vore det naturligtvis missbildadt; men först då Adeln och
Preste-St. gilvit sitt bifall och K. M. sanktionerat deras beslut,
vore pilten kommen till verlden? Nu ligger gamla Svea i förlossningsarbetet,
och derifrån härleda sig klagoljuden från nämnde
talare och de med honom liktänkande. Men man kan trösta
sig med Skriftens ord: »När qvinnan föder barn, häfver hon sorg,
ty hennes stund är kommen, men när hon häfver födt barnet,
kommer hon icke sin bedröfvelse ihåg, ty hon glades att menniskan
är född i verlden. Sammalunda håfven I ock nu bedröfvelse;
men jag skall åter se eder, och edert hjerta skall glädjas,
och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.»
Hr Stråle, Wilhelm: Förnekas kan icke, att det föreliggande
vigtiga förslaget afser en högst väsendtlig ombilduing af
landets representativa former; och förslagets motståndare hafva
icke heller underlåtit att framhålla det stora steg, som en öfvergång
i ett ögonblick från ståndsindelning till samfälda val innebär.
Men, Mina Hrr! hvad är anledningen dertill, att detta
stora steg nu på en gång och på fullaste allvar ifrågasättes och,
som jag hoppas, äfven kommer att tagas? Hvad är anledningen,
att frågan om en förändring af national-representationen, denna
nationens lifsfråga sedan så många år tillbaka, omsider vuxit
till ett allmänt yrkande om ståndsindelningens fullständiga upphörande?
Månne
det kan bestridas,—jag tror det icke — att orsaken
ligger hos dem, som under samma tidsföljd väl förenat sina
bemödanden att undanskjuta förändringen i de olika lormer,
hvari den blifvit föreslagen, men deremot underlåtit att, från
den ståndpunkt R. o. Ad:ns majoritet vid dessa tillfällen omfattat,
framlägga ett öfvergångsförslag? Under denna Riksdag, i yttersta
timman hafva vi visserligen hört omtalas ett sådant förslag;
komiterade lära hafva blifvit valda och öfverläggningar i ämnet
hållna, men ännu i denna stund är förslaget, åtminstone för
mig, okändt. Ett lämpligt öfvergångs-förslag hade ännu för några
få år tillhaka till äfventyrs varit möjligt att genomföra. Det
kom emellertid icke då; och nu tror jag, att den oskrifna läna
för representationsreformen, som en värd talare för några dagar
sedan antydde under Ståndets enskilda öfverläggning, fortfarande
kan saklöst förblifva oskrifven. De civiliserade nationerna
framgå i våra dagar hastigare än förr på utvecklingens
bana. Likasom vi sjelfva med jernbanans hastighet färdas från
det ena stället till det andra mångfaldigt snabbare än med forntidens
långsamma fortskaffningsmedel, och vi nu kunna med
elektricitetens tillhjelp i ett ögonblick sända våra tankar till de
Den 5 December.
253
mest aflägsna orter, så fortgår tidsandan — det goda i tidsandan
— vida hastigare nu än förr, och har numera lemnat
sympatierna för stånds- och klass-indelningen långt bakom sig.
Förslagets motståndare förmena, att de ganska väsendtliga
garantier representations-förslaget innefattar, icke äro tillfyllestgörande
och fråga: Hvem skall utöfva det konservativa inflytande,
som är så nödvändigt för samhällets lugna utveckling?
Hvem skall stödja monarkien mot demokratiens anlopp? Hvem
skall hindra den mindre upplysta delen af landets jordbrukare
att begagna sin numeriska öfvervigt för att i den nya representationen
taga majoritet och göra den gällande till skada för
de mera bildade klasserna? För min del är jag öfvertygad, att
allt detta skall Svenska folket göra; detta Svenska folk, hvars
historia har så mycket herrligt att förtälja och hvilket vi säkerligen
alla äro stolte att tillhöra; detta Svenska folk, som håller
före, att fäderneslandets angelägenheter bättre vårdas af dess
egna valda ombud än af sjelfskrifna eller kastvis utsedde representanter.
Jag röstar bifall till det Kongl, förslaget, som jag hoppas
skall blifva betryggande för fäderneslandets framtida utveckling
och framgång, som kraftigt befäster föreningsbandet med vårt
brödralaiid Norge, och som, på samma gång det gör slut på
ståndssplittringen, förenar oss alla i representativt hänseende till
hvad vi redan äro i nationelt, nemligen ett enda Stånd: det
Svenska folket.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Då det Kongl,
förslaget för tre år sedan framlades, mottog jag det utan motvilja,
ty jag såg, att det grundade sig på den princip angående
valrätt, som i min tanke är den enda antagliga. Icke desto
mindre har den noggranna granskning, jag sedermera dermed
företagit, ledt mig till den öfvertygelse, att det, sådant det nu
är, icke bör antagas. De skäl, som dertill föranledt mig, hafva
redan här blifvit utvecklade, och de skola blifva det ännu
mera af en talare, som längre fram kommer att erhålla ordet.
Jag ber blott att få nämna ett enda af dessa skäl, nemi.
att jag anser förslaget vara för tidigt framlagdt, enär den institution,
hvarpå första kammaren grundar sig, ännu är allt för
ny och ej hunnit förvärfva sig tillräckliga sympatier bland folket.
Detta förhållande har blifvit framhållet utaf Gr. af Ugglas, och
jag instämmer deruti med honum, men jag kommer till ett annat
resultat än han; jag anser nemi. denna omständighet så vigtig,
att den bör förhindra förslagets antagande.
Förslagets förfäktare hafva anfört ganska mycket; mig synes
dock, att de mera söka öfvertala än öfverbevisa oss. Bland
de af dem anförda skäl förekommer äfven, att Adeln skulle genom
förslagets förkastande komma i ett spändt förhållande till
sina medborgare. Men detta är ett helt och hållet personligt
skäl, och sådana får ej utöfva något inflytande på en så allmänt
vigtig fråga, sorn den förevarande.
254
Den 5 December.
Man anför vidare, att förslagets förkastande skulle komma
att medföra en stark oro i landet. Att så skulle ske, vill jag
icke bestrida, men i så fall ligger skulden hos dem, som äro
så ifriga anhängare af förslaget, att de icke kunna styra sin
längtan och otålighet. Skulle fruktan för en sådan oro vara
ett skäl för förslagets antagande, tror jag att det skulle leda
till ett dåligt resultat; och jag är fullt iifvertygad, att vår Regering
icke vill, att vi på denna väg skola framgå till målet.
Man säger äfven, att R. o. Ad., genom att afstå från sina
rättigheter, skulle skrifva det vackraste bladet i sin historia.
Men framtiden skrifver sjelf sin historia, och blir denna ej så
vacker, ligger felet hos dem, som nu icke haft tillräcklig försigtighet.
Då jag emellertid är fullt öfvertygad, att intet förslag
tili representationens ombildning kan hafva framgång, såvida
det icke är understödt af Regeringen, tror jag, att om R.
o. Ad. nu afslår förslaget, bereder den tillfälle för Regeringen,
att ånyo taga detsamma i skärskådande och framlägga det i
modifierad form, och det är i förhoppning härpå som jag röstar
nej.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då vi nu gå att afgöra en fråga
af den djupa betydelse, att vi derför skola ansvara inför samtid
och efterverld, vill jag med några ord angifva den ståndpunkt,
hvarpå jag befinner mig. Jag vill icke ingå i granskning
af förslagets detaljer, ty denna del af frågan är, som jag tror,
redan tillräckligt behandlad; jag vill blott i några allmänna drag
teckna de förhållanden, sorn göra, att jag tror det vore önskligt,
att förslaget antoges.
Under en lång tid har jag önskat en ombildning af vår
representation, emedan jag funnit de former, under hvilka vi
hittills arbetat, alltför tunga, och emedan jag insett, alt det
konstitutionella förhållande, hvari vi stå till Norge, icke kan
blifva naturligt, så länge de representativa svstemerna på ömse
sidor om fjellen hvila på väsendtligen olika grunder. Jag önskade
således framläggande af ett representationsförslag; men jag
ville deri se en plats inrymd åt Adeln såsom ett konserverande
element. När derföre det s. k. »Lagerbjelkska» förslaget framlades,
understödde jag detsamma med min röst. Hade detta
förslag vunnit framgång, så hade vi icke kommit på en sådan
ståndpunkt, som vi i närvrde stund innehafva; men ehuru detta
förslag hade utsigt att vinna de öfriga Ståndens bifall, blef det
dock förkastadt, och detta har haft till följd, att folket så småningom
förlorat tålamodet och slutligen med allvar yrkat på en
förändring.
När nu ifrågav:de förslag framlades, helsades det från alla
sidor med entusiasm. Jag helsade det icke så, utan mottog det
lugnt och beslöt att noga pröfva dess halt och praktiskt undersöka
om det vore för fäderneslandet gagneligt. Länge har jag
hyst betänkligheter deremot,— betänkligheter, som af flere utmärkte
män här blifvit framhållne. Länge har jag tvekat, huru
-
Den 5 December.
255
vida jag skulle antaga det eller ej. Men den praktiske mannen
bör, innan han förkastar något, som, ehuru det icke saknar
brister, likväl är i grunden godt, besinna, huruvida han har utsigt
att få något bättre; och jag beder eder, Mina Hrr! att med
grundlagen i hand säga mig, örn det är möjligt att genomföra
något annat förslag än det nu förevarande. Detta förslag har
vunnit starka sympatier i landet, — en öfvertygelse, som jag
hemtar, icke från pressen, ehuru afseende måste fästas derå,
att hela den Svenska pressen är ense om förslagets öfvervägande
fördelar, utan från den omständighet, att klokt och förståndigt
folk i alla delar af landet önskar dess antagande. Då
det således är obestridligt, att förslaget slagit djupa rötter hos
nationen, tror jag det äfven skola inträffa, som H. Exc. Hr Just.-  Stats-Ministern omnämnt, nemi. att förslaget, för den händelse
det nu icke blifver antaget, kommer att ånyo framläggas antingen
af Regeringen eller af något annat Stånd. Efter hvad
jag hört, skulle ett annat, något modifieradt förslag till representationens
ombildning vara af det Kongl, förslagets motståndare
uppgjordt. Jag hemställer dock, huruvida det finnes den
ringaste sannolikhet, att ett sådant förslag blir antaget och vinner
sådane sympatier hos nationen, som det ifrågavarande.
Presle-St:t bar i går beslutit, att icke afgöra frågan, förrän
utgången hos R. o. Ad. blir känd. Härmed har Ståndet gifvit
tillkänna, att för den händelse R. o. Ad. antager förslaget, det
icke vill bära det moraliska ansvaret för dess förkastande. Böra
icke äfven vi betänka det ansvar, som drabbar oss i händelse
af ett afslag? Har icke i närvide tid en hvar af oss tillräckligt
med att ansvara för sig sjelf, utan att dessutom behöfva
ansvara för den ovilja i landet, som ett afslag utan tvifvel
skulle medföra?
De nu anförda skälen, nemi. nödvändigheten af en förändring
i representationssättet, omöjligheten att genomdrifva något
annat förslag än det nu föreliggande, samt vigten af att fota vår
representation på samma grunder som Norges, synas mig tala
för förslagets antagande. Härtill kommer den oro i landet, som
skulle blifva följden af ett afslag. Jag befarar visserligen icke
någon revolution, men jag tror, att den allmänna motvilja, som
komme att uppstå, skulle verka högst skadligt på de industriella
och politiska förhållandena. Hvad vinna vi väl genom ett
afslag? Blott ett uppskof på några månader; jag anser det
nemi. vara Regeringens pligt, att med det första sammankalla
en urtima Riksdag för att få slut på dessa strider, som inverka
menligt på landet.
Af nu anförda skäl anser jag såsom en pligt att rösta för
förslaget. Jag skiljer mig här från många af mina gamla politiska
vänner, med hvilka jag länge delat ljuft och ledt och kämpat
mången hård kamp för fäderneslandets väl. Den politiska
skiljsmessan är alltid svår, men jag underkastar mig den i den
öfvertygelse, att det länder till det allmänna bästa; man bör
256
Den 5 December.
dock aldrig handla annorlunda, än att man kan svara derför
inför samtid och efterverld.
Vi komma hädanefter att sluta oss till det Svenska folket
mer an hittills, — detta folk, som vi böra gifva rätt att sjelft
och på närmare håll sköta sina angelägenheter. Men skulle det
missbruka sin rätt och ingå på en oriktig politisk bana, må vi
då åter framträda för att hämma det onda! På detta sätt
gagna vi bäst Konung och Fädernesland.
Detta yttrande framkallade åtskilliga bifallsrop och talrika
yttringar af missnöje.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag ämnar icke uppehålla
R. o. Ad. med någon vidlyftig deduktion af det hvilande
representationsförslagets förtjenster eller upptagande af de deremot
framställda anmärkningar. Härom är redan tillräckligt ordadt.
Förslaget blir i allt fall sådant det är, hvarken bättre
eller sämre. Det är med ett ord en fait accompli, hvaröfver vi
ha att rösta med ja eller nej. Frågan står således nu på afgörandets
punkt. Det är ur denna synpunkt jag vill taga mig
friheten framställa några frågor.
Men dessförinnan kan jag likväl icke afhålla mig från att
ricochettera några yttranden i gårdagens plenum. En talare,
grefve Gösta Posse; har bland annat sagt, att Svenska folket
vore »genomträngdt af öfvertygelsen om representationsreformens
nödvändighet»; men på samma gång har han djerft förnekat,
att samma folk vore genomträngdt af öfvertygelsen om
nödvändigheten att antaga det nu hvilande förslaget.
Det vore likväl intressant att veta, hvarifrån Gr:n hemtat
vissheten derom, att Svenska folket önskade en representationsreform,
om icke just ifrån den enhälliga mening, som öfver
hela landet låtit höra af sig för antagandet af det nu hvilande
förslaget. Eller inbillar sig Gr:n, att Svenska folket skulle vara
genomträngdt af en apostolisk tro på förträffligheten af det representationsförslag,
hvilket, — för att begagna en annan talares
uttryck, — blifvit hoptrockladt på Hotel Phoenix, och hvilket
ännu knappt lärer vara kändt af dess egna anhängare, men
att deremot Svenska folket, på Gr:ns autoritet, skulle vilja blindt
förkasta det representationsförslag, som blifvit af Konungen framlagdt,
för hvilket hela landet omisskänneligt uttryckt sina sympatier
och som redan blifvit af Bonde-St. med acklamation och
af Borgare-St. på fem röster när bifallet. Det är i sanning en
egen logik!!
Grin har vidare sagt, att Borgare- och Bonde-St:n utan
tvifvel vore sammansatte af »landets klokaste män», hvilka följaktligen
icke skulle förkasta ett förslag, som vore bättre än det,
hvarom nu öfverlägges. Men hur beskafTadt detta förslag är,
derom har man noga aktat sig att lemna Borgare- och Bondesen
någon kännedom, och numera tyckes det verkligen vara
för sent.
Men
Den 5 December.
257
Men oin det hemlighållna förslaget blir sådant, hvartill
htifvudgrunderna blifvit antydda tinder R. o. Ad:s enskilda öfverlåggningar,
är jag fullt förvissad om, att det skulle blif a förkasladt
af hvarje klok fosterlandsvän inom både Bonde- och
Borgare-St:n, ja, jag vågar tillägga, af hvarje klok man inom
Preste-St. och R. o. Ad., som icke vill begagna förespeglingen
af ett sådant förslag endast såsom ett medel att tillintetgöra det
det nu föreliggande. Och med handen på hjertat vågar jag, om
än med mindre emphase än Gr. Posse, yttra den öfvertygelsen,
att detta förslag är och blir ett dödfödt foster.
Det har blifvit sagdt, att man icke borde bygga ett förslag
på »förhoppningarne» om dess välgörande resultater, utan
på bevista fakta; men i samma andetag vill man att vi skola
förkasta ett förslag endast i förhoppning att vi från våra motståndare
få ett bättre förslag, som vi ännu icke kännall
Jag vill icke här begagna det ord, som passar för att karakterisera
ett sådant anspråk.
Man har vidare sagt, att om, för den sorgliga händelsen,
att det nu hvilande förslaget blifver genom några få röster af
B. o. Ad. förkastadt, Konungen omedelbart skulle framlägga
enahanda förslag, sådant vore nära nog en »revolutionär åtgärd.»
Konungen måtte likväl hafva samma rätt sorn hvarje enskild
riksdagsman, att nemi. Riksdag efter Riksdag förnya samma
förslag, ända till dess det går igenom. Jag har sjelf såsom
representant i min ringa mån fyra till fem Riksdagar efter
hvarandra djerfts motionera t. ex. testamentsfriheten, bördsrättens
afskaflande, o. s. v., till dess jag haft tillfredsställelsen
att se dessa förslag slutligen antagna. Och många af R. o. Ad:s
samt öfrige Stånds ledamöter hafva gjort sammaledes. Skulle
det då vara Konungen eller hans Ministrar förment att, med
stöd af åtminstone tvenne Riks-Stånds bifall och af landets högt
uttalade fordringar, förnya ett förslag, som Konungen ansåg
lända till fosterlandets gagn? Eller kanske skulle H. M:t låta
afskräcka sig af en fåtalig majoritet hos R. o. Ad. och anse
denna oöfvervinnerlig. Detta häntyder i sanning på tider, då
R. o. Ad. ansåg sig vara det enda bestämmande Ståndet; men
dessa tider finnas lyckligtvis numera icke, och jag hoppas de
aldrig mer skola återkomma.
Man har vidt och bredt ordat om »konungamaktens försvagande»
såsom en följd af antagandet till lag af det hvilande
förslaget.
Utan förmätenhet vågar jag tro mig ega fullt ut lika mycken
politisk både erfarenhet och insigt som de yngre talare, hvilka
fört detta språk, hvarföre min mening torde gälla åtminstone
lika mycket som deras; och min mening är den, att konungamakten
genom det hvilande förslaget blifver betydligt starkare
än under nuv:de representationssätt.
Tider hafva funnits under vår stånds-representation, då
Ständerna voro de allena regerande och då Konungen, som icke
H. I. 17
258
Den 5 December.
ens fick tillsätta sina egna rådgifvare, kunde af dem öfverröstas.
Det var den s. k. frihetstiden. Den borde tjena till ett
varnande exempel på beskaffenheten af det slags skydd och det
stöd, som en representation i stånd och klasser i sjelfva verket
förlänar konungamakten.
En annan tid lanns, som säkert många af oss minnas, —
det är ej längre sedan än 1840 års Riksdag — då det icke
var möjligt för konungamakten att vinna bifall till någon onda
proposition af politisk vigt; och en sådan tid kan snart åter inträda,
om man lyckas organisera den splittring mellan Stånden,
som det hvilande förslagets motståndare, medvetet eller omedvetet,
förbereda. Jag frågar, hvilket som då blefve mest försvagande
för konungamakten?
Under den régime deremot, som det hvilande förslaget införer,
måste ovilkorligen en verklig majoritet inom representationen
komma att bestämma besluten, och dessa sålunda blifva
beroende, icke, såsom nu, af de särkilda Ståndens ställning till
hvarandra, utan af folkets och dess ombuds förtroende till Konungen
och hans regering. Och, Mina Hrr! detta förtroende är
det enda, som gör den konstitutionella konungamakten stark!
