# ID: svediakorp-gov683
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 137,964
# sentences: 5,371
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
IIÖGLOFLIGE
RIDDER SKÅPET OCH ADELA,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
AR 1862—1863.
fe tule /täft et.
STOCKHO LM,
Tryckt hos E. Westrell,
1864.
Onsdagen den 3 Juni 1863-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag lör den 27, 28, 29 och 30
sistlidne iMaj, ett prot.-utdrag för sistnämnde dag, samt pleniprotokollet
för den 14 nasti. Mars e. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 22 och 23 sisth Maj på hordet lagde Utlåt. N:o 99,
angule regleringen af utgifterne under Riks-Statens sjette hufvudtitel.
l:sta—ll:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
12:te punkten.
Mom. a.
Gr. Cronstedt, Fredrik: I öfverensstämmelse med den
reservation, som emot Utsk:ts ifrågav:de förslag algilvits, anhåller
jag om propos. på alslag å Utsk:ts tillstyrkan och bilall till
K. M:s Propos., eller att statsverkets bidrag till öfverståthållarens
aflöning måtte höjas till 10,000 rdr.
Gr. Mörner, Carl Göran: Den af Gr. Cronstedt nu
gjorda framställning kan väl synas vara billig; men då man
ihågkommer, att statens högsta embetsman, Justitie-Stats-Ministern,
uti ett för allt aflönas med 15,000 rdr, kan jag icke finna
att en aflöning af 18,000 rdr för öfverståthållaren bör anses
vara för liten.
Frih. Cederström, Rudolf: Då Gr. Mörner erinrat om
beloppet af Justitie-Stats-Ministerns aflöning, får jag genmäla,
att samma aflöning, elter min öfvertygelse, ovilkorligen är för
låg. Så ofta det, i fråga om nyssnämnde minister-aflöning, varit
mig förunnadt att afgifva min röst, har det städse skett i den
syftning, att densamma skulle uppgå lili ett högre belopp. Af
det låga beloppet utaf aflöningen för en embetsman bör väl
icke heller den slutsats dragas, att man skall sätta andra em
-
4
Den 3 Juni f. m.
betsmäns löner lägre än deras samhällsställning och do med befattningen
förenade utgifter kräfva.
På dessa skäl förenar jag mig med Gr. Gronstedt; och
yrkar bifall till den reservation, som af Hr von Troil m. fl.
ledamöter blifvit afgifven.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Då jag instäm
mer
med de ledamöter, som yrka bifall till K. M:s Propos. i
denna del, får jag fasta uppmärksamheten derpå, att fråga hos
K. M. icke förevarit att vid innev:de riksdag reglera lönen för
Justitie-Stats-Ministern, och att således den jemförelse, som Gr.
Mörner i detta fall uppställt, icke bör hafva någon inverkan på
det beslut, som ang:de öfverståthållarens aflöning kommer att
fattas, såvida omständigheterna i öfrigt, efter hvad jag vågar
förutsätta, påkalla den af K. M. i sistberörda hänseende föreslagna
förhöjning.
Sedan öfverläggninsen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder harle yrkats dels bifall
till Utsk:ts l'örev:de hemställan, och dels att R. o. Ad., med afslag
derå, måtte bevilja den af K. M. för ölverståthållaren äskade
lönelillökning, 3,317 rdr 55 öre, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill
svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på alslag derå samt beviljande af olvanberörde löneförhöjning,
då svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Mom. b.
Utsk:ts hemställan bifölls, med erinran om iakttagande af
den rättelse i anslagsbeloppet å öfverståthåilare-embetets stat,
som af det förra beslutet påkallades.
13:de punkten.
Mom. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. b.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. Mörner: Mot Utsk:ts nu förev:de framställning har
jag endast velat erinra, att det skulle kunna hända, det en indelningshafvare
vore ganska belåten att afträda bostället, utan
att sådant likväl medförde för tjensten någon särdeles nytta.
Enskilda förhållanden kunna nemi. vålla, att han vill lemna bo
-
Den 3 Juni f. m.
5
stallet för att t. ex. bosätta sig på en annan honom sjelf tillhörig
egendom, dervid han finner ganska beqvämt att på sådant
sätt komma ifrån bostället och besväret dermed. Möjligen kan
han ock sjelf spekulera uppå att erhålla samma boställe på
arrende, och derigenom betrygga sin besittning deraf, äfven sedan
han lemnat tjensten. Många sådana förhållanden kunna
gifvas, hvilka vid sakens praktiska genomförande kanske kunna
komma att medföra ganska ofördelaktiga resultater.
Uti mom. f. afhandlas en fråga rörande aflidne Häradsskrifvaren
i Södermanlands län C. E. Ruckmans sterbhus. Denne
Ruckman öfvertog sjelf sitt boställe, sedan han först uppsatt
arrendet derå. Det af den förra arrendatorn gifna arrende,
hvarefter bostället blifvit vid löneregleringen upskattadt, kunde
han hafva bibehållit; men han föredrog att sjelf sköta bostället,
och gjorde detta dåligt; hvilket löranledt det nu väckta ersättningsanspråket.
För min del fäster jag ringa vigt vid hvad en indelningshafvare
sjelf, uti en fråga sådan som denna, har att förmäla.
Revekelsegrunderne till hans förfarande kunna nemi. vara hemtade
från förhållanden, som äro för honom h. o. h. individuella.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts förev.de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Mom. c—n.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. o.
Utskds yttrande lades till handlingarne.
Mom. p.
Utskds hemställan bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
14:de, 15:de och 16:de punkterna
Utskds hemställanden biföllos.
17:de punkten.
Hr von Koch, Nils Samuel; Ehuru jag ganska gerna
understödjer hvad som kan bidraga till landtbrukets utveckling,
hyser jag dock åtskilliga betänkligheter i afseende på de stora
belopp, som blifvit tillstyrkta för uppförande af praktfulla byggnader
vid landtbruksinstituterna.
6
Den 3 Juni f. m.
Hvad vi kanske i främsta rummet behöfva lära oss, är att
hushålla, samt att således icke vräka ut penningar uti öfverflödigt
dyrbara byggnadsföretag, — dyrare än alt sådant lönar sig,
åtminstone vid det skick, uti hvilket vårt landtbruk för närv:de
befinner sig.
Eller hvad jag kunnat inhemta, föijer man i andra länder
ett alldeles motsatt system, och söker der hjelpa sig fram med
det oundgängliga.
I vårt land åter har man gått från den ena ytterligheten
till den andra. Det var en tid, då man uppbyggde vår hufvudstad
i ladstil. Nu åter upför man, t. ex. i Skåne, ladugårdarne
i kvrk-stil. Vid åtskilliga gårdar dersammastädes äro
sannerligen så präktiga uthus-byggnader uppförda, att den som
ser dem och hör hvad de kostat, måste förundra sig deröfver,
att man kan betala så hög hyra för kreaturs hysande.
En viss måtta torde dock i detta fall höra iakttagas; och
jag anser att 18,000 rdr för ett stall är bra mycket. Åtskilliga
reservationer mot Utskits förevarande förslag äro också
afgifna.
Ett förhållande, som jag i öfrigt vill underställa sakkunnige
mäns bedömande, är, huruvida man icke, innan allt för stora
kostnader nedläggas på Ultuna, bör tillse, huruvida detta ställe, i
anseende till dess särdeles osunda läge, kan vara ett passande
ställe lör hopsamlande af en mängd elever. Möjligt är, att jag
i detta fall misstager mig; men då jag besökt Ultuna, har detta
ställe synts mig ligga nära nog i elt träsk; och efter de upplysningar
jag irihemtat, gifves knappt någon möjlighet att lå
samma ställe sundare. Särdeles under fuktiga somrar lära ock
så
nervfebrar, Irossor och andra sjukdomar der vara i hög grad
rådande och hindra lärlingarne från deltagande uti pågående
arbeten just den tid deras biträde bäst tarlvades och mest vore
att lära.
Om de af mig nu anförde betänkligheter icke vinna något
understöd, vill jag icke framställa något bestämdt yrkande; men
önskar dock fästa uppmärksamheten uppå förberörde omständigheter.
Frih. von Kraemer, Robert Fredrik; Behofvet af ett
nytt stall vid Ultuna har så länge af behöriga myndigheter varit
kändt och erkändt, att mycket icke är att i den frågan till
lägga.
Hr von Koch har icke heller bestridt detta behof; men
dock tyckts velat förena sig uti den af Hr Björck uti dess reservation
uttryckta åsigt. Det för berörde ändamål af K. M.
äskade anslag, 18,000 rdr, har Hr Björck ansett kunna och böra
nedsättas till 9,000 rdr för uppförande utaf en stallbyggnad, af
trä, utan att dock hafva vid detta sitt förslag lögat någon kostnadsräkning.
Detta förslag måste jag äfven bestämdt motsätta
mig. Jag anser alt vid hvarje statens egendom böra de derstädes
uppförda byggnaderna vara solida, i synnerhet sådana byggnader,
hvilka, såsom ett stall, äro utsatta lör röta. Denna åsigt
Den 3 Juni f. m.
7
har vid föregtde riksdagar gjort sig gällande; och bör väl äfven
nu tillämpas.
Hr von Köchs nppgift att Ultuna liar ett så osundt läge, kan
till större delen sägas hvila på ett misstag. De flesta hyegnaderne
derstädes ligga nemi. högt och sundt; och hvad den af
samme talare omförmälde sjuklighet beträffar, får jag omnämna,
att så länge rättarelärlingarne bodde uti endast 2:ne rum, 12
stycken uti hvartdera, voro ständigt frossor och febrar der rådande;
men att sedan samma lärlingar inqvarterats uti sunda
rum i en ny bostad, hvartill R. St:r anslagit medel, högst få
sjukdomsfall der inträffa. Sistberörda förhållande kan vitsordas
af läkaren på stället och inhemtas äfven af åtskilliga broschyrer.
Uti en broschyr intygar samme läkare, Prolessor Sundevall,
bland annat, att sedan de nya lokalerna blifvit uppförda, har i
afseende å helsotdlståndet en sä väsendtlig förbättring iriträdt,
att han numera nästan har ingenting att der för helsovården
ombesörja. Anmärkningen orri ställets osundhet och elevernas
sjuklighet synes sålunda vara tendigen obefogad.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Ilr Montgomery, Robert: Den anmärkningen att byggnaderna
vid Ultuna blifva mycket dyra, har redan tillförene blifvit
framställd. Efter uppförandet af ladugårdsbyggnaden derstädes
gjordes nemi samma erinran.
Särskilda omständigheter gifvas dock, hvilka vid bedömmandet
af sådana byggnads-anslag måste tagas i betraktande.
Till en början äro alla byggnadsmaterialier dyrare vid Ultuna
än vid många enskilda egendomar. Uti andra trakter eger
man nemi. ofta tillgång på timmer för godt pris eller på kalk,
så att man kan göra gjuthus. Tillgången åter på gråsten uti
andra orter behöfver jag väl knappt påpeka. Följaktligen kan
man på alla dessa ställen bygga billigare än vid Ultuna, der
man icke har nämde materialier.
En ytterligare orsak, hvarför kostnaden för sådana byggnadsföretag
måste blifva dyrast vid statens egendomar, är att
man väl måste dervid afse, att byggnaderna derstädes med ändamålsenlighet
och inredning elter sednaste tids fordringar, förena
ett visst prydligt utseende. Att vid uppförandet af t. ex.
byggnader för ett institut iakttaga den största möjliga sparsam
het,
samt att dervid icke fästa något afseende vid prydligheten,
är efter milt förmenande ganska litet välbetänkt.
Att behofvet af denna stallbyggnad förefinnes, lärer väl vara
obestridligt; och jag är förvissad att man, vid kostnadsförslagets
granskning, tillsett att utgiften för detta arbete må blifva
så ringa som möjligt.
Jag yrkar derför bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat be
-
8
Den 3 Juni f. m.
stämdt yrkande än å bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, blef
propos. derå framställd och med ja besvarad.
18:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
19:de punkten.
Mom. a, b oell c.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. d.
Gr. Mörner: Af en vid Utskits förev:de Utlåt, fogad reservation,
afgifven af Hr von Troil, inhemtas, att han för Alnarps
institut anhållit om 12,000 rdr såsom årlig tillökning uti
samma instituts anslag.
Behofvet af denna tillökning har han sökt ådagalägga genom
en uti samma reservation innefattad utredning, af hvilken,
såsom jag förmodar, Ståndets ledamöter redan tagit kännedom.
Oberäknadt öfriga i denna utredning förekommande misstag,
får jag påpeka alt Hr von Troil påfört Ultuna såsom inkomst
anslaget för den derstädes inrättade försöksstation och
äfven ibland utgifterne upptagit hela kostnaden för nämnda försöks-station,
oaktadt någon sådan station icke lärer komma att
finnas vid Alnarp.
För den händelse åter att en dylik station vid Alnarp kommer
att inrättas, lärer, på sätt åt Ultuna blifvit beviljadt, särskildt
anslag derför blifva erforderligt.
Att vid Alnarp trädgårdsmästarens aflöning blifvit helt och
hållet institutet pålörd, är äfven en origtighet. Hushållnings-sällskapet
i Malmöhus län lemnar nemi. 3,000 rdr årligen till trädgårdens
underhåll; och af detta belopp bör väl någon del kunna
disponeras lör trädgårdsmästaren. Utur denna trädgård torde
väl ock något bidrag kunna påräknas för elevernes och lärlinga
rnes underhåll, likasom den äfven i öfrigt torde lemna någon
inkomst.
Anmärkningsvärdt torde äfven vara, att, jemlikt den af föreståndaren
för Alnarps institut på styrelsens befallning utarbetade
redogörelse, kostnaden lör lärlingarnes underhåll uppgår
till högre belopp, än den summa, hvartill deras dagsverken äro
i kalkylen beräknade; och detta oaktadt föreståndaren berömmer
dem såsom särdeles riugtiga arbetare. Ar delta sednare
förhållandet, såsom jag tager för gifvet, böra de väl åtminstone
göra skäl för födan. Detta fordrar man redan af en någorlunda
vuxen pojke.
I betraktande af nu anförda förhållanden kan jag verkligen
icke fästa så särdeles mycken vigt vid den gjorda utredningen,
och då K. M. infordrat Lamltbruks-akademiens förvaltnings-komités
yttrande öfver den af institutets styrelse gjorda framställ
-
Den 3 Juni f. m.
9
ning, har komitén icke kunnat undgå att fästa K. M:s uppmärksamhet
på de deruti förekommande mest i ögonen fallande
brislfälligheter.
Hr von Troil omförmäler emellertid äfven, pag. 129 uti
samma reservation, »att i närvarande Ögonblick institutets skulder
öfverstiga dess fordringar och säljhara förlag med, i styrelsens
namn npplånade 26 å 27,000 rdr, motsvarande ungefärligen
det belopp, hvarmed den begärda organisationskostnaden vid
1856—1857 års riksdag nedsattes». Och i detfa förhållande
finner jag, för min del, ett fullt tillräckligt skäl att bifalla hvad
han begärt. Den omtanka och osparda möda, hvarmed Alnarps
styrelse tillvägagått vid organiserandet af denna anstalt, är allmänt
känd och erkänd. Styrelsen har för denna sin möda fullgiltigt
anspråk på samhällets tacksamhet, men har icke heller
begärt någon annan belöning. A statens sida torde det deremot
vara alt af styrelsen fordra allt för mycket, om staten skulle
vilja, icke allenast utan ersättning emottaga styrelsens tjenste!*,
utan derutöfver begära att styrelsens ledamöter skola af egna
medel tillhandahålla institutet nödiga förskott. Staten kan ej,
efter hvad jag förmodar, vilja på sådant sätt taga i anspråk ej
blott styrelsens biträde vid institutets vård, utan äfven ledamöternas
enskilda kassor. Då Ultuna i början af sin tillvaro befann
sig uti ungefär enahanda belägenhet, öfvertogo R. St:r skulden,
men uttalade tillika den åsigt, att dylika inrättningar icke
borde inveckla sig i skulder; hvarför äfven föreskrift lemnades
att det till betäckande af skulden beviljade anslag skulle af institutets
medel sedermera återbetalas.
Alnarps institut synes mig således hafva rättmätigt anspråk
att, hvad angår liqviderandet af den skuld, hvaruti det sig befinner,
ej röna mindre välvilja, än som vederfarits Ultuna; och
då, i afseende på Alnarp, särskildt förekommer att arrendet för
denna kungsgård, vid densammas upplåtande till institut, blifvit
höjdt med 200 tunnor årligen, samt att, efter uppgift, härigenom
för sistlidet år vållats en brist af 2,057 rdr, förefinnas,
åtminstone för mig, häruti tillräckliga skäl, att för Alnarp icke
ifrågasätta någon återbetalning af det till skuldens b täckande
erforderliga belopp. Efter beräkning af 12,000 rdr årligen, utgör
det för nästa statsreglerings-period härför begärda anslag
36,000 rdr; meri då man ihogkommer, att den befintliga skulden
uppgår till 27,000 rdr, att härå måste gäldas ränta, samt
att ännu åtskilligt vid institutet behöfver kompletteras, anser jag,
att man, utan fruktan att bevilja lör mycket, kan höja det i
denna punkt beviljade årliga anslag till den af Hr von Troil
ifrågaställa stimma eller 12,000 rdr, hvarå jag anhåller om Hr
Gr:ns o. Landtmtns propos.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Sedan Ulsk:t af
styrkt
en del af de utaf K. M. för Alnarps institut föreslagna
anslag, anser jag, med afseende jemväl å de ytterligare upplysningar,
som numera blifvit till Utsk:t meddelade, så mycket mer
JO
Den 3 Juni f. m.
skäl förefinnas att söka åstadkomma bifall till det nu framställda,
al Gr. Mörner understödda förslag om årlig tillökning i
institutets anslag af 12,000 rdr, hvarom jag alltså vågar anhålla.
Hr von Krasmer: I likhet med Gr. Mörner, har äfven
jag åtskilliga anmärkningar att framställa mot den af Hr von
Troil uti dess reservation upptagne jemlörelsetabell.
På sätt redan blifvit påpekadt. är onekligen ett misstag
begånget derutinnan alt man i kalkylen beräknat anslaget till
försöksstation som en inkomstkälla för Ultuna. Med samina skäl
kunde Hr von Troil hafva upptagit i sin beräkning ytterligare
ett belopp af 4,500 rdr till mejeriskolan vid Ultuna, och sagt.
att älven denna summa utgjorde en inkomst för Ultuna institut.
Sistherörde summa utgör dock ett h. o. h. särskildt anslag och
redovisas äfven särskildt.
Missledande är äfven att Hr von Troil uti sin jemförelsetahell
upptagit att behållningen för eleverna uppgår till 7,200
rdr. Katta förhållandet är att hvarje elev betalar 600 rdr;
men, ehuru utgiften för hvarje sådan elevs kosthåll icke upgår till
mycket öfver 300 rdr, tillkomma dock en mängd andra utgifter
för deras underhåll, såsom kläder, sjukvård, uppassning, eldning,
lysning m. m. Om alla dessa omkoslnader sammanräknas med
den for undervisningen sig belöpande afgift, blir behållningen på
förutnämnde 600 rdr knapt någon. På så sätt hafva af Hr
von Troil 11,700 rdr blifvit uppförda till fördel för Ultuna, utan
att likväl kunna för ändamålet påräknas.
Det är dock ingalunda min mening att slå mig till riddare
för Ultuna på Alnarps bekostnad. Båda dessa institutioner hafva
ett enda, gemensamt mål att sträfva för; och då Hr von
Troil, såsom ordförande i styrelsen för Alnarps institut, vitsordat
det jemväl af Civil-Ministern intygade förhållande, att Alnarp
har behof af ett föhöjdt anslag, vill jag äfven för min del
instämma uti af Gr. Mörner nu gjorda yrkande.
Gr. Cronstedt: En afgjord sak är, att Alnarps institut
haft stora svårigheter att bekämpa, och en särskild anledning
dertill har varit det stora arrende, som detta institut betalar.
1861 års revisorer hafva förklarat, att det förra arrendet af
1,000 tunnor säd vore ganska tillräckligt; hvadan en tillökning
af ytterligare 200 tunnor icke kan blifva annat än högst kän
bar.
Att, efter utbetalning af ett sådant arrende, någon behållning
icke blir att påräkna, kan man således taga för afgjordt.
Afven jag förenar mig uti den af Gr. Mörner gjorda framställning.
Hr Montgomery: Då frågan om bildandet af ett landt
bruksinstitut
vid Alnarp förevar vid 1856—1858 årens riksdag,
yttrade jag mig mycket ifrigt emot samma förslags genomförande;
och då jag äfven då såsom ledamot tillhörde Stats-Utsk:t,
Den 3 Juni f. m.
11
är jag i tillfälle att meddela, att den åsigten, sorn var mot
samma institut, då var den utan allt tvifvel i samma Utsk.
rådande.
Man ansåg nemi. derstädes att denna, såsom en reservant
uttrycker sig, »lofvande inrättning» skulle åtminstone i ett fall
motsvara de derå fästade förhoppningar, det nemi. att blifva ofantligt
dvr; och detta liar äfven framtiden utvisat.
Sådan var opinionen inom Utsk:t, då Betänk:t i frågan först
afgafs; men samma Betänk, biel' af alla fyra Stånden återremitterad!,
sedan den meningen, att ett institut vid Alnarp hurde
anläggas, hos R. Sl:r gjort sig gällande. Vid frågans förnyade
behandling i Utslct, höll man dock der före, alt åtskilliga besparingar
i kostnadsförslaget borde kunna vidtagas.
Man ansåg nemi. att samma förslag uppinge, bland annat,
en allt. för stor mängd af vaktmästare och betjentgossar och i
allmänhet lör mycket löner. 1 öfverensstämmelse dermed farin
man sig ock böra göra åtskilliga inskränkningar i anslaget.
Hvad jag dock medgifver är, alt den af Gr. Mörner påpekade
omständighet, eller att institutet i denna stund bar
stora skulder att betala, i Utsk:t icke blilvit tillräckligt uppmärksammad.
Berörde omständighet är dock af ganska stor vigt, isynnerhet
sorn denna skuld blifvit upptagen uti styrelsens namn, —
en styrelse, hvilken dock obestridligen användt mycken omtanka
för institutets framåtgående.
Med särskildt läsladt afseende å ifrågavrde skuld, instämmer
jag således med de ledamöter, hvilka hemställt att det ifråga vide
anslaget måtte höjas från 6,000 till 12,000 rdr.
Gr. Mörner: Uti Utsk:ts i denna fråga förekommande motivering
omnämnes icke förhållandet med skulden. Det skulle
dock kanske vara i sin ordning, att man uti beslutet gjorde det
tillägg, att ifrågavarande extra anslag jemväl skulle användas till
skiddens betalande.
Hr L agerstråle: Att det af Gr. Mörner nu föreslagna
tillägg må intagas i R. Stms underdåniga skrifvelse i ämnet, anser
äfven jag icke vara olämpligt. Utan att emedlertid uppställas
såsom vilkor för anslagets begagnande, torde tillägget i motiveringen
för anslagets beviljande få ingå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. och Landtm., att hvad beträffade det slut, hvartill Utsk:t
i förevarande mom. kommit, något annat yrkande icke afgilvits,
än att Utsk:ts hemställan måtte bifallas med den förändring, att
anslagssumman höjdes till 36,000 rdr, att under nästa statsregleringsperiod
med en tredjedel årligen, eller 12,000 rdr, från
Riksgäldskontoret utbetalas; hvarförutan särskildt yrkande blifvit
frainstäldt derom, att R. o. Ad. skulle förklara att uti R. Stms
underdåniga skrifvelse i ämnet borde inflyta, att med det ifråga
-
12
Den 3 Juni f. m.
varande extra anslagets beviljande jemväl afsåges beredande af
utväg lör Alnarps landtbruksinstitut alt gälda den skuld, hvari
detsamma häftade; oell komme, vid sådant förhållande, sjelfva
tillstyrkandet och nyssberörde yrkande att göras till föremål för
särskilda propos:r.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades flera
nej jemte ett eller annat ja, och derefter propos. på bifall till
samma hemställan med ofvannämnde förändring, då svaren utföllo
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu haft
öfvervigten.
Propos. på bifall till förrherörde särskildta yrkande blef derefter
framställd och med ja besvarad.
Mom. e.
Utsk:ts hemställan bifölls.
20:de—28:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
29:de punkten.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Det i denna
punkt tillstyrkta anslag skulle utgå för en alldeles ny befattning,
och är tillkommet på förslag af en enskild motionär. Förslaget
kan således icke hafva erhållit den pröfning, som inrättandet af
en ny befattning torde fordra. Mig synes således, att det är
på temligen lösa grunder, som beviljandet af detta anslag blifvit tillstyrkt.
Om behofvet af en sådan trädgårdsingenjör är oafvisligt,
tror jag att Trädgårdsföreningens Direktion och Landtbruks-akademien
nog komma att påyrka en sådan persons anställning;
men för närvarande anhåller jag om alslag å Utslr.ts förevarande
hemställan.
Gr. Gronstedt, Fredrik: Fruktträdsodlingen har på sednare
tider obestrid igen ådragit sig uppmärksamhet här i landet;
men har dock, detta oaktadt, icke tagit några större steg framåt.
Lust att plantera finnes visserligen, men man vårdar ej sina
trädgårdar rätt. Med anledning häraf har ock Ulsk:t ansett nyttigt
att bispringa denna del af landtbruket; och detta med så mycket
större skäl, som det egentliga landtbruket väl torde kunna
fordra att blifva något understödt af sina binäringar.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Gr. von Platen, Baltzar: Ett ytterligare skäl för bifall
till den nu löredragne punkten hemtar jag uti den föreskrift,
som redan tillförene blifvit utfärdad, att undervisning i träd
-
Den 3 Juni f. m.
13
gårdsskötsel skall vid våra folkskolor meddelas. Allmänheten
har nemi. visat sig ega så myeket intresse för denna undervisning,
att billigheten synes fordra, att man för densamma underlättar
ernåendet al trädgårdsskötselns fördelar, hvilka till stor
del bestå uti en rätt handhafd Iruktträdsodling.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Montgomery: Jag hör visserligen i allmänhet icke
till deras antal, som gerna bifalla auslag till nya tjenster, hvilka
icke äro af K. M:t föreslagna; men har dock i afseende på den
nu föreslagna punkten biträdt IJtsk:ts förslag.
Om intresset för fruktträdsodlingen vittnar den mängd af
trädskolor, hvilka äro atdagda i de liesta län och som flitigt anlitas
af den mindre jordbrukaren. Min åsigt är, att denna odling
bör så mycket som möjligt uppmuntras, enär densamma
utgör ett ganska vigtigt bihang till landtbruket i allmänhet; och
då det är fråga om ett så litet belopp som 2,000 rdr, anser
jag alt, oaktadt ärendet hvarken blifvit understaIdt landlbruks-akademiens
pröfning, eller grundar sig på någon K. M:ts Propos. i ämnet,
R. o. Ad. likväl bör lemna sitt bifall till förevarande framställning.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag för min del underkän
ner
visst icke trädgårdsskötselns vigt och anser således att denna
odling bör befrämjas; men jag tror, alt hushållssällskaperna böra
taga sig af den saken, så att staten kan undgå att dermed taga
någon befattning eller alt derför bevilja anslag. Genom att inblanda
staten uti dylika företag, skall man ovilkorligen vänja
kommunerna till att undandraga sig sådana omsorger.
Jag förenar mig följaktligen uti anhållan om alslag å punkten.
Frih, Stjernstedt, Joli. Wilhelm: Behofvet af en all
män
ledning öfver hela riket rörande sättet alt bedrifva trädgårdsskötsel
torde vara temligen kändt och erkändt.
Det skäl, som Gr. Platen till stöd för förslaget anfört, eller
att folkskolorna hafva af nöden att erhålla råd och upplysningar
i ämnet, synes mig vara särdeles vigtigt. Sedan en trädgårdsingenjör
börjat resa omkring i landet, skola efter min öfvertygelse
talrika reqvisitioner ingå att få anlita honom; och
detta såväl ifrån enskilde som från allmänna inrättningar, såsom
folkskolor m. m.
Jag tillstyrker således bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Mörner: Det nu framställda skälet om folkskolornas
behof af den här ifrågavarande trädgårdsingeniören torde vid
första påseendet, som man säger, låta höra sig; men vill man
närmare undersöka förhållandet i berörde hänseende, tror jag
att man skall finna, att delta skäl icke bör läggas till grund för
frågans afgörande.
Vid dessa skolor lärer väl nemi. icke kunna ifrågakomma
så stora och dyrbara anläggningar, att någon särskild ingeniör
14
Den 3 Jani f. m.
der behöfver anställas. Efter min uppfattning af undervisningen
i detta ämne uti folkskolorna, kan densamma endast komma att
omfatta trädgårdsskötselns första grunder.
Någon särskild ingeniör behöfver man väl icke för att lära
ungdomen att sälta några krusbärsbuskar eller att plantera ärter
och kål m. m. dylikt. En vanlig trädgårdsdräng tror jag uti så
fall kunna bibringa lärjungarne den undervisning, som lör ändamålet
torde vara af nöden. Jag vill icke förneka att en sådan ingeniör,
som blifvit föreslagen att vinna anställning, skulle, ehuru
icke behöflig för de smärre trädgårdarne, dock kunna blifva
ganska nyttig för de större, hvilkas iordningsslällande fordra
vidsträcktare insister, än som falla på vanliga trädgårdsmästaies
lott; men man bör väl hoppas, att, i den man vår Svenska
trädgårdsförening lår fortsätta siri verksamhet, skall man kunna
derifrån erhålla personer, hvilka äfven för utförande af dylika
arbeten äro fullt skicklige.
Ett oundgängligt vilkor för möjligheten derutaf, att en sådan
trädgårdsingenjör skall medföra någon nytta, är att han i fråga
om den godtgörelse, som han skall ega att af reqvirenterne bekomma,
ställes uti paritet med landtbruksingeniörerne, d. v. s.
att skjutsersätlning och dagtraktamente under resan bekostas af
slaten, och endast arlvodet under lörrättningsdagarne betalas af
reqvirenterne. Skola nemi. reqvirenterne sjelfva bestrida hela kostnaden,
befarar jag att trädgårdsingeniören blir litet eller intet tilli—
tad. l ill stöd derfiir lår jag anföra, att då K. M:t för några år
tillbaka lemnade reseunderstöd till en person, som skulle hos
pastor Dzierzon i Schlesien inhemta kännedom om dennes biskötningsmethod,
och dervid fästade det vilkor att den omnämnde
personen skulle under två års tid efter sin återkomst vara till
tjenst lör dem, som ville honom anlita, dock med vilkor ytterligare,
att reqvirenterne sjelfva skulle betala resekostnaden och
dagtraktamente under förrättningen; så inträffade, att den ifrågavarande
personen icke hiel' reqvirerad hvarken af något hushållningssällskap
eller af någon enda enskild person, och detta
oaktadt Landlbruks-akademien genom särskilda tillkännagifvanden
fästat uppmärksamheten på det tillfälle, som sålunda blifvit beredt
att erhålla denna persons biträde.
I följd häraf är jag temligen förvissad om, alt derest man
icke för allmänheten underlättar anlitandet af trädgårds-ingeniören,
derigenom att kostnaden för hans resor bestridas af staten,
kommer den ifrågavarande platsen att blifva endast och allenast
en pensionsplats.
Hr von Koch: Jag är väsendtligen förekommen af den
siste talaren; och anser att om man skall åtgöra något i denna
väg, måste man göra det med något mer besked, än här är
föreslaaet.
Såvida man nemi. vill, att en sådan ingeniör skall komma
att utsträcka sin verksamhet utom den trakt, som närmast omgifver
hans hem, tror jag att det är nödigt att, på sätt Gr. Mör
-
Dea 3 Jani f. m.
15
ner yrkat, staten jemväl utbetalar resekostnaden; och detta på
samma vilkor som för landtbruksingeniörerna.
I afseende å sjelfva saken, anser jag det ock vara af högsta
vigt, alt till trädgårdsskötselns och isynnerhet fruktträdsodlingens
befrämjande, några verksamma mått och steg tagas, ja! kanske
till oell med ännu verksammare än bär blifvit löreslaget. Min
tro och mitt hopp är, att den dag icke skall vara aflägsen, då
man i de flesta län finner särskilda länsträdgårdsmästare anställda,
hvilka ega en mer speciel kännedom uti olika ortlörhållanden
och derför mera kunna gagna.
För det fall således att R. o. Ad. finnér sig hugad bevilja
detta anslag, bör sådant ske med det af Gr. Mörner föreslagna
vilkor. Den ifrågavarande personen korinne nemi. att, i följd
deraf, blifva mycket mer anlitad; och på så sätt skulle åtskilliga
trädgårdsegare i alla delar af landet vinna upplysning om
den ekonomiska fördel, som för deni stöde att vinna genom de
af honom inhemtade råd och upplysningar. Hvad man framför
allt bör afse vid ordnandet af vår trädgårdsskötsel, är att den
kan ställas så att den blir lönande, och att ilen icke, såsom nu,
blir en kräfta för landtbruket. Vid en efter en mer omfattande
plan antingen vid något större landtbruksinstitut eller af trädgårdsföreningen
anlagd trädgård borde man på ett ställe blifva
satt uti tillfälle, att såväl få säkra och namngifna fruktsorter,
sorn att erhålla skickliga trädgårdsmästare bildade. Trädgårdsskötseln
har på sednare tider verkligen erhållit en så stor utsträckning,
att en trädgårdsmästare icke kan vara hemmastadd
uti alla de till yrket hörande grenar. Hvad som f. n. minst
behöfves för vårt land är skötare af drifhus — en dyr lyx.
Sådane får man dock lättast. Föga lönande är nu köksväxters odling
; de äro undanträngda af potatis, rofvor och kål på åkerfälten,
men träd-odlingen låter deremot med särdeles lördel lämpa
sig etter våra klimatiska förhållanden. Svårigheten att finna personer,
som ega någon närmare kännedom om sistnämnde odling,
torde likväl lör en livar vara temligen bekant.
I betraktande häraf anser älven jag, alt, ifall något uti denna
sak skall åtgöras, bör det ske med det af Gr. Mörner föreslagna
vilkor; ty derförutan tror äfven jag, att man endast skapar en
pensionsplats.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Statsrådet Bredberg, hvilken öfverlemnade två K. M:ts Nåd.
Propos:r till R. St:r.
Frih. Stjernstedt: Då man talat om den nytta, som
folkskolorna skulle kunna hafva af dessa ingeniörer, kunde väl
ingens mening vara att man, på sätt Gr. Mörner förutsatt, skulle
af dem lära sig plantera ärter och kål; utan hvad man dermed
afsett bar väl varit, att dymedelst sprida håg i riket för trädgårdsskötseln.
Hvad resekostnaden beträffar, medgifver jag visserligen
att dess bestridande skulle kunna blifva betungande för
16
Den 3 Jani f. ra.
mindre kommuner, men jag tager för gifvet, att landstingen komma
att anlita en sådan person samt bekosta åtminstone de större
reseutgifterna. Hr v. Koch har visserligen lörordat, alt staten
skulle bekosta denna rese- och dagtraktamentskoslnad. Detta
förslag kan deremot jag icke finna vara lämpligt, och tror att
anordningen derigenom skulle blifva dyrare än om landstingen
bekostade de stora resorna och den enskilde de mindre och särskilda
afvägarne.
Gr. von Platen: Jag skulle icke ännu en gång i denna
fråga hafva uppträdt, om man icke här i allmänhet synts gilla
sjelfva saken, ehuru man varit villrådig rörande det ändamålsenligaste
sältet lör dess ordnande.
Till en förmedling af de i afseende å sättet skiljaktiga meningarne
vill jag föreslå, att slaten utbetalar den ifrågavarande
lönen af 2,000 rdr, samt att kommunerna bestrida rese- och
traktamentskostnaderna, och slutligen att de enskilde gifva ersättning
för den tid, som ingeniörerne äro på stället.
Genom en sådan förmedling eller fördelning synes mig alla
billiga anspråk i detta hänseende hafva blifvit tillfredsställda; och anhåller
jag derföre fortfarande om bifall till Utsk:ts framställning.
Frih. Tersmeden: Jag erkänner villigt behofvet af en
förbättrad trädgårdsskötsel; men en annan fråga är, huruvida
alla behof, som här i landet förefinnas, böra fyllas genom statens
mellankomst. R. St:r hafva nemi. redan lemnat åt hushållningssällskapen
ganska rikliga medel genom att tilldela dem
en del af bränvinsförsäljningsafgiften. Detta har ock satt samma
sällskaper i tillfälle att vidtaga flera för landet ganska nyttiga
åtgärder. Sålunda eger jag jemväl kännedom derom, alt just en förbättrad
trädgårdsskötsel utgjort föremål lör samma sällskapers
öfverläggningar. Att fortfarande låta dessa sällskaper handhafva
omsorgen om denna fråga, synes mig derför vara en väg, från
hvilken man icke bör afvika. Intresset för trädgårdsskötseln
visar sig öfverallt här i landet; men — jag upprepar det —
statens ständiga mellankomst och hjelp har tillförene allt för ofta
blifvit anlitad, och utsträcker man iletta förfaringssätt ännu längre,
befarar jag, att man i en framtid skall komma att bittert
nog tå ångra sig. Så beviljar man t. ex. vid denna riksdag
anslag lör en trädgårdsingenjör, men denne ende befinnes sedermera
icke vara för ändamålet tillräcklig, utan vid nästa riksdag
begäres anslag för flere sådana ingeniörer; och så småningom
skall på detta sätt denna titel uppgå till en ganska stor utgift
för staten, —ett förhållande, som hastigt nog inträder, då staten
åtager sig att fylla sådana behof eller erkänner sig hafva
dylika skyldigheter.
Slutligen och för det fall något anslag för detta ändamål
skall beviljas, torde väl icke vara skäl att gifva trädgårdsingeniörerna
slörre aflöning än landtbruksingeniörerna, hvilkas aflöning
är 1,500 rdr.
Hr
Den 3 Juni f. ra.
17
Hr von Koch: Mod anledning af Gr. v. Platons sodnnste
yttrande skulle ja" vilja föreslå, att man i detta fall går 011 medelväg;
och får, till förekommande af de utaf Gr. Mörner påpekade
olägenheter, hemställa, att den nu föredragna punkten
bifalles med den lörändrins, att å dess näst sista rad efter ordet
»biträde» insattes följande ord: »eller af länens hushållningssällskaper».
Om dessa. sålunda anlitade personers bemödanden visade
goda följder, uppnådde man det mål. lill hvilket man slräfvar,
eller att länen anställde sina egna ingeniörer.
TIr von Ehrenheim: Jemte det jag instämmer uti den
af Gr. Mörner uttalade åsigt, att den ilrågavnle triidgårdsingeniören
icke kommer alt mycket anlitas, fiir såvida rese- och
traktamentskostnaden skall af enskilda personer bekostas, får
jag fästa uppmärksamheten derpå, alt samma kostnad, om den
skall af staten utbetalas, säkerligen kommer att uppgå till ett
månefaldigt högre belopp än del, hvartill samma kostnad, på
enskild väg bestridd, skulle utgöra, ty denne ingeniör får ett
distrikt, som kommer att räcka från Ystad lill Haparanda, och
sannolikt blir det ganska svårt för den, som skall bestämma
hans verksamhet, att föreskrifva, hvar han skall vara bosatt.
Hel af Hr v. Koch framställda förslag är föga ändamålsenligt,
emedan det alltid blir en enskild omsorg lör vederbörande
hushållningssällskaper alt för de enskilda bereda tillfällen
till trädgårdsingeniörens rådfrågande. För staten är endast af
vigt, det staten icke blifver betungad med den derfiir sig belöpande
kostnad.
Man har vidare ansett, att man horde inrätta en normalträdgård
med derför anställd föreståndare; men en sådan föreståndare
måste väl ständigt finnas på berörde ställe och kan följaktligen
ju icke för andra ändamål resa omkring i hela riket.
På grund häraf framhärdar jag uti mitt förut gjorda yrkande
på alslag; och anser alt man bör väl tänka sk för, innan
man till ett ändamål, sådant som detta, anslår medel, hvilka
kunna på bättre sätt användas.
Sedan öfverliiggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., alt derunder hade yrkats dels bifall till litsle
t s hemställan oförändrad, dels af Hr von Koch bifall lill samma
hemställan, med införande af orden: eller af länens hushållningssällskapet*,
efter orden: hans biträde; och dels slutligen, att
Utsk:ts hemställan skulle afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utslcts hemställan oförändrad, hvartill svarades många
nej jemte några ja, sedermera propos. på bifall deri ill med det
af Hr von Koch föreslagna tillägg, då svaren likaledes utföllo
med månsa nej jemte några ja, och slutligen propos. på afslag
H. V. 2
18
Den 3 Juni f. m.
3 merherörde hemställan, hvilken propos. besvarades med många
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
30:de, 31:sta och 32:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
33:djc punkten.
Gr. Mörner: I afseende å den nu föredragna punkten får
jag erinra, alt det, i fråga om kreaturs uppköp, torde vara särdeles
olämpligt att fördela de för samma uppköp afsedda medel
till utgående under flera år. Man måste nemi. för erhållande
af skäligt pris å djuren passa på lämpliga tillfällen till sådana
uppköp, och släda dem så, alt de må kunna försiggå med den
minsta möjliga kostnad. Det torde temligen lätt kunna inses,
att om en särskild resa skall hvarje år bekostas åt den, som
skall verkställa sådana inköp, så blifva de för handeln ilrågakommaude
allmänningar större, än om en sådan resekostnad
måste endast en gång utbetalas.
Jag anhåller derföre, att det ifrågav:de beloppet måtte, i
stället för att utgå med 10,000 rdr årligen, ställas till K. M:s
disposition alt under nästa slatsregleringsperiod utgå med 30,000
rdr. För sådant fall kan Stamholländeri-Sljreisen begagna sig
af de lör inköp af kreatur lämpliga tillfällen. Man kan tilläfventyrs
redan denna sommar motse ett sådant tillfälle, hvilket
kanske icke så snart återkommer, då nemi. i England en större
försäljning af korthornsdjur kommer alt försiggå. Det har redan
tillförene visat sig, att försäljningspriset för en del af dessa djur
icke i England uppgått till högre belopp än sorn man understundom
lått här i landet betala lör ganska medelmåttiga djur.
Mitt förslag till propos. skulle jag derföre vilja hafva så
formulerad!, att det äskade beloppet 30,000 rdr kommer att
för nästa slatsregleringsperiod beviljas såsom extra anslag att
efter behof utgå, utan att något nätnnes om samma belopps fördelning
på vissa år.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till lilslcts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall dertill med den förändring, att
till införskaffande af goda afvelsdjur af utmärktare Imskapsracer
beviljades lör nästa statsregleringsperiod elt extra anslag af
30,000 rdr; hvilken propos. med ja besvarades.
34:de—40:de punkterna.
Utskds hemställanden biföllos.
Den 3 Juni f. m.
19
4I:sta punkten.
Frih. von Kraemer: Jag anser att Stats-Utsk:t, med anledning
af Hr Alanders väckta motion i ämnet, hort komma
till ett annat resultat, än det, »att 11. St:r måtte lemna motionen
utan afseende.» Kändt är, att man under sednare tider
från utlandet årligen infört humle till ett värde af öfver en half
million rdr. Man har nemi. icke trott sig med fördel kunna
använda den här i landet skördade humlen för hrvgd af s. k.
Bäjerskt öl. Likväl är humleodlingen en af de ädlaste binäringar
i Sverige och jemväl i vissa fall i vår lag föreskrifven. Att
man afven i de orter, der humleodling i större omfång bedrifves,
t. ex. i Södermanland, insett behofvet af undervisning såväl
rörande anläggningen och skötseln af humlegårdar, som ock angående
de trakter, hvarifrån goda humlerätter kunna erhållas
m. m., ådagalägges deraf, att då jag vid ett htishållningsgille i
nämnde provins föreslagit, att åtgärder i denna syftning borde
vidtagas, enär deri här producerade humlen icke godkändes vid
vår Bajerska öltillverkning och sålunda allt mer och mer folie i
värde, beslöt Gillet att på egen bekostnad till Landlbruks-Akademiens
experimentalfält sända en bondson, som med ifver vinnlagt
sig om humleodling. Iler trodde man nemi. att undervisning
i ämnet skulle kunna erhållas, och, ehuru egande små tillgångar,
utläste sig Gillet att. bekosta hans vistande å stället under
ett års tid. Anländ dit, hiel' han likväl icke emoltagen.
Sedan vände sig Gillets ordförande till hushållnings-siillskapet
meil begäran om åtgärders vidtagande till befordrande af denna
angelägenhet. Jag känner likväl ej om deraf följt något resultat.
Mig synes att denna urgamla Svenska binäring borde äfven å
statens sida vinna någon uppmuntran. Annars går deri troligen
under för de från utlandet infiirskrifne stora partierne humle.
Jag gillar visserligen ej motionärens framställning om vissa årliga
anslag till de hushållnings-sällskap, som vilja anlägga normala
humlegårdar; men tror och tillstyrker, »att ett årligt anslag
af t. ex. 2,()<!0 rdr af It. St:r ställes till K. M:s Nådiga disposition,
för alt, genom Landt bruks- Akademiens försorg, en i humleodling
skicklig och sakkunnig person mätte antagas, pä samma
vilkor sorn statens agronomer, alt, på reqvisition af Inishållnings-sällskap
eller al enskildt*, lemna undervisning om humleodlingens
bedrifvande på rationelt sall, och att älven tillhandagå
med införskrifning af tle för hnmleplanteringen tjenhgaste rötter.
Af dessa skäl får jag anhålla om återremiss af den nu föredragna
punkten.
Nr Montgomory; På sätt jag uppfattat Frih. von Kra3-  mers yttrande, synes det mig bevisa något helt annat än Frilen
afsell.
Frilen sade nemi, alt ett gille, jag tror i Södermanland,
insett nyttan af en persons utsändande för berörda ändamål,
20
Den 3 Juni f. m.
men att vederbörande i orten icke velat eller funnit nödigt dertill
bevilja anslag.
Detta förhållande tyckes bevisa, att man i denna ort, der
humle-odlingen, på sätt Frilun omlörmält, är mest utbredd i
bela vårt land, icke är synnerligt intresserad för saken, samt att
insigten af frågan icke en gång der är erkänd.
Jag erinrar mig att man för liera år sedan från Orebro
län aflat en inbjudning till Linköpings och Nyköpings län, att
dessa 3 län skulle gemensamt gå i författning om anskaffande
af en humleguhhe, hvilken skulle gå tillhanda med råd och upplysningar
i ämnet. Detta förslag rönte likväl icke någon framgång;
och det synes mig verkligen att denna sak ännu icke
visat sig vara af den vigt, att man derlör bör anslå några medel.
I följd deraf hemställer jag att, på sätt Utsk:t föreslagit,
motionen måtte lemnäs utan afseende.
Frih. von Krremer: Med anledning af den siste talarens
yttrande, får jag tillslå, det jag icke eger någon bestämd kännedom
om orsaken till det af hushållnings-sällskapet i Södermanland
uti ämnet lat tade beslut; men tror dock alt samma
sällskap anslog några medel för den ifrågavule odlingen. Afven
bar jag mig bekant, att man för några år sedan dersamma
städes
införskref humlerötter från Liineburg, en åtgärd, hvilken
ock medförde ganska fördelaktiga resultater; men blir man fortfarande
i saknad af kännedom om rätta sältet för sådana rötters
nedläggande samt om humlegårdarnes rikliga anläggning,—
ett förhållande, hvilket med afseende å väderstrecken är af
högsta vigt, — då blifva dylika anläggningar ^icke mycket tacksamma
.
Med hänsigt härtill och hvad i ämnet förut anfördt blifvit,
yrkar jag fortfarande på återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förevnle hemställan och dels återremiss deraf, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till LJtsk:ts
hemställan, hvartill svarades några ja och nej i blandning, och
sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utlöllo med
flere ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
42:dra punkten.
Gr. Cronstedt: Beträffande denna punkt, har jag icke
varit af lika mening med L)tsk:t, och har, på de af motionären,
Ilr Lagerhjelm, anförda skäl, ansett lämpligt, att Ii. Sl:r ingå
till K. M. med den af samma motionär föreslagna underdåniga
skrifvelse.
Om man nemi. anser det vara af vigt, att hästafveln i vårt
land upphjelpes, och finner åtgärder derför vara af behofvet på
-
Den 3 Juni f. m.
21
kallade, synes det mig såsom borde deraf ovilkorligen följa, att
man önskar en utredning, huru sådant kan låta sig verkställa.
Jag anhåller således om bifall lill Utsk:ts hemställan, för
så vidt molionärernes framställningar om anslag till hästafvelns
förbättrande derigenom blifvit afslyrkta, meri alt It. o. Ad. mätte
besluta aflåtandet af en sådan und. skrifvelse i ämnet, sorn den
af Hr Lagerhjelm föreslagna.
Sedan öfverhiggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder endast hade yrkats, att It. o. Ad.
skulle bifalla Utsk:ts hemställan, för så vidt motionärernes framställningar
om anslag till hästafvelns förbättrande derigenom
blifvit alstyrkta, men i öfrigt för sin del besluta, alt It. Sl:r
skulle hos K. M. i und. anhålla, det K. M. täcktes i nåder till
sätta
en komilé af sakkunnige män, för alt, i samråd med stuteri-öfverstyrelsen,
uppgöra lörslag till system särskildt lör hvarje
af Kronans stuterier till hästafvelns förbättrande i Sverige.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ls hemställan utan tillägg, hvartill svarades flere
ja jemte ett eller annat nej, och sedermera propos. på bifall till
olvanberörde yrkande, då svaren utföilo med flere nej jemte
ett eller annat ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
utan tillägg förnyades samt besvarades med flere ja
jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
43:dje punkten.
Utskits första tillstyrkande.
Bifölls.
Utskds sednare hemställan.
FIr Lagerstråle: Jag bestrider visserligen icke det önskvärda
deruti att institutets föreståndare jemväl kunde deltaga
uti den derstädes ilrågakommande undervisning; men jag befarar,
att, äfven vid en lörnvad pröfning af frågan, K. M. kommer
till enahanda resultat som nu, eller att K. M. icke anser
någon ovilkorlig skyldighet i delta läll böra stadgas.
Det egentliga skälet för Utsk:ts afstyrkande torde återfinnas
deruti, att l'tsk:t afsett, det K. M. skulle, vid närmare pröfning
af förhållandet, meddela föreståndaren föreskrift alt, jemte
den öfversigt olver det hela, som honom efter reglementet åligger,
— jemväl deltaga uti undervisningen. Det största hindret emot
en sådan anordning förefinnes dock uti den mängd af embetsutlåtanden,
som upptaga föreståndarens tid, och de omfattande
undersökningar, som måste åt honom öfverlemnas. 1 sådant
alseeude lår jag exempelvis anföra några från K. M. till före
-
22
Den 3 Juni f. ui.
ståndarens handläggning remitterade frågor af en vidlyftigare
beskaffenhet, såsom angående lämpligaste sattet att anbringa
värmeledning i Nationalmuseum, lili hvilken vigtiga fråga utredningen
af föreståndaren verkställdes pä ett sätt, sorn lemnade
intet öfrigt att önska. Och samtidigt härmed remitterades äfven
till hans utredning frågan om ordnandet af de försigtighetsmått,
som i afseende på vår ånghåtsrörelse vore att iakttaga. Vidare
måste ganska ofta samme föreståndares utlåt, inhemtas i afseende
å tullbehandlingen af en mängd artiklar m. m. I)å man
tager dessa föreståndarens åligganden i betraktande, och jemväl
ölverväger de göromål, som ega direkt sammanhang med hans
befattning såsom styresman för institutet, torde icke ringa svårighet
förete sig att ytterligare kunna ålägga honom undervisningssky
Idigheten.
.lag vill icke härmed ovilkorligen motsätta mig att R. St:r
i delta ämne uttala deras önskan; men anser mig dock höra
omnämna de betänkligheter, hvilka deremot förekomma. Man
får icke heller förbise alt institutets styrelse, deraf föreståndaren
är medlem, finnes i öfrigt sammansatt af personer, hvilka
icke åtnjuta någon »Hölling och icke heller kunna af K. M, anlitas
för upplysningars meddelande, utan är det naturligen till
föreståndaren, som remisser i detta hänseende uteslutande
mäste ske.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef Ulsk:ls ifrågav:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
44:de och 45:tc punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
46:te punkten.
Slom. a, b och c. \
Ulskds hemställanden biföllos.
Slom. d.
Frih. Bonde, Knul: Utslct har här afstyrkt den af Hr
Hesselgren väckta motion, att R. Sl:r mätte till K. M:s disposition
ställa en summa af 1,500 rdr, alt årligen i 3 år under
vilkor och förbehåll, som K. SI. kari finna skäl att bestämma,
utgå till vård och förökning af den i Stockholm grundade tekniska
samling.
Med mitt uppträdande har jag icke velat klandra Ulsk:t
för dess afstvrkande af motionen, ty Ulsk:t har i sanning frikostigt
nog nnderstiidt de aldra liesta motioner, som vid delta
riksmöte blifvit väckta lör närinearnes upphjelpnnde; mim då
Ullåt:t gifver vid handen att motionen, i löljd af bristande upplysningar,
blifvit afstyrkt, ber jag att med några ord få redogöra
för förhållandet.
Den 3 Juni f. m.
23
IndnstriiHkarén och synnerligen den mindre fabrikanten har
här i Stockholn) på ett kännbart sält hit t ilis varit i afsaknad af
prof och rudimaterier, adresser å tillverkare, priskurranter, modeller
och ritningar å machiner och verktyg m. m. Denna brist
har några lör industrien nitälskande personer sökt afhjelpa derigenom,
att man för samma behofs fyllande genom bildandet af
ett slags mindre museum af dylika artiklar sammanskjutit medel.
En hvar känner, att induslriidkarne bär i landet icke i allmänhet
äro i en så lycklig ekonomisk ställning, att de kunna gå i
land med några större uppoffringar; men, detta oaktadt, har man
sandat ett tillräckligt belopp för sjelfva grundläggandet af en
dylik samling. Professorerne Ullgren, Eneberg och Palmstedt
hafva genom sina nitiska bemödanden och medverkan icke oväsendtlig!
bidragit till sakens framgång. Detta har äfven varit
förhållandet med Hr Wajrn m. fl. personer, hvilka under världsexpositionen
i London förskaffade oss flerläldiga dyrbara gåfvor.
Sedan numera från London hit anländt denna dyrbara samling
af sådane artiklar, måste man naturligtvis söka lå en lokal för
deras förevisande; men, i anseende till brist på medel, har man
icke varit i tilllälle att bestrida kostnaden för samma samlings
uppställning. Nästan hvarje dag infinna sig industriidkare, sorn
önska taga samlingen i skärskådande; men under nuv:de förhållanden
låter sådant sig icke göra, och detta, på sätt jag redan
förut antydt, endast derföre, att man icke är uti tilllälle att
kunna uppställa samlingen i en passande lokal. Man har icke
ens råd att inköpa de för ändamålet erforderliga flaskor och
öfriga glaskärl, hvilka äro oundvikligen nödiga för förvarandet
af en annan samtidigt härmed bekommen enahanda och högst
dyrbar samling af lärgämnen m. m.
Det torde således vara en temligen billig begäran, att staten
bekostade åtminstone de bord och hyllor, sorn kunna vara
erforderliga för denna samlings uppställande, men lill hvilkas
anskaffande man lills dato saknat medel.
På dessa skäl hemställer jag att lltsk:ts förslag måtte afslås
och Hr Hesselgrens motion bifallas.
Gr. Cronstedt: Egentliga skälet, hvarför Utsk:t afstyrkt
ifrågavule anslag, har varit, att Hr Hesselgren uti sin motion
förbehållit sig att framdeles inkomma till Utsk:t med en full
ständig
utredning i ämnet. Sedermera har dock motionären aflidit,
och Utsk:t således varit i afsaknad af lörberörde upplysningar.
Derjemte har Utsk:t ansett, att Regeringen skulle kunna
finna utväg till beviljande al det ifrågavule understödet, fiir den
händelse Regeringen funné sådant nödigt och ändamålsenligt.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Ronde: Jag är högst tacksam för den siste talarens
yttrande i ämnet. Af honom är nemi. ganska riktigt uppgifvet,
att Hr Hesselgrens dödliga frånfälle vållat, alt de utlofvade upp
-
Den 3 Juni f. m.
lysninearne af honom icke kunde meddelas. Anledningen äter
att slöjdföreningen icke kunnat göra någon framställning om
erhållande af statsanslag för berörda ändamål, har varit, att föreningen
först nu i Februari emoltagit dessa samlingar, och att
riksdagen då af nämnda förening ansågs vara för långt framskriden
för att medgifva aflåtandet af särskild Nådig Propos. i
ämnet.
Hela denna fråga gäller 1,500 rdr under 3 år. Att man
voterar hort skyddet för industriidkarne, är ganska riktigt; men,
vid sådant förhållande, måste man väl äfven lemna dem ett annat
skydd, och detta är vetandet samt beredande af tillfälle för
industriidkarne att hafva modeller och ritningar för ögonen.
Då man finnér alt industriidkarne sjelfva icke dragit i betänkande,
att för ändamålet göra så stora uppoffringar, tror jag
icke att det kan vara H. o. Ad:s afsigt att vilja undandraga detta
företag ett understöd af 1,500 rdr.
Hr Montgomery; Det förnämsta skälet, hvarför Utsk:t
afstyrkt denna motion, har verkligen varit, att några vidare upplysningar
i ämnet icke erhållits; men då jag funnit den af Frih.
Bonde nu meddelade utredning vara ganska nöjaktig och, i likhet
med honom, tror att en sådan industriexposition skulle kunna
vara af stor nytta, instämmer jag i det af bemälde Frih. gjorda
yrkande att il'rågav:de lilla anslag måtte beviljas.
Med afseende å nutidens förbättrade kommunikationsanstalter
och den lätthet, som derigenom blifvit beredd att komma
till bufvudstaden, kan man icke anse, att det endast är Stockholms
kommun, som har gagn af denna samling, utan måste
medgifva, att en ganska stor del af riket kan deraf draga fördel.
Jag förenar mig således uti Frih. Bondes yrkande.
Hr von Ehrenheim: Jag kan icke neka, att det af Utsk:t
anförda skäl är för mig så tillfredsställande, att jag måste begära
bifall till den nu föredragna punkten.
Det synes mig nemi. gifvet, att, på sätt Utsk:t anfört, samlingar
skulle kunna göras i åtskilliga riktningar; men att man
derför icke kan yrka, att staten skall lemna de för alla sådana
företag nödiga bidrag. Ett sådant sätt att tillvägagå vid anslagsfrågor
är en farlig väg att beträda.
Oaktadt de af Frih. Bonde nu meddelade upplysningar,
finner jag för min del denna samlings ändamål och gagn vara
så outredt, att jag ej kan tillstyrka bifall till motionen.
Gr. von Platen: Då jag odeladt gillar åsigten om borttagandet
af alla onaturliga skydd för näringarne, skulle jag förebrå
mig, om jag icke gjorde allt för deras befordrande på
naturlig väg. lili England, der den enskilda verksamheten öfverlemnas
så mycket åt sig sjelf, skall dock den, som gör sig
Den 3 Juni f. m.
25
besvär att besöka Londons museer, finna, hvilken vigt man fäster
vid alt understödja industrien i denna rigtning.
Nyttan af sådane samlingar torde väl i öfrigt knappt behöfva
för It. o. Ad. påpekas. Man bar bär invändf, alt ändamålet
oell gagnet af denna samling borde närmare granskas;
men då frågan bär endast gäller 1,500 rdr för 3 år synes mig
att man icke bör hysa så mycken betänklighet att bifalla förslaget.
Samlingen finnes, och det är bär endast fråga om att
tillgodogöra sig nyttan deraf.
Jag röstar för bifall till motionen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder bade yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att 15. o. Ad., med afslag derå, skulle bifalla
Hr Hesselgrens motion, att 15. St:r måtte till K. M:s disposition
ställa en summa af 1,500 rdr, att årligen i tre år under
vilkor, som K. M. kunde finna skäl att bestämma, utgå
till vård och förökning af en i Stockholm befintlig s. k. teknisk
samling, bestående af prof å rudimaterier, modeller, ritningar å
machiner och verktyg m. m., förvärfvade vid sednaste verldsexposition
i London.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades flere nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå samt bifall till
Hr Hesselgrens ofvanomförmälla motion, då svaren ut föllo med
(lera ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
47:de, 48:de och 49:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
50:de punkten.
Hr Lagerstråle: Redan vid förra riksdagen framställde
K. M. denna fråga till R. Stirs afgörande. Denna framställning
blef likväl icke då bifallen, enär II. St:r ansågo ytterligare utredning
erforderlig. Så vidt ske kunnat, har denna utredning
ock blifvit verkställd; och uti sålunda förändradt skick har frågan
nu åter blifvit öfverlemnad till lJtsk:ts bedömande.
Alla officiella myndigheter, som yttrat sig i ämnet, hafva
förordat den ifrågav.de flyttningen. Bruks-societeten har tillstyrkt
densamma. Föreståndaren för den uti Fahlun nu förlagda
bergs-skolan liar varmt förordat den. Styrelsen för den
läro-anstalt, dit den skulle förflyttas, har uttalat sig uti enahanda
riglning; så ock Kommers-Coll. Golldi president liar dervid
dock varit af skiljaktig mening med Colhii öfrige ledamöter om
lämpligaste platsen, ehuru äfven han ansett skolan icke böra i
Fahlun förblifva.
26
Den 3 Juni f. m.
Utsk:t måtte, enlist hvad Betänkt innehåller, hafva haft
tillgång till andra upplysningar än de oflicielt afgifna, af mig
nu omnämnda. Hvarifrån dessa upplysningar kommit, kan jag
naturligtvis icke veta; men Utsk:t säger:
»1 främsta rummet har af Utsk:t bort tagas i betraktande
huruvida behofvet af denna förflyttning är oafvislig!, och, i sådant
läll, om statens tillgångar medgifva den utgift, som härtill
ansetts behöflig. Ilen i följd häraf verkställda undersökning
har emellertid föranledt till den åsigt, att den föreslagna åtgärden,
eller skolans förflyttning, om den ock i framtiden kan befinnas
nödvändig och böra företagas, för närv:de ej är af särdeles
behof påkallad, och att densamma följaktligen nu kan
utan olägenhet uppskjutas.»
Af K. M:s vid sista riksdagen aflåtna Nåd. Propos. i ämnet
inhemtas att åtskilliga Fahlu bergsskola tillhöriga byggnader
vid en år 1853 hållen besigtning, och således redan för 10 år
sedan, befunnits vara uti så förfallet skick, att de måste utdömas.
Obestridligt är väl derföre, att, om denna skola skall
qvarblifva på samma ställe, några sådana kraftiga åtgärder måste
vidtagas, att icke undervisningsanstalten för rikets andra
hufvudnäring befinner sig uti ett skick, som är till skam och
skada fiir hela samhället.
Sjelfva hufvudfrågan, nemi. huruvida bergsskolan skall förblifva
i Fahlun eller förflyttas till Stockholm, har af Utsk:t blifvit
undanskjuten; och har Ut,sk:t, till stöd derför, egentligen
anlört att penningar icke skulle vara att för berörda ändamål
tillgå. Nödiga medel hafva dock icke — jag tillåter mig deruppå
fästa Ståndets uppmärksamhet — saknats, då fråga varit
om många andra af Stals-Utsk:t tillstyrkta företag. Vid sådant
förhållande synes det mig vara med all billighet öfverensstämmande,
att B. St:r, som vid sista riksdagen dels till undervisningsanstalterna
för jordbruk och landtmannanäringar, enligt gällande
riksstat, för år 1862 anvisat anslag af 139,500 rdr rmt,
att utgå till 2:ne landtbruksinstituter samt åtskilliga landtbruksskolor
i riket, dels 131,000 rdr till C tekniska elementarskolor
m. rn., dels ock 33,638 rdr 75 öre till navigationsskolor i 9
släder, äfven måtte anse sin värdighet fordra att icke låta den
emla undervisningsanstalten i riket för bergsbruket åtnöja sig
med elt anslag af 7,500 rdr.
Ut>k:t har visserligen förutsatt, alt hruks-societeten, hvars
ledamöter hafva den största nyttan af denna anstalt, icke skulle
undandraga sig att fortfarande understödja densamma, äfvensom
att byggnaderna, utan särskildt statsanslag, skulle kunna försättas
i brukhart skick.
Att man icke skäligen kan tillvita hriiks-societeten att med
allt för ringa bidrag understödja utvecklingen af denna näringsgren,
åfiigges deraf, att, eldigt mig meddelad upplysning, jernkontorets
bidrag lör år 1862 utgjorde;
Den 3 Juni f. m.
27
Till bergsskolan i Fahlun 15,500: —
» d:o i Philipstad  4.500: —
» jernkontorets metallurgiska stat . . 23,700: —
» d:o mekaniska stat . . . 4,293: 75.
» elever, smidesverkmästare m. fl. . 18,51 (i: 67.
» elever i Motala och Eskilstuna . . 2,289: —
eller tillsammans rrut 68,889: 42.
Om härtill ytterligare lägges de frikostiga anslag, som jernkontoret
årligen utbetalar för resor, rön och försök m. m. tili
samma ändamål, uppgår nyssnämnda summa till ett ännu högre
belopp.
Huru det skall vara möjligt att utan ett statsanslag iståndsätta
byggnaderna i Fahlun, kan jag, för min del, icke fatta.
På hvad sätt man än algor frågan, måste man dock tillse att
skolan, hvar den än finnes, må försättas uti vederbörligt skick.
För närv:de finnas der 20 elever med 2-årig kurs, så alt
endast halfva antalet lärjungar årligen ombytes. Det har visat
sig, att de anmälde lärjungarne uppgå till dubbelt så stort antal,
som det antal, hvilket kan mottagas.
Enligt det uti den Kongl, Proposm gjorda tillkännagifvande,
upptager kostnadslörslaget 200,000 rdr lör byggnadernas iordningssliillande
i Fahlun, hvaremot till uppförande af den lör
bergsskolan erforderliga nybyggnad å teknologiska institutets
tomt kostnaden endast uppgår till 100,000 rdr. Afven sistberörde
summa kan synas vara rätt betydlig; men jag får dervid
meddela, att hvad som synnerligen bidrager till denna kostnadssummas
höga belopp, är inrättandet af ett för elevernas arbeten
erforderligt större laboratorium derstädes.
Min anhållan är, att R. o. Ad. måtte till Utsk:t återremittera
denna fråga, på det att Utsk:t, elter verkställd utredning
och inhemtande af de upplysningar, sorn Ulsk:t kan finna uti
ett eller annat hänseende vara ytterligare af beiiofvet påkallade,
må inkomma med ett bestämdt till- eller afstyrkande i afseende
på skolans qvarhlifvande eller lörfljttning, samt att, huru
än resultatet gestaltar sig, nödiga medel måtte för ändamålet
anslås.
Alt det af K. M. framställda förslag synes mig, som förordat
och kontrasignera! deri Kongl. Proposm, vara det lämpligaste,
tycker jag mig knappt behöfva särskildt antyda.
Gr. Cronstedt: Otvifvelaktigt är väl, att den uti K. M:s
Nåd. Propus, framlagda utredning af ämnet bör vara tililyllestgöramlo.
Hvad jag dock tillåter mig fästa uppmärksamheten uppå
är, att det här icke allenast är fråga orri hvggnadsanslaget,
100,000 rdr. Dertill komma ytterligare 12,000 rdr lör lärarnes
aflöning, och 6,000 rdr till elt laboratorium.
Alt det torde vara nyttigt för eleverna alt lefva, som man
säger, ett bergslagslif, torde väl äfven vara säkert. Under ären
-
28
Den 3 Juni f. m.
dets behandling på afdelningen gjorde sig ock den åsigten gällande,
att denna skolas ändamål hufvudsakligen var praktiskt,
samt att, om en flyttning skulle ega rum, en sådan borde försiggå
till en annan bergslag, äfvensom att Nora eller Philipstad*
bergslager i sådant hänseende vore att tillgå.
Dessa hafva varit de verkliga skälen, hvarföre man icke
direkt uttalat sig i afseende på flyttningen. En återremiss vill
jag dock icke motsätta mig.
Hr von Ehrenheim: Då ingen talare motsatt sig åter
remiss,
torde det kanske vara öfverflödigt att ytterligare förorda
densamma; meri jag kan dock icke undgå att fästa uppmärksamheten
uppå det obilliga behandlingssätt, hvarmed Utsk:t,
elter mitt förmenande, jemförelsevis med andra punkter på
denna hufvudtite], a fia r da t denna fråga.
Utskit har nemi. vägrat allt väsendtligare understöd till en
allmän anstalt, som åtnjuter ganska frikostiga bidrag af en enskild
korporation; och detta uti samma lielänk., som Utsk:t
tillstyrker t. ex. 300,000 rdr för en alldeles ny inrättning, nemi.
till uppförande af en ny byggnad i hufvudstaden för Svenska
slöjd-löreningens söndags- och aftonskola, och der Utskit ytterligare
förordar 18,000 rdr till ett stall vid Ulluna. lie nu
ifrågavide undervisningsanstalterna äro dock ovilkorligen nödiga
att på ett ändamålsenligt sätt ordna; och det synes mig högst
obilligt att man lemnar ganska mycket understöd åt vissa yrken,
på samma gång som man icke vill i någon mån uppmuntra
andra yrken, hvilkas nytta dock lange varit pröfvad och om
hvilkas ändamålsenlighet rrieningarne aldrig varit delade.
Jag förenar mig uti anhållan om återremiss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det har icke kunnat
undgå att väcka en viss förundran, att då ett sådant anslag som
detta blifvit af Utskit afstvrkt, man icke funnit detta afstyrkande
vara åtföljdt af någon reservation. Man måste således antaga
att Utskit i denna fråga varit ense.
Att denna riksdags Stats-Utsk. icke haft något särdeles
intresse lör en af Sveriges vigtigaste industrigrenar, — detta
är ett förhållande, som jag icke kan annat äri högeligen beklaga.
Hvad betra Här fördelarne af denna bergsskolas förflyttning
till hufvudstaden, har derom länge tvistats mellan jernhandteringens
idkare. Förslaget är ingalunda nytt. Det har nemi.
länge utgjort föremål för öfverläggning mellan bruks-societetens
medlemmar. Det väckte till en början motstånd. Man ansåg
nemi. alt denna skola skulle bättre uppfylla sitt ändamål, om
skolan vore förlagd i en bergsstad, sorn Fahlun, än i Stockholm;
emedan på förstnämnde ställe eller någon annan dermed likartad
ort tillfälle skulle finnas att studera grulhrytning, m. m. Sedan
Tecknologiska institutet utbildat sig, har man dock kommit till
den öfvertygelse att hela den första delen af undervisningen
skulle kunna med större fördel bibringas vid nämnde institut.
Den 3 Jani f. m.
29
För den sednare delen af undervisningen vid bergsskolan, nemi.
frägans praktiska del, mäste naturligtvis en särskild afdelning
finnas. Alt denna praktiska undervisning icke kan lemnäs vid
institutet, lärer enhvar kunna inse. Derföre liar ock hrukssocieletcn
för berörde ändamål lemnat ett särskildt anslag. Nämnde undervisning
meddelas på så sätt, att eleverna jemte sina lärare
tillbringa någon längre lid vid ett enskildt jernverk, der de
erhålla öfning uti denria handterings praktiska del. Till dessa
enskildla jernverk kunna dock eleverna numera förflytta sig
lika lätt från Stockholm som från Fahlun; och om undervisningens
nyssnämnde mer speciela itel kunna de sålunda bibringas lika
grundlig kännedom i Stockholm som i Fahlun, ty de hafva
städse sökt denna undervisning vid hruk och masugnar, som
understundom varit ganska aflägset belägna från Fahlun.
På dessa skäl har brukssocieleten kommit till den öfvertygelse,
alt bergsskolans förflyttning till Stockholm och förening
med Tecknologiska institutet skulle vara lör undervisningen
lämplig.
Med mycken ifver hafva ock personer, hvilka böra kunna
anses vara kompetenta att utlåta sig i ämnet, — deribland
nuv:de föreståndaren lör skolan i Fahlun, Professor Eggertz, —
förordat ifrågavnle flyttning. Afven det Tecknologiska institutets
styrelse har uttalat sig uti enahanda riglning, så att man kan
säga, det alla personer och auktoriteter, som kunna bedöma
frågan, ansett mest lämpligt att denna undervisning flyttas till
Stockholm.
Vid denna frågans ståndpunkt kunde man icke förvänta,
det hvarken hos enskilda riksdagsmän eller Slals-Utsk:t någon
motsatt öfvertygelse skulle bilda sig. Man kunde nemi. väl icke
förutsätta, att nyssnämnde Utskrs-ledamöter skulle tro sig bättre
förstå denna fråga än de sakkunnige personer och auktoriteter,
hvilkas utlåtanden redan af mig blifvit åberopade. Detta kan
således icke hafva varit det skäl, som vållat, att Stats-Utsk;t afstyrkt
saken; utan skälet måtte väl hafva varit det, att Utsk:t
icke ansett nödiga medel för ändamålet hafva varit att tillgå.
Under förutsättning af sistberörde skäl, kan man icke annat
än beklaga, att just i detta fall en sådan åsigt gjort sig gällande,
då nemi. Utsk:t vid så många andra tillfällen funnit utväg till
medels anskaffande, samt att Utsk:t sålunda visat sig anse denna
fråga vara af en h. o. h. underordnad vigt. Uti denna sin förkastelsedom
vågar jag dock påstå, att Utsk:t misstagit sig; och
R. o. Ad. inser säkerligen att, då vi icke hafva mer än en enda
offentlig skola lör denna näringsgren, det är af synnerlig vigt
för staten att upprätthålla densamma. Märkligt är ock, alt,
— då Utsk:t icke ansett sig böra förorda flyttningen, — Utskit
likväl icke fästat något afseende på det för handen varande
behofvet att iståndsätta de byggnader, som för ändamålet finnas
i Fahlun. Jemlikt hvad under diskussionen blifvit af Ilr Statsrådet
Lagerstråle upplyst, äro dessa byggnader redan för 10 år
30
Den 3 Juni f. m.
sedan utdömda; och de hafva under tiden icke undergått någon
förbättring.
Det är sålunda ett oafvisligt behof, alt något väsendtligt i
denna fråga åtgöres; och på det att Utsk:t måtte komma i tillfälle
att tillse, huruvida icke någon skärf kan användas lör
detta af K. M. påpekade behof, får jag yrka återremiss.
Hr Montgomery: Man har ansett, att Utsk:t icke visat
tillräckligt intresse lör undervisningsanstalterna lör bergsbruket
derför, att Utslct i denna punkt icke tillstyrkt något anslag.
Denna förutsättning af bristande intresse hos Utslct synes Dock
egentligen grunda sig derpå, att Utsk:t icke till alla delar tänkt
lika med de talare, som bär yttrat sig.
Verkliga förhållandet är dock, alt Utslct visat sig hafva
mycket intresse lör bruksrörelsen, hvilket Iliand annat ådagalägges
utaf den utredning, denna fråga erhållit i I!elänk:t; men då
många grundade anmärkningar framställdes mot denna 11;tilling,
ansåg Utsk:t, att, enär ett bifall lill K. M:s Propus, i ämnet erfordrade
ganska betydliga summor, det vore bäst att icke nu
företaga denna fråga till omedelbart afgörande, samt att det icke
föranledde till någon verklig skada, att skolan ännu några år
fortgick i sill gamla skick.
Då likväl alla talare bär yltrat sig för återremiss, och då
det kan vara möjligt, att några andra anslag, ehuru af Utslct
tillstyrkta, likväl blifva af Stånden afslagna, samt att man sålunda
vid elt närmare skärskådande kan upptäcka de för ändamålet
behöfliga tillgångar, vill jag så mycket mindre motsätta
mig en återremiss, som ett motsatt förfaringssätt säkerligen
kommer att lydas derhän, att man icke hyser något det ringaste
intresse lör saken.
Gr. Mörner: Det något lifligare intresse, med hvilket lan
dets
modernäring vid denna riksdag blifvit omfattad, hafva några
af de föregnie lalarne, vid denna frågas behandling, nästan velat
lägga Stats-Utslct till last.
För min del kan jag dock icke finna något ondt ligga deruti,
alt man nu andlligen börjat inse viglen deraf, att älven
nyssnämnde näring i sin mån måste befrämjas. Långt ifrån alt
ett sådant förfaringssätt varit orätt, anser jag det tvärtom hafva
varit i hög grad obilligt, att denna näring så binge fått slå tillbaka
lör eli del andra näringar, som understundom med en nog
tung hand velat göra sin företrädesrätt gällande och icke så
sällan sträckt sina anspråk femligen långt. För att befrämja
anläggningen af tor dem behölliga verk äfvensom lör underlättande
af dermed sammanhang egande transporter af varor hafva
t. o. m. närboende jordegare mäst underkasta sig alt se sina
marker dränkas af vatten, och sekelgamla strider med hänseende
härtill fortgå ännu på åtskilliga orter. Att vår modernäring jemväl
hittills varit underkastad åtskilliga andra onera till fördel
Den 3 Juni f. m.
3i
för andra mera gynnade näringar, lärer icke heller kunna förnekas.
Om nu, som man säger, bladet i någon mån börjat vända
sig, tror jag, att deruti ligger en viss rättvisa. Alt denna förändring
likväl skulle gå derhän, att den skulle antaga skepnaden
af hvad man kunde kalla en Nemesis, som drabbar de andra
näringarna, skulle jag dock icke önska; och deråt lutar, enligt
min tanke, Stats-Utsk:ts mesvr, att h. o. h. skjuta frågan
§ sido.
Hvad åter beträffar frågan om skolans flyttning, hyser jag
visserligen mycken aktning för de auktoriteter, hvilka i ämnet
yttrat sig; men saken är likväl, enligt min åsigt, icke så alldeles
klar och ulredd, som det velat påstås.
Man får icke ensamt fästa sig dervid, att på det ena stället
fordras 100,000 rdr lör en läroverkshvggnad och på det
andra stället omkring 150,000 rdr för samma byggnaders islåudsättande;
utan hör man älven hafva i minnet de öfriga med
denna fråga sammanhang egande förhållanden.
Då fråga var örn den medicinska undervisningen, ordades
här mycket om angelägenheten deraf att denna undervisning
meddelades i hufvudstaden, och såsom skäl derför anfördes de
rikligare tillgångar på undervisningsmedel, som här skulle lörefinnas
emot hvad vid universiteten kunde åstadkommas. Af
enahanda skäl måste det icke vara sorn förflyttning al bergsskolan
påkallas, ty svårligen lärer kunna påstås, att bergsbruket
lämpligare studeras på Stockholms stengator än vid en bergslag.
Alt öfvertyga mig härom blir åtminstone ganska svårt. Att det
deremot för lärarne kan vara ganska angenämt, att mellan undervisningstimrnarrie
få distrahera sig här i hufvudstaden, kan
jag åter tenrligen lätt fatta.
