# ID: svediakorp-gov685
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 128,180
# sentences: 5,087
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
IIOS
I1ÖGL0FLIGE
RIDD ERSK APET OCH ADELN,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
ÄK 1862-1863.
Sjette Häftet.
- ex»*-.—
STOCKHO LII,
Tryckt hos E. Westrell,
1864.
Lördagen den 1 Augusti 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 29 sistl. Juli och pleniprot:t
för den 29 nästlidne April.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 Suppleanter i
Stats-Utsk:t efter N:o 1708 Hr von Walden, fullm. Hr Blomstedt,
Carl Reinhold, och N:o 983 Hr Cronacker, fullm. Hr
Nordenfelt, Leonard Magnus; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde
N:o 983. Hr Cronacker, fullm. Hr Nordenfelt, Leonard Magnus;
» 2017. Hr Björnstjerna, Roger Magnus.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
Riddarh.-Utsk:t efter N:o 1078 Hr Malmerfelt, fullm. Hr Belfrage,
Johan Gustaf Wilhelm; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd
N:o 1153. Hr Liljesvärd, fullm. Gr. von Schwerin, Fritz
Bogislaus.
Gr. Hamilton, Gustaf: Då jag dels af enskilda angelä
genheter,
dels af embetsgöromål är förhindrad att längre närvara
vid riksdagen, får jag anhålla att från och med den 6
dennes varda befriad från att vara ledamot i Lag-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att,
utse en ledamot i Lag-Utsk:t efter Gr. Hamilton.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 29 sistl. Juli på bordet
lagde Utlåt. N:o 138, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de
anlags beviljande dels till betäckande af en uti Svenska Spetsbergs-expeditionens
räkenskaper befintlig brist, dels tili fortsätt
-
ning af rekognosceringsarbetena på Spetsbergen, med afseende
på utförbarheten af en gradmätning derstädes.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utsk:ts
den 29 nästl. Juli bordlagde Betänk. N:o 34, i ani. af dels K.
M:s Nåd. Propos. med förslag till ny jagtstadga, dels ock enskilda
motioner i frågor rörande jagt.
Föredrogos och biföllos sammansatta Bevillnings-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 29 sistl. Juli på bordet lagde Betänk:n:
N:o 6, i ani. af väckta motioner dels om upphäfvande af
föreskrifterna rörande tullstämpling af från utrikes orter ankommande
varor, samt dels om upphörande af städernas våg- och
kaj-afgifter såsom särskilda utgiftsposter;
N:o 7, i ani. af väckt motion om upphörande af ej mindre
alla extra afgifter för fartyg, som till tullverkets tjenstemän för
extra tjenstgöring erläggas, än äfven af förpassning för tullfritt
gods mellan Svenska hamnar i de fall, der sådan nu eger rum;
N:o 8, i ani. af väckt motion om inklarerings- och lossningsrätt
för fartyg vid landthamn eller kanalstation, dit de äro
destinerade;
N:o 9, med ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af insmuggling af Danskt bränvin till Sverige; samt
N:o 10, i ani. af väckt motion om upphäfvande af den i
K. Förordnm d. 3 December 1842 bestämda afgift för vägning
af inkommande utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse,
verkställes i eller vid godsegarnes enskilda magasin.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 29 nasti. Juli bordlagde Utlåt. N:o 43, i
ani. af väckt motion ang:de sättet för stämnings delgifvande åt
byalag.
Föredrogos och biföllos Lag-Utsk:ts den 29 sistl. Juli bordlagde
Utlåtm:
N:o 44, i ani. af väckt motion ang:de tillåtelse för enskilda
att anställa särskild prestman för gudstjenstens upprätthållande
i orter, aflägsna från församlingens kyrka;
N:o 45, i ani. af väckt motion om rättighet för prestvigd
person att annan till prestembetet inviga;
N:o 46, i ani. af väckt motion ang:de folkskolelärares användande
i kyrkans tjenst; samt
N:o 47, i ani. af väckta motioner ang:de dels inrättande af
en Hofrätt i Hernösand, dels ock Svea och Götha Hofrätters
fördelning i flera mindre Hofrätter.
Don 1 Augusti.
5
Efter föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 29
sistl. Juli bordlagde Mern. N:o 123, rörande väckt motion om
underd. framställning till K. M. ang:de behofvet af förändringar
i rättegångsväsendet, lades detta Mern. till handlingarne med
förklarande, att den deri omförmälda motionen borde af LagUtsk:t
behandlas.
Anmäldes oell bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 140, i ani. af Riks-Ståndens beslut
i afseende på åtskilliga i Mem4 N:o 130 föreslagna voteringspropos:r;
Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 124, i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N:o 55, rörande väckt förslag om upphäfvande af hittills gällande
reglementen för vården af sockenmagasiner samt öfverlemnande
åt kommunal-styrelserna att öfver samma magasiner
förfoga; samt
Riddarh.-Utsk:ts Utlål. N:o 9, i ani. af väckt motion om
förberedande åtgärder för ordnandet af Riddarhusets gårdsplan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Stats-Utsk:ts nu bordlagda Betänk.
N:o 140 innehåller, förutom anmälanden till Stånden i vissa punkter,
som icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda, förslag till
voter:s-propos. i ani. af skiljaktiga beslut rörande öfverflyttande
på Häradshöfdingen i Norrbo och Wangsbro häraders samt gamla
Norbergs bergslags domsaga, C. D. Poppius, af det hans företrädare
i tjensten, Kammarjunkaren, Häradshöfdingen K. W.
Sandels vid sistl. riksdag beviljade räntefria lån å 7,000 rdr.
Då det vore af vigt att ifrågav:de Betänk, så snart som möjligt
blefve afgjordt, för att kunna, i händelse voter:s-propos:n
bifalles, företagas, då förstärkta Stats-Utsk:t sammanträder, får
jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla att detsamma sättes först
på föredragningslistan till Onsdagens plenum.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet kl.
i 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
6
Dea 5 Augusti.
Onsdagen den 5 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 1 dennes och pleni-prot:t
för den 12 sisth Maj f. m.
Föredrogs punktvis Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde
Mern. N:o 140, i ani. af Riks-Ståndens beslut i afseende på åtskilliga
i Mem:t N:o 130 föreslagna voter:s-propos:r; och godkändes
den af Utsk:t i l:sta punkten föreslagna voter:s-propos:n,
samt lades till handlingarne Utsk:ts i 2:dra och 3:dje punkterna
afgifna yttranden; hvarefter ett prot.-utdrag härom justerades.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 29 sisth Juli och 1 dennes på bordet lagda
Betänk. N:o 34, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till ny jagtstadga, dels ock enskilda motioner i frågor rörande
jagt.
Frih. Wrede, Kasimir: I afseende å föredragningssättet
får jag hemställa, huruvida det icke får ske punktvis, samt att,
för den händelse åtskilliga punkter bifalles och andra afslås eller
återremitteras, Utsk:t måtte hafva öppen rätt att göra de jemkningar,
som i följd af det ena eller andra fallet kunna blifva
nödige.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. Wrede hade föreslagit,
att det förev:de Betänkit skulle punktvis företagas till afgörande,
med iakttagande deraf, att Utsk:ts å sid. 15 afgifna
tre hemställanden skulle komma under pröfning först efter det
att hela författnings-förslaget blifvit genomgånget; äfvensom att
R. o. Ad., för den händelse åtskilliga §§ i förslaget komme
att återremitteras, men andra åter bifölles, skulle lemna Utsk:t
öppen rätt att vid förslagets förnyade granskning vidtaga sådana
jemkningar i de godkända §§:nas redaktion, som kunde finnas
behöflige till följd af de förändringar, som de återremitterade
§§:ne torde komma att undergå; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, huruvida R. o. Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Den 5 Anguati.
T
Förslaget till jagtstadga.
§ 1.
Bifölls.
§ 2-
Gr. Sparre, Erik: I denna 2:dra § är K. M:s Befh:des
rättighet till jagt å ifrågav:de marker inskränkt mot hvad den
nu är. Jag förmodar visserligen att de fleste landshöfdingar
icke äro jägare, och således icke heller i allmänhet mycket
skola sakna detta privilegium; men åtminstone i det län der
jag har den äran att vara styresman, har det varit en urminnes
häfd att i början af Augusti hvarje år anställa en jagt på
kronans parker i sällskap med landshöfdingen; och det nöje, som
härigenom förunnats jagtvännerne, har framkallat stor omtanka
för jagtens bibehållande och bevarande; och detta är så mycket
mera gagneligt som chefen för skogs-styrelsen icke kan hafva
tid att resa omkring öfverallt.
Då det dessutom måtte vara på grund af ett förbiseende
af K. M:s Nåd. Förordning af 1827 som Utsk:t här föreslagit
en inskränkning i den rätt K. M:s Befh:de haft, får jag hemställa
att 2:dra §:n måtte få följande lydelse: »Jagt å berörde
marker utöfvas af Oss sjelfva och chefen för Vår Hofjägeri-stat
jemte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktige; dock må
jagträtt å samma marker, med undantag af dem, som äro ställde
till vår disposition, der Vi om jagten särskildt förordna, också
tillkomma chefen för Vår Skogs-styrelse, Väre Befh:de, hvar
och en inom sitt län, jemte dem, som vid sådane tillfällen äro
följaktige, samt till skogs- och jägeri-staten hörande tjenstemän
inom deras tjenstgöringsområden.»
Hr Ros, Anders Emanuel: Den utsträckning, Gr. Sparre
föreslagit för K. M:s Befh:de, att i likhet med chefen för Skogsstyrelsen
få medtaga sällskap på jagten, kan jag icke med min
röst biträda, ty jag befarar att jagtnöjen, genom en sådan tilllåtelse
för K. M:s Befh:de, allt för ofta skulle ifrågakomma och
villebrådet för mycket efterhållas, ja möjligen utrotas å ifråga
v:de jagtmarker. Bifölles Gr. Sparres förslag, komme sannolikt
K. M:s Befh:de att öfverhopas med ansökningar af en mängd
hvarjehanda personer att få deltaga i jagtnöjena, men att gå
åtskilliges önskan till mötes och afslå andras begäran, är förenadt
med ett obehag, som ej ifrågakommer, om den påyrkade
rättigheten icke beviljas. Vill dessutom landshöfding icke ensam
för sin person idka jagt, så lägger Utsk:ts förslag ej något hinder
för honom att skaffa sig landssekreterarens eller landskamrerarens
sällskap, hvarförutan han säkerligen alltid kan påräkna
sådant af ortens jägeripersonal.
Hvad åter beträffar 2:dra mom:t, ber jag att få uppläsa
min reservation:
Den 5 Augusti.
»Uti § 2, mora. 2 har ordet skadliga blifvit insatt framför
rofdjur, och såsom en följd häraf hafva de uti K. M:s Nåd. förslag
begagnade orden nyttigt vildt blifvit utbytta mot orden
annat vildt.»
»Då emellertid stadgan icke innehåller något förbud mot
jagt efter rofdjur — dessa må till följd af sina bestämda funktioner
i naturen vara mera eller mindre skadliga eller t. o. m.
nyttiga — så anser jag berörda tillägg och förändring icke vara
behöfliga, helst det torde tillkomma jordegaren att, enligt den
anvisning naturvetenskaperna lemna, sjelf bedöma hvilka slags
rofdjur böra fredas å hans egendom och att, ifall han upplåter
jagträtten, inlägga uti afhandlingen derom de bestämmelser, hvilka
han anse erforderliga.»
»I enlighet med denna åsigt anser jag mom:t höra omredigeras
i enlighet med K. M:s förslag, så att ordet skadliga framför
rofdjur utgår och i stället för orden »annat vildt» sättes »nyttigt
vildt», helst något tvifvel ej kari uppstå derom att, då i stadgan
bestämningsordet nyttigt framför vildt användes, dermed
menas matnyttigt vildt och sådant, hvilket efter derom gifna
vetenskapliga bestämmelser, ej räknas till rofdjursslägtena.»
Jag anhåller om Hr Gr:s o. J>andtm:s propos. på antagande
af mom:t med de förändringar, jag nu haft äran föreslå.
Frih. Wrede: Hvad först Gr. Sparres anmärkning angår,
så har jag ingenting att mot densamma erinra, utan tycker
verkligen att de skäl Gr. Sparre anfört för att K. M:s Befh:de
äfven i andras sällskap skola få idka jagt, kunna vara ganska
billiga. Jag vill dock erinra derom, att det är K. M:s förslag
Utsk:t följt, och då icke fråga inom detsamma blifvit väckt om
utvidgande af landshöfdingarnes jagträtt, så förefanns icke heller
något skäl att frångå K. M:s Propos.
Hvad Hr Ros’ anmärkning angår, så är den mig väl bekant,
emedan den äfven framställdes i Utsk:t, och rörer sig
kring redaktion af 2:dra mom:t. Den skulle nemi. bland annat
innehålla ett stadgande att jagtbetjeningen skulle få anställa jagt
efter rofdjur i allmänhet. Utsk:t fann dock detta förslag mindre
lämpligt, emedan halfva faunan kan omfatta rofdjuren, om man
så vill. Dit kunde då äfven t. ex. räknas kråkor, skator och
råttor.
Just derföre att det bland rofdjur finnes sådana som icke
allenast icke äro skadliga, utan t. o m. nyttiga, har Utsk:t insatt
ordet »skadliga» framför rofdjur. Så äro t. ex. ugglearter
och vråkar m. fl. fridlyste i Danmark.
Hvad jag nu sagt, är för att visa befogenheten af Utsk:ts
framställning, hvartill jag äfven får anhålla om bifnll.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då det län, hvars
styrelse dr mig anförtrodd, icke eger några sådana parker, der
jagträtt kan begagnas, har jag icke heller något särdeles intresse
Den 5 Augusti.
9
i denna sak, men anser mig dock böra understödja hvad som
rätt och billigt är.
Till svar ä hvad Hr Ros föreburit, att landshöfdingen skulle
vara berättigad att medtaga landssekreterare och landskamrerare,
ber jag att få uppläsa lista §:n i K. M:s Nåd. instruktion för
landshöfdingen, lien lyder så här: »Styrelsen inom hvarje af
rikets län är anförtrodd åt en landshöfding, såsom K. M:s Befhide,
hvilken utöfvar densamma med biträde af landssekreterare
och landskamrerare.»
Således är i denna § tydligen ådagalagdt, att det är landshöfdingens
person som är K. M:s Befhide, och af det stadgande
i jagtstadgan, som nu är under öfverläggning, kan man icke
komma till någon annan slutsats, än att det är landshöfdingen
personligen som har rätt att jaga. Således blir följden, att då
han icke får taga med sig några andra än jagtbetjeningen, kan
han t. o. m. blifva tvungen att sjelf leda sina hundar.
På grund af Utskits förbiseende af ordalagens rätta betydelse,
måste jag således instämma i Gr. Sparres förslag.
Gr. Sparre: Att, på sätt Hr Ros anfört, landshöfdingen
skulle taga landssekreterare och landskamrerare med sig till
skogs, och således göra embetets utöfvande omöjligt, medan han
är borta, det kan jag verkligen icke tro låter sig göra, ty icke
kan han väl upprätta ett embete borta i skogen. Sorn den siste
värde talaren också säger, är det gifvet att den jagträtt, som
är landshöfding medgifven, är för hans person och icke för landshöfdinge-embetet.
Hvad åter den anmärkning beträffar, att denna rättighet
skulle gifva anledning till alltför många ansökningar att få vara
landshöfdingen följaktig, så ligger häruti ingalunda någon våda,
ty inom Elfsborgs län har antalet inskränkt sig till 8—10 personer.
Det är icke så många, som vilja resa lång väg för en
jagt; men för jagtvänner inom orten har det ansetts som en
fördel att landshöfdingen kan lemna denna rätt.
Jag hemställer för öfrigt, om det är så särdeles lämpligt
att landshöfdingens rättighet är precis densamma som hvarje
öfverjägare eller ännu lägre, jägeri-staten tillhörige, personer
besitta ?
På dessa grunder får jag fortfarande anhålla om bifall till
mitt förslag.
Hr Nordenfalk, Garl: Hvad l:sta moimt beträffar, så
fäste (Jtskit verkligen sin uppmärksamhet vid den omständigheten,
att K. M:s Bel'h:de endast för sina egna personer skulle
ega jagträtt, och fann äfven, att många skäl talade för att de
icke skulle beröfvas den rätt de hittills åtnjutit att medtaga
följe. Men då K. M., som väl bäst kan bedöma huru vidsträckt
rätt Dess Belh:de bör ega, icke i detta fall föreslagit något undantag,
så ansåg sig Utsk:t icke ega skäl att härutinnan tillstyrka
ändring.
10
Den 5 Augusti.
Hvad åter 2:dra mom:t beträffar, så har redan en annan
talare framställt de skäl, som förmått Utsk:t att i någon mån
afvika från K. M:s förslag. Jag vill endast fästa uppmärksamhet
derpå, att då man i andra länder funnit nyttigt att icke utrota
sådana djur, som icke kunna hänföras till skadliga rofdjur,
så böra vi väl tillgodogöra oss denna erfarenhet och icke lagstifta
i motsatt syftning.
Jag får således anhålla om bifall till §:n.
Hr Ros: Jag anhåller blott att propos. måtte framställas
på K. M:s förslag oförändradt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att som särskilda yrkanden blifvit framställda
i afseende å den förev:de §:ns tre mom:r, komme dessa
mom:r att göras till föremål för särskilda propos:r; och hade,
hvad beträffade det första mom:t, blifvit yrkadt dels bifall till
detsamma oförändradt, och dels af Gr. Sparre bifall dertill med
följ:de förändrade lydelse: »Jagt å berörde marker utöfvas af
Oss sjelfva och Chefen för Vår Hofjägeristat jemte dem, som
vid sådana tillfällen äro följaktige; dock må jagträtt å samma
marker, med undantag af dem, som äro ställda till Vår disposition,
der Vi om jagten särskildt förordne, också tillkomma
Chefen för Vår Skogs-styrelse, Våre Beflude, hvar och en inom
sitt län, jemte dem, som vid sådana tillfällen äro följaktige, samt
till skogs- och jägeristaten hörande tjenstemän inom deras tjenstgöringsområden.
»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till det ifrågav:de mom:t oförändradt, hvartill svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera propos. på bifall
till detsamma med den af Gr. Sparre föreslagna förändrade lydelse,
då svaren utföllo med många ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Ros begärde votering.
Uppsattes och justerades lölj:de votens-propos.:
»Den, som bifaller lista mom:t af 2:dra §:n i Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänkit
N:o 34 afgifna förslag till Jagt-stadga, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de mom. med följide förändrade
lydelse: »Jagt å berörde marker utöfvas af Oss sjelfva
och chefen för Vår Hofjägeristat jemte dem, som vid sådana
tillfällen äro följaktige; dock må jagträtt å samma marker, med
undantag af dem, som äro ställda till Vår disposition, der Vi
Den 5 Augusti.
11
om jagten särskildt förordne, också tillkomma chefen för Vår
Skogs-styrelse, Väre Befh:de, hvar och en inom sitt län, jemte
dem, som vid sådana tillfällen äro följaktige, samt till skogsoch
jägeristaten hörande tjenstemän inom deras tjenstgöringsområden.
»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 20.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att, vidkommande det andra
mom:t, hade yrkats dels bifall till detsamma oförändradt, och
dels af Hr Hos att mom:t måtte bifallas med följande förändrade
lydelse: »Skogs- och jägeribetjente må på de skogar och marker,
som stå under deras bevakning, anställa jagt efter rofdjur,
samt, med vår Skogs-styrelses på viss tid eller tills vidare
lemnade särskilda bifall, äfven efter nyttigt vildt eller vissa
arter deraf», hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
på bifall till mom:t utan förändring, och då dertill svarades
flere ja, jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Med förmälan att, hvad slutligen det 3:dje mom:t angick,
något annat yrkande än å bifall till detsamma ej blifvit afgifvet,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på mom:ts antagande,
hvartill svarades ja.
§ 3.
Bifölls.
§ 4.
Hr Ros: Denna § har jag reserverat mig emot, och i denna
min reservation yrkat att ordet »tillsvidare», som begagnas i
K. M:s Propos., måtte bibehållas i R. St:rs förslag. Men sedan
jag afgaf denna reservation, har jägeribetjeningen i WesterNorrlands
län fästat min uppmärksamhet å nödvändigheten deraf,
att icke vidsträcktare rättighet till jagt å öfverloppsmarkerne
beviljas, än den, som bestämmes i afseende på jagten å kronoparken
och derföre får jag föreslå, att R. o. Ad. måtte utesluta
orden »och kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark»,
hvarigenom §:n skulle komma att lyda: »På oafvittrad skog i
de norra länen, äfvensom i skärgård på klippor och skär, som
ej lyda till visst hemman, samt ute på öppna hafvet, vare jagten,
med de inskränkningar, hvarom bär nedan sägs, fri för
hvarje Svensk man.»
Jag anhåller om propos. i den syftning, jag haft äran framställa.
12
Den 5 Augusti.
Frih. Wrede: Jag får erinra derom, att §:n, sådan den
lyder i Utsk:ts Betänk., är lika med K. M:s Propos., med undantag
af att ordet »tillsvidare)) är uteslutet. Anledningen härtill
är den, att man ansåg lagen, liksom hvarje annan mensklig
institution, endast vara tillsvidare, samt att således detta ord
var öfverflödigt.
Hvad åter Hr Ros’ anmärkning beträffar, att §:n innehåller
tillstånd för hvarje Svensk man att jaga på öfverloppsmarker,
så har Chefen för Finans-I)ept:t upplyst att det icke är skäl
att göra någon inskränkning i jagträtten på dessa marker, dels
emedan jagten deruppe i Norrland är ett näringsfång, och dels
emedan det vore nästan omöjligt att deruppe få jagtförbudet
respekteradt.
På dessa grunder har Utsk:t vidhlifvit den K. Propos:n,
hvadan jag också får yrka bifall till §:n oförändrad.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §:n oförändrad och dels bifall till densamma med uteslutande
af orden »och kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark»,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till §:n
utan förändring, och då dervid svarades många ja, jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Ros begärde votering.
Uppsattes och justerades följrde voter:s-propos.:
»Den, som bifaller 4:de §:n i Sammans. Stats-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts förslag till Jagtstadga, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n med uteslutande af orden
»och kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej - 7.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§§ 5 och 6.
Biföllos.
Den 5 Augusti.
13
§ 7.
Frih. Wrede: I denna § har Utsk:t gjort en afvikelse
Irån K. M:s Propos., deri att Utsk:t insatt räf bland de djur,
som få förföljas inpå andras egor, äfven om djuret icke förut
är sårarit. Jag har alltid ansett som en vigtig grundsats, att
hvar och en utan främmande intrång eger rätt att disponera
öfver sin jagtmark, och att detta tillägg skulle hos oss, mer än i
andra länder, kunna bidraga till intrång i denna rätt, är lätt att inse,
då man vet att räfven finnes i alla provinser och trakter af
riket. Men hvad blir väl följden? Jo! hvar och en kan alltid
vänta sig besök af en s. k. räfjägare, och huru skall man val
kunna erhålla visshet om han är i rätta ärender stadd eller
icke? Man har till försvar för Utsk:ts beslut anfört, att räfven
vanligen jagas med drifvande hundar, och att man icke skulle
kunna begagna detta jagtsätf, orri man icke finge förfölja räfven
in på andras egor. Det må så vara, men jag anser detta jagtsätt
vara det minst ändamålsenliga, och att förgiftning, sax,
grop m. fl. äro långt bättre. Dessa jagtsätt äro dessutom för
hvar och en tillåtna. Den förra slags jagten deremot är ett
slags liebhaberi, och den, som vill utöfva densamma, må bereda
sig tillstånd dertill al sina grannar.
Jag anser stor vigt ligga deruppå, att ordet »räf» bär utgår,
och att §:n således får den lydelse, som den har i K. M:s
Propos.; hvarföre jag också anhåller om bifall till §:n, med uteslutande
af ordet »räf.»
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på bifall till densamma med utbyte af orden
»jerf eller räf» emot orden »eller jerf», hvilken propos. med ja
besvarades.
§§ 8, 9 och 10.
Biföllos.
§ 11-
Hr Ros: I enlighet med hvad jag i min reservation föreslagit,
får jag anhålla att R. o. Ad. ville ändra hvad som i
denna § stadgas i afseende å rapphönsjagten, så att den endast
blir förbjuden från och med den 1 Nov. till den 10 Aug.
Frih. Wrede: Den af Utsk:t föreslagna termin, hvarunder
jagt på rapphöns skulle vara förbjuden, förekommer äfven i
K. M:s Propos.; och skälet till stadgandet, att rapphöns icke
skulle få jagas förr än den 20 Aug., är att ungarne icke förr
äro matnyttiga.
Af denna anledning har Utsk:t vidblifvit K. M:s Propos.,
hvarföre jag också får yrka bifall till denna §.
14
Den 5 Augusti.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Det må visserligen vara, att
rapphönsen icke äro få fort matnyttige, som de andra foglarne,
och att således någon längre tid skulle fordras innan de få skjutas;
men jag ber dock få fästa uppmärksamhet derpå, att först
och främst gör 10 dagar icke stor skilnad, och för det andra
behöfver man icke i afseende å rapphönsjagt befara den slags
jagt, som gjort att Utsk:t ansett tiden för skogsfogels skjutande
böra framflyttas till den 10 Augusti. Det är nemi. »lock»; och
rapphöns kunna icke skjutas annat än för hund.
Då således krypskytte icke är att befara, och då det vore
en vinst för författningen, om den innehölle så få data som möjligt,
hvarigenom hvar och en lättare kan hålla reda på dem och
undvika brott mot stadgan, så får jag förena mig med den förste
värde talaren i yrkandet att den 20 Augusti måtte ändras
till den 10 samma månad.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändrad och dels bifall dertill med den förändring att
slutdagen för den tid, hvarunder jagt efter rapphöns skulle vara
förbjuden, bestämdes till den 10 Augusti i stället för den 20
Augusti; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till §:n oförändrad, hvartill svarades flere nej jemte ett eller
annat ja, och sedermera propos. på bifall till §:n med ofvansagde
förändring, då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§§ 12—24, jemte slutstadganderne.
Biföllos.
Utsk:ts första hemställan å sidan 15-
Gr. Sparre: I fråga om formen för den framställning,
Utsk:t här tillstyrkt, ber jag att få göra följande anmärkningar.
Det är uppenbart att jagtstadgan icke hufvudsakligen är af civillags
natur, utan af ekonomisk art. Men då K. M. förklarat att deri
förekommer frågor, hvarom icke bör stadgas utan R. St:rs medgifvande,
har K. M. ansett sig böra meddela förslaget till R.
St:rs granskning. Detta är således en så beskaffad åtgärd, som
omtalas i 89:de §:n R. F., och kan icke innefatta ett medgifvande
att jagtstadgan förändrat natur. Den är fortfarande af
ekonomisk art, ehuru deri förekommer frågor, som K. M. förklarat
icke kunna afgöras utan R. St:rs samtycke. Och dock
har Utsk:t i sin hemställan velat begagna samma form som brukas
i civil-lagstiftningen eller att »R. St:r för sin del besluta
etc.»! Det vore ju rakt af att slå under sig en del af den
lagstiftning, som icke tillkommer R. St:r.
I afseende å grufstadgan vidtog äfven K. M. samma åtgärd
eller att höra R. St:r öfver förslaget; men K. M. sade då detsamma
som K. M. nu sagt, eller att K. M., sedan han hört
Den 5 Augusti.
15
R. St:r, vill besluta i frågan; och K. M:s mening var således
ingen annan än att meddela förslaget till R. St:rs granskning,
och i afseende å grufve-stadgan nyttjade R. St;r ingalunda den
af Utsk:t na föreslagna form. Vid sådant förhållande är det
efter mitt förmenande orätt att Utsk:t nu tillstyrkt att R. St:r
skulle »för sin del antaga» förslaget. En sådan åtgärd har först
och främst det mot sig att R. St:r derigenom skulle begå den
formvidrigheten att under civil-lag hänföra hvad som icke är
af civil-lags natur; och för det andra, om några obetydliga omständigheter
skulle finnas, sorn K. M. icke skulle vilja medgifva,
så skulle K. M. — om saken vöre af civil-lags natur —
icke kunna ändra ett enda jota i lagen, utan måste vid nästa
riksdag aflåta ny Propos. i ämnet.
Jag anser det således vara klokast, om R. o. Ad. nu ville
följa samma method som i tidigare frågor, t. ex. vid grufstadgan
1855, blivit begagnad. Och på grund häraf får jag anhålla
att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på att R. o. Ad.
ville antaga följande förslag: »att R. St:r i underd. skrifvelse
till K. M., med anmälan att vid granskning af berörde nådigst
meddelade förslag till jagt-stadga, anmärkningar i vissa delar
förekommit, hemställa att åt samma stadga måtte gifvas det
innehåll härhos bifogade förslag utvisar; samt att i sammanhang
dermed 23:dje kap. Byggninga-balken och hvad för öfrigt i ämnet
finnes förordnadt, må upphäfvas.»
Frih. Wrede: Den siste värde talarens skarpsinnighet
och skicklighet att bedöma lagfrågor kan ingen vara villigare
än jag att erkänna, men denna gång kan jag icke inse giltigheten
af de skäl han framlagt Det K. Förslaget har först
blifvit behandladt af Lag-Utsk:t., och sedermera af sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t. Detta visar ju
att det innehåller frågor, som dels äro af civil-lags natur och
dels af ekonomisk natur — och ett ytterligare bevis härpå är
att Högsta Domstolen blifvit hörd i frågan.
Vid genomläsande af de särskilda §§:ne i förslaget täcktes
äfven R. o. Ad. finna att det förekommer frågor, som tillhöra
civillagen. T. ex. der det säges att en hvar har jagträtt på
sina egor; vidare der det säges att arrendator har jagträtt på
den mark han brukar — der det stadgas att man har rätt att
förfölja djur in på annans mark o. s. v.
Då lagkomitén och lagberedningen skulle utarbeta förslag
i detta ämne, uppdrogo de för sig en linie mellan de frågor,
som voro af civil och ekonomisk natur. De förra upptogos i
ett kap. af Byggninga-balken, nemi. det 12:te, och öfverlemnades
de andra att behandlas uti den administrativa rätten.
Då dessa frågor således efter min mening äro af både
civillags- och ekonomisk natur, synes mig deraf böra följa,
att hela författningen bör anses som civillag, emedan denna
då är hufvudsak, och då bör man äfven följa den gamla
16
Den 5 lugnet!.
regeln: »accessorium sequitur suum principale.» Annars skulle
R. St:rs lagstiftningsrätt kunna lida intrång, och för denna min åsigtfår
jag äfven åberopa en känd auktoritet i Högsta Domstolen. '
Han yttrade om sjölagen att ämnet var af blandad beskaffenhet,
och således skulle höra till civillagen; och med honom instämde
Högsta Domstolens öfriga ledamöter.
Af hvad jag nu anfört torde man finna att Utsk:t icke
saknat skäl att föreslå ifrågav:de beslut; men då Gr. Sparres
förslag, genom dess elastiska ordalydelse, icke motsäger de principer
jag här framställt, skall jag icke, för min enskilda del,
motsätta mig dess antagande, men i första rummet måste jag
anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Den ganska kinkiga frågan, hvilken del af
lagstiftningen som tillhör den ekonomiska eller civila delen, torde
vara ganska svår att theoretiskt reda. I allmänhet har man
visserligen en instinkt derom, men en fullständig och riktig
definition har icke funnits och aldrig gifvits. Vid sådant förhållande
har man följt en gammal praxis att hvad som en gång
blifvit betraktadt som ekonomisk lagstiftning, har fortfarande
så blifvit ansedt, så framt man icke kunnat ådagalägga att något
fel i fordna tider blifvit begånget. Här hafva vi likväl en
sådan praxis, ty 1808 års jagtstadga är icke af civillags natur
och har aldrig blifvit så betraktad. Denna K. Propos. är också
utfärdad af Finans-Ministern, icke af Just.-Stats-Ministern; och då
den siste värde talaren anlört att lagkomité och lagberedning
gjort skilnad mellan hvad som hörde till den civila och den
ekonomiska lagstiftningen, så följer ingalunda deraf, att man skall
göra hela författningen till civillag, om också i jagtstadgan förekommer
stadganden om jagt på enskilda egor.
Om jag genomgår stadgan punkt för punkt, så skulle jag,
ända till tröttande vidlyftighet, kunna uppräkna en mängd stadganden,
som icke äro af civillags natur, och dessa skulle blifva
de aldra flesta. Hvad åter blifvit anfördt ang:de ett yttrande af
en ledamot af Högsta Domstolen vid den der verkställda granskning
af sjölagen, så innefattar väl detta yttrande icke någon
bevisning för denna sak. Sjölagen är civil; men aldrig har jag
hört annat än att jagtstadgan är af ekonomisk art, hvarom äfven
sjelfva titeln bär vittne, ty den kallas för »stadga» och det gör
aldrig en civil-lag.
Om den form iakttages, som jag föreslagit och som R. St:r
vid föregående tillfällen begagnat, så riskeras ingenting, ty då
ärendet förekommer hos K. M., ligger det på Statsrådets ansvar
att ingen ändring företages i de delar, som kunna vara af civillags
natur, hvaremot om R. St:r följa Utskits förslag, skulle R.
St:r icke allenast begå ett formfel, utan följden skulle dessutom
blifva, såsom jag förut haft äran anföra, att K. M. möjligen
skulle kunna anse sig förhindrad att antaga stadgan, om några
mindre ändringar ansåges nödige. Och då det i dylika fall är
säkrast
Den 5 Augusti.
17
säkrast att följa en gång antagen praxis, får jag fortfarande anhålla
om bifall till mitt förslag.
Hr Nordenfalk, Carl: En föreg:de talare, med hvilken
jag öfverensstämmer, har upptagit de anmärkningar Gr. Sparre
framställt. Frih. Wrede har äfven fästat uppmärksamhet på,
att som i denna stadga förekommer ämnen af dels civil och
dels ekonomisk natur, men de civila äro långt öfvervägande, så
borde hela stadgan behandlas såsom vore den af civil-Iags beskaffenhet.
Jag ber äfven att få erinra derom att både vid bevärings-
och legostadgan, i hvilkas behandling Ekonomi-Utsk:t deltagit,
har man begagnat samma ordalag, som Utsk:t här föreslagit,
eller att »H. St:r för sin del besluta.» Det faller för
öfrigt af sig sjelf, att denna form icke kan förhindra K. M. att
i de delar, som äro af ekonomisk natur, göra de ändringar, som
kunna vara af nöden. K. M:s lagstiftningsrätt är i Grundlagarne
utstakad och kan ingalunda vara beroende af de ordalag, i
hvilka R. St:rs skrifvelser äro affattade.
Jag anhåller således att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts
förslag.
Gr. Sparre: Hvad beväringslagen angår, så har den ända
från dess första tillkomst alltid behandlats af K. M. och R. St:r
gemensamt, och aldrig såsom en ekonomisk fråga, hvadan det
som här blifvit anfördt rörande denna lag, är ett stöd för min
åsigt, att man bör följa gammal praxis.
Hvad legostadgan åter vidkommer, så betviflar jag att den
har den form att R. St:r derom besluta. Jag tror icke att
förhållandet är sådant. Men hvad jag deremot med mycken
säkerhet erinrar mig, är att 1\. St:rs sista beslut i fråga
om legostadgan icke följdes af K. M., som derifrån afvek i många
delar.
Min önskan är just den, att R. St:r icke skola tillvälla sig
en slags lagstiftande rätt, som K. M. kan finna sig belogad att
underkänna. De båda andra talarne hafva dessutom erkänt att
de ojemnförligt flesta stadganden äro af ekonomisk natur; och
på grund af alla dessa förhållanden vågar jag fortfarande yrka
på propos. i den syftning jag framställt.
Hr Nordenfalk: Just den omständigheten, att R. St:r
vid legostadgan begagnade den form, som nu blifvit föreslagen,
och att K. M. detta oaktadt ansåg sig kunna göra ändringar
deri, är ett skäl till för att K. M. — om R. St:r aflåta en
skrifvelse i samma form — icke bör anse sig deraf förhindrad
att besluta de förändringar, han kan finna för godt; hvadan också
den anmärkning är ogrundad, att K. M. vid sådant förhållande
icke skulle kunna vidtaga de ändringar han kan finna af
behofvet påkallade. Jag anhåller fortfarande om bifall.
H. VI. 2
18
Den 5 Augusti.
Frih. Armfelt: Om föreg:de R. St:r i en fråga af en
ekonomisk natur ingått lill K. M. med skrifvelse i den form,
som brukas i frågor af civillags natur, och K. M. delta oaktadt
ansett sig oförhindrad att i K. Stms beslut uti ett sådant ekonomiskt
ärende göra de ändringar, han fann vara af behofvet
påkallade och dem grundlagen medgaf honom att i sådant fall
göra, så kan jag deruti icke finna ett skäl att vi nu skulle begå
samma formvidrighet. Tvärtom synes mig att man i en fråga,
som är af ekonomisk beskaffenhet, bör nyttja den form, som
har häfden för sig, och som dessutom har den fördelen att
den aldrig kan föranleda dertill att K. M., genom sjelfva sin behandling
af frågan, visar sig anse att R. St:r misstagit sig om
sin mer eller mindre befogenhet, och således, att jag så må säga,
ger R. St:r en tillrättavisning.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts förslag, och bifall till Gr.
Sparres.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts förev:de hemställan hade
yrkats dels bifall till densamma och dels af Gr. Sparre, att R.
o. Ad., med afslag derå, måtte besluta, watt R. St:r i underd.
skrifvelse till K. M., med anmälan att, vid granskning af berörda
nådigst meddelade förslag till jagtstadga, anmärkningar i vissa
delar förekommit, hemställa att åt samma stadga måtte gifvas
det innehåll, härhos bifogade förslag utvisar; samt att i sammanhang
dermed 23:dje kap. Bvggninga-halken och hvad för
öfrigt i ämnet finnes förordadt, må upphäfvas.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan, hvartill svarades ja och
nej i blandning, samt sedermera propos. på afslag derå och antagande
af ofvanomförmälde förslag, då svaren likaledes utföllo
med blandade ja och nej; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts
merberörde hemställan förnyades samt besvarades med många
ja blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de votens-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk. N:o 34 å sid. 15 gjorda hemställan
under punkten l:o, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad, denna hemställan och beslutar, »att
R. St;r, i underd. skrifvelse till K. M., med anmälan att vid
Den 5 Augusti.
19
granskning af berörde nådigst meddelade förslag till jagtstadga,
anmärkningar i vissa delar förekommit, hemställa, alt åt samma
stadga måtte gifvas det innehåll, härhos bifogade förslag utvisar,
samt att i sammanhang dermed 23:dje kap. Byggningabalken
och hvad för öfrigt i ämnet finnes förordnadt, må upphäfvas.
»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 20.
Utsk:ts andra hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts tredje hemställan.
Frih. Hermelin, Garl Samuel: Jag hemställer vörd
samt,
om icke för större tydlighets skull orden »staten tillhöriga»
måtte insättas framför jagtkassor. Det finnes nemi. flera
enskilda sådana inom länen, och det kan väl icke vara statens
mening att vilja disponera öfver dessa, utan tillkommer det
delegarne att derom besluta.
Med denna ändring anhåller jag om bifall till punkten.
Gr. Sparre: Så vidt jag af den siste värde talarens yttrande
kunde erfara, gick hans förslag ut på att man framför
ordet »jagtkassor» skulle tilläga orden »staten tillhörige.» Men,
så vidt jag vet, finnas inga staten tillhöriga jagtkassor. Således
skulle detta tillägg vara alldeles orätt. Jag får derföre hemställa
att punkten oförändrad antages.
Frih. Hermelin: Jag tror icke att förhållandet är allde
les
så sorn Gr. Sparre yttrat. Jag tror nemi. att såväl länen
som enskilda korporationer ega dylika jagtkassor.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till ötsk:ts hemställan oförändrad och dels bifall till densamma
med införande af orden: »och staten tillhöriga» framför ordet
jagtkassor; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan utan förändring och, då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utsk:ts den 29 sisth Juli
och 1 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 43, i ani. af vackt
motion ang:de sättet för stämnings delgifvande åt byalag.
20
Den 5 Augusti.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde Mern. Nio
124, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utsk-.ts Betänk. N:o 55, rörande väckt förslag om upphäfvande
af hittills gällande reglementen för vården af sockenmagasiner
samt öfverlemnande åt kommunalstyrelserna att öfver
samma magasiner förfoga.
Föredrogs och bifölls Riddarh.-Utskits den 1 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 9, i ani. af väckt motion om förberedande åtgärder
för ordnandet af Riddarhusets gårdsplan.
Anmäldes och bordlädes Banko-Utsk:ts Mein. och Betänk.:
N:o 44, med förslag till förändring af åtskilliga föreskrifter
i lista, 2:dra och 3:dje artiklarne af bankoreglementet;
N:o 45, med förslag till förändrad uppställning af föreskrifterna
ang:de bankens metalliska kassa m. m.;
N:o 46, angående 17lista §:n i nu gällande bankoreglemente;
samt
N:o 47, ang:de föreskrifterna i lista artikeln af bankoreglementet.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt, att som hela föredragningslistan
blifvit genomgången, det till fortsättning af plenum
å e. m. utfärdade anslag måtte få nedtagas, samt R. o. Ad. härtill
samtyckt; åtskiljdes Ståndet kl. £ 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den S Augusti.
II
Lördagen den 8 Augusti 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 5 dennes samt pleniprot:t
för den 2 sistl. Maj e. m.
Anmäldes och inbeledsagades på vanligt sätt Hr Stats-Rådet
och Chefen för Civil-Dep:tet Henrik Gerhard Lagerstråle, hvilken
öfverlemnade följande K. M:s Nåd. Propos:r till R. St:r,
nemligen:
i:o ang:de pension å allmänna Indragningsstaten åt aflidne
Navigations-skole-inspektören m. m. C. A. Petterssons enka,
Hilda Amanda Catharina Lundberg;
2:o om anvisande af anslag till betäckande af kostnaderne
för Sveriges deltagande dels i 1862 års allmänna industri- och
konst-exposition i London, dels ock i den för landtbruksalster
och redskap innevarande sommar anordnade internationella utställning
i Hamburg;
3:o ang:de anvisande af medel till betäckande af kostnaden
för iståndsättandet af åtskilliga broar å den s. k. Carl Johans
vägen i Jemtland, m. m.; samt
4:o ang:de afsöndring af jord från majorsbostället Hammar
vid Wermlands regemente till begrafningsplats åt Hammarö församling
i Wermlands län.
Sedan Hr Stats-Rådet utbeledsagats, blefvo de öfverlemnade
Nåd. Proposme föredragne och bordlagde.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då flere afsägelser skett ibland
Bevilln.-Utsk:ts Hrr ledamöter och jag har mig bekant att åtskilliga
ledamöter af R. o. Ad., som blifvit utsedda till ledamöter
eller suppleanter i förstärkta Bevilln.-Utsk:t, ämna i dessa
dagar från hufvudstaden afresa, får jag vördsamligen anhålla att
det Höglofl. Ståndet ville utse ytterligare 10 suppleanter i förstärkta
Bevilln.-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Gr. af Ugglas hade föreslagit,
att R. o. Ad. skulle utse 10 ytterligare suppleanter i för
-
22
Den 8 Augusti.
stärkta Bevilln.-Utsk:t, samt hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
till detta förslag lemna sitt bifall.
Ropades ja.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm., att ifrågav:de val
skulle anställas nästa Lördag d. 15 d:s; hvilket jemväl bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 1 och 5
dennes på bordet lagda Mern. N:o 124, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utslcts Betänk. N:o 55,
rörande väckt förslag om upphäfvande af hittills gällande reglementen
för vården af sockenmagasiner samt öfverlemnande åt
kommunalstyrelserna att öfver samma magasiner förfoga.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då detta ärende sista gången
förevar, afslog R. o. Ad. Utsk:ts hemställan på den grund
att man fruktade att ingrepp kunde ske i afseende på de rättigheter,
åtskilliga hemman hafva, der dylika socknemagasiner voro
grundade på donationer. Imellertid hafva nu tvenne Stånd —
Bonde-och Borgare-St:n — beslutat en underdånig skrifvelse af
innehåll »att vederbörande kommunalstämma må ega att vidtaga
de förändringar med distrikt-och sockenmagasiner, som af slämman
nyttiga anses.» Preste-St:t deremot hade bifallit Utsk:ts
förslag med den förändring, att sista meningen deri skulle komma
att lyda: »samt en tillräcklig del af den influtna räntan fortfarande
användas till samma ändamål, hvartill alkastningen från
magasinet ursprungligen varit bestämd.» Uti sammanjemkningsförslaget,
som Utsk:t nu framställt, har det uteslutit detafPreste-St.
beslutade tillägg, men detta lärslag är för öfrigt likalydande
med förra delen såväl af Utsk:ts första hemställan som
Preste-St:s beslut.
Genom intet af dessa förslag vinnes hvad R. o. Ad. vid
sitt förra beslut afsett, att om sockenmagasiner tillhörde enskilta
personer, dessa skulle skyddas i sin rätt. Det vore kanske
derföre mest konseqvent, om R. o. Ad. nu, med vidblifvande af
sitt förra beslut, afslog Utsk:ts nu föredragna hemställan. Men
då ett sådant beslut icke skulle föranleda till någon påföljd, anhåller
jag att R. o. Ad. måtte bifalla första delen af Utsk:ts
hemställan, samt besluta att andra delen, till prekaverande af
enskiltas rättigheter, skulle få följande'förändrade lydelse:
»anses; dock att, derest på grund af donation eller annorledes särskild
rätt i afseende å magasinet tillkommer vissa hemman eller
medlemmar inom kommunen, sådan rätt oförkränkt bibehålles».
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Alt, såsom Utsk:t föreslagit,
gifva kommunalstämmorna dispositionsrätt öfver sockenmagasinerna,
anser jag vara stridande mot lag och rätt. Kommunerna
skulle derigenom kunna tillegna sig dem, äfven der de
Den 8 Augusti.
23
voro grundade genom donationer och tillhörde enskilta hemman.
Som emellertid ett rent afslag icke skulle medföra någon påföljd,
förenar jag mig med Hr von Koch i det förslag, han
framställt.
Hr Stedt, Gustaf: Inom Utsk:t gjorde sig den åsigt gällande
att, ehvad det kapital, som tillhörde ett socknemagasin,
representerades af kontanta penningar eller något annat, detsamma
likväl borde oförminskadt bibehållas. Delta är syftningen af
Utsk:ts förslag, men om II. o. Ad. icke skulle anse det vara tillräckligt
betryggande för tredje mans rätt, vill jag icke motsätta
mig de af Hr von Koch deri påyrkade förändringar.
Frih. Hermelin: Jag anhåller om bifall till det af Hr von
Koch framställda förslag.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henrik: Det vill synas som
om Utsk:ts förslag verkligen skulle kunna vid åtskilliga tillfällen
vara kränkande för tredje mans rätt. Förändradt såsom Hr von
Koch föreslagit, anser jag det deremot blifva fullt tillfredsställande,
och instämmer derföre i det af honom framställda yrkande.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att enär några ledamöter under
den nu pågående öfverläggningen begärt propos. på andra
förslag än det af Utsk:t framstälda, ansåge Hr Gr. o. Landtm,
sig böra erinra derom, att (öremålet för öfverläggningen icke
vore ett vanligt Utsk:s-Betänk., eller ett sådant, vid hvars behandling
Ståndet egde för sig öppet att i Utsk:ts förslag göra
de förändringar, som kunde finnas nödiga, utan att det nu förevarande
Mem:t innehölle ett sammanjemkningsförslag i en fråga,
hvaröfver R. o. Ad. samt de öfriga Stånden redan en gång beslutat.
Det beslut, som R. o. Ad. för sin del i frågan fattat,
bestod deruti, att R. o. Ad. förkastade det af Utsk:t i dess
första Betänk, afgifva förslag, och detta beslut måste vara
för Ståndet bindande och kunde icke frånträdas annorledes än
till följd af en inbjudning antingen från vederbörligt Utsk. eller
från något af de andra Riks-Stånden. Men då, på sätt nu inträffat,
ett. Riks-Stånd inbjödes att frångå ett redan fattadt beslut,
måste Ståndet vid det förra beslutets frånträdande biträda det
förslag eller beslut, till hvars antaganda Ståndet blifvit inbjudet,
och det kunde ingalunda vara Ståndet medgifvet att, sedan frågan,
till följd af en inbjudning från annat Riks-Stånd eller Utsk.,
ånyo blifvit föremål för Ståndets behandling, upprifva sitt deri
förut fattade beslut, för att antaga, icke det förslag, som inbjudningen
afsåg, utan ett annat förslag, som någon af Ståndets
enskilde ledamöter framställt.
Då följaktligen, enligt Hr Grins o. Landtmilis åsigt, ett RiksStånd
icke lagligen kunde frångå ett redan fattadt beslut för att
antaga ett förslag, afgifvet af en enskild Stånds-ledarriot, finge
Hr Gr. o. Landtm, förklara, att han uti förev:de fråga funne
24
Den 8 Augusti.
sig förhindrad att framställa propos. på några andra yrkanden
än dem, som afsågo antingen vidblifvande af Ståndets förut fattade
bestut och afslag å Utsk:ts inbjudning, eller ock frånträdande
af det förra beslutet och antagande af Utsk:ts inbjudning.
Hr von Koch: Då Hr Grin o. Landtmin förklarat att han
icke kan framställa propos. på det af mig gjorda yrkande, kommer
det naturligtvis att dervid förblifva; men i anledning deraf
får jag förklara att jag icke känner någon grundlags-§, som
förbjuder en dylik propos., och således anser mig vara i mui
goda rätt, då jag påyrkat densamma.
Hr Stedt: Med anledning af den förklaring Hr Gr. o.
Landtm, nyss afgifvit och då Hr von Köchs förslag således icke
kan af R. o. Ad. bifallas, anhåller jag vördsamligen att det Höglofl.
Ståndet måtte antaga den af Utsk:t gjorda inbjudning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att utom de yrkanden, hvarå Hr Gr.
o. Landtm, förklarat sig icke kunna framställa propos., hade
begärts dels antagande af Utskits inbjudning och dels afslag derå
samt det förra beslutets vidblifvande; framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på inbjudningens antagande, hvartill svarades
nej, samt sedermera propos. på afslag derå och det förra
beslutets vidblifvande, hvilken propos. med ja besvarades.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts den 5 dennes bordlagde Mern. och Betänk.:
N:o 44, med förslag till förändring af åtskilliga föreskrifter
i lista, 2:dra och 3:dje artiklarne af Banko-reglementet;
N:o 45, med förslag till förändrad uppställning af föreskrifterna
ang:de Bankens metalliska kassa m. m.;
N:o 46, ang:de 17lista §:n i nu gällande Banko-reglemente;
samt
N:o 47, ang:de föreskrifterna i lista artikeln af Bankoreglementet.
Anmäldes och bordlädes Banko-Utskits Utlåtin och Mern.:
Nio 48, i ani. af förre Handlanden J. A. Carlqvists ansökning
om eftergift af upplupen ränta å en till Banko-diskontverket
inbetald skuld;
Nio 49, i fråga om ett af förre Apothekaren C. P. Lidmans
hustru, Jenny Lidman, fodd Bentselstjerna, gjordt ackordsanbud;
Nio
50, angide förskrifterna i 8:de artikeln af Banko-reglementet;
samt
Nio 51, i ani. af väckt motion, att granskningen afBankodiskontverkets
räkenskaper och förvaltning hädanefter må verk
-
Den 12 Augusti f. m. 25
ställas af K. St:rs Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken.
Föredrogos två frän Hederv. Bonde-St. ankomna prot.-utdrag
N:ris 370 och 371, innefattande ej mindre samma Riks-Stånds
beslut öfver sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 34, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos.
med förslag till ny jagtstadga, dels ock enskilda motioner
i frågor rörande jagt, än äfven inbjudning till de öfriga RiksStånden
att biträda de beslut, som Bonde-St. fattat rörande §§:na
1, 3, mom. 2., 9. mom. 2., 14 och 21. mom. 3, i förslaget till
ny jagtstadga.
Begärdes på bordet.
H. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 12 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 8 dennes samt pleniproto:t
för den 6 sistl. Maj f. m.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:ts den
8 dennes bordlagde Nådiga Propos:r till R. St:r:
ang:de pension å allmänna Indragningsstaten åt aflidne Navigationsskole-inspektören
m. m. G. A. Petterssons enka, Hilda
Amanda Catharina Lundberg;
om anvisande af anslag till betäckande af kostnaderne för
Sveriges deltagande dels i 1862 års allmänna industri-och konstexposition
i London, dels ock i den för landtbruksalster och red
-
26
Den 12 Angneti f. m.
skap under innev:de sommar anordnade internationella utställning
i Hamburg;
ang:de anvisande af medel till betäckande af kostnaden för
iståndsättandet af åtskilliga broar å den s. k. Carl Johans vägen
i Jemtland m. m.; samt
ang:de afsöndring af jord från majors-bostället Hammar
vid Wermlands regemente till begrafningsplats åt Hammarö
församling i Wermlands län.
Föredrogos Hederv. Bonde-St:s den 8 dennes bordlagda
prot.-utdrag N:ris 370 och 371, innefattande ej mindre samma
Riks-Stånds beslut öfver Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 34, i ani. af dels K. M:s
Nåd. Propos. med förslag till ny jagtstadga, dels ock enskilda
motioner i frågor rörande jagt, än äfven inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att biträda de beslut, som Bonde-St. fattat rörande
§§:na 1, 3. mom. 2., 9. mom. 2., 14 och 21. mom. 3.
i förslaget till ny jagtstadga.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag får vördsamt anhålla om
upplysning ang:de Med-Ståndens beslut i afseende å de §§, hvilka
alses i Bonde-Sl:s inbjudning.
1 ani. häraf tillkännagaf undertecknad, alt de delar af förslaget,
hvarå Bonde-St:s inbjudning hade afseende, blifvit af R.
o. Ad. samt Preste- och Borgare-St:n bifallna.
Frih. af Ugglas: Vid sådant förhållande torde någon
annan åtgärd i denna fråga ej kunna vidtagas, än att inbjudningen
lägges till handlingarne.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag instämmer med Frih.
af Ugglas.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. derå,
att R. o. Ad. skulle förklara de ifrågav:de prot.-utdragen icke
kunna föranleda till någon annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
hvartill svarades ja.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 366, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att
biträda de beslut, som Preste-St. fattat 1 afseende å 11 :te och
21:sta §§:na i Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 34 afgifna förslag till jagtstadga.
Begärdes på bordet.
Den 12 Augusti f. m.
27
Föredrogs ånyo I5anko-Utsk:ts den 5 och 8 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 44, med förslag till förändring af åtskilliga
föreskrifter i lista, 2:dra och 3:dje artiklarne af banko-reglementet.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gris o. Landtm:s hemställan,
beslutat, alt detta Meni. skulle punktvis företagas till afgörande;
anmälde sig och yttrade
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då i detta Betänk,
flere punkter förekomma, hvilka Utsk:t ansett böra oförändrade
bibehållas, och då således desammas uppläsande och föredragning
i vanlig ordning icke kan leda lill något annat än tidsförlust, får jag
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. ville besluta, att sådana punkter
under föredragningen blott anmälas till bifall eller afslag. Jag får
tillika anhålla att, i händelse en eller annan punkt skulle blifva
af R. o. Ad. återremitterad för att erhålla en annan redaktion,
det då måtte blifva Utsk:t medgifvet att, derest, i anledning af
de beslutade återremisserne, någon förändring i de redan af
Ståndet bilällna §§ blelve nödvändig, desamma erforderliga ändringarne
tillstyrka.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr Nordenfelt till en början
hade föreslagit, att de punkter i Meni:t, som innehålla stadganden,
alldeles lika med dem, som i nu gällande Banko-reglemente
finnas intagna, icke skulle uppläsas, så vida det ej af
någon ledamot särskildt äskades, utan vid föredragningen endast
anmälas; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R.
o. Ad. härtill lemnade bifall.
Ropades ja.
Sedermera yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Hr Nordenfelt
vidare hade föreslagit, att, för den händelse åtskilliga delar af
Mem:t skulle, på grund af deremot gjorda anmärkningar till Utsk:t
återremitteras, men andra åter bifallas, R. o. Ad. måtte lemna
(Jtsk:t öppen rätt att vid frågans förnyade behandling föreslå
sådana ändringar i de af R. o. Ad. godkända punkter, som antingen
påkallades af blifvande förändringar i de återremitterade
punkterna eller eljest betingades af sammanhanget med R. och
Ad:s i ämnet fattade beslut; och biel' Hr Gr:s o. Landtrrus
härefter gjorda propos. på bifall till detta förslag jemväl med
ja besvarad.
l:sta punkten.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Det nu föredragna
förslaget, så vidt det afser rättighet för fullrmge att utse verkställande
direktörer utom sig, har en långt större och vigtigare
betydelse än det vid första påseendet vill synas.
28
Den 12 Augusti f. tn.
Banko-kommissarierne äro förtroende-embetsmän i detta
ords egentliga och rätta bemärkelse. De hafva nemi. under sin
värd alla rikets i banken befintliga tillhörigheter, för hvilkas
värde de alla stå i solidarisk ansvarighet. Enligt 32:dra §:n i bankoreglementet
skola kommissarierne, i egenskap af understyrelse,
besörja den egentliga förvaltningen af bankoverket, och genom
denna deras kollegiala verksamhet äro de satte i paritet med
ledamöterne inom öfrige (örvaltande verk.
Om nu det ifrågav:de förslaget skulle antagas, blefve i och
med detsamma banko-kommissarierne skiljda från denna deras
sjelfständiga verksamhet och försatta i en underordnad ställning
till en verkställande direktör, hvilken plats kunde komma att intagas
af hvilken som helst, den der vid valet lyckats förskaffa sig
en rösts pluralitet inom bankofullmäktige.
Då nu härtill kommer att, enligt Utsk:ts förslag, någon erabetsexamen
ej vidare skulle för vinnande af inträde i banken
vara erforderlig, hvaraf följden naturligtvis blefve den att bankens
tjenstemän kornme att utgöras af endast sådana personer
som icke kunde vinna inträde inom något annat embetsverk,
så skulle banko-kommissarierne h. o. h. förlora det anseende,
som de hittills åtnjutit såsom likställda med ledamöterne inom
andra förvaltande verk. Jag lemnar till R. o. Ad:s pröfning,
huruvida det kan vara klokt och välbetänkt att vidtaga en förändring,
som komme att medföra en så beskaffad nedsättning
i de embetsmäns ställning, hvilka man fortfarande ville bibehålla
vid det högst inagtpåliggande och vidt omfattande förtroendet
att vårda alla rikets uti banken befintliga tillhörigheter.
Jag tror det ingalunda. Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten
på ett annat ganska vigtigt förhållande. Hvarken hos
Hrr fullmägtige, som kunna ombytas hvart 3:dje år, eller hos
en verkställande direktör, som kunde ombytas hvarje år, kan
man påräkna att finna den för bankens säkerhet och bestånd
utomordentligt vigtiga kontinuiteten i kännedomen om bankens
inre förhållanden.
Denna vigtiga kännedom kan deremot icke saknas hos
understyrelsen, så länge den är sammansatt af personer, hvilka
genomgått alla tjenstegraderne, och således genom en långvarig
praktisk verksamhet hafva erhållit kunskap om alla detaljer.
Uti en så beskaffad understyrelse bör uti alla frågor kunna erhållas
en fullt tillförlitlig utredning. Derföre stadgar ock 5:te §:n
af ansvarighetslagen för fullm:ge såsom ett oeftergifligt åliggande
att i hvarje vigtig fråga infordra utlåtande från understyrelsen,
samt att bifoga detta utlåtande sitt protokoll. Dessutom hafva så
väl de kommitterade, hvilka varit utsedde till att afgifva förslag
till en omorganisation af vår bank, som äfven 1854 års BankoUtsk.
uti Betänk:t N:o 61, hvilket R. St:r i den delen godkänt,
förklarat understyrelsen fortfarande vara af oundgängligt behof
för mångfaldiga verkets angelägenheter. Om nu, sådant
oaktadt, R. St:r bifölle den föreslagna förändringen, blefve alldeles
nödvändigt att upphäfva förutnämnda 5:te § af ansva
-
Den 12 Augusti f, m.
29
righetslagen. Men det finnes äfven en annan § i nyss nämnda
ansvarighetslag, hvilken h. o. h. tycks hafva undgått Utsk:ts
uppmärksamhet; jag menar den 4:de.
Enligt denna § vill det synas, som om ingen främmande
person finge vara närvarande under fullmäktiges öfverläggningar,
ty der stadgas nemi. att banko-fullm:ge skola förlora R. St:rs förtroende,
om de tillåta något ombud från Konungen eller Regeringen
vara tillstädes. Det låter dock tänka sig att någon af
de föreslagna verkställande direktörerne kunde blifva ett så beskalVadt
K. ombud.
På grund af hvad nu anlördt blifvit och då förslaget om
verkställande direktörers utväljande bland andra än Hrr fullnr.ge
sjelfva dessutom står i strid med 72:dra §:n R. F., hvari löreskrifves,
att banken ostörd skall förvaltas af R. St:rs fullm:ge,
får jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad., med ogillande af förslaget,
så vidt det afser rättigheten för fullm:ge att utse verkställande
direktörer äfven utom sig, måtte återremittera detsamma,
för att i öfverensstämmelse härmed förändras.
För öfrigt och då jag af detta Betänk, inhemtat upplysning om
det högst anmärkningsvärda och särdeles eftertänkliga förhållande,
att någon inventering af bankens stora generalkassa icke egt rum
under en längre tid, anhåller jag att R. o. Ad. i sin återremiss
måtte uppfordra Banko-Utsk:t att lemna upplysning om tiden
när sådan inventering af bankens samtlige kassor sednast egt
rum, samt att, i händelse den icke skett under loppet af nästlidne
år, Utsk:t måtte till R. St:r inkomma med vederb:des
utlåt, och förklaring öfver orsaken dertill att stadgandet i 6:te
§:n af banko-reglementet icke blifvit iakttaget.
Hr Nordenfelt: Den siste värde talaren har fästat sär
deles
vigt vid den nu föreslagna förändringen i banko-reglementet.
Han har icke gjort det utan skäl, ty det är det vigtigaste af
de förändringar, Utsk:t i detta Betänk, ansett sig böra föreslå.
Såväl Utsk:t som ful!m:ge hafva likväl haft ganska goda och väl
grundade skäl att tillstyrka denna förändring.
Med R. St:rs Bank är det egna förhållande, som jag tror
att man skall få söka efter, att densamma, såsom varande en
institution, der verkställighet är hufvudsak, saknar en verkställande
chef. Om någon af oss eller af allmänheten går upp i
riksbanken en Fredag och äskar någon åtgärds vidtagande, som
påkallar ett beslut, får han det svar, att detta ej kan ega rum
förr än fullmige haft sammanträde; och skulle en mängd ärenden
äfven hafva alstannat, om icke banko-sekreteraren, utöfver sin
rättighet, hade tagit sig före att, i stället för en verkställande
chef, afhjelpa bristen i detta afseende.
Man har nu icke kunnat finna något annat medel att afhjelpa
ett sådant förhållande än att lemna åt en person eller en
laglig myndighet rättigheten att utöfva Bankofullmäktiges befattning
i de fall, der skyndsamhet vore af nöden. Detta är
30
Den 12 Augusti f. m.
hufvudorsaken till förslaget om direktörer. Dernäst kommer
att man omöjligen kan antaga, att de fullnuge, som af R. St:r
väljas att intaga dessa platser, icke äro på ett eller annat sätt så
fästade vid andra sysselsättningar i samhället, att de icke kunna
uppoffra sin tid h. o. h. åt banken. De skulle på så sätt icke
kunna tillräckligt sätta sig in i de många förhållanden, som
vid en banks förvaltning måste uppmärksammas, och följden
blefve naturligtvis den, att banken ej förvaltades på ett fullt
tillfredsställande sätt.
Den siste värde talaren har tält om, att banko-kommissarierne
ej borde stå under några andras befäl än banko-fullm:ges.
Detta har Utsk:t icke förbisett, ty förslaget till reglemente innehåller
icke annat än att direktören är berättigad att besluta
åtgärder, som äro af behofvet påkallade för allmänhetens betjenande
och lättnad, med bestämdt uteslutande af allt som rörer
kontrollerna. Då den verkställande direktörens befallningar ej
gälla längre än till nästa sammanträde af fullm:ge, hvilka skola
antaga eller förkasta desamma, äro således dessa befallningar
blott under en kort tid beståndande, och banko-kommissarierne
kunna således ej med fog sägas stå under direktörernes befäl.
Vidare har den siste talaren satt i fråga, huruvida denna
föreskrift vore förenlig med 72:dra §-n R. F. Denna innehåller
endast att banken skall stå under R. St:rs garanti och vård
samt förvaltas af deras fullm:ge i öfverensstämmelse med gällande
stadganden. När nu åt dessa fullm:ge öfverlemnas rättighet att
utse direktörer, hvilka äro ställda under fullm:ges befäl, kan jag
icke finna annat än att banken fortfarande är under fullm:ges
styrelse. Dessa direktörer äro ställda såsom biträden, hvilka skola
befordra verkställigheten af fullm:ges beslut. Deras nödvändighet
har i fordna tider icke varit särdeles kännbar, ty banken
stod då ensam mot allmänheten, och allmänheten fick
ställa sig alla dess obehagliga föreskrifter till efterrättelse.
Då emellertid under sednare tider andra penningeverk uppstått,
som icke äro bundna af så stränga reglementen, uppkommer
naturligtvis en jemförelse mellan huru det tillgår der och
i riksbanken. Af aldra största vigt är det derföre, att en förändring
vidtages, såvida icke riksbanken i allmänna opinionen
och i sin verksamhet skall komma att stå efter de enskilda
bankerna.
Den siste talaren har äfven vidrört det nya förhållande,
som skulle uppstå derigenom att bankens tjenstemän ej skulle
behöfva genomgå en akademisk kurs. Detta står i en särskild
§, med hvilken R. o. Ad. kan göra huru som R. o. Ad. bäst
tyckes, ty de båda §§:na stå ej i något sammanhang med
hvarandra.
Hvad ansvarighetslagen beträffar, så är det ju klart att förändringar
i denna lag ej kunna till II. St:rs pröfning framställas
förr än man har reglementet bestämdt. Sedermera lärer väl
ej Utsk:t underlåta att föreslå ändringar i lagen i öfverensstämmelse
med R. St:rs beslut. Att föreskrifva fullm:ge att i alla
Den 12 Augusti f. m.
31
vigtigare frågor inhemta understyrelsens yttrande, har Utsk:t funnit
onödigt, derföre att man erfarit att utlåten från understyrelsen
vanligen hvilat på och stundom varit en afskrift af de
utlåten, som understyrelsen infordrat från bankens lägre tjenstemän.
Man kan dessutom icke förutsätta annat än att fullmege
skola anse såsom en samvetssak att sköta banken väl och att
inhemta i hvarje fall erforderliga upplysningar, Dessa hafva de
lika lätt för att få, då kommissarierne qvarstå såsom kontorschefer,
fastän de icke sammanträda såsom i ett collegium.
På dessa skäl vågar jag anhålla om bifall till den föredragna
gen.
Hr Cederschjöld: Jag vill visst icke bestrida den siste
talarens uppgift att en förändring kan vara af behofvet påkallad.
Tvertom är jag liktänkande med honom härutinnan; men en
sådan förändring kan mycket väl tillvägabringas utan att ingå
på det vådliga förslaget, som Utsket framställt, att fullmäktige
skulle ega alt utse verkställande direktör utom sig. Jag skulle,
i likhet med en af reservanterne, Hr Riksarchivarien Nordström,
ingått på förslaget, om fullmeges rätt att utse direktör blifvit inskränkt
till att utse sådan bland dem sjelfva.
Den siste värde talaren har uppgifvit, att fullmege icke skola
kunna egna sin tid uteslutande åt bankgöromål. Detta tror
jag fullkomligen och finner också billigheten deraf, så länge arfvodena
äro så ringa, som förhållandet nu är. Om deremot en
verkställande direktör, utsedd bland fullmege sjelfve, finge en lika
stor lön, som meningen varit att gifva honom, om han ej varit
fullm., skulle ändamålet med förordningen måhända kunna vinnas,
utan att bankens säkerhet äfventyrades.
Den siste talaren har vidare sagt, att det går raskt till
inom de enskilda bankerne och att han hoppades att ett lika
förhållande måtte komma att ega rum inom riksbanken. Jag
är ej af samma mening, ty, om det inom de enskilta bankerna
kan gå raskt framåt, kan det äfven gå raskt tillbaka. Jag önskar
icke att det sednare må kunna blifva fallet med Riksbanken.
Jag läster nemi. mindre vigt vid storleken af dess
vinst än vid säkerheten i afseende på dess bestånd, och kan
derföre icke med min röst understödja ett förslag, sådant
som detta.
Den siste talaren har vidare sagt, att det är gifvet, att ändringar
i ansvarighetslagen skola blifva en följd af det ifrågavede
förslagets antagande. Jag hemställer dock, huruvida det kan
vara lämpligt och nyttigt att vidtaga sådana ändringar i ansvarighetslagen
som den jag påpekat.
Att det icke alltid borde vara för fullmege föreskrifvet att i
vigtiga frågor inhemta understyrelsens utlåt., har, enligt den
siste talarens uppgift, Utsk:t ansett sig böra tillstyrka derföre,
att mången gång understyrelsens utlåt, befunnits vara en afskrift
af underordnade tjenstemäns utlåten. Då den underordnade tjenstemannens
utlåt, pröfvats vara fullständigt och öfverensstäm
-
32
Den 12 Augusti f. in.
mande med verkliga förhållandet, finnér jag ett sådant förfarande
å understyrelsens sida ganska riktigt. Skulle Utsk:ts förslag
gå igenom, försvunne ju kommissariernes rätt att yttra sig,
hvarigenom den säkerhet förlorades, som nu vinnes genom deras
erfarna granskning af underordnades utredningar och utlåtm.
Jag vill fråga Hr Nordenfelt, om ansvarighetslagen skulle
blifva gällande för den verkställande direktören, eller hvad R,
St:r kunde få med denne att skaffa? Står för öfrigt detta förslag
i öfverensstämmelse med 72:dra §:n R. F.? Jag kan för
min del icke finna det.
Slutligen förekommer det högst egna förhållande, att den
verkställande direktören skulle meddela utslag, utan att protokollsföring
komme att ega rum. Något sådant har jag aldrig förr
hört talas om.
Jag fortfar i mitt yrkande på återremiss.
Frih. af Ugglas: Jag erkänner mer än villigt att en omorganisation
af Bankens styrelse är af behofvet påkallad, likasom
jag finner de skäl, som af Banko-Utsk:t blifvit framställda,
ganska tänkvärda; men å andra sidan kan jag icke neka till
att jag, vid betraktande af de omständigheter, som den siste
talaren påpekat, och af det besynnerliga förhållande, hvari bankens
chef eller den verkställande direktören skulle komma att
stå till It. St:r, har svårt att finna att, genom antagande af
Utskds förslag, någon förbättring vore vunnen. Fullrmge äro ansvarige
inför R. St:r, men den verkställande direktören är det
icke, och då det egentligen blir han, som skulle komma att
sköta bankens affärer, förefaller det mig ganska besynnerligt,
att han ej skall vara ansvarig inför R. St:r. Jag ber dessutom
alt få hemställa, i hvilket förhållande fullrmge sjelfve skola komma
att stå till denna person? Denna skillnad mellan ansvarig och
oansvarig gör att jag för min del icke kan ingå på Utsk:ts
förslag.
Jag beklagar att detta förslag kommit så sent, ty en återremiss
af denna punkt, hvarpå jag yrkar, förutsätter en omarbetning
af många andra delar.
Hr af Donner, Gustaf Wilhelm: Då jag icke funnit
mig öfvertygad af de skäl, som Hr Nordenfelt anfört för antagande
af Utsk:ts förslag, utan h. o. h. biträder de reservationer,
som blifvit afgifna, får jag endast inskränka mig till begäran
om propos. på afslag å förev:de punkt af Utsk:ts Betänk.
Hr Nordenfelt: Den talare, som yrkat på återremiss,
har hufvudsakligen fäst sig vid den omständigheten i §:n, att
fullrmge skulle hafva rättighet att äfven utom sig utse en verkställande
direktör. Detta medgifvande har Utsk:t ansett sig böra
göra just derföre, att man lätteligen kan tänka sig, hurusom
bland fullm:ge icke skulle finnas 3 personer med så beskaffade
egen
-
Den 12 Augusti f. m.
33
egenskaper och med den ledighet från andra göromål, att de
kunde egna sin odelade tid åt banken och således icke åstadkomma
den nytta, som med direktörernes anställande är afsedd.
Om deremot t. ex. bland de 14 banko-kommissarierna, som nu
finnas, och hvilka genom en längre tids tjenstgöring i banken
böra anses hafva fullständig kännedom derom, det finnes någon
med hufvud och kunskaper, vore det enligt min tanke hardt,
om fullmige icke skulle kunna begagna sig af en sådan person
för att han skulle påtaga sig detta ifrågavide vigtiga bestyr.
Frih. Ugglas har förfrågat sig ang:de den ställning, som
den verkställande direktören komme att intaga i förhållande
till fullmige.
Det är ju klart att direktören skall inför fullmige redogöra
för de åtgärder, han mellan sammanträdena vidtagit, och att
han endast i tvingande fall skall få handla på egen hand. Då
man nu ej gerna kan hos R. St:rs fullmige förutsätta ett sådant
lättsinne, att de skulle frånsäga sig den makt de hafva och afkasta
sig sitt ansvar, blir det ju således icke direktören som
styr banken, utan fullmige. Ett blindt förtroende till den utsedde
direktören kan jag icke förutsätta, utan tvertom förmodar jag
att fullmige komma att noga se sig före.
Jag fortfar att yrka bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels af Hr
Nordenfelt, att Utskits förslag måtte bifallas, dels af Hr Cederschjöld,
med hvilken Frih. af Ugglas sig förenat, att R. o. Ad.,
med afslag å Utsklts förslag, för så vidt dermed afsågs, att
fullmige skulle ega att utom sig utse verkställande direktörer,
skulle återremittera förslaget i öfriga delar, och dels slutligen
utaf Hr af Donner, att hela förslaget måtte förkastas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utskits förslag, hvartill Svarades många nej jemte några
ja, sedermera propos. på antagande af Hr Cedersclijölds ofvanomförmälda
yrkande, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej, och vidare propos. på afslag å hela förslaget, hvilken
propos. med nej besvarades; hvarefter propos. på antagande
af Hr Cedersclijölds yrkande förnyades samt besvarades med
många ja tillika med åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
2:dra punkten.
Hr Cederschjöld: Sedan R. o. Ad. i lista punkten ogillat
Utskits förslag, så vidt detsamma afser rättigheten för Hrr
fullmige att utse verkställande direktör utom sig, torde äfven
denna punkt böra återremitteras.
H. Vi. 3
u
Den 12 Augusti f. m.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef denna punkt till Utsk:t återremitterad.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
3:dje och 4:de punkterna.
Biföllos.
5:te punkten.
Hr Cederschjöld: I öfverensstämmelse med hvad som i
afseende på lista punkten blifvit beslutadt, torde det vara nödvändigt
alt äfven vid denna punkt yrka en återremiss. Jag vill
tillika fästa uppmärksamheten derpå, att i 4:de mom:t står, att
verkställande direktör är berättigad att göra inventering, men
det står ej att han dertill är pligtig.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och punkten återremitterades.
6:te punkten.
Hr Cederschjöld: Då något beslut ej blifvit fattadt ane:de
tillvaron af verkställande direktörer, torde R. o. Ad. finna att
en återremiss äfven här är af nöden.
Efter härmed slutad öfverläggning blef punkten, uppå framställd
propos., till Utsk:t återremitterad.
7:de punkten.
Bifölls.
8:de punkten.
Gr. Sparre, Erik: Advokatfiskal anser jag vara en af
de vigtigare belättningarne inom banken. Då hos bankens tjenstemän
i allmänhet icke kan förutsättas juridiska kunskaper, är
det naturligt att allt, som derunder kan rubriceras, skall bero
på honom. Det är vidare klart att, då i vår tid den juridiska
banan erbjuder så betydliga förmåner, det torde blifva svårt att
till Advokatfiskal lå en fullt kompetent person, om han sättes i
en lägre tjenstegrad än den han nu har. Jag måste bekänna,
att jag, vid genomläsandet af Utsk:ts motiver, icke förmår inse
deras giltighet. Pag. 20 står:
»Nämnda tjenst tillhörde före år 1830 kamereraregraden; och
då densammas hänförande till sistnämnda grad öfverensstämmer
med den fördelning af tjenstebefattningar, som i andra
verk är antagen,
Den 12 Augusti f. m.
35
samt Ådvokatfiskalen, om han tillhör en lägre tjenstegrad,
derigenom, i motsats till nnv:de förhållande, skulle föranledas
eftersträfva befordran till tjenst i högsta graden,
anser Utsk:t härutinnan tillräckliga skäl förefinnas för Advokatfiskals-tjenstens
förflyttning till den tjenstegrad, deri Ombudsmannen
vid Banko-diskont-verket alltid varit och fortfarande är
upptagen.»
Detta förefaller mig mer än besynnerligt, då Advokatfiskalen
icke är så subordinerad i förhållande till kommissarierne som i
andra verk, och då man går ytterst noga tillväga vid valet af
en sådan tjensteman. Enligt Utsk:ts motiv skulle för öfrigt,
då Ådvokatfiskalen står i 3:dje tjenstegraden, han söka komma
in i den 4:de. Med den skicklighet och med de insigter, som
äro nödvändige för honom, bör han icke eftersträfva att komma
i den grad, som har nyckelvården, en befattning, som erfordrar
redlighet, men ej juridisk kunskap.
Jag får derföre anhålla, att R. o. Ad. behagade besluta att,
med ändring af 3:dje och 4:de punkterna af l:sta mom:t, det
må i stället heta »3:dje graden: kamererare; 4:de graden: kommissarier,
banko-sekreteraren, samt ådvokatfiskalen och ombudsmannen.
»
Frih. Gederström, Thure, anförde skriftligen:
Uti 8:de mom:t af nu föredragna Banko-Utsk:ts Mern. N:o
44 är bland annat föreslaget, att bankens Advokatfiskal, som
för närvaie tillhör högsta eller fjerde tjenstegraden, och åtnjuter
lika löne-inkomster med de yngre Kommissarierna, måtte nedflyttas
till tredje, eller s. k. Kamereraregraden; varande uti ingressen
till samma morn., såsom skäl för en så beskaffad åtgärd,
anfördt, att Advokatfiskalstjenstens hänförande till sistnämnde
grad skulle vara öfverensstämmande med den fördelning
af tjenstebefattningarne, som är i andra verk antagen, samt att
Ådvokatfiskalen, om han tillhörde en lägre tjenstegrad, derigenom
skulle föranledas eftersträfva befordran till tjenst i högsta
craden.
Emot detta förslag förekommer: att Ådvokatfiskalen är
Chef för sin afdelning och för sina åtgärder redovisande direkte
inför R. St:rs Banko-Utsk. och Revisorer; att Ådvokatfiskalen
följaktligen eger lika sjelfverksamhet med Cheferna lör öfriga
afdelningarne inom bankpverket; att bankens Under-styrelse,
såsom sorterande under Ofver-styrelsen, eller R. St:rs Hrr Fullmäktige,
åt hvilka beslutanderätten hufvudsakligen är förbehållen,
icke egentligen kan med rikets embetsverk jemföras; men om
än bankens afdelnings-chefer, såsom ledamöter i Under-styrelsen,
hittills kunnat i vissa delar anses lika med ledamöterna inom
andra embetsverk, är dock sådant ingalunda förhållandet med
de biträdande Kommissarierne, som icke dess mindre tillhöra
högsta tjenstegraden, och hvilkas åligganden säkerligen icke äro
mera maktpåliggande eller erfordra större skicklighet, än de
göromål, som skola af Ådvokatfiskalen handläggas; att Advokat
-
36
Den 12 Augusti f. ta.
fiskalen, ehuru han för närv:de uppbär lön till enahanda belopp
med de yngre Kommissarierne, icke dess mindre är, i afseende
å inkomsterna, sämre lottad än dessa hans vederlikar, enär
Advokatfiskalen hvarken åtnjuter Chefs arfvode eller lår med
sedelskrifning sig befatta; att derest, i strid med de åsigter,
som hos R. St:r gjort sig gällande icke allenast år 1830, utan
ock vid de åren 1841 och 1854 beslutade reorganisationer af
bankoverket, Advokatfiskalstjensten nu varder till tredje tjenstegraden
nedflyttad, en sådan åtgärd säkerligen skall föranleda
dertill, att, vid inträffande ledighet, skicklige och lämplige sökander
komma att saknas till ifrågav:de befattning, hvilken, enligt
hvad organisationsförslaget antyder, kommer att omfatta de
göromål, som för närvrde äro på 3:ne personer, eller Advokatfiskalen,
jemte de 2:ne Ombudsmännen, fördelade, och följaktligen
måste i hög grad blifva både ansvarsfull och trägen, samt
slutligen att en Kommissariebeställning i banken, helst sådan
den blifver efter den nu föreslagna organisationen, svårligen kan
anses vara något mål att eftersträfva för personer med den
juridiska bildning och de öfriga egenskaper, som böra hos Advokatfiskalen
förefinnas.
Då sålunda Advokatfiskalstjenstens nedflyttande till tredje
tjenstegraden hvarken är lämpligt eller kan för bankoverket
medföra någon nylla, yrkas att Advokatfiskalen eller Ombudsmannen
målte hänföras till fjerde graden, lika med Kommissarier,
samt att, för vinnande af detta ändamål, nu föredragna 8:de
punkten måtte till Banko-Utsk:t återremitteras.
Hr Nordenfelt: Jag kan icke förneka att Banko-Utsk:t,
i fråga om tjenstemännens gradering, hufvudsakligen hafva litat
på fullmäktiges derom gjorda framställning, enär Utsk:t ansåg
dem derom ega största kännedomen. Utsk:t förbisåg icke att
den ifrågav:de tjenstemannen tillhör juristerna, hvilka alltid böra
hafva ett mycket stort anseende; men Utsk:t ansåg tillika att,
då Advokatfiskalen likväl komme i samma lönegrad, som yngste
Kommissarien, denna nedflyttning icke vore så särdeles vådlig.
Utsk:t ansåg dessutom detta så mycket mera befogadt, som,
enligt hvad fullmäktige upplyst, man inom banken alltid bibehållit
en viss vana att rätta sig efter tjenste-ålder. Då följden,
om nuv:de gradering fortfore, skulle blifva att jurister ej finge
Advokatfiskalstjensten förr än vid en högre ålder, så ansåg Utsk:t
att det vore lämpligare för banken, om de finge dessa tjenster
såsom yngre.
Emellertid, då så mycket annat blifvit återremitteradt, vill
jag visst ej sätta mig emot en återremiss äfven i denna punkt,
derest någon skulle yrka derpå.
Frih. Cederström: Jag ber att få förena mig med Gr.
Sparre.
Den 13 Augusti f. m.
37
Gr. Sparre, Erik: Jag har icke fästat mig vid rangen,
då jag satt mig emot Advokatfiskalens nedflyttning till 3:dje
graden, utan vid hufvudsaken, nemligen lönevilkoren. Bet är
nemligen uppenbart, att under nuv:de förhållanden och med de
anspråk på duglighet, som göras på en person, hvilken skall
inträda i en så ansvarsfull befattning, som Advokatfiskalens,
3,000 rdr äro för litet.
Då man, i fråga om domarekorpsens aflöning, funnit att
en lön af 3,000 rdr är alldeles otillräklig, har man också derföre
ökat denna korps’aflöning, hvarföre, om Utsk:ts förslag antoges,
det vore att befara att till ifrågav:de vigtiga plats man finge
åtnöja sig med mindre dugliga personer.
Hr Nordenfelt: Jag har endast velat fästa uppmärksamheten
på att någon förändring i lönevilkor för nuv:de tjensteinnehafvare
ej är i fråga, likasom att pag. 30 i Betänk:t förekommer
att 3:dje gradens tjenstemän hafva 500 rdr lönetillökning
att räkna på.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att under densamma icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande, än det af Gr. Sparre framställda, att R. o. Ad.
skulle bifalla Utsk:ts förslag, med den förändring att sednare
delen af mom:t 1 erhöll följande lydelse: »3:dje graden: Kamererare;
4:de graden: Kommissarier, Bankosekreteraren och Advokatfiskalen
eller Ombudsmannen»; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
framställde först propos. på bifall till punkten utan förändring,
hvartill svarades flere nej, jemte några ja, och sedermera propos.
på punktens antagande med ofvanberörde förändring, då svaren
utföllo med flere ja, jemte några nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Hr Nordenfelt begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller 8:de punkten i Banko-Utsk:ls Mern. N:o
44, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. punkten, med den förändring att
sednare delen af första mom:t kommer att lyda sålunda: »3:dje
graden: Kamererare; 4:de graden: Kommissarier, Banko-sekreteraren
och Advokatfiskal eller Ombudsmannen».»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 7.
Nej — 27.
38
Den 12 A agus ti f. m.
Hr Nordenfelt: Då den 9:de punkten, som nu följer,
innehåller nästan detsamma, som förekommer i den 12:te, hemställer
jag, om icke behandlingen af denna punkt måtte uppskjutas
till näst efter föredragningen af den 12:te.
Sedan B. o. Ad. härtill lemnat bifall, föredrogs
10:de punkten.
Bifölls.
ll:te punkten.
Bifölls.
12:te punkten.
Hr Nordenfelt: Till följd af B. o. Ad:s förut fattade beslut
ang:de Advokatfiskal, torde denna punkt, der 3:dje klassens
tjenstemän stå uppräknade, böra återremitteras.
Hr Cederschjöld: Banko-Utsk:t har i afseende å de nuv:de
Kassörerne gjort en framställning, som icke synes öfverensstämmande
med rättvisan. Att vara Kassör inom hanken
måtte vara en olidlig befattning, som utsliter kroppen. Den
måtte också medföra förlust, då missräkningar ofia kunna inträffa.
Billigheten svnes derföre fordra, att de nuv:de Kassörerne
komma i åtnjutande af samma löneförhöjning, som öfrige tjenstemän
inom banken, och hemställer jag derföre att denna punkt
måtte återremitteras.
Hr Nordenfelt: Banko-Utsk:t har föreslagit denna nedflyttning
af Kassörerne i en lägre tjenstegrad, för att få yngre
tjenstemän, men har på samma gång, genom höjande af missräkningspenningarne,
ställt dem i paritet med tjenstemännen i
högre graden. Det är således ingen effektiv nedsättning, ty de
nuv:de Kassörerne hafva högre lön genom sin högre tjenstegrad,
men mindre missräkningspenningar.
Hr Cederschjöld: Hr Nordenfelt har visserligen upplyst
mig om ett förhållande, som jag förbisett; men jag hemställer,
huruvida det är lämpligt att Kassörerne nedflyttas i en lägre
tjenstegrad, än den de hittills innehaft, och om icke förhöjning
i aflöningsförmånerna må komma äfven de nuv:de Kassörerne
till godo.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den förev:de punkten, framställde Hr
Gr. o Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid
svarades flere nej, jemte ett eller annat ja, och sedermera pro
-
Dea 12 Augusti f. m.
39
pos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med flere ja, jemte
ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
9:de punkten.
Hr Nordenfelt: 1 anledning af R. o. Ad:s beslut i afseende
å den 12:te punkten, får jag yrka återremiss å den nu
föredragna.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten återremitterades.
13:de—16:de punkterna.
Biföllos.
17:de punkten.
Hr Cederschjöld: Då förslaget i denna punkt står i sammanhang
med förslaget om verkställande Direktörer, torde R.
o. Ad. finna, att konseqvensen äfven här fordrar en ålerremiss.
Hr Nordenfelt: Då jag icke kan fatta i hvilket sammanhang
denna punkt står till punkten om Direktörsbefattningen,
och då jag tvärtom för min del anser denna punkt alldeles
fristående, får jag yrka bifall till densamma.
Hr Cederschjöld: Jag föreställer mig att frågan om
understyrelsens upphörande är beroende af frågan om verkställande
direktörers anställande, ty det är på denna sednare fråga,
såsom grund, som den förra blifvit framställd. Skulle nu så
blifva förhållandet att icke verkställande direktörer komma att
af fullm:ge tillsättas, så tänker jag att understyrelsen nog kommer
att qvarstå. Jag får derföre, med anledning af hvad jag
sagt, anhålla om propos. på återremiss af denna punkt.
Sedan ofverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bilall till
och dels återremiss af den förev:de punkten, framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bi fall till densamma, hvarvid svarades
flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren utföllo med flere ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
18:de punkten.
Hr Cederschjöld: Då jag icke kan inse att någon be
tänklighet
bör uppstå till följe af att denna paragraf finnes, får
jag yrka på dess qvarstående.
40
Den 12 Augusti f. m.
Hr Nordenfelt: Den grundsats, som af den siste talarea
nu blifvit framställd, har visserligen gjort sig gällande från riksdag
till riksdag, men resultatet har blifvit konfusion. BankoUtsk:t
har nu utgått från en annan synpunkt och sagt, att hvad
som icke behöfves, bör utgå. Att denna punkt är öfverflödig
torde hvar och en inse, och jag åtminstone kan icke föreställa
mig, att en person af sådan beskaffenhet, som här omförmäles,
kan vinna befordran.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Cederschjöld: Om så vore förhållandet, som den
siste talaren antydt, att nemi. villrådighet kunde vid tillämpningen
af denna § uppstå, skulle jag visst icke motsätta mig densammas
borttagande; men då det tvertom ofta kan komma att
bero på en enda röst vid tillsättande af dessa tjenster, kan jag
ej se annat än att ett bibehållande af denna § har sin nytta
med sig.
Jag tillstyrker derföre §:ns qvarstående.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till punkten och dels afslag derå samt bibehållande af det i 45:te
§:n af nu gällande Banko-reglemente intagna stadgande, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till punkten,
hvartill svarades flere nej jemte ett eller annat ja, oell sedermera
propos. på afslag derå och det ifrågav:de stadgandets bibehållande,
då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
19:de punkten.
Bifölls.
20:de punkten.
Hr Cederschjöld: Äfven på denna §, såsom samman
hängande
med de föreg:de, får jag yrka återremiss.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och punkten återremitterades.
21:sta och 22:dra punkterna.
Biföllos.
23:dje punkten.
Hr Cederschjöld: Jag kan för min del icke se någon
nytta, men väl skada uppstå, om det stadgandet borttages, som
säger, att för inträde i R. Shrs Bank fordras att hafva undergått
någon Akademisk examen; ty, om detta sker, kommer att
inträffa, hvad jag förut nämnt, att de, som icke kunna vinna
Den 12 Augusti f. m.
41
inträde i något annat embetsverk, komma att söka sig in i
banken. Enär tjenstemännen i banken då alltid komma att i
jemförelse med andra tjenstemän stå i en mera underordnad
ställning, får jag afstyrka Utsk:ts förslag.
Hr Nordenfelt: Angående denna punkt har inom Utsk:t
varit en ganska vidlyftig och utförlig diskussion. Orsaken,
hvarföre majoriteten stannade i detta beslut, var den att, sedan
elementar-läroverken fått den utbildning, som de nu hafva, en
student-examen nu för tiden fullkomligt väl motsvarar de kunskaper,
som en person förr hade inhemtat genom en a (lagd embetsexamen.
Man har tagit för gifvet att för den, som inträder
i bankens tjenst, der någon tillämpning af större kunskaper
icke ifrågakommer, det icke vore nyttigt att blifva uppehållen
vid universitetet för att der aflägga en embets-examen
och således sednare än eljest hinna till sin bergning.
Det är för ingen obekant att afgångs-examen vid ett högre
elementarläroverk aflägges vid en ålder af cirka 18 år. Skall
man sedermera taga någon examen vid universitetet, åtgår dertill
1 ä 1^ år. Att nu ålägga de ynglingar, som vilja inträda
i banken, denna uppoffring af tid och penningar, ansåg Utsk:t
obehödigt, helst då tjenstgöringen i banken är af en mera mekanisk
natur, för hvilkens fullgörande en vid elementarläroverk
aflagd afgångs-examen vore en mer än tillräcklig garanti. Det
är således ingen person från gatan, som blir extra-ordinarie
tjensteman, utan en person med tillräcklig underbyggnad. Jag
hemställer till en och hvar, om icke det mesta af vår bildning
är hemtadt från det allmänna lilvet, sedan vi lemnat akademien.
För öfrigt halva vi kommit derhän, att personers anseende icke
mätes efter examensbetyg, utan efter den nytta och verksamhet,
som han ådagalägger.