Jag skulle velat gå ännu längre. Jag skulle önskat, att det
hvilande förslaget öfverlemnat åt Konungens Ministrar, att här,
likasom i andra konstitutionella länder, på sitt ansvar hos kamrarne
framlägga de resp. förslagen, så att Konungen aldrig blottställdes
för ett afslag till en af honom gjord proposition, utan
städse behölle sista ordet.
Derigenom vore en konstitutionel Konung, i min tanke,
mest betryggad; derigenom kunde han, såsom sig bör, stå öfver
partierna. Så går det till t. ex. i England och Belgien, och
ingenstädes torde konungamakten vara mera tryggad eller utgöra
ett högre föremål för folkets vördnad och tillgifvenhet.
Men jag öfvergår till de frågor, hvartill, då jag i går anmälde
Jmig, jag ämnat inskränka mitt anförande.
I.
Då motståndarne till förslaget inom Adeln medgifva:
1:0 att den nuv:de ståndsindelningen bör upphöra;
2:o att sjelfskrifvenheten inom representationen bör upphöra;
3:o att den nya representationen bör grundas på den samfälda
valprincipen;
4:o att den nya representationen bör utgöras af två kammare;—
så frågas, om man icke derigenomfobetingadt medgifvit
behofvet och nödvändigheten af deri nuv:de representationens
upplösning.
II.
Om nu detta väsendtliga är medgifvet, återstår tvisten om
bildandet af de nya hamrarne; men då i detta hänseende i afseende
å den andra eller nedre kammaren två meningar å motsidan
förnummits, nemi. den ena, att denna kammare bör vara
byggd på en bredare demokratisk basis, samt den andra, att
Den 5 December.
259
man är nöjd med organisationen af samnja kammare, sådan den
nu är föreslagen, så frågar jag till hvilkendera meningen skall
man väl då sätta tro?
III.
När fördenskull motpartiet idkeligen upprepar, att, i följd af
valrättens inskränkning genom census, det hvilande förslaget hotar
med att i en framtid framkalla demokratiska vådor, samt,
för att förekomma dessa, vill borttaga all census samt alla s. k.
streck eller fördämningar mot den demokratiska strömmens öfversvämningar,
månne icke just af det förmenta botemedlet mot
demokratien följer, att man redan i samtiden måste framkalla
de förmenta vådorna? Och kan detta verkligen vara allvarligt
menadt?
IV.
])å man i den första eller öfre kammaren vill bilda en
»motståndskraft» till den andra, är det då icke vida mera sannolikt,
att en sådan motståndskraft åstadkommes derigenom, att
de män, som ega folkets förtroende i de kommunala angelägenheterna,
hvilka närmast beröra folkets intressen, skulle utse medlemmar
i den kammare, som är ämnad att utgöra det konservativa,
eller det dessa intressen skyddande elementet, än derigenom,
att den öfre kammaren sammansättes af olikartade stånd
eller klasser eller s. k. grupperingar, hvilka lätt sinsemellan
kunna ega stridiga intressen och åsigter och följaktligen uti
sjelfva sin organisation gömma fröet till splittring just inom den
kammare, som skulle bilda den sammanhållande kraften? Och
kan icke då den sista villan blifva värre än den första?
y.
Kan någon inbilla sig, att sedan ett af Konungen och dess
regering framlagdt, af de två folkvalda Stånden nära enhälligt
godkändt och af ett omisskänneligt allmänt tänkesätt öfver hela
landet med värma omfattadt förslag blifvit genom en fåtalig fraktion
inom R. o. Ad. förkastadt, ett nytt förslag, uppgjordt af
just denna fåtaliga fraktion, skulle lyckas eröfra landets sympatier
och förena de stridiga meningarne, samt sålunda vid en
blifvande Riksdag icke blott antagas af alla fyra Riks-Stånden,
utan derefter vinna Konungens ochf hans regerings bifall? Vi fråga
om sådant är sannolikt eller ens tänkbart?
VI.
Hvad kan således afsigten vara med framläggandet af ett
nytt förslag? Eller är det icke ursäktligt, om folket deri icke
ser någon annan afsigt, än den att undanskjuta det nu hvilande
föslaget?
VII.
Om åter motpartiet icke vill något annat än vissa modifikationer
i det Kongl, förslaget, månne det då icke måste vara
vida lättare att ernå detta mål, om man nu fogar sig efter Konungens
och folkets önskningar samt derigeuom förvärlvar deras
260
Den 5 December.
aktning oell förtroende, än genom att förkasta förslaget, utsätta
sig för Konungens och folkets missnöje och harm, såsom underlag
inom opinionen för det förslag man har in petto?
VIII.
Och om man verkligen skulle befara några vådliga följder
af det nu föreliggande förslaget och fördenskull är tveksam att
antaga detsamma, månne icke ansvaret för dessa följder i sådant
fall drabbar Konung, regering och folk i omätligt större grad än
den enskilde representanten, som fogar sig efter det allmänna
tänkesättet?
IX.
Slutligen, hvad vinnes genom ett afslag, såvida Konungen
och dess regering äro fast beslutne att, derest ifrågav:de förslag
faller, omedelbart derefter framlägga ett, likalydande, hvilket för
allt fall genom två Stånds beslut kommer att hvila lill nästa
riksdag, hvilken kan af Konungen sammankallas omedelbart efter
den snara upplösningen af innev:de riksmöte? Eller tror man
det vara önskvärdt och rådligt att samma strid som nu, eller
måhända en ännu häftigare, kommer att vid en sådan urtima
riksdag förnyas?
Jag undviker med afsigt att tala om den nuv:de situationen.
För fruktan, af hvilket slag, som helst, är hvar och en Riddersman
främmande. Att rösta efter sin öfvertygelse — som i detta
fall rätteligen bör heta sin mer eller mindre fullständiga och
klarsynta uppfattning af en vidtomfattande politisk fråga — och
detta är den betydliga skilnaden mellan den moraliska och politiska
öfvertygelsen — är utan tvifvel hvars och ens rättighet.
Men är det derföre hans pligt? Ar det icke fast hellre vid ett
tillfälle som detta folkrepresentantens pligt att underordna sin
individuella åsigt det allmänna, högt uttalade tänkesättet hos det
folk han representerar. Ty, Mina Hrr, det är icke Adeln vi
här representera; det är endast, enligt grundlagen, såsom Svenska
folkets representanter vi föra talan. Vi hafva nu att rösta
öfver ett förslag, framlagdt af Konungen och en af hans och folkets
förtroende omfattad regering — ett förslag, emottaget med
entusiasm af tvenne Riks-Stånd, representerande den talrikaste
delen af skattdragande medborgare och understödt af en från
alla landsändar genljudande mening, som fordrar den deri föreslagna
förändring. Det är slutligen en ganska betydande, och,
som jag med visshet tror, en öfvervägande majoritet af R. o.
Ad:s ledamöter vid och utanför Riksdagen, som inskrifvit den
på sin fana. Jag hemställer då, om icke de i denna fråga tveksamma
hellre böra sluta sig till denna stora majoritet af folket
och dess representanter, på hvilka ansvaret för förslagets antagande
hvilar, än alt såsom en högst ringa minoritet ådraga sig
det tunga ansvaret för förslagets förkastande samt dess icke förutsebara
följder af splittring, oro och missnöje. Jag frågar slutligen,
såsom Adelsman, om det icke må vara Sveriges Ridderskap
och Adel värdigast att afsluta Svenska Adelns hitintills så he
-
Den 5 December.
261
drande politiska historia genom att fritt och otvunget nedlägga
en spira, som den under sekler ärofullt fört, men som, medgifvom
det, redan i sjelfa verket fallit ur dess hand; att derigenom
gifva Europa det vackra exemplet af ett lungt framåtskridande
på humanitetens bana, af enighet, styrka och sjelfuppoffring
för fosterlandets väl, samt under folkets jubel utbyta den
ärfda sjelfskrifvenheten mot den vida dyrbarare, som åt R. o.
Ad:s aktade ledamöter kan förvärfvas genom fortsatt allmänt förtroende,
medborgerlig dygd, vidsträcktare verldserfarenhet och
en mer framstående politisk bildning.
Jag röstar af själ och hjerta för förslaget.
Frih. Cederström, Anders: J)et torde ursäktas, om äfven
jag yttrar några ord i en fråga af så stor och djup betydelse
för Svenska folket och, förnekom det ej, äfven för Sveriges
Adel.
Den förflutna tiden har förberedt densamma, den närvide
afvaktar dess lösning med spänd väntan och otålighet, och den
kommande skall derå sätta sitt insegel, godkännande eller fördömande.
Konung och land hafva uppmanat oss att afstå från vår sjelfskrifvenhet,
med andra ord att sjelfva afkunna vår dödsdom
som Riks-Stånd.
Hvilken stor och ärorik mission har ej härmed blifvit åt
oss beredd, Mina Hrr! förutsatt att vi akta på tidens tecken
och stundens krafl
Vi hafva för oss tvenne altaren, fäderneslandets å ena sidan
och sjelfviskhetens å den andra. Det förra kräfver ett stort,
ja! det största offer, som kan begäras, sjelfuppolTringens, men
lemnar i perspektiv ett enigt, lyckligt och starkt fosterland. Det
sednare kräfver intet offer, om ej sjelfförgudningens, men lemnar
i perspektiv — inom oss tvedrägt och söndring med deraf
följande slapphet och svaghet — samt utom oss jubel hos de
mägtige grannar, hvilka i öster och söder hand i hand endast
vänta på den stund, då de komma i tillfälle att smida oss i
despotismens fjettrar.
Denna dag är vår. Vi hafva valet fritt. Vi kunna välja
som fria män i ett fritt och fredligt samhälle. Må derföre utgången
af vårt tillgörande blifva sådant, att våra efterkommande
kunna göra detsamma!
Hvad det hvilande representations-förslaget angår, så har
derom redan så mycket blifvit i både tal och skrift anfördt, att
det skulle vara förmätet af mig att nu ytterligare vilja upptaga
R. o. Ad:s tid med anförande af mina enskilta åsigter i ämnet.
Jag inskränker mig derföre till att vid detta tillfälle hembära
H. M. Konungen min underdåniga och dess Ministére min varma
innerliga tacksägelse för det tillfälle, de genom framläggandet
af detta förslag beredt Svenska folket att erhålla en tidsenlig
och länge efterlängtad representations-reform, byggd på sådan
grund, att densamma är betryggande emot framtida splitt
-
262
Den 5 December.
ringar och lemnar nödiga garantier för vårt framåtskridande i
tidsenlig och fredlig rigtning.
Gå vi nu Konungens och nationens önskningar till mötes,
skall denna dag, jag är viss derom, i Svenska Adelns häfder
varda inristad som dess ärorikaste; men faller förslaget, skall
densamma i Svenska folkets häfder städse komma att stå antecknad
som en olycksdag, derifrån Gud bevare Konung och
fosterland.
Jag vänder mig nu till eder, Mina Hrrl I som ämnen votera
emot det Kongl, förslaget, ölvertygad som jag är om eder
fosterlandskärlek, och jag frågar eder: Håfven 1 glömt historiens
lärdomar? Håfven 1 glömt 1789, tiden från den 4 Maj till och
med den 27 Juni, början af Franska revolutionen? Håfven I
glömt dessa lysande namn, dessa hertigar och hertiginnor, markiser
och markisinnor, denna Franska Adel, hvilken, liksom I
ringaktande folkets fordringar, sökte sätta dammar emot tidens
ström, men inom loppet af få år dels gödde fädernejorden med
sitt blod, dels bortryckta från densamma, landsflyktiga och spridda
i främmande länder lefde ett ringaktadt och oftast eländigt
lif? Håfven I glömt huru samtiden fördömde — efterverlden
glömde dem?
Minnens I åter allt detta, då beder jag eder lägga vigt
på dessa mina ord, att det vore vida att föredraga, om all Sveriges
Adel bortblåstes från fädernejorden i en ständig landsflykt,
än att det gamla Svea, vacklande och slutligen störtad från dess
thron, i faLlet droge Svenska folket mod sig.
Våra förfäder, 1809 års män, hafva lemnat oss i arf en
väl beredd och tillrustad, men ej besådd åker, samt hafva uppdragit
åt oss dess efterkommande att vid tjenlig och gynnsam tid
beså densamma. Tiden är nu inne, ehuru något fördröjd, godt
utsäde hafva vi erhållit af Konungen och dess Kåd, må vi derföre
skynda att utkasta detsamma, på det att ogräs och tistel
ej må taga öfverhanden och framdeles förqväfva brädden! Må
vi skynda oss, så att vi och våra efterkommande derå kunna
uppskära ymniga, väisignelserika skördar, detta är min innerliga
önskan, en önskan, som delas af hela nationen.
Min stämma är svag och mitt ord matt, men jag önskade
att den förra vore så stark och det sednare så skarpt, att det
träffade hvarje Riddersman på detta rum rakt i hjerlat, på det
att I, i likhet med förfädren, när I dertill af Konung och land
uppmanades, heldre lemnaden edra sköldar och hjelmar på valplatsen,
än återvänden derifrån, besegrade af edra fördomar och
eder sjelfkärlek. Jag röstar för antagandet af det hvilande represen
tations-förslaget.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Vid gårdagens plenum
yttrade en talare, att ett stort, ja omätligt ansvar hvilade icke
blott på de Konungens rådgifvare, som framlagt det nu föredragna
Kongl, förslaget till representationens ombildning, utan
Den 5 December.
äfven på hvar och en ibland dem, som med sin röst bidroge
till att göra samma förslag till grundlag i Sverige.
För min del får jag öppet och bestämdt förklara, att jag
med lugn tillförsigt ikläder mig detta ansvar; ty, när en man
handlar efter sin djupa och innerliga öfvertygelse om hvad som
är godt och rätt, kan han äfven svara för följderna af sitt
handlingssätt; — och jag är elter långvarig, sorgfällig och mogen
pröfning fullkomligt öfvertysad, att detta Kongliga reformförslag
med hänseende både till den grund, hvarpå det hvilar,
och till det hufvudsakliga af sitt innehåll verkligen är ett mycket
godt förslag, som, rätt tillärnpadt, säkerligen verksamt skall befrämja
en kraftig, men lugn utveckling af alla våra samhällsförhållanden.
Redan vid den första Riksdag, som jag bevistade, kom jag
till klar insigt derom, att en väsendtlig ombildning af vårt föråldrade
representationssätt var af högsta behof påkallad, och,
fast i min då fattade öfvertygelse, att ett snart genomförande
af denna reform utgjorde vårt samhälles vigtigaste angelägenhet,
har jag, under hela den tid jag sedermera egnat min verksamhet
åt de offentliga ärendenas behandling, alltid i främsta rummet
rigtat min uppmärksamhet åt bästa sättet att kunna lösa
denna ofta sedan behandlade fråga, som nu i förnyad form här
föreligger till afgörande. Genast ifrån början har jag härom
hyst den åsigten, att det skulle vara både rättast och nyttigast,
att, med öfvergifvande af den gamla ständsfördelningen, grunda
det nya representationssättet på samfälda valprincipens tillämpning.
Men, detta oaktadt, har jag sökt medverka till denna
stora samhällsfrågas lösning, icke endast i den nyssomnämnda
rigtning, som jag ansett vara den bästa, utan ock genom understödjande
af flera på annan grund byggda reformförslag, som
vid olika tider varit framställda; ty jag har trott, att det hufvudsakligaste
ändamålet, som man vid reformens utförande borde
eltersträfva att vinna, vore, att, utan för långt dröjsmål och
med undvikande af farliga brytningar, erhålla en författning,
som, den måtte vara byggd på en grund eller en annan, bättre
än den nuvarande skulle kunna befrämja samhällets trygga och
raska framåtskridande i såväl materielt som inlellektuelt hänseende.
Men, under de sednare riksdagsperioder, då reformfrågan
åter förekommit till behandling inom den offentliga diskussionen,
har jag alltmera tydligt insett, hvad som nu omsider
tyckes hafva blifvit fullt klart lör de fleste, nemligen att det
är alldeles omöjligt att kunna bygga den nya representationen
på några andra hufvudgrunder, än dem, som det Kongliga förslaget
innehåller, .lag har kommit till denna insigt, icke blott
derigenom att jag märkt den förändrade, allt mera bestämda rigtning
till stånds- och klassindelningarnes förkastande, som idéerna på sednare
tider tagit, utan äfven derföre att jag sett, hurusom, — påskyndade
af åtskilliga mer eller mindre väsendtliga både politiska och
sociella reformer inom andra delar af samhällsgebitet, — alla egentliga
stånds- och klass-skillnader äro på väg att till den grid full
264
Den 5 December.
ständigt och skyndsamt utplånas, att, om än man skulle anse
det vara önskligf, man dock, för svårigheten att kunna qvalificera
och organisera de nya klasserna, måste uppfatta såsom en
omöjlighet att kunna ombilda de gamla elementerna på ett sådant
sätt, att de kunna inrymmas i den nya representationsbyggnaden.
Och jag är således, jag upprepar det, fullt och fast
ölvertygad, att den grund, hvarpå det Kongliga förslaget hvilar,
nemligen de samfälda valens grund, icke blott är den säkrasle
och bästa, hvarpå byggas kan, utan ock är den enda, som vid
ordnandet af valrättens utöfning inom vårt land numera kan
begagnas.
Man har förebrått detta förslag, att det icke innehåller
tillräckligt konserverande elementer, och att det derföre icke åt
samhällets högre intressen erbjuder det för dem väl behöfliga
skydd. En sådan uppfattning måste dock, enligt min tro, härleda
sig ifrån en granskning, som blott sträckt sig till förslagets
yta, men icke inträngt i dess innersta väsende. Jag anser
nemligen, i motsats till nyssnämnda mening om bristande garantier
i förslaget, att det innehåller de mest konservativa grundbestämmelser,
som under nuvarande förhållanden kunna åstadkommas.
Väl är det sannt, att de konserverande elementerna
icke genom dessa bestämmelser blifvit inrymde inom några särskildt
för sig framstående afstängningar med skarpt utpreglade
konturer, — men de genomtränga i stället den nva organismens
alla fibrer och strömma genom dess blodådror på ett sådant
sätt, att den mest helsosamma inverkan å hela det representativa
samhällslifvet derigenom måste uppkomma. Både genom
det Kongliga förslagets eget innehåll, äfvensom ock genom det nära
samband, som detsamma inför emellan de representativa och
kommunala institutionerna, måste nemligen inträffa, att vid hvarje
val och hvarje annan handling af medborgerlig verksamhet, utöfvad
vare sig inom de lägre eller högre kommunerna eller
inom samhällsrepresentationens område, bildningens och ordningens
målsmän alltid skola finnas tillstädes och kunna uppträda
såsom ledare midt ibland de lägre eller materiella intressenas
representanter; och begagnandet af detta medel, att gifva de
mera bildade ständigt upprepade tillfällen att genom upplysningens
och de goda exemplens makt kunna tillvinna sig de mindre
bildades förtroende och förmå dem att lyssna till och förstå de
högre intressenas talan, det finner jag vara ett vida säkrare
sätt att skydda och befrämja dessa intressen, än att dela samhället
i från hvarandra afskiljda grupper, som man väl kan försöka
uppställa i mekanisk jemnvigt emot hvarandra, men svårligen
lyckas länge behålla i sådan ställning. Ty på detta sätt
kan aldrig den inre harmoni uppkomma emellan de olika samhällselementerna,
som är i så hög grad värd att eftersträfva,
och som vida lättare bör kunna vinnas, när hela folket, utan
afseende på yrken, stånd eller klasser, slutes tillsammans, och
alla valberättigade, vid valrättens utöfning, grupperas, dels efter
möjligheten att kunna sammankomma och i valen deltaga, och
Den 5 December.