Jag underställer eder, Mina Ilrr! huruvida det skäligen
bör kunna antagas, att eleverna häst undervisas i den praktiska
bergshandteringen der, hvarest det icke finnes hvarken stångjerns-
eller kniphammare eller några andra för denna näring
erforderlige inrättningar. Det är visserligen en sanning, att man
i Tvskhagarebergen spränger sten; men några grufvor hafva
ännu icke der blifvit uptäckta.
bergsskolan bör väl meddela den praktiska undervisningen
i hvad lill bergshandteringen hörer. Delta mål blir dock icke,
enligt min tanka, på ett tillfredsställande sätt vunnet derigenom,
alt nian ligger en eller annan vecka vid ett eller annat bruk.
På sådant sätt blir man sannerligen icke någon duglig brukskarl!
Kn längre tid erfordrar verkligen denna undervisning. Uti
en tid, då bergsbruket i vårt land stod åtminstone i lika högt
anseende som nu, förlädes denna skola, eller moget öfvervägande
och till följd af hrukssocitetens beslut, till den ort,
hvarest den nu befinner sig. Alven derom anser jag mig böra
erinra.
Jag förenar mig med dem, som anhållit om återremiss;
men hoppas att Ulsk:t måtte taga i noga öfvervägande frågan
32
Den S Juni f. m.
hvad i afseende på den nu omliandlade institutionen må åtgöras,
på det att icke vår bergsskola rnåtte Ii. o. Ii. försvinna i
tecknologiska institutet, i stället för att der utveckla sig och
vinna förkofran.
Sedan öfverliiggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast blifvit yrkad
återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, Iramstiiilde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill svarades
nej, oell sedermera propos. på återremiss deraf, hvilken propos.
med ja hesvarades.
51:sta—58:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
59:de punkten.
Gr. Mörner: Sedan R. o. Ad. nu i vissa delar ändrat
Utsk:ts förslag, tror jag alt man bör bifalla denna punkt, med
Utsk:t öppen leinnad rätt alt jemna summorna till det belopp,
som, i följd af R. o. Ad:s från Utsk:ts förslag alvikande beslut,
kan blifva erforderligt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, hilölls Utsk:ts hemställan, med erinran om iakttagande af
de rättelser i hufvudtitelns anslagsbelopp och slutsumma, som
påkallades af R. o. Ad:s från Utsk:ts förslag alvikande beslut.
60:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
61:sta punkten.
Gr. Mörner: Vid denna punkt förekommer en mening,
derom jag får säga, att jag verkligen icke rätt förstår, huru
den skall komma alt taga sig ut. Det heter nemi., att dessa
medel skulle upptagas å C:te hufvudtiteln och utgå under titel:
»kontrollen å bränvinsförfattningarnas tillämpning. Förslagsanslag,
» samt beloppet deraf upptagas till 4ä0,000 rdr, att utgå
direkte af inflytande hränvinslillverkningsmedel.
Om det verkligen är meningen att intaga dessa sista ordalag
i riksstaten, får jag tillstå, att det synes mig åtminstone vara
något ovanligt.
Hr Lagerstråle: Bland statsverkets inkomster blir naturligtvis
slutsumman af bränvinsmedlen uppförd. För alt likväl
kunna, på samma sätt som hittills, verkställa de nödiga utbetalningarne
vid kontrollen, tror jag att de här föreslagna ordalagen
böra
Den 3 Juni f. m.
33
böra bibehållas. I landsorterna försiggå nemi. dessa utbetalningar
innan hränvinsafgifterna redovisas och insändas.
Om åter dessa afgifter först skulle remitteras till Statskontoret
oell kontrollkostnaderna först derefter utbetalas, befarar
jag, alt sådant skulle leda endast till en vidlyftigare omgång
och likväl icke medföra någon större reda i räkenskaperna.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till hvad Utsk:t i denna
del föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utskits ifrågavide hemställan af II. o. Ad. bifallen.
62:dra och 63:dje punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Upplästes ett af Hr Lagercrantz, Garl Gustaf, ingifvet mern.
af följide lydelse:
Med anmälan, det jag under 2 månader, räknade från denna
dag, företager en resa till främmande länder, får jag vördsamt
afsäga mig förtroendet att vara Bänkman, med anhållan
att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill bifall.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 106, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de förändring
och tillbyggnad af Kronans egendom N:o 4 å Biddarholmen,
för inrymmande derstädes af Riksarkivets samlingar m.
m., dels väckta motioner om anslag till en nybyggnad för Riksarkivet
och K. Bibliotheket;
N:o 107, i ani. af väckt motion ang:de förut varande arrendatorers
företrädesrätt vid förnyad utarrendering af boställshemman
;
N:o 108, i ani. af väckt motion ang:de upplåtande åt hemman
inom Norrbottens län af mindre, Kronan tillhöriga jordrymder
derstädes, emot utgörande af skogsränta;
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utkottets Betänkanden:
N:o 118, i aid. af väckta motioner rörande undervisningen
i elemontar-hiroverken och dermed sammanhängande ämnen;
N:o 119, i aid. af väckta motioner om ändring i föfattnme
ang:de handels- och näringsrätt.
II. V.
3
3i
Den 3 Juni e. m.
Frih. af Ugglas. Gustaf: Jas hemställer att Ekon.-
Utskits Betänkm N:is 118 och 119 måtte uppföras på föredrag
ningslistan
näst efter Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 9.
På grund af den inom talmanskonferensen uttalade önskan
att dessa Betänk:n måtte snart få förekomma, får jag anhålla
om bifall till den af mig nu gjorda hemställan.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. af Ugglas’ förslag, att Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts nu bordlagde Betänkin N:is 118 och 119 skulle uppföras
på föredragningslistan för nästa plenum efter Bevilln.-Utsk:ts
Betänk. N:o 9.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 3 Juni 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 16 sistl. Mars.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s i f. m:s
plenum ölverlemnade Nåd. Propos:r till R. Sl:r:
ang:de inrättandet af en pensions-anstalt för befälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk å Svenska, lill utrikes fart använde
segel- eller ångfartyg, äfvensom machinister och eldare å sistnämnde
slags fartyg; och
ang:de rätt tör Biskopen i Hernösands stift m. m. Doktor
Israel Bergman att, vid afskedstagande, på rikets allmänna in*
dragningsstat uppbära pension.
Den 3 Juni e. m.
35
Föredrogs Snvo och företogs punktvis till afgörande StatsUtslcts
d. 22 och 23 sisth Maj på hordet lagde Utlåt. N:o 100,
angtde regleringen af utgilterne under lliksstatens sjunde hufvudtitel.
l:sta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Ilr Charpentier, Gustaf Reinhold: Då jag tog mig
friheten föreslå en löne-förhöjning af 150 rdr åt hvardera af
Kammar-Col!:ii vaktmästare, ansåg jag verkligen denna min framställning
vara grundad på billighet och rättvisa, enär denna
vaktbeljening genom det nya jordeboks-kontorets inrättande har
sig ett drygare göromål pålagdt än förhållandet i allmänhet är
med vaktmästarne inom de öfriga embetsverken.
Då emellertid alla omständigheter gifva vid handen att ett
framhärdande i detta mitt påstående vore ganska fåfängligt, vill
jag icke vidhålla detsamma.
Deremot och då jag i min motion upplyst, att förste vaktmästaren
ej, på sätt K. M. antagit, har förmånen af fri bostad,
till följe hvaraf tydligt vore, hurusom K. M:s förslag, hvarpå
Ulsk:t grundat sin hemställan, härledde sig från ett misstag,
samt då jag afven påpekat vigten af en fortfarande löneskillnad
mellan förste vaktmästaren och de öfrige, i anledning af ilen
större ansvarighet, sorn ålåge den förres tjenst, kan jag ej annat
än på det kraftigaste uppträda mot den sednare delen af
Utsk:ts Utlåt, i denna punkt
Friligt mili tanke hade det varit vida lämpligare, om Utsk:t,
i betraktande af de upplysningar jag gifvit, bade bifall t en löneförhöjning
åt förste vaktmästaren, än alt i stället leda R. St:r
till inkonseqventa beslut, ty vi veta nemi., att en löneförhöjning
blifvit medgifven åt både Krigs-Coll:ii och Sjöförvaltningens vaktmästare,
hvilka båda åtnjuta fria bostäder.
Under såilane lörhållanden kan jag ej tro att R. o. Ad.
lemnar bifall lill Utsk:ls förslag, utan i stället, i likhet nied mitt
yrkande, åt förste vaktmästaren gifver samilia löneförhöjning,
sorn åt de öfrige.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag vill visst icke jäfva den
uppgift, sorn den siste talaren leinnat; men jag anhåller dock
ali tå fästa uppmärksamheten derpå, att förste vaktmästaren i
Svea Hofrätt, som har fullkomligt lika göromål och fört roende,
som förste vaktmästaren i Ivauimar-Coll., blott har 600 rdr i
lön. Såvida man icke vill upprätta någon egen kategori för
förste vaktmästaren i Kammar-Coll., tror jag således, att någon
inkonseqvens ej skulle genom ett bifall till Utsk:ts förslag blifva
begångeu.
36
Den 3 Jani e. m.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Dä, enligt hvad Gr. Mörner
upplyst, förste vaktmästaren i Svea Hofrätt har 600 rdr i lön,
liksom förhållandet är med samme vaktmästare i alla öfriga
embetsverk, nian att de åtnjuta fri hostad, skulle, ifall en tillökning
här koinnic i fråga, densamma gifvas uteslutande för
den il'rågav:de vaktmästaren. Jag tror således att Ulsk:ts förslag
är väl grundadt; och får jag derföre anhålla om bifall till
detsamma.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Först och främst
får jag äran upplysa, att såsom Hr Charpentier anfört i afseende
å uppgiften om boställsrum för förste vaktmästaren i Kam
mar-Coll.
, ett misstag influtit i K. M:s Propos. Men i fråga
om sjelfva saken, eller den ifrågasatta löneförhöjningen för denne
vaktmästare, kan jag likväl ej annat än fullkomligt instämma
i hvad Gr. Mörner derom yttrat, och anhåller fördenskull
om bifall lill Utsk:ts förslag.
Hr Charpentier: Jag kan för min del verkligen ej dela
de åsigter, sorn af de föregudo talarne blifvit framställda. Jag
tror nemi. att ingen jemförelse mellan förste vaktmästarne i
Svea Hofrätt och i Kammar-Coll. kan ega runi, enär den sednare
både har en större ansvarighet och mäste vara i beständig
rörelse lill följe af att Kammar-Coll. är ett så stort verk.
Jag fortfar i milt yrkande, att förste vaktmästaren, då de
öfrige hafva fått 500 rdr i lön, åtminstone må erhålla 650
rdr i lön.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, jttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Ulsk:ts
hemställan oförändrad och dels bifall till densamma, med den
förändring, alt förste vaktmästaren i K. Kammar-Coll. erhölle
samma löne-tillökning som de öfriee vaktmästarne eller 50 rdr,
så alt hela anslagstillökningen blefve 400 rdr; framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad,
hvartill svarades ja.
3:dje och 4:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
5:te punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Då K. M. ej begärt
någon löne förhöjning åt de ifrågav.de Ijenstemännen, får
jag yrka afslag å den af Utsk:t i denna punkt gjorda framställning.
Hr Charpentier: I anledning af hvad den siste ärade
talaren sagt, ber jag alt få hänvisa honom till motiverna i min
Den 3 Juni e. m.
37
motion. Plan skulle då otvifvelaktig komma att inse, att denna
löne-föriiöjning endast skulle godtgöra en begången orättvisa.
Frih. af Ugglas: I allmänhet delande Frih. Stjernstedts
åsigt, alt någon löne-förhöjning ej hör ifrågakomma, annat än då
K. M. det äskat, tror jag likväl, att i denna punkt ett undantag
kan oell bör ega rum.
Det lider nemi. icke något tvifvel, att dessa kammarskrifvare
äro ganska träget sysselsatta, samt att de tillika hafva ringa
utsigter till befordran. Då man tillika tager i betraktande
den ringa lön, 1,000 rdr rint, som de för närv.de ega, kan väl
knappast ifrågasättas billigheten af den tillökning, som Utsk:t
här föreslagit.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverliiggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels alslag å Utsk:ts lörovide hemställan, framställdes
propos. på bifall till densamma och besvarades med ja.
Gite punkten.
Hr Charpentier: Det är visserligen förhållandet, alt detta
förslag är kommet från enskild motionär och att det icke ens
varit i Iråga hos K. M. Jag vågar likväl hoppas, alt, om Kammar-Coll.
tilltrott sig kunna hos K. M. göra eli sådan framställning.
K. M. derå säkerligen hade fri stat afseende, ty K. M. har
föreslagit och IL Sl:r bilällit en tillökning af 1,000 rdr i anslaget
till gratifikationer åt e. o. tjenstemän inom så väl Civil- och
Finans-I)ep:t-ns expeditioner som äfven Statskontoret. Att de
extra ordinarie tjenstemän, som i Kammar-Coll. göra t jenst, äro
ännu mera befogade att komma i åtnjutande af gratifikationer,
än samma tjenstemän i Statskontoret, inses lätteligen deraf att
de äro i förhållande till göromålen högst (å, och att Coll. vid
flere tillfällen måst förordna en person alt sköta 2 tjänster;
och då nu de extra ord. Ijenslemäniien i Statskontoret lått sig
tillerkända en tillökning af 1,000 rdr, är den af mig föreslagna
summan af 2,500 rdr ej särdeles högt tilltagen. Under sådana
förhållanden anhåller jag, att IL o. Ad., med afslag å Ulsk:ts
hemställan i denna punkt, måtte bevilja det af mig föreslagna
beloppet.
Gr. Mörner: I likhet med den siste värde talaren, skulle
afven jag, för det embetsverk jag tilhör, gerna se, att vi hade
ett större belopp att använda tdl de extra ord. tjenstemännens
aflönande, men, sedan K. M. före riksdagens början behagat till
samtlige embetsverken låta utgå en uppmaning, alt inom bestämd
tid till K. M. inkomma med framställning om hvad de i
anslagsväg önskade erhålla, samt håde det embetsverk, sorn jag
tillhör, och K. Kammar-Coll. häraf begagnat sig, skulle jag tro,
38
Den 3 Jnni e. m.
att vi få skylla oss sjelfva för det vi ej bättre tänkt oss för, och
nu ej hafva annat parti att taga, än alt vänta till en annan
riksdag. Då nu den omständigheten tillkommer, att samtlige
Collme fått, sedan Hr Charpentiers motion adäts, från K. M.
emottaga en skrifvelse., hvarest en förändrad grund för ersättning
åt vikarier blifvit framställd, hvarigenom dessa sednares
ställning blifvit betydligt förbättrad, tror jag att denna fråga
lätteligen må kunna anstå till nästkommande riksdag, till hvilken
tidpunkt både Hr Charpentier och jag billigtvis få beqväma
oss att vänta.
Jag anhåller om bifall till Ulsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
0. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels alt It. o. Ad., med alsing derå, skulle
förhöja anslaget till gratifikationer åt extra ord. tjenstemän och
vaklhetjening hos Kammar-Coll. från 1,500 rdr till 2.500 rdr;
framställdes propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och besvarades
med ja.
7:de—12:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
13:de punkten.
Frih. Stjernstedt: Som äfven denna punkt saknar stöd
af K. M:s Propos., får jag, i likhet med hvad jag förut yrkat,
anhålla oin alslag å Utsk:ts Betänk.
Frih. af Ugglas: Då kammarskrifvarne i Kammar-Coll.
och Statskontoret förut stålt i paritet med hvarandra, anser jag
också billigheten fordra, att, sedan de förra kommit i åtnjutande
af löne-förliöjnimr, B. o. Ad. äfven måtte bifalla en löne-tillökning
för kammarskrifvarne i Statskontoret. Jag anhåller derföre
om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
O. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels alslag å lJtsk:ts förovple hemställan, framställdes
propos. på bilall till densamma och besvarades med ja.
14:de punkten.
Gr. Mörner: Då It. o. Ad. för en tid sedan bifallit ett
Betänk, af Bevil)n.-l'tsk:t. uti hvilket Betänk, åberopades ett
från Banken afgifvet förslå»» till kontrakt, ammie tillverkning af
charta sigillala, hvarigenom kostnaden för denna tillverkning
komme att högst betydligt nedsättas, förefaller det mig, soin
om den af Ut»k;t föreslagna summan vore högre tilltagen, än
Den 3 Juni e. m.
39
hvad behofvet kräfde. Under sådane förhållanden anser jag
mig brira föreslå, att H. o. Ad., med afslag å Utskds förslag,
måtte besluta att det gamla beloppet skall komma att qvarstå.
Frih. af Ugglas: Då erfarenheten från den förflutna tiden
gifvit vid handen, att det hittills varande anslaget af 105,000
rdr varit alldeles otillräckligt, och då man tillika tager i betraktande,
att detta anslag är ett förslags-anslag, hemställer jag,
om icke lämpligast vore, att K. o. Ad. bilölle hvad Utsk:t härutinnan
föreslagit.
Gr. Mörner: Just derför att detta anslag är ett förslagsanslag,
anser jag det vara mindre angeläget att höja detsamma
till högre belopp än hvartill det skäligen kan komma att uppgå.
Då dessutom, som jag förut åberopat, omkostnaderna för tillverkningen
genom kontraktet med banken blifva betydligt förminskade,
inser jag icke hvarföre detta anslag blifvit förhöjdt,
derest icke Stats-Utsk:t önskat komma i ännu större bryderi,
för alt få debet och credit att gå ihop.
Jag anhåller fortfarande om afslag å Betänkd.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt FIr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ls
hemställan och dels att B. o. Ad., med afslag derå, målte
förklara, att förslags-anslaget lör stämpel-pappers-omkostnaderna
skulle fortfarande upptagas till dess nuv:de belopp, 105,000
rdr; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan och sedermera propos. på alslag derå samt förslags-anslagets
bibehållande vid dess nuv:de belopp, hvilka båda
propos:r med ja och nej i blandning besvarades; hvarefter propos.
på bifall lill Ulsk:ts hemställan förnyades, och sedan svaren derå
utfallit med flere ja jemte några nej, lörklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
15:de punkten.
Utskds hemställan bifölls.
16:de punkten.
Gr. Cronstedt: Jag har endast begärt ordet för alt påpeka
det kolossala tryckfel, som i denna punkt insmugit sig.
Det slår nemi. 2,000 rdr i stället för 200. Jag anhåller
alt Uöglofl. Ståndet behagade antaga punkten med rättelse af
tryckfelet.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls Utskds hemställan, ined rättelse af summan 2,000
rdr till 200 rdr.
40
Den 3 Juni e. m.
17:de—20:de punkterna.
Utsk:ls hemställanden biföllos.
2t:sla punkten.
Hr Fähraeus, Johan Fredrik: Enligt K. M:s Nådiga
föreskrift, gifven för mera än 30 år sedan, regleras tullverkets
atlönings- och omkostnadsstater årligen, sålunda, att Generaltullstyrelsens
förslag dertill lör hvarje år af K. M. pröfvas och
fastställes vid årets början. Grunden för detta förfaringssätt är,
att behofvet af förvaltnings- och bevaknings-porsonal i orterna
är omvexlande i förhållande tili handelsrörelsens föränderliga
beskaffenhet. K. M. beviljar t. ex. åt en ort stapelstadsrätt eller
eljest utvidgade handelsrättigheter. Sådant föranleder behof af
ny eller ökad tjenstepersonal på stället. Stundom Hytta sig varuinlörtullniugarne
i större mängd från en stapelstad till en annan.
Della gil ver anledning till personal-tillökning på ena stället, och
möjligen minskning å det andra. Alven smuglingsrörelsen kan
periodiskt förändra sin riginius.’, och då är nödigt att derefter
lämpa ordnandet af kustbevakningen i ena eller andra distriktet.
Allt delta visar, hurusom det kan medföra stora oläg, •(dieter
och verkligt äfventyr, om man för sålunda erforderliga förändringar
i den lokala administrations- och hevaknings-organisationen
skulle behöfva afvakta en kommande riksdags pröfning, och
sedermera ovilkorligen vara hunden vid en för tre eller (lera
år fastställd aflöninesslat.
Utsk:t Ilar visserligen inledt sin framställning med det varande
alt, »Ulsk:t funnit (hiskligt, alt jemväl vid tullverket en
fullständig lönereglering hlefve åväeabraet. hvarigenom dels en
lättare öfversigt af förvaltningen och förenkling af räkenskaperna
kumle er allas, dels ock anslaget fördelas i (vänne, deraf blott
det ena behöfde såsom lörslags-anslag uppföras; men Utskds
hemställan går ut på. att R. Sl:r skulle hos K. M. begära ett
»fullständigt förslag så väl lill definitilt ordnande af Generaltullstyrelsen,
den vid tullverket anställda tjensteihanna- och bevakningspersonal,
sorn ock tdl reglering af afiönings-kostnaderna
för hela denna förvaltning.» Af hvad jag redan haft äran anföra
hoppas jag vara ådagalagdt, alt en stadigvarande reglering i så
vidsträckt mån icke utan skada lör det allmänna kan ske.
I afseende på K. Postverket har Ut-sk:t ej framställt enahanda
förslag, sannolikt derföre alt behof al nya postexpedilörer
i orterna tid efter annan kan inträffa. Mig svnes likväl, att de
af mig utredda omständigheter, med hänsigt lill tullverkets lokalorganisation,
höra anses åtminstone lika verkande lör bibehållande
af nu gällande ordning.
Hade LJtsk:t inskränkt sitt förslag lill tullverkets öfverstyrelse
och den centrala administrationspersonalcn, d. v. s. styrelsens
kansli och hufvudkontor, skulle jag emot förslaget icke
haft något att erinra; men då (Jtskds framställning omfattar
Den 3 Joni e. m.
41
jemväl liela den lokala förvaltnings- och bevaknings-personalon,
föranlilles jag pä anlinda skäl anhålla om alslag ä den nu föredragna
punkten i Utskits Betänk.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill endast tillägga
några ord lill hvad den siste värde talaren yttrat. Det är, enligt
min tanke, mindre lämpligt alt bestämma tullstatens reglering
nu, dels emedan, om protektionist-åsiglerna segra, det torde
blifva nödvändigt att fördubbla bevakning-personalen, dels emedan,
0111 deremot exportlullarne komma alt borttagas, en väsendtlig
inskränkning i samma personal kan komma i fråga. Under
sådane omständigheter lår jag yrka alslag å förevarande punkt
af Betänkit.
Gr. Mörner: Vid innev:de riksdag bar B. o- Ad. bifallit
en af K. M. gjord framställning om fångvårdspersonalens uppförande
å ordinarie stat. [tet förslag, sorn för framställningen
låg till grund, var så uppejordt, alt endast en mindre del af personalen
lanns uppförd på stal, under det att den öfriga, i afseende
hvarå förändringar kunde esomoftast, ifrågakomma, fortfor att
hafva sin lön utgående af rict lill fångvården anvisade förslagsanslag.
Då, enligt min åsigt, en dylik åtskillnad på personalen borde
görns äfven i afseende på tullstalen, hemställer jag, om ej lämpligast
vore att återremittera denna punkt, hvarigenom äfven StatsUtsk:t
kunde komma i tillfälle alt taga de af Ilrr v. Koch
och Fåhraeus anförda skäl i öfvervägande.
1 allmänhet tror jag alt embetsverk, som kunna, oberoende
af B. Sius pröfning, erhålla förbättringar i sin allöningsslat, ej
önska alt komma på s. k. ordinarie stat; och jag har ej något
skäl lill den förmodan, att tullverket skulle härifrån utgöra något
undantag.
Frih. Stjernstedt; Förekommen af Tlrr Fåhraus och v.
Koch, ber jag endast att få förena mig med dem i anhållan om
afslag å denna punkt i Utlåtit.
Sedan öfverliiggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels återremiss
af och dels afslag å Ulsk:ts ifrågavule hemställan, framställde
IIr Gr. o. Landtm, först propus, på bifall till densamma,
hvartill svarades nej, sedermera propus, på återremiss deraf, då
svaren nUöllo med llere nej jemte ett eller annat ja, och slutligen
propus, på alslag å merberörde hemställan, hvilken propos.
med ja besvarades.
22:dra och 23:dje punkterna.
Utskits hemställanden bifölios.
24:de punkten.
42
Den 3 Juni e. m.
Gr. Mörner: Vid början af denna riksdag förekom ett
Betänk, från Stats-Utsk:t med anledning af B. St:rs Revisorers
anmärkningar angående förvaltningen af de till skogs-och jägeristaten
anslagne medel och af skogsplanteringskassan, i afseende
på hvilken sistnämnde kassa man då hade hvarjehanda funderingar.
Stats-Utsk:t har emellertid nu inskränkt sig till att bibehålla
allt i sitt gamla skick, hvartill skälet ej torde vara så
lätt att finna.
J)å det är för mig åtminstone ganska svårt att fatta, hvarföre
anslag, som äro afsedda till ett och samma ändamål, alltjemt
skola utgå i många särskilda poster och under olika
rubriker, tager jag mig friheten yrka återremiss af denna
punkt, på det att anslagen till skogsstaten malte mera systematiskt
regleras.
Frih. Gripenstedt: Då Gr. Mörner vid ett föregående
tillfälle yttrade sig i denna fråga, hade jag den äran upplysa,
hvarföre ett sammanslående af dessa anslag icke kunde gå an,
emedan både deras bestämmelse, och dispositionsrätten öfver desamma
voro helt och hållet olika. Ehuru jag derföre anser, att
en skillnad fortfarande måste göras mellan dessa fonder, vill jag
likväl ej förneka alt, i afseende å ordnandet af sjelfva anslaget
till skogsplanteringskassan, ett utbyte af de indelta räntorne mot
kontant lätteligen kunde, och måhända äfven borde göras.
J)å emellertid bela denna fråga om skogsanslagen befinner
sig i ett provisoriskt skick, hemställer jag, om icke, i likhet med
hvad Slats-Ulsk:t föreslagit, lämpligast är att låta formen för
dessa anslag vara oförändrad, såsom hittills, intill dess hela
frågan på en gång kan blifva reglerad.
Jag anhåller om bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af litsk:ts förvarande hemställan,
bl» f propos. på bifall till densamma framställd och med ja
besvarad.
25:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
26:te punkten.
Frih. af Ugglas: Vid sistlidne riksdag beslöto R. St:r att
ett reservationsanslag af 70,000 rdr skulle uppföras på 7:de hufvudtiteln,
såsom ersättning tdl Postverket för ökad kostnad i följd
af postskjutslegans höjande. Som detta anslag icke hittills bebott
anlitas och ej heller för framtiden synes vara hehölligt, har
K. M:t föreslagit alt det måtte med innevarande statsregleringsperiod
från riksstaten utgå, och besparingarne öfverleinnas till
Den 3 Juni e. m.
43
Riksgäldskontoret. Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.-Ulsk:t tiar teir någon lid sedan, med anledning af åtskilige
vid denna riksdag väckta motioner, uti särskildt afgifvet
Utlåt, tillstyrkt alt å 7:de Hulvudliteln måtte anvisas ett årligt reservationsanslag
af 70,000 rdr att till postverket utgå, såsom ersättning
för den ökade kostnad, sorn genom postskjntslegans höjande
koinrne att uppstå. Detta IJtskds förslag blef af 3 Stånd
återremitterad!, och då frågan således ännu icke är afgjord, så
anser jag icke att man bör bifalla hvad K. M:t föreslagit, ty om
man nu beslutar alt detta anslag skall från Riksslaten utgå, så
skulle det möta svårigheter om man sedermera, på grund af
det Utlåt., som det sammansatta Utskrt kommer att afgifva med
anledning af nämnde återremiss, skulle vilja hafva ett sådant
anslag uppfördt på 7:de Ilufvudtiteln. Till följd häraf anser jag
alt man icke bör vidtaga någon annan åtgärd med den nu föredragna
punkten, än att återremittera den.
Hr von Kocb: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste värde talaren och ber endast att få tillägga att, när det
samrnmansatta Utsk:ts omnämnda förslag återremitterades, så
yrkades af (lere talare, alt de 70,000 riksdalerna mätte användas
på sådant sätt, alt postdiligenserna hädanefter blefvo fortskaffade
genom ackord och icke genom vanlig gästgifvarskjuts, på
det att icke dessas förskaffande mätte öka tungan för de skjutsskyldige.
Jag anhåller om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej. och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
27:de—31:sta punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo Bevilln.-Utslcts den 27 och 30 sistlidne Maj på
bordet lagde Betänk. N:o 9. ang:de allmänna bevillningen, och
i sammanhang dermed, jemlikt B. o. Ad:s den 18 sistl. Februari
fattade beslut, den del af Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
den 11 och 14 i sistnämnde månad bordlagde Betänk. N:o 59,
som alsåg en af riksdagsfullmäktige!) Per Persson väckt motion,
ang:de beskattning å enskilda banker.
Gr. Mörner: Vid föregående riksdagar har föredragnin
gen
af Rctänk:n af sådant omfång sorn det ifrågav:de, och
der förslaget innefattar flera §§, skett punktvis. R. o. Ad. bar
då tillerkänt Utsk:t rätt att, derest, i anledning af de beslutade
återremisserna, Utsk:t komme att företaga förändringar, sorn
kunde föranleda jemkning i de af Stånden godkända §§, sådana
ändringar tillstyrka.
44
Sen 3 Juui e. m.
Jas: hemställer således, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. till It. o. Ad. om samina föredragningssätt
äfven vid denna öfverläggning, samt om enahanda rättighet
för Utslot att vidtaga af behofvet påkallade förändringar i
redan godkända §§.
ITr Gr. o. Landtm, förmälte, att Gr. Mörner hade föreslagit,
dels att det nn föredragna Betänk:t skulle punktvis företagas till
afgörande, med iakttagande deraf, att i sammanhang med de
hemställande!) i Relänk:l, som hade föranledt till föreslagne ändringar
i vissa §§ af Revilln.-Stadgan, dessa §§:rs text skulle förekomma
till pröfning, dels ock att R. o. Ad. skulle besluta, alt
lör den händelse en del af §§:ne i förslaget hifölles, men en
annan del återremitterades, Utsk:t skulle ega öppen rätt att
vid förslagets lörnvade granskning föreslå de jernkningar i redaktionen
af de godkände §§:ne, hvilka kunde finnas hehöflige till
följd af de förändringar, sorn de återremitterade §§:ne torde
komma att undergå; hvarefter IIr Gr. o. Landtm, hemställde,
huruvida R. o. Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Härefter föredrogos:
Ulskds hemställanden å sid. 5 och 7.
Bilöllos.
Utsk:ts hemställan å sid. 8 i anledning af Gr. Hamiltons,
Malcolm Walter, och Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm,
motioner.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag har i min motion
föreslagit, alt R. St:r, med ändring af hvad vid sista riksdagen
beslöts, skulle borttaga den direkta beskattningen på kapital,
såsom varande oi ättvis och icke sådan alt den kunde väl tillämpas.
Ren blir orättvis derföre, alt samma kapital tvänne, ja
flere gånger kan blifva beskatladt. Jag vill uppgifva ett exempel
på huru della kan komma alt inträffa, och hvilket i de flesta
läll kan sägas vara förhållandet. Om två personer, som hafva
tillsammans en egendom, värd 100,0(10 rdr, vilja skiljas åt, så
gifver naturligtvis den, som köper egendomen, åt den andre en
skuldsedel på 50,000 rdr. Ren, som sålunda har ölvertagit egendomen,
får betala bevillning för köpesumman oafkortad, under
det att den andre får utgifva bevillning lör sina 50.000 rdr.
Detta kapital af 50,000 rdr blir då två gånger beskattadt.
Utsk:t har afspisat mig med den snäsan, att hela min tankegång
vore grundad på ett lörbiseende af 6.te §:n, iler det står,
att bevillning skall erläggas för den behållna inkomsten af kapital
eller arbete. Ja väll men hvad är den behållna inkomsten
då? För min del anser jag det vara ganska svårt att densamma
Ben 3 Juui e. m.
45
finna, likasom jag starkt betviflar att Bevilln.-Förordningen någonsin
blifvit så tillämpar).
Då jag alltför viii inser, alt ett bifall till milt förslag skulle
medföra en väsendtlig omkastning i bela vår nuvarande Bevilln.-  Körfaltning, hvartill B. St:r säkerligen ej vilja gifva sitt bifall, vill
jag ej framställa något yrkande. Jag har endast velat påpeka,
att mina argumenter äro riktiga, samt att hela systemet i Bevilln.-  Förordningen, såsom utgående från tvänne olika principer, endast
leder till inkonseqvenser.
Hr von Ehrenheim. Per: Då Gr. Hamilton icke fram
ställt
något bestämdt yrkande, hade det måhända också varit
alldeles öfverflödigt att här yttra mig; men jag kan likväl icke
undgå att i största korthet bemöta det yttrandet af honom, att
han nemi. ansåg kapitalbeskattningen orättvis och olämplig.
Då Bevilln.-Förordn. utgår från den sats att hvarje inkomst
skall beskattas, lärer väl ej någon orättvisa ligga deri, att äfven
den inkomst, som kommer från kapital, i allmänhet skall beskattas.
Elt motsatt förfarande skulle deremot leda till ett orättvist
resultat, nemi. att den, som har en stor kapitalförmögenhet,
icke komme att lill staten bidraga med någon skatt, under
det att näringsidkarne med en jemförelsevis knapp inkomst i stället
måste göra det.
Jag anhåiler om bifall till Utskrts förslag.
Hr von Koch: Jag måste i ett fall gifva Gr. Hamilton
rätt, nemi. att man icke ännu kunnat följdriktigt genomföra grundsatsen
att taga bevillning endast af netto-inkomsten. Man vågade
icke i afseende å fastigheterna omedelbart frångå egancJerättsbevillningen,
beräkna utgift, inkomst och göra afdrag af skuld
för hvar jordegare. Man ansåg sig först böra få säkrare uppskattning
af fastigheterna i allmänhet och minska afgifterna. Detta
har skett och till det stora flertalets belåtenhet.
Efter några års ytterligare erfarenhet kan man lätt införa
bevillningen efter netto-inkomst äfven af fastighetsegare.
Då emellertid Gr. Hamilton ej framställt något yrkande samt
fråga ej bär är om någon debatt, vill jag ej vidare ingå i
någon slags utveckling af mina åsigter härutinnan, utan blott
inskränka mig till en anhållan om bifall till Utslr.ts förslag.
Skulle det intressera Gr. Hamilton att närmare känna mina
åsigter, angående de förbättringar man framdeles kan införa i
Bevilln.-Stadgan, så erbjuder jag mig att enskildt lör honom utveckla
desamma.
Gr. Hamilton: Jag får tacka de värde Hrr, som hafva
uppträdt lör att gendrifva mina påståenden, för det de medgilvit,
att elen nu gällande Bevilln.-Förordn. passar mycket bra
för allt, utom för fastighet. Jag måste likvisst erinra derom att
fastighet utgör det största värdet, som är föremål för denna
förordning.
46
Den 3 Juni e. m.
För öfrigt skall jag vid första tillfälle hafva äran att infinna
mig hos Hr von Koch för att få profitera af en lektion i beskattningsläran.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Jag kan, i motsats mot Gr.
Hamilton, icke finna annat än att ett bibehållande af de principer,
hvarpå vår sista bevilln.-stadga är grundad, är ganska
lämpligt. Vi vela ganska väl att det är omöjligt att säga, hvad
inkomst en egendom gifver i olika egares händer, på samma
gång, som det är ganska lätt alt säga, hvad en egendom är
värd och hvad den bör gifva i inkomst.
Då vi taga i betraktande det stora erkännande, som dessa
den nya bevilln.-stadgans principer i landsorten af allmänheten
vunnit, och då tillika genom denna stadga, hvad statsinkomsterna
beträffar, elt långt gynnsammare resultat, än nian kunnat vänta,
erhållits, kan jag ej utfinna något skäl, hvarföre man skulle från
dessa principer afvika. Jag lorenar mig derföre med dem, som
yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. och Landtm, yttrat, alt derunder icke algifvits något annat
bestämdt yrkande än å bifall till Utsk:ts förev:de hemställan,
blef propos. derå framställd och med ja besvarad.
Utsk:ts å sid. 8 gjorda hemställan i anledning af Frih. Creutz’,
Stellan, motion.
Bifölls.
Art. 1.
Personliga skyddsafgiften.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Härefter blef den vidare föredragningen af Betänk:t uppskjuten
till nästa plenum.
Anmäldes och bordlädes Sammansatta Bevilln.-, Lag-samt Allmänna
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 3, angående afgilten lör
bränvinstillverkningen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j9 e, m.
In fidem,
0. Brakel,
Den 6 Juni f. m.
47
Lördagen den 6 Juni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för d. 3 d:s samt pleni-prot:t för
d. 18 sistl. Mars f. m.
Fortsattes behandlingen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 9,
ang:do allmänna bevillningen.
Art. II.
§ 2.
Utsk:ts hemställanden å sid. 9 och 10.
Biföllos.
Utsk:ts hemställan å sid. 11.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För den händelse att R. o. Ad.
skulle komma alt bifalla hvad Utsk:t föreslagit vid 2:dra mom:t
7:de §:n, nemi. att uti den inkomst, för hvilken bevillning skall
utgöras, inbcräknas icke »löntagares inkomst al boställe, hvarför
fastighetsbevilluing redan blifvit innehafvaren påförd; icke
heller den del af indelta arméens löner, sorn utgör åtkomsten
från de genom vederbörande hostiillsdirektioner utarrenderade
boställen, för hvilka fastighetsbevilluing erlägges», förefaller det
mig såsom skulle ett rent afslag å Ur Oiivecrorias motion komma
alt slå i sirid med den princip, hvarpå ofvannämnda undantag
äro grundade.
På samma sätt, som vid indelta arméen, utgå nemi. lönerna
lill tjenstemiinnen vid universiteterna dels af räntor och
dels af statsmedel. Det är visserligen så till vida en skillnad
emellan indelta arméens och dessa tjenstemäns löner, att den
inkomst, sorn vinnes af de till universiteterna anslagna hemman,
icke, i likhet med inkomsten af arméens boställen, utgår uteslutande
till tjenslemännons löner, utan inflyter i akademi-kassan,
af hvilken universitetets samtliga utgifter bestridas; men
en stor del af denna inkomst användes dock alltid till tjenstemännens
aflöning, och för denna del betalas till staten en dubbel
bevillning, först af fastigheterna, af hvilka inkomsten utgår,
och sedermera af löntagaren. Obilligheten härutaf framstår särdeles
tydligt, om man tänker sig att de räntor, som äro an
-
48
Den 6 Juni f. m.
slagna till universitetstjenstemännens löner, öfverlemnades lill
dem utaf räntegifvarne sjelfva, i st. f. alt ingå i universitetets
ränteri, för att af räntmästaren distribueras bland löntagarne.
I förra fallet vore det klart att hvar och en blott borde betala
bevillning för så stor del af lönen, sorn icke utgjorde inkomst
af den donerade jorden; men, emedan räntmästaren besörjer
distributionen af lönerna, och bevillning således icke kan påföras
hvarje löntagare delvis, har man kommit derhän, att bevillning
erlägges af hvarje löntagare för hela lönen, oaktadt för en
Stor del af densamma, såsom härflytande från fastighet, bevillning
redan förut blifvit en gång betald. Jag tror således, att
det afslag, Utsk.t i denna punkt tillstyrkt, icke är förenligt med
de i 7:de §:n föreslagna undantag, och yrkar derföre återremiss
af denna punkt, på det att Utslct må komma i tillfälle alt ännu
en gång taga frågan i öfvervägande.
Gr. Mörner, Carl Göran: 1 afseende å den nu föredragna
punkten, ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att
lönerna till tjenstemännen vid universiteterna utgå af en särskild
fond, till hvilken arrende-afgifterna lör universitetshemrnanen
inflyta, och om det skulle hända att dessa arrende-afgifter något
år skulle uppgå till mindre belopp än lönerna, så fy lies
bristen af ett för detta ändamål vid föreg:de riksdagar anvisadt
förslagsanslag. Således kan aldrig en professor få mindre än
lian, enligt slat, är berättigad till, hvilket deremot icke är förhållandet
med de tjenstemän, hvilkas lön beror på afkastningen
af boställe
Då
för all jord betalas lika bevillning, den må tillhöra hvem
som helst, utom kronan, och då en stor del af de Upsala universitetet
tillhörande hemman äro enskilda donationer, så tyc
kes
det vara i sin ordning att af dem utgöres bevillning likasom
af annan fastighet.
1 de fall, då den af fastigheten utgående bevillning inverkar
på beloppet af tjensteinännens löner, såsom då den utgår
af utarrenderade militära oller civila boställen, hafva åtskilliga
klagomål fösports öfver dubbel beskattning, hvilka Utsk:t genom
förslag längre fram i Betänk:t siik t afhjelpa.
För min d<J finner jag intet skäl alt återremittera denna
punkt, utan anhåller att K. o. Ad. måtte bifalla densamma.
Ilr von Koch, Nils Samuel: Efter hvad Gr. Mörner
nu upplyst, vill jag endast tillägga att den anmärkning, sorn Gr.
af Ugglas gjort, innefattade intet bestämdt förslag till afhjolpande
af den påpekade bristen, utan endast en önskan att Ulsk:t skulle
söka åstadkomma något mera samband mellan de båda af ho
nom
omnämnda sladgandena. 1 afseende härå, vill jag endast
uttala min öfvertygelse att, så länge vi hafva särskilda grunder,
elter hvilka bevillning utgår för inkomst utaf den lästa och af
den rörliga förmögenheten, så uppkomma vissa oegentligheter,
hvilka
Dea 6 Juui f. m.
49
hvilka man icke kan undvika, ty om man skulle vilja drifva
konseqvensen alltför långt, skulle man få en sådan mängd af
undantag, att det blefve särdeles svårt att tillämpa författningen.
Jag anhåller om bifall å den nu föredragna punkten.
Gr. Ehrensvärd, Albert: Det är på de af Gr. Mörner
och Hr von Koch anförda skäl, som Utsk:t afstyrkt bifall till
Hr Olivecronas motion; och jag ber derföre, att, i likhet med
dem, endast få yrka bifall till Utskits förslag.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Afven jag instämmer med
de frenne näst löreg:de värde talarne. I)e hafva gifvit denna
fråga en så grundlig utredning, att föga mera derom är att
tillägga. Jag ber dock att få fästa uppmärksamheten på den
omständighet, att, när ifrågav:de jord skänktes till dessa stiftelser,
så var det med alla de onera, som ålägo den, och det
förefaller mig derföre särdeles besynnerligt ifrågasätta att dessa
onera ej skulle fortfarande betunga densamma, utan att således
den, som åtnjuter gåfvan, skulle besitta den roed bättre rätt,
än den haft, som gifvit densamma.
Jag förenar mig derföre med den siste värde talaren i det
yrkande, han framställt.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Man har begärt
återremiss af denna punkt, på det att Utsk:t måtte taga i betraktande
det sammanhang, som borde finnas emellan densamma
och 7:de §:n. Jag föreställer mig, att man icke behöfver säga
Utsk:t hvad det har att i detta fall göra, utan endast uttrycka
den önskan, att Utsk:t icke må begå alltför stora orättvisor.
Utsk:t har nemi. i flera afseenden varit ganska hårdhändt, särskildt
i fråga om de beskattningsföremål, som afses i Hr Olivecronas
motion.
Hvad beträffar de af akademierna utarrenderade egendomar,
är det verkligen mycket fråga om man icke kan anse
dem såsom statens tillhörighet, då akademierna sjelfva icke kunna
disponera dem för något annat än statsändamål. Huru dessa
donationer äro beskaffade, har redan blifvit af föreg:de talare
utveckladt, och detta, jemte det förhållande att staten i flera
fall kan företaga åtskilliga förändringar i afseende å dem, lemnar
det utom tvifvel att dessa donationer äro att anse såsom
statens egendom.
Med denna statsegendom förefinnes det egna förhållande,
att den af motionären föreslagna frihet från fastighetsbevillning
är det enda sätt, hvarigenom det kan undvikas att icke för
denna egendom en dubbel beskattning kommer att ega rum.
Först erlägges nemi. för denna, såsom för all annan jord, fastighetsbevillning
efter 2:dra art., sedermera utgår större delen
af den inkomst, akademierna hafva af samma jord, till löner åt
H. V. 4
50
Den 6 Juni f. m.
lärarne, hvilka deraf erlägga 1 proc. såsom inkomstbevillning.
Slutligen brukas icke denna jord af akademierna sjelfva, utan
den är utarrenderad, och arrendatorerne beskattas således för
den vinst de anses hafva på sina arrenden, så att dessa egendomar,
strängt taget, beskattas trenne gånger.
Lika med Gr. af Ugglas, tycker jag att samma grunder,
som gälla i afseende å indelta arméens utarrenderade boställen,
borde gälla för akademi-hemmanen. Som likväl den ifrågav:de
motionen har afseende äfven på hospitaler och andra barmhertighetsinrättningar,
hvilka ega en mängd hemman, tyckes det
mig att Utsk:t äfven deri bort finna en anledning att egna större
uppmärksamhet åt motionens innehåll.
Frih. Rappe har yttrat, att de, som nu innehafva dessa
egendomar, icke kunna besitta dem med bättre rätt än de, sorn
donerat dem. Jag förstår icke huru detta skäl kan vara användbart
i detta fall. De flesta af de ifrågav.de donationerna
förskrifva sig nemi. från flera århundraden tillbaka, då allmänna
bevillningen ännu icke fanns. Så är förhållandet med de s. k.
Gustavianska godsen och med de flesta andra dylika.
Jag anhåller deföre att R. o. Ad. på dessa skäl måtte till
Utsk:t återremittera den nu föredragna punkten.
Hr von Ehrenheim, Per: Efter min uppfattning, vore
det rätt att all jordegendom, som tillhör korporationer, bildade
för uppfyllande af erkända statsändamål, ansåges såsom statens
och befriades från bevillning. I enlighet med denna åsigt,
skulle jag helst hafva sett om denna punkt hade kunnat i så
dan
syftning återremitteras; men då riksdagen redan är långt
framskriden och en mängd oafgjorda frågor af stor betydenhet
icke låta oss förvänta att den skall hinna afslutas förrän ganska
sent på året, anser jag det icke böra vara skäl att genom återremisser
ytterligare förlänga densamma, utan torde det vara
lämpligast att nu genast afgöra ifrågav:de förslag, i hvilket fall
det torde vara lämpligast att bibehålla det nu gällande stad
gandet.
Jag anhåller derföre om bifall till den nu föredragna punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Det kunde väl synas såsom
borde samma grund, som förmått Utsk:t att i 7:de §:n göra en
förändring, äfven gälla i afseende å den nu föredragna punkten;
men ser man närmare på förhållandet, så äro frågorna af skiljaktig
beskaffenhet. I 7:de §:n gäller det nemi. löntagarnes rätt,
ty i det fall, hvarom denna § handlar, har löntagaren förut varit
nödsakad att betala dubbel bevillning för den lön, honom
blifvit tillförsäkrad af staten. Så är deremot icke förhållandet
vid akademierna. Om t. ex. en professor har 4 eller 5 tusen
rdr i lön, så uppbär han alltid sin lön till fulla beloppet och
betalar sedermera endast enkel bevillning för densamma.
Ett annat ganska giltigt skäl för bifall till Utsk:ts förslag
är det, att då, på sätt den siste värde talaren antydt, all jord,
Den 6 Juni f. m.
51
sorn tillhör kronan eller är anslagen till allmänna inrättningar,
borde vara befriad från utgörande af bevillning, men denna
förändring icke nu kan i hela dess vidd genomföras, bör man
icke<göra andra rättelser i nu gällande stadganden än dem, som
ovilkorligen påkallas af billighet mot löntagarne.
Gr. af Ugglas: Då jag begärde ordet i denna fråga, föranleddes
jag dertill icke, såsom Frih. Stjernstedt, af någon tanke
att Utslut i detta fall gått för hård- eller släpphändt tillväga,
utan endast af den mening jag hyst och ännu fortfarande hyser,
att Utsk:t i afseende å denna punkt icke iakttagit den grundsats,
som betingat ändringen i den 7:de §:n. Det är visserligen
sannt, såsom Gr. Mörner nämnde, att genom det nu gällande
stadgandet i 7:de §:n en orättvisa tillfogas statens lön
tagare,
i det att de icke erhålla sina löner till fullo, hvilket
deremot verkligen varit förhållandet med tjenstemännen vid akademierna;
men sjelfva skälet, hvarför ändringen skett, är väl
det, att för en och samma inkomst dubbel bevillning blifvit érlagd.
Staten har först tagit fastighetsbevillning lör jorden och
sedan, för afkastningen af samma jord, inkomstbevillning utaf
löntagaren, hvilken såsom en löneförmån uppburit denna afkastning.
Dertill har såsom ännu ett skäl kommit, att man
önskade bereda löntagaren en mildring; men hufvudorsaken
torde dock varit den, att man velat undvika den dubbla beskattningen,
som hvar och en måste anse vara oriktig och
orimlig.
Jag medgifver visserligen, att det här kan vara mindre
skäl att göra någon ändring, emedan denna oriktighet icke drabbar
personer, utan korporationer; men rätt torde det väl aldrig
blifva, att man skall betala bevillning tvenne gånger för samma
sak, det lär icke af någon bestridas, och det är endast härom,
som frågan är, icke om någon bättre eller sämre rätt.
Frih. Rappe: Frih. Stjernstedt har yttrat, att han ansåg
att all statens egendom borde vara befriad från bevillning, och
detta antagande har han anfört såsom ett skäl, hvarför äfven
Upsala universitets jord skulle vara det. Under sådana förhållanden
borde, såsom äfven en sednare talare ganska riktigt anmärkt,
också alla boställen vara befriade från utgörande af bevillning.
Men utom att förenämnde yttrade åsigt, ny i sitt
slag, aldrig varit motionerad, vore detta att frångå en af de vigtigaste
grundsatserna i den nya bevillningslörordningen, den att
stadga så få undantag, som möjligt.
Frih:n har vidare sagt, att den af mig anförda satsen,
»emottagaren af en gåfva kan icke besitta den med bättre rätt,
än gifvaren haft», icke här skulle hafva någon tilllämpning,
emedan dessa nu ifrågav:de donationer gjordes långt före den
tid, då bevillning i vårt fädernesland började utgöras. Men
jag får då fästa den värde Frihrns uppmärksamhet derpå, att
den motion, som föranledt Utsk:ts nu föredragna hemställan,
52
Den 6 Juni f. m.
omfattar icke blott den jord, som för århundraden tillbaka skänktes
till Upsala universitet, utan all jord tillhörande »akademier,
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och barmliertighetsinrättningar.
» Det är ju möjligt, att donationer till
dylika fromma stiftelser ännu kunna ske, och i så fall skulle
den af mig åberopade regeln vara fullt tillämplig, emedan de
fastigheter, som kunde doneras, jemte Öfriga onera, äfven utgöra
den dem numera pålagda bevillning, och om då emottagaren
skulle befrias från skyldigheten att erlägga bevillning för
dylika fastigheter, så komme han ju att besitta dem med bättre
rätt än den som gifvit dem. Ej heller kunde man billigtvis,
för alt undgå denna orimlighet, göra någon skillnad mellan de
donationer, som blifvit gjorda före och efter allmänna bevillningens
uppkomst, hvilket skulle vara i högsta grad inkonseqvent.
Jag finnér ett ytterligare stöd för min åsigt uti det förhållande,
att, antingen dessa akademi-hemman befrias från utgörande
af bevillning eller icke, så inverkar detta likväl icke
på löntagarnes rätt; de erhålla sin lön i alla fall oafkortad. Helt
annorlunda är deremot förhållandet med militärer, som väsendtligen
åtnjuta lön af innehafvande boställe eller af inkomsten från
de genom vederbörande boställsdirektioner utarrenderade boställen,
och hvilkas inkomst således beror på det belopp, hvartill
boställets eller boställenas afkastning kunna uppdrifvas.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det var uppå ett misstag af Frih. Stjernstedt,
som jag önskade att fästa uppmärksamheten. Han sade nemi.
att arrendatorerne af universitets-hemmanen äfven skulle komma
att utgöra bevillning för sin inkomst af dessa arrenden. I detta
fall är likväl 6:te §:n tydlig; den utvisar att inga andra arrendatorer
erlägga bevillning för sina arrenden, än de, som innehafva
»sådan kronan tillhörig, fast egendom, för hvilken bevillning
enligt 2:dra §:n icke utgöres.» Då sådan bevillning utgöres,
kommer deremot någon skatt för arrendatorerna icke i fråga.
Jag medger visserligen att Gr. Ugglas så till vida kan hafva
rätt, att dubbelbeskattning kan komma att utgå sålunda, att först
betalas skatt för fastigheten och sedan för löner, bildade genom
afkastningen af samma fastigheter; men om man vill utgå från
denna åsigt och befria från bevillning all sådan inkomst, som,
efter en eller flere omsättningar, härrör från fastighetsafkastning,
så skulle, sedan man tagit ut beskattning af jordbruksfastigheterna,
nästan ingen bevillning sedermera kunna komma i fråga.
En fastighetsegare har t. ex. en inspektor, som uppbär 400 rdr
i lön. Egendomsherren får betala fastighetsbevillning för sin
jord, af hvars afkastning han aflönar inspektoren, men denne
får likväl särskild debetsedel, hvari påföres honom bevillning för
den lön han erhåller. Strängt taget, är äfven denna lön, såsom
utgörande en del af egendomens afkastning, beskattad tvenne
gånger. Jag tror derföre, att om man noga granskar de olika
Den 6 Juni f. m.
53
förhållanden, som ega rum i denna punkt och 7:de§:n, såskall
man icke finna skäl att ändra hvad Utsk:t här föreslagit.
Gr. Hamilton, Gustaf: Det måtte vid all beskattning
vara en allmän regel, att så mycket som möjligt söka undvika
omgångar, och icke flera gånger i statens räkenskaper uppföra
samma fastighet. Det oaktadt, har man likväl gjort det i
detta fall.
För statens ändamål är det nödvändigt, att akademier och
andra fromma stiftelser finnas. Vid sådant förhållande torde det
icke kunna nekas, att de böra af staten understödjas och med
samma skäl som andra till statsändamål anslagna fastigheter befrias
från bevillning, ty man kan icke tänka sig något orimligare
än att, när staten anslagit medel för ett visst ändamål,
den sedermera skulle uppbära bevillning af just samma medel.
Jag vill äfven fästa uppmärksamheten derpå, att hela afkastningen
af den jord, som här är i fråga, användes för universiteternas
ändamål. Den utgår antingen till löner åt lärarne
eller till byggnader. 1 förra fallet kommer, såsom af flera föreg:de
talare blifvit visadt, en dubbel bevillning att erläggas för
denna inkomst, oaktadt att man uti 7:de §:n uttalat den satsen,
att någon dylik icke borde ega rum. I sednare fallet, eller då
dessa medel användas till byggnader, kan jag icke finna något
skäl, hvarför bevillning skall utgå, ty de äro ju då att anse såsom
ett anslag af staten för fyllande af ett bestämdt statsbehof.
Om någon skänker en egendom till staten, så kommer visserligen
staten icke att ega den med bättre rätt än förra egaren,
men någon bevillning för densamma kommer dock icke
att utbetalas. På samma sätt anser jag, att när en fastighet
blifvit skänkt till ett erkändt statsändamål, så är den statens
egendom och bör på den grund vara fri från bevillning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades flera ja jemte några nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med flere
nej jemte några ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
förnyades samt besvarades med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Utsk:ts å sid. 12 afgifna hemställan i anledning af Olof
Perssons motion.
Bifölls.
Utsk:ts hemställan å sid. 12, i anledning af Hr Gahns motion.
Gr. af Ugglas: Jag har svårt att fatta, att Bevil!n.-Utsk:t,
till och med när det tillstyrkt afslag å denna motion, skulle
54
Den 6 Juni f. m.
hafva kunnat så missförstå hvad bevillnings-förordms mening
har varit. 1 afseende på byggnader på landet är det nemi. bevillnings-förordms
mening, att de skola taxeras endast i det fall,
att de gifva någon inkomst. Detta bestyrkes, ibland annat, äfven
deraf, att i en § uti instruktionen för taxeringsmännen säges,
att taxeringsmännen skola tillse, om byggnader på landet lemna
någon inkomst eller icke. Hvad beträffar nu il'rågav:de byggnader,
är det ögonskenligt, att någon inkomst af dem icke inflyter,
och att således författningen aldrig kunnat afse, att de
skola särskildt taxeras. Jag måste förutsätta, att på något ställe
af misstag så tillgått, men i allmänhet är det ej förhållandet,
att regementerna tillhörande hus blifvit upptagna till utgörande
af bevillning, utan hafva de tvertom i allmänhet blifvit befriade
från bevillning, och efter min öfvertygelse hafva de, som icke
taxerat dessa hus, handlat rätt och i enlighet med författningen,
men de, som påfört dem bevillning, handlat mot författningen.
Det tyckes mig vara tillräckligt, att den förmån, som dessa
hus bereda åt befälet på regementernas mötesplatser, köpas med
kontanta uppoffringar, utan att raan dessutom behöfver belägga
dem med bevillning, helst som befälet vid regementerna har
rättighet att fordra, det kronan förser dem med tält, hvilka
genom ifrågav:de på mötesplatserna uppförda byggnader blifva
obehöfliga, och dessa hus således, långt ifrån att förorsaka det
allmänna någon förlust, i stället tillskynda det en icke obetydlig
besparing.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
hemställan, måtte bifalla Ilr Gahns motion, watt bland undantagen
i § 2 måtte införas regementens och officerskorpsers vid
mötesplatser för begagnande under mötena uppförda byggnader,
äfvensom enskilda personer tillhöriga kyrkor och bönehus.»
Hr von Koch: Afven jag anser, att det är ett allt för långt
drifvet konseqvensmakeri af Utsk:t att vilja påföra dessa byggnader
bevillning, fastän de icke lemna någon inkomst, utan endast
bereda egarne en fördel. Det är nemi. endast inkomsten,
som bör beskattas; ville man gå än längre, skulle man komma
till de orimligaste resultater, t. ex. om en församling hade byggt
en ny kyrka, skulle den betala skatt för densamma, om den
deraf hade fördel af kortare väg än till den gamla. Jag an
håller
således om afslag å den nu föredragna punkten.
Frih. Rappe: Då jag reserverat mig vid denna punkt,
har jag begärt ordet för att inför det Höglofl. Ståndet utveckla
de skäl, som föranlåtit mig härtill.
Motionären har med sin framställning i detta ämne endast
åsyftat ett förtydligande af den nämnda §:n, som visserligen,
jag medger det, icke synts mig vara af behofvet påkalladt, men
då Utsk:t deraf tagit sig anledning att åt bevilln:s-förordn:n gifva
en tydning, som är stridande, icke blott mot den som hittills
Den 6 Juni f. m.
55
varit allmänt antagen i hela vårt land, utan ock emot all billighet,
är af vigt att frågan skådas från en riktig synpunkt, och
Ståndet derefter fattar sitt beslut. Att bevillning endast erlägges
för den inkomst, som åtnjutes, är en grundprincip, som genomgår
hela bevillms-förordningen. Då nu de byggnader, som regementen
och officerscorpser med betydlig anläggningskostnad uppfört
vid mötesplatser, för att endast begagnas under möten,
väl tillskyndar egarne en årlig underhållskostnad utöfver räntan
för byggnadssumman, men icke den ringaste inkomst, visar det
sig att Utsk:ts nya tolkning af förordnm är i hög grad afvikande
från förra Ständers, på enkla rättsgrunder stödda mening.
Såsom jag omnämnt i min reservation, äro äfven dessa
byggnader till icke ringa nytta för bela landet, emedan genom
dem det blir möjligt att börja mötena så tidigt, att manskapet
kan hemförlofvas till skördetiden. Detta synes mig vara en
så stor och allmän fördel, att lagstiftaren förr bör uppmuntra
och underlätta uppförandet af sådana byggnader för de regementen
och corpsers officerare och underofficerare, som deraf
ännu äro i afsaknad, än att förhindra och afskräcka från deras
anläggande genom att pålägga bevillning. Jag tror vidare, att,
då officers- och underofficerscorpserna hafva rätt till inqvartering
vid marscher och under garnisonstjenstgöring, men de på egen
bekostnad förskaffa sig denna förmån å mötesplatserna, hvilken
staten i annat fall borde förse dem med, så utgör delta ett ytterligare
skäl, hvarföre frihet från bevillning bör medgifvas för
sådana byggnader.
Liksom den siste värde talaren tror jag, att Utsktts afstyrkande
härleder sig från ett alltför långt drifvet konseqvensmakeri,
och anhåller derföre att, på de skäl jag ofvan anfört,
R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:ts hemställan, bifalla den i
ämnet väckta motion.
Gr. Mörner: Emot det yrkande, att regementens och
officerskorpsers vid mötesplatserna uppförda byggnader måtte
upptagas ibland undantagen, har jag ingenting att anmärka, men
i afseende å det sednare, af motionären föreslagna undantaget,
eller att kyrkor och bönehus, tillhöriga enskilda personer, skola
vara fria från bevillning, känner man exempel på att dylika bönehus
understundom äro ganska inkomstgifvande för egaren,
och det synes mig i detta fall billigt, att han derföre får erlägga
bevillning. Jag skulle således tro, att man endast borde
bifalla den första delen af motionen, men afslå den sednare.
Hr Reutersköld, Fabian: I likhet med föreg:de talare,
anhåller äfven jag att motionärens framställning måtte bifallas
och Utsk:ts hemställan afslås. Till de skäl för detta yrkande,
som redan blifvit anförda, vill jag likväl tillägga ännu ett. Dessa
byggnader på mötesplatserna hafva icke uppkommit hvarken
för beqvämlighets skull eller för vinnande af några andra fördelar
för officerskorpserna, utan de hafva uppkommit på det
56
l)en 6 Juni f. m.
att indelta arméens vapenöfningar skulle kunna börja så tidigt,
att de kunde hinna afslutas och manskapet hemförlofvas till
den tid, då landtbruket för de angelägna arbetena vid skörden
hade behof af den stora arbetsstyrka, som de indelta soldaterna
utgöra. För att vinna detta ändamål, hafva officerskorpserna
genom sammanskott åstadkommit ifrågav.de byggnader och baracker,
hvari manskapet under den kallare årstiden inlogeras,
och hvarigenom det blir en möjlighet att börja mötena ganska
tidigt. För alt bidraga till detta ändamål, har K. M. under
de sednare åren låtit understödja uppförandet af dessa byggnader
genom tillskott af besparade statsmedel. Det synes sålunda
vara en berömvärd omtanke af officerskorpserna, och det vore
då något hårdt att icke allenast låta dem med egna uppoffringar
uppföra dessa hyggnader, utan äfven sedermera låta dem
betala skatt för desamma.
I fråga om befrielse från bevillningen för, enskildta perso
ner
tillhöriga, kyrkor och bönehus, kan jag icke vara af samma
tanke, som den siste värde talaren. Jag kan icke förstå hvad
inkomst sådana byggnader kunna lemna, utom måhända tillfredsställelse
för den, som känt sig i behof af en varmare religionsutöfning.
Det må vara, att denna tillfredsställelse är en
inkomst för hans samvete, men jag tviflar likväl på, om det är
en sådan inkomst, som bör föranleda till beskattning.
Det tyckes således, som om motionen kunde äfven i denna
del bifallas, och jag instämmer derföre med dem, som yrkat
afslag å den föredragna punkten, men bifall till motionärens
framställning.
Hr Carlheim-Gyllensköld, Henrik Adolf Oscar:
Det är egentligen Gr. Mörners yttrande, som uppmanat mig
att höja min stämma. Den värde Gr:n yttrade nemi., att det
icke vore skäl att ibland undantagen i 7:de §:n uppföra kyrkor
och bönehus, tillhöriga enskilda personer, emedan egarne ofta
deraf hafva en ganska betydlig inkomst. Att så stundom är
förhållandet, och att de i detta fall böra beskattas, låter sig
icke förnekas. Men då jag anser, att dessa byggnader i principen
böra vara fria från utgörande af bevillning, tror jag att
det vore skäl att upptaga dem bland undantagen. Det ändamål,
som man genom deras uteslutande afser, kunde i alla fall
•vinnas genom tillägg af ett par i Utsk:ts förslag utelemnade
ord. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. för sin del måtte besluta
att »regementens och officerskorpsers vid mötesplatser för
begagnande under mötena uppförda byggnader, äfvensom enskilda
personer tillhöriga kyrkor och bönehus, då de icke lemna
egaren någon inkomst», skola från bevillning befrias.
Gr. Mörner: Emot motionärens framställning, att, enskilda
personer tillhöriga, kyrkor och bönehus skulle vara fria från bevillning,
har jag uppträdt af den anledning, att för sina egna
andaktsöfningar behölver enskild person icke något särskildt hus,
Den C Juni f. m.
57
och om det är hans mening att upplåta denna kyrka eller detta
bönehus åt allmänheten, så. är den redan nu fri från bevillning.
Ar det deremot meningen att icke ställa sig lag och författningar
till efterrättelse, utan trotsa lagen och blott under skydd af
den enskilta böneandakten föranstalta församlingar, som ickeäro
erkända, då kan jag icke finna annat än alt det vöre att gå
dessa anläggningar för mycket tillhanda, om man stadgade att
de skulle vara fria från skatt. Vilja dissenters bilda särskilda
församlingar, så hafva de rätt dertill; men, såsom förhållandet
är med baptisterna i flera delar af landet, är det en helt annan
sak. De hafva icke velat bilda särskilda församlingar, utan förorsaka
endast oro och split i landsorterna. Skall man då uppmuntra
dessa halft enskilda, halft offentliga sammankomster derigenom,
att, om endast den lokal, hvari dylika sammankomster
hållas, kallas för bönehus, är den fri från skatt. För min del
tror jag icke att det finnes något skäl dertill, utan anhåller vördsamt
att 1$. o. Ad. icke måtte i denna del bifalla motionen.
Hr von Koch: Jag tror att någon sammanblandning af
begreppen här eger rum. Det synes mig nemi., såsom jag nyss
nämnde, icke troligt, att egaren af ett sådant bönehus eller kyrka
deraf har någon inkomst, men deremot kan jag ganska väl föreställa
mig att sekteriska predikanter taga betaldt af sina åhörare,
icke för deras plats i kyrkan, utan för predikan.
Skulle det så vara att egaren af dylika byggnader på ett
eller annat sätt visste att deraf bereda sig någon inkomst, så
bör han derför erlägga inkomstbevillning, och jag skulle vara
den siste att i detta fall föreslå något undantag, men deremot
anser jag att det icke vore rätt att pålägga sjelfva byggnaden,
som icke ger någon inkomst, fastighetsbevillning, utan önskar
att U. o. Ad. äfven måtte bifalla sednare delen af motionen,
utan den inskränkning, som Hr Carlheim-Gyllensköld föreslagit,
ty jag tror att i de fall, då egaren af dylika byggnader deraf
har någon inkomst, träffar man honom säkrare och rättvisare
genom inkomstbeskattning än genom fastighetsbeskattning. Jag
anhåller således att det Höglofl. Ståndet ville bifalla såväl förra
som sednare delen af motionen.
Hr Carlheim-Gyllensköld: I afseende å den siste ta
larens
yttrande vill jag endast anmärka, att nu ifrågav:de kyrkor
och bönehus gifva inkomst, de förra genom bänkhyror och de
sednare genom de bostäder, som äro uti byggnaden anordnade.
En föreg:de talare har antydt, att det i motionen föreslagna
stadgande vore att anse endast såsom ett förtydligande af bevillnings-förordmns
mening, men då detta förtydligande, att döma
efter Bevilln.-Utsk:ts motivering vid denna punkt, synes vara
ganska behöfligt, så får jag fortfarande anhålla om bifall till
motionen, med det af mig detill gjorda tillägg.
Hr Stedt, Gustaf: Jag får sekundera den siste värde
talaren deri, att jag känner ganska många dylika kyrkor eller
58
Den 6 Juni f. m.
bönehus, som inbringa betydlig inkomst, både genom bänkhyror
och bostäder, som der finnas, och anser således att det vore
skäl att skatt för dessa betalades, men jag känner äfven många,
som icke lemna någon inkomst, och för hvilka det således vore
obilligt, om bevillning skulle erläggas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade Utsk:ts i förev:de punkt
gjorda hemställan, hvarigenom Utsk:t afstyrkt bifall till Hr Gahns
förslag, att bland undantagen i § 2 af bevillnings-stadgan måtte
införas: »Regementens och officers-korpsers vid mötesplatser
för begagnande under mötena uppförda byggnader, äfvensom
enskilde personer tillhöriga kyrkor och bönehus,» hade särskilda
yrkanden blifvit framställda i afseende å förslagets tvenne
delar, hvilka följaktligen komme att göras till föremål för särskilda
propos:r. Vidkommande den förra delen af förslaget,
eller frågan om befrielse från bevillning för regementens och
officers-korpsers vid mötesplatser uppförda byggnader, hade endast
blifvit yrkadt, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte bifalla motionen i denna del, men Hr Gr. o.
Landtm, ansåg sig dock först böra framställa propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, i hvad den rörde meranämnde del af
motionen.
Efter det sistberörde propos. blifvit framställd, men med
nej besvarad, gjordes propos. på afslag å Utskrts hemställan
samt bifall till motionen uti ifrågav:de del, hvilken propos. besvarades
med ja.
Sedermera förmälte Hr Gr. o. Landtm., att, hvad åter beträffade
motionens sednare del, eller frågan om befrielse från
bevillning för enskilda personer tillhöriga kyrkor och bönehus,
hade yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan, dels afslag derå
samt bifall till nyssberörda förslag, och dels slutligen af Hr
Carlheim-Gyllensköld afslag å Utsk:ts hemställan samt bifall till
ifrågav:de förslag med tillägg af orden: »då de icke lemna egarne
någon inkomst.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, sedermera propos. på afslag derå
och antagande af motionen i förev:de del, samt vidare propos.
på afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till Hr Carlheim-Gyllensköld
föreslagna tillägg, hvilka samtlige propos:r med blandade
ja och nej besvarades; hvarefter propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan förnyades, och sedan svaren derå likaledes
utfallit med ja och nej i blandning, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt Hr Gr. o. Landtm, yttrar
att R. o. Ad. borde bestämma, huruvida kontra-proposm
Den 6 Juni f. m.
59
■vid den blifvande voteringen skulle innefatta antingen afslag å
Utsk:ts hemställan och bifall till motionen utan något tillägg,
eller afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till motionen med
det af Hr Carlheim-Gyllensköld föreslagna tillägg; så och efter
det propos. först blifvit framställd derå, att afslag å Utsk:ts
hemställan och bifall till motionen utan tillägg skulle ingå i
kontra-proposm vid den blifvande voteringen, samt denna propos.
besvarats med många nej jemte åtskilliga ja, hemställde Hr Gr.
o. Landtm., huruvida R. o. Ad. till kontra-propos. antoge afslag
å Utsk:ts hemställan och bifall till motionen med det af Hr
Carlheim-Gyllensköld föreslagna tillägg, hvartill svarades ja.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 9 gjorda
afstyrkande af Hr Gahns förslag, att bland undantagen i § 2 af
bevillnings-stadgan måtte införas: »enskilda personer tillhöriga
kyrkor och bönehus,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts hemställan och bifaller Hr
Gahns ofvannämnde förslag med följande tillägg: »då de icke
lemna egarne någon inkomst.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 10.
Nej — 47.
Utsk:ts hemställan å sid. 12 i ani. af C. J. L. Lönnbergs
motion.
Bifölls.
Frih. Rappe: Innan vi lemna 2:dra §:n, föranlåtes jag
att till R. o. Ad:s bepröfvande framställa en motion, som blifvit
väckt inom Utsk:t och äfven föranledt en reservation af motionären.
I bevillnings-förordnm finnes nemi. stadgadt att bevillning
för jordbruksfastighet skall utföras med 3 öre och för
stadsfastighet med 5 öre för hvarje 100 rdr af uppskattningsvärdet
och för kapital eller rörelse med 1 proc. af den behållna
inkomsten. Med hvad rättvisa dessa olika proc. beräknas af
olika slags egendom, derom nämnes i hela förordnm ej ett ord,
liksom icke heller det finnes antydt att något samband finnes
mellan dessa siffror. Den komité, som bildades för några år
sedan för att utarbeta en ny bevillnings-förordning, antog likväl
såsom grundval för denna förordning lika beskattning af all
inkomst, och denna princip åberopas äfven af Utsktt såsom ett
af motiverna för dess afslag å Hr Qvidings och å D:r Runstens
motioner.
60
Den 6 Juni f. m.
På det att denna princip må bibehållas tydlig och klar, yrkar
Prosten Sondén att, i stället för orden »denna bevillning utgår»,
måtte i 2:dra §:n insättas följande ord »denna bevillning
afsedd att utgöra en proc. af hvarje egendoms behållna inkomst,
beräknad till 3 proc. af jordbruksfastighet och 5 proc. af annan
fastighet, — utgår således l:o.»
Dessa ord skulle alltid innebära en väl behöflig motivering
för de i samma § stadgade olika bevillnings-proc; af jordbruksoch
stadsfastighet samt den jemförelsevis dermed skenbart höga
bevillningen å rörelse och kapital. Antages den af Utsk:t projekterade
lydelse af 8:de §:n, hvarigenom befrielse från bevillning
medgifves hvar och en, hvars sammanräknade årsinkomster
icke uppgå till 400 rdr, så är det nu föreslagna förtydligandet
af och tillägget till 2:dra §:n alldeles nödvändigt, enär 8:de §:n,
sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen, skulle vara overkställbar,
om man icke hade någon anvisning huru inkomst af arbete
och kapital skulle sammanräknas med inkomst af fastighet.
På dessa skäl anhåller jag att § 2 måtte blifva återremitterad
till Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan beslut numera blifvit
fattade rörande alla de af Utsk:t i afseende å § 2 gjorda
hemställanden, borde till pröfning företagas §:ns text, äfvensom
ett med öde mom:t i §:n sammanhang eggnde tillägg i 3:dje
mom:t af § 6, hvilket tillägg lydde sålunda: »till allmänt begagnande
upplåtne kanaler och jernvägar samt andra lärvägar.»
Härefter upplästes:
Texten till § 2 och tillägget i § 6 3:dje mom:t.
Gr. af Ugglas: För min del tror jag att, oafsedt allt annat,
denna § borde återremitteras för att erhålla en redaktion
öfverensstämmande med de beslut, R. o. Ad. nu fattat i afseende
å undantagen, dels för byggnader tillhörande regementen och
officers-korpser, dels ock för enskilta personer ti.lhöriga kyrkor
och bönehus.
Frih. Rappe har deremot framställt samma yrkande i syftning
att erhålla bifall till det förslag, som Prosten Sondén i
sin, Betänk:t vidfogade reservation afgifvit. För inin del tror
jag icke, att man genom detta förslag, som är afsedt att vara
ett förtydligande af bevillnings-förordnms mening, skulle komma
till en klar uppfattning af densamma. Reservantens afsigt är
nemi. att framhålla den grund, på hvilken författnm blifvit byggd
och hvarom man lätteligen kan misstaga sig, då man endast
betraktar de olika procenttal, som äro åsatte olika slag af fast
egendom. För den, som genomläser hans förslag, vill det emellertid
synas, såsom skulle han ansett, att jordbruksfastighet icke
kunde gifva i afkastning mera än 3 proc. Man skulle likväl
mycket misstaga sig, om man ansåge detta vara grunden till
ifrågav:de stadgande. Den är en helt annan. Man har nemi.
Den 6 Juni f. m.
fil
ansett, att jordbruket borde tillgodonjuta afdrag för hvad sorn
åtgår till gälldanöe af räntan å den i jorden intecknade skuld.
Men då man dervid mötte den svårighet, att en inteckning icke
alltid utgör bevis derpå, att en motsvarande skuld verkligen
finnes, och således icke kunde utröna skuldens verkliga storlek
genom sammanläggning al inteckningarnes belopp, samt icke heller
kunde utfinna något annat sätt att utröna verkliga beloppet
af den intecknade gäld, hvarför hvarje fastighet häftade, såg
man sig tvungen att göra en beräkning öfver all den intecknade
skuld, som låg på jordbruket, och kom till det resultat, att räntan
derå svarade emot § af jordens netto-afkastning. Enligt
denna beräkning var det således § af jordens inkomst som stannade
i egarens hand och hvarför bevillning borde af honom
erläggas; återstoden tillföll kapitalisten och borde såsom afkomst
af kapital beskattas.
Detta är grunden för ifrågavide stadgande; men den blir
icke tydligt framhållen i det omnämnda förslaget, som tvertemot
gifver anledning till den tydning, att man icke ansett att jorden
skulle gifva mera än 3 proc. i afkastning. Huruvida den nyss
omnämnda förutsättningen, att räntan å den intecknade skulden
uppgår till g af jordens afkastning, är riktig, lemnarjag derhän;
jag tror väl icke att denna sillra är fullkomligt noggrann, men
vill likväl icke under nuvide förhållanden deri yrka någon ändring.
För min del finner jag ett ytterligare skäl för återremiss,
utom dem jag redan nämnt, uti det förhållande, att det synes
mig vara alldeles för tidigt att i närvide stund bestämma bevilnings-proc:n
till siffran, då Utsk:t uti sista punkten af sitt Betänk,
yttrat »då emellertid bevillningssummans belopp först kan till
siffran beräknas, sedan statsregleringen afslutats, blifver Utskit
icke förr än närmare riksdagens slut i tillfälle att afgifva förslag
till bevillnings-procins definitiva fastställande.»
Det är riktigt och öfverensstämmande med grundlagens föreskrift,
att Utskit ansett sin skyldighet vara att inkomma med bestämd
uppgift, efter hvilka grun iler bevillningen bör erläggas, men
man skulle dock gå omständigheterna något i förväg, genom att här
utsätta dessa siffror, ty om de också icke kunde anses vara ovilkorligen
bindande, så vore de likväl bindande i afseende å proportionen
dem emellan, d. v. s. om statsinkomsterna icke räckte till utgifternas
bestridande, utan man vore nödsakad att höja allmänna bevillningen,
så finge, om siffran 3 ökades till 4, siffran 5 icke
heller ökas med mera än en Genom de stora anslag för
jernvägsbyggnader, som R. St:r under de sista tvenne månaderna
hafva beviljat, blir det nödvändigt att upptaga lån till ett belopp,
med flera millioner öfverstigande det af K. M. föreslagna,
och således äfven att vara betänkt på att förskaffa medel till
ränta och amortissement å detta belopp. Detta var ett af de
skäl, som föranledde såväl 11, o. Adis som Preste-Stits beslut
att höja bränvinsskatten till 75 öre; i denna fråga stadnade likväl
2 Stånd mot 2, och frågan beror således på votering i förstärkt
Bevilln.-Utsk. På utgången af denna votering anser jag
62
Den 6 Juni f. m.
emellertid att det beror, om allmänna bevillningen skall kunna
bibehållas vid sitt nuv:de belopp, eller om statsutgifterna fordra
dess ökande. Jag tror derföre, att det icke är skäl att binda
sig vid denna proportion emellan bevillnings-proc. å jordbruksoch
annan fastighet, helst som man i detta fall kunde komma
till bråktal, som blefve särdeles obeqväina vid uttaxeringarne,
utan anhåller på dessa skäl att § 2 måtte blifva till Utsk:t
återremitterad.
