# ID: svediakorp-gov688
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 48,190
# sentences: 1,825
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 November.
301
nens och yttrandernes remitterande till Stats-Utsk:t, hvilken
propos. ined starka ja-rop besvarades.
Föredrogs Gr. Liljencrants’, Gustaf Fredrik, den 21 dennes
bordlagde motion, N:o 275, i fråga om särskildta medels
ställande till K. M:s disposition för ordnandet af rikets landtoch
sjöförsvar.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Vid det förhållande att K. M.
denna dag till R. St:r atlåtit Nåd. Propos. i samma ämne. Gr.
Liljencrants med sin motion åsyftat, får jag hemställa till den
värde motionären, om han icke kunde finna skäl vara för handen
att återtaga densamma, då hans mål nu är uppnått. Skulle
man sedermera finna att den summa, K. M. föreslagit, icke är
tillräcklig, står det ju honom alltid fritt att då yrkä densammas
förhöjning.
Gr. Liljencrants: Jag instämmer med den siste värde
talaren deruti, att det nu kan vara alldeles likgiltigt, om min
motion remitteras eller icke.
i)å jag väckte densamma, nämnde jag också, att en framställning
skulle komma att ega rum till R. St:r; men jag sade
äfven att tidpunkten för riksdagens afslutande var så nära för
handen, att jag ansåg mig göra den sak, som var i fråga, en
tjenst, om Stats-Utsk:t på förhand blefve satt i tillfälle att begrunda
de summor, som borde beviljas.
Men jag är deremot af alldeles olika tanke med den siste
värde talaren i det afseendet, att jag skulle taga tillbaka min
motion, och derföre anhåller jag att den måtte få åtnjuta den
vanliga behandlingen.
Hr Brakel: För min del hade jag tänkt att vid Gr. Liljencrants’
motion yrka detsamma som vid Hr Cederschjölds,
eller att den helt enkelt skulle läggas till handlingarne; ty i
likhet med hvad Gr. Mörner yttrade i föreg:de plenum, anser
jag det vara ett stort misstroende-votum mot regeringen att
uppdraga åt Stats-Utsk:t att taga reda på hvad riket behöfver
för sitt försvar — och något sådant har jag heller aldrig hort
talas om. Men då det Högloft. Ståndet varit nog liberalt att
bevilja remiss åt den föreg:de motionen, bar jag ingenting emot
att denne gör sällskap. Jag ber äfven få tillägga att frihet i
öfverläggning och förhandling inom R. St:r alltid varit det mål,
hvartill jag velat komma.
Det återstår mig således endast att tala några ord om de
grunder, som Gr. Liljencrants framlagt för sin motion.
Tillfölje af det nya skede, i hvilket den s. k. SleswigHolsteinska
frågan inträdt, kan jag icke inse annat, än att Sverige
blifvit mera aflägsnadt derifrån. Nu mera är det nemi.
icke fråga om exsekution i Holstein, utan det är fråga om hvem
302
Den 23 November.
sorn skall blifva konung i Danmark, och de makter, som hade
de starkaste förpligtelserne vid Londoner-prot:ts undertecknande,
måste väl i första rummet taga saken om händer. Jag vet icke
om jag vid detta tillfälle skulle gå den grannlagenhet för nära,
som hvar och en är skyldig vår regering, om jag skulle uttrycka
den önskan, att Hr Utrikes-Stats-Ministern ville lyfta en
liten flik af den slöja, som hvilar öfver denna hemlighetsfulla
sak? Ett allmänt rykte säger, att Sverige ingått stora förpligtelser
mot Danmark. Om regeringen gifvit ett ord åt Danmarks
folk från Sveriges folk, så är det min lifligaste önskan att vi
redligt måtte lösa detsamma; men vid detta tillfälle önskar jag
dock, att så icke måtte vara förhållandet, utan att Sveriges land
så sent som möjligt måtte inblandas i Ilolsteins sak. Vi behöfva
spara våra krafter, för att, då det behöfves, kunna uppsätta täta
led, och den timma slår snart, då Europa skall besluta, om en
hel nation skall utrotas från jorden eiler icke. Det finnes en
man i Europa, som håller rättvisan i sin hand — ni veten nog,
Mina Hrr! hvem jag menar. Vill denne man sitta qvar på sin
lysande thron, måste han taga nationalitetsidéen till hjelp och
uppträda såsom de förtryckta nationernas befriare.
Det är sannt, det är ett högt spel, men det spelet är värdt
att spelas, ty vinner han, så vinner han och de som spela med
honom, samtidens tacksamhet — och efterverldens beundran —
och tappar han, så hölja dock han och hans bundsförvanter
sig med odödlig ära.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad och motionen
jemte yttranderne remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Då jag nu äm
nar
väcka ett förslag till hufvudstadens och kusternes skydd
mot fiendtliga anfall, torde jag knappast behöfva nämna, att
planen dertill icke är uppgjord af mig. Hen är uppgjord af en
man, som jag tror, ega den största erfarenhet i dylika frågor.
Härefter uppläste Hr Cederschjöld en motion, N:o 276,
ang:de åtgärders vidtagande till hufvudstadens skyddande för
fiendtliga anfall från sjösidan.
Denna motion begärdes på bordet, hvarefter anmälte sig
och yttrade
Hr Fahnehjelm: Jag har endast begärt ordet, för att
lemna R. o. Ad. den upplysningen att ifrågav:de uppfinning af
undervattensminor utgör föremål för pröfning af en af K. M.
tillsatt komité.
t
Den 23 November.
303
Jag är i tillfälle att lemna denna upplysning, emedan jag
är sekreterare i sagde komité, som snart kommer att ingå till
K. M. med utlåt, i frågan, såväl med fästadt afseende å dessa
minors egenskaper, som ock ang:de den säkerhet, de erbjuda.
TIr af Kléen: Jag vill ingalunda förneka det möjliga vär
det
af undervattensminor, men jag är lika långt ifrån att på
grund häraf vilja erkänna, att ett verkligt försvar derpå kan
uteslutande grundas, ty en mina är en mina, och jag frågar
huru man dermed skall kunna åstadkomma ett tillräckligt försvar
för ett sund. För att göra densamma oskadlig, behölves ju icke
annat än att låta en flytande kropp stöta mot densamma, så
att den spräriges. Dermed är också dess verkan slut, och den
öfriga flottan kan obehindradt segla in.
Jag säger ännu en gång att jag ingalunda underkänner deras
verkan, men får reservera mig mot ett sådant förslag, som
att vårt försvar derpå skulle hufvudsakligen grundas.
Hr Cederschjöld: I ani. af den siste värde talarens
yttrande, att, då en mina sprungit, så har hon sprungit, måste
jag visserligen erkänna att detta är sannt, men ett litet tillägg
torde vara af nöden, och det lyder, att då har fartyget äfven
sjunkit. Jag kan dessutom icke föreställa mig att man skulle
gå så hufvudlöst tillväga som att lägga ut en enda mina. Man
bör ju lägga ut många och dessa böra icke allenast läggas så
att de icke kunna upptagas, utan äfven försvaras.
Under sista kriget mellan Westmakterne och Ryssland gjorde
ju blotta medvetandet om dessa minor att flottorne icke vågade
gå in mot Kronstadt och Sveaborg.
Man har sagt att en komité är nedsatt att öfverväga denna
vigtiga fråga. Jal det är sannt — men hvad mera är, den är
nedsatt redan för 6 månader sedan, och jag måste beklaga att
man i en så vigtig angelägenhet sölat så som man gjort.
I anledning af Hr af Kléens yttrande, får jag återkalla i
den värde Fortifikations-generalens minne, att då han för 2 år
sedan i Krigs-Wetenskaps-Akademien höll ett sakrikt föredrag
ang:de Stockholms befästande, så uppträdde upphofsmannen till
denne motion, Ofverste Hagelstam, och frågade hvartill det skulle
tjena att nekasta stora summor på Stockholms befästande från
landsidan, så länge man lemnade sjösidan öppen; och han satte
sitt hufvud i pant på att han som Rysk Amiral skulle kunna
intränga till hufvudstaden — och detta genom tvenne särskilda
farleder. Han erbjöd äfven Krigs-Wetenskaps-Akademiens ledamöter,
att, om de ville komma hem till honom, skulle han visa
dem huru dermed skulle tillgå. Men ingen kom; så stor var
likgiltigheten för denna vigtiga sak.
Jag hoppas dock att denna likgiltighet nu försvunnit, samt
att Stats-Utsk:t tager motionen i noggrannt öfvervägande.
S04
Den 23 November.
Hr Lilliehöök, Bertil: Sedan jag hegärde ordet, har
motionären sjelf framställt nödvändigheten af att den kedja minor,
som utlägges, skall försvaras af fartyg. Han yttrade förut att
till detta försvar icke skulle behöfvas annat än några slupar
och jollar. Deras värde lemnar jag derhän; men det är klart
att den, som vill forcera sundet, kör bort dem.
Den värde motionären har talat om de storverk, minorna
uträttade i Ostersjökriget. Det faktiska var emedlertid följande
2:ne händelser. Den ena var den att ett Engelskt ångfartyg gick
mot Kronstadt och stötte mot en mina, men utan annan skada
än att en del porslin, som stod i den hytt, under hvilken minan
kreverade, gick i kras; men fartyget blef för öfrigt oskadadt.
Den andra händelsen var, att en mina fiskades upp, och togs
på däck, der man oförsigtigt nog började undersöka densamma,
hvarvid man kom att beröra antändningsapparaten, då minan
exploderade och flere personer blefvo skadade, biand andra en
Amiral, som förlorade ena ögat. Dessa båda fall äro de enda,
som, mig veterligen, under detta krig stod i sammanhang med
minor.
Hr af Kléen: Jag skall komplettera den historia, Hr
Lilliehöök framdragit, med ett faktum till? och det är att den
enda ångbåt, som sprang i luften, var en af Ryssarnes egna.
Jag vill likväl ingalunda nedsätta detta medel, som kan vara
godt och bra, blott man icke använder det på andra ställen och
annat sätt, än der det passar.
Gr. von Platen: Det torde icke vara R. o. Ad. mera
angenämt än mig att i närv:de stund ingå i diskussion om minors
användbarhet för landets försvar. Att de kunna vara nyttiga
för somliga fall, det är väl klart för hvar och en, men hela
motionen synes mig vara öfverflödig, såvida icke min uppfattning
af densamma är oriktig, nemi. att den egenteligen afsåg en
belöning åt Hr Nobell.
Men jag skulle icke ändå begärt ordet, såvida man icke så
strängt yttrat sig om den komité, som blifvit tillsatt för det
ifrågav:de ändamålet; och jag är öfvertygad om att, ifall den
den värde talaren känt förhållandet, skulle han icke framkommit
med en sådan beskyllning.
Denna komité tillsattes i Maj, men den mina, man beställde
af fabrikanten, erhölls först i September. På hans begäran gjorde
man visserligen ett försök och lyckades också naturligtvis
att spränga ett fartyg; men det är äfven andra experimenter,
som mäste göras. Så måste man t. ex. se huru länge en mina
kan ligga i vattnet, utan att taga skada, och det är anledningen
hvarför man dröjt så länge.
Komitén är dessutom icke afsedd endast för dessa slags
minor. Flere andra förslag i samma riktning äro afgifne, men
jag känner icke ens enskildt, om Hr Nobells äro de bäste eller
icke,
Den 23 November.
305
icke, och under sådana förhållanden anser jag att man icke bör
bestämma belöningen förr än man vet hvem den med rätta bör
tillkomma.
Hr Cederschjöld: Att inga fartyg blefvo skadade under
Ryska kriget synes mig vara ganska naturligt, då, som jag förut
yttrat, inga fartyg, vare sig Franska eller Engelska, vågade
sig in i dessa farvatten.
Det gläder mig att ingen försummelse kan läggas komitén
till last. Detta var således ett misstag af mig.
Men jag har af tidningarne sett att försök blifvit gjorda
och fartyg sprängda, och detta var anledningen till det yttrande
jag fällde.
Man har anspelat på att minorna endast skadade ena ögat
på en amiral; men om den värde talaren kommer hit, skall
han få se en fortograf), som visar de fartyg, som blifvit sprängde;
och på denna fotografi äro hålen större än t. o. m. amiralens
hufvud.
För öfrigt får jag tillkännagifva att jag icke förstår detta;
men då jag hört saken af en man, som varit med i mellan
20—30 större och mindre strider, och som satt sitt hufvud i
pant på att han när som helst skulle gå in till Stockholm —
då må man ursäkta, om jag anser saken vara af högsta vigt,
och mera litar på hans ord än på någon annans, så mycket
mera som han sannolikt har större krigserfarenhet än någon
annan sjöofficer — huru duglige de för öfrigt må vara. Ofverste
Hagelstam är älven beredd att inför Utsk:t lemna de upplysningar,
som kunna erfordras.
Slutligen synes mig saken vara sådan, att den väl bör begrundas
och icke bemötas med hån och förakt, som en talare
tagit sig den friheten göra.
Hr Lilliehöök: Då den siste värde talaren sagt att frå
gan
blifvit bemött med hån, och jag är en bland dem, som i
denna sak yttrat sig, får jag säga, att hvarken mitt lynne eller
min fallenhet tillåta mig att bemöta någon med hån.
Minans värde i och för sig har jag aldrig bestridt; men att
bygga ett försvar på dessa, det kan jag icke gå in på.
Hr Cederschjöld har sagt att Öfverste Hagelstam är den
som f. n. eger den största krigserfarenheten; men man kan
vinna erfarenhet utan att hafva varit med i 1808 års krig;och
som ett bevis på att denne man hårdnat i de gamla formerna
vill jag anföra att han, för icke mer än två år sedan, gjorde en
framställning att bygga 2—300 kanonjollar till vår skärgårds
försvar. Då han vid denna tidpunkt kan göra en sådan framställning,
torde det vara förlåtligt, om man icke fäster obetingad
tillit till hans omdöme.
VII. H.
20
306
Den 24 November.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf härefter, att som den ifrågav:de
motionen blifvit begärd pä bordet, komme densamma
att der hvila.
Anmäldes och bordlädes Lag-Utsk:ts Mein. N:o 88, ang:de
verkställda omröstningar i förstärkt Lag-Utsk., i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut ang:de åtskilliga lagfrågor.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdageu der. 24 November 1863.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 23 dennes, samt prot:t
för den 20 sisth Juni.
Hr von Francken, August, uppläste en motion, N:o 277,
angående anvisande af ett särskildt anslag för anskaffande af
bepansrade fartyg.
Begärdes på bordet.
Föredrogs K. M:s den 23 dennes bordlagde Nåd. Propos.
till R. St:r, om beviljande af ett särskildt kreditiv till försvarsverkets
fullständigare ordnande.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig, anförde dels
skriftligen dels mundtligen:
Den 24 November.
307
Under gårdagens plenum vände sig en af detta Stånds ledamöter
till mig med anhållan att få några upplysningar med
afseende å Sveriges utrikes politik. Om jag då icke genast besvarade
den gjorda frågan, var det emedan jag ansåg att jag
i dag skulle få tillfälle att återkomma till samma ämne.
Dessförinnan vill jag dock fästa uppmärksamheten,derpå, att,
oaktadt Svenskarne äro ett folk, som har mycken benägenhet att
antaga främmande bruk, göra det de dock vanligen efter sin
egen beqvämlighet och endast i de delar, som anstå dem, men
uraktlåta hvad härmed icke passar i stycke; hvaraf en halfhet
uppstår. I England, — det Iand der interpellationer till regeringen
från representationen oftast förekomma, — är det bruk vedertaget,
att den ledamot, som vill vända sig till regeringen med
begäran om upplysning, på förhand tillkännagifver att iian någon
viss dag ernar till den eller den ministern ställa en förfrågan om upplysning
i ett visst ämne. Detta förfarande har goda skäl lör sig.
I främsta rummet får derigenom den tillfrågade personen anledning
att sätta sig in i det ämne, som bragts å bane, och hvilket
möjligen kunnat till sina detaljer undfalla honom. Vidare får
han tillfälle att med sina kolleger närmare samråda örn det sätt
hvarpå frågan skall besvaras, och af dessa skäl tror jag det
vore lämpligt, om samma bruk äfven hos oss kunde införas.
Så vidt jag känner, gifva grundlagarne ingen anledning till
interpellation; och särdeles hvad den utrikes politiken beträffar,
föreskrifva de deremot konungens rådgifvare skyldigheter,
som dessa äro pligtige att icke förbise. För min del har jag
likväl alltid ansett som en skyldighet att gifva dem af nationens
ombud, inför hvilka jag, enligt vår nu gällande författning, har
tillfälle yttra mig, de upplysningar, som med mina pligter i öfrigt
äro förenliga; och jag tror icke man skall kunna tillvita mig
att hafva sökt undandraga mig detta. Att jag icke sjelfmant
dertill söker anledning, torde icke billigtvis kunna läggas mig
till last. Upplysningar, som icke äro begärda, äro oftast ovälkomna,
och att taga ordet endast för att tillfredsställa en eller
annan enskild ledamots nyfikenhet, torde icke anses lämpligt.
Den fråga med afseende å vår yttre politik, som af en värd
ledamot i går blef framkastad, är icke en fråga, som i går upp
stått;
de rykten, hvarpå han anspelat, hafva i månader varit i hvar
mans mun, och blifvit inom pressen i olika riktningar kommenterade;
men inom representationen hade, mig veterligen, hittills
ingen röst höjt sig för att nämna ett ord derom. När nu tystnaden
är bruten, må det vara äfven mig tillåtet att yttra några
ord; utan att innefatta en redogörelse, som tidpunkten icke
medgifver, — i detta fall har K. M. i sin nu föredragna Nåd.
Propos, redan uttalat sig, då K. M. säger att han af fortgående
underhandlingar och ständigt vexlande händelser är förhindrad
från att göra R. Sbr de meddelanden, K. M. önskat till deras
kännedom afgifva, — hoppas jag dock att de kunna* bidraga
att lugna några farhågor.
308
Den 2i November.
Innan jag dertill öfvergår, ber jag att få fästa uppmärksamheten
vid den olika vigt, man vid olika tillfällen söker tillägga
diplomaten. Jag bar ofta hört den underskattas och stämplas
som en onönig statslvx, som utan relativ nytta slukar betydliga
anslag; vid andra tillfällen åter är ej så ovanligt att densamma
tillmätes en öfverdrifven betydenhet; man vill då att diplomaten
skall veta allt, säga allt och förutsäga allt. Det sanna omdömet
torde väl här, som i de flesta fall, ligga mellan de begge ytterligheterne.
Diplomaten är ingen siare, profet, spåman; hans
yrke inskränker sig till att noga iakttaga tilldragelserne, och af
det förflutna söka sluta till det tillkommande. Detta är en
probabilitetskalkyl, som hvilken annan bildad medborgare, i öfrigt
utrustad med godt omdöme och nödiga förkunskaper, lika väl
kan göra. Diplomaten har den enda fördel att han står källorna
närmare, och bättre är i tillfälle sigta deras innehåll, samt att
en skyldig oaflåtlig uppmärksamhet förbinder honom att aldrig
släppa den Ariadne-tråd, som blifvit lemnad i hans händer, och
utan hvilken man lätt förlorar sig i en okänd och på irrgångar
full labyrint!).
Ofta förbrår man diplomaten att handla med alltför mycken
betänksamhet, men man förbiser härvid att denna icke utesluter
fastheten, utan att denna senare egenskap betingas af den förre.
— Ibland gör man ett hastigt tankesprång och förebrår den
för betänksamhet stämplade diplomaten alltför mycken djerfhet,
men förgäter då likaledes att djerfheten stundom är ett alster
af betänksamhet och att en väl beräknad djerfhet ej så sällan
fostras af en mogen och förutseende betänksamhet.
Efter dessa allmänna betraktelser, hvilka icke torde sakna
all tillämplighet på förev:de fråga, öfvergår jag till föremålet för
den framställda interpellationen eller vår yttre politiska närv:de
ståndpunkt. Jag beklagar, Mine Hrr! om jag icke härvid, såsom
någon torde önskat, kan aflvlta täckelset från den beslöjade bilden
i Sais, och beder eder påminna eder den stora skaldens
ord om följderna att på denna väg söka och finna sanningen.
Sanningen, — hvar finnes den? Och huru uttalas den? Se der
är frågan.
Den allmänna Europeiska politiken är i detta ögonblick så
full af osäkerheter, förvecklingar och hvarandra korsande intressen,
att jag vågar tro det ingen statsman i denna stund skulle
deraf kunna uppdraga en fullständig och trogen bild. Minst
kan detta förväntas i ett land, som genom sitt läge, sin relativt
föga betydliga makt och sin systematiska afhållenhet från frågor,
hvaruti den ej har egna intressen, icke är skapad att deruppå
utöfva en afgörande inverkan. — Ställningen, Mine Hrr! är sådan
att hvarje ord, som yttras — och särdeles af en kronans
ansvarige rådgifvare — kan innebära, jag vill icke säga en fara,
men en olägenhet, och en olägenhet, som lätt kan leda till en
fara. Detta förhållande, sorn, väl öfvertänkt, icke torde jäfvas,
synes böra föreskrifva oss alla en stor försigtighet vid våra yttranden,
likasom den måste föreskrifva hvarje omsorgsfull rege
-
Den 2i November.
309
ring stor försigtighet vid dess handlingssätt. Den är så betingad
af förhållanden att jag hyser den fasta tillförsigt att hvad jag
här kan komma att yttra, skall efter denna måttstock, och icke
efter det önskliga deruti, att erhålla upplysning, hvilken jag måhända
icke skulle kunna gifva, bedömas.
Ett för denna tidpunkts politiska ställning högst vigtigt moment,
som för ingen af eder, Mine Hrr! är obekant, är den inbjudning,
som II. M. Fransmännens Kejsare den 4 dennes till Euro
pas
krönta hufvuden, äfvensom till Tyska Förbundet och Schweitziska
Edsförbundet aflåtit. Denna märkliga handling har varit
i alla länders tidningar återgifven, och det vore väl öfverflödigt
att i en samling som denna upprepa dess begrundansvärda innehåll.
Denna skrifvelse blef till K. M. den 14 dennes öfverlem
nad.
Dess svar afgick den 15 om morgonen med jernbantåget
och bör således redan vara till Paris ankommet. Jag har begärt
och erhållit K. M:s nådiga tillstånd att detsamma till R. St:r
meddela, på den enda väg, som står mig öppen att bringa det
till deras kännedom. Det har följande lydelse:
»Min Hr Broder och Frände. Det bref, Eders Kejserl. M:t
den 4 dennes behagat tillskrifva mig, har till mig blifvit öfverlemnadt
af Dess Minister. Jag tror mig böra, utan uppskof,
afgifva svar på dess förslag att dellaga i den Kongress, hvars
sammanträde i Paris E. M. föreslagit, i ändamål att vara betänkt
på sättet att försäkra grunderne för den allmänna fredens bibehållande
i Europa.
Allt hvad som kan bidraga till ett så önskligt föremål
kan ej annat än vinna mitt bifall, och jag får derföre omedel
bart
till E. M:ts kännedom meddela, att jag emottager Dess inbjudning,
och att, om de öfriga Europeiska Makternas medverkan
till denna Kongress kan vinnas, jag visst icke derifrån skall
undandraga mig. Jag kan så mycket mindre tveka att förena
mig med E. M:s högsinnade afsigter, som de Förenade Rikena,
hvilka hafva intet att eftersträfva, likasom intet att frukta, vid
en sådan Kongress icke skola lifvas af något enskildt intresse,
och således kunna med fullkomlig opartiskhet öfverlemna sig
åt bedömandet af de säkraste medlen att försäkra folkens allmänna
väl, —• att på rättvisa, omfattande och bestående grundsatser
grunda fredens bibehållande, — och att söka, med detsamma,
att på rättrådigt sätt upprätta de klagomål, som från
mera än ett håll högt låtit sig förnimma, med undvikande af att
kränka rättigheter, hvilka äro lagligen grundade, och upprätthållna
med ett noggrannt iakttagande af deraf härflytande skyldigheter.
Om detta mål kunde uppnås genom en gemensam
öfverenskommelse, skulle E. M. hafva tillvunnit sig en oförgänglig
ära, genom att taga initiativet till ett verk, hvilket skulle medföra
välsignelser så väl för de styrande som för folken.
Jag skulle anse mig lycklig, i fall omständigheterna kunde
tillåta mig att förena mina bemödanden med de öfriga Europas
suveräners för fullkomnandet af detta så nyttiga företag, isyn
-
310
Den 24 November.
nerhet som jag sålunda finge ett tillfälle att personligen förnya
försäkringarne om den utmärkta högaktning och den oföränderliga
vänskap, hvarmed jag är,
Min Hr Broder och Frände,
Eders Kejserl. Majestäts
gode broder och frände
CARL.»
Sådan är derföre rikets ställning till denna den Europeiska
politikens största fråga. Huru den slutligen kan komma att
lösas, tillhör mig hvarken att afgöra eller förutsäga. Till denna
dag känner jag icke något af de öfriga Magternes svar med
den fullständiga säkerhet, att det är mig tillständigt något derom
nämna. Hvad tidningarne med afseende derå haft att förmäla,
torde i det hiifvudsakligaste få anses grundadt. Af hvad sålunda
kunnat inhemtas, kunna ännu inga fullgiltiga slutsatser dragas
om huruvida kongressen kommer att sammanträda eller icke.
För egen del tror jag det vore en olycka för Europa, om detta
högsinnade försök att jemna de öfverallt och ofta under gräsligt
utpräglade former sig företeende svårigheterna, icke skulle hära
de frukter, som deraf kunde skördas. Detta skulle förefalla mig
så mycket beklagligare, som derigenom hoppet skulle tillintetgöras
att bereda en fredlig lösning bland annat åt en brännande
fråga, som ligger oss ganska nära och till hvilken jag ber att
nu få öfvergå.
Jag behöfver icke säga eder, Mine Hrr! att jag menar den
s. k. Danska frågan. För livar och en af eder är kändt att
denna fråga under sednast förllutna vecka antagit en hel annan
och ny karakter, och hvad som under de sednaste riagarne
med afseende derpå sig tilldragit, är åtminstone i sina allmänna
och hufvudsakliga drag lör alla bekant.
Den stora och djupt kända förlust, som Danmark, genom
en högt älskad och af en uppriktig kärlek högeligen förtjent
konungs oförmodade bortgång den 15 dennes, lidit, och
som försatt hela Danska folket i den rättmätigaste sorg, blef
redan samma afton här bekant. Denna smärtsamma tilldragelse
öppnade en ny del af Danmarks tideböcker. Den högt frejdade,
på hugstora konungar rikt begåfvade ätt, som 400 år burit
Danmarks krona, utslocknade. Detta fall hade länge varit förutsedt,
men verkligheten inträffade oförväritadt, och skiljsmessan kändes
för Danmark bitter. På detta lands öden hade tankarne dock
långt förut varit fästade. Den oro och de oordningar, hvilka
särdeles uti ett af stridiga elementer sammansatt land skulle uppkomma,
om thronföljden icke på förhand varit bestämd, hade
gifvit Europas magter anledning att i tid taga denna fråga i
öfvervägande, och efter långvariga underhandlingar afslutades i
London, den 8 Maj 1852, mellan Danmark å ena sidan, samt
de Förenade Rikena, England, Frankrike, Preussen, Ryssland
och Österrike, å den andra, en konvention beräknad att trygga
den Danska mornakiens sjelfständighet och integritet, och "hvarigenom
Prins Christian af Holstein-Gliicksburg förklarades arf
-
Den 24 November.
311
tagare till Danska thronet) med alla de till denna monarki hörande
länder. Denna högtidliga afhandling har ingått i Europas
statsrätt. Dess giltighet är ej underkastad tvifvel. Också beslöt
K. M. genast att till Köpenhamn afsända ett otomordentligt sändebud
för att betyga sitt ömma och hjertliga deltagande i Danmarks
förlust af en älskad Konung, och dess egen sorg vid
mistningen af en bepröfvad och trofast vän, samt att tillika
frambära dess lyckönskningar till Konung Christian IX med anledning
af dess uppstigande på Danmarks thron. Denna beskickning
besvaras genom afsändandet af ett Danskt utomordentligt
sändebud, redan på väg till Stockholm.
Den politik, de förenade Rikena med afseende å Danmark
följt, har ingenting att förneka, ingenting att förhemliga. Den
ligger öppen som en dag för hvar och en, som behagat deraf
taga kännedom. Den har, — åtminstone under de snart 6 år,
som jag haft mig anlörtrodt Statsministersembetet —, alltid varit
densamma, utan att vackla, utan att svigta. Vi hafva alltid förklarat
att de federala tvistigheter, uti hvilka Danmark, med afseende
å de Tyska hertigdömena, varit med Tyska Förbundet inveckladt,
icke vore af egenskap att påkalla eller medgifva vår
inblandning; men tillika att vi aldrig med likgiltighet skulle kunna
åse ett anfall på de öfriga, till Danska monarkien hörande landsdelar.
Riktigheten af de skäl, som begrundat denna åsigt, träder
nu i dagen. En sönderstyckning af Danska Konungariket föreslås
öppet af en pretendent, som icke saknar understöd. De
mäktigaste beskyddare han söker, har han dock ännu icke funnit,
och skall ej heller, jag vågar derom vara öfvertygad, finna;
men en brandfackla är dock utkastad i norden, hvars sken kan
komma att belysa äfven våra kuster.
Under sådana förhållanden är det som vi böre, vi måste
vara betänkta på vårt försvar.
Hvilken utsträckning, hvilken omfattning, en möjligen uppstående
strid kan komma att taga, lärer ingen med visshet kunna
förutsäga. Men så mycket är säkert, att hvar och en har skyldighet
att tänka på sitt eget hus, och det är härpå, som K. M:s
nu föredragna Propos. syftar.
Det torde väntas att jag nämner något om de underhandlingar,
hvilka, enligt hvad allmänt varit sagdt, under de sednast
förflutna månaderne med Danmark varit plägade. Att sådana
egt rum, är ganska visst, och K. M. har uti sin i dag föredragna
Nådiga Propos. dem omförmält. Att de varit förda på samma
grunder, hvilkas följdriktiga tillämpning jag nyligen omnämnde,
lärer ej kunna betviflas. De hafva egt rum i samråd med de
mäktigare stater, med hvilka vi genom närmare vänskaps-band
äro förenade. Då de ännu fortgå, lärer ingen förvänta att jag
derom medelar närmare upplysningar. Att öfverdrifna rykten
derom varit gängse, lärer ej kunna tillvitas K. M:s Regering;
att dessa icke blifvit vederlagda — ett i allmänhet otacksamt göromål,
så länge ej sjelfva handlingarne kunna framläggas — har
möjligen haft sin grund deruti, att om sjelfva deras öfverdrift
312
Deu 24 November.
för Danmark kunnat innebära någon nytta, hade det varit orätt
och oklokt att tillintetgöra denna.
Ställningen är nu helt annan och kan föreskrifva andra
åsigter. Vi se med smärta en nation, mot hvilken vi äro långt
ifrån att hysa någon ovilja, utan med hvilken vi tvärtom lifligt
skulle önska att bibehålla hittills bestående vänskapliga förbindelser,
lysten att draga i härnad mot ett svagare folk, med hvilket
vi genom stamförvandtskapens band äro befryndade. Ensamma
kunna och förmå vi ej att värna det, men vi skola hoppas
att Europa ej skall tillåta en så skriande orättvisa fullbordas,
ännu mer, att sans och besinning skola återvända. Under
tiden måste K. M:s regering förbehålla sig att, efter sig företeende
omständigheter, fatta de beslut, hvilka af de förenade
rikenas sannskyldiga nytta kunna blifva förestafvade. Dessa
rikens intressen bevakas i Köpenhamn af en man, som förtjenar
och åtnjuter K. M:s Regerings odelade förtroende.
Annat, eller mera, vet jag ej nu att tillägga. Om hvad
jag yttrat ej lemnat tillräcklig upplysning, måste skälet sökas
dels i den långt ifrån korrekt definierade allmänna ställningen,
dels i min oförmåga att tydligare uttrycka hvad jag ansett mig
kunna på detta rum yttra.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Med mera än tillfredsställelse
har jag förnummit syftningen af nu förevarande Propos. Det
trängande behof, densamma framhåller, ligger för alla i öppen
dag. Huruvida åter den summa, som i och för detta beliofs
afhjelpande af K. M. äskats, är tillräcklig eller ej, tilltror jag
mig icke, i saknad af nödiga upplysningar, att med säkerhet bedöma.
Jag har dock svårt att i detta hänseende undertrycka
ett tvifvel. En, om ock blott ytlig, kännedom om bristerna uti
vårt försvarsverk, brister, hvilka — hvad landtförsvaret angår
— öppet i går af Krigs-Ministern erkändes och, i hvad rörer
sjöförsvaret, till fullo vitsordas af K. M:s vid början af denna
riksdag aflåtna Nåd. Propos., torde ursäkta att ett sådant tvifvel
kan uppstå. Jag vet väl att det nu äskade anslaget icke får
anses såsom något egentligt krigsrustnings-anslag; att meningen
med detsamma icke kan vara att gifva vår armé — och synnerligen
vår beväring — den öfning och utbildning, desamma
behöfva, innan de emot fiende föras; att dermed icke ens kan
åsyftas att anskaffa den del af materielen — t. ex. beklädnad
åt beväringen m. m. — som inom kortare tid i händelse af behof
kan förfärdigas. Jag fattar väl att detta anslag icke bör,
icke kan afse annat än fyllande af de behof, som fordra längre
tid att tillgodoses; en tid, hvilken numera ofta icke kan i och
för krigsrustningar påräknas. Men äfven om de behof, för hvilka
detta anslag är beräknadt, sålunda inskränkas, torde ett tvifvel
om dess tillräcklighet icke få anses oberättigadt. Jag önskar att
hos Hrr Krigs- och Sjö-Ministern ingen tveksamhet må hafva
uppstått att öppet och till fullo framhålla de behof, som verkligen
förefinuas. En sådan tveksamhet, till viss grad naturlig och
Den 24 Norember.
313
till och med ursäktlig under vanliga förhållanden, af skäl Hr
Krigs-Ministern under gårdagens plenum omnämnde, skulle vid
de allvarliga, K. M:s Propos. afser, svårligen kunna anses förlåtlig.
Jag vill derföre hoppas, jag vill tro, att dessa Hrr icke
förbisett de pligter, som i detta hänseende ålegat dem, icke förglömt
det dryga ansvar, ett försummande af dessa pligter måste
medföra, och under denna öfvertygelse vill jag söka att tysta
mitt tvifvel. Jag skal! derföre icke nu till dem framställa den
fråga, huruvida de anslag, som i och för sådana ändamål af
R. St:r vid denna riksdag blifvit beviljade, sammanlagde med de
besparingar från föreg:de riksdagar kunna finnas, med de millioner,
som uti denna Propos. begäras, och med det mindre kreditiv,
som för försvarets ordnande är gifvet, huruvida, säger jag,
alla dessa medel sammanräknade äro tillräckliga för landtförsvaret
att nödtorftigt åtminstone ombesörja våra sjöfästningars säkerhet,
att tillse de af vår armés behof — vår armés och dess
reservs—hvilka icke inom kortare tid kunna fyllas, och sålunda
någorlunda nöjaktigt betrygga denna armés duglighet och säkerhet;
en armé, så utmärkt för den så väl fysiska som moraliska
kraft den besitter, men hvilken just derföre äfven eger
grundade anspråk att fordra att icke, till följd af bristande verktyg
att föra striden, dess mod, dess uppoffringar och dess försakelser
icke gagnlöst förspillas, eller dess framgångar allt för dyrt
köpas; — för sjöförsvaret, att till våren vår flotta må så kunna
vara rustad, att — om möjligen ett krig med Tyskland skulle
utbryta — icke den vanära må dragas öfver vårt land, att Preussens
förut så ringaktade flotta skulle med sina 2:ne pansar-korvetter
spela herre uti Östersjön, hota våra sjöetablissementer
och förstöra vår handel. Jag vill vara öfvertygad att intet af
allt detta blifvit förbisedt, och skall derföre inskränka mig till
att anhålla att Stats-ötsk:t under pröfningen af den Nåd. Proposm
må söka inhemta upplysningar, egnade att afvärja hvarje tvifvel,
hvarje oro; så ock att, derest Utsk:t skulle anse någon ökad
säkerhet önsklig, Utsk:t då ville meddela R. St:r detta och föreslå
de medel, som i ock för sådant ändamål erfordras. Hvarje
besparig härvidlag vore en bedröflig misshushållning, enär den
vore — eller åtminstone kunde blifva — en misshushållning
med hvad landet eger dyrbarast — dess heder och dess blod.
