# ID: svediakorp-gov687
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,498
# sentences: 5,236
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
1IOS
HÖGLOFLIG*:
R1DDBRSKAPET OCH ADELN,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
AR 1862—1863.
MQKM
STOCKHOLM,
TtlVCKT HOS B. WlSTRRl.I,,
1864.
■
—
Lördagen den 3 Oktober 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från K. Musikaliska
Akademien blifvit öfverlemnade 10 inträdeskort till bevistande
af dess musik-historiska föreläsningar, samt anmodade de ledamöter
af R. o. Ad., som önskade erhålla dessa biljetter, att anmäla
sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Upplästes och godkändes följide från Exped.-Utsk:t inkomna
förslag till R. St:rs underd. skrivelser till K. M., nemi.:
N:o 126, i ani. af gjorda framställningar ang:de grundräntornas
kapitalisering;
N:o 127, i ani. af år 1862 verkställd revision af statsverkets
m. fl. allmänna fonders förvaltning under år 1860;
N:o 128, ang:de indragning af Ull-diskonten samt af det för
denna inrättning å Riksgälds-kontoret anvisade kreditif;
N:o 129, i fråga om utsträckning af tiden, inom hvilken
Häradsrätts s. k. småprotokoll skola tili Hofrätt insändas;
N:o 130, ang:de bestämmande af tid för klander emot tilleller
afträdes-husesyn å kronojord; samt
N:o 131, ang:de förändrade föreskrifter i fråga om offentliga
stadgars kungörande å tingen.
Föredrogs, men begärdes på bordet, Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag
N:o 132, ang:de ändring i författningarne rörande
handels- och näringsrätt, samt om upphäfvande af vissa delar
utaf Handels-balken.
Frih. Cederström, Claes Henrik: Under anhållan att
vid min riksdagsmannarätt bibehållas, får jag vördsamt afsäga
mig mina platser som ledamot i Bevilln.- och Riddarh.-Utskm.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att utse en ledamot i Bevilln.-Utsk:t efter Frih. Cederström,
och en ledamot i Riddarh.-Utsk:t efter densamme.
4
Den 3 Oktober.
Hr Cederschjöld, Rob. Teofr.: Jag anhåller vördsamt
att få reservera mig mot det af R. o. Ad. uti näst det sista
plenum fattade beslutet vid föredragning af Banko-Utsk:ts Betänk.
N:o 57, i anledning af den utaf mig väckta motionen om
inventering af Bankens kassor.
Vid en flyktig genomläsning af nämnde Betänk, skulle det
kunna synas så, som hade anledning saknats till motionen och
att densamma således blifvit temligen lättsinnigt af mig framställd;
men sådant är dock ingalunda förhållandet. Vid Utsk:ts
Betänk. N:o 44, i fråga om reorganisation af Bankoverket, medföljde
nemi. en reservation, uti hvilken lanns intaget ett af Hrr
Banko-kommissarier i ämnet afgifvet utlåt., hvaruti de, pag. 48,
i afseende på Bankens tillgångar, yttra, att Bankens räkenskaper
städse noggrannt utvisa, huru stor qvantitet af hvartdera slaget
skall finnas under general-kassavårdarnes förvar; men, tillägga
de, »att denna qvantitet vid hvarje tillfälle också verkligen orubbadt
finnes, det kan endast kontrolleras genom en speciel inventering,
hvilken åter är praktisk overkställbar.» Då nu detta
Hrr Banko-kommissariernas yttrande icke blef motsagdt hvarken
af Hrr Banko-fullm:ge eller af Banko-Utsk:t, lärer ingen
annan slutsats häraf kunnat dragas, än att någon sådan inventering,
hvarigenom general-kassans tillgångar kunnat kontrolleras,
icke blifvit verkställd; och hade jag således fullgiltig anledning
till den af mig väckta motionen om upplysnings erhållande, när
Bankens general-kassa sednast blifvit inventerad.
Uti Utsk:ts Betänk. N:o 57 uppgifves nu, att Hrr Fu!lm:ge
sednast den 15 nästl. Juni skola hafva inventerat Bankens samtlige
kassor och således äfven den större general-kassan.
Men, Mine Hrr! hvad förstås med en kassa-inventering?
Dermed har jag ansett böra förstås en undersökning, huruvida
uti kassan verkligen finnas de tillgångar, som deruti böra finnas;
och om denna min åsigt är riktig, så vågar jag bestämdt påstå,
att någon sådan inventering af Bankens general-kassa icke blifvit
verkställd den 15 nästl. Juni; ty huru har vid denna s. k.
kassa-inventering tillgått? Jo, pag. 3 uti Betänkit upplyser Utsk:t,
att vid inventering i förråden af mynt, ädla metaller och sedelblanketter
tillgått sålunda, att man kontrollerat, d. v. s. uppräknat
antalet påsar, fjerdingar och bundtar, men huruvida dessa
påsar, fjerdingar och bundtar verkligen innehållit hvad de skolat
innehålla, derom har man icke gjort någon undersökning.
Ehuru jag villigt medger, att det icke kunnat fordras, det
Hrr Fullnuge skolat undersöka innehållet uti hvar och en af
dessa påsar, fjerdingar och bundtar, vågar jag dock påstå, att
det varit Hrr Fullm:ges pligt att, sedan antalet af nämnde lörvaringsanstalter
blifvit kontrolleradt, låta öppna en eller annan
af dem och undersöka deras innehåll, samt att, då sådant icke
skett, hela förrättningen innefattar en parodi pä en kassainventering.
Att Hrr Ful!m:ge på detta sätt ansett sig hafva behörigen
fullgjort sin uti 6:te §:n af Bankoreglementet föreskrifna pligt
Den 3 Oktober.
3
att årligen inventera Bankens general-kassa, kan derföre icke
annat än väcka förvåning, och detta destoheldre, som bland Hrr
Fullmige finnes en och annan eljest ganska sträng medlem, som
visserligen, derest han såsom statsrevisor upptäckt att någon
statens embetsman på sådant sätt fullgjort sin inventeringsskvldighet,
skulle ansett sådant böra blifva föremål för ganska allvarsam
anmärkning.
Nu, ehuru R. St:r ganska knapphändigt behandlat denna
fråga samt bifallit Utsk:ts hemställan att den af mig väckta
motionen ej må till någon R. St:rs åtgärd föranleda, anser jag
likväl ändamålet med motionen uppnådd, enär uppmärksamheten
derigenom blifvit fästad på det anmärkningsvärda förhållandet.
Jag hyser nemi. den förhoppning att, fastän R. St:r för
denna gång ansett sig ej böra i anledning häraf vidtaga någon
åtgärd, Hrr Banko-fullmige likväl skola vid framdeles blifvande
inventeringar i Bankens general-kassa anse sig pligtiga att anställa
någon undersökning derom, att uti nämnde kassa verkligen
finnes hvad der bör finnas.
Under uttalande af denna min förhoppning i afseende på
framtida inventeringar af Bankens general-kassa, anhåller jag
att uti R. o. Adis protokoll få nedlägga min protest emot det
sätt, hvarpå inventeringarne af samma kassa under den förflutna
tiden egt rum.
Anmältes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet Henrik Wilhelm
Bredberg, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade två
Nåd. Proposir till R. St:r. nemi.:
l:o angide en den Svenska Beskickningen i Turkiet tillhörig,
i Pera belägen, fastighet; och
2:o i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna stads samt Klosters och
Fors’ församlingars begrafningsplats.
Sedan Hr Stats-Rådet utbeledsagats, blefvo de Nåd. Proposine
föredragne och till Stats-Utskit remitterade.
Föredrogs Högv. Preste-Stis den 30 sistl. September på
bordet lagde prot.-utdrag Nio 444, innehållande dels nämnde
Riks-Stånds beslut öfver Lag-Utsk:ts Betänk. Nio 57, i ani. af
motion om förändring af K. Förordningen angide vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande den 4 Maj 1855, dels
ock inbjudning till de öfriga Riks-Stånden alt i samma beslut
sig förena.
Frih. Armfelt, Magnus: Het beslut, som innefattas i den
nu af Preste-St. till R. o. Ad. och öfrige Riks-Stånden aflåtna
inbjudningen, föreslogs redan inom Lag-Utsk:t och möttes der
af ett särdeles skarpt motstånd, ehuru flere ledamöter, och bland
dem samtlige Preste-Stis, ansågo att den åsigt, som uttryckes i
6
Den 3 Oktober.
Preste-St:s beslut, vore den rätta. Men efter långvarig diskussion
och derpå följande votering, stadnade dock Utsk:t vid det
beslut, dess i ämnet afgifna Betänk, utvisar.
Då denna inbjudning således icke innefattar något annat än
hvad som redan förut fallit i Utsk:t, samt då B. o. Ad. redan
diskuterat denna fråga och lemnat sitt bifall till hvad (Jtsk:t
föreslagit, får jag anhålla att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt
en gång fattade beslut, ville lägga Preste-St:s inbjudning till
handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och lade
prot.-utdraget till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 26 och 29 sistl.
September på bordet lagde Betänk. N:o 63, i ani. af motion
om ändring i 4:de kap. 2:dra §:n Jorda-balken.
Efter föredragning af Hr Montgomerys, Robert, den 30
sistl. September på bordet lagde mern., innefattande begäran att
få, med bibehållande af riksdagsmannarätten, afsäga sig ledamotskapet
i Stats-LItskd, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till denna bpgäran och, då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ståndets Hrr Elektorer
att utse en ny ledamot i Stats-Utsk:t efter Hr Montgomery.
Föredrogs ett från Gr. Hamilton, Hugo Jakob, inlemnadt
mern. af denna lydelse:
Undertecknad får härmedelst vördsamt afsäga mig den plats,
såsom ledamot af Höglofl. Banko-Utsk:t, som Ståndets Hrr Elektorer
behagat tilldela mig, under ödmjuk anhållan att vid min
riksdagsmannarätt fortfarande få vara bibehållen.
Denna anhållan bifölls och Elektorerne anmodades utse ny
ledamot i Banko-Utsk:t efter Gr. Hamilton.
Anmäldes och bordlädes Bevilln.-Utsk:ts Meni. N:o 25, i
ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om införseltullen
å ättika.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Dea 7 Oktober.
7
Onsdagen den 7 Oktober 1863.
Plenum kl. | 2 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag lör den 3 dennes.
Föredrogs Exped.-Utsk:ts den 3 dennes på bordet lagde
förslag N:o 132 till R. St:rs underd. skrifvelse, angrde ändring i
författningarne rörande handels- och näringsrätt, samt om upphäfvande
af vissa delar utaf Handels-balken,
Gr. Snoilsky, Gustaf: Jag anser min skyldighet vara
att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på de beslut, som inom
de särskilda Stånden blifvit fattade i afseende på 2:ne punkter i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 119, hvilket Betänk,
ligger till grund för det nu föredragna skrifvelse-förslagat. Dessa
beslut äro nemi., åtminstone enligt min uppfattning, sådane
att R. St:rs beslut ej kan, strängt formelt taget, anses vara
fattadt. Att, detta oaktadt, ett skrifvelseförslag blifvit Ständerna
förelagdt, kommer deraf att Allm. Besv.- o. Kkon.-Utsk:t genom
formligt beslut förklarat sig icke behöfva vidtaga någon vidare
åtgärd för sammanjemkning af de vid ifrågav:de punkter förekommande
skiljaktigheter.
Förhållandet med dessa skiljaktigheter är följande:
I afseende på 9:de punkten (i förordningen rörande vilkoren
för handels idkande), hvilken blifvit af Preste-St. afslagen,
har R. o. Ad. beslutat att densamma godkänna med den förändring,
att orden »på minst en mils afstånd från stad» utgå.
och i deras ställe insattes ordet »derstädes.» Borgare- och
Bonde-St:n hafva likaledes godkänt punkten med utelutande af
samma ord, som R\ o. Ad. uteslutit, men i deras ställe hafva
dessa Stånd insatt ordet »der».
1 afseende på 13:de punkten (i förordmn ang:de vilkoren
för idkande af fabriks- eller handelsrörelse), som af R. o. Ad.
oförändrad bifallits, har Preste-St. i stället för orden »Konungens
Befh:de» insatt orden »vederb:de kommunalnämnd»; Borgare-
och Bonde-St:n deremot hafva i stället för »Konungens
Befh:de» insatt endast ordet »kommunalnämnd».
Af det nu anförda torde R. o. Ad. finna att dessa begge
frågor, ehuru i sak af ingen vigt, dock för principens skull ej
s
Den 7 Oktober.
tåla vid ett godkännande, alldenstund på denna väg 3:ne Stånd
genom en skrifvelses gillande kunna komma att besluta öfver
hvad det 4:de Ståndet menat eller velat uttrycka med sitt afvikande
beslut.
Af dessa skäl får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. derpå, att R. o. Ad. ville vid de ofvan omnämnda 9:de
och I3:de punkterne låta bero, hvad den 13:de angår, dock under
förutsättning att Preste-St. densamma godkänner, samt i öfrigt
godkänna skrifvelseförslaget.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. derå, att R. o. Ad. skulle låta bero vid så väl
den 9:de punkten bland de allmänna grunderne för en förordning
rörande vilkoren för handels idkande, som ock den 13:de
punkten bland de allmänna grunderne för en förordning ang:de
vilkoren för idkande af fabriks- elier handtverks-rörelse, dock
under förutsättning, hvad sistnämnde punkt beträffade, att densamma
komme att af Högv. Preste-St. godkännas, samt i alla
öfriga delar gilla det ifrågav:de skrifvelse-förslaget.
Ropades ja.
Vid föredragning af Bevilln.-Utsk:ts den 3 dennes bordlagde
Mern. N:o 25, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om införseltullen å ättika, blef den af Utsk:t föreslagna voter:spropos:n
af R. o. Ad. godkänd.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Stats-Utsk:t efter N:o 1960 A. Hr Montgomery, Robert Nils
Germund; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 325 Hr Appelbom, fullm. Hr von Francken, Georg Wolfgang.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade härefter R. o. Ad:s Hrr Elektorer
att utse en suppleant i Stats-Utsk:t elter Hr von Francken,
som förut varit suppleant i samma Utsk.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln.-{Jtsk:t efter N:o 211 Frih. Cederström, Claes Henrik;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 133 Gr. Snoilsky, Gustaf Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utsk:t efter N:o 1569 Hr Swedenstjerna, fullm. Gr.
Hamilton, Hugo Jakob, samt en suppleant derstädes efter N:o
1961 Hr Ehrenstråle, fullm. Frih. Bennet, Otto Reinhold; och
befanns hafva blifvit utsedd till
Den 7 Oktober. 9
Ledamot:
N:o 263 Hr Planting-Gyllenbåga, Casimir;
samt till _
Suppleant:
N:o 313 Hr Drakenberg, Sten Johan.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Riddarh.-Utskit efter N:o 211 Frih. Cederström, Claes Henrik;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1678 Hr Estenberg, fullm. Gr. von Rosen, Axel.
Efter tillkännagifvande, att Gr. Snoilsky, Hr Planting-Gyllenbåga
och Gr. von Rosen förut varit suppleanter, Gr. Snoilsky
i Bevilln.-Utsk:t, Hr Planting-Gyllenbåga i Banko-Utsk:t och Gr.
von Rosen i Riddarh.-lTtsk:!, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Ståndets Hrr Elektorer att välja en suppleant i hvartdera af dessa
Utsk. efter bemälde ledamöter.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlåtm, Betänk:n och Mem:r, nemi. från
Stats-lJtskottet:
N:o 157, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om full dispositionsrätt
för Stockholms stad och län till den åt stadens och länets
gemensamma kurhus-inrättning år 1815 upplåtna egendom å
Kungsholmen;
N:o 158, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från majorsbostället Hammar vid Wermlands regemente
till begrafningsplats åt Hammars församling i Wermlands län;
N:o 159, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtande
af en del utaf Kronoängen Tyskhagen i Westmanlands län till
byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings folkskolebyggnad;
N:o 160, i ani. af väckta motioner ang:de grundskatternas
afskafTande;
N:o 161, ang:de utfärdande af förnyad instruktion för R.
Sl:rs revisorer vid granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd
och förvaltning;
N:o 162, i ani. af väckt motion om efterskänkande af Kronans
rätt till ekskog;
N:o 163, i ani. af väckt motion ang:de förflyttning utom
hufvudstaden af K. Flottans varf och dithörande materiel m. m.,
samt Skeppsholmens och galervarfvets upplåtande till Stockholms
stad;
10
Den 7 Oktober.
N:o 164, i ani. af erhållen återreniiss å Stats-Utsk:ts Betänk.
N:o 126, ang:de frånträdande af Kronans rätt till återlösen
af de s. k. Trippiska hemmannen i Halland;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottel:
N:o 46, i ani. af väckta motioner till förbättrande af folkskoleväsendet;
Banko-Utskottet:
N:o
62, i ani. af ett utaf Possessionaten N. Kemner gjordt
ackordsanbud;
N:o 63, med anmälan ang:de en verkställd omröstning;
N:o 64, med ani. af Riks-Ståndens beslut öfver Betänk:t
N:o 36, ang:de uppställningen af 5:te och 6:te afdelningarne i
Banko-reglementets 6:te artikel;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 131, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos
Riks-Ståndan fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts
Betänkm N:ris 55 och 124, rörande väckt förslag om upphörande
af hittills gällande reglementen för vården af sockenmagasiner,
samt öfverlemnande å kommunalstyrelserna att öfver
samma magasiner förfoga;
Riddarhus-Utskottet:
N:o 10, ang:de förändrad redaktion af 7:de §:n i Riddarh.-  Direktionens instruktion.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 10 Oktober.
1!
Lördalen den 10 Oktober 1863.
Plenum kl. £ 2 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 7 dennes, samt profit för
den 3 sistl. Juni f. m.
Upplästes och godkändes Kiddarh.-Utskits förslag till R. o.
Adis underd. skrifvelse till K. M., angide förändrade föreskrifter
i afseende å granskningen af Banko-diskont-verkets räkenskaper.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskits den 7 dennes på bordet
lagde Utlåtin:
Nio 157, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om full dispositionsrätt
för Stockholms stad och län till den åt stadens och länets
gemensamma kurhus-inrättning år 1815 upplåtna egendom å
Kungsholmen;
N:o 158, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angide afsöndring
af jord från majorsbostället Hammar vid Wermlands regemente
till begrafningsplats åt Hammarö församling i Wermlands län;
Nio 159, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angide upplåtande
af en del utaf kronoängen Tyskhagen i Westmanlands län till
byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings folkskolebyggnad;
samt
N:o 160, i ani. af väckta motioner om grundskatternas
afskaflande.
_
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utskits den 7 dennes bordlagde Mern. Nio 161, angide utfärdande
af förnyad instruktion för R. Stirs Revisorer vid granskningen
af Biksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskits den 7 dennes bordlagde
Utlåt. Nio 162, i ani. af' väckt motion om efterskänkande af
kronans rätt till ekskog.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utskits den 7 dennes bordlagde Utlåt. Nio 163, i ani. af
I?
Deli 10 Oktober.
vackt motion ang:de förflyttning utom hufvudstaden al Kongl,
flottans varf och dithörande materiel ni. m., samt Skeppsholmens
och galervarfvets upplåtande till Stockholms stad.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-L)tsk:ts den 7
dennes bordlagde Mern. N:o 164, i ani. af erhållen återremiss
å Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 126, ang:de frånträdande af Kronans
rätt till återlösen af de så kallade Trippiska hemmanen i
Halland.
Föredrogs och bilölls sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 46, i ani.
af väckta motioner till förbättrande af folkskoleväsendet.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 7 dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 62, i ani. af ett utaf Possessionaten N.
Kemner gjordt ackordsanbud.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts den 7
dennes bordlagde Mern. N:o 63, med anmälan ang:de en verkställd
omröstning.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagde
Mern. N:o 64, med ani. af Riks-Ståndens beslut öfver Betänkit
N:o 36, ang:de uppställningen af 5:te och öde aldelningarne i
Banko-reglementets 6:te artikel.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskds d. 7 dennes bordlagde Mern. N:o 131. ang:de verkställd
omröstning i ani. af de hos Riks-Stånden lättade skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utsk:ts Retänkm N:ris 55 och 124, rörande
väckt förslag om upphäfvande af hittills gällande reglemente
för vården af sockenmagasiner, samt öfverlemnande åt
kommunal-styrelserna att öfver samma magasiner förfoga.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande RiddarhusUtsk:ts
den 7 dennes på bordet lagde Mern. N:o 10, ang:de förändrad
redaktion af 7:de §:n i Riddarh.-Direktionens Instruktion.
Usta och 2:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Den 10 Oktober.
13
3:dje punkten.
Frih. Cederström, Claes Henrik: Inom Ctsk:t har
man förbisett att tillämpningen af ifrågav:de stadgande först kan
ega rum från och med den 1 Januari 1865. Då nu likväl med
granskningen af lånekontorens räkenskaper måste tillgå på förut
brukligt sätt till slutet af år 1864, får jag anhålla att R. o.
Ad. tille bifalla punkten på det sätt, att denna förändring i
Riddarh.-Direktionens Instruktion icke trädde i verket förrän
år 1865.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., bifölls Utsk:ts förslag med det förbehåll, att den nya
7:de §:n icke skulle lända till efterrättelse förr än den 1 Januari
1865.
Hr Fahnehjelm, Gustaf, uppläste en motion af följ:de
innehåll:
Då till min kunskap kommit, att Lektorn vid Kongl. Krigsakademien
W. Tham, som redan tillförene är, såväl af IL o. Ad.
som af den Svenska allmänheten väl känd såsom forskare i
fäderneslandets häfder, hos Höglo!!. Riddarh.-Direktionen framställt
den anhållan, att han i och för forskningar till Svenska
riksdagarnes historia under Konung Gustaf III:s regeringstid måtte
få hemlåna, mot vederbörligt qvitto, efterhand för hvarje riksdag
särskildt, de otryckta såväl protokoll som öfriga handlingar
för riksmötena under nämnde Konungs tid; men att Direktionen
af § 36 i den för densamma gällande Instruktion funnit sig
förhindrad att till denna begäran lemna bifall; vågar jag härmed
vördsamligen föreslå, att R. o. Ad. behagade till den af Lektor
Tham framställda anhållan lemna sitt samtycke; och anhåller
jag vördsamt, att detta förslag måtte varda till Riddarh.-Utsk:t
remittera dt.
Hr von Knorring, Oscar: Jag får så mycket heldre
tillstyrka bifall till hvad Hr Fahnehjelm föreslagit, som jag inom
Utskjt var af den åsigt att Hr Tharas till Utsk:t framställda
begäran borde bifallas. Majoriteten inom Utsk:t var af den lanke
att det icke tillhörde Utsk:t att i denna fråga bestämma,
utan att R. o. Ad. sjelf borde lemna den i motionen omnämnda
tillåtelsen.
Öfverläggningen förklarades slutad och motionen jemte yttrandet
remitterades till Riddarh.-Utsk:t.
Anmäldes och bordlädes nedannämnda, från Utskm inkom
na Mem:r, Utlåt-.n och Retänkm, nemi. från
14
Ben 10 Oktober.
Stats-Utskottet:
N:o 165, ang:de afskrifning af åtskilliga inom linien i Riksgälds-kontorets
räkenskaper balanserade fordringar;
N:o 166, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angide med Konungariket
Belgien afslutade traktater om upphörande af Scheldetnllen;
Sammansatta
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utsk:t:
N:o
13, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en till
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker hörande fråga;
N:o 14, i fråga om arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af sekreterare biträdt Utsk:t;
Banko-Utskottet:
N:o 65, i ani. af erhållen återremiss af åtskilliga framställningar
i Utsk:ts Betänk. N:o 44, i fråga om förändrade föreskrifter
i l:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne af Banko-reglementet;
N:o 66, i ani. af erhållen återremiss af Mem:t N:o 61;
N:o 67, med förslag till instruktion för R. St:rs Revisorer
öfver Bankoverket;
N:o 68, med förslag till instruktion för K. St:rs Revisorer
öfver lånekontoren i orterna;
N:o 69, med förslag till ansvarighets-lag för R. St:rs Fullmäktige
i Banken;
N:o 70, med förslag till ansvarighets-lag för de af R. St:r
förordnade styrelseledamöter för lånekontoren i orterna ;
Lag-Utskottet:
N:o 67, i ani. af väckt motion om förändring i K. Förordningen
ang:de handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj
1855;
N:o 68, i ani. af motion om närmare bestämmelse af sättet
för inteckning om nyttjanderätt till fast egendom;
N:o 69, i ani. af motioner om arfsrätt för oäkta barn; och
N:o 70, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af de inom
Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts
Utlåt. N:o 55, öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 35, öfver
dels Iv. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels ock
enskilda motioner rörande brottmåls-Iagstiftningen.
Efter tillkännagifvande, att Riks-Ståndens Hrr Talmän vid
hållet sammanträde öfverenskommit föreslå de respektive Stånden
att nästa Onsdag den 14 dennes företaga val af ledamöter
Den 14 Oktober.
15
i förstärkt Lag-Utsk., hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. behagade besluta, att det ifrågav:de valet skulle å
sagde dag förrättas.
Ropades ja.
Vidare föreslog Hr Gr. o. Landtm., att utom de 26 ordinarie
ledamöterne skulle utses 6 suppleanter, så att hvarje vallista
komme att upptaga namnen å 32 personer; hvilket jemväl
bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 14 Oktober 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdrag för den 10 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag:
N:o 133, ang:de reglering af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel; och
N:o 134. i fråga om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader.
Företogs val af 26 ledamöter och 6 suppleanter i förstärkt
Lag-Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ledamöter:
N:o 88. Gr. von Seth, fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik;
» 100. » Stackelberg, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig;
16
Den lt Oktober.
N:o
62.
Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran;
»
123.
»
Palmqvist, fullm. Hr Lagercrantz, Adolf Jakob;
»
167.
»
v. Köhler, fullm. Hr Cederschjöld, Robert
Theofron;
)>
311.
»
af Ugglas, Curt Gustaf;
»
393.
»
af Schmidt, Carl Johan Georg:
»
87.
Hr
Stråle af Ekna, Wilhelm;
»
167.
»
Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf;
»
215.
))
Ramsay, Anders Henrik;
»
263.
»
Planting-Gyllenbåga, Erik Wilhelm Casimir;
»
313.
Drakenberg, Sten Johan;
»
661.
»>
Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf;
678.
»
Bildt, Didrik Gillis;
»
765.
»
Charpentier, Gustaf Reinhold;
»
1378.
»
Lagerbjelke, Carl Oskar;
»
1479.
»
Ulfhjelm, fullin. Hr Edelstam, Carl Fabian;
»
1606.
»
Flach, Johan Fredrik Philip;
»
1648.
»
v. Bahr, Carl;
»
2075.
»
af Huss, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar;
))
2183.
»
Gripensvärd, Jakob Olof;
»
2302.
>;
Skogman, Carl Johan Alfred;
»
2308.
»
af Ström, Carl Ferdinand;
)>
2320.
»
Akerman, Fredrik;
»
2325.
»
Fåhraeus, Johan Fredrik;
»
2331.
»
Ros, Anders Emanuel; samtlige med 23 röster.
Suppleanter:
N:0
478.
Hr
Printzenskjöld, Axel;
»
559.
))
Pereswetolf-Morath, (ullin. Gr. Piper, Charles
Emil;
»
778.
))
Leijonancker, Fredrik Wilhelm;
»
2282.
»
v. Printzencreutz, Bernhard Wilhelm;
» 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus;
» 267. Frih. Ehrensvärd, fullm. Hr Fahnehjelm, Gustaf;
samtlige med 22 röster, sedan genom lottning blifvit bestämd
den ordning, i hvilken suppleanterne komme att ingå.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utsk:ts den 7 och 10
dennes på bordet lagde Mern. och Utlåt.:
N:o 161, ang:de utfärdande af förnyad instruktion för R.
St:rs revisorer vid granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd
och förvaltning; samt
N:o 163, i ani. af väckt motion ang:de förflyttning utom
hufvudstaden af K. Flottans varf och dithörande materiel m. m.,
samt Skeppsholmens och galervarfvets upplåtande till Stockholms
stad.
Före
-
Den 14 Oktober.
17
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde
Mern. och Utlåt.:
N:o 165, ang:de afskrifning af åtskilliga inom linien i Riksgäldskontorets
räkenskaper balanserade fordringar; och
N:o 166, i ani. af K .M:s Nåd. Propos. ang:de med Konungariket
Belgien afslutade traktater om upphörande af Schelde-tullen.
Vid föredragning af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde Mern. N:o 13,
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en till vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerande spirituösa
drycker hörande fråga, blef Utsk:ts i detta Mern. afgifne
yttrande af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s den 10 dennes bordlagde
Mern. N:o 14, i fråga om arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekreterare biträdt Utsk:t.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde
Utlåt, och Mern.:
N:o 65, i ani. af erhållen återremiss af åtskilliga framställningar
i Utsk:ts Betänk. N:o 44, i fråga om förändrade föreskrifter
i lista, 2:dra och 3:dje artiklarne af Bankoreglementet;
och
N:o 66, i ani. af erhållen återremiss af Mem:t N:o 61.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Banko-Utsk:ts
den 10 dennes på bordet lagde Mern. N:r 67, med förslag till
instruktion för R. St:rs revisorer öfver Bankovcrket.
§§ 1-6.
Biföllos.
§ 7.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Som bekant är, infalla
ganska ofta statsrevisionerna under R. St:rs sammanvaro. Det
synes mig derföre olämpligt att i denna § stadgas att revisorerna
skola till Rikets »näst sammantrände» Ständer afgifva berättelse,
äfvensom att denna berättelse jemte dertill hörande bilagor
skall af fullm:ge »vid derpå följande riksdags början» till
R. St:r öfverlemnas. Dessa uttryck hafva visserligen varit i
förra instruktioner begagnade, men då de likväl äro missledande,
hemställer jag vördsamlingen att de måtte ur §:n utgå.
VII 2
18
Den 14 Oktober.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats, att den förev:de §:n
skulle antagas med den förändring, att orden »näst sammanträdande»
på andra raden, och orden »vid derpå följande riksdags
början» på åttonde och nionde raderne uteslötos; framställde Hr
Gr. och Landtm, först propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på §:ns antagande med
ofvanberörde förändring, hvilken propos. med ja besvarades.
§§ 8 och 9.
Biföllos.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts der 10 dennes bordlagde
Mern. N:o 68, med förslag till instruktion för R. St:rs
Revisorer öfver lånekontoren i orterna.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Banko-Utsk:ts
den 10 dennes på bordet lagde Mein. N:o 69, med förslag till
ansvarighetslag för R. St:rs Fullmäktige i Banken.
§§ 1 och 2.
Biföllos.
§ 3.
Gr. Björnstjerna: Denna § är hemtad ur gamla regle
mentet.
men då nya strafflagen numera blifvit af R. St:r antagen,
torde det vara lämpligt att den i sista raderna af denna §
förekommande straffbestämmelse dermed bringas i närmare öfverensstämmelse.
Jag hemställer derföre att ordet »fästning» måtte
utbytas mot »fängelse», samt att orden »dock utan arbete» måtte
uteslutas.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Hr Gr. och
Landtm, upptagit det derunder gjorda yrkande, att §:n skulle
antagas med den förändring, att i stället för orden »dömas till
fästning på 2 till högst 5 år, efter omständigheterna, dock utan
arbete», infördes orden »dömas till fängelse på 2 till högst 5 år
efter omständigheterna»; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på §:ns antagande med ofvanomförmälda
förändring, hvilken propos. med ja besvarades.
§§ 4-9.
Biföllos.
Den 14 Oktober.
19
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 10 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 70, med förslag till ansvarighetslag för de
af 14. St:r förordnade styrelse-ledamöter för lånekontoren i
orterna.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 67, i ani. af väckt motion om förändring i K. Förordnm
ang:de handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde Betänk:n:
N:o 68, i ani. af motion om närmare bestämmelse af sättet
för inteckning om nyttjande-rätt till fast egendom; och
N:o 69, i ani. af motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Lag-Utsk:ts
den 10 dennes bordlagde Mern. N:o 70, med förslag till voter:spropos:r
i ani. af de inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 55, öfver gjorda anmärkningar
och Biks-Ståndens skiljaktiga beslut i ani. af Utsk:ts Betänk.
N:o 35, öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till
ny strafflag, dels ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
5:te kap. 14:de §:n.
Frih. Armfelt, Magnus: Den föredragna punkten inne
håller
en inbjudning till R. o. Ad. att frångå sitt beslut för att
biträda Utsk:ts förslag i afseende å denna punkt. Men då icke
något mera talande skäl för en sådan åtgärd blifvit anfördt,
vågar jag anhålla att R. o. Ad., trogen sin vana vid dylika tillfällen,
måtte vidblifva det en gång fattade beslutet och godkänna
den föreslagna voter:s-propos:n.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit det gjorda yrkandet, att R. o. Ad. skulle
vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut och godkänna den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 1; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på antagande af Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. derå, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förra beslut, måtte godkänna den föreslagna
voter:s-propos:n, hvartill svarades ja.
Härefter anmälte sig och yttrade
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Vid 14:de
kap. har Utsk:t i en enda voter:s-propos. sammanfört Riks-Stån
-
20
Den 14 Oktober.
dens skiljaktiga beslut ang:de 6 olika §§; detta må vara riktigt
och önskligt, då samma grundsats gäller i afseende å ,dem alla,
och man således bör söka förekomma att icke principielt stridiga
beslut fattas vid hvar och en af dem; men hvad som
icke torde vara så rätt är att i afseende å dessa §§, der Borgare-
och Bonde-St:n antagit Utsk:ts förslag, hvilket således blifvit
ja-propos., R. o. Ad:s beslut blifvit bestämdt till ny propos.,
ehuru Preste-St. vid flera af dessa §§ fattat beslut, som —åtminstone
i afseende å redaktionen — skiljde sig från R. o. Ad:s.
Som det torde vara Preste-St:s rättighet att, om det så yrkar,
få sitt beslut underkastadt R. St:rs pröfning, får jag, i enlighet
med det inom talmanskonferensen fattade beslut, föreslå att det
Högloft. Ståndet måtte uppskjuta att i denna fråga uttala sig,
till dess det blir kändt hvad beslut Högv. Preste-St. i afseende
derå fattat.
Frih. Armfelt: På sätt den siste värde talaren nämnde,
är det obestridligen förhållandet, att Högv. Preste-St:ts mening
blifvit af Utsk:t förklarad icke böra komma under särskild omröstning,
och skälet dertill har varit att Utsk:t ansett Preste-St:s
beslut vara i sak sammanstämmande med R. o. Ad:s, men att
skiljaktigheterna berott på det sammanhang, i hvilket Ståndet
varit nödgadt att ställa dessa §§ till åtskilliga föreg:de beslut, hvari
Ståndet skiljt sig från de tre öfriga Riks-Stånden. Som PresteSt:s
mening i afseende å sistberörde beslut likväl icke kunnat
göra sig gällande, samt vid sådant förhållande det skulle blifva
alldeles orimligt att i denna § antaga den form, R. St:r, under
en helt annan förutsättning, gifvit sitt beslut, sorn i sak är lika
med R. o. Ad:s, har Utsk:t ansett att icke heller något afseende
borde fästas å de skiljaktigheter i afseende å formen, hvartill
nyssnämnde beslut föranledt; och att det således vore rättast
och lämpligast att uppställa voter:s-propos:na på sätt som
skett. Men sedan jag sålunda redogjort för anledningen till
Utsk:ts förfarande, tillägger jag att jag icke vill motsätta mig
det af H. Exc. Hr Gr. Sparre, så att säga å talmanskonferensens
vägnar, begärda uppskof.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad. uppskjuta pröfningen af den del af förev:de
Mern., som rörde 14:de kap. i strafflagsförslaget, intilldess
underrättelse ankommit om det beslut, Högv. Preste-St. deröfver
fattat.
16:de kap. 13:de §;n.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Afven ang:de lagligheten af
denna punkt har det varit fråga inom talmanskonferensen, hvilkens
ledamöter enhälligt uttryckte den åsigt, att Riks-Stånden
gjorde rättast och lagligast, om de återremitterade den till Utsk:t.
1 afseende å I3:de §:n i 16:de kap. hafva nemi. R. o. Ad. samt
Den 14 Oktober.
Preste-St. godkänt Utsk:ts förslag; hvaremot Borgare-St. gifvit
denna § en helt annan lydelse, samt Bonde-St. för sin del beslutat
att hela §:n borde ur lagförslaget utgå. Här äro således
tre ganska distinkt olika beslut, hvaraf någon sammanjemkning
icke lär komma i fråga. Då nu tre Stånd beslutat en lag-§ i
den af Utsk:t föreslagna syftning, har Utsk:t ansett B. St:rs beslut
vara att ett dylikt stadgande borde i strafflagen införas, och
således, fastän de tre Stånden sinsemellan voro af olika tanke,
tagit det för gifvet att endera af de för denna § föreslagna lydelser
skulle blifva R. St:rs beslut. Det torde likväl vara rättast
att Utsk:t först anställer votering om kontra-propos., så att Bonde-St:s
mening icke må blifva undertryckt, och jag får derföre,
i enlighet med det inom talmanskonferensen fattade beslut, anhålla
att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt till LagUtsk:t.
Frih. Armfelt: Då, enligt hvad jag förnummit, såväl Hrr
Talmän som de ledamöter af de respektive Stånden, hvilka fått
i uppdrag att deltaga i talmanskonferensens öfverläggningar, enhälligt
delat den af H. Exc. Hr Gr. Sparre nyss yttrade mening,
vill jag, ehuru jag delar den åsigt, som inom Utsk:t gjort
sig gällande, icke motsätta mig den af den siste ärade talaren
påyrkade åtgärd, emedan jag anser det skulle vara både fruktlöst
och, vid ofvan angifna förhållande, kanske äfven mindre
lämpligt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts yttrande, jemte förslaget till voter:s-propos. N:o
4, återremitteradt.
18:de kap. Hale §:n.
Voter:s-propos:n N:o 5 godkändes.
20:de kap. 10:de §:n.
Frih. Armfelt: I-denna punkt har Utsk:t hemställt att
R. o. Ad. måtte frångå sitt förra beslut och antaga den af Utsk:t
gjorda inbjudning, men då de skäl, som förmått R. o. Ad.
att besluta, det 2:dra resan snatteri skulle bestraffas såsom första
resan stöld, synas mig vara ganska välgrundade, anhåller
jag att det Högiofl. Ståndet måtte, med vidblifvande af sitt förra
beslut, lägga inbjudningen till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propus.
på bifall till Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. derå, att R. o. Ad. skulle vidblifva sitt förut
i Irågan fattade beslut och godkänna votens-proposm N:o 6,
hvartill svarades ja.
22 Den 14 Oktober.
21:sta kap. 10:de §:n.
Yoter:s-propos:na N:ris 7 och 8 godkändes.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, uppstått och aflägsnat sig samt
ordförande-platsen intagits af den främste närv:de ledamoten,
Gr. Björnstjerna, Garl Magnus, anmälte sig och yttrade
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: R. o. Ad. har
i detta hus allt ifrån dess första stiftelse till och med sista riksdagen
— med ett enda sorgligt undantag — samlat porträtterna
af sina Talmän. Denna samling utgör ett vigtigt bidrag till
Svenska Adelns historia och detta ensamt vore för mig tillräckligt
skäl till det förslag, som jag anhåller att få väcka. Men för
oss, som hafva bevistat denna riksdag, kommer dertill det förhållande,
att vi hafva varit nog lyckliga att i Gr. Gustaf Lagerbjelke
ega en Landtmarskalk, som med en icke vanlig oväld
och skicklighet samt med ett outtröttligt nit ledt R. o. Ad:s
förhandlingar. Vi kunna icke annat än vara honom tacksamme
derför, och jag är således öfvertygad, att hvarje riddersman,
som deltagit i våra förhandlingar, skall, erkännande hans förtjenster,
anse det utgöra ett talande skäl att iakttaga det gamla
bruket. Jag tager mig derföre friheten föreslå, att R. o. Ad.
måtte besluta att låta måla sin Landtmarskalks vid denna rksdag,
Gr. Gustaf Lagerbjelkes porträtt samt uppdraga åt Riddarh.-  Direktionen att detta beslut verkställa; och anhåller jag att
Hr Gr. o. Ordföranden ville framställa propos. på bifall till
detta förslag.
Hr Gr. o. Ordföranden förmälte, att Frih. Tersmeden hade
löreslagit, det R. o. Ad. måtte besluta, att Hr Landtmarskalkens
vid innevarande riksdag, Gr. Gustaf Lagerbjelkes porträtt skulle
förfärdigas, för att förvaras bland den å Riddarhuset befintliga samling
af Landtmarskalks-porträtter, samt uppdraga åt Riddarh.-  Direktionen att detta R. o. Ad:s beslut till verkställighet befordra;
hvarefter Hr Gr. o. Ordföranden hemställde, huruvida R.
o. Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Denna propos. blef med starka och enhälliga ja-rop besvarad.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Mermr, Utlåtm och Betänkm, nemi. från:
Stats-Utskottet:
N:o 167, ang:de verkställd omröstning i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader;
-
Den 14 Oktober.
23
N:o 168, i ani. af dels erhållna återremisser, dels Riksståndens
skiljaktiga beslut rörande en del af de i Utlåtit N:o
141 behandlade frågor om statsbidrag lör vägförbättringar, brobyggnader,
kanaler, vattenaftappningar och andra arbetsföretag;
N:o 170, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos:r
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga
af de åttonde hufvudtiteln tillhörande anslagsfrågor;
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet:
N:o 47, i ani. af väckt motion om ändring af remedium i
vigt och finhet för hela, halfva och fjerdedels specier, m. m.;
N:o 48, i ani. af väckt motion om tillökning i kopparhalten
af nu brukliga tio-öre-stycken;
Lag-Utskottet:
N:o 71, i ani. af väckt motion om förändring af lagstiftningen
rörande jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Uisk:t:
N:o 28, i ani. af väckt motion om val af ordförande i
skolråd m. m.;
N:o 29, i ani. af väckt motion om upphäfvande eller förändrad
reglering af klockares brefbärings-skyldighet;
N:o 30, i ani. af väckt motion om rätt till presterlig tjenstårsberäkning
för lärare vid högre folkskola;
N:o 31, i ani. af väckt motion om förändrad anordning af
bönegudstjensterna i städerna;
N;o 32, i ani. af väckt motion om särskildt stadgande, att
afhandling, hvarigenom jord blifvit från hemman för alltid afsöndrad,
skall intecknas; samt
N:o 33, i ani. af vackt motion om förhöjdt ansvar för andra
resan lurendrejeri.
Sedan ett prot.-utdrag för detta plenum justerats, åtskildes
11. o. Ad. kl. J 1 e. ra.
In fidem,
0. Brakel.
34
Den 16 Oktober.
fredagen den 16 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 14 dennes samt prot:t
för den 3 sistl. Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad. blifvit
öfverlemnade 15 inträdeskort till K. Landtbruks-akademiens sammankomst
den 19 dennes, samt anmodade de ledamöter af
Ståndet, som önskade erhålla dessa biljetter, att anmäla sig hos
Riddarh.-Fiskalen.
Härefter uppstod Hr Gr. o. Landtm, samt yttrade:
För den hedrande utmärkelse, som R. o. Ad. behagat visa
mig, anhåller jag att få nedlägga en vördnadsfull tacksägelse.
Att R. o. Ad., under den tid jag haft äran föra ordet vid Ståndets
öfverläggningar, städse låtit vänskap och förtroende komma
mig tili del, kan ingen lifligare än jag erkänna; men desto uppriktigare
och outplånligare är min tacksamhet och desto mera
från hjertat gående min önskan att i samma vänskap och förtroende
få vara bibehållen.
Föredrogs ett från Vallöf]. Borgare-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 447, innehållande inbjudning till de öfriga Riksstånden
att biträda det beslut, som Borgare-St. lättat vid före
hafvande
af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 13, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i en till vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker hörande fråga.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag får vördsamt anhålla, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut och
lägga förev:de inbjudning till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. hvad Ståndet förut i frågan beslutat, samt
lade prot.-utdraget till handlingarne.
Den 16 Oktober.
25
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 10 och 14 dennes bordlagde
Betänk. N:o 68, i ani. af motion om närmare bestämmelse
af sättet för inteckning och nyttjande-rätt till fast egendom.
Hr Nordenfalk, Carl: Jag får vördsamt anhålla, att den
af Hr Lemchen afgifna, vid detta Betänk, fogade, reservation
må blifva uppläst.
Sedan uppläsningen af Hr Lemchens reservation egt rum,
yttrade
Hr Nordenfalk: Med åberopande af de skäl, som i den
nu upplästa reservationen blifvit anförda, får jag till densamma
yrka bifall.
Frih. Armfelt, Magnus: Utsk.t har, till följe af hvad
som motionären i afseende på denna fråga omförmält, att nemi.
ett olika förfaringssätt vid olika häradsrätter begagnas i och för
beviljande af inteckning för sådane handlingar, som afse nyttjande-rätt
till läst egendom, föreslagit ett tillägg till K. Förordningen
af den 9 November 1844, hvarigenom med inteckning
af så beskaffade handlingar skulle förfaras på samma sätt som
i fråga om inteckning af skuldebref.
En reservant. Hr Lemchen, har, af anförda skäl, vid detta
förslag ansett några modifikationer nödvändiga; och förslaget,
sådant det blifvit af honom förändradt, skulle jag gerna hafva
velat, i likhet med den sista värde talaren förorda, så vida ej
min uppmärksamhet blifvit fästad på den omständigheten att,
om upplåtaren vore vid rätten närv:de och sjelf medgålve inteckning,
rätten skulle, förmedelst ett stadgande, sådant sorn
det i reservationen föreslagna, vara förhindrad att sådan meddela.
Visserligen kan man härpå svara, att detta hinder lätt
vore afhjelpt derigenom, att upplåtaren i sådant fall vid domstolen
alltid kunde hafva tillgång på 2 personer, som bevittnade
hans underskrift; men då ett dylikt kringgående af författmns
ordalydelse ej är särdeles lämpligt, skulle jag, för att få en
mera passande redaktion, vilja föreslå en återremiss af detta
Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag är förekommen af Frih. Armfelt,
och ber att få förena mig med honom uti anhållan om återremiss.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Jag instämmer hufvudsakligen
med de begge föreg:de talarne, såväl med afseende på olämpligheten
af att antaga Utsk:ts förslag, som ock deri att vissa
små anmärkningar kunna göras mot Hr Lemchens reservation.
Hvad beträffar lJtsk:ts förslag, så har det blifvit framkalladt
af ofullkomligheten i såväl 1800 som 1844 års författningar.
Vi veta nemi., hurusom vid domstolarne olika förfarits i fråga
om meddelande af inteckning för sådane handlingar, som här
•jo
Den 16 Oktober.
afses. Flere domare hafva inskränkt sig till att, i ordagrann
öfverensstämmelse med 1800 års förordning, uppläsa och i intecknings-prot:t
intaga dylika afhandlingar, utan att ingå i pröfning
om upplåtarens eganderätt till den fastighet, i afseende på
hvilken upplåtelsen skett, under det att andra återigen ansett
en tillämpning af de allmänna föreskrifter, som finnas stadgade
i K. Förordningen den 18 Juli 1818, äfven härutinnan vara
alldeles nödvändig.
På samma gång som jag, i likhet med reservanten, till en
del ogillar detta af Utsk:t afgifna Utlåt., kari jag icke underlåta
att, utom den af Frih. Armfelt framställda anmärkningen, äfven
påpeka en bristfällighet, som efter mitt förmenande synes vidlåda
reservantens förslag. Jag har nemi., i anledning af det
förhållande, som ofta inträffar, och hvarpå de fleste domare säkerligen
sett exempel, att folk vid domstolen söka inteckning
af kontrakter, som någon gång varit ända till 50 år gamla, och
detta sedan upplåtaren redan flere år varit död, ansett ett tillägg
till den ifrågav:de reservationen vara af behofvet påkalladt. Det
skulle lyda så här: »och att han ännu innehar densamma.»
Jag skulle helst hafva velat yrka rent afslag å detta Betänk.
, men då frågan emellertid synes kunna hjelpas genom en
återremiss, vill jag yrka derpå. Jag ber på samma gång få
uttrycka den förhoppning, att Utsk:t må företaga en välbehöflig
revision af K. Förordningarne 1800, 1844 och 1845, som röra
inteckning af arrende, nyttjande-rätt m. m., så att på detta sätt
en fullkomlig konseqvens i dessa frågor må kunna vinnas.
Hr Nordenfalk: Jag begärde endast ordet för att få förklara,
det jag ingalunda vill motsätta mig en återremiss af detta
Betänk.; och förenar jag mig med de 3:ne sista talarne i deras
anhållan derom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats återremiss af förev:de
Betänk., framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till detsamma, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
pä återremiss deraf, hvilken propos. med ja besvarades.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 10 och 14 dennes bordlagde
Betänk. N:o 69, i anledning af motioner om arfs-rätt för
oäkta barn.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då denna fråga mångfaldiga
gånger förut utgjort föremål för R. o. Ad:s öfverjäggningar, har,
såvidt jag kan minnas, dessa aldrig ledt till annat resultat än
afslag. Jag får äfven nu yrka detsamma, emedan, sedan testamentsrätten
blifvit utvidgad, och en utväg sålunda beredd för
dem, som sådant kunna önska, att afhjelpa de oäkta barnens
nödställda belägenhet, det, enligt min tanke, icke längre före
-
Den 16 Oktober.
27
finnes något skäl, hvarföre man på familjen skulle söka inympa
personer, som icke tillhöra densamma.
Jag yrkar afslag å Betänk:t.
Hr Halman, Wilhelm Fredrik: Såsom motionär i
denna fråga är jag [Jtsk:t tacksam för det Utsk:t tagit densamma
i öfvervägande. Visst kan jag icke förneka, att jag
skulle vilja gå ännu längre än Utsk:t, men då jag, i fråga om
civil lagstiftning, har den erfarenhet, att man icke bör gå alltför
brådstörtadt till väga, utan i stället nöja sig med att vinna något,
bar jag inskränkt min motion dertill, »att oäkta barn, utom det,
som vore afladt i hordom, måtte få taga arf efter sin moder,
så ock efter sin fader, derest barnet blifvit af honom inför rätta
eller i vittnens närvaro inför vederbörande prest erkändt; dock
endast såvida föräldrarne icke sjelfve egde äkta barn oell bröstarfviugar.
» Hå härigenom omöjligen någon kollision mellan
äkta och oäkta barn kan komma i fråga, ser jag icke att man,
såsom den siste värde talaren yttrat, behöfver frukta någon inblandning
af oäkta barn i familjen.
Jag får för min del vördsamt anhålla om bifall till nyssnämnde,
uti min motion framställda förslag.
Gr. Mörner: Då den siste värde talaren utgår från den
visserligen i sig sjelf vackra och ädla grundsats, att barn ej
skola lida för föräldrars fel, kan jag omöjligen fatta orsaken,
hvarföre han icke tillämpar denna grundsats äfven på de barn,
som äro födda i hordom. Jag har endast velat påpeka detta
såsom en inkonseqvens; men anhåller fortfarande om afslag å
Betänk:t.
Frih. Armfelt: Jag instämmer med Gr. Mörner uti att
yrka afslag å såväl Utsk:ts Betänk, som Hr Dalmans förslag,
emedan, hvad man än utgår ifrån, familjens rätt eller barnets
rätt, nemi. att icke blifva straffadt för föräldarnes fel, en inkonseqvens
genom dessa förslags antagande alltid komme att ega
rum. Från den förra synpunkten, nemi. att äktenskapet utgör
grunden för arfsrätt, kunna ju de oäkta barnen aldrig komma
i fråga att ärfva; och man har i detta afseende sökt att till
godogöra
de oäkta barnen genom införande af den fria testamentsrätten.
Utgår man återigen från den andra synpunkten,
uppkommer den oriktigheten, att oäkta barn icke skulle få arf
efter fader, som äfven efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.
För öfrigt synes det mig att, ehvad åsigt man än må hysa
i fråga om oäkta barns rätt att taga arf, man väl icke borde
önska bifall till en lagstiftning, som, så länge K. Brefvet den
17 Oktober 1778 fortfar att gälla, icke kan annat än föranleda
de orimligaste inkonseqvenser.
Hr Dalman: Gr. Mörner har beskyllt mig för inkonseqvens,
då jag uteslutit från arfsrätt barn, som blifvit aliade i
28
Den 16 Oktober.
hordom. Jag behöfver härpå blott svara att en skandal, som
lagstiftningen ej bör framkalla, mången gång, om icke alltid,
skulle uppkomma, i fall arfsrätt i dylika fall medgåfves, och
jag gör mig således heldre skyldig till någon inkonseqvens.
Hvad angår mitt förslag i öfriga delar, så har detsamma
blifvit dikteradt ej så mycket med fästadt afseende å en regelrätt
konseqvens i lagstiftningen, hvilken äfven i andra frågor
måste i viss mån åsidosättas, som fast mer med hänsyn att
undanrödja den grymma orättvisan, att oäkta barn, enligt nu
gällande lag, saknar rättighet att ens till minsta del ärfva den
moder, som gaf dem lifvet, oaktadt hon har rätt att ärfva
sitt barn.
Jag anhåller om bifall till mitt förslag.
Hr Nordenfalk: Om man, i fråga om lagstiftning, finge
på förhand uppgöra en theoretisk sats och sedermera söka i
densamma inpassa, bäst sig göra låter, alla de konkreta fallen,
som förekomma i lifvet, sä kunde man visserligen låta sig nöja
med att blott upprepa det gamla slutet, att då äktenskapet är
familjens grund och familjen statens, så kan den ej tillåta någon
erhålla familjerättigheter, som ej härstammar från familjen,
på det sätt staten erkänner. Men då vore lagstiftning ej mer
en af de svåraste konster, då vore det lätt att afvisa hvarje
fråga, som väntar sin lösning, med att påpeka en viss sats, med
hvilken den ej öfverensstämmer, obekymrad huru mycket man
stötte det naturliga rättsmedvetandet för hufvudet. Men ett
behof, så allmänt erkändt som det att lätta de hårda band,
som trycka oäkta barn, låter sig ej afvisas endast med tal
derom, att äktenskapet utgör familjens grund. Man må söka
grunden till arfsrätten i en presumerad vilja hos den aflidne
eller i blotta blodsförvandtskapen, så är dock otvifvelaktigt att
arfsrätten är en positiv institution, som staten förthy kan ändra,
modifiera eller t. o. m. upphäfva, om dess fördel så fordrar.
Undersökningen här behöfver endast sträcka sig till huruvida
ett medgifvande för barn, födda utom äktenskapet, kan vara
för staten menligt. Ingen lärer neka att statens rätt går framför
den enskildes, men just derigenom har staten en stark förpligtelse
att icke utsträcka denna rätt längre, än hvad nödvändigheten
fordrar. Och hvad skulle staten lida deraf, att oäkta
barn finge ärfva t. ex. sin ogifta moder? När man tvingas att
från den abstrakta satsen närmare göra reda för på hvad sätt
samhället skulle lida, så har man ej annat att åberopa, än att
sedligheten skulle såras, att ofta förhållandena äro sådana, att
barnen få Iida för föräldrarnes skuld. Men huru skulle osedligheten
kunna häraf uppmuntras? Hvarifrån är den menniskokännedom
hemtad, som tror att de brott, hvarom här är fråga,
förekommas genom medvetandet att frukten deraf går förlustig
en medborgerlig rättighet? Hvem tror väl att de menskliga
passionerna hejdas i sitt lopp genom ett hot om straff, som i
alla fall icke träffar dem, på hvilka det är afsedt att verka?
Den 16 Oktober.
29
Det är icke sedligheten, som vinner stöd af sådana lagar, hvilka
äro i sig sjelfva osedliga, och de äro det, ty de strida emot all
rätt, hvars första och vigtigaste grundsats är att straffa den
brottslige för hvad han begått och icke den oskyldige för andras
förseelser. Det händer visserligen att en efterföljande generation
får lida för en föregåendes fel. Men det är icke en
regel, som bör ligga till grund för den menskliga straffrätten.
Man sammanblandar här brottet och dess följder. Må man
lägga huru strängt straff som helst på den lagbrytare, som icke
aktar sedlighetens bud; men man gör bäst att åt en högre makt,
en högre rättvisa än vår, öfverlemna att tillämpa ordet: det
fädernas missgerningar straffas in på barnen.
På samma gång jag är öfvertygad om nödvändigheten att
mildra den öfverdrifna hårdhet emot oäkta barn, som lagstiftningen
hittills bibehållit, kan jag icke instämma i det beslut,
Lag-Utsk:t föreslagit. Jag vill för min del icke för närv:de utsträcka
rätten till arf för barn, födda utom äktenskapet, längre
än efter moder, som lefver ogift. Jag förutser här beskyllning
för inkonseqvens. Denna beskyllning kan också icke alldeles
vederläggas. Men lagstiftning är icke ett konseqvent tillämpande
af absoluta principer, utan en förmedling emellan dessa och de
i det verkliga lifvet framträdande förhållanden. Alven den nuv:de
lagstiftningen är i detta fall behäftad med stora inkonseqvenser,
Arfsrätten är der ingalunda uteslutande förbehållen barn, födda
af ett lagligen ingånget, af kyrkans välsignelse helgadt äktenskap.
Barn tillerkännas der arfsrätt i flere fall, utan att vara
födde inom äktenskapet. Och har man hört att sedligheten
eller allmänna moralen deraf lidit? Men det är jemväl lagstiftningens
uppgift att gå i jemnbredd med det allmänna rättsmedvetandet;
ingalunda att gå vida utöfver dess fordringar. Att
Lag-Utsk:ts förslag, som medgifver arfsrätt äfven efter fader,
öfverskridit dessa gränser, torde jag icke här behöfva närmare
utveckla. Lika litet torde någon utredning vara erforderlig för
att visa detta förslags praktiska vådor.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att R. o. Ad.,
med afslag af Lag-Utsk:ts nu föredragna Betänk., måtte fatta
följande beslut:
Med ändring af hvad i 8:de kap. 7:de §:n Arfda-balken
finnes stadgadt derom, att barn, som äro aflade i lönskaläge
utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna leder,
ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar,
förordnas att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder,
derest hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.
Hr von Koch, Nils Samuel: Det förhåller sig mycket
riktigt såsom Gr. Mörner yttrat, att R. o. Ad. ej någon gång
lemnat sitt bifall till ifrågav:de förändring i arfslagen, oaktadt
densamma varit å bane vid flere föreg:de riksdagar. Den 11
Nov. 1844 föll nemi. denna fråga, genom en pluralitet af 6
röster, och likaledes den 17 Okt. 1860 medelst endast 1 rösts
30
Den 16 Oktober.
majoritet. Man ser således att minoriteten blifvit för hvarje
riksdag allt starkare, och jag hoppas att densamma i dag må
blifva majoritet.
Hvad beträffar det förslag, Utsk:t nu framställt, att oäkta
harn äfven må taga arf efter läder, vill jag ingalunda tillstädja
att ett dylikt steg tages. Man kan visserligen ålägga betalande
af uppfostringshjelp för barn, äfven då faderskapet är ovisst.
Blotta möjligheten och någon sannolikhet för faderskapet anses
medföra pligt att uppfostra barnet. Men man kan aldrig, mot
mannens bestridande, absolut antaga att han är fader till ett
utom äktenskapet födt barn. Derföre kan det icke heller anses
tillhöra hans familj och få dermed förenade rättigheter. Det
är också ganska få länder, som i sina lagar hafva infört ett
dylikt stadgande.
Modren deremot kan aldrig vara oviss, enär hon omöjligen
kan undandraga sig att erkänna det barn, som hon en gång
burit under sitt bröst, och hon måste vårda sig om detta barn,
som hon under så olyckliga förhållanden födt till verlden. Under
sådana förhållanden måste man äfven antaga hennes vilja
vara, att detta barn skall ärfva henne; och stödjer jag härpå
mitt yrkande, att oäkta barn må taga arf efter sin moder.
Man kan visserligen invända, att genom den utvidgade testamentsrätten
en moder alltid kan se sitt oäkta barn till godo;
men jag får härvid anmärka, att, till följe af de många formaliteter
och kostnader, som med ett testamentes upprättande äro
förenade, det ganska ofta inträffar att ett dylikt ej blir upprättadt,
ehuru detta varit den dödas afsigt. Blir det åter
upprättadt, förfaller det ofta till följd af fel i formen. I England
hafva de mest lagfarna personer i detta afseende begått
stora misstag. Man påstår att sällan eller aldrig någon öfverdomares
eller s. k. »Law Lords» testamente blifvit beståndande.
Jag har hört att äfven vår största jurists, Callonii, testamente
ogillades, emedan ett af vittnena dödt.
Hvad beträffar vidare, huru långt man bör gå vid fråga
om inrymmande af arfsrätt åt oäkta barn efter moder, anser
jag att oäkta barn böra taga arf efter moder och möderne
fränder. Nu torde man dock icke kunna komma så långt, utan
får väl för tillfället nöja sig med Hrr Nordenfalks och Dalmans
förslag, hvilket går i en rätt riktning, och som jag derföre understödjer.
Jag tror nemi., att sedan man vet hvart man vill,
bör man, när man ej kan få allt, taga hvad man kan få af
det som ligger å den rätta vägen.
Gr. Mörner: Den siste talaren behagade yttra, att det
vore obehörigt att åberopa den nya testamentsrätten såsom ett
skäl mot den ifrågasatta förändringen i arfsrätten. Då jag fästade
min uppmärksamhet vid dessa ord, tänkte jag att i det
följande af hans tal få höra, hvari detta obehöriga skulle bestå.
Jag fann dock icke något annat åberopas, än svårigheten att
Den 16 Oktober.
31
skrifva testamente, hvaruppå såsom bevis anfördes att några
erfarna jurister i England skulle härutinnan misslyckats.
Detta må vara sannt, hvad England beträffar, och orsakerna
dertill äro många, men att utreda dem, skulle vid detta tillfälle
blifva alltför vidlyftigt, likasom det är öfverflödigt. 1 Sverige
äro förhållandena helt annorlunda, och konsten att skrifva testamenten
så enkel, att det t. o. m. sällan misslyckas ens för
backstugusittare eller gamla gummor, då de gripit sig an med
att göra testamenten.
Jag anhåller fortfarande om afslag.
Hr Dalman: Jag har endast begärt ordet för att nämna,
att då jag fortfarande är af den mening att, för att närma sig
till ett godt mål, man bör göra koncessioner, endast det sker
i en rätt riktning, jag äfven i förev:de fall, (Ör att kunna vinna
åtminstone något, inskränker mig till att yrka bifall till Hr Nordenfalks
förslag.
Hr von Koch: Jag har endast begärt ordet, för att, i likhet
med Hr Dalman, yrka bifall till Hr Nordenfalks förslag.
Gr. Sparre: Då jag nu begärt ordet, vore min mening
endast att få besvara de föreg:de talare, hvilka, med förordande
af ifrågav:de förslag, ej hafva ansett någon konseqvens nödvändig
inom vår lagstiftning. Ett dylikt yttrande har i sanning
förvånat mig. Jag hade nemi. föreställt mig, att hvad man af
lagstiftningen framför allt fordrar, just är en orubblig konseqvens,
samt att, då så icke är förhållandet, lagstiftaren befinner
sig på villovägar. Såsom ett slående exempel härpå, behöfver
jag blott påpeka det förhållande, att alla de talare, som yttrat
sig för ifrågav:de förslag, och hvilka ej generat sig med iakttagande
af någon konseqvens, stannat i olika resultat. En talare
har t. o. m. förklarat, att han nöjer sig med hvad han
kan få.
Hvar skall man stanna, i fall ett steg blifvit taget i en
orätt riktning? Om jag nemi., såsom de föreg:de talarne tyckas
hafva antagit, förutsätter att arfsrätten icke är bunden vid
familjen, utan vid blodsbandet; hvarföre, då man erkänt arfsrätten
för oäkta barn efter modren, skall man då ej äfven tilllåta
arf efter mormodren etc., eller, om jag erkänner arfsrätt
efter modren, hvarföre icke också efter fadren? Omkar jag
mig för dessa oäkta barn, bör jag ovilkorligen yrka att de
skola taga arf elter sin fader, hvilken vanligtvis eger någonting,
och hvilket nästan aldrig kan sägas om modren.
Då jag, såsom jag förut sagt, så strängt håller på konseqvens
i vår lagstiftning, och till följe deraf omöjligen kan ingå
på Utsk:ts förslag, skulle jag, såsom jag äfven gjort inom Utsk:t,
i likhet med hvad den Fransyska lagen innehåller, vilja föreslå
»att oäkta barn må få af moders qvarlåtenskap så mycket,
32
Den 16 Oktober.
sorn det genom testamente kunnat erhålla, afven om sådant
icke blifvit uppsatt.»
Frih. Leijonhufvud: 1 anseende till att diskussionen i
denna fråga redan varit ganska vidlyftig, vill jag icke vidare
upptaga R. o. Ad:s tid med att utveckla mina åsigter härutinnan,
utan anhåller jag blott att få inslämma med Gr. Sparre
uti anhållan om propos. på afslag å detta Betänk., uttryckande
tillika den åsigt, att den tid, sora Hr von Koch ansett vara
kommen, ännu icke är inne.
Hr von Koch: Hr Gr. Sparre har i sitt sista anförande
talatom, huru litet jag generade mig med att iakttaga konseqvens.
Det är särdeles lyckligt och i högsta grad lämpligt, om Hr Gr:n,
ordföranden i Lag-Utsk:t, besitter denna egenskap i så hög grad,
som han tillägger sig sjelf densamma; men om ock Hr Gr:n
är konseqvent, så måste man befara att han framgent, såsom
nyss, låter icke generas af oriktiga citater. Jag har aldrig fällt
det yttrande, som Gr. Sparre påbördat mig, att jag nemi. skulle
vara nöjd med hvad som helst. Jag har sagt att, sedan jag
uppgjort målet, hvartill jag ville, vore jag nöjd äfven med det
minsta steg, som på denna vägen kunde tagas.
Jag fortfar i mitt yrkande på bifall till Hr Nordenfalks
förslag, såsom innefattande ett steg framåt i den rätta riktningen.
Hr Dalman: Jag bekänner, det jag icke af Gr. Sparre
blifvit öfvertygad derom, att de förslag, som här blifvit framställda,
vare sig af mig, Hr Nordenfalk eller Utsk:t, äro behäftade
med någon inkonseqvens. Om man utgår från den grundsats,
att det är de oäkta barnens rättighet att ärfva sina föräldrar,
kan jag omöjligen anse någon inkonseqvens vara begången
derigenom att medgifva dem arfsrätt efter åtminstone en
af föräldrarne, eller modren, då man icke kan lyckas förskaffa
dem arfsrätt efter båda föräldrarne.
Hvad beträffar den värde Gr:n sjelf, så är det rätt angenämt
att höra honom vid detta tillfälle vara mån om att iakttaga
konseqvens. Jag har nemi. förut ej sällan förnummit att
Gr:n icke trädt tillbaka för den inkonseqvensen att den ena
riksdagen tillstyrka, hvad han förut ifrigt bestridt, t. ex. i afseende
å både börds- och testamentsrätten. Från Hr Gr:n
horde således minst väntas förebråelser mot andra för inkonseqvens.
Jag förnyar min anhållan om bifall till Hr Nordenfalks
förslag.
Gr. Sparre: Hvad Hr Dalmans anfall beträffar, för hvilket
jag varit utsatt, trodde jag verkligen icke att jag, 8 dagar
efter sedan bördsfrågan var före, skulle nödgas upprepa samma
ord
Den 16 Oktober.
33
ord och samma argumenter, som jag då hade äran anföra. Hvad
åter vidkommer den talare, som näst före Hr Dalman hade
ordet, så är det icke mitt fel, om han råkat att känna igen
sig sjelf.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende å förev:de Betänk., hvars
antagande utan förändring ej blifvit af någon ledamot begärdt,
hade yrkats dels af Hr Nordenfalk, med hvilken Hrr Dalman
och von Koch sig förenat, att Utsk:ts förslag måtte antagas med
den förändring, att det komme, att lyda sålunda: »Med ändring
af hvad i 8:de kap. 7:de §:n Ärfda-balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aliade i lönskaläge utan äktenskapslofven,
eller i hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än
efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas att oäkta barn
jemväl må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterlemnar
äkta barn eller bröstarfvingar»; dels ock af Gr. Mörner, jemte
flere ledamöter, att Utsk:ts förslag måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts förslag oförändradt, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på bifall till detsamma med den af Hr Nordenfalk
föreslagna förändrade lydelse, då svaren utföllo med
många ja och nej i blandning, samt slutligen propos. på afslag
å Utsk:ts förslag, hvilken propos. likaledes besvarades med
många blandade ja och nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan Hr von Koch begärt votering samt Hr Nordenfalks
förslag, uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning,
antagits tili kontra-propos. vid den blifvande voteringen, uppsattes
och justerades följande votens-propos.;
»Den, som afslår Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 69, i ani. af motioner
om arfsrätt för oäkta barn, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller K. o. Ad. Utsk:ts förslag med följande förändrade
lydelse: »Med ändring af hvad i 8:de kap. 7:de §:n
Ärfda-balken finnes stadgadt derom, att barn, som äro aflade i
lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller i förbudna
leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och
bröstarfvingar, förordnas att oäkta barn jemväl må taga arf
efter sin moder, derest hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.
»
H. VII. 3
34 Den 16 Oktober.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 34.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 14
dennes bordlagda Mern. N:o 167, ang:de verkställd omröstning
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om anskaffande
af medel till jernvägsbyggnader.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo bordet,
Stats-Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Mem:r:
N:o 168, i ani. af dels erhållna återremisser, dels RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande en del af de i Utlåtit N:o 141
behandlade frågor om statsbidrag för vägförbättringar, brobyggnader,
kanaler, vattenaftappningar och andra arbetsföretag; samt
N:o 170, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos:r
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga
af de 8:de hufvudtiteln tillhörande anslagsfrågor.
Föredrogs sammansatta Stats- och Ranko-CJtsk:ts den 14
dennes bordlagde Utlåt. N:o 47, i ani. af väckt motion om ändring
af remedium i vigt och finhet för hela, halfva och fjerdedel
specier m. ni.
Frih. af Ugglas: Jag erkänner gerna att denna motion
är af en särdeles invecklad beskaffenhet, samt att det skulle
löna mödan, om denna fråga blefve närmare utredd. Ser man
på innehållet af K. M:s Nåd. Förordn. om rikets mynt af år
1855, finner man af 6:te §:n att remedium är olika på 4, 2
och l-rdr:ne, så att detsamma utgör en skillnad af j^-.delar.
Det kommer således att bero på om jag vill uttaga silfver af
den ena myntsorten eller den andra, i fall jag skall förtjena
mer eller mindre på verkliga silfvervärdet. Det är visserligen
sannt att en rättelse härutinnan skulle medföra mycket bråk,
men då alltid dessa olika slag af remedium är en oegentlighet,
får jag för min del anhålla att R. o. Ad. behagade bifalla den
af Hr Wallenberg i hans motion föreslagna skrifvelse till K. M.,
att nemi. blott ett remedium i rikets mynt må vara tillåtet.
Gr. Björnstjerna: Utsk:t har, hvad denna fråga beträffar,
från myntverket inhändigat en utredning af förhållandet, hvarigenom
blifvit upplyst att i intet annat land finnes mindre remedium,
än här i Sverige, samt att ju mindre silfvermyntet är,
desto större remedium måste sättas. Remedium på 1 franc är
ofantligt mycket större, än på vår l:rdr. Detta bevisar säle
-
Den 16 Oktober.
35
des, att man hår gått så noga som möjligt tillväga, ehuru vi
hafva sämre machiner än utländningen i allmänhet. Jag kan
icke finna hvarföre, då hvarken Tyskland eller Frankrike vågat
göra ett mindre remedium, vi då skulle göra det, helst då man
besinnar att vinsten af en nedsättning af remedium icke kan
tillfalla någon annan än den, som vill uttaga silfver ur banken
för att nedsmälta detsamma.
Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på huru motionen
tillkommit. En viss handlande tog nemi. ut en stor summa
silfver och begärde att utfå densamma i hela specier. Då följden
häraf sannolikt skulle hafva blifvit den, att han kommit
att uttaga hela förrådet, kom man på den lämpliga idéen att
svara denne handlande att han visserligen skulle utfå hela den
äskade summan i silfver, men ej i hela specier, utan i 1-riksdalrar.
Då nu, såsom vi veta, remedium der är mycket större,
kunde han ingenting förtjena på denna vexling.
Jag kan icke inse annat, än att Utskrt handlat riktigt och
efter bästa samvete, då det afstyrkt den ifrågav:de skrifvelsen;
och får jag af sådan orsak anhålla om bifall till Betänk:t.
Frih. af Ugglas: Den siste talaren har visserligen rätt
deri, att det icke finnes något land, som har mindre remedium
än vårt minsta remedium, men han har icke visat att remedium
utomlands i allmänhet uppgår så högt, som hos oss. Det
uppgår nemi. till y^jidelar, så att mellan 4-riksdalern och 1-  riksdalern det är en skillnad af icke mindre än ^gidelar. Att
detta icke ölverensstämmer med någon god myntning, förefaller
åtminstone mig uppenbart.
Jag hoppas emellertid att, när uppmärksamheten en gång
härpå blifvit väckt, frågan måtte få sin behöriga utredning; och
fortfar jag i mitt yrkande på bifall till den af Hr Wallenberg
föreslagna skrifvelsens allåtande till K. M.
Gr. Björnstjerna: Jag vill, utan att ingå i någon vidare
diskussion, endast rätta ett misstag af den siste värde talaren.
Remedium på 1-riksdalern är nemi. xiroö-delar, i st. f. T!J7gC:delar.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till förev:de Utlåt., dels ock afslag derå samt antagande af Hr
Wallenbergs uti en vid Utlåtit fogad reservation framställda
förslag, »att R. St:r skulle till K. M. aflåta underd. skrifvelse,
det K. M. täcktes låta på lämpligaste sätt förordna om en utredning,
huruvida och i hvad mån någon förändring bör ega rum
i afseende på remedium i det Svenska silfvermyntet», framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utlåtit och, då
dervid svarades flere ja, jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Den 16 Oktober.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats- samt Banko-Utsk:ts
den 14 dennes bordlagde Utlåt. N:o 48, i ani. af väckt motion
om tillökning i kopparhalten af nu brukliga 10-öres-stycken.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Betänk. N:o 71, i
ani. af motion om förändring af lagstiftningen rörande jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Vid föredragning af sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 28, i ani. af väckt motion om val af ordförande i
skolråd, m. m.;
N:o 29, i ani. af väckt motion om upphäfvande eller förändrad
reglering af klockares brefbäringsskyldighet;
N:o 30, i ani. af väckt motion om rätt till presterlig tjenstårsberäkning
för lärare vid högre folkskola;
N:o 31, i ani. af väckt motion om förändrad anordning af
bönegudstjensterna i städerne;
N:o 32, i ani. af väckt motion om särskildt stadgande att
afhandling, hvarigenom jord blifvit från hemman för alltid afsöndrad,
skall intecknas; samt
N:o 33, i ani. af väckt motion om förhöjdt ansvar för andra
resan lurendrejeri;
biföllos Betänkme N:ris 28, 30 och 33; hvaremot Betänk:ne
N:ris 29, 31 och 32, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlädes.
Anmäldes och bordlädes följande från Utskm inkomna Utlåt:n
och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 169, i ani. af väckt motion ang:de revision af Nya
Trollhätte-kanal-bolags räkenskaper samt statens bidrag till kanalbyggnaden,
och utredande af statens andel i bolagets inkomster
m. m.; ,
N:o 180, med förslag till sammanjemkning och voter:spropos:r
i ani- af Riks-Ståudens skiljaktiga beslut rörande anslagen
under riksstatens 9:de hufvudtitel;
N:o 181, i ani. af väckt motion om anslag till förhöjning
i häradsnämnders s. k. ting-gästnings-penningar;
N:o 182, i ani. af väckt motion om berättigande för vissa
ernbets- och tjenstemäns sterbhus att erhålla s. k. begrafningshjelp;
-
Den 17 Oktober.
37
Sammansätta Banko- och Lag-Utskottet:
N:o 4, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
vissa delar af Utskits Betänk. N:o 1, med förslag till lag om
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar; och
N:o 5, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
vissa delar af Utsk:ts Betänk. N:o 2, med förslag till lag om
enskilda banker utan rätt att utgifva egna banksedlar.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. tn.
In (idem,
0. Brakel.
Lördagen den 17 Oktober 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerdes 5 prot.-utdrag för den 16 dennes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 14 och 16 dennes på bordet lagde Mern. N:o 168,
i ani. af dels erhållna återremisser, dels Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande en del af de i Utlåtit N:o 141 behandlade
frågor om statsbidrag för vägförbäftringar, brobyggnader, kanaler,
vattenaftappningar och andra arbetsföretag.
lista punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
2:dra punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
38
Den 17 Oktober.
3:dje punkten.
Frill, af Ugglas, Gustal: Stats-Utsk:t har, såsom vilkor
för åtnjutande af statsbidrag för ifrågav:de arbeté, föreslagit, att
aktieteckningen skulle uppgå till 400,000 rdr, eller 200,000 rdr
utöfver det belopp, som, jemte statsbidraget, erfordras för arbetets
utförande. Anledningen till denna bestämmelse är att
söka deri, att bolag, som bilda sig för utförandet af andra, med
detta jemförliga, arbeten, i allmänhet anses böra teckna aktier
till J af den för arbetets utförande beräknade kostnad. Jag vill
icke påstå att Utskrt saknat skäl till ett sådant förslag, men å
andra sidan bör man besinna, att den ort, der aktieteckning för
detta arbete kan påräknas, är så fattig, att teckningsbeloppet
icke torde kunna uppdrifvas till den föreslagna summan, helst
det nuv:de teckningsbeloppet, 159,075 rdr, endast med stor
svårighet kunnat åstadkommas. Dessutom har sådant icke förutsatts
vid återremissen, som endast afsåg att borttaga föreskriften
om afgifvandet af en borgensförbindelse, som skulle gälla i
öfver 30 år. Att nu stadga något som, fastän under annan
form, medförer samma olägenhet, synes olämpligt, och jag finner
mig föranlåten att anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. å bifall till Utsk:ts förslag, med den förändring,
att orden »och skall aktieteckningen» etc. t. o. m. »kunnat bestridas»
äfvensom orden »i följd häraf» och »i annan ordning än
här blifvit stadgad» utgå.
Gr. Mörner, Garl Göran: Då detta ärende förra gången
förevar, hade det ännu icke blifvit afgjordt, att Herrljunga-Uddevalla-banan
skulle erhålla låneunderstöd af statsmedel. Detta
har sedermera blifvit beslutadt, och vid sådant förhållande hemställer
jag, huruvida det är välbetänkt att samtidigt med nämnde
jernbananläggning i samma ort företaga ett arbete så vidtomfattande
som det nu ifrågav:de. Sker så, blir deraf en nödvändig
följd, att anbetslönerna högst betydligt uppjagas och att
det ena förslaget verkar hindrande för det andra. Jag skulle
derföre tro, att R. o. Ad. nu, då vi hafva frihet att fatta det
beslut oss godt synes, gjorde väl, om R. o. Ad., utan att underkänna
det väckta förslagets vigt och värde, dock med afseende
å de stora utgifter, som taga statens tillgångar i anspråk, afsloge
detsamma.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Frih. af Ugglas
har ogillat Stats-Utsk:ts förslag i afseende å teckningsbeloppet,
men då, såsom Hr Frihm sjelf upplyst, de föreslagne vilkoren
äro vida mindre stränga än de, som för jernvägsbolagen blifvit
föreskrifna, samt då det, i min tanke, är af vigt, att någon
princip följes, då staten lemnar bidrag till större arbetsföretag,
anser jag Utsk:ts förslag böra af R. o. Ad. bifallas.
Den 17 Oktober.
39
Frih. af Ugglas: Jag vill, med anledning af Gr. Mörners
yrkande om afslag å punkten, endast fästa uppmärksamheten
derpå, att inga betänkligheter mot sjelfva beviljandet af statsbidrag
för detta arbetsföretag framställdes förra gången ärendet
förevar, och att det således skulle förefalla högst besynnerligt,
om R. o. Ad., såsom Gr. Mörner tillstyrkt, nu skulle afslå den
ifrågav:de punkten. Jag anhåller derföre att Gr. Mörners yrkande
måtte lemnäs utan afseende.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
ifrågavide hemställan oförändrad, dels af Frih. af Ugglas,
att samma hemställan måtte antagas, med den förändring, att
sednare delen deraf komme att lyda sålunda: »I öfrigt skall bolagsmännens
aktieteckning medföra förbindelse för dem, att utaf
egna medel tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget erfordras
för kommunikationsledens fullbordande; börande den
behållna årliga trafikinkomsten först, och innan någon utdelning
må aktieegarne tillgodokomma, användas till den inbetalning å
lånet, som för året bör ega rum; hvaremot, om inkomsterna
icke härtill blifva tillräckliga, aktieegarne frikallas från all skyldighet
att utöfver det tecknade aktiebeloppet vidkännas någon
utgift; egande fullrmge etc. (lika med Utsk:ts förslag)»; och dels
slutligen af Gr. Mörner, att Utsk:ts hemställan skulle afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades många
ja jemte några nej, sedermera propos. på densammas antagande
med den förändrade lydelse, Frih. af Ugglas föreslagit, då svaren
utföllo med många nej jemte några ja, och vidare propos.
på afslag å merberörde hemställan, hvilken propos. besvarades
med många nej jemte ett eller annat ja; hvarefter propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan förnyades samt besvarades med många
ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
5:te punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
G:te punkten.
Lades till handlinga me.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StalsUtslcts
den 14 och 16 dennes på bordet lagde Mern. N:o 170,
med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r, i ani. af
40
Den 17 Oktober.
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga al de åttonde
hufvudtiteln tillhörande anslagsfrågor.
l:sta och 2:dra punkterna.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
3:dje punkten.
Lades till handlingarne.
4:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
5:te punkten.
Utskds hemställan bifölls..
öde och 7:de punkterne.
Voter:s-propos:na godkändes.
8:de punkten.
Frih. af Ugglas: Anledningen hvarföre adjunkterna vid
Carolinska institutet icke förut uppburit lika aflöning med adjunkterna
vid universiteterna, har uppgifvits vara den, att de förstnämnde
icke haft samma ovilkorliga skyldighet att hålla föreläsningar,
som ålegat universitets-adjunkterna. Men då de numera
erhållit samma löneförmåner, synes mig att de äfven böra hafva
samma föreläsningsskyldighet, och jag får derföre anhålla att
R. o. Ad. ville, i enlighet med Utskds hemställan, biträda det
af Borgare-St. i detta afseende fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, bifölls Utskds i denna punkt gjorda hemställan.
9:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
10:de punkten.
Lades till handlingarne.
lide punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
12:te punkten.
Utskds hemställan bifölls.
Den 17 Oktober.
41
13:de punkten.
Frih. af Ugglas: £>å denna fråga förra gången förevar
till behandling, blef den återremitterad, på det Utsk:t ånyo måtte
taga i öfvervägande billigheten af denna motion. Förslaget afser
att de lärare, som, före den nya anordningen med läroverken,
såsom »kolleger» skött en »lektors» åligganden, måtte få
beräkna denna tjenstgöring vid fråga om uppflyttning till högre
lönegrad. Enligt inkomna upplysningar gäller denna fråga endast
4 lärare, och då det i min tanke vore synnerligen obilligt,
om dessa skulle åtnjuta mindre löneförmåner än deras embetsbroder
blott derföre att de, under den tid de skött en lektors
åligganden, benämnts kolleger, tager jag mig friheten hemställa,
att R. o. Ad. i likhet med Preste-St. ville besluta, att de lärare,
som, innan de blefvo till lektorer utnämnde, hafva haft full lektorsundervisnings
skyldighet, få beräkna denna sin tjenstgöring,
med undantag af fem år, vid löneförhöjning inom lektorsgraden,
i likhet med hvad alla andra extra lärare, dupplikanter och vikarier
inom adjunkts- och kollega-graden fått sig tillerkändt,
samt att för detta ändamål 2,000 rdr årligen böra på elementarläroverkens
stat ytterligare uppföras, att från och med år 1864
utgå.
Gr. Mörner: I allmänhet tyckes det vara med antagna
grunder öfverensstämmande, att en tjensteman icke tillerkännes
andra löneförmåner än dem, som tillkomma honom i och för
hans innehafvande tjenst, och att den, som fått förordnande att
sköta en tjenst, icke får räkna sig detta förordnande i vidsträcktare
mån tillgodo, eller derför tilläggas andra fördelar, än som
öfverensstämma med gällande föreskrifter vid den tid, då förordnandet
söktes och meddelades. Af behandlingen utaf 8:de
hufvudtiteln framgår emellertid, att man ständigt strälvar att få
andra grunder tillämpade på de personer, som höra under den
presterliga kategorien, — så ock nu. Väl säger man, att det
endast är fråga om 4 personer, men vid nästa riksdag torde
man få se, att enahanda pretentioner komma att framställas beträffande
30—40 andra personer, som bestridt tjensten för någon
sjuklig lektor och derför vilja beräkna rätt till löneförhöjning.
Jag tror, att man i detta, som andra fall, bör hålla på
grundsatserna och icke till förmån för en eller annan person
bevilja afvikelser; och anhåller jag derföre att R. o. Ad. ville
instämma i det af Borgare- och Bonde-St:n fattade beslut.
Frih. af Ugglas: Gr. Mörner har visserligen rätt deruti,
att tjenstemän icke böra åtnjuta högre lön än den, som tillkommer
dem tillfölje af den tjenst de innehafva; men här är endast
fråga, huruvida man vill ställa de omhandlade 4 personerna
i samma förhållande som deras embetsbroder, d. v s. huruvida
de skola erhålla den rätt, man tillerkänt deras vederlikar.
42
Den 17 Oktober.
För öfrigt kan jag gifva Gr. Mörner den lugnande förklaring,
att det icke kan komma att gälla andra än dessa 4 personer,
så att man, utan att grundlägga någon farlig princip, kan bifalla
mitt yrkande.
Gr. Mörner: För min del kan jag icke finna någon grund,
hvarföre personer, som, sedan de tillträdt en tjenstebefattning,
erhållit löneförhöjning, skola få sådan äfven med afseende å den
derförut förflutna tiden; och yrkar jag derföre fortfarande afslag.
Frih. af Ugglas: Om R. o. Ad. haft den förmånen att
räkna Gr. Mörner bland de Ståndets ledamöter, som deltagit i
behandlingen af 8:de hufvudtiteln, hade frågan måhända blifvit
genast afgjord. Men då vi återremitterat denna punkt i Betänk:t,
och detta just i syfte att vinna en billig ändring, vore det högst
besynnerligt, om vi nu lättade ett beslut, som innebure att vi
icke haft någon mening med återremissen.
Gr. Mörner: En återremiss kan, i min tanke, icke till
förbinda
R. o. Ad att fatta ett beslut, som Ståndet, efter erhållna
upplysningar, anser olämpligt. Om Frih. af Ugglas’ yrkande
bifölles, skulle deraf kunna härledas ett för framtiden vådligt
prejudikat; och jag förnyar derföre min anhållan om afslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels af Gr. Mörner att
R. o. Ad. måtte bifalla Stats-Utsk:ts i 58:de punkten af Utlåfit N:o
139 gjorda hemställan, och dels af Frih. af Ugglas, att R. o.
Ad„ med afslag å berörde hemställan, skulle för sin del besluta,
»att de lärare, som, innan de blefvo till lektorer utnämnda, hafva
haft full lektorsundervisnings-skyldighet, få beräkna denna sin
tjenstgöring, med undantag af 5 år, vid löneförhöjningen inom
Iektorsgraden, i likhet med hvad alla andra extra lärare, dupplikanter
och vikarier inom adjunkts- och kollegagraden fått sig
tillerkändt, samt att för detta ändamål 2000 rdr årligen böra
på elementarläroverkens stat ytterligare uppföras, att från och
med år 1864 utgå.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan i 58:de punkten af Ut!åt:t N:o
139, hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt antagande af Frih. af Ugglas’
ofvanberörde förslag, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
Den 17 Oktober.
43
»Den som vill, att R. o. Ad., med anledning af Stats-Utsk:ts
hemställan i 13:de punkten af Mermt N:o 170, skall bifalla hvad
Utsk:t hemställt i 58:de punkten af Utlåtit N:o 139, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår U. o. Ad. sistberörda hemställan och beslutar
för sin del, att de lärare, som, innan de blefvo till lektorer utnämnde,
hafva haft full lektorsundervisningsskyldighet, få beräkna
denna sin tjenstgöring, med undantag af 5 år, vid löneförhöjningen
inom lektorsgraden, i likhet med hvad alla andra
extra lärare, riupplikanter och vikarier inom adjunkts- och kollegagraden
fått sig tillerkänt, samt att för detta ändamål 2000
rdr årligen böra på elementarläroverkens stat ytterligare uppföras,
att från och med år 1864 utgå.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 28.
14:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
15:de punkten.
Lades till handlingarne.
16:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
17:de punkten.
Lades till handlingarne.
18:de och 19:de punkterna.
Voter:s-propos:na godkändes.
20:de punkten.
Lades till handlingarne.
21:sta punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
22:dra punkten.
Lades till handlingarne.
44
Den 17 Oktober.
23:dje och 24:de punkterna.
Voters-proposme godkändes.
25:te punkten.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Under behandlingen
af 8:de hufvudtiteln yrkade jag vid denna punkt, att R.
o. Ad. måtte bifalla de väckta motionerna. De värde ledamöter,
som då yttrade sig, motsatte sig icke beviljandet af anslaget
till Artisten Mandelgren, men yrkade återremiss till vinnande af
en förändrad ordalydelse, hvarigenom det komme att bestämmas,
hvilka skyldigheter skulle åligga Mandelgren för reseunderstödets
erhållande. Preste-St. har också fogat en närmare
bestämmelse i detta afseende vid sitt beslut i frågan, och jag
hemställer derföre, att R. o. Ad. ville biträda berörde beslut
och för sin del bevilja det ifrågaställda anslagsbeloppet, 1,500
rdr, att under instundande statsregleringsperiod årligen utgå till
Artisten Mandelgren, på det han må komma i tillfälle att verkställa
de resor inom landet, som för fortsatt aftecknande af ännu
utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunde vara af
nöden, dock med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af
hvarje år till fria konsternas akademi inlemna de afteckningar,
han under året gjort.
Gr. Mörner: För min del tror jag, att om Hr Mandelgren
verkligen är i behof af understöd för det uppgifna ändamålet,
så kunna de säkerligen rätt betydliga besparingarne på 8:de hufvudtiteln
dertill lemna tillgång. Jag vill icke fälla något omdöme
om Hr Mandelgrens ritningar och i hvad mån hans arbeten
äro af beskaffenhet att böra med ett särskildt statsanslag
understödjas; men jag vill erinra mig, att då han hos regeringen
gjorde en dylik framställning, biel den, sedan akademien
för de fria konsterna i frågan sig yttrat, af regeringen afslagen.
Jag anhåller om afslag å Hr von Franckens förslag och
bifall till Stats-Utsk:ts i 141:sta punkten af förra Utlåtit gjorda
hemställan.
Gr. Sparre, Erik: I motsats till den förre värde talaren,
ber jag att få instämma med Hr von Francken. Jag tror, att
det fordras ett särskildt konstnärsskap för utförandet af afteckningar,
sådana som de af Hr Mandelgren verkställda, äfvensom
att det är af icke ringa vigt att fornlemningarne bevaras åt efterverlden.