Gr. Ehrensvärd: Oberoende af det beslut, R. o. Ad. kommer
att fatta, med anledning af de tvenne siste värde talarnes
yrkande, får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa
propos. på bifall till det morn., som Utsk:t föreslagit i afseende
å kanaler m. m. Emot detta tillägg har, mig veterligen,
ingen anmärkning blifvit framställd, och Ståndet synes mig derföre
berättigadt att genom särskildt beslut godkänna detsamma.
I afseende åter på föreliggande 2:dra §:n i dess helhet, kan
jag icke tycka, att det skulle vara lämpligt att återremittera
densamma, ehuruväl den siste af de talare, som framställt detta
yrkande, har gjort det af det skäl, att om man bifaller § 2,
binder man sig derigenom vid de siffror 3 och 5, som der finnas
utsatte. Men, såsom den värde talaren sjelf anmärkte, stå
dessa siffror der blott såsom proportionela tal, och dessutom
har Utskd, uti den af samma ärade ledamot citerade sista
punkten uti Betänk:t, anmält, att för den händelse, att bevillningen
skulle behöfva ökas, skulle Utsk:t närmare riksdagens slut
inkomma till R. St:r med framställning ang:de definitift bestämmande
af bevillnings-procenten. Det är således gifvet, att om
bevillningen kommer att ökas, kommer äfven Utsk:t att, i stället
för siffrorna 3 och 5 i denna §, föreslå andra, men Utsk:t måste
likväl alltid föreslå dem i samma proportion till hvarandra.
Genom Gr. af Ugglas’ förslag skulle äfven proportionen dem
emellan lemnäs obestämd, och man skulle då kunna tänka sig
att Utslut komme att föreslå helt andra siffror och en helt annan
proportion emellan bevillnings-proc. å jordbruks- och annan fastighet.
Härom har likväl icke någon motion blifvit väckt, och
Bevilin.-Utsk:t har icke heller begagnat den Utsk:t medgifna motionsrätt;
men inom detsamma väcktes deremot af Hr Lindeström
ett förslag, hvilket finnes upptaget ibland reservationerna
emot detta Betänk., att bevillnings-procm å jordbruksfastighet
skulle bestämmas till 4 i stället för till 3. Att man nu. på sätt
Hr Lindeström föreslagit och hvilket Gr. af Ugglas äfven tyckes
afse, skulle redan vid denna riksdag förändra dessa siffror, tror
jag icke skulle göra något godt intryck i landet. Vi minnas
ännu huru vid förra riksdagen bevillnings-procm af jordbruksfastighet
föreslogs till 4 proc., men att R. o. Ad. och BondeSt.
antogo endast 3 proc., och denna åsigt gjorde sig äfven gällande
inom förstärkta Bevilln.-Utsk:t.
Jag tror att på många ställen i landet har man redan börjat
anse denna inkomst — 3 proc. — af jordbruksfastighet allt
-
Den 6 Jani f. m.
63
för högt beräknad, och de landtbrukare, som sutto i Bevilln.-  Utsk:t, öfverensstämde alla i den åsigt, att den taxering, som
nu skett, just var en följd deraf, att jordegendomen icke gifvit
mera än 3 proc., och man anförde inom (Jtskrt att i de norra
länen jordegendomen icke ens kan anses gifva en afkastning
motsvarande 3 proc. af egendomens taxeringsvärde. Skulle nu
bevillnings-proc:n höjas till 4, komme detta med skäl att väcka
missnöje i dessa landsorter, helst som denna förhöjning hvarken
är behöflig eller nödvändig, utan endast skulle bidraga att ytterligare
öka det öfverskott, som allmänna bevillningen redan för
närv:de lemnar utöfver hvad, som erfordras för fyllande af statsbrist-summan.
Jag är icke i tillfälle att beräkna huru stort detta
öfverskott skulle blifva, men jag ber blott att få omnämna, att
under det förra året har bevillningen uppgått till ett belopp med
omkring 250,000 rdr öfverskjutande det af R. St:r kalkylerade.
För det fall deremot, att, såsom åtskilliga talare hafva anmärkt,
de stora anslag, som R. St:r vid denna riksdag för jernvägsbyggnader
hafva beviljat, skulle fordra en förhöjning af allmänna
bevillningen, anser jag det vara af största vigt att man
icke rubbar de proportioner, som blifvit iakttagne emellan bevillning
af jordbruksfastighet och annan egendom. Jag vill gerna
medgifva att dessa proportioner icke äro fullt riktiga, och om
jag vid sista riksdagen tillhört detta hus, skulle jag kanske hafva
röstat för bevillningens fastställande till 4 i stället för 3 proc.,
emedan jag tror att man då skulle hafva undvikit åtskilligt
af det klander, som nu från flera håll låtit höra sig, att löntagare
och kapitalister skulle hafva blifvit pålagda en jemförelsevis
tung beskattning, då deras skatt blifvit upptagen till 1 proc.
af inkomsten, men jordegarnes deremot till endast 3 öre för
hvarje 100 rdr af egendomens värde. Såsom emellertid förhållandet
nu är, anser jag det vara af största vigt, att om det
blir nödvändigt att öka allmänna bevillningen, denna ökning må
ske så, att proportionen emellan de olika slagen af fastighetsbevillning
icke rubbas. På dessa skäl hemställer jag om bifall
till §:n, dock under förbehåll om iaktagande af R. o. Ad:s i ani.
af Hr Gahns motion förut fattade beslut.
Hr von Koch: I afseende å denna § hafva flera talare
yrkat återremiss på helt olika skäl; Frih. Rappe på den grund,
att §:n måtte omredigeras i enlighet med Prosten Sondéns reservation;
Gr. af Ugglas återigen af det skäl, att man måtte
hafva sig öppet lemnadt, att, för den händelse bevillningen skulle
komma att ökas, kunna förändra proportionen mellan de särskilta
siffror, efter hvilka fastighets-bevillningen skulle utgå.
1 afseende å dessa båda frågor har, enligt hvad af Bevilln.-  Utsk:ts nu föredragna Betänk, upplyses och så vidt jag kunnat
inhemta, icke någon motion blifvit af enskild riksdagsman väckt,
ej heller har Bevilln.-Utsk:t begagnat den detsamma medgifna
motionsrätt. Inom Bevilln.-Utsk:t har visserligen fråga härom
blifvit väckt, men då IJtskits pluralitet icke bifallit de framställ
-
G4
Den 6 Jani f. m.
ningar, som i dessa afseenden derstädes blifvit gjorda, och den
i grundlagen Bevilln.-Utsk:t medgifna motionsrätt tillkommer endast
Utsk:ts pluralitet och icke enskilda reservanter, så tror jag
icke, att de af de båda ofvannämda ärade talarne vidrörde reservationer
kunna anses såsom motioner, och således icke heller
att Hr Gr. o. Landtm, kan framställa propos. på återremiss i den
syftning de begärt. Sådant har visserligen förr någon gång skett,
men af det skäl jag nämnt, tror jag icke att det är med grundlagen
öfverensstämmande. Det skulle blifva eget att se, om en
återremiss skedde, huruvida Utsk:t då skulle tilltro sig att ännu
en gång votera, om det i detta hänseende skulle begagna sin
motionsrätt eller icke. Jag betviflar det eller, rättare sagdt, jag
är fullt säker att det icke kunde komma att ega rum, och att
en återremiss vore utan ändamål, enär Utsk:t icke på grund deraf
skulle kunna vidtaga någon åtgärd. När dertill kommer att
jag icke kan biträda något af dessa förslag, så hemtar jag deri
ett ytterligare skäl att motsätta mig en återremiss.
1 afseende å hvad här på detta rum blifvit nämndt om en
förhöjning af bevillnings-proc:n, får jag uttrycka den förhoppning
jag hyser, att någon sådan icke skall komma att ega rum. Uppstår
det verkligen en statsbrist —hvarom i så fall Hr FinansMinistern
väl komme att underrätta oss, men hvilket vi nu icke
hafva skäl antaga, lärer man nog utfinna medel till densammas
betäckande, och jag vill hoppas att detta skulle blifva en temporär
höjning i tullen å någon kolonial-vara, och icke en förhöjning
af allmänna bevillningen.
På dessa skäl äfvensom de af Gr. Ehrensvärd anförda vågar
jag anhålla om propos. derå, att R. o. Ad. måtte godkänna
den upplästa §:n, med iakttagande af sitt nyss fattade beslut
ang:de byggnader på mötesplatser m. m. Jag tager mig dessutom
friheten fästa det Högloft. Ståndets uppmärksamhet derpå
att redan vid början af föredragningen af detta Betänk, fattades,
på Gr. Mörners framställning, ett beslut, som berättigar Utsk:t
att i afseende å redaktionen af bifallna §§ vidtaga sådana förändringar.
som,3 med hänsyn till Ståndets beslut vid andra §§,
kunna befinnas nödiga.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. C e. m.
Hr von Ehrenheim: Med anledning af de yrkanden å
återremiss, som här blifvit framställda, får äfven jag, i likhet
med den siste värde talaren, förklara, att jag för min del motsätter
mig dessa yrkanden. Efter min tanke vore det nemi.
att alldeles förvrida grunden för uppskattning af fast egendom,
om man skulle förändra proportionen mellan de olika bevillningsproc:n.
Jag får äfven motsätta mig Gr. af Ugglas’anförande, särskildt
af det skäl, att just genom det af den värde Gr:n sjelf
upplästa yttrande af Utsk:t i sista punkten af Betänk:t, synes
Utskit
Den 6 Juni f. m.
65
Utsk:t hafva så tillräckligt förbehållit sig att, för den händelse
sådant skulle blifva nödigt, få vidtaga jemkningar i afseende å
dessa siffror, att en återremiss i denna syftning tyckes vara
fullkomligt öfverflödig. På dessa skäl anhåller jag vördsamt
om bifall till den nu föredragna §:n, med iakttagande af R. o. Ad:s
nyss fattade beslut i afseende å byggnader på mötesplatser, bönehus
och enskilta personer tillhöriga kyrkor, hvilket beslut jag
önskar måtte varda å sitt behöriga ställe infördt.
Gr. af Ugglas: Få kunna lifligare än jag önska, att icke
någon förändring uti allmänna bevillningen vid denna riksdag
komme att ega rum. Jag har varit en bland dem, sorn länge
och sednast vid sista riksdagen kämpat för den reform, som då
sattes i verket. Jag skulle således djupt beklaga, om redan nu
skulle besannas hvad, som då förespåddes, nemi. att de då
satta låga proc.-beloppen snart nog skulle komma att höjas och
göra verkningarna af den nya principen för beskattningen alltför
kännbara. Derföre kan ingen högre än jag önska att så icke
må hända, men, oaktadt jag önskar detta, kan jag dock icke
blunda för möjligheten af att det kan komma att ske. Jag anser
det gifvet, att om R. St:rs beslut blir att öka bränvinsskatten
till 75 öre, så behöfver man icke höja bevillningens proc.; men
sker icke det förra, tror jag det ej vara skäl att binda händerna
på sig, så att man icke skulle kunna företaga en reglering
af allmänna bevillningen. Jag anser dessutom att det vore
ganska nyttigt att hafva dessa båda alternativer för ögonen i
alla Riks-Stånden, då man fattar sitt beslut. Hvad vidare sjelfva
förändringen af proportionen beträffar, har det icke kunnat
falla mig in att vilja sätta bevillnings-procm lika för jord och annan
fastighet; derpå har jag ej ens tänkt, men jag har föreställt
mig att, om man måste höja bevillnings-procm, så kan man icke
strängt hålla sig vid samma proportion. Ar det sannt hvad Gr.
Ehrensvärd sjelf medgaf och Hr von Koch äfven vid sista riksdagen
framhöll, att siffrorna 3 och 5 icke äro så särdeles väl funna,
att det icke derigenom redan sker någon orätt, så böra vi komma
ihog, att om procm förhöjes, ökas äfven missförhållandena
och orättvisan blir större; det kan således vara ganska nyttigt
att hafva detta i sin hand. Det är härpå jag velat fästa uppmärksamheten,
och jag fortfar således i min begäran om återremiss,
synnerligast på det att man vid afgörandet af bränvinsskatten
må hafva för ögonen nödvändigheten att sätta den ganska
hög, på det att icke eljest en förhöjning af allmänna bevillningen
må blifva följden.
Gr. Mörner: Det beslut, som vid förra riksdagen fatta
des,
att för jordbruksfastighet skulle betalas 3 öre för hvarje
100 rdr af uppskattningsvärdet, har, såsom vi veta, mången gång
så tolkats, att man deraf dragit den slutsats, att jordbruket icke
skulle beräknas gifva större afkastning än 3 proc., och följden
H. V. 5
66
Den 6 Juni f. m.
häraf har blifvit att man, vid uppskattning af landtegendoms värde,
uträknat å huru stort kapital egendomens afkastning, beräknad
efter 3 proc., motsvarat räntan, och således t. ex. sagt, att som
Pers hemman ger i årlig afkastning 500 rdr, och denna afkastning
utgör ränta efter 3 proc. å ett kapital af 16,666 § rdr, så
är Pers hemman värdt denna snmma; samt att således, tillföljd
af den låga procm, taxeringsvärdet ock satts så mycket högre;
hade deremot bevillnings-proc:n från början bestämts till 4, så
hade denna proc:n utgjort grunden för egendomsuppskattningen,
och taxeringsvärdena hade icke då blifvit så högt uppdrifna som
nu på en del orter är händelsen. Skall man då, sedan man på
detta sätt lyckats uppdrifva tax:gs-värdena öfver de verkliga värdena,
rubba förhållandena emellan uppskattning och skatt, så
kan derigenom obillig tunga åläggas egarne af jordegendom
å landet.
Det är en sorglig erfarenhet, att ju längre det dröjer på
sommaren, desto glesare brukar detta hus vara på jordbrukare.
Jag tror derföre icke att det är skäl uppskjuta afgörandet af
förevarande fråga till en annan tidpunkt, då man icke kan veta
i hvad mån jordbruksintresset kan blifva tillgodosedt, helst som
sista meningen i Betänka enligt min tanke innebär all den säkerhet,
som erfordras för att R. St:r må lämpligen kunna definitivt
reglera procrn efter de behof, som vid riksdagens slut förefinnas.
Icke heller tror jag att det vore skäl att återremittera
§:n, på det att Hr Sondéns förslag skulle blifva gällande, enär
detta förslag skulle medföra en förvrängning af författningens
mening.
Jag får derföre förena mig med de Hrr, som yrkat bifall
å §:n, och det så mycket mera, som bevillningen under det sista
året lemnat ett icke ringa /öfverskott öfver hvad vid sista riksdagen
beräknats; men jag får dervid tillägga att skäl synes vara
lör handen att man, om behof uppstår af ökade inkomster för
statsverket, icke må uteslutande fästa sig vid bränvinsskatten
och fastigliets-bevillningen, utan att det torde vara skäl att Herrarne
i Bevilln.-Utsk:t äfven något tänka på tullbevillningen, hvilken
kan lemna ganska betydliga bidrag till 'statsutgifternas bestridande.
Frih. Rappe: När jag instämde i Prosten Sondéns reservation,
afsåg mitt förslag icke någon förändring i de bestämmelser,
som i bevillnings-förordmn äro gifna, angående beskattningen
af fastighet, rörelse och kapital, utan endast ett förtydligande
af sambandet mellan dessa siffror. Att Utskrt tänkt sig
förhållandet emellan dem på samma sätt som jag, visar sig bäst
af följande ord, som Utsk:t yttrat med anledning af Hr Qvidings
motion. »Denna förordning stöder sig för öfrigt på den i
Utsk:ts tanke riktiga grundsatsen af jemlik beskattning af behållen
inkomst, och det är endast i anseende till svårigheterna
att utfinna den årliga behållna afkastningen af fastigheter, som
Den 6 Juni f. m.
67
särskild uppskattning af deras kapitalvärde blifvit föreskrifven
såsom mätare af inkomsten».
Reservationen är så uppställd att den tydligt uttrycker att
den endast innebär ett förtydligande af de sedermera gifna
föreskrifterna och ej någon förändring af desamma, och jag har
blott åsyftat bifall derå, då jag yrkat att §:n skulle återremitteras.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att hvad beträffade det af Utsk:t föreslagna
nya 5:te mom:t och tillägget i 3:dje mom:taf§ 6, hade bifall till
Utsk:ts förslag i denna del endast blifvit yrkadt, hvaremot, i afseende
å öfriga delar af § 2, några ledamöter yrkat bifall dertill
under förbehåll om iakttagande af R. o. Ad:s förut fattade beslut
rörande Hr Gahns motion, men andra ledamöter åter påyrkat
återremiss af §:n i dessa delar; och komme till följd häraf
5:te mom:t jemte tillägget i § 6 samt de öfrige momma i §
2 att göras till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till
5:te mom:t i § 2, jemte tillägget i 3:dje inoimt af § 6, hvartill svarades
ja; och sedan propos. på godkännande af 2:dra §:ns öfriga
delar, med förbehåll om iakttagande af R. o. Adis beslut rörande
Hr Gahns motion, sedermera blifvit framställd samt besvarad
med flere ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
§ 8.
Utskits hemställan, att denna § skulle företagas till pröfning
i sammanhang med det förslag, som längre fram i Betänkit
blifvit framställdt i afseende å § 4 m. fl. i instruktionen för
taxeringsförrättningarne, blef af R. o. Ad. bifallen.
§ 6-
Utskits hemställan samt sista momit i § 4 af instruktionen
för taxeringsförrättningarne biföllos och godkändes.
§ 7.
Utskits hemställan om införande i §:ns 2:dra mom. af ett
så lydande tillägg: »löntagares inkomst af boställe, hvarför fastighets-bevillning
redan blifvit innehafvaren påförd; icke heller den
del af indelta arméens löner, som utgör afkomsten från de genom
vederbörande boställsdirektioner utarrenderade boställen, för
hvilka fastighetsbevillning erlägges».
Gr. af Ugglas: Vid den ändring, som Utskit här föresla
git,
har visserligen löntagarnes rätt blifvit bevakad, och de skulle
icke hädanefter som förut komma att betala dubbel hevillning
68
Den 6 Juni f. ».
för dessa utarrenderade boställen, hvilkas afkastning ingår i den
lön, för hvilken indelningshafvaren får betala bevillning, men deremot
möter man en särdeles stor svårighet i afseende på sättet,
huru man skall kunna beräkna dessa afdrag. Om de verkligen
skola ega rum, måste det tillgå på det sätt, att man först
tager summan af inkomsten utaf de utarrenderade boställena,
indelta räntorna med mera, och sedermera tillser huru stor qvot
deraf, som belöper sig på hvarje särskild lönegrad; sedan man
då funnit, huru många proc. af sammanlagda inkomsten, som
tillkommer hvar lönegrad, måste man räkna efter, huru måriga
proc. af summan inkomst, som härflyta från utarrenderade boställen,
och sedermera minska med denna procentdel den qvot
af inkomsterna, som tillkommer hvar lönegrad. Det kan vid
denna beräkning vara ganska svårt att veta, om man bör upptaga
arrendeheloppet elter det arrende, sorn utgår, eller elter
det belopp, för hvilket bostället är taxeradt. Tager man upp
det efter arrendebeloppet, så skulle detta utgöra vanlig ränta af
hela det taxerade kapitatet; t. ex. om boställets taxeringsvärde uppgår
till 200,000 rdr, skulle 10,000 rdr eller 5 proc. anses såsåsorr,
varande det belopp, hvilket borde afdragas såsom redan
beskattadt. Uppgår arrendebeloppet till mindre, lider löntagaren
orätt, men uppgår det till mera än 5 proc., t. ex. 6 proc., sker
staten orätt, derigenom att jag afdrager 1 proc., för hvilken bevillning
således icke kommer att betalas. Man skulle äfven kunna
anse att författningen i allmänhet antar att jord gifver 3 proc.
i afkastning, och således upptaga den summa, som här afdrages,
till 3 proc. af boställenas taxeringsvärden. Mycken tvist kan
uppstå huru dessa belopp skola beräknas, men när man ändtligen
fått dem bestämda, äro icke svårigheterna dermed slut; sedermera
kommer liqviden. Enligt § 84 i bevillnings-förordnin skola
debetsedlarne på bestämda tider och ställen tillhandahållas de skattskyldige.
Nu finnes här icke någon som är skyldig mottaga
debetsedlarne för boställen utom aflöningskomitéerna. De skola
således skicka ut ombud till hvart och ett af dessa ställen för
alt mottaga debetsedlarne. Men det går likväl icke alltid så till,
utan oftast praktiseras det så, att kronofogdarne insända dylika
debetsedlar till K. Befhide, som öfverlemnar dem till aflöningskomitéerna.
Likväl är det icke utan att på ett eller annat ställe
man icke brytt sig om att göra hvad författningen föreskrifver,
utan låtit debetsedlarne ligga qvar. Allt detta trassel skulle likväl
helt och hållet förekommas, om det hade fått qvarstå hvad
den gamla författningen stadgade i afseende å militärlöner; der
står nemi., att Häradskrifvararen skall till K. Befhide uppgifva
taxeringsvärdet å hvarje boställe inom länet, och K. Befhide sedermera
öfversända dessa uppgifter till vederbörande chefsembete
för att tillställas Regementsskrifvaren, som påför alla tjenstemän
vid regementet bevillning »i och lör bostället samt alla
andra löneinkomster», samt sedermera uppbär och redovisar denna
bevillning. På de skäl, jag anfört, skulle jag således önska, att
R. o. Ad. ville återremittera denna punkt, på det att en ändring
Den C Juni f. m.
09
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna i 1858 års
bevillnings-förordn. måtte kunna ske.
Hr von Koch: Jag lår bekänna att ibland alla bevilln.-
förordn:ns föreskrifter finnes intet stadgande, som förorsakat mig
så mycken ledsamhet som just detta, hvilket åstadkommit betydlig
villervalla. Nu har Utsk:t föreslagit ett stadgande, som
‘är bygdt på riktiga grunder och som, efter hvad jag inhemtat,
redan varit tillämpadt på åtskilliga ställen. Gr. af Ugglas har
visserligen framställt åtskilliga anmärkningar mot detta förslag,
förnämligast af det skäl att svårigheter skulle möta vid tillämpningen.
Detta kan visserligen hända, men It. o. Ad. kan icke
för dessa svårigheters skull sätta sig att utarbeta en ny instruktion
för regementsskrifvarne. Om vi blott tillse att bevilln.-  förordmns föreskrifter äro fotade på riktiga grunder, så finna
nog vederbörande regernentsskrifvare och uppbördsman utvägar
för verkställigheten af detaljerna vid liqviden. Af dessa skäl
anser jag att en återremiss i syftning att utverka en återgång
till föreskrifterna i 1858 års bevilln.-förordn. skulle vara i högsta
grad otjenlig. Jag har nemi. icke kunnat fatta fördelarne af det
förra stadgandet, trots de upplysningar, sorn Gr. Ugglas nyss afgifvit;
och det förhållande att någon fråga om återinförande af
detsamma icke blifvit väckt hvarken af enskild motionär eller
Tlevilln.-Utsk:t, synes mig icke tala för dess lämplighet. På grund
deraf och då intet väsendtligt blifvit anfördt emot den nu föredragna
punkten, hvilken obestridligen är billig och rättvis, får
jag anhålla att det Högloft Ståndet måtte godkänna Utsk:ts hemställan.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag får bekänna, att
jag icke kari inse de stora svårigheter, som Gr. af Ugglas framhållit
skulle möta vid tillämpningen af detta stadgande. För mig
synes det vara en ganska enkel sak att för den, hvars lön utgår
dels af inkomst från utarrenderadt boställe, dels af kontant
anslag, räkna ut huru mycket som härflyter från det utarrenderade
bostället, och då Utsk:ts här väckta förslag innehåller
något, sorn är rätt och billigt och, så vidt jag kunnat fatta,
enkelt i sin tillämpning, måste jag, lika med Hr von Koch, anhålla
om bifall dertill; så mycket heldre som det är mig särdeles
kärt att en gång kunna instämma i hvad Bevi!ln.-Utsk:t
föreslagit.
Hr von Ehrenheim: Jag anser, att det enda rättvisa och
erikla sättet att afhjelpa de orättvisor, som nuvarande bevillning
å boställen och löner förorsakar, skulle vara att helt och hållet
befria alla boställen från fastighetsbevillning. Som jag likväl icke
tror att detta mål skulle genom en återremiss vinnas, vill jag
icke vid denna punkt framställa något särskildt yrkande.
70
Den 6 Jani f. m.
Gr. Mörner: Grunden för Utsk:ts förslag i denna punkt
öfverensstämmer med det sätt, hvarpå 1861 års författning blifvit
i allmänhet tillämpad. Visserligen har det undantagsvis tillgått
annorlunda i en eller annan ort, men då detta föranledt
klagomål, hafva pröfningskomitéernas deremot stridande beslut
blifvit ändrade. Det kunde visserligen förr vara likgiltigt, huruvida
boställen uppskattades till erläggande af bevillning eller ej,
men sedan de nya kommunalförfattningarne kommit ut, är det
af vigt för kommunerne att icke gå miste om de bidrag, som
från boställen kunna dem tillgodokomma, hvilket lätt skulle kunna
hända, om endast löntagarne, men icke boställena beskattades.
Då kunna nemi. städerna, der löntagarne i allmänhet äro bosatte,
komma att tillegna sig de bidrag, som för boställena skulle utgöras,
men tungan af fattigvård m. m. ifrån boställena, den
finge landsbygden behålla.
Gr. af Ugglas: Då ingen på detta rum understödt min
framställning, så torde det icke löna mödan att vara envis; men
att jag helt och hållet saknat understöd, torde i främsta rummet
komma sig deraf, att man icke satt sig in i saken och icke
velat tänka sig in i alla de olika förhållanden. Det går visserligen
an att, såsom en värd talare Hr von Koch sade, »stadga
en princip och sedan, om den ock är svår att tillämpa, låta regementsskrifvarne
finna någon utväg derför». Men regementsskrifvaren
måste lämpa sig efter författningen, och om man
skrifver en författning, som icke erbjuder någon ledning vid tillämpningen,
huru går det då?
Såsom jag förra gången, jag hade ordet, antydde, tror jag
att full rättvisa i afseende å bevillning af löner icke kan vinnas,
om icke hela lönen kommer från ett och samma håll och man
då kan uträkna bevillningen å hela beloppet. Jag tror derföre
att det icke finnes något skäl att vidtaga bela denna ändring,
utan att det skulle hafva varit allra bäst, om Utsk:t återgått till
förut gällande stadganden.
Slutligen får jag bedja den föregående värde talaren om
förlåtelse för det jag vågar anmärka en oriktighet i hans uppgift
ang:de tillämpningen af sista Bevilln.-Förordmn. Jag känner
nemi. med säkerhet, att vid åtskilliga regementen dubbel bevillning
blifvit erlagd, utan att någon rättelse uti detta missförhållande
skett.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan och
förslag, blef propos. å bifall dertill framstäld och med ja besvarad.
Utsk:ts hemställan om uteslutande af det i § 7 förekommande
stadgande, att näringsidkare, som drabbats af förluster,
likväl skall utgöra bevillning efter beräkning af en inkomst, mot
-
Den 6 Juni f. m.
71
svarande hvad en sådan rörelse, sorn den han drifver, i medeltal
kan anses afkasta.
Gr. Mörner: Angående detta stadgande vill jag erinra mig
att det streds ganska lifligt vid föregående riksdagen. Man invände
likväl då, som mig synes, med mycket skäl deremot, att
när man icke hade någon annan grund, än näringsidkarens egen
uppgift, efter hvilken man kunde bedöma, huruvida han haft förluster
eller icke, skulle man ganska ofta få höra anspråk på
nedsättningar för diktade förluster. Icke heller torde man kunna
anse näringsidkaren berättigad till större förmåner i detta afseende
än lastighetsegaren, som icke får någon eftergift, då han
drabbats af missväxt eller annan oförvållad olycka, utan måste
det oaktadt betala lika stor bevillning. Under det näringsidkaren får
nedsättning för de förluster han under föregående året lidit, kan
han likväl under loppet af sjelfva det år, hvarom det är fråga,
hafva haft en ganska stor inkomst. Jag får således anhålla om
afslag på Utskds förslag i den nu föredragna punkten.
Gr. Ehrensvärd: Då Usta mom.t 6:te §:n af Bevilln.-förordmn
innehåller »för all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges
bevillning med en procent, beräknad å behållna inkomstbeloppet»,
bar man inom Utsk:t trott, att detta stadgande skulle
stå i strid med det morn., som Utsk:t här föreslagit måtte utgå,
då deruti säges »att näringsidkares inkomst för löpande året får
dock icke, äfven om han under nästföregångna året gjort förluster,
beräknas till lägre belopp än hvad en sådan rörelse, som
den han drifver, i medeltal anses afkasta». Afven om en näringsidkare
icke haft någon inkomst på sin rörelse, skulle han således
beskattas för en imaginär vinst, hvilket Utsk:t ansett stå i bestämd
strid med det stadgande, som säger att endast den behållna
inkomsten skall beskattas.
Inom den afdelning af Utsk:t, hvilken beredde denna fråga,
hade man föreslagit en sådan redaktion af detta morn., att en
näringsidkare alltid skulle komma att erlägga bevillning efter beloppet
af sin behållna inkomst, vare sig att denna genom gjorda
vinster uppgick till ovanligt högt, eller genom lidna förluster nedgick
till ganska ringa belopp. Genom ett dylikt förslag hade
man, så att säga, försökt »sätta kyrkan midt i byn», men det
vann icke Utskits bifall, utan Utsk:t beslöt i stället att ur § 7
utesluta det ifrågavarande mom:t, hvartill jag hemställer att det
Högfl. Ståndet ville lemna sitt samtycke.
Gr. Mörner: Jag tar mig friheten hemställa till R. o.
Ad:s bepröfvande, huruvida det vore rätt att delegarne i ett bolag,
sådant som t. ex. Karlsviks aktiebolag, hvilket vi veta har
uti sin näring nedlagt belopp, uppgående till millioner, skulle
sättas i likhet med trashanken på gatan, hvilken eger hvarken
hem, kläder eller föda, derföre att bolagsmännen uppgifva sig
året förut icke hafva haft någon vinst på sin rörelse. Är det
7?
Den 6 Juni f. m.
skäl att införa en sådan lagstiftning? Ett dylikt bolag, som kanske
året förut varit sysselsatt med reparation af sina fabriker
och således då icke haft någon inkomst, kan likväl hafva en
ganska betydlig sådan under det år, för hvilket bolaget beskattas,
fastän man icke får reda på den förrän följande år.
Hr von Koch: Jag fruktar att något missförstånd inom
Utsk:t egt rum i afseende å denna punkt. Förhållandet är nemi.
det, att man, vid beräkningen öfver hvad man skall skatta för det löpande
året, begagnar sig af den siffra, hvartill det nästföregående
årets inkomst uppgått. Detta måtte hafva gjort att man trott
att bevillningen alltid erlades för det föregående året, oaktadt
den i sjelfva verket erlägges för det löpande och föregående
årets inkomst endast är bestämd såsom beräkningsgrund. I den
nuvarande författningen har man varit mån om att framhålla
detta, och första punkten i 3:dje mom:t lyder också: »Inkomstgenom
bruks-, fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk eller annat
yrke samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller
extra inkomster taxeras för det löpande året och böra i allmänhet
beräknas på grund af förhållanden under näst föregångna året».
Till yttermera visso äro orden »taxeras för det löpande året»
kursiverade.
Uti det morn., Utsk:t. velat borttaga, föreskrifves det icke
absolut att inkomsten skall beräknas till lika belopp som föregående
året, utan blott att den ej får beräknas under det belopp,
dylik rörelse vanligen plägar gifva i inkomst. När ovanliga
omständigheter tillstöta och förorsaka förluster, uppskattar
man således inkomsten efter medeltalet. Jag tror derför icke,
att det är ett onödigt supplement detta stadgande, som man nu
vill taga bort, utan anser att det under några år kunde väl be
höfva
qvarstå såsom en förklaring, så mycket mera som jag
icke hört några klagomål öfver orättvisor, som uppkommit af
detta stadgande. Lika med Gr. Mörner anhåller jag således om
afslag å Utsk:ts förslag.
Frih. Rappe: Jag kan icke finna annat än att Utsk:ts för
slag
är stödt på rättvisa och billighet, ty meningen är väl icke,
att man skall skatta för mera än man verkligen erhållit i inkomst.
Förordnm föreskrifver att man skall beskattas för hvarje
års inkomst. Det är således icke fråga om någon medelbeskattning,
utan om en person det ena året haft särdeles stor vinst,
så höjes också den bevillning han skall betala. Att då, när han
det andra året gör en stor förlust, icke minska bevillningen i
proportion derefter, utan i stället beräkna den efter medelinkomsten,
kan jag för min del icke underlåta att finna högst
obilligt.
Jag anhåller derföre om bifall till Utskits förslag.
Gr. Mörner: Det har redan blifvit af en föreg:de talare
anmärkt att, enligt nu gällande bevillnings-förordning, inkom
-
Den 0 Juni f. m.
73
sten af bruk, fabrik etc. skall taxeras för det löpande året, men
att såsom grund för denna taxering bör beräknas förhållandet
under näst föreg:de året. Såsom en förklaring dertill förekommer
i följ:de morn.; »Näringsidkares inkomst för löpande året
får dock icke, äfven om han under nästföregångna året gjort
förluster, beräknas till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse,
som den han drifver, i medeltal anses afkasta.» Derigenom är
ett medgifvande gjordt att, ehuru man har kännedom om att
näringsidkares rörelse under det löpande året lemnat en ovanligt
hög inkomst, man likväl med afseende å förluster, som
han under det föreg:de året lidit, kan beräkna hans inkomst
för det löpande året till ett något lägre belopp, som likväl icke
får sättas under en viss gräns eller medelafkastningen af en
dylik rörelse. I allmänhet beräknas alla taxeringsvärden efter
de förhållanden, som under föregrde året egt rum, men bevillnings-förordnm
lemnar h. o. h. ur sigte frågan om gjorda förluster,
utom hvad näringsidkaren angår, och håller sig i allmänhet
uteslutande till hvad man, med ledning af kännedom
om föreg:de årets inkomst, tror sig veta att hvarje person har
i inkomst under det år som beskattas. Jag tror icke att denna
författning medfört några olägenheter, och fortsätter derföre mitt
yrkande om afslag å Utskrts hemställan och bibehållande af nu
gällande stadgande.
Gr. af Ugglas: Tvenne föreg:de talare hafva fästat upp
märksamheten
derpå, att det icke är meningen i denna § att.
beskatta den inkomst man haft året förut, utan den som man
skall få under det löpande året. Det må vara att detta varit
den tanke, som ledt den, hvilken författat denna förordning,
men att denna tanke icke blifvit konseqvent genomförd, det
synes på flera ställen. Så t. ex. säger 11:te §:n i instruktion
för taxerings-förrättningarne. »Då fartyg under hela det nästförflutna
årets lopp icke varit upptackladt eller utrustadt och begagnadt,
samt följaktligen icke för dess egare medfört någon
inkomst, bör ej bevillning påföras.» Här är således uttryckligen
sagdt att näringsidkaren beskattas för föreg:de årets vinst, och
om en skeppsredare egde fartyg af 1000-tals lästers drägtighet,
men lät dem ligga obegagnade, blef han ansedd fullkomligt
lika med den der trashanken, som en föreg:de värd talare nyss
omnämnde. Hvad samma talare yttrade om orimligheten deraf,
att om ett stort bolag, sådant som t. ex. Karlsviks, lidit så stora
förluster, att det föreg:de året icke haft någon inkomst, skulle
det icke heller utgöra någon bevillning, håller icke heller streck,
ty om fabriksbyggnaderna stå qvar, kommer ju alltid fastighetsbevillning
att erläggas för dem. För öfrigt kan jag icke finna
orimligheten deraf, att, om ett sådant bolag verkligen icke hade
någon inkomst af sin rörelse, det då äfven behandlades såsom
trashankar.
74
Den 6 Juni f. m.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förev:de hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande
af det nu gällande stadgandet, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill
svarades flere ja och nej i blandning, samt sedermera propos.
på afslag derå och bibehållande af det nu gällande stadgandet,
då svaren likaledes ut föllo med blandade ja och nej; hvaruppå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Happe begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 9 gjorda
hemställan, att från § 7 i bevillnings-stadgan mätte uteslutas
följ:de stadgande: »Näringsidkares inkomst för löpande året får
dock icke, äfven om han under näst föregångna året gjort förluster,
beräknas till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, sorn
den han drifver, i medeltal anses afkasta»; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskds hemställan och bibehåller
ofvannämnde stadgande.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 13.
Utsk:ts hemställan om inskjutande i §:ns sista mom. af ordet
»kapital» efter orden »behållen inkomst af», samt om införande
uti § 20 i Instruktionen för taxeringsförrättningarne af ett
så lydande tillägg: »Vid beräkning af ränteinkomst från utlånadt
kapital, afdrages ränta, som den skattskyldige utbetalt å upplånadt
kapital.»
Bifölls.
§ 8.
Utsk:ts hemställan om förändrad lydelse af §:ns l:sta mom.
Hr von Koch: Jag tror att den förändring, som här är
föreslagen, icke kan antagas. Den skulle föranleda, att man, för
att icke gå miste om något obetydligt belopp, blefve tvungen
inlåta sig på något, som man hittills sökt undvika: uppskattning
af fastighelsegarnes inkomster af sina fastigheter. Denna uppskattning
skulle blifva nödvändig, så snart man måste beräkna
jordegarnes »sammanräknade årsinkomster.»
Den 6 Juni f. m.
75
Hittills hafva R. St:r sökt att h. o. h. särskilja bevillning
af fastighet och bevillning af kapital eller arbete, och det torde
vara nödigt att väl betänka sig, innan man frångår denna distinktion,
emedan det skulle blifva en odiös sak för rikets alla
bevillnings-taxerings-komitéer att räkna ut hvars och ens sammanlagda
och behållna inkomst, fastigheterna deruti inbegripna.
Har man skyggat tillbaka för denna sak, då det var frågan om
att vinna ett så stort mål som att få hela bevillnings-förordmn
sammanhängande, konseqvent och byggd på en och samma grund,
nemi. bevillning af inkomst, så tyckes det mig, att man än mera
borde studsa för detta arbete nu, då frågan endast är om
dem, som icke hafva mera än 400 ä 1800 rdr i behållen
inkomst.
Jag afstyrker således denna-åtgärd, så mycket mera, som
jag icke vet, huru stadgandet skulle verkställas. Om en person
har i inkomst 400 rdr, deraf 200 rdr för kapital eller arbete
och lika mycket af en fastighet, hvad skall han då skatta? Icke
kan man fordra skatt tvenne gånger för fastigheten? Skall han
då betala bevillning för inkomsten af 200 rdr? Så har man
icke tänkt sig meningen af stadgandet i första punkten af detta
morn.; man har icke velat uppsöka desmå kapitalerna lägre än
400 rdr och hindra kapitalsamlingen, men då man genom detta
stadgande skulle kunna beskatta än mindre kapitaler, så får
jag å denna punkt yrka afslag och bibehållande af nu gällnnde
stadgande.
I afseende åter å andra punkten, har blifvit anmärkt obilligheten
deraf, att t. ex., när en kronofogde genom alkastningen af
sitt boställe åtnjutit större delen af sin lön, så har den kontanta
återstoden deraf blifvit så ringa, att enligt författrun afdrag deraf
medgifvits eller tilläfventyrs bevillning icke bort erläggas.
Jag vill medgifva, att detta bör förekommas, men jag tror icke,
att det afhjelpes genom Utsk:ts förslag, utan då måste det
stadgas, att den, som eger en egendom af ett visst värde, ej får
åtnjuta afdrag.
Ifall någon yrkar återremiss å sista punkten af detta morn.,
skall jag ej sätta mig deremot, ehuru jag skulle anse det vara
bäst om motsvarande stadgande i nu gällande bevillnings-förordning
bibehölles ovidrördt och Utskrts förslag ogillades.
För händelse af återremiss, vill jag projektera ett tillägg till
§ 10 i nu gällande bevillnings-förordning, hvilket jag anhåller
att nu få uppläsa för R. o. Ad., emedan det står i oskiljaktigt
sammanhang med denna punkt, ehuru det borde i författn:n införas
vid 10:de §:n. Det lyder som följer:
»Lindring i bevillningen enligt 8:de §:n 2:dra moin:t får
icke tillgodoberäknas den som eger fastighet uppskattad till
10,000 eller derutöfver, eller den löntagare, som*uppbär 300
rdr eller derutöfver såsom afkomst af boställe, antingen eget
eller genom
Jag får således anhålla om afslag å den nu föredragna
punkten, och bibehållande af nu gällande författning, men för
-
76
Den 6 Juni f. m.
behåller mig att, om något annat yrkande, i afseende å sista
delen af denna punkt, framställes, densamma måtte varda till
Utsk:t återremitterad.
Frih. Rappe: Den siste värde talaren yttrade att han
icke visste, huru Utsk:t tänkt sig verkställigheten af detta förändrade
lagstadgande. Detta lemnar jag derhän, men sjelf har
jag trott, att om det skulle blifva nödigt att uppskatta hvad
hvar och en hade i inkomst af sin fasta egendom, skulle det
blifva ganska lätt att göra den uträkinng, som kunde för ifrågav:de
§ erfordras.
Att billigheten talar för den föreslagna förändringen, kan
icke bestridas, ty det är väl icke meningen att en arbetare, som
förtjenar 400 rdr, hvilken summa han behöfver för sitt uppehälle,
skall betala bevillning för densamma. Men då det icke
heller lär kunna förnekas, att såväl nu gällande stadgande, sorn
ock det af Utsk:t föreslagna, kunna gifva anledning till åtskilliga
missförhållanden, så anhåller jag, att R. o. Ad. måtte återremittera
den nu föredragna punkten af Betänk:t, på det att
Utsk:t må komma i tillfälle att, med ledning af Hr von Köchs
förslag, möjligen afhjelpa denna brist.
Hr von Ehrenheim: Hr von Koch har redan anmärkt
att denna §, såsom den af Utsk:t är föreslagen, förutsätter att
jordbrukares inkomster skulle uppskattas, så snart de hafva någon
annan inkomst än af sitt jordbruk, och anser jag, lika med
nämnde talare, att en sådan uppskattning skulle medföra stora
olägenheter, och visst icke bör införas för vinnande af ett så
litet ändamål, som ifrågav:de. Men äfven utan afseende på denna
olägenhet, anser jag att den ringa inkomst, som för närv:de
är skattfri, fortfarande bör få förblifva det äfven för jordbrukare,
emedan eftersökandet af dessa små inkomster gör vida
mera besvär och olägenhet vid taxeringarne än sjelfva saken
kan vara värd. Mera skäl är det visserligen, att när annan förmögenhet
finnes, icke medgifva afdrag för 300 rdrs inkomst,
men om man med LFtsk:t vill hafva en sådan bestämmelse, så
kan det ej ske annorlunda än att man presumerar, att en viss
kapital-förmögenhet i fastighet gifver en viss inkomst, och stadgar
att den, som har sådan förmögenhet, ej får tillgodonjuta afdrag,
på sätt Hr von Koch föreslagit. Hvad beträffar de embetsman,
som hafva boställen, så kan man visst på likartadt sätt
hjelpa sig fram med dem, men här blifver, såsom förut flere
gånger anmärkts, enda verkliga botemedlet att befria boställena
från fastighets-bevillning och i stället öka embetsmannens
beskattade löneinkomst med en viss proc. af boställets taxaringsvärde.
Af *lla dessa skäl yrkar jag afslag å lista punkten, med
bibehållande af gällande stadgande, och återremiss å sednare
punkten.
Den 6 Juni f. a.
77
Frih. af Ugglas: Ehuru jag, efter att hafva hört Hr von
Köchs förslag, icke kan för mig göra fullt klart huru detta förslag
skulle kunna afhjelpa den öfverklagade bristen, tror jag
likväl, att det vore skäl att Utsk:t finge taga denna fråga under
förnyadt öfvervägande, emedan förfa11n:n, sådan som den nu är,
lätt åstadkommer orättvisor i förhållandet mellan särskilta löntagare.
En kronofogde har enligt stat 2500 rdr i lön. Uppbär
han denna lön kontant, så betalar han i bevillning en proc., men
har han lön både af boställe och penningar, jag antar 900 rdr
af bostället och återstående 1600 rdr kontant, så svarar bostället,
då afkastningen antages uppgå till 3 proc., mot ett värde
af 30,000 rdr, hvarför erlägges 9 rdr i bevillning. A den kontanta
lönen åtnjutes afdrag för 300 rdr och för återstående
1300 rdr betalas 13 rdr. Den kronofogde, som emottager sin
lön kontant, betalar således i bevillning 25 rdr, då deremot den
som har både boställe och penningar, enligt hvad ofvan är
visadt, endast kommer att betala 22 rdr. Detta är icke rätt,
utan alla fastigheter, som tillhöra kronan, borde vara fria från
bevillning, men då det icke nu kan bifallas, och någon rättelse
likväl vinnas genom en återremiss, så yrkar jag att R. o. Ad.
måtte afslå första delen af denna punkt och återremittera den
sednare.
Gr. Ehrensvärd: Jag medger mer än gerna, att denna
§, sådan den blifvit redigerad i Utsk:ts förslag, kan gifva anledning
till stor svårighet vid tillämpningen, men då, på sätt den
siste ärade talaren visat, den nu gällande författnm deremot
kan gifva anledning till ganska betydliga orättvisor, så tror jag,
att Utsk:t icke saknat skäl att söka åstadkomma en rättelse.
Möjligen har likväl Utsk:t misstagit sig om sättet att åstadkomma
denna rättelse, och jag vill derför icke motsätta mig yrkandet
om återremiss, helst då det ju är möjligt att Hr von Köchs
förslag efter närmare pröfning kan visa sig erbjuda en bättre
utväg att afhjelpa det, hvaröfver man klagar, eller för Utsk:t
åtminstone angifva den rigtning, i hvilken man bör söka en
tillfredsställande och väl behöflig lösning af förev.de fråga. För
den händelse att R. o. Åd. skulle bifalla den begärda återremissen,
vill jag likväl, till den kraft och verkan det kan medföra,
fästa uppmärksamheten på ett förslag, som icke utgjort
föremål för motion, utan blifvit af en ledamot i Bevilln.-Utsk:t
framstäldt, ehuru det icke lyckats för sig vinna Utsk:ts majoritet.
Det har nemi. föreslagits att, då för närv:de den minsta
inkomst, för hvilken bevillning skall erläggas, utgör 400 rdr,
och när en persons sammanräknade inkomster icke uppgå till
mera än 1800 rdr, 300 rdr af inkomsten för kapital eller arbete
äro fria, så borde dessa siffror, såsom alltför låga, höjas, så
att minimisumman bestämdes till 500 i stället för 400 rdr och
det skattfria beloppet till 400 i stället för 300 rdr.
Den ledamot, som inom Utsk:t framställt detta förslag, Hr
Lindeström, har i sin vid Betänk:t fogade reservation, hvilken
78
Den 6 Jani l. m.
jag ber att få åberopa, påpekat orättvisan deraf att minimisurnman
blifvit satt så låg, att redan en inkomst af 400 rdr
måste beskattas, och han har anfört, att i en provins t. o. m.
en statdrängs inkomster kunde upgå till 413 rdr om året, —
en uppgift, hvilken jag så mycket mera kan vitsorda, som den
är lemnad af mig, och det verkligen så förhåller sig på ganska
många ställen i Skåne — samt att man, för att icke nödgas
ålägga en sådan arbetare bevillning, hvilket man icke ansett
vara öfverensstämmande hvarken med billigheten eller med författmns
syfte, nödgats upptaga hans inkomster till ett mindre
belopp, än de i sjelfva verket utgjorde.
Som jag tror, att meningen med nu förev:de stadgande har
varit att befria ofvannämnde arbetare från skyldigheten att erlägga
bevillning, men detta ändamål genom det föreslagna minimibeloppet
icke vinnes, så har jag ansett mig böra omnämna
detta förslag, på det att, i händelse af återremiss, det må kunna
af Utsk:t återupptagas och sedermera komma under R. St:rs
pröfning.
Gr. Mörner: Jag har icke begärt ordet för att motsätta
mig en återremiss, utan för att fästa uppmärksamheten på den
omständighet, att om man, såsom några talare yrkat, afslår
första delen af denna punkt och bibehåller nu gällande stadgande,
så vinnes icke det ändamål, som man med återremissen åsyftar.
i:sta mom:t innefattar nemi. en allmän regel, den man
vill bibehålla, men dock söker man att derifrån göra ett undantag
redan i nästa mom. Att detta ej står väl tillsammans, åskådliggöres
bäst genom några exempel. Sålunda föreställer jag mig
att någon har en qvarn, som endast gifver 300 rdr i årlig inkomst,
men att han eger en egendom, på hvars mark qvarnen
ligger, och att den är värd 200,000 rdr; då är han likväl fri
från bevillning för qvarnen, emedan inkomsten deraf ej uppgår
till 400 rdr. En annan har ett boställe, som ger 2105 rdr,
och kontant lön af 395 rdr; för denna lön är han fri från beskattning.
En 3:dje är delegare i åtskilliga bolag och har derutaf
en inkomst af 10 eller 12,000 rdr. Bolagen betala bevillning
hvar för sig och han påföres således icke någon bevillning
för denna inkomst; men har han dessutom en qvarn, som icke
afkastar 400 rdr om året, så slipper han derigenom äfven att
skatta för densamma.
Om 11. o. Ad. återremitterer denna punkt, bör den återremitteras
i sin helhet, på det att man ej må fastställa sådana
anomalier, som de å hvilka jag tagit mig friheten lästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet.
Hr von Koch: Jag begärde ordet i anledning af Gr.
Ehrensvärds vidrörande af Hr Lindeströms reservation och vill
i anledning deraf förklara, att om föremålet för öfverläggningen
vöre att höja minimisumman, så skulle jag icke sätta mig deremot,
men då någon motion i detta hänseende, mig veterligen,
Den 6 Juni f. ni.
79
icke blifvit väckt, och Utsk:t icke heller begagnat sin motionsrätt,
så tror jag icke, att man kan fästa sig vid reservantens
framställning i ämnet, eller att en återremiss i denna syftning
skulle leda till målet.
Jag tror vidare, att det vore vådligt att återremittera hela
punkten, emedan man då icke hade uttalat den princip, som
jag anser det vara af vigt att hafva bestämd, nemi. att icke nu
inlåta sig på uppskattning af inkomst utaf fastighet, och fortfar
således att yrka afslag å l:sta rnormt och bibehållande af nu
gällande stadgande, men vill icke motsätta mig återremiss af
sednare mom:t.
Hr von Ehrenheim: Jag erkänner att det ligger en inkonseqvens
i bibehållandet af gällande stadgande i l:sta punkten,
men jag upprepar att den är af ringa betydenhet. Man får i
allmänhet vara nöjd, om man vid taxeringen kommer den skattskyldiges
verkliga inkomster så nära, att skillnaden emellan verklig
och beräknad inkomst, der fråga ej är om löntagare, ej utgör
mera än 300 rdr, och att till undvikande häraf söka upp
hvarje liten biinkomst, som en jordbrukare kan hafva, är ej
skäl. 1 många landsorter har allmogen ganska allmänt sådana
bi-inkomster, t. ex. af forning eller af idkande af något handtverk,
— här och der har en fastighets-egare ett ringa utlånt
kapital—; skall nu alla dessa inkomstkällor efterräknas, de må
vara huru små som helst, så blifver besväret otroligt. Jag anser
således fortfarande att l:sta punkten bör bibehållas oförändrad,
sådan den nu är, men vill dock ej sätta mig emot att
det hela återremitteras, om det för sammanhangets skull anses
böra ske.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Lsndtm., att Hr von Ehrenheim hade yrkat, att den
förra och den sednare delen af ifrågav:de mom. skulle blifva
föremål för särskilda propostr; samt att, hvad således först beträffade
den förra delen, eller meningen: »bevillning för inkomst
af kapital eller arbete eger icke rum, när den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomster understiga 400 rdr,» bifall dertill
ej blifvit af någon ledamot begärdt, men deremot så väl återremiss
af samma del som ock afslag derå och bibehållande af
det nu gällande stadgandet påyrkats.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts förslag i denna del, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med
flere ja jemte några nej, och vidare propos på afslag å oftaberörde
del af mormt samt bibehållande af det nu gällande stadgandet,
hvilken propos. besvarades med flere nej jemte några
ja; hvarefter propos. på återremiss af förslaget förnyades, och,
sedan dertill svarats många ja jemte några nej, förklarades ja
nu haft öfvervigten.
80
Den 6 Juni f. m.
Efter förmälan, att hvad åter rörde den sednare delen af
raomit, eller meningen: »öfverstiga de icke 1,800 rdr, äro 300
rdr af inkomsten från kapital eller arbete fria från bevillning,»
hade endast återremiss deraf blifvit begärd, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till denna del af mom:t, hvartill
svarades nej: och sedermera propos. på återremiss deraf, som
med ja besvarades.
Den vidare behandlingen af förev:de Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 321, innefattande inbjudning till R. o. Ad att biträda
Borgare-St:s beslut rörande 44:de och 45:te punkterna af
Banko-Utsk:ts Betänk. N:o 35, eller frågan om användandet af
den upplupna bankovinsten.
Detta prot.-utdrag begärdes på bordet, hvarjemte anmälte
sig och yttrade
Frih. af Ugglas: Då en inbjudning i detta ämne ankommit
äfven ifrån Högv. Preste-St. och det torde vara af vigt
att den kommer att behandlas i ett sammanhang med den nu
föredragna, får jag hemställa, att Borgare-St:s nu föredragna inbjudning
måtte uppföras på föredragningslistan näst före prot.-  utdraget N:o 302 från Högv. Preste-St., äfvensom att det Höglofl.
Ståndet ville besluta att dessa frågor skola i ett sammanhang
företagas och behandlas.
R. o. Ad. lemnade till detta förslag sitt bifall.
Anmäldes och bordlädes
Sats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 109, i ani. af väckta motioner ang:de Sala silfververks
återgång till statens disposition;
N:o 110, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping;
N:o lil, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af kronan tillhörig mark för anläggning af
strandgata utefter Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof;
N:o
112, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af en del utaf lägenheten Stallmästaregården
för anläggande af en lastbrygga vid Brunsviken;
N:o 113, i ani. af väckt motion om kostnadsfri upplåtelse
för den tillämnade jernvägen emellan södra stambanan och Landskrona
-
Den 6 Juni e^m.
81
krona af viss del utaf kronans, omkring nämnde stad befintliga,
fästningsverk; och
N:o 1?4, i ani. af väckt motion om annat sätt för utgörande
af räntepersedeln »hö» inom Vester-Norrlands län.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. |3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 6 Juni 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 9, angående
allmänna bevillningen.
§ 8.
Utsk:ts hemställan, att i §:n måtte intagas följ:de stadgande:
»När man och hustru drifva särskilda yrken, beräknas ofvannämnda
befrielse eller lindring efter deras sammanräknade inkomster.
»
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill visst icke bestämdt
motsätta mig det här föreslagna fullständigande, för såvidt detsamma
anses verkligen vara af behofvet påkalladt.
Mig synes dock att, om man och hustru icke äro åtskiljda
genom boskillnad, det icke borde komma i fråga att beräkna
annat än deras sammanräknade inkomster.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Utskits hemställan om införande i § 10 af följ:de tillägg:
»äfvensom för inkomst af bolag», jemte texten till samma §.
Bifölls och godkändes.
V. 6
82
Den 6 Juni e. m.
Utsk:ts hemställan, att någon förändring i gällande föreskrifter
i afseende å bevillning för pensioner och gratialer icke mätte
vidtagas.
Bifölls.
§§ 9 och 10.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Art. 111.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sednare anmälan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Utsk:t har här ganska riktigt
föreslagit, att den särskilda afgift för qvarnar af frälse natur, i
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, som f. n. med 53 öre
för hvarje tunna hårdt korn af den åsätta räntan utgår, icke
skall lör framtiden utgöras; och tiilkännagifvit, att, i öfverensstämmelse
dermed, nödig ändring egt runi i § 11, äfvensom
i § 10 af instruktionen för taxeringsförrättningarne. Men om
man efterser i för fat tnings-förslaget, så finnér man att samma
U:te § icke blifvit i sin ordning, pag. 67, intagen. Detta förhållande
grundar sig uppenbarligen på ett förbiseende; hvadan
jag, i enlighet med den åsigt, från hvilken Utslct i denna fråga
utgått, hemställer, att från sista mom:t af § 11 orden »qvarnar
och» måtte uteslutas, samt att den föreslagna nya lydelsen
för § 10 i nvssnämnde instruktion måtte godkännas.
v
Hr von Koch: Då jag i sistberörde fall är förekommen
af Frih. af Ugglas, anhåller jag endast att få instämma i det af
honom gjorda yrkande.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag hemställer, huruvida det
icke är lämpligast att återremittera denna §, på det att Utsk:t
måtte blifva i tillfälle att vidtaga den deruti nödiga ändring. I
denna § alhandlas åtskilligt annat än de omnämnde qvarnarne.
Frih. af Ugglas: Ehuru det af Betänk:t, pag. 18, tydligen
framstår, att man här icke afsett något annat än den omhandlade
qvarnafgiften, vill jag dock icke bestämdt motsätta mig den
återremiss, som af Gr. Mörner blifvit begärd, enär man derigenom
bör erhålla så mycket större säkerhet, att alla misstag
förekommas.
Hr von Koch: I allmänhet motsätter jag mig ogerna yrkanden
på återremiss; och i synnerhet förefaller mig ett sådant
motstånd olämpligt, då ett Utsk , på sätt uti förev:de fall påtag
-
Den 6 Juni e. m.
83
ligen egt rum, antingen sjelft eller genom dess korrekturläsare
begått ett misstag.
Om likväl någon af Utsk:ts ledamöter är här i tillfälle att
förklara, att någon annan förändring icke varit afsedd än beträffande
qvarnarne, skulle möjligen äfven i detta fall en återremiss
kunna förekommas.
Gr. Ehrensvärd, Albert: Jag får först bedja om ur
säkt
derföre, att jag icke här inställt mig före diskussionens början,
hvarigenom jag i tid blifvit uti tillfälle att meddela den äskade
upplysningen.
På sätt erinradt blifvit, är verkligen ll:te §:n uti förslaget
genom ett förbiseende uteglömd. I Iietänk:t hänvisar Utslct till
den föreslagna förändringen; men i förslaget finnes icke §:n intagen.
Uti instruktionens 10:de § är åter den behöfliga uteslutningen
vidtagen.
Emellertid har jag nu i min hand ett exemplar af Betänk:t,
uti hvilket den anmärkta felaktigheten blifvit rättad; — och
hemställer följaktligen att, på samma gång det framställda förslaget
om en återremiss förfaller, R. o. Ad. måtte besluta, att
de omhandlade orden »qvarnar och» skola ur ll:te §:n utgå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats, dels att
R. o. Ad., med anledning af Utsk:ts anmälan, måtte besluta, att
från sista mom:t af § II skulle uteslutas orden »qvarnar och»,
äfvensom godkänna den föreslagna nya lydelsen för § 10 i instruktionen
för taxerings-förrättningarne, dels ock att ifrågav:de
punkt måtte till Utsk:t återremitteras; hvarefter propos. på förstberörde
yrkande framställdes och med ja besvarades.
§ 15, och, i sammanhang dermed, Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts i Betänk:! N:o 59 gjorda afstyrkande af Per Perssons
motion om beskattning å enskilda banker.
Så väl Bevilin.-Utsk:ts hemställan som ock Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts ofvanberörde afstyrkande blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 16.
Gr. Mörner: Vid sista riksdagen höjdes den bevillning,
som tillförene varit utländske handlande och expediter påförd.
Numera vill man deremot helt och hållet borttaga denna bevillning.
Angenämt kan visserligen vara att uppmuntra den utländska
handeln; men att göra detta på det sätt, att en utländning,
som .drifver handel här i landet, skall slippa all beskattning,
under det att sådan utgöres af våra Svenska handlande,
kan jag icke finna innefatta någon slags billighet. Mig synes
att hvar och en bör skatta för den rörelse, han drifver; och då
man icke kan beskatta dessa främmande personer på samma
Si
Den 6 Juni e. m.
sätt, sorn landets innevånare, enär förenämnde resenärer endast
kortare tider uppehålla sig här i landet, måste man i afseende
å dem iakttaga ett särskildt förfaringssätt, d. v. s. förskottsvis
upptaga skatten.
Vi hafva sannerligen icke under de sista åren här i landet
haft någon så stor brist på utländska handelsexpeditör, att vi
behöfva frukta, det denna import kommer att upphöra.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte, med afslag å Utslcts
framställning, bibehålla det vid förra riksdagen i berörde hänseende
antagna stadgande.
Häruti instämde Frih. af Ugglas.
Hr von Koch: Sedan numera passförfattningarne blifvit
borttagna, blir det ännu svårare än tillförene att handhafva kontrollen
öfver detta stadgande. Denna kontroll har ock vid åtskilliga
tillfällen föranledt invecklade förhållanden; och detta har
helt nyligen varit händelsen i Malmö, jemlikt en till min handläggning
nyss öfverlemnad K. remiss.
Gr. Mörners påstående att, efter detta stadgandes borttagande,
utländningar skulle få idka handel skattfritt, på samma
gång som Svenska handlande måste betala för sin handel, anser
jag endast vara ett skenskäl. Man lärer väl numera icke
i något land undslippa skatt för handelsrörelse. Skatt af handlande
och expediter, Svenska eller utländska, erläggas der de bo.
Att taga skatt äfven der de tillfälligtvis vistas oell uppgöra aflärer
mundtligen, lärer ej vara billigt, då man icke kan göra det
för den mångfaldigt större utländska handel, som försiggår medelst
korrespondens. Egentlig handel med varor, som medföras
få de icke drifva; de medföra endast profver och supplera korrespondensen,
ofta mindre tjenlig för vissa affärers alslutande.
Berörde sätt att köpslaga är brukligt i hela den civiliserade
verlden, på det att man måtte undgå att, som man säger, »köpa
grisen i säcken». När varorna sedan inkomma i riket, har man
sig öppet att beskatta de i utlandet bosattas varor medelst
tull, om och när man (inner sådant lämpligt. Endast uti ett par
länder, nemi. Danmark och Belgien, tror jag några slika intrader
ännu fortfara. Hvad jag deremot med säkerhet kan uppgifva
är, att en fullkomlig frihet i detta fall eger rum i England,
Frankrike och de flesta Tyska stater.
Vid dessa förhållanden anser jag skäl förefinnas att borttaga
denna lilia inkomst för statsverket, hvilken endast medför
obehag, och frestar till missbruk, emedan afgiften är temligen
hög; anhållande på dessa skäl om bifall till den nu föredragna
punkten.
Gr. Ehrensvärd: Till hvad Hr von Koch i ämnet an
fört
skulle jag egentligen icke behöfva tillägga något; men vill
dock fästa uppmärksamheten derpå, att då K. M., uppå R. Stms
hemställan, bifallit borttagandet af alla förutvarande passbestäm
-
Den 6 Juni c. in.
85
melser, skulle genom bibehållandet af den nu ifrågav:de föreskriften
ang:de utländska expediter samma passföreskrifter i annan
form återupplifvas. Ty så snart en sådan expedit kommer
hit till landet, måste man ju genast taga reda på honom och
han skall lösa, väl icke pass, men dock tillstånds-bevis. På
grund af ett sådant bevis tror expediten sig ofta berättigad att
bedrifva bandel i landet eller köpslaga; men detta är ingalunda
händelsen, ty det heter i 6:te kap. l:sta §:n Handels-balken:
»Ingen må fara från by till by att köpslaga»; och hvilken
polisbetjent som helst eger för sådant fall rättighet att lägga
beslag på hans handelsvara samt pliktfälla honom för oloflig
handel.
Hr von Koch har redan omnämnt att utländska handelsaflarer
i allmänhet uppgöras medelst korrespondens; men det
är jemväl ett allmänt vederlaget bruk, att de utländske köpmännen
hitskicka expediter, och genom dem förevisa varorne.
Genom det ifrågavarande stadgandet vill man dock omintetgöra
detta förevisande; och bereder sålunda en ytterligare lätthet för
utländningen att bedraga personer bär i landet.
Att man vid sista riksdagen ökat denna afgift kan väl icke
utgöra något tillräckligt skäl för densammas bibehållande, för
såvida den icke är billig; och jag anhåller derföre att R. o. Ad.
måtte bifalla hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Mörner: Den siste talaren har redan sjelf fästat vår
uppmärksamhet deruppå, att denna fråga icke står i något egentligt
sammanhang med upphäfvandet af passförlattningen, enär
den utländske handlanden icke har behof af något pass, utan
endast al ett tillståndsbevis till handels idkande.
Om möjligen någon sådan handlande varit utsatt för något
obehag eller några svårigheter i följd af någon landshöfdings
oerfarenhet vid behandlingen af denna speciella fråga, kan jag
likväl ej finna att detta förhållande utgör något tillräckligt skäl
för borttagandet af sjelfva stadgandet. Jag saknar icke kännedom
derom, att särskildt ifrån Skåne framställning skall blifvit
gjord derom att, sedan den utländske handlanden väl en gång
erlagt ifrågav:de afgift, han sedermera skulle vara berättigad att
när som helst resa omkring bär i landet och idka bandel; men
den omständigheten, att en sådan framställning skett, är väl ej
fullgiltigt skäl dertill, att den skall bifallas eller att afgiften bör
helt och hållet borttagas.
På dessa skäl fortsätter jag mitt yrkande om afslag å
Utsk:ts hemställan och om bibehållande af det nuv:de stadgandet.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Af föreg:de talare är,
till försvar för Utsk:ts hemställan, redan framhållet, att här icke
är fråga om bevillningsafgift för egentlig handelsrörelse, för
hvilken, då den i Sverige af utländning lagligen bedrifves, han
är underkastad enahanda beskattning som inhemske handlande.
Då jag i lJtsk:t biträdde beslutet om ifrågav:de framställning,
86
Den 6 Juni e. m.
skedde det icke allenast på de al Utsk:t anförda skäl, och deribland
förnämligast den omständighet, att stadgandet är til!
sin natur af inqvisitorisk beskaffenhet, utan jemväl derföre att
del för verkställigheten och kontrollen, synnerligast nu sedan
passkyldigheten upphört, möter oöfvervinnerliga hinder. Och då
det synes mig vara af vigt, att föreskrifter icke utfärdas, som
äro opraktiska och icke med säkerhet kunna tillämpas, förenar
jag mig med de talare, som begärt bifall å Utsktts förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Get gifves för
mig egentligen tvenne skäl att uppträda mot Ulsk:ts förslag.
Det ena att Hrr handelsexpeditör förefunnits såsom resande
kring landet långt innan sista bevillnings-förordnm infördes, och
att man således haft tillfälle att om dem skaffa sig tillräcklig
kännedom, men att, detta oaktadt eller kanske just derföre,
man fann anledning vid sista riksdagen vara för handen att
höja den ifrågav.-de bevillningen ; det andra att dessa personers
sysselsättning bereder dem förmåner, för hvilka de väl, jemlikt'
den lör all bevillning gällande grnnd, böra erlägga någon tribut
till det allmänna.
I öfrigt måste väl ock vara temligen gifvet, att de affärer,
som dessa expediter afsluta, äro ett sätt att liksom gå i
vägen för de direkta affärer, som våra egna köpmän kunna
afsluta.
Min öfvertygelse är således att man, utan någon skada,
kan bibehålla den nuv:de föreskriften.
Gr. Mörner: Hr von Koch har sjelf nyss omnämnt att
den ifrågav:de föreskriften ännu icke upphört att vara gällande
hvarken i Danmark eller Belgien. Antagligen är det väl från
förstnämnde land, som vi till Skåne erhålla vår största import
af handelsexpediter; och utan reciprocitet från samma vårt grannrike
bör man väl icke, vid sådant förhållande, ifrågasätta ett
upphäfvande af detta stadgande.
Hr von Koch: Till de af mig anförda skäl får jag lägga
den erinran, att denna författning tillhör det slag af föreskrifter,
på hvilka man kan tillämpa ordspråket: »man hänger de små
och låter de stora gå.» Om nemi. en s. k. stor köpman, tillhörande
någon betydligare handelsfirma, hitkommer, t. ex. för
att afsluta ett statslån, anmäler han sig icke som expedit och
blir icke heller betungad med den ifrågav:de bevillningen.
Stadgandet bereder ovedersägligen tillfälle till chikan; och
man kan vid handel, såsom Engelsmannen säger, tåla att betala,
men icke att trakasseras.
Gr. Mörner: Den siste talaren tiar sagt, att detta stadgande
bereder tillfälle till chikan och trakasseri; men den, som
Den 6 Juni e. m.
87
finner behagligt eller förmånligt att begifva sig hit för att drifva
handel, bör val inhemta kännedom om den i berörde hänseende
gällande författning.
Hr von Koch: För att undvika den möjlighet till chikan,
som för den jfrågav:de resande förefinnes, måste man, straxt
efter det han satt sin fot här i Iand, uti hans hand placera den
nu omhandlade bevillnings-förordnm. Huruvida ett sådant mottagningssätt,
hvilket på vinst och förlust måste iakttagas mot
alla utlänningar, enär man icke kan genast se på en person,
till hvilket yrke han hörer, skall lör dem befinnas angenämt,
lemnar jag till en hvar att bedöma.
Gr. Mörner: Jag kan icke frångå den åsigt att hvar och
en, som kommer till ett främmande land, måste se till, hvad det
landets lagar bjuda. Man får väl icke taga för gifvet att man
har rättighet att handla och vandla utan att fråga efter, hvad
som är lag i landet. Så mycket förstånd tror jag dock bör
finnas hos hvarje handelsexpedit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels att It. o. Ad., med afslag derå,
skulle besluta, att de i nu gällande bevillnings-stadga meddelade
föreskrifter rörande bevillning af utländske handlande och handelsexpeditör
fortfarande skola lända till efterrättelse; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades flere ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på afslag derå och bibehållande af de nu i ämnet
gällande föreskrifter, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej; och föklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Ehrensvärd begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 9 gjorda
hemställan om uteslutande ur bevillnings-stadgan af § J6ang:de
bevillning af utländske handlande och handelsexpeditör, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller
det nu i ämnet gällande stadgandet.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 20.
88
Den fi Juni e. m.
§ 18.
Hr von Koch: Jag tillhör i allmänhet icke deras antal,
sorn motsätta sig lindring i skattebördorna, men man bör dock
alltid ihågkomma, att skatt måste utgå, att all skatt är obehaglig,
samt att man företrädesvis bör borttaga de mest tryckande
skatterna.
Jag vill lemna derhän, huruvida man i förev:de hänseende
följt de af mig nu angifna grundsatser, och huruvida man icke,
då man tillstyrkt denna betydliga skattenedsättning, låtit andra
skatter af svårare art qvarstå.
Hvad man till en början af Utsk:t bort kunna fordra, skulle
hafva varit en utredning rörande det belopp, till hvilket inkomsten
af ifrågav:de bevillning kunde antagas uppgå.
Nu är här föreslaget att efterskänka f:de!ar af denna bevillning.
Temligen ovisst torde dock vara, huruvida tillgång till
fyllande af den derigenom uppkommande brist förefinnes. Afdraget
å denna bevillning, eller |:delar, är så stort att jag nästan
heldre, än att lemna mitt bifall dertill, skulle vilja efterskänka
hela beloppet.
Vid detta förhållande önskar jag helst afslag å punkten,
och hvad jag på sin höjd skulle kunna gå motionären till mötes
med, vore att icke motsätta mig återremiss.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: Såsom motionär i
denna fråga, tror jag mig hafva angifvit tillräckliga skäl för avskaffandet
af denna bevillning, hvilken är både onyttig och
orättvis.
Att ålägga en person att betala bevillning — till större
eller mindre belopp — för ett fideikommiss, som honom tillgodokornmit,
kan blifva i högsta grad obilligt, enär det är
ovisst huruvida han är i stånd att erlägga denna bevillning. Det
kan vara temligen osäkert, huruvida den, som tillträder ett fideikommiss,
eger någon enskild förmögenhet; men han skall dock,
då han tillträder samma fideikommiss, betala sina 5 proc. Hvarifrån
skall han då taga dessa penningar? Ingenting har han,
och fideikommisset kan han icke sätta i pant. Denna afgift
ifrågakommer i öfrigt just vid den tidpunkt, då han måste skaffa
sig inventarier m. m. för fideikommissets skötande. Vidare, om
samma fideikommiss ofta ombyter egare — sådant beror på
dödligheten i slagteri —, skulle det kunna hända, att värdet af
hela fideikommisset finge inbetalas till kronan. Denna bevillning
är exceptionel för vissa personer, hvilka icke kunna till namnet
uppgifvas. Med lika mycket skäl skulle man kunna säga: Hr
N. N. skall betala bevillning.
Hvad bevillningen för gåfva beträffar, synes det mig äfven
vara i högsta måtto orättvist, att en person icke skall få skänka
bort hvad han eger, utan att kronan skall framträda med anspråk
på andel deri. Utgöres gåfva af ett kapital, utgår deraf
Ben 6 Juni e. m.
8!)
direkt bevillning. Enahanda är förhållandet med arf och testamente.
Jag vill dock icke påyrka bifall till hvad i min motion
blifvit föreslaget, enär det torde vara omöjligt att nu lyckas
genomföra denna motion i sin helhet, utan anhåller allenast om
propos. på Utsk:ts förslag, såsom åtminstone i någon mån med
rättvisa och billighet öfverensstämmande.
Gr. Liljencrants: Man hör icke sällan talas om beskattningar,
som kallas: »t. o. m. odiösa.» Den benämningen anser
jag verkligen denna beskattning förtjena.
I detta fall är det staten, som i viss mån konstituerar sig
till arftagare. Jemte denna beskattning af 5 proc. skall, ungefärligen
samtidigt, äfven kartan till bouppteckningen utbetalas.
Om t. ex. en person erhåller arf eller gåfva af ett fideikommiss
eller annan egendom till värde af 100,000 rdr, så
uppgår vanligen inventariernas värde vid en sådan egendom åtminstone
till 15 ä 16,000 rdr. Lägger man dertill 5 proc.
bevillning å egendomens nyss uppgifna värde, så kommer egendomsinnehafvaren
att, omedelbart efter sitt tillträde till egendomen,
ikläda sig en skuld af några och 20,000 rdr, d. v. s.
jf:del af egendomens värde. Om nu denna egendom endast
lemnar 4 proc. i afkastning och egendomsinnehafvaren får betala
C proc. för sina upplånta penningar, måste man medgifva
att gåfvan af en sådan egendom icke är ett så afundsvärdt förhållande,
som staten betraktar detsamma. Motionären har således
haft ganska godt skäl att anse, det staten i detta stadgande
egentligen endast ådagalagt en håg att lägga sig till penningar.
Denna håg är dock af ganska vansklig art, ty den kan
icke betraktas som en beskattande åtgärd, utan, rent ut sagdt,
som ett tillegnande af annans egendom.
Då jag således anser att (Jtsk:t, långt ifrån att böra klan
dras,
tvärtom i detta fall gått rättvisan till mötes, tillstyrker
jag bifall till dess hemställan.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Man har här vid åtskilliga
tillfällen hört förespeglas huru skatteförhöjning skulle blifva en
oundgänglig följd af de allt mer tillväxande kommunikationsanstalterna,
och man ordar mycket om den förhöjning af utskylderna,
som blifvit föranledd af statsbidragen till industriens
utveckling, äfvensom af de ökade anspråken på uppfostran och
bildning för det yngre slägtet.
Vid sådant förhållande torde man väl böra gå försigtigt
tillväga i fråga om förminskning af statens tillgångar; men i
detta fall har man ådagalagt en stor benägenhet att borttaga
en del af de tillgångar, som staten under fordna tider städse
påräknat såsom en utväg för bestridande af sina utgifter. Afven
denna riksdags historia visar, att ytterligare flera skattetitlar
blifvit afskafläde. Ogerna deltager jag visserligen uti beslut,
som föranleda förhöjning i de Svenska medborgare pålagde
90
Den 6 Juni e. m.
skattebördor; men på samma gång måste jag tillstå, att det är
med mycken obenägenhet, som jag borttager sådana inkomster,
hvilka staten under en lånare tid åtnjutit, och hvilkas utgående
icke skäligen kan anses särdeles betungande för den skattskyldige.
Till dylika inkomster kan den nu omhandlade bevillningsafgiften
räknas. Det är nemi. mycket länge sedan den bevillning
tillkom, som allt hittills utgått af den tillfälliga kapitaltillökning
eller den särskilda årliga inkomst, hvilken erhållits
till följd af gåfva eller testamente.
Den för sådan tillväxt i den skattskyldiges kapitalförmögenhet
och tillgångar stadgade bevillningsafgift har också i allmänhet
utgått utan några klagomål, emedan den deremot svarande
inkomst- eller kapital-förhöjningen otta varit helt och hållet
opåräknad.
Motionären har i sin framställning sagt, att den för fideikomrniss-innehafvare
ifrågakommande beskattning är exceptionel;
men man måste ihågkomma, att äfven fideikomrniss-stiltelserna
äro exceptionella, och att, genom fideikommissers i förväg bestämda
öfvergång från en till annan innehafvare, motverkas de
allmänna beskattningslagarne för öfverlåtandet af fast egendom
till nya egare. I medeltal har testaments- och fideikommissbevillningen
ej uppgått till mer än 100,000 rdr årligen; men
med iakttagande af en något noggrannare och strängare kontroll,
tror jag att denna inkomstkälla skulle komma att utgöra
ett nyssnämnde summa betydligt ölverstigande belopp.
Redan vid förra riksdagen skedde en icke obetydlig nedsättning
i testamentsbevillningsafgiften. Jag tror icke, att man
har skäl att nu gå längre på samma väg. De egentliga testamentena
afse för öfrigt högst sällan fast egendom, utan i allmänhet
endast kapitalbehållningar.
Man har talat om obilligheten och orättvisan deraf, att
staten får en del af den testamenterade tillgången; men då undantag
göras från den allmänna arfslagens bestämmelser, kan
jag för min del ej finna synnerligen orätt, att staten vid dylika
undantagsfall träder emellan och, till fyllande af de allmänna
behofven, söker erhålla någon mindre andel utaf den, med undanrödjande
af den lagliga arfsrätten, disponerade qvarlåtenskapen.
Med samma skäl skulle man kunna påstå det gamla lagstadgandet
om dana-arf vara origtigt — en arfstillgång, till
hvilken staten möjligen skulle kunna anses ej heller hafva någon
skälig rätt, utan densamma böra tillfalla kommunen eller
enskilda personer.
Jag tillåter mig äfven erinra, att de kontroller och det besvär,
som med den vid testainentsbevillningen ifrågakommande
uppbörd måste vara förenade, äro så betydliga, att jag, lör det
fall att denna bevillningsafgift skall nedsättas till 1 proc., skulle
vilja biträda den af en föreg:de talare uttryckta åsigt, att samma
afgift heldre borde h. o. h. efterskänkas.