En förklaring — och denna en efter min uppfattning temligen
nöjaktig — till det mindre belopp, K. M. nu ansett sig
böra äska, kan dock uti den K. Proposm återfinnas. Denna
innehåller nemi. den försäkran att »K.M:s oallåtliga bemödande
varit och städse skall blifva att från de förenade rikena afhålla
krigets vådor och olyckor,» en försäkran, som kan ingifva förhoppning
att landets uppoffringar icke skola blifva allt för stora.
Denna försäkran, dessa ord, skola säkerligen med glädje af det
stora flertalet helsås. Visserligen har under sistförflutna år
åtskilligt synts antyda att det gamla vikingablodet ännu sjuder
varmt i Svenska ådror. Med visshet kan dock antagas att Sverge
fullt vet att uppskatta och värdera fredens välgerningar. Krig
314
Den 24 November.
är alltid en olycka, och detta mest för ett land, hvilket, såsom
Sverge, endast eger inskränkta tillgångar och dertill är stadt uti
rastlös utveckling af sina inre krafter, af sin industri, en utveckling,
som naturligtvis måste hämmas, då genom kriget en
betydlig del af de kapitaler och den arbetskraft, den behöfver,
drages ifrån densamma, — att icke tala om den osäkerhet i
handel och vandel, krigstillståndet medförer. Lika säkert som
det är att Sverge, der dess ära, dess intressen, de inres, så ock
statens och dess heder — ära, intressen och heder, sanna väl
pröfvade och väl betänkta — trängande kräfva det, icke skall
sky några offer lör dessas försvar, lika säkert är det derföre
ock att den Regering, som — der sådana pligter icke mana —
vet att — icke klenmodigt — men med fast och klarsynt försigtighet
bevara freden och skydda landets lugna inre utveckling,
skall uppbäras och stödjas af folkets bifall och tacksamhet.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Innan jag utlåter
mig öfver den siste värde talarens anförande, ber jag att få
yttra några ord, med anledning af hvad i gårdagens plenum här
på detta rum förekom.
Man har nemi. vid detta tillfälle uttalat en förebråelse rnot
regeringen, att den skulle hafva försummat att vårda landets
försvarsmedel på ett sätt, som kunde tillfredsställa tidens fordringar,
och att den således genom blottställandet al rikets säkerhet
icke iakttagit dess sannskyldiga väl. En sådan förebråelse
har ingen skäl att med rättvisa framkasta mot regeringen,
och, om en tillvitelse i detta hänseende nödvändigt skall rigtas
emot någon, så drabbar den icke K. M:s regering, utan !!. St:r.
Ty hvar och en bör minnas huru ofta regeringens framställningar
i fråga om försvarsverkets förstärkande blifvit med
afslag eller nedprutningar bemötta; och att regeringen under sådana
omständigheter slutligen inskränkt sina fordringar till det
yttersta, borde väl icke väcka någon förundran, och aldra minst
klandras af dem, som sjelfva dertill gifvit anledning. Sannt är
visserligen, att R. o. Ad. för sin del kan fritaga sig från en så1-  dan förebråelse, men R. St:r kollektift måste dock erkänna, att
om någon försummelse härutinnan egt rum, så äro de sjelfva
härtill skulden. Men om man också i vissa fall måste beklaga
denna öfverdrifna sparsamhet, så har man likväl, efter mitt förmenande,
icke något egentligt skäl att i allmänhet vara missbelåten
med den återhållsamhet, som i dylika utgifter blifvit iakttagen.
Ty då icke allt kan göras på en gång och tillgångarne
voro begränsade, framställer sig frågan rätteligen sålunda: hvilket
hade varit bäst: antingen att under den sednaste tiden, som
Utgör en period af hastig utveckling i alla riktningar, i första
rummet använda våra tillgångar på genomgripande åtgärder i
afseende på försvarsverket; eller ock att använda dem på utvecklingen
och förkofrandet af våra stora materiella resurser,
äfvensom på uppfyllandet af våra andliga behof. I förra fallet
hade vi visserligen haft en bättre flotta, åtskilliga fullbordade
Den 24 November.
315
befästningar och en fullkomligare krigsmateriel, men allt detta
— ehuru bättre än hvad vi nu hafva — hade dock till följd
af de stora förändringar, som föregått i alla delar af krigsväsendet,
lör närv:de redan varit föga användbart och tidsenligt.
Nu deremot hafva vi genom att följa det sednare systemet kunnat
tillegna oss mycket, som för landets sanna intresse, och äfven
ur blotta synpunkten af. dess försvar, är af högsta vigt.
Må man i detta hänseende bland annat påminna sig hvad
som blifvit uträttadt i fråga om jernvägar och öfriga kormnunikations-anstalter,
telegraf-anläggningar, fängelsebyggnader, skolhus
och undervisningsväsende m. m.; må man äfven ihågkomma,
att, på den korta tiden af några decennier, rörelsen mångdubblats,
statsinkomsterna (oaktadt många skatter förminskats eller
försvunnit) ökats till mera än dubbelt, krediten blifvit stadgad:
och om man tager alla dessa omständighetar i betraktande —
hvaraf en stor del äfven direkt bidraga till försvarsverkets styrka
— så tror jag för min del icke, att man har stor anledning att
vara missbelåten med den riktning, hvari vi på sednare tiden
användt våra tillgångar, helst vår geografiska belägenhet och
öfriga förhållanden lyckligtvis tillåta oss att, utan uppoffring af våra
intressen och vår ära, löija en mera passiv och varsam politik.
Jag anhåller nu att lå öfvergå till den siste värde talarens
yttrande ang:de frågan om kreditivets tillräcklighet. Denna dess
egenskap att vara tillräckligt eller otillräckligt, beror helt naturligt
på det afsedda ändamålet. Om meningen vore att nu genast
anskaffa en ny flotta efter tidens fordringar; att uppföra
alla nödiga befästningar; att ombyta all gammal, mindre tjenlig
materiel; eller att mobilisera 50,000 man och derutöfver: då
vore visserligen den begärda summan af 3 millioner i högsta
måtto otillräcklig. Men detta är icke, och kan icke vara, ändamålet.
Skälen härför äro klara: dels måste i sådant fall frågan
hafva blifvit i helt annan ordning öfverlemnad till R. Stms
pröfning-: dels medgifver icke tiden utförandet af dylika genomgripande
anstalter. Den gjorda framställningen afser således endast
att motsvara stundens behof, och att sätta Regeringen i
tillfälle att kunna verkställa sådana åtgärder, som nu i främsta
rummet erfordras för vår trygghet, och som af den hotande
politiska ställningen i allmänhet kunna föranledas. För detta
ändamål torde också den begärda summan vara tillräcklig, i förening
med öfriga för handen varande tillgångar samt det lilla
och i nödfall äfven det stora krediti vet; och vid sådant förhållande
hade det utan tvifvel varit orätt att begära mera än som
för de afsedda temporära åtgärderna är behöfligt och kan användas.
Hr Reuterskjöld, Fabian: Det har på den sednare tiden
uppstått hos nationen en tanke på krig, och denna tanke har
åstadkommit en dallring, som genomgått hvarje Svensks bröst,
en dallring af fosterlandskärlek, visst icke af feghet. Om denna
tanke skulle komma att öfvergå till handling, så skall nog vår
316
Den 24 November.
armé — denne innefattande så vä! de som frivilligt ställa sig i
ledet och de som af lagens bud äro dertill förpligtade — skynda
till sina fanor med godt mod och veta att tillkämpa sig segern,
samt på sådant sätt häfda den ära, som är vårt dyrbaraste
arf från våra fäder. I sådant fall tillhör det ock nationen
att tänka på dessa sina söner och sätta dem medel i händerna
till att uppehålla sitt moraliska mod och till att utföra striderna.
Härtill erfordras kläder och försvarsvapen och vissheten att, då
det behöfves, hafva tillgång till god sjukvård. Man hör ofta,
alltför ofta, sådana yttranden, som att man ej bör under fredens
lugn offra ett lands tillgångar på sina stridskrafter, emedan man
i farans stund kan gå man och man ur huset, och det är i synnerhet
inom ett Stånd, som denna åsigt gjort sig gällande. Detta
är dock tanklöshetens eller okunnighetens prat. Det är ej blott
folk, som behöfs i ett krig, och vill man hafva ett exempel derpå,
så må man blott vända sina blickar till Amerika, der man
också trott sig kunna föra krig med folk, som ej blifvit öfvadt
till vapnens bruk. Afven vi hafva nog dessutom folk tillräckligt.
Vi hafva en stam af omkring 30,000 man, och en beväring af
mellan 80,000 och 91,000 man, om alla åldersklasserna tagas i
beräkning. Hit erfordras tross och åtskilliga andra saker, äfvensom,
då det blifver krig, stora reservförråd. Dertill kommer det
döda försvaret (fästningarne) och sjöförsvaret, som med våra
vidsträckta kuster är af synnerlig vigt. Blilver det nu krig, så
måste vi uppsätta en armé om 50—60.000 man. Stammen
dertill eger för närv:de fullgod beklädnad i förråden, utom i afseende
å småpersedlarne, hvartill höra skodon, strumpor och
skjortor, som äro ganska vigtiga, men som man ej gerna har i
förråd, emedan sådant vore misshushållning. Till vårdande af
truppens helsa, då den går i fält, anses det numera nödvändigt
att hafva s. k. skeppstält, och sådana sakna vi fullkomligt. För
vårt indelta infanteri ega vi i förråden fullt dugliga gevär, så att
detta är tillräckligt beväpnadt, så framt man icke anser det nödvändigt
att gifva det något sidogevär, t. ex. faschinknifvar, som
ej finnas. Af tross- och fordonspersedlar hafva vi åtskilligt.
Hvad beväringsmanskapet angår, så finnas i förråden beklädnadspersedlar
åt 20—30,000 man, utom klädesbyxor, hvartill
det dock finnes tyg i ordning, så att endast arbetet återstår.
Kapotterna äro odugliga. Til! dess beväpning eger man gevär
för den första uppsättningen och för en omgång till; men man
antager såsom nödvändigt att, i händelse af krig, hafva tre omgångar
i reserv. Artilleriet har tillräckligt många batterier, ehuru
ej af refflade kanoner, hvilket dock icke är så farligt, emedan
striden ännu icke är afgjord om företrädet af slätborrade eller
refflade kanoner. För dess räkning skulle 7,000 hästar behöfva
inköpas. Ingeniörmaterielen är högst otillräcklig. — Skall man
nu uppsätta och mobilisera en armé af 50—60,000 man, så
kostar det 20 millioner, och sedan den ryckt i fält eller gått
öfver gränsen, så kostar den i underhåll 7 millioner i månaden.
Kan och vill nationen göra dessa uppoffriDgar? Derpå kan man
Den 24 November.
317
nog tryckt svara: ja, om det erfordras för upprätthållandet af vär
ära och betryggandet af vårt oberoende. Skulle vi ej få medel
på annat sätt, så skulle säkert hvarje Svensk gerna underkasta
sig några försakelser derför, t. ex. af sin cigarr, sitt vin eller
sitt kaffe. Man har satt i fråga, om det nu begärda anslaget
skulle vara tillräckligt ens för det afsedda behofvet; Regeringen
anser sig dermed kunna tillfredsställa de första behofven, och
att hon ej begärt mera, än som är oundgängligt nödvändigt, derför
är representationen säkert henne tacksam. Ställningen är
farlig. Man bör ock derför vara erkänsam mot K. M. för hans
ifriga bemödanden att undvika krig, icke söka genom allt för
hödljudda opinions-vttringar hindra hans visa afsigter och för
öfrigt med lugn tillförsigt öfverlåta de diplomatiska ärendena åt
den man, som af Konungen fått dem sig anförtrodda.
Gr. von Platen, Baltzar: Om jag begärt ordet för att
några ögonblick upptaga R. o. Ad:s tid, har sådant skett emedan
ett stillatigande möjligen skulle tydas som bristande uppmärksamhet
och likgiltighet för framgången af den sak, hvarom
nu är fråga, icke derföre att, efter den utveckling frågan redan
erhållit, jag anser sådant af behofvet påkalladt.
Den fråga jag, på grund af Konungens befallning, egt att
utreda och som nu är under behandling, får nemi. icke anses
röra annat än försättande i verksamhet af den materiel, flottan
för närvarande eger, och jag ber derför få nämna att, på
grund af de upplysningar jag inhemtat, de medel, som i förening
med nu föreslagna 3 millioner äro för ändamålet tillgängliga,
blifva också dertill tillräckliga.
Skulle frågan deremot vara om en tillökning af ifrågavarande
materiel, blir den helt annan, och R. St:r äro då bäst i
tillfälle att, med ledning af de upplysningar, som genom den
K. Propos:n åtföljande handlingar meddelas, sjelfva bestämma
sitt omdöme.
Således, frågan är nu om försättande i verksamhet af den
materiel, som finnes, icke om ökning af den redan befintliga.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd
propos., remitterades den Kongl. Proposm jemte vttranderne till
Stats-Utsk:t.
Föredrogs Hr Cedershjölds, Robert Teofron, den 23 dennes
bordlagde motion, N:o 276, ang:de åtgärders vidtagande till hufvudstadens
skyddande för fiendtliga anfall från sjösidan.
Hr Cederschjöld: Jag glömde i går att uttrycka min
ledsnad deröfver, att jag så otydligt uppläst min motion, att
den af Hr Gr. Platen kunnat uppfattas såsom innehållande allenast
en begäran om pension åt Hr Nobel. Jag började dock
med att, såsom jag trodde, tydligen tillkännagifva att min motion
afsåg vidtagande af åtgärder till förhindrande af fienders
318
Den 24 November.
framträngande sjövägen till hufvudstaden. Emellertid är jag Hr
Gr. Platen tacksam derför att han meddelat oss sin uppfattning
af motionens ändamål, emedan jag derigenom kommit i tillfälle
att afgifva en sådan förklaring, att motionen ej skall kunna på
samma sätt uppfattas af någon annan. Jag får då till en början
förklara att Hr Nobel är för mig en så fullkomligt obekant
person, att jag aldrig vet mig hafva sett honom förr än dagen
före väckandet af min motion, då jag satte mig i beröring med
honom, för att utröna, om han ännu stöde fast vid det anbud,
han en gång gjort att till staten sälja sin uppfinning, Mitt förslag
innefattar endast att man bör anskaffa undervattensminor,
såsom det säkraste och hastigaste medel att, i förening med
andra hinder och försvarsmedel, stänga inloppen till hufvudstaden
och de ställen, der anfall från sjösidan kan vara att befara;
och jag nämnde Nobels undervattensminor, derföre att jag hört
uppgifvas att de skulle vara de bästa i sitt slag; men om dessa
minor icke uppfylla sitt ändamål, utan det finnes de, som äro
bättre och fullkomligare, vill jag naturligtvis icke tillstyrka att
man antager Nobels. Hvad beträffar användbarheten af undervattensminor,
torde mer än en af R. o. Adis ledamöter ifrågasätta
min kompetens att bedöma deras värde. Jag slutar detta
deraf, att en ledamot af detta hus gifvit mig, på ett beskedligt
sätt, en pik i denna syftning, ehuru i fråga vide representant, såsom
jag tror, är den mest talföre inom denna kammare, ty han
har, åtminstone då jag varit närvarande, yttrat sig nästan i alla
möjliga förekommande frågor — äfven de mest olikartade, men
hvad denna fråga beträffar, ansåg han att den, som icke tillhörde
facket, icke borde framställa något förslag i detta ämne,
utan att man borde h. o. h. öfverlemna detta ämne till Fortifikations-generalen.
Häremot får jag dock anmärka, att de omständigheter,
som kommit i dagen i afseende på förhållandet
med hufvudstadens försvarstillstånd, icke varit af beskaffenhet
att till den grad stärka mitt förtroende till Fortifikations-generalen,
att jag i afseende å hufvudstadens försvar skulle kunna anse
honom böra utöfva den oinskränkta maktfullkomlighet, att ingen
annans förslag skulle förtjena att ens tagas i öfvervägande.
Det är för mig visserligen ingenting mindre än behagligt att i
denna fråga uppträda; men i en tid, sådan som denna, anser
jag det vara en pligt för representanten att, såvida det kan
tjena till gagn för fäderneslandet, öppet uttala sin mening, äfven
om han derigenom enskildt skulle ådraga sig obehag. Under
flera tiotal af år har man arbelat på en fästning, hvars
ändamål är att förhindra fiendens inträngande till hufvudstaden,
och nu, då den är färdig, upptäcker man att det icke är möjligt
att från dess kanoner träffa fiendens fartyg, om de blott
hålla sig nära fästningen; jag frågar, om denna upptäckt är egnad
att ingifva ett dylikt obegränsadt förtroende. Jag hemställer
vidare, om det är möjligt att detta förtroende ökas derigenom
att, sedan Waxholm väl är färdigbygdt, och den stora allmänheten
bibringats den öfvertygelse!! att hufvudstaden genom den
-
Den 24 November.
319
samma var skyddad för fiendtligt anfall från sjösidan, man gör
den nedslående upptäckten att tvenne andra sund finnas i det
skick, att en sakkunnig person satt sitt hufvud i pant derpå,
att det icke för en fiende skulle behöfvas mera än en timmas
tid för att upptaga försänkningarne och sedan obehindrad insegla
till Stockholm. Man säger att Waxholm måste bestyckas
med nya kanoner, men ändamålet med dessa kanoner, så vidt
det är att hindra fienden att passera genom sundet, vinnes ju
icke, om det ej är möjligt att rikta dessa kanoner så att man
kan träffa fienden; och att så är förhållandet, upplystes vi i
går af en talare, som under flera år varit artillerihefälhafvare på
Waxholms fästning. Mig synes derföre att det vore angeläget
att med undervattensminor försvara såväl Waxholms-sundet,
som de tvenne andra af mig nyssomnämnda sunden. Visserligen
har man föreslagit att vid det ena af dem, nemi. Fredriksborg,
anlägga en befästning, men äfven under förutsättning att
ändamålet dermed skulle vinnas, kan dock denna befästning icke
blifva färdig på flere år. I afseende å det andra, eller Bullarholmssundet,
har, mig veterligen, ingen åtgärd blifvit föreslagen.
Vid sådant förhållande synes det mig vara nödigt att vidtaga
andra försvarsåtgärder än befästningsarbeten och försänkningar,
och i detta hänseende har en sakkunnig person för mig uppgifvit
undervattensminor såsom det bästa försvarsmedel och äfven
såsom det, hvilket hastigast och för minsta kostnad skulle
kunna anskaffas. Att undervattensminor, såsom hvarje annat
försvarsmedel, icke äro ofelbara, kan visst ingen förnuftig menniska
påstå, men jag vågar påstå att, i förening med annat försvar,
äro de förträffliga, och då man ytterligare besinnar den
ringa kostnaden, så vore det väl skäl att göra denna ringa uppoffring,
om också blott för att lugna hufvudstadens innevånare,
särdeles då det icke kan bestridas att ett dylikt osynligt vapen
jemväl måste verka afskräckande på fienden. Min innerliga önskan
är derföre att Stats-Utsk:t måtte egna detta ärende en
allvarligare uppmärksamhet, än den jag har skäl att vänta till
följd af ett yttrande, sorn jag i går hörde fällas af en bland
Stats-Utsk:ts mest nifiska och, såsom jag tror, inflytelserikaste
ledamöter. Han uttalade nemi. den åsigten, att för att omöjliggöra
fiendens framträngande genom någotdera af de af mig
nämnda sunden, det endast behöfdes att försänka en enda skuta.
Härvid får jag anmärka först och främst, att till en sådan
försänkning på 15 famnars djup fordras icke en enda, utan en
massa skutor; för det andra, att skutorna måste finnas på stället
och således alltid ligga invid den plats, der de skola användas,
så att man icke i farans stund behöfver skicka ikring till
höger och venster för anskaffande af sådana spärrningsmedel;
samt för det tredje, att så beskaffade försänkningar icke lära
utgöra något verksamt hinder mot de under sednare tider uppfunna
minor och andra förstörelsemedel.
Slutligen, och då Hr af Kléen var den, som i går begärde
min motion på bordet, samt det således är att förmoda det hans
320
Den 24 November.
afsigt var att meddela några upplysningar i frågan, tager jag
mig friheten hemställa till honom, huruvida han vill meddela
upplysningar, om Bullarholms-sundet anses ega den bredd och
djuplek att fiendtliga skärgårdsfartyg derigenom kunna framgå,
samt, i sådant fall, huruvida något förslag blifvit afgifvet till förhindrande
af fienders framträngande genom nämnde sund?
Hr af Kléen, Johan: Jag ämnar icke upptaga till försvar
Hr Cederschjölds anklagelser med afseende på Waxholms
fästning. De underdåniga planer och förslag, som till denna
riksdag af mig blifvit inlemnade och som återfinnas i K. M:s
Nåd. Propos. till R. St:r vid denna riksdags början, visa till
fyllest att ingenting af mig blifvit underlåtet för att sätta vårt
fästningsförsvar i vederbörligt skick. Hvad nu särskildt Waxholms
fästning angår, så hade jag trott att mitt anförande i gårdagens
plenum, hvarmed jag sökte besvara de af Hr Brakel emot planen
af denna fästning gjorda anmärkningar, skulle tillräckligen
hafva upplyst huru härmed förhåller sig, och jag hade önskat
undgå att vidare vidröra några detaljer af detta försvar, såsom
icke lämpligt eller på sitt ställe att offentligen yttra. Otvifvelaktig!
är, att östra fronten är, sedan Rindö fått sin egen befästning,
den minst utsatta för ett fiendtligt anfall. Östra inloppet
bestyckas långs efter med en korsad eld från tvenne utspringande
flanker. Detta var den kraftigaste elden, så länge
segelfartyg funnos, och jag tror min företrädare, som konstruerat
denna fästning, mycket riktigt placerat logementsriun i denna
kartin, hellre än att der allt för mycket hopa artilleripjeser.
Nu är förhållandet så till vida förändradt, att elden från sidan
kan anses vara den kraftigaste, och så snart nya pjeser af modern
konstruktion erhållas, är ingen svårighet att placera dessa
i kartinens nedre våning. Men säkert är, att ett äfven bepantsradt
fartyg, som skulle våga sig hit in, blefve särdeles blottstäldt
från den ena flankens eld mot sin akterstäf.
När en fästningsbyggnad, som kan verkställas på 3 år, utdrages
till 10 gånger så lång tid, må ingen förundra sig öfver,
om den icke kan vara alldeles tidsenlig. Waxholm är det likväl
i det närmaste, och erhåller man blott de nyare kraftigare
kanoner, hvarmed dess bestyckning bör förstärkas, så blir, som
sagdt är, det ingen stor svårighet att placera dem ändamålsenligt.
En fästning är i öfrigt den krigsmateriel, som minst föråldras
till formen. Alltid finner man, äfven hos de äldsta, emplacement
för sina pjeser, hvilket är hufvudsaken, ty en fästning
är i sig sjelf endast ett dödt ting. Bestyckningen är dess
egentliga lif.
Hr Brakel, Mauritz: Med anledning af den siste värde
talarens yttrande, torde R. o. Ad. kanske tro att jag i går på
något sätt klandrat anordningarne vid Waxholms fästning. Så
var
Den 2i November.
321
var likväl icke förhållandet. Jag yttrade tvärtom att fästningen
var konstruerad med afseende å träfartyg, och att följaktligen
östra sundet icke varit af så stor vigt, emedan den kraftigaste
artilleri-elden mot ett träfartyg är den, som bestryker fartygets
hela längd, och man med ali sannolikhet skulle kunna antaga
att ett träfartyg skulle komma att förstöras, innan det kommit
midt lör fästningen. Således har jag icke på något sätt klandrat
anordningarne vid östra sundet, utan endast anmärkt det
förhållande, att kanonerna voro så uppställda att man med dem
icke kunde beskjuta ett fartyg, som passerade tätt under fästningens
vallar, hvilket jag tilläde dock kunde hjelpas, om man
nedanför fästningens murar uppkastade jordvallar och bestyckade
dem med dylika grofva pjeser, som nu för tiden måste användas
mot pansarfartyg.
Det är således ett misstag af den siste värde talaren, att
jag klandrat planen af Waxholms fästning; tvärtom var jag
ibland dem, som i går försvarade den, ehuru jag nämnde att,
med anledning af sednare arens stora uppfinningar inom marinen
och artilleriet, anordningen af dess befästningar numera
icke är fullt ändamålsenlig.
Hr Reut erskjöld: Jag vill icke inlåta mig i någon ytterligare
diskussion ang:de Waxholms fästning, hvilken fråga synes
mig under gårdagens plenum hafva blifvit afhandlad med
tillräcklig grundlighet och utförlighet, samt för öfrigt icke egentligen
ligger inom området för denna öfverläggning. Föremålet
för densamma är Hr Cederschjölds motion, att staten måtte,
för att kunna begagna de af Hr Nobel uppfunna undervattensminor,
köpa denna invention med en pension af 8,000 rdr åt
uppfinnaren, under dess lifstid, och 4,000 rdr åt hans hustru, i
fall hon skulle öfverlefva honom. Jag har varit i tillfälle att
se ett försök med dessa minor, nemi. det som i går omnämndes,
hvars resultat var ganska godt; men innan man om dem
kan stadga något omdöme, måste man se hvad verkan de
hafva på fartyg, som komma i beröring med dem, när de ligga
försänkta i en farled, ty, som det är bekant, var vid försöket
minan fastgjord vid det fartyg, som sprängdes.
När detta och åtskilliga andra omständigheter med ifrågav:de
minor blifvit utrönta, kommer den för detta ändamål nedsatta
komité att afgifva detaljeradt utlåtande, huruvida de kunna och
böra användas, och om de skulle befinnas användbara, önskar
jag att staten måtte tillvinna sig rättighet att begagna dem, enär
det är ett enkelt försvarsmedel och lätt att ordna, samt äfven
särdeles kraftigt, och dess verkan motsvarar hvad uppfinnaren
utlofvat, hvilket det dock tilläfventyrs icke fullkomligt torde
göra, enär det är troligt att han, i stoltheten öfver sin uppfinning,
något öfverskattat densammas värde. Jag har varit i tillfälle
att se det system, som uppfinnaren uttänkt för nedläggningen
af dessa minor, och hvarigenom de skulle så utläggas, att
H. VU. 21
322
Den 24 November.
de kunde sänkas när passagen skulle vara öppen och sedermera
höjas för att stänga farleden för fiendtliga skepp. Jag
förmodar att detta s. k. system kommer att såsom ett apendix
medfölja anbudet af minorna, och torde, om någon upplåtelse
deraf ifrågakommer, äfven systemet böra uttryckligen nämnas.
Skulle det komma i fråga att ordna ett försvar mot en
anryckande fiende och stänga inloppen till våra hamnar, må
man icke förkasta något, som kan göra fienden skada, och, säga
hvad man vill om det förslag, som blifvit af Ofverste Hagelstam
framlagdt, så är det dock framgånget ur ett fosterländskt
sinne och ur ett hjerta, som ännu klappar varmt för fäderneslandet.
Man må äfven se till att man icke förkastar en nyttig
uppfinning, som är inhemsk, och sedan med ökade kostnader
och kanske blott ofullkomligt kan ersätta den med något främmande.
Jag önskar derföre att Utsk:t må taga i noga öfvervägande
vigten af denna uppfinning, om hvilken det af den derför nedsatta
komité med lätthet bör kunna vinna nödiga upplysningar.
Gr. von Platen: Då den värde motionären begärt ordet,
för att förekomma att man skulle missförstå hans framställning,
anser jag mig skyldig förklara, att jag är öfvertygad om
att hans framställning härflutit af de renaste afsigter för fosterlandets
bästa, utan att uppfinnarens person för honom betydt något,
men att mitt anförande under gårdagens plenum fick en personlig
anstrykning, derföre att jag fann mig nödgad att bemöta det, såsom
han sjelf sedan medgaf, något för skarpa klandret emot ledamöterna
i den komité, som blifvit af K. M. nedsatt för att,
ang:de il'rågav:de minor, afgifva underd. utlåtande. Då motionen
blifvit begärd på bordet, ansåg jag mig icke behöfva med
någon utförlighet uttala mitt omdöme öfver sjelfva saken, men
jag yttrade dock min tanke att dessa minor kunna vara af mycken
nytta vid fosterlandets försvar, och ber, då remiss af motionen
nu skall ske, endast att få tillägga att jag ingalunda
förbiser vigten af ett dylikt försvarsmedel, men endast anser
frågan om belöning för uppfinnaren vara för tidigt väckt, då
ännu icke hans invention hunnit blifva tillräckligt pröfvad.
Hr Cederschjöld: Till en början får jag betyga min
högaktning och tacksamhet lör Hr Krigs-Ministern, som genom
sitt anförande visat att han icke hyser denna slags jalousie de
métier, som är så vanlig hos Hrr militärer, ehuru, enligt hvad
jag hört sägas, flere, om icke de flesta, af nyare tidens stora
uppfinningar inom krigskonsten skola vara gjorda af män utom
facket, och det vill derföre synas, som det icke skulle vara skäl
att med förakt se ned på hvarje ny uppfinning, derföre att den
icke är gjord af en general eller amiral.
I anledning af hvad Gr. von Platen yttrat om det allt för
skarpa klander, som jag skulle hafva framkastat mot den komité,
som varit nedsatt för att anställa försök med och afgifva
Den 24 November.
323
utlåtande öfver undervattensminorna, tager jag mig friheten upprepa,
hvad jag redan i går nämnde, att denna komilé tillsattes
för mera än ett halft år sedan, och jag tillägger, hvad som sedermera
kommit till min kunskap, att försöket med de Nobelska
minorna gjordes redan den 2 eller 3 Augusti, hvarför det
synes mig att uti en så vigtig och skyndsamhet fordrande fråga,
som denna, komiiéen under de 4 månader, som sedan dess förflutit,
borde hafva haft tillräcklig tid att lalla sitt utlåtande.
Att min motion icke kunnat hafva till ändamål att förskaffa
pension för Hr Nobel, synes hafva bort för Hr Gr:n blifva klart
deraf, att jag, såsom anledning till dess väckande, åberopade
Danska Konungens död och de derigenom uppkomna hotande
politiska förvecklingarne, hvilka väl svårligen skulle kunna åberopas
till stöd för pensions beviljande åt Hr Nobel.
Med anledning af Hr af Kléens svar på mitt förra yttrande,
får jag förklara att jag för honom personligen hyser den största
högaktning, och att det ingalunda kunnat vara min mening att
klandra honom för de misstag, som vid Waxholms fästnings
anläggning blifvit gjorda, helst det är mig noggrann! bekant att
Waxholms fästningsbyggnad började långt innan Hr af Kléen
mottog ledningen af vårt fortifikationsväsende, men jag sade blott
att jag lika litet för honom, som för någon annan, kunde hysa det
uteslutande förtroende, att jag, utan någon pröfning, skulle vilja
låta honom verkställa allt hvad han ansåg nyttigt, utan att de
förslag, som af andra sakkunniga personer uppgjordes, äfven
toges i betraktande. Jag framställde äfven till Hr af Kléen en
begäran om åtskilliga upplysningar, som han likväl icke lemnat.
Jag har visserligen icke rätt att fordra dessa upplysningar, men jag
trodde att Hr af Kléen skulle vara villig att genom deras meddelande
skingra de farhågor, som finnas hos mig och — jag
är öfvertvgad derom — äfven hos andra ledamöter af detta
Stånd. Jag upprepar derföre ännu en gång min begäran, att Hr
af Kléen ville tillkännagifva sin åsigt om Bullarholms-sundets bredd
och djup, samt upplysa om några åtgärder äro föreslagna eller vidtagna
för dess försvar. De försänkningar, som i flera sund äro
gjorda med kullerstenar, hvilka snart uti vattnet blifva hala som
ålar, ingifva mig ej mycken trygghet, enär de synas vara ganska
lätta att undanrödja, och det är derföre jag skulle önska att
man icke vore så motvillig att förstärka dem med undervattensminor.
Man har invändt att dessa minor kunna uppfiskas.
Härvid får jag dock till en början anmärka att ett sådant fiske
är föga inbringande, men deremot ganska äfventyrligt för fiskarens
både lif och egendom, ty låt vara att man fiskar upp 5,
10, ja t. o. m. 20 af dessa minor, så vore hela förlusten för
den, som utlagt minorna, omkring 1,000 rdr b:ko, men om den
21:sta har åsyftad verkan, är ändamålet vunnet; och äfven om de
icke fullt motsvarade sitt ändamål, så skulle den på dem nedlagda
kostnaden dock, i jemförelse med andra försvarsmedel,
vara så ringa, att den mer än fullt ersattes af den ökade trygg
-
324
Den 24 November.
het, de ingåfvo hufvudstadens innevånare, och den fruktan, de
ingåfvo fienden.
Gr. von Platen: I)å jag befarar att jag icke lyckats göra
mig rätt förstådd af den värde motionären, får jag, för att försvara
koniitéen, ännu en gång upptaga K. o. o. Ad:s tid. Jag
måste då upprepa att skälet, hvarföre någon rapport ännu icke
blifvit af komiterade afgifven, är det, att då dessa minor äro
tillverkade af metall, måste man utröna huruvida deras kraft
minskas eller alldeles förloras, om de en längre tid ligga i vatten.
För detta prof måste den värde motionären medge att 4
månader icke är någon synnerlig lång tid. Man har sett sig
nödsakad att med tillräcklig säkerhet utröna detta förhållande,
emedan man känner att liera af de minor, som efter Hyska
kriget uppfiskades, blott derför att de en tid legat i vattnet,
voro alldeles obrukbara. Jag är öfvertygad att den värde ledamoten
nu skall finna, att då komitéen dr angelägen att icke
yttra sig till fördel lör något, som icke är försökt, och enär
han säkert anser det än vigtigare att vi icke bygga vårt försvar
på något, som i farans stund befinnes odugligt, än att
komitéens rapport hastigt inkommer, vid hvilket sednare äfven
jag fäster stor vigt, — jag är öfvertygad, säger jag, att vid
detta förhållande den värde motionären skall fullkomligt billiga
komitéens dröjsmål att afgifva sitt utlåtande.
Hr Reuterskjöld: Af Hr Cederschjölds yttrande tycker
jag mig hafva funnit, att han anser, det Fortifikations-generalen
skulle söka motverka användandet af undervattensminor. Jag
anser mig derföre skyldig tillkännagifva, att i de förslag, som
blifvit af Fortifikations-generalen till K. M. ingifna, föreslås till
användande äfven detta försvarsmedel. Hvad vidkommer de af
motionären äskade upplysningarne, tror jag det vara väl mycket
begärdt att befälhafvaren för fortifikations-korpsen skall på stående
fot vara färdig att besvara förfrågningar ang:de bredd och
djup af sunden i Stockholms skärgård, så mycket mera som
det icke egentligen synes ligga inom hans fack, enär man af
honom icke kan fordra upplysningar om andra sund än de, som
äro segelbara och böra befästas.