205
dels med afseende å den gemensamhet mellan medborgare i
olika samhällsställningar, som af den kommunala verksamheten
inom större eller mindre kretsar framkallas.
Försöket att lösa problemet om huru den såsom nödvändig
erkända representationsreformen borde utföras, och den deraf
föranledda tvisten om på hvilken grund den nya representationsordningen
för vårt land borde byggas, hafva emellertid redan
under 25 år fortvarat. Det var vid 1840 års Riksdag som
man började på allvar arbeta på denna stora frågas lösning,
och ehuru sedan dess de fleste blifvit och länge varit enige om
den meningen, att representationsreformen behöfde och borde
ofördröjligen verkställas, bar den det oaktadt allt hittills blifvit
uppskjuten, emedan kampen emellan de samfälda valens och
stånds- eller klassvalens anhängare under tiden utan uppehåll
fortgått och lagt hinder i vägen för antagandet af något bland
de olika förslag till reformens utförande, som tid efter annan,
än från den ena och än från den andra sidan, varit framlagda.
Sedan det nu föredragna Kongliga förslaget vid början af förra
Riksdagen blef framstäldt och ifrån dess framkomst fortfarande
kraftigt bar understödts, både af ett mycket starkt medhåll
inom representationen och talrika opinionsyttringar utom densamma
ifrån hela landet, har derigenom den långa kampen nu
ändtligen kommit mycket nära sitt afgörande. Och jag hemställer
bär till en och hvar, om icke, efter allt som på de sista
tiderna har förefallit, striden om de olika valgrundsätserna nu
bör anses vara fullkomligt afslutad? Den obestridligen ytterst
vigtiga frågan orri på hvilken grund den nya representationsformen
borde uppföras, har blifvit med stor både grundlighet
och liflighet diskuterad i alla delar af landet, och nu vid slutet
af denna diskussion visar det sig, att den vida största delen af
nationen med Konungen i spetsen har förklarat det samfälda
valsättet utgöra den enda grund, hvarpå en ny representationsbyggnad
ibland oss kan uppföras. Sveriges Konung, understödd
af samtlige sina laglige rådgifvare, har genom vid tvenne särskilda
tidpunkter framlagda förslag förkastat, första gången ståndsoch
andra gången både stånds- och klassprincipernas tillämpning;
tvenne af Riks-Stånden hafva, sist genom vid denna Riksdag
fattade beslut, enhälligt eller nära enhälligt visat sig också
obetingadt gilla det samfälda valsättets användande vid den nya
representations-bildningen, och inom de tvenne andra Stånden
synas majoriteterna vara åtminstone mycket nära att väga öfver
åt samma håll, hvarförutan den starka opinionsrörelse, som nyligen
uppstått och genom talrika adresser och deputationer gifvit sig tillkänna,
måste medgifvas utgöra ett det mest tydliga uttryck af den
stora upplysta medelklassens lifliga instämmande i enahanda
meningsrigtning. Och efter en så kraftigt afgifven och understödd
förklaring till den samfälda valprincipens förmån torde
numera något vad deremot med tänkbar framgång icke kunna
ega rum. De som hafva laglig rätt dertill skulle visserligen,
genom att nu förkasta det Kongl, förslaget, på någon tid kunna
266
Den 5 December.
uppskjuta de af flertalet inom nationen uppburna grundsatsernes
fullständiga tillämpning; men några mera väsendtliga modifikationer
deruti måste hädanefter anses vara omöjliga att åstadkomma.
Och under sådana förhållanden synes det mig, alt äfven
de, som ännu icke sjelfva äro öfvertygade om den samfällda
valprincipens företräde, böra inse nödvändigheten att rätta
sig efter majoriteten och gifva vika för den åsigt, som uttalats
genom den omröstning, som kan anses hafva blifvit öfver hela
landet anställd.
Jag tror det icke vara verkställbar^ hvarken lör nuv:de
regering eller någon kommande i dess ställe, att kunna genomdrifva
ett förslag, bygdt på andra hufvudgrunder än det nu föreliggande;
och den enda vinst ett uppskof skulle kunna medföra,
vore en eiler annan liten förändring i förslagets detaljer, som
somlige skulle anse förbättra, men andre försämra detsamma.
Men att för ett så litet ändamål eller med så osäker vinst utsätta
landet för den stora faran af den oro och de skakningar,
som ett afslag nu otvifvelaktigt skulle hafva med sig, vore att
köpa en skenbar och ringa fördel med alltför stora olägenheter.
Det har alltid visat sig mycket svårt, att inom ett samhälle,
utan häftiga strider och våldsamma omstörtningar, med länge
efteråt kända förderfliga följder, kunna genomföra en så genomgripande
förändring af förut länge bestående politiska förhållanden,
som den, hvilken nu ibland oss lörehafves. Men vi böra
derföre vara så mycket angelägnare, att icke ibland oss framkallas
en sådan långvarig och farlig författningsstrid, som vårt
land behöfver af inre strider ostördt lugn, för att åt alla sina
många slumrande krafter kunna gifva den starka utveckling, som
måste framkallas, om vi skola kunna upprätthålla vår politiska
ställning ibland nationerne.
Då jag eftersinnar allt, som först gynnat det Kongl, förslagets
tillkomst och som sedan verksamt bidragit att föra detsamma
så nära att af R. St:r antagas, som det i denna stund
är, måste jag för min del uppfatta detta förslags framläggande
till afgörande just i denna tidpunkten, såsom en vink af den Försynens
makt, som leder folkens öden, att det rätta ögonblicket
för den framför andra vigtiga reformfrågans lösning just nu är
inne. Tiden löper numera hastigare än förr, och förändringarne
inom och emellan samhällen försiggå nu vida snabbare; och
det går derföre icke an att låta det hastigt försvinnande rätta
ögonblicket löpa sig förbi, utan att fatta det med händerna. Man
vet icke, om det sedermera någonsin lika gynnsamt återkommer.
Och vi hafva i andra länders och folks historia alltför varnande
och färska exempel, hvilka olyckor kunna uppstå af att icke rätt
uppfatta den närvule dagens betydelse, för att vi sjelfve skulle
vilja gifva anledning till sådane inom vårt samhälle. Må R. o.
Ad:s ledamöter derföre väl besinna huru de böra handla i den
vigtiga stund, som snart förestår, då de skola afgifva sina röster
för eller emot förslaget! Må de då icke försumma det erbjudna
lyckliga tillfället att nu kunna i frid och lugn genomföra den
Dea 5 December.
267
stora efterlängtade samhällsförbättring, hvars nödvändighet ju
af alla erkännes.
Då jag började mitt anförande, iklädde jag mig ansvaret för
att med min röst bidraga till det Kongl, förslagets framgång.
Men nu, när jag slutar, skjuter jag ansvaret öfver på dem, som
motverka detsamma, i händelse det skulle blifva af R. o. Ad.
förkastadt.
Jag röstar obetingadt ja.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Då jag icke tilltror
mig kunna hvarken anföra någonting egentligen nytt. eller med
mera kraft och klarhet utveckla hvad som redan i tal och skrift
blifvit yttradt i denna vigtiga angelägenhet, och då mina åsigter
i detta afseende redan förut äro väl bekanta, så kunde det måhända
synas öfverflödigt, att jag nu uppträder. Men det finnes
för mig, förutom den känsla af pligt och ansvar, som säkerligen
delas af hvar och en här närvarande, jemväl några personliga
anledningar, som ingifva mig den önskan, att i denna allvarliga
stund äfven få yttra några ord.
Jag erinrar mig ännu lifligt då jag för mer än 25 år sedan,
d. v. s. ett fjerdedels århundrade tillbaka, för första gången inträdde
på detta rum, der jag sedermera så ofta vågat höja min
röst och der jag nu talar inför R. o. Ad. Ett bland de ämnen,
sorn då först mötte mig, var denna samma fråga om representationssättets
ombildning, hvilken nu är under behandling; och,
fastän ung, rönte jag då förtroendet att mot slutet af Riksdagen
blifva medlem af Konst.-Utsk:t. Grunderna lör det representationsförslag,
som då framlades, kunde jag för min del ej gilla;
men jag ansåg mig likväl böra bidraga dertill, att förslaget måtte
blifva hvilande till den nästföljande riksdagen, emedan jag trodde,
att representationsfrågan var ett ämne, på hvilket nationens uppmärksamhet
borde rigtas och som behöfde komma till mognad i
den allmänna öfvertygelsen. Då sedermera, för snart 18 år sedan,
jag oförmodadt kallades att intaga en plats i Konungens Råd,
var den första vigtiga åtgärd, hvari jag hade alt deltaga, framläggandet
af det då utaf Konungen beslutna förslaget till representationens
ombildning. Och nu, då jag troligen står nära
gränsen för min offentliga verksamhet, åtminstone i visst afseende,
är det åter samma fråga, som sysselsätter mig och som
ännu en gång — jag hoppas den sista — står på dagordningen.
Under hela denna tid hafva alltid tvenne tankar stått klart
för mig och hos mig bildat en fast öfvertygelse. Först och
främst, att den nuv:de representationsformen vore olämplig; och
för det andra, att sjelfva den grund, på hvilken denna representation
är bygd, ej heller kan bibehållas. Jag är lycklig att
finna, att meningarna i detta hänseende nu så utvecklat sig, att
nämnda förhållanden erkännas, icke blott af landet i allmänhet,
utan, med få undantag, äfven af R. o. Ad.; och jag anser mig
då kunna hoppas, att när man blifvit enig i så mycket, och i
268
Den 5 December.
det vigtigaste, man äfven skall blifva det i det mindre väsendtliga.
Då jag nu öfvergår till en granskning af de åsieter, som
med afseende å det hvilande förslaget gifvit sig tillkänna från
dess motståndares sida, så finnér jag, att man oftast hänvisar
på landets närvarande lycka och att man vid danandet af
nya förhållanden begär garantier för densammas fortvaro. Ingenting
kan vara billigare och rigtigare än detta; men det är
likväl af vigt, att man i detta afseende så uppställer sina fordringar,
att de blifva möjliga, rimliga. Tager man till utgångspunkt
alla tänkbara möjligheter, som skulle kunna inträffa, så
skall man äfven i den nuv:de representationsformen, och i hvilken
annan som helst, kunna upptäcka anledningar till de största
vådor; ty hvar skall man väl finna tillfyllestgörande garantier,
om man ej längre vill tro på heder, på redlighet, på alla de
sedliga krafter, som utgöra grunden för ett civiliseradt samhälles
tillvaro? Jag säger icke, att man i samfundsfrågor skall ensamt
lita på dessa krafter; men jag säger, att man ännu mindre får
falla in i det motsatta felet och ur räkningen utesluta all tro
på något sannt, godt och ädelt hos menniskan. Detta vore att
förnedra henne, och dermed äfven att förnedra sig sjelf. —
Det ligger ingen vishet i att misstro oell betvifla allt. Jag
beklagar den menniska, som icke kan förutsätta, att redlig vilja,
sundt förnuft, rättskänsla och fosterlandskärlek finnas hos andra;
och jag beklagar det land, der ej dessa krafter kunna påräknas
såsom verkande; ty der vöre också ett ordnadt samhällstillstånd
en omöjlighet. Lyckligtvis är detta likväl icke förhållandet
hos oss.
Hvilka äro väl de vådor, sorn man befarar af den nya representationen?
-— Ar det egennytta, orättvisa eller våld; —
Ar det mindre fosterlandskärlek? — Eller vanvård af samhällets
högre intressen och landets ära?
Hvar finnes någon anledning till sådana farhågor? — Hafva
några dylika sambällsvådliga tendenser gjort sig gällande i
de kretsar, från hvilka den nya representationen skulle utgå? —
Jag tror det icke. Hvarföre skulle de då framträda, när nationens
andeliga lif skall framstå i förädlad gestalt vid vården om
samhällets gemensamma angelägenheter? Enligt min tanka har
man ingen anledning, ingen rätt, att förutsätta något sådant.
Hvad angår en befarad likgiltighet för försvarsverket, så ber
jag, att till en början få fråga, om någon sådan visat sig i brödralandet,
under omständigheter, hvilka i viss mån äro jemförliga med
dem, som här skulle inträda. Förhållandet synes mig i stället vara
det motsatta, åtminstone hvad beträffar sjöförsvaret, hvilket i
Norge utvecklats till någonting effektivt, då detta först helt nyligen
hos oss börjat blifva händelsen. Men man anser kanhända,
att det nu är lättare att erhålla anslag, än med den nya
representationen. Dervid får likväl icke förbises, att i fråga om
uppoffringar och lörpligtelser af denna art måste det vara af stor
vigt, att bifallet härtill gifves af fri vilja. Vore det väl önskvärdt,
Den 5 December.
269
att nu, t. ex, genom tre Stånds beslut, allmogen pålades någon
ny tung börda af sådan beskaffenhet? — Vore det ej bättre,
om man på öfvertygelsens väg kunde vinna dess eget medgifvande
dertill? och kan ruan betvifla, att en sådan öfvertygelse om nyttan
och nödvändigheten af de offer, som fordras, lättare kunde
bibringas, om allmogens representanter sammanfördes med landets
öfriga ombud, och om tillfälle lemnades för dem, som bäst
kunna upplysa dessa ämnen, att äfven med det lefvande ordets
makt verka på öfvertygelse!!.
Man bar talat om statsskickets, och i främsta rummet om
konungamaktens försvagande. Jag anhåller, att något närmare
få skärskåda de skäl, som man anfört för denna åsigt.
Den talare, söm här i går med största ifver, för att icke
säga största hetsighet, uppträdt mot förslaget, har bland annat
fästat sig vid Konungens rätt att utnämna medlemmar af R. o.
Ad. Men har man väl gjort sig reda för, huru chimerisk denna
makt är i politiskt hänseende? — Hvad betyder väl att kunna
insätta en eller annan ledamot här bland sju hundra, helst då
detta Stånd endast utgör en fjerdedel af representationen?
Vidare har det påståtts, att konungamakten skulle minskas
derigenom att kommunallagstiftningen öfverflyttades från den
ekonomiska till den civila lagstiftningens område. Men kan och
bör väl K. M:t begagna sin ekonomiska lagstiftningsrätt i afseende
på dessa lagar? — Vid alla de tillfällen, då Iråga härom
hittills förevarit, har Konungen frivilligt delat sin makt med R.
St:r, och någonting annat är ju icke i fråga.
Kyrkomötets veto, heter det vidare, inskränker äfvenledes
Konungens rätt; men jag hemställer, huruvida ej detta veto lika
val kan göra sig gällande mot representationen, och huruvida
någon rubbning i maktförhållandet mellan konungen och representationen
alltså derigenom kan anses inträda?
Det har äfven blifvit sagdt, att Regeringens förslag till grundlagsändringar
för närvarande lättare kunde blifva hvilande, än
enligt det nya förslaget. Ja! visserligen blifva hvilande! men
hvad är väl dermed egentligen vunnet? Hufvudsaken måtte väl
vara, att ändringarna äfven blifva antagna, och dertill fordras nu
bifall af fyra kamrar, då det framdeles endast blefve tvenne; och
utsigterna att vinna framgång åt Regeringens förslag, torde väl
således vara större, men ej mindre-, under den nya representationen,
än under den nuvarande.
Jag anhåller deremot, att få påminna om hvad man tyckes
helt och hållet förbise, nemi.: att Konungens makt genom det
nya förslaget Skulle i vissa afseenden af vida större betydelse
blifva utvidgad. Till en början blefve detta fallet genom rättigheten
att när som helst upplösa riksdagen, eller endera af kamrarna.
För närvarande kan Konungen icke vidtaga en sådan
åtgärd förr än efter 4 månaders förlopp, äfven om riksdagen,
redan från början, skulle taga en i Regeringens tanka samhällsvådlig
rigtning. Vidare är i det nya förslaget stadgadt, att vid
urtima riksdag endast Konungens framställningar kunna till be
-
270
Den 5 December.
handling förekomma; och hvar och en, som vet hvad initiativ
i politiskt afseende vill säga, förstår också betydelsen häraf. Jag
tror således, hvad särskildt konungamakten beträfTar, att denna,
långt ifrån att försvagas, i sjelfva verket skall förstärkas5 men
ännu mer måste detta, enligt min tanka, blifva förhållandet med
sjelfva statsskicket. Ty dess styrka beror framför allt på samdrägten
mellan konungamakt och folkmakt; och denna samdrägt
åstadkommes bäst genom deras inbördes vexelverkan på hvarandra.
Först genom en sådan sammanslutning, en sådan statsmakternas
förening, kan man anse den ofta begagnade bilden af
ett statsskepp vara förverkligad. Lugnt ligger detta då i sin
styrka; villigt rör sig detsamma efter rorsmannens önskan; och
om vinden blåser hårdt och emot, kan det ligga friskt upp emot
densamma.
Man har här talat mycket om omstörtningar. Sådana inträffa
dock endast der, hvarest stora orättvisor och stora lidanden
finnas, eller der ett oböjligt och obilligt motstånd eger rum.
Den förra af dessa anledningar förefinnes gudskelof icke bos
oss, och jag hoppas med tillförsigt, att icke heller den sednare
skall förete sig. Föröfrigt får man vid nästan alla förändringar
höra talas om omstörtning. Sådant har varit förhållandet vid
nästan alla hos oss genomförda reformer; så hette det då fråga
var om den lika arfsrätten; om arfvejordssystemets och den
dermed sammanhängande hördsrättens afskaffande; om testamentsrättens
utvidgande; om qvinnans myndighet; om skråtvångets
och tullförbudens upphäfvande; om räntans frigifning; om
utvidgad religionsfrihet samt vid flera tillfällen. Men sådant är
också ganska naturligt; ty äfven de nytiigaste reformer, äfven
sådana som påkallas af de mest skriande orättvisor, medföra
alltid några rubbningar; och de som finna sig störda i en belägenhet,
som de anse för sig fördelaktig och beqväm, ropa då
nästan alltid öfverljudt på omstörtning och söka då så gerna
att identifiera sig sjelfva med samhället. Vågar man nu betvifla
dessa dystra förutsägelser, då påstås man lefva blott i förhoppningar
och illusioner, och all vishet förmenas ligga endast hos
olvcksprofeterna. Men, Mina Hrr! hafva val alla dessa omstörtningar
egt rum? — Har ens någon af dem inträffat? — Det
torde få medgifvas, att åtminstone hittills det sanna förutseendet
icke visat sig vara på de dystra spåmännens sida, och jag hoppas,
att äfven för framtiden detta lika litet skall blifva händelsen.
Men det finnes verkligen ett slags omhvälfning, som bör
fruktas. Det är den, som långsamt framsmyger,' såsom en följd
af liknöjdhet, maklighet och egoism; och det är just till förekommande
af en sådan omstörtning, som reformen skall utöfva
ett så välgörande inflytande, då den, såsom en annan så träffande
sagt, »i stället för anspråk på rätt utan förpligtelse, uppställt
fordran af medborgerlig verksamhet och medborgerligt anseende
såsom vilkor för deltagande i statens angelägenheter.»