En talare har yttrat, att för fideikommisser måste vid ombyten
af innehafvare betalas charta-sigillata-afgifter. Jag kan
Den 6 Juni e. m.
91
verkligen icke fatta, huru dessa afgifter skulle komma att beräknas
och utgå, enär ett innehaft fideikommiss väl icke kan i
bouppteckningen efter en afliden fideikommissarie till sitt värde
upptagas bland behållningen i hans efterlemnade bo.
På grund af hvad jag nu anfört och förut yttrade skäl,
anhåller jag om afslag å Utslcts hemställan och bibehållande af
stadgandet i nuv:de Bevillnings-förordning.
Gr. Mörner: Jag får fästa uppmärksamheten deruppå, att
den här ifrågakonunande afgilten icke uttages, då egendom genom
testamente eller arf, eller såsom fideikommiss, tillfaller
efterlefvande maka, skyldeman i rätt uppstigande led, syskon
eller deras afkomlingar, utan endast då egendom på sådant
sätt öfvergår antingen till atlägsnare skyldeman eller till helt
och hållet oskylda personer. Om den, sorn under sådana förhållanden
kommer i besittning af förmögenhet, lemnar något
tillskott till det allmänna af hvad honom sålunda, sannolikt oftast
oförväntadt, tillkommit, torde han ej finna sig föranlåten
att deröfver klaga.
Härtill kommer, att, då fideikommissegendomar icke kunna
gå i köp, erhåller staten icke af sådan egendom den inkomst,
som inflyter af andra egendomar, för hvilka charta-sigillataafgift
vid köp erlägges.
Om den åsigten skulle göra sig gällande, att ingen bevillning
för fideikommissegendom borde erläggas, derföre att egaren
ej anser sig hafva lika fri dispositionsrätt öfver densamma,
som öfver annan sin ärfda eller iorvärfda egendom, så skulle
en verklig orättvisa i beskattningsväg derigenom begås emot
landet i sin helhet.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts hemställan och bibehållande
af det nuv:de stadgandet.
Gr. Liljencrants: Riktigt är, att man under sin lifstid
skal! till staten betala en viss afgift för sin förmögenhet, samt
att den person, till hvilken samma förmögenhet öfvergår, skall
i sin ordning betala samma afgift; men att en tillskottsafgift
skall ega rum, eller att staten skall på sätt och vis taga arf,
derföre att arftagaren icke tillhör någon af de skyldskapsleder,
som äro i lagen uppräknade, dertill kan jag icke finna någon
rättsgrund, sedan lagstiftaren förut uttalat den åsigt, att man
skall vara berättigad att göra testamente till hvem som helst.
Jag yrkar således fortfarande bifall till punkten.
Hr von Koch: Alla skatter äro ett ondt, men den här
il råga v:de skatten är icke en bland de mest tryckande. Vid
sådant förhållande kan jag verkligen icke fatta, huru samma
person, som försvarat att man för den vara, som köpes, skall
betala 130 proc. endast derföre, att denna vara föres öfver
gränsen, eller med andra ord vill bibehålla s. k. skyddstull till
belopp, hvarigenom en nödvändig klädespersedel fördubblas i
92
Den 6 Juni e. m.
pris, huru samma person här förfäktar det påståendet, att det
skulle vara hardt att en oskyld, som får ett testamente eller
gåfva, vid mottagandet deraf skall erlägga 5 proc. Månne icke
sådana höga skyddstullar, och, för att taga ett annat exempel,
fullmaktslösen, jemlikt hvilken en person, som tillträder en tjenst,
skall betala en hög lösen för att komma i åtnjutande af denna
tjenst, med allt skäl kunna sägas vara långt mer obilliga? Nu
il'rågav:de bevillning är deremot en afgift, som tillhör deras antal,
hvilka blifvit utaf alla rättslärde mest försvarade, enär denna
skatt utgör en öfvergångsafgift vid sådana fall, då egendom öfverflyttas
å alldeles oskyllda personer och dervid föranleder ett
undantag från arfslagarne. Kan det dessutom vara skäl att riskera
en förhöjning i bevillningen genom borttagandet af denna
skatt?
Vidare får jag erinra, att denna skatt, förra gången frågan
förevar, nedsattes i vissa fall från 10 till 4 och i andra från 6
till 4 proc. Dertill lades charta-sigillata-afgiften af 1 proc. Om
detta förslag bifalles, så kommer endast charta-sigillata-afgiften
att qvarstå.
Denna skatt drabbar icke personer, som äro i något verkligt
behof; och, på sätt redan förut blifvit erinradt, ifrågakommer
den icke, då egendomen öfvergår till närskyllda, utan endast
då oskyllda eller särdeles aflägsna slägtingar taga densamma
i besittning. Att lt. St:r redan vid förra riksdagen i detta fall
tillvägagingo med stor frikostighet, kan icke bestridas, och det
torde vara skäl att dervid stanna.
Jag fortsätter mitt yrkande om afslag å punkten.
Frih. af Ugglas: Jag instämmer med dem, hvilka yrka
afslag å denna punkt, enär jag icke kan firma denna beskattning
vara på något sätt mera rättsvidrig, än hvilken annan beskattning
som helst. Lika rättsvidrigt är, att vid försäljning af
en egendom betala charta-sigillata-afgift och mångå andra med
samma försäljning sammanhang egande afgifter.
Man har påstått, att i följd af detta stadgande en gåfva
skulle kunna förlora allt sitt värde; men jag hemställer, huruvida
skäligen kan antagas att den, som emottagit gåfvan, verkligen
kommit i sämre ställning, än han förut haft. I följd af stadgandet,
att denna bevillning ej skulle erläggas, då värdet af den
gifna egendomen understiger 1,000 rdr, drabbar icke heller
denna afgift de mindre gåfvorna.
Jag kan således icke finna något giltigt skäl att borttaga
denna beskattning, synnerligast som man, på sätt Hr Stuart redan
erinrat, derigenom skulle tvingas att lägga bevillning på
något annat håll, der densamma möjligen kan blifva mera
trycKande.
Frih. Rappe: Alldenstund ingen annan af Utsk:ts ledamöter
uppträdt, anser jag mig, ehuru jag icke tillhör den afdel
-
Den 6 Juni e. ra.’
93
ning, som behandlat detta ärende, nödsakad att till besvarande
upptaga hvad mot denna punkt blifvit anmärkt.
Den i detta fall nu gällande bestämmelsen kan icke hafva
någon rättsgrund. Med »rättsgrund» menar jag här likstämmighet
i alla afgifter för förvärfvad egendom Då denna rättsgrund
i öfrigt genomgår hela bevillningsförordningen, ansågs densamma
böra utsträckas äfven till testamente och fideikommiss m. m.
Utsk:t fann så mycket mer skäl att nedsätta bevillningen
till 1 proc., som genom taxeringen i sednare år jorden stigit
så hetydligt, att den egendom, som tillförene varit taxerad till
10,000 rdr, numera är taxerad till 50,000 rdr. Vid sådant
förhållande torde ifrågav:de inkomst för staten icke genom denna
nedsättning minskas så mycket, som en föreg:de talare velat
antyda.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Stuart: Den siste talaren synes hafva velat antyda,
att man önskade införa något, som till sin grund vore oriktigt.
Om den beskattning eller afgift, hvarom nu är fråga, icke förut
funnits, skulle jag kanske icke yrka på densammas införande;
men då den sedan långliga tider tillbaka utgått och det nu förev:de
förslaget alser en hittills gällande beskattnings afskaffande,
kan jag ingalunda frångå mitt förut framställda yrkande.
I följd af den tjenstebefattning jag tillförene innehaft, är
jag i tillfälle att intyga, att under den tid af 5 år, hvarunder
den slutliga granskningen af kontrollen öfver testamentsbevillningens
utgörande inom hela riket ålåg mig, icke något enda
nytt fall förekommit, då fast egendom varit föremål för testamente.
Derunder bevakade och till bevillningsafgift föranledande
testamenten hafva vanligast afsett vissa kapitalbelopp eller årliga
understöd. Den fasta egendomens förhöjda taxeringsvärde
torde således icke komma alt bereda den väntade ersättningen
för minskningen i afgiftsbeloppet.
I sammanhang härmed får jag erinra, att syskon och syskonbarn
först i sednare tider blifvit befriade från denna bevillning.
Samma befrielse är numera utsträckt äfven till syskons och syskonbarns
afkomlingar. Man har härvid utgått från den åsigt,
att erhålla skattfrihet för all, vare sig lös eller fast egendom,
som testamenterats inom slägten. Jag vill för öfrigt endast nu
tillägga uttrycket af min säkerligen allmänt delade öfvertygelse,
att en och hvar, oaktadt ifrågav:de afgifts fortfarande, skall hädanefter
likasom hittills med tacksamhet mottaga testamentariska
dispositioner, fastän han vet, att han blott erhåller 95 proc,
utaf det honom tillerkända testamentsbelopp.
Jag anser mig, af hvad under diskussionen anförts, icke
funnit något skäl att frångå mitt förut gjorda yrkande.
Gr. Liljencrants: En talare har här förundrat sig öfver,
att samma personer, som den ena dagen försvara 130 procents
94
Den 6 Juni e. m.
beskattning å varor, den andra dagen vilja afskaffa en skatt af
så ringa belopp, som den här ifrågav:de.
Till svar derå får jag anföra, att skatt till utlänningen väl
aldrig kan jemföras med skatt till förmån för Svenska medborgare.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts förev-.de hemställan och dels alslag derå samt bibehållande
af de nu i ämnet gällande föreskrifter; framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utslcts hemställan och
sedermera propos. på afslag derå och bibehållande af de nu i
ämnet gällande föreskrifter, hvilka båda propos:r med blandade
ja och nej besvarades; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan förnyades samt besvarades med starka ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utslcts i Betänk:t N:o 9 gjorda
hemställan i fråga om nedsättning af den i Bevillnings-stadgans
18:de § föreskrifna bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, röstar
Ja;
den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utslcts hemställan och bibehåller
de nu i ämnet gällande föreskrifter.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 18.
§ 19-
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 20.
Hr von Koch: På grund af R. o. Ad:s förra beslut anser
jag det icke tjena till någonting att försöka genomdrifva en
ändring af den nu föredragna punkten. Jag vill också endast
till protokollet anföra, att jag icke anser denna förändring nödig
eller på minsta sätt af behofvet påkallad.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Den 6 Juni e. m.
95
§ 23.
Utsk:ts första hemställan.
Frih. Stjernstedt. Johan Wilhelm: Ehuru jag icke
nu 'vill upprepa, sila de skäl för och emot bevillning af karaktersfullmaliter,
sorn vid föreg:de riksdagar blifvit anförda, kan
jag dock icke underlåta fästa uppmärksamhet på ett af Utsk:ts
skäl för upphörandet af denna bevillning. Utsk:t säger nemi.
att, »om man fortfarande vill beskatta sådana fullmakter, bör
denna beskattning följdriktigt utsträckas äfven till sådana utmärkelser,
som utdelas af sällskap och samfund, såsom Hushållnings-sällskapen,
Patriotiska samfund, Brandförsäkrings-inrättningar
m. fl.» Det torde dock lätt inses att dessa utmärkelser
icke hafva den ringaste likhet med karakters-fullmakter, hvilka
stundom köpas, den ene efter den andre, på det den lycklige
innehafvaren må kunna stiga i värdighet.
Om min röst kunde göra sig gällande, skulle jag således
vilja föreslå att dessa karaktersfullmakts-innehafvare fortfarande
finge betala sin afgift, huru ringa den än är, hvadan jag får anhålla
om propos. på afslag å denna punkt.
Gr. Ehrensvärd: För min del måste jag, i motsats till
den förre talaren, bekänna, att jag icke vet något enda giltigt
skäl för ett stadgande, som efter mitt förmenande är så orimligt,
som det nu ifrågav:de, och då R. o. Ad. vid den sista riksdagen
och äfven den föregående beslutat, att en dylik beskattning
på karakters-fullmakter icke vidare skulle ega rum, så behÖfver
jag väl icke upprepa skälen emot stadgandets bibehållande.
Jag ber blott att få försvara Utsk:t mot en af Frih.
Stjernstedt emot detsamma riktad förebråelse. Utsk;t har ingalunda
sagt, att utmärkelser af Hushållnings-sällskap m. fl. böra
beläggas med skatt, utan blott att, om en utmärkelse, sorn meddelas
af K. M., anses vara af den natur, att för den äfven framdeles
bör betalas afgift till staten, så måste man, om man vill
vara rättvis, äfven med skatt belägga sådana utmärkelser, en
person erhåller i belöning af ett enskildt samfund, på den grund
att äfven denna utmärkelse sätter honom framför hans öfrige
medborgare — och det är just för att visa det orimliga i stadgandet,
som Utsk:t framhållit det klandrade exemplet.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Sedan öfverläggningén ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan, framställdes
propos. på bifall till densamma, och då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Oxenstjerna, Carl Gustaf, begärde votering, men innan
voter:s-propos:n hunnit uppsättas, anmälte sig och yttrade
96
Den 6 Juni e. m.
Frih. Oxenstjerna: Som en högt aktad ledamot af det
Höglofl. Ståndet försäkrat mig att jag icke skall vinna voteringen,
så afstår jag från densamma, heldst som jag verkligen sjelf tror
detsamma. Men jag är fortfarande af den öfvertvgelsen att det
just är fåfängan och narraktighelen man i främsta rummet bör
beskatta; och begagnar tillfället att till protokollet anteckna denna
min mening.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
§§ 25 och 30.
Utsk:ts hemställanden och förslag biföllos och godkändes.
§ 32.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls och de i anledning deraf vidtagne redaktionsförändringar
i §§ 32, 34, 38, 56 och 92 godkändes.
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. af Ugglas: Jag vet icke om min anmärkning är riktig,
men jag ber dock få fästa uppmärksamheten derpå, att här
icke står föreskrifvet hvilken som skall bestämma, om en socken
skall välja en eller två ledamöter i taxeringsberedningen. Ar
det K. M:s Befh:de som skall föreskrifva detta? Något sådant
finnes icke bestämdt uttryckt, ty här står endast att de ega
välja en eller två ledamöter. Det är denna föreskrift som förefaller
mig sväfvande, och jag ber någon ledamot af Bevilln.-  Utsk:t meddela upplysning om, huruvida det icke häruti ligger
en oegentlighet.
Gr. Ehrensvärd: Till svar å hvad Gr. af Ugglas framställt,
får jag nämna, att man inom Utsk:t ansåg, att det tillkomme
K. M:s Befh:de att bestämma antalet ledamöter, som
skall väljas från hvarje socken i ett berednings-distrikt. Jag
medgifver likväl att detta icke uttryckligen är sagdt i föreskriften;
och som det kanske vore nödigt att härutinnan göra ett
tillägg, vill jag icke motsätta mig ett sådant.
Hr Fåhraeus: För min del kan jag icke inse någon otydlighet
i redaktionen af den punkt, som nu är under öfverläggning.
§:n innehåller, efter den förändring som blifvit föreslagen,
att, när flera socknar äro förenade till ett beredningsdistrikt,
skall för hvarje socken väljas en eller två ledamöter i beredningen.
Häraf anser jag otvetydigt följa, att vederbörande valmän
kunna för en socken välja 1, och för en annan 2, i förhållande
till den ena eller andra socknens olika omfång.
Hr von
Sen 6 Juni e. m.
97
Hr von Koch: Mig förekommer det verkligen som detta
förslag vore en förbättring. 1 nuv:de författning står, att om
flera socknar äro förenade till elt beredningsdistrikt, skall för
hvarje socken väljas en ledamot. Men då socknen kan vara
så stor, alt beredningen icke kan få nödige upplysningar af en
enda ledamot, bör socknen kunna insätta flera personer i beredningen.
Detta kan icke heller hafva något inflytande på de definitiva
besluten, ty beredningen har ingen beslutanderätt.
På grund häraf anser jag alt de socknar, som vilja skicka
två ledamöter, böra få göra delta, och anhåller således om bifall
till mom:t.
Gr. af Ugglas: Frågan vänder sig endast deromkring, hvilken
det är, som skall bestämma, om en socken skall skicka en
eller två ledamöter till beredningen, ty derom är ingen bestämd
föreskrift gifven. Det heter nemi.: »då flere socknar på landet
äro förenade till ett beredningsdistrikt, må för hvarje socken
kunna inväljas två ledamöter i beredningen » Och oaktadt Hr
von Koch säger, att beredningen icke har någon beslutanderätt,
utöfvar den dock, genom sitt förslag, temligen stort inflytande
på taxeringarne. Om således en ledamot kommer från en socken
och möter två från hvardera af de andra, så blir det ett
mindre fördelaktigt förhållande för den socken, som endast skickat
en ledamot, hvadan sockenstämma ånyo måste utlysas för
att välja en till.
Som jag fortfarande anser förslaget icke vara tydligt, kan
jag icke bifalla mom:t i dess närv:de skick, utan anhåller om
återremiss deraf.
Hr von Koch: Jag har icke föreslagit stadgandet och kan
således icke veta författarens mening; men jag anser att stadgandet
så bör förstås, alt då en socken är så stor, att den för
nödige upplysningars meddelande anser sig behöfva sända två
ledamöter, den då skall hafva rätt att göra detta. Och då en
sådan tillåtelse, efter milt förmenande, icke kan medföra något
trassel, får jag fortfarande anhålla om bifall till mom:t.
Frih. Rappe: I öfverensstämmelse med hvad jag inom
Utsk:t yttrat, anser jag det böra bestämmas att en socken eger
sända en eller två ledamöter. Ty om en socken, som endast
skickat en ledamot, blir för högt uppskattad, kan det vara af
stor fördel för densamma att få sända ännu en ledamot. Att
en sådan frihet lemnäs, synes mig icke kunna leda till några
olagligheter, och derföre får jag anhålla om bifall till mom:t.
Hr Fåh rseus: Äfven i fråga om den myndighet, som skulle
ega alt besluta om antalet, finner jag förslaget icke vara i behof
af förtydligande. Då i den föreslagna §:n stadgas, att kommunalstämma
eger utse beredningsledamöterna, och det sedermera
H. V. 7
98
Den 6 Juni e. m.
heter att, i uppgifvet fall, för hvarje socken skall väljas en eller
två, anser jag någon tvekan icke kunna uppslå derom, att på
samma kommunalstämma ankommer att denna fråga vid valet
afgöra.
Jag tillstyrker således bifall å hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke vara envis. Jag har framställt
mina dubier, och önskar återremiss. Det beror på It- o.
Ad. sjellva, om de finna föreskriften klar eller icke.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma och, då dervid
svarades flera ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
§§ 36—96.
Utsk:ts hemställanden och förslag biföllos och godkändes.
Formulärerna.
Utsk:ts öfverst å sidan 39 gjorda hemställan.
Hr von Koch: Ehuru jag ansett önskvärdt, att dessa formulärer,
sådana de nu äro föreslagna, blifvit närmare granskade,
vill jag icke sätta mig emot deras antagande, emedan Kammar-rätten
redan godkännt desamma.
Efter härmed slutad öfverläggning och efter framställd propos.
, beslöt K. o. Ad. att, med bifall till Utsk:ts hemställan, godkänna
de föreslagna nya formulärerna N:ris 7, 8, 9, 13 och 15.
Utsk:ts sednare hemställan.
Usta punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Gr. Ehrensvärd: Sedan R. o. Ad. återremitterat 8:de
punkten i författningsförslaget, lärer väl äfven denna punkt böra
återremitteras, emedan den hänför sig till det förslag till redaktionsförändring
af nämnde §, Utsk:t framställt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef denna punkt till Utsk:t återremitterad.
3:dje, 4:de och 5:te punkterna.
Biföllos.
Den C Juni e. m.
99
instruktionen för Taxerings-förrättningarne.
§§ 4-7.
Gr. af Ugglas: R. o. Ad. finnér, att, utom tillägget om
fiskerierna och några andra små förändringar, en icke obetydlig
ändring skett i 4:de §:ns innehåll. Det första man i detta afseende
finnér är, att livad som förut stått främst såsom grund
för taxeringen, nemi. den sednast betingade köpeskillingen, blifvit
nedflyttad till sista mormt. Och icke nog med detta, utan den
påminnelse, som förut lemnades taxerings-komitén, att ifall de
ansågo sig vid en egendoms uppskattning böra frångå den köpeskilling,
sorn blifvit betald under de sista 10 åren, så skulle
anledningen dertill särskildt i protokollet upptagas, är alldeles
utesluten i det nya förslaget. För min del tror jag icke det är
skäl vidtaga en sådan förändring; ty, oaktadt jag icke lägger så
särdeles stor vigt vid köpeskillingen, tror jag dock den är en
särdeles god ledning för omdömet. Ty om också arealen, som
Utsk:t satt främst, theoretiskt vore den säkraste mätaren, är
den det dock icke alltid i praktiken, så mycket mindre som
landtrnäterikartorne ofta äro gamla och föga lillförlilliga. Således
tror jag icke att rätta tidpunkten till den föreslagna förändringen
ännu är inne. Deremot anser jag köpeskillingen, jemnförd
med hvpotheks-värderingen, för den tillförlitligaste ledaren;
åtminstone har min erfarenhet fört mig till detta resultat.
Ehuru jag icke precist vill vara envis i mitt yrkande, skulle
jag således vilja anhålla, att den punkt, som i gamla författms
4:de §:s 6:te mom. börjar med: »Då fast egendom, som under
sistförflutna 10 år etc.», måtte i den nya författningen intagas.
Hr von Koch: På de skäl, Gr. af Ugglas anfört, skulle
äfven jag vilja tillstyrka alt Utsk:ts Betänk, i denna punkt afsloges,
och R. o. Ad. bibehölle det gamla stadgandet. Om vidden
eller arealen sättes i främsta rummet, kan man väl ändå
icke med fog begära att taxeringsmännen skola kunna hinna
granska och förvissa sig om egokartornas tillförlitlighet. Jag
tror äfven att köpeskilling och hypoteksvärdering i allmänhet
äro bättre och fullt tillförlitliga mätare å värden än arealen.
Det var visserligen några år då köpeskillingarne voro öfver
höfvan högt uppdrifne och således icke gåfvo tillräcklig ledning;
men i allmänhet får man väl antaga att de, som ingå i köp af
en egendom, taga dess verkliga värde i betraktande, då de sjelfva
hafva mesta intresset deraf. Dessutom måste man väl äfven
antaga, att då belåning sker i verk och kassor, så fästa dessa
det största afseende vid egendomens verkliga värde.
Jag skulle derföre tro, alt om det ock framdeles kan låta
sig göra, det dock icke är skäl att nu vidtaga denna förändring;
ty om den också icke direkte är förenad med någon fara, är
fördelen alltför obetydlig, för att man bör riskera någon sådan.
Jag anhåller således om afslag och bibehållande af den
gamla föreskriften.
100
Den 6 Juni e. m.
Hr von Ehrenheim: Då författningen för närvarande
sätter köpeskillingen i främsta rummet af de förhållanden, som
skola afses vid taxerings-förrättningar, har Utsk:t trott sig höra
göra en ändring härutinnan derföre alt denna föreskrift medfört
allt för stora svårigheter att kunna tillämpa, emedan det i allmänhet
visat sig, att vid de mindre hemmansdelarne slodo köpeskillingarne
i större förhållande till arealen än vid de större egendomarne.
Likaledes inträffade att man icke kunde komma till
något tillförlitligt värde på de egendomar, som icke på längre
tid blifvit sålde.
Ehuru jag således, för min del, tror att det vore en vinst
att antaga Utsk:ls förslag, i så läll att arealen sättes framst, har
jag ingenting emot Gr. af Ugglas’ yrkande, att den al honom
omnämnde punkten må qvarstå; ty ehuru den i och för sig sjelf
icke inverkar på något afgörande sätt, kan den dock, i likhet
med arrendesumman, vara nyttig som en kontroll på de öfrige
bestämmelserne. Jag får på grund häraf anhålla om propos.
i den riktning jag nu framställt.
Hr Stuart: Den af Bevilln.-Utsk:t föreslagna omflyttnin
gen
är verkeligen en rubbning af de grundsatser, hvarpå gällande
taxerings-instruktion hvilar, och jag kan icke anse det
vara annat än orätt att vidtaga någon sådan förändring, innan
man kan visa alt, till följd af de nu gällande stadgarne, oriittvisa eller
otillämplighet i beskattningen inträffat. Det är blott ett år författningen
varit tillämpad, och de värden, som upptagits, hafva
visserligen för en och annan egendom kunnat vara nog höga,
men jag tror mig veta att man i allmänhet varit belåten både
med de nya beskattningsgrunderna och deras resultat. Att nu
förändra och till en väsendtlig del upphäfva nyligen antagna och
vid tillämpningen bepröfvade och godkända grunder för den fasta
egendomens taxering och beskattning, endast derföre att man
icke kan bereda sig fullständiga upplysningar med afseende å det
verkliga beloppet af de betingade arrendeafgilterna, eller derföre
alt man icke kan fästa uteslutande afseende vid köpeskillingar,
som under ölvergående förhållanden blifvit öfverenskomne för
längre tid tillbaka, anser jag verkligen vara mindre välbetänkt,
hvarföre jag förenar mig i det yrkande, Hr von Koch
framställt.
Gr. Ehrensvärd: De förändringar, Ulsk:t tillåtit sig före
slå,
äro tre. Sålunda har Utsk:t föreslagit att i inledningen måtte
införas orden: »Värdet af läst egendom föreslås och bestämmes
efter jemförelse emellan och med ledning af etc.» Derefter har
Ulsk:t föreslagit omflyttning af punkterne; och slutligen uteslutit
stadgandet, att skälen skulle uppgifvas, då en egendom taxeras
högre än köpeskillingen.
De af mina motståndare andragne skälen mot denna förändring
synas mig vara af den beskaffenhet att de tvärtom rättfärdiga
Utsk:ts förslag, ty om köpeskillingen sättes i främsta rum
-
Dea 6 Juni e. m.
101
met, är det väl klart, att den äfven hör utgöra den hufvudsakliga
grunden för taxeringen. Men om nu ett hemman, som blifvit
såldt, taxeras efter köpeskillingens belopp, så är det ju klart,
att man måste taxera andra hemman i närheten elter samma norm,
och detta anser jag icke vara rätt, ty i många delar af riket
är delta uppskattningssätt icke tillförlitligt vid värderandet af små
hemmansdelar. I Skåne t. ex. finnes små hemmansdelar, som
endast bestå af några få tunnland jord och som betalts långt
öfver sitt verkliga värde, emedan den som köpt det, haft något
särskildt intresse att få köpa just detta hemman. Om man nu
tager en sådan köpeskilling till grund för taxeringen, kommer manju
till alldeles orimliga resultat, hvilket ock varit fallet på många
ställen. När man då i stället sätter i främsta rummet de
omständigheter, som vanligen bestämma hvad en köpare bör gifva
för en egendom, såsom arealen, jordmånens beskaffenhet m. m.,
och säger att det är dessa omständigheter taxeringsmannen i
främsta rummet bör afse, kan jag icke inse att man derföre
skulle komma till för låg taxering; ty enl. Bevilln.-Förordnms
föreskrift skall hvarje taxering gälla i 3 år, och, i händelse
jorden under denna tid stigit i värde, höjes ju taxeringssumman.
Härefter kommer »hyres- eller arrendesumman» att tagas i
betraktande. När en sådan finnes, är det ju en ganska god grund
för beräkningen af egendomens värde, ty den som arrenderar
en egendom, ser sig nog för hvad den kan afkasta, innan han
afslutar sitt kontrakt.
Enligt dessa grunder har Utsk:t beräknat taxeringsvärdena
i Christianstads och Malmöhus Län, och funnit dem i det förra
uppgå till 127 millioner, och i det sednare till 249. Och då
värdet af jordbruksfastigheterne för hela riket är 2,247 millioner,
synes det att dessa beräkningsgrunder äro temligen tillförlitliga.
En talare har bitriidt (Jtskits förslag i hvad det angår oratlyttningen
af mom:n, men motsatt sig den 6:te punktens föreslagna
lydelse. 1 strid med honom anser jag dock den nu föreslagna
hafva företräde framför den gamla redaktionen, ty den föreskrift,
som deri fanns, att taxeringsrnännen skulle uppgifva anledningen
till frångåendet af taxeringens bestämmande efter köpeskillingen,
gjorde mången gång att de, mot bättre vetande, om jag
så får säga, togo denna till grund. Jag skulle förr gå in
på att ordningen blefve oförändrad än att denna skyldighet
qvarstode.
Jag hoppas dock att R. o. Ad. bifaller hvad Utsk:t föreslagit,
och anhåller om propos. i denna syftning.
Hr von Koch: Jag tror att hvad den siste värde talaren
anfört är ganska rigtigt, såvida man endast fäster sig vid de förhållanden,
med hvilka han är mest bekant, nemi. Skånes; men
jag tror äfvenledes att detta Betänk, verkeligen fått en alltför
102
Den 6 Juni e. m.
stark anstrykning af det öfvervägande antalet Skåningar i Bevilln.-  Utsk:t. Det är emedlertid icke alltid så säkert att det som passar
för Skåne, passar för Sveriges andra provinser.
Vid förra riksdagen var det icke heller It. St:rs mening
att man uteslutande skulle fästa sig vid köpeskillingen för att
bestämma ett värde, utan äfven taga andra omständigheter i öfvervägande.
Men då jag tror att köpeskillingen är den som närmast
för till målet, så anser jag äfven att den hör sättas i främsta
rummet, och får således anhålla om propos. på alslag å
denna §.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att han först finge fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derå, att sista mom:t i§ 4, hvilket lydde sälmma: »Sådana
fiskerier, som utgöra särskilda i jordeboken upptagna lägenheter,
utan att vara i hemmans skattläggning inbegripna eller
hafva i deras taxeringsvärde ingått, taxeras såsom annan fastighet
enligt Bevilln.-Stadgans 2 § punkten 2:o», redan förut blifvit
af R. o. Ad. prölvadt och godkändt, så att det beslut, som
R. o. Ad. nu skulle fatta, icke komme att inbegripa nämnde
morn.; samt att, hvad vidare beträffade de ifrågav:de §§:ne, följande
yrkanden blifvit framställda, nemi.: l:o att L'tsk:ts förslag
måtte bifallas: 2:o alt K.o. Ad. skulle förklara, att i §4 borde qvarstå
följande, af Ulsk:t uteslutna morn.: »Då fast egendom, som under
sistförflutna tio år blifvit såld eller undergått ofvanomförmälda värdering,
updskattas högre eller lägre än den sednast betingade köpeskillingen
eller den godkända värderingssumman, böra de särskilda
skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeringshandlingarne eller komiléens
prot. antecknas. Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i denna
§:s 4:de punkt uppräknade hus och byggnader få ej heller, utan
på enahanda sätt tillkännagifva!) särskild anledning, upptagas till
lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän
hrandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade»;
men Utsk:ts förslag i öfriga delar godkännas; samt 3:o att
Utsk:ts förslag måtte afslås och de nu gällande föreskrifterna
bibehållas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, forst propos. på
bifall till Utsk:ts förslag, hvartill svarades liera nej jemte ett eller
annat ja, sedermera propos. på bifall dertill, med bibehållande af
det ofvanomförmäldta mom:t, då svaren utlöllo med flere nej jemte
några ja, och slutligen propos. få afslag å Utsk:ts förslag och
bibehållande af de nu gällande föreskrifterne, hvilken propos.
besvarades med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter förekom:
Utsk:ts hemställan om godkännande af texten till § 3 i
stadgan.
Den 6 Jnni e. m.
10*
Gr. af Ugglas: Då förslaget till 3:dje §:ns lydelse är afgifvet
under förutsättning att den föregående punkten skulle godkännas,
men sådant icke varit händelsen, får jag anhålla om afslag
äfven å denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld
propos., blef Utsk:ts förslag till §:ns nya lydelse af R. o. Ad.
afslaget.
§§:ne 9, 10, 15 och 19.
Utskds hemställanden och förslag biföllos och godkändes.
§ 20.
Utsk:ts första, andra och tredje hemställanden.
Biföllos.
Utsk:ts fjerde hemställan.
Ur von Koch: 1 hufvudsaken vill jag gerna med min
röst biträda detta förslag. Sedan Bevilln.-komiléerne 1858
tillsattes, hafva hyrorna stigit så betydligt, att jag redan vid
förra riksdagen föreslog några af mina vänner i Bevilln.-Utsk:t
att häruti göra en förändring, men då ansågs det icke lämpligt,
emedan man ännu icke kände huru stor bevilln.-summan skulle
blifva. Då det emedlertid nu visat sig att bevilln.-beloppet motsvarar
hvad man beräknat, tror jag verkeligen det är skäl göra
denna förändring. Jag är, för min del, nöjd med det hufvtidsakliga
i denna §, och vill icke deruti föreslå någon förändring;
men vill dock till prot. anteckna att jag har någon betänklighet
dervid, emedan sjelfva redaktion i gamla författningen synes mig
lämpligare.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef propos. på bifall
till Utsk:ts förslag framställd och med ja besvarad.
Utsk:ts femte hemställan och redaktionsförslag.
Bifölls och godkändes.
Utsk:ts slutliga hemställan, »att det må ankomma på Expeditions-Utsk:t
att, innan stadgan på vanligt sätt till K. M. öfverlemnas,
med ledning af K. St:rs blifvande beslut vidtaga de rättelser
i §§:nas nummerordning, äfvensom i hänvisningarne, som
kunna erfordras».
Gr. Mörner: Mig synes att det uppdrag, Bevilln.-Utsk:t
här vill lemna Exped.-Utsk:t, rätteligen tillkommer Bevilln.-Utsk:t
m
Den 6 Joni e. m.
sjelf att utföra. Det vore kanske snarare skäl att ålägga Bevilln.-  Utsk:ts sekreterare att sjelf läsa korrektur öfver de från Bevilln.
Utsk:t utgående lagförslag, än att ålägga Exped.-Utsk:ts sekreterare
det uppdrag, hvarom här är fråga.
Jag anhåller att, med afslag å denna framställning, åt Bevilln.-  Utsk:t måtte uppdragas att göra de ändringar, som behöfvas.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsluts hemställan oförändrad, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på bifall dertill med den förändring,
att ordet: Expeditions-Utsk:t utbyttes emot ordet: Bevilln.-Utsk:t,
hvilken propos. besvarades med ja.
Utsk:ts sista anmälan.
Lades till handlingarne.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 3 dennes bordlagde Betänkm:
N:o
118, i anledning af väckta motioner rörande undervisningen
i elementarläroverken och dermed sammanhängande
ämnen; samt
N:o 119, i anledning af väckta motioner om ändring i författningarne
angående handels- och näringsrätt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. fil e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 10 Jani f. m.
105
Onsdagen den 10 Juni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för den .“5 och 6 dennes samt
pleni-prot:t lör den 21 sistl. Mars.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följ:de tillkännagifvande:
Vid allmänna Institutet för döfstumma och blinda anställes
Måndagen den 15 Juni kl. 5 e. m. ofTenllig examen; till bevistande
hvaraf härmed, enligt föreskriften i det för inrättningen
utfärdade nådiga reglemente, vördsamlingen inbjudes.
Upplästes ett af Hr Bogeman, Carl Adolf, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
Hindrad att vid riksdagen mig vidare infinna, anhåller jag
ödmjukligen att med bibehållande af min riksdagsmannarätt få
afsäga mig min plats såsom ledamot af Banko-Utsk:t.
Härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Hr Skjöldebrand, Erik, hade inlemnat ett mera., som nu
upplästes och lydde sålunda:
För tillfället sjuk och dessutom hindrad af tjenstgöring,
nödgas jag alsäga mig förtroendet att vara Suppleant i RankoUtsk:t
och Bänkman inom 21:sta Bänkm:s-Ald:n med vördsam
anhållan att, detta oaktadt, varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Sedan denna anhållan jemväl bifallits, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. R. o. Ad:s Hrr Elektorer att utse en ledamot i BankoUtsk:t
efter Hr Bogeman och en suppleant i samma Utsk. efter
Hr Skjöldebrand.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen hade vid
sednasle sammanträdet öfverenskomma föreslå de respektive
Riks-Stånden att nästkommande Onsdag den 17 dennes företaga
106
Den 10 Juni f. m.
val af ledamöter i förstärkt Bevilln.-TJtsk., samt hemställde huruvida
R. o. Ad. behagade besluta, att å nämnde dag verkställa
det ifrågav:de valet.
Ropades ja.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm, att vid valet skulle,
på sätt vid föregtde riksdagar förfarits, jemväl utses 12 suppleanter,
så att hvarje valsedel kom me att upptaga namnen på
30 personer; hvilket äfvenledes bifölls.
Hr von Knorring, Oscar, uppläste en motion N:o 270,
ang:de beviljande af pension på allmänna indragningsstaten åt
framlidne Post-inspektoren Axel Fabian Tinnerholms dotter.
Helena Josefina Adelaide Tinnerholm.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 3 och
G dennes på bordet lagde Betänk. N:o 118, i aril. af väckta
motioner rörande undervisningen i elementarläroverken och dermed
sammanhängande ämnen.
Frih. af Ugglas, Gustal: Ibland de af Utsk:t i slutet
af det nu föredragna Betänk:t afgifna förslag förekomma 2 under
litt:s i. och k. upptagna, af följ:de lydelse: »i) att i afseende
på den åt lärare förunnade rätt till löneförhöjning hvart 5:te år
förordnas, att vid sådan årsberäkning för uppflyttning till högre
lönegrad, hvarje lärare får tillgodoräkna sig äfven den lid lian,
efter alt hafva förvärfvat kompetens till ordinarie lärarebefattning,
må hafva såsom extra lärare, dupplikant eller vikarie varit
vid elementarläroverk anställd, eller såsom lärare vid universitet
tjenst ejorf, dock med undantag för det första året af hans så
beskaffade verksamhet»; och k) »alt lärare t llerkännes rättighet
att vid 60 års ålder erhålla afsked med åtnjutande af hela sin
lön såsom pension, derest han som ordinarie lärare vid elementarläroverk
tjenstgjort i 30 år, och att den som uppnålt 55 års
ålder samt varit i dylik befattning anställd i 25 år, må erhålla
afsked med åtnjutande af trefjerdedelar af lönen såsom pension.»
Dessa förslag äro, såsom B. o. Ad. torde finna, rena statsregleringsfrågor
och borde såsom sådana ej hafva utgjort föremål
för behandling af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t allena, hvarföre
och då jag har mig bekant, alt motioner i enahanda syftning
äro till Slats-Utsk:t remitterade, jag tager mig friheten
föreslå, att pröfningen af omnämnde förslag, jemte Utsk:ts dertill
hörande hemställanden, måtte uppskjutas, samt att R. o. Ad.
skulle besluta att dessa delar af Betänk:t skola förekomma till
Den 10 Juni f. ra.
107
afgörande, litt. i. i sammanhang med Stats-Utsk:ts UtlSt. om
8:de Hnfvuriliteln, och litt. k. i sammanhang med samma Ulsk:s
Utlät, om 9:de Hutvndtiteln, äfvensom att i den underd. skrifvelsen
om nu förev:de Betänk, ej skulle intagas hvad R. St:r
ang:de merberörde 2 förslag komma att besluta.
Vidare förekommer i 26:te punkten af Belänk:t frågan om
upphörande af de s. k. terminsafgifterna. Afven denna fråga
kommer alt, till följd af väckt motion, utaf Stats-Utsk:t behandlas
i sammanhang med 8:de Hufvudtiteln, vid hvilket förhållande
det torde vara lämpligast att jemväl uppskjuta den sistnämnde
punkten och företaga dess pröfning på samma gång Stats-Utsk:ts
Utlåt. ang:de nyssberörde titel blifver föremål för R. o. Ad:s
handläggning.
Frih. Cederström, Rudolf: Med anledning af hvad
Frih. af Ugglas yttrat, får jag endast erinra att Ekori.-Utsk:t
vid ärendets handläggning saknade all kännedom derom, att de
af honom omnämnde frågorna jemväl voro på Stats-Utsk:ts pröfning
beroende. Rå emellertid nu blifvit upplyst, att förhållandet
verkligen är sådant, har jag för min del icke något att invända
gmot det uppskofsbeslut, Frih. af Ugglas rörande dessa
frågor föreslagit.
Hvad åter beträffar sättet för föredragningen af Betänk:t
i öfrigt, tager jag mig friheten föreslå, alt föredragningen måtte
ske punktvis samt att dervid måtte iakttagas, ej mindre att de
i slutet af Betänk:t under litt:s a) t. o. m. m) förekommande förslag
företagas till pröfning i sammanhang med de inne i Betänk:t
upptagna hemställanden, som till förslagens afgifvande föranledt,
än äfven att de i slutet af Betänlct jemväl förekommande punkterna
l:o, 2:o och 3:o icke behandlas förr än hela Betänk:t
blifvit genomgånget.
Sedan öfverläggningen ang:de sättet för Betänkds behandling
ansetts härmed slutad, yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Frih.
af Ugglas hade föreslagit, att pröfningen af Utsk:ts så väl i
20:de, 2l:sta och 22:dra punkterna gjorda hemställanden jemte
dertill hörande, i slutet af Betänk:t under litt:s i och k upptagne
förslag, som ock i 2G:te punkten afgifne yttranden skulle uppskjutas,
samt dessa delar af Be!änk:t förekomma till afgörande,
20:de punkten jemte förslaget ldt. i och 26:te punkten i sammanhang
med Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt. ang:de regleringen af
utgifterna under riks-statens 8:de hufvudtitel, samt 2Usta och
22:dra punkterna tillika med förslaget litt. k i sammanhang med
nämnde Utsk:s blifvande Utlåt. ang:de regleringen af utgifterna
under riks-statens 9:de hufvudtitel; äfvensom att i den
underd. skrifvelse, som R. St:r kunde komma att till K. M.
aflåta med anledning af förevale Betänk., icke skulle inflyta hvad
af R. Sl:r möjligen blefve beslutadt rörande de frågor, som i
ofvanberörde uppskjutna delar af Betänk:t förekommo; och hem
-
108
Dén 10 Juni f. m.
ställde Hr Gr. o. Landtm, huruvida R. o. Ad. behagade bifalla
hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Sedermera förmälte Hr Gr. och Landtm., att i afseende å
behandlingen af Betänk:ts öfriga delar hade af Frih. Cederström
föreslagits, att föredragningen deraf skulle ske punktvis, hvarvid
borde iakttagas dels att i sammanhang med de hemställanden,
som föranledt till de i slutet af Betänkit under litt:s a—m afgifna
förslag, dessa förslag hvart och ett i sin ordning skulle
företagas till pröfning, dels ock att de äfvenledes i slutet af
Betänk:t förekommande punkterna l:o, 2:o och 3:o icke skulle
behandlas förr än hela Betänk:t blifvit på nyssnämnde sätt genomgånget
och afgjordt; hvarefter Hr Gr. o. Landtm- hemställde,
om R. o. Ad. antoge detta föredragningssätt; och blef jemväl
denna propos. med ja besvarad.
lista punkten (sid. 3).
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Utsk:t harafstvrkt
bifall till Jonas Anderssons motion angide elementarskolans 2:ne
lägsta klassers förening med folkskolan. Enligt min tanke skulle
man dock kunna gå en medelväg, hvilken älven i praxis tillämpas,
och det vore att sammanslå den lägsta klassen af elementarskolan
med folkskolan. Kurserna, som genomgås i denna
klass, äro desamma, som läsas i folkskolan, så att i det fallet
är icke något hinder för en sådan sammanslagning; och hvad
åter beträffar den anmärknineen att det skulle vara olämpligt,
att betyg meddelades från folkskolan till elementarskolan, så är
detta något, som redan ofta blifvit praktiseradt. Derigenom
skulle äfven kunna åvägabringas hvad som Hr Sommelius föreslagit,
nemi., att de 2-klassiga läroverken skulle meddela undervisning
äfven i de ämnen, som höra till 3:dje klassen, om
man inrättade dessa läroverk sålunda, att i lista klassen lästes
hvad som nu läses i 2:dra, och i 2:dra hvad som nu läses i
3=dje. En sådan sammanslagning af elementarskolans lista klass
med folkskolan skulle möjligen gifva en slags lyftning åt denna
sednare, derigenom att folkskolan, som nästan endast består af
sådana ynglingar, som icke hafva någon vård i hemmet och
hvilka, då de sakna godt sällskap, kunna få en immoralisk uppfostran,
skulle erhålla förstärkning från en bättre klass i samhället.
Frih. Cederström: Det förefaller mig, som om Utskils
hufvudsakliga argumentation skulle hafva undgått den siste värde
talarens uppmärksamhet. Enligt min tanke är det Utskits
förnämsta syftemål, att framställa, af huru väsendtligen olika
natur folkskolans uppgift är mot elementarläroverkens. Jag vill
icke fästa mig vid den olikheten, att det är kommunen, som
Den 10 Juni f. m.
109
underhåller den ena och staten, som underhåller den andra,
ehuru äfven detta här hort tagas i betraktande. Den undervisning,
som lemnäs i folkskolorna, måste betraktas såsom ett
för sig afslutadt helt, och hör, eldigt Utsk:ts tanka, uppfattas på
annat sätt, än den, hvilken meddelas i de lägre klasserna af en
elementarskola och hvilken är afsedd att lägga grund till en
vidsträcktare och djupare bildning. Den sammanslagning, som
motionären åsyltar, skulle, efter Utsk:ts mening, kunna äfventyra
alt skada båda läroanstalterna derigenom, att verksamhetssferen
icke blefve bestämdt anvisad för hvar och en af dem.
Det andra skälet, som talar för Ulskits hemställan, torde visserligen
vara af mindre vigt; men i ett icke allt för rikt land
kan det dock icke frånkännas sitt värde, att man skulle blifva
nödsakad att både öka antalet af folkskolelärare och höja deras
löner. Förslaget skulle således, långt ifrån alt medföra en ekonomisk
besparing, tvärtom föranleda en ganska stor utgift. Den
siste värde talaren har påpekat den lyftning, som folkskolan
skulle kunna erhålla, om en sådan anordning, sorn han förslagit,
blefve vidtagen. Det skulle lika väl kunna hända, att elementarläroverken
toge någon skada af en sådan sammanslagning,
och jag anser att det uppväxande slägtets uppfostran till
bildning är ett allt för dyrbart intresse, för att dermed göra ett
experiment.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ls hemställan.
Hr Lagergren, Anders: Jag instämmer fullkomligt i hvad
Hr Frih. Cederström har vtirat, och jag anser, att det skulle
vara till stor skada både för folkskolan och elementarskolan,
om motionärens förslag ginge igenom. Då den första talaren
icke har velat ingå på motionärens yrkande i sin helhet, att de
2 nedersta klasserna af elementarskolan skulle sammanslås med
folkskolan, så hemställer jag till honom, om han icke skulle
vilja afstå från sitt yrkande om lista klassens förening med
folkskolan, enär den friheten att kunna upptaga ynglingar från
folkskolan i 2:dra klassen, alltid qvarstår för elementarläroverken,
äfven om Utsk:ts hemställan vinner R. St:rs bifall.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill ej yrka bifall till
motionerna, ehuru jag verkligen anser, att motionärerna haft
grundade skäl till sina framställningar; ty det måtte väl vara rätt
i sig sjelft, att undervisningen utgör ett sammanhängande helt;
men sedan Ekon.-l!t'k:t$ ledamöter satt sig emot, att ett särskildt
Utsk. skulle tillsättas för behandling af läroverksfrågorna,
är det icke värdt att tänka på att få något sammanhang i detta
ärende. Till följd häraf skulle jag vilja föreslå, alt R. o. Ad.
behagade, med ogillande af Utsk:ts motivering, helt enkelt afstå
motionerna.
Hr af Sillén: Som jag nyss yttrade, är det min åsigt,
att man gerna kunde förena l:sta klassen af elementarskolan
110
Den 10 Juni f. m.
med folkskolan, emedan detta redan i praktiken är gjordt. Frih.
Cederström har anmärkt, att detta skulle öka folkskolelärarnes
löneanslag och sålunda vara till mehn för statskassan; men det
tror jag icke, ty i samma mån, som folkskolelärarnes antal ökades
och deras löner förhöjdes, skulle anlalet lärare i första
klassen af elementarskolorna minskas och lönerna indragas.
Gr. von Rosen, Fredrik: Jag anser det vara högst nödvändigt,
att så mycken enighet och sammanhang i undervisningen
som möjligt eger rum. För samma orsaks skull anser jag
äfven, att det är en gifven fördel, om all undervisning kan inhemtas
vid ett och samma läroverk och af samma lärare. Om
nu den tidigare undervisningen skulle meddelas i folkskolan och
den sednare i elementarskolan, så blefve enheten och sammanhaugot
i undervisningen brutna. Enligt min tanka äro de båda
skolornas uppgifter helt olika och de kunna svårligen förenas.
Antingen ett särskildt Utsk. eller Ekon.-Utsk:t hade behandlat
denna fråga, qvarstår i alla fall en absolut omöjlighet att genomföra
motionärens förslag — och det är saknaden af lärare.
Det finnes omkring 3,000 folkskolor i landet, och man finner
latt, att det skulle vara omöjligt att vid alla dessa erhålla lärare,
hvilka kunna meddela den förberedande undervisning, som ynglingarne
behöfva för att sedan kunna genomgå elementar-läroverken.
Afven tror jag, lika med Frih. Cederström, att förslaget
skulle medföra utgifter för statsverket, ty man må icke föreställa
sig att lärare, som vore skyldiga alt bibringa en sådan
undervisning, som lemnäs i de nedre klasserna af elementarläroverken,
skulle vara belåtna med de löner, som för närv.de
äro folkskolelärarne tillerkända.
Hr Huss, Magnus: Enligt min tanka äro de skäl, som
Utsk:t anfört, fullt giltiga. Jag tror icke, att folkskolan skulle
hafva någon fördel af att blifva förenad med elementarskolan;
men deremot skulle det lända elementar-läroverken till stort
men, om de i sig skulle upptaga folkskolorna. För att icke förlänga
diskussionen, vill jag icke ingå i någon bevisning, utan
anhåller blott om bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels alsing å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, blef
propos. på bifall till densamma framställd och med ja besvarad.
2:dra och 3:dje punkterna (sid. 4 och 5.)
Utsk:ts hemställan bifölls.
4:de punkten (sid. 6) jemte förslaget litt. a.
Gr. Sparre, Erik: Det nu upplästa förslaget synes mig
i sanning vara det mest opraktiska, som kunnat framställas. Det
Sen 10 Juni 1. m.
lii
innehåller, att R. Sl:r måtte anhålla hos K. M., det så anordnas,
att antalet lärjungar vid ett elementarläroverk ej får öfverstiga
400. Om nu lärjungarnes antal vid ett läroverk uppgår
till 450, hvad hade K. M. vid ett sådant förhållande att göra?
Skulle K. M. förbjuda, att mera än 400 lingö vara närv:de vid
läroverket och att 50 således skulle strykas ut; — på hvad sätt
skulle detta ske? Läroverket innehåller sju klasser, och man
skulle väl då bestämma, att i hvar och en af dessa klasser finge
vara 57 ynglingar. De, som på grund af denna anordning
blefvo bortkörda från läroverket, fingo förflyttas till ett annat
undervisningsverk. Nu vet man, alt det ofta händer, att många
af de ynglingar, som finnas i elementarskolorna, befinna sig
i den kategori, att de icke ämna fortsätta i skolan, utan afgå
till andra yrken. Om det nu skulle inträffa, att en stor del af
dessa under terminen afgå, så blifver antalet mindre än det fastställda
och de bortkörda skulle då kunna få återvända. Hvar
och en, som har någon kännedom i dessa ämnen, vet hvilka
svårigheter, som uppstå för ynglingar, som förflyttas från det
eria läroverket till det andra. Statens ändamål med upprättandet
af alla dessa särskildta läroverk, var naturligtvis att bereda
föräldrar tillfälle att erhålla undervisning för sina barn i alla
orter. Jag tror således att hvar och en, sora någorlunda gör
sig reda för hvad detta förslag innebär, skall finna, att det vore
i högsta grad olämpligt, om R. St:r gjorde en framställning till
K. M. i denna syftning. I fall vnglingarnes antal vid ett läroverk
anses vara för stort för de lärare, som der finnas, så är
det enklaste sättet att öka lärarnes antal i samma proportion.
Jag anhåller om afslag å Utsktts hemställan.
Frih. Cederström: Oaktadt de särdeles skarpa anmärkningar,
som Gr. Sparre gjort emot Utsk:ts förslag, smickrar jag
mig dock med den föreställningen, att detta icke är så vidunderligt,
som Hr Gr:n synes hafva funnit det. Utsk:t har icke
föreslagit, att några skolbarn skulle bortköras; utan, då det icke
kan nekas, att ett öfverfyllande af läroverken medför ledsamma
följder i sanitärt hänseende, har Utsk:t ansett, att det icke vore
så olämpligt, om något gjordes för att afhjelpa denna olägenhet,
förmedelst anvisande af annat läroverk. Gr. Sparre har förmenat,
att, om ett för stort antal lärjungar strömmar till ett läroverk,
detta förhållande kunde regleras genom att öka lärarnes
antal i proporlion derefter; men Hr Gr:n har icke tagit i betraktande,
att det icke finnes mer än en rektor vid hvarje läroverk,
och det blir icke lätt för honom att hafva inseende öfver
alla lärjungarne, i fall de äro allt för talrika. Utrymmet blifver
icke heller tillräckligare, för det nya lärare anställas i klasserna.
Hr Gr;n behagade äfven finna, att Utsk:t inskränkt sig
till att föreslå, det så anordnas, att i allmänhet antalet af lärjungar
icke må öfverstiga 400; men när ingen lag bör kunna
tillskrifvas retroaktiv verkan, så är det nuturligtvis meningen,
att detta åstadkommes på sådant sätt, att inga nya lärjungar
112
Dea 10 Juni f. b.
a rita sins vid det läroverk, der antalet af sådana öfverskrider den
föreslagna siffran. Jag tror således, att förslaget icke är omotiveradt,
ulan grundar sig på ett ganska kännbart behof, samt att
det är särdeles lämpligt och alldeles icke overkställbar!, hvarför
jag anhåller, att 11. o. Ad. täcktes bifalla detsamma.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Afven jag vågar anhålla om
bifall till den ifråyavale punkten. Bland alla de bestämmelser,
som Utsk:t i detta Betänk, föreslagit, synes mig ingen vara så
välbetänkt som den, att en skola icke må bli öfverbefolkad. Gr.
Sparre har visserligen upställt åtskilliga betänkligheter, och äfven
framkastat, att det skulle kunna bända att en gosse, som kommit
in i en skola, skulle till följe af detta stadgande kunna
köras bort derifrån. Jag kan icke fatta, luiru Gr:n har kunnat
komma till ett sådant resultat, ty, i läll förslaget antages, komma
icke flere än 400 gossar alt intagas i samma skola, utan
får den, som anmäler sig, vänta tills någon ledighet uppstår.
Sålunda tror jag icke, att det kan möta några svårigheter att
tillämpa detta stadgande. Här i Stockholm finnes redan en
skola, der antalet är begränsadt, och det har icke visat sig medföra
några olägenheter. Jag hemställer äfven till B. o. Ad.,
om icke 400 gossar är det största antal, man kan begära, att
en enda person skall kunna hafva tillsyn öfver, för att kunna
upprätthålla den ordning, som ovilkorligen bör vid en skola
finnas.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6. e. m.
Gr. Sparre: De talare, som besvarat min anmärkning,
hafva yttrat att förslaget lätteligen kunde verkställas på det
sätt, alt inga nya lärjungar antagas vid ett läroverk, der antalet
redan öfverstege 400- Min anmärkning i detta hänseende skulle
således förfalla. Jag får dock fästa uppmärksamheten på huru
det tillgår vid en skola. Jag antager t. ex., att vid ett läroverk
finnas 500 lärjungar, och att af dessa 50 bortgå hvarje
år, antingen till universitetet eller till yrken. Dessa afgå vanligen
ur den öfversta klassen, och de, som äro i de lägre klasserna,
uppfly ttas då alltid. Om nu inga nya lärjungar skulle
få antagas i den nedersta klassen efter dem, som blifvit uppflyttade,
komme der ju icke att finnas några sådana på ett helt
år, och undervisningen komme att helt och hållet upphöra i
denna klass.
Man har sagt, att rektor icke skulle kunna hafva tillräcklig
tillsyn öfver mer än 400 ynglingar. Om så är förhållandet,
finnes ju alltid den utväg, som man hittills haft, nemligen att
gifva honom ett biträde; men man bör icke förhindra ungdomen
i den ort, som närmast omgifver läroverket, att åtnjuta
under
-
Den 10 ånni t. m.
113
undervisning vid detsamma. Den föreg:de talaren har anfört,
att ett dylikt stadgande redan tillämpades vid en skola här i
Stockholm, samt att det icke visade sig medföra några olägenheter.
I denna skola intagas barnen icke vid så unga år, och
dessutom kan det här i Stockholm vara temligen likgiltigt, om
ungdomen skulle förnekas inträde vid ett eller annat läroverk,
ty här finnas så många tillfällen till undervisning, alt ingen
gosse hehöfver sändas härifrån till någon annan ort, för att erhålla
sin hildning; men huru skall man hära sig åt i landsorten?
Der blir det mycket svårt för föräldrar, som icke kunna få sina
barn insatta i den skola, som finnes i den trakt der de bo,
att nödgas skicka bort dem 10 å 12 mil till ett annat läroverk,
under den ålder, då de äro aldra mest i behof af föräldravården.
Jag anser, att det föreslagna stadgandet är fullkomligt
stridande mot den grund, hvarpå inrättandet af dessa läroverk,
blifvit byggd, och att det motverkar det ändamål, som med
dem är afsedt, nemi. att bereda föräldrar tillfälle att skada sina
barn undervisning i den ort der de ho; och anhåller jag således
fortfarande om afslag på Utsk:ts hemställan.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då jag anser, att det är af stor
vigt för undervisningen, att en lärare noga känner hvar och en
af sina lärjungar, emedan det för olika individer kan fordras
olika behandling, och då jag likaledes anser det vara nästan
omöjligt för en lärare att förvärfva sig en sådan kännedom af
hvarje individ, när lärjungarnes antal öfverstiger det, som Utsk:t
föreslagit, så kan jag icke annat än gilla Utsk:ts åsigt, och
anhåller derföre om bifall till förslaget.
Sjelfva ordalagen i detta förslag äro visserligen, enligt min
tanka, väl mycket positiva, emedan det af dem skulle kunna
synas, sorn om R. St:r icke hade gilvit åt regeringen någon
väsendtlig makt att kunna ordna förhållandet på det sätt, att
antalet lärjungar vid ett elementarläroverk ej må öfverstiga 400,
enär sådant icke kan göras på annat sätt, än att ett nytt läroverk
uppsal tes bredvid det gamla, i hvilket fall B. St:r måste
anvisa medel dertill; men om man tager motiverna i betraktande,
så finner man att det är R. St:rs önskan, att så måtte
blifva anordnad), och om icke någon annan ordalydelse yrkas,
så tror jag att den niirvule gerna kan slå qvar och att den
icke bör kunna missförstås af regeringen.
Gr. von Rosen: Gr. Sparre har i sitt sista anförande
förbigått den vigt, som hör fästas vid det i Utsk:ts tillstyrkande
förekommande ordet: »i allmänhet.» Detta ord vederlägger, enligt
min tanka, Gr:ns yttrande, »att, så fort en enda lärjunge
funnes utöfver det föreskrilna antalet, skulle han bortköras.»
Utsk:ts mening har varit, att man skulle söka förekomma att
icke antalet lärjungar vid ett elementarläroverk blefve allt för
H. V. S
Den 10 Juni f. a.
stort, och detta har Utsk:t tänkt sig kunna verkställas på så
sätt, att man i närheten inrättade en ny skola. Inom Ulsk:t
ansågs äfven, att 400 lärjungar vore det högsta möjliga antal,
öfver hvilket man kunde begära att en person skulle hafva
tillsyn.
Hr Lilliehöök har funnit, att ordalagen i Utskds tillstyrkan
äro allt för positiva. Detta kan jag icke finna. Ulsk:t har icke
velat ingå i detaljer, utan liar velat öfverlemna detta åt K. M.
Jag instämmer med dem, som yrkat bifall till Utskits
förslag.
Frih. af Ugglas: Gr. Sparre har framställt den frågan,
huru det skulle ordna sig, om vid ett läroverk funnos 500 lärjungar,
och man antog att af dem 50 gingo ut om året, men
inga nya (ingo inträda lörr än antalet understege 400, hvarigenom
den nedersta klassen skulle stå tom under ett års tid.
Jag får fästa Grins uppmärksamhet på, alt det icke kan vara
meningen att en sådan (urfattn., som den ifrågavule, ögonblickligen
skall tillämpas öfver allt, utan det mäste ske så småningom,
och der ett sådant förhållande, som det omnämnda, eger
ruin, mäste naturligtvis göras undanlag från det generela stadgandet.
Lika med båda löregide tal,arne anser jag, ali, om en
trakt visar sig hafva ett så stort hellof af läroverk, alt antalet
af gossar i den dervarande skolan ölversliger 400, så bör man
der anlägga ännu ett läroverk.
Jag anhåller fortfarande om bifall lill förslaget.
Frih. Cederström: Jag beklagar, att Gr. Sparre fortfarande
förbiser den öfverklagade omständigheten, alt ungdomen
samman!ränges i lokaler, som icke hafva tillräckligt utrymme,
hvaraf ofelbart dess välbefinnande i betydlig mån motverkas.
Löfde vi uti Ättikas blida klimat, så kunde lärare och lärjungar
vandra ikring under bar himmel, under det alt den ene
meddelade, den andre mottog undervisning. Sådant låter sig
icke göra i vårt klimat, utan vi mäste hafva läroverkshus, och
sorn dessa icke kunna rymma ett obegränsadt antal, så ser jag
ingen annan utväg att förekomma ungdomens alltför stora sammanträngande,
än den, som Utsk:t föreslagit, hvarföre jag anhåller
om bifall dertill.
Gr. Mörner, Carl Giiran: För det af Utsk:t framställda
förslag kunna visserligen åtskilliga skäl anses tala, men jag
skulle vilja till motionären och till Ulsk:ts ledamöter framställa
en Iråga. Hvarifrån hafva klagomålen öfver skolornas fullproppande
med lör stort antal lärjungar kommit? Hafva de kommit
från lärarne i de skolor, der antalet lärjungar varit störst,
eller från sådana läroverk, som endast halt ett ringare antal
lärjungar? Skulle klagomålen hafva kommit från sistnämnde
håll, så ser jag deruti endast en uppenbarelse af en för mig
åtminstone föga behaglig skråanda, som sträfvar att genom Jag
-
Den 10 Juni f. m.
113
bud hindra ynglingar alt gå in i en skola, för hvilken de hafva
förtroende, och att i stiillet tvinga deni att gå in i en sådan,
sorn de anse mindre god; och att understödja denna strlifvan,
dertill finner jag icke något skål. Jag kanner nogsamt att en
skola finues, der antalet lärjungar gått upp till 500, och jag
har hört att denna skola skall vara en af de bättre i riket.
Skall man nu komma med ett reglementarisk! stadgande
och säga: det får icke synas att denna skola är omtyckt och
att den har förtroende, utan vi skola sätta en gräns lör detta,
och så laga att det må se ut, som om alla skolor voro lika
omtyckta? En sådan föreskrift tror jag icke är tidsenlig. Det
är omöjligt att på förhand bestämma öfver huru stort antil lärjungar
en rektor kan utöfva tillbörlig uppsigt. En rektor kan
måhända icke sköta mer än 200, under det en annan kan behörigen
tillse mångå flera. Skulle man vilja bestämma en gräns
i detta afseende, så borde man åtminstone icke gå längre än
alt säga, alt, när en skola hade ett visst antal lärjungar, skulle
inga andra få emottagas der än de, som tillhörde denna skolas
distrikt; ty det måtte väl icke vara rimligt alt förbjuda dem,
som bo i närheten af en skola, att skicka sina barn dit, utan i
stället tvinga dem att skicka dem långt bort till en skola, der
det sannolikt blifver mycket dyrare att underhålla dem och der
de tilläfventyrs dessutom få en sämre undervisning, .lag tror
att lärhållandet härutinnan bäst reglerar sig sjelf. Skulle en
skola blifva öfvorbefolkad, föreställer jag mig att en omtänksam
och orri skolans anseende mån rektor i möjligaste måtto
begränsar mottagandet af nya lärjungar, äfvensom att föräldrar
icke vidare komma att skicka sina barn dit, så länge delta förhållande
fortfar.
Ilr af Sillén: Jag har icke mycket att tillägga i denna
fråga, emedan jag till stor del blifvit förekommen af de löregule
talarne. Det är klart, att det icke skulle möta någon svårighet
att tillämpa l!tsk:ts förslag här i Imfviidstaden, ty bär finnas
så många skolor, der löräldrarne kunna lå sälta in sina barn,
men i landsorten kan det blifva mera kinkigt. Jag har hört
giltiga skäl anföras såväl lör som emot. Man skulle kunna
framställa den Irägan: hvilket medför större orättvisa, antingen
att betunga en rektor med för mycket bestyr, derigenom att
man låter antalet lärjungar viii hans skola blifva allt lör stort,
eller att beröfva en och annan lärjunge rättighet att få undervisning
vid läroverket? I sednare fallet kan det hända alt de
lärjungar, som icke få komma in i det läroverk dit de vilja,
kunna komma till ett sämre läroverk i en annan stad; men se
vi åter saken från andra sidan, så skulle det också kunna hända
att en rektor, genom att få för många lärjungar att se efter,
icke skulle kunna uppehålla disciplinen, hvaraf alla lärjuugarne
skulle lida, så att jag auscr att de flesta skäl tala lör bifall lill
Utsk:ts hemställan.
liff
Den 10 Juni f. m.
Hr Lagergren: Man måste betänka, att när våra skolor
byggdes, beräknade man luiru stort antal lärjungar de skulle
behöfva rymma, oell det är ju klart alt, om man proppar in i
en skola ett dubbelt så stort antal som det, för hvilket deli är
beräknad, så kommer detta alt i betydlig mån inverka på barnens
helsa. UtsR:t visar att ett läroverk, Ilvars lärjungar år
1859 voro 253, år 1862 räknade mer än 500; vid ett annat
har antalet lärjungar från 1859 lill 1862 ökats från 365 till
462. Således hade på det förstnämnda stället lärjungarnes antal
mer än fördubblats. Det ligger i sakens natur att några
särskildta omständigheter mäste hafva bidragit dertill. Det kan
icke härleda sig från folkmängdens ökning, utan det härleder
sig från helt andra orsaker, hvilka Gr. Mörner antydt.
En sådan ökning i antalet lärjungar vid en skola kan man
vanligtvis tillskrifva den omständigheten, alt det finnes en utmärkt
rektor. Nu är det visserligen sanni, alt jag icke anser
alt en sådan förträfflig rektor på något sätt bör inskränkas i
sina bemödanden, eller att man på sådant sätt bör gynna ett
mindre godt läroverk; men jag tror att en rektor, huru förträfflig
som helst, har nog med alt sköta 400 lärjungar. I likhet
med flera föregule talare får äfven jag erinra om, att Utsk:ts
hemställan är gjord i allmänhet, och jag kan icke annat
än finna, att det är en klok messyr, som Utsk;t föreslagit, nemi.
att antalet lärjungar i en skola i allmänhet icke får öfverstiga
400, ty se vi på de läroverk, sorn finnas i riket, så är det endast
högst få, som, ulan mehn för ungdomens helsa, kunna
rymma 400 lärjungar.
Jag får således anhålla om bifall till denna punkt af
Betänk:!.
Gr. Sparre: En af de anmärkningar, som blifvit gjorda
mot mitt yttrande i denna fråga, går ut derpå, att det icke är
nyttigt, att allt för många lärjungar sammanpackas i en skola.
Med anledning häraf ber jag alt få fästa uppmärksamheten på
hvad Gr. Mörner så riktigt har yttrat, nemi. att det i detta
afseende! vore bäst låta. förhållandena reglera sig sjelfva.
Om läroverksbyggnaden i Orebro rymmer 500 personer, och
föräldrarne vilja sätta sina barn i denna skola, derför att de
hafva förtroende för deri, hvarför skall då staten förbjuda dem
det? Hvar och en, sorn har föreläst, vet mycket väl hvilken
sporre som ligger uti att hafva ett stort auditorium. Om man
borttager denna sporre för läraren, så inverkar detta menligt på
undervisningen. Jag anser således, att man icke bör sätta en
gräns för honom i detta afseende, utan jag vill lenina honom
detta tillfälle tilt konkurrens och låta honom söka skaffa sig så
många lärjungar som möjligt.
Om U t sk: t hade sagt, att man icke skulle få sätta in flera
lärjungar i ett läroverkshus än utrymmet medgåfve, hade det
varit fullkomligt riktigt, och då hade kommunerna fått draga försorg
om, att deras skolor utvidgades, så att de finge tillräckligt
Den 10 Juni f. m.
117
utrymme för de i skolornaa intagna lärlingarne; men att, dä
ett läroverkshus är bvggdt för 2 ä 300 lärjungar, medgifva, att
der skulle få insättas 400, under det att man bestämde samma
antal för en annan skola, som rymmer 500, anser jag vara en
orimlighet. Man har invändt, att det är långt ifrån lätt att få
medel till uppbyggande af skolhus. Om denna omständighet bör
tagas i betraktande, så talar den just för inrättande af större
skolor, emedan det naturligtvis blir lättare att få medel till ett skolhus
än till två i samma stad.
Jag har kommit i erfarenhet om hela olyckan af sådana
åtgärder, som ilen ifrågav:de. I Wenersborg har först från
och med della års början ett högre elementarläroverk blifvit inrättadt.
Innan delta skedde, har man der gjort åtskilliga försök
att likväl bereda de ynglingar, som ville gå in på den klassiska
linien, tillfälle till undervisning i dessa språk; men medel
saknades dertill. En mängd gossar nödgades till följe deraf att
afbryta sina studier och ingå på en annan bana, derför att föräldrarne
icke hade råd att skicka dem till en annan skola. Om
man beröfvar ynglinaarne tillfälle att besöka den närmaste
läroanstalten, så blir föjden, att många komma att icke besöka
någon alls, utan upphöra med studierna, och det kan väl icke
vara meningen att åstadkomma ett sådant resultat.
I afseende på det skälet, man anfört, att en rektor kan
hafva alhilles Ii Iräckligt med alt sköta 400 lärjungar, ber
jag att få åberopa Gr. Mörners yttrande, att en duglig rektor
kan, isynnerhet om han skaffar sig biträde, lika väl och
bättre se efter 500, än en mera loj ser efter 200; så att äfven
i detta fall tror jag att det är bäst att låta saken reglera
sig sjelf.
Jag har trott mig böra lägga särdeles vigt på denna fråga,
emedan jag anser, att det för landsorten vore ytterst vådligt,
om Utskits förslag gick igenom, och jag förutser med fullkomlig
visshet, på grund af den erfarenhet jag samlat, att lärdomen
skulle förlora många alumner, sorn kunnat uppträda med heder
för sitt fosterland. Det är ofta hos de sämre lottade klasserna,
sorn man finnér de bästa anlagen, och det är just för dessa
klasser, som de fria skolorna äro inrättade och icke för de
förmögnare; och om något visst antal bestämmes, utöfver hvilket
inga finge intagas, lärer man icke, vid afgörandet af hvilka
sorn skulle få komma in, gifva företräde åt de fattiga, framföre
de rika.
Jag anhåller fortfarande om afslag å Utskits hemställan.
Gr. Mörner; Till hvad jag förut yttrat, ber jag att få
lägga ännu några ord.
Det är icke länge sedan den nuvarande skolordningen utfärdades.
Den har icke hunnit verka särdeles långtid. De nya
skolorna hafva derför icke heller ännu hunnit tillvinna sig det
mera allmänna och stadgade förtroende, sorn åtskilliga af de äldre
skolorna förvärlvat sig, och detta torde i sin mån hafva bidragit
118
Den 10 Jani f. m.
dertill, att dessa äldre skolor lätt åtnjuta ett visst företräde af
de föräldrar, som äro i tillfälle att välja skola för att ditskicka
sina harn; nion man kan väl antaga, att i samma mån sorn
de nya skolorna hinna alt göra sig kända, i samma mån kommer
äfven en jenmare fördelning af lärjiingarno att ega rum,
utan alt man hehöfvcr reglementera något i detta afseende. Det
är i allmänhet vå Iligt alt allt lör mycket göra ändringar i författningar,
särdeles i sådana, som den ifrågavide. Vi hafva haft
flera exempel på ett sådant tillvägagående. Först utfärdades af
K. M:t en skolstadca. hvari det hestärnries, att rektor skulle tillsättas
på tre år. Dermed afsågs att förekomma, det dessa platser
skulle blifva skötta med mindre kraft och drift af personer,
som voro föråldrade, eller eljest mindre passande, och man heredde
sig en utväg att kunna aflägsna dem från nämnda platser,
utan att deri skulle ligga något för dem sårande. Denna
stadga hade emedlertid knappt utfärdats, förr än II. Sl:r inkommo
med en underdånig anhållan, att rektorshefaltningsrne skulle
göras permamenta. K. M:t hiföll denna R. Stirs anhållan och
en ny skolstadga utfärdades, deruti ett sådant stadgande infördes.
Kort efter det denna utkommit, sammanträdde åter R. St:r, och
sedan heslut då lättats i motsatt riktning, nemi. att rektor endast
skulle tillsättas på viss tid, hvilken föreslogs till 5 år, så har
stadgandet i den nu gällande skolstadgan blifvit i öfverensstämmelse
härmed uppställdt. Om jag icke misstager mig, hafva
äfven vid denna riksdag motionärer framstått, hvilka åter velat
hafva föreskriften om rektors tillsättande omkastad i en helt
annan riktning än den nu sednast påbjudna. Detta fram- och
återgående i en sådan fråga, som denna, tror jag vara ganska
skadligt, och deraf hemtar jag ett ytterligare stöd att yrka afslag
å Utskits hemställan.
Frih. af Ugglas: Jag ber om ursäkt för att jag ännu en
gång uppträder i denna fråga; men då Gr. Sparre har, såsom
stölt för sin mening, åberopat den erfarenheten han har, så vill
jag lästa uppmärksamheten på, att den motion, som legat till
grund lör Uiskils förslag, är väckt af en biand våra erkändt
skickligaste rektorer i Sverige. Jag skulle således tro, att hans
erfarenhet i detta afseende hör på Ståndet hafva något inflytande
och utgöra ett kraftigt skäl för bifall till Utskits hemställan.
Annu ett ytterligare sådant finnes, hvilket jag ber att få påpeka.
Om det nemi. icke blir bestämdt i lag huru mångå lärjungar,
som (å finnas vid ett läroverk, så blir det alldeles omöjligt, när
man skall bygga en ny skola, att på förhand beräkna, huru
många denna skola skall rymma, men ifall man deremot vet,
alt det högsta tillåtna antal är 400, så beräknar man lokalen
derefter. Detta är ett rent praktiskt skäl.
Med anledning af Gr. Mörners yttrande, hemställer jag, om
Utskits förslag skulle medföra någon ändring i den nu gällande
skolstadgan. Det afser blott en komplettering af densamma genom
att införa en föreskrift, som i närvarande ögonblick alldeles
Ded 10 Jnni f. m.
saknas, men afser icke något frångående, af hvad sorn förut
blifvit stadgadt.
Hr Stedt, Gustaf: Denna fråga anser jag vara af syn
nerligen
stor vigt, Ii vilket jag tror alt isynnerhet livar och en,
som liar barn, måste inse. Utsk:t bar under punkten Litt. A.
föreslagit, att i allmänhet antalet lärjungar vid ett elementarläroverk
ej må öfverstiga 400. .lag föreställer mig, att med orden
»i allmänhet» menas, att undantag kan komma alt ske från den
allmänna regeln, och att således detta kommer alt inträda vid
sådana läroverk, som kunna rymma iner än 400 ynglingar, och der
det finnes en duglig rektor, som har förmåga alt upprätthålla disciplinen,
äfven hland ett större antal. Om delta varit Ulsktts mening,
så är jag höjd att bifalla förslaget; men i händelse orden
»i allmänhet» icke kan så tolkas, som jag gjort, så tror jag, att
det vore ganska betänkligt att ingå på detsamma.
Gr. Sparre: Jag vill, i likhet med Frih. af Ugglas, bedja
om ursäkt lör att jag annu en gång tager R. o. Ad:s lid i anspråk
i denna fråga; men då nämnde Frih. gifvit åt ordet »erfarenhet»,
som jag använde i mitt förra yttrande, en helt annan
betydelse än hvad jag sjelf afsett, så lier jag att få förklara
mig. Jag sade, att jag har erfarenhet om de olyckor, som blifva
en följd deraf, att undervisningen vid ett läroverk inskränkes
till elt visst antal lärjungar, och derom kan jag hafva lika fullständig
erfarenhet som Hr Sommelius, då det icke iir fråga om
erfarenhet i hvad sjelfva skolväsendet beträffar, utan om erfarenhet
af de olägenheter, sorn drabba föräldrar, derigenom att
de få afbryta undervisningen för sina harn. Det läroverk, hvilket
Hr Sommelius tillhör, hager blott en half timmas väg skildt
från ett annat lika fullständigt, nemi. Malmö elementarskola,
och de föräldrar, som icke kunna få sina harn in i det ena
läroverket, kunna sätta dem in i det andra, ulan att hafva någon
vidare olägenhet deraf; men jag talade om provinser, der
skolorna ligga 15 å 20 mil ifrån hvarandra, och der är förhålla!^
t helt olika.
Hvad beträffar Frih. af Ugglas’ anmärkning om att man
bör på förhand kunna beräkna antalet af ynglingar, som skola
rymmas i en skola, när man skall bygga en sådan, får jag
nämna, alt denna beräkning sker icke blott med afseende på
de närv:de förhållandena, utan med afseende på mera gynnsamma
omständigheter. Dessutom upprepar jag, hvad jag nyss sade,
att antalet för hvarje särskild skola må bestämmas med afseende
på hvad skolan rymmer, men icke genom en abstrakt
sillra. Det är den kringliggande ortens behof, som bör bestämma
läroverkets storlek, men icke en i luften tagen siffra,
Jag fortfar i mitt yrkande om alslag å punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden i dels bifall till
120
Den 10 Jani f. m.
och dels afslag ä Utsk:ts förev:de hemställan och försteg, framställde
IIr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall dertill och sedermera
propus, på afsteg derå, hvilka båda propos:r med blandade
ja och nej besvarades; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan och förslag förnyades, och sedan svaren derå
jemväl utfallit med mångå ja och nej i blandning, förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följtde voter:s-propos.:
»Hen som bifaller Allmänna Resv.- och Ekon.-Utsk:ts å
sid. 6 af Belänk:t N:o 118 gjorda hemställan jemte den dertill
hörande punkten litt. A., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan och punkt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 34.
5:tc punkten (sid. 7), jemte förslaget litt. b.