Jag kan således icke se någon fara, hvarken för bankens
skötande eller för dess tjenstemäns anseende, om de undgå såsom
ett oeftergifligt vilkor att behöfva taga en examen vid
universitetet; och skulle flere sökande anmäla sig, finnes intet
hinder för fullnuge att taga en person, som aflagt en sådan examen.
Jag yrkar bifall till Utsli:s förslag.
Hr Cederschjöld: Häll meningen vore att locka unge
män till att ingå i banken, vore detta stadgande särdeles lämpligt;
men jag tror likväl icke att R. St:r böra biträda till åstadkommandet
af sådane resultater. Det är nemi. ganska säkert,
att derest detta förslag antages, en mängd fattiga ynglingar skulle
komma att i banken ingå, lockade af att tidigt kunna få en liten
lön; och vore delta, enligt min tanke, en stor olycka, ty, då en
ung man tager emot en dylik lägre plats, blifver han vanligen
qvar der hela sin lifstid.
Vi se t. ex. huru förhållandet är med borgmästarne i våra
småstäder. De få dessa platser mycket tidigt och blifva sedan
totalt glömda,
42
Den 12 Augmti f. m.
Något, sorn säkert skulle inträffa, derest detta förslag skulle
vinna R. St:rs bifall, vore att många yngre, som ledsnat vid
den själsmördande verksamheten i banken, komme att bittert
beklaga sig öfver att hafva ingått i densamma.
Hvad beträffar Hr Nordenfelts yttrande, att ful!m:ge stöde
fritt att äfven och företrädesvis antaga dem, som undergått
embets-examen, så kan jag icke förmoda, att så många, som
undergått examen, vända sig till ett verk, öppet för hvar och
en, som har mekanisk färdighet. Jag anser visserligen detta
förslag nyttigt för banken, men deremot skadligt för det uppväxande
slägtet; och anhåller jag på denna sednare grund att
R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts Retänk., ville bibehålla det nuvarande
stadgandet.
Hr af Donner: På de af Hr Cederschjöld så tydligen
framställda skäl får jag yrka afslag å ifrågavarande punkt af
Detänk:t.
Gr. Sparre: Jag måste i afseende å denna punkt vara
af alldeles olika mening med dem, som yrka afslag å detta
Retänk. Jag anser nemi. det vara alldeles olämpligt att fordra en
embets-examen af dem, som vilja inträda i banken, ty icke kan
man gerna fordra att en tjensteman derstädes skall hafva reda
på ärendenas gång i embetsverken. Hvad man fordrar är deremot
ett tillräckligt mått af humanistiska kunskaper, hvilket,
efter min tanke, den unge mannen visat sig hafva genom aflagd
studentexamen. För öfrigt, Mine Hrr! med den stånds-cirkulation,
som tillhör vår tid, kan det ju lätt inträffa, att en
person afbryter sin bana, och ej tager någon embetsexamen.
Härigenom vore det ju omöjligt att i bankens tjenst antaga
denne person, som måhända härtill vore ganska lämplig. Det
synes mig derföre, att detta Utsk:ts förslag har så många skäl
för sig, att jag ej kan annat än på det varmaste förorda detsamma.
Hr Cederschjöld: Mig veterligen, har ännu icke upp
stått
något hinder för fullm:ge att erhålla fullt lämplige eller qvalificerade
personer till bankens skötande. Således har icke någon
brist i detta afseende vållat uppgörandet af detta förslag.
Hvad beträffar det yttrande af Gr. Sparre, att det skulle
vara hårdt för banken att ej få tillegna sig en persons verksamhet,
hvilken person genom någon tillfällighet ej aflagt embetsexamen,
så och då jag är fullkomligt öfvertygad om, att
det gifves många personer, som utan att ens hafva tagit studentexamen,
hafva stora anlag för tjenstgöring i banken, får jag
hemställa till Hr Grin, hvarföre Hr Gr:n ej ock så gerna vill
borttaga vilkoret af studentexamens undergående.
Så länge vi vilja betrakta banken såsom ett embetsverk,
böra äfven samma vilkor uppställas för banken som för andra
Deli 12 Augusti f. m.
43
verk äro gällande. Jag fortfar i mitt yrkande om afslag å Utsk:ts
förslag.
Hr Nordenfelt: Någon brist på sökande har visserligen
icke visat sig, men den tid kan nog komma. Jag kan t. ex.
antaga, att tre till en banktjenst utmärkt väl passande personer
anmäla sig såsom sökande, af hvilka den förste aflagt bergsexamen,
den andra Mariebergs-examen och den tredje genomgått
teknologiska institutet, men ingen af dem tagit kameralexamen.
Vöre det då icke bra löjligt alt neka dessa inträde
i banken på grund deraf att den bestämda kameralexamen ej
vore tagen.
Mine Hrr! Det är för öfrigt ej någon småsak för föräldrar
att hålla söner vid akademien; och då jag ej anser det vara
rätt att utestänga de fattigares söner från lämpliga tjenstebefättningar
i banken på den grund att de ej aflagt några akademiska
examen, finnér jag mig fullkomligt befogad att yrka bifall
till ifrågavtde punkt.
Hr Stedt, Gustal: §:n lyder sålunda: »Till extra-ordinarie
tjenstemän inom bankoverket ega fullm:ge att, i mån af
behof, antaga skicklige och lämplige personer.»
Då det gifves många personer, hvilka ej hafva aflagt embetsexamen,
men som dock visat sig ega tillräckligt kunskapsmått
af humaniora, t. ex. de, som aflagt officersexamen, samt
då jag ej kan neka till att bra hardt vore, ifall desse ej kunde
söka de platser, som äro i fråga, får jag helt och hållet förena
mig med Gr. Sparre i anhållan om bifall till punkten.
Gr. Sparre: Om jag icke misstagit mig, så är ju stu
dentexamen
nu den preliminärexamen, som tages af dem, som
skola blifva militärer. Jag kan således ej finna annat än, derest
Utsk:ts förslag vinner bifall, officerare likaväl som andra kunna i
banken vinna inträde. Att de förmå sköta sådane angelägenheter,
se vi ganska tydliga exempel på. Såsom verkställande direktör i
Stockholms enskilda bank är ju en f. d. sjöofficer, och jag har
icke hört annat än att han skött sin sak väl. Likaså har den
mängd enskilda bankinrättningar, som vi hafva i landsorten,
uppfostrat en mängd bankmän bland Hrr militärer. Jag kan
således icke finna Hr Stedts framställning annat än ganska väl
befogad; och anhåller jag fortfarande om bifall till Utsk:ts
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den lörevide punkten och dels afslag derå samt bibehållande af
de 1111 i ämnet gällande föreskrifter, framställde Hr Gr. och
Landtm, först propos. på bifall till punkten, hvartill svarades
mångå nej, blandade med ja, och sedermera propos. på afslag
derå samt bibehållande af de nu i ämnet gällande föreskrifter,
44
Den 12 Augusti f. m.
då svaren utföllo med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Nordenfelt begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller 23:dje punkten i Banko-Utsk;ts Mern.
N:o 44, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. punkten och förklarar, att de nu i
frågan meddelade föreskrifter fortfarande skola vara gällande.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 25.
24:de punkten.
Hr Nordenfelt: Då det ännu är oafgjordt, huruvida
verkställande direktörer komma att finnas eller icke, torde R.
o. Ad. finna att en återremiss af denna punkt bör ega rum.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och punkten återremitterades.
25:te punkten.
Bifölls.
26:te punkten.
Hr Nordenfelt: Afven i afseende å denna § får jag på
samma skäl som vid den föreg:de yrka återremiss.
Ofverläggnirigen ansågs härmed slutad ock punkten återremitterades.
27:de punkten.
Hr Nordenfelt: Afven denna § sammanhänger med frågan
om verkställande direktör; och anser jag mig på denna
grund böra yrka på dess återremitterande.
Efter härmed slutad öfverläggning blef punkten, uppå framställd
propos., till Utsk:t återremitterad.
28:de punkten.
Bifölls.
Den 12 Augusti f. m.
45
29:de punkten.
Hr Cederschjöld: I anledning af denna §:s sammanhang
med den lista, får jag yrka på dess återremitterande.
Hr Nordenfelt: Då här icke mer än på ett ställe förekommer
orden verkställande direktör, torde ej någon återremiss
vara nödvändig, utan anhåller jag om bifall till §:n.
Hr Cederschjöld: I motsats till den föreg:de värde ta
laren
anser jag såväl §:ns sammanhang med den första som
konseqvensen fordra, att R. o. Ad. äfven nu beslutar en återremiss.
För öfrigt har ju Hr Nordenfelt anhållit, att man skulle
yttra sig öfver förslaget i dess helhet.
Hr Nordenfelt: Jag afstår från mitt yrkande på bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
} blef punkten till Utsk:t återremitterad.
30:de, 3lista och 32:dra punkterna.
Biföllos.
33:dje punkten.
Hr Nordenfelt: Då denna punkt, derest förslaget om
antagande af verkställande direktörer icke antages, måste omskrifvas,
torde bäst vara, om R. o. Ad. återremitterade densamma.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och punkten återremitterades.
34:de punkten.
Hr Cederschjöld: I anledning af §:ns sammanhang med
den första, får jag påyrka densammas återremitterande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef punkten till Utsk:t återremitterad.
35:te punkten.
Hr Cederschjöld: R. o. Ad. torde finna att, till följd
af de föreg:de besluten, en återremiss här bör ega rum.
Hr Nordenfelt: Då orsaken till en återremiss i denna
§ endast förefinnes i det första mom:t, får jag hemställa, om
icke R. o. Ad. ville godkänna 2:dra mom:t och endast återremittera
det första.
46
Den 12 Augusti f. m.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att då särskilda yrkanden blifvit framställda i
afseende å den förev:de punktens 2:ne mom:r, komme delning
af proposm att ega rum; framställdes först propos. på återremiss
af mom:t 1, samt besvarades med ja.
Sedermera yttrade Hr Gr. o. Landtm., att, hvad det sednare
mom:t beträffade, hade såväl bifall dertill som ock återremiss
deraf blifvit yrkadt; hvarefter propos. på bifall till mom:t
framställdes och med ja besvarades.
36:te punkten.
Hr Cederschjöld: R. o. Ad. torde inse att äfven här
en återremiss bör ega rum.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten återremitterades.
Hr Cederschjöld uppläste en motion, N:o 271, innehållande
begäran om upplysning, huruledes stadgandet i 6:te §:n af
bankoreglementet, ang:de årlig inventering i riksbankens alla
kassor, blifvit iakttaget.
Remitterades till Banko-(Jtsk:t.
Hr Munck af Rosenskjöld, Thomas: Som af R. och
Ad:s ledamöter och suppleanter inom Konst.-Utsk:t endast få
för närv:de finnas i staden, får jag anhålla att 3:ne nya suppleanter
måtte blifva utsedde.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Elektorerne
att utse ytterligare 3 suppleanter i Konst.-Utsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 12 Augusti e. m.
47
Onsdagen den 12 xiugusti 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för förmiddagens plemum.
Föredrogs ånyo Banko-Utsk:ts den 5 och 8 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 45, med förslag till förändrad uppställning
af föreskrifterna ang:de bankens metalliska kassa, m. m.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att detta Betänk, skulle
punktvis företagas till afgörande, hvilket bifölls.
Härefter anmälte sig och yttrade
Hr Nordenfelt: Då uti det nu föredragna Betänk:t på
flera ställen förekomma §§, som äro föreslagna att oförändrade
bibehållas, får jag anhålla att K. o. Ad., såsom i förmiddagens
plenum skedde, måtte medgifva att någon uppläsning af dylika
§§ icke behöfde ske, derest icke sådant för något fall särskildt begåres;
samt, för den händelse att någon eller några punkter kunna
blifva till Utsk:t återremitterade, lemna Utsk:t frihet alt äfven
i afseende å de punkter, som blifvit af Ståndet godkända,
vidtaga de förändringar, som kunna af återremisserna föranledas.
I anledning häraf och uppå särskilda, af Hr Gr. o. Landtm,
framställda propos:r, beslöt R. o. Ad., dels att de punkter i
Betänkit, som innehålla stadganden alldeles lika med dem, som
i nu gällande Banko-reglemente förefinnas, icke skulle uppläsas,
derest sådant ej af någon ledamot särskildt äskades, utan vid
föredragningen endast anmälas, dels ock att, för den händelse
åtskilliga punkter komme att återremitteras, men andra bilölles,
Utsk:t skulle ega för sig öppet att vid ärendets förnyade handläggning
föreslå sådana ändringar i de godkända punterna, som
antingen påkallades af blifvande förändringar i de återremitterade
punkterna eller eljest betingades af sammanhanget med R. o.
Ad:s i ämnet fattade beslut.
Sedermera förekommo:
lista—4:de punkterna.
Biföllos.
48
Den S2 Augusti e. m.
5:te punkten.
1:sta—4:de mom:n.
Biföllos.
5:te moral
Hr Nordenfelt: Då det icke ännu blifvit bestämdt, om
verkställande direktörer skola finnas eller icke, torde det vara
nödigt att detta morn. till Utsk:t återremitteras, hvarpå jag
anhåller att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef förev:de mom. till Utsk:t återremitteradt.
6:te mom:t.
Bifölls.
7:de mom:t.
Hr Nordenfelt: Af nyss nämnda skäl får jag anhålla att
äfven detta mom. måtte återremitteras.
Ofverläggningen förklarades slutad och mom:t återremitteradas.
8:de och 9:de mom:n.
Biföllos.
10:de mom:n.
Frih. Gederström, Thure: Afven detta mom. torde
böra till Utsk:t återremitteras, emedan deri förekomma stadganden
ang:de »verkställande direktör.»
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och mom:t återremitterades.
ll:te—14:de mom:n.
Biföllos.
fide—38:de punkterna.
Biföllos.
Föredrogos ånyo och biföllos Banko-Utsk:ts den 5 och 8
dennes bordlagde Mermr:
N:o 46, ang:de 17l:sta §:n i nu gällande Banko-reglemente;
och
N:o
Den 12 Anguati e. m. 49
N:o 47, ang:de föreskrifterna i lista artikeln af Banko
reglementet.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:t den 8 dennes bordlagde
Utlåt:n:
N:o 48, i ani. af förre Handlanden J. A. Carlqvists ansökning
om eftergift af upplupen ränta å en till Banko-diskontverket
inbetald skuld;
N:o 49, i fråga om ett af förre Apothekaren G, P. Lidmans
hustru, Jenny Lidman, född Benzelstjerna, gjordt ackordsanbud;
N:o
50, ang:de föreskrifterna i 8:de artikeln af Bankoreglementet;
samt
N:o 51, i ani. af väckt motion, att granskningen af Bankodiskontverkets
räkenskaper och förvaltning hädanefter må verkställas
af R. St:rs revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken.
Hr Nordenfelt: Då R. o. Ad. bifallit Banko-Utsk:ts hemställan
att Riks-Stånden skulle hvart och ett för sig aflåta den
underdåniga skrifvelse, hvartill Banko-Utsk:ts nyss bifallna Utlåt,
föranleder, får jag vördsamt anhålla att det Höglofl. Ståndet
måtte åt Riddarh.-Utsk:t uppdraga att uppsätta berörda skrifvelse.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr Nordenfelt hade föreslagit,
alt R. o. Ad. skulle uppdraga åt Riddarli.-Utsk:t att uppsätta
och till R. o. Ad. inkomma med det förslag lill underd.
skrifvelse till K. M., som R. o. Ad. för sin del borde aflåta,
derest Banko-Utsk:ts af R. o. Ad. nyss bifallna Utlåt. N:o 51
blefve R. Sl:rs beslut; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
huruvida R. o. Ad. behagade till detta förslag lemna sitt bifall.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. VI.
4
10
Dtn 15 Aagmti.
Lördagen den 15 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 12 dennes samt pleniprot:t
för den 6 sisth Maj e. m.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af ytterligare 3
suppleanter i Konst.-Utsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 213. Frih. Armfelt, Magnus;
» 1011. Hr Lagercrantz, Carl Gustaf;
» 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Lag-Utsk:t efter N:o 1199 Hr Simmingskjöld, fullm. Gr. Hamilton,
Gustaf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2240. Hr von Afzelius, fullm. Hr Olivecrona, Samuel Detlof
Knut.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 1187 Hr Haij, fullm.
Gr. Lagerberg, Gustaf Fredrik; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 1878. Hr Malmerfelt, fullm. Hr Belfrage, Johan Gustaf
Wilhelm.
Företog R. o. Ad. val af ytterligare 10 suppleanter i Förstärkt
Bevilln:s-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 678. Hr Bildt, Gillis, med 36 röster;
» 2308. » af Ström, Carl Ferdinand, med 36 röster;
» 1479. » Ulfhjelm, fullm. Hr Edelstam, Carl Fabian, med
36 röster;
» 311. Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med 36 röster;
Den 15 Augusti.
51
N:o 2075. Hr af Huss, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar,
med 36 röster;
» 167. » Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf,
med 36 röster;
» 70. Gr. Horn, fullm. Hr Munck af Rosenschjöld, Tho
mas,
med 36 röster;
» 213. Frih. Armfelt, Magnus, med 35 röster;
» 2080. Hr von Konow, fullm. Hr Paijkull, Lars Gustaf,
med 35 röster;
» 2319. » Westerstrand, Carl Adil, med 30 röster;
sedan särskilda lottningar blifvit verkställde dels emellan dem,
som erhållit 36 röster, och dels dem, som erhållit 35 röster, ang:de
ordningen, i hvilken de såsom suppleanter skulle ingå.
Föredrogs Högvörd. Preste-St:s den 12 dennes bordlagda
prot.-utdrag N:o 366, innehållande inbjudning till de öfriga RiksStånden
att biträda Preste-St:s beslut rörande litte och 21:sta
§§:na i Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  IJtsktts uti Betänk:t N:o 34 afgifna förslag till ny Jagt-stadga.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag anhåller att Ståndet måtte
erhålla upplysning ang:de de beslut, som af R. o. Ad. samt de
öfriga Stånden blifvit i frågan fattade.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att de delar
af ifrågav:de §§, hvarå inbjudningen hade afseende, blifvit af
R. o. Ad. samt Borgare- och Bonde-St:n godkända.
Frih. af Ugglas: Vid nu upplysta förhållande, och då
3:ne Stånd godkänt Utsk:ts förslag i afseende å jagt efter »bäfver»,
torde Preste-St:s inbjudning icke föranleda annau åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd propos.
, förklarades Preste-St:s inbjudnning ej kunna föranleda till
någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Utlåtm, Mem:r och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-statens
Side hufvudtitel;
52
Den 15 Angnsti.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 16, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
allmänna bevillningen;
N:o 17, ang:de tullbestämmelserna för artikeln bränvin
och sprit;
N:o 18, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en tullregleringsfråga;
Lag-Utskottet:
N:o
48, i ani. af återremisser af Utsk:ts Betänk. N:o 21,
i fråga om tillägg till lagstiftningen ang:de äktenskapsskillnad;
N:o 49, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. 33, öfver
väckta motioner om förändring i stadgandena ang:de giftomannarätt;
N:o
50, i ani. af väckt motion om utsträckning af tiden,
inom hvilken underrätts s. k. småprotokoll skola till hofrätt
insändas;
N:o 51, i ani. af väckt motion om bestämmande af tid för
klander emot till- eller afträdes-husesvn å kronojord;
N:o 52, i ani. af väckt motion om giltigheten af vitén,
utfästa för fullgörande af enskilde emellan slutade aftal;
N:o 53, i ani. af väckt motion ang:de beräkning af boupptecknings-arfvode
för fast egendom;
N:o 54, i ani. af återremisser af Utsk:ts Utlåt. N:o 42, öfver
väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Upplästes ett af Hr Klingenstjerna, Erik Gustaf, ingifvet
mern. af följande lydelse:
1 anseende till tjenstegöromål, får jag hos Höglofl. R. o. Ad.
vördsamt anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats såsom suppleant i Stats-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att utse en suppleant i Stats-Utsk:t efter Hr Klingenstjerna.
Hr Mannerskantz, Carl Axel, hade inlemnat ett mern., som
nu upplästes och lydde sålunda:
Hindrad af enskilda vigtiga angelägenheter att längre qvarstanna
vid riksdagen, får jag härmed afsäga mig mitt genom
Den 17 Angmti.
53
R. o. Ad:s förtroende nu innehafvande uppdrag att vara Elektor,
med vördsam anhållan att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Afven denna begäran bifölls, och Ståndets Hrr Bänkmän
anmodades att välja en Elektor efter Hr Mannerskantz.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Måndagen den 17 Augusti 1863,
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 15 dennes.
Föredrogs Stats-Utsk:fs den 15 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 139, angide regleringen af utgifterna under riksstatens
8:de hufvudtitel.
Detta Utlåt, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med förmälan att Tal männen hade
vid hållet sammanträde öfverenskornmit att föreslå de respektive
Riks-Slånden att nästa Lördag den 22 dennes till afgörande
företaga ifrågavide Utlåt., hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att Utlåtit skulle å sagde dag till behandling
förekomma; hvilket bifölls.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-Utsk:ts
Mern. N:o 16, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
ang:de allmänna bevillningeD.
34
Den 17 Angueti.
Förslaget till bevillningsstadga.
§2.
Utsk:ts första yttrande.
Gillades.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
Voter:s-propos:n N:o i.
Godkändes.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt Borgare-St. gjorda inbjudning
att frånträda beslutet om bevillningsfrihet för enskilda personer
tillhöriga kyrkor och bönehus, samt voter:S-propos:n N:o 2.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, först framställt propos. på antagande
af Utsk:ts inbjudning, men dertill svarats nej, gjordes
propos. på afslag å inbjudningen samt voter:s-propos:ns godkännande,
hvilken propos. med ja besvarades.
§ 11.
Utsk:ts anmälan lades till handlingarne.
§ 16.
Efter framställd, men med nej besvarad propos. på antagande
af Utsk:ts rörande denna § gjorda inbjudning, gjordes propos.
på afslag derå och godkännande af voter:s-propos:n N:o 3,
hvilken propos. besvarades med ja.
§ 23.
Voter:s-propos:n N:o 4 godkändes.
§ 25.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
Formulärerna.
Utsk:ls hemställan bifölls.
Instruktionen för taxeringsförrättningarne.
§§ 4, 5 och 7.
Utsk:ts första och andra yttranden gillades, och dess sista,
till Borgare-St. gjorda hemställan lades till haudlingarne.
Dea 17 Augusti. SS
§ 17.
Voter:s-propos:n N:o 5 godkändes.
Utsk:ts slutliga yttrande.
Godkändes.
Föredross, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.-Ulsk:ts den 15 dennes bordlagde Betänk. N:o 17, ang:de
tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit.
Föredrogs och godkändes Bevilln.-Utsk:ts den 15 dennes
bordlagde Mern. N:o 18, i ani. af Biks-Ståndens skiljaktiga
beslut i en tullregleringsfråga.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 15 dennes bordlagde Utlåt. N:o 48, i ani.
af återremisser af Utskrts Betänk. N:o 21, i fråga om tillägg
till lagstiftningen angule äktenskapsskillnad.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 15
dennes bordlagde Mern. N:o 49, i ani. af återremiss af Utsk:ts
Betänk. N:o 33, öfver väckta motioner om förändring i stadgandena
angående giftomannarätt.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts den 15 dennes bordlagde
Betänk. N:o 50, i ani. af väckt motion om utsträckning af
tiden, inom hvilken underrätts s. k. småprotokoll skola till
Hofrätt insändas.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 15 dennes bordlagde Betänk. N:o 51, i ani.
af väckt motion om bestämmande af tid för klander emot tilleller
afträdes-husesyn å kronojord.
Föredrogos och biföllos Lag-Utsk:ts den 15 dennes bordiagde
Betänkm:
N:o 52, i ani. af väckt motion om giltigheten af vitén, i
utfästa för fullgörande af enskilde emellan slutade aftal; och
N:o 53, i ani. af väckt motion ang:de beräkning af boupp
teckningsarfvode för fast egendom.
56
Den 17 Ängnell
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 15
dennes bordlagde Mern. N:o 54, i ani. af återremisser af Utsk:ts
Utlåt. N:o 42, öfver väckt motion ora utvidgad religionsfrihet.
Anmäldes och bordlädes sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänkm:
N:o 15, i ani. af Hr Justitie-Ombudsmannens förslag om
förändrade föreskrifter i fråga om offentliga stadgars kungörande
å tingen;
N:o 16, i ani. af Prosten Sondéns motion om qvarnindustriens
frigilvande;
N:o 17, i ani. af väckta motioner om upphäfvande af
2—7 kapitlen i Handelsbaden och förändringar i dithörande
förfaltn:r, samt om handelsrätt för utländningar;
N:o 18, i ani. af väckt motion om ändring af 6:te kap.
3:dje §:n Byggningabalken.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. { 3 e. m,
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 19 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 17 dennes samt pleniprotrt
för den 8 sistl. Maj.
Upplästes ett af Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm, inlemnadt
mern. af följ:de lydelse:
Som jag till följd af tjensteåligganden ämnar afresa från
riksdagen, så får jag härmed afsäga mig att vara Elektor samt
Den 19 Augmti
57
Ledamot i förstärkta Stats-Utsk:t och i Banko-Utsk:t; anhållande
ödmjukast att varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels Hrr
Bänkmän att utse en elektor efter Hr Nordenfelt, dels ock Hrr
Elektorer att välja en ledamot i Banko-Utsk:t efter densamme.
Hr von Hofsten, Sten Erland, hade ingifvet ett mern.,
som nu upplästes och lydde sålunda:
Hos Högled. R. o. Ad. får jag vördsamt afsäga mig min
innehafvande plats i Banko-Utsk:t, under anhållan att varda bibehållen
vid min riksdagsmannarätt.
Jemväl denna anhållan bifölls, och Elektorerne anmodades
att utse en ledamot i Banko-Utsk:t efter Hr von Hofsten.
Justerades Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 116, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de bestridandet
af begrafnings- och öfrige kostnader med ani. af H. M. EnkeDrottning
Desiderias dödliga frånfälle;
N:o 117, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anslags beviljande
dels till betäckande af en uti Svenska Spetsbergs-expeditionens
räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning af
rekognosceringsarbetena på Spetsbergen, med afseende på utförbarheten
af en gradmätning derstädes;
N:o 118, i ani. af väckt fråga om upphörande af den i
K. Förordningen den 3 December 1842 bestämda afgift för
vägning af inkommande utländskt gods, som efter vederbörlig
tillåtelse verkställes i eller vid godsegarens enskilda magasin; och
N:o 119, ang:de sättet för stämnings delgifvande åt byalag
m. fl.
Anmäldes och bordlädes följrde från Utsk:n inkotnne Mern.,
Betänk, och Utlåt., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 143, ang:de verkställd omröstning i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga lill statsregleringen hörande
frågor;
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottet:
N:o 35, i ani. af väckta motioner om förändrad organisation
af Domkapitlen;
58
Den 19 Augusti.
N:o 36, i ani. af väckt motion om ändring af K. Knngörelserne
den 20 Nov. 1843 och den 23 Mars 1858, rörande
ersättning till vittnen, som i brottmål åberopas af allmän åklagare;
N:o 37, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r ang:de
ersättning till domare och målsegande i de fall, då flere härader
halva gemensam tingstad i brottmål;
N:o 38, i ani. af väckt motion om stiftande af en lag rörande
afskedande af statens embets- och tjenstemän, som i följd
af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre
tid varit urståndsatte att deras tjenster bestrida.
Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 39, i ani. af väckt motion om ändring eller förklaring
af K. Cirkulär-Brefvet den 28 Mars 1858, i fråga om beräkning
af tiden för lärares vid elementar-läroverken rätt till uppflyttning
i högre lönegrad;
Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 11, i ani. af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra
delar af Betänk:t N:o 4, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-  Utsk:ts den 15 och 17 dennes bordlagde Betänk. N:o 17, ang:de
tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit, m. m.
Första och Andra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Tredje punkten.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag skulle endast önska att få
lemna den upplysning, att ett af de skäl, som förmått Utsk:t
att föreslå denna ändring af taxerubriken, var att man tänkt
sig möjligheten att vid de pågående underhandlingarne om en
handelstraktat med Frankrike, åtskilliga slag af bränvin och sprit,
t. ex. cognac, kunde göras till föremål för anspråk på nedsättningar
i tulltaxan, och att man för denna händelse önskat hafva
den föredragna rubriken så uppställd, alt de ifrågaställa nedsättningarne
icke måtte komma att utsträckas till andra slag af
bränvin och sprit, som icke nödvändigt behöfva af denna handelstraktat
beröras. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk.-ts förslag af R. o. Ad. bifallet.
Den 19 Augusti.
59
Fjerde punkten.
Gr. af Ugglas: Anda till sista riksdagen utgick tullen 3
ättika, icke efter vigt, utan efter rymdmått, med 25 öre pr
kanna. Vid nyssnämnda riksdag ifrågasatte man likväl att detta
förhållande borde förändras och tullen bestämmas elter annan
grund. Teknologiska Institutets yttrande infordrades för att närmare
utreda förhållandet. Enligt dess yttrande väger en kanna
ättika i medeltal skålp., hvilket, efter den då bestående tullsats,
utgjorde 4 öre för hvarje skålp. På grund af ättikfabrikanternas
farhågor höjdes likväl tullen till 6 öre pr kanna. Det
har visat sig att genom denna tull nedsaltes importen ganska
betydligt, så att då den 1859 uppgått till 513,631) skålp. och
1860 till 588,000 skålp., utgjorde den deremot 1861 endast
215,471 skålp. och 1862 171,989; d. v. s. den hade under
dessa år minskats med omkring 70 proc. Denna minskning
synes mig gifva vid handen att den nu gällande tullsatsen är
fullkomligt tillräcklig. Jag anhåller derföre alt den nu föredragna
punkten måtte af R. o. Ad. bifallas.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad och UtskUs hemställan
bifölls.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 15 och 17 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 48, i ani. af återremisser af Ulsk:ts Betänk.
N:o 21, i fråga om tillägg till lagstiftningen ang:de äktenskapsskillnad.
Gr. Sparre, Erik: Det Betänk., Lag-Utsk:t här afgifvit,
är, efter min tanke, icke rätt öfverensstämmande med grundlagens
anda ocii mening. En motionär hade nemi., i okunnighet
om lagens föreskrift, trott att den K. Förordning, hvarigenom
oense makar kunna dömas till skillnad till säng och säte, icke
skulle leda till något vidare resultat, utan att, om man dömt
till skillnad under ett år till säng och säte, skulle makarne,
äfven om oenigheten fortfor efter denna tids förlopp, ovilkorligen
flytta tillsammans, utan att någon utväg funnes för dem att
få äktenskapet upplöst. 1 denna okunnighet hade han föreslagit
ett tillägg till K. Förordningen den 20 November 1860, hvarigenom
antingen K. M. eller Domstolen skulle berättigas att upplösa
ett dylikt äktenskap. Vid detta förhållande borde Utsk:t
icke hafva gjort annat än tillkännagifva, det motionen grundade
sig på okunnighet om lagens stadgande och hemställa, att i följd
deraf den icke borde till någon åtgärd föranleda. Utsk-.t har
ock gjort så i Betänk:t N:o 21. Men till följd af frenne Stånds
beslut att återremittera frågan, fann IJtsk:t sig böra frånträda
sin förra åsigt och vidtaga en annan utväg, hvilken jag för min
del icke kan finna riktig. I motionen yttras nemi.: »För mig,
äfvensom för flera rättslärde och prester, har tvifvel uppstått
60
Dea 19 Augusti.
om hvad som följa bör, sedan förberörde varningar och skillnad
på ett år fruktlöst aflupit. Kan meningen månne vara, att makarne
skola derefter opåtaldt lemnäs åt sitt ömsesidiga hat med
ty åtföljande husliga elände och okristliga exempel för barn och
samhällsmedlemmar; eller må domaren på endera makans anmälan
och efter den andras hörande, döma till skillnad i deras
äktenskap; eller bör frågan derom, enligt K. Förordningen den
27 April 1860, till K. M:s Nåd. afgörande öfverlemnas?» Svaret
på denna fråga borde helt enkelt hafva varit: »Ja, saken bör
öfverlemnas till K. M.»; och icke ett ord vidare.
Skulle motioner, föranledda af okunnighet om gällande
lagar, kunna föranleda till någon annan åtgärd än en upplysning
om det begångna misstaget, kunde det leda till de orimligaste
följder. Jag föreställer mig t. ex. att någon trodde, att den
gamla testamentslagen ännu gällde, och väckte en motion om
en lagförändring, hvarigenom det blefve tillåtet alt bortgifva arfvejord
likasom aflingejord. Skulle det vara rimligt, om Utsk:t
deraf toge sig anledning att föreslå en förändring i testamentslagarne?
Jag tror således att det prejudikat, söm skulle vinnas
genom ett bifall till Lag-Utsk:t Betänk., skulle vara ganska vådligt
genom den makt det gaf Utsk:t att vid en motion inventera
anledningar att väcka frågor och framställa förslag till lagförändringar,
som aldrig blifvit i grundlagsenlig ordning påyrkade.
Detta om det formella af saken. I afseende å det uti
Belänk:t framställda lagförslag hyser jag äfven ganska stora betänkligheter
deremot, till följd af den beqväma utväg det skulle
gifva lättsinniga personer att upplösa ett äktenskap, som icke
längre vore dem behagligt. De behöfde endast i vittnens närvaro
tillställa några trätor eller dylikt, som kunde bevisa osämja
i äktenskap, hvarför de dömdes till ett års skillnad till säng och
säte. Efter denna tid inställde de sig vid domstolen, hvilken
då på enderas eller båda makarnes begäran måste döma till
skillnad i äktenskapet, enär, enligt lagens uttryckliga stadgande,
»tu vittnen äro fullt bevis». Utsk:t har insett hvart ett dylikt
stadgande skulle leda, då det uti sitt resonnement sagt att icke
den af makarne, som varit vållande till äktenskspsskillnaden, får
begära den. Men Utsk:t har dervid förbisett att om tvenne
vittnen afgifva sammanstämmande berättelse om misshälligheten
uti äktenskapet, så måste domstolen döma till skillnad på begäran
af den skenbart förfördelade makan, om också denna är
i grunden vållande till oenigheten. Jag tror derföre att man
bör öfverlåta bedömandet af dessa grannlaga ämnen åt K. M.,
och anser att på detta skäl Betänk:t bör af R. o. Ad. afslås,
hvarom jag vördsamt anhåller.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef förev:de Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Den 19 Augusti.
61
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 15 och 17 dennes bordlagde
Betänk. N:o 51, i ani. af väckt motion om bestämmande
af tid för klander emot till- eller afträdes- husesyn å kronojord.
Gr. Sparre: Emot Lag-Utsk:ts förslag i detta ämne, i
hvars behandling jag icke inom Utsk:t deltagit, har jag i sjelfva
saken icke något att erinra, helst som Utsk:t valt sina uttryck
med mycken varsamhet. I formelt hänseende deremot synes
mig att Lag-Utsk:t icke ensamt, utan i förening med Ekon.-  Utsk:t hade bort behandla denna fråga. Men då Grundlagen
tillåter Riks-Stånden att remittera motioner till hvilket Utsk.
de behaga, och den motion, som ligger till grund för detta Betänk.
, blifvit remitterad till Lag-Utsk:t, tror jag att äfven i formelt
hänseende något hinder icke möter för R. o. Ad. att bifalla
Betänk:t, ehuru jag för min egen del velat anmärka ofvanberörda
förhållande.
Frih. Armfelt, Magnus: Som jag icke deltagit i Utsk:ts
beslut i detta ämne eller varit närvide vid justeringen deraf,
har jag icke kunnat reservera mig emot det nu föredragna Betänk:t.
Jag har velat nämna detta, icke för att motsätta mig
bifall dertill, utan för att tillkännagifva mitt ogillande öfver den
form, i hvilken detta ärende behandlats. Som likväl — enligt
hvad Gr. Sparre redan anfört — i sjelfva saken intet deremot
är att anmärka, och Utsk:t äfven genom de uttryck, det begagnat,
i betydlig mån förmildrat det anmärkta formfelet, anhåller
jag vördsamt om bifall.
Öfverläggningen förklarades härefter slutad och Betänk:t
bifölls.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 15, i ani. af Hr Justitie-Ombudsmannens förslag om
förändrade föreskrifter i fråga om offentliga stadgars kungörande
å tingen;
N:o 16, i ani. af Prosten Sondéns motion om qvarnindustriens
frigifvande;
N:o 17, i ani. af väckta motioner om upphäfvande af 2—7
kapitlen i Handels-balken och förändringar i dithörande författningar,
samt om handelsrätt för utländningar; och
N:o 18, i ani. af väckt motion om ändring i 6:te kap.
3:dje §:n Byggninga-balken.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J12 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
02
Dea 22 Augusti f. m.
Lördagen dea 22 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 19 dennes samt pleniprot:t
för den 9 sisll. Maj f. m.
Upplästes ett af Gr. Posse, Arvid, inlemnadt mern. af följande
lydelse:
Vördsamt anhåller jag att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
varda entledigad från befattningarna att vara
Bänkman och ledamot i Bevil!n.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot i
Bevilln.-Utsk:t efter Gr. Posse.
Föredrogs ett från Hogv. Preste-St. ankommet prot.-utdrag
Nio 375, innefattande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att
biträda det beslut, sorn Preste-St. fattat vid behandling af LagUtsk:ts
Mern. Nio 49, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk.
N:o 33, öfver väckta motioner om förändring i stadgandena
ang:de giftomannarätt.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 15 och 17 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 139,
ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens 8:de hufvudtitel,
och i sammanhang dermed, jemlikt R. o. Adis den 10
sisth Juni fattade beslut, 20:de punkten jemte förslaget litt. i
och 26:te punkten af Allm. Besv.- o Ekon.-Utslcts Betänk. N:o
118, i ani. af väckta motioner rörande undervisningen i elementarläroverken
och dermed sammanhängande ämnen.
lista—7:dc punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Den 22 Augusti f. m.
63
8:de punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då man genomgår Stats-Utsk:ts
nu föredragna Utlåt, och finnér med hvilken frikostig hand
Utskct tillstyrkt anslag för elementarläroverk och folkskolor,
väcker det förvåning, att samma Utsk. för en annan klass af
lärare, hvilka likväl ingalunda kunna anses mindre vigtiga eller
mera oberättigade till löneförhöjning, h. o. h. afslagit de motioner,
som till förbättrande af deras ställning blifvit väckta.
Såsom skäl derför har blifvit anfördt, att om en klok reglering
af presterskapets inkomster vidtoges, hade man anledning
förmoda, att på så sätt tillgångar för upphjelpande af komministrarnes
vilkor skulle kunna beredas, samt att fördenskull
någon åtgärd från statens sida nu icke borde ifrågakomma.
Hvad en hvar likväl bör kunna inse är, att en sådan
fördel för komministrarna endast uti en aflägsen framtid kan
beredas. Att påstå, det de närv:de innehafvarne af dessa befattningar
icke skola erhålla någon löneförbättring derföre, att
deras efterträdare möjligen uti en framlid kunna erhålla en sådan,
— detta synes mig vara högst obilligt.
Ingen lärer väl kunna bestrida, att komministrarnas ställning
i allmänhet är högst beklagansvärd. Icke heller lärer väl
någon kunna påstå, att 1,000 rdr är en för stor aflöning för
en religionslärare; och likväl sträcka sig motionärernas anspråk
icke längre.
Vid sista riksdagen ingick Preste-St. till K. M. med en
underdånig anhållan, att församlingarne måtte höras, huruvida de
ville fylla lönerna till nämnde belopp. Jag tror, att icke mera
än 40 å 50 församlingar, med anledning af den i ämnet aflåtna
nådiga framställning, vidtagit de för ifrågav:de löneförbättring
erforderliga åtgärder. De flesta församlingarne svarade: nej.
Vid sådant förhållande återstår endast den utvägen, att
staten träder emellan, för såvida staten vill, att dessa personer
skola erhålla en något så när anständig bergning.
På dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag å
den nu föredragna punkten, måtte, i öfverensstämmelse med
den af Prosten Sondén afgifna och Utlåtit bifogade reservation,
bifalla »att till K. M:s disposition ställes ett belopp af 30,000
rdr såsom reservationsanslag att användas till förbättring af de
svagast aflönade komministrarnes lönevilkor, intilldess de genom
den pågående allmänna löneregleringen blifva uppbringade till
det belopp, som erfordras till anständig bergning, hvarvid likväl
iakttages, att någon löneförbättring icke må komma dem till
godo, hvilkas tjenster vederb:de nämnd, deröfver hörd, anser
böra vid innehafvarens afgång indragas.
Gr. Sparre, Erik: På samma gång jag erkänner den
goda syftningen af den siste talarens framställning och icke vill
bestrida, att komministrarne mångenstädes äro svagt aflönade,
måste jag likväl, med kännedom om de framställningar, som
64
Den 22 Augusti f. m.
blifvit gjorda för uppbringande af ifrågav:de löner till 1,000
rdr, yttra en olika mening med samma värde talare.
Mig synes verkligen betänkligt, att i en tid, då bela presterskapets
aflöning befinner sig uti en omreglering, utan någon
framställning från K. M. anslå särskilda summor för detta ändamål.
En sådan åtgärd kommer nemi. ovilkorligen att motverka
den omnämnda regleringen. Vid denna reglering komma
nemi., efter all sannolikhet, åtskilliga förändringar att ega
rum i afseende på prestbefattningar med mindre inkomster och
mindre göromål, hvilka böra sammanslås. Med sakens afgörande
måtte väl icke vara en så utomordentlig brådska, att hela
regleringen derför skall omintetgöras.
Jag anhåller om bifall till den nu föredragna punkten.
Hr von Ehrenheim, Per: Det är icke första gången
som denna fråga varit å bane, och få frågor torde hafva så
mycket inverkat att framkalla städse återkommande rop om
presterskapets dåliga aflöning.
Förhållandet är ock, att den mest arbetande delen af presterskapet
är aflönadt på ett sätt, som nästan försätter densamma
i elände. Det torde icke vara obekant, att de flesta komministrarne
icke hafva 6 å 7 hundra rdr att uti lön påräkna,
ett förhållande, i följd hvaraf man nära nog måste förutsätta,
att dessa befattningars innehafvare skola ega enskild förmögenhet.
Huru behöflig den ifrågav:de löneförbättringen är, ådagalägges
äfven af den prestbrist, som nu inträdt; och hvilken redan
gått så långt att det är alldeles omöjligt att upprätthålla gudstjensten
i alla kyrkor.
Man har här talat om den pågående löneregleringen såsom
ett hinder för nu omhandlade löneförbättring; men Frih. af
Ugglas har redan erinrat om den långa tid, som kommer att
förgå, innan densamma kan träda i verket.
Förr än nu gällande konventioner utgått, kan detta icke
blifva händelsen; och dessa konventioner hafva till en del ännu
en 30 ä 40 år att fortlefva.
På dessa skäl förenar jag mig uti Frih. af Ugglas’ yrkande.
Frih. af Ugglas: Gr. Sparre har påyrkat, att man skulle
uppskjuta anvisande af medel för ifrågav:de ändamål intilldess
den allmänna löneregleringen försiggått; men den siste talaren
har redan påpekat huruledes på så sätt de nuv:de komministrarnas
eländiga ställning måste komma att fortfara.
Man har ytterligare sagt, att anslaget icke borde beviljas,
emedan man sålunda skulle förhindra den önskade löneförbättringen.
Det kan väl dock icke vara R. St:r värdigt, att, genom
att låta de flesta af landets komministrar i årtionden qvarblifva
i en betryckt ställning, likasom framtvinga en lönereglering,
eller
Den 22 Augnsti f. m.
eller att fordra det vissa personer skola, under utöfvandet af
sin tjenstebefattning, nästan svälta; ty man kan väl icke påstå,
att personer, som ega en inkomst af 5 till 6 hundra rdr, kunna
uppehålla sig och sin familj.
1 strid med Gr. Sparres uppgift, att vädjandet till församlingarna
haft önskad påföljd, får jag meddela, att de uti StatsUtsk:t
i ämnet erhållna upplysningar gifvit vid handen, att endast
högst få församlingar, med anledning deraf, vidtagit några åtgärder.
Så vidt jag kan erinra mig, utgör deras antal inom Östergötland
endast 5 å 6 stycken, och inom hela riket 40 å 50.
Jag fortfar i mitt förut gjorda yrkande.
Gr. Sparre: Om, på sätt den siste talaren andragit, förhållandet
är att i Östergöthlands län några åtgärder till förbättrande
af komministrarnes lönevilkor endast blifvit vidtagne uti
5 å 6 församlingar, kan skäligen såsom anledning dertill antagas,
att nämnde förbättring derstädes icke varit af behofvet så
särdeles påkallad. Det är nemi. endast för sådant fall, att aflöningen
icke uppgår till 1,000 rdr, som frågan skulle utgöra föremål
för församlingarnes pröfning.
Den erfarenhet, som jag har i frågan, grundar sig på förhållandet
uti det mig anförtrodda län. Der hafva församlingarna
på många ställen haft den välviljan för sitt presterskap att
de sjelfvilligt gått i författning om den ifrågav:de löneförbättringen;
men, Mine Hrr! hvad skola väl sådane församlingar, hvilka
på framställning af K. M. beviljat sina tillskott, tänka och
säga, när de finna, att de blifvit dertill så godt som narrade.
De hade nemi. säkerligen icke gjort detta tillskott, om de haft
någon aning derom att staten skulle träda emellan.
Icke heller har jag påstått, att man, genom att ställa komministrarna
på svältkur, borde framtvinga löneregleringen; men jag
har antydt, att, om vederb:de komitéer från första början finge
utarbeta denna löneförbättring, så skulle densamma blifva långt
bättre reglerad, än om R. St:r uti vissa delar taga frågan om
hand. Uti sistnämnde fall komma nemi. kommitterade icke att
anse sig behöfva närmare undersöka förhållandet, utan tänka
att komministrarnes ställning nog ändå blir förbättrad.
Hr von Ehrenheim har, såsom ett skäl för sin mening,
anfört nödvändigheten af att i alla kyrkorna upprätthålles gudstjensten;
men rätta förhållandet är, att på många ställen är tillvaron
af komministratur olämplig; och att sådane svagare kom
ministraturer
borde sammanslås till en prestbefattning, så att
man der erhölle en väl aflönad prestman, hvilken hade tillräcklig
verksamhet. Lika olämpligt som det är att öfverhopa personer
med göromål, lika olämpligt är det ock att låta dem få
för litet att göra; och detta är dock händelsen uti åtskilliga
smärre sacellanier.
Ingen kan mindre än jag missunna komministrarna den
ifrågaställa lönetillökningen; men jag kan dock icke biträda en
H. VI. 5
66
Den 22 Augosti f. m.
mening, hvilken förordar tilldelandet af ett anslag, hvilket, enligt
motionärernes egen kalkyl, är för ändamålet alldeles otillräckligt.
Motionärerne hafva nemi. föreslagit ett årligt anslag af 141,000
rdr; hvaremot, enligt reservantens yrkande, ett belopp af 30,000
rdr skulle årligen mellan vederb:de komministrar fördelas. Hvad
skall väl kunna med dessa 30,000 rdr för ändamålet uträttas?
Jag framhärdar till mitt förut framställda yrkande.
Frih. af Ugglas: Jag vill icke bestrida behöfligheten der
af,
att åtskilliga komministraturer indragas; men en sådan åtgärd
kan väl icke motverkas af det nu begärda anslaget.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Prosten Sondéns
reservation.
Gr. Sparre: Jag kan icke frångå min förut yttrade åsigt,
att löneregleringen i sin helhet motverkas derigenom att kommitterade
erhålia förhoppning om att kunna få statsanslag för
ändamålet, samt att samma kommitterade deremot, för så vida
de ega visshet om att de äro begränsade af sina egna tillgångar,
skola verkställa den ifrågav:de fördelningen på ett i allo ändamålsenligare
sätt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att delinder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan och dels af Frih. af Ugglas, att R.
o. Ad., med afslag derå, skulle för sin del besluta, »att R. St:r
ställa till K. M:s disposition 30,000 rdr såsom reservationsanslag,
att användas till förbättring af de svagast aflönade komministrames
lönevilkor, intilldess de genom den pågående allmänna
löneregleringen blifva uppbringade till det belopp, som erfordras
till anständig bergning, hvarvid likväl iakttages, att någon löneförbättring
ej må komma dem till godo, hvilkas tjenster vederb:de
nämnd, deröfver hörd, anser böra vid innehafvarens afgång
indragas.»
Härefter framställde FIr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många nej jemte
några ja, sedermera propos. på afslag derå och antagande af
Frih. af Ugglas’ ofvanomförmälda förslag, då svaren utföllo med
många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
9:de punkten.
Ulskds hemställan bifölls.
10:de punkten.
Hr v. Ehrenheim: Stats-Utsk:ts afstyrkande af min motion
synes grunda sig på en annaD uppfattning af 1862 års förord
-
Den 22 Angneti f. m.
67
ning, än jag anser vara den rätta. Utsk:t anser nemi. att ett
bifall till motionen skulle gå den pröfningsrätt i förväg, som
K. M. förbehållit sig af de statsanslag i kronotionde, som ingå
bland presterskapets inkomster, och tyckes stödja denna mening
på föreskriften i § 9 mom. 2. Denna föreskrift innebär
likväl, efter min uppfattning, ingenting annat, än att berörde
statsanslag i kronotionde, som förut till större delen varit vid
vissa församlingar fästade, numera få öfverflyttas till de församlingar,
som för sitt presterskaps aflönande deraf äro i behof,
men medgifver icke i öfrigt vidsträcktare dispositionsrätt af anslagen,
än som förut varit för hvarje särskildt slag bestämd,
och lemnar de i detta afseende befintliga äldre stadganden orubbade.
Författningens ordalydelse talar, efter min uppfattning,
för denna tolkning, och skulle dessutom vid sin tillkomst blifvit
annorlunda behandlad, om meningen dermed varit att berättiga
K. M. att vidsträcktare än förut använda gifna statsanslag.
I afseende på den spanmål, som blifvit på behaglig tid
förlänad, gäller således fortfarande 1840 års K. Bref och de
vilkor, jag i min motion uppgifvit. Denna spanmål får ej användas
till förbättring af komministrarnes vilkor, ehuru den
dertill kommer att väl behöfvas; den måste indragas från det
pastorat, der kyrkoherden derförutan har 150 tunnor spanmål i
lön, ehuru nämnden sannolikt icke kommer att anse en sådan
aflöning utgöra anständig bergning för en kyrkoherde, och ehuru
nämnden i sådant fall måste, på samma gång som den anmäler
behaglig tids förläningen tili indragning, tillika föreslå löneförbättring
af andra dertill möjligen disponibla tillgångar. För
att förekomma sådana oegentligheter, och för att utvidga K.
M:s dispositionsrätt öfver behaglig tids förläningarne — ej för
att gå K. M:s pröfning i förväg — har jag föreslagit att dessa
förläningar skulle få användas till löneförbättring, om det behöfdes,
för att förse presterskapet med anständig bergning, hvaremot
förläningarne, der de för detta ändamål befunnos öfverflödiga,
naturligtvis skulle kunna indragas.
Med afseende på hvad jag sålunda anfört, anhåller jag
vördsamt att punkten måtte blifva till Stats-Utsk:t återremitterad.
Frih. af Ugglas: Då denna fråga i Utsk:t förevar, ansåg
jag den utredning, som i afseende å densamma här i Betänk:t
är afgifven, vara tillfyllestgörande; men, efter de upplysningar
Hr von Ehrenheim här lemnat, finnér jag ärendet väl kunna
behöfva en ytterligare och närmare utredning, och vill derföre
icke motsätta mig den nu ifrågaställde återremissen.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. pä återremiss deraf, som med ja besvarades.
48
Den 22 Angoiti f. m.
ll:te—18:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
19:de punkten.
Hr von Ehrenheim: Af de förslag, som af Gr. Hamilton
och Frih. Hermelin blifvit väckta ang:de inrättande af nya professioner,
synes mig det sistnämnda hafva varit förtjent af ett
bättre öde. Det kan nemi. icke nekas, att national-ekonomien
är ett särdeles vigtigt och omfattande ämne — ett ämne, som
väl fordrar en mans odelade arbete.
Nämnde profession är derjemte för närv:de förenad med
politierätt, sjölag och vexellag, med ett ord, så många stora
och vidlyftiga ämnen, att det är omöjligt för en man att beherrska
dem alla.
R. St:r hafva äfven vid denna riksdag beslutat att hos K.
M. begära utbytandet af kansli- och kameral-examina mot en
särskild administrativ examen, i hvilken otvifvelaktigt nationalekonomi
kommer att ingå. Derför bör man väl ock tillse, att
de, sorn skola examinera i detta ämne, icke äro alltför mycket
upptagne af andra ärenden.
På dessa skäl anhåller jag att punkten måtte till Utsk:t
återremitteras.
Frih. af Ugglas: Jag vill icke bestrida den siste talarens
påstående att ifrågav.de läroämnen äro, hvar för sig, af den
vigt att de ganska väl förtjena en särskild lärare vid akademien;
men jag hemställer, huruvida icke en fråga, sådan som
denna, tarfvar en närmare utredning af regeringen. Utan en
sådan, blifva R. St:r icke uti tillfälle att kunna säkert bedömma
hvilket ämne företrädesvis är af den vigt att påkalla upprättandet
af en ny profession, och om mera än en är ju nu
icke fråga.
Hr von Ehrenheim, för sin del, ansåg att man i främsta
rummet borde se national-ekonomien till godo.
Af åtskillige andra personer åter har jag hört den satsen
förfäktas, att Romerska rätten vore företrädesvis i behof af en
särskild profession; det kan väl icke heller nekas att denna intager
en så vigtig plats bland disciplinerna, att den förtjenar
all uppmärksamhet.
Då således tankarne äro delade i fråga om hvilken profession,
som bör företrädesvis inrättas, har jag för min del ansett
välbetänkt att instämma uti den af Utsk:t uttalade åsigt.
Uti Hr von Ehrenheims sednaste yttrande har jag ytterligare
funnit ett skäl för vidhållande af samma min mening. Han
nämnde nemi., att R. St:r vid denna riksdag ingått till K. M.
Den 22 Angusti t. m.
69
med en nnécri. begäran att kansli- och kameral-examina måtte
ersättas af en särsW|d administrativ examen, och förutsatte att
national-ekonomien skia,, jn„j j sistnämnde examen. Men månne
det icke vid sådant förhår.^de är klokast att åt regeringen öfverlemna
att, derest regeringen ,ni fö|jd deraf skulle finna ökade
lärarekrafter vara ar behovet påkan^e, vid nästa riksdag göra
särskild framställning i amnet?
Någon fara kan väl icke förefinnas sjjdant; UPD
skof,
ty, såvidt jag vet, är antalet af de perso.„r som nigf
uteslutande egnat sig åt de juridiska läroämnenas v'ei'''«k;)nltg*
behandling, för närv:de alldeles icke öfverflödigt stort. Ai
sistberörde omständighet torde utgöra ett giltigt skäl att i denna
fråga, som man säger, se tiden an.
l)å jag icke kan finna att de af Utskrt anförda betänkligheter
blifvit vedcrlaggda, anhåller jag om bifall till Utsk:ts förev:de
framställning.
Hr Olivecrona, Knut: Utsk:t har, som skäl för afstvrkande
af ifrågav.de motioner, egentligen anfört, dels att frågan
om nya lärareplatsers inrättande icke vore tillräckligt utredd,
dels att K. M. icke vid detta riksmöte derom gjort någon framställning.
Frih. af Ugglas har äfven lagt samma skäl till grund
för sitt motstånd mot förslagets genomförande.
Jag vill dock fästa uppmärksamheten derpå, att frågan om
behofvet af nya lärarekrafter, äfvensom om de ämnen, lör
hvilka desamma företrädesvis borde disponeras, verkligen kan
anses vara tillräckligen utredd af de omständliga utlålm, som
juridiska fakulteten och konsistorium aflåtit såväl vid 1859—60
årens riksdag, som sedermera vid början af detta riksmöte.
Jag föreställer mig jemväl, att K. M. möjligen icke ansett sig
vid denna riksdag böra begära anslag för dessa nya professioner,
enär andra lärareplatser behöfde fyllas, och man icke ansåg
sig böra nu på en gång begära för mycket, af farhåga att
man icke skulle kunna med fullt skickliga personer besätta
alla platser. Dock, så länge icke någon profession finnes uti
ett ämne, kan man icke vanta att någon person skall mer uteslutande
egna sig deråt.
Det skulle t. ex. vara ett sällsynt undantag, att en person
komme att använda åratal på studium af Romerska rätten, då
han icke hade alt förvänta någon direkt uppmuntran eller lön
för sin möda. Sedan deremot anslag till en sådan profession
blifvit gifvet, tvifiar jag icke på att skickliga sökande skola dertill
anmäla sig.
Hr von Ehrenheim har redan anfört tillräckliga skäl för
inrättandet af en ny profession i nalional-ekonomi. Uti Gr.
Hamiltons motion är likaledes klart och tydligt ådagalagdt, huruledes
den af honom förordade profession är af behof påkallad.
Sannt är visserligen, att den Romerska rätten här i vårt
land icke bar någon gällande kraft, och sålunda icke behöfver
ro
Den 22 Augusti f. ra.
tillämpas; men lika sanntärock, att denna Romersks rån, i följd
af de densamma genomgående grundsatser, är af särdeles vigt för
alla civiliserade länder. Att detta ämne i ^rdna tider, då det här
fanns en lärostol i Romerska rätten, utöfvade ett särdeles helsosamt
inflytande på det juridisk sfudiet, derom hafva vi bevis
uti det I7:de seklets jurister.
Juridiska Encvclorw','en ar en nyare vetenskap, hvilken
ock måste erkänna» vara stor såsom utgörande en inledning
för de'- ,IP8e juristen. Detta läroämne lämpar sig också
bäst att v'-a förenadt med Romerska rättens undervisning, så
aj(. till alla delar gillar Gr. Hamiltons förslag att söka dem
emellan åvägabringa en förening. Då, på sätt Hr von Ehrenheim
antvdt, man snart har att vänta en förändring uti de civila
examina, i följd hvaraf kansli- och kameral-examina skulle
försvinna och ersättas af en annan examen, inser jag nogsamt
den stora nytta, som de, hvilka ingå på den civila banan, skola
hafva af den Juridiska Encyclopediens studium. För att likväl
i en organisationsfråga, sådan som denna, till K. M. öfverlemna
bestämmandet af de läroämnen, hvilka, för den händelse R. St:r
för ändamålet anslå nödige medel, böra företrädesvis tillhöra de
nya lärareplatserna, anser jag lämpligast att R. St:r bevilja medel,
utan att dervid fästa någon föreskrift om deras disposition
för några vissa läroämnen.
I öfverensstämmelse härmed, och på det att Utslct måtte
blifva i tillfälle alt taga frågan uti förnyadt öfvervägande, förenar
jag mig uti Ilr von Ehrenheims anhållan om återremiss.
Hr von Ehrenheim: Obestridligt är att denna fråga
skulle hafva befunnit sig uti en vida fördelaktigare ställning,
om densamma grundat sig på någon K. M:s Propos. i ämnet;
men då R. St:r så många gånger tillförene lemnat sitt bifall
till enskilda motionärers framställningar, då det redan blifvit
ådagalagdt att frågan erhållit tillbörlig utredning, och då det
väckta förslaget ovilkorligen eger en allmännyttig bestämmelse,
anser jag att R. St:r äfven denna gång kunna och böra taga
initiativet.
Redan förut är af föreg:de talare påpekadt, att svårigheten
alt fylla de juridiska Järostolarne med fullt skickliga personer
till stor del beror deruppå att så få sådana platser finnas. I
den mån åter dessa platser ökas, erhåller man en ökad sannolikhet
alt finna dertill lämpliga personer.
R. St:r hafva visat så mycken välvilja för undervisningen
i allmänhet, att man icke skäligen kan befara eller frukta, det
icke R. St:r äfven i denna fråga skulle vilja taga ett initiativ.
Jag anhåller om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall lill
och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma och
Den 21 An gusti f. m.
71
sedermera propos. på ålerremiss deraf, hvilka båda propos:r med
många ja oell nej i blandning besvarades, hvarefter propos. på
bifall till Ulsk:ts hemställan förnyades samt äfvenledes besvarades
med många blandade ja och nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan 1 19:de punkten
af Utlåtit N:o 139, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågavide hemställan.*
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 26.
20:de och 2!:sta punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
22:dra punkten.
Mom. a och b.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. c.
Frih. af Ugglas: K. M. har föreslagit att en Bibliothekarie
och en Sekreterare vid Institutet skulle hvardera i aflöning erhålla
1,000 rdr, samt att en Kamererare skulle aflönas med
500 rdr.
Utsk:t åter har ansett dessa 3 befattningar kunna bestridas
för ett arfvode af tillhopa 1,500 rdr.
Jemlikt de för Institutet gällande stadgar, och i följd af
nämnda tjenslebefattningars särskilda beskaffenhet, torde dock
olika personer erfordras för deras bestridande. För fyllande af
Bibliothekarieplatsen fordras särskildt, att innehafvaren deraf
skall vara en uti medicinskt hänseende Vetenskapligt bildad person.
Efter hvad mig blifvit berättadi, lärer den nuv:de Bibliothekarien
jemväl hålla föreläsningar uti medicinens historia.
Vid sådant förhållande, synes det lör Bibliothekarien begärda
anslag af 1,000 rdr icke vara för högt tilltaget. I den mån
Institutets verksamhet utvecklas, varda äfven otvifvelaktigt Sekreterarens
göromål tillräckligt ökade, för att kunna betinga
7?
Den J2 Augusti f. m.
en lön af 1,000 rdr. För en Kamerarebefattning lärer en aflöning
af 500 rdr väl icke vara för stor.
Jag anhåller således att R. o. Ad., med afslag å Utskits
hemställan i denna del, ville godkänna K. M:s förslag i ämnet.
Hr Huss, Magnus: Jag är till största delen förekommen
af den siste talaren.
Man har uti Utsk:t velat göra troligt, att dessa befattningar
kunde sammanslås med hvarandra, men sådant är dock
icke så lätt verkställbar!, ty ifrågav:de befattningar fordra helt
särskilda egenskaper.
Bibliothekarien har under sin vård 15 å 20,000 volymer
böcker, hvilket antal årligen tillväxer, och bihliotheket skall,
enligt instruktionen, hållas tillgängligt minst 6 timmar i veckan
— en tid, hvilken likväl, i följd af för handen varande behof,
vanligen måste utsträckas till 8 timmar i veckan. Dertill kommer,
att böckerna vanligen icke utlånas, utan studeras på stället,
hvaraf Bibliothekariens närvaro å tjensterummet äfven måste
blifva en nödvändighet. Bibliothekarien måste vidare ega
betydlig beläsenhet inom de medicinska vetenskaperna, ty i
annat fall kan han icke bedöma böckernas värde.
Enligt K. Br. den 20 Mars 1858 åligger Bibliothekarien
att en viss tid af året hålla föreläsningar i medicinens historia;
han är således lärare vid Institutet, och torde som sådan böra
vara Med. Doktor. Ett arfvode af 1,000 rdr synes mig till
följd häraf ej vara för högt tilltaget.
Hvad derefter Sekreteraren vidkommer, får man icke förbise,
det honom åligger att bestrida icke allenast Sekreleraregöromålen,
utan äfven Notarie- och Registrators. Han skall ej
endast föra protokollen vid Lärare-Collegii och FörvaltningsUtsk:ts
sammanträden, utan äfven vid examina, såsom ock upprätta
och expediera alla skrifvelser och utlåtrn, hvilka sednare
stundom kunna blifva ganska vidlyftiga; äfvenledes utskrifva
examensbetyg och prot.-utdrag samt föra diarium öfver inkommande
och utgående handlingar. Då göromålen sålunda äro
ganska många och tidsödande, synes mig ett arfvode af 1,000
rdr vara ganska billigt.
En aflöning af 500 rdr kan väl icke vara för stor för den,
hvilken, såsom Kamererare vid Institutet, skall ansvara för vården
af ganska betydliga summor. Utom det ordinarie löneanslaget,
uppgår beloppet ensamt af stipendiifonden nu redan
till mellan 60 a 70,000 rdr.
På grund af hvad jag sålunda anfört, instämmer jag uti
Frih. af Ugglas’ yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att i afseende å Utsk:ts hemställan i förev:de
morn., hvars antagande i dess helhet ej blifvit af någon ledamot
hegardt, hade yrkats af Frih. af Ugglas att R. o. Ad. måtte
bifalla Utsk:ts hemställan, utom hvad beträffade arfvodena för
Den 22 Augmti f. m.
73
Bibliothekarie!!, Sekreteraren och Kamereraren vid Karolinska
Medico-kirurgiska Institutet, hvilka arfvoden skulle bestämmas
till de af K. M. äskade belopp, samt att, till följd häraf,
den af Utsk:t tillstyrkta anslagssumman, 19,900 rdr, sknlle förhöjas
till 20,900 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. pä
bifall till Utsk:ts hemställan i dess helhet, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till Frih. af Ugglas’ ofvanomförmälde
yrkande, hvilken propos. med ja besvarades.
Mom. d och e.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
23:dje—38:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
39:de punkten.
Frih. af Ugglas: Då förhållandet verkligen är sådant, som
StatsUtsk:t uppgifvit, eller att Skeninge stads skola kan sägas
under loppet af flere år icke hafva haft några lärjungar, torde
måhända den begäran synas underlig, som jag nu går att
framställa.
Hätta förhållandet är dock, att denna skola, sådan den nu
är organiserad, icke kan få några lärjungar. Den är nemligen
den enda i sitt slag i hela Sverige, icke allenast deruti alt den
är uti saknad af lärjungar, utan äfven deruti, att den är enklassig.
1 huset näst bredvid har också läraren inrättat en
tvåklassig skola, hvaraf den naturliga följden blir, att ingen besöker
statens skola.
Vid sådant lörhållande blir nödvändigt, antingen att indraga
denna skola eller att bevilja hvad som är behöfligt. Man har
nemi. att välja på, antingen att skolan fortfarande skall blifva
tom eller att staten skall bevilja derför erforderligt anslag.
I)å dessa upplysningar vunnits sedan ärendet förevar i Utsk:t
och möjligen dersammastädes skulle kunna föranleda till
någon ändring, anhåller jag om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på återremiss deraf, som
med ja besvarades.
40:de punkten.
Hr Pålman, Anders Gustaf: I afseende på den nu föredragna
punkten, kan jag icke finna annat, än att åtminstone
Prosten Lundholms motion blifvit temligeo knapphändigt aflardad.
74
Den 22 Augusti f. m.
Utsk:t säger nemi., det någon utredning i afseende å den
ifrägaställda skolans behöflighet icke blifvit åvägabragdt.
Motionären har likväl åskådliggjort, huruledes af rikets 12
stift Wexiö är ett bland de minst väl lottade, hvad beträffar
antalet af offentliga läroverk och lärarekrafter, åtminstone i förhållande
till folkmängden, äfvensom erinrat, att ungdomen från
trakten kring Wernamo har 13 till 9 mils väg att tillryggalägga,
för att komma till läroverken i Jönköping eller Wexiö.
Nämnda fakta synes mig vara tillräckligt talande, för att
kunna anses såsom en tillfyllestgörande utredning i afseende å
denna skolas behöflighet; och anhåller jag således om återrcmiss
af punkten, för så vidt den rörer Prosten Lundholms motion.
Frih. af Ugglas: Vid de föreg:de punkterna harR. o. Ad.,
i öfverensstämmelse med Utsk:ts framställning, bifallit utvidgning
af åtskilliga förut varande läroverk; men anslag till några nya
läroverk har man hittills icke funnit skäl bevilja.
Då ett förslag uti sistberörde riktning blifvit väckt, har
Utsk:t ansett sig ega skäl att fordra en både utförlig och i
alla afseenden fullständig utredning.
Hvad Utsk:t i så fall fordrat, hafva likväl förev:de motioner
icke gifvit vid handen.
Att någon förbindelse, rörande det nya läroverkshusets uppförande,
blifvit till Utsk:t ingifven, har jag mig icke bekant. Jag
vill icke bestrida möjligheten deraf, men saken har åtminstone
icke kommit till min kännedom.
Ulsk:t har sannerligen icke visat sig njuggt, hvad anslagen
till läroverken beträfTar, hvilket bland annat ådagalägges deraf,
att anslag för icke mindre än 68 nya lärare blifvit af Utsk:t
föreslagna.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Pålman: Jag vill för ingen del bestrida, att stora anslag
redan blifvit beviljade för läroverken; men att det uti
motionen påpekade behofvet verkligen är för handen, torde motionären
hafva tillräckligt ådagalagdt genom uppgiften att Wexiö
stift endast har 2 läroverk, under det flertalet af de öfriga stiften
äro hvardera försedda med 6 eller 7 dylika anstalter.
Jag vidhåller mitt förut gjorda yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att, hvad beträffade den förev:de punkten, hvaruti
Utsk:t afslyrkt bifall dels till en af Prosten Lundholm väckt motion
om inrättande af ett elementarläroverk i köpingen Wernamo,
och dels till en af Riksdagsfullmäktigen Lars Ersson väckt motion
om inrättande af ett elementarläroverk i Malmköping, hade
särskilda yrkanden blifvit framställda i afseende å nämnde delar
af punkten, hvilka följaktligen komme att göras till löremål
för särskilda propos:r; hvarefter, och sedan Hr Gr. o. Landtm,
omförmält, att i afseende å Utsk:ts hemställan rörande Prosten
Den 22 Angnst! f. ra.
75
Lundholms motion hade yrkats dels bifall dertill och dels återremiss
deraf, Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. pä bilall
till samma hemställan.
Ropades ja.
Härefter blef propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, i
fråga om Lars Erssons motion, framställd och jemväl med ja
besvarad.
41:sta—43:dje punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
44:de punkten.
Frih. af Ugglas: I denna punkt har Utsk:t sökt afhjelpa
en verklig orättvisa, som egt rum i afseende på de vid skolorna
anställda personer.
Förhållandet har nemligen varit, att adjunkt eller kollega,
som innehalt högsta lönegraden vid läroverken, åtnjutit lön till
högre belopp, än hvartill den lägsta lektorslönen uppgått, och
alt således en befordran till lektor för en sådan adjunkt eller
kollega icke kunnat försiggå utan en kännbar pekuniär förlust.
Till rättelse häraf och på det att skickliga adjunkter och
kolleger skulle kunna befordras till lektorer, har Utsk:t föreslagit,
att adjunkt eller kollega, som innehar högre lönegrad vid
elementarläroverken än lägsta lektorslön, må, om han erhåller
lektorsbetattning, komma i åtnjutande af enahanda lönebelopp,
som lian ditintills innehaft.
Då deremot Utsk:t genom det tillagda vilkoret: »likväl utan
rättighet att uppflyttas till högre lönedrad för lektorer, förr än
efter 10 års tjenstgöring såsom lektor», i viss mån omintetgjort
fördelarna af den föreslagna förändringen, och detta villkor
vid många tillfällen skulle föranleda till en bestämd orättvisa,
anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag, med uteslutande af
nämnda vilkor.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Ilr Gr. o.
Landtm, upptagit det derunder gjorda yrkandet om bifall till
Utsk:ts hemställan, me’d uteslutande af slutmeningen: »likväl utan
rättighet alt uppflyttas till högre lönegrad för lektorer, förr än
elter 10 års tjenstgöring såsom lektor»; framställdes först propos.
på bifall till Ulsk:ts hemställan i dess helhet, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på bifall dertill, med uteslutande
af ofvanberörde mening, hvilken propos. med ja besvarades.
45:te—56:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
76
Don 22 Augusti f. m.
57:de punkten samt 20:de punkten jemte förslaget litt. i
af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 118.
Frih. af Ugglas: Genom en origtig kommatering är meniugen
i denna punkt icke sammanhängande. Det komma, som
blifvit placeradt efter ordet »löneförhöjning», borde nemi. förflyttas
efter orden »hvart femte år.»
Med denna rättelse anhåller jag om bifall till den nu föredragna
punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslog R. o. Ad. Allin. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i ämnet
gjorda förslag samt biföll Stats-Utsk:ts hemställan, med den rättelse,
att det efter ordet löneförhöjning genom tryckfel insatta
komma borttogs och samma skiljetecken infördes efter orden:
hvart femte år.
58:de punkten.
Frih. af Ugglas: Motionären, Kyrkoherden Wennerström,
har fiireslagit, alt för berörde ändamål ett reservations-anslag
af 12,000 rdr måtte för nästa slatsrcgleringsperiod ställas till
K. M:s disposition.
Då denna fråga förekom i Utsk:t, saknade Utsk:t kännedom
om huruvida sådana lärare ännu funnos qvar, i afseende å hvilka
den af motionären aneifne bestämmelse gälde, eller som, under
den tid de varit kolleger, enligt Ephori uppdrag och beslut
skött en lektors åligganden.
Nu har för mig blifvit uppgifvet att i hela landet endast
4 sådana personer finnas, 2 i Orebro och 2 i Lund, hvilka enligt
motionärens förslag kunna komma i åtnjutande af den ifrågavarande
förmånen.
Då likväl billigheten synes fordra att de i detta fall sättas
i paritet med öfriga lärare, anhåller jag om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
59:de—66:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos, dock med den vid 64:de
punkten gjorda erinran om iakttagande af R. o. Ad:s i afseende
å elementar-läroverken fattade beslut.
67:de punkten.
Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig: Att den vigtiga frågan
om att bättre ordnande af den qvinnliga undervisningen ej
lyckats inom Utsk:t vinna några sympatier, får jag på det högsta
beklaga. Denna för samhällets lyckliga utveckling nödvän
-
Den 22 Augusti f. m.
77
diga angelägenhet har således ännu ej hunnit den grad af mognad
inom opinionen, att den kan vinna ett tillräckligt understöd;
jag är dock ölvertvgad att den skall framträda med förnyad
styrka, då man småningom lär sig inse dess djupa betydelse,
om den ock nu får hvila några år.
De få ord, dermed Utsk:t ansett sig hafva vederlaggt de
många talande skäl, jag i min motion anfört för statens medverkan,
äro så litet bevisande och öfvertygande, att man nödgas
antaga att inrotade fördomar varit angelägna snart maka
hela denna fråga åsido såsom en af underordnad vigt. Utsk:t
yttrar nemi.: »Då den fullständigare undervisning, staten tillhandahåller
mannen, hufvudsakligen afser att göra honom skicklig
att verka i statens tjenst och för dess ändamål, synes i afseende
på den qvinnliga undervisningen ett helt annat förhållande
ega rum». Det förvånar mig att i 19:de seklet af ett R. St:rs
Utsk. få höra framställas en så kortsynt och ensidig uppfattning
af samhällets pligter. Jag föreställde mig att all undervisnings
hufvud-ändamål borde vara att bilda kunniga, rättänkande
och moraliskt förädlade samhälls-medlemmar, hvilka, egnande
sig åt hvad lefnadsyrke som helst, kunde och borde höja sapihällets
kraft och anseende och befordra dess utveckling. Dertill
bidrager den ena hälften af samhällets medlemmar inom sin
verkningskrets ungefärligen lika mycket som den andra hälften
inom sin, så framt båda få i ungdomen tillegna sig dep underbyggnad,
som fordras för att rätt kunna uppfylla sina, om ock
skilda åligganden. Skulle staten således ej hafva pågon skyldighet
att tillse det den ena hälften af dess befolkning, som
dock så väsendtligt medverkar till vinnande af statens stora och
hufvudsakliga ändamål, får den bildning, som erfordras för att
rätt kunna fullgöra sina pligter? Uppfattar man då ej huru mycket
stort och vigtigt skulle kunna uträttas, om alla dessa förlamade
krafter togos i anspråk? Då har man i sanning ej följt
med sin tid, ej förstått uppfatta dess innersta sträfvan, ej tagit
kännedom af andra upplysta nationers ädlare bemödanden. Men
jag återkommer till bevisen för denna nödvändighet för staten
att ej förbise detta ämne, och vill nu först följa Utsk:ts argumentation,
deri vidare förekommer: »dervid (nemi. den qvinnliga
undervisningen) torde statens pligt böra anses uppfylld, då den
för qvinnan underlättar möjligheten att förvärfva sig de kunskaper,
hvaraf hon sjelf finnér sig vara i behof.» Jag nödgas
här fråga på hvad sätt staten då nu för qvinnan underlättar
möjligheten att förvärfva kunskaper? Ora här menas genom ett
seminarium, der 78 (säger sjuttioåtta) unga flickor undervisas,
så måste man bekänna att man i sanning är snart tillfredsställd
och tager sina pligter ganska lätt; — äfven uttrycket »hvaraf
hon sjelf finner sig vara i behof» förutsätter alt, så länge ej de
unga flickorna sjelfva uppställa sina fordringar, är man i det
fallet fullkomligt lugn. Nu är det dock händelsen icke allenast
att i alla landsorter alltmera allmänt klagas öfver svårigheten
att få en god undervisning för flickor, då få hafva råd att hålla
78
Den 22 Augusti f. m.
guvernanter, och dessa lärarinnor, lika litet som informatorer,
kunna hafva den mångsidiga kunskap, den förmåga att meddela
den och den håg för undervisning, som erfordras för ändamålets
vinnande, utan äfven att all undervisning måste för barnen
börjas tidigt och ordnas såväl för flickor som för gossar
efter vissa goda, af erfarenheten stadgade reglor. Derföre
bör nu en skola vara oberoende af en eller par personers lif,
helsa eller uthållighet. Sådana stadgade principer, den nödvändiga
kontinuiteten, det erforderliga antalet af i alla grenar dugliga
lärare kunna endast de af staten och kommunen gemensamt
underhållna och ömsesidigt kontrollerade publika skolorna
erbjuda, der läroämnena äro på förhand bestämda och der den
mognade erfarenheten ordnar stadgarne, men ej föräldrar och
ännu mindre lärjungar uppställa sina olika och vacklande önskningar
i vissa ämnen.
Slutligen får jag fästa uppmärksamheten på ett tryckfel i
Utsk:ts Betänk., der jag säges hafva begärt ett anslag af 10,000
rdr, då jag likväl begärt 100,000 rdr, för att kunna understödja
bildandet af flickskolor i alla de städer, som sjelfva bidraga till
deras organisation och underhåll. Utsk:t har inskränkt sig till
att föreslå 5000 rdrs anslag till en med seminariet för bildande
af lärarinnor förenad normalskola för flickor; dertill gifver jag
gerna min röst, ehuru jag anser denna åtgärd vara ganska otillräcklig,
dels derföre att denna skola endast blir af nytta för
Stockholms stad, som onekligen redan förut är i afseende på
den qvinnliga undervisningen bäst lottad, medan hela det öfriga
landets behof blir ouppfylldt, dels äfven derföre att de små
barnen i denna skola blifva mer eller mindre ett experimentalfält
för de unga lärarinnornas undervisningsförmåga, hvars upparbetande
synes mig vara hufvudsak, medan de små sjelfva behandlas
som bisak.
Det torde tillåtas mig att nu i korthet bemöta de känbart
vigtigare inkast, jag hört göras emot sådana allmänna skolor
för flickor. Dessa äro:
l:o att qvinligheten genom skolgången skulle komma att
lida. Om man med qvinlighet förstår ett afTekteradt pruderi,
så är det sannt och, jag vågar säga, lyckligt att den deraf angripes.
Om dessa skolor äro illa organiserade och lemnäs utan
behöfllig kontroll, kan det äfven blifva fallet, att, såsom nu
sker i ej val styrda pensioner, några illa ledda barn meddela
sina intryck åt andra, men, om staten efter sednare tiders erfarenhet
så inrättar dessa läroanstalter, att de afse ej endast
inhemtandet af vissa kunskaper, utan fastmer en harmonisk
utveckling af förståndet, känslan och kroppskrafterna, så skola
de bevara den sanna qvinnligheten, men bortjaga aflektationen;
en utbildad tankeförmåga, ett af sann religiös känsla förädladt
hjerta, en i ungdomen stärkt kropp gifva ett sjelfförtroende
och ett värde, som starka den rena qvinnliga känslan, men tillika
göra den verksam i en god rigtning för lifstiden.
Den 22 Augusti f. m.
79
2:o att qvinnan genom sådan undervisning tages ifrån sin
bestämmelse. Om man med bestämmelsen menar att blifva
maka och moder, så är det ett kändt faktum att af Sveriges
qvinnor, hvars antal med cirka 200,000 öfverstiga männens,
en alltför betydlig del ej nå denna bestämmelse; dessa många
måste således söka sig en annan bestämmelse, hvilket i alla
händelser från början är det rätta; det gemensamma mål, alla
böra sträfva till, är i_ första hand att blifva ädla, goda och verksamma
menniskor. Aro några qvinnor företrädesvis i behof af
större insigter och högre bildning, vore det väl snarare just de,
hvilka såsom hustrur och mödrar få det stora ansvaret att till
godt eller ondt nedlägga de första fröna till kommande slägtens
moraliska och intellektuella utveckling, få förtroendet att bereda
och underhålla detta sammanhållande förädlande hemlif, som mer
än allt annat betingar samhällets lycka och trefnad. Högst få
hem förmå dock allena utbilda för lifvets arbete och pröfningar
mognade karakterer; hvem skall och bör fylla hvad som brister,
om samhället undandrager sig denna pligt för så stor del af
befolkningen?
3:o att kunskap skulle skada qvinnan. Erfarenheten lärer,
att den inre lyckan, den som ej brister äfven för hårda yttre
pröfningar, oftast är till finnandes i de hem, der en rätt bildad
husmoder ordnar, leder och verkar. En sådan qvinna ledes sjelf
af en ädel pligtkänsla, trifves i tankens och hjertats verksamma
lif i sitt hem; hon är ett sällskap för mannen, ej blott en hushållerska
eller en rodocka; hon ingjuter sin anda i barnens uppfostran,
i tjenstefolkets arbete och förädlar lifvets nöjen, men
gör dem ej till hufvudsak. De qvinnor åter, som ej få sådana
hem att ordna, behöfva kunskaper till sin framtida bergning och
för att åt sig bereda en verksamhet, som kan tillfredsställa deras
håg för något ädlare, än dagens flärd. Skall i en tid, då vetenskapen
alltmer nedtränger i allmänna lifvet, då hvarje näring
söker dess ledning, då den luft vi andas, den föda vi njuta,
deraf renas och ordnas, qvinnan allena uteslutas från det vetande,
deraf slägtets helsa, trefnad och välstånd till stor del
bero, från den förädling, som ger lifvet sitt högre värde?
4:o att qvinnans uppfostran måste ske i hemmet. Detta
är fullkomligt riktigt och af ingen bestridt, så framt hemmet
förmår att i alla alseenden fullgöra de åligganden, hvars uppfyllande
måste vara ett vilkor för denna dyrbara rättighet. Men
äro då alla hem i tillfälle att gifva döttrarne en tillräcklig undervisning
och en moraliskt god uppfostran? Jag fruktar att vi
vid en noggrannare granskning beklagligen skola finna att en ej
ringa del af hemmen ej äro så organiserade, att barnen der få
någon god ledning; det finnes dåliga hem, som gifva en skadlig
rigtning, fatliga hem, som ej förmå se till de unga, och dessutom
många barn, sorn alldeles sakna ett hem i egentlig mening,
då döden eller andra förhållanden upplöst det ho, de tillhört.
Skall allt det moraliska förderf, som af dessa förhållanden
framkallas, all den nyttiga arbetskraft, hvars uppöfvande lör
-
88
Den 22 Ångnsti f. m.
summas, ej behjertas, utan samhället öfverlemna åt slumpen
hvad till dess skada eller nytta dessa mångas utveckling må
blifva? Om man vill göra sig besvär beräkna det stora antalet
flickor, som ej i hemmen få den moraliska och till verksamhet
ledande vård, som erfordras för att af dem bilda goda men niskor,
så torde man få medgifva, att det allmänna har en skyldighet
ersätta hvad i det enskilda brister. Men i alla fall,
huru många af de tillräckligt bildade, goda och rena hemmen
äro tillika så förmögna, att de genom enskild undervisning förmå
bibringa sina döttrar alla de kunskaper, som borde komma dem
till del? Många af dessa sända nu redan sina döttrar i pensioner,
der de kanske mera utsättas för de faror, man vill undvika,
än som blefve fallet i väl organiserade allmänna skolor;
och om dessa tillfällen till mindre kostsam enskild undervisning
kunna beredas i Stockholm och kanske i 2 å 3 större städer,
hvad blir det af de många familjer i öfriga städer och orterna
deromkring, hvilka ville påkosta en behöflig undervisning åt sina
döttrar, men ej hafva annat val, än att åt en dyrlegd guvernants
otillräckliga bemödanden anförtro dem. Det är en villfarelse
att skolan motverkar hemmet och ger dåliga intryck. Numera
kunna och böra skolorna, flickskolorna isynnerhet, genom val
valda föreståndarinnors moderliga vård, inrättas så, att de lägga
en god moralisk religiös grund på samma gång de utveckla förståndet
och stärka karakteren och helsan genom sorgfälligt öfvervakadt
umgänge och öfningar; många ensidiga intryck och
missrigtningar, många dåliga vanor och svagheter, som i hemmet
insugas, bortnötas i skolorna genom umgänget med lärare
och jemnåriga och genom den disciplin, skolan inför. Det är
min tro att på samma gång hemmen bevaka skolan, skolorna
komma att återverka fördelaktigt på hemmen, ty ingen tänkande
mor eller far anförtror åt skolan vården af en älskad dotter utan
att noga följa denna och i följd deraf skolan med sin uppmärksamhet;
men föräldrarne få, äfven af nitiske lärare och lärarinnor
mången nyttig vink, som förädlar hemlifvet. Det blir en
vexelverkan dem emellan, som är nyttig, bör finnas och leder
till ett godt resultat.
Vi sakna här i landet ej erfarenhet af goda flickskolors
fördelaktiga inverkan, och jag tillåter mig såsom ett vackert
exempel hänvisa till Fru Tengbergs från alla landsdelar eftersökta
skola i Upsala. Så kunna, så böra dessa läroanstalter inrättas,
att de bilda goda, kunniga, för arbete hågade, qvinnor,
som söka en nyttig verksamhet, lefva i den sjelfständigt förnöjda
och gagna samhället, antingen det är dem förunnadt att
fullgöra de dyrbara pligter, som tillhöra makan och modern,
eller de på annat sätt verka för allmänt och enskildt väl.
Slutligen kan det ej nekas att samhället har skyldigheten
att för den stora qvinnliga befolkningen nu öppna nya vägar till
utkomst, då man med ständigt mer använda machiner billigare
uträttar det arbete, dermed förut medellösa qvinnor kunnat sig
för
-
Den 22 Augusti f. m.
81
försörja; för att kunna begagna nya tillfällen till förtjenst vare
sig genom skrifning, räkenskapers förande, undervisnings meddelande,
sjukvård (i högre mening) eller andra passande tjenster
och arbeten, måste qvinnan dock i barndomen få åtnjuta den
dertill erforderliga undervisningen, och denna kan endast med
tillhjelp af allmänna medel af större kommuner ändamålsenligt
ordnas. Det är ej för tidigt att vi i detta fall följa andra bildade
nationers exempel; högst välgörande för samhället och
djupt ingripande deri äro hos dem den bildade qvinnans omsorger
för befordrande af dygd, ordning, flit och arbete, helsa
m. m. d. Afven hos oss tala många goda stiftelser om ädla
qvinnors stilla, men aldrig förtröttnande, mödosamma, men förtröstansfulla
verksamhet; mycket stora för samhället välgörande
krafter skulle snart uppstå och friare röra sig på detta fält, om
vi ville lära oss inse, att qvinnan är lika mäktig att samla kunskap
och att nyttigt använda den till statens bästa, som mannen.
Att jag ämnar biträda Utsk:ts förslag att anslå 5000 rdr
till en med seminarium för bildande af lärarinnor förenad
normal-skola för flickor, har jag redan tillkännagifvit.
Då de i min motion gjorda förslag vunnit så föga medhåll,
inskränker jag mig att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
å bifall till den af mig begärda skrifvelsen till K. M., och,
i hopp att Preste-St. måtte hafva beviljat det af Hr Doktor
Thyselius begärda mindre anslag af 12,000 rdr till inrättande
af 4 flickskolor i landsortsstäder, äfven anhålla örn propos. å
bifall till detta mindre belopp.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Den siste talarens förslag synes
hafva till ändamål att här i landet bereda qvinnan enahanda
allmänna uppfostran, som för mannen står öppen.
Ett sådant förslag skulle, konseqvent genomfördt, ovilkorligen
hafva till följd, att staten finge för det qvinnliga slägtets
sålunda ordnade uppfostran anordna belopp af ungefärligen lika
storlek med de summor, hvilka redan nu utbetalas för männernas
bildning.
Att R. St:r skola vara hugade beträda en sådan väg, kan
jag, för min del, dock icke tro.
I öfrigt kan jag ingalunda anse lyckobringande, att man
från hemmet bortvisar qvinnans uppfostran. Endast nödtvång
bör, efter mitt förmenande, dertill föranleda; och jag skulle högeligen
beklaga, om ett sådant system företrädesvis komme att
här i landet tillämpas.
Det är mig nemi. omöjligt att fatta, huruledes qvinnan
skall, utan den största svårighet, uti allmänna uppfostringsanstalter
kunna förvärfva den sanna qvinnligheten.
Då jag således redan i afseende å de första grunderna af
denna fråga omfattar en olika åsigt med den siste talaren, blir
mig omöjligt att understödja hans förslag; hvaremot jag med
nöje instämmer uti den af Utsk:t förordade mening ang:de ett
H. IV. 6
83
Den 22 Augusti f. m.
årligt anslag af 5,000 rtlr för inrättande och underhåll af en
med seminarium för bildande af lärarinnor lörenad normalskola.
lfrågav:de seminarium har redan verkat ganska mycket
godt; och då staten bereder skickliga och dugliga lärarinnor,
har ock staten fullgjort allt hvad man i detta fall skäligen kan
fordra.
Då samme talare derjemte ordat om utlandets sätt att i
berörda hänseende tillvägagå, tillåter jag mig påpeka, att qvinnan
här i landet, efter milt förmenande, redan nu icke står
efter qvinnan i utlandet.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Huss: Afven jag omfattar den af Gr. af Ugglas ultalade
åsigt, dels att qvinnans uppfostran bör som regel försiggå
i hemmet, för såvida någon garanti skall erhållas derför, att en
verkligt qvinnlig bildning blir förvärfvad, dels ock att all annan
Uppfostran för qvinnan endast bör såsom en nödhjelp anlitas.
Erkännas mäste visserligen, att staten hittills gjort ganska
föga för qvinnans uppfostran, utan i så fall allt för mycket
tordehända öfverlemnat åtgärderna dels åt den enskildta löretagsamheten,
dels åt kommunerna. Hessa sednare hafva dock
på sednare tider med mer intresse vinnlagt sig om åtskilliga
för ändamålet nyttiga åtgärder; och min öfvertygelse är, att ju
mindre staten i detta fall ingriper, desto mer komma kommunerna
att deråt egna sig. Staten kan väl så småningom underlätta
kommunernas bemödanden; men bör i så fall gå varligt
fram och icke taga några förhastade steg, hvilka sannolikt skulle
i en snar framtid föranleda till utgifter, större än nu kunna
beräknas; ty gifvas vid denna riksdag anslag till upprättande af
offentliga flickskolor för en eller (lere kommuner, skulle utan
tvifvel anspråken vid kommande riksdagar på enahanda fördel
göras från (lera håll; och hvad vore då gränsen för bifall eller
afslag? Hå staten nu, genom upprättande af ett seminarium för
bildande af lärarinnor, åtagit sig att förskaffa dugliga lärarinnor
såväl för kommunala flickskolor, som för enskildta s. k. flickpensioner
och enskildta familjer, torde alla billiga fordringar
vara tillfredsställda; en framtida erfarenhet lärer snart visa, huruvida
denna enda läroanstalt är tillräcklig för landets behof,
eller om flera äro af nöden.
Hvad särskildt seminarierna beträffar, har Hr Bohnstedt
nyss yttrat, att eleverna derstädes skulle ensidigt bildas; dock
utan att den värde talaren andragit några fakta eller skäl till
stöd för denna sin åsigt.
Såsom ordförande för denna läroanstalt är jag dock i tillfälle
att med säkerhet uppgifva, det man derstädes på allt sätt
och från början af samma anstalts tillvaro sökt undvika allt hvad
som kunde gifva anledning till ensidig bildning.
Vidare och med anledning af samme talares påstående, att
den s. k. normal-skolan, som med seminarium skulle förenas,
ingalunda kunde komma att motsvara sitt ändamål, enär den
Den 22 Augusti f. ra.
SS
skulle användas såsom en läroanstalt för lärarinnorna, — ett
förhållande, i följd hvaraf eleverna skulle blifva elt experimentalfält,
— tror jag mig med temlig säkerhet kunna lugna hans
farhåga. Denna s. k. normalskola har nemi. funnits af oundgängligt
behof påkallad derföre, att man icke på annat sätt skulle
kunna ega tillfälle att meddela eleverna de som ändamålsenligast
ansedda undervisningssätten.
