# ID: svediakorp-gov684
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,559
# sentences: 5,331
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 4 Juli f. m.
301
Upplästes ett af Hr Westerstrand, Carl Adil, inlemnadt mera.
af följande lydelse:
Dä jas, lill följd af min innehafvande Regislrators-befattning
i K. Fmans-Depl:ls expedition, är förhindrad att i Stats-Utsk:t
tjenslgöra såsom suppleant, hvartill jag af Högloft. It. o. Ad:s
Hrr Elektorer blifvit utsedd, (år jag, på grund af 23:de §:n Hiddarb.
-Ordningen, härmedelst ifrågav:de suppleantsplats vördsamt
mig afsäga.
Bifölls.
Hr Edelstam, Gustaf Jacob, bade ingifvit ett mern., som
nu upplästes och lydde sålunda:
Som min tjenstgiiring såsom adjungerad ledamot i K. Svea
Hofrätt lenmar löga tid öfrig för andra göromål, finnér jag mig
nödsakad att härmed vördsamligen afsäga mig det uppdrag att
vara suppleant i Banko-l'tsk:t, hvarmed R. o. Ad. behagat
hedra mig.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en suppleant i StatsUtsk:t
efter Hr Westerstrand, en suppleant i Banko-Utsk:t efter
Hr Edelstam, en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter
Frih. Gederström och en ledamot i Riddarh.-litsk:t efter Hr
Lind af Hageby.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af ytterligare sex
suppleanter i Bevilln.-Utsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde följande:
N:o 1703. Hr Blomcreutz, fullm. Gr. Posse, Knut;
» 41. Frih. Wrangel, fullm. Frih. Leijonhufvud, Sten Erik
Gabriel;
» 400. » Bergenstråhle, fullm. Hr Törnebladh, Gustaf;
» 1092. Hr Leijonmark, Evald Gustaf;
» 291. Hr De Geer, lullm. Frih. Leijonhufvud, Axel Hjalmar;
» 1295. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf.
Frih. Alströmer, Oscar: På föredragningslistan finnes
först uppförd en inbjudning från Borgare-St. att biträda nämnda
Stånds beslut öfver åtskilliga delar af Ekon.-Utsk:ls Betänk. N:o
119, i ani. af väckta motioner om ändring i förlättmne ang:de
handels- och näringsrätt; men då några prot.-utdrag frän de ölriga
Stånden icke ännu ankommit, utvisande de beslut, som derstädes
blifvit fattade, så att ovisst är, huruvida icke de delar af
Betänk:!, hvarå inbjudningen har afseende, redan blifvit genom
tre Stånds sammanstämmande beslut afgjorda, får jag vördsamt
302
Den 4 Juli f. m.
hemställ», »tt R. o. Ad. behagade uppskjuta behandlingen af
ifrågav:de inbjudning till dess prot.-utdrag från Preste- och Bonde-St:n
ankommit.
ITr Gr. o. Landtm, förmälte, alt Frih. Alströmer hade föreslagit,
att behandlingen at VäHofi. Borgare-St:ts prnt.-utdrag
N:o 334, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Ståndon att
biträda Borgare-St:ts beslut öfver åtskilliga delar af Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 119, i ani. af väckta motioner om
ändring i förlättningarne ang:de handels- och näringsrätt, skulle
uppskjutas, till dess underrättelse om Preste- och Bonde-Sl:ns
derom fattade beslut ankommit; och hemställde Hr Gr. o. Landm.,
huruvida lt. o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Gr. Cronstedt, Fredrik: En nyligen verkställd tillförlitlig
kalkyl öfver å ena sidan Slats-verkets tillgångar och å andra
sidan de anslagshelopp, som dels redan blifvit af R. Sl:r beviljade
och dels komma alt af Utsk:t behandlas, visar alt, sedan
nu hoppet om bränvinsskattens höjande försvunnit, det blir nödvändigt
att de 5 millionerna af bankovinsten utan några inskränkningar
öfverlemnas till Riksgälds-kontoret, för att användas till
Statsverkets behof.
Det är bekant att R. o. Ad. och Borgare-St:t beslutat att
dessa 5 millioner skulle öfverlemnas till Riksgälds-kontoret. hvaremot
Bonde-Sl:t beslutat, i enlighet med Banko-Utsk:ts förslag,
att dessa penningar skulle användas till att uppköpa obligationer,
svnnerligast jernvägsobligationer. Preste-St:t har visserligen beslutat
att penningarne skulle öfverlemnas lill Riksgälds-kontoret,
men med det förbehåll att de skulle användas tdl fortsättning
af statens jernvägsbyggnader. I)å jag nu icke ser någon annan
utväg för att komma till en nöjaktig lösning af denna fråga, än
att inbjuda Preste-St:t att förena sig med R. o. Ad. samt Borgare-St:t
i det beslut, som dessa Stånd fattat, så får jag anhålla
att en sådan inbjudning måtte aflåtas.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag anhåller att Gr.
Cronstedt' förslag måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Gr. Cronstedts ifrågav:de
förslag komme att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 27 sistl Juni och 1 dennes hordlagde
Betänk. N:o 4, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då nu till behandling förekommer
Sammansatta Bevilln.-, Lag-samt Allin. Besv.-o. Ekon.-
Den 4 Juli f. m.
303
Ufsk:ts Betänk. N:o 4, jemte dervid fogadt författningsförslag,
hemställer jag att föredragningen måtte ske punktvis och paragrafvis,
med iakttagande deraf, dels att vid de §§, i afseende
hvarå särskilda hemställanden i Belänk:t förekomma, dessa hemställanden,
allt elter deras beskaffenhet, företagas lill afgörande
antingen före eller i sammanhang med sjelfva paragraftextens
pröfning, dels ock att de §§, hvilka icke blifvit till innehållet
af Utsk:t förändrade, utan vore alldeles lika med motsvarande
§§ i den nu gällande förordningen, och hvilkas förändring icke
heller blifvit af enskilda motionärer påyrkad, under föredragningen
endast anmälas; äfvensom alt, för den händelse en del af
§§:na i förordningsförslaget komme att, på grund af gjorda anmärkningar,
till Utsk:t återremitteras, men en annan del bifölles,
Utsk:t måtte lemnäs öppen rätt att vid förslagets förnyade granskning
föreslå de jemkningar i redaktionen af de godkända §§:na,
som kunna finnas behöfliga till följd af de förändringar, som de
återremitterade §§:na kunna komma att undergå.
Jag anhåller om Hr Grins o. Landtmilis propos. på denna
min hemställan.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, alt Frih. af Ugglas hade föreslagit,
att lörevide Betänk, jemte dervid fogade förfatlnings-lörslag
skulle föredragas punktvis och paragrafvis, med iakttagande
deraf, dels att vid de §§, i afseende hvarå särskilda hemställanden
i Betänkit lörekommo, dessa hemställandet), allt efter
deras beskaffenhet, företoges lill afgörande antingen löre eller i
sammanhang med sjelfva paragraf-textens pröfning, dels ock att
de §§, hvilka icke blifvit till innehållet af Utskit förändrade,
utan voro alldeles lika med motsvarande §§ i den nu gällande
förordningen, och hvilkas förändring icke heller blifvit af enskilda
motionärer påyrkad, under lörcdragninsen endast anmältes;
äfvensom att B. o. Ad. skulle besluta, alt för den händelse
en del af §§:ne i Förordninss-förslaget komme att, på grund af
gjorda anmärkningar, till Utskit återremitteras, men en annan
del bifölles, Utskit skulle lemnäs öppen rätt att vid förslaeets
förnyade granskning föreslå de jemkningar i redaktionen af de
godkända §§:ne, som torde finnas behöllige till följd af de förändringar,
som de återremitterade §§:ne kunde komma att undergå;
och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad.
behagade bifalla hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
§ I
Utskits
hemställan.
Hr von Koch, Nils Samueli Utskit har afstvrkt det
förslag, jag framställt, att bränvin icke må till mindre belopp än
30 kannor säljas af annan än den, som enliet §§ma 2 och 4 dertill
är berättigad. Jag måste bekänna, att jag icke kan finna,
304
Den 4 Juli f. m.
att Utsk:t anfört tillräckligt giltiga skäl för detta sitt förfarande.
Utskrt säger, att genom mitt förslag missbruken endast i ringa
män skulle försväras, och erkänner således indirekt, att de dock
i någon män skulle försvåras. Enligt min tanke bör man göra
allt hvad man kan för att söka förekomma sådana missbruk.
Återstår att se till, om de olägenheter, som Utsk:t ansett mitt
förslag skola medföra, hro så stora, att man derför bör uppoffra
de lördelar, som kunna vinnas. Enligt min tanke bör
man bålla ögonen på dem, som sälja bränvin, och icke, såsom
Utsk:t vill, vaka öfver dem, som köpa denna vara. Detta kan
jag icke gilla, icke ens om det sker för det goda ändamålet att
minska bränvinssupandet. Stadganden i den rigtningen skulle
blifva alltför inqvisitoriska och vexatoriska, mer ingripa i den
personliga friheten, än man kan medgifva.
Med afseende på de 30 kannorna, säger Utsk:t, att betydliga
olägenheter skulle förorsakas alla dem, hvilka, boende på
landet långt ifrån utskänknings- och minuthandelsställen, ej förmådde
på en gång köpa 30 kannor. Detta skäl tror jag ej
vara af någon vigt, ty för den, som kan köpa 15 kannor, kan
det göra ungefär detsamma, om han får köpa 30 på en gång.
Konsumenter i något större skala, af emellan 15—30 kannor,
må för öfrigt lika väl underkastas olägenheten att köpa af minutören
och betala min:s-afgilt, som de hvilka konsumera under
15, t. ex. 12 å 14 kannor.
Enligt den erfarenhet, jag haft på landet, tror jag, att man
slår sig ganska bra ut vid superiets utrotande, om man har någorlunda
långt till sådana ställen, der bränvinsförsäljning idkas.
Jag har nemi. under tio år haft en egendom i Östergöthland.
De första åren brändes öfver allt och en mängd lönnkrogar ut
öfvade
sitt skadliga inflytande, men possessionaterna förenade
sig sedermera uti, att de icke skulle bränna bränvin, icke tillåta
sina arrendatorer att göra det och ej heller tillstädja någon slags
bränvinsförsäljning på sina gods. Följden häraf blef, att bränvin
nu icke finnes att köpa på 3 mils omkrets. 1 början klagade
visserligen de, som voro begifna på bränvin, meri sedan
hafva alla varit tacksamma mot de husbönder, som åstadkommit
detta, och liela orten mådde och mår bra derutaf.
På grund af hvad jag anfört, anhåller ja?, att R. o. Ad.,
med afslag å Utskds hemställan, måtte bifalla det förslag jag
gjort i min motion, så att § 1 må erhålla följande lydelse:
»Bränvin må icke till mindre belopp än 30 kannor säljas
af annan än den som, enligt § 2 eller 4, dertill berättigad är.
Sålunda försåldt bränvin får icke köparen tillmätas i mindre
käril än helankare och icke af köparen hemtas i mindre belopp
än 30 kannor, hvarje gång alhemtning sker.»
1 läll den första punkten al milt förslag icke skulle vinna
R. o. Ad:s bifall, anhåller jag likväl, att den andra punkten
måtte blifva antagen med den förändring, att 15 kannor sättes
i stället för 30.
Frih.
Den -i Juli f. m.
305
Frill. Alströmer, Oscar: De flpsta forsla", som blifvit
gjorda till förekommande af den s. k. salningen, hafva af Utsk:t
ansetts mer eller mindre olämpliga. Utsk:t har dock i 3:dje §m
sökt att i någon mån gå motionärernas önskan lill mötes. Hvad
beträffar den förändring, som rut påyrkas, alt det fastställda beloppet
15 kannor skulle böjas lill 30, så bade man åtskilliga
betänkligheter deremot inom Ulskrt- De hufvudsakliiraste voro
de, som anfördes af Bonde-St:ts ledamöter, nemi. att det höga
beloppet skulle tvinga allmogen att förse sig med större qvan
titet
al bränvin, än eljest, oell således (ika knnsumcringen, ty,
som bränvinet är dyrare bos minuthandlanden än bos fabrikanten,
kiipa de det alltid bos den sednare, när de äro i behof af
cn någorlunda stor qvantitet, såsom t. ex. vid bröllop och andra
tilllällen, och om de icke skulle få köpa mindre än 30
kannor, så nödgas de sålunda alt köpa mycket mer än de behöfva,
hvilket de sedan supa upp. Detta skäl är flir mig tillräckligt
att yrka det §:ii må blifva olörändrad.
Hr von Koch: Den anmärkning, som blifvit gjord mot
mitt förslag, går egentligen ut derpå, att allmogen, i fall mini
mum
bestämdes till 30 kannor, skulle tvingas antingen att köpa
mer än sorn behofs, eller ock att vända sig till minuthandla
ren,
der den skulle lå betala varan dyrare. Olli man vill för
bjuda
de personer, som köpa bränvin, att sedermera använda
detsamma så som de behaga, då kan denna anmärkninng vara
giltig, men för den, som lika med mig tror att det är omöjligt,
sedan bränvinet väl blifvit såldt och kommit från försäljningsstället,
att förfölja det in i det enskilda hemmet och se lili hur
det der blir anvämlt, måste anmärkningen sakna all grund. Förslaget
att hindra den s. k. salningen är ett till den grad vexa
toriskt
sätt att gå till väga, att jag tror det vara omöjligt i ett
civiliserarit land. Man köper icke bränvin i parti, om man omedelbart
skall förtära det, utan den, som detta vill giira, vänder
sig till minuthandlare!) eller utskänkaren. Afven är det min öfvertygelse,
att, när man köper ett så stort parti sorn 15 kannor,
priset icke blir mycket högre på det ena eller andra stället,
och i alla fall anser jag icke att man för några få personers
skull, som behöfva kiipa 15 kannor, skall gå miste örn en kontroll,
som är nyttig för hela landet och som är så mycket nödvändigare,
som bränvinslörsäljningen är den stora olägenhet, som
uppreser sig mot näringarnes frigörande. Jag hoppas att den
tid kommer, då Svenska folket kan vara sjelfmyndigt älven i
afseende på bränvin, men ännu är icke så förhållandet. Jag
fortfar att yrka bifall till det af mig framställda förslaget.
Frih. af Ugglas: Att den s. k. salningen är ett ondt, som
på många ställen blifvit öfverklagadt, lider intet tvifvel, men jag
tror icke att detta kan afhjelpas på det sätt, sorn Hr v. Koch
föreslagit.
H. V. 20
306
Den 4 Juli f. m.
Deremot tror ja?, att detta kan ske, om R. St:r, såsom
ja? hoppas, besluta den inskränkning i afseende på handelsrättigheten,
som Uisk:t föreslagit, ty det är hufvmisakligast hos
landthandlare, hvilka haft rättighet att sälja bränvin, som salning
egt rum. Om R. o. Ad. således bifaller Utsk:ls hemställan
i 5:te §:n, nemi. att landthandlande icke må ega rättighet
att sälja bränvin, tror jag, att man gerna kan låta stadgandet i
l:sta §:n, att 15 kannor skola vara minimum, qvarstå. Jag vet
icke, hvarför man, när man vill upprycka roten till det onda,
ändå skall tvinga personer att köpa mera bränvin än de behöfva.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag anhåller alt få biträda
Utsk:ts hemställan. R. o. Ad. har, sedan bränvinslagsliftningen
tog en riklig och önskvärd riktning, visligen alhållit sig
från att deruti göra några andra förändringar, än dem, som af
verkligt behof påkallats. Nu åter är det fråga om att fastställa
ett större belopp, i den goda afsigten att hämma bränvinsstipandet,
hvilken jag icke tror derigenom vinnes. Fastmera skulle
behofvet alt associera flera deltagare måhända kunna bidraga
till dryckenskapslastens spridande.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
förev:de hemställan, och dels af Hr von Koch, att §:n
skulle erhålla följande lydelse: »Bränvin må icke till mindre belopp
än 30 kannor säljas af annan än den, som, enligt § 2
eller 4, dertill berättigad är. Sålunda försåldt bränvin får icke
köparen tillmätas i mindre käril än helankare och icke af köparen
hemtas i mindre belopp än 30 kannor hvarje gång afhemtning
sker;» hvarförutan Hr von Koch hade begärt, att särskilda
propos:r skulle framställas å den nu gällande §:n, med
den deri af honom föreslagna förändring, och å det af honom
tillika föreslagna tillägget, eller den sednare delen af nyss omförmäldte
förslag; och finge Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf
hemställa, att Utsk:ls förslag först skulle göras till föremål för
R. o. Ad:s beslut, med Ståndet förbehållen rätt att sedermera
särskildt pröfva det af Hr von Koch föreslagna tillägget.
Ropades ja.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, att Hr von Köchs m. fl:s motioner
måtte afslås och §:n bibehållas vid dess nuv:de lydelse, hvartill
svarades flere ja jemte ett eller annat nej, och Sedermera propos.
derå att §:n sk tille antagas med den förändring, att silTran 15
utbjttes emot siffran 30, då svaren utföllo med flere nej jemte
ett eller annat ja; hvarefter propos. på bifall till Utskits hem
-
Den 4 Juli f. m.
307
ställan förnyades samt besvarades med många ja jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Häruppå framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
antagande af det utaf Hr von Koch föreslaga tillägget, hvartill
svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på afslag å samina tillägg, då svaren uttollo med många
ja jemte ett eller annat nej; och förklaradas ja nu hafva varit
öfvervägande.
§ 2.
Utsk:ts hemslällanden biföllos.
§ 3.
Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas: Jag erkänner gerna Utslcts välmenande
försök att i denna § intaga ett stadgande, som skulle förekomma
det onda, att flera personer slå sig tillsammans om att köpa
et parti hvänvin flir ati genast supa upp det; men jag kan icke
se, luiru det skall kunna vara möjligt att kontrollera, det denna
§ icke öfverträdes. Ilär står nemi.:
»Vid handel, sorn i föreslående §§ omförmäles, må hvad
såldt blifvit icke alhemtas i mindre belopp än det minsta, som
i hvartdera fallet säljas må, eller mellan flera köpare fördelas.»
Om nu t. ex. en person köper en kanna bränvin, kan det väl
hända, att man kan se, huruvida han fördelar den mellan flera
personer genast han kommit ut från rummet, der han köpt varan,
men om han går litet längre bort, så kan han mycket val
göra del, utan att någon märker det. Eldigt min tanka är det
således omöjligt alt kontrollera, om ett litet parti bränvin fördelas
mellan flera köpare. Det vore mycket önskligt. om ett
stadgande, som motverkade det onda, kunde fastställas, men
det, som Utsk:t föreslagit, vågar jag icke tillstyrka, och då jag
tror, att hvarje försök att i detta hänseende åstaokomma någon
kontroll, blir fåfängt, anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:ts hemställan, måtte bibehålla §:n oförändrad.
Hr von Koch: För min del kan jag icke heller godkänna
det förslag, som Ulsktt här framställt för att afhjelpa det
ifrågav:de onda. På sätt den siste värde talaren anmärkte, är
det nemi. alldeles omöjligt, att, sedan varan blifvit såld och kommit
i köparens hand, kontrollera huru han använder densamma.
Deremot tror jag, att man kan försvåra en sådan fördelning af
bränvin, genom att hindra att den kan göras på sjelfva försäljningsstället
eller i dess omedelbara grannskap, och det är derföre
jag väckt mitt förslag, hvilket innehåller ansvar lör den
försäljare, som verkställer sådan fördelning. Så långt tror jag
man kan gå, men man bör icke underkasta köparen något särskildt
ansvar, hvarföre jag anhåller, att §:n mätte få den lydelse,
308
Den i Juli f. m.
som jag i min motion föreslagit, nemi.: »Vid handel, som i förestående
§§ omförmäles, får något af det försålda icke å försäljningsstället
eller i dess omedelbara grannskap, med säljarens
vetskap eller begifvande, förtäras, eller mellen flere köpare, uti
mindre käril fördelas.» Derigenom tror jag, att all förtäring på
försäljningsstället skulle förekommas, och längre anser jag icke
att man bör gå, ty att, såsom Utsk:t föreslagit, lägga något ansvar
jag köparen, anser jag icke vara lämpligt.
Frih. Alströmer: Jag har icke i Utsk:t öfvervarit justeringen
af detta Betänk., men, så vidt jag vill erinra mig, var
det Utsk:ls mening att säljaren och icke köparen skulle kontrolleras.
Jag erkänner dock, att §:ns lydelse kan gifva anledning
till ett motsatt antagande, och, om It. o. Ad. anser en förändring
vara erforderlig, tror jag, alt den utaf Hr v. Koch löreslagna
redaktionen är den lämpligaste.
Sedan öfverlägglingen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., alt derunder hade yrkats dels af Hr von Koch,
att 11. o. Ad. sk tille afstå Utsk:ls hemställan och antaga det af
honom afeilna förslag, enligt hvilket §:n skulle erhålla följande
lydelse: »Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, får något
af det sålda icke å försäljningsstället eller i dess omedelbara
grannskap med säljarens vetskap eller begifvande förtäras eller
mellan (lera köpare uti mindre käril lördelas;» ocb dels utaf
Frih. af Ugglas, att Utsk:ts förslag måtte afslås och §:ns nuv:de
lydelse bibehållas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på afslag derå och antagande af Hr von Köchs ofvanberörde
förslag, då svaren utföllo med några ja och nej i blandning,
samt ytterligare propos. på afslag å Utsk:ts hemställan och
bibehållande af §:ns nuv:de lydelse, hvilken propos. likaledes
besvarades med några ja och nej; hvarefter propos. på afslag å
Utsk:ts hemställan och antagande af Hr von Köchs förslag förnyades
samt besvardes med (lere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
3:dje §:ns text samt ett i sammanhang dermed föreslaget
tillägg i lista mom:t af § 41.
ITr Gr. o. Landtm, yttrade, att II. o. Ad. torde finna, att
den nu löredragna texten jemte tillägget förfallit till följd af II.
o. Ad:s nyss fattade beslut.
Bopades ja.
§ 4.
Frih. Cederström: Utsk:t förklarar sig anse bibehållandet
eller afskaflandet af föreskriften, att mat alltid skall vara att
Den 4 Juli f. m.
309
tillgå på utskänkningsställe, icke vara af någon synnerlig vigt.
Vid sådant förhållande synes det mig, som om Ulsk:t lämpligen
hade kunnat bibehålla det nuv:de stadgandet, helst någon
motion i detta hänseende icke lärer vara väckt. Hvad det skälet
beträffar, som Utsk:t anfdr, att nämnda föreskrift hos mången
torde underhålla den falska föreställning, att bränvin är ett
oundgängligt eller åtminstone nyttigt retemedel vid måltider, så
tror jag deremot, att nämnda föreskrift kan bibringa den riktiga
föreställning, att mat, såvida den ej, såsom bäst vore, finge
utgöra hufvudsak vid måltiden, åtminstone är ett ganska
nyttigt bihang till bränvin. Supandet skall i annat fall blifva
ännu mera förderfligt. Utsk:t säger vidare, att erfarenheten
visat, det tillgång på mat stundom lockat till ymnigare förtäring
af bränvin än eljest varit fallet. Utsk:ts ledamöter hafva
troligen, lika litet som R. o. Ad:s medlemmar härstädes, någon
personlig erfarenhet af hvad det vill säga, att sitta vid bränvinsflaskan
och tömma dess innehåll, med eller utan tillgång till
mat; men, i brist på egen erfarenhet, rådfrågar man andras,
och tror jag det man får bekräftelse på, att bränvin, förtärdt
utan tillgång på mat, är ännu vida mera skadligt för helsan och
mera rusgifvande, än eljest vore fallet.
Slutligen anför Utsk:t. »att ifrågav:de föreskrift med lätthet
kan kringgås af de bränvins-utskänkare, hvilka ej finna med sin
fördel förenligt att tillhandahålla mat.» Om detta vore något
skäl, skulle alla föreskrifter kunna borttagas. Men om, såsom
Utsk:t anser, detta påbud ej bör bibehållas, utan det öfverlemnas
åt krögarens godtfinnande huruvida han vill tillhandahålla
sina gäster mat eller ej, är jag öfvertygad om att det icke
blir många krögare, som tillhandahålla mat, ty, enär den ena
varan håller sig huru länge som helst, men den andra tager
skada af många orsaker, torde befinnas tydligt och klart, att
det är mycket lättare att anskaffa bränvin än mat. Då således,
enligt min tanka, den af Utsk:t föreslagna förändringen icke är
af behofvet påkallad, och då man måste medgifva, att bränvin,
förtärdt utan mat, är skadligt för helsan och motverkar nykterheten,
får jag anhålla, att R. o. Ad., med afslag å Utskits hemställan
i denna del, måtte bibehålla det
Frih. af Ugglas: Det har alltid varit föreskrifvet, att mat
skall finnas att tillgå på utskänkningsställena, och jag vet icke,
hvarför man nu skulle taga bort detta stadgande. Väl kan man
säga, att det är svårt att bestämma hvad som förstås med mat,
men äfven om det skulle på många ställen sålunda prakticeras,
att nian ansåge sig fullgöra stadgandet blot t man hade en brödbit
eller en ostbit att erbjuda, tror jag dock att det icke kan
medföra någon skada, om stadgandet finge stå qvar. Detta
stadgande har äfven den fördelen med sig, att man till följd
deraf kan tvinga krögarne att skaffa sig lokaler, der det är
lättare och bättre att kontrollera deras rörelse, än om de fingo
310
Den 4 Juli f. m.
sälja bränvin utan mat. Vid sådant förhållande, tror jag att
man handlar rättast uti att icke borttaga en föreskrift, som
icke visat sig vara menlig, isynnerhet om man icke liar något
annat att sätta i stället, hvarför jag anhåller om afslag å Utskds
hemställan.
Frih. Alströmer: För min del lägger jag icke den rin
gaste
vigt derpå, om delta stadgande finnes i författningen eller
icke. Anledningen hvarföre Utsk:t föreslagit detsammas borttagande
var egentligen det obestämda uti ordet »mat» Det beror
nemi. uteslutande på krögaren, om han vill hålla ordentlig
mat eller icke. Finner han det med sin fördel öfverensstämmande,
gör han det; ..hvarom icke, håller han endast skorpor
och s. k. »tilltugg.» Afven anfördes inom Utsk:t, att om mat
finnes att tillgå, supes det ofta mera, ty då stanna de qvar
en längre tid på krogen, hvilka eljest endast hade gått dit för
att taga sig en sup och sedan gå sin väg.
Emedlertid anser jag, att det giir detsamma, antingen man
borttager detta stadgande eller låter det stå qvar, så att jag
vill icke framställa något yrkande i det hänseendet.
Hr Nordenfelt: Jag instämmer med de talare, som yrkat
bibehållande af nu gällande föreskrift; och de invändningar,
sorn häremot blifvit gjorda, synas mig temligen svaga. Man har
sagt, att det är svårt att säga hvad med mat förstås. Jag tror,
att hvar och en, som känt sig hungrig, ganska väl vet hvad
som menas med mat. Kontrollen är mycket lätt. Om en länsman
går in på en krog och begär mat, så kan han ju straxt
komma krögaren på pligt, om mat ej finnes. Har krögaren
icke annat än skorpor att bjuda på, tror jag icke att någon
domstol skall frikänna honom. I stad är det ännu lättare, ty
der kan hvarje polisbetjent utöfva en sådan kontroll.
Då dessutom denna föreskrift icke är af så synnerligt stor
vigt, vet jag icke, hvarför man genom dess borttagande skulle
onödigtvis göra ändring i författnm. En reservant, Hr Holmqvist,
har temligen vidlyftigt utvecklat dessa skäl, och han slutar
med att yrka den nuv:de föreskriftens bibehållande, hvilket
äfven blir mitt yrkande.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har icke något att tillägga till
de skäl, som blifvit anförda af Frih. Cederström och Hr Nordenfelt.
Jag vill blott, jemte det jag i likhet med dessa Hrr
anhåller om afslag å Utslcts hemställan, erinra 0111, alt det i en
gårdagens tidning stod att läsa en berättelse, huruledes några
barn förtärt en myckenhet bränvin utan mat, och huru ett
af dem i följd häraf genast aflidit. Jag tror således, alt denna
föreskrift icke är af så ringa vigt som flera talare velat
påstå.
Den 4 Juli f. m.
311
Hr Huss, Magnus: Het är högst eget, att Utskit kunnat
komma till ett sådant förslag, som här blifvit framstäldt, att
nemi. bereda den suptörstiga tillfälle alt supa, utan att han
tillika kan få stilla sin hunger. Under fleråriga studier för att
utreda bränvinets skadliga inflytande, har jag funnit, att ingenting
är förderdigare, ingenting befordrar mera bränvinets menliga
verkningar än att supa utan att äta. Så länge en supare
förtär mat till supen, kan lian motstå och lång tid fördröja superiets
följder; men i samma mån han uphör alt förtära något
till bränvinel, i samma mån skjunker han och blir allt mer och
iner förstörd. Jag anser således det vara nödvändigt, att den
som super har tillgång på mat, hvarför jag förenar mig med
dem, som yrkat afslag å Utsk:ts hemställan och bibehållande af
det nuv:de stadgandet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast hade yrkats afslag å Utskits
hemställan samt bibehållande af stadgandet i § 4 mom. 2 af
den nu gällande förordnm, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utskds hemställan, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på afslag derå och bibehållande af det
nu gällande stadgandet, hvilken propos. med ja besvarades.
§ 5.
Utskits första hemställan.
Bifölls.
Utskits sednare hemställan.
Hr von Koch: Utskit må visserligen hafva rätt deruti,
att kontrollen å minuthandel med bränvin är något lättare i
stad än på landet, men Utskit itar bestämdt misstagit sig deruti,
att, till följd deraf, missbruk icke skulle ega rum i stad.
Sådant inträffar ganska ofta. Det finnes städer, hvarest bränvin
utminuteras nästan i hvarje bod. Man har i vissa orter
sagt mig, alt det är nödvändigt för köpmännen att äfven hafva
bränvin till salu, ty bonden vill hafva allt hvad han behöfver
på ett ställe. När nu minuthandlarne hafva tillstånd alt handla
med bränvin, blir följden den, att bönderna taga in hos dem,
när de komma till staden, och der köpes bränvin och supes.
Vid sådana tillfällen är det nästan alldeles omöjligt att förekomma,
att de ingå på utskänkningsrätttighetens gebit. Jag kan
icke inse, hvarför det skall vara nödvändigt att hafva minuthandel
med bränvin förenad med annan handel. När man har
gått såpass långt, alt man förbjudit, att partihandel med bränvin
får vara förenad med annan handel på landet, tror jag icke
att det är för mycket att i städerna förbjuda minuthandel med
bränvin på samma ställe som annan handel idkas. Hvar och
en känner, att bränvinssupandet på landet aftagit, men i städer
-
313
Den 4 Juli f. m.
na är det snarare motsatsen. När man kommer in till en stad,
kan det hända, alt man till och med på sjelfva Siindags-förmiddagen
möter rakande personer. Enligt min tanka skulle bränvinssupandet
uti städerna i någon mån stäfjas genom det stadgande,
jag föreslagit, nemi. att den, som i stad idkar handel, till hvars
bedrifvande särskildt tillstånd erfordras, ej må ega att utöfva
minuthandel med bränvin; hvartill jag anhåller att R. o. Ad. behagade
lemna sitt bifall.
Frih. Alströmer: Att mycket bränvinssupande eger rum
i städerna är en beklaglig sanning, men icke härleder detta sig
derifrån, att minuthandlanderna ega rättighet att tillhandahålla
bränvin. Om det endast vore fråga om bränvin, skulle jag
kunna gå in på att man fattade ett sådant beslut, som Hr von
Koch föreslagit; men då under bränvin inbegripas äfven alla
andra brända och distillerede drycker, skulle äfven derigenom
sådana drycker som rom och cognac uteslutas. Och det var på
den grund, som man inom Utsk:t ansåg sig icke kunna biträda
Hr von Köchs förslag. Jag anhåller om bifall till Utskrts
hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bilall till Utsk:ts
hemställan, och dels afslag derå, samt antagande af Hr von Köchs
förslag, »alt den, som i stad idkar handel, till hvars bedrifvande
särskildt tillstånd erfordras, ej må ega alt utöfva minuthandel
med bränvin»; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan och, då dervid svarades många
ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
5:te §:ns text samt 4:de mom:t 41:sta §:n och 2:dra
mom:t 42:dra §:n.
Godkändes.
§ 6 anmältes vara oförändrad.
§ 7.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Bifölls.
lTtsk:ts sednare hemställan.
Hr von Koch: Utsk:t har såsom skäl, hvarför det af
stvrkt
bifall till milt förslag, alt försäljningstiden skulle inskränkas
till ett år, anfört att, fastän den ene kan medgifvas på 3
år, det likväl icke är något som hindrar att den äfven kan
medgifvas endast på ett år. Erfarenheten visar dock att så
Den 4 Juli f. m.
313
icke sker, ulan när man får gifva denna rättighet på 3 år, så
gör man det nästan alltid. När man vet, kuru svårt det är
att få bevisning i sådana saker som denna, der man ganska
ofta har sig bekant att missbruk ske, utan att man ändock
kan beifra dem, vore det val skäl att hafva något hand på vederhide,
som utöfva dessa rättigheter. Det andra skälet, som
Utsk:t anfört, är, att meddelandet af utskänkningsrätt endast
för ett år, skulle afskräcka redbara och ordentliga personer att
å denna rörelse nedlägga det kapital, som för rörelsens ordentliga
skötande erfordras. Jag tror icke, att det är så särdeles
godt om redbara krögare här i landet, att de, som äro redbara,
behöfva frukta att förlora sin rättighet, derför att de endast
få den på ett år i sender; och hvad förlag beträffar, så är
det väl icke särdeles stort, som erfordras för en sådan utskänkning.
Jag kan således icke finna annat, än att mitt förslag,
att utskänkningstiden måtte inskränkas till ett år, skulle medföra
särdeles helsosamma följder, och jag anhåller derför, att
R. o. Ad. täcktes bifalla detsamma, samt afstå Utsk:ts hemställan.
Frih. Alströmer: Skälet hvarför Utsk:t ansåg sig icke
kunna tillstyrka Hr von Köchs förslag, var att man trodde det
vara lättare att få redbara och ordentliga krogföreståndare, om
de fingo längre tid på sig, än om de (ör hvarje är skulle riskera
att utträngas af andra personer, äfvensom att den korta
tiden skulle vara ett hinder för bolags bildande i städer för
öfvertagande af utskänkningsrättigheterna. För öfrigt ansåg Utsk:t
att de väsendligaste olägenheterna, som skulle följa derutaf, att
utskänkningsrättighet meddelades på 3 år, kunde alhjelpas genom
det stadgande, som Utskrt föreslagit i 26:te §:n, hvarigenom en
oordentlig utskänkare kan blifva sin rättighet förlustig.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas: Inom det län, hvars styrelse är mig
anförtrodd, har, under den tid jag varit der, alltid så tillgått, att
K. M:s Befhide aldrig fastställt utskänkningsrättigheten för längre
tid än ett år, med undantag endast för de fall då bolag bildat sig
i städer för alt utöfva denna rätt. Sådana bolag hafva erhållit
rättigheten på 3 år, ty man kan väl icke begära, att ett bolag
skall vilja börja en sådan rörelse, om det icke får idka den
längre tid än ett år. I likhet med Hr von Koch anser äfven
jag, att rict vore särdeles nyttigt, alt tiden i allmänhet inskränktes
till ett år, ty jag bar märkt, att det kraftigaste band på en
krögare, lör att han skall vara ordentlig, är att han aldrig vet,
om han får fortsätta sin rörelse. Jag anhåller således om bifall
till Hr von Köchs förslag, i den förhoppning likväl, att 10:de
punkten måtte återremitteras i den syftning, alt K. M:s Beflude
må ega rättighet att åt bolag meddela utsträckning i tiden för
nämnde rätts utöfvande. Jag anser nemi., att det är så nyttigt,
314
Den 4 Jali f. m.
när bolag kunna bildas uti en stad för öfvertagande af detta
bestyr, alt man gerna kan medgifva det någon längre tid.
Hr von Koch: Jag instämmer så mycket heldre med
Frih. af Ugglas i hans önskan, det 10:de punkten målto återremitteras,
som det vigtigaste skäl, som Frih. Alströmer anförde
mot mitt förslag, var, alt den korta tiden skulle utgöra
ett hinder för dylika bolags bildande i städer. Hvad den nu
ifrågav:de punkten beträffar, anhåller jag fortfarande att It. o.
Ad., med afslag å densamma, behagade antaga mitt förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan
och dels antagande af Hr von Köchs förslag, att den i
7:de §:n lörekommnde tidsbestämmelsen högst 3 år skulle förändras
till högst ett år; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på antagande af Hr von Köchs nyssnämnde
förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
7:de §:ns text.
Godkändes, med erinran om iakttagande af R. o. Ad:s nyss
fattade beslut,
§§ 8 och 9 tillkännagåfvos vara oförändrade.
Föredragningen afbröts här genom ankomsten af Hr StatsRådet
Lagerstråle, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemriade
4 Nåd. Propos:r till R. St:r.
Sedan Hr Stats-Rådet afträdt, fortsattes föredragningen med
§ K».
Frih. af Ugglas: I öfverensstämmelse med de åsigter
jag nyss uttalat, får jag anhålla att denna § måtte blifva till
Utsk:t återremitterad. Jag önskar alt Utsk:t då tager i öfvervägande,
huruvida det icke vore skäl att K. i\J:s Beflnde ägde
rättighet alt åt sådane bolag, som bilda sig i städer för öfvertagande
af all minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
medgifva något längre tid än den hittills föreskrifna, emedan deri
korta tiden ofta utgjort ett hinder för dylika bolags bildande.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till den förev:de §:n, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
§ 11 anmältes vara oförändrad.
Den 4 Juli f. m.
315
§ 12.
Utsk:ts första hemställan.
Hr Ribbing: Utsk:t liar framlagt gästgifvarnes privilegier
att sälja bränvin ända sedan 1664, för att komma till det resultat,
att det vore ett ingrepp i egar.derätten alt fråntaga dem
detta privilegium. Sjunde §:ri i 1766 års förklaring ang:de gästgifvarskjuts
in. m. visar dock, att det icke var någon skyldighet
för gästgifvare att sälja bränvin, och att rättigheten att sälja
bränvin upphörde, när de slutade med gästgifverirörelse. Utsk:t
har jemväl hänvisat till sednare tiders författningar och åberopat,
att gästgifvarne, enligt dem, egde rättighet att utminutera
bränvin, hvarför Utsk:t hemställt, att dessa personer skulle fortfarande
få bibehålla en rättighet, som blifvit deni tillerkänd i
gammal Svensk lag och hvari de äfven blifvit stadfästade genom
nyare förordningar. Slutligen liar dock bland skälen, som
Utslct anfört, influtit ett, som tycks upphäfva allt hvad (Jtskrt
sagt i det föregide. Utsk:t säger nemi., att det vunnit den upplysning,
att för hvarje, år allt flera gästgifvare afsäga sig siri utskänkningsrättighet.
Ar detta förhållandet, så tyckes de icke
sätta stort värde på denna rättighet, och jag hemställer då, om
det icke vore skäl alt helt och hållet borttaga den. Jag vet
visserligen, att denna rättighet kan annulleras genom den följande
§:n och att den 26:te §m stadgar, att man kan fråntaga en person
denna rättighet, men jag anser, alt man gerna kan borttaga den
helt och hållet från alla gästgifvare på landet, ty vid de ställen, derden
är qvar, förekomma alltid stora oordningar, icke allenast på sjelfva
gästgifvaregården, utan äfven i trakten deromkring. Jag anhåller
således, att R. o. Ad., med afslag å Utskds hemställan i
denna punkt, måtte bifalla det förslag, som Doktor Forssell framställt
i sin motion.
Frih. af Ugglas: För min del beklagar jag, att R. St:r
vid den nyare bränvinslagstiftningen, som faststäldes 1855, icke
stadgade något om gästgifvarnes skyldighet att upphöra med
bränvinsutskänkning; men nu kan det väl icke nekas, att
gästgifvarne hafva genom 1855 års författning fått en slags rättighet
att utskänka bränvin, och jag tror icke det vara rätt att,
sedan denna nya lagstiftning fortgått i 7 år, nu med ett penndrag
upphäfva den. Så länge krogar skola finnas på landet, hvilket
tyvärr nog kommer att ännu i lång lid fortfara, anser jag
det vara bättre, att de äro på gästgifvaregårdens än annorstädes.
Den siste värde talaren bar sjelf antydt, att Utsk:t sökt
inrymma ett stadgande, som skulle kunna förekomma oordningar på
gästuifverierna. Om nemi. oordningar på ett utskänkningsställe
inträffade, kunde den person, som förestod detsamma, icke anses
hafva den frejd, som erfordrades, och då vore det K. M:s
Refludes skyldighet att, efter vederbörandes hörande, indraga
utskänkningsrättigheten på detta ställe. Detta är enligt min tanke
316
Den i Juli f. m.
en alldeles tillräcklig kontroll, och anhåller jag derför om bifall
till Utsk:ts förslag.
Hr Ribbing: Jag har redan haft tillfälle att yttra mig i
denna fråga, så att jag icke vill vara vidlyftig. Jag vill endast
nämna, att jag i den siste talarens anförande icke kunnat finna
något egentligt skäl, hvarför man skall vara så särdeles mån om
gästgifvarnes rättigheter, då man, i fråca om bränvinslagstiftningen,
har gått inycket mera våldsamt tillväga mot andra personer.
Jag kan så mycket mindre finna skäl härtill, som det, enligt
1855 års författning, icke vidare är gästgifvarnes skyldighet
att hålla bränvin. Som jag icke kan finna, att den siste värde
talaren på något sätt vederlagt, hvad jag i mitt sednaste ytt
rande
hade äran anföra, vågar jag fortfara i min anhållan om
bifall till Doktor Forssells motion.
Hr von Koch: På sätt det blifvit temligen fullständigt
ådagalagdt, såväl af Utsk:t, som af motionären, hafva de gästgifveriet
som idka utskänkning, fått denna rättighet utvidgad
genom 1855 års författning. Förut hade de icke rättighet att
försälja bränvin i minut till andra än resande, men genom 1855
års författning hafva de fått rättighet att sälja till hvem som helst,
hvilket privilegium mari tycks vilja sätta lika högt, som ett stånds
privilegium.
Jag tror, att det vore billigt, om gäslgifvarne blefve
försatta i samma kathegori som andra personer. På flera ställen
har man, för att afskaffa utskänkning på gästgifverierna,
sökt ställa så till, att dessa blifvit upptaxerade till så högt belopp,
att de icke kunnat gå i iand med utskänkningen. Vid
förra riksdagen var detta redan föremål för debalt, och då anmärktes,
hurusom en gästgifvaregård på landet var högre upptaxerad
än sjelfva operakällaren. Härpå svarades, att detta icke
bevisade, att gästgifvaregården var för högt taxerad, utan att
operakällaren var för lågt.
Ehuru jag skulle önska, att Doktor Forssells motion blifvit
bifallen, så och då jag icke tror, att det är att hoppas att så
skall ske, anser jag det vara bättre, att man får något, än ingenting,
och derför vill jag, ifall icke llere talare yrka bifall till
Doktor Forssells motion, för min del icke heller göra det, ulan
låta mig nöja med hvad Frih. af Ugglas föreslagit, eller att utskänkningsrätligheten
sk (ille kunna fråntagas de gästgifveriet der
oordningar uppstå. Härigenom vore åtminstone ett steg taget
i den rätta riktningen.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte bi
falla
Utsk:ts hemställan med afseende på Doktor Forssells motion,
och ber jag alt till det, som Frih. af Ugglas i detta hänseende
yttrat, få bifoga den upplysning, hvilken Ulsk:t redan antydt,
nemi. att (lera gästgifvare afsagt sig sin utskänknincsrättighet.
Man finner således, att det mål, Hr Ribbing åsyItat,
vinnes på fredlig väg, utan att man behöfver använda någon
tvångsåtgärd, hvadan bifall till Utsk:ts förslag synes utan all fara
Den 4 Juli f. m.
317
för nykterheten kunna beviljas. Detta yrkande gör jag så mycket
heldre, som, om bränvin vid något tillfälle är hehöfligt, det
väl måste vara vid färder, i synnerhet under vissa årstider, då
kölden möjligen kan påkalla något stimulerande ämnes tillgodogörande.
Hr Ribbing: I anledning af hvad den siste värde talaren
yttrat, nemi. att ändamålet vinnes af sig sjelff, drager jag den slutsats,
att liden nu är inne alt borttaga detta så kallade privilegium
från gästgilvaregårdarna. Då jag äfven, i motsats med Hr von
Koch, har vunnit den erfarenhet, att Doktor Forssells motion
blifvit bifallen i de andra Stånden, kan jag icke annat än vidblifva
mitt yrkande att lt. o. Ad. måtte bifalla denna motion.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall lill
Utsk:ts lörev:de hemställan och dels alt R. o. Ad., med alslag
derå, skulle antaga Doktor Forssells motion, att den rättighet
lill bränvinsförsäljning, som för närvule är vissa gästgifverier
medgifven, måtte upphäfvas; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till Utsktls hemställan och, då dervid svarades många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Ribbing begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller sammansatta Bevilln.-, Lag-, samt Allm.
Besv.- o. Iikon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 4 vid § 12 gjorda
första hemställan, röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bifaller
Doktor Forssells motion, att den rättighet till bränvinsförsäljning,
som för närv:de är vissa gästgifverier medgifven, måtte upphäfvas.
»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 5.
Utsk:ts sednare hemställan.
Den det ej vill, röstar
Biföils.
12:te §ms text.
Godkändes.
318
Den 4 Juli f. m.
§ 13.
Bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§ 14-
Utsk:ts första hemställan.
Hr von Koch: Då R. o. Ad. vid den 7:de §:n beslutat, att
utskänkningstiden i allmänhet skall bestämmas till högst elt år,
föreställer jag mig, att älven vid denna § bör göras den förändring,
alt »ett år» insättes i stället lör »tre år», hvartill jag anhåller
att R. o. Ad. täcktes lemna sitt bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bilölls Utsk:ts hemställan, utom hvad beträffade den tid,
hvarför tillståndsresolution till hränviusutskänkning ålandet finge
utfärdas, hvilken tid, i öfverensstämmelse med B. o. Ad:s förut
fattade beslut, bestämdes till högst ett år.
Utsk:ts andra hemställan.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: För besparande af besvär, såväl
för vederbörande myndigheter, som för utskänkarne, anser
jag, att det hade varit vida enklare att bibehålla den löreskrift,
som nu finnes, nemi. att, när rättigheten en gång är beviljad, densamma
fortfarande anses ega rum, om icke förslag väcks, att
den skall upphäfvas. 1 synnerhet under öfvergångsliden skulle
borttagandet af denna föreskrift förorsaka stora svårigheter, då
innehafvarne af utskänkningsrättigheter icke kunna hafva reda
på den fina distinktionen emellan det gamla stadgandet och det
nya, så att de i tid kunna göra sin anmälan, utan sålunda förlora
sin rättighet, hvilken de först följande år, efter gjord anmälan,
kunna återfå. Jag anhåller derlör, att R. o. Ad. täcktes
besluta, det 14:de §:ns 2:dra mom. finge qvarstå, hvarigenom äfven
mycket skrifveri och embetsgöromål skulle undvikas.
Frih. Alströmer: I)å Utsk:ts motivering i denna punkt
icke är så fullständig, som den bort vara, anhåller jag att få
anföra några skäl till bemötande af Hr Fahnehjelms yttrande.
I delta moni. har Utsk:t föreslagit, att en kroglägenhet på landet,
som erhållit utskänkningsrättighef, icke må kunna i oändlighet
fortfara. Derigenom kommer utskänkningsrältigheten på
landet i samma kategori som i städerna, så att den, då tiden
är bestämd till elt år, kommer alt upphöra sedan detta tilländalupit,
såvida icke anmälan om dess fortsättande göres. Att
en sådan anmälan skulle medföra så mycket besvär, kan jag
Den 4 Juli f. m.
310
icke finna. Det fordras endast att kommunalstämman och kommunalnämnden
skola yttra sig, huruvida de anse, att krogarne
böra fortfara eller ej, hvarefter K. M:s Beflude skall fatta
sitt beslut. Dessutom äro utskänkningsställena på landet icke
så särdeles många, att de kunna förorsaka något farligt
skrifveri.
Frih. af Ugglas: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Alströmer. Den ifrågavule §:n är en bland de svåraste att
tolka, ty den innehåller att man skall gå till väga på enahanda
salt, när ntskänkningsrältigheten skall upphöra, som när den
skall erhållas. När således K. M:s Beflude medgifvit en sådan
rättighet, skall denna fortfara ad lihitum, ända till dess någon
inkommer med ett annat yrkande. Detta kan väl icke vara
meningen, och derför anser jag det vara särdeles välbetänkt,
alt utesluta detta stadgande, på sätt Lftsk:t föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förev:de hemställan och dels afslag derå samt bibehållande
af 2:dra monnt i 14:de §:n af nu gällande förordning;
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
och, då dertill svarades flere ja jemte ett eller annat nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts tredje hemställan.
Bifölls.
14:de §:ns text.
Hr von Koch: Till följe af de beslut, K. o. Ad. förut
fattat, torde äfven vid denna § böra insättas orden »högst ett
år», i stället för »högst tre år».
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes texten, med förändring af tidsbestämmelsen högst
tre år till högst ett år.
§ 15.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utskits sednare hemställan.
Hr von Koch: Jag är visserligen af samma tanke som
Utsk:t, att författningen hör så tillämpas, att, när ett gästgifveri
flyttas, ntskänkningsrältigheten upphör på samma gång; men å
andra sidan fruktar jag, att det icke är så säkert, att den blir
320
Den i Juli f. ra.
sä tillämpad. Hätill har man sä mycket mera anledning, som
man sett, att en Landshöfding funnit sig befogad alt göra en
motion i denna syftning. På det man må vara säker om, att
författningen tillämpas såsom Ulslct ansett den höra tillämpas,
hemställer jag, om icke IL o. Ad. behagade bifalla Gr. Liljencrants’
motion.
Frih. Alströmer: Inom Utsk:t ansåg man, att någon vill
rådighet
vid tillämpningen af denna § icke skulle kunna uppstå,
utan alt det var alldeles klart, alt, när ett. gästgifveri flyttades
från en hemmansdel, derdel liirut varit inrätladt, ulskänkningsrätligheten
skulle upphöra. Om någon tvekan i della hänseende
finnes och man skulle vilja uttala sig i den syftning. Gr. Liljencrants
föreslagit, tror jag, att detta lämpligast kunde ske, om
man i 26:te §:n näst efter orden: »hvilka, jemlikt G:le §:n för rättighetens
förvärfvande erfordrats» införde orden: »eller om gästgifveri
flvllas till annat ställe». 1 så läll tror jag icke, att någon
otydlighet i detta afseende kan finnas, hvarför jag anhåller
0111 bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas: För mig är den nuvarande föreskriften
så (vdlig, alt jag icke kan förstå, huru någon tvekan vid tillämpningen
kari uppkomma, ty. i och med detsamma ett gästgifveri
flyttades från ett ställe till ett annat, måste väl den gamla
rörelsen på gästgifveriet upphöra. Jag anser det icke vara lämpligt
att i förtaltningartie inrymma en mängd föreskrifter, som
icke tjena något till, hvarför jag anhåller om bifall till Utskits
hemställan.
Hr von Koch: Efter de förklaringar, som nu blifvit af
gifna,
vill jag icke längre fortfara med mitt yrkande, utan afstår
från detsamma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af K. o. Ad. bifallen.
15:de §:ns text.
Frih. af Ugglas: 1 afseende på texten, ber jag få fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på, att, i öfverensstämmelse med
Ståndets förut lättade beslut, orden »tre år» böra utbytas mot
orden »ett år».
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes texten med förändring af tidsbestämmelsen högst
3 år till högst ett år.
§§:na 16—20 tillkännagåfvos vara oförändrade.
Den 4 Juli f. m.
321
§ 21.
Bifölls.
§§:na 22 och 23 anmältes vara oförändrade.
§ 24.
Utsk:ts hemställan.
Hr Ehrenborg, Richard: Såsom motionär i denna fråga
torde det tillåtas mig att yttra några ord. Jag kan icke annat
än beklaga, att Utsk:t så tvärt atTärdat motiverne för de motioner,
som blifvit väckta i denna fråga. Dessa motioner hafva
haft det gemensamma syftemålet att undanrödja det stadgande,
hvarigenom hvarje stads inkomst är beroende af det belopp
bränvin, som i staden afsiittes, hvilket åtminstone icke uppmuntrar
städerna till att lägga något hinder i vägen för bränvins
försäljning. Jag tror icke att yrkanden i denna riktning
alltid kunna så afvisas; de måste återkomma, frammanade af
det sedliga och fosterländska intresset i vårt land. På samma
gång jag måste beklaga, att Utsk:t icke tycks halva erkänt befogenheten
af motionärernes yrkande, måste jag å andra sidan
medgifva, att en förändring med afseende på städernes inkomster
har mycket stora svårigheter emot sig, hvilket jag inser
bättre nu, än då jag väckte min motion. Städernas rättighet
till dessa afgifter anses grundad på urgammal häfd. Älven
hafva städerna, till följe af den ökade inkomsten, inlåtit sig i
företag, grundade endast på antagandet af ett foitsatt bränvinssupande.
Frågan är således kommen i ett ganska svårlöst skick,
hvarför det också icke är min mening alt begära en återremiss
i den syftning, att R. St:r skulle obetingadt antaga någon af de
vid denna § väckta motionerna. Tvärtom har jag ingenting
att anmärka mot den fördelning af bränvinsförsäljnings-afgilten,
sorn «Utsk:t föreslagit, men jag hemställer, om det icke vore
skäi, att en undersökning om städernes rättigheter uti lörevule
hänseende egde rum. Redan vid föreg:de riksdag kom denna
sak på tal. En af Ståndets dåv:de ledamöter, nemi. Gr. Lagerbjelke,
yttrade då:
»Denna fråga är af ganska invecklad beskaffenhet. Till en
början får man icke tro, att den rättighet till bränvinsutskänkningsafgilten,
hvaraf städerna nu äro i besittning, skulle grunda sig
uteslutande på den nya hränvins-lagstiftningen, ty de hafva med
all säkerhet äfven förut haft inkomst af brärivins försäljningen,
ehuru icke i lika vidsträckt mån som nu. Det torde således
icke gå för sig att nu helt och hållet borttaga denna rättighet.
Deremot torde det å andra sidan icke kunna förnekas, att ju
denna stora inkomst, och sträfvandet att uppdrifva densamma
så högt som möjligt, innefattar en frestelse att snarare befordra
än förhindra och hämma superiet. På många ställen anil.
V. 21
322
Den i Juli f. m.
vändas dessa medel till kommunens sanna bästa, till allmännyttiga
och nödvändiga ändamål, hvartill eljest tillgångar skulle saknats,
men å andra orter tagas de i anspråk hufvudsakligen lör
att befria städerna från åtskilliga andra afgifter, hvilka otvifvelakligt
borde i alla fall utgå. Jag anser således visserligen att
något bör göras, ehuru icke på det radikala sätt, att man skulle
från städerna alldeles borttaga hvad de nu äro i åtnjutande af,
och icke heller så att det skulle utdelas på länen, i hvilket fall
det, som inom den mindre kommunen visar sig som en olycka,
blefve ntspridt öfver hela landet. Det enda lämpliga och riktiga
vore, enligt min öfvertygelse, att staten öfvertoge dessa medel,
hvarigenom det enskilda intresset blefve neutraliseradt och man
kunde hoppas att kommunerna gjorde hvad de kunde för att
motverka superiet. Dessa medel skulle äfven komma staten
ganska väl till pass, och de äro i sanning tillräckligt betydliga,
för att förtjena tagas vara på. Så t. ex. vet jag ett län, der
den femtedel, som går till hushållnings-sällskapet, bestiger sig
till öfver 20,000 rdr; i ett annat uppgår den till 8,000. Jag
tror alltså, att hela afgiften borde ingå tdl staten, som sedermera
skulle lemna till städernas disposition någon viss kontant
summa, för betackande af åtskilliga deras utgifter, eller ock öfvertaga
några, städerna nu åliggande utgifter, hvilka egentligen
äro statsutgilter, såsom t. ex. magistrats och rådstufvurätts aflöning
m. m. Af den för staten sedan behållna inkomsten kunde
också någon disponeras för hnshållnings-sällskaperna, som i
allmänhet visat sig ganska väl använda de medel, som stått till
deras förfogande. På dessa skäl och emedan frågan för närvarande
befinner sig i outredt skick, anhåller jag, att denna
punkt måtte till Utsk:t återremitteras. Man vet t. ex. icke till
hvad belopp dessa medel uppgå, och förr än man i detta afseende
får tillförlitliga statistiska data, torde det vara för tidigt
alt i frågan fatta beslut. Om det också skulle visa sig omöjligt
att under loppet af innevme riksdag få ämnet fullt utredt
och ett fullständigt förslag utarbetad!; borde åtminstone så mycket
kunna göras, alt R. St:r till K. M. atläte en underd. skrifvelse
med anhållan, det täcktes K. M. till nästa riksdag låta
utreda frågan och deröfver till R. St:r göra nådig framställning.»
Såvidt jag vet, har icke någon sådan utredning sedan sistlidne
riksdag egt rum, hvarför jag täger mig friheten hemställa,
alt R. o. Ad., med bifall tdl hvad Utslut i afseende å fördelningen
af bränvins-försäljnings-algifterna föreslagit, måtte återremittera
frågan i öfrigt, på det att (Jtsk:t måtte komma i tillfälle
att föreslå aflåtandet af en underd. skrifvelse i den af mig
antydda syftning.
Hr von Koch: I afseende på den siste värde talarens
yrkande på återremiss, i den syltning att R. Sl:r skulle aflåta
en underd. skrifvelse till K. M., lör att erhålla en utredning af
ämnet, vill jag, i fall det förslag, som han Iramställt, kan innefattas
i de motioner, som blifvit väckta, icke mottsätta mig det
Den 4 Juli f. m.
323
samma, men jag har egentligen begärt ordet för att yttra mig
om det beslut, som borde fattas ang:de den författning, som
skall gälla till nästa riksdag. Med afseende härpå liar jag i
den motion, jag vid denna riksdags början väckte, yttrat:
»Slutligen lår jag tillkännagifva, att, under förutsättning det
vederbörande, hvilkas intressen bero på höga minuterings- och
utskänknings-afgifter, icke motsätta sig billiga inskränkningar uti
den rätt, städerna hitintills egt framför landet att försälja bränvin
jemte åtskilliga andra varor, vill jag icke denna riksdag
borttaga från städerna den dem i 24'de §:n af ofvannämnda
förordning förunnade särskilda rätt till f:delar af de afgifter,
hvilka för minutering och utskänkning i stad utgå, men att jag,
i annat fall, ernar understödja och biträda det bär redan väckta
förslaget ang:de stads likställighet, redan nästa statsregleringsperiod,
med landet i afseende å nämnde aTgilters fördelning.»
Sedan jag afgaf min motion, har Rorgare-St., som representerar
städerna, i afseende på näringsrätten gått mina önskningar
till mötes på ett sätt, lör hvilket jag vill betyga detta
Stånd min tacksamhet, och hvilket, elium det, enligt min öfvertygelse,
icke skall lända till annat än städernas fromma, likväl
kommer att hos innevånarne i många städer väcka betydliga
farhågor och måhända äfven, under öfvergå; gstiden, föranleda
partiela lidanden. Under sådana förhållanden vill jag icke att
man vid denna riksdag skall förfara hårdt emot städerna, utan
anser jag, att de under denna statsregleringsperiod böra få bibehålla
de medel, de hittills åtnjutit. Jag hemtar ett ytterligare
skäl till denna min åsigt derutaf, att jag icke vill grunda ännu
en institution på inkomster af bränvin. Kommunerna lefva redan
till betydlig del på sådana inkomster, och till och med staten
liar börjat betrakta bränvins-afgiften såsom en nödvändig
statsinkomst, så att man kanske snart skulle anse det vara en
stor olycka, om folket lade bort att supa.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla om afslag å
Utsk:ts hemställan i denna del och att den nuv:de författningen
må bibehållas oförändrad under nästa statsregleringsperiod.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag anser det förslag, som
Utsk:t framställt, vara ganska fördelaktigt och välbetänkt, men
vill dock icke ingå i någon närmare undersökning af detsamma,
utan endast fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på ett förbiseende,
som Ulsk:t lått komma sig till last. men hvilket lyckligtvis är
lätt att afhjelpa. I 3:dje monut af 2:dra §:n står nemi. föreskrifvet,
alt i Slockholm tillfaller hela afgiften staden. Orsaken
härtill kan naturligtvis icke vara någon annan än den, att Stockholm
icke deltager i landsting. Men Utsk:t bar icke observerat
att Stockholm icke är den enda stad, med hvilken ett dylikt
förhållande eger rum. Göteborg är i alldeles samma kategori.
Jag skulle derföre vilja anhålla, att R. o. Ad. täcktes besluta,
det 3:dje mom:t finge följande lydelse: »1 Stockholm och i annan
stad, som icke deltager i landsting, tillfälle hela afgiften staden.»
324
Den 4 Juli f. m.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag öfverensstämmer
hufvudsakligen med Hr von Koch i de åsi.ter, lian uttalat, och
skulle vara böjd för att, lika med honom, begära afslag å Utsk:ts
hemställan, om jäg icke vore öfvertvgad om att dermed ingenting
kan vinnas, emedan landstingen här hafva så många målsmän.
Jag beklagar visserligen, att man skall grunda sina inkomstberäkningar
på bränvins-försäljning, men emelle:tid äro
förhållanderne sådane nu, och då sjefva statsverket spekulerar
på bränvin, kunna äfven landstingen göra det. Jag anhåller derför
om återremiss i den syltning, att städerna få behålla sina
fulelar af algiften, hädanefter, som hittills, men att den återstående
5:te delen fördelas mellan hushållningssällskapen och
landstingen. För öfrigt instämmer jag med Hr Fahnehjelm i
att de städer, som icke deltaga i landsting, böra åtnjuta samma
fördel som Stockholm, med afseende på nämnde afgift.
Frih. Alströmer: Om de ledamöter, hvilka begärt återremiss
på denna punkt, varit vittnen till de svårigheter, man
fått öfvervinna inom Utsk:t, innan man lyckats komma till detta
resultat, tror jag att de skulle afstå från sitt yrkande, hvilket
jag får uppmana dem att göra. Det har, efter lång diskussion
inom Utsk:t, lyckats att gifva §:n denna lydelse; och om ärendet
återremitterades, skulle följden deraf endast blifva, att hushållnings-sällskapen
beröfvades de medel, som de nu åtnjuta, och
städerna lingö behålla sin andel. Att landstingen, för att erhålla
något lif, i början kunna vara i behof af medel, torde väl ingen
bestrida. Icke heller bör man väl fästa någon så särdeles
stor vigt vid, om dessa medel komma från det ena eller det
andra hållet. I alla afseenden tror jag, att R. o. Ad. bör bifalla
§:n sådan den är, dock med den af Hr Fahnehjelm föreslagna
förändringen.
Frih. af Ugglas: Med anledning af Hr Nordenfelts yttrande,
att den åt hushållnings-sällskaperna anslagna 5:te delen borde
fördelas mellan dessa och landstingen, får jag nämna, att jag
anser det vara för tidigt, att, innan ännu landstingen hunnit utveckla
någon verksamhet och innan det visat sig, hvad verkan
de kunna hafva på jordbruket inom landet, fråntaga hushållningssällskapen
den andel de hittills haft och hvarmed de, enligt alla
vittnesbörd, uträttat ganska mycket. Jag anser det äfven vara
särdeles bardt, om man skulle fråntaga städerna en rätt, som
grundar sig på gammal häfd, isynnerhet som en mängd af våra
städer, just i den öfvertygelsen att de fortfarande skulle få behålla
dessa utskänknings-medel, skuldsatt sig och gjort en mängd
förbättringar, för hvilka de ådragit sig kostnader, som de icke
skulle kunna bära, om de förlorade dessa medel. Det är således
min åsigt, att man af rättvisa mot städerna bör låta dem
behålla den andel, de nu hafva. Deremot bar jag föreställt
mig, att de g.delar, hvilka fördelas på socknarne, icke kunna
uträtta mycket. I Östergötland t. ex. uppgår denna inkomst
Den 4 Juli f. m.
325
till 8,000 rdr, hvilka, fördelade på 40 socknar, icke göra mer
än 200 rdr på hvarje. Jag tror derför, att dessa penningar
kunde vara af vida större nytta, om summan finge vara odelad
och användas för hela länets behof och att således den andel,
som nu tillkommer alla socknarne, gerna kunde öfverfiyttas lill
landstingen. Häremot kan dock invändas, att det vore en orättvisa,
om, då håde stad och land deltaga i landsting, landet likväl
ensamt skulle bekosta medlen för desamma. Denna anmärkning
kan jag icke vederlägga, och till följe deraf samt efter de
af Frih. Alströmer lenmade upplysningar, anser jag det vara
klokast att bifalla Utsk:ts förslag. Att en slutlig utredning af
detta ämne är af behofvet påkallad, kan man se deraf, att denna
fråga återkommer hvarje riksdag.
Då Ilr Ehrenborg framkastat det förslag, alt staten borde
på något sätt inlösa denna afgift af städerne, och då jag tror,
att det lättaste och bästa sältet att för all framtid komma ifrån
denna fråga vore att gå tillväga på samma sätt, som man gjort
med afseende på tolagen, har jag icke något emot, att R. o. Ad.,
med gillande af Utsk:ts förslag, i afseende på afgiltens fördelning,
återremitterar frågan i den syltning, att K. M., efter ytterligare
utredning af ämnet, måtte till nästa riksdag inkomma
med förslag, huru den till städerna ingående afgiften skulle kunna
på ett eller annat sätt af staten inlösas.
Hr Stedt, Gustaf: Jag tror visserligen, att somliga hus
hållnings-sällskap
kunna undvara en del af det belopp, som för
närv:de tillkommer dem, men andra kunna det deremot icke;
och derför anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag å Hr Nordenfelts
förslag, täcktes bifalla Utsk:ts hemställan.
Hr von Ehrenheim, Per: Då så många talare förordat
Utsk:ts Betänk., torde det visserligen vara öfverflödigt
att jag upptager R. o. Ad:s tid med att göra detsamma. Jag
ber dock att, i anledning af Hr Nordenfelt» yttrande, lå nämna,
att hushållningssällskapen enligt min tanke icke böra beröfvas
något af de medel, sorn för närv:de tillkomma dem. Om äfven
en del af de utgifter, som nu bestridas af hushållningssällskapen,
komme att öfverfiyttas på landstingen, återstår likväl en mängd
utgifter, hvilka skola gå genom hushållningssällskapen, hvartill
dessa naturligtvis måste hafva medel. För min del skulle jag
gerna gå in på, att de medel, som ingå till socknarna, öfverfiyttades
till landstingen, om jag icke fruktade, att detta skulle
mota allt för stort motstånd utaf ^:del af representationen. Hvad
det beträffar, att Utsk:ls förslag skulle innebära en orättvisa
mot städerna, vill jag blott erinra om, att den ifrågav:de afgiften
blifvit så betydligt tillökad på sednare tider, mot hvad
den förut var, att städerna, äfven om de gå miste om j:del,
likväl erhålla betydligt mera än förut. Jag anhåller således
om bifall till Utslcts hemställan, med den af Hr Fahnehjelm
föreslagna förändringen.
326
Den 4 Juli f. m.
Hr Ehrenbore: Jag är fortfarande af den åsigt. att det
för närvule är rådligast att bifalla den af l!tsk:t föreslagna fördelningen,
men alt tillika It. St:r böra vidtaga någon åtgärd, på
det att det förhållandet må upphöra, att städerna icke blott
till den omgifvande landsbyggdens, utan äfven till deras egen
skada, hafi a en inkomst, beroende af det belopp bränvin, som
afsälles. Sedan jag sist bade ordet, bar dock min uppmärksamhet
blifvit fästad på det mindre lormenliga uti att, på samma
gång man hecär bifall lill Utsk:ts förslag om fördelningen,
äfven begära att §:n skall återremitteras i den af mig framställda
syftningen. Jag ändrar derföre mitt yrkande sålunda, att
jag anhåller alt It. o. Ad. matte bifalla Otsktts förslag, men tillika
för sin del besluta, att It. St:r må ingå till K. M. med en
skrifvelse af följuie innehåll:
»Att It. Skr, som å ena sidan anse det önskligt och nödvändigt
att så snart som möjligt det stadgande upphäfves, hvarigenom
hvar och en stads inkomster blifva beroende af det
belopp bränvin, som inom samma stad kan försäljas, men å
andra sidan icke finna sig under närv:de förhållanden kunna
h. o. h. fråntaga städerna denna i viss molm på en häfdvunnen
rätt sig grundande och beluilliga inkomst, hos K. M. i underdånighet
anhålla, det K. M. täcktes låta ombesörja, dels en utredning
af den rätt, hvarmed städerna före år 1854 tillgodonjutit
afgifterna för dervarande hränvinsutskänkning jemte infordrande
af uppgifter å den medii-inkomst, som hvarje särskild stad före
berörde till genom dessa afgiller uppburit, och dels likaledes
samlandet af uppgifter för den nästförflutne liden efter år 1854, ej
mindre å beloppet af den inkomst, som hvarje stad uppburit genom
den staden tillkommande andel i minuthandels-och utskänkningsafgilterna,
än äfven å de ändamål, hvartill samma inkomst blifvit
af hvarje stad anslagen; samt att K. M. vid början af nästinstundande
riksdag läcktes till It. Stms ledning i ett sammanhang
framlägga dessa uppgifter, äfvensom hufvudsakligen på
grund af de särskilda städernas inkomster före år 1854, men
med något afseende på de ändamål, hvartill efter sagde tid lörsäljningsafgifterna
bilvit anslagne, i nåder uppgifva de årliga ersättningsbelopp,
hvaraf K. M. anser alt hvarje stad borde billigtvis
komma i åtnjutande, från den tid, som R. Skr funne för
godt alt på annat sätt disponera den del utaf bränvinsförsäljningsafgifterna,
hvilken dittils fått af städerna uppbäras.»
Hr Nordenfelt: Då jag förnummit, alt milt förslag icke
vunnit något understöd, vill jag icke besvära Hr Hr. o. Landtm,
med alt framställa särskild propos. derpå, utan afstår jag från
mitt yrkande. Hvad Hr Ehrenborg föreslagit, låter visserligen
mycket lira, men jag tror icke att det dermed afsedda ändamålet
skulle vinnas, ty, om man borttager denna inkomst från
Städerna, utan att på samma gång förbjuda all förtäring af bränvin,
komma krogar i alla fall alt finnas i städerna. Dessa
krogar skola visserligen skatta, men det blir då icke af något
Den 4 Juli f. m.
327
intresse för auktoriteterna, att genom auktion söka bringa upp
denna skatt så högt, som möjligt, utan krögarne komma att
slippa med mindre afgift, än de nu erlägga, oell staten får gifva
ersättning åt städerna för den inkomst, som de nu hafva af
denna afgift. På denna grund anhåller jag, att R. o. Ad. icke
måtte besluta att aflåta en sådan skrifvelse, som den Hr Ehrenborg
föreslagit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats af Hr
Ehrenborg, alt R. o. Ad., jemte bifall till Utskits hemställan i
fråga om fördelningen af afgifterna för minuthandel med och
utskänkning af bränvin, tillika måtte för sin del besluta en
underd. skrifvelse till K. M. af följ:de lydelse: »att H. St:r, som
å ena sidan anse det önskligt och nödvändigt att så snart, som
möjligt det stadgande upphöCves, hvarigenom hvar och en stads
inkomster blifva beroende af det belopp bränvin, sorn inom samma
stad kan försäljas, men å andra sidan icke finna sig under
närv:de förhållanden kunna helt och hållet fråntaga städerna
denna i viss mohn på en häfdvunnen rätt sig grundande och beliöfliga
inkomst, hos K. M. i underd. anhålla, det K. M. täcktes
låta ombesörja, dels en utredning af den rätt, hvarmed städerna
före år 1854 tillgodonjutit afgifterna för dervarande bränvinsutskänkning,
jemte infordrande af uppgifter å den medii-inkomst,
som hvarje särskild stad före berörde tid genom dessa afgifter
uppburit, och dels likaledes samlandet af uppgifter för den nästförflutna
tiden efter år 1854, ej mindre å beloppet af den inkomst,
som hvarje stad uppburit genom den staden tillkommande
andel i minuthandels- och utskänknings-afgifterna, än äfven å
de ändamål, hvartill samma inkomst blifvit af hvarje stad anslagen;
samt att K. M. vid början af nästinstundande riksdag
täcktes till R. Sl:rs ledning i ett sammanhang framlägga dessa
uppgifter, äfvensom hufvudsakligen på grund af de särskilda
städernas inkomster före år 1854, men med något afseende på
de ändamål, hvartill efter sagde tid försäljnings-afgifterna blifvit
anslagne, i nåder uppgifva de årliga ersättningsbelopp, hvaraf K.
M. anser att hvarje stad borde billigtvis komma i åtnjutande
från den tid, som R. Sf:r funne för godt att på annat sätt disponera
den del utaf bränvins-försäljnings-afgifterna, hvilken dittills
fått af städerna uppbäras.»
Härvid anmälte sig och yttrade
Hr Ehrenborg: Jag vill endast tillägga, att jag äfven
anhåller om bifall till den af Hr Fahnehjelm föreslagna förändringen,
med afseende på de städers, som icke deltaga i landsting,
likställighet med Stockholm.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte vidare, att Hr Fahnehjelm
hade begärt bifall till Utsk:ts hemställan med följ:de tillägg: »alt
328
Den 4 Juli f. m.
annan stad, som icke i landsting deltager, jemväl må åtnjuta den
landstinget eljest tillkommande femtedel;» samt att slutligen Hr
von Koch och Frih. af Ugglas hade yrkat afslag å merberörde
hemställan och bibehållande af de nu i ämnet gällande föreskrifter.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring, hvartill svarades
många nej jemte ett eller annat ja, sedermera propos. på bifall
till samma hemställan, med det af Hr Fahnehjelm föreslagna
tillägg och derjemte Hr Ehrenborgs förslag till underd. skrifvelse
i ämnet, hvartill svarades många nej jemte några ja; vidare
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, med det tillägg, Hr Fahnehjelm
föreslagit, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej, och ytterligare propos. på afslag å Utslcts hemställan
och bibehållande af de mntde föreskrifterne i ämnet, hvilken
propos. besvarades med många nej jemte några ja; hvarefter
propos. på bifall till Ulskils hemställan, med det af flr Fahnehjelm
föreslagna tillägg, förnyades samt besvarades med många
ja tillika med några nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig
nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Ribbing: Jag tager mig friheten att fråga, huruvida
Hr Ehrenborgs lörslag blifvit bifallet eller icke.
1 anledning häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han i
början framställt propos. på bifall till Utsk:ls hemställan med
så väl di t af Hr Fahnehjelm föreslagna tillägg, som ock den af
Hr Ehrenborg begärda underd. skrifvelse!) i ämnet, men funnit
svaren å denna propos. hafva utfallit med öfvervägande nej;
hvaremot Hr Gr. o. Landtm, ansett den sedermera framställda
och slutligen förnyade proposm på bifall till Utsk:ts hemställan,
endast med det af Hr Fahnehjelm yrkade tillägget, hafva blifvit
med öfvervägande ja besvarad, och jemväl inför U. o. Ad. tillkännagifvit
denna sin uppfattning af svaren.
Hr Ribbing: För min del anser jag icke att Hr Fah
nebjelms
förslag kunde framställas i sammanhang med Hr Ehrenborgs.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte nu, att han finge förnya sin
nyss gjorda erinran derom, att en af de utaf honom framställda
proposme hade ornlättat bifall till Ulsk:ts hemställan jemte
Hr Falmehjelms tillägg och derförutan Hr Ehrenborgs underd.
skrifvelse-förslag; att sedan samma propos. besvarats med många
nej, blandade med ja, Ilr Gr. o. Landtm, öfvergått till framställning
af andra yrkade proposm, och deribland proposm på bifall
till Utsk:ts hemställan ulan något annat tillägg än det af Hr
Fahnehjelm föreslagna; att denna propos., enligt Hr Gr:s och
Ben 4 Juli f. m.
329
Landtnv.s uppfattning, af R. o. Ad. besvarats med öfvervägande
ja; samt alt Hr Gr. o. Landtm, omedelbart derefter uttryckligen
tillkännagifvit denna sin uppfattning, eller att Ståndets svar
å sistberörde propos. utfallit jakande. Om någon af R. o. Ad:s
ledamöter ej vore nöjd med denna förklaring, så stöde det naturligtvis
honom öppet alt påyrka votering, men så vida begäran
derom ej framställdes, komme den propos , som Hr Gr.
o. Landtm, förklararat vara med öfvervägande ja besvarad, att
utgöra R. o. Adis beslut i frågan.
Hr Ribbing: Jag vill visserligen icke upprifva ett beslut,
som jag icke riktigt uppfattat, men jag anser Hr Ehrenborgs
förslag vara så vigtigt, alt jag, innan jag afstår från alt begära
votering, hemställer, om icke delta lörslag kan lå anses såsom
en särskild motion och såsom sådan behandlas i laga ordning.
Härå svarade Hr Gr. o. Landtm., att derest icke Hr Ehrenborgs
oflaberörde förslag efter anställd votering blefve R.
o. Adis beslut, så vore samma förslag af Ståndet alslaget, och
vid sådant förhållande kunde förslaget naturligtvis icke såsom
motion af någon ledamot ånyo upptagas. På sätt Hr Gr. o.
Landtm, förut tillkännagifvit, utgjorde den propos., eller bifall
till Utskits hemställan med Ilr Fahnehjelms tillägg, sorn Hr Gr.
o. Landtm, förklarat hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad,
för det närv:de R. o. Ad:s beslut, och detta beslut kunde icke
ändras på något annat sätt än medelst en votering, hvars resultat
komme att utvisa, huruvida Hr Gr:s o. Landtnäs uppfattning
af R. o. Ad:s mening i frågan varit riktig eller icke.
Hr Ehrenborg: Det är med ledsnad, som jag ser mig
nödsakad att upptaga R. o. Ad:s tid med att begära votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller Revilln.-, Las- samt Allm. Resv.- o.
Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 4 vid § 24 gjorda hemställan, med
det af Hr Fahnehjelm föreslagna tillägg, »att annan stad, som
icke i landsting deltager, jemväl må åtnjuta den landstinget
eljest tillkommande femtedel», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. i(iågav:de hemställan jemte ofvanberörde
tillägg och antager tillika det förslag till underd. skrifvelse,
som Hr Ehrenborg afgifvit.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 6.
330
Den 4 3 uli f. m.
24:de §:ns text.
Hr Fahnehjelm: Som R. o. Ad., genom det nu fattade
beslutet, äfven godkänt den förändring, jag tagit mig friheten
alt framställa, får jag anhålla, att det 3:dje mom:t måtte få följ:de
lydelse:
»1 Stockholm tillfaller hela afgiften staden, och i annan
stad, som icke deltager i landsting, tillfälle staden jemväl den
femtedel, hvilken eljest skulle för landstingets räkning insättas
i vederb:de landtränteri.»
Etter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes texten, med följ:de tillägg till 3:djemoni:t: »och
i annan stad, som icke deltager i landsting, tillfälle staden jemväl
den femtedel, hvilken eljest skulle för landstingets räkning
insättas i vederb:de landtränteri.»
Härefter blef den vidare pröfningen af förev:de Betänk,
uppskjuten till e. m:s plenum.
Föredrogos och bordlädes K. M:s denna dag öfverlemnade
Nåd. Propostr lill R. St:r, nemi.:
ang:de upplåtande af en del utaf Kronoängen Tyskhagen i
Westmanlands län till byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings
folkskolehyggnad;
ang:de pension för framlidne f. d. Landshöfdingen m. m.
L. A. Prytz' enka;
om full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till den
åt stadens och länets gemensamma kurhusinrättning år 1815
upplåtna egendom å Kungsholmen; samt
om anslag för national-museibvggnadens inredning, jemte
andra i sammanhang dermed erforderliga kostnader.
Föredrogs ett från Vä Hofi. Borgare-St. ankommet prof.-  utdrag N:o 341, innefattande inbjudning lill de öfriga Riks-Stånden
att biträda Borgare-Sl:s vid pröfning af Bevilln.-Utsk:ts Utlåt.
N:o 11 fattade beslut ang:de stämpel å bouppteckningar.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett af Frih. Åkerhjelm, Knut, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
På grund af enskildta angelägenheter, får jag, ifrån och
med nästkommande Onsdag den 8:de dennes, afsäga mig att
vara suppleant uti Stats-Utsk:t, med vördsam anhållan att bibehålla
min riksdagsmannarätt.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Den 4 Juli f. in.
33!
Vidare föredrogs ett af Frih. Edelcreutz, Jakob Daniel,
inlemnadt mern., sorn lydde sålunda:
Nödsakad alt till enskildta angelägenheters bevakande afresa
ifrån hufvudstaden, får jas tillfölje häraf afsäga mig min
plats såsom ledamot i Högloft. Riddarh.-Utsk:t, linder ödmjuk
anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en suppleant i
Stats-Utsk:t efter Frih. Åkerhjelm, och en ledamot i Riddarh.-  Utsk:t efter Frih. Edelcreutz.
Anmäldes och bordlädes följ:de från Utsk:n inkomna Mern.,
Utlåhn och Betänkm, nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 37, i anledning af återremisserna af Utlåtit N:o 25, i
fråga om förändrad grund för utmyntningen af Svenska silfvermyntet;
N:o
38, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 32;
N:o 39, i fråga om ett af förre Bruksegaren IL Dillner
gjordt ackordsanbud;
N:o 40, ang:de förrättad revision af banko-diskont-verkets
räkenskaper och förvaltning för år 18G2;
N:o 41, med hemställan om en gratifikation till vaktmästarne
vid banko-diskont-verket;
N:o 42, med förslag lill sammanjemkning af Riks-Ståndens
beslut öfver åtskilliga delar af Betänk:t N:o 35, ang:de reglering
af bankens låne- och kreditivrörelse samt om användande
af upplupen bankovinst;
Lag-Utskottet:
N:o 38, i ani. af väckta motioner om ändring af 12:te
kap. 2:dra §:n Rättegångsbalken;
N:o 39, i ani. af väckt motion om ändring af 12:te kap.
3:dje §:n Rättegångsbalken;
N:o 40, i ani. af framställda förslag ang:de bestämmande
af viss tid för doms alkunnande i rådstufvurätt;
N:o 41, i ani. af väckt motion om skyldighet för häradshöfding
alt inom viss tid meddela utslag och utlemna expeditioner;
-
332
Den 4 Juli e. m.
Sammansätta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o
12, i ani. af väckta frågor om förändring oell förklaring
af gällande stadganden ang:de skyldighet att bygga och underhålla
kyrko-, prestgårds- och andra i 26:te kap. Byggningabalken
omlörmälda allmänna byggnader.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 4 Juli 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 30 sisth Mars.
Fortsattes pröfningen af Sammans. Bevillms-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds Betänk. N:o 4, ang:de vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
§ 25.
Bifölls.
§ 26.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sednare tillstyrkande.
Frih. Alströmer, Oscar: Vid föredragningen af en föreg:de
§ fästades uppmärksamheten derpå, att det vore tvifvelaktigt
om med »utskänkningsställe» äfven skulle kunna för*
Ben i Juli e. m.
333
stäs ställe der bränvin utminuterades, och om således gästgifverier
skulle kunna inbegripas under berörda benämning i de
fall, då de endast egde utminuteringsrätt. 1 anledning deraf
får jag vördsamligen anhålla, att R. o. Ad. ville besluta ett förtydligande
af §:ns 3:dje morn., och får jag i sådan syftning föreslå
följande förändrade lydelse derå: »Förekomma å gästgifveri
eller annat ställe, der utskänkning af bränvin idkas, vid
särskilda tillfällen etc.»
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Något förtydligande
i nyssnämnda hänseende anser jag icke vara af behofvet påkalladt,
så mycket mindre som författningsenligt »utskänkningsställe»
bör finnas på hvarje gästgifvaregård.
Jag anhåller således om bifall till den nu föredragna §:n.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att frågan om §:ns ordalydelse
torde böra uppskjutas till dess texten blefve föredragen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag begärde ordet, för att instämma
med Frih. Alströmer i det af honom väckta förslag, hvaruti
jag likväl önskar föreslå en ringa förändring; men då Hr
Gr. o. Landtm, förklarat, att frågan derom borde anstå till dess
texten af denna § blefve föremål för Ståndets pröfning, får jag
inskränka mig lill att anhålla om bifall till Utsk:ts nu föredragna
hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls Utsk:ts ifrågav:de hemställan.
26:te §:ns text.
Frih. Alströmer: Den redaktionsförändring, jag nyss påyrkade,
har afseende på 3:dje mom:t, sorn skulle erhålla följ:de
lydelse: »Förekomma å gästgifveri eller annat ställe, der utskänkning
af bränvin idkas, vid särskildta tillfällen etc.» Det
egendomliga förhållande, hvari gästgifverierna stå till bränvinsförfattningarne,
skulle kunna föranleda någon villrådighet i afseende
å tillämpningen af dessa författningar.
Jag anser det derföre vara skäl att, genom ett förtydligande
af detta morn., undanrödja all anledning till missförstånd,
och anhåller derföre om bifall till den af mig föreslagna redaktion.
Hr Ribbing: Jemte det jag instämmer i den siste värde
talarens yrkande, anhåller jag att ur samma 3:dje mom. måtte
uteslutas ordet »fortfarande», äfvensom att ordet »erfordrats»
förändras till »erfordras.» Genom R. o. Ad:s beslut denna förmiddag,
har nemi. gästgifvare utskänkningsrätt, utan att någon
pröfning af hans frejd eger rum. Då således aldrig såsom vilkor
för utskänkningsrättens förvärfvande »erfordrats» att han
334
Dea 4 Juli e. m.
skall hafva god frejd, anser jag det icke lämpligt att delta ord
användes i §:n, likasom jag af samma skäl anser »fortfarande»
böra utgå.
Jag anhåller derföre om bifall till de af mig nu föreslagna
förändringarne.
Hr Nordenfelt: Jag skulle visserligen icke motsätta mig
Frih. Alströmers yrkande, då den förändring, som deraf skulle
blifva en löljd, synes mig vara af ringa betydenhet, om icke
denna redaktionsförändring hade det emot sig, att när man på
ett ställe i författningen särskildt utsatt »gästgifveri» jemte »utskänkningsställe»,
borde samma uttryckssätt äfven konseqvent
på alla andra dylika ställen i författningen begagnas. Emot Hr
Ribbing får jag endast anmärka, att då en person af Konungens
Bellude förordnas till gästgifvare, måste Konungens Beflude tillse
att han har god frejd, äfvensom att Konungens Beflcde icke lärer
underlåta att från utskänkningsrätten skilja den gästgifvare,
som förlorat sin goda frejd.
De af Hr Ribbing föreslagna redaklionsförändringar synas
mig således, lika med den af Frih. Alströmer påyrkade, obehöfliga,
hvadan jag anhåller om bifall till §:n, sådan den blifvit
af Utsk:t föreslagen.
Hr Stedt, Gustaf: Med anledning af Hr Rihbings anmärkning,
önskade jag endast fästa det Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
derpå, att om man önskade förtydliga denna §,
hade jag föreställt mig att man i st. f. »rättighetens förvärfvande»
uti 3:dje mom;t hade bort sätta orden »rättighetens utöfning.
»
Hr Ribbing: I afseende å Hr Nordenfelts anförande, vill
jag endast erinra derom, att när en person eger ett hemman,
med hvilket gästgifveri är förbundet, så behöfver han icke hos
Konungens Befh:de söka denna plats.
Jag tror derföre, att de af mig och Frih. Alströmer gjorda
anmärkningar qvarstå.
Hr von Ehrenheim, Per: Då gästgifvare stå i en exceptionel
ställning till bränvinsförordningen, genom den dem särskildt
medgifna rätten att utskänka bränvin, synes mig att icke
någon tvekan kan uppstå om rätta tolkningen af denna §, äfven
om de icke äro särskildt nämnda, hvarföre jag får förena mig
med Hr Nordenfelt i det af honom gjorda yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till §:n
utan förändring, dels af Frih. Alströmer bifall till §:n, med den
förändring att början af 3:dje mom:t skulle lyda sålunda: »Förekomma
å gästgifveri eller annat ställe, der utskänkning af bränvin
idkas, vid särskilda tillfällen» etc., och dels slutligen af Hr
Den 4 Juli e. m.
335
Ribbing bifall till §:n, med den förändring af 3:dje mom:t att
detsamma komme alt lyda sålunda: »Förekomma å gästgifveri
eller annat ställe, der utskänkning af bränvin idkas, vid särskilda
tillfällen oordningar af den art, att innehafvare af ntskänkningsrättighet
icke kan anses ega den frejd, ordentlighet
eller öfriga egenskaper, hvilka jemlikt 6:te §:n för rättighetens
förvärfvande erfordras», etc. (lika med Utsk:ts förslag).
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades några nej, jemte ett
eller annat ja, sedermera propos. på bifall till densamma med
den af Frih. Alströmer föreslagna förändring, då svaren utföllo
med flere ja, jemte några nej, och vidare propos. på bifall till
§:n, med den förändring Hr Ribbing föreslagit, hvilken propos.
besvarades med (lere nej, jemte ett eller annat ja, hvarefter
propos. på bifall till §:n, med den af Frih. Alströmer yrkade
förändring, förnyades samt besvarades med flere ja, jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§§ 27 och 28.
Biföllos.
§ 29 anmäldtes vara oförändrad.
§ 30.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 31 anmäldtes vara oförändrad.
§ 32.
Hr Ribbing: Utsk:ts nu föreslagna hemställan är föranledd
af en i Bonde-St. utaf Liss Lars Olsson från Kopparbergs
län väckt motion, deri yrkats att »förbudet att i öppen salubod
för handel med andra varor än bränvin, utan betalning, utdela
bränvin måtte utsträckas till hela den gård, der handel idkas,
äfvensom att idkare af fabriks- och handtverksrörelse, som gratis
utdelar bränvin, må vara underkastad samma ansvar, som
handlande.» Genom det svar, som Utsk:t på denna motion afgifvit,
har den goda afsigt, som ligger till grund för densamma,
icke vunnit något erkännande.
Motionären hade nemi. såväl sjelf, som genom andra, erfarit
att, fastän bränvin icke utdelades uti den öppna saluboden,
sådan utdelning likväl opåtaldt kunde ske på något annat ställe
i samma gård, och således den goda verkan af detta förbud
h. o. h. omintetgöras. Man hade sett att de öfverenskommelser,
som utaf köpmännen i flera städer blifvit gjorda, att icke i salubodarne
utdela bränvin till kunderna, blifvit kringgångna på
detta sätt, och att den bränvins-utdelande köpmannens rörelse
336
Den 4 Juli e. m.
derigenom så ökat sig, att de öfriga blifvit tvungna att på samma
satt kringgå öfverenskommelsen, för att kunna uthärda konkurrensen
med honom.
Det är för att afhjelpa detta bedröfliga förhållande motionären
gjort den framställning, jag äfven fästat uppmärksamheten
på, och jaa hemställer, om icke hans afsigt kunde vinnas genom
följande tillägg vid slutet af denna §: »likasom förhjudet att
annorstädes eller annorledes i och för handelns befrämjande utdela
bränvin.»
Frih. Armfelt, Magnus: Jag finnér visserligen att den
siste värde talaren anser det mål, som Liss Lars Olsson syftat
till, vara ganska godt, men jag tvekar likväl, huruvida det för
uppnående af ett sådant ändamål kan vara skäl alt stifta en
lag, som skulle kunna gifva anledning till så många besynnerligheter,
som den af den värde talaren föreslagna. A ena sidan
möter svårigheten att bevisa, det utdelning af bränvin skett
för handelns befrämjande; å andra sidan det orimliga deri, att
en person, som är handlande, icke skulle hafva rätt att i sin
privata bostad bjuda på en sup. Det sednare tyckes mig vara
ett bra nog håreit ingrepp i den enskildtes frihet.
Jag anhåller af dessa skäl om bifall till Utslcts förslag
oförändradt.
Hr Ribbing: Att, såsom den sisto värde talaren framställt,
genom det af mig vid denna § föreslagna tillägg, det
skulle vara en handlande betaget att bjuda sina vänner på en
sup, tror jag icke är att befara, så länge uti tillägget finnas
orden »i och för handelns befrämjande.» Jag anser således att
detta stadgande skulle blifva ganska välkommet, utom för dem,
som ännu skulle vilja begagna sig af det utaf Liss Lars Oisson
påpekade sätt att kringgå lagen; och anhåller derföre, att
Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på bifall till det af
mig föreslagna tillägg till denna §.
Frih. Alströmer: Det förslag, Hr Ribbing här framställt,
är så sväfvande, att jag icke kunnat rätt uppfatta det. Likasom
Frih. -Armfelt, anser jag det vara att gå alltför långt, när
man vill förbjuda enskildla personer att utan betalning utdela
bränvin eller andra spirituösa drycker för handels befrämjande.
Man kan ju tänka sig, att en person, utom sin bostad, i en
lustträdgård, på ett värdshus eller annorstädes, påträffar en
vän, hvilken han bjuder på ett glas punsch. Linder samtalet
öfverenskomma de, att den ene på en viss tid skall handla något
af den andre, och följden af en sådan öfverenskommelse
skulle blifva att den, som bestått undfägnaden, hade gjort sig
förfallen till ansvar. Det synes mig derföre vara alldeles overkställbar!
att förhindra det bränvin utdelas i och för befrämjande
af handel. Det tyckes mig äfven orimligt att vilja förhindra
Den 4 Juli e. m.
337
all utdelning af bränvin i samma gård, der salubod finnes, då
intet hindrar mig, såsom egare af en stadsegendom, att uthyra
i samma egendom lägenheter till en minuthandlare och till en
krögare, och således försäljning af bränvin skulle vara tillåten i
samma gård, der det vore ett brott att skänka bort en sup.
Hr Ribbing: Eftersom jag icke lyckats göra mig rättförstådd,
tar jag mig friheten att uppläsa §:n, sådan den skulle
komma att lyda: »I öppen salubod för handel med andra varor
än bränvin vare bränvins-utdelning, äfven utan betalning, förbjuden,
likasom förbjudet att annorstädes eller annorledes i och
för handelns befrämjande utdela bränvin.»
Sedan öfverliiggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå samt antagande af
ett tillägg vid §:ns slut af följande lydelse: »likasom förbjudet
att annorstädes eller annorledes i och för handelns befrämjande
utdela bränvin», blef propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
framställd och med ja besvarad.
§§:na 33 och 34 anmäldtes vara oförändrade.
§§:na 35 oell 37.
Utsk:ts hemställanden och redaktionsförslag biföllos och godkändes.
§§:na 36, 38, 39 och 40 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§:na 41. 49, 52 och 54.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gr:s o. Landtnr.s framställning,
beslutat att dessa §§ skulle särskildt pröfvas, föredrogs
§:n 41.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i 3:dje mom:t blifvit
genom tryckfel uteslutet ordet »af» emellan orden »vare» och
»det», samt hemställde att detta fel finge rättas, hvilket bifölls.
Frih. Armfelt: I den nu gällande lagen om bränvinsförsäljning
stadgas i lista mom:t af 4lista §:n: »Den som fjerde gån
gen eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse
med arbete från och med två månader till och med ett
år.» Det i denna § förekommande straff »fängelse med arbete»
har Utsk-.t på goda skäl ansett böra utbytas mot någon af de i
nyare tiders författningar förekommande tvenne straffarter: straffarbete
eller fängelse. Utsk:t fortfar likväl sedermera: »Med afseende
derå, att den i 41:sta §:n af nu gällande förordning stadgade
straffbestämmelse af fängelse med arbete icke får ådömas förrän
H. V. 22
33*
Den 4 Juli c. m.
någon fjerde gången eller oftare med den i nämnda § omförtnälda
förbrytelse beträdes, har Utsk:t föreslagit, att denna straffbestämmelse
derstädes må ändras till straffarbete.»
Nu har det synts mig, att lika rätt det är att fängelse
med arbete bör utbytas mot någon af de tvenne i nya strafflagen
förekommande fängelsearter, lika tillbörligt hade det varit,
att Utsk:t, då det skulle bestämma, med hvilken af dessa straffarter
utbyte borde ske, tillvägagått med vederbörlig noggrannhet
och betänksamhet. Dervid förekommer först och främst,
att, då man skall stadga ett straff, man bör tillse, huru den
handling är beskaffad, som man vill bestraffa, antingen det är
en handling, som i och för sig är brottslig, eller om den endast
blir det derigenom, att den är en olydnad mot någon af staten
gifven föreskrift, enär det är en ganska betydlig skilnad mellan
dessa båda olika slag af handlingar och deras olika grad af
brottslighet. Man har också derföre i alla nyare författningar
iakttagit den regel, att väl handlingar, som i och för sig innefatta
ett brott, äfven om det vore ganska lindrigt, kunna beläggas
med straffarbete, men att man icke borde gå så långt
som att utsätta påföljd af straffarbete för handlingar, hvilka endast
innebära förseelse mot en polisföreskrift. Vanligen har
man för delta sednare slag af brott utsatt bötesansvar, men när
de äro af särdeles svår beskaffenhet, har man nöjt sig med att
för dem bestämma fängelsestraff. Hvar och en som något känner
dessa saker, vet äfven att i sjelfva verket skillnaden mellan
straffarbete och fängelse icke är särdeles betydlig, utom i hänseende
till allmänna opinionen, hvilken alltid ansett straffarbetet
medföra ett slags infami. Detta förhållande — den ringa skilnaden
i beskaffenheten af dessa straffarter, men deremot den
skam, som allmänna meningen anser åtlölja straffarbetet — är
hufvudskälet, hvarför jag anser olämpligt att, som Utsk:t föreslagit,
för detta brott stadga straffarbete i stället för fängelse;
men jag har, ännu ett annat skäl. Uti det förslag till »författning
om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall», som blifvit af K. M. framlagdt, tillkännagifves
i 7:de §:n det sätt, hvarpå K. M. anser att de i åtskilliga författningar
förekommande straffarter skola vid verkställighet och
förvandling jemföras med de i nya strafflagen förekommande
straffarbete och fängelse. Denna § lyder nemi. så: »Till fängelse
med arbete skall ej vidare dömas, utan varde, i stället,
fängelse, hvarom i 2 kap. 6 § af nya lagen skils, ålagdt på
lika lång tid, som till fängelse med arbete dömas bort, dock ej
öfver två år; är, innan nya lagen gällande blef, fängelse med
arbete, antingen omedelbart eller såsom förvandlingsstraff, någon
ålagdt, vare det, i afseende på sättet för verkställigheten, så
ock vid förening eller sammanläggning af straff, lika med fän
gelse
efter nya lagen ansedt.» Deraf synes, att K. M. ansett,
att då nya strafflagen träder i verksamhet, skall alltid fängelse
ådömas i stället lör fängelse med arbete, och att således, äfven
om B. St:r skulle underlåta alt förändra den författning, hvarom
Den 4 Juli e. m.