Den 5 December.
271
En vördnadsvärd talare, hvars namn är en prydnad för
detta Stånd, har kallat det nya förslaget aerostatisk^ han har
funnit den nya byggnaden för lätt, för mycket sväfvande i luften,
och han sade med vår store skald, att dess byggmästare
försökt imitera den Allsmäktige, som »hängde på intet sitt murarelod».
— Nej, Mina Hrr! byggmästaren har verkligen hängt
sitt murarelod på något; och detta något, hvarpå han hängde
detsamma — det är den fastaste grund, som lärer finnas för
en samhällsbyggnad, nemi.: medborgares aktning och förtroende,
— en grund, långt säkrare än den gamla bräckliga, på hvilken
den vördade talaren förmenat att något nytt skulle kunna uppföras.
Och emot det citat af den store skalden, som han begagnat,
ber jag att få sätta ett annat äfven af honom, som jag
tror här vara mera tillämpligt. Han sjöng en gång:
»Evigt kan ej bli det gamla
Ej kan vanans nötta lexa
Evigt repas upp igen;
Hvad förmultnadt är skall ramla,
Och det nya, friska, växa
Upp utur förstörelsen.»
Samme talare har vidare yttrat, att förslaget vöre vulkaniskt,
att det hopade brännbara ämnen omkring thronell. Dess
ändamål är emellertid just alt undanskaffa dessa ämnen, och jag
lefver i den öfvertygelseo, att detta också skall blilvq dess verkningar.
Det fällda yttrandet är för öfrigt blott ett påstående
och har sorn sådant, i min tanka, ej något annat värde än det
som lånas af den vördnadsvärde talarens namn och anseende.
Må det då tillåtas mig, att såsom en motsatt auktoritet åberopa
ett yttrande af en annan statsman, Macauley, som vid ett tillfälle
mycket liknande detta har sagt: »Heinten råd, icke af fördom,
icke af partianda, icke af en olycksbringande hallstarrig
stolthet; utan af historien, af förnuftet, af de tider som gått, af
denna ödesdigra tids tecken och förebud».
Den motståndare, på hvilken jag förut hänsyftat, har framställt
en stor mängd anmärkningar mot förslaget; men största
delen deraf är, enligt min tanka, af så underordnad beskaffenhet,
att det visserligen ej lönar mödan att man dervid uppehåller
sig. Jag skall derföre vända mig endast mot det, som han
sjelf betecknat såsom det väsendtligaste. Han har sagt, att de
grunder, på hvilka förslaget hvilade, icke hade den ringaste
fasthet och säkerhet — att de vore endast »lerfötter» och såsom
dessa lerfötter angaf han, att förslaget stödde sig blott på
ett mynt-representativ och på bevillningen. Hvad nu det s. k.
mynt-representativet vidkommer, så är det visserligen sannt, att
här i landet finnes ett slags tvångskurs, derigenom att riksbankens
sedlar blifvit fastställda såsom lagligt betalningsmedel. Men
detta stadgande är, såsom hvar och en vet, intaget i vår nuvarande
grundlag, och på denna bestämmelse hvilar således för
272
Den 5 December.
närvarande alla våra materiella förhållanden, all enskild rätt och
välfärd. Om nu den värde Frih:n finner detta stadgande så
ytterst betänkligt som han säger — och jag sjelf gillar det icke
ur principiel synpunkt — så synes mig, att han bordt bemöda
sig om, att deruti åstadkomma en förändring; men att det mynt,
som grundlagen nu fastställer, äfven blifvit i det nya förslaget
användt, när penningevärden måste utmärkas, detta torde icke
med något fog kunna klandras.
Vidare har den värde talaren mycket omständligt sökt visa,
att såväl taxeringsvärdena, som bevillnings-beloppen, äro högst
ombytliga och osäkra grunder för representationsrätten, och att
dessa grunder i sin ordning hero på representationen eller egentligen
på dess ena kammare. Härvid är först att märka, att
taxeringsvärdet för fastighet i stad och på landet — hvars för
änderlighet,
allt efter som förhållandena det fordra, måtte vara
en rättvisa och således en förtjenst — alldeles icke beror på
den så mycket fruktade representationen eller andra kammaren,
utan att dessa värden, enligt gifna grunder, skola bestämmas a
samvetsnämnder i orterna. Misstag och orättvisor kunna visserligen
härvid som vid allt annat begås, men då står också besvärsrätten
öppen ända till landets högsta myndighet. Hela
denna del af talarens långa argumentation måste således, såsom
hvilande på en falsk förutsättning, till en början utstrykas. Beträffande
åter olämpligheten af att bevillningen i vissa fall skulle
utgöra grunden för valrätt, så ber jag att få erinra, att allestädes,
der man ansett nödigt, att fastställa någon förmögenhetsbestämmelse,
såsom vilkor för utöfningen af politiska rättigheter,
har man i allmänhet antagit den direkta beskattningen, hvilken
hos oss kallas bevillning, såsom den lämpligaste och rättvisaste
grunden i detta hänseende. För öfrigt måste uppmärksamheten
noga fästas derpå, att de politiska rättigheter, hvarom nu är
fråga, icke skulle vara beroende på beloppet af den bevillning
som erlades, utan endast på beloppet af den inkomst, för hvilken
någon bevillning — den må nu vara större eller mindre —
erlägges. Den mycket förespeglade vådan af andra kammarens
öfvervägande inflytande på beskattningsärender är således en
omständighet, som nästan helt och hållet står utanför den nu
anmärkta frågan, enär det med afseende härpå är alldeles likgiltigt,
om bevillningen till beloppet ökas eller minskas. Endast
i det fallet att all bevillning skulle komma att upphöra, kan häraf
någon inverkan uppstå på valrätten. Men, säger man, om detta
inträffar, hvad händer då? — Huru går det då med de politiska
rättigheterna? — Härpå svaras, att då skulle hända alldeles
detsamma, som nu måste inträffa, ifall bevillningen afskalfades,
utan att någon annan grund för den direkta beskattningen sattes
i stället — nemi.: att en stor del af samhällsmaskineriet afstannade.
Ty hvar och en vet, att statsorganismen och deribland
i främsta rummet nästan hela kommunalbeskattningen till största
delen är byggd på bevillning och — fastän sjelfva beloppet
af
Den 5 December.
273
af statsbidraget nu icke är särdeles betydligt — blir det således
alltid nödvändigt, att ega en grund för den direkta beskattningen
i den mån densamma behöfver anlitas; och det bör således
ej heller kunna antagas, att denna grund skulle komma att försvinna,
utan att ersättas af något annat. Vill man taga sin tillflykt
till sådana suppositioner, då finnes icke något stadgande
eller några bestämmelser, som kunna anses vara absolut betryggande,
Samme talare bar vidare ordat om Svenska Adelns förtjenster
om fäderneslandet i alla tider och framställt detta Stånd
såsom så begåfvadt med alla möjliga samhällsdygder, att dess
like ej lärer finnas i något annat land. Jag vill för min del ej
ingå i någon pröfning af detta påstående; men jag får blott erinra,
att det är en i all jurisprudens fastställd grundsats, att
man ej eger vittnesbörd i egen sak. Det är blott när man är
ointresserad, eller då man talar emot sitt eget intresse som man
tillmätes vitsord; och derföre måste väl också de ledamöters
yttranden, hvilka här tala för förslaget, d. v. s. emot egna fördelar,
böra tillerkännas åtminstone' lika mycken vigt som deras,
hvilka här kämpa pro aris et focis.
Slutligen bar den värde talaren sagt, att Regeringen i denna
sak hade bordt förhålla sig passiv och låta partierna utkämpa
striden sins emellan. Omdömet beträffande klokheten af ett sådant
förfarande må vara fritt; men efter mitt begrepp hade
detta varit en föga värdig röle för Regeringen. Det måtte vara
Regeringens pligt att befordra det goda och förekomma det onda,
så långt den förmår; och något större samhälls-ondt känner
jag icke, än partistrider och fiendskap mellan medborgare. Jag
återkastar derföre med protest den gjorda beskyllningen, att
Regeringen skulle hafva, genom förslagets framläggande, handlat
icke sorn statsmän, ulan som partimän.
Jag hemställer dessutom till eder, Mina Hrrl hvad man i
sjelfva verket skulle kunna vinna genom alt nu afslå förslaget.
Vill man försöka upprätthålla det bestående? Detta lärer dock
icke vara möjligt, oell det önskas ju icke af någon. Eller vill
man genomdrifva förändringar i förslaget? — Men det är väl
icke troligt, att ett förslag, som vunnit så mycken anklang, så
mycket understöd, icke blott hos lagstiftningen sjelf, utan hos
folket i allmänhet, skulle vika för motståndet af en ringa minoritet
och lemna plats för något, som ännu icke är ens kändt
till sin natur. Det kan ju således icke gerna vara fråga om
något annat än ett uppskof. Men frågan blifver då: kan ett
sådant uppskof vara till någon vinst, och kan det icke i stället
möjligen vara till förlust? — Den ofta omnämnde talaren har
påstått, att förslagets framläggande ånyo af Regeringen skulle
vara att ställa sig på revolutionär grund. Jag måste bekänna,
att jag icke hört något, som till den grad förvånat mig, som
detta påstående. Händer det då icke alla dagar, händer det ej
vid alla riksdagar, att förslag åter framläggas, som blifvit förkaH.
T. 18
274
Den 5 December.
stade? — En talare i detta plenum har ju erinrat, att han förnyat
samma förslag vid 4 riksdagar efter hvarandra, och att
förslaget slutligen blifvit bifallet. Skulle det då vara orätt, skulle
det vara revolutionärt, om K. M:t ånyo framlade ett förslag,
som vunnit så pass mycket bifall som delta? — Enligt min åsigt
skulle just motsatsen vara mest oförväntad och med skäl
kunna betraktas såsom brist på verkligt allvar.
Jag kan icke föreställa mig, och jag misstänker ej heller,
att bakom mina motståndares ord ligger någonting annat än det
sorn säges, och att den egentliga afsigten skulle vara, icke att
åstadkomma förändringar i förslaget, utan endast att bibehålla
sig i den nuvarande ställningen. Jag har, som sagdt, ingen
misstro till hvad som blifvit uppgifvet, men jag hemställer likväl,
om det icke är möjligt, att motståndet, kanhända omedvetet,
till någon del kan härröra deraf, att man erfar en känsla
af tyngd, af missmod och bekymmer vid tanken på att uppgifva
en ställning, der man tror sig gagna, och som blifvit kär, om
ej så mycket för en sjelf, dock för efterkommandes skull.
Minst af alla bör kanske'jag misskänna vigten af den rätt,
R. o. Ad:s medlemmar nu hafva, att kunna ådagalägga sin förmåga,
samt ega för sig ett tillfälle öppet, att gagna det allmänna,
genom deltagande i vården af dess angelägenheter; och jag
finner det, ur känslans synpunkt, mer än naturligt, att ofTret af
en sådan rättighet kan förefalla tungt. Men jag hemställer dock,
om ej denna känsla bör förmildras vid tanken derpå, att äfven
andra vägar finnas, som lika säkert leda till ära och makt. Jag
vill i detta afseende endast åberopa ett exempel. Af alla dem,
hvilka nu åtnjuta det högsta, men också det tyngsta och ansvarsfullaste
af alla medborgerliga förtroenden, nemi. att omgifva
Konungen i hans Råd, finnes, med ett enda undantag, icke någon,
som ej på annan väg än deri parlamentariska, eller genom
hedrande verksamhet i statens tjenst, förvärfvat de egenskaper
af att vara redlig, kunnig och allmänt aktad, hvilka grundlagen
så vackert uppställer såsom vilkor för att bekläda landets högsta
embeten. Ja! låtom oss söka att bibringa våra efterkommande
duglighet och ädla tänkesätt, och låtom då tanken fara, att
sjelfskrifvenhetens uppgifvande skulle innefatta en uppoffring.
Skicklighet och förmåga skola under alla omständigheter göra
sig gällande, och kunna våra barn icke på denna väg blifva bemärkta,
så må väl en suck frampressas ur fadershjertat, men
det är bättre, att de då lemna rum för andra, som äro mer
förtjenta. Det är icke allom gifvet att kunna förvärfva ett stort
och ärorikt namn; dertill fordras ovanliga gåfvor och lyckliga
omständigheter. Men för hvar och en står det öppet att i en
trängre krets förvärfva sig ett aktadt och älskadt, och detta arf
är vida bättre och värderikare än den rätt, som, efter min tanke,
numera icke kan med rättvisa och värdighet försvaras.
Man har sagt, att ingen tacksamhet vore för en sådan uppoffring
att förvänta. Ja, Mina Hrr! vare det långt ifrån oss,
att detta skulle ingå i beräkningarna. Det ädlaste motivet för
Den 5 December.
275
vår handling vore då borta, och utan någon tanke eller fordran
på tacksamhet skola vi uti tillfredsställelsen att hafva uppfyllt
våra pligter mot oss sjelfva och mot fosterlandet finna vår bästa
belöning.
Starka och ihållande bifallsrop, blandade med yttringar af
missnöje, följde på detta anförande.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Då jag nu går att i
denna vigtiga samhällsangelägenhet yttra en åsigt, motsatt den
siste ärade talarens, sker det med desto större tvekan, sedan
jag hört den vältalighet, hvarmed han förstått att lika lyckligt
som fintligt vädja till sina åhörares känslor och derigenom hänföra
dessa derhän, att beundran för framställningssättets yttre
prakt så till sägandes skulle förtaga besinningen af den stora
frågans inre allvarliga betydelse; men enär jag gjort mig till
regel, att aldrig af frasens välljud låta min känsla öfverväldiga
den lugna eftertanka, som i hvarje lifvets förhållande bör vägleda
omdömet vid urskiljandet af skalet från kärnan, af det
skenfagra från det sanna, har jag ej längre dragit i betänkande
att för några ögonblick taga R. o. Ad:ns välvilliga uppmärksamhet
i anspråk med framställningen af några anmärkningar, dem
jag dock numera, sedan åtskilliga andra talare deröfver redan
yttrat sig med större förmåga, skall i möjligaste korthet sammanfatta.
Den första anmärkningen afser, i formelt hänseende, att i
den föreslagna R. 0:n saknas det stadgande, som just der borde
vara det vigtigaste, nemi. angående grundvalen för den nya representationen,
hvarom inhemtas upplysning endast af kommunalförfattningen,
hvilken, i händelse den föreslagna R. 0:n varder
af R. St:r gillad, skulle antaga egenskapen af civillag och således
af dennas föränderlighet vara beroende; hvaraf vådan är
desto större, i samma mån man finner att kommunalförfattningen
i åtskilliga delar, såsom t. ex. röstberäkningen, omöjligen
kan ega varaktigt bestånd. Det har väl härvid blifvit erinradt,
att 1810 års R. O. icke heller i berörde hänseende innehölle
bestämda föreskrifter; men, ehuru af de fyra i jemlikhet till
hvarandra befintliga Riks-St:n, särskilda visserligen ega inom sig
bestämma ändringar i afseende å sin organisation, förekommer
dervid likväl, att dessa ändringar alltid måste vara i nogaste
öfverensstämmelse med R. O., och att Stånden ej kunna besluta angående
hvarandras ömsesidiga rätt i annat än det, som är stadgadt
i grundlagen. Om således under dessa vilkor ett Stånd
ändrade sin särskilda stånds-ordning, inverkade denna ändring
följaktligen ej på de andra; hvaremot de förändringar, som genom
civillag göras i afseende å grunden för den nu föreslagna
representationen, verka till rubbning och kunna verka till omstörtning
i hela dess karakter, utan att derför ringaste ändring
behöfver ske i den föreslagna R.-0:s bokstaf. Det vid 1834
års Riksdag väckta förslag om inrättande af landskapsting att
276
Den 5 December.
förbereda riksdagsärenderna och välja riksdagsmän, afsåg ock
att hela institutionen skulle bestämmas i grundlagen. Om den
nuv:de R. 0:n är visserligen sagdt, att dess grund är vittrad;
men om den nu föreslagna kan, vid öfvervägande af ofvanantydda
förhållanden, med mera fog sägas, att den eger ingen
grund, utan är byggd på losan sand; och denna omständighet
skall blifva desto mera för omstörtningens män kärkommen,
som dessa deruti skola synas ega först en ursägt, sedan ett
berättigande för deras rastlösa arbete till samhällsordningens
upplösning.
Den andra anmärkningen är, att landstingens lämplighet
såsom »ett säkrare underlag för en ny representation» med
största skäl kan betviflas. Då R. St:r antogo lagen om landstingens
organ sation, afsågo de nemi. med dem blott ekonomiska
nämnder för länen, hvarinom endast landstingsmännen med deras
der vunna sakkännedom skulle kunna för de afsedda ändamålen
gagnande verka; och för denna sin ursprungliga bestämmelse
bör denna institution högt värderas. Såsom vi erinra oss,
yttrades dock vid öfverläggningarne angående landstingens organisation
stora betänkligheter mot stadgandet, att K. M:t skulle
utnämna tingens ordförande; men dervid erinrades, att som
tingens verksamhet vore alldeles uteslutande af ekonomisk natur
och ej afsåge någon annan, samt K. M:t i ekonomiska mål
eger grundlagsenlig bestämmanderätt, torde det föreslagna stadgandet
angående ordförandes tillsättande af K. M:t ej anses
obehörigt eller lörmvidrigt; och i väsendtlig mån genom denna
förklaring gick förslaget igenom. Nu har emellertid genom den
nya R. 0:n en helt annan och vidsträcktare verksamhet jemväl
föreslagits för landstingen, som derigenom skulle få en framstående
politisk betydenhet, hvilken gåfve dem en hufvudsakligen
helt annan karakter än den först afsedda; ty det lider intet
tvifvel, att ju icke landstingsmännen i sin egenskap af elektorer
för Riksförsamlingen skulle af bestyren dermed och under påtryckningen
af agitationen från valkandidater inom hela riket
och särdeles Irån hufvudstaden, lemna sin primitiva bestämmelse
i bakgrunden, lör all i stället verka i den rigtning och
för de politiska syften, som den till förmån för dessa kandidater
opinerande tidningspressen angåfve; i och hvarmed nämnde
valkorporationer vore förvandlade till politiska klubbar. Uti det
sakrika anförande, Hr Gr. af Ugglas under gårdagen afgaf, framhöll
han ock med en särdeles öfvertygande motivering de berättigade
betänkligheter, man — åtminstone tills vidare och innan
landstingens verksamhet såsom kommunalmyndigheter rättfärdigat
det förtroende, man på förhand i detta hänseende till dem
sätter, — måste hysa mot lämpligheten af deras i den nya R.
0:n derjemte föreslagna verksamhet; hvarföre den ärade talaren
helst velat, i afbidan på erfarenhetens vittnesbörd härutinnan,
förorda ett uppskof med förslagets antagande. Då jag häruti
med honom instämmer, måste jag tillika djupt beklaga, att han
likväl af skäl, hvilka synas mig ligga utom sjelfva saken, för
-
Den 5 December.
277
ordat reformen, sedan denna numera, enligt lians förmenande,
af folkviljans påtryckning och den deraf alstrade oron i sinnena
oemotståndligt framdrifves. Med anledning häraf vill äfven jag
yttra mig angående dennaj påtryckning och denna oro samt
angående dess upphof och utbredning, sedan jag likväl först
fått afsluta min kritik öfver förslaget.