Våra kyrkliga monumenter från medeltiden bidraga
till kännedomen om kulturtillståndet på deri tiden, och böra derföre
räddas undan förgängelsen och glömskan. Enda sättet härför
är, att de aftecknas, och då en förtjenstfull artist åtagit sig
detta arbete, hoppas jag att det begärda obetydliga anslaget
icke förvägras.
Den 17 Oktober.
45
Hr Dalman: Äfven jag tillstyrker bifall till Hr von Franckens
framställning. Det är nemi. allmänt bekant att Hr Mandelgren
är en utmärkt forskare i våra kyrkliga fornlernningar,
och om han icke får det ifrågaställda beloppet, måste han upp-,
höra med sin förtjenstfulla verksamhet.
Gr. Mörner: Gr. Sparre har hufvudsakligen stödt sitt yrkande
på angelägenheten af att bevara de målningar, som lära
finnas i åtskilliga landsortskyrkor. Äfven jag tror att det kan
vara bra att förvara minnet af det som kan vara vackert och
skönt, men deremot inser jag icke det ändamålsenliga uti att
bevara minnet af det som är fult och klumpigt, och af sistnämnda
beskaffenhet hafva merändels de teckningar förefallit
mig, som jag sett i några bondkyrkor, der någon okunnig bondartist
fått ådagalägga sin brist på konstfärdighet och skönhetssinne.
Huruvida Hr Mandelgren på ett sanningsenligt sätt återgifva
dessa minnesmärken, kan äfven vara tvifvel underkastadt;
åtminstone har det icke lyckats mig att på hans teckningar
känna igen originalen.
Frih. af Ugglas: Det af Hr Mandelgren utgifna arbete
har redan förut blifvit af R. St:r understödt, på så sätt, att ett
anslag anvisats i och för inköp af vissa exemplar deraf. Nu är
fråga om att genom ett ytterligare anslag möjliggöra fortsättningen
af detta arbete, och mig synes att det vöre illa, om vi
försummade det tillfälle, som nu erbjuder sig att åt framtiden
bevara dessa våra fornskatter. Låt vara att målningarne i en
eller annan kyrka icke ega något högt artistiskt värde, men
detta hindrar icke att de kunna ega betydelse i konsthistoriskt
hänseende och för den, som studerar konstens utveckling i
Sverige. Jag har anledning förmoda att de undersökningar och
afteckningar, som nu komma att af Hr Mandelgren företagas,
komma att afse perioden efter Lutherska lärans antagande i
Sverige, och från denna tid finnes konstskatter af särdeles stort
intresse. Kunna dessa nu räddas genom de ifrågaställda 1,500
rdr, anser jag penningarne väl använda, hvarföre jag förenar
mig med Hr von Francken.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utsk:ts hemställan i 141:sta punkten af Utlåt:t N:o 139,
och dels af Hr von Francken, att R. o. Ad., med afslag å samma
hemställan, skulle för sin del bevilja ett anslag af 1,500 rdr,
att under instundande statsregleringsperiod årligen utgå till Artisten
N. Mandelgren, på det han måtte komma i tillfälle
att verkställa de resor inom landet, som för fortsatt aftecknande
af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter
kunde vara af nöden, dock med skyldighet för Mandelgren att
vid slutet af hvarje år till fria konsternas akademi inlemna de
afteckningar, han under året gjort.
46
Den 17 Oktober.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan i 14t:sta punkten af Utlåt:t
N:o 139, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på afslag
derå samt antagande af Hr von Franckens ofvanomförmälda
förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
26:te punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 14 och 16 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 71, i ani. af motion om förändring af
lagstiftningen rörande jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då jag för min del ernar
föreslå en förändring i 13:de §:n, får jag anhålla att lörevtde
Betänk, måtte punktvis föredragas.
Sedan R. o. Ad. till detta förslag lemnat bifall, föredrogs:
§ *.
mom. 1.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Den med denna § afsedda förändring
i expropriationslagen afser att låta de i den nu gällande
författningen bestämda 50 proc. förhöjning försvinna och att
tvinga jordegaren afstå sin jord för endast jordvärdet. Jag erkänner
visserligen i de flesta fall riktigheten af den sats, att
jordegaren ej bör erhålla mera än hvad jorden egentligen är
värd; men jag tror tillika, att en orättvisa i många fall skulle
uppkomma, i händelse.man satte nu gällande stadgande h. o. h.
å sido. Man kan ju t. ex. föreställa sig, att en jernväg skulle
stryka fram öfver en åker. Går han då blott i den ena kanten
af densamma, bör alltid förlusten med blotta jordvärdet kunna
ersättas; men stryker deremot jernvägen tvärsöfver, måste alltid
en större olägenhet för jordegaren uppstå än som kan af
blotta jordvärdet godtgöras.
Lag-Utsk:t har visserligen i en sednare punkt af detta sitt
Betänk, anfört, att, vid afstående af jord eller lägenhet, afseende
skall fästas icke allenast vid sjelfva jordens värde, utan
äfven vid den särskilda skada, som genom jordens eller lägenhetens
afträdande eller användande till afsedda ändamålet för
egaren eller annan uppstå kan ; men jag tror likväl, att, då tilllämpningen
häraf sannolikt komme att medföra stora svårigheter,
bäst vore, om i sjelfva lagen för vissa fall funnes medgifven
en förhöjning utöfver sjelfva värdet.
Då jag slutligen finner att, genom antagande af detta förslag,
en grof inkonseqvens skulle begås emot hvad som stad
-
Den 17 Oktober.
47
gas i K. Förordningen 1824 ang:de vattenverks utrifning, enär,
enligt ifrågav:de §, jordegare, för afstående af sin jord, ej erhåller
mer än värdet, men enligt 1824 års förordning, i händelse
hans vattenverk komme att utrifvas, han alltid skulle erhålla
50 proc. utöfver värdet; så anhåller jag att R. o. Ad. täcktes
återremittera ifrågav:de punkt, på det att Utsk:t måtte få taga
densamma i närmare öfvervägande.
Hr von Koch: Den siste värde talaren ansåg Lag-Utsk:t
hafva begått den inkonseqvens att låta de 50 proc. qvarstå vid
expropriation af vattenverk, under det att i afseende å expropriation
för jernväg endast fulla jordvärdet ersättes. Jag tror
dock, att man lätt bör inse att för det allmännas behof uppoflringar
alltid måste göras, hvilka man icke bör åläggas, till fördel
för den enskilte spekulanten.
Jag tror, för min del, att Lag-Utsk:t gått ganska riktigt till
väga, då det, vid fråga om expropriation för det allmännas behof,
tagit bort de 50 proc.; Utsk:t har dessutom i den 13:de
§:n mildrat stadgandet derigenom, att jorden skall uppskattas
till högsta pris och att jordegaren tillika skall ersättas för den
särskilda skada, som genom afsöndringen kan uppstå.
Jag anhåller om bifall till den nu föredragna punkten.
Frih. Armfelt: Sedan den föreg:de talaren försvarat Utsk:ts
förslag, torde allt uppträdande å min sida vara h. o. h. öfverflödigt.
Jag kan likväl icke underlåta att göra en erinran mot
hvad Frih. af Ugglas nyss anförde, att nemi. icke 1824 års förordning
ang:de vattenverks utrifning stöde väl tillsammans med
den nu föreslagna expropriationslagen. Enligt min tanke kunna
deremot dessa tvenne författningar mycket väl förenas. Jag
anser nemi., att en förhöjning af 50 proc. på värdet bör erhållas,
då en enskild måste afstå sin jord åt en annan enskild person,
men ingalunda att ett dylikt förhållande skall ega rum, när
jorden måste afträdas åt det allmänna; ty en samhällsmedlem
bör endast i thy fall hållas skadeslös för sin uppoffring och ej
göra någon annan vinst än den, som det allmänna gör. Ett
ytterligare skäl till att 1824 års förordning ej blifvit vidrörd,
ligger deri, att Utsk:t ej på något sätt velat gå den Komité i
förväg, som blifvit tillsatt i och för att utarbeta en ny författning
ang:de vattenuppdämning och vattensänkning.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det förefaller mig som om Utsk:t i afseende
på förev:de fråga ej sett sig riktigt väl före och gjort sig klar
reda för gränsen för dess befogenhet. Utsk:t anför nemi. till
en början hvad motionären föreslagit, »att en revision af nu gällande
expropriationslag, för såvidt den kunde hafva inflytande
på jord i och för statens jernbanor, måtte företagas, samt stadganden
utarbetas, som befriade staten från erläggande för berörda
ändamål af allt för öfverdrifna, det efter noggrann under
-
48
Den 17 Oktober.
sökning befunna verkliga värdet öfverstigande jordersättningar
ra. m.» Då Utsk:t sedermera resonnerar sig till den slutföljd,
hvartill det kommit, heter det: »De yrkanden, som sålunda blifvit
framställda, alse väl endast den händelse, att jord bör afstås
i och för statens jernvägsbyggnader; men då nu gällande expropriationslag,
K. Förordningen den 20 November 1845, med
de deri genom K. Förordningen den 27 November 1854 vidtagna
förändringar, omfattar alla de fall, deri afstående af jord
eller lägenhet för något allmänt behof kan ifrågakomma, samt
någon anledning icke synes förefinnas att i detta hänseende, då
fråga är om statens jernvägar, meddela någon särskild, från den
allmänna lagstiftningen afvikande föreskrift, anser Utsk:t sig nu
böra ingå i bedömande, huruvida hvad motionären anmärkt må
föranleda ändring af nämnda författning i hela dess omfång.»
Man linner således häraf, att motionären blott begärt ändring i
expropriationslagen för ett enda fall, hvaremot Utsk:t å sin sida,
då det funnit motionärens begränsade framställning mindre lämplig,
tagit sig för att revidera och omskrifva hela författningen.
Ett sådant förfarande kan, enligt mitt förmenande, ingalunda
vara grundlagsenlig!, ty, i händelse Utsk:t funnit, att motionären
ej hade uppställt sin motion så, att den kunde vinna
bifall, hade för Utsk:t, som sjelf ej eger motionsrätt, den enda
åtgärd, som bort vidtagas, varit att rent afslå densamma; och
får jag af sådan anledning anhålla om ett sådant afslag.
Skulle emellertid R. o. Ad. betrakta saken ur en annan
synpunkt och anse sig ega rätt att genom sin makt fylla hvad
som brustit i Utsk:ts, beder jag att i sjelfva saken ytterligare
få tillägga några ord. Man har sagt att, vid fråga om afstående
af jord för allmänt behof, egaren ej bör erhålla mer än jordens
verkliga värde. Här är likväl fråga om ett tvunget afstående,
hvarvid äfven måste iaktagas att, då under andra förhållanden
ingen fråntager en egare hans jord för annat pris än
det han sjelf på densamma sätter, han deremot här måste afstå
sin jord för det pris, som andra derför bestämma. Att en sådan
uppskattning kan utfalla ganska olika, efter uppskattningsmännens
olika åsigter, är uppenbart och bestyrkes dessutom af
den dagliga erfarenheten vid nästan hvarje försäljning af egendom,
då densamma ena dagen betalas efter ett pris och den
andra dagen efter ett annat. För min del anser jag rättast
vara, att i detta afseende bibehålla vår i många hänseenden på
enahanda grunder som den Fransyska lagen byggda författning,
och medgifva 50 proc. förhöjning af fulla värdet såsom en ersättning
för det våld, den enskilde lider genom att tvingas till
afstående af sin jord.
Man har vidare sagt att, då denna författning icke kan
komma att tillämpas vid andra tillfällen, än vid jords afstående
för allmänt behof, skall häruti ett skäl ligga att icke gifva den
enskilde jordegaren större ersättning, än det verkliga värdet.
Granskar man innehållet af den lista §:n, skall man dock der
finna
Den 17 Oktober.
49
finna åtskilliga fall omnämnda, på hvilka detta påstående icke
har tillämplighet. Der finnes t. ex. bland andra lall äfven uppräknade
uttappning och sänkning af sjö, hvilka arbeten vanligen
afse slrandegarnes förmån. Afven då skall enligt sagde § ej
något annat värde kunna ifrågakomma än det s. k. verkliga
värdet, hvilket vill säga det enkla uppskattningsvärdet.
Då härvid mycket lätt kan inträffa att det ena enskilda
intresset komme i strid med det andra, kunde äfven den följden
uppstå, att priset, i stället för att bestämmas högt, sattes allt
för lågt; och jag vädjar då till Eder, Mine Hrr! huruvida icke
under sådane förhållanden det är bättre alt ett remedium finnes,
och att den, som emot egarens vilja sätter sig i besittning af
dennes egendom, betalar denna något rikligt.
Jag anhåller om afslag å Betänk:t.
Frih. von Schulzenheim, David: Oaktadt de, enligt
mitt förmenande, ganska väl grundade anmärkningar, hvilka af
Frih. af Ugglas blifvit framställda och sorn föranledde honom
till yrkande af återremiss, kan jag likväl ej instämma med honom,
utan måste jag i stället förena mig med Gr. Mörner. Det
hufvudsakliga skäl, som föranleder mig att yrka afslag, är att
Utsk:t trädt grundlagen för nära, ty Utsk:t har ingalunda någon
slags motionsrätt, till följd hvaraf Utsk:t, enligt min tanke,
endast bort befatta sig med den väckta motionen, eller frågan
om jords afstående för jernvägsanläggningar. Men utan afseende
härpå, kan frågan betraktas ur tvenne synpunkter, den
principiela och den praktiska. Hvad nu den lörsta beträffar,
finnes ingenting så heligt, som den enskilda egendomsrätten.
Eger jag ett hus, en tomt eller ett vatten, eger jag äfven dispositionsrätten
öfver detsamma. Nu kan ju hända att jag eger
ett vattenfall, hvarpå jag nedlägger ett kapital, med hopp att
genom denna företagets utvidgning samla en förmögenhet. Ar
det då rätt att jag till staten skall nödgas afstå denna min egendom
till jemna värdet? Om jag köper mig en tomt, hvilken
jag ämnar bebygga, viss om att derigenom göra en vinst, skall
då staten ega rätt att utlösa mig från denna vinst? Det är ju
orimligt. Vill staten taga den enskildes egendom, måste den
ersätta densamma fullständigt, ty annars kan man ej kalla detta
förfaringssätt för annat än konfiskation till staten.
Å andra sidan deremot, kan jag ej neka till att jag ej anser
det vara bra att gå så till väga, som man gör i England,
der egendomsrätten är så helig, att man ej kan få jord på
några vilkor afträdd till ett allmänt behof, utan man måste
bjuda egaren så mycket, som han finner för godt att begära.
Uti lista §:n står: »der Konungen pröfvar nödigt att jord
eller lägenhet, som enskild man tillhörer, begagnas skall . . . till
strömrensning, farled eller annan vattenledning . .. vare egare
pligtig att mot lösen afstå hvad för ändamålet fordras.» Till
följe häraf skall ett bolag, som t. ex. inköper en flottled på
H. VII. 4
50
Dea 17 Oktober.
20 å 30 mil i Norrland, och vill densamma upprensa, blifva
ansedt såsom verkställare af ett allmänt företag och berättigadt
att expropriera, d. v. s. att den ena individen måste maka åt
sig för den andra, som har större kapital.
På grund af hvad jag anlört, och då jag anser de bestämmelser
i afseende på expropriation, som förekomma i vår nu
gällande lag, vara fullkomligt riktiga, anhåller jag att få förena
mig med Gr. Mörner uti yrkande på afslag å ifrågav:de
Betänk.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Att den nuv:de expropria
tionslagen
till många delar redan är af den allmänna opinionen
utdömd, är af alla kändt. Staten har nemi. redan fått betala
tillräckliga summor åt enskilde, för att icke en förändring härutinnan
vore af behofvet påkallad. Då jag derföre nu tänker
föreslå en förändring i expropriationslagen, vill jag ingalunda
rangera mig i deras led, som rösta för bifall till LTtsk:ts ifrågavide
förslag, utan har jag i stället tänkt till R. o. Ad. hemställa,
huruvida icke en återremiss vore lämpligare i den syftning, att
Utskrt behagade föreslå, det staten, om den tager jord, skall
betala öfver värdet, men ej mer än 20 proc., under det den gamla
lagens bestämmelser komme att qvarstå med afseende å jords
afstående till kommuner och enskilda bolag.
Gr. Sparre: I ani. af hvad först angår frågan om Ut
sk:ts
befogenhet att företaga denna fråga till behandling på sätt
som skett, ber jag att få uppläsa 33:dje §:n R. O.:
»1:0 Lag-Utsk:t, bestående af 16 ledamöter, eger att, jemlikt
53:dje och 87:de §§:ne af R. F., utarbeta de från R. Stms
plena remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, samt upptaga
de i sådana ämnen R. St:r meddelade Konungens Propos:r,
eller i R. Stms plena vakta frågor. Under civil-och kriminai-lag
böra äfven förstås de delar af krigslagar och författnm rörande
krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
2:o Lag-Utsk:t tillkomme ock att granska Justitie-Ombudsmannens,
vid hvarje riksdag, afgifvande allmänna redogörelse
samt årliga berättelser, äfvensom hans embets-diarier och registratur,
samt med utlåtande deröfver till R. St:r inkomma.»
Under de 20 år jag deltagit såsom ledamot i Lag-Utsk:ts
arbeten, har det aldrig satts i fråga att, då ett förslag uppstått
om förändring af en lag, icke Lag-Utsk:t tagit i betraktande, i
hvad förhållande en motion stått till hela lagen, för att åt den
sednare all nödig konseqvens måtte blifva bibehållen.
l)å denna motion alser eri speciel förändring i expropriationslagen
i och för jernvägarne, hemställer jag, huruvida det
skulle hafva låtit sig göra att utarbeta denna förändring utan
att tillika hafva tagit de öfriga stadganderne i betraktande. Om
Utsk:t, i likhet med hvad Gr. Mörner ansett för rättast, alstyrkt
Dea 17 Oktober.
51
ifrågav:de motion, skulle otvifvelaktig! Tfljj af de motioner, som
under denna riksdag till Utsk:ts handläggning remitterats, hafva
bort på samma skäl afstyrkas; ty det är bra sällan som en
motionär har en så omfattande lagkunskap, att han icke förbisett
ett eller annat stadgande, med hvilket det framställda förslaget
stått i strid. Tillfölje af sådana förhållanden har Utsk:t
nästan alltid varit nödgadt att vid frmställningen af motionärens
förslag äfven framkomma med jemkningar.
Hvad beträffar sjelfva revisionen af 1845 års expropriationslag,
så har jag trott, att de under många år öfver denna lag
höjda klagoropen härflöte från ett så sundt bedömmande af
dess brister, att något motstånd ej skulle möta, då ändring i
densamma nu en gång blifvit föreslagen.
Hvar och en, som känner något till den värdering, som här
kommer i fråga — och jag har sjelf en smula erfarenhet härutinnan
— vet att densamma alltid sker till högsta belopp, och
jag tror icke att någon skall motsäga mig, då jag förklarar, att
värdet af en egendom vid ett dylikt tillfälle uppskattas vida högre
än som skulle hafva skett under vanliga förhållanden. Detta
härleder sig deraf, att de, som förrätta värderingen, anse det
betyda ganska ringa, om man gifver mer eller mindre i ersättning
åt den person, sorn måste afstå sin jord, och hvilken
alltid ändock anses lida skada genom expropriationen. Under
sådana förhållanden är det enligt min tanke ganska olämpligt att
50 proc. ytterligare skola tilläggas; och ansåg af samma anledning
äfven Utsk:t att i denna § endast borde bestämmas om
lösen i allmänhet, hvaremot i 13:de §:n skulle uttryckas dess
speciela uträkning.
En talare har här sagt, att möjligt vore, det egaren skulle
kunna spekulera på sin egendoms avstående. Om t. ex. en person,
som egde ett vattenfall, hvarest han endast byggt ett verk
om 30 hästkrafter, der kunde anlägga ett dylikt om 200 hästkrafter,
borde han ersättas derför. Skulle man vid expropriationer
gå tillväga efter en sådan norm, vore ingalunda 50 proc:s
tillökning någon ersättning, utan borde jordegaren i sina ersättningsanspråk
uppräkna alla möjliga sätt, hvarigenom han kunde
vinna på sin jord. Jag måste äfven med afseende härå erinra
om, att ej någon enda utländsk lag förutsätter, att en enskild
person, vid afståendet af sin jord, derpå skall göra någon
vinst.
Hvad beträffar den speciela tillämpningen af den nuv:de
lagen på våra jernvägar, skulle otvifvelaktigt det resultat uppkomma,
att en person, sedan han fått kunskap om hvar
jernvägen skulle framgå, söker att förvärfva sig denna jord;
och då han vet att han skall erhålla 50 proc. öfver värdet,
kan han betala en stor köpeskilling. Hvad individen med fullt
skäl kan begära är att erhålla tillräcklig ersättning för sin jord;
och då i den nu föreslagna förändringen står föreskrilvet, att
nämnden skall upptaga jorden till dess fulla värde, är ju all
rättvisa iakttagen. I)å dessutom i 13;de §:n finnes stadgadt
52
Den 17 Oktober.
att jordegaren skall få något öfver värdet såsom ersättning för
den skada, honom genom jordens borttagande kan tillskyndas,
hvilket stadgande ej finnes föreskrifvet i 1845 års författning,
är ju härigenom, enligt min uppfattning, en förbättring åstadkommen.
Hvad angår 1824 års författning, så har Frih. Armfelt
derom yttrat sig tillräckligt. Lag-Utsk:t har nemi. ej ansett
sig böra gå den komité i förväg, hvilken blifvit tillsatt i och
för revisionen af denna förordning. Vi hafva dessutom sannolikt
att till nästa riksdag vänta oss en K. Propos. i detta
afseende.
Slutligen har en talare, vid ordandet om afstående af jord åt
staten och kommuner, kommit till den slutsats, att jordegaren i förra
afseendet borde hafva 20 proc. öfver värdet. Så fort jag vill
sätta ersättningen öfver det högsta värdet, kan man ju så gerna
sätta 50 som 20 proc.; men då, enligt min tanke, jordegaren
icke kan anses berättigad ätt få mer än full ersättning för sin
egendom, är såväl 20 proc. som 50 proc. öfver värdet lör mycket.
Den yttersta konseqvensen af en sådan lag måste leda derhän,
att egaren icke allenast skall hafva ersättning för skadan,
utan äfven för uteblifven förmodad vinst.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. af Ugglas: Man har bemött min anmärkning rö
rande
1824 års förordning dermed, att den skulle afse ett enskildt
behof. Det står visserligen här, att derest K. M. pröfvar
nödigt att jord eller lägenhet skall alstås för allmänt behof, så
måste också jorden alstås. Nu pröfvar säkerligen alltid K. M.,
att jernvägsanläggningar äro för allmänt behof, och derföre skall
egaren afstå sin jord utan någon förhöjning af värdet. Om deremot
en sjösänkning skall ega rum, hvarigenom t. ex. 12,000
tunnland blefve odlingsbara, får egaren till det vattenverk, som
måste utrifvas, i ersättning 50 proc. öfver värdet; och enligt
min tanke är ovilkorligen detta företag af lika allmännyttig beskaffenhet,
som om enskilda personer anlägga en jernväg. Jag
hemställer, om det ligger någon konseqvens i enfsådan lag. Regreppet
af allmänt behof är dessutom svårt att utreda, och jag
kan således icke frångå min anmärkning att det är en brist i
det ifrågav:de förslaget att 1824 års förordning icke äfven blifvit
tagen i betraktande.
I afseende återigen på den många gånger omtalade frågan,
att de 50 proc. förhöjning borde borttagas, och att jorden i
stället skulle af en nämnd uppskattas till det högsta värdet, förenar
jag mig med Gr. Mörner.
Jag tror att Utsk:t gjort klokare att föreslå en underdånig
skrifvelse till K. M. med anhållan om revision af dessa förordningar
i allmänhet. Skall emellertid en ändring i vår expropriationslag
nu ske, anhåller jag att förevide Betänk, måtte
återremitteras, då Utsk:t må kunna komma i tillfälle att icke
allenast taga i öfvervägande alla de förordningar, som med den
-
Den 17 Oktober.
53
na fråga stå i samband, utan äfven mera grundligt behandla
densamma.
Hr Dalman: Jag har vid delta tillfälle den oskattbara
lyckan att få instämma med Gr. Sparre. Jag anser nemi. det
vara Lag-Utsk:ts fullkomligt grundlagsenliga rätt att göra så som
det gjort, just på grund af 33:dje §:n R. O., samt att det beror
på Landtmarskalken och Hrr Talmän att bedomina, huruvida
lltskit i detta hänseende öfverskrida sin rätt.
Hvad sjelfva saken vidkommer, förenar jag mig med dem,
som ansett rätt att Lag-Utsk:t icke sammanblandat 1824 års
författning med denna fråga; och vill jag för öfrigt ingalunda
upptaga tiden med att besvara alla de invändningar, sorn blifvit
gjorda, enär jag anser dem vara af Gr. Sparre fullkomligt
vederlagda.
Slutligen kan jag icke tillbakahålla uttryckandet af min förvåning
att finna samma ledamöter, som förut talat om att kommunerna
skulle tillsläppa jord för jernvägarne, nu vara ytterst
angelägna om att bibehålla den orimliga förhöjning, som nuvarande
expropriationslag stadgar vid afstående af jord för allmänt
behof.
Hr Björnstjerna, Oscar: Orsaken, hvarföre jag begärt
ordet, är att jag hört yttranden här fällas, alt genom ifrågav:de
förslags antagande eganderätten skulle blifva våldförd. Oaktadt
desse talares uppmärksamhet sedermera blifvit fästad på det
misstag de begått, tror jag likväl icke, att de för ofta kunna
derom påminnas, på det de må blifva tagne ur den villfarelse,
hvari såväl de som (lere andra enskilde medlemmar af detta
hus sväfva.
Då, enligt förev:de förslag, all den särskilda skada jordegaren
lider, skall uppskattas i penningar, kan härvid det förhållandet
inträffa, att 50 proc. olver värdet, som utgör ersättning enligt
gamla lagen, många gånger är alldeles för litet. Om man
tänker sig en jernväg mellan Stockholm och Norska gränsen,
är den jord, sorn ligger nära Stockholm, af högre värde än den,
som ligger längre bort; och vid expropriation af densamma skall
50 proc. öfver värdet blifva en alltför knapp ersättning. Enligt
Fransyska lagen kunde jordegaren under dylika förhållanden
få mycket mer än 50 proc., ja ända till 100 å 200 proc. öfver
värdet, liksom han kan få blott några proc. af värdet. Må det
tillåtas mig att anföra ett par exempel från expropriationerna i
och för de nya boulevarderna i Paris. Ett hus, som var värdt
6—800,000 francs, biel' endast betaldt med 100,000, emedan
resten af tomten steg i värde genom den nya boulevarden, hvarvid
det sedermera kom att ligga. Vid ett annat tillfälle fick en
hyresgäst — en Svensk — 30,000 francs, eller mer än 2 års
hyra, såsom ersättning för olägenheten af att behöfva flytta.
1 afseeende på den föreslagna nämnden, skulle måhända
åtskilligt vara att erinra, och jag skulle, i likhet med en föreg:de
54
Den 17 Oktober.
talare, af sådan anledning hafva påyrkat återremisS, hade vi icke
befunnit oss i riksdagens ir.te timma. Jag inskränker mig derföre
till att anhålla om bifall till Betänk:t.
Frih. Armfelt: Jag har begärt ordet med anledning af
det yttrande, som en talare nyss fällde, att äfven inom Frankrike
vore en ersättning af 50 proc. öfver värdet stadgad; och
jag ber i anledning deraf att med Franska expropriationslagen
i hand få upplysa att det enda stadgande, som en värderingsnämnd
der har att rätta sig efter, är att priset icke får sättas
lägre än hvad arbetsentreprenören bjudit, och aldrig högre än
hvad jordegaren begärt.
Frih. af Ugglas har sagt, att han ansåg det vara inkonseqvent
att en person, ifall han nödgas afstå sin mark eller qvarn
för en jernvägs anläggande, derför blott erhåller fulla värdet,
under det att han, derest qvarnen skulle utrifvas i och för en vattensänkning,
deremot för densamma erhölle 50 proc. öfver värdet.
Jag kan icke för min del se någonting orätt härutinnan.
I sednare fallet är det en enskild person, som vill komma åt
den andres egendom; och han erhåller rätt att lösa densamma,
allenast det gagn, som tillskyndas honom, anses vara större än
den skada, som tillskyndas den andra, hvarför också jag för
min del anser ganska rätt att förhöjning i värdet der eger rum.
Frih. af Ugglas har vidare sagt, att, så länge nämnden vore
så sammansatt som den nu är, det enligt hans tanke vöre vådligt
att åt densamma öfverlemna bestämmandet af värdet, utan
att förhöjning med 50 proc. skulle få ega rum af den egendom,
som skall afträdas. Vi böra likväl komma ihåg att denna nämnd
är sammansatt alldeles på lika sätt som andra dylika nämnder i vårt
land, nemi. utsedd till ^ af domstolen och till £ af hvardera
parten, i detta fall naturligtvis staten och jordegaren. Vore det
möjligt att få en förändrad sammansättning, skulle jag ej hafva
någonting deremot; men äfven förslagets motståndare torde medgifva,
att dertill ej gifves någon möjlighet vid denna riksdag.
En talare har ansett 50 proc. tillökning var för mycket,
men deremot 20 proc. lagom.
Just häraf kan man se hvad följden är, då man vid bestämmandet
af en ersättning på detta sätt lemnar fritt spelrum
åt det subjektiva tycket. Den ene skulle votera 20, den andre
40, en tredje 75 proc. Häraf synes derföre tydligen att det
enda rätta sättet är att bestämma något objektivt, nemi. det
egentliga värdet.
Jag anhåller om bifall.
Hr von Koch: Jag vill endast yttra några ord i anledning
af hvad Frih. af Ugglas sagt, »att man för en liten jernvägsstump
skulle få afstå sin jord för endast värdet, under det
man vid en stor sjösänkning finge 50 proc. öfver värdet.»
1 afseende härpå, ber jag att få fästa den värde Frihms
uppmärksamhet på två omständigheter: l:o att K. M. bestäm
-
Den 17 Oktober.
55
mer, huruvida ett företag skall betraktas såsom allmännyttigt,
och 2:o att för öfrigt en jernvägsstump, om den t. ex. anlägges
vid och för ett bruk, kan anses vara af blott enskild nytta,
men en vattensänkning deremot af allmän nytta. Endast då
det ena eller andra företaget är af allmän nytta, skall den nya
lagen gälla.
Hvad beträffar de 50 proc., har det blifvit påpekadt att
denna förhöjning eller hvilken annan som helst alltid är arbiträr,
samt att man i många fall skulle få mindre, i fall denna
förhöjning iakttoges, än man skulle få elter den nu föreslagna
lagen. Då detta blifvit så väl utveckladt af en föreg:de talare,
har jag ingenting dervid att tillägga, utan inskränker jag mig
till att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Lag-Utsk:t har, i afseende å detta Betänk.,
varit utsatt för alldeles diametralt motsatta åsigter och förebråelser.
Så har t. ex. Gr. Mörner och några andra å ena sidan
förevitat Utsk:t att det gått för långt, då det utstakat sina
åtgärder längre än motionen afsett, under det å andra sidan
Frih. af Ugglas klagat att Utsk:t ej gått tillräckligt långt, i det
att 1824 års författning blifvit bibehållen.
Jag har redan sagt orsaken, hvarföre Utsk:t ej berört 1824
års förordning, och sökt försvara Utsk:t emot Gr. Mörners anmärkningar.
Jag vill således nu endast, i anledning af den sednast
afhandlade frågan, nemi. om expropriationsnämndens sammansättning,
och då det, enligt mitt förmenande, vore ganska
betänkligt att till de tvister, som den nya expropriationslagen
synes framkalla, äfven lägga de svårigheter, sorn kunna uppkomma
af en förändrad sammansättning af nämnden, anhålla
att man för närv:de lemnar åsido de önskningar och förhoppningar,
man i detta afseende möjligen kan hysa.
Frih. von Schulzenheim: På min anmärkning mot LagUtskits
befogenhet att behandla förev:de fråga, har svarats, att,
enligt praxis, ett sådant förfaringssätt vore tillåtet. Ehuru jag
icke kan frångå min åsigt, att 33:dje §:n R. O. ingalunda tilllåter
ett dylikt sätt att gå tillväga, måste jag likväl, då en olaglighet
af jurister blifvit upphöjd till lag, underkasta mig mitt
öde och lemna frågan å sido.
Då jag ännu en gång begärt ordet, skedde det endast i
den afsigt att få tillkännagifva, det jag förenar mig med Frih.
af Ugglas uti hans åsigt, att det varit bättre, om Utsk:t föreslagit
en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan om revision
af de till denna fråga hörande förordningar, och att frågan sålunda
till nästa riksdag blifvit uppskjuten.
Gr. Mörner: Det är i synnerhet tvenne här fällda yttranden,
som förmått mig att ännu en gång begära ordet.
En talare har funnit någonting ganska besynnerligt, för att
icke säga inkonseqvent, ligga deri, att de, som ifrat för att kom
-
56
Dea 17 Oktober.
munerna borde afstå jord i och för jernvägarne, icke kännt
sig hågade för att bifalla förev:de förslag. Jag tror att förklaringen
häraf ligger ganska nära till hands för den, som vill göra sig möda
att intränga i frågan. Förhållandet är nemi. det, att icke allenast
de, som nödgas afstå sin jord, hafva fördel af jernvägen,
utan äfven, och kanske i ännu högre grad, de, som icke behöfva
afstå någon jord, men som äro bosatta i grannskapet af
jernvägen. Det har derföre ej varit utan skäl att härvid tilllämpa
grundsatsen, att de, som hafva fördel af ett företag,
äfven böra bispringa till kostnaderna för detsamma.
Gr. Sparre har talat om det oerhörda prejeri, som egt rum
vid expropriation af jord för jernvägarne. Jag kan icke fatta
meningen af detta hans yttrande, så vida icke den värde Gr:n,
i sin kärlek för det nya förslaget, helt och hållet glömt bort den
gamla lagen. Har något prejeri egt rum, så måtte detta icke
vara jordegarnes, utan juryns fel, ty enligt nu gällande lagstår
det ej i jordegarens magt att preja staten, då det är juryn, som
både bestämmer värdet och de 50 proc. deröfver. Eldigt Fransyska
lagen, skall jordegaren först tillfrågas om hvad han för
jorden fordrar, och den, som yrkar expropriation, gör ett anbud,
hvarefter juryn dömer. Ett sådant maximum och minimum
finnes hvarken föreskrifvet i vår nu gällande lag eller i
det förev:de förslaget, utan är prisets bestämmande helt och
hållet öfverlemnadt åt juryn, till följe hvaraf frågan hos oss
står på en helt annan ståndpunkt.
Man har visserligen sagt att en garanti för den enskilde
skulle ligga i den pröfning, som hos K. M. eger rum. Enligt
min uppfattning af lista §:n gäller denna pröfning dock endast,
huruvida företaget är allmännyttigt eller icke, men ingalunda
om det är lämpligt eller ej att fråntaga jordegaren hans jord,
än mindre under hvad vilkor sådant skall ske. Enligt Fransyska
lagen skall äfven en dylik pröfning vara undangjord, innan
saken får företagas till behandling. Der skall jordegaren
yttra sig och hans yttrande insändas till den auktoritets pröfning,
som afgör om jernvägen får anläggas eller icke. Enligt
vår lag, går det minsann ej så till. Jordegaren vet kanske
knappast att en ingeniör gått öfver jorden och der utstakat
bansträckningen, utan får understundom först veta att företaget
skall ega rum, då vederbörande komma för att beröfva honom
hans jord.
Jag tror således att Gr. Sparre begagnat sig af ett oriktigt
uttryck, då han här talat om prejeri, enär jordegaren blott
tillsätter 3 personer af 9, d. v. s. en minoritet i den jury, som
skall afgöra saken.
Jag ber slutligen att få fästa uppmärksamheten derpå, att,
om det är för mycket att bestämma 50 proc. öfver värdet såsom
ersättning, det å andra sidan torde blifva svårt att förekomma,
det jordegaren ej får för litet, då endast dets. k. verkliga
värdet skall gifvas i ersättning, enär någon tillförlitlig grund
att utröna detta ej förefinnes, utan det sannerligen blott är en
Den 17 Oktober.
57
fras att säga, det jorden skall lösas med sitt verkliga värde,
hvilket knappast torde af 2:ne personer utsättas lika.
Jag fortfar mitt förra yrkande.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. Sparre: Jag har endast begärt ordet för att erinra
Gr. Mörner derom, att hvad han nu yttrat, gäller den 13:de
§:n, ingalunda den ifrågav:de.
Jag anhåller om bifall till förslaget.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. af Ugglas: Då Gr. Sparre, såsom ett af skälen för
antagandet af detta förslag, anfört de oerhörda prejerier, som
egt rum enligt gamla lagen, så, jemte det jag instämmer med
Gr. Mörner, ber jag att få fästa uppmärksamheten på att dessa
prejerier kunna i ännu högre grad ega rum, om denna § antages,
ty nämnden måste då uppskatta icke allenast jorden,
utan äfven olägenheter, fördelar, m. fl. omständigheter, beroende
på hvars och ens tycke, och till följd deraf svåra att med säkerhet
värdera.
Medan jag har ordet, vill jag af förekommen anledning
upplysa att Norrköping redan afgiltsfritt afstått jord för östra
stambanan.
Talrika och häftiga rop på propos. hördes ånyo.
Gr. Sparre: Jag får ännu en gång upprepa hvad jag nyss,
i anledning af Gr. Mörners yttrande, nämnde, att hvad Frih. af
Ugglas nu vidrört, angår nästa §.
Jag vili dessutom erinra derom, att, utom dem som nyss
blifvit uppräknade, det finnas mångå andra jernvägssträckor,
som skola byggas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till det förev:de monnt, dels återremiss deraf och dels
afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till moimt, hvartill svarades talrika och starka ja, blandade
med många nej, sedermera propos. på återremiss deraf, som
med nej besvarades, och vidare propos. på afslag å merberörde
morn., då svaren utföllo med många nej, blandade med ja,
hvarefter propos. på bifall till mom:t förnyades samt besvarades
med starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Sedan såväl Frih. af Ugglas, som Frih. von Schulzenheim,
begärt votering, yttrade Hr Gr. o. Landtm, att R. o. Ad. egde
att afgöra, huruvida återremiss af monut eller afslag derå skulle
58
Den 17 Oktober.
intagas i kontra-propos:n vid den blifvande voteringen, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, först hemställde att återremiss af mom:t
skulle utgöra konlra-propos:n vid voteringen.
Ropades ja och nej i blandning.
Sedermera föreslog Hr Gr. o. Landtm, att kontra-propos:n
skulle innefatta afslag å mom:t, då svaren jemväl utföllo med
blandade ja och nej; hvaruppå, och sedan såväl Gr. Mörner,
som ock Frih. von Schulzenheim, hvar efter annan, begärt
ordet och förklarat att de afstodo från yrkandet på afslag å
mom:t och förenade sig i den under öfverläggningen gjorda anhållan
om återremiss deraf, propos. på antagande af återremiss
till kontra-propos. vid voter:n förnyades samt besvarades
med ja.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller l:sta mom:t i lista §:n af Lag-lJtsk:ts
i Betänkit N:o 71 afgifna förslag till förändrad lydelse af K.
Förordnin om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. det ifrågavide momit.»
Härefter företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 21.
Mom. 2.
Gr. Mörner: Om äfven Lag-Utsk:t för sitt förslag i mom.
1 kunnat hafva stöd uti den väckta motionen, så frågas hvad
berättigande Utsk:t kunnat af berörde motion hemta att föreslå
stadganden jemväl då fråga är om utläggning af elektriska ledningstrådar.
Att detta icke står i något samband med den
väckta motionen, anser jag uppenbart, och yrkar derföre att
icke någon propos. måtte lemnäs å detta mom.
Gr. Sparre: Motionen afser en förändring i expropriationslagen.
Då nu Utsk:t tillstyrkt en förändring i lista mom:t,
hvarigenom stadgandet om ersättning till fulla värdet och hälften
derutöfver förändrades sålunda, att ersättning skulle utgå
endast till fulla värdet, blef deraf en nödvändig följd att äfven
ändra 2:dra mom:t, enär den i lista mom:t uttalade princip
eljest icke komme att tillämpas på det i 2:dra mom:t omnämnda
Den 17 Oktober.
59
fall, och således den gamla bestämmelsen om ersättning till
fulla värdet och hälften derutöfver för detta fall qvarstode.
Gr. Mörner: Jag ber att få erinra Gr. Sparre om hvad
han under förra diskussionen så ofta framdrog, nemi. att frågan
om ersättningen först förekommer i 13:de §:n, och der
kan man således insätta allt hvad man behagar.
Gr. Sparre: Jag kan väl begripa att man, då det gäller
principfrågor, kan kämpa för sin åsigt intill det yttersta; men
deremot kan jag icke begripa att man vill vara så inkonseqvent,
att man önskar, det i samma lag tvenne efter hvarandra följande
mom:r skola uttrycka alldeles olika åsigter hos lagstiftaren.
Jag kan derföre icke tro annat, än att mom:t bifalles.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till det
förev:de mom:t och dels afslag derå, framställde Hr Gr. o.
Landtm, forst propos. på bifall till mom:t, hvartill svarades
många ja, jemte några nej, och sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utföllo med många nej, jemte några ja, hvarefter
propos. på bifall till mom:t förnyades samt besvarades
med många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller 2:dra mom:t i lista §:n af Lag-Utsk:ts
i Betänk:t N:o 71 afgifna förslag till förändring af K. Forordnm
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. det ifrågav:de mom:t.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 6.
Mom. 3.
Bifölls.
§ 13.
Mom. 1.
Bifölls.
60
Den 17 Oktober.
Morn. 2.
Hr von Koch: Jag har understödt Lag-Utsk:ts förslag,
och gör det i allo, utom hvad denna punkt beträffar. Den
deri uttalade allmänna satsen är nemi. sådan, att den är ytterst
svår att tillämpa, och kan näppeligen erhålla en lycklig lösning
i praktiken. Ofta är det äfven händelsen, då en jernväg anlägges,
att de, genom hvilkas egor den löper, hafva stor olägenhet,
då deremot grannarne uteslutande skörda vinsten, utan
att dela obehagen.
Jag yrkar derföre afslag å detta mom.
Gr. Sparre: Detta mom. utgör, så till sägandes, sjelfva
kärnpunkten i förslaget, och, om det afslås, anser jag bifallet
till l:sta mom:t hafva varit nästan ändamålslöst. Gagnet af
detta stadgande, som står i full öfverensstämmelse med Fransyska
lagen, har såväl af mig, som flera andra talare, redan
blifvit ådagalagdt, och jag tror icke att de, som, lika med mig,
anse en förändring al expropriationslagen nödvändig, kunna motsätta
sig dess antagande.
Utsk:t har noga öfvervägt de begagnade ordalagen, och jag
ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det är endast der
»synnerlig vinst» uppkommer genom anläggningen, som den skall
tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande. Till följe af
den liberalitet, hvarmed expropriationsnämnden plägar gå till
väga, kan man också tryggt antaga att den, i öfverensstämmelse
med förslaget, endast beräknar synnerligen betydande vinst,
men icke mindre och tillfällig. Om således den afstådda jor
den
ligger emellan tvenne jernvägsstationen och till följe deraf
väl något, men icke särdeles stort, gagn kan förväntas för återstoden,
kommer detta mom. säkerligen icke att tillämpas, hvaremot
det synes helt naturligt att, om jorden ligger invid en
station, detta bör åstadkomma en nedsättning i ersättningen,
enär återstoden derigenom kan tillskyndas högst betydliga fördelar.
Jag anser förslaget både billigt och nyttigt, och anhåller
derföre att det måtte bifallas.
Gr. Liljencrants: Jag kan icke underlåta att instämma
med den föreg:de värde talaren. Mig synes nemi. alldeles uppenbart
att detta mom. står i ett oeftergifligt samband med det
första, och orri man, såsom der, medgifver att den enskilde är
berättigad till ersättning för den skada, honom tillskyndas
derigenom, att han nödgas afstå sin jord, må man å andra sidan
äfven medgifva hvad i detta mom. yrkas, nemi. att den,
som genom ett sådant afstående beredes en stor fördel, derför
bör vidkännas en minskning i ersättningen.
Gr. Björnstjerna: För min del kan jag icke inse billigheten
af det utaf de båda sista värde talarne prisade förslaget.
Den 17 Oktober.
Cl
Gr. Sparre yttrade, att om jag pä mina egor får en jernvägsstation,
vore mig derigenom beredd en fördel, som borde vålla
nedsättning i den ersättning, som tillkomme mig för den afstådda
jorden. Jag hemställer, om det kan vara billigt att jag, som
får afstå min jord, skall lida en sådan minskning, då min granne,
som af anläggningen skördar lika mycken nytta, icke behöfver
afstå något af sin jord. Jag vill medgifva att det är billigt
att jag för den afstådda jorden får endast dess värde, men icke
att jag skall få mindre än den är värd.
Jag yrkar afslag.
Hr Dalman: Då jag från början hyllat den grundsats,
att de, genom hvilkas egor jernvägen går fram, skulle vara
skyldiga att utan ersättning afstå erforderlig jord, men denna
åsigt icke gått igenom, måste jag betyga rriin glädje öfver ett
förslag, sorn, i så hög grad som detta, omfattar billigheten.
Hr Björnstjerna, Oscar: Det förnämsta felet i den
nu varande expropriationslagen, är det, att man ser saken blott
från en synpunkt och blott betraktar den förlust, jordegaren lider
derigenom att han får afstå sin jord, men icke den vinst, honom
tillskyndas genom t. ex. en jernvägsstation på hans egor.
Väl påstod Gr. Björnstjerna att det vore obilligt, om en jord
egare,
som finge afstå någon del af sin jord, derföre endast
erhölle ersättning beräknad med afseende å det gagn, som honom
bereddes, då deremot en annan jordegare möjligen hade
lika mycket gagn af jernbanan, men icke behöfde afstå någon
jord. För min del kan jag icke inse att det är statens skyl
dighet
att tillse att ingen på en dylik anläggning vinner mera
än den andra. Vore det så, då kunde sannerligen inga stora
företag verkställas af staten. Ingen bör blifva lidande oell staten
åligger endast att rundeligen betala alla för deras uppoffringar,
men det kan icke hjelpas att ju den ene vinner mer än den
andre.
För att nämna ett exempel huru det föreslagna stadgandet
skulle tillämpas, vill jag åberopa förhållandet med den tilllämnade
strandgatan här i hufvudstaden till Djurgården. De tomter,
som ligga utmed de qvarter nämnda gata komme att genomstryka,
hafva för närv:de föga värde, men detta kommer
säkerligen att stiga ofantligt just genom denna anläggning. Vore
det då, frågar jag, billigt, om egarne dessutom skulle bekomma
ersättning för den jord, de afstå, utan att man beräknade det
oerhördt stegrade värdet.
I likhet med Gr. Sparre, anser jag särdeles vigtigt att denna
punkt bifalles, hvarom jag anhåller att Hr Gr. o Landtm,
behagade framställa propos.
Gr. Liljencrants: Jag vill endast fästa Gr. Björnstjernas
uppmärksamhet derpå, att det heter att endast »synnerlig
vinst» får beräknas, äfvensom att det kan vara ganska lyckligt
62
Den 17 Oktober.
för en jordegare, om han bor så, att han, utan att afstå någon
del af sin jord, kommer i åtnjutande af fördelarne af en jernväg,
men att detta icke utgör något skäl hvarföre den, som
nödgas afstå en del af sin jord, derför skall erhålla större ersättning
än som svarar mot den minskning i värde, hans egendom
lider.
Hr von Koch: Hufvudsaken vid expropriationen är, att
värdet bestämmes rigtigt, och då R. o. Ad. redan vid föreg:de
mom. antagit att det skall bestämmas rundt och icke arbiträrt,
synes mig att den, som skall erhålla skadeståndet, icke bör få
derifrån afdraget det förökade värde, hans återstående egendom
möjligen kan erhålla genom anläggningen. En sådan beräkning
låter sig nemi. icke med noggrannhet bestämma, och den som
vågar försöket, gifver sig ut på hal is. Man måste äfven hågkomma
att expropriationen är ett tvång, och man bör då icke
för den, som lider delta tvång, öka obehaget genom sådana
arbiträra beräkningar. Mången som älskar ro, kan äfven mindre
lästa sig vid gagnet af en jernväg än vid det åtföljande bullret;
och då förefaller det hårdt, om han icke skulle få fulla värdet
för den jord, han nödgas afstå.
Jag yrkar afslag.
Gr. Sparre: Jag anser mig icke behöfva upprepa de redan
anförda skälen för Utsk:ts förslag. Jag tror nemi. icke att
någon vill allvarligen bestrida rigtigheten af den utaf Utsk:t uttalade
sats, alt den, från hvilken jord exproprieras, bör få fullt
upp ersatt hvad den förlorar, men icke något mera. Nu är
klart, att om jag afstår en del af min egendom, men värdet af
min återstående egendom i och med detsamma höjes, så skulle
jag, om jag finge värdet af den afstådda egendomen, utan att derifrån
droges det förhöjda värdet på återstoden, i ersättning erhålla
mera än hvad jag förlorar; hvilket, jag vågar påstå, icke
vore rättvist.
Jag förnyar min anhållan om bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
det förev:de mom:t och dels afslag å detsamma, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till mom:t, hvartill svarades
många ja, blandade med nej, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren utföllo med många nej jemte åtskilliga
ja; hvarefter propos. på bifall till mom:t förnyades samt besvarades
med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
Den 17 Oktober.
63
»Den som bifaller det andra mom:t i § 13 af Lag-Utsk:ts
förslag till förändring af K. Förordnm om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta mom.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—23
Nej—12.
Mom:n 3 och 4.
Biföllos.
§§ 14 och 15, samt ingressen.
Biföllos.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 14 och 16 dennes på bordet lagde Betänk.
N:o 29, i ani. af väckt motion om upphäfvande eller förändrad
reglering af klockares brefbäringsskyldighet.
Gr. Mörner: Olämpligheten af fribrefsrätten har länge
varit insedd och öfverklagad, förnämligast till följe af de underslef,
som begås, och hvilka svårligen kunna helt och hållet förekommas.
Vid sådant förhållande synes mig att det snarare
vore skäl att, om möjligt, upphäfva den, än att, såsom Utsk:t
här tillstyrkt, gifva den en ytterligare utsträckning. Någon särdeles
lindring för den postföring, som här afses, nemi. klockareposten,
torde icke heller vara att derigenom vinna, enär med
denna post sändas bref och dylikt inom kontraktet från den ena
kyrkoherden till den andra, hvilka svårligen kunna befordras nog
hastigt genom postverket.
Jag yrkar afslag.
Frih. Armfelt: Ingen kan lifligare än jag inse, att det
enda verksamma sätt att bereda ersättning för klockare-posten,
vore om den öfvertoges af kronobrefbäringen. Men då detta
icke låter sig göra, är den enda utväg, hvarigenom denna tunga
för klockarne kan lindras, att utsträcka fribrefsrätten äfven till
postorsembetena för deras embetsskrifvelser. Jag medgilver gerna
att denna lindring blir ganska ringa, ty, såsom Gr. Mörner
nämnde, består klockare-posten hufvudsakligen i bref (rån den
ene pastorn till den andra, hvilka icke lämpligen kunna genom
posten befordras; men dessutom förekomma försändelser till statistiska
och andra embetsverk, hvilka försändelser det hittills
varit klockarnes skyldighet att bestrida, och från denna tunga
fi4
Den 17 Oktober.
skulle de genom en utsträckt fribrefsrätt för pastorsembetena
kunna befrias.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Då vi nu så ofia hört omtalas de fördelar,
de nya kommunalförfattningarne skola medföra, synes mig att
man borde öfverlåta denna frågas afgörande åt kommunerna,
hvilka torde hafva lättast att reglera den, vare sig så alt pastorn
emot kontant ersättning åtager sig att genom sin dräng
befordra brefven eller på annat sätt. Hvarje försök att öfverflytta
klockareposten på kronobrefbäringen skall jag, om det
göres, söka att, i hvad på mig kan ankomma, kraftigt motsätta
mig, likasom utsträckningen af fribrefsrätten, helst den här icke
kan medföra åsyftadt gagn, utan endast gifva anledning till ytterligare
underslef.
Frih. Armfelt: Jemte det jag får tillkännagifva, att jag
icke är någon beundrare af kommunal-styrelsen, bekänner jag,
att jag icke tror att någon kommun kommer att lindra tungan
för sin klockare. Då derföre framställning blifvit gjord hos R.
St:r och det gäller att befria en hel klass från ett tungt onus,
får jag anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till det ifrågav.de Betänlct och dels afslag derå; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid
svarades flera ja jemte några nej, och sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utfollo med flere nej jemte några ja; hvarefter
propos. på bifall till Betänlct förnyades samt besvardes
med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos sammansatta Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 14 och 16 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 31, i ani. af väckt motion om förändrad anordning af
bönegudstjensterna i städerna; och
N:o 32, i ani. af väckt motion om särskildt stadgande, att
afhandling, hvarigenom jord blifvit från hemman för alltid afsöndrad,
skall intecknas.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 16 dennes bordlagde Utlåtm och Mern.:
N:o 169, i ani. af väckt motion ang:de revision af nya
Trollhätte-kanal-bolags räkenskaper samt statens bidrag till kanalbyggnaden,
och utredande af statens andel i bolagets inkomster
m. m.;
N:o
Den 17 Oktober.
65
N:o 180, med förslag till sammanjemkning och voter:s-propos:r
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande anslagen
under riksstatens 9:de hufviidtitel;
N:o 181, i ani. af väckt motion om anslag till förhöjning i
häradsnämnders s. k. tingsgästningspenningar;
N:o 182, i ani. af väckt motion om berättigande för vissa
embets- och tjenstemäns sterbhus att erhålla s. k. begrafningshjelp.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
sammansätta Ranko- och Lag-Utsk:ts den 16 dennes bordlagde
Utlåt:n:
N:o 4, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
vissa delar af Utsk:ts Betänk. N:o 1, med förslag till lag om enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar; och
N:0 5, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
vissa delar af Utsk:ts Betänk. N:o 2, med förslag till lag om
enskilda banker utan rätt att utgifva egna banksedlar.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utskm inkomna
Utlåtm, Mem:r och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 171, i ani. af Iv. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om ersättning
af statsverket till tre olFicers-enkor för innehållen aflöning
för deras numera aflidne män under krigsfångenskap;
N:0 172, i ani. af R. M:s Nåd. Propos. ang:de inrättandet
af en pensionsanslalt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk
å Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg,
äfvensom machinister och eldare å sistnämnda slags fartyg;
N:o 173, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
anslag till betäckande af kostnaderne för Sveriges deltagande
dels i 1862 års allmänna industri- och konstexposition i London,
dels ock i den för landtbruksalster och redskap innev:de
års sommar anordnade internationella utställning i Hamburg;
N:o 174, ang:de pension för frami. Bergmästaren, Ofverintendenten
m. m. F. A. von Schéeles enka;
N:o 175, ang:de ersättning för sådana af Kongl. Stats-kontoret
förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit
af lt. St:r beviljade;
N:o 176, i ard. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om nämndemäns
och fjerdingsmäns rätt till ersättning för extra förrättningar
;
N:o 177, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de reseersättning
och dagtraktamente till ordföranden och ständige ledamöH.
VII. 5
66
Den 17 Oktober.
ter uti de nämnder, åt hvilka reglering af presterskapets aflöning,
i enlighet med Förordningen den 11 Juli 1862, anförtros,
samt om anslag till skrifbiträde åt dessa nämnder;
N:o 178, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anvisande
af medel till betäckande af kostnaden för iståndsättande af åtskilliga
broar å den s. k. Carl Johans-vägen i Jemtland, m. m.;
N:o 179, i ani. af vackt motion om anvisande af medel för
upprättande af en fullständig plan till Norrbottens kolonisation;
N:o 183, i ani. af väckt fråga om inköp af Medicinae Doktor
N. P. Hambergs samlingar af natur- och konstprodukter;
N:o 184, i ani. af väckt motion om anslag till ackordsersättning
åt f. d. Kegements-läkaren Doktor B. F. Levin;
N:o 185, i ani. af väckt motion om fortfarande anslag för
Kamererare» Carl Sandberg;
N:o 186, i ani. af väckt motion om landshöfdinge-residensets
i Göteborgs och Bohus län förflyttning från Göteborg till
Uddevalla, samt anvisande af medel till derför erforderliga
byggnader;
N:o 187, i ani. af väckt motion om anslag till inköp af de
tomter och byggnader, sorn närmast omgifva S:t Lars och Drottens
kyrkoruiner i Wisby;
Banko-Utskottet:
N:o 71, med förslag till förändring af 4:de §:n i lagen för
Rikets Sländers Bank;
N:o 72, ang:de instruktion för R. Stms Banko-Utsk:t vid
nästa riksdag;
Lag-Utskottet:
N:o 72, i ani. af motion om ändring af 2:dra och 3:dje
§§:na i 3:dje kap. Kyrkolagen;
N:o 73, i ani. af motion ang:de giltigheten af K. Brefven
der 7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740, i fråga om handräcknings
meddelande för barns befordrande till dopet;
Särskilda Utskottet:
N:o 3, i ani. af de inom Riks-Slånden gjorda anmärkningar
och fattade skiljaktiga beslut i afseende å Utsk:ts Betänk. N:o 2,
öfver K. M:s Nåd. Propos. till lt. St:r med förslag till ny sjölag;
Expeditions-Utskottet:
N:o 13, till Hederv. Bonde-St., i ani. af återremiss å skrifVelse-förslaget
N:o 121; samt
N:o 14, ang:de anvisande af medel till arfvodesförhöjningar
för tjenstemännen å Utsk:ts tryckeri-afdelning.
Den 20 Oktober.
67
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot:sutdrag
N:o 451, innehållande inbjudning till öfriga Riks-Stånden
att förena sig i Borgare-Sl:s beslut rörande § 3 i detafBankoUtsk:t
uti Mern:t N:o 69 afgifna förslag till ansvarighetslag för
R. St:rs Fullm:ge i Banken.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 20 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 17 dennes.
Föredrogs Vällofl. Borgare-St:s den 17 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 451, innefattande inbjudning till de öfriga RiksStånden
att biträda Borgare-St:s beslut rörande § 3 i BankoUtskrts
uti Mem:t N:o 69 afgifna förslag till ansvarighetslag för
R. St:rs Fulhmge i Banken.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att Riddarh.-  Sekreteraren ville meddela upplysning om de öfriga Riks-Slåndens
beslut i denna fråga.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att R. o. Ad.
samt Preste-Ståndet sammanstämmande beslutat, att den ifråga
v:de §:n skulle erhålla den af Ulsk:t föreslagna lydelsen, utan
annan ändring, än att slutorden »till fästning på två till högst fern
år, efter omständigheterne, dock utan arbete», utbyttes emot orden
68
Den 20 Oktober.
»till fängelse på två till högst fem år, efter omständigheterna»; samt
alt Bonde-St. i frågan fattat enahanda beslut som Borgare-St.
Hr Dalman: Det är visserligen icke troligt, att den förutsatta
förbrytelsen skulle komma att begås, eller att R. St:rs
Fullmäktige i Banken skulle underlåta att ställa sig R. St:rs
beslut till efterrättelse, men då det är af vigt, att förbrytelsens
svåra beskaffenhet angifves genom en hög stralfbeslämmelse,
anser jag R. o. Ad. sakna skäl att frångå sitt redan fattade
beslut, och anhåller derföre om afslag å den gjorda inbjudningen.
Gr. Sparre, Frik: För antagande af Borgare-St:s inbjudning
talar den omständighet, att, enligt det af R. St:r vid denna
riksdag godkända strafflags-förslaget, skulle enkelt fängelse icke
kunna ådömas för mera an 2 år, och alt då för detta fall utsträcka
fängelsestraffet ända till 5 år, synes mig högst olämpligt,
hvarföre jag anhåller om bifall till inbjudningen.
Hr Dalman: Om Rorgare-St:s inbjudning afsåge att straffet
skulle bestämmas till 2 år, hade jag icke något emot densamma,
utan skulle gilla det af Gr. Sparre anförda skäl; men
då det heter högst 2 år och nedsättning således kan ske ända
till 1 månads enkelt fängelse, måste jag fortfarande yrka afslag,
enär det är angeläget att lagstiftaren för detta svåra brott utsätter
ett högt ansvar.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden, dels att R. o. Ad.
skulle vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut och lägga prot.-  utdraget till handlingarna, dels ock alt det förra beslutet måtte
frånlrädas samt Borgare-St:s il'rågav:de inbjudning antagas; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att R. o. Ad., med vidblilvande
af sitt förra beslut, skulle läsga prot.-utdraget till
handlingarna, och sedan dertill svarats flere ja jemte ett eller
annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Jemlikt R. o. Arks den 14 dennes fattade beslut, föredrogs
nu den del af Lag-Utsk:ts Mern. N:o 70, som rörde 14:de Kap.
i Strafflags-förslaget.
Undertecknad tillkännagaf, att Högv. Preste-St., enligt ankommet
prot.-utdrag, godkännt de uti den 1111 föredragna delen
af Mem:t upptagne voter.-proposme N:ris 2 och 3.
Härefter förekom Utsk:ts inbjudning rörande 3:de §:n 2:dra
inom:t samt 4, 5, 10, 11 och 38 §§:na, äfvensom voter.-  propos:n N:o 2.
Den 20 Oktober.
09
Gr. Sparre: Jag förmodar alt R. o. Ad. icke antager
Utsk:ts inbjudning, och hemställer derföre att voter.-proposm
måtte godkännas.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på antagande af Utskds ifrägav;de inbjudning, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt godkännande
af voter.-proposm, hvarvid svarades ja.
Utsk:ts inbjudning rörande §:n 45 samt voter.-proposm N:o 3-
Gr. Sparre: Jag anhåller att R. o. Ad. äfven i denna punkt,
med vidblilvande af sitt beslut, måtte godkänna voter.-proposm.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt propos. på antagande
af Utsk:ts inbjudning, först blifvit framställd, men med
nej besvarad, gjordes propos på afslag derå och voter.-proposms
godkännande, hvartill svarades ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 16 och 17 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 169,
i ani. af väckt motion ang:de revision af nya Trollhätte kanalbolags
räkenskaper samt statens bidrag till kanalbyggnaden, och
utredande af statens andel i bolagets inkomster m. m.
Utsk:ts hemställanden i lista och 3:dje punkterna biföllos,
och den 2:dra punkten lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 16 och 17 dennes bordlagde Mein. N:o 180, med
förslag till sammanjemkning och voter.-proposm i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande anslagen under riksstatens
nionde hufvudtitel.
lista punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
2:dra punkten.
Utslr.ts första yttrande gillades och dess sednare hemställan
bifölls.
3:dje punkten.
Lades till handlingarne.
4:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
70 Den 20 Oktober.
5:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
6:te punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
7:de punkten.
Lades till handlingarne.
8:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
9:de och 10:de punkterne.
Lades till handlingarne.
ll:te punkten.
Hr St^edt, Gustaf: Dä R. o. Ad. redan beslutat att för
Professor Ågrens enka å allmänna indragningsstaten läta uppföra
en årlig pension å 600 rdr, anhåller jag att Ståndet, med
afslag å nu föredragna punkt, måtte qvarstå vid sitt fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan, hvartill
svarades flere nej jemte några ja, och sedermera propos. på
afslag derå och vidblifvande af det förra beslutet, då svaren
ulföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
12:te—15:de punkterna.
Voter:s-propos:na godkändes.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utsk:ts den 16 och 17
dennes borrilagde Utlåtrn:
N:o 181, i ani. af väckt motion om anslag till förhöjning i
häradsnämndernas s. k. tingsgästningspenningar; och
N:o 182, i ard. af väckt motion om berättigande för vissa
embets- och tjenstemäns sterbhus att erhålla s. k. begrafningshjelp.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Banko- och Lag-Utsk:ts den 16 och 17 dennes på
bordet lagde Utlåt. N:o 4, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande vissa delar af Ulsk:ts Betänk. N:o 1, med förslag
till lag om enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.
Den 20 Oktober.
71
l:sta punkten.
Utsk:ts yttrande gillades.
2:dra punkten.
Med frångående af sitt förut fattade beslut rörande mom.
litt. f. i § 8, antog R. o. Ad. Utsk:ts förslag till samma mom:s
lydelse.
3:dje, 4:de och 5:te punkterna.
Utsk:ts förslag biföllos.
6:te punkten.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 1C och 17 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 5, i
ani. af Riks-Ståmlens skiljaktiga beslut rörande vissa delar af
Utsk:ts Betänk. N:o 2, med förslag till lag om enskilda banker
utan rätt att utgifva egna banksedlar.
Usta punkten.
Frih. Gripenstedt, Johan August: När detta ämne
sednast förevar, beslöt R. o. Ad. att i lagen om enskilda banker
utan rätt att utgifva egna banksedlar skulle intagas samma
bestämmelse, som förefinnes i allmänna aktielagen, att nemi.
tillåtelse till bankrörelses drifvande gjordes beroende deraf, huruvida
K. M funne skäl att den sökta stadlästelsen meddela.
Detta beslut anser jag rationellt och konseqvent; men då de öfriga
Riks-Ståndens beslut härifrån är afvikande och då man synes
hafva en viss obenägenhet emot en sådan s. k. nyttighetspröfning
hos K. M., samt K. M:s afsigt icke kan vara att vilja
förhindra uppkomsten af nyttiga inrättningar, täger jag mig friheten
framställa ett något modifieradt förslag, som i min tanke
kunde tillfredsställa behofvet och derjemte ega utsigt till framgång
hos de öfriga Stånden.
Jag hemställer att redaktionen måtte komma att lyda sålunda:
»De som vilja bolagsreglor. Befinnas dessa öf
verensstämma
med denna lag samt lag och förordningar i öfrigt,
och finner K. M. dem eljest vara af beskaffenhet att kunna
godkännas, meddelas tillåtelse tilländagår.»
Skulle detta förslag af R. o. Ad. godkännas, anhåller jag
att de öfriga Riks-Stånden måtte inbjudas att detsamma biträda.
Ur von Koch, Nils Samuel: Jag har icke deltagit i den
föreg:de pröfningen af detta lagförslag och vill derföre begagna
tillfället för att förklara, att jag, om lagen blir olämplig, anser
72
Den 20 Oktober.
mig lycklig att icke hafva haft något att dermed skafTa. Det
synes mig vara förenadt med stort äfventyr att stifta banker
utan solidarisk ansvarighet. Vi hafva nu inlåtit oss på en sådan
banklagstiftning efter Englands föredöme, men mången Engelsman
hyser stora bekymmer för dessa nya banker, hvilka ännu
icke upplefvat någon kris och således äro opröfvade. Regeln
bör vara, att den, sorn skördar fördelarne af ett företag, också
skall betala ända till sista skillingen, och det är endast behofvet
att åstadkomma stora penningetillskott för stora ändamål, som
kan ursäkta undantag från denna regel. Ett sådant undantag
tror jag icke härvidlag kan ursäktas, ty så länge oktrojlörnyelse
meddelades banker med solidarisk ansvarighet, har det icke mött
någon svårighet att få delegare, utan tvertom har man halt svårighet
att bereda tillfälle till inträde åt nya sökande. Att nu
börja experimentera med det vådliga systemet af banker utan
solidarisk ansvarighet, anser jag oklokt och det förefaller mig
underligt att man vill undandraga K. M. en nyttighetspröfning
i detta fall, då sådan eger rum i afseende å en mängd ganska
oväsendtliga företag.
För min del anser jag att R. o. Ad. borde vidblifva sitt
fattade beslut.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm.:
73:dje §:n R. O. lyder sålunda: »Stadna Riks-Stånden i
sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa
delar skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds beslut genom
prot.-utdrag remitteras till det Utsk., som med målet befattning
haft, hvilket åligge att meningarne, så nära möjligt är, samjemka
och med förslag öfver denna jemkning inkomma till
Riksens Ständers plena, som öfver den yppade frågan sedermera
definitift beslute. Skulle detta försök till jemkning fruktlöst aflöpa,
utvälje Riksens Ständer i sina särskilda plena, genom allmän
omröstning, till en nämnd, att förstärka det Utsk., till hvars
handläggning målet hört, så att ledamöterne blifva tretio af
hvarje Stånd, hvilka samfäldt röste, såsom 53:dje §:n föreskrilver,
öfver den tvistiga frågan och ege att densamma med Riksens
Ständers rätt afgöra.» Till efterkommande af delta grundlagsstadeande
har Sammansatta Ranko- och Lag-Utsk:t, vid det lörhållande
att Riks-Stånden stannat i skiljaktiga meningar rörande
innehållet af lista §:n i det forevide lagförslaget, för dessa meningars
sammanjemkning inbjudit R. o. Ad. samt Presle-St.,
hvilka Riks-Stånd fatlat definitiva, från Utsk:ts förslag afvikande
beslut, att samma beslut frånträda samt antaga Utsk:ls af de
två öfriga Riks-Stånden godkända förslag till §:ns lydelse. Då
nu frågan sålunda återkommit till R. o. Ad:s behandling, kan
Ståndet, som redan deri fattat ett bestämdt beslut, väl frångå
detsamma lör alt antaga hvad Utsk:t, jemlikt den af mig nyss
upplästa §:n, för meningarnes sammanjemkning föreslagit, men
R. o. Ad. kan deremot icke, till följd af en enskild ledamots
yrkande, upprifva det förra beslutet för att antaga ett tredje,
Den 20 Oktober.
73
alldeles nytt förslag, ty i sådant fall blefve Grundlagens bud, att
det åligger Utsk:t att de skiljaktiga meningarne sammanjemka,
h. o. b. tillintetgjordt, och följden af ett dylikt förfarande kunde
blifva, att om vid en frågas första behandling två Stånd stannat
emot två, samt alla Stånden sedermera, med ogillande af vederbörande
Utsk:s sammanjemkningsförslag, på grund af enskilda
ledamöters yrkanden fattade från de förra besluten afvikande
och sins emellan jemväl skiljaktiga beslut, fyra olika meningar
framkomme i stället för de två, som skulle sammanjemkas,
hvilket uppenbarligen stöde i strid mot Grundlagens föreskrift.
Så vidt jag kan erinra mig, har ett slikt förfaringssätt icke heller
hos R. o. Ad. någonsin egt rum, utan det har alltid i sådana
fall som det förev:de så tillgått, att Ståndet antingen frånträdt
sitt förra beslut och antagit Utsk:ts inbjudning, eller ock vidblifva
det förut fattade beslutet och afslagit inbjudningen. På grund
af hvad jag nu anfört, anser jag mig vara af Grundlagens bud
förhindrad att framställa propos. på det af Frih. Gripenstedt
nyss afgifna yrkande.
Frih. Gripenstedt: Efter den af Hr Gr. o. Landtm,
afgifna förklaring, anhåller jag att få återtaga det af mig framställda
förslag. Jag vill likväl nämna att Utlåtits uppställning
icke har formen af en inbjudning till R. o. Ad, eller något annat
visst Stånd, utan att Utsk:t endast »hemställer, att § 1 må
bibehållas oförändrad, sådan densamma i Beta'nk:t N:o 2 är föreslagen.
» Jag trodde derföre att frågan var öppen, men anser
mig likväl böra rätta mig efter Hr Gr:s o. Landtmts förklaring,
och yrkar vid sådant förhållande att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt fattade beslut.
Gr. Sparre: 1 öfverensstämmelse med min reservation,
anhåller äfven jag att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. derå, att R. o. Ad.
skulle frånträda sitt förut i frågan fattade beslut och antaga
Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på vidblilvande af det förra beslutet och afslag å inbjudningen,
hvilken propos. med ja besvarades.
Gr. Sparre: Jag hemställer, huruvida icke R. o. Ad. skulle
vilja inbjuda de öfriga Stånden att biträda det nu fattade beslutet.
Gr. Björnstjerna' begärde detta förslag på bordet.
2:dra punkten.
Hr von Koch: Då Hr Gr. o. Landtm, icke lär vilja framställa
propos. på det af en reservant framställda förslag, enligt
hvilket grundfondens belopp för bankbolag med begränsad
74
Ben 20 Oktober.
ansvarighet icke linge understiga 1 million rdr, och man således
icke har att välja mpllan andra alternativer, än att antingen
vidblifva det förut fattade beslutet eller ock antaga Utsk:ts
inbjudnieg, anhåller jag att K. o. Ad , med afslag å inbjudningen,
ville vidblifva sitt i ämnet fattade beslut.
Härefter tillkännagaf undertecknad att R. o. Ad., utan förändring,
antagit Utsk:ts förra förslag till den ifrågavrde §:ns lydelse.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då ifråsav:de banker
icke ega rätt att utgifva egna sedlar, kan jag icke se hvarföre
man skall förhindra deras uppkomst genom att föreskrifva
ett minimibelopp för grundfonden af ända till 2 millioner; och
tillstyrker jag derföre att inbjudningen måtte antagas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Vid afgörandet al denna fråga
synes det mig att man icke ensamt bör tillgodose deras intresse,
som vilja bilda bankbolag, utan jemväl deras, som kunna
komma i affärsförhållanden med banken, d. v. s. den stora allmänhetens.
Nu är tydligt, att en bank med större grundfond
medför större säkerhet, och då en bank, med en grundfond af
endast 500,000 rdr rmt, icke skulle erbjuda det allmänna tillräck
lisa garantier, kan jag icke tillstyrka bildandet af sådana
små banker.
Oaktadt filialbanker icke fått utgifva egna sedlar, hafva de
dock rätt mycket rört sig med invisningar och dylikt. En sådan
bank tog sig t. o. m. före att utgifva invisningar på så
ringa belopp, att det väckte för mycken uppmärksamhet, hvarföre
den dermed måste upphöra. Tillätes nu bildandet af ban*
ker med en grundfond af endast 500,000 rdr, skulle sådana
uppstå i, snart sagdt, hvarje småstad, och vi finge en oändlig
mängd af stora och små invisningar. Då det dessutom, såsom
jag redan nämnt, är ett oeftergiflig! vilkor att bankbolagen skola
hafva en betryggande grundfond, föranlåtes jag att anhålla att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Hr von Koch: I likhet med den siste värde talaren, anser
jag det vara lagstiftarens oeftergilliga pligt, att i möjligaste
måtto tillse att den stora allmänheten, som kommer i affärsförbindelse
med bankerna, icke derpå blir lidande. Jag har
redan uttalat mitt ogillande af detta experimenterande med banker
utan solidarisk ansvarighet, helst hållbarheten af detta system
först genom en stor Europeisk kris kan pröfvas. Hade
Stockholms Enskilda bank icke varit grundad på solidarisk ansvarighet,
är jag säker på att den randat d. 18Nov. 1857; men
nu gällde det de många delegarnes egen existens, och derföre
uppbjödo de all sin förmåga för att hålla banken uppe. Om
det vore af trängande behofvet på kalladt, skulle jag vilja medgifva
stiftandet af sådana banker, men då det visat sig långt
ifrån svårt att åstadkomma banker med solidarisk ansvarighet,
Den 20 Oktober.
75
kan jag icke gilla att man inlåtit sig på det nya systemet. Då
vi nu icke tillåtit bildandet af solidariska banker nied mindre
grundfond än 1 million, kan jag icke förstå tankegången hos
dem, som vilja för icke solidariska banker bestämma grundfondens
minimum till endast en half million. Man talar om att
de icke ega sedelutgifningsrält, men lika angeläget det är att
utgifna sedlar kunna inlösas, lika angeläget torde vara att depositarier
utfå sin rätt.
Hr Wolffelt: Då bankernas ändamål är att medla mellan
kapital-egare och kapital-sökande, är det af vigt att få dem
anlagda just der de behöfvas, och detta motverkas genom att
bestämma grundfondens minimum allt för högt.
Den siste värde talaren förundrade sig öfver att man bestämt
en högre siffra för de solidariska bankerna, än den, som
för de icke solidariska blifvit föreslagen; men denna omständighet
har sin naturliga förklaringsgrund deri, att det förstnämnda
slaget af banker utgifva sedlar, hvilka den stora allmänheten
icke kan undandraga sig att mottaga, hvaremot det
sistnämnda slaget af banker icke ega sedelutgifningsrält. De röra
sig visserligen, såsom Gr. Mörner nämnde, med invisningar,
men hvad bevisar detta, annat än att de hafva kreditiver eller
andra fonder i den bank, på hvilken de utfärda invisning.
Hvad risken för depositarier beträffar, torde den vara föga
större i en sådan bank, än i en solidarisk, af hvilka många,
med endast t millions grundfond, omsätta ända lill 1 million
om dagen.
Gr. Mörner har åberopat de små invisningar, en filialbank
för några år sådan utfärdade; men, såsom bekant, afklipptes
detta missbruk snart.
Skulle 2 millioner bestämmas såsom grundfondens minimum,
kotnme dessa banker endast på ganska få platser till
stånd, och då jag anser önskvärdt att underlätta deras uppkomst,
tillstyrker jag fortfarande bifall till inbjudningen.
Gr. Liljencrants: Om det, såsom jag anser, varit välgrundadt
att R. o. Ad., vid förnyade behandlingen af § 1, vidblef
sitt förra beslut,* synes det mig vara ännu mera skäl att
så förfara med afseende å nu förev:de §. Ty äfven om det,
för den händelse 2 millioner bestämmas såsom grundfondens
minimum, bli Iver omöjligt att i hvarje småstad åstadkomma en
bank, kan jag icke deri se något ondt, alldenstund det ingalunda
är önskvärdt att banker uppstå, som knappast förtjena
ett sådant namn, helst allmänheten med ovilja betraktar de banker,
som redan finnas.
Jag kan således icke annat än tillstyrka vidblifvande af det
förra beslutet.
Hr von Koch: Hr Wolffelt har lagt vigt på beqvämligheten
för allmänheten att hafva många banker, men jag måste
76
Dea ?0 Oktober.
bekänna, att jag anser det vara vida bättre att det finnes stora
och solida banker med lllialafdelningar, än att det skall finnas
ett stort antal små banker, till hvilka man icke kan hafva fullt
förtroende.
Hvad det beträffar, att de solidariska bankerna skulle erbjuda
föga bättre säkerhet, än de icke solidariska, behöfver jag
endast påpeka att det ligger i sakens natur att bolag af förstnämnda
beskaffenhet måste vara och äro ytterst noggranna att
å ena sidan icke släppa in andra, än mycket säkra delegare,
och å andra sidan att icke tillåta solida delegare utträda, enär
det gäller samtliga bolags-deiegarnes hela förmögenhet.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på frångående af det förra beslutet och inbjudningens antagande,
hvartill svarades många nej, jemte några ja, och sedermera
propos. på afslag å inbjudningen och vidblifvande af
det förra beslutet, då svaren utföllo med många ja, jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Lades till handlingarne.
4:de punkten.
Utsk:ts förslag bifölls.
Hr von Koch: Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad.
måtte inbjuda de öfriga Riks-Stånden att biträda det nu fattade
beslutet.
Gr. Sparre: Då den inbjudning, hvarom jag med afseende
å § 1 anhållit, blifvit begärd på bordet, tager jag mig friheten
anhålla att jemväl den af Hr von Koch föreslagna inbjudning
rörande § 7 måtte få hvila på bordet, på det de måtte förekomma
i ett sammanhang, hvarjemte jag hemställer att dessa
frågor måtte uppföras främst å föredragningslistan i nästa
plenum.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att då det af Hr von
Koch nu väckta förslaget blifvit begärdt på bordet, komme detsamma
att der hvila, hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. behagade bifalla Gr. Sparres begäran, att de af honom
och Hr von Koch gjorda förslag till inbjudningar måtte i
ett sammanhang behandlas.
Ropades ja.
Sedermera framställdes propos. derå, att de ifrågav:de förslagen
skulle sättas främst på föredragningslistan till nästa plenum;
hvilket jemväl bifölls.
Den 20 Oktober.
77
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
lltlåt. N:o 71, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga
om ersättning af Statsverket till 2:ne officerserikor för innehållen
aflöning för deras numera aflidne män under krigsfångenskap.
Föredrogs Stats-Utsk:ts den 17 denns bordlagde Utlåt. N:o
172, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de inrättandet af en
pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å
Svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom
machinister och eldare å sistnämnda slags fartyg.
Gr. Mörner: Det förefaller mig något besynnerligt, att
förslag blifvit framstäldt derom, att en särskild klass af medborgare,
hvilka icke äro eller hafva varit anställda i statens
tjenst, skall, med afseende å ett visst yrkes utöfvande, berättigas
att erhålla pension af statsmedel. Då förslaget innehåller
att pension skulle tilldelas endast befälhafvare, styrmän och annat
sjöfolk å Svenska till utrikes sjöfart använda segel- eller
ångfartyg, äfvensom machinister och eldare å sistnämnda slags
fartyg, så frågas: hvarföre skall icke en styrman eller eldare på ett
fartyg, som går på inrikes ort, blifva delaktig af pensionsrätt,
likaväl som en sådan person, som går på utländsk ort? Den
sednare kan väl gora sitt rederi mycken nytta, men landet torde
väl icke gagnas mindre af den förre, än af den sednare! Dessutom,
huru länge skall sjömannen hafva seglat, för att erhålla
pension? Derom innehåller förslaget ingenting. Hvarföre icke
lika väl bilda pensionsinrättningar för drängar och annat
tjenstfolk?
Med ett ord: jag kan icke finna något skäl, hvarföre man
skall slå in på denna bana och på allmän bekostnad inrätta
pensionsanstalter för vissa kategorier af landets innevånare; och
yrkar jag derföre afslag å Utsk:ts hemställan.
Frih. af'Ugglas: Det skulle i sanning förefalla mig högst
underligt, om K. St:r afsloge en K. M:s framställning, grundad
på R. St:rs egen begäran. Jag vill nämna, att i R. St:rs underd.
skrifvelse till K. M. af den 22 Sept. 1854, afseende just
förev.de fråga, angifves, bland andra skäl för inrättandet af en
anstalt för sjömäns pensionering, den omständighet, att »R. St:r
ansågo derigenom frestelserna för nämnda folkklass att af vinningslystnad
söka anställning i främmande nationers tjenst minskas
och en icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk böra
af fäderneslandet, vid inträffande krig, kunna påräknas.»
Då nu Stats-Utsk:ts förslag h. o. h. grundar sig på K. M:s
framställning, och denna åter föranleddes af R. St:rs begäran,
anhåller jag om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. å bifall till Utsk:ts
Utlåt.
78
Den 20 Oktober.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels alslag å förev:de Utlåt., framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till detsamma, hvartill svarades många
ja, blandade med nej, och sedermera propos. på alslag derå,
då svaren utföllo med många nej, jemte åtskilliga ja, hvarefter
propos. på bifall till Utlåt:t förnyades samt besvarades med
många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 172, i ani. af K.
M:s Nåd. Propos. ang:de inrättande af en pensionsanstalt för
befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes
fart använda segel- och ångfartyg, äfvensom machinister och
eldare å sistnämnde slags fartyg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 14.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlåtrn:
N:o 173, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande
dels i 1862 års allmänna industri- och konst-exposition i London,
dels ock i den för landtbruksalster och redskap
års sommar anordnade internationela utställning i Hamburg; och
N:o 174, angufe pension lör frami. Bergmästaren, Ofver-intendenten
m. m. F. A. von Scéeles enka.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Stats-Utsk:ts
den 17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 175, ang:de ersättning för
sådana af K. Stats-kontoret förskottsvis bestridda utgifter, för
hvilka statsanslag ej blifvit af R. St:r beviljade.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Bifölls.
Den 20 Oktober.
79
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. Mörner: Jag kan icke finna någon anledning, hvarföre
R. St:r skulle ingå med en skrifvelse, sådan som i denna
punkt blifvit föreslagen. Derest K. M. finner nödigt att af R.
St:r begära anslag, kommer helt säkert Propos. derom att af
K. M. aflåtas, äfven om R. St:r derom icke göra anhållan.
Jag hemställer derföre att punkten, såsom onödig, måtte
afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, hvartill svarades
flere nej, jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utlöllo med flere ja, jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Utlåtrn:
N:o 176, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om nämndemäns
och fjerdingsmans rätt till ersättning för extra förrättningar;
N:o
177, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de rese-ersättning
och dagtraktamente till ordföranden och ständige ledamöter
uti de nämnder, åt hvilka reglering af presterskapets aflöning,
i enlighet med Förordnm den 11 Juli 1862, anförtros,
samt om anslag till skrifbiträde åt dessa nämnder; och
N:o 178, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anvisande
af medel till betäckande af kostnaden för iståndsättande af åtskilliga
broar å den s. k. Carl-Johans-vägen i Jemtland, m. m.
Föredrogs Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Utlåt.
N:0 179, i ani. af väckt motion om anvisande af medel för
upprättande af en fullständig plan till Norrbottens kolonisation.
Hr von Knorring, Oscar: Då motionären af fullgiltiga
skäl är förhindrad att vara närvarande vid behandlingen af den
utaf honom väckta motion, anhåller jag att få nämna några ord,
för att begära ändring i Stats-Utsk:ts Utlåt.
Utsk:t har, såsom stöd för sin afstyrkande hemställan, anfört,
att framställning i ämnet icke kommit från K. M. Hvad
detta skäl beträffar, torde derå icke böra fästas något afseende,
enär vi hafva sett såväl K. M:s Propos:r, som ock enskilda
motionärers framställningar, ömsom bilällas och afslås, utan att
hufvudskälet härför varit att förslagen kommit från K. M. eller
enskilda. Jag ber dessutom att få uämna, att motionären va
-
80
Den 20 Oktober.
rit fullt befogad till sin framställning, ty dels från embetsverk
och dels från enskilda sakkunnige personer hafva upplysningar
och intyg blifvit meddelade.
Då nu Norrbotten, oaktadt till sin areal utgörande närmare
i:del af hela Sveriges yta, dock har en folkmängd uppgående
till endast *'e'a landets, samt denna provins er
bjuder
oberäkneliga odlingstilllällen, ett (öfvande bergsbruk och
riklig tillgång af skog för afsalu, men krafter för tillgodogörandet
af dessa rikedomar, i anseende till folkmängdens fåtalighet,
saknas, så synes något böra för kolonisering af nämnde
provins åtgöras; och jag täger mig derföre friheten hemställa
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts Utlåt., ville bifalla Hr von
Hedenbergs motion och anvisa ett belopp af 10,000 rdr att
ställas till K. M:s disposition, med uttryckt underd. önskan, det
K. M. behagade genom sakkunnige män låta upprätta en fullständig
plan till Norrbottens kolonisation.
Frih. af Ugglas: Till en början anhåller jag att få för
R. o. Ad. tillkännagifva, att den omständighet, att K. M. icke
afgifvit förslag i ämnet, icke utgjort hinder lör Utsk:t att pröfva
motionärens förslag. Stats-Utsk:ts Utlåt, innehåller icke något
sådant, utan blott att Utskrt vid ärendets outredda skick icke
funnit skäl att förelägga R. St:r något förslag.
För min del måste jag bekänna, att då sf 5-års-berättelserna
inhemtas att folkmängden i denna del af landet ökats i större
proportion, än i det öfriga Sverige, har jag funnit öfverflödigt
att man vidtoge ytterligare åtgärder, för att i denna del af landet
öka befolkningen. Min öfvertygelse är nemi, att i den mån
de der befintliga rika naturtillgångar bearbetas, kommer befolkningen
att på ett helt naturligt sätt ökas, utan några konstlade
medel. Vi böra komma i båg, att icke heller i öfriga delar af
landet befolkningen är tillräcklig för ett rätt begagnande af de
naturliga rikedomar vi ega, och att det således vore (underligt
för den allmänna utvecklingen, om man särskildt för Norrbotten
vidtoge åtgärder, som ditlockade arbetskrafter från de provinser,
som ännu icke äro ölverbefolkade.
Då nu Norrbottens folkmängd på sednare tiden betydligt
ökats, samt författningarne icke lägga hinder i vägen för dem,
som önska derstädes bosätta sig, att på förmånliga vilkor erhålla
jordegendom, hvartill kommer att motionären icke gifvit
någon ledning för bedömandet af det sätt, hvarpå kolonisationen
skulle försiggå, anser jag Utsk:t hafva haft skäl att afstyrka
motionen; och hoppas jag att R, o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts
hemställan.
Hr Stedt, Gustaf: Jag begärde ordet, för att begära att
Betänk:t måtte få hvila på bordet, till dess motionären sjelf kunnat
öfvervara dess behandling; men då jag nu mera erfarit, att
motionären är dertill förhindrad, afstår jag.
Hr
Den 20 Oktober.
81
Hr von Knorring: Med anledning af Frih. af Ugglas’ yttrande,
att motionären icke angifvit något sätt huru kolonisationen
skulle åstadkommas, ber jag att få nämna att man möjligen
af det uttryck i motionen, som afser ett tilläfventyrs inträffande
anfall från Ryssland, kan sluta sig till att motionären
tänkt sig anläggandet af en militär-koloni. Emellertid torde
han, i likhet med Utsk:t, ansett K. M. bäst vara i tillfälle att
bedöma sättet för kolonisationens verkställande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till Ulsk:ts
Utlåt, och dels att R. o. Ad., med afslag derå, skulle för sin
del anvisa ett belopp al 10,000 rdr att ställas till K. M:s disposition,
med uttryckt underd. önskan, det K. M. behagade genom
sakkunnige män låta upprätta en fullständig plan till Norrbottens
kolonisation; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
på bifall till Ullåt:t, och, då dervid svarades mångå ja, jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 183, i
ani. af väckt fråga om inköp af Medicine Doktor N. P. Hambergs
samlingar af natur- och konstprodukter.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlåtm:
N:o 184, i ani. af väckt motion om anslag till ackordsersättning
åt f. d. Regementsläkaren, Doktor B. F. Levin; och
N:o 185, i ani. af väckt motion om fortfarande anslag för
Kamereraren Carl Sandberg.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 186, i
ani. af väckt motion om landshöfdingeresidensets i Götheborgs
och Bohus län förflyttning från Götheborg lill Uddevalla, samt
anvisande af medel till derför erforderliga byggnader.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 187, i ani. väckt motion om anslag till inkiip af de
tomter och byggnader, som närmast omgifva S:t Lars och
Drottens kyrkoruiner i Wisby.
H. VII.
6
82
Den 20 Oktober.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Mern. N:o 71, med förslag till förändring af 4:de §:n af
lagen för R. St:rs Bank.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko Utskits den 17 dennes bordlagde Mern. N:o 72, ang:de
instruktion för R. St:rs Bariko-Utsk:t vid nästa riksdag.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Betänkin:
N:o 72, i ani. af motion om ändring af 2:dra och 3:dje
§§:na i 3:dje kap. Kyrkolagen; och
Nio 73, i ani. af motion ang:de giltigheten af K. Brefven
den 7 Juni 1733 och den 24 Jan. 1740, i fråga om handräcknings
meddelande för barns befordran till dopet.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
särskilda Utskits den 17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 3, i
ani. af de inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar och fattade
skiljaktiga beslut i afseende å Utskits Betänk. Nio 2, öfver K.
Mis Nåd. Propos. till R. Stir med förslag till ny sjölag.
Föredrogs och lades till handlingarne Expedis-Utskits den
17 dennes bordlagde Mern. Nio 13, i ani. af återremiss å skrifvelseförslaget
Nio 121.
Föredrogs och bifölls Expedis-Utskits den 17 dennes bordlagde
Mern. Nio 14, angide anvisande af medel till arfvodesförhöjningar
för tjenstemännen å Utskits tryckeri-afdelning.
Föredrogs ett från Högv. Preste-Stit ankommet prot.-utdrag
Nio 462, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att
biträda Preste-Stis beslut öfver Lag-Utsk:ts Betänk. Nio 69, i
ani. af motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Begärdes på bordet.