339
nu är fråga, och man ännu fortfarande skulle kunna döma till
fängelse med arbete, komme likväl, enligt förordningen om nya
strafflagens införande och hvad i sammanhang dermed iakttagas
skall, detta straff icke att anses såsom straffarbete, utan endast
såsom fängelse.
På dessa skäl får jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad. måtte
bifalla den föreslagna §:n med den förändring, att det i första
mom:t förekommande ordet »straffarbete» måtte utbytas emot
ordet »fängelse».
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n oförändrad i alla de delar, som ej förut blifvit
pröfvade, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på bifall
till samma delar af §:n med den utaf Frih. Armfelt föreslagna
förändring, att det i lista momit förekommande ordet »straffarbete»
utbyttes emot ordet »fängelse», hvilken propos. besvarades
med ja.
§ 49.
Bifölls.
§ 52.
Frih. Armfelt: Vid denna § tar jag mig friheten anmärka,
att Utskit, utan att derför anföra skäl, helt enkelt med blott
några få ord afstyrkt en inom Hederv. Bonde-St:t väckt motion
att lörvandlingsstraffet för böter, som enligt §§ 41, 43, 44 och
45 ådömas, skulle bestämmas till fängelse i stället lör till fängelse
vid vatten och, bröd. Som jag ingalunda betviflar att Utskit
verkligen haft skäl för detta afstyrkande, anhåller jag att någon
af dess ledamöter behagade redogöra för dessa skäl, helst jag,
och kanske andra med mig, icke kunna inse, hvarför böter, som
ådömas enligt ofvan uppräknade §§, i olikhet med öfriga enligt
denna författning förekommande böter (hvilka förvandlas till fängelse),
skola, då tillgång till deras gäldande saknas, förvandlas
till vatten och bröd. De handlingar, hvarför dessa böter ådömas,
äro kanske redan på andra sidan Kölen fullkomligt obrottsliga.
Skulle deremot ingen af Utskits här närvide Hrr ledamöter
kunna nöjaktigt redogöra för skälen till detta beslut, anhåller
jag att §:n mätte återremitteras, på det Utskit måtte komma i
tillfälle att sjelft göra det.
Hr von Ehrenheim: Då nu gällande K. Förordning angide
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker, stadgar, att böter, sorn enligt 41,
43, 44 och 45 §§:na ådömas, skola vid bristande tillgång förvandlas
till fängelse vid vatten och bröd, samt detta förvandlingsstraff,
genom de i nya strafflagen gilna förändrade bestämmelserna
angide vatten- och brödstraffet, blifvit i högst betydlig
340
Deii 4 Juli e. ni.
män lindradt, kail jag icke finna skäl att för närv:de medgifva
ytterligare lindring för de ifrägav:de förseelserna, hvarföre jag
anhåller om bifall till Utskits förslag.
Hr Ribbing: Jag anser mig böra upplysa, att från aldre
tider har erfarenheten visat, att de böter, som förvandlats till
enkelt fängelse, icke medfört samma verkan som de, hvilka
blifvit förvandlade till fängelse vid vatten och bröd. Då oloflig
bränvinsutskänkning är ett ibland de brott, som äro svårast att
förekomma, särdeles på landsbygden, och mången torde finnas
som, i jemförelse med den väntade vinsten, icke ansåge det
föreslagna straffet af enkelt fängelse afskräckande, torde det
icke vara rådligt att, i den syftning Frih. Armfelt nyss förordat,
vidtaga någon förändring i det för brott emot §§ 41, 43, 44
och 45 stadgade förvandlingsstraff, hvarföre jag anhåller om bifall
till Utskits förslag.
Frih. Armfelt: Jag lemnar derhän, huruvida böter, som
förvandlas till vatten och bröd, kunna hafva en mera afskräckande
verkan än de, som förvandlas till enkelt fängelse; detta
berättigar icke Utsk:t att lemna utan utredning en motion, som
blifvit till detsamma öfverlemnad. Det är för att Utsk:t åtminstone
måtte upplysa om skälen, hvarföre det sålunda gått tillväga
och lemnat motionen utan afseende, som jag fortfar i mitt
yrkande att §:n måtte återremitteras.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af den förev:de §:ii, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till densamma och, då svaren utföllo
med inånga ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
§ 54.
Bifölls.
§§ 42 och 46.
Godkändes.
§§ 43, 44 och 45 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 47.
Utsk:ls hemställan.
Bifölls.
47:de §:ns text.
Hr Nordenfelt: B. o. Ad. har i dag på f. m. beslutat,
att mat skall tillhandahållas på utskänkningsställe. Deraf blir
Ben i Juli e. m.
341
en följd, alt något straff måste utsättas för brott mot denna
föreskrift. En sådan straffbestämmelse bar också förut funnits
intagen i denna §. Jag anhåller derföre att näst efter orden
»Förbrytelse mot» måtte tilläggas »§ 4 mom. 2».
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes texten, endast med den af R. o. Ad:s beslut i
afseende å § 4 föranledda förändring, att efter orden: »Förbrytelse
mot» infördes orden: »§ 4 mom. 2».
§§ 48, 50, 51, 53, 55 och 56 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§ 57 och 58.
Utsk:ts hemställanden och redaktionsförslag biföllos och
godkändes.
§§ 59 och 60 anmältes vara oförändrade.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde Ut!åt:n:
N:o 121, i ani. af väckta motioner i fråga om grundräntornas
kapitalisering; och
N:o 122, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de försäljning
till skatte af de s. k. Halländska kyrkohemmanen, och
dels enskilda motionärers framställningar i ämnet.
Föredrogos och bilöllos Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde
Uttlåt:n:
N:o 123, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från häradshöfdinge-bostället Hvetlanda Thomasoch
Kullagården i Ostra härad af Jönköpings län, dels enskild
motionärs derom gjorda framställning;
N:o 124, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om ned
sättning
\ räntan lör åtskilliga skogslotter å kronoparken Rella
Tall på Öland; samt
N:o 125, i ani. af väckt motion ang:de närmare bestäm
melser
i afseende å sättet för erhållande af skatterätt å krononybyggen.
Föredrogs, men begärdes af (lere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde Utlåt. N:o 126, i ani. af
väckt motion ang:de frånträdande af kronans ratt till återlösen
af de s. k. Trippiska hemmanen i Halland.
342
Den 4 Juli e. m.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde
Utlåt:n:
N:o 127, i ani. af väckt motion om ändring af § 2, mom.
3 i K. Kungörelsen den 11 Maj 1855, ang:de grunderna och
sättet för markegångs-prisens bestämmande; och
N:o 128, i ani. af väckt motion ang:de öfverlåtelse åt Warola
församling af en kronotomt i Warola by, äfvensom om efterskänkande
af räntan för densamma.
Föredrogs Lag-Utsk:ts den 1 dennes bordlagde Utlåt. N:o
37, i ani. af väckt motion om ändring af kyrkolagens stadgande
i fråga om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, som i
lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne.
Detta Utlåt, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Frih. Armfelt: Då ibland de ämnen, som för närv:de
hvila på Ståndets bord, förekommer Lag-Utsk:ts Betänk. N:o
37 med förslag till författning ang:de nya strafflagens införande
och hvad i sammanhang dermed iakttagas skall, så får jag anhålla,
att R. o. Ad. måtte besluta att detta Betänk, på föredragningslistan
uppföres näst efter Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 36
med förslag till Ny Strafflag.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 8 Juli.
Onsdagcu den 8 Juli 186.1.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot-utdrag för d. 4 dennes samt pleni-prot:t
för den 1 sistl. April.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att ibland R. o. Ad:s Hr
Bankmän följande ledigheter uppkommit, nemi. inom
2:dra bänkm.-afd. efter N:o 125, Gr. Adlercreutz, fullm. Gr.
Hamilton, Jakob Essen;
15:te » « » N:o 1011, Hr Lagercrantz, Carl Gustaf;
17:de » » » N:o 1598, Hr Svedenborg, fullm. Gr.
von Bosén, Fredrik Carl;
2l:sta » » » N:o 1991, Hr Skjöldebrand, Erik Bo
gislaus;
22:dra
» » » N:o 2051. Hr Furuhjelm, Elis;
24:de » » » N:o 22.80, Hr Hagströmer, Johan Jakob;
25:te » » » N:o 2320, Hr Akerman, Fredrik;
Och anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr ledamöter
inom nämnde afdelningar att i början af nästa plenum företaga
val af en bänkman i hvardera af dessa afdelningar.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följ:de skrifvelse från Svenska
läkare-sällskapet:
Höglofl. R. o. Ad. inbjudes vördsamt alt med siri närvaro
hedra den högtidlighet, hvarmed Svenska läkare-sällskapet Måndagen
d. 13 Juli kl. 9 f. m. kommer att alläcka Professor Anders
Retzii minnesstod i K. Carolinska medico-chirurgiskä institutets
park.
Upplästes ett af Gr. von Rosen, Gustaf Fredrik, ingifvet
mern. af följande lydelse:
Vördsamligen får jag, med anledning af en tillerriad resa,
afsäga mig platsen bland R. o. Ad:s Hrr Elektorer, men får derjemte
äran anhålla att vid min återkomst få begagna iriig utaf
min riksdagsmannarätt.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
344
Den 8 Juli.
Frih. Braunerhjelm, Ferdinand: För min helsås återställande
vid någon badort är jag tvungen att på en tid lemna
hufvudstaden; och får följaktligen afsäga mig min plats som
Elektor, med anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Bänkmän att utse två Elektorer efter
Gr. v. Rosen och Frih. Braunerhjelm.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två suppleanter i
Stats-Utsk:t efter N:o 2319, Hr Westerstrand, Carl Adil, och
N:o 372, Frih. Nieroth, fullm. Frih. Åkerhjelm, Gustaf Knut;
och belunnos dertill hafva blifvit utsedde
N:o 213, Frih. Armfelt, Magnus;
» 2092, Hr Wrangel, Eric Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i Banko-Utsk:t
efter N:o 2195 Hr Edelstam, Gustaf Jacob; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1961, Hr Ehrenstråle, fullm. frih. Bennet, Otto Reinhold.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 258, Hr Svenske, fullm. Frih.
Cederström, Rudolf; och befanns dertill halva blifvit utsedd:
N:o 1856, B. Hr De Freese, fullm. Frih. Bennet, Gustaf Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i
Riddarh.-Utsk:t efter N:o 361, Frih. Edelcreutz, Jacob Daniel,
och N:o 212 Hr Lind af Hageby, Axel Ferdinand; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde
N:o 809, Hr Knorring, fullm. Hr Mörner, Axel Gustaf;
» 2227, Hr Dorchimont, Carl Johan Ferdinand.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s nedannämnde,
d. 4 dennes bordlagde Nåd. Propos:r till R. St:r, nemi.:
ang:de upplåtande af en del utaf kronoängen Tyskhagen i
Westmanlands län till byggnadsplats för Kungsbarkarö församlings
folkskolebyggnad;
ana:de pension för framlidne f. d. Landshöfdingen m. m.
L. A. Prytz’s enka ;
om full dispositionsrätt för Stockholms stad och län till
den åt stadens och länets gemensamma kurhusinrättning år 1815
upplåtna egendom å Kungsholmen; samt
om anslag för National-museibyggnadens inredning, jemte
andra i sammanhang dermed erforderliga kostnader.
Den 8 Juli.
345
Föredrogs Vällofl. Borgare-St:s den 4 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 341, innefattande inbjudning till de öfriga Riksstånden
att biträda Borgare-St:s vid behandling af Bevilln.-Utsk:ts
Utlåt. N:o 11 fattade beslut, ang:de stämpel å bouppteckningar.
Frill, af Ugglas, Gustaf: Borgare-St. har uti förev:de
prot.-utdrag N:o 341 inbjudit R. o. Ad. att förena sig uti följande
beslut:
»Bouppteckningar, sorn utvisa behållning af minst 1000 rdr,
förses med stämpel till |:dels proc. af behållningen i boet, i
jemna hundratal af riksdaler, dock att befrielse från stämpel eger
rum för efterlefvande makas giftorätt, hvilken, ehvad den utgör
mer eller mindre, beräknas till hälften al behållningen».
1 berörde hänseende har R. o. Ad., sedan frågan vid dess
förra föredragning blifvit återremitterad, fattat det beslut, att
bouppteckningar alltid skola charteras för boets hela behållning,
men att, sedan arfskifte upprättats, efterlefvande make skall
vara berättigad att återfå den del af stämpelafgiften, som sig
belöper på samma efterlefvande makes giftorätt.
Efter mitt förmenande är sistnämnde beslut verkligen bättre
än det af Borgare-St:t nu föreslagna. Bestämmelsen att bouppteckningar
alltid skola charteras för hela behållningen synes mig
vara ganska behöflig, ty ett bo kan ju finnas, der den efterlefvande
maken icke eger någon giftorätt, och för sådant fall skulle
en högst besynnerlig chartering komma att ega rum.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad., med vidblifvande af
sitt förut lättade beslut, måtte lägga ifrågav:de inbjudning till
handlingarna.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och lade
prot.-utdraget till handlingarne.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 1 och 4 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 121, i ani. af väckta motioner i fråga om grundräntornas
kapitalisering.
Frih. af Ugglas: Efter den utförliga och särdeles förtjenstfull
a utredning, som Kammar-Coll. i detta ämne aflåtit, hade
jag föreställt mig, att icke någon vidare fråga om samma ämnes
återupptagande skulle vara att förvänta. Emellertid har
vid denna riksdag ett förnyadt förslag i ämnet blifvit väckt, och
såsom skäl dertill har uti Utsk:t åberopats, att, oaktadt KammarColl.
verkställt nämde utredning, betnälde Coll. likväl ansett uppgörandet
af ett fullständigt förslag till upphäfvande af Svenska
jordens nuv:de beskattningssätt ligga utom den verksamhet inom
administrationen, som vore Coll. anvisad.
Detta har varit egentliga anledningen dertill, att motionärerne
önskat en förnyad underdånig framställning i ämnet.
316
Den 8 Juli.
Denna fråga har förekommit, snart sagdt, vid hvarje utaf de
sednare riksmötena, och dyker ständigt upp under olika skepnader;
och jag anser fördenskull, att det skulle vara särdeles
lyckligt, om samma fråga erhölle en sådan utredning, att det
kunde blifva för R. St:r klart, huruvida något förslag i denna
riktning later sig verkställa, utan allt för stora rubbningar i bestående
förhållanden. Min enskilda öfvertygelse är den, att förslaget
icke låter sig verkställa; men jag anser dock skäl vara
att fästa så mycket afseende vid de önskningar, som bland en
stor del af landets jordegare i detta fall uttalat sig, att jag icke
vill förfäkta en åtgärd, hvarigenom man förvägrar dem den sålunda
önskade ytterligare utredning af ärendet.
Ehuru jag således bitradt ilrågavtde underd. anhållan till
K. M., vill jag likväl för ingen del instämma uti de motiver,
som Utsk:t till stöd derför anfört; och redan en hastig blick på
samma motivering torde vara tillräcklig för att ådagalägga omhandlade
motivers underhaltighet.
Till en början ingår Utsk:t uti en relation rörande förhållandet
med grundskatterna i åtskilliga andra länder; men dessa
upplysningar äro icke grundade på några ofliciela statistiska
uppgifter, utan äro hemtade från en och annan, mer eller mindre
känd författare i ämnet. Förhållandet med de länder, der
grundskatter ännu finnas, har Utsk:t deremot icke upptagit i
samma dess utredning.
Efter förberörde upplysningars meddelande yttrar Utsk:t
bland annat:
»Ett af de väsendlligare vilkoren för samhällets materiela
framåtskridande och förkofran lärer väl böra sökas deruti, att
hvarje medborgares skatt till staten, så vidt möjligt är, utgöres
af ett villigt allemnadt öfverskott å hans behållna inkomst.»
Dessa ord förefalla mig, rent ut sagdt, som en fras utan
all betydelse; och dessutom vågar jag påstå, att den afvoghet,
som hos åtskilliga personer förefinnes mot ifrågav:de grundskatter,
mindre härleder sig från samma skatters tryckande egenskap
i och för sig sjelf, än från deras ojemna fördelning. Deruti
ligger egentligen sakens, så till sägandes, »svaga sida». Så
vidt jag nemi. erfarit, höra nemi. icke grundskatterna till antalet
af de bördor, som tyngst trycka Svenska jorden ; men hvad
man i allmänhet så lätt glömmer, då man ser huru grannens
jord är olika uppskattad med ens egen, — är under hvilka
vilkor man erhållit sin jord.
Vidare anser Utslct, alt den fördelaktigaste utvägen för
undanrödjande af de öfverklagade olägenheterna skulle vara en
kapitalisering, d. v. s. att sjelfva skatten förvandlades till ett
kapital, som sedermera skulle genom ränta och kapitai-afbetalningar
amoteras. På sådant sält tror jag likväl icke man vinner
målet; ty jag kan icke föreställa mig, att flertalet af våra jordbrukare
skola finna någon fördel deruti att räntan kapitaliseras
efter dess verkliga värde, samt att derjemte under 40 års tid
en procents ränta skall erläggas uti amotering. Den enda vin
-
Den S Juli.
347
sten, — om man kan kalla den så, — skulle häraf blifva, att
man erfölle ytterligare ett nytt slags hemman i våra jordeböcker.
Det förhållande, att Kammar-Coll. förklarat sig sakna tid
eller behörighet till utredande af denna fråga, är således för
mig egentliga anledningen att icke motsätta mig Utskits förslag
till skrifvelse, ehuru jag på samma gång uttalar mitt ogillande
af de till grund för samma förslag lagda motiver.
Jag yrkar fördenskull att It. o. Ad. ville bifalla Utskds
förslag, med ogillande af de motiver, som Utsk:t till stöd derför
anfört.
Hr von Koch, Nils Samuel: I likhet med den siste
talaren, anser äfven jag att motiveringen till ifrågav.-de skrifvelse
icke bör blifva i enlighet med Utsk:ts förslag, utan att
de utaf Frih. af Ugglas i dess reservation bifogade ordalag äro
att föredraga.
Uti slutet utaf förslaget till förev:de underd. skrifvelse förekommer
dock en otydlighet, för att icke säga tydlig orimlighet,
hvilken jag anser böra meddelst tillsättande af ett ord rättas.
Det heter nemi. uti samma förslag, det R. St:r, bland annat,
hos K. M. skulle anhålla om en utredning, huruvida utförandet
af jordens frigörande från grundskatter kan anses vara
förknippadt med så olösliga svårigheter, eller på ett så oroväckande
sätt ingripa uti nu bestående förhållanden, hvilka ingalunda
böra rubbas, att —.
Man kan dock väl icke tänka sig, att en kapitalisering af
grundskatterna skulle kunna försiggå utan någon rubbning uti
nu bestående förhållanden.
Berörde felaktighet eller, så till sägandes, motsägelse kan
dock lätt rättas derigenom att man säger: uti sådana nu bestående
förhållanden, hvilka ingalunda böra rubbas etc.
Då här endast är fråga om en utredning, torde kanske
icke vara rätt att ingå uti en diskussion om sjelfva saken. 1
korthet vill jag derför endast säga, hvarför jag önskar, hoppas
och tror, att något i denna väg kan åtgöras.
Denna grundskatternas kapitalisering är nemi., efter mitt
förmenande, af mycket större vigt för staten, än för de enskilde
eller skattdragande. För desse sednare är nemi. mer angeläget
att erhålla de obestämda skyldigheterna, — alla sådana, som
utgå efter gammalt mantal, t. ex. skjuts m. m., — på ett riktigt
och rättvist sätt reglerade.
Att Bonde-St. önskar den ifrågav.de reformen är kändt;
och önskligt torde äfven vara, att densamma blefve genomförd
innan den nya representationen kommer att taga densamma
om händer; ty temligen säkert är väl, att majoriteten af samma
nya representation kommer att bestå af Sveriges jordegare;
och huruvida icke under den regimen grundskatterne komma att
på ett för staten mindre fördelaktigt sätt afskaffas än nu blifvit
345
Den 8 Juli.
ifrågasatt, behöfver man icke vara mycket spåman för att
kunna inse.
Man har visserligen jemfört grundskatterna med ett intecknadt
kapital, derå man betalar ränta. Detta sätt att betrakta
saken har visserligen en faktisk grund, men ingalunda någon
juridisk. Icke allenast jordegarne och de gamla liberala, utan
äfven ett betydligt antal af våra kameralister anse, att de flesta
grundskatter icke tillkommit såsom några ständiga, utan blott
såsom tillfälliga skatter, och att de således böra borttagas, när
sådant kan ske, utan all ersättning. Många anse dem helt enkelt
orättvisa och att hvad sorn är byggdt på en orättvis grund
aldrig kan blifva rättvist.
Kammar-Colhii afstyrkande utlåt., — ett utlåt., uti hvilket
jag för öfrigt ingalunda kan instämma, emedan det förefaller
mig som om temligen sökta skäl för att få ett afslag derstädes
vore anförda, — söker bland annat ådagalägga, att denna reform
är nära nog alldeles omöjlig derföre att indelningsverket
och allt hvad till indelta löner, rusthållshemman m. m. hörer,
skulle sålunda rubbas.
Mig synes, att Collegium nu ganska väl kunnat låta indelningsverket
vara ovidrördt; samt att det alldeles icke är behöfligt
att genom ett motsatt förfaringssätt inveckla sig uti
olägenheter.
Jag yrkar bifall till Frih. af Ugglas’ reservation, med endast
den förändring, att ordet »sådana», på sätt jag förut anhållit,
införes.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Ehuru Utsk:t,
som mig synes, på ett högst förtjenstfull! sätt utredt denna fråga,
måste jag dock förena mig uti den utaf Frih. af Ugglas föreslagna
förändring uti motiveringen.
Vidkommande derefter det af Hr von Koch nyss framställda
förslag till förändring i sjelfva skrifvelsen, hemställer jag,
huruvida icke det skulle vara mer lämpligt att h. o. h. borttaga
orden: »hvilka ingalunda böra rubbas.»
Frih. af Ugglas liar befarat, det flertalet af jordegare icke
skulle finna sig särdeles belåtet att för denna kapitalisering åtaga
sig den under 40 års tid belöpande ränte- och amoteringsliqvid.
Förslaget är ju dock fotadt på enahanda grunder, som
äro för hypothekslånen gällande. Denna grundskatts kapitaliscring
skulle ju obestridligen derjemte öka egendomsvärdet; och
om också icke genast flertalet af jordegare gick i författning
om den ifrågav:de kapitaliseringen, vore ju dermed ingenting
förloradt. Att jordegarne deruti så småningom skulle finna sin
fördel, är jag deremot ganska viss om.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Oaktadt jag i berörda
hänseende är af alldeles motsatt åsigt med den siste värde talaren,
beträffande hvad för staten kan vara nyttigt, — jag anser
Den 8 Juli.
349
nemi. att staten alltid gör en förlust på kapitaliseringen, emedan
den skatt, som utgår i natura-praestationer, följer med tiden
och dess fluktuerande värden, och emedan en sådan skatt icke
blir tyngre för hemmanet att bära om en 30-50 år än nu,
men deremot i motsatt fall kommer att under olika förhållanden
högst olika gestalta sig, ett förhållande, som tydligt nog
ådagalägges vid en jemförelse emellan de grundskatter, hvilka
under Carl XI:s tid sattes i penningar, och de enahanda skatter,
som fortfarande utgå i persedlar, — samt ehuru jag således,
på nyss angifne skäl, helst skulle önska, att hela detta förslag
komme att förkastas såsom obehöfligt att vidare utreda, vill jag
dock, då jag icke kan hoppas tillräckligt understöd i denna min
mening, biträda den utaf Frih. af Ugglas föreslagna motivering,
samt, hvad derefter vidkommer den utaf Hr von Koch förordade
rättelse, jemväl deruti mig förena, ehuru möjligen det af
Frih. Stjernstedt framlagde förslag till enahanda förtydligande,
såsom mer enkelt, skulle kunna vara att föredraga.
Frih. af Ugglas: För att minska antalet af blifvande
voter:s-propos:r, och då jag får medgifva, det jag glömt att rätta
den utaf Hr von Koch och Frih. Stjernstedt påpekade felaktighet,
förenar jag mig uti det af bemälde Frih. nyss framställda
yrkande.
Jag tror nemnl., att det blir enklare och tydligare att utesluta
orden »hvilka ingalunda böra rubbas», än att, på sätt Hr
von Koch föreslagit, insätta ordet »sådane.»
Hr von Koch: Jag vill så mycket heldre instämma med
Frih. Stjernstedt, som det endast varit af fruktan att StatsUtsk:ts
ledamöter icke skulle vilja följa mig så långt, som mitt
mer moderata förslag blifvit framstäldt.
Jag förenar mig således i den af Frih. Stjernstedt gjorda
anhållan.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold: Jag skall icke
länge upptaga R. o. Ad:s tid; men anser mig dock böra omnämna,
att Kammar-Coll., vid behandlingen af detta ärende, icke
kunde afgifva något förslag i ämnet, emedan det ovilkorligen
skulle hafva fört utom den verksamhetskrets inom administrationen,
som är Coll. anvisad. Således tror jag icke, att det
med skäl kan läggas Coll. till last, att Coll. icke uppgjort det
ifrågav:de förslaget. Coll. ansåg ett sådant förslag vara så mycket
mindre nödigt, som Coll., efter utredning af ärendets grunder,
kommit till det resultat, att den ena parten — staten —
icke skulle af förslagets genomförande hafva någon egentlig fördel,
samt att för den andra parten — de enskilde — åtskilliga
svårigheter och äfventyr, hvilkas utgång ingen kunde förutse,
skulle vara att förvänta.
Denna åsigt har Kammar-Coll. grundat på skäl, hvilka icke,
på sätt en föreg:de talare uttryckt sig, kunna anses sökta, utan
350
Den 8 Juli.
hvilka lätt framgå ur för handen varande förhållanden. Jag har
icke heller hvarken uti Utsk:ts Utlåt, eller motionärernas andraganderi
funnit något, som vederlägger samma åsigt; och då
Utsk:t i sin helhet inlört Golldi utlåt., lemnar jag det att försvara
sig sjelf, hvilket jag hoppas det skall kunna. Hvad jag
för min enskilda del i detta fall tänker, är uti nämnde utlåtande
uttryckt; men på grunder, hvilka af föreg:de talare blifvit anförda,
anser jag mig icke höra motsätta mig hvad här blifvit
föreslaget. Det är visserligen i Golldi utlåtande och K. M:s deruppå
afgifna svar utredt, att någon förändring eller någon tillstymmelse
till kapitalisering af grundskatterna icke kan försiggå med
qvarstående af nuv:de förhållanden. Det mindre antalet räntor
ingår till kronan; det större åter till indelningshafvare eller till
välgörenhetsinrättningar, rotering, rusthåll m. m. Man kan icke
medgifva räntornas kapitalisering, utan att borttaga alla dessa
förhållanden.
Jag instämmer således med de talare, hvilka yrkat afslag
å Utsk:ts motivering, men bifall till den af minoriteten inom
Utsk:t biträdda mening, samt att orden »hvilka ingalunda böra
rubbas» borttagas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att, hvad först beträffade det af Utsk:t afgifna
förslag till beslut, hade alla de ledamöter, som yttrat sig
i amnet, yrkat bifall till förslaget, endast med den förändring
att orden »hvilka ingalunda böra rubbas» skulle uteslutas, samt
att, hvad åter angick förslagets motivering, endast yrkats afslag
derå och antagande af den motivering, som Frih. af Ugglas i
en vid Utlåtit lögad reservation föreslagit; och komme sjelfva
förslaget till beslut och detsammas motivering att göras till föremål
för särskilda propos:r.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall tili Utsk:ts förslag oföräridradt, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på bifall dertill, med uteslutande af orden
»hvilka ingalunda böra rubbas», hvilken propos. besvarades med
ja, hvarefter propos. gjordes på ogillande af Utsk;ts motivering
och antagande af de motiver, Frih. af Ugglas föreslagit, och
blef denna propos. jemväl med ja besvarad.
Hr von Koch: Jag hemställer, att R. o. Ad. måtte inbjuda
de öfrige Stånden att uti detta beslut sig förena.
Till detta förslag iemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bilall.
Vid punktvis skedd föredragning af Stats-Utsk:ts d. 1 och
4 d:s bordlagde Utlåt. N:o 122, i anledning af dels K. M:sNåd.
Propos. ang:de försäljning til! skatte af de s. k. Halländska
Den 8 Juli.
351
kyrkohemmanen och dels enskilde motionärers framställningar i
ämnet, biföllos Utsk:ts i 1 :sta, 2:dra och 3:dje punkterna afgifna
hemställanden, och lades den 4:de punkten till handlingarne.
Föredrogs Stats-Utsk:ts den 1 och 4 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 126, i anledning af väckt motion ang:de frånträdande
af kronans rätt till återlösen af de s. k. Trippiska hemmanen
i Halland.
Hr von Koch: Till representantens ledsamma pligter hörer
att någon gång nödgas yttra sig rörande ämnen, hvilka han icke
så grundligt, som önskligt varit, hunnit genomtänka. Det är
uti en sådan ställning, som jag nu befinner mig, då jag skall
yttra mig öfver Stats-Utsk:fs nu föredragna Utlåt. Jag har
nemi. ännu icke varit i tillfälle att tillräckligt studera mig in
uti förhållandet med dessa Trippiska hemman, utan måste yttra
mig blott på grund af hvad Utlåt:t innehåller. Jag har dock i minnet,
att jag för omkring 20 år sedan i Högsta Domstolen föredragit
ett ärende angrde ett af nyssnämnde hemman, samt att jag då
fann förhållandet i afseende å Trippiska godsen vara ganska
inveckladt. Jag erinrar mig en ytterligare omständighet, med
hänsigt hvartill jag icke kan bifalla detta Utlåt., nemi. förhållandet
med de s. k. Schlegelska hemmanen, ang:de hvilka jag tagit
något närmare kännedom, emedan den frågan är beroende
på en K. M:s Nåd. Remiss, hvilken för närv:de hvilar hos mig.
I afseende å sistberörde hemman, kan jag väl icke heller ännu
afgifva något kategoriskt omdöme, men har dock inhemtat tillräckligt
för att kunna säga, att jag hyser betänkligheter att
lemna mitt bifall tdl den af Utsk:t nu gjorda hemställan —
betänkligheter, hvilka äro tillräckliga för mig för att yrka återremiss
på detta Utlåt. Jag skall i korthet antyda skälen.
På 1600-talet var temligen allmänt, att kronan afhände sig
sina hemman. Sådant skedde dels genom gåfvobref, dels genom
ovilkorliga salu-afhandlingar, dels ock genom alhandlingar
med återlösningsrätt. Den tidens kameralister lära tillämpat
författningarne sålunda, att när ett kronohemman blifvit doneradt
eller såldt, så, ehuru donationen eller försäljningen skett
endast af kronans ränta eller efter beräkning af densammas
belopp, ansågs gåfvotagare eller köpare såsom egare till icke
blott räntan, utan ock till jorden, och hemmanet ansågs såsom
purt frälse. Donerade eller försålda kronoskattehemman blelvo
åter skattefrälse, deraf blott räntan utgick. Emellertid synes
det som frälse-egare, likasom kronan och kyrkan, till en början
icke erhöllo mera än räntan äfven af sina egna hemman i
Halland. Detta har småningom ändrats, hemmanen underlagts
godset eller blifvit utarrenderade.
Hvad åter beträffar de hemman, som såldes med kronan
förbehållen återlösningsrätt — sådana voro de Schlegelska och
352
Den 8 Juli.
sådana Synas äfven de nu ifrågavide Trippiska hafva varit —
egde ett särskildt förhållande rum. År 1823 efterskänkte kronan
sin lösningsrätt till dessa hemman. Följden hiel' den, att
de derå varande kronohemmansåboerna, hvilka blifvit, under
den tid kronan egde återlösningsrätten till hemmanen, beskedligt
behandlade, och då i allmänhet sluppit med deri gamla räntan,
sedermera rönt samma behandling som under 1600-talet,
så att deras hemman efter 1823 betraktats såsom purt frälse.
Tvifvel är dock underkastadt, om efter 1789 eller åtminstone
1809 hemman sålunda kunna ändra natur. Detta förhållande i
afseende på Schlegelska hemmanen har gifvit anledning till tvister,
hvilka för närv:de äro föremål för domstols behandling.
Jag har förnummit, att jemväl i andra delar af riket dylika
tvister uppstått mellan frälsemän och bönder, t. o. m. i afseende
å sådana hemman, som blifvit gifna utan vilkor. Det
säkra är, att ett sämre förhållande inträdt för åboer å Schlegelska
hemmanen, sedan kronan efterskänkt sin återlösningsrätt
till hemmanen, och det är ganska sannolikt att, genom den nu
af Utsk:t tillstyrkta åtgärd, man, då man vill gynna en, skadar
en annan klass medborgare.
Jag tror det verkligen bäst vara, att R. St:r begära en undersökning
i ämnet, innan något bestämdt beslut i frågan fattas.
1 följd af försummelsen att i vederbörlig ordning inteckna förbehållet
om kronans rätt till återlösen af dessa hemman, är
dessutom verkligen denna fråga af så ömtålig beskaffenhet, att
jag anser R, o. Ad. böra återremittera densamma uti den af
mig nu föreslagna riktning, eller att frågan för närvide endast
må föranleda till begäran om en närmare undersökning.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utlåtit, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskits den 4 dis bordlagda
Mern. Nio 37, < i anledning af återremisserna af Utlåtit Nio 25,
i fråga om förändrad grund för utmyntningen af Svenska silfvermyntet.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utskits den 4
dennes bordlagda Mern. Nio 38,. i anledning af återremiss af
Betänkit Nio 32.
Föredrogs och bifölls Banko-Utskits den 4 dennes bordlagda
Utlåt. Nio 39, i fråga om ett af förre Bruksegaren H. Dillner
gjordt ackordsanbud.
Vid
Den 8 Juli.
553
Vid punktvis skedd föredragning af Banko-Utsk:ts den 4
dennes pä bordet lagda Berättelse N:o 40, ang:de förrättad revision
af Bauko-diskontverkets räkenskaper och förvaltning för
år 1862, biföllos Utsk:ts hemställanden i l:sta och 2:dra puuktcrna,
och lades det slutliga yttrandet till handlingarne.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts den 4 dennes bordlagda
Mern. N:o 41, med hemställan om en gratifikation till vaktmästarne
vid Bauko-diskoutverket.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter änyo på bordet,
Banko-lltsk:ts den 4 dennes bordlagda Mern. Nio 42, med
förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut öfver åtskilliga
delar af Belänk:t N:o 35, angille reglering af bankens
lane- och kreditivrörelse, samt om användande af upplupen bankovinst.
Föredrogos och biföllos Lag-Utsk:ts den 4 dennes på bordet
lagda Utlåtin:
N:o 38, i ani. af väckta motioner om ändring af 12:te kap.
2;dra §:n Rättegångsbalken ; ,
N:o 39, i ani. af väckt motion om ändring af 12:te kap.
3:dje §:n Itättegångsbalken;
Nio 40, i ani. af framställda förslag angide bestämmande
af viss tid för doms alkunnande i rådstufvurätt;
N:o 41, i ani. af väckt motion om skyldighet för häradshöfding
att inom viss tid meddela utslag och utlemna expeditioner.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter änyo på bordet,
Sammans. Lag-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits den 4
dennes bordlagda Betänk. N:o 12, i ani. af väckta frågor om
förändring och förklaring af gällande stadgande!) angide skyldighet
att bygga och underhålla kyrko-, prestgårds- och andra i
26:te kap. Byggningabalken omförmälda allmänna byggnader.
Föredrogs Gr. Cronstedts, Fredrik, den 4 dennes bordlagda
förslag, att Högvörd. Preste-St. skulle inbjudas biträda R. o.
Adis samt Borgare-Stis sammanstämmande beslut i afseende å
44:de och 45:te punkterna af Banko-Utskits Betänk. Nio 35,
eller frågan om användandet af den upplupna bankovinsten.
11. V. 23
354
Sen 8 Juli.
Hr Nordenfelt, Enar Willielm, begärde detta förslag ånyo
på bordet, i hvilken begäran en annan ledamot hördes instämma.
Gr. Cronstedt: Jag får fästa uppmärksamheten på önsk
värdheten,
för alt icke säga nödvändigheten af att i tid vela hvar
man skall taga medel till statsheholvens fyllande. Hilli Ils har
nian litat uppå att, oaktadt statsbrist förelunnes, likväl statens
utgifter skulle kunna (vilas derigenom, att statsinkomsterna ntginge
till högre belopp än heräknadt varit. Vid löregrde riksdagar
har man också lyckats alt sålunda hålla deli befintliga
stalshristen fördold; men en brist har det dock varit, som uppgått
till 1 å 1 million. Vid denna riksdag uppgår samma brist
troligen till 3 å 4 millioner.
Jag skulle tro, att det möjligen kunde komma att verka
förlamande på l’tsk:ts åtgöranden, om man icke i tid lär känna,
hvarifrån berörde medel skola tagas. Jag åtminstone är mindre
villig att tillstyrka ett anslag, då jag icke vet, alt det kan utgå
från redan befintliga medel, utan anser alt samma utgift måste
medföra en tillökning i allmänna bevillningen —, ett förhållande,
hvilket skulle blifva en följd deraf, att bankovinsten icke
Lomme alt användas.
Hvad man 1111 uti denna inbjudning begär af Preste-St.,
är visserligen icke ett bestämdt frånträdande af samma Stånds
förut fattade beslut, ty i hufvudsaken har detta Stånd beslutat
detsamma som Borgare-St. och B. o. Ad. — Preste-St.
har dock fästat ett vilkor vid sitt beslut, nemi. det alt bankovinsten
skulle företrädesvis användas till jernvägsarbetena. Det
är detta vilkor, som Preste-St. nu skulle frånträda. Då delta
beslut fattades, var det icke kändt, att bankovinsten behölde
användas för statens behof. Man hoppades nemi. då, att förhöjningen
i bränvinsskatten skulle vara alt tillgå för sagde ändamål.
Nu äro dessa förhoppningar borta; och vid sådant förhållande
synas omständigheterna tvinga dertill, att man anhåller
om Preste-St:s bifall till lt. o. Ad:s och Borgare-St:s beslut
i frågan.
Frih. af Ugglas: Då den ifrågavide inbjudningen blifvit
begärd på bordet, torde den der få hvila; och någon diskussion
i denna sak kan således nu icke ifrågakomma; men då
utgången af Banko-Utskits sedermera förekommande förslag lill
voter:s-propos:r är i hög grad beroende af frågan om inbjudningen,
hemställer jag, att R. o. Ad. ville besluta, att
denna inbjudning uppföres främst på föredragningslistan i nästa
plenum.
Gr. Cronstedt: Jag vet, det jag icke har någon rätt att
motsätta mig de Herrars önskan, sorn begärt denria fråga på
bordet; men jag hemställer till de Herrar, som anhållit om
samma bordläggning, huruvida de icke skulle vilja derifrån af
-
Den 8 Juli.
355
stå. Förhållandet kan nemi. blifva, all. för det fall denna inbjudning
försinka?, Dagan således kan komma senare lill Presle-Sl:s
behandling, än sjelfva Relänkit; och blir samma Betänk,
af Preste-St. bifallet, kommer liela ändamålet med inbjudningen
alt förfelas.
Ilr Nordenfelt: Hå det Banko-Utsk:ls Betänk., som, en
ligt
grundlagens bud, söker i berörde hänseende sammanjemka
meningarna, föredrogs, begärdes detsamma |>å bordet. Sedermera
löredrogs en inbjudning i samma syfte. Dessa båda frågor
äro hvarandra så närbelägna, att jag icke kan anse det vara
rätt, alt, när man bordlagt Betänk:!, man icke jemväl bordlägger
inbjudningen.
Frih. af Ugglas: Den ifrågav:de inbjudningen afser att
förena Ståndens beslut, så att. någon votering i förstärkt Ulsk.
rörande denna fråga icke måtte blifva behöflig. Det är al delos
nödvändigt att man lörst afeör frågan om inbjudningen, innan
man handlägger deri andra frågan.
Emellertid kanner jag ganska val vederbörande ledamöters
rätt alt begära inbjudningen på bordet, men vidhåller mitt yrkande
att erhålla densamma stäld främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Efter förmälan, att som det ifrågavide förslaget blifvit af
två ledamöter hegardt ånyo på bordet, koniine lörslaget alt der
hvila, hemställde Ilr Gr. o. Landtm., huruvida R o. Ad. bifölle
Frih. af Ugglas’ anhållan, att samma förslag måtte uppföras främst
å föredragningslistan till nästa plenum.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Ut-k:ts Mern. N:o 120, i anledning af R. St:rs beslut
ang:de det lill uppförande af en ny byggnad för Svenska Slöjdföreningens
skola i hufvudstaden beviljade statsanslag;
Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 42, i anledning af väckt motion om
utvidgad religionsfrihet; samt
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk:»:
N:o
13, i anledning af väckt motion om Krigs-IIofrättens
indragning; och
N:o 14, i anledning af väckt motion om tingspredikans hållande
å tingstad i vissa fall, då sådant nu ej är medgifvet.
Hr Montgomery, Robert, hade inlemnat ett mern., som nU
upplästes och lydde sålunda;
35#
Den 11 Juli f. m.
Härmed får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara
Elektor, tinder anhållan att fortfarande varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Hrr Bänkmän att välja en Elektor efter Hr Montgomery.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 11 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 8:de dennes, samt pleniprotok:t
för den 4 sisth April.
Upplästes ett af Hr Hammarhjelm, Carl, ingifvet mern. af
följande lydelse:
Af sjuklighet hindrad att längre deltaga i riksdagsförhandlingarne,
lår jag härmed vördsamt anhålla, att det Högh Ståndet
ville, med bibehållande af min riksdagsmanna-rätt, befria mig
ifrån att vara ledamot af Stats-Utsk:t samt Elektor.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels Ståndets Hrr Bänkmän
att utse en Elektor efter Hr Hammarhjelm, dels ock Hrr
Elektorer att välja en ledamot i Stats-Utsk:t efter densamme.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då vid Stats-Utsk:ts sednaste
sammankomster en total brist på suppleanter uppenbarat sig,
Den 11 Juli f. m.
357
får jag vördsamt anhålla, att 4 nya sådana måtte af R. o. Ad:s
Hrr Elektorer varda utsedde.
Sedan R. o. Ad. bifallit denna hemställan, anmodades
Ståndets Hrr Elektorer att utse 4 ytterligare suppleanter i
Stats-Utsk:t.
Efter förmälan att Hrr Talmän vid allmänt sammanträde
öfverenskommit föreslå de respektive Riks-Stånden att Lördagen
den 25 innev:de månad välja ledamöter i förstärkt Stats-Utsk.,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att nämnde val skulle å sagde dag företagas.
Ropades ja.
Sedermera hemställde Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad., i
öfverensstämmelse med hvad vid föreg:de riksdagar iakttagits,
skulle vid ifråg:de val, utom de 21 ordinarie ledamöterne, utse
9 suppleanter, så att valsedlarne komme att upptaga namnen å
30 personer; hvilket jemväl bifölls.
Företogs val till ersättande af ledigheter ibland Hrr Bänk*
män, nemi. inom
2:dra Bänkm:s-Afd:n:
efter N:o 125 Gr. Adlercreutz,! fullm. Gr. Hamilton, Jacob
Essen;
15:de Bänkm:s-Afd:n:
» » 1011 Hr Lagercrantz, Cari Gustaf;
17:de Bänkm:s-Afd:n:
» » 1598 Hr Svedenborg, fullm. Gr. v. Rosen, Fredrik
Carl;
21:sta Bänkm:s-Afd:n:
» » 1991 Hr Skjöldebrand, Erik Bogislaus;
22:dra Bänkm:s-Afd:n:
» *> 2051 Hr Furuhjelm, Elis;
24:de Bänkm:s-Afd:n:
>• » 2230 Hr Hagströmer, Johan Jacob;
25:te Bänkm:s-Afd:n:
» » 2320 Hr Åkerman, Fredrik;
358 Den ti Juli f. m..
Och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde
inom
2:dra Bänkm:s-Afd:n:
N:o 100 Gr. Stackelberg, fullm. Hr Bogeman, J. L., med
2 röster.
15:de Bänkm:s-Afd:n:
» 1034 Hr Wallenstjerna, fullm. Fril). Stjernstedt, L. F.,
med 1 röst.
17:de Bänkm:s-Afd:n:
» 15S2 Hr Steuch, Mathias, med 1 röst.
21 :sta Bänkm:s-Afd:n:
» 2017 Hr Björnstjerna, R. M., med 2 röster.
22:dra Bänkm:s-Afd:n:
» 2075 Hr af Huss, fullm. Hr Törnebladh, C. O., med
1 röst.
24:de Bänkm:s-Afd:n:
» 2227 Hr dorchimont, C. J. F., med 1 röst.
25:te Bänkm:s-Afd:n:
» 2322 Hr Sandströmer, A., med 3 röster.
Upplästes ett Frih. Nordenskjöld, Adolf Otto, ingifvet mern.
af följande lydelse:
Sedan jag, i anseende till egne högst vigtiga aflarer, ej kan
återkomma till riksdagsorten förrän i slutet af Aususti månad;
får jag äran afsäga mig att vara ledamot af förstärkta Bevilln.-  Utsk:t, med anhållan att vid min riksdagsmanuarätt varda bibehållen.
Härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Föredrogs ånyo Gr. Cronstedts, Fredrik, den 4 och 8 dennes
bordlagde förslag, att Högv. Preste-St. skulle inbjudas biträda
11. o. Ad:s samt Borgare-St:s sammanstämmande beslut i
afseende å 44:de och 45:te punkterna af Banko-Utsk:ts Betänk. N:o
35, eller frågan om användande af den upplupna bankovinsten.
Gr. Cronstedt: Då jag anser onödigt att upprepa de
skäl, sorn jag lörra gången, då denna fråua förevar till behandling,
bade den äran att andraga, får jag inskränka mig lill alt endast
yrka, det Ilögv. Preste-St. mätte inbjudas att biträda Bordare-St:s
och R. o. Ad:s i denna fråga lättade beslut.
Den 11 Juli f. m.
359
Ur Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då jag vid flere
föreg:de tillfällen satt ruis.’ emot inbjudningar, afseende alt ett
Stånd skulle fatta ett beslut, helt och hållet motsatt det, hvari
Ståndet förut stannat, och då jag inom detta lius, när dylika
inbjudningar förevarit, bidragit till det oftast förekommande resultatet,
alt de blifvit afslagna; bör det ingalunda förundra R.
o. Ad., om jag äfven nu önskar, att ifrågav:de inbjudning ej
måtte af R. o. Ad. bifallas. Jag yrkar derpå af så mycket mera
skäl, sorn denna inbjudning är särdeles olämplig, emedan, om än
det ej tyckes vara fråga om annat än att Preste-St. skulle förenkla
silt beslut, så att det ej fastställde så noggranna bestämmelser
i afseende å användandet af ifrågav:de medel, en dylik
inbjudning dock i sjelfva verket kan leda derhän, alt R. Shr
åtaga sig en förökad statsskuld af 5,000,000 rdr.
Jag vill ingalunda bestrida, alt Stats-Utsk:t har goda skäl
att önska frågans afgörande så fort sorn möjligt, ulan är det
endast sjelfva sättet alt gå tillväga, sorn jag ej anser lämpligt.
Finna nemi. R. St:r det vara skäl alt öka sin utländska skuld
med 5,000.000 rdr, skulle otvifvelaktigt elt sådant beslut kunna
åvägabringas på ett helt annat sätt än det ilrågav.de.
Af dessa skäl anhåller jag om propos. på afslag å inbjudningen.
Hr Gr, o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Ilr von Koch, Nils Samuel: 1 likhet med HrNorden
felt,
anser äfven jag, att man bör vara sparsam i afseende på
inbjudningar, isynnerhet då det är fråga om alt förmå elt
Stånd att frångå elt förut fattadt beslut. Här är likväl ej
fråga om att frångå ett beslut i hufvudsak, utan blott i en
detalj, ehuru icke utan betydenhet. Förhållandet är nemi. att
2:ne Stånd, nemi. R. o. Ad. samt Borgare-St., hafva beslutat,
att dessa 5 millioner skola öfverlemrias till Riksgäldskontoret,
för att användas till statens behof i allmänhet, hvaremot PresteSt.
beslutat, att de 5 millionerna må öfverlemnas till Riksgäldskontoret,
under vilkor och med den inskränkning, att de skola
användas till jernvägsbyggnader.
För att dömnia af den siste värde talarens yttrande, skulle
man tro att, derest detta förslag skulle antagas, man komme
att öka statsskulden med 5 millioner rdr. Så är likväl ej förhållandet.
Hvad som kommer att öka vår skuld är, att vi hafva
bifallit och komma att bifalla stora anslag, och om vi ej dertill
hafva några tillgångar, måste vi låna. Det kan således inträ (Ta
att, sedan Stats-Ulsk:t uppgjort sin räkning, vi stå på den
fot, att vi nödgas låna, för att kunna bestrida de kuranta utgifterna.
Då jag för min del anser ett sådant sätt att gå tillväga alldeles
barockt, samt att det är vida bättre att låna medel för
byggandet af jervägar, än för bestridandet af de vanliga utgilterne,
anser jag mig föranlåten att yrka bifall till inbjudningens allålande.
360
Den li Joli t. m.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då det torde vara af vigt för
R. o. Ad. att före afgörande! af denna fråga hafva en klar öfverblick
af statsregleringen, sådan den vid riksdagens slut, såvidt
man nu kan bedöma ställningen, kommer att gestalta sig,
må det tillåtas mig att i största korthet få i detta afseende
lemna en redogörelse, grundad på den möjligast tillförlitliga beräkning.
Denna beräkning upptager inkomsterna, de ordinarie, sådana
desamme redan äro af R. Sl:r fastställda, de extra-ordinarie
i öfverensstämmelse med K. M:s Nåd. Propos., samt utgifterna,
dels till de af R. St:r under de 7 första Imfvudtitlarne
eller i öfrigt redan godkända belopp, dels i afseende å 8:de och
9:de hufvudtitlarne, till hvad K. M. föreslagit, hvarjemte alla på
förstärkt Stats-Utsk. beroende utgiftsposter antagits komma att
utgå. Beräkningen utvisar sålunda den högsta utgiftssumma,
som i närv:de ögonblick kan förutses, och visar följande resultat:
(Se bifogade tabell)
Af denna kalk v 1 visar sig sålunda, att om bankovinsten får
öfverlemnas till Riksg.-Kont., såsom bidrag för betäckande af
dess utgifter i allmänhet, allmänna bevillningen icke beltöfver
höjas utöfver det belopp, hvarmed den nu utgår, hvaremot, om
bankovinsten skulle användas uteslutande till jernvägsbyggnader,
bevillningen måste i ej obetydlig mån förhöjas.
Vid sådant förhållande synes mig klokheten bjuda att instämma
i Borgare-St:s beslut i afseende på bankovinsten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag å Gr. Cronstedts förev:de förslag, framställde
llr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma och,
då svaren derå uIlöllo med många ja jemte ett eller annat
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Cronstedt: Sedan R. o. Ad. nu fattat sitt beslut i
förevide fråga, vågar jag anhålla att, så vida det låter sig göra,
prot.-utdrag häröfver genast mätte justeras.
Härefter upplästes och godkändes ett prot.-utdrag rörande
det nyss fattade beslutet.
Föredrogs ånyo Vällofl. Borgare-St:s den 27 sistl. Juni och
1 dennes bordlagde prot.-utdrag N:o 334, innefattande inbjudning
till de öfriga Riks-Stånden att biträda Borgare-St:s beslut
öfver åtskilliga delar af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 119, i ani. af väckta motioner om ändring i författme angående
handels- och näringsrält.
Inkomster:
Det belopp, hvarmed Riksg.-Kont:s inkomster
till 1866 års slut, enligt Hrr Fullmäktiges
beräkning, skulle komma att öfverstiga
dess utgifter  3,755,000: —
hvartill kommer beloppet af
de utaf Riksg.-Ront. redan
verkställda utbetalningar i
afräkning å motstående anslag
332,406:43.
Reräknadt bidrag af Statsverkets
inkomster, åren
1864—1866, för Riksg.-  Kont:s utgifter, 2,457,408:
,64 årligen, eller för tre år 7,372,225: 92.
Öfverskott å Statsverkets
inkomster för åren 1862
och 1863, enligt K. M:s
Propos
Reservationer å Första Hufvudtitelns
besparingar vid
1862 års slut, enligt K.
M:s Propos
Rehållning af anslaget för
ökad postskjutslega,70,000
rdr årligen, för tre år, enligt
dito
Kansli-styrelsens och Lappmarks
Ecklesiastikverks
kassor, dito
5,000,000:
392,788: —
210,000:
50,000 —
Andel i Bankens vinstmedel, beräknad till
Riksmynt.
17,112,420
5,000,000
Summa 22,112,420|35
35
Utgifter:
Anslag utan återbetalningsskvldig-
het, hänförliga under riksstatens
Usta hufvudtitel
1,199,075
2:dra d:o
300,000
4:de d:o
3,276,836
5:te d:o
2,160,000
Ode d:o
1,240,800
7:de d:o
510,100
8:de d:o
17,832
Diverse anslag
15,662
För folkundervisningen ......
Anvisningar å undsättningsfonden
100,000
Sgr
Lån, hänförliga till
Ode hufvudtiteln .
tillhopa anslag och lån
Öfverskott
Beviljade af
R.'St:r.
Beroende på
omröstning i
förstärkt
Stats-XJtsk.
Tillstyrkt af
Stats-Utskds
afdelningar,
men ännu icke
afgjorda.
36
59
8,820,305 95
30,000
8,850,305
95
314.700
126.700
441,400
441,400
40,390
3,090,300
856,500
3,987,190
1,100,500
94
94
5,087,690
94
Föreslagna i K. j
Propos:r, hvar- j
öfver Stats- i
Utskds Utlåtm !
ännu ej afgifvits.
Samma
Riksmynt.
32,456
1,608,442
212,916
1,853,815 10
1,853,815 10
1,271,921
300.000
3,591,536
2,160,000
4,457,800
510.100
1,626,274
228,579
856,500
100.000
15,102,71 I
99
1.130,500|—
16,233,211 99
5,879,208136
Summa
|22,U2,420I35 i
O b
Förenämnde öfverskott skulle, enligt särskildt uppgjord beräkning, blifva tillräckligt att bestrida ränta och amortering för det lån, som för
jernvägsbyggnaderna måste upptagas
I
Tillhör R. o. Ad:s Prot. 1862-1863. H. V. pag. 360.
. u>; ■; ! ;jor,
■
•,v
.
■; - ; ■ ;
y<f!,o?|8p■ . "<(j
:
!r • : • ,i. '■ ■ ;! • >
t: ■ i. ; • : ■
!80:— Ari-: 45 : ■
i. .■ (.ii; • r „
atk ::uiS ya *f
• : r1 ;
jj •• -.*;(! jfol.
4 pui.‘[': ■■■:■:. j» :;nr;i : :
:> i \-.|ol ; ■ .
Id:' Hl . '
.
Den 11 Jnli f. m.
361
Frih. Alströmer, Oscar: Jag får hos Riddarh.-Sekreteraren
anhålla om upplysning, huruvida prot.-utdrag om de
öfriga Ståndens beslut i frågan ankommit.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt ankomna
prot.-utdrag, Preste-St. afslagit, men Bonde-St. antagit den ifrågav:de
inbjudningen.
Frih. Alströmer: Då denna inbjudning sönderfaller i 3:ne
afdelningar, torde R. o. Ad. finna att densamma bör punktvis
föredragas, hvarom jag får yrka på propos.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., bifallit Frih. Alströiners
anhållan, att inbjudningen skulle punktvis företagas till afgörande,
föredrogs:
lista punkten, innehållande Borgare-St:s beslut att bland
vilkoren för handels idkande godkänna 10;de punkten, med tillägg
af orden »utom marknader» näst efter ordet »derest.»
Uppå framställd propos. blef inbjudningen i denna del af
R. o. Ad. antagen.
2:dra punkten, upptagande Borgare-St:s beslut att bland
vilkoren för idkande ai' fabriks- eller handtverksrörelse bifalla
10:de punkten, med uteslutande af dén förra delen, så att punkten
erhöll lölj:de lydelse: »att i afseende på tillverkning af fabriks-
och handtverksarbeten till efterrättelse skola vara gällande»
etc.
Frih. Alströmer: I början af 10:de punkten i Utsk:ts
förslag, som den nu föredragne delen af inbjudningen afser, finnes
föreskrifvet: »att tillverkning af sådana fabriks-och handiverksarbeten,
för åstadkommande hvaraf erfordras kemisk behandling,
dervid felaktighet kan medföra eldfara eller våda för lif eller
helsa, icke må utöfvas af annan än den som antingen styrker
sig sjelf ega erforderlig skicklighet, eller visar sig hafva antagit
annan person, med intygad skicklighet, att handteringen förestå.»
Då en dylik föreskrift finnes i nu gällande handtverks-och
fabriks-ordning, synes förslaget i denna del vara öfverflödigt
och tillräcklig trygghet vara vunnen genom antagandet af endast
den sednare delen af punkten. Det finnes dessutom ett annat
skäl för antagandet af Borgare-St:s inbjudning, nemi. att endast
på sådant sätt en sammanjemkning af de olika besluten kan
åstadkommas, utan att votering i förstärkt Ekon.-Utsk. behöfver
anlitas. Under sådane omständigheter måste jag för min del
anhålla om bifall till Borgare-St:s inbjudning i denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes propos. på antagande
af inbjudningen i förev:de del samt besvarades med ja.
362
Den 11 Juli f. m.
3:Hje punkten, innefattande Borgare-St:s beslut att efter
17:de punkten bland vilkoren tor idkande af fabriks-eller handtverksrörelse
skulle tilläggas en ny punkt af följ:de lydelse: »att
landtman, med bibehållande af den hittills dem medgifna arhetsoch
slöjdfrihet, skola utan särskild tillåtelse vara oförhindrade
att, med biträde af sina hemmavarande barn och lagstadda
tjenstehjon, till afsalu förfärdiga do fabriks- och handtverks*
arbeten, hvilka såsom föremål för husflit kunna af deni åstadkommas.
»
Frih. Alströmer: Då denna punkt h. o. h. är stridande
mot den princip, som blifvit uttalad i det af It. o. Ad. antagna
förslag i afseende på handels- och näringsrätten, och då ett afslag
å inbjudningen icke kan leda derhän, att votering i förstärkt
Ekon.-lJtsk. kommer att ega rum, får jag anhålla, att
denna del af Itorgare-St:s inbjudning måtte afslås.
Hr von Koch: Då jag ingalunda vill förlänga diskussio
nen
med anförandet af några motiver, och då jag dessutom
härutinnan en gång förut framlagt mina skäl, inskränker jag mig
till att äfven i denna punkt yrka bifall till Borgare-St:s inbjudning.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels alslag å inbjudningen i förev:de hänseende, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
och sedermera propos. på afslag derå, hvilka buda propos:r besvarades
med blandade ja och nej; hvarefter propos. på inbjudningens
antagande förnyades samt besvarades med flere ja jemte
några nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 27 sisth Juni och 1 dennes
på bordet lagde Betänk. N:o 35, i ani. af dels K. M:s Nåd.
Propos. med förslag till ny straff lag, dels ock enskilda motioner
rörande brottmåls-lagstiftningen.
Gr. Sparre, Frik: Vid föreg:de riksdagar har B. o. Ad.,
vid föredragning af Belänk:n med det omfång som det ifrågav;de,
dels brukat uppskjuta töredragningen af ingressen och rubriken
till dess hela förslaget blifvit genomgånget, dels beslutat att Betänka
punktvis skulle företagas till behandling. B. o. Ad. har
äfven, i händelse några §§ blifvit återremitterade, medgifvit
lllsk:t rätt att, om, i anledning af de beslutade återremisserna,
Utsk:t funne lörändrirgar i de af Stånden godkända §§ böra
vidtagas, sådana ändringar föreslå.
Jag hemställer således, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. om samma föredragningssätt äfven vid detta
Den !I Juli f. m.
363
förslags behandling, samt om enahanda rättighet för Ulsk:t att
vidtaga af behofvet påkallade förändringar i de godkända §§:na.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, alt Gr. Sparre hade föreslagit,
att det ifrågavrde lagförslaget skulle §:vis löretagas till afgörande,
med iakttagande deraf, att de särskilda kapitlens rubriker
förekomme till pröfning efter det hvarje kapitels samteliga §§
blifvit behandlade; alt med pröfningen af Utsk:ts å sid. 38 förekommande
2 hemslälianden skulle anstå, intilldess hela lagförslaget
blifvit genomgånget; samt att II. o. Ad. skulle lemna
Utsk:t öppen rätt att, vid den förnyade behandling af lagförslaget,
som till följd af olika beslut eller återrernisser inom KiksStånden
kunde komma att Utsk:t åligga, i afseende å redaktionen
af de §§, hvarom beslut blifvit fattade, vidtaga de jemkningar,
som litsk:t meit anledning af de i de särskilda Stånden
fattade beslut eller skedda återrernisser kunde finna erforderliga;
och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida It. o. Ad. behagade
bifalla hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Förslaget till strafflag,
Irsta kap.
Irsta §:n.
Gr. Sparre: På sätt min reservation utvisar, har Utskrt,
i fråga om denna §, gjort en förändring i K. Mrs Propos.
Om man äfven erkänner, att statens straffrätt måhända vore
för långt utsträckt, derest Svensk man kunde straffas efter
Svensk lag. äfven för brott, som han begått utom riket, måste
det väl ändock vara lämpligare att antaga denna princip, än Utskrts
förslag, enligt hvilket det gräsligaste brott begånget af
Svensk man på någon del af jorden, der en strafflag ej är gällande,
skulle blifva strafflöst.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad., med afslag å Utskrts
förslag i denna del, behagade antaga hvad K. Mrs Propos. i
detta afseende innehåller.
Hr Carleson, Eduard Henrik: Det skulle, efter mitt
omdöme, vara utan allt värde att undersöka de olika principer,
hvilka man har att följa vid bestämmandet af omfånget lör statens
straffrätt, ty det förhåller sig nemi. med dessa principer
på samma sätt som med många andra, att de vid tillämpningen
tåla modifikationer. Om de anmärkningar, som af Utskrt blifvit
framställda mot den i denna § uttalade grundsats, skulle
anses med skäl kunna vara sådana, att de icke böra lemnäs
utan afseende, har äfven Utskrt å sin sida ryggat tillbaka för
en sträng tillämpning af den grundsats, sorn Utskrt ansett vara
den rätta. Under sådana förhållanden bör, enligt min tanke, en
364
Den 11 Juli f. m.
sammanjemkning af de olika åsigterna ej vara omöjlig; och
anhåller jag att i detta afseende få framställa ett förslag af
följrde lydelse: »Inländsk man varder efter Sveriges lag och vid
Svensk domstol dömd för brott, som han begått inom riket
eller å Svenskt fartyg eller emot Sverige eller Svensk man
utom riket, så ock för annat utom riket föröfvadt brott, der
Konungen förordnar, att det brott här i riket åtalas må.»
Gr. Hamilton, Gustaf: I likhet med den föreg:de talaren,
vill jag ej ingå i någon pröfning al de båda olika systemer,
som i afseende å denna § kunna följas. Jag har blott velat
nämna, att jag anser ett allt för stort afvikande från den territoriala
principen, hvilken hittills gjort sig gällande i vårt land,
vara ganska vådligt, och att jag i anledning deraf ej kunnat
godkänna K. M:s Propos., såsom utgående från den motsatta
personal-principen.
Sedan Hr Carleson emellertid framkommit med ett förslag,
åsyftande en sammanjemkning af K. M:s och Utsk:ts förslag,
vill jag instämma med honom.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: 1 valet mellan K.
M:s och Ulsk:ts förslag ang:de nu förev:de fråga tvekar jag för
min del ingalunda att tillerkänna K. M:s förslag företrädet. Då
emellertid olägenheter vid tillämpningen kunna uppstå såväl af
det ena som det andra, och då dessa genom det af Hr Carleson
framställda förmedlingsförslag synes mig böra förminskas,
får jag anhålla om bifall å detsamma.
Hr Olivecrona, Knut: Jag vill ej heller ingå i någon
pröfning af de båda principerna, den territoriala och den personela.
Det är visserligen mycket enklare att använda den
förra, men jag tror att äfven den sednare erbjuder sina fördelar.
Om det äfven uppställes såsom regel, att Svensk lag
skall gälla inom Svenska landamären och på Svenska fartyg,
kan man icke neka olämpligheten deraf att Svenska medborgare,
om de befinna sig i främmande land, kunna tillerkännas rättighet
att alldeles emancipera sig från Svenska lagen.
Jag får för min del anhålla om bifall till K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Det har blifvit sagdt af Gr. Hamilton, att
K. M:s Propos. skulle vara ett afsteg från territorial-principen,
hvilken skulle för det närv:de gälla i Sverige. Detta är icke
förhållandet. 10:de kap. 22:dra §:n Rättegångs-balken säger
nemi: »Gör Svensk man dråp, eller annan svår gerning, å Svensk
man utrikes, och varder han der ej gripen, utan kommer hit
i riket in; dömes der han fångas, elter Svensk rätt etc.»
Vi se således deraf att Svensk man, i fråga om brott mot
annan Svensk man, af den Svenska lagen förföljes äfven på
utländsk botten. Man kan likväl invända mot det K. förslaget,
Den 11 Juli f. m.
365
att denna princip derstädes är följd och utsträckt i dess yttersta
konseqvenser. Då nu det af Hr Carleson framställda förslag
härutinnan utgör en lämplig modifikation, får jag till detsamma
anhålla om propos. på bifall.
Frih. Wrede, Kasimir: Jag har afgifvit min reservation
mot Utsk:ts förslag i denna §, hufvudsakligast af det skäl,
att jag ansåg Lag-Utsk:t hafva begått ett misstag. Då nu detta
misstag blifvit rättadt genom det af Hr Carleson framställda
förslag, får jag vördsamt anhålla om bifall till detsamma.
Hr Olivecrona: Efter tagen noggrannare kännedom om
Hr Carlesons förslag, finner jag ingen svårighet vid alt instämma
deri.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att alla de ledamöter, som i frågan sig yttrat,
förenat sig i det af Hr Carleson gjorda yrkande, att R. o.
Ad., med afslag å den af L’tsk:t föreslagna §:n, skulle antaga
en § 1 af följ:de lydelse: »Inländsk man varde efter Sveriges
lag och vid Svensk domstol dömd för brott, som han begått
inom riket eller å Svenskt fartyg eller emot Sverige eller Svensk
man utom riket, så ock för annat utom riket föröfvadt brott,
der Konungen förordnar, att det brott här i riket åtalas må.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå samt antagande af Hr Carlesons
förslag till §:ns lydelse, hvilken propos. med ja besvarades.
2:dra—5:te §§:na.
Biföllos.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
2:dra kap.
lista §:n.
Gr. Hamilton: Inom Utsk:t har jag reserverat mig mot
Utsk:ts beslut att insätta straffarbete i denna § såsom en särskild
slrallärt. Det är nemi. bibehållet icke blott vid frihetsstraff
på så lång tid, att ensamhets-fängelse under hela denna
tid skulle vara vådligt, dervid arbetstvång med en viss nödvändighet
måste inträda, utan är afsedt att vara en särskild dubbelt
svårare straffart, som, jemte och bredvid det enkla ensamhetsfängelset,
på samma strafftider som detta skall användas. Denna
skillnad saknar motsvarighet i verkligheten, samt måste derföre
inveckla såväl lagstiftning sorn lagskipning i svåra motsägelser.
3C6
Den 11 Juli f. m,
Tiden för fängelsestraff sättes icke under en månad och i allmänhet
icke öfver 2 år, och verkställes alltid i enrum eller så
kallad cell, hvarvid fången får sysselsätta sig med tjenlig! arbete.
Straffarbete på viss tid kan ådömas från 2 månader till 10 år;
och skall fången, såvida han är dömd till mindre än 2 års
straffarbete, detsamma undergå i cell. Han skall nu sysselsättas
nied det arbete, hvarpå tillgång kan finnas. Ar sådant straffarbete
för längre lid ari 3 månader ådömdt, skall likväl, då det
verkställes i enrum, afdragas en fjerdedel af deri överskjutande
Strafftiden, så alt t. ex. den, som är dömd till 2 års straffarbete,
endast 1 år 6 månader och 21 dagar hålles i fängelse.
Häraf är klart, att det, i afseende på fängelsetidens' längd,
blir lindrigare att ådömas straffarbete på viss tid än att ådömas
fängelse på lika lång tid, hvaraf någon afkortning ej
eger rum.
O.u vi sedermera undersöka de öfriga bestämmelserna för
de båda straffarterna i fråga, mötas vi först och fi ärnst af den
invändningen, alt den till straffarbete dömde är underkastad
arbetstvång, ålen hvad innebär val detta i ett ensamhetslängrlse?
Hvem vet ej, att arbetet just är ensamhetsfåneens enda
tillflykt, och att ett bland delta straffs fördelar just är den, att
den fallne lar sig att uti arbetet allt framgent finna skydd mot
nöd och frestelse? Hvad sorn sålunda kan betraktas såsom en
lindring i straffet, saknar derigenom karakteren af straff.
Jag har här endast velat upprepa dessa i min reservation
förekommande anmärkningar, itali någon af R. o. Ad. skulle
komma att med mig instämma. För öfrigt vill jas» ej framställa
något bestämdt yrkande, ulan blott framställa deri önskan,
att It. St:r, efter antagandet af denna strafflag, hos K. M. anIiölle
om en sådan revision af densamma att straffarlen straffarbete
borttages.
Hr Olivecrona: De vigtigasfe punkterna i förslaget till
ny strafflag äro utan tvifvel straffarterna och det s. k. latitudsystemet.
Regge stå lill hvarandra i ett oskiljaktigt sammanhang
och bero af de principer för straffrätten, som lagstiftaren
anser vara de rätta att följa och i lagen uttrycka. Rå 1734
års lag utarbetades, var den åsigt allmänt rådande, att man
skulle genom mycket stränga straff söka afskräcka dem ifrån
brott, hvilka hyste benägenhet för brottsliga handlingar. Med
afskräcknings-teoriens grundsatser var det derför fullt konseqvent
öfverensstämmande att för en mängd brott stadga qvalificerade
dödsstraff — rådbråkning, stegling, att å båle brännas o. s. v.
— spö- och risstraff, schavotteringsstralf, arbete å fästning na. m.
När man ville ändamålet att afskräcka från brott, måste ock i
allmänhet straffen blifva i lagen absolut bestämda; en latitud
för domaren att, inom vissa gränser, bestämma straffet, kunde
derför icke annat än som ett undantag honom medgilvas. Under
loppet af 130 år hafva åsigterna imellertid betydligt förändrat
sig. Erfarenheten både inom och utom fäderneslandet har
Den 11 Juli f. m.
367
tillräckligt ådagalagt, att de sträpasle straffhotelser icke fiirmå
afskräcka illasinnade menniskor från brott; kriminal-statistiken
utvisar, år efter år, ett ungefärligen lika antal återkommande
brott; man bar lärt sig inse, att de säkraste medlen alt lörekorrima
brott bestå uti att söka bibringa uppfostran åt samhällets
vanlottade medlemmar och att såsom förbättrade återgifva
dem, hvilka lidit straff. 1779 inskränktes användningen af dödsstraffet
ganska betydligt; 1841 bortlogos de qvalificerade dödsstraffen;
genom förordningarna af åren 1855 och 1861 hafva
dels dödsstrallen blifvit ytterligare utplånade ur lagen för (lerelianda
brott, dels spö- och risslitandet uppbäfvet såsom slralfart
-— och allt detta bar skett utan att de gröfre brotten ökats; ja,
brot t mälsstatist iken visar tvärtom i afseende på dem en icke
oansenlig minskning, oaktadt folkmängden samtidigt vunnit tillökning.
Fakla innehålla bär ölvertygande bevis.
Det nya förslaget till strafflag utgår ilrån den grundsats,
att straff skall vara afmätt efter rättvisans fordringar i hvarje
läll och tillika åsyfta den brottsliges lörbällrande. Såsom straffarter
upptagas derför blott dödsstraff, straffarbete, fängelse och
böter; domarens pröfning — det s k. latitud-systemet — är
erkändt såsom regel. När man frånträdt principen att genom
stränga slraffbot söka afskräcka från brott, är det ock fullt konseqvent
och riktigt att icke längre stadga absolut bestämda straff,
utan att i allmänhet åt domaren inrymma rättigheten att, inom
vissa gränser, profva hvad straff skall i förekommande fall, med
hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter, ådömas.
Latitud-systemet bar bos oss sedan 1855 genom de utkomna
författningarna ang:de stöld och rån, förfalskning och bedrägeri
samt dråp och mord m. m. redan vunnit en vidsträckt användning,
utan att, mig veterligen, några olägenheter deraf försports
eller klagomål deröfver uppstått. Jag fruktar derför ingalunda
för den vidare utsträckning åt latitud-systemet, som genom den
nya stafhagen skulle deråt gifvas. Men jag måste bestämdt
ogilla, att, då man utgått ifrån grundsatsen att genom straffet
förbättra den brottslige, man dock bibehållit en straffarl, som
utesluter möjligheten för denne att ådagalägga siri förbättring,
jag menar dödsstraffet. Det är dock icke blott såsom en stor
inkonseqvens i lagstiftningen, som jag ogillar att dödsstraff blifvit
i lagförslaget bibehållet. Många andra vigtiga skäl tala
deremot.
I alla lagar, der dödsstraff finnas utsatta, har lagstiftaren
Utgått ifrån föreställningen:
1. Om talion såsom den högsta rättvisa;
2. Om en vredgad gudomlighet, hvilken kräfde blodiga
offer för alt icke draga hämd öfver hela folket; samt
3. Om nödvändigheten att genom straffbotet afskräcka
ifrån grofva brott.
De båda förstnämnda föreställningssätten tillhöra egentligen
fornålderns lagar. Den Mosaiska lagens talions-prineip, lif för
lif, öga för öga, tand för tand o. s. v., vill icke någon nu för
368
Den 11 Juli f. m.
tiden erkänna innebära absolut rättvisa, emedan snmmnm jus
derigenom lätteligen blifver summa injuria. Uti lagarna från
16:de och 17:de seklerna finnér man ofta åperopadt såsom motiv
för dödsstrallets stadgande, att vissa missgerningar, om de
ej med blod försonades, skulle ådraga hela landet Guds synnerliga
vrede. Man kunde då ännu icke lösgöra sig från föreställningen
att det gudomliga väsendet beherrskades af menskliga
lidelser; man glömde kristendomens milda lära, att Gud icke
vill syndarens död, utan att lian omvänder och bättrar sig; och
att icke några blodiga offer vidare fordrades, sedan Verblsförsonaren
uppoffrat sig sjelf för en fallen mensklighet. Man utgick
ock ifrån den falska förutsättningen, att deri Mosaiska lagstiftningen
vore att anse såsom en allmängiltig positif rätt,
hvars stadganden angtde dödsstraffs tillämpande vore för alla
folk bindande; men man erinrade sig icke huru vår Frälsare
sjelf ganska bestämdt uttryckt, att Han icke gillade detta straff,
då Phariséerna till honom framställde den bekanta frågan,
om det var rätt att enligt Mosis lag stena en äktenskapsbrvterska.
I våra dagar vill väl lagstiftaren icke till försvar för dödsstraffets
bibehållande åberopa hvarken talions-principen, emedan
den icke kan konseqvent tillämpas, eller Mosis lag, eller föreställningen
om en vredgad gudomlighet, som skall blidkas; man
nöjer sig att helt enkelt åberopa nödvändigheten att genom stralfliotet
i lagen och straffexsekutionen afskräcka ifrån brott. Kan
det derför visas, att straffhotet icke verkar afskräckande, att de
brott, lör hvilka dödsstraff förut funnits stadgade, icke ökats
sedan samma straff i sednare tider borttagits, att i de länder,
der dödsstraff redan länge varit ur lagarna utplånadt, man häraf
icke erfarit ringaste olägenhet eller våda, — måste det ock
erkännas, alt tiden är inne att äfven hos oss afskaffa ett straff,
som för samhällsordningens upprätthållande icke vidare synes
vara nödvändigt.
Låtom oss se hvad erfarenheten i dessa hänseenden betygar.
I storhertigdömet Toscana upphäfdes dödsstraffet 178(5, sedan
någon afrältning förut under 12 år icke egt rum. I anledning
af revolutionära rörelser i landet återinfördes visserligen
detta straff ånyo genom särskilda lagar åren 1790 och 1795,
och qvarstod under det Franska väldet. Efter det att under
flera decennier något dödsstraff icke blifvit verkstäldt, skedde
1830 tvenne afrättningar i Florens och Pisa, hvilka så uppretade
folket att man befarade upplopp. Sedan dess har i Toscana
icke någon afrättning skett. Dödsstraffet upphäfdes 1847,
återinfördes i lagen 1852 med anledning af i landet utbrustna
inre oroligheter, men upphäfdes slutligen genom dekretet af den
10 Januari 1860. Frågar man nu: hvad är erfarenheten af
dödsstrallets upphäfvande i Toscana, så blir svaret, att i detta
land, der blott 2 afrältningar under detta sekel egt rum, hafva
de grofva brotten icke ökats; tvärtom anses det vara ett faktum
att den personliga säkerheten är vida större på det Toscanska
området, än i någon annan del af Italien.
Genom
Den 11 Juli f. m.
Genom nationalförsamlingens beslut i Frankfurt 1848 upphäfdes
dödsstraffet i Tyskland, i det att bland Tyska folkets
grundrättigheter upptogs: »die Todesstrafe istaiifgehoben»; men
beslutet annullerades 1849 i de flesta Tyska stater, undantagandes
i Oldenburg, Nassau och Anhalt. I dessa stater är dödsstraffet
fortfarande borttaget ur lagarna. I de Schweiziska kantonerna
Fribourg och Neuchätel är detta straff upphäfvet, på
det förra stället Sedan 1849, och på det sednare efter år 1854.
1 alla dessa stater är det imedlertid blott en mening derom, att
det ifrågav:de straffets utplånande ur lagstiftningen icke medfört
det ringaste men, och att lör samhället icke är nödvändigt att
använda ett sådant skräckmedel för att förekomma brott.
1 Portugal, der sedan 1777 icke någon qvinna blifvit afrättad,
har nyligen, efter hvad jag af tidningarna inhemta!, nationalrepresentationen
för sin del beslutit dödsstraffets borttagande
ur lagen.
Med hvarje år hafva rösterna emot dödsstraffets bibehållande
ökat sig. På de sista tvenne decennierna har en hel litteratur
på Tyska, Franska, Engelska och Italienska språken uppvuxit
allena ang:de dödsstraffets afskaffande; ja, i Italien utgifves
sedan 4 år tillbaka en särskild tidskrift, blott i afsiet alt
genom den allmänna opinionens påtryckning kunna verka för
nämnda ändamål.
Till försvar för dödsstraffets bibehållande anföres vanligen,
att efter rättvisans fordringar måste det största qvantum strafflidande
— det är lifvets förlust — följa på de grofsta brotten, t. ex. på
mord. Men vid sådant raisonnement utgår man omedvetet från
talions-principen; och då man snart finnér, att densamma vid
ringare brott än mord och dråp, leder, konseqvent tillämpad,
till den grofsta orättvisa, månne den också icke vid sistnämnda
brott kan genom konseqvensen föra till hvad, som är långt ifrån
rättvisa? Jo, säkerligen. Fordrar nu rättvisan, att hvarje mördare
skall mista lifvet, då måste en riktig slutledning tvärtom
ådagalägga, att hvarje gång mördare benådas, sker en afvikelse
frän rättvisa; och då de benådades antal i sednare tider varit
mycket större än de allifvades, skulle sådant snarare vittna emot
än för rättvisa i tillämpningen. Vidare säger man, att straffets
ändamål är försoning, och att vissa brott äro så grofva, att den
allmänna rättskänslan ej kan försonas utan blod lör blod. ])e,
som hylla denna åsigt, utgå uppenbarligen från härndén såsom
princip, antingen de nu vilja bringa en förment vredgad Gudomlighet
ett dödsoffer eller skänka det åt den retade hopen. Det
är visserligen sannt, att då ett mord blifvit begånget, hör man
ej sällan ropas på mördarens aflifvande såsom en rättvis vedergällning
för att lugna hvad man kallat en allmän opinion. Dessa
rop äro dock oftare uttryck af en mer eller mindre fin hämdkänsla,
som söker sin tillfredsställelse, än resultatet af någon
verklig, från en högre sedlig synpunkt utgående reflexion öfver
dödsstraffets rättmätighet och nödvändighet. Om nu samhället vid
H. V. 24
370
Den 11 Juli f. m.
ringare brott kan känna sig försonadt genom den brottsliges förbättring,
då lian utträder ur fängelset, hvarför skulle icke samhället
äfven kunna försonas, om mördaren under sin bela återstående
lifstid inom straffängelsets murar ådagalägger ett godt
uppförande? — Såsom ett särdeles vigtigt skäl framhålles ock,
att icke något annat straff än dödsstraffet så tryggar samhället
emot grofva brott, enär äfventyret af lifvets förlust måste vara
för menniskan det mest afskräckande från brottsliga handlingar.
Bet är imellertid en alldeles godtycklig förutsättning, alt lifvets
förlust är för menniskor, som äro färdiga att begå mord eller
dråp, det mest afskräckande. Vildsinta menniskor, af hvilka
man snarast kan befara sådana brott, akta vanligen sitt lif så
ringa, att de lätteligen kasta sig i faror, der lifvet kan äfventvras
för att vinna en obetydlighet. För sådana är deremot frihetens
förlust ofta värre än döden. De, som yrka på dödsstraffets
bibehållande i vår lag, anföra ock, att om staten kan af
medborgaren fordra att han i krig skall offra sitt lif, måste staten
också vara berättigad att eljest taga lifvet af honom, när
statsändamålet sådant kräfver. Slen man förbiser då likväl, att
det är en väsendtlig skilnad emellan krigstillståndet, som är ett
nödstillstånd, och det normala. Under nödstillståndet gäller det,
att nöden har ingen lag. Vis-å-vis brottslingen är dock ingalunda
något nödstillstånd för handen; ty staten eger lyckligtvis
hos oss, enligt mig öfvertygelse, tillräckliga medel att på annat
sätt värja sig emot brottslingar än att af dem kräfva lifvet.
Man har ock löreburit, att om dödsstraffet skulle upphäfvas, kunde
lätteligen brottslingar från främmande länder hitströmma lör att
föröfva grofva missgerningar, väl vetande att den Svenska lagen
icke skulle straffa dem till lifvet. En sådan fruktan synes dock
alldeles ogrundad. I Toscana, Oldenburg, Nassau, kantonerna
Fribourg och Neuchåtel har man ingalunda förmärkt något tilllopp
af brottslingar från grannländerna. Slutligen försvaras dödsstraffets
bibehållande i vår lag af mången derför att den Heliga
Skrift skulle uttryckligen godkänna ifrågav:de straffart. Bet är
visserligen sannt alt Mosis böcker innehålla öfverflöd af stadganden
om dödsstraff och andra så grymma straff, alt någon lagstiftare
i våra dagar icke skulle våga återupptaga dem; men,
såsom jag redan anmärkt, det är ett stort misstag att anse den
Mosaiska lagen såsom en positif lagstiftning, gällande lör alla
folk och alla lider. Bå det i Nya Testamentet säges att öfverheten
skall föra svärdet, så är detta naturligtvis en bild; ty
icke kan det vara meningen att alla brott, både gröfre och ringare,
skola ådraga lifvets förlust? Dessutom yttrar sig vår Frälsare,
i den evangeliska berättelsen, såsom nyss nämndes, ganska
bestämdt ogillande den Mosaiska lagens stadgande om dödsslrafiet.
Men, upprepar man, staten måste ega att använda hvad
medel som helst för att kunna afskräcka onda menniskor från
brott och värja sig sjelf, följaktligen -äfven att taga lifvet af den
brottslige för att injaga skräck hos den, som umgås med brottsliga
tankar, eller skydda sig sjelf emot vidare rättskräukningar
Den II Joli f. m.
371
af illgerningsman. Jag svarar härtill, att detta icke är annat,
än att lägga nyttan till princip för straffrätten, att betrakta straffet
såsom medel för något yttre ändamål och att förvandla menniskan,
som eger en sedlig bestämmelse att uppfylla, till ett
redskap för ernåendet af nämnda afskickning. Ar fråga allenast
om att förekomma vidare brottsliga tilltag af den, som gjort
sig skyldig lill grofva brott, bör sådant medelst goda fängelseanstalter
låta sig göra, utan att staten låter döda bonom. Ar
frågan åter blott om huru samhället skall kunna värja sig sjelft
emot en brottslig befunnen individ, bör detta kunna ske utan
att afklippa lifstiden ocb derigenom för menniskan afskära möjligheten
af den sedliga förädling, för hvilken Skaparen förlänat
henne lifvet. Den afskickning från brott, särdeles från mord
och dråp, som man förväntar af dödsstraffets bibehållande i lagen,
uppskattas öfverdrifvet högt. Erlarenheten har visat, att
vid sådana grofva brott den brottslige alldeles icke tänkt på
straffets beskaffenhet, då lian föröfvat gerningen. Gerningsmannen,
beherrskad af sina lidelser, så att förnuftets röst förstummas,
reflekterar sällan öfver straffet, om det skall stanna vid
lifstidsfängelse, dödsstraff o. s. v., utan i stället anstränger han
all sin tankekraft för att utgrunda säkraste sättet att dölja gerningen
eller att sjelf undgå alt upptäckas. Härpå koncentreras
all reflexion. När nu det är allom bekant, att ungefärligen hvar
10:de person, som dömes till döden i vårt land, erhåller nåd,
så att utsigten att få nåd är som 9 till 1, huru kan man väl
då lörmoda att det i lagen uttalade straffhotet af lifvets förlust
skall medföra ringaste verkan, i fall gerningsmannen, då han
beslutar brottets begående, verkligen skulle börja reflektera öfver
straffet? Att dödsstraffet icke afskräcker från brott, visar erfarenheten
derutinnan, att ofta omedelbart efter en afrättning har
dråp inträffat. Om jag ej misstager mig, hände här i Stockholm,
för många år tillbaka, då den bekanta mördaren Breitfeldt
afrättades, att samma dag ett dråp föröfvades. Fängelsepredikanten
Roberts, som i mer än 30 år varit anställd vid fängelset
i Bristol, har intygat, att bland 167 delinqventer, som han
beredt till döden, hade 161, eller nära hela antalet, förut, enligt
egna uppgifter, åskådat afrättningar. I England och Frankrike
har man haft exempel att far, son och sonson efter hvarandra
blifvit afrättade. Jag frågar derför, hvad afskräckande
verkan har åskådandet af afrättningar haft på mängden? Hvad
har exemplet af faderns eller farfaderns afrättning verkat på
sonen eller sonsonen? Har det verkat afskickning från brott?
Visserligen icke.
Den till döden dömde, som icke fått nåd, går vanligen linder
inflytandet af ett slags förtviflan sitt öde till mötes. Ar
han, hvad man säger, väl beredd att dö, ångrar sitt brott och
är färdig att genom ett förbättradt lefverne godtgöra hvad han
brutit, är det skäl att just då beröfva honom lifvet? Mängden
löper till afrättsplatsen för att se huru delinqventen förhåller sig,
eller för att tillfredsställa en rå hämdkänsla. Visar sig den lif
-
372
Den li Jnli f. m.
dömde ångerfull och undergifven, betraktas lian såsom en martyr
för samhällets s. k. rättvisa. Hopen glömmer brottet för
personen. Bedyrar han sin oskuld, retas massan ofta till utbrott
emot straffets verkställare. Går han återigen med låtsadt
mod dristigt till stupstocken, prisas han såsom en hjelte afsina
likar och vinner alltid mängdens sympatier, under' det att icke
någon tänker på det afskyvärda brott, som han begått.
Må man icke glömma, att dödsstraffet, om det träffar en
oskyldig, aldrig kan godtgöras. Staten bör ej välja en straffart,
som kan medföra förluster, hvilka ej kunna ersättas. Hos
oss har, mig veterligen, icke på. delta århundradet något s. k.
justitsmord inträffat. Delta lyckliga förhållande måste skattas
högt. Men domare kunna misstaga sig; sådant ligger alltid inom
möjlighetens gränser. I länder, der en jury, utan alt behöfva
anföra något motiv för sitt uttalade: skyldig, afgör delinqventens
öde, visar erfarenheten att justitsmorden icke äro så utan exempel.
I Frankrike har man i det 19:de seklet räknat 5 sådana
och jag vill minnas äfven i England ett lika antal; i Hannover
1 sådant fall 1854.
Det synes vara en falsk föreställning att de grofsta brottslingar
icke kunna, under tjenlig behandling, förbättras. Mr Renaud,
föreståndare för les hagnes i Toulon, har förklarat, alt,
enligt hans mångåriga erfarenhet, icke någon af der förvarade
grofva missdådare kunde anses fullkomligt oförbätterlig. Ar det
då icke staten värdigare att söka upprätta och förbättra den
fallne, än att befria sig ifrån en sådan samhällsmedlem genom
ett kallblodigt afdagatagande?
Man har så länge blindt trott på nödvändigheten att bibehålla
dödsstraffet, att detta blifvit upphöjdt till ett axiom. En
aktad författare har yltrat: »Likasom de Romerska juristerna
funno slafveriet vara en fullkomligt rättmätig insitution, emedan
de funno den hos alla af dem kända folkslag, på samma sätt
argumentera ofta vår tids jurister och finna af enahanda skäl i
lagens hot om dödsstraff ett argument för dess rättsliga nödvändighet;
och vane att betrakta- denna straffart såsom det öf
versta
trappsteget på straffskalan, utöfva dess skuggsidor på
dem sällan någon inverkan.» Hvad bevisar emellertid den afskv
för dödsstraffet, som uppenbarar sig i den civiliserade menniskans
bröst, — den afsky, som folket skänker åt skarprättaren
och hans biträde, — den i andra länder kända obenägenheten
hos jurymän alt fälla, när dödsstraff är i lagen stadgadt —
hvad bevisar allt detta, om icke en dunkel känsla att detta straff
dock icke är rättvist?
Om nu de brott, för hvilka lagen förut stadgat dödsstraff,
icke ökats sedan dödsstraffet för dem borttogs, om de gröfre
brotten a ('tagit, oaktadt antalet till lifvet benådade tilltagit, månne
icke detta synes ådagalägga, att dödsstraffet icke synes vara
nödvändigt för samsällsordningens upprätthållande? Genom 1779
års förordning borttogs dödsstraffet för tvegifte, våldtägt, stöld
3:dje resan öfver 100 daler s. m., kyrkotjufnad m. m.; genom
Den 11 Juli f. ta.
S73
1855 och 1858 årens förordningar, för rån, åtskilliga qvalificerade
arter af stöld och förfalskning; genom 1861 års förordning
inskränktes dödsstraffets användning vid mord och dråp.
Detta oaktadt, hafva de grofva brotten påtagligen minskats,
eluira folkmängden ökats. Samma erfarenhet har man gjort i
England.
Åren 1800—1810 afrättades i detta land i medeltal 802
personer. Åren 1811—1820 d:o 897 d:o. Åren 1831—1840
d:o 250 personer. Åren 1841—1850 d:o 107 personer.
Under år 1859 afrättades blott 9, och 1860 12 personer;
och den personliga tryggheten anses nu vida bättre skyddad än
för 60 år tillbaka, då 800 menniskor om året oppoffrades åt
rättvisan. Enligt Just.-Stats-Ministerns embetsberättelser voro i
Sverige åren 1841—44 afrättningarna i medeltal 4,
» 1845—49 » » 7,
» 1850—54 » » 7,
» 1855—59 » » 7.
År 1855 afrättades 11 personer; 1856 ej någon afrättning;
1857 afrättades 7; 1858 14; 1859 6; 1860 2 och 1861 4 personer,
deraf 3 qvinnor. Då nu i medeltal 70 å 80 personer
blifvit under de sednare åren till döden dömde, så visar detta
att ett slags decimation egt rum; ungefärligen hvar 10:de har
blifvit utplockad, för att utgöra det blodiga offret. Sannerligen,
för en samvetsgrann regent måste det vara ett högst pinsamt
åliggande, att utvälja dem, som skola vandra till stupstocken,
under det han benådar de öfriga Tflg:delarne af de lifdömde. Och
då benådningarnes antal utsträckes så långt som skett, så frågas:
skadas icke derigenom lagens anseende? Skadas icke domarens
anseende? Är det ej då bättre att helt och hållet borttaga
ett straff, som man så ryggat tillbaka för att tillämpa?
Vid sistl. riksdag väckte jag i Lag-Utsk:t förslaget att för
mord sätta ansvaret alternatift, dödsstraff eller lifstidsarbete, och
med glädje såg jag då att denna mening hos R. St:r slutligen
segrade. Då nu förslag till en ny strafflag för Ständerna framlägges,
hade jag trott att steget skulle kunna tagas fullt ut och
dödsstraffet utplånas ur lagen. Men utsigterna äro nu, jag medgifver
det, ej egnade att ingifva förhoppning att ett så genomgripande
förslag skall vinna R. o. Ad:s bifall. Dock den tid,
hoppas jag, är ej långt aflägsen, då man skall inse, att det icke
är det stränga straffhotet i lagen, ej heller den blodiga straffexsekutionen,
som alhålla ifrån brottsliga handlingar, då man
skall finna att brott förekommas säkrast genom att åt samhällets
vanlottade klasser söka bereda en god och ändamålsenlig
uppfostran.
Gr. Sparre: Frågan om dödsstraffets afskaffande, länge
afhandlad blott inom de lärdes krets, har nu ändtligen kommit
så långt att den utgör föremål för diskussion inom de parlamentariska
församlingarne. För min del anser jag denna fråga,
ur theoretisk synpunkt, afgjord, men, huruvida tiden att sätta
374
Den li Juli f. m.
dess fullkomliga afskaffande i verkställighet ännu kan vara inne,
blir deremot ett annat förhållande att skärskåda. Det är egentligen
härom, som Utsk:t yttrat sig, och det på ett efter mitt
förmenande ganska tillfredsställande sätt.
Om också den meningen, att dödsstraffet borde afskaffas,
allt mer och mer vunnit insteg, kan man likväl icke säga att
den vunnit insteg till den grad, att ett borttagande i detta ögonblick
skulle mötas med något allmänt bifall. Jag måste i detta
afseende upplysa derom, att, oaktadt denna princip till en början
så förfäktades inom Utsk:t, alt den hade majoritet för sig, mån
slutligen likväl måste träda åtminstone så mycket tillbaka, att
dödsstraffet sattes alternativt med lifstids straffarbete.
Om vi nu, på sätt den siste värde talaren yrkat, föreslagit
dödsstraffets afskalfande, skulle möjligen, efter en liflig strid
derom, segern hafva utfallit på den sidan; men hvad hade dermed
vunnits? Jo, ett icke så litet allmänt missnöje och en oro,
åtminstone hos dem, som tro dödsstraffet vara det mest afskräckande,
eller som ännu anse att den menskliga rättvisan
kräfver blod för blod. Om deremot, såsom Utsk:t föreslagit,
detta straff i lagen endast förekommer alternativt med ett annat
stralf, skall meningen om dödsstraffets umbärlighet alltmer
och mer göra sig gällande, och striden derom så småningom
på ett praktiskt sätt blifva afgjord. Man måste äfven erkänna,
att vissa fall kunna förekomma, der äfven den för dödsstraffets
afskaffande mest benägne kan hysa någon tvekan huruvida icke
ett bibehållande af detsamma hade varit det lämpligaste. Om
vi antaga t. ex. att en lifstidsfånge, med den grymhet och den
låga moraliska ståndpunkt, som stundom utmärka dessa personer,
flere gånger begår mord, och att han finner sig ej kunna
få värre straff för ett fortsatt slagtande, än det han utstått,
eller det för lifstidsfånge i 4: 12 af nu föreliggande fiirslag ifrågasatta,
så hemställer jag, om icke det skulle vara lämpligt att
vid ett sådant förhållande hafva dödsstraffet att tillgå. På samma
sätt skulle mången tveka, om icke dödsstraffet borde tillämpas,
i fall, under krigstid, någon af landets innevånare beträddes
med att vara spion åt fienden. Åtminstone har under alla tider
såväl allmänna opinionens, som krigslagarnes dom, i dylika
fall ej vetat af annat straff än dödsstraff.
,«.! Ehuru mycket i afseende å denna straffart vore att tillägga,
vill jag ej vidare derom orda, enär denna fråga säkerligen
af de flesta bland de härvarande R. o. Adis medlemmar
redan förut blifvit tillräckligt ventilerad.
Hvad beträffar återigen de två nästföljande straffarterna,
straffarbete och fängelse, så har under diskussionen klagomål
riktats mot denna indelning i tvenne grader. Man har nemi.
sagt, att denna indelning ej vore lämplig och att vida ändamålsenligare
vore, i fall, såsom lagberedningen och lagkomitén föreslagit,
blott s. k. enkelt fängelse antoges, hvarigenom penitentiärsystemet
skulle kunna blifva genomfördt. Jag tager mig i
afseende härå friheten anmärka att, då K, M. föreslagit ettslag
Den 11 Juli f. m.
375
af frihetsstraff, R. St:r underkänt detta förslag, under förklaring
att de önskade två grader af dylika straff, nemi. straffarbete
och fängelse, samt att, med stöd af denna R. St:rs uttalade
önskan, i alla de författningar, som vid föregående tre riksdagar
blifvit utfärdade, denna skillnad emellan straffarbete och
fängelse iakttagits. Jag måste äfven förklara att, så vidt mig
veterligt är, det icke finnes någon strafflag, med undantag af
den Norska, der ej flere arter af frihetsstraff stadgas. För att
i vår lag bibehålla mer än en grad af frihetsstraff, talar dessutom
den omständigheten, att vårt land saknar en särskild lag
för polisförbrytelser. Det skulle nemi. icke bemötas med ett
gillande å allmänhetens sida, i fall den gröfre förbrytaren underginge
alldeles samma straff som den, hvilken endast t. ex.
öfverlastat sig, eller af oförsigtighet skadat en allmän inrättning.
Man må säga hvad man vill i afseende derå att sjelfva
straffet ej är vanärande, kan det likväl icke undgås att, vid
betraktande af brottens olika karaktär, äfven bestämma olika
karaktär på straffen och deras tillämpning.
Man har sagt, att det skulle vara omöjligt att verkställa
detta straffarbete, emedan, då man ålägger arbete i cellfängelset,
detta arbete skulle, i st. f. straff, medföra på cellstraffet
en karaktär af förmildring.