Min tredje anmärkning angår första kammarens bildande
och den i afseende derå antagna föreställning, att den jordbrukande
klass af medborgare, som nu representeras företrädesvis
af Bonde-St., skulle, i anseende till sitt ojemförligt större antal,
dervid få ett öfvervägande inflytande. Vid en ytlig blick öfver
de nya förhållandena synes det visserligen så, destomera som
skenet tyckes här vara beräknadt att blända just dem, hvilkas
rätt är i fråga och här står på spel; men en närmare undersökning
skall, enligt min öfvertygelse, härutinnan snart göra
klart, huruvida verkligheten må komma att gestalta sig i enlighet
med den skenfagra förespeglingen, eller om icke fastheldre
ur djupet af denna nya skapelse skall uppstiga en annan
makt, som har haft hänförelsen och jublet öfver hägringen på
ytan att tacka för sin beredelsetid till daning, utveckling och
styrka. Må vi då i detta afseende först gifva akt på verkningarne
af den föreslagna valfriheten öfver hela riket och detta
»i sann mening aristokratiska element», som skulle tillskapas
medelst tjenstgöring utan arfvode. Om det än kan antagas, att
i åtskilliga landsorter skulle finnas personer, villige och qvalificerade
att under en tid af 4, 6, ja kanske flere månader årligen
i nio år utan ersättning åtaga sig^ att, för utöfningen af det
maktpåliggande och ansvarsfulla represeritantkallet, lemna hembyggden
och för egen bergning derstädes nödig och gagnelig
verksamhet, så är dock troligt att de i längden ej skulle, om
än med bästa vilja, kunna dermed uthärda; i hvilket fall eller
derest redan från början af den nioåriga offentliga verksamhetsperioden,
ingen ville, med ofvannämnde risk, åtaga sig uppdraget,
elektorernes derigenom iråkade bryderi utan tvifvel skulle
tjenstvilligast underlättas af talrika, vare sig från hufvudstaden
eller någon annan framstående stapelstad sig anmälande valkandidater,
om hvilkas framstående liberala tänkesätt och verksamhet,
derest dessa icke vore på förhand af elektorerne kände,
de helt visst skulle få de ovedersägligaste vittnesbörd af nämnde
städers liberala tidningspress. Komme så härtill, att en eller
annan kandidat gjorde sig derjemte känd såsom framstående,
solid affärsman, t. ex. i egenskap af verkställande direktör i
någon bank, kassa eller annan låneinrättning, af förlagsgifvande
kapitalist eller annat dylikt, skulle dessas val nog underlättas
och beredas genom öppnade utsigter till nya källor för de hjelpbehöfvande,
som särdeles under en tid af allmänt ekonomiskt
trångmål och deraf hotande betryck, skulle i de ädle, möderne
aristokraterne se på en gång fäderneslandets, kommunens och
sina egna räddare. Att dessa skola verka oell handla enligt de
moderna grundåsigterna angående förmögenhetens konservatism,
278
Den 5 December.
är mindre tvifvel underkastadt, än huruvida genom denna konservatism
det helas, samhällets väl i längden befrämjades. Förmögenhetens
konservatism i modern mening afser nemi. ett den
rörliga förmögenhetens — penningens — alltmer framträdande
och allt skarpare utprägladt välde öfver den fasta — jordegendomen,
i samma mån äfventyrligt, som den förra genom mångfaldigade
(örvärfsmedel, beräknade på en hastigare omsättning,
lättare föröker och stärker sig, då deremot jordförmögenheten,
särdeles i mindre lyckligt lottade länder med svagare produktionskraft,
är inskränkt till färre och osäkrare hjelpkällor. Den
strid, som fördenskull under dessa ojemna förhållanden sedan
vid pass ett århundrade i de moderna samhällena pågår, kan
ej heller blifva till sin utgång oviss; den gör den rörliga förmögenhetens
egare till herrar jemväl öfver den fasta, och anvisar
åt dennas fordna egare den underordnade positionen af
skattskyldiga fastighetshjon, förberedande således, i frihetens och
jemnlikhetens namn, den moderna tillämpningen af de gamles
på erölringar grundade jordbesittningar med undergifna landtsåter.
Så länge emellertid i vårt land grundförfattningen inrymt
ovilkorlig representationsrätt åt jordegare, endast såsom
sådane, har faran här varit mindre än annorstädes; men skulle
denna ovilkorliga rätt försvinna, då är vådan öfverhängande och
visst icke mindre för den händelse att utländningen genom sina
kapitaler och med biträde af inhemska kommissionärer beredt
förändringen.
H. Exc. Hr Just.-Stats-Ministern har, i anledning af anmärkningar
i ofvannämnde rigtning, förklarat, att han tillbakavisade
hvarje insinuation derom, att ett penningevälde vore genom
förslaget afsedt, och, ehuru jag visserligen egnar detta förklarande
rättvist erkännande, kan jag dock ej inse, att dermed
blifvit lemnadt större berättigande till tacksägelse, än derest
man täckts förklara, att ofvannämnde följd af förslaget icke
varit förutsedd.
Fjerde anmärkningen rörer andra kammarens bildande och
den i sammanhang dermed föreslagna valcensus. Det väcker
redan vid fråga om första kammarens organisation en vidrig
känsla att finna behörigheten till valrätt och valbarhet beroende
och bestämd endast efter värdet af kontant mynt; men sedan
man velat bortkasta alla de genom seklers häfd vunna garantier
för det i vår nationalrepresentation återhållande element, som
har sitt säkraste stöd på högre moralisk och intellektuel grund,
och likväl ansett sig ej kunna undvara all, den förutsedda större
politiska lifaktigheten stäfjande, kraft, har man nödtvunget måst
söka denna i den allsmäktige representanten för den krassa
materialismen. Med denna stödjepunkt, lyckligt funnen, skulle
det väl tyckas som man derefter ej bordt tveka att sanningsenligt
fullgöra löftet i det prisade programet för representationsrättens
utvidgning genom allmänna val. Emellertid är det just
här, genom den föreslagna census, man inskränkt denna rätt
derhän, att en högst betydlig del af hittills politiskt behörige
Den 5 December.
279
och berättigade medborgare blifvit från representationen utesluten.
Det är i afseende å denna del af förslaget II. Exc. Hr Just.-  Siats-Ministern behagat yttra: »vill man bekämpa demokratien,
så är det här man turn för tum bör strida om eftergifterna;»
men må i anledning häraf den erinran tillåtas mig, att just genom
borttagande af stadgandet, att besutenhet —egenskapen af
bofast — utgör grundvilkoret för politisk behörighet, hvilken
derefter blefve beroende endast af penningevärdets föränderlighet,
skall man genom förslaget, derest det antages, tillskapa ett
demokratiskt element, der det förut aldrig funnits; och om denna
nybildade demokrati, i den djupt kränkta känslan öfver förlusten
af rättigheter, dem den förut i århundraden egt samt
till landets båtnad utöfvat och således ej må hafva ansetts förverkat,
en dag upptager den utkastade handsken till striden
»tuni för tum», och dervid vänder sig mot det nybildade penning-aristokratiska
statselement, hvarom jag förut talat, samt
dermed gifver praktisk tillämpning åt följande ord af Sveriges
snillrikaste häfdatecknare: »Kapitalistens beqväma hvila elter väl
förrättadt jordiskt förvärf är icke mensklighetens mål. Mot en
klass, som skulle våga att så anse det, kastar hopen bort sitt
lif i förtviflade uppror — vore det ock blott för att emot den
betyga sitt förakt. Skulle en sådan Slags ny borgerlig Adel —
en aristokrati af vattenbi och drönare—vilja stadga sig; så är den
i sjelfva sin uppkomst förlorad.» — Hvem bär då det moraliska
ansvaret derför?
Vidare må anmärkas att, ehuru uti 1 §, 1 mom. af den
nya R. 0:n stadgas, att kamrarne ega lika myndighet, likväl i
65:te §:n förekommer en föreskrift, som häri gör ett märkligt
undantag, Mig synes likväl att man härutinnan bordt kunna
upptaga 1847 års Reform-komités förslag att för afgörande af
de frågor, som i sistnämnde § afses, hvardera kammaren valde
60 ledamöter, hvilka med R. Stms rätt röstade angide besluten.
Den slutliga anmärkningen, att konungamakten genom förslagets
antagande skulle råka i fara, har väl, i anledning af föregående
talares erinringar derom blifvit bestridd med det förklarande,
att ingen ändring i R. F. vore i fråga. Detta är visserligen
sannt; men med en R. O., som den föreslagna, låter det
sig lätt göra att kringgå R. F:s bokstaf, så att konungamakten
blefve beroende af en representation, i afseende å hvars blifvande
beskaffenhet och skaplynne, man ej har någon garanti, endast
förhoppningar och önskningar.
Sedan jag nu yttrat mig i hufvudsaken, vill jag tillägga några
ord i anledning af Hr Gr. af Ugglas’ framställning om folkviljans
påtryckning och den deraf alstrade oron i landet, äfvensom angående
dess upphof och utbredning. Då jag första gången läste
H. Exc. Hr Just.-Stats-Ministerns yttrande till Stats-Råds-prot:t
ang:de den vigtiga grundlagsförändringen, betogs jag af häpnad
vid de skickelsedigra orden: »för sent», hvilka tydligen erinrade
om det under Februaridagarne 1848 i Franska deputerade kammaren
timade uppträde, då, efter Konung Ludvig Philips flykt
280
Den 5 December.
och den vilda pöbelskarans instörtande bland de deputerade under
ropen »a bas le Roi», Hertiginnan af Orleans med sina tvenne
söner och beledsagad, om jag rätt minnes, af General Changarnier,
inträdde för att söka, om möjligt, erhålla kammarens
medverkan till thronens upprätthållande och bevarande åt dynastien,
men dervid afvisades med hopens skrän: »c’est trop tard!»
Jag hade svårt att fatta, huru detta echo af den vilda thronomstörtningen
kunde af Kronans förste Minister framställas såsom
argument inför Sveriges Konung uti en statshandling, ämnad att
från honom utgå till Sveriges folk; och då jag nu villigt lyder
min känslas maning att ej på detta rum yttra hvad jag ang:de
denna ministoriella uppfattning af konstitutionelt decorum tänker,
må det dock tillåtas mig uttrycka den förhoppning att, likasom
det varit första gångan ofvan citerade ord inför Sveriges
Konurtgathron uttalats, det ock må vara den sista. I förbigående
vill jag, med anledning af tilldragelsen i Franska deputerade
kammaren, till benäget behjertande erinra derom, att dennas
af Konung Ludvig Philip medgifna ombildning till fördel för
plutokratien och dess oförsynta missbruk af sitt sålunda vunna
öfvervälde framkallade från de under penningstrecket förvisades
sida en strid, som icke åtnöjdes att gå »tum för tum» till sitt mål.
Från den till, då ofvannämnde ministeriella yttrande blef
allmänneligen kändt, daterar sig den egentliga reformagitalioneo,
hvilken i tal och skrift ständigt fortdrifvit verket derhän, att
först på sidan om lagen och slutligen öfver denna, bildat sig
korporationer, hvilka ryckt den stora frågan ur de lagliga myndigheternas
händer och i sin upphetsning genom pressen, slungat
anathemer såväl mot konungamakten, hvilken borde efterträdas
af republikansk styrelse efter Amerikanskt mönster, som
ock mot ständerförfattningen, för hvars omstörtning, derest de
lagliga myndigheterne djerfdes motstå opinionens påtryckning,
blott skulle behöfvas en halftimmas energiskt Bartholom®i-arbete,
i och hvarmed den efterlängtade reformen skulle vara genomförd.
I sista tiden och för att derunder allvarligt imponera på de
tveksamma eller motsträfviga inom R. St:r, hafva hit anländt
deputationer, för hvilkas organiserande man befarat att minisléren
ej varit alldeles främmande; och, ehuru jag ej velat sälta
tro dertill, måste jag dock af vissa anledningar ej missbilliga
dem, som å företeelsen härvid ansett sig kunna tillämpa den
åldrige, tviflande patriarkens ord till sin bedräglige son: »rösten
är Jakobs röst; men händerne äro Esaus händer.» Vare emedlertid
härmed huru som heldst, så är dock hela detta deputationsväsende
af på en gång så sorglig och tillika så ömkligt
löjlig heskafienhet, att jag saknar ord, nog uttrycksfulla, alt deröfver
betyga mitt ogillande; ty, Eders Excellens! derest dessa deputationer,
visserligen i all ödmjukhet opinerande, likväl ej hafva
fört edra tankar på betraktelser, som dock ligga nära till hands,
hafva de likväl dit fört mina, i det jag härvid måst erinra mig
Den 5 December.
281
arten och syftningeu af den deputation, hvilken, vördnadsfullt
knäböjande, till Carl Stuart öfverlemnade den adress, hvari honom
hembars den aldraunderdån-ödmjukeligaste tacksägelse för
den konungsligt ridderliga högsinthet, hvarigenom han med sitt
ord och sin hand täckts till gällande kraft i nåder befrämja den
akt, hvarmedelst honom i undersåtligaste ödmjukhet afkläddes
den konungsliga purpurn.
Jag slutar här, i det jag tillika uttalar den innerliga förtröstan
och tillförsigt, att det beslut, Sveriges Adel i denna för
samhället vigtiga angelägenhet snart går att fatta, må inför samtid
och efterverld nogsamt bära vittne derom, att denna Adel
genom vaksamhet och fasthet sökt afvända de vådor lör Konung
och folk, hvarmed det förev:de förslaget, enligt min innerliga öfvertygelse,
obestridligen hotar dem båda.
En mängd ledamöter hördes härtill yttra bifall'
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Ehuru jag redan på
förhand, eller den 25 November, då det hvilande representations-förslaget
lista gången bordlädes, skriftligen (för alt möjligen
bättre förstås, elier åtminstone icke missförstås af dem,
hvilka skulle göra sig besvär att vilja någon gång genomögna
våra protirj uppsatt det anförande, jag nu ämnar att inför Höglofl.
R. o. Ad. uppläsa; så och enär jag väl vet, att skriftliga anföranden
utaf det Höglofl. Ståndet gemenligen med otålighet upptagas
och jag alltså skulle utsätta mig för denna otålighet, —
beslöt jag att icke begära ordet förr, än jag skulle finna någon
föregående talare hafva yttrat åsigter, hvilka med mina så mycket
öfverensstämde, att mitt anförande skulle kunna derigenom
möjligen afkortas. Detta var förhållandet, då Hr von Troil,
Samuel, började sitt anförande under nästlidne gårdagens plenum,
hvarföre jag ock då tog mig friheten anmäla mig.
Men Hr von Troil kom till en slutförklaring så helt olika
med hvad jag, efter min åsigt, hade väntat och hoppats, att
jag med honom derutinnan ingalunda kan mig förena, utan måste
tvertom förklara mig komma till ett helt och hållet motsatt
resultat, eller att på det varmaste önska, att förslaget utaf
Höglofl. R. o. Ad. icke måtte varda antaget.
I stället för att förkorta mitt skriftliga anförande, nödgas
jag nu tvertemot vördsamt anhålla om R. o. Adis benägna
öfverseende uti ännu större mått, då jag ser mig tvungen att
äfven muntligen yttra mig rörande förslaget.
Detta så mycket mera som jag:
dels saknar den vältalighet, som t. ex. i likhet med näst
den siste talaren under gårdagens plenum, å samma bänk som
jag, — äfven fängslar och intager motståndaren (jag menar ättlingen
af den hugstora och lysande Gr. De la Gardie’ska familjen,
hvilken talares långa, väl uttänkta och väl utförda anfö
rande
gladde mig mest, jag erkänner det gerna, för det han
tillhör denna gamla och frejdade slägt);
282
Den 5 December.
dels ej har något nytt att anföra, utan tvertemot anhåller
att få fästa uppmärksamheten uppå ganska gamla förhållanden;
och hvarigenom jag mera negatift än positift vill söka ådagalägga
skälen för mitt ogillande af det hvilande förslaget.
Ett förslag, det jag ville benämna den kalla beräkningens:
ett giller, icke uti Svensk, möjligen Skandinavisk anda: ett förslag,
som, derest det blifver Grundlag, skall hafva till följd,
enligt min förmening, icke ett befaradt-»bond-regemente,» —
nej, ingalunda, utan återkommande Herredagar, — och dessa
under påtryckning af en uti vår tid till en alltför farlig makt
sig höjande tidningspress.
Till hvilken makt denna press f. n. höjt sig, det veta vi
nogsamt, Mina Hrr! äfven hvad nu förevarande fråga angår;
och huru den missbrukar denna sin makt, det finna vi ock
ibland annat genom det exempel, jag nu vill framdraga:
Vi minnas alltför väl huru Aftonbladet högt, och med skäl,
klandrade det utaf Aftonbladet ofta framstäldta, “helt visst ogrundade
påståendet, att under gamle Kungens dagar personer blefvo
uppmanade att, som man säger, »rösta för uniformen»; hvad
påyrkar väl nu samma Aftonblad? Jo, uti en längre artikel
för den 26 September, eller kort före denna riksdags början,
(jag medhar detta N:r af Aftonbladet, ogerna citerande tidningsartiklar;
men då sådant numera nära nog blifvit en vana, eller
rättare en ovana, gör äfven jag mig förfallen till densamma)
att nemi. Regeringen, ja, H. M:t Konungen isynnerhet, skolat
med den dem tillkommande makt uppmana, till och med imponera
på »förtroende-embetsmän och hofvet tilfhörande personer»,
för att förmå dessa att rösta för det, för bättre eftertrycks
skull benämnda, »Kongl, förslaget.»
Förde väl detta Aftonblad, uti båda fallen, opinionens
talan??
Het är icke blott sjelfskrifvenheten, utan äfven vår sjelfständighet
man vill att vi skola frånsäga oss; och om denna
sednare äro vi, hvilken sida vi än må tillhöra, mera måne, än
om den förra, i afseende å hvilken jag anhåller att få vördsamt
och eftertryckligt hänvisa till hvad af mig uti mitt skriftliga
anförande derom mera utförligt blifvit omnämndt.
Jag hänvisar dertill så mycket heldre, som jag sednast i
går blef i tillfälle att af en med mig uti andra frågor gemenligen
liktänkande Ridders- och Adelsman erfara hvilket oriktigt
begrepp man i allmänhet har i afseende å det så ofta uti
tal och tryck framstäldta påståendet: »att R. o. Ad. redan vid
1840—41 årens riksdag obetingadt afsagt sig sin sjelfskrifvenhet.
»
Men jag öfvergår nu till mitt skriftliga anförande, särdeles
som jag:
dels ej har något att vidare tillägga i afseende å förslaget,
hvilket, efter min förmening, blifvit så fullständigt vederlagdt
äfven uti den mängd under sednare tider jitgifna uppsatser och
brochyrer: uti »Satser och Tillsatser», »O. P. M.», »Om Tids
-
Den 5 December.