Hr Brakel: I afseende å de af Hr Cederschjöld framställda
frågor, kan jag icke meddela några upplysningar om
Bullarbolms-sundets bredd och djup; men ett fartyg, som gått
igenom Bullarholms-sundet, måste sedermera passera en försänkning,
som bestrykes af fästningens kanoner, så att detta
sund kan jag ingalunda anse vara fästningens svagaste sida.
Medan jag har ordet, får jag bedja Hr Gr. o. Landtm, vara
af den godbeten att tillåta mig säga några ord, som nu mera
egentligen ligga utom ämnet. Jag vill icke inlåta mig pä någon
diskussion om den K. Proposm, men jag kan icke afhålla mig
Den 24 November.
325
från att förklara att, ehuru det är en oneklig sanning att, i
synnerhet genom de frisinnade åsigter, som följts af Hr FinansMinistern,
och genom den talang, hvarmed han förstått genomdrifva
dem, Sverige nu mera än förr göder sina åkrar, så måste
man dock erkänna att vårt försvar blifvit till en viss del
försummadt. Ansvaret för detta har Finans-Ministern kastat på
representationen, och sannt är att representationen till en stor
del bär skulden derför, men icke ensam, ty Krigs-ministéren
har aldrig med den kraft, som vederbort, sökt genomdrifva hvad
som verkligen erfordrats för det nödvändigaste af vårt försvar.
Vi böra vara tacksamma att de fredliga axen ännu knyta sitt
guld på våra åkrar, men vi böra derföre ej h. o. h. glömma
att dessa ax böra skyddas mot stormen, och när den kommer,
det vet Gud allena.
Hr Cederscjhjöld: Jag anser mig vara skyldig Gr. von
Platen att erkänna, det han öfvertygat mig att ingen försummelse
ligger komitéens ledamöter till last. Hvad angår Bullarholms-sundets
bredd och djup, hade jag önskat att derom få
höra Fortifikations-generalens åsigt, emedan jag har anledning
tro att han icke har samma föreställning om detta inlopp, som
Ofverste Hagelstam, hvilken för mig uppgifvit att nyssnämnda
sund vöre omkring 20 fot djupt och 400 fot bredt, samt således
kunde passeras af ganska stora skärgårdsfartyg. Ar nu
detta verkligen förhållandet, hvarom jag hoppas att Stats-Utsk:t
måtte förskaffa sig visshet, så måste det vara oeftergifligen nödvändigt
att man vidtager någon ändamålsenlig åtgärd att försvara
äfven detta sund.
Innan min motion remitteras till Stats-Utsk:t, anhåller
jag endast att ytterligare få fästa dess uppmärksamhet derpå,
att jag icke lägger någon vigt dervid att det blir Hr Nobels minor,
som komma att användas, utan är det, i fall några andra
skulle befinnas ändamålsenligare, tvärtom min önskan att staten
i stället måtte tillvinna sig rättighet att använda deni
Min afsigt är således endast att tillräckliga medel måtte
beviljas, för att man må kunna med undervattensminor, såsom
det på en gång billigaste, hastigast anskaffade och lämpligaste
försvarsmedel, skydda inloppen till hufvudstaden och skärgården.
Hr af Kléen: Ehuru det hemlighetssystem, som fordom
strängt iakttogs med afseende på fästningar, numera, åtminstone
til! en del, är bortlagdt, så kan jag likväl icke efterkomma
Hr Cederschjölds uppmaning att här offentligen uppgifva
djup och bredd på de Waxholm omgifvande sunden och
beskaffenheten af de der gjorda försänkningar.
För öfrigt är jag långt ifrån att förkasta undervatteiisminor,
och har gjort på dem vederbörligt afseende såsom ett
hjelpmedel i försvaret, men det vore ett rent oförnuft att derpå
grunda något vidare.
326
Den 25 November.
Öfverläggningen förklarades härefter slutad och motionen,
jemte yttranderne, remitterades till Stats-Utsk:t.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 23
dennes bordlagde Mern. N:o 88, ang:de verkställda omröstningar
i Förstärkt Lag-Utsk., i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut ang:de åtskilliga lagfrågor.
Sedan ett prot.-utdrag för dagens plenum justerats, åtskiljdes
R. o. Ad. kl. ^ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Ousdageu den 25 November 1863.
Plenum kl. J2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 24 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 182, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 183, med förslag till lag för enskilde banker med rätt
att utgifva egna banksedlar; och
N:o 184, med förslag till lag om enskilda banker utan rätt
att utgifva egna banksedlar.
Vidare upplästes och godkändes följande, från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 15, ang:de ytterligare af R. St:r beslutade och af K.
M. fastställda förändringar i Grundlagarne;
N:o 16, ang:de K. M:s till nästa riksdag hvilaude förslag
till ny Riksdags-Ordning;
Den 25 November.
327
N:o 17, ang:de till nästa riksdag hvilande Grundlagsändringsförslag;
N:o
18, ang:de utarbetande af förslag till ny lag rörande
vattenrätten;
N:o 19, om upphörande af den s. k. Näs kungsgårdshjelp;
N:o 20, ang:de förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars
beskattning;
N:o 21, ang:de ny författning rörande mantalspenningarne;
N:o 22, ang:de förändring af föreskrifterna rörande ogift
qvinnas myndighet;
N:o 23, ang:de ny författning rörande allmänt kyrkomöte;
N:o 24, ang:de förändrade föreskrifter i afseende å viikoren
för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. m.;
N:o 25, ang:de bestämmande af viss tid för doms arkun
nande
i Rådstufvurätt; och
N:o 26, ang:de åtgärder för tillvägabringande af ett för de
tre Skandinaviska rikena gemensamt mått-, mål-, vigt- och myntsystem
m. m.
Föredrogs Hr von Franckens, August, den 24 dennes bordlagde
motion, N:o 277, ang:de anvisande af ett särskildt anslag
för anskaffande af bepansrade fartyg.
Hr von Francken: Då jag fruktar att min motion hos
R. St:r icke skall röna det bifall, jag skulle önska, i synnerhet
som jag funnit, att då det är fråga om vår örlogsmarin, den
största likgiltighet förefinnes, så mycket förunderligare, som
vårt land eger att uppvisa matroser, jemförliga med alla nationers
i verlden, och olficerarne täfla med, om icke äro öfverlägsna
andra nationers sjöofficerare i bildning, har jag begärt ordet för
att påpeka det vigtigaste af min motion. Om vi nemi. inom
två år skulle råka i krig — en tid, inom hvilken man skulle
kunna bygga ett pansarfartyg — ega vi blott ett enda fartyg
att öfverföra våra trupper till främmande land, och under tiden
kan en enda monitor göra omätliga skador på vårt eget land,
utan att vi kunna hindra det.
När man för öfrigt betänker hvad Krigsministern i förra
plenum yttrade i afseende på utrustandet af en armé, måtte väl
en summa af en million ej vara en så oerhörd stor summa.
Som jag ej kan hoppas att mina ord kunna hafva någon betydelse
vid detta tillfälle, alldenstund jag såsom sjöman aldrig
tillhört flottan, vore önskligt, om någon af Hrr Sjöofficerare ville
sig yttra i frågan.
Hr Lilliehöök, Ifertil: Då en ledamot af R. o. Ad. yttrat
den önskan, att någon, som tillhörde sjövapnet, skulle yttra sig
rörande ifrågav:de motion, får jag förklara att jag för min del
anser motionen hafva stora skäl för sig. Så länge vi ej ega
några pansarfartyg att skydda våra kuster, stå vi redlösa, om
S28
Den 25 November.
en fiende med sådana fartyg anfaller oss; och det vore derföre
särdeles välbetänkt att så fort som möjligt söka förskaffa sig
pansarfartyg.
I motionen omnämnes att sådana fartyg, som behötvas,
redan förefinnas färdiga att köpa i utlandet, och man kunde då
vid den tid, de blifva behöfliga, hafva dem i ordning.
Jag får derföre tillstyrka motionen och hoppas att Stats*
Utsk:t tager dess innehåll i noga öfvervägande, så mycket heldre
som den ifrågasatta summan endast skulle utgifvas såsom förskott
af Riksg.-Kont., för hvad som inflyter genom försäljning
af Nya Varfvet i Göteborg. Någon värdering deraf är visserligen
icke gjord ännu, men jag tror att köpesumman icke kommer
att understiga en million. Stationen är anlagd för medel,
som beviljats flottan, utan något särskildt anslag, och då torde
det väl vara lämpligt att de medel, som genom en sådan försäljning
uppkomma, användas för sjövapnets egna behof.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Ehuru-jag underingen
kategori kan tillhöra sjövapnet, vill jag icke dölja min öfvertygelse
i denna fråga. Jag får till alla delar önska framgång åt
motionen. Mot densamma har jag icke hört framkastas någon
annan anmärkning, än att initiativet ej kommit från regeringen.
Men då vid gårdagens öfverläggning Jfr Sjö-Ministern förklarade,
att i dessa nu begärda 3 millioner ej kunde inbegripas medel
för flottans materiel och nybyggnad, och då härtill kommer att
regeringen redan erhållit anslag till så beskaffade vapen, hvarom
här är fråga (hvilket antyder att regeringen gillar det system
för vårt sjöförsvar, som beror af monitorer), kan jag icke föreställa
mig att något stötande mot regeringen ligger deri att enskild
motionär påyrkar att den inkomst, som tillfaller staten genom
försäljning af Nya Varfvet i Göteborg, användes på detta sätt.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då jag inom
Stats-Utsk:t blir i tillfälle att yttra mig om denna motion, skulle
jag nu kunna iakttaga tystnad; men jag får dock erinra R. o.
Ad. derom, att, då frågan om Nya Varfvets försäljande förevar
här på Riddarhuset, jag väckte förslag, att den summa, som
erhölls genom en sådan försäljning, skulle ställas till K. M:s disposition.
Sjö-Ministern, hvilken då var närv:de, förklarade sig
ej hafva något emot att R. o. Ad. fattade ett sådant beslut,
hvadan det är gifvet att han icke motsätter sig innehållet af
denna motion.
Jag har velat yttra detta, på det att man icke inom StatsUtsk:t
må, såsom skäl för afslag å motionen, anföra att den innebure
ett misstroende-votum mot regeringen. •
Gr. Mörner, Carl Göran: Bland tillgångar, som motionären
anser kunna användas för det af honom ifrågasatta inköpet
af pansarfartyg, nämner han köpeskillingen vid en blifvande
försäljning af Nya Varfvet i Göteborg. Sjelfva framställ
-
Den 25 November*
329
ningen går dock ut pä ett ovilkorligt anslag af en million att
af Riksg.-Kont. utbetalas. Om nu försäljningen af Nya Varfvet
ej skulle inbringa mer än en obetydlig del af ofvannämnde belopp,
skulle återstoden då utgå af Riksg.-Kont:ts medel, eller
hvar skola de tagas?
Man har vidare sagt att pansarfartyg i England skulle vara
att nu genast få köpa. Det är möjligt att så äfven är förhållandet,
men deremot är det osäkert, huruvida de passa för vårt
sjöförsvar och om de äro ändamålsenliga i vår skärgård.
Hr von Francken, August: Den summa af en million,
hvarom här är fråga, behöfver icke ovilkorligen användas, utan
blott finnas till hands för K. M., i händelse af behof.
Hvad beträffar försäljningen af Nya Varfvet, så skulle staten
derigenom få en ersättning för den million, sorn utgifvits, synnerligast
som det ej kan vara tvifvelaktigt att icke flottan är
rätta egaren till Nya Varfvet. Jag anhåller att denna diskussion
måtte komma Utsk:t till del.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades motionen, jemte yttranderne, till Stats-Utsk:t.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåt, och Mern.:
N:o 237, i ani. af väckt motion om anslag till en remonteringsfond
för Smålands hussar-reg:te;
N:o 238, i ani. af erhållen återremiss å Stats-Utsk:ts Mern.
N:o 234, ang:de den upprättade riksstaten.
Sedan ett prot.-utdrag för dagens plenum justefats, åtskiljdes
R. o. Ad. kl. i 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
330
Den 26 No t em ber.
Thorsdageu den 26 November 1863.
Plenum kl. 6 e. ni.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 25 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 237, i ani. af väckt motion om anslag till en remonteringsfond
för Smålands hussar-reg:te.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 25
dennes bordlagde Mern. N:o 238, i ani. af erhåiren återremiss å
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 234, ang:de den upprättade riksstaten.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utsk:ts Utlåt, och Mern.:
N:o 239, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
ett särskildt kreditiv till betäckande af kostnaderne för ett fullständigare
ordnande af försvarsverket;
N:o 240, ang:de beredande af tillgångar för det till försvarsverkets
fullständigare ordnande af K. M. äskade särskilda
kreditiv;
samt Exped.-Utsk:ts Mern. N:o 15, med förslag till sammanjemkning
och voter:s-propos:r i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande skrifvelseförslaget N:o 169, ang:de regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 7 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 27 November.
331
Fredagen den 27 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 26 dennes.
Föredrogs Stats-Utsk:ts den 26 dennes på bordet lagde
Utlåt. N:o 239, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
ett särskildt kreditiv till betäckande af kostnaderne för ett fullständigare
ordnande af försvarsverket.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Stats-Utsk:t har tillstyrkt bifall
till K. M:s Nåd. Propos., utan att rörande behofven och anslagets
tillräcklighet meddela någon af de upplysningar, hvarom
jag vid remissen framställde begäran. Skyndsamhet synes mera
hafva gällt än vigten af en allvarlig och mogen pröfning, en
pröfning, hvilken, jag medgifver det gerna, icke var lätt att verkställa.
Vid sådant förhållande anser jag mig icke kunna framställa
något yrkande. Fortfarande hyser jag dock, och måste
allvarligen uttala, den öfvertygelse, att, om den eventualitet inträder,
hvilken denna Propos. afser, det skall visa sig att den
begärda summan varit föga tillräcklig för de förberedelser, hvilka
varit af behof att göra. De upplysningar, Hr Krigs-Ministern
vid remissen lemnade, hafva mera stärkt än försvagat denna
min öfvertygelse, ehuru af hans yttrande syntes framstå att
anslaget, hufvudsakligen åtminstone, för landtförsvaret är afsedt.
Hvad åter flottan angår, gläder det mig att hafva förnummit
att densamma befinner sig i bättre skick än man förut haft
skäl anse. Hr Sjö-Ministern har nemi. förklarat att intet ytterligare
anslag behöfves för att bringa dess nuv:de materiel i verksamhet.
Detta yttrande är något dunkelt; men, enligt mitt förmenande,
kan af detsamma ingen annan förnuftsenlig slutsats
dragas än den, att denna flotta, till större eller mindre del, skall
verksamt uti striden kunna deltaga. Jag hoppas att så må vara
och att således den farhåga jag uttalade — hvilken farhåga Hr
Sjö-Ministern, troligen af detta skäl, icke ens fann löna mödan
att beröra — är ogrundad. Visserligen tilläde Hr Sjö-Ministern
att, om några kraftigare och skyndsammare åtgärder åsyftades,
detta blefve en annan fråga, åt hvilken i så fall representationen
egde att egna uppmärksamhet och anslå medel. Men då Hr
332
Den 27 November.
Sjö-Ministern icke fann skäl att sjelf påkalla några sådana åtgärder,
synes derutaf klart att han för sin del icke länn deni
behöfliga. Vid dylikt förhållande och efter sådana yttranden
har den enskilde representanten svårt att något tillgöra. DepitsChefen
är ansvarig lör sitt I)ep:t inför Konungen, inför representationen
och nationen, och han vet väl, att om, till följd af
allt för stor brist på förutseende hos honom, någon olycka, att
ej säga skam, tillfogades landet, detta ansvar allvarligen komme
att utkräfvas. Då han nu åtager sig detta ansvar, är naturligt
att äfven ledningen måste åt honom öfverlemnas. Åtminstone
hvarken kan eller bör, jag upprepar det, den enskilde representanten
deruti ingripa.
Då jag således icke anser mig kunna ifrågasätta någon ändring
uti det beslut, oss föreligger, anhåller jag endast att hvad
jag nu yttrat må få, såsom min reservation emot detsamma,
uti protokollet blifva intaget.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd propos.
, biföll R. o. Ad, Stats-Utsk:ts ifråga vide Utlåt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utskits den 26 dennes bordlagde Meni. N:o 240. an*
gide beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af K. M. äskade särskilda kreditiv.
Föredrogs Exped.-Utskits den 26 dennes bordlagde Mern.
N:o 15, med förslag till sammanjemkning och voteris-propos. i
ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande skrifvelseförslaget
N;o 169, angide regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: R. o. Ad. har
alltid och med skäl visat stor obenägenhet att ingå på inbjudningar
om förändringar i redan fattade beslut. Då jag, det oaktadt,
nu vågar framställa förslag till en dylik förändring, sker
detta med tvekan; men undantag från en regel kunna inträffa,
och jag tror att här ett sådant fall eger rum,
I sjelfva hufvudfrågan blef, genom förstärkta Stats-Utskits
beslut, till förbättring af komministrars med Ceres löner, anvisadt
ett s. k. reservationsanslag af 30,000 rdr. Då genom detta beslut
icke blef bestämdt, om dermed menades ett anslag för en
gång, eller ett årligt anslag af nämnde summa, ty bägge kunna
under beslutet innefattas, hade en ytterligare pröfning bort ske,
enligt min tanke på det sätt, att frågan, efter framställning från
Stats-Utskit, undergått vidare handläggning inom Stånden, dervid,
i fall två Stånd stannat mot två, det slutliga afgörandet
ålegat förstärkt Utsk. Så har emellertid nu icke skett, utan
EXped.-Utskit har tagit frågan om hand och, efter att hafva i
Den 27 November.
333
sitt förslag till skrifvelse rörande 8:de hufvudtiteln intagit ordagrannt
det beslut, som fattades i förstärkt Stats-Utsk., tillika
uppfört detta i den bifogade tabellen litt. D. såsom reservationsanslag
af 30,000 rdr för en gång. Vid pröfning af Exped.r
Utsk:ts ifrågav:de skrifvelseförslag antogo B. o. Ad. samt PresteSt.
detsamma med den ändring, att ifrågav.de 30,000 rdr skulle
öfvertlyttas från tab. 1) till tab. C, och följaktligen utgå med
30,000 rdr årligen, under hvarje af de år statsregleringen on>
fattar; hvaremot de två öfriga Stånden godkänt Utsk:ts skrifvelseförslag.
Det hade varit särdeles önskligt, om detta anslag blifvit
för sig behandladt, utan sammanhang med 8:de hufvudtiteln i
öfrigt; då hade skrifvelseförslaget ang:de denna titel kunnat
handläggas oberoende af denna fråga, hvars behandling ej vidare
bort möta någon svårighet. Nu är förhållandet annorlunda.
Genom sammanställningen är afsändandet af skrifvelsen om
hela 8:de hufvudtiteln sammanhängande med och beroende af
detta anslag.
Jag nämnde att jag ansåg rättast hafva varit, om frågan
blifvit ånyo behandlad af Stats-Utsk:t; men i det skick densamma
nu befinner sig, tror jag ioke något sådant numera kunna
komma i fråga. Exped.-Utsk:t har ock derför äfven för andra
gången tagit frågan i öfvervägande och tillstyrkt R. o. Ad. samt
Preste-St. att, med frångående af sina beslut, förena sig med
Borgare- och Bonde-St:n. Skulle nu något af förstnämnde tvänne
Stånd, till hvilka inbjudningen är ställd, ingå härpå, är ock dermed
frågan löst; men i fall åter inbjudningen alslås, måste Exped.
-Utsk:ts förslag till voter:s-propos. tagas i betraktande, ehuru
det ingalunda kan anses öfverensstämmande med grundlagen att
votera om expeditionssättet, då ej hufvudsaken är afgjord.
Då jag nu tager mig friheten hemställa, att R. o. Ad.
måtte antaga Exped.-Utsk:ts inbjudning, sker det på den grund,
att förstärkta Stats-Utsk:ts första beslut, såsom i sig sjellt ganska
otydligt, måste ovilkorligen fordra en förklaring; att en
sådan förklaring med fullt goda skäl kan meddelas såväl för
anslagets utgående på en gång, som för beloppets utgifvande årligen;
samt att, om den nu gjorda inbjudningen afslås, en längre
tid kommer för riksdagen att åtgå, hvilken kan kosta mera
än hela det ifrågav:de anslaget, och, hvad betänkligare är, föranleda
till följder, som icke äro att beräkna. På denna grund
får jag anhålla, att R. o. Ad., med frångående af sitt förra beslut,
måtte antaga den af Exped,-Utsk:t gjorda inbjudningen.
Frih. Cederström, Rudolf: Då denna fråga förra gången
var föremål för R. o. Ad:s pröfning, tillhörde jag deras antal,
som ansågo att Exped.-Utsk:ts förslag till skrifvelse endast
med en förändring borde bifallas. Jag kan icke neka till att
jag ännu ville vidhålla samma åsigt, så länge en sannolikhet för
mig funnes att få frågan löst på ett med våra former öfverensstämmande
sätt; men efter hvad en högt aktad ledamot, som
334
Den 27 November.
R. o. Ad. hedrat med förtroendet att vara medlem af Talmanskonferensen,
nyss gifvit tillkänna, befinnes icke någon utsigt
mera vara för handen till en sådan utgång. Det torde då vara
orätt att, genom fasthållande af den åsigt, vi förut yrkat måtte
blifva gällande, vidare uppehålla expeditionen af hela den vigtiga,
kyrkan och läroverken berörande, 8:de hufvudtiteln, helst
K. M. måhända ogerna skulle vilja förlänga den redan långvariga
riksdagen för detta enda, ehuru vigtiga, ärendes afgörande.
Med stor afsaknad och utan att i grundsats afstå något af min
öfvertygelse om rättaste behandlingssättet, finnér jag mig förpligtad
afstå från yrkandet om dess tillämpning, utom hvad som
nu synes låta sig göra.
Af sådan anledning tager jag mig friheten hemställa, att
R. o. Ad. täcktes instämma med H. Exc. Hr Gr. Sparre.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då jag förenar
mig med de båda föreg:de talarne, får jag såsom orsak dertill
nämna, att det ej lärer finnas något annat sätt att lösa denna
fråga.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda
särskilda propos:r antog R. o. Ad. Utsk:ts i ämnet gjorda inbjudning
och lade den föreslagna voter:s-propos:n till handlingarne.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag
N:o 185, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny
Strafflag.
Justerades 2 prot.-utdrag för dagens plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 2 e. m.
in fidem,
0. Brakel.
Den 28 November.
335
Lördagen den 28 November 1863.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades prot:t för den 27 sist]. Juni.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då grundlagen förbjuder en
frånvarande ledamot att mot ett fattadt beslut nedlägga sin reservation,
anhåller jag endast att få till prot:t antecknadt, att
jag icke var närv:de, då det Höglofl. Ståndet i går frånträdde
sitt förra beslut och antog Utsk:ts inbjudning ang:de anslaget till
komininistrarne.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 186, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
9:de hufvudtitel; och
N:o 187, ang:de förändrade föreskrifter i afseende på skogshushållningen
i riket.
Vidare upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-  Utsk:t inkomne förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 27, ang:de sättet för stämnings delgifvande åt byalag
m. m.;
N:o 28, ang:de anslag och lån till jernvägsanläggningar samt
tillgångar derför;
N:o 29, ang:de ändringar i instruktionen för R. St:rs Revisorer
af statsverket;
N:o 30, ang:de grundräntors kapitaiisering;
N:o 31, ang:de indragning af ulldiskonten m. m.;
N:o 32, ang:de utsträckning af tiden, inom hvilken åtskilliga
underrätts-prot:r böra till hofrätt insändas;
N:o 33, om bestämmande af tid för klander mot till- eller
afträdes- husesyn å kronojord;
N:o 34, ang:de upphäfvande af föreskrifterna om offentliga
stadgars kungörande å tingen;
N:o 35, om ändring i författningarne rörande handels- och
näringsrätt m. m.;
N:o 36, ang:de stämplade pappersafgiften;
336
Bea 28 November.
N:o 37, ang:de ersättning till vederb:de för de i strafflagen
stadgade böters indragande till Kronan;
N:o 38, om upphäfvande af rättigheten att börda jord å
landet;
N:o 39, om ändring i K. Förordningen rörande städsel och
lega af jord på landet, den 13 Juni 1800;
N:o 40, om ändring af föreskrifterna rörande anmälan af
missnöje mot domstols beslut i itivändningsfrågor;
N:o 41, om ändring i 4:de kap. 2:dra §:n Jordabalken;
N:o 42, om förändring i lagstiftningen rörande jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof;
N:o 43, om ändring af 2:dra och 3:dje §§:ne i 3:dje kap.
kyrkolagen; samt
N:o 44, om val af fullm:ge i Banken och Riksgäldskontoret.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 26 och 27 dennes på bordet lagde Mern. N:o 240,
ang:de beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af K. M. äskade särskilda kreditiv.
l:sta punkten.
Gr. Sparre, Erik: Detta Betänk, synes mig i mer än
ett afseende anmärkningsvärd!. Om jag till en början fäster
mig vid motiveringen, heter det: »Ehuru nu tiden icke medgifvit
att från Riksgäldskontoret infordra nödiga upplysningar etc.»
Visserligen önskar hvar och en att snart komma hem från riksdagen,
men att det skulle vara så brådtom vid bestämmandet
af en utgift på 3 milloner, att Utsk:ts ledamötar icke kunde
hinna gå tvärt öfver gatan för att fråga Riksgäldskontoret, om
det finnes tillräckliga medel, så att man kunde slippa upplåna
penningar, det hade jag icke föreställt mig. Ett helt annat sätt
att utreda frågan hade representationen med allt skäl kunnat
vänta och fordra af sitt Stats-Utsk.
Nu deremot har Stats-Utsk:t föreslagit en ny beskattning,
utan att, som af motiveringen svnes, göra sig underrättadt om
huruvida icke medel finnas, utan att taga sin tillflygt till denna
utväg. Vid kreditivers beviljande är det annars vanligt att anvisning
lemnäs på Riksgäldskontoret, och jag kan sannerligen
icke fatta, hvarföre man nu gör ett undantag härifrån, Och
detta så mycket mindre som den nu föreslagna summan endast
är en förstärkning af lilla kreditivet, hvarföre det icke heller
är gifvet att hela beloppet kommer att af K. M. lyftas. Om
man nu, som sig bort, föreslagit en anvisning på Riksgäldskontoret,
hade detsamma, i enlighet med sitt reglemente, fått utgifva
obligationer, ställda på 5 år, och dermed hade hela affären varit
uträttad.
Men
Den 28 November.
337
Men nu har jag mig likväl bekant, att all upplåning torde
blifva öfverflödig, ty vid de efterfrågningar, jag gjort i Statskontoret,
har jag erhållit den upplysningen, att 400,000 rdr redan
den 26 November influtit utöfvér den till 7 millioner beräknade
bränvinsskatten.
Dessutom synes af bränvinskontrollbyråns tablå, som äfven
varit införd i tidningarne, att 3^ millioner kannor bränvin mera
än man beräknat blifvit anmälde till bränning. Och allt detta
är val en tillgång, som icke är beroende på några sannolikhetsberäkningar.
Vidare har jag fått upplysning om att de influtne
tullmedlen redan öfverskjuta det beräknade beloppet med 200,000
rdr, hvarförutan man redan nu med säkerhet ytterligare kan
påräkna ett betydligt öfverskott. Alla dessa medel tillsammans
blifva sannolikt tillräckliga att betacka det ifrågav:de kreditivet.
Om jag nu öfvergår till probabilitetskalkylen, så hafva vi
vid innev:de riksdag beviljat så många och stora anslag till åtskilliga
ändamål, att de sannolikt icke komma att lyftas till sina
hela belopp, hvarigenom ytterligare besparingar böra uppkomma.
Att under dylika förhållanden öka bevillningen, som på 2:dra
artikeln kommer att höjas med icke mindre än 50 proc., finnér
jag, lindrigast sagdt, föga välbetänkt. Hvilken verkan tron J väl,
Mina Hrrl att ett sådant beslut skulle utöfva på landet? Ty
vi veta att alldeles nya grundsatser för bevillningens utgående
på sednaste tid blifvit införde, hvarigenom taxeringsvärdena
blifvit ovanligt högt uppdrifna; men det heter på samma gång
att detta ingenting betyder, emedan skatterne derföre icke blifva
högre. Om vi nu, då detta system första gången skall tillämpas,
i så betydlig mån höja bevillningen, blir missbelåtenheten stor,
och folket skall med misstro anse hela detta nya skatteväsende.
Vidare veta vi att man i landsorten på vissa tider har att kämpa
mot en stark penningebrist, nemi. på hösten, när bränvinsskatten,
och på våren, då bevillningen skall erläggas. Landtmannen måste
då ofta till underpris sälja sin spanmål, och, ökas bevillningen,
blifva naturligtvis dessa olägenheter ännu större.
Kommunalutskylderne rätta sig äfven efter bevillningen, och
ehuru man visserligen kan minska dem genom att nedsätta fyrktalet,
vet man alltför väl att tendensen icke går i denna riktning.
Och slutligen: hvilken verkan skulle väl ett sådant beslut
medföra på vår kredit i utlandet, då man der får veta att
vi, för att kunna åstadkomma en så obetydlig summa som 4
millioner francs eller 180,000 pund st., nödgas höja vår »income
taxe» med icke mindre än 50 proc.?
I detta ögonblick saknas icke pengar i Riksgäldskontoret,
som, bland annat, har ett kreditiv på banken å 1^ million; men
om också inga medel funnes och en upplåning således blefve
nödvändig, kommer ju icke någon betalning i fråga förr än nästa
gång R. St:r samlas eller 1865. Då blir det tids nog att tala
om huru medlen skola återgäldas.
Man har åberopat exemplet af 1848, men då stod kriget
för dörren, hvadan förhållandet var helt olika. Bevillningen
H. VII. 22
338
Den 28 November,
ökades då icke heller med mera än 16|proc., och afbetalningen
fördelades på en längre tid. Man påminne sig likväl, att missnöjet
blef så stort att afbetalningen på det beslutade sättet måste
afbrytas. Och på samma sätt kan det gå 1865, om detta förslag
går igenom. Jag frågar då, om det är lämpligt att under
nuv:de bislra pennigetider vidtaga en slik åtgärd som denna?
Man och man emellan har man visserligen talat om hurusom
Utsk:t genom detta förslag velat skrämma representationen
från en påstådd benägenhet att ingå i alltför äfventyrliga företag.
Men jag kan icke finna någon rimlig grund, hvarföre hela
nationen skulle lida derföre, att en och annan tidningsskrifvare
eller pratmakare tanklöst ropar på krig. Och dessutom får
jag på det bestämdaste förklara, att Stats-Utsk:t icke eger någon
befogenhet att utdela dylika lexor, hvarifrån det också
samvetsgrannt bör afhålla sig.
Jag skulle således helst önska att frågan återremitterades,
men som jag befarar att Utsk:t, som så enhälligt, ja! man kunde
nästan säga öfvermodigt, fattat sitt beslut, icke dervid skulle
fästa något afseende, får jag hemställa till Hr Gr. o. Landtm.,
om man icke genast kunde antaga följande beslut: vatt fullrmge
i Riksgäldskontoret må, för bestridande af utbetalningen af det
utaf K. M. äskade särskilda kreditiv till försvarsverkets fullständigare
ordnande, begagna Riksgäldskontorets disponibla tillgångar
och, ifall dessa icke äro tillräckliga, anskaffa derutöfver erforderliga
medel genom upplåning, under de vilkor, som stadgas uti
§ 198 af det för nämnde Kontor nu gällande eller § 178 af
det vid innev:de riksdag antagna reglemente.»
Frih. af Ugglas, Gustaf: I)å endast den 1 ista punkten
nu är föredragen, borde jag måhända inskränka mig att blott
derom yttra mig, men då Gr. Sparre hufvudsakligen sysselsatt
sig med den 2:dra, torde Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad. tillåta
mig att följa den ädle Grin i hans yttranden jemväl i hvad dessa
röra denna sednare punkt.
Till en början ber jag att få lemna R. o. Ad.-en kort förklaring
hvarföre icke Utsk:t från Riksgäldskontoret infordrat några
upplysningar. Detta kommer sig helt enkelt deraf att Riksgäldskontorets
ställning är Stafs-Utsk:t nogsamt bekant, enligt
hvad Stats-Utsk:ts Meni. N:o 235 gifver vid handen, och något
vidare än detta Mern. innehåller, har ej Riksg.-kont. att meddela.
Enligt detta Mern. uppstår emellan inkomster och utgifter
för innev:de statsregleringsperiod — allt utom beräkning af de 35
millionerne till jernvägsbyggnader — en skillnad af något öfver
5 millioner, hvilken brist måste fyllas genom allmän bevillning.
Diponibla medlen uppgå nemi. till omkring 30 millioner, och utgifterne
till 35.
Emellan detta särskilda kreditiv och de förut befintliga förefinnes
en betydlig olikhet. Det stora har aldrig blifvit lyftadt;
af det lilla endast mindre delar, hvilka icke på förhand kunnat
bestämmas eller beräknas, hvadan icke helier några särskilda
Den 28 November.
339
fonder kunnat för detta ändamål anvisas. K. M. liar visserligen
i sin Nåd. Propos. kallat den nu äskade summan för ett kreditiv,
men i sjelfva verket är den dock ett anslag, som man på
förhand vet h. o. h. kommer att uttagas. Hr Gr. Sparre har
sagt alt Riksgäldskontoret icke skulle behöfva gora någon upplåning
i och för dessa 3 millioner, utan att detsamma dertill
ändock skulle hafva tillgångar uti öfverskolten, men den ädle
Gr:n glömmer att man för betäckandet af de vid riksdagen beviljade
anslagen redan beräknat de nu kända öfverskottsmedel.
När nu så skett, kan man väl ej gerna beräkna dessa penningar
äfven för bestridande af detta anslag.
Hvad deremot angår den omtalda felaktigheten i beräknigen
öfver statsinkomsterne, så rör den saken icke Stats-, utan
Bevilln.-Utskd, som för öfrigt handlat ganska klokt uti att ej beräkna
inkomst-titlarne till deras högsta belopp. Dessutom måste
vi komma ihog att R. St:r icke anvisat några mede! till betäckande
af stora och lilla kreditivet; och i en tid, då den politiska
ställningen är så invecklad, som den nu är, kan ingen veta, om
icke dessa inom kort måste tillgripas. Då är det godt om
Riksgäldskontoret genom samlade öfverskott kan hafva någonting
att lemna.
Hvad åter Gr. Sparres anmärkning om kommunalutskylderna
beträffar, så hade jag sannerligen icke väntat mig någon
sådan; jag föreställer mig nemi. att denna särskilda bevillning
uppföres på debetsedlarne som en särskild post under särskild
rubrik, ulan sammanblandning med den ordinarie bevillningen,
och endast denna sednare ligger till grund för kommunal-utskylderna.
Jag medgifver ganska gerna att man icke bör öka beskattningen
förr än sådant af behofvet oundgängligen kräfves, och anser
äfven att vi handlat klokt, som icke skrinlagt stora summor,
för att hafva öfverskott till blifvande behof.
Ytterligare har Gr. Sparre talat om den närv:de svåra penningeställningen.
Det tyckes mig vara att gå något långt fram
i tiden, ty vi måste komma ihog att den föreslagna förhöjda
bevillningen först skall börja utgå 1865, och vi kunna väl hoppas
att det nu rådande betrycket då är öfverståndet.
Dessutom anser jag det nu föreslagna sättet som det lämpligaste,
ty den begärda summan är ett bestämdt anslag, som
skall användas till ett bestämdt ändamål, och då är det väl icke
rätt att lägga dess tyngd på kommande tider; dessutom anser
jag farligt att invagga sig i förhoppningar om stora öfverskott,
som sannolikt aldrig blifva realiserade. Jag håller mig mycket
strängt vid den grundsats att icke i och för beviljade anslag
bygga på vid en blifvande statsreglering möjliga öfverskott, ty
man bör åt hvarje kommande riksdag noga bevara rättigheten
att, som den sjelf finner för godt, begagna de öfverskott, som
uppstått på den föreg:de statsregleringen.