Vid behandlingen af fängelselagen 1857 var jag af den öfvertygelsen,
att någon olikhet i afseende å behandlingen af de
personer, som skulle undergå dessa båda straffarter, ej var
möjlig. Sedan jag blifvit landshöfding, har jag deremot kommit
till en motsatt erfarenhet, att det nemi. är en ganska väsendtlig
skillnad mellan straffarbets- och fängelse-fångens tillstånd,
till följe af den moderation i behandlingen, som inom fängelset
kari beredas den sednare. Vid de flerfaldiga besök, jag i häkten
gjort, bär jag också aldrig hos den sednare funnit den förtviflan,
som man oftast ser intaga den förre, till följe af hans
isolering och stränga behandling. J)å jag således finner denna
fördelning af frihetsstraffet icke allenast kunna mycket väl försvaras,
utan äfven ur praktisk synpunkt särdeles lämplig, har
jag icke kunnat finna något skäl, hvarföre R. St:r, i strid med
K. M:s Propos., hvilken återigen är i full öfverensstämmelse
med R. St:rs föreg:de beslut, skulle frånträda denna åsigt. Alraminst
lämplig likväl synes mig den åtgärd vara, som af Gr.
Hamilton i hans reservation påyrkats, att R. St:r, på samma
gång de antaga denna lag, skulle till K. M. ingå med anhållan
om en revision eller ändring af densamma. Ett sådant sätt att
lagstifta, har jag aldrig hört talas om; och jag hoppas att R.
o. Ad., med ogillande af en sådan framställning, måtte bifalla
denna §, på sätt den enligt Utsk:ts förslag lyder.
Hr von Koch: 21 år hafva förflutit, sedan våra grannar,
Norrmännen, erhöllo sin strafflag, hvilken, ursprungligen utarbetad
af Svenske män, ligger till grund för den lag, som vi nu
hafva framför oss. Jag är nu ock så glad öfver den lyckliga
Den II Juli f. m.
ställning, hvari vi befinna oss, då vi äro i begrepp att antaga
en ny, med tidens fordringar öfverensstämmande stralTlag, att
jag ej på minsta sätt vill bidraga till att sönderrifva densamma
eller åstadkomma ett motstånd, som möjligen kunde fördröja
dess antagande, och skall jag derföre icke allenast inskränka
mig till högst lå anmärkningar, utan äfven i de fall, der jag ej
röner bifall, gerna underordna min enskilda åsigt under den allmänna
meningen.
])å jag här ej ämnar ingå i någon längre utveckling af
mina åsigter, vill jag endast, hvad dödsstralfet beträffar, tillkännagifva
att jag instämmer med Hr Olivecrona, och önskar
att samma lyckliga förhållande bär som i Toscana måtte inträffa,
att något dödsstraff ej vidare må här ifrågakomma att tillämpas.
På samma gång, som jag likväl ej anser det löna mödan
att påyrka dess totala borttagande, då måhända den allmänna
opinionen ännu ej derpå är förberedd, är jag Utsk:t särdeles
tacksam för den öfvergång, som det beredt genom att aldrig
låta dödsstraffet förekomma absolut, utan ständigt alternativt
med lifstidsarbete.
Hvad sedermera vidkommer de båda frihetsstraffen, straffarbete
och fängelse, måste jag bekänna att jag i afseende å
deras fördelning hyser vissa betänkligheter. Så t. ex. skulle
jag tro att, oaktadt alla de smärre fördelar, som vid behandlingen
komma den till fängelse dömde fången till godo, den till
straffarbete för 2 år dömde, så snart detta straff icke i sjelfva
verket utgör mer än 1 år 6 mån. och 21 dagars straffarbete,
anser detta straff såsom mindre än 2 års fängelsestraff. Detta
är ju rakt motsatsen till hvad lagstiftaren åsyftat. Likaledes,
så snart den föreskriften finnes, att straffarbete i 2 år skall
undergås i cell, men ej det straffarbete, som öfverstiger samma
tidsbelopp, skall ju följden påtagligen blifva den, att brottslingen
alltid begår svårare brott, än hans afsigt egentligen vöre, för
att få sitt straff höjdt till mer än 2 års straffarbete. Hvad
denna min sista anmärkning beträffar, hvilken jag ansett mig
böra framställa, tror jag verkligen att detta fel ej för närvide
kan afhjelpas, utan att man på samma gång komme att sönderrifva
hela uppställningen af denna lag. Emellertid vill jag
nämna, att man ju kunde i stället stadga att allt straffarbete
skall börja i cell, på samma gång som man kunde sätta ett
tillbörligt förhållande melian fängelse och straffarbete, genom
stadgande af reduktion i afseende på liden äfven för det förra
straffet, när fången skall undergå detsamma i enrum. Ett sådant
förhållande borde t. ex. bestå deri, att fängelsetiden skulle
vara jemnt hälften af straffarbetstiden.
Fiir närv:de anser jag mig likväl böra yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Garlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
I likhet med de tvenne sista talarne, anser äfven jag att den
ifrågavide §:n bör af R. o. Ad. antagas.
Den 11 Juli f. m.
377
Hvad dödsstraffet beträffar, sä veta vi att det icke allenast
är grundadt på det stadgande i Mosaiska lagen, som säger att
»den, som utgjuter menniskors blod, hans blod skall ock af
menniskor utgjutet varda», utan äfven på ett språk i Nya Testamentet.
Gr. Sparre har för öfrigt så fullständigt utvecklat
skälen för dödsstraffets bibehållande, att jag blott vill instämma
med honom och påpeka att dödsstraffets nödvändighet här i
Sverige ännu är grundad i den allmänna opinionen. Vi veta
nemi., hurusom vid flere särskilda tidpunkter, då dödsstraff icke
verkställdes, ett allmänt missnöje blifvit uttaladt såväl af domare,
som i de allmänna tidningarne. Af fängelsedirektörer
och fängelsepredikanter har man äfven fått den upplysning, att
fruktan för döden är den enda anledningen till att lången bereder
sig till döden, och att, så länge någon förhoppning om nåd Aunes
qvar hos den lifdömde, en rätt föreställning om och ånger
öfver det brott han begått, förgäfves är att vänta. Deremot, i
samma stund han får underrättelse om att hans nåde-ansökning
är afslagen, lärer en hastig förändring hos honom försiggå, så
att han mottager den tröst, som honom erbjudes. Under sådana
förhållanden beror lämpligheten af dödsstraffets bibehållande
på hvad man anser menniskans bestämmelse vara, om densamma
endast utgöres af detta lifvet eller af det kommande.
Ar menniskans bestämmelse endast att tillbringa ett lif här på
jorden, skulle jag instämma med dem, som nu yrka på dödsstraffets
afskaffande; men, då jag omöjligen icke kan ingå på
att så är förhållandet, måste jag yrka motsatsen, eller dödsstraffets
bibehållande. För öfrigt anser brottslingen icke alltid
dödsstraffet såsom något hårdt eller tröstlöst, ty det är oftast
tvärtom, i synnerhet med dem, som komma till medvetande af
sin brottslighet, och hvilka då anse sitt brott blott med döden
kunna försonas. Af alla dessa skäl anhåller jag om dödsstraffets
bibehållande.
Hvad sedermera vidkommer de båda olika frihetsstraffen,
tror jag det vara nödigt att bibehålla desamma så, som de här
blifvit framställda.
Hvad beträffar Hr Olivecronas yttrande om den nya strafflagen
i Irland, så öfverensstämmer detta just med den erfarenhet
man kommit till i andra länder, nemi. att det ej gifves något
annat sätt, hvarigenom en brottsling, han må vara ung eller
gammal, kan bereda sig till att åter inträda bland aktade medborgare,
än sysselsättning. I sammanhang härmed vill jag nämna,
att man i Frankrike, för att förekomma brottslighet, hittat på
att utplantera brottslingarne såsom kolonister, samt att, så snart
någon återkommit, han alltid ställts under polisens uppsigt, Följderna
hafva ock visat sig vara ganska goda, enär återfallen af
de unga brottslingarne varit sparsammare.
Hr Olivecrona har upptagit den frågan, huruvida staten
verkligen gjort någonting för fångarnes förbättring, och besvarat
densamma med nej. Såsom svar härå, får jag erinra Hr Olivecrona
derom, att staten i detta afseende icke allenast gjort be
-
578
Den 11 Juli f. m.
mödanden derigenom, att den föreskrifvit religionsundervisning,
utan den har ock tvenne särskilda gänger uppmanat allmänheten
att göra besök i fängelserna. Olyckligtvis hafva dessa inbjudningar
ej blifvit hörsammade af den stora allmänheten, utan
endast af ett par, sedan 9 eller 10 år tillbaka, i Stockholm och
Norrköping i sådant ändamål bildade föreningar.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Utan att nu vilja ingå i pröfning
af den så ofta utförligt afhandlade frågan om dödsstraffets
nödvändighet eller olämplighet, ber jag endast att få fästa uppmärksamheten
derpå, huru genom förev:de förslags antagande
ett stort steg vore taget till dödsstraffets afskaffande. Utom
att dödsstraffet är h. o. h. borttaget för en mängd brott, som
enligt vår nu gällande lag dermed äro belagde, har nemi. LagUtsk:t
äfven för de aldra grofsta brotten, för hvilka i K. Propos:n
dödsstraff är absolut stadgadt, föreslagit straffarbete på
lifstid såsom alternativ med dödsstraffet. Vid sådant förhållande
lärer väl tillämpningen af dödsstraffet, i fall Utsk:ts förslag bifalles
— hvilket jag ej vill motsätta mig, då, enligt min tanke,
allmänna opinionen här i landet är fullt förberedd på ett sådant
steg — hädanefter blifva så sällsynt, att vi kunna i detta afseende
ställa oss på samma linea med de nationer, som hafva
de mildaste strafflagarne.
Hvad åter beträffar de öfriga straffarterna, har det blifvit
ifrågasatt, huruvida lämpligt vore att bibehålla tvenne slags fängelsestraff.
Då icke något positivt yrkande blifvit framställdt
om att åstadkomma någon ändring af förslaget härutinnan, vill
jag endast i största korthet upptaga några af de gjorda anmärkningarne.
Det vigtigaste inkastet vore, enligt min tanke, om det verkligen
förhölle sig så, som en talare och tillika reservant emot
Utsk:ts förslag i denna del sagt, att straffarbetet vore olämpligt
såsom straff, emedan det skulle strida mot arbetets ära och
penitentiärsystemets anda. Men jag kan icke rätt fatta detta.
Penitentiärsystemet afser ju att fångens onda vilja skall kufvas
och förbättras, och om arbetet är ett verksamt medel att förbättra
honom och göra honom till en nyttig samhällsmedlem,
så kan det väl icke strida emot systemet, att han tvingas till
arbete. Man säger, att en cellfånge svårligen kan tvingas till
arbete och att delta ej heller behöfves, emedan han anser arbetet
såsom en välgerning. Hvad det förra beträffar, så finnas
likväl dertill medel i extrajudiciella bestraffningar, och om det
sednare än må vara sannt, så är det likväl en stor skillnad
emellan att få sysselsätta sig med det arbete, som man sjelf
får välja, såsom fängelsefången, och det som förelägges straffarbetsfången,
utan afseende på hans egen önskan, och hvaraf
ett visst qvantum alfordras honom för hvarje dag. Om allt
arbete förvägrades den fånge, som ej är dömd till straffarbete,
vore den framställda anmärkningen af vigt, men då det tvärt
-
Den 11 Joli f. m.
om är honom tillåtet att arbeta så mycket han vill, tror jag
att anmärkningen till stor del förfaller. Icke heller tror jag att
bibehållandet af dessa båda strafTarter är förkastligt på den grund,
att skilnaden i stränghet dem emellan är alltför ringa, helst
den i så fall lätteligen skulle kunna göras ännu större. Utom
hvad som redan är nämndt, att fängelsefången får sjelf bestämma
om sin tid och sitt arbete, eger nemi. den väsendtliga olikheten
rum, att han sjelf är egare af sin arbetsprodukt och får
behålla förtjensten deraf, då deremot straffarbetslangen arbetar
för statens räkning, och endast såsom en uppmuntran plägar
tilläggas någon viss procent af arbetsvinsten. Då man väl i
allmänhet får antaga, att hvarje fånge kan förtjena något med
sitt arbete, så blir tillåtelsen för fängelsefången att förskalTa
sig bättre kost, mjukare bädd eller annan beqvämlighet icke
ett privilegium endast för den bemedlade fången.
Man har vidare yttrat, att ingenting hos oss skulle i all
mänhet
hafva blifvit gjordt för fångarnes förbättring.
Detta omdöme är för strängt, ehuru jag gerna medgifver
att alltför litet i detta afseende kunnat göras. Det torde dock
ej böra anses som ingenting den vana vid ordning, arbetsamhet
och snygghet, och den undervisning i religion och ärliga yrken,
som bibringas fånearne i våra fängelser, hvilka jag tror i dessa
afseenden fullt täfla med de flesta andra länders. Visserligen
skulle mycket mera kunna göras, om man hade tillfälle att
hålla alla fångarne någon tid i cell; men den skala, i hvilken
våra cellfängelsebyggnader äro tilltagna, tillåter olyckligtvis ej
något sådant.
Hvad slutligen beträffar Hr von Köchs anmärkning om att
den skärpning af straffet, som orsakas af dess undergående i
cell, skulle verka derhän att personer, vid begående af brott,
ställa så till, att en försvårande omständighet tillkomme, hvarigenom
de blefve dömde till mer än 2 års straffarbete, och således
undginge cellstraffet, kan jag icke bestrida dessa uppgifter;
men det förefaller mig temligen otroligt, att de, som begå
brott, på förhand beräkna det straff, som skall följa.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Hamilton: Det kan visserligen synas djerft att, sedan
H. Exc. Hr Just.-Stats-Ministern i detta ämne sig yttrat,
ånyo uppträda; men jag anser mig dertill skyldig, då jag ej
haft den lyckan att blifva rätt förstådd af honom. Det kan
icke vara min mening att säga, det arbetet strider mot penitentiärsystemet.
Tvärtom ingår i detsamma arbete, men icke
såsom skärpande straffet, utan såsom en välsignelse. Jag kan
i afseende härå anföra ett ex. I ett af de många fängelser,
som jag besökt, begick nemi. en qvinna sjelfmord, derföre att
hon ej fick arbeta.
Vidare har jag blifvit missförstådd i afseende på hvad jag
sagt, att större brott säkerligen skulle begås, på det att man
derföre skulle få längre strafftid och slippa ensamhetsfängelset.
380
Den 11 Joli f. m.
Detta förhållande kan verkligen bekräftas af hvar och en, som
haft med fängelser att göra. Så kunna t. ex. fängelsedirektörerne
intyga, att tångarne ständigt framkomma med anklagelser
mot sig sjelfva, under den tid de undergå straffarbete i cell,
för att derigenom slippa cellen och få arbeta gemensamt med
andra fångar. Detta är ett faktum, som ej kan bestridas.
Hvad beträffar det sätt, hvarpå de olika slags tångarne få
tillgodonjuta frukterna af sitt arbete, anser jag att någon del
af fångarnes arbetsförtjenst alltid borde gå till staten, och att
den öfriga delen komme fången sjelf till godo, hverigenom medel
kunde honom beredas att vid utkomsten ur fängelset försörja
sig sjelf. Det vore lika farligt att afskära honom denna
utväg att komma sig något för, som att så ställa tili för honom
i fängelset, att han finnér vistelsen der angenäm, och med
lätthet der kan samla kapitaler.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Då K. M:s Nåd. Propos.
ang:de mord, dråp och annan misshandel vid förra riksdagen
utgjorde föremål för R. o. Adis pröfning, var jag en bland dem
som yrkade att det absoluta dödsstraffet för mord borde bibehållas.
Jag var nemi. af den mening, att det innefattade en allt
för vidsträckt och betänklig latitud att åt det betydliga antal
unge oerfarne män, hvilka ofta fungera såsom underdomare i
brottmål, öfverlemna valet af straffbestämmelse i en så ömtålig
fråga, som den hvilken gälde lif eller död. Också beslutades
uti förstärkt Lag-Utsk. vid förra riksdagen ett så lydande 2:a
mom. till lista §:n i kapitlet om mord. »Ar brottet under synnerligen
mildrande omständigheter föröfvadt; då må till straffarbete
på lifstid dömas;» hvilket tillägg jemväl af Iv. M. sanktionerades
och utgör nu gällande lag. Enahanda tillägg finnes
äfven i den K. Proposin och har blifvit af Högsta Domstolen enhälligt
tillstyrkt. Icke desto mindre bar Lag-Utsk:ts pluralitet,
utan att bibehålla en så beskaffad ledning för domaren, som
genom ifrågavide tillägg antvdes, föreslagit helt enkelt det alternativa
stadgande, att för mord dömes antingen till lifvets förlust
eller till strallärbete på lifstid. För min del tillstyrker jag likväl
bifall till K. M:s Propos., hvilken åtminstone icke öfverlemnar
helt och hållet åt underdomarens arbitrium eller tycke
och smak att döma antingen till lifvets förlust eller till straffarbete
— en latitud, som i min tanke kommer att medföra en
betänklig splittring i lagskipningen och således verka ganska
menligt på den allmänna föreställningen om påföljden af så grofva
brott som dem hvilka äro belagda med lifsstraff.
Beträffande den så väl i den K. Proposin sorn Lag-Utsk:ts
Betänk, föreslagne skilnaden emellan fängelse och straffarbete,
kan jag ej underlåta instämma i de uti Gr. Hamiltons reservation
deremot yttrade betänkligheter, ehuru jag saknar hopp om
framgång för denna min åsigt.
Frih. Armfelt, Magnus: Det har redan förut blifvit här
upplyst, att pluraliteten af Lag-Utsk:ts ledamöter delade de åsig
-
Den 11 Juli {. m.
381
ter, hvilka Hr Olivecrona nyss framställt, nemi. att dödsstraffet,
såsom öfverflödigt och skadligt, helt och hållet borde afskaflas.
Då nu majoriteten inom Utsk:t ej vidhållit denna åsigt, anser
jag mig pligtig att uppgifva de skäl, som hafva dertill föranledt
— åtminstone mig. Det har ingalunda varit någon fruktan —
såsom man hört samtalsvis uppgifvas, — att, derest ett beslut
om dödsstraffets afskatlande blifvit fattadt, hela strafflagen skulle
komma att stranda mot en sanktionsvägran af K. M., som gifvit
anledning till denna omkastning i beslut. Vi hafva nemi,
icke kunnat förutsätta, att en rådgifvarepersonal i närv:de ftund
skulle finnas, hvilken, ifall R. St:r fattat ett beslut, så öfverensstämmande
med billighet och rättvisa som det ifrågav:de, skulle
hafva velat tillråda Konungen att derå vägra sin sanktion, likasom
vi eller åtminstone jag, för min del, utan att träda granlagenheten
emot Konungens person för nära, ansett kunna tagas
för algjort att sonen till den utmärkte författaren af skriften:
»Om straff och straffanstalter» icke skulle tvekat alt genom sitt
bifall upphöja till lag den åsigt, som fadren så varmt försvarade.
Nej! sådane voro icke skälen, men Utsk:t befarade istället
att, derest dödsstraffet borttoges, en dylik åtgärd ej skulle
hafva blifvit af den stora allmänheten så särdeles väl upptagen.
Under sådana förhållanden, och då man ansåg rättast vara att
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom den allmänna meningen
kunde öfverföras till den rätta uppfattningen af saken, länn Utsk:t
skäligt föreslå, att öfver allt, hvarest dödsstraff i K. M:s
Propos. förekom, sätta lifstids straffarbete alternativt med detsamma.
Härigenom skulle nemi., sedan dödsstraffet flere gånger
ej blifvit tillämpadt på brott, hvilka förut ansågos endast
med dödsstraff kunna försonas, den allmänna opinionen komma
att anse delta straff öfverflödigt, hvarigenom dess borttagande
ur strafflagen skulle gå af sig sjelft.
Beträffande sedermera 2:dra och 3:dje straffgraderne, anser
jag vara af särdeles vigt att båda linnas, enär man genom den
3:dje får en ganska väl behöflig mellanlänk mellan straffarbete
och böter; och anser jag denna straffart så nyttig och nödig att,
derest fängelse icke redan hade funnits, jag skulle hafva föreslagit
en dylik strafifgrad.
Hvad slutligen vidkommer den 4:de straffgraden eller böter,
anser jag densamma vara alltför väl af behofvet påkallad, och
att ingalunda tiden för dess borttagande ännu är inne.
Jag anhåller om bifall till denna §, sådan den af Lag-Utsk:t
blifvit framställd.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den förev:de §:n, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till densamma, och då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
382
Den 11 Joli f. so.
2:dra §:n.
Frih. Armfelt: Med stöd af de skäl, som finnas åbero
pade
i Hr Lemchens reservation, får jag anhålla om bifall till
densamma. Då de argumenter, som tala såväl för som emot
dödsstraffets verkställande offentligt, så ofta blifvit upprepade,
vill jag ej andraga dem. Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att då hufvudsakliga anledningen till dödsstraffets
offentliga verkställande måste antagas vara alt bereda allmänheten
visshet derom att berörde straff' blir i laga ordning verkställt,
— den tryckfrihet, vi här i landet ega, innebär fullt tillräcklig
garanti emot alla missbruk i detta hänseende, samt att
dessutom det förslag, som jag nu till antagande förordar, innefattar
föreskrift alt till afrättning flera i förslaget uppräknade
personer skola kallas, ehuru det visserligen afser deras afskaffande
såsom frispektakel.
Hr Olivecrona: Ehuru, då ransakningen vid underrätt
är offentlig, det vore konseqvent att äfven låta den sista akten
försiggå offentligt, kan jag icke neka till att å andra sidan så
många skäl tala för lämpligheten af att från afrättningens bevistande
utestänga den stora massan af folket, att jag helt
och hållet instämmer med Frih. Armfelt.
Hr Lemchen har i sin reservation påpekat de störande
uppträden, som vanligen vid sådana tillfällen ega rum. Den
stora obildade massan kommer nemi. dit, icke i afsigt att se en
handling af rättvisa, utan för att bevista ett frispektakel. Då
nu erfarenheten bekräftat, att åskådandet icke medför den minsta
afskräckande verkan på personer, som hafva benägenhet för
att begå brott, enär, enligt uppgifter från Engelska brottmålsstatistiken,
största antalet af de der afrättande varit sådane, som
alltid bevittnat exsekutioner, synes mig bäst att exsekutionen får
försiggå utan offentlighet. Jag får derföre, hufvudsakligen på de
af Hr Lemchen i hans reservation anförda skäl, i likhet med
Frih. Armfelt, yrka bifall till nämnda reservation.
Hr Dalman: Förekommen af de tvenne föreg:de talarne,
ber jag endast att med dem få förena mig.
Hr von Ehrenheim, Per: I motsats till de föreg:de
värde talarne, får jag yrka bifall till Utsk:ts förslag. Det svues
mig nemi. vara alldeles gifvet att, endast genom afrättningens
offentlighet, visshet om sättet, hvarpå afrättningen har försiggått,
utaf den stora allmänheten vinnes. 1 annan händelse kan ju ett
rykte sprida sig att, genom oskicklighet, en grymhet blifvit
begången.
Jag fäster mig särskildt vid det förslag, Hr Lemchen framställt,
att 8 personer bland kommunalnämndens medlemmar skola
vara närv:de vid exsekutioners verkställande. Då ett sådant uppdrag
vore af särdeles obehaglig beskaffenhet, tror jag det skulle
Ben 11 Jali f. m.
383
blifva ganska svårt alt erhålla det tillräckliga antalet personer,
helst som jag ingalunda föreställer mig att de dertill kunde blifva
tvingade.
Gr. Sparre: En talare har, med åberopande af Hr Lem
chens
reservation, förklarat, att, med afseende på den offentlighet,
som i vårt land är så allmänt iakttagen, det icke vore att
befara, att den ene missdådaren komme alt afrättas i den andres
ställe. Just med afseende på den offentlighet, som härvid
alla tillfällen eger rum, är det enligt min öfvertygelse öfverensstämmande
med andan i allmänhet, att dödsstraffet äfven verkställes
offentligt; och tror jag äfven, att, ju mer man önskar
dödsstraffets afskaffande, desto mera lämpligt är det att ej besluta
en annan method för dess verkställande. J)å dessutom
de misstankar, som kunna uppstå i afseende derpå, att den
rätte brottslingen ej blifvit bestraffad, aldrig kunna vederläggas,
finner jag deri ytterligare skäl lör alt yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
II. Exc. Ilr Frih. De Geer. Då jag till största delen blifvit
förekommen af Gr. Sparre och Hr von Ehrenheim, ber jag att
få med dem förena mig uti anhållan om bifall till Utsk:ts förslag.
Jag vill blott tillägga, att, i händelse en omfattande reform
i afseende på dödsstraffets verkställande numera vore af behofvet
påkallad, flera förändringar, än de af Utsk:t ifrågasatta, borde
komma i öfvervägande. Het ohyggligaste i det nuv:de sättet för
verkställigheten, är t. ex., för min känsla, att halshuggningen
sker med menniskohand, och jag skulle derföre företrädesvis
önskat anbefallande af guillotinen.
Gr. Hamilton: I)å jag hoppas att, om Utsk:ts förslag
blir antaget, dödsstraffet ganska sällan kan komma i fråga, ligger
det mindre vigt på ifråga vide förslag än som eljest saulle
vara förhållandet. Jag anser emellertid att, så länge lagen godkänner
dödsstraffet, samhället äfven bör besluta, alt dess verkställande
sker på ett sätt, som icke förorsakar flere olyckliga
verkningar än det i och för sig sjelf medförer. En dylik olycklig
verkan uppkommer utan tvifvel, om åskådandet af detta straffs
verkställande får blifva ett frispektakel för en allmänhet, som
ingalunda derigenom afskräckes, utan tvärtom ledes på tanken
om brott.
Det är hufvudsakligast af detta skäl, som jag anser någon vigt
ligga derpå att ej dödsstraffet, likasom hittills, verkställes offenligt.
Hvad beträffar den af Hr von Ehrenheim gjorda anmärkningen,
att rykten skulle uppkomma derom, alt oriktig person
blifvit afrättad, i händelse straffet skulle verkställas inom fängelsets
murar, tror jag ej något sådant vara att befara, då flere personer
af kommunalnämnden alltid skola vara närv:de.
Vidare har samme värde talare yttrat betänkligheter vid
att personer af kommunalnämnden skulle finnas beredvillige att
384
Den 11 Juli f. m.
assistera vid ett så förfärligt spektakel som en halshuggning.
Jag vill endast i afseende härpå anföra det faktum, att tusental
af personer med begärlighet strömma till för att åse en afsättning;
och under sådane förhållanden lärer väl ej svårighet möta
för anskaffandet af blott 8 personer.
Jag anhåller om bifall till Hr Lemchens reservation.
Hr Olivecrona: Jag är förekommen af den siste värde
talaren, i afseende på min afsigt att vederlägga det påståendet,
att rykten säkerligen skulle spridas rörande hvarje afrättning,
ifall densamma skulle verkställas inom fängelsemurarne.
Jag vill derföre nu endast i korthet påpeka, huru i detta
afseende förhållandet är i andra länder. Utan att vilja tala om
de Amerikanska staterne, håller jag mig blott till Preussen,
Bayern, Wurtemberg, Baden, Sachsen, i hvilka alla länder dödsstraffet
verkställes inom fängelset; och så vidt jag kunnat af
officiella uppgifter rörande detta ämne finna, hafva ej några olägenheter
häraf uppstått, utan tvertom ett lyckligt resultat. Afven
i England, efter sedan frågan derom förevarit i Parlamentet,
tillsattes en kommission, hvilkens alla medlemmar yttrade
sig för detta straffs undergående utan offentlighet. Jag vet likväl
ej af hvad anledning frågan härom sedermera derstädes förföll.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till Hr Lemchens reservation.
Hr Dalman: Jag begärde endast ordet för att, i afseende
å Hr von Ehrenheims yttrande, att dödsstraffets totala afskaffande
skulle forlskyndas genom dess verkställande offentligt, få
framställa en alldeles motsatt åsigt. Jag har visserligen aldrig
sjelf varit närv:de vid någon afrättning, men jag har hört af
dervid tillstädesvarande personer, att en halshuggning af den stora
massan mera betraktas såsom ett begärligt frispektakel, än såsom
en varnande akt af rättvisan. Under sådane förhållanden
och då afrättningens verkställande i allt fall ej komme att sakna
vittnen af ledamöter utaf kommunalnämnden, tillstyrker jag
för min del bifall till Hr Lemchens reservation.
Gr. af Ugglas, Ludvig: De, som nyss, då fråga varom
dödsstraffets afskaffande, talade för dess bibehållande, framhöllo
den omständigheten, att, om man också ur theoretisk synpunkt
kunde bortresonnera dödsstraffet, dess afskaffande i verkligheten
likväl ej kunde, till följe af den allmänna opinionen, ega rum.
Jag behöfver i detta hänseende endast erinra om hvad som
passerade för 18 å 19 sedan, då konung Oscar, tillfölje af sitt
milda sinnelag, ej ville stadfästa någon dödsdom, att nemi. man
började att handgripligen utkräfva vedergällningsrätlen. Som vi
veta, upphörde ej detta förr än en och annan dödsdom åter trädde
i verkställighet.
Då det är angeläget att den allmänhet, som önskar dödsstraffets
bibehållande, äfven är öfvertygad om att dess verkställande
-
Den 11 Jnli. f. sn.
385
lande verkligen egt rum, oell då, tillfölje af de rykten, som kunde,
oaktadt vittnens närvaro, uppstå i afseende på afrättningens verkställighet,
samma olyckliga följder måhända nu komme att inträffa
som jag nyss omförmält egde rum under de första åren af
Konung Oscars regering, anser jag lämpligast vara att dödsstraffet
försiggår offentligt; och anhåller jag derföre om bifall till
Ulsk:ts förslag.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Då jag hufvudsakligen
blifvit förekommen af den siste värde talaren och då tiden renan
är långt framskriden, vill jag ej trötta R. o. Ad. med
något vidare ordande i ämnet, utan endast anhålla om bifall till §:n,
sådan den lyder i Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n enligt Utsk:ts
förslag och dels al Frih. Armfelt, att l{. o. Ad., med afslag derå,
måtte besluta, att §:n skulle erhålla följande lydelse: »Dödsstraff
skall verkställas genom halshuggning å tjenlig instängd plats vid
det häkte, der den dömde finnes, i närvaro af exsekutor, vederbörande
prestman samt minst åtta af kommunalnämnd eller stadsfullmäktige
utsedde män; varde ock de personer,som den dömde
eljest må äska, dertill kallade. Före straffets verkställande gifves
den dömde lämplig tid att sig bereda. Den afrältades kropp
varde i stillhet å närmaste begrafningsplats jordläst. Skola (lera
undergå dödsstraff; då må det ej å endera verkställas i den andres
närvaro».
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag, hvartill svarades många ja,
blandade med nej, och sedermera propos. på afslag derå och
antagande af Frih. Armfelts förslag till §:ns lydelse, då svaren
utföllo med mångå nej jemte åtskilliga ja; hvarefter propos. på
bifall till §m enligt Utsk:ts förslag förnyades, samt besvarades
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Hr Olivecrona begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller 2 § i 2 kap. af Lag-Utsk:ts, i Betänk:t
N:o 35 afgifne, förslag till straff-lag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna § och antager i stället
det förslag till §:ns lydelse, som Gnnes intaget Hr Lemchens
reservation»,
H. V. 25
386 Den 11 Juli f. m.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—27.
Nej—13.
Härefter blef, uppå framställd propos., lagförslagets fortsatta
pröfning uppskjuten till e. m:s plenum.
Upplästes ett af Gr. Hamilton, Malcolm Walter, ingifvet
mern. af följande innehåll:
Som jag af tjenstegöromål fortfarande är hindrad att deltaga uti
Banko-Utsk:ts arbeten, får jag vördsamt anhålla att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att
vara ledamot i nämnde Utsk.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall; och anmodades Ståndets Hrr Elektorer att
utse en ny ledamot i Banko-Utsk:t efter Gr. Hamilton.
Hr Lagergren, Anders, hade inlemnat ett mern., som nu
upplästes och lydde aålunda:
Hos Hr Gr. o. Landtm, samt Höglofl. R. o. Ad. får undertecknad
ödmjukl. anhålla, att, då jag för angelägenheters skull
en längre tid från riksdagen måste aflägsna mig, få med bibehållande
af min riksdagsmannarätt afsäga mig den Bänkmansbefattning
jag för lt:te Bänkmans-afdelningen innehar, likasom
ock min plats i förstärkt Bevilln.-Utsk.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, åtskiljdes Ståndet
kl. j 3 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Den 11 Juli e. m.
387
Lördagen den 11 Juli 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justeradss prot:t för den 8 sistl. April f. m.
Frih. Alströmer, Oscar: Som jag nödgas afresa från
hufvudstaden och icke kan bestämma dagen lör min återkomst,
får jag vördsamt anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig mina befattningar såsom Elektor och
ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels Ståndets
Hrr Bänkman att utse en Elektor efter Frih. Alströmer, dels
ock Elektorerne att välja en ny ledamot i Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:t efter densamme.
Fortsattes pröfningen af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 35, i ani.
af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels
ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
2:dra kap.
3:dje—8:de §§:ne.
Biföllos.
9:de §:n.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag gillar fullkomligt syftningen
af denna §, att nemi. från utmätning för böter undantaga
de i §:n omförmälda saker, men jag beklagar alt Utsk:t
begagnat så obestämda uttryck, att åt exsekutorernas godtycke
h. o. h. öfverlemnas att vid hvarje särskildt tillfälle, då utmätning
skall ske, bestämma huru detta lagrum bör tillämpas.
Här säges, att i mät för böter får icke tagas den sakfäldes
enda fasta egendom, utan att någon bestämning finnes huru
stort det maximum, som här alses, bör vara, och detta fastän
enda fasta egendom likasåväl kan betyda en ringa hemmansdel
som en ofantlig possession; visserligen står det sedermera i §:n
388
Den 11 Joli e. m.
»hvaraf han sin nödiga bergning häfver», men detta begrepp,
»nödig» bergning, är äfven ganska obestämdt; likaså »nödig bostad»,
»till jordbruket hörande lösören» o. s. v.
Om man vill göra något i denna riktning, tror jag derför
att det vore lämpligast att bestämma ett visst belopp, som vore
fritaget från utmätning, så att exsekutor hade någon bestämd
föreskrift att gå efter. Skulle den nu föreslagna §:n komma
att tillämpas, vet jag icke någon annan grund, hvarefter man
skulle kunna bestämma begreppen »nödig» och »behöfver», än
efter hvad som enligt bevillnings-förordn:n är fritt från utgörande
af bevillning, trehundra rdrs inkomst, och, då jordegendom
endast anses gifva tre proc., fast egendom till ett värde af 10,000
rdr. Enligt min tanke kan derföre den nu föredragna §:n icke
af R. o. Ad. oförändrad bifällas; utan om man önskar göra något
i samma syftning som Ulsk:t, vore man nödsakad att återremittera
denna punkt, för att få den h. o. h. omarbetad. Mig
synes likväl, att det vore mera skäl att återgå till K. M:s förslag
med den förändring, att ordet »deras» utbyttes mot orden
»hans och hans husfolks»; hvarföre jag anhåller att Hr Gr. och
Landtm, täcktes frarnsiälla propos. på bifall till denna §, sådan
den lyder i K. M:s Propos., med den af mig nu föreslagna
förändring.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller vördsamt
om det Höglofl. Ståndets tillgift för att jag vågat taga ordet i
detta ämne, hvari, jag erkänner det, min insigt är ganska ringa.
Jag har likväl ansett mig skyldig att emot denna § framställa
några erinringar. I en tiri, då lagskipningen allt mera och mera
tyckes frångå den gamla regien »ruan skall mera hålla sig till
lagens anda och mening, än till dess bokstaf», synes det mig
vara skäl att använda största omsorg på redaktionen af hvarje
lagparagraf.
I den nu föredragna läses likväl »ej nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn», ett
stadgande, som tydligt visar, att man icke tänkt sig det fall,
hvilket, enligt hvad våra brottmålstabeller gifva vid handen,
ingalunda är så sällsynt, att det just är hustrun, som blifvit
sakfälld. Jag hemställer derföre, huruvida det icke vore lämpligt,
att orden »hans hustru» utbyttes emot »dennes make». Likaledes
får jag hemställa, oin icke, när man så tillgodosett de lekamliga
beholven, det vore skäl att äfven något behjerta de andliga
och således bland det, som enligt denna § skall vid utmätning
undantagas, upptaga de mest brukliga andaktsböcker.
På grund häraf anhåller jag att §:n måtte erhålla följande
förändrade lydelse: »Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes
enda fasta egendom, hvaraf han sin nödiga bergning häfver; ej
nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören eller hvad den
sakfällda eljest till sin närings bedrifvande behöfver; ej böcker,
som för andaktsöfning nyttjas; ej nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällda, för dennes make och oförsörjda barn; ej
Den 11 Jnli e. m.
389
heller af det förråd, som i huset finnes, hvad till hans och hans
husfolks underhåll i en månads tid erfordras».
Gr. Sparre, Erik: Det är R. o. Ad. utan tvifvel väl
bekant, att man inom kriminal-lagstiftningen mycket ordat om
bibehållandet af böter såsom straff. Man har framhållit olämpligheten
af detta straff i så måtto, att det hardt drabbar den
ene, under det att det knappast kännes för den andre; att det
ofta nog för den, som det drabbar hårdast, medför fattigdom
och elände, ej blott för honom sjelf, utan äfven för hela hans
familj. Denna ojemnhet, med hvilken bötesstraffet drabbar den
skyldige, har alstrat tanken, att det borde afskaflfas; man har
likväl funnit detta overkställbart, emedan man för en mängd
smärre förbrytelser icke kunnat finna något passande straff att
sätta i stället för detsamma. Men då man sålunda nödgats bibehålla
bötesstraffet, qvarstår dock oförminskad den anledning man
haft till fruktan att genom ett strängt utkräfvande af böter en
mängd personer skulle försättas i fattigdom och elände. Det
kan icke vara förenligt med statens intresse att, genom utkräfvande
till yttersta skärfven af ådömda böter, bringa på fattighuset
personer, hvilka, om deras små tillgångar fått vara qvar,
genom sitt arbete kunde hafva försörjt sig och sina familjer.
Genom min ställning såsom embetsman har jag varit alltför ofta
i tillfälle att se menniskor på detta sätt beröfvade sin bergning
och drifna ifrån hus och hem, för att jag skulle tro, att det
kunde räknas Lag-Utsk:t till last, att det vid bestämmandet af
det fall, då böter få uttagas, gått lindrigare tillväga än K. M.
föreslagit.
Man har anmärkt, att stadgandena i den nu föreslagna §:n
skulle vara allt för obestämda; jag erkänner det. Det hade
varit önskligt att finna mera bestämda uttryck, men såväl af
detta förslag, som af det, hvilket finnes inlaget uti Högsta Domstolens,
K. M:s Propos. bilagde prot:r, finner R. o. Ad. att stora
svårigheter i detta afseende möta. Jag har haft tillfälle öfvertyga
mig derom, att ordalagen uti det af tvenne ledamöter
utaf Högsta Domstolen framställda förslag af sjelfva dessa ledamöter
icke ansetts vara fullt tillfredsställande, och Utsk:t har
flerfaldiga gånger försökt att åt denna fråga gifva den lämpligaste
lösning, samt kommit till det resultat, som här blifvit framstäldt
till det Höglofl. Ståndets pröfning och afgörande.
För min egen del får jag erkänna att jag mycket tvekat, om
icke det lämpligaste och enklaste skulle vara, att endast då den
tilltalade sjelf uppgifvit den egendom, som skulle gå till böternas
gäldande, finge de uttagas, men då det till äfventyrs kunde
synas vara väl långt gånget, har jag instämt i Utsk:ts förslag
att gå tillväga på ett annat sätt.
Den nu föreslagna §:n tror jag icke går längre, åtminstone
icke synnerligen längre än nu gällande lag i 5:te kap. 8:de
§:n straffbalken stadgar. Det nämnde lagrummet lyder: »Ej
390
Dea lt Toli e, m,
må böter utsökas af bonde, der han ej förmår dem betala utan
hemmanets förderf och ödesmål; ej eller af den, som lider deraf
brist på föda och uppehälle; utan umgälle den brott sitt med
kroppen.» Om man jemför detta stadgande med det, som Utsk:t
föreslagit, synes det mig, att det sednare innehåller ett förtydligande
af det förra. Att, såsom en värd talare här föreslagit,
en uppskattning af exseluitor skulle ske, huruvida den fällde egde
300 rdrs inkomst, tror jag ingalunda vore rådligt att stadga,
äfven örn man derigenom skulle kunna utkräfva böter i åtskilliga
fall, der sådana efter Utsk:ts förslag icke komma att utsökas.
På dessa skäl och då man genom det nu föreslagna stadgandet
skulle komma grunden till vår nu gällande lag ganska
nära, anhåller jag om bifall till den föredragna §:n.
Hr Carleson, Eduard Henrik: För min del får jag
bekänna, att jag, i motsats till Gr. Sparre, anser väl K. M:s
Propos., men icke Utsk:ts förslag utgöra ett förtydligande af nu
gällande lag. Ulsk:ts förslag är, om jag icke allt för mycket
misstager mig, hemtadt från en reservation af en ledamot af
Högsta Domstolen, och de motiver för sitt förslag, som denne
ledamot anfört, visa bäst, att till och med han ansåg, att nu gällande
lag icke hurde så tydas, som Gr. Sparre förmenat. Den
tydning, att för böter icke skulle få utmätas den fasta egendom,
hvaraf den saklällde hade sin bergning, eller det som den sakfällde
till sitt yrkes bedrifvande behöfde, härleder sig från K.
Brefvet den 29 November 1744, men, så vidt jag vet, har den
aldrig blifvit antagen annat än af enskifta utmätningsförrältare,
och icke ens då, såsom den siste värde talaren antydde, i samma
utsträckning, som Utsk:ts förslag innebär. Såsom jag nämnde,
är K. M:s förslag ett mycket bättre förtydligande af lagens
stadgande; Utsk:ts skulle åter leda derhän, att antingen en nitisk
exsekutor förorsakade högst trassliga och kinkiga rättegångar, eller
ock att utmätning icke komme att ske hos någon annan än den
rike, för hvilken böterna icke utgjorde något kännbart straff;
alla andra skulle få betala, om de ville, men annars undergå
förvamllingsslraff. Enhvar skulle således komma att välja, om
han ville erlägga böter eller undergå fängelse vid valten och
bröd, och bötesstraffet skulle, till följd af de bestämmelser Utsk:t
här infört, och den redaktion, som denna § erhållit, blifva det
sämsta och olämpligaste straff man kunde uttänka. Dertill kommer,
att om, hvilket jag tror skulle blifva förhållandet, de, som
blifvit dömde till betydligare böter, ville i stället underkasta sig
fängelsestraff, skulle detta stadgande kunna hafva en ganska
menlig inverkan på hela kriminallagen. Fängelserna skulle blifva
befolkade af sådana, som tindergingo lörvandlingsstraff, och fängelsestraff
komme då icke att räknas såsom något vanhederligt. Utsk:ts
förslag skulle således förorsaka en förvridning af straffarterna,
och då K. M:s Propos. deremot endast innefattar ett förtydligande
af gällande lag, till förmån för den fattige, men Utskds innebär en
Den 11 Jnli e. m.
391
högst betydlig afvikelse från livad hittills varit iakttaget i praxis,
och endast skulle vara till den rikes förmån, får jag vördsamt
anhålla om afslag å Utsk:ts förslag samt bifall till den K. Pro*
pos:n, i afseende å den nu föredragna §m.
Gr. Sparre: Då den siste värde talaren har yttrat, att
de af Högsta Domstolens ledamöter, som framlagt ett förslag
i samma syftning som Lag-LJtsk:ts, icke skulle vara af samma
mening som jag, i afseende å tydningen af nu gällande lag, anhåller
jag att få uppläsa några delar af deras yttrande, som
finnes bilagdt den K Propos:n. I början af detsamma läses
nemi.: »Nu gällande stadgande i detta ämne, 5:te kap. 8:de §:n
straffbalken, jemte den i K. Brelvet den 29 November 1744
meddelade förklaring, synes gifva rum för antagande af den
mening, att till böters gäldande icke skall utmätas sådan
egendom, som utgör det oundgängliga medlet för det yrke, —
vare sig jordbruk, handtverk, eller hvad lofligt näringsfång sorn
helst, — hvaraf den bötfällde har sin försörjning, utan om annan
tillgång saknas, brottet med kroppsstraff umgallas.» Väl
hafva samma ledamöter å följ:de sida yttrat: »I lagskipningen
har, med olika tydning af straffbalkens ofvanåberopade stadgande,
förekommit tvifvel, om grundsatsen vore så långt erkänd,
som nu är anfördt.» Men imellertid synes jag likväl hafva skäl
för min uppfattning af deras åsigter i detta ämne. Såsom ännu
ett ytterligare stöd för densamma anhåller jag att lå uppläsa
följ:de: »Skulle ock detta icke antagas, torde dock tillfället af ny
strafflags utfärdande böra begagnas för tillvägabringande af en
föreskrift, som uppfyller rättvisans kraf och iakttager det allmännas
fördel, med hvilken det synes icke vara förenligt att af
eqvivalenta straffarter för de lindrigaste lagölverträdelserna begagnas,
der det kan undvikas, en sådan, som botar att öka
prolelärernas, ändock allt lör talrika, för sjelfva samhällsordningen
högst oroande, klass. Det vore öfverflödigt att här närmare
erinra derom, att kronans inkomst af böter alls icke är,
icke kan vara något i lagstiftningen om straffen och deras verkställighet
framstående ändamål, utan blott en tillfällig, i sjelfva
lagstiltningsgruiiderna ang:de stralTarternas val, utan all uppmärksamhet
lemnad följd deraf att egendomsförlust tillämpas såsom
straff.»
Om en person eger en liten jordlapp, hvarpå han jemte
sin familj har sin tarfliga bergning, hemställer jag, huruvida det
kan vara lämpligt och staten värdigt, att han för erläggandet
af böter för en lindring förseelse utdrifves från denna jordlapp
och jemte sin familj faller fattigvården till last, hvilket blir följden
deraf, att en mindre jordbrukare, hvars hela existens är
den jordtorfva han eger, drifves derifrån. Böter äro, som jag
nyss hade äran nämna, på det hela taget, en ganska olämplig
straffart, men då de skola bibehållas, bör man tillse att de
komma att utgöra ett rättvist straff. Detta blefve böterna likväl
icke, om man från den rike skulle taga hvad som för ho
-
393
Den 11 Juli e. m.
nom knappast hade något värde, men från den fattige deremot
allt hvad han egde.
För min del hyser jag icke, såsom en föreg:de talare, den
fruktan, att mången, som ganska väl kunnat betala böterna,
skulle i stället underkasta sig fängelsestraff, och att fängelserna
derigenom skulle blifva öfverbefolkade. Man måste nemi. komma
ihog, att, enligt 10:de §:n i detta kapitel, böterna alltid
skulle komma att förvandlas till vatten och bröd, och att det
således i allmänhet endast blefve fråga om några få dagar för
hvarje bötfälld. Jag upprepar att böter äro ett olämpligt straff,
men då lagstiftningen icke kan undgå att begagna detsamma,
bör man tillse att detta straff blir så litet orättvist sorn möjligt,
och att de skadliga verkningarne deraf, att bötesstraffet ojemnt
drabbar den ene och den andre, förmedlas genom att det på ett
moderat och klokt sätt tillämpas.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Utan att vilja inlåta
mig i någon diskussion ang:de sjelfva hufvudfrågan, täger jag
mig friheten yttra några ord om de följder, som de af Utsk:t
föreslagna stadgandena skulle medföra i afseende på utmätningarne.
Jag är öfvertygad om att, såvida Utsk:ts förslag antages,
det skulle vara omöjligt att utsöka böter åtminstone i de provinser
der befolkningen är nog intelligent att genom rättegångar
söka få sin vilja fram; der skulle knappast någon utmätning för
böter kunna ske utan att klagomål öfver utmätnings-lörrältningen
skulle inkomma till Konungens Befh:de, emedan det funnes
så många sätt att göra det troligt att lagens mening icke blifvit
af exseluitorn iakttagen. Att en lag, som skulle medföra
sådana följder, icke är önskvärd, synes mig naturligt. K. M:s
förslag deremot gifver icke anledning till några med dessa jemförliga
svårigheter, och jag skulle således, såväl på de af Hr
Carleson anfonia skäl, hvilka, såvidt jag förstått att bedöma dem,
äro fullkomligt giltiga, som ock på de af mig nu anförda önska,
att denna § antoges, sådan den blifvit af K. M. föreslagen. Skulle
likväl det Högloft. Ståndet hysa betänkligheter mot en så sträng
utmätningslag, återstår likväl alltid det af Hr von Koch gjorda
förslag att bestämma det böter icke fick utmätas fränden, som
blott hade 300 rdrs inkomst. Att exsekutor i detta fall skulle
hafva någon svårighet att uppskatta den sakfäldes inkomster,
kan jag icke fatta, enär han elter nu gällande bevillnmgs-förordn.
endast behöfde se efter uti taxcringslängden till huru stor inkomst
den ifrågav:de personen der vore uppförd. Jag kan således
icke inse att några stora praktiska svårigheter skulle omöjliggöra
ett dylikt stadgande, ehuru jag för min del icke anser
det nödigt, utan anhåller om bifall till K. M:s Propos.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag får förena mig med dem,
som anhållit att, med afslag å Utsk:ts förslag, K. M:s Propos.
i den nu föredragna §:n måtte bilällas. Skälen härtill anser jag
ligga ganska nära för en hvar, som närmare granskar Utsluta
Oen il Juli e. m.
393
förslag. Om det antages, skulle benådningsrätten till ej obetydlig
dol flyttas från Konungen till hvar och en kronofogde, hvilken
komme att hafva i sin makt att låta en person, den han
ville gynna, betala böterna eller undergå förvandlingsstraff, allt
elter som den tilltalade sjelf funne för sig lämpligast. Det saknas
ingalunda exempel på följderna af dylika sväfvande författningar,
och sednast vid denna riksdag lia vi haft ett dylikt.
Hvad jag nu syftar på är otydligheten i författningen om bränvinstillverkningen,
i afseende deruppå, huruvida, då någon fälles
till ansvar för oloflig sådan tillverkning, tillverknings-afgiften eller
böterna skola först utgå, hvarigenom handt att den sakfällda
fått, till undgående af forvandlings-straff, erlägga böterna, men
lemnat tillverknings-afgiften ogulden, och således icke i sjelfva
verket för sin olofliga näring vidkänts annan eller strängare påföljd,
än om den varit lofligen utöfvad.
Jag tror således att i praktiskt hänseende är icke det förslag
Utsk:t här framställt tjenligt, emedan det skulle komma att
bero på en underordnad tjensternans godtycke, på hvad sätt en
person skulle försona sitt brott. Jag anhåller derföre att den
nu föredragna §:n måtte antagas, sådan den lyder i K. M:s
Propos.
Frih. Armfelt, Magnus: Den siste värde talaren har yttrat
att, genom antagande af Utsk:ts förslag, det skulle blifva
kronofogdarne, som bestämde, om den sakfälde komme att. införpassas
till länshäktet för att undergå förvandlingsstraff eller
erlägga de ådörnda böterna. Om den sakfälde sjelf önskar att
försona sitt brott genom att betala de ådörnda böterna, och han
verkligen kan erlägga dessa böter, lär väl ingen kronofogde kunna
hindra honom derifrån, äfven om den bötfällde, lör att förskaffa
sig penningar till detta ändamål, sk tille nödgas sälja sin
enda fasta egendom. Vill åter den läkfälde icke frivilligt erlägga
böterna, utan det måste gå till utmätning, lär kronofogden
icke kunna och — om han ledes af tanken på egen förmån —
icke böra inkomma med ett sådant vitsord, som förklarade, att
den bötfällde saknade tillgång, derest denne verkligen eger tillgång
till böterna, utöfver det som blifvit i Utsk:ts förslag till §:n
upptaget. Att de saker, som der blifvit nämnde, undantagits,
har berott derpå, att Ulsk:t sökt göra för sig klart, huruvida
det vore bättre, att böterna komme att utgå i alla möjliga fall,
äfven om derigenom den saklaldes och hans familjs vällärd skulle
sättas på spel, eller att de endast komme att utgå i de fall, då
det kunde ske utan lära för den sakfäldés och hans familjs bergning.
Som Utsk:ts Hr Ordförande redan yttrat, är detta ett
stadgande, hvilket icke är lätt att formulera, så att man förenar
mildhet med bestämdhet. Det förslag till ifrågav:de §, som
blifvit af tvenne Hrr ledamöter i Konungens Högsta Domstol
afgilvet, tyckes mig icke vara lyckligt sammansatt. Utskit har
med ledning af detta förslag uppgjort det nu föredragna, cch
det synes mig, som om Lag-Utsk:t på ett lyckligare sätt löst
394
Dea 11 Juli t. a.
sin uppgift. Huruvida man nu bör antaga Utsk:ts eller K. M:s
förslag, beror i sin yttersta konseqvens på, om man anser det så
angeläget att böter i alla händelser komma att utgå, eller om
man anser det nödvändigt att de icke få utkräfvas, då det skulle
förorsaka den bötfälldes ruin. För min del hyllar jag den sednare
grundsatsen och får derföre vördsamligen anhålla om bifall
till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: I mitt förra yttrande tog jag mig friheten
att orda om annat än det, som nu är föremål för föredragnin
gen,
nemi. hvad som för böter icke får i mät tacas. Jag trodde
icke att man, då frågan är om hvad som ej får tagas i mät,
kunde dermed sammanblanda det fall, då en person sjelfvillig!
betalar honom ådömda böter. Det är först när den bötlällde
icke vill betala, som det skrides till utmätning och fråga uppstår
om hvad som får i mät tagas. I detta sista fall — det
enda som nu utgör föremål lor öfverläggningen — skulle det ju,
enlist l:tsk:ts förslag, blifva öfverlemnadt åt kronofogdens godtfinnande,
att bedöma, hvad den bötlällde kan behöfva för sin
närings bedrifvande, hvad lian behölver till sin nödiga bergning,
och hvad som kan anses höra till lösören, nödiga för jordbruket.
Granskar man dessa föreskrifter, skall man i dem alla finna
mycken obestämdhet, och der sådan finnes, är äfven rum för
godtycke. Att böter icke må obarmhertigt utkräfvas, synes mig
genom den K. Proposm vara förebygdt, hvarför jag anhåller om
bifall till densamma.
Gr. Sparre: Man har mycket klagat öfver det obestämda
och otydliga i de föreskrifter, som Utsk:t föreslagit, men jag
hemställer, om stadgandet i nu gällande lag, hvilket jag nyss
tagit mig friheten för det fliiglofi. Ståndet uppläsa, är mera bestämdt,
och om några klagomål derölver förnummits.
Såsom åtskilliga föregående talare, kan jag icke hysa någon
farhåga att kronofogdarne skulle blifva för blödsinta, så att de
icke skulle komma att utsöka ådömda böter; något sådant gifver
icke erfarenheten vid handen, den talar deremot mycket mera
derom, att böter af dem blifvit med nog stor hårdhet utkräfda. Det
säkra är, att, huru man än skrifver lagen, skall man aldrig kunna
hindra, att den, som vill jndandraga sig att betala böter, på
ett eller annat sätt kan ställa så till, att det synes som om han
icke hade något, som kunde för böterna utmätas; skilnaden blir
blott att, om man gör lagstadgandet strängare, nödgar man den
sak fällde att gifva sig sken af att vara i mindre goda omständigheter
än han i sjelfva verket är.
Hr Carleson: Mot Hr Gr. Sparre tillåter jag mig erinra,
att Hr Gr:n icke lärer kunna påstå, att det varit hvarken lagberedningens
eller lagkomiténs mening att göra undantaget från
utmätning lor böter så vidsträckt, som Utsk:t föreslagit, äfvensom
att K. M:s förslag icke skulle vara öfverensstämmande med
Den 11 Juli e. m.
395
dessa komitéers åsigter. Ett ytterligare stöd för min mening
att nu gällande lag icke kan tydas så, som nyssnämnde talare
gjort det, herntar jag derutaf, att till och med de tvenne ledamöter
af Högsta Domstolen, hvilka hyllat samma åsigt som
Utsk:l, icke vågat säga mera än att »nu gällande stadgande i
detta ämne, 5: 8 Straff-balken, jemte den i K. Brefvet den 29
November 1774 meddelade förklaring, synes gifva rum för antagande
af den mening» etc.
Jag skulle ingalunda vilja motsätta mig en omredigering
af denna §, om dermed åsyftades att skydda den fattiges rätt,
men så är icke förhållandet, utan följden af en förändring, sådan
den från motsidan blifvit yrkad, skulle blifva den, att det
öfverlemnades åt den sak fälldes eget val, antingen han hellre
ville betala böterna eller underkasta sig fängelsestraff.
Jag fortfar derföre i mitt yrkande.
Gr. Sparre: Med anledning af Hr Carlesons sista yttrande,
ber jag att få fråga den värde talaren, om han tror, att någon
annan, än en utfattig stackare, underkastar sig att sitta på
vatten och bröd, i stället för att böta?
Hr Nordenfelt: Det är visserligen icke något ovanligt
att de, som ganska väl kunna utgöra böterna, hellre underkasta
sig lörvandlingsstraff. Jag kan icke uppgifva några särskilta
exempel, men i det län, der K. M. i nåder förordnat mig till
styresman, förekomma ofta dylika fall, då den tilltalade underkastar
sig några lå dagars fängelse vid vatten och bröd hellre
än att betala böterna, emedan, sorn de säga, »länsmannen icke
skall lä något för att han angifvit mig.»
Hr Carleson: I anledning af Gr. Sparres till mig framstälda
fråga, får jag erinra den värde Gr:n, att ensamt enligt
detta lagförslag kunna böter ådöirias till ett belopp af 1000 rdr,
och enligt särskilta författningar till än högre belopp, hvilka vid
förvandling motsvaras af 20 dagars fängelse vid vatten och bröd.
Mig synes det derföre fullkomligt sannolikt, att mången, som
utan fara för sin bergning skulle kunnat betala ett dylikt bötesbelopp,
hellre likväl vill undergå 20 dagars längelse vid vatten
och bröd.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n
oförändrad, dels af Frih. Hermelin bifall till densamma med
följ:de förändrade lydelse: »Ej må i mät för böter tagas den
saklälldes enda fasta egendom, hvaraf han sin nödiga bergning
halver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödige lösören eller hvad
den sakfällde eljest till sin närings bedrifvande behöfver; ej böcker,
som för andaktsöfning nyttjas; ej nödiga gång-och sängkläder för
den sak fällda, för dennes make och oförsöjda barn; ej heller al det
förråd, som i huset finnes, livad till hans och hans husfolks un
-
396
Den 11 Juli e. m.
derhåll i en månads tid erfordras;» dels af Hr von Koch, att
R. o. Ad,, med afslag å §:n enligt Utsk:ts förslag, måtte antaga
den motsvarande §:n i K. M:s förslag, med den förändring, att
ordet »deras» utbytes emot orden »hans och hans husfolks»; och
dels slutligen af Hr Carleson, att §:n måtte afslås och den mots
varande §:n i K. M:s förslag antagas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag, hvartill svarades många nej,
blandade med ja, sedermera propos. på antagande af Frih. Hermelins
förslag till §:ns lydelse, hvartill svarades nej, vidare propos.
på bifall till Hr von Köchs ofvanberörde yrkande, hvilken
propos. jnmväl med nej besvarades, och slutligen propos. på afslag
å §:n och antagande af den motsvarande §:n i K. M:S förslag,
då svaren ut föllo med många ja jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Efter det R. o. Ad., uppå Hr Gris o. Landtmis framställning,
till kontra-propos. vid den begärda voteringen antagit bifall
till §:n utan förändring; uppsattes och justerades följande voterings-propos.
:
»Den, som afslår 9:de §:n i 2:dra kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till StrafT-lag, och antager den motvarande §:n i K. M:s förslag,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. ifrågavide §, sådan den lyder i
Lag-Utsk:ts förslag.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 15.
10:de §:n.
Gr. Mörner: Enligt denna § skulle böter icke kunna förvandlas
till annat straff än fängelse vid vatten oell bröd. Jag
känner icke, huruvida meningen är, att böter, sorn blifvit ådömde
enligt särskilta författningar, deri andra förvandlingsgrunder
/tedan äro bestämda, äfven skola inbegripas under detta stadgande,
men, äfven om det skulle inskränkas till de böter, som
äro omtalade i Straff-lagen, kommer likväl en skärpning att ega
rum i åtskilliga läll, der böter förut blifvit förvandlade till enkelt
fängelse. Som jag dock icke hyser någon förhoppning att ett
enskilt förslag, i syftning att åstadkomma en rättelse i detta för
-
Den 11 Joli e. m.
397
hällande, skulle tjena till något, vill jag icke framställa något
yrkande derom, utan har endast önskat antyda, att jag i denna
del icke gillar det K. Förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jemte det jag begagnar mig
af tillfället för att reservera mig emot R. o. Ad:s nyss fattade
beslut, får jag i afseende å den nu föredragna §:n förklara, det
jag anser vatten- och brödstraffet oförenligt med den tendens,
som i öfrigt genomgår Strafflags-förslaget. Jag skall icke trötta
R. o. Ad. med att utveckla skälen till denna min åsigt, emedan
sådant nu vore utan ändamål. Jag inskränker mig således
till att i protokollet få förvaradt, att jag anser det vattenoch
brödstraffet icke bort såsom förvandlingsstraff i Sveriges lag
bibehållas.
Frih. Armfelt: Med anledning af Gr. Mörners sista yttrande
får jag upplysa att uti det »förslag till författning om nya
Strafflagens inlörande och hvad, i afseende derå, iakttagas skall»,
hvilket lör närv:de hvilar på Ståndets bord, lyder 8:de §:n som
följer: »För böter, som elter äldre lag eller författning äro eller
blifva ådömda, så ock för vitén, hvartill någon är eller varder
fälld, skall, vid bristande tillgång, utom i de fall, som i 9:de §:n
sägas, förvandling till annat straff, oberoende af det beslut, som
derom förut må vara meddeladt, ske efter nya lagen, med iakttagande
att, om brottet är löröfvadt innan samma lag gällande
blef, vitén och sådane böter, som enligt äldre lag eller författning
bort med enkelt fängelse efter Ulsöknings-balken aftjenas,
skola till fängelse efter ll:te §:n i 2:dra kap. af nya lagen förvandlas,
dock att, i thy fall, dylikt fängelse ej må på längre tid
än femtiosex dagar åläggas, och att all fråga om utgilvande eller
förvandling af sagda böter och vitén kommer att förfalla, i händelse
den dertill dömde skall för andra böter, vid bristande tillgång,
undergå högsta förvandlingsstraff vid vatten och bröd.»
Genom detta stadgande tyckes allt tvifvel om omfånget af den
nu föredragna §:n vara häfdt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, alt derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till den förev:de §:n, framställdes
propos. derå och besvarades med ja.
ll:le och 12:te §§:na.
Biföllos.
13:de §:n.
Hr Dalman: Jag förstår icke anledningen, hvarför man
fråntagit domaren den rätt att förvandla böter, hvilken han enligt
nu gällande lag har, och i stället öfvertlyttat den tillKonun
-
398
Den 11 Jali e. m.
gens Befh:de. Jag kan icke finna att denna förändring skulle
medföra någon fördel, utan tvertom understundom föranleda till
dröjsmål, särdeles då Konungens Beflude icke har sitt residens
i den stad der brottslingen sitter häktad.
Jag anhåller derför om återremiss.
Frih. Armfelt: I afseende på den af Hr Dalman gjorda
anmärkningen vill jag endast erinra, att om man jemför den nu
föredragna §:n, och dess hänvisning till §§ 10, 11 och 12 i detta
kap., med 8 § i 4 kap., med dess hänvisning till §§ 4, 5, 6, 7,
skall man finna att här endast är fråga om förvandling och
sammanläggning af böter eller sådant fängelse, hvartill ådömda
böter blifvit förvandlade. I 4:de kap. synes deremot, att all
sammanläggning och förvandling af straff, deribland något är af
urbota beskaffenhet, fortfarande tillhör domstolarne. Den förvandlingsoperation,
hvarom här är fråga, består endast uti att
addera de särskilta bötesbeloppen, och när man funnit summan
deraf, efterse uti tabellen, som finnes intagen i §:n 10, det deremot
svarande vatten- och bröd-straffet. Denna åtgärd synes
mig vara så enkel och rent mekanisk — om jag så må säga
— att jag icke hyser någon tvekan att i detta fall biträda det
K. Förslaget.
Hr Dalman: Jag medger, att den åtgärd, som här är i
fråga, är gansta enkel, men jag kan likaväl icke finna, att det
innebär någon, vare sig fördel eller konseqvens, att då domaren
kan, i sammanhang med utslaget, bestämma förvandlingsstraffet,
denna åtgärd fråntages honom och öfverflyttas till en administrativ
myndighet. Huru enkel den än må vara, innefattar den dock
ett särskildt beslut, och kan således öfverklagas. Man kan tänka
sig att, när en bötfälld blifvit införd till länshäktet[för att undergå
förvandlingsstraffet, han förklarar sig missnöjd med förvandlingsbeslutet,
hvarigenom föranledes både uppskof och trassel.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Långt ifrån att denna föreskrift
skulle förorsaka någon omgång, tror jag att den deremot
kommer att föranleda till större enkelhet, likasom den lätta uträkning,
hvarom här är fråga, icke lärer kunna förorsaka Konungens
Beflude något bryderi. Domstolarne kunna visserligen
i hvarje utslag utsätta förvandlingsstraffen för de böter, som
der ådömas, men detta gör ej tillfyllest för den händelse att
på samma gång förekomma till verkställighet tvenne eller flera
utslag, hvarigenom böter blifvit ådömda och särskildt förvandlade.
I detta läll har Konungens Beflude hittills nödgats ingå
till Hofrätten med begäran om sammanläggning och förvandling
af dessa böter. Härigenom förorsakas dröjsmål, som kan undvikas,
då förvandlingen förenklas; och någon risk synes så mycket
mindre vara förenad med denna uträknings öfverlemnande
Den 11 Juli e. m.
399
till Konungens Beflude, som dess beslut alltid kan öfverklagas
och dragas under Hofrättens pröfning.
Jag anhåller derföre om bifall till §:n.
Gr. Mörner: För min del inser jag visserligen ganska
väl att, när frågan är om förvandling af böter enligt 12:te §:n,
det leder lill mindre omgång, om Konungens Befhide kan vidtaga
denna åtgärd. Men då böter ådömas af underrätt, kan >
jag icke förstå, hvarföre man betagit domaren makten att hädanefter,
som hittills, döma den tilltalade till att böta eller att, vid
brist af tillgång, undergå emot böterna svarande fängelse vid
vatten och bröd. I lagberedningens förslag till strafflag förekom
ett dylikt stadgande, som det af Utsk:t föreslagna, men orsaken
dertill var att lagberedningen utgått från den grundsats,
att den sakfällde skulle betala så mycket af bötesbeloppet, som
han kunde, och endast återstoden förvandlas till fängelse vid
vatten och bröd. Med tillämpning af denna grundsats, var det
omöjligt för domstolen att i sjelfva utslaget bestämma förvandlingsstraffet,
utan måste detta bestämmande öfverlemnas åt Konungens
Beflude. 1 motsatts häremot, antager emellertid det
nu föredragna förslaget den princip, att om full tillgång till böterna
saknas, skola de till hela sitt belopp förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd, och den anledning, som lagberedningen
hade för antagande af ett stadgande, sådant som det nu
föredragna, är i och med detsamma bortfallen.
Då det är en vigtig regel, att man så litet som möjligt
bör sammanblanda domaremakten med den exsekutiva, synes
mig att raan åtminstone hade bort redigera denna § så, att
den icke innefattade ett förbud för domaren att i de fall, jag
ofvan nämnt, utsätta förvandlingsstraffet.
Jag yrkar således, att §:n måtte erhålla följande lydelse:
»Om förvandling af böter efter § 12 förordne Konungens
Befh:de.»
Frih. Armfelt: Som den siste värde talaren redan förklarat,
att han icke har något att erinra emot denna §, för så
vidt den har afseende på förvandling af böter efter 12:te §:n,
behöfver jag derom icke vidare orda. Hvad åter beträffar bötesförvandling
enligt 10:de och U:te §§:na, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att i 10:de §:n förekommer endast den
allra enklaste förvandling, bestående uti tillämpning af den i
§:n intagna tariff. 1 afseende på ll:te §:n, synes det mig
hafva varit en ganska onödig omgång att, då någon för sin
helsås skull icke kunde undergå vatten- och brödstraffet, Konungens
Befh:de skulle hafva ingått till Hofrätten, för att erhålla
föreskrift om förvandlingen. Något förbud för domaren
att i ett utslag utsätta det straff, hvartill böter i brist af tillgång
böra förvandlas, finnes icke i denna §; det visar sig genom
jemförelse med 12:te §:n, hvarföre jag icke finner något
hinder att bifalla §:n.
400
Den il Joli e. m.
Hr Dalman: Mig synes att §:n, sådan den nu är, innefattar
ett förbud för domstolarne att utsätta förvandlingsstraffet,
då den ålägger Konungens Befh:de att bestämma detsamma.
Detta anser jag, åtminstone i afseende på §§:na 10 och 11,
fullkomligt oriktigt, hvarföre jag fortfar i mitt yrkande att §:n
måtte återremitteras.
Gr. Mörner: För att icke splittra meningarne, får jag
förena mig med Hr Dalman i hans yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af den förev:de §:n, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades
många ja, blandade med nej, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren ntföllo med många nej, jemte åtskilliga
ja, hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades
med många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
14:de—18:de §§:na.
Biföllos.
I9:de §:n.
Hr Dalman anförde skriftligen:
Redan den äldre lagkomilén, som för mer än 20 år sedan
afgaf sitt förslag lill kriminallag, ansåg den i nu gällande lag
stadgade straffpåföljd af ärans förlust böra afskalfas, och yttrade
såsom motiv härför, att de i en stat sammanlefvandes
omdöme om »hvarandras moraliska värde, såsom fritt och beroende
endast af inre öfvertygelse och känsla, hvilka hvarken
kunde förbjudas eller påbjudas, rätteligen icke vore föremål för
yttre lagstiftning.» I stället föreslog komitén en straffpåföljd
för vissa brott, som benämndes förlust af medborgerligt förtroende
för all tid eller för viss tid, hvarmed likväl vanfrejd skulle
förenas endast då förlust af medborgerliga förtroendet vore
ådömd för alltid; men då den vore ådömd för viss tid, medförde
den endast förlust af embete, tjenst eller annan allmän
befattning med deraf följande pension, rättigheter eller förmåner,
så ock adelskap, riddareorden eller annan utmärkelse, samt
under den tid, som i domen utsättes, ovärdighet att deltaga
i val till allmän befattning och att dertill väljas eller förordnas.
Den äldre lagberedningen, som afgaf sitt Betänk. 1842,
tillstyrkte lagkomiiéns förslag. Men den nya lagberedningen,
som förordnades 2 år derelter, ansåg påföljden af vanheder för
vissa brott bättre betecknas genom lagens förklarande, att den,
som
Den 11 Juli e. m. 401
sorn dertill gjort sig skyldig, ej må i allmänt värf brukas, än
genom talesättet att han skall dömas förlustig medborgerligt
förtroende. »Lagstiftningen», yttrar beredningen, »kan svårligen
tillegna sig rättigheten att råda öfver allmänna förtroendet. Förlusten
deraf, uttalad såsom bestraffning för brott, synes nog
mycket närma sig till ärans förlust — ett straff i nu gällande
lag, hvilket blifvit på goda skäl ur lagförslaget uteslutet.» Beredningen
föreslog således, att i vissa fall brott straffas med
påföljd att den dömde ej må i allmänt värf brukas, hvarmed
förstods att han vore oberättigad utöfva embete, tjenst eller
annan allmän befattning, äfvensom att till en sådan befattning
välja, så ock att föra annans talan inför rätta. Tvenne af beredningens
ledamöter, Gr. Spens och Professorn, Doktor Schlyter,
ansågo till och med det allmänna stadgandet om förlusten
af rättigheten att brukas i allmänt värf böra uteslutas, såsom
ett appendix till straffen för visst brott, utan böra öfverlemnas
åt pröfningen i hvarje särskildt fall, med afseende ej blott å
brottets beskaffenhet, utan äfven i afseende på det ifrågav:de
varfvet, på den tidslängd, som förflutit sedan brottet begicks,
och på personens förhållande under den sedan förflutna tiden.
Högsta Domstolen, hörd öfver nämnde förslag, tillstyrkte den
af lagberedningen föreslagna förändring af lagkomiténs förslag,
med någon obetydlig jemnkning i redaktionen. Uti Propos. tili
R. St:r vid 1845 års riksdag gillade K. M. lagberedningens sistnämnde
förslag, hvilket jemväl af den riksdagens Lag-Utsk. i
det s. k. princip-betänk:t godkändes, hvarefter samma betänk,
jemväl af R. St:r bifölls.
Vid den förnyade Propostn om ny strafflags antagande, som
K. M. afgaf till 1847 års Ständer, ifrågasattes icke någon ändring
af lagberedningens förslag ang:de ilrägav:de påföljd, och
Lag-Utsk:t vid 1848 års riksdag tillstyrkte den K. Proposm i
denna del, med den af Högsta Domstolen föreslagna redaktionsförändring,
så lydande:
»Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den
dömde ej må i allmänt värf brukas; och vare den, som till
sådan påföljd gjort sig förfallen, oberättigad att utöfva embete,
tjenst eller annan befattning, att till allmän befattning välja, så
ock fora annans talan inför för rätta.»
De motiver H. Exc. Hr Just.-Statsministern, uti sitt yttrande
till Statsrådets prot., anfört emot en dylik redaktion, samt
i stället i den nya strafflagen föreslagit ett stadgande, hvarigenom
orden »ej må i allmänt värf brukas» utbytas mot förlust
af medborgerligt förtroende, hvarmed följer att den dömde tillika
förklaras vanfrejdad, innefattas i den åsigt »alt villrådighet
skulle uppstå, huruvida den ifrågav:de påföljden vore att anse
för vanlrejdande eller ej, hvarom likväl visshet borde ega rum,
bland annat vid tillämpning t. ex. af 17:de kap. 7:de och 29:de
§§:na Rättegångsbalken, samt de särskilda författningarna, som
bestämma god frejd såsom vilkor för utöfvande eller erhållande
af vissa rättigheter.»
H. V. 26
403
Den 11 Juli e. m.
Dessa skäl, hvilka tvifvelsutan blifvit tagna i betraktande
jemväl af Högsta Domstolen, K. M., Lag-Utsk:t och R. Ilöglofl.
St:r, då vid föreg:de tillfällen det af lagberedningen uppfattade
förslag ej tillstyrktes och antogs med den ordalydelse ofvan är
citerad, hafva följaktligen då icke ansetts tillfyllestgörande för
bibehållande i strafflagen af en med ärans förlust liktydig straffpåföljd.
Ej heller har jag för min del kunnat af dessa skäl
öfvertygas om lämpligheten af en sådan straffpåföljd. Att en
person, som begått stöld eller annat vanhedrande brott, icke
kan kallas välfrejdad, faller temligen klart af sig sjelf, och någon
villrådighet i detta hänseende vid tillämpning af de författningar,
som bestämma god frejd för utöfvande af vissa rättigheter,
synes mig va/a lika litet att befara, som, ehuru 1734
års lag icke uttryckligen stadgar ärans förlust för t. ex. stöld,
det ändå hitintills icke blifvit ifrågasatt att ju icke en tjuf saknar
god frejd. Emellertid både kunna och böra ej mindre de
citerade §§:na uti Rättegångsbalken, än öfriga civila författningar,
t. ex. komunaliagen och andra ekonomiska författningar, i
detta hänseende till ordalydelsen närmare bestämmas, hvilket,
hvad sistberörde författningar angår, ensamt beror af Regeringen,
och, beträffande rättigheten att bära vittne, lärer det icke rättligen
tillhöra strafflagen, utan rättegångsbalken, att derom
meddela nödiga föreskrifter, hvilket ock skett i vår nu gällande
lag.
Beträffande den invändning man äfven hort framställas mot
lagberedningens förslag, nemi. att en dömd förbrytare derigenom
skulle betagas möjligheten till rehabilitation, så kan jag icke inse
dess giltighet, såvida nemi. det lika väl måste anses såsom ett
straff att förklaras ovärdig »brukas i allmänt värf», som att
förklaras »förlustig medborgerligt förtroende», hvarföre detta straff
i såväl det ena som det andra fallet kan af benådningsrätten
utplånas eller af domaren begränsas inom viss tid, hvilket jemväl
öfverensstämmer med lagberedningens förslag samt K. M:s
redan vid 1844 och 1848 årens riksdagar afgilna Nåd. Propos:r,
hvilka för vissa brott begränsa straffet endast till viss tid af 5,
högst 10 år.
I öfrigt torde böra erinras, dels att 1734 års lag såsom
straffpåföljd stadgar ärans förlust endast i jemförelsevis ganska
få fall, såsom för falsk myntning, förfalskning, mened och edsörebrott,
utan att någon villrådighet hitintills sports ang:de den
rätta qvalifikationen af den dömdes frejd, dels att i den sednast
år 1855 utfärdade författning, ang:de stöld, utsättande af förlust
utaf medborgerligt förtroende icke ansetts behöfligt att stadgas
såsom särskild straffpåföljd, likasom sådant ej heller lunnits af
nöden i den Norska brottmålslagen af d. 20 Aug 1842, ehuru
äfven i Norges Grundlov finnes en §, som från valrätt till riksdagsman
utesluter den, som blifvit till vanärande straff dömd.
Deremot har den nu föreliggande strafflagen stadgat det nya
straffet af vanfrejd för en hel massa brott, hvarmed sådan påföljd
i lagen hittills icke varit ålagd. Åtminstone hade man lätt
\
Den il Juli e. m.
403
kunnat undvika prejudikatet »vanfrejdad» och inskränkt sig till
förklarandet »att den dömde skall vara utestängd från de rättigheter
och förmåner, hvartill god frejd erfordras», hvilket ock
kunde införas såsom ett tillägg till ofvan berörde redaktion.
Mig förvånar det högligen, att, då man afskaffade de s. k.
skamstrafTen, eller sådana hvarmed vanheder i opinionen varit
följaktig, såsom spö- och risstraffen, schavott, stockstraff m. fl.,
man vili bibehålla eller införa ett nytt slags skamstraff, benämndt
vanfrejd, som är vida mindre öfvergående och lika, om icke
mera skvmlligt än de gamla föråldrade skamstraffen, och detta
utan något annat uppgifvet motiv, än att derigenom konstruera
en icke till villrådighet ledande definition på hvad som med
god frejd bör förstås.
För min del kan jag icke gilla hvarken motivet eller slutföljden,
och kan icke anse en förbrytares förklarande af domaren
såsom »vanfrejdad» annorlunda, än såsom ett utan behof
och ändamål honom åsatt brännmärke, hvilket för honom stänger
återgången till en förbättrad samhällsställning och derigenom
äfven till ett förbättradt lefverne. För mig framstår det såsom
både orättvist och absurdt, att en person dömes till ett materielt
straff för kortare tid och ett ideelt eller moraliskt för ännu
längre tid, så att t. ex. den, som icke begått svårare brott, än
att det enligt lagen kan försonas med 6 månaders straffarbete
(jemför 12:te kap. 4:de §:n strafflagen), skulle derjemte kunna
ådömas att för hela sin lifstid vara vanfrejdad, och i följd deraf
förlustig de dyrbaraste af medborgarens rättigheter och förmåner,
bland annat att sig ärligen försörja med något handtverk
eller någon annan loflig näring.
Af dessa skäl, och då jag icke för närv:de har någon förhoppning
att den ifrågav:de straffpåföljden kan utur strafflagen
h. o. h. uteslutas, inskränker jag mig till att begära bifall till
följande redaktion i 2:dra kap. af 19:de §:n i strafflagen:
»Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den
dömde ej må i allmänt värf brukas; och vare den, som till sådan
påföljd gjort sig förfallen, oberättigad att utöfva embete,
tjenst eller annan allmän befattning, att till sådan befattning
välja, så ock föra annans talan inför rätta»;
och att för öfrigt på alla de ställen i lagen, der det finnes
utsatt förlust af medborgerligt förtroende, måtte införas att »den
dömde ej må i allmänt värf brukas»; men enär jag tillika hyser
den åsigt, att domaren vid alla brott, derför den ifrågav:de
särskilda strafftillökningen eger rum, bör inrymmas latituden att
ådöma denna antingen för all tid eller för viss tid, nödgas jag
yrka att frågan må i ofvanangifna syftning varda till LagUtsk:t
återremitterad.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Hvad den siste talaren anfört,
skulle jag anse vara förtjent af mycken uppmärksamhet,
såvida det nu vore fråga om att i lagstiftningen införa vanfrejd
såsom en ny straffpåföljd, som förut icke funnits till. Men K.
404
Den tl Juli e. ra..
M:s förslag afser tvärtom att begränsa och inskränka den vanfrejd,
sorn nu finnes förenad med straffet för en mängd brott.
God frejd är nemi. i nu gällande lagar stadgad såsom vilkor
för åtnjutande af flera medborgerliga rättigheter, t. ex. deltagande
i kommunala angelägenheter och utöfvande af allmänt
värf, rättighet att idka handel och hålla handtverksverkstad,
att vara vittnesgild o. s. v.; och att hafva god frejd, är att
icke hafva blifvit dömd för vanfrejdande brott. Att denna van
frejd,
som således redan utgör en påföljd för vissa brott, uttryckligen
i strafflagen upptages såsom sådan, i enlighet med hvad
K. M. föreslagit, medförer åtskilliga fördelar. Först och främst
upphörer derigenom all tvetydighet, som nu i många fall eger
rum, huruvida det ena eller andra brottet skall anses medföra
vanfrejd eller ej, och i detta afseende lärer väl medgifvas, att
det K. Förslaget icke stämplar såsom vanfrejdande de brott, om
hvilka tvetydighet i fråga härom hittills förevarit. Vidare har
man härigenom kommit i tillfälle att till viss tid inskränka den
vanfrejd, som en del brott hittills medfört för alltid, och slutligen
blir äfven för de brott, der vanfrejd för alltid ådömes,
en rehabilitation genom nåd möjlig, derigenom att vanfrejden
upptages såsom en del af straffet.
Det har blifvit sagdt, att om god frejd bör erfordras för
åtnjutande af vissa rättigheter, så borde stadgandet härom hafva
sin plats i de särskildta författningar, som i öfrigt afhandla dessa
rättigheter; men, utom det att på detta sätt de af mig nyss
antydda fördelar icke skulle vinnas, så hemställer jag, om det
kunde vara lämpligt att på hvarje ställe i grundlagen eller i
ekonomiska författningar, der anspråk på god frejd uppställes,
skulle uppräknas alla de brott, som ansåges medföra vanfrejd.
Hvilken villervalla skulle ej också uppstå, om i den ena författningen
upptoges bland vanfrejdande brott flera än i andra
författningar?
Jag vill gerna medgifva, att benämningen »förlust af medborgerligt
förtroende» icke är fullt tillfredsställande. Någon bättre
har likväl icke kunnat utfinnas, och namnet betyder mindre,
då man i lagen har en bestämd definition på hvad dermed
menas, så att begreppet icke lemnäs så sväfvande, som ärans
förlust i nu gällande lag har varit. Att upptaga lagberedningens
uttryck, att ej få brukas »i allmänt värf», lärer väl ej gå an,
då man icke menar detsamma som lagberedningen.
Icke heller kan jag finna, att denna straffpåföljd är så oberättigad,
eller hvilar på en så orättmätig grund, som man påstått.
Om det icke är orättmätigt, att genom frihetens förlust
beröfva en menniska, för viss tid eller för lifstiden, snart sagdt,
alla medborgerliga rättigheter, så kan jag icke inse hvarföre
det skulle vara mera principvidrigt att för viss tid eller för lifstiden
döma henne förlustig en mindre del af dessa medborgerliga
rättigheter.
För min del tvekar jag derföre icke att yrka bifall till
den nu föredragna §:n.
Den 11 Jall e. m.
405
Hr von Ehrenheim, Per: Ehuru jag delar den åsigt,
att förlust af medborgerligt förtroende bör stadgas såsom straffpåföljd,
och anser det vara grundadt på goda skäl att i strafflagen
utsattes, att förlust af god frejd är med denna straffart
förenad, kan jag likväl icke finna att det, för vinnande af detta
ändamål, är behöfligt att i denna § stadgas, det den, som är
dömd medborgerligt förtroende förlustig, skall »såsom vanfrejdad
anses.» Genom hvad sedermera i §:n säges, att han skall
vara »utestängd från alla sådana rättigheter och förmåner, för
hvilkas tillgodonjutande god frejd erfordras», tyckes mig dessa ord
vara alldeles öfverflödiga och endast att anse såsom innefattande
ett omdöme öfver den sakfälldes karakter, hvilket jag icke auser
lämpligt.
Jag lar således anhålla, att R. o. Ad. måtte bifalla §:n,
med uteslutande af orden »såsom vanfrejdad ansedd och förthy.»
Gr. Sparre: Hvad först angår sjelfva saken, eller att en
person kan dömas medborgerligt förtroende förlustig enligt denna
lag, så kan jag ingå derpå på den grund, att derigenom beredes
utväg till en rehabilitation, som i nu gällande lag icke finnes
medgifven, men som jag anser vara behöflig. Det kan nemi.
icke undgås, att vissa brott i det allmänna omdömet medföra
förlust af medborgerligt förtroende, eller med andra ord medföra
vanfrejd. Det är visserligen sannt, såsom Hr Dalman nyss sade,
att i 1734 års lag något uttryckligt stadgande derom endast
finnes på högst få ställen; men att lagstiftaren likväl menat att
denna vanfrejd, som åtföljde vissa brott, likväl fanns till och
låg utom lagen, det se vi t. ex. derpå, att för tjufnad var icke
någon sådan påföljd stadgad, men, det oaktadt, har detta brott
intill denna dag både i allmänna omdömet och enligt praxis vid
domstolarne ansetts medföra vanfrejd. Man kan äfven i samma
lag upptäcka spår af en temporär vanfrejd. I 17:de kap. 10:de
§:n stadgas nemi.: »qvinna, så gift som ogift, må ej mindre än
man vittne bära, och ej må de för lönskaläge eller enfält hor
vräkas, när de derför pliktat och sedan sitt lefverne bättrat», hvilket
antyder att efter någon tids förlopp ansågs den vanfrejd,
som de nyssnämnda brotten medföra, kunna utplånas. Det har
således äfven efter nu gällande lag gifvits vissa brott, som
medfört en påföljd af vanfrejd, utan att i lagen funnits något
stadgande, hvarigenom en person, som begått ett dylikt brott,
men sedermera under någon längre tid fört ett ordentligt lefverne,
kan vinna rehabilitation och åter insättas i sina medborgerliga
rättigheter. Vid (lera tillfällen har jag kommit i erfarenhet
af bristen i detta hänseende. Många utländska lagar,
t. ex. den Franska Gode Civil och flera Tyska lagar, ha stadganden
i den syftning, att den fällde, med iakttagande af vissa
former, skall kunna återvinna sina medborgerliga rättigheter.
1 vårt land har det deremot hittills icke gifvits något sätt att
i detta hänseende vinna rehabilitation, enär den Kongl, benådningsrätten
icke kunnat i detta fall an vändas, då vanfrejd icke
406
Den 11 Juli e. m.
varit utsatt såsom en kriminel påföljd, utan endast god frejd
såsom en egenskap nödvändig för åtnjutande af vissa civila rättigheter.
Man har likväl ansett, att på samma sätt, som åtskilliga
brott efter en viss tid äro preskriberade, så borde äfven
i åtskilliga fall efter en viss tids förlopp vanlrejden försvinna
och personen åter insättas i sina medborgerliga rättigheter.
Just derföre ligger det i de olycklige bestraffades intresse
att stadga en sådan föreskrift som den K. M. föreslagit,
och i denna syftning har jag biträdt förslaget.
Att, såsom den siste värde talaren yrkat, utesluta orden
»såsom vanfrejdad ansedd och förthy», skulle icke komma att
förändra sjelfva saken; men då jag icke är rädd för detta uttryck,
eller önskar att lagstiftaren genom en omskrifning skulle
undvika att uttala hvad han likväl menar, kan jag icke finna
något skäl för denna förändring, helst som, efter hvad jag vill
påminna mig, ordet vanfrejd i flera författningar förekommer,
och äfven om så icke vore förhållandet, man ofta nödgas att i
prestbetyg och dylika handlingar yttra sig, huruvida en person
har god frejd.
Hr Olivecrona: Jag medgifver gerna att åtskilliga fördelar
kunna uppstå genom antagande af denna § oförändrad,
men å andra sidan kan jag icke neka, att den synes mig väcka
åtskilliga betänkligheter. Det ifrågav:de stadgandet grundar sig
på en önskan, att för brottslingen förmildra verkan af straffet,
och i denna syftning har man frångått det först i lag stadgade
straffet af ärans förlust, men emellan detta straff och det föreslagna,
eller förlust af medborgerligt förtroende, är icke särdeles
eller väsendtlig skillnad. Inför den allmänna opinionen blir nog den,
som dömts förlustig medborgerligt lörtroende, ansedd lika vanfrejdad
sorn den, hvilken, enligt gällande lag, hittills förklarats
äran förlustig. Att äfven Utsk:t insett detta, är uppenbart af
flera ställen i det föredragna Betänk:t. Annu tydligare är detta
af förslaget till promulgationslag, der Utskrt till och med; i 2:dra
motrut 6:te §:n synes hafva satt i fullkomlig paritet att dömas
förlustig äran eller medborgerligt förtroende. Det är emellertid
en stor oegentlighet att domaren skall döma till förlust af ett
förtroende, hvilket beror af andra att gifva eller icke gifva. Mig
synes äfven, att, på sätt åtskilliga reservanter yrkat, det vore
lämpligare att stadga, att den som gjort sig skyldig till det eller
det brottet icke finge i allmänna värf nyttjas, ty man skulle då
undvika att, som nu skett, på en omväg återgå till straffet ärans
förlust. Att döma någon att, i anledning af begånget brott, ej
vidare få användas i allmänna värf, dertill är Staten fullt befogad.
I anledning häraf och på de skäl, som af reservanterne
blifvit i öfrigt anförde, får jag, i likhet med Hr Dalman, anhålla
om återremiss, i syftning att §:n måtte få den af honom förordade
lydelse.
Den 11 Joli e. m.
407
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag kan icke neka att genom
den förändring, Hr von Ehrenheim föreslagit, denna § skulle
erhålla en vackrare ordalydelse. Jag tvekar likväl att utan närmare
granskning ingå på denna redaktion, emedan det måhända
icke alltid är för tillgodonjutande af en »rättighet eller förmån»
som lagen såsom ett vilkor fordrar att en person skall hafva
god frejd; utan stundom äfven för fullgörande af en skyldighet.
Det skulle t. ex. kunna uppstå tvekan, huruvida det bör
räknas till en medborgares rättigheter eller skyldigheter att vittna
eller aflägga värjemålsed. — Då icke någon ändring i sak genom
detta förslag är åsyftad, hemställer jag, om det är skäl att
återremittera §:n, endast för att undersöka, om dessa ord kunna
utstrykas eller ej. I anledning af hvad den siste värde talaren
anfört, vill jag endast fästa uppmärksamheten derå att i promuigalionslagen
är föreslaget att påföljden förlust af medborgerligt
förtroende skulle tillämpas i stället för ärans förlust, ingalunda
emedan dessa straff anses aequivalerita, utan derför att man velat
tillämpa ett mindre strängt straff, än det sorn hittills varit stadgadt.
Jag fortfa att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n utan
förändring, dels af Hr von Ehrenheim bifall till densamma med
uteslutande från sista mom. af orden: såsom vanfrejdad ansedd
och förthy; och dels slutligen återremiss af §:n.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många ja, blandade
med nej, sedermera propos. på §:ns antagande med den af Hr
von Ehrenheim föreslagna förändring, då svaren utföllo med
många nej jemte åtskilliga ja, och vidare propos. på §:ns återremitterande,
hvilken propos. besvarades med många nej jemte
ett eller annat ja; hvarefter propos. på bifall till §:n utan förändring
förnyades, samt besvarades med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering samt att kontra-propos:n dervid
skulle innefatta bifall till §:n, med den af Hr von Ehrenheim
föreslagna förändring.
Efter förmälan att R. o. Åd. borde afgöra, huruvida kontra-propos:n
vid den blifvande voteringen skulle omfatta bifall till
§:n med den af Hr von Ehrenheim föreslagna förändring, eller
återremiss af merberörde §, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
derå, att bifall till §m med den af Hr von Ehrenheim
föreslagna förändring skulle utgöra kontra-proposm vid voteringen.
Ropades ja.
Härefter uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
408
Den 11 Juli e. m.
»Den som bifaller 19:de §:n i 2:dra kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till ny strafflag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n med uteslutande af orden:
såsom vanfrejdad ansedd och förthy».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 16.
20:de och 21:sta §§:ne samt kap:ts rubrik.
Biföllos.
3:dje och 4:de kap.
Biföllos.
5:te kap.
lista §:n.
Hr Olivecrona: I den föredragna §:n finner jag att
Lag-Utsk:t, i likhet med 1734 års lag, bestämt fyllda 15 år såsom
den ålder, då en person skall anses att vara ti lira knelig
för sina handlingar. Mig synes emellertid att genom denna bestämmelse
den kriminella myndighetsåldern blifvit satt alltför tidigt
och att det tvärtom vöre skäl framflytta den till fyllda 18
eller åtminstone 16 år. Såsom skäl härför vill jag anföra, att ganska
många gossar och flickor om 15 år icke ega det utbildade
förstånd eller den mognad i omdömet, att de kunna anses hafva
full insigt af vissa gerningars brottsliga beskaffenhet. Ofta händer
ock att barn på landet vid 15 års ålder icke då ännu åtnjutit så
tillräcklig religionsundervisning, att de kunnat admitteras till H. H.
Nattvard, hvilken omständighet just visar, att då de icke ännu
hafva nog klar uppfattning af vår religions grundsanningar, kan
man svårligen antaga, att de ega fullkomlig insigt af den brottsliga
art, hvilken ådagalägges genom åtskilliga handlingar. Den
yngling om 15, 16 eller 17 år, hvilkens religiösa begrepp äro så
litet utvecklade, att han icke kunnat så pass tillegna sig den
kristna lärans första lärosanningar, att kyrkoherden i församlingen
vågat tillåta honom begå H. H. Nattvard, den måste jag
anse sakna det omdöme, att han icke ännu kan vara fullt tillräknelig
för sina gerningar. Till stöd för min mening ber jag
att äfven få åberopa flera nyare Europeiska lagar, såsom den
Preusiska, Baijerska och Franska, hvari den kriminella myndighetsåldern
är i allmänhet bestämd till 16 år, och den Österrikiska,
enligt hvilken densamma, om jag icke alltför mycket misstager
Den 11 Juli e. m.
409
mig, infaller först vid 20 års ålder. Då man i länder med
ett varmare klimat än vårt, der menniskan hastigare utvecklas,
så till kropp som själ, icke funnit godt att bestämma denna
kriminella myndighetsålder tidigare än 16 eller 20 år, synes det
mig som om man i vårt land, der den ifrågav:de utvecklingen
bestämdt går långsammare, icke hade bort sätta den till en tidigare
ålder. Lagen bör icke förfara strängt med unga förbrytare,
hvilkas brottsliga gerningar oftast äro följder af lättsinne, obetänksamhet,
förförelse af andra eller oförmåga att styra sina passioner.
Att straffa dem lika med gamla män eller qvinnor, hos
hvilka man bör antaga att mognadt omdöme och erfarenhet
förefinnes, kan jag icke anse vara med rättvisa öfverensstämmande.
Derigenom att de nu straffas alla lika, inkastas de unga
i lörbrytarehopeo, från hvilken de sedan utgå, efter utståndet
straff, vanligen mera förderfvade än förut. Jag ser icke någon
våda för staten att framflytta den kriminella myndighets-åldern
till åtminstone 16 år. Jag anhåller på dessa skäl att ordet »femton»
i den föredragna §:n må utbytas emot ordet sexton.
Gr. Sparre: Vid bestämmandet af den tidpunkt, då tillräkneligheten
för en menniskas handlingar inträder, synes det
mig otvifvelaktigt lämpligast att bibehålla samma ålder, som i
hittills gällande lag varit stadgad och hvaröfver icke någon klagan
försports. Det har så mycket mindre varit skäl att häri
nu göra någon ändring, som genom det i nya stralflagen införda
latitud-systemet tillfälle blifvit lemnadt domaren att för hvarje
särskildt fall göra den nedsättning i straffet, som kan vara lämplig.
Jag bör dessutom nämna att uti den 3:dje §:n finnes ett
särskildt stadgande, huru den skall straffas, som, när han fyllt 15,
men icke 18 år, begått ett brott, hvarå skulle följa dödsstraff
eller lifstidsfängelse, de enda i nya strafflagen förekommande
absoluta straff, der domaren icke kan använda latitudsystemet.
För dessa fall har en särskild latitud blifvit stadgad, inom hvilken
domaren skall bestämma straffet för den yngre förbrytaren.
Jag hyser derföre icke någon betänklighet vid att bibehålla
den il'rågav:de tidsbestämmelsen, och anhåller således att R. o.
Ad. ville bifalla den nu föredragna §:n.
Hr Carleson: För att i någon mån motväga de af Hr
Olivecrona anförda exempel, skulle jag endast anhålla att få upplysa,
att Norska lagen i detta afseende har samma tidsbestämning
som den här föreslagna, och då hvarken emot nämnde lag
eller mot vår nu gällande i detta hänseende förekommit några
anmärkningar, kan jag icke tveka att bifalla Utskds förslag.
Sedan öfverläggriingen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §;ti oförändrad och dels bifall dertill med förändring af tidsbestämmelsen
femton år till sexton år; framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till §:n utan förändring, och, då svaren
410
Den 11 Juli e. m.
utföllo med många ja, jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
2:dra—l3:de §§:ne.
Biföllos.
14:de §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Utsk:t har i 2:dra mom:t af
denna § inskränkt preskriptionstiden från tio år, som K. M:t
föreslagit, till feni år. Jäg erkänner att det är lika svårt att
gifva något giltigt skäl för den ena som för den andra af dessa
tidsbestämmelser, men då man besinnar, att de flesta ibland de
brott, på hvilka denna § har afseende, förut aldrig kunnat preskriberas,
och att ibland dessa brott förekomma åtskilliga af ganska
svår beskaffenhet, t. ex. stöld, har det förefallit mig betänkligt
att så betydligt inskränka preskriptionstiden, helst som 5 år
utgör en tid så kort, att man derunder svårligen hinner glömma
brottet; och det skulle kunna hända, att en tjuf, som lyckats
hålla sig undan lagens arm, efter dessa få års förlopp framkommer
och oblygt skryter med sitt brott, som ännu lefver
qvar i allmänhetens minne. Jag fäster väl icke något särdeles
afseende på denna förändring, inen har dock velat uttala, att jag
deruti icke kan instämma.