Anmäldtes och bordlädes Stats-Utskits Utlåtin:
Nio 189, i ani. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till inrättande vid Höganäs och Torekow af stationer för
lifräddnings-anstalter m. m.;
Den 21 Oktober.
83
N:o 190, i ani. af vackt motion ang:de statsanslag för uppresande
af en minnesstod åt Arkiatern C. von Linné;
N:o 191, i ani. af väckt motion ang:de anvisande af ett
förslagsanslag till fyllnad i enskilda bidrag för uppresande af
ett monument öfver Konung Carl XII, m. m.;
N:o 192, i ani. af väckt motion om statsanslag till betäckande
af den förlust, f. d. Kaptenen M. W. Silfverbrand li
dit
vid uppförandet af landshöfdinge-residensbyggnaden i Luleå;
samt
N:o 193, i ani. af väckt motion om statsbidrag till staden
Oscarshamn för utlösen af tomtöre-afgälden till egaren af de
hemman, från hvilkas områden stadens utmål är afsöndradt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. $ 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 21 Oktober 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdrag för den 20 dennes samt prot:t
för den 6 sistlidne Juni f. m.
Föredrogos i ett sammanhang Gr. Sparres och Hr von
Köchs den 20 dennes bordlagde förslag, att de öfriga Riks-Stånden
skulle inbjudas biträda R. o. Ad:s beslut rörande lydelsen
af lista och 7:de §§:ne i Sammansatta Ranko- och Lag-Utsk:ts
förslag till lag om enskilda banker utan rätt att utgifva egna
banksedlar; hvarvid dessa förslag så väl i afseende å den lista
§:n som ock beträffande den 7:de §:n, uppå särskilda proposir,
84
Den 21 Oktober.
af R. o. Ad. biföllos; och blef ett prot.-utdrag om detta beslut
härefter uppläst samt godkändt.
Föredrogs Högv. Preste-St:ts den 20 dennes bordlagde prot.-  utdrag N:o 462, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Slånden
att förena sig i Preste-St:s beslut öfver Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 69, i ani. af motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då, sä vidt jag kan fatta,
Preste-St:s förev:de inbjudning afser att åter införa en distinktion
emellan arfve- och aflingejord, får jag å densamma yrka
afslag.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att derunder endast bade yrkats, att R. o. Ad., med
vidblifvande af sitt förut i frågan fattade beslut, skulle lägga inbjudningen
till handlingarne.
Härvid anmälte sig och yttrade
Hr von Koch: Jag skulle anhålla att orden »med vid
blifvande
af sitt en gång lättade beslut» ej måtte begagnas, enär,
sedan alla 4 Stånden stannat i afseende å denna fråga i olika
beslut, säkerligen R. o. Ad. måste göra någon ändring i sitt
beslut.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i anledning häraf förklarat, att
något hinder ej mötte för proposms framställande i de ordalag
Hr von Koch ansett böra begagnas, blef propos. på afslag åden
ifrågav.de inbjudningen framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 17 och 20 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 176,
i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om nämndemäns och
fjerdingsmäns rätt till ersättning för extra förrättningar.
l:sta punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Vid sistlidne riksdag ingingo
R. St:r till K. M. med underd. anhållan om utredning af frågan
ang:de nämndemäns reseersättning. Sedan K. M. öfver
denna sak hört Kammar- och Krigs-Collegierne samt Förvaltningen
af sjöärenderne, gillade K. M. hvad dessa Collegier hufvudsakligen
hade framställt, nemi. att skjutsersättning till nämndeman
icke skulle ifrågakomma, derest icke alståndet från nämndemans
hemvist till förrattningsstället öfverstege | mil.
Då Utsk:t i sitt Utlåt, frångått denna mening och ansett
att nämndeman borde åtnjuta reseersättning, äfven om förrätt
-
Den 21 Oktober.
85
tingsstället blott läge några få alnar från hans hemvist, måste
jag för min del yrka afslag derå och anhålla om propos. på bifall
till K. M:s Nåd. framställning.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då jag h. o. h. blifvit förekommen
af Gr. Mörner i hvad jag ämnade säga, anhåller jag
endast att få instämma med honom.
Sedan Öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats, att R. och
Ad. måtte bifalla K. M:s i ämnet gjorda, af Utsk:t tillstyrkta
framställning, men afslå hvad Utsk:t derutöfver föreslagit, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan i dess helhet, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på bifall till K. M:s framställning och afslag å Utsk:ts
förslag i öfrigt, hvilken propos. med ja besvarades.
2:dra punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo samt bifölls Stats-Utsk:ts den 17 och 20
dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 177, i ani. af K. M:s Nåd.
Propos. ans:de reseersättning och dagtraktamente till ordföranden
och ständige ledamöter uti de nämnder, åt hvilka reglering
af presterskapets aflöning, i enlighet med Förordnm den 11 Juli
1862, anförtros, samt om anslag till skrilbiträde åt dessa nämnder.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 17 och 20 dennes bordlagde Utlåt. N:o 178, i ani.
af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anvisande af medel till betäckande
af kostnaden för iståndsättande af åtskilliga broar å den
s. k. Carl-Johans-vägen i Jemtland m. m.
lista punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Frih. af Ugglas: Efter min uppfattning kan en anhållan,
sådan som den ifrågavide, hos K. M. icke föranleda till det åsyftade
ändamålet, och derföre anser jag denna skrifvelse vara
h. o. h. öfverflödig.
Då dessutom denna väg icke blifvit anlagd på vederb:de
kommuners begäran, samt de försök, som af Konungens Beflnde
i länet blifvit gjorda lör att få den indelad, strandat, anhåller
jag alt R. o. Ad. måtte afslå förslaget till skrifvelsen.
86
Den 21 Oktober.
Gr. Mörner: Jag ber att få förena mig med Frih. af
Ugglas uti anhållan om afslag å denna framställning, såsom varande
icke allenast öfverflödig, utan äfven skadlig.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
Föredrogs ånyo Stats-lltsk:ts den 17 och 20 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 183, i ani. af väckt fråga om inköp af Medicine
Doktor N. P. Hambergs samlingar af natur- och konstprodukter.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Då jag ej kan annat än på
det högsta beklaga alt ifrågav:de motion ej vunnit bifall hos
Utsk:t, måste jag söka orsaken härtill i det trägna arbete, hvarmed
Utsk:t ständigt varit sysselsatt och hvilket förhindrat Utsk:t
att taga kännedom om ilrågav:de samlingar.
Hvar och en deremot, som sett dessa samligar på närmare
håll, kan icke undgå alt erkänna deras stora vigt tor både den
allmänna och speciela bildningen.
Då vi veta att flere samlingar af samma natur redan finnas
påbörjade på allmän bekostnad, men hvilka alla äro ganska
ofullständiga, har den tanken legat till grund för ifrågav:de motion,
att alla de serskilda samlingarne skulle sammanföras till
ett helt och deraf bildas ett museum för slöjd och konst, hvarest
nödig kännedom kunde inhemtas om såväl råämnens förädling
och olika arbetsmethoder som äfven om de orter, hvarest
materialier funnes att tillgå.
Då det är lära värdt att ifrågav:de Doktor Hambergs samling,
ifall densamma ej nu inlöses, kommer att skingras, hvarvid
all samlarens möda äfven skulle gå förlorad, tager jag mig
friheten hemställa, att R. o. Ad. behagade besluta, att ett anslag
af 9000 rdr rmt i och för inköp af denna samling beviljas,
för att till K. M:s disposition ställas.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag h. o. h. instämmer med
den föreg:de talaren, ber jag endast att få tillägga några ord.
Hvar och en, som eger någon kännedom om de uppoffringar,
som i främmande länder göras för att bereda industriidkare
och handtverkare tillfälle att se de olika stadierna af råämnenas
bearbetning, kan icke annat än på det högsta önska och
tillstyrka att äfven vi måtte söka att begagna detta tillfälle för
att komma i besittning af denna samling. Jag Ilar visserligen
icke sjelf varit i tillfälle att kunna hedömma densamma, men
jag anser mig betryggad i mitt omdöme genom intyg från (lere
sakkunnige personer.
Mine Hrr! det är isynnerhet ett skäl, som jag önskar att
R. o. Ad. ville behjerta, nemi. att ett inköpande för statens räk
-
Den 21 Oktober.
87
ning af denna samling icke allenast är en vinst för slöjdskolans
elever, utan äfven och isynnerhet för de industriidkare, som redan
arbeta på egen hand, hvilka, eenom att taga kännedom af
en dylik åskådlig framställning, erhålla en fullkomlig ledning.
Slutligen må det tillåtas mig att fästa uppmärksamheten
derpå, att då man vill borttaga allt det skydd, som våra inhemska
näringar hittills åtnjutit, man just måste på ofvannämnda
sätt söka för densamma bereda alla möjliga tillfällen att kunna
uppträda i täflan med andra länders jordbrukare och fabriksidkare.
Jag får derföre, i likhet med Hr Fahnehjelm, vördsamt anhålla
att R. o. Ad. ville besluta att ifrågav:de Doktor Hambergs
sinding måtte för statens räkning inköpas samt att för sådant
ändamål 9000 rdr ställas till K. M:s disposition.
Frih. af Ugglas: Het är ej min mening att söka förrin
ga
värdet af i fråga vide samling, utan vill jag endast påpeka de
skäl, hvaraf Slats-Uttsk:t hemtat anledning att afstyrka Hr Cedeisclijölds
motion. Enligt hvad som är bekant, skulle den
ifrfgavide samlingen delas mellan Vetenskaps-akademien och
Slöjdskolan. Då nu akademien har egna tillgångar, antog StatsUtsk:t
att akademien för dessa sina egna medel kunde inköpa
sin andel af samlingen. Hvad sedermera vidkommer den delen
af ifrågav:de samling, som skulle tillfalla slöjdskolan, så medger
dess nuv:de lokal ej det för samlingens uppställande erforderliga
utrymme. Dessa 2:ne skäl hafva företrädesvis utgjort Utsk:ts
motiver för afslag; och har Utsk:t så mycket hellre stannat
i detta beslut, som, derest någon fara vore för handen att
samlngen skulle frångå dess nuv:de egare och skingras, K. M.
sannolikt af för handen varande tillgångar skulle anvisa medel
till inköp af densamma.
Jag får anhålla om bifall till Utskits Betänk.
Hr Huss, Magnus: Det är visserligen sannt att R. St:r
varit fiikostiga uti anslag mot Vetenskaps-akademien, och akademien
erkänner detta tacksamt, men man må ihågkomma att,
om desa anslag äro stora i och för sig, de likväl äro små i
jemförelse med hvad som skulle fordras för att sätta Riksmusei
samlinga- uti paritet med dylika, t. ex. i Berlin och Wien, för
att icke lämna dem i Paris och London. Det synes mig derföre
som om R. Skr icke hade skäl att afslå inköpandet af
ifrågav:de samling, hvarigenom statens samlingar kunde till någon
del, åtminstone uti vissa rigtningar, fullständigas. Hvad det andra
skälet vidkommer, hvarpå Stats-Utsk:t stödt sitt afslag, så
kan jag ej anse det på minsta vis vara giltigt, enär slöjdskolan
ej endast ä- till gagn för Stockholms kommun, utan lör hela
landet, samt är öppen för hela allmänheten. De insigter, som
handtverkare! eller industriidkaren i denna skola erhåller, stadna
ej inom Stockholm, utan utgå med den till orterna afgående
eleven till den plats der denne bosätter sig; komma således
88
Den 21 Oktober.
landet till godo i mer eller mindre mån, liksom hvarje annat
läroverk, hvars verksamhet ej kan anses inskränkt inom den
kommun der det är beläget, utan sprider sig vidare omkring,
allt efter läroverkets omfång och beskaffenhet.
Då, enligt min tanke, Utsk:t sålunda saknat fulla skäl till
Betänklig slutsats, anser jag mig böra lorena mig med Gr. von
Platen och Hr Fahnehjelm uti anhållan om afslag å detsamma.
Gr. Mörner: För min del måste jag förena mia med
Frih. af Ugglas. Här framstår nemi. en enskild motionär och
bilägger ett intyg af 3:ne personer, hvilka visserligen äro förtjenta
af allt vitsord, men hvilka i sitt intyg ej nämnt ett o'd
om samlingens värde. Mig synes detta vara en alltför löslig
grund, för att derpå ett beslut om anslag af statens medel
skulle stödjas.
Vi hafva förut sett sådana försök göras att till fördel för
en eller annan individ bestämma pris på varor. Så t. ex. var
det en tafla af Larsson, på hvilken sattes ett pris af 10,000 idr;
och efter detta pris fick förstärkt Stats-Utsk. rätta sig. För
min del tror jag att dylika ärenden hafva sin rätta gång, om
de komma från eller behandlas af regeringen.
Hvad vidare beträffar Frih. af Ugglas’ andra skäl, miste
jag äfven deri förena mig med honom. l)å det nemi. är 10gsamt
bekant alt slöjdskolan för närv:de är så trångbodd attden
icke en gång kan emottaga flere lärlingar, måste det förefalla
hvar och en tydligt, att det ej kan vara skäl alt ytterligare genom
ifrågavide samlings inköpande borttaga utrymme.
Slutligen kan jag ej undgå att anmärka, att, derest verkligen
ett trängande behof skulle uppstå att ega ifrågav:de samling,
ett inköp af densamma synes lätteligen böra kunna åstadkommas
genom besparingar på 8:de hufvudtiteln. Vi hafva
nemi. der anslagit så stora summor till nya tjänster, at, enär
dessa tjenster ej kunna tillsättas förr än ansökningstiden gått
till ända, stora besparingar derstädes måste komma alt finnas
att tillgå.
Jag förenar mig med Frih. af Ugglas i anhållan oit propos.
på bifail till Utsk:ts Betänk.
Hr von Koch: Ehuru jag icke kan undgå at erkänna
vigten af de skäl, som den föreg:de talaren anfört, nemi. det
olämpliga uti att R. St:r bestämma värdet på effektei, som för
statens räkning skola inköpas, måste jag likväl, å aidra sidan,
dels med hänsyn till hvad Hr Huss yttrat, och dels emedan jag
fullkomligt instämmer med Gr. von Platen deri, alt då man
borttagit allt skydd för våra näringar, man äfven för söka att
bereda desamma all lättnad i afseende på upplysning och undervisning,
förena mig med de Hrr, som, med afsigt å Betänk:t,
yrka att 9000 rdr måtte ställas till K. M:s disposition, på det
att K. M. på till och vilkor, som K. M. finner lämpliga, ville
inköpa dessa samlingar.
Den 21 Oktober.
89
Hr Fahnehjelm: Jag hade visst icke tänkt att vidare
upptaga Högloft Ståndets tid, men då jag funnit mig understödd
al flere utmärkta ledamöter af detta hus, må det ursäktas mig,
om jag anhåller om några ögonblicks uppmärksamhet, lör att
besvara de anmärkningar, som Gr. Mörner emot mitt förslag
framkastat.
Det måtte vara ett minne från 9:de hufvudtiteln, som förmått
Gr. Mörner att betrakta denna fråaa såsom en fördel för
samlaren. Jag mäste derföre göra den värde Gr:n uppmärksam
derpå, att förhållandet ej är så. utan att frågan tvärtom gäller
att bereda en fördel åt den studerande ungdomen och åt industriidkarne.
Det har vidare blifvit anmärkt att slöjdföreningen ej skulle
i sin lokal kunna inrymma ifrågav:de samling. Jag tror visserligen
icke att i den nya byggnad, som skall uppföras, plats kan
för densamma beredas, men jag har derföre löreslagit att samlingen,
om den kommer att inlösas, må användas på sätt K. M.
för godt finner. Jag tog mig äfven friheten antyda hurusom
fråga är om att här i Stockholm bilda ett museum för naturvetenskap,
slöjd och konst, hvartill anslag redan blifvit beviljadt,
och jag är öfvertygad om att, då detta kommer till verkställighet,
medel ej må saknas.
Den värde Gr:n har vidare fäst sig dervid att ingen närmare
utredning funnes att tillgå angide samlingens penningevärde,
äfvensom att han anser en summa af 9,000 rdr vara för
stor. Det är omöjligt alt tvista med honom härom, då vi stå
på så olika botten, Gr. Mörner, om jag så vågar säga, på okunnighetens,
och jag på motsatt botten, såsom den der varit nödsakad
att laga kännedom om förhållandet. Det intyg, som Gr.
Mörner omtalat, innehåller likväl icke något särskildt yttrande
öfver hvad samlingarne böra korta, utan blott den antydning på
deras värde, att deras samlande skulle medföra ännu större
kostnad än det nu ifrågav:de beloppet.
Jag vidblifver mitt yrkande.
Gr. von Platen: Jag anhåller att få instämma i Hr von
Köchs förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Stats-(Jtsk:ts
förevide Utlåt., dels af Hr Fahnehjelm, att R. o. Ad., med afslag
å Utlåtit, måtte till K. M:s disposition anvisa ett belopp af 9000
rdr för inlösande af Doktor Hambergs ifrågavule samlingar, hvilka
finge användas på det sätt K. M. kunde finna godt i nåder
bestämma, och dels slutligen af Hr von Koch, att H. o. Ad.,
med afslag å rneranämnde Utlåt., skulle ställa en summa af 9000
rdr till K. M:s disposition, på det att K. M., derest K. M. så
prölvade nyttigt, mätte kunna å tid och på de vilkor, som K.
M. funne lämpliga, för statens räkning inlösa de ifrågavarande
samlingarne.
90
Den 21 Oktober.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utlåt:t, hvartill svarades ja och nej i blandning, sedermera
propos. på afslag derå och antagande af Hr Fahnehjelms
ofvanomförmälda förslag, då svaren utlöllo med många nej jemte
några ja, och vidare propos. på afslag å merberörde Utlåt, och
antagande af Hr von Köchs föromnärnnde förslag, hvilken propos.
besvarades med blandade ja och nej; hvarefter propos. på
bifall till Utlåt:t förnyades samt besvarades med många ja och
nej i blandning; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr von Koch begärt votering samt R. o. Ad., uppå
Hr Grins o. Landtmilis framställning, till kontra-propos. vid voteringen
antagit afslag å Utlåtit samt bifall till Hr von Köchs i
ämnet afgifna förslag, uppsattes och justerades följande voterispropos.
:
»Den som bifaller Stats-Utskits Utlåt. Nio 183, i ani. af
väckt fråga om inköp af Medicine Doktor N. P. Hambergs samlingar
af natur- och konstprodukter, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskits Utlåt, och beslutar, att en
summa af 9000 rdr skall ställas till K. M:s disposition, på det
att K. M., derest K. M. så pröfvade nyttigt, måtte kunna å tid
och på de vilkor, som K. M. funne lämpliga, för statens räkning
inlösa de ifråga vide samlingarne.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda;
Ja — 16.
Nej — 19.
Hr Huss; Jag anhåller att de öfriga Riks-Stånden vördsamt
måtte inbjudas att förena sig i det beslut, som R. o. Ad.
i denna fråga nu fattat.
Detta förslag begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 17 och 20
dennes på bordet lagde Utlåt. Nio 186, i ani. af väckt motion
om landshöfdingeresidensets i Göteborgs och Bohus läns förflyttning
från Göteborg till Uddevalla, samt anvisande af medel
till derför erforderliga byggnader.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utskits den 17 och 20
dennes hordlagde Mern. Nio 72, ang:de instruktion för R. Stirs
Banko-Utsk. vid nästa riksdag.
Den 21 Oktober.
91
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 17 och 20 dennes
bordlagda Betänk. N:o 72, i anledning af motion om ändring
af 2:dra och 3:dje §§:ne i 3:dje kap. Kyrkolagen.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 17 och 20 dennes bordlagde
Betänk. N:o 73, i ani. af motion ang:de giltigheten af K.
Brefven den 7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740, i fråga om
handräcknings meddelande för barns befordrande till dopet.
Hr von Koch: Då jag instämmer i de af Utsk:t anförda
motiver, kan jag heller icke annat än yrka bifall till Utsk:ts
Betänk. Jag vill emellertid påpeka, att reservanten haft rätt
deri, att, ehuru dessa K. Bref icke bort åberopas, såsom varande
endast reskripter, de likväl blifvit i lagsamlingen införda
och äfven någon gång vunnit tillämpning.
Gr. Sparre: Det är kändt och upplyst, att i sednare tider
K. M., på gjord framställning om huru i sådana fall som ifråga
v:de skulle förfaras, tillkännagifvit, att K. M. ansåg det icke
böra förfaras såsom det står i reskriptet föreskrifvet. Då LagUtsk:t
ej heller kan tillstyrka upphäfvandet af dessa bref såsom
lag, enär desamma aldrig varit lag, anser jag Lag-Utsk:ts förfarande
alldeles riktigt; och får jag af sådan anledning tillstyrka
bifall till Utsk:ts Betänk.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. på
bifall till ifrågav:de Betänk., samt besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande särskilda
Utsk:ts den 17 och 20 dennes på bordet lagde Utlåt.
N:o 3, i ani. af de inom Risks-Stånden gjorda anmärkningar
och lättade skiljaktiga beslut i afseende å Utsk:ts Betänk. N:o 2,
öfver K. M:s Nåd. Propos. till R. S:r med förslag till ny sjölag.
ötsk:ts yttrande å sid. 2 ang:de de delar af lagförslaget,
som blifvit af 3 Riks-Stånd godkände.
Lades till handlingarne.
§§ 31, 321 samt § 33.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
§ 38.
Utsk:ts första yttrande.
Lades till handlingarne.
92
Den 21 Oktober.
Utsk:ls sednare hemställan.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Då denna fråga förra gån
gen
förevar hos R. o. Ad., gjordes ingen annan anmärkning
än att det sista morn., såsom öfverflödigt, borde utgå. Emot
mitt bestridande beslöt äfven R. o. Ad. att så skulle ske, och
inbjödos de öfriga Stånden att i detta beslut sig förena. Preste-St.
antog denna inbjudning, hvaremot Bonde-St. antog Utsk:ts
förslag. Då man äfven af diskussionen inom Borgare-St. kunde
se, att pluraliteten egentligen var för Utskits förslag, ehuru en
återremiss af §:n beslöts, var detta orsaken till Utsk:ts ifrågav:de
beslut.
Emellertid då R. o. Ad. icke allenast beslutat att detta
mom. skulle utgå, utan äfven förmått Preste-St. att biträda samma
beslut, anser jag lämpligast, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt i ämnet fattade beslut, behagade afslå Utskits inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till Utskits förevide hemställan, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, hvilken propos. med
ja besvarades.
§§ 42, 45, 47, 70, 94, 97, 98, 99 och 238.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 55.
Utskits förslag antogs.
§ 60.
Utskits första hemställan bifölls, och dess sednare yttrande
lades till handlingarne.
§ 64.
Utskits hemställanden biföllos.
§ 66.
Hr af Ström, Carl Ferdinand: Jag anhåller om bifall
till min vid denna § i Utskits Betänk, afgilna reservation.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utskits hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå samt antagande af det förslag
till §:ns lydelse, som Hr af Ström i sin vid Utlåtit fogade reservation
afgifvit, hvilken propos. med ja besvarades.
§ 68.
Utskits yttranden lades till handlingarne.
Den 21 Oktober. 93
§§ 79, 100, 103, 143, 234, 244, 245, 246. 247,261,279
och 302.
Utsk:ts hemställanden och inbjudningar bi föllos oell antogos.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 20 dennes bordlagde
Utlåtin:
N:o 189, i ani. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till inrättande vid Höganäs och Torekow af stationer för
lifräddningsanstalter, m. m.;
N:0 190. i ani. af väckt motion ang:de statsanslag för
uppresande af en minnesstod åt Arkiatern G. von Linné;
N:o 191, i ani. af väckt motion ang:de anvisande af ett
förslags-anslag till fyllnad i enskilda bidrag för uppresande af
ett monument öfver Konung Carl XII, m. m.; samt
N:o 192, i ani. af väckt motion om statsanslag till betäckande
af den förlust f. d. Kapitenen ,VI. U. Silfverbrand lidit vid
uppförandet af iandshöfdinge-residensbyggnaden i Luleå.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 20 dennes bordlagde Ullåt. N:o 193, i
ani. af väckt motion om statsbidrag till staden Oscarshamn för
utlösen af tomtöreafgälden till egaren af de hemman, från hvilkas
områden stadens utmål är afsöndradt.
Upplästes och godkändes nedannämnde från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till K. St:rs underd. skrifvelser till Iv. M , nemi.:
N:o 135, ang:de stämpelpappersafgiften;
N:o 136, ang:de ersättning till vederb:de för de i strafflagen
stadgade böters indragande till kronan;
N:o 137, angrde upphäfvande af rättigheten att börda jord
å landet;
N:o 138, angide ändring i K. Förodnm rörande städsel och
lego af jord på landet af den 13 Juni 1800;
N:o 139, ang:de ändring i K. Förordn:n rörande anmälan af
missnöje emot sådana domstols i invändningslrågor meddelade
beslut, hvaremot klagan icke får annorledes än i sammanhang
med hufvudsaken fullföljas;
N:o 140, ang:de ändring i 4:de kap. 2:dra §:n Jordabalken;
N:o 141, ang:de förändrade föreskrifter i afseende å tiden,
hvarifrån utfärdade allmänna författmr skola vara gällande;
N:o 142, ang:de förändring i föreskrifterna rörande tjenstemannaeder
och läkares edsförpligtelse; samt
N:o 143, i fråga om förändrade föreskrifter rörande vården
och förvaltningen af distrikt- och sockenmagasiner.
94
Den 21 Oktober.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåtrn och Mem:r*.
N:o 188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Krigs-Colhii
ombildning till en arméförvaltning;
N:o 196, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de tillökning i
arméens nuv:de kavalleristyrka;
N:o 197, i ani. af väckt motion om inlösen för statens
räkning af Hebbeska egendomen på Riddarholmen;
N:o 201, ang:de inlösning af ytterligare anmädla, först efter
preskriptionstidens slut, hos Riksgäldskontoret företedda riksgäldssedlar;
N:o
202, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de en den Svenska
beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera belägen fastighet;
N:o 203, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om afsöndring
af jord från Eskilstuna Kungsladugård till utvidgande
af Eskilstuna stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats;
samt
N:o 204, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
Stats-Utsk:ts Utlåt. Nm 147, i fråga om väckt motion om Kyrkoherden
G. A. von Zweigbergks enka, Maria Haeggrens bibehållande
intilll sin död vid åbo-och besittningsrätten till eller
arrendet af indragna predikantboställena vid Westgötha f. d.
kavalleriregemente Törnestorp £ mantal och Hofstena Lunnagården
J mantal i Skaraborgs län.
R, o. Ad. åtskiljdes kl. j 1 e. ra.
In fidem,
O. Brakel.
Den 23 Oktober.
95
Fredagen den 23 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerdes 5 prot.-utdrag för den 21 dennes.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot:sutdrag
N:o 493, innehållande, bland annat, inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s beslut rörande sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds Betänk. N:o
29, i ani. af motion om upphäfvande eller förändrad reglering
af klockares brefbäringsskyldighet.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag anhåller att Riddarh.-Sekreteraren
måtte meddela upplysning om de öfriga Riks-Ståndens
beslut i denna fråga.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att ifrågav:de
Betänk, blifvit af R. o. Ad. samt Preste- och Borgare-St: n
bifallet.
Frih. Armfelt: Som det blifvit upplyst, att frenne Stånds
beslut i denna fråga sammanstämma, och R. St:rs beslut således
är fattadt, torde den gjorda inbjudningen endast böra läggas
till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framstäld
propos., lades förev:de inbjudning till handlingarne.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot:sutdrag
N:o 499, innehållande, bland annat, inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att förena sig i Bonde-St:s beslut om ett
tillägg till lista mom:t i 5:te §:n af Banko-Utsk:ts i Mem:t N:o
72 afgifna förslag till instruktion för R. St:rs Banko-Utsk. vid
nästa riksdag.
Begärdes på bordet.
96
Den 23 Oktober.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ls den 20 och 21
dennes bordlagde Utlåt. N:o 193, i ani. af väckt motion om
statsbidrag till staden Oscarshamn för utlösen af tomtöre-afgälden
till egaren af de hemman, från hvilkas områden stadens
utmål är afsöndradt.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåtm:
N:o 188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Krigs-Colkii
ombildning till en armé-förvaltning;
N:o 196, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de tillökning i
arméens nuv:de kavalleri-styrka; samt
N:o 197, i ani. af väckt motion om inlösen för statens räkning
af Hebbeska egendomen på Riddarholmen.
Föredrogs och bifölls Stats-Utslcts den 21 dennes bordlagde
Mern. N:o 201, ang:de inlösning af ytterligare anmälda, först
efter preskriptionstidens slut hos Riksgälds-kontoret företedda
riksgäldssedlar.
Föredrogos, men begärdes af (lere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utskds den 21 dennes bordlagde Utlåtm och Mem:r:
N:o 202, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de en den Svenska
beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera belägen fastighet;
N:o 203, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om afsöndring
af jord från Eskilstuna kungsladugård till utvidgande af
Eskilstuna stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats;
samt
N:o 204, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 147, i fråga om väckt motion om Kyrkoherden
G. A. von Zweigbergks enka, Maria Haeggrens bibehållande
intill sin död vid åbo- och besittningsrätten till eller
arrendet af indragna predikants-boställena vid Westgötha f. d.
kavalleriregemente Törnestorp f mantal och Hofstena Lunnagården
J mantal i Skaraborgs län.
Anmältes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet och Chefen
för K. Sjöförsvars-Dep:tet, Gr. Baltzar von Platen, hvilken öfverlemnade
K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r i fråga om försäljning
af nya Varfvet vid Göteborg.
Sedan Gr. von Platen utbeledsagats, föredrogs den K. Propos:n
och begärdes på bordet.
Föredrogs och bifölls Hr Huss’, Magnus, den 21 dennes
bordlagde förslag, att de öfriga Riks-Stånden skulle inbjudas
biträda
Den 23 Oktober.
97
biträda R. o. Ad:s beslut rörande Stats-Utsk:ts Utlål. N:o 183,
i ani. af väckt fråga om inköp af Medicine Doktor N. P. Hambergs
samlingar af natur- och konst-produkter.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskm inkomna
Mem:r och Utlåt., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 200, med förslag till de stadganden ang:de Riksgäldskontorets
skulder och fordringar, som böra iuföras i det nya
reglementet för detta verk;
N:o 206, med förslag till voter.-propostr i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande några till 8:de Hufvudtiteln
hörande anslagsfrågor;
Sammansatta Stats-, Revillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 51, i fråga om förhöjning af folkskole-afgiften;
Lag-Utskottet:
N:o 74, i ani. af erhållna återremisser af Utsk:ts Mern. N:o
70, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af de inom Riks-Stånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt.
N:o 55, öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid Utsk:ts Betänk. N:o 35, ang:de införande af ny
strafflag m. m.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 7 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
H. VII
7
98
Den 24 Oktober f. m.
Lördagen den 24 Oktober 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag lör den 23 dennes samt prot:t
för den 6 sistl. Juni e. m.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåt:n:
N:o 194, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r i fråga
om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän
för en del resor i tjensteärenden;
N:o 195, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om de till
åtskilliga stadsskolor inom Lunds stift, äfvensom Hallands län,
utgående klockarepensioner samt landtgillen af klockarebol;
N:o 198, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag för
national-museibyggnadens inredning, jemte andra i sammanhang
dermed erforderliga kostnader;
N:o 199, om anvisande af de i R. F:s 63:dje § föreskrifna
kreditiv-summor;
samt Riddarh.-Utsk:ts Utlåt. N:o 11, i ani. af väckt fråga
om utlåning till Lektor W. Tham af handlingar ur Riddarh.-  Arkivet.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s den 23
dennes bordlagde Nåd. Propos. till R. St:r i fråga om försäljning
af Nya Varfvet vid Göteborg; hvarefter ett prot.-utdrag
härom upplästes och godkändes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Ronde-St:s den 23 dennes bordlagde prot.-utdrag N:o 499,
innehållande, bland annat, inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Bonde-St:ts beslut om ett tillägg till lista mom:t i
5:te §:n af Banko-Utsk:ts i Mem:t N:o 72 afgifna förslag till
instruktion för R. St:rs Banko-Utsk. vid nästa riksdag.
Den 24 Oktober f. m.
99
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 21 och 23 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de KrigsColkii
ombildning till en armé-förvaltning.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag hade väntat att någon med
bättre kännedom om denna fråga, än jag eger, skulle hafva
börjat diskussionen, och jag sålunda blifvit i tillfälle att med
ledning af de vunna upplysningarne stadga mina åsigter i frågan.
Då så ej blifvit förhållandet, ber jag att få anföra de betänkligheter,
som hos mig uppstått, huruvida genom ifrågavrde förslag
något bättre, än det närvarande, må kunna vinnas. Andamålet
med den föreslagna ändringen uppgifves nemi. vara. att
derigenom en större skyndsamhet vid ärendenas behandling
skulle uppnås. Jag måste i detta afseende bekänna, att jag
delar de af Hr Stats-Rådet Bredberg i hans reservation till
Stats-Rådets protokoll yttrade tankar.
Jag tror att vid jemförelsen mellan de särskilda förslag,
som hafva framställts, man har svårt att bilda sig en säker och
bestämd öfvertygelse att, genom antagandet af någotdera, en
gifven fördel skall vinnas. Då sådana skiljaktigheter i åsigter
derför visat sig vara gällande, gjorde man, enligt min tanke,
rättast i att inskränka sig till mindre genomgripande åtgärder,
än de nu ifrågasatta.
Det må nu tillåtas mig att något närmare antyda de betänkligheter,
som syras mig förekomma mot Stats-Utsk-.ts förslag.
l:o. I afseende på raskheten vid ärendenas behandling.
Då tre afdelningar här äro föreslagna, hvilka hvarken äro af
hvarandra oberoende och ej heller så nära sins emellan förenade,
att de kunna samverka till något gemensamt mål, utan
blott så mycket sammanfogade, att de kunna försvåra hvarandras
verksamhet, synes snarare vara att befara att de skola
komma att förlama den ena den andra, under det hvarje afdelnings-chef
i första rummet blir mån om sin afdelning och att
tillse, att så mycket medel som möjligt komma densamma
till godo.
2:o. I afseende å ärendenas handläggning blir frågan naturligtvis
hvilken som kan lyckas att först få sina ärenden afgjorda.
Jag skulle tro att, om man vill göra en förändring och
frångå den kollegiala formen, man bör göra förändringen så fullständig
som möjligt, d. v. s. ställa de olika afdelningarne i fullkomligt
oberoende af hvarandra, och vill det vidare synas mig
att, om man vill åt armé-förvaltningen bereda en större raskhet
och sätta den i tillfälle att egna mera tid åt sina mångtaliga
militära göromål, det enklaste vore att frånskilja sådana ärenden,
som icke egentligen böra höra dit. Man måste nemi. erkänna,
att det icke är någon militärisk sysselsättning att förvalta
kassor. Detta tillhör dock Coll. efter dess nuv:de organisation
och skulle, enligt det nya förslaget, äfven förblifva ett
armé-förvaltuingens åliggande.
100
Den 24 Oktober f. ra.
Enligt förev:de förslag skulle de militära ledamöterna uteslutande
utöfva beslutanderätten. Jag har allt förtroende för de
blifvande cheferne, men anser dock ej omöjligt att vid lånefrågornas
behandling hvarjehanda konsiderationer kunde komma i
fråga, som icke lika lätt kunna göra sig gällande hos en kollegial
myndighet.
Det har varit en kassa inom Coll., som icke stått under
offentlig kontroll, nemi. gamla passevolans-kassan, och om man
vill se på i hvad skick den befinner sig, torde deraf något bidrag
kunna hemtas till en föreställning om hvad som kan inträffa,
derest kassors förvaltning ej står under tillbörlig kontroll.
Att således frånskilja Krigs-Coll. denna fondförvaltning synes
mig vid den ifrågasatta förändringen hafva bort i främsta rummet
påtänkas.
3:o. I afseende på skötseln af boställena. Hvarför kunna
icke de militära boställena skötas såsom andra statens egendomar?
Enligt mitt förmenande hade afskiljandet häraf varit
vida ändamålsenligare än mycket annat, som blifvit föreslaget,
och skulle äfven hafva i betydlig mån minskat mängden af
Colbii göromål, hvarigenom Coll. fått mera tid för de rent militära
ärendenas skötande.
Att för öfrigt den nya organisationen skall komma att erbjuda
vissa svårigheter, såsom den nu är framställd, med en
gemensam kassa och på samma gång särskilda afdelningar, som,
oberoende af hvarandra, på denna kassa utfärda anvisningar,
torde framtiden komma att visa.
Det kunde visserligen vara ganska mycket mera att tilllägga,
men jag har i de af mig nu påpekade omständigheter
funnit tillräckliga skäl att icke understödja detta förslag; och
får jag i stället hemställa att R. o. Ad. behagade bifalla den af
Hr Stats-Rådet Bredberg afgifna reservationen.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Den siste värde talaren har
yttrat betänkligheter mot det förslag, som Utsk:t, på grund af
Landtförsvars-komiténs utlåt., afgifvit. Då jag tillhör denna
komité, torde det vara mig tillåtet att i detta afseende lemna
några upplysningar, helst jag, utan att likväl tilltro mig ega fullständig
sakkännedom, dock anser mig kunna häfva några af de
betänkligheter, som den siste talaren framställt. Han yttrade
först, att han, i likhet med Hr Stats-Rådet Bredberg, icke kunde
fatta, att någon egentlig skyndsamhet skulle beredas genom det
ifrågav:de förslaget, då Krigs-Colkii mål blifvit fördelade på särskilda
afdelningar, inom hvilka målens afgörande blifvit lemnadt
i de flesta fall åt afdelnings-chefen ensam, i andra åter collegialt
åt honom gemensamt med andra personer. Betraktar man
målens handläggning inom Coll., så är det gifvet, att någon tid
skall vinnas genom remiss till vederbörlig afdelning, mot hvad
som nu sker, då de först remitteras till Coll. in pleno och derifrån
afgå till de särskilda afdelningarne. Det finnes dessutom
en annan omständighet af hufvudsaklig vigt, vid hvilken komitén
Den 24 Oktober f. m.
101
isynnerhet fästat sig. Det är nemi. den makt, som är lemnad
åt afdelnings-chefen. Huru går det till i närv:de stund? Jo, om
en person med kraft, som söker drifva igenom hvad han önskar,
inträder i Coll., eger han der blott en röst. Hans förslag underställas
plenum, hvarest de mötas af inkast och svårigheter
från de öfriga medlemmarne, hvilka icke kunna vara i besittning
af den special-kunskap, som den förstnämnde eger, och
hvilka se endast de formela svårigheterna. På detta sätt mötes
han vid hvarje steg, han söker taga framåt, af ett tillbakahållande,
och hvad blir då följden? Jo, att hans kraft förlamas, och
att, efter en kortare tids förlopp, af sinnets spänstighet blott
det qvarblifver, att han sköter sin syssla efter de institutioner,
som finnas. Det gifves bland de civila ledamöterna inom Coll.
en motspänstighet och en benägenhet att bibehålla gamla former,
hvilken har visat sig i flere särskilda afseenden. Så hafva
t. ex. förslag blifvit inom Coll. väckte i det eller det afseendet,
att till K. M. inkomma med berättelse och afgifva förslag, men
dessa hafva nästan alltid fallit, till följd af motspänstigheten hos
de civila embetsmännen, hvilka ansett, att Krigs-Coll. icke borde
ega initiativ. Jag vet, att denna åsigt i viss mån äfven delas
af andra personer, likasom det finnes sådana, som anse, att detta
initiativ elter Colini ombildning skulle komma att tillhöra Dep:tsChefen.
Det gifves, Mine Hrrl just i en särskild del, nemi. den
ekonomiska, en mängd förhållanden, som endast genom deras
praktiska sida, till hvilken med svårighet någon annan än Coll.
har tillgång, kunna visa sig behöfva ändring eller icke. Det är
t. ex. bestämdt, att, vid förrättningar, nämndemän icke ega att
erhålla någon ersättning, såvida förrättningen skedde inom J mil.
Skedde den återigen utom halfva milen, tolkades denna författning
inom de olika regementena på olika sätt. Somliga upptogo
nemi. i räkningen ersättning för hela väglängden, derför
att afståndet var öfver en half mil, somliga blott hvad som öfversteg
den halfva milen, och slutligen åter andra för hvad som
öfversteg en half mil bort samt hela vägen hem. När dessa
handlingar inkommo till Coll., framställdes in pleno begäran om
ändring deri. Plenum svarade nej, emedan initiativet ej tillhörde
Coll. Jag frågar då, om icke under sådana förhållanden all
kraft och skyndsamhet kommer att försvinna. Man kan icke
nog högt skatta den makt, som finnes hos en person, men den
bör på samma gång begränsas genom kontroll. Vill man hafva
något uträttadt, skall man förläna makt.
Den andra af Gr. Mörner framställda anmärkningen gällde
en slags förbistring, som den värde Gr:n, i likhet med Stats
Rådet
Bredberg, tyckes halva funnit i fördelningen af arbetet, i
det att dels ärendena afgöras efter förslag af afdelnings-chefen
ensam, eller inom afdelningen collegialt, dels att det funnes mål,
som komme att utgöra föremål för alla tre afdelningarnes öfverläggning.
Hvad det sista beträffar, får jag göra den siste talaren uppmärksam
på, att sådana mål äro af natur, att de röra alla tre
102
Den 24 Oktober f. m.
afdelningarne, och att de således böra af dem gemensamt behandlas.
Han har särskildt fästat sig vid en sak, nemi. uppgörandet
af förslag till stat. I afseende härå måste det ovilkorligen
komma att så tillgå, att, när af afdelningarne infordras
dylika förslag, då det är tillgång till att besluta hvad som önskas,
desse måste af Landtförsvars-Dep:t kallas och en slags
kompromiss med dem göras, hvarigenom, till följe af de upplysningar,
som af dem lemnäs, man kan komma till visshet om
hvad som inom det stora anslaget är mest nödvändigt att under
det kommande året utgå. Får man då icke något af det stora
anslaget, måste man vänta till dess att de för året mest trängande
behofven äro uppfyllda.
Hvad de öfriga inkasten beträffar, så har dessa äfven blifvit
uttryckta i en reservation, hvilken jag med mycket intresse genomläst.
Utom dess klartänkthet och de enkla grundsanningar,
den innehåller, vittnar denna reservation om en särdeles stor
förmåga att på möjligast korta tid tränga sig in i detta ämne.
Hvad reservanten egentligen framställt är att i militära mål, till
hvilka militärisk kunskap erfordras, det militära elementet bör
vara afgörande, hvaremot i sådana mål, der författningskunskap
behöfves, det civila bör vara öfvervägande. Han skulle härigenom
ovilkorligen hafva kommit till det resultat, att dessa båda
elementer skulle åtskiljas, hade icke gränslinien blifvit svår att
uppdraga. Det finnes nemi. ingen författning, som icke kan vara
praktiskt nyttig i sin tillämpning på de militära förhållandena,
och då dertill fordras en militärisk kunskap, som det civila elementet
icke eger, kan jag icke fatta annat än att Hr Björck på
den ifrågav:de gränslinien stakat sig, samt att han funnit det
vara alldeles omöjligt att från dessa afdelningar särskilja en hel
hop mål, hvilka fordra författningskunskap. Hade Hr Björck
varit konseqvent, skulle han hafva gjort en sak, som han nu
underlåtit. Han skulle nemi. icke hafva frånskiljt frågan om
boställsverket, hvarigenom han haft en 4:de afdelning gifven,
ty, hvad fondförvaltningen beträffar, är den af beskaffenhet att
kunna af det civila elementet afgöras. Då hade äfven skäl kunnat
finnas för en 4:de afdelning, som fått en ytterligare sysselsättning
i kassaförvaltningen.
Jag återkommer till den föreg:de talaren. Han yttrade
nemi. betänklighet mot fondernas ställande under och skötande
af afdelnings-cheferne. Jag tror för min del icke att, med den
granskning, som af Kammar-Rätten för närv:de utöfvas, någon
fara härvid kan komma att uppstå. Man skall äfven ihågkomma
att, om något tillgripande af medel skulle ega rum, afdelnings-chefen,
enligt detta förslag, derför stannar ensam i ansvar,
och ej såsom förut blott till ^:del, och vi veta, att ett ansvar,
som är fördeladt, är mindre tungt. Nu bär han icke allenast
ensam detta ansvar, utan han vet äfven, att bredvid honom står
en person, som är skyldig att påpeka de af honom begångna
oriktigheter, hvarigenom Kammar-Rätten alltid skall kunna få
reda på desamma och ställa honom till ansvar derför.
Den 24 Oktober f. m.
103
Hvad boställena beträffar, så har komitén af 2:ne skäl förordat,
att desamma fortfarande skulle vara bundna vid KrigsColl,
l:o emedan man ansett lämpligt, att hela arméns ekonomi
borde koncentreras i Krigs-Coll.; och 2:o emedan armén
med förkärlek håller sig qvar vid allt, som rörer boställena.
För min del får jag säga att, huru ifrig jag än är för indelningsverkets
bibehållande, jag likväl icke kan finna den minsta
betänklighet uti att uppdraga denna del af boställsverkets
granskning, som lör närv:de åligger Krigs-Coll., åt KammarColl.
, hvilket i åtskilliga vigtiga saker förut haft afgörande rätt.
1858 års komité föreslog, att Rammar-Coll. ensamt skulle uppdragas
granskningen af syne- och ekonomiska besigtningsinstrument
öfver indelta arméns boställen etc.; vidare skulle Kammar-Coll.
åligga beviljandet af besigtningstid å nybyggen och
uppodlingar å utmark, tillhörande militärboställen. Detta är fullkomligen
en kameralfråga, så mycket mer som Kammar.-Coll.
uteslutande har att yttra sig rörande bestämmandet af frihetsår
på nybyggen. Man ser således, att dessa tvenne saker hänga
tillsammans. Vidare skulle Kammar-Coll. hafva befattning med
upptagande af frågor ang:de skyldighet till rustning och rotering,
pröfning af K. M:s Belhides beslut rörande boställsskogar, pröfning
af besvär i fråga ang:de foders försäljning från boställen
etc. etc. Under sådana förhållanden och då, med undantag af
granskningen af de ekonomiska besigtnings-instrumenten, de öfriga
frågorna äro af h. o. h. kameral natur, skulle, genom dessas
öfverflyttande på Kamtnar-Coll., en stor enkelhet vinnas.
Jag skulle således vilja medgifva, att såväl fondförvaltningen som
boställsvården skulle skiljas (rån Krigs-Coll. och förläggas, den
förra till det verk, K. M. kunde komma att bestämma, och den
sednare till Kammar-Coll. Jag önskar detta så mycket hellre
som jag anser det alldeles nödvändigt att tillsätta en 4:de afdelning,
hvilken Hr Björck i sin reservation föreslagit. Sedan dessa
rent civila mål blifvit från Krigs-Coll. afskiljda, finnes det icke
någon enda sak, som icke den militära myndigheten kunde handlägga.
Det är icke allenast derför, att den icke gör någon nytta,
som jag ifrar för att denna afdelning ej må tillsättas, utan det
är, emedan jag anser, att den skall åstadkomma skada. Funnes
nemi. denna 4:de afdelning, är det naturligt, att den skall erhålla
befattningen att så väl yttra sig ang:de nya författningar,
som skola utfärdas, som ock gifva skäl, när K. M., rörande författningars
tillämpning, gör någon förfrågan hos arméförvaltningen.
Som jag nyss visade, är det omöjligt att en dylik författning
skall kunna utfärdas med mindre än att den bedömes af
militärer, huru den kommer att gagna. Hvad K. M. i afseende
å författningars tillämpning af Coll. vill veta, är sedermera, icke
huruvida författningen lyder så eller så, eller om den öfverensstärnmer
med andra författningar, utan K. M. vill veta, huruvida
en författning, sådan som K. M. vill utfärda densamma, i
dess praktiska tillämpning skall blifva nyttig eller skadlig; och
häröfver kan ej det civila elementet bestämdt yttra sig. Huru
104
Den 24 Oktober f. m.
skulle det för öfrigt gå till, om vi hade denna afdelning? Jo,
utan tvifvel så, att remiss ovilkorligen skulle ske till den militära
afdelningen, med skyldighet för densamma att begära sammanträde
med eller utlåtande af den civila, eller tvärtom. 1
begge fallen komme sannolikt det förhållande att inträffa, att
olika utlåt:n sökte göra sig gällande, och att det civila elementet
hellre holle sig till författning och form, då det militära mera
gjorde afseende på nyttan och tillämpligheten. Utan att tala
om tidsutdrägten, kan följden blifva den, att frågan blefve hvarken
hackad eller malen. Det är denna fruktan som bestämmer
mig för att motsätta mig Hr Björcks reservation. Hr Björck
synes vilja äfven tillägga denna afdelning en inspektion af kassan.
I afseende härå vill jag nämna, att ej något finnes att
befara ang:de en misshushållning. Jag vill dessutom i förbigående
fästa uppmärksamheten på, att det ligger ett misstag i hvad
Hr Björck sagt om bokföringen. Det finnes nemi. alltid en journal,
upptagande inkomster och utgifter, hvilken öfverlemnas till
hufvudboken för verket. Då vi hafva skiljt fondförvaltningen
från Krigs-Coll., har hvarje afdelning att röra sig med blott den
hvarje afdelning tillkommande anparten, hvilken är en fixerad
summa. Skulle en öfver-assignation af en afdelnings-chef ega
rum, — hvilket är någonting otänkbart, — blefve följden, att
kassan ej medgåfve verkställigheten af de utbetalningar, som
annars, i fall öfver-assignationen ej skett, skulle hafva egt rum.
Han skulle dessutom komma att derför ställas till ansvar inför
K. M.
Derest komiténs förslag skulle oförändradt antagas af R.
o. Ad., och Hr Björcks reservation blifva godkänd af 2:ne Stånd,
samt, vid votering mellan dessa båda, Hr Björcks förslag vunne,
skulle stora olägenheter uppstå derigenom att den 4:de splittrade
afdelningen infördes. För att icke behöfva komma till ett
sådant resultat, skulle jag önska en modifikation af de båda förslagen,
hvarigenom R. St:rs bifall skulle kunna vinnas, utan att
hufvudidéen ginge förlorad; och får jag af sådan anledning hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propus, på bifall till följande förslag:
»R. St:r, som finna den nuv:de organisationen af Krigs-Coll.
i flera hänseenden olämplig och bristfällig, medgifva att KrigsColl.
förändras till eu arméförvaltning på det sätt, att inom densamma
bildas särskilda, af hvarandra oberoende, afdelningar eller
embeten under hvar sin ansvarige chef; hvarjemte R. St:r anhålla,
dels att K. M. täcktes låta från arméförvaltningen skilja,
såväl vården och inseendet öfver arméns boställen, som förvaltningen
af landtförsvaret tillhöriga fonder, äfvensom ock tillse,
att i den nåd. instruktion, som kan blifva för den nya arméförvaltningen
utfärdad, så noggrannt som möjligt skiljes mellan
de ärenden, uti hvilka embets-chef må ega ensam beslutande
rätt, och dem, hvilka böra genom omröstning algöras, på det
ingen tvekan må uppstå om sättet för hvarje förekommande
måls behandling, dels att ändamålsenliga och betryggande kontroller,
i afseende på de under Krigs-Colhii disposition ställda
Den 24 Oktober f. m.
105
medels förvaltning icke mätte saknas, jemte det att kassaförvaltningen
bringas i öfverensstämmelse med den reglering af
statens allmänna penningeförvaltning, som kan blifva en följd af
R. St:rs derom särskildt gjorda underdåniga framställning; samt
att R. St:r medgifva att, derest K. M. skulle finna skäligt att
före nästa riksdag förordna om Krigs-ColI:ii förändring till en
armé-förvaltning, det nuv:de anslaget till Krigs-Coll. må för sådant
ändamål användas, intilldess en definitiv stat kan för den
nya förvaltningen varda i behörig ordning antagen.»
Hr Reuterskjöld, Fabian: Det ifrågav:de ämnet har
blifvit så vidlyftigt afhandladt, att det kan vara öfverflödigt att
derom vidare orda. Denna fråga har nemi. under nära 50 år
varit på tapeten och man har kommit derhän att anse den
kollegiala behandlingen af militära ärenden alldeles olämplig.
Skälen dertill äro ganska talande. Vi hafva ofta hört talas om,
att Sverige i sina åtgöranden alltid kommer långt efter andra
länder. Hvad är väl orsaken dertill? Jo, det är motståndet, som
gör sig gällande, i det man åberopar det gamla såsom bepröfvadt
och det nya såsom oförsökt. Vilja R. St:r, att krigsförvaltningen
skall gå framåt, bör också det ändamålsenligare nya
antagas.
Det förslag, som af K. M. nu blifvit framstalldt, har icke
blifvit af Stats-Utsk:t underkändt i detta afseende. Tvertom har
Stats-Utsk:t bifallit detsamma. Då det har den fördelen, att
ärendena, genom de olika afdelningarne, i spetsen för hvilka
man måste förutsätta att K. M. sätter skicklige personer, hvilka
deråt egna all sin förmåga, kunna behandlas med mera kraft,
kan man hoppas att krigsförvaltningen härigenom skulle hafva
att vänta sig ett framåtgående.
Det har blifvit sagdt, att dessa olika afdelningar i första
hand skulle komma att kifvas om anslagsummorna.
Enligt min tanke kan, genom detta förslags antagande, icke
något större kifvande komma att ega rum, än hvad som förut
varit. Collegium söker att medla emellan dessa olika intressen,
men detta medlande göres nu af personer, som icke följa
de militära ärendena. Jag kan för öfrigt icke se någon fara
för att anslagen skola komma att användas på oriktig väg.
Det har äfven blifvit sagdt, att betänklighet kunde komma
att uppstå mot fondernas, på de olika afdelningarne, förvaltning
af dessa afdelnings-chefer, emedan man kunde befara konsiderationer
vid utbetalningen.
Jag kan för min del icke finna anledning att frukta sådant,
derför att en militär står i spetsen för en förvaltning mera, än
om en civil tjensteman innehafver befattningen; emot en sådan
insinuation måste jag på det kraftigaste protestera. Huru skola
väl dessutom konsiderationer kunna göra sig gällande, der ett
reglemente är uppgjort för hvarje afdelning? Någon mannamån
kan eller får der icke finnas.
106
Den 24 Oktober t. m.
Det har vidare af reservanten inom Utsk:t och äfven här
blifvit nämndt om behofvet att afskilja boställsvården och fondförvaltningen
ifrån Krigs-Collegium. Hr Björck stödjer sin reservation
på, att han anser, det staten icke bör taga med den ena
handen och gifva med den andra, utan endast betala sina tjenstemän
kontant. Inom Sverige eger dock det förhållande rum,
att staten anslagit jord åt så väl civila som militära tjenstemän,
samt deraf befunnit sig väl. Om en person får sig en större
uppbörd, skall han hafva en stor uppbördsprovision. Dessa medel
skola remitteras till Riksgälds-kontoret, hvarvid uppstå afbränningar.
Det blir derför billigare, då staten gifver aflöning
till en del i natura-prestationer.
Hvad beträffar öfverlåtelsen åt Kammar-Coll. af en mängd
ärenden rörande indelnings- och roteringsverken, vill jag ej precist
motsätta mig densamma, men jag inser ingalunda nödvändigheten
deraf. Det yttrande, som Rrigs-Coll. afgifvit efter inhemtandet
af 1858 års komités betänkande, tyckes visa, att det
finnes olika åsigter om lämpligheten af åtskilliga ärenders öfverflyttning,
i synnerhet i afseende å fondförvaltningen; ty det gifves
många svårigheter vid öfverflyttningen af dessa, då åtskillige
fonder inom Krigs-Coll. finnas anslagna till särskilda ändamål.
Då jag icke hört några anmärkningar framställas, som kunna
föranleda mig att vika från den Propos., som K. M. framställt,
får jag yrka bifall till densamma, sådan den af Stats-Utsk:t
blifvit föreslagen. Skulle en återremiss begäras, så, då jag
är lifligt intresserad af frågans fullkomliga utredning, har jag
likväl ingenting deremot.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet ännu en gång, icke
derföre, att jag ansett mig hafva några serdeles vigtiga upplysningar
att meddela, utan mera med afseende derå, att jag önskat,
så vidt möjligt är, ifrån andra framkalla ytterligare sådana
i en fråga, som synes mig vara af en särdeles invecklad beskaffenhet.
Jag skulle i sammanhang dermed vilja fästa uppmärksamheten
på några uti den föreg:de talarens yttranden vidrörda omständigheter,
hvilka synas icke kunna stå tillsammans med hvarken
K. M:s Propos. eller Sfats-Utsk:ts Betänk.
Gr. af Ugglas anmärkte nemi. att den förlamande inverkan,
som den nuv:de organisationen af Krigs-Coll. utöfvar på de militäriska
frågorna, skulle härleda sig från motståndet af de civila
ledamöterna. Jag känner icke törhållanderna inom nämnde Collegium
tillräckligt för att kunna bedöma, hvad grund ett sådant
yttrande kan hafva. Hvad jag deremot af Krigs-Colfii instruktion
tror mig kunna se, är, att på artilleri-afdelningen Generalfälttygmästaren
skall vara ledamot, likasom Ingeniör-generalen
på fortifikations-afdelningen. Men att så emellertid icke alltid
är förhållandet, tror jag mig äfven veta. Att det således lägges
Collegium till last, om personer, som mera sällsynt deltaga i
Colkii göromål, der de egentligen böra verka, icke kunna hafva
Den 24 Oktober f. m.
107
tillräckligt inflytande på besluten, förefaller mig i sanning ganska
förvånande.
En annan talare bar anfört, att Sverige skulle komma lunkande
långt efter utlandet på förbättringarnes bana.
Jag känner icke, hvaruti denna senfärdighet består, men
jag förmodar att, för att kunna följa med uppfmningarne, det
ej fordras annat än att vederbörande taga kännedom om dem,
helst vi icke numera behöfva klaga öfver brist på snabba kommunikationer,
som hindra underrättelserne om de nya uppfinningarne
att kunna i rätt tid hinna hit. Jag får för min del
säga, att jag anser det vara Chefens för landtförsvaret skyldighet
att anbefalla arméförvaltningen att taga notis om och pröfva
de nya uppfmningarne, för att sedermera inkomma med förslag
till de förbättringar, som kunna finnas goda och nödvändiga.
Om vi, i fråga om den militära organisationen, stå i något fall
tillbaka, så måste det väl vara i afseende på aflöningssättet för
armén, då en stor del af dess tjenstemän äro hänvisade att
taga sin aflöning in natura, antingen genom förvaltande af dem
anslagen jordegendom eller genom uppbärande direkte af de
skattskyldige utaf räntor eller tionde, utfallande först efter
tjensteårets slut.
Den siste talaren har sagt att staten likasom löntagaren
befinner sig väl af detta aflöningssätt. Jag tror att, om man
ser till hvad löntagaren har i netto inkomst, och icke hvad
honom tilldelas i brutto, skall han finna sig icke hafva särdeles
skäl till belåtenhet med den stora lönen på papperet. Det kan
dessutom med detta aflöningssätt ofta inträffa, att den besvärligare
tjensten är knappare allönad än den mindre besvärliga.
Ofverensstämmer detta aflöningssätt med statens värdighet och
dess tjenstemäns anspråk, då irrar jag mig; men om jag deremot
har rätt, är kanske denna institution nu mera icke mycket
värd att lofordas.
Jag yttrade, då jag förra gången hade ordet, att de 3 särskilda
afdelningscheferne, då de icke hade någon förmedlande
chef öfver sig, skulle komma att kifvas om hvilkendera af dem
borde hafva företrädesrätt, när hvar och en helst skulle se till
godo det fack af arméförvaltningen, som blifvit honom anförtrodt.
Häremot har af en föreg:de talare blifvit erinradt, att
det icke skulle blifva större kifvande nu, än som inträffat under
den hittills varande collegiala formen.
1 anledning häraf tager jag mig friheten påminna, att det
för närv:de finnes en chef öfver afdelnings-cheferne, hvilken icke
har något särskildt intresse att bevaka, utan kan förmedla de
stridiga anspråken. Till äfventyrs kunna de klandrade civile
ledamöterne, oaktadt de icke ega den tekniska kunskapen, dock
äfven verka förmedlande, samt halva förmågan att bedömma
hvilken af cheferne bör jemka åt sig, för att, som man säger,
kyrkan skall komma att stå midt i byn.
Fruktan för ansvar och anmärkningar af underordnade tjenstemän
skulle, efter Gr. af Ugglas’ förmenande, vara den största
108
Den 24 Oktober f. m.
och tillräckligaste kontroll för att förekomma missbruk. Skulle,
Mina Hrr! en afdelnings-chef i sina åtgärder låta leda sig af
fruktan, då tiar han fått en dålig ledsagare. Det måste vara öfvertygelsen
om att han handlar rätt och vä) som är den säkraste
kontrollen för en hederlig karl. Är det deremot blott fruktan,
som håller honom tillbaka, då står det hela på klena fötter, och
skulle militär-ledamoten hafva en sådan följeslagare, vore det
för honom bättre, att lian vände sig till den civila.
Gr. af Ugglas hyser också mycken fruktan för den af Hr
Björck ifrågasatta 4:de afdelningen. Jag kan för min del sannerligen
icke fatta orsaken härtill, då denna afdelning skulle komma
att helt och hållet stå utom de 3:ne öfriga.
Den talare, sorn näst efter honom tog till ordet, var i detta
hänseende af en annan tanke, men ansåg att boställs-och fondförvaltningen
icke borde skiljas från Krigs-Coll., utan der qvarblifva.
Hvad skall man nu tro? Jag står för min del villrådig och
vet ej hvad jag i detta hänseende skall besluta mig för. Det
synes mig likväl som om under dylika omständigheter en medelväg
skulle kunna beredas derigenom, att man lät Krigs-Coll.
behålla boställs- och fond-förvaltningen, men desto mera inom
sjelfva Collegium afskiljde den civila förvaltningen från den rent
militära.
Man har äfven anfört att, om landet ville gå framåt, borde
denna del af förvaltningen ändras, och att de, som motsätta sig
förslaget, icke ville veta utaf någon förändring. Detta sista är
något, som jag ofta hört framställas, att nemi. den, som framkommit
med betänkligheter mot ett förslag, förmenas icke vilja
veta af något framåtskridande. Det torde likväl hända, att denne
person är fullt ut lika stor vän af framåtskridandet som de
andra, men han vill deremot se sig för, att icke detta framåtskridande
må i stället blifva ett tillbakaskridande. Han önskar,
att man icke må taga sådana steg, att man halkar omkull. Jag
har härvidlag tillhört deras antal, som vilja bereda säkerhet, för
att man icke vidtager sådana åtgärder, som man får ångra.
Man har nemi. från andra länder hört beskrifningar om arméförvaltnings-organisationer,
som icke låta uppmuntrande, t. ex.
den som egde rum i England under Krimkriget.
Jag hade sluteligen koppats, att någon af Stats-Utsk:ts ledamöter,
som haft lång tid på sig att sätta sig in i denna fråga,
åtminstone långt mera tid än den, som först för ett par dagar
sedan fått kännedom om Utsk:ts Utlåt., skulle hafva yttrat sig
i denna sak, för att närmare utreda förhållandet.
Det hade säkerligen varit mera upplysande, på samma gång
det tillfredsställt B. o. Ad:s ej obilliga anspråk, att denna vigtiga
fråga ej af Utsk:ts ledamöter skulle lemnäs åt sitt öde.
Då mitt förra yrkande ej, enligt hvad mig synes, rönt något
särdeles bifall, får jag anhålla om propos. på bifall till Hr
Björcks reservation.
Den 24 Oktober f. m.
109
Frih. af Ugglas, Gustaf: Det är med stor tveksamhet
som jag uppträder i denna fråga, synnerligast då personer, som
närmare kunnat sätta sig in i densamma än jag, yttrat sig i så
olika syftningar. Jag anhåller derföre att endast med några ord
få tillkännagifva, huru jag uppfattat frågan, och huru jag föreställt
mig densammas ändamålsenliga lösning.
Det lärer icke vara något tvifvel om, att en förändring är
erforderlig till vinnande af mera raskhet i de rent militära ärendenas
gång. Bland de förslag, som för vinnande af ett sådant
ändamål framställts, hafva tvenne utgjort föremål för öfverläggning,
nemi. Landtförsvars-komiténs och det af Hr Björck framställda.
Inom Utsk:t anslöt jag mig till stor del till Hr Björcks.
Jag ansåg nemi. det vara nödvändigt att från den militära afdelningen
skilja förvaltningen af arméns boställen, den s. k. fondförvaltningen,
m. fl. rent civila ärenden, men deremot delade jag
icke Hr Björcks mening att till andra embetsverk, nemi. Statskontoret
och Kammar-Goll., öfverlemna deras behandling, emedan
derigenom kollitioner emellan dessa verk och Krigs-Coll. ovilkorligen
komme att uppstå, utan ansåg jag att de med mera
trygghet och ändamålsenlighet kunde förläggas till en 4:de afdelning
inom armé-förvaltningen, bestående af civila ledamöter
och med collegialt arbetssätt. Till denna afdelning skulle äfven
kunna öfverlemnas kontrollen öfver medlens användande, —
hvilken kontroll bör skiljas från afdelnings-chefernas befattning,
— samt tillika bokföringen öfver samtliga embetsverkets utgifter.
Denna afdelning borde äfven handlägga alla öfriga ärenden,
som icke kunde hänföras till rent militäriska. Jag erkänner att
någon svårighet torde uppstå att härvid uppdraga gränsen, men
då en Instruktion för embetsverket kommer att af K. M. utfärdas,
bör väl sådant, synnerligen efter någon tids erfarenhet, låta
sig göra.
Sedan jag sålunda i korthet redogjort för min åsigt inom
Stats-Utsk:t, vågar jag hos R. o. Ad. framställa ett förslag i detta
syfte, hvilket högst obetydligt skiljer sig från Gr. Mörners. Mitt
förslag lyder sålunda: »att R. St:r finna den nuv:de organisationen
af Krigs-Coll. i flera hänseenden olämplig och bristfällig,
och att R. St:r medgifva att Krigs-Coll. förändras till en arméförvaltning
på det sätt, att inom densamma bildas tre särskilda
afdelningar, hvardera ställd under en militär-chef, och att åt
dessa chefer uppdragas att hvar inom sin afdelning, på eget ansvar,
med nödigt biträde handlägga och afgöra alla sådana mål,
som i något hänseende fordra militäriskt-tekniska insigter; hvaremot
åt en särskild, af militär-cheferna oberoende, af endast
civile ledamöter bestående och collegialt arbetande afdelning uppdrages
dels vården och inseendet af arméns boställen, dels
förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder, dels kontrollen
öfver dispositionen af arméförvaltningens kassa, dels den
bokföring, som afser att redovisa för embetsverkets hela förvaltning,
dels ock slutligen alla de ärenden, som, enligt den instruktion,
som af K. M. för armé-förvaltningen kommer att utfärdas,
110
Den 24 Oktober f. m.
icke äro hänförliga till militäriskt-tekniska frågor; hvarjemte
R. St:r förklara, att, om K. M. finner lämpligt att före nästa
riksdag gå i författning om inrättande af en armé-förvaltning,
i enlighet med nu uppgifna grunder, det nuv:de anslaget till
Krigs-Coll. må för sådant ändamål användas, dock under förbehåll
att statsverkets utgifter icke derutöfver må ökas, till följd af
anspråk af de nu der anställde embets- och tjenstemän.'}
Gr. af Ugglas: Jag är uppkallad af Gr. Mörners sista
anförande.
Jag vill icke uppehålla mig vid den af honom omordade
bristen i aflöningssättet, ty detta ligger utom frågan, utan vill
jag endast till en början bemöta en annan af honom gjord anmärkning.
Gr:n sade neni!., att med de snabba kommunikationer,
som för närv:de finnas, borde det vara lätt för vårt land
att följa med sin tid, och att det vore ett fel hos Dep:ts-chefen,
samt General-intendenten, om icke skyndsamhet egde rum.
Felet ligger hvarken hos den ene eller andre, utan i den
kollegiala formen. För att visa huru svårt det är att handskas
med den nuv:de organisationen af vår krigsförvaltning, får jag
erinra om att, sedan vid såväl 1853—54 som 1856—58 årens
riksdagar medel blifvit anslagna för deras handhafvande, ett
särskildt kommissariat måste förordnas, emedan Krigs-Coll. förklarade,
att det icke var öfverensstämmande med dess former
att handlägga dylika mål. När det finnes ett sådant passivt
motstånd inom sjelfva Collegium, gör man orätt i att kasta ansvarigheten
på en annan person. Jag klandrar icke det civila
elementet, utan jag konstaterar endast ett faktum. Då detta
element icke förstår något af det rent militära, är det klart, att
det skall fasthålla vid det gamla, då det derigenom vet sig icke
göra något opassande.
Gr:n har vidare tolkat några af mig nyss yttrade ord på
ett oriktigt sätt. Då jag framställde såsom den säkraste kontrollen,
hvilken kunde finnas på en afdelnings-chef, för att han
icke skulle öfverskrida sin rättighet att assignera ut medel,
att han skulle ledas af fruktan, då han alltid hade öfverordnade
myndigheter, för hvilka han måste ansvara, yttrade Gr:n, att
den, som låter leda sig af fruktan, har en dålig rådgifvare.
Tanken är mycket riktig, men ej fullt tillämplig här. Ofvertygelsen
om det rätta kommer ju alltid att leda honom, men
å andra sidan är ju alltid kontrollen till under den förutsättning
att ban kan öfverskrida sin befogenhet.
Gr. Mörner har vidare yttrat sig vara hågad för en 4:de
afdelning. Jag frågar eder, Mina Hrrl om någon vill uppdaga
för mig hvilka ärenden kunna utgöra denna särskilda afdelnings
verkningskrets, hvilka ärenden kunna vara fristående och till
hvilkas afgörande militärisk kunskap ej anses böra erfordras?
Jag medgifver att, om man vill bibehålla boställs- och fondförvaltningen
inom Krigs-Coll., en 4:de afdelning kunde uppstå,
men jag fruktar den 4:de afdelningen, emedan, enligt min tanke,
Den 24 Oktober f. m.
lil
i de liesta mål, dä gränsen är så svår att uppdraga, det alltid
skulle komma att uppstå en mängd konflikter, hvilka kunde föranleda,
icke allenast till dröjsmål och stridiga yttranden, utan
äfven till en slags sammansättning mellan de olika elementerna,
hvilket allt åstadkommer ett dåligt slut, som åtminstone ej blir
helgjutet. Med ett ord, jag anser att till denna afdelning ej kan
hänvisas ett enda mål, der ej militärisk kunskap erfordras.
Jag anhåller slutligen att få säga några ord i afseende på
fond- och boställs-förvaltningen.
1 afseende å den fiirra, har min mening aldrig varit att hos
det verk, hvartill fondernas förvaltning komme att öfverflyttas,
skulle finnas någon slags dispositionsrätt deröfver, utan endast
bestyret om deras skötande. Hvad den sednare, eller boställsförvaltningen
åter vidkommer, vill jag ingalunda säga, att det
blefve en särdeles vinst, ifall Kammar-Coll. finge sig anförtrodd
förvaltningen af desamma, men jag håller på saken derföre att,
om jag tager bort förvaltningen af boställena och fonderna,
man derigenom bereder tid åt den afdelning, som annars skulle
hafva denna förvaltning sig anförtrodd, att kunna egna sig mera
åt det rent militära. Jag tror nemi. att ett dylikt göromål
skulle anstränga en chef, som icke hade alltför stor arbetsförmåga,
och att, tillfölje deraf, en 4:de afdelning skulle komma att
skapas, hvilken, enligt hvad jag här ofvan haft äran att anföra,
jag icke på några vilkor vill hafva inrättad.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Nästan helt och hållet
förekommen af Gr. af Ugglas i hvad jag ämnade anföra, kan
jag blifva helt kort.
I afseende på hvad Gr. Mörner yttrade ang:de den Engelska
krigsförvaltningen, vill jag fästa uppmärksamheten på att
densamma ingalunda erbjuder något så efterföljansvärdt exempel,
då den är behäftad med felet af en stor långsamhet i verkställandet
af sina åligganden, såsom fälttåget på Krim nogsamt
visade.
Hvad sedermera beträffar det af Frih. af Ugglas framställda
förslag, enligt hvilket en gräns mellan den militära och civila
intendents-afdelningen måste uppdragas, då för den militäriska
skulle fordras militär-tekniska insigter, får jag nämna att, enligt
min tanke, detta förslag är ett bland de mest olämpliga,
om icke alldeles overkställbar. Hvar finnes en sådan gräns, och
på hvad sätt skulle den val kunna uppdragas? Och månne ej
ofta skulle inträffa, att just det ärende, hvars handläggning erfordrade
största kraft och skyndsamhet, måste afgöras på den icke
militär-tekniska afdelningen. Jag vill i detta afseende anföra ett
exempel: Om en sjukdom utbryter på ett rekrytmöte, och vid
regementets mötesplats ej finnes några baracker, så måste från
detsamma skrifvelse ingå till Krigs-Coll. med anhållan om tillåtelse
att få begagna kronans byggnader. Denna fråga tillhör
icke de tekniska, men fordrar ett hastigt afgörande. Då den,
såsom nu vore förhållandet, i stället skulle höra under civil
-
112
Den 24 Oktober f. m.
afdelningen inom Krigs-Coll., der formen alltid noga iakttages,
blir densamma derstädes hänskjuten till andra afdelningar eller
myndigheter, hvarest målet kanhända får hvila till dess mötet
är slutadt.
Såsom ännu ett bevis på vådan af långsamhet vid ärendens
afgörande, vill jag anföra ett. Det förekommer t. ex., att en
reparation skall göras på ett nyss tillträdt boställe. Om boställsinnehafvaren
måste inflytta till hösten, är det klart att största
skyndsamhet är af nöden. Då emellertid flere auktoriteter, såsom
Öfverintendents-embetet, i detta mål skola höras, hvarigenom
frågan blir remitterad och återremitterad, drages den
ut på tiden, så att den mången gång obetydliga reparationen
ej blir färdig förr än långt fram på vintern.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk.
Gr. Mörner: Gr. af Ugglas har yttrat, att den frasen, »att
en hederlig man skall ledas af sin öfvertygelse och icke af
fruktan», icke vore lämplig. Jag skulle för min del vilja säga,
att hans fras ang:de fruktan icke är tillämplig.
Samme talare har vidare hemställt, hvilka frågor skulle
höra till den civila och hvilka till den militära afdelningen. Jag
skulle hafva önskat, att han sjelf behagat besvara denna fråga, då
han, som en lång tid suttit i den komité, som haft dessa frågor
om hand, dertill säkerligen vore vida mera kompetent, än
jag. Att fordra detta af mig, är nog mycket begärdt. Jag
kan likväl tillhandagå med några exempel. Huru många dagars
aflöning en läkare skall hafva under tjenstgöring vid möten, kan
t ex. mycket väl afgöras af en civil ledamot, som känner författningarne,
men samma sak skulle efter det nya förslaget
komma att afgöras af den militära chefen, med beslutande rätt.
Nu kan likväl hända, att misstag i detta hänseende begås, så
att icke allenast läkare, utan äfven andra, få sig tillagde traktamenten
till oriktigt belopp.
Hr Wrangel har, såsom exempel på olämpligheten af ifråg:de
fördelning, anfört utbrytandet af en sjukdom på en exercisplats,
hvarvid, sedan man ingått till Krigs-Coll. med anhållan
att få begagna kronans hus, målet, genom remiss till intendentsafdelningen,
ej hunnit att blifva afgjordt förr än efter mötets
slut. Det skulle i sanning vara ganska sorgligt, om detta exempel
vore sannt, och ännu sorgligare, om det hade varit den
nuv:de intendenten, eller blifvande afdelnings-chefen, som på
detta sätt dokumenterade sig. Samme talare har vidare anfört,
såsom exempel på långsamheten vid en boställsreparation,
att om en underofficer inginge med ansökan derom, det skulle
dermed kunna draga så långt på tiden, att reparationen ej blefve
färdig till dess han skulle inflytta. Jag ber den värde talaren
något närmare studera militär-boställs-ordningen, der det kan
inhemtas att Krigs-Coll. ej har något att skaffa med boningshusen
på fahnjunkare- eller underofficers-boställen. På öfriga
boställen verkställas reparationerna å karaktershusen till större
delen
Den 24 Oktober f. m.
113
delen af boställs-innehafvarne sjelfva, men nybyggnader af sådana
hus utföras genom Krigs-Colkii försorg. Exemplet är så
ledes
icke rätt väi valdt.
Hvad beträffar det af Frill, af Ugglas framställda förslag,
öfverensstämmer detsamma så väsendtligt med mitt, att jag gerna,
till förminskande af antalet af propos:r, vill förena mig med
honom. Jag vill blott anhålla, att slutmeningen i Hr Björcks
reservation, »dock under förbehåll att statsverkets utgifter icke
derutöfver må ökas till följd af anspråk af de nu der anställde
embets- och tjenstemän», måtte få qvarstå, emedan jag anser
att R. St:r för detta ändamål icke böra anvisa mera medel, än
K. M. har begärt.
Hr Wrangel: Jag anhåller blott att med några ord få
fullständiga det af mig nyss anförda exemplet, ang:de en sjukdoms
utbrytande på ett rekrytmöte. Det antagande, jag framkastat,
tillhör i så måtto verklighetens område, att det var vid
ett beväringsmöte på en för mig känd ort som ett dylikt förhållande
inträffade, och drabbas således icke jag af tillvitelsen
om den fria fantasien.
Hvad åter Gr. Mörner nämnde ang:de karaktershus, känner
jag mycket väl. Hr Gr:n torde likafullt veta, att då man
vill flytta in någonstädes, man gör detta hellre i karaktershus,
än i uthus.
Frih. af Ugglas: För att äfven i min mån söka minska
antalet af propos:r, får jag förena mig med Gr. Mörner i afseende
på slutmeningen af Hr Björcks reservation.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Då den förev:de diskussionen
mer än väl visar den stora svårighet, som alltid måste
förefinnas, då man i en stor församling vill ingå i någon
närmare pröfning af en sak, är det ingalunda nu heller min
mening att inlåta mig i någon slags detaljgranskning. Då jag emellertid
varit ledamot af Landtförsvars-komitéen, på hvars underd.
förslag K. M. framställt ifrågavide förslag, må det tillåtas mig
att nämna, det jag h. o. h. biträdt komitéens beslut. Mitt uppträdande
här är derföre endast föranledt af några betänkligheter
mot det förslag, som Gr. af Ugglas här afgifvil, att nemi. såväl
boställena, som fonderna, skulle frånskiljas Krjgs-Colkii för
valtning
Jag
vill icke säga, att detta skulle vara en ren omöjlighet,
men jag tror att frågan är så betänklig, att den ej, utan efter
lång öfverläggning, bör afgöras. Gr. af Ugglas vill att utbetalningen
af fonderna skall ske af ett annat verk än det, som
disponerar inkomsterna deraf, och detta måste, enligt mitt för
menande,
möta stora svårigheter.
Hvad beträffar boställena, är det visserligen likgiltigt, om
t. ex. anmärkningar mot en synerätt komma (rån det ena eller
H. VII. 8
114
Den 24 Oktober f. m.
andra embetsverket, men jag vill likväl fästa uppmärksamheten
derpå, att om alla sådana ärenden uteslutande öfverlemnas åt
Kammar-Coll., detta Coll. blir en myndighet, som kommer att
afgöra frågor rörande förändringar i sjelfva bostalls-förordmn.
Så länge emellertid arméens aflöning till större delen grundar
sig på boställen, är det af vigt att armé-förvaltningen skall
lemna föreskrifter för desammas vård.
Oaktadt alla dessa betänkligheter, hvilka jag ansett mig
böra framställa, anhåller jag om bifall till Gr. af Ugglas’förslag.
Hr Reuterskjöld: Jag vill blott i korthet anföra, hvad
som hörer till sak.
Det bar blifvit yttradt, att med de lifliga och snabba kommunikationer,
Sverige för närv:de eger, det icke bör för detsamma
vara svårare att få reda på gjorda uppfinningar, än för
andra länder, och att det i allmänhet endast fordrades härtill
en befallning af Dep:ts-chefen. För Gr. Mörner bör det vara
bekant, att en Dep:ts-chef icke har rätt att gifva sådana befallningar,
utan att han först måste infordra underordnade verks
utlåtanden, samt först, sedan dessa inkommit, föredraga ärendet
K. M:s pröfning.
Det har vidare, i afseende på mitt yttrande om arméens
aflöning, blifvit yttradt, att densamma vore mindre på papperet,
än i sjelfva verkligheten. Det är klart, att genom de prisförändringar,
som uppstått, arméens aflöning nu är till siffran olika
mot år 1833, men jag tviflar på att någon kan bevisa, det inom
arméen afiöningen är högre nu, än om den skulle utgå i
kontant. Derföre att jag icke tror att personer i lika samhällsställning
kunna lefva för samma pris i Haparanda, som i
Malmö, anser jag det vara bäst att dessa löner till någon del
beräknas i natura-persedlar, att utgå efter markegångspris.
Hvad slutligen sjelfva frågan om en 4:de afdelnings inrättande
vidkommer, derom en mängd olika propos:r blifvit afgifna, måste
jag för min del tillstå, att jag ej kan finna fördelen deraf,
helst ingen har kunnat göra klart, hvarest gränsen för dess
verkningskrets skulle sättas.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Armfelt, Magnus: Då jag ej har kunnat komma
till samma resultat, som den siste värde talaren, nemi. att anse
det af Landtförsvars-komitéen afgifna förslag såsom det lämpligaste,
är jag för min del af den mening, att klokast vore, om
R. o. Ad. antoge Frih. af Ugglas’ förslag, emedan Borgare- och
Bonde-St:n, i fall de få veta att R. o. Ad. antagit Utsk:ts förslag,
säkerligen skola antaga Hr Björcks i reservationen gjorda
förslag, hvaremot, om R. o. Ad. nu bifaller hvad Frih. af Ugg
-
Don 24 Oktober f. m.
115
las framställt, de båda ofvannämnde Stånden troligen komma
att äfven modifiera sina beslut.
Hr Stedt, Gustaf: Jag anhåller att få förena mig med
Hr Stats-Rådet Reuterskjöld uti hans yrkande på bifall till StatsUtslcts
förslag.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet endast med anledning
af den mot mitt yttrande gjorda erinran, att Dep:ts-chefen icke
skulle hafva makt att göra sitt ord gällande. Jag får i detta
afseende endast hänvisa till K. M:s Nåd. Bref af den 18 Maj
1849, hvaruti finnes intaget tydligt bemyndigande för Dep:tschefen
att genom personlig närvaro i embetsverken inhemta nödiga
ansedda underrättelser och kännedom om ärendenas behandling.
Om ett dylikt förfarande iakttoges, skulle, enligt min
tanke, det nog komma att sätta fart i ärendena, äfven om gången
förut varit trög.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Då alla de här
under diskussionen framställda förslagen äro, enligt min tanke,
mer eller mindre behäftade med det felet, att de allt för mycket
ingå i detaljer, hvilket i allmänhet ej tillhör R. St:r, utan
regeringen, får jag rangera mig på deras sida, som, i likhet
med Hr Stats-Rådet Reuterskjöld, yrka bifall till Stats-Utsk:ts
förslag, hvilket mest sysselsatt sig med hufvudgrunderna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Stats-Utsk:ts förslag oförändradt, dels af Gr. af Ugglas bifall
till detsamma, med följande förändrade lydelse: »R. St:r, som
finna den nuv:de organisationen af Krigs-Coll. i flera hänseenden
olämplig och bristfällig, medgifva att Krigs-Coll. förändras
till en armé-förvaltning, på det sätt, att inom densamma bildas
särskilda, af hvarandra oberoende afdelningar eller embeten under
hvar sin ansvarige chef; hvarjemte R. St:r anhålla, dels
att K. M. täcktes låta från armé-förvaltningen skilja såväl vården
och inseendet öfver arméens boställen, som förvaltningen
af landtförsvaret tillhöriga fonder, äfvensom ock tillse att i den
nåd. instruktion, som kan blifva för den nya armé-förvaltningen
utfärdad, så noggrannt som möjligt skiljes mellan de ärenden,
uti hvilka embets-chef må ega ensam beslutande rätt, och dem,
hvilka böra genom omröstning afgöras, på det ingen tvekan må
uppstå om sättet för hvarje förekommande måls behandling,
dels att ändamålsenliga och betryggande kontroller i afseende
på de under Krigs-Colkii disposition ställda medels förvaltning
icke måtte saknas, jemte det att kassaförvaltningen bringas i
öfverensstämmelse med den reglering af statens allmänna penningeförvaltning,
som kan blifva en följd af R. St:rs derom särskildt
gjorda underd. framställning, samt att R. St:r medgifva
att, derest K. M. skulle finna skäligt att före nästa riksdag för
-
116
Den 24 Oktober f. m.
ordna om Krigs-Colhii förändring till en armé-förvaltning, det
nuv.de
intill dess en definitiv stat kan för den nya förvaltningen varda
i behörig ordning antagen»; och dels slutligen af Frih. af Ugglas,
att Utsk:ts förslag måtte antagas med följande förändrade
lydelse: »att R. St:r finna den nuv:de organisationen af KrigsColl.
i flera hänseenden olämplig och bristfällig, och att R. St:r
medgifva att Krigs-Coll. förändras till en armé-förvaltning, på
det sätt, att inom densamma bildas 3 särskilda afdelningar, hvardera
ställd under en militär-chef, och att åt dessa chefer uppdrages
att hvar inom sin afdelning, på eget ansvar, med nödigt
biträde handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något hänseende
fordra m i I i ta ri s k t-te k n i sk a insigter, hvaremot åt en särskild,
af militär-cheferna oberoende, af endast civile ledamöter
bestående och kollegialt arhetande afdelning uppdrages, dels
vården och mseendet af arméens boställen, dels förvaltningen
af de landtlörsvaret tillhöriga fonder, dels kontrollen öfver dispositionen
af armé-förvaltningens kassa, dels den bokföring, som
afser att redovisa för embetsverkets hela förvaltning, dels ock
slutligen alla de ärenden, som, enligt den instruktion, som af
K. M. för armé-förvaltningen kommer att utfärdas, icke äro
hänförliga till militäriskt-tekniska frågor; hvarjemte R. St:r förklara,
att, om K. M. finner lämpligt att före nästa riksdag gå
i författning om inrättande af en armé-förvaltning, i enlighet
med nu uppgifna grunder, det nuv:de anslaget till Krigs-Coll.
må för sådant ändamål användas; dock under förbehåll, att
statsverkets utgifter icke derutöfver må ökas till följd af anspråk
af de nu der anställde embets- och tjenstemän.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Stats-Utsk:ts förslag olörändradt, hvartill svarades många
ja och nej i blandning, sedermera propos. på bifall dertill med
den af Gr. af Ugglas föreslagna förändrade lydelse, då svaren
äfvenledes ulföllo med många både ja och nej, samt slutligen
propos. på antagande af Utsk:ts förslag, med den förändrade
lydelse, Frih. af Ugglas föreslagit, hvilken propos. besvarades
med talrika och starka ja, blandade med många nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Stedt begärt votering, förmälde Hr Gr. o. Landtm,
att R. o. Ad. borde bestämma, huruvida bifall till Stats-Utsk:ts
försla-g oförändradt, eller bifall till detsamma med den af Gr.
af Ugglas föreslagna förändrade lydelse, skulle intagas i kontraproposm
vid den blifvande voteringen; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, att kontra-proposm skulle innefatta bifall till StatsUtsk:ts
förslag oförändradt, och, då dertill svarades många ja,
blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. af Ugglas begärde votering om kontra-proposms innehåll.
Den 24 Oktober f. m. 117
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som vill att, vid blifvande votering om antagande af
Frih. af Ugglas’ förslag till beslut i ani. af Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 188, kontra-propos:n skall blifva bifall till Utsk:ts Utlåt.,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager K. o. Ad. till kontra-propos. det utaf Gr.
af Ugglas i ämnet afgifna förslag.»
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 48.
Nej — 42.
Härefter upplästes och godkändes följande propos. för hufvud-voteringen:
»Den,
som antager Frih. af Ugglas’ förslag till beslut i
ani. af Stals-Utsk:ts Utlåt. N:o 188, ang:de Krigs-Colkii ombildning
till en armé-förvaltning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller H. o. Ad. Stats-Utsk:ts i fråga v:de Utlåt.»
Vid denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 61.
Nej — 32.
Frih. af Ugglas: Jag får hemställa, att R. o. Ad. behagade
inbjuda Med-Stånden att förena sig i det nyss afR. o. Ad.
fattade beslut.
Detta förslag begärdes på bordet.
Hr von Koch, Nils Samuel, uppläste en motion af
följande innehåll:
Vördsamt Memorial.
Efter motionstidens slut har K. M., uti en den 13 sisth
Dec. R. St:r tillhandakommen skrifvelse, tillkännagifva att »förberedande
åtgärder redan blifvit vidtagna lör öppnande af underhandlingar
om handels- och sjöfarts-traktat med Frankrike»,
och K. M. har sedermera, den 17 sisth Juli, beslutat att sådana
118
Deu 24 Oktober f. m,
underhandlingar skola öppnas, och nu äfven utsett personer,
hvilka skola biträda Svenska och Norska Beskickningen i Paris
vid dessa underhandlingar. På grund häraf anser jag mig, jemlikt
56:te §:n R. O., berättigad väcka följande
Motion:
På det af en, i och för sig föga vigtig, anledning hinder
och svårigheter icke må uppstå för K. M. att snart, och, om
möjligt, innan nästa vår, då sjöfarten öppnas, afsluta och låta
tillämpa den för flere näringar, men särdeles för sjöfarten, ytterst
vigtiga Franska handels-traktaten, hemställer jag att R. St:r
må besluta och genom underd. skrifvelse hos K. M. tillkännagifva:
att,
derest K. M-, vid afslutande af fördrag med
främmande makt, finnér lämpligt medgifva att de i
16:de §:n Bevillms-stadgan omförmälda algifter å
handlande eller deras ombud icke skola uttagas uti
land, der Svenska undersåtare vinna befrielse från
dylika afgifter; så förklara sig R. St:r, för sin del,
emot ett sådant medgifvande icke hafva något att
erinra.
Bordlädes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 24 Oktober a. m.
119
Lördagen den 24 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag lör f. m:s plenum, samt prot:t för
den 10 sisth Juni f. m.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 470, innehållande, biand annat, inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att biträda Borgare-St:s beslut öfver StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 193, ang:de statsbidrag till staden Oscarshamn
för utlösen af tomtöreafgälden till egaren af de hemman, från
hvilkas område stadens utmål är afsöndradt.
Begärdes på bordet.
Vidare föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet
prot.-utdrag N:o 505, med inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.
att förena sig i Borgare- och Bonde-St:ns sammanstämmande
beslut i afseende å Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 185, i ani.
af väckt motion om fortfarande anslag för Kamereraren Garl
Sandberg.
Begärdes jemväl på bordet.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 21 och 23 dennes på
bordet lagde Utlåt. N:o 196, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de tillökning i arméens nuv:de kavalleristyrka.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig: Med verklig bedröf
velse
finnér jag att Stats-Utsk:t tillstyrkt bifall till förslaget att
Smålands Hussar-reg:te måtte afsitta och att i dess ställe Westgöta
reg:te skulle blifva kavalleri. Att samtidigt, då icke ett
trängande behof dertill tvingar, föreslå ett kavalleri-reg:tes afsittande
och ett inlänteri-reg:tes uppsittande, måste väcka förundran
hos hvar och en, som känner vår armés organisation.