Af denna orsak har jag lemnat min röst till Utks:ts förslag.
Och då för öfrigt, som jag förut nämnt, denna bevillning icke
340
Den 28 November.
skall börja utgå förr än 1865, då R. St:r åter sammanträda,
kan ju denna ökade beskattning genast borttagas, om den anses
obehöflig.
Hvad slutligen det af Gr. Sparre omnämnda skrämskottet
beträffar, ber jag få upplysa Gr:n om att ingen sådan tanke,
mig veterligen, uppstått inom Utsk:t; och lika litet som det icke
tillkommer något Utsk. att gifva nationen Iexor, lika orätt är
det af en enskild person att endast på grund af lösa rykten
tillåta sig gifva ett Utsk. otillbörliga Iexor och förebråelser.
Om inga andra anmärkningar än de nu framdragna kunna
gifvas, får jag anhålla att R. o. Ad. måtte godkänna detta mom.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Lika med Gr.
Sparre måste äfven jag beklaga att Stats-Utsk:t icke gifvit sig
den tid, som vederbort, att handlägga detta ämne ; men mina skäl
härför äro dock icke desamma som dem Gr. Sparre anfört
eller att Utsk:t icke gifvit sig tid att inhemta upplysningar från
Riksgäldskontoret. Skälet till mitt missnöje är det att Utsk:t
icke handlat i öfverensstämmelse med grundlagen, och jag tror
icke att Utsk:ts ledamöter böra företaga sig att handla i strid
mot denna lag. 49:de §:n R. O. föreskrifver nemi. uttryckligen
att den enskilde ståndsledamotens yttrande vid remissen äfven
skall till Utskd remitteras. Såvida någon mening finnes uti detta
stadgande, lärer det väl innebära att detta yttrande skall af Utsk:t
tagas uti noggrannt öfvervägande. I afseende å denna fråga har
likväl Utsk:t icke gifvit sig tid att invänta dessa yttranden, utan
tillåtit sig att afgöra frågan dem förutan.
Hvad nu särskildt denna fråga beträffar, så kan detta icke
vara af så särdeles skadlig effekt, men Utsk:t har begagnat samma
grundlagsvidriga förfarande med fyra enskilda motioner. Mot
ett sådant sätt att uppfylla ålagda skyldigheter måste jag nedlägga
min protest, ty om representationen kommer att fortgå
på samma bana, vet jag sannerligen icke hvart det skall taga
vägen.
Hvad åter angår medlens anskaffande, kan jag icke instämma
med Gr. Sparre. Jag hör till dem som anse alt dessa medel
böra anskaffas genom bevillning, och just de skäl, Gr. Sparre
anfört mot saken, hafva hos mig talat för densamma. Men det
kan dock leda till det aT Gr. Sparre antydda resultatet, att icke
allenast bevillningen, utan äfven de andra utgifterne ökas, om
man icke sätter ut att det är för krigsrustningar, och detta skulle
äfven medföra den fördelen att man fick se att endast detta
obetydliga anslag kan leda derhän att bevillningen måste ökas
med 50 proc.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Då föreg:de talare
i ett sammanhang yttrat sig om frågorna, ang:de upplåning eller
anskaffande af de till försvarsverkets behof beviljade medel af 3
millioner och ang:de nödvändigheten eller lämpligheten att af
Den 28 November.
sådan anledning nu pålägga en särskild eller förhöjd skatt, så
utber äfven jag mig att få taga begge dessa nära sammanhängande
ämnen uti ett gemensamt betraktande. Stats-Utsk:t liar
föreslagit, att till betäckande al den omlörmälda summan skulle
under 3 år utgå en extra beskattning af en million rdr årligen,
och då alla andra inkomsttitlar redan blifvit bestämda, torde
väl i sådant fall numera knappast någon annan utväg vara öfrig,
än att höja den allmänna bevillningen efter 2:dra artikeln, hvilken
således skulle komma att under tiden ökas med omkring 50 proc.
De fakta och upplysningar ang:de Riksgäldskontorets ställning,
hvilka måste algöra huruvida en sådan åtgärd må vara af behofvet
påkallad eller ej, äro visserligen, i främsta rummet, blott
för Stats-Utsk:t och Riksgäldskontoret tillgängliga, och detta är
också anledningen hvarföre K. M. i sin Nåd. Propos. ang:de
kreditivet ej derom framställt något särskildt förslag, utan öfverlemnat
detta till It. St:rs eget bepröfvande. På grund af
hvad om Riksgäldskontorets ställning för nästkommande statsregleringsperiod
är bekant, anser jag emellertid för min del, att
påläggandet af en särskild beskattning för detta ändamål icke
är behöfligt.
Jag stöder denna öfvertygelse på följande förhållanden.
Först och främst har genom beslutet att jernvägslånet skulle
bestämmas till 35 millioner i st. f. till 32 millioner — hvilket
belopp Stats-Utsk:t ansett vara, tillsammans med öfriga härtill
disponibla tillgångar, tillräckligt till bestridande af de beviljade
anslagen och lånen för jernvägar — Riksgäldskontorets tillgångar
naturligtvis ökats med 3 millioner utöfver hvad de eljest
skulle hafva utgjort.
Vidare har man vid beräkningen af vissa hufvudposter bland
inkomsterna nedsatt dessa med 600,000 rdr, hvilket jag för min
del, med afseende på anförda förhållanden, fullkomligt gillar,
men hvarigenom också Riksgäldskontorets ställning ytterligare
förbättrats, då sålunda större öfverskott kunna påräknas. Och
slutligen är jag i tillfälle lemna den uppiysningen, att detta års
inkomster af tullmedel och bränvinsafgift så betydligt öfverstigit
samma inkomster för 1862, att tillökningen för tullmedel utgjort
omkring 800.000 rdr, och för bränvinsskatten något öfver en
million. I följd af dessa fakta kan således numera med visshet
förutses att det blifvande öfverskottet för 1863, hvilket tillfaller
Riksgäldskontoret, kommer att uppgå till k 2 millioner
mera än öfverskotten för 1862. Vid beräkningen af öfverskottens
belopp för begge dessa år har likväl Stats-Utsk:t, på samma
sätt som K. M. i sin Nåd. Propos. om statsverkets tillstånd
och behof, i enlighet med hvad då kunde antagas, upptagit summan
för 1863 lika med den för 1862, hvilket emedlertid nu
visat sig vara för lågt; och på grund af detta lyckliga förhållande
kan således Riksgäldskontorets tillgångar under den kommande
statsregleringsperioden påräknas blifva ytterligare förökade
med åtminstone lf million. Det är visserligen sannt att
dessa ökade tillgångar icke nu genast äro i Riksgäldskontoret
342
Den 28 November.
tillgänglige, och att således, om medlen tidigare behöfva lyftas än
inkomsterna inflyta, detta verk måste bemyndigas att deni på
lämpligt sätt anskaffa, i likhet med hvad sorn är föreskrilvet i
fråga om öfriga kreditivsummor; men med afseende å det nu
anförda tror jag mig vara berättigad till den öfvertygelsen, att
någon särskild beskattning till betäckande af ifrågav:de måttliga
summa, åtminstone icke för närv:de behöfver påläggas nationen.
Och jag är så mycket heldre af denna mening, som jag, enligt
förut ofta tillkännagifven åsigt, anser att, ifall någon tillökning i
statsinkomsterne framdeles visar sig behöflig, en sådan tillökning
al t. ex. en million, långt mindre känbart, och på ett i
alla afseenden lämpligare sätt, kunde vinnas genom en ringa
förhöjning i bränvinsskatten, än genom en våldsam rubbning i
den nyss införda bevillnings-taxcringen, hvarigenom denna plötsligt
skulle stegras med omkring 50 proc.
Ilade det väckta förslaget härom, som beklagligen foll i
förstärkt Hevilla.-Utsk., såsom jag tror blott på en röst, i stället
blifvit antaget, så hade nu icke allenast all tanke på förhöjd
bevillning varit öfverflödig, utan ännu derutöfver omkring en
million kunnat disponeras, med hvilken ganska mycket godt och
nyttigt både i afseende å försvarsverket och andra vigtiga ändamål
kunnat uträttas. Men detta är för denna gång försummadt,
och vi hafva nu blott att tillse, huru medlen skola erhållas, och
huruvida, med anledning häraf, någon ny beskattning behöfver
påläggas.
Såsom jag redan yttrat, tror jag för min del icke, att detta
är nödigt; men vill icke heller i afseende å beslutet framställa
något bestämdt yrkande. Jag har endast ansett sorn en pligt
att tillkännagifva min mening i ämnet, jemte skälen härtill.
Gr. Sparre: Jag skulle näppeligen behöfva begära or
det
ånyo, då den siste värde talaren tillräckligt vederlagt det
argument, Frih. af Ugglas begagnat mot mig; och jag kan försäkra
den värde Frihm, att jag icke är så enfaldig, att jag, vid
uppgift om tillgångar, beräknar dem som icke finnas. F'rih.
Gripenstedts uppgifter, som i det aldra närmaste öfverensstämma
med mina, visa också att Utsk:t ej känner tillgångarne.
Frih. af Ugglas har invändt att den förhöjda bevillningen ej
skall börja utgå förr än 1865, och hoppas att penningetillgången
då skall vara bättre; men beslutet skulle dock fattas i detta
ögonblick, då ställningen är betryckt i hela landet, och skulle
derföre uppväcka missnöje.
Icke heller kan jag förstå luiru man kan kalla detta belopp
ett anslag. K. M. har nog tänkt på hvad han sade, då han
kallar detsamma ett kreditiv; ty hade regeringen behöft alltsammans
nu, hade dea väl också begärt det på en gång. Nu
deremot kommer troligen icke hela beloppet alt uttagas ; men om
K. M. nu skulle uttaga 500,000 rdr, 1 million eller något dylikt,
så skulle vi i alla fall betala en million 1865, om detta beslut fattas.
Utsk;ts förslag synes mig således så litet finaneielt, att jag icke
Den 28 November.
348
kan tro att vi efter sä många års konstitutionel styrelse kunna
vara okunniga nog att antaga detsamma.
För öfrigt har jag, som sagdt, fått en tillrättavisning för att
jag upptagit inbillade tillgångar; men jag tror att de sifferuppgifter,
jag här har i min hand, mäkta tillbakavisa denna beskyllning.
Frih. af Ugglas: Jag är först skyldig Hr Cederschjöld en
förklaring i afseende på hans beskyllning att Stats-Utsk:t förfarit
grundlagsvidrigt. Henna anmärkning skulle väl drabba
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 239, som tillstyrker summans beviljande.
Rörande sättet för penningarnes anskaffande yttrades ingenting
vid remissen. Men hvad det förra beträffar, ber jag att få
nämna, att, då remiss utan någon diskussion anländt från 3:ne
Stånd, Utsk:t ansett sig böra genast upptaga ärendet til! behandling,
utan att invänta de uti 4:de Ståndet fällde yttranden, då
icke någon Utsk:s-ledamot sådant yrkat.
I motsats mot Frih. Gripenstedt, kan jag icke anse att något
betydligare öfverskott skall kunna uppstå å jernvägsmedlen,
och dessutom måste jag, i hvad på mig kan bero, motsätta mig
all sammanblandning af jernvägsmedel och andra statsutgifter,
såsom ledande till mycken oreda. J)et har hitintills varit vår
lycka att vi icke behöft låna upp penningar för andra än produktiva
ändamål.
För öfrigt tror jag för min del icke att man un bör göra sig
beräkningar på möjligen blifvande öfverskott, utan öfverlemna
detta åt kommande Ständer. Sådana beräkningar af någon tillförlitlighet
äro dessutom nästan omöjliga att göra, ty de bero
h. o. h. af tidsförhållanderne; ett krig t. ex. skall ganska säkert
förorsaka en betydlig minskning i tullmedlen.
Hvad de upplysningar beträffa, som Gr. Sparre och Frih.
Gripenstedt lemnat, ber jag få fästa R. o. Ad. uppmärksamhet
derpå att dessa icke äro hemtade från Riksgälds-, utan från
Statskontoret, hvadan Stats-Utsk:t icke heller kunnat tillgodogöra
sig desamma.
Slutligen vågar jag anhålla om en ändring i motiveringen.
J)er står: »är Utsk:t fullt öfvertygadt att fullm:ge, derest sådant
erfordras, skola kunna, med begagnande af denna rätt, utan alltför
hårda vilkor genom inhemsk upplåning på kortare tid anskaffa
de härtill behöfliga medlen.» Jag föreslår att ordet »inhemsk»
måtte få utgå, emedan det är af vigt att fullm:ge ega
fria händer att, om så behöfves, upptaga lånet i utlandet.
Med denna förändring anhåller jag om bifall till punkten.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Stats-Utsk:t har
under denna diskussion blifvit klandradt, bland annat derföre, att
det icke hört fullrmge i Riksgäldskontoret öfver frågan.
Henna beskyllning tror jag vara obefogad, emedan för icke längre
sedan än den 17 November ett Betänk, blifvit afgifvit, som upptager
Riksgäldskontorets tillgångar för statsregleringen, och nå
-
344
Ben 28 November.
gra förändringar icke sedan dess kunnat uppstå. Det synes mig
således ganska naturligt, synnerligen som tiden brådskade, att
Stats-Utsk:t icke inhemtat några upplysningar af fullm:ge, och
detta så mycket mera, som några ytterligare upplysningar icke
stå att få.
Kalkylen utvisar nu en brist på 5,191,475 rdr, hvaraf visar
sig att några tillgångar till nu ifrågav:de utgift icke finnas, och
det torde väl vara mindre rådligt att grunda sina beräkningar
på möjligen blifvande framtida tillgångar.
Jag vill icke nu upptaga tiden med någon pröfning om hvilketdera
sättet för penningarnes anskaffande som kan vara det
lämpligaste, men vill dock säga, att om också en uttaxering af
summan på bevillningen är det säkraste och tryggaste, så medför
det likväl den olägenheten, att under en längre tid trycka
folket.
Skulle deremot R. o. Ad. besluta sig för upptagande af ett
lån, anser jag, i likhet med Frih. af Ugglas, att ordet »inhemsk»
bör utgå, för att derigenom lemna fullmrge friare händer, hvarigenom
också billigare vilkor möjligen kunna betingas.
Hr Cederschjöld: Frågan om sättet hvarpå medlen skola
anskaffas, står i ett oafvisligt sammanhang med hufvudfrågan om
huruvida anslaget skall beviljas. Det synes mig således vara
klart att Utsk:t bort afvakta ankomsten af de yttranden, som
blifvit fällde i Stånden. Om den praxis gjort sig gällande att
man, då en motion blifvit från 3 Stånd remitterad, utan diskussion,
genast utan att afvakta den i fjerde Ståndet förda diskussion,
företagit frågans behandling, så utvisar detta föga grannlagenhet
mot det »4:de Ståndet» och de skäl, som der blifvit
framlagde. Jag anhåller emedlertid att få );aga fasta på detta
yttrande af Stats-Utsk:ts Ordförande.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, så torde väl en upplåning
vara onödig, om tillgångar finnas. Men som Utsk:ts Betänk.
icke lemnar några upplysningar härutinnan, synes det mig
Uppenbart att R. o. Ad. icke kan fatta något definitift beslut i
frågans nuv:de skick, och får således, med frånträdande af mitt
förra yrkande, anhålla att frågan måtte återremitteras för erhållande
af den utredning, som erfordras.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: i motsats mot
flere talare, som hoppats att icke hela denna summa på 3 millioner
måtte komma att utgå, får jag uttala min innerliga önskan
att hvarje skilling deraf måtte uttagas.
En värd talare har sagt att vår kredit i utlandet skulle
skadas, om man der får höra att vi här för endast lumpna 3
millioners anskaffande måst höja vår bevillning med 50 proc.
Jag vågar derutinnan vara af alldeles motsatt tanke. Min öfvertygelse
är nemi. att då vår bevillning, oaktadt den nu skulle
höjas med 50 proc., blott kommer att utgöra en ringa del af
inkomsterne, så måste vår kredit i utlandet stärkas. Och om
Den 58 November.
345
det ocksä nu skulle komma att svida litet, sä skadar detta icke,
synnerligen för dem som motsatte sig den föreslagna förhöjningen
i bränvinsskatten; ty om detta förslag gått igenom, hade vi
nu haft dessa pengar disponibla.
Skulle åter något öfverskott blifva på statsinkomsterne, önskar
jag för min del att man deraf måtte taga den million, som
jag hoppas blifva beviljad till inköp af ett pansarfartyg.
Jag yrkar således bifall till Stats-Utsk:ts förslag, emedan
detsamma är lämpligare än att taga penningarue ur Riksgäldskontoret.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag begärde ordet af
den anledningen, att då ännu ingen yrkat återremiss af detta
Betänk.; och en återremiss anser jag alldeles nödvändig, för att
få en reda i de många stridiga uppfattningar, som blifvit meddelade
ang:de statsverkets tillgångar.
Men medan jag nu har ordet, får jag förklara att jag med
glädje och tillfredsställelse lemnat min röst för bifall till det af
K. M:s äskade kreditivet, såsom af behofvet verkligen påkalladt,
äfven om icke några politiska förvecklingar uppstå. Men deremot
har jag icke föreställt mig, att man för betäckandet af
denna obetydliga summa skulle nödgas tillgripa ett sådant medel,
som att höja allmänna bevillningen, särdeles som R. St:r
under hela riksdagen varit särdeles frikostiga med anslag i alla
riktningar. Detta beskattningssätt är nemi. för folket det mest
tryckande, ty det förutsätter en kontant skatteutgift på en gång
af 40 till 50 proc. utöfver den förut under många år vanliga.
Det förundrar mig således på det högsta att Stats-Utsk:t
valt denna utväg, i stället för att tillse, om man icke på något
mindre betungande sätt kunde anskaffa dessa penningar. 1 detta
hänseende har också både Gr. Sparre och Frih. Gripenstedt lemnat
åtskilliga värderika upplysningar om redan i statskassan befintliga
betydliga öfverskott, och jag kan sannerligen icke inse
hvarföre icke också Slats-Utsk:t kunnat förskaffa sig dessa upplysningar,
om det velat söka några. Frih. Tersmeden har visserligen
sökt ursäkta Stats-Utsk:t under förevändning att Riksgäldskontorets
Styrelse icke varit i tillfälle att lemna andra upplysningar
än dem som redan kommit Utsk:t tillhanda; men det
förefaller mig dock besynnerligt, om Styrelsen kan vara okunnig
om de öfverskott, som blifvit kända sedan statsregleringen
uppgjordes, och som komma Kontoret till godo. Enligt FinansMinisterns
uppgift belöpa sig dessa till omkring § af hvad som
nu erfordras, hvarföre han också förklarat den föreslagna beskattningen
vara hvarken lämplig eller nödig. Och hvad den
återstående ^ beträffar, kunna väl ytterligare öfverskott med all
säkerhet påräknas, då, enligt Gr. Sparres uppgift, statsverkets
inkomster blifvit beräknade till omkring en million lägre än hvad
K. M:s Propos. upptager. Det synes mig således solklart att
man icke bör betunga folket med, vare sig någon direkt eller
indirekt beskattning, då tillgångar förut finnas. Skulle deremot
340
Den 28 November.
för kortare tid ett lån behöfva upptagas, kan man ju göra här,
som i Frankrike och England, der staten vid sådana tillfällen
utgifver s. k. Bons de trésor eller Exchequer bills och derigenom
ikläder sig en sväfvande statsskuld, som efter ett eller annat
år betalas. Detta är ingalunda att kasta skulden på framtiden,
och detta är det enda skäl Stats-Utsk:t framställt för sitt
temligen våldsamma förslag att direkte pressa penningarne ur
folkets fickor. Då emellertid uppgifterne om tillgångarne äro
stridiga, är det angeläget att Stats-(Jtsk:t gör en fullständig utredning
af frågan, innan beslut fattas.
En talare, Frih. Stjernstedt, har varit nog öppenhjertig att
förråda Stats-Utsk:ts förhemligade, förmodligen politiska motiv,
nemi. att det icke kunde skada, om folket finge känna »svedan»
af de anslag, sorn beviljas. Detta vill väl »in casus med andra
ord säga, att man härigenom vill gifva Regeringen en varning
att begära, och folket att bevilja ytterligare anslag för ett
möjligen förestående krig. Ett sådant sätt att gå till väga måste
jag på det skarpaste ogilla. Jag är så varm vän af freden,
som trots någon; men om Sveriges ära och sjelfbestånd ovilkorligen
fordra ett krig — och i annat fall hoppas jag att denna
olycka icke skall drabba oss — är det af högsta vigt att
Regering och Representation ega folkets oinskränkta förtroende.
Det är således nödvändigt att icke på förhand förspilla detta
genom att sprida missbelåtenhet och missnöje i landet genom
att onödigtvis höja beskattningen — ty intrycket häraf blir ovilkorligen
pinsammare än hvarje annan uppoffring för vårt älskade
fosterlands heder och sjelfständighet.
På dessa grunder får jag anhålla om propos. på återremiss.
Frih. Gripenstedt: Jag anser mig skyldig att än en gång
yttra några ord med anledning af Frih. af Ugglas’ anförande,
som visar att mitt föreg:de yttrande blifvit i visst fall missförstådt.
Den ädle Frih:n säger nemi. att jag frångått en princip,
hvars bibehållande jag deremot anser högst vigtig, och jag är
särdeles angelägen att icke ett sådant missförstånd måtte uppstå.
Jag har ingalunda förordat eller åsyftat någon sammanblandning
af jernvägsmede! med andra statsmedel; tvertom håller jag
mig strängt vid den helsosamma grundsatsen att statens upplåning
bör inskränkas blott till det produktiva ändamålet att bygga
jernvägar. Men jag ber dock att få erinra, att jernvägs-anslagen
uppgå till mer än 37 millioner, och att upplåningen, som
först föreslogs till 32 millioner, sedermera blifvit bestämd lill
högst 35. Häraf visar sig således klart, att resten af hvad som
erfordras, utöfver de upplånta medlen, måste fyllas af andra tillgångar,
såsom t. ex. bankovinsten, och således är äfven klart
att genom lånesummans höjande från 32 till 35 millioner, 3
millioner mera af de tillgångar, som varit beräknade till fyllnad,
blifva disponibla för andra ändamål, än hvad som eljest varit
fallet — hvaraf också måste följa att Riksgälds-koutorets ställ
-
Den 28 November.
347
ning blifvit betydligt förbättrad, och detta utan att någon sammanblandning
eger rum af do olika medlen.
Vidare ber jag få erinra att någon förändring i principen
för ölverskottenas öfverlemnande till Riksgälds-kontoret icke blifvit
af mig ifrågasatt, utan endast att siffran numera kan beräknas
lf k 2 millioner högre än förut blifvit upptaget.
Slutligen vill jag, med anledning af en värd talares yttrande,
säga att jag ingalunda bestridt det möjliga behofvet för Riksgäldskontoret
af en temporär upplåning, utan blott sagt att någon
särskild beskattning ej af sådan orsak är nödig.
Gr. Sparre: Jag ber att i största korthet få tillägga några
ord. Det har blifvit mig sagdt, att jag obehörigen skulle talat
om den sista i stället för den första punkten, men det är icke
så. Den väsendtliga skilnaden emellen det förslag, jag framställt,
och Utsk:ts är att Utsk:ts icke tillåter Fullrruge att använda disponibla
tillgångar, under det mitt förslag går ut på att Fullm:ge
få använda desamma, och endast i fall af behof upptaga lån.
Icke heller har jag sagt att K. M. icke skulle uttaga hela
summan. Jag har endast sagt att det ingalunda är omöjligt att
hela summan icke uttages, och då synes det mig högst besynnerligt,
om man nu helt cavaliérement skulle pålägga en ny skatt,
så mycket mera som vi ju hafva tillgångar denna utväg förutan.
Jag vill fråga Frih. af Ugglas, om han kan kalla den en
klok karl, som har pengar nog i sin kassa, och ändock uppdrager
sin bomme d’afifaires att taga upp lån?
Gr.af Ugglas, Ludvig: Då Frih. af Ugglas, enligt min tanke
fullständigt redogjort för de skäl, som tala för den åsigt, jag hyser
i denna fråga, skulle jag icke nu besvärat R. o. Ad. med något
yttrande, såvida icke Gr. Sparre ånyo uppträdt. Jag gillar i
allo de beräkningar, Utskd gjort. R. St:r hafva nemi. vid denna
riksdag beslutit nedsättningar, dels i afseende å tullen, dels
med afseende å charla-sigillata-afgiften, den förre säkerligen uppgående
till i million, och den sednare till 200,000 rdr. Dessutom
är tullen beroende af den utveckling, de nuv:de politiska
förhållandena taga, och om det blir krig, kommer nog de 2
millioner, som nu finnas i öfverskott, att mer än väl behöfvas
för den uppstående bristens betäckande. Dessutom hafva Utsk:ts
motståndare icke fäst sig dervid att Regeringen sannolikt kommer
att nödgas tillgripa det lilla kreditivet, och då kunna vi
vara ganska säkra på att det icke blir en skilling öfver, hvarken
på kreditivet eller detta anslag. Under dylika förhållanden
synes mig Utslcts förslag ingalunda olämpligt. Lånet måste ju alltid
betalas, och då kan ju ganska lätt hända, att nästa Ständer finna
en brist, sorn måste fyllas genom bevillning, i stället för ett
öfverskott. Och för min del kan jag ingalunda finna öfverensstämmande
med rättvisa och billighet att lägga denna börda på
framtiden.
348
Den 28 November.
Och då vi dessutom veta att en egendom på 100,000 rdr
icke betalar mer än 30 rdr i bevillning, bör det väl icke blifva
så svårt för jordegaren att komma ut med denna tillökning.
Hvad slutligen beträffar den fruktan, som åtskillige talare
hyst för utlänningens oblida omdöme, så tror jag förvisso att
han tvärtom får en ganska hög föreställning om vår belägenhet,
då han får höra att 50 proc:s tillökning i vår »income taxe»
icke belöper sig till mera än 1 million.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Mörner, Carl Göran: Till det mesta förekommen
af de föreg:de talarne, skall jag icke länge upptaga R. o. Ad:s
tid. Det är endast med afseende å Frih. af Ugglas’ förslag jag
ville yttra ett par ord. Han ville nemi. utesluta ordet »inhemsk,»
och jag önskar deremot att det måtte få qvarstå. Jag tror nemi.
att det skulle skada vår kredit på utländsk marknad, om vi der
framkomma med begäran om ett så litet lån som det nn ifrågav:de.
Det kan visserligen hända att vi här hemma få betala
1 eller proc. mera än derute, men detta anser jag vara af
mindre vigt, än att en god tanke om vår financiella ställning
bibehåiles i utlandet.
Vidare vill jag påminna det Höglofl. Ståndet om att det på
jernvägsobligationerne står särskildt utsatt, hvartill dessa medel
äro afsedda att användas, och att det äfven kunde leda till
skada för vår kredjt att göra detta till en osanning. Jag får
derföre för min del anhålla om att icke den minsta sammanblandning
måtte ske af medlen till jernvägarne och ifrågav:de
kreditiv.
Jag yrkar bifall till Stats-Utsk:ts förslag oförändradt.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag anhåller att vid detta tillfälle
få fästa uppmärksamheten på några omständigheter, som
vid behandlingen af det nu förev:de ärendet företett sig, och
som sannerligen äro af så egen natur, att man förgäfves skulle
söka motstycke dertill inom något annat lands representation.
För det första får jag då anmärka, och detta med tillfredsställelse,
att ett af regeringen äskadt kreditiv, som efter våra förhållanden
icke just är så obetydligt, blifvit af alla fyra Stånden
beviljadt, utan att en enda invändning deremot gjorts, och detta
ehuru begäran derom icke var åtlöljd af den hos oss eljest så
vanliga detaljerade utredningen öfver de särskilda ändamål, hvartill
medlen skulle användas. För det andra är det märkvärdigt
nog att, då inom denna kammare enskilda röster höjde sig med
yrkande att ännu betydligare belopp borde ställas till regeringens
disposition, så ansågs detta som ett misstroendevotum mot
samma regering. För det tredje synes det mig besynnerligt,
att då i en tidpunkt, sådan som den närv:de, hvilken man ej
kan tveka att anse såsom högst betänklig, R. St:r äro försam
-
Den 28 November.
349
lade, det från (lera häll med häftighet yrkas pä riksdagens snara
afslutande, då i hvarje annat land säkerligen representationen
skulle önska att afvakta de stundande, möjligen särdeles betydelsefulla
händelserna, och då dess fortfarande närvaro väl äfven
borde för regeringen sjelf utgöra ett väl behöfligt stöd. Vidare
har under dagens öfverläggning yttrats en förmodan, som jag
ej ens inom denna representation förr hört framställas, att nemi.
ett af It. St:r gifvet anslag till försvarsväsendets fullständigare
ordnande ej skulle komma att till fullo användas. För min del
vågar jag deremot tro och hoppas, att detsamma kommer att
h. o. h. utgå till sitt afsedda ändamål, och skulle önska att derigenom
fullständig trygghet kunde vinnas.
Slutligen kan det icke annat än väcka förvåning, att de Hrr
och män, som i första hand hålla snörena till rikets penningepung,
eller Hrr Ledamöter af Stats-Utsk:t, i stället att söka lätta
den börda, som måste påläggas, synas vilja göra den så tung
som möjligt, genom det sätt, hvarpå man föreslagit att den beviljade
summan skall utgå. Då inom landet och representationen
förnimmes en viss beredvillighet att för vårt försvarsverks
ordnande göra uppoffringar, så vidtager man åtgärder, hvilka
torde hafva till följd, om de ock ej haft till ändamål, att stäfja
denna beredvillighet, och som säkerligen skola hos folket föröka
den redan befintliga oviljan mot den art af anslsg, hvarom nu
är fråga. Sedan Chefen för Finans-Dep:tet här upplyst, att det
beviljade beloppet kan utan svårighet bestridas af befintliga tillgångar
och öfverskott, fortfar man ändock att vilja lägga det
på bevillningen och vill tillgripa delta utomordentliga medel,
som väl torde komma att anlitas, om de eventualiteter skulle
inträffa, som den K. Propos:n omnämner, och hvilkas möjlighet
icke synes aflägsen. Men om man redan nu, för en ringa förberedande
åtgärd, tager medlen direkte ur folkets fickor, hvarifrån
skall man då, om K. M. skulle finna rikets väl kräfva att
göra krig, taga de ofantliga summor, som Hr Krigs-Ministern i
går upplyste oss att ett sådant kostar, och som blott för ett
enda år uppgå till nära 2 gånger hela vårt statsregleringsbelopp?
Här kunna tänkas tvenne alternativer: det ena att intet
krig blir af, och att det således stannar vid de nu beviljade 3
millionerna; i sådant fall torde det väl vara att hoppas, att under
den kommande statsregleringsperioden, likasom under den
nu tilländagående, öfverskott skola uppstå, mer än tillräckliga
att betäcka detta behof, och jag ber att dervid få i minnet återkalla
att för detta år och det nästföregående öfverskotten uppgå
till nära 7 millioner; i händelse af det andra alternativet,
att krig inträffar, så måste R. St:r sammankallas, när det stora
kreditivet skall lyftas, och de 3 millionerna komma då att försvinna
som en obetydlighet bland de stora summor, som då
måste anskaffas. En motståndare till den åsigt, jag förfäktar,
har påmint, att den bevillning, som blifvit föreslagen att upptagas,
icke skulle komma att utgå förr än år 1865; nåväl, är
det då så nödvändigt att nu besluta något sådant, då R. St:r
350
Den 28 November.
just det året sammankomma till lagtima riksdag, och då våra
tillgångar ingalunda äro så knappa, att en dylik åtgärd är behöflig?
För min del kan jag icke annat än på det högsta ogilla
det framställda förslaget att nu öka beviilningen, hvilken utväg
bör sparas till dess det verkliga behofvet sådant kräfver, och
anhåller derföre, då jag icke vill på stående fot formulera något
beslut, att ärendet måtte återremitteras till Stats-Utsk:t, som
då torde finna nödigt att, i olikhet med hvad som skett i afseende
å de sednast behandlade motionerna, taga kännedom af
den förelupna diskussionen.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Till en början får jag
instämma med den siste värde talaren i det yttrande, med hvilket
han började sitt anförande, nemi. med en lyckönskan för
den skyndsamhet och den redobogenhet, med hvilken R. St:r
beviljat den af K. M. äskade summan. Men hvad åter nu ifråga
v:de Betänk, angår, är jag ej nog lycklig att kunna dela Utsk:ts
mening. Det har nemi. redan blifvit upplyst att lån icke ovilkorligen
behöfver upptagas för nu ifrågav:de ändamål; men
äfven om så skulle behöfvas, kan tillgång till liqvid beredas af
de inom nästa statsregleringsperiod inflytande medlen. Utskds
nu föreslagna method har dessutom en gång förut, 1848, blifvit
försökt, och erfarenheten lärer oss föga godt om densamma, ty
då väckte den ej ringa missbelåtenhet. Dessutom är ännu icke
ådagalagdt att densamma af behofvet ovilkorligen är påkallad,
och ensamt detta utgör tillräckligt skäl för mig att motsätta
mig förslaget.
Men dessutom finnes det icke allenast flnanciella, utan äfven
rent af politiska skäl, som tala mot lltsk-.ts förslag. Det skulle
nemi. icke se synnerligen väl ut inför utlandet, om vi här. för
anskaffandet af denna, jemförelsevis obetydliga, summa skulle
nödgas höja den direkta beskattningen tned mer än 40 proc.
Detta vore ju i sjelfva verket att åt oss sjelfva utfärda ett
testimonium paupertatis. Dessutom skulle en dylik skattetillökning
verka en obenägenhet, för att ej säga afsky, för allt som
hörer till försvarsverket; och denna skulle då vid nästa riksdag
visa sig genom en stark benägenhet att pruta äfven pä det
nödvändigaste, af fruktan att annars få se alla 4:de och 5:te
hufvudtitlarnes extra-ordinarie anslag figurera på debetsedlarne.
På alla dessa förenade grunder får jag instämma med dem,
som yrka återremiss.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. af Ugglas: Jag ber om ursägt att jag ännu en gång
uppträder, men det sker med anledning af den siste värde talarens
så bestämdt uttalade åsigt att tillgångar finnas. Man kan
möjligen uppleta ett öfverskott på l|:dels million; men jag
mäste fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på att R. St:r beviljat
tvenne kreditiv, ett på llj million oell ett på 3, för hvilka
Den 28 November.
351
inga tillgångar anvisats. Är det klokt att nu använda äfven detta
öfverskott, då sannolikt åtminstone lilla kredilivet snart kan
komma att lyftas?
Man har ordat mycket öfver den stora ovilja, folket skulle
komma att hysa mot den ökade beskattningen; jag skall genom
ett exempel visa hvad denna ökade beskattning utgör. Man
talar om 50 proc. förhöjning, och det låter mycket; men en
tjensteman, som har 2000 rdr i lön, betalar nu 20 rdr i bevillning,
och skulle således betala 10 rdr till under loppet af 3 år.
En hemmansegare, som nu betalar 6 rdr, skulle få betala 3 till
under dessa trenne år. Om vi nu hålla fast vid dessa summor,
så frågar jag, om det är att stärka vår kredit i utlandet att
inom representationen framhålla att Svenska folket med stor
ovilja skulle mottaga underrättelsen om en så litet förhöjd skatt
för ordnande af fosterlandets försvar? Jag önskar lifligt att
skatterne må kunna vara så låga som möjligt; men då vår inkomstskatt
nu utgör endast 1 proc., anser jag att skälig anledning
-till klagan icke förefinnes, om den för 3 år höjes till
1 J proc.
Jag afstår från mitt först gjorda yrkande om uteslutande
af ordet »inhemsk», då detta ej vunnit understöd, och anhåller
om bifall till punkten oförändrad.