Frih. Armfelt: Lika med den siste ärade talaren måste
jag erkänna, att man har svårt att uppgifva skälet för bestämmande
af denna tid eller någon annan, inom hvilken ett brott
bör anses vara preskriberadt. Skälet, hvarför Utsk:t föreslagit
5 år, har likväl varit dels att lagberedningen ansett denna siffra
för den lämpligaste, dels ock i synnerhet, att då straffet enligt
första mom:t kan uppgå ända till två års fängelse för brott, som
preskriberas efter två års förlopp, Utsk:t ansett, att när straffet
endast uppgick till två års straffarbete, skulle det bli en alltför
stor skillnad, om dessa brott icke preskriberades förr än efter 10
års förlopp. Dessa skäl hafva föranledt Utsk:t att framställa det
nu föredragna förslaget, hvilket jag anhåller måtte af R. o. Ad.
godkännas.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: I motsats mot den siste
värde talaren får jag anhålla om bifall till K. M:ts Propos. Mina
skäl äro desamma som H. Exc. Hr Frih. De Geer redan anfört,
hvartill jag likväl skulle vilja tillägga ännu ett, nemi. att då preskriptionstiden
i civila mål är tio år, det icke synes vara skäl
att för brott bestämma den kortare.
Gr. Mörner: Jemte det jag instämmer i det yrkande,
som af den siste värde talaren framställts, får jag anmärka
Den 11 Juli e. tn.
411
att jemförelsen med lagberedningens förslag icke är korrekt.
Två års straffarbete och två års fängelse äro nemi. helt
olika straff.
Hr Carleson: Äfven jag anhåller om bifall till I(. M:ts
Propos., men vill icke derföre anföra annat skäl, än att ibland
de brott, som skulle blifva preskriberade efter fern års tid, äro
äfven de gröfre arterna af bedrägeri, hvilka väl sällan blifva upptäckta
förr än efter en ganska lång tids förlopp, så att särskildt
i afseende å dessa brott en preskriptionstid af fem år synes
vara alltför kort.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkande å dels bifall till
§:n oförändrad, och dels bifall till densamma med förändring af
tidsbestämmelsen leni år till tio år; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades
många nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på bifall
dertill med ofvanberörde förändring, då svaren utiöllo med många
ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
15:de—17:de §§:na.
Biföllos.
18:de §:n,
Gr. Sparre: Genom Utsk:ts beslut att bibehålla suspensionsstraffet,
i hvilket beslut jag var af skiljaktig mening,ehuru
jag erkänner att jag vid 15:de §:n i 2:dra kap. försummade att
yrka återgång till K. M:s Propos., har denna §, sorn var fullkomligt
på sin plats i det K. Förslaget, blifvit helt och hållet
lösryckt från allt samband med öfriga stadganden. Då nu suspensionsstraflet
blifvit bibehållet för flera brott af embetsman,
skulle det tilläfventyrs icke vara lämpligt, om dessa finge vara
in suspenso.
Jag hemställer alltså att någon rättelse måtte vidtagas i afseende
på denna §, som Utsk:t af förbiseende kommit att oförändrad
underställa R. St:rs pröfning, och anhåller derföre om
återremiss.
Frih. Armfelt: Jag förstod icke rätt den siste värde talarens
mening. Om med en återremiss skulle åsyftas, att de brott,
för hvilka suspensionsstrafT är stadgadt, skulle blifva preskriptibla,
kan jag icke dela hans åsigt, utan tror tvärtom att denna
§ ganska väl försvarar sin plats, hvarför jag anhåller att den
måtte af R. o. Ad. godkännas.
Gr. Sparre: Jag skall anföra några exempel på brott
af embetsman, der suspensionsstraff är stradgadt och der det
41S
Den 11 Jali e. m.
kunde vara lämpligt att preskription gällde. 17:de §:n i 25:te kap.
lyder så: »Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd
eller oskicklighet i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå
satt, straffas med böter eller mistning af embetet på viss
tid etc.»
Nu skulle kunna hända, att en embetsman begått en förseelse,
t. ex. en underdomare underlåtit att på dagen insända
en ransakning i underställningsmål eller de protokoller, som på
viss dag skola renskrifne till Hof-Rätten insändas, och det vore
väl hårdt, om för en dylik ringa förseelse Damocles-svärdet ständigt
skulle hänga öfver hans hufvud. Såsom jag nyss nämnde,
fanns icke i det K. Förslaget suspensionsstraffet, och det föll sig
då helt naturligt, att de brott af embetsman, som voro belagda
med »annat straff än böter», d. v. s. afsättning, icke borde
kunna preskriberas. Men genom inryckande af suspensionsstraffet
tyckes mig att man, som jag nyss visat, förvandlat de lindrigaste
försummelser till impreskriptibla brott. För att någon
rättelse häri måtte ske, anhåller jag vördsamt att R. o. Ad.
måtte till Utsk:t återremittera §:n.
Frih. Armfelt: Hvad den siste värde talaren nyss yttrat,
förmår icke rubba min öfvertygelse, att man hyst mycken tvekan
att förvandla gröfre embetsförseelser till preskriptibla brott,
ifrån att, såsom nu är förhållandet, alla, äfven de ringaste fel
och förseelser af embetsman i deras tjensteutöfning. varit impreskriptibla.
I afseende å det exempel Gr. Sparre anfört, får
jag endast anmärka, att förhållandet redan för närvide är alldeles
enahanda med hvad det enligt denna § skulle blifva. För
öfrigt lär Gr. Sparre lika litet som jag ifrågasätta, att någon
domare för en dylik försummelse kommer att dömas till annat
straff än böter, och i sådant fall lär det väl icke vara så farligt,
om Damocles-svärdet också komme att någon tid hänga öfver
hans hufvud. Jag anser således §:n både fullt lämplig och på
sin plats, och anhåller att det Höglofl. Ståndet måtte bifalla
densamma.
Sedan öfveriäggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återrcmiss af den ifrågav:de §:n, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid
svarades flere ja jemte några nej, och sedermera propos. på
återremiss deraf, då svaren utföllo med flera nej jemte några
ja; hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades
med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
Den 11 Juli e. m.
413
6 kap.
1-3 §§.
Biföllos.
4 §•
Frih. Armfelt: Mot denna § har jag, tillika med en annan
af Utsk:ts ledamöter, reserverat mig. Uti den stadgas nemi.
»komma make eller barn efter den, som dödad blifvit, genom
hans frånfälle att sakna nödigt underhåll», då skall dem tilläggas
skadestånd, efter ty »med afseende å såväl den brottsliges tillgångar
som andra omständigheter» skäligt pröfvas. Jag anser
att det som vid dylika tillfällen bör tagas i betraktande är hvad
som för make och barn tarfvas, och icke huru stora brottslingens
tillgångar äro. Detta stadgande är så mycket mera oriktigt,
som det skulle leda till det resultat, att, vid bestämmande
af dylika skadestånd, »den brottsliges tillgångar» skulle få ett
alltför öfvervägande inflytande, derigenom att bland de många
omständigheter, som böra tagas i betraktande, denna enda särskildt
framhålles. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville antaga
§m med uteslutande af orden »med afseende å såväl den brottsliges
tillgångar som andra omständigheter.»
Gr. Sparre: Just det förhållande, som den siste talaren
vidrört, eller att, då ibland en mängd omständigheter, som böra
tagas i betraktande, endast en nämnes, denna enda skulle föranleda
domaren att företrädesvis fästa sig dervid, utgör för mig
ett skäl att fasthålla vid denna §. Om en förmögen man begår
dråp eller genom vårdslöshet beröfvar en person lifvet och derigenom
dennes efterlefvande familj komme att sakna nödigt underhåll,
är det otvifvelaktigt att, med afseende å gerningsmannens
större tillgångar, skadeståndet bör bestämmas högre än
om det skulle utgå af en fattig person, hvars hela årstillgång
åtginge dertill. Genom orden »nödigt underhåll» och »hvad för
makan eller barnen tarfvas» synes i alla fall vara tillräckligen
klart uttryckt, att domaren bör göra afseende på hvad till familjens
underhåll oundgängligen behöfdes, men genom de af
Frih. Armfelt påpekade ord har lagstiftaren velat uttrycka, att
då en förmögen man begått ett dylikt brott, både kunde och
borde han åläggas att bidraga till familjens underhåll och den
dödades barns uppfostran i någon rikligare mån än en fattig
person, som behöfde hela sin tillgång för underhållet af egen
familj. Det synes mig derföre, att denna fingervisning för domaren
är af vigt, emedan han annars icke skulle kunna så,
som han önskade, göra afseende på de brottsliges olika förmögenhetsvilkor.
Jag anhåller således om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Mig synes att denna fingervisning skulle lätt
kunna blifva en missvisning, så till vida som den kunde föran
-
414
Den 11 Juli e. m.
leda domaren att mera se på den brottsliges tillgångar än på
deras behof, åt hvilka man skulle bereda hjelp och ersättning.
Enligt min tanke bör nemi. skadeståndet icke kunna nedsättas,
derför att den brottslige är i mindre goda omständigheter. De
efterlefvandes rätt att fordra understöd förminskas nemi. ingalunda
härigenom, fastän möjligheten för dem att kunna utfå
detsamma blir mindre. Jag får derföre förena mig med Frih.
Armfelt.
Hr Carleson: 1 motsats mot den siste värde talaren, får
jag förena mig med Gr. Sparre. Denna § är ordagrannt lika
lydande med 62:dra §:n i K. Förordningen den 29 Januari 1861
ang:de mord, dråp och annan misshandel, och hittills har icke
förnummits att denna § blifvit så misstydd, som den siste värde
talaren befarade, eller att uttrycket »såväl den brottsliges tillgångar
som andra omständigheter» skulle verka derhän, att afseende
komme att fästas uteslutande vid den brottsliges förmögenhet
och att man skulle komma att förbise hvad den efterIefvande
maken och barnen behöfde. Enligt min tanke tyckas
emellertid dessa stadganden tydligt innefatta den bestämmelse,
att aldrig mera af den brottsliges tillgångar skall utgå i skadestånd
än hvad som tarfvas för underhåll af den dödades make
och barn, till dess de sjelfva kunna försörja sig, men att det
bör bero på storleken af den brottsliges tillgångar, huru rundligt
deras behof böra tillgodoses.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af den siste talaren och
vill endast anmärka, att då domaren i alla fall icke kan bestämma
skadeståndet högre än hvad som för den dödades familj
tarfvas, synes det vara billigt att den, som åstadkommit en
sådan olycka lör en familj, sedermera understödjer densamma i
den mån hans tillgångar det tillåta, och de ord, som här stå,
innefatta ej något annat, än att den brottslige är skyldig att
lemna understöd, i den mån hans tillgångar tillåta det.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändrad, och dels bifall till densamma med uteslutande af
orden »med afseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra
omständigheter»; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på
bifall till §:ti utan förändring och, då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
5:te §:n.
Bifölls.
6:te §:n.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Af denna §, sådan den
lyder i K. M:s Propos, har Utsk:t uteslutit hela sednare delen,
Den 11 Jnli e. m.
415
så lydande: »varde dock, med afseende såväl på dennes större
eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet inse, som på
de tillgångar han eger till skadeståndets gäldande, beloppet deraf
jemkadt, efter ty som skäligt pröfvas.» För min del kan jag
icke finna annat än att dessa restriktioner äro ganska tjenliga,
alldenstund det icke lär kunna nekas, att när fråga är om skadestånd
af en person för gerningar, för hvilka han är strafflös,
hänsyn hör tagas till gerningsmannens själsutveckling och sinnestillstånd.
På detta skäl anhåller jag att R. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts framställning, måtte i denna del bifalla det K.
Förslaget.
•
Hr Carleson: Utsk:ts förslag i den nu föredragna §m innefattar
en motsägelse emot en eljest allmänt erkänd rättssats,
att den skada, som drabbar någon genom olycka, drabbar den
som lider olyckan. Den som lidit någon skada genom brott af
en person, som icke är tillräknelig för sina gerningar, är, såvidt
jag kan finna, icke att anse annorlunda, än som om han
lidit denna skada genom någon olycka. Efter rena rättsgrunder
borde denna skada således drabba honom sjelf, men då det
kunde synas att den stränga rätten i detta afseende vore obillig,
innefattar den K. Proposm en lämplig medelväg- Att deremot
vilja gå så långt som Utsk:t föreslagit, skulle vara att h. o. h.
åsidosätta rättvisan, hvarföre jag anhåller att R. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts förslag i denna del, måtte bifalla den K. Propos:n.
Gr. Sparre: Afgörandet af denna fråga beror, på sätt den
siste värde talaren yttrade, af hvilkendera som skall lida olyckan,
ty man måste antaga att en olycka inträffat, då man säger,
att den som begått gerningen icke varit tillräknelig. 1 den K.
Proposm har man likväl afvikit från den grundsats, som den
siste värde talaren omnämnde, i så måtto, att man der stadgat,
att den icke tillräknelige skulle ersätta skadan, såvida hans
tillgångar tilläte det. Erkänner man således att den olycka,
som här inträffat, bör i första rummet drabba den som medvetslöst
dertill varit vållande, så frågar jag: bör icke samma grundsats
tillämpas äfven i fall den vållandes hela förmögenhet dervid
skulle medtagas, eller skall i sådant fall olyckan endast och
allenast drabba den, som träffats af densamma? Det synes mig
vara rättare att man antingen bibehåller den i K. M:s Propos.
uttalade princip, eller också antager den af (Jtsk:t föreslagna,
enligt hvilken gerningsmannen dömes att ersätta den skada han
vållat. Ar det icke nog att en familj genom lamiljefadrens död
förlorar det stöd han lemnat den, eller bör denna familj derigenom
äfven beröfvas sitt uppehälle? Rör man icke då snarare
taga af den persons tillgångar, som vållat skadan, för att dermed
söka mildra olyckan? Med ett ord, om man, som det i
K. M:s Propos. skett, utgår från den grundsats, att den vållande,
ehuru han icke var tillräknelig, likväl bör ersätta skadan,
416
Den 11 Juli e. m.
så bör man konseqvent genomföra denna grundsats och gerningsmannen
träffas af olyckan i hela dess vidd.
På detta skäl vågar jag vördsamligen anhålla, att R. o. Ad.
täcktes bifalla den nu föredragna §:n.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Att förfara på sätt den
siste värde talaren yrkade, kan visserligen vara mera konseqvent,
men om det derföre vore bättre eller mera rättvist, lemnarjag
derhän. Enligt det K. Förslaget skall skadeståndet »jemkas efter
hvad skäligt pröfvas», och detta synes mig äfven vara rätt. Af
Gr. Sparres yttrande ville det för öfrigt synas som om han ansåg
att denna § endast gällde afvita person, men jag får i så
fall fästa hans uppmärksamhet derpå, att den har afseende äfven
på den, som är »under 15 års ålder».
Gr. Sparre: Ja, det är sant, detta stadgande gäller äfven
barn under 15 års ålder. Ett sådant barn är likväl i en viss
mån tillräkneligt för sin gerning. Jag antager derför att ett
barn af 14 års ålder beröfvat en familjefader lilvet, och att
dennes späda barn derigenom äro bragta i fattigdom; då frågar
jag: är det icke billigare att denne Ijortonårings tillgångar, så
långt de räcka, användas till underhållet af dessa barn, än att
de söka detta understöd af den kommun der de äro boende?
Det kan icke nekas att, så vida fjortonåringen i någon mån är
tillräknelig, bör han lida för sin gerning och ersätta den skada,
som deraf uppkommit, heldre än att de föräldralösa, alldeles
oskyldiga barnen skulle lida för hans förbrytelse. Mig tyckes
derföre att just det af den siste värde talaren anmärkta förhållande
skänker mig ett ytterligare stöd för min åsigt.
Hr Carleson: Äfven jag önskar framställa ett exempel.
Jag vill endast erinra om de många fall, då barn af föräldrar
eller vårdare blifvit qvarlemnade ensamma och genom oförsigtighet
med eld eller annat åstadkommit betydlig skada på egendom.
Kanske har det stackars barnet med knapp nöd undsluppit
med lifvet, men blifvit krympling för hela sin lifstid.
Vore det också då billigt att hela dess förmögenhet fråntoges
det såsom ersättning för den åstadkomna skadan?
Hr Ribbing, Arvid: Det af den siste värde talaren anförda
exempel torde, i jemförelse med det af Gr. Sparre anförda, icke
betyda något, då man observerar att i den föredragna §:n har
blifvit begagnadt uttrycket »som för underlåten vård öfver den
person är till ansvar för vållande förfallen.»
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n, och dels afslag derå samt antagande af den motsvarande
§:n i K. M:s förslag; framställde Hr Gr. o. Landtm, först pro
pos.
Den 11 Juli e. m.
417
pos. på bifall till §:n, hvartill svarades flere nej jemte några
ja, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af den
motsvarande §:n i K. M:s förslag, då svaren utföllo med (lere
ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
7:de och 8:de §§:na samt Kapitlets rubrik.
Biföllos.
Den vidare pröfningen af lag-förslaget uppskjöts till nästa
plenum.
Upplästes ett af Hr Skogman, Carl Johan Alfred, inlemnadt
mern. af följande lydelse:
Af tjensteåligganden tvungen att intill medlet af nästkommande
September månad vistas utom hufvudstaden, ser jag mig
föranledd afsäga mig den elektorsbefaltning, hvarmed Höglofl.
R, o. Ad. hedrat mig; anhållande jag att, det oaktadt, varda vid
min riksdagsmannarätt fortfarande bibehållen.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Hrr Bänkmän att utse en Elektor efter Hr Skogman.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. V.
27
418
Deu 13 Joli.
Måndagen den 13 Juli 1863.
Plenum kl. 10 I'. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 11 dennes samt pleniprot:t
lör den 8 sisth April e. m.
Fortsattes pröfningen af Lag-lTtsk:ts Betänk. N:o 35, i ani.
af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels
ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
7:de kap.
l:sta §:n.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill icke yrka någon
ändring, utan blott tillkännagifva, att jag anser att häst hade
varit, om detta kap. sammanslagits med det, som handlar om
fridsbrott. Brottens beskaffenhet synes mig nemi. vara sådan,
att de lämpligen hort behandlas på ett ställe.
Ölverläggningen ansågs härmed slutad och §:n blef, uppå
framställd propos., af K. o. Ad. bifallen.
2:dra §:n.
Bifölls.
3:dje §:n.
Hr von Koch: Bedan förut har jag förklarat, att jag
anser att man hör så litet som möjligt splittra det föreliggande
förslaget. Jag vill derlör icke nu framställa något bestämdt
yrkande, men till prot:t dock hafva antecknadt, att det förefaller
mig högst motbjudande och stötande, att straffbestämmelser
utsättas för en sak, som i allmänhet aldrig blir föremål för
åtal, och som, om den blefve det, skulle föranleda allmän skandal.
Sjelf är jag i den ställning, alt jag ofta måste egna en
stor del af Söndagen åt arbete, och jag tror att förhållandet är
detsamma med många andra R. o. Ad:-; ledamöter. Skola vi
nu med ansvar belägga hvad vi sjelfva anse oss icke blott oskyldigt
kunna göra, utan kuappast pligtinessigt kunna underlåta?
Den 13 Juli.
419
Hvad är dessutom arbete? Det ändamål, som egentligen åsyftas,
att tjenare må få tillgodonjuta hvilodagen, skulle, i min tanke,
kunna vinnas genom införande af ett så lydande stadgande:
»låter någon arbete för sig förrättas af tjenare eller på obestämd
tid legd arbetare, å sön- eller högtidsdag, emellan klockan
6 om morgonen och klockan 9 om aftonen; straffes med
böter, bögst 50 rdr, utan det arbete är af beskaffenhet att detsamma
uppskof ej tåla kan.»
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag vill icke heller påstå,
att redaktionen af denna § är fullt tillfredsställande, men såsom
sådant har jag icke funnit något af alla de försök till en omskrifning,
sorn blifvit framlagda. Vid delta förhållande har det
synts mig lika godt att bibehålla den gamla lagens uppställning,
hvars tillämpning icke gifvit många skäl till klagan, och som
efter min uppfattning icke kan tolkas så strängt, alt t. o. m.
sådant arbete, som en embetsman måste företaga på söndagen,
skulle, på sätt den siste talaren antvdt, kunna hemfalla under
förbudet. Sådan som §:n är föreslagen, uppfyller den åtminstone
sitt angelägnaste syftemål, som är alt hindra husbönder alt
förmå sina tjenare till obehödigt arbete å söndagen, och jag
finnér en omarbetning i detta afseende icke nödvändig; men jag
har en annan anmärkning emot Utskits förslag, nemi. emot den
deruti förekommande nedsättning af bötesbeloppets maximum
till 20 rdr, från det af K. M. föreslagna beloppet af 50. Utom
det att 20 rdr såsom högsta bot för en förbrytelse i en lag,
som livilar på latitudsystemet, synes mig i allmänhet förringa,
helst det gifves ganska många i den förmögenhetsslällning, att
en plikt af 20 rdr knappt för dem kännes såsom en näpst, måste
i detta särskilda fall tagas i betraktande, alt om icke straffets
maximum sättes högre, så kän det löna sig att erlägga böterna
af den vinst, man drager af lagbrottet. Det torde t. ex. i många
fall kunna inträffa, att mera än 20 rdr vinnes på att hålla
en handelsbod lippen om söndagen. Jag hemställer derföre,
att R. o. Ad. ville i Utsk:ts förslag göra den ändring, att siffran
20 höjes till den af K. M. föreslagna, eller 50.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För det första vill jag göra
den anmärkning alt jag anser rubriken »religionshrolt» icke vara
den rälla. Min åsigt är att de broit, som subsumeras under
detta kap., rätteligen — — — — — — — — — — — —
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, enligt R. o. Ad:s i afseende
å sättet för föredragningen fattade beslut, kapitlets rubrik
skulle förekomma till pröfning först sedan alla §§:na i kap.
blifvit genomgångne.
Hr Dalman: Om detta lagstadgande skall ega något socialt
motiv, måste meningen nied detsamma endast vara, alt
genom förbud inot arbete å helgedag hindra husbönder alt an
-
420
Den 13 Juli.
lita sina tjenare på söndagen och derigenom afhålla dem från
att bevista Gudstjensten. För öfrigt och under hvilket förhållande
som helst, anser jag lagen böra uttrycka, att arbete på
söndagen endast då är förbjudet, när det kommer allmän förargelse
åstad. Hvad böterna beträffar, kan jag icke finna annat
än att ett maximum, som är 4 gånger så stort som det
belopp, som nu ådömes, bör vara tillräckligt för bestraffande af
en lagölverträdelse, som, att döma af hvad hittills varit praxis,
nästan aldrig åtalas. Anställes sådant åtal, är det endast emot
vissa näringsidkare eller andra, som ganska väl kunna behöfva
att för sitt uppehälle arbeta äfven om söndagen.
För embetsmän i t. o. m. de högsta graderna är det omöjligt
att medhinna göromålen för veckan, med mindre en del af
söndagen användes till arbete. Det är visserligen icke antagligt
att åtal härför kommer att anställas, hvarken mot Hrr Justitieråden
eller Statsrådets ledamöter, men detta hindrar icke att,
såsom §:n nu är redigerad, åtal lagligen kan anställas och då
måste leda till ansvar.
Helst hade jag således önskat att hela §:n kunnat utgå,
men då ett sådant förslag torde möta ett alltför stort motstånd,
tror jag lämpligast vara att antaga den redaktion Hr von Koch
föreslagit, likväl med det tillägg, att arbete icke finge på söndagen
verkställas, om det stör andras frid eller kommer allmän
förargelse åstad; hvilket tillägg skulle hänsyfta på arbete af bullersam
natur, sådant som det, hvilket så till sägandes offentligen
utföres af t. ex. kopparslagare, murare och smeder. För
öfrigt kan jag icke inse hvarföre man utsträcker sabbatsfriden
från kl. 6 om morgonen till kl. 9 om aftonen, då det i min
tanke vore tillräckligt om arbete förbjödes under de tider,
Gudstjenst hålles. Hedan nu hållas både matinéer och soiréer
å sön- och helgedags-middagar och aftnar, utan att mig veterligen
något åtal för bruten sabbatsfrid hitintills försports.
Hr Oli vecrona, Knut: Den nu föredragna 3:dje §:n innehåller
ett stadgande, likartadt med det, som förekommer i
3:dje kap. 7:de §:n Missgerningsbalken. Att samma stadgande
blifvit här intaget, synes mig ganska välbetänkt, i synnerhet
derföre, att om allt ansvar för arbete å söndag blifvit borttaget,
detta skulle kunna tydas så, sorn om lagstiftaren icke vidare
ogillade om någon arbetade på sabbaten, likasom på andra dagar
i veckan. Men då det allt hittills hos den Svenska allmänheten
varit motbjudande för den religiösa känslan att se arbete idkas
å söndag, har lagstiftaren otvifvelaktig! nu förfarit rigtigt, då
han genom ansvarsbestämmelsen uttalat sitt bestämda ogillande
deraf.
För öfrigt synes mig att ansvarsbestämmelsen har goda
skäl för sig, alldenstund derigenom åt tjenstehjon och den stora
klass af nationen, som i andras arbete förtjenar sitt dagliga bröd,
tillfälle beredas ett disponera en dag i veckan, dåde både kunna
Den 13 Juli.
421
erfara någon hvila i kroppsligt hänseende och bereda sig tillfälle
till sin intellektuella utveckling.
Funnes icke ett stadgande, sorn innehölle ett förbud emot
idkande af arbete eller handtverk såsom ett näringsfång å söndagen,
skulle det lätteligen kunna hända att husbönder, fabrikanter
och näringsidkare med sina arbetare ingingo legokontrakter,
hvarigenom de sednare, lockade af högre aflöning, förbundo
sig att arbeta jemväl på söndagen. Det är förnämligast för att åt
tjenstehjon och hela den arbetsbehöfvande delen af befolkningen
förvara en dag, som med rätta blifvit kallad »perlan ibland dagar,«
då de med frihet kunna vända tankarna till något högre, än äflandet
för brödet, som jag anser detta stadgande böra qvarstå.
Beträffande bötesbestämmelsen synes mig, på de af H. Exc.
Frih. De Geer anförda skäl, bäst vara att välja ett belopp, som
kan verka att icke vinst tillskyndas lagöfverträdaren; och anhåller
jag derföre att R. o. Ad., med afslag å Utskits förslag i
denna del, ville antaga K. M:s Propos.
Gr. Mörner, Carl Göra^i: Det är en stor skillnad
mellan det förhållande, att i en gammal lag ett föråldradt stadgande
qvarstår, och det, att i en ny lag ett enahanda stadgande
införes. Jag tror, att man på sednare tider lika litet har exempel
på tillämpning af lagens ansvarsbestämmelse för arbete på
söndag, så vida ej någon annan förseelse varit dermed förenad,
som af det i lagen qvarstående förbudet mot resor under Gudstjenst.
Sistberörda stadgande har icke blifvit i föreliggande lagförslag
omnämndt, men om den föreslagna lagen skulle ordagrannt
tillämpas, huru skulle t. ex. besättningen på en ångbåt,
som gör resor på söndagen, eller en jernvägstjensteman eller
den, som försäljer mat om söndagen, kunna undgå att blifva
pliktfälld! Om tillräcklig mjölk för behofvet funnes i huset,
skulle t. o. m. ej ens korna få mjölkas. Många sådana exempel
skulle kunna anföras. Jag tror att det gamla lagstadgandet
tillkommit under en tid, från hvilken vi redan långt allägsnat
oss, och jag tror lika litet att sabbatens, som lagens helgd främjas
derigenom, att man bestraffar lofliga företag, men lemnar
onyttiga sådana ostraffade. Hrrme hafva helt säkert, i likhet
med mig, mer än en gång sett ledamöter af både det Högl.
och det Högv. Ståndet om söndagarne sysselsätta sig med kortspel.
Jag tror sannerligen icke att sabbaten är derigenom mer
helighållen, än om en fattig arbetare sysselsätter sig med att
t. ex. laga skor eller något dylikt. Helst hade jag derföre sett
att hela §:n utginge; men då jag icke har något hopp om framgång
åt en sådan framställning, önskar jag att stadgandet åtminstone
blir så mycket som möjligt inskränkt, samt att således
Utslcts förslag betydligt modifieras både i afseende å tiden,
under hvilken, och de fall då förbudet skall inträda.
Den gamla lagens stadgande, att sabbatsfriden skulle anses
räcka från kl. 4 otn morgonen till kl. 9 om aftonen, har i så
måtto blifvit inskränkt, att tiden blifvit framflyttad, så alt den
422
Den 13 Juli.
räknas först från kl. 6 om morgonen till kl. 9 om aftonen; men
i min tanke vore det tillräckligt, om förbudet mot arbete gällde
endast under den tid Gudstjenst pågår. Skulle man icke vilja
gå in häruppå, kunde man bestämma tiden från kl. 6 om morgonen
till 6 om aftonen, ty större del af dagen torde icke kunna
antagas i allmänhet komma att betraktas såsom tillhörande
sabbaten.
Ilen del af mom:t, som afser undantagsförhållande, skulle
jag vilja förändra så, att det vore sjelfva arbetet, som skulle
vara af beskaffenhet att icke tåla uppskof. I stället för att det
heter, »utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof
ej tåla kan», anser jag alt det bort heta, »utan det arbete
uppskof ej tåla kan.» Derigenom skulle man lästa sig vid sjelfva
arbetets beskaffenhet, och jag tror icke att det kan vara något
klandervärrit deri alt man, om t. ex. tiden fiir höbergning inträffar
under svår väderlek, på en söndagseftermiddag inbergar
det höförråd, man behöfver för kreaturens underhåll under den
stundande vintern.
Härefter följer den del tjf §:n, som säger alt kramlåda eller
annan dylik bod icke får under sabbatstid till salu öppnas. Här
är förbudet rigtadt mot kramlådorna, men om man, på sätt nuvarande
lag förbjuder, säljer från skepp, är man, enligt den nya
lasén icke förbjuden att sådant förelaga, och vid hamnarne kan
således kommersen gå fritt under söndagen. Kramlåda är emellertid
förbuden och deremot har jag icke nåaot att erinra. Jag
skulle likväl tro att, om meningen blifvit afbruten och ställd i
sammanhang med det föreg:de, redaktionen skulle vunnit.
Att nu hos R. o. Ad. framlägga ett redaktionsförslag, som
kunde vinna bifall och som vore så öfvertänka att dervid icke
vore något att anmärka, tror jag skulle blifva ett misslyckadt
försök, och får* jag derföre anhålla om återremiss.
Hr Ribbing, Arvid: De mångå särskilta åsigterna i
förevule ämne synas tydeligen ådagalägga, att man icke är ense
om den synpunkt, hvarifrån våra gamla lagstiftare utgingo vid
bestämmande af ansvarspåföljden för sabbatens ohelgande. Då
man icke är öfverens härom, är det icke underligt att man kommer
lill så skiljaktiga åsigler. För min del tror jag mig hafva
funnit, att våra gamla lagstiftare helt enkelt utgått Irån budordet:
Tänk på att du heldar hvilodagen.
Detta framgår tydligen af de särskilta ansvarsbestämmelserna
i 3:dje kap. missgerningshalken, der de brott uppräknas,
som innebära dels ett direkt sabbatens ohelgande, dels ock ett
störande af sabbatsfriden för deni, som vilja uppfylla budordet.
Då jag icke kari gilla att delta bud lemnäs oomhäcnadt af borgerliga
lagen, ber jag att lå instämma med H. Exc. Frih. De
Geer deri, att man måste tillse alt det icke, lill följe af bötesbeloppets
ringhet, kan blifva en uträkning att blifva lagbrytare.
Då dessutom lalitudsystemet blifvit i andra fall så betydligt utsträckt
och tillfälle lemnadt domaren att rätta sig efter lörmö
-
Don 13 Juli.
423
genheten och brottets beskaffenhet, synes det mig icke vara
skill att här bestämma latituden inom sä tränga gränser som
Utsk:t gjort; utan anhåller jag om bifall till K. M:s förslag i
denna del.
Hr Stedt, Gustaf: Med anledning af föreskriften uti förev:de
§, att handtverk eller »annat arbete» å sön- och helgedagar
emellan kl. 6 om morgnarne och kl. 9 om aftnarne ej får idkas,
tager jag mig friheten erinra, hurusom K. M:s Nåd. Tjenstgörings-
och exercisreglementen för arméen tillåta, dels alt marscher
och tåg, med dertill hörande förrättningar och arbeten, få
under nämnde dagar och tider ega rum, med undantag blott af
den tiden på förmiddagen, då allmänna Gudstjensten pågår i den församling
derigenom tåget sker, dels äfven att, 2:ne timmar på eftermiddagarne
må, under sön- och helgedagar, användas lill olika
militära öfningar, af hvad namn och beskaffenhet de än vara må.
Enär det förefaller mig svårt att definiera, på hvad sätt
orden »annat arbete» egentligen skola förstås, och hvad särskildt
vidkommer bötesbeloppet för sådant sabbatsbrott, hvilket påtagligen
störer den allmänna samhällsordningen eller åstadkommer
allmän förargelse, ett maximum af 20 rdr, enligt mitt förmenande,
torde vara allt för litet, förenar jag mig med Gr. Mörner
i yrkande om §:ns återrefhiss, men i den af Hr von Koch angiIna
syftning.
Hr Ca rlheim-Gy Ilens kjöld, Henrik Adolf Oscar:
(Detta yttrande, som blifvit talaren i och för justering tillställdt,
har sedermera ej af honom blifvit återlemnadt).
Gr. Sparre, Erik: i sådana till kriminal-lagstiftningen
hörande frågor, der tvekan rörande lämpligheten af ett beslående
stadgande hos mig uppstått, har jag i allmänhet omfattat
den åsigt, att man hellre bör vidblifva en bestående lag, än antingen
till dess verkan upphäfva densamma eller söka ersätta
deri med något nytt stadgande. Jag har med afseende å förevarande
fråga så mycket hellre omfattat denna grundsats, som
jag känner, att den öfverklagade lagen icke ledt till några missbruk,
utan tvertom till en viss grad jemkat sig efter seden.
Nu är visserligen möjligt att folket här i landet kan vänja sig
vid att se alla bodar stå öppna och arbetet fortgå likaväl om
söndagar sorn hvardagar, men för det nämde tror jag alt folket
skulle finna sin känsla deraf sårad. Vid sådant lörhållande
anser jag att lagstiftaren går klokast oell lörsigtigast tillväga, om
han icke går vidare än bestående lag. eller genom en förändring
deri åstadkommer en ny praxis, vid hvilken folket icke vill vänja
sig, och som i följe deraf kan uppväcka missnöje och förargelse.
Ordalagen äro, på sätt en föreg:de talare redan upplyst,
desamma, som liar gällt i öfver 100 år, och då någon klagan
icke hittills lörsports, kan jag icke inse hvarföre sådan skulle,
om ordalagen bibehållas, hädanefter uppstå. Det torde dessutom
m
Den 13 Juli.
möta stora svårigheter för en åklagare att intränga i mitt rum
och förvissa sig om hvad jag der förehafver. Jag tror icke
att stadgandet hittills tolkats så, att det arbete jag verkställer
då jag läser eller skrifver, hänförts till sabbatsbrott, ty då det
heter »handtverk eller annat arbete», tror jag att det aldrig tolkats
annorlunda, än att det varit handtverksarbete eller dermed
jemförligt arbete, som stört sabbatsfriden, på hvilket förbudet
tillämpats. Icke heller befarar jag att, med vår tids tendenser,
en åklagare eller en domstol skulle söka gifva §:n en vidsträcktare
tolkning än den hittills haft.
En talare har anmärkt, att, enär §:n endast omnämner
»kramlåda eller annan dylik bod», handel ur skepp icke skulle
vara inbegripen under förbudet, men då försäljning ur skepp
fordrar lossning och uppbäring, hemfaller det arbete, som dervid
företages, under lagens ansvarsbestämmelse, och förbudet
behöfde således icke för detta speciella fall upprepas.
Det har blifvit föreslaget, att förbudet skulle gälla endast
mellan kl. 6 om morgonen och kl. 6 om aftonen, vid hvilken
tid alla religiösa förrättningar skulle vara afslutade, men då, såsom
vi alla känna, bibelförklaringar och andaktsöfningar hållas
jemväl efter förloppet af nämnde tid, torde det icke vara skäl
att företaga en nedsättning i tiden.
Beträdande böternas belopp, vill jag lemna den upplysning,
att siffran »20» tillkom genom ett slags transaktion inom Utsk:t.
Då nemi. somliga yrkade att alla böter borde försvinna, andra
åter att de borde bestämmas till det belopp K. M. föreslagit,
förenade man sig om den nedsättning Betänk:t utvisar.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag om bifall
till Betänk:t i denna del.
Hr Olivecrona: 1 anledning af Gr. Mörners yttrande
vill jag blott anmärka, att jag icke sagt, att nyttiga sysselsättningar
på sabbatsdagen borde förbjudas. Tvertom, jag anser det
vara mycket lyckligt, om tjenstehjon och arbetsfolk ega tillfälle
att en södagsafton i en söndagsskola inhemta nyttiga kunskaper.
Jag har endast sagt, att jag ansåg, att den religiösa känslan hos
den stora allmänheten skulle stötas, om lagstiftaren, genom att
borttaga förbudet, gåfve tillkänna att han icke ogillade att arbete
förrättades om sabbatsdagen.
Afven förklarade jag att den nuv:de lagen, just genom den
stadgade ansvarsbestämmelsen, beredde ett skydd åt tjenstehjon
och arbetare att åtminstone en dag i veckan få tillgodonjuta
någon hvila. Jag vill i detta afseende anföra ett exempel. Om
ansvaret borttoges, vore det icke något som hindrade att t. ex.
en bruksegare träffade det aftal med sina hammarsmeder att
de skulle smida alla dagar i veckan, således jemväl om söndagarna.
Arbetsfolk skulle sålunda genom förhöjd dagspenning
lätt kunna förmås dertill; men utan tvifvel till sin egen skada.
Ty icke blott att de derigenom beröfvades tillfälle att i söndags
-
Den 13 Juli.
425
skolor eller annorstädes förvärfva själsodling och gagnande kunskaper;
de finge tillika umbära den så nödvändiga kroppsliga
hvila, som skänker krafter och håg till ny verksamhet.
Då af den gamla lagen i detta ämne hittills icke försports
några olägenheter, tror jag icke att det är att befara något men
af den nya, om likartade ansvarsbestämmelser deri intagas, och
jag förnyar derföre min anhållan om bifall till det K. förslaget
i denna del.
Hr von Ehrenheim, Per: Utan att vilja bestrida att
skäl kunna anföras för bibehållande af denna § oförändrad, tror
jag dock att det varit önskligt, om den erhållit en lydelse, som
vore mer öfverensstämmande med den uppfattning af sabbatsbrotten,
som nu är gällande. Det synes mig nemi. att under
vissa förhållanden detta brott är af den natur, att man alltid
önskar se det bestrafTadt. Så t. ex. då någon låter sina tjenare
förrätta arbete om söndagen och derigenom beröfvar dem
det tillfälle till stillhet, som denna dag afser, eller då någon genom
anställande af arbete på söndagen kommer allmän förargelse
åstad. Hade §:n blifvit uppställd i öfverensstämmelse med
denna uppfattning af sabbatsbrotten, hade den i min tanke varit
bättre; och till vinnande af en förändring i denna syftning förenar
jag mig med Gr. Mörner i yrkandet på återremiss, dervid
jag tillika vill hafva uttalat den åsigt, alt böterna rätteligen bort,
i öfverensstämmelse med K. M:s förslag, bestämmas till högst
50 rdr.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet med anledning af de
erinringar, som mot mitt förra yttrande blifvit gjorda.
Man har lagt mycken vigt på upprätthållandet af sabbatens
helgd genom lagbestämmelser. För min del tror jag icke att
detta är ett verksamt sätt att bereda sabbatens helighållande.
Vi veta af 6:te kap. Lucae Evangelium att, då Frälsaren gick
genom säd på en sabbatsdag, ryckte Hans lärjungar upp ax,
som de gnuggade sönder med händerna och åto. Då anmärkte
Fariséerna, hvi gören i det som icke är lofligt göra om sabbaten?
Vidare förekommer i samma kap. berättelsen om huruledes
Frälsaren helade en person på sabbaten och, då han märkte
att Fariséerna vaktade på honom, sporde dem, må man göra
väl om sabbaten eller illa? — Och derpå kunde de icke svara.
Det finnes Fariséer nu som då, men må vi hågkomma hans ord,
som sade, alt han icke var kommen att upplossa lagen, utan
att fullkomma den; och må vi tolka den efter hans uppfattning,
och icke efter den Mosaiska.
Det har blifvit sagdl, att det vore nödvändigt att låta förbudet
gälla under de i förslaget bestämda timmar, på det arbetaren
skulle gå i söndagsskolor; men det säkra vid under
visvingen
i dessa skolor är, att om icke lärjungen anses arbeta,
då han inhemtar hvad honom läres, så torde åtminstone läraren,
426
Den 13 Juli.
sorn meddelar undervisning, verkställa arbete och således kunna
fällas elter denna §.
En talare i min närhet ansåg att §:n äfven omfattade försäljning
ur skepp, alldenstund sådan icke kunde ske ulan lossning
af varor eller dylikt arbete, till följe hvaraf böter skulle
kunna ådömas. Antages denna tolkning, så är det gifvet att
besättningen på alla de ångbåtar, som göra turer om söndagarne,
komma alt kontribuera med böter, emedan det obestridligen
innefattar arbete att taga ut och in landgången och att sköta
maskinen ni. m. En annan talare bar sagt alt ansvarsbestämmelsen
i nu gällande lag flitigt tillämpas, och i detta afseende
åberopat Justitie-Stats-Ministerns embetsberättelse, i fråga om
öfverträdelse af 7:de och 8:de §§me i 3:dje kap. missgerningsbalken,
der i en kolumn äro sammanförda de som blifvit pliktfällda
för det de idkat arbete och de som fått böta för det de
haft kramlåda öppen; men då berättelsen utvisar alt dessa förseelser
hufvudsakligen blifvit begångna i städerna, der synnerligast
cigarrbodarne äro öppna om söndagarne och skatta till polisen,
lär det egentligen vara sådana ölverträdelser, för hvilka, enligt
Justitie-Stats-Ministerns embetsberättelse, ansvar blifvit ådömdt.
Det är dessutom kändt, att på många ställen förbudet att hafva
kramlåda öppen på det sätt kringgås, att man inrättat en särskild
ingång, hvarigenom kunderna passera, och att på det sättet,
med eller mot polisens vilja och vetskap, en rätt lönande
handel kan drifvas.
Jag tror icke att detta förbud är mycket värdt att hålla
på, nien jag har icke yrkat dess borttagande, utan allenast alt
det skulle få en så förändrad redaktion, att det icke gålve tillfälle
alt chikanera en mängd personer.
Jag fortsätter mitt yrkande på återremiss.
Hr Stedt: Under diskussionen har af åtskillige talare
blifvit uppgifvet, det åtal för ifrågavide förseelse olla brukade
anställas, hvaremot sådant blifvit utaf andra bestridt För min
del är jag visserligen af deras åsigt, som antaga, att dylikt åtal
endast undantagsvis ifrågakommer, hvarförutom man kan påstå
det vara en nästan allmänt vedertagen plägsed, att på stin- oell
helgedagar opåtaladt berga hö, skära säd och tillställd slotteröl,
när nödige omständigheter dertill föranleda.
Ändamålet med straffbestämmelser, uti det fall hvarom nu
fråga är, bör vara att förekomma, det tjenste- och arbetsfolk
tvingas till annat arbete under loppet af sön- och helgedagar
än det sorn ej ulan våda kan uppskjutas, ehuru det hör vara
husbonden medgifvet att med sitt tjenste- och arbetsfolk öfverenskomma
om godvilligt biträde, äfven under dessa dagar, till
sådant arbete, som ej störer den allmänna samhällsordningen
eller åstadkommer allmän förargelse, utan som fast mer kan
anses nyttigl och nödvändigt.
Alldenstund jag ej kan utfundera fördelen af att redigera en
lagparagraf sålunda, att innehållet af densamme skall tolkas och
Den 13 Joli.
427
tillämpas på annat salt än ordalagens egentliga betydelse föranleder,
så, enär detta missförhållande mycket lätt kan h. o. h.
undanrödjas, endast genom en obetydligt förändrad ordställning,
hvartill ej någon väsendtlig tidspillan ilrågakommer, qvarstår jag
oruhhadt vid mitt yrkande, på sätt jag förut haft äran anföra,
om §:ns återremitterande.
Hr Dalman: Det var i sanning en nyhet, att höra Lag
Utsk:ts
ordförande förklara, att en lag, emedan den blifvit lamt
tillämpad, bör bibehållas. För min del mäste jag bekänna att
jag är af motsatt tanke. Jag kan nemi. icke föreställa mig att
det är en rigtig lagstifningsprincip att bibehålla en lag, som antingen
alldeles icke blifvit tillämpad, eller som, om den någon
gång tillämpats, blifvit det för så få fall, att det icke förljenar
omnämnas. Men ehuru jag, i likhet med Gr. Mörner, önskat att
hela detta stadgande utginge, har jag dock icke begärt annat,
än att lagen måtte blifva så redigerad, att den icke gifver tillfälle
till orimliga åtal. Gr. Sparre har sagt att lagen icke förbjöde
sådant arbete, som verkställes af embetsman; men ehuru
denna förklaring är ganska bra för en jurist, som önskar att
den så skall tillämpas, vågar jag dock betvifla att ordalagen äro
sådana, att de ens kunna så förstås. Jag stvrkes i min förmodan
att lagstiftarens mening icke varit sådan, jemväl deraf, att
det i Lag-komiléens förslag förekommande uttrycket »handtverk
eller sådant arbete» här icke blifvit användt. Hade nämnda uttryck
begagnats, hade derigenom varit tillkännaeifvet alt förbudet
gällde endast handtverksarbete. Detta öfverensstämmer ock
med min åsigt, att icke annat arbete hör bestraffas än det, som
åstadkommer allmän förargelse eller stör andras frid.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren bar sagt, att jag
skulle hafva yttrat, att en lag borde bibehållas emedan den tilllämpades
lamt. Det har jag icke sagt, men väl alt, då en lag
gällt i 100 år och fått en viss tolkning, med hvilken man är nöjd,
det icke är skäl att upphäfva den och sätta i stället en ny lag,
om hvilken man icke vet huru den kommer att gestalta sig.
Jag har icke heller sagt, alt den närvide lagen tillämpas lamt,
utan blott att man icke hör något missnöje med det sätt, hvarpå
den tolkas.
Vidare yttrade samme talare, att jag skulle gifvit en förklaring
öfver hvad på detta ställe skulle förstås med »arbete»,
hvilken förklaring vore bra för en jurist, men att det vore osäkert
att detta ord så i allmänhet förstodes. Otti denna förklaring
är tillfredsställande fiir en jurist och lagen skall af juristen
tillämpas, vet jag icke hvad deremot kan vara att erinra, helst
jurister icke gerna bryta gammal praxis.
En annan talare har anmärkt, att om äfven skolgossen, då
han läste i söndagsskolan, icke kunde sägas arbeta, åtminstone
läraren kunde phktlällas efter denna §. Nej, säger jag, denna
§ kan endast hafva afseende på ett mekaniskt, men ingalunda
428
Den 13 Juli.
på ett intellektuelt arbete. En mångårig erfarenhet vitsordar,
att aldrig någon blifvit fälld lör det han meddelat undervisning
i en söndagsskola; och man kan vara förvissad att, då åklagaren
haft andel i böterna, han, om han egt minsta utsigt att derpå
förtjena, skulle anställt åtal. Nu har åklagarens andel i böterna
blifvit afskaffad, och det är således numera ändå mindre
fara att han skall försöka att, såsom en talare uttryckte sig, chikanera
folk med åtal. Kan det vid sådant förhållande vara skäl
att ändra de ordalag, som i en så lång följd af år blifvit väl
förstådda? Kan det vara skäl att bilda en ny praxis, som måhända
kommer att föranleda missförstånd? Ar det icke då bättre
att bibehålla de ordalag, sora vunnit sekelgammal häfd!
Det har blifvit föreslaget, att man skulle använda uttrycket
»arbete, som åstadkommer allmän förargelse». Dessa ord »åstadkommer
allmän förärgelse» hafva inom Utsk:t varit på tapeten
åtminstone 8 å 10 gånger. Vid hvarje brott, som man skrufvade
sig för, sade man: vi skola insätta att handlingen är straffbar,
om den åstadkommer allmän förargelse. På så sätt infördes
nämnda uttryck på en mängd ställen, men slutligen blef
Utsk:t utledset dervid och ledamöterna kunde icke blifva ense
om hvad dermed skulle lörstås. Vi genomgingo en mängd fall.
Om en smed håller på att dunka på härden, — väcker det allmän
förargelse? Ja det gör det. Likaledes väckte snickaren
förargelse. Men om svarfvaren arbetar i sin verkstad och kyrkofolket
fick se hjulet gå ikring? — ja, då var det icke så fullkomligt
säkert. Vidare: om en person tager sig före att köra
sin åker på en söndag; — ja, då kunde det vara tvifvelaktigt.
Om det var vid en kyrkoväg, ansåg man att det åstadkom förargelse;
men icke om det var vid en mindre befaren väg. Men
en mindre befaren väg kan också vara en kyrkoväg. Som sagdt,
bland Lag-Utsk:ts 16 ledamöter funnos lika många skiljaktiga
åsigter om hvad härmed skulle förstås. Jag vidhåller derföre
mitt påstående, att man hellre än att införa nya och obestämda
ordalag, bör bibehålla dem, vid hvilka man vant sig, och som
så till sägandes hafva hunnit sätta sig.
Jag anhåller dessutom att K. o. Ad. antingen ville borttaga
§:n, eller ock besluta hvilken lydelse §:n skall hafva; ty om
§:n blir till Utsk:t återremitterad, frågar jag, hvad skall LagUtsk:t
göra? Den ene vill att sabbatsbrottet skall stå qvar, den
andre icke; en tredje vet icke rätt hvad han vill.
Hr Ca r I hei m-Gy I lens k jöl d. (Detta yttrande, som blifvit
talaren i och för justering tillställdt, har sedermera ej af honom
blifvit återlemnadt.)
Gr. Mörner: Då jag första gången hade ordet, fästade jag
uppmärksamheten derpå, att det var en stor skillnad, om man i
en gammal lag bibehöll ett föråldradt stadgande, eller om man
införde ett sådant i en ny lag. Jag erinrar härom med anled
-
Den 13 luli.
429
ning af Gr. Sparres påstående, att man icke hade något att befara
af det föreslagna stadgandet, emedan det vore detsamma,
som redan förefinnes i gällande lag. Härvid förekommer
dock dessutom den olikhet, att den föreslagna straffbestämmelsen
är 4-dubbelt högre än den, som nu kan ådömas.
Det var ganska vackert sagdt af Hr Gr:n, att jurister icke
bryta gammal praxis. Det är dock bekant, att i synnerhet unga
jurister understundom lägga sig vinn om att hitta på sådan lagtolkning,
som ingen menniska förut tänkt på. De vilja gerna
utmärka sig genom sådana upptäckter och i detta afseende förvarar
Juridiskt Arkif åtskilliga lysande exempel. Det är t. ex.
icke så särdelas länge sedan den yngste af våra Hofrätter tog
sig före att rubba den förut antagna praxis i afseende å tillämpning
af lagens stadganden om ansvar för 3:dje resan stöld,
ehuru det skedde löre den sednast införda laglörändringen.
Hr Gr:n har vidare ansett, att det vore olämpligt att begränsa
uttrycket »arbete», genom att tillsätta orden »som åstadkommer
allmän förargelse», alldenstund det vore svårt att definiera
hvad dermed skulle förstås. Jag deremot anser att detta är något,
som vid hvarje särskildt tillfälle måste efter omständigheterna
bedömas. Definitionen ligger i sjefva uttrycket, och någon
tvekan tror jag icke bör hos domaren uppstå.
Jag tror det deremot vara af vigt att förbud finnes för
arbets-gifvare, vare sig husbönder eller andra, att tvinga sina
tjenare elier arbetare att på söndagen förrätta sådant arbete,
som kan tåla uppskof, och jag skulle derföre anse att en ganska
allvarsam straffpåföljd här vore på sitt ställe, — när nemi. arbetet
icke är af den beskaffenhet att det icke kan tåla uppskof.
Slutligen har Gr. Sparre lagt vigt på att R. o. Ad. måtte
antingen bifalla §:n eller afslå den och sjelf bestämma dess lydelse.
Detta kan vara lämpligt att föreslå för Gr. Sparre, som
yrkar bifall, men jag tror icke att det kan vara lika lämpligt
för Ståndet att, om det ej gillar Utsk:ts förslag, nu på fri hand
företaga en redaktionsförändring.
När frågan återkommer till Utskit, blir detsamma i tillfälle
att jemväl taga i öfvervägande de beslut som blifvit inom de
öfriga resp. Stånden fattade. Jag fortfar således i mitt yrkande
på återremiss.
Hr Stedt: För enskild del finnér jag det ganska lätt att
åstadkomma en tillfredsställande redaktion af paragrafen, hvadan
jag, för vinnande deraf, samt under vidblifvande af mitt yrkande
om densammas återremitterande, föreslår uttryckandet al de utaf
Hr v. Koch antydda ordalag, hvaremot, beträffande böterna för
så beskaffade sabbatsbrott, hvilka i verkligheten störa den allmänna
samhällsordningen eller åstadkomma allmän förargelse,
jag yrkar, att desamme bestämmas i likhet med det uti K. M:s
Nåd. Propos. föreslagna högre belopp, hvilket jag snarare skulle
önska förökadt, än förminskadt.
430
Den 13 Juli.
Hr Dalman: Jag är till större delen förekommen af Gr.
Mörner oell begärde ordet endast med anledning af Hr Carllieiin-Gyllenskjöl
Is yttrande, att jag skulle hafva gjort ett origtigt
citat. Jag vill derföre nämna, att jag icke påstått att 1734
års lag innehåller den af mig citerade redaktionen, »handtverk
och sådant arbete»; jag har blott sagt, att lagkomitéen föreslagit
en slik lydelse. Genom orden »sådant arbete» knöde det åtminstone
anses vara förebygdt, att straffbestämmelsen hade afseende
på annat än mekaniskt arbete, och deri hade nämnde
förslag ett stort företräde framfor det nu förev:de, der redaktionen
till och med i så måtto är mera tvetydig än den nuv:de,
som lyder: »arbete eller handtverk», då deremot här står »handtverk
eller annat arbete.»
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å den lörev:de §:n, hvartill
bifall utan förändring ej blifvit af någon ledamot hegardt, hade
yrkats dels af H. Exc. Hr Frih. De Geer bifall med den förändring,
att ordet »tjugo» utbyttes emot ordet »femtio»; dels af
Hr Olivecrona, med hvilken några ledamöter sig lörenat, att §:n
måtte afslås och den motsvarande §:n i K. M:s Propos. antagas;
dels ock af Hr Dalman jemte flere ledamöter, att §:n måtte
varda till Utsk:t återremitterad.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades många nej jemte
några ja, sedermera propos. på bifall dertill med den af H. Exc.
Frih. I)e Geer föreslagna förändring, då svaren utföflo med ja
och nej i blandning, vidare propos. på afslag å §:n och antagande
af den motsvarande §:n i K. M:s Propos., hvartill svarades
många nej, blandade med ja, och slutligen propos. på §:ns
återremitterade, hvilken propos. besvarades med starka ja blandade
med nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att II. o. Ad. borde afgöra
huruvida kontra-proposm vid den nu begärda voteringen
skulle innefatta antingen bifall lill §:n utan förändring eller bifall
till densamma med den af H. Exc. Hr Frih. De Geer föreslagna
förändring, eller afslag derå och antagande af den motsvarande
§:n i K. M:s Propos.; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. derå, att bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag skulle
ingå i kontra-proposm. hvartill svarades flere nej jemte några
ja, och sedermera propos. derå, att bifall till §m med den af
H. Exc. Hr Frih. De Geer föreslagna förändring skulle utgöra
kontra-proposm vid den blifvande voteringen, då svaren utlöllo
med mångå ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Den 13 Juli.
431
Uppsattes och justerades följande voter.s-propos.:
»Den som vill, alt 3:dje §:n i 7:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till StralT-lag skall till Ulsk:t återremitteras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de §, med förändring af
ordet »tjugu» till ordet »femtio»».
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna halva utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 13.
4:de §:n.
Bifölls.'
Kapitlets rubrik.
Hr Ribbing: !:sta och 2:dra §§:na af förev:de 7:de kap.
motsvara de sladganden i lista kap. Missgernings-balken, som hafva
till öfverskrift: »om försmädelse mot Gud»; de 2:ne sednare
§§:ne eller 3:dje och 4:de motsvara deremot de sladganden i
3:dje kap. Missgernings-balken, som hafva till öfverskrift: »om
sabbatsbrott». Det bade derföre i min tanke varit en vinst, om
Lag-Utsk:t, sorn i sitt företal så mycket prisat den gamla lagens
bestämdhet, icke tagit sig fiire att införa en ny rubrik, ulan
bibehåll.t den gamla, så alt rubriken, i stället för att heta »om
religionsbrott», hetat »om försmädelse mot Gud och om sabbatsbrott».
Då hade hvar och en. så snart han slagit lipp kapitlet,
sett hvarom det handlade, och icke, såsom nu, behöft vara
tvehogse derom.
Hr Dalman: Då Gr. Hamilton är frånvarande och jag
känner bans afsigt att i denna fråga yrka en lörändring, vill
jag, enär jag delar de åsigter han i sin reservation uttalat, uppläsa
nämnda reservation. Den lyder sålunda:
»Att i lagen egna ett särskildt kapitel åt. s. k. förbrytelser
emot religionen och emot det Högsta Väsendet, anser jag origtigt
och vilseledande. Menniskans inre beskaffenhet kan aldrig
lämpligen göras till föremål för statens straffbestämmelser, hvilka
städse måste vara riglade emot yttre, bestämda handlingar.
Alt genom strafflagar omedelbart söka åstadkomma religiositet
eller moralisk dygdförträfflighet, torde vara fåfängt. Menniskor
kunna ej bestraffa synder såsom sådana, utan endast brolt. Den
nu nyskapade klassen »religionsbrott» förutsätter likväl en sådan
grundsats. De till kapitlet hänförda förbrytelser kunna ej
lämpligen bestraffas i annan händelse, än att genom dem andra
samhällsmedlemmars religiösa känsla såras och deras religions
-
432
Den 13 Juli.
frid brytes. De äro derföre hänförliga till fridsbrotten och såsom
sådana straffbara. Också inleddes med dem af Lagkomitéen
det kapitel, som handlar om fridsbrott (det nuv:de ll:te,
af hvilket också flera §§, de 4 första, med de i 7:de kap.
införda stå i omedelbart sammanhang.) Dit har ock jag ansett
detta kapis §§ böra återföras, och får såsom skäl derför åberopa
följide yttrande af en ledamot i Lagberedningen:
»Enär man, såsom tillbörligt är, icke vidare tilltror sig att
gå i förväg Guds egen domsrätt och i egenskap af synd mot
det Högsta Väsendet underkasta mensklig straffrätt Guds smädande
samt gäckeri med Guds ord och sakramenten, i följd
hvaraf benämningen religionsbrott ej heller bör gifvas åt så beskaffade
brott, utan desamma blifva föremål för den borgerliga
lagstiftningen endast på den grund att de väcka förargelse hos
en hvar, som tror på Gud, och kränka medborgerliga samhället
genom religionskänslans sårande och vanhelgande af det dyrbara
föremålet för allmän dyrkan; hvadan förbrytelser i denna del
rätteligen må benämnas för ett störande af annans religionsfrid,
kan jag ej instämma i bildande af tvänne särskilda kapitel, det
ena om religionsbrott, det andra om fridsbrott, ntan tillstyrker
bibehållande af lagförslagets 12:te kap.» (Detta innefattar båda).
»Skulle åter, i motsats häraf, straffet för de förbrytelser,
åt hvilka man vill gifva benämningen religionsbrott, sättas i förhållande
till helgden af det höga föremål, som ansåges genom
brottet förnärmadt; så vore en straffmätning, som föranledde till
jemförelse med straffen för förnärmelser i ord mot personer af
Konungahuset och statens embetsmän, efter min tanke, ingalunda
emot brottet svarande; och i allt fall skulle jag ej vilja bland
brotten emot Högsta Väsendet upptaga idkande af handtverk
eller arbete å sön- eller högtidsdag.»
I öfverensstämmelse härmed föreslås vördsamt:
att 7:de kap. i lagförslaget borttages, samt de 4 §§:ne,
af hvilka det består, flyttas till 11 :te kap;s början,
i följd af hvilken förändring ej mindre §§:nas nummer
i detta sednare kap., än äfven de följ:de kapms
nummer torde derefter rättas».
I denna anhållan ber jag att få förena mig.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag vill icke bestrida att de
§§, som här äro upptagna i ett särskildt kapitel, skulle kunna
försvara sin plats i kap. »om fridsbrott», men jag svarar på den
framställda anmärkningen detsamma, som lagkomitéen yttrade
i anledning af en likartad anmärkning, eller att »de i en allmän
lag förekommande straffbestämmelsernas ordning, allenast icke
all ordning blifvit åsidosatt, kan vara temligen likgiltig.»
Emellertid ansåg lagberedningen den af lagkomitéen företagna
sammanslagning af kapitlen om fridsbrott och religionsbrott
icke vara lämplig, och denna åsigt har vid sedermera
skedda granskningar af strafflagsförslaget blifvit vidhållen. Att
nu
Den 13 Juli.
433
nu åter företaga en förändring i berörda hänseende, skulle föranleda
rubbning i kapitel-följden och påkalla förändringar af en
mängd hänvisningar. Sådana rubbningar medföra mycket arbete,
som i detta fall icke synes vara af behofvet påkalladt, och jag
anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Ribbing: I)å redan en återremiss i afseende å detta
kap. blifvit beslutad, tror jag att det vore lämpligast, om R. o. Ad.,
för att förena de skiljaktiga åsigterna, äfven återremitterade
denna fråga.
Hr Dalman: Då, på sätt H. Exc. Frih. De Geer yttrat,
del kan vara likgiltigt i hvilken ordning ett ärende förekommer,
skulle jag visserligen anse det vara af ringa vigt, om den här
föreslagna rubriken nu antoges eller ej; men jag har den föreställning,
att, om ifrågav:de förseelser flyttas under det kap.,
som handlar om fridsbrott, den rätta uppfattningen af dessa
brotts egentliga natur skall göra sig gällande. Ur denna synpunkt
och emedan jag icke anser s. k. brott emot religionen
och det Högsta Väsendet vara föremål för statens straffbestämmelser,
hvilka städse måste vara rigtade mot yttre bestämda
handlingar, kan jag icke annat än tillstyrka antagande af Gr.
Hamiltons förslag.
Gr. Sparre: Att nu, sedan riksdagen är så långt fram
skriden,
antaga det förslag till ändring, som här blifvit gjordt,
vore att ytterligare fördröja lagen. Dessutom skulle begreppet
af de stadganden, som förekomma i detta kap., derigenom väsendtligen
förändras, och då R. o. Ad. redan godkänt lista §:n,
utan att der blifvit något nämndt om »allmän förargelse», kan
jag icke anse att R. o. Ad. nu bör biträda den af Hr Dalman
och Gr. Hamilton förfäktade åsigt; utan anhåller jag om Hr Grins
o. Landtm:ns propos. på bifall till den af Utsk:t föreslagna uppställning.
Hr Dalman: Jag har hvarken föreslagit eller åsyftat någon
förändring i lydelsen af de §§, som redan blifvit bifallna.
Jag har blott yttrat, att genom en omflyttning af rubriken brottets
karakter skulle blifva närmare angifven och domaren sättas
bättre i tillfälle att bedöma, huruvida den begångna synden varit
af beskaffenhet att väcka allmän förargelse och derigenom
underkastad straff.
För öfrigt kan jag icke inse att riksdagen skulle fördröjas,
om Gr. Hamiltons förslag antoges. I så fall blefve nemi.
processen helt enkelt den, att ifrågav:de kap. uteslötes och §§:nas
ordningsnummer i kap. »om fridsbrott» förändrades.
Gr. Sparre: Jag har redan yttrat, att det icke är såsom
siste värde talaren sagt, ty om rubriken ändras, böra äfven §§:na
erhålla en annan redaktion.
H. V. 28
434
Den 13 Jnli.
Gr. Hamilton, Gustaf: Det må tyckas, att det ligger föga
vigt på den ordning, hvari ett kap. förekommer. Så är dock icke
fallet här, emedan brottet väsendtligen karakteriseras genom
den uppställning, man deråt gifver, och derigenom uttryckes den
åsigt, att samhället icke skall bestraffa hvarje syndig handling,
utan först då skall utöfva sin straffrätt, när handlingen kommer
allmän förargelse åstad.
Om de nu afhandlade brotten flyttas till U:te kap , angifves
deras egentliga natur, och derigenom vinnes en säkrare lagtillämpning.
Skulle någon vara nog olycklig att i enrum häda
Gud, kunde han, om lista §:n i förev:de kap. ordagrannt tillämpades,
derför straffas. Detta skulle åter icke kunna inträffa, om
stadgandet subsumeras under kap. »om fridsbrott.»
Någon svårighet att sammanföra dessa båda kap. skulle så
mycket mindre kunna uppstå, som de ursprungligen varit ett.
Detta synes äfven, om man genomläser kap. om fridsbrott.
I lista §:n talas om den som gör våldsgerning å honom,
som bevistar gudstjenst; 2:dra §:n handlar om störande af gudstjenst;
4:de §:n om störande af griftefrid o. s. v.
Under sådant förhållande anhåller jag att R. o. Ad. ville
besluta, att låta rubriken »om religionsbrott» utgå och förflytta
de under nämnda rubrik upptagna §§ till ll:te kap., som handlar
om fridsbrott.
Gr. Sparre: Visserligen kan det synas den siste värde
talaren lämpligt att göra en sådan förändring. Så har dock
hvarken synts Lagberedningen, Högsta Domstolen eller K. M.,
och jag tror äfven att det skulle stöta den stora allmänheten,
om de brott, som hafva afseende å religionen och hvilka i allan
tid stått främst i lagboken, nu skulle erhålla en annan uppstälning.
Det var också en pietet af Lagberedningen att återsätta
dem på sin gamla plats, och jag tror icke att det kan vara skäl
att afvika från denna ordning.
Gr. Hamilton: Jag anhåller om R. o. Ad:s öfverseende
för det jag ånyo begärt ordet.
Den skenbara anmärkning har blifvit gjord, att det skulle
stöta allmänheten, om uppställningen ändrades. Jag vill dervid
erinra, att man vid uppställningen följt dekalogen, hvilken, som
bekant, icke är vetenskaplig. I Lagberedningens förslag hade
icke heller religionsbrotten kommit att stå först, utan följa efter
förräderi- och majestäts-brotten.
Jag fortfar i min anhållan att 7:de kap. måtte sammanslås
med det lt:te.
Frih. Armfelt, Magnus: Utan att vilja inlåta mig i någon
undersökniug huruvida det är vetenskapligt rätt att anse
dessa brott såsom fridsbrott, vill jag blott erinra, att, då roan
i så många andra hänseenden, t. ex. rörande dödsstraffets af
-
Den 13 Juli.
■435
skaffande såsom absolut straffpåföljd, gått den allmänna meningen
till mötes, man gerna kan göra det äfven i detta fall. Det lär
icke kunna betviflas, att det hos pluraliteten af Sveriges innebyggare
skulle göra ett obehagligt intryck, om de funno straffet
för religionsbrott såsom sådant vara afskaffadt och, betydligt
nedsatt, föreskrifvet endast och allenast lör Iridsbrottet.
På grund af detta rent praktiska skäl anhåller jag om bifall
till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningeri förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels att den förev:de rubriken
måtte godkännas, dels att densamma skulle återremitteras,
och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte besluta, att
7:de kap. i detta lagförslag skall borttagas samt de fyra §§,
af hvilka kap. består, flyttas till ll:te kap:ts början, i följd af
hvilken förändring ej mindre §§:nas nummer i detta sednare
kap., än äfven de följ:de kap:ns nummer skola derefter rättas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
rubrikens godkännande, hvartill svarades många ja, blandade
med nej, sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo
med många nej jemte några ja, och vidare propos. på afslag
derå och antagande att ofvanberörde förslag till beslut,
hvilken propos. likaledes besvarades med många nej jemte några
ja; hvarefter propos. på rubrikens godkännande förnyades samt
besvarades med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att R. o. Ad. egde att bestämma, huruvida återremiss af
rubriken eller afslag derå och antagande af ofvanomnämnde förslag
till beslut skulle innefattas i kontra-proposm vid den blifvande
voteringen; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
derå, att rubrikens återremitterande skulle ingå i kontra-proprom,
hvartill svarades flere nej jemte några ja, och sedermera propos.
derå, att afslag å rubriken och fattande af det merberörde
beslutet skulle i kontra-proposm inrymmas, då svaren utföllo
med flera ja jemte några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Uppsattes och justerades följtde voter:s-propos.:
»Den som godkänner rubriken till 7:de kap. i Lag-Utsk:ts
förslag till Strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna rubrik och beslutar, att 7:de
kapitlet borttages samt de fyra §§, af hvilka det består, flyttas
430
Den 13 Juli.
till 11 :te kapitlets början, i följd af hvilken förändring ej mindre
§§:nas nummer i detta sednare kapitel, än äfven de följ:de kapitlens
nummer skola derefter rättas.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 10.
8:de kap.
lista §:n.
Hr Olivecrona: Det nu föredragna 8:de kap. innehåller
i ett antal af icke mindre än 30 särskilda §§ en mängd bestämmelser
om hvad som skal! såsom förräderi och försök dertill
anses. För min del skulle jag tro, att hela detta långa kapitel
lämpligen kunnat sammandragas till några få §§, i synnerhet
som brottet varit, och jag hoppas äfven skall i vårt fädernesland
blifva mycket sällsynt. Jag vill emellertid icke nu företaga
någon genomgående kritik af kap. i dess helhet, i ändamål
att söka visa obehöfligheten af dessa många, från främmande
kriminallagar hemtade staganden, för att genom en återremiss
söka åstadkomma en förändring i berörda afseende. Men jag
skulle tro, att med hänseende till lista §:n någon liten förändring
i ordalagen bör vidtagas, emedan, såsom orden nu lyda,
det förefaller mig att en, äfven i bästa afsigt företagen handling,
skulle, såsom §:ii nu är redigerad, kunna hänföras under
kategorien af förräderi. Det heter nemi.: »Hvar som, i uppsåt
— — — att bryta rikenas förening gör uppror, eller
annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan». Dessa
ord »annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan»
äro af den mest omfattande och sväfvande beskaffenhet, så att
äfven hvad i redligt uppsåt kan företagas kan gifvas en sådan
tydning, att handlingen kan stämplas såsom brott och hemfalla
under detta stadgande. Exempelvis kan anföras, att, om en persom
hyste den på skäl grundade öfvertygelse, att föreningen
mellan Sverige och Norge icke vore för de begge rikena gagnelig,
utan borde för begges verkliga bästa upplösas, och han
antingen hälle offentliga sammankomster, der frågan mundtligen
diskuterades, eller ock utdelade skrifter i sådan syftning, så
skulle han för en sådan handling, företagen i redligaste afsigt,
hemfalla under lagens straffbestämmelse i 8:de kap. lista §:n,
mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid, eller, om
läran vore ringa, till straffarbete från och med 6 till och med
10 år.
Helt säkert har lagstiftarens mening icke varit att gifva
begreppet förräderi ett så vidsträckt omfång, men då redaktion
emedlertid är sådan som jag omförinäit, bör det tvetydiga undanrödjas.
Jag anhåller derföre att orden »eller annan gerning,
den der innefattar uppsåtets fullbordan», måtte ur §:n utgå.
Den 13 Juli.
437
Gr. Sparre: För min del kan jag icke finna att §:ns
ordalydelse gifver anledning till en sådan tolkning, som den
siste värde talaren förmenat. Med orden »annan gerning etc.»
kan nemi. på detta ställe icke förstås annat, än sådan gerning,
som företages utan iakttagande af i lag stadgad ordning.
Ordet är fritt och rättigheten att sammankomma till öfverläggning
öfver, snart sagdt, hvilket ärende som helst, är här i
Sverige temmeligen obegränsad. Också kan icke, för att begagna
den siste värde talarens eget exempel, ett samtal, som
åsyftade föreningens upplösning, hänföres under det i förev:de §
stadgade ansvar.
Jag tror således att §:n ganska val kan bibehålla sin nuvarande
lydelse.
Hr Olivecrona: Då de i början af §:n och 2:dra mom:t
förekommande orden »med våldsamma medel» måste hafva till
sin motsats orden »annan gerning» (än den som nemi. sker med
våld), kan jag icke finna annat än att §:n verkligen kan gifvas
den tolkning jag förut uppgifvit. Så snart någon icke begagnat
våld, utan anlitat andra medel, såsom att i tal eller skrift verka
lör upplösningen af de begge rikenas förening, har han ock begått
»annan gerning», hvilken, enligt denna §, är straffbar såsom
förräderi.
Jag vidblifver derföre fortfarande mitt förut gjorda yrkande.
Hr Ribbing: För min del kan jag icke neka att jag hy
ser
samma betänkligheter som Hr Olivecrona och förenar mig
derföre i hans yrkande.
Hr Dalman: Om ifrågav:de mellanmening har den bety
delse,
Gr. Sparre förmodat, synes den mig vara alldeles öfverflödig;
skulle den åter kunna tydas så som Hr Olivecrona förmodat,
vore den rent af skadlig. Jag kan således icke finna
annat än att den bör utgå, och förenar mig derföre med Hr
Olivecrona.
Gr. Hamilton: Ehuru jag icke mot denna punkt reser
verat
mig, anser jag mig skyldig att tillkännagifva, att jag inom
Utsk:t förfäktat samma åsigt, som här blifvit af Hr Olivecrona
framställd. Mig synes att §:n innebär stora vådor, hvilka endast
genom en varsam tillämpning kunna undanrödjas. Också
blef vid första läsningen §:n ändrad medelst inskjutande af ordet
»dylik» mellan »annan» och »gerning»; men vid andra läsningen
bibehölls den gamla lydelsen. Detta visar emellertid att man
äfven inom Utsk:t ansett dessa ord tvetydiga, och mig förefaller
att de utan skada kunna borttagas.
Gr. Sparre: Om §:n medgåfve en sådan tydning som
Hr Olivecrona förmenat, vore det visserligen skäl att ändra
438
Den 13 Juli.
den; men så kan icke vara fallet, ty det heter »annan gerning,
den der innelattar uppsåtets fullbordan eller försök dertill.»
Om jag stiger upp och talar i ett ämne samt ifrågasätter att
det eller det skall blifva nyttigt, kan jag väl icke sägas hafva
gjort en gerning, som innefattar uppsåtets fullbordan. Detta var
orsaken hvarför ordet »dylik», såsom öfverflödigt, uteslöts.
Jag tror icke att någon i tal om lämpligheten af en sak
kan anses hafva begått en fullbordad gerning, och jag tror att
§:n innebär all trygghet mot de vådor, som blifvit antydda.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: För så vidt den ifrågasatta ändringen
är föranledd af en farhåga, att de i mom:t 2 förekommande
orden »bryta rikenas förening» skulle komma att tydas allt för
vidsträckt, får jag först lemna den upplysning, att dessa ord
äro alldeles desainma som de, hvilka förekomma i Norska lagen.
Under öfverläggningen i ämnet ansåg man att uti ordet
»bryta» läge en tillräcklig antydan, alt här icke kunde vara fråga
om att på lagligt sätt ifrågasätta föreningens upplösning, utan
att en dylik gerning först då hemfölle under ansvarsbestämmelsen,
om den företoges på ett våldsamt eller djerft olagligt sätt.
Tvenne ledamöter af Högsta Domstolen anförde ock sina
betänkligheter, och föreslogo en annan lydelse, emedan de befarade
att §:n eljest skulle kunna tolkas allt för vidsträckt, men
denna deras anmärkning biträddes icke af Högsta Domstolens
öfriga ledamöter, och för min del tror icke heller jag att det kan
innebära någon våda, om man bifaller §:n, sådan den lyder i
Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det förslag, som af de tvenne Högsta Domstolens
ledamöter framställdes, gick derpå ut, att orden »med
våldsamma medel» skulle framflyttas, så att §:n, i stället att
lyda: »hvar som, i uppsåt att bryta rikenas förening,
eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra den emellan
rikena stadgade föreningsform, eller någon af deras grundlagar,
— — gör uppror» etc., skulle komma att lyda: »hvar som, i
uppsåt — — att med våldsamma medel antingen bryta rikenas
förening eller ock upphäfva eller ändra den emellan rikena stadgade
föreningsform, eller någon af deras grundlagar, r gör
uppror» etc. Mellan dessa båda förslag är en icke ringa olikhet,
och allt missförstånd vore genom antagande af de tvenne
ledamöternas förslag undanröjdt.
För öfrigt tror jag att det vore tillräckligt, om raan läte
orden »gör uppror» qvarstå och, på sätt Hr Olivecrona föreslagit,
ur §:n uteslöte orden »annan gerning.»
Gr. Sparre: Det är en stor skillnad mellan ett försök i
allmänhet och ett försök till brottets fullbordan. Och då på
detta ställe omnämnes försök till brottets fullbordan, kan straffbestämmelsen
icke hänföras till ett förslag om föreningens upphäfvande,
ty ett förslag innefattar icke elt fullbordadt brott,
Den 13 Juli.
439
utan är endast en förberedelse dertill. Härtill kommer att, såsom
H. Exc. Hr Frih. De Geer redan sagt, uti uttrycket »bryta»
finnes tillräcklig antydan att handlingen först då blifver straffbar,
om den företages på olagligt sätt.
Inom Utsk:t gjordes åtskilliga försök att åstadkomma en
lyckligare redaktion, och man hade t. o. m. en gång förenat sig
om en annan lydelse, men vid närmare besinnande fann man
att det var långt ifrån en förbättring, och jag befarar att hvarje
nytt försök icke skulle aflöpa bättre.
Gr. Mörner: Då jag förenade mig med Hr Olivecrona,
gaf jag icke akt på den omständighet, att orden »annan gerning»
etc. kunna hafva vidsträcktare tillämpning än blott på
morn:t 2. Detta är ett ytterligare bevis på faran af att under
diskussionens lopp i en riksförsamling på fri hand omredigera
författningar.
Om nemi. de ifrågav:de orden borttoges, inträffade det
förhållande, att icke något ansvar funnes stadgadt för den, som,
i uppsåt att Konungen lif eller frihet beröfva, gör gerning, den
der innefattar uppsåtets fullbordan.
För min del tror jag att den af Hr Olivecrona framställda
anmärkning är rigtig, men att bästa förfaringssättet vore, att till
Utsk:t återskicka frågan, och förändrar jag derföre mitt yrkande
till det om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n utan förändring, dels bifall dertill med uteslutande af orden
»eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan,»
och dels återremiss af §:n; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades flere ja
jemte några nej, sedermara propos. på bifall dertill med ofvanberörde
förändring, då svaren utföllo med flere nej jemte några
ja, och vidare propos. på §:ns återremitterande, som besvarades
med några ja och nej i blandning; hvarefter propos. på
bifall till §:n utan förändring förnyades och besvarades med
många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering samt R. o. Ad., uppå
Hr Gr:s o. Landtnäs framställning, till kontra-propos. antagit
återremiss af §:n, uppsattes och justerades följ:de voter:spropos.
:
»Den som bifaller l:sta §:n i 8:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. den ifrågav:de §:n.»
440
Den 13 Juli.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 12.
2:dra—26:te §§:ne.
Biföllos.
27:de §:n.
Gr. Mörner: Hvad beträffar det i denna § intagna stad
gande
om skydd för främmande stats regent, medan han här i
riket vistas, vill jag blott anmärka, att detta skydd (— om det
är behölligt, vill jag lemna osagdt—) hort bero på den akt och
mening, hvari den främmande regenten kommit hit; ty har han
t. ex. kommit hit i spetsen för en fiendtlig härsmakt, kan det
icke vara synnerligt skäl att skydda honom. Men om ock främmande
stats regent skall vara särskildt tagen i hägn, kan jag
icke inse behofvet af en lag, som ställer främmande makters
sändebud i paritet med Prinsar af det K. Huset. Jag tror, att
en sådan lag lika väl hädanefter som hittills är öfverflödig, och
anhåller derföre att allt som rör sändebuden må ur §:n utgå,
så att den komme att lyda: »Förgriper sig någon, med våld eller
annan misshandel, å främmande stats regent, medan han här i
riket vistas; dömes till straflarbete på lifstid eller från och med
6 t. o. m. 10 år. Sker dråp, som i 14:de kap. 3idje eller
4:de §:n sägs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid.»
Gr. Sparre: Det är i allmänhet en attention mot främ
mande
makters sändebud, som vållat att ett högre ansvar sättes
för våld mot dem än mot andra personer. I)e anses i allmänhet
representera den regents person, hvars angelägenheter de
ombesörja, och i de flesta utländska lagar äro intagna stadgande!],
likartade med det som förefinnes i denna §. Jag tror
att det vore orätt af Sverige att i detta afseende skilja sig från
hvad som är vedertaget i andra länder; och anhåller derföre
om Hr Gr:s o. Landtm:s propos. å bifall till §:n oförändrad.
Hr Ribbing: Jag förenar mig med Gr. Mörner.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n
oförändrad, dels ock bifall till densamma med följ:de förändrade
lydelse: »Förgriper sig någon med våld eller annan misshandel
å främmande stats regent, medan han bär i riket vistas; dömes
til] straffarbete på lifstid eller från och med 6 t. o. m. 10 år.
Sker dråp, som i 14tde kap. 3:dje eller 4:de §:n sägs; miste
dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid;» hvarefter
Den 13 Juli.
iil
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. på bifall till §:n utan
förändring och, då dervid svarades flere ja jemte ett eller annat
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
28:de, 29:de och 30:de §§:ne samt kap:ts rubrik.
Biföllos.
Gr. Mörner: Då jag fick så litet understöd vid den 27:de
§:n, ansåg jag icke nödigt att i afseende på den 28:de §:n göra
några erinringar. .lag anhåller emellertid att få till profit anteckna
min reservation mot R. o. Ad:s beslut i frågan. Mig
synes det vara hårdt att bestämma 2 års straffarbete såsom
möjlig påföljd för en hotelse mot en sådan person som i 27:de
§:n omnämnes. Han kan ofta sjelf hafva framkallat den och
tilläfventyrs gjort sig deraf ganska väl förtjent.
Hr Dalman: Jag har ansett det vara öfverflödigt att
göra partiella anmärkningar och har derföre icke förr än nu
begärt ordet. .lag anhåller emellertid att få till protokollet antecknadt,
att detta kap., i min tanke, är allt för långt och allt
lör obestämdt i sin redaktion. Specielt reserverar jag mig
mot antagandet af lista §:n, hvilken jag anser kunna leda till
ganska vådliga och bedröHiga följder, äfvensom mot antagandet
af 27:de och 28:de §§:ne, beträffande hvilka jag förenar mig i
den af Gr. Mörner uttalade åsigt.
Gr. Sparre: Då Gr. Mörners yttrande möjligen skulle
kunna hos dem, som icke gjort sig närmare bekanta med förslaget,
gifva anledning till den förmodan, att straffarbete alltid
skulle i detta fall ådömas, får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att det heter: »straffes högst med straffarbete i två år.» Således
är det icke något som hindrar att böter af endast 5 rdr
kunna ådömas; och har förbrytelsen varit ringa, är straffet
derefter.
Hr Ribbing: Jag har anmält mig endast för att få före
na
mig med Gr. Mörner i hans sednaste anmärkning.
Gr. Mörner: Jag anhåller om ursäkt för det jag ytterligare
begärt ordet, men jag har icke haft någon aning om att orden
kunde förstås annorlunda än att brottet var urbota; ty då endast
straffarbete finnes på detta ställe nämndt såsom straffart,
kunde jag icke tro att brottet finge försonas med böter. Jag
anser emellertid önskligt att Hrr:ne i Lag-Utsk:t förut meddelat
detta förhållande.
Frih. Armfelt: I anledning af Gr. Mörners sednaste ytt
rande
får jag anmärka, att, så ofta det heter att en person
skall straffas högst med straffarbete, deri äro inbegripna både
442
Den J3 Juli.
böter, fängelse och straffarbete i det uppgifna antalet år. Så
snart icke något minimum är utsatt, har domaren således vid
straffmätningen att bestämma sig för hvilken af nämnde straffarter
han pröfvar närmast öfverensstämmande med straffbarheten.
9:de kap.
l:sta—8:de §§:ne.
Biföllos.
9:de §:n.
Gr. Mörner: Norges Riksstyrelse eller Norges Storting
kan icke gerna blifva föremål för förgripelse af Svensk man
annorlunda är genom tal eller skrift- 1 denna händelse behöfves
icke denna §. Den kan deremot blifva skadlig i så fall,
att det kan anses att man förgriper sig mot Norges Storting, då
man försvarar Sveriges rätt och bästa.
Jag anhåller att §:n, såsom onödig, måtte afslås.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag kan icke anse omöjligt
att den art af förräderi, som i denna § alhandlas, kunde komma
att begås, eller att dess utelemnande kunde ske utan att
gifva giltig anledning till anmärkning emot strafflagens fullständighet,
och mig förefaller att §:n, sådan den i förslaget lyder,
ganska väl kan försvara sin plats, äfven om den, såsom jag
hoppas, aldrig behöfver tillämpas.
Sedan öfveriäggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å den ifrågav:de §:n, framställde Hr Gr. och
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades
många ja jemte åtskilliga nej, och sedermera propos. på afslag
derå, då svaren utföllo med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter
propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades med
många ja, blandade med åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller 9:de §:n i 9:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. denna §.»
Den 13 Jall.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — 7.
Kapitles rubrik.
Godkändes.
Gr. Mörner: "Enligt min tanke hade i rnbriken bort införas
jemväl »Norges Storting», och får jag emot R. o. Adis
underlåtenhet att på sådant sätt komplettera rubriken anmäla
min reservation.
Ben vidare pröfningen af förevide Betänk, blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att 2 ledigheter ibland R. o.
Ad:s Hrr Bänkmän uppkommit, nemi. en inom ll:te afdelningen
efter Hr Lagergren, Anders, som befattningen sig afsagt,
och en inom 20:de afdelningen efter Hr Lode, Thorsten Wilhelm,
hvilken inlemnat sin riksdagsmannapollett; hvarefter Hr
Gr. och Landtm, anmodade R. o. Adis Hrr ledamöter inom
nämnde Bänkmis-afdelningar att i nästa plenum företaga val af
Bänkmän i de afgångnes ställe.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. *3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
444 Den 14 Juli.
Tisdagen den 14 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 11 sistl. April.
Företogs val till ersättande al ledigheter ibland R. o. Ad:s
Hrr Bänkman, nemi. inom
ll:le Bänkm:s-Afd:n:
efter N:o 391 Hr Lagergren, Anders; och
20:de Bänkm:s-Afd:n:
» » 1920 Hr von Fieandt, fullm. Hr Lode, Thorsten Wil
helm;
Och
befunnos, efter valförrättningens slut, till Bänkman hafva
blifvit utsedde, inom
11 :te Bänkm:s-Afd:n:
N:o 328 Hr Rutenskjöld, fullm. Gr. von Rosen, Reinhold, med
1 röst;
20:de Bänkm:s-Afd:n:
» 1961 Hr Ehrenstråle, fullm. Frih. Bennet, Otto Reinhold,
med 1 röst
F^ortsattes pröfningen af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 35, i ani.
af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny Straftlag, dels
ock enskilda motioner rörande brottrnåIslagstiftningen.
10:de kap.
l:sta §:n, l:sta mom:t.
Hr von Koch, Nils Samuel: 1 afseende på så beskaf
fade
brott, hvilka i detta kapitel afhandlas, och som kunna variera
i oändlighet, både i afseende på den brottsliges samhällsställning
och sjelfva brottet, är det alldeles nödvändigt att minimum
af straffet icke sättes så högt, som fallet är i denna §, isyn
-
Den 14 Juli.
445
nerhet då detta straff i allmänhetens ögon innebär någonting
vanärande. Visserligen har denna lag icke räknat för vanärande
andra brott, än dem, som medföra förlust af medborgerligt
förtroende; men det oaktadt anses likväl en person, som undergått
straffarbete, helst så länge den föreskriften qvarstår, att
fången skall iklädas fångdrägt, såsom mer eller mindre deshonorerad.
Denna omständighet gör, att, när en person af en sådan
samhällsställning, att hans lidande, efter straffets utstående, kan
blifva oerhördt stort, skall tilltalas för ett brott, efter detta kapitel,
det alltid blir svårt att finna både åklagare och vittnen, och att
således en likhet inför lagen i detta afseende är ganska svår
att åstadkomma. Då emellertid likheten inför lagen är ett
bland de nödvändigaste vilkoren för samhällets lugn, bör man
äfven söka undanrödja all anledning till att en sådan icke
eger rum.
Med afseende å tillämpningen af sist omnämnda grundsats
på detta kapitel, kan jag ej annat än vara särdeles tacksam mot
Utsk:t för den modifikation, sorn blifvit gjord i afseende på den
5:te §:n, men, som jag först yttrade, jag skulle äfven hafva önskat
densammas utsträckning till den Irsta §:n. Det är visserligen
ett mycket groft brott att hämnas eller våldföra sig på
en person, som är i embetsärende!) stadd, och det derför stadgade
straffet af straffarbete i fullkomlig konseqvens dermed;
men det kan dock å andra sidan hända, att detta stränga straff
ej alltid kommer att stå i fullkomligt analogt förhållande med
sjelfva brottet. Vi hafva nemi. sett exempel på att en ung person,
vare sig militär eller civil tjensteman, som kommit från ett
gladt lag, af en händelse råkat att deltaga i ett gatuuppträde,
hvarest han af ungdomlig öfverilning kunnat begå ett brott enl.
denna §. Skulle under sådane omständigheter det honom ådömda
straff ovilkorligen blifva straffarbete, blelve sannolikt hela hans
framtid derigenom förstörd, och åklagaren skulle då troligen
tveka, om han skulle anklaga honom eller icke.
Vore deremot straffet icke nesligt, utan i stället t. ex. fängelse,
skulle en sådan tvekan icke komma ifråga, och således
det goda resultat vinnes, att man ej behöfde befara någon slags
konsideration för vissa samhällsklasser.
Jag skulle derföre på denna grund vilja föreslå en förändring
i denna §, nemi. att efter ordet »dömes» komme att stå:
»till straffarbete i högst sex år eller fängelse.»
Gr. Sparre, Erik: Såsom ett grundvilkor för friheten,
i alla de länder, der en sådan finnes, har jag alitid ansett, att
embetsmännen beredas skydd genom lagen. Denna grundsats
har äfven alltid blifvit följd i vårt land, ja till och med så strängt
att 1734 års lag stadgade lifvets förlust för den, som öfverfull
en embetsman, då denne var stadd i sitt embetes utöfning. Först
genom K. Förordnm af år 1801 nedsattes straffet för dessa slags
brott till straffarbete Irån och med 2 till och med G år. Förslaget
till detta straff utgick från Lagberedningen, i hvilken den
448
Den 14 Juli,
siste talaren var ledamot; oell han afgaf, mig veterligen, ej någon
reservation i detta afseende. Sedan K. M. genom 1861
års Förordning sanktionerat det af R. St:r antagna förslaget,
hafva älven grunderna i samma Förordning blifvit i K. M:s
Propos. följda.
Utsk:t har, just med afseende på sådana mildrande omständigheter,
som Hr von Koch påpekat, föreslagit, att straffet må
kunna nedsättas till 6 månaders straffarbete. Tager man nu i
betraktande detta nedsättande af straffet från lifvets förlust till
6 månaders straffarbete, som egt rum inom loppet af endast 3
år, synes mig denna nedsättning al straffet vara al beskaffenhet att
ej tåla vid någon vidare afprutning. Vi hafva nyss försökt
att genom lagstiftningsåtgärder förekomma dessa öfverdådiga
och våldsamma uppträden, som vanligen utbryta i slagsmål; och
om man af någon kan pretendera att undvika dylika uppträden,
bör det väl vara just af de bildningens alumner, som af den
siste talaren blifvit påpekade. För min del finnér jag, att, om
de icke hafva tillegnat sig bildning i högre grad än att de förgå
sig mot embetsmän, de ej böra skonas. Skall man deremot
nedsätta detta straff till fängelse, ser jag ej, hvarföre man icke
lika så gerna kan nedsätta detsamma till böter och bestraffa
embetsmans öfverlällande på samma sätt som när hvarje annan
blir slagen. Vill man återigen att i lagstiftningen någon mera
helgd tillerkännes embetsmän, synes mig ifrågavtde i l:ste §:n
förekommande gradation fullkomligt försvara sin plats. Uppstår,
såsom den siste talaren nämnde, konsideration, blir densamma
lika stor eller lika liten, vare sig det ena eller andra straffet
finnes stadgadt.
Då detta Utsk:ts förslag, som innefattar en nedsättning af
det straff, som finnes stadgadt i K. M:s Propos., redan är aftvå
Stånd antaget, och då således en återremiss från R. o. Ad. icke
gerna kan antagas föranleda dertill, att Utsk:t skulle frångå ett
beslut, som redan af två Stånd blifvit bifallet, får jag anhålla om
propos. på bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: Jag ber att få, såsom ett genmäle på Gr.
Sparres yttrande, fästa uppmärksamheten derpå, att jag ej vid
behandlingen af strafflagen var ledamot af lagberedningen, äfvensom
att, ifall äfven förhållandet så skulle hafva varit, det ej
just varit troligt, att jag skulle hafva reserverat mig, enär jag
först på sednare tiden kommit, genom erfarenhet i mitt embete,
till den åsigt, som jag nyss hade den äran att för R. o. Ad.
framställa.
Gr. Sparre har fullkomligt rätt deruti, att man tagit ett
stort steg framåt; men om man förut härutinnan haft en alldeles
orimlig lag, bör man väl ej derföre fortfara i samma otillbörliga
riktning, och stadga, om än mildare, dock sådane straff,
att lagen, i brist af åklagare och vittnen, sällan kan tillämpas.
Jag förmodar, att de Hesta af Eder, Mine Hrr, känna till,
hurusom detta förut existerande straff hade till påföljd att så
-
Den 14 Juli.
447
dana brott nästan aldrig blefvo åtalade, äfvensom att, när t. ex.
ett sådant en gång biet' åtaladt — det var nemi. en qvinna, som
under särdeles förmildrande omständigheter hade gifvit en polismästare
en örfd —, det resultatet inträffade, att en af Högsta
Domstolens ledamöter, på det ett ådömdt orättvist dödsstraff icke
skulle gå i fullbordan, länn sig böra i fängelset hos den till döden
dömda qvinnan supplicera om att bon måtte begära nåd af
Konungen.
Jag har endast velat fästa uppmärksamheten på att särdeles förmildrande
omständigheter här kunna förefmnas, och tror jag älven,
att, på den punkt, som allmänna tänkesättet nu befinner sig, det är
alldeles nödvändigt att, såvida man vill hafva likhet inför lag och
åtal anställda utan anseende till person, sådana omständigheter
böra undanrödjas, som kunna gifva anledning till konsiderationer,
och deribland straff, som anses för svåra.
Jag fortfar i min anhållan om propos. på den af mig i
denna § föreslagna förändring.
Hr Olivecrona, Knut: 1 hufvudsaken ber jag att få instämma
med Hr von Koch, emedan jag anser att, om man önskar
att få ett sådant brott, som i denna § omförmäles,
bestraffadt, man äfven bör sätta ett straff, som kan verkställas.
Då våld eller annan misshandel å embetsman kan variera på ett
mångfaldigt sätt och ske under ganska förmildrande omständigheter,
är det ett alltför strängt straff att derför sätta endast
straffarbete, isynnerhet då allmänna opinionen stämplar med vanära
den som liar undergått detsamma.
Gr. Sparre har yttratt att, om icke åt embetsmän bereddes
skydd genom lagen, frihetens grundvilkor vöre brutet, samt
att åtal å förbrytelser emot embetsmän alltid borde ega rum.
Då jag varit i tillfälle att se ett fall, der, sedan en obetydlig
våldsgerning blifvit begången mot en embetsman af en person,
som var i en upprymd sinnesstämning, man af konsideration
för ynglingen ej ansåg sig böra åtala brottet; är jag fullkomligen
öfvertygad derom, att samma förhållande flere gånger
skall komma att ega ruin, då lagen bestämmer lika ansvar för
gröfre våld och förseelser, som äro begångna under särdeles förmildrande
omständigheter.
Jag tror att man skulle komma målet lika nära, om det
förslag antoges, som Hr von Koch nu framställt, att nemi. det
skulle lemnäs åt domarens godtfinnande att bestämma fängelse
eller straffarbete; och får jag derföre förena mig med honom
uti anhållan om bifall till hans förslag.
Frih. Armfelt, Magnus: Ehuru jag lika varmt som
Hrr von Koch och Olivecrona önskar att det i lagen utsatta
straff icke, genom att vara alltför strängt, må motverka det dermed
åsyftade ändamålet, tror jag likväl icke att ett dylikt för
-
448
Den 14 Juli.
hållande skulle inträffa, om den ifrågavrde §:n oförändråd skulle
antagas. Vi böra nemi. komma ihåg, att våld eller misshandel
å embetsman är ett ganska svårt brott, hvilket, om det äfven
vore begånget under mycket förmildrande omständigheter, likväl
torde böra anses förtjena 6 månaders straffarbete.
Hvarföre jag i synnerhet motsätter mig den nedsättning i
straff, som Hr von Koch i denna § föreslagit, är emedan han
ej på samma gång föreslagit en nedsättning i maximum. Latituden
skulle nemi. blifva så vidsträckt som från 6 års straffarbete
till en månads fängelse; och detta kan ingalunda vara rätt.
Visserligen stadgas samma vidsträckta latitud i 15 kap. 14§, men då i
denna § åsyftas försök till våldtägt, hvilka kunna skifta i oändlighet,
lärer väl densamma också böra vara det enda ställe, der
en så vidsträckt latitud må vara tillåten. Jag anhåller om bifall
till Utsk:ts förslag.
Frih. Hermelin, Garl Samuel: Jag anhåller att få förena
mig med Hrr Olivecrona och von Koch; och jag gör det så
mycket heldre som man ju kan tänka sig den förmildrande omständigheten,
att den förorättade embetsmannen sjelf gifvit anledning
till den mot honom begångna förbrytelsen.
Hr Olivecrona: Då man af 3:dje §:n i detta kap. fin
ner,
att andra än egentliga embetsmän äro ställda i samma kategori
som dessa sednare, och då man lätt kan föreställa sig, att
en nämndeman sjelf är orsaken till en skuffning, kan jag ej annat
än finna en sådan omständighet till den grad förmildrande,
att till och med ett minimum af 2 månaders straffarbete är för
mycket.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr von Köchs
förslag.
Frih. Armfelt: Jag ber att endast få tillägga några ord
i afseende på Hr Olivecronas och Frih. Hermelins yttranden,
att nemi. så förmildrande omständigheter kunde tänkas, att straffet
ovilkorligen borde nedsättas till fängelse. Jag medgifver visserliaen
att dylika förmildrande omständigheter kunna förekomma
vid alla slags brott, och jag vet äfven, att den störste nu
lefvande kriminalist, prof. Mitjer Mayer, har den åsigten att, i
anledning af de förmildrande omständigheter, som kunna tänkas
vid alla slags brott, ej något minimum alls hör utsättas. Detta
är åtminstone en princip, och den kunde också öfverallt genomföras,
om man så önskade, ehuru den icke öfverensstämmer med vår lagstiftning,
som alltid vill inom vissa gränser hafva både maximum och
minimum; inen att i delta särskilda fall, då särskilda skäl i sjelfva
brottets natur icke synas mig gifva dertill anledning, med frångående
af alla principer bestämma en så stor latitud, synes mig
både opåkalladt och olämpligt; hvadan jag anhåller fortfarande
att mimimum i detta fall ej må komma att sättas under sex
månaders straffarbete.