Gr. Mörner: Här visar sig samma begär att reglementera,
som i den näst föreg:de punkten. Man vill icke nöja mig med
den närv:de föreskriften, som säger, att, när vid ett läroverk
antalet lärjungar är för stort i förhållande till lärarnes antal,
anmälan får göras om förstärkning i lärarepersonalen; utan man
bestämmer, att 30 lärjungar är det högsta antal, som en lärare
kan undervisa. Jag tror, för min del, att, om en lärare kan
undervisa 30, så är det sannolikt att han äfven kan reda sig
både med 31 och 32. Det är svårt att finna den ovilkorligt
rälta siffran i detta hänseende, och den gamla skolstadgan satte
icke heller ut någon sådan. En ung och kraftfull lärare med
kärlek för sitt kall och någorlunda förmåga, torde mycket väl
kunna undervisa 30 å 40 lärjungar, under det att en gammal
utarbetad, ehuru tilläfventyrs ganska skicklig man icke orkar
med den fysiska ansträngningen att undervisa ens hälften så
många. I detta sistnämnda fall bör man kunna såsom biträde
sätta till en extra lärare, äfven om lärjungarnes antal icke uppgår
till mera än 20. Detta medgifver den gamla skolstadgan,
hvilken jag således anser vara lämplicare att bibehålla; och anhåller
derföre om afsteg å Utsk:ts förslag.
Frih. Cederström: Gr. Mörner har, såväl vid denna
som vid den föreg:de punkten, tillvitat Utsk:t att det har begär
Den 10 Juni f. m.
121
att reglementera, samt att det inlåtit sig i en mängd förändringsförslag,
då det heldre bort låta de gamla föreskrifterna qvarstå.
Vid genomläsning af Utsk:ts Betänk, torde Hr Gr:n finna, alt
ganska många förslag till förändringar blifvit gjorda, hvilka Utsk:t
icke ansett sig höra tillstyrka; men då klagomål öfver några
olägenheter anmälts, hvilka lltsk:t funnit befogade, tror jag icke
att Utsk:t gjort orätt uti att i ett eller annat afseende siika afhjelpa
dessa olägenheter, och detta är äfven grunden till Utsk:ts
hemställan i förev:de punkt.
Ingen kan väl förneka olägenheten deraf, att en lärare omgifves
af en allt för talrik lärjungekrets, och om man vill stadga
en begränsning i detta afseende, så förefaller det mig, att man,
vid densammas bestämmande, icke kan få någon bättre ledning,
än den Utskrt haft, enär inom Utsk:t funnos flera utmärkta lärareförmågor,
icke allenast motionären sjelf, utan äfven åtskilliga
andra, och dessa hafva ansett, att 30 vore det högsta antal,
som en lärare kunde sköta. Gr. Mörner torde märka, att älven
i denna punkt förekommer i (Jtsk:ts hemställan orden: »i allmänhet.
» Man kan visserligen, på sätt Gr. Mörner yttrat, tvista
om den af Utsk:t uppställda sillra, men, om man vill bestämma
en siffra, så tror jag, att den af ötsk:t föreslagna är den lämpligaste,
och, när ett sådant stadgande, som det ifrågav:de, skulle
vara mera betryggande, för att ett normalt förhållande iakttages,
än den nu gällande föreskriften, som Gr. Mörner åberopat,
så vågar jag tro, att Utsk:ts förslag har företrädet. Att döma
af alla de motioner, som vid riksdagens början väcktes i detta
ämne, och af alla de klagomål, som lålit höra sig öfver olägenheter
vid våra läroverk, torde det väl vara skäl att man gjorde
någonting för dessas afhjelpande. Jag tror, att Utsk:t gatt mycket
moderat till väga med tillstyrkande af förändringar i detta
afseende, och anhåller om bifall till denna punkt af Betänk:t.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, att man
visserligen kan tvista om siffran, men att, om man ville bestämma
en siffra, 30 vore den rätta. Frågan är just, om man
bör besluta sig för en siffra. Jag för min del instämmer med
Gr. Mörner deruti, alt det icke tillkommer R. Sl:r att reglementera.
Enligt min tanke bör man i allmänhet i fråga om
undervisning reglementera så litet som möjligt. Det är lika
omöjligt att bestämma, att en lärare är tillräcklig för 30 lärjungar,
som att bestämma, att en annan icke kan sköta 35,
och jag tror således, att det föreslagna stadgandet ingalunda
skulle gifva någon slags trygghet i afseende på undervisningen.
Hvad det beträffar som den siste värde talaren yttrade, att
man borde behjerta de många motioner rörande läroverken,
som väcktes vid riksdagens början, så är det sannt, att många
klagomål blifvit anförda öfver olägenheter vid läroverken; men
dessa klagomål röra hufvudsakligast mångläsningen och lärjungarnes
öfveransträngande, och jag kan icke se att detta mot
arbetas
derigenom, att lärjungarnes antal bestämmes. Då jag
122
Den 10 Juni f. m.
således instämmer med Gr. Mörner deruti, att man bör låta
förhållandena reglera sig sjelfva, och då jag anser, alt det under
alla omständigheter är öfverflödigt, att R. St:r på förhand ingå
med en anhållan i detta afseende till K. M:t, så får jag yrka,
att R. o. Ad. behagade afslå denna Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas: Det är särdeles svårt för den, som icke
eger insigter i sjelfva skolväsendet, alt yttra sig om lämpligaste
sältet för detsammas organiserande, men jag tror att man hand*
lar rätt, om man i dylika läll låter de personer, som hafva någon
erfarenhet i ämnet, få sin talan hörd. Detta Retänk. har,
på sätt en föreg:de talare antydt, blifvit utarbetadt af personer,
hvilka egnat hela sitt lif åt skolväsendet, och hvilka man således
bör kunna antaga hafva en fullkomlig erfarenhet i detta
ämne. Då nu af dessa personer den åsigten har blifvit uttalad,
att en lärare, för att kunna sköta sin befattning ordentligt, icke
borde i allmänhet ega mer än 30 lärjungar att undervisa, så
finnér jag det ganska betänkligt att afslå en sådan hemställan.
Gr. .Mörner har sagt, att om en lärare kan undervisa 30 lärjungar,
så kan han lika väl undervisa 31 eller 32- 1 fall nian
räknar på det sättet, så kan man gå ända derhän, alt en lärare
kan lika väl undervisa 100 som 30 lärjungar. Jag för nuti del
erkänner, alt jag icke kan bestämma hvilken sillra, som är den
rätta; men då jag mäste hafva förtroende för de män, som, pä
grund af den erfarenhet de sjelfva halt, uttalat sitt omdöme,
kan jag icke annat än biträda Utskds förslag.
Frih. Cederström: Gr, Sparre har påstått, att den ifrågavule
punkten icke har något sammanhang med de talrika klagomål
öfver ynglingarnes öfveransträngning vid skolorna, hvilka
vid början af riksdagen förspordes. Det förefaller dock mig
temligen klart, att om ett stort antal lärjungar icke ega mer än
en lärare att anlita till sitt biträde, deras egna krafter måste i
betydligt högre mån ansträngas, än om läraren icke hade större
antal lärjungar än han kunde hinna med att undervisa.
Det nu föreslagna stadgandet är icke någon nyhet. Redan
vid 1857 års riksdag var denna omständighet föremål förStatsUtskds
begrundande. Detta Utsk. yttrade då uti Utlåld N:o 78,
ang:de regleringen af utgifterna under riks-statens 8:de hufvudtitel,
att Utsk:t ansåe, det läroverks-stvrelsen i hvarje stift borde
tilläggas rättighet att för hvarje gång lärjungarnes antal vid ett
läroverk ökades med 30 eller 40, om så lämpligt pröfvas, inkomma
med anmälan om behofvet af en ny lärare, hvilken då
må anställas med samma rättigheter och skyldigheter som de
öfriga. Denna åsigt är så till vida öfverensstämmande med den,
som Ekon.-Utslct nu ultalat, att elt maximum har ansetts vara
nödvändigt att bestämma. Stats-Ulsk:t ansåg att detta borde
bestämmas lill 30 eller 40, och Ekon.-Utsk:t har slädnät vid
Den 10 Juni f. m.
123
30, på grund af de upplysningar, Utsk:t varit i tillfälle alt förskaffa
sig utaf skickliga och erfarna skolkarlar.
Jag anhäller fortfarande om bifall lill Ulsk:ts förslag.
Gr. Sparre: En talare i mitt grannskap tiar yttrat, att
han icke kan afgöra huru många lärjungar, som kunna skötas
af en lärare; men att, då personer, hvilka egnat hela sitt lif
åt skolväsendet, afgifvit sitt omdöme i denna sak, han tror på
deras ord. Jag åter anser, att just derför, alt hvarken han
eller jag eller någon annan af It. o. Ad:s ledamöter kunna bedöma,
huru mänga lärjungar en lärare bör sköta, det icke är
lämpligt att bestämma något visst antal. Jag tror derför, att
R. Sl:r hiira afhålla sig ifrån att yttra något i denna fråga.
Om R. St:r ville aflåta någon skrifvelse till K. M., så synes
mig, alt denna skrifvelse hör omfatta något ämne, hvilket R.
St:r hafva förmåga att pröfva. Hvad det beträffar, att många
insigtsfull män deltagit i utarbetandet af detta förslag, vill jag
visst icke bestrida deras insigter; men jag förmodar, att de män,
hvilkas utlåtande K. M. infordrat, äfven hafva några insigter i
delta ämne, och jag hoppas likaledes, att de män, åt hvilka
skolstyrelsen uppdrages, skola ega sådana insigter, att de, begagnande
sig af den rätt, de enligt nu gällande författningar ega,
gå in till K. M. och begära ökning i lärarepersonalen, der sådant
är af behofvet påkalladt. Jag tror icke, att man, derföre
att det sitter en insigtsfull lärare i Ekon-Utsk:l, endast på hans
yttrande bör besluta att förändra en författning, som lemnar an
dra
insigtsfulla män öppen rätt att kunna reglera saken efter
omständigheterna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag har alltid ansett
det vara mindre lämpligt, att R. St:r inlåta sig i allt för mycket
reglementerande, och jag får derför förena mig med Gr:ne Sparre
och Mörner i deras anhållan om afslag på denna punkt af Relänk:t.
Med all aktning för de lärda män, som sägas hafva
dikterat Utsk:ts beslut, så tror jag icke, alt man får tillägga
dem mera förmåga än andra menniskor att precist på siffran
bestämma det antal lärjungar, som en lärare kan sköta. Såsom
här redan blifvit sagdl, kan den ene läraren med lätthet undervisa
40, då den andre icke kan sköta 15.
Jag vill icke yttra mig vidlyftigare i denna tillräckligt länge
diskuterade fråga, utan lörnyar endast min anhållan om afslag
å punkten.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: De omdömen, som blifvit fällda
inom Utsk:t af åtskilliga insigtsfulla män och hvilka en talare
bär åberopat, harle kunnat lillerkännts en större betydelse, om
R. St:r vid början af riksdagen hade bifallit det då väckta förslaget
att, för behandling af läroverksfrågorna, tillsätta ett särskildt
Utsk.; men då så icke skett, tror jag, i likhet med Gr.
Sparre, att man icke bör anse sig bunden af det tillstyrkande,
!54
Den 10 Jani f. m.
sorn blifvit gjordt af Ekon.-Utsk:t, oaktadt det inom Utsk:t kan
hafva funnits en eller annan erfaren skolman. Hvad sjelfva
frågan beträtTar, tager jag mig friheten alt upplysa, att då vid
ett elementar-läroverk förhållandena synas kräfva extra biträde
af lärare, eger Ephorus att hos K. M. göra underd. framställning
om anvisande af extra anslag för detta ändamål, och om
det pröfvas, att behof af förstärkning i lärarekrafterna verkligen
förefinnes, så beviljar K. M. de nödiga medlen. Jag tror
för min del, att man kan vara fullkomligt belåten med författningen
i detta afseende, sådan den är, och på grund deraf förenar
jag mig med de talare, hvilka yrkat afslag å Utsk:ts
hemställan.
Hr Lilliehöök: Såsom ett tillägg till Frih. Cederströms
yttrande får jag nämna, att det Utlåt., som Stats-Utsk:t vid 1857
års riksdag afgaf, rörande det antal lärjungar, som skulle vara
det högsta som en lärare skulle sköta, utgick derifrån, att det
skulle vara sexton lärare för 200 gossar. Då nu Ekon.-Utsk:t
har gått så långt, att det anser alt 30 lärjungar kunna skötas
al en lärare, så tycker jag åtminstone, alt man icke bör draga
i betänkande att bifalla Ulsk:ts hemställan. Jag tror, att det
är ganska lämpligt att en sillra bestämmes, och den nu föreslagna
är snarare för hög än lör låg.
Gr. Mörner: Den upplysning, sorn den siste värde talaren
lemnade, synes mig vara det mest talande bevis på olämpligheten
af det framställda förslaget. Det kan väl icke vara meningen,
att It. St:r skulle gå in till K. M. med begäran att antalet
lärare skulle begränsas inom hvad Ständerna sjelfva visste
vara alldeles för litet. Om jag fördelar 200 lärjungar på 16
lärare, så får hvarje lärare 15 disciplar att undervisa, men nu
föreslår L’tsk:t att en lärare skall finnas för 30 disciplar. Om
Stats-Utsk:t hade rätt, när det afgaf sitt förslag, att det skulle
vara en lärare för 15 lärjungar, så synes mig, att det nuv:de
Ekon.-Utsk:t måste hafva orätt, då det föreslår att det skall
vara en lärare för 30. Häraf visar det sig bäst, huru lätt man
kan i detta afseende blifva missledd. Jag tror, att båda Utskm
haft orätt. Stats-Utsk:t utgick från den förutsättningen, att vid
skolorna skulle i allmänhet finnas mindre goda lärare. Ekon.-  Utsk:t åter går ut derifrån att de i allmänhet äro, om ej öfverlägsna
förmågor, åtminstone fullt skickliga lärare. Enligt min
tanke bör man i detta fall ej förbise hvarken den underlägsna
eller den öfverlägsna lärareförmågan, ulan bereda möjlighet
att fästa behörigt afseende på de vid hvarje tillfälle förhandenvarande
förhållanden, och derföre icke bestämma någon sillra.
Jag fortfar i mitt yrkande om afslag.
Hr af Sillén: Jag, som nyss röstade för en fixerad siffra
i fråga om lärjungarnes antal vid ett elementar-läroverk, måste
Den 10 Juni f. ra.
125
naturligtvis äfven vid denna punkt anhålla om bifall till Utsk:ts
förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Ulsk:ts förev:de hemställan och förslag,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till desamma,
hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utlöllo med många
ja, blandade nied nej; och förklarades ja nu halva varit öfvervägande.
6:te punkten (sid. 10), jemte förslaget litt. c.
Hr von Knorring, Oscar: Denna punkt anser jag vara
en af de aldra vigtigaste uti Betänk:t, eller, rättare sagdt, en
af de farligaste att bifalla, och jag vill försöka att angifva 111-  räckliga skäl för mitt påstående. Ulsk:t upplyser först derom,
att enligt den undervisningsplan, som nu är gällande för dem,
som läsa de klassiska språken, man börjar med latinet i den
Salje klassen och med grekiska i den 4:de. Sedan föreslår
lltsk:t att detta skulle ändras sä, att studiet af de klassiska
språken blefve uppskjutet till en sednare ålder. Ulslct säger i
sin motivering: »Hvad nu först angår de klassiska språken
och till en början latinet, är Utsk:t långt ilrån att vilja tillstyrka
en anordning, hvarigenom för dem, som verkligen behöfva
lära detta språk, ett grundligt studium deraf motverkades.
Men ej mindre med hänsyn lill delta språks förändrade bestämmelse
såsom bildningsmedel för skolan, än till det gagn,
lärlingarne kunna hafva af detsamma i en framtid, synes platsen
för detta studium i nu gällande undervisningsplan icke vara
den lämpligaste. Så länge skolan var hufvudsakligen byggd på
klassiska språkstudier, var det så mycket mera i sin ordning
att, såsom då ock skedde, lärjungarne genast började läsningen
af latin, som detta språk visat sig vara ett ypperligt medel att
uppöfva och stärka lärjungens tankekraft. På den liden meddelades
icke heller någon grundlig grammatikalisk undervisning i
modersmålet, knappt i något annat lefvande språk.» Jag förmodar
således, att man skulle vilja i den första grundliga
språkundervisningen ersätta latinets plats med undervisning i
modersmålet. Det har vid liera allmänna sammankomster varit
föremål för öfverläggning, om samma grundlighet i språkstudiet
skulle kunna vinnas, om man började med ett modernt
språk, som om man började med latinet. Jag, för min
del, liar aldrig blifvit rubbad i min öfvertygelse» att så icke kan
ske, och jag ber att få anföra en anekdot, som tyckes visa,
att formläran icke kan så lätt inheintas, om man icke börjar
med latinet, som om man lägger detta språk till grund lör
språkundervisningen. Det hände i en skola, att en lärare frågade
en gosse, hvilken var från Dalarne: Hur säger man i din
12G
Oen 10 Juni f. m.
hemort, när man vill använda imperfektum utaf verbet dö?
Säger man, jag dog eller jag dödde? (fossen förstod icke hvad
han menade, utan satt och länkte efter en stund. Stutligen
sade han: der säga vi ingenting alls sedan vi äro döda. Vidare
säger Utsk:t, att vnglingarne skulle få en lika grundlig
kunskap i latinet, om de började studera delta språk först i
5:te klassen. Detta kan jas icke gå in på, ty studiet af ett
så svårt språk, sorn detta, måste börjas viii ganska tidig ålder,
och om jag går till de statistiska uppgifterna, så finnér jag, att
medelåldern hos de ynglingar, sorn äro i 5:te klassen, är 15 å 16
år; vid hvilken ålder det, enligt min tanka, är alldeles för sent
att börja med latinet, så vida man icke h. o. h. vill undergräfva
kunskapen i detta språk. Utsk:t anför vidare, såsom skäl
för sin hemställan, att vårt tidehvarfs upplysta och nvttighetsälskande
anda lyckats att bereda en mera mångsidigt praktik
bildning.
Detta lärer väl vara egentliga grunden, hvarför man vill
uppskjuta latinundervisningen (ill en sednare klass; men skola
vi inrätta våra skolor efter denna grund, så är det bäst, att vi
genast börja med ångmachinläran och alldeles icke befatta oss
med den klassiska bildningen; men då komma ock våra skolor
att skilja sig från alla öfriga länders i Europa, ty t. o. m. i
det praktiska England börjar man införa latinundervisningen
äfven i realskolorna. Detta inherntas af Doktor Landgrens reservation,
hvaraf jag anhåller att l'A uppläsa en del, emedan
jag, i likhet med en person, hvilken i denna fråga är min motståndare,
anser, att man, isynnerhet i sådane frågor som denna,
bör stödja sig på erfarna mäns omdöme och utsago. Jag har
visserligen också vikarierat i en skola, men jag vill icke tala
om min egen erfarenhet, utan blott åberopa mera erfarna personers.
Ihr Landgren kan väl icke af någon beskyllas för att
vara konservativ eller reaktionär, och torde således hans ord i
denna fråga ega något vittnesbörd. Han säger först: »Den oro,
som på sednare liden uppstått rörande ölveransträngningen vid
elementarläroverken, umierblåses flitigt af den klassiska bildningens
motståndare, som oaflåtligen påyrka:
l:o att, emedan öfveransträngning finnes, så måste några
ämnen utmönstras;
2:o alt, om några ämnen verkligen behöfva inskränkas
eller borttagas, så måste detta i första hand gälla de klassiska
språken.»
»Hvad nu den första satsen angår, alt öfveransträngning
icke kan minskas, annorlunda än genom vissa ämnens borttagande,
så är ej svårt att inse huruledes en lärare, som drifves
af ovist nit, kan låta ett enda ämne så svälla ut under sina
händer, att det ensamt kan blifva tillräckligt att öfveranstränga
ynglingarne.» Härpå anför han några exempel, och pä följ:de
sida, pag. 48, säger han: »Vi se de dugligaste och pålitligaste
embetsman utgå just ifrån de skolor, der den bästa arbetstakt
varit rådande; då deremot öfverhufvud mindre dugliga tjenste
-
Den 10 Juni f. m.
127
män bäde för kyrka och stat uppammats i de läroverk der
slapphet och maklighet herrska!».
»Men äfven oin några ämnen verkligen behöfva utmönstras;
sä frägas: äro dock de klassiska språken närmast dörren? Ja,
säger man, hvarföre skall hela ungdomstiden förslitas med att
lära saker, hvaraf man i mannaåldern ej liar den ringaste nytta?»
»Nåväl, äfven jag vill ställa mig på nyttans solida grund.
Jag förbigår härvid den omständigheten att det praktiska och
nyttighetsilrande Storbritannien och det mår.gförsökta Frankrike
ej, så vidt jag vet, ega en enda egentlig lärdomsskola, der ej
latinet utgör hufvudämnet från den första klassen till den sista.
Att förhållandet är alldeles det samma i hela Tyskland, behofver
knappast nämnas. Men äfven i de realskolor, som i dessa
länder blifvit upprättade af den nyare tidens målsmän, ingår
latinet bland undervisningsämnen, såsom i Edingburgh Akademy
upprättad af Walter Scott, London university School m. (I.
Likaså i de Franska Lyceerna är latinet älven på reallinien ett
af litifviidiimnena. Så äfven i Tysklands realskolor, t. o. m.
i fria handelstäder, såsom Lubeck. Vi tvifla ej, att ju nyttan
varit drilljädern i alla dessa anordningar; men vända oss gerna
från de utländska mönstren till förhållandena inom vårt eget
fädernesland.» Slutligen anhåller han: »på grund häraf och då
Sverige redan genom latinets undanskjutning till 3:dje klassen
vidtagit en åtgärd, som för de egentina lärdomskolorna i intet
annat land, oaktadt alla agitationer, kunnat godkännas, med undantag
af Danmark, hvars kulturminister likväl genom cirkuläret
den 19 Juni 1801 ånyo ifrågasatt latinets nedflyttning till nedersta
klassen» — att »K. St:r täcktes ogilla den utskänkning i
de klassiska språkens studium, som Utsk:t föreslagit.»
Jag såg i går uti en mycket läst tidning en artikel, hvilken
framställde ett försök att försvara bibehållandet af de klassiska
spåken i skolorna, icke allenast såsom ett reaktionärt försök,
ulan såsom en vandalism. Jag tror snarare, alt det vore
att närma oss barbariets tider, om vi utesluta delta språk från
skolorna, och derhän kommer det snart att gå, om vi fortsätta
längre i samma riktning sorn hittills. Vi hafva nemi. inom en
koit tid halt 4 olika skolordningar och i alla dessa bar man inskränkt
liden för latinundervisningen i skolorna. Nu har man
föreslagit, alt delta skall uppskjutas ända till 5:te klassen, och
om: vi nu bifalla detta, så sätter man nästa gång i fråga att h.
o. h. utesluta delta språk ur skolorna. Jag vill nu icke längre
upptaga 11. o. Adis lid, ulan inskränker mig blott till alt, på
grund af hvad jag anfört, anhålla om afslag å Utskits hemställan,
samt att man må förblifva vid hvad, som nu är föreskrifvet
angående latinläsningen.
Frih. Gederström: Hindrad af andra angelägenheter, som
jag ej kunnat undanskjuta, från alt närvara vid handläggningen
af detta ärende inom Utsk:t, har jag icke kunnat algil va någon
128
Den 10 Juni f. m.
reservation emot det heslut, hvartill Utskrt kommit. Jag har
endast anmält, att jag vid afgörandet af denna punkt ej varit
närvtde; men här inför R. o. Ad. är det mig tillåtet, att fästa
uppmärksamheten på denna frågas synnerliga vigt, och skadligheten
af ett förhastande; hvadan jag får, i likhet med deri siste
värde talaren, anhålla om afslag å Utsk:ts hemställan. Hr von
Knorring har redan åberopat l):r Landgrens reservation. Jag
för min del har, under fullt erkännande af hesaede reservants
grundlighet, dock isynnerhet fästat mig vid i):r Thvselii reservation,
som tydligen visar de svårigheter, hvilka ofelbart skulle
blifva en följd af ett beslut i deri riktningen, som Ekon.-Utskit
har föreslagit. Synnerligen tror jag att man bör fästa sig vid
vigten deraf, alt man icke bör gå i en riktning, alldeles motsatt
den undervisningsmethod, som i Europas förnämsta kulturstater
är antagen, och hvilken jemväl inom Sverige varit den herrskande.
Jag förmodar, att det Höglofl. Ståndet, när det påminner
sig den klassiska bildning, sorn en Oxenstjerna, en Tessin
m. fl. af våra största statsmän hafva fått och som i så hög grad
lyckligt inverkat på deras statsmannabildning, icke skall finnas
benäget, att, på grund af ett, såsom det förefaller mig, temligen
lösligt rop om förändring i denna v i et i ga punkt, omkasta den
ordning, som nu är gällande. Då R. o. Ad säkerligen tagit
kännedom om l):r Thvselii reservation, inskränker jag mig till
att, med åberopande af de skäl, som äro i densamma anförda,
yrka afslag på denna punkt af Retänk:t.
Gr. von Rosen: Det synes nästan af diskussionen som
om det vore fråga om alt h. o. h. borttaga lalinläsningen ur
skolorna. Så har dock icke Utskrt baft för afsigt. Utskrt har
blott velat framllytta det till den klass, i hvilken det, enligt
Utskrts tanke, vore lämpligast att börja dermed. I ett nyligen,
vid afslutande af elementarskolan här i hufvudstaden, afaifvet
programm liar man sammanfört några skäl för latinets framflyttande,
hvilka, enligt min tanke, icke kunna jälvas. Man säger
nemi.:
a) Ju högre upp' i ett läroverk, som omfattar båda bildningslinierna,
de gamla språkens läsning begynner, ju längre
den gemensamma linien blifver; desto enklare och mindre splittrad
blir fördelningen och användningen af lärarekrafterna, desto
Större enheter inom skolan i det hela.
b) l)å det är ganska svårt för en målsman alt tidigare afgöra,
huruvida gossens anlag och äfven yttre ställning göra
det för denne önskligt och behöfiigt att inhemta kunskaper i de
gamla språken, så är det lör visso desto bättre, ju längre rådrum
det lemnäs honom för bestämmandet af den linie, på
hvilken gossens elementarstudier skola afslutas.
c) Den allmänt erkända pedagogiska grundsatsen: från det
mera kända till det mera obekanta, från det lättare till »let svårare,
tyckes otvetydigt tala för den ordningen mellau språkstudierna
-
Den 10 Juni f. m.
129
dierna, att de nyare språken, hvilkas praktiska nytta dessutom
ligger för öppen dag, före de gamla inträda såsom läroämnen i
skolan.
Det har äfven blifvit visadt, alt detta går för sig i elementarskolan
i Stockholm. 1 nämnda programm finnes tillika en tabellarisk
uppställning, som visar, att sedan man uppskjöt latinet
till 5:te klassen, de, som aflagt studentexamen, fått bättre betyg
än förut, då man började med latinet i 3:dje klassen. Den tiden var
medelbetyget icke fullt approbatur, nu "år det derutöfver. Den
siste värde talaren har åberopat D:r Thyselii reservation. Jag
är i tillfälle att upplysa om ett misstag, som är begånget i nämnde
reservation. Der står nemi. »att utaf 218 lärjungar, som
upptagas i förteckningen den 6 Juni 1862, undervisas lör närv:de
blott 31 eller omkring 14 proc. i latin af 1 lektor med dess
biträdande adjunkt, under det att med Stockholms gymnasium
af dess omkring 100 lärjungar, 88 tillhöra den klassiska linien.»
Han bar, lör att komma tili detta resultat, måst utgå från en
oriktig beräkning. Han har nemi. tagit hela nya elementarskolans
personal och jemfört den med gymnasii, men gymnasium
utgör icke mer än 2 klasser, motsvarande de 2 öfre klasserna
i elementarskolan, och om man anställer en jemförelse
emellan dessa båda klasser och gymnasium, så finner man, alt
uli de förra förhåller sig antalet af latinläsare till antalet af
öfrige lärjungar såsom 22 till 25, och i gymnasium förhåller
det sig som 88 till 100. Latinläsarne utgöra således vid båda
läroverken samma proc. af hela antalet.
Man har anfört att lärlingarne icke skulle få tillräcklig tid
att lära sig latin, om de icke började dermed förr än i 5:te
klassen. Jag har, med afseende härpå, anställt en jemförelse
mellan elementarläroverken oell nya elementarskolan i Stockholm,
hvarvid jag äfven tagit i beräkning 8:de klassen af elementarskolan,
hvilken klass af högst få lärjungar genomgås,
och jag bar funnit, att, om man framflyttar latinet till 5:te klassen
i elementarläroverken, så återstår dock för dessa sednare
1,000 timmar mer att använda till latinläsning, än sorn dertill
användes i nya elementarskolan. I denna sednare äro nemi.
endast 8,500 timmar anslagna till latinläsning, då deremot, enligt
gällande skolstadga, i de 3 öfre klasserna latin läses 9,500
timmar.
Som jag således icke kan finna annat, än att Utskit haft
grundade skäl till sin hemställan, får jag anhålla att II. o. Ad.
täcktes bifalla densamma.
Gr. Sparre: I samma mån som R. St:r börjat blanda sig
i läroverksfrågor, i samma mån hafva vid hvarje riksdag klagomålen
öfver de, i anledning af R. St:rs beslut, i dessa frågor
vidtagna åtgärder, blifvit talrikare och häftigare. Detta innebär,
enligt min öfvertygelse, en varning lör R. St:r att icke ännu en
gång intränga på detta område. En reservant har visat att, i
H. V. 9
130
Den 10 Juni f. m.
följd af dessa manga petitioner, hafva vi under en tidrymd af
15 år haft 4 skolordningar och att vi, enligt Utsk:ts förslag, nu
skulle få den 5:te, hvilken snart skulle efterföljas af en 6:te,
Jag frågar, om detta kan lända till lärjungarnes fromma eller
till gagn för undervisningsverken.
J afseende på den förev:de frågan, så får jag nämna, att
om än jag ansåge det vara lämpligt att R. Skr gjorde en framställning
lill K. M. i detta ämne, hvilket jag icke gör, skulle
jag dock icke kunna gilla, att denna framställning gjordes i det
syfte, som Utsk:t föreslagit. Utsk:t medgifver, att latinet visat
sig vara ett ypperligt medel att uppöfva och stärka ynglingens
tankekraft. Det säger äfven, att fordom meddelades icke någon
grundlig grammatikalisk undervisning i modersmålet; men, besynnerligt
nog, fick man ändock kunskap i dettas grammatik genom
latinet. Hvad var val orsaken dertill? Jo, den ligger deri att
den latinska grammatiken gör den allmänna grammatikens reglor
så åskådliga för lärjungen, att dessa icke behöfva på ett abstrakt
sätt bibringas honom. Jag har fått denna åsigt derigenom, att
jag sjelf aldrig läst någon annan grammatik än den latinska;
men jag tror ändå, att jag har någorlunda reda på andra språks
grammatiker, fastän jag icke läst dem. Har man en gång fått
riktig insigt i den latinska grammatiken, så blifva de andra så
lätta att lära, att man icke behöfver mer än en dag för att sälta
sig in i dem. I det län, som är mig anförtrodt, finnas åtskilliga
läroverk, och jag har gjort det till min pligt alt ofta besöka
dessa läroverk. Vid dessa besök har jag, när jag inkommit i
klasserna, hört huru man i den ena läste grammatik på Svenska,
i en annan läste grammatik på Tyska, i en 3:dje på Franska,
i en 4:de på Engelska, i en 5:te pä Latin o. s. v. Jag
frågade då rektorn, om det icke var möjligt att bestämma en
mera allmän grammatik, som befriade lärjungarne från detta
mångfaldiga grammaticerande, och han sade då, alt delta undveks,
så länge man började med den latinska grammatiken, ty
sedan gick det nästan af sig sjelft att lära sig de öfriga. Jag
har äfven hört, att man vid den examen, som nu undergås af
dem, som vilja blifva studenter, lägger mycken vigt vid skrifprolvet
och att det ofta är på della prof, som de examinerade
underkännas. Jag anser likväl, att man nu för tiden skrifver
mindre väl, än man gjorde, då man studerade endast den latinska
grammatiken. En reservant, Doktor Thyselius, har yttrat:
»Språkundervisningen är så vigtig, emedan af alla elementära
läroämnen den är den mest bildande. Latinska språket är det
tjenligaste att lätta den allmänna grammatikens grundreglor,
språkens logik, emedan formerna äro så starkt utpreglade, och
sä enkla. Vidare är latinet grundvalen för flera nyare språk,
och bör således läras före dem och ej tvärtom;» och det är på
grund af dessa egenskaper hos latinet, samt derför att delta
språk är den nyttigaste tankegymnastik, som jag anser, att en
så grundlig undervisning som möjligt deri bör meddelas. Dessutom
må man betänka, att latinet under 3 å 4 århundraden
Ben 10 Juni f. m.
131
varit lärdomens och bildningens språk, och att man icke kan
hoppa förbi alla dessa århundraden oell tvärt sätta sig in i den
närv:de tiden, utan att hemta något från den löreg:de.
Gr. von Rosen har sagt, att det icke vore meningen att
helt och hållet undanskjuta latinet, utan endast alt flytta upp
detta ämne i en annan klass. Om man nu beslutar att uppflytta
latinet från 3:dje till 5:te klassen, så väckes snart nästa
gång förslag att flytta det till universitetet.
Som jag anser, att reservanterna anfört tillräckligt mångå
skäl för nödvändigheten att bibehålla latinet, vill jag icke trötta
R. o. Ad. med att uppräkna ännu flera sådana, ulan vill, i det
jag hänvisar till reservationerna, endast tilläga, att jag i hvilken
vetenskap som helst knappast kan finna någon konstterm, som
icke härleder sig från latinet.
Då jag således hvarken anser lamptist, att R. St:r göra
någon framställning till K. M. i denna fråga, och då jag, ifall
någon skrifvelse skulle allåtas, skulle vilja opinera i helt annan
syftning än den Ulskit föreslagit, så får jag anhålla om afslag
på denna punkt af Betänkrt.
Hr af Sillén: Ehuru jag visserligen icke hör till deras
antal, som vilja, att den åttaåriga eller nioåriga gossen skall läsa
latin, för att sedermera, om han icke har fallenhet för studier,
gömma sin klassiska bildning bakom disken, och jag icke är af
den stränga åsigt, som förr varit gällande, att latinet är den
enda måttstocken på en menniskas bildning, så kan jag, å andra
sidan, icke neka till, att jag tillhör dem, som vilja att latinet
skall qvarstå på den ståndpunkt, som det nu innehar. Skälen
för denna åsigt hafva så ofta blifvit anförda, att det icke
är värdt att öda tiden med deras upprepande. Dessa skäl äro
naturligtvis mera immateriella än materiella. Jag får således
opponera mig emot Ulsk:ts lörslag alt inskränka tiden för latinläsningen
i skolorna. Den enda koncession i det fallet, som jag
skulle kunna göra, vore, att man fästade mindre vigt vid lat inskrifningen,
ty att fordra, det en yngling skall kunna skrifva
latin, är detsamma som att pretendera, att han skall kunna skrifva
vers eller spela viol. Han kan nemi. ej göra hvarken det
ena eller det andra, om det skall göras väl, utan naturliga anlag.
Hr Lagergren: Jag delar den talares åsigt, som sade,
alt R. Sl:r så litet som möjligt böra lägga sig uti reglementerande.
Vi hafva sett, att den största missbelåtenheten med våra
läroverk just uppstått, sedan R. St:r hörjat befatta sig med att
gifva föreskrifter lör undervisningen. Tillika är jag fullkomligt
öfvertygad om, alt, ehuru Utsk:t icke haft för afsigt, att latinet
skulle försvinna helt och hållet ur skolorna, det ifrågav:de förslaget
likväl är ett icke så obetydligt steg i denna riktning, ty
för den, som genomgått ett undervisningsverk, är det ganska
klart, att, om man icke börjar att läsa latin lörr än vid 14 års
ålder, så blir det icke mycket deraf. Äfven skulle den nytta,
132
Den 10 Juni 1. m.
som afses med latinläsningen och hvarpå (lera talare lågt mycken
Vigt, nemi. att den skulle vara en tankegymnastik helt och
hållet försvinna. Jag vågar icke bestämdt påstå, men jag tror,
alt den som på ett ordentligt sätt genomgått skolan och i de
lägre klasserna hörjat latinläsning, har lärt sig att tänka och
kan möjligen undvara det lilla mått af logik, som inhemtas i de
öfre klasserna. Hvad nya elementarskolan beträffar, så harjag
der varit lärare under (lera år, men på den tiden började man
med latinläsningen i de lägsta klasserna, och läste de flesta
ynglingarne de klassiska språken. Man kan således icke säga,
att denna skola då hade en tendens att öfvergå till real skola.
En sådan tendens har dock sedermera utvecklat sig allt mer
och mer. Att ynglingarne vid denna skola, ehuru de börja läsa
latin vid en mera framskriden ålder, likväl kunna göra några
framsteg i detta språk, kommer dels derutaf att det icke är
några andra, som befatta sig med detta ämne, än de som hafva
en synnerlig fallenhet för studier, och dels derutaf, att, tillfölje
af denna Iärjung3rnes fåtalighet, lärarne få mera tid att använda
på hvar och en af dem. Dessa båda omständigheter göra, att
denna undervisningsmetod kan synas vara af någon fördel vid
nämnde skola, men jag hemställer, om de öfriga undervisningsanstalterna
i riket kunna anses stå i samma kategori som nya
elementarskolan?
På grund af hvad jag har haft äran anföra, får jag tillstyrka
afslag å denna punkt af Betänkff.
Hr von Koch: Icke heller jag tillhör dem, som utdömma
de klassiska språken. Jag har sjelf varit nödsakad att inhemta
någon kunskap i latin, och jag bar sedan visat prof på att jag
värderar detta språk, då jag låtit undervisa alla mina 4 söner
både i latin oell grekiska, oaktadt de gått i en skola, der det
stått dem fritt att slippa dessa språk. Jag måste dock bekänna,
att jag anser det vara nödvändigt att göra någon slags ändring
i afseende på språkundervisningen här i Sverige, om man vill
söka bot (ör det onda, hvaröfver alla klaga, nemi. barnens öfveransträngande
i skolorna. Ingen, som sjelf har barn eller
halt att göra med barn, kan väl bestrida, att det är stor lära
lör öfveransträngning, genom den mångfald af ämnen, som inhemtas
i våra skolor och genom de oupphörligt stigande fordringarne.
I vårt land måste man lära sig ett språk iner än i andra
länder, emedan vårt eget språk endast talas af ett högst
litet antal menniskor; och, om vi vilja hafva gemenskap med
den öfriga civiliserade verlden, så måste vi laga så, att vi kunna
kommunicera oss åtminstone på ett främmande språk. Jag
tror dock, alt skolorna icke böra förbinda sig till att lära ynglingarne
grammatikalisk tala och skrifva mer än modersmålet
och ett annat språk, hvilket, enligt min tanka, bör vara ett lefvande.
Hvilket — derom torde man tvista. Jag för min del
skulle anse, att det fransyska vore det lämpligaste, emedan detta
språk är det, hvarmed man för närvarande bäst reder sig. Jag
Den 10 Juni f. m.
133
skulle dock helst lemna valfrihet emellan de tre moderna språken.
Utom detta, sorn borde läras i grunden, anser jag, alt
man äfven borde lära sig att prononcera och explicera de två
öfriga lefvande språken, äfvensom att tillfälle borde vara för lärlingarne
att studera latin och grekiska. Dock borde det icke
vara obligatoriskt att tala och skrifva dessa språk, hvilket jag
tror kommit helt och hållet ur bruk.
Man säger, att latinet är alldeles nödvändigt såsom en tankegymnastik.
Jag tror att detta, liksom en mängd nandra dylika
idéer, är hvad Engelsmännen kalla en »humbug». Åtminstone
har jag under min temligen långa lefnad aldrig funnit, hvarken
alt jag sjelf eller andra personer, som läst latinska grammatiken,
tänkt eller resonnerat bättre och mera logiskt än de som icke
hafva läst den.
Latinets stora fördel är, att det är det enda universella
språket, och att den, som läst latin och känner till de latinska
och grekiska klassikerna, har, hvarhelst i veriden han trälTar på
en bildad person, ett föreningsband med honom; men denna
fördel kan, enligt min tanka, vinnas på ett enklare sätt, nemi.
genom att i goda öfversättningar hafva inhemtat kännedom om
de klassiska auktorerna. Jag har kommit till denna öfvertygelse
genom den erfarenhet, jag fått i England, der till och med qvinnor
äro mycket hemmastadda i den klassiska litteraturen, hvilket
de blifvit genom att läsa goda öfversättningar. En Engelsk
qvinna, som blifvit val uppfostrad, känner i allmänhet bättre
till de klassiska författarne, fastän hon icke läst dem på grundspråket,
än många af oss, som i många år sysselsatt oss med
studier at desamma och likväl ofta endast lill namnet känna
största delen bland dem. Afven bland graduerade tror jag icke
flertalet hafva läst många hundra sidor latin eller grekiska, se
dan
de lemnat universitetet.
Jag anser således, att det lämpligaste vore att inrätta språkundervisningen
i skolorna såsom jag föreslagit, men då jag icke
kan hoppas att göra mina åsigter gällande vid denna riksdag,
får jag gifva min röst till Utsk:ts hemställan, såsom mest öfverensstämmande
med dem.
Gr. Hamilton, Gustaf: För hvar och en, som i någon
mån befattat sig med undervisning, är det klart att det knappast
finnes något bättre medel än språkundervisningen för att
bibringa barnet och ynglingen en lämplig utveckling. För att
åstadkomma en för barnet gagnande undervisning i språkets allmänna
lagar, måste naturligtvis, jemte modersmålet, något annat
språk användas; ty eljest kommer barnet att sakna begreppet
om det konkreta, som uppstår genom jemförelsen mellan tvenne
språk, och hvarigenom språkens allmänna lagar framstå tydligare.
Vid sådant förhållande, måste man tänka på hvilket annat språk
bäst uppfyller dessa vilkor, och då torde man komma allmänt
öfverens om, att intet språk dertill är lämpligare än det latinska,
emedan dess prononciation icke är svår, emedan dess for
-
134
Den 10 Juni f, m.
mer äro klara och icke alli för mycket invecklade, samt af liera
andra skäl, som månaa gånger blifvit framhållna. Om dessa
satser äro riktiga, måste det förefalla betänkligt alt ytterligare
undanskjuta ett så viglist element i vår undervisning, när man
tillika besinnar att vi här i Sverige redan hafva undanskjutet
detta ämne nästan mera än i något annat land. Det är blott
i Danmark som latinundervisningen utgör en lika liten procent af
den öfriga undervisningen, sorn här i Sverige. Det är så mycket
betänkligare, som i Tyskland, hvarest man en gång öfvergifvit
latinet för de moderna språken, man funnit sig böra återtaga
detta äfvan i realskolorna, derföre att latinet betydligt underlättar
de öfriga språkens studium. Man klagar här öfver ynglingarnes
öfveransträngning i skolorna. Hvarifrån kommer denna
klagan? Vi veta, att yngiingarne nu för tiden komma till universitetet
vid senare ålder än förut, och likväl äro deras kunskaper
ungefär desamma som lör tio år sedan. Huru kan det då
komma sig, att de öfveransträngas i skolorna. Jo, det kommer
sig till en del derutaf, såsom af Gr. Sparre blifvit anlydt, att
man börjar från galen ända. Man låter yngiingarne läsa dera
olika slags grammatikor, hvarigenom språkstudiet upptager mycket
större tid än om de blott skulle läsa en, nemi. den latinska.
Detta bekräftas tillräckligt af erfarenheten. Vi veta nemi.,
att de ynglingar, som äro på reallinien och icke läsa latin,
använda den tid, som för de öfriga lärlingarne är anslagen
till detta språks studerande, till att lära sig engelska, och det
oaktadt äro latinläsarne, när de börjat läsa engelska, efter
en termin lika långt avancerade i detta språk som de öfriga,
och detta just derföre, att de känna till de allmänna språklagarne.
Jag vill endast uti förbigående bemöta dem, som ansett det
vara olämpligt att låta latinskrifning åtfölja latinläsning. Enligt
min tanke är det omöjligt att lära sig ett språk, om man
icke skrifver detsamma, ty det är just vid jemlörelsen mellan
en fräse och en annan, som den konkreta formen tydligast
framträder.
Man har här åberopat nya elementarskolans exempel, men
jag tviflar på, att detta kan tillämpas på elementarläroverken i
öfrigt, emedan den förra är mera att betrakta som ett privat
läroverk.
Slutligen vill jag endast tillägga, att jag, såsom universitetslärare,
ofta hört ynglingar, hvilka icke läst latin, beklaga sig
öfver den nödvändighet, hvari de derigenom finna sig försatta,
att välja en annan lefnadsbana än den, de eljest skulle hafva
velat beträda. Det är klart, att. ju längre man uppskjuter latinläsningen,
desto färre blifva de, som studera detta språk, emedan
det naturligtvis fordras mycket mera arbete, när det skall
inhemtas på kortare tid.
Jag förenar mig med dem, som yrkat afslag på Utsk:ts
hemställan.
Den 10 Juni f. m.
135
Gr. von Rosen: Jag liar endast begärt ordet med anledning
af Gr. Hamiltons yttrande, att det exempel, sorn jag åberopat
i afseende på nya elementarskolan, icke skulle kunna tillämpas
på elementarläroverken i öfrigt. Gymnasium utgör, såsom vi
veta, de tvenne öfversta klasserna till åtta skolor. Dessa åtta
skolor tillsammans med Gymnasium bilda sålunda ett fullständigt
elementarläroverk. Jemföras förhållandena emellan lärjungarnes
bela antal och latinläsarnes från och med 5:te klassen inom detta
fullständiga läroverk å ena sidan och inom nya elementarskolan
å andra sidan, så få vi följande proportion: Stockholms Gymnasium
med sina åtta skolor har af 1,058 lärjungar 153 på den
klassiska linien, och nya elementarskolan har af sina 208 lärjungar
34 på den klassiska linien. Således är det ungefär samma
förhållande i båda läroverken.
Hvad Gr. Hamilton för öfrigt har sagt angående latinsskrifningen,
gillar jag fullkomligt, ty att läsa latin utan att skrifva
det, anser jag vara detsamma, som att läsa geographie utan karta
eller botanik ulan växter.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Klingenstjerna, Erik Gustaf: Jag anhåller endast
att med ett par ord få uttala mitt gillande af Utsk:ts förslag, att
framflytta latinet ett par klasser. Flere talare hafva förespått,
att en sådan framllyttning skulle föranleda latinets undanskjutande
från hela elementarläroverket. Derför tror jag icke är
någon fara, ty, så länge det i elementarläroverken finnas tvenne
olika bildningslinier, kommer ovilkorligen latinet att bibehållas
på den ena af dem. När skiljepunkten skall sättas mellan dessa
båda vägar, anser jag det vara skäl, att den icke sättes för tidigt,
så alt man kan hafva kommit underfund med en ynglings förmåga
och fallenhet, innan han bestämmer sitt vilse genus, och
jag tror, att det är till stor skada för den klassiska linien, om
han för tidigt kastar sig in på den reala och öfvergifven en bana,
der han kanhända kunnat gå långt. Enligt Utsk:ts förslag skulle
denna skiljepunkt framflyttas två år, och således en yngling,
som inkommer i skolan vid 9 års ålder, vara 13 eller 14 år,
innan han hade att bestämma sig lör att följa den klassiska
eller den reala linien, och denna ålder tror jag äfven är den
lämpligaste.
Hvad beträflär ämnenas fördelning enligt nuvarande läsordning,
så börjar man i första klassen med Svenska, i andra med
Tyska, i tredje med Latin, i fjerde med Franska och i femte
med Engelska. Således skall en fjortonårig yngling studera fem
olika språk samtidigt, och jag undrar icke på om deraf
blir ett sammelsurium af kunskaper. Detta skulle mycket väl
kunna hjelpas genom att framflytta Latinet, så att Tyskan bihehålles
såsom grundspråk i flera klasser, hvilket jag tror skulle
vara mycket fördelaktigt, ty Tyska språket, med sin utbildade
grammatik, lämpar sig ganska väl såsom grundval för ett blif
-
136
Den 10 Juni f. m.
vande språkstudium. Man sii "er, alt de, som läst latin, derigenom
haft en sä god underbyggnad, att läsningen af andra
språk blifvit i högst betydlig män underlättad. Detta vill jag
visst icke bestrida, men jag är öfvertvgad om, att, ifall man
använder lika mycken tid på något lefvande språk, som man
förut användt på latinet, detta språk skall blifva en lika god
grundval som latinet, hvilket tyckes bevisas af den erfarenhet,
man haft af nya elementarskolan. Jag tror således, att grundligheten,
såväl i afseende på latinet sorn i afseende på de öfriga
språken, skulle vinna och icke förlora genom att framflytta latinet,
i stället för att, såsom nu, sammanblanda en mängd olika
språk, innan några grundliga kunskaper i något blifvit förvärfvade.
Detta skäl ensamt är tillräckligt alt förmå mig att anhålla
om bifall till denna punkt af Utsk:ts Betänk.
Gr. Mörner: Jag, för min del, kan icke dela den afgudadyrkan,
som länge egnats det latinska språket.
Man må visserligen erkänna vigten af detsamma, men man
bör icke gå till öfverdrift. Orri man tänker på den långa tid,
som förr åt detta studium egnades och på huru obetydligt resultat
detta för mängden medförde, måste man erkänna att den
inskränkning häruti, som redan skett och hvartill Utsk:ts förslag
är en fortsättning, icke är så oriktig, som flere talare påstått.
Jag anhåller alt till stöd för min åsigt få uppläsa några ord utaf
ett yttrande, som vid en föregående riksdag blifvit afgifvet utaf
en ledamot af detta Stånd:
»Denna method att fördjupa sig i forntiden, innan man gjo~t
sig hemmastadd med nutidens förhållanden, har frambragt ett
fenomen, som var alldeles okändt för de gamle Greker och Romare,
och som är helt och hållet den moderna tidens tillhörighet.
En ypperlig typ för satiren och skämtet har länge varit
en förläst magistereller en s. k. skolfux. Hvad är det som hos denne
typ så häftigt verkar på skrattmusklerna? Icke kan lärdomen
vara löjlig? Den omständigheten, att man känner allting bättre
än alla andra, kan omöjligen förorsaka löje. Orsaken måste vara
någon annan; och, om man närmare betraktar saken, skallman
finna att det icke är lärdomen, utan okunnigheten, som utgör
det komiska elementet. Kontrasten emellan det högvisa utseendet,
som bär tydliga spår om nattvak och stora ansträngningar, för
inhemtande af kunskaper, — kontrasten emellan delta utseende
och okunnigheten om allt, som för en menniska är nödvändigt att
känna, — är tvifvelaktigt det som väcker löjet.»
Om en dylik person säger en af våra skalder:
»De gamla Grekers skor han känner,
»Men sina jemnt han bakframt spänner.»
Samme talare erinrar äfven om, att både Linné och Berzelius
kasserades i skolan, derföre att de i sin barndom icke
kunde lära sig latin. Hade skolan der fått sin vilja fram, skulle
Den 10 Juni f. m.
137
dessa vetenskapernas heroer blifvit förvisade till lästen eller något
annat dylikt yrke. Jag anser det vara tillräckligt att häntyda
på denna omständighet, för att man skall finna, alt början
med latinläsningen bör uppskjutas till den tid, då den, som skall
undervisas deri, sjelf bar förmåga att inse och bedömma vigten
och värdet af detta studium.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Knorring: Hr Klingenstjerna har yttrat, att
skiljepunkten emellan den klassiska linien och den reala lämpligast
bör förläggas till den ålder, som Utsk:t föreslagit. Det
är just detta, som jag bestrider, dels derföre att denna ålder
är för långt framskriden för alt börja med ett så svårt studium
som latinets, och dels derföre alt, då i småstäderna, t. ex. Norrköping,
en stor del af lärjungarrie lemna skolan just vid denna
ålder, det vore en stor orättvisa emot alla dessa, om de icke
skulle få del af latinundervisningen.
Vidare sade Hr Klingenstjerna, att det skulle blifva ett
sammelsurium af kunskaper, om ynglingarne få studera för många
språk på e(n gång. Häruti instämmer jag med honom, och det
är just för att slippa ett sådant sammelsurium, som jag vill, att
de skola börja med latinska grammatiken, ty man måste väl
medgifva, att, åtminstone hvad formläran angår, denna grammatika
vida öfverträflär alla lefvande språks.
Jag fortfar alt yrka afslag å denna punkt af Betänk:t.
Gr. Sparre: Till hvad jag förut nämnt ber jag blott att
få tillägga, att Sverige bör väl i något afseende med sin uppmärksamhet
följa hvad främmande länder hafva gjort. Reservanterna
hafva upplyst om, och äfven jag har mig bekant, att
i de flesta andra länder, der man försökt att undanskjuta latinet,
bar man åter afstålt derifrån. Doktor Thyselius säger, att
i England, Frankrike, Holland, Tyskland, Danmark och öfriga
kulturländer bar öfvertvgelsen om de klassiska språkens, och
särskildt latinets, vigt och betydelse, såsom det säkraste stödet
för allt grammatikalisk! språkstudium och såsom det bästa bildningsmedel
för ungdomen, allt mer och mer blifvit befästad,
hvarföre ock i flera länder latinet, till och med i många realskolor,
med allvar studeras. Samme reservant har äfven gjort en
jemförelse emellan den tid, som användes för de klassiska språken
i flera olika länder, och derigenom har han visat, huru
mycket mindre tid, som användes på dessa språk i Sverige än an
norstädes.
I Danmark har man visserligen negligerat de klassiska
språken, till och med litet mera än i Sverige, men i ett
cirkulär af år 1801 har Cultus-ministern föreslagit en återgång
från delta system. Till och med i England — delta land, som
anses vara det mest praktiska, — egnas barnens tid i de yngre
åren nästan uteslutande till språkundervisning. Jag anser, att
man icke bör bibringa barnet en mängd kunskaper, som det icke
kan smälta, ty det tjenar till intet, utan åstadkommer blott de
138
Den 10 Juni f. m.
fel i undervisningen, hvaröfver nian för närvarande klagar. Man
bör blott undervisa det i sådane ämnen, sorn bringa reda och
ordning i dess idéer och stärka dess tankekraft, för hvilket
ändamål intet ämne är lämpligare än latinet. Vill man göra
sig lustig på skolfuxarnes bekostnad, så kan man göra det på sådane
personers, som studerat andra ämnen än latin. Jag tror icke,
att man skall hafva svårare att finna en pedant bland andra än
bland dem, som studerat latin.
Skolfuxen finnes och kommer alltid att finnas, men det är
icke latinet, som skapat honom, utan det är uraktlåtenheten hos
honom sjelf att skaffa sig den yttre bildningen.
Jag afstyrker fortfarande, att R. St:r skola ingå till K. M:t
med en skrifvelse i ett ämne, der de, enligt min tanke, icke
äro kompetenta domare.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts lörevtde hemställan och
förslag, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till desamma, hvartill svarades många nej jemte åtskilliga ja,
och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Hen som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskrts å sidan
10 af Betänk:t N:o 118 gjorda hemställan, jemte den dertill hörande
punkten litt. c; röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan och punkt».
• Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 43.
Den vidare behandlingen af förev:de Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
den det ej vill, röstar
In fidem,
O. Brakel.
Den 10 Juni e. m.
139
Onsdagen den 10 Juni 1863.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades ett prot.-utdrag lör f. m:s plenum.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Kxped.-Utsk:t
ankomna förslag till R. St:rs underd. skrivelser till K. M., nemi.:
N:o 92, ang. ifrågasatt bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden
till gäldande af den för Stade-tullens aflösning erforderliga
utgiftssumma;
N:o 93, äng. förändrade föreskrifter i afseende på vilkoren
för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. m.;
N:o 94, äng. förändrade föreskrifter i fråga om byggande
och underhållande af badstufvor och mälthus å kronohemman
och boställen; samt
N:o 95, ang. åtgärder för tillvägabringande af mera likställighet
emellan stadskommunernas medlemmar i afseende å kommunala
rättigheter och skyldigheter.
Fortsattes behandlingen af Allmänna Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Betänk. N:o 118, i anledning af väckta motioner rörande undervisningen
i elementar-läroverken och dermed sammanhängande
ämnen; och förekom nu.i ordningen
7:de punkten (sid. 11).
Gr. Mörner, Carl Göran': Här har man nu ytterligare
kommit med ett förslag att reglementera och lägga band på undervisningen,
som jag, för min del, alldeles icke kan biträda.
1 1856 års skolstadga var medgifvet för lärjungarne i skolan
att läsa grekiska eller slippa detsamma. Då man nu talar så
mycket om öfveransträngning i skolorna, hvarföre då göra ett
ämne obligatoriskt, som ganska många, ja mängden icke behöfver
för sin framtida lefnadsbana?
Utsk:t anser det vara förenadt med stora svårigheter alt
ordna undervisningen i skolorna, om en sådan dispens skulle
medgifvas, som den jag tagit mig friheten påyrka; men då denna
140
Den 10 Juni e. m.
dispens blott innefattar befrielse för lärjungen i afseende på ett
enda ämne, så måtte detta val vara en sak, som ganska val
låter sig göra. Den ena har en större förmåga alt inhemta
kunskaper, och den andra en mindre. Skall man då icke kunna
tillåta den, som känner sig icke hafva förmåga tillräcklig för
inhemtande af alla dessa språk, deruti det är löreskrifvet att
undervisning skall meddelas, alt läsa något af dem och utlemna
det, sorn i framtiden icke blir af minsta nytta för honom? Och
detta kommer säkert att ofta vara fallet med grekiskan; ty t.
o. m. om skolgossen sedermera i framtiden kommer till Grekland,
kan han icke hafva någon särdeles fördel af den inhemtade
språkkunskapen, enär det språk, som bär läres, är väsendtligt
olika det som derstädes talas.
För min del får jag således anhålla om återremiss af
denna punkt.
Gr. von Rosen, Fredrik: Under den förutsättning att
framdyltning af latinet till 5:te klassen skulle tillvunnit sig R.
St:rs bifall, bar jag inom Utsk:t med inin röst biträdt den åsigten,
att läsning af grekiska språket skulle vara obligatorisk i
den nästföljande, eller öde klassen. Men sedan jag numera har
mig bekant, att Preste-St., i likhet med R. o. Ad., afslagit
Utsk:ts förslag i förstnämnda hänseende och beslutat, att latinet
skall qvarstå i 3:dje klassen, måste jag frånträda den mening
jag hyste inom Utsk:f, att grekiska språkets läsning skulle vara
obligatorisk. Ty jag anser nemi. att de fördelar, som grekiska
språkets inhemtande medföra, icke under sådana förhållanden
uppväga de olägenheter, som af dess ovilkorliga studerande vid
en tidigare ålder blifva en följd.
Det synes mig nemi. klart, att om latinet blifvit framflyt
tadt
till öde klassen, skulle det varit af nytta att inhemta någon
kännedom af grekiskan i och för åtskilliga vetenskapers terminologi
o. s. v. Men nu, sedan R. St:r beslutat, alt grekiskan
fortfarande skall qvarstå i 4:de klassen, biträder jag Gr. Mörners
åsigt och anhåller om återremiss af Utsk:ts Betänk, i
denna punkt.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Afven jag ber att
få yrka på återremiss, och hemställer, om det icke skulle vara
lämpligast att på den klassiska linien låta latin ingå i den 3:dje,
fransyska i 4:de och grekiska i öde klassen, dock med frihet
för dem, som ej vilja läsa grekiska, att derifrån erhålla dispens.
Jag får således äfven anhålla om återremiss, men i den
syftning, jag nu haft äran framställa.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag instämmer till alla delar
i de åsigter, som de förre värde talarne uttryckt; men jag hemställer,
om icke R. o. Ad., i stället för att återremittera punkten,
ville bifalla Gr. Wachtmeister motion och antaga det stadgande,
som innehålles i 12:te §:n af 1856 års läroverks-stadga.
Den 10 Juni e. m.
141
Gr. Wachtmeister hemställer nemi. »att R. St:r måtte uttrycka
elen önskan, att det stadgande, som innehölls i 12:te §:n af 18515
års läroverks-stadga, åter måtte erhålla gällande kraft, nemi. att
lärjunge, som begagnar sig af undervisningen i latin, vore på
målsmans anhållan frikallad från grekiska språkets läsning och
må i stället under de lärotimmar, sådan befrielse eger rum, på
sätt rektor och lärare, med billigt afseende på målsmans uttryckta
önskan, finna för honom lämpligt, undervisas inom den
afdelning, der latinska språket icke läses, eller ock utom skolan
njuta sådan undervisning som af rektor godkännes.»
Gr. Sparre, Erik: I hufvudsaken delar jag samma åsigt
som af föreg:de talare blifvit yttrad, men då det torde vara
lämpligast att skrifvelsen formuleras inom Exped.-Utsk:t, och då
beslut icke ännu är fattadt i denna fråga inom de öfrige Stånden,
så instämmer jag med Gr. Mörner i yrkande på återremiss,
på det frågan måtte blifva tagen i nytt öfvervägande af Utsk:t.
Hr Lagergren, Anders: Jag vill instämma i yrkandet
om återremiss, dock icke i den syftning, att Utsk:t skulle uppsätta
ett skrifvelseförslag, som afsåge att läroverken skulle bereda
annan undervisning åt de elever, som erhålla fritimmar till
följd deraf att de icke läsa grekiska.
Jag förenar mig med Gr. Mörner deruti, att då till många
examina för inträde i statens tjenst fordras latin, men icke grekiska,
bör det vara fritt för eleven att läsa eller icke läsa
detsamma, men deremot bör icke skolan vara skyldig att meddela
särskild undervisning åt de få elever, som icke läsa grekiska.
Det kunde då komma att gå till som vid många af våra
gymnasier i fordna dagar, då man fick dispens från grekiskan,
men måste enskildt lära detsamma af lärarne. Jag tror det skulle
medföra ganska betydliga svårigheter att iordningställa en sådan
undervisning, och derföre anhåller jag alt någon sådan icke i
skrifvelseförslaget måtte ifrågasättas.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jemte det jag instämmer
med Hr von Ehrenheim i afseende å sjelfva saken, och i afseende
å Gr. Sparres anmärkning mäste medgifva, att man i
allmänhet icke så här på stående fot bör formulrra beslut, så
förekommer här det särskildta förhållandet alt Gr. Wachtmeister
motion, å hvilken llr von Ehrenheim yrkat bifall, blott innefattar
ett äldre stadgande eller en enda § af 1856 års stadga,
som åter skulle införas.
Detta är dessutom ett önskningsmål, och på det Utsk:t må
veta hvad R. o. Ad. önskar, anhåller jag om bifall till Gr. Wachtmeisters
motion, som återfinnes på pag. 8 i Betänk:t.
Frih. Armfelt, Magnus: Jemte det jag till alla delar instämmer
i sak med de talare, som före mig yttrat sig, får jag
i afseende å den formella delen af frågan nämna, att då Ekon.-
142
Den 10 Juni e. m.
Utsk:ts förslå" i punkten litt. c innehåller, att grekiska språket,
som nu på den klassiska linien förekommer redan i 4:de klassen,
bör framflyttas till den 6:te, så torde det vara lämpligare
att, i stället för alt bär inskjuta en ny littera, öfverlemna åt
Utsk:t att ordna denna fråga, hvilket äfven ganska lätt bör kunna
ske. Jag förenar mig således med de ledamöter, sorn anhållit
om punktens återremitterande.
Gr. Sparre: Jag får fästa uppmärksamheten på den omständigheten,
att ingen talare yttrat sig i annan syftning än att
dispens från grekiska språket skulle beviljas, samt att vid sådant
förhållande någon tvekan hos Utsk:t om K. o. Ad:s åsigt
i frågan icke gerna kan uppstå.
1 afseende å den siste talarens yttrande, alt det skulle vara
ganska lätt lör Utsk:t att inflicka deri nya littera, skrilvelsen skulle
innehålla, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, att ännu
ingen enda littera blifvit bifallen, utan alla afslagna, och vid sådant
förhållande torde det vara lämpligare att återremittera
punkten, än att i frågan nu fatta ett bestämdt beslut.
Hr von Ehrenheim: Jag föreställer mig, att om R. o. Ad.
besluter bifall till Gr. Wacbtmeisters motion, så tillkommer det
vä! Utsk:t alt undersöka hvad som är K. St:rs beslut, och sedermera
gifva detta en form. Men en återremiss — betyder den
bifall till motionen eller icke? I alla händelser kan man val
icke neka, alt Ståndets bifall till ett väckt förslag bar ofantligt
mycket mera att betyda än en återremiss deraf. En sådan
skulle jag dock icke motsätta mig, om man icke redan hade en
redigerad lagparagraf alt hålla sig till.
På grund häraf fortfar jag att yrka bifall till Gr. Wachtmeisters
motion.
Gr. Mörner: För min del skulle jag visserligen icke hafva
något emot att bifalla Gr. Wacbtmeisters förslag; men jag har
trott alt någon svårighet skulle kunna uppstå i afseende å den
gamla §:ns stadgande, att läraren skall bereda lärjungen undervisning
under den tid, han är fri k allarl från att läsa grekiska,
och just derföre anser jag det vara rättast att återförvisa frågan
till Utsk:t, som, sedan det får kännedom om de andra Ståndens
beslut, lätt kan afgöra, om det bör föreslå dispens med
eller utan sagde skyldighet för lärarne.
Hr von Ehrenheim: Jag anhåller blott få fästa uppmärksamheten
derpå, att lärjungen icke skall undervisas i den afdelning,
der grekiska och latin icke läses, utan njuta sådan undervisning
utom skolan, som af rektor godkännes. Jag vill icke
längre upptaga tiden, utan hänvisar endast till Hr von Köchs
yttrande, och yrkar fortfarande återremiss.
Den 10 Juni e. m.
143
Fril). Cederström, Rudolf: Min ställning till den nu föredragna
punkten är densamma som till den näst föreg:de. Af
egna angelägenheter hindrad, har jag icke kunnat deltaga i Utsk:ts
beslut. Jag har dock icke vid Betänk:t fogat något tillkännagivande
härom, emedan jag ansett frågan vara af underordnad
betydenhet.
Jag hade för öfrigt trott de af Utsk:t anförda skälen i viss
man icke sakna sin giltighet, ty erfarenheten har visat, att grekiskan
är ett begärlist studium, hvarifrån dispens sällan sökes
af dem som läsa latin. Jag skulle således stillatigande åhört
diskussionen, derest icke under densamma åtskilliga betänkligheter
yppat sig mot förslaget. Jag har emellertid fattat den
åsigt, att om R. o. Ad., på grund af hvad här blifvit anfördt,
skulle (inna för godt med sitt votum biträda Gr. Wachtmeister
förslag, så vinnes derigenom den stora fördelen, att frågan komme
att intaga en fastare ståndpunkt, samt att det vore lättare för
Utsk:t att komma till ett resultat, som mera öfverensstämde
med R. St:rs mening, hvilken nu synes luta till en återgång till
den af Gr. Wachtmeister åberopade 12:te §:n i 1856 års skolstadga.
Jag förenar mig derföre med Hr von Ehrenheim.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Ilr Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts förev:de hemställan,
hvartill bifall ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade yrkats
dels återremiss och dels att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
hemställan, mätte bifalla Gr. Wachtmeister motion, att R. Sl:r
skulle hos K. M. i underd. anhålla, att det stadgande, som innehölls
i 12:te §:n af 1856 års läroverks-stsdga, åter måtte erhålla
gällande kraft, nemi. att »lärjunge, som begagnar sig af
undervisningen i lalin, vore på målsmans anhållan frikallad (rån
grekiska språkets läsning, och må i stället under de lärotimmar,
sådan befrielse eger runi, på sätt rektor och lärare, med billigt
afseende på målsmans uttryckta önskan, finna för honom lämpligt,
undervisas inom den afdelning, der latinska språket icke
läses, eller ock utom skolan njuta sådan undervisning, som af
rektor godkännes.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren lil (ollo meri (lera nej
jemte några ja, och slutligen propos. på afslag å Utsk:ts hemställan
och antagande af Gr. Wachtmeister ofvan omförmälda
motion, hvilken propos. besvarades med (lere ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
8:de punkten (sid. 12), jemte förslaget litt. d.
Gr. von Rosen: Till följd af R. o. Ad:s på f. m. fattade
beslut, torde R. o. Ad. finna lämpligast att återremittera denna
punkt till Utsk:t, hvarom jag således får anhålla om propos.
144
Den 10 Juni e. m.
Gr. Sparre: Jag tror att så beskaffade allmänna satser
som här äro uttalade, icke äro rätt lämpliga, då man icke kan
göra sig reda för hvad som menas med dem; och då jag icke
kan inse, att det beslut. It. o. Ad. redan fattat rörande litt. c,
bör kunna föranleda någon återremiss af denna punkt, får jag
anhålla om afslag å förslaget litt. d, men bifall till punkten
i öfrigt.
Frih. Gederström: Enligt hvad R. o. Ad. torde finna,
kan det icke vara min mening alt här ingå i något försvar af
denna punkt, men jag medgifver dock icke, att hvad Utsk:t
yttrat, innehåller tomma fraser, utan grundar det sig på ganska
riktiga satser, om än tillämpningen deraf ej befinnes nöjaktig.
Gr. Björnstjernas motion innehåller bland annat förslag, att vid
elementar-läroverken införa en lärokurs i Svensk Statsförfattning.
Jag anser detta studium för tidigt, och befarar, att det
blott gåfve anledning åt ynglingarne att lära sig i förtid, således
naturligtvis omoget och ovist, politicera. Men alslår man hela
punkten, afslår man, deri inbegripet, äfven Utsk:ts afstyrkande
af motionen i denna del; och derföre förenar jag mig med
Gr. Sparre.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels återremiss af
Utsk:ts förevule hemställan och förslag, dels ock att R. o. Ad.
skulle afslå förslaget litt. d, men bifalla punkten i öfrigt; framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propus, på bifall till Utsk:ts hemställan
och förslag, hvartill svarades nej, sedermera propos. på
återremiss deraf, hvartill jemväl svarades nej, och slutligen propos.
på afslag å förslaget litt. d, men bifall till Utsk:ts hemställan
i öfrigt, hvilken propos. med ja besvarades.
9:de, lO:de och 11:te punkterna (sid. 13 och 14).
Utskits hemställanden biföllos.
12:te punkten (sid. 18), jemte förslaget litt. e.
Hr II uss, Magnus: 1 den nu under diskussion varande
punkten, synes Utsk:t hafva antagit som gifvet att öfveransträngning
skulle ega rum i skolorna elter den läsordning, som nu är
införd. Mig synes dock som Utsk:t antagit detta utan fullständiga
bevis; och så länge sådana saknas, må det vara tillåtet att
sätta i fråga verkliga tillvaron af den så mycket omordade Öfveransträngningen.
Från många läroverk har visserligen klagan öfver elevernas
öfveransträngning med dess följder försports, men från andra
har man hört ett alldeles motsatt förhållande omtalas, hvadan
män af facket härutinnan tyckas vara af ganska olika tanke.
Klago
-
Den 10 Juni e. m.
145
Klagomålen äro grundade hufvudsakligast på de talrika fall af
ansemia eller bleksot, som bland skolungdomen förekomma, och
man har trott att denna sjukdom skulle härleda sig af det mångläseri,
som nu drifves i skolorna, eller rättare af den öfveransträngning,
som deraf blir en följd. Men först och främst bör
anmärkas, att denna sjukdom förekommer i alla rikets delar ej
sällan bland barn och ungdom, som ej besöka skolorna; det
borde derföre först utredas, om den förekommer oftare inom
skolan än utom densamma, inom samma åldrar; derefter bör
utredas, om icke andra orsaker än läsningen finnas, hvilka kunna
och böra tagas i betraktande för förklaringen af förhållandet,
om denna sjuklighet skulle befinnas talrikare inom, än utom
skolan.
Bland dessa orsaker anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
vid några, som jag anser vara de vigtigaste: a) det afbrott,
som eger rum, då gossarne från hemmets frihet komma
till skolans tvång, der lokalen ofta är instängd, saknande frisk
och god luft, ty erfarenheten har visat att i samma mohn skolhusen
äro bättre ordnade, med hänsyn till utrymme och frisk
luft, i samma mohn är äfven ungdomen friskare; b) i hemmet
erhåller gossen kraftig och sund föda, som regel i rikligt mått;
kommen till skolan utbytes denna diet ej sällan mot en knappare
och mindre kraftig. Af ett dylikt afbrott i lefnadssätt lida
företrädesvis de barn, som hafva sjukliga anlag, eller äro späda,
spensliga, för tidigt utvecklade eller klemigt uppfostrade; c)
den i åtskilliga skolor beklagligen allmänt nog förekommande
sjelfbefläckelselasten; i den skola der denna last bedrifves, der
är ock anajmiens rätta hemvist; d) lärares ovisa nit att drifva
sina lärjungars läsning för långt — man vill nemi. uppdrifva
dem till högsta möjliga antalet betyg, för att derigenom förskaffa
skolan anseende. Det är nemi. af högsta vigt att lärjungen icke
drifves till läsning utöfver sin fysiska förmåga, och denna är i
väsendtlig mån beroende på det olika helsotillstånd han har då
han inträder i skolan; e) skoltimmarnes fördelning, såsom nu mångenstädes
är fallet, endast på f. m. Denna innovation uti nutidens
skolväsende är ganska ingripande på gossens fysiska helsa.
Det är ej lika ansträngande att läsa t. ex. fem timmar endast
på f. m., eller tre timmar på f. m. och två på e. m.; det förra
uttömmer gossens kraft vida djupare och vidare hastigare; med
det sednare håller han ut länge, utan att deraf lida. Detta förhållande
öfverensstämmer både med vetenskap och erfarenhet.
Jag har sjelf genomgått elementar-läroverk, och der läste
vi 7 timmar fyra dagar i veckan och fyra timmar två dagar.
Men dessa timmar voro fördelade på för- och eftermiddag. Jag
fäster mig så mycket mera härvid, som jag icke kan minnas
att någon klagan förspordes under hela min skol- och gymnasiitid
öfver elevernas helsa — och det oaktadt de stundom
måste stiga upp kl. 4 om morgnarne för att medhinna öfverläsandet
af sina lexor.
H. V. 10
146
Den 10 Juni e. m.
Dessa nu nämnda förhållanden böra noga tagas i öfvervägande
vid bedömande af orsakerna till den vid åtskilliga skolor
anmärkta sjukligheten bland ungdomen. Innan dessa förhållanden
blifvit närmare utredda, anser jag ej bevisadt att mångläseriet
— hvars skadlighet jag ingalunda förnekar — och den
dermed i sammanhang stående öfveransträngningen, ensamt är
skulden till sjukligheten, och på grund häraf får jag anhålla om
Hr Gr:s o. Landtm:s propos. på att R. o. Ad. ville besluta ett
tillägg i den underd. skrifvelsen till K. M., så lydande: »att R.
St:r hos K. M. i underd. anhålla, det Iv. M. behagade, på sätt
K. M. finner lämpligast och efter att hafva hört Ofver-styrelsen
för medicinalverket, låta utreda, huruvida nu gällande föreskrifter
rörande undervisningen vid elementar-läroverken menligt inverka
på lärjungarnes helsotillstånd, och, om så är händelsen,
hvilka orsaker derföre ligga till grund.»
Gr. von Rosen: För min del tror jag verkligen att den
öfverklagade öfveransträngningen har sin hufvudsakliga orsak i
den förut existerande studentexamen, och genom borttagande af
denna examen har en stor del af nu ifrågav:de olägenheter försvunnit.
.lag tror att här, om någonsin, gäller den gamla regeln
»om en skriker, skriker alla»; ty det är mycket sannolikt,
att förhållandet icke är så illa som man säger, helst som det
står i strid med Ofver-styrelsens berättelse. Deraf finner man
nemi., att det öfverklagade förhållandet icke eger rum vid många
skolor, och der förhållandet är motsatt, har det till stor del sin
grund i lärarens nit att drifva kurserne alltför långt. Detta har
ock sin grund i lärarnes personliga egenskaper, ty man vet
ganska väl att en lärare, som har en utsträckt lärokurs, icke
anstränger lärjungarne så mycket som en annan lärare med
mera inskränkt kurs.
Jag har för resten icke något emot Hr Huss’ tillägg, men
hemställer, om det icke vore rättare att återremittera punkten,
för att få det af Hr Huss föreslagna tillägget utarbetadt i sammanhang
med densamma.
Frih. Cederström: Af alla de motioner, som i fråga om
läroverks-stadgans omarbetande kommit till Utsk:ts kunskap,
har ingen så tydligt uttalat den inom landet lifligast uttalade
opinion, som denna, rörande åtgärder emot öfveransträngning i
skolorna. Jag har äfven inom Utsk:t yrkat, att något genomgripande
härvid måtte göras, emedan hela den vid våra läroverk
studerande, uppväxande generationens framtid i sanitärt
afseende härpå kan vara beroende. Visserligen har man nu å
andra sidan anfört, att den inom läroverken öfverhandtagande
bleksoten skulle hafva många andra orsaker, utom denna, i fall
den egde någon del deri; men emellertid har man dock trott
sig finna, att denna sjukdom tagit en särdeles fart, och satt
detta sorgliga förhållande i sammanhang med den brist på sömn
och hvila, som blifvit en följd af den nya läsordningen. Till
Den 10 Jani e. m.
147
alhjelpande af det onda uppgjordes först partiella förslag; några
ville inskränka läsningen af latin och grekiska, andra i kyrkohistoria
och kristendomskunskap, o. s. v., men slutligen stadnade
Utsk;t, och som mig synes ganska välbetänkt, vid förslaget
att aflåta en hemställan af innehåll, som Betänk:t utvisar,
och som det derföre är obehöfligt att här upprepa; det är till
denna, sålunda föranledda hemställan, jag vördsamt förordar R.
o. Ad:s bifall. Hr Huss har icke heller begärt afslag å densamma,
utan endast föreslagit ett tillägg. Jag tror dock, alt
detta redan inbegripes i Utsk:ts hemställan, men då jag icke
vågar ingå i något bedömande af hvad en så utmärkt vetenskapsman,
helt säkert efter moget betänkande, föreslagit för att
behjerta den allmänna klagan, som i ofvansagde hänsigt förspörjes,
har jag icke för min del emot att Hr Huss’ tillägg införes
i skrifvelsen; å hvilken jag hufvudsakligen i enlighet med
Utsk:ts hemställan i denna del begär godkännelse.
Hr von Koch: Efter det anförande, som Hr Huss afgifvit,
kan det synas något förmätet af mig att yttra mig ang:de dessa
förhållanden; men då jag en tid sysselsatte mig med att studera
helsovårdslrågan i och för cellfängelsesystemet, då detta skulle
inlöras här i Sverige, kom jag till någon erfarenhet, som möjligen
skulle kunna sprida något ljus i saken. Man satte då mycket
i fråga hvad inflytande instängandet skulle hafva på fången. 1
följd häraf tog jag reda på förhållandet i Frankrike, der dagliga
medeltalet af fångar var omkring 40,000. Der hade man kommit
till det resultatet, att instängningen verkade föga på äldre
personer, och jemnförelsevis mycket litet på de flesta andra;
men der den verkade mycket skadligt var i första rummet på
qvinnan under hennes utvecklingsperiod från 10—IG år, och för
det andra på ynglingen från 12—20 år, samt i tredje rummet
på qvinnan i en sednare kritisk period omkring 45:te året. För
alla dessa 3 kathegorier verkade instängning — brist på frisk
luft — ökad sjuklighet och dödlighet vid jemförelse med den
fria befolkningen. Hos denna fanns icke någon större sjuklighet
eller mortalitet för dessa 3 kathegorier.