Hr Brakel, Mauritz: Jag skall icke länge upptaga R. o.
Ad:s tid. Jag har begärt ordet derföre att Gr. Sparre icke en,
utan två gånger begärt ordet, och derunder, icke två, utan 3—4
gånger sökt inprägla hos R. o. Ad. att detta anslag ej skulle
till hela dess belopp komma att användas til! hvad det är afsedt.
Att jag icke vet hvad regeringen ämnar göra med detsamma,
är sannt, men Gr. Sparre vet det icke mer än jag. Men hvad
jag vet är att dessa penningar oundgängligen behöfvas, äfven
om inga moln funnes på den politiska horizonten. Ensamt för
Carlskrona och Waxholm behöfves ovilkorligen 50 kanoner af
bästa sort. De kosta 1,500,000 rdr. Till försänkningar vid inloppet
till Carlskrona erfordras ^ million. Der hafva vi genast
2 millioner. Återstår således endast en, och då Krigs-Ministern
uppgifvit hvad som åtgår till en armées mobilisering, så vågar
jag påstå att det vore oförsvarligt, om icke regeringen till sista
skillingen uttoge summan. Sjö-Ministern vet nog i huru utomordentligt
uselt tillstånd vårt sjöförsvar befinner sig.
Ilvad sättet för medlens anskaffande beträffar, så anser jag
att det bör ske genom ökad bevillning, på det nationen må lära
sig inse att uppoffringar äro nödvändiga, då den vill handla sig
sjelf värdigt och bevara sin sjelfständighet. Visserligen har jag
hört en talare påstå att ovilja härigenom skulle väckas mot försvarsverket;
men är nationen så usel att den icke vill göra
några uppoffringar för sin sjelfständighet, så kan sannerligen
hvarken Gr. Sparre eller någon annan lura densamma till någon
högsinthet, när det en gång gäller.
352
Den 28 November.
Hr Tersmeden: Jag har anhållit om ordet endast för
att med några ord besvara Frih. af Ugglas’ anförande. Han
har nemi. missförstått mig. Jag har icke sagt att tillgångar
för dessa millioner nu finnas, utan att de kunna beredas
genom kommande års besparingar. Lika med Finans-Ministern
tror jag fortfarande att summan kan anskaffas utan förhöjd bevillning.
Hvad åter beträffar vår nuv:de ringa inkomstskatt, så må
det synas ganska brillant för utlänningen att vi endast betala 1
proc., men det blir en skärande motsats, örn vi nu för denna
ringa summa måste höja den med 40 proc. Dessutom vill jag
fästa uppmärksamhet på att det är stor skillnad emellan att
vara motvillig att betala till försvarsverket, och att icke vilja
göra det på ett sätt, som för de skattdragande är olämpligt.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Talrika oell häftiga rop på propos. hördes ånyo.
Gr. af Ugglas: Jag har endast begärt ordet för att förklara,
att som Frih. af Ugglas afstått från sitt yrkande ang:de
ordet »inhemsk», så afstår jag äfven derifrån, och inskränker
mig till att yrka bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag i förev:de punkt, dels återremiss deraf och dels
af Gr. Sparre, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag, skulle
för sin del besluta, »att Fullmäktige i Riksg.-Kont. må, för bestridande
af utbetalningen af det utaf K. M. äskade särskilda
kreditiv till försvarsverkets fullständigare ordnande, begagna
Riksg.-Kont:s disponibla tillgångar och, ifall dessa icke äro tillräckliga,
anskaffa derutöfver erforderliga medel genom upplåning
under de vilkor, som stadgas uti § 198 af det för nämnde
kontor nu gällande eller § 178 af det vid innev:de riksdag antagna
reglemente.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts förslag, hvartill svarades talrika och starka ja,
blandade med många nej, och sedermera propos. på återremiss
af förslaget, då svaren utföllo med mångå nej, blandade med
ja, och vidare propos. på afslag å punkten och antagande af Gr.
Sparres ofvanberörde förslag, hvilken propos. likaledes besvarades
med många nej, blandade med ja; hvarefter propos. på bifall
till förslaget förnyades samt besvarades med talrika och
starka ja, blandade med många nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt R. o. Ad., uppå Hr Gr:s
o. Landtm:s framställning, till kontra-propos. vid den blifvande
vote
-
Den 28 November.
353
voteringen antagit Sterremiss af punkten; uppsattes och justerades
följande voterings-propos :
»Den som bifaller första punkten af Stats-Utsk:ts Mern. N:o
240, ang:de beredande af tillgångar för det till försvarsverkets
fullständigare ordnande af K. M. äskade särskilda kreditiv, röstar
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. denna punkt.»
Sedermera företogs voteringen, och hefunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 40.
2:dra punkten.
Gr. Sparre: R. o. Ad. har nu visserligen beslutat att lån
skall upptagas, och dervid måste det nu blifva; men under åberopande
af de skäl, jag förut under diskussionen anfört, anser
jag icke lämpligt att länet återbetalas på det sätt Utsk:t föreslagit,
och får derföre anhålla om återremiss.
Frih. af Ugglas: Under åberopande af hvad jag under den
föreg:de diskussionen anfört, får jag anhålla om bifall till denna
punkt. Detta förefaller mig så mycket angelägnare, som medel
naturligen måste anvisas för återbetalning af det lån, R. o. Ad.
nyss beslutat upptaga.
Gr. Sparre: Då det förslag, jag framställde, icke innefattade
något hinder för Fullmäktige att använda disponibla tillgångar
först och upplåna det bristande, tror jag, efter den tolkning
Frih. af Ugglas gifvit Usta morn., det vara nödigt att antaga
detta mitt förslag, och får derföre fortfarande anhålla att punkten
måtte återremitteras.
Gr. Mörner: Då nu frågan är om betalningssättet, får jag
för min del föreslå att dermed måtte tillgå som år 1848, eller
att endast i million årligen derföre upptages. Förhöjningen i
inkomstskatten blifver då endast 20 k 25 proc. Jag anhåller
derföre om propos. på bifall till mom:t, med förändring af 1,000,000
rdr till 500,000 rdr.
Frih. af Ugglas: Inom Utsk:t var det verkligen fråga om
att utsträcka betalningstiden till 6 år, men efter en temligen
lång diskussion stannade man vid det förslag att summan skulle
utgå under 3 år. Jag ber äfven få nämna, att det just var
Ronde-St:ts ledamöter, som ifrigast yrkade härpå, och jag tror
den det ej vill, röstar
H. VII.
351
Den 28 November.
icke heller alt summan är af den betydenhet att det kan vara
skäl utsträcka betalningstiden längre. Jag får derföre anhålla
om bifall till punkten.
Hr Dalman: Jag ber få fästa uppmärksamheten derpå,
att ännu är ingenting annat afgjordt, än att, om medel icke finnas,
så skola de upplånas. Denna punkt deremot omtalar huru
de skola betalas.
Då emellertid Gr. Mörners förslag synes mig hafva många
skäl för sig, är det äfven önskvärdt att Utsk:t tager frågan i förnyadt
öfvervägande, hvarföre jag anhåller om återremiss.
Gr. af Ugglas: Under denna diskussion har man talat
mycket om den uppfattning, som i utlandet skulle göra sig
gällande ang:de vår financiella ställning, men jag tror för min
del icke att det skulle förskaffa oss någon säkrare kredit i ut
landet,
om man der får höra att vi ej kunna återbetala dessa
3 millioner på en statsregleringsperiod, utan dertill måste använda
två. Gr. Mörner har framlagt detta förslag derföre, att
han icke älskar att man hopar penningar i allmänna kassor.
Det gör icke heller jag. Men allt sedan slatsregleringen uppgjordes,
har jag hört talas om att vi komma i en svår ställ
ning
när nästa statsreglering skall uppgöras, hvadan jag således
icke heller kan se någon skada uti, om några större besparingar
skulle uppstå, så mycket mindre, som jag äfven sjelf tror att
nästa statsreglering kommer att bära spår af bristande medel.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Gr. Sparre: Då, enligt nu ingången underrättelse, Bor
gare-St:t
antagit det af mig framställda förslaget, och frågan
således sannolikt kommer att afgöras i Förstärkt Stats-Utsk.,
torde det icke vara olämpligt, om de upplysningar, som här
blifvit lemnade ang:de de tillgångar som finnas, ånyo blefve
tagna i öfvervägande af Stats-Utsk:t. Ty man kari väl icke
tänka sig något orimligare, än att, då lf million finnes, man
detta oaktadt sk lille besluta sig för en uttaxering af 3 millioner,
och detta med |:del om året. Jag anser det nästan otänkbart
att Stats-Utsk:t känt detta förhållande; och då jag, i likhet
med Gr. Mörner, anser att man icke bör uttaxera mera,
än sorn behöfves, måste jag fortfarande yrka återremiss.
Frih. af Ugglas: För närvarande står denna fråga så, att
Bonde-St:t återremitterat och Preste-St:t bifallit Utsk:ts förslag,
men Borgare-St:t antagit det al Gr. Sparre framställda. Det
är således, i och för frågans vidare behandling, af vigt för StatsUtsk:t
att K. o. Ad. nu fattar sitt beslut.
Här har ånyo blifvit taladt om att Stats-Utsk:t icke inhemtat
upplysningar om statsverkets tillgångar. Jag har redan
flere gånger förklarat, att inga andra upplysningar finnas att er
-
Den 28 November.
355
hålla, än de, som upptagas i det af mig åberopade Betänkt
N:o 235.
Jag vågar således, med afseende å frågans nuvarande ståndpunkt,
anhålla att Ståndet nu ville fatta ett definitivt beslut
ang:de denna punkt, och då jag icke kan uttänka något bättre,
så hemställer jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Om ock den siste värde talaren icke kan
upptäcka några tillgångar, så måste de väl dock finnas, eftersom
Finans-Ministern försäkrat oss derom.
Och med anledning häraf torde det väl äfven vara skäl
att Utsk:t tager frågan i förnyadt öfvervägande, på det vi icke
onödigtvis må komma att besluta en uttaxering på 3 millioner.
Hr Dalman: I olikhet med Frih. af Ugglas, anser jag att
det skulle vara högst olämpligt, om R. o. Ad. nu fattade beslut
i frågan. Just emedan uppgifterna om de tillgångar, som
finnas, äro så stridande mot hvarandra, har jag aldrig funnit
någon fråga, som till samma grad som denna påkallar en återremiss.
Och då frågan nu i alla fall skall behandlas i StatsUtsk:t,
kan jag icke finna hvarföre Utsk:ts ledamöter så ifrigt
sätta sig emot den yrkade återremissen.
Dessutom har Frih. Gripenstedt lemnat sådana upplysningar,
att det icke är tänkbart att tillgångar icke skulle finnas.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Hr von Koch: I motsats mot den siste värde talaren,
tror jag det vara af vigt att R. o. Ad. uttrycker sin tanke, ty
om Stats-Utsk:t skulle behandla en återremiss efter de yttranden,
som här blifvit fällde, tror jag detsamma skulle få ganska
svårt att af dem draga någon slutsats.
Gr. Sparre har visserligen uttryckt en motsatt åsigt, men
äfven om Stats-Utsk:t skulle gifva sig tid att läsa hela denna
långa diskussion, tror jag att muntliga uppgifter i en fråga, som
denna, äro af föga värde, ty dessa uppgifter äro hvarandra
rakt motsatta.
Men för att icke förlänga denna redan nog långa diskussion,
vill jag endast säga, att jag, i likhet med Gr. Mörner, anser
att en extra årlig taxering af 500,000 rdr vore nog, ty vi
kunna väl hoppas på ytterligare besparingar under tiden, och
derföre förenar jag mig i Gr. Mörners yrkande.
Manga ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Dalman: Det är verkligen ganska eget att man, medgifvande
det stridiga i uppgifterna, dock påyrkar att R. o. Ad.
skall gifva ett bestämdt svar. Just denna omständighet, eller
att uppgifterna äro stridande och således mindre tillförlitliga,
hindrar mig och många jndra att fatta en bestämd mening i
frågan. Och då Stats-Utsk:t i alla fal! måste taga frågan i för
-
356
Den 28 November.
nyadt bepröfvande, kan jag icke inse att en återremiss härifrån
i ringaste mån kan öka dess besvär, hvarföre jag fortfarande
om densamma anhåller.
Gr. Sparre: Med anledning af Hr von Köchs yttrande,
ber jag få erinra om att det alls icke denna gång är nödvändigt
för Stats-Utsk:t att läsa vår långa diskussion, ty beräkningarne
öfver statens tillgångar finnas redan tillgängliga i tryck,
hvadan också intet uppskof blir nödigt.
Om vi nu afgöra frågan, vöre det att dömma som den
blinde om färgen, och jag upprepar hvad Hr Dalman sagt, nemi.
att det väl skulle vara det mest besatta i verlden, om vi nu
fattade ett beslut i frågan. Derföre fortfar jag också i mitt
yrkande på återremiss
Frih. Gripenstedt: I anledning af åtskilliga fällde yttranden,
ber jag att ännu en gång få erinra om att jernvägslånet
hvarken definitivt eller temporärt kommer att inblandas med
andra medel, men att det är genom jernvägslånets höjande, som
andra medel blifvit disponibla för de utgifter, som nu äro i
fråga, och det är till en del på detta förhållande, men hufvudsakligen
på de redan gifna öfverskottsmedlens tillväxt utöfver
beräkningen, sorn jag grundat min åsigt, att vi icke i och för
detta anslag, behöfva särskildt beskattas.
Gr. af Ugglas: Då Frih. Gripenstedt ånyo yttrat, att genom
jernvägslånets höjande andra medel blifvit disponibla, ber
jag få erinra om att det torde vara ovisst, inom hvilken tid
Riksg.-Kont. kan hinna afsluta ett sådant lån. Om nu öfverskott
finnes, vore det ju väl, om man icke behöfde afsluta lånet
så hastigt, ty derigenom kunde man slippa upptaga detsamma
under de dåliga konjunkturer, som nu äro rådande.
f
Frih. Gripenstedt: Jag ber blott få hemställa hvad frågan,
huruvida vi skola åtaga oss en särskild beskattning eller
icke, kan inverka på den fråga, Gr. af Ugglas framkastat, eller
huru snart jernvägslånet kan blifva afslutadt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat att derunder hade yrkats dels bifall till punkten
oförändrad, dels af Gr. Mörner bifall till densamma med
förändring af summan 1 million rdr till 500,000 rdr, och dels
slutligen återremiss af punkten, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall tili punkten oförändrad, hvartill svarades
många ja, blandade med nej, sedermera propos. på bifall dertill,
med ofvansagda förändring, då svaren utlöllo med många nej,
blandade med ja, och vidare propos. på punktens återremitterande,
hvilken propos. jemväl besvarades med många nej, blandade
med ja, hvarefter propos. på bifall till punkten oförändrad
Den 28 November.
357
förnyades samt besvarades med många ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, samt Hr Gr. o. Landtm,
yttrat att R. o. Ad. egde att bestämma, huruvida återremiss af
punkten eller bifall till densamma, med den af Gr. Mörner föreslagna
förändring, skulle intagas i kontra-propos:n vid den blifvande
voteringen, hemställde Hr Gr. o. Landtm, att kontraproposm
skulle upptaga återremiss af punkten.
Ropades ja och nej i blandning.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå,
att bifall till punkten, med förändring af summan 1,000,000 rdr
till 500,000 rdr, skulle utgöra kontra-proposm vid voteringen,
och sedan dertill jemväl svarats ja och nej i blandning, förnyades
proposm derå, att återremiss af punkten skulle utgöra
kontra-proposm, samt besvarades likaledes med blandade ja och
nej, hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Votering om kontra-proposms innehåll begärdes, till följd
hvaraf följande voter:s-propos. uppsattes och justerades:
»Den, som vill att, vid blifvande votering om bifall lill andra
punkten i Stats-Utsk:ts Mern. N:o 240, kontra-proposm skall
innefatta återremiss af denna punkt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontra-propos. vid nämnde
votering bifall till punkten, med förändring af summan 1,000,000
rdr till 500,000 rdr.»
Voteringen företogs härefter, och vid dess slut befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 37.
Sedermera upplästes och godkändes följande propos. för
hufvud-voteringen:
»Den, som bifaller 2:dra punkten i Stats-Utsk:ts Mern. N:o
240, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. denna punkt, med förändring af
summan 1,000,000 rdr till 500,000 rdr.»
358 Ben 28 November.
Vid denna voterings utgång hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 26.
3:dje oell 4:de punkterne, jemte Utsk:ts i slutet af Mem:t
afgifna förslag till en ny § i Riksg.-Ivont:s reglemente.
Bilöllos och godkändes.
Hr Dalman: Jag anhåller att i R. o. Ad:s prot. få nedlägga
min reservation mot de beslut, som i ani. af detta Betänk,
blifvit lättade.
Härefter upplästes och godkändes ett prot.-utdrag rörande
det till pröfning lörehafda Mem:t.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 242, i ani. af erhållna återremisser
å Mem:t N:o 235, ang:de den under innev:de riksdag verkställda
statsreglering samt den för Riksg.-Kont:s utgifter erforderliga
allmänna bevillning; samt
Lag-Utsk:ts Betänkm:
N:o 89, i ani. af motion om dels förändrad lagstiftning rörande
sättet för sökande af ändring i underrätts eller hofrätts
utslag i brottmål, dels ock verkställighet af sådant utslag i fråga
om ådömd ersättning; och
N:o 90, i ani. af motion om upphäfvande af lagens stadganden
om ställande af borgen för kostnad och skada i och
för fullföljd af talan i tvistemål, om nedsättande af revisionsskilling
och om fullgörande af dom.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 5 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Dsii 30 November.
Måndagen den 30 November 1863.
Plenum kl. \ 2 e. m.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 242, i ani. af erhållna återremisser å Me,m:t N:o
235, ang:de den under innev:de riksdag verkställda statsreglering
samt den för Riksgälds-kontorets utgifter erforderliga allmänna
bevillning.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde Betänk. N:o 89, i ani. af
motion om dels förändrad lagstiftning rörande sättet för sökande
af ändring i underrätts eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock
verkställighet af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning.
Föredrogs Lag-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde Betänk.
N:o 90, i ani. af motion om upphäfvande af lagens stadganden
om ställande af borgen för kostnad och skada i och för fullföljd
af talan i tvistemål, om nedsättande af revisionsskilling och
om fullgörande af dom.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt, att detta Betänk, skulle
punktvis företagas till afgörande, samt R. o. Ad. härtill lemnat
bifall; föredrogs Utsk:ts å sid. 6 afgifna hemställan, hvarefter
anmälte sig och yttrade
Gr. Sparre: Då det Betänk., hvars första punkt nu blif
vit
uppläst, står i nära samband med det Betänk., som nyss
förut blifvit ånyo bordlagdt, föranlåtes jag att, ehuru jag för
min del icke har något emot detsamma, anhålla, det måtte äfven
detta Betänk, få hvila på bordet.
Flere ledamöter förenade sig i denna begäran, och Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att Betänkt till följd häraf komme att
ytterligare hvila på bordet.
360
Deu 30 November.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utsk:ts Utlåt, och Mern.:
N:o 241, i ani. af väckta motioner ang:de särskilda anslag
för ordnande af rikets landt- och sjöförsvar;
N:o 244, i ani. af Riks-Ståodens skiljaktiga beslut rörande
Mem:t N:o 240, ang:de beredande af tillgångar för det till försvarsverkets
fullständigare ordnande af K. M. äskade särskilda
kreditiv; samt
Lag-Utsk:ts Betänkm:
N:o 91, i ani. af motion om förändring i 35:te och I25:te
§§:ne af konkurslagen den 18 September 1862; och
N:o 92, i ani. af motion om förklarings meddelande öfver
K. Förordm den 8 Oktober 1861, ang:de ändring i vissa delar
af 17:de kap. handelsbalken och andra författningar rörande borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Hr von Francken, August: För några dagar sedan
omnämnde och rekommenderade Hr Utrikes Stats-Ministern ett
bruk från utlandet, att nemi. den, som ernade interpellera någon
Statsrådets ledamot, på förband tillkännagåfve tider, för en sådan
framställning och det ämne, som den afsåge.
Följande detta bruk, ber jag få tillkännagifva, att jag, när
Stats-Utsk:ts Betänkm öfver de i afseende å vårt sjöförsvars
örstärkande nyligen väckta motioner till pröfning förekomma,
ämnar interpellera Hr Sjö-Ministern beträffande de delar af vårt
sjöförsvar, som i nämnde motioner beröras.
Hr Cederschjöld, Robert Theofron: Grannlagenhe
ten
mot de öfriga Riks-Stånden synes fordra, att de, före behandlingen
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 241, erhålla kännedom
derom, att diskussion i frågan hos R. o. Ad. egt rum, samt
att 2:ne Konungens rådgifvare i denna diskussion deltagit, och
att åtminstone en af dem i viss mån förordat det åsyftade ändamålet.
Jag anhåller derföre om kommunikation med MedStånden
af den protest mot Stats-Utsk:ts förfarande, jag nu tager
mig friheten uppläsa.
Härefter uppläste Hr Cederschjöld följande protest:
Då 49:de §:n R. O. uttryckeligen stadgar att, vid en motions
remittande till Utsk., de yttranden, som i målet blifvit afgifna,
jemväl skola till Utsk:t remitteras, och då grundlagsstiftarens
afsigt med detta stadgande naturligtvis är, att Utsk:t, före ärendets
slutliga pröfning, skall hafva fått del af de skäl, som för
Den 30 November.
301
eller emot förslaget inom representationen blifvit framställda; —
så måste häraf tydligen följa, att Utsk:t, såvida det skall handla
grundlagsenlig!, icke får till afgörande företaga motionen, innan
de inom något Riks-Stånd deröfver afgifna yttranden jemväl kommit
Utskit tillhanda.
Då nu, sådant oaktadt, de af mig och tre andre representanter
i afseende på försvarsverkets ordnande väckta motioner
blifvit af Stats-ötsk:t genom Utlåtit Nio 241 afgjorde innan ännu
de öfver samma motioner hos R. o. Ad. afgifna yttranden
till Utskit ankommit, fastän Ståndet beslutat, att samma yttranden,
bland hvilka till och med några voro afgifne af Konungens
Rådgifvare, skulle jemte motionerne till Utskit remitteras, så
måste häraf vara klart, att nämnde motioner blifvit af StatsUtskit
handlagda på ett emot grundlagens föreskrift stridande
sätt; och får jag derföre härmedelst emot detta grundlagsvidriga
förfarande nedlägga min protest, med vördsam anhållan, att denna
min protest, jemlikt 52:dra §:n i R. O., må varda kommunicerad
med de öfrige Riks-Ständen, på det att de löre ärendets
handläggning måtte erhålla kunskap om detta Stats-Utskits grundlagsvidriga
förfarande, hvilket synes böra tili beslutande af återremiss
uppfordra hvar och en, som, lika med mig, är mån om
grundlagarnes hållande i helgd.
Fril), af Ugglas begärde detta Mern. på bordet; hvarefter
anmälte sig och yttrade
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Med anledning
af Hr Cederschjölds anförande, ber jag att få lemna den upplysning,
att när dessa motioner förevoro på utgiftsafdelningen,
hade den skriftligt uppsatta diskussionen ännu icke ankommit
till Utskit. Jag lemnade då en redogörelse öfver den här på
Riddarhuset förda diskussionen; och när frågan sedermera förekom
i Utskits plenum, hade väl den utskrifna diskussionen dit
ankommit, men ingen begärde dess delgifvande. Jag vill dessutom
fästa uppmärksamheten derpå, att det ofta inom Utskin
tillgår på samma sätt som vid Riks-Ståndens plena, att nemi.,
när något uppläses, hör ingen på, utan att man, för att vinna
gehör, måste mundtligen framställa saken. Då jag gjort detta
inom Utskit, tror jag mig hafva uppfyllt allan rättfärdighet.
Hr Cederschjöld: Jag hyser stort förtroende till Hr von
Franckens goda vilja och urskiljning, men jag betviflar att Hr
von Francken har den ovanliga förmågan att kunna ur minnet
fullständigt redogöra för en förd diskussion. Dessutom får jag
förklara, att om äfven Hr von Francken af de öfriga talarne
bemyndigats att vara deras ombud, så har jag icke meddelat
honom ett sådan uppdrag. Och då det är min obestridliga rätt
att mina anföranden i remitterade frågor blifva i Stats-Utskit
föredragna, sådana de bilfvit här afgifna, har jag ansett mig böra
362
Den 30 November.
mot Stats-Utsk:ts förfaringssätt protestera. Möjligt är, att det
inom Stats-Utsk:t finnes ledamöter, som lättsinnigt behandla frågorna,
men jag tror dock icke att pluraliteten der förfar på sätt,
som Hr von Francken uppgifvit.
Under uppläsandet af min protest, hörde jag någon ledamot
begära densamma på bordet, .lag hemställer, huruvida det är
öfverensstämmande med ridderlighet att sålunda vilja förhindra
det afsedda ändamålet. Skulle derföre den värde ledamoten
icke vilja afstå från sitt yrkande, anhåller jag att min protest,
jemte begäran om kommunikation, måtte ställas främst å föredragningslistan
i nästa plenum.
Hr von Francken: Enligt min åsigt är det en skyldig
het
för livar och en, som blifvit hedrad med förtroendet att vara
Utskis-ledamot, att, när ett ärende förekommer inom Utsk:t,
redogöra för den diskussion, som vid remissen egt rum; och
något särskildt bemyndigande härför behöfves icke. Jag har
icke erhållit sådant hvarken af den ene eller andre talaren; men
samma frihet, jag tagit mig beträffande deras anföranden, samma
frihet tog jag mig äfven i afseende å Hr Cederschjölds.
Frih. af Ugglas: Anledningen, hvarföre jag begärde Hr
Cederschjölds protest på bordet, var den, att jag var tveksam
huruvida densamma var grundlagsenlig. 57:de §:n R. O. tillåter
visserligen en Ståndsledamot, som icke i beslutet instämt,
att få sin särskilda tanke Med-Stånden kommunicerad, men att
kommunicera en ledamots protest emot ett Utsk:s förfaringssätt
— icke i sak, utan i form — derom talar icke grundlagen.
Då emellertid Hr Cederschjöld lifligt synes önska att hans protest
meddelas Stånden innan Stats-Utsk:ts Mern. till pröfning
företages, återtager jag min begäran om bordläggning, men anhåller
att få mina betänkligheter i R. o. Adis prot. antecknade.
Hr Cederschjöld: Jag tager mig friheten upprepa, hvad
jag i mitt första anförande omnämnde, att nemi. orsaken, hvarföre
jag begärde kommunicerande med de öfriga Riks-Stånden
af min protest, var den, att jag ansåg, att de borde erhålla
kännedom derom, att diskussion i frågan hos R. o. Ad. egt
rum, samt att dervid 2:ne Konungens rådgifvare yttrat sig.
Förutom det att Stats-Utsk:t afgjort frågan, utan att inhemta
de yttranden, som vid remissen afgifvits, företer sig nemi. äfven
det besynnerliga, att då i Betänkma eljest förekommer icke
blott en redogörelse för motionens innehåll, utan äfven för hvad
i öfrigt af vigt vid ärendets behandling förekommet, så saknas
detta i Stats-Utsk:ts berörda Betänk., ett tillvägagående, som
icke torde vara med god ordning öfverensstämmande.
Sedan öfverläggningen i frågan ansetts härmed slutad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Hr Cederschjölds
begäran om kommunikation med do öfriga Riks-Stånden af hans
Den 1 December.
303
till prot:t nyss afgifne protest och, då dertill svarades llere ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
P> o. Ad. åtskiljdes kl. i 3 e. m.
In fidem,
O. Braket.
Tlstlageu tlcn 1 December 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prof.-utdrag för den 30 sisth November.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny
jagtstadga; och
N:o 189, ang:de anslag för National Musei-byggnadens inredning,
jemte andra i sammanhang dermed erforderliga kostnader;
äfvensom
samma Utsk:s förslag N:o 45 till paragrafer i
riksdags-beslutet ang:de banko-ärenden.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 och 30 sisth November
på bordet lagde Betänk. N:o 89, i ani. af motion om dels
förändrad lagstiftning rörande sättet för sökande af ändring i
underrätts eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock verkställighet
af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning.
Gr. Sparre, Erik: Mot sjelfva andemeningen af detta
förslag har jag ingenting att erinra, då IJtsk:t onekligen i vissa
fall har rätt, att den i lag stadgade skyldighet för part, som vill
364
Den 1 Dee ernber.
söka ändring i underrätts eller hof- eller öfverrätts utslag i
brottmål, att nedsätta honom ådömde böter, i flera fall kan vara
bra hårdt. Om således icke i förslaget förefunnits åtskilliga
brister, skulle jag ej motsatt mig Utsk:ts förslag; men de begge
förslag, som nu äro förelagda R. o. Ad., af hvilka det ena angår
ändrings sökande i brottmål och det andra i civila mål,
hänga i viss grad tillsammans; och då Utsk:t icke funnit skäl att
i civila mål vid ändrings sökande hos K. M. föreslå någon ändring,
har Utsk:t deremot i afseende på brottmål borttagit skyldigheten
att nedsätta böter. Då man således icke velat förändra den
analoga lagstilningen i civila mål, får jag anhålla om afslag å
Betänk:t. Hade riksdagen icke varit så nära sitt slut, skulle jag
hafva yrkat återremiss, lör att få frågorna samtidigt behandlade
och ställda i samband med hvarandra, men då detta icke låter
sig göra, inskränker jag mig till mitt nyss framställda yrkande
om afslag å Betänk:t.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del finner jag
de af Utsk:t framställda motiver i detta Betänk, vara ganska
riktiga, och har ej blifvit af de utaf den siste värde talaren
framställda anmärkningarne öfvertygad, att man bör afslå detsamma.
Gr. Sparre bar, så vidt jag riktigt uppfattat hans yttrande,
ej haft något emot detta Betänk., i hvad det rörer brottmål,
men likväl yrkat afslag derå, derföre att man icke kunnat
på samma gång få en analog ändring i afseende på civila satser.
Jag anser dock det, att man icke på en gång kan få allt hvad
man önskar, icke vara skäl att afslå detta förslag, utan får jag
anhålla om bifall dertill.
Frih. Leijonhufvud, Carl: För min del är jag i afse
ende
på detta Betänk, af alldeles samma tanke som Gr. Sparre,
och anhåller att få till alla delar förena mig med honom.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Lag-Utsk:ts förev:de Betänk., framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid
svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag derå, då svaren utföllo med många ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 89, i ani. af
motion om dels förändrad lagstiftning rörande sättet för sökande
af ändring i underrätts eller hofrätts utslag i brottmål, dels ock
Den 1 December.
365
verkställighet af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning,
röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta Betänk.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja— 8.
Nej—38.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 och 30 dennes bordlagde
Betänk. N:o 90, i ani. af motion om upphäfvande af lagens
stadganden om ställande af borgen för kostnad och skada
i och för fullföljd af talan i tvistemål, om nedsättande af revisionsskilling
och om fullgörande af dom.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. Sparre: Då R. o. Ad. afslagit Utsk:ts hemställan i
Betänk:t N:o 89, torde deraf vara en oundviklig följd att denna
nu föredragna punkt afslås, och får jag derföre derom anhålla.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 30 sisth November bordlagde Utlåt. N:o 241,
i ani. af väckta motioner ang:de särskilda anslag för ordnande
af rikets landt- och sjöförsvar.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 30
sisth November bordlagde Mern. N:o 244, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut rörande Mem:t N:o 240.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 30 sisth November bordlagde Betänkm:
N:o 91, i ani. af motion om förändring i 35:te och 125:te
§§:ne af konkurslagen den 18 September 1862; och
den det ej vill, röstar
Biföllos.
300
Den 2 December.
N:o 92, i ani. af motion om förklarings meddelande öfver
K. Förordnm den 8 Oktober 1861, ang:de ändring i vissa delar
af 17:de kap. Handels-balken och andra författningar rörande
borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs
egendom. v
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. N:o 243, angående
den nya riksstaten.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 2 December 1863.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 1 dennes.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till 11. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 190, ang:de deltagande framdeles för statens räkning i
revisionen af Nya Trollhätte kanalbolags räkenskaper, styrelse
och förvaltning;
N:o 193, ang:de ifrågasatt tillökning i arméens nuvarande
kavalleristyrka;
N:o 194, ang:de de i 63:dje §:n II. F. föreskrifne kreditivsummor;
N:o
195, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af ett
särskildt kreditiv till betäckande af kostnaderne för ett fullständigare
ordnande af försvarsverket;
N:o 196, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande;
Den 2 December.
367
N:o 197, ang:de förändringar i skiftesstagdan samt arfvodestaxan
för landtmäteri-förrättningar; och
N:o 198, ang:de ändring i K. Kungörelsen d. 4 Maj 1827,
rörande ersättning till och af boställshafvare i ani. af verkställda
egoskiften m. m.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 30 sisth November och
1 dennes bordlagde Utlåt. N:o 241, i ani. af väckta motioner
ang:de särskilda anslag för ordnande af rikets landt- och sjöförsvar.
Hr von Francken, August, anförde skriftligen:
Af K. M:s Nåd. Propos. till It. St:r om beviljande af ett
särskildt kreditiv till försvarsverkets fullständigare ordnande, har
man inhemtat, att K. M., ehuru fortfarande under förhoppning
om en fredlig lösning af de tvistefrågor, som för närv:de uppröra
Europa, likväl anser »den politiska ställningen i allmänhet
för ögonblicket vara sådan, att omtankan för fäderneslandet kräfver
förberedande åtgärder till våra försvarsanstalters försättande
i ett skick, som, i händelse af behof, medgilver deras kraftiga
användande för sitt ändamål, utan alltför stor tidsutdrägt.»
Af det vältaliga yttrande, som vi på detta rum hört vid
remissen af den K. Propos:n algifvas af den ledamot af Konungens
råd, hvilken, emedan han står källorna närmare, är bäst
i tillfälle att känna den politiska ställningen i Europa för närvarande,
och mest skickad, genom ett noga iakttagande af tilldragelserna,
att af dem sluta till det tillkommande, — af detta
yttrande, Mina Hrr! ehuru föga lyftande på täckelset öfver den
djupt beslöjade Sais-bilden, har man dock inhemtat så mycket,
att den allmänna politiska ställningen är i detta ögonblick full
af osäkerheter, förvecklingar och hvarandra korsande intressen
— att den är sådan, att hvarje ord, som yttras, kan innebära,
om icke en fara, så åtminstone en olägenhet, som lätt kan leda
till en fara; och vidare har man af samma anförande inhemtat,
rörande särskildt den politiska ställningen i norra Europa, att
genom det nyaste uppslaget i den Dansk-Tyska tvisten, »en brandfackla
är utkastad, hvars sken kan komma att belysa äfven våra
kuster.» Och, med anledning af dessa förhållanden, har den talare,
hvars anförande 'jag här åsyftar, förklarat, med hela vigten
af sitt ord såsom kronans rådgifvare, och såsom mer än någon
af sina kolleger initierad, alt »vi måste vara betänkte på vårt
försvar», och att, ehuru ingen med visshet kan förutsäga hvilken
utsträckning, hvilken omfattning, en möjligen uppstående strid
kan komma att taga, »så mycket är säkert, att hvar och en
har skyldighet att tänka på sitt eget hus.»
Mina Hrr! det var med känsla af denna skyldighet som
jag väckte den motion om anskaffande af bepansrade fartyg,
hvilken nu är under behandling. Stats-Utsk:t har delat denna
känsla, då det tillstyrkt beviljande af det af K. M. begärda kre
-
368
Den 2 December.
ditiv af 3 millioner till försvarsanstalternas fullständigare ordnande,
hvilket också blifvit af R. St:r bifallet. Olikheten mellan
Stats-Utsk:ts och min uppfattning af den gemensamma omtankan
för fäderneslandets väl, ligger således endast i begreppet om
denna omtankas utsträckning och omfång.