DeD 14 Juli.
449
Gr. Hamilton, Gilstaf: Ehuru jag i allmänhet delar de
åsigter, som af Hr von Koch blifvit framställda, kan jag likväl i
detta fall ej tillstyrka någon förändring i Utsk:ts förslag. Jag
tror nemi., att en allt för stor latitud derigenom skulle uppkomma,
och yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende å det förevide mom:t hade yrkats
dels bifall till detsamma utan förändring, och dels bifall dertill
med den förändring, att slutet deraf skulle komma att lyda
sålunda: »dömes till straffarbete i högst 6 år, eller fängelse.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till mom:t utan förändring, hvartill svarades (lere ja, jemte
några nej, och sedermera propos. på bifall till detsamma med
nyssberörde förändring, då svaren utföllo med (lere nej och
några ja, hvarefter propos. på bifall till morait oförändradt förnyades
samt besvarades med många ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den, som bifaller l:sta mom:t i Lsta §:n af 10:de kap.
i Lag-Utsk:ts förslag till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de morn., med den förändring
att slutet deraf kommer att lyda sålunda: »dömes till
straffarbete i högst 6 år, eller fängelse».»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 13.
2:dra mom:t.
Bifölls.
2:dra §:n.
Bifölls.
3:dje §:n.
Hr von Koch: Hade mitt förslag i afseende å den Lsta
§:n vunnit R. o. Ad:s bifall, skulle jag här hafva velat föreslå
att ifrågav:de § mätte sluta med ordet »befattning.»
H. V. 29
450
Den 14 Juli.
Jag vill för öfrigt endast hos Utsk:ts ledamöter förfråga
mig, huruvida det är meningen att bevilln:s-beredningarnes ledamöter
icke skola åtnjuta samma skydd, som ledamöterne uti
de i §:n uppräknade komitéer, eller om ett förbiseende här egt
rum? Sedermera förekommer följande: »den, som i nämnd
eller jury sitter.» I afseende å detta ordet nämnd, får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att en tvetydighet kan uppstå, om
det är blott domarenämnd, eller om alla de nämnder, som numera
finnas, äro i detta ord inbegripna.
Gr. Sparre: Såsom svar på Hr von Köchs förfrågan, får
jag nämna, att med stadgandet i denna § är endast afsedt att
skydda dem, som utöfva ett domare-embete, eller dem, som
utgöra en beslutande myndighet, d. v. s. att med ordet »nämnd»
här endast menas den nämnd, som finnes vid våra domstolar. För
förbrytelser emot öfriga nämnder finnas straffbestämmelser i
5:te §:n.
Hvad för öfrigt angår bevilln:s-beredningarne, så är det
ingalunda af förbiseende, som de blifvit ur §:n uteslutna, utan
har Utsk:t, med hänsyn dertill att nämnde beredning utgör en
af nu gällande bevilln:s-förordning beroende institution, hvars
fortfarande tillvaro kan vara tvifvel underkastad, icke ansett
lämpligt att densamma intaga i en strafflag, som är afsedd att
gälla för en längre tid.
Hr von Koch: Då jag anser mig fullkomligen tillfredsställd
med de upplysningar, som Gr. Sparre haft den godheten
att afgifva, vill jag ej yrka någon förändring i denna §, utan
anhåller jag om bifall till densamma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef §:n af R. o. Ad. bifallen.
4:de §:n.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag ej kan föreställa
mig, att Norsk embetsman har någon slags embets-utöfning
i Sverige, kan jag för min del ej finna annat, än att detta stadgande
är h. o. h. öfverflödigt, ty om Svensk man förgår sig
mot Norsk embetsman i Norge, lära väl ej de Norska domstolarne
underlåta att upptaga ett sådant brott. När man i Svenska
lagen införer ett dylikt stadgande för Norsk embets-utöfning,
borde man på samma grund äfven insätta stadgande ang:de
Dansk embetsutöfning — ja, hvarföre icke så gerna om embetsutöfning
af tjensteman från Madagaskar.
Gr. Sparre: Lyckligtvis är förhållandet å vår sida med
Norge ej af beskaffenhet att kunna jemföras med vår ställning
till Madagaskar. Såsom hvar och en vet, lefva vi i ett unionelt
förhållande till Norge, och då till följe deraf i den Norska la
-
Den 14 Juli.
451
gen Svenska embetsman blifvit omgärdade med samma skydd,
som de Norska, blir det en grannlagenhet för Svenska staten
att äfven i sin strafflag intaga ett dylikt stadgande ang:de de
Norska.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till §:n.
Gr. Mörner: För min del skulle jag anse, att stadgandet
i denna del borde vara grundadt på en ömsesidig öfverenskommelse,
så att man kunde förskaffa aktning åt Svensk myndighets
beslut i Norge, och tvärtom; men så länge icke detta förhållande
eger ruin, utan man i stället får åtnöja sig med den
förklaring från Norsk sida, att den brottslige icke är villig att
underkasta sig det straff, som blifvit af Svensk domstol honom
ådömdt, synes ett stadgande, sådant som det ifrågav:de, vara
h. o. h. öfverflödigt. Vi veta ganska väl, hurusom, då ett lagförslag,
uppgjordt på enahanda grunder, som innefattas i den
nu antagna för Sverige och Danmark gemensamma lagen, förekom
till antagande vid Norska Stortinget, endast 2 röster höjde
sig till bifall för densamma.
Under sådana förhållanden hemställer jag, om det kan vara
lämpligt att ingå på ifrågav:de af Utsk:t framställda förslag, och
å vår sida göra onödiga koncessioner. Lyckligtvis har unionen,
utan några sådana stadganden, redan bestått i 50 år.
Frih. Armfelt: Jag anhåller att h. o. h. få instämma med
• Gr. Sparre.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag ber blott
att få fästa uppmärksamheten på att vi hafva ett Norskt skarpskyttegarde
här, och att, för den händelse de t. ex. i ett upplopp
skulle blifva attackerade, den ifrågav:de §:n kunde hafva
sin rätta tillämpning.
Jag får på denna grund anhålla om bifall till den nu föredragna
§:n.
Gr. Mörner: Jag tackar den siste värde talaren, för det
att han väckt uppmärksamheten på det af honom anmärkta förhållande.
Han torde då kanhända äfven hafva godheten upplysa,
om det icke finnes en ordres, som undandrager de här i
Stockholm garnisonerande Norska skarpskyttarne från ansvarighet
efter Svensk lag och inför Svensk domstol. Jag tror
äfven att någor hvar minnes hurusom, då för en tid sedan ett
gatu-uppträde mellan några man vid Svea artilleriregemente och
Norska skarpskyttar egde rum, det visserligen blef krigsrätt
ang:de de Svenska artitleristernas förfarande, men ingenting afhördes
om de Norska skarpskyttarne och deras beteende; och
sade man, att detta skulle härröra från en ordres af öfverkommendanten
eller någon annan myndighet derom, att de
Norska skarpskyttarne icke skulle lyda under annan än Norsk
krigsrätt.
452
Den 14 Juli.
Är detta verkligen förhällandet, hvilket Hr von Francken,
såsom militär, bäst torde vara i tillfälle att kunna upplysa, synes
någon varsamhet från Svensk sida icke vara alldeles olämplig
eller öfverflödig.
Hr von Francken: Såsom ej kännande det af Gr. Mörner
antydda förhållande, kan jag ej lemna någon upplysning
derom. Jag kan emellertid icke förmoda, att öfver-kommendanten
skulle hafva utgifvit en ordres, som vore i strid med
den Svenska lagen.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Mig vill det synas, som om, då
de Norska myndigheterna i de föreg:de kapitlen blifvit ställda
i paritet med de Svenska, allt skäl skulle förefinnas att äfven
här följa samma grundsats. Gr. Mörner har sagt, att man ej
borde göra koncessioner i ifrågav:de afseende, utan att vi på
samma gång finge motsvarande. Såsom redan är upplyst, hafva
dock å Norges sida ungefärligen motsvarande koncessioner för
länge sedan blifvit gjorda till förmån för Svenska intressen.
Vidkommande det af samme talare påpekade förhållandet
med de Norska skarpskyttarne, anser jag frågan, huruvida en
härstädes förlagd Norsk trupp lyder under Svensk eller Norsk
lag, ej inverka på nu förev:de förhållande; men deremot ber
jag att, i anledning af Gr. Mörners yttrande, få erinra att Norska
embetsman desto heldre böra ega anspråk på skydd i Sverige,
som här i Stockholm, till följd af stadganden i Hiks-akten, %
som bar kraft af Svensk lag, finnes en hel Norsk Stats-rådsafdelning,
med dess underlydande tjenstemän.
Gr. Mörner: Om man nödvändigt vill antaga denna §,
bör åtminstone ett tillägg göras i den af H. Exc. Hr Frih. De
Geer antydda syftning; och får jag derföre anhålla om propos.
på bifall till denna §, med den förändrade lydelse, att efter
ordet »embetsman» insättas orden »under tjenste-utöfning i
Sverige.»
Frih. Armfelt: Jag vill blott erinra derom, att det är i
full konseqvens med lista kap., att en person, som förgriper
sig mot Norsk tjensteman under hans tjenste-utöfning, skall
straffas, ehvad han begått detta brott mot honom i Sverige
eller Norge.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §:n oförändrad, dels bifall till densamma med den förändring,
att efter orden »Norsk embetsman» infördes orden »under
tjenste-utöfning i Sverige», framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades flere
ja, jemte några nej, och sedermera propos. på bifall dertill med
ofvansagde förändring, då svaren utföllo med flere nej, jemte
Den 14 Juli.
453
några ja, hvarefter propos. på bifall till §:n oförändrad förnyades
samt besvarades med många ja, jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja nu haft öfvervigten.
Gr. Mörner hegärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller 4:de §:n i 10:de kap. af Lag-Utsk:ts
förslag till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n, med den förändring, att efter
orden »Norsk embetsman» införas orden »under tjensteutöfning
i Sverige».»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 10.
Gr. Mörner: Mot R. o. Ad:s nu fattade beslut ber jag få
anmäla min reservation, enär jag, efter noggrann genomläsning
af Norska strafflagen, icke kunnat derstädes finna något med
det ifrågav:de liktydigt reciprokt stadgande.
Om framdeles citater ur Norska lagen af Lag-Utsk:t komma
att göras, hoppas jag, att dess ledamöter äfven uppgifva, hvarest
dessa föreskrifter finnas, på det man må vara viss om, att
deras uppgifter öfverensstämma med verkliga förhållandet.
5:te—12:te §§:na.
Riföllos.
13:de §:n.
Hr von Koch: Med afseende å den stora skiljaktigheten i
de brott, som emot denna § kunna begås, anser jag en modifikation
af straffbestämmelserna vara af behofvet påkallad. Jag
anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte antaga den af Hr Lemchen
vid denna § afgifna reservation.
Frih. Armfelt: Då jag för min del anser det ej vara
skäl att frångå den straffbestämmelse, denna § innehåller, så
får jag anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Rrott/som bestraffas efter denna §, äro, enligt
den nu gällande lagen, belagde med fästningsstraff, men
454
Den 14 Juli.
huruvida detta straff är förenadt med arbete eller icke, är ej
föreskrifvet.
Då jag emellertid, hvad den nu förev:de §:n beträffar, är
af den mening, att det vore ganska lämpligt för domaren att
hafva en vidsträcktare latitud än den Utsk:t föreslagit, ber jag
att, i likhet med Hr von Koch, få yrka bifall till Hr Lemchens
reservation.
Frih. Armfelt: Jag begärde ordet endast för att få upplysa
om att det straff, som Utsk:t nu föreslagit, alldeles motsvarar
det gamla fästningsstraffet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändrad och dels bifall dertill med införande af orden:
»eller fängelse» efter orden: »högst ett år»; framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till §:n utan förändring, hvartill
svarades flere ja jemte några nej, och sedermera propos.
på bifall till densamma med ofvannämnde förändring, då svaren
utföllo med flere nej jemte några ja; hvarefter propos. på bifall
till §:n oförändrad förnyades samt besvarades med flere ja
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
I4:de—23:de §§:na samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
ll:te kap.
lista—5:te §§:na.
Biföllos.
6:te §:n.
Hr von Koch: I likhet med hvad Gr. Hamilton i sin reservation
uttalat, får jag yrka, att det högsta straffet för förbrytelser
enligt denna § må bestämmas till böter, äfvensom att
minimum för desamma ej må sättas så högt som 25 rdr. Jag
föreslår således, att slutet af §:n måtte erhålla följande lydelse:
»straffes med böter.»
Gr. Mörner: Förekommen af Hr von Koch, ber jag att
få förena mig med honom i anhållan att det högsta straff, som
efter denna § kan ådömas, må blifva böter.
Hr Olivecrona: Afven jag anhåller att få instämma i
Hr von Köchs yrkande.
Gr. Sparre: För mig synes dock vara någon skillnad, om
man utfar i svordom eller åstadkommer oljud inom Konungens
Den 14 Juli.
455
slott, der R. St:r församlade äro, inför sittande ratt, Konungens
Befh:de eller annat allmänt embetsverk, eller om man gör det
på annat ställe. Det skulle ju kunna hända, att den öfverdådige,
som önskar åstadkomma chikan, anser 5 rdrs böter för
någonting obetydligt, och gerna erlägger denna pligt för att
hafva den tillfredsställelsen att göra detta ofog. Vill man i allmänhet
bibehålla den aktning för embetsmännen och offentliga
förrättningar, som jag anser vara af en ganska stor vigt i ett
fritt samhälle, synes mig också, att okynne och oljud på ett
sådant ställe böra strängare bestraffas. Skulle man nu utstryka
det stadgande, som i denna § förekommer, och ditsätta endast
böter, skulle denna § h. o. h. sammanfalla med den 15:de.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Hamilton: I anledning af Gr. Sparres sista yttrande
ber jag att få erinra derom, att, då maximum af böter enligt
denna § är 500 rdr, men blott 100 rdr enligt den 15:de, det
finnes en tillräckligt stor skillnad emellan straffbestämmelserna,
och att således ej något sammanfallande af de båda §§mes straffbestämmelser
är att befara.
Jag anhåller om bifall till min reservation.
Gr. Mörner: Jag är förekommen af Gr. Hamilton i afseende
på hvad jag ämnat yttra ang:de olämpligheten af denna
§:s sättande i jemförelse med den 15:de; och får endast förena
mig med honom i anhållan om bifall till hans reservation.
Hr von Koch: Såsom också förekommen af Gr. Hamilton,
får jag endast fortfarande anhålla om bifall till den af mig föreslagna
förändring.
Hr Olivecrona: Då jag för min del anser det vara en
stor skillnad emellan svordom, som fälles under gudstjenst och
i Konungens borg eller der R. St:r äro församlade, och sådan,
som fälles på öppen gata, enär den allmänna oviljan mest måste
väckas mot dem, som förgå sig i kyrkan, synes mig också vara
med rättvisan mest öfverensstämmande, att det första slaget af
svordom strängast bestraffas; och har Utsk:t, enligt min tanke,
gjort rätt att sätta straffet derå till minst 25 rdrs böter och
högst sex månaders fängelse.
Hvad beträffar det andra slaget, eller svordom, fälld der
Konungen vistas etc., kan man väl icke säga att samma grad
af förargelse skulle derigenom vara väckt, sorn genom svordom
i kyrka. 1 afseende härå tror jag derföre vara lämpligast att,
såsom Hr von Koch föreslagit, endast utsätta böter som straff,
heldst då så stor straffskala som från 5 till 500 rdr är lemnad
åt domarens bepröfvande. Hvad slutligen vidkommer svordom
eller oljud å öppen plats, så är detta slag af den ifrågav:de lör
-
456
Den 14 Juli.
brytelsen af minst förargelseväckande beskaffenhet och således
tillräckligt försonad med högst 100 rdrs böter.
Jag anhåller om bifall till Hr von Köchs förslag.
Frih. Armfelt: Jag har endast begärt ordet för att ytterligare
erinra derom, att jag anser helgden af de ställen, som i
5:te §:n uppräknade äro, fordra att man bibehåller det stadgande,
som Utsk:t föreslagit.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få hemställa, huruvida någon
af Eder, Mine Hrr! ifall en person inför sittande rätt uppträdde
med svordom, skulle finna lämpligt att belägga denna förseelse
med endast 5 rdrs böter. Jag tror verkligen, att vid dylika
fall 25 rdr icke är för stort minimum. Under sådane förhål
landen
förstår jag ej, hvarför man skall rubba konseqvensen
§§:na emellan genom en förändring.
Hvad sedermera beträffar den uttalade åsigten, att fängelse
här ej borde komma i fråga att ådömas, ber jag R. o. Ad. taga
i betraktande, att en domare på landsbygden skulle befinna sig
värnlös, om han ej af lagstiftaren skyddades på sådant sätt, att
allt oväsende förekommes. Jag har härutinnan någon erfarenhet,
emedan inom det län, som jag tillhör, för icke länge sedan
vid ett rättegångstillfälle ett sådant oväsende uppstod, att jag,
för att skydda domaren, måste reqvirera militärstyrka. Då jag
äfven sett exempel på personer af sådan öfverdådighet, att de
ej skytt att erlägga några hundrade rdrs böter för att hafva
haft det nöjet alt chikanera domaren, synes mig, som om vid
tillfällen al sådan beskaffenhet, som jag nu omtalat, ett fängelsestraff
vore det enda tillämpliga.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Olivecrona: Den siste värde talaren har hemställt,
huruvida det skulle vara lämpljgt att för en svordom, fälld inför
sittande rätt, såsom straff stadga endast 5 rdrs böter. Jag
vet icke af hvad anledning han valt just det aldra minsta straffet,
då straffskalan upptager böterna ända till 500 rdr.
Hvad åter beträffar det af Gr. Sparre anförda exempel om
militärstyrka, som blifvit reqvirerad i och för en domares skyddande,
tror jag ej att det har tillämplighet här, enär säkerligen
icke denna trupps tillkallande påkallats deraf, att någon fällt en
svordom inför rätten, utan förmodligen med anledning af rent
våld, hvarmed domaren blifvit hotad.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr von Köchs förslag.
Gr. Hamilton: Jag begärde endast ordet, för att, med anledning
af Gr. Sparres yttrande, att man icke borde obetingadt
rubba hela förslaget, genom att göra ändringar i de särskildta
§§:na, få erinra, att, i fall så ej skulle förfaras, R. o. Ad. handlöst
skulle öfverlemnas åt Utsk:ts godtycke.
Jag anhåller om bifall till Hr von Köchs förslag.
Den 14 Joli.
457
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Då jag icke kan annat än instämma med dem, som anse, att
en skilnad i straffet bör ega rum för svordom i kyrka och
svordom, fälld på annat ställe, skulle jag äfven vilja tillstyrka,
att slutet af denna § erhölle följande lydelse: »straffes med
böter eller fängelse i högst sex månader», hvarå jag anhåller
om propos.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få upplysa, att enligt nu
gällande lag i 3:dje kap. 1:sta §:n Missgernings-balken svordom
under gudstjenst och inför sittande rätt äro ansedda för lika
stora brott. Bådadera äro nemi. bestraffade med 40 dalers
böter, d. v. s. 20 rdr, hvilket, med taget afseende å de olika
myntvärdena nu och 1734, utgör ungefär lika hög summa som
den nu föreslagna.
Gr. Mörner: Jag har endast begärt ordet för att påpeka
en oriktighet i Gr. Sparres sista anförande. I stället för att
bötesstraffet för svordom i kyrka och inför sittande rätt, enligt
hans uppgift, skulle i 1734 års lag vara lika, är det förra jemnt
dubbelt så stort som det sednare.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
dels af Hr von Koch bifall dertill med den förändring,
att slutet skulle lyda sålunda: »straffes med böter», och dels
af Hr Carlheim-Gyllenskjöld bifall lill §:n med den förändring,
att slutet komme att erhålla följande lydelse: »straffes nied
böter eller fängelse i högst sex månader».
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades ja och nej i blandning,
sedermera propos. på bifall dertill med den af Hr von
Koch föreslagna förändring, då svaren utföllo med många nej,
blandade med ja, och vidare propos. på bifall till §:n med den
af Hr Carlheim-Gyllenskjöld yrkade förändring, hvilken propos.
besvarades med blandade ja och nej; hvarefter propos. på bifall
till §:n utan förändring förnyades samt besvarades med blandade
ja och nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Efter det votering blifvit begärd, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att H. o. Ad. egde att bestämma, huruvida kontra-propos:n vid
den blifvande voteringen skulle innefatta antingen bifall till §:n
med den af Hr von Koch föreslagna förändring eller bifall till
densamma med den förändrade lydelse, Hr Carlheim-Gyllenskjöld
påyrkat; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde forst propos.
derå, att bifall till §:n med den af Hr von Koch föreslagna förändring
skulle utgöra kontra-propos:n, hvartill svarades flere nej
jemte några ja, och sedermera propos. på antagande af Hr
455
Den 14 Jnli.
Carlheim-Gyllenskjölds förslag till kontra-propos., då svaren utföllo
med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
haft öfvervigten.
Sedan votering om kontra-proposms innehåll påyrkats, uppsattes
och justerades följ:de voter.-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall till 6:te
§:n i ll:te kap. af Lag-Utsk:ts förslag till strafflag, kontraproposin
skall innefatta bifall till §:n med den förändring, att
slutet kommer att lyda sålunda: »straffes med böter eller fängelse
i högst sex månader», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontra-propos. vid nämnde
votering bifall till §:n med den förändring, att slutet kommer
att lyda sålunda: »straffes med böter».»
Voteringen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—23.
Nej—13.
Härefter justerades följande voter:s-propos. vid hufvudvoteringen:
»Den
som bifaller 6:te §:n i ll:te kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n med den förändring, att slutet
deraf kommer att lyda sålunda: »straffes med böter eller fängelse
i högst sex månader».»
Vid denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 18.
Nej — 23.
7:de §:n.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Det synes mig,
som om en betydlig inkonseqvens vore begången i denna §, i
förhållande till den föreg:de. Här står nemi. stadgadt: »Den,
som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot
annan drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser
annat lifsfarligt vapen vid gudstjenst, som i lista eller 3:dje §:n
sägs, eller å sådant ställe, som i 5:te §:n omtalas; varde, der
Den 14 Juli.
459
ingen skada sker. ändock straffad med böter, ej under 50 rdr.»
Då nu i den föregide §:n föreskrifves, att den, som å samma
ställe åstadkommer förargelse genom oljud eller svordom, skall
straffas med böter eller med fängelse i högst sex månader, kan
jag ej finna annat än den grofsta inkonseqvens vara af Utsk:t
begången; ty den, som drager knif etc., eller hotar en annans
lif, skulle slippa med böter, under det att den, som vid samma
tillfälle fällde svordom, kunde dömas till fängelse. Jag hemställer
till Eder, Mine Hrr! hvilken af dessa båda slags förbrytelser
förtjenar det högsta straffet.
För att i någon mån undanrödja denna inkonseqvens, får
jag vördsamt föreslå ett tillägg till slutet af ifrågav:de §, af följande
lydelse: »eller fängelse i högst 6 månader».
Hr von Koch: Förekommen till största delen af Hr Cederschjöld,
vill jag endast anmärka, att, då man ansett ett så
högt straff vara af behofvet påkailadt i den 6:te §:n, man enligt
min tanke äfven i samma mån borda öka straffet för de i den
7:de §:n omnämnda förbrytelser.
Gr. Sparre: Till en början ber jag att få upplysa, att det
alldeles icke är för endast svordom, som den 6:te §:n utsätter
straffets maximum till 500 rdrs böter eller högst 6 månaders
fängelse, utan äfven för oljud, hvilket sednare kan vara af ganska
olika och ganska störande och straffvärd beskaffenhet.
Vidare se vi i denna § vådan af att R. o. Ad. i en hastig
vändning beslutar förändring af paragrafer i en sammanhängande
lag, såsom den nu förev:de. Den nu föredragna §:n
stadgar alldeles enahanda ansvar för den som drager knif eller
svärd m. m. vid gudstjenst såsom i 1 :sta och 3:dje §§:na sägs,
eller å sådant ställe som i 5:te §:n omtalas, nemi. inför R. St:r
eller sittande rätt eller dylikt. Nåväl! denna § kunde mycket
väl försvaras så länge de ofvannämnda ställena äfven i fråga
om svordom och oljud voro att anse lika, d. v. s. att svordom
och oljud bestraffades lika, vare sig under gudstjenst eller inför
rätta. Sedan nu emedlertid, till följe af K. o. Ad:s nyss fattade
beslut, dessa rum äro betraktade såsom olika, när svordom
eller oljud der löröfvas, så fordrar konseqvensen att de äfven
betraktas såsom olika, om man der drager knif eller lifsfarligt
vapen etc.
Detta är ett exempel på, hvartill en obetänksamhet vid
ändringar af enskilda §§ kan leda, och i afseende hvarå jag
tog mig friheten att framställa en varning.
Jag vill lemna osagdt, hvad beslut R. o. Ad. nu i ifrågav:de
afseende bör fatta. Måhända en återremiss vore tjenligast.
Hr Cederschjöld: Jag kan omöjligen finna annat än att
konseqvensen fordrar, det den, som gör sig förfallen till straff
efter ifrågav:de §, kan ådömas äfven fängelse; och får jag derföre
fortfara i mitt förut framställda yrkande.
460
Den 14 Juli.
Då det af mig föreslagna tillägg synes vara ganska enkelt,
torde någon återremiss ej behöfva ifrågakomma.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att vi ej tala om samma sak. Jag talar
om, att det beslut, som R. o. Ad. fattat i afseende på 6:te
§:n, måste föranleda en omredigering af den ifrågav:de. Då
nemi. de förbrytelser, som begingos i kyrka och inför sittande
rätt, i fråga om ansvar, förut betraktats lika, men de nu, tillfölje
af R. o. Ad:s beslut, blifvit ansedda för olika, enär det förklarats
vara ett gröfre brott att föra oljud i kyrka än inför
sittande rätt, så och då denna §, med bibehållande af dessa förbrytelsers
likställighet, stadgar samma ansvar, om man drager
svärd i kyrka eller inför sittande rätt, anser jag att en återremiss
måste ega rum, på det att Utsk:t må kunna härutinnan besluta
en nödig förändring, i den rigtning, hvartill beslutet om 6:te §:ns
förändrade lydelse föranleder; och kommer då äfven Utsk:t att
taga de af den siste talaren framställda anmärkningar i öfvervägande.
Hr Cederschjöld: Då Gr. Sparre önskar återremiss af
denna §, och då Utsk:t, om återremiss eger rum, kan taga den
af mig gjorda anmärkning i öfvervägande, anser jag mig ej böra
motsätta mig Gr. Sparres yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å den förev:de §:n, hvartill bifall
utan förändring ej blifvit af någon ledamot hegardt, hade yrkats
dels bifall med den förändring, att vid slutet skulle tilläggas
följ:de ord: «eller fängelse i högst 6 månader», dels återremiss
af §:n; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde först propos.
på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på bifall till densamma med ofvannämnde tillägg, dä
svaren utföllo med flere nej jemte ett eller annat ja, och slutligen
propos. på §:ns återremitterande, hvilken propos. besvarades
med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
8:de—14:de §§:ne.
Bi föllos.
15:de §:n.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: I enlighet med grunderne
både i 2:dra och 6:te §§:ne af detta kap., skulle jag vilja föreslå
att äfven i denna § ordet »svordom» intages, så att §:n
komme att erhålla följ:de lydelse: »Gör man genom svordom
eller annorledes oljud — — — — försvårande anses.»
Den 14 Juli.
461
Gr. Sparre: Inom Utsk:t var det verkligen fråga om,
huruvida det vore lämpligt att belägga svordom å andra än
fridlysta ställen med ansvar; men just af det skäl, att man icke
inför den allmänna åklagaren ville draga saker, hvilka icke
egentligen anses ligga inom kriminalrättens område, samt i följe
af den stora svårigheten att i allmänhet kunna säga hvad som
är svordom eller icke, ansåg Utsk:t sig böra utelemna detta
uttryck.
Jag yrkar bifall till §:n.
Gr. Hamilton: I de motiver, som Utsk:t anfört vid detta
kap., ligger, enligt min tanke, en fullständig vederläggning af den
af Hr Carlheim-Gyllenskjöld gjorda anmärkning.
Det står nemi.: »Så vidt genom svordomar förargelse åstadkommes
å förstnämnde ställen, nemi. å allmänna platser eller
der marknad hålles, finnes dock redan i förslagets nyssnämnde
15:de §:n ansvar derför bestämdt; men för det fall att förargelse
derigenom ej åstadkommits, faller svärjandet ej, af skäl
som i Iråga om religionsbrotten blifvit antydda, inom den borgerliga
straffrättens område».
Med åberopande af det nu citerade stället ur Utsk:ts motiver,
får jag yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Just derföre att jag anser
det genom svordom förargelse väckes, önskar jag straff derå.
För öfrigt, då straff derför i 2:dra och öde §§:ne finnes stadgadt,
kan jag omöjligen inse skälet hvarföre ej straff derå äfven
blifvit utsatt här.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till den af mig föreslagna
förändrade redaktion af denna §.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o,
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §:n oförändrad och dels bifall dertill med den förändring,
att början skulle lyda sålunda: »Gör man genom svordom eller
annorledes oljud etc.;» framställdes propos. på bifall till §:n
utan förändring, samt besvarades med ja.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
12:te kap.
l:sta—8:de §§:ne.
Biföllos.
9:de §:n.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag anhålla,
att R. o. Ad. ej måtte bifalla ifrågav.de §. Så länge vi
463
Den 14 Joli.
ej hafva någon gemensam lagbok för Sverige och Norge, finner
jag det vara ganska olämpligt att föreslå särskilda ansvarsbestämmelser
i afseende på förfalskning af Norska handlingar.
Vill man, för sådant fall hvarom nu fråga är, stadga något stral!',
då vore rättast att bestämma ansvar för förfalskning af alla
andra Europeiska länders handlingar. Att ett närmare samband
mellan Sverige och Norge skulle kunna uppkomma genom införande
i vår strafflag af de ifrågav:de straffbestämmelserna, tror
jag för min del icke, ty erfarenheten har ju visat, att, ju mera
eftergifvande vi varit mot Norrmännen, desto motspänstigare
och mera trotsande hafva de uppfört sig mot oss.
Då för öfrigt jag icke erinrar mig att det i Norska lagen
särskildt förekommer några ansvarsbestämmelser i afseende på
förfalskning af Svenska handlingar, anser jag det vara alldeles
obehöfligt att taga första steget och i vår lag införa dylika bestämmelser
i afseende på Norska handlingars förfalskning.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag ber endast att få fästa
uppmärksamheten på. att i nu gällande lag ang:de förfalskning,
ett, med det ifrågav:de likartadt, stadgande förekommer. Det
heter nemi. i 9:de §:n af K. M:s Nåd. Förordn. den 7 September
1858: »Hvad i 2, 3, 6, 7 och 8 §§:ne är stadgadt, ege
ock tillämplighet vid förfalskning eller missbruk af Norska allmänna
handlingar, stämplar eller märken.»
Detta stadgande är således ingen nyhet, som blifvit genom
K. M:s Nåd. förslag till ny strafflag införd.
Hr Ribbing, Arvid: Vid flere föreg:de stadganden i
afseende på Norge, ilar R. o. Ad. lättat sina beslut under den
förutsättning att i Norska brottmålslagen funnes reciproka bestämmelser.
Då, i afseende på ifrågav:de §, ej blifvit upplyst,
huruvida någon reciprocité i Norska lagen förefunnes, och då
det skulle vara ganska intressant att få veta huru dermed sig
förhåller, torde det benäget ursägtas mig, om jag i detta hänseende
vänder mig till Hr ordföranden i Lag-Utsk:t med anhållan,
att han hurutinnan ville meddela nödig upplysning.
Gr. Sparre: Den Norska lagen stadgar samma ansvar för
förfalskning af Svenska, som för förfalskning af Norska handlingar;
men den Norska lagen går längre än vår strafflag, och
tillämpar samma ansvar äfven på alla andra staters handlingar.
Så långt har hvarken K. M. eller Lag-Utsk:t nu ansett sig böra
gå, och derom är nu heller icke fråga. Denna § handlar endast
om reciprocitet emellan oss och brödafolket, och det lärer väl
minst R. o. Ad. vilja i detta hänseende förneka böra ega rum.
Jag anhåller således om bifall till förslaget.
Hr Cedersch jöld, Rob. Theofr.: Då jag fullkomligt instämmer
med Utsk:t deri, att de i de åtta första §§:na af 12:te
kap. förekommande ansvarsbestämmelser äfven böra tillämpas
Den 14 Juli.
463
vid förfalskning af Norska handlingar, kan jag ej underlåta att
påpeka, huru mycket fördelaktigare det skulle hafva varit, om
ordalagen i K. M:s Nåd. Propos. blifvit bibehållna, i stället för
de af Utsk:t valda, enär förändringen ej är särdeles lyckad.
Det heter nemi. i Utsk:ts redaktion af 9:de §:n: »Norska allmänna
handlingar, stämplar och märken vare, om förfalskning
eller missbruk deraf sker, lika med Svenska ansedda.» Meningen
i denna § är således den, att sedan Norska handlingar blifvit
förfalskade, de äro att anse som lika goda med de Svenska,
oförfalskade. Jag kan för min del ej fatta, huru Utsk:t kunnat
komma på en så besynnerlig idé, som att i denna § omredigera
K. M:s Nåd. Förslag.
Jag tager mig i anledning deraf friheten tillstyrka en återremiss
af ifrågavtde §, på det att detta misstag må kunna
blifva rättadt.
Frih. Gederström: Jag kan, för min del, ej finna annat
än att Hr Gederschjölds tolkning af 9:de §:n, såsom den nu är
redigerad, är fullkomligt riktig; och jag skulle äfven icke, i likhet
med honom, hafva haft något mot sjelfva förslaget, om detsamma
äfven afsett alla andra länders offentliga handlingar, ty
jag finner det lika straffvärdt, om man förfalskar t. ex. en Engelsk
eller Fransysk handling, som om man förfalskar en Norsk.
Hvad beträffar den af H. Exc. Hr Frih. De Geer lemnade
upplysning, att ett, med det ifrågav:de analogt, stadgande finnes
i 1858 års förordning ang:de bedrägeri och förfalskning etc., så
kan det väl ej vara skäl att derföre bifalla den ifrågav:de §:n,
ty om en gång en principvidrig författning blifvit antagen, bör
man, i stället att fortgå på samma bana, söka att rätta den felaktiga
förordningen.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss å denna paragraf.
Gr. Sparre: Hvad den sista värde talarens yrkande be
träffar,
hemställer jag, om icke, då R. o. Ad. förut godkänt ett
förslag om straffbestämmelse för brott mot Norsk embetsman,
konseqvensen fordrar, att man äfven här stadgar staffbestämmelser
lör förfalskning af Norska allmänna handlingar etc; och
hvad sedan angår Frih. Gederströms anmärkning, att Utsk:t ej
bort frångå ordalagen i K. M:s Nåd. Propos., får jag hänvisa
honom till de Utsk:ts motiver, som återfinnas å pag. 24, och
hvilka härutinnan skola gifva honom nödig förklaring.
Jag kan, för min del, icke finna något skäl, som kunde
föranleda Utsk:t att frångå den ifrågav:de redaktionen af 9:de
§:n, och får jag anhålla om propos. på bifall till densamma.
Hr Cederschjöld: Jag vill visst icke bestrida, att en förändring
af K. M:s Propos. i någon mån varit af behofvet påkallad;
men jag bestrider, att en sådan bort ske i denna §.
Jag förnyar min anhållan om återremiss, och förmodar att
Utsk:t skall komma att välja lämpligare ordalag.
461
Dea 14 Juli.
Frih. Armfelt: Skulle en återremiss komma i fråga, vill
jag visserligen hoppas, att Lag-Utsk:t må kunna hitta på några
andra ordalag, som kunna bättre än de nu föreslagna tillfredsställa
de Hrr, som yrka återremiss, men då jag för min del
är fullkomligt nöjd med den nuv:de redaktionen af paragrafen,
bestrider jag den begärda återremissen.
Hr Olivecrona: Ehuru jag är fullkomligt öfvertygad om,
att Uttsk:t menat så som Frih. Armfelt explicerat ifrågav:de §,
kan jag likväl ej underlåta att instämma med Hr Cederschjöld
deri, att de i denna § begagnade ordalag innehålla någonting
alldeles ologiskt. Icke är det de förfalskade Norska handlingarna,
som skola anses såsom voro de Svenska, utan att brottet
att förfalska Norska handlingar skall straffas såsom förfalskningsbrott
af Svenska dokumenter. Men om detta är meningen,
hvarför skall man icke begagna tydliga ord, som klart lägga i
dagen hvad lagstiftaren vill uttrycka? Det blir alltid ett fel i
lagstiftning att begagna dunkla ord; felet blir ännu större, om
deri ligger något rent af ologiskt.
Det hade utan tvifvel varit vida bättre, om Utsk:t bibehållit
redaktionen af 9:de §:n, sådan den förefinnes i K. M:s Nåd.
Propos.
Jag förenar mig derföre med Hr Cederschjöld i anhållan
om återremiss af ifrågav:de paragraf.
Hr Cederschjöld: Det kan naturligtvis icke hafva varit
min mening att tro, det Lag-Utsk:t skulle halva velat ställa förfalskade
Norska allmänna handlingar etc. i samma kategori som
Svenska, oförfalskade. Jag har blott velat påpeka den misslyckade
redaktionen af paragrafen.
Gr. Hamilton: Jag får, med anledning af ifrågav:de paragraf,
fästa K. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att den nu så klandrade
redaktionen af densamma enhälligt blifvit af Högsta Domstolen
tillstyrkt.
Då, hvad min enskilda tanke vidkommer, jag ej kunnat
finna, att den nu föreslagna redaktionen af 9:de §:n kan gifva
anledning till någon slags misstydning, får jag anhålla om propos.
på bifall till densamma.
Gr. Sparre: Jag är för min del ej i stånd att begripa
den otydlighet, som, enligt mina antagonisters påstående, skulle
i denna § förefinnas. Tvertom anser jag det vara ganska tydligt,
att, när de första åtta §§:na tala om straffbestämmelser i
afseende på förfalskning af Svenska handlingar, ordalagen i den
9:de ej kunna afse annat än att förfalskning af Norska allmänna
handlingar etc. straffas på samma sätt som förfalskning af
motsvarande Svenska handlingar.
Hr
Den 14 Jnli.
465
Hr Cederschjöld: Jag ber om ursägt, emedan jag sä
många gånger begärt ordet.
Jag kan för min del icke fatta orsaken till den envishet,
hvarmed Lag-Utsk:ts Hrr ledamöter förfäkta den misslyckade
redaktionen af denna §; och jag kan det så mycket mindre, då
de förut medgifvit en återremiss, hvarvid jag för en stund sedan
i det fallet gick Gr. Sparres önskan till mötes. Jag vill till
en hvar hemställa, om det är rimligt att reciprocitet mellan
Svenska och Norska allmänna handlingar endast skall ega rum,
när de sednare äro förfalskade. Jag kan för min del omöjligen
fatta detta.
Gr. Sparre: Det är ju tydligt och klart, att i ett kapitel,
som blott handlar om förfalskning, det ej kan falla någon in
att tala om Norska handlingar annat än för så vidt de äro förfalskade.
För öfrigt får jag bedja de värde talare, som opponerat sig,
att framlägga ett förslag till en annan redaktion af ilrågav:de §.
Högsta Domstolen har föreslagit den nuvarande redaktionen,
hvilken Lag-Utsk:t efter omsorgsfull granskning antagit, och nu
återstå ej andra än ni, mine Hrr antagonister, som kunna gifva
oss någon vägledning och upplysning i det mörker, hvari
vi famla.
Frih. Cederström: Jag begärde egentligen ordet för att
få förklara det jag afstår från mitt yrkande på afslag, och att
jag förenar mig med Hr Cederschjöld i hans anhållan om återmiss;
men då Gr. Sparre yttrat, att han skulle vilja ingå härpå,
om han finge någon vägledning för en omredigering af ifrågavarande
§, vill jag endast påpeka, att denna sak är så lätt, att
jag icke tror det behöfvas mycket skarpsinne eller lagkunskap,
för att få denna § mångfaldiga gånger bättre redigerad än den
blifvit af Lag-Utsk:t föreslagen. Det behöfves blott att sålunda
ändra §:n: »Förfalskning af Norska allmänna handlingar etc. straffas
lika som förfalskning af Svenska handlingar». Vid en sådan redaktionsföräudring
tror jag ej något missförstånd kunde komma
att ega rum.
Oaktadt de värde Hrrme i Lag-Utsk:t förklarat, att denna
paragraf ej är otydlig, vågar jag likväl påstå, att man hvarken
i vår gamla eller nya lag kan upptäcka något ställe, som,
i afseende på otydlighet i redaktion, är med detta lagstadgande
jemförligt; ty om man skulle tolka denna § efter ordalydelsen,
förekommer att Norska handlingar, derest de förfalskades, borde
anses lika som Svenska oförfalskade handlingar, och om vid
sådant förhållande någon domare underläte att fälla till ansvar
för förfalskning af Norska handlingar, kunde sådant svårligen ådraga
honom någon ansvarspåföljd.
Hr Cederschjöld: Det lärer väl ingen här finnas, som
sätter tro till Gr. Sparres uppgift, att nemi. Lag-Utsk:ts ledamöter
H. V. 30
466
Den 14 Juli.
icke skulle kunna påträffa någon bättre redaktion af denna §
än den ifrågavarande. Skulle förhållandet vara sådant som Hr
Gr:n uppgifvit, vore detta i sanning mycket beklagansvärdt.
För att i alla fall gå den värde Gr:ns önskan till mötes, vill
jag exempelvis häntyda på, huru lätt en omredaktion af §:n
kunde låta sig göra, om §:n finge denna lydelse: »Förfalskning
af Norska allmänna handlingar etc. straffes efter föregående §§.»
Skulle detta ej gå an, kan man ju upprepa »förfalskning» och
säga: »Förfalskning af Norska handlingar etc. straffes lika
som förfalskning af Svenska».
Frih. Armfelt: Det är mig alldeles oförklarligt, huru Frih.
Cederström kan säga, att, enligt hans tanke, en domare, sorn
ej fällde till ansvar efter denna §, sjelf ej för denna uraktlåtenhet
kunde åtalas. Jag skulle ej vilja råda någon domare att
göra en sådan tillämpning af §:n.
Hr von Ehrenheim: Ehuru jag, i likhet med Lag-Utsk:ts
Hrr ledamöter, anser den ifrågavarande §:ns redaktion temligen
fattlig, kan jag dock icke neka till att den är något tung och
icke så särdeles lyckad. Då nu en vidlyftig diskussion härom
uppstått, får jag föreslå den enkla utvägen att återgå till K. M:s
förslag, endast med den förändring att i 21:sta §:n borttages
åberopandet af den 9:de.
Det synes mig alldeles klart att, då en person med stöd af
9:de §:n blifvit dömd efter den l:sta, 2:dra, 3:dje, 6:te, 7:de eller
8:de §:n, för honom också måste gälla, hvad i 21:sta §:n är
stadgadt; och att det alldeles icke behöfves att åberopa den 9:de
§:n, för att den 21:sta skall blifva tillämplig på den 20:de §:n.
Jag anhåller om bifall till K. M:s förslag.
Gr. Sparre: (Detta anförande, som blifvit talaren i och
för justering tillställdt, har sedermera icke blifvit återlemnadt).
Hr von Ehrenheim: (Om detta yttrande gäller samma
anmärkning som vid föregående).
Hr von Koch: Vid början af denna diskussion fattade R.
o. Ad. ett beslut, enligt hvilket förklarades, att Lftsk:t har rättighet
att, när någon ändring sker, jemka redaktionen så, att
det ena stadgandet kommer att hänga ihop med det andra.
Hvad nu ifrågavarande § beträffar, så, oaktadt det är kinkigt
nog att på stående fot uppgöra ett redaktionsförslag, vågar jag
likväl, för att förekomma en återremiss, och då ytterligare jemkning
af Lag-Utsk:t kan ske, framställa ett förslag till redaktion
af denna §, som, enligt min tanke, åtminstone skulle undanrödja
den tvetydighet, som Hr Cederschjöld påpekat.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla en omredaktion af
frågavarande §, så lydande:
Den 14 Juli.
467
Hr Olivecrona: Då här flere förslag till redaktion blifvit
framställda, men jag anser betänkligt att här på stående fot afgöra
hvilketdera som af dem kan ega företräde, vill jag icke
öka förslagens antal, emedan af andra talare kunde med skäl
yttras samma betänklighet, om jag här skulle framlägga ytterligare
ännu ett förslag till ny redaktion; jag hemtar blott häraf
förnyad anledning att anhålla om återremiss af denna §, på det
att Lag-Utsk:t må beredas tillfälle att vidare öfverväga de lämpligaste
ordalagen.
Hr Cederschjöld: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
på, att mig synes, det ändamålet omöjligen kan anses vara
vunnet genom att lemna ett vilkorligt bifall till det af Hr von
Koch framställda förslag. Det kan ju icke blifva annat än vilkorligt,
då, enligt hans egen framställning, Lag-Utsk:t kan vidtaga
de jemkningar, som för Utsk:t synas lämpligast.
Jag anhåller derföre fortfarande, att R. o. Ad. må besluta
en återremiss af §:n.
Hr Dalman: Då man här yttrat, att, genom antagande
af K. M:s Propos., förfalskning i Sverige af Norska allmänna
handlingar skulle medföra förlust af medborgerligt förtroende,
får jag fästa uppmärksamheten på, att, om samma handlingar
förfalskas i Norge, geruingsmannen får behålla det medborgerliga
förtroendet, enär en sådan straffpåföljd icke finnes i Norska
lagen.
Hr von Ehrenheim: Då ingen understöd! den af mig
gjorda framställningen, förenar jag mig med dem, som yrka på
återremiss.
Frih. Cederström: Ehuru det af Hr von Koch afgifna
redaktionsförslag är något bättre än Lag Utsk:s, likväl och som
det af Hr von Koch framställda förslaget äfven synes mig vara
något otydligt, vågar jag, som instämmer med de Hrr, hvilka
yrka återremiss, äfven framlägga ett förslag till redaktion af
denna §. Detta skulle lyda:
»Förfalskning af Norska eller andra Europeiska länders
allmänna handlingar och märken belägges med lika straff som
förfalskning af Svenska handlingar.»
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till den
förevarande §:n utan förändring, dels bifall dertill med den förändring,
att §:n skulle lyda sålunda: »Norska allmänna handlingar,
stämplar och märken vare, i fråga om förfalskning eller
missbruk deraf, lika med Svenska ansedda», och dels slutligen
återremiss af §:n.
468
Den 14 Juli.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. pä
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många nej jemte några
ja, sedermera propos. på bifall dertill med ofvansagde förändrade
lydelse, hvartill svarades nej, och slutligen propos. på
§:ns återremitterande, då svaren utföllo med många ja jemte
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
I0:de—20:de §§:na.
Biföllos.
21:sta §:n.
Hr Dalman; 1 öfverensstämmelse med de åsigter jag uttalade
vid behandlingen af 2:dra kap. 19:de §:n i detta Betänk.,
får jag anhålla om bifall till den af Hr Carlén vid denna §
afgifna reservation.
Gr. Hamilton: Om man betänker att i detta kap. fin
nas
straff på 6 månaders straffarbete, hvilka ändå äro belagde
med lifstids vanfrejd, och då man tillika finner vida värre brott
ej medföra någon förlust af medborgerligt förtroende alls, behöfvas
ej några vidare skäl anföras för ett alslag å Utsk:ts Betänk.
i denna §; och får jag i stället anhålla om propos. på
bifall till den af Hr Carlén vid denna § afgifna reservation.
Gr. Sparre: De skäl, som af de sista värda talarne blif
vit
anförda, hafva afsett borttagandet h. o. h. af påföljden: förlust
af medborgerligt förtroende. Jag kan icke neka till att
härutinnan finnes ganska mycken konseqvens, ty, då det för
domaren onekligen är en vansklig sak att yttra sig om en persons
redbarhet, kan man säga att han ej heller bör döma någon
förlustig medborgerligt förtroende alls.
Om deremot domstolen skall ådöma denna påföljd, finner
jag ingenting mera olämpligt deruti att en person dönies till
förlust af medborgerligt förtroende på all tid än på viss tid.
Tvärtom anser jag, att om det brott, som medför sådan
påföljd, är ett brott, hvilket bevisar moralisk låghet i karakteren,
är det föga lämpligt att, innan den brottslige ännu ens kunnat
visa om han förbättrats, redan i sjelfva utslaget öfver det
nesliga brottet förklara att han skall om vissa år, t. ex. 5, återfå
det medborgerliga förtroendet.
Neji må antingen lagens hela stadgande borttagas, eller ock
skall denna förlust af det medborgerliga förtroendet bibehållas,
icke blott för viss tid, såsom det, jag medger det, i vissa
fall bör vara, utan äfven för all tid, nemi. för den, som begått
ett så groft brott, att man icke anser sig kunna ens förmodligtvis
bestämma någon termin för hans rehabilitation, innan han
sjelf efter undergånget straff visat om han är värd att af nåd
rehabiliteras.
Den 14 Juli.
409
Jag får derföre anhålla om propos. på bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Olivecrona: Då 2:dra kap. af detta lagförslag disku
terades,
var jag en bland dem, som yrkade ett totalt borttagande
af den nu ifrågav:de påföljden, enär jag ansåg att domaren
icke kunde utlåta sig huruvida en person har medborgares förtroende
eller icke. Jag skulle äfven nu hafva varit konseqvent
i afseende å stadgandena i denna §, derest icke R. o. Ad. en
gång beslutat, att förlust af medborgerligt förtroende skulle utgöra
en särskild påföljd vid vissa brott. Under sådana omständigheter
ber jag att få förena mig med Hr Dalman uti anhållan
att K. o. Ad., med afslag å Utsk:ts Betänk., måtte bifalla Hr
Carléns reservation.
Hr von Ehrenheim: Då R. o. Ad. i 8:de kap. 30:de
§:n för brott, som i alla tider ansetts för de grofsta, antagit
samma alternativ, som här är föreslaget, nemi. förlust af medborgerligt
förtroende för alltid eller för viss tid, tyckes konseqvensen
fordra att R. o. Ad. här bifaller Hr Carléns reservation.
Jag anhåller derföre att få instämma med Hr Dalman.
Hr Dalman: Då Lag-Utsk:t framställt alternativa förslag
vid så många andra tillfällen, der brotten varit både gröfre och
skamligare, och då latitudsystemet blifvit anväridt så väl i fråga
om dödsstraffet som i många andra fall der brottet både till
sina motiver och verkningar varit lättare att bedöma än i
förev:de fall, synes det mig mer än besynnerligt, för att icke
säga inkonseqvent, att just i detta fall vilja borttaga latituden
för domaren. Dessutom får jag fästa Gr. Sparres uppmärksamhet
derpå, att domaren, om han verkligen finnér en person
så oförbätterlig, att han icke bör rehabiliteras inom vissa år,
ju alltid kan döma honom det medborgerliga förtroendet för alltid
förlustig.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr Carléns reservation.
Hr Car Ihe i m-Gy Ilens kjöld: Oaktadt så många aktade
ledamöter här hafva yrkat bifall till Hr Carléns reservation,
måste jag för min del bekänna att jag förenar mig med Gr.
Sparre uti anhållan om bifall till §:n, sådan den blifvit af Utskit
föreslagen.
Då Gr. Sparre så klart utvecklat skälen för densammas
antagande, vill jag ej vidare inlåta mig i ämnet. Jag vill endast
göra Hr vjn Ehrenheim uppmärksam derpå, att brotten enligt
detta kap. äro af helt annan beskaffenhet än de i 8: 30 uppräknade,
och att dessa båda ställen sålunda ej kunna komma
under jemförelse.
470
Den 14 Juli.
Gr. Sparre: Just med anledning af omöjligheten att på
förhand kunna säga, om en grof missdådare är oförbätterlig
eller icke, har jag tillstyrkt, att det må bero på Konungens
nåd, om han skall återfå det medborgerliga förtroendet eller icke.
Man har talat om domarens latitud. Domaren skall bestämma
det strafT, som brottslingen skall undergå, med afseende
på det brott, som han begått. Såvida jag betraktar straffet
i allmänhet såsom en vedergällning för det onda, förbrytaren
gjort, måste det anses ligga inom möjlighetens gränser att kunna
mäta straffet, som ådömes, lika med det onda, som begåtts;
men då det för domaren är alldeles omöjligt att säga huruvida
den brottslige, som begått ett af allmänna omdömet såsom nesligt
ansedt brott, i framtiden skall förbättras, bör äfven hans
återvinnande af medborgerligt förtroende vara beroende på hans
uppförande efter erhållen frihet. Jag hemställer, om det vore
lämpligt, att en person, som t. ex. vore straffad såsom för
falskare,
och som fortfarande vore illa ansedd, valdes såsom
riksdagsman.
Det har blifvit mig förevitadt att jag icke skulle vara konseqvent,
då, efter det i 8:de kap. blifvit föreslaget förlust af
medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid, ej samma
latitud äfven här vore införd. Då de brott, som på förra stäl
let
förekomma, eller s. k. statsbrott, äro af den beskaffenhet
att hvad som i dag är brott blir i morgon, om det lyckas, en
förträfflig handling, hvarför ock dessa brott aldrig blifvit såsom
neslige ansedde, så synes mig denna omständighet innebära en
orsak, hvarföre dessa s. k. statsbrott icke belagts med sådan
ovilkorlig påföljd som nu är i fråga. Jag befarar dessutom
icke, att domaren, ifall att ett dylikt brott kommer att åtalas,
och är af någon slags gröfre beskaffenhet, ju icke skall ådöma
förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Deremot tror jag, att,
i afseende på personalförbrytelserna, tendensen de första gångerna
skall blifva att endast ådöma ifrågav:de straff på viss tid, likasom
jag förut tillkännagaf min tanke att samma tendens skulle
inträffa vid dödsstraffet, att nemi. den mildare straffbestämmelsen
skulle göra sig gällande. Följden skall då blifva den, att
förfalskaren och menedaren, efter 5 års förlopp, åter inträda i
fullt åtnjutande af sina medborgerliga rättigheter. Då vi veta
att förfalskare och menedare icke enligt vår nu gällande lag
äro vittnesgillde, skulle den nu föreslagna förändringen äfven
medföra en förändring i rättegångsbalken.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Dalman: Jag återupprepar, att jag omöjligen kan
fatta Gr. Sparres åsigt i denna fråga på annat sätt än att Gr:n
anser det vara orätt att i något fall lemna domaren latitud, ty
domaren lärer väl lika litet i det ena som i det andra fallet
kunna på förhand bedöma om brottslingen skall bättra sig eller
icke, ännu mindre huru lång tid, som dertill skall erfordras.
Den rehabilitation, som Gr:n åsyftat, skulle endast bero af
Den 14 Juli.
471
Konungen; men jag kan icke fatta de motiver, som härvidlag
blifvit af såväl Utsk:t som K. M. anförda, annorlunda än som
om sådant blifvit åt domaren öfverlemnadt.
Det af Hr von Ehrenheim anförda exempel från 8:de kap.
är, enligt min öfvertygelse, icke af Gr. Sparre vederlagdt, ty
intet af de af den värde Gr:n antydda s. k. statsbrott är af beskaffenhet
att det kan förlåtas. Man kan nemi. icke under
några slags vilkor förlåta den, som förrådt sitt eget fädernesland.
Jag anser således, att en grof inkonseqvens blifvit af den
värde Gr:n begången, då han, såsom ledamot af Lag-Utsk:t,
tillstyrkt införandet af ett alternativt stadgande i afseende på
de s. k. statsbrotten, men icke i afseende på brott af sådan
beskaffenhet som de ifrågav:de.
Jag vidhåller mitt förut afgifna yrkande.
Gr. Hamilton: I afseende på Gr. Sparres sista anförande
må det tillåtas mig att säga några ord.
Inkonseqvensen af Gr. Sparres förfarande bevisas bäst deraf,
att alternativet af förlust utaf medborgerligt förtroende för alltid
eller på viss tid äfven är antaget vid brott, som äro vida svårare
till sin beskaffenhet än de nu ifrågav:de.
Om vi t. ex. betrakta 2:dra och 4:dje §§:ne af detta kap.,
finna vi, att straffet kan nedgå ända till 1 år eller 6 månaders
straffarbete, och, detta oaktadt, skulle förlusten af medborgerligt
förtroende följa den felande hela lifvet igenom.
Jag har icke ovilkorligen velat fordra en nedsättning till
viss tid, utan endast påpekat, hurusom förhållanden kunna inträffa,
då det vore lämpligare att icke ådöma förlusten af medborgerligt
förtroende, mera än under en kortare tid.
Hvad beträffar mened, vill jag påstå, att den kan begås
under förmildrande omständigheter, hvarföre också, såsom Gr.
Sparre anmärkt, vår nu gällande lag icke stadgar ärans förlust,
utan att menedare icke får vittna. Denna särdeles lämpliga
påföljd har icke samma utsträckning som eger rum vid fråga
om förlust af medborgerligt förtroende.
Jag anhåller derföre om bifall till hvad som af Hr Dalman
nu blifvit föreslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
och dels bifall till densamma med följ:de förändrade lydelse:
»Den, som till straff efter 1, 2, 4, 7, 9, 11, 12, 13, 14
eller 16 §:n fälles, vare ock dömd medborgerligt förtroende för
alltid eller på viss tid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straffarbete
efter 18:de §:n, då skall han tillika dömas till förlust af
medborgerligt förtroende på viss tid.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades många nej jemte
åtskilliga ja, och sedermera propos. på bifall dertill med ofvan
-
472
Den 14 Juli.
omförmälde förändrade lydelse, dä svaren utföllo med många
ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öf
vervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos :
»Den som bifaller 21:sta §:n i 12:tekap. af Lag-Utsk:ts förslag
lill strafflag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej. bifaller R. o. Ad. §:n med den förändring, att
densamma kommer att lyda sålunda: »Den, som till straff efter
1, 2, 4, 7, 9, 11, 12, 13, 14 eller IG §:n fälles, vare ock
dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig.
Pröfvas någon skyldig till straffarbete efter I8:de §:n,
då skall han tillika dömas till förlust af medborgerligt förtroende
på viss tid.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 8.
Nej — 17.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
Den vidare pröfningen af lagförslaget uppskjöts härelter
till nästa plenum.
Upplästes ett af Hr Sandströmer, Albert, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
Af tjenstegöromål nödsakad att afresa från staden, får jag
äran anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
varda befriad från det mig leinnade uppdrag att vara Bänkman.
Bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den IS Juli f. m.
S7S
Onsdagen den 15 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot:t för d. 15 sistl. April.
Fortsattes pröfningen af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 35, i ani.
af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels
ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
13:de kap.
l:sta §:n.
Hr Ribbing, Arvid: Om hela detta kapitel kunde uteslutas
ur strafflagen, tror jag att det skulle vara en stor vinst.
Det handlar nemi. endast om vittneseden. Uti 1734 års lag
finnas motsvarande stadganden upptagna i 17:de kap. af Rättegångs-balken,
och de synas mig älven på detta ställe hafva sin
lämpligaste plats.
På sidan 5 uti Betänk:t yttrar Lag-Utsk:t i afseende å formen
och språket al vår nu gällande lag: »Hela 1734 års lag
är i detta hänseende märklig. Uppställningen, ordnad under en
tid. då Jurisprudensen inom Sverige ingalunda stod lägre än
under vår tid, är dock icke strängt vetenskaplig, utan kasuistisk,
lämpad efter folkets rättsbegrepp, liknande deruti Sveriges
äldsta lagar. Särskildt gäller detta om Missgernings-balken.
1 korta kapitel med särskilda rubriker sammanför den i grupper
endast sådana brott, hvilkas sammanhang med hvarandra
kan antagas vara klart äfven för den i vetenskapen oinvigde.
Hänvisningar från en paragraf till en annan förekomma högst
sparsamt, och man behöfver i allmänhet icke söka på mer
än ett ställe i lagen för att finna alla straffpåföljderna för ett
brott.»
Det synes mig icke stå i rätt öfverensstämmelse med dessa
loford att Utsk:t ur Rättegångs-balken utsöndrat de der förekommande
stadganden om mened. Lagen är, eller åtminstone
bör den vara, en bok för folket, och det synes mig då tjenligast
att, såsom 1734 års lagstiftare gjort, på ett ställe sammanföra
alla de stadganden, som med hvarandra hafva gemenskap,
äfven om den systematiska ordningen skulle lida något
deraf.
474
Den 15 Juli f. m.
Särskildt synes mig den nu ifrågav:de förändringen vådlig,
emedan den berör vittneseden, i min tanka en af de vigtigaste
rättsinstitutioner. Jag hyser nemi. mycken fruktan att man,
genom att på detta sätt på flera ställen i lagen söndersplittra
stadgandena ang:de vittneseden, skulle komma att i folkmedvetandet
förringa vigten och helgden af densamma. Af detta skäl
anser jag att det skulle vara högst olyckligt, om man vidtoge
den förändring i systemet, som nu föreslås, och önskar att hela
detta kapitel måtte ur strafflagen utgå.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har icke framställt
något bestämdt yrkande, och jag vet således icke, om jag
bör uppträda till försvar för det kapitel, Utsk:t här föreslagit.
Då likväl i afseende på vår nu gällande lag det varit ett länge
öfverklagadt fei, att alla brott med derför bestämda straff icke
varit sammanförda uti Missgernings- och Straff-balkarne, utan
att man varit nödgad söka dem äfven i de öfriga balkarne, kan
jag icke föreställa mig att man mot det nu framställda förslaget
skulle såsom ett fel vilja anmärka att den länge öfverklagade
bristen blifvit afhjelpt.
Jag yrkar bifall till den nu förev:de §:n.
Hr Ribbing: [ anledning af den siste värde talarens yttrande,
får jag upplysa att jag icke framställt något bestämdt
yrkande på afslag af hela kapitlet, emedan jag tvekat om icke
rätta tillfället för ett dylikt yrkande skulle vara när, efter genomgåendet
af samtliga paragrafer i kapitlet, rubriken deraf
blifvit gjord till föremål för Ståndets granskning. Att uppskjuta
mitt yrkande till dess, kunde likväl hafva det emot sig, att
åtskilliga paragrafer tilläfventyrs redan blifvit af R. o. Ad. antagna.
Jag får derföre till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, när
ett dylikt yrkande rätteligen bör göras.
1 anledning häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att då R. o.
Ad. redan beslutat att det förev:de lagförslaget skulle paragrafvis
pröfvas och afgöras, följde deraf alldeles uppenbart att, derest
Hr Ribbing ville från förslaget utesluta hela det nu föredragna
kapitlet, måste afslag å hvarje särskild § af honom yrkas.
Hr Ribbing: På grund af hvad jag nyss anfört, och med
anledning af den upplysning, Hr Gr. o. Landtm, täcktes meddela,
får jag vördsamligen anhålla att R. o. Ad. ville afslå den
nu föredragna §:n.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å den förev:de §:n, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid svarades
flere ja, jemte ett eller annat nej, och sedermera propos. på
afslag derå, då svaren ut folio med flere nej, jemte ett eller an^
Den 15 Juli f. m.
475
nät ja, hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades
med flere ja, jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra—4:de §§:na.
Biföllos.
5:te §:n.
Frih. Armfelt, Magnus: Vid denna § har af en reservant
inom Utsk:t blifvit yrkadt att orden »eller har någon vittnat
falskt inför rätta, då ed honom eftergifvet varit» måtte utgå.
I det förslag, som blifvit af K. M. öfverlemnadt till Högsta Domstolens
granskning, finnas icke dessa ord, men Högsta Domstolens
flesta ledamöter ansågo att ett dylikt stadgande borde
härstädes införas. När förslaget sedermera ånyo föredrogs uti
konseljen, yttrade likväl H. Exc. Hr Just.-Statsministern i afseende
derå: »Efter förev:de förslag, likasom efter lagberedningens,
anses menedsbrottets hufvudsakliga karakter bestå deri,
att edens helgd blifvit kränkt, och emot en sådan uppfattning
strider ej, att, enligt 5:te §:n, bekännare af lära, hvari edgång
ej tillåten är, skall, om han vittnat falskt, betraktas som hade
han ed gått, enär han på annat, i stället för ed, vedertaget sätt
bekräftat sitt falska vittnesbörd, hvaremot dermed icke öfverensstämmer
att den, som vittna falskt, då ed honom eftergifven
varit, skall som menedare anses.» Och blef i öfverensstämmelse
med detta yttrande den K. Proposm afgifven, sådan den
först blifvit föreslagen. Inom Lag-Utsk:t åter infördes detta tillägg
i förslaget af det skäl, som blifvit af Högsta Domstolens flesta
ledamöter anfördt, att nemi. ett dylikt stadgande vore nödigt
för helgden af lagligt vittnesmål.
Likaväl som någon annan, anser jag det vara ett gement
brott att inför domstol, äfven om vittneseden blifvit eftergifven,
meddela falska uppgifter och derigenom åstadkomma stor och
stundom ohjelplig skada; men jag kan likväl icke instämma i
Utslcts åsigt. Till karakteren af ett menedsbrott hör nemi.,
att en ed skall vara bruten; den falska uppgiften har då blifvit
bekräftad med det heligaste vi ega, och detta bör i min tanka
gifva brottet en karakter vida svårare, än äfven den gemenaste
lögn. För min del kan jag således icke finna att detta brott,
ehuru svårt, bör sättas i parité med mened, och jag anhåller
derföre att R. o. Ad., med alslag å den nu föredragna §:n af
Utsk:ts förslag, måtte bifalla den deremot svarande i K. M:s
Propos.
Gr. Hamilton, Gustaf: Att eden är stridande emot kristendomens
anda, emedan kristendomens grund är försoning med
Gud, och eden just utgör en afsägelse af denna försoning, det
har ständigt blifvit påpekadt och bevisadt, men det oaktadt hafva
mångfaldiga slag af eder fått i lagstiftningarne qvarstå. Det
Den 15 Juli f. m.
synes mig likväl vara af högsta vigt för samhället, att man arbetar
på edens afskaffande, och såsom ett steg framåt i denna
riktning har jag bifallit det förslag, Utsk:t framställt.
Utsk:ts förslag går nemi. ut derpå, att då eden blifver ett
vittne eftergifven — och vittnesberättelsen är, utan denna ohyggliga
bekräftelse, enligt nu gällande lag, lika kraftig, som om
den blifvit afgifven efter aflagd ed — skall det vara lika straffbart,
om ett dylikt vittne frånträder sanningen, som om det begått
verklig mened. Genom detta stadgande har man önskat
göra vittneseden öfverflödig och uppmuntra parter att i allmänhet
eftergifva densamma, så att den icke skulle komma att begagnas
utan i mera sällsynta fall vid svårare brottmål.
I vårt land pågår för närv:de en djup religiös rörelse. Det
är då icke nog att lagen tillåter »bekännare af lära, hvari edgång
ej tillåten är», att afgifva sitt vittnesmål, utan att bekräfta
det med ed, lagen bör äfven tillåta statskyrkans medlemmar,
då de hysa samvetsbetänkligheter emot eden, att afgifva lagligt
vittnesmål, utan att behöfva bekräfta det med ed.
På dessa skäl vågar jag vördsamligen anhålla om bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr Olivecrona, Knut: Det tillägg till 5:te §:n, som LagUtsk:t
här gjort, och hvarigenom den, som vittnat falskt inför
rätta, då ed honom eftergifven varit, skulle anses och straffas
lika, som hade han begått verklig mened, kan jag för min del
icke gilla. Om man undersöker förhållandet, skall man finna
en stor skillnad mellan den, som mot bättre vetande bär falskt
vittnesbörd och bekräftat det med den i lagen föreskrifna vittneseden,
och den som, ehuru parterna visa honom det förtroende
att eftergifva eden, meddelar en falsk uppgift. Enär lagen
medgifver det, blir den sednare uppgiften lika gällande, som
hade den varit med ed bekräftad, men det brott, som i sednare
fallet blifvit begånget, kan dock aldrig få karakter af mened,
af brott emot edens helgd, utan blir endast ett brott emot
visadt förtroende. Afven 1734 års lag synes olika bedöma dessa
båda brott, ty näst efter 17:de §:n i 17:de kap. Rättegångsbalken,
hvari säges att gifven ed är så gild som gången, stadgas
i 18:de §:n: »Nu är ed gången, värne då domaren vittnet för
mened och undervise det noga om den fara, som dervid är.
Rär någon falskt vittnesbörd etc.»
På dessa skäl får jag, lika med Frih. Armfelt, anhålla att
R. o. Ad. behagade, med afslag å den föredragna 5:te §:n i
Utsk:ts förslag, bifalla motsvarande § i den K. Proposm.
Gr. Hamilton: Med anledning af Hr Olivecronas yttrande,
vill jag endast anmärka, att om en person vittnat falskt,
så är det icke den synd, han begått genom att missbruka Guds
namn, hvilken utaf lagen bestraffas, utan det är den våda för
rättstillståndet han förorsakat genom detta högtidliga bekräftande
af en osann uppgift.
Den 15 Juli f. m.
477
Om det är sannt, att det finnes en allmän opinion, som
fordrar edens bibehållande, så bör man lemna denna opinion
utväg att på ett lämpligt sätt korrigera sig sjelf, oell det kan
icke ske på annat sätt än alt den, som vittnat falskt, då ed
honom eftergifven varit, i alla fall underkastas strafflagens bestämmelser
för det han inför rätta afvikit från sanningen.
Jag fortsätter mitt förut gjorda yrkande.
Hr Ribbing: Mot den siste talarens yttrande, att det vore
orätt att bibehålla edgången, emedan eden innefattade en afsägelse
af Guds nåd, får jag göra den anmärkning att, enligt min
tanka, det åberopande af »Gud och Hans heliga Evangelium»,
som uti eden förekommer, endast innebär att vittnet liksom
ställer sig inför Gud och lofvar att hålla sig vid sanningen.
Samma talare omnämnde äfven att menedaren icke straffades
för den synd han begått, utan för det han kränkt rättstillståndet.
Denna mening kan jag ingalunda biträda, utan tror att
det är rätt väl om synden bestraffas på samma gång man söker
uppehålla rättstillståndet.
På de skäl, som blifvit af H. Exc. Hr Just.-Statsministern
uti Statsrådet anförde, får jag förena mig med de Hrr, som
yrkat afslag å Utskits förslag.
Hr Olivecrona: För min del kan jag icke ingå på Gr.
Hamiltons åsigt, att för rättssäkerheten vore det lika vådligt, om
någon afgaf falskt vittnesbörd eller lemnade en falsk uppgift,
då eden blivit eftergifven. Tvärtom synes mig för allmänna
rättssäkerheten den menniska vara mycket vådligare, som är
nog djerf att efter aflagd ed och erhållen varning af domaren
afgifva ett falskt vittnesmål. Ett dylikt brott utvisar ett mycket
mera lörderfvadt sinne, och en menedare kari man nästan
anse i stånd till hvilket brott som helst. Deremot kan icke
den, som missbrukat det förtroende parterna visat honom, genom
att eftergifva eden, anses vara på långt när så vådlig för
rättssäkerheten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag skulle högligen
beklaga, om i det allmänna rättsmedvetandet inom samhället den
åsigt skulle göra sig gällande, att ett vittne vore mindre förbundet
alt tala sanning, då eden blifvit af parterna eftergifven,
än då den blifvit af vittnet allagd. Jag anser att det skulle
vara högst olyckligt, om någon skillnad gjordes emellan dessa
båda brott, och anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Armfelt: Afven om jag medger hvad Gr. Hamilton
i sitt första yttrande anförde, att edgången är ett ondt, som
borde afskaffas, blir detta likväl intet skäl hvarföre straffet bör
vara lika för menedaren och den. som lemnat en falsk uppgift
inför rätta. 1 öfrigt vill jag endast anmärka att den part, som
eftergifvit ett vittne eden, må skylla sig sjelf, om vittnet icke
478
Den 15 Juli f. m.
håller sig vid sanningen; men att det är statens pligt att tillse
det vittneseden hålles i helgd.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan Öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n oförändrad
och dels bifall dertill med uteslutande af orden »eller har
någon vittnat falskt inför rätta, då ed honom eftergifven varit.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades blandade ja och
nej, samt sedermera propos. på §:ns antagande med uteslutande
af ofvanornförmälde mening, då svaren utföllo med många ja,
blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller 5:te §:n i 13:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n med uteslutande af orden:
»eller har någon vittnat falskt inför rätta, då ed honom
eftergifven varit».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—17.
Nej—19.
6:te §:n.
Gr, Hamilton: 1 öfverensstämmelse med det beslut, R.
o. Ad. i går fattade, får jag anhålla att denna § måtte få föl
jande
förändrade lydelse: »Den som gjort sig förfallen till straff
efter l:sta eller 2:dra §:n, skall ock dömas medborgerligt förtroende
för alltid eller på viss tid förlustig». Samma skäl, som
då anfördes, torde äfven gälla i afseende å denna §.
Hr Ribbing: För min del måste jag anse det vara en
högst olycklig förändring, om den, som vittnat falskt, skulle dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Vi hafva nemi.
intet stadgande som förbjuder den, som förlorat medborgerligt
förtroende, att vittna, och en sådan person skulle således, utan
Den 15 Juli f. m.
479
att han förbättrat sitt lefverne eller genom sitt uppförande ingifvit
mera förtroende till sin sanningskärlek, kunna begagnas
såsom vittne och derigenom åstadkomma mycket ondt. Vida
ändamålsenligare synes mig då den gamla lagens stadgande, att
menedaren ej vidare får begagnas såsom vittne, och jag anser
mig derföre böra yrka, att slutet af §:n måtte erhålla följande
lydelse: »vare aldrig vittnesbär».
Gr. Mörner: f)e tvenne §, i afseende å hvilka förlust
af medborgerligt förtroende skulle komma att tillämpas, innefatta
ett så groft och för allmänna säkerheten så vådligt brott,
att jag skulle tro det vara lämpligast att icke här insätta alternativet
af förlust al medborgerligt förtroende på viss tid. Om
den brottslige genom en längre tids redbar vandel gjort sig förtjent
af mildring uti sitt straff, kan han alltid söka sin tillflykt
till Kongl, benådningsrätt. För domaren är det deremot
omöjligt att på förhand beräkna att efter så eller så många
års förlopp skall menedaren åter vara förvandlad till en rättskaffens
medborgare. Det lär icke stå i någon menniskas förmåga
att uträkna sådant, och jag anser derföre att en dylik
brottsling icke bör komma i åtnjutande af medborgerligt förtroende,
förrän han genom sin vandel gjort sig deraf förtjent,
då han genom Konungens Nåd kan återinsättas i sina medborgerliga
rättigheter. På dessa skäl anhåller jag om bifall till den nu föredragna
§:n.
Hr von Ehrenheim, Per: Hvad som vid denna § blifvit
anfördt såsom skäl för bibehållande af straffbestämmelsen förlust
af medborgerligt förtroende, passar äfven på de andra §§,
vid hvilka R. o. Ad. likväl i går såsom ett alternativt straff insatte
förlust af medborgerligt förtroende på viss tid.
Ehuru jag visserligen ingalunda vill förneka, att mened är
ett särdeles groft och för samhället vådligt brott, synes mig likväl,
att det kan begås under mycket olika omständigheter och
till sin natur vara ganska olika. På dessa skäl och med anledning
af det beslut, R. o. Ad. i går fattade, får jag vördsamligen
instämma i det af Gr. Hamilton framställda yrkande.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag är förekommen
af den siste värde talaren och anhåller derföre att få instämma
i det yttrande han afgifvit.
Hr Garlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Deremot får jag förena mig med Gr. Mörner, på det skäl som han
åberopat, att det nemi. är omöjligt för en domare att beräkna,
inom hvilken tid en menedare åter skall blifva fullt rättskaffens
och tillförlitlig.
Hr Ribbing: Jag instämmer i den siste värde talarens
yttrande.
480
Den J5 Juli f. m.
Gr. Sparre: Om man vid denna § för mened stadgar
förlust för viss tid af medborgerligt förtroende, skulle en svårighet
uppstå derigenom att i 17:de kap. Rättegångsbalken föreskrifves
att den, som burit falskt vittnesbörd, vare aldrig vittnesbär
mer. Det sistnämnda stadgandet innebär en påföljd för alltid,
då deremot iörlusten af medborgerligt förtroende skulle kunna
vara endast för viss tid. Det torde således vara nödigt, ifall
det Höglofl. Ståndet skulle antaga det af Gr. Hamilton föreslagna
tillägg till denna §, att ändra föreskriften i 17:de kap. 18:de§:n
Rättegångsbalken, för att bringa dessa stadganden i öfverensstämmelse.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Efter min uppfattning
komma dessa stadganden ingalunda att stå i strid med hvarandra.
Det förhållande att en person är förlustig medborgerligt förtroende
på viss tid, lägger intet hinder i vägen för att samma
person, på grund af stadgandet i Rättegångsbalkens 17:de kap.
18:de §, aldrig kan vara vittnesbär mera.
Gr. Mörner: Jag har svårt att kunna dela den siste värde talarens
nu yttrade åsigt. 18:de §:n i 17:de kap. Rättegångsbalken
stadgar, såsom påföljd för mened, böter, hvilka gå till de fattiga,
samt att den, som vittnat falskt, aldrig är vittnesbär. När nu de
straffbestämmelser, hvilka i t734 års lag äro gifna för brott, för
hvilka straff är i nya lagen bestämdt, komma att upphäfvas, så
kan jag icke tolka denna §, så att en del af straffpåföljden,
böterna, är upphäfd, men att den andra delen qvarstår.
Hr von Ehrenheim: Till hvad jag förut yttrat anhåller
jag endast att få tillägga att, om man vid denna § nedsätter
påföljden till förlust på viss tid af medborgerligt förtroende, qvarstår
i 17:de kap. 18:de §:n Rättegångsbalken det stadgande, hvarigenom
föreskrifves, att den som en gång burit falskt vittnesbörd,
sedermera aldrig är vittnesbär. Men om så icke skulle
vara förhållandet, synes mig likväl, att man både kan och bör
uti Rättegångsbalken införa ett stadgande, att äfven den, som
blifvit dömd förlustig medborgerligt förtroende på viss tid, aldrig
är vittnesbär, för att dymedelst förekomma att den, som en gång
begått mened, skulle kunna begagnas såsom vittne.
Hr Carleson: Vi hafva ännu icke kommit till den frå
gan,
om det åberopade lagrummet skulle upphäfvas eller ej, men
det är klart, att om 18:de §:n i 17:de kap. Rättegångsbalken upphäfves,
följer deraf, att den af Gr. Sparre förut omnämnda bestämmelse
icke är tillämplig. Kommer åter, såsom i promulgationslagen
föreslås, denna § att qvarstå i civillagen, fortfar äfven
detta stadgande att gälla såsom en qvalifikation hos laggildt vittne,
hvilken icke har något sammanhang med strafflagen. För öfrigt
är jag förekommen af Hr von Ehrenheim, i hvars yttrande jag
instämmer.
Hr
Den 15 Juli f. m.
481
Hr Ribbing: Uti »Förslag till författning om nya strafflagens
införande och hvad i sammanhang dermed iakttagas skall»
lyder 3:dje §:n sålunda: »Alla i de öfriga Ralkarna af 1734 års
lag eller i särskilta lagar eller författningar gifna straffbestämmelser
för brott, å hvilka i nya lagen straff satta äro, varde
likaledes genom denna lag upphäfda, med undantag af hvad i
18:de §:n sågs». Anser man således det i 17:de kap. 18:de §:n
Rättegångsbalken förekommande stadgande »vare aldrig vittnesbär»
såsom en straffbestämmelse, så skulle den vara upphäfd
genom den upplästa §:n, men det skulle komma att qvarstå, om
man endast betraktade det som en till civillagen hörande bestämmelse,
hvilket jag för min del skulle önska för den olyckliga
händelse, att Gr. Hamiltons förslag vunne det Höglofl. Ståndets
bifall.
Gr. Sparre: Ehuru jag erkänner, att R. o. Ad:s beslut
i fråga om 12:te kap. 2l;sta §:n måtte förorsaka tvekan vid bedömandet
af denna sak, kari jag likväl icke dölja för mig att
tillåtelse för en menedare att elter viss tid åter begagnas såsom
vittne, skulle medföra stora vådor oell svårigheter, så länge vi
hafva qvar det stadgande att »tu vittnen äro fullt bevis, deri de
sammanstämma». Det skulle lätt kunna hända, att efter de bestämda
fem årens förlopp tvenne öfverbevisade menedare fingo
vittna och med sin ed bekräftade en falsk uppgift, hvilken en
hvar misstänkte, men ingen kunde bevisa, vara osann. På grund
af dessa vittnesmål, hvars trovärdighet enhvar på goda skäl betviflade,
skulle likväl domstolen nödgas fälla utslag. Detta stadgande
»tu vittnen äro fullt bevis, deri de sammanstämma», skulle
innebära förskräckliga vådor för samhället, om man för menedare
nedsatte förlusten af medborgerligt förtroende till viss tid
och således beredde henom tillfälle att efter några års förlopp
åter vittna. På dessa skäl och på grund af den skändliga beskaffenheten
af det ifrågavarande brottet, synes mig att menedaren
väl förtjenar att dömas för alltid förlustig medborgerligt förtroende.
Gr. Mörner: Det har här tvistats om, huruvida påföljden,
att icke vara vittnesbär, skulle anses såsom straff eller snarare
som en civil påföljd. 1 detta fall kari man icke åberopa säkrare
auktoritet än sjelfva lag-§:n, hvarur jag ber att få uppläsa
följande: »Bär någon falskt vittnesbörd, bote 40 daler, de fattigas
ensak, och vare aldrig vittnesbär. Hvar som med gåfvor, löften,
hot eller å annat sätt, någon förmått häfver att falskeligen vittna,
stånde samma straff». Der står stånde samma straff. Jag vågar
då fråga, om icke §:n har betraktat båda påföljderna såsom
straff. Af detta förhållande hemtar jag ytterligare skäl att yrka
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Dalman: Under diskussionen tyckes man hafva förbisett
en § i Rättegångsbalken, nemi. 7:de §:n i 17:de kap., der det
H. V. SI
482
Den 15 Juli f. m.
stadgas: »Ej må den vittna, som menedare, biltog lagd, ärelös
dömd eller för sådant brott då anklagad är etc.» Det finnes
sålunda en föreskrift i denna syftning, oberoende af den i §:n
18 förekommande. Jag föreställer mig äfven att om detta
kap. antages, det straff derigenom försvinner, som i Rättegångsbalken
ålägges menedaren, så att endast den civila påföljden kommer
att qvarstå. För öfrigt kan jag icke förstå annat, än att
då R. o. Ad. förut beslutat att äfven vid äre-straffen en viss latitud
borde domaren medgifvas, man nu bör konseqvent tillämpa denna
princip äfven på den ifrågavarande §:n. Den invändning, som
deremot blifvit gjord, att det skulle vara omöjligt för domaren
att förutse, när någon förändring i brottslingens sinnelag komme
att inträda, har lika mycket eller snarare lika litet tillämpning
på de föreg:de fall, der R. o. Ad. såsom alternativt straff redan
stadgat förlust på viss tid af medborgerligt förtroende. Jag förenar
mig derföre med dem, som yrkat att detta alternativ äfven
måtte införas i den nu föredragna §:n.
Hr Olivecrona: Jag begärde ordet i anledning af Gr.
Sparres yttrande, att stora vådor för framtiden skulle uppstå,
om man antoge det förslag, som här blifvit af Gr. Hamilton
framstäldt. Den näst föregående talaren har likväl genom uppläsning
af 7:de §:n i 17:de kap. Rättegångsbalken visat att några
sådane vådor, som dem Gr. Sparre skildrade, genom denna förändring
icke kunna uppstå, ty huru man än förändrar straffet
för menedsbrottet, qvarstår dock den civila påföljden, att den
icke må vittna, som begått mened. För öfrigt måste jag förklara,
att jag anser de skäl, som blifvit anförda för det föreslagna
tillägget, vara fullt giltiga, enär, huru skändligt menedsbrottet
än är, man dock kan tänka sig, att det blifvit begånget under
förmildrande omständigheter, t. ex. om ett vittne har
förtegat en omständighet, som skulle ländt till den brottsliges
röjande, är detta förtigande visserligen högst klandervärdt, men
hade mången gång sin grund deri, att vittnet står i något närmare
förhållande till den brottslige, och brottet framstår således
under betydligt mildrande omständigheter.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Carleson: Emot Gr. Mörners tydning af 17:de kap. I8:de
§:n Rättegångsbalken skulle jag önskat åberopa stadgandet i 7:de
§:n af samma kap., men som det Högloft. Ståndet troligen skulle
anse det föga upplysande, om Gr. Mörner och jag med lagen i
hand skulle tvista med hvarandra om dess rätta tydning, vill jag
endast erinra att, mig veterligen, Kongl, benådning för menedsstralfet
hittills aldrig haft den påföljd att menedaren sedermera
fått vittna.
Den 15 Jnlif. m.
483
Hr von Koch: Dä jag begärde ordef, var det i ändamål
att erinra det Höglofl. Ståndet om stadgandet i 17:de kap.
7:de §m R. B., hvarigenom det förekommes att någon fara för
samhället kan uppstå genom antagande af det tillägg till den
förevarande §:n, som blifvit af Gr. Hamilton föreslaget. Ehuru
jag erkänner vigten af de argumenter, som af Gr. Mörner blifvit
mot detta tillägg anförda, måste jag fikväl förena mig med dem,
som yrkat att det måtte i den föredragna §:n införas, emedan
jag anser det vara högst olyckligt, att R. o. Ad. genom ett föregående
beslut — i hvilket jag icke deltagit — ibland straffarterna
upptagit äfven straffet: förlust af medborgerligt förtroende,
och således tror det vara min pligt att söka så mycket som möjligt
inskränka detta straff.
Hr Ribbing: Såsom ett ytterligare skäl för afslag å det
af Gr. Hamilton föreslagna tillägg till denna §, får jag påpeka
inkonseqvensen deri, att en menedare då skulle komma att bibehålla
medborgerligt förtroende, oaktadt han i allmänna omdömet
vore så vanfrejdad, att det icke ens kunde honom tillåtas att
såsom vittne begagnas.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, yttrade
jag mig i afseende på det af Hr Carleson först åberopade lagrum
i 17:de kap. Rättegångsbalken. Sedermera hafva (lera af de
talare, som i denna fråga hysa åsigter motsatta mina, såsom ett
ytterligare stöd för sin mening åberopat 7:de §:n i samma kap.,
och jag får derföre besvära det Höglofl. Ståndet med några ord
angående denna §. Deruti uppräknas åtskilliga omständigheter,
som utgöra jäf för vittnen, och deribland att den person, som
åberopas att vittna, förut begått mened. Nu blir frågan: närén
person till sin goda frejd blifvit af domaremakten restituerad,
kan han då likväl anses vara besvärad med ett sådant bränmärke,
att han af domstolarne kan och bör jäfvas såsom vittne? För
min del tror jag icke att en sådan mening skulle kunna göra
sig gällande. I 2:dra kap. 19:de §:n af nya strafflagen säges
nemi.: »Den som till förlust af medborgerligt förtroende dömd
är, bafve förverkat embete, tjenst eller annan allmän befattning,
som af honom innehafves; vare ock under den tid, påföljden honom
ådömd är, såsom vanfrejdad ansedd och förthy utestängd
från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tillgodonjutande
god frejd erfordras»; — ett stadgande, som tyckes gifva
vid handen att efter den bestämda tidens förlopp de olägenheter,
som medfölja denna straffpåföljd, äfven skola vara försvunna.
Detta vore likväl icke förhållandet, om det åberopade stadgandet i
17:de kap. 7:de §:n Rättegångs-balken finge qvarstå oförändradt.
Inkonseqvensen al dessa båda lag-§§ skulle, om Gr. Hamiltons
förslag antoges, framträda så bjert, att den nödvändigtvis måste
medföra en förändring i det äldre lagstadgandet, mot hvilken jag
för min del hyser stora betänkligheter.
484
Den 15 Juli t. m.
Gr. Sparre: Genom den föreslagna promulgationslagen
stadgas i 2:dra §:n: »Alla i de öfrige balkarne af 1734 års lag
eller i särskilda lagar eller författningar gifna straffbestämmelser
för brott, å hvilka i nya lagen straff satta äro, varda likaledes
genom denna lag upphäfda etc.» Nu står det i den omtalade
18:de §:n af 17:de kap. Rättegångsbalken: »Bär någon falskt
vittnesbörd, bote fyratio daler, de fattiges ensak, och vare aldrig
vittnesbär. Hvar som med gåfvor, löften, hot eller å annat sätt
någon förmått häfver att falskeligen vittna, stånde samma straff
etc.»; och i den derpå följande 19:de §:n säges: »Gör någon
mened i annat fall, då domaren liflig eller skriftlig ed honom
ålagt; bote ock 40 daler, de fattiges ensak, och vare ärelös».
Ärelöshet, som omtalas i 19:de §:n, lär väl ingen vilja påstå icke
är en straffpåföljd, men huru låter det då tänka sig att förlust
af egenskapen att vara vittnesbär, hvilken nämnes i 18:de §:n
och hvarmed tydligen åsyftas samma sak, icke äfven skulle vara
ett straff? Är nu stadgandet i 18:de §:n, att menedare vare aldrig
vittnesbär, upphäfdt, så måste äfven det i 7:de §:n förekommande,
att menedare icke må vittna, vara upphäfdt. Skulle åter
den, som är på vissa år dömd förlustig medborgerligt förtroende,
icke efter de bestämda årens förlopp vara vittnesbär, så frågar
jag hvad det är för medborgerliga rättigheter och förmåner han
återvinner? Han kan komma i åtnjutande af alla möjliga förtroendeposter,
såsom medlem af en jury döma om menniskors
väl eller ve, men får icke begagnas såsom vittne, icke inför en
domstol intyga sanningen af en sak! Inkonseqvensen häraf vore
så klar och så i ögonen fallande, att antingen det ena eller det
andra af dessa stadganden måste förändras.
Hr von Koch: Jag tror att en sammanblandning här eger
rum af straffbestämmelser och de i Rättegångs-balken föreskrifna
jäf mot vittnen. Jag tror äfven att om denna lagparagraf
antages, kommer derigenom att upphäfvas den allmänna påföljden,
hvilken finnes stadgad i 17:de kap. 18:de §:n Rättegångsbalken,
men att föreskriften i 7:de §:n åter kommer att qvarstå.
Att emellertid äfven den vid en blifvande revision af Rättegångs-balken
torde böra förändras, derom vill jag icke nu utlåta
mig. Om det af Gr. Hamilton påyrkade tillägg till denna
§ vinner R. o. Ad:s bifall, kommer frågan om förändring af
stadgandena i Rättegångs-balken och hvad som deraf bör qvarstå,
att afhandlas då den föreslagna promulgationslagen blir föremål
för Ståndets pröfning. Detta hindrar likväl icke att man, tilldess
något annat uttryckligen stadgas, kan åberopa 17:de kap.
7:de §:n Rättegångs-balken såsom ett hinder för att den, som
begått mened, sedermera må kunna vittna.
Villigt medgifver jag de stora svårigheter, i hvilka en domstol
skulle råka, om det komme i fråga att såsom vittne åberopades
en person, som på vissa år varit ådömd ärans förlust,
och efter denna tids förlopp inställde sig hos domstolen för att
Oen 15 Juli f. m.
485
aflägga vittneseden, men jag hoppas att, innan detta skall kunna
inträffa, den anmärkta inkonseqvensen skall vara afhjelpt.
Hr Carleson: Min mening var endast att erinra om det
förhållande, som den siste värde talaren redan fästat uppmärksamheten
på, att det nemi. är Strafflagen, och icke Rättegångsbalken,
som för närv:de är föremål för öfverläggningen.
Gr. Mörner: Jag anhåller att ännu en gång få fästa den
siste värde talarens uppmärksamhet på de orimliga konseqvenser,
som skulle blifva en följd af det förslag han förordar. Det
skulle kunna hända att en person, sorn begått mened och på
vissa år varit dömd förlustig medborgerligt förtroende, blir vald
till nämndeman. Han åberopas till vittne, uppstår från sin
plats i rätten och framträder för att vittna, men jäfvas och
återtar sin domareplats, för att kanske biträda att, när domen
skall fällas, öfverrösta domaren.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändad och dels bifall till densamma, med tillägg af orden
»eller på viss tid» efter orden »för alltid»; framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill
svarades många ja, blandade med nej, och sedermera propos.
på bifall till densamma med ofvansagde tillägg, då svaren utföllo
med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter propos. på bifall
till §:n utan förändring förnyades samt besvarades med många
ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller 6:te §:n i 13:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. §:n med införande af orden: »eller
på viss tid» efter orden: »för alltid».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 10.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
486
Den 15 Juli f. m.
14:de kap.
l:sta och 2:dra §§:na.
Bi föl los.
3:dje §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Emot den mildring af straffbestämmelsen,
som Utsk:t tillstyrkt i lista mom:t af denna §,
har jag intet att anmärka, då den synes vara en konseqvent
följd af den inskränkning af dödsstraffet, som blifvit vidtagen.
Deremot kan jag icke finna att den nedsättning, sorn i 2:dra
mom:t är föreslagen, varit af behofvet påkallad. Afven i detta
mom. är det fråga om den, som i bestämd afsigt att döda dräpt
en annan, och den aktsamhet om menniskors lif, som till förmån
för brottslingen med skäl gjort sig gällande vid stadgandet
af straffbestämmelser, synes mig fordra att man med någon
stränghet bestraffar den, som med vilja beröfvar en annan menniska
lifvet. Det här afsedda dråp skall visserligen hafva skett
under synnerligen mildrande omständigheter, men det måste likväl
förutsätta en ganska stor brottslighet i viljan, då det blifvit
begånget med afsigt att döda. De straffbestämmelser för dråp,
som vid sista riksdagen antogos, tror jag i allmänhet icke vid
tillämpningen visat sig för stränga. Såvidt jag kunnat inhemta,
hafva domarne icke allför ofta tillämpat minimum, och i nådeväg
har sällan skäl funnits att gå under lagens minimum. Jag
anhåller att 2:dra mom:t i denna § måtte antagas i öfverensstämmelse
med K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Det är mycket svårt att framställa något
bestämdt skäl hvarför man vid valet af straffbestämmelser just
ansett ett så och så svårt straff vara det lämpliga. Så är äfven
här förhållandet. Skälet hvarför Utsk:t föreslagit denna straffnedsättning
har likväl varit att de omständigheter, under hvilka
ett så beskaffadt dråp, som det här ifrågavide, kan vara begånget,
kunna vara så oändligt skiftande och så mångfaldiga, att
en större latitud än från 6 till 10 år synts Utsk:t nödvändig.
Man kan på ena sidan tänka sig, att någon med kallt blod och
på ett grymt sätt beröfvat en menniska lifvet, och på den andra
sidan att en person blifvit af en annan till det yttersta retad,
förolämpad och förföljd och slutligen i en hastig vändning och
uti en tillfällig upphrusning i uppsåt att döda dräper sin förföljare,
och man måste erkänna att mellan dessa båda ytterligheter
ligger en så stor skillnad, att fyra års skillnad i straffet
kan synas otillräcklig.
Rådfråga vi dertill de fall, då Konungen vid dylika brott
meddelat nåd, särdeles under den tid som förflutit förrän 1861
års förordning blef gällande,—under hvilken tid nådeansökningar
nästan dagligen förekommit och blifvit bifallna, eftersom för
dråp var stadgadt dödsstraff', — så tror jag att det icke sällan
Den 15 Juli f. m.
487
skall hafva inträffat, att brottslingarne fått umgälla dessa brott
med straffarbete på kortare tid än 6 år; jag känner fall, då en
dylik dråpare blifvit benådad med 5 års fästning, oell det förekommer
mig, att sådana fall skulle kunna gifvas, då gerningsmannen,
retad af den dräpne till brottet, skulle endast förtjena 4 års
straffarbete. Man måste komma ihog, att vid dessa brott förekommer
icke någon synnerligen förderfvad vilja, som skall kufvas
genom straffet, utan att 4 år synes vara nog att späka det
häftiga sinne, som genom missgerningen kommit till utbrott.
Utan att föröfrigt vilja vara envis i denna sak, hvilken — jag
erkänner det — till en stor del beror på den individuella uppfattningen
af straffarbetets stränghet, synes det mig dock att det
här föreslagna minimum af 4 år skulle vara fullt tillräckligt, och
jag yrkar derföre bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim: Gradationen af de särskilta straffen
efter den större eller mindre brottsligheten af en handling är
en af de största svårigheterna inom lagstiftningen, och det kan
derföre icke falla mig in att söka uppställa någon regel derför,
utan den åsigt jag uttalar, hemtar jag från de resultater, hvartill
Utsk:t kommit genom de straffnedsättningar det föreslagit.
Utsk:t har nemi. genom denna nedsättning blifvit nödsakadt att
för konseqvensens -skull följa samma principer äfven vid de
följande arterna af dråp, så att i 5:te §:ns sednare mom. har
Utsk:t föreslagit ett minimum af 1 års straffarbete för dråp,
visserligen begånget under särdeles mildrande omständigheter,
men dock alltid ett brott, i afseende å hvilket lagen synes mig
höra genom någon stränghet skydda medborgare, snarare än att
genom alltför ringa straff uppmuntra brottslingen. Icke nog med
denna konseqvens, som inom sjelfva dråpsbrottet blifvit en följd
aff denna nedsättning; äfven i afseende å andra §§ inom
det föredragna kap. har den föranledt konseqvenser, som synas
mig i än högre grad betänkliga. Så t. ex. har i 10:de §:n minimum
blifvit nedsatt ända till 6 månader. Då jag för min
del icke kan finna nödvändigheten af dessa nedsättningar, förenar
jag mig i yrkandet att den föredragna §:ns senare mom.
måtte bifallas, sådant det blifvit af K. M. föreslaget.
Gr. Sparre: Hvad den siste värde talarens anmärkning
emot den 10:de §:n vidkommer, får jag erinra, att den deri förekommande
nedsättning alldeles icke är någon ovillkorlig följd
af öfriga i detta kap. föreslagna nedsättningar, så att R. o. Ad.
kan lätta sitt beslut ang:de 10:de §:n oberoende af beslutet
ang:de denna och följande §§; dock ber jag att få nämna, att
äfven i det fall, att en dylik misshandel skett af hastigt mod,
kan straffet bestämmas ända till 4 års straffarbete.