I min ungdom hörde jag aldrig talas om bleksot, deraf nu
åter mängden af barn äro besvärade. Jag har ledt mig till de
förslagsmeningar, att bleksoten härleder sig förnämligast från
brist på lifsluft under utvecklingsperioderna; att den här i Sverige
visat sig mera till följd af den tilltäppta luften i våra rum,
de i sednare tider mera allmänna dubbla fenstren och kackelugnar
i stället för öppna spisar, samt det större anlitandet af
allmänna skolor och pensionsanstalter med dåliga lokaler. Det
är dessutom kändt, att vi i allmänhet vida mindre än andra
nationer begagna frisk luft i våra rum och vatten för våra kroppar.
Jag tror att orsaken till sjukligheten kanske bör sökas i
denna omständighet, samt att, om en undersökning kommer att
ske, man äfven bör fästa sig vid detta förhållande, samt om
148
Den 10 Juni e. m.
det icke är skadligt såväl att så många barn instängas i samma
rum, som att de hafva så många läsetimmar.
Häraf hemtar jag således skäl, såväl att yrka bifall till
Utsk:ts framställning, som ock att önska all framgång åt det af
Hr Huss föreslagna tillägget.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Jag ber äfven att
få förena mig i Hr Huss’ förslag, att en undersökning måtte
vidtagas till utrönande af orsaken till den öfverklagade ansträngningen.
Nu finnas här läroverk med ända till 5 å 600 lärjungar,
och jag anser att icke mer än 400 borde intagas vid ett och
samma läroverk. Men icke nog härmed, utan jag tror äfven
det skulle vara af aldra största nytta, om man bildade särskilda
skolor för de klassiska och reala studierna, i st. f. att som nu
hafva samma skola afdelad i 2:ne linier. Man har visserligen
sagt att nu, sedan studentexamen skall upphöra, äfven
den sporre skall upphöra att verka, som hittills eggat lärarne
att uppdrifva sina lärjungars kunskaper; men då man i sko
lorna
måste studera allt ända från Plato och Herodot till analytisk
geometri, trigonometri och fysik, så .tror jag att ett sådant
skiljande hade många skäl för sig. Afven torde lärotimmarnes
antal något böra inskränkas.
Jag anser det således vara »periculum in mora», och vet
derföre ingen annan utväg än att bifalla Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Så vidt jag rätt fattade det af Hr Huss framställda
förslaget, gick det ut på att a Islå litt e. i Utsk:ts förslag,
och att R. o. Ad. för sin del skulle besluta en på annat
sätt formulerad skrifvelse till K. M. i frågan; och då jag jemför
Hr Huss’ förslag med det af Utsk:t afgifna, så kan jag icke
annat än förena mig med Hr Huss.
Utsk:t antager nemi., att öfveransträngning eger rum tili
följe af det stora antalet lärotimmar och ämnen. Hvad ämnena
angå, måste jag medgifva, att, efter min uppfattning, är det nästan
omöjligt att alla dessa ämnen kunna under lärotiden i skolorna
hinna genomgås, och vill jag som exempel härpå endast
anföra den särdeles vidlyftiga kursen i mathematiken; men, hvad
lärotimmarne angår, blir det ett annat förhållande. 22:dra §:n
i uu gällande skolstadga innehåller nemi. i lista mom:t: »I
hvarje vecka vare vid alla elementarläroverk inom lista och
2:dra klasserna 30, inom 3:dje t. o. m. 6:te klassen 32, samt
inom den 7:de för lärjungar, som läsa klassiska språk, 30, och
för dem, som i nämnde språk icke njuta undervisning, 32 offentliga
lärotimmar.»
Men nästa mom. i samma § visar att icke mer än 3 undervisningstimmar
få följa på hvarandra, utan uppehåll dem
emellan, och ej flera än 6 användas inom samma dag. Då Hr
Huss upplyst, att lärjungarne kunna använda 8 timmar om dagen,
utan skada för sin helsa, och då nu 6 timmar är maxi
-
Dea 10 Juni e. m.
143
muni, torde deri icke ligga något vådligt för ungdomens fysiska
utveckling. Men deremot att dessa 6 timmar sammanföras på
en gång, och att författnm således eluderas, synes mig böra
förekommas.
Att söka få utredt sjelfva roten till det onda, tror jag vara
det vigtigaste, och då det just är detta, som Hr Huss' förslag
afser, samt han dervid icke utgår från några på förhand uppgjorda
bestämda antaganden, förenar jag mig med honom.
Hr von Koch: Sedan jag nu fått tillfälle att närmare
granska Hr Huss’ förslag, har jag funnit att det innehåller »att
R. o. Ad. skulle besluta att R. St:r skulle till K. M. aflåta en
skrifvelse, att K. M. ville låta föranstalta en undersökning om
orsakerna till det öfverklagade förhållandet, samt att, sedan
dessa blifvit utredde, K. M. ville vidtaga mått och steg till desammas
undanrödjande.»
Jag finner nu att detta icke står tillsammans med Utsk:ts
förslag, och får således hemställa, om icke Hr Huss och R. o.
Ad. ville beqväma sig till en återremiss, hvarom också meningarne
icke tyckas vara mycket delade.
Hr H tiss: Jag kan icke inse att mitt förslag står i sådant
sammanhang med Utsk:ts i litt. e. afgifna, att detsamma bör
föranleda till en återremiss. Jag tror nemi. icke att det är ensamt
läsningen, utan flera samverkande orsaker, som ligga till
grund för det öfverklagade onda, der det verkligen finnes, ty
förr i verlden läste man flera timmar än nu, och blef icke sjuk.
och nu deremot blir man, säges det, af läsningen sjuk. Det är
just för att få denna omtvistade punkt utredd, som jag afgifvit
mitt förslag. Utsk:t har deremot såsom bevisadt antagit hvad
som borde bevisas.
Om nu denna sak blir utredd, torde det vara alldeles gifvet
att K. M. vidtager åtgärder till det ondas afhjelpande, utan
att derom blifva påpekad af R. St:r.
Om nu R. o. Ad. skulle behaga besluta en återremiss,
som Hr von Koch önskar, har jag för min del ingenting deremot,
blott det på samma gång blir en fast punkt för Utsk:t
att vid återremissens besvarande fästa sig vid.
Gr. Sparre: Jag instämmer till alla delar med Hr Huss,
och om man nu anser en undersökning behöflig, så torde det
också vara olämpligt att gå denna undersökning i förväg genom
att säga att de eller de omständigheterna äro orsakerna till det
förhållande, hvars tillvaro eller icke tillvaro just skall undersökas.
Och sedan en skrifvelse från R. St:r afgått, med anhållan
orri undersökning i frågan, torde icke heller någon vidare fingervisning
vara af nöden.
Jag anhåller derföre om afslag å punkten och antagande
af Hr Huss’ förslag.
150
Den 10 Jani c. m.
Gr. von Rosen: Sora jag anser det vara mindre lämpligt
att pä stående fot antaga nya förslag, får jag förnya min
anhållan att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt, för att
i ett sammanhang ånyo behandlas.
Hr von Koch: Det har blifvit anmärkt att K. M. skulle
lå en fingerhänvisning ang:de hvar man skulle söka hjelp för
det onda, som är ett sjukdomstillstånd.
Men vilja R. St:r vända sig till sin Konung med en skrifvelse,
så kan jag icke finna något opassande deri, att man hos
K. M. anhåller om undersökning af orsakerna till det onda, och
vidtagande af åtgärder till detsammas afhjelpande.
Man bör dock icke på stående fot affatta en sådan skrifvelse,
och derföre hoppas jag att R. o. Ad. vill bevilja en återremiss.
Gr. Mörner: Såsom ett ytterligare skäl, hvarföre den al
Utsk:t föreslagna skrifvelsen är öfverflödig, beder jag få fästa
uppmärksamheten på 100:de §:n i nu gällande skoistadga. Der
står nemi.: »rektor och klassföreståndare böra noga tillse, att
icke i något ämne hemlexor åläggas lärjunge till ett mått, som
kan betaga honom nödig hvila och förströelse, eller hindra förberedelse
i andra läroämnen.»
Det finnes således redan föreskrifter, hvilka det endast är
fråga om att rätt tillämpa.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till Hr Huss’ förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts förev:de
hemställan och förslag, dels återremiss deraf och dels
afslag derå samt antagande af Hr Huss’ förslag, att R. o. Ad.
måtte för sin del besluta att R. St:r skulle hos K. M. i underd.
anhålla det K. M. behagade, på sätt K. M. pröfvade lämpligast
och efter att hafva hört öfverstyrelsen för medicinalverket, låta
utreda, huruvida nu gällande föreskrifter rörande undervisningen
vid elementarläroverken menligt inverka på lärjungarnes helsotillstånd,
och, om så är händelsen, hvilka orsaker derföre ligga
till grund.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan och förslag, hvartill svarades nej;
sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med
flere nej, jemte ett eller annat ja, och slutligen propos. på afslag
derå och antagande af Hr Huss’ ofvanomförmäldta förslag,
hvilken propos. besvarades med många ja, jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
13:de punkten (sid. 18).
Frih. von Platen, Ludvig: Ehuru ogerna jag upptager
R. o. Ad:s tid, har jag dock, då Utskits majoritet icke aktgif
-
Den 10 Juni c. m.
151
vit på de fördelar, som för samhället stå att vinna genom en
allmännare spridd kännedom om stenographiens studium, nödgats
begära ordet, för att söka åstadkomma en ändring lili detta
Utsk:ts beslut.
Då jag nu vördsamt anhåller om återremiss, bar jag, för
ett lättare genomförande af denna fråga, funnit skäligt gifva en
mindre utsträckt omfattning åt förslaget, och hemställer således
att K. St:r måtte uti den underd. skrifvelsen anhålla, att tillfälle
till undervisning i stenographi må vid rikets fullständigare
elementarläroverk beredas.
Dessa fullständigare elementarläroverk utgöra ett antal af
30, d. v. s. 25, som äro fullständiga på båda linierna, och 5,
som äro fullständiga endast på real-linien. Arfvoden, hvilka
lämpligen synas mig böra kunna utgå med 300 rdr för hvarje
sådant elementarläroverk, borde ställas till den lärares disposition,
som vid hvarje sådant läroverk förskaffade sig tillräcklig insigt
i ämnet, för att kunna deruti meddela undervisning.
Denna undervisningsplan är uppställd uti hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den vid alla gymnasier och åtskilliga militärskolor
sedan år 1854 uti Bayern införda.
Jag tillåter mig fästa R o. Ad:s särskilda uppmärksamhet
på det förhållande, att ifrågav:de undervisningsämne icke är föreslaget
såsom obligatoriskt, d. v. s. att det skulle beredas en
rättighet, men icke någon skyldighet lör lärjungarne att inhemta
stenographien.
Med hänvisning i öfrigt till hvad min motion i ämnet innehåller,
får jag, till stöd för mitt yrkande på återremiss,
anföra:
att nyttan af stenographiens studium icke, på sätt Utsk:t
förmenar, tillfaller endast ett fåtal af lärjungar, utan den stora
allmänheten, som, genom detta fåtals insigter, blifver i tillfälle
att få läsa de offentliga förhandlingarne på ett fullständigt och,
så vidt möjligt är, korrekt sätt återgifne;
att vidare nyttan af stenographiens användande vid våra
domstolar är af oberäknelig vigt, då en rättssökandes lif och
egendom ofta beror deruppå, att hans svar blifva fullständigt
och noggrannt uppfattade; samt slutligen
ait Utsk:t icke synes hafva tagit i betraktande att det öfriga
antal stenographer, som icke förvärfvat sig tillräcklig skicklighet
för att följa en liflig diskussion, likväl kan, uti en icke
så aflägsen framtid, då stenographien vunnit en allmännare spridning,
genom korrespondens på detta språk och anteckningar
dermed, inbespara mycken tid, och sålunda erhålla det derpå
nedlagda tidskapital i mångfaldig mån återgäldadt.
1 vår tid — en tid, som rastlöst sträfvar att i möjligaste
måtto tillgodogöra sig tid och rum — förhållanden, derom jernvägar
och telegrafer bära tillräckligt vittnesbörd — i vår tid
utgör stenographien, som ögonblickligt fixerar ordet, en oundgänglig
länk i den kedja af stora uppfinningar, genom hvilka
samhället föres framåt.
152
Deu 10 Juni e. m.
Underkännandet af stenographiens vigt och värde lärer
också i Utsk:t endast åvägabragts med en majoritet af 4 röster,
d. v. #s. med 22 röster mot 18.
Det har varit genom R. o. Ad:s beslut år 1830, som stenographien
hittills i vårt land rönt sin enda uppmuntran —
det beslut nemi, genom hvilket stenographien fastställdes såsom
ett vilkor för anställning i Riddarh.-kansliet.
R. o. Ad., som tagit första steget på denna bana och aldrig
ryggat tillbaka för någon uppoffring, då det gällt befordrandet
af upplysning och hildning, skall säkerligen icke vägra
att understödja ett förslag, som går i denna rigtning.
Jag yrkar återremiss.
Frih. Gederström: Att Frih. von Platen, i dubbel egenskap
af motionär och sjelf en skicklig utöfvare af den stenografiska
konsten, varmt talar för detta ämne, bör icke väcka
någons förundran; fastmera gillar jag denna nitälskan, ehuru
jag inom Utsk:t tillhörde majoriteten, som afstyrkte Frih. von
Plåtens förslag, och jemväl nu vidhåller jag enahanda åsigt.
Tillåten mig stödja den med några få ord. Vi veta att redan
nu en vidsträckt klagan försports från våra läroverk öfver den
mängd ämnen, som der måste läsas; och derest denna klagan,
som jag tror, är befogad, är det väl icke skäl att öka deras
antal med ett nytt. Frih. von Platen har visserligen sagt, att detta
läroämne icke skulle vara obligatoriskt; men det är klart, att
då tillfälle erbjudes den vetgiriga ungdomen till undervisning, så
kommer denna alltid att upptaga någon del af deras tid, ehuru
troligen ganska få af deni sedermera kunna tillgodogöra sig
densamma i det praktiska lifvet. För det andra hysa kännare
af detta ämne ganska stor tvekan om huruvida det är af den
allmänna beskaffenhet, att det egnar sig till undervisningsämne
i skolorna. Det vill fastmera synas, som det bör tillhöra en
tillämpningsskola. Visserligen har motionären yttrat, att utöfningen
deraf vid domstolarne skulle komma allmänheten till
godo; men då man känner, att det icke fivilar på mekanisk
färdighet allena, utan äfven fordrar mycket omdöme vid uppsättandet,
emedan många tecken äro desamma för olika ord,
så torde denna konstfärdighet fordra långt större öfning än den,
som möjligen skulle kunna meddelas i skolorna, hvarföre också
dess inflytande på de offentliga förhandlingarne torde blifva ganska
ringa, hvadan jag också anser att Utsk:t handlat välbetänkt,
då det alstyrkt motionen.
Motionären har vädjat till R. o. Ad:s välvilja, emedan R.
o. Ad. först använde detta skrifsätt vid sitt prof., men det är
ju en enskild sak, och har icke att göra med införande af stenograf!
vid de allmänna läroverken. Det, som är lämpligt här,
kan vålla mer skada än gagn der, på sätt Utsk:t sökt antyda.
Pä dessa förenade skäl, får jag anhålla att R. o. Ad. ville
bifalla Utsk:ts hemställan.
Den 10 Juni e. m.
153
Hr Carl heim-Gvl ten sköld, Henrik Adolf Oscar:
Då för närv:de sådan klagan förspörjes öfver den mängd af
ämnen, som måste läsas i skolorna, kan jag visserligen icke
nu biträda motionärens yrkande på återremiss, men jag hoppas,
att han en annan gång vili förnya sin motion.
»Tid är penningar», säger ordspråket; och om man besinnar,
att man på Ty.del af den tid, som åtgår att skrifva med
vanlig stil, kan uppsätta detsamma på snabbskrift, så synes
klart hvilken slör vinst det skulle medföra, om detta skrifsätt
hlelve allmännare kändt. Denna tidsbesparing skulle då kunna
vinnas vid skolor, universiteter och domstolarne.
Angående dessa sista, kan jag framdraga ett exempel pä
nyttan af stenograf). I ett ganska inveckladt mål, der en mängd
vittnen hördes, förde en referent prol:t på snabbskrift. Då han
sedan genomläste detsamma, märkte han att vittnenas uppgifter
voro sinsemellan stridande, hvilket förhållande undfallit domaren,
och härigenom räddades en oskyldig från att blifva fäld. Detta
är väl ett enstaka fall, men visar dock nyttan af stenograf!.
Som sagdt, jag kan icke nu biträda motionärens yrkande
på återremiss, men hoppas att hans förslag en annan gång
måtte röna bättre framgång.
Frih. von Platen: Frih. Cederström har, bland annat,
anmärkt, att det nu ifrågav:de undervisningsämnet vore menligt
derföre, att det ökade lärjungarnes göromål uti skolan. Utaf
ämnets egen natur följer dock, att det, i stället för att föröka
göromålen, tvärtom i det stora hela förminskar dem. Het är
väl gifvet, att om jag, så att säga, på detta ämne deponerar
ett tidskapital och sedermera genom samma ämne återfår detta
kapital mångdubbladt, en sådan placering af tid måste anses icke
menlig, utan i högsta grad fördelaktig.
Samme talare har vidare ifrågaställa huruvida användandet
af detta ämne vid våra domstolar skulle vara behöflig! ; men då
detta förmenande endast stödjer sig på hans subjektiva åsigt i
ämnet, tillåter jag mig meddela hvad en auktoritet i frågan, K.
Saxiska regeringrådet och föreståndaren för stenografiska undervisningsväsendet
i Dresden, Häpe, uti ett i ämnet utgifvet arbete
omförmäler: att nemi. såväl den nya Osterikiska straffprocessordningen
som ock den K. Saxiska förordningen af den 29 Maj
1855 anbefalla stenografers anställning för berörde ändamål;
äfvensom att stenografer skola vara anställde vid General-kriminaldomstolen
i London.
De som vilja undanskjuta detta ämnes förläggande till
skolan, förorda ock att undervisning deruti måtte vid våra akademier
meddelas. Då jag är förvissad att undervisningen i detta
ämne, på sistnämnde sätt ordnad, skulle medföra olägenheter,
hvilka, för dem, som önska någon framgång åt saken, mäste
befinnas vara ganska väsendtliga, — olägenheter, hvilka deremot
icke förefinnas, om undervisningen i detta ämne förlägges
till skolan, — vill jag med några ord påpeka dessa olägenheter,
154
Deii 10 Juni e. m.
sorn af undervisningens förläggande till akademierna skulle blifva
en följd:
att nemi. lärjungarne derigenom ginge i mistning af det,
icke särskild tid upptagande studium af stenografien, som i skolan
kunde ega rum, genom anteckningar under de öfriga, icke för
stenografien afsedda, skoltimmarne;
att vidare de studerande vid akademien derigenom ginge
i mistning af det tillfälle, som de annars skulle ega, att kunna
med stenografi upptaga de vid akademien hällne föreläsningar,
enär de vid akademien antagligen icke i allmänhet komme
att förr än efter någon tids förlopp erhålla dertill erforderlig
skicklighet;
att vidare de studerande vid akademien i allmänhet hafva
till sitt mål och ögonmärke, att, så fort som möjlgt, afsluta
sina examina; samt att följaktligen de ämnen, deribland stenografien,
som för dessa examina icke utgöra något oundgängligt
vilkor, komma att undanskjutas till en obestämd framtid;
samt slutligen, att kostnaden för upprättandet af särskilda
lärarestolar i ämnet vid akademierna skulle uppgå till ett belopp,
som jemförelsevis med de för lärarne vid de 30 fullständigare
elementarläroverken afsedda arfvoden, vore ganska betydligt,
utan att dock medföra en nytta, hvilken i någon mån vore jemförlig
med den fördel, som, på sätt förut antydt blifvit, skulle
hemtas af detta ämnes förläggande til] skolan.
Jag yrkar fortfarande på återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades flere ja jemte några nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren utföllo med flere nej och några
ja; hvarefter propos. på bifall till Ulskits hemställan förnyades
samt besvardes med flere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu haft öfvervigteri.
14:de och 15:de punkterna (sid. 19 och 20).
Utskds hemställanden hiföllos.
16:de punkten (sid. 23 och 24). jemte förslaget litt. f.
Gr. von Rosen: Det sätt, hvarpå Utsk:t ansett sig bäst
lösa denna fråga, ang:de tukten i skolorna, anser jag vara det minst
lyckade. Utsk:t har nemi. föreslagit att skolaga skulle borttagas
i öde och 7:de klasserna. För min del kan jag icke finna
annat än att det skulle vara i högsta grad vådligt, om olika
lagar skulle införas i skolorna; och dessutom kan förhållandet
vara sådant, att det kunde finnas en 17 års lärjunge i 5:te klassen,
som vore underkastad kroppslig aga, då deremot en i öde
Den 10 Juni e. 111.
155
klassen, sorn vore 15 år, skulle slippa densamma. Del missförhållande
och den missämja, som härigenom skulle uppstå,
anser jag vara högst vådliga.
Deremot anser jag de strafTarter, som nu begagnas inom
elementarläroverken, ganska lämpliga. Hvarje lärjunge har en
bok der läraren antecknar gossens fel, och denna bok mäste
han uppvisa för sin målsman. Detta uppväcker ynglingens ambition,
ocb om han hyser kärlek för sina föräldrar eller målsmän,
vill han icke gerna komma hem med en bok der anmärkning
står. Detta bestraffningssätt anser jag hafva företräde framför
alla andra, och jag vet fall, då ganska vanartiga gossar, som
blifvit insatte i strykklassen, men icke derföre fält, stryk, blifvit
fullt korrigerade.
Som sagdf, jag anser Utsk:ts förslag vara det aldra sämsta,
och skulle icke R. o. Ad. vilja gä in på hvad jag nu föreslagit,
så tycker jag att den gamla skolstadgan är den bästa, och
hänvisar då till dess 52:dra och 53:dje §§. Om också missbruk
deraf någongång egt rum, så är det icke i följd af skolstadgans
fel, utan genom öfverilning.
För öfrigt delar jag de åsigter, som i Frih. Cederströms
reservation blifvit uttalade, nemi. att man för mycket tänkt på
lärjungen, med förbigående af läraren.
På grund af hvad jag nu anfört, ocb då jag anser det bestraffningssätt,
som begagnas i nya elementarskolan i Stockholm,
vara det bästa, anhåller jag om återremiss.
Frih. Cederström: It. o. Ad. behagade af det afgifna
Betänk:t finna, att det icke lättas hvarjehanda förslag i afseende
å skolagans inskränkning och begränsning. För min del föreställer
jag mig, att föräldrar, som sända sina barn till offentliga
undervisningsverk, under det de sjelfva stundom bo på ganska långt
afstånd, icke allenast på läraren måste öfverlåta någon del af
löräldramyndigheten, utan äfven måste vara' berättigade fordra
att denna myndighet utöfvas på ett sätt, som förenar allvar och
mildhet med hvarandra, — fordringar, sorn någongång kunna
synas komma i strid med hvarandra, men som dock böra kunna,
under användande af nödigt omdöme och sjelfbeherrskning
hos läraren, lyckligen förenas. För min del har jag icke kunnat
gå in på att aflysa skolagan; men å andra sidan har jag
äfven ansett, att den så sällan, som möjligt, hör användas; ty
då man numera upphäft husaga» för den tjenande klassen öfver
en viss ålder, synes det vara något obilligt, att en skolyngling
skall vara underkastad en aga, som icke får tillämpas
på hans jemnårige af den tjenande klassen.
Emellertid har Utsk-.t funnit ganska stor svårighet i att bestämma
någon viss ålder, såsom grund härför utan Utsk:t har
ansett förmånligare, att skolagan skulle upphöra med 6:te klassan,
då detta tillika skulle innefatta en uppmuntran för de lägre
klassernes lärjungar, att, medelst tlit och arbete, fortare vinna
inträde i denna klass.
156
Den 10 Jnni e. in.
Så långt har jag varit öfverens med Utskrt, men i Utskds
sednare moment har jag icke kunnat förena mig. På sätt Gr. von
Rosen behagat uppmärksamma, har jag icke ansett det vara
lämpligt att, på sätt Utskrt i den nu föredragna punkten hemställt,
i stadgan införa skärpta ansvars-bestämmelser för den lärare,
-som missbrukar sin myndighet. Skulle icke detta lätteligen
medföra en förlamande tvekan hos läraren att begagna sin
myndighet, och hos lärjungarne en brottslig trotsighet, som skadligt
skulle inverka på deras studier?
På grund af de skäl, jag nu anfört, får jag anhålla, att R.
o. Ad. endast på det sätt behagade bifalla Ekon.-Utsk:ts under
litt, f. gjorda hemställan, att ingen lärjunge i 6:te och 7:de klassen
må underkastas aga; men att de skärpta bestämmelserne
för lärare, som missbrukar sin myndighet, borttagas, som i 2:dra
rnom:t finnas upptagne.
Frih. Stjernstedt; Jag kan icke gå in på hvad Gr. von
Kosen anfört, att man icke bör göra skilnad på de äldre och
yngre skolgossarne. 6:te och 7:de klasserne svara ju mot gym
nasium,
der de sedan gammalt varit befriade från kroppsaga;
och man vet ju dessutom ganska väl, att om föräldrar äfven
någon gång anse sig böra använda kroppslig aga på sina barn,
så göra de det aldrig då barnen blifva äidre, och jag tycker
verkligen icke att ynglingen vid skolan bör stå i olika kategori
med ynglingen inom familjen.
Lika med Frih. Cederström, tror jag att det sista mom:t
ganska väl kan borttagas; men deremot skulle jag vid det första
vilja gora ett tillägg, nemi. »att skolaga aldrig må användas
utan löreg:de förhör inför lärare-collegiurn». Derigenom förekommas
de missbruk, som annars möjl. kunna ega rum. Jag
medgifver att jag heldst skulle velat borttaga skolagan helt och
hållet, men då detta står i strid mot den allmänna opinionen,
vågar jag icke föreslå något sådant.
Hr von Ehrenheim: Frågan om skolagan är icke för
lörsta gången föremål för R. St:rs öfverläggning. Den förekommer
riksdag från riksdag, och skall alltid återkomma, till dess
den fått någon lösning. För min del tror jag icke att den lösning,
hvartill Ursk:t nu kommit, är lycklig. Det föreslår nemi.
att åter införa en skilnad mellan 6:te och 7:de klasserne och de
öfrige i elementar-läroverken — en skilnad, hvars borttagande
just hörer till den nya läroverksstadgans förtjenster. Det är
nog sannt att någon kroppslig aga icke bör förekomma inom
dessa klasser, men att åter införa en sådan skillnad tror jag
vara i högsta grad olämpligt. Och icke heller kan jag anse
det vara lämpligare att tillskapa straffbestämmelser för lärare,
som missbruka skolagan.
Men så länge skolaga finnes, kunna missbruk ega rum,
och derföre tror jag det lämpligaste sättet är det som vid nya
elementar-skolan blilvit antaget, nemi. att hvarje gosse har sin
Den 10 Juni e. m.
157
bok, der hvarje anmärkning och varning införes. Om detta icke
visar sig hjelpa, nedflyttas ynglingen i en strykklass, men äfven
der får icke kroppsaga användas, förr än efter föregånget
förhör inför rektor.
På dessa grunder anhåller jag om återremiss, och ber att
få tillägga, såväl att föreskrifterna i den gamla stadgan icke äro
nog tydliga, som ock att jag tror, det nuv:de stadga verkligen
syftar åt det håll, jag anser vara det rättaste.
Frih. Armfelt, Magnus: 1 den förra delen af Hr von
Ehrenheims anförande, deri han säger att den af Utsk:t föreslagna
lösningen af denna fråga icke är lycklig, — deri instämmer
jag h. o. Ii. Jag anser nemi. att detta vacklande i principer,
i det att man, efter att för icke länge sedan hafva antagit en
ny stadga, nu vill återvända till det gamla, ingalunda är på sin
plats. Jag skulle således önska att man icke lemnade bifall till
Utsk:ts förslag i denna punkt. Jag hemtar äfven ett annat stöd
för denna min åsigt i Utsk:ts påminnelse om att lagen för husagan
förbjuder densammas tillämpande på personer, som uppnått
en viss ålder. Då således hvilken obildad person sorn helst
i Sverige eger rätt att straffa yngre tjenare, så kan jag icke
inse hvarföre man icke skulle hysa så stort förtroende till vår
bildade och humana lärare-korps, att man med trygghet kunde
till dem öfverlemna rättigheten att använda en måttlig skolaga.
Hvad åter den andra delen af frågan beträffar, så är jag af olika
tanke med den siste värde talaren. Jag anser nemi. att ingen
olägenhet härflutit af den nuv:de stadgan, då, som jag nyss
sade, vår lärare-korps är så väl känd för sin bildning och humanitet;
och för de beklagliga undantag, som möjligen finnas,
kan allmänna lagen tillämpas. Men om den äfven stundom icke
kunde tillämpas, bör dock detta ensamt icke föranleda till ändring
i skolstadgan.
Jag yrkar afslag å denna punkt.
Hr von Koch: Jag får förklara, att min enskilda öfverty
gelse
är att kroppsaga är onyttig och overksam, och, så vidt
jag funnit, är den icke behöflig, om den, som tillrättavisar, gör
sig tillräcklig tid att göra det på annat sätt. Jag skulle således
helst se att den h. o. h. borttoges, men då sådant väl nu icke
kan ske, ville jag, i likhet med Frihme Cederström och Stjernstedt,
bifalla l:sta mom:t. Jag kan deremot icke förena mig med
Hr von Ehrenheim och Frih. Armfelt, om att en så fullkomlig
jemnlikhet bör ega rum mellan eleverne, att man icke skulle
kunna straffa 8—10 års gossar, utan att äfven göra det med
dem som äro 17—18 år.
Jemnlörelsen mellan husagan och agan i skolorna anser jag
ganska riktig; men deremot anser jag det vara ungefär detsamma,
om man får stryk af en mer eller mindre bildad hand. Det
beror endast på sättet. Mycket vinnes icke nu genom att bort
-
158
Den 10 Juni e. -m.
taga stryk endast från de högre klasserna, ty strykstraffet existerar
icke mera der.
I afseende på det sista mom:t förenar jag mig med Frih.
Cederström, och anser att, om man gör en sådan underd. hemställan,
vore det att kasta en oförtjent skugga på vår lärarekorps;
oell dessutom saknas det icke straff för de lärare, som
förgått sig.
Jag anhåller i denna del om propos. på bifall till Frih.
Cederströms förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att hvad beträffade litslcts förev:de hemställan och
förslag, hvartill bifall ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade
yrkats: af Frih. Cederström, att R. o. Ad. måtte afslå sednare
delen af förslaget litt. f, eller orden: »dels ock i samma stadga
införas skärpta bestämmelser om ansvar för den lärare, som
nämnda bestraffnings-medel missbrukar», men i öfrigt bifalla
Utsk:ts hemställan och förslag; af Frih. Stjernstedt, att Utsk:ts
hemställan och förslag mätte bifallas med följ:de tillägg: »icke
heller må skolaga användas utan föreg:de förhör inför lärarecollegium»;
af Gr. von Rosen, att punkten och förslaget måtte
återremitteras; samt slutligen af Frih. Armfelt, att R. o. Ad.
måtte afslå förslaget litt. !., men i öfrigt bifalla Utsk:ts hemställan.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan och förslag, hvartill svarades nej,
sedermera propos. på bifall till Frih. Cederströms yrkande, då
svaren utföllo med många nej jemte några ja, vidare propos.
på bifall till Frih. Stjernstedts yrkande, hvartill svarades många
nej jemte några ja, ytterligare propos. på punktens och förslagets
återremitterande, då svaren utföllo med flere nej och några
ja, samt slutligen propos. på afslag å lörslaget litt. f., men bifall
till punkten i öfrigt, hvilken propos. besvarades med många ja
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, anmälte sig och yttrade
Hr von Ehrenheim; Jag anhåller att återremiss måtte
blifva kontra-propos.
Frih. Cederström: Jag anhåller att det af mig under
öfverläggningen afgifna förslaget mätte blifva kontra-propos. vid
den blifvande voteringen.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
derå, att vid den blifvande voteringen kontra-propos:n skulle innefatta
Frih. Cederströms yrkande, hvartill svarades flere nej
jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. derå, att återremiss
af Utsk:ts hemställan och förslag skulle ingå kontra-pro
-
Den 10 Juni e. m.
159
pos:n, då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej;
och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Uppsattes och justerades följ:de votens-propos.:
»Den som afslår Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i 16:de punkten
af Betänk:t N:o 118 gjorda hemställan, för så vidt den afser
antagandet al förslaget litt. f, men bifaller samma hemställan
i öfrigt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ilrågav:de hemställan och
förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 9.
Frih. Cederström: Vid nästa punkt har, vare sig genom
misskrifning eller tryckfel, insmugit sig ett misstag, så till vida
att under litt. g blifvit intagit hvad som borde stå under litt.
h, hvilket sednare deremot upptager det stadgande, som bör
stå under litt. g; hvadan jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs
åtgärd, för att detta misstag måtte rättas, före punktens föredragning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att K. o. Ad. torde finna, att
vid föredragningen af de båda nästfolj:de punkterna borde rättas
det af Frih. Cederström anmärkta tryckfelet, eller att under
litt. g. blifvit intaget hvad som borde finnas under litt. h., hvilket
deremot upptog det stadgande, som borde stå tryckt under
litt. g.
Ropades ja.
17:de punkten (sid. 24). jemte förslaget litt. g (genom tryckfel
till h).
Gr. Sparre: Om de föregide förslagen blifvit af R. o.
Ad. bifallne, hade det varit skäl att taga denna punkt i närmare
öfvervägande; men vid det förhållande, att ingen af de
föreg:de punkterna blifvit bifallen, förmodar jag, att R, o. Ad.
skall finna, att det icke lönar mödan att besluta en skrifvelse
till K. M. endast ang:de denna punkt.
Till detta skäl får jag lägga ännu ett, nemi. att jag finner
hela denna hemställan olämplig, i ty att det beror på K. M.
att bestämma huru många timmar en lärare skall läsa i skolan;
och på dessa förenade skäl anhåller jag om afslag å punkten.
160
Den 10 Juni e. m.
Gr. Mörner: Den har föredragna punkten synes syfta
derhän att den miv:de skolstadgan skulle föranleda öfveransträngning
för lärarne, och att afhjelpandet af detta onda skulle
vara hufvudsaken. Men jag har sjelf alltför länge varit
tjensteman, för att icke veta att man ganska väl kan arbeta
mer än 4 timmar om dagen, utan att blifva utsliten i förtid.
En sådan inskränkning, som den nu ifrågasatte, kan vara behöflig
för dem, som måste göra stora förstudier för att kunna
fullgöra sina lärare-pligter; men för en lärare i ett elementarläroverk,
hvilken endast skall genomgå ett gifvet pensum, behöfves
ingen särskild tid afsättas för sådana studier på egen
hand, så mycket mera som han är alldeles ledig under den tid
skolan icke är i verksamhet.
Jag anhåller om afslag å punkten.
Frih. Cederström: Gr. Mörner har fullkomligt missför
stått
Utsk:ts afsigt, då han tror det varit meningen, att egentligen
härvid åsyfta att befrämja lärarnes bästa och icke i främsta
rummet lärjungarnes. Tvärtom har det just varit för att gagna
lärjungarne, enär Utsk:t tydligen uttalat den meningen, att »ingenting
tröttar lärjungarne mera än en trött lärare.»
När härtill kommer, att man i intet annat land fordrar så
mycket arbete af läraren som i Sverige, — hvarpå som exempel
anförts, att den undervisningstid, som i Norige åligger lärarne,
är blott | mot i Sverige, — så torde alla skäl tala för den
ifrågasatta inskränkningen.
Gr. Mörner har ytterligare anfört, att de långa ferier, af
hvilka skollärarne äro i åtnjutande, skulle bereda tillräckligt
tillfälle för dem tili studier och fortgång på lärare-bildningens bana;
men det torde icke böra förbises, att lärarens ansträngande arbete
under läseterniinen, rätt använd, gör denna hvila nödvändig
för honom, och att man således icke bör fördra af honom
att upptaga den till nödig vederqvickelse afsedda tid med ansträngande
studier.
Utsk:t- har äfven fästat uppmärksamhet på den tid, som
åtgår för läraren att korrigera skripta och bereda sig till sina
lektioner. Om han nu får någon mera tid för att utvidga sina
egna kunskaper, skall han antagligen med desto mera kraft och
intresse egna sig åt de timmar, som anslås till lärotid i skolan.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till den föredragna
punkten.
Gr. Hamilton, Gustaf: Efter hvad den siste talaren
yttrat, vore visserligen föga för mig att tillägga; men jag anser
mig dock böra erinra derom, att det är aldeles nödvändigt att
hafva en god lärare, om man vill hafva en god undervisning.
Det är nemi. tydligt, alt orri läraren blir öfveransträngd, blir
lärjungen äfven trött och liknöjd. Det är således alldeles gifvet
att läroverket skall lida af en sådan arbetsfördelning ; så mycket
mera.
Den 10 Juni e. in.
161
mera, som läraren då icke med glädje och lust kan fullgöra
sitt kall.
Under sådana förhållanden, och då exempel från andra länder
visa att vi fordra mera af våra lärare än annorstädes, kan jag
icke inse hvarföre vi härutinnan skulle utgöra ett undantag, och
lar på dessa grunder anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Jag vill visst icke bestrida, att lärarekallet
är mödosamt, och att läraren behöfver skonas; men jag tror på
riktigheten af hvad Gr. Mörner nyss yttrade, nemi. att läraren
är mera ledig än de liesta andra embetsmän i Sverige. Sommarferierne
börja i första dagarne af Juni och upphöra i slutet
af Augusti, således nära 3 månader utom julferierne; hvadan
tillfälle till hvila och rekreation icke fattas läraren.
Slutligen ber jag få fästa uppmärksamheten på ett förhållande,
som Betänk:t utvisar, nemi. att en Lektor endast har 20
timmars undervisnings-skyldighet i veckan; och för de unge lärarne
tror jag icke 4—5 timmar om dagen kan anses vara ansträngande.
På dessa skäl, och då det icke synes mig lämpligt att göra
denna punkt till föremål för en särskild framställning till K. M:t,
anhåller jag fortfarande om afslag.
Frih. Cederström: Gr. Sparre har misstagit sig i sin
föreställning, att, om 11. o. Ad. skulle bifalla den föredragna
punkten, densamma ensamt skulle utgöra föremål för den underdåniga
skrifvelsen. Genom det bifall It. o. Ad. vid en föregående
punkt lemnat till det dervid af Hr Huss föreslagna amendement,
har det Höglofl. Ståndet redan beslutat att en skrif
velse
skall afgå.
Gr. Sparre synes äfven fortfarande förbise, att det icke
allenast är de timmar, läraren är sysselsatt i skolan, som
taga hans arbete i anspråk för skolans bästa. Han måste äfven
i hemmet genomgå och med rättelser, der så behöfves, förse de
skripta, lärjungarne uppsatt. Hepetitioner m. ni. d., förhör och
tentamina i hemmet upptaga också en icke obetydlig tid.
Om man således äfven, på sätt Utsk:t föreslagit, stadgar
24 timmar, så blir det mer än nog för den nitiske läraren;
hvarföre jag fortfarande anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. von Rosen: Afven jag får, i likhet med Frih. Cederström
och Gr. Hamilton, tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag i denna
punkt. Det är visserligen sannt att 24 timmar i veckan, som
det står pä papperet att läraren skall arbeta, icke är myc
ket;
men jag tror äfven att hvarje lärare kan upplysa om
att ett betydligt arbete behöfves till beredandet af hvarje dags
lektion.
Afven torde det vara ett faktum att lärare i allmänhet äro,
hvad man kallar, utslitne. Detta är till lärjungarnes skada» och
V H. 11
162
Den 10 Juni e. m.
således vöre det till deras fördel, om R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts
hemställan.
Frih. Armfelt: Utan att nu yttra mig om huruvida jag,
i händelse Ståndet bifallit punkten om lärjungarnes läsetimmar,
med min röst skulle bidragit till bifall af nu ifrågav:de punkt,
så måste jag likväl säga, att då R. o. Ad. redan förklarat, att
det icke anser lämpligt att yttra sig om tiden eller lärolimmarnes
antal lör lärjungarne, så skulle det vara en särdeles oväntad
inkonseqvens, om Ståndet nu, då det är fråga om antalet läsetimmar
för lärarne, skulle antaga det afgifna förslaget. Men
om det också i öfrigt vore önskvärdt att 24 timmar i veckan
vore maximum för lärarnes undervisningsskyldighet, så skulle vi
genom en sådan skrifvelse möjligen komma till det öfverraskande
och obehagliga resultatet, att flere lärare blefve behöflige. Ty
huru skulle annars lektionerne kunna uppehållas, då lärarne få
afkortad undervisningsskyldighet, men lärjungarne fortfarande
skola läsa samma antal timmar som hittills?
Jag får vid sådant förhållande yrka afslag å Betänkit.
Sedan öfverläggnfngen ansett härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels alslag å Utsk:ts förev:de hemställan och förslag,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall lill desamma,
hvartill svarades många nej jemte några ja, och sedermera
propos. få afslag derå, då svaren utföllo med många ja jemte
åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i 17:de punkten
af Betänk:t N:o 118 gjorda hemställan, jemte dertill hörande förslag
litt. g. (genom tryckfel litt. h.), röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan och förslag».
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 22.
18:de punktenjsid. 26), jemte förslaget litt. h. (genom tryckfel
litt. g).
Gr. Sparre: 1 Öfverensstämmelse med hvad jag förut
yttrat, anser jag ett sådant reglementerande från R. St:rs sida,
Den 10 Juni e. m.
163
som det här föreslagna, icke vara lämpligt, utan det må bero
på K. M:t att bestämma de prof, som erfordras för att vinna
en plats vid statens läroverk. Föreskriften att han bör hafva
tjenstgjort minst ett år vid ett högre elementarläroverk, synes
mig dessutom vara olämplig, såvida man icke kan på något
annat sätt få reda på den ifrågavarande personens duglighet;
men ett sådant förhållande lärer väl sällan eller aldrig inträffa.
Att härvidlag uppställa några reglementariska föreskrifter
anser jag desto olämpligare, som man derigenom skulle binda
K. M:t i Dess val, hvarvid han väl bör hafva full frihet.
Hvad den förut beslutade skrifvelsen angår, så ber jag få
påminna derom, att det beslut, R. o. Ad. då fattade, icke var
annat än att K. M:t skulle låta undersöka, huruvida någon öfveransträngning
för liirjungarne eger rum vid statens läroverk eller
icke. Men här är fråga om något helt annat. Här är fråga
om att genom vissa vilkor binda Iv. M:t i sitt val af lärare,
och detta anser jag olämpligt, hvarföre jag anhåller om afslag å
punkten.
Frih. Gederström: Gr. Sparre, som i dag tyckes hafva
tagit på entreprenad, att förhindra alla försök till afiijelpande af
de brister, som nu förefinnas i vårt skolväsende, har jemväl
yrkat afslag å den nu föredragna punkten. Delta, i fortsättning
af ärendets fortgående behandling, förundrar mig icke; men hvad
sjelfva saken beträffar, tror jag många skäl tala för bifall. Ty
först och främst kan det väl svårligen låta tänka sig, att K. M.
skulle utnämna någon till lärare, som icke förvärfvat sig någon
erfarenhet i lärarekallet; att detta bruk regelbindes genom en
bestämd föreskrift, måste ju innebära en fördel och en garanti
för det allmänna; och för det andra hafva erfarne skollärare,
enligt hvad inom Utsk:t yttrades, fulleligen ansett, att en lärare
borde hafva tjenstgjort till och med två år, innan lian antages
till ordinarie. Men detta har dock synts Utsk:t något för strängt,
utan det har trott ett år vara tillräckligt i detta fall.
Att Utsk:t åter ingalunda gjort sig skyldigt till ett för småaktigt
reglementerande, torde vara klart dels deraf, att saken,
enligt de ofvansagde lärarnes vittnesbörd, måste antagas vara i
högsta grad önskvärd, ej mindre för läroverket än för den person,
åt hvilken det vigtiga lärarekallet definitift skall anförtros, dels deraf,
att, så som R: o. Ad. af förslagets ordalydelse torde benäget finna, en
betydlig latitud är lemnad åt pröfningen af lärarens skicklighet.
Jag kan således icke inse annat, än att Ctsk:t haft skäl
tillstyrka R. St:r, liksom jag nu vördsamt tillstyrker R. o. Ad.,
att antaga den nu föredragna punkten.
Gr. Sparre: Innan R. o. Ad. beslutar sig för att antaga detta
ytterligare reglemente för befordring till lärareplats, torde det
vara nödigt att taga kännedom om hvad som redan nu fordras.
.lag anhåller således att få uppläsa 58:de §:n i nu gällande stadga.
Den lyder sålunda:
161
Den 10 Juni e. m.
»Sökande till läraresyssla vid elementarläroverk skall bekänna
sig till den rena Evangeliska läran samt vara känd för guds*
fruktan och goda seder; utmärka sig för det allvar och den
stadga i karakteren samt foglighet i lynnet, att han må kunna
tillvinna sig lärjungarnes aktning och tillgifvenhet; ega grundlig
insigt i de stycken, som till den sökta sysslan höra; besitta förmåga
att lätt och tydligt meddela undervisning; samt hafva förvärfvat
någon öfning och erfarenhet i lärarekallet.»
Nu frågar jag: innehåller icke dessa punkter föreskrifter
och vilkor, alldeles tillräckliga för bestämmande af kompetensen
till en sådan plats? Det står ju redan i stadgan att man skall
hafva förvärfvat öfning och skicklighet! Och måste jag ytterligare
erinra om att dessa vilkor just äro de rätta!
Utsk:ts tillägg synes mig således alldeles olämpligt, och detta
är orsaken till mitt yrkande på afslag; anhållande jag ytterligare
att man icke måtte tillskrifva mig andra motiver än de skäl
jag anför, samt att vi nu, sorn förut under Riksdagen, undvika
alla personliga tillvitelser.
Hr von Koch: Det af Utsk:t föreslagna stadgandet tror
jag eger inånga skäl för sig. 1 afseende å skollärarne har det
nemi. inträffat att, i följd af det vaknande intresset för skolorne
och deraf följande högre anslag, dessa platser i första tiden med
svårighet kunde fyllas, hvadan ock hände att man stundom måste
nöja sig med mindre skicklige personer.
För att få en något bättre redaktion, vill jag dock föreslå
en liten förändring. Under litt. h. på andra raden stå orden »som
icke». Till dessa skulle jag vilja lägga ordet »antingen». Det
blefve då tvenne alternatif — en bestämd motsats till hvad som
förut förekommit. Med denna förändring får jag anhålla om
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim: Olämpligheten att reglementera är
ett af de skäl, som ofta åberopas, men i närv:de fall behöfver
man icke tillskrifva det stor betydenhet, helst den §, som här
är i fråga, redan innehåller dylika föreskrifter.
Att åter sjelfva saken är af stor vigt synes mig vara ganska
tydligt, ty de ord, den nu gällande föreskriften innehåller
härom, nemi. att han skall hafva »någon öfning i lärarekallet»,
torde vara nog obestämda. Om bestämmelsen deremot formuleras
i enlighet med Utskits förslag, kan det icke vara annat
än en fördel för lärareklassen, då de icke kunna vinna sin skicklighet
annat än genom öfning och erfarenhet.
Af dessa skäl instämmer jag med dem, som yrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Frih. Armfelt: Det är ganska sannt alt vi vid en före
gående
riksdag visat stor frikostighet mot skolorna; men jag
påminner mig äfven att d. v. Dep.-Chefen för Eckles.-depart:t,
jemte det han tackade för anslaget, äfven yttrade ett ord af fruk
-
Den 10 Juni e. m.
165
tan att kompetente sökande skulle saknas. Detta har sedermera
också ganska rigtigt inträlTat.
Om man nu lägger än ytterligare hinder i vägen, och säger
att lärarne skola hafva »lång öfning» i st. f. att det förut heter
»någon öfning», så måste naturligen den öfverklagade bristen
blifva ännu större. Och så väl med anledning häraf, som ock
på grund deraf att de fleste lärare sannolikt någon tid varit
tillförordnade, innan de blifva ordinarie, finner jag mig föranlåten
alt yrka alslag å punkten.
Frih. Cederström: Utsk:t har visligen afhållit sig från
att framkomma med några beskyllningar mot regering och skolstyrelse,
utan endast framställt hehofvet att fullständiga nu gällande
föreskrifter, på det något tvifvelsmål om deras mening
icke måtte förefinnas. Och då jag fortfarande anser något
härvid böra åtgöras, samt för detta ändamål är villig att ingå
på den af Hr v. Koch förordade modifikation, får jag anhålla
om bifall till punkten, med den af honom föreslagna förändringen.
Gr. Sparre: Det förundrar mig att, då hvar och en må
ste
erkänna att 58:de §:n af skolstadgan galt längre i detalj än någon
annan författning, man ändock vill gå ett steg längre i afseende
å kompetensprof.
Om man nu stadgar att lärare skall hafva tjenstgjort minst
elt år vid elementarläroverk, så blefve följden den att K. M:t
icke skulle kunna utnämna en docent från något universitet till
lektor, och lämpligare personer än dem som innehaft docentplats
vid universiteten, torde sällan kunna fås. I detta afseende
kan jag nämna att skolan i Wenersborg fick en docent
från Upsala, och att läroverket i honom gjort en verklig
acqvisition.
Jag anhåller fortfarande om afslag å punkten.
Hr von Ehrenheim: Den siste värde talaren har ansett
de nu gällande stadganderne alltför mycket detaljerade och deraf
dragit den slutsats, att man ej bör ingå i ännu flera detaljer;
men i afseende på det förev:de ämnet, vill jag åberopa alla erfarne
lärares yttrande, att en person kan hafva ganska stora
kunskaper, men ändock vara mindre lämplig till lärare.
I afseende åter på den af Gr. Sparre omtalade docenten, får
jag anmärka, att om sådana fall inträffa, bör det vara ganska
lätt för en sådan person att få det erforderliga intyget.
Jag ber slutligen att få förena mig med Frih. Cederström,
i afseende å den af Hr v. Koch föreslagna förändringen.
Sedan öfveriäggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, alt derunder hade yrkats dels bifall till Utskrts
förslag, med den förändring, att ordet »antingen» infördes efter
orden »som icke»; och dels afslag å Utsk:ts hemställan och
166
Den 10 Jnni e. m.
förslag; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
dertill utan förändring, hvartill svarades nej, sedermera propos.
på bifall dertill med ofvanberörde förändring, då svaren utföllo
med flere nej jemte några ja, och slutligen propos. på afslag å
merherörde hemställan och förslag, hvilken propos. besvarades
med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i 18:do
punkten af Betänk:t N:o 118 gjorda hemställan, jemte dertill
hörande förslaget litt. h. (genom tryckfel litt. g), endast med
den förändring, att ordet »antingen» införes efter orden »som icke»,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan och
förslag».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 8.
Nej — 20.
tthde punkten (sid. 26.)
Utslcts hemställan bifölls.
Den vidare pröfningen af förev:de Betänk- biet härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Gr. Mörner, Carl Göran: På det R. o. Ad:s beslut i
anledning af den af Hr Huss väckta frågan icke måtte blifva
utan all påföljd, får jag anhålla att R. o. Ad. måtte inbjuda de
öfrige Stånden att i samma beslut sig förena.
Frih. Cederström begärde detta förslag på bordet.
Gr. Mörner: Bland de mål, som förekomma på listan, är
N:o 3 från Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t, ang:de afgiften för bränvins tillverkning.
Jag anhåller att detta Betänk, måtte uppföras näst efter
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 119.
Den 10 Jani e. m. 107
Propos. på bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med ja.
Gr. Mörner: Sedan Frih. Cederström behagat begära på
bordet min hemställan om inbjudning rörande Hr Huss’ förslag,
så får jag anhålla, att denna inbjudning måtte upplöras på föredragningslistan
näst efter Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ls Betänk. N:o 3.
Frih. Cederström: Vid ämnen af stor vigt kan en så
dan
framflyltning vara önskvärd; men vid ämnen af ringa vigt,
som t. ex. Gr. Mörners inbjudning, torde det icke vara skäl. alt
göra någon afvikelse från föredragningslistan; hvadan jag anhåller,
att densamma måtte följas utan förändring.
Gr. Mörner: Det var i sanning oväntadt att få höra
Frih. Cederström, som med sådan ifver hela dagen kämpat
emot Hr Huss’ förslag, nu uppgifva att det är af så ringa betydenhet,
att han af denna orsak vill förhindra dess snara ankomst
till Med-Stånden. Men för att icke vidare besvära Frih.
Cederström, skall jag söka ändå draga försorg om ett sådant
meddelande, och afstår från min begäran.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att som Gr. Mörner afstått
från sin ifrågav.de begäran, komme densamma att förfalla.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. fil e. m.
In fidem,
O. Brakel
-
IA8
Den 13 Jani f. m.
Lördagen den 13 Jnni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:t för den 26 sistl. Mars f, m.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följtde skrifvelse:
Vördsam inbjudning att öfvervara årsafslutningen med den
af Svenska slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och
aftonskola, Thorsdagen den 18 Juni 1863 kl. ^6 e. m. uti huset
N:o 51 vid Mäster-Samuels-gatan, samt alt derefter bese utställningen
af lärjungarnes arbeten i skolans lokal, N:o 39 vid samma
gata.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att från K. Landtbruksakademien
blifvit öfverlemnade 15 inträdeskort till bevistande
af akademiens allmänna sammankomst den 15 dennes;
och anmodade Hr Gr. o. Landtm, de ledamöter af R. o. Ad.,
som ville begagna sig af dessa biljetter, att anmäla sig hos
Riddarh.-Fiskalen.
Upplästes följande af Hr Åkerman, Fredrik, ingifne mern.:
Sinnad företaga en badresa till utländsk ort. ser jag mig
föranlåten afsäga mig det uppdrag, jag af Höglofl. R. o. Ad. erhållit,
att vara ledamot af Bevilln.-Utsk:t samt Bänkman i 25:te
Bänkm:s-afd:n; anhållande att vid min riksdagsmannarätt få vara
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Hagströmer, Johan Jakob, hade inlemnat ett meni., som
nu upplästes och lydde sålunda:
Hos Högvälborne Hr Gr. o. Landtm, och Höglofl. R. o.
Ad. får jag ödmjukeligen anhålla att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig dels att vara ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, dels att vara Bänkman i 24:de Bänkm:safdelningen.
Den 13 Juni f. m.
169
Sedan R. o. Ad. jemväl till denna anhållan lemnat bifall,
anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot i Bevilln.-  Utsk:t efter Hr Akerman, och en ledamot i Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:t efter Hr Hagströmer.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 307 för den 3 dennes, innehållande, ibland annat, inbjudning
till de öfriga Riks-Stånden att förena sig i Ronde-St:s
beslut rörande 33:dje punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 99,
ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens sjette hufvudtitel.
Gr. Mörner, Carl Göran: l)å det beslut R. o. Ad.
redan i frågan fattat, öfverensstämmer med det, hvari Bonde-St.,
såsom synes af denna inbjudning, stadnat, torde samma inbjudning
icke påkalla annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd
propos., ansågs inbjudningen ej föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 118, i ani. af väckta motioner rörande undervisningen
i elementarläroverken och dermed sammanhängande ämnen;
och förekom nu:
23:dje punkten (sid. 1), jemte förslaget litt I.
Gr. Mörner: Till följd af R. Sl:rs särskilda framställ
ningar,
har K. M. flera gånger ändrat föreskrifterna i detta
hänseende. Sålunda hafva vi rektorer, af hvilka somliga äro
tillsatta på lifstid, somliga på 3, andra åter på 5 år. Skulle nu
Utsk:ts förslag vinna bifall, finge vi ytterligare en klass af rektorer
förordnade »tillsvidare.» Af dessa olika slag rektorer vill
det synas mig att det sistnämnda skulle blifva det sämsta. När
rektor är tillsatt för lifstiden eiler på viss tid, har han trygghet
vid beräknandet af sin verksamhet och kan latta intresse för
det uppdrag han fått; men när han står på så osäker fot, att
han hvilken dag som helst kan skiljas från sin befattning, kan
man icke hoppas att han skall omfatta densamma med den
värma och det nit, som äro oeftergifliga vilkor, om hans verksamhet
på denna plats skall blifva rätt gangnelig. Att en rektor
icke bör vara alldeles oafsättelig, har sin grund dels deruti
att, när en rektorsplats blifvet ledig, det möjligen kan inträffa,
att bland sökandena icke tinnes någon fullt lämplig, och att om
man misstagit sig om personens förmåga, det är nyttigt att kunna
aflägsna honom från befattningen; dels ock deruti, att det är
en oföränderlig naturlag att dessa personer skola, i likhet med
170
Den 13 Juni f. m.
andra, åldras, och att således den, som i mångå år på ett förtjenstfulit
sätt bestridt sitt kall såsom rektor, slutligen kan blifva
så gammal och slö att han icke, såsom sig bör, kan sköta
denna plats. Det kan visserligen vara bärdt för en sådan person
att blifva aflägsnad, men jag tror att den enskiltes förde!
måste i detta fall vika för det allmännas rättmätiga anspråk.
Jag anser det nu varande stadgandet vara en lyckligt funnen
medelväg, och anhåller derföre att R. o. Ad. ville afslå Utsk:ts
framställning i denna punkt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Afven jag anser mig böra
yrka afslag å Utslcts hemställan, helst skillnaden mellan det
nuv:de stadgandet och det, som i Utsk:ts hemställan afses, synes
mig vara så obetydlig, att jag icke kan finna att R. St:r böra
besvära K. M. med detta ärende.
Frih. Cederström, Rudolf: På sätt den förste värde
talare omnämnt och såsom af Betänk:t synes, hafva åsigterna om
företrädet af den ena eller andra grundsatsen, i fråga om rektors
afsättlighet, ofta vexlat; likväl bör uppmärksammas att, derest
Ekon.-[Jtsk:ts hemställan godkännes, R. St:r handla i öfverensstämmelse
med sina vid föreg:de riksdag i detta ämne uttalade
åsigter. Utsk:t, som sökt komma till ett tillfredsställande
resultat, har, under erkännande af de skäl, som tala för rektorsembetenas
besättande såsom fasta platser, erinrat derom, att
det låter sig tänka, att den rektor, som under sina kraftfulla
dagar berömvärdt handhaft sitt embete, vid tilltagande ålder
kan vara mindre lämplig alt vid sysslan bibehållas. Personens
tilltagande ålder utgör en omständighet, som i fråga om andra
sysslor lages i betraktande, och denna omständighet måste äfven
uppmärksammas, då det gäller att vid rektorsembetet bibehålla
en person eller derifrån skilja honom.
Hvad beträffar fördelarne af att tillsätta en person på 5
år, tror jag att det kan hafva några skäl för sig i ett land sådant
som Nord-Amerika, der t. o. m. statens högsta styresman
tillsättes på vissa år; men här i Sverige, der Konungen är oafsättlig,
har man icke i allmänhet ansett tjenligt, att tillsätta
embetsmän på vissa år. Förtroende-embetsmän tillsättas icke
för vissa år, utan skiljas från sina embeten när talande skäl
det påkallar, och så hafva R. St:r vid föreg:de riksdag ansett
skolornas rektorer böra behandlas. Jag anser det jemväl vara
skäl att nu omfatta denna grundsats, och jag styrkes i denna
min åsigt deraf, att en ledamot af Utsk:t, Professor Carlson, när
frågan ventilerades, yttrade att han under utländska resor och
konferenser funnit meningen i såväl Tyskland, Danmark som
flera andra länder vara den, att rektorer icke borde tillsättas
på kortare tid, emedan detta verkar förlamande på deras kraft,
hvarföre han på det högsta tillstyrkte aflåtandet af en skrifvelse
sådan som den, hvilken nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfver
-
Dea 13 Juni 1. tn.
!T1
läggning. Det torde vara att hoppas, att derest R. St:r besluta
en skrifvelse i öfverensstämmelse med Utsk:ts hemställan, och
K. M. behagar derå fästa nådigt afseende, de klagomål, som nu
låta sig förnimma, afstadna och förhållandet ändtligen blifver
tillfredsställande.
Jag anhåller alltså om bifall till (Jtsk:ts hemställan i denna
punkt.
Gr. Sparre, Erik: Efter min tanke har en reservant
inom ötsk:t, Frih. Alströmer, anfört så slående skäl emot Utsk:ts
förslag, att något ytterligare icke synes behöfva tilläggas, Af
hvar och en, som känner hvad ett förordnande tillsvidare i sjelfva
verket betyder, inses, att från ett sådant förordnande entledigas
man icke med mindre felaktigheter af svårare art blifvit begångna,
samt alt ett återkallande af ett sådant förordnande innebär
något till den grad sårande, att erfarenheten visar, att det nästan
aldrig eger rum; deremot synes mig att, när man icke vill att
rektorsemhetena skola vara fasta platser, intet kari vara lämpligare
och klokare än att förfara i enlighet med nu gällande skolstadga.
l)å nemi. tiden, under hvilken förordnandet gäller, är
utliipen, är klart, att, om innehalvaren visat sig skicklig och
platsen vuxen, han erhåller nytt förordnande; har han deremot
icke ådagalagt erforderliga egenskaper, så är det ett mer grannlaga
och för regeringen mer välkommet sätt att låta ombytet
ske derigenom att förordnandet öfverflvttas på annan person,
än derigenom att det fråntages innehafvaren.
Jag instämmer med dem, som yrka afslag å punkten.
Hr Lagergren, Anders: Till de skäl för afslag å Utsk:ts
hemställan, som af flera löreg:de talare blifvit anförda, ber jag
att få lägga äfven det, alt hvarje onödig förändring i ett utlärdadt
påbud icke kan verka helsosamt eller bidraga att gifva
förordningen anseende. Då nu gällande stadgande icke visat
sig hafva menliga följder, och entledigandet sker lindrigast och
på ett vackrare sätt, när förordnandet efter 5 år utlöper, anhåller
jag, under åberopande af de utaf flera andra talare andragna
skäl, att Utsk:ts hemställan måtte afslås och det nuv:de
stadgandet bibehållas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels aislag å Utsk:ts förevtde hemställan och förslag, framställdes
först propos. på bifall till desamma, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med ja
besvarades.
24:de, 25:te och 28:de punkterna (sid. 31, 32 och 34).
Utskrts hemställanden bil ollos.
ira
Den 13 .Jani f. m.
29:de punkten (sid. 36), jemte förslaget litt. m.
Gr. Mörner: Den nu föredragna punkten innefattar frå
gan
om censur öfver läroböcker. Härom föreskrifter 83:dje §:n
i nuv:de läroverksstadga: »Eforus bestämme. på förslag af vederbörande
rektor och lärare, valet af läroböcker, derest ej i
ett eller annat hänseende är eller varder för läroverken i allmänhet
annorlunda förordnadt, samt ege tillse att vid undervisningen
de läromethoder begagnas, hvilka, med iakttagande af
denna stadgas föreskrift, finnas till ändamålet ledande; och
bör hvarje förändring i dessa afseenden ofördröjligen till Ecclesiastik-l)ep:tet
inberättas.» Då således all den kontroll, som är
af nöden, redan förefinnes, anser jag icke bebofvet påkalla nedsättandet
af någon särskild censur-komité, och yrkar derföre afslag
å Utsk:ls hemställan.
Frih. Cederström: Visserligen är det, såsom Gr. Mör
ner
anmärkt, i nuv:de läroverksstadga förutsatt, att en s. k.
censur skall ega rum, men erfarenheten lärer hafva ådagalagt
att denna granskning icke på fullt ändamålsenligt sätt utöfvas;
och att så mäste vara förhållandet, är ganska naturligt, då man
besinnar huru öfverhopadt med göromål Ecclesiastik-Depdet är,
samt att icke särskilta krafter stå detsamma till buds för handhafvande
af en verksam granskning af läroböcker. Eforernas
antal är icke stort, och det låter sig tänka, att de, beträffande
läroböckernas beskaffenhet, hafva olika åsigter. Också är det
en känd och ölverklagad sak, att läroböckerna äro mycket
brokiga och till sin beskaffenhet väsendtligen från hvarandra
afvikande. Till afhjelpande af denna olägenhet och till vinnande
af mer enhet i undervisningen och bättre garanti för det allmänna,
torde det af Utsk:t framställda förslag vara tjenligt;
och anhåller jag derföre om bifall derå.
Gr. Hamilton, Gustaf: För undervisningens gång är
det af största vigt att läroböckerna blifva så goda som möjligt,
äfvensom att lärarnes verksamhet så litet som möjligt hindras
genom föreskrifter. I detta afseende tror jag att detta förslag
innebär stora vådor. Skulle det vinna bifall, vore deraf en
gifven följd att lärobokslitteraturen komme att aftyna och tillgången
på goda läroböcker att alltmer förminskas. Afven kan
man icke hos läraren förutsätta samma förmåga att bibringa
undervisning elter samma lärobok; den ene lär utmärkt bra
efter en lärobok, den andra lär bättre efter en annan. Då dessutom
tillräckliga garantier synas iakttagna i nuv:de skolstadga,
förenar jag mig i det af Gr. Mörner framställda yrkande om
afslag å Utsk:ts hemställan.
Hr Lagergren: På den tid då det var föreskrifvet att
studentexamen skulle alläggas vid universitetet, hade det varit
lämpligt, om samma lärobok blifvit begagnad vid de olika läro
-
Den 13 Juni f. ra.
173
verken, alldenstund examinatorerne till studentexamen vanligen
velat hafva någon viss lärobok följd; men sedan studentexamen
numera blifvit förlagd till läroverken, blifver examen naturligtvis
ställd efter den lärobok, som vid undervisningen blifvit följd.
Skulle det, när denna examen aflägges, visa sig att ett läroverk
är underhaltigt derföre, att vid detsamma en mindre god lärobok
blifvit begagnad, så är examenskommissionen icke allenast berättigad,
utan t. o. m. pligtig att anmärka ett sådant förhållnde,
i hvilket fall rättelse icke torde uteblifva.
Jag kan icke annat än anse Utsktts förslag onödigt, och anhåller
derföre om afslag a detsamma.
Frih. Cederström: Beträffande den siste värde talarens
förmenande, att examenskommissionen skulle ersätta den granskningsnämnd,
Utsk:t föreslagit, vill jag anmärka, att nämnde kommission
icke bar rättighet att pröfva läroböcker, utan endast
resultaten af lärarnes och lärjungarnes flit. Visar det sig då,
att lärlingarne, emedan mindre goda läroböcker blifvit använda,
äro underhaltiga, blir följden den, att do förstnämnde vid sina
examensprof underkännas; men bäst synes mig vara, att man,
hellre än att framkalla ett sådant resultat, genom tillsyn öfver
läroböckerna undanrödjer denna stötesten. Väl är en tillsyn
redan föreskrifven; men först genom inrättandet af en garnskningsnämnd
kan denna tillsyn blifva en verklighet, ty huru nitisk
en eforus än är, kan han, upptagen som han är af andra göromål,
icke egna detta ärende all den uppmärksamhet som vederborde,
och dessutom kan man icke vänta att en person, derföre
att han är en skicklig theolog, skall ega förmåga alt bedöma
t. ex. mathematiska arbeten.
För öfrigt förundrar dett mig, att så olika åsigter ang:de
granskningsrätten yppat sig. A ena sidan har man sagt, att en
granskningsrätt finnes, och att det är mycket bra alt den finnes;
deremot har Gr. Hamilton sagt, att valet af läroböcker borde
vara fritt. Så hvarken är det eller bör det vara, och Utsk:ts
förslag afser endast att göra den föreskrifne granskningen till
en verklighet.
Gr. Mörner: Jag tror att genom nuv:de stadgande är
sörjdt för, såväl att erforderlig granskning verkställes, som ock
att denna granskning icke blifver sådan, att den tillintetgör tällan
hos lärarne. Skulle deremot normal-läroböcker inrättas,
är det att befara att den lärare, som icke vore desto mera
intresserad för sitt ämne, icke brydde sig om att taga kännedom
om de böcker, som utgåfvos, eller att i öfrigt följa med sin
tid, utan komme alt qvarstå på samma punkt, såsom händelsen
var med en professor i Upsala, öfver hvars föreläsningar jag,
när jag var vid universitetet, fick låna ett långt förut skrilvet
kollegium, men hvilket var så troget, att der stod omtaladt att
då professoren kom till vissa i kollegiet utmärkta ställen, så
skulle han berätta vissa i kollegiet äfven upptagna anekdoter.
174
Den 13 Juni f. m.
Detta skedde också mycket rigtigt; anekdoterna löfde ännu, ehuru
flera generationer studenter efterträdt hvarandra, sedan de
först antecknades, oell anekdoterna åfergåfvos i nästan samma
ordalag, hvari de stodo att läsa uti kollegiet. Och sådan öfverensstämmelse
mellan kollegiet och professorns föredrag förefanns
icke blott på ett eller annat ställe, utan återkom ständigt,
.lag tror icke att det är synnerligen bra. om undervisningen blir
på det sättet stillastående, och jag fortfar derföre i min anhållan
om afslag.
Gr. Hamilton: Frih. Cederström har antydt, att bland de
talare, som yrkat afslag å Utsk:ts förslag, skulle finnas någon
olikhet, alldenstund han förmenat att jag skulle tillstyrkt en fullkomlig
frihet i afseende å valet af läroböcker. Jag får derför
förklara, att jag icke uttryckt någon önskan att kontrollerna i
detta hänseende skulle upphäfvas, utan blott sagt, att min öfvertygelse
vore den, att de redan stadgade kontrollerna voro
tillräckliga.
Då jag icke haft den lyckan att blifva hörd af Hr Frihm,
har jag ansett mig böra lemna denna förklaring. För öfrigt
kan jag icke gilla Hr Friluns åsigt, att examens-kommissionen
icke har att befatta sig med tillsyn öfver läroböckerna. Då
nemi. denna kommission skall lemna upplysning öfver undervisningen,
är kommissionen i min tanke berättigad att anmärka,
om någon begagnad lärobok, enligt dess åsigt, är mindre lämplig.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan och förslag,
framställdes först propos. på bifall till desamma, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på afslag derå, som med ja
besvarades.
30:de punkten (sid. 37.)
Utskits hemställan bifölls.
3lista punkten (sid. 38).
Utskits yttrande i ani. af Gr. Wachtmeisters motion lades
till handlingarne.
Punkten t:o.
Gr. Mörner: Då It. o. Ad. afslagit större delen af de
punkter, som i Betänk:t förekomma, synes Utskits nog pompösa
introduktion icke rätt väl passa ihop med den konklusion, till
hvilken det Höglofl. Ståndet kommit. Jag får derföre anhålla
att lt. o. Ad. behagade till Utsk:t återremittera punkten, pä det
densamma måtte erhålla en lydelse, som närmare motsvarar de
Den 13 Jani f. m.
175
beslut, såväl R. o. Ad., sorn de öfriga Stånden, med afseende å
detta Betänk, fattat.
Häri instämde Hr von Koch.
Frih. Cederström: Jag nödgas, vid ärendets nu iråkade
skick, biträda Gr. Mörners förslag, under beklagande af det förhållande,
att R. o. Ad. icke funnit tjenligt att, knappt i någon
enda punkt, godkänna Utsk:ts förslag till aflijelpande af de olägenheter,
hvarmed våra läroverk äro behäftade. Jag beklagar
den utgång Utsk:ts förslag erhållit, så mycket mera, som man
kan vara temmeligen viss på, alt det icke står så lyckligt och
väl till, att icke ett och annat behöft afhjelpas. Genom att säga
nej till nästan alla Utsk:ts förslag, hafva R. Sl:r icke allenast till
en oviss framtid uppskjutit afhjelpandet af flera trängande olägenheter,
utan jemväl äfventyrat att, i en framtid, kanhända
mycket större omstöpningar i afseende å läroverken icke torde
kunna undvikas.
Jag har begagnat detta tillfälle att reservationsvis till prot:t
anmäla min åsigt i detta hänseende, och jag har valt att här
låta inflyta det ofvansagda, på det att, genom återremisshandlingarnes
öfverlemnande till Utsk:t, bemälte Utsk. häraf skall finna
att dess åsigter, ehuru besegrade hos R. o. Ad. i nästan allt,
som utgjort positiva tillstyrkanden, likväl icke saknat försvar af
dess ledamöter.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till punkten, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
Punkten 2:o.
Gr. Mörner: R. o. Ad. har icke beslutat framställning
om någon annan förändrig i nuv:de läroverksstadga, än den,
att valfrihet skulle medgifvas i afseende å undervisningen i grekiska
språket. Alt för denna enda förändring omarbeta hela
läroverksstadgan, torde icke vara af behofvet påkalladt, och jag
får derföre anhålla att denna punkt måtte afslås.
Frih. Cederström: Afven i detta afseende nödgas jag, vid
ärendets iråkade, af mig olörvållade och mindre lyckliga skick,
för tillfället förena mig med Gr. Mörner.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till punkten, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
27:de punkten (sid. 34), och punkten 3:o.
Gr. Ehrensvärd, Albert: Det är icke mycket uppmuntrande
att begära bifall till någon af de punkter, beträdande
176
Den 13 Juni f. m.
hvilka Ekon.-Utsk:t i detta sitt Betänk, gjort framställning; men
då vi nu kommit ifrån läroverksstadgan, och jag dessutom icke
vill h. o. h. hålla mig till Utsk:ts förslag, utan gå något längre,
vågar jag hoppas på understöd t. o. m. från bänken här midt
emot.
Utsk:t hemställer, watt R. Sf:r måtte i underd. skrifvelse
till K. M. begära, att K. M. täcktes taga i öfvervägande lämpligaste
sättet att för elementarläroverken åstadkomma en närmare
gemensam tillsyn och vård, samt i detta ämne till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag.»
Det förslag, jag tager mig friheten underställa R. o. Ad:s
pröfning, går deremot ut derpå, att en allmän öfverstyrelse öfver
undervisningsanstalterna i riket skulle inrättas. Frågan härom
är icke ny. Den går långt tillbaka i tiden. Redan Gustaf
11 Adolf ville inrätta ett general-konsistorium, som skulle omfatta
såväl kyrko-, som undervisnings-ärenden.
Detta konsistorium skulle utgöras till hälften af andliga och
till hälften af verldsliga ledamöter; men till följd af det motstånd
biskoparne gjorde mot detta förslag, föll detsamma, oaktadt
det vid tvenne riksdagar vunnit Ständernas hufvudsakliga
bifall Under Gustaf Adolfs efterträdare upptogs frågan flera
gånger, men ulan påföljd. På de sednare tiderna har den åter
bragts å bane. 1819 tillsattes en uppfostringskomité, och
1824 en ny, den s. k. stora uppfostrings-komitéen; men dessa
komiléer föreslogo icke några väsendtliga förändringar. Tvenne
ledamöter afgåfvo dock sin reservation. Den ene af dem, sedermera
Presidenten Aug. von Hartmansdorff, utvecklade i en
diger bok sina åsigter, och kom til! det resultat, att det vore
nödigt att skilja styrelsen för undervisningen från styrelsen för
kyrkan. Sedan hvilade frågan till dess Hr von Hartmansdorff
vid 1853—54 års riksdag väckte förslag om inrättande af ett
Ecclesiastik-collegium, hvarpå R. Skr ingingo lill K. M. med
en underd. skrifvelse i ämnet. Emellertid fann K. M. icke för
godt att bifalla R. Skrs hemställan, och dervid läto R. Skr
bero. Sedermera hafva R. Skr, i öfverensstämmelse med K.
M:s vid 1856 års riksdag afgifna Nåd. Propos., anslagit lön till
en expeditions-sekreterare för uppfostrings- och undervisningsärendena,
hvilken expeditions-sekreterare till biträde fått en
kanslist. R. Skrs åtgörande har således inskränkt sig till att
göra för undervisningen detsamma, som för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning, med afseende hvarå en särskild
byrå under Civil-Dep:t blifvit inrättad, och hvarest byråchefen
likaledes fått en kanslist till sitt biträde.
Besinnar man hvilka mångfaldiga bestyr, som åligga den
fåtaliga personal inom den afdelning af Ecclesiastik-Dep:t, som
behandlar undervisningsärendena, inses lätt det, snart sagdt, omöjliga
att på ett tillfredsställande sätt dermed gå i land. De klagomål,
som spörjas öfver den nya läroverksstadgan, skulle dock
sannolikt försvinna, om det funnes en öfverstyrelse, som hade
tid
Den 13 Juni f. m. 177
f
tid att tillse och magt att afhjelpa de fel, som naturligtvis finnas
i denna stadga. Mångfaldiga sätt att åstadkomma en sådan
institution erbjuda sig. Man kan utvidga nuv:de EcklesiastikI)ep.
genom anställande af en särskild byråchef, jemte underlydande
tjenstemän. Man kan inrätta ett särskildt kollegium, eller
ock ett nytt Stats-Dep., och derigenom skilja undervisningen
från kyrkan, fattigvården och helsovården. Derhän tror jag att
det en gång skall komma; men jag tror tillika, att det icke
skadar, om vi taga ett steg i sender, och mycket vore vunnet,
om vi nu kunde komma derhän, att det för undervisningen inrättades
en sådan öfverstyrelse, som den vi redan hafva för jernvägarne,
telegraferna och t. o. m. för — stuterierna. En sådan
öfverstyrelse tror jag vore lätt att inrätta, och att personer
finnas, som på ett tillfredsställande sätt kunde bestrida de vigtiga
göromål, som i denna befattning komma att åligga dem.
Jag tror äfven att denna åtgärd vore bättre, än inrättandet af
ett nytt Stats-Dep., alldenstund vi hafva temligen rik erfarenhet
om huru ofta departements-cheferna ombytas, och sådana täta
ombyten kunna icke vara nyttiga för tillsynen, utan tyckes då
bättre vara alt den, som står i spetsen för en sådan öfverstyrelse,
är en person, som, stående utanför det politiska lifvets
strider, uteslutande kan egna sig åt sitt ansvarsfulla kall.
Ett ytterligare skäl för bifall till mitt förslag hemtar jag
af ett yttrande, som för en stund sedan fälldes af en ledamot
i Ekon.-Utsk:t, att Ecklesiastik-l)ep:t icke hade tid alt granska
läroböcker. En öfverstyrelse, sådan jag föreslår, skulle få tid
dertill, och det skulle blifva ett af dess väsendtligaste åliggande
att tillse att de läroböcker, som användas i skolorna, äro fullt
lämpliga.