Stats-Utsk:t har tillstyrkt, att R. St:r måtte lemna såväl
min som öfriga motioner om vårt försvarsverks förstärkande
utan afseende, på den grunden, att det ansett de dertill beviljade
3 millionerna vara tillräckliga, enär K. M. icke begärt mera.
Det är en hög auktoritet, bakom hvilken Stats-Utsk:t affärdat
min motion och de öfriga förslagen, som syfta till samma
hul vudmål. Jag tviflar likväl på att denna auktoritet i detta fall
varit afsedd att tjena till skärm för Stats-Utsk:ts obenägenhet
att bevilja mera till vårt försvarsverk, än det kände sig icke
kunna förneka, och hvilket — jag medger det — Utsk:t med
den största beredvillighet tillstyrkte.
K. M. har begärt och erhållit medel till våra försvarsanstalters
fullständigare ordnande. Hvad sjöförsvaret angår, har
Chefen för dess Dep:t förklarat, att anslaget icke afsåge anskaffandet
af någon sjökrigsmateriel, utan endast att göra verksam
den materiel, som finnes.
Men följer det häraf ovilkorligen, att regeringen icke skulle
anse nödigt och nyttigt, att Sverige hastigare finge en sjökrigsmateriel
af det verksammare slag, som nyare tidens erfarenhet
visat vara oumbärlig? Jag tillåter mig tvifla derpå, och Hr SjöMinistern
tyckes mig i sitt yttrande på detta rum för en vecka
sedan hafva gifvit anledning till den tanken, att den K. Proposm
om ett kreditiv till försvarsanstalternas ordnande, icke utesluter
önskvärdheten af ett anslag till deras förökande i afseende på
materielen. Det må väl kunna tänkas att Regeringen dragit i
betänkande att begära alltför dryga anslag i riksdagens sista
timma, sedan riksstaten redan var i det närmaste uppgjord, men
att den likafullt skulle mycket gerna se, om representationen
sjelfmant ville bevilja ytterligare medel.
Jag skall nu söka visa, hvarföre jag för min del tror att
Regeringen bör önska att R. Skr måtte lemna anslag till hastigare
anskaffande af ett bepansradt sjöförsvar.
Det är från två sidor den politiska ställningen för ögonblicket
visar oss möjligheten af ett krig nästa vår, i intetdera
af hvilka fall vi gerna torde kunna blifva neutrala. Det ena
är den Tyska sidan. Jag antager att vi skulle kunna med de
fartyg vi ega, och i förening med Danmarks flotta, försvara
Östersjön mot den Preussiska flottan, ifall vi komme i strid mot
den, hvilket dock nu synes mindre sannolikt, sedan Engelska
regeringen sändt sin kalanflotta till Köpenhamn för att salutera
vid Konung Fredriks begrafning, och eventuelt äfven vid begrafvande!
af Hertigen af Augustenburgs arfsanspråk.
Men huru skulle förhållandet blifva, om kriget komme att
föras österut, i stället för söderut? Hvad betyder då vår flotta?
Det
Den 2 December.
369
Det behöfver icke bevisas, minst inom ett Stånd, som räknar
så många sakkunniga män, att en flotta af träfartyg eller af
vanliga jernfartyg, icke kan motstå ett pansarfartyg. Och om
det än alldeles icke är säkert, eller ens troligt, hvad man sett
berättas, att vår östra granne har, eller till våren får, en hel
flotta af pansarfartyg, så är dock åtminstone så mycket visst,
att han har ett pansarfartyg, som vi sett passera våra kuster
för att komma tili Kronstadt. Hvad hafva vi nu att sätta emot
detta fartyg? Alldeles ingenting. Icke hela vår flotta skulle kunna
hindra detta Ryska pansarfartyg från att gå ur hamn i hamn,
och förstöra alla våra der liggande fartyg. Till sjelfva vår hufvudstads
försvar mot denne nästan osårbare fiende hafva vi åtminstone
tills dato ingenting verksamt, ty försänkniugarne i Waxholms-sunden
existera ännu endast på papperet. Detta fartyg
skulle, förlagdt i Alands-haf, kunna hämma hela vår Norrländska
sjöfart, och med ännu ett pansarfartyg kryssande vid Bornholm,
skulle Ryssland hämma hela vår Östersjöhandel.
Någon torde kunna invända, att vi icke lära komma i något
krig mot Ryssland, utan att hafva allierade, och att dessa
allierade då skola med sina flottor hålla Östersjön fri. Afven
jag tror visserligen att, i den händelsen att Sverige skulle blifva
inveckladt i ett krig med Ryssland, detta ingalunda kan inträffa
utan att vi ega mäktiga bundsförvanter. Men, Mina Hrr! i
tider af sådan osäkerhet, som den H. Exc. Hr Utrikes-Ministern
för oss målat, tror jag icke att det är klokt, att det är rätt att
öfverlemna sig uteslutande åt sannolikheten och möjligheten af
blifvande bundsförvanters beskydd. Det är icke klokt, ty hvem
går i borgen för att vi hafva dessa bundsförvanter och deras
flottor till hands, när vi behöfva dem. Vi få icke bundsförvanter
utan föreg:de underhandlingar, eller för att noggrannare uttrycka
mig, — de som kunna Önska vårt bistånd till en omreglering
af Europas karta, kunna icke vinna detta mål utan
diplomatiska förhandlingar, hvilka kunna antagas draga ut i månader.
Sådana förhandlingar ske mycket tyst, mycket hemlighetsfullt,
det är sannt, men lika sannt är det, att den makt,
hvars skinn de gälla, plägar hafva märkvärdigt goda öron och
i god tid skaffa sig underrättelse om underhandlingarnes resultat.
Hvem garanterar då, att icke denna makt förekommer
heldre än att lörekommas; att, om denna makt vore Ryssland,
det icke väntade tills dess flotta vid ett fram på sommaren utbrytande
krig blefve instängd i Kronstadt, utan föredroge att
anfalla den närmast liggande af de väntade fienderna. Det är
icke så lång tid förfluten, sedan vi från det hållet fingo ett krig
först och en krigsförklaring efteråt, att någon af oss kan hafva
glömt hvarken denna händelse eller dess följder.
Det kan möjligtvis komma en tid, då, efter det att Ryssland
fullbordat sin tilltänkta pansarflotta, det måhända skall blifva
med svårighet förenadt för Sverige att undgå att till en del
förlita sig på intresserade makters understöd. Men så länge
H. VII. 24
370
Den 2 December.
Ryssland veterligen endast eger ett enda af dessa förödande
anfallsvapen, är det väl icke för mycket hegardt att Sverige sjelf
försvarar sina kuster och sin handel.
Med stöd af hvad jag nu anfort, och med stöd af det bifall,
min motion haft lyckan vinna, vid dess remiss till StatsUtsk:t,
af en b^and flottans högre officerare, anhåller jag att
Höglofl. R. o. Ad. måtte, med afslag å Stats-Utsk:ts Betänk, i
nu föredragna punkt, bifalla min motion.
Och då jag i det föreg:de trott mig kunna antaga att Regeringen,
om den än tvekat att nu af R. St:r äska anslag till
anskaffande af pansarfartyg, dock icke kan annat än gerna se,
om representationen sjelfmant dertill beviljade medel, tager jag
mig friheten, i enlighet med min förut tillkännagifna afsigt, att
vördsamt ställa till Chefen för Sjöförsvars-Dep:tet den frågan,
huruvida det icke vore önskligt, att R. St:r ställde till K. M:s
disposition rtiedel att använda för att, skyndsammare än som
nu är ämnadt, anskaffa pansarfartyg.
Gr. von Platen, Baltzar: En ledamot af R. o. Ad. har
önskat interpellera Chefen för Sjöförsvars-Dep:tet med anledning
af den framställda frågan: »Vöre det icke önskligt att till K. M:s
disposition ansloges medel, som, i händelse af behof, kunde användas
för att skyndsammare än meningen nu är, anskaffa pansarfartyg?»
och ehuru önskligt det kunnat vara, att frågan varit
så uppställd, att den haft en mera bestämd och praktisk syftning,
skall jag likväl, med Konungens tillstånd, lemna det svar att:
Örn Regeringen ansett det nu ifrågasatta sättet för användande
af statens tillgångar vara det mest ändamålsenliga, hade
ock Propos. derom blifvit gjord.
Så har nu emedlertid icke skett, och jag öfverlemnar åt
hvar och en af Ståndets ledamöter att draga den slutsatts, som
synes följa deraf.
Detta är det enda svar. hvilket interpellationen egentligen
kräfver; men det torde tillåtas mig tillägga några ord.
Skyldigheten för en Dep:ts-Chef att föreslå och för Regeringen
att framställa förslag, som anses för landet ändamålsenliga,
är otvifvelaktig, och att jag icke undandragit mig densamma,
bevisas bäst deraf, att, oaktadt den beredvillighet, R. St:r visat,
att bevilja de för 5:te hufvudtiteln äskade anslag, och öfver hvilken
det torde vara förlåtligt om jag känner en stor tillfredsställelse,
hafva de dock icke ansett sig kunna bevilja allt hvad,
just för ifrågav:de ändamål: förökande af flottans materiel, blifvit
hegardt.
En annan skyldighet gifves dock äfven för en Konungens
rådgifvare —lika oeftergiflig —och denna är att icke taga statens
tillgångar i anspråk, utan att förhållanderne ovilkorligen
kräfva det.
Det är ganska möjligt, att den fosterländska känslan är af
omständigheterna för närv:de bragt i det tillstånd, att man kunde
hafva anledning antaga att regeringen skulle kunna erhålla anslag
Den 2 December.
371
för det uppgifna ändamålet, men jag kan icke för min del anse
riktigt, att den begagnade sig af en dylik tillfällighet att föranleda
utgifter, som sedan, under andra tider, såväl den sjelf som
landet fick skäl att ångra, och som den kunde få gälda med
förlusten af det förtroende, den nu kan glädja sig öfver att
åtnjuta.
Skulle dock R. St:r, som af den K. Proposm och det densamma
åtföljande Betänk:t af den så kallade Sjöförsvars-komitén
sjelfve äro satte i tillfälle att bedomina saken, och att deraf
finna att det endast var af en, som man antog, nödvändig omtanka
att hushålla med statens medel, som den K. Proposm är uppgjord,
med beräkning att på en tid af 9 år åstadkomma hvad
för sjöförsvaret ansetts nödigt, nu finna att sådant bör ske hastigare,
och i sådant ändamål lemna anslag dertill, blir det regeringens
skyldighet, att, i den riktning Ständerne anvisa, på ändamålsenligaste
sätt använda dem.
Att ansvaret för en tillfredsställande verkställighet under
sådant förhållande icke blir lika allvarligt, som om förslaget utgått
från regeringen, synes mig dock vara en gifven följd af ett
dylikt sätt att gå till väga.
Såsom vilkor för att lyckas torde dock tillåtas mig påpeka
nödvändigheten af att icke brådska, — då hvar och en med någon
vana i dylika saker lärer medgifva, att en brådskande köpare
löper alltför mycken fara att icke erhålla en god vara — och
att köpa endast hvad som är fullt färdigt, på det man må kunna
på förhand öfvertyga sig om fartygets beskaffenhet.
Endast ett fartyg finnes, på hvilket tankarne hunnit fästa
sig, och hvars dimensioner skulle göra det ungefärligen passande
för vårt behof — och jag torde, utan fara att missförstås och
för att icke ingå i öfverflödiga detaljer, blott få häntyda på det
af tidningarne omnämnda och på hvilket i Liwerpool embargo
blifvit lagd. Den föreslagna summan af 1 million är dock ingalunda
tillräcklig dertill, då det blifvit värderadt till 120,000
pund st., eller omkring 2,100,000 rdr rmt —; men dessutom
bör jag meddela att det icke är till salu.
Slutligen anhåller jag få taga R. o. Ad:s tid i anspråk för
att fästa uppmärksamheten vid det sätt, på hvilket man begagnar
sig af rättigheten att af regeringens ledamöter direkte erhålla
upplysningar i det land, der sådant mest begagnats, och från
hvilket jag anser att, i konstitutionelt hänseende, vi båda hafva
att erhålla — och gerna hemta — upplysning. Jag gör detta
icke derföre, att jag betviflar det Ståndets ledamöter redan skulle
ega kännedom härom, men derföre att det höga förtroende jag
åtnjutit, att i England bevaka de förenade rikenas intressen,
gjort det till en skyldighet för mig att inhemta kännedom om
förhållanderne derstädes, och derföre att jag, såsom en vän af
saken, skulle vara ledsen, om glömska af Hr Stats-Ministerns för
utrikes ärenderne, för några dagar sedan lemnade råd skulle
komma oss att förbise det inflytande, sättet måste utöfva, och
derigenom motverka hvad vi önska befordra.
372
Den 2 December.
Det är då nödigt att de frågor, som framställas, hafva afseende
på något gifvet sakförhållande och gifver en noga bestämd
syftning, då svaren detförutan icke kunna blifva hvarken bestämda
eller upplysande; men det är ock nödvändigt att de tillkännagifvas
på samma gång interpellationen göres, och att detta
sker så långt förut, att den frågade må kunna vara i tillfälle
att på ett tillfredsställande sätt uppfylla den framställda önskan.
Det är nemi. hans skyldighet att lemna säkra upplysningar,
som mången gång kunna behöfva anskaffas från Torneå
eller Ystad, och ibland från ännu mera aflägsna ställen, och det
är icke alltid telegrafen står lika bra till tjenst; men dessutom
kan ifrågakomma att afgöra ej allenast huru, utan äfven om en
fråga under för handen varande omständigheter kan och bör
besvaras, och sådant beror sällan af den frågade ensamt att
afgöra.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Då den siste ta
laren
nu meddelat den upplysning, att ett enda pansarfartyg
skulle komma att kosta mer än 2 millioner rdr, torde det för
en hvar blifva klart, att Sveriges tillgångar icke kunna medgifva
många dylika fartyg. Det är äfven tydligt, att Ryssland,
som i detta fall står vida framför oss, skulle kunna förskaffa
sig ett mångdubbelt antal sådana fartyg, och derigenom komma
i tillfälle att samtidigt ingå i flere af våra hamnar, utan att vi
hade mer än 1 eller 2, hvilka naturligtvis ej kunna vara allestädes
närvarande. Då vi således måste tänka på billigare medel
till vårt försvar, kan jag ej finna annat än att den motion,
som jag i går väckte, är värd att behjertas. Dessa undervattens-minor,
som jag då föreslog, kunna nemi. utläggas vid alla
hamnar och vigtiga inlopp, der en fiende kan intränga.
FIr von Francken har anhållit om bifall till sin motion. Ett
dylikt bifall kan väl svårligen nu lemnäs, då saken befinner sig
i ofullständigt skick. Utsk:t är nemi. skyldigt att utreda frågan;
men en sådan utredning har här icke skett. Jag har i min
motion t. ex. uppgifvit att utom det sund, som af fästningen
försvaras, finnes vid Waxholm tvenne andra. Enligt min tanke
hade väl Utsk:t varit skyldigt att efterfråga, huruvida denna
uppgift varit riktig eller icke. Då Utsk:t ej heller tagit i skärskådande
något af de yttranden, som här fälldes, hvilka jemväl
blifvit remitterade, och hvaribland befunnos yttranden af 2:ne
Konungens rådgifvare, samt då grundlagens föreskrift tydligen
afser, att de skäl, som under diskussionen blifvit afgifna, såväl
för, som emot motionen, skola komma till Utsk:ts kännedom,
innan Utsk:t företager frågan till slutligt afgörande, torde häraf
följa, att Stats-Ufsk:t genom sitt handlingssätt visat prof på en
maktfullkomlighet och ett förakt för R. o. Ad., som icke får
lemnäs oanmärkt. Då jag af denna anledning på det lifligaste
får protestera mot ett sådant grundlagsvidrigt sätt att gå tillväga,
anhåller jag om återremiss; uttryckande jag tillika den förhoppning,
att R. o. Ad., som måhända befinner sig nära gränsen af
Den 2 December.
373
sin politiska tillvaros slut, åtminstone måtte lemna åt sina efterkommande
det arf att hafva bevarat grundlagens helgd.
Hr Brakel, Mauritz: Jag har vid detta tillfälle ingalunda
någon rättighet att förundra mig öfver att Hr Sjö-Ministern
icke begärt något extra anslag till flottans ökande. En sådan
begäran skulle nemi. å hans sida hafva rit att handla alltför
mycket inkonseqvent, ty, så vidt jag kan se, var, när den 5:te
hufvudtiteln afgjordes, den politiska himmeln icke ljusare än nu.
Det var till och med då mången som trodde, att kriget vid vårens
inbrott skulle stå för dörren. När Gr. Platen då lät, utan den
ringaste protest å sin sida, 600,000 rdr afprutas på det af honom
begärda anslaget till materielens förbättring, anser jag det
vara fullkomligen följdriktigt, att vid detta tillfälle icke begära
något extra anslag till flottans behof.
Till en flottas nybyggande fordras tid, längre än den, som
ligger mellan detta nu och sommaren, och i afseende på uppköpet
af en pansarfregatt, delar jag Sjö-Ministerns åsigt att detta
ej bör ske. Af de sednaste skjutförsöken i England har man
nemi. funnit, att 100-pundiga kanoner af smidt jern med bomb
kunna genomskjuta ett pansarfartygs sida med lika förfärlig verkan
som om detsamma varit af trä. Detta tyckes bevisa, att
träskeppen ännu icke utspelat sin röle, utan att de äfven fortfarande
torde komma att till en viss grad utöfva sitt välde på
hafvet, t. ex. vid blokader, transporter och äfven vid strid. Naturligtvis
hafva pansarfartyg, på ett visst längre afstånd, en större
motståndsförmåga, men om träfartyg göras ytterst snabbgående,
kunna de snart intaga det afstånd, på hvilket deras kanoner
göra full verkan mot ett pansarfartygs. Man bör derföre, enligt
min tanke, icke för den ringa fördel ett pansarfartyg eger på
ett större afstånd, uppoffra de stora fördelar, som ett träfartyg
i allmänhet erbjuder. De jernfartyg, som bäst komma att uppfylla
sitt ändamål, blifva troligtvis snabbgående monitorer, och
jag är öfvertygad om att en Svensk flotta i en framtid bör
blifva sammansatt dels af dessa, dels af snabbgående träfartyg
med grof bestyckning.
Jag skulle nu vilja till Hr Sjö-Ministern framställa den frågan—
jag ber om ursägt att jag ej följer det Engelska bruket,
men jag anser frågan vara af sådan beskaffenhet att en Minister
kan besvara densamma — huruvida Hr Sjö-Ministern stadgat
sina åsigter om beskatfenheten såväl i afseende å konstruktion
som pundtal af de kanoner, hvarmed han ämnar bestycka vår
flotta, eller om detta ämne ännu ligger doldt under den tjocka
mist, som alltför länge hvilat deröfver.
Slutligen måste jag yttra min förundran öfver den värde
Gr:ns yttrande, att regeringens ansvar skulle blifva mindre derigenom
att R. St:r framställa vissa andra åsigter eller attR. St:r
gifva regeringen vissa större anslag än regeringen har framställt
och begärt. Jag vill tro att regeringens ansvarighet endast beror
af en sak, nemi. det rätta. Ar en Minister öfvertygad om
374
Den 2 December.
att han handlar rätt, är han åtminstone i den allmänna opinionen
oansvarig. Gr. von Platen sitter för närv:de just bredvid
den af sina kolleger, som nyligen visat att ansvarigheten ej har
med Ständernas beslut att göra, i det denne medlem af konseljen
förklarat, att han ansett sig handla rätt, oaktadt det var
raka motsatsen mot Ständernas beslut.
Hr von Francken, August: Jag har endast begärt ordet
för att, med anledning al Gr. von Plåtens yttrande att endast ett
pansarfartyg funnes lämpligt för våra behof, och att detsamma
kostade 120.000 pund st., få lemna den upplysning att det finnes
tvenne pansarfartyg i Liwerpool, och att det mindre af dessa
blott kostar 80,000 pund st. eller 1,400,000 rdr.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Ehuru det för R. o. Ad. icke
kan vara särdeles angenämt att i denna fråga höra talas om
grundlagens rätta mening, och fastän jag är öfvertygad att icke
få behålla sista ordet, anser jag mig likväl både berättigad och
pligtig att med några ord få bemöta det skarpa anfall, som Hr
Cederschjöld mot Utsk:t slungat, då han förklarat att det handlat
i strid med grundlagen. Det svåra brottet skulle, enligt Hr
Cederschjölds förmenande, bestå deri, att Stats-Ufsk:t icke tagit
del af den ifrågav:de diskussionen. 49:de §:n R. O. innehåller
visserligen, att det står hvarje ledamot, som i sitt Stånd fällt
ett yttrande ang:de en motion, öppet att få detsamma i sammanhang
med motionen tiil vederb:de Utsk. remitteradt, men
jag kan icke af grundlagens bokstaf finna att ett Utsk. icke
sjelf må cga att pröfva, huruvida motionen anses innefatta tillräckliga
upplysningar i och för frågans afgörande, utan att behöfva
afvakta den inom det eller det Ståndet förda diskussionen
i frågan. Frågans afgörande skulle nemi. i sednare fallet alltid
blifva beroende af den snabbhet, hvarmed yttrandena af Ståndens
kanslier blefve uppsatta och af vederbörande talare justerade.
Man har också i allmänhet åt Utsk:n öfverlemnat att afgöra, om
upplysningar, utöfver motionens innehåll, erfordras; och då grundlagen
icke ålägger Utsk:t att afhöra afgilna yttranden, ja icke
ens att låta uppläsa dem, kan jag icke finna att Utsk:t, derest
grundlagen tolkas efter ordalydelsen, gjort sig skyldigt till ett
grundlagsbrott.
Efter denna korta förklaring ämnar jag icke återkomma till
detta ämne, ehvad min värde antagonist än derom må säga —
och öfvergår nu till sjelfva saken.
De motioner, som här blifvit besvarade, afse alla ett ordnande
af vårt försvar. Då Utsk:t samtidigt med dessa motioner
fått emottaga en Iv. Propos. i samma syftning, ansåg Utsk:t sig
hvarken kunna eller bora gå längre än den K. Proposm, och då
R. St:r bifallit allt hvad K. M. begärt, förefaller det mig, som
om Stats-Utsk:t äfven förfarit rätt uti att afstyrka de enskilda
motionerna.
Den 2 December.
375
Då för öfrigt, efter hvad jag tror mig med visshet veta,
3 Stånd redan bifallit Utsk:ts förslag, anhåller jag att afven R.
o. Ad. må deri förena sig, helst ett annat beslut under dylika
förhållanden ej kan leda till någon åtgärd.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Då jag alltid
ifrat för att få en stark och tidsenlig flotta byggd, må det ej förundra
R. o. Ad., om jag äfven nu vill ytterligare fortgå på
samma bana och förorda bifall till en motion, som afser en dylik
flottas anskaffande på möjligaste korta tid.
Jag anhåller emellertid att få redogöra för hvad som under
denna riksdag blifvit i afseende å vårt sjöförsvar åtgjordt.
Till en början beslöt regeringen uppå Chefens för SjöförsvarsDep:tet
förslag att den nu befintliga flottan till större delen
måtte slopas, d. v. s. att endast tvenne linieskepp, några fregatter
och kanonbåtar skulle behållas. Regeringen begärde derefter
af R. St:r 2,208,000 rdr för de Irenne närmaste åren. under
tillkännagifvande af Chefen för Sjöförsvars-Dep:tet, att fråga vore
att bygga den nya flottan, hvaraf vi vore i behof, på 6 i st. f.
9 år. För att äfven få materielen färdig, tog jag mig då friheten
väcka en motion, att den af regeringen äskade summa af 2,208,000
rdr skulle ökas med en million. Hade R. St:r då beviljat denna
tillökning, hvilket ej var händelsen, skulle ifrågav:de motion ej
behöfts att väckas. En motion var äfven väckt af Riksdagsfullimgen
C. A. Larsson, alt inga medel för närv:de skulle till
flottan anslås. Härpå svarade deremot Utsk:t, att medel ofördröjligen
skulle anslås, för att skaffa oss en flotta, och för att
Sverige, som icke kan mäta sig med de stora sjömakterna, likväl
borde kunna vara så rustadt, att det åtminstone skulle kunna
motstå en mäktigare fiende bland de mindre. Utsk:t sade vidare
att vi böra vara beredde, icke allenast på luistförsvar, utan äfven
på att kunna utgå på omgifvande haf. Det är visserligen ganska
berömvärdt att inom ett Utsk. få frågorna hastigt afgjorda,
men det hade måhända i förev:de afseende varit mera önskligt,
om Utsk:t tagit en närmare kännedom om, icke allenast den
diskussion, som i ämnet förevarit på detta rum, utan äfven
om sjelfva frågan. Hade nemi. Stats-Utsk:t nu tänkt sig in i
frågan och icke brådskat med densamma i riksdagens sista timma,
hade resultatet möjligen kunnat blifva något annat; ty huru
har nemi. Stats-Utsk:t nu tänkt sig att det skulle gå, om vi
finge krig? Kan vår flotta utgå med trupper? Kan den ens
hjelpa oss att försvara vår neutralitet? Hvarenda monitor kan
ju skjuta hela vår flotta i sank.
Då förhållandena äro sådana att vi ingalunda hafva någon
tidsenlig flotta, hade det enligt min tanka varit skäl, att StatsUtsk:t
sökt att afhjelpa bristen, genom att begagna det initiativ,
sorn R. St.-r i dylika frågor hafva lika väl som regeringen, helst
opinions-vinden för närv:de blåser så förmånligt.
Då, till följe af riksdagens nära slut, jag ej anser den påyrkade
återremissen särdeles lämplig, skulle jag hellre på rak
376
Den 2 December.
arm vilja anslå en rund summa; och får jag derför föreslå att
ett anslag af 2 millioner rdr må ställas till K. M:s disposition,
för att användas i och för vår sjömateriels tillökning.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då jag vid motionens afgifvan
de
yttrade mig, må det äfven nu tillåtas mig att säga några ord.
Hade motionen varit en famslällning, att R. St:r skulle
anslå en million tili inköp af ett pansarfartyg, skulle jag hafva
tvekat att med min röst understödja densamma; men då så ej
är förhållandet, utan motionären afser att denna summa bör
till K. M:s disposition öfverlemnas, för att påskynda vår flottas
nybyggande, tror jag verkligen att R. St:r icke gått längre än
de i en dylik fråga bort göra.
Då jag gjorde en resa förra sommaren i den mening att
se, hvad andra nationer i afseende å sitt sjöförsvar gjort, blef
totalintrycket af min uppfattning härutinnan på långt när icke
så ofördelaktig, som man här gjort sig föreställning om. En
föreg:de talare har här ordat om pansarfartygs olämplighet.
Enär de skjutningar, som af denne värde talare blifvit åberopade,
likväl icke hafva hindrat ett fortsatt byggande af pansarfartyg,
,, då nemi. man för närv:de håller på att såväl i Triest
för Österrikiska regeringens räkning bygga sådana af en något
större storlek än den hittills brukliga, som äfven i Frankrike i
Bordeaux, Nantes, med flere ställen, synes dessa förhållanden
ingalunda gifva något stöd åt det antagandet, att de sista skjutförsöken
i England utdömt alla pansarfartyg.
Det är emellertid gifvet, att ett eller två pansarfartyg för
oss icke är så mycket, men det är dock mycket mera än
intet.
Enligt min åsigt skulle man nemi. utan något sådant stå
alldeles redlös mot en nation, som har ett enda; och tror jag
detta kunna rättfärdiga mig till det tillstyrkande, jag nyss gjorde.
Samme talare har vidare sagt, att monitorer hittills befunnits
vara osårbara. Detta strider likväl mot erfarenheten, då
nemi. flere stycken blifvit skadade vid Gharlestons belägring på
ett afstånd af 700 yards. Afven dessa hafva således, liksom
Achilles, en häl, som kan såras.
Slutligen har man här äfven talat om kanoner. Må det
tillåtas mig att härom äfven yttra ett par ord. Jag kommer
just från en komité, som haft denna fråga under öfverläggning.
Att det ingalunda kan vara så lätt att konstruera kanoner, då
man vill skynda sig, visar sig af en bok, som jag nyligen erhållit
från sjöförsvaret, hvilken bok på 700 sidor innefattar en
redogörelse inför underhuset af en komité, som blifvit tillsatt
i England i och för kanontillverkningen.
Gr. von Platen: Jag önskar begagna detta tillfälle att
uttala min tillfredsställelse öfver att min mening delas af en
man med så mycken värma och med en så fast tro på sina
åsigters riktighet, som Hr Brakel, helst som jag derföre vågar
Den 2 December.
377
hoppas att af en gammal motståndare finna bistånd. Den nyssnämnde
talaren har till mig framställt en så lydande fråga:
»Jag får hemställa till Chefen för Sjöförsvars-Dep:tet, huruvida
han ännu stadgat sin åsigt om de kanoners beskaffenhet, hvarmed
vår flotta skall bestyckas.» Jag skulle likväl anse det föga
grannlaga, om jag, då en komité är nedsatt för detta ändamål,
och under det denna komité ännu är sysselsatt med försök,
samt icke afgifvit sitt utlåt., skulle på denna fråga lemna ett
bestämdt svar. Samma talare har äfven fällt ett yttrande, som
är mera riktadt mot mig personligen, ang:de ansvarigheten. Min
mening är att den åtgärd, deri jag sjelf tagit initiativet, för den
måste jag bära mera ansvar än för en åtgärd, som blifvit mig
af en annan ålagd. Mig synes att ansvaret — det moraliska
ansvaret — är åtminstone dubbelt så stort i förra som i sednare
fallet. Förstå vi icke nu hvarandra, beklagar jag det, men
kan icke gifva någon mera tillfredsställande förklaring. Hr von
Francken har påstått att de pris, jag uppgifvit på de båda omnämnda
fartygen, icke skulle vara riktiga. I afseende å det ena
har han redan vederlagt sin uppgift, man äfven i afseende å det
andra grundar sig hans uppgift på ett missförstånd. Om han
läser i tidningarne skall han se, att det ena fartyget värderades
till 120,000 pund st. och det andra till 80,000 pund st. vid den
värdering, som Engelska kronan lät verkställa å ifrågav:de fartyg,
när fråga var att för samma kronas behof inlösa dem, och
anledningen till det mindre priset på det sednare fartyget, var
att detsamma icke var färdigt. 1 afseende å Frih. Stjernstedts anmärkning
att jag skulle hafva låtit förstå att fråga vore att
bygga vår nya flotta på 6 i st. f. 9 år, ber jag, om någon
skulle tycka att man dervid icke gått tillväga med tillräcklig
skyndsamhet, endast att få fästa uppmärksamheten på det ord,
som begagnas i den K. Skrilvelsen, »så vidt sådant finnes öfverensstämmande
med god hushållning.» De effekter, som vinnas vid
den gamla flottans slopning, måste försäljas, och hvar och en
finner, att om jag öfversvämmar marknaden med en vara,
kan jag icke påräkna det pris, som man annars kunde fordra.
För öfrigt tror jag icke att jag skall göra mig skyldig till den
förseelse att icke verkställa K. M:s befallningar.
Hr vori Francken, Georg Wolfgang: Inom Utsk:t
har jag reserverat mig mot punkten d. af detta Betänk., samt
önskat att den begärda summan måtte ställas till K. M:s disposition.
Jag gör det så mycket hellre nu, när jag hört Gr.
von Plåtens yttrande, hvari han sagt, att regeringen icke borde
begagna sig af ett ögonblick, sådant som detta, för att begära
ett stort anslag. Det tyckes mig nemi. som vid dylikt förhållande
en lika grannlagenhet af R. St:r skulle fordra, att denna
summa ställdes till K. M:s disposition, och får jag på grund
häraf anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos.
på ett dylikt beslut Hvad kostnaden af dessa fartyg angår, kan
378
Den 3 December.
jag icke inlåta mig i någon diskussion derom, utan inskränker
mig till att anhålla att den i motionen begärda summan måtte
af R. o. Ad. beviljas.
Hr af Kléen, Johan: Utan att ingå i några detaljer af
våra försvarsanstalter, är det dock en sanning, att det finnes
några sund och passager, hvaraf somliga äro försedda med stängsellinier,
men de andra icke. Detta är en brist, som nu icke
kan afhjelpas, och, ehuru jag icke tror, att pansarbatterier kunna
ersätta fast försvar, äro de dock i nödens stund af mycken vigt;
det är i detta hänseende jag anser, att den begärda summan
af en million bör ställas till K. M:s disposition. Det af K. M.
äskade beloppet af 3,000,000 är alltför lågt tilltaget, men som
R. St:r af grannlagenhet icke velat bevilja något större anslag
än regeringen begärt, vore detta ett vackert tillfälle att fylla
bristen på ett sätt, som icke vore sårande. Jag kan således icke
annat än önska, att R. o. Ad. måtte bifalla motionärens förslag.
Anslagssumman behöfver ju icke användas till ett enda pansarfartyg,
utan till flera flytande batterier.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del anser jag StatsUtsk:t
icke hafva kunnat lemna de begärda upplysningarne om
undervattensminor, pansarskepp m. m. Det är ju ännu ej utrönt
huru stor sprängkraft dessa minor ega, om de icke förstöras
genom alt någon längre tid ligga i vattnet o. s. v. Då
för öfrigt deras anskaffande ej skulle komma att kosta mera än
250,000 rdr, så kunna nog dessa medel tagas af det redan beviljade
kreditivet, om K. M. finner dem motsvara det åsyftade
ändamålet. Att nu yrka återremiss, vore således endast ett
rätt hafveri, ty det skulle aldrig kunna blifva af någon nytta.
Efter åhörandet af Hr Sjö-Ministerns förklaring vill jag icke
heller tillstyrka bifall till Hr von Franckens motion, icke som
skulle jag blifvit rubbad i min öfvertygelse om vår flottes dåliga
skick, utan derför att jag strängt håller på den grundsatsen, att
Ständerna icke böra lägga sig i de administrativa åtgärderna, som
h. o. h. tillkomma regeringen. På dessa skäl anhåller jag således
att R. o. Ad. måtte bifalla den föredragna punkten.
Hr Cederschjöld:' Af Frih. af Ugglas’ yttrande vill det synas,
som fästade den värde Frilen ända till den grad ringa vigt vid
grundlagens efterlefnad, att han ansåg frågan icke ens vara värd
diskussion Jag får då förklara, att jag hyser en alldeles motsatt
åsigt. Jag anser nemi., att det ligger den allra största vigt
deruppå, att grundlagens föreskrifter noga efterlefvas, och att
hela vårt konstitutionella lif beror derpå. Ingen statshvälfning
kan verkställas hvarken ofvanifrån eller nedifrån utan grundlagens
kränkande; derföre måste man noga tillse, att grundlagen hålles
i helgd, ty hålles icke den i helgd, då har man förlorat starkaste
värnet mot statshvälfningar. Hvad beträffar det ifrågavide
ämnet, vill jag återkalla i Frihms minne, att redan då den K.
Den 2 December.
379
Proposm förevar, anmärkte jag samma fel i behandlingen deraf.