En ganska allvarsam anmärkning mot Utsk:ts förslag i denna
§ är den, att derigenom föranledts nedsättning af straffet
i 5:te §:n ända till ett år, då någon af hastigt mod dräpt en
488
Den 15 Juli f. m.
annan, af hvilken han blifvit retad. Anse R. St:r att detta är
för ringa straff, då har CJtsk:t orätt, men nekas bör väl icke
att ju sådana dråp kunna inträffa, då gerningsmannen, retad af
den dödade, utan mening att dräpa, blott i afsigt att slå till,
varit orsaken till en persons död, och om omständigheterna i
öfrigt äro mildrande, kan anses hafva tillräckligt umgällt sitt brott
med ett års straffarbete. Detta är den yttersta konseqvensen af
den nu ifrågav:de nedsättningen, och jag erkänner derföre att
man gör rätt, då man vid afgöraudet af denna fråga äfven betraktar
den inverkan, som den har på 5:te §:n.
Gr. Hamilton: De skäl, som tala för bibehållande af förut
gällande straffbestämmelser, hafva redan blifvit af föreg:de talare
utvecklade. I afseende å detta brott skulle jag likväl icke
motsatt mig en nedsättning, om icke en dylik åtgärd för konseqvensens
skull äfven skulle medföra straffnedsättningar i andra
§§. I afseende å redaktionen af sednare mom:t kan jag icke
dela de föreg:de talarnes åsigter. Tillfölje af den förändring, som
blifvit gjord i Irsta mom:t, hvilket Utskrt gifvit följande lydelse:
»Hvar som i uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan
lifvet, dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid eller i lo
år», synes mig att det icke vore lämpligt att i sednare mom:t
använda den ordställning, som blifvit i den K. Proposm begagnad.
Vida tjenligare tyckes mig den af Utsk:t föreslagna redaktion
af §:n vara, och jag får derföre föreslå, attR. o. Ad. måtte
bifalla Utsk:ts förslag i den föredragna §:n, endast med förändring,
att straffbestämmelsen i sednare mom:t höjes från 4 till
6 år.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag medger, att efter den
förändring, som blifvit vidtagen i första mom:t af denna §,
sednare monr.t skulle erhålla en bättre lydelse, om det redigerades
på det af Gr. Hamilton föreslagna sätt, och då denna
redaktionsförändring är ganska obetydlig, får jag, ehuru icke
någon vän af redaktionsförändringar, projekterade under pågående
diskussion, afstå från mitt förra yrkande och förena mig
med den siste värde talaren.
Hr von Ehrenheim: Afven jag afstår från mitt förra
yrkande och instämmer i det förslag, Gr. Hamilton framställt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändrad och dels bifall dertill med den förändring, att i
sednare monr.t ordet 4 utbyttes emot ordet 6; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill
svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera
propos. på bifall till §:n med ofvanberörde förändring, då svaren
utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 15 Joli f. m.
189
4:de §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: I konseqvens med det
beslut, som R. o. Ad. nyss fattat, anhåller jag att straffbestämmelserna
äfven i denna § måtte höjas till likhet med de i den
K. Proposm föreslagna, så att siffran (> utbytes mot 8 och 2
mot 4. Det synes orimligt, att straffet för misshandel med
berådt mod, ehuru utan afsigt att dräpa, hvarigenom likväl den
misshandlade ljutit döden, skulle kunna gå ned ända till 2 år,
eller detsamma, hvarmed den kan straffas som endast genom
vållande förosakat en persons död, äfvensom den, hvilken
uppsåtligen misshandlat annan, så att deraf kommit mindre
lyte, eller lindrigare sjukdom, i hvilka båda fall, jemlikt 9:de
och 12:te §§:na, 2 års straffarbete är bestämdt till maximum
af straff.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på bifall till §:n med den förändring, att orden 6 och
2 utbyttes emot orden 8 och 4, hvilken propos. besvarades
med ja.
5:te §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: I öfverensstämmelse med R.
o. Ad:s beslut vid de båda föreg:de §§:na, hemställer jag att
det Högloft. Ståndet måtte höja de af Utskit i denna § föreslagna
straff till likhet med den K. Proposm, så att det i lista
mom:l komme att heta från »4 t. o. m. 8 år» och i sednare
mormt »2 år» i st. för »1 år.»
Öfverläggnirigen förklarades härmed slutad och propos. framställdes
först på bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera på §:ns antagande med de förändringar, att i
första mormt orden 2 och 6 utbyttes emot orden 4 och 8, samt
i andra mormt ordet 2 infördes i stället för ordet 1; hvilken
propos med ja besvarades.
6:te §:n.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Jag får endast
fästa uppmärksamheten derpå, att det icke förekommer någon
straffbestämmelse för lifstidsfånge, som begår dråp under mildrande
omständigheter; om ett dylikt fall inträffar, huru skall
han då straffas?
Gr. Sparre: Uti 4:de kap. 12:te §:n af nya strafflagen
stadgas »Föröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är,
brott, som dödstraff ej medförer; varde straffet skärpt genom
hans inneslutande i mörkt enrum på högst 21 dagar; och må
490
Den 15 3 uli f. m.
denna skärpning, i svårare fall verkställas 3 gånger, dock med
minst 3 månaders uppehåll mellan hvar gång.»
Jag föreställde mig att, om lifstidsfånge begått dråp under
mildrande omständigheter, förblef han lifstidsfånge äfven
efter föröfvande af denna missgerning, och skulle således straffas
enligt den lagparagraf jag nyss hade äran att uppläsa.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef §:n af K. o. Ad. bifallen.
7:de—9:de §§:na.
Riiöllos.
10:de §:n.
Hr von Ehrenheim: Af skäl, som förut blifvit anförda,
anhåller jag om afslag å den nu föredragna §:n och bifall tilli
den motsvaraude i K. M:s Propos.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera propos.
på afslag derå och antagande af den motsvarande §:n i
K. M:s förslag, hvilken propos. besvarades med ja.
tl:te §:n.
Hr von Ehrenheim: Alven vid denna § anhåller jag
om afslag å (Jtskits förslag och bifall till den K. Proposm.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad och propos. framställdes
först på bifall till §:n, hvartill svarades nej, och sedermera
på afslag derå och antagande af den motsvarande §:n i
K. M:s förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
12:te—21:sta §§:na.
Biföllos.
22:dra §m.
Frih. Stael von Holstein, Otto Willielm: 22:dra och
25:te §§:na i nu förevarande kapitel af nya strafflagen motsvara
ordagrannt 22:dra och 24:de §§:na af K. Förordningen
den 29 Januari 1861 ang:de mord, dråp och annan misshandel.
Under tvenne år hafva således dessa §§ tillämpats, och den
stora freqvensen af dylika brott, hvilken beklagligtvis utmärkt
sednare tider, har gjort att man ang:do deras lämplighet kan
hafva en större erfarenhet, än eljest tvenne år skulle hafva
medgifvit, och jag tror att alla de jurister, som tagit någon
kännedom om eller deltagit i tillämpningen af dessa stadganden,
Ben 15 Joli f. m.
491
icke derom skola kunna gifva något godt vittnesbörd. Båda
dessa §§ afhandla samma brott, enär det för hvar och en
bör vara klart att det icke egentligen är något brott, om
en qvinna vid nedkomsten söker enslighet, utan att brottet
endast består deri att hon dödar fostret genom handaverkan
eller underlåtande af det, som för dess bibehållande vid lif
var nödigt. Skillnaden emellan §§:ne är den, att § 22 handlar
om barnamord, som är fullt bevisadt, och den 25:te
om barnamord, som icke blifvit bevisadt, men der man stöder
sig på en presumtion att ett dylikt brott blifvit begånget. Jag
behölver icke gå tillbaka för att gifva en utförlig historik öfver
denna fråga, men vill endast nämna, att det icke så sällan uti
äldre tiders lagstiftning har händt, att man förblandat den grad
af bevisning, som blifvit förebringad om ett brott, med sjelfva
brottets karakter. Att äfven 1779 års lagstiftare begått ett
dylikt fel, derpå är K. Förordnm den 20 Januari 1779 bevis,
och ifrån denna förordning, hvilken är källan till den nyare
lagstiftningen i detta ämne, har detta fel blifvit öfverflvttadt
till nu gällande lag, der i detta enda fall qvarstår den egentlighet,
att presumtion om att ett brott blifvit begånget medför
straff, ehuru lindrigare än sjelfva brottet. Ett dylikt stadgande,
hvilket kunde hafva skäl för sig 1779, torde numera icke kunna
försvaras. Anspråken på bevisningens fullständighet äro nu
vida mindre än då, eller åtminstone hafva de undergått en väsendtlig
förändring, så att man numera icke håller sig så strängt
som förr ensamt till de båda i 1734 års lag föreskrifna bevisningsmedlen,
eget erkännande och tvenne vittnen. Del förekommer
ganska ofta fall, då qvinna födt i enslighet och lagt
fostret å lön, och bevisning endast blifvit i dessa båda hänseenden
åvägabringad, men man likväl enligt vanliga bevisningsreglor skulle
anse det styrkt att hon dödat sitt foster. Deremot händer det
jemförelsevis ganska sällan att full bevisning om barnamord
kan anskaffas, och detta har föraniedt dertill, att man i praxis
vid 25:te §:n tillämpat vanliga reglor för bedömande af bevisningens
fullständighet, men i afseende på 22:dra §:n sett sig nödsakad
att — i strid mot hvad i alla andra fall brukas — såsom
fullt bevis endast godkänna de i 17:de kap. Rättegångsbalken
föreskrifna bevisningsmedel, eget erkännande och tvenne
sammanstämmande vittnen.
Denna abnormitet i de uti gällande lag föreskrifna bevisningsreglor
måste qvarstå så länge både 22:dra och 25:te §§:na
fortfara att gälla, men då nu frågan är om att antaga en ny
strafflag, synes mig att man borde mildra de missförhållanden, som
genom dessa stadganden kunna uppstå, derigenom att man bestämde
de i dessa §§ utsatta straff sålunda, att de egde ett någorlunda
rymligt gemensamt spatium. I 22:dra §:n är medium 7 år och i
25:te §:n l:sta mom:t 3 år, samt i sednare monut 1 år och 3 månader.
När man nu medelst vanliga juridiska bevisningsreglor blifvit
öfvertygad om att tvenne barnamord blifvit begångna under
fullkomligt enahanda omständigheter, och den ena qvinnan
492
Den 15 Juli f. m.
kanhända inför domstolen erkänt sitt brott, men den andra
fräckt förnekat det och icke kan genom tvenne vittnen derom
öfverbevisas, så inträffar den orättvisan, att den, som, gripen af
ånger, erkänt brottet, blir hänförd till 22:dra §:n och dömes
till 7 års straffarbete, då deremot den, som varit mera förhärdad,
dömes efter 25:te §:n till endast 3 års straffarbete, blott
emedan den emot dem förebragta bevisning icke får på vanligt
sätt bedömas. För att förekomma denna orättvisa, hade jag
tänkt att man kunde något utsträcka de i båda §§:na förekom
mande latituder, så att, om också domstolen af formella skäl
blefve nödsakad att tillämpa än den ena, än den andra af dessa
§§, straffet likväl kunde med mera billighet bestämmes, då
båda hade ett någorlunda rymligt gemensamt spatium af straff.
För vinnande af detta syftemål, skulle jag önska att minimum
i 22:dra §:n nedsattes lill 2 år och maximum i 25:te §:n höjdes
till 6 år. På det att likväl Lag-Utsk:t må komma i tillfälle
att närmare granska dessa siffror, hemställer jag att det
Högloft Ståndet måtte återremittera §:n, hvarå jag anhåller att
Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
Gr. Sparre: Till en början får jag erinra den siste värde
talaren om att 22:dra §:n säger: »dömes, för barnamord, till
straffarbete från och med fyra till och med tio år», och den
25:te: »dömes, om hon den enslighet sökt, till staffarbete från
och med två till och med fyra år». Således kan lika väl den,
som nekat och endast blifvit öfverbevist om brott emot 25:te
§:n, dömas till samina straff, som den hvilken blifvit öfverbevist
om verkligt barnamord; och mig synes att man icke borde kunna
begära mera än att i dessa så olika brott straffen sammanträffa
med hvarandra.
Jag hade trott att vi kommit så långt att man vid domstolarne
icke fästade sig vid erkännandet, utan ansåg sig kunna
fälla äfven på grund af omständigheter, i alla fall kari jag icke
inse huru tillvaron af 25:te §:n kan för domaren vara ett hinder
att tillämpa den 22:dra. Anser man såsom förr att i svårare
brottmål den tilltalade icke kan fällas, utan att han sjelf erkänt,
så skulle ju detta, äfven under förutsättning att 25:te §:n icke
funnes till, hindra tillämpningen af den 22:dra, men om indiciobevisningen
äfven i gröfre brottmål är antagen, kan tillvaron
af 25:te §:n icke utgöra ett hinder för domaren att, när
omständigheterna dertill föranleda, använda 22:dra §:n.
Ehuru jag erkänner att det är stadgandet i 1779 års förordning,
som ligger till grund för 25:te §:n, måste det likväl
medgifvas att den barnaföderska, som vid den tid hennes förlossning
skall inträffa söker enslighet, är ganska straffvärd, och
att det således icke är blotta presumtionen om något uppsåt
att afdagataga fostret, hvilken föranledt straffet, utan att det är
det fel hon begått, då hon vid ett dylikt tillfälle, när hon känner
sig vara i behof af menniskors hjelp, beröfvat sig detta bistånd
och derigenom äfventyrat fostrets lif.
Den 15 Jali f. m.
493
Jag kan således icke heller ur denna synpunkt finna den
siste talarens anmärkningar grundade, utan anhåller derföre om
bifall till den föredragna §:n.
Frih. Stael von Holstein: Jag är Gr. Sparre tacksam
för det han erkänt det vara en fördel att straffbestämmelserna
i de begge §§:na mötas i en punkt. Skada blott att det endast
är uti en enda punkt. Mitt yrkande går ut på att utvidga
denna punkt så att man skulle erhålla ett gemensamt spatium
för båda §§:na. Det måste vara särdeles mildrande omständigheter,
om man för erkändt barnamord skall kunna döma till minimum,
och det måste å andra sidan vara de alldra mest försvårande
omständigheter, för att man i 25:te §:n skulle kunna
döma till maximum; således är det blott i undantagsfall som det
kan komma i fråga att efter 22:dra och 25:te §§:na döma till
samma straff.
Hvad angår den åsigten, att 22:dra §:n icke skulle vara
tillämplig utan efter den brottsliges erkännande, medger jag gerna
att denna åsigt har sin grund i äldre lagstiftningar i detta
ämne, men jag får tillika upplysa att i § 22 begagnas uttrycket
»uppsåtligen dödat», ett uttryck, som på detta ställe förmodligen
endast utmärker en motsats till vållande, men som
likväl genom sammanställning med § 1 i detta kap. gjort,
att man ansett sig icke kunna fälla någon för brott emot denna
§, utan på grund af eget erkännande.
Emot Gr. Sparres yttrande att fostrets läggande å lön skulle
i 25:te §:n bestraffas icke allenast såsom presumtion, utan äfven
som ett särskildt brott, emedan det skulle innefatta fara för
forstrets lif, får jag endast erinra att i § 24 är fostrets läggande
å lön upptaget och bestraffadt såsom särskildt brott.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Någon egentlig grund, hvarför
straffet skulle nedsättas i 22:dra §:n har jag icke hört uppgifvas,
men det har blifvit sagdt att det vore önskvärdt om
straffbestämmelserna i de begge ifrågavide §§:na till någon del
sammanföllo med hvarandra. För min del kan jag icke finna
att straffet för barnamord är för högt; jag tror tvertom att det
vore betänkligt att gå längre ned än till minimum af 4 år,
som för närv:de är bestämdt. An större betänklighet skulle
jag hysa mot en förhöjning af straffbestämmelserna i 25:te §:n,
hvilka redan synas mig vara höga, då desamma tillämpas, endast
på grund af presumtion om ett större brott, för en förbrytelse,
som i sig sjelf är temligen ringa.
Den olägenhet, som blifvit framhållen, att af två barnamörderskor,
den ena, en qvinna med blödigt sinne, hvilken bekänt
sitt brott, skulle komma att dömas till hårdare straff än den
andra mera förhärdade, hvilken fräckt nekat, är ingen annan olägenhet
än hvad som inträffar vid alla andra brott, der till följd af
494
Den 15 Jali f. m.
bristande bevisning den ene, som nekar, går fri, men den andre,
som erkänner, blir straffad.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den förev:de §:n, framställdes propos.
på bifall till densamma och besvarades med ja.
23:dje—37:de §§:na.
Biföllos.
38:de §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Såsom en konseqvens af de
nedsättningar, som Utsk:t föreslagit i föregående §§, vid hvilka
straffbestämmelserna blifvit återställda till likhet med den Kongl.
Proposm, har äfven det af K. M:s vid denna § föreslagna minimum
af sex år blifvit nedsatt till fyra. Jag anhåller derföre
att R. o. Ad. ville bifalla den nu föredragna §:n med förändring
af ordet »fyra» till »sex».
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på bifall dertill med förändring af det i första
meningen förekommande ordet »fyra» till ordet »sex», hvilken
propos. med ja besvarades.
39:de och 40:de §§:na.
Biföllos.
41:sta §:n.
Hr von Koch: Det är en ganska omtvistad fråga, huruvida
man bör straffa sekundanter vid envig. På många ställen
har man underlåtit det, för att icke gå miste om all bevisning
vid dessa brott. För min del hyllar jag fullkomligt deras åsigt,
som vilja straffa duellanterna, men låta sekundanterna gå fria,
för att derigenom få bevis emot brottslingame, och hvilken åsigt
delades både af lagberedningen och lagkomitén.
Jag anhåller derföre om afslag å §:n.
Gr. Sparre: Bästa medlet att förhindra dessa dueller,
hvilka lagstiftningen gör så rätt i att förekomma, synes mig vara
att bestraffa sekundanterna.
Det kan icke nekas, att duellerna ganska ofta åstadkommas
eller åtminstone underlättas af dessa tjenstaktiga vänner,
som uppmäna den förolämpade att, för att rädda sin ära, döda
en annan, och sedermera, när de förmått den andre att underkasta
sig utmaningen, icke kunna undgå att blifva hans se
-
Den 15 Juli f. m.
495
kundanter. Mig synes således att de icke böra undgå ansvar,
och jag kan icke heller gilla det skäl derför, som blifvit af Hr
von Koch anfört, att man nemi. borde befria dem från ansvar,
för att kunna använda dem såsom vittnen, enär jag tror att, äfven
om denna § komme att bortfalla, de icke skulle kunna
af domstolarne godkännas såsom vittnen; jag anhåller derföre
om bifall till §:n.
Hr Carleson: Som denna § varit under öfverläggning vid
antagandet af nya våldslagen, var jag icke beredd på den invändning
Hr von Koch gjort, att hvarken lagberedningen eller
lagkomitén föreslagit straff för sekundanter, och hade således
icke försett mig med tillräckliga dokumenter för att vederlägga
den. Jag vill dock erinra mig, alt uti sitt svar på de emot lagförslaget
gjorda anmärkningar föreslår lagkomitén, att sekundanter
skulle straffas såsom delaktige. 1 allmänhet har man ansett
svårigheten att anskaffa sekundanter vara verksammaste
medlet att förekomma dueller, och på den grund anhåller jag
om bifall till §:n.
Hr Olivecrona: Då vid sista riksdagen förslaget till lag
ang:de mord, dråp och annan misshandel förevar på detta
rum, var jag en af dem, som yrkade, att denna § borde ur
lagen borttagas. Hufvudsakliga skälet var det af Hr von Koch
nyss nämnda, svårigheten att anskaffa bevisning ang:de dueller,
om man förhindrade sekundanter att vittna. I Preussiska lagen
finues intet straff utsatt för sekundanter, och om mani ett iand
sådant som Preussen, der dueller ingalunda äro så sällsynta,
har funnit sig böra stadga att sekundanter äro strafffria, så
tyckes att ett dylikt stadgande här i Sverige icke skulle kunna
medföra någon synnerlig våda.
Jag förenar mig derföre med Hr von Koch.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag vörd
samligen
förklara att jag förenar mig i det af Hr von Koch
framställda yrkande att denna § måtte ur förslaget borttagas.
Skulle den åter komma att bibehållas, tyckes mig att man bör
göra någon skillnad mellan vittnen och dem som låta bruka sig
att uppgöra aftal om duell. Om man stadgar straff för vittnena,
kan ju icke brottet bevisas. Om t. ex. en allmän åklagare
fått underrättelse om en duell och ditsänder några personer för
att åskåda förloppet, så skulle dessa icke blott vara förhindrade
att vittna om duellen, utan de skulle t. o. m. gjort sig förfallna
till fängelsestraff. Då jag således tror att denna § hvarken är
öfverensstämmande med billighet eller klokhet, anhåller jag att
den måtte af II. o. Ad. alslås.
Hr Cederschjöld: Jag har varit förhindrad att deltaga i
de föreg:de öfverläggningarne ang:de nya strafflagen, men jag
förmodar att 3:dje kap. blifvit af R. o. Ad. antaget. Om aå är
m
Den 15 Juli f. m.
och straff således blifvit stadgadt för den, som med råd eller
dåd vid brotts utförande uppsåtligen hjelper, så att gerningen
derigenom sker, synes det mig äfven vara afgjordt att hvar och
en, som deltager i eller låter bruka sig till vittne vid envig, redan
genom detta stadgande är jäfvig att vittna om duellen. Den
siste värde talaren har visserligen sagt, att om denna § antoges,
skulle man aldrig kunna bevisa ett envigesbrott, emedan
vittnena vore belagda med straff och således måste jäfvas; men
här är ju icke fråga om dem, som hafva åskådat en duell, utan
endast om dem, som låtit bruka sig till vittnen eller s. k. sekundanter
vid envig, och således varit med om brottets beslutande
och utförande, ty ett envig kan icke ske utan att vittnen
äro med, som hafva deltagit i öfverenskommelsen om brottet och
uppgjort vilkoren för enviget.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Sparre: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
föreg:de talaren och har således föga att tillägga till hans yttrande,
i hvilket jag instämmer. Jag önskade endast att genom
uppläsandet af 4:de §:n 3:dje kap. af nya stafflagen öfvertyga R. o.
Ad. att sekundanter i alla möjliga fall redan enligt de af R. o.
Ad. godkända straffbestämmelserna i 3:dje kap. äro att anse såsom
duellantens medbrottslingar. 4:de §:n sadgar nemi. straff
för den som »före brotts utförande eller vid utförandet dock i
mindre mån, än i 3:dje §:n sägs, med råd eller dåd gerningen
främjat». Genom denna § och den af nästföregående talaren
åberopade 3:dje §:n i samma kap., synes det mig alldeles klart
att, äfven om den nu föredragna §:n korarae att bortfalla, skulle
likväl sekundanter straffas såsom delaktiga i brottet, och således
aldrig kunna godkännas såsom vittnen. Emot Frih. Gederströms
spetsfundiga argumentation tillåter jag mig endast anmärka att
den, som endast tillfälligtvis åsett enviget, väl icke kan sägas
hafva låtit bruka sig till vittne dervid.
Hr Carleson: 1 anledning af Hr Olivecronas anmärkning,
att Preussiska strafflagen skulle förklara vittnen strafflösa, får
jag erkänna detta, äfvensom medgifva ett dylikt förhållande äfven
uti åtskilliga andra Tyska lagar, men deremot erinra, att
flera af Tysklands nyaste kriminallagstiftningar, t. ex. Sachsens,
Wiirtemberes, Hannovers m. fl., hafva straffbestämmelser i detta
afseende. Afven den Österrikiska kriminallagen, hvilken, om
jag ej misstager mig, är den nyaste af dem alla, har bestämt
straff för sekundanter.
Frih. Cederström: Om en åklagare fått kännedom om
en duell och vidtalar tvenne personer att från något gömställe
åskåda striden för att sedermera kunna begagna dem såsom
vittnen, så låta ju dessa personer bruka sig till vittnen vid enviget
och skulle således, enligt §:ns ordalydelse, straffas med fängelse.
Den 15 Juli f. m.
497
geise. Skulle detta stadgande blifva i strafflagen införd!, komme
följden deraf endast blifva den att duellerna komme alt försiggå
utan vittnen, och de brottslige kunde således aldrig öfverbevisas.
Jag fortfar derför i mitt yrkande om afslag.
Hr von Koch: Lyckligtvis är detta stadgande hos oss af
mindre vigt, enär dueller äro mera sällsynta i vårt fädernesland
än i andra länder. Anledningen hvarför jag yrkat afslag derå
var den, att i de länder och inom de kårer, der dueller oftare
förekomma, är det nära nog omöjligt att, när man derom anmodas,
undvika att vara sekundant, och att jag, långt ifrån att
dela Gr. Sparres åsigt att sekundanterna äro de som reta till
dueller, snarare tror att de, såvida möjligt är, söka afstyra dessa
uppträden och, om de icke förmå det, genom sin närvaro åtminstone
hindra att de kunna antaga ilen grymma och våldsamma
natur, som envigen utan vittnen merändels få. För min
del vill jag icke bestrida att sekundanter skulle kunna, när anledning
dertill förekommer, tilltalas såsom delaktige i duellsbrottet,
men skillnaden blir att de i så fall komme att straffas med
högst sex månaders fängelse, då deremot straffet för dem enligt
denna § skulle kunna uppgå till fängelse i 2 år.
Frih. Armfelt: Med anledning af Hr von Köchs yttrande,
att man icke borde straffa sekundanter, emedan inom de kårer,
der dueller vanligen egde rum, det vore hardt nära omöjligt
att undandraga sig ett sådant uppdrag, får jag endast erinra
derom, att om det inom några kårer råder en sådan falsk föreställning
orri hedersfordringar, så är den falska hederskänslan,
som i detta fall gjort sig gällande, lika litet något skäl hvarför
sekundanter böra vara strafflösa, som den falska hederskänslan,
hvilken föranleder till enviget, är ett skäl hvarför straffet för
detsamma skulle afskaffas. Hvad angår den frågan, huruvida
sekundanter skulle kunna straffas efter delaktighetslagarne, anser
jag det så mycket klarare att så bör vara förhållandet, som
i de aldra flesta fall vid en duell erfordras vittnen. Den kan
visserligen gå för sig utan vittnen, och man har hört omtalas
dylika dueller, men äfven i de länder der man ser genom fingrarne
med dem, är det ett villkor att vittnen skola vara närv:de.
Dessutom måste jag instämma med Gr. Sparre deri, att jag oftast
tror det vara sekundanternas fel att dueller ega rum, och
får derföre anhålla om bifall till §:n.
Gr. Sparre: Det är fullkomligt sannt hvad Hr von Koch
yttrade derom, att inom de kårer, der dueller äro brukliga, är
det svårt att undandraga sig den s. k. vänskapstjensten att vara
sekundant. Jag tror derföre, att det icke skulle vara alldeles
utan nytta att i lagen införa ett straff för den som låter bruka
sig till sekundant, ty då finnes alltid ett ganska giltigt skäl att
afböja en sådan anmodan, det nemi. att lagen förklarar handH.
V. 32
408
Den 15 Juli f. m.
lingen vara straffbar. Jag tror således, att detta stadgande skulle
leda just till det mål, hvartill vi alla sträfva, att skydda vårt
fädernesland för detta ohyggliga bruk, och det är af denna orsak
som jag fortfar i mitt yrkande.
Hr Cederschjöld: För min del får jag förklara, att jag
fäster mycken vigt dervid, att brott blifva bestraffade, men
ännu vigtigare synes det mig vara, att lagstiftaren, der det är
möjligt, genom kloka och ändamålsenliga stadganden söker afböja
brott. Det är af detta skäl som jag önskar att lagen måtte
utsätta ett straff för sekundanter, hvilket genom sin tillvaro nödvändigt
måste verka afskräckande, då deremot, om ett dylikt
straff icke funnes, just de mången gång torde reta till dueller.
Hvad angår Hr von Köchs farhåga, att detta stadgande skulle
kunna föranleda att dueller komme att ske utan vittnen och
derigenom blefve mera grymma och blodiga, synes det mig att
en dylik envigesstrid, utan vittnen, icke skulle kunna anses såsom
duell, utan måste betraktas såsom mord eller dråp, och således
bestraffas vida hårdare.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels afslag å den förev:de §:n, framställdes propos. på bifall
till densamma och besvarades med ja.
42:dra—44:de §§:na.
Biföllos.
45:te §:n.
Gr. Sparre: Då förslaget till författning om mord, dråp
och annan misshandel vid sista riksdagen antogs, ansågo R.
St:r att misshandel mot föräldrar och skyldeman i rätt uppstigande
led icke borde inbegripas bland de brott, dem allmänna
åklagaren endast skulle få åtala, när de blifvit af målsegaren
angifna, enär det vore uppenbart, att i detta fall dylika brott
aldrig skulle komma att åtalas. Det är vanligen en son af
våldsamt och elakt sinnelag, som begår ett dylikt brott, och
klart är, att om åtalet endast kan grunda sig på angifvelse af
den förfördelade, skulle den olycklige gamle hårdt få umgälla
angifvclsen. Någon gång kan det visserligen hända, att denna
far eller mor skulle önska nedlägga ett åtal, som åklagaren anställt,
och detta skulle vara skälet, hvarför man intagit detta
brott i 45:te §:n; men äfven om det någongång skulle kunna
inträffa, tror jag att det är angelägnare att lagen understöder
vördnaden för föräldrar, heldst som här äfven är fråga om sådan
misshandel, som omtalas i 12:te §:n af detta kap. Skulle
åter R. o. Ad. vilja under denna § inbegripa endast sådan misshandel
mot föräldrar och skyldemän i rätt uppstigande led, som
Den 15 Jnli f. m.
409
omfalas i 13:de §:n, så vöre derom mindre att säga, men om
ett sådant yrkande icke af någon ledamot framställes, anhåller
jag om afslag å den föredragna §:n och bilall till den motsvarande
i K. M:s Propos.
Hr Ribbing: Hen siste värde talaren har så fullständigt
utvecklat de skäl, hvarpå jag velat grunda samma yrkande,
så att jag endast får tillägga, att den af honom påyrkade ändring
är så mycket nödvändigare, som Utsk:ts förslag ibland
brott, som endast skulle få åtalas efter angifvelse af målsegare,
äfven upptager misshandel efter 12:te och 13:de §§:na mot
föräldrar, hvilket är ett så groft brott mot fjerde budet, att
det icke torde böra lemnäs obestraffadt.
Hr von Ehrenheim: Jag instämmer med Gr. Sparre.
Hr von Koch: Afven jag får yrka bifall till den K. Propos:n.
För min del skulle jag till och med vilja utsträcka åklagarerätten
än längre. Hvad särskildt beträffar misshandel af
föräldrar, tyckes mig ett dylikt brott vara så groft och för allmänna
rättskänslan upprörande, att jag skulle anse det mycket
olyckligt, om åtal af ett dylikt brott gjordes beroende på angifvelse
af målsegare. I flera delar af vårt fädernesland herrskar
ännu bland allmogen det olyckliga bruket, att bonden, när
han blir något till åren, öfverlemnar hemmanet till sonen och
sedermera sitter qvar som undantagshjon. Betta bruk är en
källa till mycken split och oenighet samt otaliga rättegångar
mellan föräldrar och barn, och gör de förra för sitt uppehälle
beroende af barnen. Det skulle i dylika fall vara nästan omöjligt
för en fader att för ifrågav:de brott anställa åtal mot sonen,
och jag tror att detta utgör ännu ett vigtigt skäl hvarföre man
bör gifva åklagaremakten rättighet att för dessa brott ingripa.
Frih. Armfelt: Då äfven jag är af den öfvertygelse, att
införandet i denna § af det af Utsk:t föreslagna stadgande i afseende
å skyldemän i rätt uppstigande led skulle förorsaka att
dylik misshandel aldrig skulle komma att bestraffas, är det naturligt
att jag förenar mig i det framställda yrkandet, för så
vidt det alser denna del af §:n, men jag skiljer mig så till vida
derifrån, att jag önskar det R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts förslag,
med uteslutande af orden »skyldemän i rätt uppstigande
led». Skillnaden blefve då den, att orden »å sabbat», som finnas
intagna i den K. Proposm, komme att utgå. Såsom skäi för
mitt yrkande anhåller jag att få uppläsa de motiver, Utsk:t för
denna förändring anfört: »Afven en annan inskränkning har af
Utsk:t blifvit i 45:te §:n föreslagen, nemi. den, att allmän åklagare
ej skulle få, utan målsegares angifvelse, åtala ringare misshandel,
föröfvad å sabbat. Den omständighet, att brottet skett
å sådan tid, utmärker nemi. icke att det åstadkommit förargelse
hos någon annan än målseganden, hvilket deremot kan.
500
D«n 15 Juli t m.
antagas vara förhållandet, då brottet blifvit föröfvadt vid sådant
tillfälle eller å sådan ort, som i ll:te kap. 9:de och 12:te§§:na
omförmäles.»
Hr von Ehrenheim: Mot den föreg:de värde talaren vill
jag endast anmärka, att det förefaller mig ganska besynnerligt,
att, då sabbatsbrott i och för sig är föremål för åtal, icke äfven
misshandel, som skett å sabbat, skulle vara föremål för åklagares
åtgärd. Jag tror älven att det skulle medföra stora praktiska
olägenheter, om icke ringare misshandel, föröfvad å krog
eller dylikt offentligt ställe under sabbat, skulle kunna af allmän
åklagare åtalas.
Frih. Armfelt: Emot Hr von Ehrenheim får jag göra den
invändning, att arbete å söndag visserligen ännu qvarstår såsom
ett särskildt brott, men att för öfrigt nya strafflagen icke upptager
sabbatsbrott såsom ett brott i och för sig, utan endast
betraktar det som en försvårande omständighet att brottet blifvit
begånget å sabbat.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Jag anhåller att få förena
mig med Hr von Ehrenheim. Om ock sabbatsbrott numera
icke är något brott i och för sig, så är det dock en försvårande
omständighet, och detta torde utgöra tillräckligt skäl att
bifalla K. M:s förslag i denna del.
Gr. Mörner: 1 denna § är det fråga om att fråntaga allmänna
åklagaren rättighet att tala å misshandel, »hvarå kommit
mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom än i
10:de §:n sägs», eller »hvarå ringare eller ingen skada följt».
Således om ett större slagsmål uppstått på en söndag, då vanligen
mycket folk plär sammanträffa, så skulle det icke få åtalas, utan
angifvelse af målsegare, såvida skadan ej varit större än nyss
nämndes. Mången gång är det likväl nödvändigt att vid dylika
uppträden offentlig myndighet mellankommer för att stifta fred,
och det vill då synas mig innebära en orimlighet att, när åtgärd
af offentlig myndighet kräfves för ordningens återställande, offentlig
myndighet icke äfven skulle hafva makt och skyldighet
att näpsa dem som åstadkommit oordningen. Af detta skäl
anhåller jag om bifall till den K. Proposm.
Hr Ribbing: Jag ber att få instämma i den siste talarens
yttrande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å den förev:de §:n, hvilkens antagande
utan förändring ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade
yrkats af Frih. Armfelt, att §:n måtte bifallas med uteslutande
af orden »skyldeman i rätt uppstigande led», samt af öfrige ledamöter,
som i ämnet sig yttrat, att R. o. Ad., med afslag i
Den 15 Jall f. m.
501
Utsk:ts förslag, skulle bifalla den motsvarande §:n i K. M:s
Propos.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på bifall dertill med den af Frih. Armfelt föreslagna förändring,
då svaren utföllo med många nej jemte ett eller annat
ja, och slutligen propos. på afslag å §:n och antagande af den
motsvarande §:n i K. M:s förslag, hvilken propos. besvarades
med starka ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
46:te §:n.
Hr Olivecrona: Jag har visserligen förut vid 2:dra kap.
yttrat mig oro olämpligheten att i lag insätta stråITpåföljden att
varda dömd medborgerligt förtroende förlustig såsom varande,
enligt milt förmenande, ett steg tillbaka, sedan man beslutit upphörandet
af straffet af ärans förlust. Jag vill derföre icke nu
ytterligare utveckla mina åsigter härom; men jag kan dock icke
undertrycka den önskan att, om ifrågav:de straffpåföljd skall i
lag bibehållas, man då i afseende derå måtte iakttaga åtminstone
tillbörlig konseqvens. Nu heter det i denna §: »Den som
gjort sig förfallen till straff enligt 1, 2, 18, 19, 28 eller 40 §:n,
skall ock dömas medborgerligt förtroende fiir alltid förlustig.
Lag samma vare, om läkare eller apothekare till straff efter
27:de §:n fälles.» 27:de §:n lyder: »Den som med qvinnans
vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster, på sätt i 26:te
§:n sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är»; 28:de §:n
deremot innehåller: »Har någon utan qvinnans vilja sökt döda
eller fördrifva hennes foster, på sätt i 26:te §:n sägs, dömes»
etc. Enligt dessa gg skulle alltså en qvacksalfvare, som utan
qvinnans vilja sökt fördrifva hennes foster, dömas medborgerligt
förtroende förlustig; men om samma qvacksalfvare med hennes
vilja söker döda eller fördrifva hennes foster, då äfventyrar han
icke att förlora medborgerligt förtroende. Det är likväl icke så
sällsynt att nedriga män finnas, hvilka likasom göra ett yrke
deraf, att vara lättfärdiga qvinnor behjelpliga vid försök att fördrifva
deras foster; och, om jag icke misstager mig mycket,
pågår för närv:de i stadens Rådstufvurätt ransakning angående en
f. d. artillerist, som i många år bedrifvit ett så skändligt brott.
Enligt den nu föredragna §:n skulle emellertid, såsom jag nyss
nämnde, en sådan qvacksalfvare icke dömas förlustig medborgerligt
förtroende, om han föröfvat brottet med qvinnans vilja
och vetskap, men förlora medborgerligt förtroende, om han gjort
det utan hennes vilja. För min del kan jag omöjligen inse någon
konseqvens uti ett dylikt lagstiftningssätt, och anhåller derföre,
att §:n måtte få denna lydelse: »Den som gjort sig förfallen till
stråt!' efter 1, 2, 18, 19, 27, 28 eller 40 §:n, skall ock dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig.» Det sednare raom:t
502
Den 15 Jali t. m.
i §:n skulle genom denna förändring bortgå, enär inskränkningen
med hänseende till läkare och apothekare icke låter försvara
sig.
Gr. Hamilton: Det låter sig knappast förneka att åtskilliga
af de brott, som i detta kap. omlörmälas, äro af sådan beskaffenhet,
att förlust af medborgerligt förtroende för alltid icke
ovilkorligen derpå bör följa. Likväl förekommer i denna § omständigheter,
som kunna göra det betänkligt att omedelbart antaga
en ny redaktion i sådan syftning. Jag anhåller derföre
att denna § måtte återremitteras, för att erhålla en annan redaktion,
mera öfverensstämmande med R. o. Ad:s förut fattade
beslut.
Hr von Ehrenheim: Rå jag bidragit till R. o. Ad:s beslut
ang:de statsbrott och förfalskningsbrott, har jag trott mig
böra, så vidt på mig beror, tillse att icke någon inkonseqvens i
följd deraf skulle uppstå. I detta afseende har jag funnit att
för det i I8:de §:n 2:dra mom:t uppgifna brott straffet kan gå
ned till straffarbete i 2 månader, och i 28:de §:n till 6 månader;
och synes det mig icke följdriktigt att brott, som kunna
försonas med jemförelsevis så lindriga straff, skola medföra förlust
af medborgerligt förtroende för alltid. Jag anhåller derföre
att denna § måtte till Utsk:t återremitteras, och gör det
så mycket mera, som jag i allo instämmer uti den af Hr Olivecrona
gjorda anmärkning.
Hr Olivecrona: Då återremiss har blifvit yrkad, instämmer
jag deri på det att Utsk:t må komma i tillfälle att närmare
öfverväga mitt påstående att straffpåföljden, förlust af medborgerligt
förtroende, bör, för konseqvensens skull, i denna § utsättas
äfven för det brott, som omförmäles i 27:de §:n, när andra
personer än läkare eller apothekare föröfva brottet.
Gr. Mörner: Vid granskningen af de lagrum, som i denna
§ äro åberopade och hvilka alla skulle medföra förlust af medborgerligt
förtroende för alltid, kan det icke undfalla att flera
af dessa brott äro af den art att de icke kunna anses vara för
brottslingens moraliska värde så nedsättande eller utgöra bevis
på en så dålig karakter att de böra förklaras medföra förlust
af medborgerligt förtroende ens för någon tid, ändå mindre för
alltid. Med anledning deraf förenar jag mig med dem, som
begärt återremiss.
Gr. Sparre: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, att många af de brott, som i denna § omförmälas såsom
medförande förlust af medborgerligt förtroende för alltid,
icke skulle vara hvarken för brottslingens moraliska värde så
nedsättande eller utgöra bevis på en så dålig karakter att derpå
borde följa denna svåra påföljd, ber jag att få uppräkna
hvilka brott de här citerade §§:na handla om. lista §:n hand
-
Den 15 Juli t. m.
503
lar om mord, ett brott, som väl måtte förtjena denna straffpåföljd;
§ 2 om försök till mord, hvars fullbordan endast förhindrats
genom omständigheter oberoende af gerningsmannens vilja;
§ 18 handlar om giftmord och § 19 om det brott, att någon,
för att skada annan, förgiftar lifsmedel eller dylikt, så att deraf
uppkommer fara för menniskors lif eller helsa, tvänne brott,
som enligt min tanke icke vittna förmånligt om gerningsmannens
karakter; § 28 handlar om den, som emot qvinnas vilja
söker fördrifva eller döda hennes foster, hvilket jag icke tror
vara af beskaffenhet att utvisa något synnerligen högt moraliskt
värde hos brottslingen, likasom icke heller det brott, § 40 omförmäler,
eller svekfullt förfarande vid envig. Om enviget skall
kunna försvaras, måste det försvaras på den grund, att det sker
mellan personer, som af missförstådd hederskänsla anse att de
icke kunna utplåna en förolämpning annat än med vederdelomannens
blod. och om icke de iöreskrifna reglorna vid enviget
samvetsgrann! iakltagas, förvandlas detsamma derigenom till ett
uppsåtligt mord. För mig synes det derför att man bör med
strängaste påföljd af vanheder bestraffa hvarje svekfullt förfarande
vid envig.
Jag har nu uppräknat de brott, som i de uppgifna §§:na
förekomma. Dertill kommer äfven det uti sednare mom:t omnämnda,
alt läkare eller apothekare biträda qvinna att fördrifva
hennes foster, och det tyckes mig, som om de, hvilka sysselsätta
sig med denna ädla industri, icke genom förlusten af medborgerligt
förtroende skulle vara orättvist brännmärkta. Alla
de brott, hvarpå denna § har afseende, äro nu uppräknade, och
jag skulle önska blifva upplyst om hvilket utaf dem, som icke
skulle förtjena straffpåföljden, förlust af medborgerligt förtroende.
Utskrt har, vid påläggandet af detta straff, noga genomgått kap.,
för att undersöka i hvilka af de der omförmälda brotten gerningsmannen
bör anses hafva ådagalagt den bedrägliga viljan,
som bör göra honom förlustig medborgerligt förtroende.
Ehuru jag således icke vill vara envis, om R. o. Ad. skulle
besluta en återremiss, har jag dock velat redogöra för innehållet
af dessa §§.
Gr. Mörner: Jag hoppas, att då Lag-Utsk:t kommer att
ånyo läsa igenom §§:na till slutet, det kanske lyckas upptäcka
några anledningar till lindring i den nu ifrågav:de straffbestämmelsen,
t. ex. i 2:dra §:n, då ett försök till mord icke medfört
skada, likaså i sista mom:t af l8:de §:n, då en person lillredt
gift, men det icke ens kommit till försök till fullbordan af uppsåtet.
Kanske det i dessa fäll vore skäl att något besinna sig,
innan man förklarade ett dylikt brott medföra ärans förlust för
alltid. Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan fortfar
i mitt yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
504
Den 15 Juli f. m.
till och dels återremiss af den förev:de §:n, framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propös. på bifall till densamma, hvartill svarades
flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren utlöllo med flere ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
Den vidare pröfningen af lagförslaget blef härefter uppskjuten
till e. m:s plenum.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St:t ankommet prot.-utdrag
N:o 344, innehållande dels Preste-St:ts beslut i afseende å LagUtslcts
Betänkm N:ris 36 och 37, dels inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att samma beslut biträda.
Prot.-Utdraget begärdes på bordet, hvarjemte Gr. Sparre
anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller att den nu föredragna inbjudningen måtte sättas
främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Anmäldes och bordlädes Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt.
N:o 122, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 116.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. §3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 15 Juli e. m.
503
Onsdagen den 15 Juli 1863.
Plenum kl. I 7 e. ni.
Fortsattes pröfningen af Lag-lTtsk:ts Retänk. N:o 35, i
ani. af dels K. M;s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag,
dels ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
15:de kap.
lista—4:de §§:na.
Biföllos.
5:te §:n.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den anmärkning,
jag nu går att framställa, gäller visserligen endast formen eller
ett ord; men detta ord är dock här af icke så ringa vigt.
§:n begynner: »Har någon med våld» etc. Derefter heter
det: »Fick den utsatte deraf svår kroppskada, dömes till straffarbete
på lifstid eller från och med 8 t. o. m. 10 år.»
Hvem är det väl då, som skall dömas till straff? Att
sluta efter ordställningen, är det »den utsatte,» som dertill skall
dömas.
Derefter har §:n följande ordalydelse: »Ljöt han deraf
döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid.»
Denna mening kan förbindas med begynnelsen af§:n:»Har
någon med våld» etc.; och ordet »han» kan således refereras
till förutnämnde »någon.»
Vid dessa förhållanden hemställer jag att ifrågavide §
måtte återremitteras, på det att Utsk:t måtte komma i tillfälle
att gifva densamma en med gällande språkbruk mer öfverensstämmande
uppställning.
Gr. Sparre, Erik: Jag erkänner, att det visserligen,
om man icke ser på meningen af denna §, kan förebrås densamma
en mindre oegentlighet i ordalagen; men, i motsatt fall,
lärer icke någon tvekan i afseende på rätta förhållandet kunna
förefinnas. Det kan verkligen lätt hända att, om man sönderbryter
en eller annan mening från denna lag, en sådan mening
kan komma att, ensam för sig betraktad, erhålla en annan tyd
-
506
Den 15 Juli e. m.
ning än den, hvilken densamma i sammanhang med öfriga §§
mäste erhålla.
Det skulle möjligen hafva varit riktigare, om man efter
orden: »t. o. m. 10 år» i stället för ett semikolon insatt punkt;
men något missförstånd anser jag verkligen icke af denna §,
äfven i dess nuvarande skick, kunna uppstå; hvarföre jag anhåller
om bifall till densamma.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag är visst icke
någon spetsfundig jurist; men jag är dock van att läsa och
förstå Svenska; och i följd häraf kan jag verkligen icke finna
någon otydlighet uti den ifrågav:de §:n.
Ordalydelsen är: »Fick den utsatte deraf svår kroppskada,
dömes etc». Ordet »dömes» är passivum; och det är endast
handlingen »dömd», hvarom här är fråga. Att döma någon,
som icke är skyldig, kan väl icke falla någon in och aldraminst
en domare.
Jag kan, för min del, icke finna något antagligt skäl till
återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Ilr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af den förevule §:n, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades
flere ja jemte några nej, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med flere nej jemte några ja; hvarefter
propos. på §:ns antagande förnyades samt besvarades med flere
ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
6:te—25:te §§:ne samt kapitlets rubrik.
Biföllos
16:de kap.
lista—12:te §§:na.
Biföllos.
13:de §:n.
Hr Carleson, Eduard Henrik: Det ifrågav:de lagstadgandet
hvilar, efter mitt förmenande, på en alldeles oriktig
grund. Det förslag, som i berörde hänseende utaf en af Högsta
Domstolens ledamöter, Justitie-Rådet Berg, blifvit afgifvet, och
hvilket finnes K. M:s skrifvelse i ämnet bilogadt, anser jag vara
långt ändamålsenligare.
Då jag emedlertid är öfvertygad, att alla härvarande redan
iiafva en förutfattad mening i denna fråga, anhåller jag endast
att få till profit min reservation antecknad.
Den 15 Juli e. m.
507
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef §:n af R. o. Ad. bifallen.
I4:de och 15:de §§:na.
Biföllos.
16:de §:n.
Hr von Ehrenheim, Per: Utan att i afseende å denna
§ vilja afgifva något bestämdt yrkande, skulle jag dock önska
alt R. o. Ad., med hänsigt till de beslut i ämnet, som förut
blifvit fattade, skulle finna skäligt återremittera §:n.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgilvits något bestämdt
yrkande, blef, uppå framställd propos., §:n af R. o. Ad. bifallen.
Kapitlets rubrik.
Godkändes.
17:de kap.
lista och 2:dra §§:na.
Biföllos.
3:dje §:n.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
De skäl, som blifvit anförda för antagande af denna §, kunna
visserligen, så till sägandes, låta höra sig och äro i några hänseenden
verkligen motiverade; men då under tillämpningen af
1734 års lag ännu icke några klagomål öfver missbruk af den
åklagaremakten i thy fall medgifna rätt försports, och då hela
samhällets väl hvilar på grundvalen af familjens helighållande,
hemställer jag, huruvida det kan vara skäl att antaga det nu
föreslagna lagstadgandet. Preste-St. har redan för sin del underkänt
detsamma.
Utan att anse mig behöfva ytterligare motivera min åsigt
i ämnet, anhåller jag om afslag.
Hr Ribbing, Arvid: I nu förev:de 3:dje § af 17:de så
val som i nästföljande 18:de kapitlen af nya strafflagsförslaget
stadgas att horsbrott, dubbla och enkla, samt lägersmål ej vidare
få åtalas af allmän åklagare, derest icke angifvelse skett af den
förorättade maken, brottet eljest hörer under åtal, eller barnuppfostringsbidrag
ålägges.
Äktenskapsbrytarens säkerhet är sålunda i lag betryggad,
att hvarken kunna tilltalas eller straffas, endast han har nog
välde öfver den svikna makan att bringa henne till tystnad och
för öfrigt är öfverens med den eller de medbrottslige.
508
Den 15 Juli e, m.
Om straffbarheten af ett brott och angelägenheten att till
straff befordra en förbrytare skola i någon mån mätas efter den
religiösa oell sedelagen, böra väl då brott af ifrågav:de art
mera än andra, t. ex. dråp och stöld, ställas inom stråfTlöshetens
gebit?—Jag svarar tryggt nekande, just derföre att dessa
brott kränka familjelifvets helgd och sålunda angripa statens
innersta kärna.
Exempel gifvas att inom församlingar elt lastens tillhåll
blifvit kändt och sockenboerne, då de icke sjelfva eller genom
sina föreståndare förmått utrota det onda, nödgats för dess beifran
anlita allmän åklagare och domstol. Nu deremot skulle
sedlighetens väktare fråntagas denna sista utväg att rätta ett
inrotadt ondt, deremot föreställningar och varningar icke velat
hjelpa; men äfven dessa skola troligen, om lagförslaget antages,
hädanefter komma att uteblifva, då de säkerligen skola mötas
med afvisande och åberopande af det privilegium, som tilldelats
horsbrott att icke ovilkorligen få åtalas.
Jag har utförligare yttrat mig härom i anledning af sjelfva
den Nådiga Proposm i denna del, som emedlertid nästan oförändrad
understödjes af Lag-Utsk:t på det skäl, som pag. 28 förekommer:
att friden skall främjas inom familjelifvet, så att den
derpå hvilande staten må kunna bestå.
Jag frågar: hafva då åklagarena inom vårt Iand stört friden
inom familjerne genom otidiga åtal? — Mig veterligen
icke — hvarföre då inskränka åklagaremakten, som icke blifvit
missbrukad, hvarföre lagstifta der det icke behöfves? Jo, säger
Utsk:t, för att lagar kunna behöfvas, och stryker under ordet
kunna. Jag är icke af denna mening: tror tvärtom att genom
onödiga lagar och påbud öfverträdelser kunna framlockas, och
ville derföre tillstyrka borttagande af 3:dje §:n, som börjar så:
»Horsbrott må ej af allmän åklarare åtalas», öfvertygad som jag
är af erfarenhet att de vådor, Utsk:t förespeglar, alldeles icke
finnas i verkligheten.
Hvad Utsk:t pag. 28, 12:te raden, yttrar: »det är då denna
enda rätt — rättigheten att angifva — som man ej ens i detta
läll vill förbehålla åt den förnärmade makan», är missledande.
En sådan rätt vill man i alla händelser förbehålla åt denna
maka, men icke ensamt och uteslutande, utan äfven medgifva
åklagaremakten, — icke förglömmande att det svagare könet stundom
med våldsamheter eller hot kan förmås att tiga och öfver
måttan lida, i hvilken händelse det kan vara godt att en makt
finnes och uppträder, hvilken ej är underkastad hot eller tvång,
nemi. statens, utförd af dess åklagare. li. o. Ad. har också på
f. m. ur denna synpunkt redan fattat ett beslut att nemi. staten
ej får eftergifva sin rätt att till ansvar ställa öfverträdare af
4:de budet eller dem som förolämpa föräldrar.
Utsk:t säger vidare samma pag. 28: »men härigenom skulle
lagstiftaren gifva sig ut på ett fält, hvarifrån lian, vid närmare
eftertanka, icke lärer undgå att rygga tillbaka.»
Den 15 i ali e. m.
509
Det är stiftaren af de nyä föreskrifterne i denna lagfråga
som gifvit sig ut på ett nytt och främmande fält, icke jag eller
deras öfriga vedersakare, som stå fasta vid den gamla lagens
bud om åklagarerätt och pligt att kunna, der så påfordras, utan
angifvelse af maka eller moder till oäkta barn, upträda till den
sednares skydd eller för att hejda skamlösheten i sin framfart.
Utsk:t fortfar vidare: »Men en hvar torde i allt fall medgifva
det, att ett sådant lösgifvande af rättigheten att angifva
desse brott, som nu blifvit ifrågasatt, skulle kunna medföra vådor
för familjelifvets helgd, som dock är roten till statens eget
bestånd» etc.
Hvem, att börja med, är det som lösgifver, om icke den
föreslagna nya lagen och Utsk:t, som lossar eller ifrån staten lösgifver
dess rätt att beifra brott. Det synes mig som Utsk:t här
ville ställa sig som försvarare af det bestående, genom att tillvita
sina motståndare att lösgifva, beträda banor, hvarifrån de
måste rygga tillbaka o. s. v.; men det är ej så. Deremot uttalar
Utsk:t en sanning, då det anför att statens bestånd hvilar
på familjen ; men om denna är anlrätt af lösliga seder, så är
ju grundvalen för staten med detsamma rubbad. Plåstra nu
lagstiftarena med undantagslagar för att öfvertäcka dessa frätsår,
så skola de gå inåt och hela grunden så upplösas, att det
derpå byggda vacklar.
Hvem är det då, som borde rygga tillbaka från det tagna,
såsom mig synes, på skenfagra grunder af Utsk:t försvarade
steget? Naturligen den som tagit det. Annu är detta i så måtto
icke försent, som vi i andra frågor erfarit huru förbättringar i
det nådiga förslaget funnit välvilligt tillmötesgående. Desse förbättringar
hafva likväl utgått från och understötts af Utsk:t,
som i denna 3:dje § nu tvertom är emot mig och med Regeringen
ense om lagförändringen. Gent häremot står likväl ett
Riks-Stånds enhälligt uttalade mening, ett Riks-Stånd, som väl
allmänt nu för tiden helsats såsom försvarare endast af det föråldrade,
urmodiga, gamla, såsom det der ingenting lärt och ingenting
glömt; men som likväl inom sig sluter lärdomen och
en, genom utöfningen af dess kall vunnen erfarenhet af folkets
tänkesätt, seder och sanna behof. Till detta Stånd vill jag helt
sluta mig i denna fråga. Allt gammalt är icke förkasteligt.
Det gifvas sanningar, gamla sedan verldens skapelse, inplantade
i menniskans hjerta, förnyade från Sinai, och fullkomnade af
Honom, som icke försmådde att ställa sig såsom brudgum till
en församling, som med trohet ville honom tillhöra och kallas
efter hans namn. Hustro och hustrona heter, sedan den tiden
hon i Svea land blef känd, en Svensk maka. Hennes rätt
skulle upprätthållas, vore det äfven någon gång mot hennes vilja,
och får icke försvaras ensamt af läran, utan äfven af lag och
laga stadgar, hädanefter som hittills. Jag föreslår alltså borttagande
af den derföre hinderliga 3:dje §:n.
510
Den 15 Joli e. m.
Gr. Mörner: Denna § har, jemlikt hvad också af motiveringen
tydligen företer sig, tillkommit för att freda familjen
från skandal, men är det väl då bättre, att underlätta sådana
familjeförhållanden, som sprida skandal kring hela landel? Om,
såsom man säger, »skammen går på torra landet», är det icke
då rätt att det finnes någon, som kan taga itu med saken och
säga: här skall vara en gräns lör all denna oanständighet? Om
t. ex. en svag maka icke vill anställa åtal mot sin brottslige
äkta man, och hon till följd deraf blifver tvungen att allt framgent
lefva tillsammans med samma ovärdige makes flere concubiner,
är det då ej skäl att allmänna åklagare-makten får
träda emellan och göra slut på detta förargelse-väckande Turkiska
skådespel?
Då jag icke anser, att befordrandet af ett sådant lefnadssätt
är riktigt, samt att det är i högsta grad orätt att icke någon
auktoritet skall kunna deremot uppträda, anhåller äfven jag
om afslag å §:n.
Gr. Sparre: Den fråga, som nu utgör föremål för R. o.
Ad:s pröfning, är verkligen af en så kinkig beskaffenhet, att
olika meningar i afseende derå kunna anses vara mer befogade,
än hvad flertalet af öfriga frågor beträffar. Jag medger, att äfven
jag, för min del, länge hyst åtskilliga betänkligheter i berörda
hänseende; och ville gå så långt att jag säger, det jag
måhända skulle gå in på paragrafens uteslutande, om åklagaremakten
vore organiserad så som sig borde, d. v. s. om endast
afseende på statens väl hos densamma gjorde sig gällande, och
icke ofta några små lumpna intressen på samma makts åtgöranden
egde inflytande; men vid nuv:de förhållanden och då äfven
föreg:de talare vidgått att åklagaremakten i sådana fall ytterst
sällan ingriper, anser jag mig tvungen att uppträda till försvar
för ifrågav:de lagstadgande.
Om nemi. den ena maken begått den nu omhandlade förbrytelsen,
och den andra vill glömma felet och gifver den brottslige
sin förlåtelse, månne väl då åklagaremakten bör kunna intränga
uti farniljelifvet och, med uppdagande af det olycksaliga
förhållandet, omöjliggöra ali försoning? Hvilket tron J väl, Mina
Hrr! att samhället mest vinner uppå, antingen att ett sådant
brott åklagas eller att det lemnäs opåtaldt? Den erfarenhet man
har om nu gällande lags följder gifver vid handen, icke att så
många horsbrott blifvit åtalade, som icke fastmera tillfället dertill
användes som en hotelse för att af den skyldige utpressa
penningar.
Då min åsigt är att åklagaremakten icke bör kunna intränga
uti familjelifvet, utan att någon af makarne påkallat dess
mellankomst, anhåller jag om bifall till den nu föredragna §:n.
Hr Nordenfelt: På grund af den erfarenhet, jag erhållit
om tänkesättet i landet rörande dessa förhållanden, kan jag
Den 15 Juli e. m.
511
icke med godt samvete lemna mitt samtycke till den nu föredragna
§:n.
Den Svenska allmogen anser nemi., att svåra synder böra
åtalas såsom svåra brott; och denna straffvärdhet utsträekes,
enligt dess åsigt, äfven till förnärmelse mot äktenskapets helgd.
Med hvilken känsla tron I väl då, Mina Hrr! att allmänheten
skall upptaga denna förändring, hvarigenom man icke kan
straffa en äktenskapsbrytare eller äktenskapsbryterska, med mindre
än att makan sjelf uppträder som angifvare?
Såsom bevis för rigtigheten af min åsigt, att en möjlighet
bör finnas att mot den förfördelades vilja kunna anställa åtal,
får jag anföra ett exempel:
En far har gift bort sin dotter, i säker tro att hennes make
är en hederlig karl. Efter några års förlopp tvingar dock denne
man sin hustru att i huset inrymma en concubin. Fadren
önskar då, att från denne ovärdige man till sig hemföra dottern;
men detta låter sig icke göra efter denna §:s antagande.
Fortvarandet af berörde nesliga förhållande sårar dock lika
mycket familjen, som om åklagaremakten träder emellan.
Annu har ingen påstått att opåkallade åtal i detta fall ofta
inträffa och att således onödiga skandaler anställas. En talare
har visserligen sagt, att vår åklagaremakt vid sina åtgöranden
i berörde hänseende ledes af egennyttiga motiver; men lämpligare
och lättare torde för sådan händelse vara att uppställa
stränga bestämmelser mot missbruk af åklagarenas makt, än att
förändra det i berörda hänsende hittills gällande stadgande.
På dessa skäl yrkar jag afslag å §:n.
Hr von Ehrenheim: För min del sluter jag mig till
den af Gr. Sparre i denna fråga uttalade åsigt; och är öfvertygad
att ett afslag å §:n skulle medföra större olägenheter än
fördelar.
Den sista talaren har yttrat, att allmänheten skulle illa upptaga,
om icke svåra synder åtalades som svåra brott; men har
tillika erkännt att ifrågav:de förbrytelse endast undantagsvis utgjorde
föremål för åtal.
Gr. Sparre åter har redan påpekat, huru denna lag företrädesvis
användes till att utpressa penningar, hvilket, skamliga
föremål icke torde vara skäl att för framtiden befrämja.
Om någon är skyldig lill cocubinat, men hustrun icke vill
yrka äktenskapets upplösning, hvad välsignelse kan det väl medföra
för hustrun eller barnen att fadren inför allmänna domstolen
tilltalas och fälles? — Ar det icke bättre att söka åstadkomma
en försoning än att låta åklagaremakten intränga i familjelifvet,
— ett åtgörande, hvilket understundom till och med kan
vara föranledt af ett opåkalladt rykte?
Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Sparre: Hr Nordenfelt har yttrat: »Om föräldrar, hvil
kas
dotter ingått äktenskap med en person, som begår horsbrott,
512
Den 15 Juli e. m.
skulle önska att tvinga henne till uppträdande mot sin man,
skulle de icke kunna det.»
Det är just ett hinder mot detta tvång jag, för min del,
önskar. — En qvinna kan nemi. genom foglig eftergifvenhet, öfverseende
med mannens fel och genom sin uppoffrande ömhet
ega ett temligen säkert hopp att slutligen öfvervinna hans främmande
böjelse. Om hon t. ex. af kärlek för sina barn önskar
undvika brytandet af alla familjeband, anser jag icke att en far
eller målsman bör kunna tvinga henne till hvad hon icke vill.
Må man icke glömma, att barnens väl och ve ofta beror deruppå,
att familjebanden icke slitas, samt att mannen, ehuru djupt
sjunken, dock kan återvända på den rätta vägen, synnerligen
då han dertill kallas af en makas ömma röst.
Gr. Mörner: Det är mindre för sjelfva åtalets skull än
för att nödga den, som kan vara fallen att öfverlemna sig åt
denna last, att icke vidare trotsa den allmänna meningen, som
jag önskar bibehållandet af hittills gällande lag. Efter ett upphäfvande
af densamma, befarar jag att man skulle blifva vittne
till ett lefnadssätt, derom man hittills knappt haft någon aning.
Hr Olivecrona: Antingen man bifaller eller afslår denna
§, komma dock olägenheter att deraf blifva en följd.
Vid sådant förhållande återstår att tillse, hvilken olägenhet
är störst, antingen att åklagaren icke vidare må kunna åtala
brottet, eller att fältet dertill lemnäs honom öppet.
Jag tror att det för familjens egen skull är klokast att bibehålla
nu föreslagna stadgande. Man äfventyrar visserligen
derigenom att, på sätt Hr Nordenfelt och Gr. Mörner anfört,
sådana förhållanden kunna inträffa, som väcka allmän skandal,
och hvilka man skulle ega fullgiltiga skäl att önska, det de beifrades
vid allmän domstol; men andra fall gifvas åter, då familjelifvet
skulle på det svåraste kunna såras, — för såvida, vid första
rykte om ett lastbart lefverne af endera maken, åklagaremakten
genast skulle kunna uppträda och dertill egde en ovilkorlig
rätt, äfven om den förfördelade makan sökte afböja rättegången.
Deraf skulle säkerligen ofta följa försök att nedtysta
saken och att åstadkomma fred genom åklagarens mutande.
Tiden försonar mycket; och äfven efter ådagalagd otrohet
kan, på sätt många exempel gifva vid handen, ett godt förstånd
makarne emellan inträda, så att de sedermera föra ett lyckligt
lif. Denna försoning skulle dock helt och hållet omöjliggöras
genom en lag, som bjuder, att allmän åklagare skall uppträda
vid första rykte om en dylik förbrytelse. Vittnen, som skola
höras i saken, och de undersökningar, som för frågans utredning
måste ega rum, skola medföra sådana obehag och stridigheter
mellan slägtingar och befryndade personer till de båda makarne,
att samma makars inbördes förhållande derefter skulle blifva
yttermera förvärradt.
linder
Den 15 Juli e. m.
513
Under förutsättning således att man bör välja det stadgande,
hvarigenom de minsta olägenheter åstadkommas, anhåller jag
om bifall till den nu föredragna §:n.
Hr Nordenfelt: Jag tillåter mig påpeka att här icke är
fråga om ett felsteg, utan om en hel följd af osedliga handlingar.
Det kan nemi. endast undantagsvis hända, att enstaka fall
af horsbrott kunna bevisas. Makens utsväfningar måste gå så
långt, att ett allmänt rykte derom blir spridt, innan åtal kan
anställas.
Man har yttrat en farhåga derför, att åklagaren skulle begagna
denna lag såsom medel att utpressa penningar och sålunda
vara i tillfälle att med sin anklagelse framträda många år
sedan den omhandlade förbrytelsen blifvit begången; men sedan
man nu antagit 14:de §:n af 5:te kap. uti denna strafflag, är straff
förfallet för vissa brott, som ej blifvit inom vissa år åtaladt.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Statens pligt att skydda
familjen är hvad jag i denna fråga mest lägger vigt uppå.
Icke heller jag önskar framtvinga något åtal, utan önskar
endast motarbeta den föreställningen, att samhället icke vidare
skulle hafva något att mot dessa horsbrott erinra.
Med jemväl fästadt afseende å det af den siste talaren andragna
förhållande att sådana horsbrott, hvilka för längre tid
sedan blifvit begångna, icke vidare, efter antagandet af I4:de §:n
af 5:te kap., kunna framdragas inför ofientligheten, yrkar jag
fortfarande på afslag.
Frih. Armfelt: Jag är till större delen förekommen af Gr.
Sparre och Hr von Ehrenheim; och vill ytterligare endast påpeka,
att visserligen, — jemlikt den nu föredragna §:n, —åklagarens
makt att åtala horsbrott är inskränkt till vissa fall, men
att dock 12:te §:n uti nästföljande I8:de kap. innehåller, att
hvar och en gerning, som sårar tukt och sedlighet, så att allmän
förargelse eller fara för andras förförelse deraf kommer,
skall åtalas, samt att de fall måste vara ytterst sällsynta, då det
är möjligt att bevisa förberörde brott, med mindre än att på
samma gång jemväl låter leda sig i bevis, att förbrytelsen åstadkommit
allmän förargelse eller fara för andras förförelser.
Att åter åklagaren skulle, äfven om han ej kunde bevisa
förbrytelsen, ändå vara berättigad väcka åtal och således genom
sjelfva rättegångens offentlighet gifva näring åt skandal, utan att
den obevista och således i lagens ögon obefintliga förbrytelsen
kunde straffas, — det lärer väl ingen önska. Jag åtminstone
anser det orätt.
Således, antingen åstadkommes allmän förargelse; då får
och skall brottet af allmän åklagare åtalas, bör vara lätt att bevisa
och de brottsliga straffas; eller åstadkommes ej allmän förH.
V. 33
514
Dea 15 Juli e. m.
argelse; då får brottet ej af allmän åklagare åtalas, af de skäl
föreg:de talare anfört, jemte det ytterligare praktiska skälet, att
det vore nästan omöjligt att leda i bevis och således väl kunde
orsaka skandal, men ej den brottsliges fällande till ansvar.
Jag anhåller om bifall å Betänk:t.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: För den händelse denna
§ blir antagen, tviflar jag dock, att densamma af någon domare
skall kunna erhålla en lika tydning med den, som Frih. Armfelt
nu behagat framställa.
För en sådan tillämpning af §:n torde vara nödigt, att Frih.
Armfelt går uti författning om en väsendtlig redaktionsförändring
af densamma.
Frih. Armfelt: Det är ingalunda min mening att hors
brottet,
endast derföre att det är ett sådant brott, skall på grund
af 18:de kap. kunna åtalas, utan sådant kan och bör ske, derest
tukt och sedlighet derigenom såras.
Vid sistberörde förhållande åtalas brottet efter 18:de kap.
12:te §:n, och dömes efter samma §, jemförd med 4:de kap.
i:sta §:n, och 17:de kap.
Hr Ribbing: På grund af den erfarerhet, jag inhemtat
under min domaretid, är jag i tillfälle att intyga, att de få dylika
åtal, som i min ort inträffat, medfört ganska helsosamma
följder; och detta kan sägas både om de fall, som blifvit ledda
i bevis, och de, hvilka icke blifvit bragta till full bevisning.
Utan föreg:de varning af kyrkoråd, pastor och anhöriga
hafva sådana åtal icke blifvit anställda; och först sedan nämnde
vederbörande förklarat, att ingen rättelse med godo vore att
vinna, hafva åtalen tagit sin början.
Den säkraste lagboken är Guds budord, hvilka icke med
några nya idéer af en eller annan ung domare kunna bortresonneras.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Med anledning af Frih.
Armfelts yttrande har jag endast önskat att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå att, i följd af hans lagtolkning, en dubbel
bevisning i förev:de fall måste ega rum, nemi. först att sjelfva
brottet egt rum och sedermera att detsamma åstadkommit allmän
förargelse.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels afslag å den förev:de §:n, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades ja och
nej i blandning, samt sedermera propos. på afslag derå, då svaren
likaledes utföllo med blandade ja och nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 15 Juli e. m.
515
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller 3:dje §:n i i7:de kap. af Lag-Utsk:ts förslag
till strafflag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. §:n.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 12.
4:de—6:te §§:na samt kapitlets rubrik.
Bi föllos.
18:de kap.
lista—3:dje §§:na.
Biföllos.
4:de §:n.
Gr. Mörner: I denna § har Utskit mildrat straffbestämmelsen
för »otukt emellan ett syskon och det andras afkomling»,
så att ansvaret lör nämnde förbrytelse endast skulle uppgå till
»högst 2:ne års straffarbete».
Denna straffbestämmelse synes mig dock vara, som det
heter, »godt pris», att slippa undan för.
Med en sådan åsigt till utgångspunkt anhåller jag att den
uti förevarande fall af K. M. föreslagna straffbestämmelse måtte
godkännas.
Gr. Sparre: Anledningen, hvarför Utsk:t vid denna § gjort
en afvikelse från K. M:s förslag i ämnet, har varit att den i
§:n s. k. »afkomlingen» kan vara äldre än »syskonet», och att
följaktligen den förre kan böra åläggas ett hårdare ansvar än
det sednare.
Jag har endast velat redogöra för detta Utsk:ts skäl, som jag
fortfarande anser godt; och får jag derför anhålla om bifall på
Betänkit.
Hr Ribbing: Jag instämmer uti den af Gr. Mörner uttalade
mening.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till §:n och dels afslag derå samt antagande af den motsvarande
§:n i K. M:s förslag; framställde Hr Gr. o. Landtm, först pro
-
516
Ben 15 Juli e. m.
pos. på bifall till §:n, hvartill svarades flere ja jemte några nej,
och sedermera propos. på afslag derå samt antagande af den
motsvarande §:n i K. M:s förslag, då svaren utföllo med flera
nej och några ja; hvarefter propos. på bifall till §:n förnyades
samt besvarades med flere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande,
5:te—7:de §§ma.
Biföllos.
8:de §.n.
Hr Ribbing: Emot den nu föredragna §:ns lydelse har
jag endast velat erhålla min reservation till prot:t antecknad.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, framställdes
propos. på bifall till §:n och besvarades med ja.
9:de §:n.
Frih. Cederström, Thure: Uti den nu föredragne punkten
har Utsk:t föreslagit lika straffbestämmelser för tvänne brott,
hvilka dock äro väsendtligen olika. Det kan nemi. icke vara
lika straffvärdt att begå otukt med en annan person, sora att
göra sig skyldig till otukts utöfvande med djur. Det sednare
brottet anser jag blifva allt för lindrigt bestraffadt med 2:ne års
straffarbete. Jemlikt 1734 års lag straffades samma brott dermed,
att den dertill skyldige miste lifvet och steglades.
Då man väl för hvarje brott bör bestämma ett straff, som
står i någon öfverensstämmelse med brottets natur; och ifrågavarande
brott är fasaväckande, anser jag att Utsk:t bort derföre
utsätta en straff-latitud af 2—10 år.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Frih. Armfelt: Nutidens lagstiftare hysa i afseende å
dessa brott en helt och hållet annan åsigt än den, som vid stiftandet
af 1734 års lag gjorde sig gällande.
På sätt den förre talaren erinrat, har lindrigare straff än
halshuggning, enligt nämnde lag, tillförene derför här i landet
icke ifrågakommit. Uti 1734 års lag förekommer jemväl den
af våra juridiska skriftställare s. k. juridiska lysen, att djuret
skulle brännas, utan att lagen dock stadgade, hvem som skulle
betala det uppbrända djuret. Anledningen till denna förbränning
var den, att man fruktade, det något foster tilläfventyrs, i följd
af brottet, annars skulle uppkomma. Numera har dock vetenskapen
utredt, att nämnde farhåga saknar all grund; och ehuru
således detta brott är en styggelse, är det dock till sina följder
mindre fruktansvärd! än man tillförene föreställt sig, och egent
-
Den 15 Juli e. m.
ligen straffvärdt infor borgerlig lag, det liksom många andra
brott, genom den förargelse och skandal det åstadkommer.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den ifrågav:de §:n; framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma och, då dervid
svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
10:de—15:de §§:na samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
19:de kap.
l:sta—16:de §§:na.
Biföllos.
I7:de §:n.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Utsk:t har uti den nu föredragna
§:ns sednare mom. infört en straffbestämmelse för den,
som bryter mot de polisföreskrifter, som gifvas till förekommande
af kreaturssjuka.
Förberörde stadgande synes mig dock icke böra hafva sin
plats i strafflagen; och detta så mycket mindre, som i nämnde
lag icke stadgas ansvar för brott emot föreskrifter till förekommande
af smittosamma sjukdomars utbredande bland menniskor.
Utskrts motiv för införandet af den ifrågav:de straff-bestämmelsen
har varit, att straffet är svårare än att det lämpligen
kunde af den ekonomiska lagstiftningen stadgas.
Då vi emellertid hafva många andra lika svåra polisförbrytelser,
för hvilka genom ekonomisk lagstiftning lika höga eller högre
straff, än det här förekommande, finnas stadgade, kan jag icke
finna, det man, endast på grund af nyssomförmälde motiv, bör
införa detta mom. i strafflagen.
På dessa skäl anhåller jag att §:n måtte antagas, uppställd
i enlighet med K. M:s Propos.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall å §:n, hvarvid svarades nej, och sedermera propos.
på afslag derå och antagande af den motsvarande §:n i
K. M:s förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
18:de—22:dra §§:na samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
518
Den 15 Juli e. m.
20:de kap.
lista—9:de §§:na.
Biföllos.
10:de §:n.
Gr. Sparre: Uti 1855 års K, Förordning, ang:de stöld,
snatteri och rån antogs den grundsats att andra resan snatteri
skulle bestraffas såsom stöld. Jemlikt nämnde förordning skulle
äfven det tillgripnas värde uppgå till 5 rdr, för att förbrytelsen
skulle kunna betraktas som stöld. Uti denna lag är samma
värde höjdt till 15 rdr.
Vid det förhållande att en så betydlig förhöjning af summa
furti egt rum, synes mig allt skäl saknas att frånträda ofvanberörde
grundsats och, på sätt Utsk:t föreslagit, återgå till gamla
lagens bestämmelse om 2 resor snatteristralT.
Den skillnad, som uti äldsta stadganden kan finnas mellan
snatteri och stöld, har varit att till den förra kategorien hänförts
s. k. långfingrighet att tillegna sig en sak af ett mindre
värde; — och man ansåg att sådana tillgrepp icke voro förenade
med lika stor skam, som tjufnadsbrott i allmänhet. Om
en mildare bestraffning af första resan snatteri icke medfört
rättelse, torde dock allt skäl förefinnas att andra resan af samma
förbrytelse stämplas, icke längre såsom lättsinne och långfingrighet,
utan får sitt rätta namn: stöld, och såsom sådan
straffas.
Uti min, Betänk:t bifogade reservation har jag gifvit skäl
för denna min åsigt, hvilka jag nu ej vill upptaga tiden med att
upprepa. Jag vill endast taga mig friheten uppläsa ett exempel,
som jag der uppställt för att ådagalägga olämpligheten af
Utsk:ts förslag i ämnet:
A. och B. begå tillsammans ett snatteri af gods, värdt 14
rdr. A. upptäckes och straffas; roen B. kan ej ertappas. De
förnya samma dåd och tillgripa samma summa samt ertappas
begge. Nu skall, enligt Utsk:ts förslag, i fullkomlig strid med
grundsatsen i 4:de kap. 11 :te §:n, att man lör iteration straffas
strängare, sedan man undergått straff, utan att deraf låta sig
rätta. A. dömas för snatteri, men B. för stöld.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte godkänna hvad K. M. i
denna del föreslagit.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag förenar mig med Gr.
Sparre uti yrkandet att K. M:s förslag i denna del måtte antagas.
Straffbestämmelserna för de brott, som i detta kap. afhandlas,
hafva i alla fall af Utsk:t blifvit så betydligt nedsatta, att
jag befarar, att det skulle vara vådligt att i samma rigtning nu
gå ännu längre; enär en reaktion emot denna mildhet lätteligen
Ben 15 Juli e. m.
519
skulle kunna uppstå i allmänna tänkesättet. Jag tillåter mig
erinra, huru betydligt qvantum furti blifvit höjdt; huru de böter,
hvarmed stöld i gällande lag är belagd, blifvit utan vederlag
borttagne; huru straffet för iteration minskats; huru en del
qvalificerade stölder sammanslagits till mildring för den brottslige,
o. s. v. För egen del gifver jag likväl med nöje min röst
till dessa straffnedsättningar, med undantag af bestämmelsen i
denna §, som jag finner på en gång alltför mild och ej fullt
rationell.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till §:n, hvarvid svarades nej, och sedermera propos.
på afslag derå och antagande af den motsvarande §:n i
K. M:s förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
il:te—18:de §§:na samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
2Esta kapitlet jemte dess rubrik.
Biföllos.
Lagförslagets vidare pröfning blef härefter uppskjuten till
nästa plenum.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
520
Den 17 Juli.
Fredagen den 17 Juli 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för den 18 sistl. April f. m.
Upplästes ett af Hr Gyllenram, Henrik, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
Att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig att vara Bänkman inom 17:de bänkm:s-afd:n, får jag äran
vördsamt anhålla.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framstäld
propos., sitt bifall.
Gr. Lewenhaupt, Adam, hade inlemnat ett mern., som nu
upplästes och lydde sålunda:
Då jag af enskilda angelägenheter är hindrad att vid riksdagen
närvara, anhåller jag vördsamt att få, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, afsäga mig förtroendet att vara bänkman
inom 4:de bänkm:s-afd:n.
Jemväl denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes ett af Frih. Stjernstedt, Fredrik, inlemnadt mern.,
som lydde sålunda:
Af enskilda angelägenheter hindrad att vara bänkman för
15:de bänkm:s-afd:n, får jag härmed äran afsäga mig detta förtroende,
under anhållan att fortfarande få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr ledamöter inom 4:de, 15:de och 17:de
bänkm:s-afd:ne att i början af morgondagens plenum utse en
bänkman i hvardera af nämnde afdelningar.
Den 17 Juli.
521
Föredrogs Högv. Preste-St:s den 15 dennes bordlagde prot.-  utdrag N:o 344, innefattande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Preste-St:s beslut öfver Lag-Utsk:ts Betänk:n
N:ris 36 och 37.
Detta prot.-utdrag begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet; hvarjemte anmälte sig och yttrade
Frih. Armfelt, Magnus: Jag får vördsamt anhålla, att
denna inbjudning måtte föredragas i sammanhang med LagUtsk:ts
Betänk. N:o 36, äfvensom att samma Utsk:s Betänk.
N:o 37 må företagas till behandling på samma gång som 2:dra
punkten af Preste-St:s inbjudning.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Fortsattes pröfningen af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 35, i ani.
af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till ny strafflag, dels
ock enskilda motioner rörande brottmålslagsiftningen.
22:dra kap.
l:sta och 2:dra §§:na.
BiföIIos.
3:dje §:n.
Hr Olivecrona, Knut: Den nu föredragna §:n lyder:
»Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen
förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt,
som för menniskors lif eller helsa farligt är; dömes etc.»
Jag vet icke, huru Lag-Utsk:t tänkt sig betydelsen af ordet
»lifsmedel», men jag tror, att, enligt vanligt språkbruk, dermed
svårligen kan menas annat än matvaror. Då nu genom förfalskning
af drycker t. ex. bränvin, porter, punsch eller sodavatten,
hvilket sednare man ej gerna kan rubricera under begreppet
lifsmedel, skada för menniskors lif och helsa kan uppstå,
och enahanda straffpåföljd som för förfalskning af lifsmedel dervid
äfven borde stadgas, synes mig lämpligast vara att ordet
»lifsmedel» förändras. Det är bekant att tillverkning af vissa
drycker sker i stor skala, såsom, utom de nämnda, en mängd
mineralvatten, vid hvilka, om förfalskning sker, mycket lätt
skada till helsan kan uppstå. I England förevar för många år
tillbaka en rättegång om förfalskning i stort af porter förmedelst
stryknin. Då nu orden icke äro väl valda, kan man ju
t. ex. i stället sätta »matvaror eller drycker»; men, då svårighet
torde möta vid att på stående fot föreslå någon fullt god
522
Den 17 Juli.
redaktionsförändring, vill jag hemställa att R. o. Ad. behagade
återremittera denna §, så att Lag-Utsk:t finge närmare öfverväga
redaktionen.
Gr. Sparre, Erik: Ren siste talaren har icke bestridt,
att ordet lifsmedel jemväl borde omfatta drycker, utan han har
blott velat utbyta ordet »lifsmedel» mot tvenne ord, nemi.
»matvaror eller drycker». Hvad särskildt angår drycken porter,
förmodar jag, att intet hinder finnes för att räkna denna födande
dryck till lifsmedel.
Jag anser för min del något utbyte af ord ej vara af behofvet
påkalladt, och får derföre anhålla om bifall till §:n i dess
nuv.de
Hr Olivecrona: Jag har ingalunda, såsom Gr. Sparre
anfört, sagt, att jag för min del fattar ordet lifsmedel i den
bemärkelse, att derunder inbegrepes äfven drycker. Jag har
tvärtom just påstått att man, enligt språkbruket, icke med ordet
lifsmedel förstår drycker, utan inskränker detsamma till begreppet
af matvaror; och jag hemställer, om man såsom lifsmedel
kan anse t. ex. punsch, sodavatten, absinth och dylikt.
Utom språkbruket vill jag anföra ännu ett skäl. Det skulle
nemi. kunna inträffa att domaren, då drycker ej i denna § tydligen
äro inbegripna, hänförde förfalskning af sådana under 13:de
§:n 2:dra mom:t; men då möter det oegentliga, att detta brott
då icke skulle af allmän åklagare, utan endast af målsegaren
kunna åtalas. Det är dock klart att förfalskning af drycker
bör lika väl kunna af sådan åklagare beifras, som förfalskning
af matvaror.
Då emedlertid en förfalskning, sådan som den nu nämnde,
enligt min tanke, ovilkorligen måste hänföras till den 3:dje §:n,
måste jag äfven anse ett förtydligande af densamma böra ega
rum; och får jag derföre fortfarande anhålla om återremiss.
Gr. Sparre: Jag tror för min del att den distinktion,
som den siste värde talaren vill göra mellan matvaror och drycker,
är ganska svår, och att ordet lifsmedel lättare låter hänföra
sig till att beteckna både torra och våta födoämnen. Hvad
beträffar den strafflöshet, som den siste talaren befarat, så kommer
väl någon sådan ej att ega rum, då allmän åklagare har
14:de kap. 19:de §:n att stödja sig på.
Jag anhåller om bifall.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag tager mig endast
friheten att till R. o. Ad:s pröfning hemställa, om icke Svenska
lagen äfven är stiftad för hela den stora allmänheten och icke
blott för domare och sakförare. Om så är förhållandet, torde
första vilkoret för densamma vara, att den är affattad i så tydliga
ordalag, att man ej derpå kan misstaga sig.
Ben 17 Juli.
323
Då deremot, enligt min tanke, denna § innehåller en tvetydighet,
förenar jag mig med Hr Olivecrona uti anhållan om
återremiss.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har åberopat 14:de kap. 19:de
§:n såsom varande tillämpligt på dylika brott, som det ifrågav:de.
Enligt min tanke kan detta åberopade lagrum blott tillämpas
då någon förgiftar varor med fullt uppsåt att skada andra till
lif eller helsa. Men det kan lätteligen hända, att skadliga tillsatser
inblandas i drycker af den egennyttiga beräkningen att kunna
producera den förfalskade varan till ett billigare pris än den
äkta, och ingalunda i någon afsigt att förgifta menniskor, men
der likväl dessa tillsatser i längden kunna utöfva en ganska
skadlig inverkan på helsan. Då ett sådant förfalskande egt
rum, kan saken icke hänföras till 14:de kap. 19:de §:n, utan
måste rubriceras under 22:dra kap. 3:dje §:n. Om ett dylikt
brottsligt förfarande föröfvas af en person, som tillhandahåller
allmänheten drycker, bör det ej kunna lemnäs onäpst. Enligt
min tanke mäste ifrågav:de § förtydligas, för att ej en förvexling
af stadgandet i 13:de §:n 2:dra mom:t må komma att
ega rum.
Gr. Sparre: Jag vill medgifva att Hr Olivecrona har
rätt i afseende på den af mig nyss citerade 19:de §:n 14:de
kap. Det var ett misstag af mig, ty jag menade i stället 14:de
kap. 20:de §:n, som innehåller straffbestämmelse för förgiftning,
utan afsigt att skada.
Jag vill också till Hr Olivecrona hemställa, om han anser
sylter vara mera värdiga att komma under rubrik af lifsmedel
än porter. Jag för min del anser det sednare för lifsmedel
långt mera än de förra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af den ifrågav:de §:n; framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvarvid svarades
flere ja jemte några nej; och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med flere nej och några ja ; hvarefter
propos. på bifall till §:n förnyades samt besvarades med flere
ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de—22:dra §§:na samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
23:dje kap.
l:sta—4:de §§:na.
Biföllos.
524
Den 17 Juli.
5:te §:n.
Gr. Sparre: Då i denna §, som är hemtad från 129:de
§:n af vår nu gällande konkurslag, ett fel insmugit sig, anhåller
jag att få rätta detsamma, och att R. o. Ad. ville bifalla
§:n med en så förändrad lydelse: »Styrker inför rätten gäldenär,
som gjort sig skyldig till ansvar efter 2:dra, 3:dje eller 4:dje
§:n, att han sina borgenärer till fullo förnöjt; vare från allt
vidare ansvar eller påföljd fri förklarad.»
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o. Landtm,
att Gr. Sparre hade yrkat bifall til! den förev:de §:n med följ:de
förändrade lydelse»: Styrker inför rätten gäldenär, som gjort sig
skyldig till ansvar efter 2:dra, 3:dje eller 4:de §:n, att han sina
borgenärer till fullo förnöjt; vare från allt vidare ansvar eller
påföljd fri förklarad»; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde
iörst propos. på bifall till §:n utan förändring, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på antagande af §:n med ofvanomförmälda
förändrade lydelse, hvilken propos. besvarades medja.
6:te §:n samt kapitlets rubrik.
Biföllos.
24:de kap.
l:sta och 2:dra §§:na.
Biföllos.
3:dje §:n.
Gr. Sparre: Det är icke utan en viss tvekan som jag,
i ett ämne af den vigt som det ifrågav:de, uppträder för att
tillstyrka en förändring i K. M:s Nåd. Propos. Den omständigheten
emellertid, att R. St:r, i fråga om åverkans å skog
försättande i samma kategori som hvarje annat olofligt tillgrepp,
redan vid 1853 års riksdag i en skrifvelse till K. M. uttalat
sina åsigter, föranleder mig att, helst när vi ärö på väg att
antaga ett nytt lagförslag, åtminstone uttala min mening, den
må gälla hvad den kan.
Det orimliga stadgandet att tillgrepp af annans skog ej
skulle betraktas på samma sätt som hvarje annat olofligt tillgrepp,
har sin grund deri, att fordom skogen icke hade något
egentligt värde. Då nu emellertid förhållandena hafva förändrat
sig och då vi veta med hvilken omsorg R. St:r numera
egna sig åt skogshushållningen, kan det icke mera försvaras att
vi göra skillnad mellan skog och annan egendom, och detta så
mycket mindre som, vid tillgrepp af annan egendom, densamma
kan ersättas, hvilket knappt på 100 år kan låta sig göra
i afseende på skogen.
Den 17 Juli.
525
Bland de grundsatser, som lagstiftaren i fråga om tillgrepp
följt, är en, som återfinnes i 20:de kap. 3:dje §:n, att tillgrepp
ute å mark af livad som står under Guds lås bestraffas strängare
än annat tillgrepp, emedan det af egaren ej kan värjas.
Men om en sådan svårighet finnes till, i fråga om hvad i denna
3:dje § omförmäles, så gäller detta i ännu högre grad skogen,
såsom merändels aflägset belägen från bostaden. Enligt detta
förslag skall nu den, som fäller och tillgriper ett masteträd af
måhända flere hundrade rdrs värde, betraktas såsom åverkare;
men den, som sedermera tager skatarne, d. v. s. hvad som
såsom odugligt upphugges till ved, då det i värde uppgår till
15 rdr, straffas såsom tjuf. Kan en sådan lagstiftning försvaras?
Kan densamma anses för förståndig, då dess orimlighet är så i
ögonen fallande, att den för hvar och en måste synas löjlig.
Man skall svara nu såsom alltid, att tiden ännu icke är
inne för att göra denna förändring; men när skall då denna
lägliga tidpunkt inträffa, om icke nu då vi äro i begrepp att
intaga nya grundsatser i vår lagstiftning. Jag anser för min
del att tiden redan varit inne alltsedan 10 är tillbaka, då R.
St:r uttalade sina åsigter härutinnan.
Man invänder vidare, att dessa åverkans mål äro af mindre
vigt. Såsom ett bevis på just motsatsen vill jag erinra
R. o. Ad. om den åverkan, som passerat helt nära oss, nemi.
i Södermanland, der böterna, enligt nu varande låga ansvarsbestämmelser,
uppgått till emellan 30 och 40 tusen rdr. Om
vi dessutom betrakta huru en sådan åverkan verkställes, nemi.
att åverkaren kommer med flere par hästar och så manstark
att skogvaktaren ej vågar sätta sig till motvärn, inser man ännu
lättare olägenheten af detta stadgande. Den blir nemi. ännu
större än den hittills varit, ty då för större åverkan kommer
att dömas till böter eller fängelse, finner åverkaren
mycket lätt en person, som åtager sig brottet och hvilken anser
fängelse-straffet för ingenting. Vore deremot detta brott
belagdt med tjufstraff, skulle något sådant ej kunna gå för sig.
I fråga om denna vanfrejd såsom påföljd för tjufnad
har man slutligen anmärkt, att denna påföljd skulle alltför
bårdt drabba den, som tillgripit skogseffekter af mindre värde.
Härtill får jag svara, att den komité, som 1855 nedsattes för
att yttra sig öfver detta ämne, på ett efter mitt omdöme särdeles
lämpligt sätt beredt öfvergången från nu gällande lag, i
det den skiljt emellan fällning, i förening med tillgrepp af växande
träd, samt upptagande af vindfälle, ris m. m. Just genom
en sådan distinktion mellan växande träd och ris skulle
folket komma att lära sig hafva aktning för att fälla de växande
träden, och snarare taga ris, när de behöfde något från
skogen.
På de skäl, som jag anfört, och då jag hört, att ett Riksstånd
redan återremitterat denna §, får jag vördsamt anhålla
att R. q. Ad. behagade göra detsamma.
526
Den 17 Juli.
Hr Olivecrona: För min del har jag icke kunnat finna
mig öfvertygad af de skäl, som Gr. Sparre anfört.
Han har visserligen andragit, hurusom det nu, då vi stå i
begrepp att antaga en ny strafflag, vore rätta tidpunkten att
frångå det gamla föreställningssättet i afseende å tillgrepp af
skog; men jag tror, att man i en fråga, sådan som denna, måste
rätta sig efter det föreställningssätt, som är lefvande hos den
stora allmänheten. I alla tider har hos oss ett tillgrepp af
skogseffekter ansetts vara af sådan obetydlighet, att man hittills
icke velat sätta detsamma i jemförelse med egentlig tjufnad.
Vi se i afseende härpå bevis öfverallt i våra gamla lagar; och
ordspråket: »med yxan stjäl man icke;» ty »då man hugger,
ropar man och gifver sig tillkänna», vittnar äfven härom. Det
är visserligen sannt, att sedan 1812 vid många riksdagar yr
kanden i nämnde riktning blifvit gjorda; men R. St:r hafva
alltjemt icke velat härpå ingå. Jag anser icke heller nu rätta
tidpunkten vara inne för tagandet af ett sådant steg. Det må
vara att i vissa provinser af riket skogen har ett högre värde
och att man der möjligen hos allmogen skulle finna tillgrepp
af skog vara ansedt såsom ett gröfre brott; men det finnes
deremot många andra provinser, der säkerligen ett sådant föreställningssätt
icke är rådande, utan der tillgrepp af växande buskar,
grenar, löf m. m. anses vara en oändligt ringare gerning
än stöld. Det är på ett sådant inom en stor del af landet herrskande
föreställningssätt som lagstiftaren måste göra afseende,
då en lag skall skrifvas.
Gr. Sparre liar jemfört tillgrepp af växande träd med tillgrepp
af växande säd eller det som står under Guds lås. Jag
tror för min del icke, att en sådan jemförelse är rigtig; ty
på den växande sädens frambringande är vanligen mycket arbete
nedlagdt för såning, plöjning, m. m., under det att skogen
i de allra flesta fall får så sig sjelf. Af denna orsak har med
rätta tillgreppet af växande säd varit ansedt såsom en verklig,
ganska grof tjufnad.
Gr. Sparre har sagt, att det vore en orimlighet, om man
ej i den nya lagen satte åverkan af skog i samma kategori
som stöld, emedan man eljest komme att fortfarande sanktionera
en fördom.
Man är dock ej berättigad att såsom en fördom stämpla
hvad som den stora allmänhaten tänker. Det synes mig derföre
riktigt och jag gillar att såväl enligt K. M:s Propos. som
enligt Lag-Utsk:ts Betänk, åverkan betraktas såsom ett särskildt
brott, skiljdt från tjufnad och ringare än detta. Det skulle
nemi. sannolikt mötas med ogillande, om i skogrika trakter,
der fällandet af träd ej förut ansetts såsom någonting vanhedrande,
om också såsom en lagstridig handling, en person med
ens derför blefve stämplad såsom tjuf.
Hvad nu slutligen sjelfva straffbestämmelsen angår, skulle
jag vilja föreslå, att R. o. Ad. behagade antaga den 3:dje §:n
Den 17 Juli.
527
med den förändring, att efter fängelse införas orden »från 6
månader till 1 år.»
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Så till vida är jag ense med
Gr. Sparre, att jag ej, i likhet med Utsk:t, vill antaga en skarpt
begränsad skilnad emellan] stöld och åverkan,] i afseende å
sjelfva beskaffenheten af dessa brott. K. M:s Propos. utgår ock
från den grundsats, att åverkau och stöld äro likartade brott,
hvarföre vid bestämmandet af straffen för båda, afseende
fästats dels på det tillgripnas värde och dels på brottets
återupprepande, äfvensom för de svårare graderna af skogsåverkan
samma straffbestämmelse blifvit stadgad, som för första
resan stöld. Att upphäfva ali skillnad emellan dessa brotts behandling
i lagen, skulle ännu strida alltför mycket emot det
allmänna föreställningssättet, och det skulle kunna hända att
om lagen satte alldeles samma stämpel af vanheder på dem båda,
då komme det val att anses något vanhederligare än hittills att
åverka skog, men på samma gång mindre än förut vanhederligt
att stjäla. Det vigtiga synes vara, att tillräckligt stränga straff
stadgas för åverkan, och om detta, såsom jag tror, är iakttaget
såväl i K. M:s som Utsk:ts förslag, så synes mig att man desto
heldre kan låta bero dervid, att åverkan blifvit behandlad såsom
en särskild art af brott, sorn icke heller skogskomiténs, af Gr.
Sparre förordade, förslag konseqvent genomfört den åsigten att
tillgrepp af skog bör betraktas helt enkelt såsom annan stöld.
Den som t. ex. tager näfver, löf, ris, gren eller vindfälle, skulle
icke, enligt komiténs förslag, betraktas såsom en vanlig tjuf eller
snattare.
Emot §:ns syftning i sin helhet har jag derföre ingen anmärkning,
men min uppmärksamhet har blifvit fästad på en
oegentlighet i redaktionen. Man kan nemi. syra eller bläcka
träd i oloflig afsigt, utan att likväl, såsom §:n förutsätter, hafva
uppsåt att tillegna sig trädet. Uttrycket borde derföre böra i
detta afseende ändras. Vidare har straffbestämmelsen i första
punkten af denna §, enligt Utsk:ts förslag, blifvit, med afvikande
från K. M:s Propos., bestämd till böter eller fängelse, hvilket
sednare således kan ådömas på en tid af ända till 2 år. Men
andra punkten af samma §, som afser enahanda brott begånget
under synnerligen försvårande omständigheter, utsätter likväl
icke högre straffbestämmelse än straffarbete i högst ett år.
Nu anses ett års straffarbete i stränghet jemnt motsvara 2 års
fängelse, och man kunde således komma att straffas lika strängt,
om brottet är begånget utan försvårande omständigheter, som i
det fall att sådana af synnerligt svår art förekomma. Då detta
ej synes mig riktigt, ville jag hemställa, att straffet i första punkten
måtte nedsättas till böter eller fängelse i högst 6 månader.
1 allmänhet är det visserligen en vansklig sak, att, utan
återremiss till Utsk., vidtaga redaktionsförändringar inom Stånden;
men då jag i detta fall befarar, att en återremiss skulle kunna
tolkas såsom ett R. o. Ad:s gillande af den här framställda
528
Den 17 Juli.