Det rätta lörhållandet är, att seminarie-elever hittills icke
sjelfva få undervisa skolans elever, förr än efter 2 å 3 års njuten
undervisning; under den föreg:de tiden hafva eleverna vid
seminariet endast såsom åhörare fått vara i skolan närv:de.
Då direktionen för seminarium redan inrättat en s. k.
normal-skola — visserligen ganska obetydlig, enär den ännu
endast består af 15 lärjungar, — och deraf redan funnit de vigtiga
och nyttiga resultater, som på så sätt kunna ernås, gifver
ett sådant förhållande mig den mest grundade anledning att hembära
Utsk:t min varma tacksamhet för det förslag, som Utsk:t
nu i denna riktning framställt.
Jag anhåller derföre om bifall till det af Utsk:t förordade
anslag af 5.000 rdr, — ett belopp, hvars erhållande jag anser
vara högst nödvändigt, för så vida seminarium skall kunna närma
sig uppfyllandet af det ändamål, som R. St:r med anslagets beviljande
sistlidne riksdag åsyftade.
Hr Bohnstedt: I anledning af de anföranden, Gr. Ugglas
och Hr Huss nyss haft, ber jag få upplysa, att de medel, jag
önskat af staten, ej af mig förutsatts böra användas till andra
flickskolor, än sådana, som af stadskommunerna stiftas under
statens kontroll i de städer, der behofvet deraf låtit förnimma
sig. Att man i många landsortsstäder funnit behof af sådana
läroanstalter, kan man lätt öfvertyga sig om. Hr Huss har
missförstått mitt förra yttrande, då han anser mig hafva sagt
att undervisningen vid det här stiftade seminarium för lärarinnor
är ensidig; jag ber få upplysa att jag aldrig hyst eller
uttalat en sådan åsigt, men väl har jag yttrat att guvernanter,
lika litet som informatorer, kunna ega förmåga att undervisa i
alla de ämnen, deras elever behöfva inhemta, hvadan hvarje
sådan barnanndervisning, der den ej kan medelst dyra lektioner
af andra lärare förfullständigas, blir ensidig. Mitt af Hr Huss
klandrade yttrande, att den nu föreslagna normal-skolans barn
skulle blifva ett experimentalfält, då skolan stiftas för att uppöfva
seminariets elevers undervisningsförmåga, har sitt stöd i
sjelfva Utsk:s-Betänk:t, der det heter, att »för seminariets lärjungar
någon öfning i mindre barns handledning blefve nödig»,
och längre ned »att det ej syntes omöjligt att (till dess normalskolan
kommit i gång) bereda eleverna nödig öfning uti någon
inom hufvudstaden befintlig flickskola». Deraf synes mig klart
framgå, att seminarie-elevernas öfning är hufvudsak och desmå
barnens ändamålsenliga undervisning en underordnad fråga.
84
Den 22 Augusti f. m.
Hr Cederschjöld, Fredrik Angust: Den utaf Gr. af
Ugglas uttalade princip, uti hvilken Hr Huss sig förenat, att
nemi. qvinnan bör uppfostras i hemmet och för hemmet, är
onekligen ganska riktig; och om, på sätt Gr. af Ugglas antydt,
qvinnans uppfostran verkligen på så sätt utfördes, skulle jag
ingalunda vara den, som förordade det af Hr Bohnstedt nu
framställda förslag; men beklagligtvis öfverensstämmer det i så
fall vanliga förfaringssättet icke alls med Gr. af Ugglas’ föreställningssätt.
Uti åtskilliga klasser tillhör det deremot — sorgligt
nog — »undantagen» att qvinnan uppfostras i hemmet, ty i stället
skickas hon vanligen till någon enskild undervisningsanstalt
eller dessa s. k. pensioner. Vi hafva för våra ögon, huruledes
här i Stockholm sådana undervisningsanstalter uppväxa, den ena
efter den andra, såsom svampar; och att de likväl icke motsvara
sitt ändamål, är både kändt och erkändt. Under tiden
förspörjes en allmän klagan, att qvinnans uppfostran icke så
som sig bör handhafves. Om lag kunde stiftas, som rent af
förbjöd sådana pensioners inrättande eller inskränkte deras verksamhet,
skulle jag rösta för antagandet af en sådan lag; men
då sådant nu icke låter sig göra och icke heller någon kontroll
kan i afseende å sådana anstalter handhafvas, — hvarken i afseende
å personen, som inrättar en pension, eller beträffande
stället, hvarest densamma förlägges, — vid sådant förhållande
och då qvinnans uppfostran till stor del är beroende af modet,
måste, efter mitt förmenande, några allvarligare åtgärder tillgripas
för införande af ett förbättradt uppfostringssystem.
Något lämpligare medel härtill än de nu föreslagna normalskolorna
kan jag, för min del, icke finna.
En högst väsendtlig fördel deraf att qvinnans uppfostran
förlägges till skolan, består deruti, att undervisningen der kan
försiggå utan något uteslutande afseende å målsmäns eller föräldrars
godtfinnande. De personer, som nu för tiden upprätta
enskilda läroanstalter, måste till största delen lämpa sig efter
vederbörande föräldrars tycke och smak; hvaremot skolans styresmän
blott behöfde rätta sig efter hvad som för qvinnan sjelf
vore bäst.
Dertill kommer att, om dessa skolor visat sig motsvara sitt
ändamål och de derifrån utgångna eleverna ådagalagt en derstädes
förvärfvad sann qvinnlighet, så skulle äfven de enskilda
läroanstalterna, eller s. k. pensionerna, tvingas att lämpa sitt
undervisningssätt elter den i normalskolorna följda method.
Med verklig tillfredsställelse har jag visserligen sett inrättandet
af seminarium för lärarinnor; men dessa lärarinnor, de
må vara huru utmärkta som helst, skola dock icke på så kort
tid som en offentlig skola kunna förändra nutidens uppfostringssält;
ty de lärarinnor, som derifrån utgå, taga antingen anställning
uti enskilda hus, der deras ekonomiska ställning blir tryggad,
eller ock anlägga de någon egen läroanstalt och komma
derefter att så småningom lämpa sig efter det gängse undervisningssättet.
Den 22 Augusti f. m.
85
Hurudant är då vanligen nutidens uppfostringssätt för qvinnan?
Jo, uti liandtverkareklassen t. ex. insätter man i allmänhet
sina döttrar i pensioner, der de få lära allt hvad som är för
gällskapslifvet behöfligt, men ingenting för lifvet. Sålunda danade
utträda de i samhället. De blifva beundrade af löräldrarne,
hvilka icke varit i tillfälle att inhemta slika ytliga kunskaper,
men missakta deremot sjelfva sina föräldrar för deras s. k.
okunnighet, och blifva på så sätt ofta — jag har sjelf varit i
tillfälle att iakttaga detta — verkliga hustyranner; och detta till
den grad, att mödrarne måste såsom tjenstehjon uppassa dem.
Nutidens uppfostringssätt har sannerligen inom samhällets mer
obemedlade klasser åstadkommit mycket ondt. En förändring
häruti är påtagligen af bogsta behof påkallad; och för beredande
af en möjlighet dertill, är verkligen icke den nu ifrågav:de
lilla summan bortkastad, om den beviljas.
På dessa skäl förenar jag mig uti den af Hr Bohnstedt
gjorda framställning.
Hr Olivecrona, Knut: Mot Utsk:ts tillstyrkande af ett
anslag utaf 5000 rdr för en normalskola har jag icke något att
anmärka; men har deremot icke kunnat finna mig öfvertygad
af de utaf Utsk:t anförda skäl för afslag å nu väckta motioner
för inrättande af offentliga skolor för flickor.
Gr. af Ugglas har förklarat, det qvinnans uppfostran måste
ske i hemmet. Detta är visserligen ganska riktigt i afseende å
den moraliska eller religiösa delen af qvinnans uppfostran; och
uti rika föräldrahem kan det utan svårighet låta sig göra att
bibringa de uppväxande döttrarna såväl nyssberörda del af uppfostran
som öfriga med afseende å deras samhällsställning nödiga
kunskaper; men helt olika är förhållandet med den stora
obemedlade medelklassen. Uti sådana familjer kunna föräldrarna
verkligen icke i följd af sin ekonomiska ställning anskaffa
en lärarinna, sorn måste honoreras med 4 å 5 hundra rdr årligen,
för bibringandet af de kunskaper, hvilka icke tillhöra
qvinnans religiösa uppfostran, som jag fortfarande anser företrädesvis
böra meddelas i hemmet. Hvad annat återstår väl vid
sådant förhållande än att skicka döttrarne till närmaste flickskola,
— denna må nu vara bättre eller sämre. På en slump
beror h. o. h. om skolan är god, ty ingen kontroll finnes deröfver.
En annan gång inträffar, att familjen på ett eller annat
sätt, genom föräldrarnes frånfälle o. s. v., upplöses; och någon
annan tillflykt finnes då icke än pensionen.
Utsk:t har yttrat, alt statens omsorg borde inskränka sig
till understödjande af sådana läroanstalter, der lärarinnor komma
att bildas; men, Mine Hrr! då staten numera medgifvit qvinnan
en betydligt större verksamhetssfer än tillförene, så att hon
t. ex. får idka handtverk och söka tillträde till åtskilliga allmänna
befattningar, måste det väl ock vara statens pligt att
tillse, det qvinnan jemväl genom statens försorg kan, erhålla den
86
Den 22 Augusti f. m.
undervisning, som kan göra henne duglig att på så sätt gagna
det allmänna.
I betraktande deraf skulle jag hafva velat förorda det utaf
Hr Bohnstedt väckta förslag om tillsättande af en komité för
ett fullständigt utredande af hithörande förhållanden; men då
Hr Bohnstedt sjelf hemställt, att Doktor Thyselii motion måtte
bifallas, instämmer äfven jag uti den af Hr Bohnstedt sålunda
gjorda anhållan.
Gr. af Ugglas: Hr Cederschjöld har uti sitt yttrande öfverflyttat
denna fråga på en annan ståndpunkt, än den, som
förut utgjort föremål för öfverläggningen.
Hvad i denna fråga tillförene varit afhandladt, har nemi.
gällt bildandet af uppfostringsanstalter för qvinnan öfver allt
i riket.
Hr Cederschjöld åter har omordat den nödig befunna förbättringen
af våra enskilda flickskolor.
Afven jag anser en sådan förbättring vara högeligen af behofvet
påkallad, men tror att detta ändamål på ett mycket säkrare
sätt vinnes genom det nuv:de seminarium. Mig har berättats,
att detta redan på sitt 2:dra läsår haft icke mindre än
76 elever. Om man antager, att dessa elever blifva sannt religiöst
bildade och kunniga qvinnor, hvad är väl naturligare, än
att genom dessa lärarinnor sedermera en bättre anda sprides i
våra flickskolor.
Denna väg anser jag vara den rätta; hvaremot man genom
inrättande af en eller två normalskolor visserligen kan erhålla
ett begrepp om, huru sådana skolor böra vara beskaffade, men
deraf likväl icke någon egentlig eller annan fördel än för en
särskild orts innebyggare kan dragas, ty alla derifrån aflägse
belägne trakter kunna icke deraf komma i åtnjutande.
Hvad Hr Cederschjöld åsyftat, anser jag således lämpligast
vinnas genom utvidgning af nuv:de seminarium.
Hr von Ehrenheim: Jag instämmer till alla delar uti
den af Gr. af Ugglas uttalade åsigt. Det skulle nemi., efter
mitt förmenande, vara en verklig olycka, om staten skiljde qvjnnans
uppfostran från hemmet. Det är för hemmet qvinnan bör
bildas; och alltså vinnes hennes uppfostran bäst i hemmet.
Alt, på sätt en föreg:de talare föreslagit, skilja den religiösa
uppfostran från den öfriga bildningen, låter sig verkligen
icke heller utföra, enär dessa båda uppfostringsgrenar för qvinnan
hafva det närmaste sammanhang med hvarandra.
Med temlig säkerhet kan ock antagas, att en lång skilsmessa
från hemmet komme att inverka skadligt på deri unga
qvinnan. Afven jag eger kännedom om de stora svårigheterna
för modrarne att kunna gifva sina döttrar en riktig uppfostran;
men en allvarlig vilja kan, då den verkligen finnes, undanrödja
många hinder.
Den 22 Augusti f. m.
87
Ett förslag, som är förkastligt ur moralisk synpunkt, måste
äfven vara det ur ekonomisk, samt bör åtminstone icke af R.
St:r understödjas.
Jag kan på dessa skäl icke annat än motsätta mig det af
Hr Bohnstedt nu framställda förslag.
Hr Bohnstedt: De invändningar, jag nu sednare hört
göras mot statsbidrag för publika flickskolor, torde till en ej
ringa del vara föranledda af den föreställningen, att dessa flickskolor
skulle vara statsskolor, dit man vore tvungen att skicka
sina döttrar. För gossar finnes visserligen till en del ett sådant
vilkorligt tvång att begagna de publika skolorna, så framt man
vill för dem i framtiden öppna de banor, som staten åt mannen
håller i beredskap, men jag kan ej föreställa mig, att någonsin
ett sådant tvång kunde påläggas föräldrar och målsmän
i och för döttrarnes undervisning, så framt de ej genom barnens
vanvård förverka sin rätt att i det fallet besluta. Deremot
har jag tänkt mig att i våra upplysta tider dessa flickskolor
skulle inrättas med den omtanka och omsorg, att föräldrarne
sjelfva deraf öfvertygas om fördelen att låta sina barn begagna
dem, helst skolorna under lektionstimmarne böra ikläda sig vården
om sina lärjungar. Af hvad skäl då ett sådant förslag i
moraliskt afseende kan vara förkastligt, som Hr Ehrenheim uttryckt
sig, är för mig oförklarligt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Ulsk:ts hemställan utan förändring, och dels af Hr Bohnstedt,
att R. o. Ad. måtte besluta: l:o att för inrättande och underhäll
af en med seminarium för bildande af lärarinnor förenad
normalskola för flickor skall anvisas ett årligt anslag af 5000
rdr; 2:o att R. St:r för upprättandet till en början af fyra allmänna
flickskolor skulle bevilja 12,000 rdr, att utgå och å riksstaten
uppföras från och med året näst efter detta riksmötes
slut, hvarjemte hel och half skolafgift af 100 och 50 rdr årligen
skulle lemnäs för de elever, som förmådde att den utgöra,
då för fattiga med goda anlag begåfvade flickor undervisningen
borde vara fri, och att på K. M:s Nåd. pröfning skulle bero
att låta utfärda sjelfva stadgan och att bestämma i hvilka af
de städer, som ville upplåta kostnadsfria, rymliga lokaler till
skolorna och deras föreståndarinnor, äfvensom lemna nödiga
skolinventarier, dessa allmänna flickskolor må blifva upprättade;
samt 3:o att R. St:r skulle hos K. M. i underd. anhålla, att K.
M. läcktes af erfarne, för undervisningen intresserade män tillsätta
en komité, med åliggande att inom viss lid, efter inhemtande
af utlåt, från städernas innevånare, uppgöra ett fullständigt
organisations- och kostnadsförslag för högre, på nyaste erfarenheten
byggda, för utveckling af själens, hjertats och kroppens
krafter ändamålsenligt inrättade bildningsanstalter för qvin
-
*8
Den 22 Augusti f. m.
nor i alla de städer, hvilkas folkmängd, i förening med den
omgifvande ortens, uppginge till det belopp, att en skola der
borde grundas, dervid beräknande så väl hvad städerna oell orterna
vore villiga eller borde åläggas dertill bidraga, som ock
hvad staten för organisationen och sedermera för underhåll af
lärare och lärarinnor, materiel m. m. borde tillskjuta, samt att
K. M. täcktes till näst sammanträdande R. St:r afgifva ett fullständigt
förslag i ämnet.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Utskits hemställan utan förändring och, då dertill svarades
många ja, blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Bohnstedt begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Hen som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 67:de punkten
af Utlåtit N:o 139, utan förändring, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad.: l:o att för inrättande af en
normalskola för flickor skall beviljas elt anslag af 5000 rdr;
2:o alt för upprättandet af fyra allmänna flickskolor i enlighet
med Doktor Thyselii motion skall beviljas ett anslag af 12,000
rdr; samt 3:o att till K. M. bör aflåtas en underd. skrifvelse af
det innehåll Hr Bohnstedt föreslagit.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 11.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, uppskjöts till e.
m:S plenum.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsluts
Utlåt. N:o 40, i anledning af dels återremisser å Utsk:ts Betänk.
N:o 21, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande, dels ytterligare
väckt motion i samma ämne;
Den 22 Augneti e. m.
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 125, med
formulär till fyrktalslängd, till debiterings- och uppbördslängd
för kommunalutskylder, samt till debetsedel för dylika utskylder.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 22 Augusti 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades profit för den 9 sist). Maj e. ni.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 379, innehållande inbjdning till de öfriga Hiks-Stånden
att biträda Borgare-Sfis beslut i afseende å Lag-Utsk:ts Utlåt.
N:o 48, i ani. af återremisser af Utsk:ts Betänk. N:o 21, i fråga
om tillägg lill lagstiftningen ang:de äktenskapsskillnad.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ett från Ilederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 38!, med kommunikation af en utaf Jöns Rundbäck
från Göteborgs län, på grund af 56:te §:n II. 0., väckt motion
att de protokoll, som skola blifvit hällne vid förstärkta StatsUtsk:s
sammanträden den 6:te, 7:de och 11 :te dennes, måtte
varda till trycket befordrade och bland Riks-Ståndens ledamöter
utdelade.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då den kommunicerade motionen
redan blifvit af Bonde-St. till behörigt Utsk. remitterad,
R. o. Ad. torde finna, att prot.-utdraget ej föranledde till någon
annan åtgärd från R. o. Ad:s sida än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
90
Den 22 Angnsti e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de sista bladen af det
blifvande riksdagsbeslutet hade aflemnats till Riddarh.-kansliet,
för att förses med underskrifter af R. o. Ad:s ledamöter.
Fortsattes föredrågningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139,
ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
68:de och 69:de punkterna.
Utsk:ts liemställanden biföllos.
70:de punkten.
Utsk:ts första hemställan.
Hr Huss, Magnus: Stats-Utsk:t har, under förmenande
att den af K. M. föreslagna aflöningen för professoren i medicinsk
gymnastik och för sekreteraren och redogöraren varit
för högt beräknad, med 2,000 rdr årligen förminskat utgiftsstaten
för Gymnastiska central-institutet. Till följd deraf anhåller
jag att få yttra några ord. K. M. har sjelf äskat mindre
anslag till aflönande af professoren i medicinsk gymnastik än
för de öfriga professorerna. Desse sistnämnde hafva nemi.
föreslagits till erhållande af 4,000 rdr årligen, då den förre
blott skulle erhålla 3,000 rdr. Förhållandet, som ej torde vara
Stats-Utsk:t bekant, är följande. Under förra tider, så länge
professor Branting innehade medicinska professionen vid centralinstitutet,
hade innehafvaren af denna profession en betydande
inkomst af medicinska gymnastiken, fäktning o. s. v.; men sedan
nämnde professor sistlidne vår lemnade sin plats, har K. M.
funnit godt bestämma att denna inkomst skulle skiljas från
tjensten och i stället ingå till kassan för att fördelas i vissa
lotter, af hvilka professoren i medicinsk gymnastik skulle erhålla
fyra, då de andra deremot blott finge en hvar. Detta är orsaken,
hvarföre denna lön blifvit föreslagen till endast 3,000 rdr.
Denne professor har vidare mycket strängare arbete än
någon af de andra lärarne. Han skall undervisa den studerande
ungdomen i gymnastik, skall hålla föreläsningar öfver sjukdomarnes
diagnos och behandling, m. m. Hade detta förhållande
varit inom Utsk:t bekant, förmodar jag att Utsk:t tillstyrkt
bifall till K. M:s Propos. i denna del.
Hvad vidare angår ett arfvode af 800 rdr åt en sekreterare
och redogörare, så får jag, alldenstund denne, ifall, på sätt
kommitterade föreslagit, en direktion skall hafva högsta ledningen
af institutet, får ganska mycket att göra, till följe af de
meddelande, som alltid komma att ega rum med de läroverk,
sorn hafva gymnastik, anhålla att äfven detta anslag beviljas.
Slutligen får jag äfven anhålla att R. o. Ad„ med afslag å
Utskits framställning, måtte bevilja en hyresersättning af 600
Den 22 Augusti e. m.
91
rdr åt den professor, som ej kan få fri bostad sig anvisad.
Det synes mig nemi. i högsta grad orältvist och obilligt, att den
af professorerna, hvars arbete och sysselsättning har lika stort
omfång som de öfrigas, skall hafva mindre löneförmåner.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då jag reserverat mig mot
Utsk:ts förslag i denna punkt, och då min reservation går ut
på detsamma, som Hr Huss nyss yrkat, eller antagande af K.
M:s Propos. i denna del, får jag endast förklara, att jag till
alla delar instämmer i Hr Huss’ framställning.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder endast blifvit af Hr Huss yrkadt,
att R. o. Ad. måtte bifalla Utskrts förev:de hemställan, utom
hvad beträffade lönerna för professorn å medicinska afdelningen
samt sekreteraren och redogöraren vid gymnastiska centralinstitutet,
äfvensom hyresersättningen till den af institutets professorer,
som ej innehade boställslägenhet i institutets egendom,
hvilka löner och hyresersättning R. o. Ad. skulle bestämma till
de af K. M. föreslagna belopp, samt att, till följd häraf, den af
Utsk:t tillstyrkta anslagssumman, 17,400 rdr, skulle förhöjas
till 19,400 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan i dess helhet, hvartill svarades flere
nej jemte några ja, och sedermera propos. på bifall dertill med
den af Hr Huss föreslagna förändring, då svaren utföllo med
flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Utsk:ts sednare tillstyrkande.
Bifölls.
71:sta—75de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos,
76:te punkten.
Hr Huss: Denna fråga ang:de löneförhöjning åt extra
provincialläkare blef af R. St:r vid förra riksdagen afslagen och
vid denna har K. M., enär genom en sådan löneförhöjning endast
en jemförelsevis mindre tillökning åtminstone till en början
skulle i de för sjukvården tillgängliga läkarnes antal kunna vinnas,
ansett frågan böra än vidare uppskjutas, intilldess den
föreslagna regleringen af helsovården hunnit ytterligare genomföras.
Icke desto mindre vågar jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det nödvändiga att bevilja någon tillökning i lönerna
åt extra provincialläkarne.
92
Den 22 Angneti e. m.
De hafva h. o. h. samma åligganden och ansvar och lika
stora distrikt som de ordinarie provincialläkarne. Någon annan
skillnad i delta afseende dem emellan förefinnes icke annat än
i deras lönevilkor.
Jag får vidare göra Ståndet uppmärksamt på att de extra
provincialläkarne kunna aldrig få inträde i civilstatens pensionskassa
och derigenom blifva berättigade till pension. Vidare
hafva de icke tillfälle att komma i åtnjutande af tjenstgöringspenningar.
Med ett ord, de äro i flere afseenden särdeles vanlottade
i förhållande till de ordinarie provincialläkarne.
Motionären har äfven visat att, till följe af dessa ofvannämnde
orsaker, bland nu befintliga 26 extra provincialläkarebefaltningar,
10 finnas obesatta i brist af sökande, 5 uppehållas
af bataljonsläkare, som med sin tjenst förena extra provincialläkarebefattningar,
och att således endast 11 af dessa tjenster i
verkligheten äro besatte.
Jag bar nu sökt visa olägenheterna af ntivtde förhållande
och huru ringa utsigterna till bergning för extra provincialläkarne
äro. Med anledning deraf tager jag mig friheten anhålla
om afslag å IJtskits hemställan; men vill dock icke, lika med
motionären, yrka alla de extra provincialläkarnes uppflyttande
till samma löneförmåner som de ordinarie, utan tillstyrker för
min del bifall till deri af Hr Sandels afgifna reservation, hvarigenom
»R. St:r skulle bevilja ett reservalions-anslag af 3,000 rdr,
att af K. M. disponeras till löneförhöjning vid sådana extra
provincialläkaretjenster, till hvilka vid inträffande ledighet ingen
sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit 3:ne gånger kungjord,
och med vilkor dels att dessa tjenster då betraktas som
ordinarie provincialläkaretjenster, med hvilka militärläkaretjenst
ej vidare får förenas, samt dels kommunerna åtaga sig lör sådana
provincialläkare anskaffa och underhålla fri bostad.»
Frih. af Ugglas, Gustaf: Ehuru jag icke inom Utsk:t
blef antecknad såsom reservant mot det i denna punkt fattade
beslutet, var jag dock af olika tanke med Utsk:ts pluralitet i
denna fråga. Efter den fullständiga utredning af ämnet Hr
Huss afgifvet, får jag inskränka mig till alt till alla delar instämma
i det af honom gjorda yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att derunder endast hade af Hr Huss yrkats, att R.
o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, måtte för sin del besluta,
»att R. St:r bevilja ett reservationsanslag af 3,000 rdr,
att af K. M. disponeras till löneförhöjning vid sådana extra
provincialläkaretjenster, till hvilka vid inträtfande ledighet ingen
sökande sig anmält, oaktadt ledigheten varit 3 gånger kungjord,
ock med vilkor dels att dessa tjenster då betraktas som ordinarie
provincialläkaretjenster, med hvilka militärläkaretjenst ej
vidare får förenas, samt dels att kommunerna åtaga sig att för
sådana provincialläkare anskaffa och underhålla fri bostad.»
Den 22 Augusti e. m.
93
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till lJtsk:ts hemställan, hvartill svarades flere nej jemte
ett eller annat ja, och sedermera propos. på afslag derå och
antagande af Hr Huss’ofvanomförmälda förslag, då svaren utföllo
med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Huss: Jag får anhålla att de öfriga Riks-Stånden
måtte inbjudas att förena sig i R. o. Ad:ns i denna punkt fattade
beslut.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
77:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
78:de punkten.
Frih. af Ugglas: 1 sammanhang med det förslag till reglering
af den civila läkarevården, som K. M. vid sista riksdagen till
R. St:r aflemnade, föreslog K. M. inrättande inom hvarje län af
en förste provincialläkarebefattning, hvars innehafvare skulle,
jemte sjukvården inom sitt distrikt, hafva tillsyn i allmänhet öfver
sjukvården inom länet. Detta förslag vann ej dåvarande
Ständers bifall. Att K. M. vid denna riksdag icke förnyat sin
framställning, kan lätteligen förklaras deraf att R. St:r så nyligen
afslagit K. M:s Propos. i detta ämne.
Vid hvarje riksdag bevilja R. St:r nya anslag till läkare,
hvarje år utbildas sjukvårdsinrättningarne inom länen, och jag
hemställer, huru det skall blifva möjligt att tillse och sammanhålla
allt detta, utan att någon sakkunnig person sättes i spetsen
för denna tillsyn. K. M:s Befh:de skall visserligen i främsta
rummet hafva uppsigt i förv:de hänseende, men för att utöfva
densamma fordras att någon sakkunnig och skicklig person funnes,
som kunde gifva erforderliga råd och upplysningar.
Vi veta att f. n. finnes inom hvarje län en chef för
landtmäteriet, en för skogsväsendet, o. s. v.; och jag föreställer
mig att sjukvården inom ett län också kräfver sin man.
Jag anhåller, på grund af hvad jag nu anfört, att R. o. Ad.
ville, med afslag å Betänk:t i denna del, bifalla min motion. Jag
hyser visserligen ingen stor förhoppning alt förslaget nu skall
vinna R. St:rs bifall, men jag tror att det förr eller sednare
måste gå igenom; och derföre vore det högeligen önskvärdt
att det nu visade sig ega sympatier inom detta Stånd.
Hr Huss: Lika med den siste värde talaren anser jag
att det civila medicinalväsendet inom länen icke kan fullständigt
ordnas, förr än det blir en chef i spetsen derför, en person, som
94
Den 22 Augusti e. m.
med skicklighet i sitt fack förenar förmåga att väl ordna sjukvården,
och af hvilken landshöfdingen såsom ordförande inom
lasareltsdirektionen kan hemta råd och upplysningar ang:de ifrågakommande
förhållanden.
Meningen med inrättande af dessa förste provincialläkaretjenster
är väl. att dess innehafvare skola hafva uppsigt öfver
apotheker, veterinärläkare, fältskärer, barnmorskor och vaccinatörer,
deltaga i tillsynen öfver länets sjukvårdsanstalter o. s. v.
Med ett ord, derigenom skulle åvägabringas en samhällighet
inom länet i afseende på medicinalvården, hvilken f. n. icke
förefinnes.
Såsom jag nyss nämnde, får jag till alla delar instämma i
hvad Frih. Ugglas yrkat, och anhåller derföre om bifall till
hans förslag.
Hr Fahnehjelm: Det är ej utan tvekan jag begärt
ordet vid denna punkt, då jag försport den stora enighet, som
R. o. Ad. visat vid genomgåendet af detta vigtiga Betänk. Utan
att mot de anslag, som blifvit begärda och af Utskrt tillstyrkta,
vare sig till följe af K. M:s Nåd. Propos. eller med ani. af enskilda
motioner, hafva gjort några anmärkningar, bär R. o. Ad.
tvärtom med frikostiga händer och god vilja lemnat anslag till
de ändamål, för hvilka sådant blifvit hegardt.
Men om vi blicka tillbaka på de näst föreg:de punkterna,
så finna vi att R. o. Ad. beviljat i 73:dje punkten en summa
af 12,000 rdr till inrättande af nya provincialläkaretjenster, i den
74:de punkten ett reservationsanslag af 6000 rdr till löneförbättring
åt vissa läkare, samt i den 75:te punkten 10,000 rdr
till löneförbättring åt 20 ordinarie provincialläkare. Det kan
då förefalla den, som ej har djupare kännedom i förhållandena,
nog långt gånget att begära ytterligare 24 nya arfvoden åt
personer, som skulle hafva öfverinseendet öfver sundhetsvården
i hvarje län, öfver apotheken, m. m.
För öfrigt har landshöfdingen vid sin sida inom lasarettsdirektionen
en person, af hvilken han i de fall, då sådant är
nödigt, kan hemta råd och upplysningar, alldenstund provincialläkaren
ju alltid är sjelfskrifven ledamot inom berörde direktion.
Man har sagt att en säkrare kontroll skulle utöfvas öfver
de förut varande läkarne, genom antagande af detta Frih. Ugglas
förslag. Med den skicklighet, som utmärker vår läkarekorps,
är enligt mitt förmenande en sådan kontroll alldeles icke
nödvändig, likasom den icke skulle blifva mycket verksam. Icke
heller kan jag föreställa mig att den läkare, som är kallad att
inom ett visst distrikt hafva sin verksamhet, skulle på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla denna sin kallelse, om åt honom uppdroges
inspektörsbefattningen öfver huru de andra läkarne inom
hvar sitt distrikt fullgöra sina skyldigheter.
På grund af hvad jag nu anfört, och då mig synes att redan
tillräckligt stora anslag för förbättrande af läkarnes ekonomiska
Den 22 Augusti e. m.
95
ställning blifvit beviljade, får jag anhålla om bifall till Utsk:ts
förslag.
Frih. af Ugglas: Jag erkänner ganska villigt, att R. o. Ad.
vid föreg:de punkter af detta Betänk, varit särdeles frikostiga
mot läkarekorpsen, men jag kan icke finna hvad inverkan sådant
kati hafva på förev:de fråga. Som jag förra gången yttrade,
utbildas år för år sjukvårds-inrättningarne inom länen, och
det är derföre alldeles nödvändigt att söka sammanhålla dessa.
Det är äfven alldeles nödvändig att vid de större sjukhusen
någon finnes, som kan kontrollera de der anställde läkarne.
Utan alt vilja förringa läkarnes nit och benägenhet att
uppfylla sina skyldigheter, kan man ju dock tänka sig att en
läkare behöfver tillsyn. Det är ju möjligt alt missbruk kunna
innästla sig vid en sjukvårdsanstalt, — missbruk, som svårligen
upptäckas af andra än dem, som sjelfva ega erfarenhet vid dylika
inrättningars förvaltning och skötsel. Hvarföre har man
ansett nödvändigt att tillsätta en chef i hvarje län för landtmäteriet,
för skogsskötseln o. s. v., örn ej derföre att tillsyn är
behöflig.
Frågan förefaller mig så klar, att jag icke kan fatta att
man kan ifrågasätta nyttan deraf, och då den ej eger något
sammanhang med löreg:de punkter, anhåller jag fortfarande om
bifall till min motion.
Hr Fahnehjelm: Jag skall icke länge upptaga R. o. Ad:s
tid. Jag vill endast fråga den siste värde talaren, huruvida jag
misstagit mig, då jag anförde att landshöfdingen, genom provincialläkarens
sjelfskrifvenhet inom lasarettsdirektionen, hade vid
sin sida inom denna direktion en person, af hvilken han kan
hemta råd och upplysningar.
Frih. af Ugglas: Det af den siste värde talaren omnämnda
förhållande afhjelper icke de af mig påpekade olägenheter, ty
det finnes mångå städer, som hafva lasarett, men hvarest icke
någon provincialläkare är stationerad, och dessutom är sjukvården
inom ett län ej inskränkt endast till vård och tillsyn å befintliga
lasarett.
Hr Stedt, Gustaf: För min del anhåller jag att få instämma
i det af Frih. Ugglas gjorda yrkande om afslag å Utsk:ts
Betänk, och bifall till hans förslag i denna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan, och dels utaf Frih. af Ugglas, attR. o. Ad.,
med afslag derå, måtte besluta att ett årligt anslag af 12,000
rdr skall ställas till K. M:s disposition, för anställande inom
hvarje län af en förste provincialläkare med årligt arfvode af
500 rdr.
«6
Den 22 Augusti e. m.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades flere nej, jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå och antagande
af Frih. af Ugglas’ förslag, då svaren utföllo med flere ja, jemte
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
79:de—82;dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
83:dje punkten.
Hr Cederschjöld, Fredrik August: Då jag betänker
det arbete, Utsk:t nedlagt vid behandlingen af allt hvad till den
allmänna undervisningen hörer, och den omtanka, som öfverallt
i detta Betänk, röjer sig för att bringa den till en för landets
intellektuella utveckling nödig ståndpunkt, så är det i sanning
för mig högst nedslående att se, att Utskit betraktat undervisningen
för barnmorskor med sådan likgiltighet, att det icke
en gång gjort sig möda att taga kännedom om det egentliga
syftet med min motion. Utsk-.t säger nemi.: »Efter hvad i motionen
finnes anfördt, vill det visserligen synas, som skulle utvidgning
och förändring af undervisningen vid ifrågav:de läroanstalter
vara af behofvet påkallad.» Men någon dylik »utvidgning»
eller »förändring» har jag egentligen icke åsyftat. Jag
har blott önskat att bringa det derhän, att undervisningen oafbrutet
må kunna fortfara och att lättnad måtte beredas för allmogens
qvinnor att egna sig åt barnmorske-yrket. De skäl,
hvarpå Utskit grundat sin hemställan, »att min motion ej må
föranleda till någon åtgärd från R. St:rs sida», äro också alltför
obetydliga för att förtjena något afseende. De uppgifna skälen
äro: att Utskit saknat »kännedom om elevernas antal och den
tid, sorn användes för undervisningen.» Hade jag kunnat ana
att upplysningar i dessa hänseenden kunnat bidraga till vinnandet
af mitt mål, så hade jag endast behöft till min motion bifoga
ett exemplar af barnmorskereglementet. Men de frågor,
som i motionen vidröras, äro egentligen oberoende af ett något
större eller mindre antal elever, och hvad angår tiden, som användes
för undervisningen, så tog jag för afgjordt att det icke
var Utsk:t obekant att denna undervisning fortgår oafbrutet hela
året om. Några »partiela frågor», som »icke lämpligen böra af
R. St:r pröfvas», omförmälas icke uti min motion. Der förekommer
nemi. icke några andra frågor, än »förhöjning i barnmorskelärarens
i Göteborg lön», »löner åt en amanuens vid
hvardera af läro-anstalterna i Stockholm och Göteborg», samt
»månadtligt understöd af 20 rdr åt 6 lärlingar vid läro-anstalten
i Göteborg.»
De båda första frågorna afse endast undervisningens oafbrutna
gång; ty så länge läraren i Göteborg är så illa lönad,
att
Den 22 Augusti e. m.
97
att han icke uteslutande kan egna sig åt denna befattning, utan
måste derjemte innehafva en annan, så är det klart att han
när som helst kan, under längre eller kortare tid, ryckas ifrån
lärarekallet, hvarigenom ett för undervisningen betänkligt afbrott
måste ega rum. Och så länge barnmorskelärarne ensamme,
utan något biträde, nödgas uppehålla undervisningen,
så måste ett dylikt förhållande inträffa vid förekommande sjukdom
eller andra laga förfall. Jag har nyligen sjelf erfarit olägenheten
deraf under den sjukdom, hvaraf jag någon tid varit
bemsökt, då jag endast med yttersta ansträngning och med
några veckors afbrott kunde på ett ofullkomligt sätt uppehålla
undervisningen, så länge föreläsningarne varade, och först nu
kunnat begära någon tids tjenstledighet för att återvinna helsa
och krafter. Om här i Stockholm i dylika fall stora svårigheter
möta för att erhålla någon, som kan och vill åtaga sig
att på kortare tid bestrida denna lärarebefattning, så torde detta,
hvad angår Götheborg, snart sagdt blifva en omöjlighet. En
inkonseqvens torde Utsk:t för öfrigt gjort sig skyldigt till, då
det tillstyrkt anslag till en amanuens i obstetrik vid Karolinska
institutet, der redan finnes både professor och adjunkt, men
afstyrkt anslag till amanuens vid läroverket för barnmorskor,
der läraren är alldeles ensam.
Sista frågan åter afser endast att underlätta möjligheten
för allmogens qvinnor att besöka läroverket. 1 motionen förekommer
således ingenting, som icke med största lätthet kan af
R. St:r pröfvas.
Vill man aldrig så flyktigt tänka på vigten och betydelsen
af ifrågav:de undervisning, så skall man lätt finna att den förtjenar
större uppmärksamhet, än Utsk:t deråt egnat. Andamålet
med densamma är nemi. att åt qvinnor af en i allmänhet
låg bildningsgrad bibringa sådana kunskaper uti en vigtig
gren af läkarekonsten, att man med trygghet i deras vård kan
lemna det käraste man eger under ett ögonblick, då det gäller
moders och barns lif. Men denna undervisning gäller icke
blott bibringandet af dessa kunskaper, den afser äfven att väcka
och underhålla den sanna menniskokärleken, hvarförutan barnmorskan
icke kan uppfylla sitt ädla kall, och att så meddela
allmänna sundhetsreglor, att barnmorskan må kunna gagna genom
råd och upplysningar med afseende på vården af moder
och barn. Att dessa bemödanden icke varit fruktlösa, bevisas
bäst genom den upplysning Hr Professor Hellenius, uti ett föredrag
under sednaste naturforskaremöte, meddelade, att dödligheten
ibland späda barn uti något af de norra länen (jag minnes
nu icke hvilket) altagit i samma mån barnmorskornas antal
ökats.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt att denna punkt måtte blifva till Utsk:t återremitterad.
Hr Huss: 1 det yrkande Hr Cederschjöld vid sitt yttrande
framställde, får jag till alla delar instämma. Sundhets-Coll. har
H. VI. 7
98
Den 22 Augusti e. m.
nemi, hos K. M. anhållit om Propos. till R. St:r ang:de det an- ,
slag, Hr Cederschjöld i sin motion begärt. Hvarföre K. M.
icke behagade till R. St:r aflåta någon Propos. i förev:de ämne,
vet jag ej; men att förhöjning i anslaget är högeligen nödvändigt,
derom torde icke någon tvekan kunna uppstå.
Hr Cederschjöld har redan nämnt att läraren för barnmorske-undervisningen
i Göteborg måste, till följd af sin ringa
lön, tillåtas att vara bataljonsläkare vid Göta artilleriregemente,
och detta torde vara i högsta grad olämpligt, bland annat, derföre
att, i händelse läkaren kommenderas med regementet, läroanstalten
måste ligga nere.
Inrättandet af en amanuensplats vid hvardera af läro-anstalterna
i Stockholm och Göteborg är äfven af nödvändigheten
på kalladt. Den förre talaren har nämnt, huru svårt det för honom
varit att till följd af sjukdom sköta sin befattning, och i
Göteborg har undervisningen måst afstanna under tvenne månader
till följd af lärarens sjukdom och då ingen annan fanns
att sätta i hans ställe.
Hvad vidare angår antalet sökande till inträde vid läroanstalten
i Göteborg, vill jag endast anföra faktiska bevis. Ar
1862 funnos nemi. 162 sökande, hvaraf 72 måste, till följd af
bristande tillgång på lärare m. m., afvisas. Detta kan icke vara
förenligt med rättvisa och billighet, då med skäl klagas öfver
bristande antal barnmorskor. Sålunda finnes i Elfsborgs län
endast en barnmorska för 7,000 qvinnor, i Skaraborgs län en
sådan för 3,500 qvinnor, och i allmänhet en för 2,000 qvinnor
i andra län. Jag hemställer, huruvida det kan vara möjligt
för en barnmorska att hafva noggrann omvårdnad och tillsyn
om de sjuka, då hon har en så vidsträckt verkningskrets.
Hr Cederschjöld har vidare föreslagit inrättande af 6 friplatser
vid läro-anstalten i Göteborg. Då ingenting i så hög
grad torde befordra tilloppet till läro-anstalterna af lärlingar ur
allmogens egen klass, som förmånen af berörde friplatser, alldenstund
mångå af brist på tillgångar måste derifrån afstå, så tror
jag, lika med motionären, att en oberäknelig fördel skulle tillskyndas
läro-anstalten i Göteborg, om R. St:r ville bevilja anslag till
ytterligare 6 frilärlingsplatser, så att nämnde anstalt i detta hänseende
kom att åtnjuta samma förmåner, som den i Stockholm.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag, lika med
motionären, anhålla om återremiss af denna punkt.
Gr. Cronstedt: Efter hvad de föreg:de talarne i sak anfört,
och på grund af de upplysningar deraf vunnits, vill jag
för min del icke motsätta mig den återremiss, som af dem
blifvit begärd.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på återremiss deraf, hvilken propos.
besvarades med ja.
Den 22 Augusti e. m.
99
84:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
85:te punkten.
Hr Fahnehjelm: Bland de inrättningar, som i min tanke
äro synnerligen förtjenta af R. St:rs uppmärksamhet, är den af
Hr Doktor Oskar Sandahl här i Stockholm år 1860 inrättade
medico-pneumatiska anstalten. En tabellarisk sammanställning
af de resultater, som vunnits genom användande af nämnde anstalt,
utvisar att inrättningen varit särdeles gagnelig och helsogifvande.
Då nu både första anläggandet varit och underhållet af
denna ifrågav:de anstalt är förenad med stora kostnader, och
densamma svårligen kan utan statens mellankomst upprätthållas
och drifvas, samt då Svenska Läkaresällskapet i sitt motionen
bifogade yttrande förklarat att berörde anstalt för sitt framtida
bestånd är i behof af offentligt understöd, får jag tillstyrka att
R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag i denna del, behagade
bifalla den af Frih. af Ugglas m. fl. afgifna reservation.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat att derunder endast yrkats afslag å Utsk:ts
förev:de hemställan samt antagande af Frih. af Ugglas’ i en vid
punkten fogad reservation afgifna förslag, »att R. St:r måtte
på det sätt bifalla den ifrågav:de motionen att, till understöd
för den af Doktor 0. Sandahl i hufvudstaden inrättade medicopneumatiska
anstalt, anvisas för nästa statsregleringsperiod å
Riksg.-Kont. en summa af 6,000 rdr, att med en tredjedel under
hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 utgå, med vilkor
likväl att anstalten ställes under tillsyn af Sundhets-Coll., dit
föreståndaren har att årligen om inrättningens verksamhet afgifva
berättelse, äfvensom att dagligen vid denna anstalt lemnäs
fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade personer», framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades flere nej, jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag derå ocb antagande af Frill, af Ugglas’ ofvanomförmälda
förslag, då svaren utföllo med flere ja, jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
86:te, 87:de och 88:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
89:de punkten.
Hr Huss anförde skriftligen:
Oaktadt Stats-Utsk:t afstyrkt Hr Lemchens motion om anslag
till bekostande af offentliga föreläsningars hållande i hufvudstaden
uti vissa vetenskaper, tager jag mig friheten att, då
100
Den ?2 Augusti e. m.
jag tror mig funnit de af Utsk:t anförda grunder för detta afstvrkande
vara föga tillfredsställande, föreslå R. o. Ad. att fatta
ett motsatt beslut, så mycket heldre som flere ledamöter af
Utsk:t reserverat sig mot det med, om jag ej blifvit illa underrättad,
endast en rösts pluralitet fattade beslutet.
På förhand får jag bedja R. o. Ad. om öfverseende, om
jag för en stund upptager en dyrbar tid med denna fråga; men
jag anser mig för sakens vigt böra först framlägga de motiver,
som ligga till grund för det yrkande jag ernar göra.
Att Sveriges hufvudstad, i motsatts mot de flesta öfriga
mera betydande Europeiska hufvudstäder, saknar en institution,
derifrån allmän vetenskaplig bildning, i lorm af offentliga föreläsningar
i populär form, kan spridas bland en större allmänhet,
har länge af hvarje sann fosterlandsvän djupt beklagats;
flera röster hafva ock under sednast förflutna riksmöten höjt
sig med förslager till denna brists afhjelpande.
Att ett lands hufvudstad utöfvar en vigtig, både god och
dålig, både gagnande och menlig inflytelse på hela landets kultur,
på den allmänna bildningen i alla riktningar, är en erfarenhet,
som ej kan jäfvas, som är från så många håll konstaterad,
att några bevis lör dess sanning ej lära behöfva anföras.
Ett lands hufvudstad är nemi. den medelpunkt, från hvilken regeringsmaktens
bud utgå, uti hvilken en stor del af statens embetsmannakorps
praktiskt skall utbildas; den är ock den härd,
från hvilken publicitetens förnämsta organer sprida sina läror;
den är, åtminstone med få undantag, hufvudsätet för vetenskaper
och konster, för handel och industri, såsom ock för det s.
k. finare umgängeslifvet. Men låtom oss härjemte ej blunda för
en hufvudstads skuggsidor, utan skynda att medgifva att uti
hvarje större hufvudstad äro lyx och öfverflöd, utsväfningar och
brott hvardagliga gäster, samt att på intet ställe af ett land
framträda motsatserna mellan rikedom och fattigdom, bildning
och råhet, så bjert, som uti hufvudstäder med någon mera betydande
befolkning.
Ar Sveriges hufvudstad uti dessa hänseenden olik öfriga
hufvudstäder? Man har velat påstå, att Stockholm skulle stå
lägre uti åtskilliga riktningar än sina gelikar uti andra länder;
att den hade en hufvudstads alla dåliga sidor, men foga af de
goda, samt att, till följd häraf, dess inflytande på hela fäderneslandet
snarare skall vara skadligt än gagneligt. Ett dylikt antagande
har man t. o. m. sökt leda i bevis medelst statistiska
siflerberäkningar. Som det ej hör till ämnet denna gång att
ingå uti granskning af de åberopade siffrornas riktighet eller af
de från dem dragna slutsatsernas giltighet, må det vara nog
att jag, på grund af egna iakttagelser, jemförda med andras,
uttalar den öfvertygelse att dessa siffror tarfva att betydligt
sofras, samt att de elter skedd sofring med all säkerhet skola
utvisa att Sveriges hufvudstad snarare står bättre och ej sämre
än andra hufvudstäder just uti de punkter, i hvilka man, jag
antager af skeft uppfattad fosterlandskänsla, sökt nedsätta den.
Oen 22 Augusti e. m.
101
Min åsigt är att Stockholm, lika med öfriga hufvudstäder, jemförelsevis
ej mer, ej mindre, utöfvar ett i vissa hänseenden fördelaktigt,
i andra skadligt inflytande på hela landet; och är
denna åsigt sann, måste deraf följa, att jag anser det såväl från
det allmännas, från statens sida, som från hvarje enskild sann
fosterlandsväns, vara en oafvislig pligt att söka verka till det
mål, att det skadliga inflytandet blir så ringa, som möjligt, och
det fördelaktiga deremot det högsta möjliga. Detta mål är högt
och af den djupa betydelse, att det allmänna ej bör rygga tillbaka
för någon uppoffring, huru betydande den än må blifva,
för att nå det eller närma sig detsamma. Många äro visst de
faktorer, hvilka härför måste sättas i verksamhet. Den förnämsta,
utan hvilken alla öfriga blifva otillräckliga, overksamma,
är dock spridande af upplysning; upplysning i religion; upplysning
i vetenskaper och vetenskaplig tillämpning på det allmänna
lifvet, på den allmänna bildningen.
Inom vår hufvudstad har under sednare och sednaste tider
mycket blifvit åtgjordt för spridande af npplysning uti religionens
sanningar; folkskolor och elementarläroverk hafva med hänsyn
härtill blifvit i flera hänseenden reorganiserade; förslag blifvit utarbetade
till själavårdens ändamålsenliga ordnande; enskilda föreningar
verka kraftigt lör spridande af de heliga Iföckerna och
af andra för det religiösa sinnet väckande och befästande lämpliga
skrifter. Men, hvad har under sednare tider i hufvndstaden
blifvit åtgjordt för spridande bland dess befolkning af högre
upplysning om vetenskapernas vidsträckta verld, för alt, i hela
landets intresse, förädla hufvudstadens bildning, eller för att
inom densamma söka åstadkomma samband mellan vetenskapen
och det allmänna lifvet? Med blygsel måste fosterlandsvännen
gifva föga tillfredsställande svar på dessa frågor. Väl finnas
inom hufvudstaden åtskilliga undervisningsanstalter för vissa vetenskapers
tillämpning, men dessa, såsom tillgängliga endast för
vissa kategorier, kunna ej utöfva något inflytande på en större
allmänhet. Det enda tillfälle för den vettgerige att inhemta
högre insigter genom afhörande af vetenskapliga föredrag, har
varit de s. k. Tamiska föreläsningarne vid K. Vetenskaps-akademien;
dessa föreläsningar hafva ock varit så begärligt besökta,
att ett betydligare antal inträdessökande måst vid hvarje föreläsningstimme
återvända från den öfverfyllda lokalen. Tid efter
annan hafva ock enskilte vetenskapsmän, af nit för spridande
af sann upplysning, hållit mer eller mindre offentliga föredrag
inom en eller annan vetenskapsgren. Detta är nu allt hvad
som kan lemnäs till svar på de framställda frågorna, och häraf
framstår som obestridlig sanning att inom vår hufvudstad är
en beklaglig brist på tillfällen för en större allmänhet att genom
offentliga föredrag erhålla upplysning uti för allmän bildning nödvändiga
vetenskapsgrenar. Denna brist har af mången sann
fosterlandsvän länge varit insedd och derjemte djupt beklagad.
Då de tre stora männen Linné, v. Höpfken och Trievald förenadé
sig om stiftandet af Vetenskaps-akademien, var deras huf
-
102
Den 22 Augusti e. m.
vudsyfte just spridande af allmän vetenskaglig bildning; och under
sednare tidens riksmöten hafva flera röster höjt sig för vidtagande
af åtgärder uti denna rigtning; olyckligtvis hafva dessa
röster hitintills ej förmått göra sig gällande.
Månne nu tidpunkten kan vara inne, då den öfvertygelsen
ibland Riks-Ståndens medlemmar hunnit komma till mognad,
att det utgör en för hela fäderneslandets väl och heder oundgänglig
åtgärd att bereda hufvudstadens befolkning offentliga tillfällen
till erhållande af högre upplysning uti de för allmän bildning
vigtigaste vetenskaps- och kunskapsgrenar?
Innan jag besvarar denna fråga, må jag först fästa uppmärksamheten
på huru öfriga Europeiska stater uppfattat denna
angelägenhet. Uti de flesta af Europas hufvudstäder finnas universiteter,
men utanför dessa och oberoende af dem stå vanligen
andra institutioner utan fakultetstvång och friadb från examen
eller pröfningar, der vetenskaperna framställas under form
af mer eller mindre populära föredrag för en större allmänhet.
För att undvika vidlyftighet, må jag endast fästa mig vid London
och Paris. Uti Englands hufvudstad blomstrar sedan år
1800 »The Royal Institution of Great Britain for the promotion,
diffusion and extension of suénce and useful knowledge», och uti
Frankrikes »College de France,» med anor öfver 300 år gamla.
Båda dessa institutioner hafva det gemensamt, att de meddela
offentlig, fri undervisning åt hvem som deraf vill blifva delaktig,
utan att behöfva taga någon kännedom om de besökandes insigter,
hvarken då de komma eller då de gå; men de äro olika
deruti, att lärare-platserna vid den Engelska institutionen ej äro
fasta, utan lärarne utses för tillfället bland de främste af Storbrittaniens
lärde; vid den Fransyska åter äro lärare-platserna
fasta och dessa till ett antal af ej mindre än 30. Den förra anordningen
har utan tvifvel stora företräden framför den sednare.
Båda dessa institutioner ansps hvar i sitt land vara af den aldra
största betydelse ej endast för hufvudstadens, utan för hela landets
kultur. Huru högt allmänheten uppskattar deras värde, inses
lätt deraf att, oaktadt lärosalarna lemna ett utrymme för 2 å
3,000 åhörare, är alltid tilloppet större än utrymmet medgifver.
Öfverflödigt torde vara att anföra flere exempel; allt nog
uti de flesta af Europas hufvudstäder, äfven uti dem, der universiteter
finnas, äro institutioner, antingen på allmän bekostnad
eller på mera enskild, upprättade i ändamål att bereda befolkningen
tillfälle till erhållande af en allmännare bildning, och allestädes
har erfarenheten ådagalagt att befolkningen med begärlighet
söker denna bildning och att denna bildning inverkar olägligt,
ej endast på hufvudstadens, utan på hela landets kultur.
Hvad som ansetts nödvändigt och hvad som inverkat välgörande
i andra länder, måste väl ock vara tillämpligt, och således
anses böra vara nödvändigt och böra inverka välgörande äfven
i vårt land, hvadan jag, till följd af det jag nu anfört, dristar
högt uttala den öfvertygelse att tid nu är inne att vi tillegna
oss utlandets erfarenhet och söka bereda vår hufvudstads be
-
Den 22 Augusti e. m.
103
(olkning fria tillfällen att erhålla högre upplysning uti vetenskapliga
ämnen, att dymedelst i hela fäderneslandets intresse förädla
hufvudstadens bildning, och åstadkomma ett samband mellan vetenskap
och det allmänna lifvet. Om ock ej alla tecken svika,
hoppas jag att R. St:rs öfvertygelse uti detta hänseende nu så
mognat, att ett afslag ej kommer ifråga; åtminstone är jag fast
öfvertygad om att R. o. Ad., som hitintills aldrig vägrat anslag
för sådana ändamål som befordra rikets sanna intressen och
sanna heder, ej i denna fråga vägra sitt bifall.
Jag är visserligen ej så sangvinisk uti mina förhoppningar
att jag tror, att nu anförda sätt att motverka hufvudstadslifvets
mindre goda sidor och de från detsamma utgående exemplens
mindre goda inflytelse på hela landet, skall ensamt för sig vara
tillräckligt för målets vinnande; nej, men jag anser att hvad jag
nu förordar, utgör det första steget för att närma sig målet, och
just detta första steg är det vigtigaste och det nödvändigaste.
Men, torde någon invända, om R. St:r bevilja anslag för
föreläsningars hållande i hufvudstaden, finnes hos oss förmågor
lämpliga att, som sig bör, upprätthålla dessa föreläsningar? Ja,
dessa fömågor finnas; Stockholm sjelf hyser ett ej ringa antal
vetenskapsmän uti åtskilliga rigtningar, och om planen för den
Londonska institutionen följes, hvilket jag anser som det önskansvärdaste,
skulle väl universitetens, äfvensom öfrige högre
läroverks krafter kunna vara att, åtminstone tidtals, med säkerhet
påräkna.
Annu en invändning anser jag mig förbunden att vidröra;
man har nemi. yttrat att en institution för föreläsningars hållande
i hufvudstaden skall utgöra en våda för universitetets i
Upsala bestånd, emedan en dylik institution småningom kunde
utvidgas och blifva en kärna för ett universitet i hufvudstaden,
hvarigenom universitetet i Upsala antingen skulle komma i fara
att blifva flyltadt eller ock styckadt. Jag har en gång förut
på detta rum yttrat att jag, i hvad på mig möjligen kunde ankomma,
aldrig skulle tillstyrka hvarken en flyttning af universitetet
i Upsala eller en styckning af detsamma; det bör qvarblifva
der det står, helt och odeladt. Mina skäl för denna åsigt
höra ej hit att nu anföra.
Om jag derföre kunde inse att offentliga, vetenskapliga
föreläsningar i hufvudstaden skulle på ett eller annat vis menligt
inverka på universitetet i Upsala, skulle jag ej kunna vilja
verka för dylika; men jag inser ej någon fara hvarken för en
nutid eller för en framtid.
Rigtningen af en fri institutions föreläsningar är så vida
skiljd från rigtningen af universitetets föreläsningar, att de med
hvarandra hafva föga gemensamt. Åhörarens ställning är så
helt och hållet olika, att endast utaf den framstår olikheten uti
föreläsarens ställning. Universitets-föreläsaren har till åhörare
examenstagare, lör hvilka han sålunda i viss mån måste föreläsa
så kallade examenskurser, d. v. s. han är tvungen att inskränka
hela vetenskapen inom vissa för examenstagaren nödvändiga
104
Den 22 Angueti e. m.
gränser; föreläsaren åter vid den fria institutionen har fria
åhörare, sorn alla blott hafva för mål alt erhålla upplysning
uti en viss rigtning; han behöfver derför ej framställa någon
vetenskap i sin helhet, utan väljer sådana större eller mindre
delar deraf, hvilka för tillfället hafva största intresse, vare sig
inom vetenskapligheten eller inom det allmänna lifvet. Uti den
fria institutionens idé ligger begreppet af fullständig befrielse
från alla pröfningar och examina, äfvensom ock att vetenskapen
skall framställas under en mera populär form, än som vid
universitetet är nödigt. Med hänsyn till denna olika rigtning i
verksamhet, inser jag ej huru dessa institutioner kunna på något
vis motverka hvarandra; tvertom hör den ena anses som
ett komplement till den andra, således biträda hvarandra. Erfarenheten
har ock ej, så vidt mig är bekant, i någon af de
hufvudstäder der dessa fria institutioner stå jemte universiteten,
ådagalagt alt de inverka menligt på hvarandra; aldraminst har
detta varit fallet i London eller Paris; så mycket mindre lära de
kunna vara menliga för hvarandra i vårt land, der hufvudstaden
och universitetsstaden äro på flere mils afstånd från hvarandra.
Jag anser till följd häraf att det anförda inkastet med
föreläsningen i hufvudstaden ej förtjenar något afseende.
På grund af hvad jag nu anfört om nyttan och nödvändigheten
af en institution i hufvudstaden för föreläsningars hållande,
får jag anhålla om propos. på afslag å Stats-Utsk:ts Betänk,
uti ifrågav:de punkt och bifall till den Betänkit vidfogade reservationen
af Gr. Cronstedt m. 11.
Flera ledamöter lemnade härtill bifall.
Hr Olivecrona: Med särdeles tillfredsställelse har jag afhört
Hr Huss’ anförande och anhåller att med honom få til!
alla delar instämma. Offentliga föredrag i populär form äro af
särdeles stor nytta och vigt, så snart de äro på ett ändamålsenligt
sätt ordnade. Erfarenheten har visat de välgörande verkningarne
deraf i åtskilliga hufvudstäder; och det är antagligt
att samma resultat bör kunna förväntas här i Stockholm, ifall
anslag beviljas för ifråga vide ändamål.
Jag ber vidare att få tillägga, det jag ej anser hållandet af
offentliga föreläsningar bär i hufvudstaden medföra någon den
ringaste fara för universitetens bestånd och framtida qvarblifvande
der de nu äro. Föreläsningarne vid universiteten äro
nemi. af helt olika beskaffenhet. I)e äro afsedda för den studerande
ungdomens undervisande. De hafva sitt bestämda ändamål
och sin gifna form. De föreläsningar deremot, som skulle
hållas här i staden, röra sig med större frihet inom det vetenskapliga
området, utan den stränga begränsning, som i detta
afseende vid ett universitet måste vara nödvändig.
Hr Lemchen har i sin motion uppgifvit de särskildta ämnen,
i hvilka han anser att populära föreläsningar borde hållas.
Detta torde dock, enligt milt förmenande, icke böra på förhand
af R. St:r bestämmas. Jag anser det derföre lämpligare att,
Den 22 Augusti e. m.
105
på sätt i den af flere bland Stats-Utsk:ts ledamöter afgifna reservation
är tillstyrkt, till K. M:s disposition ställa ett belopp
af 10,000 rdr årligen att användas för bekostande i hufvudstaden
af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som
företrädesvis tillböra allmän bildning. Utan tvifvel finnes alltid
inom en hufvudstad både goda och dåliga sidor, och denna
sednare sida bör man söka att om möjligt hämma, hvilket obestridligen
bäst sker genom att söka bibringa och sprida nyttiga
kunskaper, och i fall utmärkta män, som egnat sig åt vetenskapliga
forskningar och ega förmåga att meddela sig åt andra, erhålla
ett dylikt uppdrag.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville, med afslag å
Utskits förslag, antaga den vid Betänkt i denna punkt inom
Utsk:t afgifna reservation.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats afslag å Utskds förevarande
hemställan samt antagande af Gr. Cronstedls uti en vid
punkten fogad reservation afgifne förslag, »att R. St:r måtte på
det sätt Hr Lemchens ifrågav:de motion bifalla, alt ett belopp
af 10,000 rdr anvisas att under instundande stalsregleringsperiod
årligen från Riksgäldskontoret utgå, att, enligt K. M:s Nåd.
disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga
vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra
allmän bildning;» framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades manga
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af
Gr. Cronstedts nyssberörde förslag, hvilken propos. med starka
jarop besvarades.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: I)å nu R. o. Ad. fattat
det beslut att, med afslag å Utsk:ts i förev:de 89:de punkt gjorda
hemställan, bifalla den vid Betänk:t i afseende på denna punkt
afgifna reservation, får jag anhålla, att R. o. Ad. ville inbjuda
de öfriga Riks-Stånden att i detta Ståndets beslut sig (örena.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
90:de—100:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos, hvarjemte vid den 100:de
punkten erinrades om iakttagande af den förändring i hufvudtitelns
slutsumma, som kunde blifva en följd af R. o. Ad:s från
Utslcts förslag alvikande beslut.
Den vidare behandlingen af förev.de Utlåt, uppskjöts till
nästa plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
106
Den 24 Augusti.
Måndagen den 24 Augusti 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 22 dennes samt pleniprotrt
för den 11 sistl. Maj. f. m.
Upplästes ett af Gr. Ehrensvärd, Albert, inlemnadt mern. af
följrde lydelse:
Hos Höglofl. R. o. Ad. får jag vördsamt anhålla att, med
bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats
bland det Höglofl. Ståndets Elektorer samt i R. St:rs Bevilln.-  Utskott.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels Ståndets
Hrr Bänkmän att utse en Elektor efter Gr. Ehrensvärd, dels
ock Hrr Elektorer att välja en ledamot i Bevilln.-Utsk:t efter
densamme.
Hr Oldevig, Hans Fredrik: Af tjensteåligganden nödgad
att afresa till det län, hvars styrelse i nåder är mig anförtrodd,
får jag afsäga mig min befattning såsom ledamot i
Bevilln.-Utsk:t, med anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Afven denna begäran bifölls, och Elektorerne anmodades att
utse en ledamot i Bevilln.-Utsk:t efter Ilr Oldevig.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i
Stats-Utsk:t efter N:o 780, Hr Klingenstjerna, Eric Gustaf; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 400. Frih. Bergenstråle, fullm. Hr Törnebladh, Gustaf.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.
-Utskit efter N:o 51, Gr. Posse, Arvid; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 1255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf.
Den 24 Augngti.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i
Banko-Utsk:t efter N:o 108, Gr. Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt,
Enar Wilhelm, och N:o 130, Gr. Adlersparre, fullm. Hr von
Hofsten, Sten Erland; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 135. Frih. von Duben, Gustaf Wilhelm;
» 304. Frih. Fock, Alexander Georg.
Med förmälan, att Frih. Fock, Alexander Georg, hvilken
blifvit utsedd till ledamot i Banko-Utsk:t, förut varit suppleant
i samma Utsk., anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att välja en ny suppleant i meranämnde Utsk. efter Frih. Fock.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hulvudtitel.
101:sta och 102:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
I03:dje punkten och i sammanhang dermed 26:te punkten
(sid. 33) i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 118.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Man har vid de senare riksdagarne
utvecklat en så stor frikostighet mot allt, som rörer
det allmänna undervisningsväsendet i vårt land, att det tyckes
vara på tiden att i någon mån hejda den anslagsfeber, som i
denna rigtning gripit representationen. I detta afseende borde man
alltid fasthålla två grundsatser: den ena att staten skall bekosta
aflöning för vinnande af nödiga lärarekrafter; den andra att allt
öfrigt, som dertill hörer, såsom byggnader, materiel o. s. v.,
icke bör af staten anskaffas. Nödvändigheten häraf tyckes ock,
då man betraktar det till öfverläggning nu föreliggande förslaget,
hafva föresväfvat Stats-Utsk:t; men den åtgärd, som det
föreslagit i detta afseende, är ett dåligt palliatif och måste mötas
med ogillande. Det är vår stolthet, att just till följd af det
myckna, som hos oss blifvit gjordt för den allmänna undervisningens
befrämjande, äro de allmänna läroverken icke i något
land så talrikt besökta som i Sverige. Men vi böra också derför
akta oss för att icke sjelfva motverka detta goda, hvilket
lätt kan ske genom den nu föreslagna förhöjningen i terminsafgilten.
Det är nog sannt, att 10 rdr årligen icke är någon
summa att tala om; men om dessa 10 rdr läggas til! andra utgiftsposter
af samma belopp, så uppkommer dock en summa,
som blifver ganska kännbar lör mången, i synnerhet för föräldrar
med talrik familj. För dem är det ingen obetydlighet att
för hvarje gosse erlägga 19 rdr om året (den redan bestående
terminsafgilten uppgår nemi. till 9 rdr årligen). Obemedlade föräldrar
skola befrias från afgiften. Ja, men att bestämma grän
-
108
Oen 24 Augusti,
sen, eler förmögenhetsvilkoren icke längre tillåta afgiftens uppbärande,
är en ganska kinkig och grannlaga sak och måste alltid
kännas ytterst förödmjukande att underkasta sig. Denna afgift
blifver för öfrigt, i hvad fall som helst, en orättvisa. Man
säger, att det är fullt i sin ordning, att den, som har råd att
bekosta sina barn undervisning, också gör det; men man betänker
icke, att genom detta förslag få millionären och den mindre
bemedlade betala precist lika mycket, oaktadt den förre naturligtvis
har många gånger bättre råd dertill än den senare. Hade
man bestämt afgiften att utgå proportionsvis efter den allmänna
bevillning, som hvar och en betalar, så kunde det legat någon
rättvisa till grund derför; men derom är ej 1111 fråga. För
öfrigt är den summa, som härigenom skulle åstadkommas, alldeles
otillräcklig för det dermed åsyftade ändamålet, hvilket bäst
visar sig af de anslagssummor, som Utsk:t, i trots af den nu
föreslagna åtgärden, begärt just i och för läroverksbyggnader.
Man har icke dermed vunnit mera, än att man kunnat bespara
10,000 rdr, och att de beviljade summorna skola amorteras på
ett sätt, som ej lärer komma att helsås med tillfredsställelse någorstädes
i landet. En annan omständighet i förslaget är det
olycksaliga i att parcellera nt förmögenheten i en sådan mängd
små kassor. Vi hafva nu 73 elementarläroverk, af hvilka hvart
och ett skulle hafva sin särskilda kassa, förvaltad af ett i den
vägen hittills okändt slag af myndigheter. Man skulle härpå
kunna tro, att vi icke egde tillräckligt med förvaltningar förut,
utan kunde behöfva några flera. Att så icke är fallet, vet dock
den bäst, som känner till den massa af olika slags förvaltningar,
som ensamt i afseende å läroverken redan finnas. Och
det oaktadt vill man nu skapa en sådan mängd nya kassa-lörvaltningar,
som i allmänhet ingenting kunna uträtta, ty vid de
smärre elementarläroverken komma dessa kassor säkert icke att
räcka till reparationer ens. Något hade möjligen kunnat dermed
uträttas, om medlen skolat erläggas till stiftens byggnadskassör.
Då man således icke kan gilla Utsk:ts förslag, men tilllika
förfäktar den grundsatsen, att staten icke bör påläggas kostnaderna
för läroverksbyggnader och dylikt, är det nödvändigt
att bestämma, hvilken myndighet skall göra det. Och i sådant
fall ligger genast till hands att besluta, att det är kommunens
skyldighet att bekosta dessa saker, och har icke den mindre
kommunen, staden, råd att genom anslag eller lån bekosta det,
så må den vända sig till deri större kommunen, länet, som nu
fått sin egen representation, och då kan en del bekostas af staden,
och återstoden af länsrepresentationen. Af dessa skäl,
och med åberopande af Hr fiergers Betänkit vidfogade reservation,
får jag anhålla om afslag å den nu löredragna punkten.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Bland de svåraste
beskaltningsfrågor är ofelbart den, om hvilka som böra eller
icke böra erlägga terminsafgilter. Man har visserligen en måttstock,
nemi. att ett fattigdomsbevis befriar från denna afgifts
Den 24 Augusti.
109
erläggande; men huru mångå äro ej de, som af en sann eller
falsk blygsel, af sin samhällsställning eller andra förhållanden ej
vilja eller kunna prestera ett dylikt bevis. Det beror således ofta
af rektorernas subjektiva tycke, hvaraf mycket trassel uppstått,
och när detta nu varit händelsen, huru mycket mer skall det
ej då blifva fallet, om denna afgift mer än fördubblas, om den
från 9 rdr årligen växer till 19.
När denna utgift ej stiger till högre belopp än omkring
50,000 rdr öfver hela riket, vore således enligt min tanke det
bästa sättet att slita den trassliga harfvan att göra all undervisning
fri. Detta skall visserligen synas som en pedagogisk utopi,
och man skall anföra andra länders exempel, der en vida högre
afgift erlägges; men friheten är urgammal i Norden, och ingenstädes
har det i aila tider, om vi undantaga de revolutionära,
varit så godt tillfälle för hyddans torftige son att skaffa sig en
uppfostran, hvarigenom han kunnat svinga sig till statens högsta
värdigheter, som i vårt land. Det vore således, enligt min
tanke, bäst att taga steget ut och låta all undervisning blifva
fri. Men om detta ej låter sig göra, och dessutom byggnadskassör
skola bildas, så anser jag att dessa böra stå under rektors
och ej under stiftets vård. Och om en byggnadskassa sålunda
skall bildas, föreslår jag att genom noggranna reglementariska
föreskrifter bestämmes, grundade på taxeringsvärdet eller
efter någon annan norm, hvilka som böra erlägga denna byggnadsafgift
eller endast terminsafgift eller vara dispenserade från
båda. Detta kan visserligen stundom blifva en tillämpning af
den gamla satsen »summum jus summa injuria,» men gifver
dock anledning till färre missbruk än ett »pröfve domaren.»
Frih. af Ugglas, Gusta f: Det under öfverläggning varande
förslaget är otvifvelaktig! ett af de mera framstående, som Utsk:t
i afseende å åttonde hufvudtiteln framlagt, och det är således
ej underligt, att det väckt motstånd. Den förste talaren har
betraktat saken ur mera allmän synpunkt, och i synnerhet fäst
sig vid vigten deraf, att all undervisning må vara fri. Dervid
må man dock ihågkomma, att förhållandet icke är sådant nu.
Redan nu finnes det en terminsafgift, och det är nu endast fråga
om, huruvida den skall ökas eller ej. Vi kunna således undvika
allt vidare tal derom. Det må vara sannt, att det är statens
pligt att gifva fullkomligt fri undervisning åt de barn, hvilkas
föräldrar äro medellösa och således ej kunna betala något
derför; men lika visst är det, att de föräldrar, som verkligen
hafva råd att bekosta sina barns undervisning, äfven böra göra
det och lära sig inse sin skyldighet i detta afseende. — Man
har sagt, att kommunen bör bekosta läroverksbyggnaderna.
Hvad menas då med kommunen? Det är lika orättvisst att dermed
betunga staden, i hvilken läroverket ligger, som att länet
skall bekosta det, och det enda riktiga är, att det distrikt, som
begagnar sig af undervisning vid ett läroverk, betalar denna
510
Den 24 Augusti.
kostnad. Just detta har Utsk:t också sökt åstadkomma genom
silt förslag. Att den summa, som härigenom skulle erhållas,
blefve för ändamålet otillräcklig, är minst sagdt obevisadt. En
ligt
inom Utsk:t uppgjorda beräkningar uppgår den skolbesökande
ungdomens antal till omkring 7,500, af hvilka två tredjedelar
anses kunna erlägga den här föreskrifna nya afgiften, hvaraf
således skulle uppkomma en summa af 50,000 rdr årligen.
Utsk:t har ansett, att staten endast bör med lån unders ödja
läroverksbvggnaders uppförande, och med 50,000 rdr betalas,
enligt de af Utsk:t för dylika lån föreslagna vilkor, ränta och
amortering å 1 million rdr. Detta är också, eget nog, just den
summa, som för läroverksbyggnader begärts vid denna riksdag,
så att den kan anses representera just hvad som nu tarfva3.
Man har sagt, att det skulle vara så ytterst svårt att fastställa
gränsen mellan de betalande och icke betalande. Men huru går
det till nu? Det bör väl icke blifva svårare att företaga en sådan
pröfning rättvist nu än förut, en pröfning, som man med
fullkomlig trygghet bör kunna öfverlemna åt skolstyrelsen. Hvad
vidare angår de många små kassorna, så ligger verkligen deri
förslagets största svaghet. Men detta kan icke hjelpas. Det
måste väl medgifvas, att ingen kan vara närmare att sköta dessa
medel än styrelsen öfver den skola, till hvars behof de skola
användas. Åtminstone må förvaltningen deraf icke öfverlemnas
åt stiftens byggnadskassör. Dessa äro icke numera synnerligt
rika; men under det de ännu egde större tillgångar, tillgodosågs
hufvudsakligen stiftsstadens behof. Den lyftning, hvilken undervisningsväsendet
i våra dagar tagit, gör det troligt, att läroverksbyggnaderna
skola snart vara så tillräckligt utvidgade, att de
motsvara behofvet, och att dessa kassor skulle få tillfälle att
växa till den grad, som Hr af Sillén tyckts antaga, är således
föga sannolikt. Och om äfven de härlör erforderliga byggnaderna
skulle vara tillräckliga på några ställen, så kan det icke
skada, att skolstyrelserna hafva några tillgångar öfver, med
hvilka de skulle kunna gifva skolhusen en större grad af prydlighet
och beqvämlighet än som i allmänhet bestås.
Det torde slutligen icke vara möjligt att ålägga kommunerna
denna skyldighet, såsom de föregående talarne så raskt föreslagit.
Möjligen skulle de icke komma att infria de löften, som
dessa gifvit i deras namn. Då återstode ej något annat än att
staten anslog medel dertill, och hvart skulle väl det taga vägen ?
Genom det nu framlagda förslaget har Utsk:t sett sig i stånd
att förändra alla de af K. M. begärda anslagen till skolhusbyggnader,
utom till det i Strengnäs och hälften af det till Halmstad,
till lån. Går man icke in derpå, så får man vara beredd på
att gifva anslag dertill, ty nöden står för dörren.
På grund af hvad jag nu anfört och då det synes mig vara
fullkomligt rättvist att den, som dertill har råd, sjelf i någon
mån bekostar sina barns uppfostran, får jag yrka bifall till
Utskds framställning i denna punkt.
Den 24 Augusti.
lil
Frih. Armfelt, Magnus: Då kommunerna icke kunna
tillbindas alt på egen bekostnad uppföra läroverkshusen, enär
det torde vara omöjligt att bestämma hvad i detta fall med
kommunen bör förstås, och de kommuner, hvarest elementarläroverk
finnas, dessutom tillkännagifvit, att de icke egde förmåga,
äfven om de hade vilja, alt ensamme draga detta onus —; och
då likväl, så vida det icke skall blifva för staten utan all nytta
att hafva gjort stora uppoffringar för en förökad lärarepersonal,
elementarläroverkens byggnader på de flesta ställen måste i
högst betydlig mån utvidgas och förändras; så synes mig att
man för bekostande af läroverkshusen endast har tvenne alternativer
att välja på, det ena alt staten dertill anslår medel, det
andra att de byggas och underhållas utaf dem, som begagna
undervisningen, det är lärlingarne.
Att staten skulle bekosta dessa byggnader, på samma sätt
som den byggt jernvägarne för lånta penningar, och således
låta kommande generationer betala en del af kostnaden derför,
kunde visserligen försvaras dermed, att liksom af nyssnämnda
företag kommande generationer jemväl draga hufvudsaklig nytta
af läroverken, men så många skäl tala likväl emot denna utväg,
att ingen lärer önska att densamma vidtages. Återstår då endast
det andra alternativet att läroverkshusen bekostas af lärjungarne.
Ehuru jag således i hufvudsaken instämmer iUtsk:ts
förslag, synes det mig likväl vara ett fel, om af dessa medel
bildades särskilta kassor vid hvarje elementarläroverk. Såsom
de föreg:de talarne anmärkt, skulle dessa kassor flerastädes
blifva för små och otillräckliga, på andra ställen deremot visserligen
uppgå till stora summor, som dock icke kunde komma
att begagnas. Frih. af Ugglas har visserligen anmärkt, att om
dessa medel komma att ingå till stiftets gemensamma byggnadskassa,
skulle deraf lätteligen kunna blifva en följd, att de användes
företrädesvis, om icke uteslutande, till förmån för det
högre elementarläroverk, som vore förlagt uti stiftsstaden. För
min del får jag likväl bekänna, att jag icke hyser några farhågor
i detta afseende, utan anser det nödvändigt att samla terminsafgifterna
uti några få större kassor, emedan de endast
derigenom skulle kunna räcka till att bekosta byggnaderna, icke
blott vid de större, utan äfven vid de mindre elementarläroverken.
Man har klagat öfver det odiösa deri, att den allmänna
undervisningen skulle belastas med denna tunga och icke vidare
vara fri. Afven jag måste erkänna, att om förhållandet vore
så, att undervisningen nu vore h. o. h. fri från all kostnad,
skulle jag mycket tveka att belägga undervisningen med en
dylik afgift, men då en sådan afgift nu redan finnes, kan jag
icke i dessa anmärkningar se något skäl emot att terminsafgiften
bestämmes till 9 rdr 50 öre, i stället för 4 rdr 50 öre,
som den förut varit. På dessa skäl får jag anhålla om bifall
tiil Utsk:ts förslag, med den förändring att ifrågav:de afgift måtte
komma att ingå till för hvarje stift gemensamma byggnadskassör.
112
Den 24 Augusti.
Frih. af Ugglas: Jag anhåller att få nämna, att det för
slag,
Utsk:t framställt, undergått en sorgfällig pröfning utaf personer,
som i dessa ämnen hafva en noggrann sakkännedom.
Att i detta förslag vidtages den förändring, Frih. Armfelt påyrkat,
skulle vara att h. o. h. förrycka detsamma, och torde
åtminstone fordra en vida omständligare pröfning, än den långt
framskridna riksdagen medger. För min del anhåller jag, att
R. o. Ad. måtte bifalla den nu föredragna punkten oförändrad.
Hr Paykull, Lars Gustaf: I likhet med den förste
värde talaren tror jag icke, att den åtgärd, Utsk:t föreslagit, är
fullt lämplig, men äfven om man antager, att en dylik förhöjd
terminsafgift bör erläggas, synes det åtminstone vara rättast
att låta medlen ingå till stadens kommunalkassa. Skulle de
ställas under rektors förvaltning, såsom här blifvit föreslaget, så
vore det ganska säkert, att de komme att användas till oupphörliga
mindre behöfliga små reparationer, och då sedermera en
större byggnad eller reparation måste företagas, skulle ingen
kassa finnas att tillgå derför, i trots af den dryga skatt, som
af lärlingarne blifvit för detta ändamål uppburen. Obestridligen
skulle kommunen vara i stånd att bättre förvalta dessa medel,
så att de kunde blifva tillräckliga för framtida behof.
Henna kassaförvaltning komme äfven att blifva ett svårt
onus för rektorn, som väl äfven komme att belastas med uppdrag,
att, då sådant behöfdes, uppnegociera de lån, som för
nybyggnad och större reparationer kunde vara behöfliga. Man
har äfven talat om billigheten deruti, att de personer ,som hade
rätt att för sina barn begagna en skola, skulle på något sätt
vara skyldiga att bidraga till dess förkofran.
För min del kan jag likväl icke inse annat, än att dylika
bidrag borde användas uteslutande till afhjelpande af skolans
omedelbara behof lör det närv:de. Genom det förslag, som
Utsk:t framställt, och genom den förändring, Frih. Armfelt deri
föreslagit, synes man likväl icke betrakta saken från denna synpunkt.
Dessa medel skulle nemi. samlas synnerligen för afhjelpande
af aflägsna framtida behof. Då detta ändamål afses, kan
jag icke fatta att det vore rättvist eller billigt att pålägga lärjungarne
denna ökade skatt. Det synes mig derföre vara skäl
att till nästa riksdag vänta med den föreslagna förändringen,
så att man kunde få tillfälle närmare utreda frågan. Jag anhåller
derföre om afslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är en ganska
vacker och god tanke att undervisningen i de allmänna läroverken
borde vara fullkomligt kostnadsfri, och jag får bekänna att,
såvida det nu vore fråga om att frångå denna grundsats, skulle
jag mycket tveka att dertill lemna mitt bifall. Förhållandet är
likväl för närv:de icke sådant, att man kan säga att undervisningen
är kostnadsfri. Sedan 1856 hafva våra skolor blifvit
mera
Den 24 Augntti.
113
mera besökta än de varit före denna tid; staten har lemnat
stora anslag till flera lärareplatser och nya skolhus. Förr hörde
till undantagen, om en förmögen mans barn besökte de allmänna
skolorna, men detta förhållande har nu blifvit alldeles förändradt.
Den enskilta undervisningen, som då mycket begagnades,
har redan mycket kommit ur bruket och lär, sedan
studentexamen vid universiteten numera blifvit upphäfd, säkert
komma att ganska snart h. o. h. upphöra, emedan det blir för
hvarje yngling nära nog en nödvändighet att söka sig in i något
läroverk. När så är förhållandet, synes mig det förslag,
som af K. M. blifvit gjordt och hvilket Utsk:t tillstyrkt, vara
oändamålsenligt. Det är ju allt skäl att äfven de personer,
som sutta sina barn i undervisningsverken, äfven något litet
bidraga till dessa läroverk; och jag kan derför icke se annat, än
att det vore skäl att bifalla den föreslagna förhöjningen i terminsafgiften.
En annan fråga är, huruvida, såsom K. M. föreslagit,
man bör låta dessa medel vid hvarje särskilt skola samlas
till en byggnadskassa, som endast skulle få användas till de
nybyggnader och reparationer, som vid skolan voro behöfliga.
Härom kunna tankarne vara delade och vi hafva hört olika
åsigter i detta afseende uttalas. För min del instämmer jag i
Frih. Armfelts yttrande. Likasom denne talare, tror äfven jag
att det vore lämpligast, om de små belopp, som utgå inom hvar
och en af de mindre skolorna, samlades uti stiftskassan. Utdelade
uti många små byggnadskassör, skulle dessa medel blifva
alldeles otillräckliga för de ändamål, hvartill de äro afsedda,
då de deremot, samlade uti stiftskassan, ganska väl skulle förslå
till de behof, som af stiftsstyrelsen, hvilken synes vara bäst i
stånd att bedöma 4etta, ansågos vara de mest trängande.
Emot detta förslag har blifvit anfördt, att man af gammalt
haft den erfarenhet att det varit stiftsstadens läroverk som
företrädesvis, om icke uteslutande, dragit nytta af skiftskassan.
För min del tror jag att orsaken dertill varit att man förut
knappast haft några högre elementarlöroverk, utom de som
voro belägna i stiftsstäderna. Det synes mig vara ganska lämpligt
att de medel, som insamlades vid skolor, hvilka icke behöfde
använda dem, kunde begagnas för byggnad eller reparation
vid en annan skola inom stiftet, hvarest en dylik byggnad
vore af bebofvet påkallad, och jag hyser intet tvifvel att
icke stiftsstyrelsen skulle finna sig föranlåten att använda dem
der de bäst behöfdes, utan att genom partiskhet för stiftsstadens
skola gifva anledning till missnöje. På dessa skäl instämmer
jag i det af Frih. Armfelt framställda yrkande, men skall, om
ett omedelbart afgörande af frågan i denna riktning skulle möta
svårigheter, icke motsätta mig en återresniss.
Frih. af Ugglas: Det är möjligt att K. M:s mening varit
att med dessa medel förstärka stiftens byggnadskassör, ehuru den
K. Proposm icke uttalar sig fullt tydligt derutinnan. Genom
H. VI. 8
ili
Den 24 Augusti.
Utsk:ts förslag vinnes dock den stora fördelen att afgiften säkert
kommer att erläggas villigare, då man vet, att den skall användas
tili det läroverks fromma, der ens barn åtnjuta sin undervisning.
Särskilta fall kunna äfven åberopas för olämpligheten
af Frih. Armfelts förslag.
Norrtelje stad t. ex. har nyligen bekostat 30,000 rdr för
uppförande af nytt läroverkshus. Skulle nu terminsafgiften från
denna skola ingå till stiftets byggnadskasssa, komme antagligen
medlen att användas till uppförande af ett nytt läroverkshus i
Upsala, hvilket är af behofvet högeligen på kalladt, och Norrtelje
ginge sannolikt i mistning af ersättning för de der nedlagda
kostnaderna.
Gr. von Rosen, Fredrik: Inom Ekon.-Utskd, som äfven
behandlat denna fråga, var jag af den öfvertygelse, att en afgift
af hvarje lärjunge skulle vara både ändamålsenlig och
riktig.
Jag vill nu endast tillägga, att det synes mig ligga mycken
vigt derpå att hvarje läroverk må få utveckla sig fritt och för sitt
eget behof begagna de medel, det kari insamla; emedan intresset
för läroverket blir större i den mån hvar och en vet att
han bidragit till dess förkofran. På dessa skäl anhåller jag om
bifall till Stats-Utsk:ts förslag.
Hr Fahnehjelm: Det förvånar mig ingalunda att Utsk:ts
förslag funnit många och vältaliga försvarare. Jag vet att man
derför hyser litliga sympathier inom Riks-Stånden, men jag kan
likväl icke underlåta att vidhålla den åsigt, jag förut uttalat, då
jag icke funnit mig öfvertygad af de skäl, som emot mig blifvit
anförda. Man har yttrat, att undervisningen redan nu icke skulle
vara kostnadsfri, utan att på densamma vore lagd en terminsafgift
af 4 rdr 50 öre. Detta är sannt, men det är ett helt annat
förhållande med den nu stadgade terminsafgiften. De deraf
inflytande medlen afse skolmaterielens bekostande, och det är
ganska billigt alt skolungdomen består denna. Det är eget nog
att nu höra en Stats-Utsk:ts ledamot tala om, att den som åtnjuter
fördelarne af en sak, också bör bekosta den, då man
påminner sig det beslut, som här på samma rum en annan
delegation af R. St:r, det förstärkta Stats-Utsk:t, för några få
dagar sedan fattade, då genom en förunderlig försynens skickelse
de, som komma att närmast draga nytta af jernvägsanläggningarne
befriades från att betala expropriationskostnaderna. Detta
beslut må nu vara riktigt eller ej, hvilket ej hör hit, så bör
man väl handla i konseqvens dermed i nu förev:de fråga och icke
låta ungdomen, som åtnjuter undervisningen, bekosta läroverksbyggnaderna.
Kommunen, den större eller den mindre, bör göra
det, och, likasom man icke fordrar att passagerare på jernvägen
skola betala vägen, bör man icke heller fordra att lärlingarne skola
bekosta skolhusen. Frih. Tersmeden har yttrat att förhållandet
nu är förändradt och att de förmögnares harn numera allmänt
Den 24 Augusti.
f 13
begagna de allmänna skolorna; men i hvad afseende är förhållandet
förändradt? Jo, i stället för de små och otjenliga rum,
hvari skolungdomen förr undervisades, har man nu vid hvarje
skola rymliga salar, der på bästa sätt är sörjdt för lärjungarnes
helsa och trefnad; och det är klart att när undervisningen i
skolorna är fri, skulle dessa förändringar verka att antalet af
lärjungar i högst betydlig mån förökas. Ehuru jag icke mera
vågar hoppas på den enda lösning af frågan, som jag anser tillfredsställande
— afslag å Utsk:ts förslag — vidhåller jag likväl
det yrkande, jag förut framställt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att hvad först beträffade 26:te punkten i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds Betänk. N:o 118, hade endast
bifall till hvad Utsk:t deri hemställt, blifvit yrkadt, men att, vidkommande
åter Stats-lltsk:ts hemställan i den förev:de 103:dje
punkten, följ;de yrkanden blifvit framställda, nemi. af Frih. af
Ugglas, att densamma måtte utan förändring bifallas; af Frih.
Armfelt, att Utsk:ts förslag måtte antagas med följande förändrade
lydelse: »att R. St:r måtte, med hufvudsakligt bifall till
hvad K. M. föreslagit, besluta en förhöjning af 5 rdr i den
terminliga afgiften för lärjungar, som begagna elementarläroverken
och icke äro medellöse eller af vederb:de skolstyrelse på
ofvananförda skäl derifrån varda befriade, hvilken tillökning i
termins-afgiften skall till stiftens byggnadskassör ingå;» och
dels slutligen af Hr Fahnehjelm, alt Utslcts hemställan måtte
af R. o. Ad. afslås; och komme, då särskilda yrkanden således
blifvit gjorda i afseende å de båda punkterna, desamma att
göras till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till hvad Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:t i 26:te punkten af Betänk:t
N:o 118 hemställt.
Ropades ja.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Stats-Utsk:ts ifrågav:de hemställan utan förändring,
hvartill svarades många ja, blandade med nej, vidare propos.
på bifall till samma hemställan med den af Frih. Armfelt föreslagna
förändring, då svaren utföllo med många nej jemte
några ja, och ytterligare propos. på afslag å merberörde hemställan,
hvilken propos. besvarades med många nej jemte (lera
ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad
förnyades samt besvarades med många ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter det Hr Fahnehjelm begärt votering, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., huruvida afslag å Utsk:ts förslag skulle utgöra
kontra-propos:n vid den blifvande voteringen, och sedan dertill
Den 24 Augusti.
svarats inånga ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Frih. Tersmeden påyrkade votering om kontra-propos:ns
innehåll.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall till 103:dje
punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, kontra-propos:n skall
innehålla afslag å samma punkt, röstar
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontra-propos. bifall till
punkten med den förändring, att efter ordet »befriade» tilläggas
följande slutord: »hvilken tillökning i terminsafgiften skall till
stiftens byggnadskassör ingå.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 38.
Nej — 9.
Upplästes och godkändes följande voter:s-propos. för hufvud-voteringen.
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 103:dje punkten
af Utlät. N:o 139, röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan.»
Voteringen företogs och efter dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 17.
104:de punkten.
Hr Fahnehjelm: Sedan nu mera R. o. Ad. beviljat
den af Utsk=t begärda förhöjningen i terminsafgiften, vågar jag
hemställa, om det icke vore skäl att förminska den anslagssumma,
som Utsk:t i denna punkt tillstyrkt, till det af K. M. begärda
belopp af 50,000 rdr, hvarå jag vågar anhålla att Hr
Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Frih. af Ugglas: Inför Utsk:t hafva blifvit företedda handlingar,
som utvisade att den ifrågav:de reparationen och ny
-
Den det ej vill, röstar
den det ej vill, röstar
Ja j
Nej;
Den 24 Augusti.
117
byggnaden icke kunde verkställas för den summa, sorn blifvit i
den K. Propos:n begärd. Dessa handlingar gåfvo vid hadden
att för reparation af läroverkshuset behöfves 42,000 rdr samt
för ändring och inlösen för statens räkning af ett domkyrkan
tillhörigt stenhus 30,000 rdr, eller tillsammans 72,000 rdr. Den
verkliga kostnaden öfverstiger således den af K. M. beräknade
med 20,000 rdr; det är äfven utredt att stiftets byggnadskassa
saknar medel att bidraga till uppförande af ifrågav:de läroverkshus.