Frihm svarade då, att Stats-Utsk:t hade tagit det för regel, att,
när remiss från 3 Stånd kommit utan diskussion, kunde ärendet
företagas utan det 4:de Ståndets diskussion inväntadés. Det
är icke höfligt mot det 4:de Ståndet, men jag tog likväl fasta
på Frih:ns yttrande för att tillämpa det vid detta tillfälle. Frihm
säger nu, då de väckta motionerne förekomma till behandling,
att man icke tager diskussionen i öfvervägande, om det icke af
någon ledamot i Utsk:t påyrkas. Frihm säger att grundlagen
väl föreskrifver att anförandena skola till Utsk:t öfverlemnas,
men att deremot ingen föreskrift finnes, att ledamöterna äro
skyldiga att åhöra deras uppläsning. Nej, det gör det visserligen
icke, och jag vet ej heller huru ett dylikt stadgande skulle
taga sig ut, men jag kan icke heller tro, att grundlagen förutsätter,
det Utskm skulle bestå af sådana ledamöter, som icke
göra hvad de böra. En domare kan väl afgöra ett instämdt
mål, så snart han mottagit stämningen, utan att höra vederparten,
men den domare, som så gör, anses icke för en rättrådig domare.
Huruvida Utsk:t så som vederbort uppfyllt sitt kall, det lemnar
jag till en hvar att bedöma. Det är emellertid ett faktum, att
yttrandena remitteras till Utsk., och jag hemställer till en hvar,
hvarför kanslierna skola dermed besväras, om diskussionerna
icke komma under granskning. Gr. Ugglas har anfort, att han
icke vet hvilka upplysningar Utsk:t skulle kunna meddela. Af
mig har likväl blifvit uppgifvet, att tvenne sund finnas, genom
hvilka en fiende kan framtränga till hufvudstaden. Det tyckes
sålunda som Utsk:t skulle kunnat förskaffa sig upplysningar och
meddelat dem till R. St:r, huruvida det är ett faktum att de
båda uppgifna sunden hafva den bredd och det djup, att en fiende
derigenom kan framtränga. Om så är och man icke kan skaffa
dessa dyrbara pansarfartyg, är det klart att man måste hitta
på något annat sätt att skydda våra kuster. Huruvida de af
Nobel uppfunna minorna eller några andra dertill äro lämpliga,
det kan icke jäg bedöma, men jag har länge hört talas om
dem, och något bör göras. Jag kan således icke se något hinder
för Stats-Utsk:t att, om det velat, skaffa sig upplysningar
om sundens bredd och djup, samt, om det skulle inse behöfligheten
deraf, bevilja medel för minornas anskaffande. Något
måste bli gjordt för att hindra en fiende att framgå genom dessa
sund. Jag fortfar derföre i min anhållan om återremiss. Derigenom
skulle mari åtminstone vinna, att R. o. Ad. icke genom
godkännande af Utslcts förfaringssätt sanktionerat detsamma.
Frih. Stjernstedt: Jag begärde ordet för att bedja Gr.
von Platen vara öfvertygad att jag icke på något sätt ville såra
den värde Gr:n genom mitt yttrande. Jag vill icke yttra mig
i saker, som jag ej förstår, och i alla händelser, i hvilken syftning
jag yttrar mig, söker jag alltid att undvika hvad som kan
såra. Jag vill nämna att Stats-Utsk:ts ledamöter bort taga i
betraktande Dep:ts-Chefens yttrande, att det dragit ut på tiden
380
Den 2 December.
med förändringen af flottan. Detta ställde jag i sammanhang
med ett annat yttrande af Stats-Utsk:t, hvari säges att man ofördröjligen
borde gå i författning om byggandet af fartyg. Gr.
af Ugglas har icke velat anslå den begärda millionen, derföre
att han anser det som en inblandning från R. St:rs sida i administrationen.
Jag är lika rädd som den värde Gr:n att R.
St:r skola blanda sig uti frågor, som tillhöra regeringen, men
jag kan icke finna annat än att R. St:r ganska väl kunna säga:
vi önska att flottan måtte byggas hastigare, än vi hittills afsett;
nu vilja vi visa att vi önska hjelpa hvad vi förut brustit och
ställa derför en större summa till K. M:s disposition.
Hr von Francken, August: Jag har på intet sätt bestridt
Gr. von Plåtens uppgift ang:de priset på de omnämnda
fartygen; jag endast upplyste att, enligt Engelska tidningar, skulle
fartygen kosta hvad jag nämnt. 1 lllustrated London News för
den 26 September står, att det ena kostar 120,000 pund st.
och det andra 80,000 pund st. Deremot talas icke om, att det
sistnämnda fartyget icke skulle vara färdigt; ett förhållande, som
jag ej kan bestrida, emedan den värde Gr:n bättre än jag måste
hafva reda derpå. Rolf Krake har icke kostat Danmark 140,000
pund st., men det lär icke lyda rodret rätt val. Upplysningsvis
vill jag nämna att det byggdes på 3 månader.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Inom Stats-Utsk:ts
utgiftsafdelning tog jag mig friheten understödja den af Hr von
Francken väckta motion så godt jag kunde, och om mitt namn
icke finnes bland reservanterna, så var det, emedan jag ansåg
frågans utgång alldeles bestämd. För öfrigt kan jag icke annat
än vara tacksam för den omsorg om Sveriges försvar, hvarför
motionen är ett uttryck, äfven om den icke kan leda till något
särdeles resultat.
Stats-Utsk:t har erhållit ganska skarpa förebråelser för sitt
förfarande, först och främst af Hr Cederschjöld, som påstått att
Utsk:t trädt grundlagen för nära. Jag tror icke att R. o. Ad.
delar Hr Cederschjölds stränga åsigter, och jag tror att Frih. af
Ugglas anfört tillräckliga skäl för Utsk:ts beteende. Det hade
visserligen icke varit svårt att meddela upplysningar i saken,
och om äfven den nyssnämnde talarens yttrande icke varit för
Utsk:t tillgängligt i afskrift från Riddarh.-kansliet, tror jag dock
att de flesta af Utsk:ts ledamöter haft kännedom om den diskussion,
som fördes vid remissen. Det är icke något tvifvel underkastadt
och den saken är tillräckligt känd, att Oxdjupet är
försänkt och att sundet vid Rullarholmen vester om Waxholm
är tillgängligt för fartyg, som äro 9—10 fot djupgående, men
alla försök att stänga dessa sund med minor äro outlörbara, om
icke minorna försvaras af en fästning eller flytande batteri eller
dylikt, ty annars kan fienden på några få timmars tid plocka
upp dem. Man har redan vid ett föreg:de tillfälle talat om dessa
undervattenmiiiors stora verkan; men denna, äfvensom den
Den 2 December.
381
skada de förorsakat, har varit mycket öfverdrifven. Huruvida
det verkligen var de Ryska minorna, som afskräckte Engelska
flottan från att gå till Kronstadt, ligger alltför mycket inom
gissningarnes område. Men i alla händelser torde Hr Cederschjölds
motion böra inskränkas, emedan man har andra medel
till samma ändamål, som kunna vara mycket lämpligare att använda,
och ett anslag af så uteslutande natur som detta, skulle
hindra summans användande till andra ändamål. Om StatsUtsk:t
möjligen i afseende å formen icke så strängt, som Hr
Cederschjöld önskat, iakttagit hvad han anser hade bort ske,
är jag dock säker, att hela denna sak är af föga betydenhet,
och om Stats-Utslr.t icke tagit del af ett af alla dess ledamöter
kändt yttrande, är derföre icke sagdt att Utsk:t med vanvördnad
behandlat R. o. Ad. Alven Frih. Stjernstedt har klandrat Utsk:t
för dess tillgöranden, dels nu, dels förut. Jag kan personligen
icke taga åt mig detta klander, ty för mig skulle det varit särdeles
angenämt, om jag lyckats genomdrifva såväl Frih. Stjernstedts
som Hr von Franckens motion, men man får icke blott
se på hvad man sjelf önskar, utan äfven se till att man icke
genom ett alltför envist påyrkande af vissa fordringar går miste
om hvad man annars kunnat få, och detta liar varit anledningen
hvarför jag ofta icke motsatt mig de beslut, som fattats.
Frih. af Ugglas: Under diskussionen rörande detta Retänk.
har blifvit yrkadt dels återremiss, dels bifall till Retänk:t med
undantag af den punkt, som är föranledd af Hr von Franckens
motion, å hvilken punkt yrkats afslag samt bifall till motionen,
dels ock bifall till Betänk:t i sin helhet. För att möjligen förkorta
diskussionen, ber jag att få upplysa, att enligt ankomna
prot.-utdrag hafva Preste- och Bonde-St:n godkännt Betänk:t utan
förändring, och, efter hvad jag har mig enskildt bekant, har äfven
Borgare-St. fattat samma beslut. R. St:rs beslut ang:de denna
fråga är således redan fattadt, hvilket jag ansett mig böra
meddela.
Hr Cederschjöld: Hr Skogmans yttrande har ådagalagt
just motsatsen af hvad han velat bevisa, nemi. att Stats-Utsk:t
icke skulle hafva behöft taga kännedom om frågans behandling
härstädes. Han sade nemi., att Stats-Utsk:t hade ganska noggrann
kännedom om de båda sunden vid Fredriksborg och Bullarholmen,
samt att det sednare hade ett djup af 9—10 fot.
Om nu Stats-Utsk:t väntat till dess diskussionen ankommit, hade
Utsk:t fått veta, att djupet är jemt dubbelt så stort. Sedan
Utsk:t likväl fått denna upplysning af den person, som inom
Utsk:t borde bäst hafva reda på förhållandet, har det ansett
uppgiften för säker. Ofverste Hagelstam, af hvilken jag fått
mina uppgifter, har dock uppmätt sunden och funnit det ena
hålla 20 löt. Hade man fått veta detta, så hade man kanske
bort göra undersökningar för att utröna verkliga förhållandet.
Den siste värde talaren har förklarat såsom fullt tillförlitligt att
382
Den 2 December.
icke allenast Bonde- och Preste-St:n, utan afven Borgare-St, bifallit
Betänk:t. Jag antager att så är. En återremiss tjenar
då icke till att åstadkomma något annat beslut, men det tjenar
till mycket att icke godkänna Betänkit, och jag hemställer att
R. o. Ad. måtte stanna i följande beslut:
»Då en återremiss af detta Betänk, icke kan leda till förnyad
pröfning af ärendet, enär Betänkit redan är bifallet af tre
Stånd, så beslutar R. o. Ad. att lägga detsamma till handlinga
rne.»
Hr Skogman: Det är kanske icke så lämpligt att ingå i
diskussion rörande de båda nämnda sunden. Jag vill derföre
blott nämna, att den aktade person, hvars namn Hr Cederschjöld
åberopat, för 60 år tillbaka uppmätt sunden, men sedan dess
hafva alla sunden i Stockholms skärgård betydligt grundat igen,
och man har deri en förklaring på att det numera ej kan vara
20 fot djupt.
Hr Cederschjöld: Jag får endast hemställa till dem, som
hafva mera sakkännedom än jag, om det öfverensstämmer med
naturlagarne, att på 60 år ett sund kan grundas igen 10 fot.
Jag har förut hört uppgifvas att uppgrundningen på 100 år gick
till 1 fot.
Hr von Francken: Jag anhåller att propos. på detta
Betänk, måtte framställas på hvarje punkt särskildt; och får för
klara,
att om äfven 3 Stånd godkännt Utsk:ts förslag, finnér jag
icke att det bör vara ett skäl för R. o. Ad. att fatta ett beslut,
hvarigenom hvarken våra kuster eller vår beder är skyddad.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma särskilda yrkanden
blifvit framställda i afseende å den del af Utlåtit, som rörde Hr
von Franckens motion, samt Utlåtit i öfrigt; till följd hvaraf Hr
Gr. o. Landtm, finge hemställa, att beslut först måtte lättas öfver
den del af Utlåtit, som ej afsåg den nyssnämnde motionen,
hvilken sedermera skulle göras till föremål för särskildt
afgörande.
Ropades ja.
Härefter förmälte Hr Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade
den del af Utlåtit, sorn ej rörde Hr von Franckens oftanämnde
motion, hade så väl bifall dertill som ock återremiss deraf blifvit
yrkadt; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde först propos.
på bifall till ifrågavide del af Utlåtit, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte några nej, och sedermera pro
pos.
på återremiss deraf, då svaren utföllo med många nej jemte
några ja; och blef propos. på bifall till Utlåtit i omnämnde delen
härefter förnyad samt besvarad med många ja jemte några
Den 2 December.
383
nej; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Hr Cederschjöld: Jag får till prot:t nedlägga min reservation,
då jag icke ämnar besvära R. o. Ad. med en votering.
Sedermera förmälte Hr Gr. o. Landtm., att hvad åter rörde
den del af Utlåtit, som angick Hr von Franckens motion, hade
yrkats dels bifall till Utskits derom afgifna hemställan, dels återremiss
deraf, dels af Hr von Francken, att R. o. Ad., med afslag
å Utlåt:t i denna del, skulle bifalla hvad han i sin motion
föreslagit, och dels slutligen af Frih. Stjernstedt, att ifrågavide
del af Utlåtit måtte afslås och Hr von Franckens motion bifallas
med den förändring, att summan, en million rdr, förhöjdes till
två millioner rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utlåtit i förevide hänseende, hvartill svarades många
nej, blandade med ja, sedermera propos. på återremiss deraf,
då svaren likaledes utföllo med många nej, blandade med ja,
vidare propos. på afslag å Utlåtit i den ifrågavide delen samt
bifall till Hr von Franckens motion, hvarvid svarades många ja
jemte åtskilliga nej, octa ytterligare propos. på afslag å oftaberörde
del af Utlåtit och antagande af Hr von Franckens motion,
med förhöjning af summan en million rdr till två millioner rdr,
hvilken propos. besvarades med mångå nej jemte några ja; hvarefter
propos. på afslag å förevide del af Utlåtit samt bifall till
Hr von Franckens motion förnyades, samt besvarades med starka
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Frih. af Ugglas begärt votering samt R. o. Ad.,
uppå Hr Gris o. Landtmis derom gjorda framställning, till kontra-propos.
vid den blifvande voteringen antagit bifall till Utlåtit
i förevide delen, uppsattes och justerades följande voteringspropos.
i
»Den som afslår Stats-Utskits Utlåt. Nio 241, för så vidt
det rörer Hr August von Franckens deri omförmälda motion,
samt bifaller samma motion, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej; ,
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utlåtit i ofvannämnda del.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—61.
Nej—25.
384
Den 2 December.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 30 sistl. November och 1
dennes på bordet lagde Betänk. N:o 91, i ani. af motion om
förändring i 35 och 125 §§ af Konkurs-lagen den 18 September
1862.
Sedan undertecknad, uppå begäran af Gr. Mörner, Carl Göran,
tillkännagifvit, att, enligt ankommet prot.-utdrag, Bonde-St.
bifallit förev:de Betänk., men att någon underrättelse om de öfriga
Riks-Ståndens beslut i frågan ej ännu anländt, yttrade
Gr. Mörner: Då Betänk:t redanär af ett Stånd bifallet och
det sannolikt icke ådrager sig mycken uppmärksamhet inom de
öfriga Stånden, anser jag det icke vara skäl att i afseende derå
framställa något bestämdt yrkande; likväl får jag erkänna, att
med den kännedom, jag tagit om de änmen, som utgöra föremål
för motionen, vill det synas mig, att motionären baft ganska
goda skäl för sin framställning. Deremot vill jag alldeles icke
godkänna Utsk:ts motivering. Ty om man erkänner, att man i
lagstiftningsväg gjort ett misstag, är det väl bättre att ändra
detta, redan innan behofvet af ändringen hunnit göra sig kändt.
Det hufvudsakligaste skäl hvarför jag för min del skulle vara
hugad att låta bero vid detta Betänk., är att motionen går alldeles
för litet till roten. Den låter qvarstå alldeles för mycket
af en lag, som icke är lämplig för Svenska förhållanden. Den
åsyftar icke så stor förändring, som, efter min öfvertygelse, är
behöflig, och hvarförutan allmänheten icke är hjelpt Detta är
skälet, hvarför jag icke vill yrka någon förändring för närv:de,
men en lag, som är så beskaffad, att om den skall tillämpas på
landet, administrationen af konkursmassan ofta, om ej oftast,
kommer att medtaga hela det gäldbundna boets tillgångar, är
icke lämplig för Svenska förhållanden. Då jag inser omöjligheten
att vid denna sena tid på riksdagen vinna någon förändring
häri, anhåller jag endast, att detta mitt anförande måtte få inflyta
i prot:t såsom en reservation emot det föredragna Betänk:t
och det bifall från B. o. Ad:s sida, som efter all sannolikhet kommer
detsamma till del.
Frih. Armfelt, Magnus: Då den siste värde talaren slutade
sitt anförande med förklaring att han icke ämnade framställa
något yrkande på afslag å Utslr.ts Betänk., behöfver jag
icke derom yttra många ord. Jag vill endast söka gendrifva
den åsigt, han yttrat, att det skulle vara orätt att, när man
funnit sig hafva begått ett misstag, då man ena riksdagen stiftat
en lag, ändra den genast vid påföljande riksdag, äfven om
lagen, såsom med den nu ifrågav:de förhåller sig, ännu icke trädt
i utöfning, så att man sett verkningarne af det förmenta felet.
För min del anser jag, att så snart det är fullkomligt utredt,
att man misstagit sig, när man stiftade en lag, är det skäl att
ändra den; men frågan är just huruvida man på en dylik kort
tid
Den 2 December.
385
tid kan blifva öfvertygad derom. Vid bedömmaudet häraf måste
man betrakta saken både ur teoretisk och praktisk synpunkt.
Den teoretiska principen är diskuterad i många land och äfven
vid sista riksdagen, då frågan afgjordes, som den förev:de §
35 i konkurslagen utvisar. Mot denna princip vet jag ej om
Gr. Mörner hade något att invända, — jag vill likväl minnas
att förhållandet var sådant, — men hvad jag med full visshet
erinrar mig, är att motionären, Hr Dalman, var en af dem, som
ifrigast kämpade mot förslaget. När det emellertid af it. St:r
godkändes och af K. M. sanktionerades, så tror jag att man
icke deri bör vidtaga några förändringar endast ur teoretisk
synpunkt, utan, innan man ändrar lagen, åtminstone vänta till
dess deri praktiska tillämpningen visat att man misstagit sig.
Då man icke ännu bar någon erfarenhet om de svårigheter,
som kunna förorsakas af detta lagstadgande, emedan hela lagen
icke trädt i verksamhet, är detta åter tillräckligt skäl för mig
att icke vilja ur praktisk synpunkt medgifva den önskade förändringen.
För öfrigt, hvad Gr. Mörner yttrat, om att den nya
konkurslagen icke passar för Svenska förhållanden; det är hans
åsigt, men huruvida den i sjelfva verket gör det eller icke, återstår
ännu att se. Att ropen på en förändring af förr gällande
konkurslag voro tillräckligt starka för att man skulle stifta en
ny, och att denna biel’ i närmare öfverensstämmelse med andra
länders konkurslagstiftning, bör icke kunna läggas Lag-Utsk:t
till last.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. på
bifall till Betänkt och besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 30 sistl. Nov.
och 1 dennes bordlagde Betänk. N:o 92, i ani. af motion om
förklarings meddelande öfver Kongl. Förordnm den 8 Oktober
1861, ang:de ändring i vissa delar af 17 kap. Handels-balken
och andra författningar rörande borgenärers rätt och företräde
för hvarannan till gäldenärs egendom.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde
Mern. N:o 243, ang:de den nya riksstaten.
Hr Cederschjöld, R. T.: Då R. o. Ad. bifallit StatsUtsk:ts
Betänk. N:o 241, samt det således skulle vara en löjlighet,
att den diskussion, som i detta hänseende hos R. o. Ad.
blifvit förd, skulle utskrifvas, hemställer jag att R. o. Ad. måtte
besluta, att remissen af de ifrägav:de yttranderna måtte inhiberas
och kansliet således befrias från utskrifningen deraf.
VII. H.
25
386
Den 2 December.
Hr von Francken, G. W.: Jag anhåller om afslagådetaf
den föregående värde talaren framställda förslag, emedan, om det
skulle bifallas, jag ej kan inse annat än alt det skulle innebära
ett upprifvande af R. o. Ad:s beslut vid remissen af motionen.
Hr Cederschjöld: Det förefaller mig vara endast ett
gyckel att sända diskussionen till Utsk:t, sedan frågan redan
blifvit afgjord, och jag öfverlemnar till R. o. Ad. att döma
derom.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att då i 49:de §:n R. O. stadgades,
att de yttranden, som vid frågors remitterande till Utsk.
afgifvas, jemväl skola till Utsk:t öfverlemnas, kunde något upphäfvande
af R. o. Ad:s till följd af detta Grundlagsbud redan
fattade beslut om de ifrågakomne yttrandernas remitterande till
vederbörligt Utsk. ej ega rum.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. N:o 245, med
förslag till voterings-propos. i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande de uti Mem:t N:o 240 framställda förslag i fråga
om beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af K. M. äskade särskilda kreditiv.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag anhåller att
få veta om några prot.-utdrag ankommit från Borgare-St. ang:de
behandlingen af Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 241, emedan, om det
icke skett, jag anhåller att R. o. Ad. måtte inbjuda de öfriga
Stånden att instämma i dess beslut rörande punkten d. i Betänk:t.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om de öfriga Riks-Ståndens beslut rörande det ifrågav:de
Utlåt:t ej ännu ankommit.
Hr von Francken: Då det således kan vara en möjlig
het
att det icke är försent, får jag anhålla, att R. o. Ad. måtte
inbjuda de öfriga Stånden att förena sig i R. o. Ad:s beslut
ang:de Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 241.
Detta förslag begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 3 December.
38r
T horsdalen den 3 December 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot:s-utdrag för den 2 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 191, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Krigs-Colkii
ombildning till en arméförvaltning;
N:o 192, i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile
och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden;
och
N:o 199, med reglemente för Bankens styrelse och förvaltning.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 2 dennes bordlagde
Mern. N:o 245, med förslag till voterings-propos. i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut rörande de i Mem:t N:o 240 framställda
förslag i fråga om beredande af tillgångar för det till
försvarsverkets fullständigare ordnande af K. M:s äskade särskilda
kreditiv; hvarefter ett prot.-utdrag härom upplästes och
godkändes.
Föredrogs Hr von Franckens, Georg Wolfgang, den 2 dennes
bordlagde förslag om aflåtande af inbjudning till Med-Stånden
att biträda R. o. Ad:s i afseende å Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
241 fattade beslut, för såvidt det rörde Hr von Franckens, August,
motion om beviljande af ett särskildt anslag lör anskaffande
af pansarfartyg.
Hr von Francken, Geeorg Wolfgang: Då jag, till följe
af ankomna p rotts-utdra g, erfarit att de öfriga Stånden bifallit
Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 241, hvarigenom ett R. St:rs beslut
härutinnan ohjelpligen blifvit åstadkommet, får jag afstå från
min anhållan om den ifrågavtde inbjudningen.
388
Den 4 December.
Efter härmed slutad öfverläggning, hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. bifölle Hr von Franckens nu gjorda
anhållan att få sitt ifrågav:de förslag återtaga.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 4 December 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följ:de från Hr Chefen för
K. Civil-Dep:tet till Hr Gr. o. Landtm, aflåtna skrifvelse:
Att K. M. i nåder bestämt Tisdagen den 8 innev:de månad
för riksdagens afslutande får jag härmed äran tillkännagifva.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 246, ang:de verkställd omröstning
i ani. al Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om beredande
af tillgångar för del till försvarsverkets fullständigare ordnande
af K. M. äskade särskilda kreditiv;
samt Bevilln.-Utskits Mern. N:o 27, med förslag till bevillningssummans
utgörande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Ben 5 December.
389
Lördagen den 5 December 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att, på sätt förut tillgått, de hos R. o. Ad. under innevarande
riksdag hållna protokoll, som ej blifvit inför Ståndet
justerade, skulle justeras inför Riddarh.-Direktionen.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 4
dennes på bordet lagde Mern. N:o 246, ang:de verkställd omröstning
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om
beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare
ordnande af K. M. äskade särskilda kreditiv.
Föredrogs och bifölls Revilln.-Utsk:ts den 4 dennes bordlagde
Mern. N:o 27, med förslag till bevillningssummans utgörande.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utskrt
inkomne förslag till R. St:rs underdåniga skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 200, i ani,' af K. M:s Nåd. Propos. ang:de inrättande
af en pensionsanstalt för fartygsbefälhavare, styrmän och annat
sjöfolk;
N:o 201, ang:de fortfarande anslag för Kamereraren Carl
Sandberg;
N:o 202, med ny riksstat;
N:o 203, ang:de förändring i stadganderna om giftoman
narätt;
N:o
204, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de antagande
af en författning om nya strafflagens införande och hvad
i afseende derå iakttagas skall, dels ock särskilda framställningar
i dermed sammanhang egande ämnen;
390 Den 5 December.
N:o 205, ang:de ändring i kyrkolagens stadgande i fråga
om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, som i lifstiden
fört ett ogudaktigt lefverne;
N:o 206, ang:de närmare bestämmelse af sättet för inteckning
om nvttjanderätten till fast egendom; och
N:o 207, i fråga om arfsrätt för oäkta barn.
Vidare upplästes och godkändes följande, utaf Exped.-Utsk:t
afgifne förslag till paragrafer i riksdagsbeslutet, nemi.
N:o 46, ang:de ny sjölag;
N:o 47, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning;
samt
N:o 48, ang:de förändring af lagens stadgande om ränta.
Hr Gr., o. Landtm, lät uppläsa tvenne, från K. M:s tjenstförrättande
Ofverste-Kammarherre ankomne skrifvelser af följ:de
innehåll:
K. M:s tjenstförrättande Ofverste-Kammarherre har äran
underrätta Hr Gr. o. Landtm., dels att Måndagen den 7 i denna
månad kl. ,12 på dagen ankomma till Riddarhuset 2:ne H. M.
Konungens Öfverste-Kammarjunkare, för att, enligt det för riksdagens
afslutande utfärdade Ceremoniel, bjuda Högloft. R. o. Ad.
att följande dagen bevista Gudstjensten i Storkyrkan och derefter
begifva sig till H. M. Konungens rum, för att beledsaga H.
M. till Rikssalen; dels ock att 50 ledamöter af R. o. Ad., jemte
Riddarh.-Sekreteraren, äro inbjudne att efter slutad Ceremonie
på Rikssalen, intaga middag å K. Slottet vid den för R. o. Ad.
serverade taffel i Audiens-salen af Konung Oscars f. d. våning,
Östra Slottsvalfvet, 2:ne tr. upp, inre salongen.
Stockholm den 5 December 1863.
L. von Stedingk.
K. M:s tjenstförrättande Ofverste-Kammarherre har äran
meddela, att till samlingsrum för R. Stms afskedsdeputationer
till Deras Majestäter Konungen och Drottningen samt EnkeDrottningen
Tisdagen den 8 i denna månad, efter slutad Ceremonie
å Rikssalen, äro utsedde de s. k. Råds-Rummen 1 tr.
upp från Vestra Slottshvalfvet.
Stockholm den 5 December 1863.
L. von Stedingk.
Sedermera anmodade Hr Gr. o. Landtm, de ledamöter af
R. o. Ad., som önskade begagna sig af den nådiga inbjudningen
Den 5 December.
391
att intaga middag S K. Slottet samma dag riksdagen afslutades,
att låta anteckna sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att till R. o. Ad:s
förfogande blifvit öfverlemnade 70 biljetter till afhörande af riksdagspredikan,
och ett lika antal inträdeskort till Rikssalen för
bevistande af ceremonien derstädes vid riksdagens afslutande,
samt anmodade de medlemmar af Ståndet, som åstundade erhålla
dessa biljetter att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 247, med förslag till en § i det nya reglementet för
Riksgäldskontoret;
N:o 248, ang:de öfverlemnande till K. M. af det nya reglementet
för Riksgäldskontoret;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 132, ang:de särskildt
arfvode åt en extra ordinarie kanslist; samt
Exped.-Utsk:ts Mem:r:
N:o 16, ang:de anvisande af medel till gratifikationer åt extra
biträden vid Utskits kansli;
N:o 17, ang:de rättighet för Utskrts kanslipersonal och vaktbetjening
att uppbära aflöning någon tid efter riksdagens slut;
och
N:o 18, ang:de acceptering, efter riksdagens slut, af räkningar
å tryckning och häftning af bihanget till Riks-Ståndens
protokoll.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
392
Den 6 December.
Söndagen den 6 December 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts d. 5 dennes bordlagde
Mem:r:
N:o 247, med förslag till en § i det nya reglementet för
Riksgäldskontoret; och
N:o 248, aug:de öfverlemnandet till K. M. af det nya reglementet
för Riksgälds-kontoret.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 5
dennes bordlagde Mern. N:o 132, ang:de särskildt arfvode åt en
extra ordinarie kanslist.
Föredrogos och biföllos Exped.-Utsk:ts den 5 dennes bordlagde
Mem:r:
N:o 16, ang:de anvisande af medel till gratifikationer åt
extra biträden vid Ulsk:ts kansli;
N:o 17, ang:de rättighet för Utskits kansli-personal och
vaktbetjening att uppbära aflöning någon tid efter riksdagens
slut; och
N:o 18, ang:de acceptering, efter riksdagens slut, af räkningar
å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-Ståndens
protokoll.
Justerades 3 prot.-utdrag för dagens plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \7 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 7 December.
393
Måndagen den 7 December 1863.
Plenum kl. ^ 12 f. m.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 208, ang:de ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
vilkoren för afsöndring af jord;
N:o 209, ang:de förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg;
210,
med öfverlemnande af ny bevillningsstadga; samt
N:o 211, ang:de upprättadt nytt reglemente för Riksgäldskontoret.
Anmältes och inbeledsagades Öfverste-Kammarjunkarne, Gr:ne
Robert Axel von Rosen och Johan Alexander Arthemis Sparre,
hvilka på K. M:s Nåd. befallning bjödo och kallade Hr Gr. och
Landtm, samt R. o. Ad. att i morgon bevista Gudstjensten i
Storkyrkan och derefter infinna sig å K. Slottet för att åtfölja
H. M. Konungen till Rikssalen och öfvervara riksdagens afslutande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, svarat, att R. o. Ad. komme
att ställa sig K. M:s Nåd. befallning till efterrättelse, blefvo Hrr
Ofverste-Kammarjunkare utbeledsagade.
Upplästes och godkändes följande, från Exped.-Utsk:t inkomne
förslag till §§ i riksdags-beslutet, nemi.:
N:o 49, ang:de statsregleringen m. m.;
N:o 50, ang:de Riksgäldskontorets ufgifter och inkomster;
N:o 51, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 52, ang:de i R. F:s 63:dje § föreskrifna kreditivsuminor;
N:o
53, ang:de skrifvelser rörande statsregleringen m. m.;
N:o 54, i frågor rörande rikets allmänna hushållning m. m.;
N:o 55, ang:de allmänna bevillningen;
394 Den 7 December.
N:o 56, ang:de bevillningsmedlens beräknade belopp;
N:o 57, ang:de förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg;
N:o
58, ang:de ett särskildt kreditiv till försvarsverkets fullständigare
ordnande;
N:o 59, ang:de tullbevillningen;
N:o 60, ang:de underd. skrifvelser i bevillningsfrågor;
N:o 61, ang:de skogshushållningen;
N:o 62, ang:de ny jagtstadga;
N:o 63, ang:de ny strafflag m. m.;
N:o 64, ang:de ändring i 18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen;
N:o 65, ang:de förändring i stadgandena om giftomannarätt;
N:o 66, ang:de inteckning om nyttjande-rätt till fast egen
dom;
N:o
67, ang:de arfsrätt för oäkta barn; och
N:o 68, ang:de dag för nästa riksdags början.
Upplästes och lades till handlingarne från Med-Stånden ankomne
prot.-utdrag för tiden från den 16 sistl. November.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 8 December f. m.
395
Tisdagen den 8 December 1863.
Plenum kl. £ 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Mörner, Carl Göran,
benäget åtagit sig att anföra den afskedsdeputation, som i
afton komme att afgå till de öfriga Riks-Stånden, samt anmodade
de Hrr ledamöter af R. o. Ad., som önskade i deputationen
deltaga, att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Sedan anmäldt blifvit, att de öfriga Riks-Stånden afgått från
sina samlingsrum samt gingo förbi Riddarhuset på väg till K.
Slottet, afgick Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., företrädde af
2 härolder, till Storkyrkan, hvarest riksdagspredikan hölls af Riskopen
i Wexiö Stift, Ledamoten af K. Nordstjerne-orden, Doktor
Henrik Gustaf Hultman; och sedan Gudstjensten slutats samt
R. o. Ad. uppgått till K. Slottet, deltog lt. o. Ad. i den K.
processionen till Rikssalen, der riksdagen under vanliga ceremonier
af H. M. Konungen afslutades samt R. St:r hemförlofvades.
Sedan R. o. Ad. uti procession återvändt från Rikssalen
upp till samlingsrummen å K. Slottet, åtskiljdes Ståndet derstädes,
enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, kl. 2 e. m.;
hvarefter Ståndets deputerade, anförde af Hr Gr. o. Landtm.,
fingo aflägga underd. afskedsuppvaktningar dels hos H. M. Konungen,
der H. M. Drottningen, DD. KK. HH. Hertigen och
Hertiginnan af Östergötland samt IL K. H. Prinsessan Lovisa
voro närv:de, dels ock hos H. M. Enkedrottningen.
In fidem,
O. Brakel.
3%
Den 8 December e. m.
Tisdagen den 8 December 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes och inbeledsagades en Deputation frän Hederv.
Bonde-St., anförd af Riksdagsfulimäktigen Jonas Andersson från
Ostergötlands län, som uppläste följande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk! Högiofliga
Ridderskap och Adel!
Efter nu slutade förhandlingar vid detta riksmöte, är det
icke ensamt af Grundlagens bud, utan fastmera af egen böjelse,
som Bonde-St. manas att genom oss, dess deputerade, till Höglofl.
R. o. Ad. frambära Ståndets tillgilna afskedshelsning och välönskan.
Vid en återblick på det afslutade riksdags-arbetet, skall
man visserligen finna mycket, som återstår att önska; men å
andra sidan kan icke heller nekas, det flera vigtiga frågor i
reformerande riktning vunnit, som vi hoppas, en för fäderneslandet
lycklig lösning. Synnerligen gläder sig Bonde-St. åt det
varma intresse, hvarmed de särskilda Stånden, icke minst Höglofl.
R. o. Ad., numera omfattat folkupplysningens sak, ett förhållande
lika ädelt till sin grund, som hoppgifvande till sina följder.
Emellertid och detta oaktadt har Bonde-St. äfven vid denna
riksdag icke kunnat undgå att erfara ett nedslående intryck af
tvister och meningsbrytningar de särskilda Stånden emellan.
Med den isolerade ställning, hvaruti Ståndsfördelningen försätter
hvarje särskild del af representationen, kan icke heller en önskvärd
endrägt vid ärendenas behandling stå att finna; och de
stora olägenheter, som af denna söndring härflyta, och de vådor,
som deraf kunna uppkomma, framstå med hvarje riksmöte
i allt klarare dag.
Att R. o. Ad. i främsta rummet inser och erkänner behofvet
och nödvändigheten af en reform, som undanrödjer antydda
olägenheter, derom är Bonde-St. fullt förvissadt. Det från K.
M. vid denna riksdag utgångna och nu hvilande representationsförslag
utgör derför ett glädjande tidens tecken och är en ljusstråle
bland nu slutade riksmötes förhandlingar, vid hvilken fosterlandsvännens
förhoppningar på en lyckligare framtid så gerna
hvilar. Och att rikets första Stånd, med sina af gammalt kända
upphöjda tänkesätt och bepröfvade fosterlandskärlek, också
Den 8 December e. m.
397
skall vara det första, som vid afgörandets stund skal! med sitt
votum bidraga till framgången åt denna nationens lifsfråga, kan
Bonde-St. icke betvifla.