åsigten, att åverkan bör anses såsom stöld, finner jag mig, från
min ståndpunkt, icke böra nu yrka återremiss; och då, tili följd
af det före detta Betänk:s föredragning af R. o. Ad. fattade
beslut, det skulle stå Utsk:t öppet, att, der så funnes behöfligt,
vidtaga redaktions-jemkningar utan binder af Ståndens godkännande,
tager jag mig friheten föreslå, att R. o. Ad. behagade
antaga §:n med följ:de lydelse:
»Fäller, syrer eller bläckor man olofligen träd å annans
skog eller mark, i uppsåt att det sig eller annan tillegna eller
deraf göra bruk, eller olofligen tager der växande gräs, torf,
näfver, bark, löf, bast, ållon eller nötter; straffes, ehvad han
det bortfört eller ej, med böter eller fängelse i högst 6 månader.
Äro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till straffarbete
i högst ett år dömas.»
Gr. Sparre: Jag vill icke länge upptaga R. o. Ad:s tid
i en fråga, der hvar och en bestämt sig förut, och der, sedan
H. Exc. Frih. De Geer yttrat sig, jag förmodar, att R. o. Ad.
kommer att biträda hans åsigt. Jag har blott velat, i anledning
af Hr Olivecronas yttrande, att arbete vore nedlagdt på säd,
men ej på skog, fråga honom, om icke arbete kan nedläggas
på att vårda skog, eiler om han icke hört talas om, att skog
planteras. Jag vidhåller mitt yrkande, ehuru jag måste medgifva
att jag har ringa utsigter till framgång.
Gr. Hamilton, Gustaf: Sedan H. Exc. Frih. De Geer
yttrat sig för den mening, som jag velat understödja, kan det
synas öfverflödigt att vidare derom orda. Jag vill endast, i anledning
af Gr. Sparres yttrande, nämna, att han, ur theoretisk
synpunkt, visserligen kan hafva skäl för sina åsigter, och att
det verkligen kan vara svårt att alltid uppdraga en gräns mellan
åverkan och stöld, men att jag deremot anser bestämda praktiska
skäl tala för en sådan gräns, nemi. dels bevisningen, der
större svårigheter möta i afseende på stöld, dels den olägenhet,
som skulle uppkomma för hela stora landsdelar af Sverige,
i fall man betraktade skogen på samma sätt som den upphuggna
veden.
Då man slutligen betänker den svårighet för tjufven att
kunna återupprätta sig, som samhället uppställer, synes mig,
som om man ej borde öka denna samhällsklass; och är det
egentligen på grund deraf, som jag anhåller om bifall till ifrågav:de
§, på sätt den af H. Exc. Frih. De Geer blifvit formulerad.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har erinrat mig derom, att
jag icke skulle hafva tillräckligt gifvit akt derpå, att, genom att
så och plantera skog, åt densamma kunde gifvas ett högre värde
än den förut i allmänhet haft, hvilket skulle rättfärdiga ett strängare
ansvar än åverkans-straff. Detta vill jag visst icke bestrida;
men å andra sidan kan, enligt min tanke, detta arbete
med
Den 17 Juli.
529
med skogsplantering ej jemföras med det, som nedlägges på
odlandet af säd.
För öfrigt vill jag fästa den ädle Grns uppmärksamhet
derpå, att straffbestämmelserna i denna §, nemi. böter eller
fängelse, samt till och med 1 års straffarbete, långt ifrån att
vara milda, tvärtom äro ganska stränga, äfven om gerningsmannen
icke skulle komma att betraktas såsom tjuf och stämplas
med vanära.
Sedan H. Exc. Frih. De Geer påpekat behofvet af ett tilllägg
till denna §. får jag, med afstående från mitt förut gjorda
yrkande om strafTbestärnningen, b. o. h. instämma med honom.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del skulle jag helst
i afseende på denna § hafva önskat bibehållandet af det förslag,
som innefattas i K. M:s Propos.; men sedan H. Exc. Frih. lie
Geer ej vidhållit detsamma, utan ingått på ett h. o. I). nytt, vill
jag ej heller yrka på det förras antagande.
Jag skulle, för öfrigt instämmande i den af II. Exc. Frih.
De Geer föreslaena förändringen, dock hafva velat till R. o. Ad:s
pröfidng hemställa, om icke, då delta brott oftast föröfvas af
vinningslvstna personer, böterna i denna § borde höjas till
1000 rdr.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Då jag för min del ej har
någonting emot den af Gr. Mörner föreslagna bötesförhöjningen,
anhåller jag att, med frångående i denna del af mitt eget förslag,
få förena mig med honom.
Hr Olivecrona: Jag anhåller att få förena mig med Gr.
Mörner.
Gr. Hamilton: Äfven jag ber att få instämma i Gr. Mörners
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att, hvad beträffade den förev:de §:n, hvilkens antagande
utan förändring ej blifvit begärd, hade alla de ledamöter,
som yttrat sig i ämnet, med undantag af Gr. Sparre, hvilken
anhållit om §:ns återremitterande, förenat sig i det yrkande, att
§:n måtte bilällas med följande förändrade lydelse: »Faller, syrer
eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller mark, i
uppsåt att det sig eller annan tillegna eller deraf göra bruk,
eller olofligen tager der växande gräs, torf, näfver, bark, löf,
bast, ållon eller nötter, straffes, ehvad han det bortlört eller ej,
med böter, högst ett tusen rdr, eller fängelse i högst sex månader.
Äro omständigheterna synnerligen försvårande, då må
till straffarbete i högst ett år dömas.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n oförändrad, hvartill svarades nej, sedermera proH.
V. 34
530
Den 17 Juli.
pos. på bifall till densamma med ofvanberörda förändrade lydelse,
då svaren ulföllo med många ja jemte några nej, och
vidare propos. på §:ns återremitterande, hvilken propos. besvarades
med flere nej jemte ett eller annat ja; hvarefter propos.
på §:ns antagande med ofvanomlörmälda förändrade lydelse förnyades
samt besvarades med många ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de §:n.
Gr. Sparre; Efter hvad jag tror mig hafva bekant, lärer
inom ett annat Stånd den anmärkning hafva blifvit gjord, att
det här ifrågasatta maximum af böter, 100 rdr, vore för ringa.
Då, vid en sådan storm, som nyligen öfvergått våra skogar,
sannolikt en sådan mängd vindfällen der finnas, att sådana till
ett värde vida öfverstigande 100 rdr kunna tillgripas, samt då
R. o. Ad. vid föregående § ej visat någon betänklighet att höja
bötesbeloppet ända till 1000 rdr, synes det mig lämpligast vara,
att ej något maximum här, liksom i sä många andra §§ af
denna lag, bör utsättas; och får jag anhålla hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. härpå.
Gr. Mörner: Då här ej är fråga om något våld å växande
skog, utan endast om borttagande af sådan, som blifvit redan
från marken skiljd, samt då skadeersättning enligt 6:te kap.
alltid kommer att ega rum, skulle jag tro, att ett förblifvande
vid hvad Utslct här föreslagit vore det bästa. Jag anhåller derföre
om bifall till Utskds förslag.
Gr. Sparre: Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att
i K. M:s Propos. omförmäles borttagande af vindfällen eller ris
i alldeles samma §, hvaruti stadgas ansvar för fällning eller
bläckning af träd. Der är således samma straff för det förra
som lör det sednare. Då nu R. o. Ad. beslutat höja böterna i
den förra §:n till 1000 rdr, och maximum här endast blifver
100 rdr, komma ju dessa tvenne §§ att alltför mycket strida
mot hvarandra.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till §:n oförändrad och dels bifall till densamma med uteslutande
af orden: »högst ett hundra rdr»; framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till §:n utan förändring, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på bifall till densamma
med uteslutande af ofvannämnde ord, hvilken propos. med ja
besvarades.
5:te — 10:de §§:na.
Biföllos.
Pen 17 Joli.
531
ll:te §:n.
Gr. Mörner: Om oloflig väg tages öfver andra ställen än
dem, som här finnas uppräknade, skulle något ansvar derför ej
kunna ega rum. En person skulle således vara oförhindrad att
huru som helst Iian behagade promenera öfver min mark och
skog. Enligt min tanke vore det bäst, om def, som hittills gällt,
finge fortfara, och att man ej hade rättighet att taga någon slags
oloflig väg öfver andras egor. Jag anhåller derföre om bifall
till K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Jag är af samma mening som Gr. Mörner,
och har ej inom Utsk:t deltagit i dessa kommunistiska åsigter,
att det skulle för hvar och en vara lofligt att beträda andras
egor. Det är visserligen å ena sidan ganska svårt att bestämma
i hvad mån egorna kunna skadas, men det är å den andra
också hvars och ens rättighet att hafva sin egendom skyddad
för intrång af andra. Det skulle nemi. lätt kunna hända att på
de ställen, der jag ville slippa besök af främmande, jag hedrades
af sådane till ett oändligt antal och hvilka kunde säga:
Som edra egor icke deraf skadas, har jag rättighet att gå här.
Jag instämmer med Gr. Mörner uti anhållan om bifall till
K. M:s Propos.
Gr. Hamilton: Utan tvifvel är det nödvändigt att, i fråga
om en strafflag, man så noga som möjligt begränsar begreppen
af förseelse. Detta torde isynnerhet gälla här. Om en paragraf
skulle tillämpas, som egde en så allmän lydelse, att hvar och
en, som tager en väg eller gångstig öfver andras egor, äfven
om icke någon skada deraf uppslår, skall pliktfällas, tror jag
knappast någon enda af R. o. Ad:s medlemmar kunde vara fullkomligt
säker på att icke hafva öfverträdt strafflagen. Under
sådane förhållanden vet jag ej en gång luiru en botanist, som i
en skog söker en blomma, kunde undgå att blifva pliktfälld.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det kan för den enskilde vara af mycken
vigt att hafva sitt område fredadt, oaktadt det ej består af hvarken
åker eller äng etc. Så t. ex. kan man hafva ett lustställe,
anlagdt för ens egen räkning, hvarest man ej vill hafva besök
af några främmande fridstörare. Man skall ihågkomma att, oro
denna lag antages, det ej blir tillåtet att sedermera supplera
lagen med enskilda vitén. Hvar och en kan nemi. då promenera
huru mycket han behagar öfver sådan mark, som icke
kan hänföras till de i denna § uppräknade ställen.
Jag anhåller fortfarande om afslag å denna §.
Gr. Hamilton: Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att
den i den gamla lagen stadgade rätt finnes på samma sätt bestämd
i den nu föreslagna §:ri. Att, såsom nu är i fråga, in
-
532
Den 17 Juli.
skränka denna rätt, vore orättvist. För öfrigt är jag öfvertygad
om att hvarje enskild person skall kunna skydda sig mot hvarje
obehörigt intrång af andra på ett ställe, som han vill hafva förbehållet
för sig sjelf, utan att man derföre behöfver stifta en
lag, genom hvilken plockandet af en blomma skulle karakteriseras
såsom lagöfverträdelse.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Jag har
begärt ordet endast för att få uppläsa hvad vår nu gällande lag
i detta afseende stadgar. 25:te kap. 9:de §:n Byggninga-balken
innehåller nemi.: »Gör någon sig farväg eller gångstig öfver
annans åker eller äng; böle två daler och skadan åler.»
Det har förut icke kunnat förekommas, hvarken genom
domstols eller annan myndighets lemnade vitesförbud, att gångstigar
tagits öfver andra egor än åker och äng, d. v. s. i skog
och mark, enär nemi. domstol icke haft någon rätt att tillämpa
vitén, hvarest något ansvar enligt lag ej egt rum.
Då 1111 Utsk:ts förslag gjort en så stor utvidgning i detta
afseende, att ej allenast åker och äng utan äfven tomt, plantering
och andra egor, hvilka möjligen kunna taga skada, äro i
den ifrågav:de §:n inbegripna, bör, enligt min tanke, ett ganska
stort steg framåt anses vara taget i och för den enskilda eganderättens
skydd; och anhåller jag derföre om bifall till Utsk:ts
förslag.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har förklarat, att,
hvarest lagen ej bestämt något ansvar, vitén ej heller nu kunna
blifva tillämpade. Denna åsigt — hvilken för öfrigt den värde
talaren ej, 111ig veterligen, har gemensam med någon, utom med
Hr Theorell, — står i fullkomlig strid med ett K. Bref, som
säger, att vilen ej få stadgas i de fall der ansvar redan finnes
i lag stadgadt; och så har äfven praxis hittills varit.
Hvad beträffar den af Gr. Hamilton yttrade farhågan, att
botanister ej skulle få utöfva sin fredliga sysselsättning, om
denna § ej antages, så tror jag verkligen att denna farhåga är
något öfverdrifven.
Jag fortfar i mitt yrkande om afslag å punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. 0.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n och dels afslag derå samt antagande af den motsvarande
§:ii i K. M:s förslag, framställde Hr Gr. 0. Landtm, lörst propos.
på bifall till §:n, hvartill svarades ja och nej i blandning,
och sedermera propos. på afslag derå och antagande af den
motsvarande §:n i K. M:s förslag, då svaren likaledes utföllo
med blandade ja och nej; och förklarade Hr Gr. 0. Landtm,
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
Den 17 Jnli.
533
»Den sorn bifaller 11:te §:n i 24:de kap. af Lag-Utsk:ts
förslag till strafflag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna § och antager i stället den
motsvarande §:n i K. M:s förslag.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos rösterna vid
dess slut hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 13.
12:te och 13:de §§:na.
Biföllos.
14:de §:n.
Gr. Mörner: Denna § stadgar: »Den som olofligen fiskar
i annans fiskevatten, eller genom gräfning eller annorledes drager
till sig annans fiske, eller genom stängsel afhåller fisk från
annans fiskevatten; bote etc.»
Jag skulle önska att få en förklaring öfver hvad Utsk:t vid
författandet af denna § åsyftat. Enligt mitt förmenande kan
väl ej Utsk:t hafva velat förbjuda, att om (lere personer hafva
del i t. ex. rinnande vatten, den förste genom stängsels uppförande
uti en del af vattendraget fångar fisk.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa Gr. Mörncrs uppmärksamhet
på början af denna §, hvarest står: »Den som olofligen
fiskar etc». Detta ordet »olofligen» underförstås ju tydligen äfven
i den sednare delen af försatsen, så att meningen påtagligen
är den, att, der gemensamt fiskevatten finnes, en ofvanför
boende ej får h. o. h. hindra fisken från att komma fram till
den, som har sitt fiskevatten nedanför, utan hålla sig efter lagens
föreskrift och lemna kungsådra öppen.
Frih. Armfelt: Såsom varande h. o. h. förekommen af
Gr. Sparre i den förklaring, jag ämnade afgifva, har jag ingenting
att tillägga.
Gr. Mörner: Jag tackar Gr. Sparre för den lemnade upplysningen;
men jag hemställer, om icke, för undvikande af otydlighet,
denna § behöfde ett tillägg. Jag skulle nemi. vilja mellan
orden »genom» och »stängsel» insätta ordet »oloflig»; och
anhåller jag om propos. på bifall af §:n med denna förändring.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
534
Den 17 Juli.
till §:n oförändrad och dels bifall till densamma med införande
af ordet »oloflig» framför ordet »stängsel»; framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till §:n oförändrad, hvartill
svarades blandade ja och nej, samt sedermera propos. på §:ns
antagande med ofvansagde förändring, då svaren utföllo med
flere ja jemte åtskilliga nej; Och förklarades ja nu haft öfvervigten.
15:de och 16:de §§:na.
Biföllos.
Frih. Armfelt: Innan R. o. Ad. skrider till antagande af
rubriken, anhåller jag, att en ny 17:de §, ungefärligen lika lydande
med den i K. .M:s Propos. förekommande, måtte tilläggas,
d. v. s. att, då 3 olika straffgrader förekomma, nensi, böter,
fängelse och stratlärbete, en person, sorn blifvit dömd till den
sista straffgraden, på samma gång målte förklaras medborgerligt
förtroende för en viss tid löriustig.
Jag föranledes till denna min begäran deraf, att dylika
stadgande» bibehållits både i 22:dra och l9:de kapitlen.
Gr. Hamilton: Då jag flere gånger förut förfäktat den
mening, att dömandet till förlust af medborgerligt förtroende
medlörer ganska stora vådor, isynnerhet om denna straffpåföljd
utsträcktes till sådana förbrytelser, som ej förut dermed varit
belagde, kan jag ej heller nu annat än på det ilrigaste motsätta
mig Frill. Armfelts förslag.
Ilan bar till stöd lör denna sin framställning åberopat det
i 24:de kap. 3:dje §:n förekommande stråIV af straffarbete. .lag
får i afseende härå läsla den värde Friluns uppmärksamhet på,
att straffarbete pä mångå stallen i denna lag förekommer, ulan
att dermed förlusten af medborgerligt förtroende är lörenad.
Jag vill äfven erinra om det försvårande inflytande, som ett
dylikt straff skulle hafva i allmänhet på bevisningen i åverkans
mål.
Jag anhåller om afslag å Frih. Armfelts förslag.
Frih. Armfelt: Såsom ett genmäle på hvad Gr. Hamilton
i sista meningen af sitt yttrande anförde, får jag uppläsa några
rader ur Gr. Sparres reservation mot 3:dje §:n af detta kap.
Der säges nemi.: »Slutligen har man såsom skäl för bibehållandet
af skilnaden mellan stöld och åverkan anfört nödvändigheten
att bibehålla värjemålsed såsom bevisningsmedel i det
sednare fallet. Den theori i kriminal-lagstiftningen, enligt hvilken
brottens karakter bestämmes med afseende å bevisningssättet,
är hittills obekant. För min del hade jag trott att värjemålseden
borde snarligen utdömas ur straffprocessen, icke att
man för dess bibehållande skulle tillåta sig alvikelser från oef
-
Den 17 Juli.
535
tergifliga grundsatser; aldraminst att dessa skulle bestämmas just
för bibehållande af värjemålseden.»
Hvad beträffar Gr. Hamiltons yttrande i öfrigt, att, då flere
andra brott vore belagda med straffarbete utan ärans förlust,
han ej heller här ansåge konseqvensen fordra en dylik straffpåföljd,
får jag nämna, att det ej allenast är den omständigheten,
att åverkan kan beläggas med straffarbete, som förorsakat
min hemställan, utan äfven det nära sammanhang, hvari jag
anser åverkan stå till stöld.
Jag anhåller fortfarande om bifall till min gjorda hemställan
om antagande af en 17:de § i detta kap., hvilken torde
böra, i öfverensstämmelse med den ändring i K. M:s Propos.,
hvarom Utsk:t hemställt och som R. o. Ad. för sin del gillat,
erhålla följrde af mig i den vid Betänk:t afgifna reservation föreslagna
lydelse:
»17 §. Den, som till straffarbete efter 3 eller 7 § sig
förfallen gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende på viss
tid förlustig.»
Hr Olivecrona: Då 2:dra kap. af denna lag diskuterades,
var jag en bland dem, som yltrade sig mot upptagande af det
straff, som stadgar förlust af medborgerligt förtroende. Jag
anser nemi. detta vara ett sätt att på en omväg gå tillbaka till
hvad man länge ogillat, nemi. straffarten af ärans förlust. Hade
det i stället varit fråga om att döma den brottslige lill att ej i
allmänna värf få brukas, skulle jag ej haft någonting emot ett
dylikt förslag. Såsom Frih. Armlelts yrkande nu är, kan jag
ej annat än motsätta mig detsamma.
Gr. Sparre: Då jag redan yttrat den åsigt, alt åverkan
borde af lagen betraktas såsom stöld, måste jag i konseqvens
dermed instämma i Frih. Armfelts yrkande, att åtminstone den
åverkan, sorn anses vara af så svår beskaffenhet, att straffarbete
derför bör ådömas, mätte äfven hafva samma vanärande
påföljd som stöld. Det förhållande kunde i annat läll
lätt inträffa, att en person, som tillgripit en famn ved, värd 15
rdr, förlorade medborgerligt förtroende, under det att en annan,
som begått åverkan, kanske uppgående till 30 ä 40,000 rdr,
finge fortfarande åtnjuta sitt. Detta kan, i ordets egentliga bemärkelse,
kallas för att hänga de små tjufvarne, men låta de
stora gå fria.
Hvad åter beträffar de skäl, som ånyo blifvit anförda i afseende
å bevisningen, får jag, i likhet med Frih. Armfelt, hänvisa
till min reservation.
Jag förenar mig med Frih. Armfelt i hans anhållan om
insättande i detta kap. af en 17:de §, så lydande, som den af
honom blifvit föreslagen.
Gr. Hamilton: I anledning af Gr. Sparres vädjande till
sin reservation, får jag endast säga, att det här icke varit fråga
536
Den 17 Juli.
om att bestämma brottet på grund af bevisningstheorien, utan
blott om att för brottet bestämma en påföljd, som är ganska
olämplig, isynnerhet om den blefve ännu mera utsträckt än hittills.
Frih. Armfelt: Innan diskussionen anses slutad, ville jag
påpeka, att hvar och en, som, i händelse af en blifvande votering,
önskade biträda Utsk:ts förslag oförändradt, dermed har
förklarat, att han icke under något förhållande eller huru försvårande
omständigheter som helst anser en åverkare hafva
gjort sig förtjent af förlusten af medborgerligt förtroende, hvilken
förlust deremot drabbar en tjuf, äfven under de mest mildrande
omständigheter.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att Frih. Armfelt hade föreslagit, att i slutet af förev:de
kap. skulle intagas en 17:de § af följ:de lydelse: »Ilen,
som lill straffarbete efter 3 eller 7 § sig förfallen gjort, varde
ock dömd medborgerligt förtroende på viss tid förlustig»; i hvilket
förslag Gr. Sparre instämt, hvaremot Gr. Hamilton och Hr
Olivecrona å detsamma yrkat afslag.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till ifrågav:de förslag, hvartill svarades ja och nej i blandning,
samt sedermera propos. på afslag derå, då svaren likaledes
utföllo med blandade ja och nej; hvarefter propos. på bifall till
förslaget förnyades samt besvarades med flere ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Frih. Armfelts förslag, att i 24:de kap.
af Lag-Utsk:ts förslag till strafflag skall intagas en 17:de § af
följande lydelse: »Den, som till straffarbete efter 3 eller 7 §
sig förfallen gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende på
viss tid förlustig», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvanberörde förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—18.
Nej—12.
24:de kapitlets rubrik.
Godkändes.
Den 18 Juli.
25:te kap. jemte dess rubrik.
Biföllos.
537
Slutligen föredrogos:
Utsk:ts hemställanden å sid. 38.
Biföllos, den förra med erinran om iakttagande af hvad R.
o. Ad. i afseende å lagförslaget beslutat.
Upplästes en från Praeses i K, Akademien för de fria konsterna
ankommen skrifvelse af följande innehåll:
Härigenom får jag äran tillkännagifva, att K. Akademiens
för de fria konsterna exposition af konstarbeten hålles öppen
uteslutande för R. St:rs Hrr Talmän och Ledamöter Måndagen
den 20 innev:de månad från kl. 11 till 2, samt kl. 5 till 7.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. jlO e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 18 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 11, 13, 14, 15 och 17
dennes, samt prot:t för den 18 sisth April e. m.
Företogs val till ersättande af ledigheter ibland R. o. Ad:s
Hrr Bänkmän, nemi. inom
4:de Bänkm:s-Afd:n:
efter N:o 119. Frih. Lybecker, fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam
Casimir;
538 Dén 18 Juli.
I5:de Bänkm:s-Afd:n:
efter N.-o 1034. Hr Wallenstjerna, fullm. Frih. Stjernstedt,
Lars Fredrik;
17:de Bänkm:s-Afd:n:
efter N:o 1528. Hr Gyllenram, Henrik Gustaf;
Och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde inom
4:de Bänkm:s-Afd:n:
N:o 110. Frih. Taube, Garl Evert Bernhard, med 1 röst;
15:de Bänkm:s-Afd:n:
N:o 1112. Hr Lagerberg, Carl Pontus, med 1 röst;
17:de Bänkm:s-Afd:n:
N:o 1577. Hr Zengerlein, fullm. Frih. Oxenstjerna, Axel Gabriel,
med 2 röster.
Föredrogos i ett sammanhang ej mindre Lag-Utsk:ts d. 27
sistl. Juni och 1 dennes bordlagde Betänk. N:o 36, i aid. af dels
K. M:s Nåd. Propos. arig:de antagande af en författning om nya
strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttages skall,
dels ock enskilda motioner i dermed sammanhang egande ämnen,
och samma CJIsk:s den 1 och 4 dennes pä bordet lagde
Utlåt. N:o 37, i ani. af väckl motion om ändring af kyrkolagens
stadgande i fråga om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem,
som i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne, än äfven Högv.
Preste-St:s den 15 och 17 dennes bordlagde prot.-utdrag N:o
3'i4, innefattande dels nämnde Riks-Stånds i afseende å LagUtskrts
ofvanberörde Betänk, och Utlåt, lättade beslut dels ock
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden alt i samma beslut sig
förena.
Gr. Sparre, Erik: I öfverensstämmelse med hvad R. o.
Ad. vid föredragningen af sådana vidlyftigare lagförslag, som
det nu ifrågav:de, brukat besluta, får jag hemställa att detta
Betänk, rnålte punktvis föredragas och afgöras, med rättighet
för Utsk:t att vid den förnyade behandlingen af ärendet, som
i följd af återremisser eller Ståndens olika beslut kan ifrågakomma,
äfven i afseende på de §§, hvari R. o. Ad. fattat bestämdt
beslut, företaga de jemkningar, som med hänsyn till
återremisser och de andra Ståndens möjligen olika beslut kunna
anses nödvändiga. Derjemte tager jag mig äfven friheten
föreslå att sjelfva ingressen måtte sist företagas.
Den 18 Juli.
539
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, föredrogs:
Förslaget till författning om nya strafflagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall.
§§ 1-10.
Biföllos.
§ 11-
l:sta mom:t.
Hr Olivecrona, Knut: Jag vill endast framställa en
anmärkning mot redaktionen af denna §. Det heter nemi.:
»Angille förening eller sammanläggning af straff skall etc.» När
man läser detta, framställer sig ovilkorligen den frågan: är det
någon skillnad mellan förening och sammanläggning af straff
eller betyda dessa uttryck ett och detsamma? Ar det någon
skillnad, borde denna vara klart uttryckt; är det åter ett och
detsamma, borde blott ettdera ordet nyttjas. För min del kan
jag icke finna någon skillnad dem emellan, utan alt de båda
beteckna samma begrepp, och det synes mig derföre, att man
rätteligen hade hort öfverallt begagna endast ett uttryck. I det
följande af denna § förekomma orden »förening» och »sammanläggning»
af stralf utan någon konseqvens vexelvis begagnade.
För vinnande af mera klarhet synes det mia likväl vara bättre
att uteslutande begagna ordet »sammanläggning», helst delta uttryck
redan blilvit användt i K. Förordmn den 21 December
1857, hvaraf endast på ett ställe förekommer benämningen
»förening af straff.» Jag vill derföre hemställa, om icke redaktionen
af denna § skulle kunna förändras så, att början af §:n
komme att lyda: »Ang:de sammanläggning af straff etc.», och
sedermera ordet »sammanläggning» alltid sattes i st. för ordet
»förening.»
Gr. Sparre: Orden förening och sammanläggning af stral!
brukas i litte §:n, det förra, eller förening, när tvenne straff,
som icke sammanslås, hvart för sig tillämpas. Derföre säges
i 3:dje mom:t »vid förening af omedelbart ålagdt fängelse vid
vatten och bröd med annat frihetsstraff på viss tid» etc.; det kan
nemi. i afseende å dessa straff icke ifrågakomma någon sammanläggning,
då det ena tillämpas först och det andra derefter.
Är det åter frågan om likartade straff, så är det stadgadt i
lagen, huru dessa skola sammanläggas, och derföre äro de båda
orden fullkomligt på sin plats.
Hr Olivecrona: I afseende å den uppfattning af saken,
som Gr. Sparre framställt, tar jag mig friheten anmärka, att
det icke kan sägas vara en förening af straff, då vatten och
540
Den 18 Juli.
bröd ådömas jemte fängelse, ty dessa straff kunna icke förenas,
utan mäste särskildt tillämpas efter hvarandra.
Gr. Sparre: Jag har icke kunnat fatta hvilket ord den
siste värde talaren velat sätta i stället för förening. Möjligen
tillämpning, men i sjelfva verket blir det en förenad tillämpning,
och det är då lämpligare att säga förening. Jag får dessutom
fästa uppmärksamheten derpå, att detta ord redan blifvit genom
R. o. Ad:s bifall till 7:de §:n godkändt.
Frih. Armfelt, Magnus: Till hvad Gr. Sparre sednast
nämnde vill jag endast tillägga att i 4:de kap. af den nyss antagna
strafflagen är samma benämning använd i samma betydelse
sorn i denna §.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till mom:t oförändradt, dels ock bifall till detsamma med den
förändring, att orden: ang:de förening eller sammanläggning utbyttes
emot orden: ang:de sammanläggning; framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till mom:t utan förändring och, då
dertill svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra—9:de mom:n.
Biföllos.
§§ 12-15.
Biföllos.
§ 16.
i:sta—6:te mom:n.
Biföllos.
7:de mom:t
Hr Olivecrona: Det upplästa mom:t är ordagrannt af
skrifvet
efter 52:dra kap. 2:dra §:n Missgernings-balken uti
1734 års lag. Då likväl uti sistnämnde lagrum förekommer
benämningen häradsfogde, hvilken term numera alldeles kommit
ur bruk och i hvars ställe numera nyttjas benämningen kronofogde,
som äfven blifvit använd i en af de följande §§:na i detta
lagförslag, hemställer jag, om det icke vore skäl att äfven på
J detta ställe utbyta ordet häradsfogde mot kronofogde.
H. Exc. Hr Frih. De Geert I denna § äro nämnda de
stadganden af Missgernings-balken, som äfven efter nya strafflagens
införande borde bibehållas; och som ordet kronofogde icke
Den 18 Juli.
541
förekommer i Missgernings-balken, kan det icke heller deraf
bibehållas. Då det således vore en oegentlighet att sälla in detta
ordet i denna §, hvilken endast utgör en afskrift af några stadganden
i Missgerningsbalken, och någon otydlighet af det begagnade
ordet ej kan uppstå, hemställer jag om bifall til! detta mom.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
rnom;t oförändradt och dels bifall dertill med utbyte af ordet
Häradsfogde emot ordet Kronofogde; framställde Hr Gr. och
Landtm, propos. på bifall till mom:t utan förändring och, då
dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade
ja haft öfvervigten.
8:de monr.t.
Bifölls.
§ 17.
Gr, Hamilton, Gustaf: Hos ganska många råder den
åsigt, att den lagstiftning, som innehålles i det så kallade konventikel-plakatet,
icke är lämplig och ändamålsenlig eller öfverensstämmande
med de fri- och rättigheter, som i Sverige vunnit
erkännande. Detta ämne har utgjort föremål för en af Hr
Henschen afgifven motion, hvilken ganska snart kommer under
R. o. Ad:s pröfning. Jag skulle derföre önska att det nu ilräga
vide mom:t måtte af U. o. Ad. företagas till afgörande i sammanhang
med Lag-Utsk:ts Betänk, i ani. af väckt motion angående
utvidgad religionsfrihet, samt hemställer vördsamligen till
Hr Gr. o. Landtm, om detta kan låta sig göra.
Gr. Sparre: Jag förmodar att de olika målen böra föredragas
i den ordning de finnas uppförda på föredragningslistan,
och R. o. Ad. torde deraf finna att en sådan omflyttning som
den, hvilken den siste värde talaren föreslagit, icke går an.
Gr. Hamilton: Då det framställts betänkligheter emot
det förslag jag nyss väckte, vill jag icke fasthålla dervid, utan
anhåller om propos. derpå att det föredragna mom:t ang:de
K. Förordna! den 26 Oktober 1858 måtte ur §:n utgå.
För min del anser jag nemi. att denna F"örordn. icke hvilar
på någon förnuftig grund. Det tillätes nemi. personer att
sammankomma för hvad ändamål som helst, t. ex. för att spela
kort, dricka o. s. v., blott icke för att sysselsätta sig med andliga
ting. Då denna förordning utan ringaste våda kan upphäfvas,
anhåller jag att den måtte uteslutas. Om R. o. Ad.
sedan skulle finna någon olägenhet deraf, finnes intet hinder att
pröfva frågan i sammanhang med Betänk:t ang:de religionsfriheten.
542
Den 18 Juli.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Då denna § endast innehåller
att genom denna lag skulle anses upphäfd K. Förordnm
den 26 Oktober 1858 ang:de särskilda sammankomster för andaktsöfning,
och lagens antagande alldeles icke innefattar något
hinder att pröfva den särskildt väckta frågan om upphäfvande
af nämnde förordn.; hemställer jag, om det är skäl att nu inblanda
denna fråga, som sannolikt blir föremål för olika meningar.
Genom uteslutande af detta mom. skulle nu blott åstadkommas
en tvetydighet, huruvida förordningen af den 26 Oktober
1858 fortfarande vore gällande eller icke. Jag anhåller
derföre om bifall till mom:t.
Gr. Hamilton: Oaktadt den siste ärade talarens yttran
de,
vågar jag likväl hemställa, huruvida det kan vara lämpligt
att man i en särskild författning förklarar, att en förordn. fortfar
att gälla, och sedan vid samma riksmöte upphälver densamma.
Den ifrågav:de förordnm är en särskild lag, som icke innefattas
i Missgernings-balken eller ens tillhör denna balk; dess
nämnande är derföre icke behöfligt på detta ställe och bör således
uteslutas.
Frih. Armfelt: Just derföre att den ifrågav:de författnm
ansetts tillhöra Missgernings-balken har det blifvit nödvändigt
att i denna § förklara att den skulle fortfara att gälla.
Hvad beträffar sjelfva frågan, om författnm framgent bör
förblifva gällande eller icke, bör densamma icke blifva föremål
för R. St:rs särskilda beslut. Den oriktighet, som den föreg:de
talaren påpekade skulle kunna uppkomma, ifall detta mom. bifölls
och den ifrågav:de förordnm sedermera under riksdagens
lopp upphäfdes, synes mig vara fullkomligt häfd genom H. Exc.
Frih. De Geers anmärkning, att denna § endast innehåller, att
genom promulgationslagen K. Förordnm den 26 Oktober 1858
icke skulle anses vara upphäfd. Jag anhåller således om bifall
till det nu föredragna mom:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
§:n oförändrad, och dels bifall till densammma med uteslutande
af orden: »K. Förordnm d. 26 Okt. 1858 ang:de särskilda sammankomster
för andaktsöfning,» blef propos. på bifall till §:n
utan förändring framställd och med ja besvarad,
Preste-St:s inbjudning ang:de tillägg af ett nytt mom. till
§ 17 af föij:de lydelse: »t:sta kap. 2:dra §m Missgernings-batken,
sådant detta lagrum lyder i K. Förordnm den 7 Mars
1855, i hvad der stadgas om straff för den, som, utan att vara
prest, i annat fall än särskildt medgifvet är, förvaltar sakramenten
och efter varning dermed ej afstår.»
Dea 18 Juli.
543
Frih. Armfelt: I detta fall lär det icke kunna bestridas
att, derest man önskar att lista kap. 2:dra §:n Missgerningsbalken,
i hvad det innehåller det af Preste-St:t omförmälda stadgande,
skulle förblifva vid gällande kraft, detsamma bort införas
i Strafflagen under dess 7:de kap. Då sådant likväl icke skett,
är äfven obestridligt att det vore ett föga lämpligt sätt att här
införa ett stadgande, huru i dessa fall borde förhållas. Dessutom
torde äfven detta hafva bort ske på annat ställe, nemi.
vid 16:de §:n, som handlar om de stadganden i Missgerningsbalken,
hvilka böra bibehållas. Hvad sjelfva saken beträffar,
är det obestridligt att ett stort antal personer med eller utan
ratt befattat sig med att utdela sakramenterna. Att detta var
ett ondt, så länge den gamla lagen var i gällande kraft, det
medger jag; men jag tror att genom återinförande af ifrågavide
stadgande, skulle man icke stadga ett straff' för en begången
förbrytelse, utan fastmera utlägga en snara för ömtåliga samveten,
och således skulle jag äfven för sakens egen skull önska
dess afslående. Derom må man emellertid hysa hvad åsigt
som helst; det säkra är att, då förslaget icke blifvit framstäldt
hvarken i Strafflagen eller uti 16:de §:n af Promulgationslagen,
så torde det vara olämpligt att på något annat ställe inrymma
det i sistnämnde lag.
Jag anhåller derföre om afslag å Preste-St:s inbjudning i
den nu föredragna punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på antagande af ifrågav:de inbjudning, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
§ 18.
Bilölls.
§ 19.
lista—8:de momm.
Biföllos.
Hide momit.
Hr Olivecrona: Emot hela denna ltbde § har jag att
anmärka, att den ingalunda har sin rätta plats uti en författning
»angide nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall.» Enligt min tanke hade hvad deri innehålles
bort utgöra en särskild förordning augide häktning. Det är likväl
icke min mening att nu söka erhålla någon rättelse häri.
enär jag till fullo inser det omöjliga att, sedan den K. Proposin
inkommit i sådan form som skett, nu mera vinna ändring; utan
jag vill endast framställa några anmärkningar vid det nu före
-
544
Den 18 Juli.
dragna 9:de mom:t. Det lyder nemi. sålunda: »Konungens
Befh:de i länet, så ock Borgmästare och Råd i stad, ege förordna
om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles,
efter thy i 5:te, öde och 7:de punkterna sägs: håfve ock kronofogde
eller länsman å landet och stadsfiskal i stad makt att,
på eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta.» Men
någon viss tid finnes icke i detta mom. bestämd, inom hvilken
kronofogde, länsman eller stadsfiskal skall vara skyldig att anmäla
hos Konungens Befh:de eller domaren att han har häktat
en för brott misstänkt person. Han kan således häkta och bibehålla
den häktade beröfvad sin frihet kanske (lera dagar, innan
han gör anmälan om häktningen hos Konungens Befhide
eller domaren. Det har alltid varit ansedt såsom en stor brist
i vår lagstiftning att det icke, såsom i flera främmande lagar,
funnits utsatt en viss, kort tidrymd, inom hvilken anmälan om
häktning skall ske och undersökning af vederbörande skall företagas,
för att utröna, om den häktade förtjenar att i fängsligt
förvar qvarhållas eller ställas på fri fot. Utan ett dylikt stadgande,
är sannerligen icke i vårt land den personliga friheten
tillräckligt skyddad genom lagen. Den Brittiska nationen är
stolt öfver sin habeas corpus-akt och anser såsom ett palladium
för den personliga friheten det deri intagna stadgande om
preliminär undersökning med hvarje häktad person inom 48
timmar, huruvida han skall frigifvas eller icke. Vid upphäfvandet
af Straff-balken i 1734 års lag, och då man velat hos oss
tillskapa en ny lag ang:de häktning, synes det mig derföre vara
ett stort fel att i denna nya lag icke införa sådana bestämmelser,
som varit för den Svenska kronans undersåtares personliga
frihet fullt betryggande. Jag skulle således önskat att vid
slutet af denna § funnits ett tillägg af ungefärligen denna lydelse:
»gore dock anmälan derom hos Konungens Befh:de genast
elier sednast inom viss tid.» För närvtde kan jag icke
bestämdt säga hvilken tid, som vore den lämpligaste att föreskrifva,
t. ex. 48 timmar eller 3 dagar. Ett bestämmande deraf
fordrar en föreg:de närmare undersökning, som torde tillkomma
Lag-Utsk:t att anställa.
Det synes mig äfven vara förtjent af uppmärksamhet att,
ehuru man bestämt en viss tid, inom hvilken en häktad person
bör inställas inför domstol, nemi. 3 veckor, man likväl icke ansett
nödigt att bestämma någon tid, inom hvilken kronofogde,
länsman eller stadsfiskal, som verkställt häktningen, skulle vara
pligtig meddela domaren eller Konungens Beflude underrättelse
härom. Det kunde således hända, att då ett allmänt rykte uppkommit
derom att ett gröfre brott blifvit begånget, oell en länsman
ute på landsbygden gripit en okänd person på blotta misstankar,
att han kunde qvarhålla honom i förvar flera dagar i liäradshäktet,
der sådant finnes, innan han anmäler förhållandet för
Konungens Beftude, och der domaren sedermera vid anställd
undersökning pröfvar den häktade oskyldig till gerningen. Skall
den nya lagen tolerera ett sådant godtycke å underordnade tjen
stemäns
-
Den 18 Juli.
545
stemäns sida, är, såsom jag sagt, den personliga friheten i Sverige
föga skyddad.
Jag vågar derföre, med anledning af hvad jag nu haft
äran anföra, anhålla om återremiss å det nu föredragna mom:t.
Gr. Sparre: Om den siste värde talarens anmärkning vore
befogad, så skulle verkligen Utsk:t hafva gjort sig skyldigt till
ett oförlåtligt förbiseende; men nu stadgar 14:de mom:t att
»den, som häktad är, skall ock utan dröjsmål till allmänt häkte
föras.» Och det är icke möjligt att göra stadgandet mera kathegoriskt,
än då man säger att det skall ske utan dröjsmål. Om
man skulle hafva sagt »inom 48 timmar», »inom 3 dagar», så
är detta redan mycket för lång tid. Utan dröjsmål betyder att
han omedelbart efter gripandet skall föras till häktet, och så
sker det äfven i sjelfva verket. Sedan en person är i häktet
inmanad, drar Konungens Befh:de genast försorg om huru det
skall förfaras med rapporten till domaren.
Jag anhåller således om bifall till det nu föredragna mom:t.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig med den
förste värde talaren, och kan icke finna att Gr. Sparre på ett
tillfredsställande sätt besvarat de anmärkningar, som blifvit gjorda
emot detta mom. Det är nemi. alldeles icke gifvit, att för det
den häktade »utan dröjsmål» införes i allmänt häkte. Konungens
Befh:de äfven utan dröjsmål får rapporten om häktningen. Jag
tror derföre, att det icke är utan sin nytta och innefattar en
garanti för personliga säkerheten, om man bestämmer en viss
tid, inom hvilken en dylik anmälan bör ske.
Jag förenar mig derföre i yrkandet om återremiss.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har anmärkt, att 14:de mom:t
stadgar att den, som är häktad, skall utan dröjsmål införas i
allmänt häkte. Detta är visserligen sannt, men om jag antar
att en länsman på landet häktat en person, som är misstänkt
för brott, så är det icke sagdt att han derför genast anmäler
saken hos Konungens Befh:de eller domaren, utan det kan dröja
i flera dagar innan någon anmälan derom sker. Att sådant
skulle opåtaldt kunna ske och hittills också skett, är hvad jag
ansett vara klandervärdt; det är detta, som just genom en ny
lag hade bort förekommas. Jag tror derföre, att det icke är
utan vigt att ett tillägg göres till 9:de mom:t, hvarigenom någon
viss tid utsättes inom hvilken kronofogde eller länsman
skall göra dylik anmälan, på det att det icke må bero af sådana
tjenstemäns godtycke att först insätta en misstänkt person
i häradshäktet, der låta honom sitta några dagar och först derefter,
när det faller sig beqvämt, till vederbörande afgifva berättelse
om den vidtagna häktningsåtgärden.
Gr. Sparre: Då länsman är skyldig att utan dröjsmål insända
den person, han tagit i förvar, till häktet — hvarmed
H. V. 35
546
Den 18 Juli.
måste afses länshäktet — är det alldeles omöjligt att Konungens
Befh:de skulle kunna undgå att genast få kännedom derom,
då det tillgår som för närv:de. Samma bud, som inför
den häktade till fängelset, medhar nemi. alltid rapporten till
Konungens Befh:de, och äfven, om så icke vore förbållandet, kan
likväl icke Konungens Befh:de undgå att erhålla kännedom om
den verkställda häktningen, enär fängelsedirektören är skyldig
att omedelbart inrapportera de fångar, som inkomma. Jag skulle
önska att Hr Olivecrona ville uppgifva, huru han anser att man
borde stadga för detta fall. Man kan väl icke säga något mera
kathegoriskt, än att det skall ske ofördröjligen; man kan väl
icke gifva något mera kathegoriskt stadgande, än att den häktade
genast skall införas i allmänt häkte.
Jag begriper således icke hvad man önskar för en förändring
i detta stadgande, såvida man icke vill påbjuda att denna
anmälan bör ske inom en viss tid af t. ex. 24 timmar — ett
stadgande, som likväl, enligt min tanke, vore sämre än det nuv:de
ovilkorliga »utan dröjsmål.»
Hr Dalman: Om lagen stadgar att den häktade utan dröjsmål
skall införas till allmänt häkte, och Gr. Sparre anser det
förorsaka ett onödigt dröjsmål att i detta afseende bestämma
en viss tid, så torde det likväl icke kunna föranleda något onödigt
dröjsmål, om man föreskrifver att, på samma gång den
häktade införes i häktet, anmälan om häktningen skall göras
hos Konungens Beflude, Borgmästare och Råd eller domaren.
Detta är en anmärkning, som Gr. Sparre genom sitt anförande
icke vederlagt.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har antagit att med »allmänt
häkte» måste menas länshäktet; men jag skulle tro att häradshäkte
— och sådana finnas många äfven med celler inrättade
—■ äfvensom stadshäkten i städer, som icke äro säten för Konungens
Befh:de, också äro att hänföra till kategorien af allmänt
häkte; men då torde en ny svårighet möta vid antagandet af
9:de mom:t. Det finnes landsorter med sådana allmänna häkten,
derifrån det är ganska långt till länshäktet. Om det då
heter, att han skall utan dröjsmål till allmänt häkte föras, är
det, enligt min tanka, billigt att anmälan om häktningsåtgärden
skall göras så hastigt som möjligt.
På de skäl, jag anfört första gången jag hade ordet, anhåller
jag således att antingen någon viss tid, inom hvilken anmälan
bör ske, må i detta mom. utsättas, eller också det tillägg
göras att eho, som på eget ansvar någon häktat eller häkta
låtit, han skall derom göra anmälan utan dröjsmål. Af denna
anledning fortfar jag i min anhållan om återremiss.
Gr. Sparre: En länsman eller en kronofogde har i allmänhet
i sin instruktion sig förelagdt, att inrapportera hvad
om förekommer så fort ske kan; men fortare kan det icke
Ben 18 Jali.
547
slke, än med den person, som transporterar in fången, såvida
icke rapporten skulle afgifvas pr telegraf.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af det förev:de mom:t, framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvartill svarades
(lere ja och nej i blandning, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren likaledes utföllo med blandade ja och
nej, hvarefter propos. på bifall till mom:t förnyades samt besvarades
med många både ja och nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Olivecrona begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den, som bifaller 9:de mom:t i 19:de §:n af Lag-Utsk:ts
i Retänk:t N:o 36 afgifna författms-förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. det ifrågav:de mom:t.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 19.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
10:de mom:t.
Bifölls.
ll:te mom:t.
Hr Olivecrona: Afven i afseende å detta mom. vågar jag
vördsamligen föreslå en återremiss. Det heter nemi.: »Ar någon
gripen efter 10:de punkten, eller eljest utan att sådan åtgärd
till hans häktande vidtagen blifvit, som i 9:de punkten sägs, då
skall den, som honom gripit, utan dröjsmål anmäla förhållandet
hos Konungans Befh:de eller kronofogde eller länsman å landet,
eller Borgmästare och Råd i stad, som pröfvar om den gripne
skall i häkte sättas eller genast lösgifvas.» Till en början vill
jag endast anmärka, att uttrycket »är någon gripen efter 10:de
punkten» icke är någon lycklig redaktion eller ordalag att rekommendera
i en lag. Det lärer väl menas: »gripen, såsom i
10:de punkten säges.» Och hvarföre icke afhjelpa sådana re
-
548
Den 18 Juli.
daktionsfel? I detta mom. föreskrifves visserligen att i de fall,
hvarpå denna § har afseende, skall en undersökning försiggå
»huruvida den gripne skall i häkte sättas eller genast lösgifvas»;
men icke något stadgande finnes gifvet i afseende å den tid,
inom hvilken en sådan undersökning bör ega rum. Såsom jag
nyss anmärkte i afseende på 9:de mom:t, är äfvenledes genom
detta stadgande den personliga friheten i Sverige ganska litet
skyddad, och det förefaller mig ganska besynnerligt att, då man
vanligen betraktat den personliga friheten såsom en af de väsendtligaste
rättigheter individen har att af samhället påräkna,
man dervid nu fästat ett så föga afseende, att hela denna §
ang:de häktning utan något skäl blifvit inflickad, likasom i förbigående,
uti nu förevide promulgationslag.
Det ifrågav:de mom:t har afseende på det fall, att en brottsling
anträffas på bar gerning eller flyende fot eller att för brott
misstänkt person undandrager sig att lemna upplysning om sitt
hemvist, i hvilka fall brottslingen eller den misstänkte må af
en hvar gripas, och föreskrifves för denna händelse att anmälan
derom utan dröjsmål skall ske hos Konungens Befh:de,
kronofogde, länsman eller Borgmästare och Råd, hvilka sedermera
skola pröfva om den gripne skall i häkte sitta eller frigifvas;
men den nya lagen medgifver åt dessa personer, likasom
den gamla gjort förut, att kunna fundera på denna pröfning
under obestämd tid. Om jag antager att någon kringvandrande
person af misstag blir gripen af några bönder, hvilka
förmena att han är en allmänligen efterlyst brottsling, och blir
förd till närmaste länsman på landet, så kan det ju ganska lätt
hända att länsmannen icke bryr sig om att genast företaga
denna undersökning samma dag, utan uppskjuter den flera dagar,
efter sin beqvämlighet. Jag skulle kunna anföra exempel
af en för stöld misstänkt, som på detta sätt hölls af en länsman
i förvar flera dagar, innan han, efter det upplysningar om
hans person vunnits, frigafs. Att någon tid för berörde undersöknings
företagande icke finnes bestämd, synes mig vara
en ganska betänklig brist i en ny lag om häktning. Den hade
bort här utsättas, liksom förhållandet är i flera främmande lagar,
der det vanligen föreskrifves att en preliminär undersökning
af offentlig myndighet inom 48 timmar skall försiggå, för
att utröna om grundade skäl till häktningen funnits eller icke.
Enligt min tanke, skulle det icke hafva varit olämpligt, om i
Svenska lagen blifvit infördt ett dylikt stadgande, så att Konungens
Beflude, kronofogde eller länsman, eller Borgmästare och
Råd, vid ansvar ålades att inom viss tid, t. ex. 2 dygn, pröfva
om den gripne borde fortfarande förblifva i häkte eller ej.
Som nu detta mom. lyder, är det deremot beroende på en kronofogdes
eller länsmans godtycke, om han vill företaga denna
undersökning samma dag häktningen skett eller dröja dermed
efter egen beqvämlighet.
1 anledning af hvad jag således haft äran anföra, vågar
jag påyrka återremiss, på det att Utsk:t må yttra sig i frågan
Den 18 Juli.
549
och bestämma den tid, som finnes lämplig. Jag täger mig friheten
ännu en gång erinra derom, att i 14:de mom:t finnes
utsatt att anmälan om häktning skall ske hos vederbörande myndighet
utan dröjsmål. Hvad jag här åsyftar att få rättadt, är
deremot, att någon tid äfven skulle bestämmas för den preliminära
undersökningens början, då pröfvas skall om den gripne
skall i häkte förblifva eller lösgifvas.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig med den siste
värde talaren.
Frih. Armfelt: Då 9:de punkten nyss utgjorde föremål
för R. o. Ad:s pröfning, anmärkte man, att det icke vore tillräckligt,
att det stod »utan dröjsmål», utan man ville hafva en
viss tid utsatt, inom hvilken anmälan borde göras hos Konungens
beslutat återremiss af nyssnämnde punkt i denna syftning, och
vi komma till ll:te punkten, anmärker man, att der stadgas
icke inom hvilken tid, efter det anmälan hos auktoriteterna skett,
pröfning skall företagas om den gripne bör frigifvas eller sättas
i häkte. 1 denna punkt står likväl att anmälan skall »utan
dröjsmål» ske hos Konungens Befhide etc., »som pröfvar om den
gripne skall i häkte sättas eller genast lösgifvas». Bara dessa
verba formalia synas mig tydligt visa att fråga är om en pröfning,
som sedan en person blifvit tagen i förvar, mäste föregå
innan det kan bestämmas huruvida personen bör i häkte sättas
d. v. s verkligt häktas, eller om personen bör lösgifvas. Personen
är ej ännu häktad, endast tagen i förvar, och jag ber att
få fråga, hvarest den värde talaren anser, att den gripne pertonen
skall förvaras till dess pröfningen skett. Jag vill äfven
fästa uppmärksamheten derpå, att om en sådan tidsbestämning
utsättes, så anser jag det som ett axiom, att det utsatta maximum
af tid, inom hvilken undersökningen bör ske, i sjelfva verket
blir, om icke minimum, dock den tid man i allmänhet dröjer
med att verkställa densamma; så att i stället för att skydda
den i förvar tagne, skulle man genom ett dyligt stadgande endast
förorsaka hanom skada.
Jag anhåller derför om bifall till punkten.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag är till största delen förekommen
af den föreg:de talaren och vill derföre endast förklara,
att jag icke kan finna annat, än att vederbörande bär äro ålagda
att ögonblickligen verkställa undersökningen, huruvida den
gripne skall i häkte insättas eller ej. Jag tror att kronofogden
eller länsmannen i de flesta fall skulle utsätta sig för ansvarspåföljd,
om han dröjde så många minuter, som Hr Olivecrona
gifvit honom timmar.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Jag anser att det
ligger stor vigt derpå att man vidtager alla möjliga försigtighets
-
550
Den 18 Joli.
mått för att skydda den personliga friheten. Den är enligt
mitt förmenande icke betryggad, om det icke bestämmes en
viss tid, inom hvilken den i förvar tagne skall inställas för vederbörlig
polismyndighet, kronofogde eller länsman, hvilka i denna
punkt blifvit ställda i parité med Konungens
en person häktas, anser jag det vidare vara hans rättighet att
inom följ:de dag, efter den han trädt i häkte, förhöras inför
K. M:s Bef:h:de, ty man kan ganska väl tänka sig att han kan
der uppgifva sådana förhållanden, Som föranlåta till hans ställande
på fri fot, och man bör icke lemna en länsman så mycken
makt, att det skall bero ensamt på hans undersökning, huruvida
den gripne skall frigifvas eller ej. Jag tror derföre att
det icke är lyckligt, att kronofogdar och länsmän bär blifvit
satta i parité med Konungens Befh:de, utan anser att det borde
stadgas, att Konungens Beflude skulle genast eller inom följ:de
dag, efter den gripnes ankomst till häktet, pröfva huruvida lian
skall qvarstanna der eller lösgifvas. Väl må det åt kronofogdar
eller länsmän förbehållas att företaga den första undersökningen,
men sedan den häktade kommit till länshäktet, så anser jag
det vara hans ovilkorliga rättighet att inställas inför Konungens
Belh:de. Vid de inspektionsresor jag företagit har jag många
gånger påträffat personer, som suttit i häkte flera dagar utan
att vara förhörda af Konungens Befhrde. Man kan tänka sig
att en person blifvit oskyldigt häktad och då bör han väl så
snart sorn möjligt komma lös. På dessa skäl förenar jag mig
med dem, som yrkat återremiss å den föredragna punkten.
Hr Olivecrona: Det är visserligen sannt att, såsom Frih.
Armfelt anmärkte, detta mom. föreskrifver, att när någon är
gripen, skall anmälan derom utan dröjsmål göras hos Konungens
Befhide, och man har således icke någon anledning att antaga
att ju icke Konungens Beliude genast fullgöra sina skyldigheter.
Men hur går det till på landet, der pröfningen, om den gripne
skall i allmänt häkte inmanas, skall göras utaf kronofogde eller
länsman? Der torde den icke alltid blifva genast verkställd. Och
jag vet exempel af verkligheten, att den icke heller blifvit genast
verkställd, utan fått bero af länsmans godtycke. Om också
den, som gripit fången, genast fört honom till länsmannen,
så är det likväl icke sagdt, att denne omedelbart företager pröfningen,
om den gripne skall frigifvas; han dröjer dermed efter
behag och emellertid är denne i förvar, beröfvad sin frihet, om
också icke i allmänt häkte.
Jag anser fortfarande, att det är af stor vigt till skydd för
den personliga friheten, att de auktoriteter, som skola pröfva,
huruvida den gripne skall insättas i häkte eller frigifvas, i synnerhet
de underordnade auktoriteterna, böra göra det genast
eller inom viss kort tid, så att den gripne icke i något fall
kommer att vara på obestämd tid in suspenso, utan den ofta
nämnda pröfningen genast kommer att försiggå.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Dan 18 Joli.
5S1
Gr. Sparre: Den siste värde talarens yttrande synes mig
tillkännagifva, att han icke har någon tydlig uppfattning af huru
det tillgår vid dessa häktningar. När en person gripit en annan
efter 10:de mom:t, sätter han honom på en kärra och för honom
till kronofogden eller länsmannen på dennes gård, och det
är alldeles nödvändigt för kronofogden eller länsmannen att genast
företaga pröfning af den frågan om den gripne »bör i häkte
sättas eller genast lösgifvas», ty hvar skall han göra af den
gripne? Icke kan han sätta honom i häktet, ty häktet ligger
icke bredvid länsmansbostället, utan vanligen 2 eller 3 mil derifrån;
icke heller kan han insättas i häradshäktet, ty der finnes
icke ordnad någon mathållning, och det finnes ingen möjlighet
att hålla personer inspärrade i häradshäktet just af denna anledning
att de der icke kunna förses med mat. Således när
personer komma med en gripen till länsmannen, är det alldeles
nödvändigt för denne att genast förhöra honom, ty man kan
väl icke tänka sig att länsmannen skulle kunna tillsvidare inspärra
honom i källaren Omedelbart derpå skrifver länsmannen
rapporten till Konungens Befh:de och tager en häst samt
skickar af fången och rapporten, ty fogden eller länsmannen är
lika angelägen, som den person, hvilken gripit fången, att blifva
af med honom, och skickar derföre genast af honom till fängelset.
Från det att den gripne är inkommen till häktet och
Konungens Befh:de derom fått underrättelse — hvilket han genast
får både utål budet, som infört fången, länsmannens eller
fogdens rapport ang:de häktningen, och utaf fängelsedirektörens
rapport ang:de den inkomne fången — från det att Konungens
Befh:de fått dessa underrättelser, sitter fången häktad på Konungens
Befh:des ansvar, hvilken icke lär underlåta att så snart
som möjligt förhöra honom för att undersöka beskaffenheten af
det mål, för hvilket han blifvit gripen, och derigenom skydda sig
sjelf från ansvar. Af detta skäl tror jag äfven att det vore
öfverflödigt att, såsom en talare yrkat, stadga att den häktade
borde inom en viss tid inför Konungens Befh:de förhöras.
Hr Olivecrona: Jag vill icke inlåta mig uti någon granskning
af den i bjerta färger målade talla, som Gr. Sparre gjort,
öfver proceduren vid häktningar. Han har beskrifvit huru den
gripne kommer åkande på en kärra till länsmansbostället, och
huru länsmannen då skulle vara absulut tvungen att genast säga,
om han skall sättas i häkte eller ej. Bekanta (akta lära oss
likväl, att det icke alltid går så till i verkligheten, som Gr.
Sparre uppgifvit, och att personer ofta varit (lera dagar beröfvade
sin frihet, innan de undergått förhör, och kommit i tillfälle
att framställa skäl, som verkat att de genast blifvit satta
på fri fot. Det tyckes mig derföre icke vara utan giltig orsak,
som man nu, vid stiftandet af en ny lag ang:de häktning, borde
söka förebygga, att icke någon må kunna beröfvas sin frihet
551
Den 18 Juli.
på obestämd tid, under det att en länsman eller kronofogde
behagar uppskjuta pröfningen om tillräckliga skäl för häktande
förefinnas eller icke.
Hr Cederschjöld: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att en viss skillnad förefinnes emellan den
pröfning, som sker af Konungens Befhsde, och den, som sker
af en länsman, och att således då en länsman varit den, som
företagit första pröfningen om en persons häktande, borde det
vara hans skyldighet att inställa sig hos Konungens Beflude för
att redogöra för de skäl, på hvilka häktningen skett.
Det är visserligen sannt att när fången blifvit insatt i länshäktet,
qvarstannar han der på Konungens Befhides ansvar,
men det oaktadt tror jag att den häktade må hafva rättighet
att yrka inställelse och förhör inför Konungens Befh:de, för den
händelse att han kan hafva några för sin frihet vigtiga upplysningar
att meddela. Det var derpå min anmärkning hade afseende,
att när en person blifvit häktad, borde han inställas inför
Konungens Befhide, och jag tror att detta fordras till personliga
frihetens skyddande, samt anhåller på detta skäl om återremiss
å det nu föredragna mom:t.
Frih. Armfelt: Huru genom något stadgande den häktades
rätt skall kunna tillgodoses bättre än genom detta, är mig
omöjligt att förstå, emedan, om man utsätter en viss tid, kommer
den att blifva minimum eller näst intill. Det är tydligt
att i samma ögonblick den häktade kommit in till länshäktet
och Konungens Befhule erhållit underrättelse derom, den häktade
sitter fängslad på Konungens Befh:des ansvar; huru kan man då
tänka sig någon säkrare garanti för att den gripne icke skall
onödigtvis vara beröfvad sin frihet, än just den att Konungens
Befh:de i detta fall står till ansvar. När då någon viss tid icke
finnes utsatt för den häktades förhörande, så lär väl — äfven
för det fall att man skulle åsidosätta det vanliga bruket, att fången
straxt efter det han kommit till länshäktet inställes inför
Konungens Befhide — ingen Befhide, om den häktade skulle
begära att blifva personligen hörd, neka en sådan begäran, först
och främst för humanitetens skull och sedan för att skydda sig
sjelf. Det är i detta som i många andra fall, att den bästa
kontrollen är det straff, som skulle drabba den felande embetsmannen.
Hr Dalman: Frih. Armfelt har yttrat, att om någon viss
tid bestämdes för en anmälan om häktningen, denna tid skulle
blifva ett minimum och icke ett maximum. Detta står i strid
mot Gr. Sparres uppgift, att om en person gripes, han ovillkorligen
genast måste förås till häktet, emedan man eljest icke vet
hvar man skall göra af honom. Hvad beträffar Frih. Armfelts
anmärkning, så delar jag icke hans farhåga att en tidsbestämmelse
skulle medföra ett sådant resultat. Ar åter förhållandet
Den 18 Jlili.
553
sådant Gr. Sparre framställt det, eller att, så fort en person blir
gripen, han omedelbart föres till länsmannen, som genast företager
pröfningen om han skall häktas eller ej, kan jag icke förstå
olämpligheten af en föreskrift derom i lagen, t. ex. ett så
lydande stadgande »som ofördröjligen pröfvar om han skall i
häkte förblifva».
Jag fortfar således i mitt yrkande om återremiss.
Frih. Armfelt: Med hvad jag sade ang:de maximum och
minimum, menade jag endast att, om det stadgades en viss tid
af 24 timmar inom hvilken undersökningen borde ske, komme,
enligt min öfvertygelse, i allmänhet att dröjas med densamma i
23 timmar.
För öfrigt får jag ännu en gång fästa uppmärksamheten
på orden »i häkte sättas eller frigifvas,» hvilka synas mig göra
det till en nödvändighet för vederbörande att genast verkställa
den omordade pröfningen.
Hr Dalman: Om lagen innehölle att pröfningen af häkt
ningens
behörighet skulle ske utan dröjsmål, hade min anmärkning
förfallit, men så står det icke i det föredragna lagförslaget.
Der står visserligen »skall den, som honom gripit, utan dröjsmål
anmäla förhållandet», men deremot står det alldeles icke att
auktoriteterna ofördröjligen skola verkställa undersökning om
häktningsåtgärdens laglighet. Jag kan således icke finna att
det skulle vara onödigt att här stadga, att denna undersökning
bör ske utan dröjsmål.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Ordalagen i denna
§ hafva på mig icke verkat annorlunda än att jag skulle anse
det som en svår tjensteförsummelse af en kronofogde eller
länsman, om han qvarhållit en häktad till och med blott en timma,
utan att undersöka om han borde Irigifvas. Detta mom.
börjar nemi. med att säga att häktningsåtgärden skall »utan
dröjsmål» anmälas, och slutar med »som pröfvar om han skall
i häkte sättas eller genast lösgilvas». Om man nu låter denna
pröfning dröja en längre tid, så är det ju omöjligt att genast
lösgifva den gripne, hvarföre pröfningen måste ske omedelbart,
på det att man skall kunna efterkomma lagens föreskrift för
det fall, att den gripne befinnes böra frigifvas. Att äfven med
de lagstadganden, som nu finnas, det så tillgår, kan jag bestyrka,
ty jag vet icke, att under de 7 år, jag förvaltat det landshöfdiuge-embete
jag bekläder, en fånge kommit in i häktet och
der fått sitta utan att hafva blifvit förhörd af Konungens Beflude.
Det vanliga är att, när en fånge blifvit gripen, föres han omedelbart
upp i landskansliet och der hålles genast en undersökning,
om lian skall förblifva i häkte eller ej. Skulle det ovanliga
fall inträffa att hvarken landshöfdingen eller landssekreteraren
för tillfället är i staden, företages undersökningen sednast
554
Den 18 Juli.
följande morgon. Det hände t. ex. för några år sedan, att en
person, som varit i Kalifornien, kommit hem och skulle begifva
sig till sitt hemvist i Kronobergs län, der han varit smed på
ett bruk. Ilan hade med sig mycket penningar och hade fått
höra att i norra delen af Blekinge fanns ett hemman till salu
för godt pris. Vid samma tid hade utgått en kungörelse om
häktande af en ryktbar industririddare, som rymt och nu efterlystes.
När nu vår Kaliforniefarare kom och besåg den fala
egendomen och talade om sina penningar samt bröt på Engelska,
grepo bönderna honom i den tro att det var den efterlysta bedragaren
och förde in honom till Carlskrona, der han fördes
upp på landskansliet. Vid anstäldt förhör med honom och efter
att hafva examinerat honom om åtskilliga omständigheter i afseende
å hans resa, fann jag emellertid snart, att han talade
sanning och kl. 7 samma e. m. han blef gripen var han lösgifven
och ackorderade om skjuts tillbaka med samma bonde, som
fört honom dit.
Något exempel på dröjsmål i detta afseende har under
loppet af dessa 7 år icke förekommit.
Hr Cederschjöld: Det är särdeles glädjande att höra
huru det tillgår i Blekinge län i afseende å häktade personer,
och önskligt vore att det så tillginge inom alla de öfriga. Men
att så icke öfverallt är förhållandet kan man icke förneka, och
särskildt kan Gr. Sparre upplysa detta i afseende å Elfsborgs
län. Der tillgår det så, att när en länsman verkställt pröfningen
och insatt den gripne i häkte, får den häktade sitta qvar
till dess domstolen företager hans mål till pröfning, och detta
kan dröja ända till 3 veckors tid.
Denna författn., om den antages, ger icke anledning till
annat än att den gripne efter länsmannens pröfning skall till
allmänt häkte införas, och der kan han utan någon vidare pröfning
få qvarsitta tilldess han föres inför domstolen. Hvad jag
derför åsyftar, är endast att det i författn:n måtte stadgas, att
sedan länsmannen infört honom till länshäktet, han sednast da
gen
derpå måtte inställas inför vederbörlig polismyndighet. Denna
min anhållan synes mig vara så billig, alt jag fortsätter mitt
yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af det förev:de morn., framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvartill
svarades flere nej jemte några ja, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej,
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
12:te—28:de monr.n.
Biföllos.
Don 18 Joli.
Hr Cederschjöld: Jag önskar endast hemställa till LagUtsk:ts
närv:de Hrr ledamöter, huruvida man vid föreskrifterna
ang:de häktning bortglömt det fall, då någon öfverlastad af starka
drycker blifvit inmanad i häkte. K. Förordnm den 16 November
1841 emot fylleri och dryckenskap stadgar nemi. i 7:de
§:n: »Hvar och en som af starka drycker öfverlastad träffas på
väg eller gata, må, när dess behöriga vårdande icke annorledes
låter sig verkställa, förvaras i häkte, till dess han återvunnit
sina sinnens bruk.» Jag vet icke om det är med flit eller af
förbiseende, som man kommit att lemna detta fall h. o. h. ovid»
rödt, och skulle således önska att Lag-Utsk:t ville taga denna
fråga i öfvervägande.
Gr. Sparre: Genom §§:na2 och 3 äro icke upphäfda några
andra balkar i 1734 års lag, än Missgernings-och Straffbalkarne
»tillika med de särskilda stadganden, sorn utgöra förklaring eller
ändring af hvad sagda balkar innehålla, eller ändring deri», ej heller
andra stadganden i de öfriga balkarne eller i särskilda förordningar,
än de som innehålla straffbestämmelser för brott, å
hvilka den nya lagen utsätter straff. Således innefatta de i
denna § gifna stadganden icke någon förändring i hvad förut i
afseende å drucken person var föreskrifvet.
20:de och 21:sta §§:na.
Biföllos.
Härefter föredrogs i ett sammanhang så väl Preste-St:s
inbjudning ang:de tillägg af en ny 22:dra § af följande innehåll:
»18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen erhåller följande förändrade
lydelse: Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet
å kyrkogård jordfastas. Likaledes skola ock i stillhet jordfästas
de till döden eller till straffarbete på lifstid dömde förbrytare,
som i fängelse dö»; som ock Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 37.
Frih. Armfelt: Jag får till en början anmärka ett tryckfel,
som finnes uti Lag-Utsk:ts Utlåt. Iler står nemi. »Med upphäfvande
af 12:te kap. 18:de §:n kyrkolagen förordnas etc.»
Genom någon felaktighet vid tryckningen har en omkastning af
siffrorna här egt rum, då der rätteligen bör stå »Med upphäfvande
af 18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen etc.»
Det Preste-St:s beslut, om instämmande hvari inbjudning
blifvit till R. o. Ad. aflåten, innefattar dels i sak ett tillägg till
hvad Lag-Utsk:t i det ofvannämnde Betänk:t föreslagit eller att
efter det af Lag-Utsk:t föreslagna stadgande skulle tilläggas ett
nytt mom. af följande lydelse: »Likaledes och i stillhet jordfästas
de till döden eller straffarbete på lifstid dömde förbrytare, som
i fängelse dö,» dels ock i formelt hänseende en anhållan att,
derest ett sådant beslut fattades, detta stadgande måtte komma
att införas såsom en 22:dra § i promulgationslageo. Hvad nu
556
Den 18 Juli.
först angår sjelfva saken, så enär i sjelfva strafflagen förekommer
ett dylikt stadgande i afseende å afrättad person, hvilket torde
vara en réminiscence från gamla tider, då man ansåg sig äfven
böra behandla de aflidnes kroppar olika, efter den vandel den
aflidne hade fört, — anser jag det icke vara skäl att R. o. Ad.
motsätter sig det af det Högv. Ståndet i afseende å Utlåtit N:o
37 föreslagna tillägg. Beträffande åter den formella delen, anser
jag att detta stadgande ingalunda har sin plats i promulgationslagen.
Det skulle väl kunna vara, att stadgandet, huru förhållas
bör med dem som äro till döden eller lifstids fängelse
dömde och dö i fängelse, skulle kunna försvara sin plats derstädes,
men säkert är att uti promulgationslagen aldrig bör inrymmas
plats åt ett stadgande huru den skall begrafvas som
förgjort sig sjelf. Jag får vördsamlingen föreslå, att R. o. Ad.,
med afslag i Öfrigt å Preste-St:s inbjudning, måtte besluta att
»med upphäfvande af 18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen, förordnas
att detta lagrum skall erhålla följande lydelse: Har någon förgjort
sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordfästas.
Likaledes ock i stillhet jordfästas de till döden eller straffarbete
på lifstid dömde förbrytare, som i fängelse dö; och kommer
denna författning att tillämpas från och med den dag, den föreslagna
nya strafflagen blir till efterrättelse gällande.»
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade Hr Gr. och
Landtm., att Frih. Armfelt hade yrkat, det R. o. Ad., med afslag
å Preste-Stis inbjudning om införande af det utaf nämnde
Stånd beslutade stadgande, såsom en ny § i författningsförslaget,
måtte bifalla Lag-Utskits ifrågavide Utlåt, med följande förändrade
lydelse för det deri framställda författningsförslag: »Med
upphäfvande af 18:de kap. 12:te §:n kyrkolagen, förordnas, att
detta lagrum skall erhålla följide lydelse:
»Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å
kyrkogård jordfästas. Likaledes skola ock i stillhet jordfästas
de till döden eller till straffarbete på lifstid dömde förbrytare,
som i fängelse dö.
Och kommer denna författn. att tillämpas från och med
den dag den föreslagna nya strafflagen blilver till efterlefnad
gällande.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Lag-Utsk:ts Utlåt, utan förändring, hvartill svarades
nej, sedermera propos. på antagande af Preste-St:s inbjudning,
hvarvid jemväl svarades nej, och slutligen propos. på afslag å
samma inbjudning samt bifall till Lag-Utsk:ts Utlåt, med den
förändrade lydelse, Frih. Armfelt föreslagit, hvilken propos. med
ja besvarades.
Preste-St:s inbjudning ang:de införande vid slutet af 1'örfattningsförslaget
af en ytterligare § så lydande: »§ 23. De i
K. Förordnm den 4 Maj 1855 till kyrkotuktens upprätthål1'
Den 18 Juli.
557
meddelade föreskrifter skola fortfarande tillämpas på alla de i
samma förordn. ursprungligen åsyftade förbrytare, ändå att strafTbestämningarne
med afseende på vissa förbrytelser förändrade
blifvit.»
Frih. Armfelt: Afven i afseende på denna punkt af
Högvörd. Preste-St:s inbjudning har jag samma åsigt och samma
dubier, som vid den föreg:de. Jag anser nemi., att, hvilken
åsigt man än må hysa ang:de lämpligheten af de i K. Förordningen
den 4 Maj 1855 till kyrkotuktens upprätthållande gifna
stadganden, bör icke något stadgande derom i promulgationslagen
införas. Det synes mig nemi. alldeles gifvet att denna
förordning, för så vidt den det kan, i alla fall kommer att tilllämpas,
och jag får således endast på den grund, att den icke
i något hänseende bör hafva sin plats i promulgationslagen, anhålla
att den nu föredragna punkten af inbjudningen måtte läggas
till liandlingarne.
Gr. Sparre: Till hvad den siste talaren anfört får jag tilllägga,
att en motion i detta ämne hvilar på Lag-Utsk:ts bord,
och att Mern. ang:de densamma i dessa dagar inkommer till
Riks-Stånden.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder endast hade af Frih. Armfelt
yrkats, att R. o. Ad., med förklarande att det af Preste-St. beslutade
stadgandet icke borde i författningsförslaget införas, skulle
lägga inbjudningen till handlingarne; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på inbjudningens antagande, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall till Frih. Armfelts ofvannämnde
förslag, hvilken propos. med ja besvarades.
Författnings-förslagets rubrik.
Godkändes.
Ingressen (sid. 13.)
Bifölls, med erinran om iakttagande af R. o. Ad:s i afseende
å sjelfva författningsförslaget fattade beslut.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko-Utsk:ts
den 4 och 8 dennes på bordet lagde Mern. N:o 42,
med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut öfver
åtskilliga delar af Betänk:t N:o 35, ang:de reglering af bankens
låne-och kreditiv-rörelse samt om användande af upplupen bankovinst.
558
Dtn 18 Juli.
l:sta punkten.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten.
Hr Nordenfelt: Jag har i allmänhet strängt hållit mig
vid den grundsats, att man icke borde till följd af inbjudningar
frångå det beslut, som i någon fråga blifvit fattadt. Det finnes
likväl fall, isynnerhet när inbjudningen kommer från ett Utsk.,
då det kan vara skäl, att afvika från denna princip. Här har
Banko-Utsk:t inbjudit R. o. Ad., som i stället för ordet »hädanefter»
begagnat ordet »tillsvidare», att frångå detta beslut. Frågan
är således i sak af föga vigt, men Utsk:t har likväl, för att
åstadkomma ett gemensamt beslut, nödgats aflåta denna inbjudning.
Skulle den hvarken af R. o. Ad. eller Bonde-St. antagas,
måste frågan afgöras genom votering i förstärkt Banko-Utsk.
Detta är likväl det enda mål, som skulle genom dylik omröstning
afgöras, och det synes mig derföre i högsta grad ändamålslöst
att enkom för denna obetydliga fråga sätta i rörelse en
apparat af så invecklad beskaffenhet som denna.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad., till undvikande deraf
och i betraktande af frågans obetydlighet, måtte antaga den
gjorda inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
antogs Utskits i denna punkt gjorda inbjudning, och den
föreslagna voter:s-propos:n lades till handlingarne.
3:dje punkten.
Hr Nordenfelt: Då Preste-St., på inbjudning af R. o. Ad.,
i afseende å denna fråga förenat sig i det beslut, som 2 Stånd
redan förut fattat, lär icke någon annan åtgärd i afseende å
denna punkt uti Mem:t erfordras, än att densamma lägges till
handlingarne.
Gr. Mörner, Carl Göran: Genom de upplysningar den
siste värde talaren lemnat ang:de frågans behandling i de öfriga
Riks-Stånden, är jag till en viss grad förekommen; för ordningens
skull anhåller jag likväl om upplysning, huruvida prot.-  utdrag från Preste-St. i denna fråga till R. o. Ad. ankommit.
1 anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att Preste-St.
antagit R. o. Ad:s inbjudning i fråga om användandet af den
upplupna bankovinsten, och lagt de i 3:dje och 4:de punkterna
af detta Mern. föreslagna voter:s-propos:na till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. derå
att den förev:de punkten ej skulle föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne; hvartill svarades ja.
Den 18 Jall.
958
4:de punkten.
Hr Nordenfelt: Afven denna fråga är, genom Preste-St:s
antagande af den gjorda inbjudningen, afgjord, och någon annan
åtgärd torde således icke erfordras än att Utsk:ts Mern. i denna
punkt lägges till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef denna punkt lagd till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt
bifölls sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
4 och 8 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 12, i ani. af väckta
frågor om förändring och förklaring af gällande stadganden
ang:de skyldighet att bygga och underhålla kyrko-, prestgårdsoch
andra i 26:te kap. Byggningabalken omförmälda allmänna
byggnader.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 8 dennes bordlagde
Mern. N:o 129, i ani. af R. St:rs beslut ang:de det till uppförande
af en ny byggnad för Svenska slöjdföreningens skola i
hufvudstaden beviljade statsanslag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 8 dennes bordlagde Utlåt. N:o 42, i ani. af
väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Föredrogos och biföllos sammansatta Lag-samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 8 dennes bordlagde Betänk:n:
N:o 13, i ani. af väckt motion om krigshofrättens indragning;
och
N:o 14. i ani. af väckt motion om tingspredikan hållande
å tingsstad i vissa fall, då sådant nu ej är medgifvet.
Föredrogs, men begärdes äf flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 15 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 122, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 116.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr ledamöter
inom 25:te Bänkm:s-afd:n att i början af nästa plenum välja en
Bänkman efter Hr Sandströmer, som nämnde befattning sig afsagt.
560
Den 18 Juli.
Anmäldes och bordlädes sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5, i ani. af dels gjorda
anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk:t N:o 2, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning.
Enär alla de å dagens föredragningslista upptagna mål blifvit
af R. o. Ad. dels behandlade och dels för andra gången
bordlagde, hemställde Hr Gr. o. Landtm , att det till fortsättande
af plenum på e. m. utfärdade anslag finge nedtagas; hvilket
bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 2 e. m.
Ln fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 22 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 18 dennes och pleniprofit
för den 20 sistl. April.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af sju elektorer efter
N:o 391, Frih. Hochschild, fullm. Gr. von Rosen, Gustaf Fre
dric;
401, Frih. Braunerhjelm, Ferdinand; 872, Hr Rudebeck,
Edvard Ulric; 1846 A, Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl
Jonas Oscar; 1033, Hr Hammarhjelm, Carl; och N:o 2302, Hr
Skogman, Carl Johan Alfred; och befunuos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 83. Gr. Cronstedt, Fredrik, med 34 röster;
» 108. Gr. Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm, med
31 röster;
N:o
Ben 22 Juli.
561
N:o 133. Gr. Snoilsky, Gustaf, med 31 röster;
» 213. Frih. Armfelt, Magnus, med 34 röster;
>* 167. Hr Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf,
med 34 röster;
» 1255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf, med 34 röster;
» 1722. Hr von WulfTschmidt, fullm. Hr Sandels, Lars Gustaf,
med 31 röster.
Upplästes ett af Frih. Peyron, Gustaf, ingifvet mern. af
följande lydelse:
Som jag är hindrad af min tjenstgöring, så får jag härmed
äran afsäga mig förtroendet att vara suppleant i Stats-Utsk:t,
under anhållan att fortfarande få begagna min riksdagsmannarätt.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Hr dorchimont, Carl Johan Ferdinand, hade inlemnat ett
mern., som nu upplästes och lydde sålunda:
Som jag är hindrad af tjenstgöring, så får jag härmed äran
afsäga mig förtroendet att vara ledamot af Riddarh.-Utsk:t, under
anhållan att blifva bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
Afven denna begäran bifölls.
Frih. Armfelt, Magnus: Af R. o. Ad:s Hrr Elektorer
har jag blifvit hedrad med förtroendet att vara suppleant i StatsUtsk:t,
men då jag redan är ledamot af Lag-Utsk:t, anhåller jag
att, med bibehållande af denna plats, få afsäga mig förtroendet
att vara suppleant i Stats-Utsk:t samt att denna afsägelse, om
den af R. o. Ad. bifalles, må beräknas från och med nästa Fredag.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse, icke allenast två
suppleanter i Stats-Utsk:t efter Frihme Peyron och Armfelt, samt
en ledamot i Riddarh.-Utsk:t efter Hr d’Orchimont, utan äfven
en suppleant i Banko-lJtsk:t efter Frih. D’Albedyhl, Gustaf,
hvilken inlemnat sin riksdagsmannapollet.
Upplästes ett af Hr von Hofsten, Bengt Johan, ingifvet mern.
af följande innehåll:
Jag får anhålla att med bibehållen riksdagsmannarätt få
afsäga mig min plats såsom bänkman i 19:de Bänkm:s-Afd:n.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke och Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Ståndets Hrr ledamöter inom 19:de Bänkm:s
H. V. 36
562 Dtn 22 JaH.
Afd:n att i början af nästa plenum välja en bänkman efter Hr
von Hofsten.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följ:de skrifvelse från Direktionen
i bolaget för jernvägsanläggningen emellan Borås och
Herrljunga:
Sedan arbetet å jernvägen mellan Borås och Herrljunga
numera så fortskridit, att densamma snart kan till allmän trafik
upplåtas, samt H. M. Konungen i Nåder täckts förklara sig vilja
med Dess höga närvaro bedra invigningen å dag, som af H.
M. kommer att framdeles bestämmas, så inbjudas Hr Gr. o.
Landtm, att jemte tio utsedde deputerade af 11. o. Ad. i högtidligheten
vid invigningen deltaga.
Gr. Sparre, Erik: I den nu gjorda inbjudningen har tiden
för högtidligheterna i Borås icke kunnat närmare bestämmas,
emedan den är beroende af H. M. Konungens ankomst. Jag
får likväl upplysa, att, så vidt K. M:t redan nu kunnat bestämma
tiden för sin ankomst, högtidligheterna skulle komma att
ega rum den 30 eller 31 i denna månad.
Vid föreg:de dylika tillfällen har R. o. Ad. genom elektorer
utsett sina deputerade. R. o. Ad. har likväl då varit mer mangrannt
församlade än nu är fallet, och jag hemställer derföre,
om icke, för den händelse It. o. Ad. behagade antaga inbjudningen,
det måhända vore lämpligare att de deputerade utsågos
genom omedelbart val.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gr:s o. Landtm:s framställning,
antagit Direktionens inbjudning att medelst tio deputerade deltaga
i högtidligheterna vid den ifrågav:de jernvägens invigning,
beslöt R. o. Ad., i enlighet med särskilda af Hr Gr. o. Landtm,
framställda propos:r, dels att genom val in pleno utse de tio
deputerade, dels ock att företaga detta val i det första plenum,
som kommer att hållas i nästa vecka.
Företogs val af en Bänkman inom 25:te Bänkm:s-Afd:n
efter N:o 2322, Hr Sandströmer, Carl Johan Albert, och befanns
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd
N:o 2309. Hr af Dalström, Gustaf Jakob, med 4 röster.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 8 och 18 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 42, i ani. af väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Gr. Hamilton, Gustaf: Det finnes ett litet ord, som i
folkens historia spelat en stor roll, som injagat skräck hos ty
-
Den 22 Jali.
563
ränner, städse hos folken väckt genklang, uppfriskat de mest
förtorkade och värmt de kallaste hjertan. Detta ord är — frihet!
Svenska folket är med rätta stolt öfver det sätt, hvarpå
det vårdat sin politiska frihet. Det har äfven vid denna riksdag
gjort stora steg till utvidgning af den ekonomiska. Men,
Mine Hrr! all frihet är nära beslägtad. Den ekonomiska friheten
betyder föga, så vida den icke är förenad med den religiösa.
Denna frihet är den högsta, och måste vara det, ty religionen
har till sin uppgift att förbinda himmeln med jorden, det eviga
med det ändliga. Den är äfven lyckligtvis minst åtkomlig, ty
man må skrifva tvångslagar huru mycket som helst — samvetet
låter ej binda sig, och vill man fjettra det, är det endast
ljumhet och likgiltighet för religionen, som åstadkommes. Det
brott, som af alla mest förtjenar hvarje hederlig karls afsky,
är falskhet och bedrägeri, och af all falskhet, allt bedrägeri är
intet vidrigare än skrymteri och hyckleri. Detta åter är just
hvad man genom religionstvång framkallar.
Den religiösa friheten är också Christendomens tanke. Den
är uttalad såsom sanning af dess stiftare, då han sade: sanningen
skall göra eder frie. Detsamma bekände äfven Luther, och
denna tanke är protestantismens innersta kärna. Och dock är
det i ett protestantiskt land som religionsfriheten bindes, som
det ena bandet efter det andra lägges på menniskans religiösa
öfvertygelse. Man säger att sådana band icke finnas, men huru
kan man bestrida detta i ett land, der man vissa tider på dagen
väl får sammankomma för att sjunga oanständiga visor och
spela kort, men icke för att sjunga psalmer och läsa andaktsböcker;
och der ansvar är stadgadt för den som förkunnar en
annan än den i dogmerna formulerade lära, äfven om detta förkunnande
icke åsyftar att förleda till affall.
Många andra exempel på olämpligheten af vår nuv:de religiösa
lagstiftning skulle kunna anföras. Dess felaktigheter äro
lyckligtvis allmänt erkända; men det oaktadt har Lag-Utsk:t vid
denna riksdag, blott derföre att lagstiftningen var nästan ny,
afstyrkt allt framåtgående på en bana, som alla önska skola
fullföljas. Detta resultat orsakades likväl äfven deraf, att inom
Utsk:t fråga uppstod om ett möjligt sammanhang mellan ifråga
v:de motion och den bestämmelse i proinulgationslagen, som
foreskref, att genom nämnde lag icke skulle upphäfvas de nu
gällande författningarne om religionstvång. Sedermera har, under
diskussionen hos R. o. Ad., blifvit upplyst, att promulgationslagen
icke kunde lägga några hinder i vägen för dessa författningars
upphäfvande eller förändring, och att det således icke
varit anledning för Lag-Utsk:t att brådska med en fråga af så
stor vigt som den nu förev:de.
Svenska folket har för religionsfrihetens skull i främmande
land utgjutit sitt blod; på Liitzens valplats har dess ädlaste
konung för denna frihet offrat sitt lif, — Lag-Utsk:t har deråt
icke velat egna några stunders uppmärksamhet och ansträngning.
564
Den 22 Joli.
Jag anhåller om återremiss, på det frågan måtte underkastas
den pröfning, den så väl förtjenar.
Gr. Sparre: Allt hvad siste värde talare yttrat beträffande
nödvändigheten af religiös frihet i ett samhälle, som är i åtnjutande
af politisk frihet, underskrifver jag till alla delar, och
öfverensstämmelsen mellan våra åsigter i detta hänseende torde
ådagaläggas af mina anföranden till R. o. Adis protokoll vid sisth
riksdag, då denna fråga förevar. Dessa protokoll utvisa att jag
icke godkände det förslag till lag, som då antogs. Jag ansåg
nemi. att detsamma innehöll åtskilliga band och restriktioner,
som jag icke fann öfverensstämmande med tidsandan. Min åsigt
underkändes likväl, och K. M:s förslag antogs ej blott af R. o.
Ad., utan jag tror äfven af samtliga de öfriga Riks-St:n.
Den siste värde talaren har sagt att man »lyckligtvis» erkände
att dessa lagar voro felaktiga, äfvensom att de framkallat
hyckleri. För min del får jag bekänna, att, ehuru jag medgifver
att sådant är att befara, jag icke sett några sådana verkningar.
Jag frågar, om vi icke dagligen se dessa frågor inom
pressen debatteras med en frihet, som utesluter all tanke på
hyckleri. Jag tror att den omtvistade lagen i sinom tid behöfver
reformeras oeh att man snart kan gå längre än vid 1860
års riksdag; men frågan är för närv:de blott den, huruvida LagUtsk:t
har rätt i sitt yttrande, att »il'rågav:de författningar hafva,
såsom motionären sjelf vitsordat, blifvit antagna först efter långvariga
och ifriga strider emellan hvarandra skarpt motsatta meningar,
strider, hvilka det icke torde vara välbetänkt att, innan
något verkligt behof af förändring visat sig och erfarenheten angifvit
det sätt, hvarpå en sådan borde verkställas, redan nu
ånyo upptaga, synnerligen som en lagförändring, hvars nödvändighet
icke blifvit mera allmänt insedd, måste, och det företrädesvis
i ett sådant fall som detta, der fråga är om en ny och
nästan opröfvad lagstiftning, menligt inverka på den aktning för
lagarne, hvarpå samhällets väl i så väsendtlig mån hvilar.»
Dessa skäl synas mig nog talande, oansedt att, i betraktande
af den mängd maktpåliggande ärenden Utsk:t har under
behandling, det kan ifrågasättas, om Utsk:t, utan ledning af någon
K. Propos., bör inlåta sig på det så nyligen afgjorda ämnet.
Jag tillstyrker bifall till Utskits hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ifrågavarande författningar
hafva tillkommit, så lill sägandes, genom en kompromiss mellan
de stridande åsigterna. De hafva af dem, som stått midt emellan,
blifvit med glädje omfattade, såsom ett steg i den rätta rigtningen,
ehuru jag måste bekänna, att jag tror att de äro få,
äfven bland de moderata, som anse lagstiftningen i detta ämne
hafva genom dessa författningar fått en tillfredsställande lösning.
Så är händelsen med mig sjelf. Jag antog med glädje alla tre
författ:ne, just i förhoppning att det skulle vara att bryta isen
för ett vidare framåtgående. Jag anser nemi. att man i sådana
Den 22 Juli.
565
fall sorn dessa icke bör gå allt för brådstörtadt till väga, utan
att man måste taga hänsyn till och icke stöta de allmänna tänkesätten.
Men just af denna anledning kan jag icke biträda
deras mening, som anse, att man, på den grund att författnme
gällt endast ett par år, icke bör ändra dem, ty jag tror, att under
de år, som förflutit sedan striden utkämpades, allmänna tänkesättet
i detta, som andra fall, gjort stora framsteg, och jag
styrkes i denna min åsigt deraf att 2:ne Stånd, och deribland
jemväl Bonde-St., återremitterat förev:de Betänk. Jag vill likväl
säga att det icke förundrat mig att Lag-Utsk:t, på den punkt
frågan stod före återremissen och i betraktande af den stora
mängd ärender, som då berodde på Utsk:ts handläggning, icke
kastat sig in på detta ärende, på grund af en så vidtomfattande
motion, som den af Hr Henschen väckta. Sedan det emellertid
visat sig, att tänkesätten inom de 2:ne Riks-Stånd, som redan
fattat sitt beslut öfver detta Betänk., synas mogna för ett
framåtgående, tror jag att man redan vid denna riksdag, väl
icke bör gå så långt, som motionären föreslagit, men dock kan
försöka att afhjelpa de brister, som vidlåda dessa författningar.
Jag vill derföre säga huru långt man, enligt min tanka, vid
denna riksdag kan gå, utan att stöta allmänna tänkesättet och
utan att behöfva inlåta sig på de svåra theoretiska strider, som
sannolikt skulle uppstå, derest man redan nu ville gå till botten
af frågan.
Hvad först beträffar 1858 års konventikelplakat, tror jag
att man snart skall alldeles kunna umbära denna författn.; men
att dermed bör något anstå.
Emellertid hafva anmärkningar tidt och ofta vändt sig mot
det i denna författn. stadgade förbud mot att, under tiden för
allmän gundstjenst, hålla religiösa sammankomster. 1 afseende
härå har, såsom mig synes, med fog blifvit erinradt, att tiden
för allmänna gudstjensten kan vara temligen obestämd, i synnerhet
i de landsorter, der gudstjenst af samme prest förrättas
i flera kyrkor, då man ofta kan säga, att gudstjenst hålles nära
nog hela den ljusa delen af en vinterdag.
De personnr, som bevista konventiklar, äro i allmänhet
sådana, som icke infinna sig vid den allmänna gudstjensten, och
då synes mig hardt att förvägra dem att sammankomma till
andaktsöfningar under högmessogudstjensten, vid hvilken tid de
hafva mest behof af att sysselsätta sig med andliga ting.
I afseende å denna författn. vill jag äfven anmärka, att
den bestämmelse, enligt hvilken kyrkorådet eger förbjuda en
predikant att uppträda, är affattad i alltför obestämda ordalag.
Jag är tveksam, om det är lämpligt att fråntaga kyrkorådet denna
makt, och vill icke nu yrka dess upphäfvande, men anser att
ordalagen kunde vara mindre sväfvande.
Jag yrkar återremiss af Betänk:t och föreslår följ:de förändrade
lydelse af 1858 års förordn.: »Medlemmar af den Evangeliskt-Lutherska
kyrkan vare ej förment att sammankomma till
gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps
Dén 22 Juli.
omedelbara ledning; dock mä icke vid religions-öfning, som ej
är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens
presterskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga
myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myndighet, i händelse
af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt anses,
sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är prest
eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid
dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som
anses störa samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer,
ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egenskap
inom församlingen vidare uppträda.
Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom
nu sagdt är, eller dertill upplåter hus etc.,» lika med författningens
n. v. lydelse.
I afseende å 1860 års förordm, ang:de ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära, måste jag bekänna, att det är en lycka så länge
dess lista § icke föranleder mer olägenhet, split och förföljelse
är den, så vidt för mig är bekant, hittills gjort. Detta
måste likväl, i min tanke, tillskrifvas den omständighet, att §:n
icke får tillämpas med mindre domkapitlet förklarat skäl till åtals
anställande vara för handen; och att ännu domkapitlen visat sig
fogliga. Någon garanti har man dock icke för fortvaro häraf,
och således kunna hvilken dag som helst för den menskliga
känslan sårande uppträden föranledas. Jag tror det förtjenar
att tagas i öfvervägande att §:n kan för närvide qvarstå endast
derigenom, att temmeligen uppenbara lagbrott tolereras. Men
då den är alldeles onödig, synes mig att den bör så snart som
möjligt borttagas, ty att bestämmelser qvarstå, som icke kunna
tillämpas, främjar ingalunda i allmänhet lagens helgd. Helst
skulle jag derföre önska att lista och 7:de §§:ne alldeles upphäfdes
och citaterna i 3:dje och 6:te §§:na derefter rättades,
men om Lag-Utsk:t skulle finna betänkligt att gå så långt, vill
jag alternativt föreslå, att den magt, som 7:de §:n tillerkänner
domkapitlet, lades i K. M:s egna händer, och domkapitlet ålades
att inkomma med utlåtande i målet. Då följdes öfver hela riket
samma princip och man behöfde icke befara anställande af
rättegångar, som utmärkte religiös förföljelse. 7:de §:n skulle
då ändras till följide lydelse: »För villfarande lärosatsers utspridande,
efter ty i lista §:n sågs, må ej åtal ega rum med mindre
Konungen, efter erhållen underrättelse om saken och dess
sammanhang och domkapitlets hörande, förordnat att åtal anställas
må».
Mot syftningen med § 2 i denna förordn. tror jag icke
att någon grundad anmärkning kan framställas. Jag tror att
hvar och en, af hvad bekännelse han vara må, måste gilla, att
lagen bestraffar försök att genom bedrägliga medel, hotelser eller
löften om timliga fördelar inverka på personers religiösa tro;
men det har blifvit anmärkt, och detta med rätta, att §:n är
så redigerad, att den lätt han kringgås. Sådan den nu är upp
-
Den 22 Joli.
567
ställd, drabbar nemi. straffbestämmelsen endast den, som genom
sädana medel söker förmå någon till affall från den rena evangeliska
läran. Men om man tror på en propaganda, ehuru jag
icke lyckats komma någon sådan på spåren, då inträffar det
att en ledamot af statskyrkan, som först ansluter sig till en sekt
och derefter till en annan, slutligen, efter att hafva tillhört alla
sekter, får fältet öppet för hvarje propagar.ism, utan att man
kan komma åt honom efter denna §. Derföre skulle jag tro,
att §:n borde redigeras så, att den kunde erhålla en något säkrare
tillämpning, hvilket skulle vinnas derigenom att orden
»eller till öfvergifvande af den trosbekännelse han tillhör» inskjötos.
2:dra §:n skulle således lyda: »Söker någon genom bedrägliga
medel, hotelser, eller löften om timliga fördelar förmå annan
till affall från den rena evangeliska läran eller till öfvergifvande
af den trosbekännelse han tillhör; vare förfallen till böter»
etc. Jag tror nemi. att det måste anses lika straffbart, att
genom sådana medel söka förmå en separatist att öfvergifva sin
religiösa tro, som att söka förmå en statskyrkans medlem att
öfvergifva sin.
Slutligen har Hr Henschen väckt förslag till ändring i 1860
års förordn. ang:de främmande trosbekännare och deras religionsutöfning.
I afseende å denna förordning måste jag bekänna, att det
synes mig möta större svårigheter att afhjelpa de brister, den
nu kan hafva. De anmärkningar, som mot denna förordning
blifvit framställda, hafva egentligen riktats mot 14:de §:n. Man
säger nemi. att presterskapet med stöd af denna § skulle kunna
huru länge som helst uppehålla en person, som ville utträda
ur statskyrkan. Men ehuru jag medgifver att ordalagen äro
sväfvande, tror och hoppas jag att, med någon vaksamhet från
offentlighetens sida, sådana missbruk lätt kunna förekommas.
Väl har en person, som velat öfvergå till Katholska läran, hos
Justitie-kanslers-embetet fört klagan deröfver, att han blifvit
allt för länge uppehållen; meri jag får tillika säga att, så snart
vederbörande presterskaps uppmärksamhet derå fästes, klaganden
blef af detsamma förhulpen till sin rätt och vann sin åstundan.