Vid sådant förhållande har Utsk:t ansett sig böra tillstyrka
anvisande af hela den erforderliga summan, efter afdrag af
10.000 rdr, hvilket belopp Ftsk:t förmenat skulle kunna genom
lån anskaffas samt inom en icke aflägsen framtid amorteras med
den tillgång, som den af R. o. Ad. nyss beslutade förhöjning i
terminsafgiften lemnar.
Hr Fahnehjelm: Enligt den utredning den siste värde
talaren lemnat, ingå uti den af IJtskit begärda anslagssumma
20.000 rdr, som skulle användas såsom lösen för ett stenhus
tillhörande domkyrkan. K. M. har likväl förklarat, att med
inlösandet af detta hus kunde anstå. I den förhoppning att
R. St:r skola, äfven i detta afseende, gå K. M:s framställning
till mötes, anhåller jag således att R. o. Ad., med afslag å den
nu föredragua punkten, ville bifalla K. M:s i ämnet afgilna Nåd.
Propos.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utskits förev:de hemställan utan förändring och dels bifall
till densamma med nedsättning af anslagssumman från 62,000
rdr till 50,000 rdr, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utskits hemställan oförändrad och sedermera propos.
på bifall dertill med ofvansagde förändring, hvilka båda
proposir med blandade ja och nej besvarades; hvarefter propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring förnyades samt
likaledes besvarades med ja och nej i blandning; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Fahnehjelm begärde votering.
Uppsattes och justerades följide voter:s-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 104:de punkten
af Utlåtit Nio 139, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. samma hemställan, med nedsättning
af anslagssumman 62,000 rdr till 50,000 rdr.»
\l8
Den 24 Augusti.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — IG.
Nej — 18.
105:te punkten.
Hr Fahnehjelm: Med detta anslag förhåller sig så, att
K. M. begärt 50,000 rdr, men Stats-Utsk:t åter har ansett ett
anslag af 25,000 rdr vara tillräckligt, och att, till följd af den tillgång,
som enligt I03:dje punkten i det föredragna Betänk:t blifvit
läroverken beredd, återstoden 25,000 rdr borde utgå i form
af lån. Då det icke lär vara något hopp att få den grundsats
etablerad, hvilken jag förut förfäktat, har jag emot förra delen
af Utsk:ts framställning icke något att anmärka, men måste
deremot motsätta mig det föreslagna lånet, som borde utgå
från Riksgäldskontoret. Om man också förr följt den praxis
att utlemna lån derifrån, så är det dock icke skäl att återgå till
detta bruk. Riksgäldskontoret har, såsom dess namn antyder,
blifvit inrättadt för att ombesörja förvaltningen och betalningen
af rikets gäld; icke för att bevilja nya förstriickningar, och dess
ändamål kan icke vara att det skulle utgöra ett lånekontor.
Icke heller anser jag att det skulle vara nyttigt att tillägga R.
St:rs finansbyrå en sådan bestämmelse. För öfrigt torde det
icke vara någon svårighet för staden Halmstad att erbjuda sådan
säkerhet att den må kunna få det ifrågav:de lånet, utan
att R. St:r behöfva uppträda såsom långifvare. På grund af
hvad jag nu anfört och jemte det jag tager mig friheten fästa
uppmärksamheten på ett i Betänk:t befintligt tryckfel vid denna
punkt, hvarest det står »ett låneunderstöd af 2,500 rdr» i st. f.
25,000 rdr, anhåller jag vördsamligen att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. på bifall till förra och afslag å sednare
delen af Utskits framställning.
Frih. af Ugglas: Det förnämsta skälet, hvarför den förre
värde talaren motsatt sig låneunderstöd till Halmstads elementarläroverk,
synes hafva varit att han ansett direkta lån icke
vidare böra utgå från Riksgäldskontoret, men jag vågar hemställa,
huruvida det kan vara skäl att för första gången under
denna riksdag framkasta denna tanke nu då fråga är om ett
ringa lån till en stad, sedan man icke tvekat att anvisa dylika
lån till enskilta jerrivägsanläggningar och andra företag. Hvad
sjelfva saken vidkommer, har K. M. af R. St:r begärt ett anslag
af 50,000 rdr, men, på grund af förslaget om förhöjning
i terminsafgiften, har Stats-Utsk:t ansett att en del af denna
summa borde lemnäs i lorm af lån, stäldt att återbetalas genom
amortering under en icke alltför lång tid. Att den lindring,
som beredes genom ett dylikt lån, för Halmstad är ganska behöflig,
framstår tydligt, när man tager kännedom om de stora
utgifter, denna kommun under de sednare åren haft, och för
Den 24 Augusti.
119
hvilka den varit nödsakad att skuldsätta sig till ett belopp af
100.000 rdr. Det kan icke vara för mycket att man understödjer
ett samhälle, som sjelf gjort så mycket för sina kommunala
angelägenheter, med ett anslag af 25,000 rdr och ett lån
af ett lika belopp, helst som staden i alla fall måste till läroverkshuset
tillskjuta 36,000 rdr; och jag anhåller derför att
R. o. Ad. måtte icke blott, på sätt den förre talaren yrkat,
bifalla det begärda anslaget, utan äfven låneunderstödet, hvars
sillra, efter rättelse af det anmärkta tryckfelet, skulle komma
att utgöra 25,000 rdr.
Hr Fahnehjelm: Då Frih. af Ugglas behagat fästa det
Höglofl. Ståndets uppmärksamhet vid de stora uppolTringar, som
Halmstad underkastat sig, tillåter jag mig äfven att å min sida
erinra om en å pag. 37 i detta Betänk, förekommande framställning,
hvilken redan blifvit af R. o. Ad bifallen, och hvarigenom
11,000 rdr blifvit anslagna till utvidgande af läroverket
i Halmstad. Om således staden Halmstad medelst de företag,
som blifvit uppräknade i Betänk:t, visat ett stort intresse för
sina kommunala angelägenheter, så har icke heller å R. St:rs
sida frikostigheten varit mindre, och jag ser deri ännu ett skäl
att anhålla om den propos., jag förut begärt.
Hr von Ehrenheim, Per: 1 anledning af den siste värde
talarens yttrande anhåller jag endast få nämna, att det anslag af
11.000 rdr, som Stats-Utsk:t tillstyrkt och R. o. Ad. under förmiddagens
plenum beviljat, icke afser någon nybyggnad, utan
blifvit lemnadt till utvidgande af lärarepersonalen vid Halmstads
skola; och då detta uteslutande är ett statsbestyr, så lär detta
anslag icke kunna betraktas såsom ett prof på frikostighet mot
staden Halmstad. Hvad åter sjelfva hufvudfrågan beträffar, synes
mig, då en terminsafgift blifvit beslutad, men nybyggnad
omedelbart behöfves, det vara både rätt och billigt att en
del af anslaget kommer att utgå i form af lån, hvarå ränta
och amotering böra betalas med den inkomst, som uppkommer
genom förhöjningen af terminsafgiften. Jag anhåller på detta
skäl om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, till en början, att R. o. Ad. torde finna, det
rättelse borde ske af det anmärkta tryckfelet, att det tillstyrkta
låneanslaget utförts med 25,00 rdr i stället för 25,000 rdr.
Ropades ja.
Sedermera förmälte Hr Gr. o. Landtm., att, hvad sjelfva
saken beträffade, hade i afseende å Utsk:ts hemställan om ett
anslag af 25,000 rdr utan återbetalningsskyldighet, för uppförande
af ett nytt läroverkshus i Halmstad, endast bifall dertill blifvit
yrkadt, hvaremot, i fråga om Utsk:ts tillstyrkande, att jern
-
120
Den 24 Augusti
väl ett låneunderstöd af 25,000 rdr måtte för samma ändamål
anvisas, så väl bifall dertill som ock afslag derå blifvit hegardt;
och komme till följd häraf delning af proposm att ega rum.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan i fråga om anslaget utan å ter betalningsskyldighet,
hvartill svarades ja, och sedermera propos. på
bifall till Utsk:ts förslag rörande låneanslaget, då svaren utföllo
med flera ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu
haft öfvervigten.
106:te, 107:de och l08:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
109:de punkten.
Hr Oldevig, Hans Fredrik: Ehuru Utsk:t medgifvit alt
lokalen vid Carlstads elementarläroverk är otillräcklig för ett
växande antal lärjungar, har Utsk:t likväl icke funnit sig böra
tillstyrka något anslag till afhjelpande af denna brist. Med den
kännedom jag eger om tillståndet af elementarläroverkets i
Carlstad byggnader, kan jag icke annat än beklaga det resultat,
hvartill Utskrt kommit. Redan för flera år tillbaka voro dessa
byggnader otillräckliga och olägenheterna häraf samt svårigheten
att besörja undervisningen har år efter år tilltagit. Den
starka tillväxten af befolkningen i Wermland gör det tydligt att
antalet af lärjungar i denna skola äfven framdeles skall komma
att än mera öka sig och göra svårigheterna af det inskränkta
utrymmet än känbarare. Jag anser således det vara ytterst
nödvändigt att läroverkshusen i Carlstad blifva utvidgade, och anhåller
derför att R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:ts förslag,
bevilja dels ett anslag af 35,000 rdr utan återbetalnings-skyldighet,
dels ock ett lån af ett lika belopp emot samma vilkor
som föreskrefvos för låneunderstöd till nybyggnad vid Halmstads
elementarläroverk.
Frih. af Ugglas: Då en sådan mängd af framställningar
rörande anslag till läroverks-byggnader vid denna riksdag inkommit,
har Stats-Utsk:t ansett det i allmänhet vara rättast att R.
St:r icke beviljade anslag i andra fall, än då behofvet af den
ifrågasatta byggnaden blifvit pröfvadt af K. M. Stats-Utsk:t har
visserligen i några fall afvikit från denna regel, bland annat i
afseende å läroverket i Fahlun, med hvilket det förhåller sig
så, att R. St:r sjelfva vid förra riksdagen pröfvat och godkännt
behofvet af anslag. Detta är också det enda undantag från
den af mig nyss antydda regel, som jag för min del anser böra
vid denna riksdag göras. Villigt medgifver jag att ett nytt läroverkshus
erfordras i Carlstad, men då man nödgas sätta en
gräns för de ifrågasatta anslagen, kan jag icke se något annat
Den 24 Augneti.
121
sätt att bestämma denna gräns, än efter den regel jag nyss
nämnt.
Reservanten har uti sin framställning åtnöjt sig med att
begära anslag och lån af tillsammans 70,000 rdr, oaktadt kostnadsförslaget
slutar sig på 163,699 rdr 95 öre, och man har
således ingen säkerhet för att en lämplig och tillräcklig läroverksbyggnad
skulle kunna uppföras för det begärda beloppet.
På grund af hvad jag nu anlört. och förnämligast af det
skäl, att denna anslagsfråga icke blifvit af K. M. pröfvad, anhåller
jag om bifall till Utsk:ts framställning.
Hr Olivecrona: Lika med den talare, som förut yttrade
sig i denna fråga, nödgas äfven jag beklaga att Stats-Utsk:t icke
ansett sig kunna tillstyrka det anslag, som Biskop Millén i sin
reservation begärt. Utsk:t har dock icke kunnat neka att Carlstads
läroverk behöfver ett ökadt utrymme i anseende till det
på de sista åren starkt växande antalet af lärjungar. Uti sin
motivering har Utsk:t vid denna punkt yttrat, att det ansåg
denna brist kunna afhjelpas genom tillbyggnad af gamla läroverkshuset,
men med den kännedom jag eger om läget för detta
läroverkshus, tror jag att detta svårligen kan låta sig göra. Såsom
hufvudsakliga skälet för afslag har man anfört, alt K. M.
icke pröfvat förhållandet, men jag vill deremot endast anmärka,
att detta icke skulle vara första gången, som R. St:r beviljat
anslag, utan att K. M. förut pröfvat ärendet. På de skäl,
som blifvit anförda i Biskop Milléns reservation, får jag derföre
vördsamligen anhålla att R. St:r för uppförande af ett nytt läroverkshus
i Carlstad i enlighet med ritning och kostnadsförslag,
som af K. M. godkännes, måtte bevilja elt anslag af 35,000 rdr
samt ett lån till samma belopp eller 35,000 rdr under enahanda
vilkor, som för det till Halmstads läroverk lemnade lån blifvit
bestämda.
Hr von Ehrenheim: Vid denna riksdag hafva anslag
blifvit begärda för nya läroverksbyggnader till ett sammanräknadt
belopp af 1,150,000 rdr, hvarutaf 900,000 utaf enskilda
motionärer. Om man nu frångår den grundsats att icke bevilja
andra anslag än dem, hvilka blifvit begärda af K. M., som
bäst är i tillfälle att bedöma, hvilka af statens behof först böra
tillgodoses, så blir det icke någon möjlighet att bestämma hvilka
anslag, som rättvisligen böra beviljas eller icke. Man löper
dessutom, i fråga om dessa anslag, som blifvit begärda af enskilda
motionärer, samt, af Utsk:n nedprutade, slutligen beviljas
af R. St:r, alltid fara att de blifva otillräckliga för det afsedda
ändamålet. På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Ehuru jagicke
blifvit antecknad såsom reservant vid denna punkt, har jag dock
inom Utsk:t varit af samma tanke som Hr Biskop Millén, i
122
Den 24 Augusti.
hvars reservation jag instämmer, samt anhåller derföre att få
förena mig med Hr Oldevig uti det af honom framställda
yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte för
uppförande af ett nytt läroverkshus i Carlstad i enlighet med
ritning och kostnadsförslag, som af K. M. godkännes, bevilja
dels ett anslag af 35,000 rdr och dels ett lån till samma belopp,
eller 35.000 rdr, under enahanda vilkor, som för det till
Halmstads läroverkshus beviljade lånet blifvit stadgade; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
och, då dertill svarades flere ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
110:de—116:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Il7:de punkten.
Frih. af Ugglas: Vid denna punkt har Utsk:t tillstyrkt
låneunderstöd, för uppförande af ett läroverkshus i Sala, utan
att behöfligheten af detta anslag förut blifvit af K. M. pröfvad.
Detta ensamt utgör för mig tillräckligt skäl att afslå Utsk:ts
framställning. Utsk:t har ansett den stora utgift af 25 till 30,000
rdr, som kommer att drabba staden Sala genom kostnadsfri
upplåtelse af jord för norra stambanans dragande öfver stadens
område, vara elt skäl, hvarför staden icke borde alltför mycket
betungas med uppförande af ny läroverksbyggnad; en dylik
byggnad torde dock för kommunen vara minst lika nyttig som
en jernvägsanläggning, för hvilken dessutom någon utgift åtminstone
under de irenne närmast följande åren icke kommer att
åligga Sala; jag ser häri ett ytterligare skäl att anhålla, det R.
o. Ad. ville afslå den föredragna punkten.
Gr. Sparre, Erik: Jag har icke deltagit i den föreg:de diskussionen,
men då man varit så frikostig att utdela anslag både
till följd af K. M:s Propos. och utom densamma, så förundrar
det mig »att man silar myggor, när man sväljt kameler.» Om
man icke bifallit andra anslag, än de af K. M. föreslagna, hade
ett afslag å denna punkt varit alldeles i sin ordning, men då så
ej skett, synes denna punkt icke heller böra afslås. För min
del kan jag ingalunda gilla det förfaringssätt, som tyckes hafva
gjort sig gällande inom Utsk:t, att nemi., när stora anslag blifvit
begärda, man afprutat en del och beviljat en ganska betydlig
återstod, men deremot, då endast ett ringa belopp begärts,
helt enkelt afslagit framställningen. Frågan, huruvida ett anslag
skall beviljas eller icke, synes mig böra bedömas efter dess
Den 24 Angnsti.
123
större eller mindre behöflighet och ej, såsom det förefaller mig
att Stats-Utsk:t vid åtskilliga tillfällen ansett — efter det begärda
beloppets storlek.
Jag anhåller om bifall till den föredragna punkten.
Frih. af Ugglas: Jag vill förmoda, att det är på grund
af ett verkligt behof, som framställningen om ifrågav:de anslag
skett, men della behof har icke blifvit pröfvadt på ett för mig
tillfredsställande sätt. Det är visserligen sannt, att man, som
den förre värde talaren yttrade, inom Stats-LItsk:t afvikit ifrån
den princip, som jag nämnde vid ett föregående tillfälle, då jag
hade ordet. Denna afvikelse har egentligen egt rum i afseende
å Fahlu läroverksbyggnad. Dermed förhåller sig dock så, att
R. St:r vid förra riksdagen beviljade anslag för en läroverksbyggnad
i Fahlun till halfva beloppet af den derför beräknade
kostnad. Denna byggnad, hvarå kostnadslörslaget då uppgick
till 88,000 rdr, befanns vid närmare grannskning alldeles otillräcklig,
och ny ritning uppgjordes jemte kostnadsförslag, belöpande
sig till ej mindre 171,000 rdr. Till betäckande af denna
kostnad eger Fahlu stad statsanslaget från föregående riksdag
44,000 rdr, samt 44,000 rdr, hvilka K. M. förklarat böra tillhandahållas
ur stiftets byggnadskassa; hvarjemte kommunen af
egna medel tillskjutit 42,000 rdr. Wid sådant förhållande förefaller
det mig, som staten icke borde undandraga sig att nu såsom
lån lemna ytterligare 40,000 rdr, helst i motsatt fall ifrågavarande
af R. St:r redan en gång såsom angeläget ansedda
arbetslöretag ej kan komma till utförande. Helt annorlunda
ställer förhållandet sig med Sala, som icke gjort några uppoffringar
för detta ändamål. Hufvudsakliga grunden för mitt yrkande
å afslag är likväl att behölligheten af ifrågav:de anslag
icke blifvit af K. M. pröfvad.
Gr. Sparre: Uti den recit, som Utsk:t vid denna punkt
lemnat, förekommer ibland annat, alt ritning till den föreslagna
byggnaden blifvit af K. M. gillad och stadfästad d. 28 December
1861, och det synes mig således orätt att säga att frågan
icke blifvit af K. M. pröfvad. För öfrigt vill jag endast anmärka
att det uppgjorda kostnadslörslaget upptager 22,875 rdr
80 öre, hvaremot det tillstyrkta lånet endast uppgår till 12,000
rdr. Till Fahlu skola åter beviljades vid förra riksdagen ett
anslag af 44,000 rdr, och nu ett lån af 40,000 rdr. Om man
skall jemföra dessa båda städer med hvarandra, så synes mig
jemförelsen snarare utfalla till förmån för Sala än för Fahlun,
och jag fortfar derför i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid
svarades flere nej jemte några ja, och sedermera propos. på
134
Den 24 Augusti.
afslag derå, då svaren utföllo med flere ja, jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i 117:de punkten
af Utlåtit N:o 139, röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej— 14.
Den vidare pröfningen af Utlåtit uppskjöts till nästa plenum.
Upplästes ett al Hr Rabenius, Theodor, ingifvet mern. af
följande lydelse:
Som tjenstegöromål påkalla min närvaro vid universitetet,
anhåller jag att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få
afsäga mig min plats i det Särskilda Utskit för behandling af
K. M:s Nåd. Propos. rörande antagande af ny sjölag.
Sedan R. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja
en ny ledamot i det Särskilda Utskit efter Hr Rabenius.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 11 e. m.
Den det ej vill, röstar
In fidem,
0. Brakel.
D«n 25 Augusti.
125
Tisdagen den 25 Augusti 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades profet för den 11 sistl. Maj e. m.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139,
ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
118:de och 119:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
120:de punkten.
Hr Stedt, Gustaf: Ehuru jag icke tillhör det samhälle,
som denna fråga afser, har jag dock varit i tillfälle att erhålla
en fullständig kännedom om de förhållanden, som tala för beviljandet
af ifrågav:de anslag. Det mm, som nu begagnas för
gymnastik, är för detta ändamål alldeles olämpligt, emedan det
är både för lågt och för litet. Lokalen är dessutom behöflig
för den egentliga skolundervisningen och nytt gymnastikhus måste
derföre uppföras. Men till en sådan byggnads uppförande eger
Eksjö inga medel. Genom den vådeld, som i November 1856
inträffade, har staden nemi. måst skuldsätta sig för ett belopp
af 300,000 rdr, hvarå i ränta betalas 20,000 rdr, hvaraf dock
en del utgör amotering. Vid sådant förhållande hemställer jag,
om icke R. o. Ad. ville behjerta Eksjö stads behof af understöd
för uppförande af ifrågav.de byggnad, och anhåller derföre
om Hr Gr:s o. Landtnr.s propos. å bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Det af Stats-Utsk:t i denna
punkt tillstyrkta anslag afser uppförandet af ett nytt gymnastikhus
i Eksjö. Men då R. o. Ad. förut afslagit ett ifrågasatt låneunderstöd
af 12,000 rdr för uppförande af ett nytt läroverkshus
i Sala, och delta afslag, såsom jag tror, föranledts hufvudsakligen
deraf, att frågan af K. M:s Regering icke blifvit pröfvad,
anhåller jag, då förhållandet här är enahanda, att R. och
Ad. ville afstå Stats-Utsk:ts framställning i denna punkt, helst
128
Den 25 Ån gnat!.
i Eksjö redan finnes gymnastiklokal, ehuru icke fullt så ändamålsenlig
som önskligt vore.
Hr Stedt: Visserligen gillar jag den princip, att R. St:r
böra i frågor af denna beskaffenhet hellre motse framställning
af K. M. än af enskild motionär, men den omständighet, att
staden begått en försumlighet, då den icke vändt sig till K.
M., synes mig icke böra vålla ett afslag å dess billiga anhållan.
Utsk:t har sjelft erkänt behofvet af ifrågavrde byggnad, och jag
återkallar i R. o. Ad:s minne den stora olycka, som öfvergått
denna stad, samt anhåller, att Ståndet, i betraktande af de
ömmande omständigheter, som här förekomma, godhetsfullt ville
bifalla Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill
svarades llere nej jemte några ja, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stedt begärde votering.
Uppsattes och justerades följrde voter:s-propos.:
»Ren som bifaller Stats-Utsk:ts hemställan i I20:de punkten
af Utlåtit N:o 139, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 18.
121:sta—130:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
13lista punkten.
Mom:t litt. a.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
Mom:t litt. b.
Frih. af Ugglas: Utskits hemställan i detta mom. sön
derfaller
i 2 delar. Den första delen innebär att K. M. täcktes
Oen 25 Augusti.
127
låta tillse, huruvida icke en förändrad styrelse öfver hospitalerna
i riket må anses lämplig och böra införas; sednare delen
åter innehåller, att K. M. måtte för Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga förslag om indragning till statsverket
af åtskilliga hospitalsfondens tillgångar, emot det alt statsanslag
för hospitalens fullständiga underhåll af R. St:r i stället beviljas.
Vid förra riksdagen ingingo R. St:r till K. M. med anhållan,
det K. M. täcktes i nåder tillse, huruvida icke hospitalerna
i riket kunde ställas under annan öfverstyrelse än den nuvarande.
Härefter hafva, enligt hvad jag har mig bekant, komiterade
för förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk
till pröfning förehaft frågan och till K. M. inlemnat sitt
betänk, deröfver. Vid sådant förhållande synes mig olämpligt
att R. St:r upprepa en redan vid förra riksdagen gjord framställning,
som ledt till en undersökning i den syftning R. St:r
afsett, och jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville afslå förra
delen af mom:t, men bifalla den sednare delen.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. och
Landtm., att derunder endast hade yrkats bifall till lltsk:ts ifrågav:de
hemställan med följande förändrade lydelse: »att R. St:r
begära, det K. M. måtte för Rikets näst sammanträdande Ständer
framlägga förslag om indragning till statsverket af sådana
hospitalsfondens inkomster af jordeboksräntor, tionde, arrendemedel
m. m., i afseende å hvilka sådant kan ega rum, emot
det att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af R.
St:r beviljas.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till densamma med ofvanomförmälda
förändrade innehåll, hvilken propos. med ja besvarades.
132:dra—140:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
l41:sta punkten.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag anhåller
om Hr Gr:s o. Landtm:s propos. derå, att R. o. Ad., med
afslag å Stats-Utsk:ts hemställan i denna punkt, ville anslå ett
understöd af 1,500 rdr, att under instundande statsregleringsperiod
årligen utgå till Artisten Mandelgren, på det han måtte
komma i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som för
fortsatt aftecknande af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga
monumenter kunde vara af nöden; med skyldighet för Mandelgren
att vid slutet af hvarje år till fria konsternas akademi
inlemna de afteckningar, han under året gjort.
128
Den 25 Angust!.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja bestrida att skäl kun
na
finnas, hvarföre man bör understödja en om utgifvandet
utaf afteckningar af våra fornlemningar förtjent artist, synes
mig detta understöd på lämpligaste sätt utgå, om det, såsom
hittills varit fallet, gifves för inköp af visst antal exemplar af
hans arbeten. Att Ståndet nu, om jag så må säga, i en hastig
vändning och utan att närmare reflektera öfver saken, gifver
sitt bifall till det framställda förslaget, synes mig icke fullt
lämpligt, och jag anhåller derföre om återremiss, på det Utsk:t
må komma i tillfälle att föreslå de vilkor, under hvilka ett
anslag, om så tjenligt anses, må beviljas Artisten Mandelgren.
Hr Olivecrona, Knut: Jag ber att få förena mig i
den af Hr von Francken gjorda anhållan. De resor, Hr Mandelgren
måste, för fortsatt attecknande af våra kyrkliga monumenter,
företaga, äro alltför kostsamma för att af honom kunna
verkställas, med mindre staten dertill lemnar honom understöd;
och då hans konstnärliga verksamhet synes väl förtjent af uppmuntran
från representationens sida, synes mig det framställda
förslaget ega goda skäl för sig. Men då det måhända är lämpligast
att Utsk:t föreslår de vilkor, som för anslaget böra bestämmas,
vill jag icke motsätta mig en återremiss, utan förenar
mig med Gr. Sparre.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag måste bekänna att det
väckt min förvåning, att Gr. Sparre, som i gårdagens plenum
talade om huru man »silar mygg och sväljer kameler», nu, sedan
140 punkter blifvit i en ingalunda långsam fart genomgångna,
gör den invändning, att man går för hastigt till väga. Jag
kan icke heller anse det vara lämpligt att mot slutet af riks
dagen
företaga återremisser, om icke i högst nödiga fall, och
förenar mig derföre om den af Hr von Francken gjorda framställning.
För en och hvar, som kommit i tillfälle att se dessa arbetan
af en erkänd skicklig artist, måste vara tydligt, såväl att
anslag för dess fortsatta utgifvande erfordsas, som ock att ett
sådant anslag, lemnadt på det sätt att ett visst antal exemplar
blifva inlösta, icke kan vara tillräckligt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag erkänner att jag
icke varit i tillfälle att se ifrågav:de planchverk, och kan således
icke bedöma dess värde, men jag skulle tro att det vore
lämpligt, om man vid beviljande af anslag till detsamma vore i
tillfälle att med sakkännedom besluta; och förenar mig derföre
med de talare, som yrka återremiss. Den olikhet förefinnes
dessutom, att, då det förra anslaget beviljades för ett färdigt
arbete, det nu ifrågasatta anslaget skulle lemnäs i och för fort
sättandet
af ett påbörjadt arbete.
Sedan
Den 25 Augusti.
129
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att i afseende å Utsk:ts förev.de hemställan, hvartill
bifall ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade yrkats dels
återremiss, och dels af Hr von Francken, attR. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts hemställan, måtte för sin del besluta, att R. St:r
skola anslå ett understöd af 1500 rdr rmt att under instundande
statsregleringsperiod årligen utgå till Artisten N. Mandelgren,
på det han måtte komma i tillfälle att verkställa de resor inom
landet, som för fortsatt aftecknande af ännu utaf honom ej
undersökta kyrkliga monumenter kunde vara af nöden, med
skyldighet för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till fria
konsternas akademi inlemna de afteckningar, han under året
gjort.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades flere nej jemte
några ja, sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren
utföllo med flere ja och några nej, samt vidare propos. på afslag
å merberörde hemställan och antagande af Hr von Franckens
förslag, hvilken prrpos. besvarades med flere nej jemte några
ja; hvarefter propos. på punktens återremitterande förnyades
samt besvarades med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
142:dra punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
143:dje punkten.
Frih. Tersmeden: Om staten skall understödja utgifvandet
af ett plancheverk, bör detta väl ega något konstvärde.
Att så icke är fallet med ifrågav:de, torde hvar och en, som
varit i tillfälle att se detsamma, lätt hafva funnit. Det är dessutom
ett af de dyraste Svenska plancheverk, och jag frågar då,
om det kan vara skäl att befordra dess utgifvande. Jag anhåller
derföre om afslag å punkten, men skall icke motsätta
mig att det föreslagna beloppet gifves Mademoiselle Thersner,
men med det uttryckliga vilkor att hon inställer fortsatta utgifvandet
af detta plancheverk.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utskds ifrågav:de hemställan, hvartill svarades
flere ja jemte några nej, och sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utföllo med flere nej och några ja; hvarefter propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan förnyades samt besvarades
med flera ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva va
rit
öfvervägande.
H. VI. 9
i30
Den 25 Angnati.
144:de punkten.
Hr von Francken: Jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs
propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte bevilja ett anslag, för en gång, af 4,000 rdr, att, enligt
K. M:s Nåd. disposition, användas till tryckningshjelp för utgifvandet
af en handbok i Svenska Pomologien med plancher.
Hr Montgomery, Robert: Ehuru jag icke vill be
strida
att det framställda förslaget kan förtjena afsende, får jag
dock fästa uppmärksamheten derå, att R. o. Ad. vid behandlingen
af Ode hufvudtiteln afslagit såväl förslagen om anställande
af en trädgårdsingeniör för bibringande af kännedom om
trädgårdsskötsel, som ock af en person, som skulle meddela
undervisning i humleplantering. Då nu kännedom om nämnde
ämnen torde kunna anses lika vigtig som kunskap i pomologien,
anser jag Utsk:t hafva egt skäl att afstyrka bifall till motionen,
och anhåller derföre om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Gronstedt, Fredrik: Den förbistring, som f. n.
råder i benämningen på våra fruktsorter, verkar hämmande på
utvecklingen af denna näringsgren, och det vöre derföre önskligt,
om denna olägenhet kunde undanrödjas. Vi ega f. n. en
person, som varmt intesserar sig för denna sak, och som redan
gjort stora och vackra förberedande arbeten. Inom Utsk:t förevisades
af honom tagna afbildningar till ett antal af öfver 200
st. Detta verkade dock icke på Utsk:t, men jag hemställer, om
icke R. o. Ad. anser sig böra egna uppmärksamhet åt denna
sak, och anhåller jag derföre om bifall till Hr von Franckens
yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan, dels ock afslag derå samt antagande af
Gr. Cronstedts uti en vid punkten fogad reservation afgifna
förslag, att R. St:r skulle bevilja ett anslag för en gång af 4,000
rdr, att, enligt K. M:s Nåd. disposition, användas till tryckningshjelp
för utgifvandet af en handbok i Svenska pomologien med
plancher; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades flere ja jemte några
nej, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af Gr.
Cronstedts ofvan omförmälda förslag, då svaren utföllo med flere
nej och några ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
förnyades samt besvarades med flere ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
145:te punkten.
Frih. af Ugglas: Vid sednaste verldsexposition i London
ådrog sig ett plastiskt konstverk allmän beundran. Det var
Den 25 Angmti.
131
Molins grupp, »bältespännarne.» Flera af Europas större städer
hastade att af denna grupp förskaffa sig afbildningar, och man
ser sådana i London, Paris, Berlin, Cöln och flerastädes. I
Sverige, konstnärens hemland, finnes en sådan afbildning endast
i Götheborg, och denna tagen i brons.
Då emellertid Sverige icke frambragt många konstnärer,
som i så hög grad som Molin ådragit sig uppmärksamheten, och
konstnären dessutom önskar att än ytterligare fullkomna sitt
arbete, synes mig det vara R. Skr värdigt att anslå en summa
för denna grupps utförande i marmor.
Mot de skäl, Utsk:t anfört för ett uppskof med detta anslag,
vill jag erinra, att om R. Skr vilja tillegna staten detta
konstverk, man bör tillse att konstnären sjelf må kunna i
marmor utföra sin grupp. Molin är icke mera ung och med
anslaget bör derföre icke uppskjutas, enär det måhända eljest
kommer för sent. Sedan R. Skr beviljat stora summor för
uppförandet af vårt nationalmuseum, synes mig att man borde
tänka på att anskaffa inhemska konstalster för att der uppställas,
och då det vore representationen värdigt att åt efterverlden
bevara ett af de större konstverk vår tid och vårt land framalstrat,
anhåller jag att R. o. Ad. ville bevilja en summa af
30,000 rdr för utförande i marmor för statens räkning af Professor
Molins grupp, kallad »bältespännarne.»
Hr von Francken: Då jag inom Utsk:t biträdt Frih. af
Ugglas’ åsigt, anhåller jag att få med honom instämma.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Under riks
dagen
1856—1858 framställdes det förslag, att R. Skr skulle
upphandla en tafla, som då erbjöds. Denna tafla var måhända
god, möjligen också icke. Dess beskaffenhet inverkade dock
icke hvarken på Utsk:ts eller R. Skrs beslut, och detta, såsom
mig synes, med rätta. Om nemi. R. Skr upphäfva sig tili
konstdomare, inträffar ofta att särskilda bimotiver göra sig gällande,
såsom ock var fallet då nämnde tafla utbjöds, enär medlemmar
af ett Riks-Stånd ganska tydligt tillkännagåfvo, att de
ville rösta för taflans inköpande just derföre, att dess mästare
var en person, utgången från deras klass. Sådant undvikes,
om R. Skr ställa medlen till K. M:s disposition, på det K. M.
må tillse om konstprodukten är af beskaffenhet att förtjena
blifva för statens räkning inköpt.
Jag anhåller om propos. på bifall till Stats-Utsk:ts afstyrkande
hemställan.
Hr Montgomery: Ehuru jag gerna instämmer med
Frih. Leijonhufvud deri, att R. Skr icke böra upphäfva sig till
konstdomare, må det dock medgifvas att ifrågav:de konstprodukts
värde är så allmänt erkändt, att det icke kan synas
djerft, om äfven R. Skr uttala sin tillfredsställelse öfver Molins
arbete. Dessutom är det så sällan vårt land frambringar något
132
Den 25 Augnst!.
utmärkt i skön konst, att jag anser det vara skäl att bringa
ett sådant konstalster till utförande, äfven om det skulle ske på
allmän bekostnad. Då jag emellertid icke varit i tillfälle att
inom Utsk:t öfvervara behandlingen af denna hufvudtitel, skulle
jag önska att erhålla upplysning derom, huruvida icke 30,000
rdr för detta arbetes utförande i marmor än ett alltför högt
belopp.
Frih. af Ugglas: Beträffande det yttrande, att R. St:r
icke böra upphäfva sig till konstdomare, får jag ånyo erinra
derom, att detta konstverk redan vunnit ett Europeiskt rykte
och att afbildningar deraf hlifvit tlerastädes utomlands uppställda,
hvilket helt säkert icke skett, om det icke egde ett större
värde. Hvad åter angår den tafla, som vid en föreg:de riksdag
var till inlösning för statens räkning erbjuden, vill jag visserligen
icke nedsätta dess värde, men tror dock att den icke
uppväckt någon allmännare beundran.
Hr Montgomery har ansett en summa af 30,000 rmtvara
för högt tilltagen, och jag ber derföre att få förändra det yrkande,
jag framställde förra gången, derhän, att summan ställes
till K. M:s disposition, för att i mån af behof användas för
utförande i marmor för statens räkning af ifrågav:de grupp.
Genom att ställa beslutet så, öfverlemnas det åt regeringen
att bestämma summan, som bör betalas, och derigenom tror
jag att man gått jemväl Frih. Leijonhufvuds önskan till mötes.
Frih. Leijonhufvud: Jag tror visserligen, att ifrågavide
arbete är förtjent af att blifva för statens räkning inköpt, men
jag är rädd för prejudikatet, och då detta qvarstode, äfven om
den af Frih. af Ugglas modifierade framställning antoges, kan
jag icke förena mig med honom, med mindre han ytterligare
så modifierar sitt förslag, att icke blott summans bestämmande
öfverlemnas åt K. M., utan äfven det vilkor intages, att arbetet
först då inköpes, om K. M. anser det böra i marmor utföras
för statens räkning.
Frih. Armfelt, Magnus: Utan att vilja bestrida rigtig
heten
af den utaf Frih. Leijonhufvud framställda princip, får
jag dock fästa uppmärksamheten derå, att det anslag, som för
konstalsters inköpande nu är stäldt till K. M:s disposition, uppgår
till endast 12- eller 14,000 rdr; och om R. St:r nu, utan
att dervid fästa det vilkor att ifrågavide grupp skulle inköpas,
ytterligare ställde 30,000 rdr till K. M:s disposition, vore ett
sådant förfarande, minst sagdt, underligt. Vill man öka anslaget
för konstalsters inköpande, har jag visserligen icke något deremot,
men då detta nu torde vara för sent, synes mig bäst
vara att biträda det af Frih. af Ugglas framställda förslag.
Hr Fahnehjelm: Såsom ett ytterligare stöd för bifall till
Frih. af Ugglas’ förslag, får jag erinra derom, att det ingalunda
Den 25 Augusti.
133
är fråga om att inköpa en redan färdig grupp, utan att anslaget
åsyftar att sätta en utmärkt Svensk artist i tillfälle att i
marmor utföra ett konstverk, som redan ådragit honom verldens
beundran, samt att man så mycket mindre bör till nästa
riksdag uppskjuta frågan, som vid den tiden den enda person,
som eger förmåga att utföra detta arbete, måhända icke mera
är till.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Utsk:ts hemställan, dels ock alslag derå samt antagande af Gr.
Cronstedts, uti hans vid punkten fogade reservation framställda
förslag, att R. St:r skulle ställa 30,000 rdr till K. M:s disposition
att i mån af behof användas för utförande i marmor för
statens räkning af Professor Molins för närvide endast i bronserad
zink gjutna grupp, kallad »bältespännarne»; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades flere nej jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag derå samt antagande af Gr. Cronstedts ofvanomförmälda
förslag, då svaren utfölio med flere ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
146:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
147:de punkten.
Hr Fahnehjelm: I likhet med Utsk:t, erkännande sim
konstens
stora nytta och värde, och instämmande i den åsigt,
att anstalterna för meddelande af undervisning i denna konst
böra underhålla sig sjelfva, vill jag dock fästa uppmärksamheten
derå, att i motionen är hegardt icke allenast ett årligt anslag
af 3,000 rdr till inrättande af trenne normal-undervisnings-anstalter
i simkonst för elever af båda könen, utan äfven ett
annat anslag af 300 rdr rmt årligen åt hvardera af Simlärarne
Gjörcke i Stockholm och Larsson i Jönköping, att åtnjutas under
bemälde personers återstående lifstid. Hvar och en, som
följt med den stigande utvecklingen af simkonsten och undervisningen
deri, har sig tvifvelsutan bekant den stora förtjenst
nämnde personer i detta afseende inlagt. Tyvärr! inträffar icke
sällan, att de, hvilka först använda tid och krafter för att sträfva
i en viss rigtning, icke deraf skörda personliga fördelar. Så
torde äfven fallet vara här. Hvad Gjörcke beträffar, torde det
vara bekant, att hans siminrättning snart i 20 år gratis varit
upplåten åt stadens skolungdom. Hvad åter beträffar Larsson,
måste man tacksamt erkänna att det var han som först bidragit
att förmå det andra könets medlemmar att öfvervinna den
skygghet och blyghet, de hade för begagnande af bad i öppna
sjön.
134
Den 25 A agust i.
Under åberopande af dessa omständigheter, hemställer jag,
om icke R. o. Ad. ville bifalla sednare delen af motionen, eller
den del, som afser ett årligt anslag af 300 rdr åt hvardera af
nämnde 2:ne simlärare.
Frih. af Ugglas: Jag erkänner ganska villigt simkonstens
stora nytta och värde, men jag delar dock Utsk:ts åsigt derom,
att spridandet af denna konst numera må anses tillhöra den enskilda
företagsamheten och icke behöfva någon uppmuntran från
statens sida. Denna konst kan icke anses såsom ny, lika litet som
man kan påstå, att Gjörcke och Larsson varit de första, hvilka
egentligen utöfvat och spridt den inom vårt land. Särskildt
erinrar jag mig åtskilliga personer, hvilka, om icke före, dock
samtidigt, verkat lika mycket som dessa simlärare.
Jag anhåller om bifall till Utskrts hemställan.
Gr. Cronstedt: Jemte det jag instämmer med Frih. af
Ugglas, ber jag att, med anledning af Hr Fahnehjelms yrkande,
få fästa uppmärksamheten derpå, att frågan om ett årligt anslag
af 300 rdr åt hvardera af simlärarne Gjörcke och Larsson
blifvit på afdelningen behandlad såsom en pensionsfråga, och
att den således återkommer vid 9:de hufvudtiteln.
Hr Fahnehjelm: Jag beklagar att jag af Utsk:ts Utlåt,
i denna punkt, ehuru jag noggrannt genomläst den, icke kan
finna anledning till det anmärkta förhållandet, men då frågan
återkommer, afstår jag för närv:de från mitt yrkande och anhåller
om bifall till punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
148:de punkten.
Lades till handlingarne.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Högv. Preste-St:s den 22 dennes bordlagde prot.-utdrag
N:o 375, med inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att förena
sig i Preste-St:s beslut i afseende å Lag-Utsk:ts Mern. N:o 49,
i ani. af återremiss af Utslcts Betänk. N:o 33, öfver väckta
motioner om förändring i stadgandena ang:de giftomannarätt.
Föredrogs Vallöf]. Borgare-St:s den 22 dennes på bordet
lagde prot.-utdrag N:o 379, innehållande inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att biträda Borgare-St:s beslut i afseende å LagUtskits
Utlåt. N:o 48, i ani. af återremisser af Utsk:ts Betänk.
Den 25 Augusti.
135
N:o 21, i fråga om tillägg till lagstiftningen ang:de äktenskapsskillnad.
Gr. Sparre: Jag anhåller att Riddarh.-Sekret:n behagade
upplysa, huruvida prof.-utdrag ankommit, utvisande behandlingen
af denna fråga inom de andra Stånden.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att R. o. Ad.
samt Preste-St. afslagit Lag-Utsk:ts, i Utlåt. N:o 48 afgifna författningsförslag,
hvaremot Bonde-St. detsamma bifallit.
Gr. Sparre: Vid nu upplysta förhållande torde inbjud
ningen
icke böra föranleda annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propus.
, förklarades inbjudningen ej kunna föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 19
dennes bordlagde Mern. N:o 143, ang:de verkställd omröstning
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Stats- och Lag-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde
Betänkm:
N:o 35, i ani. af väckta motioner om förändrad organisation
af domkapitlen; och
N:o 36, i ani. af väckt motion om ändring af K. Kungörelserna
den 20 November 1845 och den 23 Mars 1858, rörande
ersättning till vittnen, som i brottmål åberopas af allmän
åklagare.
Föredrogs sammansatta Stats- och Lag-Utsk:ts den 19 dennes
bordlagde Betänk. N:o 37, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
till R. St:r ang:de ersättning till domare och målsegande i de
fall, då flera härad hafva gemensam tingstad i brottmål.
Gr. Cronstedt: Jag hemställer, om icke R. o. Ad. ville
på det sätt gilla nu upplästa Betänk., att summan afrundas till
jemnt 1000-tal, eller 16,000 rdr, emedan det inverkar på slutsumman
i 2:dra hufvudtiteln, som för närvarande utgör ett
jeinot tal.
136
Den 25 Angnst!.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld
propos., bifölls Utsk:ts hemställan endast med den förändring,
att anslags-beloppet bestämdes i jemnt tal till 16,000 rdr.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet:
Sammansatta Stats- och Lag-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde
Betänk. N:o 38, i ani. af väckt motion om stiftande af
en lag rörande afskedande af statens embets- och tjenstemän,
som i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig
sjukdom längre tid varit urståndsatte att deras tjenster bestrida;
Sammansatta Stats-samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
19 dennes bordlagde Betänk. N:o 39, i ani. af väckt motion
om ändring eller förklaring af K. Cirkulärbrefvet den 28 Mars
1858, i fråga om beräkning af tiden för lärares vid elementarläroverken
rätt till uppflyttning i högre lönegrad;
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Utlåt. N:o 11, i ani. af dels
gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betänk:t N:o 4,
ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
22 dennes bordlagde Utlåt. N:o 40, i ani. af dels återremisser
å Utsk:ts Betänk. N:o 21, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande,
dels ytterligare väckt motion i samma ämne; samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Mern. N:o 125, med formulär till fyrktalslängd, till debiteringsoch
uppbördslängd för kommunalutskylder samt debetsedel för
dylika utskvlder.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 26 Angmti.
Onsdagen den 26 Augusti 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 22, 24 och 25 dennes,
tre prot.-utdrag för sistnämnde dag, samt pfeni-prot:t för den
12 sistl. Maj f. m.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 379, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att biträda
Preste-St:s beslut i afseende å 8:de och 19:de punkterna af StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-St:s den 22 och 25 dennes
på bordet lagde prot.-utdrag N:o 375, innefattande inbjudning
till de öfriga Riks-Stånden att förena sig i Preste-St:s beslut i
afseende å Lag-Utsk:ts Mern. N:o 49, i ani. af återremiss af
Utskits Betänk. N:o 33, öfver väckta motioner om förändring i
stadgandena ang:de giftomannarätt.
Frih. Armfelt, Magnus: I anledning af väckta motioner
om förändring i stadgandena ang:de giftomannarätten, hade LagUtsk:t
föreslagit R. St:r att h. o. h. afskaffa giftomannarätten
för qvinna, som fyllt 25 år. I följd af nämnde tillstyrkande, öfverlemnades
äfven till R. St:rs pröfning en framställning af Utsk:t
angrde upphäfvande af det i 29:de punkten af Adelns privilegier
utaf den 16 Oktober 1723 förekommande stadgande ang:de giftomannarätten
öfver adlig jungfru. R. o. Ad. afslog hela Betänkit,
Borgare- och Bonde-St:n biföllo detsamma, men Preste-St. återförvisade
frågan till förnyad behandling af Utsk:t. Då det ålåg
Utsk:t att söka sammanjemka besluten, tog Utsk:t frågan under
förnyadt öfvervägande, men fann sig, vid jemförelse af föreskrifterna
i 49:de och 73:de §§:na af R. O., i frågans dåvarande
skick icke kunna vidtaga någon åtgärd för sammanjemkning af
de inom Riks-Stånden yppade skiljaktiga meningar; hvadan
Utsk:t öfverlemnade frågan till Preste-St., för att dermed vidare
i grundlagsenlig ordning förfara. Vid Utskits Betänk, fogades
af Hr Doktor Forssell en reservation, gående ut på att icke
Den 26 Angmti.
fullkomligt afskaffa giftomannarätten, utan blott i betydlig mån
inskränka densamma. Till denna reservation har Preste-St. nu
lemnat bifall och inbjudit de öfriga Stånden att sig i detta beslut
förena. Beslutet sönderfaller i tvenne delar, deraf den första
lyder sålunda: »Fader är sin dotters giftoman och moder
må dertill råd gifva; är fader död, då är moder giftoman. Äro
dessa ej till, stånde ogift qvinna, efter fyllda 25 år, ej under
någon giftoman; men för ogift fader- och moderlös qvinna, ifrån
15 t. o. m. 25 år, förordne rätten giftoman»; och den sednare
innehåller att detta äfven skall gälla adeliga mör.
Hvad nu först beträffar antagandet af inbjudningen att förändra
giftomannarätten i allmänhet, skulle den, efter mitt förmenande,
kunna grundlagsenligt antagas, ehuru jag för min del
skulle önska att så icke skedde. Den sednare delen af PresteSt:s
beslut rörer åter en fråga, som är förklarad vara af privilegii
natur, och då den blifvit af ett Stånd afslagen, torde den
böra anses förfallen vid denna riksdag.
Om nu större delen af Preste-St:s beslut antages, skulle
Adelns döttrar komma att i afseende på giftomannarätten stå i
ett helt olika förhållande än andra ogifta qvinnor, och det anser
jag alldeles orimligt, hvarföre jag anhåller om afslag af
detta mom. i oltanämnde inbjudning.
På sednare mom:t förmodar jag att Hr Gr. och Landtm,
icke anser sig kunna framställa propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef ifrågav:de inbjudning af K. o. Ad. afslagen.
Föredrogs ånyo sammansatta Stats- o. Lag-Utsk:ts den 19
och 25 dennes bordlagde Betänk. N:o 35, i ani. af väckta motioner
om förändrad organisation af domkapitlen.
Frih. Armfelt: Ehuru jag inom Utsk:t icke kunnat undertrycka
den öfvertygelse, att det förefaller särdeles besynnerligt,
att R. St:r nu skola ingå med en skrifvelse till K. M. med
anhållan om domkapitlens reorganisation, då R. St:r så nyligen
(vid 1850—1851 års riksdag) afslagit en af K. M. i samma
ämne afgifven Propos., har jag dock, på grund af de skäl, som
blifvit framställda till bevisande deraf att frågan kommit till det
stadium, att en skrifvelse med afseende derå bör till K. M.
afgå, funnit mig föranlåten att instämma i det slut, hvartill
Utsk:t kommit. Såväl jag som flere af R. o. Ad:s ledamöter
inom Utsk:t hafva visserligen icke förbisett denna ofvannämnda
omständighet, men icke ansett densamma böra utgöra hinder
för skrifvelsens i ämnet aflåtande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef förev:de Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Den 26 Aiiguiti.
139
Föredrogs ånyo och bifölls sammansatta Stats- o. LagUtskits
den 19 och 25 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 36,
i ani. af väckt motion om ändring af K. Kungörelserna den 20
Nov. 1845 och den 23 Mars 1858, rörande ersättning till vittnen,
som i brottmål åberopas af allmän åklagare.
Föredrogs ånyo sammansatta Stats- och Lag-Utsk:ts den
19 och 25 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 38, i ani. af
väckt motion om stiftande af en lag rörande afskedande af
statens embets- och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet,
blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte
att deras tjenster bestrida.
Gr. Taube, Henning Edvard: Då, enligt mitt förmenande,
de af Utsk:t framställda skäl till afslag å min motion äro
så föga talande, och då dessutom motionen torde behöfva än
vidare tagas af Utsk:t i öfvervägande, hvarigenom möjligen Utsk:t
kan komma till ett belt annat och bättre resultat, vill jag, för
att icke upptaga tiden, inskränka mig att begära återremiss af
Betänk:t.
Gr. Sparre, Erik: Det förslag, motionären framställt, är
visserligen i högsta grad behjertansvärdt, och har vid en föreg:de
riksdag varit föremål för R. St:rs öfverläggningar. Utsk:t har
tagit motionen i noggrannt öfvervägande; och det kan icke nekas
att omständigheter kunna förekomma, då det vore af mycken
nytta för regeringen att på ifrågav:de sätt afskeda en embetsman.
Men å andra sidan uppstå många betänkligheter, enär en
embetsman kan blottställas för obehörigt lidande, i fall en sjukdom,
som af läkare anses obotlig, och hvarigenom han försättes
i afskedstillstånd, likväl icke är af sådan beskaffenhet.
Man har visserligen sagt att det skall bestyrkas af läkare
att en persons sjukdomstillstånd vore sådant, att han icke vidare
kunde återvinna tjenstbarhet. Men, Mina Hrrl erfarenheten gifver
vid handen, att äfven läkare understundom äro blottställda
för misstag i sina omdömen om en sjukdoms utgång, och att
den, som ansetts obotlig, någon gång genom naturens underbara
lek återvunnit sin helsa.
Genom antagande af ifrågavide förslag skulle äfven den
utväg kunna finnas för en embetsman att genom föregifvande
af en obotlig sjukdom få behålla hela sin lön; och skulle äfven
å andra sidan kunna leda till försök att i förtid erhålla pension.
För öfrigt torde vid sådana tillfällen, som ifrågav:de motion
afser, alltid den utväg förefinnas och som ofta tillförene blifvit
begagnad, att nemi. K. M. algifver Propos. till R. St:r vid hvarje
särskildt fall. Proposm kan då h. o. h. framställas med afseende
på förekommande omständigheter.
Då det nu vanligen är endast ett par år mellan hvarje
gång R. St:r sammankomma, och då det äfven är fråga om att
140
Den 26 An gusti.
det skall ske ännu oftare, kan jag icke finna att något lagstiftande
för ifrågav:de fall är af behofvet påkalladt, utan får jag,
på grund af hvad jag haft äran anföra, anhålla om bifall till
sammansatta Utsk:ts förslag.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del kan jag icke instämma
med den siste värde talaren. Han har sjelf medgifvit
att det ur statens synpunkt vore fördelaktigt, om förslaget antoges,
men har dels framställt de olägenheter, som, i hans tanke,
derigenom vid tillämpningen skulle uppkomma, dels sagt att vid
de fall, då ifrågav:de lag skulle behöfva anlitas, K. M:s mellankomst
skulle kunna afhjelpa förev:de svårigheter.
Jag har icke heller förbisett de svårigheter, Gr. Sparre i
sitt anförande omnämnt, men dessa torde vara att räkna till ett
fåtal. För närv:de går staten deremot miste om mången tjensteman,
just derigenom att icke något tillfälle för den sjuke finnes att
gå bort från den plats, han icke sjelf kan sköta, och derigenom
lemna rum för en mera lämplig och till tjensten passande person.
För min del anser jag äfven att man först bör se på
statens bästa i förev:de fall, och sedan på tjenstemannens; och
jag fordrar mycket af honom, på samma gång jag vill att hans
ställning i ekonomiskt hänseende skall vara oberoende.
Ehuru jag instämmer i det syfte, motionären velat komma
till, anser jag dock att lian gått något för långt, då han föreslagit
att hela lönen borde beviljas i pension åt den afskedstagande.
Jag skulle vilja tillstyrka en mindre pension åt den
tjensteman, som till följe af något af de utaf motionären omnämnda
olycksfall måste taga afsked, och att det öfverlemnades
åt K. M. att till 11. St:r aflåta Propos., i händelse för någon
individ förefunnes särdeles ömmande omständigheter.
På grund af hvad jag nu anfört, och då jag, lika med Gr.
Taube, anser förslaget vara af den vigt att det borde af R.
St:r, fastän något modifieradt, antagas, får jag anhålla om återremiss.
Gr. Sparre: Det tillägg eller den modifikation, som den
siste värde talaren gjort vid Gr. Taubes motion, eller att en
tjensteman, som till följe af vansinne, blindhet, lamhet eller annan
obotlig sjukdom varit en längre tid ur stånd att sköta sin
tjenst, skulle endast erhålla en del af lönen i pension, framställdes
också inom Utsk:t, första gången denna fråga bragtes å
bane. Detta förslag står dock i fullkomlig strid med K. Brefvet
af den 23 Sept. 1688, hvilket, ofta åberopadt, tillförsäkrar dem,
som troget tjent, att icke för sjukdom blottställas för att dömas
sin lön eller annan rättighet förlustige.
Den siste värde talaren torde väl icke heller vilja påstå
att, om en tjensteman, hvilken egnat hela sitt lif åt statens
tjenst, genom en tillfällig olycka blifvit urståndsatt att tjenstgör,
han derföre skall gå miste om sitt dagliga bröd. Vi veta
Den 26 Augusti.
141
alla, att tjenstemannens lönevilkor äro vanligen så knappa, att han,
då sjukdom inträffar, svårligen kan undvara något deraf.
Såsom vi veta, framlades vid 1853—1854 års riksdag för
R. St:r en Nådig Propos. i samma ämne, enligt hvilken en till
följd af obotlig sjukdom afskedad tjensteman tillförsäkrades halfva
lönen i pension; men den Nåd. Proposm afslogs i alla 4 Stånden
på i min tanke särdeles talande skäl. R. St:r anförde i
sin underd. skrifvelse till svar å K. M:s Propos., bland annat,
att de befarade att det skulle blifva brist på tjenstemän, derest
en sådan skulle, utan något hans eget förvållande, endast i följd
af sjukdom, måhända ofta föranledd af det större nit han användt
på uppfyllandet af sina tjenstepligter och förvärfvandet af
en allt större skicklighet derför, kunna skiljas från innehafvande
befattning, utan att vara försäkrad att få bibehålla hela den
samma befattning åtföljande lön.
Icke heller kan jag antaga att, om en person undandrager
sig, genom företeende af sjukdomsbevis, att sköta sin tjenst,
detta skall på längden undgå en chefs uppmärksamhet; och det
vore en stor försumlighet af vederbörande chef, om han icke
toge reda på verkliga förhållandet.
Inträffar verklig sjukdom, anser jag att K. M. är i tillfälle
att, på vederbörande chefs anmälan, göra framställning till R.
St:r, hvilka säkerligen icke skola förvägra ett tillräckligt understöd,
der ömmande omständigheter sig förete.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Till en början anhåller jag
att få rätta ett misstag af Gr. Sparre. Gr:n påstår nemi., att
denna fråga vid 1853—1854 årens riksdag blef af alla 4 Stånden
afslagen. Detta är dock icke öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Retänk:t blef nemi. af R. o. Ad. återremitteradt.
Det är visserligen sannt, att frågan vid föreg:de riksdagar
fallit; men det bör väl icke utgöra skäl för att ånyo
afslå motionen. Gr. Sparres motiv för afslag synes hafva varit,
att det skulle vara lämpligare och mera ledande till målet
att det förev:de behofvet för hvarje särskildt fall pröfvades af
K. M., och att Propos. hvarje gång afgafs till R. St:r.
För mig presenterar sig frågan helt annorlunda. Det vore,
enligt mitt förmenande, särdeles lyckligt, om R. St:r hädanefter,
mindre än förut, ingingo i detaljerade undersökningar af hvarje
fall särskildt.
Om, såsom Gr. Sparre anfört, riksdagarne skulle återkomma
oftare än hvart annat år, sammanhänger dermed en
oafvislig önskan att tiden för dess fortvaro ej måtte blifva alltför
lång. Afven ur denna synpunkt torde det vara skäl att
denna fråga af R. St:r öfverlämnäs till K. M:s bepröfvande.
Som jag icke för närv:de kan bedöma huruvida de vilkor,
som motionären framställt, äro fullkomligt lämpliga och väl afvägda,
får jag förena mig med dem, som önska återremiss, för
att erhålla ett förslag i det syfte, motionären önskar.
142
Den 26 A ugmti.
Frih. Armfelt: Förutom de skäl, som af Gr. Sparre blifvit
anförda för afslag af ifrågav:de motion, förefinnes äfven ett,
som ännu icke blifvit omnämndt. Detta skäl hemta vi från grundlagen.
36:te §:n R. F. innehåller nemi.: »De, som bekläda domare-embeten,
så högre som lägre, samt alla andra embetsoch
tjenstemän, än de i föregide 35:te §:n nämnde, kunna icke,
utan medelst ransakning och dom, ifrån sina innehafvande sysslor
af Konungen afsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar,
till andra tjenster befordras eller flyttas.» Detta förslag
afser deremot att en tjensteman, som i följd af vansinne, lamhet,
blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatt
att sin tjenst bestrida, skall från densamma skiljas.
För min del vill jag gerna tillse att grundlagens föreskrift noga
följes, och att den tolkning gifves deråt, som 1809 års grundlagsstiftare
åsyftat. Då de i nämnde 36:te § insatt orden »utan
medelst ransakning och dom», hafva de icke glömt innehållet
af K. Brefvet den 23 Sept. 1688, hvilket tillförsäkrar dem, som
troget tjent, att icke för sjukdom blottställas för att dömas sin
lön eller annan rättighet förlustige. Således kunna de, enligt
berörde bref, endast för tjenstefel, hoc est cum ignominia, afsättas.
Det vore således bra hardt, om ifrågav:de förslag skulle
gå igenom och de obotligt sjuke i förev:de hänseende ställas i
parité med de cum ignominia afsatte.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. af Ugglas: Den tolkning den siste värde talaren gifvit
36:te §:n R. F., med hänseende till förev:de fråga, tror jag
icke i detta fall håller streck. Den lag, som här är ifrågasatt
att stiftas, skulle just inverka godt på folkföreställningen, och
det begrepp framträda, att tjensteman, som till följd af obotlig
sjukdom ej kan göra sin tjenst, bör derifrån afskedas, med rättighet
att erhålla någon pension. För öfrigt torde det sätt, att
K. M. till R. St:r gör anmälan att en person, då tjenstens väl
det kräfver, bör derifrån afskedas, icke här kunna tillämpas.
Saken är, enligt mitt förmenande, af sådan vigt, att jag
skulle önska ett annat resultat af den föreslagna motionen, och
anhåller derföre om återremiss.
Gr. Sparre: Jag har aldrig bestridt, att saken är af särdeles
stor vigt och af allvarsam beskaffenhet. Men hade Gr. af
Ugglas så mycket och så grundligt öfvertänkt saken som jag,
skulle Gr:n troligen kommit till en motsatt åsigt mot den han
nu uttalat. Jag måste bekänna, att första gången denna fråga
på detta rum framställdes, jag äfven var af den åsigt att man
borde bifalla den, och talade sjelf för densamma; men jag har
sedermera, för hvarje gång jag mera allvarligt tänkt på saken,
kommit till den öfvertygelse, att den ifrågasatta lagen skulle
vara vådlig för tjenstemännen. Jag har också, såsom jag förut
antydt, kommit till den åsigt att detta ämne aldrig bättre kan
Den 26 Augusti.
I«
utredas, än när det för hvarje särskildt fall blir beroende af
K. M:s och R. St:rs pröfning.
Med anledning af hvad en talare yttrat, att nemi. R. St:r
skulle hafva annat att göra, än att befatta sig med sädana frågor
som denna, lår jag säga att, då det rörer anslag af statsmedel
och då framställning derom kommer från K. M., jag vill
hoppas att R. St:r, med afseende på för handen varande förhållanden,
pröfva de omständigheter, som tala för och emot det
belopp, som äskats. Någon gång kan en tjenstemans lön vara
för stor såsom pension; understundom kan hälften eller tredjedelen
vara för litet. Alltså torde det vara lämpligast att öfverlemna
saken åt K. M:s godtfinnande, och jag yrkar derföre fortfarande
bifall till Utskits förslag.
Hr Fahnehjelm: Den siste värde talaren har bestridt,
att det vore bättre att h. o. h. öfverlemna åt K. M. bepröfvandet
af hvarje särskildt sådant fall, hvarom nu här är fråga,
på den grund att han hyste fruktan för ett sådant samhällsskick,
der R. St:r undandrogos all befattning med sådane ärenden,
som röra anslag af statsmedel. Men, Mine Hrr! vi behöfva
ju endast kasta en blick på hufvudtitlarne, så finna vi
huru R. St:r ställt stora summor till K. M:s disposition för
vissa bestämda ändamål och att af K. M. användas vid förefallande
behof.
Hvad angår bestämmandet af det belopp, som en tjensteman,
hvilken till följd af obotlig sjukdom blifvit ur stånd att
sköta sin tjenst, bör i pension erhålla, så kunde ju öfverlemnas
åt K. M att inom en viss latitud deröfver bestämma. Någon
fara för det konstitutionella statsskicket att öfverlemna denna
rättighet åt K. M., torde icke förefinnas, och jag får derföre
förnya min anhållan om återremiss.
Hr Huss, Magnus: För min del får jag förena mig med
dem, som yrkat återremiss af Betänk:f, och derjemte lemna
några upplysningar, huru förhållandet för närv:de är inom läkarekorpsen,
och huru det skulle kunna blifva, om ifrågav:de förslag
antoges.
För närv:de finnas inom läkarekorpsen 4 personer, som
äro af sjukdom förhindrade att göra sin tjenst, tvenne till följe
af vansinne, tvenne af blindhet. För 2 af desse äro pensioner
begärda, och frågan derom beroende på Stats-Utsk:t. För de
andra är ingenting begärdt. För dessa måste hållas vikarier,
och aflöningen för desamma går till så högt belopp, att någon
besparing icke förefunnes, om staten gåfve ett belopp motsvarande
hela lönen i pension åt den sjuke och lönen åt den vikarierande
läkaren.
Gr. Sparre: På den siste värde talarens yttrande har jag
ingenting annat att svara, än att, då något sådant inträffat, som
talaren omnämnt, det förundrar mig att icke någon anmälan
144
Dea 26 Angas ti.
skett hos K. M. om lönens beviljande i pension, hvarefter K.
M. kunnat ingå till R. St:r med propos. i ämnet.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af förev.de Betänk., framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren utföllo med många ja,
blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller sammansatta Stats- och Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 38, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. samma Betänk,»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 18.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 19 och 25
d:s bordlagde Betänk. N:o 39, i ani. af väckt motion om ändring
eller förklaring af K. Cirkulärbrefvet den 28 Mars 1858, i
fråga om beräkning af tiden för lärares vid elementarläroverken
rätt till uppflyttning i högre lönegrad.
Utsk:ts första hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: I 42:dra punkten af Stats -  Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna under
riksstatens 8:de hufvudtitel, förekommer, bland annat, att rektorerna
skola få beräkna tur från början af kalenderåret näst
efter det, då de först erhållit fullmakt såsom ordinarie lärare;
och R. o. Ad. har dertill lemnat sitt bifall. I nyssnämnda Betänk.
förekommer väl icke något ang:de öfrige elementarskolelärare;
men då Ståndet i afseende på rektorer fattat ett beslut
i likhet med hvad Stats-Utsk:t tillstyrkt, torde det icke vara
lämpligt att hos K. M. anhålla om utfärdande af allmän föreskrift
att lärare vid elementarläroverken må beräkna lönetur
från
Den 2fi Augusti.
145
frän och med det år, då lärare på ordinarie stat tjenstgjort
två fulla läseterminer.
För min del anhåller jag således att R. o. Ad. ville afslå
ifrågav:de Betänk.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts förev:de hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Utsk:ts sednare hemställanden.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
19 och 25 dennes bordlagde Utlåt. N:o 11, i ani. af dels gjorda
anmärkningar mot vissa delar, dels ock Biks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk:t N:o 4, ang:de vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
§ 1-
Utsk:ts yttrande godkändes.
§ 2.
Hvad Utsk:t i afseende å denna § yttrat, lades till handlingarne.
§ 3.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 4.
Det om denna § afgifna yttrande lades till handlingarne.
§ 5-
Utsk:ts yttrande godkändes.
§§ 7, 14 och 15, § 10 och § 12.
Hvad Utsk:t i afseende å dessa §§ yttrat, lades till handlingarne.
§ 24.
Utsk:ts första anmälan.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Behandlingen af denna 24:de §
väckte inom Utsk:t mycken tvekan. Såsom af Betänkit synes,
gjorde sig hos många den tanken gällande, att detta förslag
H. VI. 10
146
Den 26 Augu»ti.
fallit. Det var netnl. först af 2 Stånd förkastadt, fastän det
sedermera, genom en från Bonde-St. skedd inbjudning, af PresteSt.
godkändes. Många inom Utsk:t hade den åsigt, att PresteSt.
, vid antagandet af inbjudningen i denna fråga, handlat i
strid med 75:te §:n R. O., hvilken säger att »i alla ärenden,
utom de, hvarom 66:te, G9:de, 70:de, 71 :sta och 72:dra §§:na
handla, galle, jemte Konungens samtycke, 3 Stånds beslut. Men
stanna 2 Stånd mot 2, förfalle frågan och förblifve vid det, som
tillförene stadgadt varit.» Och dessa §§ röra grundlags-, bevillnings-
och bankofrågor. Många inom Utsk:t påstodo att frågan
icke förr kunde afgöras, än Utsk:t öfverlemnat ännu ett
Betänk, i frågan och dervid föreslagit sammanjemkningar. Dervid
förbisågs att Utsk:t icke hade rätt att inkomma med förslag
till sammanjemkning’, då frågan redan var afgjord.
Vidare ansågo flere, att frågan var af bevillnings natur.
Häremot talar dock, att vid 1853 års riksdag upphäfde R. St:r
den bevillning, sorn utgick för bränvins försäljning, och beslöto
att åt kommunerna öfverlemna deraf f:delar och åt hushållningssällskaperna
J:del. Dertill kommer, att vid påföljande riksdagar
denna 24:de § blifvit genom 3 Stånds beslut afgjord.
Slutligen ansågo en del af Utsk:ts ledamöter denna fråga
vara en anslagsfråga, och att R. St:r vid 1853 års riksdag anslagit
|:delar till kommunerna och fidei till hushållnings-sällskaperna.
Hvad nu den iidelen angår, så torde dess anslående till
hushållnings-sällskapet hafva skäl för sig, emedan vid sistnämnde
riksdag infördes en minimum-taxeringsafgift, som förut ej funnits,
och i det Betänk., som då afgafs, stöddes införandet af
denna högre skatt på det bidrag, som derigenom bereddes
hushåilnings-sällskapen. Beträffande de afgifter, som tillfallit
kommunerna i stad, hafva desse af ålder åtnjutits, och vid
den förändrade lagstiftning, som år 1853 infördes, till hufvudsaklig
del bibehållits. Mångå ansågo derföre att, då frågan en
gång var förfallen, R. St:rs beslut borde respekteras. Utsk:t
ansåg sig icke ega rätt att gå till doms huru ett Riks-Stånd
tolkat grundlagen; men då jag tror att ett förbiseende blifvit begånget,
och då det ej vöre rätt att gilla hvad i detta afseende
försiggått, får jag hemställa att R. o. Ad. måtte låta vid Utsk:ts
anmälan bero.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, lät R. o. Ad. vid denna anmälan bero.
Utsk:ts sednare, till de öfriga Riks-Stånden gjorda hemställan.
Lades till handlingarne.
§§ 25, 26, 37, 41, 42—47, 52 och 54.
Utsk:ts yttranden och till andra Riks-Stånd rörande § 41
gjorda inbjudning lades till handlingarne.
Den 26 Augusti.
147
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Santmans.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-(Jtsk:ts den 22 och
25 dennes på bordet lagde Utlåt, N:o 40, i ani. af dels återremisser
å Utsk:ts Betänk. jN:o 21, i fråga om skjutsningsbesvärets
ordnande, dels ytterligare väckt motion i samma ämne.
Utsk:ts öfverst å sid. 3 gjorda hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts tre särskilda yttranden å sid. 3 och 4.
Godkändes.
Utsk:ts å sid. 5 förekommande hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Den förhöjning af skjutslegan,
som i denna punkt blifvit föreslagen, förefaller mig nog drygt
tilltagen, och derjemte har Utsk:t icke gjort någon skilnad mellan
skjutslegan i staden och på landet- För närv.de utgör, såsom
bekant, entreprenaden i stad 1 rdr 20 öre och på landet
1 rdr. Det finnes således, och har alltid funnits, skilnad i
detta afseende. Att nu på en gång höja skjutsafgiften på landet
med 50 öre för hvarje mil, synes mig vara att gå alldeles
för hastigt till väga. Jag skulle derföre vilja föreslå Ståndet
att antaga Frih. Cederströms reservation.
Vidare har jag fästat mig vid ett uttryck, som förekommer
i Utsk:ts hemställan, att förhöjning skall ske »der entreprenader
ej på annat sätt kunde åvägabringas.» Genom att på
förhand uttala något sådant, kommer sannolikt skjutslegan att
uppbringas till högsta belopp, och jag tror försigtigheten bjuder
att något sådant stadgande icke införes.
På grund af hvad jag anfört, skulle jag således vilja anhålla
om bifall till den af Frih. Cederström afgifna reservation
i afseende på skjutslegans förhöjning, och till Utsk:ts hemställan
i öfrigt, med uteslutande af orden »och entreprenader ej på
annat sätt kunde åvägabringas.»
Hr Montgomery, Robert: Denna vigtiga fråga har ej
heller vid denna riksdag erhållit en så lycklig lösning, som,
enligt mitt förmenande, varit önskvärdt. Men man måste dock
erkänna att genom det vid första punkten af detta Betänk, fattade
beslut ett godt steg är taget för att befria jordbruket från
skjutsskyldigheten.
Visserligen anser jag att ett större och bättre mål vunnits,
om man antagit Utsk:ts förslag, såsom bättre befordrande det
åsyftade ändamålet, än den i Frih. Cederströms reservation
framställda medelväg; men då frågan i hvad fall som helst
icke kan anses fullt nöjaktigt löst, vill jag ej motsätta mig
Frih. Ugglas, utan förenar mig i det af honom framställda
yrkande.
148
Den 26 Augusti.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa uppmärksamheten på
att detta ifrågav:de tillstyrkande icke står väl tillsammans med
det beslut R. o. Ad. fattat, att ställa till K. M:s disposition ett
årligt reservationsanslag, stort 100,000 rdr rint, för att användas
till lättnad för skjutsningstungan i de fall, der den genom
entreprenad bestrides och befinnes särdeles tryckande. Man
kan nemi. icke på förhand säga att denna utväg behöfves. Det
kan ju hända att, när entreprenaden höjes, entreprenörer kunna
anskalTas, som utan betungande för skjutslaget kunna åstadkomma
skjuts. Det synes mig således besynnerligt att, på samma
gång man anslår 100,000 rdr till ofvan uppgifna ändamål, man
ökar entreprenaden. Understöd ifrån dessa 100,000 rdr kan
ej heller komma någon till godo på annat sätt, än att K. M:s
Beflnde måste ingå till K. M. med framställning derom att så
eller så stor summa behöfver anslås för entreprenadens bestridande,
emedan det kostar de eller de hemman så eller så stor
summa att underhålla skjutsen.
Hr Montgomery: Hvad som i denna punkt hufvudsakligen
åsyftats, är att åstadkomma entreprenad öfverallt och borttaga
det, för de skjutsskyldige betungande, skjutsningsbesväret.
Kan man nu, genom förhöjande af skjutslega!), införa entreprenad,
är det obestridligt att mycket godt kan åvägabringas
genom detta i första punkten beviljade anslag af 100,000 rdr.
Gr. Sparre: Jag vill ingalunda bestrida lämpligheten att
söka på landet underlätta entreprenaderna; men jag måste erkänna,
att dessa Ilerfaldiga taxor blifva något högst besynnerligt.
Vi hafva nemi., såsom bekant, redal) så många taxor,
att deras antal gränsar till det otroliga.
Jag tror således, att, om man skall göra något, det vore
att inskränka sig till antagandet af hvad Frih. af Ugglas före
slagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att, i afseende å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, icke
afgifvits något annat bestämdt yrkande, än af Frih. af Ugglas,
att R. o. Ad. skulle bifalla samma hemställan med följande förändrade
lydelse: »att R. Skr måtte hos K. M. i underdånighet
anhålla, det K. M. täcktes å alla gästgifvaregårdar i riket låta,
så vidt görligt finnes, inrätta entreprenader, dervid, då sådant
af förhållandena nödigt påkallades, en lega af högst 1 rdr 50
öre pr mil i stad och 1 rdr 20 öre pr mil på landet finge upp
bäras,
samt att K. M. täcktes härom meddela de föreskrifter,
hvilka såväl för skjutsskyldiges säkerhet, som för de resandes
beqvämlighet, kunna erfordras.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utskits hemställan utan förändring, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på bifall till densamma med ofvan
-
Den 26 Augusti.
149
omförmälda förändrade lydelse, hvilken propos. med ja besvarades.
Utsk:ts å sid. 6 afgifna hemställan.
Frih. af Ugglas: För mig framstår icke något behof att
lagstifta i den syftning, denna punkt innehåller. Det förelaller
mig aldeles klart att, om vid en kanal- eller jernvägsstation behof
af ny skjutsinrättning uppstår, K. M:s Beflude har sig öppet
lemnadt att inrätta gästgifveri på ett sådant ställe på det sätt
att ackord uppgöres med någon att ansvara för skjutsen, och
att det sedan står hvarje resande fritt att begagna sig deraf
eller ej. Af egen erfarenhet vet jag att detta låter sig göra.
Men då meningarne härom synas vara delade, vill jag icke motsätta
mig bifall till denna punkt, dock med uteslutande af sista
mom:t. Detta mom. lyder sålunda: »att resande må förpligtas
att vid sådan skjutsinrättning, utan afseende å den allmänt gällande
skjutslegan, betala för hvarje mil det belopp, för hvilket
entreprenören vid auktionen förbundit sig att bestrida skjutsen.»
Det torde dock böra stå den resande fritt alt genom beting
söka fortskaffa sig från dylika extra gästgifvaregård. Bifalles
detta morn., så blir den resande tvungen att betala den vid stationen
gällande legan.
Mitt yrkande blir således bifall till Utsk:ts förslag, med uteslutande
af sista mom:t.
Hr Montgomery: För min del tror jag, att detta sista
mom. bör qvarstå, alldenstund det vore bra hårdt för den, som
åtagit sig entreprenaden, om den resande skulle ega rättighet
att utom gästgifveriet skada sig skjuts. Stadgandet kan visserligen
vid första påseendet hafva olägenheter med sig, men torde
dock såsom en säkerhet för entreprenören böra bibehållas.
Jag anhåller om bifall till punkten i dess oförändrade skick.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller så mycket
heldre att få instämma med Frih. af Ugglas, som jag vet att
förr i Elfsborgs län det var strängt förbjudet för resande att
skada sig skjuts annat än från gästgifvaregårdarne, och det
skulle vara bra hårdt om något sådant nu inom hela landet
infördes.
Frih. af Ugglas: Enligt nu gällande gästgifveriordning får
ingen resande fortskada sig från en gästgifvaregård genom beting.
Men det torde dock vara någon skillnad med nu ifrågasatta
skjutsstationer, der icke skjutslegan utgör den allmänt gällande
och för den resande kända, utan bestämmes efter omständigheterna.
Genom antagande af Utsk:ts förslag oförändradt,
kan en resande nödgas, för att färdas från en kanal-elier jernvägsstation,
betala 5 å 6 rdr milen, ehuru han genom beting
150
Den 2(5 Augusti.
skulle kunna erhålla skjuts för vida mindre lega; och detta synes
mig vara att pålägga den resande en oskälig tunga.
Jag fortfar i mitt nyss gjorda yrkande.
Gr. Sparre: För min del måste jag i denna punkt instämma
med Hr Montgomery. Först och främst bör väl legan nedsättas
så mycket som möjligt — och man kan äfven vara öfvertygad
att K. M:s Beflude i förev:de fall skall göra allt hvad
i dess förmåga står, men huru skall denna nedsättning tillgå, om
icke på det sätt att af K. M. Befh:de utsättes entreprenad-auktion,
och om flere konkurrenter dervid uppstå, hvilket åtminstone
alltid är fallet vid jernvägarne, nedtrycker detta priset.
Om entreprenören deremot ej har uteslutande rätt att bestrida
skjutsen, är det klart att inga spekulanter konkurrera. De
kringboende veta att de genom att erbjuda sina hästar, ändock
kunna få tillfälle att förtjena på de resande.
Man har äfven sett att vid sådan station, der skjutsen ej
bestrides genom entreprenad, de resande blifvit oerhördt prejade,
men att detta upphört, då entreprenör åtagit sig skjutsningen.
Det är på grund af erfarenhet, som man kommit till den
åsigt att det är nödvändigt att, då man vill hafva skjutstaxa och
bestämma densamma till något maximum, man bör gifva skjutshållaren
å dess sida någon fördel.
Jsg anhåller fortfarande om bifall till LJtsk:ts förslag.
Hr Stedt, Gustaf: För min del anhåller jag att få in
stämma
med Frih. af Ugglas. Det är visserligen sannt att, med
antagande af det stadgande, Utsk:t föreslår, det blir lättare för
Konungens Beflnde att åstadkomma entreprenad; men det är
bra hardt för den resande att icke kunna praktisera sig fram
på möjligaste billiga sätt. Med iakttagande af förev:de föreskrift,
skulle det ej blifva tillåtet för den resande att begagna egna
hästar, eller, ifall han i närhehen af en gästgifvaregård har ett
hemman, med hvilket han ingått kontrakt att skjutsa sig, att
begagna sig af denna fördel.
Hr Montgomery: Det torde vara fråga om hvilketdera
sättet att fortskaffa sig vore fördelaktigast för den resande, antingen
i enlighet med Utsk:ts eller Frih. Ugglas’ förslag. Det
händer ofta att det, som ser billigast ut, i verkligheten blir
dyrast. Här i landet förekommer nemi. ett förhållande, som
är analogt med det ifrågav:de, och det är öfverfarten till Oland.
Förr fick man resa deremellan och fasta landet huru han behagade.
Men detta gaf anledning till ett oerhördt prejande mot
den, som nödvändigt måste öfver Calmar-sund. Sedan nu deremot
vissa färjställen blifvit bestämda, derifrån man har tillfälle
att mot viss bestämd taxa blifva fortskaffad, har man blifvit
särdeles belåten med denna inrättning och inga klagomål öfver
oordning och svårighet att blifva förd öfver sundet, afhörts.
Den 26 Augusti.
151
Gr. Sparre: Det kan ingalunda vara någon förmenadt att
från den ena station till den andra låta fortskaffa sig med egna
hästar, lika litet som att låta afhemta sig. Det är endast förbudet
att tränga sig emellan entreprenören och de skjutsbegagnande,
och detta förbud är alldeles oundgängligen nödvändigt.
Hr Stedt: För sådana fall, som Hr Montgomery omnämnt,
måste man rätta sig efter omständigheterna: men hvad angår
egna hästar, så kan ju hända att dessa för dagen är i skjutsskyldighet,
och att jag då måste betala skjutsen alltför dyrt.
Jag instämmer i Frih. af Ugglas’ förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att som särskilda yrkanden blifvit gjorda i afseende
å den förra och den sednare delen af Utsk:ts ifrågav:de hemställan,
komme dessa delar att göras till föremål för särskilda
propos:r, hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med förmälan att, hvad
förra delen af samma hemställan beträffade, bifall dertill endast
blifvit yrkadt, framställde propos. derå, att denna del skulle af
R. o. Ad. godkännas.
Ropades ja.
Sedermera förmälte Hr Gr. o. Landtm., att, vidkommande
sednare delen af Utsk:ts hemställan, som lydde sålunda: »och
att resande må förpligtas att vid sådan skjutsinrättning, utan afseende
å den allmänt gällande skjutslegan, betala för hvarje mil
det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit
sig att bestrida skjutsen», hade yrkats dels bifall till detta lörslag
och dels afslag derå; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, framställde
först propos. på bifall till förslaget, hvartill svarades flere
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på afslag derå,
då svaren utföllo med flere ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Montgomery begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller sednare delen af 6:te punkten i Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 40,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de stadgande.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 12.
152
Den 26 Augusti.
Utskits tillstyrkanden ä sid. 7 och 8.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 22 och 25 dennes bordlagde Mern. N:o 125, med formulär
till fyrktals-längd, lill debiterings- och uppbörds-längd för kommunal-utskylder
samt till debetsedel för dylika utskylder.
Gr. Sparre, Erik, väckte en motion N:o 272, ang:de
ändring i vilkoren för det af B. St:r vid sednaste riksdag beviljade
låneunderstöd för anläggning af en jernväg från Borås
till Herrljunga.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Fock, Alexander Georg: Hos Hr Gr:n o. Landtm:»
får jag anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig den plats i Banko-Utsk:t, hvartill Hrr Elektorer
behagat utse mig.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Hrr Elektorer att utse en ny ledamot i Banko-Utsk:t efter
Frih. Fock.
Anmäldes och bordlädes Bevilln.-Utsk:ts Mern. N:o 22, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut^ rörande tnllbestämmelserna
för bränvin och sprit m. m.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 29 Augusti.
153
Lördagen den 29 Augusti 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för den 26 dennes.
Upplästes ett af Frih. von Duben, Gustaf, ingifvet meni. af
följande lydelse:
Inför Högloft R. o. Ad. får jag härmed ödmjukast afsäga
mig förtroendet att vara ledamot af Banko-Utsk:t, under anhållan
att likväl varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja
en ny ledamot i Banko-Utsk:t efter Frih. von Diiben.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af fem Elektorer
efter N:o 108 Gr. Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm,
N:o 113 Gr. Ehrensvärd, Albert, N:o 26 Frih. Leijonhufvud,
Axel Gabrie], N:o 2082 A. Hr Mannerskantz, Carl Axel, och
N:o 1096 Hr Bäärenhjelm, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 100. Gr. Stackelberg, tullin. Hr Bogeman, Johan Ludvig,
med 26 röster.
» 392. Frih. Peijron, Gustaf, med 26 röster.
» 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, med 26 röster.
» 1. Hr Lilliehöök, Johan, med 26 röster.
» 193. Hr Bäck i Finland, fullm. Frih. Leijonhufvud, Bro
der
Abraham, med 24 röster.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Högv. Preste-St:s den 26 dennes bordlagde prot.-utdrag
N:o 379, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att biträda Preste-St:s
beslut i afseende å 8:de och 19:de punkterna af StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel.
154
Den 29 Augusti.
Vid föredragning af Bevilln.-Utsk:ts den 26 dennes bordlagde
Mern. N:o 22, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
rörande tullbestämmelserna för bränvin och sprit m. m., godkände
R. o. Ad. Utsk:ts i förra delen af Mem:t afgifne förslag
till voter:s-propos., och biföll dess sednare hemställan.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 381, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att
biträda Preste-St:s beslut i afseende å mom. litt. k och n i
69:de punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Utlåt:n och Mem:r, nemi. från
Sta ts-Utskottet:
N:o 141, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag, m. 11.
dylika föremål;
N:o 142, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende på de statsbidrag, som under denna riksdag beviljas
för väganlaggningar och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar,
kanaler och andra vattenkommunikationer, äfvensom
för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag;
N:o 144, i ani. af erhållen återremiss å Betänk:t N:o 84,
ang:de ändring uti och tillägg till instruktionen för R. St:rs Revisorer
af Statsverket den 17 April 1841;
N:o 145, i ani. af erhållna återremisser å 2:ne punkter af
Utsk:ts Utlåt. N:o 87, ang:de utförande af jernvägsarbeten för
statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel;
Bevillnings- Utskottet:
N:o 19, i ani. af verkställda omröstningar ang:de ifrågaställda
förändringar i föreskrifterna om tullbevillningen;
N:o 20, rörande verkställda omröstningar i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut angrde stämpelpappers-afgiften;
N:o 21, ang:de verkställda omröstningar i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i frågor rörande allmänna bevillningen;
Den 2 September. 155
Sammansätta Bevillning-, La?- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet:
N:o 12, ang:de några ännu oafgjorda delar af frågan om
vilkoren för tillverkning af bränvin.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ -3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 2 September 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 29 sistl. Augusti.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter i
Bevilln.-Utslct efter N:o 113 Gr. Ehrensvärd, Albert, och N:o
2333 Hr Oldevig, Hans Fredrik; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 211 Frih. Cederström, Claes Henrik;
» 400 Frih. Bergenstråle, fullm. Hr Törnebladh, Guslaf.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i
Banko-Utsk:t efter N:o 135 Frih. von Duben, Gustaf Wilhelm,
och N:o 304 Frih. Fock, Alexander Georg, samt en suppleant
i samma Utsk. efter N:o 304 Frih. Fock, Alexander Georg; och
befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 114 Frih. Hummerhjelm, fullm. Frih. Bonde, Knut;
» 286 Frih. Raab, Adam Christian;
samt till
156 Den 2 September.
Suppleant:
N:o 2220 Hr af Ekenstam, fullm. Hr Stuart, Ludvig Theodor.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
särskilda Utsk:t för behandling af sjölagsförslaget, efter N:o
2311 Hr Rabenius, Olof Mathias Theodor; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 2308 Hr af Ström, Carl Ferdinand.
Upplästes ett från Gr. Alfred Piper inkommet mern. af
följ:de lydelse:
På grund deraf att jag är boende alltför långt från Malmö
samt dessutom för egna angelägenheters skötande ofta är förhindrad
att på kallelse infinna mig, får jag härmed afsäga mig
förtroendet att vara suppleant i direktion för R. St:rs Banks
lånekontor i Malmö.
1 ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad. behagade nästa Onsdag den 9 dennes företaga val af en
direktörs-suppleant vid lånekontoret i Malmö efter Gr. Piper;
hvilket bifölls.
Anmäldes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet Carl Magnus
Thulstrup, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade 2 K.
Propos:r till R. St:r, nemi.
l:o ang:de med Konungariket Belgien afslutade traktater
om upphörande af Scheldetullen m. m.; samt
2:o ang:de pension för framlidne Bergmästaren, Öfverintendenten
m. m. F. A. von Schéeles enka.
Sedan Hr Stats-rådet utbeledsagats, blefvo de K. Proposme
föredragne och lagde på bordet.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-St:s den 26 och 29 sistl.
Augusti bordlagde prot.-utdrag N:o 379, innehållande inbjudning
till R. o. Ad. att biträda Preste-St:s beslut i afseende å 8:de
och I9:de punkterna i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen
af utgifterna under riksstatens 8:de hufvudtitel.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag anhåller att Riddarh.-Sekret.
måtte meddela upplysning om R. o. Ad:s beslut i dessa punkter.
I aid. häraf tillkännagaf undertecknad, att R. o. Ad. afslagit
Stats-Utsk:ts hemställan i 8:de punkten af Utlåt:t N:o 139 och
Den 2 September.
157
antagit det förslag, som Prosten Sondén i en vid punkten fogad
reservation framställt, samt alt l9:de punkten i samma Utlåt,
blifvit af R. ö. Ad. återremitterad.
Frih. Armfelt: Hvad 8:de punkten beträffar, förefinnes
ingen annan olikhet mellan R. o. Ad:s och Preste-St:s beslut,
än det af Preste-St. gjorda tillägg; och då detta innefattar en
förbättring, anhåller jag om bifall till denna del af inbjudningen.
Vidkommande derefter 19:de punkten, hafva såväl PresteSt.
som R. o. Ad. afslagit Utsk:ts afstyrkande Utlåt. ang:de Gr.
Hamiltons motion. R. o. Ad. har dervid likväl icke ansett sig
kunna antaga motionärens förslag, utan funnit detsamma påkalla
gn närmare utredning och följaktligen återremitterat frågan till
Stats-Utsk:t. Nu har Preste-St. beslutit att för ändamålet bevilja
anslag samt att åt K. M. öfverlemna den ytterligare pröfningen
rörande fördelningen af samma anslag. Efter min åsigt
skulle dock frågan i denna punkt vinna på en förutgående utredning
af Stats-Utsk:t. Man torde icke böra förbise, att K.
M. uti dess vid förra riksdagen aflåtne förslag afsåg inrättande
af professioner uti h. o. h. andra juridiska discipliner, än motionären
nu föreslagit. Då äfven sistberörde förhållande torde ådagalägga
behofvet af en noggrann behandling af frågan, före dess
öfverlemnande till K. M., hemställer jag, att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt beslut rörande den 19:de punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Då mig synes
att denna fråga icke kan erhålla någon bättre utredning än den
som kan beredas genom dess öfverlemnande till K. M., anhåller
jag om bifall till Preste-St:s inbjudning.
Frih. Armfelt: Till en början får jag erinra, att det, så
vidt jag vet, just icke är brukligt att, på grund af en inbjudning,
frångå ett förut fattadt beslut om återremiss.
Derefter har jag endast, till svar å den sista talarens anmärkning,
velat andraga, att samme talares antagande, det den
utredning frågan erhåller hos regeringen är den bästa, icke synes
mig böra utgöra ett skäl för R. St:r att icke åtminstone
försöka att, innan deras beslut fattas, få åstadkommen en behörig
och erforderlig pröfning af de frågor, hvarom beslut skola
fattas. Just ett sådant försök att få åtminstone någon utredning
verkställd, innan beslut i saken fattas, afsågs med återremissen;
och detta synes mig ock fortfarande vara det rätta; hvadan jag
vidhåller min begäran om afslag å inbjudningen i denna del.
Frih. Stjernstedt: R. o. Adis återremiss i ämnet har,
så vidt jag kunnat fatta frågan, ingalunda egt rum uti syftning
att afslå dessa medels beviljande för ändamålet, utan endast till
erhållande af en närmare utredning; och vid en diskussion,
som föregick samma återremiss, vill jag erinra mig, att flere af
158
Den 2 September.
Ståndets ledamöter uttalade sig i den rigtning, att samma medel
skulle ställas till K. M:s fria disposition. Dessutom anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derå, att om R. o. Ad.
nu afslår inbjudningen, blifver gången af frågans behandling
sannolikt den, att Stats-Utsk:t vidblifver sitt redan afgifna, af 2
Stånd bifallna yttrande och uppmanar R. o. Ad. att i frågan
fatta beslut, så att R. o. Ad. icke erhåller den i återremissen
äskade utredningen. Vid sådant förhållande torde det vara
lämpligast att utan vidare omgång fatta sitt beslut i frågan,
och derföre förnyar jag min anhållan om bifall till inbjudningen.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Om denna fråga genom
den omhandlade återremissen kunde erhålla någon vidare
utredning, skulle äfven jag önska att R. o. Ad. ville vidblifva
sitt förut fattade beslut; men, såvidt jag kan uppfatta samma
frågas framtida behandling, är någon sådan ytterligare utredning
icke att af Utsk:t förvänta.