Vid remissen af detta besynnerliga förslag sökte jag bevisa det
i alla afseenden skadliga och ändamålsvidriga af antagandet deraf,
och ännu fullt öfyertygad att de af mig då anförda skäl
120
Den 24 Oktober e. m.
emot förslaget icke kunna vederläggas, hade jag hoppats att Utsk:t
fästat något afseende vid hvad jag då yttrade. När så icke
skett, återstår för mig endast att vädja till R. o. Ad:s upplysta
bedömande, för att vinna ändring i hvad Utsk:t tillstyrkt. Jag
nödgas af sådan anledning nu åter upptaga R. o. Ad:s tid.
I det afgifna förslaget har landtförsvars-komitén, efter antydande
af vårt kavalleris otillräcklighet redan vid ett fälttågs
början, och olägenheterna af att i sqvadronerna nödgas under
pågående krig insätta halfexercerade rekryter på halldresserade
hästar, kommit till följande, obestridligt sunda raisonnement: »Mer
än något annat vapen måhända — — — kunde taga i anspråk.»
Men efter denna vigtiga princip, hvaruti förkastelsedomen öfver
det olyckliga förslaget afkunnas af sjelfva dess upphofsmän,
komma de, förunderligt nog, till den slutsatsen, att föreslå upplösning
af ett godt kavalleri-reg:te, som vi 1111 ega, och ersättande
deraf af ett talrikare, som vi ännu icke ega, och som, då
det en gång ser dagsljuset, naturligtvis länge får vänta på att
förtjena epitetet: godt kavalleri. Det är en egen logik, att så
sammanföra tvänne motsatser i för- och eftermening.
Vidare yttras i förslaget: »men då provinsen Småland —
— — utrusta fotfolk.» Menas med uttrycket »Smålands skaplynne
icke lämpade sig för kavalleri,» att marken der i allmänhet
är mycket bruten, och erbjuder få stora manöverfält
för kavalleri, så är detta sannt, men då är samma förhållande
med nästan hela vårt land. Ar åter meningen, att hvarken folk
eller hästar, uppfödda i Småland, äro dugliga för kavalleri, så
ligger i denna mening ett stort misstag. De hästar, som uppfödas
i bergstrakter, der de, allt ifrån det de äro föl, beta på
en mark, omväxlande af höjder, berghällar och moras, äro
alltid lättare, muskelstarkare och säkrare på fotterna, än de
som uppfödas på slättlandet, stundom tjudrade på ett klöfverfält.
Hvilkadera bäst passa till kavalleri-hästar, behöfver icke påpekas.
Hvad folket beträffar, torde ingen bestrida att bergsboen
alltid är begripligare och lifligare än slättboen, och dessa egenskaper
äro ovärderliga hos kavalleristen. Huru ryttare och häst
från Småland tagit sig ut tillsammans, då de uppträdt i fält, har
några seklers erfarenhet visat, och vår krigshistoria vet åtskilligt
att derom förtälja. Det var säkerligen ekonomiska skäl,
större välmåga hos befolkningen och följaktligen mera lätthet att
sätta upp häst och karl, som föranledde att vid Svenska jordens
rotering vårt kavalleri förlädes på slättlandet, men icke för att
befolkning och hästar der voro de lämpligaste. Hvad slutligen
beträffar de omnämnda motionerna vid riksdagarne från Smålands
rusthållare om att få utrusta fotfolk i stället för ryttare,
så ega de sin naturliga grund deri, att sedan en del af det
fordna Smålands kavalleri redan blifvit, emot särdeles billiga
vilkor, förändrad till infanteri, afundsjuka framkallats hos några
af de andra rusthållarne, som ännu hålla ryttare, och förmått
dem söka samma lättnad, som blifvit grannarne beskärd. Jag
är säker att sådana petitioner från alla våra indelta kavalleri
-
Den 24 Oktober e. m.
121
reg:ten skulle inkomma, om de rustande egde något hopp om
framgång deraf. Således betyda, efter min lanke, de omnämnda
motionerna alldeles ingenting.
Hvad slutligen beträffar val af den trupp, hvarmed kavalleristyrkan
skall ökas, torde intet vara att anmärka emot att
den tages ur Westgöta reg:te, n. b. ur den del af reg:tet, sorn
ligger inom Skaraborgs län, och som skulle kunna sammanslås
med Lif-reg:tes Hussarer.
Jag förnyar den anhållan, jag bifogade remissen till Utsk:t:
att R. o. Ad. måtte för sin del afslå förslaget om Smålands
Hussar-reg:tes afsittande, med öfverlemnande åt K. M. att bestämma
den styrka af de afsutne regdena, han finner lämpligast
åter låta uppsitta.
Hr von Knorring, Oscar: Det var icke utan en viss
tvekan jag begärde ordet i denna fråga; och jag skulle icke
heller gjort det, om icke fosterlandskänslan gilvit mig mod dertill.
Om förslaget att öka Svenska arméens kavalleristyrka endast
gått ut på att låta ett afsutet kaval!eri-reg:te uppsitta, kunde
regeringen dertill valt hvilket reg:te den behagade, och det hade
varit alldeles likgiltigt hvilket svar H. St:r gilvit på en sådan
K. Propos. Icke heller skulle jag dristat höja min röst mot ett
regeringens förslag att öka vår nuv:de kavalleristyrka, genom att
låta ett nytt reg:te sitta upp. Men nu är fråga om att låta ett
reg:te sitta af, och jag skall söka framlägga sådana skäl för
mitt yrkande på afslag härtill, att jag icke tror någon skall kun
na
draga dess giltighet i tvifvel.
Jag skal! då lörst söka framställa några af de många olägenheter,
som skulle följa, om detta förslag ginge igenom. I)å ena
bataljonen af Smålands kavalleri satt af, skedde det icke successivt,
utan med ens, ty man var af den tanken att detta sätt medförde
den minsta olägenheten. Nu deremot har man föreslagit
att Smålands Hussarer skulle afsitta successivt. Jag skulle vilja
säga härom som en Fransk fältherre sade om en misslyckad
rörelse, att den var successivt utförd. Smålands Hussar-reg:te
ligger uti 3:ne län. Då vakans inträffar, skall den ju tills vidare
fyllas från något annat rusthåll. Jag frågar då, huru sqvadronerna
skola uppsättas, huru de skola se ut, då en häst kommer
frän ett län och ryttaren från ett annat; och slutligen huru
exercisen skall blifva utförd al ryttare, som veta att de inom
kort skola förvandlas till infanteri? Och huru skola de hästar,
som blifva qvar, skötas, och föras till exercisfältet? Det förmodar
jag rusthållaren skall göra. — Har han tid dertill, gör han
det väl sjelf, men annars sänder han sin dräng, och det blir
sannolikt icke till vinst för hästen. Och slutligen en annan
omständighet. Man föreslår att ett dugligt kaval!eri-reg:te skall
sitta af, men har ingen aning om hurudan! det regemente skall
blifva, som i stället skulle sitta upp. Vi vilja öka vårt kavalleri,
men börja med att taga bort ett godt kavalleri-reg:te, som
finnes!!
122
Den 24 Oktober e. m.
Sedan kommer frågan om befälet. Månne icke deras rätt
kommer att trädas för nära, ty vi måste fortfarande hågkomma
att afsittningen skall ske successivt. Och hurudant blir väl
underofEcers-corpsens öde? Jag kunde uppräkna än flere olägenheter,
om jag icke vore rädd att trötta.
Flere år efter Westgöta kava!leri-reg:tes afsittning var
ännu en häst qvar och med den hölls årligen mönstring; och
för icke länge sedan egde ännu samma förhållande rum med
någre öfverblifne man af Konungens Eget reg:te, hvilka då drogos
tillsammans för att öfvas.
Ingen lärer väl finnas inom detta hus, som icke medgifver
nödvändigheten af alt öka arméens nuvarande kavalleristyrka;
och då man klandrar ett förslag, bör man äfven vara beredd
på att framlägga ett annat, hvadan jag anhåller att få framdraga
ett exempel på, huru tillökningen kunde ske på ett bät
tre
sätt.
Lif-reg:ts-grenadiercorps utgör 4 kompanier. Om dessa
sattes upp och fördelades på Lif-reg:ts-hussar- och dragoncorpser,
så funnes redan från början corpser, der de kunde bildas
och få sin öfning. Ett annat sätt vore ock att i st. f. hela
Westgöta reg:te låta dess norra bataljon sitta upp; ty man vet
att Westergötlands södra del icke är lämpligare trakt för kavalleri
än Småland. Dessa kunde då förenas med Lif-reg:tes
Hussarcorps.
Afven af strategiska skäl anser jag att man bör välja denna
utväg; ty om Smålands Hussarer afsitta, blir hela östra kusten,
ända från Skåne till Upland, blottad på kavalleri.
Som ett talande bevis för nyttan af den nu föreslagna förändringen
har man anfört, att Småland med sin kuperade mark icke
skulle vara lämplig för uppfödande af kavalleri-hästar. Jag tror mig
icke om att bedöma detta; men som bevis på motsatsen vill
jag nämna, att Österrikiska kavalleri-reg:tena förlagt sina stuterier
till Böhmen, på det hästarne skola vänja sig vid kuperad
mark, och derigenom blifva säkrare på fötlerna. Dessutom vill
jag för egen del tillägga, att de hästar, som större delen af
året gå på bete, äro långt mindre ömtåliga än de, som fodras
inne.
Hvad nu sjelfva mitt yrkande beträffar, så skulle jag icke
hafva något emot att förena mig med den förste värde talaren;
men jag vill dock föreslå en liten förändring i hans yrkande.
Det är nemi. kändt af handlingarne att hästvakans-kontrakterne
först gå till ända 1871. Man bör åtminstone tro att
de då komma att höjas i enlighet med nuv:de priser, så att
de kunna komma att motsvara ändamålet. Det undras mig
derföre, om denna tillökning i kavalleri-styrkan icke borde uppskjutas
till dess, på det rusthållarne icke finge veta hvilken
del som skall uppsitta. Ty få de veta det nu, är det ganska
sannolikt att de, hvars rusthåll icke skola sätta upp kavalleri,
icke vilja gå in på förhöjning, så mycket mera som de då dermed
ingenting riskera.
Den 24 Oktober e. m.
123
Jag anhåller således om propos. på följ:de beslut: »R. St:r,
fullt erkännande nödvändigheten al tillökning i arméens nuv:de
kavalleri-styrka, anse sig dock icke kunna lemna bifall till nu
förev:de K. Propos.»
Hr Brakel, Mauritz: Det har i allmänhet blifvit antaget,
att kavalleri-styrkan i släta och jemna länder bör vara ^
till ^ af arméens styrka, men i kuperade länder beräknas den
till T'2:del. Nu eger Sverige 47 sqvadroner, men hvarje sqvadron
är endast 97 man, hvadan kavalleriets styrka endast blir
omkring 4000 hästar. Den armée, med hvilken vi kunna komma
att draga i fält för vårt lands försvar, bör minst beräknas
till 70,000 man; således skulle vår nuv:de kavalleristyrka utgöra
mindre än T'7:del. Regeringen åter har beräknat arméens
styrka till 50,000 man utom reserver, och kavalleriets till 3,000
hästar — således T'F:del —; och det är sannt att kavalleriet
icke blir större, då man afräknar den styrka, som fordras till
åtskillige ändamål. Det är således ett ganska välbetänkt förslag
att söka öka kavalleristyrkan; men för min del kan jag
icke gilla det sätt, hvarpå regeringen föreslagit att denna förändring
skulle ske, eller att låta ett dugligt kavalleri-reg:te afsitta
och ett godt infanteri sitta upp. Det är visserligen sannt, att
regeringens förslag går ut på, att Smålands Hussar-reg:te icke
skall afsitta förr än en bataljon af Westgöta reg:te hunnit sitta
upp; men jag frågar eder, Mine Hrr! om vi nu besluta Smålands
Hussar-reg:tes afsittande, kunna vi då begära, att befälet
vid detta reg:te skall med verkligt intresse vinnlägga sig om rekrytering,
remontering o. s. v.? Jag tror icke att den, hvars
dödsdom är fälld, kan arbeta med lika ifver, som den, hvilken
har en lång lefnadsbana för sig och derigenom kan hoppas
uppnå det mål, hvartill han sträfvar.
Jag skulle dock icke för min del så bestämdt ogilla regeringens
förslag, om vi, efter menskligt sätt att se, hade för oss
en lång följd af fredliga år; men nu, då man icke vet hvilket
ögonblick krigets låga kan tändas, så tyckes mig ett bifall till
ett sådant förslag vara, minst sagdt, oförsvarligt.
Vid detta tillfälle kan jag icke undertrycka den anmärkningen,
att vid denna riksdag, som infallit under en tid, som
är den brydsammaste i och för vårt framtida lugns bibehållande,
Krigs-Ministern gjort mindre än någon annan för att betrygga
vår framtid och vår sjelfständighet.
K. M. har i sin Propos. sagt att Sverige behöfver uppsätta
minst 500 man kavalleri. Delta är icke uttaladt en, utan
många gånger; således kan man antaga, att denna tillökning är
alldeles oundgänglig och ingalunda tillfredsställer hela behofvet.
Men tänken eder ett land som Sverige, Mina Hrr! — ett land,
som sedan år 1840 ökat sina innevånares antal med mera än ^—
ett land, som sedan dess höjt sin export från 30 till 71 millioner,
—- och ett land, som sedan 1840 icke ökat sin militärstyrka
med mer än 2 Sappörkompanier, hvilket endast är hälften af
124
Den 24 Oktober e. m.
hvad vi behöfva; — ett sådant land kan icke sägas hafva offrat
en enda tanke på sitt försvar och sin sjelfständighet! Derföre anser
jag också, att vi nu icke böra bifalla en tillökning, med
hvilken vi nödtorfteligen kunna hjelpa oss fram, utan lemna
hvad vi måste hafva, nemi. 1000 man kavalleri till, och då blir
vårt kavalleri T'2:del af arméen.
I detta fall ber jag få nämna, att hvilket reg:te regeringen
än beslutar låta sitta upp — Ost- eller Westgötar — så vore
det välbetänkt, att vid nästa vakans-kontrakters afslutande höja
vakansalgifterne till ett belopp, som motsvarar den verkliga kostnaden
de skola ersätta. Jag är fullkomligt säker på, att vi då
utan direkt kostnad kunna låta uppsätta hvilket reg:te som helst
af de nu afsutne.
På grund af hvad jag nu yttrat, får jag anhålla om propos.
på afslag å Smålands Hussar-reg:tes alsittande, samt bifall till
följ:de förslag:
»att R. o. Ad., med afslag å K. M:s Propos. och StatsUtsk:ts
Utlåt, för så vidt dermed afses Smålands Hussar-reg:tes
afsittande, måtte för sin del besluta, att derest K. M., för tillökning
i arméens nuv:de kavalleristyrka, skulle finna skäligt förordna,
att något af de afsutne rusthålls-regdena skulle till dess
hela eller halfva numerär uppsitta, R. St:r, med godkännande
af den plan för en sådan förändrings utförande, som K. M. i
afseende å Vestgöta reg:te framlagt, till K. M:s disposition, för
vidtagande af åtgöranden till förändringens genomförande, ställa
dels den vakansafgift, sorn kan komma att erläggas för tillfälliga
karlvakanser från den tid K. M:s beslut om reg:tets uppsittning
kungöres och intilldess uppsittningen sker, och dels de besparingar,
som på befälets aflöningsmedel under samma tiderymd
uppstå; samt att R. St:r slutligen uttrycka dess underd. önskan
att kavalleriets förstärkande bör kunna med största fördel åstadkommas
i sammanhang med hästvakans-kontrakternes förnyande
med rusthållarne vid de afsutne reg:terne, och vakansafgifternes
förhöjande till ett belopp, närmare motsvarande värdet af
den skyldighet, de äro beräknade att ersätta.»
Jag anhåller om Hr Gns o. Landtnäs propos. å detta mitt
förslag.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Det skulle kanske förvåna R.
o. Ad., om jag, innan det Högloll. Ståndet fattar sitt beslut i
denna sak, icke tilläde några ord. Min mening i frågan har
jag redan tillkännagifvit, jemte de skäl, som föranledt komitéen
att framlägga det förslag, som K. M. nu upptagit. Jag skall
således icke trötta R. o. Ad. med att ingå i några särdeles
detaljer.
Jag vill endast påminna om, att komitéen ingalunda förbisett
den olägenhet, som skulle följa af Smålands Hussar-reg:tes
afsittande, emedan en minskning i arméens styrka alltid för en
tid skulle blifva en följd häraf. Men skälet hvarför komitéen
framlagt detta förslag, är det, att komitéen icke skulle uppgöra
Den 24 Oktober e. m.
125
ett förslag för dagen, utan ett för framtiden, och att komitéen
således icke lått fästa sig vid den tid, dessa olägenheter ännu
fortforo, utan måst hafva blicken fästad på den tid, då de upphört
att göra sig gällande.
Jag har uttryckligen förklarat, att om man skulle se frågan endast
från kavalleri-synpunkt, så skulle det icke kunna komma i fråga
att låta ett särdeles godt kava)leri-reg:te afsitta och en duglig
infanteribataljon sitta upp, då deri nya bataljonen alltid under
flere år måste blifva den gamle underlägsen; men skälet till
förslaget måste sökas i vår armées organisation. Man måste
nemi. lästa afseende deruppå, alt en stor del af vår armée är
söndersplittrad i bataljoner, hvilket är till stort melin vid en
blifvande mobilisering. Ty om 11. St:r för en sådan händelse
icke vilja anslå löner till så mycket befäl att af hvarje bataljon
med dess beväring kan bildas 2:ne bataljoner, så nödgas man
fortfarande, som nu är förhållandet, af ett reg:te, eller 2:ne
bataljoner, med dess beväring, bilda endast 3 bataljoner — och
då äro ju dessa enstaka bataljoner ett oting. Skiljde man nu
ett reg:te, och toge den ena delen till kavalleri, och den andra
till infanteri, så komme man ju att gå i rakt motsatt riktning
mot den man borde.
Man har klandrat alt förslaget blifvit framlagdi i närv:de
stund, — man har sagt, att då den politiska horisonten har så
många moln som den för närv:de har, så är tiden icke lämplig
för detta förslags utförande. Men jag ber dock få fästa
Hrrmes uppmärksamhet på, att detta förslag icke afser det närvarande
ögonblicket, utan att det först skulle sättas i verket
när hästvakans-kontrakterne gått till ända, d. v. s. 1870. Förslaget
är nu endast framlagdt, för att K. M. må kunna komma
i tillfälle att uppgöra de organisationsförslag, som komma att
erfordras. Ty en lång tid åtgår till planens utförande, väl icke
för kavalleriets afsittande, men för infanteriets uppsittande, ty
man måste vänta med vakansernes fyllande till dess man får
en någorlunda styrka på en gång som hufvudstomme.
Jag vill ytterligare tillägga några ord med anledning af en
talares förslag att låta ett Ostgöta-reg:te sitta upp i stället för
det nu föreslagna Vestgöta, ett förslag, som är föranledt genom
Hr Björcks reservation. Detta skulle dock göra en betydlig lucka
i de lörsvarskrafter, provinsen skulle kunna uppsätta; ty jag vill
fästa uppmärksamheten på, att om ett Ostgöta-regde skulle uppsitta,
återstode endast ett reg:te infanteri på 1200 man, som till
sig skulle sluta provinsens hela beväring, hvilket vore högst
olämpligt.
Hvad Vestergötland åter beträffar, finnes ett skäl, som mer
än många andra talar för att ett kavalleri-reg:te skulle uppsitta
derstädes, och det är att det gamla Vestgöta-reg:tet ligger emellan
Vestgöla-Dals, Skaraborgs och Elfsborgs reg:ten, hvarigenom
dessa regiten lätt kunna upptaga den beväring, som nu tillhör
Vestgöta reg:te; och dessutom kan man lätt fylla vakanserne
genom transporter från och till dessa omkringliggande reg:ten.
126
Den 24 Oktober e. m.
Ett annat Stånd har återremitterat frågan i den mening,
att man borde tillse huruvida man icke genom en förhöjning i
vakans-afgiften skulle kunna bereda medel för uppsättande af
ett värfvadt kavalleri-reg:te. Onskligt vore om så kunde ske;
men jag tror dock att detta kommer att möta svårighet, ty
rusthåll och augments-hemman äro betydligt mera värda än
rustningskostnaden, och detta gör att rusthållarne heldre rusta
än betala en deremot svarande vakans-afgift.
Om R. o. Ad. således skulle vilja antaga förslaget, tror jag
det vore bäst att göra det i nuv:de stund; men till Hr Brakels
förslag kan jag icke lenina min röst.
Gr. Sparre, Erik: Hvad den siste värde talaren yttrat,
synes mig så behjertansvärdt, att jag ansett mig böra fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet vid detsamma. Icke man af facket,
och föga bekant med de militära förhållanderne i allmänhet,
skulle jag mycket tvekat att yttra ens den ringaste opposition
i detta afseende; men så mycken aktning, och så mycken vördnad
och kärlek hyser jag för indelnings-verket, att jag hoppas
att ingen medlem af arméen skall förtycka, om jag yttrar att
under nuv:de förhållanden och med de anspråk man nu har,
det måste blifva svårt för ett indeldt kavalleri att uppfylla de
fordringar man framställer. Om så är, synes det mig vara af
särdeles vigt att fästa sig vid den siste talarens yttrande att tillökningen
bör ske genom en värfvad trupp, och då jag fullkomligt
delar hans mening att ett icke obetydligt bidrag för kronan
skulle vinnas genom augmentsräntorne, så förvånar det mig så
mycket mera att komitén icke kommit på den tanken. Jag har
ett skäl till att biträda denna mening, och det är att, om vi
vilja bibehålla den indeldta arméen, så böra vi icke öka bördorna
för dem som uppehålla densamma; och just den tyngd, som
drabbade de rusthållare, hvars reg:te sutte upp, skulle framkalla
ett missnöje, som skulle skaka denna institution i sina grundvalar
— och detta så mycket mera, som stark klagan redan förspörjes
öfver denna börda. Och då man nu en gång ingått passevolans-kontrakt
med rotehållarne för att minska deras utgifter,
bör man väl icke nu åter öka desamma.
Om, på sätt den siste värde talaren yttrat, en värfvad trupp
kunde åstadkommas genom vakans-afgifter och augmentsräntor,
så vore det enligt min tanke det bästa, och således att föredraga.
Hvad nu särskildt Vestergötland beträffar, •—- der det ifrågav:de
reg:tet skulle sitta upp, — så får jag upplysa att åtminstone
en del af denna provins redan förut är särdeles betungad.
Inom Elfsborgs län ligga flere hundrade man af Vestgöta reg:te,
och det skulle blifva ganska svårt för allmogen att bära alla de
onera, som medfölja rustningen.
Då således efter min tanke cn värfvad trupp vore att föredraga
både i tekniskt och ekonomiskt afseende, får jag, sedan
ett annat Stånd återremitterat frågan, hemställa, om icke R. o.
Ad. ville fatta samma beslut.
Den 24 Oktober e. tn.
127
Hr Reuterskjöld, Fabian: Man har hört mycket an
dragas
mot detta förslag, och i synnerhet har den förste talaren
uppträdt med förnyadt anförande af hvad han redan vid remissen
af denna K. Propos. låtit Ståndet höra. Han har der framdragit
som ett besynnerligt förslag af regeringen, att den vill
låta ett regemente afsitta, för att öka kavalleri-styrkan; och dessutom
har han framdragit sådana skäl för afslag å K. M:s Propos.,
att man af dessa kunde föranledas tro, att regeringen skulle
vilja antaga en slags cirkulation inom arméen. Man kan visserligen
fästa sig vid det faktum att ett regemente infanteri skulle
uppsitta och ett kavalleri-regemente sitta al; men jag hemställer
till den värde talaren, om den ringaste tanke på cirkulation
framlyser i detta förslag. Det är icke heller fördoldt i utdraget
af Stats-Råds-prot., att man ansett det vara bäst, om kavalleriet
kunnat ökas med en värfvad trupp; men med afseende på de
svårigheter, som häremot uppställt sig, har regeringen valt den
utvägen att låta ett infanteri-regemente sitta upp.
Den förste talaren sade att detta förslag icke kunde väcka
förtroende för den, som föreslagit detsamma; jag hoppas åtminstone
att den hedervärde talarens förslag måtte vara uppkommet
af det förtroende han hyser till sig sjelf som organisatör.
Jag har dock icke deri kunnat finna någon plan, utan endast
benägenhet att klandra. Det är endast hans »ja» eller »nej,»
som skola gälla för, men icke af mig kunna godkännas såsom
skäl. Han kommer slutligen till det resultat, att »någon nödvändighet
för Smålands Hussar-reg:te att afsitta finnes icke.»
Vidare säger han: »ur strategiska skäl är åtgärden förkastlig.»
Här har icke blifvit anförda några strategiska skäl. Här är det
fråga om att vi hafva för fåtaligt kavalleri och huru vi skola
kunna förskaffa oss tillökning deri. Det kan väl icke höra till
det strategiska, huru man bildar ett reg:te? Hvad vidare beträffar
att Östergötland skulle vara lämpligare för kavalleri, så har
Gr. af Ugglas deri, liksom i allt öfrigt, som legat till grund för
förslaget, före mig utvecklat förhållanderne, och är det således
öfverflödigt att upprepa detsamma. Svårigheten af att uppsätta
ett infanteri till kavalleri har icke undfallit någon; men
den förste värde talarens yttrande att dertill skulle behöfvas 30
år, derpå kan jag icke ingå. Om så skulle vara förhållandet,
beklagar jag det land, som har indeldta trupper, der karlen tjenar
cirka 20 och hästen 10 år. Då karlen efter talarens åsigt
skulle behöfva vara uttjent och hästarne erfordra tre uppsättningar
för att få ett kavalleri-reg:te, visar sig halten af detta
påstående. Genom öfverdrifter skjuter man ofta öfver målet
och sällan träff.
Vid jernförelsen mellan det värfvade och indeldta kavalleriet
visar den värde talaren också benägenhet för öfverdrift. Han
säger nemi., att det förra har 365 exercisdagar om året. Jag
tror dock icke att något kavalleri i verlden har så lång exercistid.
Det vore ej heller hvarken behöfligt eller klokt att på sådant
sätt utledsna truppen och derigenom göra det nära omöj
-
128
Den 24 Oktober e. m.
ligt att få rekryter, oaktadt hvarje karl antages der på endast
3 till 6 år. Oaktadt alla de stora svårigheter, som möta vid
bildandet af ett kavalleri, och trötts den knappa öfningstiden,
hafva vi ett ganska godt indeldt kavalleri, och om vi få ett fälttåg,
torde icke lång tid erfordras förr än detta kavalleri kan
mäta sig med det värfvade, så utmärkt jag än med nöje erkänner
detsamma vara.
En talare har föreslagit att man skulle låta Ostgötar sitta
upp, i stället för Vestgötar, roen vid valet af regemente tror jag
icke K. M. är bunden af annat än knekte-kontrakterne; och då
hästvakans-kontrakten äro tilländagångne, kan K. M. anbefalla uppsittning
för hvilketdera rusthålls-reg:te K. M. finnér dertill lämpligast.
Men K. M. har på förhand velat meddela R. St:r sin
afsigt, och framlagt ett förslag att för bästa pris få ett kavalleri.
Om R. St:r icke vilja medgifva Smålands Hussar-reg:tes
afsittande, så lära de komma att sitta qvar, ty i detta fall kan
icke K. M. ensam befalla. Hvad vidkommer förslaget att höja
vakans-afgifterne och derföre värfva ett nytt kavalleri, så har
en annan talare sökt visa att dessa icke bör höjas, emedan det
skulle väcka missnöje; men dermed tror jag dock icke vara så
farligt, om de blott höjas inom befogenhetens gränser.
Som Gr. af Ugglas redan framlagt grunderne för K. M:s
Propos., vill jag ej längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan inskränker
mig att begära bifall till K. M:s Propos.
Hr Sjtedt, Gustaf: Hvad denna fråga vidkommer, vill
jag icke i afseende å det förslag, som framställts, ingå i något
yttrande. Men hvad det angår att förskaffa sig en inkomst af
de afsutne rusthållen genom hästvakans-algiften, så är det ett
faktum att augments-och rusthållsräntorna icke allenast äro tillräckliga
att bestrida all kostnad, utan ett öfverskott uppstår dessutom,
hvaraf följer att sådana hemman äro mera värda än hemman
af säteri- eller rå- och rör-natur. Om man nu vill tillgodogöra
sig de ekonomiska fördelarne af indelningsverket, så vore
det icke rättvist att vid bestämmandet af hästvakans-afgifterne
följa en och samma siffra för hela regementet, utan fördela
densamma olika, emedan augments-räntorna äro olika för hvarje
hemman. En så beskaffad fördelning torde likväl möta ganska
stora svårigheter, hvarföre den icke heller är lämplig eller verkställbar.
Men om man nu vill göra en förändring i arméens organisation,
och tillgodogöra sig dessa inkomster, så föreställer jag
mig att det icke skulle möta något hinder, om R. St:r beslöte
att augments-räntorna skulle återgå till Staten, antingen till hela
beloppet eller till en del, och att hästvakans-afgilten derefter
skulle upphöra.
Hr Brakel: Jag får bedja om förlåtelse för att jag ånyo upptager
R. o. Ad:s tid, men som Gr af Ugglas’ anförande verkligen
-
Den 24 Oktober e. rn.
129
gen kunde tyckas hafva några skäl för sig, vili jag söka visa,
att dessa skäl icke äro verkliga, utan inbillade.
Den ädle Gr:n har sagt, att om man vill uppgöra en ny
organisationsplan, så bör man icke fästa sig vid dess enskilda
delar, utan se på organisationen i sin helhet. Han har sagt att
det vore en stor olägenhet att hafva särskilda, från hvarandra
fristående bataljoner. Men vi skola ihågkomma att regementet
endast är en ekonomisk sammansättning. Ar man nu så angelägen
att hafva regementen på flere bataljoner, så vet jag verkeligen
icke hvarföre man ej kan sammanslå dem med hvarandra.
1 så fall kan man ju förena Smålands Grenadierer med
Jönköpings reg:te Vi hafva förr haft regementen,på 3 bataljoner,
som t. ex. Björneborgs, sammansatt af Lif-, Ölverst-Löjtnantens-
och Busthålls-bataljonen, och jag tror verkligen icke att
något reg:te behöfver skämmas för en jemnförelse med detta.
Men, som sagdt, bataljonerna äro den taktiska enheten — reg:tet
endast den ekonomiska.
Vill regeringen låta uppsätta en bataljon kavalleri, så kan
det ske på många sätt, såsom t. ex. att sammanslå densamma
med Lif-reg:ts Hussar-corps. „
Jag har icke sagt att Ostgötarne skola uppsitta; men om
rust hällarne icke vilja betala förhöjd afgift, kan K. M. säga att
de skola sitta upp. Men hvad jag sade var, att om vi nu för
närv:de besluta Smålands Hussar-reg:tes afsittande, så mörda vi
ett godt reg:te, ty i så fall kunna vi icke begära, att det skall
uppehålla sin kavalleri-anda.
Vidare har Gr. af Ugglas yttrat, att denna omorganisation
icke skulle försiggå förr än efter 1870, och att de moln, sorn
nu synas vid horizonten, då skulle vara borta. Deruti har han
måhända rätt, men det inverkar föga på denna frågas bedömande.
Om nu emellertid Ostgötarne skola uppsitta, så tror jag
icke att derigenom någon fara uppstår, för att kusten skulle
blottas på infanteri, ty i sådant fall hafva vi tillgång på alla
båtsmän från Östergötland ända till Norrland. Laridtförsvarskomitéen
har äfven föreslagit att åtskillige båtsmans-kompanier
skola förvandlas till infanteri, och det anser jag vara rätt.
Gr. Sparre har talat om den hätskhet, som skulle uppstå,
om hästvakans-afgiften höjdes. Ja, Mina Hrrl detta kan vara
en sanning, men då rusthållarne hafva en så stor vinst på vakans-afgifternas
erläggande, i stället för rustning in natura, så
anser jag icke att R. St:r böra lyssna till detta skäl, helst vi
hafva gjort så mycket för landets jordbruk, att jordbrukarne
icke med skäl kunna vara missbelåtna.
Hr Reuterskjöld har yttrat, att det icke kan gå åt 30 år
för att få ett kavalleri-reg:te, emedan karlen endast tjenar i 20
år och hästen i 10; men, enligt Hr Silfverstolpes uppgift, är förhållandet
verkligen så, ty denna tid åtgår, innan hela reg:tet blifver
färdigt och fullt tjenstbar!. Jag slutar nu, och vill endast
tillägga, att en nation bör vara rädd om sina minnen — och
IL VII. 9
130
Den 24 Oktober e. m.
Smålands Hussar-reg:te är verkligen ett af våra största minnenTy
när man vid en revy visar detta reg:te för utlänningen, kan
man med stolthet säga: »Se der, i spetsen för det der reg:tet
föll vår, och kanske verldens störste Konung!»
Hr Silfverstolpe: Jag har begärt ordet, för att rätta
en besynnerlig tolkning, som Hr Reuterskjöld gifvit mitt yttrande.
Jag bar sagt, att från den stund ett nytt kavalleri uppsättes, och
till den, det kan kallas ett godt kavalleri, åtgår minst 20 år.
Jag bade icke väntat mig en sådan misstydning af hvad jag
yttrat, såsom att 30 år skulle erfordras för att, i vanliga förhållanden,
af en rekryt bilda en duglig kavallerist. Ty hvar och
en vet, att vid en trupp inträffar afgång ofta, snart sagdt dagligen,
och ersättes genom rekrytering. Rekryten ingår i rekrytskolan
genast efter antagandet, och så snart lian der blifvit
approberad i vissa stycken, insättes han i sqadronen, der han,
inympad i den gamla stammen, får sin ytterligare utbildning.
Annat är det att utan stam sätta upp ett indeldt reg:te af
endast rekryter och odresserade remonter. Innan man får dem
till den punkt att de kunna kallas godt kavalleri, sade jag att
30 år skulle åtgå, från den dag räknade, då beslutet om uppsättningen
fattats. Se här en enkel beräkning: från den dag
Smålands Hussarer fått sin dödsdom och till dess Vestgöta reg:te
binner sitta upp, åtgår 10 år, och derefter 20, innan reg:tet är
färdigt. Detta anser jag icke öfverdrifvet tilltaget, och der hafva
vi de 30 åren.
Vidare sade jag att kavalleriet i andra länder är sammandraget
året om, och då hafva de 365 exercisdagar. Detta står
jag vid. Jag vet ganska väl att vi hafva helgedagar, men för
kavalleristen eger äfven då exercis eller öfning rum, nemi. munderings-visitation,
kyrko-parad, vakt-parad, samt stalltjenstgöringen,
med hästens skötande. Jag skulle önska att vårt indeldta
kavalleri året om hade en sådan öfningsdag i veckan.
Slutligen har man påstått att jag sammanblandat blottandet
af vår östra kust på kavalleri med strategi. Med strategi menar
jag de försvarsanstalter, som under fredstid, eller aflägset
från fienden vidtagas, hvartill äfven må räknas truppens förläggande
eller stationerande för beständigt å vissa orter. Taktiken
deremot handlar om trupps rörelse under strid, eller i fiendens
närhet. Jag har icke mera att tillägga.
Hr Björnstjerna, Oscar: Då jag har ordet, får jag börja
med att uttryrka min erkänsla mot landsförsvars-komitéen för det
förslag, densamma framställt, ty att en förökning i kavalleri-styrkan
är af behofvet påkallad, måste vi väl alla erkänna. Men
jag medgifver likväl, att det skulle vara påkostande att se Smålands
Hussar-reg:te afsitta. Om denna utväg likväl påtagligen
vore vida fördelaktigare än alla andra, skulle jag icke sätta mig
deremot; men jag föreställer mig att vi med långt större fördel
skulle kunna öka vårt kavalleri på annat sätt.
Den 24 Oktober e m.
131
Åtskiilige talare hafva redan yttrat att en utväg förefinnes,
genom hvilken man utan kostnad för slaten skulle kunna uppsätta,
vare sig ett indeldt eller värfvadt kavalleri-reg:te. Denna
Utväg förefinnes på 2:ne sätt. Det ena är genom att indraga
augments-räntorne, göra det afsutne kavalleriet till ordinarie infanteri,
och begagna räntorne till uppsättande af ett nytt kavalleri-reg:te.
Men detta invecklar dock frågan, ty derigenom afsäger
man sig all rätt för framtiden att låta det afsutne reg:tet
återuppsitta. Deremot erbjuder sig utvägen att endast föröka
den nuv:de vakans-afgiften, som betalas af de afsutne reg:nas
rusthållare för att slippa hålla häst och sadelmundering. Man
betalar nu 7\ tunna spanmål om året i vakans-afgift, och att
denna afgift är särdeles låg samt borde höjas till minst 12 tunnor,
torde lätt inses, om man öfverräknar kostnaderne för en
hästs inköp och underhåll. Alla dessa vakans kontrakter löpa
till ända dels 1870, dels 1871. Om K. M. föresloge vakansafgiftens
höjande till ett belopp, som närmare motsvarar värdet
af den tunga, rustningen in natura medförer, skulle vi få ett
ganska vackert kapital. Jag tror nemi. att, om man satte upp
vakans-afgiften till 12 tunnor, skulle de gerna betala densamma.
Det finnes nu 3,000 nummer, som betala vakans-afgift. Efter
4^ tunnors tillökning skulle det göra omkring 13,000 tunnor
spanmål, som man finge i förökad vakans-afgift, d. v. s. omkring
150,000 rdr, och med dessa skulle man ganska väl kunna uppsätta
ett värfvadt kavalleri-reg:te.
Det är visserligen sannt att, om det nu beslutes att Vestgöta
reg-.te skall uppsitta, så kan K. M. i alla fall fordra ökade
vakans-afgifter. Men då veta rusthållarne att K. M. bestämt
sig för Vestgötarnes uppsittande, så att, om han begär 12 tunnor
i stället för 7\, så svara de nej, emedan de ej tro någon
uppsittning kunna komma i fråga hos dem. Derföre tror jag i
likhet med andra talare, att denna fråga bör ställas i sammanhang
med vakans-kontrakternas förnyande. Det är visserligen
sannt att det då kan återstå att en gång för alla afsäga sig rättigheten
att uppsätta dessa till rytteri och taga vakans-afgift;
men jag vågar icke döma, om K. M. anser det fördelaktigt att
afsäga sig denna rättighet.
Jag får derföre instämma i Hr Brakels förslag. Men som
jag tycker detsamma vara något långt och tror att det kan afiättas
något koncisare, samt att man på samma gång bör tänka
sig möjligheten af ett värfvadt kavalleri-reg:tes uppsittande, anhåller
jag få framställa följande förslag: »Erkännande behöfligheten
af en tillökning i kavalleriets nuv:dé styrka, föreställer sig
R. o. Ad., att en dylik förändring bör kunna åstadkommas utan
att någon del af det redan alltför fåtaliga kavalleriet blifver till
infanteri förvandladt, och kan för sin del icke godkänna förslaget
om Smålands Hussar-reg:tes afsittande.
R. o. Ad. anser äfven att kavalleriets förstärkande, genom
indeld eller värfvad trupp, bör kunna med största fördel åstadkommas
i förening med vakans-kontrakternas förnyande med de
132
Den 24 Oktober e. m.
afsutne rusthålls-reg:tena, och vakans-afgifternas förhöjande till
ett belopp, närmare motsvarande värdet af den skyldighet, den
är beräknad alt ersätta».
Härpå anhåller jag om Hr Gr:s o. Landtmts propos.
Gr. Sparre: Jag ber till en början, med anledning af en
föreg:de talares anförande, få yttra, att jag tror mig tillräckligt
tydligt halva tillkännagifvit, att det icke var min mening att
minska eller borttaga de skyldigheter, som vidlåda jorden. Jag
anser blott att man icke bör ordna dessa skyldigheter så, att
indelningsverket hlir ännu mera hatadt än det nu orättvist är
af en stor del af den jordbrukande befolkningen. Jag önskar,
som sagdt, blott att bördan icke skall blifva tyngre än den är.
Jag delar också den värde talarens åsigt deri att de nuvarande
vakans-kontrakterne äro af den beskaffenhet alt de
kunna höjas, och att, om det öfverlemnas åt K. M. att uppsätta
hvilket reg:te han vill, så bör rusthållarne kunna förmås
att höja vakansalgiften.
Om således R. o. Ad. vill aflåta en skrifvelse till K. M.
i denna riktning, har jag ingenting att deremot erinra, och förenar
mig i Hr Björnstjernas förslag, i händelse detta vinner R.
o. Ad:s bifall.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Lika med en föregrde talare,
får äfven jag erkänna att jag i detta af K. M. framlagda förslag
ser en stor omvårdnad om Svenska arméen, och en önskan
att för framtiden göra den ännu mera tjenstbar. Men jag vågar
likväl uttrycka den åsigten att detta organisationsförslag,
liksom åtskillige andra i vårt land framlagde, lider af ett väsendtligt
fel, nemi. att vara stäldt på en alltför långt aflägsen
framtid, ty, som en talare anmärkt, genom antagande af detta
förslag skulle arméens, och i synnerhet kavalleriets styrka minskas
under en längre tid.
Men då jag således bestrider förslagets fördelar, vill jag
ingalunda gå in i det pathetiska, och påstå att våra Svenska
hjertan skulle svida vid tanken på att man skulle låta det reg:te
afsitta, i spetsen för hvilket vår störste hieltekonung föll. Af
sådan anledning hafva våra hjertan fått svida vid så många tillfällen,
att derom icke är mycket att orda. Om man uppslår
vår Svenska krigshistoria, skall man på hvarje reg:tes blad (inna
sådana minnen, som göra, att det borde för alltid bibehålla sitt
namn och vapenslag.
Hvad nu Gustaf Adolf angår, så vill jag taga mig friheten
erinra att det var just i spetsen för Westgöta reg:te som Ofverste
Soop räddade den store Konungen vid Sturm; och det
var också i spetsen för samma kavalleri som den gamle Pär
Näbb räddade Carl XI vid Lund. Sådane bragder äro alltid
kära för Svenska hjertan, men skulle man utgå från sådan synpunkt,
skulle vi få sätta hela vår arrnée på National-Museum
— flottan icke heller förglömmandes.
Den 24 Oktober e. m.
133
Det är derföre icke tillbaka i forntiden jag vill blicka, ty
det är icke der jag vill hemta stöd för min åsigt att Smålands
ryttare böra bibehållas, utan det är derföre att då stora rustningar
öfverallt bedrilvas, och då man endast bör talas om krig,
och krig, och krig, särdeles i norden, så synes det mig sannerligen
besynnerligt, om Sverige skulle börja desarmera, i st. f.
armera.
Jag förenar mig med dem, sorn yrka afslag å Betänk:t.
Hr Brakel: Jag skall endast bedja att med några ord
få komplettera Hr Fahnehjelms historia om Westgöta reg.te.
Vid Lund sade Pär Näbb åt Konungen att icke anfalla, hvarpå
Kungen svarade: »Jag tror Pär Näbb är rädd.» Men sedan slaget
börjat, blef Lif-reg:tet, och med delta Konungen, omringadt,
men räddades af Westgötarne, och Pär Näbb sade då till sin
höge Herre: »Jag tror Pär Näbb var icke rädd.» Då svarade
Konungen: »Du är 78 år gammal och skall taga afsked, men
din son skall få reg:tet efter dig.»
En och annan af Gubben Näbbs afkomlingar finnas nu här
näv:de, och heta Hjerta.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utsk:ts ifrågav:de Utlåt., dels af Hr Silfverstolpe, att R.
o. Ad., med afslag å förslaget om Smålands Hussar-reg:tes afsilning,
skulle öfverlemna åt K. M. att bestämma den styrka
af de afsuttna kavalleri-regitena, hvilken borde åter uppsitta;
dels af Hr von Knorring, att K. o. Ad. skulle för sin del fatta
ett beslut af följande lydelse: »R. St:r, fullt erkännande nödvändigheten
af tillökning i arméens
dock icke kunna lemna bifall till nu förev:de K. Propos.»; dels
af Hr Brakel, att R. o. Ad., med afslag å K. M:s Propos. och
Stats-Utsk:ts IJtlåt., för så vidt dermed afses Smålands Hnssarreg:tes
afsiltande, måtte för sin del besluta, att derest K. M.,
för tillökning i arméens nuv:de kavalleristyrka, skulle finna
skäligt förordna, att något af de afsutoa rusthållsregdena skall
till dess hela eller halfva numerär uppsitta, R. St:r, med godkännande
af den plan för en sådan förändrings utförande,
som K. M. i afseende å Westgöta reg:te framlagt, till Iv. M:s
disposition, för vidtagande af åtgärder till förändringens genomförande,
ställa dels den vakansafgift, som kan komma att erläggas
för tillfälliga karlvakanser från den tid K. M:s beslut om
reg:tets uppsittning kungöres och intill dess uppsittningen sker,
och dels de besparingar, som på befälets afiöningsmedel under
samma tidrymd uppstå; samt att R. St:r slutligen uttrycka den
underdåniga önskan att kavalleriets förstärkande bör kunna med
största fördel åstadkommas i sammanhang med hästvakanskontrakternes
förnyande med rusthållarne vid de afsutne reg:terne,
och vakans-afgifternas förhöjande till ett belopp närmare
134
Den 24 Oktober e. m.
motsvarande värdet af den skyldighet, de äro beräknade att
ersätta; dels af Hr Björnstjerna, att R. o. Ad. skulle fatta ett
så lydande beslut: »Erkännande behöfligheten af en tillökning i
kavalleriets nuv:de styrka, föreställer sig R. o. Ad., att en dyiik
förändring bör kunna åstadkommas, utan att någon del af det
redan allt för fåtaliga kavalleriet blifver till infanteri förvandlad,
och kan för sin del icke godkänna förslaget om Smålands Hussar-reg:tes
afsittande.
R. o. Ad. anser äfven att kavalleriets förstärkande, genom
indeld eller värfvad trupp, bör kunna med största fördel åstadkommas
i förening med vakanskontrakternes förnyande med de
afsutne rusthålls-reg:tena, och vakansafgilternes förhöjande till
ett belopp närmare motsvarande värdet af den skyldighet, de
äro beräknade att ersätta»; dels af Gr. Sparre, att Utlåt:t måtte
återremitteras; och dels slutligen af Hr Fahnehjelm, att detsamma
skulle alslås.
Härefter framställdes särskilda propos:r på bifall till StatsUtsk:ts
Utlåt, samt på antagande af Hr Silfverstolpes, Hr von
Knorrings och Hr Brakels förslag, hvilka alla propostr besvarades
med starka nej jemte ett eller annat ja; hvarefter propos.
gjordes på antagande af Hr Björnstjernas förslag, och då dertill
svarades starka och talrika ja, jemte ett eller annat nej, förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Björnstjerna: Jag får vördsamt föreslå en inbjud
ning
till de öfriga Riks-Stånden att förena sig i R. o. Ad:s nu fattade
beslut.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad. uppå framställd propos.
sitt bifall.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 2t och 23 dennes
bordlagde Utlåtm:
N:o 197, i ani. af väckt motion om inlösen för statens räkning
af Hebheska egendomen på Riddarholmen;
N:o 202, i aril. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de en den Svenska
beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera belägen fastighet; och
N:o 203, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om afsöndring
af jord från Eskilstuna kungsladugård, till utvidgande al Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 21 och 23 dennes
bordlagde Mern. N:o 204, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande Stats-Utslcts Utlåt. N:o 147, i fråga om väckt motion
om Kyrkoherden G. A. von Zweigbergks enka, Maria Haeggrens
bibehållande intill sin död vid åbo- och besittningsrätten
Den 24 Oktober e. m.
135
till eller arrendet af indragna predikants-boställena vid Westgöta
f. d. Kavalleri-reg:te Törnestorp § mantal och Hofstena Lunnagården
{ mantal i Skaraborgs län; lades Utslots i första punkten
till Preste-St. gjorda inbjudning till handlingarne, samt godkändes
Utsk:ts i den sednare punkten afgifne yttrande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 23 dennes bordlagde Mern. N:o 200, med
förslag till de stadganden ang:de Riksgälds-kontorets skulder och
fordringar, som böra införas i det nya reglementet för detta verk.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 23 dennes bordlagde
Mern. N:o 206, i ani. af Riks-Ståndens beslut rörande åtskilliga
i Mem:t N:o 170 framställda sammanjemkningsförslag och voter:s-propos:r
uti anslagsfrågor tillhörande 8:de hufvudtiteln, blefvo
de föreslagna voter:s-propos:ne af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslots den 23 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 51, i fråga om förhöjning af folkskole-afgiften.
Vid föredragning af Lag-Utsk:ts den 29 dennes bordlagde
Mern. N:o 74, i ani. af erhållna återremisser af Utsk:ts Mern.
N:o 70, med förslag till voter:s-propos:r i ani af de inom HiksStånden
lättade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utslots
Utlåt. N:o 55, öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid Utslo.ts Betänk. N:o 35, ang:de införande af
ny strafflag m. m.; godkände R. o. Ad. de föreslagna voter:sproposme
och biföll den i sammanhang dermed gjorda hemställan,
samt lade till handlingarne Utslots i slutet af Mem:t afgifne
yttrande.
Sedan ett prot.-utdrag för detta plenum blifvit uppläst och
godkändt; åtskiljdes R. o. Ad. kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
136
Den 27 Oktober.
Tisdagen den 27 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 24 dennes.
Föredrogs ånyo Hederv. Bonde-St:s den 23 och 24 dennes
på bordet lagde prot.-utdrag N:o 499, innehållande, bland annat,
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s beslut
om ett tillägg till lista monnt i 5:te §:ii af Banko-Utskits
i Memit Nio 72 afgifna förslag till instruktion för R. Stirs Banko-Utsk.
vid nästa riksdag.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag anhåller att Riddarh.-Sekreteraren
ville meddela upplysning om de beslut, som i denna
fråga blifvit af de respektive Riks-Stånden fattade.
1 ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att Banko-Utskits
ifrågavide Mern. blifvit af R. o. Ad. samt Preste- och BorgareStin
i dess helhet bifallet.
Frih. Armfelt: Vid nu upplysta förhållande torde den
gjorda inbjudningen icke påkalla annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
lades inbjudningen till handlingarne.
Föredrogs Vällofl. Borgare-Stis den 24 dennes bordlagde
prot.-utdrag Nio 470, innehållande, bland annat, inbjudning till
de öfriga Riks-Stånden att biträda Borgare-Stis beslut angide
Stats-Ulskits Utlåt. Nio 193, i ani. af väckt motion om statsbidrag
till staden Oskarshamn för utlösen af tomtöreafgälden
till egaren af de hemman, Irån hvilkas områden stadens utmål
är afsöndradt.
Sedan undertecknad, uppå begäran af Frih. Armfelt, meddelat,
att ifrågavide Utlåt, blifvit af R. o. Ad. samt Preste- och
Bonde-Stin bifalla!, yttrade
Den 27 Oktober.
137
Frih. Armfelt: På grund af de nu meddelade upplys
ningarne
anhåller jag att inbjudningen måtte läggas till handlingarne.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och inbjudningen lädes
till handlingarne.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 24 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 505, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt
Preste-St. att biträda Borgare- och Bonde-Shns sammanstämmande
beslut i afseende å Stats-lTtsk:ts Utlåt. N:o 185, i ani.
af väckt motion om fortfarande anslag för Kamererare!) Carl
Sandberg.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Vid riksdagen 1856—1858
ställde R. St-.r till K. M:s disposition en summa af 5,000 rdr,
för att, derest sådant pröfvades ändamålsenligt, i mån af behof
användas till inköp af Kamereraren Sandbergs historiska och
kamerala samlingar, och derjemte beviljades, under förutsättning
att sådant inköp skedde, ett under statsregleringsperioden
utgående årligt belopp af 500 rdr, som skulle kunna, på sätt
K. M. funne lämpligt, tilldelas Sandberg, emot det han fortfarande
bidroge till samlingarnes förökande, samt, under behörig
kontroll, ordnade och vårdade det hela. Nämnda summa blef
jemväl under sistlidna riksdag ställd till K. M:s disposition.
Emellertid hafva samlingarne icke ännu blifvit inköpta och
arvodet icke heller utdeladt, sannolikt af det skäl att K. M.
ansett samlingarne icke böra inköpas för statens räkning.
Under sådant förhållande anser jag R. o. Ad. sakna skäl
att frångå sitt redan fattade beslut, och anhåller derföre om afslag
å Bonde-St:s inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslog R. o. Ad. den ilrågav:de inbjudningen.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 23 och 24 dennes bordlagde
Mern. N:o 200, med förslag till de stadgande!) ang:de
Riksg.-Kont:ts skulder och fordringar, som böra införas i det
nya reglementet för detta verk.
Gr. Cronstedt: I öfverensstämmelse med förfarandet vid
föreg:de likartade tillfällen, hemställer jag att med föredragningen
af detta Stats-Utsk:ts Meni. måtte så tillgå, att §§:ne endast
uppnämnas, samt att gemensam propos. framställes å alla de
§§, som lemnäs utan anmärkning.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Gr. Cronstedt hade föreslagit,
att med föredragningen af ifrågav:de Mern. skulle sålunda
138
Den 27 Oktober.
tillgå, att de deri upptagne nya reglements-§§:ne icke upplästes,
så vida uppläsning af någon § ej särskildt begärdes, utan endast
i deras nummerordning anmältes, samt alt alla de §§, som
lemnades utan anmärkning, gjordes till föremål lör en och samma
propos.; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida
R. o. Ad. behagade bifalla hvad sålunda i afseende å Menets
föredragning blifvit föreslaget.
Ropades ja.
§,§ 1—4 anmältes och lemnades utan anmärkning.
§ 5.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Den nu föredragna 5:te §m
handlar om det, tilllölje af Rikets sednast församlade Ständers
beslut, år 1860 upptagna lån för fortsättandet af statens jernvägsbyggnader.
Den redaktion, (Jtsk:t för denna nya § föreslagit,
är, enligt min åsigt, icke fullt lämplig. Emot §:ns uppställning
förekommer nemi., bland annat, det ovanliga, att densamma
innehåller redogörelse för innehållet af det beslut, som
vid föregide riksdag fattades ang:de upptagningen af detta lån
och den summa i Svenskt mynt, som det utländska lånet skulle
motsvara, hvilket också strider mot hvad som iakttagits vid redaktionen
af nästföregående §, ang:de det under 1856—1858
års riksdag, på grund al då fattadt beslut, upptagna län för statens
jernvägsbyggnads-arbeten. Dessutom förekommer den
oegentligheten, att, enligt den af Utsk:t föreslagna lydelsen, hela
lånet skulle varda till fullo betaldt den 1 November 1898, oaktadt
slutliqviden för premieobligationerna enligt lånekontraktet
först den 1 Februari 1899 skall vara verkställd. Vidare omnämnas
4 | proc:s-ob!igationerna och premieobligationerna på
ett sätt, att man skulle kunna tro att det vore fråga om 2:ne
särskildta lån, ehuru det, såsom nogsamt är kändt, blott är
ett och samma lån, fastän olika obligationer blifvit utställda för
olika andelar af lånet.
Då nu, enligt min tanka, åtskilliga af de efterföljande §§:na
jemväl äro af beskaffenhet att böra till Utsk:t återremitteras, för
erhållande af en förändrad uppställning, tager jag mig friheten
anhålla om Hr Gr:s o. Landtrrus propos. på återremiss af denna
§. Till ledning vid omredigerandet af förev:de § har jag uppsatt
ett redaktionsförslag, som, i händelse återremiss beviljas,
torde få till Utsk:t åtfölja densamma.
Detta förslag lyder sålunda;
»§ 5. Det för fortsättningen af statens jernvägsbyggnader,
på grund af Rikets sednast församlade Ständers beslut
och Fullmäktige meddelade uppdrag samt K. Kungörelsen
den 13 Mars 1860 upptagna, fonderade statslån skall, enligt
derom med Tyska bankirhusen Raphael Erlanger, Gebrilder
Bethmann och H. J. Merck & komp. samt Nord-Deutsche Bank
afslutadt kontrakt, samt de för detta lån under den 1 Maj 1860
Den 27 Oktober.
139
utfärdade 24,000 stycken A\ proc:s-obligationer å ett sammanräknadt
belopp af 8,000,000 Thaler Preussiskt Courant
samt 240,000 st. premie-obligationer å 10 Thaler hvardera eller
å tillhopa 2,400,000 Thaler samma mynt, återbetalas på det sätt,
att 4i proc:s-obligationerna, i enlighet med fastställd amorteringsplan,
till kapital och ränta liqvideras medelst en annuitet af
440,000 Thaler, hvilken erlägges med 220,000 Thaler hvarje
halft år, till dess lånet blifvit till fullo betaldt, samt att premieobligationerna,
i öfverensstämmelse med den för dem uppgjorda
och antagna särskilda amorteringsplan, efter föregångna utlottningar,
inlösas med en likaledes halfårsvis utgående annuitetssumma,
utgörande årligen 110,000 och således för hvarje halft
år 55,000 Thaler; kommande följaktligen hela ifrågav:de lån att,
genom de sålunda skeende återbelalningarne, varda *'till sitt återstående
belopp amorteradt dels den 1 November 1898 och dels
den 1 Februari 1899. För de 4i proc:s-obligationer, som tillhöra
den andel utaf detta lån, som öfvertagits af R. St:rs Bank
och ursprungligen utgjorde 1,600,000 Thaler, komma enligt träffadt
allal, så länge banken innehar desamma, ränte- och arnorteringsliqviderna
att verkställas i Svenskt mynt, efter beräkning
af 2| rdr rmt lör hvarje Thaler Preussiskt Courant. Till ränteliqviderna
och kapitalet» etc.
Gr. Cronstedt: Då lltsk:t möjligen begått ett förbi
seende,
vill jag icke motsätta mig den begärda återremissen.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till den ifrågav:de §:n, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§§ 6—9 anmältes oell lemnades utan anmärkning.
§ 10.
Hr Stuart: De i denna § omförmälda obligationer, hvilka
utfärdades för att utgöra grundfond för allmänna Hypotheksbanken,
skulle, enligt R. St:rs beslut, ölverlemnas till denna bank
såsom depositum för att endast användas för det fall, att Hypotheksbanken
icke kunde fullgöra sin liqvidations-skyldighet för
dess egna förbindelser. Men vid meddelandet af föreskrifterne
ang:de sagde grundfond, underläto R. St:r bestämma huru förfaras
skulle med den ränta, som under den tid Hypotheksbanken
innehade dessa obligationer derå upplöpte, utan det förordnades
blott att uti dem ränta skulle förskrifvas till det högsta
belopp, som erlades för Riksg.-Kont:ts inom riket utelöpande
obligationer, äfvensom att räntan för de af Hypotheksbanken
möjligen försålda obligationerna skulle af banken och Kiksg.-  Kont:t ersättas. Fullmägtige i Riksg.-Kont:t funno dock vid obligationernas
öfverlemnande till meranämnde banks styrelse nödigt
förklara att under tiden, till dess oligationerna kunna be
-
140
Den 27 Oktober.
höfva för dermed afsedda ändamål användas, böra vid förloppet
af hvarje halft år dem tillhörande och då förfallna räntekuponer
till Riksgäldskontoret återställas, utan anspråk på godtgörelse
för den å dessa obligationer dessförinnan upplupna och
i kuponerna förskrifna hallårsränta. Att detta förklarande öfverensstämmer
med R. Stms afsigt vid fattandet af beslutet angående
ifrågav-.de obligationer, torde ej kunna bestridas. Men
då ett sådant tillagdt stadgande huru med förfallna räntekuponer
skall förläras, synes böra intagas i reglementet för Riksg.-  kontoret, anhåller jag att förev:de 10:de § måtte lill Utsk:t
återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§ 11
Hr Stuart: I denna § har Stats-Utsk:t godkännt en för
Riksg.-Kont. ganska vådlig princip, nemi. att ränta för förbindelser,
som förfallit till betalning vid viss bestämd tid, skall efter
förfallodagen fortfarande beräknas och godtgöras efter den
högsta lagligen medgifna räntefot, till dess samma förbindelser
företes till inlösen.
Förhållandet med den i förev:de § omliandlade skuld är
i korthet följande. För något mera än 100 år sedan, utfärdades
en del aktiebref i nedannämnde byggnadsföretag, under namn
af Trollhätte slussverks lottsedlar. Dessa innehöllo, bland annat,
alt aktie-egaren skulle först under 3 år njuta 6 oell sedermera
under 100 år erhålla 12 proc. årlig ränta. Vid denna
tids förlopp, och sedan den slussverksbvggnad, dertill den tecknade
och inbetalda summan utgjorts, blifvit helt och hållet öfvergifven,
ansåg Riksg.-Kont:s styrelse att nämnde lottsedlar
vore genom utbetalningen af den med särskildt stadgadt bevillningsafdrag
minskade annuiteten till fullo guldna och således
inlösta; men elter anställd rättegång förklarade Högsta Domstolen,
genom en ganska märkvärdig dom, hvarvid 3:ne ledamöter
stannade mot 3:ne, Riksg.-Kont. skyldigt att då återbetala
lottsedlarnes kapitalbelopp, samt tillerkände derjemte innehafvarne
af desamma rättighet att erhålla 0 proc. årlig ränta efter
iakttaget bevillningsafdrag, till dess denna liqvid skedde.
1 det reglemente, som för Riksg.-Kont. vid sednaste riksdag
utfärdades, bestämdes att inlösningen af berörde lottsedlar
skulle fortgå till innevarande riksdag. Stats-Ulskd har nu gått
längre, och, under åberopande af omförmälda dom, föreslagit
att allt framgent, till dess Riksg.-Kont. kommer i tillfälle inlösa
de ännu icke företedda lottsedlarne, skall för dem beräknas
och betalas 6 proc. ränta, hvarvid endast till 1861 års slut får
iakttagas det i då gällande bevillms-förordn. stadgade bevillningsafdrag.
Nu är likväl förhållandet, att alla de lottsedlar, om
Den 27 Oktober.
Hl
hvilka rättegång varit anställd och åberopade dom handlar, redan
blifvit inlösta, och för de öfriga, hvilkas innehafvare genast
efter denna doms utlärdande, medelst i tidningarna införda kungörelser,
uppmanades att ofördröjligen hos Riksg.-Kont. anmäla
sig till liqvids erhållande, synes ingalunda den ytterligare fördel
böra medgifvas att 6 proc. ränta skall få beräknas ända till
dess det, efter huru lång tid som helst, behagar vederbörande
innehafvare att förete ifrågav:de förbindelser och fordra deras
inlösning.
Jag anhåller derföre att jemväl denna § måtte återremitteras.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Anledningen
till Utsk:ts förslag i denna § har varit, att Utsk:t ansett någon
preskriptionstid icke kunna utsättas, enär i lottbrefven icke finnes
bestämd någon viss tid för deras inlösen. Skulle en preskriptionstid
kunna utsättas, har jag visserligen icke något deremot,
men då jag tror att så icke kan ske, anhåller jag om
bifall till §:n.
Hr Stuart: Jag får erinra den siste värde talaren derom,
att förra riksdagsbeslutet innehöll, att inlösen af ifrågav:de lottsedlar
skulle fortgå blott »till tiden intill nästa (d. v. s. nu innev:de)
riksdag.» Nu är icke meningen att Riksg.-Kont:S betalningsskyldighet
skall upphöra, utan blott att det icke skall stå
lottsedlarnes innehafvare fritt att huru länge som helst uppskjuta
med att förete dem, och sålunda bereda Riksg.-Kont.
tillfälle till desammas inlösen, samt i alla fall under hela denna
tid få sig tillgodoräknad högsta lagliga ränta å den förfallna
lottsedelns kapitalbelopp.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förev:de §:n och dels återremiss deraf, framställdes först
propos. på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§§ 12—75 anmältes och lemnades utan anmärkning.
§ 76.
Hr Stuart: Denna § handlar om det vid sistförflutna riksdag
beviljade lån för jernvägen mellan Borås och Herrljunga.
Detta lån bestämde R. St:r till högst 1,700,000 rdr, eller §-  delar af det belopp, hvartill anläggningskostnaden för nämnde
jernväg då var beräknad. Genom förändring i spårvidden m.
m. skulle de först beräknade kostnaderna komma att betydligt
förminskas och utgöra endast 2,155,000 rdr, till följd hvaraf
det högsta belopp, som af bolaget finge i Riksg.-Kont. såsom
lån lyftas, bestämdes till 1,436,666 rdr 67 öre. Bland de vid
142
Den 27 Oktober.
denna iånesummas bestämmande stadgade betalningsvilkor för
ifråga vide lån föreskrefs, att om det skulle visa sig att banans
utförande icke kostade så mycket, som kostnadsförslaget upptog,
skulle, derest så komme att yrkas, bolaget återbära hvad
såsom lån utöfver |:delar utaf verkliga anläggningskostnaden af
bolaget uppburits. Denna vilkorliga bestämmelse är i StatsUtsk:ts
förslag öfverhoppad, och dessutom har Utsk:t, i stället
för de i K. M:s Bref och den afgifna skuldförbindelsen förekommande
orden »verkliga kostnaden lör jernvägens byggande
samt erforderlig rörelsemateriels anskaffande», begagnat uti den
föreslagna reglementariska föreskriften ordalagen »verkliga kostnaden
för jernvägens byggande och rörelsematerielens anskaffning»,
hvarigenom det skulle få ankomma på bolaget att för
lånemedlen anskaffa en vida större materiel, än vid kostnadsförslagets
uppgörande och lånets beviljande blifvit förutsatt.
För vinnande af rättelse i de anmärkta skiljaktigheterna
mellan Utsk:ts förslag och förut meddelade stadgande, anhåller
jag om återremiss af denna §.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§§ 77 — 85 anmältes och lemnades utan anmärkning;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.
godkände alla de i Mem:t förekommande reglemenls-paragrafer,
hvilka ej förut utgjort föremål för R. o. Ad:s beslut.
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 24 dennes bordlagde Utlåt. N:o 194, i
ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r, i fråga om kostnadsersättning
till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för
en del resor i tjenste-ärender.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 24 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 195, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om
de till åtskilliga stadsskolor inom Lunds stift, äfvensom Hallands
län, utgående klockare-pensioner samt landtgren af klockarebol.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 24 dennes bordlagde Utlåtrn:
N:o 198, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag för
national-musei-bvggnadens inredning, jemte andra i sammanhang
dermed erforderliga kostnader; och
Den 27 Oktober. 143
N:o 199, ont anvisande af de i R. F:s 63:de § föreskrifna
kreditiv-summor.
Föredrogs och bifölls Frih. af Ugglas’, Gustaf, den 24 dennes
bordlagde förslag, att de öfriga Riks-Stånden skulle inbjudas
biträda R. o. Äd:s beslut rörande Stats-Utsk:s Utlåt N:o
188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Krigs-Colhii orri bildning
till en armé-förvaltning.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, den 24 dennes bordlagde
motion ang:de eftergift i vissa fall af den i 16:de §:n
Revillms-stadgan fastställda bevillning af utländske handlande
och handelsexpeditör.
Hr von Koch anförde skriftligen:
Då ärendet fordrade skyndsam handläggning, ville jag, om
möjligt, undvika vidlyftighet och den tidsutdrägt, en muntlig
diskussion medför. Mot förmodan, har man dock begärt motionen
på bordet, och en eller annan, som icke inser ämnets
vigt, torde derför anse sig kunna saklöst fördröja, det vill nu
säga, omöjliggöra ärendets behandling denna riksdag. Då det
likväl icke är antagligt att sådant sker, annat än af bristande
upplysning om den ståndpunkt, hvarpå frågan ang:de den Franska
traktaten befinnes, och vigten af densammas bringande snart,
mycket snart till slut, skall jag tillåta mig att derom lemna
några meddelanden, och detta skriftligen, för att icke uppehålla
den remiss till Besv.-Utsk:t, jag nu äskar.
Under de sednare åren hafva nästan alla andra Europeiska
och åtskilliga icke Europeiska folk afslutat handels-och sjöfartstraktater
med Frankrike, och derigenom för sin handel och
^sjöfart beredt sig borttagande eller lindring uti de enorma tull-,
tonnage- och andra afgifter, Frankrike pålägger produkter och
fartyg från alla nationer, hvilka icke med detsamma slutat
fördrag.
Det är naturligt att ju flera, som erhållit dylik befrielse,
ju tyngre och svårare kännas banden för de nationer, som äro
qvar under dessa. Sverige—Norge är nu i denna ställning, och
nästan ensamt af de handlande folken. Ty det är icke blott
England, Italien, Tyska tullföreningen och Belgien, utan äfven
Ryssland, Turkiet, Peru m. fl., som genom traktater blifvit satta
framför oss. Vi äro nu i ett slags isoleringstillstånd, som otvifvelaktigt
redan verkat — kanske mest af allt — till det mindre
lyckliga tillstånd, uti hvilket åtskilliga af våra hufvudnäringars
idkare — skeppsredare, bruks- och sågverksegare samt
landtbrukare — sig några år befunnit och ännu befinna. Det
är nemi. icke möjligt för dem, som skola täfla på verldsmarknadeu
— alla nyssnämnde näringsidkare måste nu göra det —
144
Den 27 Oktober.
att bestå i en sådan täflan, när de på en stor och vigtig del
af denna marknad, — sådan som Frankrike med Algeriet och
öfriga kolonier, — äro i högsta grad missgynnade och misshandlade
i jemförelse med sina förnämsta konkurrenter. Under
sådana förhållanden kan visserligen produktionen under någon
tid ökas, ja! onaturligt hastigt ökas, då producenterne försöka
hålla sig uppe, och måste skaffa mer af de illa, ofta ej med
produktionspriset betalda produkterna, för att t. ex. erhålla medel
till aflöningar åt arbetare vid stångjernssmedjor och sågverk,
som, ehuru de drifvas med påtaglig förlust, dock drifvas,
i hopp om »bättre konjunkturer», och för att då hafva verkstäder
och arbetare i ordning. Ett sådant förhållande är, tyvärr,
nu här för handen på många ställen Det kan förklara de olika
åsigterna emellan statsmän och statistici, som anse oss ofantligt
rika, emedan vi producera mycket, samt statsmän och producenter,
som veta att de och andra producenter — såsom hufvudnäringarne
jord-, skogs- och bergsbruket — förlora på sin
rörelse, och, om icke hjelp snart kommer, gå under. Länge
kan dock ett sådant tillstånd icke fortgå att drifva näringar,
på hvilka idkarne förlora. Man kan till en tid suga ut sin jord
med ständiga sädesskördar; man kan nedhugga sin ståndskog
och sälja den för arbetslönen, sedan man öfverfyllt de utländska
marknaderna. Men detta kan ej, får ej länge fortsättas, om
ej fäderneslandet skall utarmas. Det är hvarje god medborgares
pligt att befordra hvarje åtgärd, som kan bidraga till undanrödjande
af dylika missförhållanden. För min del är jag
fast öfvertygad om att ett af de väsendtligaste medlen härtill
är, att Frankrikes och Algeriets hamnar och torg oförtöfvadt
öppnas för Svenska fartyg, Svensk säd, plank och jern, på samma
vilkor som för andra de mest gynnade nationers. Jag är
innerligt tacksam att vår regering nu allvarsamt tagit denna
fråga om händer, och öfvertygad att, om ögonblicket nu begagnas,
då Kejsar Napoleon synes böjd att afsluta handels- och
sjöfarts-lraktater med alla folk, och säkert icke minst med sin
frände och hans lands gamle bundsförvandt, skola vi ganska
snart, och, som jag hoppas, när segellärten öppnas nästa vår,
kunna upphöra att uti Frankrike, i affärsväg, behandlas som
heloter.
Att vi nu så anses, skall jag med några faktiska uppgifter
ådagalägga. Uti bilagor, litt. A., B. och G., till detta anförande,
som jag icke vill besvära R. o. Ad. att nu afhöra, men skall
tillhandahålla dem, som deraf vilja taga kännedom och meddela
Utsk:t, framläggas bevisen mera fullständigt, och visas de sannolika
fördelarne af en handelstraktat med Frankrike. Här skall
jag inskränka mig till meddelande af några uppgifter, företrädesvis
valda ur offentliga handlingar, deribland Norska Storthingets
underd. skrivelser och vår Finansministers yttrande, rneddeladt
af vårt officiella blad den 7 Aug. innev:de år, då det tillkännagaf
att »K. M. uti sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd den
17
Den 27 Oktober.
145
17 sist). Juli fattat beslut om öppnande af underhandlingar
ang:de en handels- och sjöfarts-traktat mellan de förenade rikena
och Frankrike.» Jag hänför mina meddelanden under nedanstående
rubriker:
Sjöfarten.
I Frankrike betalas nu icke lastpenningar eller s. k. »tonnage»
utaf Franska fartyg. En lika befrielse erhålla fartyg från
länder, som hafva traktater med Frankrike, om de afskaffa
tonnage i sitt eget land, och dittills tages af dem i Frankrike
en ungefärligen lika tonnage-afgift. Sålunda betalar Tyska tullföreningen
t. v. 1 fr. pr tonneau (1,000 kilogr. = 23,27 ctr),
art. 1 i sjöfartstraktaten den 2 Äng. 1862. Deremot betalas
för fartyg från länder, hvilka icke hafva traktater, 4,50 fr. pr
tonneau. Dessutom få dessa fartyg, t. ex. Svenska och Norska,
i Frankrike erlägga »lotspenningar, hamn-umgälder och skeppsklarerare-kurtage
till ett belopp, som i allmänhet med 50 proc.
öfverstiger det, som utgår för Franska fartyg.» (7 M. Art.).
Finansministern beräknar i nämnde yttrande till 2,230 fr., eller
1,600 rdr rmt, de afgifter, ett med trälast (bräder under 80
millim. tjocklek) lastadt Svenskt eller Norskt fartyg om 120
kommers-lästers drägtighet får i Frankrike betala »utöfver hvad
sorn betalas för ett Franskt fartyg af samma storlek.»
Norska Storthinget har i sin omförmälda underd. skrifvelse
kommit till ungefär samma resultat, eller att »när trälast införes
till Frankrike i Norska fartyg, utkräfves der i form af tull
och ökade skeppsumgälder ett belopp så mycket högre, än när
importen sker uti Franskt skepp, att skillnaden utgör exempelvis
för ett fartyg mätande 100 kommers-läster, samt lastadt
med 1^-tums bräder, 335 specier. (lnst. O. N:o 11, pag. 105).
Det är lätt att inse, hvad verkan häraf blifvit, efter det
vi beviljat åtskilliga friheter för Franska fartyg, utan att erhålla
någon för våra.
Storthingets meranämnde underd. skrifvelse innehåller, bland
annat:
att hela frakten för ett dylikt fartyg (om 100 läster) i medeltal
endast utgör 1,008 specier; att ett Franskt fartyg om 100
läster kan med en frakt, som ger ingen behållning (intet udbytte)
för ett liknande Norskt, förtjena från 212 till 335 spd.
pr resa — ett öfverskott, som är »mere lönnende end det,
Skipsrhederiet i Almindeligthed afgifver»;
att Folgen bliver til Slutning, at de Norske Skibe aldeles
fortraenges fra denne fart (med Norsk trälast 1) af de Franske;
att på de sista 8 åren antalet Franska fartyg, som besökt
Norge, ökats från 21, mätande 671| läster år 1855, till 347,
mätande 17,235 läster år 1862.
Det är, ty värr, alltför bekant, att Svenska fartyg icke
skötas bättre än de Norska. Resultatet har derföre ej kunnat
blifva bättre här, än i Norge, af de för Skandinavien ofördelaktiga
förhållandena. Kommers-Colkii berättelser visa:
H. VII. 10
146
Den 27 Oktober.
att vi med vårt insulära läge, goda hamnar, förträffligt
sjöfolk och billiga materialier för skeppsbyggnad under nuv:de
förhållanden icke kunna konkurrera med utländningen ens för
besörjande af vår egen import och export. Af de lastade fartyg,
som kommit till och afgått från Sverige, utgjorde de
Svenska
år 1852 ankomna 53,4 proc., afgångna 41,6 proc. i lästetal.
» 1861 d:o 42,9 » d:o 31,7 » d:o
Minskning på 10 år 10,5 » 9,9 »
Under samma tiotal af år hafva de Svenska fartyg, som
utklarerat till Frankrike, knappast bibehållit sitt antal. De
voro
år 1852 till antal 126, till lästetal 11,935.
» 1861 d:o 124, d:o 12,584.
De utländska deremot voro
år 1852 till antal 317, till lästetal 33,000.
» 1861 d:o 642, d:o 74,345.
Jordbruket.
Frankrike importerar vissa år högst betydliga qvantiteter
säd, så t. ex.
år 1861 till värde af . . . fr. 353,937,711.
» 1862 d:o ... » 161,354,467.
Endast om de höga afgifterna å Svenska fartyg afskaffas,
kunna våra jordbrukare begagna konjunkturen och täfla med
andra på den Franska spanmålsmarknaden.
Trävaror.
Utom de antydda högre öfriga afgifterna för trävaror, när
dessa införas i Svenskt eller Norskt (= oprivilegieradt) fartyg,
skulle, genom traktaten, tullen å bjelkar och sparrar, nu 0,10
fr. pr kubikméter, sannolikt borttagas, samt tullen för plank
och bräder nedsättas från 1,20 fr. till blott 0,052 för 100 löpande
méter.
Af ålder var Frankrike större afnämare af Svenska trävaror,
än England. Genom i England medgifna större friheter,
borttagande af dilTerential-tullar m. m., hafva förhållandena under
de sista decennierna ändrats sålunda, att
Exporten från Sverige var
bräder och plank, tolfter.
år 1840 till England 86,349, till Frankrike 98,080.
» 1850 d:o 150,748, d:o 138,726.
» 1860 d:o 528,430, d:o 298,964.
» 1861 d:o 560,687, d:o 332,982.
Den 27 Oktober.
147
bjelk ar och master.
år 1840 till England 12,326, till Frankrike 20,330.
» 1850 d:o 78,288, d:o 32,740.
» 1860 d:o 255.720, d:o 70,265.
» 1861 d:o 251,784, d:o 78,099.
Koppar.
Tullen för råkoppar (prerniére fusion), nu 3 fr. för 20 c:r
pr 100 kilogr., skulle försvinna, såsom t. ex. för tullföreningen
skett, för smidd (buttre en barres) och valsad (laminé en barres)
koppar, nu respektive 103,80 och 40,11 fr., nedsättas till
10 fr. för 100 kilogr.
Stål.
Tullen för 100 kilogr. stål i stänger (enbarres et feuillard),
nu för oss 33 fr., är för tullföreningen nedsatt till 13 fr.
Stångjern.
Behofvet af Svenskt träkols-jern har väl 1861 föranledt
nedsättning af tullen derå till likhet med det Engelska stenkolsjernet.
Sannolikt bör ytterligare nedsättning till fördel för träkols-jern,
genom traktat, kunna erhållas. Men i alla händelser
böra vi befrias från den förhöjning i tull af 0,60 pr 100 kilogr.,
som drabbar stångjern, infördt i oprivilegieradt fartyg. Denna
tullnedsättning gör dock cirka 18 öre pr C:r.
Den 1861 beviljade tullnedsättningen ökade samma år exporten
af Svenskt stångjern till Frankrike från 128,349 c:r till
201,026 c:r.
Tackjern.
Tullen, nu 4,80 för »fonte brute» och 8,60 för »fonte epurée»,
med ytterligare 10 proc. förhöjning, om import sker med
Svenskt eller Norskt fartyg, skulle nedsättas, såsom för tullföreningen,
till endast respektive 2 eller 2,75 fr. pr 100 kilogr.
Under det man för Frankrike söker att få träkols-jern
från Pyreneerna, Algeriet och Sardinien, för »att ersätta det
Svenska», emedan, enligt vår konsuls uppgift, »priset på de goda
Svenska stämplarne ställer sig för högt», (se Kommers-Colkii
ber., pag. 35, för 1861), importerades 6,208 c:r samma år af
vårt goda tackjern, men af det dåliga Engelska 3,764,320 c:r,
till Frankrike.
Prisen å Svenskt tackjern behölde icke att ställa sig för
höga, om nämnda nedsättning sker sedan exporttullen här är
borttagen. Zink, bly, tenn, nickel, koppar, malm och jernmalm
m. m. skulle sannolikt blifva alldeles tullfria.
Jag vågar icke vara vidlyftigare. Men Frankrike fäster
stor vigt dervid, att ingen af dess medborgare chikaneras i utlandet.
Vår afgift å främmande handlande och deras ombud
lärer anses såsom chikanös. Frankrike tager inga dylika afgif
-
148
Den 27 Oktober.
ter i allmänhet, men har nu stadgat den princip, att ålägga sådan
för det land, der den tages, t. ex. för Belgien. Men afgiften
är der låg, 20 fr. för patent, sannolikt en gång för alla,
enligt 33:dje art., så lydande:
Les voyageurs de commerce frangais voyageant en Belgique
pour le compte d’une maison francaise seront soumis å
une patente fixe de vingt Irancs, additionnels compris.
Réciproquement, les voyageurs du commerce helge voyageant
en France pour le compte d’une maison helge seront
soumis ä une patent fixe de vingt francs, additionnels compris.
(Traité de commerce conelli le l:er Mai 1861 entre la
France et la Belgique).
Vår afgift är orimligt hög, och stadgandet sådant, att man
i Frankrike lärer hysa ovilja mot att, äfven såsom repressalier,
införa något, som der anses så antediluviansk^
Underhandlingarne kunna deraf fiirdröjas. Sådant är farligt.
Den Franska handelsflottans egare äro redan förtjusta i
sina Skandinaviska privilegier, och derföre emot traktaten. Deras
antal och intressen växa dagligen. Allt hänger dessutom i
Frankrike, säger man, nästan på ett lif, men mest af allt hänger
säkerligen Franska handelsfriheten på detta lif. Dör Kejsaren,
innan vi hafva en traktat, så äro vi isolerade — kanske
för ett decennium.
Frih. Armfelt: Syftemålet med den af Hr von Koch väckta
motion, nemi. att, i den händelse ett hinder för den tillämnade
handelstraktaten med Frankrike förefinnes i 16:de §:n Bevilln.-  Förordningen, få detta hinder undanröjdt, är af beskaffenhet att
säkert alla önska dertill bifall. Men jag får för min del förklara,
att om äfven förutsättningen är riktig, jag i allt fall icke
tror att det afsedda ändamålet nu grundlagsenlig! kan vinnas.
Motionären har till stöd för befogenheten af sitt företag,
att i slutet af Oktober månad år 1863, sedan riksdagen fortgått
i öfver ett år, väcka ny motion, åberopat 56:te §:n R. O.,
som berättigar riksdagsman att jemväl efter förloppet af en
månad från riksdagens början väcka nya frågor, såvida de af
redan fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under
riksdagen inträffande händelser omedelbarligen föranledas. De
händelser som, i motionärens tanke, skulle »omedelbarligen hafva
föranledt» till framläggandet af förev:de förslag, hafva varit K.
M:s Nåd. skrifvelse af den 13 sistlidne December och beslutet
den 17 sistlidne Juli; skrifvelsen innehållande tillkännagifvande
att förberedande åtgärder redan blifvit vidtagna för öppnandet
af underhandlingar om handels- och sjöfartstraktat med Frankrike,
och beslutet afseende underhandlingarnes öppnande och utseendet
af personer, som å Sveriges vägnar dervid skola biträda
K. M:s Beskickning i Paris. För mig åtminstone är det
för det första omöjligt att finna att berörda »händelser» berättigat
till motionens väckande; men, äfven antaget att 56:te §:n
R. O. icke lade hinder i vägen för motionens väckande, kunde
Den 27 Oktober.
149
dock för det andra, vid det förhållande att den afsedda frågan
redan blifvit af R. St:r afgjord, i strid med innehållet af 75:te
§:n R. O., frågan icke vid denna riksdag ånyo väckas eller upptagas.
Dessutom och för det tredje stadgar 6!:sta §:n R. F.,
att alla afgifter, som R. St:r under de i 60:de §:n R. F. nämnda
titlar beviljat (och nämnda § omförmäler uttryckligen »hvad R.
St:r särskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga»), skola
utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen
af R. St:r fastställd blifver. Således har i samma ögonblick
klubban föll i Förstärkta Bevilln.-Utsk:t — dit frågan kommit,
emedan 2 Riks-Stånd stannat mot 2:ne — R. St:r beslutat
att afgift enligt 16:de §:n Bevilln.-Förordningen skall utgå till
slutet af det år, under hvilket nya Ständer antaga en ny Bevilln.
-Förordning.
Af de ord, hvarmed jag inledde mitt anförande, synes, att
jag skulle glädjas, om mina tvifvelsmål angående motionens laglighet
kunde höfvas, men intill dess detta skett, finner jag mig
nödsakad att anhålla, att motionen måtte läggas till handlingarne.
Hr von Koch: Min juridiska rätt att väcka denna motion
grundar sig derpå, att det först efter motionstidens slut blifvit
allmänt bekant, att frågan om en handelstraktat med Frankrike
blifvit bragt å bane. Innan underhandlingarne öppnades, kunde
man icke veta hvilka fordringar, som komme att af den andra
kontrahenten framställas, och först den 17 sistlidne Juli har K.
M. beslutat att underhandlingarne skola öppnas, samt utsett de
biträdande ombuden. Emellertid har K. M:s skrifvelse af den
13 sistlidne December gifvit bestämd anledning till väckandet
af denna motion, som dock, enligt hvad jag nyss nämnt, först
efter den 17 Juli kunde framläggas. Att sedermera en tid förflutit,
innan motionen framkommit, torde icke upphäfva den mig
enligt 56:te §:n R. O. tillkommande rätt, enär någon preskriptionstid
för väckandet af motioner, som föranledas af händelser,
hvilka inträffat sedan en månad från riksdagens början tilländalupit,
icke finnes bestämd. Jag har dessutom icke dröjt med
motionen, ty sakens sammanhang var mig icke bekant förr än
för ett par dagar sedan, och jag sammanskref motionen just
under sista plenum. Efter hvad mig blifvit sagdt, har, efter
öppnandet af underhandlingarne, 16;de §:n Bevilln.-Förordningen
befunnits hinderlig för traktatens åstadkommande, och detta har
gifvit mig moralisk pligt att väcka motionen.
Den siste värde talaren har påstått att den en gång stadgade
bevillningen icke skulle kunna, till följe af några inträffade
händelser, vid samma riksdag förändras. Jag deremot tror att
man kan förändra bevillningen huru mycket som helst; ty om
t. ex. ett krig uppstode, blifver det väl alldeles oundgängligen
af behofvet påkalladt att till fäderneslandets försvar öka bevillningen.
Om jag icke missminner mig, inträffade sådant också
1848, sedan bevillningen redan var fastställd, och detta torde
tillräckligt visa att omständigheter kunna gifvas, då bevillningen
150
Den 27 Oktober.
måste förändras. För öfrigt är det icke egentligen någon förändring
i en fråga, hvaröfver R. o. Ad. beslutat, ty det är en
ny fråga, och lika litet som tnllbevillningen kan sägas bestämd,
enär K. M., om reciprocitet beviljas, kan nedsätta tnllsatserna,
lika litet kan man säga att bevillningen efter 16:de §:n Bevilln.-  Förordningen skulle efterskänkas, alldenstund deremot svarande
förmåner skulle betingas, utan är det samma skilnad som mellan
gåfva och byte.
Jag tror att det är en alldeles ny och öppen fråga, ochanser
icke för närv:de behöfligt att tillägga mera, utan anhåller
om remiss till vederbörligt Utsk.
Frih. Armfelt: Jag måste bekänna, att jag icke af den
siste värde talaren blifvit öfvertygad, utan anser jag fortfarande,
att sedan R. St:r bestämt lydelsen af I6:de §:n Bevilln.-Förordningen,
så äro alla utländska handelsexpeditör skyldiga att erlägga
den stadgade afgiften, intill dess ny fievilln.-stadga af nya
Ständer antagas; och motionärens förslag att för visst lands
handelsexpeditör göra undantag från den stadgade regeln, skulle,
om det bifölles, uppenbarligen medföra en grundlagsstridig förändring
af ett utaf R. St:r fattadt beslut.
Hvad det beträffar, att bevillningen skulle kunna för fäderneslandets
försvar ökas, tror jag sådant mycket väl låter sig
göra; men här är icke fråga derom, utan förslaget afser att
förändra ett fattadt beslut sålunda, att undantag från afgilters
erläggande skulle medgifvas vissa personer, sedan det redan
blifvit beslutadt att de skola erlägga afgifterna; och detta tror
jag mig hafva visat vara grundlagsstridig!, hvarföre jag fortfar i
mitt yrkande om motionens läggande till handlingarne.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Jag anhåller att få understödja
motionärens förslag.
För att ådagalägga, att detta förslag icke är af grundlag
berättigadt, har Frih. Armfelt anfört hufvudsakligen 2:ne omständigheter.
Hvad nu först beträffar hans anmärkning, att frågan
blifvit för sent väckt, har motionären vid besvarandet deraf
utförligen framlagt sin motsatta mening. För mig gör det i
detta hänseende tillfyllest, att 56:te §:n R. O. icke bestämmer
någon preskription för väckandet af nya frågor, då »under riksdagen
inträffande händelser» dem föranleda.
Vidkommande åter den anmärkning, att 16:de §:n Bevilln.-  Förordningen, hvilken å innev:de riksdag blifvit genom förstärkt
Bevilln.-Utsk. beslutad, lägger hinder i vägen för motionens upptagande,
alldenstund en gång fastställda bevillningsafgifter icke
kunna under samma riksdag af R. St:r förändras, skulle jag i
denna del vara ense med Hr Frih:n, såvida här vore fråga om
upphäfvande af stadgandet i berörde §; men såsom jag uppfattat
motionens innehåll, åsyftar den endast att R. St:r skulle
genom särskildt förklarande bemyndiga K. M. att, vid handelstraktaters
ingående, från den bestämda afgiftens utgörande med
-
Den 27 Oktober.
151
gifva undantag för den eller de nationer, som härutinnan erbjuda
reciprocitet, — alldeles såsom fallet i alla tider varit med
tullbevillningen, från hvars speciella bestämmelser, — dessa må
hafva tillkommit genom Riks-Ståndens sammanstämmande beslut
eller genom omröstning i förstärkt Bevilln.-Utsk., — K. M. kan
medelst konvention mer eller mindre frikalla den ena eller andra
främmande nationen.
Frih. Leijonhufvud, Garl: .lag medgifver, att det med
afseende å handelstraktaten vore önskvärdt, om den föreslagna
förändringen kunde åstadkommas; men anser mig, såsom ledamot
af Konst.-Utsk:t, böra förklara, att jag, på de skäl, som af
Frih. Armfelt blifvit anförda, anser motionen icke kunna komma
under pröfning, och yrkar derföre att densamma måtte läggas
till handlingarne.
Hr von Koch: Det är med ledsnad jag finner, att den
siste värde talaren instämt med Frih Armfelt, enär jag trott
mig hafva vederlagt Frih. Armfelt. Jag vill emellertid icke upprepa
min argumentation, utan begärde ordet för att förklara,
att K. M., äfven om 16:de §:n Bevilln.-Förordningen icke ändras,
dock är oförhindrad att vidtaga en sådan åtgärd, utan att
Svenska folkets rätt att sig beskatta derigenom trädes för när.
Den skatt, som i berörda § är bestämd, utgår nemi. icke af
Svenska undersåter, utan af utländska, och att Konungen kan
genom traktater borttaga denna afgift, är för mig klart. Anledningen
till min motion har också endast varit alt undanrödja
skruplerna hos Konungens rådgifvare, hvilka visat sig så ömma
om folkets rättigheter och grundlagens helgd, att de i fall, som
kunna synas tvetydiga, hesitera att taga steget, äfven om de
för egen del anse sig oförhindrade att tillstyrka en sådan åtgärd.
Jag har varit angelägen att säga detta, på det ingen måtte
tro, att jag väckt motionen derföre att jag ansåg det vara nödigt
att åt K. M. gifva en magt, som K. M., efter min öfvertygelse,
redan eger.