283
andan», m. fl., och särdeles i enlighet med de åsigter jag specielt
hyser, angående den i allo behöfliga Grundlags-reformen,
— uti »Bidrag etc.»:
dels emedan jag (inner, att otåligheten redan uppnått den
höjd, att jag, ehuru högst ogerna, nödgas, •— påminnande om
den orlofsedel, som Höglofl. R. o. Ad. under en sammankomst
(utaf reformens vänner af R. o. Ad., båda fraktionerna) visserligen
af mera speciel natur, emedan den benämndes ”en famille,”
eller å hotel Phoenix den 17:de nästlidne November, — beklagligen
fick emottaga af förslagets egentliga författare vördsamt
förklara: det jag, så länge det är mig lörunnadt att på
detta rum, efter af Hr Gr. o. Landtm, benäget gjordt upprop,
yttra mig, ämnar deraf mig begagna; hvadan jag lika vördsamt
anhåller om den uppmärksamhet, som således mig tillkommer,
och ännu mera torde iakltagas af egard för åhörare-läktaren
samt specielt för derstädes befintliga damer!
Riktig uppfattningsförmåga och orubblig öfvertygelse paras
väl tyvärr icke alltid; det redliga uppsåtet förfelar dock sällan
det rätta och sanha.
Vare detta en kort inledning till det likaledes, i betraktande
af och förhållande till förevarande ämnes vigt, korta yttrande
jag har att afgifva. Ren har afseende så väl å sjelfva
hufvudfrågan, som å min vördsamma anhållan att äfven mig
må, med öfverseende, tillåtas yttra några ord.
Lika med hvad Hr Frih. Jules von Schwerin tillkännagaf,
då denna fråga, ehuru på ett annat rum, diskuterades, anser
jag att en hvar må frambära sitt ”strå till den stora stacken”:
icke tiga då det höfves tala; och åberopar jag härvid, till min
ursägt, hvad jag i början yttrade.
Samma åberopande torde lända mig till ursägt, då jag nu,
med en efter 4:<tels sekel mognad och starkare utpräglad, fast
och innerlig öfvertygelse, utbeder mig att få uti Höglofl. R. o.
Ad:s minne återkalla 2:ne punkter af framlidne Frih. Ludvig
Johansson Boijes anförande den 8 Maj 1841, uti en med den
förevarande likartad fråga:
”Stiftarne af våra grundlagar hade till ändamål att gifva
säkerhet, icke allenast åt Statsmakternas oberoende af hvarandra,
utan äfven åt Riks-Ståndens ömsesidiga oberoende: och
garantien i sednare afseendet gafs också i 114:de §:n af R. F.,
der en ovilkorlig helgd är Riks-Ståndens privilegier förunnad;”
Och vidare (hufvudsakligen för att erinra om, att denna
så ofta framdragna uppgift: att R. o. Ad. redan förbundit sig
att ”på fäderneslandets altare offra sin sjelfskrifvenhet” varit
förenad med ett vilkor; och att således detta offer, ifall det
nu skulle göras, sker fullkomligt godvilligt; men må detsamma
i så fall göras på fäderneslandets altare och icke å ett åt guldkalfven
upprest!) Frih. Boijes ord vid samma tillfälle:
”Vi veta alla, och vårt prot. för den 27 Oktober sistlidne
år (1840) vittnar, att R. o. Ad. aldrig annorlunda frånträdt sin
Deri 5 December.
sjelfskrifna representationsrätt, än i sammanhang med dess beslut,
att riksdagsmannaval skulle ske Ståndsvis.”
Ehuru ej den ende af Husets närvarande medlemmar, som
torde påminna sig dessa ord och den dåvarande debatten, är
jag den eride, hvilken, med de yngre årens lifliga värma för
hvad man innerligen tror vara rätt och för ett kärt fäderneslands
sannskyldiga nytta bäst båtande, instämde uti Frih. Boijes
berörde skriftligai anförande.
Då jag åberopar detta, får jag dock tillika påminna om,
att jag, detta oaktadt, icke är en så antiquerad, eller (såsom den
vanliga benämningen är) en så förstenad konservativ, den der
af tiden ingenting lärt och af dess tecken ingenting vill förstå,
— utan redan för länge sedan insåg och ännu inser, att det
närvarande representations-sättet icke evärdeligen kan bestå,
utan att förbättringar derutinnan, främst hvad arbets-sättet angår,
måste till vägabringas.
Således och med kanske mera, allvarligen menade, frisinnade
åsigter än, icke allenast många af det nuvarande förslagets
anhängare, utan äfven af dem, hvilka skryta med sin liberalism
och nitälskan för det s. k. ”folkets” rätt och bästa, —
har jag under min 30-åriga riksdagsmanna-bana vid olika riksdagar
fördristat mig att till Hoglofl. Konst.-Utsk:t ingifva förslag
rörande, dels partiella grundlags-förändringar med till en del
önskad framgång, dels äfven i afseende å det helas, efter min
uppfattningsförmåga och af tidens vindkast oförändrade, fasta
öfvertygelse, förbättrande uti framåtskridande, fastän icke brådstörtande
rigtning; dervid jag vågar åberopa det af mig den 15
Januari 1851 till Konst.-Utsk:t ingifna förslag, uppgjordt i samråd
med personer, tillhörande äfven Med-St:n, bland andre vill
jag nämna den redlige odalmannen, som vid flera riksdagar fört
• ordet vid Hedervärda Bonde-St:ts öfverläggningar, samt ännu efter
sin bästa, af åren mognade, men icke rubbade öfvertygelse, nitälskar
för det kära fäderneslandets bästa, R. W. O., Nils Strinnlund.
Grunddragen af detta förslag voro: (Se R. o. Ad:s prot. den
27 Maj f. m. 1851; sid. 186—187.) ”Inom R. o. Ad. och
Krigare-Ståndet, med rättighet för hvarje medlem af behörigen
introducerad ätt (i öfrigt så qvalificerad att denna rättighet honom
medg"åfves) att distrikts- eller länsvis, välja till detta Stånd
det antal, som kommer att R. o. Ad. tillerkännas, äfven arméns
Krigs befäl eller Fullmäktige;”
”Inom Preste-, eller det kyrkliga, vetenskapliga och Embetsmanna-Ståndet,
med bibehållande af Ståndets nuvande ledamöters
rätt, äfven öfrige vetenskapsmän, Läkare samt Embetsoch
Tjenstemanna-korpsen efter lämpliga valgrunder;”
”Inom Borgare-St:t, som representerar all slags borgerlig
rörelse, näringarne o. s. v., likaledes detta Stånds nuvarande
ledamöter, jemte alla andra uti städerne boende, hvilka kunna
till detta Stånd räknas, deribland enskilde husegare, äfvensom
ett lämpligt antal af personer, tillhörande arbetsklassen;” och
”Inom Bonde- eller jordbrukande Ståndet, efter yissa qvali
-
Den 5 December.
285
fikationer, i öfrigt en hvar jordegande person, på landet boende
samt icke tillhörande annat Stånd'’ etc.
”För min del synes 2-kammar-systemet böra föredragas, så
väl det närvarande att arbeta på 4 rum, som ock framför enkammar-systemet”
etc.
”Riksdagsmanna-arfvodet borde utgå af Statskassan; men
icke vara högre beräknadt, än att man städse ihågkomme, att
representant-kallet utgjorde den skönaste medborgarekrona, som
kunde af folkets iörtroende förvärfvas.”
”Genom detta bemödande att gifva representationsrätt åt
dem, som för närv:de icke egde densamma, utan att fråntaga
deni, hvilka sedan långliga tider tillbaka varit deraf i besittning,
tror jag förvisst att, om ock icke denna vigtiga fråga dermed
fullkomligt nöjaktigt blefve löst, sinnena åtminstone för någon
tid skulle lugnas genom ett dylikt, så att säga, öfvergångsförslag.
”
Med några förändringar, särdeles hvad R. o. Ad. beträffar,
på hvilket Stånd jag för närv:de anser några inympningar icke
böra ega ruin, annat än de, som äro en följd af Konungens
rätt att meddela Adelskap åt dem Honom för godt synes, och
af hvilken rättighet, efter min innerliga öfvertygelse, önskligt
vore att K. M. täcktes i nåder sig oftare begagna, — äfvensom
i afseende å civile embets- och tjenstemäns upptagande uti
Preste-St:t, hvilket jag nu icke anser vara lämpligt med undantag
af Ecclesiastik-statens — — tror jag att de åberppade grunderne
äfven för närvide kunna godkännas.
Med särdeles tillfredsställelse anser jäg mig härvid böra
åberopa Hr Åkermans vid sistbesagde tillfälle, den 27 Maj f.
m. 1851, yttrade likstämmighet uti dessa åsigter; och jag hänvisar
härtill så mycket heldre, som Hr Akerman då ogillade
föreslagna inympningar på R. o. Ad., dem jag då förordade,
såsom en koncession åt de ledamöter af Med-St:n, hvilka i öfrigt
tänkte lika med mig, ehuru jag nu inser, lika med hvad
Hr Akerman då yttrade, att:
”R. o. Ad:s nu egande företrädesrättigheter gör R. o. Ad.
till ett politiskt element för sig, och borttagas dessa rättigheter,
är R. o. Ad. i och med detsamma tillintetgjord.”
Hr Åkermans ord synas mig äfven vid detta tillfälle böra
noga tagas vara uppå; särdeles med hänsyn till hans ställning,
inom och utom representationen: Hr Akerman lär nemi. uti
den bästa mening sägas representera de båda rigtningar, som
vi kalla byråkrati och plutokrati och hvilka spela en ro! uti
den nu föreslagna representations-förändringen, som anses vigtig
och åberopas både af vänner och flender. Han bär sjelf
förvärfvat sitt Adelskap, som icke af någon ärfves; Hr Åkerman
är slutligen en konservativ reformvän. (Hans namn fanns
sednast under inbjudningen till Börs-sammanträdet); Allt befriar
honom således ifrån att anses utaf partiska biafsigter, de
der så gerna tros vidlåda den, som ej vill omstörta allt, —
hafva yttrat de citerade orden; äfvensom dessa föregående:
286
Den 5 December.
”För min del önskar jag (R. o. Ad:s bibehållande såsom
Stånd) det, ty jag anser R. o. Ad. såsom ett nödvändigt element
i ett monarkiskt ärftligt samhälle, och tror det icke vara
välbetänkt, att ställa konungamaktens ärftlighet såsom den ende,
hvilken inom samhället lemnar företrädesrättigheter, utan att
jemte denna konungamaktens ärftlighet äfven bör finnas en
annan, som lemnar företrädesrättigheter bland medborgare. Det
synes mig icke klokt, att tillintetgöra ett Stånd, hvilket såsom
R. o. Ad. har så många historiska minnen och sedan uråldriga
tider sammanväxt med vår historia.”
Situationen, så ofta uti tal och tryck påpekad, är väl ej
eller så olik med den för' de af mig åberopade 2:ne decennierna
sedan (1840—1841 och 1850—1851). Samma tid af
”oro och jäsning;" de, hvilka frammanat nutidens, äro blott,
tyvärr, olika; och beder jag härvid få hänvisa till slutorden
utaf framlidne Generalen Lefrens yttrande den 14 Maj 1835
på detta rum; uti mildare omklädnad likväl, torde de (då uteslutande
sagda om tryckfriheten) passa äfven för den närv:de
situationen.
Innan jag slutar detta mitt vördsamma anförande, vågar
jag dock ytterligare begära att få citera några ord utaf inledningen
till det för nära 15 år sedan ingifna förslaget, helst mina
åsigter i detta afseende äro fullkomligt desamma, eller att representationsrätt
bör gifvas åt dem, hvilka, i öfrigt qvalificerade
dertill, för närv:de icke ega densamma, — äfven bland
arbetsklassen, utan att fråntagas dem, hvilka sedan långliga tider
tillbaka varit deraf i besittning; orden lyda, som följer:
”Härvid, såsom städse vid denna frågas behandling, framställa
sig outplånligen utur mitt minne de märkliga ord, som
Englands hädangångne utmärkte statsman, Sir Georges Canning,
yttrat till då för tillfället, en ung, sedermera uti sitt yrke, sjömansyrket,
sig utmärkande Svensk militär, ungefärligen så lydande:
att så länge Sverige eger qvar dess Stånds-representation
och dess Indelningsverk, skall det hvila tryggt på dessa
säkra grundvalar för dess yttre och inre sjelfbestånd och lycka.”
”Bibehållom sålunda hvad oss af hädangångne fäder blifvit
lemnadt uti arf; och inrymmom endast hvad som tidens, och
med den de menskliga idéernas utveckling kräfver!”
% ”Med arbetssättets förenkling derjemte, hvarigenom riksdagsförhandlingarne
skulle erhålla en raskare gång, tror jag
förvisst att den hufvudsakligaste förbättring af den närvarande
4-Sånds-fördelningen skulle vinnas. En förbättring vore ju äfven
en förändring; och det är ju särdeles en sådan, som öppet
af mången erkännes vara hufvudsyftet?”
Månne icke dessa ord ifrån 1851 väl kunna passa för situationon
1865?
Frih. von Platen, Carl: Genom K. M:ts beslut att till
R. St:r framlägga nu föreliggande förslag till representationens
ombildning, och genom det bifall, hvarmed detta förslag i de
Den 5 December.
287
flesta delar af landet blifvit mottaget, är det för mig klart, att
frågan icke kan falla. Då sålunda nu eller inom en snar framtid
ett nytt representationssätt måste antagas, anhåller jag att
för min del få förklara min obetingade öfvertygelse vara den,
att de grunder, på hvilka det Kongl. Förslaget hvilar, äro de
enda, som numera kunna tillfredsställa landets allvarliga önskan,
samt de enda hvilka till samhällets olika klasser kunna konseqvent
genomföras. Mot vissa delar af förslaget hyser jag visserligen
fortfarande mina betänkligheter, men kan ej, i förhållande
till upplysta och fosterlandsälskande mäns motsatta åsigter,
tillägga dessa betänkligheter den för mig öfverbevisande
kraft, att jag på dem skulle kunna bygga ett afslag af förslaget
i sin helhet, samt sålunda ytterligare undanskjuta en fråga,
hvilken dock alltid skall återkomma, fast då måhända under omständigheter,
hvilkas omfattning vi ej kunna förutse, och öfver
hvilka vi möjligen icke, lika fritt och otvunget, som det nu
står i vår magt, skola kunna bestämma. Under djup besinning
af detta förhållande och under innerlig känsla af det ansvar,
som i detta fall åligger mig, får jag förklara, att jag kommer
att rösta för det hvilande förslaget.
Hr Brakel, Mauritz: Vår ■ nuvarande ståndsrepresen
tation
har på ett naturligt sätt framgått ur — uppväxt med —
Svenska samhället sjelft. När kristendomen hade spridt sitt ljus
äfven öfver vår nord, framträdde Preste-Ståndet såsom vårdare
af den andliga kulturen och äfven genom sina högre insigter
såsom ledare af statens öden. När handel och näringar började
sprida sin välsignelserika verksamhet öfver landet och bosatte
sig i städerna, framträdde Borgare-Ståndet såsom vårdare af
vårt industriella lif. Adeln framgick ur de ursprungliga Odalmännens
stånd, när krigskonsten satte sig till häst med spjut
och pansar. Den gick i spetsen för våra segrar och blef slutligen
vårdare af vårt fäderneslands högre politiska lif. I sin
ungdom och sin mannaålder kan man säga att ståndsrepresentationen
verkligen var ett uttryck af Svenska folket, men småningom
utbredde sig vår industriella verksamhet till landet och
blandade sig med dess befolkning, bildningen spridde sig mer
och mer, och bredvid och kring Adeln hade uppstått en hel
samhällsklass med samma kunskaper, samma lefnadsrigtning och
samma värf, och emellan denna och Adeln kunde knappast mer
en gränslinie uppdragas. Det andliga lifvet vill menniskan mer
och mer uppfatta efter sitt förstånd och hjerta och sjelf forska
efter perlorna i dess källa. Ståndsrepresentationen återgifver
således icke mer i sin ålderdom en trogen bild af det Svenska
folket och af hvad som rörer sig i djupet af dess bröst. Den
har lefvat ut, den måste rista sig sjelf med svärd. Men öfver
densamma skall dock resas en bautasten, på hvilken häfden skall
rista mången runa, som för efterverlden skall tala om fosterlandskärlek,
ståndaktighet och förstånd, och särskildt skall hon
om Sveriges R. o. Ad. skrifva, att den 2:ne gånger sökt emot
-
288
Den 5 December.
stå den förenade konunga- och folkmakten; att den dock kämpade
förgäfves och kunde icke afvärja enväldets följder, som
voro först förlusten af vårt herravälde i norden, och så förlusten
af tredjedelen af vårt land, af detta land, som troget betäckte
oss mot österns makt, men som nu Bottnens bölja från
oss skiljer. Bet har blifvit sagdt, att Adeln, som haft en rättighet,
icke uppfyllt den dermed åtföljande skyldigheten, — att Riddarhusets
bänkar stått tomma. Det är hardt att, när man skall
dö, höra sig förevitas sin lefnads fel. Till vår ursägt kan dock
sägas att felet icke ensamt är Adelns, utan ock hela nationens,
ty våra folkvalda kommunalförsamlingar äro också ofta giesa;
att vid stora vigtiga frågor vi alltid funnits på våra platser och
att särskildt vid denna vi mangrannt stå här för att, fot för fot,
tum för tum, kämpa med Konungens Rådgifvare om hvad vi
anse vara fäderneslandets väl.
Det har blifvit oss förespegladt, att vi skulle skrifva det
vackraste bladet i vår historia genom att antaga det K. förslaget.
Om bladet blef så vackert, det lemnar jag derhän. Men
hvad jag kan försäkra Frih. De Geer är, att det vackraste bladet
i Svenska Adelns historia är sedan länge skrifvet. Detskrefs,
då ur våra led framgick den man, som, när allt i Svea land
förtviflade, dock frälsade detta land från utländskt förtryck; som
skingrade det mörker katolicismen lagt öfver norden; som på
säkra grunder ordnade statsförfattningen och statsförvaltningen;
som byggde landet med lag, icke mot några månaders skrik,
men trots fleråriga fejder med hela provinser, hvilka som en
man stodo i vapen; som lät inga fagra löften hägra för Fredrik
i Danmark, men deremot höll hvad han honom löfval. Den
mannens sköld sitter der, kring den äro de vackraste bladen ur
Svenska Adelns historia flätade, och stodo vi ock alla, det Gud
förbjude! som en man bakom Hr Justitie-Stats-Ministern, förmådde
vi väl ej sätta dit en bättre sköld eller pryda den med
skönare, ärorikare blad.
Vår ståndsrepresentation skall snart sjelfmant gå till sina
fäder, men innan den detta gör, vill han lefva några timmar, ty
åren äro timmar i nationernas lif; han vill sjelf kora den arftagare,
som skall intaga efter honom i norden högbänken midt
emot den Konungsliga. Men hvem är denne arftagare, som
framställer sig? Kommer han med ädel hållning, med allvaret
i sin blick och lugnet på sin panna? Nej, han kommer väsnandes
och förhäfvande sig. Han har på sin väg skrikit ihop
en massa folk, som hurrar åt hans löften, hvilka ingen vet om
han kan hålla. Och hvad bjuder han oss? Med ena handen
räcker han fram en kammare, som delar oss i fastighetsegare
och icke fastighetsegare, och de förre i sådane som skatta 30
öre med valrätt och sådane som skatta mindre utan valrätt,
samt de sednare i medborgare, som skatta 5 rdr med valrätt
och sådana som skatta mindre utan valrätt. Han utesluter en
mängd jordbrukare och en mängd andra kunniga och redbara
män
Den 5 December.