På sätt den föreg:de talaren redan erinrat, hafva två Stånd
bifallit Utsk:ts afstyrkande Utlåt.; och på grund deraf vidblifver
säkerligen Utsk:t sin förra mening och afgifver en hemställan att
R. o. Ad. måtte i ämnet besluta. Med den omtalta utredningen
kommer således Utsk:t, efter all sannolikhet, icke att befatta sig.
Vid sådant förhållande och då jag antager, att R. o. Ad.,
i likhet med mig, välvilligt omfattar denna frågas genomförande,
anser jag att R. o. Ad. nu bör fatta sitt beslut och antaga
Preste-St:s inbjudning.
Frih. Armfelt: Afven med antagande deraf, att frågan
kommer att behandlas på det af de siste värde talarne angifna
sätt, samt att Utsk:t sålunda framdeles hemställer att R. o. Ad.
måtte besluta i ämnet, kan jag icke finna annat, än att ärendet
skall vinna deruppå, att enhvar af Ståndets ledamöter derigenom
blir uti tillfälle att under tiden inhemta närmare kännedom
om frågan.
Fril). Stjernstedt: Hvaruti inhemtandet utaf den af Frih.
Armfelt omtalade närmare kännedom af frågan skulle bestå,
kan jag för min del sannerligen icke fatta. Vi hafva redan
kännedom om motionerna och Utsk:ts Utlåt, i ämnet; och då
någon vidare utredning från Utsk:t icke kan ifrågakomma, samt
K. M. bäst är i tillfälle att pröfva frågan i sin helhet, anser
jag allt skäl förefinnas att, så snart som möjligt, afgöra densamma.
Om R. o. Ad. nu biträder förev:de inbjudning, blir Irågan
utan vidare tidsutdrägt föremål för förstärkt Stats-Utsk:ts afgörande.
Jag anhåller fortfarande om bifall till inbjudningen.
Frih. Armfelt: Det är lätt begripligt, att den siste tala
ren
från sin synpunkt skall önska denna frågas afgörande i
Den 2 September.
159
förstärkt Utsk.; hvaremot jag, som önskar att R. o. Acks beslut
i denna del måtte blifva lika med Borgare- och BondeSt:ns,
icke kan vilja bereda frågan en sådan behandling, utan
att åtminstone tid, om ej mera, må vinnas till frågans närmare
utredning.
Hr Stedt, Gustaf: Jag röstar för bifall till inbjudningen,
emedan jag vill erinra mig, att diskussionen under frågans förra
behandling härstädes fördes i den syftning, som ligger till grund
lör samma inbjudning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att som särskilda yrkanden blifvit framställda
rörande de båda punkter, inbjudningen afsåg, komme
dessa punkter att göras till föremål för särskilda propos:r; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., med förmälan att, hvad först den 8:de
punkten beträffade, endast det yrkande afgifvits, att R. o. Ad.
skulle frånträda sitt förut i frågan lättade beslut och antaga
Preste-Sl:s inbjudning, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
i enlighet härmed besluta.
Ropades ja.
Sedermera yttrade Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande åter
den 19:de punkten, yrkanden blifvit framställde dels om frånträdande
af R. o. Ad:s förra beslut i ämnet samt antagande af
Preste-St:s inbjudning, dels ock om vidblifvande af det förut
lättade beslutet och inbjndningens läggande till handlingarne;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde först propos. derå, att
det förra beslutet skulle frånträdas och inbjudningen antagas,
hvartill svarades flere ja och nej i blandning, och sedermera
propos. på det förra beslutets vidblifvande och inbjudningens
läggande till handlingarne, då svaren likaledes utföllo med blandade
ja och nej; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter.s-propos.:
»Den som vill, att R. o. Ad, skall frånträda sitt förnt fattade
beslut ang:de 19:de punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139,
samt antaga Preste-St:s i afseende å denna punkt gjorda inbjudning,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förra beslut och lägger inbjudningen
till handlingarne.»
160
Den 2 September.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—18.
Nej—12.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Högv. Preste-St:s den 29 sisti. Augusti bordlagde prot.-utdrag
N:o 381, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Preste-St:s beslut i afseende å mom:n k och n i
69:de punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamäter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:s den 29:de sist]. Augusti bordlagde Utlål:n och
Memorialer:
N:o 141, ang:de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag, rn.
fl. dylika föremål;
N:o 142, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende å de statsbidrag, som under denna riksdag beviljas
för väganläggningar och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar,
kanaler och andra vattenkommunikationer, äfvensom
för sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-U:|sk:ts den 29
sistl. Augusti på bordet lagde Mern. N:o 144, i anledning af
erhållen återremiss å Betänk:t N:o 84, ang:de ändring uti och
tillägg till instruktionen för R. St:rs Revisorer af statsverket
den 17 April 1841.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 29:de sistl. Augusti
bordlagde Utlåt. N:o 145, i anledning af erhållna återremisser
å 2:ne punkter af Utsk:ts Utlåt. N:o 87, ang:de utförande af
jernvägsarbeten för statens räkning och anvisande af dertill erforderliga
medel.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.-Utsk:ts den
29 sist!. Augusti bordlagde Mem:r:
N:o 19, i anledning af verkställda omröstningar ang:de
ifrågaställa förändringar i föreskrifterna om tullbevillningen;
N:o 20, rörande verkställda omröstningar i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de stämpelpappersafgiften; och
N:o
Den 2 September.
161
N:o 21, ang:de verkställda omröstningar i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i frågor rörande allmänna bevillningen.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Bevilln.-, Lag samt Allm.
Besv-. och Ekon.-Utsk:ts den 29 sisth Augusti bordlagde Mern.
N:o 12, ang:de några ännu oafgjorda delar af frågan om vilkoren
för tillverkning af bränvin.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 391, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Bonde-St:s beslut i afseende å manet f i 69:de
punkten af Stats-Utsk:ts Ulåt. N:o 139, ang:de regleringen af
utgilterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Ullåt:n:
N:o 146, i ani. af väckt motion ang:de skogsinstitutets förflyttning
till Leckö kungsgård;
N:o 147, i ani. af väckt motion om Kyrkoherden G. A.
von Zweibergks enka, Maria Haeggrens bibehållande intill sin
död vid åbo- oell besittningsrätten eller arrendet till indragna
predikantsboställena vid Westgötha f. d. kavalleriregemente Törnestorp
| mantal och Hofsteva Lunnagården J mantal i Skaraborgs
län;
N:o 148, i ani. af R. St:rs år 1862 församlade revisorers
bertättelse ang:de samma år verkställd granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1860;
N:o 149, i ani. af väckt motion ang:de extra statsregleringens
öfverflyttande på K. Statskontoret;
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 126, med
förslag till sammanjemkning af de inom Riks-Stånden fattade
skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utsk:ts Mern. N:o 124
och Betänk. N:o 55, rörande öfverlemnande åt kommunalstyrelserna
att öfver socken- och distrikt-magasiner förfoga.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. VI.
11
162
Den 5 September f. m.
Lördagen den 5 September 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 2 dennes samt prot:t
för den 12 sisth Maj e. m.
Upplästes ett af Frih. Bonde, Knut, inlemnadt mern. af
följande lydelse:
Med den rätt, Riddarh.-Ordninms § 23 lemnar, får jag härmedelst
vördsammast afsäga mig Hrr Elektorers kallelse till
ledamot af Höglofl. Banko-Utsk:t.
Frih. Raab; Adam Christian: 1 anledning af den utrikes
resa, hvilken jag står i beredskap att anträda, måste jag afsäga
mig förtroendet att vara ledamot af Banko-Utsk:t, hvartill It.
o. Ad:s Hrr Elektorer behagat utse mig.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr Elektorer att
Utse två ledamöter i Banko-Utsk:t elter Frihme Bonde och Raab.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelseförslag N:o
120, i ani. af gjorda framställningar ang:de statsbidrag för enskilda
jernvägsanlaggningars företagande.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s den
2 dennes bordlagde Nåd. Propos:r:
ang:de med konungariket Belgien afslutade traktater om
upphörande af Scheldetullen m. m.; och
ang:de pension för framlidne Bergmästaren, Ofver-Intendenten
m. m. F. A. von Schéeles enka.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-St:s den 29 sisth Augusti och
den 2 dennes på bordet lagda prot.-utdrag N:o 381, innehållande
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att biträda PresteSt:s
beslut i afseende å raomm k. och n. i 69:de punkten af
Sen 5 September f. m.
163
Stats-Utsk:ts Utlät. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag får till en början anhålla,
att Riddarh.-Sekreteraren behagade lemna upplysning om de
beslut, i hvilka de andra Riks-Stånden i detta afseende stannat.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att de ifrågav:de
morna blifvit bifallna af R. o. Ad. samt Rorgare- och Ronde-St:n.
Frih. af Ugglas: Jag måste erkänna, att Preste-St:s förslag
i afseende å litt. k. är en förbättring; men då 3 Stånd
redan antagit denna punkt oförändrad, och samma förhållande
äfven eger rum i afseende på litt. n., kan denna inbjudning ej
föranleda till annan åtgärd än att läggas till handJingarne, hvarom
jag vördsamt får anhålla.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag erkänner visserligen, att
Frih. af Ugglas’ yrkande har skäl för sig, men för den händelse
att ett bifall till denna inbjudning ej skulle vara grundlagsvidrigt,
får jag derom anhålla, enär Preste-Sl:s i dessa punkter
fattade beslut innehålla vilkor för åtnjutande af bidrag af
allmänna medel för folkskolan, hvilka vilkor förut varit gällande.
När skrifvelse nu härom till K. M. inkommer, skulle det se
högst besynnerligt ut, att R. St:r vid denna riksdag borttagit
de vilkor, som förut varit stadgade.
Frih, af Ugglas: Då ett bifall till denna inbjudning enligt
min tanke skulle komma att utgöra ett ganska farligt prejudikat,
måste jag fortfara i mitt yrkande om inbjudningens läggande
till handlingarne.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels antagande af
Preste-St:s ifrågav:de inbjudning, dels ock att densamma skulle
läggas till handlingarne; och finge Hr Gr. o. Landtm., med ani.
af yrkandet å bifall till inbjudningen, förklara, att då, på sätt
upplyst blifvit, den fråga, inbjudningen afsåg, redan var genom
tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut afgjord, vid hvilket
förhållande någon vidare pröfning deraf ej kunde, i strid mot
R. 0:s föreskrift, ega rum, funne Hr Gr. o. Landtm, sig förhindrad
att framställa propos. på inbjudningens antagande.
Härefter gjordes propos. på inbjudningens läggande till handlingarne
oell besvarades med ja.
Föredrogs Hederv. Ronde-St:s den 2 dennes bordlagde prot.-  utdrag N:o 391, innehållande, bland annat, inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s beslut rörande mom.
f. i 69:de punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139.
164
Den 5 September f. m.
Uppå begäran af Frih. af Ugglas, upplyste undertecknad, att
det ifrågav:de mom:t blifvit bifallet af R. o. Ad. samt Borgare-St.,
och att Preste-St. godkänt mom:t endast med den ändring, att
slutorden »samt att inspektörernes berättelser måtte blifva på
allmän bekostnad tryckta, för att till samtliga konsistorier och
skolstyrelser i riket utdelas», utbyttes mot orden »samt att ett
sammandrag af inspektörernes berättelser måtte hvart tredje
år tryckas på statens bekostnad och till samtliga konsistorier
och skolstyrelser i riket utdelas».
Frih. af Ugglas: Så vidt jag kunnat fatta den af Riddarh.-  Sekreteraren nu lemnade upplysning, skulle redan 3 Stånd hafva
för det ifrågav:de ändamålet beviljat 30,000 rdr, och då denna
inbjudning afser elt anvisande af 45,000 rdr, kan densamma
enligt mitt förmenande icke föranleda till någon annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, lades inbjudningen till handlingarne.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 2 dennes på bordet lagde
prot.-utdrag N:o 395, med inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att förena sig uti Bonde-St:s beslut i afseende å 79:de punkten
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139.
Sedan undertecknad, uppå Frih. af Ugglas’ begäran, meddelat
den upplysning, att ifrågav:de punkt blifvit af R. o. Ad.
samt Preste- och Borgare-St:n bifallen, yttrade
Frih. af Ugglas: Vid nu upplysta förhållande får jag yrka,
att den ifrågav:de inbjudningen mätte läggas till handlingarne.
öfverläggningen förklarades slutad och inbjudningen blef,
uppå framställd propos., lagd till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 29:de sisth Augusti och den 2 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 141, ang:de föreslagna statsbidrag lör vägars
anläggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler,
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag,
m. (1. dylika föremål.
Usta punkten.
Gr. Wachtmeister, Hans: Jag hör ej till deras antal,
som vilja slösa med statens medel, och jag vill ej heller beskylla
Stats-Utslct för att hafva varit för sparsamt, då det i de
flesta fall gått till väga med verklig frikostighet. Likväl skulle
Den 5 September f. m.
165
jag här vilja göra ett undantag, emedan Utsk:t, i fråga om anslag
till förbättring af dåliga vägar, synes mig hafva varit alltför
sparsamt. I)å man tager i betraktande de stora summor, som
för jernvägarne blifvit beviljade, och hvilka blott kommit relativt
en ringa del af landet till godo, måste ovilkorligen den nu
föreslagna summan af 450,000 rdr, som ungefär motsvarar en
half mils jernväg, betraktad såsom ett anslag för hela riket,
vara alltför liten. Då man dessutom tager i öfvervägande att
landstingen komma att utarbeta temligen omfattande förslag i
detta afseende, böra väl, ehuru det är billigt att kommunerna
sjelfva till någon del bekosta dylika anläggningar, tillräckliga
medel från det allmännas sida vara i beredskap.
Jag får derföre hemställa, att R. o. Ad., med afslag å Utskits
hemställan i denna punkt, ville besluta, att, i öfverensstämmelse
med hvad Hr Oldevig föreslagit, en summa af 750,000 rdr
måtte beviljas, för att under nästa statsregleringsperiod utgå till
ifrågav:de ändamål, samt att denna summa, i likhet med hvad
Utsk:t föreslagit, mätte ställas till K. M:s disposition.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Ehuru jag fullkomligt instämmer
med den siste värde talaren i afseende på den ifrågav:de
summans förhöjning till 750,000 rdr, skulle jag likväl vilja hemställa,
att ett tillägg med afseende på vilkoren för densammas
utgående måtte göras.
Vid förra riksdagen beslöto nemi. R. St:r, då anslaget för
detta ändamål ställdes till K. M:s disposition, att ^:del af den
anslagna summan ovilkorligen skulle användas i och för de 4
nordligaste länen. Då jag icke i de motiver, som Stats-Utsk:t
åberopat för att frångå hvad som vid föreg:de riksdagar varit
vanligt, funnit något, som kunnat rättfärdiga ett sådant steg,
isynnerhet som vi veta, att Norrlands behof af kommunikationer
är lika stort, om icke större, än de öfriga delarnes af riket,
för att dömma af de talrika ansökningar om bidrag, som från
dessa trakter inkomma, måste jag anhålla, att U. o. Ad. ville
besluta, att ifråga vide anslag måtte höjas till 750,000 rdr för
att ställas till K. M:s disposition, men att J:del deraf må anslås
til) de 4 nordligaste länens behof.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Den fråga, som nu utgör föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, har äfven inom Stats-Utsk:t
blifvit med så stor omtanka sorn möjligt behandlad. Man har
sökt göra sig reda för de olika alternativer, som skulle uppställas,
och kommit till det, enligt min tanke, ganska väl gruhdade
förslag, som nu blifvit de respektive Riks-Stånden förelagdt.
Jag erkänner gerna att, då det finnes förslag till vägförbättringar,
som upptaga en sammanlagd kostnadssumma af 1*
million rdr, man måste anse den här föreslagna summan val
liten; men jag tror äfven, att man icke kan till sådana företag,
som nu äro i fråga, använda alltför stora summor, utan att
andra vigtiga saker på samma gång komma att åsidosättas.
166
Den S September f. m.
Hvad nu särskildt beträffar den af Gr. Wachtmeister föreslagna
förhöjning till 750,000 rdr af ifrågav:de anslag, ber jag
att få fästa uppmärksamheten derpå, att utom de 450,000 rdr,
som blifvit ställda till K. M:s disposition, Utsk:t äfven anvisat
för de norra länens behof anslag till 2:ne större väganläggningar,
hvaraf det ena belöper sig till 100,000 och det andra till
50,000 rdr. Det var visserligen inom Utsk:t fråga om att förhöja
den gemensamma anslagssumman och att deremot indraga
de särskilda anslagsbeloppen; men just med afseende på Norrlands
fördel ansåg man sig handla bäst, om man medelst särskilda
anslag understödde de Norrländska provinsernas väganläggningar.
Jag måste derföre, i afseende på Gr. Wachtmeisters
förslag, fästa uppmärksamhet derpå, att, om denna anslagssumma
förhöjes, en nedsättning ovilkorligen måste komma att
ega rum i afseende på de särskilda anslagen.
Hvad sedermera vidkommer Hr Fahnehjelms förslag, nödgas
jag h. o. h. motsätta mig detsamma. Det är visserligen
sannt, att R. St:r vid förra riksdagen sönderdelade det till K.
M:s disposition ställda anslaget, så att ^:del tillföll de norra
länen och de öfriga ij:delarne det södra och mellersta Sverige,
men det vill likväl synas mig mera lämpligt, om denna fördelning
öfverlemnas åt K. \1:s pröfning, som, med ledning af Styrelsens
öfver Väg- och Vattenbyggnads-korpsen förslag, bör kunna
komma till en säker öfvertygelse om summans rätta användande.
Det förefaller mig dessutom ganska besynnerligt, att
man just liksom vill skilja Norrland från det öfriga Sverige genom
denna fördelning.
Räst måste derföre förhållandet blifva, om K. M. får pröfva,
hvarest behofven äro störst och hvarest anslag kunna göra största
gagnet, och får jag derföre anhålla om bifall till Utsk:ts
hemställan, såväl i afseende på summans belopp, som att densamma
odelad måtte ställas till K. M:s disposition.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Emedan jag anser
det vara bättre att ställa summan hel och hållen till K. M:s
disposition, då man har större opartiskhet att vänta, sedan förslagen
blifvit af Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
granskade, än om summan förut sönderdelas af Stats-Utsk:t,
hvarest enskilda intressen måhända kunna göra sig gällande, får
jag till alla delar instämma med Gr. Wachtmeister.
Gr. Wachtmeister: Med anledning af Frih. af Ugglas’
yttrande, får jag till Frih:n hemställa, om K. M. kan få en bättre
ledning för sitt omdöme än de förslag, som landstingen för de
olika orterna komma att utarbeta.
Frih. af Ugslas: I fall R. o. Ad. skulle anse bättre att
förhöja hela anslagssumman, än att bifalla Utskds förslag i denna
punkt, och dessutom bevilja de förut omnämnde särskilda anslagsbeloppen,
vill jag icke alltför strängt hålla på min mening,
Den 5 September f. m.
167
ehuru jag ännu en gång får upprepa att, enligt min öfvertygelse,
Norrlands sanna intresse bäst befordras genom att särskilda
anslag utgå. Men jag vill dock till Gr. Wachtmeister
hemställa, huruvida han icke skulle vara villig att nedsätta den
af honom yrkade förhöjningen till 600,000 rdr; och om han ej
skulle medgifva detta, får jag, med frånträdande af mitt förra
yrkande om bifall till punkten oförändrad, nu anhålla om Hr
Gr:s o. Landtrms propos. på bifall till densamma, med anslagssummans
förhöjning till 600,000 rdr.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Ehuru jag på det
aldra högsta skulle önska att Norrlands intresse blefve tillgodosett,
och att så stora väganslag som möjligt må blifva för detta
ändamål anordnade, måste jag likväl motsätta mig den af Gr.
Wachtmeister föreslagna förhöjningen, då jag anser den öfverskrida
den tillbörliga gränsen. Jag anhåller i stället att Utsk:ts
förslag i denna punkt till alla delar må blifva godkändt.
Sedan öfverläggningen häreftar förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels af Frih.
Stjernstedt bifall till Utstr.ts hemställan oförändrad, dels af Gr.
Wachtmeister att samma hemställan måtte bifallas, med den
förändring att summorna 150,000 rdr och 450,000 rdr utbyttes
emot summorna 250,000 rdr och 750,000 rdr, dels af Frill,
af Ugglas att punkten måtte bifallas med förhöjning af summorna
150,000 rdr och 450,000 rdr till 200,000 rdr och 600,000
rdr, och dels slutligen af Hr Fahnehjelm att punkten måtte
bifallas med den af Gr. Wachtmeister föreslagna förändring och
med det tillägg, att en tredjedel af det årliga anslaget skulle,
utom den andel af det öfriga årsanslaget, som, efter hittills
tillämpade grunder, å rikets fyra nordligaste län sig belöpte,
till vägars anläggning och förbättring inom dessa landskaper uteslutande
användas; och finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att
beslut först skulle fattas öfver Utsk:ts hemställan, med förbehållen
rätt för B. o. Ad. att sedermera särskildt pröfva det af
Hr Fahnehjelm föreslagna tillägget.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades många
ja. blandade med nej, sedermera propos. på bifall dertill med
den af Gr. Wachtmeister föreslagna förändring, då svaren utföllo
med många nej, jemte några ja, och vidare propos. på
bifall till merberörde hemställan med den förändring Frih. af
Ugglas föreslagit, hvilken propos. likaledes besvarades med många
nej och några ja, hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
utan förändring förnyades samt besvarades med många
ja, jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
tes
Den 5 September f. m.
Sedan propos. pä antagande af det utaf Hr Fahnehjelm
påyrkade tillägg härefter blifvit framställd, men med nej besvarad,
gjordes propos. på afslag derå och besvarades med ja.
2:dra punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
3:dje punkten.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Då jag för min del skulle
önska att anslag i st. f. lån för detta företag lemnades, enär
icke allenast bolaget deraf vöre förtjent, utan äfven staten af
detsamma har fördel, får jag, för åstadkommande af ett sådant
resultat, anhålla att återremiss af denna punkt måtte komma
att ega rum.
Frih. af Ugglas: Då motionären i denna fråga ej förutsatt
något annat understöd än lån, ansåg Stats-Ulsk:t sig sakna
anledning att ingå i pröfning, huruvida ett anslag borde i stället
beviljas. Den siste talaren säger, att det vöre bättre, om staten
lemnade ett anslag; men jag får i anledning deraf göra den
värde talaren uppmärksam derpå, att ifrågav:de bolag ej är
hjelpt med ett så litet anslag, som 17,000 rdr, enär detsamma
är skyldigt enskilda banker mera än 70,000 rdr, samt att bolaget,
som blifvit uppsagdt på denna summa, derföre måst vända
sig till staten med anhållan om dess bistånd.
På grund häraf vågar jag anhålla, att R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ts förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Paykull: Om bolaget nu erhåller ett anslag på 17,000
rdr, tror jag icke det skall möta så stora svårigheter att anskaffa
det öfriga penningebeloppet från enskilda långifvare; och
får jag fortfarande anhålla om återremiss af punkten.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts ifrågav:de hemställan,
framställdes propos. på bifall till densamma och besvarades
med ja.
4:de punkten.
Hr von Knorring, Oskar: För några år sedan — kort
före .början af 1859—1860 årens riksdag — uppgjordes planer
och kostnadsförslag till tvenne väganläggningar, den ena mellan
Fredrika kyrka i Westerbotten och Hjörna i Norra Ångerman
-
Den 5 September f. m.
16!)
Iand, och den andra från Öhrträsks kyrkoby, genom Fredrika
socken, fram till Åsele kyrka i Åsele lappmark af Westerbottens
län; och beräknades kostnaden för hvardera af dessa väganläggningar
till omkring 150,000 rdr rmt. Sedan ärendet blifvit
genom Konungens Befhtde hos K. M. anmäldt, samt kostnadsförslagen
och planerna i vanlig ordning undergått granskning
uti K. Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, befallde
K. M. att vederbörande vägbyggnadsskyldige skulle höras,
huruvida de, derest anslag af allmänna medel erhölles till belopp
af 100,000 rdr för hvardera vägen, ville förbinda sig att för
denna summa anlägga och utan vidare bidrag af staten framgent
underhålla ifråga vide tvenne vägar. Detta skedde, och
häradsboerne afgåfvo den äskade förbindelsen, hvarefter ärendet
ånyo anmäldes hos K. M., som deröfver i nåder resolverade:
att K. M. ansåg de föreslagna väganläggningarne vara för orten
ar vigt och förthy böra komma till verkställighet; men som
riksdagen då redan långt framskridit, ville K. M. icke vid samma
riksdag till R. St:r göra särskild framställning i ämnet, utan
anbefalldes Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen att, derest tillgång
till utförande af merberörde arbeten icke på annat sätt kunde
beredas, derom före nästa (d. v. s. nu pågående) riksdag hos
K. M. göra förnyad underd. anmälan.
I anledning af hvad sålunda föregått, vågade man göra sig
den förhoppning, att K. M. vid innev:de riksmöte skulle begära
anslag till såväl den ena, som den andra af ofvannärnnde vägbyggnader.
Detta inträffade likväl icke, och uti den Nåd. Propos:n
ang:de statsverkets tillstånd och behof, deruti flera andra
dylika allmänna arbeten särskildt förordas, förekommer ingenting
om meranämnde tvenne vägar. Vid sådant förhållande, och
på det frågan om bidrag ^åtminstone för den jemförelsevis mest
angelägna vägen mellan Öhrträsk och Åsele, hvilken skulle anläggas
i fortsättning af redan varande väg mellan förstnämnde
ställe i Lappmarken samt Nordmalings lastageplats och Umeå
stad, måtte blifva föremål för behandling vid denna riksdag,
väcktes af ortens riksdagsmän motion i detta ämne; och har
Stats-Utsk:ts Riksgälds-afdelning tillstyrkt, att ett anslag af 100,000
rdr må för sistnämnde väganläggning anvisas, dock med förbehåll
att anslaget skall fördelas på tvenne statsregleringsperioder
och sålunda utgå, med viss andel årligen, under den långa tiden
af 6 år.
Någon annan anledning för bestämmande af omförmälde
besynnerliga vilkor torde svårligen förefinnas, än den föreställning,
en eller annan Utskotts-ledamot lärer hafva gjort sig och äfven
uttalat derom, att Åsele häradsboer, i anseende till ortens glesa
befolkning m. m., icke skulle mäkta åstadkomma ett så beskaffadt
arbete på kortare tid än 6 år. Denna föreställning är emellertid
oriktig och ingalunda öfverensstämmande med verkliga förhållandet;
och i allt fall synes det mindre lämpligt att R. St:r,
i strid mot hvad vanligen eger rum, afgöra på huru lång tid
ett allmänt arbete af denna beskaffenhet kan eller bör fullbor
-
170
Den 5 September f. m.
das, hvilket deremot här torde böra, enligt den ordning, som
hittills varit följd, bestämmas genom i laga ordning upprättadt
kontrakt mellan K. M. och kronan, genom Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
å ena och kommunen å andra sidan. Det
är för öfrigt uppenbart, att, om arbetet skulle fördelas på en
mängd år, sålunda att endast en mindre del af vägen årligen
bygges, kostnaden måste blifva betydligt större, än om arbetet
får utföras i ett sammanhang så skyndsamt, som omständigheterna
medgifva.
Slutligen bör det ej heller lemnäs oanmärkt, att, då statsregleringsperioden
egentligen omfattar endast 3:ne år, så kunde det
möjligen inträffa, att sedan nämnde tid gått till ända och vägen
derunder blifvit till dess halfva längd fullbordad, R. näst sammanträdande
St:r vägra fortsatt utbetalning af det erforder
liga
anslaget för den följande statsregleringsperioden. Skulle så
hända, blifver följden icke blott att det påbörjade arbetet måste
afstanna, utan ock att häradsboerne blefve frie från sitt åtagande
att bygga och framgent underhålla ifrågav:de väg, hvilken
är för orten af den största vigt.
Jag får derföre anhålla om bifall till den af mig föreslagna
förändring i Stats-Utsk:ts Betänk., att hela summan må under
denna statsregleringsperiod utgå.
Frih. af Ugglas: Den siste värde talaren har endast last
sig dervid, att Stats-Utsk:t tillstyrkt, det anslaget skulle utgå
under tvenne statsregleringsperioder, eller med endast 50,000
rdr under den nu kommande. Såväl af de handlingar, hvilka
till Utsk:t ang:de denna sak inkommit, som ock med ledning
af socknemännens intyg, har Utsk:t omöjligen kunnat förutsätta
att detta vägarbete, som innefattade en sträcka af nära 10 mil,
kunde åstadkommas på mindre än 6 år. Vi skola nemi. taga
i betraktande att befolkningon derstädes är mycket ringa, likasom
att detta arbete endast sommartiden kan företagas, under hvilken
årstid vigtiga landtmannaarbeten taga arbetskrafterna i anspråk.
Under sådana förhållanden ansåg Utsk:t sig endast böra
tillstyrka 50,000 rdr; och då inga skäl blifvit anförda, som
tala för sannolikheten af detta arbetes fulländande på mindre
än den af Utsk:t antagna tiden, får jag vördsamt anhålla om
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Då denna fråga
före riksdagens början hemställdes till K. M:s bepröfvande, föranledde
den då ej någon K. Propos., emedan de summor, inom
hvilka K. M. ansåg sig böra begränsa sin framställning om anslag
till allmänna arbeten, måste blifva af mindre omfattning.
Sedan Stats-Utsk:t emellertid vid denna riksdag, i sitt Utlåt.
ang:de medels anskaffande för jernvägars anläggande i riket, ansett
bankovinsten, utgörande omkring 5 millioner, böra för utgifter
under statsregleringsperioden användas, torde en rikligare
tillgång för allmänna arbeten vara beredd.
Den 5 September f. m.
tri
DS ostridigt är, att den af Hr von Knorring gjorda framställningen
är behjertansvärd, emedan sådana företag, som det
ifrågav:de, om de med fart och ekonomisk beräkning skola utföras,
måste taga större summor i anspråk under de första
åren än sedermera, samt då inga särdeles olägenheter kunna
uppstå, äfven om fullbordandet af detta arbete skulle medtaga
någon längre tid än statsregleringsperioden, och sålunda skrida
in på det fjerde året, tager jag mig friheten till R. o. Ad. hemställa,
om icke R. o. Ad. ville bifalla Hr Knorrings framställning
på det sätt att slutet af punkten, från och med orden »att
under instundande statsregleringsperiod» etc., uteslutes.
Hr von Knorring: Sedan Hr Stats-rådet Lagerstråle haft
den godheten att understödja mitt förslag, torde allt vidare ordande
å min sida vara öfverflödigt; och får jag endast vördsamt
förnya min anhållan om propos. på bifall till mitt nyss
afgifna förslag.
Frih. Tersmeden: I en tid, då ansökningarne om statens
bistånd i alla riktningar äro så talrika, är det representantens
pligt att tillse det de äskade statsanslagen uppfylla de
dermed åsyftade ändamålen, samt att statsmedlen ej alltför hårdt
må anlitas.
Hvad särskildt nu beträffar det ifrågav:de företaget, förefaller
det mig, som om detsamma ännu icke fått sin tillbörliga
utredning. Då Utsk:t säger »att det, som icke förbisett
behofvet af^ vägens fortsättande såväl från Fredrika till Hjörna,
som från Åsele till Wilhelmina kyrka, men likväl ansett att
med sistnämnda båda väganläggningars utförande lämpligen kan
anstå intill dess vägen mellan Öhrträsk och Åsele först blifvit
fullbordad, funnit sig böra hemställa etc.», kan det synas för
en hvar, som icke är med frågan närmare bekant, såsom skulle
den rätta vägens riktning ännu ej blifvit afgjord, och att frågan
ännu ej fått erforderlig utredning, hvilket otvifvelaktig! skulle
hafva blifvit förhållandet, om den förut blifvit af regeringen
handlagd.
Under sådana omständigheter synes mig detta förslag alltför
väl kunna anstå till nästa riksdag, och anhåller jag derföre
om afslag å punkten.
Frih. af Ugglas: Då Frih. Tersmeden grundat sin begäran
om afslag å denna punkt derpå, att en fullständig utredning
ang:de denna väganläggning saknades, ber jag att i detta
hänseende få lemna några upplysningar.
De hufvudsakligaste skiljaktigheterna hafva förefunnits mellan
dem, som vilja hafva väg öfver Åsele till Öhrträsk, och
dem, som önska en dylik mellan Björna och Fredrika. Dessa
båda vägar hafva både af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
och K. M:s Beflude blifvit framhållna. Då ärendet förekom
hos K. M., infordrades yttranden från de särskilda kommunerna,
172
Den 5 September f. m.
och vid det sammanträde, sorn i anledning deraf hölls af samtlige
sockne-ombuden, förklarade Dorothea och Wilhelmina församlingars
ombud att de af deo båda vägarne ej hade den ringaste
nytta, hvaremot de från Åsele och Fredrika tillkännagåfvo,
att desamma vore för dem af största gagn. Det synes sålunda,
som om ortens egna innevånare förklarat båda vägarne angelägna;
men då blott en kunde komma i fråga, ansåg Utsk:t
den väganläggningen, hvarigenom en kommunikation med residensstaden
skulle åstadkommas, af vida större vig än den, som
ledde till ett främmande län.
Då denna sak, enligt mitt förmenande, ej saknar tillräcklig
utredning, vågar jag derföre motsätta mig Frih. Tersmedens
yrkande.
Hvad slutligen vidkommer Hr von Knorrings, af Statsrådet
Lagerstråle förordade förslag, så, och då jag icke, dels
i betraktande deraf att Åsele och Fredrika församlingsboer begärt
5 års anstånd med vägens uppbrytande, och dels till följe
af min egen erfarenhet ang:de vägarbeten i mellersta Sverige,
kan frångå min tanke att detta arbete ej kan blifva fullbordadt
på mindre än 6 år, anser jag det vara ganska olämpligt att
under innev:de statsregleringsperiod anvisa större anslag, än
som åtgår för de 3 årens arbeten.
Hr Fahnehjelm: Den upplysning, som af den siste värde
talaren i afseende å förev:de fråga blifvit lemnad, är visserligen
ganska fullständig och tillfredsställande, men jag har likväl ej i
densamma kunnat finna något ytterligare stöd för beviljandet
af ifrågav:de anslag.
Då jag instämmer med Frih. Tersmeden, anhåller jag att
få fästa uppmärksamheten på det skäl, som förmått mig att
rangera mig på hans sida. Det synes mig nemi., som om
ett företag, hvilket kostar så pass mycket, väl borde, så vida
det af staten skall understödjas, visa sig vara af någon vidsträcktare
nytta, än som blifvit uppgifven enligt protokollet, som
hölls vid det af K. M:s Beflede i Westerbottens län med vederbörande
soekne-ombud utlysta sammanträde, hvarvid endast
de omkring den nya vägen belägna tvenne socknar sade sig af
densamma hafva någon nytta, under det de öfriga för företaget
ej hyste det minsta intresse.
Att, för öfrigt, förbindelsen med residensstaden skulle vara
af någon så särdeles vigt för den ifrågav:de delen al länet, som
ligger helt nära länsgränsen, tror jag för min del icke, ty då
det är kändt att i denna del af Norrland den naturliga kommunikationsleden
går nästan från norr till söder, och att den
väg, som blifvit föreslagen mellan Fredrika och Björna, för att
der möta den till Örnsköldsvik ledande vägen, snarare går i
denna riktning, än den mellan Öhrträsk och Umeå, samt slutligen,
enligt de upplysningar, som jag inhemtat af personer från
denna trakt, att den naturliga vägförbindelsen är en helt annan,
nemi. den, som leder ner till Ångermanna-elfvens flod
-
Den 5 September f. m.
173
område, måste jag, i likhet med Frih. Tersmeden, anse denna
fråga outredd, och såsom sådan lätteligen till nästa riksdag
kunna anstå; och får jag således anhålla om propos. på afslag
å ifrågav.de punkt.
Gr. Taube, Henning Adolf: I)å jag hör till dem, som
äro varmt intresserade för att Norrland måtte erhålla sina billiga
anspråk på lättade kommunikationer uppfyllda, torde detta
vara ett tillräckligt skäl för mig att afgifva min röst för detta
förslags antagande.
Hos dem, som för afslag af denna punkt anfört, att förevarande
fråga ännu ej vunnit en tillbörlig utredning, kan jag
omöjligen underlåta att förfråga mig, hvad de anse för en fullständig
utredning af en så beskaffad fråga, om ej hörandet af
kommunernas innevånare och granskning af på vederbörligt sätt
upprättade och insända kostnadsförslag, hvilket allt här egt rum,
kan så kallas.
Hvad beträffar de af Frih. af Ugglas anförda skäl, till följe
af hvilka han strängt vidhållit det förslag, att det erforderliga
anslaget borde utgå Under 2:ne statsregleringsperioder i stället
för under den nu kommande, kan jag icke finna annat än att
detsamma stödjer sig derpå, att det skulle vara omöjligt att på
3 år anlägga en så lång väg, som den ifrågav:de. Då jag tyckt
mig finna, att Frihm hyser intresse för att denna väg må komma
till stånd, vill jag erinra honom om att det är ej blott på folkrika
trakter, som man bryter väg. Vi hafva t. ex. sett jernvägen
mellan Gede och Fahlun, hvilken går genom de mest
obebodda trakter, byggas färdig på ganska kort tid, och jag är
fullt öfvertygad derom, att ifall ifrågav:de arbete kommer till
stånd, tillräckligt antal arbetare genast skall tillströmma. På så
sätt tror jag verkligen, att jag kommer till ett motsatt resultat
mot den värde Frihm, ithy att, om vi bara hafva penningar, vi
ingalunda skola lida brist på arbetsfolk, och att således denna
väg lätteligen kan blifva färdig inom 3 år. Skulle emellertid ej
så inträffa, vore det väl ej så farligt, om företagets afslutande
dröjde in på det 4:de.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag, med den af Hr
Statsrådet Lagerstråle föreslagna förändring.
Hr von Knorring: Jag har endast begärt ordet för att,
med anledning deraf att mitt förslag i någon mån afviker från
Hr Statsrådet Lagerstråles, anhålla att helt och hållet få förena
mig med honom.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts förev:de
hemställan oförändrad, dels af Hr Lagerstråle bifall dertill med
följtde förändrade lydelse: »att R. St:r, för anläggning af den
föreslagna vägen från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare
derifrån till Åsele inom Westerbottens län, måtte anvisa ett an
-
174
Den 5 September f. m.
slag utan äterbetalningsskyldighet af etthundratusen rdr»: och
dels slutligen afslag å merberörde hemställan.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. pä
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades mångå
nej jemte några ja, sedermera propos. på bifall till samma hemställan,
med den af Hr Lagerstråle löreslagna förändring, då
svaren utföllo med många ja jemte några nej, och vidare propos.
på afslag å merberörde hemställan, hvilken propos. besvarades
med många nej och några ja; hvarefter propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, med den af Hr Lagerstråle föreslagna
förändring, förnyades samt besvarades med mångå ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
5:te punkten.
Frih. af Ugglas: Till följd af den åsigt, som vid den föregående
punkten gjort sig gällande hos R. o. Ad., bör enligt min
tanke en förändring äfven i denna punkt ega rum. Jag skulle
helst hafva sett, att denna punkt blifvit antagen oförändrad, men
då jag mera håller på konseqvensen i Ståndets beslut, tager
jag mig friheten hemställa, att K. o. Ad. behagade besluta, det
slutet af ifrågav:de morn., som börjar med orden »med tjugufem
tusen riksdaler» etc., måtte utgå.
Frih. Tersmeden: Det synes vara förgäfves att vilja här
på detta rum söka åstadkomma någon besparing, då äfven en
fördubbling af det ifrågavide anslaget, som mindre än något
annat synes vara nödvändigt, har blifvit påyrkad. Jag anser
deremot min pligt vara att motsätta mig alla sådana försök,
så snart jag icke finner att det är fråga om ett företag, som
ovedersägligen bör af R. St:r understödjas. Hvad nu särskildt
denna väg beträffar, så är den afsedd att anläggas i en socken,
som är ganska förmögen, och jag är fullkomligen öfvertygad
om, att densamma kan finna tillgångar, utan att R. St:r behöfva
bevilja medel dertill. Jag borde visserligen sjelf vara deraf
intresserad, men jag kan icke ingå på, att R. St:r oupphörligen
lemna direkta bidrag för hvarje företag och till förmån för
hvarje motionär, som lyckas att inom Stats-Utsk:t vinna gehör.
Gr. Sparre: Då R. o. Ad. för en stund sedan, i likhet
med hvad Utsk:t föreslagit, beslöt att ett belopp af 450,000 rdr
skulle anvisas till väganläggningar, samt att det tillika skulle
bero på K. M:s pröfning, till hvilka slags väganläggningar dessa
penningar finge användas, frågar jag mig i afseende på denna
punkt ovilkorligen, om det deri äskade anslag är af en så trängande
beskaffenhet, att det ej har tid att undergå K. M:s pröfning.
Jag anser för min del att så bör ske, och förenar mig
med Frih. Tersmeden i anhållan om afslag å den af Frih. af
Ugglas nu gjorda framställning.
Den 5 September f. m.
175
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Frih. af
Ugglas begärt ordet och förklarat sig afstå från sitt under diskussionen
gjorda yrkande, framställdes först propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades flere nej jemte några
ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
flera ja jemte några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
6:te—11 :te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
I2:te punkten.
Hr Lagerstråle: Vid den tidpunkt, då motionen i detta
ämne till Stats-Utsk:t öfverlemnades, egde äfven det förhållandet
rum, att från K. Norska regeringen en Propos. afläts till
Norska Stortinget ang:de anslag till väganläggning från riksgränsen
till Glommens dal. I följd af dessa förhållanden har StatsUtsk:t
nu tillstyrkt det erforderliga anslaget, under uttryckligt
villkor, att fortsättningen af vägen å Norska sidan äfven komme
till stånd.
Enligt en från Norska I)ep:tet för det indre till Svenska
Civil-I)ep:tet ankommen skrifvelse, har emellertid blifvit upplyst,
att ofvanämnda Propos. icke vid Stortinget blifvit fullföljd, enär
man inom orterna understödt särskilda alternativer för väganläggningar
från gränsen till Glommen. Det lärer nemi. gifvas 3
särskilda anslutningspunkter, såväl å den Norska sidan som å
den Svenska, nemi. vid lvaikelandstorp, Midlanderiforss, och ännu
ett tredje ställe.
Ur de handlingar, som i afseende på denna sak blifvit hit
öfversända, anhåller jag att få meddela innehållet af amtmannens
i Hedemarken yttrande: »Amtmanden bemaerker sluttelig,
at han väl ikke anseer Oparbeidelse af Vei fra Rögden» (Kaikelandstorp)
»af större Vigtighed end et Veianlseg fra Midtandersfors;
men i det han formener, at begge bave sin fulste
Berettigelse og begge nu eller senere maa komme i stand, antager
han, at Anlaegget fra Egnene ved Rögden, der tidligene
er bragt paa Bane, idet det allerede gjennem mange Aar har
vaeret omventileret, ogsaa först bör nyde Fremme, saa fremt
ikke Statskassens Midlermaatte tillstede, at begge samtidigt
tvinges till udförelse.»
Då man häraf ser att den auktoritet å Norska sidan, som
har dessa anläggningar att ombestyra, anser företaget företrädesvis
böra komma till utförande, men att Propos., till följd af
bristande penningetillgångar, ej vid detta Storting blifvit fuMlöljd,
torde, för att denna väganläggning ändock å Svenska sidan måtte
komma till stånd, det vara bäst att slutet af Utsl::ts Betänk, i
denna punkt förändras.
Man skulle väl kunna anmärka, att tillräckliga skäl ej förefinnas
att vid denna riksdag bevilja anslag för ifrågav.de ändamål,
men då några medel icke blifvit beviljade för någon väg
176
Den 5 September f. m.
i samma sträckning som denna, synas dock öfvervägande skäl
tala för bifall. Man kan möjligen ock invända, att denna trakt
är mindre starkt befolkad och således mindre i behof af nya
vägar, men man måste dervid taga i betraktande att kommunikationen
derstädes öfver riksgränsen redan nu är ganska stor.
Jag får derföre anhålla att R. o. Ad. ville lemna sitt samtycke
till att den sista delen af punken, från och med orden
»dels att, innan någon del» etc. må uteslutas.
Frih. Tersmeden: Då, efter de af Hr Statsrådet La
gerstråle
lemnade upplysningar, det ännu är oafgjordt, hvilken
rigtning denna väg å Norska sidan skall taga, och då jag ej
anser det vara af så ringa vigt, att enahanda riktning å ömse
sidor af riksgränsen blir iakttagen, får jag anhålla om afslag å
denna punkt och att denna fråga må blifva uppskjuten till nästa
riksdag.
Frih. af Ugglas: De handlingar, hvaraf jag i denna fråga
inom Utsk:t tagit kännedom, hafva hos mig grundat den öfvertygelsen,
att denna väg är af den största vigt. Då man betänker,
att densamma utgör en fortsättning af den i föregående
mom. afhandlade stora vattenleden genom sjöarne Kläggen, Flaten
och Kilen ända till närheten af sjön Fryken mot Norska
gränsen, samt att denna ort hittills varit på kommunikationer
vanlottad, måste man verkligen beklaga, att ändpunkten å Norska
sidan ännu ej blifvit bestämd. Likväl och då jag, enligt
det af Hr Lagerstråle citerade utlåtandet från amtmannen i Hedemarken,
funnit att Kaikelandstorp af honom anses vara den
lämpligaste beröringspunkten, tror jag, att, genom att bifalla
Hr Lagerstråles förslag, man skulle kunna framtvinga å Norges
sida hvad som för Sverige vore mest önskvärdt, nemi. att Norska
vägen äfven komme att utgå från Kaikelandstorp.
Jag anhåller om bifall till Hr Lagerstråles förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels af Hr Lagerstråle,
att Utsk:ts hemställan skulle bifallas med följtde förändrade lydelse:
»att R. St., för anläggning af väg mellan Östmarks kyrka
och Norska gränsen i närheten af Kaikelandstorp, måtte anvisa
två tredjedelar af den härför beräknade kostnad, att utgå
med, i jemnadt tal, tretiofem tusen rdr, under vilkor, att vederbörande
vägbyggnadsskyldige åtaga sig att, mot åtnjutande
af detta statsbidrag, ansvara för arbetets utförande och vägens
framtida underhåll;» dels ock af Frih. Tersmeden, att Ulsk:ts
hemställan måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Ullåhts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
sedermera propos. på bifall dertill med den af Hr Lagerstråle
föreslagna
Den 5 September f. m.
177
föreslagna förändring, då svaren utföllo med många ja jemte
några nej, oell vidare propos. på afslag å merberörde hemställan,
hvilken propos. hesvarades med många nej och några ja;
hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, med den af
Hr Lagerstråle föreslagna förändring, lörnyades samt hesvarades
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
13:de punkten.
Hr Sandströmer, Albert: Min afsigt är icke att här
framställa något särskildt yrkande; men enär det alltid måste
vara af vigt för en landsort att få kommunikation med residensstaden,
och då ovilkorligen ifrågav:de företag är af den beskaffenhet,
att det förr eller sednare måste komma till stånd, har
jag endast, med ogillande af Ulsk:ts motiver, velat till It. o.
Ad:s behjertande påpeka delta förhållande.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad och Utsk:ts hemställan
Lief, uppå framställd propos., af 11. o. Ad. bifallen.
14:de, 15:de och 16:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
17:de punkten.
Hr Fahnehjelm: Om också det Högt. Ståndet hittills
visat sig villigt att till största delen bevilja de anslag, som af
Stats-Utsk:t i delta Betänk, blifvit tillstyrkta för de nordligare
länen, tror jag likväl icke, att samma förfaringssätt i afseende
på denna punkt hör iakttagas. Man finnér nemi., att denna liro
redan blifvit öppnad och tillgänglig för den allmänna trafiken,
äfvensom att Umeå häradsboer blifvit förpligtade att fullborda
samma brobyggnad. Man finner ytterligare att, då detta arbete
skulle företagas, kostnadsberäkningen uppgick lill 86,000 rdr,
hvaraf statsbidraget utgjorde 55,000 rdr såsom lån, och 27,500
såsom anslag utan ålerbetalningsskvldighet, och stadens bidrag
omkring 3,000. Slutligen, sedan bron blifvit färdig och kostnadsförslaget
blifvit ölverskridet med 32,288 rdr, hafva häradsboerne
hos II. St:r anhållit om ytterligare bidrag för att betäcka
den genom koslnadslörslagets öfverskridande uppkomna
bristen. Då jag just anser denna anhållan vara någonting alltför
långt gånget, får jag vördsamt anhålla om afslag å denna
punkt.
Hr von Knorring, Oscar: I motsats till den siste värde
talaren, får jag anhålla om bifall till lUsk:ts förslag. Det
skulle visserligen vara elt och annat att mot denne talare invända,
men det torde vara tillräckliga motskäl, då jag får äran
II. VI. 12
178
Den 5 September f. ro.
upplysa honom derom, att det just var dotia samhälle, som hemsöktes
af den svåra missväxten härom året, äfvensom alt detta
samhälle redan ådragit sig en skuld af 35,000 rdr.
Frih. af Ugglas: Det kan visserligen synas vara ganska
hårdtl för de brobypgnadsskyldige i Umeå, att, sedan det kostnadsförslag,
på grund hvaraf de erhållit statsunderstöd, blifvit
med en viss summa öfverskridet, nödgas densamma ensamme
tillskjuta, men då R. o. Ad. så många gånger förut under denna
riksilag förklarat, alt en kommun, som åtagit sig att, mot
erhållande af statsunderstöd, verkställa ett företag, icke kan,
äfven om delta understöd befanns otillräckligt, göra anspråk på
ytterligare anslag, samt då jag tillika anser, att ett farligt prejudikat
härigenom skulle uppstå för eftergifters lemnande, sedan
kontrakt blifvit ingångna, måste jag anhålla om afling å punkten.
IIr von Knorring: Då ingen reservation mot detta Ut
sk:ts
beslut blifvit afgifven, hade jag sannerligen ej väntat, alt
någon af Stats-Utsk:ls ledamöter mot detsamma skulle uppträda.
Då emellertid nu så är förhållanhet, anser jag, för alt bemöta
honom, mig endast ännu en gång böra upprepa, alt Umeå 1 lia
samhälle, sorn redan förut bällar för en skuld af 35,000 rdr,
sannerligen skulle komma i en ganska beklaglig belägenhet, om
det skulle åläggas att betala den kostnadsförslag^ ölverskjutande
summan af 32,000 rdr.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Ilr Paykull, Lars Gustaf: Då jag instämmer med
Frih. af Ugglas i anhållan om afslag å denna punkt, får jag på
samma gång hembära honom min tacksamhet för det han åtminstone
i denna fråga ingått på mina principer.
Gr. af Ugglas, L udvig: Då jag för min del instämmer med
Frih. af Ugglas och Hr Fahnehjelm uti deras anhållan om afslag
å denna punkt, får jag till Hr von Knorring hemställa, om icke
kommunen ändå i sjelfva verket skulle vara lika nöjd med att
frän statens sida få emottaga ett ytterligare lån.
Hr von Knorring: Det är fiir att besvara Gr. af Ugg
las,
som jag nu för tredje gången tröttar R. o. Ad. Jag kan
såsom svar på hans hemställan endast erinra honom derom, att,
då icke mindre jin 3 personer från den orten motionerat i samma
syftning, man icke rimligtvis kan antaga annat, än att Umeå
samhälle (inner en förmån uti, orri det af Utsk:t nu beviljade
lånet kommer det tillhanda.
Jag måste, medan jäg har ordet, äfven påpeka den verkligen
stora vigt, af hvilken denna bro är, icke allenast för liela
norra Sverige, då postgången sker deröfver, utan äfven för omkringliggande
trakter. Vi skola blott i sistnämnde afseende
erinra oss om, huru länge de resande, som förut ville passera
Den 5 September f. Bi.
179
Umeå-elf, finsjö höst och vår vanta, samt hvilket stort antal
personer i densamma drunknade.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt TIr Gr. o.
Lamdtm. upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels Infall till
och dels alslag å Utsksts lörevule hemställan, framställde IIr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill
svarades niånga nej jemte några ja, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren utlöllo med mångå ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Knorring begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterss-propos.:
»Den som bifaller 17:de punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
141, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna punkt».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna halva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej— 33.
18:de—21:sta punkterna.
Utskrts hemställanden biföllos.
22:dra punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Jag har ingenting
att anmärka mot det anslag, som Slats-Utsk:t här föreslagit.
Jag har endast velat påyrka, alt allmänheten må befrias från
broafgilters erläggande, enär jag till min ledsnad sett alt bropenningars
erläggande, i likhet med hvad som eger rum vid
bron öfver Sag-ån, af Ulsk:t i denna punkt blifvit föreslaget.
Jag får derföre anhålla alt R. o. Ad. behagade bifalla förevarande
punkt, med undantag af det sista mom:t.
Frih. af Ugglas: Jemförelsen mellan bron öfver Sagån
och den nu föreslagna synes mig icke vara riktigt val vald,
ty i afseende på den förra eger det förhållande rum, att anslag
blifvit hevi!jarit för hela bron. Hvad bron öfver Hammarsundet
åter bet rallar, så har trafiken deröfver förut blifvit ombesörjd
medelst en färja; och hafva intressenterne der sjelfva tillskjutit
ett icke obetydligt kapital, för att slippa densamma, enär passagen
öfver detta lilla sund visat sig ganska vådlig.
180
Den 5 September f. m.
Då trafiken skulle komma att vinna ganska mycket, beluifdes
den nu föreslagna nfgilten ieke siiltas annat än ganska
lågt; och anhåller jag derföre om bifall till LJtsk:ls hemställan.
Frih. Stjernstedt: Det är visserligen sannt att den långväga
trafiken vinner på anläggandet al denna bro, men den
närmare vinner ändå mycket mera, om den blelve befriad från
afgiflens erläggande; och det är af detta skäl som jag fortfarande
anhåller om bifall till mitt nyss afgifna förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt IIr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Ulsk:ts hemställan oförändrad och dels bifall dertill med följtde
förändrade lydelse: »alt It. Sl:r lör anläggande af en jernbro öfver
lilla Haminarsundet i närheten af Askersund, malte bevilja
det lör berörda arbetes utförande bildade bolag ett mot |:lar af
den till 88,100 rdr beräknade kostuadssumman ungefärligen svarande
anslag af 58,700 rdr;» framställdes propos. på bifall till
Utskits hemställan oförändrad och besvarades med ja.
23:dje—30:de punkterna.
Ulskds hemställanden biföllos.
31:sta punkten.
Frih. af Ugglas: Jemte anhållan om bifall t'Il denna
punkt, får jag, på de skal sorn finnas anförda uti min vidfogade
reservation, hemställa, att K. o. Ad. behagade besluta följande
tillägg till de föreslagna vilkoren: att sedan hvarje för sig fristående
del af ifrågavide kommunikationsled blifvit, i enlighet
med af K. M. fastställd plan och afslutadt kontrakt, fullbordad,
den behållna årliga trafikinkomsten först och innan någon ut
delning
må aktieegarne tillgodokornma, bör användas till lånets
årliga förräntning och amortering, hvaremot, om inkomsterne
icke härtill blifva tillräckliga, aktieegarne frikallas från all skyldighet
att för sådant ändamål utöfver det inbetalda aktie
beloppet
vidkännas någon utgift; samt att Riksgäldskontoret
skall, intill dess lånet blifvit till fullo betaldt, ega utse en ledamot
uti direktionen för det till arbetets utförande bildade
bolag, hvilken direktionsledamot skall hafva skyldighet vaka
deröfver att behållningen af rörelsen varder på löreskrifvet sätt
årligen använd till lånets förräntning och amortering, innan något
deraf må till aktieegarne utdelas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag befarar alt det af Frih.
af Ugglas framställda förslag kan föranleda fullt så stora svårigheter,
sorn Utsk:ts.
Till en början får jag anmärka, i afseende å det framställda
prejudikatet angale kanalen vid Asasjön, alt detsamma är
af föga vigt, då denna anläggning aldrig kommit till stånd.
Den 5 September f. m.
181
Hvad det förslag Sfer beträffar, aft man först skulle använda
en del af inkomsterne, innan aktieegarne skulle få sin,
så föranleder detta till en kontroll öfver kanalens inkomster
oell olver det, som skall komma staten till godo. 1 det hänseendet
återigen hafva vi prejudikater. Så skall t. ex. Hjelmare
kanalbolag endast erhålla 5 proc. på sina aktier, och hvad deröfver
är, skall komma staten till godo.
Det lärer icke vara så klart, huru delta öfverskott beräk
nas.
En dylik fråga är emelleitid för närv:de af direktionen
för Trollhätte kanalbolag väckt. Rnglorna innehålla nemi. der,
att, sedan linder ett visst antal år kanalbolaget lått åtnjuta dels
Statsbidrag och dels de uppburna inkomsterna, staten skulle få
en årlig inkomst af 15 proc. Nu har bolaget inkommit med
ett torshag till andning af dessa regler, öfver hvilket förslag
Kammar-Rätten i dessa dagar algifvit sitt utlåt. Deraf har visat
sig, alt det blir en ganska trasslig sak, att få tillfyllestgörande
bestämmelser.
Då jag derföre anser det vara ganska besvärligt för staten
att inlåta sig på en bana, sådan som den Frill, af Ugglas
föreslagit, får jag lill R. o. Ad. hemställa, 0111 icke en återrc
miss
af ifrågav:cte § vore lämpligare, i syftning att lä ett förslag,
som vore mera lätt utförbart än det i den ifrågav:de reservationen
föreslagna.
Gr. Sparre, Erik: Att vid ett så stort företag, som
det ifrågav.de, bestämma att bolaget skall ställa säkerhet för
ränta och kapital-albetalning under hela den tid, som dertill åtgår,
anser jag vara orimligt. Af hvilken skulle man kunna be
gära
en borgen för räntan på 800,000 rdr under 31 år? En
sådan kan icke en gång fordras vid fråga om kronans egendomar
och boställen, då dessa utarrenderas på 30 år, utan man
fordrar borgen liir 5 år i sender. Det skulle visserligen kunna
låta sig göra här; men hvad hiefve följden? Jo, att efter
denna tids förlopp bolaget ej skaffade vidare borgen, och staten
finge efter dessa 5 år Öfvertaga kanalen. Men staten har redan
nog att förvalta i fråga 0111 kommunikationsleder.
Jag instämmer derföre i hvad Frih. af Ugglas anfört i
första delen af sin reservation, nemi. att medlen först skola
användas lill ränta och amorterting af det lånade kapitalet,
innan delegarne få uppbära någonting. Då den side talaren
har anmärkt, alt vid Hjelmare och Trollhätte kanaler svårigheter
i detta afseende visat sig, får jag göra den värde talaren
uppmärksam derpå, att förhållandena der äro olika. Då nemi.
för de lörra kanalbolagen finnes löreskrifvet alt delegarne först
skola uppbära en viss proc., är ju förhållandet här alldeles motsatsen.
Jag kan således ej, i likhet med denne värde talare,
inse, att afgörandet af denna fråga, på sätt Frih. af Ugglas löreslagit,
skulle vara med några särdeles svårigheter förenadt.
Hvad åter beträffar den sednare delen af Frih. af Ugglas'
reservation, kan jag icke underlåta alt deremot göra en an
-
Den 5 September f. m.
märkning. Att för ett så beskafTadt ändamål tillsätta en ledamot
i direktionen, synes mig vara högst olämpligt. Då nemi.
denne person skulle al Riksgäldskontoret utses, för att deltaga i.
direktionens göromål, skulle han vara bosatt på den ort, hvarest
direktionen hade sitt säte. Vore nu detta på landet, skulle
ofta inträffa svårighet alt få en fullt lämplig person. Då nu
meningen med denne direktionsledamots utseende vore, att han
skulle utöfva kontroll på att de inflytande medlen användas till
betalande af Riksgäldskontorets fordran, och det således vore
öfverflödigt att han som direktionsledamot komme att deltaga i
direktionens öfriga beslut, vore det enligt mitt förmenande vida
lämpligare, örn fullm:ge i Riksgäldskontoret utsåge en person,
som deltoge i revisionen, och som kunde göra anmälan, derest
bolaget ej ställt sig kontraktet till efterrättelse.
Jag får derföre, tillika med det förklarande, att jag instämmer
i första delen af Frih. af Ugglas’ förslag, anhålla om pro*
pos. på bifall till samma reservations andra del, med den förändring,
att, i stället för ordet direktionsledamot, måtte inflyta
ordet revisor.
Hr Paykull, Lars Gustaf: 1 likhet med de Hrr, som
förut yttrat sig i denna fråga, anser jag att man icke till ett så
stort företag som det ifrågav:de kan bevilja lån, isynnerhet då
summan är så betydlig och tiden så lång. Jag kan deremot
icke dela de Hrrs åsigter, som velat afhjelpa de uppkomna
svårigheterna, dels genom att föreskrifva vissa vilkor för medlens
användande, dels genom att Riksgäldskontoret skulle utse
en ledamot i direktionen eller i en revision; utan är min tanke,
att man bäst skulle vinna ändamålet genom att rent af bevilja
ett anslag, hvilket skulle utgå till jemnt så mycket mindre belopp
som räntan på lånesumman skulle hafva utgjort. Det är
gifvet att bolaget finge lof att upptaga större lån än det annars
behöfde, ifall bristen skulle fyllas genom tillskott.
Skillnaden, som skulle uppkomma, blefve 200,000 rdr,
men det är olika för bolaget att pantförskrifva sig lör 450,000
rdr än för 200,000. Genom alt bevilja detta anslag sluppe man
att föreskrifva vissa reglor för användandet af den vinst eller
inkomst, företaget kunde gifva, och direktionen finge friare händer,
hvilket jag anser vara af mycken vigt. Meningen är väl
att underlätta kommunikationon i den ort, der kanalen anlägges.
Då vidare allt skäl finnes för att nedsätta trafikalgiften så mycket
som möjligt, på det att staten derigenom måtte erhålla en
ökad inkomst, komma 2 särskilda intressen att uppslå; och det
lärer då blifva ganska svårt för statens direktionsledamot att
veta, hvilket han skall följa.
Hvad åter beträffar Gr. Sparres förslag, att den af Riksgäldskontorets
fullm:ge utsedde person endast skulle deltaga i
en revision, så låter visserligen delta sig göra, så länge arbetet
pågår; ty då kan han säga, att, om icke detta arbete göres på
Den 5 September f. m.
183
fördelaktigaste sätt, utbetalas ej mer några penningar; men sedan
detta en gång blifvit fullbordadt, inträder ett annat förhållande.
Det finnes dessutom ett annat ganska vigtigt skäl, som
talar lör att anslag måtte beviljas i st. f. lån. Då man nemi.
giiver anslag, intriilTar vanligtvis det förhållande, att intressenlerne
få tillsläppa större delen af kostnaden sjelfva, och då tänka
de sig noga re före.
Jag får derföre på de skäl, jag anfört, yrka att R. Sl:r mätte
åt förev:de företag gifva ett anslag af 330,000 rdr; samt, på
det alt saken mätte blifva nogare undersökt, att ifrågv:de del
af Betänk:t måtte blifva återremitterad.
Frill. Tersmeden: Jag instämmer med Frih. af Ugglas
deri, att säkerhets ställande för så slör summa under en lid af
30 år har stora olägenheter med sig och är ej lält alt åstadkomma.
Då det tillfölje deraf är klart att man hör söka en
annan väg för att betrygga statens säkerhet, blir frågan den,
hvilken väg man skall taga, helst llere sådana erbjuda sig. Ett
sätt är här förut framstäldt, nemi. att, sedan aktieegarne lått en
viss del, det öfriga skulle tillfalla staten. Ett annat, som finnes
tillämpadt på våra jernvägar, är, att slaten efter en viss
tid öfvertager företaget, om aktieegarne ej förmå att verkställa
liqviden. För min del anser jag detta sistnämnda sätt vara det
lämpligaste. Detsamma var också föreskrifvet lör Asa-kanalen.
Hvad den kontroll, som Frih. af Ugglas ansett behöflig för
bolaget, beträffar, nernl. att fullnnge i Riksgäldskontoret skulle
utse en direktionsledamot, så är jag härutinnan af alldeles lika
tanke med Gr. Sparre.
För att emellertid kunna åstadkomma dessa förändringar,
och då, vid fråga om etablerandet af en ny princip, det ej är
bra att göra delta på stående fot, får jag yrka på återremiss
af ifrägav:de punkt.
Gr. Sparre: En talare har yttrat, att det vore bättre,
att anslagssumman efterskänkes, emedan man derigenom undginge
alla svårigheter i afseende på räntebelalningarne.
Jag erkänner alt della är ett radikalt sätt alt gå tillväga;
men å andra sidan måste likväl erkännas, att, ehuru R. St:r
vid flere löreg:de fall beviljat anslag utan återbetalningsskydighet,
hvilka företag likväl icke fordrat så stora tillskott från
statens sida som della, så kan staten nu, då den hunnar något
såsom anslag, billigtvis fordra återbetalning af en del.
Ehuru således detta företag rörer en landsort, för hvilken
jag kunde vara befogad att tala, vill jag likväl icke förorda
hela summan såsom anslag.
I fråga om det af mig gjorda förslås, har samma talare
undrat, huru det skulle komma att gå lill, ifall aktieegarne företaga
sig att utdela räntan, innan statsverket erhållit siu del. Der
-
184
Den 5 September f. m.
på svarar jag, att i sådant fall Riksgäldskontoret komme att
gå tillväga med bolaget som det skulle hafva gjort med hvilken
annan som helst, som ej fullgör sina förbindelser, nemi. att
Riksgäldskontoret komme att hos K. M:s Refh:de begära qvarstad
å de medel, som funnes. Ett sådant underslef kan emellertid
icke så lätt låta sig göra, då bolaget hade en revisor,
som genast- anmälde förhållandet lör Riksgäldskontoret.
Frih. Tersmeden bar ifrågasatt, alt samma vilkor här skulle
statueras som för jernvägarne. Detta vore visserligen en mycket
enkel utväg; men det är likväl en betydlig skillnad mellan
en kanal i en aflägsen landsort och en bibana, som stöter till
statens jernvägar.
Jag tror flir min del, alt, af de ifrågasatte alternativcrna,
det af Frih. af Ugglas och mig framställda är det lämpligaste
och lättast verkställbara.
Frih. af Ugglas: Då det förslag, som nu blifvit fram
stäldt,
innefattar en nyhet och lill följd deraf bör nogsamt pröfvas,
vill jag ej motsätta mig en återremiss, ifall R. o. Ad. skulle
besluta en sådan.
Frih. Tersmedens förslag att i afseende å kanaler bestämma
enahanda säkerhet som för jernvägar nu är stadgadt, kan
vara ganska rigligt, men deremot skulle jag anse det vara orätt,
om den likställighet, man nu tyckes vilja emellan dessa arter
af företag inlöra, jemväl utsträcktes ti.l den för jernvägarne
föreskrifria s. k. garantiteckning lör sjelfva arbetets utförande.
Alt sådant icke heller synts vara Frih. Tersmedens mening, ber
jag att lå i protokollet antecknadt.
Hr Paykull: 1 afseende på Gr. Sparres invändning ber
jag att få anmärka, det jag ej förstår, huru bolaget skulle kunna
lagsökas flir det att t. ex. bolaget nedsatt frakterna eller
vidtagit reparationer på kanalen.
Hvad heträflar åter Frih. Tersmedens förslag att staten
skulle öfvertaga bolagets egendom, har jag ingenting deremot,
så framt staten säljer eller utarrenderar kanalen.
Jag anhåller fortfarande om återemiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts förev:de hemställan, hvars
antagande utan förändring eller tillägg ej blifvit af någon ledamot
begärdt, hade yrkats dels af Gr. Sparre alt punkten skulle
bifallas med följande tillägg: »att sedan hvarje för sig fristående
del af ifrågav:de kommunikationsled blifvit, i enlighet med
al K. M. faststäld plan och afslutadt kontrakt, fullbordad, den
behållna årliga trafikinkomsten först, och innan någon utdelning
må aktieegarne tillgodokomma, bör användas till lånets årliga
förräntning och amortering, hvaremot, om inkomsterna icke
härtill blifva tillräckliga, aktieegarne frikallas från ali skyldighet
att för sådant ändamål utöfver det inbetalda aktiebeloppet vid
-
Den 5 September f. m.
185
kännas någon utgift; samt att Riksgäldskontoret skall, intilldess
länet blifvit till fullo betaldt, genom utsedd lämplig person deltaga
i den årligen skeende revisionen af bolagets räkenskaper,
i ändamål alt tillse, att behållningen af rörelsen varder på föreskrifvet
sätt använd lill lånets förräntning och amortering,
innan något deraf må till aklieegarne utdelas;» dels ock af Gr,
Mörner lii. 11. att punkten skulle till Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, fiirst propos. på
bifall lill Utsk:ts hemställan utan tillägg, hvartill svarades nej,
sedermera propos. på bifall till punkten med det af Gr. Sparre
föreslagna tillägg, då svaren utföllo med många nej jemte några
ja, och slutligen propos. på punktens återremitterande, hvilken
propos. besvarades med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Den vidare pröfningen af !örev:de Utlåt, uppskjöts till e. m:s
plenum.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då, såsom R. o. Ad. torde
lia sig bekant, frågan om bränvins-försäljnings-afgifternas fördelning
befinner sig i ett ganska besynnerligt skick, skulle jag,
för att något resultat i afseende å 3:dje monut 24:de §:n målto
vinnas, vilja hemställa, att en inbjudning utlärdas till Preste-St.
om att förena sig i R. o. Ad:s beslut.
Detta förslag begärdes pä bordet.
Anmäldes och bordlädes lölj:de frän Utsk:n inkomna Ullälin,
Betänkm och Mener, nemi. från
Sammansatta Stats- och Banko-Utsk:t:
N:o 41, i fråga om vissa föreslagna ändringar i de för
R. Sl:rs Revisorer af Stats-, Banko- och Riksgäldsverken gällande
särskilda instruktioner;
N:o 42, ang:de väckt motion i fråga om grunderna för
beläning i R. Stms Rank, publika verk och inrättningar af vissa
fastigheter på Gottland;
Sammansatta Banko- och Lag-Utsk:t:
N:o 1, med förslag till lag om enskilda banker, med rätt
att utgifva egna banksedlar;
N:o 2, med förslag till lag om enskilda banker, utan rätt
att utgifva egna banksedlar;
N:o 3, i ani. af väckta motioner ang:de förändring af
lagens stadgande om ränta;
186
Den S September e. m.
Sammansätta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 19, i ani. af väckta motioner om förändring af föreskrifterna
ang:de uppläsande från predikstolarne af K. Förordningar,
kungörelser m. m.;
N.-o 20, i ani. af återremiss af Ulsk:ts Betänk. N:o 7, öfver
väckta motioner om förändrade föreskrifter i fråga om vattenverks
anläggande m. m.;
N:o 21, i ani. af återremiss af Utslcts Betänk. N:o 9, öfver
väckt motion om upphäfvande af 12:te kap. 3:de §:n Kyrkolagen,
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
in fidem,
0. Brakel,
Lördagen den 5 September 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för f. m:s plenum samt prot:t
för den 13 sistl. Maj f. m.
Fortsattes pröfnineen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 141, ang:de
föreslagna statsbidrag för vägars anläggning och förbättring, broocli
hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och
andra vattenaftappningsföretag, m. fl. dylika föremål.
32:dra punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: [)å B. o. Ad. vid den förég:dc
punkten återremitterat frågan om anslag till en kanal, innan
annan ansvarighet lör lånets återbetalning blifvit ifrågasatt; och
jag i min reservation vid denna punkt äfven påyrkat andra vilkor
för åtnjutande af det utaf Utsk:t till detta arbete föreslagna
Den 5 September e. m.
187
lån, än dem Utsk:t tillstyrkt, får jag anhålla att R. o. Ad. jemväl
målte återremittera den nu föredragna punkten, på det att
Stats-Utslct må i elt sammanhang kunna taga i betraktande
frågan om andra vilkor lör åtnjutande af lån till dylika företag.
Gr. Sparre, Erik: 1 det af den siste värde talaren framställda
yrkande om återremiss af denna punkt instämmer äfven
jag, men mina skäl äro af annan beskaffenhet än hans. 1 den
Retiiiik:t vidlögade reservation af 11 r Nordenfelt har jag funnit
en jemförelse emellan förmånerna så väl lör det allmänna, sorn
för provinsen, af alt anlägga en jernväg i stället för en båtled,
och jag finnér de skäl, som blifvit i reservationen framdragna,
tydligt tala till förmån för jernvägen. Det är obestridligt, i allmänhet
taget, att en jernväg gagnar landet mera än en kanal,
derför att den alla tider på året kan hållas öppen. Otvifvelaktig!
kommer också förr eiler sednare en jernväg till stånd emellan
Norrköping och Linköping, och det synes mig i så fall nyttigare
att denna kommunikationsled fortsättes med jernväg ända
till sjön Rengen, än att i stället Stångån kanaliseras från Linköping
till nyssnämnde sjö.
Slutligen ber jag att få fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som svnes mig vid kanaliseringen af ett mindre vattendrag,
sådant som Stångån, vara af mycken vigt. År efter
år utdikas sjöar och träsk och älven utan dessa konstlade medel
har man märkt att vattendragen i vårt land för hvarje årtionde
betydligt minskas. Vid sådana förhållanden synes det mig icke
vara klokt att använda stora summor på kanalisering af elt
vattendrag med så små dimensioner som Stångån, helst då
samma lättnad för kommunikationen kan på ett håde billigare
och säkrare sätt vinnas genom en jernväg. I denna syftning
och då Frih. af Ugglas jemväl yrkat återremiss, förenar jag mig
i detta yrkande, på det att Stats-Utsk:t mätte taga i öfvervägande
de omständigheter, jag påpekat.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, framställdes
först propos. på bifall till Utsk:ts förevule hemställan, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på återremiss deraf, hvilken
propos. med ja besvarades.
33:dje punkten.
IIr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag har i Ulsk:t
deltagit i behandlingen af denna fråga, och der lörenat mig
med Frih. af Ugglas i hans framställning; men jag har icke
blifvit antecknad som reservant, ehuru jag ville gå ännu ett
steg längre. Ty jag hade att välja mellan Frih. af Ugglas’ reservation
— lör den händelse sådan säkerhet kunde ställas
för utförandet af jernväg mellan Luleå eif och Gellivara, alt
anslaget kunde beviljas — och den af Ilr berger allättade, att
det förut beviljade, men icke uttagna mindre lånet på 93,000
188
Den 5 September e. m.
rdr för anläggande af jernväg förbi Hedens forssar måtte lemnäs
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
Det är nemi. a lil för mycket penningar att använda till kanaler
m. m. för en trakt, som, till följe af den obetydliga trafik
som der eger rum, mycket väl kan nöja sig med mindre jernvägar
och omlastning. Det nu föreslagna sättet alt undgå omlastning
är alltför dyrt, ty man skulle derpå nödgas nedlägga
1,250,000 rdr. Jag liar dessutom granskat förslaget och tror
icke att man kan fä denna väg ända ned till hafvet, hvilket är
alldeles nödvändigt, om den skall kunna bära sig.
Jag anhåller således om bifall till Frill, af Ugglas’ reservation,
med tillägg alt, om den deri föreslagna jernvägen icke kan
åstadkommas, medel måtte anvisas i enlighet med Hr Bergers
reservation.
Hr von Knorring, Oscar: Här stadnar jag verkligen i
valet och qvalet, om jag skall blifva lång eller kort i mitt anförande.
Det beror på om någon mer än Ilr Nordenfelt uppträder.
Jag vill då fästa det Höglofl. Ståndets uppmärksamhet på
att denna fråga sönderfaller i 2 morn. Ar det för landels fördel
dessa anslag äro föreslagna, eller är det för Gellivara bolags?
Då jag väckte denna motion, var det uteslutande tanken på
landets fördel, som dref mig deri ill; men sedermera har Gellivara-bolagets
fördel tillkommit som en cura posterior.
För att då först tala om de fördelar, sorn kunna komma
landet till godo genom delta företag, vill jag nämna elt par ord
om kommunikationerna der uppe; så t. ex. sträcka sig vägarne
blolt 5 å 6 mil från kusten innåt landet, hvadan det endast är
med största svårighet man der kan komma fram. Jag börjar
då med alt uppläsa några ord ur Laestadii resa.
Ilan säger, pag. 188: »Från Sorsele till Qvickjock äro knappt
20 mil, när man far genaste vägen tvärt olver landet, lien
vägen kan man tillryggalägga på 4 lill 5 dagar, om lyckan är
mycket god och allt i sin ordning (såsom, på sommaren, båtar i
alla mellanliggande sjöar och elfvar, samt, om vintern, vackert
väder och godt löre att »ränna»). Men denna färd är endast i
det fallet möjlig, om man är lätt på foten att vandra och icke
har mera saker att föra med sig än hvad man kan hära på
ryggen. En sådan vinter, som denna, var likväl en dylik färd
renlaf omöjlig lör hvem sorn helst, För den, sorn har något
alt medföra, är den alltid omöjlig. Man måste då först fara ner
till Westerbotten och sedan lipp åt landet igen, längs eller lindernäs
sträckning. Grönlund reste först från Sorsele ner lill Piteå,
28 mil; så till Luleå, 5 mil, och så ändlligen till Qvickjock, 30
mil. Hans resa var således öfver CO mil.»
Lägger man härtill hvad man nyligen läst i tidningarne
eller alt Landshöfdingen Bergman nödgats tillryggalägga tiotals
mil till fots, så kan man tänka sig hvilka svårigheter måste
öfvervinnas för att komma fram deruppe.
Den 5 September c. m.
189
Jag öfvergår nu till de uppgifter Landshöfdingen i länet lemnat
i den sednaste femårsberättelsen, och der det rörande kommuriikationsnnstalterna
heter: »Länge fanns ingen annan väg
inom detta län än den invid kusten löpande, åt Finland ledande
allmänna landsvägen. Men i sednare tider äro vägar anlagda
från kustlandsvägen, vid Piteå eif 4J mil, vid Luleå eif 5 mil etc.»
Hvad åter de arbetskrafter angår, som för jordbrukaren skulle
gå förlorade, säger Hr Landshöfdingen Widmark, i sin underd.
berättelse till K. Af., pag. 18: »Den lidiga trävarurörelse, hvilken
inom Norrbotten redan länge egt rum, men under sistlörllutna
decennier årligen ökats, har i ej ringa mån bidragit till
utkomst och bergning lör ortens innebyggare.»
Ytterligare har man sagt att denna provins skulle vara så
glest befolkad att det icke skulle löna sig att nedlägga en sådan
summa derstädes. Till svar härå får jag än en gång åberopa
sistnämnde Landshöfdings ord. Han säger härom, pag. 19, att
folkmängds-tillväxten fr. o. m. 1816 års början t. o. m. 18ä5
års slut, näst Westerbottens, varit i Norrbottens län den största
i riket, eller 77^ proc.
Hr Nordenfelt, sorn instämt i Frih. af Ugglas’ och Hr Bergers
reservationer, (rågar hvarför man icke tagit det anslag, som
beviljades vid förra riksdagen, eller 93,000 rdr till en hästbana
förbi Hedens forssar. Detta kommer sig deraf att de, sorn uppgjort
detta förslag, icke gjort det så att det kunnat antagas.
Det skulle nemi. endast hafva blifvit en hästbana förbi Hedens
forssar, men icke förbi Eds, hvadan floden endast skulle blifva
segelbar till fjulelar af sitt lopp. Vidare är icke en hästbana
tillräcklig för den trafik, sorn der skulle uppkomma, och lokomotif
skulle draga alltför stora driftkostnader, som den fattiga
provinsen icke kunde förmå betäcka.
Man anmärker visserligen att skogsefiekterna kunna flottas
utför forssarne, och delta låter sig göra med mastspiror m. rn.
dylikt, men för de förädlade effekterna, sorn man vill hafva torra,
går detta icke an. Hr Hjerta säger väl att omlastning vid jernvägen
icke skulle kosta mer än ett öre per centner; men han
har härför icke anfört någon auktoritet. Jag kan också säga
hvad jag hört, och det är att den kostar 13 öre per centner,
och som min uppgift torde vara lika god som Hr Hjertås, hoppas
jag man äfven sätter någon tillit till mina ord. Man hör
visserligen sägas att man nu som förr bör kunna flotta ned
timren, men den, som känner Hedens forssar, vet ganska väl
att sådant icke låter sig göra.
Om det nu väckta förslaget utföres, blir Luleå eif segelbar
ända upp till Norrvik, der lilla Luleå eif faller i den stora, eller
13 mil från kusten; samt villa re derifrån ända lipp till Sarkavari
för dem som befara St. Luleå eif, och dessutom ett godt
stycke upp i lilla Luleå eif. Orri man då betänker alt tullvärdet
på de varor, som 1861 utskeppades från Norrland, utgjorde
flir utrikes farten 1.820,SOt) och till inrikes ort mer än 200,000
rdr, eller tillsammans öfver 2 millioner, så finner man äfven
190
Den 5 September e. m.
hvilket stort antal personer måste vara sysselsatte med dessa
foror. Och alla dessa armar kunna sparas för jordbruket, om
det nu ifrågasatta anslaget beviljas 1 Det måtte viii vara en vinst
för landet, och penningarne således väl använda?
Man har sagt att kostnadsförslaget är alltför dyrt; men
efter hvad jag nogsamt liar mig bekant, betalas dagsverken i
Norrbotten med 3 å 3 rdr 50 öre. Detta bevisar alt Kapten
Schoug icke upptagit dagsverkena alltför dyrt, då han upptagit
dem till endast 2 rdr 50 öre om dagen.
Att Gelivara bolag bygger en jernväg, om förslaget går igenom,
är naturligt; men att fästa ett sådant vilkor vid delta
fosterländsla förslag som bar till syftemål att hjelpa en hel provins,
dertill kan jag icke lemna min röst.
Slutligen mäste vi besinna att Norrland bidragit med sin
andel i jernvägarne för medlersta och södra Sverige, och då
torde det väl icke vara för mycket att det nu begärda anslaget
beviljas, sorn endast utgör |:delar al kostnaden. Längre vägar
jag icke heller nu gå. utan anhåller att II. o. Ad., utan afseende
å reservationerne, ville bifalla Stats-Utsk:ts förslag.
Frih. af Schmidt, Georg: Efter den siste värde talarens
sakrika anförande kan jag vara ganska kort. Jag instämmer
med honom i hans anhållan om bifall till Stats-Utsk:ts förslag;
och detta så mycket heldre, som jag anser att R. St:r — pä
ett bättre sätt än det Frih. af Ugglas i sin reservation föreslagit
— bör skydda det jordbruk, som börjar uppkomma i vår
nordligaste provins. Under de sisla tre åren liar icke mindre
än 13 å 14,000 tunnland jord utgjort föremål för jordbruksingeniörernas
verksamhet; och jag vet att man der, 10 mil inom
norra polcirkeln, skördat råg, som vägde 14 lisp. Annu 10 mil
nordligare, eller vid Enontekis, har man skördat korn; och jag
hemställer då, om det icke är allt skäl att bidraga till Luleå
elfs kanalisering, hvilken jag äfven med min röst ämnar understödja.
Frih. af Ugglas: Af alla de frågor, som vid denna riksdag
förekommit, har denna varit svårast att behandla; och jag erkänner
öppet att då densamma först framdrogs, föreföll det mig
som den vore för tidigt väckt. Jag Ilar nemi. föreställt mig
att den första åtgärd, som i detta hänseende bort göras, hade
varit att göra den ilrågavule farleden fullt farbar. Jag hade
trott att man först bort göra dessa lorssar lärbara, innan
man genom jernvägen beredde sig en kommunikation; och just
på denna grund var det som jag vid förra riksdagen med min
riist bidrog lill det förslag, som då väcktes i detta afseende.
Men nu har man bär framhållit ett intresse, som man satt före
ortens. Jag nämner det genast, oell det är Gellivara bolaes.
Att det vore en stor sak för fosterlandet att kunna öppna
detta rika fält för industrien och tillgodogöra sig de rikedomar,
som der finnas förvarade, det erkänner jag gerna; och hoppet
att i en framtid se detta förverkligadt, har varit den bevekelse
-
Den 5 September e. m.
191
grund, som förmätt mig att lemna min röst till Stats-Utsk:ts förslag.
Men då jag erkänner detta, påstår jag äfven att ändamålet
med kommunikationen skall vara att öppna tillgång till
Gellivara malmfält. Här liar väl blifvit sagdt att man lior skilja
mellan dessa båda företag, och alt man nu endast bör taga i
betraktande ortens fördel. Men den som följt med denna sak,
måste dock finna att frågan om Luleå elfs kanafisering är en
fråga om att vara eller icke vara för Gellivara aklie-bolae, emedan
detta förslag, tillåter bolaget att anlägga masugnar etc. i
slör skala. Om nu så är förhållandet, så frågar jag, om det
icke är rätt- och billigt att staten, då den gör en uppoffring,
älven från sin sida betingar sig sådana vilkor och fördelar att
det ändamål, man med dessa uppoffringar vill vinna, äfven uppnås?
Af alla dessa skäl har jag ansett alt, när detta anslag beviljades,
så borde det ske på vilkor, som kunna försvara en så
stor uppoffring.
Man har äfven sagt att det vore nödvändigt att kanalisera
Luleå eif, för att kunna odla trakten och kunna föra fram de
trävaror, som der finnas. För mili del anser jag dock alt dessa
fördelar kunna vinnas utan nu ifrågasatta stora anslag, hvaraf
ytterligare följer att man måste hafva större garantier för att
lemna detsamma.
Af aktieteckningen till jernvägen förbi forssarne, der Gellivara
bolag tecknat sig för det ojemförligt största beloppet, synes
äfven att intresset är större hos Gellivara bolag än hos ortens
innevånare, och häri finner jag ett ytterligare skäl alt hos R.
o. Ad. hemställa, om icke den reservaton, jag afgifvit, förljenar
någon uppmärksamhet, .lag erkänner visserligen att någon svårighet
kan uppslå vid frågan om den jernväg, jag föreslagit, men
jag hemställer äfven, om man icke kan öfverlemna åt staten att
afgöra och utreda denna fråga.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt anhålla
att R. o. Ad., med afslag å Utsktts hemställan, ville bifalla
nu ifrågavtde anslag, under de vilkor, jag i min reservation
föreslagit.
Ilr Stråle, Wilhelm: Jag befarar, att man i allmänhet
gör sig oriktiga begrepp oin den ort, sorn ligger omkring Luleå
eif. Man tror att (ien är och skall förblifva en ödemark, i
stället för att den kan blifva en af de mera fruktbara orterna
i Sverige. Jag befarar ock att såväl Utsk:t, som flere reservanter,
och bland dem den siste värde talaren, häraf låtit leda
sig till den slutsatsen, alt kanalbyggnaden uteslutande sk (ille
blifva till förmån för Gellivara bolag. Jag tror deremot att
denna kanal skall utöfva ett stort inflytande såväl på ortens
jordbruk och skogsskötsel, sorn på jernhandteringen. Jag har
visserligen icke granskat handlingarne så noga, som den siste
värde talaren; men jas har dock läst så mycket, att jag sett
att K. M:s Beflude i afgilvet utlåt, vitsordat nyttan och behofvet
af ilrågav:de kanal-liuie; och särskildt har jag hört länets
192
Den 5 September e. m.
nyligen aflidne, högt fiirtjente höfding tala i detta ämne, dä
han först väckte förslaget att göra Luleå-elfven segelbar förbi
Hedens och Ede forssar. Han uttryckte den meningen, alt denna
kostnad i en framtid skulle medföra vida större fördelar för
liela den kringliggande delen af Norrbottens län, än man nu
kunde ana. Men, säger man, för närvule finnas föga innevånare
på platsen; och inedgifvas måste, att, öfverhufvud taget,
är det ondt om folk på hela orten. Skulle åter en kommunikation,
sådan som denna, komma till stånd, kan man med fullt
skäl antaga att befolkningen skyndsamt nog kommer att ökas,
hvarigenom såväl jordbruk, som en riktig skogshushållning, väsendtligen
hefräinjas.
Den jernväg, som här blifvit ifrågasatt, kan visserligen
vara af stor nytta, men erbjuder dock på långt när ieke sådana
fördelar, som en kanal. De produkter, som skulle föras
på kanalen, äro nemi. alltför tunga att med verklig fördel
kunna transporteras på jernvägen; och då nu ett bolag är bildadt
på stället, synes det mig ligga i statens intresse att befordra
detta löretag. Dessutom tror jag, att både klokhet och
billighet bjuda att man äfven bör gynna denna del af Sverige
med en kommunikation, hvarpå dess närmaste framtida utveckling
beror; och derföre vågar jag vördsamt hemställa om bifall
tili Stals-Utsk:ts förslag.
Hr von Knorring: Till en början får jag erinra Frih.
af Ugglas, att om än det sätt, den ädle Frilun begagnar att strida,
icke afser att såra mig, så ligger dock deri en beskyllning emot
mig, likasom skulle jag bär förfäkta ett enskildt intresse. Jag
har en gång förut öpppt förklarat, och får med anledning af
Friluns ord än en gång förklara, att meningen med min motion
är alt verka för provinsens bästa.
Hvad den saken beträffar, att dessa bolag icke skulle vara
fristående från hvarandra, derföre att halfva summan är tecknad
af delegare i Gellivara-verken, så beror detta derpå, att
personer, som äro delegare i bolaget, tecknat sig för 250,000
rdr — men hvarföre? Jo, derföre att de hafva större kapitaltillgång.
Men den tabell öfver teckningen, som jag har i min
hand, visar dock att Ofver-Luleå socken tecknat sig för 21,700
rdr; Jockmocks likaledes för en icke obetydlig summa, hvarförutan
21 tjenstemän i Luleå tecknat sig lör tillsammans 57,300
rdr, andra exempel att förliga. Häraf synes ju, att intresset
för företaget är allmänt i orten, och ingalunda uteslutande Gellivara
bolags.
Jag förbiser ingalunda Frih. af Ueglas’ goda afsigt, tvärtom
är det min fullkomliga öfvertygelse att Frihm strider för
det, som efter hans åsigt är det rätta; men dels är det alldeles
omöjligt alt börja någon jernväg, förr än kanalen är färdig,
ty förr kunna de icke få upp effckterne från hafvet, och dels
synes det mig alldeles olämpligt att fordra Gellivara-bolagcts, således
-
Den 5 September e. m.
193
Sedes ett annat bolags, förbindelse att bygga jernväg som vilkor
för ett anslag till ett annat ändamål, som kommer en Siel provins
till godo.
Man har äfven, om icke här offentligen, dock enskildt,
framkastat åtskilliga »om» och »men», derföre att man tror sig
veta alt utländska penningar skulle vara inblandade i företaget.
På della svarar jag endast: finnes det väl någon, som
ångrar att Frih. De Geer fick köpa Leufsta för utländska penningar?
Jag
får fortfarande yrka bifall lill Stats-Utsk:ts framställning.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det kan nog vara möjligt att
det framlagda förslaget har mycket, som talar för sig, meli jag
måste bekänna, alt jag hvarken af Dr von Knorrings anförande
eller LIlsk:ls motivering kunnat komma lill det resultat, alt en
million, anslagen för Luleå-eifs kanalisering. skulle vara så särdeles
väl använda penningar, och jag tror icke heller att vi äro här församlade
i det ändamål att öfver statens tillgångar verkställa arfskifte,
de särskilda orterna emellan, och dela ut penningar — så
mycket till den ena orten och så mycket till den andra. Icke
heller har jag af det, som af öfrige talare blifvit anfördt, kunnat
komma lill den öfvertygelsen att jordbrukets utveckling och
populationens tillväxt i dessa trakter ännu hunnit till den ståndpunkt,
alt en uppoffring, sådan som den nu ifrågav.de, är af
nöden, utan anser jag tvärtom att man bör spara denna million
till dess man får se, om ett någorlunda tillräckligt antal nybyggare
vilja omkring trakten af Luleå eif nedsätta sig, så alt
förhoppning kan vara alt någonting mera, än en obetydlighet,
blir att på den kanaliserade elfven transportera. Annu hafva
nybyggarne ingenting att forsla eller att från sina åkrar afyttra,
och skogsprodukterna, dem taga de hufvudsakligen från kronans
skogar. Om vi nu vänta till dess afvittriogen är gjord,
eller åtminstone gifva oss tålamod intill nästa riksdag, d. v. s.
ytterligare 3 år, så är dermed sannolikt ingenting förloradt,
utan blir då tids nog att tänka på saken. Derför yrkar jag nu
afslag å Betänk:t.
Hr Nordenfelt: Jag anser mig vara lika varmt intresserad
för Norrlands framtid, som trots någon, men tror dock att
det är orätt att nedlägga penningar i ett företag, der man icke
kan vänta någon ränta. Ty vi måste besinna, att, om ock Hedens
forssar göras farbara, så sträcker sig icke kommunikationsleden
mer än 11 mil från Luleå, och rörelsen är der på långt
när icke så utvecklad att den kan betacka kostnaderna för
detta företag. Man säger väl, att om denna kanal anlägges, så
är det klart att Gellivare bolag bygger en jernväg, emedan man
hört flere af intressenterne säga att de skola bygga densamma,
ehuru de icke vilja hafva sig ålagdt detta företag. Men de exportartiklar.
som föras öfver Luleå, uppgå endast till 600,000 centH.