Frih. Armfelt: Jag vill icke yttra mig öfver den af siste
värde talaren sednast uttalade åsigt, utan har begärt ordet endast
för att bemöta Hr Fåhrsei förklaring, att det föreslagna
stadgandet icke vore ett upphäfvaridc af ett redan fattadt beslut.
Såsom jag förut nämnt, har det genom votering i förstärkt
Bevilln.-Utsk. blifvit bestämdt, att alla handelsexpediter skola
erlägga berörda afgift Om nu K. St:r beslöte att K. M. skulle
ega rätt att fritaga några handelsexpediter från afgifters utgörande,
så frågas, om derigenom icke nytt beslut blifvit i en redan
afgjord fråga fattadt, och oro således icke i sjelfva verket det
förra beslutet blifvit upphäfdt.
Hr F åhraeus: Till bemötande af Frih. Armfelts sednaste
yttrande, föranlåtes jag åberopa hvad jag redan antydt, eller att
152
Den 27 Oktober.
fråga icke är om ändring i den antagna Bevilln.-Förordningen,
hvilken i fullkomlig öfverensstämmelse med R. Stms beslut skulle
komma att utfärdas, ehvad Hr von Köchs motion bifalles eller
ej, — på samma sätt som en tulltaxas allmänna bestämmelser
icke rubbas derigenom att, i följd af R. Stms bemyndigande, K.
M. genom reciprocitetstraktat låtit någon främmande nation tillkomma
exceptionella medgifvanden i en eller annan punkt.
Gr. Sparre: För min del är jag af den åsigt, att 56:te
§:n R. O. icke medgifver remiss. Nämnde § säger nemi. att
efter förloppet af en månad från riksdagens början ny motion
må väckas endast med anledning af något fattadt beslut eller
under riksdagen inträffade händelser. Såsom stöd för sin rättighet
att väcka motionen, har den värde motionären icke åberopat
något fattadt beslut, utan endast den »händelse», att K.
M. förmält sig vilja underhandla med Frankrike, samt för underhandlingarnes
öppnande utsett ombud. Nu är emellertid intet,
som antyder att den tillämnade traktaten afser det af motionären
antydda fall, och vid sådant förhållande synes det mig
vara långt gånget att af ett möjligen inträffande fall taga sig
anledning föreslå att K. M., i händelse af behof, skall ega rätt
att göra det ifrågasatta medgifvandet.
Jag kan icke finna att någon händelse inträffat, som berättigat
till motionens väckande, och instämmer derföre med de
talare, som anse att remiss bör förvägras.
Hr von Koch: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, att man icke skulle kunna leda sig dertill, att vid haridelstraktatens
uppgörande fråga skulle kunna uppstå om sådana
eftergifter, som i min motion afses, ber jag att få hänvisa till
ett anförande på detta rum af Hr Finans-Ministern den 30 Maj,
hvilket anförande berör den tillämnade handelstraktaten med
Frankrike, och hvari Hr Finans-Ministern uttalade den förhoppning,
att vi skulle komma i åtnjutande af samma förmåner som
Belgien och Preussen. Nu torde vara bekant, att Frankrike
söker göra dessa traktater likformiga, och det är icke att antaga
att för Sverige skulle uppställas olika grunder, hvadan och
då nämnda länder fått medgifva frihet för handelsexpediter, man
torde kunna vänta att sådan eftergift äfven af Sverige kommer
att fordras såsom ett vilkor för traktatens afslutande.
Härmed anser jag mig hafva besvarat Gr. Sparres anmärkning
och fortfar jag i mitt yrkande på remiss.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm.:
56:te §:n R. O. har följande lydelse: »Intet ärende må nedläggas
ulan Ståndets uttryckliga beslut. Ej heller må, med undantag
af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsmän väckas,
sedan fjorton dagar från riksdagens början enligt 27:de §:n tilländalupit,
så vida icke sådana frågor af redan fattade beslut,
Den 27 Oktober.
153
eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föranledas.» Med åberopadt stöd af
detta grundlagsstadgande har Hr von Koch väckt sin nu ifråga
v:de motion, och den under riksdagen inträffade händelse,
som, enligt Hr von Köchs förmenande, gåfve honom rättighet
till motionens väckande, skulle bestå deruti, att K. M. uti sin
den 21 November 1862 till R. St:r aflåtna Nåd. Skrifvelse angående
förslag till ändringar och tillägg i nu gällande tulltaxa
tillkännagifvit, att förberedande åtgärder blifvit vidtagne för öppnande
af underhandlingar om en handels- och sjöfartstraktat
med Frankrike. Men härvid förekommer, att denna K. Skrifvelse
meddelades R. St:r långt innan den nya Bevilln.-stadgan
företogs till pröfning, så att den af Hr von Koch åberopade
händelsen redan inträffat och var R. St:r fullkomligt bekant vid
den tid, då de till afgörande förehade och fattade beslut i den
fråga, eller bevillning å utländske handlande och handelsexpeditör,
som i Hr von Köchs motion afses.
Hr von Koch har jemväl, till stöd för motionens väckande,
åberopat en annan händelse, som dock endast utgör, för att så
säga, ett bestyrkande af den förra, eller att K. M. under sommarens
lopp beslutat, att underhandlingarne om handels- och
sjöfartstraktaten med Frankrike skulle öppnas, samt utsett personer
till dessa underhandlingars bedrifvande; men äfven denna
händelse har inträffat före den tid, då R. St:r genom förstärkt
Bevilln.-Utsk. fattade sitt definitiva beslut i frågan om bevillning
af utländske handlande. Följaktligen äro, enligt min åsigt, båda
de af Hr von Koch åberopade händelserna icke af sådan beskaffenhet,
att de kunna berättiga honom att efter motionstidens
utgång väcka en ny motion, som alser att upprifva eller åtminstone
modifiera ett af R. St:r med fullkomlig kännedom af just
samma händelser redan fatt acil beslut, som således ej kan hänföras
under 56:te §:n R. O., utan måste i detta fall till efterföljd
gälla föreskriften i 75:te §:n R. O., att redan afgjorda ärenden
icke få vid samma riksdag ånyo väckas eller upptagas.
Slutligen får jag äfven erinra derom, att i 61:sta §:n R. F.
stadgas, att alla afgilter, som R. St:r beviljat, skola utgöras intill
slutet al det år, under hvars lopp ny bevillning af R. St:r läst
ställes,
hvaraf följer, att sedan R. St:r beslutat, att bevillning af
utländske handlande och handelsexpeditör skall utgöras, denna
bevillning äfven måste utgå under hela den i nämnde § bestämda
tid.
På grund af alla de skäl, jag nu anfört, anser jag mig vara
af grundlagens bud förhindrad att framställa propos. på remiss
till Utsk. af Hr von Köchs ifrågavide motion.
Hr von Koch: Ingen kan vara mera ledsen än jag att
behöfva vara af olika tanke med den, som för ordet inom det
Stånd, jag har äran tillhöra. Vid 2:ne föregide tillfällen under
denna riksdag, då jag varit af olika tanke med Hr Gr. o. Landtm.,
har jag låtit min enskilda mening falla. I dag är likväl saken
154
Deu 27 Oktober.
af den vigt, att jag anser mig icke kunna det, utan anhåller
om inhemtande af Ståndets tanke, huruvida Ståndet äskar propos.
eller ej.
De skäl, som af Hr Gr. o. Landtm, blifvit anförda, äro väsendtligen
desamma, som, redan af Frih. Armfelt framhållna,
blifvit, såsom jag anser, af mig vederlagda. Jag vill derföre
icke återupprepa mina skäl, utan endast antyda, att en sådan
händelse, som i 56:te §:n R. O. förutsättes, i min tanke egt
rum efter motionstidens slut, och då ingen preskriptionstid finnes
föreskrifven samt jag icke förr än som skett varit i tillfälle
att väcka motionen, har jag icke lörsutit min rätt. Jag vill
dessutom nämna, att skrifvelse!) af den 13 December innehåller
endast, att förberedande åtgärder blifvit vidtagna samt att K. M.
först den 17 Juli beslutat att öppna underhandlingarne, hvilken
sednare händelse gjort min motion af nöden. Den 17 Juli hade
frågan om I6:de §:n Bevilln.-Förordningen redan varit före.
ehuru votering då ännu icke egt rum, och, på sätt både jag och
Hr Fåhrajus yttrat, torde det kunna anses ådagalagdt att det är
en ny och förut icke behandlad fråga.
Då jag anser det vara af vigt att grundlagen efterlefves, så
att Hrr Talmän icke vägra propos. i annat läll än då förslagen
äro emot grundlagens bokstafiiga innehåll, anhåller jag om inhemtande
af Ståndets tanke, huruvida propos. bör ega rum.
Sedan öfverläggningen härefter ansetts slutad, förmälte Hr
Gr. o. Landtm., att sedan han, på anförda skäl, förklarat sig
icke kunna framställa propos. på remiss till Utsk. af Hr von
Köchs ifrågav:de motion, hade Hr von Koch anhållit att R. o.
Ad:s tanke i frågan måtte inhemtas; och finge Hr Gr. o. Landtm,
till följd häraf hemställa, huruvida R. o. Ad. yrkade, att propos.
på remiss till behörigt Utsk. af Hr von Köchs motion skulle af
Hr Gr. o. Landtm, framställas.
Ropades många nej, blandade med några ja, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit nej öfvervägande.
Hr von Koch: Jag anhåller om votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som yrkar, att Hr Gr. o. Landtm, skall framställa
propos. på remiss till hehörigt Utsk. af Hr von Köchs motion
om eftergift i vissa fall af den i 16:de §:n Bevilln.-stadgan fastställda
bevillning af utländske handlande och handelsexpeditör,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder en sådan propos:s framställande icke af R.
o. Ad. påyrkadt.»
Den 27 Oktober.
155
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 6.
Nej — 19.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Köchs
ifrågav:de motion skulle läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Riddarh.-Utsk:ts den 24 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 11, i ani. af väckt fråga om utlåning till Lektor
W. Tham af handlingar ur Riddarh.-arkivet.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot:sutdrag
N:o 467, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Borgare-St:s beslut rörande §§:ne 33 och 79 i Särskilda
Utsk:ts förslag till ny sjölag.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Den § i Särskilda Utsk:ts Betänk.
N:o 2 med förslag till ny sjölag, som Borgare-St:s nu föredragna
inbjudning afser, har af de 3 öfriga Riks-Stånden blifvit
oförändrad antagen, och vid sådant förhållande anser jag den
gjorda inbjudningen icke böra föranleda annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, lades den forev:de inbjudningen till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 207, angule verkställd omröstning öfver åtskilliga, 6:te
och 8:de Hufvudtitlarne tillhörande anslagsfrågor; och
N:o 209, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om statsbidrag för upprensning af Lida-ån;
samt Särskilda Utsk:ts Mein. N:o 4, med förslag till voter:spropos:r
i följd af Riks-Ståndens olika beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Utlåt. N:o 3, i ani. af de inom Riks-Stånden gjorda
anmärkningar och fattade skiljaktiga beslut i afseende å Utsk:ts
Betänk. N:o 2 öfver K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r med förslag
till ny sjölag.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. }9 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
156
Den 28 Oktober.
Onsdagen den 28 Oktober 1863.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 8 prot:s-utdrag för den 27 dennes.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 144, ang:de reglering af utgifterna under riksstatens
5:te hufvudtitel;
N:o 145, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om full dispositionsrätt
för Stockholms stad och län tili den åt stadens och länets
gemensamma kurhusinrättning år 1815 upplåtna egendom å
Kungsholmen;
N:o 146, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från Majorsboställe! Hammar vid Wermlands reg:te till
begrafningsplats åt Hammarö församling i Wermlands län; samt
N:o 147, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtande
af en del utaf Kronoängen Tyskhagen i Westmanlands län till
byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings folkskolebvggnad.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 24 och 27 dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 194, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till
R. St:r i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och
eeklesiastike tjenstemän för en del resor i tjeosteärenden.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Ilen af K. M. i
förev:de ämne afgifna Nådiga Propos. är föranledd af en utaf
R. St:r vid 1856—1858 årens riksdag gjord framställning, det
K. M. måtte för R. St:r framlägga dels om och i hvilka fafl
ersättning borde tillerkännas militäre, civile och eeklesiastike tjenstemän
för resor vid förrättningar inom deras tjenstedistrikt, dels
ock om de kontrollföreskrifter, som i berörde hänseenden kunde
linnas erforderlige. Vid sådant förhållande förefaller det särdeles
besynnerligt, att Utsk:t nu hemställt, att den af R. St:r sjelfva
begärda nådiga framställningen ej måtte af R. St:r bifallas.
Utsk:t anser de af K. M. föreslagna grunderna för reseersättnings
utgående mindre lämpliga, med hänseende till dels de med
sjelfva beräkningssättet förenade olägenheter, dels svårigheten
Den 28 Oktober.
157
af nödig kontroll. I den utredning, som Propos:n innefattar, synes
mig dock vara tydligt framställdt, att snarare en förenkling
än ett försvårande i beräkningssättet skulle uppkomma. Kontrollen
är äfven tillgodosedd, då K. M. föreslagit, att vid den
reseräkning, som afgifves, alltid det förordnande skall biläggas,
som föranledt resan.
Utsk:t anför vidare såsom skäl för afslag å Proposm, att
R. St:r redan uti underd. skrifvelse af den 26 sistl. Mars anhållit,
det K. M. måtte i nåder låta utarbeta ett nytt, efter nutidens
kommunikationsanstalter lämpligare afpassadt rese-reglemente.
Denna framställning innefattar hufvudsakligen att det med afseende
på de anlagda jernvägarne och de lättade förbindelser,
som genom ångbåtslederna åstadkommits, borde tillses, huruvida
•ej tjenstemän skulle kunna förpligtas att vid tjenstresor af dessa
kommunikations-anstalter sig begagna. Af den vid Betänk:t
fogade reservationen synes dock att detta skäl likasåväl som
de förut nämnda af en stor minoritet inom Utsk:t icke ansetts
vara af beskaffenhet att föranleda till afslag å K. M:s nåd.
framställning.
Sedan ifrågav:de Propos. till R. St:r afläts, har frågan om
skjutslegan blifvit afgjord. Tdl följe af det med afseende derå
fattade beslutet och såvida K. M. sanktionerar detsammma, är
det af behofvet påkalladt, att förhöjd ersättning äfven i förev:de
fall beviljas. För min del skulle jag gerna sett att denna förhöjning
antagits till högre belopp än nu skett, men jag anser
mig dock ej i detta hänseende böra sträcka mitt yrkande längre
än reservanterna föreslagit, helst hos de andra Stånden förefinnes
föga utsigt för framgång af en sådan förändring.
Min anhållan är således att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
Betänk., ville bifalla den afgifna reservationen, •— om hvars
uppläsande jag får anhålla —; hemställande dock dervid om den
förändring att uti meningen »dels att R. St:r funnit ersältning
för tillsyn vid nybyggnad eller reparation af karaktershus å
militärboställen ej böra af statsmedel etc.» ordet »statsmedel»
måtte utbytas mot orden »ofvannämnde anslag.» En sådan ersättning
bör nemi. utgå af militie-boställskassan, och det torde
vara tvifvelaktigt, huruvida icke densamma kan anses såsom
statsmedel.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Lagerstråle. Den af K. M. afgifna Proposm
rörande ersättning till tjenstemän för resor i tjensteärenden,
är föranledd af R. St:rs underd. skrifvelse af den 24 Oktober
1857, deruti R. St:r anhöllo »att, då det visserligen vore ganska
betungande för indelta arméens befäl att af egna medel nödgas
bestrida utgifterna för resor icke allenast i och för den egentliga
tjenstgöringen, utan ock för förrättningar, hvilka icke stöde
i omedelbart sammanhang dermed eller vore deraf föranledda,
men flera embets- och tjenstemannaklasser, likaväl som den indelta
arméens befäl, hade sig ålagdt att utan ersättning företaga re
-
158
Den 28 Oktober.
sor i tjenste-ärenden, och billigheten fordrade, att deras möjligen
icke mindre grundade anspråk ej lemnades utan afseende,
K. M. måtte, efter ärendets behöriga utredning, till R. St:r göra
nådig framställning i ämnet.» K. M. har till följe häraf infordrat
utlåt, i ämnet från vederb:de embetsverk och embetsmyndigheter,
och det skulle förefalla särdeles oväntadt, om R. St:r
vid sådant förhållande nu afsloge K. M:s Propos. Det egentliga
skäl, Utsk:t anfört för sin hemställan, är den betydliga kost
nad,
som af bifall till K M:s förslag skulle föranledas. Det är
visserligen sannolikt att så äfven blir fallet, men det hindrar icke
att billigheten fordrar en sådan ersättnings beviljande.
Såsom af den, Betänk:t vidfogade reservationen synes, har
jag reserverat mig mot Utsk:ts beslut och vidblifver nu samma
åsigt, instämmande derjemte till alla delar i det af Hr Lagerstråle
gjorda yrkande om utbytande af ordet »statsmedel» mot
orden »ofvannämnde anslag.»
Hr Stedt, Gustaf: Mig synes det af (Jtsk:t såsom skäl
för afslag å K. M:s Propos. anförda förhållande att R. St:r redan
uti underd. skrifvelse d. 26 sisll. Mars anhållit, det K. M. måtte i
nåder låta utarbeta nytt, efter nutidens kommuniktionsanstalter
lämpligare afpassadt resereglemente, snarare vara ett skäl för
bifall till K. M:s nåd. framställning än för afslag derå.
För öfrigt är jag till alla delar förekommen af de tvenne
föreg:de talarne och anhåller att få instämma med dem.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller att få be
gagna
tillfället att påpeka det förhållande, att redan för 5 eller
6 år sedan väcktes förslag om ändring i nuv:de rese-reglemente,
såsom af högsta behof påkalladt. Hvar och en inser lätteligen
huru obilligt det är, att staten skall ersätta t. ex. en resa till
Haparanda, för hvilken resa åtgå 2 å 3 dagar på ångbåt, med
skjuts och traktamente för en tid af ungefär 14 dagar, som åtgå
att tillryggalägga landvägen. Enahanda är förhållandet med
en resa från Stockholm till Wisby. En tjensteman har rättighet
att för en sådan resa beräkna skjutsersättning öfver Kalmar,
då han likväl efter 15 timmars färd på ångbåt kan inrälTa i
Wisby.
Hr Lagerstråle: Med anledning af den siste talarens
yttrande, anhåller jag att få nämna, det R. St:r icke förrän vid
denna riksdag gjort någon framställning om ändring i nu gällande
resereglemente. Inom Kammar-Rätten väcktes deremot för 3 å4 år
sedan ett förslag, sorn afsåg att de färdigbyggda jernvägarne borde
af tjenstemän, som resa i tjensteärenden, obligatoriskt begagnas.
Detta stadgande ansågs dock icke med skäl kunna införas, innan
någon större sammanhängande del af de under byggnad varande
jernvägarne blef för trafik öppnad. Den andra Irågan, som är
af den förra oberoende, är, huruvida en embetsman vid tjensteresor
skall vara skyldig att begagna ångbåtslägenhet, då sådan
Den 28 Oktober.
159
finnes. Derom torde tankarne vara delade. Äfven om, när både
landväg och ångbåts- eller jernvägsförbindelse med en ort för
en del af vägen, men icke för hela sträckningen finnes att tillgå,
en tjensteman förpligtas att begagna något af de sednare kommunikationssälten,
blir dock icke så stor besparing, som mången
torde föreställa sig, emedan billigheten synes fordra att för
de fleste tjenstemän då måste stadgas rätt att till begagnande
å den öfriga delen få medföra åkdon, för hvars transporterande,’
vare sig å jernväg eller ångbåt, afgiften är ganska dryg och troligen
i det närmaste uppgående till enahanda belopp som den i
öfrigt uppkommande besparingen.
Hr Stedt: Hvad beträffar att begagna ångbåts-eller jern
vägsleder
vid resor i tjensteärenden, så händer understundom
att sådan förbindelse icke förefinnes, och att det således icke
låter sig göra att anlita dem.
Jag tror äfven, lika med Hr Civil-Minislern, att besparingen
genom ett sådant fortskaffningssätt icke blir så stor, som mången
föreställer sig.
Frih. Hermelin: Det är visserligen sannt att R. St:rs skrifvelse
till K. M. med anhållan om ändringar i nu gällande resereglemente
först vid denna riksdag afgick; men R. St:rs revisorer
hafva flere gånger anmärkt det obilliga och olämpliga i berörde
reglemente. Jag tror äfven att fråga om ändringar deri
förevarit hos regeringen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats afslag å Utsk:ts
hemställan och antagande af det förslag, som Frih. af Ugglas
uti sin vid Utlåt:t fogade reservation framställt, dock med den
förändring, att ordet »statsmedel» å (i:te raden utbytes omot
orden »ofvannämnde anslag»; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af Frih.
af Ugglas’ i ämnet afgifna förslag med ofvanberörde förändring,
hvilken propos. med ja besvarades.
Hr Lagerstråle: Jag får hemställa till R. o. Ad., huruvida
icke R. o. Ad. skulle vilja inbjuda de öfriga Riks-Stånden
att sig i detta nu fattade beslut förena.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall; hvarefter ett prot:s-utdrag i frågan upplästes
och godkändes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskds
den 24 och 27 dennes bordlagde Utlåt. N:o 198, i ani.
af K. M:s Nåd. Propos. om anslag för National-musei-byggna
-
160
Den 28 Oktober.
dens inredning, jemte andra i sammanhang dermed erforderliga
kostnader.
l:sta—5:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
6:de punkten.
Gr. Cronstedt: Till en början ber jag att få nämna att
ett tryckfel insmugit sig i denna punkt, lief står nemi. att till
underhållskostnadernas bestridande m. m. erfordras 17,025 rdr,
hvilket bör vara 19,025 rdr.
För öfrigt har jag i afseende på denna punkt varit af olika
tanke med Utsk:t, så till vida att jag anser att vestibulen
och trappai marne böra, på sätt Ofver-inlendens-embetet föreslagit,
beläggas med stucco lustro och icke oljemålas. Min vördsamma
anhållan är således att R. o. Ad. ville bifalla hvad Utsk:t
i denna punkt föreslagit, dock med tillägg af den af K. M. äskade
summa af 17,470 rdr för stora vestibulens och trapparmarnes
beläggning med stucco lustro.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att derunder endast hade yrkats bifall till Utsk:ts hemställan med
följande förändrade lydelse: »att R. St:r, med afdrag af 6,950
rdr från anslaget till byggnadsarbetena, hvarigenom detta anslag
blifver endast 38,515 rdr, måtte bevilja så väl nyssnämnde anslagsbelopp
för byggnadsarbetena, 38,515 rdr, som ock den för
stora vestibulens och trapparmarnes beläggning med stucco lustro
äskade summa, 17,470 rdr, äfvensom öfriga här ofvan omförmälda,
af K. M. äskade medel för underhållskostnadens bestridande
under instundande tre år, och för inköp af mattor, 19,025
rdr, samt till aflöningar m. m. 12,580 rdr, eller tillhopa 87,590
rdr»; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, först framställde propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till densamma med ofvanomförmälda
förändrade lydelse, hvilken propos. med ja besvarades.
7:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
8:de punkten.
Gr. Cronstedt: R. o. Ad. torde finna att den för inredning
ni. rn. af National-musei-byggnaden erforderliga summan,
523,408 rdr 35 öre, bör ökas med 17,470 rdr, till följe af det
beslut R. o. Ad. nyss fattat om vestibulens och trapparmarnes
beläggande med stucco lustro. Summan kommer således att
med berörda tillägg lyda på 540,878 rdr 35 öre.
Efter
Den 28 Oktober.
101
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till densamma med förändring
af summan 523,408 rdr 35 öre till 540,878 rdr 35 öre, hvilken
propos. med ja besvarades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt
bifölls Stats-Utsk:ts d. 24 och 27 dennes på bordet lagde Mern.
N:o 199, om anvisande af de i R. F:s 63:dje § föreskrifna kreditiv-summor.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 27
dennes bordlagde Mern. N:o 207, ang:de verkstäld omröstning
öfver åtskilliga, 6:te och 8:de hufvudtitlarne tillhörande anslagsfrågor.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 27 dennes bordlagde
Meni. N:o 209, i ani. äf Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om statsbidrag för upprensning af Lida-ån, blef den föreslagna
voterings-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Särskilda
Utsk:ts den 27 dennes bordlagde Mern. N:o 4, med förslag till
voterings-propos:r, i följd af Riks-Ståndens olika beslut vid behandlingen
af Utsktts Utlåt. N:o 3, i ani. af de inom Riks-Stånden
gjorda anmärkningar och fattade skiljaktiga beslut, i afseende å
Utsk:ts Betänk. N:o 2, öfver K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r
med förslag till ny Sjölag.
§ 38 samt voterings-propos:n N:o 1.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Som R. o. Ad. torde finna,
är Sjölagen nu afgjord med undantag af två §§, och äro desamma
af temmeligen obetydlig beskaffenhet, synnerligen detta morn.,
hvilket kan vara likgiltigt om det qvarstår eller icke. Men då
K. M. i sin Propos. infört detta stadgande, var jag både i Utsk:t
och på detta rum af den åsigt att det skulle finnas. Här
blef dock beslutadt att det borde utgå, hvari Preste-St. äfven
sig förenat. De begge andra Stånden hafva bibehållit inom:t.
I)å nu, såsom jag nyss nämnde, endast två §§ återstå att
afgöra och det nu är förhoppning att de andra Stånden antaga
Utskds inbjudning och således votering i förstärkt Utsk. bör
kunna undvikas, vågar jag hemställa att R. o. Ad., med frånträdande
af sitt beslut i denna §, ville förena sig med Borgareoch
Bonde-St:n.
H. VII. 11
162
Den 28 Oktober.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, frånlrädde R. o. Ad. sitt förut rörande ifrågav:de § fattade
beslut samt biträdde hvad Borgare-och Bonde-St:n derom beslutat;
och ansågs till följd häraf den föreslagna voterings-proposrn
hafva förfallit.
§ 66 samt voterings-proposme N:ris 2 och 3.
Dessa voterings-propos:r godkändes.
Justerades 2 prot:s-utdrag rörande Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
209 samt Särskilda ötsk:ts Meni N:o 4.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Meni. N:o 205, med förslag till stadganden i
reglementet för Riksgälds-kontoret ang:de de vid föregående riksdagar
beviljade, men ännu icke utbetalda statsbidrag;
Sammansatta Stats-, Lag- samt Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 52,
i ani. af gjorda anmärkningar samt Itiks-Ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Ulsk:ts Betänk. N:o 34, öfver dels K.
M:s Nåd. Propos. med förslag till ny Jagtstadga, dels ock enskilda
motioner i frågor rörande jagt; samt
Lag-Utsk:ts Mern. och Utlåt.:
N:o 75, med voterings propos:r i ani. af Itiks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 33, öfver
väckta motioner om förändring i stadgandena angående giltomannarätt;
N:o
76, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utslcts Betänk. N:o 69, öfver motioner om arfsrätt
för oäkta barn; och
N:o 77, med voterings-proposir i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:t Utlåt. N:o 37, öfver
väckt motion om ändring af Kyrkolagens stadgande i fråga om
sättet att begrafva sjelfspillingar och dem som i lifstiden fört
ett ogudaktigt lefverne.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 1 e. ra.
In fidem,
O. Brakel.
Deli 30 Oktober.
Fredagen den 30 Oktober 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot:s-utdrag för den 28 dennes.
Upplästes ett af Hr Ribbing, Erling, inlemnadt mern. af
följande lydelse:
Ödmjukast lär jag anhålla att, med bibehållande af min
riksdagsmannarält, få för utbyte af polett afsäga mig min plats
som ledamot i Banko-Utsk:t.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot
i Banko-Utsk:t efter Hr Bibbing.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlåtm, Mem:r och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 208, i ani. af väckt motion om godkännande af förslag
till förordningar dels ang:de en hypoteksbank för rikets städer
och köpingar, dels ang:de allmänna grunder vid bildande af hypotheks-föreningar
emellan egare af stadsfastighet;
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottet:
N:o 49, i ani. af återremiss å Utsk:ts Betänk. N:o 38, i
fråga oin stiftande af en lag om afskedande af statens embetsoch
tjenstemän, sorn i följd af vansinne, lamhet, blindhet, eller
annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras
tjenster bestrida;
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-Utskottot:
N:o 50, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
i afseende å skogshushållningen i riket;
104
Den 30 Oktober.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 34, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 5,
öfver väckta motioner om ändringar i nu gällande föreskrifter
rörande vilkoren för afsöndring af jord;
N:o 35, i ani. af återremiss utaf vissa punkter i Utsk:t,s
Betänk. N:o 6, öfver väckta motioner om ändring af gällando
stadgande!) i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar;
N:o 36, i ani. af återremiss utaf två punkter i Utsk:ts Betänk.
N:o 12, rörande väckta frågor om förändring och förklaring af
gällande stadganden ang:de skyldighet att bygga och underhålla
kyrko-, prestgårds- och andra i 26:te kap:t Byggninga-balken
omförmälda allmänna byggnader;
N:o 37, i ani. af återremiss utaf en punkt af Utsk:ts Betänk.
N:o 25, öfver väckta motioner om förändrad röstberäkningsgrund
vid prestval, samt tillsättande af klockare, orgelnister och
folkskolelärare;
N:o 38, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 27, öfver
väckta motioner om afskalTande af prest- och pastoral-examen
inför konsistorierna m. m.; samt
N:o 39, i ani. af väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende å frejdebetyg.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 28 dennes bordlagde
Mern. N:o 205, med förslag till stadganden i reglementet för
Riksgälds-kontoret ang;de de vid förcg:de riksdagar beviljade,
men ännu icke utbetalda statsbidrag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utsk:ts
d. 28 dennes bordlagde Utlåt. N.-o 52, i ani. af gjorda anmärkningar
samt Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:ts Betänk. N:o 34, öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med
förslag till ny Jagt-stadga, dels ock enskilda motioner i frågor
rörande jagt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde Men). N:o 75, med
voterings-propos:r i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 33, öfver väckta motioner
om förändring i stadgandena ang:de giftomannarätt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde Utlåt. N:o 76, i ani.
Den 30 Oktober.
165
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af LJtsk:ts
Betänk. N:o 69, öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Föredrogs Lag-Utsk:ts den 28 dennes bordlagde Mern. N:o
77, med voterings-propos:r i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlät. N:o 37, öfver väckt
motion om ändring af Kyrkolagens stadgande i fräga om sättet
att begrafva sjelfspillingar och dem, som i lifstiden fört ett ogudaktigt
lefverne.
Frih. Armfelt, Magnus: Det beslut, hvilket Lag-Utsk:t
i denna punkt inbjudit R. o. Ad. att frångå, fattades af Ståndet,
då i ett sammanhang föredrogos Utslots Betänk. N:o 37 och
Högvörd. Rreste-St:s inbjudning i afseende å samma Betänk.
Det beslut, hvari R. o. Ad. stannade, fattades således efter jemförelse
mellan båda förslagen, och jag anhåller derföre att Ståndet,
troget sin vana vid dylika tillfällen, måtte, med afslag å inbjudningen,
vidblifva sitt i ämnet fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts inbjudning, hvarvid svarades nej. och
sedermera propos. på afslag derå samt godkännande af den föreslagna
voterings-proposm, hvartill svarades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 7 e. m.
In fidem,
O. Orakel.
Nfö
Ben 31 Oktober,
Lördalen den 31 Oktober 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 30 dennes samt prot:t
för den 10 sistl. Juni e. m.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts förslag N:o 148
till R. St:rs underd. skrifvelse ang:de tulibevillningen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts den
28 och 30 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 52, i ani. af gjorda
anmärkningar samt Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Hesv.- och
Ekon.-Ulsk:ls Betänk. N:o 34, öfver dels K. M:s Nåd. Propos.
med förslag till ny Jagtstadga, dels ock enskilda motioner i frågor
rörande jagt.
Utskits anmälan om de delar af förslaget, som blifvit af 3
Riks-Stånd godkända.
Lades till handlingarne.
§ 7.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag anhåller att R. o. Ad.,
med vidblifvande af sitt i ämnet förut fattade beslut, måtte godkänna
voter:s-propos:n.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på antagande af Utsk:ts rörande den ifrågavide §:n gjorda inbjudning,
hvartill svarades nej, och sedermera propos. på afslag
derå samt vidblifvande af R. o. Ad:s förut i frågan fattade beslut,
hvilken propos. med ja besvarades; och hemställde Hr
Gr. o. Landtm, härefter, huruvida R. o. Ad. godkände den föreslagna
voter:s-propos:n.
Ropades ja.
Den 31 Oktober.
167
§ i»-
Uppå Hr Gr:s o. Landtnäs propos., antog R. o. Ad. Utsk:ts
inbjudning i fråga otn fridlysningstiden för bäfver, samt godkände
den föreslagna nya lydelsen för ifrågav:de §.
§ 15.
Utsk:ts till Preste- och Borgare-St:n gjorda hemställan lädes
till handlingarne.
§ 16-
Utsk:ts inbjudning antogs och §:ns nya lydelse godkändes.
§ 18-
Hr Ros: Jag får anhålla att den vid denna punkt af mig
afgifna reservation må blifva uppläst.
Sedan den begärda uppläsningen egt rum, yttrade
Hr Ros: Jag anhåller att R. o. Ad. i denna punkt måtte
vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr von Koch: Då det troligen vore förgäfves att härut
innan
påyrka någonling, enär måhända Hr Gr. o. Landtm, skulle
vägra propos. derå, vill jag ej framställa något yrkande Jag
begagnar mig blott af tillfället att påpeka olämpligheten af hvad
Utsk:t här framställt, enär en person, som utginge i skogen,
åtföljd af sin egen hund, lätteligen kunde blifva beröfvad densamme,
om hunden råkade att bita ett villebråd.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. och
Landtm., att derunder icke afgifvits något annat bestämdt yrkande,
än att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts inbjudning, skulle
vidhålla sitt förut i frågan fattade beslut; hvarefter Hr Gr. och
Landtm, först framställde propos. på inbjudningens antagande,
hvartill svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå samt
det förra beslutets vidblilvande, hvilken propos. med ja besvarades.
§ 19, sista mom:t.
Det förra beslutet frånträddes, och Utsk:ts förslag till mom:ts
lydelse antogs.
§ 21, mom. 2.
Utsk:ts inbjudning antogs.
168 Den 31 Oktober.
Utsk :ts förslag till förändrad lydelse för dess på sid. 15 i
Betänk:t N:o 34 under punkten l:o afgifna hemställan.
Det förra beslutet frånträddes och Utsk:ts förslag bifölls.
Utslita slutliga, till Preste- och Borgare-St:n gjorda hemställan.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 och 30 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 75, med voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N:o 33, öfver väckta motioner om förändring i stadgandena angående
giltomannarält.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag anhåller, att R. o. Ad.
täcktes vidblifva sitt förut lättade beslut i denna fråga.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på antagande af Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å inbjudningen,
skulle godkänna de föreslagna voter:s-propos:ne, hvarvid
svarades ja.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 28 och 30 dennes på hordet
lagde IJtlåt. N:o 76, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 69, olver motioner
om arfsrätt för oäkta barn.
Hr von Koch: Då denna fråga första gången förevar till
pröfning på detta rum, framställde jag den önskan, att lagberedningens
förslag måtte såsom lag blifva antaget, nemi. att oäkta
barn ej måtte få arf efter fader, men väl efter moder och mödernefränder.
Jag yttrade äfven, att, enär jag ej hade hopp
om detta förslags antagande, jag likväl skulle nöja mig med de
steg, om än aldrig så små, som i denna riktning kunde tagas.
Tillfölje af denna min grundsats och då vi sannolikt ej hafva
af Hr Gr. o. Landtm, att vänta annan propos. än bifall till Utsk:ts
inbjudning eller vårt förut fattade beslut, återstår för mig
ej något annat än att yrka bifall till inbjudningen.
Frih. Armfelt: Jag vill icke upptaga tiden med något
vidlyftigt anförande, utan inskränker mig till att, i motsats till
den siste värde talaren, anhålla att R. o. Ad. täcktes vidblifva
sitt i denna fråga en gång fattade beslut.
Hr von Koch: Då jag förra gången yttrade mig vilja
taga ett steg i den rätta riktningen, och detta, elter antagandet
Den 31 Oktober.
109
af Hr Nordenfalks förslag, är gjordt, är det klart, att jag önskar
taga ett till; och är det af denna orsak, sorn jag anhåller om
propos. på bifall till Utsk:ts inbjudning.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Hr Gr. och
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden, dels derå att
R. o. Ad., med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
skulle antaga Utsk:ts i förev:de Utlåt, framställda författningsförslag,
och dels derå att samma förslag måtte afslås och
det förra beslutet vidblifvas; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på frånträdande af det förra beslutet och antagande
af Utsk:ts förslag, hvartill svarades många nej, blandade medja,
samt sedermera propos. på det förra beslutets vidhållande och
afslag å Utsk:ts förslag, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som vill att R. o. Ad., med frånträdande af förut
fattadt beslut, skall bifalla Lag-Utsk:ts i Utlåtit N:o 76 framställda
förslag till författning om oäkta barns arfsrätt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förra beslut och afslår Utsk:ts
ofvanberörde förslag.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 27.
Föredrogs, men begärdes af llere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 30 dennes bordlagde Utlåt. N:o 208, i
ani. af väckt motion om godkännande af förslag till förordningar
dels ang:de en hypoteksbank för rikets städer och köpingar,
dels ang:de allmänna grunder vid bildande af hypoteksföreningar
mellan egare af stadsfastighet.
Föredrogs och lades till handlingarne sammansatta Statsoch
Lag-Utsk:ts den 30 dennes på bordet lagde Mern. N:o 49,
i ani. af återremiss å Utsk:ts Betänk. N:o 38, i fråga om stiftande
af en lag om afskcdande af statens embets- och tjenstemän,
som i följd af vansinne, lamhet, blindhet, eller annan obotlig
sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras tjenster
bestrida.
170
Den 31 Oktober.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 30 dennes bordlagde Betänk. N:o 50, i ani. af väckta motioner
om "förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen
i riket.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-lJtsk:ts den
30 dennes bordlagde Mern. N:o 34 i ani. af återremiss af Utsk:ts
Betänk. N:o 5, öfver väckta motioner om ändringar i nu
gällande föreskrifter rörande vilkoreri för afsöndring af jord.
Föredrogos oell lades till handlingarne Sammansatta Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 dennes bordlagde
Mem:r:
N:o 35, i ani. af återremiss utaf vissa punkter i Utsk:ts
Betänk. N:o 6, öfver väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar;
N:o 36, i ani. af återremiss utaf 2 punkter i Utslcts Betänk.
N:o 12, rörande väckta frågor om förändring oell förklaring
af gällande stadganden ang:de skyldighet att bygga och
underhålla kyrko-, prestgårds- och andra i 26:te kap. Byggningabalken
omförmälda allmänna byggnader;
N:o 37, i ani. af återremiss utaf en punkt af Utslcts Retänk.
N:o 25, öfver väckta motioner om förändrad röstberäkningsgrund
vid prestval samt tillsättande af klockare, orgelnister
och folkskolelärare; samt
N:o 38, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 27, öfver
väckta motioner örn afskaffande af prest- och pastoralexamen
inför konsistorierna, m. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
30 dennes bordlagde Betänk. N:o 39, i ani. af väckta motioner
om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 4 November f. m.
171
Onsdagen den 4 November 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 31 sistl. Oktober och
protokollet för den 13 nasti. Juni f. m.
Föredrogs Vällofl. Borgare-St:s den 31 sistl. Oktober på
bordet lagde prot.-utdrag N:o 481, innehållande inbjudning till
de öfriga Riks-Stånden att biträda Borgare-St:s, vid pröfning af
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 188, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de Krigs-Colhii ombildning till en armé-förvaltning, lättade
beslut, bland annat, alt R. St:r skola uttrycka den åsigt röran
de
behandlingen af frågor om tjenste-tillsältningar m. m., hvilken
på sid. 18 i nämnda Utlåt, omlörmäles i det stycke, som
börjas med orden: »I följd af» och slutas med orden: »vid
gemensamma sammanträden afgöras.»
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då bifall till det förslag, som
innefattas i Borgare-S(:s nyss upplästa inbjudning, skulle innebära
ett frångående af det beslut, R. o. Ad. efter långvarig diskussion
och votering fattat i fråga om Krigs-Colhii ornbildande, får
jag anhålla att R. o. Ad., med vid blifvande af förra beslutet,
måtte lägga inbjudningen till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och lade
Borgare-St:s prot.-utdrag till handlingarne.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 30 och 31 sistl. Oktober
på bordet Isgde Utlåt. N:o 208, i ani. af väckt motion om
godkännande af förslag till förordningar dels ang:de en hvpotheksbank
för rikets städer och köpingar, dels ang:de allmänna
grunder vid bildande af hypotheksföreningar emellan egare af
stadsfastighet.
Frih. Armfelt, Magnus: Stats-Utsk:ts afstyrkan af den
väckta motionen gillar jag fullkomligt, men jag befarar, att om
R. o. Ad. godkänner Betänkit sådant det är, skulle det kunna
172
Den 4 November f. m.
anses innebära mera än blott oell bart afslag å motionen K.
M. kunde finna, att 11. St:r, genom att godkänna Stats-Utsk:ts
motivering vid detta Betänk., hade så bestämdt yttrat sitt ogillande
af hela saken, att det icke lönade mödan vid en kommande
riksdag framlägga någon Nåd. Propos. i ämnet. Nu lär
väl icke kunna nekas, att frågan, äfven om man nu bör afslå den
framställda motionen, dock är af den vigt, att den väl kan tåla
vid en närmare pröfning, sådan som den endast kan fiiretagas
af K. M:s regering. Det skulle derföre synas lämpligast, om
It. St:r, med afslag å den i motionen framställda begäran om
utfärdande af statsobligationer såsom säkerhet för den ifrågasatta
hvpotheksbankens operationer, endast förklarade att de icke
för närv:de funne skäl att öfverlemna förslaget till K. M:s pröfning
och stadfästelse; hvarföre jag anhållar om bifall till Utsk:ts
hemställan, med tillägg af orden »för närvarande» efter ordet
»Utskottet.»
Frih. af Ugglas: Det tillägg, som af den föreg:detalaren
blifvit påyrkadt, kan visst vid första påseendet synas vara af ringa
betydenhet, men det förefaller mig likväl, som om R. St:r genom
detta ord skulle hafva inlagt ett halft löfte om att en sådan
anstalt för framtiden skulle komma till stånd. Mig synes
dock detta vara vådligt, och jag tror, att detta förslag, som
af enskild motionär blifvit framslälldt, icke bör vinna R. Stirs
bifall, hvarken nu eller framdeles. Det är nemi. en ofantlig skilnad
mellan en hypotheksbank, grundad på jordfastighet, samt
en dylik, grundad på stadsfastighet, och man lär icke kunna
bestrida, att det för staten kan medföra vådor, om en inrättning
af sednare slaget grundas på dess garanti; åtminstone
föreställer jag mig, att denna fråga fordrar en fullständigare
utredning, innan man uttalar den förhoppning, som skulle ligga
i orden »för närvarande.» Af dessa skäl och då Frih. Armfelt
icke motsatt sig bifall til! punkten i öfrigt, förefaller det mig
som om det llöglofl. Ståndet handlade klokast, om det bifölle
Utsk:ts förslag oförändradt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag är förekommen af
Frih. af Ugglas. Af samma skäl som den värde Frilen är jag
obenägen att tillägga orden för närv:de, emedan de skulle kunna
anses innebära en fingervisning för kommande tider, och
det vill jag för min del icke gå in på. Afven om man skulle
godkänna det förslag, som den nyssnämnde talaren framställde,
göres dock, åtminstone af mig, det förklarande, att något anspråk
att deri se en fingervisning för framtiden icke må kunna derpå
grundas, utan att meningen endast är, att man under för handen
varande omständigheter icke funnit skäl att bifalla motionen.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Afven jag instämmer
i de sista båda talarnes yrkande och hemställer att R. o. Ad. måtte
bifalla Utsk:ts förslag utan förändring. Utom de väsendtliga olik
-
Den 4 November f. m.
173
heter, som blifvit framställda mellan en dylik anstalt, som den nu
ifrågav:de, och en hypotheksbanks upptagande såsom delegare
af särskilda hypotheksföreningar, hvilkas säkerhet består i jord,
vill jag erinra derom, att de hypotheksföreningar, som skulle
utgöra delegare i den ifrågav:de banken, skulle vara grundade
på en helt olika princip, nemi. på aktier, hvaremot öfriga hypotheksföreningar
grunda sig på solidarisk ansvarighet. Förslaget
torde således åtminstone behöfva omarbetas, och af dessa
skäl får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Armfelt: Samtliga öfriga talare och isynnerhet den
siste hafva yttrat sig i sak och ansett det vara vådligt att inrätta
en så beskaffad anstalt, som den af motionären föreslagna.
Utan att vilja ingå i någon diskussion af sjelfva ämnet, får jag
dock förklara, att jag delar deras betänkligheter; men detta hindrar
mig icke att tro, att man genom ett bifall till Utsk:ts förslag
kunde komma derhän att säga mera än man vill, nemi. att
It. St:r aldrig vilja bifalla förslaget om inrättande af en hypotheksbank
grundad på säkerhet af stadsfastighet. Deremot kan
jag icke finna, att orden »för närv:de» skulle uttrycka annat än
hvad Hr von Koch ansåg nu borde sägas, eller att, i det skick
förslaget nu är, R. St:r icke finna skäl att bifalla det, hvilket
ingalunda är detsamma som att taga på hand att förslaget framdeles
skall bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. och
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Utsk:ts hemställan oförändrad och dels bifall till densamma med
införande af orden »för närv:de» efter ordet »Utskottet»; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad
och, då dervid svarades många ja jemte några nei, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds den
30 och 31 sistl. Oktober bordlagde Betänk. N:o 50, i ani. af
väckta motioner om förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen
i riket.
l:sta och 2:dra punkterna (sid. 7 och 8).
Utsk:ls hemställanden biföllos.
3:dje punkten (sid. 18.)
Hr von Koch: De ledamöter af de olika Riks-Stånden,
som särskildt intresserat sig för denna fråga, hafva under närmast
föreg:de dagar haft långa öfverläggningar, som företrädesvis
rört sig omkring denna punkt.
174
Den 4 November f. m.
Manga meningar derom hafva blifvit uttryckta, men man
öfverensstämde slutligen i den förhoppning, att K. M., på grund
af den opinion, som uttrycktes af R. St:r, måtte komma i tillfälle
att, i hvad på K. M. berodde, fatta sitt beslut samt till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna den i sista delen
af Betänk:t äskade Nåd. Proposm. Man ölverenskom derföre att
söka sammanjemka de olika meningarne, och ehuru jag får bekänna,
alt jag icke alldeles är vän af denna sammanjemkning,
hyser jag dock den åsigt att, när en reform går i den riktning
jag önskar, bör jag taga hvad jag får, äfven om det icke skulle
till fullo tillfredsställa mina önskningar, samt vara nöjd lör tillfället,
i hopp att framdeles kunna fullständigt drifva igenom hvad
jag anser vara det bästa. Jag har således fogat mig i det redaktionsförslag
för den nu föredragne punkten, hvarom man på
dessa sammankomster öfverenskomma, samt åtagit mig att på
detta rum framställa det till antagande. Det lyder sålunda: »Om
icke kronans ölverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade
skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wesler-Norrlarids, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens län, hvilka finnas dertill
tjenliga, borde för kronoparker förklaras, ställas under vård och
förvaltning af skogsstyrelsen, samt behandlas efter sådana på vetenskapliga
reglor grundade hushållningsplaner, som afse skogens
framtida bestånd och högsta afkastning, dock att hinder derigenom
icke lägges för afvittring af skogsanslag åt redan anlagda
hemman och nybyggen.»
För närv:de inskränker jag mig till att yrka afslag å den
föredragna punkten i Betänk:t samt bifall till den af mig nu
föreslagna förändrade redaktion af samma punkt.
Gr. Sparre, Erik: Oaktadt jag inser vigten och hehof
vet
af ett stadgande i den syftning, (Jtsk:t föreslagit, vill jag, som
äfven deltagit i de öfverläggningar, hvilka den förre värde talaren
omnämnde, icke motsätta mig det tillägg, han föreslagit, synnerligen
som det, ehuru icke uttryckt i Utsk:ts förslag, står i
fullkomlig harmoni dermed och, äfven om det icke antages, något
hinder icke kunde uppstå för afvittringens oalbrutna fortgång
eller odlingens utbredande i Norrland. Det har ingalunda
varit Utsk:ts afsigt att lägga något väsendtligt hinder för fullbordandet
af den afvittringsplan, man ansett i Norrland böra tilllämpas.
Utsk:ts mening bar endast varit den, att då med de
åtgärder, som hittills blifvit vidtagna, eller kanske snarare genom
det sätt, hvarpå de blifvit verkställda, kronans skogsmarker i de
norra länen i högst betydlig mån förminskats, man måste bereda
en utväg att kunna bevara åt kronan åtminstone en del af dessa
marker och att vidtaga sådana åtgärder, att dessa kronoskogar
blifva förlagda på ställen, som tillåta en ordnad förvaltning af
dem. Det egentligen vigtiga, som förslaget innehåller, utgöres
af 2 punkter, hvaraf den ena nu är föredragen, och den andra
är den följande, hvilken nära sammanhänger med den förra
och utgör förslagets vigtigaste del. Motiverna för de förslag,
Den 4 November f. m.
175
som i dessa båda punkter till R. St:rs pröfning framläggas, äro
så utförligt och fullständigt utvecklade i Utsk:ts Betänk., att jag
icke behöfver uppehålla mig dervid, utan inskränker mig till att
instämma i det al Hr von Koch framställda förslag, så vida icke
af någon annan talare yrkas bifall till den nu föredragna punkten
i oförändradi; skick.
Frih. Gripenstedt: Jag anser mig icke böra låta detta tillfälle
gå förbi, utan att om denna vigtiga fråga yttra mig något utförligare.
Den har emellertid ett så stort omfång, och är af
sådan vigt, att jag tror det vara lämpligt att fördela ämnet under
några vissa hufvudpunkter, för att med mera sammanhang
kunna derom framställa mina åsigter. Sådana hufvudpunkter
torde äfven lätteligen kunna uppsökas, dels i den formela behandlingen
af ärendet, dels i de generela åsigter och grunder,
hvarpå skogslagstiltningen bör hvila, dels ock i de mera speciella
bestämmelser, som derom böra gifvas.
Det vill synas, såväl af de vid Betänk:t fogade reservationerna,
som af de sammankomster och öfverläggningar, hvilka
de sednare dagarne hållits ang:de denna fråga, som om man
ansåge att någon mera omfattande pröfning af densamma vid
detta tillfälle svårligen kunde ega rum, derföre att ett fullständigt
förslag till författning i ämnet nu icke finnes framlagdt.
Enligt min åsigt, bade det visserligen varit önskligt, om ett sådant
förslag blifvit utarbetadt och kunnat af R. St:r tagas under
öfvervägande; men jag tror äfven att bristen deraf icke bör
hindra en noggrann och allvarlig pröfning af frågan i sin helhet,
ty det är i allt fall gifvet, att svårigheterna hufvudsakligen
bero på grunderna, och icke så mycket på de speciella bestämmelserna,
af hvilka dessutom de vigtigaste blifvit i Utskds
nu föredragna Betänk, på ett, efter mitt omdöme, särdeles förtjänstfullt
sätt afhandlade och utredda. Det är äfven ledsamt
att detta vigtiga ärende förekommit så sent på riksdagen, att
hvarken tid eller arbetskrafter torde tillåta en så fullständig
behandling af frågan, sorn önskligt hade varit; meri denna omständighet
låter dock ganska lätt förklara sig, då man besinnar
att under förra delen af riksdagen en mängd ärenden varit föremål
för R. St:rs handläggning, deraf en stor del haft den
vidd och omfattning, alt de icke kunnat, utan längre tidsutdrägt,
afslutas.
Jag bör öppet tillkännagifva att skälet, hvarföre ett fullständigt
förslag till ny skogsordning icke blifvit af K. M:s regering
vid denna riksdag framlagdt, icke är något annai, än att
ett sådant förslag icke hunnit utarbetas af den beskaffenhet,
att det kunnat af K. M. öfverlämnäs till R. Stirs godkännande.
Det är visserligen en ganska lätt sak att med en K. Skrifvelse
till R. Stirs pröfning öfverlemna förslag, som blifvit af komitéer
eller myndigheter uppgjorda, och icke heller är det särdeles
svårt att mera eller mindre klumpvis acceptera något af
dessa förslag, samt afgifva en sålunda uppgjord K. Propos. i
170
Den i November f. m.
ämnet; men med fullt erkännande af förtjensterna hos såväl
Skogs-komitéens, som Skogs-styrelsens förslag, och ehurn de
utgöra en god grund, hvarpå den definitiva lagstiftningen i ämnet
kan uppföras, äro de likväl, efter mitt omdöme, ej alldeles
af den beska flen het, att de kunna och böra af statsmakterna
såsom lag för framtiden antagas. Att åter i ett ämne, sådant
som detta, framställa ett fullständigt förslag, med anspråk att
R.;j St:r skulle till alla delar godkänna detsamma, det har varit
ett arbete af den vigt och fordrande den tid, att det icke, i
bredd med de många andra vigtiga ärenden, som varit föremål
för regeringens omsorg, kunnat medhinnas på den tid, som dertill
varit öfrig, sedan Skogs-styrelsens förslag, efter vederbörandes
hörande, och deraf föranledd ytterligare omarbetning, slutligen
inkommit. Dessutom hafva R. St:r i åtskilliga vigtiga
punkter ännu icke uttryckt sina åsigter, och jag tror derföre
att det vore af synnerlig vigt, om R. St:r begagnade detta tillfälle
att så fullständigt som möjligt uttala sina tankar i ämnet. För
min del tror jag också, — utan att på något, sätt underskatta vigten
af att denna fråga blir så snart som möjligt reglerad —, att
den tid, som hittills åtgått för dess fullständigare beredning,
icke blifvit för densamma förlorad. Det är nemi. i detta ämne
af synnerlig vigt att alla meningar få tillfälle att yttra sig och
att allmänna opinionen härom till en viss grad hinner mogna.
R. Shrs förhandlingar i ämnet, de vid landstingen och vid landtbruksmöten
härom förda diskussioner, samt slutligen behandlingen
i tidskrifter och tidningar, äro utan tvifvel ganska vigtiga
bidrag till frågans utredning, hvilka säkerligen skola betydligt
underlätta möjligheten att härom förena meningarna, och att
slutligen komma till ett önskvärdt resultat. Man har ofta sett
huruledes många de allra vigtigaste reformer under en lång
tid, då ännu icke åsigterna derom hunnit stadga sig, varit omöjliga
att genomföra, men sedermera, då mognadens stund inträffat,
ganska lätt gått igenom. Man påminne sig i detta hänseende
den nya författningen om bränvinstillverkning, hvarom
heta strider under många riksdagar kämpades, tills den slutligen,
till allmän nytta och belåtenhet, antogs. Alven vid detta
riksmöte hafva vi sett, hurusom den nya strafflagen, samt lagen
om räntans frihet, hvilka fordom mött så mycket motstånd, nu
blifvit utan svårighet antagna, och jag hoppas att jemväl den
fråga, som kanske är den vigtigaste af alla, nemi. den som afser
en reform i vårt representationssätt, snart skall nalkas sin
mognad.
Jag nämner detta endast för att dermed antyda, att, enligt
mitt förmenande, någon skada genom dröjsmålet hittills icke
skett, ty endast den tiden går verkligen förlorad, som förnötes
i dåsig overksamhet, men ingalunda den, hvarunder ett rörligt
lif i alla riktningar uppenbarar sig, såsom lyckligtvis hos oss
för närv:de är förhållandet. Dessutom är denna fråga — för
att ännu något litet uppehålla mig vid dess formela del — i
kon
-
Den 4 November f. m.
177
konstitutionelt hänseende af ganska invecklad beskaffenhet.
Det är nemi. uppenbart att åtskilliga stadganden inom skogslagstiftningen
äro af civillags natur, och följaktligen utgöra föremål
för båda statsmakternas beslut; men lika obestridligt är
det äfven att största delen al dessa stadganden faller inom den
ekonomiska lagstiftningens område och således uteslutande tillkommer
K. M. att bestämma. Det har icke undfallit Regeringen,
att ett särskiljande af dessa ämnen, så att den del deraf,
som är af civil-lags natur, kunde i härför stadgad ordning behandlas
gemensamt med R. St:r, samt den andra delen ensamt
af K. M. afgöras, skulle vara synnerligen önskvärdt, men vid
försöket att tillämpa ett dylikt förfaringssätt har detta likväl, i
anseende till de olika afdelningarnas inbördes sammanhang, mött
sådana svårigheter, att man varit nödsakad öfvergifva detsamma
och på samma sätt som hittills uti en gemensam författning
sammanföra alla till detta ämne hörande stadganden.
En dylik uppställning har också, efter mitt omdöme, desto mer
skäl för sig, som icke allenast den nuvide skogsordningen af
1805, utan ock alla senare arbeten i ämnet af R. St:r, Skogskomitén,
Skogsstyrelsen och vederbörande myndigheter, följt
samma ordning, hvilken äfven blifvit iakttagen vid uppställningen
af andra författningar af blandad egenskap, såsom t. ex.
Grulvestadgan, Jagtstadgan m. fl. Att sjelfva ämnet på detta
sätt med största enhet och sammanhang låter sig behandlas,
torde vara temligen gifvet, och äfven i formelt hänseende tror
jag icke att någonting häremot kan skäligen anmärkas, så snart
R. St:r haft tillfälle att yttra sig öfver frågan i hela dess vidd,
och deras beslut i alla de delar, som äro af civil-lags natur,
blifva respekterade uti den författning, som af K. M. utfärdas.
Huruvida förevarande fråga om ny skogslagstiftning, sedan
R. St:r deruti nu lättat beslut, kommer i det skick att K. M.
omedelbarligen derefter kan härom utfärda förordning, eller om
ett fullständigt utarbetadt förslag i ämnet först bör ånyo hänskjutas
till nästkommande Ständers pröfning, torde till stor del
bero på beskaffenheten af den behandling, ärendet nu kommer
att hos R. St:r undergå, och kan således icke gerna på förhand
afgöras. Men äfven om den slutliga regleringen af frågan i sin
helhet sålunda skulle behöfva uppskjutas, möter naturligtvis i
alla fall ej något hinder för K. M. att under tiden vidtaga de
förfoganden, som kunna vara af behofvet påkallade.
Jag ber nu att få öfvergå till de generela satser och åsigter,
som efter min tanke böra läggas till grund för denna lag.
Jag anser det vara af synnerlig vigt, att åtskilliga villomeningar
ang:de skogsvården undanrödjas, och ber derför att få antyda
några sådana, efter min åsigt felaktiga och skadliga föreställningar.
Det finnes många, som förmena att skogen i Sverige knappast
kan utrotas; den är, säger man, som ordspråket lyder,
ganska envis, och är en odlingens fiende, hvilken såsom sådan
bör behandlas med eld och svärd, eller, rättare sagdt, med eld
H. VII. 12
178
Den 4 November f. m.
och yxa. För min del tror ja» dock, att detta är en fullkomligt
oriktig åsigt så väl i fråga om skogens outtömlighet, sorn
deruti att den, långt ifrån att vara en kulturens och odlingens
fiende, tvertom är dess vän och stöd samt för odlingen till och
med i vissa trakter alldeles oundgänglig. Det skulle säkerligen hända,
att om skogen i sådana trakter utrotades, all odling derstädes
också blefve omöjlig oell att många sträckor i vårt land
sålunda blefve nästan sagdt obeboeliga. Man sager visserligen:
nå väl, om skogen kommer bort, så står dock jorden och odlingen
qvar. Men detta är ett nytt misstag, ty om också jorden
qvarstår, så qvarstår den dock beröfvad sitt skydd oell sina hjelpkällor,
och odlingen måste upphöra. Man säger vidare att skogen
sköfias egentligen blott derför, att den saknar värde, och
att allt hvad sorn höjer dess värde, således befrämjar skogshushållningen.
Detta är likväl efter min åsigt en af de alldra
farligaste satserna, just derför att den innefattar en del sanning,
men derjemte, i sin oinskränkta tillämpning, mycken villfarelse.
Att skogen eger värde, är utan tvifvel vilkoret för att skog
skall komma att uppdragas, och att annars onyttig mark användes
till skogsodling; men lika säkert är det också att skogens
ökade värde utgör en stor fara för det nu befintliga skogskapitalets
bibehållande. Ty när detta skogskapita! får ettökadt
värde, är det ganska naturligt, att derigenom äfven ökas frestelsen
att genast realisera detta kapital, så mycket heldre, som
en sådan åtgärd, betraktad endast ur finansiel synpunkt, såsom
snart skall visas, lemnar ett långt förmånligare resultat, än att
låta samma kapital qvarstå och förränta sig i forin af skog.
Men, Mina Hrr! skogskapitalet, hvarmed jag menar den massa
skog af olika åldrar, som finnes på marken uppväxande, utgör
emellertid det nödvändiga vilkoret för en fortgående skogsodling,
och om detta kapital tillgripes, är följaktligen en rationell hushållning
i detta hänseende omöjlig. Den fråga framställer sig
då ganska otvunget: hvad lemnar mig detta skogskapital i form
af penningar oell hvad afkastar det i form af skog? —En kalkyl
i detta hänseende är ganska enkel, och uppställes vanligen
sålunda. Då det är en känd sak, att i mellersta och södra
Sverige skogen icke mognar på kortare tid än 100 år, och att
i de nordligare trakterna dertill åtgår 2 å 300 år, så kan alltså
i mellersta Sverige endast y^j, och i de nordligaste länen endast
,jmi eller ^ deraf årligen afverkas. Skog gifver således
i bästa fall endast 1 procent, men oftast blott i å | procent af sitt
värde, då deremot detta värde, eller skogskapitalet lörvandladt
i penningar, gifver 5 proc. om året, och genom ränta på ränta,
vid omloppstidens slut, eller 100 år härefter, lemnar kapitalet 12
ä 13 gånger fördubbladt. Denna kalkyl synes vara alldeles klar
och obestridlig, och om så vöre, skulle den äfven visa en så
hopplös utsigt, att man måste anse all ordnad skogshushållning
stå i strid med de ekonomiska lagarna, och således skogen genom
en slags naturnödvändighet på förhand dömd att antingen
ruttna uer i brist på värde, eller att nedhuggas, för att förvänd
-
Den 4 November f. m.
179
las i ett penninge-kapital, som växer fortare än skogen, så framt
ej sådant förhindras genom restriktiva lagar, hvilka likväl svårligen
lära kunna, hvarken införas, eller upprätthållas, i strid med
naturliga förhållanden. Men lyckligtvis är den nyssnämnde, jemväl
af en reservant anförde, kalkylen icke fullt riktig, ty den
innehåller ett fel deruti, att det fortfarande skogskapitalet blifvit
betraktadt och värderadt, endast såsom mogen skog, hvilket
naturligtvis är orätt, enär detsamma består i skog af alla åldrar
ifrån det fullmogna trädet ända ner till den späda plantan. Och
derföre är det också tydligt, att hvad som årligen skördas på
en hundradedel af marken bestående i blott mogen skog (oberäknadt
hvad som dessutom erhålles genom gallring) utgör vida
mer än en hundradedel, eller en proc. af det under en rationell
kultur på hela området befintliga skogskapitalet. Men ehuru
det således måste medgifvas, att frågan om skogarnas framtid
ingalunda är så förtviflad som ofvan anlörda kalkyl utvisar, påstår
jag dock, och kan med siffror ådagalägga — fastän sådant
nu skulle blifva alltför vidlyftigt — att under närv:de tid, och
vid de förhållanden, som nu existera, i afseende å skogskapitalets
värde och räntefoten, är faran i detta hänseende likväl ganska
betänklig. Ty, om frågorna rätteligen uppställas sålunda:
hvad är den skog, som växer på ett visst område, värd, om den
afverkas? och hvad inkomst lemnar mig det härför erhållna
kapitalet? samt å andra sidan: hvad kan samma skog lemna i
afkastning, älven under den rationellaste skötsel? så skall man
finna, att i de flesta fall det blir en stor pekuniär fördel att
förvandla skogskapitalet i penningar. Och frestelsen härtill har
numera blifvit så mycket större, som skogskapitalet fått ett
ökadt värde derigenom att till och med de minsta ungträd blifvit
en begärlig handelsvara, som fritt får exporteras, och således
äfven denna, för återväxten vigtigaste del af skogskapitalet,
hvilken hittills varit någorlunda bevarad genom sin oalsättlighet,
hemfallit åt spekulationen och vinningslystnaden.
En annan för skogarnas bestånd särdeles vådlig villfarelse
har varit, att under alla omständigheter den enskilda omtankan
och det enskilda intresset skulle vara skogens bästa skydd, och
på grund af denna åsigt — hvilken tyvärr ännu hyllas af många
— har man länge följt det system, att kronoparker och allmänningar
lämpligast borde få inlösas och fördelas på angränsande
hemman. Förderfligheten af detta system har likväl blifvit
af en sorglig erfarenhet så fullständigt ådagalagd, att man numera,
såsom mig synes, borde hafva kommit till insigt om oriktigheten
af den grundsats, hvarifrån det utgick, eller det enskilda
intressets otillräcklighet i detta hänseende. Såsom exempel på
följderna af ett dylikt förfarande, och huru i åtskilliga trakter,
der kronoskogar sålunda blifvit öfverlemnade åt enskilda jordegare,
man sedermera, efter skogens hastiga förstöring, måst
vidtaga kostsamma åtgärder för att återköpa marken, ber jag
att få erinra om förhållandet med en kronopark i Westergötland,
som heter Trenningen. Enligt R. St:rs begäran blef denna
180
Den 4 November f. m,
park för några tiotal af år sedan delad och afyttrad; skogen
odelades innan kort fullkomligt; och R. St:r hafva nyligen funnit
sig föranlåtna att ingå till K. M. med en underd. anhållan, att
K. M., med uppoffring af statsmedel, måtte söka återvinna den
kala marken till kronan, för att ånyo derstädes uppdraga skog.
Ungefär sammalunda har också förhållandet varit med en annan
kronopark på Oland, vid namn Rella Tall, hvilken under samma
period blef fördelad i lotter och såld till skatte. Afven här blef
skogen, såsom vanligt, genast nedhuggen, och som sedermera
icke ens de åsätta kronoräntorna kunnat af en stor del lotter
utgöras, hafva åtskilliga af dem fallit till skattevrak, och med
anledning häraf hafva R. St:r, dels förut, dels just vid denna
riksdag funnit sig i den sorgliga nödvändigheten, att till en obetydlighet
nedsätta räntan för den bortsålda, numera kalhuggna,
marken. Man ser häraf hvart det leder, att i skogslagstiftningen
tillämpa falska grundsatser.
I fråga åter om den princip, sorn i motsats mot det förra
sönderdelnings-systemet, enligt min åsigt, med största skäl numera
vill göras gällande, eller att, såvidt möjligt, sammanhålla
och bevara kronans återstående, synnerligast i de norra länen
ännu högst betydliga skogsmarker, har man emellertid såsom
en oöfvervinnerlig svårighet i detta hänseende framställt omöjligheten
af att Skogsstyrelsen skulle kunna taga dessa vidsträckta
trakter under sin egen förvaltning, samt deröfver hålla en verksam
tillsyn. Detta beror likväl h. o. h. på det sätt, på hvilket
en sådan vård och förvaltning handhafves. Jag är visserligen
också af den öfvertygelse, att det blefve en praktisk omöjlighet,
att i de norra orterna, med deras ofantliga skogsvidder, handhafva
skogsskötsel på samma sätt som i det sydligare, folkrikare
landet, nemi. att sjelf besörja all afverkning och det upphuggna
virkets försäljning. Men det finnes dock ett annat sätt
att tillvägagå, som gör denna förvaltning i min tanka ganska
möjlig — och någonting annat har åtminstone från regeringens
sida icke varit ifrågasatt — nemi. att efter vissa på forslkunskapen
grundade reglor, och för ett pris, som genom auktion
eller annorledes bestämmes, samt under uppsigt af skogsbetjeningen
upplåta åt den enskilda företagsamheten att använda de
skogsalster, som för hvarje år blifvit behörigen utsynade. Och
just för att i detta hänseende förekomma förvillelse i uppfattningen,
så att man ej må tro meningen vara, att Skogsstyrelsen
skall direkte öfvertaga bestyret med averkningen i dessa trakter,
tror jag, att det vöre nyttigt, om redaktionen i Utsk:ts förslag
underginge den jemkning, att namnet »kronoparken) (hvilket de
skogsmarker skulle förklaras vara, som ställdes under Skogsstyrelsens
förvaltning) utbyttes mot »kronoskogar», enär med kronoparker
vanligen lörstås sådana kronans skogar, som afskogstjenstemännen
omedelbart handhafvas. Det skulle då icke i
sjelfva benämningen ligga någon anledning till misstag om methoden
för dessa skogars skötsel, hvilken naturligtvis bör inrättas
på det sätt, som för dervarande förhållanden är lämpligast.
Den i November f. m.
181
Jag anhåller nu att äfven få nämna några ord ang:de de
speciella bestämmelser, som i förev:de förslag förekomma. Det
är för hvar och en bekant, att skogarna här i landet kunna
indelas i tre slag, nemi. sådana som tillhöra staten; de som tillhöra
vissa kommuner, eller de s. k. allmänningarna; och de
som tillhöra enskilda. I följd häraf kunna också de speciella
bestämmelserna rörande skogslagstiftningen lämpligen sammanföras
till tre motsvarande hufvudafdelningar, nemi. de som röra
förvaltningen af kronans skogar; de sorn röra vården och behandlingen
af allmänningarna; och slutligen de som tillhöra lagstiftningen
ang:de enskilda skogar. Men i fråga om det sorn
rörer statens skogar, anser jag att man bör göra en ganska väsendtlig
skilnad mellan skogarna i de sex norra länen, och i de
öfriga delarna af riket. I dessa sednare bestå statens skogar,
dels i kronoparker, dels i skogar tillhörande kungsgårdar, kronans
utarrenderade egendomar m. m., dels i skogar tillhörande
allmänna inrättningar, dels i boställsskogar, och slutligen äfven
i kronohemmanens skogar, och för hvardera af dessa slag
måste vissa bestämmelser finnas. Med de Norrländska skogarna
är förhållandet temmeligen olika. Och som dessa, efter mitt
omdöme, förtjena den största uppmärksamhet, ber jag att nu
särskildt få fästa mig vid dem, så mycket helldre som de ut
göra
föremålet för den nu föredragna punkten af Betänk:t.
De stora skogarna i de norra länen, hvilka ännu tillhöra
kronan, äro för närv:de underkastade en ständig och fortgående
förminskning af oroväckande beskaffenhet, icke blott i afseende
å sjelfva skogsprodukterna, utan och med hänsigt till skogarnas
område. Fullkomligen lagligt kan detta ske och sker äfven på
tre olika sätt. Dessa trenne olika vägar, på hvilka krono
skogarna
i Norrland nu på ett betänkligt sätt förminskas, äro
följande.
Först och främst sker detta genom afvittringen, hvarmed,
såsom kändt är, förstås den åtgärd, hvarigenom af de stora
allmänna skogarna tilldelas åt de enskilda hemmanen de områden,
hvartill dessa, enligt vissa i författningar bestämda reglor,
äro berättigade. Detta är ett arbete, som efter min åsigt
bör med all kraft bedrifvas, så att kronan ju förr desto heldre
måfte komma i oblandad besittning af den skogsmark, som efter
verkställd utbrytning återstår.
Den andra vägen, hvarpå de Norrländska kronoskogarna
konsumeras, är genom skogstilldelning åt sågverken såsom ersättning
för s. k. privilegierad stockfångst. Sedan lång tid tillbaka
hafva genom särskilda K. Bref en mängd sågverk erhållit
rättighet att åtnjuta s. k. stockfångst till visst belopp på
kronans marker. Denna stockfångst, eller rätt till utsynins,
hvilken blifvit betraktad såsom ett privilegium, var dock från
början egentligen ingenting annat, än en försäljning af skogsprodukter
från kronans skogar, mot ett bestämdt pris eller den
s. k. stubböresafgiften. Det hade naturligtvis varit oförståndigt
182
Den 4 November f. m.
att icke på något sätt tillgodogöra dessa skogar, ulan låta dem
ruttna ned, och derföre medgafs en viss, efter skogarnas vidd
och beskaffenhet bestämd försäljning; men då så kostsamma
inrättningar, som sågverk, icke gerna kunde grundas på en alldeles
oviss skogstillgång, blef bemälda försäljning eller utsyning,
under namn af stockfångst, tillförsäkrad sågverken, stundom endast
tills vidare eller med vilkor, men oftast utan all inskränkning
i afseende å tiden. Då man emellertid allt mera funnit
att en dylik afverkningsrätt, eller så att säga inteckning i kronans
skogar, medförde månfaldiga tvister och olägenheter, har,
till afhjelpande häraf, slutligen genom K. M:s Bref den 29
Maj 1852 blifvit bestämdt, att af stockfångst-skogarna skola i
utbyte mot den sålunda privilegierade afverkningen tilldelas sågverken
en häremot svarande, med skogens framtida bestånd
förenlig, skogsvidd Detta är grunden till den förut omnämnda
tilldelningen af skog från kronans marker till sågverken, hvilken
nu fortgår och verkställes enligt nvssberörda författning, hvars
bestämmelser likväl visat sig ej ega den fullständighet, som erfordras,
lör att förekomma obehöriga anspråk samt missbruk,
hvarföre också K. M. är betänkt på att i detta afseende vidtaga
nödiga rättelser.
Slutligen finnes, såsom förut blifvit sagdt, ännu ett tredje
sätt, på hvilket kronoskogarna medtagas — enligt mitt omdöme,
det farligaste af alla — och detta består i upplåtelsen till nybyggen,
sådan den nu bedrifves. Såsom bekant, fortgår i de
norra länen alltjemt en slags kolonisation, genom upptagande af
nybyggen, och man har från statens sida, svnnerligast förr,
genom privilegier, direkta understöd och andra förmåner, sökt
befordra^ densamma. Det är visserligen ej heller min mening
att bestrida nyttan och nödvändigheten af dessa landsdelars vidare
uppodling och bebyggande; och det har varit temmeligen lätt
för reservanter och talare att kraftigt framhålla olämpligheten
af kolonisationens upphörande. Hurudan! vore väl — utropar
man — de norra orternas, äfvensom hela vårt lands tillstånd,
om icke en dylik kolonisation hade egt rum? Och huru kan man
då vilja förhindra dess fortsättning, och sålunda äfven odlingens
framsteg? — Jag ber likväl att få erinra, att detta ingalunda
är den rätta uppställningen af frågan. Det är nemi. alldeles icke
frågan om, att nu för alltid afbryta kolonisationen och göra slut
på densamma. Afsigten är blott, att den må så regleras, att ej
skogshushållningen i dessa trakter — hvilken väl också måste
medgifvas vara af vigt — derigenom göres omöjlig, och att
begge näringarna må kunna fortgå jemte hvarandra, till ömsesidigt
understöd. För sådant ändamål har man föreslagit, att
upplåtandet af nybyggen på vissa delar af den oafvittrade skogsmarken
måtte under en kortare tid suspenderas, intill dess genom
undersökning hunnit utredas, hvilka trakter, som i anseende
till läge och öfriga egenskaper, böra afsättas såsom kronoskogar.
Den 4 November f. m.
183
Oell långt ifrån att detta skulle vara någonting så förderfligt
och barbariskt, som man bemödat sig att visa, synes mig tvertom
en sådan åtgärd vara af omsorgen för framtiden och af
flera närv:de tidsomständigheter ganska väl motiverad.
Ty man bör besinna, att såsom det nu tillgår med insyning
af nybyggen, kunna sådana upptagas hvar som hslst, utan
afseende derpå att äfven de mest lämpliga skogstrakter härigenom
sönderstyckas på ett sätt, som gör all ordnad skogshushållning
och eftersyn nära nog overkställbar. Och faran är i
detta hänseende så mycket större, som åtskilliga ganska stora
och verksamma intressen i denna sak sammanfalla.
I första rummet är det sågverken, som härvid hafva ett
sådant enskildt intresse. Det är nemi. lätt begripligt, att så
länge mot en så ringa uppoffring, som skyldigheten att upparbeta
några tunn'and jord och förse dem med nödtorftiga byggnader,
vägen står öppen att förvärfva ganska betydliga sträckor
af skog, så har denna utväg, sedan rättigheten att erhålla privilegierad
stockfångst på kronans marker upphört, blifvit af de
stora sågverken direkt eller indirekt mer och mer begagnad,
för att slå under sig ofantliga skogsvidder; och det är då jemväl
ganska naturligt, att sådana förslag som de förev:de, hvilka
åsyfta att för kronans egen räkning reservera större eller mindre
skogstrakter, skola af dem med oblida ögon betraktas.
Vidare är det också klart, att af samma skäl allmogen i dessa
orter, hvilken likaledes söker att åtkomma så stora andelar
som möjligt af dessa skogsmarker, ej heller i allmänhet gerna
ser någon sådan anordning, som den nu ifrågav:de. Och slutligen
kan man äfven säga — utan att derigenom vilja på minsta
sätt antyda någonting obehörigt — att det sportelsystem, sorn
sammanhänger med så val nybyggesupplåtelserna som rättigheten
till virkesutsyning, ehuru ganska lagligt, likväl bildar ett ytterligare
enskildt intresse, som har fördel af det nuv:de, för skogarnas
bestånd visserligen ej gynsamma, tillståndets fortfarande.
Men utöfver dessa nu vidrörda intressen, hvilka hafva en
naturlig benägenhet att motsätta sig de i I råga vide förändringarna,
tillkommer numera äfven ett annat mägtigt intresse, hvilket hittills
egentligen blott rört sig i mindre skala, men som snart torde komma
att utveckla sig i proportioner, som förut ej varit anade. Jag menar
det intresse, som börjat göra nybyggesväsendet — eller för att
uttrycka mig tydligare, de undfångna resolutionerna på nvbyggesupplåtelser
— till föremål för en storartad spekulation. Det
är visserligen sannt, att i den till viss grad privilegii-artade ställning,
hvaruti nybyggesväsendet ännu befinner sig, de meddelade
resolutionerna å nybyggen med tillhörande skogsmark, hvilka
för närv:de ej kunna fritt öfverlåtas, icke äro fullt lämpliga att
i sin ursprungliga, råa form användas i den större spekulationen.
Jag tror mig likväl veta, att sådant emellertid redan eger rum;
och detta låter äfven ganska väl förklara sig, då det icke kan
vara svårt, att mot ansvarsförbindelse för alla med nybygget
184
Den 4 November f. w.
förenade kostnader och skyldigheter, och mot rättighet för nybyggaren
att besitta den uppodlade jorden samt husen, eller
någon annan förmån, finna en mängd personer, hvilka — der
insyningen ej kan ske i spekulantens eget namn — anmäla sig
såsom nybyggare, men sedermera till sina principaler afstå
hvad som egentligen utgör föremålet för spekulationen, nemi,
skogsmarken, uppgående till 2 ä 3000 tunnland för ett hemman.
Men låt nu dessa primitiva handlingar erhålla en för spekulationen
mera passande form, t. ex. såsom aktier i ett större bolag,
och låt vidare någon mäktig kreditanstalt, med stor kapitalstyrka,
t. ex. en s. k. credit-mobilier — hvilken väl icke torde låta
länge vänta på sig — öfvertaga dessa aktier, och med tillhjelp
af sin kredit och sin clientel på det välkända sättet utbjuda dem
in- och utomlands; så skall man snart finna till hvilken omfattning
en dylik spekulation kan komma att växa. Men hvad äro
väl i grunden sådana spekulationer annat än en planmässig och
med kraft, men konsiderationslöst drifven afverkning och ödeläggelse
af våra skogar — kanske till största delen för utländsk
räkning — till hvilkas bevarande jag derföre tror def, älven af
detta skäl, vara af högsta vigt att vidtaga nödiga åtgärder; och
bland dessa anser jag såsom en af de vigtigaste, att, såsom
Utsk:t föreslagit, af kronans skogar i de norra länen alsättas
vissa trakter, hvilka dertill äro tjenliga, innan dessa genom en
fortgående sönderstyckning af nybygges-upplåtelser blifva alldeles
olämpliga att under statens vård bibehållas.
Uti det förslag, som Utsk:t i sådant afseende framställt,
tror jag emellertid att några smärre jemkningar med fördel
skulle kunna vidtagas, och ehuru dessa icke äro af någon afgörande
betydelse, hemställer jag likväl, att de måtte i förslaget
inflyta. Detta skulle då, enligt min åsigt, böra få följande
lydelse: »Om icke de delar af kronans öfverloppsmarker, samt
sådana trakter af oafvittrade skogar i St. Kopparbergs, Gefleborgs-,
Vester-Norrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, hvilka finnas dertill tjenliga, böra såsom kronoskogar
bibehållas, och ställas under vård och förvaltning af Skogsstyrelsen,
samt behandlas efter sådana, på vetenskapliga reglor
grundade, och efter öfriga förhållanden lämpade hushållningsplaner
och afverkningsmethoder, som afse skogens framtida bestånd
och högsta afkastning; dock att hinder deraf icke lägges
för afvittring och skogsanslag åt redan anlagda hemman och
nybyggen.»
Med iakttagande af dessa förändringar och tillägg, och på
grund af hvad jag nu haft äran anföra, ■— för hvars vidlyftig
het
jag anhåller om R. o. Ad:s tillgift —, får jag vördsamt anhålla,
att Utsk:ts förslag i denna del måtte bifallas, och hoppas
jag derjemte att äfven för öfrigt lagstiftningen i detta ämne
må blifva sådan, att den må betrygga fäderneslandets framtid i
dessa hänseenden, och sålunda förekomma en alltför sen, och
derför äfven så mycket bittrare ånger öfver de följder, som för
sumligheten
i motsatt fall säkerligen skulle komma att medföra.
Den 4 November f. m.
185
Gr. Mörner, Carl Göran: 1 de öfverläggningar, som af
de föreg:de talarne blifvit omnämnde, har jag icke haft tillfälle
att deltaga, och känner således endast ofullständigt hvad som der
förevarit. Jag vill derför endast yttra mig om den punkt, som
nu är föremål för K. o. Ad:s beslut. Jag har jemfört densamma
med det beslut, som It. St:r vid en föregide riksdag lättat
och som innehölls i en underd. skrifvelse, allåten till K.M. den
16 Februari 1858. För min del måste jag bekänna, att jag
icke finner i afseende på det hufvudsakliga någon särdeles skillnad
emellan de båda punkterna i det nu föredragna och i det
förra förslaget. Skulle någon sådan förekomma, kan jag icke
underlåta att uttrycka den åsigt, att det sednare förslaset i intet
hänseende är att föredraga framför det förra, men väl tvertom,
enär det sednare förslaget innehåller åtskilligt, som kan
förefalla ganska betänkligt. Den punkt, som motsvarar den nu
föredragna, lyder i 1858 års skrifvelse sålunda: »Att kronoparker
samt andra kronans skogar och planteringar, derest särskilda
omständigheter ej annat föranleda, bibehållas oförminskade och
ställas under vård och förvaltning af en i hufvudsladen inrättad
särskild styrelse, med underlydande tjenstemän och betjente i
landsorterne, i ändamål att behandlas efter sådan på vetenskapliga
reglor grundad hushållningsplan, som betryggar deras
fratngena bestånd och tillväxt.» Afven den utgår således derifrån,
att kronans bibehållne skogar skulle bibehållas oförminskade
och underkastas en lämplig hushållsplan, men detta inskränktes
icke till de norra länen, såsom i den nu föredragna punkten föreslås.
Vidare föreslår Utsk:t, »att sådana trakter å kronans öfverloppsmarker
etc. — — — hvilka finnas dertill tjenliga, borde för
kronoparker förklaras o. s. v.» Skillnaden är således att i 11.
Stms föregtde skrifvelse säges att »kronans skogar skola oförminskade
bibehållas», och i nuv:de förslaget att de »borde för kronoparker
förklaras.» Denna omdöpning är således en af olikheterna
i förslaget, som ovilkorligen säger att de skogar, som finnas dertill
tjenliga, böra för kronoparker förklaras och såsom sådana bibehållas.
Den bästa jord är visserligen tjenlig till kronopark,
men den kan vara än tjenligare för odling. Att vilja i de norra
länen för all framtid lägga till skog all mark, som kan såsom sådan
skötas, det vore, enligt min tanka, ett groft misstag. Hvad som
Norrland framför allt behöfver, om det skall gå framåt, det är
armar, och utan en ökad population gifves ingen framtid för
Norrland. Hittills har man låtit bosättningen ske utan alla
reglor, så att hvarhelst nybyggaren pekat ut en plats åt sig, har
han fått sätta sig ned. Men, Mine Hrr! det är något helt annat
och låta en sådan oordnad bosättning fortgå och att h. o. h.
hindra den, såsom detta förslag åsyftar. Hvarför skall man icke
kunna följa andra länders exempel? Man ser t. ex. Norra Amerika;
der har man hittat på att sälja jorden. Man har icke
tillåtit enhvar, som velat hafva en jordlott, att taga den, utan
han har nödgats att till ett bestämdt pris köpa den jord, staten
velat sälja.
Den 4 November f. m.
Om man vidare vill gå in i granskning af det föreliggande
förslaget, finner man att i första rummet skall tagas i betraktande,
om marken är tjenlig för skogshushållning. Men vore
det icke mera skäl att först och främst tillse, att man icke
trädde lör nära de rättigheter, staten redan har tillagt hemmans
innehafvare och nybyggare att få sig tilldeladt ett bestämdt
skogsområde? Måste man icke, då man bifaller en sådan punkt
som denna, tillika tänka på att den må vara så uppställd att den
icke kommer i strid med livad man redan förut stadgat? En sådan
tvetydighet synes mig finnas i Utsk:ts förslag, men framträder
ännu bestämdare i det af Hr von Koch framlagda. Enligt
Utsk:ts förslag skulle inga andra trakter lörklaras för kronoparker
än de, som dertill voro tjenliga, men om man granskar Hr
von Köchs, ser man deraf, att alla kronans öfverloppsmarker
skulle förklaras för kronoparken antingen de vore för sådant
ändamål lämplige eller icke. Pröfning huruvida de voro lämpliga
till kronoparken skulle endast ske i afseende å de oafvittrade
skogarne; men när man inskränker denna pröfning till dessa
skogar och säger, att alla sådana trakter å dem, som finnas till
skogshushållning lämpliga, skola bibehållas, så råkade man just
i kollision med andras rätt. Enligt min tanke är det olämpligt
att göra den restriktion, att man blott skall se på om skogsmarken
är tjenlig till kronopark, utan synes mig att man icke
borde antaga något beslut, som icke kan stå tillsammans med
redan medgifna rättigheter.
Tiden är inne att göra något för att stäfja skogsförödelsen.
I det hänseendet delar jag fullkomligt den siste talarens åsigt;
och att det ej visat sig särdeles lyckligt att h. o. h. öfverlemna
denna hushållningsgren åt den enskilta omtanken — deri instämmer
jag äfven. Jag har flera gånger yttrat mig i sådan syftning,
men jag tror, att då man kommit till denna öfvertygelse,
vöre det val, om man konseqvent vidhölle den och således gaf
föreskrifter, som kunde blifva verksamma och icke sådana som
lätt kunde kringgås. Jag beklagar således, att R. St:r vid denna
riksdag behagat taga burt alla föreskrifter i afseende på tullbestämmelser
vid utförsel af skogsprodukter. Att säga till en person:
»du skall icke få hugga omkull din egen skog», det är mycket
svårare, än att genom en lämplig tullsats sätta en gräns för
snikenheten, som lockar till ett sådant hygge. Det är äfven i
åtskilliga andra hänseenden som ganska säkert mycket i denna
riktning kunnat göras. Det blir förgäfves att genom förbudsbestämmelser
söka hindra skogsafverkningarne eller åsätta skogen
ett imaginärt värde i hvarje sådan ort, der, såsom i Norrland,
en del skogsprodukter ännu så sakna allt värde, att, efter hvad
jag hört sägas, vid de stora sågverken bakar och dylikt affall,
som man härnere gerna skulle vilja ganska dyrt betala, blott
för att icke ligga i vägen, förstöres på det sätt, att man med dem
under bar himmel, år ut och år in, underhåller en snart sagdt
evig eld, vid hvilken sågaren är vestalen. Om det lönade sig
att från sågverken nedföra dessa produkter, skulle egarne sä
-
Ben 4 November f. m.
187
kert icke försumma sådant, men då de nu icke finna det med
sin fördel öfverensstämmande, utan helt simpelt förstöra dem,
kan man göra sig en föreställning om tillståndet deruppe och
hvad man med förbudsbestämmelser kan der uträtta. Det är
omöjligt att i afseende på förhållandena i nämnda orter tillämpa
samma satser, som pä andra ställen äro gällande. I de norra
orterne är odlingen en ganska helsosam rival till en sådan skogshushållning.
För min del skulle jag tro, att om K. o. Ad. anser
det nödigt att ytterligare ingå till K. M. med en skrifvelse
i ett ämne, deri R. St:r redan för 5 år sedan hafva uttalat sina
åsigter, vore det lämpligast att R. St:r uttalade samma åsigter,
som i den år 1858 afgifna underd. skrifvelsen.
Hr von Koch: Jag skall icke länge uppehålla R. o. Ad:s
tid i denna fråga, utan vill endast med några ord bemöta den
förre värde talarens anförande. Till en början erkännes riktigheten
af de anmärkningar, som denne värde talare gjort, så
mycket hellre som jag sjelf gjort upp ett förslag i samma syftning,
så till vida, att jag velat i första rummet sätta odlingen
och i andra skogshushållningen, samt ansåg det vara af stor vigt
att kronan icke tager för sig alltför mycket. Både mitt och
flera andra förslag i samma riktning mötte likväl motstånd, och
då jag icke hade någon sannolikhet att kunna genomdrifva det,
gick jag in på de öfverenskomrnelser, som fattades på de allmänna
sammankomsterna, och söker derföre att, i hvad på mig
beror, härstädes understödja desamma.
Att nu formulera ett skrifvelse-förslag i öfverensstämmelse
med 1858 års skrifvelse, går icke an, emedan i den sednare
bland annat uttrycktes en önskan att få en skogsstyrelse, hvil
ken
vi nu redan halva; dessutom berörde den då allåtna skrifvelsen
äfven andra trakter än Norrland, men det nu föredragna
Retänk:t är så uppstäldt, att i denna punkt uteslutande är
fråga om de Norrländska skogarne. Med ett ord, jag tror icke
att de då begagnade uttryck kunna passa, och då den värde
Gr:n förklarat sig för saken och jag föreställer mig att en skrifvelse
måste afgå, anser jag det vara af vigt att hålla på det
öfverenskomma förslaget. På detta skäl vågar jag äfven hem
ställa
till Frih. Gripenstedt, om han icke afstår från sitt förslag
att utbyta benämningen kronoparker mot kronoskogar. För min
del synes mig den förra benämningen vara lämpligare, emedan
med kronopark folket i allmänhet föreställer sig en skog, sorn
står under kronans omedelbara vård och förvaltning, och hvartill
kronan således har dominium plenum, men deremot anser att
kronoskog endast är skog, tillhörig kronan, men hvartill åboer
och andra kan hafva nyttjanderätt. Det har blifvit anmärkt och
det är sannt, att det ej kan blifva frågan om att sköta skogen
på samma sätt eller ens efter samma system, i Skåne och i
Lappland, men då man talar om system, äridet gifvet att hvarje
sådant måste rätta sig efter klimatiska förhållanden. Jag anser
188
Den 4 November f. m.
derföre att det vore bäst, om man fasthölle den af mig föreslagna
ordalydelsen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre: Om Gr. Mörner hade deltagit, hvilket han sade
sig icke hafva giort, i de öfverläggningar, som egt rum ang:de
denna fråga, är jag öfvertygad, att han delat den mening attén
underd. skrifvelse i ämnet borde till K. M. afgå. Det är så
mycket mera förvånande, att han motsätter sig densamma, som
han erkänt tiden vara inne att stäfja skogsförödelsen och som
han beklagat, att man icke gjort det genom tullbestämmelser.