Vid inrättandet af nya embeten plägar man fästa synnerligt
afseende vid de förökade kostnaderna. Jag tror emellertid
icke att kostnaden för den ifrågav:de styrelsen skall blifva så
stor, att den bör afskräcka från att taga mitt förslag i öfver
vägande.
Anslagen till skolorna uppgå redan till öfver 2 millioner.
En öfverstyrelse komme måhända icke att kosta 1 proc.
af denna summa, men deremot blifva af oberäkneligt gagn.
Jag hemställer derföre, att R. St:r måtte hos K, M. anhålla,
det K. M. täcktes taga i öfvervägande lämpligaste sättet
att inrätta en särskild öfverstyrelse för en närmare gemensam
tillsyn och vård öfver folkskolan, elementarläroverken, universiteten
och alla andra för det uppväxande slägtets bildning och
undervisning nödiga inrättningar, samt i detta ämne till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag.
Gr. Mörner: Vid åhörandet af det förslag, den siste värde
talaren framställt, har jag icke varit i tillfälle att bedöma huruvida
det kan stå tillsammans med R. St:rs förut vid denna riksdag
fattade beslut, hvarigenom godkänts såväl Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 67, afstyrkande ett förslag om inrättande af ett kollegium,
som skulle utgöra en mellan-instans på en gång för
H. V. 12
178 Den 13 Joni f. m.
•
kyrkliga, för undervisnings-, för fattigvårds- och för helsovårdsärenden,
som ock Sammans. Stats- o. Ékon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 18, likaledes afstyrkande bifall till väckt motion om tillsättande
af en general-inspektör öfver samtliga elementarläroverken,
universiteten och rikets öfriga högre läroverk.
Huruvida det förslag, som nu af Gr. Ehrensvärd blifvit
väckt, icke är ett upprepande af hvad redan genom nämnde
beslut blifvit afgjordt, öfverlemnar jag åt R. o. Ad:s eget bedömande.
Men äfven om så icke skulle vara, kan jag dock
icke finna skäl att bifalla en sådan framställning. Jag befarar
nemi. att, om rikets undervisningsanstalter lyckliggjordes med
en sådan öfverstyrelse, så skulle deraf uppkomma samma verkan,
som angifves i det svar, som en person, tillfrågad om den
verksamhet Bergs-Coll. hos oss utöfvat, lemnade, att man, om
man ville sätta bergverken tillbaka, borde skaffa dem ett BergsColl.
på halsen.
Att tillsynen öfver läroverken kan ordnas bättre och fullständigare,
än som nu är händelsen, erkänner äfven jag, och
skulle jag säga min tanke om sättet huru detta borde ske, så
hyser jag den tro att intet kunde vara lämpligare, än att upptaga
det af K. M. vid en föreg:de riksdag framställda, men af
R. St:r då afslagna förslag, att inrätta ett nytt Stats-Dep., och
till detsamma öfverflytta åtskilliga med hvarandra sammanhang
egande ärenden, som nu tillkomma dels Civil-, dels EcklesiastikI)ep:t,
och sålunda befria sistnämnda Dep. från sådana ärenden,
som icke egentligen höra dit, och som nu vålla att l)ep:ts-chefen
måste på alltför många olikartade ämnen rigta sin uppmärksamhet.
Genom ett sådant frånskiljande af främmande ämnen skulle
mora vinnas för undervisningsväsendets kraftfulla och omsorgsfulla
vård, än genom en kollegial öfverstyrelses inrättande här
i hufvudstaden.
Jag kan icke förmoda, att icke erkebiskopen och de 12
öfriga biskoparne, åt hvilka närmaste tillsynen öfver undervisningen
för närv:de är anförtrodd, och som alla äro väl aflönade,
skola åt densamma egna lika mycken omsorg, som den all aflöning
saknande chefen för stuterierna, med hvilken den siste
värde talaren behagat jemföra dem, kan egna de åt bans vård
anförtrodda häst-uppfostringsanstalter. Jag kan likväl icke undgå
att anse det vara en heder för sistnämnde person, att man hos
honom funnit ett sådant nit, att man anser att undervisningen
vid rikets elementarskolor skulle vinna mera på att dessa finge
en sådan oafiönad chef, än om de fortfarande stå under de med
stora löner försedda embetsmän, hvilka nu hafva tillsynen öfver
läroverken sig uppdragen.
Hvad Ekon.-Utsk:ts förslag beträffar, har jag icke något
deremot, utan inskränker mig till en anhållan om bifall till detsamma.
Hr von Koch: Jag delar de betänkligheter, som af den
siste värde talaren blifvit framställda deremot, att R. o. Ad.,
Den 13 Juni f. m.
179
efter det R. St:r redan fattat beslut i afseende å likartade frågor,
nu skulle antaga det väckta förslaget om inrättande af en
öfver-styrelse för läroverken. Men jag måste tillika säga, att
jag anser högst nödigt, alt en bättre tillsyn öfver våra läroverk
åstadkommes än man kan vänta nu, då Dep:ts-chefen bar så
många heterogena ärenden under sig. Det saknas dessutom
kontinuitet, enär Dep:ts-chefen är en politisk person och således
ofta kan föranledas att afgå, samt hans befattning för öfrigt
är af så mödosam natur, att hans krafter icke länge stå
ut dermed.
1 början af riksdagen tog jag mig friheten föreslå nedsättandet
af ett särskildt Utsk. för behandlande af hithörande frågor.
Jag ansåg nemi., såsom ock blifvit händelsen, att Ekon.-  Utsk:t icke skulle hafva tid eller förmåga att på ett tillfredsställande
sätt lösa dessa frågor. Emellertid tror jag att Utsk:ts
förslag i denna punkt är ganska antagligt, men skulle dock vilja
att ordet »elementar» utginge, på det K. M. måtte få friare
händer.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. af Ugglas, Gustaf: De beslut, som förut blifvit
fattade med afseende å de af Gr. Mörner omförmälda motioner,
synas mig icke lägga hinder i vägen att nu fatta ett beslut i
den syftning Gr. Ehrensvärd föreslagit; men jag hyser dock betänkligheter
emot antagande af förslaget, sådant det här blifvit
alTattadt, enär K. M:s händer derigenom skulle bindas, då det
deremot, enligt min tanke, är bäst att öfverlemna åt K. M. att
i första hand taga frågan i öfvervägande. Hvad åter beträffar
Hr von Köchs förslag, att ordet »elementar» skulle uteslutas,
vill jag blott anmärka, att genom en sådan åtgärd komme skrifvelsen
att omfatta jemväl anstalter, som man icke åsyftar, såsom
t. ex. Iv. Krigsskolan, landthruksskolor m. m. Men meningen
är väl endast att söka åstadkomma enhet mellan de 3 läroanstalterna,
universiteten, elementar-läroverken och folkskolan, och
skulle jag derföre vilja föreslå att skrifvelsen ändrades sålunda:
»att R. St:r anhålla, att K. M. täcktes taga i öfvervägande lämpligaste
sättet att för universiteten, elementar-läroverken och folkskolorna
åstadkomma en närmare gemensam tillsyn och vård»
etc. etc. Med en sådan redaktionsförändring tror jag att äfven
Gr. Ehrensvärd skall kunna vara belåten.
Frih. Cederström: 1 likhet med Frih. af Ugglas, anser
jag att Gr. Ehrensvärds förslag icke i formelt hänseende möter
någon svårighet, men, skall det kunna antagas, bör väl deri vidtagas
den förändring, att man anhåller om Nåd. Propos. till Rikets
näst sammanträdande Ständer. Om R. St:r nu ingå till
K. M. med begäran om inrättandet af en sådan öfverstyrelse,
utan att några medel dertill anslås, så kan ju i alla händelser
180
Den 13 Joni f. m.
öfverstyrelsen icke träda i verksamhet förr än efter nästa riksdag.
För öfrigt vill jag mot Frih. af Ugglas och Hr von Koch
göra den erinring, alt om en öfver-styrelse inrättas, som skall
hafva tillsyn icke blott öfver elementar-läroverken, utan äfven
öfver universiteten och folkskolan, så skulle den få sig anvisadt
ett allför vidsträckt falt, hvaremot dess verksamhet, om man
antager Ulsk:ts förslag, blefve mer koncentrerad.
Att ett förslag om inrättandet af ett särskildt Stats-Dep:t
skulle kunna vinna K. St:rs bifall, var något som jag vågar
påstå att ingen af Utsk:ts ledamöter kunde föreställa sig, och
jag erinrar i detta hänseende huru det gick med ett sådant förslag
i fråga om ett särskildt Stats-I)ep:t lör allmänna arbeten,
jernvägar m. m. Det afslogs. Man kan taga för gifvet, att R.
St:r icke äro mer benägna att ingå på ett annat, nytt Dep:t
åsyftande, förslag, såväl emedan deraf skulle föranledas stora
kostnader, som ock derföre, att det icke torde vara lämpligt
att öka antalet af Konungens rådgifvare.
Jag hemställer om bifall till Utsk:ts förslag, så mycket mera
som det i sig till en viss grad innefattar möjligheten af en realisering
af den idé, Gr. Ehrensvärd framställt.
Gr. Ehrensvärd: Af det motstånd mitt förslag rönt, kan
jag icke finna annat än att jag icke haft lyckan blifva hörd.
Möjligt är också att jag vid framställandet af mitt förslag glömde
att uppläsa sista delen deraf, och jag ber derföre att ånyo få
uppläsa det.
Jag föreslår, att R. St:r måtte hos K. M. anhålla, det K.
M. täcktes taga i öfvervägande lämpligaste sättet att inrätta en
särskild öfver-styrelse för en närmare gemensam tillsyn och
vård öfver folkskolan, elementar-läroverken, universiteten och
alla andra för det uppväxande släglets bildning och undervisning
nödiga inrättningar, samt i detta ämne till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådigt förslag. Häraf synes att jag icke
begärt ett omedelbart inrättande af en öfver-styrelse, utan att
jag blott anhållit att K. M. ville för Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga förslag i ämnet. Detta måste äfven blifva
en gifven följd deraf att icke särskildta medel för detta ändamål
redan vid denna riksdag anvisas.
Vidare har jag icke föreslagit inrättandet af ett kollegium.
Jag nämnde blott förslagsvis en öfverstyrelse, sådan den vi redan
hafva för jernvägar och telegrafer. Afven yttrade jag, att jag
ansåg det vara af vigt, att den, som komme att vara chef för
öfver-styrelsen, vore en person, fri från politiska tendenser.
Icke heller har jag begärt att K. M. skulle besluta precist
hvad jag föreslagit, utan jag har blott anhållit, »att K. M. täcktes
taga i öfvervägande lämpligaste sättet att inrätta en öfverstyrelse.
»
Af de under diskussionen föreslagna amendementer kan
jag icke finna annat än att Frih. af Ugglas’ förslag är detsamma
som mitt, endast med den olikhet, att ordet »öfver-styrelse» blif
-
Den 13 Juni f. m.
131
vit uteslutet. Jag anhåller derföre att få, med frånträdande af
mitt förslag om inrättande af en öfver-styrelse, förena mig
med Frih. af Ugglas.
Gr. Mörner: Mot den lydelse, Frih. af Ugglas velat gifva
skrilvelsen, har jag icke något att invända, utan förenar mig i
det af honom framställda yrkande.
Hr von Koch: Jag vill icke motsätta mig den förändring.
Frih. af Ugglas föreslagit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förslag oförändradt och dels bifall till detsamma med
den förändring, att i stället för ordet »elementar-läroverken» infördes
orden: »universiteten, elementar-läroverken och folkskolorna»;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till förslaget utan förändring, hvartill svarades (lere nej jemte
ett eller annat ja, och sedermera propos. på bifall till detsamma
med ofvansagde förändring, då svaren ut töllö med många
ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de votens-propos.:
»Den som bifaller Allmänna Besv.- och Ekon.-Utsk:ts i
slutet af Betänk:t N:o 118, under punkten 3:o afgifna förslag,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde förslag, med den förändring,
att i stället för ordet »elementar-läroverken» införas orden:
»universiteten, elementar-läroverken och folkskolorna.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 32.
Frih. af Ugglas: Jag anhåller att R. o. Ad. ville inbjuda
Med-Stånden att förena sig i det beslut R. o. Ad. nu fattat.
Frih. Cederström begärde detta förslag på bordet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 3 och 6
dennes på bordet lagde Betänk. N:o 119, i anledning af väckta
182
Den 13 Juni f. m.
motioner om ändring i förlattningarne ang:de handels- och näringsrätt.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att de häda i slutet af Betänk:t
förekommande förslagen skulle punktvis föredragas, samt
pröfningen af ingresserna uppskjutas intilldess båda förslagen
blifvit genomgångna; hvilket bifölls.
Förslaget ang:de grunderna för handelsrätten.
lista punkten.
Gr. Sparre: För min del har jag ingenting att anmärka
mot tendensen af detta Betänk. Ben utvidgning i rättigheten
att idka handel och näring, som utgör grundtanken i detta Betänk.
, finnér jag öfverensstämmande med tidens kraf och de
åsigter om handel och näring, som alltmer utvecklat sig. Det
är således icke egentligen mot grundsatserna jag uppträder, utan
emedan det synes mig betänkligt att göra en skrifvelse till K.
M. till föremål för en mängd detaljer. Betta förslag binder
visserligen icke på det hela taget K. M., enär K. M. dock har
fria händer, men, uppstäldt sådant det här är, antyder det att
R. St:r före skrifvelsens afiåtande ingått i en så noggrann pröfning
af frågan, så noga afvägt de mom:r, som dervid förekomma,
att man nästan liar anspråk på att K. M. på de särskildta
punkterna skall fästa afseende, då hvar och en af dem måste
anses af R. St:r godkänd. Nu förekommer i åtskilliga af dessa
punkter mycket, som synes mig temligen besynnerligt. Så t. ex.
säges i 4:de, »att omyndig må, med förmyndares samtycke och
ansvarighet, handelsrättighet utöfva.» Hvad innebär detta i sjelfva
verket? Menar man att hvar och en omyndig skall vara berättigad
att, då han skjuter en förmyndare framför sig, drifva handel
och narra personer inom och utom landet att inlåta sig med
honom i aftal, hvaraf han sjelf icke är bunden? Att genom lag
proklamera en sådan grundsats, är icke på sin plats. Omständigheter
kunna inträffa, då det kan vara nödigt att, såsom nuv:de
fabriks- och handtverks-ordningen medgifver, rörelsen i redan
anlagd fabrik, som af omyndig ärfves, af förmyndaren fortsättes
till dess den omyndige uppnått myndig ålder; men att så långt
som Utsk:t här gjort, utsträcka denna sats, synes mig något
djerft. I förslaget till fabriks- och handtverks-ordning säges,
»att den, som blifvit straffad för brott, som medför vanfrejd,
må kunna — — vinna tillstånd att — — tillverka fabriks-och
handtverksarbeten till afsalu.» Betta ord, »vanfrejdad», öfverensstämmer
icke med de termer, som användas i förslaget till ny
strafflag, der det heter: »den som förlorat medborgerligt förtroende»,
och att i en ny förordning använda föråldrade termer,
torde vara mindre lämpligt. Vidare förekomma i mom. 14—16
reglementariska stadganden, hvilka icke kunna anses höra hit.
Den 13 Jani f. m.
183
Med ett ord, när R. St:r vilja uttala allmänna grunder af
sådan vigt, synes mig att R. Sl:r icke böra inlåta sig på en
mängd detaljer, utan endast i allmänna ordalag angifva sina åsigter,
samt anhålla, att K. M. täcktes meddela R. St:r ett förslag,
med afseende å hvilket R. St:r kunna ingå i pröfning.
Och anhåller jag således om propos. på ett förslag i sådan
syftning.
Hr von Koch: Då R. o. Ad. för en stund sedan beslutat,
att detta Betänk, skulle punktvis föredragas, kan jag icke tro
att Hr Gr. o. Landtm, nu kan lemna propos. på annat än första
punkten af Betänlct, och att således Gr. Sparres förslag icke
kan komma under ompröfning. Hvad för öfrigt beträffar nämnda
Betänk., har Gr. Sparre visserligen sagt, att han egenlligen
gillade tendenserna deri, men jag befarar alt under detta ord
»egentligen» ligger ett stort undantag, och jag anser att om Hr
Gr:n icke hade annat emot Betänka än de enstaka anmärkningar,
han här gjort, han, om han gillade tendenserna, gerna kunnat
vänta med att framställa dessa anmärkningar till dess hvardera
af de punkter, med hvilka han icke var belåten, blifvit
föredragen. Att man, lör det att några få detaljer finnas, som
kanske icke äro fullt lämpliga, söker undanskjuta eri sak af så
omällig vigt som denna, är ett förfarande, som jag högeligen
måste ogilla, och jag anser det nära otroligt att man så förfar,
oin man gillar tendenserna. Jag måste derföre tro, att Gr.
Sparres förslag innefattar ett sätt att undanskjuta frågan; ty att
säga, det tiden icke skulle vara kommen, måste förefalla högst
besynnerligt, då K. M. redan tagit initiativet och hört vederbörande
samt det dessutom är af synnerlig vigt att få på ett ställe
samlade alla de väsendtligaste föreskrifter rörande näringsrätten.
Huru intrassladt förhållandet för närv:de är, kan man veta deraf,
att, till följd af den stora mängd förordningar, som ändra och
upphäfva hvarandra, t. o. m. de högsta instanserna icke kunna
m<:d bestämdhet säga hvartill man är berättigad eller ej. När
det nu är ett sådant kaos, bör man icke för några småsaker,
några konsiderationer undanskjuta denna sak, ty här är, örn någonsin,
verkligen »periculum in mora». Jag har i sammanhang
med min motion ang:de näringsfriheten föreslagit några få §§,
som skulle ersätta 6 hela kap. i Handels-balken, jemte otaliga
ändringar och tillägg dervid, och jag måste beklaga att Lag- o.
Ekon.-Utskm icke velat arbeta tillsammans i denna fråga, så att
vi kunnat hafva elt förslag med bestämda stadganden, men det
tyckes såsom skulle en riktig förbistring inom Utsk:n hafva på
sednare tider uppstått. Under sakernas nuv:de ställning kan jag
icke heller yrka annat än att, sedan punkterna blifvit genomgångna,
Lag-Utsk:t genom prot.-utdrag måtte delgilvas de beslut,
som blifvit lättade, på det Lag-Utsk:t måtte veta huru förhållandena
gestalta sig.
I afseende å den nu föredragna punkten, som afhandlar
burskapstvångets borttagande, gillar jag förslaget, så mycket
184
Den 13 Jani f. m.
mer, som jag sjelf i ämnet väckt en motion i denna syftning;
men till dess jag hört några invändningar framställas mot detta
förslag, vill jag icke yttra mig deröfver, utan inskränker mig
tili en anhållan om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. på bifall.
Frih. Cederström: Den vigtiga frågan om handelns och
näringarnes befriande från de inskränkande band, hvarmed de
från fordna tider varit belagda, har utgjort föremål för så utförliga
och noggranna öfverläggningar, att jag icke tror det vara
skäl att upptaga tiden med långa anföranden i detta ämne.
För min del har jag aldrig varit bland dem, som yrka brådstörtade
förändringar; men jag måste bekänna, att jag tror tiden
nu vara inne, då man bör, efter längre tids öfvergångsstadganden,
uttaga ett afgörande steg. Utsk:t har ock i sin ingress
uttalat den åsigt, att inom hela landet vore öfvertygelsen allmän
om fördelarne af lossandet på de närv:de banden; och om
denna åsigt delas af R. o. Ad., tror jag icke det kan vara skäl
att, genom antagande af Gr. Sparres förslag, äfventyra att uppskjuta
frågans lösning.
Jag undrar icke, att Hr von Koch önskat, att hans motion
blifvit behandlad på samma gång som Hr Moréns, men orsaken,
hvarföre den icke blifvit det, har varit den, att de båda motionerna
blifvit remitterade till olika Utsk.; också har Ekon.-lJtsk:t varit i
tillfälle att redan nu framlägga sitt förslag, då vi deremot icke
kunna veta när Betänk:t från det andra Utsk:t skall inkomma.
Då för öfrigt det blifvit beslutadt, att Betänk:t skulle punktvis
föredragas, vill jag icke nu ingå i svaromål beträffande de anmärkningar,
som af Gr. Sparre mot några kommande punkter
blifvit framställda; och då Gr. Sparre icke mot ifrågav:de punkt
rigtat några anmärkningar, anhåller jag endast om bifall till
punkten, helst, såsom Hr von Koch omnämnt, K. M., genom
handelsföreningens hörande, redan tagit initiativet, och dessutom
de förhållanden, som funnos på den tid burskap först inrättades,
under tiden undergått så högst väsend!liga förändringar, att
man icke kan sägas hafva gått för hastigt till väga, om man
nu beslutar borttagande af tvånget i detta hänseende.
Frih. af Ugglas: Alla de talare, som hittills yttrat sig,
hafva förklarat, att de gilla syftet med detta Betänk. Jag tror
också, att för alla dem, som något varit i tillfälle att se huru
nuv:de lagar i ämnet verka, den åsigt är gemensam, att det är
alldeles nödigt att, ju förr dess hellre, komma till visshet om
hvad som är lag eller icke, och jag är öfvertygad att Gr. Sparre
är bland dem, som önska att någon trygghet i detta afseende
införes. Då vi således alla dela den tanke, att något bör göras,
hemställer jag, huruvida det kan vara klokt att genom bifall till
ett förslag, sådant Gr. Sparre här framställt, uppskjuta, om icke
på obestämd tid, dock åtminstone på 3 år, en författning, om
hvars vigt vi alla äro öfvertygade.
Den 13 Jani f. m.
183
Mot sjelfva punkten har icke någon anmärkning af Gr.
Sparre blifvit framställd, utan har Hr Gr:n med sitt förslag blott
velat uttala den mening, att det vore orätt af R. St:r att ingå
till K. M. med ett så detaljeradt förslag; men då Gr. Sparre
mot hela detta vidlyftiga Betänk, blott kunnat framdraga några
få, obetydliga anmärkningar, frågar jag om det kan vara skäl
att fördröja en författning, som af en stor del af landet åstnndas.
Dessutom ber jag att, beträffande det formella i Gr. Sparres
förslag, få hemställa till Hr Gr:n, huruvida han anser att det af
honom väckta förslag kan komma under ompröfning, då, sedan
beslut blifvit fattadt att punktvis föredraga Betänk:t, första punkten
blifvit föredragen och Hr Gr:n väl icke vill mot denna enda
punkt såsom kontra-propos. uppställa hela sitt förslag. Vill Hr
Gr:n yrka afslag å första punkten och sedan å hvar och en följande,
och dessa punkter hvar efter annan afslås, återstår till
slut endast Hr Grtns förslag, och om detta då äfven afslås, har
R. o. Ad. uttalat sin åsigt vara den, att våra handels- och näringsförfattningar
äro så förträffliga, att R. o. Ad. icke vill vidtaga
någon förändring i dem.
Hvad första punkten beträffar, är den så enkel och lätt att
förstå, alt någon tvekan om huru den bör behändigs, icke gerna
kan uppstå. Satsen kan hvarken bättre eller annorlunda uttryckas
än den här förekommer. Samma förhållande förefinnes med
nästan alla de följande punkterna. Det är icke ett förslag till
förordning, utan det är allmänna grunder, med stöd af hvilka
R. Sl:r anhålla att K. M. ville låta utarbeta en förordning. Det
är derföre icke heller så farligt, om något ord icke skulle vara
det precist rälta.
På grund af hvad jag nu anfort och då ingen anmärkning
blifvit framställd mot första punkten, anhåller jag att den måtte
bifallas.
Gr. Sparre: Hvad först beträffar Hr von Köchs yttrande,
måste jag en gång för alla anhålla att blifva befriad från alla
insinuationer, att jag skulle säga ett och mena ett annat; och
när jag säger att jag gillar tendenserna i detta förslag, har jag
rättighet att fordra att blifva trodd på mitt ord. Det var på
samma sätt vid föreg:de riksdag. Då tillskrefs mig samma motiv,
som Hr von Koch nu insinuerat, eller alt jag ville qväfva
en fråga. Jag tror dock, att den erfarenhet vi redan förvärfvat
om det missnöje och den förvirring, kommunalförfattningarne
genast från början af sin verksamhet alstrat, bäst bevisar att
jag hade rätt, då jag förklarade det vara R. Stms skyldighet att
noga betänka sig och icke till K. M. aflåta andra skrilvelser än
sådana, som blifvit grundligen och behörigen öfvervägde.
Hr von Koch har sagt att förslaget bort vara detaljeradt.
Jag har sysselsatt mig för mycket med lagstiftningsfrågor för
att kunna frånkänna mig det felet, — om man så vill kalla det,
— att jag vill veta hvad en lag innebär. Jag vill hafva någon
ledning för mitt omdöme, och denna ledning kan jag icke hafva
186
Den 13 Juni f. m.
förr än jag ser lagen framlagd; ty sådana satser, som här uttalas,
få icke något lif, icke någon form, förr än genom lagen,
och först när denna lag är framlagd, kan jag se hvilken form
satserna få i det praktiska lifvet. De abstrakta satserna äro så
nakna, att den, som vill bedöma huru de skulle taga sig ut i
praktisk tillämpning, icke dertill är i tillfälle, och derföre har
jag ansett lämpligt att en lag framlades af regeringen, hvilken
lag då kunde tjena till ledning för omdömet i omförmälda hänseende.
Såsom Hr von Koch nämnt, är ett annat förslag remitteradt
till Lag-Utslct. Ofver detta förslag har icke något Betänk,
inkommit, och det skulle kunna hända att U. St:r, efter att
hafva godkännt de i förevule Betänk, framställda s. k. allmänna
satserna, sedermera, när Sammansatta Lag- o. Ekon.-Utskm
framlagt sitt förslag, ogillade samma åsigter och satser, som de
nu skänkt sitt bifall.
Jag upprepar, att syftet med mitt förslag är, att R. St:r,
när de till K. M. aflåta en skrifvelse, skola hafva noga öfvervägt
och pröfvat ärendet, på det den ena statsmakten, då den
talar till den andra, må iakttaga den höfviskhet, de ömsesidigt
ega att af hvarandra fordra. Jag tror icke heller att B. St:r
äro i tillfälle att rätt bedöma omfånget af dessa satser förr än
R. St:r se dem formulerade i en lag. Jag har aldrig hört att
det i en lagstiftande församling så tillgår, att man antager satser
i flock, och ber den andra statsmakten, med ledning deraf, utarbeta
ett förslag, till hvilket representationen då obetingadt skänker
sitt bifall.
Genom antagande af mitt förslag komme icke någon synnerlig
tidsutdrägt att förorsakas. Jag erinrar i detta hänseende
om huru det vid förra riksdagen tillgick med kommunal-för
fattningarne.
Då jag ville att man skulle taga frågan i öfvervägande,
hädades, förtrampades jag; så brådt hade man att gifva
dessa författningar sitt bifall, och likväl har deras verksamhet
icke förr än detta år inträdt. Om således den förev:de frågan
företoges till slutligt afgörande först vid nästa riksdag, uppstode
derigenom en tidsförlust af endast 6 å 7 månader, alldenstund
det är uppenbart att, äfven om R. St:r nu godkänna satserna,
Kommers-Golbm och öfriga vederbörande samt måhända äfven
städernas borgerskap komma att höras öfver lagförslaget, hvaraf
följer att det förslag, som kommer att härröra af R. St:rs beslut,
icke kommer alt träda i verksamhet förr än tiden för
nästa riksmöte är inne. Att för öfrigt ganska mycken tid erfordras
för utarbetande af lagförslag, är en känd och gifven sak.
Vid sådant förhållande hade jag trott att den tidsförlust, man
här velat tillmäta så stort afseende, i sjelfva verket skulle blifva
ringa, och att K. M. skulle anse lämpligt att, såsom det händt
med afseende å t. ex. grufvestadgan, höra R. St:r, emedan regeringen
icke önskar att ensam åtaga sig hela ansvaret, utan vill
dela det med representationen.
Den 13 Juni 1. m.
187
Jag har slutligen framställt mitt förslag, emedan jag tror
att saken, långt ifrån att förlora, tvertom skulle vinna' på att
blifva grundligare behandlad, och jag afsåg att R. St:r derigenom
skulle sättas i tillfälle att veta hvad de besluta, hvilket icke
låter sig göra med iakttagande af den form utaf allmänna satser,
hvari Utsk:t framlagt sitt förslag; — jag åtminstone vågar icke
tilltro mig vara nog skarpsynt för att, innan man har lagen
uppställd, kunna se hvart den leder.
I)å emellertid ingen annan delat den åsigt, jag framställt,
får jag, i stället för mitt förra yrkande, nu begära propos.
på alslag.
Hr von Koch: Jag kan verkligen icke inse hvarföre representationen,
om man är ense alt något skall göras och att
det är »pericolum in mora», skall på en tid af 3 år uppskjuta
hvad sorn redan nu kan löretagas. Visserligen vore det bra,
om vi hade ett fullständigt lagförslag, men då något sådant icke
finnes, anser jag bäst vara att representationen godkänner vissa
hufvudgrunder. En af dessa hufvudgrunder är, att burskapjcke
bör utgöra ett vilkor för rättigheten att idka handel. Ofver
denna fråga äro vederbörande redan hörda, och det återstår så
ledes
endast att äfven representationen, och företrädesvis Borgare-St.
, uttalar sin åsigt. Man kan då, orri representationen
godkänner denna grundsats, antaga att, efter det initiativ, Civilministern
för snart *U år sedan tagit, det icke skall dröja länge
förr än en förordning utkommer.
Hvad R. o. Ad:s votum i denna fråga vidkommer, tror jag
att jag skulle göra R. o. Ad:s ledamöter orätt, om jag ansåge
den åsigt lörefinnas, alt burskapstvång fortfarande bör ega rum.
Jag vill äfven omnämna det prejudikat, att en Engelsman fått
rättighet att i Göteborg drifva handel utan burskap. Frågan
om utländningars handelsrätt har ofta förevarit, och sedan R.
St:r ingått till K. M. med begäran om en ny förordning i detta
afseende, remitterades R. St:rs skrifvelse till Kommers-Colkm
och der lär beslutet, efter hvad jag erfarit, redan för ett år
sedan vara fattadt, ehuru det ännu icke blifvit justeradt. Vill
man motarbeta en sak, är rätta sättet att laga så att den blir
remitterad till alla möjliga »vederbörande».
Gr. Sparre har för andra gången vid denna riksdag synnerligen
fästat sig vid exemplet af kommunal-författningarne,
som han anser vara så dåliga, derföre att R. St:r vid förra riksdagen
icke gingo in på hans förslag. Jag måste likväl förklara,
att jag tror att Gr. Sparre drager stor andel i skulden derför,
genom vållande dertill alt kommunal-författningarne måste behandlas
i riksdagens ll:te timma. Man ville då hafva saken
igenom och brådstörtade derföre, men skälet till denna brådska
är att söka i alla de hinder, som i början lades emot saken,
så att, om kommunal-lagarne kommo i mindre granskarit skick
til! K. M., är felet icke allenast hos den majoritet, som fattade
188
Den 13 Juni f. m.
beslutet, utan äfven hos den minoritet, som ställde så till, att
ärendet icke fick i vederbörlig ordning behandlas.
För öfrigt anser jag uppenbart, att frågan skulle genom
antagande af Gr. Sparres förslag fördröjas, och då alla vederbörande
redan blifvit hörda och frågan synes vara i utredt skick,
anser jag R. o. Ad. nu böra fatta sitt beslut, hvarföre jag fortfarande
anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. af Ugglas: Innan R. o. Ad. skrider till beslut, får
jag förnya min erinran, att jag icke vet huru det skulle tillgå,
orri R. o. Ad. alsloge denna punkt. R. o. Ad:s flesta ledamöter
gilla ju den åsigt, att för rättighet att idka handel burskaps förvärfvande
icke vidare bör utgöra ett nödvändigt vilkor. Kan
då R. o. Ad. afslå en punkt, som R. o. Ad. gillar, blott i förväntan
att man skall antaga något, som man icke vet huru det
kommer att se ut? Att så förfara i en så högst vigtig fråga,
synes mig vara att gå bra lättsinnigt till väga, ty resultatet af
ett sådant förfarande kan blifva det, att R. o. Ad. uttalar ett
fullkomligt ogillande af hvarje förändring i våra nuv:de näringsförfaltningar.
Gr. Sparre har sagt att lian icke har något emot att granska
ett detaljeradt förslag. Afven häri skiljer jag mig från Gr.
Sparre. Jag tror alt, i fråga oin den ekonomiska lagstiftningen,
det är bäst att R. St:r icke ingå i detaljer, utan öfverlåta detta
åt dem, som dermed hafva närmaste befattning. Också liar i
min tanke Ekon.-Utsk:t gjort rätt, då det framlagt grunder, öfver
hvilka R. St:r kunna fatta sitt beslut, och jag tror lämpligast
vara att bifalla dessa grunder.
Frih. Armfelt, Magnus: I likhet med Frih. af Ugglas,
får äfven jag förklara, att jag anser ganska olämpligt att R. Sl:r,
beträffande önskningsmål, inlåta sig i en mängd specialiteter. Jag
hade derföre helst sett att Ekon.-Utsk:t blott angifvit den allmänna
rigtning, hvari man önskade att K. M. skulle låta utarbeta
en författning, och icke, såsom här är fallet, i ett antal af
ända till 30 punkter, hvaraf en del äro af rent reglementarisk
natur, framställt sitt förstag. Men då jag tillika anser af vigt
att denna reform icke blir uppskjuten, och då det kan vara farligt
att nu afslå punkten, emedan det i så fall kan hända att,
sedan alla punkterne blifvit afslagna, äfven skrifvelse-förslaget
afslås, kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Hamilton, Gustaf: Frågan om en utvidgad handelsoclt
närings-frihet, är en af de vigtigaste, som stått på föredragningslistan.
En utvidgad näringsrätt påkallas såväl af de billigaste
anspråk, som ock af en klok ekonomisk lagstiftning. Också
gläder det mig att här på Riddarhuset ingen uppträdt deremot.
Men jag skulle vilja gå något längre än Utsk:t, och föreslår
derföre att R. o. Ad., med afslag å denna punkt, ville besluta
en underd. skrifvelse, hvari anhålles, att K. M. täcktes
Den 13 Juni f. m.
189
låta utarbeta och Rikets näst sammanträdande Ständer meddela
förslag till de ändringar i gällande handels- och handtverksordningar,
hvarigenom rättighet till idkande af handel och handtverk,
utan några föreskrifna prof, medgilves, och möjlighet för
en hvar att på ärligt sätt bereda sin utkomst underlättades.
Genom antagande af detta förslag uppfylldes allas önskan
och det blefve icke något uppskof med författningen, men en
mängd otjenliga inskränkningar afskaflädes.
Hvad beträffar den mot Lag- och Ekon.-Utskm gjorda tillvitelse,
att icke hafva nog ofta sammanträdt, anser jag mig icke
behöfva nämna mera än att de ganska ofta varit tillsammans
och då halt tillräckligt att göra, hvadan anmärkningen är alldeles
oförtjent.
Gr. Mörner: Jag anmälde mig egentligen med anledning
af de mot Gr. Sparre af Hr von Koch framkastade beskyllningar,
och vill, för alt visa huru ogrundade de varit, blott lemna
följ:de upplysningar, K. M:s Nåd. Skrifvelse med de af särskilda
komiterade afgifna underd. förslag ang:de kummunalstvrelser,
ölverlemnades till R. St:r den 4 Januari 1860 och remitterades
den 7 i samma månad. Ekon.-Utsk:ts första Utlåt, i anledning
af dessa förslag ankom den 31 Augusti till Exped.-Utsk:t, bordlädes
hos Ståndet första gången den 8 September, och andra
gången den 12 i samma månad. Första beslutet af R. o. Ad.
fattades den 15 September. Sedan upptogs frågan ånyo den 2
Oktober och med Oktober månad afslöts riksdagen.
Huru man vid sådant förhållande kan säga att Gr. Sparre,
genom de hinder, han vid riksdagens början skulle hafva lagt
emot frågans behandling, undanskjutit densamma, kan jag icke
inse. Att Ekon.-Utsk:t icke inkommit med sitt Betänk, förr, än
nära ett år efter det remissen dit afgått, är en sak, som hade
mot nämnde Utsk. kunnat anmärkas. Det var åtskilliga omständigheter
vid den tiden, som lämpade sig att icke undanrödja all
anledning till misstanka om hvad som föranledt Utsk:ts förfarande.
Det sätt, hvarpå förslaget sedermera framdrefs, hade
ock sin ganska märkvärdiga sida, hvilket jag tror att de af Ståndets
ledamöter, som då voro här närv:de, nogsamt torde erinra
sig. Det är i allmänhet en olämplig sak att framkasta insinuationer,
men mig synes att man åtminstone icke bör framkasta
sådana mot personer, som med ärendet icke halt något att skaffa.
Hvad angår förev:de fråga, har jag icke något emot en sådan
skrifvelse, sorn den, hvilken Gr. Sparre föreslagit; men
skulle önska att deri intoges den bestämmelse, som i nu föredragna
punkt alhandlas, nemi. att burskap icke bör utgöra något
oundgängligt vilkor för rättighet att idka handel.
Den framställning en värd talare gjort derom, alt hemställan
borde göras om borttagande af alla inskränkande föreskrifter
i nuv:de handelsordning, torde gå väl långt. När vi komma
längre fram, torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att åt
-
190
Den 13 Jani f. m.
skilligt kan i detta hänseende vara att erinra, jemväl mot den
framställning, Ulsk:t gjort.
Frih. Gederström: Då jag anser det vara särdeles önskligt,
att diskussionen, i stället att beröra behandlingen af ärendena
under föreg:de riksdag, kommer att hålla sig till frågan
för dagen, får jag, till följe af R. o. Ad:s beslut att punktvis
föredraga detta Betänk., vördsamt hemställa, huruvida Gr. Hamiltons
förslag nu kan komma under ompröfning, utan först
vid mom. 2, der det säges hvilka personer, som ega rättighet
att idka handel.
Att för öfrigt tiden är inne, då burskap bör försvinna, anser
jag så mycket mer uppenbart, som äfven ledamöter, hvilka
tillförene motsatt sig ett sådant steg, nu gjort hemställan derom.
Heldre än att inrymma denna bestämmelse i en skrifselse, som
skulle fördröja saken, genom begäran om utredning och ny pröfning,
bör man, efter min tanke, påskynda det åsyftade ändamålet,
genom att bifalla Utsk:ts förslag; hvarför jag ånyo anhåller
om propos. derå.
Gr. Hamilton: Sedan jag sist hade ordet, har min uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, att Hr Gr. o. Landtm, möjligen
icke skulle kunna vid lista punkten framställa propos. på
mitt förslag. Jag återtager det derföre nu, men skall vid nästa
punkt ånyo upptaga det.
Frih. af Ugglas: Då jag hörde Gr. Mörner förorda bifall
till Gr. Sparres skrifvelselörslag, likväl med det villkor att bestämmelsen
om burskaps försvinnande skulle i nämnde skrifvelse
intagas, ber jag, då jag icke bestämdt hörde om Gr. Mörner
yrkade propos. på detta sitt förslag, få fråga honom om han
icke ville att en eller annan af de allmänna satser, Utsk:t i fortsättningen
af sitt Betänk, föreslår, jemväl skulle i berörda skrifvelse-förslag
intagas. Jag tror mig känna Gr. Mörner tillräckligt
för att veta att hans mening är sådan, och hemställer vid
sådant förhållande, huruvida det icke vore mera skäl af honom
att icke ingå på Gr. Sparres förslag.
Gr. Sparre: Efter de upplysningar, Gr. Mörner lemnat,
hoppas jag att sådana obehöriga insinuationer, som här blifvit
med afseende å mitt handlingssätt vid föreg:de riksdag gjorda,
icke vidare må komma i fråga.
För öfrigt har jag icke något emot att det af Gr. Mörner
föreslagna tillägg införes i det af mig framställda skrifvelseförslag.
Hr von Koch: Om jag sagt att ärendet undanskjutits genom
de hinder, som vid förra riksdagens början lades mot detsamma,
var detta af mig ett misstag. Ty detta undanskjutande
skedde vid början af ärendets handläggning, sedan det kom från
Den 13 Juni f. m.
191
Utsk:t, till följd af ett förslag, förordadt af Gr. Sparre, hvilket
förslag då bifölls.
Hvad för öfrigt angår den insinuation, Gr. Mörner framkastat
mot den der davide majoriteten bland Husets ledamöter, är
detta verkligen en sak, om hvilken jag lörr än nu icke hört
talas.
Det förslag, Gr. Hamilton framställt, är sådant, att jag icke
tror att någon mer än han sjelf vill gå in på detsamma, och
jag vidblifver mitt yrkande om bifall till den föredragna punkten.
Gr. Sparre: Jag vill blott anmärka, att en föregide talare
redan lemnat tillräckliga upplysningar för att vederlägga Hr von
Köchs insinuation. Hvad jag vid förra riksdagen föreslog, var
endast att vi, i anseende till den långt framskridna tiden, icke
skulle kasta oss in på det vidlyftiga ämnet.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att i afseende å den förev:de punkten
icke blifvit framställda några andra bestämda yrkanden än
dels å bifall och dels å afslag å densamma, framställde Hr Gro.
Landtm, propos. på punktens antagande, och, då dertill sva
rades starka ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Gr. Mörner: I förra delen af denna punkt förekomma
samma stadganden som i mom. 1 af lista §:n lista art. Handelsordningen,
dock med den olikhet, att det enligt Utskits förslag
icke skulle behöfvas, att man hade begått Herrans Heliga Nattvard
oell kunde skrifva läsligt och räkna quatuor species i
enkla tal och bråk samt föra bok och räkning på det för handeln
i allmänhet öfliga sätt. De i mom. 2 af lista §:n ofvannämnda
art. förekommande stadganden återfinnas jemväl i sednare
delen af förevide punkt; men den på förstnämnda ställe
intagna bestämmelse, att förbudet icke gäller för de i mom:t
uppräknade personer längre, än medan de i sin befattning såsom
uppbördsman, tulltjensteman eller allmänna åklagare fortfara, är
i Utskits förslag utesluten, hvaremot är tillagdt ett förbud för
nämnde personers hustrur att drifva handel. Att häri ligger
någon förbättring, kan icke jag finna, och jag anser äfven otjenligt
att man, när man ingår till K. M. med en skrifvelse, upprepar
hvad som redan är stadgadt.
Jag kan således icke annat än yrka afslag å denna punkt,
som dels icke innehåller annat än hvad, som redan är stadgadt,
dels endast tillägger onödiga inskränkningar.
Frih. Gederström: Med anledning af Gr. Mörners yttrande,
att en del af hvad som här är föreslaget redan finnes
stadgadt, får jag upplysa, att detta Betänk, ingalunda åsyftar,
192
Den 13 Juni 1. m.
att den nu gällande handelsordning fortfarande skall bibehållas,
utan skulle genom den förordning, som, byggd på de grunder
Utsk:t här framställt, komme att utfärdas, hittills gällande handelsordning
upphäfvas.
Hvad beträffar den förut intagna föreskrift, att den som
viii idka handel, skall kunna läsa och skrifva, ansåg Utskrt, i
betraktande af den allmänt nppdrifna färdighet, som i dessa stycken
uti folkskolorna meddelas t. o. m. allmogens barn, någon
föreskrift härom icke vara behöflig. L fråga åter om vilkoret
att hafva begått Herrans Heliga Nattvard, vill man i vår tid
icke, att verldsliga fördelar skola göras beroende af religiösa
förrättningar. Afven ansåg Utsk:t att, då man vill att somliga
personer, till följe af sin tjenstebefattning, icke skola hafva rättighet
att idka handel, förbudet borde utsträckas jemväl till deras
hustrur, emedan det eljest lätt kunde eluderas på det sätt, att
hustrun gjorde anmälan till rättighets erhållande och sedan utöfvade
den med mannens kraftiga biträde, men i strid med lagens
stadgande, hvad honom anginge.
Frih. af Ugglas: Det är visserligen sannt, att de stad
gande!),
som förekomma i punkten 2:o, hufvudsakligen återfinnas
i 1846 års förorda., men då detta skrifvelseförslag afser
att framlägga alla de grunder, på hvilka man anser att den nya
handelsordningen bör byggas, kan jag icke finna olämpligt att,
hvad tjenligt förut finnes stadgadt, här återupprepas.
En värd talare har sagt, att det nyintagna förbudet för
vissa personers hustrur, vore en försämring, men jag får fästa
uppmärksamheten derpå, att då förslaget tillerkänner gift qvinna
rättighet alt idka handel, för så vidt hennes man ansvarar
för hennes förbindelser, torde ifrågav:de inskränkning vara ganska
välbetänkt, alldenstund följden i annat fall blefve den, att
det väl vore hustrun som hettes drifva handeln, men mannen
som skötte den; oell då man är ense derom, att mannen, så
vida han hör till de uppgifna kategorierna, icke bör dertill vara
berättigad, är det konseqvent af Utsk:t att föreslå alt äfven
hustrun skall vara betagen denna rättighet.
Att stadgandet om nattvardsbegående blifvit borttaget, anser
jag ega fullgoda skäl för sig, enär äfven judar få drifva handel
och tillstyrkandet för öfrigt står i öfverensstämmelse med R.
St:rs förut vid denna riksdag fattade beslut.
Vidare har man velat borttaga föreskriften derom, att den
som vill idka handel, skall kunna läsa och skrifva. Nämnde
stadgande kan i och för sig vara ganska förståndigt, men jag
hemställer till en och hvar, om det är sannolikt att en person,
som icke kan läsa och skrifva, skall med någon framgång
kunna inlåta sig i handelsföretag. Det förbjuder i sjelfva verket
sig sjelft.
På grund af dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. behagade
bifalla punkten 2:0.
Hr
Den 13 Juni f. m.
193
Hr von Koch: Jag anser ingen vigt ligga derpå, om
föreskriften att hafva begått Herrans Heliga Nattvard bibehålles
eller icke. Qvarstår den, hjelpes det med afseende å judar
dermed att en särskild § i handelsordningen stadgar undantag
för dem. Af lika ringa betydelse anser jag det vara, om bestämmelsen
att kunna läsa och skrifva qvarstår eller ej. Deremot
är det en väsendtlig olikhet mellan
ifrågav:de förslag deri, att, enligt förslaget, rättighet att idka handel
tillerkännes jemväl qvinnor, hvaremot, enligt gällande förordning,
nämnde rättighet i regel tillkommer endast män. Vid denna
olikhet har ingen föreg:de talare fäst sig. För min del anser
jag förslaget häri ega ett stort företräde, och har dervid endast
den anmärkning att göra, att man hädanefter bör begagna uttrycket
»undersåte» och icke »medborgare», enär sistnämnde
uttryck icke gerna begagnas om qvinnor.
Afven skulle jag vilja uttala den önskan alt, sedan man
fått en allmän handelsfrihet och någon åtgärd från åklagaremakten
icke bör i afseende å handels- och näringsrättens utöfvande
ifrågakomma, åklagarne icke uteslötes från rättighet att
idka handel och näring. Sjelf idkar jag, oaktadt chef för åklagaremakten,
både bergsbruk och jordbruk, och då synes mig
hårdt att man förvägrar de underordnade fiskalerna att äfven
befatta sig med näringsfång.
Jag tror emellertid icke att en framställning i sådan syftning
för närv:de skulle hafva utsigt till framgång, och yrkar
derföre bifall till punkten, endast med den förändring att ordet
»undersåte» insättes i stället för ordet »medborgare.»
Gr. Hamilton: Jag kan icke dela den siste värde tala
rens
uppfattning, att enda skillnaden emellan nu gällande förordning
och hvad som i ämnet borde stadgas, skulle bestå i den
bestämmelse, att rättigheten att idka handel skulle tillkomma
både man och qvinna, och, i öfverensstämmelse med hvad jag
förut föreslagit, anhåller jag att punkten måtte erhålla följ:de
lydelse: »Rättighet till handels idkande i stad eller å landet må
tillkomma hvarje Svensk undersåte, man eller qvinna»; •— och
dermed punkt. Jag anser nemi. bestämmelsen om god frejd
okristlig och icke passande in med våra samhällsförhållanden,
ty sedan man straffat brottslingen, bör man icke derjemte förfölja
honom, utan bör det tillåtas honom att, sedan han återgått
till samhället, ärligen försörja sig huru han bäst kan.
Bestämmelsen, att personen skall råda öfver sig sjelf och
sin egendom, tillhör civil-lagen, och för öfrigt vet jag icke hvarföre
man skall förbjuda en person, blott på den grund att han
är minderårig, att, om han kan komma i tillfälle att drifva
handel, göra det. Då lagen sjelf förutsätter att han kan förvärfva
egendom, frågar jag: huru skall detta kunna ske, om
han icke får handla och vandla förr än han uppnått myndighetsåren.
H. V. 13
1!U
Den 13 Jnni f. m.
Föreskriften är dessutom af reglementarisk natur och behöfver
icke här intages, och jag anhåller derföre om bifall till
punkten på sätt jag uppgifvit.
Frih. Cederström: För min del har jag ingenting att
invända mot den af Hr von Koch föreslagna redaktionsförändring;
men hvad Gr. Hamiltons förslag beträffar, äro mina betänkligheter
så mycket större. Då det nemi. för hvar och en
som vill söka rättighet att idka handel, är af vigt att känna
hvartill han är befogad eller ej, bör nian icke genom särskildta
reglementen försvåra för honom denna kännedom. Att utstryka
de båda föreskrifterna, att den handlande skall vara välfräjdad
och råda öfver sig sjelf och sin egendom, skulle icke vara egnadt
att befordra anseendet hos de personer, som sysselsätta
sig med handel. Det är visserligen iiårdt för honom, som, i
saknad af dessa egenskaper, blir utesluten från ifrågav:de rättighet,
men någon garanti bör dock kommunens, innevånare hafva,
och då Svenska undersåternes frihet att idka handel, i alla
fall blir högst betydligt utvidgad, tillstyrker jag fortfarande bifall
till CJtskrts förslag; utan att dock motsätta mig Hr von Köchs
redaktionsförslag, om R. o. Ad. skulle finna det ega företräde
framför de af Utsk:t begagnade ordalag.
Gr. Hamilton: I anledning af den siste värde talarens
anmärkning, vill jag blott säga, att jag icke kan finna hvarföre
en person, då han icke förnärmar någons rätt, skall vara betagen
den frihet, som tillkommer alla andra. Att denna grundsats
äfven inom Sverige godkännes, anser jag af stor vigt och
yrkar derföre fortfarande bifall till mitt förslag.
Frih. af Ugglas: För att icke framkalla flera särskildta
propos:r, förenar jag mig i den åsigt att ordet »medborgare» bör
utbytas mot ordet »undersåte». Deremot anser jag att Gr.
Hamilton vill gå allt för långt, då han yrkar uteslutande af bestämmelsen
om frejd och att sökanden skall råda öfver sig
sjelf och sin egendom, när de i andra läll qvarstå. Mig åtminstone
synes att man bör kunna begära att man, då man kommer
in i en verkstad eller handelsbod, icke får att göra med
en vanfrejdad person.
Samhället bör hafva den aktning för sig sjelft, att det icke
proklamerar den sats, att en vanfrejdad person skall ega samma
rättigheter som den, hvilken icke förspillt sitt medborgerliga
anseende.
Hr von Koch: Jag kan icke följa med Gr. Hamilton,
alldeles så fort som han vill gå. Jag tror att Utsk:t tagit ett
långt steg på banan och att man, om man vill gå längre, möjligen
snart riskerar ett steg tillbaka. Jag kan icke finna annat
än att Utsk:l på ett tillfredsställande sätt löst frågan, enär det
icke måtte vara för mycket hegardt, att den, som håller verk
-
Den 13 Juni f. m.
195
stad och således skall hafva tillsyn och ansvar för sina biträden,
är en välfrejdad person, och jag tror icke att något land är så
liberalt att det tillåter fästningsfångar och dylika att drifva handel,
åtminstone med biträde af andra. Då jag för öfrigt anser
att man icke bör begära allt för mycket, för att kanske icke
få något alls, anhåller jag fortfarande om bifall till Utskits förslag,
med iakttagande af den lilla redaktionsförändring, jag tagit
mig friheten föreslå.
Gr. Mörner: De erinringar, jag tagit mig friheten göra,
föranleddes deraf, att jag ansåg, att på den föredragna punkten
kunde lämpas uttrycket, att »hvad deri är godt, är icke nytt,
och det nya är icke godt.» Jag har icke heller af den försiggångna
diskussionen blifvit rubbad i denna min åsigt. Att en
skrifvelse till K. M. skall innehålla något, vill jag visst icke
förneka; men mig synes att man dervid icke behöfver nämna
annat än hvad man vill hafva förändradt. Är man belåten med
hvad som redan är stadgadt, behöfver man icke skrifva. Ett
upprepande deraf kan icke hafva annat ändamål, än att inbilla
så val egna som andra länders tidningsskrifvare och tidningsläsare
att allt detta är nytt för oss och att Utsk:t nu hittat på
de vises sten, att vi hafva hittills stått tillbaka, men att nu skall
härstädes blifva ett riktigt Eldorado. Ser man emellertid närmare
efter, skall man finna att det icke är just mycket bevändt med
hela detta förslag; och jag fortfar i mitt yrkande om afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. J^andtm., att derunder följtde yrkanden blifvit framställda,
nemi. af Frih. Gederström, att R. o. Ad. måtte bifalla punkten
utan förändring; af Hr von Koch, att punkten skulle antagas
med den förändring, att ordet medborgare utbytes emot ordet
undersåte; af Gr. Hamilton, att punkten skulle erhålla följande
lydelse: »att rättighet till handels idkande i stad eller å landet
må tillkomma hvarje Svensk undersåte, man eller qvinna;» samt
slutligen af Gr. Mörner, att punkten måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten utan förändring, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på bifall dertill, med den af Hr von Koch föreslagna
förändring, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej, vidare propos. på antagande af Gr. Hamiltons förslag,
hvartill svarades ja och nej i blandning, och ytterligare propos.
på afslag å punkten, hvilken propos. besvarades med många nej
jemte ett eller annat ja; hvarefter propos. på antagande af
punkten med den af Hr von Koch föreslagna förändring förnyades
samt besvarades med många ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr:ne Mörner och Hamilton begärde votering.
196
Den 13 Juni f. m.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. till
kontra-propos. vid den blifvande voteringen behagade antaga
afslag å punkten.
Ropades ja och nej i blandning.
Sedermera föreslog Hr Gr. o. Landtm, att bifall till Gr.
Hamiltons förslag skulle utgöra kontra-propos. vid voteringen,
och sedan svaren derå jemväl utfallit med blandade ja och nej,
förnyades propos. på antagande af afslag å punkten till kontrapropos.
vid merberörde votering samt besvarades likaledes
med ja och nej i blandning; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering om kontra-propos:s innehåll.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som vill att vid blifvande votering om bifall till det
af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t i Betänktt N:o 119, första afdelningen,
2:dra punkten algifna förslag med förändring af ordet
medborgare till ordet undersåte, kontra-propos:n skall blifva afslag
å Utskrts förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att kontra-propos:n vid ofvanberörde
votering skall blifva antagande af Gr. Hamiltons
förslag, att punkten skulle erhålla följ:de lydelse: »att rättighet
till handels idkande i stad eller å landet må tillkomma hvarje
Svensk undersåte, man eller qvinna.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 34.
Härefter justerades följ:de propos. för hufvudvoteringen.
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t
N:o 119, första afdelningen, andra punkten afgifna förslag med
förändring af ordet medborgare till undersåte, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Gr. Hamiltons förslag, att
ifrågav:de punkt skall erhålla följde lydelse: »att rättighet till
handels idkande i stad eller å landet må tillkomma hvarje Svensk
undersåte, man eller qvinna.»
Den 13 Juni f. m. 197
Voteringen företogs och vid dess slut hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 23.
Nej — 21.
Den vidare behandlingen af Betänk:t uppskjöts till e. m:s
plenum.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Betänkm:
N:o 30, i ani. af väckt motion om målskjutningars införande
inom alla rikets socknar samt bevärningsmanskapets
förpligtande att deri deltaga emot befrielse från vapenofningar
m. m.;
N:o 31, i ani. af dels K M:s Nåd. Propos. om tillägg uti
15:de §:n af K. kungörelsen den 13 November 1860 ang:de den
allmänna beväringen, dels enskilda motioner i ämnet;
N:o 32, 'i ani. af väckt motion om utarbetande af förslag
i och för ordnandet af en verklig landtstorm;
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Ailm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts Betänk. N:o 33, i ani. af väckta motioner om dra sybäck
eller restitution af erlagd tillverkningsafgilt för exporteradt
bränvin;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkandet):
N:o 120, i ani. af väckt motion om fullständigt omarbetande
af taxan å afgifter för transporter å statens jernvägar, äfven
som
af reglementet för trafiken å desamma; och
N:o 121. i ani. af väckt motion, åsyftande manufakturdiskont-inrättningens
upphörande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. {4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
198
Dea 13 Juni e, m.
Lördagen den 13 .luui 1863.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades ett prot.-utdrag för den 10:de oell I3:de dennes
samt ett prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 119, i anledning af väckta motioner om ändring i författningarne
angående handels- och näringsrätt.
Förslaget ang:de grunderna för handelsrätten.
3:dje punkten.
Bifölls.
4:de punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Troligen uträttas icke myc
ket
genom att göra erinringar mot den nu föredragna punkten,
men jag måste dock anhålla att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en dervid förekommande omständighet. Utsk:t har
föreslagit: watt omyndig må, med förmyndares samtycke och
ansvarighet, handelsrättighet utöfva». Man kunde tycka att denna
punkt borde bifallas, sedan man bifallit den näst föregående,
som medgifver samma rättighet åt gift qvinna, men det är en
stor skilnad mellan den förening, som eger rum mellan en
man och hans hustru och den som förefinnes emellan en
förmyndare och hans pupill. Den förra föreningen kan icke
brytas utan många svårigheter, då deremot den sednare kan
brytas hvilket ögonblick som helst. Vid en sådan brytning lär
det väl icke blifva fråga om indragning af den omyndiges handelsrättighet,
och hvar är då säkerheten? Jag tror att ett sådant
stadgande endast skulle föranleda af lagen auktoriserade
bedrägerier, och anhåller derför alt II. o. Ad. behagade afstå Utsk:ts
hemställan i denna del.
Frih. Cederström, Rudolf: Sannt är val, att en väsendtlig
skiljaktighet företer sig emellan de båda målsmansskapen, men
de torde dock vara lika deruti, att, om en gift qvinna å ena
sidan och en omyndig person å andra sidan har fallenhet för
Den 13 Juni e. m.
199
och är väl skickad till att förestå en handel, det ovilkorligen
måste, såväl för den sednare som för den förra, vara en förde]
att på ärligt sätt kunna tillgodogöra sig denna sin fallenhet, såvida
målsmannen dertill gifver sitt tillstånd. Gr. Mörner har
sagt, att en skilsmessa mellan man och hustru icke kan försiggå
utan många svårigheter, då deremot en förmyndare kan afsäga
sig sitt uppdrag hvilket ögonblick som helst. Detta medgifves
visserligen, men jag kan ej inse, att detta skall utgöra något
skäl, hvarför en omyndig person, sorn eljest lämpar sig väl till
handels utöfvande, icke skulle få ega denna rättighet. Denna
person kan ju vara en qvinna, sorn uppnått myndighetsåren, men
icke begärt att blifva myndig. Om lion eger fallenhet för och
förmåga att idka handel, samt förmyndaren till henne hyser
förtroende, kari jag icke inse, hvarför lagen skulle förvägra förmyndaren
att gifva henne tillstånd till att på detta sätt bereda
sin utkomst. Då jag icke kan finna, att det ifrågavale stadgandet
skulle föranleda något bedrägeri, utan synes mig
fastmera särdeles lämpligt, får jag anhålla om bifall till detsamma.
Gr. Hamilton, Gustaf: I öfverensstämmelse med de
åsigter, jag på förmiddagen uttalade, kan jag icke finna, att ett
sådant stadgande, som det ifrågav:de, är ett lämpligt föremål för
handelslagstiftningen, utan det borde hänföras till den allmänna
civil-lagen. Såsom det här är formuleradt, kan jag ej annat än
dela Gr. Mörners betänkligheter. Det är gifvet, att en förmyndare
på detta sätt skulle kunna inleda sin myndling i
hvilka handelsspekulationer som helst. Detta anser jag icke
vara lämpligt och på denna grund får jag anhålla om afslag på
Utsk:ts hemställan.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag instämmer till alla delar i
Gr. Hamiltons åsigt, och får i afseende på Frih. Cederströms
yttrande tillägga, att här icke finnes mer än 2 stag af omyndiga,
de som äro det till följe af sin ålder och de som äro det
derför att de icke kunna öfver sig och sitt gods råda. De förra
kunna mycket väl vänta tills de uppnått den i lagen föreskrifne
ålder och de sednare kunna gerna äfven i al^eende på handeln
stå under det förmynderskap, hvarunder de blifvit satta. Jag
får således förena mig med dem, som yrkat afslag å Utsk:ts
hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å lörev.de punkt, framställdes först propos.
på bifall till densamma, hvartill svarades flera nej jemte ett eller
annat ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföilo
med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
500
Den 13 Jani c. m.
5:te punkten.
Frih. Armfelt: Sedan R. o. Ad. i f. in. beslutat att det
for handels idkande fordras god frejd och sedan R. o. Ad., genom
att ingå i pröfning af Utsk:ts bär gjorda flerfaldiga framställningar,
har uttalat, a t Ståndet anser nödigt att specificera sina önskningar
för den makt, som i detta fall är den egentligen lagstiftande,
torde ett stadgande i detta afseende vara nödigt. Jag får
dock föreslå att orden »som medför vanfrejd» skola utbytas mot
de i Kongl. Maj:ts Nådiga förslag till ny strafflag förekommande
orden »som medför förlust af medborgerligt förtroende».
Gr. Mörner: När R. o. Ad. en gång beslutat, att rättig
het
till handel skall tillkomma hvarje man eller qvinna, som har
god frejd, torde det vara öfverflödigt att tillägga, att den som
är vanfrejdad icke har en sådan rättighet. Detta sednare måtte
väl innefatts i det redan fattade beslutet. Jag kan icke finna
att ifrågav:de föreskrift är behöflig, och anhåller derför om afslag
å denna punkt af Betänk:t.
Frih. Cederström: Ekon.-Utsk:t har haft mycket svårt
att utgå från annat än de närvarande förhållandena. På denna
grund har (Jtsk:t också såväl i punkten 2 användt uttrycket
»god frejd», som ock i 5:te punkten begagnat ordet »vanfrejd»,
hvilka båda uttryck förekomma i den nu gällande Handels-Ordningen.
Då förhållandena ännu äro oförändrade, anser jag det
vara lämpligare att begagna det uttryck, som Utsk:t föreslagit,
än det som Frih. Armfelt proponerat. Gr. Mörner har ansett, att
den nu föredragna punkten vore öfverflödig, sedan R. o. Ad.,
genom att bifalla Utsk:ts hemställan i punkten 2, förklarat, att
rättighet till handels idkande tillkommer hvar oell en, som har
god frejd. Jag ber dock att få fästa uppmärksamheten på, att
det i ena fallet är fråga om att erhålla rättigheten och i andra
fallet att behålla den, sedan man en gång fått den. För min
del tror jag att tydligheten är bättre bevarad, om man antager
Utsk:ts förslag, nemi.: »att handlande, derest han dömes till ansvar
för brott, som medlör vanfrejd, skall, när domen vunnit
laga kraft, anses handelsrättigheten förlustig». Åtminstone har
man på det sättet förekommit all tvehågsenhet, huru den första
§:n skall förstås, och tydligheten torde väl vara värd 3 eller 4
raders trycksvärta.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Den ifrågavide punkten är ordagrannt afskrifven
efter den 18:de §:n i nu gällande handels-ordning. Jag frågar,
är det väl nödvändigt att gå in till K. M:t med en skrifvelse
och anhålla, att K. M:t måtte göra hvad som redan är verkstäldt
för mera än 17 år sedan?
Frih. Cederstr öm: Det nu af Gr. Mörner upplysta förhållandet
har visserligen icke varit obekant för Utsk:t, och Utsk:t har visst
Den 13 Juni e. m.
201
icke haft för afsigt att vilja briljera med den visheten, att hafva
upptäckt någon okänd skatt, men Utsk:t har ansett sig böra,
dels uppgifva de mom:r, som det ansett böra uteslutas, dels
ock, genom att framställa hvad som, enligt Utsk:ts förmenande,
bör qvarstå, fästa K. Mits uppmärksamhet på hvilka grunder,
hvarifrån R. St:r, i läll Utsk:ts hemställan bifalles, anse att man
bör utgå. Detta mom. är dock icke, såsom Gr. Mörner påstått,
en alldeles ordagrann afskrift af § 18 i nu gällande Handelsordning.
Om Grin ser noga efter, skall lian finna, att Utsk:t
här utelemnat uttrycket »burskap», hvilket der förekommer.
Om denna punkt utstrykes, kunna auktoriteterna visserligen, med
tillhjelp af 2:dra mom:t, leta sig till R. St:rs mening i afseende
på hvilka personer, som skola ega rättighet att utöfva handel;
men jag kan icke inse det skada, att i en författning, som upplyser
om Svenska undersåters rättigheter i afseende å idkande
af handel, hufvudgrunderna i detta hänseende upptagas och man
således, genom att gifva författningen tillräcklig tydlighet, på förhand
undanrödjer en mängd tvister, hvilka eljest kunde uppstå.
Jag anhåller således fortfarande örn bifall till det af Utsk:t
föreslagna stadgandet. Ett motsvarande har hittills varit gällande,
och jag kan icke finna något skäl, hvarför sådant nu
skulle utstrvkas.
Hr von Koch, Nils Samuel: Man har ansett att det
nu föreslagna stadgandet vore öfverflödigt. I så fall har den
gamla författningen gjort sig skyldig till samma fei, ty äfven den
förutsätter, att man skall hafva god frejd för att få utöfva handelsrättighet.
Enligt min tanka är Utsk:ts förslag mycket lämplig,
ty när det är fråga om att förklara en person förlustig en
så väsendtlig rättighet som en handelsrättighet kan vara, är det
bäst att hafva ett tydligt lagbud. I afseende på den anmärkningen,
att man icke skulle behöfva gå in till K. M:t med en
skrifvelse i denna syftning, enär en sådan föreskrift redan finnes
i den gamla författningen, så medger jag visserligen, att
detta kunde vara mindre nödigt, men jag får fästa uppmärksamheten
på, dels att i lista mormt af 18:de §:n i dengamlahandels-ordningen
förekommer ordet burskap, hvilket här är uteslutet,
dels ock att 2:dra mormt af samma § innehåller, att sådan
rättighet skall vara förlorad, om man icke fullgjort vissa
skyldigheter. Denria föreskrift har Utsk:l ansett böra utgå. Då
det, minst sagdt, är oskadligt att gå in till K. M:t med en
skrifvelse i detta ämne, och då det, enligt min tanka, är säkrast
att göra det, får jag anhålla om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Armfelt: Den siste värde talarens anförande lemnar
ett bevis på de lyckliga följderna af Utskits sätt att ingå
i de aldra minsta detaljer. Han har nemi. visat, att det är
nödvändigt att antaga detta morn., för att derigenom ådagalägga,
att man önskar få denna föreskrift bibehållen, hvilken redan
förekommer i den gamla författningen. Enligt min tanka hade
203
Den 13 Juni e. m.
det varit bäst, om Utsk:t endast upptagit de föreskrifter, som
skulle ändras, och utelemnat de öfriga, men sedan Frih. Cederström
har sagt, att det var Utsk:ts mening att här skulle upptagas
äfven hvad man ansåg böra bibehållas af den gamla författningen,
är det kanske bäst att bifalla denna punkt, emedan
eljest missförstånd skulle kunna uppstå. Jag vidblifver således
mitt yrkande, att R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ts hemställan,
med den förändring, att orden »som medföra vanfrejd» måtte
utbytas mot orden »som medföra förlust af medborgerligt förtroende».
Gr. Mörner: Att en vanfrejdad person icke kan ega rättighet
att utöfva handel, då dertill fordras att ega god frejd, är
en logisk konklusion, som hvar och kan leda sig till, men af
denna föreskrift kan icke följa, att en person, som icke erlagt
sina utskylder under 3 år, skall blifva förlustig rättigheten att
drifva sitt yrke, så att den omständigheten, att man för det
ena fallet anser det vara nödvändigt att införa en sådan föreskrift,
bevisar alldeles icke att detta är nödigt för det andra
fallet. Frih. Cederström har ansett detta stadgande vara af be
hofvet
påkalladt derföre, att Utsk:t ansett sig böra i de mom:r,
som förekomma i detta Betänk., sammanföra allt hvad Utslct
ansett böra stadgas i handels- och näringsväg. Jag skulle beklaga,
om allt, som icke i dessa moni. ar uttryckligt medgifvet,
skulle vara förbjudet, liksom om allt, som icke der är förbjudet,
skulle vara tillåtet. 1 så fall skulle vi få mycket att göra med
att komplettera detta register. Jag är dock öfvertygad om att
K. M:t, när han jemför dessa punkter med nu gällande författningar,
ur dessa sistnämnda behåller hvad han anser vara nödigt.
Det är visserligen icke något ondt i sjelfva stadgandet, men jag
anser det vara fullkomligt öfverflödigt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
förev:de punkt oförändrad, dels bifall till densamma, med utbyte
af ordet vanfrejd emot orden förlust af medborgerligt förtroende,
och dels slutligen afslag å punkten; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till punkten oförändrad, hvartill svarades
flere ja jemte några nej, sedermera propos. på bifall dertill med nyssnämnde
förändring, då svaren utfölio med flere nej jemte ett
eller annat ja, och vidare propos. pä afslag å merberörde punkt,
hvilken propos. besvarades med flere nej jemte några ja; hvarefter
propos. på bifall till punkten oförändrad förnyades, och,
sedan svaren derå utfallit med flere ja jemte några nej, förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
öde punkten.
Gr. Hamilton: Som jag förut yttrat, anser jag det icke
vara lämpligt, att en persons begäran att utöfva något yrke först
Den 13 Juni e. m.
203
skall underkastas pröfning, innan den bifalles. Till följd häraf
vore det enligt min tanke bäst, om man ur det nu föredragna
mour.t uteslöte orden »och uttaga dess tillståndsbevis», så att
l:sta momd i §:n finge följande lydelse: »att den, som i stad vill
idka handel, skall, utom i de fall 10:de punkten omförmäler,
med företeende af bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan
derom hos Magistraten». Härigenom ställer man hvar och
en, som på ett olofligt sätt utöfvar denna rättighet, under allmänna
åklagaren, och det är väl tillräcklig garanti.
Jag anhåller således att R. o. Ad. behagade bifalla mom:t,
med den redaktionsförändring, som jag föreslagit.
Frih. Cederström: Under hittillsvarande förhållanden, då
pröfning af mångfaldig beskaffenhet kom i fråga, kunde det vara
att frukta, det svårigheter sKulle uppstå, men nu, när Magistraten
icke har annat att granska än hvad i dessa fä punkter
är sammanfattadt, är ingenting enklare än en sådan pröfning.
Gr. Hamilton har ansett, att en anmälan vore tillräcklig och att,
derest någon skulle anmäla sig till att utöfva handel, som ieke
dertill vore berättigad, allmänna åklagaren skulle kunna antasta
en sådan person, och denne således blifva beröfvad en rättighet,
som han icke lagligen utöfvade. För min del anser jag
det vara mycket mera betryggande lör den, som vill utöfva en
handelsrättighet, att skaffa sig ett tillståndsbevis, och då detta
enligt min tanka hör till god ordning, samt icke innebär något
betungande, får jag anhålla om bifall till detta mom. i dess oförändrade
skick.
De båda sednare mormna har Gr. Hamilton lemnat utan
anmärkning, hvarför jag icke vill beröra dem på annat sätt än
att äfven till dem yrka bifall.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Då Gr.
Hamilton i törnus plenum framställde satser, som gingo längre,
i afseende på näringsfriheten, ari hvad Utsk:t föreslagit, yttrade
en talare, att Gr. Hamilton troligen vore ensam om dessa satser.
Voteringen öfver andra punkten utföll dock med 23 röster mot
21. Detta var onekligen en uppmuntran för Gr. Hamilton och
dem som dela hans åsigter om en fullständig näringsfrihet. De
behöfva således icke fälla modet, oaktadt de utgjorde minoriteten
i nämnde votering. Om de fasthålla sina åsigter, kunna de ännu
hoppas att segra, och jag tror att det nu föredragna 6:te mom:t
erbjuder ett lämpligt tillfälle för dem att återvinna hvad som
förut blifvit förloradt. Detta mom. innefattar ett stadgande derom,
att den person, som vill utöfva handelsrättighet, måste
derom göra anmälan; men bredvid detta ord »anmälan» förekommer
äfven ordet »tillståndsbevis»; således är det temligen
tydligt, att det icke är nog med en simpel anmälan, utan han
måste göra en ansökan att få drifva handel, på hvilken ansökan
skall följa en resolution eller ett utslag. Det var en tid, då
man tvistade, om näringarne skulle vara en rättighet för vissa
204
Den 13 Juni e. m.
skrän, eller om de skulle tillhöra medborgare i allmänhet. Denna
fråga afgjordes 1846. Enligt 1846 års författning ega medborgarns
rättighet att förskaffa sig sitt förvärf utan statens tillstånd,
oell jag tror äfven alt den allmänna opinionen gillar denria
rättighet och anser att den bör tillkomma alla medborgare, liksom
det är en allmän medborgerlig rättighet att lefva. Af det
nu föreslagna mormt synes det dock såsom skulle Utskit ännu
hvila den åsigten, att statens tillstånd är erforderligt för en sådan
rättighets utölvande, hvarför jag får förena mig med Gr.
Hamilton och yrka att orden »och uttaga dess tillståndsbevis»
måtte försvinna.
Frih. Gederström har ansett, att det endast vore några få
omständigheter, som skola utgöra föremål för myndigheternas
pröfning i detta fall, nemi. blott den sökandes frejd etc. Man
kan dock ur Handels-balken hemta en ytterligare omständighet,
som skall undersökas, nemi. den, huruvida den person, som
åstundar utöfva handelsrättighet, redan eger handtverksrättighet
i samma stad, i hvilket fall den förra rättigheten icke kan honom
tnedgifvas. Det blir således en ganska omfattande pröfning,
som måsle göras.
Om man går in på Gr. Hamiltons förslag, kunde man gerna,
enligt min tanke, äfven borttaga ordet anmälan, dels derför att
detta ord så lätt kan komma att få en annan betydelse, nemi.
den af ansökning om tillstånd, dels ock derför att jag anser en
sådan anmälan fullkomligt öfverflödig, då, såsom Gr. Hamilton
yttrat, det är tillräckligt att den, som utöfvar handelsrättigheten,
kan, om det sker olagligt, antastas af allmänna åklagaren. Utsk:t
har förmodligen haft för afsigt med denna anmälan, att den
skulle vara en kontroll för beskattningen, men äfven i detta
afseende är den öfverflödig, emedan det i nuv:de mantalslörfattning
är föreskrifvet att hvarje person skall uppgifva till mantalsskrifningen
hvad yrke han idkar, och ansvar är stadgadt för
den som försummar detta.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten derpå, att kostnaden
vid en sådan anmälan visserligen kan tyckas relativt vara ganska
ringa, men för den, som utöfvar mindre handelsrörelse, kan det
vara mycket kännbart att börja med en utgift endast för att
få ett papper, innehållande tillstånd att utöfva en rättighet.
Dessutom måste han vara utestängd från möjligheten att börja
sin rörelse ända till dess han erhållit tillståndsresolution af myndigheterna,
och dessa meddela icke alltid så raskt sina beslut.
Om ett sådant stadgande skulle hafva någon praktisk betydelse,
måste naturligtvis ett vite fastställas för dem, som underlåta att
göra denna anmälan i behörig ordning, och lika säkert som att
en stor del af de mindre sjelfförsörjarena omedvetet skulle
komma att göra sig skyldige till denna förseelse, lika säkert är
det att böteshungriga åklagare icke skulle komma att fattas
och bönhasjagten städse komma att fortfara. Om man deremot
borttager dessa stadganden och i stället lemnar frihet för hvar
och en att börja handelsrörelse utan några derför lagda hinder,
Den 13 Juni c. m.
205
uppstår det normala förhållande, som man eftersträfvar, nemi.
en fullkomlig frihet i detta fall. De föreskrifter, hvilka måste
stå qvar på grund af det beslut, som fattades i förmiddags, kunna
göras gällande genom polisens åtgärder, på samma sätt som
andra polisförfattningar tillämpas.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å
Utskrts hemställan i 6:te punkten, måtte i stället besluta att
antaga ett mom. af följande lydelse: »Hvar, som icke på de
grunder, sorn innehållas i 2:dra inom:t, är utesluten från handelsrättighet,
eger utöfva densamma, utan att på förhand hafva utverkat
myndighets tillstånd dertill.»
Gr. Hamilton: Jag får tacka Frih. Stael von Holstein för
det bistånd, han lemnat mig, och jag vill med största nöje gå in
på hans förslag, om icke mitt vinner bifall.
I 3:dje monut af denna punkt heter det, »att den, som
vunnit tillstånd etc.» Detta bör naturligtvis äfven ändras, så
att det kommer att heta: »den som anmält sig etc.» Med denna
förändring vinnes hufvudsakligen samma fördelar, som Frill.
Stael von Holstein afsett med sitt förslag.
Jag anhåller om bifall till den af mig föreslagna redaktion.
Hr von Koch: I likhet med Gr. Hamilton, anser äfven
jag, att man i 3:dje mom:t bör utesluta ordet »tillståndsbevis», och
i stället sätta: »den som anmält sig». Derigenom tror jag äfven
att man vinner det ändamål, som Frih. Stael von Holstein åsyftar,
nemi. att man icke skulle belasta dem som önska utöfva
handelsrättighet med några större kostnader. Visserligen kan
det vara besvärligt för dem att skrifva en anmälan, men jag
anser det vara öfverensstämmande med god ordning, att den,
som vill idka handel, gör anmälan derom. Ett ytterligare skäl,
hvarför jag önskar att en sådan anmälan skall ega rum, består
deruti, att jag i en särskild motion föreslagit betydliga inskränkningar
för alla dem, som idka annan handel, i rättigheten alt
handla med bränvin. Jag har nemi. funnit, att den förnämsta
orsaken, hvarför man mött så mycket motstånd när man velat
utsträcka handelsfriheten till landet, har varit en fruktan, kanske
ganska befogad, att minutering af bränvin skulle komma att utöfvas
tillsammans med landthandeln. Det är just för att afväpna
detta motstånd, som jag framställt mitt förslag; och på det att
en kontroll skall kunna existera, är det nödvändigt att anmälan
skall ega rum.
På f. m. föreställde jag mig, att Gr. Hamilton skulle vara
ensam om sina åsigter, och det gläder mig nu att se, det motsatsen
inträffat och att man till och med gått längre än han i
afseende på näringsfriheten. Man måste dock se på hvad sorn
är möjligt att genomföra, och icke, genom att yrka för mycket
på en gång, riskera att ingenting få, hvarföre jag förenar mig
med Gr. Hamilton och anhåller om bifall till det af honom framställda
förslag.