VI. 13
194
Den 5 September e. m.
ner, och det iir föga troligt att bolaget underkastar sig så stora
svårigheter för dessa centner.
Oin man då, som Gr. Mörner säger, väntar i 3 år, så har
man ju 3 års ränta att använda på detta löretag. Jag fortfar
i mitt yrkande.
llr Bildt, Didrik Gillis: Vid 1859—60 års riksdag föreslog
K. M. att bevilja ett lån på 93,000 rdr, för att åstadkomma
en jernväg lörbi forssarne i Luleå eif, och jag var då i
tillfälle att med min röst bidraga till det bifall, II. St:r skänkte
K. M:s 1’ropos. Afven under denna riksdag har jag talat vid
en person, som lifligt intresserade sig för denna fråga; och den
åsigt han bibringat mig om Norrland, har jag icke funnit skäl
alt ändra, utan tvärtom funnit att alla uppgifter visa densamma
vara välgrundad, — och den lyder så, att Norrland innehåller
stora skatter, om vi blott kunna tillegna oss desamma. Den
föreställning vi här göra oss om Norrland, är nemligen alldeles
oriklig. Vi hafva ungefär samma åsigt om Norrland, som Fransmännen
i allmänhet hafva om Sverige och Stockholm. Men nu
finnas i Luleålrakten liera hundra tusen tunnland jord, sorn särdeles
väl egna sig för odling, och då hör väl staten befrämja
företag i denna riktning så mycket ske kan. .lag tror äfven
alt det vore ganska olämpligt att vänta till dess jordbruket derstädes
blifvit höjdt till den ståndpunkt man kan fordra, ulan anser
fastmer att man bör göra som i Amerika, der man lagt
jernvägar genom ouppodlade trakter, och alltid funnit att odlingen
följer kommunikationerna tätt i spåren.
Med det lidiga intresse, som hos ling under 1859—60 års
riksdag väcktes för kommunikationerna i Norrland, var det med
verklig glädje jag läste Slais-Utslcts Utlåt, i detta ämne; Ulen
det är äfven med ledsnad jag hör minoriteten, representerad af
Frih. af Ugglas, vilja föreskrifva sådana vilkor, sorn möjligen
kunna omintetgöra företaget. Huruvida det vid förra riksdagen
väckta fiirslaget, att för 93,000 rdr bygga en jernväg förbi
forssarne, eller det nu framställda är fördelaktigast lör orten,
är jag väl icke i tillfälle att afgöra; men då de i orten boende
vilja släppa till sina penningar för det sistnämnde, så torde man
väl kunna antaga detta vara det ändamålsenligaste. Staten skulle
nemi. tillskjuta 800,000 rdr och aktie-egarne 700.000 rdr; och,
sorn sagdt, dessa 700.000 rdr hade väl icke blifvit tecknade,
om man icke väntat att desamma skulle bära någon frukt.
Jäg hyser således tvekan att antaga Frih. af Ugglas’ reservation,
ty då, enligt detta förslag, halfva kostnadssumman
skulle tillskjutas af enskilde, är det för mycket hegardt alt
ytterligare utsträcka sin fordran till cn jernväg om 7—8 mil,
hvarigenom möjligen hela företaget skulle gå om intet.
Och då det dessutom ligger i sakens natur, att Gellivare
bolag icke kan få ut sina produkter, utan att sedan så småningom
bygga denna jernväg, så liemtar jag häruti ett ytter
-
Den 5 September e. m.
195
likare stöd för min anhållan om propos. på bifall till StatsUtskds
Betänk, i denna punkt.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Taube, Henning Adolf: Vid genomläsandet af
Frih. af Ugglas’ reservation, har jag tyckt mig finna, hvad jag
sedan fått bekräftelse på, nemi. alt den ädle Frilen hyser lika
stort intresse för Luleå elfs kanalisering, som trots någon annan;
det är blott med den skilnaden att han vill gå ännu ett
steg längre, än litt är fråga om. Det är ganska gifvet att det
vöre af stort gagn, om en sådan önskan kunde uppfyllas; haen
huruvida man kan begära att ett sådant vilkor skall kunna antagas
af det bolag, som skulle hygga kanalen, det blir en annan
fråga. På sätt Frih. af Ugglas nämnt, antager han att
Gellivare bolag är varmt intresseradt för att »leita bolag skall
komma till stånd; men om så icke skulle ske, är dock företaget
af sådan vigt för den ort, hvarigenom kanalen skulle gå,
att ensamt detta bör vara full ersättning för den uppoffring staten
gör.
Dessutom måste vi komma ihåg, att om Gellivare bolag
skall kunna byssa en jernväg, så måste denna kanal göras så
alt Gellivare finnér sin fördel uti att begagna densamma, och
dertill fordras att ingen omlastning kommer i fråga. Ty skall bolaget
först frakta ned och sedan lasta om, gång efter annan,
så hemställer jag, huruvida icke detta blir väl många omlastningar.
Vilkoret för att få delta bolag till stånd, är således
att kanaliseringen sker så, att man slipper omlastning.
Jag är varmt intressera»! för att Norrland må gå den framtid,
hvaraf det är mäktigt, til! mötes; men dertill fordras, att
det får bistånd, och derföre anhåller jag om bifall till StatsUtskds
Betänk, i denna punkt.
Jag ber äfven att få fästa uppmärksamhet på en sak,
som väl icke direkte hör hit, men som kanske ingen bär hört
omtalas; och den är, att Gellivare bolag är starkt betänkt på
att draga Gellivare-malmen icke till östra kusten, utan lill en
Norsk hamn; och att detta vöre föga fördelaktigt för landet,
kan hvar och en inse.
Kan man framdeles få en jernväg, så vore det så mycket
bättre; men om så icke sker, är dock företaget tillräckligt vigtigt
att böra understödjas.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Det må ursäktas mig
att jag tager ordet, ehuru jag icke är bekant med detta ämne,
men jag tillstår uppriktigt, att jag helst förenar mig med Frih.
af Ugglas. Jag tycker nemi., att ett så stort anslag, som det
nu ifrågasatta, äfven bör medföra den största möjliga nytta;
och mig synes, att om Gellivare bolag verkligen har allvar med
att göra en väg till Norrviken, så bör det icke rygga tillbaka
för detta vilkor.
196
Den 5 September e. m.
Men, sorn flere redan yttrat sig, vill jag nn endast förklara
att jag instämmer med Frih. af Ugglas i hans reservation;
men tillika, att, om bolaget häldre skulle vilja antaga Hr
Bergers lörslag, så liar jag lör ruin del ingenting deremot.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då jag icke är nog lycklig
att känna de Irakier omkring Luleå eif, på hvilka IIr Bildt
grundat sin öfvertygelse om anslagets nödvändighet, utan måste
stödja mig på Stats-Utsk:ts Utlåt, och hvad detsamma innehåller,
så har jag helt natinliet kommit till den af mig gjorda slutsats
derlör att jag funnit Utsk:ts framställning särdeles torftig. Jag
måste äfven erinra eder, Mina Hrr! att orsaken, hvarföre jag
motsätter mig detta anslag, ingalunda är alt söka i någon kallsinnighet
för Norijamls framtid, ulan grundar sig mili åsigt på
en, enligt milt förmenande, nödvändig omtanka derom att statens
medel icke må användas till att befrämja möjligen endast
en handelsspekulation.
lin talare lade mycken vigt på att produklerne skulle
komma att forslas öfver Norige, derest icke kanalen korinne
till stånd. Om så skulle hända, kan jag icke deruti finna någon
olycka. Om det är billigare och kortare att föra dem denna
väg, så vore det en dumhet att föra dem på en längre och
dyrare. Nu hafva vi dessutom ingen tull på malm, och då kan
det ju icke medföra någon förlust för landet, orri den exporteras
en annan väg.
Alt det deremot är ändamålsenligt alt laita kommunikafioncrne
i Norrland, det erkänner jag gerna, och har med min röst
dertill bidragit, då det varit fråga om någorlunda måttliga summor;
men då man begär en så stor summa alt det kanske skulle
kosta vida mindre att lemna underhåll åt hela popiilationen uti
ifråga v :de ort, än alt utföra det nu ifrågasatta arbetet, sä kan
jag icke längre följa med.
Då emellertid ingen förenat sig med mig uti yrkande af
rent slslag, får jag instämma med Ilr Nordenfelt, och rösta för
ett anslag af 93,000 rdr.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Gerna vill jag medgifva
allt hvad af Utsk:t och de värde motionärerne blifvit yttradt
angule nyttan af Luleåelfs kanalisering. men så väl hvad
Hr Gr. Mörner nyss anfört, sorn ock hvad under diskussionen
yttrats al åtskilliga andra talare i ämnet, har öfverty-gat mig att
frågan icke blifvit af Utsk:t fullständigt utredd. Jag har sjelf varit
vid Luleå eif samt vid Hedens och Edslorssarne. Elfven utgöres
icke uteslutande af blott lugnvatten, utan den är på åtskilliga
ställen ganska strid och vid floden medför dess vatten
en fin slammsand, som vållar att elfven esomoftast lägger om
och det till den grad, alt mina vägvisare icke mindre än 2:ne
särskilda gånger togo miste om rätta vägen till löljd deraf att
elfven, såsom för mig uppgafs, lagt om under den korta tid
af några dagar, som lörllutit sedan de förut der färdats fram.
Den S September e. m.
197
Jas för min del eger icke erforderlig insigt för att kunna
rätt bedöma, om de åtgärder. Sorn blifvit löreslagne till elfvens
kanaliseriug, äro de mest ändamålsenliga i allmänhet och till
nndanriidjande af nämnde svårigheter; men då Ut<k:t icke om
dorn ytlrat något och icke heller redogjort flir omfattningen och
beskaflenheten af den trafik, som genom den föreslagna kana*
liseringen kan tillvägahringas eller möjliggöras, eller om den
fartygscert, som den alser, så anser jag för min del att frågan
ännu ej är fullständigt utredd, och får i anledning deraf yrka
ätcrrenriss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den eif, som nu är
i fråga alt kanaliseras, är den största af våra Norrländska elfvar.
Den har längsta loppet och är dessutom, näst Angermanelfven,
den sorn i sitt nedersta lopp är minst besvärad af forssar.
Den har nemi, endast tvenne sådana, som måste kringgås, för
att få en vattenväg af 12 mils längd upp i landet. Jag har
sjelf befarit denna eif och funnit att den genomskär en trakt,
som är särdeles lätt att odla; och dessutom är floddalen särdeles
bred och således i stånd att föda en betydligt större mängd
menniskor, än de som nu hafva sitt uppehälle der. Om odlingen
derstädes skall gå framåt, är det dock en nödvändighet att
slaten gör betydliga uppoffringar för alt lätta kommunikationerne
derstädes, Iv förhållandet är icke der som i våra södra
landskap, att innevånare finnas, som framkalla dessa kommuni-v
kationer, och derföre måste staten sätta sig i spetsen. Och så
mycket mera anser jag det vara statens pligt alt nu gå denna
oris önskningar till mötes, som det oväntade förhållandet inträffat,
att en half million derstädes blifvit tecknad lör detta företag,
med förbindelse att fullborda detsamma, om staten lemnar sitt
bidrag.
Man har här talat om Gellivare. Ligger det väl något ondt
deri alt detta bolag genom denna kanals öppnande får en närmare
väg till hafvet? Men dessutom vill jag nämna alt detta
företag icke allenast medför fördel för Gellivare bolag, utan lör
hela denna ort, och är alldeles nödvändigt för att densamma i
en icke alltför aflägsen framtid skall kunna blifva hvad den kan
och bör vara.
Det besynnerliga skäl, en väril talare anfört för afslag, eller
att befolkningen vore så gles att man skulle kunna löda hela
denna befolkning med anslagssumman, kan jag icke lemna oliesvaradt.
Jag hemställer lill eder. Mina Hrr! om icke detta lörslag
just är det lämpligaste sättet för att de skola kunna löda
sig sjelfva? Men så mycket är redan önhult, alt jag icke längre
vill upptaga tiden, utan får anhålla om bifall till Stats-Utsk:ts
förslag.
Gr. Tanbe: Jag ber endast att få besvara cn anmärkning,
som blifvit gjord, nemi. alt skogen icke skulle vara så
outtömlig kring Luleå eif att den skulle kunna betäcka den
198
Den 5 September e. m.
kostnad, förslaget medför. Jag tror icke att de, som ifra för
kanalen, vilja att skogen skall nedföras till kusten, utan alt
den skall vika för odlingen; ty der odlingen går framåt, der
viker skogen undan. Det finnes skog nog ändå i Norrland
för export.
Man säger att vi i Norrland hafva en provins alt eröfra
för Sverige; och detta uttryck bekräftade numera aflidne Landshöfding
Widmark, då han med mig talade om de stora sträckor,
som der ligga obrukade, och tilläde att det endast behöfdes
kommunikationer för att göra dem fruktbärande.
Äfven hemställer jag, huruvida det icke skulle vara en fördel
för landet, om det kapital, som nu ligger dödt i Gellivare
malmfält, gjordes fruktbärande. Meningen är val också att nedföra
malmen från Gellivare, der skog sakrias, lill de skogrika
trakterna kring elfven, lör alt der fiiräolas. Det är derför jag
anser att man icke bör binda företaget med det af Frih. af
Ugglas föreslagna vilkoret, utan endast yrkar att kanalen målte
göras med sådana dimensioner att den möjliggör denna bolagets
plan, och anhåller således om bilall till förslaget.
Frih. af Ugglas: Det var endast i anledning af Frih.
Cederströms yrkande på återremiss som jag ville lemna den
upplysningen alt någon ytterligare utredning af frågan icke af
Stats-Utsk:t kan göras, livad beträffar den ädle Friluns an■
märkningar om elfvens uppgrundning och fråga om hvilka slags
fartyg sorn skola begagnas etc., så kan man väl icke infordra
särskilda upplysningar af Stats-Utskrt; ty skulle så ske, blelve
väl Stals-Utsk:t tvunget alt resa dit upp för att undersöka. Jag
anhåller således att det Högloft. Ståndet icke ville bifalla Frih.
Cederströms yrkande på återremiss.
Gr. Mörner: Hrr:ne behöfva icke vara oroliga att jag
skall upptaga tiden med något längre anförande. Sedan jag
sist hade ordet, har jag af Hr Nordenfelt hört att han endast
alternalift påyrkat Hr Bergers förslag. Jag får derföre framställa
begäran om antagande af Hr Bergers förslag, oförändradt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., alt under densamma hade yrkats dels bifall
till Utsk:ls förev:de hemställan, utan förändring eller tillägg, dels
af Hr Nordenfelt bifall lill samma hemställan med följule tillägg;
adock att de medel, hvilka för anläggande af kanaler förbi Luleå
elfs forssar kunna af B. St:r varda beviljade, må utgå endast i
det fall, att aftal, som af K. M. förklaras giltigt, blifvit afslutadt
om anläggande inom viss af K. M. bestämd tid utaf jernväg
emellan Luleå eif och Gellivara malmfält, men att, om sådant
aftal icke blifver afslularit, R. St:r för anläggning af en jernväg
förbi Hedens forssar i Luleå-elf, enligt det af Kapitenen C.
Adelsköld upprättade kostnadsförslag, anvisa en mot två tredje
-
Den 5 Sep t ernber e. m.
199
delar af den beräknade anläggningskostnaden ungefärligen svarande
summa af 9:5,000 nlr, att utan Storhetaluin«rs-skyl«lifihet
utgå till det bolag, sorn åtager si" utförandet af bemäld» arbete;»
dels utaf Frih. af Ugglas, att Utsk:ts hemställan målte bilallas
med följande tillägg: »dock att de medel, hvilka lör anläggande
af kanaler förbi Luleå eils lorsser kunna af II. Sl:r varda
beviljade, må uteå endast i det läll, alt aftal, som af K. M.
förklaras giltigt, blifvit afslutadt om anläggande inom viss af
K. ål. bestämd tid utaf jernväg emellan Luleå eif och Gellivara
malmfält;» dels af Gr. Mörner, att 15. o. Ad., med afslag å
Utslcts hemställan, skulle för sin del besluta, att K. St:r för
anläggning af en jernväg förbi Hedens forssar i Luleå eif, enligt
det af Kapitenen G. Adelsköld upprättade kostnadsförslag, anvisa
en mot tvåtredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden
ungefärligen svarande summa af 93,000 rdr, att utan återbetala
ningsskjIdighet utgå till det bolag, sorn åtager sig utförandet af
bemälda arbete;» och dels slutligen af Frih. Cederström, att
punkten måtte till Utsk:t återremitteras.
Härvid anmälte sig och yttrade
Frih. Cederström: Sedan Frih. af Ugglas tillkännagifva,
alt Utsk:t icke kan meddela de upplysningar, jag ansett nödvändiga
för frågans utredning, alstär jag från mitt yrkande på
återremiss.
Härefter framställde ITr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Ulsk:ts hemställan utan förändring eller tillägg, och, då dervid
svarades starka ja, blandade med nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Flere ledamöter ropade på votering, hvarefter och sedan
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, alt R. o. Ad. egde att bestämma,
hvilketdera af de öfriga vrkanderne skulle ingå i kontra-proposm
vid den begärda voteringen, särskilda hemställanden om intagande
i kontra-proposm af Hr Nordenfelts, Frih. af Ugglas' och
Gr. Mörners yrkanden hvar efter annan gjordes samt med blandade
ja och nej besvarades; hvaruppå och efter det att ånyo
framställd propos. på inrymmande i kontra-proposm af Hr Nordenfelts
yrkande jemväl med blandade ja och nej besvarats,
propos. på Frih. af Ugglas’ förslags intagande i kontra-proposm
förnyades och likaledes besvarades med ja och nej i blandning;
och lorklarade Ur Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering om kontra-proposms innehåll blifvit begärd,
uppsattes och justerades följ:de votens-propos.:
»Den som vill, att viii blifvande votering om bifall till StatsUtsk:ts
hemställan i 33:dje punkten af Utlål:t N:o 141, kontra
-
SOÖ
Den 5 September e. m.
propostn skall innefatta bifall lill punkten, med det af Frih. af
Ugglas föeslagna tillägg, röstar
Ja;
Oen det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontra-propos. vid nämnde
votering bifall till punkten, med det af Ilr Nordenfelt yrkade
iillägg.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 7.
Nej — 44.
Upplästes och godkändes följande propos. för hufvudvoteringen.
»Oen som bifaller 33:dje punkten i Stats-Utsk:ls Utlåt. N:o
141, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. punkten med följande tillägg: »dock
att de medel, hvilka för anläggande af kanaler förbi Luleå elfs
forssar kunna af R. St:r varda beviljade, må utgå endast i det
fall, att aftal, som af K. M. förklaras giltigt, blifvit alslutadtom
anläggande inom viss af K. M. bestämd tid utaf jernväg mellan
Luleå eif oell Gellivara malmfält, men att, om sådant aftal
icke blifver afslotadt, R. Sl:r för anläggning af en jernväg förbi
Hedens forssar i Luleå eif, enligt det af Kapiterien C. Adelsköld
upprättade kostnadsförslag, anvisa en mot tvåtredjedelar
af den beräknade anläggningskostnaden ungefärligen svarande
summa af 93,1100 rdr, alt ulan ätcrbetaIningsskyIdighet utgå
till det bolag, som ålager sig utförandet af bemälda arbete.»
Efter denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 38.
Nej — 18.
34:de punkten.
Hr Bildt: Alt förkortandet till mer än hälften af segel
leden
från Dalarö till hufvudstaden, som representerar ett så
stort handelsterritoriurn, utgör en af de vigtigaste frågor, som
vid denna riksdag varit underkastad R. St:rs pröfning, torde väl
ingen förneka. Men då de skäl, Utsk:t anfört för sitt afstvrkande
såväl vid denna som följande punkt, äro af den beskaffenhet,
att vederbörande auktoriteter först böra böras, om man med
hopp om framgång ånyo skall kunna upptaga frågan, och vi
Den 5 September e. m.
201
redan hunnit riksdagens ellofte timma, så inskränker jag mig nu
till alt endast reservationsvis uttala mitt ogillande öfver den utgång,
frågan fått.
Frih. af Ugglas: Då TTr Bildt icke framställt något yrkande,
hade jag kunnat afhålla mig från att yttra mig i ämnet;
men då Ur Bildt tror att resultatet skulle blifvit annorlunda, om
stadens myndigheter fått yttra sig i ämnet, så anser jag mig
sk \ Idig erinra derom att Slats-Utsk:t, som fullkomligt erkänner
vigten och behofvet af denna segelled, ansett det mindre lämpligt
att anvisa medel till ett företag, som K. M. icke ansett sig
höra löreslå, och om hvilket han förklarat att flera strategiska
hinder möta.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan i denna punkt af II. o. Ad. bifallen.
35:te punkten.
Frih. Cederström, Anders: Denna fråga har redan i
30 år utgjort föremål för B. Stirs behandling, men aldrig vunnit
något medhåll, dels derför att K. M. hyst betänkligheter
mot företaget till följd af de befästningar, sorn blefve nödiga,
och dels derfiire att Stockholms stad,.icke åtagit sig några bidrag
lill kostnadernas bestridande. Alven vid denna riksdag
hafva dessa begge skäl bidragit till det resultat, hvartill Utsk:t
kommit.
Hvad nu först befästningarne angår, så är det visserligen
en sak, som jag icke fullt kan bedöma, men likväl synes det
mig, som hvarken vi eller någon annan nation lörmår anlägga
en fästning, som kan hindra pansarfartyg att inlöpa. Men jag
kan icke inse att detta brrr inverka på denna fråga, ty sundet
är så smalt att det ögonblickligen kan stängas, hvadan inga befästningar
der torde behöfvas, och delta så mycket mera, som
den elektriska telegrafen med sina blixtsnabba underrättelser
skyddar oss för öfverrumpling. Härigenom böra vi ganska väl
hinna stänga såväl Söderteljes som den ifrågavule passagen.
Hvad åter bidragen från Stockholms stad angår, så anser
jag, lika med Hr Bildt, alt frågan kommit så sent före, att ingenting
dervidlag hinner göras under denna riksdag. På samma
gång jag beklagar delta förhållande, hoppas jag äfven att staten
vid nästa riksdag lernnar bidrag till förelaget; och detta hopp
giir alt jag vid detta tilliälle icke vill motsätta mig Stats-Utsk:ts
förslag.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och Utsk:ts hemställan
bilölls.
3G:te—39:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
202
Den 5 September e. m.
40:de punkten.
Hr von Knorring: Jag vill visserligen icke yrka någon
förändring i Utskits beslut, men anser mig dock skyldig nämna
några ord, emedan motionären icke är närv:de. Jag får således
nämna alt det icke så alldeles It. o. h. förhåller sig såsom
Uisk:t sagt. emedan elfvens utskärningar icke allenast äro till
skada för Ytterhiske byamän, utan för hela landet; ty om elfven
får utskära sig utan motstånd, så tager han snart med sig stora
stycken af landsvägen, som löper längs densamma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biel' Utsk:ts ifågavide hemställan af K. o. Ad. bifallen.
Den vidare pröfningen af Utlåtit blef härefter uppskjuten
till nästa plenum.
Föredrogs ett från Vällod. Itorgare-St. ankommet prot.-  ufdrag N:o 393, innehållande inbjudning till de öfriga RiksStånden
alt förena sig om antagande af en utaf Borgare-St, vid
behandling af 89:de punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139,
angide regleringen af ulgifterna under riksstatens åttoude hufvudtitel,
beslutad underd. skrifvelse till K. M.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. * 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 7 September.
203
Nåndngcu den 7 September 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 13 sisll. Maj e. m.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två suppleanter i
Bevilln-lltsk:t efter N:o 400 Frih. Bergenstråle, fullni. Hr Törnehladh,
Gustaf, och N:o 1255 Hr von Schantz, Malcolm Gustaf;
och hefunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 2017. Hr Björnstjerna, Roger Magnus;
» 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i
Banko-Ulsk:t efter N:o 114 Frih. Hummerhjelm, fullm. Frih.
Bonde, Knut, och N:o 286 Frih. Baab, Adam Christian; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig;
» 2080. Hr von Konow, fullm. Hr Paijkull, Lars Gustaf.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i Särskildta
litsk:t fi>r behandling af sjölagsförslaget, efter N:o 2308
Hr af Ström, Carl Ferdinand; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd: •
N:o 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Johan.
Efter förmälan, att Hr Paijkjll, Lars Gustaf, hvilken blifvit
utsedd till ledamot i Banko-L’tsk:t, förut varit suppleant i samma
Utsk., anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer
att välja en suppleant i Banko-Utsk:t efter Hr Paijkull.
Föredrogs ett från Vallöf!. Borgare-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 382, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Borgare-St:s beslut i afseende å 128:de punkten
i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna
under riksslatens åttonde hufvudtitel.
504
Den 7 September.
Frih. af Uppläs, Gustaf: I 128:rlo punkten af Bolänk:t
N:o 139 liar Stats-Utsk:t hemställt, att II. Sl:r målto till Iv. M:s
disposition å Riksgäldskontoret anvisa ett reservalionsanslap af
9,000 rdr, för alt mod årligen lindor nästa slatsregleringsperiod
användas såsom bidrag för vård och skötsel af de i provinsen
Helsingland befintlige, af sjukdomen spetelska angripna
personer. Denna hemställan liar Borpare-St. bifallit, men derjemte,
såsom synes af förevtde inbjudning, för sin dol beslutat,
att II. St:r skulle till K. M. ingå med underd. anhållan, att K.
M. ville låta utreda frågan och i delta afseende lill Rikets näst
sammanträdande Ständer allåta Nåd. Propos. För min del instämmer
jag med niije i det af Borgare-St. framställda förslag,
och hemställer derföre att R. o. Ad. behagade antaga den gjorda
inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, Lief den ilrågavtde inbjudningen af R. o. Ad. antagen.
Föredrogs ett från Ilederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 409, med inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St. att
förena sig i Borgare- och Bonde-St:ns beslut öfver 144:de punkten
i Stats-Utsk:ts öllåt. N:o 139, ang:de regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitcl.
Frih. af Ugglas: Då R. o. Ad. efter föregången öfver
läggning
afslagit det ifrågaställa anslaget för utgifvandet af en
handbok i Svenska pomologien, hemställer jag att R. o. Ad., i
öfverensstämmelse med don åsigt att ett fattadt beslut icke bör
upprifva», behagade afslå Bonde-St:s nu löredragna inbjudning.
Ofverläggningen förklarades härefter fulländad och inbjudningen
afslogs.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Ullåt. N:o 141,
ang:de föreslagna statsbidrag lör vägars anläggning och förbättring,
bro- och hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar
och andra vatten-aftappningsföretag, m. (1. dylika föremål.
4Usta punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Af Utsk:ts utredning
vid denna punkt inhemta», att det anslag, som vid 1840
och 1841 års riksdag beviljades till understödjande af inyrutdikningar
och vattenaftappningar, bestämdes icke blott för de i
förevule punkt mom. a) uppräknade delar af landet, utan jemväl
för Elfdals, Frykdals och Jösse härad i Wermland; dessa
härader ansågos nemi. i afseende å frostländighet slå i samma
förhållande som Stora Kopparbergs län. Väg- och vattenbvgg
-
Den 7 September.
705
nads-stvrrlsen har i autlåt, omnämnt Wermland såsom
äfven hörande få del af anslaget, oell livar och en, som känner
förhållandet i denna provins, vet alt frosten der anställer stora
förödelser. Vid sådant förhållande hemställer jag, om icke 15.
o. Ad., i likhet med Preste-St., ville besluta att nämnde trakter
af Wermland äfven måtte lå del af anslaget.
Frih. af Ugglas: På Stals-Ulsk:ls riksgäldsafdelning fattades
det beslut, alt ifrågav:de anslag skulle användas endast för
Norrbottens, Vesterbol tens, Vester-Norr lands och Jemtlands län;
och för min del ansåg jag alt, enär detta anslag hufvudsakligen
alser att genom utlappning lörminska frostländigheten på den
odlade marken, anslaget med största nylla kumle användas för
nämnda 4 län. Men då Stats-Ulsk:t in pleno tillagt jemväl Gefleborgs
och Slöra Kopparbergs län, och jag har skäl förmoda
alt det vinner It. Sl:rs bifall, samt de af Frih. Stjernstedt uppräknade
härader lida af samma olägenhet, sorn sistberörda 2:ne
län, anser jag den gjorda framställningen icke sakna skäl, utan
anhåller att II. o. Ad. ville bifalla densamma.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Ifr Gr.
o. Landtm, vtlrat, att derunder endast hade yrkats bifall till
Utsk:ts hemställan med den förändring, alt elter de i inom. a
förekommande orden: Stora Kopparbergs län, skulle införas orden:
samt Elfsdals, Frykdal? och Jösse härader i Wermlands
län; framslälde Ilr Gr. o. Landtm, först propos. på bilall lill
Utskits hemställan oförändrad, hvartill svarades många nej. blandade
med ja, och sedermera propos. på bifall dertill med ofva lisa
gde förändring, då svaren utlöllo med många ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
42:dra—48:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
49:de punkten.
Ilr Dalman, Wilheim Fredrik: Jag anhåller att den
vid punkten lögade reservation måtte uppläsas.
Efter det uppläsningen af don omnämnda reservationen egt
rum, yttrade
Ilr Dalman: När Stafs-Utsk:t så frikostigt tillstyrkt an
alag
för andra dylika företag, synes det mig vara temligen ogent
af Utsk:t att förvägra ett lån af en mindre summa. Utsk:t har
dessutom icke halt tillgång till fullständiga handlingar; men då
sådana nu blifvit tillgängliga och tydligen utvisa att detta företag
är af allmännare gagn, hemställer jag, huruvida icke denna
puukt bör till Utsk:t återremitteras.
206
*
Den 7 September.
Frih. af Ugglas: Om det nu lyckades att erhålla
anslag, skulle verkligen ordspråket hesannas, att trägen vinner.
Alida sedan 1847 års riksdag har denria fråga utgjort föremål
lör lt. St:rs öfverläggning. Hvarje riksdag har motion i änmet
blifvit väckt, men på grund af Väg- och Vattenbygenads-styrelsens
utlåt. — som endast i 2:dra klassen uppfört detta valtenaftappiiingsarhete
och tillika erinrat att den beräknade kostnaden
vore särdeles hög i förhållande till blifvande jordvinsten — har
Stats-Utsk:t afstyrkt motionen. Nu har, sedan Riksg.-afdeln:ns
afslag blifvit bekant, en hop handlingar och kartor inkommit,
men Stats-Utsk:t ansåg att det borde finnas någon termin, elter
livars förlopp Utsk:t icke skulle vara skyldigt alt taga reda på
inkommande handlingar. Dessutom hafva dessa handlingar icke
blifvit af Väg- och Vattenhyggnads-styrelsen pröfvade, och då
Ulsk:t hyllar den åsigt, att det icke bör tillstyrka något så beskaffad!
anslag, förr än nämnda styrelse sig yttrat, kan en återrcmiss
icke leda till ändring i Utsk:ts beslut.
På grund häraf anhåller jag om bifall till punkten, öfverlemnande
åt framtiden, om sådana skäl kunna företes, som då
förskalTa motionen ett bättre öde.
Sedan öfverlliggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ls förev:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvarvid svarades många ja jemte några nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren ulföllo med många nej jemte
några ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyades
samt besvarades med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
50:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
51:sta punkten.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru tacksam för det understöd, Utsk:t
för ifrågav:de arbete tillstyrkt, kan jag dock icke annat än ogilla
att Utsk:t — som vid alla de förra punkterna, då lånebidrag
för dylika företag blifvit tillstyrkta, bestämt summan tdl det af
Väg- och Vattenhyggnads-styrelsen föreslagna belopp — vid
denna punkt företagit en nedprutning af 15,000 rdr under beronia
styrelses förslag.
Befolkningen i den ort, som skulle hugnas med anslaget,
beslår nästan uteslutande af mindre hemmansegare, som sakna
medel till arbetets utförande, och då delta företag, sorn, enligt
hvad Utsk:t sjelf vitsordat, är särdeles förmånligt, möjligen skulle
komma att afstanna, om nämnda summa förvägras, hemställer
jag att det af Väg- och Vattenhyggnads-styrelsen föreslagna belopp,
100,000 rdr, måtte för aftappning af sjön Iiästefjorden i
Den 7 September.
207
Sundals härad pä Dalsland beviljas såsom lån, under de vilkor,
sotn lör andra dylika lån vid inuev:dc riksdag varda bestämda.
Frih. af Ugglas: Den sisle värde talaren har ogillat att
Ulsk:t för ifrågavule arbete föreslagit ett låneunderstöd af endast
85.000 rdr. Jag ber derföre att få upplysa, att IJtsk:t härvid
följt samma grundsats som i afseende å andra dylika företag,
alt det nemi. föreslagit lånesuminan till hälften af den lör ar*
betets utförande beräknade kostnad. Så t. ex. är för sänkning
af de i 40:te punkten omlörmälda sjöarne Solgen, Ass-sjön,
llafrevikssjön samt Ingarps- oell Kopparpssjöarne kostnaden
upptagen till 90,750 rdr, och Utsk:t liar tillstyrkt ett lån af
48.000 rdr; i 47:de punkten finnes kostnadssumman för sänkning
af sjön Tysslingen och Svartån upptagen till 197,042 rdr,
och Utskd tillstyrker ett lån af 100,000 rdr, d. v. s. ungefär
hälften af kostnadsförslaeet. Oell då LJtsk:t för ifrågavple arbete,
som skulle kosta 100,083 rdr, tillstyrkt ett låneunderstöd
af 85,000 rdr, har det sökt att tillämpa nämnda grundsats, från
hvilken ett undantag egt rum endast beträffande Olands-ån; men
detta vatlenaftappningsföretag är också det enda, som K. M.
ansett vara af det värde, att särskild 1’ropos. derom borde till
II. Sl:r aflåtas.
Elt skäl, som inom Utsk:t verkade på mig, men som, jag
medgifver det, äfven kan anföras emot mig, var det, att af alla
de så beskaffade frågor, som inom Utsk:t förevoro, ingen erhållit
en så fullständig utredning som denna. I planen upptages
nemi. bland annat en ganska specifik beräkning öfver den jordvinning,
som af detta företag skulle erhållas, och deraf visar sig
att 5,235 tunnland jord skulle förbättras och göras odlingsbar,
hvarföre intressenterna skulle vinna elt kapital af 700,000 rdr;
och då förefaller det mig att staten icke beliöfde lemna större
understöd för detta,än för de öfriea dylika företagen. Jag tror
ock att Utsk:t gått rättvist och billigt till väga, och anhåller derföre
om bifall till punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: I likhet med Frih.
af Ugglas, tror jag visserligen att Utsk:t förfarit rättvist, men
jag ber alt särskildt få framhålla, dels att eri summa af 100,000
rdr är, i förhållande till den stora egoryind och det stora gagn
som skulle vinnas, ganska obetydlig, dels ock att befolkningen i
denna ort är särdeles torftig och alt den lidit mycket af öfversväiniiingar
från Wenern, samt att genom den ifrågaställa artappningen
många andra än Sundals härad skulle skyddas mot
de olla påkommande öfversvämningar, sorn försätta slöra sträckor
odlad mark under vatten. Då det således är statens eget
intresse att företaget bringas till utförande, anhåller jag att lå
understödja Gr. Sparres förslag.
Gr. Sparre: Då Frih. af Ugglas sagt, att Utsk:t iakttagit
den regel, att tillstyrka beviljandet af hälften af deu för företa
-
208
Den 7 September.
gets utförande beräknade kostnad, ber jag att tir delta Betänk,
få anföra följande: Utdikningskostnaden för Olandsån (4’2:o)
uppgår till 215,885 rdr, — Utsk:t tillstyrker 1,37.500 nlr, d.
v. s. ganska mycket öfver hälften; utdikningskostnaden för Vesan
(44:o) är beräknad till 83,000 rdr, — Ulsk:t tillstyrker 50,000
rdr; kostnaden för uttappning af '1’jurken ni. fl. sjöar (45:o)
uppgår till 63,750 rdr, — Utsk:t tillstyrker 42,000 rdr; o. s. v.
Jag kan således icke finna att den uppgifna regeln blifvit följd,
Ulan tvärtom att det af Väg- och Vattenbyegnads-stvrelsen föreslagna
belopp blifvit tillstyrkt. Så bör ock vara, enär nämnda
styrelse bäst är i tillfälle att bedöma de erforderliga anslagen.
Det måste dessutom förefalla underligt, att den omständighet,
att frågan blifvit fullständigt utredd, motverkar framgången åt
detta företag, sorn mindre alser jordvinning än att de angränsande
odlade trakterna måtte befrias från öfversvämning.
Jag anhåller fortfarande om bifall till mitt förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Utskds hemställan oförändrad och dels bifall till densamma med
förhöjning af det tillstyrkta lånebeloppet, 85,000 rdr, lill 100.000
rdr; framställde Hr Gr. o. Landtm, fiirst propos. på bifall till
punkten oförändrad, hvartill svarades flere nej jemte några ja,
och sedermera propos. på punktens antagande med olvansagda
förändring, då svaren utlöllo med fiere ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt
bifölls Stats-Utsk:ts den 29 sisth Augusti och 2 dennes bordlagda
Mern. N:o 142, med förslag till allmänna vilkor och stad-*
ganden i afseende på de statsbidrag, som under denna riksdag
beviljas för väganläggningar och väglörbättringar, brobyggnader,
hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommuuikatiouer,
äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag.
Föredrogs Vällofl. Borgare-Shs den 5 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 393, innehållande inbjudning till de öfriga
Uiks-Stånden alt biträda Borgare-Shs, vid behandling af 89:de
punkten i Stuts-Utsk:ts Utlåt. N:o 139, fattade beslut, alt till
K. M. skulle allåtas en underd. skrifvelse af det innehåll Hr
Björcks vid Utlåtit fogade reservation emot ofvannämnde punkt
utvisade.
Frih. af Ugglas: Då R. o. Ad. efter långvarig öfverläggning
fattat sitt beslut i denna fråga, och dervid icke kunnat
sakna kännedom om det i llr Björcks reservation framställda
förslag, hvilket, på sätt den (öredragna inbjudningen utvisar,
blifvit
Den 7 September.
209
blifvit af Hederv. Bonde-St. anlaget, hemställer jas, om icke B.
o. Ad. ville afslå inbjiidninsen, enär eljest en utvidgning företoges
i elt redan fattadt beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef ifrågavide inbjudning af U. o. Ad. alslagen.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 2 dennes bordlagde
UtläCn:
N:o 146, i ani. af väckt mnlion angtdc Skogs-inslitutets
förflyttning lill Leckö kungsgård; och
N:o 147, i ani. af väckt motion om Kyrkoherden G. A.
von Zweighergks enka, Maria llajggrens bibehållande intill sin
diid vid åho- och besittningsrätten eller arrendet till indragna
predikantsboslällena vid Weslgölha f. d. kavalleriregemente Törnestorp,
$ mantal, och Hofstena Lunnagården, J mantal, i Skaraborgs
län.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Stats-Utsk:ts
den 2 dennes bordlagde Utlåt. N:o 148, i ani. af R. St:rs år
1862 församlade Revisorers berättelse ang:de samma år verkställd
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1860.
§ 1.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
§ 2.
Lades till handlingarne.
§§ 3-12.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
§ 13.
Frih. af Ugglas; Vid behandlingen af detta Utlåt, var jag
icke närvtde inom Utsk:t, eljest skulle jag mot det fattade beslutet
hafva anmält min reservation.
Förhållandet är, att, då ny läroverksbyggnad i Linköping
skulle upptorna, träffade Consistorium med Arkitekten Abom
det aftal, alt Abom, emot ett årligt arfvode af 1.000 rilr rint,
skulle hafva inseende öfver alla åtgärder rörande byggnaden,
samt, såsom orden lyda, »minst en gång i månaden under arbetstiden
på stället omedelbart inspektera arbetet.» Det dröjde
emellertid icke länge, förr än Abom fann att bans aflöning för
dessa resor var alltför låg. Han ingick då med begäran, att
U. VI. 14
210
Den 7 September.
anslaget millie höjas med 200 rdr. Visserligen hade Consistorium,
om det velat stå på sin kontraktsenliga räll, kunnat
vägra; men då det låg Consistorium om hjerta!, alt den person,
som s k tille tillse den dyrbara byggnaden, icke måtte blifva
missbelåten med sitt åtagande, och då man ieke kan påslå att
1,200 rdr är fiir mycket för en arkitekt, sorn en gång hvarje
månad skulle resa från Stockholm till Linköping, niedgaf Consistorium
den begärda förhöjningen. Nu lörfor Consistorium
visserligen origtigt, då det icke ingick till K. M. med begäran
att lå förändra kontraktshestämmelsen; men då tillökningen icke
kan anses obillig, föreställde sig Consistorium alt tiel derföre
icke skulle drabbas af något obehag. Emellertid hafva It. Sl:rs
Revisorer, äfvensom Slats-Utsk:t, ansett frågan vara af den vigt
och betydelse, alt en skrifvelse skulle lill K. M. aflåtas, hvari
anbölles om förständigande lör vederbörande att vidtaga nödiga
åtgärder för vinnande af ersättning utaf dem, sorn vederbör,
för den förlust, som af Consistorii klandrade åtgärd är eller
varder en följd.
Mig lörefaller dock denna anmärkning bra småaktig; och
jag föreställer mig, att man kumle spara sina anmärkningar till
sådana lall. der de bättre behöfvas; och anhåller derföre om
afslag å denna punkt.
Häri instämde Hr von Francken, Georg Wolfgang.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Visserligen har ett formfel
blifvit af Consistorium begånget, då det icke underställt frågan
K. M:s pröfning; men jag tror icke, alt detta bör föranleda den
af Ulsk:t tillslvrkta åtgärd, utan anhåller, i likhet med Frih. af
Ugglas, om Hr Gr:s o. [.andinus propus, derå, alt H. o. Ad.,
med afslag å Utsk:ts hemställan, ville besluta alt revisorernas
berörda anmärkning icke måtte till någon K. St:rs åtgärd föranleda.
Eftpr härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propus, på afslag derå, som med ja besvarades.
§ 14.
Lades till handlingarnc.
Föredrogs Slats-Utsk:ts den 2 dennes hordlagde Utlåt. N:o
149, i ani. af väckt motion ang:de extra statsregleriiigens öfverflödande
på K. Stuts-kontorct.
Gr. Cronstedt: Då riksdagen redan så långt framskridit,
inser jag väl att någon påföljd af min motion icke denna gång
kan ega rum, helst R. Sl:r redan fattat beslut, som dermed
Den 7 September.
211
kommp att stå i strid. Jag får derföre vara tillfredsställd med
hvad Ulskit anfört, då det pillar svflet med min motion, oell
erkänner att, penom Infall till densamma, enkelhet och reda i
statens penningeförvaltning skulle åstadkommas. Men då jag
icke motsätter mia det beslut, hvari IJlskit nu stannat, får jag
nöja mig med alt i en framtid måhända ånyo väcka min motion,
då derå möjligen kan fästas mer afseende.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, och Utlåtit
bifölls.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. fikon.-Ufskifs den 2
dennes hordlagde Mein. N:o 120, med förslag till samman jemkning
af de inom Uiks-Slånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskils Mein. N:o 124 och Betänk. N:o 5ö, rörande
öfverlemnande åt kommunal-styrclserna att öfver sockenoch
distrikt-magasiner förfoga, godkändes den af Utskit föreslagna
voter:s-|iropos:n.
Förcdrogos och biföllos sammansatta Stats- och Banko-Utsk:ts
Ullåtm:
Nio 41, i fråga om vissa föreslagna ändringar i de för
R. St:rs Revisorer af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken gällande
särskilda instruktioner; och
N:o 42, angille väckt motion i fråga om grunderna för belåning
i R. Stirs hank, publika verk och inrättningar, af vissa
fastigheter på Gottland.
Föredrogs, men bpgärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Banko- och Lag-Ulskits den 5 dennes bordlagda
Betänk. Nio 1, med förslag till lag om enskilda banker
med rätt att utgifva egna banksedlar.
Gr. Sparre: Då jag af flere Riks-Ståndens medlemmar
bort uttalas den önskan, att föredragningen af detta Betänk,
måtte något anstå, på det de måtte lå tillfälle att närmare öfverväga
ärendet, hemställer jag om l!r Gris o. Landt inis propus.
derå, att detta Betänk, måtte uppföras först å föredragningslistan
i det plenum, som inträffar efter nästa Thorsdag.
Till detta förslag lcmnad^ R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
Viri föredragning af sammansatta Ranko- och Lag-Utsk:ts den
5 dennes bordlagde Betänk, N:o 2, med förslag till lag om en
-
212
Den 7 September.
skilda banker utan rätt alt utgifva egna banksedlar, begärdes
detta Betänk, af flere ledamöter ånyo på bordet, hvarjemte anmälte
sig och yttrade
Gr. Sparre: På förut anförda skäl, anhåller jag att jemväl
föredragningen af detta Betänk, måtte uppskjutas lill det
plenum, som inträffar eller nästa Thorsdag, då det torde böra
uppföras under N:o 2 å föredragningslistan.
Propos. på bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med ja.
Föredrogs sammansatta Banko- och Lac-Utsk:ts den 5 dennes
bordlagde Betänk N:o 3, i aid. af väckta motioner ang:de
förändring af lagens stadgande om ränta.
Flere ledamöter begärde delta Betänk, ånyo på bordet;
och yttrade
Gr. Sparre: Under åberopande af förut anförda skäl, anhåller
jag att detta Betänk, måtte uppföras under N:o 3 å föredragningslistan
i det plenum, som inträllär efter nästa Tnorsdag.
Jemväl till detta förslag lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Föredrogs och bifölls Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 5 dennes bordlagde Betänk. N:o 19, i ani.
af väckta motioner om förändring af föreskrifterna angille uppläsande
från predikstolarne af K. Förordningar, Kungörelser
m. m.
Fiirpdrogos och Indes till handlingarne Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Menur:
N:o 20, i ani. af återremiss af Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-l’tsk:ts Betänk. N:o 7, öfver väckta motioner
om förändrade föreskrifter i Iråga om vattenverks anläggande
m. m.; samt
N:o 21, i ani. af återremiss af Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, öfver väckt motion om
upphäfvande af l2:te kap. 3:dje §:n Kyrkolagen.
Föredrogs och bifölls Gr. af Ugglas’, Ludvig, den 5 dennes
bordlagde förslag, att llöav. Preste-St. skulle inbjudas biträda
R. o. Ad:s samt llederv. Bonde-St:s sammanstämmande beslut
att till 3:dje monnt af 24:de §:n i Santmans. Bevilhus-, Lag
-
Den 9 September.
213
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts lili Bclänkit N:o 4 afgifna
förslag till författning angalo vilkoret) lör försäljning af bränvin
och amira brända edler distillerade spirituösa drycker, skulle
fogas ett tillägg af följande lydelse: »och i annan stad, som icke
deltager i landsting, tillfälle staden jemväl den femtedel, hvilken
eljest skulle för landslinge.s räkning insättas i vederbörande
landtränteri.»
R. o. Ad. ätskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 9 September 1863.
Plenum kl. 10 f, m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 5 och 7 dennes samt
9 prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts förslag till R. St:rs
underd. skrivelser:
N:o 121, ang:de fortsatt utförande af jernvägsarbeten för
statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel; och
N:o 122, ang:de åtskilliga ändringar i K. Förordnm om
kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862.
Upplästes ett af Gr. Cronstedt, Otto, inlemnadt mern. af
följ:de lydelse:
På grund af ordres att ingå i tjenstgöring, får jag härmedelst
vördsamt anhålla, alt, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
lå afsäga mig det af Högled. Ståndet erhållna
uppdrag att vara ledamot i det särskilda Utsk:t för behandling
af K. M:s Nåd. Propos. till ny sjölag.
214
Den 9 September.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Tlr Gr. o. Landtm. Ståndets llrr Elektorer
att utse en ny ledamot i det särskildta Utsk:t efter Gr.
Cronstedt.
Företoes val af en suppleant lill direktör vid R. Sl:rs lånekontor
i Malmö; och befanns vid valförrättningens slut dertill
hafva blifvit utsedd:
Ivapitenen Frill. Hjalmar Stackelberg, med IG röster.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Het finnes säkerligen ingen,
som underkänner visten och betydelsen af de utaf sammansatta
Banko- och Lag-Ulsk:n afgifna Retänkm, hvilka nu hvila
på R. o. Ad:s bord och hvilka enhet R. o. Ad:s beslut skola
förekomma till afförande på detta ruin nästa Lördag.
Det har också lill följe af den insedda vigten gjort sig
gällande den åsigt att allmänna öfverlägeningar, på sätt det i
grundlagen införda stadgande medgifver, borde i anledning deraf
ega rum.
Enligt hvad jag har mig bekant har Borgare-St. i dagens
plenum på derom framställd motion för sin del beslutat alt ett
allmänt sammanträde hör hållas, förrän frågorna liiretagas till
afgörande i de särskilda Biks-Slånden. Samma Stånd har vidare
beslutat alt inbjuda de andra Stånden alt i dess beslut sig förena;
men denna inbjudning bar ännu icke hunnit expedieras.
Så vidt ett dylikt beslut af R. o. Ad. bör fattas, torde det
vara af nöden att det sker i dag; hvarföre jag hemställer, huruvida
icke R. o. Ad. skulle vilja, lika med Borgare-St., förklara
att ett så beskafiädt sammanträde af alla fyra Stånden borde
hållas före nästa Lördag.
Ehuru jag vet att detta förslag kan förhindras genom att
hvarje Ståndets ledamot eger alt begära min framställning på
bordel, vågar jag dock hoppas, att det nu icke skall ske i en
fråga, i afseende på hvilken det är af stor vigt alt beslut genast
fattas.
Detta förslag begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes nedannamnde från Utskm inkomna
Mem:r, Utåtm och Betänkm, nemi. från
Ivonstitulions-Utskottet:
N:o 15. ang:de Talmannens i Bonde-St. vägran af propos.
på ett inom Ståndet framslälldt förslag om föreläggande lör
Exped.-Utsk:t att inkomma med afskrift af protokoll, hållna vid
åtskilliga förstärkta Stats-Utsk:ts sammanträden;
Den 10 September.
213
Stats-Ulskottet:
N:o 150, i ani. af erhållna återremisser å Retänk:t N:o
89, i fråga om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader;
Bevillnings-Utskoltet:
N:o 23, i ani. af verkställd omröstning ang:de tullbestämmclserna
för artikeln Bi anvin och Sprit;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 127, i ani. af dels Itiks-Slåndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utsk:ls Betänk. N:o 118. rörande undervisningen
i elementarläroverken oell dermed sammanhängande ämnen, dels
återremiss af vissa delar utaf samma Betänk.; och
N:o 128, i ani. af väckt motion om förening af landsbygd
och städer till samhälligheter med lika rättigheter och skyldigheter.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Thorsdagcn den 10 September 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 9 dennes.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 403, innefattande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
216
Den 10 September.
att förena sif; i Borgare-Stts beslut, att Stånden skulle sammanträda
till gemensam öfver läggning rörande sammansatta Bankooch
Lag-IJtsk:ts Betänkt» Ntris 1, 2 och 3.
Propos. på antagande af denna inbjudning framställdes och
besvarades med ja.
Föredrogs oell Indes till bandlingarne I(onst.-Ut«k:ts den 9
dennes borillagde Mein. N:o 15, angtde Talmannens i Bonde-St.
vägran af propos. på ett inom Ståndet framstäldt förslag om
föreläggande för Exped -|!lsk:t att, inkomma nied afskrift af
protokoll, hållna vid åtskilliga förstärkta Stats-Utsk:ts sammanträden.
Fiiredrogs Sfats-Ulsk:ts d. 9 dennes på bordet lagde Utlåt.
N:o 150, i ani. af erhållna ålerrernisser å Betänkt! N:o 89, i
fråga om anskafTande af medel till jernvägshyggnader.
Delta Utlåt, begärdes af (lere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte anmälde sig och yttrade
Frih. af Ugglas, Gustaf: Sedan detta Betänk, nu för
andra gången blifvit bordlaedt, lår jag vördsamt hemställa att
R. o. Ad. måtte besluta att detsamma måtte föredragas nästkommande
Onsdag, äfvensom att det då uppföres främst på
föredragnings-listan.
Propos. på bifall lill detta förslag framställdes och besvarades
med ja.
Föredrogs och lades till bandlingarne Bevilln.-Utsk:ts den 9
dennes Imrdlagde Mern. Nto 23, i ani. af verksläld omröstning
angtde tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon -Ufskits den 9
dennes bordlagde Mern. N:o 127. i ani. al dels Riks-Slåndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsktts Betänk. N:o 1 18,
rörande undervisningen i Elementarläroverken och dermed sammanhängande
ämnen, dels återremiss af vissa delar utaf samma
Betänk.; godkändes Utsktts yttranden å sid. 1 och öfverst å sid.
2; antogos de å sid. 4, 5 och 6 gjorda inbjudningar, och lades
Memtt i öfrigt till bandlingarne.
Den 10 September.
217
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:fs drn 9
dennes bordlagde Betänk. N:o 128, i ani. af väckt motion om
förening af landsbygd oell städer till samhälligheter med lika
rättigheter och skyldigheter.
Föredrogs Hr Fahnehjelms, Gustaf, d. 9 dennes bordlagde
förslag, alt Riks-Slånden skulle sammanträda till gemensam öfverläggning
rörande sammansatta Banko- och Lag-L!tsk:ts Betänkm
N:ris 1, 2 och 3.
Ilr Fahnehjelm: Sedan Borgare-Sl:s inbjudning i samma
ämne nu blifvit af R. o. Ad. bilalien, torde den af mig väckta
motionen icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
hvarom jag således får anhålla.
Härefter blef, uppå framstäld propos., ifrågav:de förslag
lagdt till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes Särskilda Utskds Betänk. N:o 2,
i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med lörslag till ny sjölag.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
213
Den 12 September f. m.
Lördagen den 12 September 1883,
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 10 dennes samt protO'
kollet för den 16 sisllidne Maj.
TIr Gr. o. Landtm, lillkännngaf, att fran K. Landlbruksakndemien
öfverlemnats 15 inträdrskort till akademiiins samtnankoinst
den 14 dennes, samt anmodade de ledamöter af R.
o. Ad., som ville erhålla dessa biljetter, alt anmäla sig hos Riddarh.
-riskalen.
Jemlikt R. o. Ad:s den 18 sisth Februari och 7 dennes
fattade beslut, föredrogs nu så väl Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:ts
deri 11 och 14 i förstnämnde månad bordlagde Betänk. N:o
59. i aid. af väckta motioner ananie dels enskilda hankers upphörande,
dets vitkoreu för ny oktroj, dels ock privatbanksedlars
användbarhet i den allmänna uppbörden, lör så vidt delta Betänk,
rörde Per Erikssons och Liss Lars Olssons motioner, som ock
sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts den 5 och 7 dennes på
hordet lagda Betänk. N:o 1, med förslag till lag om enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får hemställa
att mell föredragningen af delta Betänk, må tillgå så, som vanligt
varit vid behandlingen af dv lika viillyItiga laglörslag, att
nemi. förslaget paragrafvis föredrages, och alt, derest återremiss
i en eller annan del beslutas, B. o. Ad. bemyndigar lTtsk:t att,
ulan hider deraf alt en eller annan § är af R. o. Ad. Infallen,
fiirelaga de förändringar deruti, som af återremi-serna kunna
föranledas, samt alt ingressens pröfning uppskjules till sist.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, alt Frih. Tersmeden hade
föreslagit, dels att det ifrågav:de lagförslaget skulle paragrafvis
företagas till afgörande, med iakttagande deraf, att rubriken och
ingressen sist lörekomme till pröfning, dels ock att 11. o. Ad.
måtte besluta, alt för deri händelse åtskilliga §§ korinne att
återremitteras och andra åter hifölles, l!tsh:t skulle ega öppen
rätt att vid förslagets förnyade behandling föreslå sådana jernk
-
Den 12 September f. m.
210
ringar i de godkända paragrafernas ordalydelse, som kunde
finnas lieliöflige lill följd af skeende förändringar i de återremilterade
paragraferna; oell hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida R. o. Ad. bilölle hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Härefter föredrogos lill en början och hiföllos Allm. Resv.-  o. Ekon -Ulsk:ts i Relänk;t N:o 59 gjorda hemslällanden, alt
Per Erikssons motion om enskilda hankers upphörande och Liss
Lars Olssons motion om privatbanksedlars emottagande i den
allmänna upphörden mätte lemnäs utan afseende.
Elter det Hr Gr. o. Landtm, sedermera hemställt, att. med
föredragningen af Sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 1 mätte lå anslå, intilldess justering af några från Exped.-  UIsk:t nyss ankomna skrifvelse-förslag egt rum, samt R. o. Ad.
härtill samtyckt; upplästes och godkändes Exped.-Utskds lörslag
till R. Sl:rs underd. skrilvelser:
N:o 123, ang:de regleringen af utgifterna under riks-statens
andra hufvudtitel;
N:o 124, angille regleringen af utgifterna under riks-statens
tredje hufvudtilel; och
N:o 125. angille ändring af lista och 7:de §§;ne i instruktionen
för II. St:rs revisorer af statsverket.
Härefter föredrogs:
Förslaget till lag om enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar.
§ I
Frih.
Stjernstedt, .Iohan Wilhelm: I min tanke hade
det varit (hiskligt, om föredragningen af delta Betänk, uppskjuiits
till dess frågan om räntans Ingifvande blifvit afgjord. Jag staller
nemi. dessa frågor i det sammanhang med hvarandra, alt om
Retiinlct ang:de räntans Ingifvande, såsom jag önskar, går igenom,
vill jag icke bilalla den bestämmelse i nu löredragna punkt,
hvarigenom afgörande! om nyttan af en ilrågaställd bankinrättning
ölveilenmas åt K. M:s godtycke.
Jag ber att i delta afseende lå yttra några ord.
Utsk:t har. såsom synes af liera ställen i motiveringen
(t. ex. sidd. 2 och 8). tydligen varit al den åsigt att man hurde
medgifva så mycken frihet som möjligt för bildandet af bankanstalter.
Sådan synes ock hafva varit åsigten hos Ulskits ordförande,
Gr. Sparre, då han i sin reservation mot en annan punkt i
Utsk:ts Betänk, yttrar, att han »lör sin del inom Ulsk:t gått in
220
Den J2 September f. m.
på räntans fripifvande endast under den förutsättning, att lagsliftningen
underlättar tillkomsten af hanker för att lätta rörelsen
» Det var också egentligen endast 2 skäl, sorn under gårdagens
gemensamma öfverläggning anfördes för bifall lill denna
§. Det ena var alt en öfverdrifven ifver till bildande al nya
banker möjligen kunde till en början föranleda uppkomsten af
ett större antal än sorn vore i stånd att bibehålla sig, och hvilkas
inställande kumle verka menligt på förtroendet till äfven
solida banker. Delta skäl synes temmeligen lätt vederlagdt
derigenom, alt den solidariska ansvarighet, som, enligt Ulsk:ts
förslag, skulle åligga de egentliga bolagsmännen, ganska väsendtligt
torde förekomma bildandet af banker, som icke kunna fortfara,
och dessutom är det konstaleradt, att icke mera sedlar
kunna bibehålla sig i rörelsen, än som al behofvet kräfves.
Det andra skälet anfördes af Frih. Gripenstedt, sorn med
den honom egna klarhet i bevisningen sökte ådagalägga, att
72:dra §:n R. F. lade hinder i vägen för en större frihet
i detta hänseende. Men, så vidt jag kunnat finna, var Hr
Frihms bevisning icke fullständig, och slutorden i nämnda §, »att
Riks-Raukens sedlar skola vid anfordran med silfver inlösas,»
synas undanrödja all tvekan, ty att man skulle få en riirelse
med endast sill ver, är icke tänkbart, och så länge tvångskursen
finnes, är det icke något stort begär efter silfver.
Hr F rilen nämnde ock, alt Riks-Banken fick släppa ut endast
30 millioner utöfver den metalliska valutan, men dervid
måste besinnas, att R. St:r oktrojera! en mängd privatbanker,
som i rörelsen utsläppt vida mer än nämnde 30 milloner, och
att dessa sedlar kunna cirkulera, bevisar, alt R. St:r vid bestämmandet
af de 30 millionerna icke träffat den rätta siffran, utan
alt mycket mera behöfves; och del, att privatbankerna förse
rörelsen med den ytterligare erforderliga sedelmassan, kan åtminstone
jag icke anse vara illa, isynnerhet då dessa banker
under de 30 år, sorn förflutit elter deras inrättande, visat sig
välgörande.
Regeringen knmme, i min tanke, i en svår ställning, om
denna lista § bifölles; ty sedan banker en gång kommit i verksamhet,
kan icke gerna ny oktroj nekas, och det klefve svårt
för regeringen att iakttaga full rättvisa, om nya bolag inginge
med begäran alt få samma rättighet som redan blifvit andra
medgifven, och den magt, som lades i regeringens hand, blelve
h. o. h. godtycklig.
Man säger att folket icke är moget för frihet i delta
hänseende. Från uråldriga tider har dock folket sjelft handhaft
Riks-Banken, utan att regeringen dervid haft något att
åtgöra.
Folket anses moget i heskattningsfrågor, hvarvid äfven
förekommer bestämmandet al tull. Man vill utsträcka rättigheten
att deltana i representationen så långt nedåt som möjligt,
o. s. v. Allt delta oaktadt, vill man icke medgifva algörandet
om gagnet af en bankinrältning åt dem, som på ett så
-
Den 12 September f. m.
221
dant företag vilja nedläsa sin förmögenhet. Konscqvensen häri
kari jag icke inse. oell jag skulle vilja tillämpa skaldens ord:
»Frihet ifrar du för, — det är handelsfrihet du menar —
Frihet för dig, det förslås, — icke så för de andra.»
Jag tror icke att det förslå", jag vill framlägga, går igenom,
men jag anser att man hör uttala sin åsigt om hvad som är
riktigt, emedan, om reservationer icke anföras, det framdeles
kan sägas, att R. St:r icke velat hafva frihet, utan öfverlem
nat
sig åt regeringens godtycke.
Jag Inger mig friheten föreslå, att den bestämmelse, »och
finnér K. M. den hankinrältning vara för landet nyttig,» måtte
utgå. samt alt, på de i llr Nordströms reservation anlonia skäl,
efter orden »antagna bolagsreglor» måtte införas orden »samt
reglemente för bankens förvaltning.»
Gr. Sparre, Erik: Visserligen har denna fråga redan
under gårdagens gemensamma öfverläggning blifvit så fullständigt
utredd, att jag endast hehöfde åberopa hvad då anfördes.
Jag vill dock med några ord besvara den siste värde talaren.
Hr Frilen har sagt, att afgörande! om nyttan af en hankinrältning
icke borde öfverlämnäs åt K. åhs »godtycke». Det
förefaller mig i sanning vara ett nog vågadt påstående att säga,
alt den prölningsrätt, som enligt förslaget skulle tillkomma K.
Al, skulle komma att utöfvas godtyckligt Kunde ett dylikt
yttrande fällas beträffande alla de mål, som komma under K.
Åhs pröfning, då skulle, ty värr, mycket i vårt land komma alt
hero af regeringens »godtycke». Alen när Grundlagen åt regeringen
öfverlemnat den ekonomiska lagstiftningen, kan jag icke
föreställa mig, att denna vigtiga gren af lagsliltningen blifvit
öfverlemnad åt godtycket. Oc i då Konungen eger alt utöfva
näringslagstiltningen i sin helhet, frågar jag, om det kan vara
för mycket alt åt K. M. öfverlemna att afgöra, huruvida anläggande!
af en barde är för landet nyttigt eller ej. Jag tror
således att uttrycket »godtycke» icke bär är på sin plats.
Hvad betriitfar den inkonseqvens, jag och Utsk:t skulle hafva
begått, kan jag verkligen icke inse, hvari den skulle bestå.
Det ilrågav:de förslaget står nemi. icke på något sätt i strid
med den sats, att man icke hör omöjliggöra inrättandet al nya
banker, ty detta förslag alser ingenting annat än alt nya banker
må inrättas, men på de ställen, der de af behofvet påkallas;
något tal om omöjliggörande af sådana anläggningar kan
ingalunda uppslå. Tvertom hörde vi i går uppgifvas af en person,
som är behörig att afgifva en sådan förklaring, att K. AI.
visst icke skall omöjliggöra inrättandet af banker. Jag vill dessutom
anmärka, alt det är en sak att medgifva, att en grundsats
linder vissa förhållanden är riklig, och en annan alt taga
i betraktande, om sådana förhållanden iiro liir handen, alt grundsatsen
i sin fulla utsträckning bör tillämpas; och det kan icke
vara fiirsigtigt att i detta alseende ställa upp dörren på vid gafvel,
utan bör och inåste man gå småningom till vaga.
222
Den 12 September f. m.
Ja? vill iifvpn nämna, alt då den allmänna åsigten beträffande
näringslagsliftningen är deri, alt missbruk och öfverspeknini
ion korrigera sig sjelfva, så skulle, med deri spridning vingleriet
i vårt land eger, korrektivet i della fall blifva af alltför
hård beskaffenhet för alt kunna af samhället uthärdas.
Hvad anoår IIr Frihms forsla", alt förvallninosreglementet
skulle af K. M. pröfvas, ber jag att lå fästa uppmärksamheten
derpå, alt berörde förslag slår i sirid med det mål, Hr Frilen
åsyftar, då lian säger, att K. M. ieke bör ega pröfva annat än
bolagsordningens laglighet. Oell då i reglementet innefattas sådane
ämnen, sorn t. ex. föreskrifter för Ijenslemännen och dylikt.
torde hilt inses olämpligheten af att underställa reglementet
K. M:s pröfning.
Jag anhåller om bifall till den föredragna §:n.
Frill. Stjernstedt: Gr. Sparre har fäst sig vid ordet
»godtycke.» Jag hemställer dock, orri icke förslaget alt öfverlemna
åt K. M. att, utan anförande af några skäl, kunna afslå
begäran om tillstånd alt inrätta en bank, kan sägas vara att
öfverlemna sig åt M. M:s godtycke.
Hvad sjelfva saken het rallar, är den endast en tidsfråga, och
förr eller sednare kommer denna inskränkning alt upphäfvas.
Jag liar ansett landet redan nu vara moget för friheten, och har
derföre framställt milt förslag.
Jag vill icke upplaga lillen och anmiirkpr derfiire endast i
förbigående, alt föreskrifter för tjenstemännen och dylikt icke
behöfver i reglementet upptages, ulan kan meddelas i en särskild
instruktion, hvarföre förslaget derom att reglementet skall
understa.las Iv. M., ingalunda står i strid med min åsigt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Skulle man medgifva
den frihet, sorn af en värd talare blifvit åsvflad, kan della ske
endast under vilkor alt det monopol, sorn nu gäller för riksbankens
sedlar, all de skola såsom mynt i riket gälla, blifvrr uppliäfdt.
Men så länge delta monopol qvarstår, är det alldeles
nödvändigt alt hafva någon slags regulator öfver den pappersmassa,
som ntgilves, och en sådan regulator finnes i den föreskriften,
att K. M. först skall pröfva nyttan af en ifrågaställd
bank-anstalt, innan den får inrättas. Man säger väl, att rörelsen
reglerar sig sjelf och att, om för mycket sedlar deri ut
släppas,
den öfverflödiga massan då ej kan hålla sig utelöpande,
ulan snart åter måste förminskas. Detta är visserligen sannt,
ty deri rörelse, som under någon gifven tidpunkt inom elt laud
bedrifves, tål icke alt använda iner än enviss deremot svarande
mängd omsättningsmedel; men om jag antager att tit) millioner
äro ille, och detta är hvad rörelsen behöfver och kan begagna,
så måste, om förut hefinlhea eller liva tillkommande banker
släppa ut ytterligare 30 millioner, till följe af ofvan anförda omständighet,
eller att eli öfverdrifven sedoleinission eger runi, 30
andra millioner drif vas ur rörelsen; men då detta sker, blir det
Den 12 September f. m.
223
icke privalbankssedeln, utan don bättre riksbnnkssedeln, sorn dragos
in, för att presenteras i riksbankens vexlingsluckor, oell derigenom
förorsakas alt riksbankens silfvervaliilor löras ut ur landet.
Sä lange riksbankssedeln är det lagliga betalningsmedlet oell
riksbankens vexlingsförmåga derföre framför allt annat mäste
upprätt hållas, är således nödvändigt förekomma, att icke för
mycket sedlar utsläppas, oell för att reglera detta förhållande,
mäste man tillåta regeringen alt utöfva en förhindrande kontroll,
så väl öfver nya bankers tillkomst, som ock emot en ökning
af förut befintliga bankers sedeliltgilnin'.’. ehuru den stora olägenhet
härigenom uppstår, att omsättnings-medels-massans storlek
då kommer alt regleras efter regeringens godtyckliga, icke
alltid rälta, omdöme om hvad rörelsen kan behöfva, och ej på
den naturliga väuen att låta rörelsen sjelf bestämma sitt eget
behof, och gifva privatbankerne full frihet att rätta sig efter och
förse detsamma i den mån det med än större och än mindre
kraft ger sig sjelfmant tillkänna.
Frill. Gripenstedt, Joban August: Då jag antager att
större di lén af Husets närvarande ledamöter varit tillstädes vid
gårdagens gemensamma öfverläggning, hade jag trott mig icke
behöfva ytterligare uppträda i denna fråga. Nu bär dock några
anmärkningar blifvit framställda, som jag anser mig böra med
några ord besvara.
Af hvad jag i går anförde, torde vara Klart, att hufvudsaklig,
! skälet, hvarföre jag anser denna § böra oförändrad antagas,
är det, att privalbank-lagst,fillingen, i min tanke, slår i ett
nära och oskiljaktigt samband med riksbankens förvaltning.
Delta samband beliöfver jag icke bär söka ytterligare ådagalägga,
då det redan af en löreg:de talare blifvit framhållet; —
det torde icke heller förnekas af Frih. Stjernstedt; men den
värde Frilun har förringat dess betydelse, dä lian förmenat, att
skyldigheten att erkänna riksbankens sedlar för mynt vore vilkorlig.
Så är det icke, ty denna skyldighet är alldeles ovilkorlig,
äfven om banken skulle svika sin förbindelse alt vid anfordran
inlösa sina sedlar med silfver, ålen just till förekommande
af den vålla, sorn liar sin grund i ett sådant tvångsstadgande,
åligner lagstiftaren äfven skyldigheten alt tillse, att banken
kali fullgöra sin förbindelse, och då detta i viss mån är beroende
af sedelemissionen, måste en noggrann pröfning i detta
hänseende företagas. Denna pröfning, ölverlemnad åt K. M.,
är, i mili tanke, nedlagd i rätta bänder, och att denna pröfning
skulle kunna få namn af »godtycke», det måste jag, i sanning,
lika med en föregrde talare, anse, lindrigt sngdt, vara högst besynnerligt.
Jag tror icke alt regeringens åtgöranden i delta fall
böra anses synonyma med godtycke, lika litet som man så kan
benämna den prölniugs- oell lagstiftningsrätt, sorn nu är öfverleninad
åt K. M. i så många andra afseenden. Men att undandraga
regeringen pröfningen i delta fall, under det att pröfninningen
af vida mindre vigtiga ärenden, t. ex. i fråga om van
-
224
Den 12 September f. m.
lipa imliistriela aktiebolap, fortfarande livilar hos K. M., det vore,
i min tanke, hvarken lämpligt eller öfverensstämmande med hittills
följda grundsatser.
Vill man i detta afseende fastställa en obegränsad frihet,
sä bör den vara genomförd i sin helhet, och jag tror mig i pär
hafva visat, alt delta icke kan ske sä länge 72:dra §:n R. F.
gäller oförändrad. Huruvida den sälunda ifrågasatta oinskränkta
friheten skulle vara nyttig, eller om det kan vara önskligt alt
genomföra den i alla sina konseqvenser, det är en annan fråga,
som nu icke behöfver upptagas. Frih. Stjernstedt synes tro, att
tiden är inne lör något sådant, och uppgifver såsom skäl härföre,
att »folket anses moget att ensamt sköta riksbanken.» Må
vara, alt så sker; men jag har icke hört, att man i allmänhet
ansett delta vara något lyckligt förhållande. — »Folket anses
moget alt bevilja beskattningen». Ja, delta är något helt annat,
och att så måste vara allestädes, der man gör anspråk på någon
frihet och politisk utveckling, torde af ingen bestridas. Men
att härför, och för det att lölket har en viss andel i den allmänna
lagstiftningen, all makt skulle läggas i dess händer, och
all pröfning af detsamma ntöfvas, det vore sannerligen att göra
slut på d-n konstitutionella principen, och alt införa en helt
annan statsförfattning än den minnie. Men jag tror, alt med
erkännande af dennas grundsatser, man icke kan anse regeringsmaktens
kontroll i detta hänseende obehöflig; och det är
visserligen icke lör regeringens egen skull jag yrkar bibehållande
af ifrågav.de pröfningsrält, ty regeringens ställning vore
utan tvifvel mycket beqvämare, oin den endast hade att teckna
sitt namn under hvilket beslut som helst, än om den skall underkasta
frågorna ett noggrannt bepriifvande.
Af dessa skäl, som visserligen skulle kunna ytterligare utvecklas,
förnyar jag den framställning, jag i går gjorde, att §:n
måtte bifallas.
Hr Åkerman, Fredrik: Redan vid ett föreg:de tillfälle
har jag uttalat mina åsigter i denna fråga, och skall derföre nu
inskränka mig ti 1 att yttra endast nåsra lå ord.
Jag erkänner nyttan, att icke säga nödvändigheten, deraf,
att regeringen i delta fall eger den kontrollerande magdén, rrmn
jag hade trott, att denna magt skulle kunnat inskränka sig lill
att dels taga del och besluta i fråga om sjelfva lagstiftningen,
dels ock på ölligt sätt öfvervaka förvaltningen, d. v. s. både
direkt och genom Konungens Bellude. I)å jag emellertid vid
flera tilliällen hört uppgifvas, alt regeringen anser angeläget alt
bibehålla den magt, lörevide lörslag nedlägger i regeringens
händer, vill jag icke vid denna punkt framställa något särskildt
yrkande, ehuru jag ansell, att regeringen kunnat besparas det
besvär, som åtföljer utöfvaudet af denna rättighet.
Hr Stedt, Gustaf: Ehuru jag anser öfverflödigt alt yttra
mig i denna fråga, kan jag dock icke underlåta att säga, att
jag
Den 12 September f. m.
225
jag icke kan begripa, huru man, såsom Frih. Stjernstedt, kan
sätta i fråga att en lagstiftning kommer till stånd, med mindre
regeringen derom går i författning.
Frih. Stjernstedt: Jag beklagar att Hr Stedt icke kan
begripa, att ingen lag kan i riket utkomma, med mindre den
af regeringen utfärdas. Hr Stedt kan vara öfvertygad att, om
äfven detta lagförslag ändras, K. M:s åtgärd dock erfordras för
att få en sanktionerad lag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till den ifråga
v:de §:n oförändrad, och dels af Frih. Stjernstedt bifall till
densamma med följande förändrade lydelse: »Enskilde, som vilja
ingå bolag i ändamål att genom en vald styrelse drifva bankrörelse
med rätt att utgifva egna banksedlar, skola hos K. M.
om nådig tillåtelse dertill sig anmäla och dervid inlemna de af
bolaget antagna bolagsreglor samt reglemente för bankens förvaltning.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag samt
lag och förordningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till bankrörelsens
drifvande under en tid af högst tio år, räknade från bankens
öppnande. Önskar bankbolag förlängning af oktrojen erhålla,
gore i den ordning, som nu är sagd, ansökan derom aderton
månader innan den löpande oktrojen tilländagår.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till §:n oförändrad och, då dertill svarades många ja jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§§ 2-7.
Biföllos.
§ 8.
Hr Mannerskantz: För min del anser jag, i likhet med
Finans-komitén, beviljandet af kassakreditiv särdeles gagnande
för den allmänna rörelsen, och då det, enär sådan rörelse jemförelsevis
är mindre lönande för bankerne, möjligen skulle kunna
hända att någon enskild bank icke skulle vilja medgifva krediti
vrätt, om det icke uttryckligen föreskrifves att denna rörelse
skall tillhöra bankernes verksamhet, föreslår jag att mom. f i
förev:de § måtte komma lyda sålunda: »Om bankens rörelsegrenar
samt om deposit- och krediti vrörelse» etc. etc., lika med
Utsk:ts förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
H. VI. 15
226
Den 12 September f. nn
Gr. Sparre: Det to-de i sannm" förefalla något oformligt
att så der i förbifarten intaga ett stadgande derom, att deposit*
och krediliv-rörelse skall af bankerna bedrifvas. Utsk:t liar icke
heller ansett lämpligt alt på förband bestämma hvad slags rörelse
bankbolaget skall bedrifva, förvissadt alt det icke kan falla
någon bank in att undandraga sig krediliv-rörelse. Vid sådant
förhållande och då K. M., om så nödigt anses, kan vid pröfningen
af ansökan om rättighet att inrätta en bank fordra intagandet
af en dylik bestämmelse, synes mig att man icke bör
i eli mellansats inkasta ett sådant stadgande, utan anhåller jag
om bifall till §:u olörändrad.
Frih. Tersmeden: I denna § förekommer en inskränkande
bestämmelse, hvars nylla jag aldri" kunnat inse. Det
heter nemi. alt »andra enskilda bankers loltbrcf ej få såsom säkerhet
lör försträckning eiimtlagas». Ett sådant stadgande öfverenssläuimer
visserligen med ninnie banklag, men om äfven
det icke bör tillåtas alt mottaga bankens egna loll bref såsom
säkerhet, vet jac dock icke hvarföre andra bankers loll bref icke
kunna anses såsom fullgoda hvpothek. Delina åsigt hyllades
jemväl af Finans-komilén. och jag anhåller derföre att orden
»eller andra enskilda bankers» måtte utgå.
Tlr Mannerskantz: Jag tilltror mig icke alt i afseende
å lämpligheten af uttrycken i en lig tvista med en så lagfaren
man sorn Gr. Sparre, men tror dock alt erforderlig lydighet
skulle uppslå, om mom. f. erhölle följande lydelse: »Om bankens
rörelsegrenar; hörande uttryckligen stadgas, alt deposit- och
krediliv-rörelse skall bedrifvas samt att bankens egna bilbref
ej få såsom säkerhet lör försträckning cmotlagas.» Då kunde
man icke säga att föreskriften om deposit- och kreditiv-rörelse
intoges »i lörbilärten»; men att den omiiämnes. anser jag, såsom
förut uiimndt, synnerligen angeläget, emedan eljest någon
bank, som ansåge den rörelsen lika lönande, kunde, till allmänhetens
skada, upphöra dermed.
Af redaktionslörändringeu i öfrigt synes, att jag jemväl biträd!
Frill. Tersmedens åsigt.
Gr. Sparre: Hvad beträffar Frill. Tersmedens yrkande,
ber jag alt få nämna, alt orsaken hvarföre Ut'k:t intagit törlindet
mot användandet al icke blott egna, utan jemväl amira enskilda
bankers lott bref såsom säkerhet, varit den, alt Utsk:t ansett
ett visst samband förefinnas mellan de banker, som med
hvarandra stå i kommers, och alt således en banks fall kumle
medföra en annans, och derigenom öka den allmänna misskrediten.
Då l!lsk:t dessutom belärade, alt genom allt för mycken
hberalilet den redan varande obenägenheten mot dessa banker
skulle ökas, ville det gå varsamt lill väga och icke borttaga berörda,
redan i gamla lagen intagna föreskrift. För min del an
-
Den 12 September f. m.
227
scr jas det dock vara en smaksak och alt således R. o. Ad. kan
besluta efter godtfinnande.
Hr Mannerskantz liar gifvit sitt förslag en förändrad redaktion,
roen jag mäste dock vidblifva mitt lörra yrkande. Utsk:t
har nemi. med flit uteslutit föreskrifter med afseende å bankrörelsen,
enär l!tsk:t ansåg lagen böra inskränka sig till alt innefatta
de garantier, som allmänheten är berättigad att lordra
af sådana anstalter. Bestämmandet af arterne af bankens verksamhet
är en ekonomisk fråga, sorn jag vill öfveilemna åt K. M.
Och dertill är så mycket mera skäl, då vi väl veta att depositoch
kreditiv-rörelse nu är nyttig, men ingalunda kunna skåda
in i framtiden, då det icke är omöjligt all andra rörelsegrenar
visa sig ännu mera gagneliga. Men stadganden, beroende af
dagens och stundens vexlande förhållanden, böra icke intagas i
cn lag, som allenast bör innefatta garantierna för allmänheten;
och; då K. M. enligt lista §:n eger pröfva, om en ifrågaställd
bnnkinriiltliing är för landet nyttig, anser jag deraf vara en
klar konseqvens, alt Konungen skall ega bestämma bankens
rörelsegrenar.
Ur Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag hiträdt lista §:n
i detta lagförslag, kan jag dock icke föreställa mig annat, än
alt det är R. Slirs pligt att tillse, att den lag, sorn kommer att
utfärdas, blir så tydlig och fullkomlig som möjligt. I)å derföre
llr Mannerskantz s förslag innefatter ett förfiillsländigande af lagen.
och jag icke anser lämpligt att K. M. skall belastas med
allt för vidsträckt pröfningsskyldichet, tillstyrker jag det af Hr
Mannerskantz framlagda förslag, och vill t llika anmärka, att jag
lika litet som Erdi. Tersmeden kan finna något skäl, hvarföre
icke ett en annan enskild banks lottbref kan vara lika giltig
säkerhet i enskild bank sorn i U. St:rs.
Hr Cederschjöld, Robert Theofron: Jag har begärt
ordet med anledning af Frih. Tersmedens förklaring, all lian
icke kunde inse skälet hvarföre annan enskild banks lottbref
icke skulle få såsom säkerhet emoltagas. Mig synes härför
vara ett mycket godt skäl, det nemi., att det är mer betryggande
mot allmän fallit, örn bankerna hafva sin verksamhet åtskiljd,
hvaremot, om de mottagit hvarandras lottbref såsom säkerhet,
det är mera sannolikt att de allmänt skola kullbyttera.
I motsats mot Gr. Sparre, kan jag således icke anse det vara
en smaksak, utan anser af största vigt att stadgandet bibehålles.
Frih. Tersmeden: Mot Gr. Sparre och Hr Cederschjöld
ber jag att få erinra, alt ehuru hvarje bank är fristående för
sig, det dock ligger i sakens natur, att bankerna ovilkorligen
skola komma i affärsförbindelser med hvarandra, så ali föreskrilten
att de icke få mottaga hvarandras lottbref såsom säkerhet.
ingalunda medför någon trygghet mot deras aflarsgemeuskap.
Jag tager mig dessutom friheten hänvisa till finans
-
228
Den 12 September f. m.
komiténs betänkande, der det heter: »Till ett så vidsträckt förbud
synas icke några giltiga skäl förefinnas. Då man icke i
allmänhet funnit lämpligt att genom reglementariska föreskrifter
hänvisa bankdirektionerne till de olika slags värdepapper, som
finge vid lånerörelsen antagas, och icke ens ansett sig kunna
eller böra förbjuda de enskilda bankerna att sins emellan lemna
försträckningar eller ingå förbindelser, utan det fast heldre
mer och mer erkännes, att bankerna just genom inbördes förbindelser
befrämja den allmänna rörelsen och tillika både understödja
och i viss mån kontrollera hvarandra, synes än mindre
skäl vara för handen att genom lag förbjuda tillfälliga belåningar
af enskildes lottbref i annan bank. Förbudet att i en
bank belåna samma banks lottbref har deremot helt andra grunder,
såsom att bankdelegare eljest skulle på sådant sätt kunna
sjelfva upptaga bankens tillgångar och undandraga dem allmänheten,
samt att hypotheket för erhållet lån icke innefattade annan
säkerhet, än som redan genom aktie-inbetalningen blifvit
hos bankbolaget ställd.»
Frih. Gripenstedt: Hvad först beträffar den frågan, huruvida
ett bestämdt stadgande bör intagas derom, att depositoch
kreditiv-rörelse skall af bankerna bedrifvas, anser jag, i likhet
med Gr. Sparre, att man icke kan förutsätta, att icke bankerna
skola komma att idka dessa rörelsegrenar, äfven om derom
icke lemnäs bestämd föreskrift. Då dessutom bolagsreglorna
skola af K. M. pröfvas, lär K. M. icke underlåta att i
sådant afseende gifva erforderlige föreskrifter, hvarföre jag anser
af ingen vigt, om stadgandet här intages, ehuru jag visserligen
icke har något emot detsamma i och för sig.
Hvad åter angår Frih. Tersmedens förslag, att annan enskild
banks lottbref bör kunna mottagas såsom säkerhet, måste
jag, oaktadt de af Finans-komitéen utvecklade skäl för inskränkningens
borttagande, likväl påyrka att det nu befintliga stadgandet
måtte qvarstå, ty obestridligt är att i kritiska tider dessa
lottbrefs värde kan reduceras till noll och intet värde, och att
de således icke innebära någon säkerhet.
Då Utskits förslag således i min tanke är välbetänkt, anhåller
jag att detsamma måtte bifallas.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag är i allo förekommen
af den siste värde talaren och ber att få med honom
instämma.
Hr Cederschjöld,: Lika väl sorn Frih. Tersmeden, inser
jag, att de enskilda bankerna måste komma i beröring med
hvarandra, men deraf följer ingalunda, att de böra mottaga sådana
papper, som icke medföra någon säkerhet och således icke
kunna i behofvets stund realiseras.
På grund häraf anhåller jag fortfarande om bifall till Utsk:ts
örslag.
Den 12 September f. m.
229
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkanden om förändring af Utsk:ts
förslag till den förev:de §:ns lydelse endast i afseende ä
mom. litt, f. blifvit framställda, till följd hvaraf §:ns öfriga delar
och nämnde mom. komme att göras till föremål för särskilda
propos:r; hvarefter propos. på bifall till §:n, med undantag af
merberörde morn., framställdes och med ja besvarades.
Sedermera yttrade Hr Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade
mom. litt. f. hade yrkats dels bifall dertill utan förändring, dels
af Hr Mannerskantz, att mom:t skulle erhålla följande lydelse:
»om bankens rörelsegrenar; börande uttryckligen stadgas, att
deposit- och kreditiv-rörelse skall bedrifvas samt att bankens
egna lottbref ej får såsom särkerhet för försträckning emottagas»;
och dels slutligen af Frih. Tersmeden, att mom:t skulle
lyda sålunda: »om bankens rörelsegrenar; börande uttryckligen
stadgas, att bankens egna lottbref ej få såsom säkerhet för försträckning
emottagas»; och som det af Hr Mannerskantz föreslagna
tilläget af orden: »att deposit- och kreditiv-rörelse skall
bedrifvas,» kunde i mom:t införas, ehvad detsamma i öfrigt blefve
oförändradt antaget eller underginge den af Frih. Tersmeden
påyrkade förändring, finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att
R. o. Ad. först skulle afgöra, huruvida mom:t borde oförändradt
antagas, eller bifallas med den af Frih. Tersmeden föreslagna
förändring, dock med R. o. Ad. förbehållen rätt att sedermera
särskildt pröfva det af Hr Mannerskantz yrkade tillägget.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
antagande af mom:t oförändradt, hvartill svarades många ja jemte
några nej, och sedermera propos. på bifall till mom:t med den
af Frih. Tersmeden föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många nej jemte några ja; hvarefter propos. på bifall till mom:t
utan förändring förnyades samt besvarades med många ja jemte
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedermera hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad. godkände det af Hr Mannerskantz yrkade tillägget, hvartill
svarades många ja och nej i blandning; hvaruppå och efter det
att propos. på afslag å samma yrkande blifvit framställd samt
med blandade ja och nej besvarad, propos. på antagande af tilllägget
förnyades och besvarades med många ja, blandade med
nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva lunnit ja
öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
230
Den 12 September f. ra.
»Pen som bifaller Hr Mannerskantz’ yrkande, att sednare
delen af monct f. i § 8 af sammansatta Banko- oell LagUlskits
förslag til! lag om enskilda banker med rätt alt utgifva
egna banksedlar, skall lyda sålunda: »börande uttryckligen stadgas,
att deposit- och kreditiv-rörelse skall bedrifvas samt» etc.
(lika med Utsk:ts förslag) röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvanberörde yrkande.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 20.
§ 9-
Bifölls.
§ 10.
Hr Akerman: Vid jemförelse mellan 3 ena sidan den nu
föredragna §:n och a andra sidan den I3:de oell 14:de. förefaller
det mig, som om man icke halt fullt allvar med stadgandet. att
grundfonden skall till liela sitt belopp kontant inbetalas. Måhända
komma dock upplysningar att meddelas, som giira alt
min anmärkning förfaller, och jag vill derföre icke framställa
nSgot bestämdt yrkande.
Frih. Tersmeden: Såsom bekant, är förfarandet vid
grundfondens inbetalning olika inom de (dika bankerna. Inom
de flesta tillgår det dock så, att 25 proc. kontant insättas oell
återstoden aflemnas af deleaarne omedelbart i säkerheter af
föreskrifv**i! beskaffenhet. Det är således en ganska betydlig
förändring Utsk:t föreslagit deri, att Inda grundfonden skall kontant
inbetalas och derefter till en del lörvandlas till grundfondshypothek
genom styrelsens fiirsorg. Visserligen förekommer
ett sådant stadgande stiftandet af för många banker, enär delegarne
dä måste hafva ett fyrdubbelt kontant kapital mot förut;
meri jag kan dock ieke inse vinsten af en sådan förändring,
enär den komme att 'ålla aklieegarne alltför stora svårigheter
oell i sjelfva verket ieke kan tillämpas, ulan måste utgöra en
omklädnad för det förfarande alt styrelsen öfverenskommer med
de delegare, som önska använda innehafvande värdepapper, att
vid aktie-inbetalningen omedelbart öfvertaga dessa i stället lör
kontanta penningar. Om derföre icke under diskussionen dess
starkare skäl anföras lör förändringen, mäste jag motsätta mig
densamma.
Den 12 September f. m.
231
Gr. Sparre: De skäl, som förmått Utsk:t alt i delta afseende
tillstyrka en förändring i såväl gällande lagbestämmelse,
som Finans-komiléens förslag, hafva förnämligast varit Irenne.
Det lörsta är det, att då Utsk:t ansåg grundfondshypolheken
vara lättast realisabla, om de bestode af räntebärande obligationer,
Lief deraf en följd att Utsk:t skulle fiireslå ett stadgande,
som underlättade anskaffandet af sådana obligationer; och då
härvid kom i betraktande alt dels enskilda personer i allmänhet
icke hafva tillgång lill sådana obligationer, dels ock styrelsen
eger mer utsigt att till förmånligt pris kunna anskalfa sådana,
trodde Utskd sig se allmänhetens fördel till godo, om det föreskrefves
att hela aktiebeloppet skall kontant inbetalas.
Vidare föranleddes detta stadgande deraf, att då lagen säger
alt inteckningar under halfva taxeringsvärdet äro antaglig
säkerhet, så kunde, då man vet att inteckningar ofta, ehuru
icke ölversligande halfva taxeringsvärdet, likväl erbjuda mindre
antaglig säkerhet, en person, som erhjöde sådan inteckning,
hvilken icke Liefve antagen, (inna sig sårad, och bolaget sktdle
nästan sakna skäl att förvägra mottagandet af sådan inteckning,
hvaremot aklio-ogaren, om det föreslagna stadgandet godkännes,
icke har alldeles samma rättighet alt fordra alt styrelsen skall
mottaga deras inteckningar, endast derföre att de äro af föreskrifven
beskaffenhet.
Slutliga och vigtigaste skälet för förändringen var det, alt
när aktiebrefven lyda å t. ex. 1,000 rdr, oaktadt endast 25
proc. deraf blifvit inbetaide, hade det intriilfat alt sådana aktiebref
blifvit bypotiserade lör 1,000 rdr hvardera, men genom
fällda utslag hade det blifvit förklarad! alt de icke inneburo
säkerhet lör mera än 250 rdr. Ingenting kan dock vara mera
angeläget, än att lagstiftningen i yttersta mån söker förekomma
att icke personer, som handla i god tro, sålunda bedragas; och
detta kan i min tanke icke på annat sätt afhjelpas, än alt aktiebrefven
få lyda på 1,000 rdr, men att delta belopp kontant
tillskjules och att styrelsen åtager sig obligationernas anskaffande.