Man kan hysa olika åsigter om lämpligheten af en eller annan
utväg, men äfven om jag är af olika åsigt i fråga om den föreslagna
utvägen, och jag erkänner att saken är af vigt, kan jag
icke inse något skäl, hvarför man icke skulle kunna medverka
till vidtagandet af denna utväg, som kan hjelpa oss. Under
det den värde Gr:n i öfrigt förklarat, att lian ifrade för
skogshushållningen, har han jemväl tillkännagifvit, att han än
mera ifrade för odlingen, och han har framdragit exempel på
skogens ringa värde. Då jag förra gången hade ordet, hade jag
äran för R. o. Ad. tillkännagifva, att Utsk:ts afsigt ingalunda
var att i ringaste mån motverka odlingen i Norrland, utan att
det tvärtom var Utsk:ts mening att befordra den, men att Utsk:t
ansett, att då kronan upplåter stora skogsmarker till odling,
borde den se till, hvilka delar af de stora skogsvidderna lämpligen
kunde såsom skog bibehållas. Gr. Mörner har sagt, att
nybyggesväsendet borde ordnas, och Utsk:ts förslag afser just
att på de oafvittrade skogarne skall till en början och innan de
upplåtas till nybyggare, uttänkas och utses, hvilka trakter lämpligen
kunna och böra bibehållas såsom skog, på det att icke
några nybyggen på dessa delar må anläggas. Det torde icke
skada att meddela några upplysningar, huru det tillgår vid anläggningen
af dessa nybyggen. Man ingår till Konungens Befh:de
med anhållan att få anlägga ett nybygge, och en besigtning sker
å det föreslagna stället. Hvar och en som känner den beredvillighet,
med hvilken man går deni tillhanda, som vilja företaga
en nyodling på mark, som annars ligger helt och hållet öde och
obegagnad, finner lätt, att det icke skall vara svårt för nybyggaren
att anskaffa intyg af några personer, att den föreslagna
jorden icke är till något annat tjenlig. Sedermera är det stadgadt,
att från 2,500 ända till 4,000 tunnland skog skola anslås
till hvarje dylikt nvanlagdt hemman. Nu är det klart, synnerligen
sedan det blifvit en allmän spekulation att genom nybygges-anläggning
vinna skogsareal till sågverken, att sågverksegarne utse
en mängd personer, som på deni äro beroende, och hvilka de
låta hos länsstyrelserna begära tillstånd att få anlägga nybyggen,
och dessa förläggas rundtomkring i landet, på det att sågverken
sedan må kunna slå under sig en något sammanhängande skogs
-
Den 4 November f. m.
189
sträcka och på detta sätt komma åt hvad som är dugligt af
denna skogsmark. Det är til! förekommande häraf, som Utsk:t
föreslagit, att man skall se efter livad som kan vara användbart
och behöfligt till kronoparker, innan man tillåter utsyningen
af nybyggen, samt innan kronan genom afvittringen öfverlernnar
de oafvittrade skogarne åt de enskilte. Man bör väl
först hafva tänkt uppå att den eller den skogstrakten bör såsom
kronopark lämpligen bibehållas åt kronan, så att icke kronan
bibehåller dispositionsrätten olver alldeles odugliga trakter,
som icke passa till kronoparker. Ty det erfordras för en dylik
att den har sådant läge att afkastningen deraf kan tillgodogöras,
d. v. s. att den ligger vid flottled eller annan lämplig
kommunikationsled.
Då Utsk:t icke tillkännagifva någon annan åsigt, än att man
borde på dessa marker utse sådana trakter, som kunde blifva
tjenliga till kronoparker, på det att sedermera, när Konungens
Befh:de skola bestämma platser för nybyggen, de må kunna
derefter rätta sig, och på det de må kunna göra framställning
om de trakter, hvarå afvittringen må fortgå, har det naturligtvis
ej kunnat vara Utsk:ts mening att tillstyrka, det dessa marker
i sin helhet skulle anslås till kronoparker. Jag kan på förhand
försäkra, att trakter, som kunna vara lämpliga till kronoparker,
icke äro många, och Chefen för skogsstyrelsen kommer
sannolikt att meddela R. o. Ad. en tillförlitlig uppgift å dem.
Gr. Mörner har yttrat, att det vore orätt att hämma odlingen
och betaga nybyggarne den rätt, som är dem tillerkänd,
att få en viss skogsrymd åt sig anslagen. Jag svarar härtill att,
redan förra gången jag hade ordet, tillkännagaf jag att detta
icke var meningen, och ehuru jag ansåg att det icke behöfde
uttalas, emedan det icke kan lalla någon in att U. St:r skulle
i en dylik ren administrationsfråga vidtaga nödig åtgärd, har
jag likväl icke motsatt mig det af Hr von Koch föreslagna tilllägg:
»dock att hinder icke lägges för afvittring af skogsanslag
åt redan anlagda hemman och nybyggen.» Den värde Gr.n kan
således icke på allvar påstå, att, då man här säger sig icke hafva
någon mening att inskränka nybyggarnes rätt, man likväl har
detta för afsigt. Han har ytterligare sagt, att det vore bättre
sälja skogen, såsom i Amerika, men på samma gång han sagt
detta, har han likväl förklarat, att hvad som för dessa trakter
behöfves, det är armar. Nu är det klart att, om man säljer
dessa trakter, blir det sågverksegarne, som inköpa dem och
totalt nedhugga skogen, och sedan inträffar det förhållande att
trakten blir fullkomligt obeboelig. Man behöfver endast tänka
på nordanvinden här i Stockholm, för att kunna föreställa sig,
hurudan den skall vara i Norrland, samt inse behöfligheten och
nödvändigheten af att motverka det hårda klimatet, genom att
någorstädes bibehålla skogarne. Vi behöfva icke gå långt för
att söka exempel, huru det går, när skogen blir utödd. Vi kunna
gå till Island, hvilken ö inom historiens minne varit ett
skogrikt och välsignadt land, och der numera icke ens finns an
-
190
Den 4 November f. m.
nan ved än den vindarne uppkasta på dess kuster. Island är
likväl en ö, omgifven af hafvet och der klimatet således alltid
är mera tempereradt än uppe i landet. Gr. Mörners förslag
att sälja skogen, vore således det radikala sättet att förstöra den.
På samma gång säger han: »hvad som behöfves, det är armar»
— ja just för att anskaffa armar, har man antagit nybyggesidéen
eller att åt nybyggare, som vilja företaga odlingar, upplåta
mark. Dessa nybyggare hafva likväl inga kapitaler, och om
de skulle konkurrera med sågverksegarne, vore kolonisationen tillintetgjord.
Den nyssnämnde värde talaren har slutligen sagt,
att hela detta förslag är öfverflödigt genom den af R. St:r vid
1856—58 årens riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse. Med anledning
deraf ber jag först att få nämna, att då önskade R. St:r
att kronoparkerna måtte ställas under vård och förvaltning af
en Skogsstyrelse; sedan dess har en dylik styrelse blifvit inrättad
och kronoparkerna i de öfriga länen äro nu ganska väl
ordnade. Det är således icke behöfligt att R. St:r inkomma
med begäran om en åtgärd, som redan blifvit af K. M. vidtagen.
Dessutom har sedan dess fråga uppstått särskildt om de Norrländska
kronoskogarne. Derom handlade icke den åberopade
punkten i skrifvelse!), men i sista punkten af densamma talades
särskildt om dessa skogar och uttrycktes en anhållan att K. M.
måtte vidtaga åtgärder till förhindrande af missbruk vid nybyggesanläggningarne.
Om Gr. Mörner nu åhört den strid, som
under 2 dagar pågått mellan dem, som vilja rädda åt kronan
hvad som kan räddas, och på den andra sidan sågverksegarnes
representanter, så skulle den värde Gr:n kommit till öfvertygelse
derom, att den föreslagna skrifvelsen verkligen är behöflig.
Då nu regeringen har ett sådant intresse att bekämpa
som sågverksintresset i Norrland, — och den som känner förhållandena
deruppe, vet att det är ganska mäktigt —, tror jag
att det är af nöden att, då frågan blifvit bragt å bane, regerin
gen
får stöd af representationen för sina åtgärder.
Jag har nu, så vidt jag kunnat det, punkt för punkt upptagit
till besvarande de af Gr. Mörner framställda anmärkningar.
Att Utsk:t skulle hafva tänkt på något så dåraktigt som attalia
de ofantliga skogstrakterne i Norrland skulle göres till kronoskogar,
det har, som jag redan flere gånger nämnt, icke kunnat
falla Utsk:t in, hvilket bäst visar sig af Utsk:ts hela motivering.
Då dessutom denna fråga berör en framställning till K. M.,
skulle man, då regeringens representant i ämnet finnes här närvarande,
icke kunna föreställa sig, att skrifvelsen kunde af regeringen
uppfattas på ett dylikt sätt.
Jag får således anhålla, att då den af den värde Gr:n omförmälda
skrifvelse, som hufvudsakligen hade afseende på rikets
öfriga skogar, och redan blifvit bragt till verkställighet, icke
utgör något hinder att till K. M aflåta den föreslagna skrifvelsen,
som afser de Norrländska skogarne, R. o. Ad. ville bifalla
den föredragna punkten. I afseende å de förändringar, som deri
blifvit föreslagna, har jag intet att säga. Jag anser dem icke ska
-
Den 4 November f. m.
191
da saken, men vill dock, liksom den siste värde talaren, hemställa,
om det icke vore lämpligt att behålla uttrycket kronoparker,
just derför att »kronoskogar» är mera obestämdt. Jag
kan icke föreställa mig, att namnet kronopark skulle kunna föranleda
dertill, att administrationen af dem skulle ske på samma
sätt som i södra delen af riket. Hvad för öfrigt beträffar det
af Hr Finans-Ministern föreslagna tillägg, har jag icke något att
deremot anmärka.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag behöfver icke förlänga
diskussionen, då detta ämne blifvit på ett så utförligt och sakrikt
sätt afhandladt af Hr Finans-Ministern. Jag instämmer i
hvad han anfört, men får dock till honom hemställa, om han
icke skulle vilja godkänna' den af Utsk:t föreslagna redaktion.
För öfrigt kan jag trösta Gr. Mörner dermed, att Utsk:ts
afsigt aldrig varit att hindra kolonisationen. Jag kan äfven trösta
honom med den upplysning, att den bästa delen af landet
är redan intaget till nybyggen, och att nu endast återstå långt
in uti landet, närmare mot fjällen belägna trakter af de norra
länen. Sakkunniga personer, och deribland förnämligast
agronomen i Norrbottens län, Ingeniören Magnél, vitsorda detta
förhållande, äfvensom att de trakter, hvilka återstå för kronan
att behålla, icke äro tjenliga för odling, utan hufvudsakligen böra
begagnas till skogsbruk. Lättheten att förvärfva nybyggen och
sedan förvandla dem till skatte, är så stor och föranleder till
så många och vidsträckta inkräktningar af kronans marker, att,
om staten dröjer att för sin egen disposition undantaga vissa
trakter, blir det för sent. Jag hoppas derför att R. St:r godkänna
hvad Utsk:t i denna del föreslagit, och anhåller om bifall
dertill, med den af Hr von Koch föreslagna förändring.
Frih. Gripenstedt: Redan då jag förra gången hade äran
yttra mig och afgaf förslag till förändring i redaktionen af delina
punkt, nämnde jag att mitt förslag ganska obetydligt skiljer
sig från Hr von Köchs. Ehuru jag icke är alldeles öfvertydad
om att icke mitt förslag kunde vara lämpligare än Hr v. Köchs,
erkänner jag likväl att det är en öfvervägande fördel att få ett
beslut, som är sammanstämmande med de öfriga Ståndens, och
då jag finnér att enda, eller åtminstone närmaste utvägen härtill
torde vara att ingå på det förslag, som Hr von Koch framställt,
så förenar jag mig med honom.
Jag begagnar likväl tillfället att, rörande en särskild punkt
af mitt anförande, der det måhända varit otydligt, tillägga några
ord. Man har nemi. trott, att det icke skulle vara så särdeles
lätt, att göra dessa omnämnda nybyggen till föremål för
spekulation i stor skala. Jag vill här endast upplysa att det
härtill icke behöfves något vidare än att en arbetare gör upp
kontrakt med någon mäktigare patron, som utlofvar att han
skall draga försorg om den föreskrifna, obetydliga odlingen af
jorden samt om uppförandet af husen, hvilket den s. k. nybyg
-
192
Den 4 November f. m.
garen sedan får behålla, mot rättighet för patronen, att afverka
den till 2 å 3000 tunnland uppgående skogen. Dessutom öfvergår
nybygget också efter verkställd odlingsskyldighet genast
till skatte, och kan då öfverlåtas till hvem som helst. Man torde
häraf finna att operationen är ganska enkel.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Ehuru diskussionen så länge
fortgått, ber jag R. o. Ad. om ursäkt, att jag upptager till
besvarande åtskilligt ur de anföranden, som man här haft. Jag
fruktar, att man går något för långt i sin ifver att skydda skogarne,
då man nu vill suspendera kolonisationen i de nordliga
länen. Man säger visserligen, att det icke skall bli för så lång
tid, men jag befarar, att ett motsatt förhållande kan komma att
inträlTa. Det går nemi. icke så fort att bestämma, hvilka skogar,
som böra eller icke böra tillhöra staten, i synnerhet der,
såsom förhållandet är i Norrland, skogarne upptaga ofantligt
stora vidder; och jag tror icke att någon af de talare, som här
yttrat sig för suspension af nybyggesanläggningarne, kan bestämma,
huru lång tid som skulle åtgå för uppmätandet af dessa
skogar. Det är särdeles svårt att i en sådan skogstrakt uppgöra
någon slags karta; då man framgår i en dylik skog, måste
man nemi. på flera ställen göra astronomiska observationer
för att utröna livar man befinner sig, och innan man uppgjort
en karta och utsatt, hvar skogsmarker och hvar den odlingsbara
marken ligger, förr kan man icke bestämma, hvilka skogar
böra undantagas för statens disposition. Jag tror derföre,
att det kunde komma alt dröja ganska länge, innan man kunde
bestämma något i detta afseende, och föreställer mig att det
vore lämpligare att i närheten af den afvittrade skogsmarken
och i närheten af floderna låta statens tjenstemän afsätta mark
till kronoskogar och sedan upplåta slätterna till odling.
Det har visserligen blifvit sagdt, att det icke i Norrland finnes
trakter tjenliga till odling, och Utsk:t har äfven citerat skogskomiténs
yttrande i denna riktning. Det är verkligen besynnerligt,
att en komité kan framkomma med ett sådant yttrande,
då alla Norrländningar säga: »vi fråga icke efter huru stora sträckor
vi hafva, utan endast hvad vi kunna afverka», samt försäkra
att det på många ställen icke behöfves annat än nedhugga skogen
och uppodla jorden, för att få den präktigaste åker.
Då jag opponerar mig mot denna åsigt, vill jag visst icke
dermed lemna skogen till pris åt sköfling, men jag föreställer
mig, att om man använder tillräckligt antal tjenstemän för att
bringa ordning i denna oreda, skulle det vara möjligt att inom
några år bestämma, hvad som får odlas och hvad som skall stå
qvar såsom skog. Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten
på vådan af att staten under sin disposition skulle bibehålla alltför
mycken skog, samt instämmer i hvad Gr. Mörner i denna
syftning yttrade. Skogsafverkningen skall kunna drifvas på förståndigt
sätt. Att, såsom för närvarande sker, vintertiden nedhugga
-
Den 4 November f. m.
193
hugga skogen och sedan (lotta den såsom timmer ned utefter
vattendragen, är icke rätta sättet, ty på våren är både folk och
skog försvunna; och likväl vore detta enda sättet för averkningen,
som skogsstyrelsen kunde använda, om man skulle bibehålla
alltför stora sträckor för kronans räkning. Såvida icke, sorn hittills
skett, man skulle låta statens skogar ruttna ned, måste
man hafva en stor personal af skogstjensteman. Odlingen består
deri att man afbränner med flit stora skogssträckor, hvarigenom
man mången gång förstör hela qvadrat-mil af skog för
att få odla några få tunnland. Delta är icke rätta sättet, utan
man måste noga kontrollera dem som företaga dessa odlingar,
men så länge man icke vill tillåta nybyggaren stt nedsätta sig
på de lämpligaste platserna, får man icke skogen vårdad. När
skogen utgör en så stor areal, föreställer jag mig att man längs
efter den odlade jorden kan intaga vissa sträckor, som lämpa
sig att vårdas tor kronans räkning till kronoparken och låta
den öfriga delen öfverlemnas till nybyggare.
Jag kan icke se någon möjlighet, huru man under loppet
af 15 till 20 år skulle kunna kartlägga hela trakten, och jag
bestrider helt och hållet deras påstående, som säga att ingen
odlingsbar mark der finnes och deraf draga den konklusion, att ingen
beskrifning deraf behöfver göras, utan allt användas till skog
för kronans räkning. Redan nu har man ganska stränga bestämmelser
för nybyggarne. Men man borde bestämma, att
inga andra trakter än de verkligen odlingsbara skola öfverlemnas
till nybyggare. Jag vet nemi. icke, hvarföre man skall tilldela
dem stora skogssträckor, som endast komma sågverksegarne
till godo Ar det åter förhållandet att icke folk finnes
att verkställa odlingarne, då kan man icke erhålla annan vinst
af skogen än att sälja den ena biten efter den andra, och då
blir resultatet, att skogen blir dyrare och dyrare och att man
tillgodogör sig den del deraf, som ligger närmast floderna, men
den öfriga får stå qvar. 1 detta sednare fall är icke någon lara
för handen alt skogsbrist skall uppstå. Norrländningarne kunna
visserligan på vissa orter få hemta sitt bränsle på 3 mils afstånd,
men sådant är förhållandet mångenstädes i Sverige, t. ex.
på vissa delar af Upsala-slätten. Jag anser således att man i
första rummet bör se till att icke, genom denna skrifvelse till
K. M., man hämmar odlingens framsteg i dessa trakter. Man
säger visserligen att hinder icke lägges för redan anlagda hemman
och nybyggen, men jag tror att Gr. Sparre icke fästat tillräcklig
vigt på ordet redan, och detta ord förändrar likväl hela
meningen i så betydlig mån, att om detta ord borttoges, jag icke
skulle hafva något emot detta tillägg, ehuru ordet skogsanslag
icke synes mig vara särdeles lämpligt. Efter hvad jag sagt,
föreställer jag mig nemi., att det ligger i styrelsens förmåga
att hindra utödningen af skogen, och jag får derföre anhålla om
bifall till Utslets förslag, med tillägg af orden »dock under vilkor
att landets uppodling och nybyggens anläggande icke derigenom
på något sätt förhindras.»
H. VII. 13
Ifl4
Den 4 November f. m.
Gr. Mörner: Då jag förra gången yttrade mig, vidrörde
jag frågan om nybyggens anläggande och odlingens befrämjande
i de norra orterna, endast för så vidt jag ansåg Utslcts förslag
lägga hinder i vägen derför. Att åtminstone flera af de föreg:de
talarne så uppfattat mitt yttrande, derom vittnar Hr von Köchs
förslag, der en mening blifvit tillagd just för att undanrödja detta
hinder. Så vidt jag rätt erinrar mig det sistnämnda förslaget,
var dess syftning densamma som Utsk:ts, eller att man skulle såsom
skogar bibehålla alla kronans öfverioppsmarker, utan afseende
på om de voro till odling tjeniiga eller icke. Man har
trott sig finna en motsägelse i min önskan att bibehålla skogen,
på samma gång jag talade om att icke lägga hinder i vägen
för odlingen. Jag tror dock, att den, som följt mitt yttrande,
skall hafva funnit att deri icke låg någon sådan motsägelse. Det
är en helt annan sak att vilja ordna odlingen och skogshushållningen
i de norra orterna eller att bibehålla åt kronan all mark
derstädes, blott den kan bära skog. Vi veta ju att hvarje åker
kari bära skog, men att åkerns användande för sådant ändamål
skulle, särdeles i de norra orterna, vara en verklig misshushållning,
utan att det största beholvet derstädes är för närv:de att
menriiskohanden blir verksam för jordens odling. Det förslag,
som jag lörra gången åberopade, har kanske det fel, att det
omfattade icke blott den del af landet, hvarom Utsk:t här yttrat
sig, utan äfven de andra delarne, och det skulle kunna anses
att jag icke varit berättigad sträcka mitt påstående längre än
hvad som utgör föremål för den föredragna punkten. Jag har
derföre, på samma gång jag siikt bibehålla det hufvudsakliga
uti den meranämnde skrifvelse!), något förändrat redaktionen,
och skulle således hemställa att !{. o. Ad ville besluta: »att de
delar af kronans öfverioppsmarker och oafvittrade skogar i Stora
Kopparbergs, Gefleborgs, Vester-Norrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens l;in, hvilka finnas företrädesvis tjeniiga
att såsom skog vårdas och behandlas, böra, derest särskilda
omständigheter ej annat föranleda eller enskildes lagliga rätt derför
lägger hinder, bibehålles för kronans räkning oförminskade
och ställas under vård och förvaltning af skogsstyrelsen, med
underlydande tjenstemän och betjente, samt behandlas efter sådana
på vetenskapliga reglor grundade och efter de norra orternas
särskilda förhållanden lämpade hushåtlningsplaner, som
afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning.»
Genom en sådan förändring tror jag att man undvek att
gå från den ena ytterligheten till den andra. Förut har man
på allt sätt sökt uppmuntra kolonisationen i de norra orterna;
nu vill man äler förhindra den. Jag har redan förut sagt att
1852 års K. Bref var första steget i den ristning, som B. St:r
sedermera hafva godkänt. Man har dock i detta Nåd. Bref
tillsett, att man icke råkat i alltför stark strid med K.M:sNåd.
Författning af 1845, hvarigenom medgafs rätt att under betydligt
lättade vilkor vinna skatterätt i de norra orterna. Jag tror
att under de förhållanden, som då egde rum, var det temligen
Den 4 November f. m.
195
svårt för regeringen att gä längre än den genom 1852 ärs Bref
gjorde. Sedan hafva R. St:r genom den underd. skrifvelsen af
1858 godkänt de af regeringen framställda grunderna för en
ordnad skogshushållning, och hvad som nu utgör föremål för
R. St:rs beslut, skulle vara en ytterligare utveckling af de grunder,
som vid 1857—58 årens riksdag blifvit af K. M. framställda
och af R. St:r godkända. Men då man fortgår i denna
riktning, är det af vigt att tillse, att man icke går från den
ena ytterligheten till den andra. För min del befarar jag att,
om sådana förslag, som innehållas i det föredragna Betänk:t,
skulle vinna R. Stirs bifall, så skulle deraf framkallas en sådan
missbelåtenhet i de norra orterna, att man snart måste åter
kasta om, och då kan man vid ett ombyte komma att gå lika
långt på andra sidan som man nu gått på denna. Man. har
sagt att det skulle dröja lång tid innan man kunde kartlägga
dessa skogar. Ja, Mine Hrr! huru långvariga lia icke afvittringsarbetena
redan varit? Och huru mycket återstår icke ännu
af dem? J)e måste likväl vara fullbordade innan några nybyggen
åter få göras, och jag är öfvertygad att det icke blir en, utan
många generationer, som komma att gå bort, innan detta arbete
blir slutadt, samt att kanske redan ny skog hinner växa på
dessa generationers grafvar, innan kolonisationen derstädes åter
kan börja. Det Finnes ännu i de norra orterna knappast någon
socken, hvarest afvittringen är fullbordad, oaktadt man hållit på
i så många år; ena gången kommer en föreskrift att man skall
börja vid hafvet och gå uppåt landet, andra gången att man
skall börja vid fjällen. Med så olika föreskrifter blir arbetet
icke i hast afslutadt. Jag får således anhålla att man, för att
icke taga ett alltför peremtoriskt steg, måtte inskränka sig till
något, som framdeles kan blifva bestående.
Hr von Koch: Jag begärde ordet i anledning af Hr Paykulls
yttrande, för att med några lå ord antyda, att man icke
får såsom alldeles liktydiga anse orden kolonisation och anläggning
af nybyggen. Det går nemi. mycket väl an att kolonisera
Norrland, utan att använda detta för närvule adopterade sätt att
anlägga nybyggen, och det är just till följe af det 1111 gällande
systemet för nybvggesanläggningen som Hr Finans-Ministern och
flera andra påpekat nödvändigheten af att vidtaga en genomgripande
och ändamålsenlig förändring i de ang:de detta ämne
gällande författningar, ty det är ingens afsigt att hindra anläggningen
af nybyggen, men de måste ordnas, och derföre är det
nödigt att fatta det stränga beslut, som innehålles i nästa punkt.
Med de rättigheter, nybvggarne hafva att bilda stora hemman,
är det omöjligt att ordna någon verklig skogshushållning. Hr
Paykull tycktes tro att i detsamma sorn man hejdade nybyggesanläggningen,
skulle man hämma all slags kolonisation. Jag vill
då endast fästa uppmärksamheten derpå att 3 af de Norrländska
länen äro redan afvittrade och fördelade i hemman om 2
k 3000 tunnlands rymd, och det är således godt tillfälle att dela
196
Den 4 November f. m.
dessa hemman och kolonisera landet. Hvad sorn deremot kommer
att förhindras för någon tid, det är det nu brukliga sättet
att till K. M:s Bellude kasta in en ansökning att få anlägga
ett nybygge blott för att åtkomma skogen. För öfrigt, och i
afseende på de redaktionsförslag, som Gr. Mörner och Hr Paykull
framställt, torde det möjligen kunna hända att de äro lika
bra och kanske till och med bättre än det jag framställt, men
det vore omöjligt att komma till något gemensamt beslut, om
hvar och en lästhåller sitt sjelfgjorda förslag, och det var derföre
jag började med att tillkännagifva att jag varit nödsakad
uppgifva min egen åsigt, för ansluta mig till den öfverenskommelse,
som biel resultatet af de oftanämnde öfverläggningarne.
Gr. Mörner har anmärkt en felaktighet i det framställda
förslaget, och det kan visserligen i det anmärkta afseendet innebära
en otydlighet, men det har likväl blifvit af många granskadt
och godkändt, då deremot de förslag, som här blifvit uppgjorda
för tillfället, icke undergått någon sorgfälligare granskning
och således kunna innefatta otydligheter, som kunna blifva
än värre än den nu anmärkta. Till något fullkomligt tydligt
kommer man knappast någonsin ens i fråga om grundlagsparagrafer,
och man måste derför, då man vill hafva något resultat,
godkänna hvad de flesta hafva granskat och förenat sig om.
Jag hemställer således, om de båda Hrr, som uttalat sig emot
detta förslag, då de likväl i hufvudsaken tyckas vara af samma
åsigter som jag är, icke skulle vilja frånträda de förslag, som
blifvit af dem framlagda.
Gr. Sparre: Gr. Mörner har återigen och tvenne gånger
under sitt sista yttrande upprepat, att det skulle vara fråga om
att gå från den ena ytterligheten till den andra. Jag ber då att
för tredje gången få upplysa att det icke är fråga om att hindra
nybyggesanläggningen. 1 anledning af Hr Paykulls yttrande vill
jag endast anmärka, att Utsk:t aldrig sagt att det icke skulle
finnas någon lämplig jord för nybyggesanläggning i Norrland,
utan blott anfört, att i skogskomiténs yttrande finnes ett uttalande
i denna syftning.
Nu har här blifvit framställd en sådan mängd af förslag,
att R. o. Ad. har god tillgång att välja mellan dem, men jag
ber att få med några ord analysera de sist framställda, för alt
visa att det ej kan finnas något skäl att föredraga dem framför
Utsk:ts. Hr Paykull har yttrat att man borde borttaga ordet
»redan»; men huru skulle det tillgå att bibehålla för kronans
räkning vissa kronoparken om man icke finge hindra nybyggesanläggningen?
Man skulle ju ej kunna hindra den, som ville på
en dylik kronopark hafva åt sig utsynadt ett nybygge? Det
skulle blifva ganska besynnerliga kronoparker, som öfverallt afbrötos
af nybyggen. Att taga bort ordet »redan», vore detsamma
som att tillintetgöra hela saken. Att icke i någon mån
hindra anläggningen af nybyggen, det vore ju att h. o. h. omöjliggöra
kronoparkerna? När man vill att rättigheten till nybyg
-
Den 4 November f m.
197
gesanläggningar skall bibehållas, men på samma gång önskar
att bildandet af kronoparker möjliggöres, kan man icke vidtaga
annan utväg än att pä de oafvittrade markerna utmärka vissa
trakter, som kunna blifva lämpliga til! kronoparker, och på dessa
icke tillåta några nybvggesanläggningar. Skulle man kunna uttänka
något annat möjligt sätt att göra det, är jag villig att gå
in derpå, men betvillar likväl möjligheten häraf. Skulle man
åter icke vilja tillåta några inskränkningar, så fortsättas nybyggesanläggningarne
öfver allt, och det blir icke öfrig någon skogsmark,
som lämpar sig till kronoparker. Gr. Mörner liar yttrat
att afvittringen icke skulle hinna afslutas förr än träden växte
på den nuv:de generationens grafvar. Han tror således att Utsk:ts
mening skulle vara att suspendera nybyggesanläggningen till dess
att afvittringen försiggått. Det är likväl blott till dess undersökning
försiggått om skogen är lämplig till kronopark. Icke
behöfves dertill någon afvittring; om en landtmätare och en jägmästare
genomgå dessa trakter, behöfves icke ens någon kartläggning,
utan man kan ganska väl utsätta och uppdraga en
gräns samt antyda för iv. M:s Beflude att inom den eller den
trakten får icke nybyggen utläggas. Detta är hvad Utsk:t föreslagit,
och en sådan undersökning kan ganska snart verkställas
enligt skogsstyrelsens uppgift. För att således icke splittra meningarne,
tycker jag, lika med den siste värde talaren, att det är
bäst att föredraga det förslag, som inom de andra Stånden har
mesta chancerna för sig, och fortfar derföre i mitt yrkande.
o
Hr Akerman, Fredrik: Den åsigt, jag hyser om nödvändigheten
att omsider söka bevara hvad som kan återstå af
våra skogar, har blifvit af föreg:de talare så val försvarad, att
jag icke hade tänkt deltaga i diskussionen, om icke en talare på
bänken här framför mig frågat hvarifrån Skogs-komitén hemtat
den åsigt att det icke skulle finnas många lägenheter öfriga för
nybyggesanläggningar i de norra länen. Som jag varit ledamot
i denna komité, ber jag att lå försäkra den värde talaren att
komitén icke tagit den uppgift ur luften, utan att den är hemtad
från upplysningar, meddelade från länens hushållningssällskap,
och måste väl således anses vara tillförlitliga, såsom grundade
på kännedom om Norrländska förhållanden. 1 afseende på
ett län, Norrbottens, hafva vi i dag hört att en ledamot af
Ståndet, som derstädes varit Landshöfding, och som således bör
känna förhållandet, vitsordat Skogs-komiténs uppgifter. Ilan har
dessutom, såsom stöd för sin mening, åberopat ett yttrande af
den agronom, som är anställd i länet. I ett annat län har jag
varit i tillfälle taga kännedom derom under de 7 år, jag der
fungerade såsom landshöfding. När jag dit anlände, funnos i
Lands-Kontoret inkomne till pröfning afvittringsförslag för 9 särskilda
socknar. Denna pröfning utgjorde ett af mina första embetsåligganden.
Dervid, äfvensom under min tjensteutöfning i
öfrigt, kom jag i tillfälle att erfara den förfärliga misshushållning,
som egt rum med kronans skogar. Nybyggen hade be
-
198
Den i November f. m.
garts och utan all undersökning beviljats. Man hade icke varit
så noga med att i resolutionerna upptaga stället der de beviljade
nybyggena skulle anläggas, och afvittringsförslagen utvisade
derföre mången gång att, när landtmätaren infann sig i orten
för att utstaka lägenheterna, icke mindre än 7 eller 8 personer
infunno sig, påstående sin rättighet till en och samma lägenhet.
Frih. Gripenstedt har under sitt yttrande fästat uppmärksamheten
på det olog, som bedrifves derigenom att sågverksegarne
ät fattiga arbetare förskallä resolution på nybyggesanläggning,
endast i ändamål att under skydd deraf komma åt att för egen
räkning afverka skogen. Under min embetstid erfor jag ock,
att såsom följd af ett sådant förfarande, då för nybygget frihetsåren
tilländagått och detsamma skulle inträda i skatt, uppbördsmannen,
vid sin ankomst till stället, hvarken funnit åker
eller äng eller byggnader, utan endast några usla kojor, hvari
skogsåverkarne vistats under den tid de behöft för att nedhugga
skogen. Högst lättsinnigt gick det till vid afvittringsförrättningarne.
Afvittringsstadgan föreskrifver nemi. att hvarje hemman,
som icke lått fatställd tilldelning af skog, deraf borde tilläggas
ett område af ifrån 2000 till 4000 tunnland. Detta fattades icke
af den afvittringsman, hvars förslag jag granskade, så, att tilldelning
skulle ske mer eller mindre efter skogens beskaffenhet,
och att 4000 tunnland vore maximum, utan att detta kunde
utgöras af graderad skog. När landtmätaren intresserades för
saken, gjorde han derföre upp graderingen så, att somliga hemman
kunde få en arealrymd af ända till 18 å 20,000 tunnland.
Vid denna gradering tillgick understundom så lättsinnigt, att jag,
under granskning af protokollet vid en afvittringsförrättning,
sattes i tillfälle öfverbevisa landtmätaren, att han graderat hela
qvadratmil skog, utan att eris hafva gått öfver dem. För att,
i' hvad på mig berodde, hindra skogsförödelsen, förklarade jag
genom utslag, att nybyggesutsyningen afsåg markens uppodling
och derföre icke kunde ega rum för andra personer än som
för sådant ändamål nedsatte sig på stället, hvilket icke kunde,
anses vara fallet med sågverksbolag; men detta beslut, som öfverklagades,
blef å högre ort ogilladt. Den talare, jag nyss
nämnde, ansåg att det icke skulle vara så farligt att bevilja utsyning,
om blott tillräcklig kontroll lunnes. Ja, det är just det
som behöfves; vi må gifva hvilka lagar som helst, men om vi
icke anslå penningar och anställa ett tillräckligt antal skogstjensteman
för att kontrollera att hvad man här lagstiftar verkligen
uppfylles, kan aldrig någon rationel hushållning med statens
skogar komma till stånd. Vi ha redan i Skogsordningen af
1805 åtskilliga föreskrifter för skogshushållningen, hvars iakttagande
vöre öriskvärdt, men af brist på skogsbetjening kunna
de icke kontrolleras. Nu har man väl på sista tiden lått några
tjenstemän, men på långt när ej tillräckligt. Förr var det endast
länsmannen man hade att tillgå, för att öfvervalla hushållningen
med kronoskogen, men huru kan man tro att en länsman,
af hvilka somliga hafva distrikter af ända till 30 qvadrat
-
Den 4 November f. m.
m
mil och deröfver, inom hvilka de hafva alla möjliga administrativa
och exsekntiva bestyr sig uppdragna, skulle kunna utöfva
någon verksam kontroll i afseende å skogen. Ehuru jag helst
skulle vilja att Utsk:ts förslag bifölles, tror jag dock att nian
utan risk kan gå in på det af Ilr von Koch framställda, och
då flera ledamöter synas vara för detsamma, vill jag ej sälta
mig deremot.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag har hört
Utsk:ts förslag uppfattas på mycket olika sätt af olika talare.
Man har å ena sidan velat påstå att Utsk:ts förslag skulle göra
Norrlands kolonisation omöjlig, och å andra sidan har man trott,
och det har varit Utslcts mening, att förslaget skulle hafva en
alldeles motsatt verkan. Jag delar denna mening och anser mig
vara IJtsk:t all erkänsla skyldig, derföre att Utsk:t halt mod och
kraft att drifva igenom ett förslag, sådant som det nu framställda,
samt derföre att Utsk:t med detsamma afsett icke blot t
skogens framtida bevarande, utan äfven möjligheten af Norrlands
kolonisation. Det torde väl icke finnas någon jordbrukare, som
icke vet att skogens utödande i en del af landet, der klimatets
inflytande är så stort som på den nu ifrågav.de, skulle på kulturen
hafva en högst menlig inverkan, och att dessutom, då
man söker att genom skogens bibehållande bereda skydd, man
äfven underlättar och möjliggör tillkomsten af ett jordbruk. Vi
veta t. ex. att, så länge sillen gick till Bohuslänska kusten, fanns
der intet jordbruk, men så mycket mera armod. Sådant är för
närv:de äfven förhållandet i Norrland. Så länge en arbetare
kan få 3 till 4 rdr om dagen, för det han arbetar på skogsförödelsen,
lär väl ingen sysselsätta sig med jordbruk, annat än
såsom ett vilkor för att få tillegna sig en betydlig skogsrymd
för att föröda dén. Jag anser således att för kolonisationens
framsteg det är nödigt att armarne småningom dragas från den
fortsatta skogsförödelsen, på det att jordbruket måtte blifva hufvudsak
för de få nybyggare, som der finnas. En stor del af
dem skulle likväl nu blifva fattighjon, om de icke med annat
arbete kunde ega biförtjenster.
Att en fråga, sådan som denna, skall framkalla olika åsigter,
det är gifvet. Jag är likväl förvissad alt de talare, som uppträdt
med motsatta åsigter mot mina, icke gjort det af andra
än goda och berömvärda bevekelsegrunder. Att likväl en sådan
lifsfråga lör egennyttan skall framkalla en mängd skäl, hvilka
af dem, som ej hafva lust eller förmåga att granska dem, kunna
anses goda och gällande, det är klart, och det är derföre af vigt
att denna fråga blir opartiskt och noga från alla sidor belyst
och diskuterad. När resolution på anläggning af nybygge, sedan
en obetydlig odling blifvit verkställd, medför rätt alt afverka
skog till ganska betydligt värde, måste deri ligga en stor lockelse,
och personer saknas ingalunda, som äro färdiga att förlägga
ett jemförelsevis ringa kapital. Att dessa förläggare äfven
uppbjuda all sin kraft för attmotverka ett dylikt beslut af R.
200
Den 4 November f. m.
St:r, sorn det nu ifrågavide, det faller af sig sjellt. Det tyckes
således vara både i Norrländska kolonisationens intresse och
äfven i fosterlandets, att man icke skänker bort denna egendom,
såsom en lång följd af år, efter hvad mig synes, nog lättsinnigt
och ibland t. o. m. med mycken enfald, skett, och det börjar
blifva på tiden att bibehålla hvad ännu finnes qvar och icke
skänka bort det åt utlänningen. Vissa börsmän hafva ett stort
intresse i förstöringsverket, det kan ej betviflas, men nationens
intresse är ett annat och än större, och i detta intresses namn
önskar jag för min del att Utsk:ts förslag må vinna R. o. Adis bifall.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag har, liksom förmodligen
alla R. o. Adis närvarande ledamöter, med den största
tillfredsställelse afhört det vackra föredrag, som Hr FinansMinistern
hållit, och kan blott beklaga, att det är riksdagens
nedgående och icke dess uppgående sol, som belyser detsamma,
ty hade det sednare varit fallet, hade (rågan kanske fått en
helt annan utgång, än den tilläfventyrs nu kan få. Den hade
åtminstone fått den uppmärksamhet, den förtjenar. Jag beklagar
derföre, att det icke varit möjligt för regeringen att afgifva
förslag i denna vigtiga fråga, som omfattar tusentals menniskors
välfärd och millioners värde. Då så icke varit förhållandet,
är jag likväl Hr Finans-Ministern tack skyldig för de
upplysningar i ämnet, han lemnat det Höglofl. Ståndet. Denna
fråga är en af de svåraste, son) kunna blifva debatterade, och
den har sin största svårighet derföre att den omgifves på alla
sidor af okunnigheten, och behandlas af den stundom t. o. m. med
icke den bästa vilja. Den omfattar en élendu af landet, som är så
stor och har så olika klimatiska förhållanden, att den derigenom
icke kan på en gång behandlas. Skogs-styrelsen har
äfven i sitt Utlåt, afklippt den i olika stycken, och det är för
närvide fråga om Norrland.
Jag har varit närvide vid de sammankomster, som egt
rum, och jag får vitsorda, hvad Hr von Koch yttrat om den
bitterhet, som gjort sig gällande dervid. Jag tror således att
man här bör fatta ett sådant beslut, som kan vinna framgång
i de öfriga Stånden, och ansluter mig derföre fullkomligt till
den nyssnämnde talarens åsigter i saken, samt hoppas att man
icke deri må göra allt för stora redaktionsförändringar, ty då
är det säkert att intet blir vid denna riksdag åtgjordt i afseende
å frågan. Här har mycket talats om nybyggena i Norrland,
och att det vore orätt att hindra kolonisationen. Afven
jag delar denna mening; äfven jag hyser en from önskan att
de norra delarne af Sverige måtte blifva odlade, ty odlade är
här icke detsamma som bebyggda. Jag har kommit till denna
öfvertygelse genom en lång erfarenhet. Att i Lappland anlägga
nybyggen för odlingens skull, vore nästan en omöjlighet.
Jag var en af dem, som på 1820-talet arbetade för Lappland,
och försökte att träda i Hermelins fotspår, samt der anlägga
nybyggen för odlingens skull. Det var, snart sagdt, en omöj
-
Den 4 November f. ni.
201
lighet, emedan der icke fanns kapital och det icke var möjligt
att löda de menniskor, sorn der bosatte sig. Sedan dess har
en stor förändring skett. Skogen har blifvit ett kapital, som
exploiteras med mer och mindre fosterlandskänsla och rättrådighet.
Men icke nog med att skogen blifvit ett verkligt kapital,
landet har fått helt annat utseende. För min del tror jag
att de nybyggen, som numera uppstå, alla iner eller mindre
hafva till syftemål skogsförödelsen. Det är likväl långt ifrån min
mening att vilja påstå, att de alla anläggas blott för att komma i
tillfälle att afverka skogen på deras områden. Men på mångfaldiga
ställen är det nödvändigt att skapa nybyggen för att föda de
hästar, som behöfvas till skogstransporterna, och i detta ändamål
uppstå kanske största antalet. Jag får äfven säga att det
är min fulla öfvertygelse af allt hvad jag hört, att deruppe
existerar en stark spekulation att bilda nybyggen, för att komma
åt skogen, ty det är en klar sak, att om jag får 2—4,000
tunnland skog för hvarje nybygge, så blir det en ganska vacker
skogsareal, om jag kan slå under mig 10 eller 12 dylika
nybyggen, och det är derföre jag tror att det vore nyttigt att
göra ett uppskof i denna nybyggesanläggning, medan man utsåg
platser till kronoparken Jag tager då icke detta ord i
samma bemärkelse, som det har i södra delen af landet, utan
menar dermed endast skogar, ämnade att bibehållas i kronans
ego och vård. Man har mycket talat om omöjligheten att tillvägabringa
dylika kronoparken derföre att de icke skulle kunna
utses förr än efter afvittringens fullbordande, men det är en
betydlig skillnad mellan de båda sakerna att fullkomligt bestämma
gränserna af en kronopark och utse hvilken trakt, som
borde bibehållas åt kronan såsom löreträdesvis dertill lämplig.
Om vi kasta en blik på denna matta, så se vi den indelad i
större rutor. Låtom oss föreställa oss att det är en provins,
som skall uppmätas; hvar och en kan då förutse att det skall
fordra en lång tid att på landtmätarevis utstaka alla dessa rutor,
men om jag i stället endast uppdrager gränserna omkring
en eller ett par större rutor, t. ex. omkring det der bordet,
kan det gå på en jemförelsevis ganska kort tid, och på ett
liknande sätt skulle dessa parker snart nog kunna vara utstakade.
Jag är fullkomligt öfvertygad om att förste landmätarne
och deras närmaste män ganska väl känna hvarest de trakter
uro belägna, som kunna i detta afseende komma i fråga. Dessutom
kan jag gifva än ett bevis, att det vore möjligt. De,
som bilda nybyggen, få hvardera 4,000 tunnland, således 20 nybyggare
få 80,000 tunnland skog, som skall skiftas och taxeras.
Hvarföre skulle man då icke kunna taga af en del för
kronans behof?
Det är för vidlyftigt, och skulle föga intressera R. o. Ad.,
att från mig höra en mängd upplysningar om de norra orterna.
Jag har ingen talang att föredraga dem, men jag skulle dock
kunna bevisa ätt det är nödigt att något göres för de nordligaste
delarne af vårt fädernesland. Man skulle kunna tala gan
-
202
Den 4 November f. m.
ska vidlyftigt om den förödelse af tusentals tunnland, som förorsakas
genom skogseldar, hvarom Utslct redan nämnt något;
man skulle äfven kunna orda något om det sätt, som begagnas
att fälla träden, genom huggning i stället för sågning, hvilket
ensamt gör en förlust al 3 fot på den del af trädet, som är
tjockast. På några millioner träd, som fällas, går ensamt genom
denna omständighet en fiel skatt förlorad.
Hvad hufvudsakligen är af nöden, det är att ordning i
skogshushållningen införes, och som jag anser detta vara första
steget dertill, instämmer jag i Hr von Köchs förslag.
Hr Fitinghoff, Conrad Blechert, anförde skriftligen:
1
det ämne, som utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning
vid detta tillfälle, borde jag icke sakna noggrannare kännedom
och erfarenhet, enär jag haft befattning med skogsafverkningar
under min långa tjenstetid vid Bergsstaten, och
sedermera såsom egendoms- och bruksegare, samt slutligen
genom anställning vid ostörre skogsafverkningar i norra länen,
Dalarne, Jemtland och Ångermanland. ^
Den erfarenhet, jag härunder inhemtat, gifver vid handen
att skogsafverkningen på vissa orter, vid vattendrag och kring
städer, med skäl kan kallas förödande, alldenstund såväl fullmogen
som ung skog hlifver medtagen och, såsom Utsk:t rätteligen
uttrycker sig, »jemnad med jorden.»
En sådan afverkning eller förödelse kan likväl endast ega
rum och löna sig i de trakter, der ungskogen kan användas
till kolning eller afsalu, alltså i närheten af bergverk eller
städer.
Deremot är en så beskaffad total afverkning alldeles omöjlig
uti norra länens inåt landet liggande skogar, der endast bjelkar
och sågtimmers-afverkningen kan, i anseende till de långa
och kostsamma transporterna, löna sig. Digen skogsafverkare
kan nemi. utan förlust nedhugga trän af annan storlek än de,
som hålla 8 alnar, med lt verktums topp, från roten. En stock
af endast 10 verktums diameter i lilländan lemnar nemi. endast
en 3-tums 9-tums planka, och dennas värde betäcker ingalunda
fällning, transport och sågnings-omkostnaden, men en
stock om 11^ verktum lemnar 2 stycken 3-tums 9-tums plank.
Denna omständighet, jemte den erfarenhet, jag under de
3:ne sednare åren inhemtat, gifver mig anledning försäkra att
skogsafverkningen i de norra länen ingalunda är så förödande
i och för sig, som man synes befara. Det är för alla kändt,
att öfvermogen skog hemsökts af märg- och ringröta, och att
än vidare bibehålla de Norrländska urskogarnc oafverkade, skulle
innefatta ett stats-ekonomiskt misstag, hvadan averkningen af
fullmogen skog ingalunda bör klandras.
Denna afverkning utgör nemi. tillgodogörandet af ett kapital,
som, obegagnadt, skulle med tiden förintas. Och det är
Den 4 November f. m.
303
alltså förmånligare för den enskildte och det allmänna att detta
kapital hlifver tillvarataget.
Då nu, såsom jag förut anmärkt, det icke lönar sig att i
nyssnämnde trakter, der kolning och ved till bränsle för afsalu
ej ifrågakomma, afverka den yngre skogen, utan denna bli Iver
qvarstående och dess växtlighet, genom uthuggning af urskogen
och den redan till sågtimmer användbara, befordras, så lärer
för ingen del skäl vara att bära fruktan derför att i framtiden
skogarnes värde skall försvinna, utan bibehålla sitt naturliga
normalvärde.
Skogsområdena äro så ansenliga, att afverkningen endast
kan ske så småningom, och under tiden tillväxer den unga
skogen. I mån af urskogens försvinnande närmare vattendragen,
får man ut-träcka afverkningen tili aflägsnare och oländigare
trakter, och innan dessa skogar äfven blifva medtagna, lärer
tiden blifva tillräcklig för återväxt till ny skörd af friskt
verke.
Jag vågar, i följd häraf, påstå att föreställningen om afverkningssättet
af Norrländska skogarne hvilar på misstag, och
att denna afverkning ej är eller bör betraktas som riksskadlig,
utan tvärtom.
Det förutvarande tillståndet med de Norrländska skogarne,
innan dessa tili en betydlig del öfvergått i enskildas händer, var
beklagansvärdt. Nybyggarne förorsakade ofta skogseldar för
erhållande af betesmarker, och härigenom odelades vidsträckta
skogsparker, som alltså »jemnades med jorden», hvilken derigenom
blef ofruktbar för lång tid, om ej för alltid. Det enskifta
intresset har nu satt en gräns härför, hvadan skogsafverkningen
äfven härigenom medför en indirekt fördel.
Särskildt ber jag att få understödja, hvad som föreslås om
förbud emot svedjande ä kronans skogar.
Genom svedjande blifver jorden nemi. oduglig för annan
växtlighet, än för björnmossa, marskog och smärre björkträd.
1 anledning af Hr Gr. Mörners yttrande, »att nyttigt affall
vid sågverken» skulle, endast för att undanrödja detsamma, förbrännas
under ständig eld, vill jag påstå att denna tillvitelse mot
sågverksegarne är både ogrundad och obillig, ty vid de ångsågverk,
jag besökt i Dalarne, Medelpad och Ångermanland, och
dylika äro alla der befintliga, förfares icke såsom påstådt blifvit.
Jag får deremot sanningsenligt upplysa, att man tillgodogör sig
t. o. rn. sågspånen såsom eldningsämne för machinens drift.
Hr Åkerman har yttrat, att odlingar vid nybyggen fordom
ej verkställdes enligt gällande stadganden. Eldigt den erfarenhet,
jag i Ångermanland och Jemtland inhemtat, är förhållandet
likväl icke sådant, utan afsynas och uppmätas odlingarne såsom
vederbör.
Hr Paykull: Jag ber blott att med några få ord få bemöta
de mot mig riktade anmärkningarne. Man har sagt att
jag oriktigt uppgifvit förhållandet, då jag talat om de odlings
-
204
Den 4 November f. m.
bara trakterna i Norrland, men jag ber att få anföra, såsom
stöd för hvad jag sagt, Professor Erdmanns yttrande om trakten
kring Gellivara. Jag tror mig endast behöfva omnämna att
han gilvit ett sådant utlåtande om Norrland, för att det skall
erkännas att jag grundat mitt yttrande på uppgifter, som böra
godkännas. Här har blifvit yttradt, att upplåtelsen af nybyggen
sker utan tillsyn från läns-styrelsernas sida. Det är ganska
illa, men jag vill icke bestrida detta påstående, emedan jag icke
känner förhållandet. Jag kan endast beklaga att så är, och
äfven att de personer, som hafva dessa saker sig anförtrodda,
icke anse det nödigt att besöka stället, innan de meddela ut
syning.
Jag hoppas likväl att en annan dag skall randas för
Norrland, och att Skogs-styrelsen skall behandla dessa frågor
med största omsorg. För öfrigt, i afseende å påståendet att
landet, genom skogens utödande, skulle bli obeboeligt, ber jag
endast få nämna, att jag ej tror, det Island, Grönland m. fl.
nordliga länder blifvit obeboeliga genom skogens utödande;
detta är möjligt i närheten af sjöstranden, men det är icke vetenskapligt
bevisadt, och jag anser det, till dess så skett, vara
ett misstag.
I det föredragna Betänk:t vill Utsk:t leda R. St:r in på en
helt annan väg, än den man förut gått, i afseende å vården af
skogarne, och man vill derhän genomdrifva denna åsigt, att
man vill lägga de stora ouppodlade skogarne under kronans
vård. Det är mot denna syftning jag velat uppträda; och för
att redan från första början reservera mig mot denna princip,
har jag föreslagit ett tillägg till denna punkt. Det är sagdt af
flere talare att man icke vill hindra jordens uppodling, och att
det omöjligen kan vara Utsk:ts mening. Ja, det är så att ingen
nu vill kännas vid detta, meri Utslr.t har skrifvit Betänk:t
så, att skogen borde bibehållas för statens räkning, älven om
den kunde bevisas icke vara tjenlig dertill.
För att icke splittra meningarne, frångår jag mitt förslag
och förenar mig med Gr. Mörner.
Gr. Liljencrants: Då jag sist hade ordet, yrkade jag
bifall till Utskrts förslag. Detta var ett misstag. Då jag anser
att Hr von Köchs förslag är i hufvudsaken detsamma som Ut
sk:ts,
var det min mening att instämma i hans yrkande — ett
misstag, som jag anhåller att nu få rätta.
Hr Akerman: Jag har endast begärt ordet, för att för
svara
mig mot den beskyllning, att jag skulle satt mig i opposition
mot en så frejdad vetenskapsman, som Professor Erdmann.
Händelsen är nemi. den, att slätterna vid Gellivara, till
följe af sin belägenhet och åtskilliga andra omständigheter, hafva
ett mycket blidare och för jordbruk mera lämpligt klimat, än
öfriga delar af Lappmarken.
Den 4 November f. m.
?()5
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts ifrågav:de hemställan,
hvars antagande utan förändring ej blifvit af någon ledamot
hegardt, hade yrkats dels af Hr von Koch, att Utsk:ts
hemställan måtte bifallas med följande förändrade lydelse: »om
icke kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade
skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka finnas
dertill tjenliga, borde för kronoparker förklaras, ställas under
vård och förvaltning af Skogs-styrelsen, samt behandlas efter
sådana, på vetenskapliga reglor grundade, hushållningsplaner,
som afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning; dock
att hinder derigenom ej lägges för afvittring af skogsanslag åt
redan anlagda hemman och nybyggen»; dels ock af Gr. Mörner,
att mcrberörde hemställan måtte bifallas med följande förändrade
lydelse: »att de delar af kronans öfverloppsmarker och
oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, WesterNorrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka
finnas företrädesvis tjenliga att såsom skog vårdas och behandlas,
böra, derest särskilda omständigheter ej annat föranleda
eller enskildes lagliga rätt derför lägger hinder, för kronans
räkning bibehållas oförminskade, och ställas under vård
och förvaltning af Skogs-styrelsen, med underlydande tjenstemän
och betjente, samt behandlas efter sådana, på vetenskapliga
reglor grundade och efter de norra orternas särskilda förhållanden
lämpade, hushållningsplaner, som afse skogens framtida
bestånd och högsta afkastning.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på densammas antagande med den förändrade
lydelse, Hr von Koch föreslagit, då svaren ut föllo med
många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
4:de punkten (sid. 18 och 19).
Hr von Koch: Jemte det jag anhåller om rättelse af ett
tryckfel i den nu föredragna punkten ■—- der står nemi. »25
November 1860», hvilket rätteligen bör vara »25 Maj 1860», —
vågar jag, på grund af den åberopade öfverenskommelsen, föreslå
att R. o. Ad. måtte bifalla den nu föredragna punkten
med följande förändrade lydelse: »att det förbud mot nybyggens
anläggande å öfverloppsmarkerna i de Norrländska länen, intill
dess undersökning och reglering af desamma försiggått, som genom
K. M:s Nåd. Skrifvelse till Kammar-Coll. den 25 Maj 1860
meddelats, måtte utsträckas jemväl till kronans blifvande öfverloppsmarker
i Stora Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i
Stora Kopparbergs, Westerbottens och Norrbottens län, att gälla
intill dess undersökning försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna
206
Den 4 November f. m.
i sin helhet eller oafvittrade skogarne till någon del rnä för
kronoparker förklaras.»
Häri instämde Frih. Gripenstedt.
Gr. Mörner: 1 afseende å denna punkt är, under öfverläggningen
örn den närmast föreg:de, en stor del af diskussionen
redan undangjord. Här har talats åtskilligt om nybyggesväsendet
i Norrland, och man har hört sorgliga skildringar derom
af tvenne f. d. Landshöfdingar derstädes. Det är väl att offentliga
handlingar finnas, som något kunna motväga det intryck,
man deraf kunde få. Jag får bedja de värde Hrrrne taga någon
kännedom om de sednaste 5-års-berättelserna. De skola
då finna, att det icke är fullt så illa bestäldt i Norrland; att
odlingen gått framåt och folkökningen likaså. Det finnes således
faktiska uppgifter att stödja sig vid, hvilka kunna något
lugna. Hvad nybyggesväsendet vidkommer, är det ett ekonomiskt
ärende, hvari Konungen således kan efter behag lagstifta.
Om Landshöfdingarne i de nordliga länen hade fästat K. M:s
uppmärksamhet på bristerna i lagstiftningen, och föreslagit de
nödiga förändringarne deruti, kan jag icke tvifla på att K. M.
ju icke hade derpå fästat det afseende, de förtjenade. Derföre
att man finner vissa brister i nu gällande lagstiftning om nybyggesväsendet,
kan det icke vara skäl att h. o. h. förbjuda
nybyggens anläggande, oell lör en obestämd, troligen ganska
lång, tid betaga den i dessa trakter så betydligt tillväxande populationen
den utväg till bergning, som uppodling af nybyggen
erbjudit, — en tid, som visserligen några löreg:de talare sökt
bevisa icke skulle kunna komma att omfatta så särdeles många
år, men hvars längd jag likväl vågar betvifla är behörigen utredd.
Det är nogsamt bekant, att det gemenligen fordras en
ganska lång tid, innan man från vederbörande i orterna får utlåtande
i något mera vidtomfattande frågor; och att så äfven
blir förhållandet i detta fall, derom kan man vara öfvertygad.
Det finnes exempel, att då man begärt utlåtande i frågor, der
det icke behölts annat, än att vederbörande satt sig till skrifbordet
att författa ett svar, har det likväl kunnat åtgå 7 år
för ett sådant svars afgifvande, och jag är öfvertygad om att
vid detta tillfälle flera åtgärder af så besvärlig och tidsödande
beskaffenhet skola blifva af nöden, innan frånskiljandet af kronans
ölverloppsmarker kan ega rum, att flere tiotal af år skola
derförinnan lupit till ända. Jag fruktar derfiire, att det nu
framställda förslaget kan blifva skadligt och olämpligt. Man
kan deremot ganska lätt gifva sådana föreskrifter om nybyggenas
storlek och omfattning, och rättigheten att få anlägga sådana,
att missbruk lörekommas, deribland jag lör min del räknar
såsom ett af de största, att åt nybyggare på en gång utsynas
tusentals tunnland skog. Det är odlingslägenheter, och
icke hemman, som borde utsynas. Sedan odlingslägenheten är
utsynad, och odlingen verkställd, skulle åt nybyggaren kunna,
Den 4 November f. m.
207
emot betalning, tilläggas en viss qvantitet skog, men jag (ror
icke att ens för närv:de författningarne gifva anledning till ovilkorlig
utsyning af hemmanslägenheter. Såväl på den grund,
alt det tyckes mig vara mera skäl att förändra stadganderna i
den anförda riktningen, som äfven emedan denna fråga h. o. Ii.
beror af K. M., får jag anhålla om afslag å Utslcts förslag i
denna punkt.
Gr. Sparre: Den långvariga diskussionen i förra punkten
torde göra allt vidlyftigt tal nu mera öfverflödigt. Jag tiar
blott, i anledning af den siste värde talarens anförande, velat
anmärka att i Utslcts Betänk, icke förekommer att någon viss
skogsrymd skall utsynas. Deremot har det under diskussionen
blifvit yttradt, att odlingslägenheter böra utsynas, och att erforderlig
skog skall utses. Derjemte finnes stadgadt, att till hvarje
hemman skall afsättas 2,500 till 4,000 tunnland jord, och att
således vid afvittringen skall lägenheterna tilläggas en ganska
betydlig skogsareal.
Hvad sjelfva saken vidkommer, har jag — jag fruktar till
tröttande för K. o. Ad. — upprepat att det ej är meningen att
förbjuda odlingen, utan blott att, till dess vederbörande hinna yttra
sig angrde hvilka trakter kunna vara lämpliga till kronoparker
— och jag tror, i motsats mot den siste värde talaren, att detta
uppskof icke kan blifva särdeles långt — förbjuda anläggningen
af nybyggen. Samme talare har slutligen sagt, att Utslcts förslag
vore att betaga nybyggarne sista utvägen till bergning. I
fullkomlig motsats lill honom, anser jag deremot att Utsk:ts
förslag just alser att icke sluta till den, utan att för framtiden
bereda dem tillfälle till arbete. Det är uppenbart, att denna
befolkning icke kan lefva uteslutande på spannmålsproduktion,
utan de måste grunda sitt förvärf äfven på annat arbete, och
då äro kronoparkerna ett sätt att rädda en del af skogen undan
den nuv:de skogsförödelsen, för att i framtiden bereda folket
i dessa orter tillfälle till arbete.
Jag anhåller således om bifall till Hr von Köchs förslag.
Sedan öfverlaggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels af Hr von Koch,
att Utslcts förev:de hemställan måtte bifallas med följande förändrade
lydelse: watt det förbud mot nybyggens anläggande å
öfverloppsmarkerna i de Norrländska länen, intill dess undersökning
och reglering af desamma försiggått, som genom K. M:s
Nåd. Skrifvelse till Kammar-Coll. den 25 Maj 1860 meddelats,
måtte utsträckas jemväl till kronans blifvande öfverloppsmarker
j Stora Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs,
Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intill dess
undersökning försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna i sin helhet
eller de oafvittrade skogarne tili någon del må för kronoparker
förklaras»; dels ock af Gr. Mörner, att Utsk:ts hem
ställan
måtte afslås.
JOS
Dm 4 November f. m.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till densamma med ofvanomförmälda
förändrade lydelse, då svaren utföllo med många ja,
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i 4:de punkten af Betänk:t N:o 50 gjorda
hemställan, med den af Hr von Koch deri föreslagna förändring,
att slutet kommer att lyda sålunda: »huruvida öfverloppsmarkerna
i sin helhet eller de oafvittrade skogarne till någon del
må för kronoparker förklaras», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts ifrågavide hemställan.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 44.
Nej — 6.
Den vidare pröfningen af förevide Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 210, ang:de verkställd omröstning
i åtskilliga till statsregleringen hörande frågor;
Banko-Utsk:ts Menur och Utlåtrn:
N:o 73, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet;
N:o
74, ang:de förhöjd pension för Kassören i Banken C.
M. Schön;
N:o 75, i ani. af Handlanden D. Scbedwins enkas ansökning
om eftergift af skuld till Banko-Diskont-verket; samt
Lag-Utsk:ts Mern. N:o 78, ang:de verkställd omröstning i
ani. af de hos Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
-
Den 4 November e. m.
209
hafvande af Lag-Utsk:ts Betänk:n N:ris 35 och 55 öfver dels
K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels ock enskilda
motioner rörande brottmålslagstiftningen.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. § 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 4 November 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för f. m:s plenum, samt prot:t för
den 13 sist). Juni f. m.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 50, i ani. af väckta motioner
om förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen
i riket.
5:te punkten (sid. 19.)
Utsk:ts hemställan bifölls.
6:te punkten (sid. 24).
Frih. af Ugglas, Gustaf: Innan jag yttrar mig öfver
Utsk:ts förslag i denna punkt, anhåller jag att i korthet få redogöra
för behandlingen vid föregide riksdagar af frågan om
häradsallmänningarne.
På riksdagen 1856—1858 beslöto R. St:r, i öfverensstämmelse
med skogs-komitéens förslag samt innehållet af K. M:s i
H. VII. 14
210
Deu 4 November e. m.
ämnet aflåtna skrifvelse, aatt häradsallmänningarne borde bibehållas
oförminskade och oskiltade samt stå under Skogsstyrelsens
vård och förvaltning, i ändamål af enahanda regelbundna
förvaltning som kronoskogarne, men med rättighet för dem, som
efter hittills gällande grunder kunna anses såsom delegare i dessa
allmänningar, att tillgodonjuta den behållna afkastningen deraf,
antingen in natura eller med de derför inflytande penningarne,
på sätt delegarne kunde sins emellan öfverenskomma; dock att
kostnaden ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan
skett, än äfven för deras vård och skötsel, skulle i första rummet af
afkastningen godtgöras.» Bonde-St., som icke biträdt detta beslut,
aflat emellertid till K. M. en särskild skrifvelse, hvari Ståndet
anhöll, att K. M. måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida
icke allmänningarnes skötsel snarare borde öfverlemnas åt allma
imings-intressenteriK» sjelfva. I anledning häraf afgaf K. M.
till Skogsstyrelsen en befallning att vid uppgörande af skogslagen
fästa afseende vid denna Bonde-Sfcs hemställan.
Derefter framlade Skogsstyrelsen i sitt betänk, öfver skogslagstiftningen
i riket, rörande härads-allmänningarne, ett förslag,
som i det närmaste öfverensstämrie med den sålunda af Bonde-St.
uttalade mening, nemi. att Skogsstyrelsen borde tillse att
dessa skogar erhölle samma behandling som kronoskogarne,
men att deras skötsel skulle af häradsboarne ombesörjas, derest
de icke bestyret åt Skogsstyrelsen öfverlåta ville. Det vid 1856
års riksdag bifallna förslag afsåg således att ställa häradsallmänningarne
under Skogsstyrelsens omedelbara vård och förvaltning,
då deremot det andra förslaget afsåg att ställa dem under allmän
nirigs-intressenternes förvaltning och åt Skogsstyrelsen endast
öfverlemna tillsynen öfver dem.
Ofver detta Skogsstyrelsens förslag infordrades Landshöfdinge-embetenas
utlåtande, och då de flesta utföllo till förmån för
förslaget af år 1856, afgaf Skogsstyrelsen ett ytterligare förslag
och det är detta som af Utsk:t upptagits. Enligt detsamma
skulle häradsallmänningarnes vård och förvaltning öfverlemnas
åt intressenterna sjelfva, derest de med Skogsstyrelsen öfverenskomma
om skötseln. Det förefaller mig emellertid icke
möjligt att på förhand kunna afgöra huru en skog för all framtid
ändamålsenligast skall skötas. Asigterna om företrädet af de
olika brukningssätten vexla ständigt, och man kan icke förutsäga,
om framdeles den skogskultur anses vara bäst, sorn i dag omfattas
såsom den förträffligaste. Har då Skogsstyrelsen, såsom
Utskit föreslår, med intressenterna öfverenskomma om häradsallmänningarnes
skötsel och åt dem öfverlemnat förvaltningen,
så har Styrelsen afsagt sig all rättighet att i afseende å häradsallmänningarnes
skötsel och vård hafva den uppsigt, som af förändrade
förhållanden borde påkallas.
För min del kan jag icke inse, hvarföre Skogsstyrelsen
skulle afsäga sig den närmare vården af det rika skogskapital,
som häradsallmänningarne utgöra. Intressenterne kunna väl icke
begära bättre än att erhålla den största möjliga inkomst, och
Den 4 November e. m.
211
detta sker, om allmänningen anförtros åt den myndighet, som
bäst är i tillfälle att förvalta en sådan egendom, nemi. skogsstyrelsen.
__
Uti Östergötland förvaltas häradsallmänningar redan på det
sätt, som vid 1856 års riksdag vann It. St:rs bifall. Der tillgår
det så, att allmänningarne stå under Konungens Befludes närmaste
vård och förvaltning. För hvarje allmänning tillsättes en
komité af intressenter, hvilken eger en kontrollerande uppsigt
öfver allmänningens vård, och som skall höras, då det är fråga
om tjenstemäns tillsättande samt antagande af förändrad skogskultur.
Dessa allmänningar stå sålunda redan under allmän vård,
och att öfverlemna dem åt den enskildes förvaltning, vore att
frångå en, i min tanke, riktig grundsats, som, åtminstone inom
nämnda län, medfört lyckliga resultater.
Utsk:t yttrar pag. 23, att »på förvaltningen beror sättet, på
hvilket delegarne skola komma i åtnjutande af deras andelar i
afkastningen», och anser alt inkomsten, om de ställas under allmän
uppsigt, skall fördelas i penningar, då det deremot, om
allmänningarne öfverlemnas åt intressenterne, skall bero af dem,
huruvida inkomsten skall utgå i penningar eller in natura. Jag
hemställer, om icke en sådan åsigt grundar sig på ett misstag.
Jag åtminstone kan icke inse hvarföre det icke låter sig göra
att intressenterne taga inkomsten, vare sig i penningar eller in
natura, ehvad allmänningen står under allmän förvaltning eller
icke, och jag kan äfven i detta fall åberopa Östergötland såsom
ett exempel, ty der händer det flerestädes att utdelningen
sker in natura, oaktadt häradsallmänningarne stå under allmän
förvaltning.
Hufvudsakligen på den grund, att jag anser häradsallmänningarne
ovilkorligen komma att bäst förvaltas, om de ställas
under allmän vård, med intressenterne lemnad kontrollerande
uppsigt, samt då R. St:r för endast några år sedan, på grund
af en K. Propos., uttalat sig för en sådan åsigt, anhåller jag att
R. o. Ad. ville vidblifva sitt i afseende å häradsallmänningarne
vid 1856 års riksdag fattade beslut.
Hr von Koch, Nils Samuel: Frih. af Ugglas har lagt
mycken vigt derpå, att R. o. Ad. vid 1856 års riksdag fattat
ett från Utsk:ts förev:de förslag afvikande beslut, och på den
grund yrkat afslag å punkten. Emellertid har Hr Frih:n sjelf,
vid relaterandet af frågans föreg:de behandling, omnämnt att
Bonde-St. vid 1856 års riksdag aflåtit en protest mot de öfriga
Ståndens beslut och att K. M. funnit de i Bonde-St:s skrifvelse
omlörmälda förhållanden vara af beskaffenhet att förtjena särskild
uppmärksamhet, hvilket äfven varit Skogsstyrelsens åsigt. Det
är icke heller den i R. St:rs beslut uttalade grundsats, som nu är
gällande, utan K. M:s beslut af år 1859. Således torde icke särdeles
stort afseende böra fästas å R. St:rs förra beslut i frågan,
och om äfven Frih. af Ugglas’ förslag ginge igenom i detta Stånd,
tror jag dock att det icke skulle hafva någon utsigt till framgång
212
Den 4 November e. m.
hos de öfriga Stånden, ty under de sednaste dagarnes öfverläggningar
framställdes icke ens en antydan derom, att man ville
vidblifva R. St:rs beslut vid 1856 års riksdag. Jag tror äfven
att allmänningarne skötas bäst, om förvaltningen ölverlåtes åt
häradet, då egarne måste vara de som äro mest intresserade af
att sköta dem väl. Derigenom vinnes dessutom den fördel,
att kostnaderna för skogsbetjeningen icke blifva så stora, som
eljest måste blifva händelsen. Visserligen medgifver jag att redaktionen
kunnat vara bättre, men jag tror icke att skogsstyrelsen,
vid öfverenskommelse med intressenterna om hushållningsplan,
skall förbinda sig att för all framtid följa ett visst
uppgjordt system, utan att den förbehåller sig rätt att lämpa hushållningen
efter den erfarenhet, som under tidernas lopp lörvärfvas,
och, skulle en origtig tillämpning ega rum, har K. M.
att ordna denna angelägenhet.
Såsom sakerna nu stå, tror jag det klokaste vara att bifalla
Utsk:ts Betänk., hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Vid den riksdag,
då Skogskomiterades förslag förevar till behandling, anfördes
såväl af mig som af d. v. Landshöfdingen, Frih. Kraemer, många
skäl emot komitéens förslag, och dessa skäl qvarstå ännu ovederlagda.
Jag tror också, att om votering blifvit begärd, innan
klubban fallit, så hade R. o. Ad:s beslut utfallit annorlunda än
del gjorde.
Alla de, som känna huru det tillgår med förvaltningen af
allmänningarne och luiru vigtigt det är att leda delegarne till
sådana beslut, som stå tillsammans med enskild rätt och det
allmännas fördel, måste också vara af den åsigt, att det vore
önskvärdt, om häradsallmänningarne förblelve under Konungens
Befhuies vård och att häradsboarne blott åtnjöto den rätt, de nu
halva sig tillerkänd. För Skogsstyrelsen är det nemi. särdeles betungande
att jemväl skola hafva vården af dessa skogar, då det
deremot för Konungens Beflude, med biträde af jägmästaren, bör
vara mycket lättare att taga kännedom om det sätt, hvarpå de
underordnade fullgöra sina åligganden, och dervid afsätta de
odugliga. Det hade derföre i min tanke varit väl, om frågan
om häradsallmänningarnes förflyttning under Skogsstyrelsen aldrig
blifvit vackt. Jag anser det emellertid vara af Utsk:ts Betänk,
ådagalagdt, att ifrågav:de allmänningar icke äro enskild egendom.
Den siste värde talaren omnämnde en lag af år 1859, som
skulle vara gällande för häradsallmänningarne. Någon sådan
lag finnes, mig veterligt, icke. Deremot har jag mig bekant
en skrifvelse, som blifvit af K. M. aflåten till skogskomitéen med
anledning af Bonde-St:s protest vid 1856 års riksdag, och det
torde vara denna skrifvelse, som af den värde talaren blifvit
upphöjd till rang, heder och värdighet af gällande lag.
För min del skulle jag tillstyrka, att R. o. Ad. måtte förklara
att i afseende å vården af häradsallmänningarne något nytt
Den 4 November e. m.
213
stadgande icke erfordras, enär 1849 års Bref torde vara tillfyllestgörande.
Hr Bos, Anders Emanuel: Jemte det jag förenar
mig med Hr von Koch, ber jag att få nämna, att, oaktadt B.
St:rs beslut vid 1856 års riksdag, K. M. i Nåd. Brefvet af den
21 Januari 1859, hvarigenom Skogsstyrelsen organiserades, tillkännagaf,
att sådana omständigheter förekommit, att K. M. ansåg
sin förra Propos. böra i så måtto ändras, att Skogsstyrelsens
åtgärd endast borde sträcka sig till uppsigt öfver häradsallmänningarne.
Nu äro ailmänningarne till större delen under allmän
vård och flera reglementen äro fastställda.
Jag tror också att det af sjelfva lagstiftningen framgår, att
eganderätten till ailmänningarne är häradets. Detta är äfven
erkändt, då R. St:r tillåtit allmännings-intressenterne att sig emellan
fördela marken.
Frih. af Ugglas: Beträffande först Hr von Köchs yt
trande
om K. Brefvet af 1859, ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att nämnda Bref ingalunda innefattar någon
lagstiftning för härads-allmänningarne, utan allenast innehåller en
underrättelse till Skogsstyrelsen om den skedda förändringen i
åsigter, samt hvad Styrelsen i anledning deraf hade att iakttaga
vid uppgörandet af sitt förslag.
Hr von Koch har vidare yttrat, att det vore bäst att antaga
Utskds förslag, enär detta bade utsigt för sig att vinna 11.
St:rs bifall. Hvad detta skäl beträffar, inverkar det icke på
mig, och jag kan icke af sådan anledning förmås att antaga något,
som jag anser olämpligt.
Såsom ett ytterligare skäl för Utsk:ts förslag, anförde Hr
von Koch, att kostnaderne för det allmänna skulle blifva mindre,
om Utsk:ts förslag antoges, än orri R. o. Ad. vidblefve sitt
förra beslut. 1 detta afseende ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå att förvaltningskostnaderna skola tagas af inkomsterna
utaf häradsallmänningarne, samt att en god förvaltning
lemnar mera medel till bestridande af dessa omkostnader, än
en mindre god.
Skogslagstiftningens ändamål torde vara alt bestämma de
grunder, som för framtiden betrygga skogens bestånd, under
det att intressenterna hafva den största möjliga inkomst. Och
då detta enligt min tanka bäst tillgodoses genom vidblifvande af
den redan förut af R. St:r omfattade åsigt, och då jag för riktigheten
af denna åsigt kan såsom exempel anföra förhållandena
i det län, jag närmast känner till, nemi. Östergötland, uppmanar
jag R. o. Ad. allvarligen att icke efterskänka det allmännas
rätt att vidtaga åtgärder, som äro erforderliga för skogens
bevarande.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke bestrida Frih. af Ugg
las’
uppgift, att det sätt, hvarpå allmänningarnes skötsel liand
-
214
Den 4 November e. m.
hafves, „är godt. Samma erfarenhet, som Hr Frihm har hemtat
i Östergötland, har äfven kommit mig till del i det mig
anförtrodda län. Det är också gifvet, att det hör gå bra, då
intressenterna kunna på nära håll öfverlägga med Konungens
Befh:de om de förändringar, som af dem åstundas; hvaremot
jag befarar, att missnöje lätt skulle kunna uppstå, om Konungens
Relindes befattning med häradsallmänningarne öfverflyttades
till en i Stockholm residerande Skogsstyrelse, med hvilken
intressenterne icke skulle kunna mundtligen öfverlägga. Sistnämnda
förslag bör derföre icke gerna kunna vinna några sympathier,
då deremot mera framgång skulle kunna förväntas åt
ett förslag att bibehålla den nuv:de administrationen. Men då
en ordnad skogshushållning inom landet skall åstadkommas, tror
jag det icke går an att såsom regel föreskrifva, att häradsallmänningarne
skola stå under Konungens Befludes förvaltning,
ehuruväl något hinder för intressenterna icke finnes, att, om de
förklara sig nöjda med det nuv:de förvaltningssättet, vidblifva
detsamma.
Utskrts förslag är i min tanke godt, och jag tillstyrker bifall
till detsamma.
Hr Åkerman, Fredrik: För min del instämmer jag
med Frih. af Ugglas i yrkandet om bifall till det af skogskomitéen
framställda förslag, hvilket grundade sig på inkomna
upplysningar derom att allmänningarne flerestädes sköttes illa.
Sådan har ock min erfarenhet såsom landshöfding varit. Det
hände nemi. att sedan en ansökning om utsyning af skog för
allmänt behof å en uppgifven allmänning beviljats, man kort derefter
förnyade samma begäran i afseende på en annan allmänning,
emedan på den första icke funnits något enda träd. Det kan
icke heller vara nyttigt att lemna intressenterna fria händer, ty
man kan icke förutsätta, att de skulle af omtanka för efterkommande
underlåta att göra sig tillgodo så mycket som möjligt
af skogskapitalet. Icke heller kan man anse. att personer,
som alldrig tänkt på skogshushållning eller som hafva sysselsättningar,
derifrån vida skiljda, skulle kunna förvalta en skog
bättre än den myndighet, som deråt egnar all sin tid.
Jag vill äfven i förbigående anmärka, att häraderna, i min
tanke, icke hafva någon eganderätt till allmänningarne, utan att
eganderätten tillhör kronan, som till menigheterna upplåtit nyttjanderätten
till allmänningarne. Många bevis för denna åsigt
skulle kunna anföras, men jag inskränker mig till att påpeka,
att vi, om så icke vore, icke skulle kunna lagstifta om allmänningarnes
förvaltning.
Hr von Koch: Det har här blifvit yttradt, att 1859 års
K. Bref icke skulle vara en författning, som länder vederb:de
till efterrättelse. Men att så är, anser jag uppenbart, enär K.
M. i berörda Bref, hvarigenom Skogsstyrelsen konstituerades,
gör det förklarande, att K. M. frångått sitt förra beslut samt
Den 4 November e. m.
215
att härads-allmänningarne, »der menigheterna sådant önska, skola
stå under vård och förvaltning af delegarne eller deras ombud,
» etc. etc.
En värd talare vidrörde frågan om hvem som hade eganderätten
till härads-allmänningarne, och uppgaf att det skulle vara
kronan, emedan vi eljest icke skulle kunna lagstifta om allmän*
ningarnes förvaltning. Men då Konung och Ständer befatta sig
med hela kommunalförlättningen, torde den värde talaren väl
få medgifva att älven kommunalskog blir föremål för lagstiftning
af statsmakterna. För mig utgör den omständigheten, att
allmänningarne flerestädes blifvit fördelade intressenterna emellan,
ett tillräckligt bevis derpå, att allmänningarne äro häradets
egendom.
Det gläder mig att höra, att allmänningarnes förvaltning
i Östergötland skall vara så förträfflig, och att delegarne skola
vara så belåtna. Men är förhållandet sådant, så har en märkbar
förändring inlrädt sedan Frih. af Ugglas blef landshöfding
derstädes, ty på den tid, jag der egde egendom, minnes jag att
det var visst icke någon belåtenhet med allmänningarnes förvaltning,
och alldeles ingen utdelning hvarken i skog eller penningar
erhöll jag på 10 år af min lott i en stor allmänning.
Att lägga dessa allmänningar under Skogsstyrelsen, kan
icke vara lämpligt, ty Skogsstyrelsen får dessförutan tillräckligt
att syssla med, och dessutom bör, i min tanka, den princip
fastställas, att Skogsstyrelsen skall förvalta endast skogar, som
äro statens, men icke skogar, som tillhöra menigheter, öfver
hvilka den endast bör hafva tillsyn. Jag tillstyrker fortfarande
bifall till Utskrts förslag.
Frih. af Ugglas: Då den siste värde talaren så bestämdt
förklarat, att eganderätten lill allmänningarne tillhörde häraderna,
får jag hemställa, hvarföre i den nyligen antagna jagtstadgan all
jagträtt på allmänningarne blifvit frånkänd dessa s. k. egare,
oaktadt, såsom bekant, jagträtt medföljer eganderätten till jorden.
Genom detta exempel synes mig tydligen vara ådagalagdt
att vår nyaste lagstiftning icke tillerkänner häradet eganderätten
till allmänningarne.
Hvad beträffar Hr von Köchs klagan, att han icke fått
någon utdelning af den allmänning, hvari han varit intressent,
utgör detta icke något bevis på att förvaltningen icke varit
god, ty på flera ställen följes den grundsats, att skogsalster
utdelas endast åt dem, som sjelfva icke ega skog.
Flere talare hafva förklarat att häradsallmänningarne icke
borde ställas under Skogsstyrelsens förvaltning; jag vill icke
heller ovilkorligen fordra detta, utan vill gå de värde talarnes
önskan så mycket till mötes, att jag ändrar mitt förslag derhän
att orden »under Skogsstyrelsens vård och förvaltning» utbytas
emot orden »under allmän vård och förvaltning», men att beslutet
vid 1856 års riksdag i öfrigt måtte vidblifvas.
216
Den 4 November e. m.
Gr. Liljencrants: För att icke framkalla olika propos:r,
afstår jag från mitt förra yrkande och förenar mig med Frih.
af Ugglas.
Hr Åke rman: Uti det af Frih. af Ugglas framställda
modifierade förslag instämmer äfven jag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan och dels utaf Frih. af Ugglas, att
R. o. Ad., med afslag å samma hemställan, måtte för sin del
besluta: »att häradsallmänningarne böra bibehållas oförminskade
och oskiftade, samt stå under allmän vård och förvaltning, i
ändamål af enahanda regelbundna behandling, som kronoskogarne,
men med rättighet för dem, som efter hittills gällande
grunder kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar, att
tillgodonjuta den behållna afkastningen deraf, antingen in natura
eller med de derföre inflytande penningar, på sätt delegarne
kunna sins emellan öfverenskomma, dock att kostnaden ej mindre
för skogarnes indelning, der sådan ej redan skett, än äfven
för deras vård och skötsel, skall i första rummet af afkastningen
godtgöras.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många ja, blandade
med nej, och sedermera propos. på afslag derå och antagande
af Frih. af Ugglas’ ofvanomförmälde förslag, då svaren
utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan förnyades samt besvarades med
många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Frih. af Ugglas begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Stats-, Lag- samt Ekon.-  U}sk:ts i 6:te punkten af Betänk:t N:o 50 gjorda hemställan rörande
häradsallmänningarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts hemställan och antager det
af Frih. af Ugglas i frågan afgifna förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—21.
Nej—19.
Den 4 November e. m.
217
7:de—13:de punkterna (sid. 26, 32, 33, 42, 43, 47,48,49
och 50.)
Utsk:ts hemställanden biföllos.
14:de punkten (sid. 55).
Hr von Koch: Länge har jag varit af den åsigt, att sved
jande
borde förbjudas, men på sednare tider har jag, på grund
af de upplysningar, jag från sakkunniga personer erhållit, blifvit
villrådig med afseende på gagnet af detta ingrepp i eganderätten.
Mig har blifvit sagdt, att svedjande snarare befrämjar
än hindrar skogens återväxt, och jag har flerestädes varit i tillfälle
att sjelf öfvertyga mig om detta förhållande. Väl har jag
på många ställen, t. ex. i Blekinge, sett huru rättigheten att
svedja missbrukats, men detta hindrar icke att svedjande, om det
verkställes med varsamhet, kan vara gagneligt, och i så fall
borde detta ingrepp i eganderätten borttagas, hvarföre jag anhåller
om afslag å punkten.
Frih. af Ugglas: 1 förev:de punkt begagnas ett uttryck,
som jag, för den händelse Ståndet skulle vara benäget att i öfrigt
bifalla förslaget, anhåller måtte utgå. Det heter nemi., att
förbränning af qvistar och ris må vara tillåten »inom skog, der
regelbunden hushållning är införd.» Således skall jag, om jag
har en aldrig så liten skog, låta behörigen indela den, på det
jag må få rättighet att bränna upp qvistar. Kan Utsk:ts mening
verkligen vara sådan? Mig förefaller detta i högsta måtto
besynnerligt, och jag anhåller derföre att orden »der regelbunden
hushållning är införd» måtte utgå.
Gr. Liljencrants: I motsats till den förste värde talaren
har jag, såsom egendomsegare i Småland, haft ett rikligt tillfälle
att stadga min åsigt derom, att ingenting kan för jordbruket
och skogen vara mer skadligt än svedjande, ty efter några fortsatta
svedjningar frambringar jorden intet annat än ljung. Allmänna
lagen har också sedan uråldriga tider för viss slags jordmån
förbjudit svedjande, men, det oaktadt, har oskicket till stor
skada för landet fortgått. Jag anser derföre Utsk:ts förslag ganska
välbetänkt, men tror, i likhet med Frih. af Ugglas, att orden
»der regelbunden hushållning är införd» borde uteslutas.
Hr Ros: För min del yrkar jag bifall till punkten oförändrad.
Jag kan nemi. icke tillmäta Frih. af Ugglas’ anmärkning
något afseende, enär det icke finnes något hinder för den
som icke vill på sin skog införa regelbunden hushållning, att
bortföra riset och sedan uppbränna det.
Hr Åk erman: Äfven jag yrkar att punkten måtte bifallas,
med bibehållande af de utaf Frih. af Ugglas anmärkta orden.
218
Den 4 November e. m.
Det hör nemi. tili en regelbunden skogshushållning, att man
uppbränner qvistar, så att just tillägget »der regelbunden skogshushållning
är införd» utvisar, hvad slags bränning är tillåten.
Frih. af Ugglas: Jag tager mig friheten att ännu en
gång påpeka det orimliga deri, att den som eger en liten skogspark
på 20 å 30 tunnland, skall vara skyldig att der införa en
regelbunden hushållning, för att icke, oin han der uppbränner
qvistar, blifva fälld för olofligt svedjande. Jag eger t. ex. en
skog, som är indelad till traktbuggning, men 40 å 50 tunnland
äro derifrån undantagna, emedan de icke lämpa sig för regelbunden
hushållning, — och på denna trakt skulle jag icke få
bränna upp riset, utan att vara hemfallen till ansvar. Ar sådant
rimligt? — Om deremot de anmärkta orden uteslutas, har
man uttalat den rätta åsigten, nemi. att under svedjande icke
kan förstås uppbrännande af qvistar och dylikt.
Hr Ros: Frih. af Ugglas uppgaf icke hvarföre han ville
bränna upp riset. Men sker detta för att upphjelpa skogstillväxten,
så afser det en förbättrad skogskultur, och då undgår
man ansvar. Jag yrkar derföre fortfarande bifall till punkten
oförändrad.
Hr von Ehrenheim, Per: I likhet med Frih. af Ugglas,
kan icke heller jag anse, att, då det erkännes vara nyttigt att
i skog uppbränna qvistar, detta bör vara ett privilegium för
dem, som i sin skog infört regelbunden skogshushållning. Jag
anhåller derföre att punkten måtte bifallas, med den föreslagna
förändringen.
Gr. Sparre: Jag ber att få erinra derom, att med »re
gelbunden
skogshushållning» ingalunda uteslutande menas, att
skogen skall vara indelad till traktbuggning. Ty, förutom trakthuggning,
gifves det äfven ett annat regelbundet hushållningssätt,
nemi. blädring, och Hr Ros har ganska riktigt anmärkt, att om
Frih. af Ugglas i sin skog bränner upp riset, så är derstädes
en ordnad hushållning införd. Emellertid vill jag erkänna, att
jag icke lägger mycken vigt på de anmärkta orden, och vill derföre
icke motsätta mig deras uteslutning.
Frih. af Ugglas: Jag hade föreställt mig, att med »regelbunden
hushållning» menades att skogen skulle vara behörigen
af sakkunniga män uppmätt och till hushållning indelad, samt
att jag icke skulle anses hafva infört en »regelbunden hushållning»
blott derföre att jag brände upp riset. Detta torde väl
icke heller egentligen vara mina Hrr motståndares åsigt, och
vid sådant förhållande qvarstår den af mig gjorda anmärkning,
att man icke bör förhindra egare af så små skogsprodukter att
de icke kunna med fördel indelas till regelbunden hushållning,
Den 4 Noverber e. m.
219
att till skogens nytta uppbränna qvistar. Jag fortfar således i
mitt yrkande.
Hr von Koch: Jag måste bekänna att af den försig
gångna
diskussionen min håg att bifalla förslaget icke blifvit
ökad. Då nu ordalagen äro så tvetydiga, att helt olika åsigter
om deras uppfattning gjort sig gällande, samt då det är lagstiftarens
oeftergilliga skyldighet att tillse, att de uttryck, som i en
en ny lag användas, icke gifva anledning till obehöriga åtal, föranlåtes
jag att yrka, att, om R. o. Ad. icke vill afslå punkten,
derur åtminstone måtte utgå de af Frih. af Ugglas påpekade
orden.
Hr von Ehrenheim: Jag är förekommen af Frih. af
Ugglas och vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att med
»regelbunden hushållning» måste förstås: en på förut uppgjord
plan grundad indelning af skogen.
Gr. Sparre: Det är temmeligen gifvet, att med »regel
bunden
hushållning» förstås, att skogen skall skötas efter en
uppgjord plan; men nu är icke blott trakthuggning, utan äfven
blädning ett rationelt skogshushållningssätt, och de som använda
sistnämnda method, måste icke mindre än de andra göra beräkning
på skogens produktionsförmåga. Att åter indelningen skall
hafva skett genom en forstman, är i min tanke ingalunda behöfligt,
ty för uppgörandet af en sådan indelning fordras just
icke några öfverlägsna fackkunskaper. Meningen med de begagnade
ordalagen var allenast den, att, oaktadt svedjande skulle
vara förbjudet, förbjöds icke uppbrännande af qvistar, der sådant
verkställdes såsom ett brukningssätt, i ändamål att bevara skogen.