289
män från rättigheteten att välja dem, som skola bevaka nationens
angelägenheter. Med andra handen åter räcker han fram
en kammare, som visserligen lemnar garantier att jordbruket
der skall finna sina målsmän, men som lemnar ingen borgen
att statens högre politiska, intellektuella och estetiska lif der
skall blifva representeradt, lika litet som de mångsidiga insigterna
i statsförvaltning, försvarsväsendet o. s. v.
Derpå stiger en Konungens Rådgifvare upp och säger
dessa ord:
»Sedan efter våldets och mörkrets långa tidehvarf, hvilket
utsläckte forntidens kultur, upplysningens och bildningens fackla
åter blifvit länd, går en nyfödd civilisationens och humanitetens
genius långsamt, men säkert fram genom verlden, förande menskligheten
vid sin hand. Man ser dess spår i verldsbändelserna;
man hör dess röst, ej blott i den starka stämma, som går genom
dagens sorl, utan i tidehvarfvets litteratur, i folklörsamlingarnes
beslut och i lagstiftarens bud. — Låtom oss, Mina Hrr!
ej misskänna dess väsende, ej strida mot dess ändamål; utan,
äfven i vår ringa mån, vara villiga arbetare i dess tjenst.
Och detta ändamål af aktning för rätt och menniskovärde
— kan man med sanning säga, att vår nuv:de representation
uppfyller dess fordringar, så långt som samhällets väl det medgilver?
Ar den verkligen grundad på full rättvisa? Aktar den
alltid menniskovärdet? Jag vill ej fullfölja frågan; men jag
tror, att svaret ligger färdigt på hvars och ens läppar — om
också mången kanske endast vill framhviska sitt nej!»
Frih. Gripenstedt! Vi behöfva icke framhviska vårt »nej».
Vi kunna högt uttala det, så att det höres i allt Svea land.
Men på samma gång uttala vi lika högt vårt »nej» till att det
K. förslaget aktar menniskovärdet, till att det aktar på hvad
statens nytta kräfver. Ar det aktning för menniskovärdet att
indela oss i 5 riksdalers ädlingar och 1 till 4 riksdalers van
bördingar?
Afses statens val med en öfre kammare, som nä
stan
uteslutande kan tillsättas af Bonde-Ståndet? Jag aktar detta
Stånd för dess redbarhet och fosterlandskärlek, men tror icke
att denna alltid ledes af en djupare insigt i hvad statens väl
kräfver, och bästa beviset derpå är, att detta Stånd, som enhälligt
antagit det hvilande förslaget, lika enhälligt nyss motsatt
sig det mest nödvändiga, det mest blygsamma förslag till våra
försvarskrafters ordnande. Och härmed har jag besvarat Hr
Frilnns fråga hvad man af den hvilande reformen befarar, om
det är vanvård af statens högre intressen, af dess ära. Ja, det
är så.
Frih. Gripenstedt har sagt, att man icke bör på bönderna
lägga en tunga, utan att förut bafva öfverlygat dem om denna
tungas nödvändighet. Men den Kongl. Rådgifvarens handlingar
strida mot hans ord. Elier öfvertygade han kanske först BondeStåndet
om den fria handelns nödvändighet, när han tvertemot
H. I. 19
290
Den 5 December.
deras och Ständernas beslut vidtog åtgärder i alldeles motsatt
rigtning till detta?
Jag vill icke upptaga eder tid, Mina Hrrl med att genomgå
det K. förslaget paragraf för paragraf. Jag vill icke ens uppehålla
mig vid den, som sätter i en tid, då tankens frihet allt
mera och mera tager ut sin rätt, kyrkomötet öfver både Konung
och riksdag. Den som älskar sin sköna, han tager henne
med alla hennes fel, men vi, som ej vilja hafva henne till brud,
må vi icke likna denne svage Pilatus, som för det att dagens
allmänna mening ropade: korsfäst! korsfästi uppoffrade hvad
som var rätt och sannt, och omfattade hvad han i sitt hjertås
djup förkastade.
Må den arftagare, som höjer bragehornet och tömmer det
för vår sedliga utveckling, vårt arbetes sträfvande och vårt deltagande
i mensklighetens stora sak, i dess arbete och kamp
för upplysning, frihet och ordning, må han utfästa sig att
gifva oss en nedre kammare, som står på fullt folklig grund
och en öfre kammare, som betryggar vårt andliga lika väl som
vårt materiella lif, som vårdar lika väl vår forntids ära som
vår framtids förhoppningar, och vi skola villigt leda honom till
den plats, sorn vi lemna. Må hvarje oförvitlig Svensk man,
som lör inkomst eller fastighet bidrager till statens bistånd, ega
rätt att välja dem, som på riksdagen skola föra hans talan, men
må äfven sådana valkorporationer bildas, som lemna icke en möjlighet,
icke ens en sannolikhet, men en full säkerhet för att de
välja sådana män, hvilkas upplysning och hvilkas mångsidighet i
alla statens grenar och värf äro nödvändiga för att leda det hela
till dess stora mål, allmänt väl. Må landstingen, denna nya och
opröfvade institution, välja en del af öfre kammaren, må det
pröfvas hvilka statsmän de dit komma att skicka. De äro för
öfrigt kanske den lämpligaste valkorporation att välja män med
djupare insigter i och kännedom om jordbrukets behof. Må
stadsfullmäktige ej allenast i Stockholm och Göteborg utan äfven
i de större, verkliga, städerna välja dem som äro hemmastadda
med industriens många grenar. Men må ock stiften,
universiteten och elementarläroverken välja sina ombud till öfre
kammaren, och må slutligen R. o. Ad., representerad som den
nu är, äfven välja representanter till den öfre kammaren, icke
derföre att vi äro Adel, men derföre att fäderneslandets väl
ännu det kräfver, ty hvart vi vända våra blickar, kunna vi icke
finna en valkorporation på förhand gifven och stående på historisk
grund, som skulle lemna bättre och mångsidigare val. Om
vi afsäga oss vår sjelfskrifvenhet, om vi afsäga oss vår rätt att
hindra hvarje vidare utveckling af våra representativa former och
man ändock beskyller oss för ståndsintresse och egennytta, då
är det icke fosterlandskärleken, utan afundsjukan sorn håller
vågen, på hvilken man vill väga fäderneslandets framlida öden.
Må vi uttala vårt ord, må vi dervid stånda fasta, må vi eniga
sluta oss samman, så skola vi kunna med lugn se hur solen
sjunker ned öfver vårt Riddarhus och med förtröstan uttala vårt
Den 5 December.
291
»Ille faciet» åt den morgondag, som randas öfver vårt urgamla,
älskade fädernesland.
Talrika och starka bifallsyttringar följde på detta anförande.
Gr. Sparre, Erik: Det har icke varit min afsigt att
offentligen uppträda i denna fråga, der min mening afviker från
Regeringens, men då det yttrande, jag vid en enskild öfverläggning
i ämnet afgifvit, blifvit utan min vetskap ofTenlliggjordt,
och min åsigt således känd, har jag ansett ett munlås på en
person, som i allmänhet icke sticker under stolen med sin öfvertygelse,
vara lika litet hedrande för Regeringen, som för honom
sjelf. Jag har så mycket mindre funnit skäl dertill, som,
om jag också i fråga om sättet för reformens åvägabringande
något skiljer mig från Regeringen, jag icke allenast i afseende
å reformens nödvändighet, utan äfven beträffande Regeringens
uppträdande för att taga om hand den af representationen försummade
frågan, är af en alldeles motsatt mening mot dem,
hvilka här eljest yttrat samma åsigt som jag delar, och jag hembär
Regeringen min tacksamhet för detta uppträdande. Jag
ber således att såsom obefogad få tillbakavisa den alltför vanliga
tillvitelsen, att hvarje yttrad betänklighet i en så oändligt
samhällsvigtig fråga skulle vara »de obollardigas förhinder», en
beskyllning, för hvilken jag, t. ex. i fråga om strafflagen, flerfaldiga
gånger varit utsatt, under det att knappast någon arbetat
så mycket som jag för dess genomförande. Likaledes, och
då jag i fråga om representationsrättens utsträckning redan tillkänn
a g i f v i t den åsigt, att förslaget icke vore tidsenligt, i det att
detsamma, i stället att utsträcka rösträtten till de lägre klasserna,
utesluter en mängd nu röstberättigade, ber jag att få
bemöta den nyss gjorda beskyllning, som också bär blifvit framställd,
att detta vore »ett nät att fånga frågan uti,» med den
erinran, att det icke är första gången jag, i fråga om reformer,
velat gå längre än mina nuv:de motståndare, t. ex. dels hvad
angår strafflagen, i fråga om dödsstraffets bibehållande såsom
absolut straff, der jag fick rätt, dels i fråga om religionsfrihetslagen,
der jag fick orätt, ehuru de mångfaldiga motioner, som,
alltsedan lagens utfärdande, äfven vid innevarande riksdag blifvit
väckta om dess upphäfvande eller ändring, gifva stöd åt min
mening om lagens mindre lämplighet.
Innan jag ingår i sjelfva frågan, ber jag att få förutskicka
några få ord ang:de den agitation, som man påstår vara så
hotande, att den måste nedtysta hvarje tvifvel om förslagets
lämplighet. Gå vi då verkligen, Mina Hrr! på revolutionär grund?
eller äro vi icke församlade här i fullkomligt lugn för att öfverlägga
om samhällets vigtigaste fråga? Det är sannt, alt
stämningen är lifvad, såsom det måste vara i en konstitutionel
stat, der folket följer de allmänna angelägenheterna med uppmärksamhet.
Men jag har alltför högt begrepp oin detta folk,
för att ens kunna misstänka, att det skulle vara nog
292
Den 5 December.
otåligt, att icke vilja afbida frågans lösning på laglig väg. Det
vore då icke moget för friheten; bort med en sådan förnärmande
misstanka! Det med en ganska vanlig, elmru oegentlig
benämning så kallade folket, om man dermed förstår dem
af hvilka oroligheter äro att befara, står, då det enligt förslaget
är uteslutet från valrätt, utom frågan. Den förr eller sednare
inträffande striden mellan de rika och de fattiga, är icke
ännu inne. Här är blott en strid emellan de rika om något
mer eller mindre makt. Den striden är icke lärlig för samhället.
Den är också blott en fråga om tid, och, hvad denna
angår, så är det egentligen först 1840 frågan väcktes, således
25 år, af hvilka 10 absorberades af jernvägsstrider; en icke
synnerligen lång tid för utförandet af en sådan fråga. Reformbillen
i England började egentligen 1738 och genomdrefs 1832.
Årtionden äro minuter i nationernas lif. Oroom oss således
ännu icke. Menniskan är alltid benägen att öfverskatta vigten
af de händelser, hvari hon sjelf lefver. Denna oro, som vår
inbillning nu förstorar, är, något år härefter, en liten obetydlig
prick i bakgrunden på händelsernas stora tafla.
Jag ber således att få yttra mina betänkligheter emot förslaget.
De röra först den nedra kammaren, der valrätten efter
mitt förmenande är alltför inskränkt, för alt förslaget, upphöjdt
till lag, kan blifva beståndande. Jag vill ej nu tala om
den alldeles obemedlade arbetarens anspråk på valrätt, ehuru
jag känner i luften, att den frågan snart nog kommer att stå
på dagordningen; men förslaget utesluter från valrätt jordegare
till hundratusental. Inom en enda socken i Skåne, Svedala,
skola af 552 jordegare enligt förslaget endast 259 erhålla valrätt;
men 293 derifrån uteslutas. 1 en annan, Önnarp, komma
af 85 jordegare endast 38 att få rösträtt; 47 blifva uteslutna.
Är det väl med de åsigter, som göra sig alltmera gällande i
Europa, öfverensstämmande, att icke ens medgifva rösträtt åt
verkliga jordegare? Skall icke följden af detta uteslutande blifva
att, vid första valagitation, den som fallit igenom vid valet, rigtar
agitationen emot sjelfva grundlagen; och denna lag, som, nyss
tillkommen, hvarken har stöd af rättvisa eller häfd, skall åstadkomma
ett djupare missnöje än den gamla, om behofvet af
hvars förändring man var ense. Ingenting är nemligen mindre
sannolikt, än att de, som genom den nya lagen kommit till
makten, skola blifva benägna att genast lemna den ifrån sig.
Jag åberopar i detta afseende exemplet af bourgeoisiens regemente
i Frankrike från 1830 till 1848. Den satt sig med all makt
emot valrättens utsträckning, och denna kunde endast åstadkommas
genom en revolution. Detta regemente var dessutom i intet
afseende att föredraga framför demokratiens. Tvärtom. Demokratien
har, oaktadt sina många misstag, flera ä lla instinkter.
Det tillkommer, för att begagna Toquevilles ord, Statsmannen,
icke att af förskräckelse emot densamma uppresa dammar, som
den förr eller sednare skall genombryta med brak, men att
leda den vilda strömmen in i en lugn och banad fåra. Jag hy
-
Den 5 December.
293
ser ej denna öfverdrifna fruktan för denna makt; jag älskar
den, ehuru jag väl inser, att man måste vara på vakt emot
dess missgrepp.
Men dessa öfvergrepp inträffa alltid, då makten råkar uteslutande
i händerna på en samhällsklass, utan motvigt. Den
missbrukas i sådant fall och urartar till envälde. Det är historiens
lärdom i alla tider. Ingenstädes hafva exemplen på sådana
maktmissbruk, korruption och elände varit vämjeligare än
under Ludvig Philips regering. Jag har sett en Minister Teste
der tilltalas och dömas för mutor.
Om således, hvad man sökt att med siffror bevisa, hela
makten komme i händerna på en samhällsklass, så är detta
icke allenast i sig sjelft vådligt, men äfven ur den synpunkt, att
det har ingen utsigt att kunna bestå. Denna samhällsklass är
närmaste föremålet för arbetarens misstroende. Afven om dessa
maktegande således skulle vara benägna att se de lägre, från
representationsrätt uteslutna klasserna till godo, så åberopar jag
en berömd författares, Stuart Mills ord: »Dessa klasser, de talrikaste
i samhället, vilja se sina intressen tillgodosedda på sitt
vis; de misstro de högre klassernas välvilja; »timeo Danaos et
dona ferentes» är deras lösen; med ett ord, de vilja hafva sitt
ord med i laget, och man kan icke i längden neka dem det.»
Då således, efter min uppfattning, de klasser, som nu uteslutas
från rösträtt, förr eller sednare måste inrymmas en plats
i representationen, så borde, vid dess ombildning, detta ske på
ett sätt, som innebär tillräckliga garantier mot så beskaffade
missgrepp eller omstörtningar, som äro att befara vid dessa
lägre samhällsklassers inträngande. De garantier i detta hänseende,
som det Kongl, förslaget afser att inlägga i den öfre
kammaren, synas mig alltför otillräckliga. Dess underlägsenhet
1 fråga om ledamöternas antal, 120, då den nedra kammaren
utgöres af 180, angifver redan den öfvervigt, som förslaget lemnar
den nedra kammaren, särdeles som i de vigtiga penningfrågorna
rösterna skola sammanräknas, och en majoritet af
fuielar i den nedra kammaren således omintetgör den öfres
enhälligt fattade beslut. Denna den nedra kammarens öfvervigt
ökas alltmera vid folkmängdens tillväxt. Då enligt förslaget
hvarje domsaga med större folkmängd än 40,000 skall sända
2 riksdagsmän i andra kammaren, samt en ganska stor mängd
af domsagorna i riket redan hafva, eller inom kort hinna till
denna folkmängd, så kommer, till följd jemväl af folkökningen
i städerna, antalet ledamöter i andra kammaren att ökas i flerfaldigt
större proportion än i första kammaren, hvars vigt i
representationen således alltmera sjunker.
Af detta med flera skäl, t. ex. valbarhets-qvalifikationerna,
saknad af arvode m. m., skola alla män med energi sträfva
att komma in i den nedra kammaren, och den öfra befolkas
endast med dem, som icke lyckats få plats i den nedra, och
som mer eller mindre motvilligt ingått i densamma, samt ofta
294
Den 5 December.
nog af konsiderationer afhållas från allt sjelfständigt uppträdande.
Dessa bidraga ej att höja kammarens anseende hos nationen.
Detta allt under förutsättning, att karakteren af den öfre
kammaren vore sådan, att den verkligen kunde blifva sinnad
att motsätta sig påtryckningen af majoritetens makt i en nedra
kammare. Men i detta afseende är redan anmärkt, att begge
kamrarna hufvudsakligen få samma karakter, och de få, som
kunna inkomma med olika tendenser, skola, på sätt jag redan
nämnt, sakna energi eller mod att sätta sig emot majoritetens
terrorism, hvaraf vi ofta nog sett slående bevis. De äro sällsynta
dessa politiska karakterer, som äro födda upprättstående,
som intet böjer, hvarken vän eller fiende, som våga vara sig
sjelfva, som se solen i ögat och bibehålla detta valspråk från
forntiden: ”etiam si omnes, ego non.” Man får ej göra för
mycket räkning på dem;-derföre måste man bibehålla institutioner,
som fostra en för samhället gagnelig moderat och af
opinionen för dagen oberoende anda. En sådan anda har Adelsinstitutionen
i Sverige framkallat, utan att, åtminstone nu, utöfva
det minsta förtryck. Det bade således efter min uppfattning
varit klokt, att åtminstone vid öfvergången och tills vidare bibehålla
denna institution.
Man har i andra länder försökt, men aldrig lyckats, af
nyo skapa ett element i representationen, som kunde uppträda
medlande, men med tillräcklig styrka emot en tillfällig majoritets
tyranni. Det bade varit mera skäl att här hålla sig vid
bestående förhållanden än att bygga endast och allenast på oförsökta
skapelser.
Det blir då endast hos konungamakten minoriteten skulle
kunna vänta skydd emot förtryck. Men jag befarar, att konungamakten
skall stå vanmäktig emot den ensidiga opinion,
som kan göra sig gällande inom representationen. Man har
häremot invändt, att konungamakten ej skall försvagas, och
såsom bevis derpå anfört, att konungamakten enligt förslaget
får rättigheter, som den nu ej eger, nemligen rätt att upplösa
riksdagen, innan 4 månader tilländagått, samt initiativ vid urtima
riksdag, som betagits representanterna. Hvad beträfiär
rättigheten att upplösa riksdag, så visar erfarenheten, att denna
rätt ej är mycket värd, då nya val skola ske inom 3 månader
och de afskedade riksdagsmännen vanligen omväljas; och hvad
angår initiativet vid urtima riksdag, så kan förlusten deraf för
representanten ej blifva stor, då inom högst 6 månader lagtima
riksdag sammanträder.
Man har frågat hvad vi befara? Att landets ära vanvårdas?
Ja, med exemplet af vår s. k. frihetstid för ögonen, befara
vi att, om partierna strida om makten, ulan att tyglas af
en stark konungamakt, så kan landets ära vanvårdas. Historiens
vittnesbörd orri t. ex. 1741 års krig, der partierna sålde
sig för utländskt guld, är tillräckligt varnande.
Man frågar oss vidare, om vi befara, att försvarsverket
skall försummas? Ja vi befara, att indelningsverket kastas öf
-
Den 5 December.
293
ver ända. Det är för jordegaren en tung börda, och det fordras
en hög grad af patriotism och öfvertygelse om denna institutions
gagnelighet för att besluta sig för dess bibehållande.