Dessa skäl hafva föranledt Utsk:ls förslag, och jag tror
icke alt det skall medföra någon olägenhet, då man kan vara
förvissad att styrelsen icke visar någon prejudice, utan mottager
hypothek af hvarje aktieegare i förhållande till hans insats.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: I min tanke har Gr. Sparre
icke lyckats åstadkomma någon den ringaste bevisning för nödvändigheten
af det besynnerliga stadgande!; och då Ilr Gr:n
säger att aktiebref, lydande å 1,000 rdr, icke innebära säkerhet
för mer än 250 rdr, har Ilr Gr:n icke hållit sig liil verkliga
förhållandet, tv om jag begär handräckning på grund af den
säkerhet ett sådant aktiebref gifver mig, så får jag handräckning
för hela beloppet, och annorlunda kan det omöjligen tolkas.
Föreskriften är tydligen tillkommen för att blifva iliuderad,
232
Den 12 September f. m.
och lägger i styrelsens hand ett obehörigt medel att chikanera
folk. Jag begär afslag å §:n.
Hr Mannerskantz: För att få en förklaringsgrund för
tillkomsten af denna §, tror jag att man måste leda sig till det
förhållande, att inom Utsk:n vanligen finnes en eller annan inflytelserik
person, som bestämmer besluten. En sådan person
har, i min tanke, funnits i det sammansatta Utsk:t, en person,
som stått i spetsen för styrelsen af en bank, i hvars reglemente
en med denna likartad föreskrift finnes intagen. Vid
denna bank inträffar dock det särskildta förhållande, att den
är belägen på ett ställe, der det varit lätt att anskaffa penningar,
och att det med hänseende till den särskilda beskaffenheten
af den rörelse, som denna bank drifver, varit för den
särdeles fördelaktigt att disponera stora kontanta tillgångar.
En väsendtlig anledning dertill att våra landsortsbanker
hittills varit skötta till allmänhetens belåtenhet, utan det vingleri
och den osäkerhet, som visat sig hos enskilda banker i
andra länder, är att söka just deri, att de största och mest inflytelserika
bank-delegarne vanligen varit orternas förmögnaste
och redbaraste jordegare, som deponerat dem sjelfva tillhörande
inteckningar i egna, eljest ograverade egendomar. Detta skulle
troligen, om förslaget ginge igenom, alldeles förändras, emedan
just de solidaste egendomsegarne otvifvelaktigt skulle tveka att
på sådana vilkor lemna ifrån sig sina inteckningar. Jag kan
dock icke finna något skäl, hvarföre man skal! tvinga delegarne
att först för penningars anskaffande sälja sina inteckningar och
sedan låta bank-direktionerne lösa dem tillbaka igen. Nödvändigheten
att genom lag påbjuda en dylik financiel manöver, kan
jag icke godkänna, utan anser jag det vara tillräckligt att blott
föreskrifva att sådan säkerhet, som fullt tryggar allmänheten
emot förluster på bankrörelser, skall af bankbolagen ställas i
offentligt förvar, — men låta bankdelegarne sjelfve bestämma
huru denna säkerhet skall anskaffas, vare sig genom grundlondshypothekens
deponerande af aktieegarne sjelfva eller genom
deras inköp af bankdirektionerne.
Gr. Sparre har ansett att stadgandet skulle medföra ytterligare
säkerhet, enär Hr Gr:n förmenat att bolaget skulle vara
tvunget att mottaga hvarje inteckning, allenast den vore tagen
inom halfva taxeringsvärdet ; men så är det icke, ty i 14:de §:n
heter det: »Grundfondshypotheken pröfvas — — — samt godkännas,
när de finnas vara af den beskaffenhet, förestående
13:de § omförmäler, och i öfrigt anses innefatta full säkerhet.»
Hittills har härmed förfarits ganska noggrannt, och jag betviflar
ingalunda att ju pröfningen äfvenledes framdeles skall blifva
tillförlitlig, enär bolagsmännen, som äro solidariskt ansvarige,
måste hafva sig angeläget att tillse att säkerhetshandlingarne
äro af vederbörlig beskaffenhet.
Då således Utsk:ts förslag är olämpligt och ledande till
»tora svårigheter för bank-delegarne, hemställer jag om bifall
Den 12 September f. m.
233
till §:n, men att förra delen af mom:t 1 måtte erhålla följande
förändrade lydelse: »Denna grundfond skall inom 1 år, räknadt
från den dag banken för allmänheten öppnas, vara till fulla
beloppet, dels i rikets gällande mynt och dels i goda hypothek,
insatt, i enlighet med hvad denna lag och bolagets reglor i öfrigt
derom närmare bestämma»; och skall jag, när vi komma
till 13:de §:n, taga mig friheten framställa förslag till stadgande
beträffande det procentbelopp, som skall kontant inbetalas, och
det belopp, som skall utgöra grundfondshypothek.
Hr Dalman: Gr. Sparre har, efter min uppfattning, blifvit
så fullständigt vederlagd af deri siste värde talaren, att jag
endast behöfver förena mig med honom.
Hr Akerman: Annu har jag icke fått upplysningar, som
kunde gifva vid handen, huruvida meningen verkligen är att det
föreslagna stadgandet skall stride efterlefvas eller icke. Gr.
Sparre, som står i téten för denna lagstiftning, har såsom skäl
för ifrågav:de stadgande anlört, bland annat, det, att ett aktiebref,
som ställes å 1,000 rdr, dock i verkligheten möjligen icke
skulle utgöra säkerhet för mera än 250 rdr; men för att bedöma
hvad säkerhet ett aktiebref medför, måste man hafva det
i handom, och dervid lär lätt inhemtas huru stor andel blifvit
inbetald. Jag anser således, att det vore bäst att öppet och
rent säga, att blott en del, t. ex. 33j proc., skall kontant inbetalas,
och att för den återstående delen af teckningssumman
lemnäs hypothek till J:del i lätt säljbara, räntebärande obligationer,
och återstoden i inteckningar af föreskrifven beskaffenhet; hvarvid
bör fogas det tillägg, att, då det möjligen kan vara för en
eller annan delegare svårt att lemna obligationer, han eger rättighet
att i deras ställe lemna kontanta penningar, för hvilka
styrelsen åtager sig att anskaffa obligationer.
Till vinnande af en sådan förändring, anhåller jag att såväl
förcvide 10:de §, som de i sammanhang dermed stående
13:de och 14:de §§:na, måtte till Lftsk:t återremitteras.
Gr. Sparre: Det är i sanning föga uppmuntrande för Utskotts-ledamöterna
att här höra uppgifvas att de varit sådana
siffror, att en enda ledamot dikterat besluten. Jag kan emellertid
försäkra, att ölverläggningen varit noggrann, och jag hoppas
att förslaget dömes efter sitt innehåll och icke derföre, att en
eller annan person varit ledamot af (Jtsk:t.
En värd talare har visserligen haft den artighet att säga,
att de af mig framlagda skäl blifvit vederlagda; men att så är
förhållandet, kan jag icke finna. Jag har alltid hört att de
banker, för hvilka det ifrågav:de stadgandet gällt, funnit sig
väl deraf, och jag kan icke förstå annat, än att det måste vålla
delegarne stor svårighet, om de sjelfva skola gå i författning
om obligationernas anskaffande. Att stadgandet tillgodoser del
-
234
Den 12 September f. m.
egarnes fördel, är min fullkomliga öfvertygelse, och jag tror
tillika att det särdeles främjar hankens eget intresse, enär det
loinnar hanken tillfälle alt torskälla sig de hvpothek, den anser
bäst. Detta lagförslag hör hafva till sin förnämsta uppgift, icke
att underlätta för individen möjligheten att blifva bank-delegare,
ulan det att åstadkomma nyttiga bank-inrättningar med goda
grundfondshypothek. De, som vilja ingå såsom delegare, må
sjelfva tillse att do hafva för ändamålet tillräckligt med penningar;
och jag kan icke finna, att de höra ega rättighet alt tvinga
bolaget alt mottaga deras säkerhetshandlingar; men jag hemställer
till hvar och en, om det är lätt för styrelsen att kassera erbjudna
inteckningar, då lagen säger alt de äro antagliga, om
de äro tagna under halfva taxeringsvärdet.
Slutligen hafva åtskilige talare fäst sig vid milt påstående,
att det genom utslag blifvit förklaradt att aktiebref, lydande å
1,000 rdr, icke innehure säkerhet för mer än 250 rdr. Jag
vill derföre nämna, att, hvad åsigt man nu må hafva om Högsta
Domstolens domar, så är det ett faktum att sådana domar emanerat;
och jag anser alt lagstiftningen hör tillse att icke den
enskilde bedrages, då han handlar bona fide.
Frih. Tersmeden: Det ligger i sakens natur, att det är
svårt att yttra sig öfver den nu föredragna §:», med mindre
man tillika berör den 13:de och 14:de. Så hafva de föregule
talarne gjort, och äfven jag tillåter mig detsamma.
Gr. Sparre har sagt, alt man får bättre obligationer, om
de af styrelsen inköpas, än om de skola af aktie-egame sjelfva
anskaffas. Jag kan dock icke finna något skäl för detta påstående,
då granskningen tillgår så, att antingen bolaget eller
dess direktion utser delegerade, hvilka, jemte Konungens Reflude,
förrätta granskningen af de ingifna säkerhetshaudlinearne. Man
har icke heller sett några prof derpå, att dessa delegerade och
Konungens Reflude släppt efter i sina fordringar; tvärtom beger
det i bolagets eget intresse att få handlingarne så goda
som möjligt; och alt tillgången på hvpothek, mellan hvilka man
kan välja, är större, när hvarje delegare kan erbjuda sina, än
orri de omedelbart skola af direktionen uppköpas, anser jag
temligen gifvet, linder den tid enskilda banker i riket existerat,
tror jag icke heller att det inträlTat att banker, som
behöft realisera sina hvpothek, »lerpå förlorat.
Det förvånar mig att Ulsk:t, som, beträffande inteckningarne,
föreslagit alt de, för att antagas, måste vara tagna inom
halfva taxeringsvärdet, i fråga om de räntebärande obligationerna
icke föreskrifva några vissa qvalifikalioner. Nu är dock
förhållandet att sådane obligationer ökas år efter år, att knappast
någon korporation finnes, som icke ulgifvit sådane, och
alt t. o. m. enskilde personer utfärda sådane. Det torde derföre
vara nödigt att göra någon skilnad mellan de olika slagen
af obligationer, och säga hvilket slag får af de enskilda bankerna
mottagas.
Den 12 September f. m.
235
Nr Åkerman liar föreslagit alt i denna § borde inlagas
föreskrifter beträffande det belopp, som skall kontant inbetalas;
men jag hemställer, om icke ett sådant stadgande lämpligare
bar sin plats i 13:de §:n, och om det icke är tillräckligt att i
denna 10:de § endast i allmänna ordalag säga, att grundfonden
skall insättas dels kontant och dels i hypothek, hvarigenom man
undginge att behöfva återremittera §:n.
Gr. Sparre: Jag fruktar att R. o. Ad. redan hunnit tröttna
vid min stämma, men jag måste dock ännu en gång uppträda.
Det förvånar mig att den siste värde talaren, som deltagit
i Finans-komitéens arbeten, påstått att iian icke vet att dåliga
hypothek blifvit af bankerna mottagna. Jag deremot har hört
att just Finans-komitéen kommit till den öfvertygelse, att bankerna
ingalunda förfarit strängt, och — relata relero — man
berättar t. o. m. att aktier i teatrar och dylika inrättningar
blifvit såsom säkerhet mottagna. Sådant skulle aldrig kunna
inträffa, om det här föreliggande förslaget går igenom, oell dessutom
skulle pröfningen blifva mera oväldig, hvilket vore en
ytterligare fördel, då bankerna inrättas för det allmännas skull
och icke på det somliga individer skola helas vara egare till
många aktier, för hvilka de erlägga blott £:del af sitt tecknings*
belopp.
Hvad beträtTar den underlåtenhet, Utsk:t, efter Frih. Tersmedens
åsigt, skulle hafva Ingått deri, alt icke några bestämmelser
om obligationernas beskaffenhet blifvit föreslagna, ber
jag alt få nämna att sådana bestämmelser hiefve öfverflödiga,
0111 Utsk:ls fiirslag går igenom, och alt det dessutom var omöjligt
att lemna bestämda föreskrifter härvid, emedan, såsom den
siste värde talaren sjelf sade, obligationer ökas ständigt och
jemt, utan ansåg Utsk:t alt bäst vore att öfverlemna denna
fråga åt K. M.
Hr Åkerman: För att icke dela meningarne genom fiir
många propos:r, oell då jag vid 13:de §:n får tillfälle liireslå
bestämmelse angille det procent belopp, som kontant skall inbetalas,
alstår jag från mitt yrkande och lörenar mig med Hr
Mannerskantz.
IIr Tornerhjelm: Jag afstår från mitt yrkande om afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, vllrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till §:n
oförändrad, och dels bifall dertill med den förändring, att förra
delen af mom:t 1 er holle följande lydelse: »Delina grundfond
skall inom I år, räknadt från ilen dag banken lör allmänheten
öppnas, vara till fulla beloppet, dels i rikets gällande mynt oell
dels i goda hypotluk, insatt, i enlighet med hvad denna lag
och bolagets regler i öfrigt derom närmare bestämma.»
236
Den 12 September f. m.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades många nej, jemte
några ja, och sedermera propos. på bifall till densamma med
ofvannämnde förändring, då svaren utföllo med många ja, jemte
några nej, och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§§ 11 och 12.
Biföllos.
§ 13.
Frih. Tersmeden: 1 min tanka har Utsk:t ganska väl
betänkt
borttagit ordet »aktier,» enär nämnde slag af värdepapper
icke torde vara af beskaffenhet att kunna anses lämpligt
för en grundfond. Hvad åter beträffar bestämmelsen, att
minst en tredjedel af grundfondshypotheken skall bestå af lätt
säljbara, räntebärande obligationer, och den öfriga delen af intecknade
skuldebref, finner jag nämnda bestämmelse vara med svåriheter
förenad, hvaremot jag tillerkänner företrädet åt stadgandet
i nuv:de banklag, hvarigenom förhållandet mellan de olika
slag af värdepapper, hvaraf grundfonden skall bestå, bestämmes
deraf, hvilka säkerheter pröfvas mest antagliga. Berörda
inskränkande bestämmelse synes mig så mycket mer olämplig
som det sedermera föreskrifves att inteckningen skall hålla sig
inom hälften af sednast fastställda taxeringsvärde. Jag anhåller
derföre om återremiss, på det Utsk:t måtte föreslå en annan
bestämmelse ang:de de räntebärande obligationerna, vid hvilken
återremiss torde böra tillses den förändring, som blifver en
följd af R. o. Ad:s med afseende å 10:de §:n fattade beslut;
men hvarvid jag tillika vill hafva anmärkt att jag gillar Utslets
förslag med afseende å de procent af grundfonden, som skola
utgöra grundfondshypothek.
Hr Dalman: I afseende å l:sta mom:t af denna § vill
jag icke framställa något yrkande, alldenstund jag förmodar att
Hr Mannerskantz kommer att föreslå en förändrad redaktion.
Beträffande åter mom:t 2, vill jag göra den anmärkning,
att enär den förnämsta egenskapen hos grundfonds-hypotheken
bör vara den, att lätt kunna realiseras, och då räntebärande
obligationer företrädesvis besitta nämnde egenskap, jag hade helst
önskat, att det blefve bestämdt, att hela den icke kontanta grundfonden
skulle utgöras af sagda slags värdepapper. Då emellertid
ett sådant förslag icke torde ega utsigt till framgång, inskränker
jag mig till en anhållan, att det måtte bestämmas, att
minst hälften af grundfonds-hypotheken skall bestå af räntebärande
obigationer.
Hr Åke rman: I öfverensstämmelse med min förut utta
lade
åsigt, vill jag framställa det yrkande, att 33^ procent af
Den 12 September f. m.
237
grundfonden skola kontant inbetalas, och återstoden utgöras
af dels räntebärande obligationer, dels ock af sådana inteckningar,
som i mom:t 2 omförmälas. Jag vill dock i afseende å de
räntebärande obligationerna göra den anmärkning, att Utsk:ts
uttryck »lätt säljbara» icke synes mig lämpligt, alldenstund det
i vårt land icke blifvit en vana att köpa och sälja obligationer,
hvarföre man knappast kan säga att något slags obligationer här
äro »lätt säljbara.» Närmare föreskrifter om obligationernas
beskaffenhet torde derföre böra intagas, och då bestämmmelsen
i
jag örn återremiss, på det Utsk:t måtte återinföra den gamla
bestämmelsen.
Hr Mannerskantz: Då riksdagen redan är långt fram
skriden,
torde återremisser, om möjligt, böra undvikas. Jag tror
icke heller att en sådan åtgärd här vore behöflig, och utgående
från den princip, att det för en bank är fördelaktigare att icke
allt för stor del af grundfonden kontant inbetalas, utan att det
är mera betryggande att en större mängd grundfondshypothek
äro till säkerhet för bankens sedlar deponerade, tager jag mig
friheten föreslå att §:n måtte erhålla följande förändrade ly
delse:
Mom. 1. Utaf grundfonden skola minst 25 procent i
rikets gällande mynt insättas och minst 60 proc. utgöras af i
allmänt förvar nedsatta grundfonds-hypothek af sådan beskaffenhet,
som här nedan sägs.
Mom. 2. Dessa grundfonds-hypothek skola bestå; till minst
en tredjedel af statens eller allmänna verks och inrättningars
lätt säljbara, räntebärande obligationer, och till den öfriga delen
etc., lika med Utsk:ts förslag.
Genom bestämmelsen »statens eller allmänna verks och inrättningars
obligationer,» tror jag att större säkerhet för allmänheten
skulle medföras, än genom bibehållandet af Utsk:ts
redaktion, och hvad uttrycket »allmänna verk och inrättningar»
i och för sig beträffar, kan visserligen icke med noggrannhet
förklaras hvad dermed menas, men då det länge begagnats i
reglementet för Riks-Banken, är det allmänna begreppet om detsammas
betydelse redan temligen stadgadt, och utbildar sig snart
nog än vidare, och dessutom uppstode den fördelen, att, då det
alltid är godt att hafva sammanhörande föreskrifter på ett ställe
upptagna, genom antagande af detta förut kända och begagnade
uttryck, den olägenhet undvekes, att K. M. genom särskild författning,
hvilken säkerligen ej kunde göras så tydlig att den ej
ändå blefve mer eller mindre. vilseledande, skulle bestämma
hurudana obligationerna skulle vara beskaffade för att vara
antagliga.
Mot Utskits förslag, att inteckning, för att kunna godkännas,
skall hålla sig inom hälften af »sednast fastställda» taxeringsvärde,
vill jag blott göra den anmärkning, att denna bestämmelse
skulle kunna föranleda dertill, att den sålunda fastställda
begränsningen blefve mycket vexlande; men denna olägenhet
23S
Den 12 September f. m.
nndvikes genom det stadgande i nästföljande §, att bolaget jemte
K. M:s Beflude skall pröfva grundfonds-hypotheken, oell jag betvillar
icke att de skola noga tillse, att inteckningrne äro fullt
antagliga.
Gr. Liljencrants: Visserligen delar jag den siste värde
talarens åsigt alt man bör undvika återremisser, men till följe
af de mot denna § gjorda anmärkningar kan jag icke finna annat
än alt det är alldeles nödvändigt att den återremitteras,
emedan från an verkligen synes ytterligare behöfva pröfvas.
Då Hr Mannerskantz i sitt förslag lålit uttrycket »lätt säljbara»
obligationer qvarstå, mäste jas bekänna, att det icke är
mig bekant om några så qvahficerade obligationer i vårt land
finnas, och, skulle sådana verkligen finnas, befarar jag att deras
antal är så litet alt de icke kunna tillfredsställa den efterfrågan,
som till följe af den föreslagna bestämmelsen komme att uppstå.
Jag kan icke heller underlåta att påpeka, att så beskattade inteckningar
i stadsfastigheter, sorn i mom:t 2 omfdrmälas, icke
i min tmka erbjuda den säkerhet, som erfordrades fir alt de
skulle kunna antagas såsom griindfonds-hypotbek. Il. t är nemi.
icke i något brandförsäkringsverk, om icke möjligen i städernas
allmänna brandstodsbolag, föreskrifvet att försäkringssumman
skall utbetalas lill någon annan än husegaren, och detta icke
ens för ilen händelse alt huset är intecknadt tid sitt fulla belopp.
Jag kan i detta afseende anföra en tilldragelse, som jag
för ett !0:tal af år sedan var i tillfälle alt bevittna. En dag
kom jag lipp till en bekant, som föreslog att jag skulle gå med
honom för att bese ett bus, hvari han för sin pupills räkning
hade en inteckning. När vi kommo Ii 1 ort och ställe, befanns
huset vara nedbrunnet och platsen röjd; och den vederbörligen
fastställ.la inteckningen gagnade förmyndaren till ingenting, ty
försäkringssumman var redan af husegaren uttagen. Sådant kan
ofta inträffa, och jag anser derföre att en annan säkerhet borde
bestämmas.
På grund af dessa och flera skäl anhåller jag om återremiss.
Gr. Sparre: Sedan R. o. Ad. i 10:de §:n fattat ett från
Utsk:ls förslag afvikande beslut, anser jag att lörev.de § bör
återremitteras. Om nemi. den af IIr M mnerskautz föreslagna
redaktion antoges, sk lille i min tanke, snart sagdl. oöfvervinner*
liga svårigheter för bank-delegarne uppslå; ty på landet finnas
nästan aldrig sådana obligationer, och då lagen löreskrefve alt
viss procent af grundfonden skulle utgöras af obligationer, finge
delegaren underkasta sig den olägenhet att anskaffa obligationer,
jeinnt motsvarande den (öreskrifua procenten af hans tecknade
belopp.
.lag kan icke inse att dessa olägenheter kunna på annat
sätt undanrödja», än att §:n återremitteras till Utsk:t, på det Utsk:t
må taga frågan i öfvervägande.
Den 12 September f. m.
239
ITr Mannerskantz: Dpn sisle värde talaren liar, i min
tanke, förblandat ‘.'ine olika saker, nemi. den allmänna föreskrift,
som såsom bindande regel fiir bolaget i afseende å detsammas
förhållande till allmänheten skall finnas, och det sätt, hvarpå
aklieegarnc skola fullgöra sina derigenom ålagda förbindelser.
Det törsta bör genom lag bestämmas, det sednare åter är endast
en verkslälliglielsåtgärd, oell jag kan icke se annat än att
inbetalningen kan så tillgå, att den antingen till eli del lemnäs
i penningar oell till en dt I i räntebärande papper, eller ock så
alt somliga delegare lemna räntebärande papper och andra endast
penningar.
Till följe af denna min åsigt, alt det är en föreskrift endast
liir bolaget, meli icke för den cnskildte delegare!!, kail jag
icke inse annat än att den af mig föreslagna redaktion kan
bifallas.
Gr. Sparre: Just derföre alt TTr Mannerskantz’ redak
tionslörslag
innefattar en verkställighetsålgärd, anser jag det icke
kunna bifallas; och lill iimlaiirödjande af de oölversligliga svårigheter,
som lör delegarne skulle uppstå, för den händelse nämnda
redaktion antoges, anhåller jag fortfarande 0111 återremiss.
Frih. Tersmeden: Icke heller jag kan inse att del låter
sie göra alt bifalla Hr Mannerskantz.’ redaktionslörslag, 0111 man
vill komma till det resultat, alt bank-styrelsen skall gå delegarne
lill handa med anskaffande af de räntebärande obligationerna.
Jag tror derföre att eli återremiss är nödvändig. Visserligen
är riksdagen långt framskriden, men då jag icke tror alt
Bauko- och Lag-Ulsk:t liar fiir tillfället mycket att göra, anser
jag att en återremiss icke bör vålla långt uppskof med riksdagen.
Jag vill dock framsläpa det yrkande, livart 11 just den försiggångna
diskussionen gifvit mig anledning, att nu gällande bestämmelse
i afseende å grundfonds hypolheken fortfarande måtte
bibehållas. Sanet är vissei ligen alt man då icke får så mycket
räntebärande obligationer sorn bär är föreskrifvel; men dels ega
de liesta banker i alla fall icke obetydligt af räntebärande obligationer,
dels hafva de sednaste 30 årens erfarenhet visat alt
bankerna skölt sig bra, att ingen våda inträffat och att det icke
är anledning befara alt det skall gå sämre lör framliden. Det
är dessutom farligt alt tumma hithörande lagstiftning, och då
den verkat nvttigt, yrkar jag att nu gällande stadgande i afseende
å grundloiids-hypotheken måtte bibehållas.
ITr Dalman: Jag vill endast förklara, att det i min tanke
varit fördelaktigt, om Ur Mannerskantz’ förslag innehåll t den
bestämmelse, att livar och en delegare skall vara berättigad att
antingen kontant inbetala fulla beloppet, eller ock, om lian an
-
2 40
Den 12 September f. m.
ser det förmånligare, inbetala vissa proc. kontant och vissa proc.
i värdepapper, hvilkas antaglighet på föreskrifvet sätt pröfvas.
För öfrigt vidblifver jag min åsigt, att den enda rigtiga
princip för en grundfond är, att den skall vara byggd på räntebärande
obligationer.
Jag förenar mig om yrkandet af återremiss.
Gr. Liljencrants: Jag ber att få fästa Hr Mannerskantz’
uppmärksamhet derpå, alt, äfven om det af honom framställda
redaktionsförslag af R. o. Ad. godkännes, deraf ingalunda följer
att det blir R. St:rs beslut; och då Hr Mannerskantz torde
afse att få sitt förslag af R. St:r, och icke endast af ett Stånd,
antaget, anser jag att lämpligaste och enda sättet att vinna detta
ändamål är det, att återremittera §:n, hvarigenom nämnda förslag
kommer under vidsträcktare pröfning.
Jag vill äfven anmärka, att jag ogillar den föreskrift i
nämnda förslag, att grundfonds-hypotheken skola till vissa proc.
bestå af »lätt säljbara» obligationer, ty ehuru jag, i likhet med
siste värde talare, skulle önska att alla banker egde »lätt säljbara»
fonder, har jag dock icke hört något sätt uppgifvas huru
sådana skulle vinnas, ty, så vidt jag vet, äro de flesta, om ej
alla, inhemska obligationer af den beskaffenhet att de icke äro
från innehafvarens sida uppsägbara, hvarförutan sådana obligationer,
som icke hafva kurs, alls icke torde vara »lätt säljbara»,
och derföre icke innebära mer säkerhet än andra värdepapper.
Jag tror derföre, i likhet med Frih. Tersmeden, att det vore
önskligt, om Utsk:t kunde komma till det resultat att tillstyrka
bibehållande af de i 1846 års lag ang:de de enskildta bankerna
intagna hithörande föreskrifterna; och till vinnande häraf anhåller
jag fortfarande om återremiss.
Frih. Gripenstedt: Med anledning af Frih. Tersmedens
och Gr. Liljencrants’ yrkande, anser jag mig böra förklara, att
Utsk:ts förslag, i min tanke, är nyttigt och lämpligt, äfvensom
att föreskriften derom, att minst en tredjedel af grundfondshypotheken
skall bestå af räntebärande obligationer, eger skäl
för sig och bör i lagen införas.
Reträffande åter sättet för inbetalningen, anser jag bäst
vara att genom en återremiss sätta Utsk:t i tillfälle att föreslå
lämpligt stadgande.
Hr Mannerskantz: 1 min tanke har ett bestämdt beslut
det företräde framför en återremiss, att R. o. Ad. då uttryckligen
förklarat sin åsigt, hvaremot Utsk:t af återremisshandlingarne
väl kan inhemta, hvilka olika yrkanden blifvit inom
Ståndet framställda, tnen icke hvilken mening gjort sig gällande;
och anhåller jag derföre fortfarande om bifall till det af
mig framlagda förslag.
Sedan
Den 12 September f. m.
241
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å den förev:de §:n, hvars antagande
utan förändring ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade yrkats
dels af Hr Mannerskantz, att §:n måtte bifallas med följande
förändrade lydelse: »Mom. 1. Af grundfonden skola minst 25
proc. i rikets gällande mynt intsättas och minst 60 proc. utgöras
af i allmänt förvar nedsatta grunfonds-hypothek.
Mom. 2. Dessa grundfondshvpothek skola bestå till minst
en tredjedel af statens eller allmänna verks och inrättningars
lätt säljbara räntebärande obligationer etc. (lika med Utsk:ts
förslag)»; dels ock af Frih. Tersmeden m. fl., att §:n skulle till
Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde FIr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej, sedermera propos.
på bifall till densamma med nyss omnämnde förändring,
då svaren utföllo med många nej jemte några ja, och slutligen
propos. på §:ns återremitterande, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
§§ 14-20.
BiföIIos.
§ 21.
Gr. Sparre: Mot denna § har jag hört framkastas den
anmärkning, att då, tili följe af den lyftning man antager skola
genom den nya näringslagstiftningen åstadkommas, önskligt kunde
vara att i t. ex. en uppblomstrande köping öppna bankkontor,
så skulle denna §, redigerad såsom den är i Utsk:ts förslag,
härför lägga hinder i vägen; men då Utsk:ts mening icke
varit att förbjuda detta, och anmärkningen i öfrigt icke saknar
befogenhet, hemställer jag att §:n måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »Bankens hufvudkontor må endast i stad öppnas.»
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o. Landtm,
att derunder endast hade yrkats bifall till §:n med följande förändrade
lydelse: »Bankens hufvudkontor må endast i stad öppnas»;
hvarefter och sedan propos. på bifall till §:n oförändrad
blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. gjordes å bifall
till §:n med ofvansagda förändring, och besvarades med ja.
§§ 22-24.
Biföllos.
§ 25.
Hr Dalman: I likhet med en reservant inom Utsk:t, Hr
Nordström, anser jag det vara för det allmänna mera betryg
H.
VI. 16
242
Den 12 September f. m.
gande om minst 60 proc. af grundfonden nedsältes i allmänt
förvar, och fär jag derföre yrka att nämnde förändring måtte
vidtagas.
Gr. Sparre: Om jag rätt uppfattade den siste värde talarens
yrkande, liar det afseende å nästföregående §, hvilken re
dan
blifvit af R. o. Ad. bifallen.
Hr Mannerskantz: Sedan R. o. Ad. återremitterat 13:de
§:n, torde äfven den nu föredragna §:n böra till Utsk:t återförvisas,
enär deri förekomma bestämmelser, som grunda sig på
Utsk:ts tillstjrkanden i förstberörda §.
Hr Dalman: Jag ber om ursäkt för det jag väckt en fråga,
som redan blifvit afgjord. Jag har försummat mig, och det
återstår för mig intet annat än att reservera mig mot det i afseende
å nästföregående § fattade beslut.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande än om §:ns återremitterande, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till §:n, hvartill svarades
flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på
återreiniss deraf, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Den vidare pröfningen af förev:de Betänk, blef härefter
uppskjuten till e. m:s plenum.
Anmäldes och bordlädes följande, från Utskm inkomne Utlåt:n
och Mem:r, nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 52, i ani. af Kamereraren C. P. Dahlgrens ansökning
om eftergift af öfverräntor å åtskilliga af honom, i egenskap af
inlemnare, till Banko-Diskontverket inbetalda lån;
N:o 53, med förslag till voter.-propos. i ani. af framställningen
i 28:de punkten, 2:dra morn:t af Betänk:t N:o 35;
N:o 54, i ani. af erhållen ålerremiss af Mem:t N:o 46;
Lag-Utskottet:
N:o 55, i ani. af gjorda anmärkningar samt Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid lörehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 35,
innefattande yttrande öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till ny Strafflag, dels ock enskilda motioner rörande brottPiålslagstiftningen;
-
Den 12 September e. m.
243
N:o Sfi, i ani. af gjorda anmärkningar samt Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskrts Betänk. N:o 36,
öfver dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de antagande af en författning
om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall, dels ock enskilda motioner i dermed sammanhang
egande ämnen;
Expeditions-Utskottet:
N:o 12, i ani. af väckta motioner om tryckning af åtskilliga
hos Förstärkta Stats-ötsk:t förda protokoller.
R. o. Ad. åtskiljdes k). £ 3 e. m.
In fidem,
0. Braktl.
Lördagen den 12 September 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för den 20 sisth Maj.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Banko-och Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 1, med förslag till lag om enskilda banker med
rätt att utgifva egna banksedlar.
§ 26.
Gr. Sparre, Erik: På de uti den af Hr Wallenberg vid
denna § afgilna reservation utförligt anförda skäl, hvilka jag nu
icke vill upprepa, då de redan förut blifvit omförmälda, får jag
anhålla att denna 26:te § måtte erhålla följande af Hr Wallenberg
föreslagna lydelse:
»Bankbolag, som till utgifvande af egna banksedlar är berätligadt,
må ej utlemna eller i allmänna rörelsen på en gång
244
Den 12 September e. m.
utelöpande hålla större belopp, än som sammanlagdt i värde
motsvaras af:
a) det i allmänt förvar nedsatta grundfonds-hypothek, enligt
enskilda bankens räkenskaper;
b) behållningen i enskilda bankens egna kassor af rikets
mynt och R. St:rs banksedlar;
c) guld och silfver efter samma beräkningsgrund i afseende
på värdet, som för R. Stms Bank nu är eller framdeles kan
blifva föreskrifvet;
dl behållningen af i R. Stms Bank insatte medel;
e) de för kassakreditiver lemnade säkerhetshandlingar, hvilka
enskilda banken innehar och som äro till beskaffenheten med
grundfonds-hvpotheket jemförliga, dock aldrig till större belopp,
än som motsvarar 50 proc. af bankens liela grundfond.
Mom. 2. (lika med Utsk:ts förslag.)»
Hr Åke rman, Fredrik: Vi hafva nu kommit till den
del af Betank:t, som i min tanke är den vigtigaste, eller bestämmandet
af bankernas rättighet till emission af sedlar. Jag kan
icke utan förundran finna att i detta nu framställda lagförslag,
likasom i den nuv:de privatbankslagen, det ej finnes något stadgande
derom, att bank, som har rättighet att utgifva sedlar,
alltid skall hålla sin kassa till något visst belopp. Detta torde
dock vara en af de alldra första fordringarne af en bank. Allmänheten
bör genom lagstiftningen göras förvissad att alltid en
efter sedelemissionsrälten någorlunda lämpad kassa i banken förefinnes;
inen en sådan visshet gifver ej detta lagförslag. I afseende
på Riksbankens lagstiftning har man ej underlåtit iakttaga
en dylik försigtighet. Dess valuta i ädla metaller får alldrig
understiga ett visst belopp, och efter bankens tillgång af
en sådan valuta sättes sedelemissionen. För privatbankerne äro
Riksbankens sedlar detsamma sorn metalliska valutan för Riksbanken;
och då de förre lika litet som den sednare kunna, i saknad
af allmänt erkända betalningsmedel, fullgöra förbindelsen att
inlösa sina kreditpapper, borde föreskrifterne till betryggande
deraf vara likartade.
Jag hemställer derföre, om det icke vore skäl att stadga
det en privatbank alltid bör hafva kontant |:del af sin grundfond,
såvida sedelemissionen bestämmes lill motsvarighet af denna
grundfond, och derutöfver den kontanta behållningen af Riksbankens
sedlar. Förhållandet mellan tillämpligt betalningsmedel
och utelöpande kredilbevis blifver då såsom 1: 4. Om delta
stadgande, att minst J:del af grundfonden alltid bör finnas i kontant,
äfvensom att beloppet af utelöpande sedlar ej öfverstege
hvad banken egde att utgifva, kontrollerades af K. M:s Befh:de
eller dess ombud, genom revision på obestämda tider, så skulle
derigenom ej allenast allmänhetens rätt betryggas, utan äfven
privatbankerne göras populära, såsom de ur mera än en synpunkt
förtjena att vara, om de rätt förvaltas.
Den 12 September e. m.
245
Om t. ex. aktiekapitalet för en bank vore en million, borde
den kontanta kassan aldrig få understiga J:dels million; men
banken berättigades dock att hafva ute sedlar för 1 |:dels million;
häraf skulle en million ej bära någon ränta, hvilket synes mig
nog fördelaktigt för att lemna aktieegarne en skälig vinst. Att
derutöfver utsträcka sedelutgifningsrätten, såsom förut varit förhållandet,
och som här äfven med hänseende till säkerhetshandlingarne
för kassakreditiv är föreslaget, tror jag vara längre
gånget, än hvad en nödvändig försigtighet bjuder. Jag anser
att försigtighet så mycket heldre bör iakttagas, som det är
sannolikt att, då R. St:r kommit till den åsigt, att filialbankerna,
dessa Riksbankens oäkta barn, ej äro värdiga sin fader, ännu
flere privatbanker skola uppstå.
Jag vill derföre föreslå R. o. Ad. att såsom princip godkänna,
att hvarje privatbank skall hafva i kontanta medel inneliggande
minst ^:del af bankens grundfond och att dess sedelutgilningsrätt
inskränkes till hvad som motsvarar bankens kontanta
behållning i Riksbankens sedlar, grundfondens belopp och
hvad derutöfver kan finnas i silfver och guld.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om återremiss
af denna §, på det att Utsk:t måtte omredigera densamma
i den syftning jag föreslagit.
Gr. Sparre: Att allmänheten genom lagstiftningsåtgärder
betryggas i afseende på bankernas förmåga att fullgöra sina förbindelser,
är i allo eftersträfvansvärdt, oell jag vill äfven till
hvarje bemödande i detta hänseende medverka.
Beträdande den siste värde talarens förslag, vill jag icke
neka, att det kan hafva flere fördelar med sig, men man bör
väl också se till, att de garantier, banken bör lemna för att
den icke skall missbruka sin myndighet, icke hopas på hvarandra,
utan sättas i erforderligt sammanhang.
Jag vill ännu en gång uppräkna de garantier, man redan
satt mot bankernas missbruk, nemi. 1:0 solidarisk ansvarighet för
delegarne, och 2:o nedsättande af grundfondshypothek. Nu vill
den siste värde talaren alt banken dessutom alltid skall hafva
i kassan |:del af sin grundfond. Detta kan dock för vissa banker
vara för litet, för andra åter kan detta stadgande vid början
af bankens tillkomst medföra stora olägenheter.
Vi veta att blott |:dei af aktiekapitalet behöfver kontant
inbetalas. Om nu banken ej får börja sin rörelse utan att
hafva |:del af grundfonden i kassan, och blott |:del af aktiekapitalet
är kontant inbetaldt, hvarifrån skall då skilnaden tagas?
Banken får då börja med att låna penningar. Jag tror således
att denna föreskrift, som ensam kunde vara tillräcklig, är öfverflödig,
då andra säkerheter fordras.
l)å jag ej erfarit några olägenheter vid tillämpningen af de
föreskrifter, som hittills förefunnits, och då den solidariska ansvarigheten
för bolagsmännen bör vara fullkomligt bindande
för vederbörande att tillse det bankens styrelse ej missvårdas,
246
Ben 12 September e. m.
får jag fortfara i mitt yrkande på bifall till Hr Wallenberga
förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Hvad Utsk:t i denna §
föreslagit, står, elium med något försvårande vilkor, i öfverensstämmelse
med både livad Finans-komitén framställt och det
lagförslag, som af It. St:r vid sista riksdagen uppgjordes. Här
föreslås nemi. att enskild bank ej får utgifva eller på en gång
hålla i allmänna rörelsen utelöpande sedlar till högre belopp än
60 proc. af grundfonds-hypotheken, då deremot Finans-komitén
tillstyrkt 75 proc. och Rikets sist församlade Ständer beslutat
att sedlar skulle få utgifvas till ett mot grundfonden svarande
belopp.
Hvad nu angår de enskilda bankernas hittills egande rätt,
att få utgifva sedlar på sin inneliggande riksmyntskassa, är det
ganska svårt att utöfva en noggrann kontroll öfver denna kassa,
då den är fördelad utom hvarje banks hufvudkontor, dels
på olika afdelningskontor, dels insatt i riksbanken, dels finnes
hos bankens enskilde ombud. Man kan derföre icke hafva någon
annan kontroll öfver kassan än genom de rapporter, som
på vissa tider ingilvas till F’inans-I)ep:tet. Men då dessa blott
visa förhållandet å de dagar då rapporterna afgå, kunna stora
förändringar under mellantiderna hafva egt rum.
Beträffande kassan såsom grund för sedelutgifningsrätten,
har dessutom det hittills varande förhållandet föranledt en större
sedelutgifning och starkare fluktuationer i omsältningsmedel-massans
storlek än som för landet varit nyttig; ty så snart riksbankens
sedelutgifning ökats, derigenom att metalliska kassan
ökats, har en motsvarande ymnigare tillgång på riksbankens i
landet utelöpande sedlar uppkommit, som privatbankerne skyndat
tillegna sig för att, sedan de dermed ökat sina innehafvande
riksmvntskassor, kunna, på grund af denna ökning, i ännu mycket
högre grad utvidga både sin sedelutgifning oell i följd deraf
äfven sina öfriga rörelsegrenar; och då en del af de summor,
som privatbankerna kunnat insamla i sina kassor, blifvit af dem
insatta på upp- och afskrifningsräkning i Riksbanken, och denna
sistnämnda bank härigenom blifvit berättigad utvidga sin lånerörelse,
har rättigheten för privatbankerne att utgifva nya sedlar
på sin ökade kassa haft till påföljd en högt uppdrifven konstlad
stegring af både omsättnings- och förlagskapitalet, och detta
just i en tidpunkt då det hade varit klokare att i stället söka
utöfva en återhållande eller nedsättande tryckning å den redan
alltför ovanligt mycket öfverflödande penningetillgången i landet.
Hr Akerman har föreslagit att banken alltid skall hafva en
bestämd kassa, motsvarande ^:del af grundfonden. Detta är dock
ett åliggande, som, enligt min uppfattning, är ganska svårt, ja
nära nog omöjligt att kunna uppfylla, emedan Bank-direktionerne
ej ega någon utväg alt så beherrska invexlingsrörelsen alt ej
en och annan gång det fastställda minimum för dess riksmyntskassa
skulle komma att underskridas. Om denna föreskrift
Den 12 September e. m.
247
skulle hafva någon nytta med sig, måste derförutan bestämmas
någon påföljd, ifall stadgandet icke iakttages. Skulle den blifva
att enskild bank måste upphöra att få drifva sin rörelse i händelse
af öfverträdelse, införde man härigenom ännu en ny olägenhet
och ett nytt element till osäkerhet håde för bankerna
och allmänheten. Det aldra säkraste medlet att förebygga, alten
bank ej skall komma i förlägenhet, består deremot, i min tanke,
deruti, att dess hela i lag medgifna sedelutgifningsrätt minska3
så mycket som möjligt, hvilket jag tror ganska väl kunna ske,
utan att man derföre behöfver inskränka dess rörelse.
Lika med Finans-komitén och Utsk:t anser jag det vara
fullt rigtigt och lämpligt att göra en dylik begränsning, som föreslås
i Utskits Betänk, och förut af Finans-komitén blifvit framställd,
men jag tvekar icke desto mindre att nu hålla fast der
vid
genom att påyrka att ett stadgande af sådan syftning i den
nya lagen skall intagas, emedan, då It. Shr under denna riksdag
beslutat att andra af dem förut inrättade samt öfver allt i
landet spridda bankanstalter inom kort böra komma att upphöra,
en alltför stor brytning i orternas penningeförhållanden
skulle uppkomma, ifall flerestädes enskilda bankbolag ej skulle
vilja ingå på att bilda sig under de nya vilkoren, och inga andra
banker derföre inträdde i de bankinrättningars ställe, hvilkas
ifrån Riksbanken lemnade förlag skulle blifva af denna
bank återtagne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Finans-komitén före
slog
en inskränkning i sedel-utgifningsrätten för enskilda banker.
Detta skedde dock under förutsättning af en förändrad lagstiftning
för R. St:rs Rank. Komitéen föreslog nemi. att Riksbanken
skulle få en vidsträcktare rörelse och bland sig intaga privata
delegare. R. St:r hafva, såsom vi veta, icke gått in på
detta förslag, hvadan Riksbanken förblifver sådan den varit; och
under sådana förhållanden kan det icke vara skäl att för privatbankerna
tillämpa hvad komitén i afseende på dem tillstyrkt.
Det är alldeles gifvet, att om enskilda bankers sedlar mottages
i uppbörd, skulle behofvet af att hafva en större kassa
betydligen förminskas; men då man velat bibehålla det gamla
stadgandet i nämnde hänseende, är det alldeles nödvändigt att
enskilda bankerna hafva stor kassa. Skulle under sådana förhållanden
den sedelutgifningsrätt, på grund af inneliggande kassa,
som de enskilda bankerna nu hafva, alldeles borttagas, komme
deras utelöpande sedlar att förminskas med omkring 10 millioner.
Fråntages jemväl den rätt, som nu förefinnes att ge ut sedlar
på kassa-kreditiv, så går derigenom ytterligare bort en ganska
betydlig del af deras sedelstock. Jag hemställer nu till
eder, Mina Hrr! om det kan vara nyttigt för rörelsen att i ett
penndrag stryka bort en så betydlig del af det löpande myntet.
Först och främst vore det för privat-bankernas rörelse skadligt.
De finge inskränka flere rörelsegrenar. För öfrigt lärer väl icke
248
Den 12 September e. m.
kunna släppas ut i rörelsen mer än hvad som åtgår, och derutöfver
lärer väl ingen kunna tvingas alt mottaga sedlar.
Alt under sådana förhållanden vidtaga den åtgärd, Utsk:t
föreslagit, tror jag vara ett för landet ganska olyckligt beslut.
Här har af en värd talare blifvit tillstyrkt att lt. o. Ad.
skulle antaga Hr Wallenbergs reservation. Och som sakerna
nu stå och med den kännedom jag har af detta äreude, som
redan inom ett Stånd är afgjordt i enlighet med nämnde reservation,
tror äfven jag att man bör till densamma lemna bifall.
Hr Åke rman: Jag trodde icke att det i mitt första yt
trande
framstälda förslaget, ang:de hvad som städse bör förefinnas
i kassan, skulle röna sådant motstånd. Gr. Sparre har
sagt att enligt denna lag blott j:del af aktiekapitalet skall inbetalas.
Från honom hade jag så mycket mindre väntat ett inkast,
som han föreslagit att hela grundfonden borde kontant
inbetalas. Det är således tre gånger mer än jag föreslagit.
Hr Mannerskantz har, såsom skäl mot mitt förslag, anfört
svårigheten att beräkna bankens kassa. Jag skulle dock föreställa
mig alt en bankförvaltning, som skötes rätt, icke kan under
några förhållanden låta det. gå så nära att den äfventyrar
att öfverskrida sina rättigheter, och skulle på ett afdelningskontor
något oförändradt inträffa, finnes ju alltid telegraf, hvarigenom
hufvudkontoret för ett sådant fall kan underrättas.
Här har ordats om nödvändigheten att städse hålla samma
belopp i rörelsen, och detta så mycket mera, som några banker
komma att försvinna. I den åsigten instämmer jag fullkomligt;
men jag tror ej att ifrågavide förslag kan inverka derpå.
Jag tror att orsaken, hvarföre ej oktrojer på sednare tider
blifvit meddelade, härleder sig från det vidlyftiga sedelemissionssystem,
som gjort sig gällande.
Gr. Sparre: För min del har jag endast yttrat mig mot
den garanti, som en värd talare velat föreskrifva, eller att bankerna
städse skola hålla i kassan |:del af sin grundfond. Det
är öfverflödigt att tillägga berörde garanti till de öfriga, på samma
gång som detta stadgande i början af en banks verksamhet
är omöjligt att tillämpa, såvida man håller fast dervid att
blott j:del af hela aktiekapitalet skulle inbetalas kontant och
för återstoden lemnäs säkerhetshandlingar.
Frih. Gripenstedt, Johan August: För att ej förlänga
diskussionen öfver denna punkt, ber jag att få hänvisa till den
vidlyftiga utredning af frågan, som jag i går hade äran meddela,
och inskränker mig nu lill att anhålla om propos. på bifall
till Hr Wallenbergs reservation.
Hr Mannerskantz: Då jag uti mitt förra anförande icke
framställde något bestämdt yrkande med afseende på denna
26:te §, kan det synas obehöfligt att vidare yttra mig rörande
Den 12 September e. m.
249
den ena eller andra af de åsigler, som jag under diskussionen
hört uttalas. J)å likväl här blifvit antydt, att det är likgiltigt,
och att man icke tror att en större eller mindre sedelutgifning
har något betydligare inflytande på landets financiela ställning,
kan jag icke annat än på det högsta bestrida denna sats. Så
länge riksbanks-sedeln är landets enda lagliga betalningsmedel,
och alla — af en allmänt gällande värdemätare beroende —
eganderätts-förhållanden derföre skulle i sin djupaste grund
rubbas, om denna sedel ej i oförändradt värde bibehölles, skulle
det vara bland de a lidra farligaste företag att medgifva obegränsad
sedelutgifningsrätt så väl för Riks-Banken som för enskilda banker,
och att tillåta dylika banker, att huru som helst fritt uppkomma,
skulle visserligen till en början i landet framkalla en
mycket stegrad ekonomisk verksamhet och ett skenbart ökadt
välbefinnande, men efter kort tid slutligen medföra, antingen
inställandet af Riksbankens silfvervexling, eller ock ovilkorlig
ruin för vårt jordbruk och våra näringar.
Gr. Sparre: För min del har jag icke förordat en obegränsad
sedelutgifningsrätt, utan tvertom tillstyrkt dess inskränkande,
och jag vädjar i detta hänseende till hvarje ledamot af
detta Stånd.
Hr Mannerskantz: Jag ber blott att få säga Gr. Sparre,
det jag ej ansett Gr. Sparre vilja medgifva hvarje bank särskildt
större sedelutgifningsrätt, men att han förordat ett större antal
sedelutgifvande banker, hvilka tillsammans skulle få en större
sedelutgifningsrätt — än som för landet vore nyttig.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å den lörev:de §:n, hvars antagande
utan förändring ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade yrkats
dels af Gr. Sparre, att §:n måtte bifallas med följande förändrade
lydelse: »Bankbolag, som till Digifvande af egna banksedlar
är berättigadt, må ej utlemna eller i allmänna rörelsen på
en gång utelöpande hålla större belopp, än som sammanlagdt
i värde motsvaras af:
a) det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypothek, enligt
enskilda bankens räkenskaper;
b) behållningen i enskilda bankens egna kassor af rikets
mynt och II. Stms banksedlar;
c) guld och silfver efter samma beräkningsgrund i afseende
på värdet, som för R. Stms Bank nu är eller framdeles kan
blifva föreskrifvet;
d) behållningen af i R. Stms Bank insatte medel;
e) de för kassakreditiver lemnade säkerhets-handlingar,
hvilka enskilda banken innehar och som äro till beskaffenheten
med grundfondshvpotheket jemförliga, dock aldrig till större belopp,
än som motsvarar femtio proc. af bankens hela grundfond.
250
Den 12 September c. m.
Mom. 2. Till bankbolags utelöpande sedelstock räknas alla
af bankbolaget utgifna, till innehafvaren ställda, tryckta eller
graverade förbindelser af hvad namn och beskaffenhet som helst;»
dels ock af Hr Akerman, att §:n måtte till Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många nej jemte ett
eller annat ja, och sedermera propos. på bifall till densamma
med ofvanomförmälda förändrade lydelse, då svaren utföllo med
många ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
§ 27.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För min del skulle jag
vilja tillstyrka antingen återremiss af denna §:s 2:dra morn., eller
ock ett tillägg dertill i den syftning, att privatbanker ej skulle
hafva rätt att utgifva sedlar till högre valör än Riks-Banken.
Det heter i 2:dra mom:t: »Banksedlar få endast lyda å fem,
tio, femtio, etthundra och femhundra rdr.» Såsom bekant
är, har det varit i fråga att indraga Riks-Bankens sedlar på lägre
valör än 10 rdr, och om den åsigten vinner R. o. Ad:s och de
öfriga Ståndens bifall, skulle privatbankerna enligt detta förslag
hafva genom lag sig tillförsäkrad rättigheten att i rörelsen utsläppa
sedlar på en valör, hvartill Riks-Banken icke är berättigad.
Hr Dalman: För min del skulle jag vilja gå ännu längre
i mitt yrkande än Gr. Liljencrants. Jag anhåller nemi. på grund
af nämnde Gr:s yttrande om bifall till ifrågav:de morn., men
med uteslutande af ordet »fem».
Gr. Sparre: Vöre de begge talare, som motsatt sig privatbankernas
rätt att utge sedlar på 5 rdr:s valör, boende såsom
jag i en landsort, skulle de troligen icke framställa ett sådant
yrkande. Svårigheten att på landsbyggden erhålla småmynt
är tillräckligt stor och skulle än vidare försvåras genom
det nyss framställda förslaget. För öfrigt och då man ej har skäl
att vara missnöjd med privatbankerna, ser jag ingen anledning
att frånträda en lagstiftning, som visat sig vara så välgörande.
Jag anhåller om bifall till denna § oförändrad.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Gr. Sparre till
alla delar. Hvad angår Hr Dalmans förslag, så är det en gengångare
från gamla tider, för att inskränka privatbankernas sedelutgifningsrätt.
Beträffande Gr. Liljencrants’ förslag, har jag visserligen ingenting
deremot, emedan del icke gör något hvarken till eller
ifrån, om det antages. Jag skulle dock icke anse det vara skäl
att antaga förslaget, emedan R. o. Ad. troligen blifver ensamt i
ett sådant beslut.
Jag anhåller om bifall till §:n oförändrad.
Den 12 September e. m.
251
Gr. Liljencrants: Hvad angår mitt förslag, så medgif
ver
jag gerna, att utsigterna för indragning af Riksbankens småsedlar
kan vara oviss, men man har dock sett större förändringar
i åsigter inträda.
Frih. Tersmeden har yttrat att detta Stånd skulle förmodligen
blifva ensamt i sitt beslut, om det antcge mitt förslag.
Jag får då upplysa att både inom Preste- och Bonde-St:n frågan
kommer att bringas till tals, och att flere ledamöter inom
dessa Stånd vilja söka genomdrifva hvad jag föreslagit.
Hr Dalman: Man har sagt, att det i landsorten vore
alldeles omöjligt att få småsedlar, om icke privatbankerna funnes.
Detsamma har yttrats i 30 år. Men huru bar man sig
åt, innan privatbankerna 1'unnos? Denna privatbankernas rättighet
alt utge sedlar af lägre valör, har för öfrigt motverkat det
för ett ordnadt myntväsende vigtiga ändamålet, att nemi. få
silfver mycket mera spridt i landet.
Då jag ej har något hopp om omedelbart bifall till mitt
yrkande, anhåller jag alt mitt förslag vid en möjligen blifvande
återremisss måtte få medfölja till Utsk:t.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Hvad beträffar
sjelfva saken, så lära väl bankerna vara till för allmänna rörelsens
beqvämlighet; och jag är äfven öfvertygad att den allmänna
rörelsen behöfver sådana valörer som 5-rdr:ne, om man äfven
toge bort l-rdr:ne. Hvar och en, som vistats i landsorten
längre från Stockholm, vet huru svårt det är att vara utan
l-rdr:ne,och huru mycket obeqvämare för allmänna rörelsen
vore det ej, om äfven 5-rdr:ne bortginge ur rörelsen.
Jag anhåller om bifall till §:n oförändrad.
Hr Mannerskantz: Då jag, på sätt jag flere gånger
förut yttrat, anser det rigtigt att sätta en gräns för den massa
kreditsedlar, som äro i allmänna rörelsen, och söka göra allmänheten
mera förtrolig med den tanken att silfver, och icke sedlar,
är det egentliga myntet, och att sedlar blott äro myntrepresentativ,
kan jag ej annat än instämma med Gr. Liljencrants.
Det är naturligt att, om riksbanken för ett erkändt allmänt
nyttigt ändamåls skull ålägges draga in sedlar af en eller annan
valör, privatbankerna måste göra sammaledes, om hela åtgärden
skall hafva någon betydelse och åstadkomma den nytta, som
åsyftas. Men för att kunna ålägga privatbankerna att rätta sig
elter Riks-Banken i detta afseende, erfordras någon bestämmelse
af tid, inom hvilken förändringen bör ske. För ett noggrannare
öfvervägande af Gr. Liljencrants’ förslag torde det derföre
vara lämpligare att återremittera denna §, hvarföre jag derom
anhåller.
Hr Dalmans förslag att, innan en sådan inskränkning i
utgifvandet af lägre sedelvalörer, hvarom här är fråga, företa
-
252
Den 12 September e. m.
ges inom Riksbanken, föreskrifva något dylikt för de enskilda
bankerna, tror jag skulle vara blott att tillfoga dessa sednare
den största skada, utan att medföra något gagn för det allmänna.
Gr. Liljencrants: Föga trodde jag att min framställning
vid denna § skulle förorsaka en så vidlyftig diskussion, och jag
skulle icke heller vilja ännu mer förlänga densamma, om jag
icke ansett mig böra motsätta mig så litet bankmässiga åtgärder,
som dem Frih. Stjernstedt framställt, nemi. att i första
rummet fästa sig vid hvad som är beqvämast. Jag protesterar
en gång för alla mot något sådant. Man bör väl söka vänja
folk vid att hafva i sina händer metallisk valuta, äfven om det
af en eller annan betraktas såsom obeqvämt. I utlandet, der
man rör sig med fullt ut lika stora summor som här, låter det
sig göra att begagna klingande mynt, och jag vet ej, hvarföre
det skulle vara mera obeqvämt här i landet.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Hr Dalman: I anledning af det inkast att indragningen
af sedlar å 5 rdrs valör skulle förorsaka så stor förlust för de
enskilda bankerna, ber jag att få nämna, att det ingalunda är
min mening att de sedlar å 5 rdr, som nu äro i rörelsen, skola
indragas, utan endast att de banker, som få ny oktroy, ej må
ega rätt att utgifva sedlar å så låg valör.
Frih. Stjernstedt: I motsats mot Gr. Liljencrants, anser
jag att man bör tillse, att alla banker vidtaga sådana åtgärder,
som äro beqvämliga för allmänna rörelsen. Så länge allmänheten
nöjer sig med pappersmynt, bör det väl få begagna
sådant, oeh när det vill hafva metallisk valuta i pappersmyntets
ställe, vet den nog huru den skall förskaffa sig sådan.
Jag vidblifver mitt yrkande om bifall till §:n.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. och Landtm., att i afseende å den sednare delen af
monr.t 1 i förev:de § hade yrkats dels bifall och dels återremiss,
hvaremot §:n i öfrigt lemnats utan anmärkning; och komme,
vid sådant förhållande, delning af proposm att ega rum.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till §:n, med undantag af sednare delen utaf mom:t 1, och blef
denna propos. med ja besvarad.
Sedermera gjordes propos. på bifall till sednare delen af
motn:t 1, hvartill svarades många ja, blandade med nej, och
vidare propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med månsa
nej jemte åtskilliga ja; hvarefter propos. på bifall till ifrågavide
del af §:n förnyades och besvarades med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Dea 12 September e. m.
253
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller sednare delen af mom:t 1 i 27:de §:n
af Sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts förslag till lag om enskilda
banker, med rätt att utgifva egna banksedlar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de stadgande.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 18.
§§ 28—38 jemte rubriken och ingressen.
Biföllos.
Föredrogs ånyo sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts den
5 och 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 2, med förslag till lag
om enskilda banker, utan rätt alt utgifva egna banksedlar.
Gr. Sparre: 1 likhet med hvad B. o. Ad. beslutat i af
seende
på sammansatta Banko- och Lag-Utslcts Betänk. N:o 1,
får jag hemställa att detta Betänk, föredrages punktvis och att
rubriken sist afgöres, äfvensom anhålla om propos. derpå att
Utsk:t bemyndigas att, utan hinder af hvad R. o. Ad. i de särskilda
punkterna beslutat, med anledning af de andra Ståndens
olika beslut, företaga de jemkningar, som med afseende på berörde
beslut må anses behöfliga.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till denna hemställan
lemnat bifall, föredrogs:
Förslaget till lag om enskilda banker, utan rätt att utgifva
egna banksedlar.
§ 1-
Gr Sparre: Mot denna § har jag ingen annan anmärkning
att göra än att jag skulle vilja föreslå, att det beslut,
R. o. Ad. fattade på f. m., ang:de förbehåll för K. M. att
pröfva en bankinrättnings nytta, äfven må godkännas för denna
§. Det torde icke vara lämpligt, att då K. M. i fråga om hvilket
aktiebolag som helst och äfven i afseende på sedelutgilvande
banker har nyttighetspröfning sig förbehållen, K. M. ej skulle
ega denna rättighet i afseende på de banker, hvarom nu är
254
Den 12 September e. m„
fråga och hvilkas grundtanke är, att de skola ställas i öfverensstämmelse
med aktiebolagslagen af år 1848. Vore det deremot
endast fråga om att granska, huruvida bankbolagsreglorna öfverensstämma
med lag och författningar, ser jag intet hinder,
hvarföre icke en sådan pröfning kunde öfverlemnas åt en juridisk
myndighet.
För min del skulle jag således vilja föreslå vid denna §
samma tillägg som antogs vid pröfningen af motsvarande § i
lagen om sedelutgifvande banker, eller orden: »och finnér K.
M. bankinrättningen vara för landet nyttig.»
Hr Fahnehjelm, Gustaf: På grund af de upplysningar
ang:de Utsk:ts förslag, som lemnades vid de gemensamma öfverläggningarne
och som äfven i R. o. Ad:s plenum blifvit meddelade,
äfvensom med stöd af de skäl, som åberopades för att
bibehålla Utslcts förslag vid § t af det först föredragna lagförslaget,
får jag anhålla om bifall till denna § oförändrad.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Lika nödvändigt som jag
anser det vara att K. M. har rätt att pröfva nyttan eller skadan
af banker med rätt att utgifva sedlar, lika onödigt anser
jag det vara att i afseende på banker utan rätt att utgifva sedlar
besvära K. M. med en sådan pröfning. Jag får derföre
förena mig i yrkandet af bifall till §:n oförändrad.
Gr. Sparre: Jag anhåller att för R. o. Ad. få uppläsa
ifrågav:de §. Den lyder sålunda: »De, som vilja ingå bolag, i
ändamål alt genom en vald styrelse drifva bankrörelse, utan rätt
att utgifva egna banksedlar, skola hos K. M. om nådig tillåtelse
dertill sig anmäla och dervid inlemna de af bolaget antagna
bolagsreglor. Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag
samt lag och förordningar i öfrigt, meddelas tillåtelse till bankrörelsens
drifvande under en tid af högst 10 år, räknade från
bankens öppnande.
Oaskar bankbolag förlängning af oktrojen erhålla, gore i
den ordning, som nu är sagd, ansökan derom aderton månader
innan den löpande oktrojen tilländagår.»
Hvad menas då med att bolagsreglorna skola insändas till
Iv. M., som, om de öfverensstämma med lag och författningar
i öfrigt, meddelar tillåtelse till bankrörelses bedrifvande? Mig förefaller
mycket enklare att i detta afseende öfverlemna bolagsreglorna
till en juridisk myndighet, som företager denna pröfning.
Jag är nemi. af samma tanke, som den siste värde talaren,
att man i förev:de hänseende icke bör besvära K. M.;
men å andra sidan torde det icke vara lämpligt att uti tvenne
lagförslag, hvilka hafva så mycken öfverensstämmelse med hvarandra
som detta och det näst förut föredragna, begagna olika
uttryck. Enligt detta förslag kan K. M. icke, äfven om han
anser att ett tällägg i bolagsreglorna är aldrig så nödvändigt,
införa detsamma, derföre att, om blott bolagsreglorna äro öfver
-
Den 12 September e. m.
255
ensstämmande med lag och förordningar, bolaget eger rättighet
att få bolagsreglorna fastställda. Jag anser att K. M. bör ega
rättighet att oktrojera sådana bolag som det ifrågav^de, och är
öfvertvgad att K. M., såvida det öfverensstämmer med landets
väl, icke skall motsätta sig dylika företag.
Jag vidblifver mitt yrkande.
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: Ehuru jag visserligen
icke anser en sådan nyttighetspröfning, som i afseende på sedelntgifvande
banker blifvit åt K. M. uppdragen, vara i förev:de
hänseende alldeles nödvändig, kan jag dock icke neka att jag
anser konseqvens i lagstiftningen fordra att den pröfning, som
i detta fall skall ega rum, må vara någon annan, än den kollationerings-åtgärd,
som i forev:de § blifvit föreslagen. Enligt
detta förslag, skulle de icke-sedelutgifvande bankerna, i afseende
å K. M:s sanktion, inskjutas under samma kathegori,
som andra aktiebolag, och bolagsreglorna således icke vara underkastade
någon annan pröfning, än den, som erfordras för
hvilket annat bolag som helst.
Men då en bank-inrättning obestridligen står uti helt annat
förhållande till allmänheten, än andra industriella anstalter,
såsom t. ex. ett bomullsspinneri eller en badinrättning; och då
det, enligt min åsigt, bör finnas en utväg att, i händelse K. M.
så finner nödigt, göra de ändringar och tillägg i bolagsreglorna,
som för tydlighetens skull eller af annan orsak kunna vara af
behofvet påkallade, men som eljest möjligen af en envis direktion
skulle bestridas, hemställer jag att bestämmelsen om K.
M:s pröfningsrätt — hvilken i annat fall gerna kunde öfverlemnas
till någon underordnad myndighet — måtte få en sådan
lydelse, att detta blir i lagen tydligen medgifvet.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att sista delen af §:n
må erhålla följande förändrade lydelse: »Befinnes dessa öfverensstämma
med denna lag, samt lag och förordningar i öfrigt,
och finner Iv. M. skäl att den sökta stadfästelsen meddela, lemnäs
tillåtelse till bankrörelsens drifvande under en tid af högst
10 år, räknade från bankens öppnande.
Hr Dalman: Jag beklagar att Gr. Sparre hvarken för
(Jtsk:t framlagt sina betänkligheter emot denna §, och ej heller
reserverat sig deremot. Det hade varit önskligt att frågan, huruvida
K. M. bör i förev:de hänseende ega en mera vidsträckt
pröfningsrätt, blifvit inom Utsk:t diskuterad, hvarigenom §:n
möjligen kunnat erhålla en lämpligare lydelse, och således de
icke-sedelutgifvande banker ej blifvit ställda i paritet med de
sedclutgifvande.
Om 11. o. Ad. nu tvekar godkänna Utsk:ts förslag, hvilket
jag för min del anser tillfyllestgörande, anhåller jag om propos.
på återremiss, på det Utsk:t må blifva i tillfälle att rådslå såväl
om saken, som om formen.
256
Den 12 September e. m.
Gr. Sparre: Jag ber att få svara den siste värde talaren,
att jag inom Utsk:t framställt samma yrkande, som här, men
att jag icke reserverat mig på grund deraf, att jag icke ville
belasta Betänlct med alltför många reservationer, och måst i
en annan punkt vidlyftigt motivera min mening.
Emellertid kan väl icke den omständigheten förringa vigten
af mitt yrkande.
Hr Fahnehjelm: Jag har visserligen icke något emot
att denna § omredigeras, så att ifrågav:de bankbolag komma i
öfverensstämmelse med andra bolag i allmänhet; men jag vågar
hemställa, huruvida det kan vara lämpligt att fatta ett sådant
beslut, då det är ganska ringa probabilitet att de andra Stånden
afgöra frågan i den af Gr. Sparre föreslagna syltning, så
mycket mera, som vid gårdagens gemensamma öfverläggningar
ingen röst höjde sig för förändring i l'örev:de hänseende.
Med afseende derpå, att man bör tillse att det blifver en
fullkomlig konseqvens mellan l:sta §:n i hvartdera af de begge
lagförslagen, får jag fästa uppmärksamheten på den stora skiljaktighet
man vid de gemensamma öfverläggningarne velat bestämma
mellan dessa lagförslag, och den olika karakter, man
anser dem ega till följe af sin natur.
Gr. Sparre: Med afseende på den gjorda anmärkningen,
att R. o. Ad:s beslut, om det skiljde sig från Utsk:ts förslag,
ej skulle vinna framgång, får jag nämna att §:n redan blifvit
af ett Stånd återremitterad. Örn således R. o. Ad. fattar ett
beslut, olika med Utsk:ts förslag, lider intet tvifvel att detsamma
icke kan hafva inflytande på §:ns förnyade behandling inom
Utsk:t.
Hvad angår §:ns innehåll, så, och då jag icke önskar annat,
än att K. M. skall hafva pröfningsrätt af en banks nytta,
och icke blott ett kollationerings-åliggande, samt hvad Frih. Gripenstedt
framställt, innefattar allt hvad jag önskar, vill jag förena
mig med honom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
dels af Frih. Gripenstedt att §:n måtte antagas med
den förändring, att sednare delen af l:sta mom:t komme att lyda
sålunda: »Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag, samt
lag och förordningar i öfrigt, och finner K. M. skäl att den
sökta stadfästelsen meddela, lemnäs tillåtelse till bankrörelsens
drifvande under en tid af högst 10 år, räknade från bankens
öppnande»; och dels slutligen af Hr Dalman, att §:n måtte till
Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många nej, blandade
med
Den 12 September e. m.
257
med ja, och sedermera propos. på §:ns antagande med den af
Frih. Gripenstedt föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många ja, jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
§ 2.
Hr Mannerskantz: Då detta är det forsta fall, då man
velat i vår lagstiftning frångå den hittills antagna grundsatsen
af gemensam ansvarighet för alla delegare i hvad bank-anstalt
som helst, anser jag mig böra uttala den åsigt alt berörde ansvarighet
bör fortfarande förefinnas. Jag tror nemi. att äfven
bankbolag, som ej utgifva egna sedlar, kunna komma i sådana
förhållanden till allmänheten, att hvad de göra eller underlåta,
lika så skadligt kan inverka på rörelsens jemna gång och den
allmänna affärssäkerheten, som den verksamhet, hvilken bedrifves
af bolag, som ega rätt att utgifva sedlar, och att samma
tryggande garanti af gemensam ansvarighet borde finnas för
såväl ena som andra sorten bolag. När jag genomläste Betänkt,
fann jag dessutom ganska få bestämmelser, som innefatta
något betryggande för allmänheten, i fall de icke solidariska
bankerna brista i uppfyllandet af deras åtagna förbindelser.
Jag skulle således, för min del, vilja anhålla om återremiss
af §:n, på det att Utsk:t må ånyo öfverväga nödvändigheten
af solidarisk ansvarighet i förev:de hänseende.
Hr Dalman: För att icke onödigtvis upptaga R. o. Ad:s
tid, och då Hr Mannerskantz yttrat alldeles samma åsigter som
dem jag hyser, inskränker jag mig till att, lika med honom,
anhålla om återremiss af denna §.
Gr. Sparre: Jag betvifiar icke, att det skulle gå an att
stifta en lag för banker, utan rätt att utgifva sedlar, med solidarisk
ansvarighet för delegarne. Men jag betvifiar, att några
sådana banker skulle komma till stånd. Utsk:t har varit af
den åsigt, att en utväg borde finnas för dem, hvilka den solidariska
ansvarigheten afhåller från att ingå i bankföretag, att
på detta sätt göra sina kapitaler fruktbärande.
Hvad beträffar den garanti, som bör förefinnas, för att
dessa banker ej må blifva skadliga, har Utsk:t trott en stor
sådan förefinnas i den offentlighet, som bankerna skulle underkastas
genom den åt vederbörande myndighet uppdragna granskning,
äfvensom genom påbudet att qvartalsvis gifva allmänheten
del af bankens ställning. En annan garanti förefinnes äfven i
den stora summan af 2 millioner, som skall af aktie-egarne
såsom grundfond tillskjutas, hvilken summa är en säker borgen
att dessa tillse det banken skötes på det mest ändamålsenliga
och lämpliga sätt.
H. VI. 17
258
Den 12 September e. m.
Hr Bildt, Gillis: För hvar och en, som intresserat sig
för vårt lands industriel utveckling, har det varit särdeles glädjande
att inhemta hvad som förekommit i sammansatta Utsk:ts
för Riks-Stånden framlagda Betänk.; icke derföre att jag anser,
det man kommit särdeles långt i hvad som utgör ett nödvändigt
vilkor för vårt industriela lif och för samhällets utveckling;
men derföre att man dock gjort icke obetydliga framsteg, och
ett bland dessa är, att man sökt uppmuntra tillkomsten af enskilda
banker utan sedelutgifningsrätt. Behofvet af sådana banker
har länge visat sig, och man har äfven sett en sådan bank
framkomma, ehuru på sidan af lagen, ty det finnes i det bolag,
hvarå jag nu hänsyftar, en solidarisk ansvarighet för två
personer, och de öfrige delegarne äro kommandit-delegare. Jag
skulle dock tro, att det vore riktigare att genom en lag söka
göra det möjligt att bedrifva en sådan bankrörelse, som genom
detta förslag åsyftas.
Vi hörde Finans-Ministern vid de gemensamma öfverläggningarne
säga, att om man håller strängt på bestämmelserna i
afseende på enskilda bankers rätt, hvilka få utgifva sedlar, är
det derföre att de uti denna rättighet ega en stor fördel framför
andra penninge-inrättningar.
Om man skulle för stiftandet af en bank, utan sedelutgifningsrätt,
först behöfva ingå till K. M. med anhållan att få
bilda ett sådant bolag, och Iv. M. sedan skulle pröfva huruvida
banken är nyttig eller ej, och dertill kommer att medlemmarne
af bolaget skulle ikläda sig solidarisk ansvarighet, hvarföre skulle
de då afsäga sig rättigheten att utgifva sedlar? Obestridligen
är det en fördel att bredvid privatbankerna finnas sådana inrättningar,
som den il'rågav:de, hvarföre jag anhåller om bifall
till §:n oförändrad.
Frih. Gripenstedt: Då denna § af åtskillige ledamöter
blifvit bestridd af det skäl, att de önskade att äfven här solidarisk
ansvarighet måtte åläggas bankdelegarne, ber jag att i
sådant afseende få yttra några ord. Då det utan tvifvel skulle
vara ganska nyttigt, om sådana banker, som den ifrågav:de,
komme att uppstå, men dessa banker icke skulle komma att
åtnjuta några särskilda privilegier eller förmåner (såsom sedelutgifningsrätt,
kreditivrätt eller dylikt), så tror jag det vara
principenligt riktigt att man i afseende på de särskilda slagen
af banker äfven iakttager någon olikhet i fråga om skyldigheter.
Det är visserligen sannt, att, ehuru ifrågav:de banker
komma att stå till allmänheten i ett annat och mindre utsträckt
förhållande, än de sedelutgifvande, man likväl är pligtig tillse
att de, som skänka dessa banker sitt förtroende och der insätta
sina penningar, äfven måtte åtnjuta en betryggande säkerhet,
genom en lämplig organisation af desamma. Det har derföre
också varit nödvändigt för lagstiftaren att för ifrågav:de
banker söka några andra tillförlitliga garantier, i stället för den
Den 12 September e. m.
259
solidariska ansvarigheten, hvilken här skäligen ansetts böra och
kunna eftergifvas.
Dessa garantier bestå, bland annat och förnämligast, i en
fullständig offentlighet samt en betydlig grundfond, hvilken måste
gå förlorad, innan allmänheten kan blifva lidande.
Efter en noggrann pröfning af detta förslag, tror jag att
ifrågav:de banker skola komma att, äfven utan solidarisk ansvarighet,
erbjuda en fullkomlig säkerhet för dem, som åt dessa
banker anförtro sina penningar; och jag hemställer derföre, att
R. o. Ad. måtte antaga Utsk:ts förslag i denna del.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den ifrågav.dc §:n, framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma, och då dervid
svarades många ja, jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
§§ 3-19.
Biföllos.
§ 20.
Gr. Sparre: l öfverensstämmelse med hvad jag yrkade vid
föredragning af § 21 af sammansatta Banko- och Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 1, lår jag hemställa att denna § må erhålla följande
lydelse: »Bankens hufvudkontor må endast i stad öppnas.»
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o. Landtm,
att derunder endast hade yrkats bifall till §:n med följande förändrade
lydelse: »Bankens hufvudkontor må endast i stad öppnas»,
hvarefter, och sedan propos. på bifall till §:n oförändrad
blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. på §:ns antagande
med ofvansagde förändrade lydelse gjordes och besvarades
med ja.
§§ 21-25.
Biföllos.
§ 26.
Hr Nordenfalk, Carl: Då det icke kan vara sammansatta
Utskds mening, att lagsökning icke får ega rum efter en
månad från förfallodagen, får jag anhålla att denna § återremitteras,
för att erhålla en bättre redaktion. Meningen är väl,
att bankbolng icke njuter samma rätt till handräckning, som
11. Sers Diskontverk, så vida ej lagsökning anställes inom en
månad från förfallotiden.
260
Den 15 September
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos. på
bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på
återremiss deraf, som med ja besvarades.
§§ 27—29, samt rubriken och ingressen.
Biföllos.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 15 September 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 12 dennes.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 426, innehållande, bland annat, inbjudning till de
öfriga Riks-Stånden att biträda Bonde-St:s, vid pröfning af Sammansatta
Banko- och Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 2, fattade beslut
att godkänna 7:de §:n i förslaget till lag om enskilda banker
utan rätt att utgifva egna banksedlar, med den ändring, att summan
2 millioner rdr utbyttes emot summan 500,000 rdr.
Gr. Sparre, Erik: I detta ämne har R. o. Ad. redan
fattat sitt beslut, och med godkännande af Utsk:ts förslag bestämt
minimum för sedelutgifvande banker till 2 millioner rdr.
Det kan icke undgå R. o. Ad:s uppmärksamhet att denna inbjudning
långt ifrån öfverensslämmer härmed, och då jag icke
kan föreställa mig att R. o. Ad. i ett följande plenum kan vara
beredt på att frångå ett beslut, fattadt i ett näst föregående,
Den 15 September. 261
anhåller jag att Bonde-St:s inbjudning måtte läggas til handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i afseende å denna § fattade
beslut och lade prot.-utdraget till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande sammansatta
Banko- och Lag-Utsk:ts den 5 och 7 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 3, i ani. af väckta motioner ang:de förändring
af lagens stadgande om ränta.
l:sta punkten.
Frih. Hermelin, Garl Samuel: Jag hade hoppats att
någon annan, dertill mera vuxen, skulle begärt ordet, men då
så icke skett, måste väl jag deran. Jag hemställer då först och
främst, om det är rätta tidpunkten att införa fri ränta, då man
vill förminska de låneinrättningar, som finnas; och R. o. Ad,
har nyligen beslutat en sådan förminskning, genom nedsättande
af diskontens lånefond, hvarförutan det är fråga om att Manufaktur-diskonten
helt och hållet skall försvinna. Detta förslag
skulle dessutom för låntagare medföra ökade omkostnader och
tätare omsättningar.
Jag är af den åsigten, att om räntan nu nödvändigt skall
göras fri, så bör det åtminstone ske med konseqvens, d. v. s.
utan all inskränkning; och dessutom innehåller icke förslaget
något stadgande om huru lång månaden skall räknas och huru
tillgå skall, om éj lagsökning för förfallet lån inom rätt tid uttages.
Skall då räntan fortfarande räknas högre än sex proc.,
fastän tiden öfverstiger 6 månader?
På dessa grunder skulle jag helst önska återremiss, men som
detta möjligen torde möta svårigheter, får jag anhålla om afslag.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Då ingen annan bebegärt
ordet för att understödja Utsk:ts förslag, anser jag mig
böra äfven nu med några ord uttala min mening, ehuru densamma
genom yttranden vid flera föreg:de tillfällen redan förut torde vara
känd. Jag behöfver icke fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
hvilken stor vigt och betydelse denna fråga har, ej mindre i praktiskt
än i principielt hänseende, då derigenom skulle erkännas frihetens
grundsats äfven i fråga om penninge-aftal emellan enskilda.
Det är också tillfredsställande att se huru den fruktan, som enligt
mitt förmenande utan grund förut funnits för en sådan frihet,
småningom minskats, samt att det allmänna tänkesättet numera
tyckes hafva kommit till mognad i detta afseende, och ansett
det vara icke blott af rättvisa, utan ock af nytta och nödvändighet
påkalladt, att samma frihet, som redan länge varit erkänd
i fråga om handel och näringar, äfven i detta fall blifver
262
Den 15 September.
tillämpad. Utsk:ts utredning härom synes mig i alla delar ganska
förtjenstfull, och jag vill derföre blott i korthet upptaga
några af dess hufvudgrunder.
I afseende på sjelfva principen, lärer väl ingen gerna kunna
bestrida riktigheten deraf att enskilda böra få ega frihet att
sjelfva bestämma sina ömsesidiga aftal, rörande penningar, lika
väl som det icke kan förmenas dem att bestämma priset vid
öfverlåtelse eller nyttjanderätt af hvilken annan sak som helst.
Och icke heller lärer det numera falla någon in att vilja på
förhand föreskrifva huru mycket som får tagas i frakt för ett
fartyg eller i hyra för ett hus, eller något dylikt, lika litet som
att vilja fixera priset på handelsvaror. Ty utom det uppenbart
rättsvidriga i ett sådant ingrepp å den enskildes frihet att disponera
öfver sin egendom, skulle följden häraf naturligtvis blifva — enär
ingen kan tvingas att lemna effekterna till det fixerade priset —
att marknaden, så snart detta fixerade pris understiger varornas
verkliga värde för tillfället, blir tom, och att det goda priset,
som man ville bereda, i stället framkallar brist.
Men hvarföre skall då ej samma grundsats få gälla äfven
i fråga om penningar (silfver), som i sjelfva verket ej är något
annat än en vara, hvilken hudvudsakligen begagnas att representera
alla andra värden?
Man har visserligen ofta hört farhågor framhållas att detta
skulle medföra en svår rubbning i alla förhållanden. Men de
förmenta skäl, som härför blifvit andragna, hafva så ofta blifvit
upptagna och vederlagda, att jag icke anser mig behöfva å nyo
upprepa motbevisningen, helst en sådan blifvit ganska fullständigt
och, enligt min tanke, öfvertygande genomförd i Utsk:ts
Betänk. Mången har hufvudsakligast hyst dessa farhågor med
afseende å jordbruket. Men månne icke dessa farhågor redan
böra lugnas derigenom att enligt Utsk:ts förslag den fria räntan
skulle medgifvas endast för s. k. korta papper och för sådana,
der säkerheten ej bestod i fastighet? Det finnes dessutom ännu ett
annat och långt vigtigare skäl för att frigifvandet af räntan icke
skulle komma att lända jordbruket till skada, utan tvertom till
gagn. Detta består i den af Utsk:t så tydligt utvecklade omständigheten
att en fri ränta utgör ett nödvändigt vilkor för att
egendomspriset på ett naturligt sätt skall ställa sig i ett riktigt
förhållande till afkastningen och kapital-tillgången, samt sålunda
vara . en slags barometer, som angifver det normala tillståndet
och varnar för öfverdrifna spekulationer i denna riktning, hvilkas
följder alltid äro ganska bekymmersamma.
Bland de många olägenheterna af stadgandet i nu gällande
lag om räntans inskränkning, vill jag för öfrigt blott påminna
om det obestridliga faktum att detta stadgande på mångfaldigt
sätt kan kringgås, och att det sålunda, utan att åstadkomma
hvad man dermed åsyftar, fastlielldre ökar det onda och i betrycka
tider så försvårar anskaffandet af penningar att mången
derigenom till sin olycka tvingas till ruinerande försäljningar.
Ett slående bevis på svårigheten eller omöjligheten att under
Den 15 September.
263
alla förhållanden iakttaga lagen, hafva vi dessutom haft deruti,
att statsmakterna sjelfva en gång af omständigheterna nödgades
anskaffa och utlåna kapitaler till högre pris än lagen egentigen
medgifver.
Jag skulle visserligen hafva anledning att än vidare utveckla
många af de skäl, som tala för antagandet af detta förslag, men
de hafva redan så ofta blifvit framdragna, dels i K. M:s Nåd.
Propos. vid sistl. riksdag, dels i löregide diskussioner i ämnet,
och nu slutligen i Utsk:ts Betänk., att jag nu inskränker mig
till att endast anhålla om bifall till den förevarande punkten.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För min del är
jag visserligen icke på något sätt benägen att bestrida den af
Utsk:t uttalade grundsatsen i afseende å fria räntan — den är
fullkomligt riktig som grundsats betraktad —, men jag är lika
så litet benägen att medgifva, det tidpunkten för lagens ändrande
är lyckligt vald; och detta med afseende å förhållanden,
som redan länge förefunnits och ännu äro för handen. Vid
sista riksdagen afslog också R. o. Ad. denna fråga, och sedan
dess hafva inga nya förhållanden inträdt, som kunna verka ändring
i detta beslut. Tvärtom har ju filialbankernes indragning
— en åtgärd, som jag för öfrigt fullkomligt gillar — bidragit att
minska lånetillgången.
Ue fördelar, Frih. Gripenstedt förespeglat jordbruket med
afseende å detta förslag, kan jag ingalunda biträda, och är af
en alldeles motsatt öfvertygelse. Om förslaget går igenom,
kommer en stor del af de penningar, som nu disponeras för
denna näring och för den mindre industriidkaren, att för dem
gå förlorade, emedan spekulativa affärsmän kunna gifva högre
ränta.
Jag kan således icke göra mig reda för, till hvilkens eller
hvilkas fromma förslaget är väckt. Icke är det för jordbrukaren,
icke för industriidkaren, icke för våra klent aflönade
tjenstemän; ja! icke ens för kapitalisten, som derigenom drifves
till vådliga spekulationer, ty vi veta att cessioner göras på
100,000 tals rdr, utan att någon kan förstå, huru cessionanten
kunnat få så stor skuld. Bortslösade kapitaler äro en gifven
nationalförlust, och jag får upprigtigt bekänna, att jag icke har
lust att understödja dylika spekulationer.
Utskrts skäl hafva således ingalunda kunnat öfvertyga mig
om nyttan och nödvändigheten af denna förändring, och jag
lemnar derhän, om denna för jordbruket ämnade »tuktan» kan
vara föreslagen efter moget bepröfvande och med lugnt omdöme.
Sex månaders tid, som Utsk:t föreslagit, är redan, med
afseende å affärspapper, en alltför lång tid; och om man nu
nödvändigt skall taga något steg i denna riktning, bör man åtminstone
nöja sig med den tid af högst 3 månader, som Riksarkivarien
Nordström i sin reservation föreslagit. För detta
förslag ämnar jag också lemna min röst, såvida icke utsigter
yppa sig att få hela frågan afslagen, hvilket jag helst önskade.
264
Den 15 September.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru det faller sig svårt att uppträda
i ett ämne, som så vidlyftigt blifvit behandladt i tal och
skrift och som nyss af Frih. Gripenstedt blifvit vida bättre ntredt
än jag kan göra, så måste jag dock som ledamot af Utsk:t
göra några anmärkningar.
Man har sagt att grundsatsen om den fria räntan är riktig,
men att den icke kan tillämpas. — Jag deremot säger att
den grundsats, som icke kan tillämpas, är oriktig, och att den
nu gällande lagen icke kan tillämpas vid kritiska tillfällen, hafva
Stalsmakterne sjelfve visat; och huru skall den enskilde kunna
hysa någon aktning för en lag af den beskaffenhet att den icke
ens af Statsmakterne kan efterlefvas? Och under hvilket förhållande
som helst kan lagstiftningen icke hindra den lättsinnige
eller illa beräknande spekulanten att låna till högre ränta än
han kan förtjena.
Den föreg:de talaren har frågat, till hvilkens eller hvilkas
nytta detta förslag är framlagdt, och härpå svarar jag, att det är
till hela samhällets; ty det finnes intet samhälle, der börsmännen
förtjena, utan att detta äfven sker till alla andra klassers
fromma. Afven jordbrukaren och den mindre industri-idkaren
vinner genom förslagets antagande, ty han slipper en mängd
omvägar och löper ej så lätt risken att nödgas sälja sin egendom
till underpris; ty om han finner sin fördel uti att låna
pengar till högre ränta än den nu bestämda, vöre det oförsvarligt
af lagstiftaren att hindra detsamma.
Hvad åter tiden för dessa papper beträffar, så är just
6 inånader den rätt valda i vårt land; ja, t. o. m. kanske något
för kort för fabriksidkaren. Antoge man deremot 3 månader,
skulle sådant oftast förorsaka papperets omskrifning med
dermed följande dryg provision.
Den omständigheten att den nu gällande lagen bestått i
århundraden, bör väl icke utgöra något skäl emot att nu, under
förändrade förhållanden, frånträda densamma; och om det
icke alltid varit min grundsats att vid brytande af gammal lag
gå så försigtigt tillväga som möjligt, skulle jag också nu velat
taga steget fullt ut och göra räntan fri under alla förhållanden.
Men då sådant icke nu låter sig göra, får jag yrka bifall till
punkten, sådan den är föreslagen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Vallöf!, BorgareSt.
ankommet ett prot.-utdrag, innefattande inbjudning i det
ämne, som nu utgjorde föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Härefter upplästes nämnde Riks-Stånds prot.-utdrag N:o
411, hvaraf inhemtades, att Borgare-St. bifallit förev:de Betänk,
endast med den förändring, att det komma, som fanns insatt
näst efter ordet »egendom» i första punkten, framflyttades näst
efter ordet »förskrifning», samt inbjudit de öfriga^ Riks-Stånden
att samma beslut biträda.
Den 15 September.
265
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I afseende på sjelfva
den grundsats, som uttryckes i detta förslag, är jag af samma
öfvertygelse som Utsk:t och de talare, som förordat Utsk:ts
Utlåt., nemi. att aftal om penninge-öfverlåtelse bör vara lika
fritt, som aftal om annan egendom. Het är således icke mot
den rationella riktigheten af de framställda satserna om räntans
frihet, som jag vill yttra mig; men då man vill ändra en lag,
som under sekler varit byggd på en helt annan grundval, än
man nu anser vara den rätta, måste man ej blott noga tillse
hvad inflytelse ändringen kan hafva på alla de förhållanden,
som utvecklat sig under den gamla lagstiftningen, utan ock väl
besinna, om ej ett nytt förslag af så genomgripande natur, som
det ifrågav:de, ganska lätt kan föranleda att många förut ej
anade förvecklingar inom aflarsverlden komma att uppstå, som
sedan torde bli svåra att afhjelpa; och vid betraktande af allt
detta, har jag kommit till den ölvertygelsen, att tidpunkten ännu
icke bör anses vara inne för utförandet af ett så omfattande
förslag, som det nu föredragna Betänk:t innehåller.
Om man efterser beskaffenheten af den nuv:de penningeställningen
här i landet, visar sig å den ena sidan att största
delen af den industriella rörelsen förlägges med lanta kapitaler,
och att det stora antalet af både jordbrukare och öfrige industriidkare
äro i hög grad skuldsatte, samt att å den andra sidan penninge-
eller kapital-tillgångarne äro koncentrerade på jemförelsevis
ganska få händer, samt att de stora allmänna kassorna och de
privilegierade bank-inrättningarne, med Riks-Banken i spetsen, hufvudsakligen
disponera öfver de kapitaler, som till utlåning på
den inhemska penningemarknaden förekomma, och följaktligen
der utöfva ett förherrskande inflytande, med hvilket inga enskilde,
vare sig långifvare eller låntagare, förmå på något verksamt
sätt konkurrera till räntefotens nedsättning, om dessa maktegande
penninge-anstalter — såsom de, genom sitt ringa antal
och sin exceptiönelt gagnande ställning, lätt kunna — vilja förena
sig att fordra högsta möjliga ränta för sina utlåningar. Det
finnes visserligen en gräns för denna möjlighet att hålla räntan
hög, men den upphinnes ej förr, än, sedan den lånande allmänheten
länge sökt rädda sig genom ökad skuldsättning, en våldsamt
omstörtande afTärskris slutligen inträffar. Så länge riksbankens
och öfriga bankers monopol fortfarande finnes till, kan
således ingen fri konkurrens inom penningemarknaden uppstå;
och innan räntan frigifves, bör derföre hela vårt penningeväsende
från grunden och till alla dess delar i ett sammanhang
omorganiseras. Finans-komitéens utarbetade och framlagda förslag
utgjorde också ett sammanhängande helt i sådan syftning;
men sedan åtskilliga väsendtliga stycken ur det utaf Finans»
komitéen uppgjorda reorganisations-systemet redan blifvit borttagna,
bör också det sist återstående nu få falla till intet. Bland
de nya mål, hvartill man borde sträfva, var att med minsta
möjliga massa-omsättnings-medel drifva största möjliga ut
-
266
Den 15 September.
låningsrörelse, oell Finans-komitéen åsyftade derföre att skapa
banker med starkare egna fonder, men med minskad sedelutgifningsrätt.