Jag är icke beredd att bedöma om det vore lämpligt att ändra
denna förordning, men möjligen skulle en omredigering af 14:de
§:n komma klagomålen öfver denna förordning att afstadna.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar måtte till Utsk:t
få åtfölja den återremiss af detta Betänk., å hvilken jag hos
Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos.
Gr. Hamilton: Ehuru jag hufvudsakligen blifvit före
kommen
af den siste värde talaren, föranlåtes jag dock att begära
ordet för att göra några erinringar vid Gr. Sparres anförande.
Hr Gr:n yttrade, att han, beträffande 1860 års förordning,
visserligen vore af den åsigt att den vore felaktig, men att nämn
-
568
Den 22 Juli.
da förordning dock skulle vara för ny för att nu underkastas
en omarbetning. Hvad innebär detta i sjelfva verket annat än
ett undanskjutande af frågan? Lagen har icke tillämpats och
kan icke tillämpas utan att stöta. Och likväl vill man bibehålla
deni De med tusentals namn försedda petitioner, som sedan
sista riksdag blifvit till K. M. aflemnade, äfvensom det förhållande,
att redan 2:ne Stånd återremitterat Betänk:t, torde dock
vittna om åsigten i landet.
Beträffande 1858 års konventikel-plakat, är det hufvudsakligen
förbudet mot att sammankomma till gemensam andaktsöfning
å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas, som
förefaller mig orimligt och som måste synnerligen såra den
religiösa känslan.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Stedt, Gustaf: Jag kan icke biträda deras åsigt,
som anse, att förbudet mot konventiklar under tiden för gudstjenst
bör upphäfvas.
Detta skulle endast föranleda till oordningar, ty resultatet
kunde blifva att församlingens kyrka blefve tom och folket begåfve
sig i stället till konventiklarne. Ett sådant förhållande kan
jag icke gilla, utan önskar att förbudet måtte qvarstå.
Gr. Sparre: Sedan jag sist hade ordet, hafva flera an
märkningar
blifvit af Hr von Koch framställda mot omhandlade
författningar. Gr. Hamilton åter har icke ingått i detaljer, utan
blott åberopat sig på Hr von Köchs anförande, och jag vill derföre
till besvarande upptaga sagde anmärkningar i den ordning,
hvari de blifvit framställda.
Hvad då först beträffar klandret mot det i 1858 års förordning
stadgade förbud mot sammankomster under tid, då
gudstjenst pågår, ber jag att få upplysa, att nämnde förbud
icke är absolut, utan att förordningen säger, att »sammankomst
ej utan särskildt tillstånd må ega rum å tid, då allmän gudstjenst
i församlingen förrättas,» hvilket innebär altman kan, om
särskildta omständigheter dertill föranleda, efter anmälan erhålla
tillstånd att hålla sådan sammankomst. Men jag hemställer till
Eder, Mina Hrrl om det är tillbörligt att, så länge vi hafva en
statskyrka, särskilda konventiklar anställas i huset bredvid kyrkan
och församlingen lockas att der, under tid, då allmän gudstjenst
förättas, åhöra en vinkelpredikant. Hr von Koch har
äfven sagt, att, då samme prest predikar i flere kyrkor, det
skulle kunna inträffa, att sådana sammankomster icke finge ega
runi den dagen, emedan gudstjenst hölles i pastoratet under hela
den ljusa tiden. Men förordningen omnämner icke »pastorat»,
utan »församling»; och när gudstjenst hålles i församlingens kyrka
vet hvar och en, emedan detta alltid söndagen förut från predikstolen
kungöres. Det är således endast under de, i vanliga
fall 2:ne timmar, då gudstjenst i församlingen förrättas, som
förbudet tillämpas.
Den 22 Juli.
569
Vidare har Hr von Koch ansett en otydlighet förefinnas
deri, att kyrkorådet eger förbjuda den som ej är prest och uppträder
med andliga föredrag, »som anses leda till söndring i
kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjensten
eller eljest till undergräfvande af religionens helgd», att såsom
lärare vidare inom församlingen uppträda. Och han har föreslagit
att dessa ord skulle utbytas mot orden: föredrag, »som
anses störa samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
» Nu frågar jag, om dessa ordalag äro mer lämpliga än
de i förordmn begagnade.
Mig synes att de innebära, snart sagdt, precist detsamma,
och dessutom torde i en förordning, som har afseende å religiösa
sammankomster, de nu begagnade orden vara bättre än de
hvilkas antagande Hr von Koch förordat.
Sedermera öfvergick den värde talaren till granskning af
1860 års förordning, ang:de ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära. Härvid anmärkte han att lista §:n skulle vara illa redigerad.
Jag erkänner detta, så mycket hellre som det var mot
redaktionen af denna §, jag vid förra riksdagen ifrigt uppträdde.
Det förvånar mig likväl att jag icke kan erinra mig, att den
värde talaren då gjorde gemensam sak med mig, utan lät mig
kämpa ensam mot nästan samtlige talare. Jag är icke nog envis
för att, då min mening en gång blifvit af alla Riks-Stånden
underkänd, vid nästa riksdag uppträda och vilja vräka ikull en
författning. De anmärkningar, jag anser lämpliga, gör jag på
förhand och dröjer icke dermed tilldess författningen jemnt och
nätt hunnit blifva antagen. För öfrigt erkände den värde talaren
att §:n blifvit tillämpad med en moderation, som vållat att
den icke blifvit föremål för klagan; och vid sådant förhållande
finner jag tidpunkten icke vara riktigt väl vald att nu yrka en
förändring i detta fall.
1 fråga om 2:dra §:n föreslog Hr von Koch en redaktionsförändring,
hvarigenom §:n skulle blifva strängare än den nu
är, och det skulle förekominas att affällingen först öfverginge till
en sekt och sedan från denna affölle, för att inträda i en ny
sekt. Så vill likväl icke motionären, och Utskit måtte vara ursägtadt,
om det icke, på grund af ett af Hr Henschen väckt
förslag om utvidgad religionsfrihet, tager sig före att, på yrkande
af Hr von Koch, inskränka den redan beviljade friheten.
Slutligen har Hr von Koch i afseende å 14:de §:n i den
andra förordmn af den 23 Oktober 1860 gjort den anmärkning
att §:n skulle kunna gifva anledning dertill, att själasörjaren
uppehölle den person, som ville utträda ur kyrkan. Han tillägger
dock att han icke vet mer än ett fall, då anledning till
klagan i detta hänseende egt rum, och att, så snart vederbörandes
uppmärksamhet derå fästades, den som ville utträda,
vann sin åstundan. Den värde talaren har föreslagit, att §:n
skulle omredigeras, men på hvad sätt skall den det? Skall ti
-
i
570
Den 22 Juli.
den bestämmas till 8, eller kanske 14 dagar? En sådan preskriptionstid
synes mig icke vara på sin plats, och dessutom
kan själasörjaren, om han begår någon felaktighet, ställas under
åtal.
Sedan jag nu besvarat de framställda anmärkningame, den
ene efter den andra, hemställer jag, om det kan vara skäl att
underkasta de icke mer än ett par år gamla författnme en ny
och fullständig omarbetning.
Jag kan icke finna anledning dertill; utan vidblifver mitt
yrkande om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Cederström, Thure: Svårligen torde kunna förnekas,
att det ämne, som behandlas i Hr Henschens förev:de
motion, är ett af de vigtigaste, som kunna utgöra föremål för
R. Stms behandling. För hvar och en som lefver i ett fritt
samhälle mäste det vara af stor vigt att ega frihet för sin själ
och att få bekänna sin tro enligt samvetet. I alla Europeiska
länder, med undantag af Spanien och vissa delar af Tyskland,
eger man redan fullkomlig religiös frihet. Också hade jag trott,
att, då Hr Henschens motion endast åsyftar att vi i detta hänseende
skulle komma i likställighet med de förhållanden, som
finnas i det med oss förenade Norge, nämnde motion skulle få
en bättre utgång, än den nu erhållit hos Lag-Utsk:t.
Utsk:t har, för att slippa ifrån den obehagliga pröfningen
af denna fråga, på det sätt affärdat motionären, att det säger
att de öfverklagade författningarne blifvit antagna för kort tid sedan
och först efter långvariga och ifriga strider emellan hvarandra
skarpt motsatta meningar. Sannt- är visserligen att de
lagar, hvilkas upphäfvande här blifvit yrkadt, tillkommit efter
allvarliga strider, men dessa strider, som nu fortgått nära ett
30-tal af år, kunna icke afstadna förr än den naturliga rättigheten
att fritt få bekänna sin religion blifvit tillerkänd hvar man.
För en och hvar som oförvilladt vili bedöma frågan, måste vara
klart att staten icke eger annat att fordra än att hvarje dess
medlem skall vara en lugn och laglydig medborgare; men att
staten icke kan och icke bör föreskrifva mig hvad jag bör tänka
och tro. Historiens vittnesbörd ådagalägger att straffbestämmelser
i detta fall icke tjena till något, och just religionstvång
åstadkom reformationen.
Den Heliga Skrift skall vara grunden för min tro, men att
söka binda menniskans öfvertygelse och söka qvarhålla henne
vid en kyrka, på hvilken hon icke tror, hvad är det annat än
skrymteri"? Dessa åsigter blelvo redan af 1809 års män uttalade,
och vid behandlingen af I6:de §:n Regerings-Formen yttrade
en ledamot, att man icke borde införa några band, emedan erfarenheten
visat att alla sådana bestämmelser antingen alstra
fanatiska sekter eller ock vålla skrymteri.
Det måste för hvar och en, som är mån om sitt fäderneslands
ära och anseende, vara förnärmande, att Sverige hos
utländningen anses i detta afseende såsom ett nästan barbariskt
Dea 22 Juli.
571
land. Här är endast begärdt, att man måtte inhibera dessa
för 2 år sedan stiftade författningar, hvilka äro felaktiga. Gr.
Sparre har visserligen sagt, att det icke försports någon klagan
öfver dessa författningar, men så är icke förhållandet, ty ehuru
det icke kommit till åklagaremakten, hafva dock de fall varit
många, då personer, som velat utträda ur församlingen, blifvit
utsatta för trakasserier. Så t. ex. hafva sådana personer, sedan
de länge gått till pastorn i församligen, blifvit hänvisade till
konsistorium och, sedan de der ytterligare blifvit uppehållna,
visade till pastorn tillbaka.
Vidare har mycken klagan försports öfver förbudet mot att
hålla sammankomst å tid, då allmän gudstjenst förrättas. Hvad
ondt kan vara deri att menniskor komma tillsammans och läsa
Guds ord? Vare sig sådan sammankomst eger rum i kyrkan
eller enskildt, gäller dock Hans ord, som sade: hvar 2 eller 3
äro församlade i mitt namn, der är jag midt ibland dem.
Afven om vi antoge Hr Henschens förslag, komme vi icke
så långt, som i flera föga liberala länder, ty det qvarstode likväl,
att man icke finge bekläda civilt embete. Men t. o. m.
i Ryssland, der öfvergång till främmande lära visserligen icke
är omtyckt, får dock embetsman bekänna sig till hvilken lära
som helst. Stor-kanslern Nesselrode bekände icke statens lära,
utan var protestant, och vi hafva här haft Ryska Ministrar af,
snart sagdt, alla trosbekännelser. Då härtill kommer att detta
Betänk, blifvit af Borgare- och Bonde-St:n återremitteradt, hoppas
jag att R. o, Ad., som alltid visat sig gå främst på upplysningens
bana, äfven beviljar en återremiss, på det Hr Henschens
motion måtte inom Lag-Utsk:t vinna den behandling, den
så väl förtjenar.
Hr von Koch: Jag ber att få med några ord besvara
Gr. Sparres sednaste anförande. Hr Gr:n yttrade, att jag i afseende
å 1858 års förordn. skulle hafva förvexlat orden »församling»
och »pastorat.» Möjligt är att jag uttryckt mig mindre tydligt,
men förhållandet är dock sådant som jag påpekat, emedan samme
prest ofta predikar i flera kyrkor och tiden för gudstjensten
i församlingen då varierar. Så är t. ex. i ett pastorat, der jag
eger en egendom, förhållandet det, att i ena kyrkan börjas gudstjensten
kl. 10 och i den andra kl. 1, men dermed alterneras
och då de personer, som bevista sådana sammankomster, vanligen
icke infinna sig vid allmänna gudstjensten och icke taga
kännedom om vid hvad tid gudstjensten börjar, kan konfusion
lätt uppstå. 1 städerna hålles dessutom, såsom bekant, gudstjenst
ofta flera gånger under söndagen i hvar kyrka och å
olika tider i olika kyrkor och derigenom kunna sådana sammankomster
den dagen nästan omöjliggöras. Denna sak är dock
mindre väsendtlig; hufvudsaken är, att jag anser olämpligt att
förbjuda personer, som icke bevista gudstjensten, att få idka andakt
under den tid, då högmessogudstjenst förrättas.
572
Deu 22 Juli.
Vidare har Hr Gr:n ansett den af mig i afseende å sednare
mom:t af 1858 års förordning föreslagna redaktionsförändring
vara otjenlig. Detta kan visserligen vara en småsak, men
jag föreställer mig att de föreslagna ordalagen äro bättre, emedan
de äro desamma, som förekomma i 16:de §:n af Regeringsformen.
Dessutom torde det vara uppenbart att uttrycket »ledande
till söndring i kyrkligt hänseende» kan dragas till nästan
allting, och att de af mig föreslagna ordalag äro mer bestämda.
Hr Gr:n har i afseende å mitt förslag att ändra lista §:ri
af 1860 års förordn. yttrat, att han förgäfves sökt någon af
mig vid föreg:de riksdag mot denna § rigtad anmärkning. Häri
har Hr Gr:n visserligen rätt, men jag har redan förut tillkännagifvit
anledningen vara den, att jag ansåg K. M:s förslag vara
ett steg framåt, och att Borgare- och Bonde-St:n icke skulle
vilja gå längre. Jag hyllar den åsigt, att man, i fråga om detta
slag af reformer, icke bör gå tidsandan i förväg, men bör taga
emot hvad som kan fås, för att en annan gång, då allmänna
tänkesättet sådant medgifver, kunna taga vidare steg i reformerande
riktning.
I afseende å 2:dra §:n i 1860 års förordn. har Hr Grin
med rätta anmärkt, att mitt förslag snarare innebär en inskränkning
än en utvidgning, men det är en inskränkning, hvarigenom
förbjudes använda bedrägeri, hvarigenom lika rätt lemnäs alla,
och sådane inskränkningar älskar jag i lagstiftning.
Hr Grin har deremot icke rätt då han anser att motionen
icke skulle omfatta mitt förslag, ty Hr Henschens förslag till
redaktion af denna § lyder sålunda:
»Den, som genom bedrägliga medel, eller hotelse om timlig
skada, eller löfte om timlig fördel, söker förmå annan, som är
äldre än femton år, antingen till affall från den rena evangeliska
läran eller till öfvergifvande af den religion, i hvilken han
är uppfostrad, eller den trosbekännelse, han enligt lag tillhör,
eller ock till öfvergång från ett kyrkosamfund till ett annat, —
bote högst 300 rdr. Sker verkligt affall eller öfvergång, då må
till fängelse under högst ett år dömas.» Ingenting hindrar således
Lag-Utslct att taga saken i närmare öfvervägande, hvilket
väl torde vara behöflig!, enär Lag-Utsk:ts ordförande icke tyckes
hafva uppfattat innehållet af motionen. Saken synes älven
väl värd att behjerta, ty ingen religiöst sinnad person kan gilla
att man söker genom bedrägeri eller timliga fördelar locka
en person till öfvergång från hvilken religionsbekännelse det
må vara.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Frih. Armfelt: Det må i sanning erkännas vara hårdt för
de personer, som vid förra riksdagen voro ledamöter i LagUtsk:t,
och som då föreslogo stadganden i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad af Hr Henschen nu blifvit yrkadt, att
vid detta tillfälle behöfva uppträda, för att söka motivera, att
det är skäl att bibehålla de stadganden, hvilkas antagande de
Den 22 Juli.
573
då motsatte sig. Sådan har blifvit ordförandens i Lag-Utsk:t
lott; sådan är äfven min. Jag uppbjöd inom Utsk:t alia mina
krafter, för att åstadkomma förändringar i den K. Proposm.
Det lyckades ock, men endast Borgare-St:t ingick på de af Utskrt
^förordade förändringar. Dessa förändringar afsågo just de §§, som
bär blifvit föremål för anmärkningar, nemi. lista oell 7:de §§:na i
förordnm ang:de ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, som träder till eller utsprider villfarande lära, och 14:de
§-n i förordningen om främmande trosbekännare och deras religionsutöfning.
Att det förslag Utsk:t, med afseende på lista
§:n framställt, var mycket liberalt, torde vara nogsamt kändt.
I 7:de §:ri hade Utsk:t föreslagit en bestämmelse, som Hr von
Koch, i anseende till sin ställning, nu icke velat upptaga, att
nemi. Konungens Just.-kansler skulle förordna om åtal; och i
afseende å den 14:de §:n hade Utsk:t, på den grund att, såsom
Hr von Koch yttrat, §:n i sin ntivide lydelse innebär något
obestämdt, föreslagit följande redaktion: »Faller någon af
från den rena evangeliska läran, och anmäler han för sin själasörjare
att han förthy vill ur Svenska kyrkan träda, då skall
han undervisas och förmanas af själasörjaren, som förelägger
honom en månads tid att sig betänka. Framhärdar han ändå
i sin villfarelse, varde, efter anmälan, ytterligare varnad af domkapitlet
eller dess förordnade ombud. Blifver den varning utan
verkan och har han uppnått 21 års ålder, förklarar kapitlet
honom från Svenska kyrkan skiljd.» Bestämmelsen om en månads
betänketid ansågs emellertid då af de 3:ne Stånden vara
obehöflig, och jag har vid sådant förhållande funnit mig böra
underordna min åsigt. Att Borgare-St:t, i följdrigtighet med sitt
beslut vid förra riksdagen, återremitterat Betänkit, kunde jag
förutse, men att Bonde-St:t äfven gjort det, torde, enligt mitt
förmenande, kunna tillskrifvas det att Ståndet måhända blifvit
taget par surprise. Då dessutom icke mer än 2:ne år förflutit
efter författningarnes utfärdande, och några särskildta omständigheter
icke under tiden tillkommit, finner jag icke skäl vara
för handen att i dessa författningar nu vidtaga förändringar.
Beträffande det stadgande i konventikel-lagen, enligt hvilket
särskildta sammankomster å tid, då allmän gudstjenst i församlingen
förrättas, äro förbjudna, hafva redan alla de skäl,
som tala för förbudets bibehållande, blifvit anförda; och, ehuru
jag medgifver att det kan vara svårt för dissenters att, då 2:ne
kyrkor finnas, i hvilka gudstjenst förrättas vid olika tider, hafva
reda på den förbjudna tiden, kan jag dock icke finna annat än
att man, så länge en statskyrka finnes, måste visa den så mycken
aktning att man icke under tid, som blifvit för dess gudstjenst
upplåten, håller särskildta sammankomster.
Hr von Koch har föreslagit, att vissa ord i sednare mom:t
af ofvanberörde 1858 års förordning skulle nlbytas mot det i
vår grundlag förekommande uttrycket »störa samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkomma»; men, oaktadt en sådan öfverensstämmelse
med grundlagen kan vara önskvärd i andra fall,
574
Den 22 Joli.
täger jag mig friheten erinra derom, att, när förslaget till ny
strafflag behandlades, nämnda uttryck, så ofta det förekom,
och särskildt beträffande religionsbrotten, rönte motsägelse från
alla håll, emedan man ansåg det vara så obestämdt, att det nästan
vore bättre att alldeles utesluta en sådan bestämmelse.
Då jag för öfrigt icke tror att det skulle vara gagneligt
att nu vidtaga förändringar i dessa författningar, och riksdagen
är långt framskriden, samt andra ärenden af angelägnare beskaffenhet
vänta på Lag-Utsk:ts behandling, föranlåtes jag att
yrka bifall till (Jtskrts hemställan.
Hr Påhlman, Anders Gustaf: Då en fullkomlig tystnad
hos mig, såsom en kyrkans tjenare, skulle kunna tydas såsom
bevis på likgiltighet för det vigtiga ämnet, har jag ansett mig
böra anhålla om ordet, Men då frågan redan blifvit, särskildt
af Gr. Sparre, belyst, anser jag mig icke behöfva tillägga något,
utan inskränker mig till att förena mig med de värde talare,
som yrka bifall till Betänk:t.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
(Detta anförande, som talaren sjelf lofvat uppsätta, har sedermera
af honom ej blifvit aflemnadt).
Hr Stedt: 1 afseende å förbudet mot konventiklars hållande
under tid, då gudstjenst i församlingen pågår, vill jag
anmärka att jag anser att ett upphäfvande af nämnde förbud
skulle åstadkomma allmän förargelse, ty i så fall vöre ganska
tänkbart att invid församlingens kyrka uppfördes en konventikelkyrka,
och att man finge se denna fullsatt, under det församlingens
kyrka stöde öde. Men huru många dissenters än äro,
är dock deras antal större, som Önska att statskyrkan skall
hållas i helgd.
Då jag dessutom ogillar att man genast efter en lags sanktionerande
yrkar dess upphäfvande, förnyar jag min anhållan
om bifall till Betänk:t.
Gr. Hamilton: Om det verkligen vore så, att de hus,
som uppfördes för konventiklars hållande, blefve fyllda, under
det församlingens kyrka stöde tom, hvad bättre bevis kunde
anföras på behofvet af författningarnes ändrande? Detta skulle
ju ådagalägga att Svenska kyrkans lärare icke så väl skötte
sitt kall, som de andra lärarne. Men jag vet att icke så är,
ty jag har sjelf här i Stockholm sett kyrkorna uppfyllda af andäktiga
åhörare.
Jag tager mig friheten att till R. o. Ad:s behjertande uppläsa
följande ur Hr Henschens reservation: »Orimligheten af
förbudet att hålla sammankomster för andaktsöfningar under
vissa tider, t. ex. »då allmän gudstjenst i församlingen förrättas»,
är för en hvar klar, när man blott besinnar, dels att en sammankomst
den tiden, då allmän gudstjenst i församlingen hålles,
Den 22 Juli.
575
icke straffas, såvida sammankomstens ändamål är, t. ex. kortspel,
dans eller annat nöje, tidningsläsning eller dylikt tillåtet
tidsfördrif, dels ock att icke någon kan tvingas att bevista »allmän
gudstjenst i församlingen.» Att, detta oaktadt, särskild
sammankomst för andaktsöfning, »då allmän gudstjenst i församlingen
förrättas», ej »utan särskildt tillstånd» får hållas, —
är icke blott en inskränkning i medborgares allmänna rättighet
att sammankomma för ändamål, som skada hvarken staten eller
enskilde, utan ock stridande mot det kristliga syftemålet med
särskilda helgedagars inrättande. Om en sammankomst för andaktsöfning,
då allmän gudstjenst i församlingen börjas, antingen
upplöses, så att de sammankomne spatsera ut för att njuta af
naturens skönhet, eller förändras så, att de, som sammankommit
för att läsa Guds ord, börja läsa politiska tidningar i stället
för bibel och psalmbok, så kunna de naturligtvis icke straffas;
men hvarken Guds rike eller Svenska s. k. statskyrkan vinna
på en sådan förändring. Att man, under det allmän gudstjenst
i församlingen hålles, får sysselsätta sig med hvad litteratur och
hvilka sånger som helst, de må vara af den slipprigaste eller
skandalösaste beskaffenhet, men icke med bibel eller andliga sånger,
är revolterande för en hvar, särdeles för den, som värderar
inrättningen af sön- och helgedagar. Att sammankomstens
loflighet skall bero på ett kyrkoråds beslut, är äfven i hög
grad vådligt för den allmänna medborgerliga rättigheten att
sammankomma.»
Mera torde icke behöfva anföras för upphäfvande af detta
förbud, och jag fortfar i mitt yrkande om återremiss.
Frih. Gederström: Jag ber om ursäkt, att jag åter upptager
R. o. Ad:s tid, men jag har ansett mig böra yttra några
ord med anledning af Hr Carlheim-Gyllenskjölds anförande.
Den värde talaren har sagt, att icke någon missbelåtenhet med
dessa författningar skulle finnas hos baptisterna, och att baptisterna,
oaktadt här i riket utgörande ett antal af vid pass 6,000,
dock icke velat upprätta någon särskild församling. Jag tror
mig hafva någon kännedom om de religiösa förhållandena här
i landet, och skall derföre söka ådagalägga huru härmed förhåller
sig
Vid förra riksdagen, då fråga var om antagande af 1860
års förordningar, höllos af en stor del af dem, som arbetat för
religiös frihet, gemensamma öfverläggningar. Dervid yttrades
temligen allmänt, att man borde förkasta förslagen, såsom icke
innebärande något särdeles framåtskridande, utan snarare en
inkränkning eller, såsom en talare då uttryckte sig, »ett försök
att författningsenligt ordna religionstvånget.» Slutligen öfvergick
man dock på den af Hr Henschen uttalade åsigt, att, då
man icke kunde komma längre, man borde taga emot hvad
som erbjöds. Att detta emellertid icke utgjorde ett bevis derpå,
att man gillade författningarne, torde af hvar och en inses.
Hvad särskildt beträffar den omständighet, att baptisterna icke
578
Den 22 Juli.
ingått med begäran att få bilda särskild församling, härrör
detta deraf att de icke velat uppgifva sin trosbekännelse och
församlingsordning.
Hr Gyllenskjöld har vidare sagt, att han med mig instämde
deri att man icke borde stifta lagar, hvarigenom ens
religiösa tro blindes; men det oaktadt har han yrkat bifall till
Betänk:t. Jag kan emellertid icke anse att man, på den grund
att flertalet bekänner sig till statskyrkan, icke skall för minoriteten
göra ett undantag. Förhållandet är nemi., såsom Hr
Gyllenskjöld väl vet, att för dem, som icke hafva någon tro,
utan äro i religiöst hänseende alldeles ljumma, för dem är det
likgiltigt hvilka lagar man har; men för dem, som hafva en
lefvande öfvertygelse, som de måste bekänna, för dem äro alla
tvångslagar af menlig inverkan. Också vittnar erfarenheten att
strafflagar just trycka dem, som hafva en positiv tro, under
det att de, som icke hafva en sådan tro, utan anse allt vara
väl bestäldt dermed att de äro inskrifna i ett kyrkosamfund,
icke drabbas af hvilka som helst lagar, man må stifta.
På grund häraf, och då jag icke kan finna mig öfvertygad
af de utaf motståndarne anförda skäl, anhåller jag fortfarande
om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af Lag-Utsk:ts förev:de Utlåt., framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid
svarades många både ja och nej i blandning, och sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren likaledes utföllo
med många blandade ja och nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Frih. Armfelt begärde votering.
Upplästes och godkändes följande förslag till voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Lag-Ulsk:ts Utlåt. N:o 42, i anledning
af väckt motion om utvidgad religionsfrihet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 20.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 15 och 18 d:s på bordet lagda Utlåt,
N:o 122, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 116.
Första
Den 22 Juli.
577
Första punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då, såsom mig synes,
R. o. Ad:s förut i ämnet fattade beslut har fullgoda skäl för
sig, anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag,
ville vidblifva sitt förra beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på antagande af Utsk:ts ifrågav:de inbjudning, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå och vidblifvande
af det förut i frågan fattade beslutet, hvilken propos. med
ja besvarades.
Hr Nordenfelt: På det att R. o. Ad:s nu fattade beslut
må uppfylla det dermed åsyftade ändamål, hemställer jag att
R. o. Ad. behagade inbjuda Borgare-St:t att sig i detsamma
förena.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
Öfriga punkter i Utlåt:t.
Lades till handlingarne.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
d. 18 d:s bordlagda Utlåt. N:o 5, i ani. af dels gjorda anmärkningar
emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å andra delar af Betänkit N:o 2, ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mern. och Utlåtm:
N:o 130, med förslag till sammanjemkning, eller voter:spropos:r
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga
frågor rörande anslagen under Riks-Statens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te
och 7:de hufvudtitlar;
N:o 131, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de begrafningsoch
öfriga kostnader med anledning af H. M. Enke-Drottning
Desiderias dödliga frånfälle;
N:o 132, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om vilkoren för det till byggande
af en jernväg mellan Köping och Uttersberg anvisade lån;
N:o 133, ang:de fortfarande understöds beviljande för Riksg.-  Kontorets enke- och pupillkassa;
N:o 134, i ani. af väckt motion om inlösen för statens
räkning af det s. k. Köping-Hult-bolagets jernbana;
H. V. 37
578
Den 25 Juli.
N:o 135, i ani. af vackt motion om låneunderstöd till uppförande
af ny kyrka i Åryds socken af Blekinge län;
N:o 136, i ani. af väckt motion om statsbidrag för uppförande
af ett kapell och anskaffande af boställe åt en kapellpredikant
för en del af Augurums församling i Blekinge;
N:o 137, i ani. af väckt motion om låneunderstöd åt Torrskogs
församling för fullbordande af dess kyrkobyggnad; samt
Banko-Utsk:ts Utlåt. N:o 43, i ani. af erhållen återremiss
af åtskilliga punkter i Betänk:t N:o 35, ang:de låne- och kreditivrörelsen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 25 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 22 dennes.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Stats-Utskrt efter N:o 1033 Hr Hammarhjelm, Carl, 2:ne suppleanter
i samma [Jtsk. efter N:o 392 Frih. Peijron, Gustaf
Oscar, och N:o 213 Frih. Armfelt, Magnus, samt ytterligare 4
suppleanter derstädes; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot
N:o 1708 Hr von Walden, fullm. Hr Blomstedt, Carl Reinhold;
samt till
Suppleanter
N:o 2292. Hr af Edholm, Erik Wilhelm;
» 983. » Cronacker, fullm. Hr Nordenfelt, Leonard Magnus;
» 2309. » af Dalström, Jakob Gustaf;
Den 25 Jall.
578
N:o 780. Hr Klingenstjerna. Erik Gustaf;
» 1092. » Leijonmark, Evald Gustaf;
» 2259. » af Wåhlberg, Göran Didrik.
Qppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utsk:t efter N:o 49 Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr.
Hamilton, Malcolm Walter, samt 1 suppleant derstädes efter N:o
183 Frih. D’Albedyhl, Gustaf; och befunnos hafva blifvit utsedde
till
Ledamot
N:o 2114 Hr Nordensvan, Otto; samt till
Suppleant
N:o 2255 Hr af Pontin, David Fredrik Constans.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 1846 A. Hr Fock, fullm.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
N:o 88 Gr. von Seth, fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Riddarh.-Utsk:t efter N:o 2227 Hr Dorchimont, Carl Johan
Ferdinand; och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1878 Hr Malmerfelt, fullm. Hr Belfrage, Johan Gustaf
Wilhelm.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus; Härmed får jag
vördsamt afsäga mig förtroendet att vara suppleant i StatsUtsk:t.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel: Hos R. o. Ad. får
jag vördsamt anhålla att få afsäga mig befattningarne att vara
Elektor och ledamot i förstärkt Bevilln.-Utsk., men ändock varda
vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till Frih. Leijonhufvuds
anhållan lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm,
dels Ståndets Hrr Bänkman att utse en Elektor efter Frih.
Leijonhufvud, dels Hrr Elektorer att välja två Suppleanter i
Stats-Utsk:t efter Hrr Nordenfelt och Blomstedt, hvilken sistnämnde
varit Suppleant i samma (Jtsk. och blifvit till ordinarie
580
Ben 25 Juli.
ledamot utsedd, samt en Suppleant i Riddarh.-Utsk:t efter Hr
Belfrage, Johan Gustaf, som jemväl blifvit ifrån suppleant-befattning
i sistnämnde Utsk. kallad till ordinarie ledamot derstädes.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.-Utsk:t
inkomne förslag till B. St:rs underd. skrifvelser till K. M.,
nemligen:
N:o 97, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de förändrade
föreskrifter i fråga om sättet för utarrendering af kronans
egendomar;
N:o 98, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de förändring
och tillbyggnad af kronans egendom N:o 4 å Riddarholmen, för
inrymmande derstädes af Riks-arkivets samlingar m. m.;
N:o 99, ang:de Sala silfververks återgång till statens disposition;
N:o
100, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping;
N:o 101, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af kronan tillhörig mark för anläggning af
strandgata utefter Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof;
■
N:o 102, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af en del utaf lägenheten Stallmästaregården
för anläggande af en lastbrygga vid Brunnsviken;
N:o 103, ang:de kostnadsfri upplåtelse för den tillämnade
jernvägen emellan södra stambanan och Landskrona af viss del
utaf kronans omkring nämnde stad befintliga fästningsverk;
N:o 104, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
af mark till utvidgning af Upsala centralhospitals område;
N:o 105, ang:de beviljadt anslag till fortsättning af reparationen
å Linköpings domkyrka;
N:o 106, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de försäljning
till skatte af de s. k. Halländska kyrkohemmanen;
N:o 107, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från_ häradshöfdingebostället Hvetlanda Thomas-och Kullagården
i Ostra Härad af Jönköpings län;
N:o 108, i ani. af Ii. M:s Nåd. Propos. i fråga om nedsättning
,i räntan för åtskilliga skogslotter å kronoparken Rella
Tall på Öland;
N:o 109, i ani. af väckt fråga om närmare bestämmelser
i afseende å sättet för erhållande af skatterätt å krononybyggen;
N:o 110, ang:de frånträdande af kronans rätt till återlösen
af de s. k. Trippiska hemmanen i Halland;
N:o lil, ang:de beviljadt stats-anslag till uppförande af en
ny byggnad för Svenska slöjdföreningens skola i hufvudstaden;
N:o 112, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om tillägg uti 15:de
§:n af K. Kungörelsen den 13 November 1860 ang:de den allmänna
beväringen;
Den 25 Juli.
581
N:o 113, i ani. af beslutadt upphörande af riksbankens
fastighets-lånerörelse;
N:o 114, i ani. af framställda förslag ang:de bestämmande
af viss tid för doms afkunnande i rådstufvurätt; samt
N:o 115, ang:de dels åtgärder för tillvägabringande af ett
för de tre Skandinaviska rikena gemensamt mått-, vigt- och
myntsystem, dels ock sammanfattande i en enda förordning af
alla nu gällande stadganden om mått och vigter samt deras
justering och arfvodet härför.
Företogs val af en Bänkman inom l9:de Bänkm:s-afd:n
efter N:o 1794 Hr von Hofsten, Bengt Johan; och befanns,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1798 Hr Bruncrona, fullm. Hr Törnebladh, Ivar.
Företogs val af 21 ledamöter och 9 suppleanter i förstärkta
Stats-Utsk:t, och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie ledamöter:
Stackelberg, fullm. Hr Bogeman, Joh. Ludv.,
med 107 röster,
af Ugglas, Carl Ludv., med 88 röster,
Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilh., med
88 röster,
Frih. Gyllengranat, fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel, med 89 röster,
» v. Kraemer, Robert, med 88 röster,
Hr Lilliehöök, Johan, med 107 röster,
» Möllersvärd, J. H., med 75 röster,
» Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, G. A., med 107
röster,
» Tigerhjelm, fullm. Gr. Lagerberg, C. S. A., med
107 röster,
» Rehnberg, C. G., med 88 röster,
» Rudebeck, E. U., med 88 röster,
» Lagercrantz, C. G., med 88 röster,
» v. Schantz, M. G., med 75 röster,
» v. Ehrenheim, P. J., med 107 röster,
» Silfverstolpe, I). L., med 104 röster,
» Clementcoff, fullm. Gr. Lewenhaupt, C. M, C.,
med 107 röster,
» v. Kraemer, A. R., med 88 röster,
» Nordenfalk, Carl, med 88 röster,
» Gripensvärd, J. O., med 107 röster,
» Fåhraeus, J. F., med 107 röster,
» Ros, E., med 107 röster;
N:o
100. (
»
105.
»
178.
»
226. 1
»
389.
»
1. I
»
645.
»
661.
817.
»
839.
»
872.
1011.
»)
1255.
»
1749. B.
X)
1939.
»
1956.
»
1959.
n
2063.
»
2183.
2325.
»
2331.
582
Den 25 Juli.
Suppleanter:
N:o 327. Frih. af Wetterstedt, fullm. Frih. Manderström, C.
A., med 75 röster,
» 2S27. Hr Huss, Magnus, med 75 röster,
» 223. Frih. Nolcken, fullm. Gr. von Rosen, R., med 74
röster,
» 213. » Armfelt, Magnus, med 74 röster,
» 167. Hr Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, C. G., med 74
röster,
» 255. Frih. Falkenberg, fullm. Hr Björnstjerna, C. M.,
med 73 röster,
» 1210. Hr Reutersvärd, P., med 57 röster,
» 2231. » af Burén, D. P., med 56 röster,
» 2308. » af Ström, G. F., med 55 röster;
sedan särskilda lottningar blifvit anställde dels emellan dem,
som erhållit 75 röster, för att afgöra hvilka skulle blifva ordinarie
ledamöter och i hvilken ordning de öfriga borde såsom
suppleanter inträda, och dels emellan dem, som erhållit 74 röster,
till bestämmande af den ordning, hvari de skulle såsom
suppleanter ingå.
Anmäldes och bordlädes Bevilln -Utsk:ts Mern. och Utlåt:n:
N:o 13, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
tullbevillningen samt af återreinisser uti vissa delar af Bevilln.-  Utsk:ts derom aflåtna Betänk. N:o 8;
N:o 14, i ani. af återremiss i vissa delar af Betänk:t N:o
9, ang:de allmänna bevillningen; och
N:o 15, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
stämpelpappersafgiften.
Hr Nordenfalk, Carl: Härmed täger jag mig friheten
föreslå, att Bevilln.-, Lag- samt fikon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5
måtte uppföras sist å föredragningslistan för nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr Nordenfalk hade föreslagit,
att Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
fikon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 5 skulle uppföras i sista rummet å föredragningslistan
för nästa plenum, samt hemställde huruvida
R. o. Ad. behagade till detta förslag lemna bifall.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel
-
Den 27 Juli.
581
Måndagen den 27 Juli 1863.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 22 sist). April.
Upplästes ett af Gr. Lagerberg, Gustaf Fredrik Otto,
inlemnadt mern. af följ:de lydelse:
Härmed får jag, med anledning af en resa på grund af
läkarebetyg, ödmjukast afsäga mig att vara bänkman, äfvensom
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, under vördsam anhållan
att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels Ståndets Hrr ledamöter
inom 16:de bänkm.-afd:n att i början af nästa plenum välja
en bänkman efter Gr. Lagerberg, och dels Hrr elektorer att utse
en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter densamme.
Företog R. o. Ad. val af tio deputerade till öfvervarande
af invigningen utaf Borås-Herrljunga-banan; och befunnos, efter
välfÖrrättingens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 108. Gr. Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt, E. W., med 28
röster,
» 211. Frih. Cederström, C. H., med 28 röster,
» 255. » Falkenberg, fullm. Hr Björnstjerna, O. M., med
28 röster,
» 167. Hr Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, C. G., med
27 röster,
» 325. » Appelbom, fullm. Hr von Francken, G. W., med
29 röster,
» 559. » Pereswetoff-Morath, fullm. Gr. Piper, C. E., med
28 röster,
» 661. » Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, G. A., med 28
röster,
» 1016. » Planting-Berglod, fullm. Hr Hjerta, C. G., med
27 röster,
» 1039. » Stjernhoff, fullm. Hr von Knorring, O., med 29
röster,
» 2325. » Fåhraus, J. F., med 26 röster.
584 Den 27 Juli;
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet.
Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde Mern. N:o 130, med förslag
till sammanjemkning eller voter:s-propos:r i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor rörande anslagen
under riksstatens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de hudvudtitlar.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 131, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de begrafnings-
och öfriga kostnader med anledning af H. M. EnkeDrottning
Desiderias dödliga frånfälle.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Mern. N:o 132, med förslag till voter:s-propos. i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om vilkoren för det till byggande
af en jernväg mellan Köping och Uttersberg anvisade
lån, lades Utsk:ts i första punkten afgifna yttrande till handlingarne,
och gokändes den i sednare punkten föreslagna voter:sproposm.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Mern. N:o 133, ang:de fortfarande understöds beviljande för
Riksgäldskontorets enke- och pupill-kassa.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts d. 22 dennes bordlagde Utlåt. N:o 134., i ani.
af väckt motion om inlösen för statens räkning af det s. k. Köping-Hult-bolagets
jernbana.
Föredrogös och biföllos Stats-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Utlåtrn:
N:o 135, i ani. af väckt motion om låneunderstöd till uppförande
af ny kyrka i Åryds socken af Blekinge län;
N:o 13(5, i ani. af väckt motion om statsbidrag för uppförande
af ett kapell och anskaffande af boställe åt en kapellpredikant
för en del af Augerums församling i Blekinge; samt
N;o 137, i ani. af väckt motion om låneunderstöd åt Torrskogs
församling för fullbordande af dess kyrkobyggnad.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts den
22 dennes bordlagde Utlåt. N:o 43, i ani. af erhållen återremiss
af åtskilliga punkter i Betänk:t N:o 35, ang:de låne- och kreditiv-rörelsen.
Den 29 Juli.
585
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.-Utsk:ts d. 25 dennes bordiagde Mern. och Utlåtin:
N:o 13, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
tullbevillningen samt af återremisser uti vissa delar af Bevilln.-  Utsk:ts derom aflåtna Betänk. N:o 8;
N:o 14, i ani. af återremiss i vissa delar af Betänk:t N:o
9, ang:de allmänna bevillningen; samt
N:o 15, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
stämpel-pappers-afgiften.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 29 Juli 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för d. 27 dennes samt p!eni-prot:t
för den 25 sistl. April.
Företogs val af en bänkman inom 16:de bänkm:s-afd:n efter
N:o 1187, Hr Hay, fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf Fredrik; och
befanns, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1468. Hr Stedt, Gustaf, med tre röster.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 22 och 27 dennes på bordet lagda Mern. N:o 130,
med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor rörande anslagen
under riksstatens 2:dra, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de hufvudtilar.
586
Den 29 Juli.
l:sta och 2:dra punkterna.
De föreslagna voter:s-propos:na godkändes.
3:dje punkten.
Lades till handlingarne.
4:de punkten.
Gr. Gronstedt, Fredrik: Jag anhåller att få i minnet
återföra på hvad sätt detta mål förut blifvit behandladt.
Vid förra riksdagen beviljade R. St:r Häradshöfding Sandels
ett räntefritt lån af 7,000 rdr, för att dermed fullborda
den å hans boställe behöflige byggnad. Detta beslut tillkom på
grund af K. M:s framställning och sedan Statskontoret haft tillfälle
att yttra sig i ämnet. Anledningen till förberörda nådiga
framställning var att Sandels på sitt boställe nedlagt högst betydlig
kostnad och befanns urståndsatt att anskaffa de för arbetets
fullbordande nödige medel. Stats-Utsk:t, som ansåg att
bostället skyndsamt borde iordningsställas, tillstyrkte lånets
beviljande, och R. St:r biföllo denna tillstyrkan. Emellertid och
innan medlen blifvit af Sandels uppburna, dog Sandels. Vid
denna riksdag har en motionär hemställt, att Sandels’ efterträdare,
Häradshöfding Poppius, måtte få rättighet att lyfta medlen
under samma vilkor, som blifvit för Sandels faststälda. Nuvarande
Stats-Utsk. har afstyrkt denna motion, emedan sådana
bevekande omstädigheter för Poppius, som för Sandels, icke
voro för handen. Vid frågans härefter följ:de behandling inom
Stånden hafva Preste- och Bonde-St:n bifallit Utsk:ts afstyrkande
Betänk.; hvaremot Borgare-St. förklarat Poppius berättigad att
lyfta lånet, samt R. o. Ad. återremitterat frågan. Nu har Utsk:t
vidblifvit sin förut yttrade åsigt och hemställt att R. o. Ad.
måtte i denna Iråga fatta beslut.
En ledamot af Ståndet, som efter mig anmält sig, har inlemnat
ytterligare till frågan hörande handlingar; men vid granskning
deraf hafva de icke funnits innehålla något hvarken nytt
eller af hufvudsaklig vigt för frågans afgörande.
Förhållandet i afseende på Sandels och Poppius är också
verkligen ganska olika. Sandels har nemi. på bostället nedlagt
15,000 rdr, utom kostnaden för ett bostället öfvergånget laga
skifte; och mägtade derefter, — och sedan det ..blifvit honom
ålagdt att bygga för ytterligare omkring 9,700 rdr, — icke att
sätta bostället i laga skick. Då Utsk:t under sådana omständigheter
ansåg det ligga uti statens eget intresse, tillstyrkte
Utsk:t att lånet måtte till honom utgå. Poppius har visserligen
å bostället nedlagt mellan 8 och 9,000 rdr; men någon fara
att bostället numera icke blifver bebyggdt lärer icke vara för
handen; och statens mellankomst är således icke vidare af nöden.
På dessa skäl anser jag motionärens framställning icke
böra förtjena afseende.
Den 29 Juli.
587
Frih. Armfelt, Magnus: Om det tillförene varit rätt
att bevilja det ifrågav:de understödet åt den förre innehafvaren
af bostället, kan jag icke finna något skäl, hvarföre det icke
också nu skulle vara rätt, att, — då den nuv:de innehafvaren
fått bostället på samma sätt som dess företrädare och äfven
erhåller sin andel i skiftningskostnaden, — också han skulle få
åtnjuta samma förmån som företrädaren.
Gn särskild fråga är, huruvida det är rätt att gifva sådana
gratifikationer, emedan det möjligen kan anses vara boställsinnehafvarens
skyldighet att underhålla sitt boställe; men om
det har varit rätt i afseende på den ene, måste det äfven anses
vara rätt i afseende å den andre.
Pä sätt den sista talaren påpekat, har visserligen Härads
höfdingen
Sandels måst vikännas en dryg skifteskostnad; men
då likväl Häradshöfdingen Poppins utgjort samma kostnad för
tio år, torde i detta fall någon egentlig skilnad emellan honom
och hans företrädare icke förefinnas.
Då R. St:r velat förekomma den förre innehafvarens ekonomiska
obestånd, måtte R. St:r väl äfven vidhålla samma åsigt
med afseende å efterträdaren.
Vid detta förhållande och då en del af de i afseende å
Poppii byggnadskostnader gjorda uppgifter hittills varit obestyrkte,
men hvad i detta fall brustit numera blifvit kompletteradt, anhåller
jag om bifall till motionen.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag vill icke inlåta mig uti
några betraktelser, huruvida det vid en föregående riksdag varit
riktigt att bevilja detta lån; men, om Sandels hade lefvat
endast så länge, att han fått uppbära detta samma lån, så hade
hans efterträdare med ^’n:del årligen fått återbetala detsamma.
Vid sådant förhållande synes all billighet förefinnas att efterträdaren
också kommer i åtnjutande af den förmån, som
blifvit beviljad, icke Sandels personligen, utan innehafvaren af
bostället.
Då derjemte Poppius ådagalagt att han å bostället nedlagt
icke mindre än 8,000 rdr, vill mig synas att hans anspråk om
utbekommande af lånet icke äro oberättigade.
Jag instämmer således i Frih. Armfelts yrkande.
Frih. Armfelt: Jemte det jag frambär min tacksägelse
till den siste talaren för det understöd lian lemnat min framställning,
anhåller jag att få närmare formulera mitt förslag till
beslut i denna fråga.
Jag hemställer således alt R. o. Ad., i likhet med hvad
Rorgare-St. i denna fråga beslutat, måtte förklara Häradshöfdingen
Poppins berättigad att lyfta det ifrågav:de lånet på de
vilkor, som vid lånets beviljande blifvit af Rikets sednast församlade
Ständer föreslagne.
S88
Den 29 Juli.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts i 22:dra punkten af Utlåtit N:o 39 gjorda hemställan,
dels ock att R. o. Ad., med afslag å samma hemställan, skulle
för sin del förklara Häradshöfdingen Carl Daniel Poppius berättigad
till lyftning af ifrågavide lånesumma, på de vilkor, som vid
lånets beviljande blifvit af Rikets sednast församlade Ständer
föreskrifne; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till Utsk:ts förberörde hemställan, hvartill svarades mänga
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på afslag derå
och fattande af det ofvanomförmälda beslutet, då svaren utföllo
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
5:te—10:de punkterna.
Voter:s-propos:na godkändes.
ll:te punkten.
Lades till handlingarne.
12:te—13:de punkterna.
Voter:s-propos:na godkändes.
14:de punkten.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Frågan om denna
voter:s-propos:s enlighet med Grundlagen har utgjort föremål
för öfverläggning i talmanskonferensen; och den har ansett
samma voter:s-propos. icke hafva blifvit i vederbiirlig ordning
uppställd.
Utsk:t hade föreslagit, att R. St:r måtte, i fråga om anslaget
till exercis med flottans bemanning, på det sätt bifalla K.
M:s Nåd. Propos. om förhöjning derutinnan, att berörde anslag,
360.000 rdr, måtte ökas med 120,000 rdr årligen, eller till
480.000 rdr, samt att af anslagssumman 110,000 rdr måtte
afsättas för det inre sjöförsvarets behof. Denna hemställan bifölls
i sin helhet af Borgare- och Bonde-St:n. R. o. Ad. åter biföll
väl anslagssumman; men beslöt derjemte, att beloppet skulle
odeladt ställas till K. M:s disposition. Afven Preste-St. har lemnat
sitt bifall till Utskits förevide hemställan, så vidt beloppet
angår, med det tillägg, att det skulle »användas på sätt K. M.
finner lämpligast för både det inre och yttre sjöförsvarets behof.»
Nu har Utsk:t uppställt sitt förslag lill voter.s-propos. på
det sätt, att ja-propos:n skulle, såsom rigtigt var, blifva i enlighet
med Utskits förutnämnde förslag; men deremot nej-propos:n
innehålla hvarken R. o. Adis eller Preste-Stis beslut, utan en
af samma beslut gjord omskrifning, medelst hvilken Utskit i
voteris-proposin infogat en mening, som icke i ordalagen öfver
-
Den 29 Juli.
589
ensstämmer med hvad något af dessa två Stånd hvar för sig
beslutat.
Utskrt har nemi. uppställt sitt förslag till nej-propos. på
följande sätt: »Vinner nej, hafva R. St:r beslutat att berörde
anslag, 360,000 rdr, skall ökas med 120,000 rdr årligen, eller
till 480,000 rdr, att användas på sätt R. M. finnér lämpligast.»
Detta förslag till nej-propos. öfverensstämmer således hvarken
med R. o. Ad:s eller Preste-St:s beslut. Om Utskrt gjort en inbjudning
till nämnde Stånd att förena sig uti nyss omförmälte
ordalag för detta anslags beviljande, så hade en möjlighet varit
att de båda ifrågav:de Stånden godkänt den mening, som nu är
af Utskrt föreslagen; men en sådan åtgärd har icke af Utskrt
blifvit vidtagen.
I följd häraf och uti enlighet med hvad i talmanskonferensen
blifvit beslutadt, får jag hemställa, att R. o. Ad. måtte återremittera
denna voterrs-propos. till Stats-Utskrt.
Gr. Gronstedt: Det är visserligen en sanning att R. o.
Adrs och Preste-Strs beslut icke till ordalagen äro desamma; men
de äro det dock till meningen och innehållet.
I Stats-Utskrs plenum yttrades icke några olika meningar
i afseende å denna voterrs-propos.; utan blef afdelningens förslag
utan diskussion antaget. 1 afdelningen åter ansåg man, att R.
o. Adrs och Preste-St:s ifrågavrde beslut verkligen voro i sak
så lika att man icke fann af nöden att öka voterrs-proposrnas
antal genom uppställning af ännu en voterrs-propos., för att sålunda
bestämma, hvilketdera, antingen R. o. Adrs eller PresteStrs
beslut, skulle blifva kontra-propos.
Nej-propos:n är således verkligen uppställd i enlighet med
Preste-Strs beslut, ehuru, — jag medgifver det, — orden »för
både det inre och yttre sjöförsvaret» äro uteslutne. Men sjelfva
anslagets rubrik »till exercis af flottans bemanning» angifver ju
i sjelva verket det ändamål, hvartill anslaget bör användas, och
denna omfattande rubrik antyder ingen inskränkning i användandet
— vare sig till det yttre eller inre sjöförsvaret. Dessa
ord kunde derföre gerna uteslutas.
A afdelningen trodde man, att R. o. Ad. lättare borde besluta
sig att ingå på Preste-Strs beslut, än Preste-St. på R. o. Adrs.
Detta utgjorde ock en anledning, hvarför Preste-Strs beslut lades
till grund för formuleringen. Nu har också Preste-St., oaktadt
dess beslut blef sålunda stympadt, icke desto mindre redan antagit
denna voterrs-propos.
Då jag är förvissad om att de båda öfriga Stånden, hvilka
redan beslutat i enlighet med ja-propos:n, icke skola så noga
kalfatra nej-proposrn, anhåller jag om bifall.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Vådan utaf att på origtigt sätt
uppställa en voterrs-propos. ligger just deri, att tre Stånd kunna
genom sitt godkännande af en felaktig propos. helt och hållet
undertrycka det fjerde Ståndets mening. Om, på sätt Gr. Gron
-
300
Den 29 Joli.
stedt tillkännagifvit, Preste-St. redan bifallit den ifrågav:de votersproposm
och äfven de andra Stånden godkänna densamma, så
har den af tre Stånd blifvit antagen. Derigenom har ock R.
o. Ad:s förutvarande beslut helt och hållet blifvit undertryckt.
Jag känner icke huruvida denna fråga förevarit hos de öfriga
Stånden; men anser att Utsk:t i detta fall ovilkorligen bort föreslå
dubbla voteringar, nemi. först om kontra-proposm emellan
Adelns och Preste-St:s beslut, och sedan i hufvudsaken.
Jag anhåller således fortfarande om propos. å återremiss.
Gr. Cronstedt: För att icke förlänga diskussionen och
då jag är öfvertygad om att de öfriga Riks-Stånden komma
att besluta i enlighet med Utsk:ts förslag, afstår jag från mitt
förra yrkande på bifall och vill icke emotsätta mig Gr. Sparres
begäran om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts förslag till voter:s-propos. återremitteradt.
I5:te punkten.
Voter.s-proposm godkändes.
16:de punkten.
Lades till handlingarne.
17:de punkten.
Voter.s-proposm godkändes.
18:de, I9:de och 20:de punkterna.
Lades till handlingarne.
21:sta punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
22:dra, 23:dje, 24:de och 25:te punkterna.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 22 och 27
dennes bordlagde Utlåt. N:o 134, i ani. af väckt motion om
inlösen för statens räkning af det s. k. Köping-Hult-bolagets
jernbana.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.
-Utsk:ts den 25 och 27 dennes bordlagde Mern. N:o 13,
i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang. tullbevillningen
Den 29 Joli.
samt af återremisser uti vissa delar af Bevilln.-Utsk:ts derom
aflAtna Betänk. N:o 8.
Införseltariflen:
Utsk:ts å sid. 2 till Borgare-St. gjorda inbjudning om frånträdande
af dess beslut rörande tullfrihet vid införsel af åtskilliga
artiklar.
Lades till handlingarne.
Voter:s-propos:ne N:ris t—37.
Godkändes.
Utsk:ts yttrande ang:de frukter och bär samt grönsaker.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt Bonde-St. aflåtna inbjudning rörande
artikeln fläsk (sid. 13), samt voter:s-propos:ne N:ris 38
och 39.
Hr Fåhra;us, Johan Fredrik: R. o. Ad:s i denna fråga
fattade beslut har visserligen utfallit i strid mot min uttalade
mening; men då detta beslut, efter föregången öfverläggning,
fattades genom formlig omröstning, hemställer jag, att R. o. Ad.
nu måtte vidblifva detsamma och endast godkänna de föreslagna
voter:s-propos:na.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och godkände
de föreslagna voter:s-propos:na.
Voter:s-propos:na N:ris 40—43.
Godkändes.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt Bonde-St:t gjorda inbjudning angående
artikeln Smör, samt voter:s-propos:n N:o 44.
Hr Fåhraeus: 1 denna fråga förekomma enahanda förhållanden
som jag nyss anförde med afseende å artikeln fläsk.
Jag föreslår således, att R. o. Ad. äfven här måtte, med vidblifvande
af beslutet, godkänna förslaget till voter:s-propos.
Efter härmad slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt Bonde-St:t gjorda inbjudning
ang:de artikeln Spanmål.
592
Den 29 Joli.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Mig synes att ifrågav:de
inbjudning förtjenar allt afseende.
För att undvika vidlyftighet, vill jag icke nu afhandla frågan
om möjligheten för vår spanmål att i pris uthärda en täflan
med den utländska.
Genom det Finans-komiténs betänk., som numera blifvit
tillgängligt för R. St:r, lära äfven de i detta fall mest klentrogna
erhålla sina farhågor skingrade.
En särskild omständighet, hvarom man vid frågans förutgående
behandling icke kunde ega någon kännedom, anser jag
i närv:de stund vara af alltför mycken vigt att icke böra påpekas,
den nemi., att årets skörd efter all sannolikhet blir särdeles
rik och att det sålunda skulle vara så mycket olämpligare
att för år 1864 införa några strängare tullbestämmelser för
spanmål.
Af mina motståndare väntar jag mig det inkast, att följdriktighet
är af den vigt, att allt annat derför måste gifva vika,
samt att, då R. o. Ad. genom votering redan fattat beslut i
ämnet, det dervid bör förblifva.
Min öfvertygelse är, att majoritetens åsigt vid den förra
voteringen gjorde sig gällande egentligen derigenom, att artikeln
»ladugårdsprodukter» då var sammanförd i samma punkt med
artikeln »spanmål», äfvensom att det verkligen var nämnde majoritets
mening, att tull skulle åsättas ladugårdsprodukter, men
ingalunda att spanmålen skulle blifva med en sådan tull belagd.
Jag hemtar stöd för denna min åsigt utaf den ringa majoritet,
som i denna fråga gjorde sig gällande, och är förvissad att, om
spanmålen, ensam för sig, blifvit behandlad, utgången skulle
hafva blifvit en annan.
Vid sådant förhållande anser jag icke att R. o. Ad. för den
mycket omordade följdriktighetens skull behöfver vidhålla sitt
förut i ämnet fattade beslut.
Huruledes sammanförande af olika artiklar uti en och samma
punkt kan ega en väsendtlig inverkan på de gemensamt
behandlade frågornas afgörande, ådagalägges af förhållandet med
artikeln kött, hvilken fanns intagen i den af Bonde-St:t uppställda
voter:s-propos., och äfvenledes uti nämnde Stånd fick tull sig
åsatt. Detta blef deremot icke händelsen hos R. o. Ad.; och
på samma sätt hade ock säkerligen spanmålen blifvit tullfri, om
derom särskildt voterats.
Jag anhåller om bifall till inbjudningen.
Gr. af Ugglas. Ludvig: Lika varmt, som den förre talaren,
önskar äfven jag att spanmålen måtte ifrån tull befrias;
men sedan en så lång diskussion i ämnet förevarit samt R. o.
Ad. derefter, medelst votering, fattat sitt beslut, kan jag för
min del icke biträda det förslag, som nu blifvit framstäldt till
ändring af samma beslut.
Det är visserligen en sanning, att ett eller annat af hvad
den förre talaren andragit, kan supponeras. Hvad som deraf
med
Den 29 Juli.
593
med bestämdhet kan antagas, vill jag lemna derhän; men säkert
är att konjunkturer, som för en eller annan tid förefinnas, icke
böra läggas till grund för någon ändring af ett Stånds beslut.
Jag anhåller således att R. o. Ad. nu måtte afslå inbjudningen
och stå fast vid sitt förut fattade beslut; men på samma
gång uttalar jag äfven den önskan, att hvar och en af Ståndets
ledamöter i Bevilln.-Utsk:t måtte rösta för afskaffande af samma
tull. Det skulle vara mig i högsta grad okärt, om R. o. Ad.
gjorde sig skyldigt till den förebråelsen, att vid olika tillfällen
uti samma sak fatta motsatta beslut.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: På samma gång
som jag tackar den siste talaren för hans ridderliga tänkesätt
att vidhålla ett förut fattadt beslut, ehuru det strider emot hans
egen åsigt, vill jag till besvarande upptaga några uppgifter af
Hr von Kraemer, som trott sig kunna bedöma hvad den ifrågav:de
majoritetens innersta tankar gingo ut på, då samma majoritet
afgaf sina voter:s-sedlar i frågan. Sistnämnde talare har
nemi. velat insinuera, att denna majoritets afsigt varit en hel
annan än den, som innefattas uti beslutet. Att granska andras
motiver och skälen för deras vota, det är en sak, som endast
en domare är i tillfälle till; och denne domare är icke Hr von
Kraemer.
Att ifrågav:de beslut tillkommit derigenom, att olika artiklar
blifvit i en punkt sammanförda, är icke heller riktigt; ty
många med mig hysa verkligen den öfvertygelsen, att tull å
spanmål är så mycket mera nödvändig, som i annat fall odlingen
af isynnerhet de ädlare sädesslagen kommer att här i landet
gå allt för mycket tillbaka.
Den argumentering, som Hr von Kraemer grundat på innevarande
års lyckliga konjunkturer, tror jag vara allt för tidigt
framställd; ty de 3:ne sista dagarnes solsken lära icke kunna
dertill tillräckligt berättiga; hvaremot froster och andra missgynnande
förhållanden ännu ligga inom en icke osannolik möjlighets
område.
Hufvudsaken är dock att R. o. Ad., efter grundlig diskussion
och votering, fattat beslut i ämnet; och med stöd af hvad
en föreg-.de talare andragit i afseende på nödvändigheten för
Ståndet att vidblifva sitt en gång i frågan fattade beslut, anhåller
jag om afslag å inbjudningen.
Gr. Hamilton, Gustaf: Riktigheten eller oriktigheten af
att antaga inbjudningar har här ofta blifvit diskuterad. I allmänhet
anser man att inbjudningar icke böra antagas; men
delta gäller egentligen sådana inbjudningar, som komma ifrån
något af de öfriga Stånden. De inbjudningar åter, som ankomma
ifrån Utsk., torde dock förtjena mera afseende.
Hvad som särskildt i detta fall bör lända dertill att inbjudningen
tages uti särskildt öfvervägande, är, alt R. o. Ad.
icke fattat något särskildt beslut i afseende å artikeln spanmål.
H. V. 38
594
Den 29 Juli.
Att bedöma andra personers motiver är visserligen icke i
allmänhet lätt; men i detta fall bör man dock kunna fatta, att
många personer röstat på spanmålstullen derför att de önskat
tull på ladugårdsprodukter.
Huruvida det, i följd af ett sådant sammanlänkadt förhållande,
kan vara skäl att frångå en tullfrihet, som under långliga
tider varit gällande i afseende å spanmål, lemnar jag derhän.
Jag röstar för bifall till den nu gjorda inbjudningen.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Lika varmt som den förre talaren,
har äfven jag intresserat mig derför, att R. o. Ad. icke
skulle frångå de åsigter, hvilka tillförene i dessa ämnen blifvit
uttalade; men likväl kan jag icke biträda den mening, som förordar
upprifvandet af det beslut, hvilket i denna fråga blifvit
fattadt. Ett sådant förfaringssätt låter nemi. icke, efter mitt
förmenande, förena sig med R. o. Ad:s värdighet. Jag anser
att så mycket mer skäl förefinnes för R. o. Ad. att vidblifva
det ifrågav:de beslutet, som, ifall inbjudningen nu af Ståndet
antages, frågan likväl icke är afgjord, utan kommer att hänskjutas
till förstärkt Utsk.
Då det således icke allenast öfverensstämmer med Ståndets
värdighet, utan äfven med den praxis., som i dylika frågor gjort
sig gällande, anhåller jag att R. o. Ad. måtte afslå inbjudningen
och vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut.
Hr von Kraemer: Hr Wolffelt har ansett att man förde
ädlare sädesslagens skull icke borde borttaga tullen för spanmål.
Förberörde åsigt, att man framförallt bör egna sig åt nämnde
sädesslags odling, måste jag dock bestrida. Det gifves nemi.
orter, der de mindre ädla sädesslagen med mera framgång kunna
odlas. Jag tillåter mig, i sammanhang härmed, omnämna, huruledes
jag sett en skicklig farmer i Skottland uteslutande odla
potatis, emedan sådant bäst lönade sig.
Det är icke ett upprifvande af R. o. Ad:s förut i ämnet
fattade beslut, hvarom här är fråga, utan endast att begagna
sig af en rättighet, deraf Ståndet förra gången icke begagnade
sig, nemi. att begära delning af voter:s-propos:n.
Hvartill skulle väl dessa inbjudningar från ett Utsk. gagna,
om de icke kunde antagas. Då denna form för ett beslut finnes,
kan det väl icke vara oriktigt eller förolämpande för Ståndets
värdighet att deraf sig begagna. Långt mera förnärmande
för samma värdighet synes mig vara, att, genom ett afslag å
inbjudningen, sätta en bestämd stämpel af prohibitismen på det
förra beslutet.
Gr. af Ugglas: En föregående talare har frågat hvarför
man icke skulle antaga en inbjudning, då likväl inbjudningen,
med stöd af grundlagen, är aflåten. Inbjudningar kunna och
böra antagas, om icke någon större och särskild uppmärksamhet
är egnad åt någon fråga; men den största svårighet företer
Den 29 Juli.
595
sig att antaga en inbjudning rörande den fråga, uti hvilken en
vidlyftig öfverläggning egt rum och beslut, efter votering, blifvit
fattadt. Alla försök af en efterföljande majoritet att upprifva
en föregående majoritets beslut kunna icke annat än nedsätta
ett Stånds anseende. Om deremot samma personer, som förra
gången afhandlade frågan, nu kunde här församlas och de funno
skäligt att förändra det af dem tillförene fattade beslut, skulle
jag icke hafva något att emot ett sådant tillvägagående erinra;
men hvad jag åter, för min del, aldrig skall biträda, är att en
efterföljande majoritet begagnar sig af första gynnsamma tillfälle
för att upprifva en föreg:de majoritets beslut. Det förstärkta
Utsk:t är sammansatt af samma majoritet, som tillförene
utlåtit sig i frågan; och der bör nu öfver denna fråga beslutas.
Gr. Hamilton: Efter mitt förmenande får respekten för
majoriteten icke drifvas allt för långt; och just det stora antal
röstande, som infunno sig förra gången frågan förevar, synes
mig bevisa, att denna majoritet var tillfällig.
Då det alltid åligger en riksdagsman att härstädes bevaka
sin rätt och då det ifrågav:de beslutet icke leder oss in på någon
vådlig ban3, hoppas jag att R. o. Ad., genom ett antagande
af inbjudningen, fattar ett beslut, som är mer öfverensstämmande
med de principer, hvilka i dessa frågor hittills gjort
sig gällande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
af och dels afslag å Utsk:ts förev:de inbjudning, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på inbjudningens antagande, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på afslag å inbjudningen, då svaren utlöllo med många ja,
blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som antager Bevilln.-Utsk:ts i Mern. N:o 13 gjorda
inbjudning, i fråga om fortfarande tullfrihet vid införsel för alla
slag omalen eller malen spanmål, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna inbjudning.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 29.
£96
Den 29 Juli.
Voter:s-propos:ne N:ris 45—60.
Godkändes.
Utsk:ts yttranden (sid. 23) angtde artiklarne Hattar och
Sulläder.
Lades till handlingarne.
Yoter:s-propos:n N:o 61.
Godkändes.
Utskrts inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St:t ang:de
artikeln hår, häst- eller tagel-, samt voter:s-propos:n N:o 62.
Hr Fåhraeus: Äfven i denna punkt hemställer jag, att R.
o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt beslut, endast godkänna
den föreslagna voter:s-propos:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pfopos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n.
Voter:s-propos:ne N:ris 63—66.
Godkändes.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St:t ang:de artikeln
kläder, samt voter:s-propos:n N:o 67.
Hr Fåhraeus: Ehuru R. o. Ad:s härom fattade beslut är
stridande mot min vid tilllället yttrade åsigt, löranlåtes jag, af
förut anförda skäl, hemställa, att det Höglofi. Ståndet nu måtte
vidblifva beslutet, och blott godkänna förslaget till voter:s-propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n.
Utsk:ts yttrande rörande artikeln koeffyrer.
Lades till handlingarne.
Yoter:s-propos:na N:ris 68—77.
Godkändes.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-S:t ang:de artikeln
perukinarearbeten, samt voter:s-propos:n N:o 78.
Hr Fåhraeus: Jemväl i denna fråga tillstyrker jag vidblifvandet
af R. o. Ad:s beslut, jemte godkännande af den föreslagna
voter:s-propos:n.
Den 29 Juli.
597
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n.
Voter:s-propos:ne N:ris 79—88.
Godkändes.
Utsk:ts yttrande ang:de artikeln såpa.
Lades till handlingarne.
Voter:s-propos:n N:o 89.
Godkändes.
Utskrts inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St:t ang:de
artikeln tråd, samt voter:s-propos:ne N:ris 90 och 91.
Hr Fåhraeus: Reträflande bomulls- och linnetråd föreslår
jag likaledes, att R. o. Ad. behagade vidblifva sitt beslut, och
godkänna de föreslagna voter:s-propos:ua.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut i Irågan fattade beslut och
godkände de föreslagna voter:s-propos:ne.
Voter:s-propos:ne N:ris 92—103.
Godkändes.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St:t ang:de
artikeln vekar, samt voter:s-propos:n N:o 104.
Hr Fåhraeus: Också i denna punkt tillstyrker jag vidblifvande
af beslutet, jemte godkännande af förslaget till voter:spropos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, vidblef R. o. Ad. sitt förut i frågan fattade beslut och
godkände den föreslagna voter:s-propos:n.
Utlörselstariffen.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. ang:de artikeln trävaror.
Hr Carl heim- Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Jag hoppas att Ståndet, troget sin vana vid dylika fall, måtte
afslå förev:de inbjudning.
Hr Fåhraeus: I afseende på artiklarna ben, jern, koppar,
lumpor, malm och virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, har
R. o. Ad. fattat beslut i öfverensstämmelse med Utsk:ts förslag.
598
Den 29 Jali.
Det är således endast öfriga i tariffen med utförseltull belagda
tvävaror, som inbjudningen afser; lärande R. o. Ad. nu icke
heller i denna del frångå sitt genom omröstning fattade beslut,
utan allenast gilla de föreslagna voter:s-propos:na.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Jag hade ansett att det
skulle, så till sägandes, falla af sig sjelf att R. o. Ad. jemväl i
dessa delar vidhålla sitt i ämnet fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslog R. o. Ad. Utsk:ts inbjudning.
Voter:s-propos:ne 105—114.
Godkändes.
Underrättelserna vid Tulltaxan.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Utsk:ts yttrande i ani. af Riks-Ståndens beslut öfver det al
Utsk:t i slutet af Retänk:t N:o 8 afgifna skrifvelseförslag.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts slutliga yttrande ang:de artiklarne fosfor och metaller.
Gillades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-  Utsk:ts den 25 och 27 dennes bordlagde Utlåt. N:o 14, i ani.
af återremiss i vissa delar af Betänk:t N:o 9, ang:de allmänna
bevillningen.
§§ 2 och 7.
Utsk:ts första, till Borgare-St:t gjorda hemställan, äfvensom
dess sednare yttrande lades till handlingarne.
§ 8.
Hr von Koch, Nils Samuel: R. o. Ad. har, på sätt
Betänk:t utvisar, återremitterat denna §.
Anledningen dertill har varit att, då hela bevillnings-lörordnrn
nu är grundad derpå att man icke skulle sammanblanda
bevillning af fastighet med bevillning af arbete, man icke ansåg
lämpligt att inveckla sig i de svårigheter, hvilka oundgängligen
måste åtfölja en uppskattning af den behållna inkomst, hvar och
en kan hafva af egande fastighet.
Min åsigt är fortfarande att det skulle vara högst olyckligt,
om R. St:r antoge detta förslag såsom sitt beslut, samt att den
enda rätta utvägen är att i detta fall vidhålla det gamla stad
-
Den 29 Juli.
599
gandet, som visserligen uti några hänseenden medför olägenheter,
men hvilka dock hvarken äro så många eller så stora som
de hvilka af Utsk:ts förslag skulle följa.
Jag kan verkligen icke antaga annat än att det varit en
ofrivillig ouppmärksamhet, som föranledt den framgång, hvilken
i Utsk:t och af tvenne Stånd blifvit skänkt åt detta förslag.
Saken kan dock ännu hjelpas, om R. o. Ad. afslår Utsk:ts hemställan
och beslutar, att 8:de §:ns lydelse må oförändradt bibehållas;
och anhåller jag om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. i
denna riktning.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Den siste talaren har förutsatt
att ej mindre Bevilln.-Utsk:t än trenne Riks-Stånd genom någon
slags ouppmärksamhet stannat i det beslut, som i den nu föredragna
punkten gjort sig gällande.
Denna förmodan får jag dock till alla delar bestrida; ty vid
behandling af återremissen granskades ganska noga hvad ej
mindre Hr von Koch än öfrige förslagets motståndare andragit.
Frågan gäller icke fastighet i allmänhet, utan endast så
ringa inkomstbelopp som 400 och 1800 rdr af kapital och
arbete.
Jag hemställer, huruvida det kan vara rätt att en jordegare,
hvilken såsom sådan kan vara millionär, skall få åtnjuta afdrag,
om han derutöfver eger en mindre inkomst af kapital.
Jag anhåller om bifall.
Hr von Koch: Jag tillåter mig erinra att nu gällande
bevillnings-förordning h. o. h. hvilar på den grund, att bevillning
för kapital icke skall sammanblandas med bevillning för fastighet,
och kan omöjligt finna att det för den ringa fördel, som af
detta förslag står att vinna, är skäl att ådraga sig allt det besvär
och de öfriga olägenheter, som af samma förslag skulle
blifva en gifven följd.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Den siste talaren hyser
mycken betänklighet mot den sammanblandning, som genom
antagandet af detta förslag skulle ega rum af beskattningen å
kapital och fastighet.
Här är dock ju endast fråga om att på ett något så när
billigt sätt tillämpa en princip, hvilken redan blifvit i förordningen
införd.
Det har blifvit sagdt att om en person icke har mer än
han behöfver för sitt lifsuppehälle, så bör icke något af honom
tagas. Denna princip är ganska riktig; men om t. ex. en handtverkare,
som förtjenar sina 600 rdr och får skatta för 200 rdr,
ser att en boude, hvilken lefver mycket godt, ehuru hans kapitalstvrka
icke stiger till 400 rdr, undslipper bevillningen, så kan
det icke ungå att förundra honom, att denne bonde icke ålägges
skatta för samma 400 rdr.
600
Den 59 Juli.
Äfvenledes och då man vet ett detta stadgande tilkommit
för de fattiges skull, måste det förefalla temligen besynnerligt,
att den fattige fortfarande skall lida en orätt, derföre att
man fruktar och söker undvika den så mycket omordade sammanblandningen,
hvilken åtminstone jag, för min del, icke kan
finna gifva anledning till några väsendtliga olägenheter.
På dessa skäl anhåller jag om bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Bevilln.-  Utsk:ts i Betänk:t N:o 9 afgifna och i förev:de Utlåt, vidhållna
förslag till förändrad lydelse för l:sta mom:t af 8:de §:n i bevillningsstadgan;
dels ock afslag derå och bibehållande al mom:ts
nuv:de lydelse; blef propos. på bifall till Utslcts förslag framställd
och med ja besvarad.
§ «■
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
Formuläret N:o 7.
Uppå Hr Gr:s o. Landtm:s propos., godände R. o. Ad.
ifrågav:de formulär, sådant det blifvit af Utsk:t i Betänk:t N:o
9 föreslaget.
Formuläret N:o 14.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
Instruktionen för taxeringsförrättningarne.
§§ 4, 5 och 7.
Utsk:ts första, till Borgare-St. gjorda, hemställan lades till
handlingarne, och dess sednare framställning bifölls.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.-Utskrts den 25 och 27
dennes bordlagde Mern. N:o 15, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut ang:de stämpelpappersafgiften, blefvo samtlige de i
Mem:t föreslagna voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
18 och 22 dennes bordlagde Utlåt. N:o 5, i ani. af dels gjorda
anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk:t N:o 2, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning.
Den 29 Juli.
§ I
Utskits
yttrande gillades.
§ 2.
Hr von Knorring, Oscar: Den uti denna § föreslag
na
terminsindelning af 14 dagar synes mig alldeles olämplig.
I följd af denna indelning kommer nemi. att erfordras ett långt
större antal öfverkontrollörer än hittills varit behöfligt, ty, på
sätt riksdagsmannen Jöns Persson från Blekinge län uti dess
Betänk:t bilogade reservation erinrat, måstenämnde kontrollörer
livar 14:de dag tömma sprithållaren, — ett förhållande, hvaraf
ökade kostnader för statsverket måste föranledas.
Förbemälde reservant tillägger: »En hvar torde inse att
detta stadgande blifver dubbelt olämpligt, och då det högsta är
1000 kannor och det minsta 300 kannor, som någon får tillverka
på dag, och hvarför skatt får erläggas, anser jag det vara
högst orättvist att bibehålla i författningarne ett stadgande, som
går ut på ingenting mindre än att skatt skall erläggas äfven
då man icke hinner tillverka uppgifvet belopp.»
lfrågav:de terminsindelning ligger således icke heller uti
bränvinsidkarens eget intresse.
Af egen erfarenhet, inhemtad under den tid jag tjenstgjort
såsom bränvinskontrollör, känner jag äfven, att handteringen
under de första 14 dagarne af dess idkande icke kommer riktigt
i gång eller vanligen icke förr än på den ll:te och efterföljande
dagar, — en skada, för hvilken man dock tillförene kunde
få ersättning, emedan den kortaste bränningstiden då uppgick
till en månad, hvilket deremot, efter detta förslag, icke blir
händelsen.
Vidare torde af förslagets förfäktare böra upplysas, huru
stadgan skall tillämpas i de fall, då udda antal dagar i en månad
inträffa.
Jag anhåller att den gamla terminsindelningen måtte få
bibehållas.
Hr von Koch: Då detta ärende förra gången förevar,
höjde sig många röster för den meningen, att bränvinsbränningen
måtte blifva till tiden oinskränkt. Andra personer åter
ville i detta afseende icke gå så långt. Jag medgifver att jag
tillhör de förres antal; men då ännu icke någon utsigt lärer
förefinnas att genomföra ett förslag i den riktningen, anser jag
mig böra förorda en medelväg, och hemställa att R. o. Ad.
förenar sig uti det af Borgare-St. fattade beslut, som innefattas
uti Hr Lemchens reservation.
Nämnda reservation afstyrker söndersplittringen i 10 terminer
och förordar att någon förändring i 2:dra §:n lista mom.t
af nu gällande förordning icke må ega rum, men att 2:dra mom:t
af samma § måtte erhålla följ:de förändrade lydelse:
002
Den 29 Juli.
»Bränvinstillverkare ege att under alla ofvannämnde terminer
eller under en, en och en half, två, två och en half, tre
eller fyra terminer handteringen utöfva, dock icke under kortare
tid än en termin; och må bränvinstillverkning jemväl börjas den
1 November, kl. 12 på dagen, samt fortsättas till den 1 eller
15 December vid samma timma.»
Bland aniedningarne till detta förslags afgifvande har äfven
varit den, att man sålunda ginge Hederv. Bonde-St:s önskningar
till mötes.
Många bränvinsidkare hafva derjemte för mig förklarat, att
det skulle för dem vara särdeles fördelaktigt att under hösten
få fortsätta bränningen uti 6 veckors tid eller till d. 15 December,
men att de deremot ofta hafva stor svårighet att börja
densamma den 15 Oktober, emedan hvarken potatisskörden
eller tjenstehjonsflyttningen då ar öfverstånden.
Jag anhåller om bifall till Hr Lemchens motion.
Hr Reutersvärd, Patrik: Jag skulle, för min del, icke
motsätta mig antagandet af Hr Lemchens ifrågav:de förslag, för
så vida Hr von Koch ville förena sig med mig uti en inskränkning
i de af samma reservant föreslagna tidsbestämmelser.
Enligt nu gällande förordning får man icke bränna längre
tid än 3 månader. Hr Lemchen åter har föreslagit att man
skulle få utöfva samma handtering under 5 månaders tid.
Nämnde reservant säger, att det skulle vara uti landtbrukarens
intresse att erhålla en sådan rättighet; men jag har mig
bekant att åtminstone ett stort antal bränvinsidkare icke dela
denna åsigt.
Vid detta förhållande hemställer jag, att R. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts förslag, måtte förklara, att någon förändring i
§:ns lista mom. ej må ega rum, men att det 2:dra mom:t
måtte erhålla följ:de förändrade lydelse:
»Bränvinstillverkare ege att under en, en och en half, två,
två och en half eller tre af ofvannämnde terminer handteringen
utöfva, dock icke under kortare tid än en termin; och må bränvinstillverkningen
jemväl börjas den 1 November kl. 12 på dagen
samt fortsättas till den 1 eller 15 December vid samma
timma.»
Detta förslag skiljer sig endast från Hr Lemchens reservation
i afseende å bestämmelsen om oinskränkt tid; och har
jag anledning att antaga att detsamma äfven kan blifva af de
öfriga Riks-Stånden bifallet.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: I denna fråga anser
jag största vigt ligga uppå, att handteringen får taga sin början
den 1 November, ty dessförinnan kan den icke ega rum, utan
att jordbrukets öfriga intressen i följd deraf försummas.
Icke heller jag kan finna någon fördel derutaf att terminerna
söndersplittras uti så många små delar; och anser mig
Den 29 Juli.
603
alltså befogad att förena mig uti den af Hr Reutersvärd nyss
gjorda framställning.
Hr von Koch: För att icke splittra meningarna och med
afseende på hvad af Hr Reutersvärd blifvit antydt om möjligheten
att genomdrifva detta utaf honom förordade förslag, vill
jag icke i detta lall vara envis, utan afstår ifrån mitt förra yrkande
och förenar mig uti Hr Reutersvärds förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels af Hr von Knorring,
att R. o. Ad., med alslag å Utsk:ts förslag till den förev:de §:ns
lydelse, måtte bibehålla den nuv:de §:n oförändrad, dels ock af
Hr Reutersvärd, med hvilken Hrr von Koch och Nordenfelt sig
förenat, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag, måtte förklara,
att någon förändring i §:ns l:sta mom. ej skulle ega
rum, men det andra mom:t erhålla följ;de förändrade lydelse:
»Bränvinstillverkare ege att under en, en och en half, två, två
och half eller tre af ofvannämnde terminer handteringen utöfva,
dock icke under kortare tid än en termin; och må bränvinstillverkning
jemväl börjas den 1 November kl. 12 på dagen
samt fortsättas till d. 1 eller 15 December vid samma timma.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till CJtsk:ts förslag, hvartill svarades flere nej jemte några
ja, sedermera propos. på afslag derå och §:ns bibehållande vid
dess nuvarande lydelse, då svaren likaledes utföllo med flere
nej jemte några ja, och slutligen propos. på antagande af Hr
Reutersvärds ofvanomförmäldte yrkande, hvilken propos. besvarades
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Reutersvärd: Genom det sätt, på hvilket denna fråga
nu blifvit afgjord, har visserligen R. o. Ad. stannat uti ett
olika beslut med de öfriga Med-Stånden; men då jag har mig
bekant, att åtminstone Bonde-St. är ganska böjdt för antagande
af en inbjudning i ämnet, anhåller jag att en inbjudning uti den
af mig nu angifne riktning måtte till nämnde Stånd afgifvas.
Gr. af Ugglas: Jag befarar att det af Hr Reutersvärd
åsyftade resultat icke vinnes genom ifrågav:de inbjudning till
Bonde-St., emedan det på så sätt i alla fall endast blir 2:ne
Stånd, sorn stannat uti samma beslut.
Med anledning häraf hemställer jag att jemväl de öfrige
båda Riks-Stånden måtte inbjudas att biträda det af R. o. Ad.
nu fattade beslut.
604
Den 29 Juli.
Hr Reutersvärd: Mot det af Gr. Ugglas nu gjorda
fullständigande af mitt förslag har jag, för min del, icke något
att erinra.
Hr von Knorring: På det att icke ordspråket: »den
som tiger, han samtycker», måtte i afseende å mig uti detta
fall erhålla tillämpning, får jag förklara, det jag, för min del,
motsätter mig hvarje i berörde rigtning förekommande inbjudning.
Hr Reutersvärd: Jag hemställer till Hr von Knorring,
huruledes för sådant fall Utsk:t skall behandla denna fråga, då
densamma dit återkommer.
Preste-St. har nemi. omfattat en mening; Borgare-St. en
annan; Bonde-St. en annan; och slutligen R. o. Ad. en annan.
Huru skola väl alla dessa olika meningar kunna sammanjemkas?
Af
detta skäl anhåller jag fortfarande att R. o. Ad. måtte
bifalla min förut framställda anhållan om inbjudningens aflåtande.
Hr von Knorring: På Hr Reutersvärds nu till mig
gjorde hemställan får jag endast svara, att detta blir Utsk:ts sak.
Gr. af Ugglas: Jag tror att Hr von Knorrings framhärdande
i sitt yrkande heror på ett missförstånd.
Klart och tydligt är, att Hr von Knorring i denna fråga önskar
ett annat beslut än det, som af R. o. Ad. nyss blifvit fattadt;
men sedan R. o. Ad. en gång fattat ifrågav:de beslut,
måste väl också Ståndet söka att skaffa detsamma gällande
kraft; och rätt torde väl alltid vara, att en person, som befinner
sig i minoriteten, icke framhärdar uti att söka förhindra, det
majoritetens beslut bringas till verkställighet.
Hr von Knorring: Det är endast min enskildta tanka,
som jag i detta fall uttalat.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att Hr Reutersvärd hade föreslagit, att de öfriga Riks-Stånden
skulle inbjudas biträda R. o. Ad:s i afseende å 2:dra §:n nyss
fattade beslut, men att Hr von Knorring motsatt sig en sådan
inbjudnings aflåtande; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde
propos. på bifall till Hr Reutersvärds förslag och, då dertill
svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
§§ 4 och 5.
Utsk:ts yttranden lades till handlingarne.
Den 29 Juli.
605
§§ 9 och 20.
Hr Reutersvärd: Då jag icke vågar att på fri hand
uppgifva förslag till redaktion af nu föredragna §§, anhåller
jag om återremiss.
Hr Nordenfelt: Jag tror icke att någon återremiss å
dessa §§ är behöflig; ty Utsk:t förbehåller sig endast att, sedan
R. o. Ad. samt Borgare-St. lättat beslut om 2:dra §:ns
lydelse, få afgifna förslag till redaktion af omhandlade 9 och
20 s§.
Hr Reutersvärd: Med anledning af hvad Hr Nordenfelt
nyss anfört, får jag afstå från min förra anhållan om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, lades Utsk:ts yttrande till handlingarne.
§ 21.
Utsk:ts anmälan lades till handlingarne.
§ 22.
Utskits första yttrande.
Hr von Koch: Jag anser att Bonde-St:s beslut uti frågan
blifvit undertryckt genom Utsk:ts förslag i denna punkt;
och på det att nämnde Stånds åsigt måtte få tillfälle att i denna
del göra sig gällande, anhåller jag om återremiss.
Förhållandet är, att samtliga Riks-Stånden i denna § väl
godkänt Utsk:ts förslag, att om tillverkning under en termin
skulle med mer än en tiondedel öfverskjuta det belopp, hvarför
anmälan skett, afgiften för den del af öfverskottstillverkningen,
som öfverstiger denna tiondedel, skall utgå med en fjerdedel
förhöjning utöfver hvad i §:n 19 finnes bestämdt, äfvensom
att tillverkaren skall för sådant öfverskott inom 8 dagar
efter terminens utgång till Landtränteriet inbetala den derå belöpande
afgift. Bonde-St. har dock för sin del ytterligare beslutat,
att näst efter orden »under en termin» skulle inflyta orden
»eller under tvenne eller flera efter hvarandra i ett sammanhang
följande terminer», samt att efter orden »inom 8 dagar
efter terminens utgång» skulle inflyta orden »ellet, der tillverkare
begagnar tvenne eller flera i ett sammanhang följande
terminer, inom 8 dagar efter sista terminens utgång.»
Alldeles påtagligt är, att om detta Bonde-St:s beslut af de
öfriga Riks-Stånden antoges, och man sålunda finge sammanräkna
tvenne eller flera terminer, så skulle detta föranleda en
helt olika beskattning emot den, sorn ifrågakommer, i fall Utskits
förslag till beslut gör sig gällande.
Om t. ex. en bränvinsidkare har skattat för 3,000 kannor,
men den terminen endast brännt 2,500 kannor, skall han, efter
Utsk:ts förslag, för samma termin betala hela afgiften. Under
den derpå följande terminen tillverkar samma bränvinsidkare
500 kannor mer, än han haft rättighet till, d. v. s. 3,500 kannor,
och får då betala öfverskottsafgift för 200 kannor mer
än efter Bonde-St:s beslut ifrågakomma. Om man deremot,
på sätt Bonde-St. föreslagit, sammanräknar båda terminerna,
utgår skatten endast för 6,000 kannor.
Bonde-St:s ifrågav:de beslut verkar således ovilkorligen till
en minskning af skatten; och då jag för min del icke vill biträda
en mening, hvarigenom samma beslut undertryckes, yrkar
jag på återremiss.
Hr Reutersvärd: Vid ett flyktigt betraktande kan väl
denna fråga, efter Hr von Köchs förmenande, förefalla som en
beskattningsfråga, men vid ett närmare skärskådande finnér man
dock, att man, genom ett sådant antagande, gått alltför långt.
Då bränvinsidkaren icke oafsigtligt kan eller behöfver tillverka
mer än en tiondedel utöfver det belopp, hvartill han anmält
sig, kan detta vite anses såsom en straffbestämmelse, till
hvilken man med allt skäl gjort sig förfallen.
Då, efter min åsigt, Utsk:ts yttrande i denna del låter sig
val försvara, anhåller jag om bifall till detsamma.
Hr von Koch: Jag kan, för min del, icke biträda den tolkning,
hvilken den siste talaren å denna § meddelat, eller att
uti samma § skulle innefattas en straffbestämmelse.
Denna fråga är nemi., efter min åsigt, en ren beskattningsfråga.
Uti 40:de §:n alhandlas straffbestämmelser, hvaremot detta
icke är fallet med den nu föredragna §:n.
Det är temligen gifvet, att äfven personer, hvilka uti den
nu omhandlade handteringen äro ganska skickliga, likväl kunna
missräkna sig på tillverkningsbeloppet, och en sådan missräkning
kan man icke skäligen behandla som försnillning. Endast
under sistnämnde förutsättning torde straff böra ifrågakomma.
Då likväl här ett svar på en återremiss redan blifvit af
Utsk:t gifvet, hemställer jag att man, med ogillande af Utsk:ts
förev:de yttrande, måtte ålägga Utsk:t att inkomma med förslag
till voter:s-propos. i frågan.
Hr von Knorring: Uti denna punkt anser jag den utaf
Hr Reutersvärd uttalade åsigt vara den rätta. Om man nemi.
skulle gå i författning om den ifrågav:de uträkningen särskildt
för hvarje dag, så skulle bestämmelsen att man icke eger gå
utöfver en tiondedel vara alltför sträng; men då samma beräkning
ifrågakommer endast för termin, anser jag att en bränvinstillverkare
utan svårighet kan så bestämma sin tillverkning, att
den icke öfverskjuter mer än en tiondedel af det belopp, hvar
-
Den 29 Jnli.
607
till han anmält sig; och det öfverskott, som utöfver nämnde
tiondedel befinnes, måste jag verkligen antaga vara afsigtligen
tillkommet.
Hr Reutersvärd: Hr von Koch har tolkat mina ord
temligen strängt, ty såsom något brott har jag icke velat beteckna
denna öfverskottstillverkning; men jag har ansett en vitesbestämmelse
för öfverskottstillverkningen lämplig derför att
bränvinsidkaren icke må anmäla sig för mindre belopp än han
ämnar bränna; och vid detta förhållande anser jag fortfarande
denna fråga vara af »ekonomisk» natur.
Hr von Koch: I afseende å formen, anser jag det vara
Bonde-St:s obestridliga rätt att få sitt förslag under omröstning.
Den princip, som för denna min åsigt ligger till grund, anser
jag vara af så stor vigt, att jag, som man säger, måste hålla
derpå; och jag förnyar min förut gjorda framställning.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden, dels att Utsk:ts
yttrande måtte godkännas, och dels att R. o. Ad., med
ogillande deraf, skulle ålägga Utsk:t att uppgöra förslag till voter:s-propos.
i frågan, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på yttrandets godkännande, hvartill svarades flere ja, jemte
ett eller annat nej, och sedermera propos. på detsammas ogillande,
samt Utsk:ts förständigande att inkomma med voter.spropos.
i frågan, då svaren utföllo med flere nej, jemte ett eller
annat ja, hvarefter propos. på godkännande af Utsk:ts yttrande
förnyades samt besvarades med flere ja, jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts sednare, till Preste- och Borgare-St:n gjorda anhållan.
Lades till handlingarne.
§ 23.
Hr von Koch: I afseende å denna § företer sig alldeles
samma förhållande, som i afseende å den nyss afhandlade, men
då R. o. Ad. icke då tycktes fästa något afseende uppå grundlagens
helgd, är väl icke heller nu värdt att i denna fråga
yttra sig.
Det är för mig klart, att äfven denna fråga är en beskattningsfråga,
och i följd deraf yrkar jag äfven nu att R. o. Ad.,
med afslag å Utsk:ts tillstyrkande, måtte förklara att Utsk:t
skall uppgöra förslag till den här ifrågakommande voter:sproposm.
Hr Reutersvärd: Uppå de af mig, i afseende å den sist
föredragna punkten, anförda skäl, får jag äfven yrka bifall till
den nu föredragna §:n.
608
Den 29 Juli.
Efter det öfverläggningen förklarats slutad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels godkännande
af Utsk:ts yttrande och dels ogillande deraf samt Utsk:ts
förständigande att uppgöra förslag till voter:s-propos. i frågan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på yttrandets godkännande,
och då dertill svarades flere ja, jemte ett eller annat nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr von Koch: Min vana är icke att till prot:t nedlägga
mina reservationer mot Ståndets beslut, men i afseende å de
beträffande nu föredragna 22:dra och 23:dje §§:na fattade beslut
måste jag göra det, emedan jag anser dessa beslut hafva
varit alldeles grundlagsvidriga.
§ 24.
Första punkten.
Bifölls.
Andra punkten.
Hr von Koch: Då R. o. Ad. förändrat den 2:dra §:ns lydelse,
torde äfven vara nödigt att man, i Öfverensstämmelse dermed,
går i författning om en förändring af den nu föredragna
§:n; men då troligen ingen af Ståndets ledamöter genast är
dertill beredd, torde kanske skäligt vara att åt Utsk:t öfverlemna
den ifrågav:de radaktionen.
Hr Reutersvärd: Då det är nödvändigt, att R. o. Ad.
i denna fråga fattar ett beslut, anhåller jag att Slåndet måtte
besluta att l:sta monr.t uti nu gällande författning bibehålles
oförändradt, samt att deremot 2:dra mom:t uteslutes.
Hr von Koch: Jag befarar, att det blir litet konstigt,
att i detta fall fatta ett beslut, då R. o. Ad. öfverlemnat åt
Utsk:t att redigera 9:de och 20:de §§:na.
Man kan visserligen »på slump» bibehålla den gamla 24:de
§:n, likasom man nyss här »på stående fot» ändrat den 2:dra
§:n; men ett sådant sätt att lagstifta synes mig sannerligen vara
ganska betänkligt.
På detta skäl framhärdar jag uti mitt förra yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad., att Lsta mom:t af § 24 skulle bibehållas
vid dess nuv:de lydelse, och det sednare mom:t uteslutas.
§ 25.
Hr von Knorring: I afseende å denna §:s lydelse var
diskussionen så vidlyftig, då frågan förra gången här å Riddarhuset
behandlades, att jag verkligen skulle anse det sora en tortyr
för mig och andra att afhöra ett återupprepande af densamma.
Jag
Dea 2» Juli.
60»
Jag tillåter mig således endast påpeka att, om, pä sätt Utsk:t
föreslagit, såsom laga förfall skall anses, icke som tillförene
olyckshändelse för »bränneri», utan för »bränvinstillverkare eller
bränneriegare», så, ifall en sådan tillverkare förskaffar sig en
liten skavank, t. ex. en skårra i tummen, skulle han vara berättigad
till den uti §:n omnämnda afkortning eller återbäring
af bränvins-tillverkning-afgilten.
Jag anhåller att den nn gällande författningens ordalydelse
måtte i denna del bibehållas.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till den af Utsk:t för ifrågavide § föreslagna lydelse,
hvartill svarades nej, och sedermera propos. på afslag
derå och bibehållande af §:ns nuv:de innehåll, hvilken propos.
med ja besvarades.
§§ 28, 40 och 48.
Utsk:ts yttranden gillades.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkornne
lltlåtm, Betänk:n och Meni., nemi. från
Stats-Utsk:t:
N:o 138, i aril. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anslags beviljande
dels till betäckande af en uti Svenska Spetsbergs-expeditionens
räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning af rekognosceringsarbetena
på Spetsbergen med afseende på utförbarheten
af en gradmätning derstädes;
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 34, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till ny Jagt-stadga, dels ock enskilda motioner i frågor rörande
jagt;
Sammans. Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o ti, i ani. af väckta motioner dels om upphäfvande af
föreskrifterna rörande tullstämpling af från utrikes orter ankommande
varor, samt dels om upphörande af städernas vågoch
kaj-afgifter såsom särskilda utgiftsposter;
N:o 7, i ani. af väckt motion om upphörande af ej mindre
alla extra afgilter för fartyg, som till tullverkets tjenstemän för
extra tjenstgöring erläggas, än äfven af förpassning för tullfritt
gods mellan Svenska hanmar i de fall, der sådan nu eger
runi;
N:o 8, i ani. af väckt motion om inklarerings- och lossningsrätt
lör fartyg vid iandthamn eller kanalstation, dit de äro
destinerade;
11. V. 3»
I)cn 29 Juli»
N:o 9, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af insmuggling af Danskt bränvin till Sverige;
Nio 10, i ani. af väckt motion om upphörande af den i
K. FÖrordnm d. 3 l)ec. 1842 bestämda afgift för vägning af
inkommande utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse,
verkställes i eller vid godsegarens enskilda magasin;
Lag-Utsk:t:
N:o 43, i ani. af väckt motion ang:de sättet för stämnings
delgifvande åt byalag;
N:ö 44, i ani. af väckt motion ansiide tillåtelse för enskilde
att anställa särskild prestman för gudstjenstens upprätthållande
i orter, aflägsna från församlingens kyrka;
N:o 45, i ani. af väckt motion om rättighet för prestvigd
person att annan till prestembetet inviga;
N:o 46, i ani. af väckt motion ang:de folkskolelärares användande
i kyrkans tjenst;
N:o 47, i ani. af väckta motioner angide dels inrättande
af en Hofrätt i Hernösand, dels ock Svea oell Götila Hofrätters
fördelning i flera mindre Hofrätter;
Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 123, rörande väckt motion om underd. framställning
till K. M. ang:de behofvet af förändringar i rättegångsväsendet.
11. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Braktl.