Med uttalande af dessa känslor och framtidsförhoppningar
anhåller Bonde-St. vördsamt att få vara i Höglofl. R. o. Ad:s
välvilja och ynnest inneslutet.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med fägnad det Hederv. Bonde-St:s
afskedshelsning. För R. o. Ad. är det alltid en uppriktig tillfredsställelse,
att redligt verka för det, som enligt Ståndets öfvertygelse
länder till fäderneslandets sanna ära och lycka. Täflan
i verksamhet för detta mål är en strid, der glädjen öfver framgång
blir fullkomligare ju mer den af alla delas, under rättvist
erkännande af ömsesidiga förtjenster. Med uppriktigt erkännande
bäraf och under liflig önskan, att hvad under denna riksdag
blifvit beslutadt måtte lända till fäderneslandets sanna båtnad,
anhåller R. o. Ad. att Deputerade ville till Hedervärda BondeStåndet
återföra uttrycken af R. o. Ad:s aktning och vänskap.
Deputationen blef härefter på vanligt sätt utbeledsagad.
Emottogs en deputation från Vällofl. Borgare-St., anförd af
vice talmannen, Grosshandlaren, Riddaren af K. Nordstjerneorden,
Pehr Murén, hvilken yttrade:
Högvälborne Hr Gr. o. Landtm, samt Högvälborne och Välborne
Hrr Ledamöter af Högloflige Ridderskapet och Adeln I
Af Borgare-St. utsedda att till Höglofl. R. o. Ad. framföra
Borgare-St:s vördsamma och hjertliga afskedshelsning, gå vi nu
att fullgöra detta smickrande uppdrag.
De gamla grundlagsenliga formerna för våra riksdagsarbeten
taga i anspråk mycket både af lid och krafter och derjemte
mången gång ej ringa grad af tålamod; men en god vilja, ett
redligt bemödande förfela sällan målet, och det sannt fosterländska
nit, hvarmed Höglofl. R. o. Ad. under nu tilländagångna långa
riksmöte, likasom städse tillförene, omfattat fäderneslandets angelägenheter,
har väsendtligen bidragit till flera riksvigtiga beslut,
hvilka ofelbart skola medföra stor nytta och välsignelse för den
mötande tiden.
Hvad denna bär i sitt sköte, är visserligen för oss alla förborgadt,
men med ledning af det framfarna veta vi, att sann
tillit till en mild Försyn, varm fosterlandskärlek samt rättrådig
enighet i rådslag och handling, bilda den häfstång, hvarmed varande
och kommande slägten lyftas till ljusare utsigter, upplystare
verksamhet.
Det förslag till nationalrepresentationens tidsenliga ombildning,
som vi under detta riksmöte af vår älskade Konung fått
398
Den 8 December e. m.
emottaga, innebär utan tvifvel det förnämsta vilkoret för fäderneslandets
framtida lyckliga utveckling; och då vi nu lemna denna i
samhällslifvet så djupt ingripande fråga till afgörande vid nästkommande
riksdag, är det för Borgare-St. lika mycket ett behof,
som en sann tillfredsställelse att få betyga sin tillit till Höglofl.
R. o. Ad:s högsinnade fosterländska tänkesätt och välvilliga samverkan
till en lycklig utgång af denna för det älskade fäderneslandet
så maktpåliggande angelägenhet.
Det är under inflytelsen af sådana förhoppningar, som Borgare-St.
nu i riksdagens yttersta timma inför Höglofl. R. o. Ad.
nedlägger sin vördsamma och varma tacksägelse ej mindre för
nitisk och upplyst medverkan vid de allmänna ärendenas behandling,
än ock för den oförställda vänskap och välvilja, som
från Höglofl. R. o. Ad:s sida kommit Borgare-St. till del, och
hvaruti Borgare-St. utbeder sig att fortfarande få vara inneslutet.
Detta tal besvarades af Hr Gr. o. Landtm, sålunda:
Med uppriktig tillfredsställelse emottager R. o. Ad. det Vällofl.
Borgare-St:s afskedshelsning. För R. o. Ad. är det alltid
en sann glädje, då det finnér sina åsigter delade af det Vallöf!.
Ståndet, ett Stånd så utmärkt för fosterländskt nit och mångsidiga
insigter. R. o. Ad. hoppas ock att denna öfverensstämmelse
mången gång skall blifva att finna, och säkert är, att det
slutliga målet för våra ömsesidiga sträfvanden alltid skall blifva
gemensamt; fäderneslandets sanna väl. Under liflig känsla häraf
anhåller R. o. Ad. att Hr vice Talman och Hrr Deputerade
ville till Vällofl. Borgare-St. återföra uttrycken af R. o. Ad:s
vänskap och förtroende.
Deputationen afträdde.
Infördes en deputation från Högv. Preste-St., anförd af
Biskopen i Linköpings stift, Ledamoten af K. Nordstjerne-orden,
Doktor Ebbe Gustaf Bring, som uppläste följ:de tal:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk!
Högloflige Ridderskapet och Adeln 1
Vid slutet af ett långt riksmötes mödosamma förhandlingar
anhåller Preste-St. att genom oss, sina deputerade, få till R. o.
Ad. framföra sin vördsamma och vänliga, afskedshelsning.
Djupt känner Preste-St. den allvarliga betydelsen af en afskedsstund,
sådan som denna. Afskedefc manar på en gång till
sträng sjelfpröfning och till varm tacksamhet mot Gud och menniskor.
Att det goda, som under nu slutade riksmöte blifvit
uträttadt, i betydlig mån tillkommit genom R. o. Ad:s oförtrutna
bemödanden, är det för Preste-St. en särskild glädje att tacksamt
få erkänna. Måtte af alla goda gåfvors gifvare åt Sveriges
Den 8 December e. m.
399
Riddersman fortfarande förlänas visdom och råd, mannamod
och kraft att i nödens och orons, ej mindre än i lugnets, tider
oförryckt framgå på den bana, som utvisas af fadrens lysande
föredömen!
I Hr Gr:s o. Landtm:s samt R. o. Ad:s ynnest och förtroende
anhåller Preste-St. att alltid få vara inneslutet.
Härå svarade Hr Gr. o. Landtm.:
Det Högv. Preste-St:s afskedshelsning emottages af R. och
Ad. med liflig tacksamhet Genom djup bildning och sann fosterlandskärlek,
genom osviklig aktning för sanning och rätt har
det Högv. Preste-St. åt sitt ord vid riksdagens förhandlingar
förvärfvat grundade anspråk på högt anseende; och R. o. Ad.
känner med glädje fastheten af de band, hvilka med aktning,
vänskap och förtroende förena R. o. Ad. med det Högv. PresteSt.
Under uppriktig öfvertygelse härom anhåller R. o. Ad. att
Hr Biskopen och Hrr deputerade ville till Högv. Preste-St. återföra
försäkran om dessa R. o. Ad:s oföränderliga tänkesätt och
varma välönskningar.
Deputationen utbeledsagades.
Härefter afgick, uppå anmodan af Hr Gr. o. Landtm., Gr.
Mörner, Carl Göran, jemte R. o. Ad:s deputerade, för att till de
öfriga Riks-Stånden framföra R. o. Ad:s afskedshelsningar.
Frih. Cederström, Rudolf: Häfdvunnen sed, grundad
på den fullgiltiga önskan, att åt framtiden bevara hvad värderikt
är, har vid förflutna riksmöten föranlåtit R. o. Ad., att i prot:t
för sista dagen af dess sammanvaro intaga de inför thronen
samt inför det K. Husets medlemmar af Landtmarskalken hällne
tal; hvarjemte svaren derå någongång äfven meddelats. Af
enahanda anledningar visar det sig önskvärdt, att så jemväl nu
mätte tillgå; och då jag- tror mig kunna vara fullt förvissad,
att min åsigt i detta hänseende af mina ärade Ståndsbröder delas,
vågar jag vördsamt anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes uppläsa
eller uppläsa låta dels dess i dag å Rikssalen hällne tal,
dels äfven de vid Ståndets afskedsuppvaktningar hos H. M. Konungen
och hos H. M. Enke-Drottoingen å R. o. Ad:s vägnar yttrade
ordalag, jemte de höga personernes nådiga svar derå. På
sådant sätt vinnes det syftemål, att dessa tal blifva i R. o. Ad:s
prot. förvarade.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, upplästes följ:de tal, nemi.:
l:o det af Hr Gr. o. Landtm, å Rikssalen hållna underd.
tal, hvilket lydde sålunda:
400
Dea 8 December e. m.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. o. Ad. nu, vid riksmötets slut, inför E. M. frambär
uttrycken af djup vördnad och underdånig tillgifvenhet, uppfyller
Ståndet dermed, ej blott grundlagens bud, utan ock hjertats
maning. Likasom frihet och konungamakt uti vårt land stå
vid hvarandras sida i evigt fostbrödralag, så vördar den Svenske
mannen med rotfast förtroende uti sin Konung på samma gång
den höge monarken och den älskade landsfadren.
Vid deu tilländagångna riksdagen hafva frågor af mer än
vanlig betydelse för fäderneslandet blifvit dels afgjorda dels förberedda,
under ömsesidigt förtroende emellan regering och folk.
De för ett tiotal af år sedan påbörjade, samt genom Konungs
och Ständers eniga samverkan redan till en föreningslänk mellan
hufvudstaden och rikets andra stad fullbordade jernvägsanläggningarne
hafva genom denna riksdags beslut blifvit efter en
storartad plan fortsatte, till båtnad för näringarnes och företagsamhetens
i alla delar af riket uppblomstrande lif, samt till anslutning
och styrka af vänskapens band med brödrafolket, Genom
antagandet af en ny strafflag, motsvarande tidens fordringar
och folkets stigande bildning, har en, sedan början af vårt nuvarande
statsskick förberedd, men genom företagets storhet
hittills uppskjuten lagförbättring nått sin fullbordan. Den tvåhundraåriga
föråldrade sjölagen har blifvit utbytt emot en mera
tidsenlig. Det betydelsefullaste rummet bland föremålen för
denna riksdags förhandlingar intager dock det förslag till nationalrepresentationens
ombildning, hvilket E. M. nådigst behagat till
R. St:r öfverlemna. R. o. Ad:s lifliga önskan och förhoppning är,
att det afgörande beslutet öfver detta förslag, vid ett kommande
riksmöte, måtte utfalla på ett sätt, som säkrast betryggar fäderneslandets
sanna väl, grundadt på Konungamaktens bestånd och
den medborgerliga frihetens helgd.
Den mängd af tvistefrågor, som för närv:de uppröra Europa,
har gjort det, äfven för vårt land, till en nödvändighet att öka
rikets försvarskrafter, och de medel, hvilka af E. M. pröfvats
dertill behöfliga, hafva af R. St:r blifvit med beredvillighet anslagne;
ty nu, som alltid, ser det Svenska folket i fredens välsignelse
sitt lands lycka, men en lycka, som bör vara grundad
på känslan af egen slyrka.
Med dessa tänkesätt och under djup tacksamhet för Eders
Maj:ts landsfaderliga nitälskan för allt, som länder till fäderneslandets
ära och lycka, nedkallar R. o. Ad. öfver Eders Maj:t
himmelens rikaste välsignelse, samt anhåller underdånigst att i
Eders Maj:ts nåd och ynnest fortfarande får vara inneslutet.
2:o det vid afskedsuppvaktningen hos H. M. Konungen
hållna tal af följ:de lydelse:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Innan R. o. Ad. nu, efter slutadt riksmöte, åtskiljes, anhåller
R. o. Ad. att få inför Eders Maj:t aflägga sin underd.
afskeds
-
Dea 8 December e. m.
401
afskedsuppvaktning samt dervid frambära uttrycken af djup vördnad
och sann tillgifvenhet för Konung och Konungahus.
Bland de starka värnen för sin urgamla frihet har det
Svenska folket städse räknat Konungamakten; bland de långa
rader af frejdstore Konungar lyser Carlarnes namn, omgifvet af
folkets beundrande kärlek. Denna känsla lifvar hvarje Svenskt
bröst, och R. o. Ad. skattar sig lyckligt, att inför Eders Majit
få nedlägga en vördnadsfull försäkran om den oskrymtade kärlek
och trohet, hvarmed R. o. Ad. ser upp till sin Konung, med
tacksam vördnad för Eders Majits omvårdnad för fäderneslandets
väl, dess starka känsla för Sveriges ära och lycka.
Lifvadt af sådana tänkesätt och under en varm bön till
den Högste om lycka och välsignelse för Eders Majit, dess höga
Gemål och det K. Huset, anhåller R. o. Ad. underdånigst att i
Eders Majits nåd och ynnest städse få vara inneslutet.
3:o H. M. Konungens svar:
Gode Herrar af Ridderskapet och Adeln !
Med erkänsla emottager jag R. o. Adis välönskningar för
mig och mitt hus. Ärorika äro de minnen, som Svenska Adeln
samlat i häfderna; de bära till efterföljd manande vittnesbörd
om sjelfuppolTrande trohet och kärlek till Konuoug och fädernesland.
Med nöje återfinner jag dessa känslor i den helsning,
I, Mine Hrr! till mig framburit.
Under den nu afslutade riksdagen har R. o. Ad. verksamt
bidragit till de många vigtiga beslut, som afse landets utveckling
och förkofran i såväl andligt som materielt hänseende. Jag tackar
eder härför, liksom för hvarje prof af eder nitälskan för
fäderneslandets välgång, af eder känsla för dess ära och lycka.
Med uppriktig fägnad begagnar jag detta tillfälle att förnya
försäkran om all den Kongl, ynnest och bevågenhet, hvarmed
jag alltid skall omfatta R. o. Ad.
4:o Hr Gris o. Landtmis tal vid afskedsuppvaktningen hos
H. M. Enkedrottningen:
Stormäktigste, Allernådigste Drottning!
Innan den nu tilländagångna riksdagen åtskiljes, anhåller
R. o. Ad. att ännu en gång få inför Eders Mit tolka de känslor
af undersåtlig vördnad och varm tillgifvenhet, hvilka Eders Mits
dygder ingifvit hvarje Svenskt hjerta. Måtte Eders Mit länge
få åtnjuta en ostörd sällhet i skötet af Eders Mits höga Ätt,
och omgifven af ett tacksamt folks oskrymtade kärlek; måtte
himlens bästa välsignelse förljufva Eders Mits dagar!
Då R. o. Ad. nu inför Eders Mit underdånigst frambär uttrycken
af dessa sina oföränderliga tänkesätt och från hjertat
gående välönskningar, förenar R. o. Ad. dermed en underdånig
anhållan att i Eders Mits nåd och ynnest fortfarande få vara
inneslutet.
H. VII. 26
402
Den 8 December e, m.
5:o Hennes M:t Enkedrottningens svar:
Mine Herrar!
Tacksamt mottager jag dessa förnyade uttryck af R. o. Ad:s
tillgifvenhet för mig, samt Edra välönskningar för varaktigheten
af den lycka, jag åtnjuter i kretsen af mina barn och barnabarn.
Jag tillönskar Eder samma husliga sällhet i Edra hem,
och försäkrar Eder, mine Hrrl om min fortfarande välvilja och
bevågenhet.
Sedan R. o. Ad:s afskedsdeputation återkommit, yttrade
Gr. Mörner: Till R. o. Ad. har jag äran återföra de andra
Ståndens helsning, och deras önskan att i R. o. Ad:s förtroende
ooh välvilja fortfarande få vara inneslutna.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då det skulle
vara en förlust för R. o. Ad., om ej de afskedstal, Gr. Mörner
i dag, å R. o. Ad:s vägnar, hållit till Med-Stånden, komme att
inflyta i R. o. Ad:s prot., så får jag vördsammast till Gr. Mörner
hemställa, det Hr Gr:n behagade tillåta desammas uppläsande.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Gr. Mörner
uppläste följande tal:
Til! Högv. Preste-Ståndet:
Högvördigste Hr Doktor och Erkebiskop! samtlige Ledamöter
af Högvördiga Preste-Ståndet!
Till Högv. Preste-St:t får R. o. Ad. genom oss, dess deputerade,
nu, vid slutet af detta långvariga riksmöte, framföra
sin vänskapsfull och hjertliga afskedshelsning.
Många och vigtiga frågor hafva hos R. St:r till handläggning
förekommit, af hvilka en del varit föranledda af stundens
behof, eller förnämligast afsett den närmast kommande tiden,
men andra deremot äro af en stor och djupt ingripande betydelse
för landets framtid och dess fortgående utveckling. Att,
vid behandlingen af dessa maktpåliggande ärenden, olika åsigter
understundom förekommit, har varit en naturlig följd af
sjelfva frågornas icke sällan invecklade och mångsidiga beskaffenhet;
men att dessa olika åsigter kunnat fritt söka att göra
sig gällande, utan att derigenom alstrats split eller osämja emellan
de olika tänkande, utan fastmera endrägten emellan de
särskildta Stånden, särdeles hvad beträffar de flesta frågor af
större vigt, snarare derigenom befästats, har varit en af de
icke minst värdefulla frukterna af det konstitutionella statsskick,
hvaraf landet uti mera än femtio år varit i åtnjutande,
och hvilket åt den enskilde representanten, icke blott på papperet,
utan i verkligheten, betryggat rättigheten att högt och
Den 8 December e. m.
403
öppet kunna uttala sin mening, utan att nedtystas hvarken af
maktspråk ofvanifrån eller af hotelser nedifrån. Icke alla konstitutionella
länder — deribland äfven räknade sådane, som understundom
af dagens tongifvande för oss framhållits som mönster
— äro i åtnjutande af denna fördel eller hafva kunnat bibehålla
den oförminskad, om de äfven haft sig den tillerkänd,
och ej heller hos oss har fördragsamheten städse varit lika stor,
som den nu sednast visat sig, men det vill synas att, i samma
mån som den medborgerliga anda, hvilken stiftarne af 1809
års grundlag velat framkalla, såsom på en gång stödjande och
hemtande näring från det af dem grundlagda statsskick, vunnit
större utveckling och starkare rotfäste hos nationen, i samma
mån har äfven hos representationens medlemmar denna fördragsamhet
emot andras meningar låtit lättare förena sig med fastheten
uti egna åsigter. Denna glädjande företeelse torde i icke
ringa mån hafva bidragit att underlätta, ja kanske att möjliggöra
verkställigheten af flere af de stora och omfattande arbeten,
hvilka egentligen skola till efterverlden öfverföra minnet af
denna riksdag. Framtiden, som skall skörda frukten af dessa
arbeten, tillhör det äfven att bedömma deras rätta halt. Vi inskränka
oss till den önskan, att de måtte lända till gagn för
det älskade fosterlandet.
Efter att verksamt och träget hafva deltagit uti riksdagsgöromålen,
återvända nu det Högv. Ståndets ledamöter hvar
och en till sitt, icke för att njuta hvila, utan för att egna sig
åt andra dyra pligter, hvilka oaflåtligen taga i anspråk såväl
förståndets, som hjertats bästa egenskaper, men för hvilkas upp
fyllande
den enskilde, huru rikt han än må vara af försynen
utrustad, likväl fåfängt anstränger sig, om icke en sannt kristlig
anda hvilar öfver och lifvar hans verksamhet.
R. o. Ad. önskar det Högv. Ståndets ledamöter all framgång
i deras bemödanden för spridande af sann upplysning och
befordrande af den kunskap, hvars frukt uppenbarar sig i kristliga
dygder, och anhåller R. o. Ad. att i det Högv. Ståndets
vänskap och förtroende städse få vara inneslutet.
Till Vällofl. Borgare-Ståndet:
Högädle Hr Talman! samtlige Ledamöter af det Vällofliga
Borgare-Ståndet!
Till fullgörande af en från gammal god sed härflytande
och genom grundlagen jemväl stadgad pligt, låter R. o. Ad. genom
oss, dess deputerade, till Vällofl. Borgare-St:t framföra sin
aktningsfulla och vänskapliga afskedshelsning.
Den riksdag, som nu är slutad, har varit af större längd,
än sannolikt äfven de föreställt sig, som icke delade den vid
densammas början af många uttalade åsigten, att riksdagsgöromålen
borde, jemväl utan väsendtlig förändring i den hittills följda
arbetsordning, kunna medhinnas under en tidrymd åf högst 4
månader. R. o. Ad., stödjande sig vid föreg:de riksdagars erfarenhet,
vågade icke bygga på den lösa grunden af en sådan
förhoppning, och hyste derföre betänklighet emot antagande af
404
Den 8 December e. m.
en grundlags-förändring, hvarigenom R. St:rs sammanvaro skulle
inom en sådan tidrymd ovilkorligen begränsas. Att denna betänksamhet
ej saknat skäl, är numera nogsamt ådagalagdt, på
samma gång en ny bekräftelse vunnits på det redan af gammalt
kända förhållande, att föremål, skådade vid förhoppningarnes
förgyllande morgonbelysning, ofta förete ett helt annat utseende,
än det de sedermera erbjuda, efter det de framträdt i
verklighetens fulla dager. Men om denna riksdag varit långvarig,
så har detta förhållande till stor del både sin ursäkt och
sitt berättigande uti de inånga och vigtiga ärenden, hvilka tagit
R. Stms tid och verksamhet i anspråk, och hvaribland flere varit
af en lika vidtomfattande, som grannlaga beskaffenhet. Sålunda
har, genom antagande af en ny strafflag, grundad på de
mildare åsigter, som öfverensstämma med vår tids civilisation,
den förbättring af brottmålslagstiftningen blifvit, så vidt på Ständerna
beror, slutligen genomförd, kvilken, länge önskad, under
de sednare riksdagarne småningom förberedts, äfvensom ett annat,
af förändrade förhållanden i afseenden på sjöfart och varuomsättning
framkaliadt, lagverk af icke ringa omfång innefattas
uti det af R. St:r likaledes godkända förslag till ny sjölag. Att
öfver dessa eller andra R. Stms arbeten uttala ett omdöme,
tillhör ej oss, men så vida det allvar, hvarmed ärendena blifvit
handlagda, och den endrägt, som, särdelas i afseende på de vigtigare
frågorna, varit emellan Riks-Stånden rådande, kunna anses
utgöra någon borgen för framgången af hvad som blifvit
utfördt, är anledning till den förhoppning, att i flere hänseenden
goda frukter skola för landet blifva att af dessa arbeten hemta,
och att den nu slutade riksdagen således skall värdigt försvara
det rum i historien om Svenska folkets utveckling, hvilket den
kommer att intaga.
Under uttryckandet af den önskan, att en livar af Vällofl.
Borgare-St:ts ledamöter måtte i sina nyttiga sträfvanden röna
framgång och lycka, anhåller R. o. Ad. att fortfarande få vara
i åtnjutande af Vällofl. Borgare-St:ts förtroende och välvilja.
Till Hederv. Bonde-Ståndet:
Högaktade Talman! så ock samtlige Ledamöter af det
Hedervärda Bonde-Ståndet!
Den 16:de riksdagen efter införandet af vårt närvarande
statsskick är nu slutad, och R. o. Ad. delar den med längtan
blandade tillfredsställelse, hvarmed det föreställer sig att äfven
de öfriga Riks-Ståndens medlemmar nu, efter fulländade arbeten,
åtskiljas, för att återvända en hvar till sitt och egna sig
åt sina vanliga sysselsättningar.
Mera än fyra och femtio år hafva förflutit sedan begynnelsen
af vårt närvarande statsskick, och denna tid är rik på
nyttiga lärdomar för den, som vill å dem gifva akt. Utan att
låta sig bländas af opröfvade theoriers skimrande glans, eller
förledas af egenkärlekens nyckfulla hugskott, byggde detta statsskicks
stiftare detsamma på grunden af det bestående; men,
fria från den förmätna inbilskhet att tro sig hafva åstadkommit
Den 8 December e. m.
405
något fullkomligt, eller något, som undanröjt alla brister eller
som skulle förmå att förekomma alla olägenheter, voro de synbarligen
angelägna att bereda möjlighet för införande af förbättringar
i statsförfattningen, samt att anvisa medlen och sättet för
dessas genomförande på lagligbetens och öfvertygelsens väg. Att
grunden varit god och läst, och att den anvisade vägen för förbättringarnes
införande blifvit, icke utan framgång, beträdd, derom
lemnar den förflutna tidens erfarenhet ett ojäfaktigt vittnesbörd,
hvilket skall qvarstå så länge som minnet deraf, att det
före början af ilrågav:de tidskilte i tvångets Ijettrar slutna, utarmade,
försvagade, nära förblödda Sverige, sedermera under
tidens fortgång blifvit för bytt till ett fritt, starkt och enigt, samt
i alla riktningar kraftigt inom sig sjelf, sig utvecklande land.
Under det i flera andra stater papperskonstitutioner, uttänkta
af snillrika män, men saknande rotfäste hos sjelfva folken, bortblåsts
som agnar för vinden, har hos oss samhällsbyggnaden
stått trygg och skänkt trygghet åt både öfverhet och folk. Det
är i skyddet af denna statsförfattning, som äfven vid denna riksdag
de många vidtomfattande och vigtiga ärenden blifvit bragta
till slut, hvilka utgjort föremål för R. St:rs handläggning och
beslut, och vi skola hoppas att de utförda arbetena komma att
lända till fosterlandets gagn och til! befrämjande af dess allt
framgent fortgående lyckliga utveckling.
Vid återblicken på det förut omnämnda tidskiftet, bjuder
emellertid tacksamhetskänslan, lika mycket som rättvisan, att
ej förgäta, att nästan allt ifrån detsammas början en lyckliggörande
ande hvilat öfver Svea land, om hvilken Sveas skald,
med i framtiden inträngande siareblick, sjungit:
Han lyfter de fria
I faderlig famn,
Gör svärdet till lia,
Och Frid är hans namn.
Det är under dennes beskyddande hägn, som arbetet fått
åtnjuta icke blott sin välförvärfvade ära, utan ock sin välförtjenta
lön, och som bättre skötta tegar samt vidgade och nyvunna
fält med allt rikare skördar belönat odlarens möda. Nyligen
har dock en annan ande börjat sina värfningar äfven på
landsbygden. Måtte den ej ofördelaktigt inverka på det allvar
och den ihärdighet, hvarmed, under närvarande förhållanden,
landtmannen måste oaflåtligen egna sig åt sitt yrke, och måtte
de, som gifvit akt på den nya företeelsen, ej missförstå dess
betydelse, så att de uppfatta den nyvaknake lusten för krigiska
öfningar såsom antydande en längtan efter krig! Men om -—
det Gud afvände! — de moln, som börjat uppstiga vid den politiska
horizonten, skulle urladda sig uti en krigisk åska, hotande
icke endast att förhärja det välstånd, hvartill landet under
långa år hunnit mödosamt höja sig, utan äfven att öfver detsamma
bringa annan ofärd, måtte då de skrankor, inom hvilka
de frivilliga krigarne nu begränsat sin verksamhet, bortfalla, och
de och alla Svenske män för densamma blott hafva ett mål och
en gräns — ett älskadt fosterlands försvar!
406
Den 8 Deeember e. m.
Det är under uttalande af dessa önskningar, som R. o. Ad.
genom oss, dess deputerade, bjuder det Hederv. Bonde-St:t ett
hjertligt och vänskapsfullt farväl, och anhåller om dess fortfarande
välvilja och förtroende.
Härefter anmälte sig och yttrade
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag anhåller att få till
prot:t antecknadt, att, ehuru jag visst icke betviflar att de
tal, Hr Gr. Mörner nu uppläst, utgöra ett uppriktigt uttryck af
Hr Gr:ns enskilda känslor och åsigter, desamma likväl, enär de
icke varit på förhand af R. o. Ad. kända eller justerade, ingalunda
kunna anses såsom ett, vare sig fullständigt eller ens partiel,
uttryck af R. o. Ad:s tänkesätt.
Hr Gr. o. Landtm, uppstod och afslutade R. o. Ad:s sammanträden
med ett så lydande tal:
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmänl
En sista pligt återstår för mig ännu i egenskap af Landtmarskalk,
den att, på grund af 42:dra §:n Riddarh.-Ordnm, förklara
R. o. Ad:s sammankomster under denna riksdag för afslutade;
men, då jag nu fullgör denna pligt, lyder jag ett oafvisligt behof
för mitt hjerta, då jag dermed förenar uttrycken af min
djupa outplånliga tacksamhet för den vänskap och det förtroende,
hvilka R. o. Ad. låtit komma mig till del. Om jag deraf
ansetts förtjent, vet jag mer än väl att sådant bör ensamt tillskrifvas
R. o. Ad:s högsinthet att vid mitt bedömande låta
redliga afsigter och ärligt bemödande godtgöra förmågans brister.
Mottagen härför, Mine Hrr! ännu en gång min varma,
innerliga tacksägelse, likasom min vördnadsfull anhållan att i
R. o. Ad:s vänskap och förtroende fortfarande få vara innesluten.
Den nu tilländagångna riksdagen har varit betydelsefull
genom flere under densamma fattade beslut; den har blifvit det
än mer genom den framför andra vigtiga frågan om nationalrepresentationens
ombildning. Den andel, R. o. Ad. tagit i riksdagens
förhandlingar, tillkommer historien, icke mig, att skildra;
jag går dock icke historiens dom i förväg, då jag säger min
fasta öfvertygelse vara, att hulvuddragen i den titel, denna
skildring kommer att återgifva, blifver Riddersmanna tro och
heder.
IIr Gr. o. Landtm, öfverlemnade härefter Landtmarskalksstafven
till den främste närvarande ledamoten, H. Exc. Hr Gr.
Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, samt yttrade dervid:
Till Eder, Hr Gr. Gyldenstolpe, öfverlemnar jag härmed
den staf, som utgör kännetecknet på den plats, jag, genom Konungens
Nåd. förtroende, haft äran att bland R. o. Ad. intaga.
Då Hr Gr:n i Konungens händer återlemnar densamma, anhåller
Den 8 December e. m.
407
jag att Hr Gr:n ville till H. M. frambära uttrycken af den
djupa vördnad och undersåtliga tillgifvenhet, som lifva ej blott
den, hvilken H. M:s Nåd en gång ställt främst bland R. o. Ad.,
utan hvarje Riddersmans bröst. Säg Konungen, och för visso
gifver jag dermed blott uttryck åt hvad hvar och en bland oss
känner, att så länge det finnes en Svensk Adelsman, skall trohet
mot Konung och Fädernesland för alltid blifva hans lösen.
Gr. Gyldenstolpe svarade:
Såsom den främste här närvarande ledamoten af R. o. Ad.,
tillkommer mig såväl äran, som åliggandet, att nu, efter slutadt
riksmöte, utaf Hr Gr:n mottaga och i H. M. Konungens egna
händer återlemna den Landtmarskalksstaf, som H. M. vid riksdagens
början behagade till Hr Gr:n öfverlemna, såsom ett
synligt hederstecken af Dess höga förtroende och välvilja, och
hvarigenom Hr Gr:n fick det lika smickrande, som ärofulla uppdraget,
att i Rikets första Stånd föra ordet och leda dess öfverläggningar.
Redan vid första underrättelsen om det val, H. M. behagat
i detta afseende göra, både anade och förutsåg R. o. Ad.,
med aktningens och förtroendets hela tillit, att Landtmarskalksstafven
äfven denna gång skulle komma att föras med säker
och kraftfull hand, ty R. o. Ad. erinrade sig de insigter, den
verksamhet och den erfarenhet Hr Gr:n redan, såsom ordförande
i Utsk., under många förflutna riksdagar, i mera än ett
hänseende, utvecklat vid handläggningen af vigtiga och maktpåliggande
riksdagsärenden. Också tror jag mig nu icke behöfva
befara, att här af någon bland R. o. Ad. motsägas eller
jäfvas, då jag vid detta tillfälle tager mig friheten yttra, det
denna förhoppning, denna tillförsigt, har under riksdagens lopp
och under de många samt grannlaga ärendenas behandling, som
derunder varit å bane, blifvit allt mera och mera stadfästadt
och snart öfvergått till visshet.
Det torde vara öfverflödigt eller mindre lämpligt att här
påpeka den klara uppfattning, den sakkännedom, den skicklighet,
hvarmed förekommande ämnen behandlats. Säkerligen har
ingen af R. o. Ad:s ledamöter lemnat obemärkt det lugn, det
allvar, den oväld, som Hr Gr:n vid alla tillfällen, äfven i brydsamma
ögonblick, under olika meningars strid, så lyckligen ådagalagt.
Sjelfva riksdagshandlingarne bära vittne om den ordning,
den rättrådighet, den fördragsamhet mot olika tänkande, som
dervid fått göra sig gällande och som tjenat till rättesnöre för
Hr Gr:ns handlingssätt och åtgöranden.
Hr Gr. Lagerbjelke har alltså på ett, lör sig sjelf och Ståndet
värdigt sätt ledt R. o. Ad:s öfverläggningar; Hr Gr:n har
sålunda rättvisat Konungens förtroende och R. o. Ad:s förväntan,
samt dervid gifvit prof på sådana egenskaper och förtjenster,
som alltid äro en prydnad för en ordförande, och derföre
med skäl tyckas berättiga Hr Gr:n till den förhoppning, att
äfven åt sitt namn hafva förvärfvat ett hedrande rum i den
långa och lysande kedjan af frainfarne frejdade Landtmarskalkar.
408
Den 8 December e. m.
Åter har en riksdag slutat sina förhandlingar, och R. St:r
blifvit för denna gång af K. M. hemförlofvade. Vi böra kunna
hoppas, att de många maktpåliggande och i flera hänseenden
genomgripande beslut, som blifvit vidtagna, måtte komma att
medföra lyckliga följder för framtiden. Vi älska att tro, att,
likasom de blifvit förestafvade af en sann och upprigtig tillgifvenhet
för Konung och lädernesland, de äfven skola lända desamma
till heder och ära, till nytta och framgång. Häröfver
nedkalla vi den Allgodes nåd och välsignelse!
Med detta ögonblick äro R. o. Ad:s öfverläggningar slutade;
meri, innan Ståndet går att åtskiljas, återstår för oss en
pligt att uppfylla, som, långt ifrån att endast vara förestafvad
af det vanliga bruket, fastmera härflyter från hjertats behof —
en känsla, långt mera manande, än gifna föreskrifter. Det återstår
nemi., att, å R. o. Ad:s vägnar, till Hr Gr:n frambära vår
hjertliga och vänskapsfull afskedshelsning.
Afskedets stund kännes oftast bitter och svår, men detta
att mer, i samma mån som de, hvilka skola åtskiljas, hafva
längre och bättre lärt känna, värdera och högakta hvarandra.
Afskedets stund blifver dock då icke allenast minnets och saknadens,
utan äfven tacksamhetens och välönskningarnes. Lifligt
och varmt känner R. o. Ad. hvad en dylik stund i sådant afseende
innebär och fordrar. R. o. Adis ledamöter skola aldrig
glömma de förbindelser de både personligen och som Stånd
hafva till sin Landtmarskalk vid nu afslutade riksmöte; deskola
bibehålla dem i tacksamt minne.
Då Hr Grin nu går att, ehuru i en annan befattniag, fortfarande
egna sina krafter och bemödanden till rikets tjenst och
nytta, önskar R. o. Ad. -att Försynen måtte åt dessa bemödanden
gifva all önskvärd framgång. R. o. Ad. anhåller att Hr
Grin ville till sin nya verkningskrets medtaga och i sitt hjerta
bevara minnet af R. o. Adis vänskap och erkänsla för alla de
mödor, ansträngningar och uppoffringar, Hr Grin här måst underkasta
sig; tillönskandes R. o. Ad. derjemte Hr Grin enskildt
all möjlig lycka, trefnad och välgång.
Med dessa känslor skiljer sig Ståndet från sin Landtmarskalk,
och anhåller, önskar, hoppas, att städse få vara inneslutet
i Hr Grins vänskapsfull hugkomst, på samma gång det härjemte
försäkrar Hr Grin om dess oförändrade högaktning och
sanna tillgifvenhet.
Sedan Gr. Gyldenstolpe, jemte 6 deputerade af R. o. Ad.,
härefter afgått till K. Slottet, för att till H. M. Konungen i
underdånighet återlemna Landtmarskalksstafven, blef Gr. Lagerbjelke
af R. o. Adis Hrr Ledamöter utbeledsagad kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