En representation, der jordbrukare-intresset blir nästan allrådande,
skall svårligen kunna förmås dertill.
Man har sagt, att folket måste öfvertygas, måste frivilligt
ingå på eftergifter. Stundom kan det likväl inträffa, att en
samhällsklass icke på detta sätt kan förmås till eftergifter. Då
man t. ex. omtalat bränvins-lagstiftningen, såsom en af vår representations
välsignelserikaste åtgärder, huru länge tror man
väl att vi fått vänta på, att Bonde-St:t frivilligt skulle afstå från
småpannorna?
Man har slutligen sagt, att vid hvarje reform, t. ex. i tulllagstiftningen,
vådor förespeglats, hvilka ej inträffat. Exemplet
var ej lyckligt valdt, ty obestridligt är, att i landet råder en
allmän förlägenhet, en stagnation i rörelsen, som nog allmänt
tillskrifves just våra financiella åtgärder. Sådant manar ej till
efterföljd, och då man citerade skaldens ord, att ”det friska
nya skall växa upp ur förödelsen”, kunde jag ej återhålla den
tanken, att förödelsen är lätt att åstadkomma, men för att få
det nya att växa, fordras en skaparehand.
Jag skulle för min del hysa mindre betänkligheter vid att
göra konungamakten helt och hållet och i alla frågor beroende
af representationen, att med ett ord ännu en gång våga försöket
med en parlamentarisk styrelse efter utländskt mönster,
om vi vore mera isolerade, om vi icke hotades af öfvermäktiga
grannar, som icke lära underlåta att begagna sig af våra
felsteg. Sådana misstag äro oundvikliga i samhällsförfattningar,
der Regeringen är så beroende af dagens opinion, att den ej
förmår motsätta sig densamma. Det är isynnerhet i fråga om
den utrikes politiken sådane felsteg äro vådliga för ett litet land.
Amerika går framåt under republikanska former, men det är
ett starkt och mäktigt land. Danmarks exempel är deremot i
delta afseende talande. Det är kamrarnes påtryckning, som
nödgat Regeringen till de steg, hvarigenom detta land kommit
förödelsen temligen nära. Våra egna experimenter med partiregeringar
och. derpå följande envälden hafva kostat oss, första
gången våra Ostersjö-provinser, andra gången Finland. Det är
olyckliga föredömen.
Man har slutligen vädjat till våra känslor. Jag ämnar ej
följa detta exempel. Jag vädjar till hvars och ens medvetande
af pligten att följa sin öfvertygelse, som bör vara den enda ledtråd
för hans handlingar.
Äfven detta yttrande framkallade bifallsrop från en mängd
ledamöter.
Gr. Hamilton, Henning: Under den första af R. o. Ad:s
beredande öfverläggningar hade jag tillfälle att i korthet uttala
min mening om det Kongl, förslaget till representationens om
-
296
Den 5 December.
bikinin". Jag hade derföre hoppats kunna undvika att här uppträda,
hvilket minnet af fordna förhållanden gör för mig smärtsamt
och motbjudande; men dessa känslor måste vika, då pligten
manat mig att begära ordet, mpd anledning af yttranden,
som här under diskussionen blifvit fällde.
Här upprepades i går en förut framställd hotelse att, om förslaget
förkastades, vi skulle utestängas från Svenska folkets förtroende.
Under ett fjerdedels sekel har jag haft den lyckan att fritt och
öppet kunna uttala mig på detta rum, ulan att söka gunst hvarken
uppifrån eller nedifrån. Om jag nu förlorar denna rätt, skulle jag
högt värdera att på grund af medborgares förtroende få uttala
min mening i landets vigtiga frågor, dock med vilkor att detta
förtroende grundar sig på fullständig kännedom af det sätt, hvarpå
jag utöfvat mitt sjelfskrifna representant-kall. Jag måste derföre
nu högt uttala min åsigt och icke stjäla mig till ett förtroende,
som kanske, då denna är hörd, skall mig förvägras.
En annan talare har här yttrat, att anledningen till vårt
motstånd mot det hvilande förslaget vore att söka i en känsla
af välbefinnande under den nuv:de representationsformen, samt
att förslagets motståndare ansågo sig bär strida pro aris et focis,
och af ömhet för sina efterkommande, hvars rätt de ville bevara,
motsatte sig förslaget. Hvad mig angår, bar jag snart slutat
min offentliga verksamhet och finner mig väl i den enskilda,
jag nu utöfvar, hvarföre jag icke för mitt välbefinnande här behöfver
uppträda, .lag har icke heller barn, åt hvilka jag kan
önska att få öfverlemna min ärfda representationsrätt; yttrandet
träffar således icke mig. Men jag har mottagit ett arf; till detta
finnes en arfvinge, och jag vill lemna det orubhadt ifrån mig.
Arfvet är ett lyckligt fädernesland; arfvingen: Svenska folket.
En annan talare yttrade i går, att ordet »reform» under de
sista tre åren stått inskrifvet på hvars och ens fana. Detta var
för tre år sedan en sanning, och min fana bär ännu samma inskrift.
Men sedan det Kongl, förslaget framlades, har förhållandet
blifvit annorlunda; på dess fana står en inskrift, sorn jag
kanske ej rätt kan läsa, men reform är det icke. ty förslaget
innebär icke en reform, en naturlig utveckling af hvad vi ega
eller ett försök att deri ingjuta en mera lefvande anda och kraft.
Det bildar ett nytt Sverige, en ny konungamakt, en ny representation.
Der allt är nytt, der är det icke längre reform, hvilket
betyder en ombildning, förbättring och utveckling af det bestående.
Häri skulle visserligen icke ligga ett ovilkorligt skäl
till förkastelse af det. hvilande förslaget, nemligen så vida förtjensterna
öfvervägde den nya skapelsens brister. Så har jag
dock icke kunnat bedöma förslaget och ber derföre att såsom
skäl för min åsigt få yttra några ord om en del af dess stadganden.
Vi mötas då i början af förslaget med stadgandet om årliga
riksdagar. Att de skenbarligen icke utöfva något annat inflytande,
än att riksdagarne borde blifva kortare, då de tätare
följa på hvarandra, känner en och hvar. Frågan om det mera
Den 5 December.
297
genomgripande inflytande de i verkligheten komma att utöfva,
— till konungamaktens försvagande, svårighet att finna personer,
hvilka kunna under en lång följd af år åtaga sig riksdagsmannakallet,
ökad kostnad för staten o. s. v., — är äfven så vidlyftigt
behandlad, att jag icke dervid torde behöfva uppehålla
mig. Deremot kan jac icke underlåta att fästa uppmärksamheten
på några ord i Just.-Stats-Ministerns yttrande till Slatsråds-protokollet
rörande detta ämne. Han säger der: »Alt riksdagarne
skola årligen sammanträda, och att Konungen skall ega
vädja till nationen genom kamrarnas upplösning och förordnande
af nya val, äro nyheter, hvilkas ändamålsenlighet redan blifvit
inom representationen så allmänt erkänd, att några skäl derför
icke lära behöfva anföras.»
Huru har då väl representationen gifvit sina tankar i detta
ämne tillkänna? Jo! derigenom att den förkastade det om årliga
riksdagar framställda förslaget!
Ar det på detta sätt folkets önskningar och åsigter framställas
inför tronen, kunna vi lätteligen förklara det Kongl, represenlations-förslagets
tillkomst.
I sammanhang härmed kommer frågan om Konungens rätt
att upplösa riksdagen. Detta är visserligen en nyhet hos oss,
men den står tillsammans med årliga riksdagar och riksdagsmännens
väljande för viss tid, så att stadgandets införande i den
nya R. O. blifvit en nödvändighet. Man säger visserligen att
konungamakten härigenom skulle stärkas, men för min del betvifiar
jag att, med den sammansättning representationen enligt
det hvilande förslaget erhåller, det nya vapnet skulle i Konungens
hand blifva af synnerligt värde. Dessutom skulle jag vilja
likna detta vapen vid ett gevär, som stöter. Då kulan hviner,
är det ganska ovisst om en motståndare faller, men det är alldeles
säkert, att ett slag träffar den, som lossade skottet.
Jag vill i allmänhet icke fästa mig vid deltaljer i förslaget,
eller vid otydligheter i redaktionen. Det är sådana brister, som
äfven jag tror kunna afhjelpas. Deremot skola vi närmare skärskåda
hufvudgrunderna. Ibland de vigtigaste är onekligen den
fide §:n, der fråga är om första kammarens sammansättning.
Riksdagsmän till denna skola utses af landsting och stadsfullmäktige.
Man kan tvista om landstingen äro lämplige valkorporationer,
men tvisten möter alltid en stor svårighet deri, att
föremålet, som skall bedömas, är okändt, och häri ligger onekligen
en högst viktig betänklighet emot förslaget, ty betänkligt
måste det väl vara att lemna ett så vigtigt uppdrag i händerna
på en åtminstone för de flesta helt. och hållet okänd korporation.
För att lugna farhågorna i detta fall anföra mina motståndare
landstingens laglydnad såsom bevis på deras förträfflighet,
och säga, att sedan ett par af dem erhållit varning för
öfverskriden befogenhet, har intet enda af dem öfverskridit de
gränser, lagen löreskrifver. Ar då verkeligen ställningen sådan,
att det numera hos oss betraktas såsom en förtjenst att icke
uppenbart och fortfarande trotsa den lag, man är pligtig att lyda?
298
Den 5 December.
Vidare har man sagt, att landstingen ingalunda visat benägenhet
för öfverdrifven sparsamhet, och såsom bevis härpå anfört, att
ett af dem anslagit 12,000 rdr till ett uppgifvet ändamål. Men
vi måste komma ihog, att detta anslag beviljades för ett ändamål,
som låg inom omfånget för landstingets närmare kännedom
och kom dess ort direkte till godo. Det utgör således icke något
bevis, att samma handlingssätt skulle blifvit följdt, i händelse
fråga varit om anslag för allmänna ändamål eller för inrättningar,
som legat utom landstingets område.
Ytterligare har man sagt, att de af landstingen hittills gjorda
valen varit goda. Såvidt jag har mig bekant, bafva dock
dessa val hittills inskränkt sig till val af vice ordförande, och
jag är öfvertygad att dervid hittills väl tillgått, men vid dessa
val kunna dock helt andra skäl göra sig gällande, än vid val
af riksdagsmän. Vi kunna f. ex. tänka, att man utser en person
till vice ordförande, för att derigenom göra sig af med en
besvärlig talare, men detta skäl kan ej vara afgörande, då man
väljer riksdagsman.
Vidare har man, förmodligen såsom ett skäl för det fullständiga
öfvergifvandet af den gamla representationens grunder,
påstått, att Adeln icke skulle kunna utgöra någon lämplig val
korporation
för första kammaren, och som bevis härför framdragit,
att Adelns jordegendom under loppet af vissa år minskats
med ett värde af flere millioner, samt derför anfört siffror,
som visa, att Adeln under dessa år sålt fastighet för 24 millioner
mera än den köpt. Om emedlertid beviset skulle vara full
ständigt,
borde man såväl hafva uppgifvit de kapital, som af försäljningssumman
fortfarande qvarstannat i Adelns händer, som
ock den förmögenhet, som på andra vägar tillflutit Adeln, såsom
genom arf, giftermål, förmögna personers upphöjande i Adeligt
Stånd m. m. Detta har man dock visligen underlåtit.
Man har sagt, alt Adeln icke är i besittning af för ända
målet
erforderlig intelligens, och såsom bevis härpå anfört, att
så få af Adeln, jemförelsevis med ofrälse, aflägga högre lärdomsprof.
Detta är dock helt naturligt, om man besinnar, huru liten
procent Adeln utgör af folkmängden. Till en helt annan slutföljd
hade man kommit, om man sagt, att af R. o. Ad. hafva
så eller så många proc. aflagt kunskapsprof, hvaremot den eller
den' proc. af de ofrälse Stånden tagit högre examina vid våra
läroanstalter. Men äfven denna beräkning har man nogsamt
aktat sig för att utföra. Och i alla fall är detta ett sätt att mäta
R. o. Ad:s intelligens, som icke håller prolvet. Finnes det ej
någon annan intelligens än den, som mätes genom akademiska
lärdomsprof? Finnes då ingen intelligens inom armén, inom flottan?
Jo! jag påstår att intelligens finnes nog inom Adeln, och
jag söker ej beviset, jag blott tager det, der det sjelfmant erbjuder
sig, — inom dessa murar. Jag behöfver icke ens söka
det ibland eder, I gamle, som grånat i statens tjenst eller i andra
allmänna värf. Jag skall taga det bland dessa unga ledamöter,
som i hundrade-tal skyndade hit, då de hörde att fäder
-
Den 5 December.
299
neslandet var i fara. Jag vet icke om I egen förmögenhet; jag
frågar eder icke, om I håfven ett examensdiplom på fickan ; men
hvad jag vet, det är att I egen bildning och fosterlandskärlek,
och I skolén snart visa det.
Detta är måhända ett afsteg från diskussionen, men det är
icke jag som framkallat detsamma, ty under ölverläggningarne
hade jag icke yttrat ett ord om It. o. Ad., då anfallen-rigtades
emot detta Stånd. Jag återkommer framdeles till den 6:te §:n,
men vill nu först yttra några ord om den 9:de. Bland andra
vilkor för valbarhet föreskrifves deri egandet af fastighet, hvars
taxeringsvärde ej får understiga 80,000 rdr, eller att man skall
betala skatt för en inkomst af 4.000 rdr. Ett mera ihåligt stadgande
torde väl knappt någon grundlag kunna förete, ty icke
bevisar det förra, att den som innehar egendomen verkligen eger
80,000 rdr, och hvad det sednare vilkoret beträffar, så uppgifver
man ju sjelf sina inkomster, och kan således låta taxera sig för
en inkomst, som man icke eger, för att derigenom blifva valbar
i första kammaren.
Vidare stadgar §:n, att skatten skall utgå för inkomst af
kapital eller arbete, hvarigenom den, som efter en lång verksamhet
algått ur statens tjenst med 4,000 rdrs pension, icke
är valbar till första kammaren, ty pension är icke inkomst af
kapital eller arbete. Ingen torde dock, vare sig genom insigter,
erfarenhet eller sjelfständighet, bättre egna sig för representantkallets
utförande än en f. d. högre embetsman, som erhållit afsked
med en för hans ekonomiska ställning betryggande pension.
Det tyckes emedlertid icke som man önskat dylika representanter,
hvilket icke heller tillhör det nya systemet. Om man
å ena sidan vill göra regeringen beroende af kamrarne, är det
naturligt, om regeringen vill undvika hvarje oberoende element
inom dessa, för att på annan väg kunna återtaga sitt förlorade,
men dock nödiga inflytande.
En anmärkning mot 13:de §:n är redan gjord, nemi. att
ledamöternas antal i andra kammaren skulle växa på ett sådant
sätt,' att jemnvigten mellan kamrarne blefve störd. Man kan
icke heller lörneka, att kamrarnes relativa styrka inverkar på
deras ställning till hvarandra och möjligen på riksdagens beslut.
Om nu förhållandet mellan ledamöternas antal i hvardera för
tillfället är rigtigt, hvilket jag lemnar derhän, kan det dock icke
på samma gång vara rigtigt, att detta förhållande tid efter annan
måste rubbas.
Hvad vidare angår 14:de §:n, så anser jag den vara den
måhända minst lyckade i förslaget. Skälen härför äro till stor
del förut anförde^ af Frih. Klinckowström, med hvilken jag instämmer.
Här stadgas som vilkor för valrätt att ega eller innehafva
fast egendom af 1,000 rdrs taxeringsvärde, att arrendera
jordbruksfastighet till dylikt värde af 6,000 rdr, eller slutligen
att erlägga bevillning lör 800 rdrs inkomst. Ett stort antal
Svenska medborgare förlora härigenom den valbarhet de nu ega.
Huru stort detta antal är, kan jag icke på siffran säga, men som
300
Den 5 December.
jag förmodar att H. Exc. Hr Frih. De Geer förskaffat sig kännedom
härom, innan förslaget för K. M:t framlades, torde han
kunna rälta de fel, jag möjligen kommer alt begå. Det har
redan blifvit utan motsägelse anfördl, att i Göteborgs och Bohus
län uppgår detta antal till omkring 2000 personer. Jagskall
ytterligare blott anföra förhållandet i en provins, hvars namn
kommer hvarje Svenskt hjerta att slå med hastigare slag, —
nemi. Dalarne. Om jag undantager Nedan-Siljans fögderi, hvars
taxeringslängder ej äro undersökte, samt Ofver-Siljans och VesterDahls
fögderier, der hela soldatrotarne äro gemensamt taxerade,
så att ej hvarje särskildt hemmansdel finnes utförd, uppgår antalet
af dem, som i den öfriga delen af länet genom det nya
förslaget förlora sin valbarhet, till icke mindre än 2700 personer.
Hvarigenom har väl den allmoge, som rättfärdigade Gustaf
Wasas förtroende, förverkat vår nuvrde regerings? Från det
öfriga riket har jag endast spridda uppgifter, och fäster icke helier
någon särdeles vigt på antalet, men hvad jag anser i hög grad
vigtigt är,' att man icke måtte beröfva ett antal medborgare en
rätt de nu hafva och hvilken de, mig veterligen, icke förverkat
eller missbrukat. Detta är en orättvisa, och hvarje sådan måste
en gång blifva bestraffad. Mina motståndare invända visserligen,
att ersättning för bvad som förloras, lemnäs i rättigheten
alt deltaga i kommunalvalen, hvilka ligga till grund för
landstingsvalen, hvarigenom de väljande medelbart komme att
deltaga i valen till första kammaren. Detta må gälla hvad det
kan; men hvad de omnämnde medborgarne dock i alla händelser
förlora, är rättigheten att blifva valde. Jag befarar visserligen
icke någon snar och vådlig påtryckning från de uteslutnas sida,
och någon fruktan lör revolution har icke ett ögonblick uppstått
hos mig, ty en sådan är icke lätt att åstadkomma emot
Bonde-Ståndet, om detta är tillfredsställdt med den nya representationen,
men då jag anser förslaget innebära en orättvisa,
utgör denna i och för sig, utan beräkning af de mer eller mindre
vådliga följderna, ett af de skäl, hvarföre jag röstar emot
detsamma.
Jag öfvergår nu till betraktande af de tvenne kamrarne,
som skola utgöra Svenska folkets representation. Dessa skola
sammansättas af 119 ledamöter i den första, och omkring 180
i den andra kammaren; Kamrarne sammanträda hvar för sig,
och dermed anser man oss nu hafva fått ett två-kammar-system,
hvilket säges vara bättre än om representationen arbetade på
ett rum. Skälet för denna delning är i motiverne uppgifvet
vara det, att hvar och en makt behöfver en jemnlike för att
icke öfverskrida sin gräns och sin befogenhet. Att i den första
kammaren åt den andra få en jemnlike, har också verkligen lyckats,
ty man skall ej lätteligen kunna se, hvilkendera af tvillingarne
är det äldsta barnet och derföre lörtjenar namnet af den
första. Ursprunget till båda kamrarne är nemi. detsamma, och
då valbarhetsqvalifikationerna till den första äro utan all betydelse,
blir det i sanning svårt att säga, hvari skillnaden skall