R. St:r hafva likväl vid sina sednaste beslut angående
banklagstiftningen handlat efter motsatta åsigter, och
ökat, i stället för att minska, bankernas sedelutgifningsrätt, och
den enda väsendtliga inskränkning, som do bibehållit under sedelmassans
obegränsade tillväxt, är den pröfningsrätt vid bankers
inrättande, som blifvit K. M. förbehållen; men äfven den måste
bortfalla, om räntan skall kunna göras fri, ty den svåraste orättvisa
skulle otvifvelaktigt begås, om samma statsmakter, som
upphäfde den hittills uppställda gräns emot räntans stegring,
lade några hinder i vägen för nya bankers tillkomst och sedelutgifningens
ökande i huru stor skala som helst. En sådan
oinskränkt rättighet för hvarje uppkommande bankbolag att få
utgifva sedlar, är dock mycket farlig för Riks-Bankens säkerhet
och myntvärdets deraf beroende trygga upprätthållande, och
den kan derföre, i min tanke, icke medgifvas, förr än Riks-banken
blifvit på annan grund reorganiserad, så att en af silfver omotsvarad
sedel upphör att vara landets enda lagliga betalningsmedel.
Men om man, utan sådan förändring, gör räntan fri,
och dervid bibehåller ett inskränktare antal oktrojerade banker,
blir hela verkan den, att man ökar dessa bankers redan förut
stora privilegier, och detta så mycket mer, som man, genom
föreskriften att endast 6 månaders papper skola få åtnjuta
den högre räntan, tillskyndar de stora penninge-anstalterna en
förmån, hvaraf enskilde kapitalegare blott med yttersta svårighet
skulle kunna sig begagna. Skall derföre nu någon ändring
göras uti lagstiftningen ang:de räntan, tror jag att åtgärden borde
inskränka sig till att blott för 3 månaders papper medgifva aftalets
frihet, ty med detta försök alt tillämpa den nya grundsatsen,
kunde åtminstone ingen stor skada ske, emedan största
delen af den genom bankerna skeende utlåningen i alla fall icke
kunde ställas på så kort tid. Och vid en följande riksdag kunde
man sedan möjligen taga ett steg längre, om nemi. derförinnan
man, i stället för de nu i misskredit komna filial-bankerna,
lyckades tillvägabringa tillräckligt många andra motsvarande bankinrättningar,
som, utan att öfverfylla omsättningsrörelsen med
nya sedlar, dock kunde konkurrera att öfverallt i landet tillhandahålla
för den ekonomiska verksamheten erforderliga förlagstillgångar
i tillräcklig myckenhet och på billiga vilkor. Men
skall man fortsätta att i Riks-Banken alltmera koncentrera landets
största utfåningsrörelse, blir det statens egna, af R. St:r,
såsom styresmän för banken, tillsatte tjenare, som, om man gör
räntefoten fri, skola bestämma denna efter sitt godtycke; och
under ett så orimligt och emot all fri utveckling stridande förhållande,
må man ej tala om konkurrensens makt, och ej föregifva
att man gjort aftal om penningars öfverlåtande ur en hand
i en annan lika fria, som aftalen om sådan öfverlåtelse af all
annan välfången egendom.
Den 15 September.
267
Med stöd af hvad jag nu anfört, yrkar jag således afslag
å den nu föredragna punkten och bifall till Hr Nordströms reservation.
Efter förmälan att en ytterligare inbjudning i ämnet ankommit,
lät Hr Gr. o. Landtm, uppläsa Hederv. Bonde-St:s
prot.-ntdrag N:o 427, innefattande inbjudning till de öfriga Riksstånden
att förena sig i Bonde-St:s beslut att afslå förev:de
Betänk.
Gr. Liljencrants: Ofvertygad, som jag är, att större delen
af detta Stånd redan fattat sin mening ang:de detta ämne,
skulle jag icke ånyo uppträdt, om' icke en värd talare här midtemot
tvungit mig dertill, ty enligt hans uppfattning skulle jag
hafva bevisat motsatsen af hvad jag ville, och ett så tvetydigt
beröm kan jag icke tillerkänna mig.
Enligt hans uppfattning, skulle jag vara en afsvuren fiende
till all närings utveckling. Så är ingalunda förhållandet, utan
har jag föreställt mig att, om näringarne i ett land skola kunna
utvecklas, så böra de drifvas med kapital, som uppkomma inom
landet, och icke med penningar, som mot dryg ränta upplånas
utom detsamma.
Icke heller har det någonsin varit min mening att vilja
undertrycka kreditanstalter, och hvar och en, som någon tid
bevistat riksdagen, bör veta att jag vid hvarje tillfälle sökt försvara
privatbanker; men en sak är att försvara en väl ordnad
kreditanstalt, och en annan att uttrycka farhåga att dessa kreditanstaller
missbrukas till mehn liir det allmänna, till mehn för
eganderätten —; det är mot detta jag ifrat.
För öfrigt har jag sagt, att det vore önskvärdt att icke
mer än 3 månaders sikt beviljades på papper, som skulle draga
högre ränta, och detta vore i synnerhet till nytta för jordbrukaren.
Jag vidhåller dock fortfarande att det fördelaktigaste vore,
om hela frågan blefve afslagen; men då ingen talat härför, vidblifver
jag mitt förra förslag.
Gr. Sparre: Hr Mannerskantz har yttrat sig komma att
rosta för inskränkning af fri ränta till papper på 3 månader,
men jag kan icke fatta hans motivering härför. Han säger, att
det vore att gynna bankerna och att leda dem in på den rö
relsen,
att blott lemna penningar på 6 månader; men, efter min
öfvertygelse, är det just denna rörelse, som öfverenssiämmer
med industriens behof i allmänhet. Ställde man deremot papperen
på 3 månader, skulle man tvärtom leda in dem på en
rörelse, som icke är naturlig, ty 3 månaders papper äro visserligen
behöflige, men långt mindre än 6 månaders.
Dessutom vill jag erinra derom, att den förutsättningen,
att banken skulle drifva upp räntan, är alldeles falsk, ty det
ligger tvärtom i bankernas intresse att hålla räntan så låg som
268
Den 15 September.
möjligt, ty l:o mäste de, på samma gäng räntan stiger, betala
högre ränta på depositionerne, och 2:o är det lättare för dem
att välja goda papper, när räntan är låg. Detta gör också, att
jag icke kan förstå den siste värde talarens mening, då han
säger att man härigenom skulle leda in banken på en oriktig
väg.
Jag fortfar således i mitt yrkande.
Hr Åkerman, Fredrik: Utan att vilja ingå på Gr. Sparres
grundsats, att om en princip erkännes som riktig, så bör
man också antaga den, måste jag dock erkänna att jag i allmänhet
gillar Utsk:ts åsigter, och under andra omständigheter
icke skulle hafva något emöt att räntan helt och hållet frigåfves.
Men man bör dock som lagstiftare se till, huruvida en
grundsats passar in på de förhållanden och det land, i afseende
å hvars lagstiftning den skall tillämpas. Och det är just med anledning
häraf som jag icke kan gilla Utsk:ts motivering i afseende
å räntans förhållande till jordvärdet. Här är, som vi veta,
förhållandet ganska olika emot i andra länder, der man alltid
beräknar räntan på jord lägre än på penningar, och detta af
den ganska enkla orsaken att jorden är ett kapital, som ständigt
förbättras.
En talare har sagt, att han tror öfvertygelsen vara allmän
om nyttan att lemna räntan fri; men just nu har underrättelse
ingått från Bonde-St. att frågan der fallit med en majoritet af
57 röster mot 7. Detta är för mig en anledning till att önska,
det grundsatsen endast småningom tillämpas, och förenar mig
således med dem, som önska att till en början endast räntefoten
för 3 månaders papper må lemnäs fri; hvarpå jag anhåller
om propos.
Hr Mannerskantz: Till följe af Gr. Sparres begäran om
förklaring ang:de mitt förra yttrande i afseende å den utlåning,
som skulle drifvas från bankerne, då fria räntan endast skulle
gälla 3 månaders papper, ber jag att få nämna några ord.
Jag tror mig icke vara främmande för de olika utlåningssätt
som bedrifves såväl i åtskilliga landsortsbanker som i R.
St:rs Bank, och icke heller obekant med de klasser, som begagna
det ena eller andra utlåningssättet; och erfarenheten har lärt
att vissa slags klasser begagna hvar sitt bestämda lånesätt. Hela den
jordbrukande klassen lånar på 6 månader med 3 å 4 omsättningar,
och kan icke begagna sig af kortare utlåningstid, då deremot
andra idkare af andra näringsgrenar både i Riksbanken
och i landsortsbankerne med förmån låna på kortare tid på
s. k. aflarspapper. Landsortsbankerne hafva dessutom vanligen
haft ett bestämdt kapital afsatt för det ena eller andra lånesät
tet;
och då det lånesätt på 6 månaders tid, som jag nämnde
hufvudsakligen häfver begagnats af jordbruksnäringen, vanligtvis
har upptagit den största delen af lånefonden, anser jag derföre
för säkert att, om man nu frigifver räntan för reverser å tre
Den 15 September.
269
månader, men icke för längre papper, bankerne då, för att icke
förlora största antalet af sina låntagare, skola finna sig föranlåtne
att äfven fortfarande dela sina fonder vid både längre och
kortare lånetider, äfven om det förra lånesättet ej skulle medföra
så hög ränta som det sednare; och jag tror derföre icke
att en tillåtelse till höjning af räntan inom andra rörelsegrenar
skulle verka något synnerligt inflytande till minskning af åtminstone
landsortsbankernes utlåningsrörelse till den jordbruksidkande
delen af den lånsökande allmänheten.
Gr. Sparre har sagt, att det icke finnes något intresse för
bankerna att drifva upp räntan, äfven om de skulle få frihet
att bestämma denna som de vilja. Men jag får förklara, att
jag flera gånger haft att bekämpa försök inom banker i denna
riktning. Och om det förslag går igenom, som sammansatta
Utsk:t hade framställt och Gr. Sparre här förordade, ang:de
sättet för anskaffandet af de enskilda bankernas grundfondssäkerheter,
kommer detsamma att utöfva den menliga inverkan
å landsorternas banker, att det icke mer blir jordbrukarna, utan
kapitalisterna, som blifva de styrande och bestämmande inom
bankerna, och det starkaste intresset inom bankerna blir då
det, som sträfvar att genom räntefotens höjande bereda bankdelegarne
den högsta möjliga inkomst.
Men efter man nu tyckes vilja gå ett steg framåt, kan
jag icke anse annat, än att de, som vilja tillämpa grundsatsen,
skola kunna låta sig nöja att taga blott ett mindre steg, och
derföre fortfar jag med mitt förra yrkande, alt förslaget i Hr
Nordströms reservation måtte blifva af R. o. Ad. antaget.
Frih. Gripenstedt: Här har under diskussionen blifvit
framhållna vissa speciella omständigheter, som skulle utgöra skäl
för att icke kunna bifalla den nu föreslagna förändringen, och
jag anser mig derföre pligtig att ånyo upptaga R. o. Adis tid
några ögonblick, för att yttra mig om dessa speciella frågor.
Man har nemi. sagt, att detta förslag om fria räntan icke
skulle komma några andra till godo än penningemännen, samt
att det nuv:de förhållandet med banker i landsorten och RiksBankens
sedelutgifning skulle sättas i fara. Hvad den första
farhogan, eller att åtgärden blott skulle komma penningemän
till godo, beträffar, vill jag blott påminna om att dessa penningemän,
vare sig banker eller ensklida, icke endast röra sig med
sina egna penningar. Egentligen äro de blott medlare mellan
kapitalegande och kapitalbehöfvande, och detta gör således, att
om en ökad ränta vid vissa tillfällen skulle uppkomma, är det
icke blott några få personer, utan alla som hafva kapital att
aflåta, som derpå skulle komma att vinna. Förändringen har dock
icke sin största betydelse härutinnan, utan deri, att våra penningeförhållanden
komme ifrån ett konstladt till ett naturligt
skick, så att pengarne t. ex. vid en kris kunna få sitt naturliga
och rätta värde; ty som det nu är, kunna förhållanden uppkom
-
270
Den 15 September.
ma, sorn i och för den jemna utvecklingen af näringslifvet kunna
medföra de vådligaste följder. Räntan är nemi. just den
gradmätare, som utmärker penningeställningen och visar när
man måste hålla sig tillbaka från spekulationer, derföre att penningarne
blifva dyrare.
Afven har man under diskussionen yttrat att våda kunde
uppkomma för Riks-Banken genom förslagets antagande. Jag
ber då få nämna att detta förefaller mig så mycket mera oväntadt
som just motsatsen är en allmänt antagen financiell sanning,
och att det är genom den bundna räntan som banken beröfvas
förmåga att skydda sig på ett naturligt sätt. Vid en
penningekris finnes nemi. nu ingen annan utväg är att alldeles
afbryta, eller på godtyckligt sätt förminska lånerörelsen, i stället
för att, såsom annorstädes sker, och som hvar och en torde
erkänna vara mera billigt och lämpligt, endast höja räntan i
förhållande till kapitalets verkliga värde för tillfället. I afseende
på tiden för de förbindelser, på hvilka fria räntan skulle få
tillämpas, anser jag emellertid att den bör bestämmas till 6 månader,
ty om den inskränkes till endast 3, skulle det i min
tanka medföra en allt för stor rubbning i våra financiella vanor
och bruk.
Jag vidhåller således min anhållan om R. o. Ad:s bifall till
förslaget; men då Borgare-St. gjort en inbjudning att en ringa
jemkning skulle göras i redaktionen, så får jag, (fastän jag visserligen
icke finnér ändringen behöflig) likväl, till vinnande af öfverensstämmelse,
och då förslaget härigenom kan anses blifva tydligare,
anhålla att R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ts förslag,
med den af Borgare-St. föreslagna förändringen.
Gr. Mörner, Carl Göran: Min mening hade icke varit
att deltaga i diskussionen, men då jag hört personer, på hvilkas
omdöme Ståndet säkerligen fäster stort afseende, anse att det
ligger någon fördel för jordbrukaren och den mindre industriidkaren
deruti att den fria räntan icke skulle ega rum för andra
papper än sådane, som äro ställda på högst 3 månaders
betalningstid, måste jag deremot inlägga min protest. Dessa papper
lämpa sig icke för våra affärsförhållanden, ty de blifva endast
förmånliga för konsumenten, men icke för producenten, och
aldra minst för den mindre jordbrukaren. Det är nemi. oftast
icke låntagaren, som bestämmer vilkoren för lånet, utan den,
som försträcker pengarne. Den täta omsättningen förorsakar
både kostnad och tidspillan, och derföre tror jag, att de Hrr,
som med afseende å inbjudningen från Bonde-St. hafva tillstyrkt
inskränkning i den af Utsk:t föreslagna tiden, göra landtbrukarne
en stor otjenst. För min del skulle jag helst vilja borttaga
all inskränkning i afseende å tiden, och i stället lägga den på
den säkerhet, som ställes för lånet. Och som jag anser det
förslag, Utsk:t framställt, hafva företräde, får jag anhålla om bifall
till Betänk:t.
Den 15 September.
271
Hr Mannerskantz: Ämnet är af den vigt att det icke
torde anses som förspilld tid, om jag än en gång säger några
ord derom. Om jag, lika med Gr. Mörner, trodde att en inskränkning
i den af Utsk:t föreslagna tiden skulle hafva till
påföljd att lånetillgången för den jordbrukande klassen skulle
förminskas, hade jag icke varit för detta förslag, men i landsorterna
är det fullkomligt omöjligt att ställa dervarande bankers
hela utlåning på 3 månaders tid, och försöket att införa uteslutande
en sådan tidsbestämmelse för bankerne kan derföre
icke låta sig göra. Det är också just under denna förutsättning
jag förordat denna kortare tid, emedan en del af kapitalet då
kommer att afsättas för den jordbruksidkande industriens behof,
till lägre ränta.
Man har sagt att penningerörelsen bestämmer sig sjelf,
men detta sker genom penningekriser, och en sådan kris framkallas
genom en mycket stark sedelutgifning, hvilken åter måste
anses såsom vilkor för räntans frigörande. Oin man således
proklamerar den fria räntan, så måste, såsom jag förut har nämnt,
bankerne först ställas på en annan fot, ty annars föranleder
man just den starka sedelutgifning sorn i mer än ett afseende
förorsakar vårt lands förderf.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels af
Frih. Gripensedt, att R. o. Ad. skulle bifalla den förev:de punkten,
med den af Borgare-St. deri vidtagna förändrade kommatering,
samt lägga Bonde-St:s inbjudning till handlingarne, dels
af Gr. Liljencrants, att R. o. Ad. måtte antaga punkten med
den förändring, att orden 6 månader utbyttes emot orden 3
månader, samt lägga Borgare- och Bonde-St:ns injudningar till
handlingarne, och dels slutligen af Frih. Hermelin, att R. o. Ad.,
med antagande af Bonde-St:s inbjudning, skulle afslå den förev:de
punkten och lägga Borgare-St:s prot.-utdrag till handlingarne.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten utan förändring och inbjudningarnes läggande
till handlingarne, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på bifall till punkten med den af Borgare-St. vidtagna förändrade
kommatering samt läggande till handlingarne af Bonde-St:s
inbjudning, då svaren utföllo med starka ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Gr. Liljencrants begärt votering samt R. o. Ad.,
uppå Hr Gr:s o. Landtnäs framställning, lill kontra-propos. vid
den blifvande voteringen antagit bifall till punkten med den af
Gr. Liljencrants föreslagna förändring samt läggande till handlingarne
af Borgare- och Bonde-St:ns i ämnet gjorda inbjudningar,
uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som vill, att R. o. Ad. skall bifalla första punkten
i sammansatta Banko- och Lag-Utsk;ts Betänk. N:o 3 med den
272
Den 15 September.
af Borgare-St. vidtagna förändrade kommatering, samt lägga den
från Bonde-St. ankomna inbjudning i ämnet till handlingarne,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. den ifrågav:de punkten, med förändring
af tidsbestämmelsen 6 månader till 3 månader, samt
lägger de från Borgare- och Bonde-St:n aflåtna inbjudningarne
till handlingarne.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 47.
Nej — 18.
2:dra punkten.
Gr. Liljencrants: Jag hade föreställt mig att någon af
de Hrr, som i sista plenum bäfvade för det stora ansvar, som
förmenats skulle läggas på K. M., om åt honom öfverlemnades
att bestämma i vissa frågor, äfven skulle bestrida denna punkt,
och söka befria Regeringen från detta föga afundsvärda uppdrag;
men då så icke skett, anser jag mig pliktig att, på samma
gång jag beklagar utgången af den sista voteringen, hembära
Ulsk:t min tacksamhet för redaktionen af denna punkt.
Jag hoppas nemi. att Regeringen, innan denna lag sanktioneras,
gör sig väl underrättad om de åsigter, som härutinnan
hysas i landsorterne, och en ledning härför är lätt funnen i voteringen
inom Bonde-St., der förslaget föll med 57 röster mot 7.
Om flere landtbrukare varit här närv.de, hade säkert äfven denna
votering fått en helt annan utgång.
Jag hembär således ännu en gång min tacksamhet till Utsk:t,
och Önskar ali framgång åt detta förslag.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Som jag är en af dem, på
hvilka Gr. Liljencrants synes syfta, då jag i förra plenum yrkade
att regeringen skulle befrias från den s. k. nyttighetspröfningen,
så får jag förklara, att det af Utsk:t här föreslagna stadgandet
synes mig mindre nödigt, då det i alla fall ankommer
på Regeringen att promulgera lagen.
Men ehuru det varit mera i sin ordning, om R. St:r bestämt
någon viss tid för lagens trädande i verket, anser jag
dock att punkten kan antagas, och förenar mig derföre med
Gr. Liljencrants.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, blef den ifrågav:de punkten af R. o. Ad. bifallen.
Före
-
Den 15 September.
273
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Särskilda Utsk:ts den 10 dennes bordlagde Betänk. N:o 2,
i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny Sjölag.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 52, i ani. af Kamereraren C. P. Dahlgrens ansökning
om eftergift af öfverräntor å åtskilliga af honom, i egenskap
af irilemnare, till Banko-diskontverket inbetalda lån.
Vid föredragning af Banko-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde
Mern. N:o 53, med förslag till voter.-propos. i ani. af
framställningen i 28:de punkten, 2:dra monv.t, af Betänk:t N:o
35, biel' den föreslagna voter.-propos:n af H. o. Ad. godkänd.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts den 12
dennes bordlagde Mern. N:o 54, i ani. af erhållen återremiss
af Mem:t N:o 46.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 55, i ani. af gjorda anmärkningar samt Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 35,
innefattande yttrande öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till ny Strafflag, dels ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen;
och
N:o 56, i ani. af gjorda anmärkningar samt Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 36,
öfver dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de antagande af en författning
om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall, dels ock enskilda motioner i dermed sammanhang
egande ämnen.
Föredrogs Exped.-Utsk:ts den 12 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 12, i ani. af väckta motioner om tryckning af åtskilliga hos
Förstärkta Stats-Utsk:t förda protokoller.
Gr. Snoilsky, Gustaf: I detta Betänk, förekommer den
egenheten, att Expcd.-Utsk:t icke afgifvit något bestämdt tilleller
afstyrkande. Ehuru detta till formen kanske är mindre
vanligt, och möjligen t. o. m. olämpligt, har dock Utsk:t fattat
detta beslut på den grund, att ehuru Förstärkta Stats-Utsk:t
fattat beslut om tryckningen, har icke Exped.-FJtsk:t i grundlagen
funnit något bestämdt stadgande för dylika fall. Jag förmodar
äfven att Förstärkta Utsk:ts beslut äro af Ståndets ledaU.
VI. 18
274
Den 16 September f. m.
möter tillräckligt kände, och då endast besluten kunna vara af
vigt, har jag icke funnit någon ani. att låta trycka dessa protokoller.
Den enda utredning, Utsk:t kunnat göra, är att trycka
ningskostnaden uppgår till 120 rdr — visserligen en obetydlighet
mot öfriga riksdagskostnader, men då, som sagdt, besluten
förut äro kända, anhåller jag om propos. på att Förstärkta StatsUtsk:ts
ifrågav:de protokoller icke måtte tryckas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad., att de ifrågav:de protokollerna icke skulle
till trycket befordras.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 16 September 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 15 dennes samt profit
för den 23 sisth Maj f. m.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 151, i ani. af väckt motion om indragning af Ulldiskonten
samt af det för denna inrättning å Riksgäldskontoret
anvisade kreditiv; och
N:o 152, ang:de aflöningen för R. Sfirs Justitie-Onbudsman
samt den hos honom anställda kansli- och vaktbetjening;
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk:n:
N:o 129, i ani. af väckt motion med förslag till åtgärder
emot skolgångs försummande; och
Den 16 September f. m.
275
N:o 130, i ani. af väckt motion om upphörande af skyldigheten
att läta stämpla inom riket tillverkade varor.
Efter förmälan att Riks-Ståndens Hrr Talmän hade vid
hållet sammanträde öfverenskommit föreslå de respektive Stånden
att Lördagen den 26 dennes företaga val af ledamöter i
förstärkt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk., hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade besluta att ifrågav:de
val skulle å nämnde dag förrättas.
Ropades ja.
Vidare föreslog Hr Gr. o. Landtm., att jemte de 18 ordinarie
ledamöterne skulle utse 12 suppleanter, så att hvarje valsedel
komme att innehålla namn på 30 personer; hvilket jemväl bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 9 och 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 150,
i ani. af erhållna återremisser å Betänkit N:o 89, i fråga om
anskaffande af medel till jernvägsbyggnad^.
Usta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då jag begärt ordet med
afseende å denna punkt, har jag icke afsett att föreslå någon
förändring i redaktionen, utan har jag endast velat, med anledning
af Utskrts yttrande, att de i Riksgäldskontoret innestående
besparingar uppginge till 1,315,000 rdr, upplysa att så
icke är förhållandet, emedan dessa medel redan blifvit i och för
sina ändamål använda.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då den af den siste värde
talaren gjorda anmärkning kunde tydas derhän, att Stats-Utsk:t
lemnat en vilseledande uppgift, torde det tillåtas mig att härom
få lemna den upplysning, att Stats-Utsk:t h. o. h. stödt sig på
uppgiften i K. M:s Propos. Då nu, efter hvad Hr Stuart upplyst,
dessa medel icke finnas innestående, utan i stället blifvit
till jernvägarne använde, måste R. St:r i sitt svar på K. M:s
Propos. meddela huru härmed tillgått.
Jag får anhålla för öfrigt om bifall till punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, biel' Utsk:ts ifrågav:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
276
Den 16 September f. m.
3:dje punkten.
Fril), af Ugglas: Då denna fråga förevar till behandling
inom Utsk:t, stannade jag i afseende å denna punkt i minoriteten.
Jag kunde nemi. ej blifva öfvertvgad att de beräkningar,
som pluraliteten uppgjorde, förtjenade något synnerligt afseende.
Då pluraliteten t. ex. ansett, att ett öfverskott skulle uppkomma
derigenom, att en eller annan af de enskilda jernvägarne
icke skulle komma till stånd, vill jag i detta afseende erinra
derom att, derest alla de upplånade medlen ej skulle komma att
användas, någon synnerlig skada ej deraf uppstode, ty de upplånade
medlen komme ju ej att ligga räntelösa, utan blefve väl
af Riksgäldskontoret i vanlig ordning förräntade.
Då hufvudsaken för mig egentligen är den, att jag anser
för orätt att anvisa medel, hvartill man ej har säker tillgång,
får jag till R. o. Ad:s pröfning vördsamt hemställa, att ifråga
v:de punkt måtte bifallas med den förändring, att orden »högst
32 millioner» skola utbytas till »högst 35 millioner.»
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Hr Stuart: Ehuru jag h. o. h. instämmer med den siste
värde talaren deri, att jag anser det vara nödvändigt att tillse
det tillräckliga penningar finnas ställda till Riksgäldskontorets
disposition, oberoende af en sannoliket att ett eller annat företag
ej kommer til! stånd; måste jag likväl i afseende på redaktionen
af denna punkt och det beslut, som R. St:r i detta ämne
må komma att fatta, framställa följande förslag: att R. St:r
måtte åt Fullrmge i Riksgäldskontoret updraga, att för utbetalning
af ej mindre de till fortsättningen af statens jernvägsbvggnader
under innevarande års riksdag beviljade anslag, än de af
Rikets nu församlade Ständer anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars
utförande, anskaffa genom uplåning en summa af
högst 35 millioner rdr rmt. Skulle denna lånesumma, med
tillägg af behållningen utaf de för statens jernvägsbyggnader förut
upplånade medel och af R. St:r anvisade belopp af trafikinkomsten
utaf statsbanorna, icke blifva tillräcklig för sagde anslags
och låns utbetalande, bör hvad som brister tillskjutas af andra
till Riksgäldskontoret influtne medel, kommande derföre den tillgång,
som kan beredas genom de inbetalda lånemedlens förräntning,
intilldess samma medel behöfva för dermed afsedda ändamål
tillhandahållas, att, i likhet med annan sådan ränteinkomst,
tillfalla Riksgäldskontoret.
Frih. af Ugglas: Då jag, till följe af ett ankommet prot.-  utdrag, förnummit, att Högv. Preste-St. nyss antagit ett förslag
af enahanda beskaffenhet med det af den siste talaren framställda,
och då jag anser det vara vida ändamålsenligare att
tvenne Stånd förena sig om ett och samma beslut, än att tvista
Den 16 September f. m.
277
om ord, får jag anhålla om bifall till hvad Hr Stuart i denna
punkt föreslagit.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Jag får för min
del förklara, att jag anser det vara både klokare och försiktigare,
om man i afseende på upplåningen icke inskränkte sig till den
af Ulsk:t föreslagna mindre summan, 32 millioner, ehuru jag
visserligen vill medgifva, alt äfven elt dylikt förslag kan försvaras,
och att man möjligen skulle kunna hjelpa sig fram med
denna summa. Men jag anser det vara så mycket mera skäl
att upplåna det högre beloppet 35 millioner som jag fullkomligt
delar den åsigt, hvilken af en föreg:de talare blifvit framställd,
att, i händelse härigenom ett öfverskott skulle uppkomma,
detta ingalunda skulle medföra någon förlust, utan tvertom,
med afseende på det större oberoende, som vid nästa riksdag
sålunda skulle vinnas, utgjorde en fördel.
I afseende på redaktionen får jag instämma med Hr Stuart,
på det att både mera tydlighet och öfverensstämmelse med
Preste-St:s beslut må vinnas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts förev:de hemställan,
hvars antagande utan förändring ej blifvit af någon ledamot
begärdt, hade endast yrkats, att punkten måtte bifallas med
följande förändrade lydelse: »att R. St:r måtte åt fullrmge i
Riksgäldskontoret uppdraga, att för utbetalning af ej mindre de
till fortsättningen af statens jernvägsbvggnader under innev:de
riksdag beviljade anslag, än de af Rikets nu församlade Ständer
anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars utförande, anskaffa
genom upplåning en summa af högst 35 millioner rdr
rint. Skulle denna lånesumma, med tillägg af behållningen utaf
de för statens jernvägsbyggnader förut upplånade medel och af
R. St:r anvisade belopp af trafikinkomsten utaf statsbanorna,
icke blifva tillräcklig för sagde anslags och låns utbetalande, bör
hvad som brister tillskjutas af andra till Riksgäldskontoret influtna
medel; kommande derföre den tillgång, som kan beredas
genom de inbetalda lånemedlens förräntning, intilldess samma
medel behöfva för dermed afsedda ändamål tilfhandahållas,
att, i likhet med annan sådan ränteinkomst, tillfalla Riksgäldskontoret.
»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten utan förändring, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på dess antagande med ofvanförmälda förändrade
lydelse, hvilken propos. med ja besvarades.
4:de punkten.
Hr Stuart: Innan jag går att framställa mitt yrkande
om förändring i Utsk:ts förslag i denna punkt, må det tillåtas
»78
Den 16 September f. m.
mig att yttra några ord ang:de den motivering, som Utskits
Betänk, innehåller. Utsk-.t liar dervid hufvudsakligen vidblifvit
den åsigt, som Utsk:t första gången framställde, eller att obligationerne,
på det att desammas afsättning måtte befrämjas jemväl
inom landet, skulle utfärdas både på Svenska och utländska
språk, likasom i både Svenskt och utländskt mynt. Men om
nu t. ex., såsom företrädesvis synes önskvärdt, detta lån skulle
erhållas i England, komme det dock att blifva i flera hänseenden
olämpligt, och antingen för låntagaren eller obligationsinnehafvarne
ofördelaktigt att för liela lånetiden bestämma att,
fastän lånet vore utläst i pund sterling, d. v. s. guid-valuta, detsamma
jemte derå upplöpande räntor skola betalas i Svenskt
mynt eller silfvervaluta. Vid oupphörligen inträffande fluktuationer
mellan guldets och silfrets värde skulle likväl nästan alltid
skilnaden mellan guld- och silfver-prisen komma att falla
staten till last.
Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på ett yttrande sid.
10 och 11, hvarigenom, enligt mitt förmenande, Iv. M. skulle
hafva fått sig uppdragen pröfningsrälten. huruvida ett kontraheradt
lån, med afseende å tidsomständigheterna, kunde befinnas
fördelaktigt, eller icke, och i sednare fallet kunna anse sig uppmanad
vägra att derå lemna sin sanktion. Huru detta skulle komma
att försvåra lånetransaktionernas afslutande, torde jag icke
behöfva utreda. Mera ändamålsenligt skulle det, enligt min tanke,
hafva varit, om Utsk:t, i stället för detta resonnemang, hänvisat
till 67:de §:n R. F. och förklarat att Fullrmge för lånets
upptagande eller afslutande böra derom samråda med Konungens
ombud, hvilket enligt nämnde grundlags-§ bör, då sådant
önskas, tillhandagå fullm:ge med upplysningar.
Den förändrade redaktionen i mom:n D. och E., som jag
med anledning af R. o. Ad:s i en föreg:de punkt beslutade förändring
finner mig föranlåten föreslå, skulle komma att lyda
sålunda:
»D) Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering anvisas
härmedelst å Riksgäldskontoret ett särskildt årligt anslag
å det belopp, som, enligt de öfverenskomna lånevilkoren, hvarje
år erfordras för sagde liqviders och amorterings behöriga verkställighet;
börande detta anslag, intilldess hela låneskulden blifvit
i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgäldskontorets medel
afsättas; dock kommer under det afslutade lånets indragning
nämde anslag endast att från Riksgäldskontoret utgå med ett
mot de då influtna lånemedlen svarande ränte- och amoteringsbelopp.
E) De uti förestående punkt omförmälda ränte- och amorteringsanslag
böra ingå till en särskild redovisad liqvidationsoch
amortissementsfond, hvars behållning skall för det med
dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas,
så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda
ovilkorligen fullgjorde och skuldens betalning i föreskrifven ordning
verkställd. De till liqvidations- och amortissementsfonden in
-
Den 16 September f. m.
279
flutna medel böra, så vidt ske kan och denna fond åliggande
liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras
fruktbärande.»
Frih. af Ugglas: Då den siste värde talaren på två särskilda
ställen klandrat Utsk:ts motivering, må det tillåtas mig
att med några ord få bemöta dessa hans anmärkningar.
I afseende å de betänkligheter, som kunna uppstå, om obligationerna
utfärdas i både guld och silfver, har icke inom Utsk:t
rädt så mycken okunnighet, som den siste talaren förutsatt;
och Utsk:t har derföre förklarat att så icke bestämdt
skulle ske. Utsk:t har deremot tänkt, att det vore lämpligare,
om lånet upptoges i Hamburger-mark eller Preussiska thalcr;.
och det är just med afseende härå som Utsk:t uppställt ifrågav:de
förslag. Hade Fullnr.ge i Riksgäldskontoret följt den åsigten,
att obligationerne icke allenast skulle skrifvas på båda
språken, utan äfven uttrycka huru mycket deras belopp utgjorde
i finsilfver, tror jag, att Fullm:ge på ett ganska förtjenstfullt
sätt skulle hafva inledt det mål, hvartill man sträfvar, nemi.
att erhålla inhemska obligationer, ty, enligt mitt förmenande, äro
naturligtvis de obligationer mera begärliga, som finnas både på
den Svenska och utländska marknaden.
Hvad den andra anmärkningen beträffar, tyckes den innebära,
att den å sid. 11 befintliga förklaring, att K. M. skulle
ega att bestämma, om ett mindre fördelaktigt lån borde upptagas
eller icke, vore olämplig. Jag får med afseende härå upplysa,
att detta uttryck just tillkommit på grund af de anmärkningar,
som här på detta rum gjordes, när denna fråga sista
gången var föremål för öfverläggning. Att för öfrigt K. M., i
händelse att länet ej skulle kunna anskaffas annat än på alltför
hårda vilkor, bör hafva rättighet att derå vägra sin sanktion,
kan jag för min del ej anse annat än rätt. Deremot har Utsk:t
icke, på sätt inom detsamma väcktes förslag om, ansett, att
K. M, borde besväras med någon granskningsrätt annat än i
sammanhang med garantien, emedan sådant kunde verka försenande
på sjelfva låneoperationerna.
I afseende å sjelfva redaktionen, som Hr Stuart föreslagit,
så får jag anhålla om bifall till densamma, enär den ej omfattar
annat än en omskrifning af Utsk:ts förslag, och tillika är af
Preste-St. bifallen.
Frih. Gripenstedt: Då jag till största delen instämmer
i det resonnemang, som Utsk:t anfört, innan detjkommit till sina
tillstyrkanden, förbigår jag detsamma. 1 afseende deremot å
sjelfva förslaget till stadganden, har jag en anmärkning af vigt
att göra. I mom:t d. talas nemi. om de medel, som skola ingå
till ränte- och amorteringsfonden, men för första gången sedan
dylika lån börjat af oss upptagas, har det nu blifvit ifrågasatt
att R. St:r icke skulle på förhand bestämma ett minimum af
den proc., som skulle till amortering användas. Detta är emel
-
280
Den 56 September t m.
lertid en princip af största vigt, ty, utan att bestämma amorterings-procm,
har man icke heller bestämt den tid, inom hvilken
landet skall vara belriadt från skulden. Då nu sådant icke skett
och amorterings-proc:n alltså kan nedsättas till hvilken obetydlighet
som helst, så är det klart, att liqvidationen derigenom
också kan komma att tillbakaskjutas till ett aflägset fjerran,
hvilket jag likväl för min del icke kan gilla.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad., för att uttrycka den
åsigt, att den närv:de tiden icke bör undandraga sig ett behörigt
deltagande i återbetalningen af ifrågav:de skuld, behagade
besluta, att näst efter ordet »amortering» tillägges följande: »med
minst 1 proc. af kapitalet»; och endast med detta vilkor tillstyrker
jag lör min del bifall till den föreslagna redaktionen.
Frih. af Ugglas: Anledningen, hvarföre det af den föreg:de
värde talaren påpekade yttrandet från detta Retänk. blifvit
uteslutet, har varit att man ansett det vara fördelaktigast,
om Fullnuge i Riksgäldskontoret i detta afseende hade fullkomligt
fria händer. För min del anser jag, att R. Sl:r kunna hafva
det förtroende till sina Fullrmge, att låta dem handla på egen hand.
Hvad nu sjelfva förslaget, som af Frih. Gripenstedt blifvit
framställdt, beträffar, så, i händelse R. o. Ad. skulle anse detsamma
innebära en slags trygghet, vill jag ingalunda motsätta
mig detsamma.
Hr Stuart: Då Frih. Gripenstedts förslag har det för
sig, att det öfverensstämmer med R. St:rs förut fattade beslut
i afseende å de utländska lånen, har jag ingenting annat mot
detsamma att erinra, utom att ett dylikt villkor möjligen kan å
en och annan utländsk ort försvåra sjelfva låneaffärens afslutande
eller föranleda ökad ränteafgift. Jag vill likväl icke, då
det kan anses i någon mån betryggande emot en alltför långt
utsträckt återbetalningstid, motsätta mig detsamma, utan får jag
således anhålla om propos. på bifall till den af mig framställda
redaktionen, med den af Frih. Gripenstedt deri yrkade förändring.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder icke afgifvits något annat yrkande, än
att punkten måtte bifallas med följande förändrade lydelse för
mom:n 1) och E, nemi.:
»D) Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering med
minst en proc. årligen af det i obligationerne förskrifna kapital
anvisas härmedelst å Riksgäldskontoret ett särskildt årligt anslag
å det belopp, som, enligt de öfverenskomma lånevilkoren,
hvarje år erfordras för sagde liqviders och amorterings behöriga
verkställighet; börande detta anslag, intilldess hela låneskulden
blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgäldskontorets
medel afsättas; dock kommer, under det afslutaderlånets
indragning, nämnde anslag endast att från Riksgäldskontoret
Den 16 September f. m.
utgå med ett mot de då influtna lånemedlen svarande ränteoch
amorteringsbelopp.
E) De uti förestående punkt omförmäldn ränte- och amorteringsanslag
böra ingå till en särskild redovisad liqvidationsoch
amortissements-fond, hvars behållning skall för det med
dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas,
så alt ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda
ovilkorligen fullgjorde och skuldens betalning i föreskrifven
ordning verkstäld. De till liqvidations- och amorlissements-fonden
influtna medel böra, så vidt ske kan och denna fond åliggande
liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt
sätt göras fruktbärande.»
Härefter framstäldc Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten utan förändring, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på punktens antagande med ofvan omförmälda
förändrade lydelse för mom:n D och E, hvilken propos. besvarades
med ja.
5:te och 6:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo Särskilda Utskrts den 10 och 15 dennes
på bordet lagde Betänk. N:o 2, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
med förslag till ny sjölag.
Frih. Leijonhufvud, Carl: Vid föreg:de riksdagar har
R. o. Ad., vid föredragning af Betänktn med det omfång, som
det ifrågav:de, vanligen beslutat att Betänk:t bör punktvis föredragas,
och att med föredragningen af ingressen bör anstå till
dess hela förslaget blifvit genomgånget. R. o. Ad. har äfven,
för den händelse att några §§ skulle blifva återremitterade,
medgifvit att, derest, i anledning af de beslutade återremisserna,
Utslct kommer att företaga förändringar, som kunde föranleda
ändring i de af Stånden redan godkända §§, Utsk:t skulle ega
att sådana ändringar tillstyrka.
Med anledning häraf, får jag hemställa att Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa propos. om samma föredragningssätt äfven
vid denna öfverläggning, samt om enahanda rättighets beviljande
för Utsk:t att vidtaga af behofvet påkallade förändringar i de
godkända §§:na.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framstäld propos.,
sitt bifall.
Härefter föredrogs:
Förslaget till sjölag.
282
Den 16 September f. m.
§ I
Hr
Olivecrona, Knut: Innan jag framställer några speciela
anmärkningar mot (lenna §, må det tillåtas mig att, med
afseende å lagen i sin helhet, göra några erinringar.
Vid sista riksdagen begärde R. St:r hos K. M., att K. M.
täcktes till näst derefter infallande riksmöte låta utarbeta ett
förslag till ny sjölag. Då 1111 utan tvifvel representationen med
tacksamhet erkänner att Regeringen i denna del gått nationens
önskningar till mötes, måste den likväl beklaga, att detta förslag
så sent vid denna riksdag blifvit till R. St:rs pröfning öfverlemnadt,
att det först så godt som vid riksdagens annalkande
slut kan till behandling företagas. Då jag villigt erkänner all
den möda och stora förtjenst, som vid förslagets författande blifvit
nedlagda, kan jag likväl ej dölja, att detsamma innehåller
åtskilligt, som vore önskvärt att kunna undanrödja. Först och
främst synes lagen lida af en allt för stor och släpande vidlyftighet.
I allmänhet är det ett stort fel att skrifva en lag så,
att lagstiftaren, i stället för att angifva de allmänna reglorna,
bemödar sig att specificera och detaljera en mängd bestämmelser,
der han dock fåfängt skall kunna lyckas uppräkna alla tänkbara
fall. Lagen skall vara kort och befallande — brevis et imperiosa
— om mari skall vänta att den vinner efterlefnad. I synnerhet
bör detta iakttagas, då lagen skall skrifvas för och tilllämpas
af personer af mindre bildning, såsom t. ex. skeppare
och sjöfolk. Blir lagen ej kort och klar, blir den icke heller
iakttagen. Det nu för R. St:r framlagda förslaget innehåller
icke mindre än 322 till större delen ganska långa §§. Se vi
på den nya Norska sjölagen, är den mycket kortare, blott 138
§§. Det är högligen att beklaga att, då för 3 år sedan en
Norsk sjölag författades, icke äfven på samma gång den Svenska
kom till behandling, hvarigenom, då Sverige och Norige hafva så
många gemensamma intressen, en mycket önskvärd likstämmighet
mellan de begge nationernas sjölagar kunnat åstadkommits.
För att visa huru önskvärd en sådan likstämmighet varit, behöfver
jag blott påpeka det kända förhållandet, att det ofta inträffar,
att Svenskt sjöfolk tager hyra på Norska fartyg och
tvertom, Norskt sjöfolk på Svenska fartyg, äfvensom att Sverige
och Norige hafva gemensamma konsuler och handelsagenter.
För sjöfolk, som ömsom tjenar på Svenska, ömsom på Norska
fartyg, måste det vara en särdeles vinst, om sjölagarne, som
skola tillämpas, äro i hufvudsakliga delar lika. Nu är förhållandet
icke så. Vid den Svenska sjölagens utarbetande har hänsyn
tagits mindre till den Norska sjölagen än till den Tyska
handelslagen af år 1861, der 3:dje boken afhandlar sjörätten.
En stor del af ifrågav:de förslag är ren öfversättning deraf och
lider derföre af den på bredden gående vidlyftighet, som utmärker
tysk lagstiftning. Slutligen kan jag ej undgå att erinra
af hvilken nytta det skulle hafva varit, derest icke allenast
vederbörande embetsmyndigheter, t. ex. Kommers-Coll., utan äf
-
Den 16 September f. m.
283
ven handelsföreningarna i de större stapelstäderna, såsom i
Stockholm och Göteborg, blifvit hörda öfver detta förslag, och
blifvit i tillfälle att framställa de anmärkningar, hvartill förslaget
kunnat föranleda, innan det framlades på Ständernas bord.
Hvad nu specielt den l:sta §:n beträffar, skulle jag icke
ansett ur vägen, om i densamma blifvit infördt det stadgande,
att aftal om fartygs byggande borde ske skriftligt. Flere skäl
tala lör att ett sådant aftal göres skriftligen, till förekommande
af hvarjehanda tvister om de contraherandes förpligtelser. Laglörslaget
stadgar att aftal angtde skeppares antagande ovilkorligen
skall göras skriftligen, hvilket är ett kontrakt af mycket
ringare betydelse. I 2:dra §:n förekommer ock, att besigtningsmännen
skola meddela skriftligt intyg om fartygs bil- och bolfärdighet;
det synes mig vara vida vigtigare, att det blifvit föreslaget
att ifrågav:de aftal skulle, för att vara bindande, upprättas
skriftligen, såsom jag ock förmodar att det i verkligheten
alltid sker.
På grund af denna anmärkning anhåller jag om återremiss
af §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: I likhet med den siste
värde talaren beklagar äfven jag att detta förslag icke förr än nu
nära emot riksdagens sannolika slut till Stånden kunnat inkomma,
då ovisst är, om någon fullständig pröfning af detsamma
numera skall medhinnas. Likväl ser jag icke häri något skäl,
hvarföre icke pröfningen skulle kunna fortgå så långt man hinner,
helst riksdagen i och för andra ändamål möjligen kan komma
att förlängas, och det alltså kan vara hopp om att äfven
denna fråga helt och hållet må kunna bringas till slut.
Den siste talaren har framställt åtskillige anmärkningar
mot ifrågav.de förslag, hvaribland äfven den att det skulle lida
af alltför stor vidlyftighet. Det är likväl icke vidlyftigare än nu
gällande lag i ämnet. Om man sammanlägger vår gamla sjölag
med försäkrings- och hafveri-stadgan oeh de delar af coopvardie-reglementet,
sorn innefattas i det nu framlagda förslaget
till sjölag, så skall detta lätt inses. Om vidare detta förslag
jemföres med den Norska sjölagen, hvilken den siste talaren
omtalar såsom varande mindre vidlyftig, så måste äfven der
bemärkas att en del af de stadganden, som den nu utarbetade
innehåller, icke återfinnas i den Norska, såsom t. ex. hela sjöförsäkringsrätten,
hvilken i detta förslag upptager icke mindre
än 90 §§, likasom äfven att §§:ne i den Norska i allmänhet
äro längre. De ämnen, som ingå i Norska sjölagen, torde svårligen
kunna anses vara der mindre utförligt behandlade, än i
det förslag, vi nu förehafva. Deremot är det obestridligt, att
den Fransyska lagen är kortare; men all anledning torde icke
saknas, att denna lag verkligen befunnits för kort, enär de sjölagar,
nemi. den Tyska, Holländska och Spanska, som på den
Fransyska äro bygdå, hafva måst göras betydligt vidlyftigare,
ja till och med vidlyftigare än vårt förslag. I ett land, sådant
m
Den 16 September f. m.
sorn Frankrike, hvarest jurisprudensen står så högt, är det dessutom
lättare att hjelpa sig fram med mindre fullständiga lagbestämmelser
än i ett land, der jurisprudensen icke hunnit så
långt; och man måste medgifva, alt förhållandet så är i Sverige
jemförelsevis med Frankrike.
Den siste talaren liar vidare yttrat, att det vore önskligt,
om Svenska lagen blifvit bringad till mera öfverensstämmelse
med den Norska. En sådan öfverensstämmelse är företrädesvis
af behofvet påkallad i afseende på sjöfolket och konsulsärenden,
och derföre hafva just dessa stadganden i K. M:s förslag
blifvit satta i den närmaste öfverensstämmelse med den
Norska lagen. Att det föröfrigt skulle vara af större behof,
att vår sjölag jemväl i andra delar öfverensstämde med den
Norska, än att den öfverensstämmer med de länders, på hvilka
vi drifva långt större handel, kan jag för min del icke inse.
Att Norska sjölagen blifvit begagnad vid detta förslags upprättande,
torde vid jemförelse visa sig lika klart, som att man
icke utan anledning afvikit från densamma.
Samme talare har vidare sagt, att det hade varit önskligt,
om vederbörande myndigheter blifvit rådfrågade och fått afgifva
ullåtanden. I detta fall ber jag att få påminna derom, att R.
St:r vid sista riksdagen, med afseende å det trängande behofvet,
uttryckligen begärde att till denna riksdag få emotse förslag till
ny sjölag; och detta skulle ej hafva låtit sig göra, om nämnde
sätt att gå tillväga, som af den siste talaren föreslagits, blifvit
följdt. Vi veta nemi., att ett förslag till ny sjölag för många
år sedan af en för detta ändamål utsedd komité blef utarbetadt.
Detta förslag, som öfverlemnades år 1836 till Regeringen,
remitterades till åtskilliga myndigheters hörande, och dessa myndigheter
blefvo icke färdiga med sina anmärkningar förr än under
loppet af år 1845. Nu har man sökt att med mindre omgång
få det omarbetade förslaget granskadt jemväl af praktiskt
sakkunnige män. Så hafva t. ex. handelsföreningarne i Stockholm
och Göteborg, på gifven uppmaning, utsett ombud, som
biträdt vid förslagets genomgående. Afven från andra håll hafva
anmärkningar underhand meddelats och tagits i öfvervägande.
Hvad slutligen vidkommer den speciela anmärkningen mot
lista §:n, vill jag visserligen medgifva, att det i allmänhet vore
önskligt, att aftal om fartygs byggande skedde skriftligt, helst
då fråga är om större fartyg; men att derom införa en ovilkorlig
föreskrift i lagen, är dock måhända, mindre lämpligt, och
leder till svårigheter, om föreskriften ändock ej iakttages, hvilket
i fråga om de minsta arterna af fartyg ofta nog torde kunna
inträffa. Jag får derföre anhålla om bifall till denna §, sådan
den af Utskit blifvit föreslagen.
Frih. Leijonhufvud: Till det svar, som H. Exc. Hr Frih.
De Geer lemnat på Hr Olivecronas yttrande, har jag ej mycket
att tillägga. Likväl ber jag att, då R. o. Ad. insatt mig såsom
Den 18 September f. m.
285
ordförande i det Särskilda Utsk., som behandlat denna lag, få
tillägga några ord.
Jag instämmer fullkomligt med de tvenne sista talarne uti
att beklaga, att detta förslag så sent till Ständernas afgörande
inkommit, men i anseende till denna frågas beskaffenhet har
det varit omöjligt att densamma förr afgöra. Utsk:l tillsattes
nemi. i Mars, och då dess verksamhet skulle omfatta ettämne,
som för de flesta ledamöterna var helt och hållet främmande,
var det nödvändigt att till en början bordlägga Propos:n under
14 dagar. Sedan arbetet derefter i April började, har det fortgått
oafbrutet, så att under sommaren ofta hållits sammankomster
hvarje dag i veckan.
Hvad vidkommer anmärkningen, att vederbörande myndigheter
borde hafva blifvit hörda, så rörer detta visserligen icke
Utsk:t, men jag anser mig dock böra nämna, att R. o. Ad. utsett
en ledamot af Kommers-Coll. att deltaga i Utsluts förhandlingar,
samt att flere handelsföreningar, som inkommit med yttranden,
icke haft något att mot förslaget anmärka, utom i fråga
om forum i sjörättsmål.
Hr Olivecrona har gjort en speciell anmärkning mot den
l:sta §:n, att nemi. det stadgande i densamma borde hafva influtit,
att hvar som låter bygga fartyg, härom skall uppgöra
skriftligt kontrakt, i enlighet med hvad vår lag på många ställen
stadgar; t. ex. i 9:de kap. Handels-balken, hvarest stadgas
att man skriftligen skall upprätta sina förbindelser. Då ingen
likväl lärer vilja påstå, att en skuld är ogiltig, fastän förbindelsen
icke är skriftligen uppsatt, kan man val ej heller förbjuda
folk att bygga fartyg, om de göra aftal derom mundtligen. Denna
§ innehåller i stället någonting, som jag ej tror kan ega
rum vid något annat slags arbete, nemi. att den, som låter bygga
ett fartyg, derå har rättighet att anställa besigtning, innan
fartyget är färdigt. Jag vill för öfrigt nämna att den anmärkning,
som Hr Olivecrona gjort, redan varit föremål för diskussion
inom Utsk:t, men att Utsk:t ansåg sig böra stadga sitt beslut
i öfverensstämmelse med K. M:s förslag.
Jag anhåller om bifall till §:n, sådan den blifvit af Utsk:t
föreslagen.
Gr. Sparre, Erik: Utan att i någon mån vilja tillräkna
Utsk:t felet, måste jag likväl, i likhet med en föreg:de talare,
beklaga, att detta förslag så sent till Ståndens pröfning blifvit
framlagdt. Då det är kändt, att fråga inom Talmanskonferensen
redan uppstått om dagen för riksdagens afslutande, kari man
nemi. ej annat än anse stunden för afgörandet af detta vigtiga
Betänk., hvilket för de flesta säkerligen är af beskaffenhet att
vara ett helt och hållet främmande ämne, vara ganska illa vald,
samt att ett sådant sätt att gå tillväga icke kan leda till åstadkommandet
af goda och varaktiga lagar. Jag tror derföre att,
286
Den 16 September t. m.
äfven om en granskning nu kan företagas, densamma likväl icke
bör föranleda (ill denna lags antagande.
Hvad sjelfva förslaget beträffar, måste jag tillstå, att jag
aldrig hört talas om att upprättandet af ett dylikt blifvit öfverlemnadt
åt en enda person, ty egde han äfven en Solons vishet,
skulle densamma ej räcka till. Detta bör naturligtvis utgöra
en anledning till att iakttaga den strängaste varsamhet,
isynnerhet som ganska vigtiga anmärkningar emot förslaget blifvit
af Högsta Domstolen gjorda. Då jag förutskickat denna
anmärkning, har ej min afsigt varit alt i minsta mån vilja såra
den aktade person, som uppsatt ifrågavide förslag, utan får jag
i stället inför honom erkänna, att det är med mycken flit utarbetadt.
Hvad sedermera vidkommer den af Utsk:t verkställda omarbetning
af förslaget i de delar, der en sådan ansetts behöflig,
vill jag icke förneka densamma all förtjenst; men om sådana
anmärkningar kunna göras, alt de förorsaka en återremiss, komme
den i sin ordning att föranleda till att förslaget omöjligen
vid denna riksdag kan antagas.
Att förslaget i somliga delar öfverensstämmer med den
Norska lagen, t. ex. med afseende å manskapet, är visserligen
ganska bra, men då vi veta hvilka lifliga beröringspunkter finnas
mellan de båda rikena och då Norska fartyg ganska ofta
taga frakter här, förstår jag ej hvarföre denna öfverensstämmelse
icke äfven blifvit utsträckt till öfriga delar af de båda
lagarne.
Jag ber nu att få öfvergå till granskningen af den lista §:n.
Der stadgas: »Låter någon bygga fartyg, ege han att'å detsamma
anställa tre besigtningar». Ser jag nu på, huru dessa skola
verkställas, finner jag af den 2:dra §:n att de skola ske medelst
tre sakkunnige män, hvilka skola väljas på så sätt, att hvardera
parten utser hvar sin, och de sålunda valde en 3:dje. Då
det lätteligen kan hända — och hvar och en vet att det vid
kompromisser är ganska svårt att öfverenskomma om 3:dje
man — att 14 dagar gå åt, innan den tredje blifvit utsedd, synes
mig att de i slutet af lista §:n förekommande ord »företager
han ej besigtning inom 14 dagar» icke äro väl valda.
Jag anhåller derföre, för att härutinnan få ett lämpligare
stadgande, om återremiss af denna §.
Hr Olivecrona: Sedan jag förra gången hade ordet, har
af en talare blifvit anfordt att den nu gällande sjölagen af 1667
samt kofferdi-reglementerna skulle vara mera vidlyftiga, än det
ifrågavide förslaget.
Hvad kofferdi-reglementerna beträffar, vill jag ej bestrida
detta förhållande; men, med hänseende till den gamla sjölagen,
kan jag ej medgifva sådant, ty den eger bestämdt en uttrycksfull
korthet i jemnförelse med förslaget till ny sjölag.
Jag erkänner visserligen gerna att flere utländska sjölagar
äro ganska vidlyftiga, men detta förhållande kan nu föga ur
-
Den 16 September f. m.
287
sakta att man tillskapar en mer än skäligt vidlyftig Svensk sjölag.
I afseende å den Tyska sjörätten, är en öfver höfvan stor
utförlighet lätt förklarlig, emedan det är en sed hos Tyskarne
att i allmänhet skrifva vidt och bredt, att uttänja innehållet
samt att intaga definitioner i lagen, hvilket ingalunda är lämpligt.
Hvad den Spanska sjölagen angår, har jag ej derom tillräcklig
kännedom, för att om densamma kunna fälla ett omdöme;
men för att döma efter de öfriga Spanska lagarne, hvarmed
jag varit i tillfälle att göra mig bekant, borde man kunna
antaga att äfven den Spanska sjölagen är skrifven med mer än
erforderlig omständlighet.
Jag hade önskat en större öfverensstämmelse emellan förslaget
till sjölag och den nya Norska sjölagen. Denna anmärkning
har blifvit här klandrad och förklarad obefogad. En hvar,
som vill göra sig den stora mödan att § för § jemföra dem
båda, skall, derom är jag öfvertygad, komma till öfvertygelse
att min anmärkning icke saknat all giltig grund. Mig synes
ock att, om man eitersträfvar ett närmande brödrafolken emellan,
man i första rummet bör söka att bringa deras lagar i
öfverensstämmelse med hvarandra; och om en lag bör vara af
kosmopolitisk natur, är det visserligen en sjölag.
Mot min vid denna § framställda anmärkning, ang:de föreskrift
att aftal om skepps byggande skall göras skriftliga, har
blifvit erinradt att skriftliga aftal svårligen kunde låta sig göra
vid fråga om mindre fartygs byggande. För min del kan jag
verkligen icke inse hvari denna svårighet skulle ligga. Man
kunde ju stadga att vid aftal om t. ex. fartyg öfver 10 lästers
drägtighet skall kontraktet göras skriftligen. Man har ju i denna
lag stadgat, att vid skeppares förhyrning kontraktet skriftligen
skall upprättas, ett aftal af oändligt mindre betydelse än kontrakt
om fartygs byggande. Hvarföre jag påyrkat stadgandet
af skriftliga formaliteter i afseende på berörde aftal, är för att
dels förekomma stridigheter mellan den, som beställt fartyget,
och den, som åtagit sig att bygga detsamma, dels för att tjena
till ledning för besigtningsmännen vid deras förrättning. Och
jag vet sannerligen icke, huru de skola kunna fullgöra besigtningen,
utan att hafva ett skriftligt dokument att gå efter. Det
är visserligen sannt, att allmänna lagen på många ställen endast
innehåller ett råd åt parter, ang:de formaliteters iakttagande,
då det heter i afseende å aftals upprättande: »gore det skriftligen»;
men då jag anser det i flere afseenden gagneligt att i
sjölagen intages en bestämd föreskrift om skyldigheten att upprätta
skriftligt aftal om fartygs byggande, måste jag fortfara
i mitt förra yrkande.
Hr von Ehrenheim, Per: En värd talare och utskottsordförande
har glädt mig med den underrättelsen att riksdagen
skulle snart taga slut; men beklagligen har en annan utskottsordförande,
hvarmed jag haft äran samtala, förklarat att minst
8 veckor återstå. Jag tillstår för min del, att lika så litet som
288
Den 16 September f. m.
jag tycker att detta kan kallas att riksdagens slut är för handen,
lika så litet tror jag att dessa 8 veckor, eller hälften af
en riksdag, om förslaget ang:de de årliga riksdagarne hade blifvit
antaget, skall vara för liten tid för detta förslags behandling,
eller att det af Gr. Sparre ställda olyckshoroskopet skall gå
i verket.
Gr. Sparre har vidare yttrat, att tiden, för att taga kännedom
om detta, troligen för de flesta h. o. h. främmande ämne,
vore alldeles för kort. Jag får i detta afseende erinra, att den
Kongl. Proposm, från hvilken lltsk:ts förslag ej i någon väsendtlig
mån afviker, dock varit för samtlige Stånden tillgänglig alltifrån
Mars månad.
Hvad beträffar slutligen den af Hr Olivecrona gjorda anmärkningen,
liar den blifvit så fullständigt vederlagd, att jag ej
vill förlänga diskussionen derom, utan anhåller jag om bifall
till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Det vore särdeles angenämt, om, när en talare
uppträder mot en annan, han holle sig, åtminstone i någon
del, till hvad som af den andre blifvit anfördt. Jag har
icke sagt att de anmärkningar, som mot detta förslag kunna
göras, torde åstadkomma dess förkastande. Jag har deremot
sagt, att, i anseende till riksdagens nära förestående slut, det
icke är sannolikt att granskningen af detta förslag kan leda till
dess antagande.
Hvad beträffar den lista §:n, har jag endast ansett ordalagen
vara olämpliga, och i anledning deraf påyrkat återremiss.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag vill endast upptaga den
af Gr. Sparre gjorda anmärkningen, att det vore ett ganska
ovanligt sätt att stifta nya lagar, då man anförtror ett sådant
uppdrag åt en enda person, samt att en Solons vishet under
sådana omständigheter icke skulle vara tillräcklig.
I afseende härå får jag anmärka, att, på sätt de tryckta
motiverna till den Kongl. Proposm närmare upplysa, en komité
varit tillsatt, som utarbetat förslag till en ny sjölag, och att
dess förslag blifvit, efter vederbörandes hörande, ytterligare revideradt.
Den omarbetning, som nu skett, afviker visserligen
högst väsendtligt från komitéens förslag; men nekas kan icke,
att dessa förarbeten varit en god ledning, och att flere personers
meningsskiljaktigheter derigenom, i fråga om de vigtigaste
grundsatserna, fått tillfälle att framträda. Men ännu mera underliittadt
har arbetet blifvit genom de nya sjölagar, som under
sednare tider blifvit i flera Europeiska länder utarbetade
och godkända. Då alla dessa lagar i det mesta af vigt sins
emellan öfverensstämma, och sjölagen är, såsom en talare här
redan anmärkt, af en företrädesvis kosmopolitisk natur, kan
uppgiften att tillämpa de gifna grundsatserna på våra Svenska
förhållanden
Den 16 September f. m.
289
förhållanden icke vara så svår, som företaget att författa en
ny lag under andra förhållanden är.
Hvad sjelfva redaktionen beträffar, torde det ej vara oriktigt
att densamma från början öfverlemnas åt en enda person,
ehuru den visserligen blifver för honom en ganska svårlöst
fråga. Jag hemställer dessutom, om en bättre redaktionsgranskning
kan vinnas än den, som verkställes af Konungens Högsta
Domstol; och då den har genomgått hvarje särskild §, kan man
lita på att redaktionen motsvarar hvarje billig fordran.
Hvad angår Gr. Sparres anmärkning mot denna §, anser
jag icke till följe af densamma någon återremiss vara behöflig.
Med uttrycket »företager lian icke besigtning» kan väl ej menas
annat, än alt han skall, i afseende å besigtningen, fullgöra hvad
som på honom ankommer.
Frih. Leijonhufvud: Ehuru det kan vara onödigt att
ingå i något svaromål på Gr. Sparres anmärkningar, då han icke
kommit till annat resultat, än att yrka återremiss af ifrågav:de
§, vill jag likväl fästa uppmärksamheten derpå, dels att hvad
som i denna § förekommer, enligt vanligt språkbruk, ej kan
betyda annat än att den, som låter bygga fartyg, skall göra
hvad på honom ankommer, för att besigtning må kunna inom
de 14 dagarne företagas, dels att i vår nu gällande expropriationslag
tiden för utseende af nämnd m. m. är lika kort tilltagen,
som i förev:de §.
I afseende å Hr Olivecronas upprepande af samma argumenter,
som förut, har jag ej annat att yttra, än att jag vidhåller
mitt föreg:de yttrande; och täger jag mig friheten ännu
en gång begära bifall till §:n.
Hr af Ström, Carl Ferdinand: Det är mycket öfverraskande
ocb beklagligt att här höra en framställning, syftande
på att uppskjuta afgörandet af det omfattande lagförslag, som
på grund af It. St:rs begäran nu blifvit af K. M. framlagdt.
En sådan framställning ådagalägger saknaden af tillräcklig kännedom
om behofvet af en förnyad lagstiftning i det ämne, som
utgör föremål för detta förslag. Denna vigtiga fråga har allt
sedan år 1812 varit under behandling, utan att ännu något slutligt
resultat vunnits. Ofver det år 1835 af särskilde i nåder
förordnade Komilérade afgifna förslag till ny sjölag blefvo vederbörande
myndigheter, och deribland Kommers-Coll., hörde,
och med anledning af de dervid gjorda erinringar och anmärkningar
utarbetades det förnyade förslag till sjölag, som legat
till grund för K. M:s aflåtna Nåd. Propos. i ämnet. Nu sättes
likväl i fråga att vederbörande skola ånyo höras öfver det K.
Förslaget, innan detsamma till slutligt afgörande företages. Om,
med afseende å den längre tid, som förflutit efter det sednaste
komitébetänkande afgafs, det skulle finnas nödigt att frågan underginge
en förnyad behandling, vore det mera konseqvent föll.
VI. 19
290
Den 16 September f. m.
reslå att för sådant ändamål en ny Komité af personer med
den mångsidiga sakkännedom, detta ämne påkallar, klefve tillsatt
och afgåfve förnyadt förslag, samt att aila vederbörande
deröfver klefve körde ock sig yttrade. Men det är att befara,
att på detta sätt en ständig cirkelgång af komitébetänkanden
och vederbörandes yttranden skall uppstå, utan att frågan någonsin
kommer till ett slutligt afgörande. Att nödgas än längre
tillämpa en lag, som nästan oförändrad är gällande sedan 200
år tillbaka, kan icke annat än föranleda till de mest obilliga
påföljder, med all den missbelåtenhet, som deraf måste uppkomma.
Bland de många med skäl så högt öfverklagade bestämmelserna
i nu gällande sjölag, ber jag alt, såsom bevis på
densammas olämplighet under nuv:de förhållanden, lå åberopa
det stadgande i 4:de kap. Skipmannabalken, enligt hvilket det
åligger Svenskt sjöfolk att qvarblifva i fartygets tjenst, intilldess
detsamma till Svensk hamn återvänder. Till följd af den utveckling,
vår sjöfart i sednare tider vunnit, och den fördelaktiga
sysselsättning våra fartyg erhållit genom fraktfart mellan främmande
hamnar, inträffar ganska allmänt att dessa fartyg i åratal
uppehålla sig i aflägsna främmande farvatten, utan att under
tiden en enda gång besöka Svensk hamn. Den Svenske
sjömannen har dervid varit bunden i fartygets tjenst, och en
ökad anledning till missbelåtenhet har för honom uppstått vid
jemförelse af den olika behandling i detta afseende den Norske
sjömannen fått åtnjuta på grund af den i Norige sedan 3 år
tillbaka gällande nya sjölag. Mången gång har sålunda den
Svenske sjömannen varit vittne till, hurusom den Norske matrosen
i följd af denna lag fått i en främmande hamn afmönstras
från sitt fartyg. Med afundsamma känslor har han sett
honom återvända till sitt fädernesland och sjelf, i en plågsam
ovisshet om och när han skulle återse sitt hem, måst ånyo
äfventyra sitt lif i oafbruten fart på främmande farvatten och
hamnar. Under sådane förhållanden må man icke förvåna sig
öfver den bristande laglydnad, som visat sig genom de så mycket
öfverklagade rymningarne bland Svenskt sjöfolk, hvilka till
stor del ega sin grund i dylika bestämmelser. Ett annat stadgande
i nu gällande sjölag förordnar att sjöfolk af sin betingade
hyra eger att vid resans början erhålla tvenne månaders
lön, men att hvad han för öfrigt förtjenar icke må utgifvas
förr än resan är ändad. Häraf har följt att manskapets
förtjenta hyror under en längre tids resor vuxit till ansenliga
belopp. Men nu bjuder ett annat stadgande i denna föråldrade
lag att, om fartyg förolyckas, sjömannen icke eger alt fordra
något af den byra, som då kan återstå, under det sjömannen
genom ett annat lagbud åter är förvägrad att genom försäkring
af sina innestående hyror betrygga sig mot en dylik förlust.
På delta sätt har mången sjöman, efter undergånget skeppsbrott,
gått i mistning af de måhända under åratal samlade, under
stora ansträngningar och faror förtjenta hyror. En lag, som är
afTattad i denna anda, kan icke längre fördragas, utan bör oför
-
Den 16 September f. m.
291
dröjligen af eti ny, efter förändrade förhållanden lämpad, lag
ersättas; oell man måste derföre med tacksamhet erkänna det
allvarliga steg, som nu blifvit al regeringen taget för vinnande
af detta mål.
Det har här blifvit erinradt om vigten af att handelsföreningarne
i riket hade hörts öfver det förev:de lagförslaget, innan
detsamma underställdes K. St:rs pröfning. Visserligen kunde
man med skäl förvänta att i sådant läll hafva fått framlagd all
den sakkännedom i delta ämne, hvaraf dessa korporationer böra
vara i besittning. Erfarenheten har emellertid gifvit grundad
anledning att antaga ett motsatt förhållande. Det har nemligen
ganska allmänt visat sig att nämnda föreningar icke med det
intresse, som kunnat förutsättas, omfattat dem lemnadt tillfälle
att yttra sig i lagstiftningsfrågor. Den enda utväg, som erbjuder
sig att vid behandlingen af dylika frågor inhemtade upplysningar,
hvilka endast genom en på sakförhållanden grundad
erfarenhet kunna vinnas, är derföre att vända sig särskildt
till några vissa lör besittandet af sådan erfarenhet kända personer,
som derjemte med intresse och allvar egna sig åt frågans
utredning. Så har ock tillgått i afseende å det nu framlagda
förslaget, vid hvars upprättande sakkunniga personer å
de tvenne förnämsta platserna lör rikets sjöfartstrafik rådfrågats,
och hvilkas insigter samt vidsträckta erfarenhet blifvit tillgodogjorda.
De jemförelsevis få och obetydliga anmärkningar, som
vid lagförslagets granskning af det särskilda lltsk:t blifvit gjorda,
tala ock till fördel för detta förslag; och då nu för representationen
i öfrigt tillfälle är lemnadt att ytterligare granska samma
förslag och deremot framställa de speciela erinringar, hvartill
anledning må förekomma, så synes mig detta vigtiga ärende
hafva blifvit på ett fullt tillfredsställande sätt behandladt.
Hr Rabenius, Olof Mathias Theodor: De anmärkningar,
som af Gr. Sparre och Hr Olivecrona blifvit rigtade mot
såväl lörslaget i dess helhet, som mot lista §:n, hafva af ett
par föregide talare så fullständigt blifvit vederlagde, att jag ej
liar något dervid att tillägga.
Då Gr. Sparre, såsom en anmärkning mot förslaget i dess
helhet, åberopat den mängd anmärkningar, som mot detsamma
blifvit inom Högsta Domstolen rigtade, ber jag likväl att i detta
afseende få fästa den värde Gr:ns uppmärksamhet derpå, att
anmärkningar icke så mycket betyda i anseende till sin mängd,
som desto mer i afseende på sin vigt, och att, om han genomgår
dessa anmärkningar, han ej skall finna någon rigtad mot
principerna.
Frih. Leijonhufvud har, enligt mitt förmenande, alldeles
fullkomligt vederlagt Gr. Sparre deri, att ej den ifrågav:de §:ns
redaktion bör förorsaka någon återremiss. Jag vill blott tilllägga,
att omöjligen uttrycket »företager han ej besigtning inom
14 dagar» kan betyda något annat, än att den, som låter bygga
292
Den 16 September f. m.
fartyg, skall inom 14 dagar hafva utsett sin besigtningsman,
hvilket är hvad på honom ankommer att göra.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Sparre: Jag ber Hr al Ström vara öfvertvgad om,
att jag ej på minsta sätt vill bibehålla 1(567 års sjölag. En
sak är emellertid att förändra en lag, och en annan sak är
att göra denna förändring på ett ändamålsenligt sätt.
Hvad beträlfar samme talares yttrande, att skilnaden mellan
den Svenska och Norska lagen, hvarigenom en sjöman, som
tagit hyra i 2 år, enligt den sednare fick skiljas, om han ville,
från sitt fartyg, men enligt den förra icke, skulle hafva förorsakat
ett betydligt missnöje, får jag uppriktigt tillslå att jag ej
kunnat i denna lag finna något motsvarande stadgande, hvarigenom
den Svenske sjömannen kunde blifva försatt i samma lyckliga
belägenhet, som den Norske.
J)å man vill framgång åt en lag, hvilken jag för min del
anser ganska förtjenstfull, lörstår jag ej hvarföre man vill motsätta
sig en återremiss, då en förbättring ovilkorligen derigenom
komme att vinnas. Jag förslår detta motstånd så mycket mindre,
som just frågan gäller ett mindre lämpligt uttryck i den
l:sta §:n. Hvar och en, som tager denna lag i sin hand, skall
ju alltid blifva obehagligt ölverraskad att i den lista §:n finna
ett oegentligt uttryck.
Jag lår derföre fortfarande anhålla om återremiss.
Frih. Leijonhufvud: Afven den ytligaste granskning af
Betänk:t visar att denna lag innehåller 322 §§. Om alla dessa
skola diskuteras lika grundligt, som den nu ifrågav:de, är det
sannolikt att, såsom Gr. Sparre säger, R. o. Ad. icke kan medhinna
att genomgå hela lagen under innevide riksdag. Jag vill
derföre blott till Gr. Sparre hemställa, om han icke, då LJtskit
visat sig icke kunna uppfylla hans önskningar i afseende på redaktionen
af denna §, ville för tidens vinnande, i stället för
att begära återremiss, sjelf uppgifva den redaktion, han anser
tjenligast.
Hr Rabenius: Jag begärde endast ordet, för att få tillkännagifva
att det stadgande, afseende en öfverensstämmelse
med den Norska lagen, som Gr. Sparre i detta lagförslag saknat,
likväl återfinnes i 70:de §:n 5:te mom:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af den förevale §:n, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid svarades
många ja, jemte några nej. och sedermera propos. på ålerremiss
deraf, då svaren utföllo med många nej och åtskilliga ja,
hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades
Den 16 September f. m.
293
med många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
§ 2.
Frih. Armfelt, Magnus: Då detta Betänk, innehåller
saker, som h. o. h. ligga utom gränsen för mitt vetande, hade
jag icke tänkt deltaga i diskussionen öfver detsamma. Orsaken,
hvarför jag detta oaktadt uppträder, är att tvenne sakkunnige
personer hos mig anhållit det jag skulle begära en återremiss
af denna §, enär densamma, enligt deras öfvertygelse,
ej innehåller en definition på ett bil- och bol-lardigt fartyg, samt
att, då det endast är fråga om nya fartyg, ordet »kalfatradt»
icke bort förekomma.
Jag anhåller derföre om återremiss af denna §, i syftning
att antingen få hela det sista mom:t borttaget, eller åtminstone
förändradt.
Hr Olivecrona: Det kan visserligen synas vanskligt att,
då man icke är sakkunnig i afseende på skeppsbyggeri, vilja
uppträda med anmärkningar mot hvad sorn här är föreslaget;
men då jag är af den öfvertygelse att, såsom denna § är redigerad,
tvetydighet kan uppstå om hvad som förstås med biloch
bol-färdigt fartyg, bör antingen ytterligare tilläg dertill göras
eller ock all definition i ämnet utelemnas, hvilket senare
måhända vore det rätta.
1 likhet med en reservant inom Utskd, våger jag hemställa,
om ej till bil- och bol-färdighet hos ett fartyg äfven räknas
att fartyget skall hafva kajuta. Det talas ock om pumpar, utan
att man vet huru många. Jag måste derföre instämma med
Frih. Armfelt i anhållan om återremiss af denna §, på det att
Utsk:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke hela det andra
mom:t bör utgå, äfvensom på det att, ifall så ej skulle kunna
ske, de förtydliganden af §:n, som kunna anses erforderliga, må
kunna göras.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag begärde ordet, icke för
att motsätta mig den af Utsk:t föreslagna ärdringen i K. M:s
Propos., utan för att få förklara, det jag lika litet vill opponera
mig mot denna som mot de flesta af de ringa ändringar, hvilka
Litsk:t längre fram tillstyrkt. Utsk:t har nemi. icke alvikit från
någon större grundsats i den K. Proposm, om jag undantager
i frågorna om den obligatoriska skyldigheten att utse luifvudredare
och forum i sjörättsmål. Utsk:t har äfven, i afseende
på den utförlighet, med hvilken denna Propos. blifvit af K. M.
behandlad, hvarken gjort några större tillägg eller betydliea borttagningar,
men deremot åt ämnet egnat en omsorgsfull detaljgranskning,
hvilket bäst inhemtas af de ganska talrika reservationer,
som inom Utsk:t icke tillvunnit sig pluralitet.
294
Den 16 September f. m.
Utsk:t kan för sina föreslagna ändringar oftast åberopa stöd
af en eller annan utländsk lag, hvaremot K. M:s Propos. hemtar
stöd från andra d j lik a lasar, och då det är svårt att säga om
genom valet af det ena eller andra alternativet, lör hvilka båda
goda grunder kunna anföras, en större eller mindre del af allmänheten
blir tillfredsställd, finnér jag så mycket mindre skäl
att motsätta mig sådana ändringar, som många af dem höra till
den civila kontraktsläran, i hvilken det gäller, att förord bryter
lag, så att derest lagen icke tillfredsställer kontrahenten, han
kan derifrån stipulera de undantag han finnér önskliga. Jag förbehåller
mig emedlertid öppen talan, i händelse jag i en eller
annan punkt finner mig uppmanad att deltaga i diskussionen.
Frih. Leijonhufvud: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på att ordet »tre» i första morrr.t genom tryckfel ej
blifvit kursiveradt.
Inom Utsk:t var detta mom. föremål för en liflig diskussion,
hvarvid all den vishet, som derstädes fanns, uttömdes.
Somliga ledamöter ansågo, att man ej borde i lagen utsätta hvad
som menades med ett fartygs bil- och bol-färdighet, utan att
detta skulle, i händelse af tvist enskida parter emellan, få bero
på pröfning af domstol, som medelst sakkunnige män kunde
utreda frågan; hvaremot de öfrige ledamöterne eller pluraliteten
voro af en annan tanke.
Hvaruti denna § egentligen skiljer sig från K. M:s förslag
är, efter mitt förmenande, endast alt i det sednare äfven förekomma
tvenne båtar såsom hörande till bil- och bol-lärdigheten,
men hvilka af Utsk:t blifvit uteslutne.
Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Rabenius: Under diskussionen öfver denna § hafva
anmärkningar blifvit riktade dels emot tillvaron i förslaget af
definitionen på bil- och bol-färdighet, och dels emot det sätt,
hvarpå denna definition blifvit aflattad.
Hvad den första anmärkningen beträffar, får jag lemna
den upplysning, att de tvenne högre sjöofficerare, som deltogo
i utarbetandet af detta lagförslag, likasom öfrige sakkunnige
män, hvilkas råd blifvit inhemtade, tillstyrkt denna definitions
intagande i lagen.
Hvad åter den sednare anmärkningen vidkommer, ber jag
att få nämna att, då man frågar män af yrket, huru ett fartyg,
som är bil- och bol-färdigt, skall vara beskafladt, man alltid
erhåller olika svar, så länge man vill fråga. Detta har hos
mig stadgat den öfvertygelse rörande lärtygs bil- och bol-färdighet,
att någon absolut regel derför ej finnes; men då jag,
tillfölje af sakkunnige mans upplysningar, anser att en sådan
definition ovilkorligen i lag bör finnas, anhåller jag om bifall
till §:n, sådan den lyder i Utsk:ts förslag.
Den 16 September f. m.
295
Gr. Sparre: I sjelfva redaktionen af 2:dra mom:t får
jag först anmärka ett skriffel, som insmugit sig. Der står
nemi. »så och med master etc.», hvilket bör rättas till »så
ock med master etc.» Hvad angår sjelfva definitionen på ett
fartygs bil- och bol-färdighet, vill jag icke förneka, att anledning
förefinnes lill att bestämma något i detta afseende. I)å
jag af sakkunnige personer hört, att till denna bil- och bol-färdighet
räknas ett par ganska vigtiga omständigheter, nemi. att
skrofvet skall vara måladt och nedsläppt i sjön, hvilket ej är
det minsta omnämdt i förev-.de §, skulle jag vilja påyrka intagandet
i densamma af ett dylikt stadgande. I)å vidare i denna
§ förekommer uttrycket »förbindningar af trä och jern», hvilket
väl i stället borde vara »förbindningar af trä eller jern», finner
jag deri ytterligare ett skäl för att yrka på en återremiss af
denna §.
Frih. Leijonhufvud: Hvad beträffar Gr. Sparres första
anmärkning om slafningen af ordet »och», är verkligen här ett
tryckfel begånget, som kommer att rättas.
Vidkommande den andra om fartygs målning, är detta en
känd sak att så alltid eger rum; men huruvida detta lior till
bil- och bol-färdigheten, blir ett annat förhållande. För min del
anser jag det vara fullkomligt likgiltigt, om ett sådant stadgande
finnes i denna § intaget eller ej, då den, som låter bygga fartyg,
väl ailtid kan träffa öfverenskommelse i detta afseende.
Hvad slutligen angår den 3:dje anmärkningen, har Utsk:t
valt detta uttryck »trä och jern» på inrådan af sakkunnige män.
Under upprepande af hvad jag förut sagt, att nemi. en
återremiss ej tjenar till någonting, får jag anhålla om bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Posse, K nut: Hvad sjelfva förslaget i sin helhet beträffar,
vill jag förena mig med dem, som påyrka, att en ny sjölag
vid denna riksdag må blifva antagen, ty derigenom skulle säkerligen
det hittills brukliga förhållandet, alt en stor del af vårt
sjöfolk tager tjenst på andra nationers fartyg, till en del förekommas.
Hvad specielt vidkommer den ifrågavide §, kan jag ingalunda
förena mig med dem, som anse för likgiltigt, om i lagen
står utsatt hvad som menas med ett fartygs bil- och bol-färdighet
eller icke. Jag skulle deremot anse en föreskrift härutinnan
kunna förekomma många stridigheter.
Utsk:t har begagnat sig af uttrycket »fullständiga förbindningar.
» Då jag icke tror någon med säkerhet kunna säga
hvad som härmed menas, då så många olika slags förbindningar
existera, skulle jag, i och för missförstånds undvikande,
vilja föreslå att ordet »tillräckliga» insättes i stället för »fullständiga»;
och får jag, med anledning af hvad jag sagt, anhålla om
återremiss af denna §.
296
Den 16 September f. m.
Hr Rabenius: Förenande mig med Frih. Leijonhufvud,
måste jag motsätta mig en återremiss, enär ej något derigenom
komme att vinnas. IJtskit skulle nemi., i händelse af återremiss,
nödgas infordra sakkunnige mäns utlåtande, och skulle,
under sådane förhållanden, inträffa såsom förut, att, då den ene
svarade på ett sätt och den andre på ett annat, intet resultat
komme att vinnas. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bilall till
och dels återremiss af den förevide §:n, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid svarades
mångå ja, blandade med nej, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utlöllo med många nej jemte åtskilliga
ja; hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades
med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Olivecrona begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller 2:dra §:n i särkilda Utskrts förslag till
sjölag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav.de §.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 16.
§ 3.
Gr. Sparre: I)å i denna § står stadgadt, att intecknin
gen
skall ske hos magistraten i den stad eller närmaste staden
till den ort å landet, der byggnaden verkslälles, måste jag förfråga
mig om hvad delta skall betyda. Skall ifrågav:de afhandling
intagas i intecknings-prot:t? Jag får då upplysa, alt intecknings-prot.
ej föres hos magistraten, samt att uttrycket »inteckna»
blott brukas för inteckningar i fastighet. Det är vidare
obestämdt, hvarest inteckningen skall ske, då det heter »magistraten
i den stad eller närmaste staden till den ort å landet
etc.» När jag ser efter, hvarerst bil-brefvet skall utfärdas, står
det föreskrilvet, att domstol på landet jemväl kan utfärda ett
dyligt. Denna inkonseqvens kan jag ej fatta. Lämpligast vore
väl, om alla näringar vore fria, och ingen bunden absolut
vid stad.
Den 16 September f. m.
297
Jag får derföre yrka, att ett sådant intagande i prot:t, som här
är i fråga, äfven må förekomma på landet, om fartyget der är
bygdt; och anhåller jag af sådan anledning om återremiss å §:n.
Hr Olivecrona: Till hvad Gr. Sparre mot denna § an
fört,
vill jag endast tillägga, att mig synes, som om äfven en
föreskrift om förnyelse af afhandlingens intagande i prot:t hvarje
10:de år i denna § hort inflyta.
Jag anhåller alt §:n måtte återremitteras.
Hr Rabenius: Hvad beträffar den af Gr. Sparre mot
denna § gjorda anmärkning, får jag erinra att här är fråga om
förlagsinteckningar, hvilka enligt förut gällande lag intecknades
vid hallrätlerna. Numera halva emellertid dessa hallrätter försvunnit
och förlagsinteckningar ske i stället, så vidt jag har
det mig bekant, hos rådstufvurätt.
Jag anhåller af sådan anledning att §:n måtte af R. o. Ad.
blifva antagen i dess nuv:de skick.
Gr. Sparre: Det är ganska riktigt, såsom den siste värde
talaren sagt, att våra gamla förlagsinteckningar äro en föråldrad
institution, men tendensen i
dessa förmånsrätter, hvilka fordna tider, i sin okunnighet, sökt
tilldela än den ena och än den andra bland fordringsegare.
Vid antagandet af den nya ordningen emellan de olika
förmånsrätterna qvarstod bland desamma bil-bref, emedan man
ännu icke hade väckt fråga om förändring af sjölagen. Att
emellertid nu gifva ytterligare häfd åt detta stadgande, synes
mig ganska olämpligt; och yrkar jag derlöre att hela denna
föreskrilt måtte borttagas.
Skulle likväl det ännu ej, till följe af allmänna opinionen,
vara lämpligt att för bil-bref h. o. h. borttaga all förmånsrätt,
vore jag för min del benägen att ställa dem i samma kategori
som lösöreköp, d. v. s. att de skulle komma att intagas i profit
hos domstolen i den ort, der försäljningen sker. Det är väl
nemi. icke mer än rätt och billigt, att hvar och en, som står i
affärsförhållanden till skeppegaren, må kunna hos domstolen i
orten få upplysning om dennes financiela stallning.
Hr von Ehrenheim: En föreg:de talare har upplyst
att förmånsrätt, som är andra näringsgrenar medgifven, intecknas
hos magistraten. Jag vill endast härvid tillägga, att i detta
afseende ej någon anmärkning förekommit inom Högsta Domstolen;
och yrkar jag bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Leijonhufvud: Hvad angår Gr. Sparres anmärk
ning
mot orden »inteckning hos magistraten,» så har jag ingenting
att tillägga till hvad en föreg:de talare redan i anledning
af samma anmärkning yttrat.
298
Den 16 September f. m.
I fråga om lämpligheten af att införa en ny förmånsrätt
af beskaffenhet, som här är föreslagen, så erkänner jag till viss
mån riktigheten af Gr. Sparres yttrande, att det kunde vara
mera skäl att afskaffa en del nuv:de förmånsrätter, än att skapa
nya, och det är mig ej obekant, att lagstiftningen i vårt land
i sednare tider tagit en sådan rigtning. Att dock ej alla förmånsrätter
kunna undvaras, torde vara obestridligt, och de förslag
ang:de så kallad underpant, som vid sednare riksdagar blifvit
framställda, torde visa att, om ock en del äldre förmånsrätter
vid nuv:de förhållanden ansetts umbärliga, behof dock låtit känna
sig att i vissa fall införa nya.
De motiver, sorn föranledt mig att för min del icke afstyrka
bifall till hvad K. M. föreslagit, hafva varit, bland andra,
dels den ringa olägenhet, som i allmänhet för oprioriterade borgenärer
kan ega rum genom en lörmånsrätt af så speciel beskaffenhet
som ifrågav:de, men den deremot ganska stora fördel,
densamma innebär i och för uppmuntrande af det inhemska
fartygsbyggeriet, och dels det allmänt kända förhållande, att
viss benägenhet hos domstolen visat sig, att, ehuru något uttryckligt
stadgande i lagen ej finnes, dock tilldöma personer, som
lemnat förskott, förmånsrätt, sådan som i denna § stadgas, ett
förfarande, som, då det sker den ena gången, men ej den andra,
måste medföra betänkligare följder, än ett tydligt stadgande i
lagen, om ock af mindre lämplig beskaffenhet.
Slutligen och för den händelse R. o. Ad. skulle anse ifråga
vide stadgande ej böra i den nya lagen införas, — får jag
vördsamt anhålla, att Ståndet ville, icke återremittera §:n, utan
nu genast besluta att den i sin helhet bör ur lagen utgå, derför
så mycket mindre hinder möter, som densamma ej står i
något oskiljaktigt sammatdiang med något annat stadgande i
förslaget.
Emellertid vidhåller jag mitt yrkande om bifall af §:n, sådan
den är.
Hr Rabenius: Förekommen af Frih Leijonhufvud, ber
jag blott att få förnya min anhållan om bifall till Utskits
förslag.
Gr. Sparre: Vi veta mycket väl, att R. Stir vid sista
riksdagen gingo så långt, att den tysta förmånsrätten, som myndling
förut hade i förmyndares gods, nedflyttades under inteckning.
Då således tendensen att borttaga så många förmånsrätter
som möjligt vid sista riksdagen visat sig ega rum, förefaller
det mig mer än besynnerligt, att man nu vill återvända
på den gamla banan. Då dessutom Frih. Leijonhufvud sjelf
har erkänt, att ett borttagande af denna § icke rubbar lagen i
sin helhet, får jag anhålla, att §:n måtte af R. o. Ad. afslås.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Om den ifrågasatta förmånsrätten
verkligen vore stridande mot grunderna för den
Den 16 September f. m.
299
omarbetning af 17:de kap. Handels-balken, som R. St:r vid sista
riksdagen verkställde, kan jag icke se något skäl, hvarlöre man
då icke borttog delta stadgande. Ett lämpligare tillfälle hade
val icke kunnat erbjuda sig. Jemte det jag vidare får fästa uppmärksamheten
på att Frih. Leijonhufvud icke yrkat uteslutande
af §:n, utan att han, i fråga om val mellan §:ns uteslutande och
återremiss deraf, föredrog det förra; anhåller jag att fä lorena
mig med dem, som yrka bifall till §:n.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till,
dels återremiss af och dels afslag å den ifrågav:de §:n, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma och,
då dervid svarades många ja, blandade med nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre begärt votering samt R. o. Ad., uppå
Hr Gr:s o. Landtnäs framställning, till kontra-propos. vid voteringen
antagit afslag å §:n; uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller 3:dje §:n i Särskilda Utsk:ts förslag till
sjölag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. §:n.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—19.
Nej—11.
Den vidare prölningen af förev:de lagförslag uppskjöts till
e. m:s plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
300
Den 16 September e. m.
Onsdagen den 16 September 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för f. m:s plenum samt prot.
för den 17 sistl. Maj f. m.
Fortsattes föredragningen af Särskilda Utsk:ls Belänk. N:o
2, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny sjölag.
§ 4.
Gr. Sparre: Mot denna §, sådan den af Utsk:t blifvit föreslagen,
förekommer nu först, att 2:ne så olika frågor blifvit
sammanblandade, som vilkoret) för ett fartygs åtnjutande af
Svensk nationalitet, och hvar dess hemort skall vara. Jag förmodar
att det är för att icke göra skillnad i §-följden mellan
K. M:s Propos. och Utsk:ts förslag; men om något sådant skulle
göras, borde det väl vara här, ty frågan om nationaliteten är en
fråga för sig, och således förtjent af en särskild §. Det är dessutom
en gammal regel att i lag icke sammanblanda olika saker
i samma §.
Hvad nu den andra delen af frågan angår, så hade K. M.
i sitt förslag ej ansett, att någon hemort på förhand borde bestämmas,
och jag har äfven föreställt mig, alt detta vore det
rättaste, hvadan jag också anser det af K. M. föreslagna stadgandet
lämpligare än Utsk-.ts förslag.
Slutligen vill jag, i fråga om redaktionen, göra en anmärkning.
Der står: »Der Konungen ej annorledes lörordnar, skall
genom beslut af rederiet bestämmas den ort, hvilken som fartygets
hemort skall anses.» Meningen är väl, att rederiet skall
bestämma ett fartygs hemort, till dess K. M. på annat sätt i
denna fråga förordnar, men efter ordalydelsen skulle föreskriften
vara den, att om Konungen ej bestämmer hemorten, skall
den bestämmas af rederiet.
Jag hemställer till eder, Mina Hrr! om det kan vara rigtigt
att stifta lag på detta sätt? Det strider dessutom mot begreppet
om lag, att den endast skall gälla till dess K. M. annorlunda
förordnar. Det vore då mycket lämpligare att säga, det
K. M. bestämmer i frågan en gång för alla, än att säga, att
lagen gäller till dess K. M. upphäfver densamma. K. M. kan
icke upphäfva en lag, som af båda statsmakterne är antagen.