Jag har emellertid redan förut nämnt, att jag icke har
något emot, om R. o. Ad. utesluter dessa ord, hvilka kunna
gifvas en nog utsträckt tydning; men så mycket mer måste
jag motsätta mig Hr von Köchs yrkande om fri rätt att svedja,
enär svedjande torde vara ett alltför primitivt brukningssätt, för
att numera gerna kunna komma i fråga.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan
oförändrad, dels bifall till densamma med uteslutande af
orden: der regelbunden hushållning är införd, och dels slutligen
afslag å merberörde hemställan, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill
svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos.
på bilall till densamma med ofvansagde förändring, då svaren
utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
15:de punkten (sid. 56.)
Utsk:ts hemställan bifölls.
220
Den 4 November e. m.
16:de punkten (sid. CO.)
Hr Åkerman: Visserligen är det sorgligt att se huru
enskilda personer vanvårda sin skog och huru mången köper egendomar
blott för att genom skogens sköflande förskaffa sig en
hastig vinst; men det oaktadt, och fastän jag erkänner statsmaktens
rätt, att, när så är af nöden, ingripa i den enskildes
hushållning, kan jag icke biträda förevarande förslag, enär
jag icke kan Finna huru det skulle kunna rättvist tillämpas, då
det icke är utrönt huru mycken afverkning skogen tål, utan att
förödas. Jag anhåller alltså att punkten måtte afslås.
Hr Paykull, Lars Gustaf: I den utaf föreg:de värde
talare gjorda framställning anhåller jag att få förena mig.
Hr von Koch: Afven jag anser mig icke kunna annat än
yrka afslag, på grund af det ingrepp i eganderätten, förslaget
innebär.
Frih. af Ugglas: I 10:de punkten af K. M:s vid 1856
års riksdag gjorda, af R. St:r då bifallna framställning, förekommer
ett stadgande af innehåll, »att der, i följd af särskilda
förhållanden, afrödjning af skogstrakt skulle finnas lända till men
för klimatet eller vextligheten å angränsande jordområden, eller
medföra fara för jord- eller bergras, eller kunna föranleda annan
våda, sådan skogstrakt må kunna fridlysas från annan äii den
mera inskränkta afverkning, som pröfvas vara i nämnda hänseenden
oskadlig, och hvilken under behörig kontroll må få verkställas.
» Jag förmodar, att Utsk:t med sitt nu framlagda förslag
icke ämnat undanrödja det af mig upplästa Kongl. Förslaget,
utan att detta kommer att olörändradt qvarstå. Hvad nu detta
Utskits förslag beträffar, måste jag, ehuru fullt erkännande behofvet
af att äfven den enskilda skogen behörigen handhafves,
likväl bekänna, att jag anser hvarje försök, ledande till inkräktning
i den enskildes eganderätt, vara fåfängt, oell derföre anhåller
jag att Utskits förslag måtte af R. o. Ad. afslås.
Hr Ros: Uti den skrifvelse af d. 21 Januari 1859, hvari
K. M. meddelat åtskilliga bestämmelser, hvarefter Skogsstyrelsen
egde att sig rätta, förekomma icke några föreskrifter i afseende
å de enskilda skogarne, och då jag hyser den öfvertygelse,
att ett tvång, sådant som det, hvilket här blifvit föreslaget,
icke bör åläggas den enskilde, har jag inom Utsk:t motsatt
mig detsamma, och yrkar derföre afslag å punkten.
Gr. Sparre: Hetta stadgande har inom Utsk:t tillkommit
såsom en följd af den allmänna oro, som sport sig i fråga om
skogsförödelsen; och i valet mellan de utvägar, som borde vidtagas
till stäfjande af denna förödelse, omfattade man det redan
al skogskomitéen framställda förslag, — ett förslag, som, om
Den 4 November e. m.
221
intet annat, åtminstone hade det för sig, att vara uppstäldt af
en ansedd auktoritet. Jag vill emellertid icke försvara det, utan
har blott velat angifva den källa, hvarifrån det blifvit hemtadt.
Gr. Liljencrants: Icke heller jag vill göra mig mödan
att söka förmå Ståndet att antaga detta förslag. Jag har dock
icke velat låta detta till fälle gå mig ur händerna, utan har begärt
ordet för att uttala den åsigt, att samhället har både rätt
och pligt att ingripa i dispositionen af den enskildes skogar.
Skogens vård är en angelägenhet, alltför vigtig, för att Staten
någonsin skulle uppgifva sin rätt att göra inskränkningar i den
fria dispositionen äfven af den enskiltes skog, och den som i
likhet med mig sett, huru hela 20 mil af Stockholms skärgård
äro uthuggna, han kan icke annat än erkänna rigtigheten
af den åsigt jag omfattar.
Hr Akerman: Då Gr. Sparre upplyst, att förev:de för
slag
blifvit hemtadt från skogskomiténs betänk., och det således
kunde förefalla någon underligt, att jag, som deltagit i nämnde
komilés arbeten, nu yrkat afslag på Utsk:ts förslag, ber jag att
få upplysa, att jag i denna punkt reserverat mig mot den af
komiténs pluralitet omfattade åsigt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder ej afgifvits något annat bestämdt
yrkande än å afslag å Utsk:ts hemställan, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades
många nej, jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren utföllo med starka ja, jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
17:de och lS:de punkterna (sid. 62 och 64.)
L'tsk:ts hemställanden biföllos.
19:de punkten.
Frih. af Ugglas: Jag vill visserligen icke motsätta mig
ifrågav:de förslag, men ber att få upplysa, att vid en landtbruksskola,
hvars förhållanden jag noga känner, revier-förvaltaren redan
åtnjuter arfvode för det han meddelar praktisk undervisning
i skogshushållnings-läran, så att på det stället något särskildt
anslag icke erfordras, samt att förhållandet, enligt hvad jag har
mig bekant, är detsamma vid flera andra landtbruksskolor.
Äfvenledes vill jag påpeka, att vi hafva ett sednare reglemente
för landtbruksskolor än det, som i Utsk:ts förslag åberopas,
och att således detta reglemente, hvilket är utfärdadt i
år, väl rätteligen hade bort citeras.
Hr Ros: I likhet med Frih. af Ugglas, anser jag att det
sednast utfärdade Kongl, reglementet borde åberopas.
222
Den 4 November e. m.
Frih. af Ugglas: Då jag icke för tillfället kan uppgifva
datum på det sednaste Kongl, reglementet, hemställer jag, om
det icke vore skäl att alldeles icke åberopa något Kongl, reglemente,
och således utesluta de sista orden i förslaget.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utskits hemställan oförändrad, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på bifall dertill, med uteslutande af
orden »enligt Kongl, reglementet den 14 Januari 1851», hvilken
propos. med ja besvarades.
20:de punkten (sid. 70).
Utsk:ts hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo sammansatta Lag-, samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts d. 30 och 31 sistl. Oktober på bordet lagde Mern.
N:o 34, i ani. af återremiss af sammansatta Lag-, samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Usk:ts Betänk. N:o 5, öfver väckta motioner
om ändringar i nu gällande föreskrifter rörande vilkoren lör afsöndring
af jord.
Hr von Koch: Jag tager mig friheten hemställa, att föredragningen
måtte ske §-vis, samt att ingressens pröfning måtte
uppskjutas till dess §§:na blifvit genomgångna.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad. sitt bifall; hvarefter
förekom:
Utsk:ts å sid. 1 gjorda anmälan.
Lades till handliugarne.
Härefter anmälte sig och yttrade
Hr von Koch: Vid återremissen yrkade jag att maximum
för jordafsöndring måtte bestämmas till »hälften» af hemmans
rymden,
i st. f. en »tiondedel». Samma yrkande vill jag nu återupptaga,
men hemställer dessförinnan till Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida jag nu får yttra mig härom, eller om dermed skall
dröjas till dess samtliga §§:na blifvit genomgångna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det torde vara lämpligast,
att B., o. Ad. först paragrafvis genomginge och afgjorde Utsk:ts
förslag samt derefter särskildt pröfvade de yrkanden, som, med
anledning af motionerne i ämnet, möjligen komme att i afseende
å andra delar af den ifrågav:de förordningen framställas.
Hr von Koch: Om mitt yrkande framställes sedan §§:na
blifvit genomgångna, blir följden den, att, om mitt yrkande vin
-
Den 4 November e. m.
223
ner Ståndets bifall, måste ändring företagas i de genomgångna
§§:na.
Gr. Sparre: Den framställning, som af den siste värde talaren
blifvit gjord, måste, enligt min tanka, behandlas först; ty
det skulle väl förefalla högst besynnerligt, om, sedan alla §§:na
blifvit genomgångna och bifallna, R. o. Ad. härefter förklarade,
att, till följe af ändring i den l:sta §:o, måste i de redan godkända
§§:na vidtagas förändringar.
Hr von Köchs yrkande afser ett höjande af maximum för
jordafsöndring. En sådan åtgärd är dock, enligt min åsigt, föga
lämplig. Genom stadgandet om rättighet att afsöndra en viss
proportionerlig andel af ett hemmans jordrymd, har man afsett
att bereda en förmån för den fattiga befolkning, som icke har
råd att köpa större areal. Sådan afsöndring är nu i allmänhet
endast tillåten för en tiondedel af hemmanet, och en förändring
i denna proportion skulle ur kameralistisk synpunkt bereda högst
betydliga svårigheter, enär beskattningen sker efter hemmantal.
Då man nu i all lagstiftning bör gå varsamt tillväga och Utsk:ts
förslag innebär en vidsträcktare frihet än hittills varit medgilven,
anhåller jag att med den af Hr von Koch yrkade förändring
måtte få anstå, tilldess förändrade kameralistiska förhållanden
medgifva dess genomförande.
Vi veta att förutom jordafsöndring gifves det äfven ett
annat sätt att dela jord, nemi. hemmansklyfning. Vill jag
då afsöndra hälften af hemmanet, kan jag företaga en klyfning,
men att parcellera jorden, då skatterna utgöras icke af parcellens
innehafvare till kronan omedelbart, utan till hemmansinnehafvaren,
måste medföra så betydliga svårigheter, att jag icke
kan annat än afstyrka ett sådant förslag, helst det torde kunna
innebära fara för hemmanets förmåga att utgöra skatter och
onera.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att, som Hr von Koch i sitt
sednare yttrande upplyst, att det yrkande, som han i afseende
å den l:sta §:n ämnade framställa, jemväl hade inflytande på
de öfriga §§, blefve det nödvändigt att först pröfva och afgöra
hvad Hr von Koch i afseende å § 1 hade att föreslå.
Hr von Koch: Då jag, förra gången denna fråga till behandling
förevar, fullständigt anfört mina skäl för det af mig
framställda yrkande, vill jag endast i korthet upprepa hvad jag
då anförde.
Förnämsta skälet till den af mig yrkade förändring, består
deri, att jag föreställer mig, att vi på så sätt skulle taga ett
långt mera kraftigt steg till stäfjande af skogsförödelsen i Norrland,
än det vi i dag genom besluten i afseende å skogsbetänkandet
tagit. Under denna sommar tog jag reda på förhållandena
i Vester-Norrland, och fann då huru oförsvarligt man hushållar
med skogen. Detta har till stor del sin orsak i de s. k.
224
Den 4 November e. m.
bruknings-kontrakten, genom hvilka nybyggare, som fått sig tilldelad
en jordrymd, alhänder sig större eller mindre belopp af
skogen på längre eller kortare tid. Nu är uppenbart att den
som fått afverkningsrätt på en skog, icke sköter den så som en
egare skulle göra. Jag vill icke påstå, att man alldeles skulle
kunna förekomma afverknings-kontrakten, men jag tror, attalia
solidare sågverksbolag, bland hvilkas egare torde vara personer,
som hysa känsla för fäderneslandets väl, — att de, om tillfälle
bereddes dem att lättare än nu förvärfva eganderätt till skog,
skulle egna omsorg åt införandet af en ordnad skogshushållning.
Lagstiftningen bör således särdeles främja uppkomsten af skogsegendomar;
och då skogsegendomar skötas bättre, ju större
skogsmassor finnas sammanförda under en brukning, anser jag
att maximum för jordafsöndringen bort bestämmas till hälften af
hemmanets jordrymd.
Mitt förslag skulle dessutom äfven för jordbruket medföra
gagn, alldenstund det är nyttigt att kunna koncentrera sin egendom.
Mången gång ligger nemi. ens egor så i förhållande till
en annans, att det är af stor vigt att kunna förskaffa sig en
jordlapp, som eljest medför svårighet för jordbruket.
I Blekinge är det sed hos befolkningen att vilja hafva sina
egna bostäder. Men då befolkningen är talrik, göres det behof
att afsöndra mera jord, än nu är tillåtet. De köpa derföre på
50 år och berga sig rätt bra till dess de 50 åren äro ute. Då
ansättas de af jordegaren, och sällan, om någonsin, få de ersättning
för sina nedlagda, kostnader, utan stå vanligen utblottade efter
tidens utgång. Öppnades nu utväg för dem att förvärfva jord
under full eganderätt, skulle de undgå de olyckor, som ofta blifva
en följd af obilliga jordegares pretentioner.
Dessa äro i korthet de skäl, som förmått mig att framlägga
mitt förslag.
Jag öfvergår nu till de framställda anmärkningarne. Gr.
Sparre har antydt, att, om mitt förslag bifölles, skulle hemmanet
så försvagas, att det icke skulle kunna utgöra skatterna.
Hr Gr:n synes dock hafva förbisett det stadgande, att »å lägenhet,
som från hemman afsöndras, skall årlig afgäld läggas i spannmål,
dagsverken eller annan räntepersedel, som allmännast i orten
är att tillgå; och må den afgäld ej vara mindre än att den
motsvarar hvad af hela hemmanets räntor och öfriga allmänna
utskyder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å
den afsöndrade lägenheten belöper;» hvaröfver K. M:s Beflude
skola hålla hand. Detta hafva de också, för så vidt till min
kunskap kommit, gjort, och just farhågan att råka ut för Konungens
Befh:des ogillande, har vållat, att man ställt afgälden tillräckligt
hög. Då nu dessutom halfva hemmanet vore qvar,
torde häri ligga tillräckliga garantier mot förlust.
Utsk:t har hänvisat den, som vill förvärfva betydligare jordareal,
än han kan erhålla enligt gällande afsöndrings-förordning,
till hemmansklyfning. Men utom det att till hemmansklyfning
behöfves
Den 4 November e. m.
225
behöfves landtmätare och vanligen ny skattläggning, vinnes derigenom
icke det afsedda ändamålet, nemi. att få just det för
mig lämpliga område, utan skall jag då hafva något af hvarje
slag, något åker, något äng, något skog etc. etc.
Jag tror mig icke för närvtde behöfva vara vidlyftigare,
utan anhåller om Hr Gr:s och Landtnäs propos. derå, att i lista
§:n 2:dra kap. af Kongl. Förordningen den 19 December 1827
måtte i stället för ordet »en tiondedel» insättas ordet »hällten»,
samt att i öfriga §§, hvari förstberörda bestämmelse förekommer,
samma ändring måtte vidtagas.
Frih. Armfelt: Då Utsk:t tillstyrkt ett totalt undanrödjande
af stadgandena om minimum för jordafsöndring, liar det i min
tanke gått tidsandans fordringar tillräckligt till mötes, och för ett
förslag, att jemväl i afseende å maximum frånträda innehållet
af jordafsöndrings-författningarna, höjde sig inom Utsk:t ingen
enda röst. Utsk:t har icke varit blindt för nyttan att underlätta
bildandet af skogsegendomar, och har derföre i 2:dra §:n föreslagit,
att, vid pröfningen af ansökningar om rätt till större afsöndring
än i allmänhet är medgilven, Kammar-Coll. må fästa
afseende uppå ej allenast, såsom nu, att jordens uppodling främjas,
utan äfven derå, att en »ändamålsenlig skogshushållning befordras.
» Jag får dessutom fästa den siste värde talarens uppmärksamhet
derpå, att skogsegendomars bildande mera underlättas
genom Utsk:ts förslag än genom hans eget, enligt hvilket icke
mera än hälften af hemmans-arealen finge afsöndras, då deremot
Utsk:ts förslag för detta fall icke lägger något hinder för
afsöndring af huru stort område som helst.
Jag vill icke bestrida den värde talarens påstående, att någon
lära för skatternas utgörande icke behöfver uppstå, enär
afgäiden kan bestämmas tillräckligt hög; men å andra sidan
möter snart sagdt oölverstigliga svårigheter för utgörandet af en
mängd natura-prestationer, såsom väghållning, skjuts, rotering
etc. etc.
Då således, i min tanke, det af Hr von Koch åsyftade ändamål
bäst vinnes genom bifall till Utsk:ts förslag i 2:dra §:n,
anhåller jag att Hr von Köchs yrkande måtte ogillas och således
lista §:n 2:dra kap. af Kongl. Förordningen den 19 Dec.
1827 bibehållas oförändrad.
Hr von Koch: Jag har redan anfört mina skäl och har
ingenting att tillägga. Jag vill blott anmärka, att min mening
icke är att man skulle borttaga den för skogsegendomars bildande
gagneliga föreskriften i 2:dra §:n. Hvad för öfrigt beträffar
den förmenta svårigheten med utgörandet af natura-prestationer,
torde denna icke förtjena särdeles afseende, enär man
val för penningar torde kunna vinna befrielse derifrån. För
öfrigt har Frih. Armfelts yttrande icke förändrat min åsigt.
H. VII. " 15
226
Den 4 November e. m.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att Hr von Koch hade föreslagit, att i lista §:n af
2:dra kap. uti Kongl. Förordningen ang:de grunderne och villkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra
lägenheter från hemman den 19 Dec. 1827, orden »till och med
en tiondedel» skulle utbytas mot orden »till och med hälften»,
samt de öfriga §§ i kap. i enlighet dermed ändras; å hvilket
förslag Frih. Armfelt yrkat afslag.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Hr von Köchs ofvanberörde förslag, hvartill svarades
många nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 2-
Hr von Koch: I afseende å denna § får jag hemställa,
att orden »hvartill mer än vanlig egorymd hörer» måtte uteslutas.
Förhållandet i Norrland är nemi. i allmänhet sådant, att
nästan alla hemman der efter skedd afvittring äro lika stora,
och följaktligen skulle, om de anmärkta orden icke utgå, nämnda
landsdel icke komma i åtnjutande af de med förslaget afsedda
förmåner. Vidare skulle jag önska, att jemväl orden »har
att frågan, jemte sitt yttrande deröfver, Kammar-Colkii pröfning
underställa: egande Kammar-Collegium» måtte utgå, samt i deras
ställe insättas ordet »eger». Genom berörde uteslutning
skulle nemi. den omgång och den tidsutdrägt, som förorsakas
deraf alt frågan skall underställas Kammar-Coll., undvikas; —
hvilken omgång, i min tanke, är alldeles öfverflödig, enär tillräcklig
trygghet vinnes, om frågan underkastas pröfning af Konungens
Befh:de, öfver hvars utslag, den som icke åtnöjes, eger öppen
rätt att sig besvära.
Å dessa af mig föreslagna förändringar anhåller jag att
särskilda propositioner måtte framställas.
Gr. Liljencrants: I motsats mot deri siste värde talaren,
hyser jag den åsigt, att föreskriften derom, att mer än vanlig
egorymd skall höra till det hemman, från hvilket större afsöndring
än en tiondedel skall tillåtas, icke lägger hinder i vägen
för afsöndring af skogsmarker i Norrland, och jag är öfvertygad
att hvarken Landshöfdinge-embetena eller Kammar-Coll. skall
motsätta sig afsöndring tili större belopp från hemman, som ega
t. ex. 2,500 tunnlands egorymd, oansedt att andra hemman i
trakten hafva samma egovidd.
Hr von Koch har vidare föreslagit att Kammar-Coll. skulle
befrias från prölningsskyldighet i hithörande frågor, med mindre
klagan fördes. Men utom det att dessa frågor sannolikt icke
komma att upptaga särdeles mycket af Golldi tid, torde det vara
Den 4 November e. m.
227
af vigt att enhet i uppfattningen eger rum, och Utsk:ts förslag
i denna del är i min tanke ganska välbetänkt.
Då jag således ingalunda kan biträda den af Hr von Koch
yrkade förändring, anhåller jag att §:n måtte bifallas, sådan den
lyder i Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till den
ifrågav:de §:n oförändrad, och dels af Hr von Koch, att densamma
måtte antagas med de förändringar, att orden »hvartill
mera än vanlig egorymd hörer» skulle utgå, samt att orden »som
har att frågan, jemte sitt yttrande deröfver, Kammar-Colkii pröfning
underställa: egande Kammar-Coll.» skulle utbytas emot orden
»som eger»; hvarförutan Hr von Koch hade anhållit, att
dessa af honom föreslagna förändringar skulle göras till föremål
för särskilda propos:r; och finge Hr Gr. o. Landtm, af sådan
anledning hemställa, att R. o. Ad. först skulle fatta beslut öfver
Utsk:ts förslag, med förbehållen rätt att sedermera särskildt pröfva
de deri af Hr von Koch påyrkade förändringar.
Ropades ja.
Sedan propos. på antagande af Utsk:ts förslag med nyssnämnde
förbehåll härefter blifvit framställd och med ja besvarad,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, huruvida R. o. Ad. ansåge,
att orden »hvartill mera än vanlig egorymd hörer» borde i §:n
bibehållas, hvartill svarades många ja jemte några nej; och
framställde Hr Gr. o. Landtm, sedermera propos. derå, att dessa
ord skulle, på sätt Hr von Koch föreslagit, ur §:n uteslutas, då
svaren utföllo med många nej jemte några ja; hvarefter propos.
på de ifrågav:de ordens bibehållande förnyades samt besvarades
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som vill, att de i 2:dra §:n af sammansatta Lag- o.
Ekon.-Utsk:ts, i Mern. N:o 34 framlagda författningsförslag förekommande
orden »hvartill mera än vanlig egorymd hörer» skola
bibehållas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att dessa ord skola från §:n
uteslutas.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 6.
22 8
Den 6 November.
Härefter förmälte Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Koch
jemväl hade föreslagit, att orden »som har att frågan, jemte
sitt yttrande deröfver, Kammar-Colhii pröfning underställa; egande
Kammar-Coll.» skulle utbytas emot orden »som eger»; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. på bifall till Utsk:ts
förslag i denna del, och, då dervid svarades många ja jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§§ 3, 6, 11 och 14, samt ingressen.
Biföllos.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 12 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 6 November 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 4 dennes.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mem:r och Utlåtm:
N:o 211, i ani. af erhållen återremiss å 26:te punkten af
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 100, angide utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel;
N:o 212, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om inrättande af en pensionsanstalt för sjömän;
N:o 213, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
af K. M. äskad tillökning i armens nuv:de kavalleristyrka;
N:o 214, i ani. af erhållna återremisser af Stats-Utsk:ts
Ujlåt. N:o 169, ang:de revision af nya Trollhätte kanalbolags
räkenskaper m. m.;
Den 6 November.
229
N:o 215, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om försäljning
af Nya Varfvet i Göteborg;
N:o 216, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 194-  i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesia,
stike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden;
N:o 217, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande 6:te punkten i Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 198, i fråga om anslag till National-musei-byggnaden;
N:o 218, ang:de en gratifikation åt Hr Stats-kommissarien
O. F. af Sillén;
äfvensom Sammansatta Ranko- och Lag-Utsk:ts Mem:r:
N:o 6, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver de af Utsk:t
framställda förslag rörande lag om enskilda banker, utan rätt
att utgifva egna banksedlar; och
N:o 7, ang:de särskildt arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af sekreterare biträdt Sammansatta Banko- o. Lag-Utsk:t.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 30 och
31 sistl. Oktober på bordet lagde Betänk. N:o 39, i ani. af väckta
motioner om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
Utskt:ts å sid. 4 afgifna hemställan.
Bifölls.
Utslets nederst å sid. 11 och öfverst å sid. 12 framställda
förslag.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Jag vill icke förneka att
detta Betänk, kan vara af behofvet påkalladt, samt att förslaget
står i konseqvens med nya strafflagsiörslaget och utgör en komplettering
deraf.
Då man ansett att den som gjort sig medborgerligt förtroende
förlustig, icke under hela sitt lif bör följas af vanära,
har Utsk:t nu framlagt ett förslag, hvarigenom denna förlust
af medborgerligt förtroende efter viss tid kan upphöra. Utsk:t
hemställer i berörde förslag att i frejdebetvgen endast skall införas
huruvida en person, vid den tid då frejdebetyget meddelas,
lagligen är i åtnjutande af medborgerligt förtroende eller
genom domstols utslag, deri ändring ej skett, är dömd sådant
förlustig, och i sistnämnda fall, huruvida han för alltid är förlustig
medborgerligt förtroende, eller vid hvilken tid den honom
sålunda ådömda påföljd af brott upphör.
Jag tror att det skall blifva omöjligt att tillämpa ifrågav:de
stadgande vid iterationer, äfvensom att domstolen i dessa frejdebetyg
ej får tillräcklig kännedom om den tilltalades frejd, samt
230
Den 6 November.
att man icke genom prestbeviset får upplysning om huruvida
den tid förflutit, under hvilken en person varit dömd för vanfrejd.
Hvad slutligen angår redaktionen, så får jag äfven deremot
göra en anmärkning. Det heter nemi., att det skall åligga presterskapet
att afgifva intyg om den tid, då för den tilltalade påföljden
af brott upphör. Det torde icke vara lämpligt att ålägga
presten ett sådant göromål.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del skulle jag
visserligen icke hafva något emot en återremiss i denna punkt,
såvida icke en sådan vid slutet af riksdagen vore ungefär liktydig
med afslag å Betänk:t. Jag anser mig böra betyga LagUtsk:t
min tillfredsställelse med Betänk:t, såsom varande särdeles
förtjenstfullt. Det kan visserligen anmärkas, att det är besynnerligt
att en person, som varit vanfrejdad, inom ett visst
tidsmoment blir välfrejdad. 1 afseende härpå har jag dock redan
yttrat min tanke vid behandlingen af strafllagsförslaget, och anser
mig nu ej böra dermed upptaga tiden.
Den föreg:de talaren har, såvidt jag riktigt uppfattat hans
yttrande, icke bevisat hvad som borde bevisas, nemi. att nuv:de
stadgandet har företräde framför detta förslag. Ehuru jag icke
kan gilla Frih. Leijonhufvuds argumentation, vill jag gerna medgifva,
att förslaget icke är fullkomligt, men beviset derför att
ej ett stort steg framåt genom antagande af i(rågav:de förslag
skulle vara taget, anser jag Frih. Leijonhufvud vara oss skyldig;
och så länge detta ej är ådagalagdt, vill jag rösta för Utsk:ts
tillstyrkan, såsom varande att föredraga framför det nuv:de förhållandet.
Frih. Leijonhufvud har sagt att det skulle vara omöjligt
att tillämpa ifrågav:de stadgande vid iterationer, äfvensom att
domstolen i dessa betyg ej finge fullständig kännedom om den
tilltalades frejd.
För min del förstår jag icke annat än att Utsk:t b. o. h.
undantagit sådana prestbevis, som skola företes, då en person
för brott ställes inför rätta, och utvisande huru den anklagades
lefverne och förhållande varit.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Klagan öfver stadgandet i afseende på
frejdebetyg är så gammal i vårt land och har vid alla riksdagar,
jag minnes, föranledt motioner, att det förvånar mig att, då
nu Utsk:t föreslagit en förändring i förev:de hänseende, denna
skall möta motstånd. Det är allom kändt att det brännmärke,
som för lifstiden vidlåder en person, hvilken en gång varit olycklig
att beträda brottets bana, utesluter honom från tillfälle till
förbättring och betager honom all möjlighet att i vissa fall återkomma
till samma förhållanden, som sina medmenniskor. Om
en person i sin tidigaste ungdom gjort ett tillgrepp, står detta
för närvide qvar i frejdebetyget och hindrar honom att på sin
Den 6 November.
231
sena ålderdom förvärfva förtroende, alldenstund den, som är
dermed befläckad, afskys och undvikes af alla.
Huruvida det kan vara skäl att bibehålla det nuv:de stadgandet
i det ändamål en föreg:de talare påpekat, lemnar jag
derhän. Att det ej ölverensstämmer med nutidens åsigter om
humanitet, torde ingen bestrida. Det har äfven blifvit sagdt att
Utsk:t yttrat sig oriktigt om domstols skyldigheter enligt nu
gällande rättegångsordning. Utsk:t har dock icke inlåtit sig på
den tvistiga frågan, huruvida domstolen har rättighet att vara
inqvisitorisk. Utsk:t har sagt att det beror på åklagaren att
samla bevis till försvårande omständigheter mot den anklagade.
Skall nu en särskild method införas för att brännmärka en person
för hela dess lifstid, endast derför att det någon gång kan
komma i fråga för en domstol att döma för iteration?
Det har vidare blifvit yttradt att det ej skulle vara tillåtet
för en tilltalad att hafva försvarare. Jag tror dock att rättegångsordningen
uttryckligen stadgar att den, som är tilltalad inför
rätta, eger att hafva rättegångsbiträde. Om en åklagare gör
sin skyldighet, skall han samla alla de bevis, på hvilka han kan
stödja sitt påstående, och till dessa hörer onekligen prestbeviset.
Dessutom är det nuv:de sättet att kontrollera, huruvida en person
begått brott eller ej, ingalunda ofelbart. Det är naturligt
att på det sätt, frejdebetygen nu äro uppställda, förefinnes för
den, som derigenom blifver befläckad, en så stor frestelse att
undgå denna fläck, att han på allt sätt söker kringgå stadgandena.
Betyget förfalskas, den straffade antager annat namn,
eller dylikt.
Frih. Leijonhufvud har vidrört att den nuv:de lagen genom
införande af latitudsystemet icke lagt så mycken vigt vid iterationen
som förr, emedan domstolen numera är i tillfälle att med
afseende på omständigheterna tillämpa högre eller lägre straff.
Vare dermed huru som helst, och utan att vilja hvarken angripa
eller försvara det i den nya strafflagen för öfrigt så sällan förekommande
särskilda ansvaret för iteration, så tror jag dock att,
om mensklighetskänslan förbjuder att bränmärka en person för
hela dess lifstid för en obetydlig förseelse, lagstiftaren ej får
tillåta sig att på ett sådant sätt underlätta åklagarens göromål
att få reda på en anklagads antecedentia.
Att bibehålla det nuv:de stadgandet är både orimligt och
barbariskt, och erfarenheten har visat att detsamma ej uppfyller
det mål, hvartill en talare påstått att man derigenom skulle
komma.
Hvad angår redaktionen af denna punkt, hvarigenom presterskapet
skall meddela betyg om personens frejd och vid hvilken
tid den honom sålunda ådömda påföljd af brott upphör, viii
jag erinra att presten nödvändigt måste ega rättighet till en
sådan tolkning. Betyget innehåller ej annat än att en person
genom utslag af den eller den dagen är dömd förlustig medborgerligt
förtroende för så eller så lång tid.
232
Den 6 November.
Då nu ingen annan anmärkning mot sjelfva förslaget blifvit
gjord, och då sjelfva saken i princip måste erkännas vara riktig,
anhåller jag om bifall till punkten.
Frih. Leijonhufvud: I anledning af mina anmärkningar
mot detta förslag hafva tvenne talare uppträdt. Hr von Koch
har, såvidt jag riktigt uppfattat hans anförande, förklarat att jag
icke åstadkommit erforderlig bevisning för min åsigt. Derpå
kan jag ej svara annat än att jag bevisat mina satser lika så
bra, som en person vanligtvis gör, hvilken uppträder i en lag
stiftande
församling i fråga om lagförslag.
Gr. Sparre har förvånat sig öfver det motstånd, som visat
sig mot detta förslag, och hållit ett vackert tal om bränmärkning
för lifstid m. m. Jag hemställer till R. o. Ad., om jag sagt
något sådant. Tvertom; jag håde började och slutade med att
jag fann förordningen till sina tendenser öfverensstämmande med
lagförslaget, men att Lag-Utsk:t icke lyckats losa problemet i
förev:de hänseende på fullt tillfredsställande sätt.
Hvad angår bränmärkningen, så får jag i'R. o. Ad:s minne
återkalla, hurusom Gr. Sparre, vid behandlingen af strafflagsförslaget
och då en punkt förevar ang:de förlust af medborgerligt
förtroende för alltid eller för viss tid, talade i alldeles motsatt
syftning mot detta förslag.
Här har vidare sagts att en tilltalad får hafva rättegångsbiträde.
I afseende härå får jag förklara att jag har mig väl
bekant hvad 15:de kap. Rättegångs-balken innehåller. Der heter
nemi., att en tilltalad får hafva rättegångsbiträde, såvida domstolen
pröfvar det skäligt. Sålunda är det icke någon ovilkorlig
rättighet; och man vet att domstolen vanligen ej har något emot
att en person, som är tilltalad för mindre brott, har biträde;
men deremot sällan tillåter det för den, som begått gröfre förbrytelse.
Gr. Mörner, Garl Göran: För min del förenar jag mig
i Frih. Leijonhufvuds yrkande om återremiss af denna punkt.
Huru skall efter detta förslag förhållas med alla, som före
antagandet af nya strafflagen blifvit dömda lör brott, hvilka efter
den sednare skulle medföra påföljd, som enligt 1734 års lag ej
egde rum? Detta är en omständighet, som Utsk:t väl borde
hafva betänkt.
Vidare inser jag icke huru det kan påstås att presterna
vid tillämpningen af detta förslag skola kunna undgå att blifva
lagtolkare. De skola ju efter den tids förlopp, för hvilken en
person är dömd medborgerligt förtroende förlustig, ur prestbetyget
utesluta denna påföljd. För att bedöma detta måste ju
presten afgöra om preskriptionstiden är ute eller ej.
Gr. Sparre: Frih. Leijonhufvud har haft godheten att
ihågkomma ett yttrande af mig vid ett föregide tillfälle, då jag
förordade förlust af medborgerligt förtroende. Frih:n torde då
Dan 6 November,
233
också hafva godheten erinra sig, att det då var fråga om giftmord
och fördrifvande af foster. Jag anser dessa båda förbrytelser
vara af så svår beskaffenhet, att någon kommiseration
icke bör kunna komma i fråga. En talare har framställt den
frågan, huru förfaras skall med dem, som redan äro dömda förlustige
medborgerligt förtroende. Lagen är i detta afseende
fullt tydlig. För dem finnes ingen annan utväg, än att genom
K. Nåd vinna befrielse från denna förlust,
Vidkommande presterskapets skyldighet att vara lagtolkare,
har jag redan sagt att presten måste i betyget uppgifva den
tid, från hvilken förlusten af medborgerligt förtroende bör räknas.
Denna lagtolkning måste ovilkorligen tillkomma presten, så länge
han ingriper i det administrativa.
Frih. Leijonhufvud säger vidare, att detta förslag till sina
tendenser öfverensstämmer med lagförslaget. Jag anser mig då
böra upplysa, att detsamma står i oskiljaktigt sammanhang dermed.
För öfrigt har jag aldrig, såsom Frih. Leijonhufvud antydt,
talat om att han velat införa någon bränmärkningsinrättning,
men jag har sagt att det nuV:de sättet med frejdebetyg
tjenar att brännmärka folk, mången gång oskyldigt för hela dess
lifstid.
Jag vidblifver mitt förut gjorda yrkande om bifall till punkten.
Frih. Leijonhufvud: Hvad beträffar att Gr. Sparre för
några månader sedan yltrade sig i motsatt syftning mot i dag,
ang:de förlust af medborgerligt förtroende, var det icke min
mening att påstå, det Gr:n hade orätt i sitt yrkande vid det
tillfället. Jag var af alldeles samma tanke, och har äfven i förstärkt
Lag-Utsk. sökt att med min röst bidraga till att genomföra
den åsigten.
Gr. Sparre har sagt att jag skulle erkänna detta förslag
vara öfverensstämmande med lagförslaget. Jag har aldrig yttrat
något sådant. Jag har endast erkänt att grunden är densamma.
I afseende på mina anmärkningar mot redaktionen, vidblifver
jag hvad jag förut yttrat.
Frih. Armfelt, Magnus: Såvida det förslag, hvarom här
är fråga, ord för ord skulle antagas såsom ett R. St:rs beslut,
hvilket ej kunde af K. M. ändras, skulle jag icke underlåtit att
göra en eller annan anmärkning mot detsamma; men då nu så
icke är förhållandet, utan detta Betänk, endast innehåller en om
ändring i viss uppgifven syftning till K. M. framställd önskan,
hvarigenom K. M. är oförhindrad att i detaljerna göra ändringar,
torde man icke böra motsätta sig Utsk:ts hemställan.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Frih. Leijonhufvud: Jag anhåller att, med anledning af
Frih. Armfelts yttrande, att detta Betänk, icke innehåller någon
lagtext, få förklara att detta icke undfallit mig. Det torde dock
icke desto mindre vara nödvändigt och åligga Utsk:t att uppge
234
Den 6 November.
ett så tydligt och exakt förslag sorn möjligt i den syftning, H.
St:r vilja hos K. M. anhålla om förändradt lagstadgande.
Jag fortfar att yrka återremiss.
Gr. Sparre: Då Frih. Leijonhufvud är emot förslagets antagande,
men ändock icke föreslagit någon förändring i Utsk:ts
hemställan, vet jag icke hvartill det tjenar att yrka återremiss.
Det vore väl enklare att i så fall yrka afslag.
Hr von Koch: Frih. Leijonhufvud tyckes vara af den
mening, att sådana betyg, som innefattas i 1734 års Förordning,
äro äfven inbegripna i detta Utsk:ts förslag. Genomläser
man Betänk:t, synes dock Utsk:ts motiver innebära att i frejdebetygeu
icke skola inbegripas föreskrifterna i nämnde förordning.
Gr. Mörner: I anledning af den siste värde talarens yttrande,
tager jag mig friheten anmärka, att Utsk:ts omförmälande
af K. Förordningen den 11 Juli 1753 skett i sammanhang
med det yttrande, Utsk:t meddelat med hänseende till Ola
Olssons motion, och hvarpå det afstyrkande svaret förekommer
på sid. 4. Här är nu deremot fråga om ett af Utsk:t framställdt
förslag till följe af sammanstämmande motioner af Komminister
Afzelius, Hr Sundvallsson och J. Fredrik Hallström.
Hr von Koch: Jag tager mig friheten påpeka för Gr.
Mörner att Utsk:t i detta Betänk, börjar med att resonnera öfver
Betänk:t i dess helhet, och yttrar sig sedan specielt öfver Ola
Olsson motion. Utsk:t säger nemi.: »Utsk:t finner alltså icke
någon betänklighet vid att den, genom ofvananmärkta K. Förordning
den 11 Juli 1753 stadgade skyldighet för presterskapet,
att meddela yttrande om häktade personers förhållande i deras
lefverne, fortfarande varder bibehållen.»
»I intet annat fall än det här ofvan nämnda eger presterskapet
rätt att meddela på kyrkoböckerna grundadt betyg om
personers sedlighet och lefverne i allmänhet, så framt det blir
af förklenande innehåll. Genom särskilda författningar är dock
i en mängd fall föreskrifvet om prestattester ang:de kristendomskunskap,
hinderslöshet till äktenskap, vederhäftighet, fattigdom,
behof af pension eller annat allmänt understöd m. m.»
Mig synes häraf tydligt att Utsk:t ansett 1753 års Förordning
böra qvarstå, och det är under denna förutsättning jag anhåller
om bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af Utsk:ts ifrågav:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma,
och sedermera propos. på återremiss deraf, hvilka båda propos:r
med blandade ja och nej besvarades; hvarefter propos.
på bifall till förslaget förnyades samt jemväl besvarades med
Den 6 November.
235
ja och nej i blandning; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Leijonhufvud begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts öfverst å sid. 12 i Betänk:t N:o 39 afgifna förslag
i fråga om utfärdande af en förklaring rörande beskaffenheten
af frejdebetyg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej — 12.
Utsk:ts i slutet af Betänkrt afgifna förslag.
Frih. Leijonhufvud: Då R. o. Ad. återremitterat den
föreg:de punkten, torde det vara lämpligt att förfara på enahanda
sätt äfven med denna. Jag vill blott göra några anmärkningar
mot ordställningen i denna punkt. Det heter nemi. »att,
då någon blifvit dömd medborgerligt förtroende för alltid eller
för viss tid förlustig, det skall åligga domstolen, som i målet
dömt, att ofördröjligen genom transsumt af utslaget derom meddela
underrättelse till kyrkoherden i den församling, der den
dömde är kyrkoskrifven, äfvensom att, i den händelse sådant
utslag blifvit af Hofrätt eller af K. M., i fråga om berörda påföljd,
ändradt, eller medborgerligt förtroende blifvit af K. M. i
nådeväg återskänkt, det skall åligga vederbörande Hofrätt eller
föredragande hos K. M., att på enahanda sätt derom meddela
underrättelse.» Det förhållande deremot, att en person vid underrätt
blifvit frikänd, men sedermera af öfverrätt blifvit dömd
medborgerligt förtroende förlustig, finnes här icke vidrördt.
Vidare heter det att det skall åligga vederbörande Hofrätt
eller föredragande hos K. M. att ang:de ofvannämnde förhållande
underrätta kyrkoherden i den församling, der den dömde
är kyrkoskrifven. Jag har alldeles icke något emot en sådan
underrättelse, men tror ej att man bör ålägga Hofrätt eller föredragande
hos K. M. att korrespondera med alla kyrkoherdar i
Sverige. Bättre vore, enligt mitt förmenande, att underrättelse
i frågan meddelades K. M:s Belicde i vederbörligt län, för att
genom dess försorg vidare befordras.
236
Den 6 November.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till förslaget, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 4
dennes bordlagde Mern. N:o 210, ang:de verkställd omröstning
i åtskilliga till statsregleringen hörande frågor.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 4 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 73, om kungörande af åtskilliga föreskrifter
i banko-reglementet.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts den 4 dennes bordlagde Mern. N:o 74, ang:de
förhöjd pension för Kassören i Banken G. M. Schön; samt
Utlåt. N:o 75, i ani. af Handlanden D. Schedwins enkas ansökning
om eftergift af skuld till Banko-diskont-verket.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 4
dennes bordlagde Mern. N:o 78, ang:de verkställd omröstning i
ani. af de hos Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Lag-Utsk:ts Betänkm N:ris 35 och 55 öfver dels
K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels ock enskilda
motioner rörande brottmålslagstiftningen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 7 November.
237
Lördagen den 7 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 6 dennes samt prot:t
för den 17 sistl. Juni f. m.
Upplästes och godkändes Exped:s-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 149. ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
6:te hufvudtitel; och
N:o 150, i ani. af väckt förslag om förändring af lagstift*
ningen rörande jords elier lägenhets afstående för allmänt behof.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:ts den 4 och 6 dennes
på bordet lagde Mern. och Utlåt.:
N:o 74, ang:de förhöjd pension för Kassören: i Banken C.
M. Schön; och
N:o 75, i ani. af Handlanden D. Schedwins enkas ansökning
om eftergift af skuld till Banko-diskont-verket.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde
Mern. N:o 211, i ani. af erhållen återremiss å 26:te punkten
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 100, ang:de utgifterna under riksstatens
7:de hufvudtitel.
Föredrogos och lade»-till handlingarne Stats-Utsk:ts den 6
dennes bordlagde Mem:r:
N:o 212, i ani. af Riks Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om inrättande af en pensionsanstalt för sjömän; och
N:o 213, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande
af K. M. äskad tillökning i arméens nuv:de kavalleristyrka.
Vid punktvis skedd föredragning af Stats-Utsk:ts den 6
dennes bordlagde Mern. N:o 214, i ani. af erhållna återremisser
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 169 ang:de revision af Nya Troll
-
238
Den 1 November.
hätte kanalbolags räkenskaper m. m., lades Utsk:ts första yttrande
till handlingarne och bifölls dess sednare tillstyrkande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde Utlåt, och Mern.:
N:o 215, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om försäljning
af nya varfvet vid Göteborg; och
N:o 216, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande Stats-Utsk:ts Utlåt. 194, i
fråga om kostnadsersättning till militäre, civi!e“och ecklesiastike
tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde
Mern. N:o 217, med förslag till voters-propos. i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande 6:te punkten i Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 198, i fråga om anslag till national-musei-byggnaden,
blef den föreslagna voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde
Mern. N:o 218, ang:de en gratifikation åt Hr Statskommissarien
O. F. af Sillén.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde
Mern. N:o 6, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver de af
Utsk:t framställda förslag rörande lag om enskilda banker utan
rätt att utgifva egna banksedlar.
Föredrogs och bifölls sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts
den 6 dennes bordlagde Mern. N:o 7, ang:de särskildt arfvode
åt den person, hvilken, i egenskap af sekreterare, biträdt
Utsk:t.
Anmäldes och bordlädes Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 79, i ani.
af motion om förändring i lagstiftningen rörande äktenskapsförord
samt mannens målsmansrätt för hustrun.
Den 10 Nov ernber.
Justerades 3 prot.-utdrag för detta plenum.
239
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdagen den IO November 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St:t ankommet prot.-  utdrag N:o 528, innehållande, ibland annat, inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:ts beslut öfver Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 39,
i ani. af motioner om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 6 och 7 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 215, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om
försäljning af nya varfvet vid Göteborg.
Gr. Mörner, Carl Göran: Emedan Utsk:t i sitt Betänk,
hänvisat till K. M:s Propos. i ifrågav:de ämne, har jag genomläst
densamma, och dervid funnit att K. M. visserligen hört sägas
att ett bolag vore under bildning, för att på någon lämplig
punkt i vestra Sverige anlägga ett större jernförädlingsverk,
samt att ibland platser, som för denna anläggning varit i fråga,
detta bolag äfven skulle vändt sina tankar på nya varfvet vid
Göteborg, men har deremot ingalunda kunnat inhemta att någon
bolagsdirektör eller någon bestämd person till regeringen
inkommit med något anbud å varfvet eller någon begäran att
få köpa detsamma.
240
Den 10 November.
Till följe häraf gick jag till det protokoll, som finnes bifogadt
den K. Proposm, troende att någon upplysning möjligen
kunde från detsamma hemtas, men denna granskning ledde ej
till annat resultat, än sjelfva Proposm lemnat.
Jag har ej heller kunnat af förev:de K. Propos. finna att,
i öfverensstämmelse med 10:de §:n R. F., några upplysningar
blifvit inhemtade, utan innehåller fastmera Proposm att tiden
ej medgifvit sådanas införskaffande.
Då det är fråga om att fatta ett beslut ang:de afhändande
från K. M. och Kronan af en lägenhet utaf den betydenhet,
som nya varfvet vid Göteborg, skulle jag för min del gerna
hafva sett att den K. Proposm innehållit en upplysning om hvad
detta varf kunde anses vara värdt, eller hvad Kronan kostat på
detsamma, äfvensom om hvad spekulanter kunde vara hugade
att derföre erbjuda.
Det är visserligen sagdt, att ifrågavide etablissement ej
mera är för flottans behof af nöden; men huruvida staten bör
för något annat allmänt behof förbehålla sig större eller mindre
del deraf, har ej blifvit undersökt eller utredt. Erfarenheten
har härutinnan visat att, då staten afhändt sig en lägenhet,
hvaraf den sedan behöft äfven blott en mindre del, den, som af
denna lägenhet en gång kommit i besittning, vetat sedermera
göra sig väl betald för hvad han från sig lemnat.
Under sådana förhållanden kan jag ej annat än anse ärendets
utredning allt för ofullständig, och tror jag äfven att någon
försigtighet vid denna frågas behandling ej vore ur vägen. Att
spekulanterna så sent påtänkt denna affär, alt de först, sedan
man haft skäl hoppas att R. St:r redan skulle vara åtskiljda,
låtit förljuda något om sina önskningar och planer, kan väl
ej utgöra något skäl för R. St:r att blindt bifalla hvad som begäres,
utan synes mig snarare vara en giltig anledning för dem
att icke obesedt gå en sådan spekulation till mötes.
På grund af hvad jag anfört, måste jag således anhålla om
afslag å K. M:s Propos.
Gr. von Platen, Baltzar: Den siste värde talaren har
så fullständigt och i så fullkomlig öfverensstämmelse med K.
M:s Propos. redogjort för det företag, som Proposm afser, att
jag ej har i detta afseende något att tillägga. Valet för rådgilvaren
var här icke annat, än huruvida ett, efter hans uppfattning,
godt tillfälle att få en Kronans egendom med fördel
försåld skulle begagnas, eller om man skulle låta detta tillfälle
gå sig ur händerna, i det man ginge mer formenligt till väga.
Jag betviflar att formen bättre blifvit iakttagen på det
sätt den siste värde talaren tyckes föredraga. Mig förefaller
det, som om, då frågan så öppet blifvit framlagd, något svårt
klander mot förfaringssättet åtminstone icke bort komma i
fråga.
Gr. Mörner har sagt att man haft den erfarenheten, att
det vore farligt att afhända sig jord, som tillhört staten, till
följe
Den 10 November.
241
följe hvaraf man ingalunda här borde en sådan jordafhändning
tillåta. Om Hr Gr:n tagit fullkomlig reda på K. M:s Propos.,
skulle Gr:n hafva funnit att saken blifvit tillstyrkt af 2:ne komitéer,
hvilkas sammansättning K. M. icke ansett vara olämplig,
samt att K. M. sålunda icke saknat skäl förmoda att en försäljning
vore med statens väl öfverensstämmande. K. M, har förbehållit
sig rättigheten att bestämma huru denna afsöndring skall
ske, och då i den K. Propos:n är utsatt att sådant icke kommer
att ega rum utan vederbörandes hörande, kan man vara öfvertygad
om att ifrågav:de jord icke kommer att bortkastas.
l)å slutligen det skälet, att i fråga vide plats skulle upphöra
att vara en station lör flottan, vare sig tillfölje af kostnaderna för
platsens försvar, eller i afseende på det nära grannskapet af en
stor fabriksstad, är ganska talande, har jag ansett min skyldighet
vara att härutinnan tillstyrka en framställning till R. St:r.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Den utredning, som af Gr.
Mörner blifvit påpekad, och som visserligen varit önsklig, i fall
den kunde hafva medhunnits, sönderfaller i tvenne delar. nemi.
l:o om detta varf är lör kronan nödvändigt, och 2:o ang:de
det pris, för hvilket kronan skulle afhända sig ifrågav:de lägenhet.
Hvad nu mom:t 1 vidkommer, tror jag verkligen att man
kan skänka förtroende till de tvenne komitéer, nemi. såväl af
år 1855, som 1861, hvilka i detta afseende uttalat sin mening
ganska bestämdt, och att representationen, utan inhemtande af
några vidare utlåtanden af sakkunnige personer, i denna del af
frågan kan bifalla Utsk:ts hemställan.
Hvad 2:dra monut beträffar, hade det visserligen varit önskligt
om R. St:r redan nu kunde hafva tagit i öfvervägande den
summa, som borde betingas; men jag hemställer till Gr. Mörner,
huruvida någon betänklighet kan vara förknippad med att
öfverlemna bestämmandet deraf åt K. M., då K. M. tillkännagifva
att någon försäljning ej kommer att ega rum förr, än
upplysningar i detta fall blifvit inhemtade, samt då det slutliga
afgörandet sker af K. M., på tillstyrkan af ansvarige rådgifvare.
Jag för min del får förklara, det jag ingalunda hyser den åsigten,
att kronans rätt under sådana förhållanden skall komma
att slumpas bort.
Man kan äfven se denna fråga ur en annan synpunkt. Vi
veta nemi. alla i hvilka svåra konjunkturer vår jernhandtering
för närv:de sig befinner, samt att den frågan många gånger varit
på tal att genom ett sammanslående af en hop mindre jernverk
till en stor verkstad bereda en större inkomst åt dess
egare, och åt hela landet en större vinst. 1 händelse en sådan
plan skulle komma till utförande, finnes ej att erhålla en mera
tjenlig plats, än den ifrågav:de, och för ett sådant ändamål kan
man väl upplåta en för kronan onödig egendom. Då det slutligen
är af K. M. tillkännagifvet, att ett bolag är bildadt i och
H. VII. 16
242
Den 10 November.
för åstadkommandet af en sådan anläggning, samt att detta bolag
just fästat sina blickar på il'rågav:de plats, tror jag icke att
R. St:r behöfva fordra att något bestämdt namn i detta afseende
skall uppgifvas.
På de skäl, jag anfört, får jag derföre anhålla om bifall
till Utsk:ts Betänk.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, ifrågasatte
jag ingalunda riktigheten af det omdöme, som de båda om
nämnda
komitéerna uttalat derom, att för vårt sjöförsvar ifråga
v:de egendom icke skulle vara behöflig; men jag gjorde den
erinran, att det icke var utredt, huruvida varfvet kunde i andra
hänseenden vara af värde att hafva i behåll. Jag minnes
ganska väl, hurusom, då det beslöts att en lägenhet utanför Jön
köping
skulle till staden afstås, man lyckligtvis tog undan jord
för bangårds anläggande. Hade man då ej gjort detta, skulle
staten måhända till ett mycket högre pris fått återköpa sin jord.
Hvad nu ifrågav:de lägenhet angår, så säger man att det
just nu skulle vara ett godt tillfälle att få densamma försåld
till högsta möjliga pris. Det pris, hvartill en sådan i närheten
af en stad, som är stadd i den utveckling, som Göteborg, och
der man omöjligen i denna stund kan veta hvilka behof på utrymme,
sorn i framtiden kunna uppslå, belägen lägenhet framdeles
kan komma att uppgå, trotsar jag den största spåman
att kunna förutsäga. Det har yttrats, att ett bolag var bildadt
för jernförädlingsverkets anläggande. K. M:s Propos. innehåller
att ett dylikt är under bildning, hvilket är en betydlig skillnad.
Jag var sjelf en bland de Konungens rådgifvare, som fastställde
reglor för Köping Hults jernvägsbolag. Bland de personer,
som furrnos uppeifrie såsom blifvande delegare i bolaget, voro
(lere betydande såväl Engelska som Svenska kapitalister, ja äfven
åtskilliga af Göteborgs rikaste köpmän. När emellertid bolaget
sedermera verkligen kom till stånd, försvunno många af
de uppgifna namnen, och de Svenskar, som stodo qvar, voro till
större delen ganska obetydliga personer. Då hvarken K. M:s
Propos. eller de båda föreg:de talarne hafva nämnt något namn,
har man här icke ens chiméren af vackra namn, utan man
vet i detta hänseende alldeles ingenting.
Jag har det aldra största förtroende till Konungens nuv:de
rådgifvare, men kan dock ej underlåta att påpeka att det är
ett stort ansvar, som de åtaga sig, dä de, utan stöd af Ständernas
omdöme, ifrågasätta att afhända kronan en egendom
af så stort värde, som nya varfvet vid Göteborg. Då nya Trollhätte
bolag bildades, tog äfven regeringen ett dylikt Steg, i det
den beviljade bolaget åtskilliga fördelar, som sedermera så skarpt
klandrats. Jag tror således att det för K. M:s rådgifvare skulle
vara ganska lugnt att icke behöfva åtaga sig ett sådant ansvar,
som det ifrågav:de. Ar platsen den enda passande för det
nämnda jernförädlingsverkets anläggande, och af så stor nödvändighet,
kunna väl bolags-intressenterne gifva sig till tåls ännu
Den 10 November.
2*3
2:nc år. då behörig utredning kan hinna försiggå och Ständerna
blifva i tillälie att, på grund deraf, pröfva förhållandena. Om,
som jag hört sägas, det varit fråga om att anlägga detta verk
vid Trollhättan, kan jag, för min del, ej härutinnan finna någon
olycka för det allmänna. I afseende på ett fiendtligt anfall,
skulle ju då alltid denna anläggning ligga mera skyddad vid
Trollhättan, än vid nya varfvet.
I och för det allmännas skull måste jag, med stöd af
hvad jag anfört, fortfara i mitt yrkande om afslag å Utsk:ts
Betänk.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Inom Utsk:t bifölls
detta Betänk, utan diskussion. På afdelningen, hvarest
denna fråga handlades, yttrade jag mig emot denna Propos.,
hufvudsakligen på de af Gr. Mörner anförda skäl. Då emellertid
densamma bifölls af Borgare och Bönder, under yttrande att
det vöre ett förtroende-votum för regeringen, öfvergick jag på
dessas sida.
Jag skulle emellertid nu anhålla hos Riddarh.-Sekreteraren
om upplysning, huru frågan är af de öfriga Stånden afgjord.
Undertecknad tillkännagaf, att Bonde-St:t bifallit det ifrågav;de
Utlåt:t, men att någon underrättelse om de öfriga Riksståndens
beslut ännu ej ankommit.
Hr von Francken: Då, enligt den nu lemnade upplysning,
frågan ännu icke hos de öfriga Stånden förevarit till behandling,
får jag yrka bifall till Utsk:ts Betänk., med det tillägg
att beloppet af ifrågav:de försäljningssumma måtte ställas till
K. M:s disposition, för att användas till för flottan nyttiga ändamål.
Gr. von Platen: Jag har endast begärt ordet för att tillkännagifva,
det jag tror mig kunna upplysa att ifrågav:de Betänk.
är bifallet af Preste- och Bonde-St:n.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
Utlåt, oförändradt, dels af Hr von Francken bifall till detsamma
med den förändring, att den inflytande köpeskillingen
skulle ställas till K. M:s disposition, för att användas till för
flottan nyttiga ändamål, och dels slutligen af Gr. Mörner afslag
å Utlåt:t.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utlåt:t oförändradt, hvartill svarades mångå ja, blandade
med nej, sedermera propos. på bifall till detsamma med
den af Hr von Francken föreslagna förändring, då svaren ut
-
244 Den 10 November.
föllo med många nej, blandade med ja, och vidare propos. på
afslag å Utlåt:t, hvilken propos. likaledes besvarades med många
nej, blandade med ja, hvarefter propos. på bifall till merberörde
Utlåt, förnyades samt besvarades med många ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering, samt Hr Gr. o. Landtm,
yttrat att R. o. Ad. egde att bestämma, huruvida kontra-propos:n
vid den blifvande voteringen skulle innefatta antingen bifall till
Utlåht med den af Hr von Francken föreslagna förändring, eller
afslag å samma Utlåt., framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
derå, att bifall till Utlåt:t med den af Hr von Francken
föreslagna förändring skulle ingå i kontra-proposm, hvartill svarades
flere nej, jemte några ja, och sedermera propos. derå,
att afslag å oftanämnde Utlåt, skulle utgöra kontra-proposm,
då svaren utföllo med flere ja, jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Francken begärde votering om kontra-propos:ns
innehåll, men innan voter:s-propos:n hunnit uppsättas, anmälte
sig och yttrade
Hr von Francken: Då jag hör uppgifvas att Preste-St:t
bifallit detta Betänk., afstår jag från mitt yrkande på votering
om kontra-proposm.
Härefter upplästes och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
:
»Den, som bifaller Stats-Utsk:fs Utlåt. N:o 215, i ani. af
K. M:s Nåd. Propos. i fråga om försäljning af nya varfvet vid
Göteborg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R o. Ad. detta Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 12.
Föredrogs ånyo Slats-Utsk:ts den 6 och 7 dennes bordlagde
Mern. N:o 216, med förslag till voter:s-propos. i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut rörande Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 194,
i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesia
-
Deu 10 November. ' 123
245
stike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden; och god'
kände R. o. Ad. den i Mem:t föreslagna voter:s-propos:n.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Banko- och Lag-Utsk:ts den 6 och 7 dennes bordlagde
Mern. N:o 6, i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver de af
Utsk:t framställda förslag rörande lag om enskilda^banker utan
rätt att utgifva egna banksedlar.
Utskrts inbjudning och förslag till voter:s-propos:r rörande
§ 1.
Hr von Koch: Jag må bekänna att jag ej”vet någon bestämd
skillnad mellan den ordalydelse i den sednare delen af
§:n, som af R. o. Ad. blifvit antagen, och den, som Presteoch
Bonde-St:n för sin del beslutat. Det förefaller mig likväl
som om, enligt R. o. Ad:s föreg:de beslut, det vore bestämdt
att K. M. borde pröfva icke allenast bolagsreglornas öfverensstämmelse
med författningen, utan äfven nyttan af en sådan
banks anläggning, hvilken pröfning, ehuru jag ingalunda betviflar
att Preste- och Bonde-St:ns beslut åsyfta detsamma, i deras
beslut ändock står mindre tydligt utsatt.
Under sådana förhållanden, och då jag anser att man bör
tydligt uttrycka hvad man vill, i synnerhet då det är fråga om
ett undantag från den så vigtiga allmänna regeln, att den, som
gör affärer, äfven bör ansvara för sina skulder, anhåller jag
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts inbjudning, behagade vidhålla
sitt förut i ämnet fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på antagande af Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på afslag derå samt godkännande af de
föreslagna voter:s-propos:na, hvilken propos. med ja besvarades.
Utsk:ts inbjudning och förslag till voter:s-propos:r rörande
§ 7.
Hr von Koch: Då jag förra gången, när denna fråga var
föremål för R. o. Ad:s behandling, fullkomligt uttalade mina
åsigter i afseende å detta ämne, vill jag ej nu, genom ett onödigt
upprepande af desamma, upptaga R. o. Ad:s tid, utan anhåller
jag att Ståndet äfven i denna punkt täcktes vidblifva sitt
en gång fattade beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, framställdes
först propos. på antagande af Utsk:ts inbjudning, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå samt go<h*
246 Den 10 November.
kännande af de föreslagna voter:s-propos:na, hvilken propos. med
ja besvarades,
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-(Jtsk:ts den 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 79, i ani. af
motion om förändring i lagstiftningen rörande äktenskapsförord
samt mannens målsmansrätt för hustrun.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utsk:t
inkomne, förslag till U. St:rs underd. skrifvelser till K. M.,
nemligen:
N:o 151, i fråga om ersättning af Statsverket till 3 officersenkor
för innehållen aflöning för deras numera aflidne män under
krigsfångenskap;
N:o 152, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande
dels i 1862 års allmänna industri- och konstexposition i London,
dels ock i den för landtbruksalster och redskap innev:de
års sommar anordnade internationella utställning i Hamburg;
N:o 153, ang:de ersättning för sådana af K. Stats-kont.
förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit
af R. St:r beviljade;
N:o 154, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de rese-ersättniug
och dagtraktamente till ordförande och ledamöterne uti
nämnderna för reglering af presterskapets aflöning m. m.; samt
N:o 155, i fråga om förändrad organisation å Domkapitlen.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. N:o 219, med
förslag till voter:s-propos:r i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut rörande K. M:s nåd. framställning om Krigs-Colkii ombildning
till en armé-förvaltning; samt
Lag-Utsk:ts Utlåtrn och Menr.r:
N:o 80, i ani. af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 57,
öfver motion om förändring af K, Förordnm ang:de vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855;
N:o 81, i ani. af väckt motion ang:de upphörande af frälsemans
särskilda forum;
N:o 82, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 73, öfver
motion ang:de giltigheten af K. Brefven den 7 Juni 1733
och den 24 Januari 1740, i fråga om handräcknings meddelande
för barns befordrande till dopet; och
Den 11 November.
247
N:o 83, i ani. af Sterremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 72, öfver
motion om ändring af 2:dra och 3:dje §§:na i 3:dje kap:t
Kyrkolagen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 11 November 1863
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 10 dennes.
Upplästes och godkändes Exped -Utsk:ts skrifvelse-förslag
N:o 156, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 10 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 528, innehållande, bland annat, inbjudning till
de öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s beslut öfver Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o
39, i ani. af motioner om förändrade stadganden i afseende å
frejdebetyg.
Frih. Armfelt, Magnus: l anledning af de olika beslut
Riks-Stånden fattat rörande denna fråga, har den varit föremål
för en förnyad behandling inom det sammansatta Utsk:t, hvars
sammanjemkningsförslag i dessa dagar kommer att göras till
föremål för R. St:rs pröfning. Jag anhåller derföre att deri
nu föredragna inbjudningen icke måtte föranleda till annan åtrgäd
än att R. o. Ad. måtte besluta lägga densamma till handlingarne.
248
Deu 11 November.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd propos.
, förklarades Bonde-St:s ifrågav:de inbjudning ej böra föranleda
till någon annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 7 och 10 dennes bordlagde
Betänk. N:o 79, i ani. af motion om förändring i lagstiftningen
rörande äktenskapsförord, samt mannens målsmansrätt
för hustrun.
Frih. Armfelt: Såsom det Höglofl. Ståndet af Betänk:t
behagade inhemta, har jag, äfvensom en annan af detta Stånds
ledamöter, reserverat mig emot den nu föreslagna lagförändringen.
De skäl, som vi i våra reservationer anfört, äro visserligen något
olika, emedan vi utgå från olika synpunkter vid bedömandet
af frågan, huruvida hustrun bör stå under mannens målsmanskap.
Deruti öfverensstämma vi dock, att vi båda önska afslag
å Betänk:t.
Den af R. St:r för deras del beslutade förordning om qvinnans
myndighet står redan i strid med de i Giftermåls-Balken
förekommande stadganden om äktenskapsförord; men om man,
på sätt Utsk:t här löreslagit, utvidgade makars rätt att göra äktenskapsförord
ända derhän, att det skulle kunna innefatta förändrade
bestämmelser ang:de mannens målsmannarätt, skulle
stridigheten mellan de, i fråga om rättigheten att göra paktum
och i fråga om qvinnans myndighet, tillämpade grundsatser framträda
än mera bjert och denna inkonseqvens blifva af vida större
praktisk betydelse. Utan att vidare utveckla mina åsigter i
detta ämne, inskränker jag mig derföre att på det nu anförda
skälet yrka afslag å Betänk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till förev:de Betänk., hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde
Mern. N:o 219, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af IliksStåndens
skiljaktiga beslut rörande K. M:s Nåd. framställning
om Krigs-Colkii ombildning till en arméförvaltning, blefvo Utsk:ts
förslag till voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 10 dennes bordlagde Utlåtm:
N:o 80, i ani. af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskits Betänk. N:o 57,
öfver motion om förändring af K. Förordnm ang:de vissa föreskrifter
till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855; och
Den 11 November.
249
N:o 81, i ani. af väckt motion ang:de upphörande af
frälsemans särskilda forum.
Föredrogos ooh lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 10
dennes bordlagde Mem:r:
N:o 82, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 73,
öfver motion ang:de giltigheterna af K. Brefven den 7 .luni
1733 och den 24 Januari 1740, i fråga om handräcknings meddelande
för barns befordrande till dopet; och
N:o 83, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 72,
öfver motion om ändring af 2^dra och 3:dje §§:na i 3:dje kap
kyrkolagen.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då, vid de sista voteringarne
i förstärkt Stats-Utsk., det inträffat att dess ledamöter af K. o.
Ad. icke varit fulltalige, får jag anhålla att det Höglofl. Ståndet
måtte välja ytterligare sex suppleanter till detta Utsk.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till detta förslag
lemnat bifall, hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad.
behagade företaga det ifrågav:de valet i början af det plenum,
som komme att hållas näst efter Thorsdagen den 12:te dennes;
hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 220, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgälds-kontoret, ang:de de under nuv=de riksdag på
nämnde kontor anvisade statsutgifter, äfvensom ang:de de för
jernvägsbyggnader beviljade anslag och lån, samt om anskaffande
af dertill nödiga medel;
N:o 221, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgälds-kontoret, ang:de de vid föreg:de riksdagar beviljade
anslag till folkundervisningen; och
N;o 222, ang:de inlösning af ytterligare anmälda, först efter
preskriptionstidens slut hos Riksgälds-kontoret företedda riksgäldssedlar.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
250
Den 12 November.
Thorsdagcn den 12 November 1863.
ilis- .
Plenum kl. ^ 2 e. ni.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 11 dennes.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, uppläste en
motion, N:o 273, om beviljande af ett anslag å 30,000 rdr, såsom
understöd åt de mest nödlidande till följd af branden i
staden Warberg.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 10 och 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 80, i ani. af gjorda anmärkningar och Riksståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N'o 57, öfver motion om förändring af K. Förordnm ang:de
vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag får vördsamt anhålla, att
R. o. Ad., med vidblifvande af sitt beslut rörande Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 57, måtte afslå ifrågav.de, af samma Utsk. gjorda
inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts ifrågav:de förslag, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på afslag derå och vidblifvande af det
förra beslutet, hvilken propos. med ja besvarades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:ts
den 10 och 11 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 81,
i ani. af väckt motion om upphörande af frälsemans särskilda
forum.
Usta punkten.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Ehuru jag med
gifver,
att den fördel, som R. o. Ad. åtnjuter i afseende på
rättegångsmål, nemi. att hafva forum i Hofrätten, icke är af
De» 12 Noveen ber.
251
någon så särdeles stor vigt, att man dervid bör fästa alltför stor
betydelse, kan jag likväl ej förneka att i vissa fall, t. ex. i fråga
om förmynderskap, det isynnerhet här i Stockholm vore förenadt
med vinst, om detta förhållande finge fortfara. Jag medgifver
också att genom den nya konkurslagen ett brutet förhållande
uppstått; men då jag icke kan inse att någon olägenhet
för det allmänna kan uppstå af denna af R. o. Ad. sedan
uråldriga tider tillbaka åtnjutna frihet, och då jag äfven anser
att det kan blifva tid nog att afgöra denna fråga, sedan vid
nästa riksdag det visat sig, om R. o. Ad. skall upphöra att vara
en politisk korporation eller icke, får jag yrka afslag å detta
Betänk.
Jag vill slutligen tillägga att jag finner tiden för denna frågas
afgörande mindre lämplig, då, vid riksdagens slut, R. o. Adis
medlemmar äro ganska få.
Frih. Armfelt, Magnust I motsats till den siste talaren,
anhåller jag om bifall till ifrågavtde förändring, dels emedan
konseqvensen synes fordra att då såväl Rr St:r som K. M.
vid förra riksdagen beslöto upphörandet af R. o. Ad:s forum
privilegiatum i fråga om konkurs, samma förhållande äfven gör
sig gällande i afseende å testaments- och andra tvister, dels
ock emedan denna fråga icke blott vidrörer R. o. Ad:s, utan
äfven många andra intressen, som förtjena komma i betraktande.
Slutligen har jag ett skäl, som för mig gäller mycket
och som jag hoppas att de här nämde ledamöter af R. o. Ad.
behagade taga i noggrannt öfvervägande. Jag anser nemi., att
om man vill kraftigt använda sitt nej i stora frågor, så är
nödigt att icke hafva uttömt sin kraft genom användande af
detta nej i frågor af mindre vigt, stundom sådana, som, i
likhet med denna, röra blott en formsak och dertill en sak,
hvars bibehållande icke för R. o. Ad. innefattar något gagn,
men för många dess medlemmar och många icke till detta Stånd
hörande kan vara till både besvär och förlust.
Annu en gång anhåller jag om bifall till förslaget.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag ber att få helt
och hållet förena mig med Frih. Armfelt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels afslag å Utsk:ts förev:de förslag, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till detsamma och sedermera
propos. på afslag derå, hvilka båda propos:r med blandade ja
och nej besvarades; hvarefter propos. på bifall till förslaget förnyades
samt jemväl besvarades med ja och nej i blandning; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
252
Deu 12 November.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts i första punkten af Utlåt*
N:o 81 afgifna förslag i fråga om upphörande af frälsemans
särskilda forum, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. detta förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 23.
2:dra punkten.
Frih. Armfelt: Med afseende å det vid första punkten
fattade beslut, torde lt. o. Ad. finna att det ifrågav-.de mom*
bör afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts förev:de hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 11 dennes bordlagde
Mem:r:
N:o 220, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret, ang:de de under nuv:de riksdag på nämnde
kontor anvisade statsutgifter, äfvensom ang:de de för jernvägsbyggnader
beviljade anslag och lån, samt om anskaffande af
dertill nödiga medel;
N:o 221, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret ang:de de vid föreg:de riksdagar beviljade
anslag till folkundervisningen; och
N:o 222, ang:de inlösning af ytterligare anmälda, först efter
preskriptionstidens slut hos Riksgäldskontoret företedda riksgäldssedlar.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts Utlåtm, Betänkm och Mern.:
N:o 53, med föranledande af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 29, i fråga om ändring eller omarbetande
af landtmäteri-instruktionen och skiftesstadgan m. m.;
Den 12 November.
253
N:o 54, i ani. af väckt motion om ändring i K. Kungörelsen
den 4 Maj 1827, ang:de beräkning och fördelning af den
ersättning, som boställsinnehafvare i anledning af verkställda
egoskiften kunna erhålla eller få vidkännas;
N:o 55, i ani. af väckt motion att folkskoleinspektör måtte
dels för anställande af inspektionsresor berättigas till ledighet
från annan ordinarie tjenst, dels förklaras för sjelfskrifven medlem
och föredragande i domkapitlet vid behandling af folkskoleväsendet
rörande mål m. m.;
N:o 56, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om lydelsen af 18:de §:n sista mom:t i förslaget till ny jagtstadga;
N:o
57, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utsk:ts Betänk. N:o 50, öfver väckta motioner om
förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket;
äfvensom
Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 26, ang:de beräkningen af tullmedlen,
postmerilen, stämpelpappersafgilten och bränvins-brännings-medlen.
Sedan ett prot.-utdrag för detta plenum justerats, åtskiljdes
R. o. Ad. kl. I 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 13 November 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot:s-utdrag för den 12 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att från Kongl. LandtbruksAkademien
öfverlemnats 15 inträdeskort till dess sammankomst
den 16 dennes, samt anmodade de ledamöter af R. o. Ad., som
254 Den 13 November.
önskade erhålla dessa biljetter, att anmäla sig hos Kiddarh..
Fiskalen.
Företogs val af ytterligare C suppleanter i Förstärkt StatsUtsk.
; och befnnnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 2017. Hr Björnstjerna, Roger Magnus;
» 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
» 391. » Hochschild, fullmf Gr. von Rosen, Gustaf
Fredrik;
» 2261. Hr Horneman, fullm. Hr af Klint, Erik Magnus;
» 62. Frill. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Garl Göran;
» 193. Hr Bäck i Finland, fullm. Frih. Leijonhufvud, Bro
der
Abraham;
samtlige med 23 röster, sedan genom lottning blifvit bestämd
den ordning, i hvilken de såsom suppleanter komme att ingå.
Föredrogs sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Utlåt. N:o 53, med föranledande
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i ani. af Utsk:ts
Betänk. N:o 29, i fråga om ändring eller omarbetande af Landtmäteri-instruktionen
och Skiftes-stadgan, m. m.
Detta Utlåt, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Frih. Armfelt, Magnus: Då Utsk:ts hemställan på sidan
2 är så stiliserad, att densamma, enligt mitt förmenande, i första
rummet är ställd till Borgare-St., som återremitterat punkten,
får jag hemställa att R. o. Ad., för att icke motverka frågans
tillfredsställande lösning, behagade uppskjuta behandlingen af
denna punkt, tilldess Borgare-St:s beslut rörande densamma blifvit
kändt.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
Föredrogs sammansatta Stats-, Lag- Samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Betänk. N:o 54, i ani.
af väckt motion om ändring i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj
1827, ang:de beräkning och fördelning af den ersättning, som
boställsinnehafvare i ani. af verkställda egoskiften kunna erhålla
eller få vidkännas.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag erkänner villigt, att det
mången gång kan falla sig ganska svårt för en boställsinnehafvare
att nödgas deltaga i laga skiften Och underkasta sig förskott
af de stora kostnader, som aro dermed förenade. Men
det förefaller mig, som Utsk:t temmeligen lösligt framkommit
Den 13 November.
255
med det förslaget att 15,000 rdr skulle anvisas att af Riksgäldskontoret
utbetalas under nästa statsregleringsperiod, till godtgörande
förskottsvis af de kostnader för laga skifte å boställe,
hvilka af boställshafvaren måste gäldas. Någon utredning i detta
hänseende synes mig vara af behofvet påkallad, innan man vid
riksdagens sista timma ådrager Statsverket en så pass stor utgift
som den ifrågavide.
Ser man vidare på Utsk:ts förslag, finner man att boställsinnehafvare
skulle förpligtas att å förskottet, intilldess det blefve
guldet, erlägga årligen 5 proc. i ränta och 2 proc. i amortering.
En så hög räntefot lärer väl för boställshafvare icke vara
någon så stor fördel, ty det är väl ej så svårt för dem att sjelfve
få upplåna penningar på dessa vilkor.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla om afslag å
detta Betänk.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts förev:de Betänk., hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Betänk. N:o
55, i ani. af väckt motion, att folkskole-inspektor måtte dels för anställande
af inspektionsresor berättigas till ledighet från annan
ordinarie tjenst, dels förklaras för sjelfskrifven medlem och föredragande
i domkapitlet vid behandling af folkskoleväsendet rörande
mål m. m.
Föredrogs sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Mern. N:o 56, i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om lydelsen af 18:de
§:ns sista mom. i förslaget till ny Jagtstadga.
Frih. Gripenstedt, Joh. Au g.: Jag anser att R. o. Ad.
bör antaga Utsk:ts inbjudning i denna punkt. Jag vill icke bestrida,
att icke kattor kunna förorsaka skada på vildt i annan
mark än skog och hage; meri å andra sidan tror jag icke, att
man bör gå så långt, att man ställer kattor, som dock äro nyttiga
husdjur, utom allt skydd.
Vill man strängt tilllämpa R. o. Ad:s föreg:de heslut i detta
afseende, så kunde det stå hvar och en fritt att skjuta en annans
katt, äfven om den vore endast 10 steg utom huset, och
en sådan ytterlighet, för att ej säga orättvisa, tror jag icke att
man hädanefter, lika litet som hittills, hör tillstädja.
Ett annat skäl till antagande af inbjudningen, är att derigenom
undvikes den omgång af tidsutdrägt, sorn eljest skulle blifva
en följd af votering i förstärkt Lag-Utsk.
256
Den 13 November.
Frih. Armfelt: Då jag hvarken är jägare eller landtbru
kare,
kan jag i denna fråga icke tala af egen erfarenhet. Men
när frågan första gången behandlades på detta rum, uppträdde
flera af R. o. Ad. ledamöter, som äro ifriga jägare, och hvilka
sade sig tala i jagtens intresse, med yrkande att 18:de §:ns
sista mom. i Jagtstadgan måtte erhålla följande lydelse, »att katt,
som anträffas ute å mark, må saklöst dödas.» Till följe af
återremiss från de andra Stånden, omredigerades Utsk:ts §, så
att den kom att lyda sålunda: »Katt, som anträffas i skog eller
hage, må saklöst dödas,» och inbjöds R. o. Ad. att i denna lydelse
af §:n sig förena. Adeln vidblef då sitt förra beslut.
Utan att för öfrigt vilja närmare utreda frågan, får jag hemställa
till Ståndet, om det vöre lämpligt att nu, då R. o. Ad. tvenne
gånger har kommit till enahanda beslut i frågan, R. o. Ad.
tredje gängen skulle antaga ett annat förslag.
Hvad angår en talares yttrande, att det skulle medföra omgång
att votera i denna fråga, skulle jag vara af samma tanke,
såvida Utsk:t enkom för densamma skulle sammanträda; men,
såsom vi veta, finnas flera saker, hvarom ännu icke är voteradt,
och för hvilka förstärkta Utsk:t måste sammanträda.
Jag anhåller således att R. o. Ad., med vidblifvande.af sitt
beslut, ville godkänna voterings-proposm.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Jag måste erkänna att, då
jagtstadgan förevar till behandling inom Ståndet, jag ej tog så
noggrann kännedom om de olika meniogarne rörande kattens
behandling, att jag då hade någon bestämd åsigt om saken;
men då jag genomläst voterings-proposm, synes mig vara skäl
antaga inbjudningen. Den af Preste- och Ronde-St:n antagna
meningen öfverensstämmer närmast med hvad som för närv:de
är stadgadt och som jag aldrig hört hafva medfört någon olägenhet.
Jag tror icke heller att det skulle vara enligt med
allmän rättsgrund, att det stöde hvar och en öppet att skjuta en
katt, om denne blott vore några steg från gården. Det är äfven
ganska svårt att afgöra hvad som menas med »mark».
Det är visserligen sannt att R. o. Ad. två gånger vidblifvit
samma beslut, och man har derföre sagt att det nu vore olämpligt
att frångå detsamma. 1 detta hänseende kan jag dock anföra
prejudikat vid behandlingen af sjölagen, der R. o. Ad. vid
ett med detta alldeles likartadt fall frångick sitt förut fattade
beslut.
Frih. Armfelt: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, vill jag nämna att det skäl hvarföre R. o. Ad., oaktadt
Ståndet två gånger motsatt sig någon inbjudning i en § af sjölagsförslaget,
sedermera frångick sitt beslut och förenade sig
med de andra två Stånden, som hade fattat lika beslut, var,
att man derigenom undvek väljande af förstärkt Sjölags-Utskott.
Skulle förstärkt Lag-Utsk. enkom tillsättas för denna fråga, så
skulle
Den 13 November.
257
skulle jag vara af samma tanke, som Frih. Leijonhufvud, men
då det redan finnes och i alla fall måste göra voteringar, torde
vara skäl äfven votera i denna fråga, heldre än frångå ett af
Ståndet två särskilda gånger fattadt beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
af och dels alslag å Utskits ifrågav:de inbjudning, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på inbjudningens antagande, hvartill
svarades ja och nej i blandning, och sedermera propos. på
afslag å inbjudningen, då svaren likaledes utföllo med blandade
ja och nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Leijonhufvud begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos :
»Den som antager Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Mern. N:o 56 gjorda inbjudning rörande
lydelsen af 18:de §:ns sista mom. i förslaget till ny Jagtstadga,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna inbjudning.»
Sedermera företogs voteringen, vid hvars slut och efter
den förseglade sedelns öppnande rösterna befunnos hafva utfallit
sålunda:
Ja — 16.
Nej — 17.
Propos. på godkännande af den föreslagna voterings-propos:n
blef härefter f amställd och med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Utlåt. N:o 57,
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utsk:ts Betänk. N:o 50, öfver väckta motioner om förändrade
föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
Föredrogs punktvis och bifölls Bevi)ln.-Utsk:ts den 12 dennes
bordlagde Betänk. N:o 26, ang:de beräkningen af tullmedlen,
postmedlen, stämpelpappers-afgiften och bränvinsbränningsmedlen.
H. VII.
17
258
Den 13 November.
Anmäldes oell bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. och Utlåt.:
N:o 227, med förslag till voterings-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande K. M:s Nåd. framställning
om tillökning i arméens nuv:de kavalleristyrka; och
N:o 228, i ani. af väckta motioner om beviljande af understöd
åt de i följd af den staden Warberg öfvergångna eldsvåda
mest nödlidande bland nämnde stads innevånare.
Upplästes följande fran Chefen för Kongl. Civil-Dep:tet till
Hr Gr. o. Landm. aflåtna skrifvelse:
Att K. M. har för afsigt att kalla R. St:r att Måndagen
den 16 innevarande månad klockan 2 eftermiddagen sig å Rikssalen
församla, till afhörande af K. M:s Nåd. beslut i åtskilliga
grundlags- och lag-frågor, får jag härmed äran tillkännagifva.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 8 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 14 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 13 dennes.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi..
N:o 157, ang:de utfärdande af förnyad instruktion för R.
St:rs Revisorer öfver Riksgäldsverket;
N:o 158, ang:de utfärdande af ny instruktion för R. St:rs
Revisorer öfver Bankoverket;
N:o 159, ang:de utfärdande af ny instruktion för R. St:rs
Revisorer öfver Lånekontoren i orterna;
Den 14 November.
259
N:o 160, ang:de utfärdande af ny ansvarighetslag för R. St:rs
Fullmäktige i Banken;
N:o 161, ang:de utfärdande af ansvarighetslag för de af R.
St:r förordnade styrelseledamöter för Lånekontoren i orterne;
IN:o 162, ang:de förändring af 4:de §:n i Lagen för R. St:rs
Rank;
N:o 163, ang:de ändring af 2:dra och 3:dje §§:na i 3:dje
kap. Kyrkolagen.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa ett från Vällofl. Borgare-St.
ankommet prot.-utdrag, N:o 507, hvaraf inhemtades, att BorgareSt.
, vid behandling af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.-  Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 53, med föranledande af Riksståndens
skiljaktiga beslut i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 29, i
fråga om ändring eller omarbetande af Landtmäteri-instruktionen
och Skiftesstadgan m. m., afslagit Utsk:ts å sidan 2 afgifna
hemställan och godkännt Utsk:ts i Betänk:t N;o 29, 6:te punkten,
framställda förslag jemväl i den återremitterade delen.
Härefter föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
ofvanberörde, den 12 och 13 dennes bordlagde Utlåt. N:o 53.
l:sta punkten (sid. 1.)
Lades till handlingarne.
2:dra punkten (sid. 2.)
Frih. Armfelt, Magnus: I anledning af Utsk:ts här gjorda
hemställan tog jag mig friheten föreslå det Höglod. Ståndet
att uppskjuta sitt beslut, till dess underrättelse ankommit om hvad
Vällofl. Borgare-St. i denna sak beslutat. R. o. Ad. har nu fått
kännedom derom, och då någon ändring i det förra beslutet icke
synes mig böra deraf föranledas, anhåller jag att det Högloft
Ståndet måtte afslå Utsk:ts här framställda inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd
propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och
afslog Utsk:ts förev:de hemställan.
Frih. Armfelt: Jag får vördsamligen föreslå att R. o.. Ad.
måtte aflåta inbjudning till Högvörd. Preste-St. och Hedérvärda
Bonde-St., hvilkas beslut ännu icke äro af R. o. Ad. kända, att
förena sig i det af R. o. Ad. nyss fattade beslut.
Detta förslag blef, uppå framställd propos., af R. o. Ad.
bifallet.
3:dje och 4:de punkterna (sid. 3.)
Lades till handlingarne.
260
Den 14 November.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Mern. N:o 227, med förslag till voferings-propos:r i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut rörande K. M:s Nåd. framställning
om tillökning i arméens nuv:de kavalleristyrka, blefvo de föreslagna
voterings-proposme af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och bilölls Stats-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 228, i ani. af väckta motioner om beviljande af understöd
åt de i följd af den staden Warberg öfvergångna eldsvåda
mest nödlidande bland nämnde stads innevånare.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 223, ang:de upphörande af ljuspenningar för Fullm.-ge
i Riksgäldskontoret, samt om bestämmande af beloppet dels af
bemälde Fullmäktiges arfvoden, dels af Riksgäldskontorets embets-
och tjenstemäns samt vaktbetjentes aflöningsförmåner;
N:o 220, i ani. af verkställd omröstning uti två till 6:te
och 8:de hufvudtitlarne hörande anslagsfrågor; samt
Lag-Utskottets Memorial och Utlåtanden:
N:o 84, med voterings-propos:r i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 76,
ang:de de olika beslut, som hos Riks-Sfånden lättats i fråga
om Utsk:ts Betänk. N:o 69, öfver motioner om arfsrätt för
oäkta barn;
N:o 85, i ani. af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 68,
om närmare bestämmelse af sättet att vinna inteckning för
nyttjanderätt till fast egendom; och
N:o 86, i ani. af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 32,
öfver motioner om förändrad lagstiftning ang:de förvaltning af
omyndigs egendom, äfvensom kontrollen derå.
Justerades 2 prot.-utdrag för detta plenum; hvarefter R. o.
Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Don 16 November.
261
Måndagen den 16 November 1803.
Plenum kl. 1 e. m.
Föredrogs, men begärdes af llere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Mern. N:o 223, ang:de
upphörande af ljuspenningar för Fullmäktige i Riksgäldskontoret,
samt om bestämmande af beloppet dels af bemälde Fullmäktiges
arfvoden, dels af Riksgäldskontorets embets- och tjenstemäns
samt vaktbetjentes aflöningsförmåner.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 14
dennes bordlagde Mein. N:o 226, i ani. af verkställd omröstning
uti tvänne till 6:te och 8:de hufvudtitlarne börande anslagsfrågor.
Vid föredragning af Lag-Utsk:ts den 14 dennes bordlagde
Mern. N:o 84, med voterings-propos:r i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 76,
ang:de de olika beslut, sorn hos Riks-Stånden lättats i fråga om
Utsk:ts Betänk. N:o 69, öfver motioner om arfsrätt för oäkta
barn; godkände R. o. Ad. de af LJtsk:t föreslagne voteringsproposme.
Föredrogs och bifölls Lag-Utslcts den 14 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 85, i ani. af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 68, om
närmare bestämmelse af sättet att vinna inteckning för nyttjanderätt
till fast egendom.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Lag-Utsk:ts
den 14 dennes bordlagde Utlåt. N:o 86, i anledning af gjorda
anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskits Betänk. N:o 32, öfver motioner om förändrad
lagstiftning ang:de förvaltningen af omyndigs egendom, äfvensom
kontrollen derå.
Utsk:ts första yttrande.
Lades till handlingarne.
262
Den 16 November.
Utsk:ts sednare hemställan.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag får anhålla att R. o. Ad.,
under vidblifvande af sitt i ämnet en gång fattade beslut, måtte
bestämma att ifrågavide Mern. lägges till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och
lade Utsk:ts hemställan till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 17, ang:de
Talmannens i Bonde-St. vägran af propos. i fråga om votering
i förstärkt Stats-Utsk., med ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga bebeslut
rörande ifrågasatt kostnadsersättning för en del resor i
tjensteärenden; samt
Lag-Utsk:ts Mern. N:o 87, med voterings-propos:r i ani. af
de olika beslut, Riks-Stånden fattat vid förehafvande af Utsk:ts
Utlåt. N:o 80, öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 57, rörande motion
om förändring af K. Förordnm ang:de vissa föreskrifter till
kyrkotuktens uppehållande, den 4 Maj 1855.
Till åtlydnad af K. M:s Nåd. kallelse afgick härefter Hr Gr.
och Landtm, samt R. o. Ad., företrädde af två Härolder, till
Rikssalen, der H. Exc. Hr Justitie-Stats-Ministern, å K. M:s höga
vägnar, uppläste K. M:s Nåd. Svar i ani. af åtskilliga utaf R.
St:r vid innevarande riksdag antagna grudlags- och andra lagförändringar;
hvarefter och sedan ett exemplar af detta Nådiga
Svar blifvit till en hvar af Riks-Ståndens Hrr Talmän öfverlemnadt,
sammanträdet å Rikssalen afslutades samt R. o. Ad., i
enlighet med derom före afgången från Riddarhuset fattadt beslut,
åtskiljdes å Kongl. Slottet kl. { 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 17 November.
263
Tisdagen den 17 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot:s-utdrag för den 16 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utskits skrifvelse-förslag:
N:o 165, ang:de rättighet för kyrkoherden G. A. von Zweigbergks
enka, Maria Hajggren, att uppbära arrendet m. m. af
indragna predikantboställena Törnestorp och Hofstena Lunnagården
i Skaraborgs län;
N:o 166, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de med Konungariket
Belgien afslutade traktater om upphörande af Scheldetullen
m. m.; samt
N:o 167, ang:de beviljadt understöd i ani. af den staden
Warberg öfvergångna eldsvåda.
Föredrogs K. M:s sisth dag å rikssalen öfverlemnade Nåd.
Svar i ani. af åtskilliga utaf R. St:r vid innevide riksdag antagna
grundlags- och andra Iaglörändringar; och beslöts, att det Nådiga
Svaret skulle bland handlingarne förvaras, samt dess innehåll
meddelas Exped:s-Utsk:t, för iakttagande vid riksdagsbeslutets
uppsättande.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 14 och 16
dennes på bordet lagde Mern. Nio 223, angide upphörande af
ljuspenningar för fullmige i Riksgäldskontoret samt om bestämmande
af beloppet dels af bemälde fullnruges arfvoden, dels af
Riksgäldskontorets embets- och tjenstemäns samt vaktbetjentes
aflöningsförmåner.
Föredrogs och lades till handlingarne Konst.-Utskits den 16
dennes bordlagde Mern. N:o 17, ang:de Talmannens i Bonde-St.
vägran af propos. i fråga om votering i förstärkt Stats-Utsk.
med ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande ifrågasatt
kostnadsersättning för en del resor i tjensteärenden.
264
Den 17 November.
Vid föredragning af Lag-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde
Mern. N:o 87, med voter:s-propos:r i an), af de olika beslut,
Riks-Stånden fattat vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 80,
öfver gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 57, rörande motion om förändring
af K. Förordnm ang:de vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande,
den 4 Maj 1855; godkände R. o. Ad. de af Utsk:t i
Mem:t föreslagne voterings-proposme.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utslcts Mern. 232, med förslag
till ett stadgande uti det blifvande nya reglementet för Riksgäldskontoret.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag får anhålla att R. o. Ad.
innan nästa Thorsdag, då förstärkt Lag-Utsk. skall sammanträda,
ville utvälja ytterligare 6 suppleanter i detta Utsk., emedan
flere af dess ledamöter redan afrest från staden och jag har
anledning förmoda att ännu flere komma att göra detsamma.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till detta förslag
lemnat bifall, hemställde Hr Gr. o. Landtm, att det ifrågav:de
valet skulle förrättas i morgondagens plenum, hvilket jemväl
bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 5 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 18 November.
265
Onsdagen den 18 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 17 dennes.
Föredrogs Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag N:o 170, ang:de
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Gr. Snoilsky, Gustaf, begärde uppläsning af den vid skrifvelseförslaget
fogade reservation, och sedan uppläsningen häraf
försiggått, blef skrifvelse-förslaget, uppå anhållan af Gr. Mörner,
Carl Göran, lagdt på bordet.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag
N:o 164, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny sjölag.
Föredrogs, men begärdes på bordet, Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag
N:o 169, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
åttonde hufvudtitel.
Företogs val af ytterligare 6 suppleanter i förstärkt LagUtsk.
; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 193 Hr Bäck i Finland, fullm. Frih. Leijonhufvud, B. A.
» 2261 » af Borneman, fullm. Hr af Klint, E. M.
» 258 » Svenske, fullm. Frih. Cederström, R.
» 1543 » Hederstjerna, fullm. Gr. Posse, E.
» 255 Frih. Falkenberg, fullm. Hr Björnstjerna, O. M.
» 120 Gr. Liljencrants, G. F.
alla med 25 röster;
sedan genom lottning blifvit bestämdt, i hvilken ordning de
valde skulle sorn suppleanter ingå.
266
Den 18 November.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Meni. N:o 232, med förslag till ett stadgande uti det blifvande
nya reglementet för Riksgäldskontoret.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 224, med förslag till stadganden i
reglementet för riksgäldskontoret ang:de de med ordinarie statsregleringen
gemenskap egande utgifter, de å Riksgäldskontoret
anvisade kreditiver, samt utgifterne för riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar och förvaltnings-kostriader m. m.;
samt Utlåt. N:o 229, i ani. af erhållen återremiss å Mem:t
N:o 200, med förslag till de stadganden ang:de Riksgäldskontorets
skulder och fordringar, som böra införas i det nya reglementet
för detta verk; äfvensom
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
Utlåt. N:o 40, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 39,
öfver väckta motioner om förändrade stadganden i afseende å
frejdebetyg.
Slutligen upplästes och lades till handlingarne från de öfriga
Riks-Stånden ankomna prot.-utdrag, nemi. från Preste-St. för
tiden från och med den 19 sistl. September till och med den
14 dennes, från Borgare-St. för tiden från och med den 17
sistl. September till och med den 16 dennes, samt från BondeSt.
för tiden från och med den 26 sistl. September till och
med den 14 dennes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Dea 19 Norember.
267
Thorsdageu den 19 November 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 18 dennes.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 225, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret ang:de det till Lidaåns upprensning beviljade
lån, samt om anslaget till National-musei-byggnadens inredning
m. m.;
N:o 230, med förslag till stadganden i Riksgäldskontorets
reglemente ang:de detta verks inkomster samt uppbörden och
redovisningen af dit ingående bevillnings- samt flera medel, äfvensom
rörande Riksgäldskontorets styrelse och den vid Kontoret
anställda betjening;
N:o 231, med förslag till pensionsstat vid Riksgäldskontoret,
äfvensom expektans-stat vid f. d. General-assistans-kontoret;
N:o 233, ang:de särskilda gratifikationer till åtskilliga StatsUtsk:ts
tjenstemän;
N:o 234, ang:de den upprättade nya riksstaten;
N:o 235, ang:de den under innev:de riksdag verkställda
statsreglering samt den för Riksgäldskontorets utgifter erforderliga
allmänna bevillning; äfvensom
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
Mern. N:o 41, ang:de särskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af sekreterare biträdt Utsk:t.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag får anhålla, att StatsUtsk:ts£nyss
bordlagda Mern. N:o 234, ang:de den nya riksstaten,
måtte uppföras främst på föredragningslistan vid nästa
plenum.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
268 Den 19 November.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Exped.-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde skrifvelse-förslag
N:o 169, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
Hufvudtitel.
Föredrogs Exped.-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde skrifvelseförslag
N:o 170, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Hr von Koch, Nils Samuel: Vid ifrågav:de förslag till
underd. skrifvelse i fråga om vilkoren för försäljning af bränvin
är fogad en reservation af Borgare-St:s inom Exped.-Utsk:t ledamöter,
hvilka yrkat att 24:de §:n i skrifvelse-förslaget måtte
ogillas och härutinnan förblifva vid hvad förut stadgadt varit.
Såsom skäl för sin åsigt hafva de anfört, att beslutet hos R.
St:r ej skulle vara fattadt i grundlagsenlig ordning, och att ärendet
vore af beskaffenhet att hafva förfallit, då Preste-St. instämde
i Bonde-St:s beslut.
I sjelfva saken är jag, såsom protokollen inom detta hus
gifva vid handen, af alldeles lika tanke med Borgare-St:s leda
möter;
men hvad sjelfva formen angår, tror jag att presterna
varit i sin grundlagsenliga rätt vid ärendets behandling, äfven
om man ej gillar det slut, hvartill de kommit.
Frågan är nu af hvad beskaffenhet ärendet är. Hade frå
gan
varit af bevillnings natur, hade man bort votera deröfver
i förstärkt Bevilln.-Utsk., men detta kan den så mycket mindre
vara, som man icke velat öka eller minska utskänkningsafgiften.
Ekonomisk eller privilegii-fråga kan den heller icke vara; utan
är deremot en anslagsfråga, nemi. huru stor del af bränvinsutskänkningsafgiften
skall anslås åt städerna.
Således anser jag att Preste-St. i laga ordning fattat sitt
beslut och dervid gått alldeles grundlagsenlig! tillväga. Jag har
endast velat hafva detta antecknadt till protokollet, såsom varande
min åsigt i förev:de afseende.
Gr. Snoilsky, Gustaf: 1 motsats mot den siste värde
talaren anser jag Preste-St. i detta afseende hafva begått en
grundlagsvidrighet; men majoriteten inom Exped.-Utsk:t var af
den åsigt att detta Utsk. ej borde granska R. St:rs beslut, och
då dessutom faktum är, att 3 Stånd fattat likartadt beslut,
kunde Exped.-Utsk:t icke annat än upptaga frågan till den behandling,
som af detsamma beror.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef det ifråg«v:de skrifvelse-förslaget af R. o. Ad. godkändt.
Den 19 November. 209
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelsu-förslag:
N:o 171, ang:de fribrefsrätt för pastorsembetena i riket;
N:o 172, ang:de förändrad anordning af bönegudstjensterna
i städerna;
N:o 173, angide förändring af lagens stadgande om ränta;
samt
N:o 174, rör:de undervisningen i elementarläroverken och
dermed sammanhängande ämnen.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde
Mern. N:o 224, med förslag till stadganden i reglementet för
Riksgäldskontoret ang:de de med ordinarie statsregleringen gemenskap
egande utgifter, de å Riksgäldskontoret anvisade kreditiver,
samt utgifterna för riksdags- och revisionskostnader, aflöningar
och förvaltningskostnader m. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde Utlåt. N:o 229, i ani.
af erhållen återremiss å Mermt N:o 200, med förslag till de
stadganden ang:de Riksgäldskontorets skulder och fordringar,
som böra införas i det nya reglementet för detta verk.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde Utlåt. N:o 40, i ani.
af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 39, öfver väckta motioner
om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
270
Den 20 November.
Fredagen den 20 November 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 19 dennes.
Hr Cederschjöld, Rudolf, uppläste en motion, N:o 274, angående
aflåtande af en underd. skrifvelse till K. M. i fråga om
Waxholms fästnings försättande i fullt försvarbart skick.
Begärdes på bordet.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Mern. N:o 234, ang:de
den upprättade nya riksstaten.
Föredrogs ånyo Exped.-Utsk:ts den 18 och 19 dennes bordlagde
skrifvelse-förslag N:o 169, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Uti nu föredragna skrifvelse
förslaget
bar Exped.-Utsk:t infört det af R. St:r beviljade anslag
af 30,000 rdr till lönebättring åt de svagast aflönade komministrar
och kapellpredikanter uti Tab. litt. I), hvarigenom detta
anslag kommit att hänföras till de vid åttonde hufvudtiteln på
Riksgäldskontoret anvisade anslag för en gång, samt deremot
uteslutit det ibland de till hufvudtiteln hörande anslagen å ordinarie
statsregleringen. Genom dessa åtgärdar har summan af de
till ordinarie statsregleringen under åttonde hufvudtiteln upptagna
utgifter blifvit 4,032,000 rdr, i st. f. 4,062,000, som den utgör
i den af Stats-Utsk:t upprättade nya riksstat. Att detta anslag
likväl bör hafva sin plats bland de ordinarie anslagen, hvarest
äfven Stats-Utsk:t uppfört det, synes mig vara alldeles klart deraf,
att den motion, som väcktes i Högv. Preste-St. och som föranledde
det beslut R. St:r fattat i afseende å denna fråga, afsåg
»ett årligt anslag af 30,000 rdr till löneförbättring åt de svagast
aflönade komministrar och kapellpredikanter.» Henna motion
blef väl i Stats-Utsk:ts utgifts-afdelning och sedan i dess plenum
Den 20 November.
271
afstyrkt, men en af Utsk:ts ledamöter af Preste-St. reserverade
sig emot Betänk:t, och reservationen biet R. St:rs beslut genom
votering i förstärkt Stats-Utsk. Reservantens förslag lydde sålunda:
»att R. St:r må ställa till K. M:s disposition 30,000 rdr
såsom reservationsanslag, att användas till förbättring af de svagast
aflönade komministrarnes lönevilkor, intill dess de genom
den pågående allmänna löneregleringen blifva uppbringade till
det belopp, som erfordras till anständig bergning, hvarvid likväl
iakttages att någon löneförbättring icke må komma dem till godo,
hvilkas tjenster vederb:de nämnd, deröfver hörd, anser böra vid
innehafvarens afgång indragas.» Af diskussionen, som fördes, då
ärendet förevar, äfvensom af reservantens yrkande finner man
äfven ganska påtagligt att hans mening var ett årligt anslag af
30.000 rdr. Ett ytterligare skäl för att meningen varit, att
detta anslag skulle uppföras på ordinarie stat, finner jag deri,
att det kallas reservationsanslag. Mig förefaller obegripligt att
ett reservationsanslag verkligen kan finnas, som icke är årligt.
Naturen af ett sådant anslag är att hvad af detsamma icke användes
under det ena året, det får under ett kommande år användas.
Med ett för en gång anvisadt reservationsanslag skulle
åter meningen vara, att hvad som vid statsregleringsperiodens slut
deraf återstod, kunde äfven efter denna tid få till samma behof
användas, men, ehuruväl ett dylikt extra anslag under 8:de huvudtiteln
finnes anvisadt för en statsregleringsperiod, att utgå med en
tredjedel årligen, hemställer jag, om det kunnat vara R. St:rs
mening att i förevide fall bevilja ett dylikt anslag. Min afsigt
är ingalunda att försvara R. St:rs beslut att anslå medel till detta
ändamål, men då R. St:r funnit för godt att göra det, har
jag icke kunnat förmå mig att medverka till att misstyda det
fattade beslutet, endast derför att jag varit af den åsigt, att intet
anslag för detta ändamål borde gifvas. Nu är att märka
att samma olyckliga författare till R. St:rs beslut har äfven förut
författat en reservation, som redan blifvit R. St:rs beslut, hvari han
yrkat elt reservationsanslag af 11,000 rdr till förbättring al provincialläkarnes
löneförmåner, utan att nämna, om det skulle vara
årligt eller icke. Exped.-Utsk:t har likväl icke ansett sig böra
slå ned på detta anslag, utan det har blifvit af Utsk:t uppfördt
å ordinarie stat, ehuru, efter min åsigt, enda skillnaden mellan
dessa båda anslag är att det ena gäller läkare, det andra prester.
Emellertid anhåller jag, att R. o. Ad., i afseende å det nu
föredragna skrifvelse-iorslaget, måtte besluta den ändring, att det
under Tab. litt. D förekommande extra anslag af 30,000 rdr till
löneförbättring åt de svagast aflönade komministrar och kapellpredikanter,
der måtte utgå, och samma summa öfverflyttas till
Tab. litt. C, samt att slutsummorna måtte i enlighet dermed rättas.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Af det nu föredragna skrifvelseförslaget
synes att Exped.-Utsk:t olika med Stats-Utsk:t tolkat
det beslut, R. St:r fattat ang:de anvisande af ett anslag utaf
30.000 rdr till löneförbättring åt komministrar och kapellpredi
-
272
Den 20 November.
kanter. Stats-Utsk:t har ansett, att R. St:r beslutat ett reservationsanslag
af nyssnämnde belopp, som skulle komma att uppföras
på den ordinarie statsregleringen, och således äfven framgent
utgå med 30,000 rdr årligen. Utaf den af den förre
värde talaren omnämnda reservationen och de särskilta Riks-Ståndens
första beslut i frågan kan man likväl icke, såsom han gjort,
hemta något stöd för denna åsigt, enär vid voteringen i förstärkt
Stats-Utsk. det icke var fråga om att bevilja antingen det af
motionären föreslagna belopp 141,000 rdr, eller det i reservationen
föreslagna 30,000 rdr, utan man endast voterade om
man antingen icke skulle bevilja något anslag eller gifva ett
anslag af 30,000 rdr. Således kan jag icke inse, att första
voter:s-propos:n kan lemna någon ledning om hvad som borde
underförstås i den andra. Det andra af den föreg:de talaren
anförda skälet var att i voter:s-propos:n talas om reservationsanslag,
hvilket han förmenar icke kan vara annat än årligt.
Detta kunde visserligen gifva någon ledning vid tolkningen
af beslutet, men då någon bestämd definition icke finnes på
hvad som menas med reservationsanslag, har Exped.-Utsk:t ansett
sig icke kunna med anledning af detta enda ord gifva en
sådan tolkning åt R. St:rs beslut. Voter:s-propos:n innehåller:
»Vinner nej, hafva R. St:r beslutat att ställa till K. M:s disposition
30,000 rdr såsom reservationsanslag, att användas etc.»,
och Utskd har således endast kunnat upptaga detta belopp, enär
inga antydningar i sjelfva beslutet finnas, om anslaget skall utgå
årligen och de öfverblifvande medlen reserveras från år till år,
eller om det endast skall utgå för en gång och medlen reserveras
till nästa statsregleringperiod. Jag måste erkänna att
tvifvel härom kan uppstå, men då sådant skett, har Exped.-  Utsk:t varit nödsakadt att taga till utgångspunkt R. St:rs beslut
och de deri begagnade ordalag. Gr. Cronstedt har uppställt
en jemförelse med ett annat beslut af R. St:r, hvarigenom anvisades
ett anslag af 11,000 rdr till löneförhöjning åt extra provincialläkarne.
Jag vill dock fästa uppmärksamheten på en betydlig
skillnad, som förefinnes mellan dessa båda fall. Angående
provincialläkarne hafva R. St:r icke blott beslutat ett reservationsanslag,
utan ordalydelsen af sjelfva beslutet är: »Vinner nej, hafva
R. St:r beslutat att åt hvarje extra provincialläkare, som icke
innehar annan tjenst, bevilja 500 rdrs lönetillökning, och att för
detta ändamål ställa till K. M:s disposistion ett reservationsanslag
af 11,000 rdr.» Hvarhelst nu detta anslag upptages, står det dock
alltid fast, att R. St:r beviljat lönetillökning åt extra provincialläkarne,
och som dessa äro till antalet 25, hvaraf 3 skulle vara så
väl lönta, att någon tillökning för dem icke vore behöflig, har man
approximativt beräknat anslagssumman till 11,000 rdr, eller
500 rdr till hvar och en af de återstående 22 extra provincialläkarne,
Om nu Exped.-Utsk:t äfven i detta fall uppfört de
11,000 rdr:na på extra-ordinarie stat, hade deraf icke någon förändring
blifvit följden, emedan en lönetillökning af 500 rdr likväl
-
Den 20 November.
273
väl hade bort till hvar och en af de extra provincialläkarne utanordnas,
och K. M. således sett sig nödgad att vid nästa riksdag
af R. St:r begära anvisande af medel för fyllande af den
uppkomna bristen; men i detta fall finnes icke någon bestämd
lönetillökning beslutad, utan R. St:r hafva endast anvisat »ett
reservationsanslag af 30,000 rdr, för att användas till löneförbättring
åt de svagast atlönade komministrar och kapellpredikanter,
» d. v. s. ett anslag, utaf hvilket löneförbättring, der förhållandet
sådant erfordrar, bör utdelas så långt tillgångarne medgifva.
Af dessa skäl anhåller jag om propos. på bifall till Exped.-  Utsk:ts nu föredragna skrifvelseförslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Mot Exped.-Utsk:t är det
icke min mening att framställa något klander, emedan reservationen
och de derpå grundade voter:s-propos:na icke voro affattade
med tillbörlig tydlighet, och en tolkning af R. St:rs beslut
således var af nöden. Vid denna tolkning har Exped.-Utsk:t
strängt velat följa ordalydelsen, men jag tror, att det varit mera
riktigt att gå till andan och syftningen af detsamma. Då man
skall söka utransaka denna syftning , finner man att meningen
med anslaget var, att bereda komministrarne en lättnad i deras
ställning, till dess den definitiva regleringen af presterskapets
löner egt rum, och denna reglering lär väl icke kunna ske inom
nästkommande 3 år; redan häraf synes att anslaget i en något
tillräckligare storlek måste vara afsedt, under tiden. Då dertill
kommer att, såsom Gr. Cronstedt nämnde, benämningen
reservationsanslag icke begagnas annat än om årliga anslag, ser
jag icke, att man kan godkänna den betydelse, som Exped.-
Utsk:t gifvit åt R. St:rs ifrågavtde beslut. Det länder Exped.-
Utsk:t till berömmelse att det, såsom skett, på ett välvilligare
sätt behandlat anslaget till de extra provincialläkarne;
för min del har jag deremot alltid önskat, att det lägre presterskapet
skulle röna en annan bättre behandling, och vinna ökade
löneförmåner mot hvad de för närv:de hafva, och således är det
både med afseende på sjelfva saken och på formen, som jag
ansett frågan vara af vigt. R. o. Ad. har förut behandlat denna
fråga, och det tillkommer mig icke nu, att lägga ytterligare vigt
på dess innehåll, men jag tror, att det skulle vara ganska vådligt,
om förstärkta Stats-Utsk:ts utslag i denna sak skulle kunna
på ett dylikt sätt som det af Exped.-Utsk:t föreslagna i viss mån
förryckas. Jag instämmer derföre i det af Gr. Cronstedt framställda
yrkande.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det är just emedan jag anser
det vådligt, att ett beslut af förstärkta Stats-Utsk:t seder
mera
kan undergå förändring, som jag ser mig nödsakad motsätta
mig den siste värde talarens yrkande. Då man betraktar
förstärkta Utskits beslut, skall man finna, att de propos:r, som
utgjorde föremål för ja- och nej-propos, voro hvarandra i två
H. VII. 18
274
Dén 20 NoVenibér.
hänseenden olika. Den ena olikheten var att i ja-propos:n talades
om ett årligt anslag, men i nej-propos:n fattades ordet årligt;
den andra att i ja-propos:n är fråga om beviljande af ett anslag
å 141,000 rdr, och i nej-propos:n endast om en anslagssumma
af 30,000 rdr. Sedan rtien nu voterat om dessa båda olika uppställda
propostr, så vill man nu. när nej-propos:n (hvari ordet
årligt icke förekommer) vunnit, efteråt inskjuta i beslutet samma
ord, derför att en motionär säges hafva åsyftat detta; men
det är mången gång en motionär icke Vinner allt hvad han åsyftat.
För min del tror jag derföre, när vi nu icke ega att taga
i betraktande ändamålsenligheten af den ena eller andra proposm,
utan endast böra hålla oss vid det som är beslutadt, att man
måste godkänna Exped.-Utsk:ts förslag till underd. skrifvelse,
helst 7:de punkten i skrifvelse-förslaget är ordagrannt afskrifven
efter den voter:s-propos., sorn vunnit R. St:rs bifall. Man
har lagt mycken vigt vid ordet reservationsanslag, som här blifvit
begagnadt, och påstått att sjelfva namnet reservationsanslag
innebär, att anslaget borde tillhöra ordinarie statsregleringen;
men de, som gjort detta påstående, måste medgifva att på lörsta
sidan af Tab. öfver den till 8:de hufvudtiteln hörande extra statsreglering
förekommer ett anslag, som kallas reservationsanlag,
nemi. bidrag för vård och skötsel al de i provinsen Helsingland
af sjukdomen spetälska angripne personer, 9000 rdr, hvilket utgår
med ^ om året under 3 år. Regeln är således ganska haltande,
då man har exempel på motsatsen. Vidare finnes å
6:te hufvudtiteln ett dylikt anslag, som icke får lyftas annorlunda
än i mån af behof, nemligen det till stamholländeriernas
upphjelpande beviljade anslag af 3,000 rdr. Utsk:t hade föreslagit
ett anslag af 10,000 rdr årligen under 3 år, men på min
framställning ändrades Utsk:ts förslag, så att anslaget i stället
bestämdes till 30,000 rdr på en gång, på det de små års-anslagen
icke skulle lägga hinder i vägen för stamholländeristyrelsen
att göra uppköp, när det vore lämpligast. För min del finner
jag icke, att det kan af handlingarne utredas, att R. St:rs beslutat
något annat än hvad Exped.-Utskrt i sitt skrifvelseförslag
upptagit, och jag får derföre vördsamligen anhålla att samma
förslag måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren, men vill dock tillägga
några ord. Lika med honom anser jag det vara otvifvelaktigt,
att man icke kan lägga Exped.-Utsk:t till last, att det upptagit
i 7:de punkten af sitt förslag till den underdåniga skriivelsen
alldeles samma ord som genom votering i förstärkt Stats-Utsk.
kommo att utgöra R. Sors beslut. Men om jag rätt uppfattat
Gr. Cronstedts mening, afsåg hans yrkande icke att göra någon
ändring i denna punkt, utan endast uti den tabell, som medföljer
skrifvelselörslaget och innefattar en tydning af R. St:rs beslut.
Att en tydning af detta beslut är nödig, det är klart,
emedan man ser, att det blifvit olika uppfattadt att Stats- och
Den 20 November.
275
Exped.-Utsk:n. När en tolkning således skall ske, blir första
frågan hvem som bör tolka det. Efter min tanke tillkommer
det R. St:r, som justerat dessa voter:s-propos:r, att säga hvad
de dermed menat. Vi böra således se till hvad R. St:rs afsigt
med detta beslut varit, hvilket icke häfver sig så lätt, synnerligen
för dem, som, lika med mig, icke varit närv:de. Mig förefaller
likvisst, då man håller sig vid ordalagen och med ledning
deraf söker utfinna meningen, som om man borde tolka beslutet
såsom Exped.-Utsk:t gjort För min del har jag kommit
till detta resultat, mycket af det skäl att. utom de båda af Gr.
Mörner nämnda olikheterna mellan voter:s-propos:ria, finnes ännu
en tredje, som särdeles inverkat på mig; det är att i ena fallet
finnes en tempus ad qvem, hvarigenom den vanliga bemärkelsen,
i hvilken man allmänneligen begagnar benämningen reservationsanslag,
till sin kraft mycket förminskas. Vanligen äro reservationsanslagen
årliga, och hvad deraf vid ett års slut återstår, reserveras
till nästa år o. s. v.; men detta anslag skiille deremot endast
komma att utgå en gång under statsregleringsperioden, och återstoden
deraf reserveras till nästa statsregleringsperiod. Hvad
åter beträffar ändamålet och afsigten med detta anslag, kan
derom åtskilligt sägas. Lika med Frih. Cederström önskar äfven
jag, att ifrågav:de prestman måtte få en anständig bergning,
men dertill förslå icke dessa 30,000 rdr, antingen de nu komma
att utgå årligen eller för en gång, utan detta mål uppnås endast
derigenom att en lönereglering snart kommer till stånd. Ser man
åter på hvad som bör påskynda denna reglering, så är det just att
sjelfva presterskapet har ett motiv att önska dess hastiga afslutande,
och att icke tvertom gifva det högre presterskapet ett skäl att fördröja
den definitiva regleringen. Genom de motiver, som blifvit
åberopade af motionären, är det ganska gifvet att han afsett ett
öfvergångstillstånd, och likväl innefattar motionen begäran om
ett anslag af ej mindre än 141,000 rdr årligen. Man synes derföre
icke kunna å någondera sidan åberopa ordalagen i motionen,
utan bör inskränka sig till hvad som blifvit af R. St:r beviljadt,
och då detta endast var »ett reservationsanslag af 30,000 rdr,»
tror jag mig icke behöfva anföra några vidare skäl, utan instämmer
i de af Gr:ne Snoilsky och Mörner framställda yrkanden.
Frih. Cederström: Då samtlige talare deri öfverensstämma,
att de anse icke allenast bokstafven, utan äfven syftningen
af R. St:rs beslut böra hållas i helgd, anser jag mig endast behöfva
åberopa voterings-propos:n. Der står nemi.: »Vinner nej
etc. etc., tilldess de genom den pågående allmänna löneregleringen
blifva uppbringade till det belopp, som erfordras till anständig
bergning, hvarvid etc. etc.»
Om häraf skall kunna dragas någon mening, måste man
godkänna ett af följande båda alternativer. Antingen skall man
med säkerhet kunna säga, att löneregleringen hinner fullbordas
inom tre år, eller ock halva R. St:r genom sina delegerade åsyftat
att lemna anslag till dess den hunnit ske, och detta sednare synes
276
Den 20 November.
mig vara det troligaste. Den siste värde talaren har sagt, att
man mera gagnade komministrarnes och kapellpredikanternas
sak, orri man endast ansloge 30,000 rdr för en gång, emedan
löneregleringen deraf skulle påskyndas, men då hade det ju varit
än mera ändamålsenligt att icke gifva något anslag, ty detta
nekande horde än mera påskynda löneregleringen. Men nog
hafva R. St:r beslutat gifva något; frågan är blott huru mycket;
jag tror således icke, att de af den siste värde talaren framställda
skäl förtjena någon uppmärksamhet. Han yttrade, att man
icke borde lägga Exped.-Utslct dess förfarande till last; deri instämmer
jag gerna, och började just mitt förra yttrande med
denna förklaring; men då jac i saken har en annan åsigt än
Exped.-Utsk:t, måste jag påyrka, att R. o. Ad. måtte vidtaga
den ändring, som elter min mening erfordras, för att hringa
skrifvelse-förslaget i öfverensstämmelse med R. St:rs beslut;
hvarom min åsigt, att döma af Stats-Utsk:ts Mern. N:o 234,
älven delas af Stats-Utsk:ts adliga ledamöter. På grund af de
skäl, Gr. Cronstedt anfört, och hvad jag sedermera tillagt, anhåller
jag om rättelse i Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag, på sätt
han föreslagit.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Alven af de talare, som mot
satt
sig Gr. Cronstedts yrkande, har det blifvit medgilvet att
R. St:rs ifrågav:de beslut kan tydas olika; men om detta medgifves,
torde deraf löija, att en tolkning af detsamma måste ske,
enär dess ordalydelse icke är fullt tydlig. Då man nu skall
verkställa denna uttydning, står det för mig alldeles klart just
af hvad Hr von Koch anfört, att meningen icke kunnat vara
någon annan än att 30,000 rdr årligen såsom reservations-anslag
måste utgå. Den nyssnämnde lalaren har nemi. fästat sig vid
den tidsbestämning, som i voterings-proposm finnes utsatt, nemi.
»intilldess de genom deri pågående allmänna löneregleringen blifva
uppbringade till det belopp, som erfordras till anständig bergning.
» Om detta anslag skall utgå till dess löneregleringen blifvit
verkställd, kommer det an på hvad man dermed menar.
Menar man dermed endast tilldess den nedsatta komitén afslutat
sitt arbete, så torde det vara gjordt inom dessa tre år;
men om man åter menar att löntagarne verkligen skola hafva
tillträdt de löner, som de framdeles komma att åtnjuta, torde
vi komma långt in i framtiden. Hvilkefdera man här velat,
framstår lör mig ganska tydligt, när jag blott betraktar de i
propos:n begagnade ordalag, ty der står »tilldess de blifvit
uppbringade till det. belopp, som erfordras för anständig bergning»,
d. v. s. intilldess dessa personer komma i åtnjutande af
lönerna. Då man nu vet hvad, som erfordras till en dylik lönereglering,
då af de inkomster, som för närv:de tillhöra vissa
tjenster, en stor del skall afgå och i stället tilläggas andra tjenstemän,
till upphjelpande af deras allt för svaga löner, nemi. att
alla de personer, som innehafva de mera gifvande tjensterna,
måste hinna afgå, på det att vid tjenstens återbesättande en så
-
Den 20 November.
277
dan uppgörelse må kunna träffas, som genom regleringen blir
nödig, så finnér man lätt att dertill kan åtgå en tid af 20 till
30 år. Kan det då vara meningen att åt K. M. öfverlemna
denna ringa summa med begäran, att han skulle hushålla så
med den, att den må kunna räcka till afhjelpandet af de mest
tryckande behofven under denna alldeles obestämda framtid? —
För min del tror jag, att när man medger, att ordalagen äro
så sväfvande att en tolkning är nödig, man bör tillse hvad meningen
varit med It. St:rs beslut. Gr. Mörner sade visserligen,
att man borde hålla sig strängt vid ordalagen, men då ordalagen,
som här är fallet, icke gifva tillräcklig ledning, nödgas man gå
till andemeningen, och då har man tvenne alternativer att välja
på: antingen att göra, såsom Gr. Cronstedt föreslagit, eller ock
gå öfver på andra sidan, då anslaget kommer att utgå en gång
för alla. Mig synes att Gr. Grönstedts förslag är det som öfverensstämmer
med R. St:rs beslut, och jag finner mig derföre
föranlåten att understödja det.
Gr. Mörner: Till en början måste jag bestrida, att jag
medgifvit, det ordalagen skulle vara otydliga; jag har tvertom
sökt bevisa att ordalagen äro tydliga och att R. o. Ad. icke har
rätt att (örändra ett redan fattadt R. Stms beslut, utan att man
måste respektera detsamma. Om det beslut, som är fattadt,
möjligen kunnat vara bättre och ändamålsenligare, det är en sak,
som icke utgör föremal lör Ståndets bedömande, enär fråga nu
endast är, om Exped.-Utsk:t rätt uppfattat R. St:rs beslut. Rå
nu Utsk:t ordagrannt afskrifvit detsamma, torde det icke kunna
sägas vara att förtydliga detsamma, om man nu skulle ändra
Exped.-Utsk:ts förslag. Jag tror således, att allt hvad Grme af
Ugglas och Cronstedt sagt ang:de den större eller mindre lämpligheten
af beslutet, icke bör komma under öfvervägande, enär
Grundlagen föreskrifver, att då R. St:r fattat ett beslut, må det
icke vid samma riksdag ändras eller upprifvas.
Jag fortfar derföre i mitt yrkande.
Hr von Koch: I ani. utaf Gr. af Ugglas’ yttrande, vill jag
endast nämna, att om man, såsom han förutsätter, hade mycket
väl tänkt sig in i hvad som kunde behöfvas, så hade visserligen
icke det blifvit skrifvet och beslutat som nu skett; ty skulle
alla dessa personer nu få sjelfständig bergning, genom detta anslag,
till dess att de få det genom löneregleringen, hade det erfordrats
vida mera än hvad motionären begärde, nemi. 141,000
rdr, men icke ens denna begäran bifölls af R. St:r, hvilka således
icke hade för afsigt att bereda dem en så beskaffad bergning.
Motivet var att man icke ville uppskjuta löneregleringen ännu
20—30 år, eller åtminstone icke vidtaga en åtgärd, som skulle
befordra ett uppskof. Det är derför jag föreställer mig, att oin
de som beviljat ett anslag af 30,000 rdr, utan att utsätta ordet
årligt, verkligen tänkt på hvad de gjort, så hafva de icke heller
menat, att det skulle blifva ett årligt anslag.
278
D e 11 20 November.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Då jag finner, att
en fråga tiar lifligt omfattats, som varit föremål för Stats-Utsk:ts
handläggning och der mycket omständligt ä olika sidor betraktades,
nemi. om det äskade anslaget af 30,000 rdr till förbättring
af vissa komministrars och adjunkters svaga löner, och då
jag tillhörde majoriteten, hvars åsigter blefvo Utsk:ts beslut,
men hör andra åsigter härstädes mot nämnde beslut framställas,
anhåller jag, att i största korthet få redogöra för min åsigt vid
Utsk:ts handläggning af frågan, Den inskränker sig egentligen till
blott tvenne punkter af den väckta motionen, men hvilka jag
likväl funnit fullkomligt tillräckliga lör att grunda Utsk:ts beslut.
Den ena punkten är, att endast 30,000 rdr begärdes; men
man finnér ock att detta belopp var högst otillräckligt för vinnandet
af ändamålet lör det begärda anslaget. Det borde således
ökas eller ock få natur af ett reservations-anslag, som fortfarande
kan fylla förenämnde ändamål. Denna åsigt gjorde också
sig gällande mot den motsatta åsigten, att det äskade beloppet
var blott för en gång, eftersom ordet årligt icke egde runi.
Den andra punkten af den Nåd. Proposms ordalydelse ger
ej allenast svar på den om anslagets otillräcklighet, utan anger
äfven anslagets natur. Det står nemi. i den väckta motionen,
att 30,000 rdr begärdes intilldess presterskapets, komministrarnas
och adjunkternas lönereglering hinner genomföras. Hvar
och en, som således betänksamt läser detta, måste finna, att
anslaget ej äskås blott för en gång, utan det får natur af fortfarande
under nästa statsreglering, och således bör flyttas på
ordinarie stat.
I öfrigt förenar jag mig med Hr Gr. Cronstedt i allt hvad
han så fullständigt och val anfört.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Med ani. af Hr
von Köchs yttrande att förstärkta Stats-Utsk:ts ledamöter icke
skulle tänkt på hvad de gjorde, då de röstade, får jag upplysa
Hr von Koch, att, då jag röstade, det icke kunde falla mig in
att tänka på något annat än att anslaget skulle vara årligt. Hade
jag kunnat ana, att fråga endast var om att anslå 30,000 rdr för
en gång, att fördelas på ett obestämdt antal år, så skulle jag
hafva röstat ja, det är för afslag, ty huru ynkligt aflönade dessa
tjenstemän än äro, tror jag dock icke att det vore rätt att sticka
en almosa i handen på dem som på tiggare.
Sedan öfver läggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till det
ifrågav:de skrifvelse-förslaget olörändradt och dels af Gr. Cronstedt
bifall till detsamma med de förändringar, att det å tabellen
litt. D. förekommande reservations-anslag af 30,000 rdr till löneförbättring
åt komministrar, kapell-predikanter m. fl. derifrån
borttoges och öfverflyttadas till tabellen litt. C., samt att så väl
dessa tabeller som ock den i sjelfva skrifvelseförslaget upptagna
slutsumman i enlighet härmed rättades.
Den 20 November.
279
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. pä
bifall] till förslaget oförändradt oell sedermera propos. på bifall
till detsamma med de af Gr. Cronstedt föreslagna förändringar,
hvilka båda propos:r med blandade ja och nej besvarades; hvarefter
propos. på förslagets godkännande utan förändring förnyades
samt likaledes hesvarades med med ja och nej i blandning;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Cronstedt begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterings-propos.:
»Den som godkänner Exped.-Utsk:ts förslag N:o 109 till
R. St:s underd. skrifvelse ang:de regleringen af utgifterna under
riksstatens 8:de hnfvndtitel, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, godkänner R. o. Ad. ifrågav:de skrifvelse-förslag med
de förändringar, att det å tabellen litt. D. förekommande reservations-anslag
af 30,000 rdr till löneförbättring åt komministrar,
kapellpredikanter m. fl. derifrån borttages och öfverflyttas till
tabellen litt. C., samt att så väl dessa tabeller som ock den i
sjelfva skrilvelse-förslaget upptagna slutsumman i enlighet härmed
rättas.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej t- 30.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 18 och 19 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 229,
i ani. af erhållen återremiss å Mem:t N:o 200, med förslag
till de stadganden ang:de Riksgäldskontorets skulder och fordringar,
som böra införas i det nya reglementet för detta verk.
Usta—4:de punkterna.
Utsk:ts yttranden gillades.
Sista punkten.
Gr. Cronstedt: Jag hemställer vördsamt att R. o. Ad.
ville godkänna dessa fyra reg!ements-§§, sådana de förekomma
i Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 200.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, godkände R. o. Ad. den i Mem:t N:o 200 föreslagna lydel
-
280
Deu 20 November.
sen af §§ 5, 10, 11 och 76 i det blifvande reglementet för
Riksgäldskontoret.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 19 dennes bordlagde
Mern. N:o 225, med förslag till stadganden i det nya reglementet
för Riksgäldskontoret, ang:de det till Lida-åns upprensning
beviljade lån, samt om anslaget till National-musei-byggnadens
inredning m. m.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 19 dennes bordlagde Mern. N:o
230, med förslag till stadganden i Riksgäldskontorets reglemente,
ang:de detta verks inkomster samt uppbörden och redovisningen
af dit ingående bevillnings- med flera medel, äfvensom rörande
Riksgäldskontorets styrelse och den vid kontoret anställda betjening.
Gr. Gronstedt: Jag anhåller att R. o. Ad. ville besluta
att samma föredragningssätt måtte ega rum nu som vid de öfrige
afdelningarne af Riksgäldskontorets reglemente, nemi. så
att endast §:ns nummer, men icke dess innehåll, uppläses, såvida
icke någon ledamot sådant särskildt yrkar.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmäldes och lemnades
utan anmärkning §§ 192—253.
§ 254.
Gr. Cronstedt: 1 denna § har uttrycket »Direktör» i
stället för »Styrelse-ledamot» genom förbiseende på tvenne ställen
blifvit bibehållet.
Jag får således anhålla att R. o. Ad. ville godkänna §:n,
med utbyte af den förra benämningen mot den sednare på dessa
begge ställen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes §:n med den förändring, att det på två ställen
förekommande ordet »Direktörer» utbyttes emot ordet »Styrelseledamöter.
»
Sedan §§ 255—278 härefter anmälts och lemnats utan
anmärkning, framställdes propos. på godkännande af alla de i
Mem:t upptagna §§, med undantag af den, som redan utgjort
föremål för R. o. Ad:s beslut, hvartill svarades ja.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 19 dennes bordlagde
Mern. N:o 231, med förslag till pensionsstat vid Riksgäldskontoret,
äfvensom exspektans-stat vid för detta General-assistanskontoret.
Den 20 November.
281
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Mern. N:o 233, ang:de
särskilda gratifikationer till åtskilliga Stats-Utsk:ts tjenstemän.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 19 dennes bordlagde Mern. N:o
235, ang:de den under innevarande riksdag verkställda statsreglering,
samt den för Riksgäldskontorets utgifter erforderliga allmänna
bevillning.
Gr. Mörner: Efter det beslut, R. o. Ad. fattat i afseende
å 8:de hulvudtiteln, har jag icke velat göra någon anmärkning
mot den bär gjorda beräkningen, men får till prot:t anmäla min
reservation, emedan jag icke anser nämnde beslut öfverensstämmande
med det R. St:r redan förut lagligen fattat.
Hr von Koch: Jag anhåller att till prot:t få antecknadt
att jag instämmer med Gr. Mörner.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Mem:t af R. o. Ad. bifallet.
Slutligen föredrogs och bifölls sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Meni. N:o 41,
ang:de särskildt arfvode åt den person, hvilken i egenskap af
Sekreterare biträdt Utsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O, Brakel.
282
Den 21 November.
Lördageu den 21 November 18Ö3.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 3 prut.-utdrag för den 20 dennes.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 19 oell 20 dennes på
bordet lagde Mern. l\:o 234, ang:de den upprättade nya riksstaten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag anhåller att R. o. Ad.,
med anledning af sitt i gårdagens plenum fattade beslut rörande
anslaget till komministrarne, måtte i afseende å nu löredragne
Mern. besluta, att Ståndet, med godkännande af Utsk:ts åtgärd
att i den nya riksstaten på Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat
uppföra det till löneförbättring åt komministrar och kapellpredikanter
m. fl. af R. St:r beviljade reservationsanslag. 30,000
rdr, lägger Mem:t till handlingarne, med bemyndigande för Hr
Landtm, och Hrr Talmän att underskrifva Riksstaten, för att
sedermera till K. M. i underdånighet öfverlemnas.
Gr. Mörner, Garl Göran: Efter det beslut, som R. o.
Ad. i går fattade, kan jag visserligen icke i saken hafva något
att erinra mot Frih. af Ugglas’ förslag. Det förefaller likväl
eget, att R. o. Ad. skall fatta ett beslut om ett faktum, hvarom
R. o. Ad. ej eger någon annan kännedom än genom en ledamots
af Stats-Utsk:t uppgift. Jag får derföre hemställa, att R.
o. Ad. behagade förelägga Stats-Utsk:t att inkomma med den
af Utsk:t upprättade nya Riksstaten.
Frih. af Ugglas: Då den af Gr. Mörner gjorda hemställan
är fullkomligt i sin ordning, vill jag naturligtvis ej bestrida densamma.
Jag skulle endast anhålla, att R. o. Ad. måtte inskränka
sitt föreläggande till den del af Riksstaten, som rörer det nu
förev:de ämnet, ty att inkomma med hela Riksstaten låter sig
för närv:de icke göra, utan att mycken tidsutdrägt förorsakas.
Gr. Mörner: Då enligt min tanke tjenligast vore, att en
återremiss af ifrågav:de Mern. komme att ega rum, med föreläggande
för Stats-Utsk:t att inkomma med Riksstaten, får jag
vördsamt derom anhålla.
Den 21 November.
2S3
Frih. Cederström, Rudolf: Då otvifvelaktig! e« återremiss
i lörev:de afseende uti vidsträcktare måtto, än hvad den
enstaka punkten rörer, skulle förorsaka ännu någon tidsutdrägt,
men sådan, med hänsyn till riksdagens afslutande, måste i möjligaste
man undvikas, finnér jag mig höra anhålla om bifall till
Frih. af Ugglas’ förslag.
Frih, af Ugglas: I fall Gr. Mörner fortfar i sitt yrkande
på återremiss, vågar jag ännu en gång anhålla att den värde
Gr:n täcktes inskränka sin begäran till den del af Riksstaten,
som är i fråga, enär tryckningen af vederbörande handlingar i
motsatt förhållande skulle komma att förlänga riksdagen flere
dagar. Om deremot Gr. Mörner vill inskränka sin begäran till
hvad jag föreslagit, kan ett skriftligt exemplar inom ganska kort
tid inkomma.
Gr. Mörner: Min mening är ingalunda att söka lägga
hinder lör riksdagens snara afslutande.
Anser R. o. Ad. det icke vara nödigt att före besluts fattande
taga kännedom om handlingarne, må mitt förslag förfalla.
Likväl vill jag anhålla att till protokollet få anförd min reservation
mot ett sådant R. o. Ad:s förfarande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att efter det Gr. Mörner afstått från sitt
först gjorda yrkande, hade under öfverläggningen i ämnet endast
blifvit yrkadt, att R. o. Ad., med godkännande af StatsUtsk:ts
åtgärd att i den nya Riksstaten på åttonde hufvudtitelns
ordinarie stat uppföra det till löneförbättring åt komministrar
och kapellpredikanter m. fl. af R. St:r beviljade reservationsanslag
af 30,000 rdr, skulle lägga Mem:t till handlingarne, med
bemyndigande för Hr Landtm, och Hrr Talmän att underskrifva
Riksstaten, för att sedermera till K. M. i underd. öfverlemnas;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad,
behagade besluta i enlighet med hvad sålunda blifvit yrkadt.
Ropades ja.
Frih. af Ugglas: Jag får vördsamt anhålla att R. o. Ad.
behagade inbjuda Preste-St. att instämma i det nyss fattade
beslutet.
Jemväl till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 19 och 20 dennes på
bordet lagde Mern. N:o 233, ang:de särskilda gratifikationer till
åtskilliga af Stats-Utsk:ts tjenstemän.
284
Dea 21 November.
Frih. af Ugglas: Då jag instämt i den af Prosten Sondén
afgifna reservation ang:de ökad gratifikation åt den person, som
bestridt sekreteraretjensten på riksgäldsafdelningen, anhåller jag
att i korthet få dertill anföra mina skäl.
Jag ber att i li. o. Ad:s minne få återkalla huru man i
detta afseende vid förra riksdagen gått till väga. Då anmälde
sig nemi. ingen att göra sekreteraretjenst på riksgäldsafdelningen,
utan en af Stats-Utsk:ts notarier måste densamma förrätta;
och anvisades honom härför ett arfvode af 400 rdr i månaden.
Då likväl denne sekreterare icke kunde gå afdelningen tillhanda
med alla erforderliga upplysningar, blef en särskild person, med
ett arfvode af 2000 rdr i och för detta ändamål tillförordnad.
Sammanlägger man nu sekreterarens lön och arfvodet för denne
särskildt tillförordnade person, under beräkning att riksdagen
räckt 12 månader, erhålles en summa af 6800 rdr.
Då emellertid den nuv:de sekreteraren icke allenast hunnit
uppsätta alla Betänk:n, utan äfven gått Utsk:t tillhanda med
alla erforderliga upplysningar — med ett ord ensam bestridt
sekreteraretjensten — har han ensam gjort samma tjenst som
de tvenne personerne vid förra riksdagen, utan att likväl hafva
åtnjutit mer än 400 rdr pr månad, eller 5200 rdr pr 13 månader,
förutom den nu föreslagna gratifikationen af 1000 rdr.
Då nu denna riksdag räckt längre än den föreg:de, och i afseende
å Betänk:nas såväl antal som vigt ej heller gifvit den förra
efter, då det visat sig att riksgäldsafdelningen utvuxit till en
lika stor afdelning som utgiltsafdelningen, enär af 305 tryckta
ark, som från Stats-Utsk:t utgått, 135^ kommit på utgiltsafdelningens
och 129J, på den ifrågav:des andel; vågar jag hemställa,
om denna jemförelsevis ringa aflöning af tillsammanlagdt 6200
rdr är fullt rättvis. Jag tager mig derföre friheten föreslå, att
R. o. Ad., med godkännande af Betänk:t i öfrigt, behagade höja
sekreterarens för riksgäldsafdelningen arfvode från 1000 till
1500 rdr.
Gr. Mörner: Då mot min framställning nyss anfördes, att
man icke borde genom skiljaktiga beslut söka föranleda ett uppskjutande
af riksdagens afslutande, och då jag, för min del, befarar,
att, derest Frih. af Ugglas’ förslag här vinner bifall, ifrågav:de
sekreterarearfvode kommer att utgöra föremål för förstärkt
Utsk:s behandling, enär, då blott 5 reservanter finnas
antecknade, ett från Utsk:ts Betänk, afvikande beslut ej har
mycken utsigt att gå igenom i Borgare- och Bonde-St:n, anser
jag lämpligast och i full konseqvens med föreg:de beslut, att
R. o. Ad. nu godkänner Utsk:ts Betänk.
Jag hemtar till detta mitt yrkande ännu mera skäl, såväl
af grundlagens föreskrift, att riksdagsarfvode ej må beräknas efter
dag utan efter göromål, som äfven derifrån, att riksdagens längd
oftast beror på sekreterarnes och kansliernes skyndsamhet med
ärendernas expedierande.
Den 21 November.
285
Slutligen kan jag ej underlåta att uttrycka den åsigt alt,
om äfven en person gjort lika mycket sorn tvenne andra, del
dock torde vara orimligt att han ensam uppbär lika stort arfvode
som dessa båda tillsammans.
Frih. af Ugglas: Till en början får jag upplysa den siste
talaren om att redan ett Stånd godkännt ifrågav:de, af mig gjorda
förslag.
Vidare har Hr Gr:n yttrat att man borde följa hvad Utsk:ts
majoritet tillstyrkt. Vid uppgörandet af förslag till arlvoden
vid denna riksdags början, föreslog Utskrt att sekreteraren skulle
erhålla 500 rdr pr månad. Då detta förslag, sedan två Stånd
stannat mot två, förekom till behandling i förstärkt Utsk., afslogs
detsamma, och bestämdes arfvodet till 400 rdr. It. o. Ad.,
som var ett af de Stånd, som biföll Utsk:ts förslag, har således
fattat det beslut, att arfvode åt sekreteraren borde beviljas till
ett högre belopp än det nu föreslagna.
Vidare har Gr:n sagt, att man borde fästa sig dervid att
denna riksdag varat längre än den förra, men då Gr:n derjemte
yttrat att det ej är riksdagens längd, utan mängden af göromål,
som bör bestämma arfvodet, kan jag ej finna annat än att Gr.
Mörner gjort sig skyldig till en motsägelse.
Jag fortfar i mitt yrkande, under anhållan tillika, att R. o.
Ad. behagade fästa något afseende vid mitt förslag, enär jag
såsom ordförande på ifrågav:de afdelning bäst varit i tillfälle
att kunna vitsorda den möda, som varit törenad med sekreterarebefattningen.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
O. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förev:de Mern. oförändradt och dels bifall till detsamma med
den förändring, att arfvodet åt den för Riksgäldsverket rörande
ärenden anställde Sekreterare förhöjdes från 1000 rdr till 1500
rdr; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
Menut oförändradt, hvartill svarades många nej, blandade med
ja, och sedermera propos. på bifall till detsamma med ofvansagde
förändring, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts Mern. N:o 233, ang:de särskilda
gratifikationer till åtskilliga af Stats-Utsk:ts tjenstemän,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. detta Mern. med den förändring,
2S6
Den 21 November.
att arfvoclet åt den för Riksgäldsverket rörande ärenden anställde
sekreterare förhöjes från 1000 till 1500 rdr.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—16.
Nej—21.
Upplästes och godkändes följande, från Expéd.-Utsk:t inkomne
förslag till R. Sl:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 168. ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel;
N:o 175, ang:de statsbidrag för vägars anläggning och förbättring,
bro- och hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar
och andra vattenaftappningsföretag, m. fl. dylika föremål;
och
N:o 176, ang:de allmänna villkor och stadganden i afseende
på de under denna riksdag beviljade statsbidrag för väganläggningar
och vägförbättrinaar, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer
m. m.
Föredrogs Hr Cederschjölds, Rudolf, den 20 dennes bordlagde
motion, N:o 274, ang:de aflåtande af en underd. skrifvelse
till K. Mi i fråga om Waxholms fästnings försättande i fullt
försvarbart skick.
Sedan motionen, uppå begäran af Hr Rrakel, Mauritz, blifvit
uppläst, anmälte sig och yttrade
Frih. af Ugglas: Med erkännande af den varma fosterlandskärlek,
som dikterat ifrågav:de motion, tror jag likväl icke
att R. o. Ad. nu bör ingå i ett bedömmande af behofvet eller
lämpligheten af densamma. R, o. Ad. bör först tillse, huruvida
denna motion tillkommit i den ordning, som vår grundlag
föreskrifver. Ser man på 56:te §:ri R. O., innehåller den: »Ej
må, med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän
väckas, sedan en månad från riksdagens början, enligt
27:de §:n, tilländalupit, så vida icke sådana frågor af redan fattade
beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen föranledas.» Motionären
har i ingressen af sin motion antydt, att den skulle vara förestafvad
af den under riksdagen inträffade händelsen att R. Stms
Revisorer icke funnit Waxholms fästning vara i fullt försvarbart
skick.
I)å Revisorernes berättelse ännu ej är till Ständerna öfverlemnad,
och R. St:r sålunda ej varit i tillfälle att deraf taga
kännedom, måste jag anse denna motion grunda sig på hvad
de allmänna tidningarne i detta afseende innehållit, hvilket, en
-
Den 21 November.
287
ligt min tanke, omöjligen kan hänföras till en sådan händelse,
som, enligt grundlagen, berättigar till väckande af ny motion.
Motionären har visserligen antvdt på de förvecklingar, som
allt mer hörja att hota Europa, men han har ej velat åberopa
detta förhållande såsom någon orsak till väckandet af denna
motion.
Då R. o. Ad. bör hålla sig till grundlagens föreskrift, kan,
enligt mitt förmenande, denna motion éj föranleda till någon
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: l)å motionären ej
är tillstädes, må det tillåtas mig att till besvarande upptaga de
anmärkningar, som mot motionen blifvit gjorda.
Jag kan icke neka till att det var med bekymmer och förvåning,
som jag af tidningarne såg att Waxholms fästning, på
hvilken många millioner blifvit nedlagda, nu skulle befinna sig
i ett skick, som ej motsvarade de derå nedlagda kostnader.
Utan tvifvel är detta den sorgligaste händelse, som under riksdagen
inträffat. Då jag nu hört här ifrågasättas att motionen
ej lagligen skulle kunna remitteras, emedan Revisorernes berättelse
härom ännu icke till R. St:r inkommit, får jag fästa den
siste talarens uppmärksamhet derpå, att berättelsen måste anses
vara officiel, så snart den blifvit inför Revisorerne justerad
och till regeringen ingifven.
Då förhållandet nu så är med den ifrågvide berättelsen,
men tiden ej hittills tillåtit mig att deraf taga någon bestyrkt
afskrift, måste jag anhålla att frågan, om eller hvart motionen
skall remitteras, må till nästa plenum få hvila på bordet, då
jag under tiden skall kunna vidtaga den erforderliga åtgärden.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att som bordläggning af frågan,
om eller hvart den förev:de motionen borde remitteras,
blifvit begärd, komme densamma, jemlikt 49:de §:n R. O., att
hvila på bordet till nästa plenum.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, väckte en motion, N:o
275, i fråga otn särskildta medels ställande till K. M;s disposition
för ordnandet af rikets landt- och sjöförsvar.
Gr. Mörner: Det är ogerna som jag i en fråga af den
beskaffenhet som den ifrågav:de, uppträder mot den siste värde
talaren. Jag ser mig likväl nu nödsakad dertill. Man kan väl,
enligt min åsigt, knappast tänka sig något större misstroendevotum
mot vår nuv:de regering, än det som innefattas i det af
Gr. Liljencrants framställda förslag; ty om ställningen skulle befinnas
vara så betänklig som han förutsatt, kan man väl icke
antaga, att den af regeringen skulle lemnäs utan afseende.
288
Den 21 November.
Under sådane förhållanden skulle jag till Gr. Liljencrants
hemställa, om han ej ville återtaga sin motion, eller åtminstone
afbida den tidpunkt, då regeringen väcker framställning i frågan.
Jag kan slutligen ej annat än beklaga att, då redan en dag
passerat sedan Hr Cederschjöld väckte sin motion, man hvarken
fått höra chefen för Ingeniör-korpsen eller någon annan med
frågan närmare bekant person yttra sig. Henna tystnad är rätt
betänklig, då på detta sätt motionen skall, utan att beledsagas
af lugnande upplysningar, göra sin rund omkring landet och der
sprida oro, då man icke vet, om anmärkningarne äro befogade
eller icke.
Gr. Liljencrants: Vore förhållandet verkligen så som
den siste värde talaren förutsatt, att den motion, som nu är vackt,
kunde betraktas såsom ett misstroende-votum mot regeringen,
skulle jag genast återtaga densamma; men jag kan icke finna
annat, än att med den svåra ställning, hvari en konstitutionel
styrelse alltid befinner sig i fråga om anslag, det ligger i sakens
natur, att framställning ej göres om mer än hvad ögonblickets
behof ovilkorligen synes kräfva; hvarföre antagas kan att regeringen
med välbehag skall se, att representationen går regeringen
i förväg i uttrycken af sin fosterlandskärlek.
Jag fortfar af sådan anledning i mitt yrkande.
Gr. Sparre, Erik: Jag får hemställa, att denna motion
må hvila på bordet till nästa plenum.
Gr. Lagerberg, Sven: Med anledning af Gr. Mörners
sednaste yttrande, har jag ansett mig böra meddela den upplysning,
att chefen för Ingeniör-korpsen till K. M. inkommit med
förslag till Waxholms försättande i försvarbart skick, dels genom
bestyckning med gröfre pjeser och dels genom åtskilliga försänkningars
och stängselliniers anbringande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att då Gr. Liljencrants’
nu väckta motion blifvit begärd på bordet, komme den att der
hvila till nästa plenum.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. N:o 236, ang:de
verkställd omröstning i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande åtskilliga med statsregleringen gemenskap egande frågor.
Justerades 2 prot.-utdrag för detta plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. |2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 23 November.
289
Mandagcn den 23 November 1863.
Plenum kl. £ 1 e. m.
Justerades prot. för den 17 sistl. Juni.
Upplästes och godkändes nedannärnnde från Exped:s-Utsk:t
inkomne förslag till R. Stirs underd. skrifvelser till K. M.,
nemligen:
N:o 177, i fråga om nämndemäns och fjerdingsmäns rätt
till ersättning för extra förrättningar;
N:o 178, ang:de anvisande af medel till betäckande af kostnaden
för iståndsättande af åtskilliga broar å den s. k. Carl
Johans-vägen i Jemtland;
Nio 179, ang:de en den Svenska beskickningen i Turkiet
tillhörig, i Pera belägen fastighet;
N:o 180, i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna
kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna stads samt Klosters
och Forss’ församlingars begrafningsplats; och
N:o 181, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de försäljning
af Nya Varfvet vid Göteborg.
Anmältes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet och Chefen
för K. Finans-Dep:t, Frih. Gripenstedt, hvilken å K. M:s höga
vägnar öfverlemnade en K. Propos. om beviljande af ett särskildt
kreditiv till försvarsverkets fullständigare ordnande.
Sedan Frih. Gripenstedt utbeledsagats, föredrogs den K.
Proposm och begärdes på bordet.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 21
dennes bordlagde Mern. N:o 236, ang:de verkställd omröstning
, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga med
statsregleringen gemenskap egande frågor.
Sedan under sisthållne plenum bordläggning egt rum af
frågan, huruvida den af Hr Cederschjöld, Rudolf, den 20 dennes
väckte och då bordlagde motionen om Waxholms fästnings
försättande i fullt försvarbart skick, borde till Utsk:t remitteras,
H. VII. 19
290
Den 23 November.
blef samma motion nu ånyo inför R. o. Ad. föredragen, dervid
anmälte sig och yttrade:
Hr af Kléen, Johan: Frånvarande under de tvenne föreg:de
plena, då Hr Cederschjölds motion förevarit, och i okunnighet
om att en fråga varit å bane hos R. o. Ad., som i viss
mån rörde mig såsom chef för ingeniörväsendet, anhåller jag
vördsammast att nu deröfver få yttra mig.
Som det vill synas, har denria motion tillkommit på grund
af det yttrande, som R. Shrs sist församlade Revisorer afgifvit
öfver försvaret af inloppen vid Waxholm, efter deras besök på
stället, eller måhända till följe af de osanna och missledande
framställningar deraf, som stått att läsa uti en af hufvudstadens
tidningar. Det torde således vara skäl att först meddela innehållet
af ifrågav:de Utlåt., som lyder sålunda:
»Vid Revisorernes besök å Waxholms fästning, har den upplysning
erhållits, att densamma nu kunde anses i det närmaste
färdig, hvarföre byggnadsarbetet ock med innevarande år kommer
att upphöra. Det har synts Revisorerne att byggnaden blifvit,
enligt förevisad ritning, omsorgsfullt utförd och väl underhållen.
Med fästadt afseende å de förändringar, sjökrigskonsten
på sednare tiden undergått, och då fästningens bestyckning är
till en del gammal och i allmänhet svag samt så uppställd, att
det djupare och bredare östra inloppet är betydligt svagare försvaradt,
än det grundare och smalare vestra, anse sig Revisorerne
böra uttala den mening, att fästningen ej nu mera uppfyller
det med densamma afsedda ändamål att verksamt bidraga
till att (örhindra fiendtliga krigsfartygs framträngande till hufvudstaden
»
Den reservation, som vid detta tillfälle afgafs af en af Statsrevisorerne,
hade följande ordalydelse: »Då Revisorerne ansett
att kanonantalet borde ökas å Waxholms fästning, får jag, såsom
min åsigt, uttala den öfvertygelse» att de medel, R. St:r
kunna vara villiga att ytterligare anslå till befästningsarbetet i
Stockholms skärgård, i första hand borde användas till utförandet
al den af Chefen för lngeniör-korpsen föreslagna skansen
vid det ännu ej af en enda kanon försvarade, endast genom en
stenförsänkning tillstängda inloppet i Oxdjupet, emellan Rindön
och Wermdön. Med Revisorernes majoritet instämmer jag deruti,
att Waxholm, åtminstone delvis, hör förses med nya kraftiga kanoner,
hvartill regeringen äfven tagit första steget, genom vid
denna riksdag till R. St:r gjord framställning. Men deremot
kan jag ej förena mig uti det yttrande, hvarmed Betänk:t slutar,
så till vida som med detta yttrande skulle kunna menas
att Waxholm, äfven sedan det erhållit ett nödigt antal gröfre
kanoner och de vid en fästnings försättande i krigstillstånd alltid
nödige krigsrustningsarbeten blifvit utförde, ej skulle vara i
stånd att verksamt deltaga i försvaret af Stockholms skärgård.»
Dessa äro de Utlåtm, som gifvit anledning till de flerehanda
omdömen, som utbredt sig om ifrågav:de försvarsanstalter, och
Den 23 November.
291
sorn gifva mig ett visserligen icke ovälkommet tillfälle att meddela
rättelser och upplysningar i de hänseenden, der jag anser
sådana vara nödige. Härvid torde först få nämnas att de båda
sunden, som leda förbi Waxholms fästning, såväl det östra som
vestra, kunna begagnas af örlogsfartyg. Hvad i öfrigt bestyckningen
angår, så, ehuru bland de närmare 200 pjeser, hvaraf
den består, ett icke ringa antal bombkanoner finnas af grofsta
pundigtal, sorn hos oss hittills varit begagnadt, så instämmer
äfven jag fullkomligt i den åsigt, att denna bestyckning behölver
till vissa delar förstärkas med kraftigare pjeser och sorn mera
öfverensstämma med nuv:de fordringar, såväl vid Waxholm som
andra rikets sjöfästningar. Men härvid får icke förbises, att
en stor del al Waxholms kanoner äro afsedde till försvar af
kringliggande land mot en fiendes landstigning och anläggningar
mot fästningen, hvartill icke behöfs pjeser af samma groflek
som de, hvilka äro bestämda att verka emot sjelfva inloppen.
Beträffande åter uppställningen af dessa pjeser till försvar
af de å ömse sidor af fästningen belägna sunden, hvaremot Revisorerne
rigtat sin anmärkning, såsom varande ojemnt och vida
svagare vid det östra, så är jemvigten uti detta försvar ämnad
att utgöras af en starkare, mot hvarje angrepp försäkrad, stängningslinie
öfver det bredare, eller östra sundet, hvaremot försvaret
af det vestra är bygdt på en mera verksam artilleri-eld,
helst detta inlopp väl är ämnadt att äfven tillslutas af en stängningslinie,
men med bibehållet tillfälle för egna fartyg att derigenom
kunna utlöpa till den yttre skärgården. Sedan Rindö
fått sin egen befästning, egentligen till skydd för fästningens
östra fronter, så är ock onekligen denna sida den minst hotade
i händelse af ett fiendtligt angrepp Att emellertid icke heller
det östra inloppet saknar en jemförelsevis kraftig artilleri-eld,
synes deraf, att det finnes å denna försvarslront icke mindre
än 18 kassematterade bombkanoner, oberäknadt vallgångar
och öppna batterier, hvarest 32 pjeser finnas uppställde, hvaremot
försvaret af det vestra inloppet räknar 30 bombkanoner,
utom hvad som kan uppställas på vallgångar och öppna
batterier.
Här är således icke brist å någondera fronten på kanoner
eller utrymme dertill, helst om man tager i betraktande att nu
för tiden det visserligen icke är det stora antalet af pjeser, utan
fastmera deras groflek, som i fästningsförsvaret gör styrkan af
detta vapen, vare sig å fasta eller flytande batterier. Det är
ock på grund häraf, som vid denna riksdag K. M. begärt anslag
för anskaffandet af 20 gröfre refflade fästningskanoner,
men som af R. St:r blifvit nedsatt tili endast 12 stycken. Men
ingen fästning, den må vara bestyckad, snart sagdt, huru som
helst, förmår ensamt genom sin artilleri-eld hindra en fiendtlig
eskader, framför allt en bepantsrad, att forcera ett inlopp, om
icke detta på samma gång är tillspärradt af en tillräckligt stark
stängningslinie. Det är således icke ensamt Fort Sunters och
Moultries kanoner, som nu hindra unionens monitorer att fram
-
292
Den 23 November.
tränga till Charleston, utan fastmera de hinder och spärrningar,
som de påträffat uti inloppen, och hvilkas tillvaro skyddas
af de nämnde skansarne. Det är häraf, som beholvet är oeftergiflig!,
hvarhelst man vill utehålla fiendtliga fartyg. Lyckligtvis
är belägenheten vid Waxholm och de omgifvande sunden
sådan, att en dylik spärrning med jemförelsevis stor lätthet kan
åstadkommas, hvarom ock, äfvensom om försvarets ordnande i
öfrigt vid och omkring Waxholm, förslag redan ingått till K.
M., hvarigenom försvaret derstädas bör kunna sättas i sådant
skick att hufvudstaden betryggas mot ett fiendtligt besök från
detta håll, så vidt detta låter sig göra med de försvarsmedel,
som inom en kortare tid kunna anskaffas. Ombyggnaden af
Waxholms fästning och anläggningen af Rindö skans tiar fordrat
en tidrymd af omkring 30 år, med en byggnadskostnad
af icke fullt 1,700,000 rdr; men ännu felas i detta för
svar
en befästning vid Oxdjupet. Hufvudstadens sjö-avenuer
ega emellertid ett försvar, hvaremot dess södra landtsida står
lika blottad derpå som förut. Vi känna alla det öde, som de
påbegynta befästningarne derstädes hade vid förra riksdagen.
Hade de oafbrutet fått fortgå, skulle vi nu egt ett försvar åtminstone
framför Stockholms vigtigaste infart från denna sida.
Må den eller de, som ifrigast bidragit att kullkasta detta fore
tag,
nu bära ansvaret derför! Här yttrades i förra plenum af
en värd talare, i fråga om Revisorernes Utlåt, öfver försvaret
vid Waxholm, att detta var en af de sorgligaste händelser, som
inträffat under riksdagen. Men jag känner en ännu sorgligare
för tanken att stanna vid, att vi nemi. i det djupaste fredslugn
under ett halft sekel, och under en tidrymd af 40 år sedan
våra fästningsbyggnader börjades, icke hunnit ens att sätta vår
hufvudstad i försvarbart skick, icke heller vårt vigtigaste sjöetablissement.
Planer och förslager hafva icke saknats. De
ligga färdiga till utförande när som helst, men riksdag efter
riksdag hafva anslag antingen nekats eller blifvit nedsatte till
belopp, som med skäl kunna kallas i hög grad otillräckliga, att
icke säga småaktiga, då de röra en så vigtig och dyrbar angelägenhet.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Sedan chefen
för ingeniör-korpsen yttrat sig, kunde det synas öfverflödigt att
äfven jag gör det, men då jag tillhörde R. St. Revisorer, anser
jag mig dock böra tillägga några ord.
Sorn jag säger i min reservation, instämde äfven jag i det
yttrandet, att Waxholm behöfver starkare artilleri — men då
revisionen stadnade vid det utlåtandet, att fästningen icke kunde
erbjuda tillräckligt skydd för hufvudstaden mot en dit framträngande
fiende, måste jag deremot reservera mig, emedan jag anser,
att endast några få arbeten der behöfva göras, för att fästningen
skall vara fullt krigsduglig.
De arbeten, som måste göras utom fästningen, bestå endast
uti att göra en stenförsänkning vid Kodjupet. Hvad deremot
De ii 23 November.
293
sjelfva fästningen angår, så hr det svårt att just nu kunna säga
hvilka anordningar som behöfva göras, men de som röra mottagandet
af gröfre kanoner, torde ganska snart kunna vara utförde,
ty de komma troligen endast att bestå i uthuggande af
embrassurer.
Man har framkastat åtskilliga tvifvelsmål om huruvida murverk
äro tjenliga till befästningar. Det torde vara klart för en och hvar,
att det som är lämpligt och tjenligt på ett ställe och vid ett
tillfälle, icke är det vid ett annat. Således är det äfven gammalt
som gatan, att då ett fiendtligt batteri kommit till stånd
och tystnat de belägrades eld, är det blott några få timmars
arbete att skjuta brech, och då öfverlemnas försvaret till de belägrades
personliga mod. Men en annan sak är det med sjöfästningar
— och Waxholm är en sådan. Der blir det fartyg, som
bilda batterierne, och de äro sjelfva mera utsatte för fästningens
eld än denna sednare för fartygens. Sålunda har Fort Sunter
nyligen på ett särdeles hedrande sätt försvarat sig, och Waxholm
är vida starkare än såväl detta fäste, som Köpenhamn,
Ancona m. fl. sjöfästningar.
Om jag således icke hyser den ringaste farhåga i afseende
på sjelfva fästningen Waxholms krigsduglighet, så är detta dock
icke händelsen rörande dess omkringliggande nejders försvarsskick.
Så måste man vid Kodjupet anlägga försänkningar jemte
en skans med besättning, som försvarar dessa. Man talar visserligen
örn att lägga fartyg der, men i så fall kan man ju äfven
förstärka sjelfva fästningen med dylika.
Vidare hafva vi Oxdjupet. Vid Fredriksborg hafva vi nu
ingen enda kanon, hvadan äfven der måste anläggas en skans,
sådan som Chefen för Ingeniör-korpsen föreslagit, för att försvara
den der varande försänkningen.
Och slutligen vill jag ytterligare göra det Högloft. Ståndet
uppmärksamt på en sak, som Fortifikations-generalen också redan
påpekat, nemi. att Stockholms södra sida är obefästad, och
således utan skydd, om fienden skulle landstiga på Wermdön och
framtränga mot hudvudstaden.
Hvad nu till sist sjelfva motionen beträffar, så tror jag icke
att en komité, som undersöker Waxholm, skall kunna meddela
några upplysningar, som icke redan äro kända, och anser jag,
på grund häraf, att förslaget icke kan medföra några fördelar.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Jag ämnar icke
ingå i någon diskussion af sjelfva hufvudfrågan, och detta så
mycket mindre, som de upplysningar, jag erhållit, gifva vid handen,
att Waxholms fästning icke kan skydda hufvudstaden, eller
med andra ord, att den icke kan utestänga en fiende från sundet
— och på grund häraf ämnar jag också framlägga en motion
om ett sätt att bättre uppfylla ändamålet.
Jag har deremot begärt ordet derföre att man velat, påstå,
att remiss icke skulle kunna beviljas derföre att den händelse,
som inträffat, icke vore officiell känd. Med anledning häraf har
294
Den 23 November.
jag förskaffat mig ett officielt utdrag, som jag ber att få bilägga
It. o. Ad:s protokoll. Bestyrkningen låter sålunda:
»Transsumt al Rikets Ilögloll. Ständers Revisorers
den 14 Oktober 1863 afgifna Berättelse om verkstäld
granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1861.
Kongl. Krigs-Kollegium.
Räkenskaperna för detta enbetsverk —
Vid Revisorernes besök å Waxholms fästning har den upplysning
erhållits, att densamma nu kunde anses i det närmaste
färdig, hvarför byggnadsarbetet ock med innevarande år kommer
att upphöra. Het har synts Revisorerne, att byggnaden
blifvit, enligt förevisade ritning, omsorgsfullt utförd och väl underhållen.
Med fästadt afseende å de förändringar, sjökrigskonsten på
sednare tid undergått, och då fästningens bestyckning är till en
del gammal och i allmänhet svag samt så uppstäld, att det djupare
och bredare östra inloppet är betydligt svagare försvaradt
än det grundare och smalare vestra, anse sig Revisorerne böra
uttala den mening, att fästningen ej numera uppfyller det med
densamma afsedda ändamål, att verksamt bidraga till att förhindra
fiendtliga krigsfartygs framträngande till hufvudstaden.
Rätteligen transsumeradt från originalet, hvilket, för att från
trycket utgifvas, blifvit undertecknad tillstäldt; betygar, Stockholm
af Riksgälds-kontorets kommissariats-expedition den 21
November 1863.
Ex officio:
Au g. Neijber.»
Sjelfva innehållet är redan kändt, emedan Hr af Kléen uppläst
detsamma; men de sista orden torde jag dock få återkalla
i minnet. Revisorerne funno nemi. vid sitt besök på Waxholm,
»att fästningen ej numera uppfyller det med densamma afsedda
ändamål att verksamt bidraga till att förhindra fiendtliga krigsfartygs
framträngande till hufvudstaden.»
Het kan således icke bestridas att det är konstateradt, att
Revisorerne anse fästningen icke uppfylla det afsedda ändamålet
att verksamt bidraga till förhindrande af fiendens framträngande,
och det synes mig alldeles tydligt, att detta är en sådan
händelse, som berättigar till motionens afgifvande; ty om detta
Den 23 November.
293
varit kändt vid riksdagens början, hade det ganska säkert gifvit
anledning till motions väckande i detta ämne. Om det t. ex.
under riksdagens lopp inträflat, att en del af murarne å Waxholms
fästning rasat ned i sjön, skulle troligen ingen vägrat remiss
af en motion, som afsåge skadans alhjelpande, och då förhållandet
synes mig vara likartadt i denna fråga, får jag an
hålla
om propos. på remiss till Stats-Utsk:t.
Gr. von Rosen, Fredrik: Då jag bland Revisorerne
deltagit i beslutet om skrifvelsen uti det ifrågav:de ämnet, anser
jag mig böra lemna upplysning om anledningen till densamma,
hvilken var ett besök, Revisorerne gjorde vid Waxholm.
Men jag ber eder, Mina Hrr! att noga fästa uppmärksamhet
dervid, alt det står i skrifvelsen, att arbetena äro noga utförda
efter den fastställda planen, men att, till följe af de förändringar
krigsfartygen numera undergått, fästningen i sitt
icke verksamt kan bidraga til! hufvudstadens försvar. Frih.
Leijonhufvud har alltför mycket läst emellan raderne, då han
säger att Revisorerne sagt att fästningen är oduglig till hufvudstadens
försvar.
Det torde dock icke af någon kunna bestridas, att bestyckningen
vid det östra bredare inloppet är svagare än vid det
vestra smalare. För det första är det tydligt, att det är lättare
att spärra ett smalare än ett bredare lopp; och för det andra
söka fartygen naturligtvis de bredare loppen för att med lätthet
kunna manövrera. Men vid det sednare är bestyckningen så
placerad, att den endast med stupskott kan träffa ett fartyg i
sundet, och slika skott äro af föga eller ingen verkan numera,
sedan man börjat begagna jernfartyg. Förr deremot, då man
endast brukade lärtyg af trä, uppfyllde kanonerna på det aldra
bästa sin bestämmelse, alldenstund skjutning långskepps då gjorde
förderfligare inverkan, men nu är, som sagdt, förhållandet annorlunda.
Några jordvallar äro visserligen uppkastade, och dessa
torde komma att blifva af god nytta, men derjemte är det dock
af största vigt att få goda kanoner. General af Kléen har också
sagt att gröfre artilleri behölves, men då dessa komma att
hvila på bjelklager, måste äfven dessa förstärkas eller ock ersättas
med jernbjelkar, hvilket icke hittills varit af nöden.
Då berättelsen uppsattes på afdelningen, ansåg jag de ordalag,
som då användes, alltför sväfvaride, och stred för den
nuv:de ordalydelsen. Jag ansåg nemi., att man skulle antingen
tiga eller säga rent ut, och icke uppsätta skrifvelsen så, att något
annat, än det man menade, kunde läsas emellan raderne.
I föregående plenum har Gr. Lagerberg omnämnt, attFortifikations-generalen
till K. M. inkommit med förslag till Waxholms
förstärkande. Under sådana förhållanden anser jag det
vara mindre behöfligt, att den nu föredragna motionen kommer
under R. St:rs behandling; men den fördelen har dock vunnits
af Revisorernes berättelse, att man derigenom funnit, att till
-
296
Den 23 November.
räckliga medel icke hittills blifvit beviljade för vårt försvarsverk,
och att denna händelse helt säkert skall hos nationen väcka
tanke och håg på ett kraftigare försvar för ett älskadt fosterland.
Hr Brakel, Mauritz: Det är en ganska egen förete
else
att just som riksdagsklockan slår sin tolfte och sista timma,
just då uppdyker den ena motionen efter den andra ang:de
ordnandet af vårt försvarsverk. Detta kan endast förklaras deraf,
att Svenska folket nu ändteligen kommit till medvetande om
att vårt försvarsverk verkeligen icke är i det skick det borde
vara. Nyss har till R. St:r ankommit en K. Propos. på 3
millioner till försvarsverkets ordnande, och jag tror att denna
Propos. någorlunda bör lugna de farhågor, som förefunnits för
vårt försvar. Onskligt vore dock, om Krigs-Ministern vid detta
tillfälle ville och kunde förklara, att regeringen är betänkt på
att med det snaraste anskaffa kanoner för våra sjöfästningar,
som äro fullt kraltige mot pansarskepp och således kunna försvara
dessa fästen. Försökskjutningar i detta afseende hafva
nyligen blifvit verkställde i England, så att man icke längre
torde behöfva hysa någon tvekan om hvilka slags kanoner hafva
företrädet.
Hvad nu Waxholms försvarbarhet beträffar, så står jag på
en så låg ståndpunkt inom det militära yrket, att jag icke kan
begära, att R. o. Ad. skall hafva någon tillit till mitt omdöme.
Men jag har dock under 2 år varit kompani-chef på denna
fästning, och ansåg det då vara min skyldighet att taga reda
på förhållanderna. Nu måste vi komma ihog, att fästningen
var byggd mot träfartyg, och under de tider sådana användes
var fästningen, tillsammans med skansen på Rindön, fullt tillräcklig
att hindra fartyg framtränga i sundet. Men sedan dess hafva
förhållanderne ändrat sig. Efter nutidens stridssätt och krigsmateriel
äro kanonerne vid östra sundet för högt placerade — så
högt, att när man sänker mynningen så mycket som möjligt,
kulan först kan träffa föremål, som äro midt i sundet, hvadan
ett fartyg, som der inträngt, kan söka under murarne undvika
en verksam eld från fästningen.
Jag är således af den åsig, att ett kraftigt och väl placeradt
artilleri der bör anskaffas. Det kan uppställas på jordvallar
framför stenmurarne. Dessutom kunna batterier anläggas
på sjelfva Waxholmslandet. Men vare härmed huru som helst,
så är det min öfvertygelse, att om också monitorer skulle skjuta
norra delen af Waxholm i grus, och fienden skulle söka framtränga
till fästningens stängsellinier, så skulle han dock der tillintetgöras
af ett tidsenligt artilleri från befästningarne åt sjelfva
sunden.
Helt annat är förhållandet med Carlskrona. Der är inloppet
4,000 fot bredt, och det skulle vara särdeles intressant, att
af Hr Krigs-Ministern och Ingeniör-generalen få upplysning om
hvilka åtgärder der äro föreslagna.
Den 23 November.
297
Hvad nu slutligen Hr Cederschjölds motion angår, så kan
jag icke anse den som annat än en interpellation till KrigsMinistern,
om huru Waxholms fästning är beskaffad. Han har
nu besvarat densamma genom Ingeniör-generalen, och då man
under sådana förhållanden icke gerna kan begära, att en kommission
skall nedsättas, måste jag anhålla att R. o. Ad. behagade
vägra remiss på Hr Cederschjölds motion.
Frih. Leijonhufvud: Jag ber att få nämna några få ord
med anledning af Gr. von Rosens och Hr Brakels yttranden.
Båda dessa Hrr hafva sagt, att kanonerne på lastningens
östra sida stå för högt. Det är visserligen sanrit, att många
stå högt, men alla göra det icke; ty der finnes redan kanoner,
som ligga ända ned vid vattenytan, och alla böra icke placeras
så lågt, emedan de äro afsedda för olika ändamål.
Gr. von Rosen har dessutom yttrat, att jordvallar skulle
vara de bästa; men häruti misstager han sig. Det är svårt
att nu gå in i någon undersökning derom, men förhållandet
torde vara, att jordverk äro lämpligast vid ett tillfälle — stenvallar
vid ett annat. Den auktoritet, frågan närmast rörer, har
äfven redan tagit saken i öfvervägande, och jag är öfvertygad
att hvad som behöfver göras, kan ske på ganska kort tid. Förhållandet
är nemi. att på östra sidan finnes en plan, sorn ganska
väl egnar sig för anläggande af jordverk. Jag har endast velat
säga detta, emedan så många nu för tiden påstå att endast jordverk
duger.
Man har nu ett slags vapen, som kallas granatkartescher,
som skjuta utmärkt. Man sköt med dessa på ett torn, der man
uppsatte bulvaner. Efter 2—3 skott kände man distancen fullkomligt,
och hvarje granat kreverade öfver tornet. Under sådana
förhållanden torde jordverk icke alltid vara att föredraga.
Hvad Carlskrona åter beträffar, är inloppet så bredt att
det knappast kan stängas i sitt närv:de skick; men det kan
göras betydligt smalare, och sedan stängas. Och förr än detta
skett, anser jag icke Carlskrona vara fullkomligt tryggt försvaradt.
Hr Reuterskjöld, Fabian: Den afgifne motionen synes
vilja framhålla, att det är en alldeles spritt ny upptäckt, att Waxholm
icke är ändamålsenlig, men så kan jag icke anse den
samma.
Det har nemi. varit både Regeringen, fackmännen
och t. o. m. allmänheten bekant, att de nya upptäckterne i
artilleri och sjökrigsmaterie! gjort att Waxholm, lika med alla
andra sjöfästningar, icke mera motsvarar sitt ändamål. Men
efter hvad upplyst blifvit så väl af Hr af Kléen som andre
talare, visar sig dock, att Waxholm icke kommit i samma olyckliga
predikament som många andra sjöfästningar — tvertom
kan den med några förändringar och förbättringar verksamt
bidraga till Stockholms försvar. Härmed vill jag dock ingalunda
uttala den åsigten, att den är fullt tillräcklig, ty ingen fästning
298
Den 23 November.
är ointaglig. Sådant beror på den tid och krall man har till
belägring, och om icke på annat sätt, kan man till slut taga
den genom hunger.
Man har framhållit att den är för svagt bestyckad, men
det torde icke vara R. St:r obekant att K. M. framställt detta ,
förhållande och begärt medel till starkare bestyckning, såväl
pä Waxholm och Rindö som Carlsten. R. St:r ansågo dock
saken af så ringa vigt, att de nedprutade det äskade anslaget
och endast beviljade medel till 12 kanoner.
1 egenskap af Krigs-Minister bär jag blifvit tillfrågad om
K. M. varit betänkt på konstruktionen af dugliga pjeser. Jag
får med anledning häraf upplysa, att sedan R. St:rs skrifvelse
i hvad den rörer Landtförsvars-Dep:tet blifvit af mig K. M. föredragen,
bar K. M. befallt General-fälttygmästaren att till K. M.
inkomma med förslag till konstruktion af dessa pjeser; och så
väl med fästadt afseende på den kännedom, man nu förvärfvat
ang:de dylika kanoner, som ock på den skicklighet, Generalfälttygmästaren
Frih. Wrede eger, är jag öfvertygad att vi
inom kort skola få ett antagligt förslag i detta ämne.
Det har blifvit sagdt, att Waxholm icke skulle kunna hindra
pantsarfartyg att inlöpa till hufvudstaden. Men å andra
sidan har det äfven blifvit upplyst, att icke någon fästning i och
för sig sjelf kan utgöra ett sådant hinder; utan dertill fordras
försänkningar m. m. d. Chefen för Ingeniörkorpsen, Generalmajor
af Kléen har äfven till K. M. inkommit med förslag till
sådana hinder, och K. M. ämnar också utföra planen, om R.
St:r dertill lemna medel.
Den nu väckta motionen har sin stora betydelse deruti,
att nationen ändtligen börjar tänka på möjligheten af att ett
försvar erfordras, och derför helsar jag den med glädje. Under
de 50 års fred, vi åtnjutit, hafva vi till den grad invaggat
oss i säkerhet, att vi nästan tänkt oss ett krig som en omöjlighet.
Detta har visat sig vid de tillfällen då Regeringen framlagt
förslag till försvarverkets förbättrande. Detta Stånd har visserligen
alltid med berömvärd omtanka beviljat hvad man begärt, men
så har icke förhållandet varit i de andra Stånden. Der halva
de vanligen blifvit nedprutade, ty der har man alltid mera fäst
sig vid det produktiva. Detta må visserligen vara ekonomiskt
rätt; men för en nation, som med stolthet kan säga sig alltid
hafva varit fri, bör det dock vara en känsla, som bjuder att
fortfarande bevara denna frihet.
Det är denna känsla, som domnat bort hos nationen, och
detta har tvungit Regeringen att sjelf nedpruta sina fordringar
på bidrag till försvarsverket långt under de förslag, som af
auktoriteterne blifvit afgifne, för att åtminstone få något. Det
är i anledning deraf jag värderar den motion, som nu blifvit angifven,
och jag hoppas att nationen hädanefter skall bevilja
hvad K. M. kari komma att begära.
Men då K. M. nu algifvit en Propos. til! R. Si:r om anslag
af medel att till en början sätta försvarsverket i det skick, att
Den 23 November.
299
vi inom kort tid må kunna vara rustade att möta de stormar,
som hota att utbryta vid våra gränser, så anser jag motionen
öfverflödig, och anhåller om propos. uppå att remiss måtte
vägras.
Hr Cederschjöld: Det kan icke annat än väcka min
förvåning, att en så liberal man, som Hr Brakel, för vägran
af remiss anför ett sådant skäl, som att K. M:s Propos. omfattar
samma ämne.
Det lärer val icke vara den värde ledamoten obekant, att
huru många motioner som helst kunna väckas i samma ämne;
och dessutom vill jag fästa Hr Brakels uppmärksamhet derpå,
att Waxholms fästning icke med ett enda ord finnes omnämnd
i den K. Propos:n.
Jag kan således icke inse att detta skulle utgöra hinder
för remissen, och kan lika litet fatta att någon olägenhet deri
genom
skulle uppstå.
Jag fortfar således i min anhållan om remiss.
Gr. von Rosen: Jag begärde ordet för att rätta ett missförstånd,
som egt rum mellan Frih. Leijonhufvud och mig.
Min mening var icke att jordvallar skulle uppkastas på
östra sidan, utan endast att sådant skulle ske vid sydöstra fronten,
der redan sådana nu finnas.
När jag sednast yttrade mig, glömde jag att uppgifva ett
fördelaktigt sätt för att få den östra sidans bestyckning mera
verksam, nemi. genom öppnandet af embrasurer i jordvåningen.
Frih. Leijonhufvud har nu omnämnt detta, och har jag således
endast att med honom instämma.
Hr Brakel: Jag ber endast att med några få ord få besvara
Hr Cederschjöld.
Om jag önskar att B. o. Ad. mätte vägra remiss, så är
det derför att jag anser motionen obehöflig. Vi hafva nu af
Krigs-Ministern fått underrättelse om huru Waxholm är, och
hvartill skulle det då tjena att begära en särskild komité för
att undersöka fästningen.
Det är icke derför att jag är illiberal mot motioners remitterande,
som jag afstyrker detsamma; men det är derför att
jag anser densamma vara ett bestämdt misstroende-votum mot
Krigs-Ministern — ett misstroende-votum så skarpt, att intet
skarpare skulle kunna afgifvas — och på grund häraf är det
som jag anhåller att R. o. Ad. måtte vägra remiss.
Hvad åter angår Krigs-Ministerns yttrande att åtgärder
redan äro vidtagne för konstruerande af de 12 kanoner till
Waxholm, hvartill R. St:r gifvit anslag, så tror jag att han missförstått
mina ord. Detta har jag aldrig betviflat. Min mening
var, om Krigs-Ministern i denna stund kunde förklara, att han
varit betänkt på att bestycka Waxholms och Carlskrona fäst
-
300
Den 23 November.
ningar, så att en fiende icke der kan intränga. Detta kan man
icke göra med 12 kanoner, och min mening är att R. St:r
skola anslå en summa af 500,000 rdr till Waxholm, och lika
mycket till Carlskrona, samt dessutom 500,000 rdr till sandenäs
sänkning. Detta anser jag vara alldeles nödvändigt för vårt
försvar, om vi få krig.
Men det blir tid att tala om detta, då K. M:s Propos. kommer
under öfverläggning, och nu måste jag inskränka mig att
yrka afslag å remissen på de grunder jag anfört.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: I likhet med den siste vär
de
talaren, skall äfven jag till den tidpunkt, då IG M:s Nåd. Propos.
lörekommmer till öfverläggning, uppskjuta de anmärkningar,
jag möjligen kan komma att framställa; men, i motsats mot
honom, skall jag nu inskränka mig att endast betrakta den under
öfverläggning varande frågan ang:de remiss af Hr Cederschjölds
motion.
Jag beklagar att jag icke kan vara så finkänslig som den
siste värde talaren, ty jag har aldrig hört att en remiss af en
motion till ett Utsk. betraktats som ett misstroende-votum. Jag
har tvärtom föreställt mig, att ett misstroende-votum mot en
Minister skulle bestå i Representant-församlingens uttalade åsigt
-— men R. o. Ad. uttalar ju icke någon åsigt genom att remittera
Hr Cederschjölds motion.
Om den värde talaren, som med sådan häftighet motsatt
sig remiss, behagade taga kännedom om den samling väckta
motioner, som tillkommer oss genom riksdagstrycket, och går
igenom dessa, så skall han finna ett så stort anta), att det verkligen
vore beklagligt, om alla dessa vore behöflig* — men obehöfligheten
har heller icke hittills utgjort något hinder för motioners
remitterande.
På dessa grunder vågar jag instämma med dem, som anhållit
att motionen måtte remitteras till Stats-Utsk:t.
Hr Cederschjöld: Jag ber om öfverseende att jag åter
begärt ordet, men jag kan icke låta ett så vådligt försök passera
som det Hr Brakel gjort, att som misstroende-votum vilja
rubricera hvarje förslag att förbättra något, som behöfver förbättring.
Skulle vi beträda en sådan bana, vore det så godt att hela
motionsrätten upphörde; och jag hemställer till Eder, Mine Hrr!
hvilken representant inom detta hus, som uttalat de starkaste
misstroende-vota? — Jag tror nästan det blir Hr Brakel sjelf!
Jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Lardtm. yttrat, att derunder hade yrkats dels remiss
af motionen jemte yttranderne till Stats-Utsk:t, och dels att R.
o. Ad. skulle vägra remiss af motionen och lägga densamma till
handlingarne; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på niotio
-