206
Den 13 Juni e. m.
Gr. Mörner: Jag kan icke dela den siste värde talarens
glada öfverraskning. För min del anser jag, att ett af de förnämsta
vilkoren för ett samhälle är att der finnes god ordning,
och tror derföre alt förslag, hvilka gå ut på att göra en sådan
ordning omöjlig, icke kunna vara för en god medborgare en
glad öfverraskning. De Hrr, hvilka voro missbelåtna med den
utgång voteringen tog på f. m., kunna, enligt min tanke, vara
fullkomligt nöjda, om de jemföra hvad som nu finnesiden l:sta
§:n med hvad som der icke finnes. Sedan Frih. Cederström
sagt, att allt hvad som der icke finnes upptaget af den gamla
författningen, skall uteslutas i den nya, kan jag icke finna annat
än att man mycket väl skulle kunna tå se en vördig prost mot
betalning tillhandahålla sina sockneboar både med andlig och
lekamlig spis. Det blir mycket angenämt för dem, som aflöna
skollärare på det dessa må besörja barnaundervisning, att i stället
få se dem hålla krögerier eller snushandel eller något dylikt.
Enligt denna § skulle äfven statens embetsmän kunna få drifva
minuthandel. Det kan då blifva en, med afseende på vårt närvarande
föreställningssätt, ganska egen syn att få se Konungens
Rådgifvare på lediga stunder stå och minutera ut svafvelstickor
eller andra brännbara ämnen åt landets innevånare. Allt detta
kommer att utgöra nya prof på ordning, hvilka säkert blifva
mycket hedrande för det Svenska namnet och mycket gagnande
för det allmänna.
Man har sagt att en anmälan borde ske vid mantalsskrifningen;
men huru skall det gå till under den öfriga delen af
året med dem, som efter mantalsskrifnings-förrättningen besluta
sig för att öppna bod eller drifva någon annan rörelse?
Jag kan icke med min röst biträda ett förslag, som skulle
helt och hållet vända upp och ned på all ordning inom sam
hället,
utan anhåller derföre om afslag å såväl den redaktion,
som Gr. Hamilton föreslagit, som den, hvilken Frih. Stael von
Holstein proponerat.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Lika med den siste värde talaren,
smickrar jag mig med att vara en ordningens man och
skulle icke vilja bidraga till fattande af något beslut, som kunde
upphäfva den ordning, som är etablerad i vårt fädernesland;
men å andra sidan tror jag icke att det yrkande, som Gr. Hamilton
framställt, skulle hafva ett sådant resultat som Gr. Mörner
förutsatt. Jag kan icke förstå, huru det ens skall kunna
sägas, att den, som i stad vill idka handel, skall hos Magistraten
uttaga tillståndsbevis, då han icke nu behöfver derom anhålla.
Att en anmälan skall ske anser jag vara öfverensstämmande
med god ordning, och detta har äfven varit Gr. Hamiltons me
ning,
men något tillståndsbevis tror jag icke behöfves, allraminst
tror jag något sådant vara erforderligt för att man icke må,
såsom Gr. Mörner förespeglat, få se Konungens Rådgifvare åt
allmänheten utdela snus. Om jag icke vore rädd för att få heta
ordlekare, skulle jag snarare vilja vända om förhållandet i detta
Dea !3 Juni e. m.
207
afseende. Icke tror jag heller att det vore att befara att man
skulle få se prostarne mot betalning utdela den lekamliga spisen.
Den af Gr. Hamilton yrkade redaktionsförändring synes mig
således icke kunna medföra några olägenheter, utan tvärtom
vara ganska lämplig, hvarför jag får anhålla om bifall till densamma.
Hr Nordenfalk, Garl: Jag instämmer till alla delariGr.
Hamiltons förslag; men då tillståndsbevis icke blir nödigt, kan
jag icke heller finna alt man behöfver förete något behörighetsbevis,
hvarför jag får hemställa till Gr. Hamilton, om han icke
vill gå in på att ändra sitt förslag sålunda, att lista mom:t erhölle
följande lydelse: »att den som i stad vill idka handel skall,
utom i de fall 10:de punkten omförmäler, göra anmälan derom
hos Magistraten.»
Frih. Armfelt; Huruvida det var en glädjande öfverraskning
eller icke att voteringen i törnus utföll så, som den gjorde,
derom anser jag mig icke nu böra ingå i någon undersökning,
men då det genom denna votering blef 11. o. Ad:s beslut, att
den som vill idka bandel skall ega god frejd, är deraf en gifven
följd, att den, som icke eger denna egenskap, får icke utöfva
handelsrättighet, äfvensom att någon måste finnas, som skall
pröfva huruvida denna egenskap förefinnes eller icke. Denne
någon är här bestämd att vara Magistraten i städerna och K.
M:s Beflude på landet. Erkänner man att en sådan pröfning
är nödvändig samt att den i sådant fall bör nämnda myndighet
tillkomma, så måste man också medgifva, att det är nödvändigt
att Magistraten eller K. M:s Befhide meddela tillståndsbevis,
hvilka utgöra allenast bevis derom att ifrågav:de pröfning blifvit
behörigen verkställd, så att den, som befunnits berättigad, förklaras
vara det. Annat innebär ju icke tillståndsbeviset. Jag
anhåller således om bifall till Utskits förslag i denna del.
Gr. Hamilton: Jag har här fått åtnjuta flera tillvitelser,
såsom en ordningens förstörare m. m., men dertill tror jag icke
att jag gjort mig skyldig. All ordning i samhället kan upprätthållas
på 2 sätt, antingen så att samhället gör sin myndighet
gällande på ett preventivt sätt, sålunda att samhället söker förekomma
brott emot den allmänna ordningen, eller på ett repressiv!
sätt, så att samhället bestraffar de personer, som begått
något sådant brott. Det förra har hittills tillämpats i några fall,
såsom t. ex. vid meddelande af rättighet att anlägga qvarnar,
men detta kommer dock att ändras, såvida B. St:r gå in på
hvad vederbörande Utsk. i frågan föreslagit. Det sednare tilllämpas
vid tryckfrihetsfrågor och vid de flesta öfriga fall. Det
är äfven, enligt min tanke, egentligen det enda rättvisa, ty en
medborgare bör icke anses brottslig förr än han begått brott.
208
Den 13 Jnni e. m.
Emot den af Hr Nordenfalk föreslagna ändringen af mitt
förslag har jag ingenting att invända, utan får jag anhålla om
bifall till den redaktion han framställt.
Frih. Armfelt: Jag vill endast med afseende på den siste
värde talarens yttrande, att man, om R. St:r lemnade sitt bifall
till Utsk:ts förslag, angående rättighets meddelande till anläggande
af qvarnar, skulle komma att gå till väga på ett repressivt
sätt och icke på ett preventivt, d. v. s. att man skulle komma
att tillåta hvar och en utan föreg:de undersökning och erhållet
tillstånd anlägga qvarnar, då deremot nu undersökning och tillstånd
erfordras, fästa hans uppmärksamhet på att detta icke
blir fallet i alla afseenden, ty skyldigheten att anställa undersökning
derom, huruvida, genom vattenuppdämning och dylikt,
skada kan tillfogas någon annan, kommer att qvarstå och endast
undersökningen huruvida den föreslagna qvarnen kan komma
att förorsaka intrång i förut skattlagde qvarnars mäldelag skulle
komma att bortfalla. Orsaken dertill är, att man ansett det
vara mera skäl att genast belasta den, som vill anlägga qvarnar,
med någon liten kostnad, än att sedan, ifall han befinnes
icke hafva haft rättighet att anlägga sådane, tvinga honom att
nedrifva dem och sålunda förorsaka honom vida större utgifter.
Frih. Raab, Adam Christian: Då R. o. Ad. vid 2:dra
punkten har beslutat, att den, sorn vill idka handel, skall ega
god frejd samt råda öfver sig och sin egendom, synes det mig
att deraf följer, det en pröfning måste ega rum, om den, som
söker handelsrättighet, verkligen har dessa egenskaper. Deremot
vill jag icke bestrida giltigheten af de inkast, som blifvit
gjorda mot ordställningen i 6:te punkten, då det der heter, att
Magistraten skall utfärda tillståndsbevis. Detta skulle nemi. förutsätta,
att Magistraten skulle ega rätt att neka ett sådant; åtminstone
skulle det föranleda tidsutdrägt m. m. Jag tror att
detta förekommes, om man ändrar ordställningen i l:sta mom:t
till följande lydelse: »att den som i stad vill idka handel, skall,
utom i de fall 10:de punkten omförmäler, derom göra anmälan
hos Magistraten, som det åligger att, då sökanden företer bevis
om sin behörighet, ofördröjligen dertill meddela tillståndsbevis.»
Gr. Mörner: Det är alldeles icke till förmån för den, som
vill idka en rörelse af större omfattning, att inledas deruti, utan
att på förhand hafva erhållit bekräftelse på att han dertill är
behörig. Icke heller kan jag finna, att sökandet af ett sådant
tillståndsbevis skulle förorsaka honom någon tidsutdrägt, värd
att omnämnas, ty han måste naturligtvis göra några preparativer,
innan han kan sätta sin handel i verket, och jag tror icke
att våra auktoriteter i allmänhet äro så särdeles långsamma,
eller att de söla åtminstone med sådana resolutioner, för hvilka
de få betalning. Jag anser således att föreskriften om tillståndsbevis
-
Den 13 Jani e. m.
209
bevis icke kan medföra några olägenheter, men att den deremot
är i hög grad betryggande såväl för den enskilde, som för den
allmänna ordningen, hvarföre jag anhåller att punkten måtte
bifallas, sådan som Utsk:t uppställt den.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å förev:de punkt följande yrkanden
blifvit gjorda, nemi. l:o att densamma måtte utan förändring
bifallas; 2:o af Gr. Hamilton, att den skulle erhålla följande förändrade
lydelse: »att den, som i stad vill idka handel, skall,
utom i de fall 10:de punkten omförmäler, göra anmälan derom
hos Magistraten;
att den, som vill i flera Städer idka handel, skall derom på
hvarje ställe göra anmälan på enahanda sätt; samt
att den, som anmält sig att i stad idka handel, bör, om
han tillika vill idka handel å landet, iakttaga hvad i 8:de punkten
derom föreskrifves»; 3:o af Hrr von Koch och Fahnehjelm,
hvilka förklarat sig instämma i Gr. Hamiltons först algifna, men
sedermera något förändrade förslag, att punkten måtte antagas
med följande lydelse: »att den, som i stad vill idka handel, skall,
utom i de fall 10:de punkten omförmäler, med företeende af
bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan derom hos Magistraten
;
att den, som i flera städer vill idka handel, skall derom på
hvarje ställe göra anmälan på enahanda sätt; samt
att den, som anmält sig alt i stad idka handel, bör, om
han tillika vill idka handel å landet, iakttaga hvad i 8:de punkten
derom föreskrifves»; 4:o af Frih. Raab, att punkten skulle
bifallas med följande förändrade lydelse för lista mom:t: »att
den, som i stad vill idka handel, skall, utom i de läll lO:de
punkten omförmäler, göra anmälan derom hos Magistraten, den
det åligger att, då sökanden företer bevis om sin behörighet,
ofördröjligen dertill meddela tillståndsbevis»; samt 5:o af Frih.
Stael vou Holstein, att II. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag,
måtte besluta, att punkten skulle lyda sålunda: »Hvar som icke
på de grunder, som innehållas i 2:dra mom:t, är utesluten från
handelsrättighet, eger utöfva densamma, utan att på förhand
hafva utverkat myndighets tillstånd dertill.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten oförändrad, hvartill svarades många ja, blandade
med nej, sedermera propos. på bifall dertill, med den af
Gr. Hamilton föreslagna förändrade lydelse, då svaren utföllo
med många nej, blandade med ja, vidare propos. på antagande
af punkten i enlighet med Hr von Köchs förslag, hvartill svarades
nej, ytterligare propos. på bifall till Frih. Raabs förslag,
hvartill jemväl svarades nej, och slutligen afslag å punkten och
antagande af Frih. Stael von Holsteins förslag, hvilken propos.
likaledes med nej besvarades; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förH.
V. 14
210
Den 13 Juni e. m.
nyade den först framställda propos:n på bifall till punkten oförändrad
och, då svaren nu utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Hamilton begärt votering samt R. o. Ad., uppå
Hr Gr:s o. Landtm:s framställning, antagit Gr. Hamiltons förslag
till kontra-propos. vid voteringen; uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t
N:o 119, första afdelningen, 6:te punkten afgifna förslag utan
förändring, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de förslag med de förändringar,
att det kommer att lyda sålunda:
lista mom. att den, som i stad vill idka handel, skall, utom
i de fall 10:de punkten omförmäler, göra anmälan derom hos
Magistraten;
2:dra mom. lika med Utsk:ts förslag;
3:dje mom. att den, som anmält sig att (i öfrigt lika med
Utsk:ts lörslag).»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 16.
7:de punkten.
Bifölls.
8:de punkten.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag har hittills
icke velat på något sätt yttra mig emot det Betänk., som utgör
föremål för Ståndets pröfning, så mycket mindre, som jag
i hufvudsaken gillat de grundsatser, hvilka i de föreg:de punkterna
blifvit uttalade. I denna åsigt har jag blifvit stadfästad,
derigenom att jag funnit inom det län, som är mig anförtrodt,
att det Stånd, som denna fråga närmast rör, nemi. BorgareSt:t,
är af den mening att inskränkningarne i detta fall borde
försvinna, och att samma mening blifvit uttalad af städerna i
öfriga delar af landet.
Hvad den andra delen af frågan beträffar, nemi. att drifva
handel på landet, så anser jag detta vara en angelägenhet, som
mera rör landets befolkning, än städernas; och jag är öfvertygad
om att den öfvervägande majoriteten, åtminstone af de
större jordegarne, och måhända äfven af hemmansegarne, gerna
skulle vilja blifva befriad från den stora mängd af handelsbodar på
Sen 13 Juni e. m.
211
landet, hvarmed man nu hotas. Man må gerna föreställa sig, att
menniskan i allmänhet icke är underkastad frestelse, men detta
förnekas dock aT erfarenheten, isynnerhet då det är fråga om
Svenska folket, ty detta är till sin natur icke särdeles sparsamt
eller försakande, utan vill gerna lägga sig till sådana saker, som
bereda ögonfägnad eller njutning. Jag anser derföre, att man
bör söka att undvika att utsätta det för denna frestelse. När
man är så angelägen om att bereda främmande nationers handelsvaror
allt möjligt tillfälle till afsättning i vårt land, ser det
nästan ut som man hade alltför stor omsorg för att Svenska
folket fortfarande måtte arbeta på att tillegna sig vanor och
behof, hvilka för det ännu äro alldeles främmande. Den erfarenhet
vi haft af den ökade importen af främmande varor
borde, enligt min tanka, leda till en alldeles motsatt åsigt. Att
främmande länders statsmän önska underlätta afsättningen af
sådana varor, finnér jag helt naturligt, då befolkningen i dessa
länder till största delen består af fabriksarbetare; men att vi
skola göra det, kan jag icke finna något skäl till. Dessutom
är det en känd sak, att husslöjden har i fordna tider för oss
varit en lika mägtig häfstång för trefnaden inom hus, som den
är en nödvändig sysselsättning under de långa tider af året, då
våra jordbrukare icke kunna sysselsätta sig med sådana förrättningar,
hvilka hufvudsakligen utgöra föremål för deras yrke.
Att dessa husslöjder på sednare tider, till följe af den ökade
importen, märkbart aftagit, kan ingen bestrida.
Om man vill beträda den väg, som blifvit ilrågasatt, kan
man gerna taga steget fullt ut och borttaga alla föreskrifter
ang:de afståndet från städerna, ty det kan vara fullkomligt likgiltigt,
om en handlande får bosätta sig en eller en half mil
från stad, när den gamla författningen blifvit ändrad, enligt hvilken
man var befriad från denna plåga, åtminstone inom de 3
närmaste milen från en stad. Om jag således icke har något
hopp att få bibehålla författningen sådan den nu är, vill jag
förena mig med dem, som vilja borttaga alla bestämmelser i
afseende på afståndet, ty då toge man åtminstone icke några
halfmesurer.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla att R. o.
Ad. behagade afslå den ifrågav.de punkten.
Gr. Hamilton: I fall mitt förslag vid den 6:te punkten,
att en anmälan om handels idkande skulle vara tillfyllest, hade
blifvit antaget, så skulle jag nu hafva velat föreslå att en anmälan
hos kronofogden skulle vara tillräcklig för att få idka
handel på landet; men då det nu skall erfordras tillståndsbevis,
inser jag mycket väl att kronofogden icke kan meddela ett sådant,
och vill derföre biträda Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants har, jemte det han yttrat sig mot frihandeln
i allmänhet, äfven fört den gamla talan om Svenska folkets
skyddande från utländska lyxartiklar. Jag tror att detta folk
bäst sörjer för sig sjelft, och att den Svenska jorden blir vida
212
Den 13 Joni e. m.
bättre odlad, om man för bonden bereder de största möjliga
lättnader att erhålla hvad han behöfver. Jag kan icke tänka
mig att han kan tvingas att konsumera; åtminstone har jag
icke hört omtalas någon lag, som bjuder en person att köpa
varor till ett visst pris, utan om han vill hafva några varor,
så köper han dem och betalar hvad de kosta. Hvilka varor
folket bäst behöfver, kan hvarken jag eller någon annan säga,
utan derom är det troligen sjelf den bästa domaren. Gr. Liljencrants
har äfven sagt, att husslöjden är i aftagande. Detta
är en gifven följd deraf, att en allmännare assosiationsanda
utbreder sig och fabriker tillverka varor för billigare pris, än
hvartill de kunna tillverkas i hemmen.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Jag tror att Gr. Liljencrants förbisåg, att
den nu föredragna punkten är den 8:de och icke den 9:de. I
denna 8:de punkt är det endast fråga om hvad man har att
iakttaga, för att erhålla rättighet att idka handel på landet; och
får jag, med afseende derpå, för min del anhålla om bifall till
Utsk:ts förslag.
Frih. Raab: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste värde talaren, och ber endast få tillägga, att den nu föredragna
punkten redan är till hufvudsaken bifallen, derigenom
att R. o. Ad. antagit 3:dje mom:t i 6:te punkten.
Medan jag har ordet, vill jag begagna mig deraf, för att
bedja Gr. Liljencrants att han vid nästa punkt måtte stå vid
sina ord och gå in på att taga bort alla möjliga inskränkningar
i afseende på afståndet från stad. Jag vill äfven nämna, att
landthandel visserligen föranleder alt folk köper en mängd saker,
som icke äro så oundgängligen nödvändiga, men denna
olägenhet kan icke motsvara den tidsbesparing, sorn vinnes derigenom
att landtboarne icke behöfva resa till staden för att der
köpa sina förnödenheter, hvilka resor ofta föranleda mycken
osedlighet.
Detta rör dock, som sagdt är, den följande punkten; hvad
den förev:de beträffar, anhåller jag om bifall till densamma, på
grund af det beslut, R. o. Ad. lättat vid 6:te punkten.
Gr. Liljencrants: Jag medgifver att, då jag förra gången
hade ordet, jag trodde oss vara så lyckliga att hafva kommit
till den 9:de punkten, men jag finnér att jag deri misstog
mig, och får nu tillkännagifva, att den 8:de punkten gerna för
mig må bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef punkten af R. o. Ad. bifallen.
Den 13 Jani e. m.
213
9:de punkten.
Hr Fahnehjelm: Då jag icke kan förmoda, att pluraliteten
inom detta hus skulle vilja gå in på det första af de
tvenne alternativer, som Gr. Liljencrants i sitt yttrande vid den
föreg:de punkten framställde, nemi. att bibehålla de 3 frihetsmil,
som hittills varit anbefallda i afseende på afståndet från
stad för salubods anläggande å landet, får jag instämma i den
åsigt han alternativt säde sig skola följa, nemi. att vilja borttaga
äfven den af Utsk:t löreslagna frihetsmilen; och får jag
således anhålla om bifall till den 9:de punkten, med den förändring,
att orden »på minst en mils afstånd från stad» utbytas
mot ordet »derstädes», då §:n skulle erhålla följande lydelse:
»att, på grund af den jemlikt förestående punkt vunna rättighet
till handels idkande å landet, öppen salubod derstädes må hållas
till försäljning af alla slags inhemska och lofligen införda
utländska varor, allenast med de inskränkningar, som i 7:de
punkten omförmälas.»
Gr. Liljencrants: En föreg:de talare har med den tillförsigt,
hvarmed han vanligen uttrycker sig, sagt att Svenska
folket nog visste att sköta sig sjelft, om det blott öfverlemnades
åt sig sjelft. Jag hoppas och tror visserligen att den tid kommer,
då så kan ske, men innan vi hinna dit, blir kuren ganska
bitter. Hvad det belräflar, att det skulle vara en fördel för
bonden att på nära håll kunna få köpa de varor, hvaraf han
är i behof, så vill jag icke bestrida detta, i fall handelsmännen
försåge landtmannen med sådana varor, som han verkligen behöfver,
såsom allehanda salt fisk, mjöl och mera dylikt; men
så är icke fallet.
Det skulle äfven kunna vara en fördel, om de på landet
bosatte handlande uppköpte sådana artiklar, som af landtmännen
frambringas, och sålunda uppmuntrade tillkomsten af sådana
artiklar, men sådant befattar sig dessa personer aldrig med.
Det lönar sig icke, mena de, att köpa eller sälja sådana saker,
utan de sälja bränvin och grannlåter. Således, långt ifrån alt
dessa handlande bereda allmogen någon fördel, utsätta de den
för ganska stora frestelser. Det må vara, att storartade karaktärer
lätt kunna motstå frestelser, men så är icke fallet med
oss vanligt folk, utan vi känna ganska mäktigt att frestelser
äro ganska svåra att öfvervinna.
Sorn jag anser att man så mycket som möjligt bör befria
allmogen för frestelsen att onödigt kasta bort sina penningar
på njutningar och grannlåter, skulle jag önska att punkten blefve
ändrad på så sätt, att i st. f. »på minst 1 mils afstånd» insattes
»på minst 3 mils afstånd.»
Hr De Maré, Baltzar: Hufvudsakligen öfverensstämmer
jag uti hvad Gr. Liljencrants för en stund sedan yttrade, med
afseende på landthandelns skadlighet. Jag är öfvertygad om,
214
Den 13 Jnni e. m.
afl, då här i landet finnes så mycket städer och köpingar, det
icke bör vara någon svårighet för allmogen att derifrån förse
sig med de varor, som de behöfva, och hvilka de der få mycket
bättre och för billigare pris än hos en landthandlare. Med
den vind, som nu blåser, tycks det icke vara något hopp att
kunna få behålla de 3 frihetsmilen, hvilket jag helst önskar;
men jag anhåller att R. o. Ad. icke täcktes lemna någon uppmärksamhet
åt Hr Fahnehjelms förslag, att äfven den ena frihetsmilen
skulle borttagas. Ett ytterligare skäl att bibehålla
åtminstone denna mil, är att man genom det beslut, som fattades
på f. m., att handeln skulle lemnäs fri, enligt min tanke,
gått våra små städer ganska nära in på lifvet, och grannlagenheten
bjuder att icke beröfva dem detta sista skydd.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Nordenfalk, Carl: Behofvet att underlätta handeln
och att göra den så fri som möjligt, är allmänt insedt och erkändt.
Utsk:t har äfven medgifvit nyttan deraf, och desto mer
förundrar det mig att det kunnat komma till ett sådant resultat,
som i denna förevule punkt. Utsk:t har icke anfört några
skäl, hvarföre det här handlat efter en annan grundsats än i
de föreg:de punkterna. Het har icke en gång anfört det skälet,
som många skulle kunna anse såsom ganska giltigt, nemi.
att städerna skulle lida på, om man toge bort frihetsmilen. Det
säger tvärtom, att något sådant icke vore att befara, och likväl
anför det såsom grund för sitt förslag, att det i någon mån velat
fästa afseende vid betänkligheterna hos dem, som befara ett
skadligt inflytande för handelsrörelsen i städerna, om förbudet
mot handelsbods anläggning å landet på visst afstånd från stad
h. o. h. borttoges. Man bör visserligen erkänna giltigheten af
den sats, att handeln i städerna bör uppmuntras, men denna
sats tror jag icke bör drifvas allt för långt.
Det är obestridligt en tunga för landlbefolkningen att behöfva
färdas lång väg lör att göra sina uppköp. Detta är visserligen
icke så kännbart för de större jordbrukarne, hvilka göra
sina uppköp i parti, men desto mera för de mindre jordbrukarne,
som endast kunna köpa litet i sender. De, som anse
att jordbruket bör underhjelpas på hvad vilkor som helst, böra,
enligt min tanka, äfven i detta fall se detsamma till godo och
söka att förskalFa det denna lättnad. Man må säga om landthandlare
hvad man vill, men de utgöra dock en förmedlingslänk
mellan städerna och landsbygdens innevånare. På det att
icke bränvinsminuteringen skall afskräcka någon från att bevilja
större utsträckning åt landthandeln, vill jag tillkännagifva att
det Utsk., som behandlar bränvinsförfattnm, har föreslagit borttagande
af all rättighet för landthandlande att sysselsätta sig
med bränvinsuppköp i parti, så jag tror icke att någonting i det
afseendet är att befara.
Jag anhåller att ingen fredsmil må fastställas och att §:n
må erhålla den lydelse, som Hr Fahnehjelm föreslagit.
Dea 13 Jani e. m.
215
Frih. Cederström: Ingenting torde vara lättare, men tillika
vådligare, än att lagstifta medelst proklamerande af en eller
annan vacker grundsats, med fordran af dess oinskränkta tillämpning,
utan att se till, om den är på detta absoluta sätt tillämplig
i praktiken eller ej. Jag befarar, att Hr Fahnehjelm och
Hr Nordenfalk äro inne på en sådan stråt vid denna fråga. De
hafva ansett att de frisinnade åsigter, Utsk:t uttalat, skulle jemväl
i detta fall hafva bordt föranleda Utsk:t att föreslå totala
afskaffandet af den s. k. fredsmilen omkring städer, ehuru denna
frilietskrets förut utgjort och ännu utgör 3 mil, i st. f. 1, såsom
Utsk:t nu föreslagit. Man förbiser h. o. h. de stora lättnader,
Utsk:t sökt bereda landthandel» genom att föreslå att
inga andra inskränkningar i detta hänseende böra föreskrifvas,
än att anmälan hos vederbörande skall ske, derest handeln drifves
i öppen bod. Sockennämndens hörande är utelemnadt. Afven
har Utsk:t föreslagit borttagandet af all frihetsmil omkring
köpingarne, hvilka tillförene haft denna rättighet. Men allt detta
är icke nog. Anspråken växa oupphörligt, och Utsk:t får förebråelse
derföre, att det icke gått så långt, som dessa ifrare
skulle önskat. Ingen punkt har dock hos handelsföreningarne
väckt så många farhågor, som denna. K. M. hade likväl icke
ifrågasatt fredsmilens upphörande, utan dess inskränkning allenast.
Jag niinnes icke, om flertalet, men åtminstone hafva ganska
många af handelsföreningarne yttrat, det de, endast under
den förutsättning att en del af de utgifter, som nu drabba städerna,
kunde fördelas på landsbygden, ville ingå på att man
lemnade större friheter åt fandthandeln. Detta hvad städerna
beträffar. I afseende på landsbygden, har man icke varit i tillfälle
att inhemta dess åsigter i denna fråga; men om man t.
ex. tager kännedom om de ansökningar, hvilka ingå om rättighet
att anlägga sahibod på landet, skall man finna att sockennämnden
på långt när icke alltid varit af den tanken, att handelsbods
inrättande inom socknen vore nyttigt. Tvärtom har
ganska ofta ett motsatt omdöme blifvit afgifvet, och landsbygdens
fördel, som Hr Nordenfalk åberopat, torde således äfven
kunna åberopas i alldeles motsatt syftning, hvilket också Gr.
Liljencrants gjort. Utsk:t har derföre ansett sig böra gå en
medelväg, och har föreslagit att fredsmilen skulle inskränkas
till 1 mi! i st- f. 3. Under förutsättning, att någon förändring
kan vara af tidsförhållandena påkallad, och såsom ett varsamt
tillmötesgående af deras kraf, hemställer jag att R. o. Ad. ville
till Utsk:ts förslag i detta hänseende benäget lemna sitt bifall.
Gr. Liljencrants: När jag sista gången hade ordet,
nämnde jag att jag ansåg de punkter, hvilka hittills utgjort föremål
för öfverläggning, egentligen angå städerna, och den nu
ifrågav:de mest röra landsbygden, hvarföre jag äfven ansåg mig
kunna och böra försvara landtbefolkningens rättigheter i detta
fall. Jag tror således, att jag ställt mig till efterrättelse hvad
de siste värde talarne yttrat, då de sade sig tala för landtbe
-
216
Den 13 Juni e. m.
folkningens bästa. Vore det väl en fördel för landtbefolkningen,
att landthandlande finge slå sig ner hvar sorn helst å landet, då
hade de rätt, men nu är förhållandet alldeles motsatt. Man har
anfört att det kunde vara mycket betryggande för städerna, om
landthandlanderna voro tillbakaskjutna från dem åtminstone 1 mil.
Detta vill jag icke förneka, men det är icke för städerna jag
strider, utan för landtbefolkningens rätt. För 10 år sedan hade
man, när man for på vägarne, som omge Stockholm, den lyckan
att på hvarje fjerdedels mil träffa på en krog, och den
stora delen af vägfarande allmoge, som hade något i kassan,
måste nödvändigt göra ett besök på hvar och en. Så kommer
det äfven att tillgå, om landsbygden blir öfversållad med en
mängd landthandlande, ty då skola alla, som fara förbi en sådan
persons bod, stiga in och se hvad han har för vackra saker
att bjuda på, hvarutaf jag tror att kassorna icke må synnerligen
väl.
Jag vidblifver mitt förut i frågan framställda yrkande.
Gr. Hamilton: Den åsigt, jag vill förfäkta, har visserligen
redan i Hr Nordenfalk funnit en vältalig försvarare, men
sedan han yttrade sig, hafva framställningar blifvit gjorda, i anledning
af hvilka jag nu ber att få anföra några ord. Man har
åberopat de stora utgifter, hvarmed städerna äro öfverhopade
och från hvilka landsbygden är befriad. Jag får med afseende
härpå erinra, att samma utgifter finnas för städerna i andra
länder, der likväl landthandel har den ifrågav:de friheten. Afven
får jag fästa uppmärksamheten på, att det finnes nästan
ingen stad i vårt land, som icke fått betydliga donationer.
För att nu gå en medelväg mellan de olika förslag, som
blifvit framställda, vill jag gerna gå in på, att man inskränker
den s. k. frihetsmilen till en half mil. Jag tror icke, att detta
skulle medföra någon våda, ty icke kan det löna sig för en landthandlande
att nedsätta sig så nära en stad. A andra sidan
har en talare, som uppgifvit sig föra landtbefolkningens talan,
anfört, att det vore orimligt anse, det landtbefolkningen hade
fördel utaf, att antalet landthandlande ökades. Hans åsigt leder
derhän, att det skulle vara fördelaktigt för landtbefolkningen ju
flera mil den hade att resa för att förse sig med sina förnödenheter.
Det förefaller mig ganska litet välbetänkt att, när man
talar om de olägenheter, som finnas för vårt lands produktion och
huru mycket vi stå efter andra länder, vilja lägga ytterligare
hinder för oss i detta afseende, ifall vi kunna undvika det; och
detta gör man, om man tvingar landtbefolkningen att, t. ex. för
en docka tråd, resa flera mil fram och åter. Jag ber att få
anföra ett exempel på, hvartill stadgandet om de tre frihetsmilen
kan föra. Vid en egendom, belägen mellan Mariestad och
Lidköping, ansåg man det vara fördelaktigt, om en landthandel
finge anläggas i en by i närheten, som låg på tre mils afstånd
från dessa båda städer, hvarför man äfven ingaf en ansökan om
tillstånd dertill; men man hade glömt bort, att det fanns en
Den 13 Juni e. m.
217
annan stad, nemi. Skara, som endast 13g på mils afstånd
från denna by, och derigenom var man förhindrad att få någon
landthandel.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts förslag, med den
förändring, att ^ mil insattes i stället för 1 mil, och hemställer
jag äfven till Frih. Cederström, om han icke skulle vilja ingå
på denna förändring.
Gr. Mörner: Denna frågas bedömande beror på hvilkens
fördel man är mest örn om, antingen landthandlandernas
eller landtbefolkningens. Anser man det ligga vigt uppå att den
sednare ses tillgodo, vore det kanske skäl att man gjorde sig
noga underrättad om, hvilka åsigter denna befolkning uttalat i
detta afseende. Jag vågar i sådant hänseende påstå att af tio
ansökningar om sådan handel, hvilka till vederbörande K. Befh:de
ingifvits, hafva 7 eller 8 blifvit af socknemännen afstyrkta. Så
litet angelägne äro landsbygdens innevånare i allmänhet om att
sådana handelsbodar skola upprättas, och de känna allt för väl
den inverkan, som ett lältadt tillfälle att få, ofta för mindre nyttiga
eller angelägna saker, afhända sig sina penningar, har på
deras ekonomi. Det var en tid, då hos Regeringen den åsigt
gjorde sig gällande, att, om kommunen afstyrkt ansökan om
landthandel och äfven landshöfdingen afslagit densamma, ändrades
icke detta landshöfdinge-embetets beslut hos Regeringen. Så
länge denna åsigt var antagen, verkade den, att antalet af han
delsbodarne
på landet högst obetydligt ökades. Sedan har en
annan åsigt gjort sig gällande, och jag vet ej om landet finnér
sig bättre deraf. Öfver penningebrist och ökad skuldsättning
klagas åtminstone mera allmänt och mera ihärdigt, än förr. Jag
kan icke föreställa mig annat, än att de, som äro bosatte i en
ort, bör känna så mycket till densamma, att de hafva sig bekant
afståndet derifrån och till närmaste stad, så att den surpris,
som en föreg:de talare berättat hafva handt i Vestergötland, utgjorde
bevis på något liknande brist på eftertanka hos dem,
som sökte handelsrättigheten.
Jag tror icke att en obegränsad frihet att anlägga handelsbodar
huru nära en stad som helst befrämjar landtallmogens
bästa. Det är en känd sak, att dessa landthandlare ofta drifva
bränvinshandel i ganska betydlig skala. Vi hafva sett af tidningarne,
huruledes sådan handel idkats i den största utsträckning,
under sken af parti-handel, utan att kunna af ordningsmagten förekommas.
För min del tror jag, att försigtigheten bjuder alt icke, så
att säga, »sälja huden förr än björnen är skjuten», hvartill man skulle
göra sig skyldig, om man nu skulle besluta att gifva landthandlanderne
en sådan frihet, derföre att, såsom Ilr Nordenfalk försäkrat,
ett Utsk. ämnar framlägga förslag i restrictiv syftning, hvad bränvins-handeln
angår. Sådana förslag har jag, fastän jag temligen
länge varit med vid riksdagar, icke många gånger sett på allvar
framställas, och när det blifvit fråga om deras antagande,
hafva de i allmänhet strandat. Icke tror jag att någon särdeles
218
Den 13 Juni e. m.
stor våda med afseende på statens välfärd skulle uppstå, om man
väntade att vidtaga några förändringar i nu ifrågavale afseende,
till dess man fått se, om nämnde förslag blifver antaget eller
icke. 1 afvaktan härpå torde det vara rådligast att låta det
närv:de stadgandet vara oförändradt, och förenar jag mig derföre
med Gr. Liljencrants i att yrka bifall till det af honom
framställda förslag. Tillika får jag fästa våra motståndares uppmärksamhet
på att i detta förslag tages ett ganska stort steg
i den rigtning, som de önska, ty de föreskrifter, enligt hvilka
landthandeln för närv:de är inskränkt till vissa slag af varor,
skulle alldeles borttagas, så att denna handel skulle komma att få
drifvas i lika stor utsträckning, som i städerna. Jag anser att man
först bör se hvad verkan detta har, innan man går vidare. Det
torde kanske redan vara ganska vackert, om bondhustrurna
kunna få köpa sig granna sidenklädningar i närmaste handelsbod
på landet.
Gr. Hamilton: Jag begärde endast ordet med anledning
af Gr. Mörners yttrande om bränvinsufskänkning; och jag ber
att dervid få erinra att redan den nu gällande lagen förbjuder
landthandlanderne att idka minuthandel med bränvin, samt att
det förslag, hvarom Hr Nordenfalk upplyste, innehåller, att äfven
grosshandel med denna vara skulle förbjudas.
Med anledning af den sednare delen af Gr. Mörners yttrande,
vill jag äfven fästa uppmärksamheten på det orimliga uti att en
silkesduk eller schalett icke skulle få köpas på landet, utan
skulle nödvändigt hemtas från staden. Jag fortfar i mitt yrkande,
att afståndet måtte inskränkas till | mil.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Enligt den erfarenhet,
som jag i detta afseende vunnit under resor i fäderneslandet,
är det icke sjelfva landthandeln, utan det missbruk af
bränvinsförsäljning, som ofta dermed är förenadt, hvilket föranleder
klagomål och gör dessa handelsbodar så förhatliga. Jag
tror således icke, att befolkningen skulle vara missnöjd med att
landthandeln tilltoge, om man blott kunde åstadkomma en lag,
som förhindrade all bränvins-försäljning på landet. Hvad det
beträffar, att dessa bodar skulle innebära så stor frestelse för
allmogen och att den skulle ingå i alla bodar och göra af med
sina penningar, så kan jag icke annat än i yttersta grad beklaga
stadsbefolkningen, som jemt är utsatt för denna frestelse.
För min del är jag fullkomligt öfvertygad om att, i fall allmogen
vande sig att se handelsbodar på flera ställen, de allt skulle
kunna motstå begäret att besöka dem alla. Deremot skulle de
då slippa att göra dessa resor till städerna, hvarigenom jag tror
icke så obetydligt med afseende på nykterheten vara vunnet.
Jag skulle således gerna gå in på att borttaga all slags frihetsmil,
men som jag i allmänhet är försigtig, vill jag icke taga för
stort steg på en gång, utan inskränker mig derför att anhålla
om bifall till den medelväg, som Utsk:t föreslagit.
Den 13 Juni e. m.
210
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å den förev:de punkten hade yrkats
dels bifall dertill utan förändring; dels af Hr Fahnehjelm bifall
till punkten med den förändring, att i stället för orden »på minst
en mils afstånd ifrån stad» infördes ordet »derstädes»; dels af
Gr. Liljencrants, att punkten skulle antagas med utbyte af orden:
»en mils» emot orden: »tre mils»; och dels slutligen af Gr.
Hamilton bifall till punkten med utbyte af orden: »minst en mils»
emot orden: »minst en half mils».
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till punkten utan förändring, hvartill svarades ja och nej
i blandning, sedermera propos. på bifall dertill med den af Hr
Fahnehjelm föreslagna förändring, då svaren likaledes utföllo
med blandade ja och nej, vidare propos. på bifall till punkten
med den af Gr. Liljencrants yrkade förändring, hvartill svarades
många nej jemte några ja, och ytterligare propos. på hifali
till punkten med den förändring Gr. Hamilton föreslagit, hvilken
propos. jemväl besvarades med många nej jemte några ja; hvarefter
propos. på hifali till punkten oförändrad förnyades samt
besvarades med många ja och nej i blandning; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Gr. Liljencrants: Jag får anhålla att bifall till punkten
med den af mig föreslagna förändring måtte intagas i kontraproposm
vid den blifvande voteringen.
Hr Fahnehjelm: Jag åter anhåller, att kontra-proposm
må innehålla det af mig framställda förslag.
Med anledning häraf framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. derå, att Hr Fahnehjelms förslag skulle utgöra kontraproposm
vid den blifvande voteringen, hvartill svarades många
ja. blandade med nej. och sedermera propos. derå, att Gr. Liljencrants’
förslag skulle i kontra-proposm intagas, då svaren utföllo
med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter propos. på
antagande af Hr Fahnehjelms förslag till kontra-propos. vid voteringen
förnyades samt besvarades med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Uppsattes och justerades följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- och Fikon.-Utsk:ts i Betänk:t
N:o 119, första afdelningen, 9:de punkten, framställda förslag
utan förändring, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de punkt med den förän
-
220
Den 13 Jnni e. m.
dring, att i stället för| orden: »på minst en mils aftsånd ifrån
stad» införes ordet: »derstädes.»»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 21.
10:de — 13:de punkterna.
Biföllos.
Förslaget ang:de grunderna för näringsrätten.
lista, 2:dra och 3:dje punkterna.
Biföllos.
4:de punkten.
Hr von Koch: Jag hemställer endast att ordet »medborgare»
må utbytas mot ordet »undersåte». För öfrigt anhåller
jag om bifall till detta moment.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till punkten oförändrad, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på bifall dertill med utbyte af ordet »medborgare»
emot ordet »undersåte», hvilken propos. med ja besvarades.
5:te punkten.
Bifölls.
6:te punkten.
Hr von Koch: Sedan R. o. Ad. afslagit den 4:de punkten
i lista afdelningen, förmodar jag att man äfven afslår den nu
föredragna punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
, på bifall till punkten, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på afslag (Jerå, hvilken propos. med ja besvarades.
7:de punkten.
Bifölls.
8:de punkten.
Gr. Mörner: Jag vill icke framställa något yrkande om
afslag på denna punkt, men det förefaller mig vara en lek med
föreskrifter, att i ena §-.n säga, det en person, som är vanfrejdad,
icke har rättighet att med biträde af andra, än hemmavarande
barn, tillverka fabriks- och handtverks-arbeten till afsalu, och att
Den 13 Juni c. tn.
221
i andra §:n säga, att om han begått något brott, till följd hvaraf
han förklarats förlustig denna rättighet, må det ändå stå honom
fritt, att sedan beslutet vunnit laga kraft, återvinna nämnda rättighet
på grund endast af derom gjord ansökning.
Frih. Cederström: Ehuru Gr. Mörner icke yrkat afslag
på denna punkt, så, enär han likväl framställt en anmärkning
emot Utsk:t förfarande, torde det tillåtas mig att med några
ord försvara Utsk:ts åsigter. Detta mom. innefattar icke, såsom
Gr. Mörner påstått, någon lek med löreskrifter, ty man måste
bemärka, att den, som genom brott gjort sig vanfrejdad, har
gjort sig förlustig rättigheten till fabriks och handtverks idkande,
med tillhjelp af andra än hemmavarande barn; men man har
likväl velat låta honom stå öppet att åter inträda i denna rättighet,
dock först efter pröfning. Ordalagen innefatta, att han
må kunna, efter derom gjord ansökan, vinna tillstånd att idka
en sådan näring. Jag tror det vara rätt, att man gör någon
skilnad emellan en välfrejdad och vanfrejdad person i detta afseende;
och jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Armfelt: Sedan It. o. Ad. vid första afdelningens
4:de mom. beslutat att ordet »vanfrejdad» skall stå qvar, i stället
för det af mig föreslagna uttryck: »förlustig medborgeligt förtroende»,
torde det måhända vara för sent att här framställa
något yrkande i den vägen. Jag vill dock vid detta tillfälle
söka visa, huru mycket fördelaktigare det hade varit, om man
här användt det förra uttrycket. Förlust af medborgerligt förtroende
kan nemi., enligt K. M:s förslag, ådömmas dels för alltid,
dels för längre eller kortare tid; och i sednare fallet kunde
således den brottslige återinträda i sina rättigheter, när den bestämda
tiden tilländalupit, utan att det hade behöfts någon särskild
§ i lagen, som talade derom. Till följe af 11. o. Ad:s
nyssnämnde beslut, vill jag dock icke yrka på någon ändring
af §:n, utan må den bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef punkten af R. o.
Ad. bifallen.
9:de—12:te punkterna.
Biföllos.
13:de punkten.
Hr von Koch: Jag vill icke yrka någon ändring af denna
§, men jag tror att det varit lämpligare, om Utsk:t föreslagit,
att denna anmälan skulle göras hos kronofogden.
Hr Fahnehjelm: Oaktadt utgången af den votering,
som afgjorde en likartad fråga i afseende på handelsfriheten,
anser jag mig dock skyldig att här framställa det yrkande, att
r
222 Den 13 Juni e. m.
den anmälan, som här är föreskrifven, må göras i stad hos
magistraten och på landet hos närmaste kronobetjent, samt att
slutstrofen, ang:de tillståndsbevis, måtte utgå.
Det är nemi. en betydlig skilnad mellan handelsfrihet och
näringsfrihet; och jag anser det vara bra hårdt, om man icke
utan särskildt tillstånd af vederb:de myndigheter skulle få tillverka
fabriks- och handtverksarbeten med biträde af andra än
hemmavarande barn.
Gr. Mörner: Då för närv:de restriktion är gjord i afseende
på rättighet till vissa yrkens utöfvande, men jag icke kan
finna hvarför dessa ifrågav:de yrken skulle undantagas, anhåller
jag således om bifall till Utsk:ls hemställan.
Frih. Cederström: Då R. o. Ad., när det var fråga
om handelsordningen, gillat Utsk:ts beslut ang:de vilkoren för
handelsrättighets utöfvande, föreställer jag mig, att konseqvensen
fordrar, det äfven den nu föredragna punkten vinner R. o.
Ad:s bifall.
Hr Fahnehjelm: I afseende på Gr. Mörners yttrande,
tager jag mig friheten att ånyo fästa uppmärksamhet på att
här är fråga om handtverks utöfvande och icke handelsnäring.
Det torde vara nog stor skillnad mellan dessa olika verksamhetsgrenar,
att motivera mitt yrkande, att, ehuru den föreslagna
ändringen icke vann R. o. Ad:s bifall, då det var fråga om handelsordningen,
den dock nu måtte blifva antagen. Den anmälan
jag vill skall ega rum, bör naturligtvis vara åtföljd af bevis
om sökandens rättighet att utöfva sitt yrke, och om dessa bevis
icke äro fullt tillfredsställande, kan derom anmälan göras hos
Konungens Befh:de. Jag förnyar således min anhållan att R.
o. Ad. måtte bifalla punkten, med den af mig föreslagna förändringen.
Frih. Raab, Hugo: Jag delar fullkomligt de åsigter, Hr
Fahnehjelm uttalat med afseende på denna punkt. Lika litet
som han, kan jag finna det vara lämpligt, att hvar och en som
vill utöfva ett yrke med biträde af andra, än hemmavarande
barn, skall derom göra anmälan hos Konungens Befh:de. En
person, som sysselsätter sig med skomakeriarbete och använder
en pojke till att draga becktråden och en annan till att göra
skopligg, han vore redan under denna kategori och vore
nödsakad att begära K. M:s Befh:des tillstånd för att, med
dessa pojkars biträde, tillverka stöflar. Jag kan icke finna annat
än att detta är en obillighet, och anhåller derför om bifall till
Hr Fahnehjelms förslag.
Frih. Armfelt: På de skäl, som blifvit af Kyrkoherden
Landgren i hans reservation anförda och som sedermera här
blifvit dels upprepade, dels ytterligare utvecklade, hvadan jag anser
Den 13 Juni e. m.
223
aldeles öfverflödigt att med deras omsägande upptaga tiden,
fär jag anhålla att R. o. Ad. behagade bifalla det förslag, som
Kyrkoherden Landgren i reservationen framställt.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Jag fruktar, att, om Utsk:ts
förslag antages, K. M:s Beflude skulle få allt för mycket att
göra med att utlärda tillståndsbevis för hvarje skräddare och
skomakare m. fl., som vilja utöfva sitt yrke med biträde af
andra än sina hemmavarande barn. Något sådant har, såvidt
jag vet, icke förut varit brukligt, och således skulle någonting
alldeles nytt införas i författmne. Konseqvensen fordrar visserligen
att när man beslutat, att tillståndsbevis skall vara nödigt
för handelns utöfvande, det äfven skall vara nödigt för handtverks-
och fabriksrörelse, ty idkarne deraf måste naturligtvis
äfven försälja sina varor, och således drifva de på visst sätt
handel. Jag tror emedlertid att det här är bättre att icke vara
så konseqvent, utan göra ett undantag för fabriks- och handtverksidkare,
hvarför jag anhåller om bifall till Hr Fahnehjelms
förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Ju mera jag tänker på
det förslag, som Utsk:t framställt, destomera finnér jag att stora
svårigheter skola uppkomma vid dess tillämpning. Man bör
komma ihåg att i hvarje socken finnes byskräddare, skomakare,
sadelmakare, snickare och flera andra handtverkare, så att jag
tror icke att jag tager till för mycket, då jag antager att det i
hvarje socken finnes omkring 30 personer, hvilka idka handtverk
och som dertill behöfva anlita biträde af andra, än af hustru
och hemmavarande barn. Skulle nu alla dessa gå in till
K. M:s Befh:de och begära tillstånd till att utöfva sin näring,
fruktar jag att K. M:s Beflude blefve allt för mycket öfverhopad
med sådane ansökningar. Om jag icke misstager mig, så
hafva vi 3,000 socknar, hvarifrån således skulle komma 90,000
ansökningar, hvilka, fördelade på 24 län, ganska betydligt skulle
öka göromålen för K. M:s Beflude. Jag anser derför att en sådan
anmälan, som Hr Fahnehjelm föreslagit, är tillräcklig, isynnerhet
som det i 10:de punkten är särskildt stadgadt, ang:de
sådan handtverks- eller fabriksrörelse, som kan medföra skada
för lif eller helsa, hvarför jag anhåller om bifall till Hr Fahnehjelms
förslag.
fc Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Då de,
som äro af motsatta åsigter med mig, påstått, att konseqvensen
ovilkorligen skulle fordra, att man bifölle Utsk:ts hemställan i
denna punkt, får jag fästa uppmärksamheten på att det är en
väsendtlig skillnad emellan handels och närings utöfvande.
Såsom skäl för en dylik föreskrift i handelsordningen anfördes,
att det icke vore rådligt att i lagen borttaga alla hinder
för en vanfrejdad person att öppna bod och derigenom sätta
224
Den 13 Juni e. m.
sig i beröring med allmänheten, hvilket denna icke kunde undvika.
Det var då icke så lätt att vederlägga detta skäl, men
nu, när det är fråga om handtverkare, är det af ingen betydenhet,
ty det kan väl göra hvar och en detsamma, om den, som tillverkar
varan, är välfrejdad eller icke. I fängelserna tillverkas
ju en mängd varor, hvilka hafva en ganska god afsättning.
Vidare innefattar Utsk:ts förslag, i fråga om förändring i handelsordningen,
en lättnad mot de förhållanden, som hittills existerat.
Detta är icke förhållandet med dess förslag rörande handtverksordningen.
Enligt nu varande handtverksordning, finnas större
friheter, än uti den af Utsk:t föreslagna. Bland annat vill jag
fästa uppmärksamheten på det stadgande i handtverksordningen,
som säger, att man är berättigad att antaga gerningsmän
och att K. M:s Befh:de skall allenast derom hafva underrättelse.
Något sådant undantag finnes icke här, utan äfven
gerningsmän lära, på grund af denna §, få söka tillstånd hos
K. M:s Befh:de. Jag vill icke påstå, att sockenstämman är den
rätta myndigheten, till hvilken anmälan skulle göras; men jag
föreställer mig, att en myndighet, som på närmare håll kan sökas,
vore lämplig; och får jag således, på grund af hvad jag anfört,
anhålla om bifall till det förslag, Hr Fahnehjelm framställt.
Gr. Mörner: Om Frih. Raabs uppgift ang:de antalet af
handtverkare i allo vore riktig, vågar jag påstå, att de hittills
gällande föreskrifterna icke hafva verkat särdeles hämmande,
så att man i det fallet icke bör hafva något att beklaga sig
öfver. Om det finnes 30 handtverkare i hvarje socken, skulle
vi inalles hafva 900,000 handtverkare, och jag tror, alt detta
kan vara alldeles tillräckligt, när man tager i betraktande Sveriges
öfriga folkmängd. Det nu föreslagna stadgandet innebär
icke någon ökning i göromålen för K. M:s Befh:de. Enligt den
nu följda ordning, erhålla gerningsmännen, sedan de blifvit på
sockenstämman antagna, så kalladt gerningsbref af K. M:s
Befh:de, och det är väl precist detsamma, om K. M:s Beh:de
utfärdar en resolution eller ett gerningsbref. Jag anhåller fortfarande
om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Det nu ifrågav:de
stadgandet kan visserligen tyckas vara af ringa betydenhet, men
man bör besinna, att vid flera tillverkningar, såsom t. ex. vid
bagerier, bryggerier och dylika, kunna ifrågakomma åtskilliga
förfalskningar och sämre varor säljas i stället för bättre, så att
någon kontroll i det afseendet väl vore önsklig. För närv:de
åligger det K. M:s Beflude att för alla de nu befintliga sockenhandtverkarne
utfärda gerningsbref, och detta har icke visat sig
medföra någon olägenhet. Jag har tvärtom hört många, som
sökt erhålla sådant bref, derför att de gerna vilja vara en sorts
embetsmän. Detta är visserligen icke något skäl, som väger
synnerligen mycket; men motskälen synas mig väga ännu
mindre.
Den 13 Jani e. m.
225
mindre. Då det nu redan är tillåtet att idka handtverk med
biträde af hustru och hemmavarande barn, utan någon slags
anmälan; och då det icke kan blifva så särdeles mångå andra
handtverkare, som nedsätta sig på landet, tror jag icke att deras
ansökningar skola öfverhopa K. M:s Beflude med göromål;
och för sökanderne sjelfva tror jag icke heller att detta skulle
medföra något besvär, då skrifkunnigheten nu är så allmän.
Jag kan således icke finna, att de förespeglade stora svårigheterna
förtjena något afseende, utan tror jag, att man med
skäl kan bifalla Utsk:ts hemställan, hvilket äfven vore öfverensstämmande
med det beslut, R. o. Ad. fattat vid handelsordningen.
Frih. Stael von Holstein: I anledning af de båda sista
värde talarnes yttranden, ber jag att (å förklara, att jag, då
jag nyss talade om gerningsmännen och om de olägenheter,
sorn skulle följa deraf att de skulle söka tillståndsbevis, såsom
Utsk:t föreslagit, icke dermed afsåg det ökade besväret för K. M:S
Beflude, hvilket, såsom upplyst blifvit, icke skulle blifva så särdeles
stort, utan jag tänkte på gerningsmännen, liksom jag i
allmänhet med min opposition mot Utsk:ts förslag afsett icke
myndigheternas fördel, utan allmänhetens bästa.
Hr Fahnehjelm: Jag har endast begärt ordet för att, i
anledning af Gr. Mörners lysande skildring öfver våra näringars
tillstånd, fästa uppmärksamheten på, att 30 handtverkare
i 3,000 socknar gör 90,000, och icke 900,000, såsom Hr Gr:n
påstod.
Hr Paykull: I anledning af en talares uppgift, att den
hittills gällande (örordn:n innehöll föreskrifter i samma syftning,
som de nu af Utsk:t föreslagna, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att gerningsmännen antagas af sockenstämman och att
det är ordföranden i sockenstämman som skall göra anmälan.
Om en gerningsman, t. ex. en skräddare eller skomakare, vill
nedsätta sig på en enskild persons gård och icke bry sig om
den hedern att vara sockenskräddare, tror jag icke att någon
anmälan behöfver göras hos K. M:s Beflude, utan han får allt
sy sina kläder och sälja dem, utan att hafva något tillståndsbevis.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr Fahnehjelms
förslag.
Gr. Mörner: Jag får erkänna att jag uti mitt sista
anförande räknade misste, men det hindrar icke att min anmärkning
emot Frih. Raabs upgift likväl var fullt befogad,
enär antalet af 90,000 redan i högst betydlig mån öfverstiger
det verkliga. Af det sist utkomna sammandraget utaf Landshöfdingarnes
femårs-berättelser finner man, att antalet af handtverkare
å landet upgår till 3,000 och att gerningsmännen utgöra
V H. 15
226
Sen 13 Juni e. m.
5,000. Om vi antaga, att dessa omsättas på 10 år, så blir det
ju sammanlagdt endast 800 ansökningar om året, som skulle inkomma
till samtlige K. M:s Befh:de, hvilka ansökningar, fördelade
på 24 län, ieke i någon betydlig mån kunna Öka göromålen
för Iv. Al:s Beflude.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till punkten oförändrad, och dels bifall dertill med den förändring,
att orden »Konungens Beflude samt uttaga tillståndsbevis
för handteringens utöfvande» uteslötos, och orden »närmaste kronobetjent»
i stället infördes; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till punkten utan förändring, hvartill svarades ja
och nej i blandning, samt sedermera propos. på bifall till densamma
med ofvansagde förändring, då svaren likaledes utföllo
med blandade ja och nej; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t
N:o 119, sednare afdelningen, 13:de punkten, afgifna förslag,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. punkten med den förändring, att
slutet kommer att lyda sålunda: »och å landet hos närmaste
kronobetjent.»»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 13.
14:de—17:de punkterna.
Biföllos.
Ingresserna till båda förslagen.
Godkändes.
Hr von Koch: Det är kändt att några förslag till upp
häfvande
eller ändring af stadganderne i handels- eller näringsrätten
blifvit remitterade till Lag-Utsk:t, och, som Lag-Utsk:t
ännu icke afgifvit något utlåtande öfver dessa förslag, anhåller
Den 13 Joni e. m.
227
jag att R. o. Ad:s beslut, med anledning af det nu föredragna
Betänk:t, mätte genom prot.-utdrag delgifvas nämnde Utsk.
Denna anhållan bordlädes.
Gr. Mörner: För att icke onödigtvis förlänga diskussio
nen,
har jag i Hera af de nu föredragna punkterna icke velat
framkomma med de erinringar, som synts mig med afseende
på dem kunnat och böra göras. Jag anhåller derför, att på
detta sätt få reservationsvis tillkännagifva, att min tystnad icke
bör tolkas såsom ett biträdande af de beslut, som vid dessa
punkter blifvit fattade.
Frih. Armfelt: Jag anhåller att reservationsvis få förklara,
att jag ingalunda kan biträda den åsigt, som Frih. Cederström
uttryckt och som han förklarat äfven vara Utsk:ts, nemi.
att allt, hvad som icke blifvit bibehållet i Utsk:ts nu löredragna
förslag utaf den gamla handels- och handtverks-ordningen, skulle
anses vara utdömdt.
Föredrogs Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts den 3 dennes på bordet lagde Mern. N:o 3,
ang:de afgiften för bränvinstillverkningen.
l:sta punkten.
Frih. Cederström: Som jag förmodar att Utsk:t lägger
så mycken vigt på sitt efter mogen öfverläggning fattade beslut,
att det icke frångår detsamma, isynnerhet sedan det blifvit bifallet
af 2:ne Riks-Stånd, får jag anhålla att R. o. Ad. behagade,
med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, lägga inbjudningen
till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på antagande af Utsk:ts ifrågav:de inbjudning,
hvartill svarades nej, och sedermera propos. derå, att R.
o. Ad. skulle vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut och
lägga inbjudningen till handlingarne, hvilken propos. med ja
besvarades.
2:dra punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Vällofl. Borgare-St:s d. 6 dennes bordlagde prot.-utdrag N:o
321, med inbjudning till R. o. Ad. att biträda Borgare-St:s be
-
228
Den 13 Jani e. m.
slut rörande 44:de och 45:te punkterna af Banko-Utsk:ts Betänk. N:o
35, eller frågan om användandet af den upplupna bankovinsten.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.-Utsluts den 23 och 30
sistl. Maj på bordet lagde Utlåt. N:o 10, i ani. af väckt motion
angrde vissa förändringar i K. Förordnm den 20 Juli 1861 om
mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammansatta Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 23 och 30 sisth Maj på bordet lagde
Betänkm:
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de dels revision af,
dels ock ändringar i nu gällande fiskeristadga; och
N:o 11, i ani. af väckta motioner om tillägg till K. Förordnm
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 20
November 1845, med deri genom K. Förordnm den 27 November
1854 gjorda förändringar.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 30 sistl. Maj bordlagda
Utlåt. N:o 104, i ani. af väckt motion ang:de användandet
af kronans hus.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 30 sistl. Maj bordlagde Utlåtm:
N:o 105, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de i vissa afseenden
förändrade föreskrifter i fråga om sättet för utarrenderingar
af kronans egendomar; och
N:o 106, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de förändring
och tillbyggnad af kronans egendom N:o 4 å Riddarholmen,
för inrymmande derstädes af Riks-Arkivets samlingar m. m.,
dels väckta motioner om anslag till en ny byggnad för RiksArkivet
och K. Bibliotheket.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts d. 3 dennes bordlagde
Utlåtm:
N:o 107, i ani. af väckt motion ang:de förutvarande arrendatorers
företrädesrätt vid förnyad utarrendering af boställshemman;
och
N:o 108, i ani. af väckt motion ang:de upplåtande åt hemman
inom Norrbottens län af mindre, kronan tillhöriga jordrymder
derstädes, emot utgörande af skogsränta.
Oen 13 Juni e. ra.
229
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 109, i ani. af väckta motioner ang:de Sala silfververks
återgång till statens disposition;
N:o 110, i ani. af K. M:s Nåd. Propos, aneide öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping;
N:o lil, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af kronan tillhörig mark för anläggning af
strandgata utefter Ladugårdslandsviken från Nybron till Fre
drikshof;
N:0
112, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af en del utaf lägenheten Stallmästaregården
för anläggande af en lastbrygga vid Brunnsviken;
N:o 113, i ani. af väckt motion om kostnadsfri upplåtelse
för den tillämnade jernvägen emellan södra stambanan och
Landskrona af viss del utaf kronans omkring nämnde stad befintliga
fästningsverk; och
N:o 114, i ani. af väckt motion om annat sätt för utgörande
af räntepersedeln »hö» inom Wester-Norrlands län.
Slutligen föredrogs och bifölls Gr. Mörners, Carl Göran, den
10 dennes bordlagde förslag, att de öfriga Riks-Stånden skulle
inbjudas att biträda R. o. Adis beslut rörande punkten litt. e. i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 118.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
230
Den 17 Juni f. m.
Onsdagen den 17 Juni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 13 dennes.
Företogs val af 18 ordinarie ledamöter och 12 suppleanter
i förstärkt Bevilln.-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie ladamöter:
N:o 120. Gr. Liljencrants, G. F.
» 26. Frih. Leijonhufvud, A. G.
» 223. » von Nolcken, fullm. Grefve von Rosen, R.
» 260. » von Saltza, fullm. Hr von Krusenstjerna, E.
» 338. » Tersmeden, F. W. s
u 372. » Nieroth, fullm. Frih. Åkerhjelm, K.
» 391. Hr Lagergren, A.
» 478. » Printzensköld, A.
» 559. » Pereswetoff-Morath, fullm. Gr. Piper, Ch. E.
» 839. » Rehnberg, C.
» 1468. » Stedt, G.
» 1606. » Flach, J.
» 1655. » Tornerhjelm, J. A.
» 1708. » von Walden, fullm. Hr Blomstedt, C.
» 1878. » Malmerfeldt, fullm. Hr Belfrage, W.
» 1981. » Nordenstolpe, fullm. Gr. von Schwerin, A.
» 2255. » af Pontin, D. F. C.
» 2331. » Ros, A. E.; alla med 103 röster.
Suppleanter:
N:o 2292. Hr af Edholm, E., med 103 röster.
» 1741. » Wolffelt, M. C., med 103 röster.
» 394. Frih. Nordenskjöld, A., med 103 röster.
» 2332. Hr I)e Maré, B., med 103 röster.
» 392. Frih. Peyron, G., med 103 röster.
» 713. Hr Cremer, fullm. Frih. Beck-Friis, J. T., med
103 röster.
» 2161. » af Zellén, fullm. Hr von Plomgren, P., med
103 röster.
Den 17 Juni f. m.
231
N:o 1. Hr Lilliehöök, J., med 102 röster.
» 15. » Ribbing, G. med 102 röster.
» 2315. » von Schinkel, fullm. Frih. Hermelin, A., med
102 röster.
» 20. Frih. Bonde, C. J., med 100 röster.
» 100. Gr. Stackelberg, fullm. Hr Bogeman, J. L., med
100 röster;
sedan genom tre särskilda lottningar blifvit bestämdt, dels hvilka
af dem, som erhållit 103 röster, skulle blifva ordinarie ledamöter
och i hvilken ordning de öfrige skulle såsom suppleanter
ingå, dels ock i hvilken ordning såväl de ledamöter, sorn erhållit
102 röster, som ock de ledamöter, hvilka erhållit 100 röster,
skulle blifva suppleanter.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit före kl.
1 utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6. e. m.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utskottets Utlåtanden;
N:o 115, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
af mark till utvidgning af Upsala Central-hospitals område; och
N:o 116, ang:de utbetalning af återstoden utaf de för innevarande
år anvisade medel till fortsättande af arbetena å södra
stambanan.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
232
Den 17 Jani e. m.
Onsdagen den 17 Juni 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogos i ett sammanhang så väl Högv. Preste-St:ts
den 28 och 30 sistl. Maj bordlagde Prot.-Uldrag N:o 302, innefattande
inbjudning till R. o. Ad. alt förena sig uti Preste-St:ts
beslut angående 44:de och 45:te punkterna i Banko-litsk:ts Betänk.
N:o 35, eller frågan om användandet af den upplupna bankovinsten,
som ock Vällofl. Borgare-St:ts den 6 och 13 dennes
bordlagde Prot.-Utdrag N:o 321, hvarigenom R. o. Ad. likaledes
blifvit inbjudet att biträda hvad Borgare-St:t i samma fråga beslutat.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Vid fördragningen härstädes
af Banko-lTtsk:ts Betänk. N:o 35, blefvo punkterne N:is 44 och 45
återremitterade, i den syftning, att den sedan 1860 års början
upplupna bankovinsten skulle till Statens allmänna behof öfverlemnas.
Anledningen dertill, att man icke då bestämde den summa,
som för berörde ändamål borde afleinnas, var, alt man önskade
det Utsk:t skulle få föreslå terminerna för detta aflemnande och
ett sådant beslut derom, som i egenskap af medlingsförslag kunde
af samtliga Riks-Stånden antagas.
Då likväl numera 3:ne Stånd beslutat, att en till beloppet
bestämd del af Bankens ifrågav:de behållning skall till Statens
allmänna behof aflemnas, torde det ock vara lämpligt, att R. o.
Ad., äfven till följd af nu föredragne inbjudningar, fattar ett
definitivt beslut i denna fråga.
Af de båda inbjudningarne anser jag antagandet af BorgareStåndets
vara ändamålsenligast.
I afseende å det belopp utaf bankovinsten, som skall till
statsverket öfverlåtas, företer sig visserligen icke någon skiljaktighet
mellan Preste- och Borgare-St:ns beslut; men då BorgareSt:t
funnit att denna öfverlåtelse borde försiggå under åren 1863,
1864 och 1865, har Preste-St:t deremot ansett, att tiden för
densamma kunde bestämmas till åren 1864—1866.
Genom ett sådant framskjutande af tiden för bankovinstens
aflemnande som sistnämnde Stånds beslut innehåller, skulle man
dock gå miste om den väsendlliga fördelen deraf, att dessa medel
blefve för den allmänna rörelsen och Statens utgifter under
innev:de år disponibla. Följden af antagandet af Preste-St:ts
*
Den 17 Jnni e. m.
233
beslut skulle således blifva att, sedan den summa af 100,000 rdr,
hvilken vid sista riksdagen anvisades att utaf dåvarande behållna
bankovinst aflemnas, med | under hvartdera af åren 1860,61 och
62 blifvit till Riksgäldskontoret aflemnad, så skulle under detta
år icke ett enda öre vara att för de tillfälliga statsbehofven ytterligare
påräkna utaf den för sednaste åren uppkomna högst betydliga
vinst å bankens rörelse. Att Riksgäldskontoret under
detta år till någon del kommer i åtnjutande af bankovinsten, medför
äfven den fördel, att jernvägs- och öfrige stora arbeten kunna
bedrifvas, utan att man nu genast under riksdagens lopp behöfver
inträda på skuldsättningsbanan — en åtgärd, hvilken i annat
fall måste blifva en oundviklig följd af Rikets nu församlade
Ständers beslut ang:de de under nuv:de riksdag äskade statsbidrag
till jernvägarne, samt andra kostsamma företag m. m. Nödigt
torde ock vara att man bereder Riksgäldskontoret tillfälle
att för sina låneoperationers utförande kunna afvakta en med
afseende å den allmänna penningeställningen och utländska
kreditförhållanden lämplig tidpunkt.
På dessa skäl tillstyrker jag, att R. o. Ad., med afslag å
Preste-St:ts, målte lemna sitt bifall till Borgare-St:ts inbjudning
ang:de ifrågav:de ämne.
Hr von Koch, Nils Samuel: Afven jag tillstyrker bifall
till Rorgare-St:ls inbjudning. Den största olikheten mellan
förev:de båda inbjudningar består deruti, att enligt Borgare-St:ts
förslag få medlen redan detta år aflemnas, — en åtgärd, hvilken
deremot Preste-St:t ansett olämplig.
Att jernvägsbyggnaderne må kunna fortgå utan att upptagandet
af det utländska lånet forceras, anser jag vara särdeles angeläget.
Om deremot den nu ifrågaställde resursen icke blir
tillgänglig, måste antagligen Riksgälskontoret, för att kunna bestrida
utgifter för jernvägsbyggnader m. m.. derjemte forcera en
del uppsägningar hos åtskilliga hypotheks- och bank-inrättningar
här i landet, hvilket, under närv:de betryck uti den finansiella
ställningen, efter all anledning skulle verka ganska menligt för
landet i sin helhet.
Äfven anser jag att den slörre frihet i dispositionsrätt, som
i detta fall beredes Riksgäldskontoret, är ganska nyttig. Om t.
ex. bränvins-bevillnm icke blir ökad, kan en sådan frihet i afseende
å dessa 5,000,000 blifva alldeles nödvändig.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag kan icke in
stämma
uti den förste talarens åsigt, att Ståndet med sin återremiss
af förev:de fråga afsett någon hufvudsaklig förändring i
Utsk:ts förut fattade beslut, eller att Ståndet frångått den meningen,
att den upplupna bankovinsten skulle användas till bankens
förstärkande.
Då frågan förra gången förevar, påpekande jag fördelen deraf
att banken kunde erhålla en andel i det nya jernvägsbyggnadslån,
som kommer att upptagas, utan att dock statsverket derför
234
Den 17 Juni e.m.
borde betungas med några räntor å obligationerne. Att riket
årligen fördjupas i utländsk skuld, är sorgligt nog; men så mycket
nödvändigare blir då att, till förekommande af ytterligare
olyckor, iakttaga att man icke erhåller ett, mynt utan värde. Sådant
blir dock myntet, om icke banken eger värdepapper, som
i nödens stund kunna tillgripas.
I öfrigt får jag erinra att Stånden tillsätta sina Utskott,
deribland äfven Banko-Utsk:t, för att samvetsgrannt taga förekommande
ärenden under behandling och pröfva desamma. Vid
sådant förhållande kan jag, för min del, ingalunda gilla, att en
pluralitetinom Stånden,hvilken har hvarken tid eller lust a tt sätta sig
in uti frågorna, derefter helt handlöst förkastar hvad Utskm föreslagit.
Att förev:de förslag blifvit noga öfvervägdt, är ganska
sannolikt, äfven derföre att Banko-Utsk:ts ledamöter vid detta
riksmöte just icke företrädesvis och i allmänhet äro hugade för
att samla kapitaler i banken. Tillräckligt länge har den vanan
här i landet gjort sig gällande att taga banken i anspråk, utan
afseende uppå hvad bankens säkerhet fordrar.
Numera bör man väl gå en annan väg än att, för inbillade
behof, ingripa uti tredje mans rätt, hvilket sker, då man sätter
myntvärdets bestånd på spel.
icke heller kan jag gilla att Riksgäldskontoret aldrig frigör
sig från den black, som är fästad vid samma kontors fot, genom
hypotheks-inrättningarnes obligationer; men så snart fråga derom
väckes, finnes alltid någon, som uppträder och talar för dessa
»olyckliga» hypotheks-inrättningar.
Detta förord vittnar dock icke derom att uppdraget i kontoret
skötes såsom sig bör.
Hr v. Koch tyckes befara att den föreslagna tillökningen
uti bränvinsbevillningen icke har mycken utsigt för sig att
kunna erhållas. Min tro är dock att han i detta fall kan
vara lugn.
Jag yrkar att Ståndet vidblifver sitt beslut i afseende på
återremiss, på det att Banko-Utsk:t sjelf må blifva i tillfälle alt
sköta detta ärende och inkomma med ett nytt Betänk, i frågan,
samt att följaktligen förev:de inbjudningar måtte afslås.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag har länge tvekat antingen
jag skulle biträda förev:de inbjudningar eller Utsk:ts Betänk.
; men efter samma Betänk:s föredragning hafva så många
särskilda förhållanden förekommit, att jag, i betraktande deraf,
anser klokast bifalla Borgare-St:ts inbjudning. Stats-Utsk:t har
nemi. haft under behandling en sådan mängd motioner rörande
anslag eller lån till allmänna arbeten m. m., att man, äfven om
endast en del af de utaf Utsk:t löreslagne beloppen skola utgå,
likväl behöfver sorgfälligt tillvarataga statens tillgångar.
För det fall att riksbanken skulle ingå i det blifvande staslånet
för ett belopp af 5,000,000 rdr, blefve det ock nödvändigt,
att vid statsregleringens uppgörande tillse, hvad som kunde
vara erforderligt för ränta och amortissement å detta belopp.
Den 17 Jnni e. m.
235
Endast för detta ändamål måste en årlig summa af 5 å 600,000
rdr reserveras. Då jag för min del hyser den öfvertygelse, att
en mängd af förutnämnde arbeten medlör sådant gagn för landet,
att de böra af It. St:r understödjas, och då någon våda genom
instämmande i Borgare-St:ts inbjudning icke synes mig kunna
uppstå, har jag numera ansett mig böra understödja ifrågav:de
inbjudning.
Mig undrar, när den siste talaren skall finna bankens ställning
tillräckligt betryggad. Bankens reservfond utgör f. n.
30,000,000 rdr, det maximum, hvartill man i detta fall ansett
sig böra sträfva. Om ock en del af dessa fem millioner vid
hvarje års slut skulle i följd af nu föreliggande beslut utbetalas,
så och då allt skäl är att antaga det bankens rörelse kommer
att bedrifvas med samma vinst hädanefter som tillförene, skola
likväl dessa utbetalningar ersättas genom de till banken inflytande
vinstmedlen, och bankens ställning sålunda blifva oförändrad.
Jag kan således icke finna någon inverkan på bankens säkerhet
deraf, att man lemnar den upplupna bankovinsten åt staten,
detta må nu ske, vare sig mot erhållande af obligationer
eller icke, och anhåller på dessa skäl om bifall till Borgare-St:ts
inbjudning.
Hr Stuart: Det torde kanske vara öfverflödigt att erinra
derom, att banken vid realisationens verkställande icke ansågs
behöfva större öfverskott än mellan 4 å 5 millioner rdr. Samma
öfverskott har dock sedermera, tid efter annan, ökats; och
vid sista riksdagen ansåg man att det borde uppgå till 25,000,000
rdr rmt.
För att uppnå denna summa, ville man då icke tillåta att
mer än 1,000,000 rdr rmt skulle från banken öfverlemnas till
statsverket; men oaktadt denna million sålunda utbetalts, har likväl
under den sedermera förflutna tiden bankens kapital-öfverskott
ökats till nära 30,000,000 rdr.
Jag känner visserligen att ganska många riksdagsmän finnas,
som, huru stort än detta öfverskott blifver, likväl komma
att äfven framgent yrka på detsammas förökande, i hopp att
allt slörre och större lånetillgångar på sådant sätt skola kunna
åt banken beredas.
Underligt nog synes mig påståendet att bankens säkerhet
ökas derigenom, att banken erhåller allt större och större
belopp i utestående lånefordringar, enär allt hvad å dessa fordringar
inbetalas, skall genast åter från banken i låneväg utgifvas.
Tidt och ofta hör man talas om bankens säkerhet för realisationens
upprätthållande såsom ä fventyrad. Man borde dock
numera, med erfarenhet derom, att under den 30-åriga perioden
efter realisationens genomförande, bankens egentliga sedelskuld
minskats och dess tillgångar, äfvensom förtroendet till realisationens
bestånd, deremot ökats, icke ega några antagliga skäl att hysa
236
Den 17 Juni c. m.
fortfarande misstro till bankens förmåga att inlösa sina sedlar,
helst då banken nu eger flere millioner i sådane räntebärande
papper, hvilka i behofvets stund kunna på utländsk ort alvttras
och förvandlas i klingande mynt.
Hvad jag deremot skulle anse för banken vara särdeles vådligt
vore, om R. St:r under den kommande tiden beträda den
bana, som tillförne i fråga om statsbehofvens fyllande varit följd,
eller att banken skall få sig ålagdt understödja staten med lån.
Sådana Iåne-understöd hafva gifvit anledning till de beklagansvärda
förhållanden, som föregått, icke blott den sista, utan äfven
de förut verkställda realisationerna.
Den åtgärden synes visserligen icke till sin grundsats vara
förkastlig, att ränta och amortering borde från statsverkets sida
kunna af banken påräknas, då sistnämnda verk råkade i brydsamma
omständigheter; men dervid måste anmärkas, att då förlägenhet
inträder för banken, är antagligen tillståndet och penningeställningen
inom hela landet i det skick, att banken icke
kan understödjas genom ytterligare eller tillfälliga bidrag från det
allmännas sida.
Gr. Liljencrants har ordat om det i Riksgäldskontoret nu
befintliga stora beloppet och antalet af hypotheksförenings-obligationer,
hvilka skulle spela en så stor och inflytelserik roll i
fråga om användandet af statsverkets uppkomna och till Rikets
nu församlade St:rs disposition reserverade öfverskott och öfriga
behållningar. Denna Riksg.-Kont:s nu egande stora tillgång är
för mig en glad nyhet.
Så vidt jag känner, utgör de Riksg-Kont. tillhöriga dylika
obligationer en föga betydlig del af dess disponibla behållning.
Beloppet af sådana obligationer, utgörande 42,000 rdr, har redan
blifvit till återbetalning uppsagdt. — Den värde Grms stränga
anmärkning skulle onekligen hafva varit befogad, så vida Riksg.-  Kont:s styrelse under sednare tiden förvandlat en större del af
Kontorets lör R. St:r disponibla fonder uti dylika papper.
Hr von Koch har redan påpekat den tryckning å allmänna
penningerörelsen, som måste blifva en följd af nödvändigheten
för Riksgäldskontoret att, i afvaktan på det nya lånet,
uppsäga och indrifva nästan alla sina nu utestående uppsägbara
fordringar. Att denna indrifning icke komme att medföra någon
förlust för statsverket, derom är jag temligen förvissad, emedan
lånehandlingarne äro sådana att derå utlemnade summor ovilkorligen
komma att blifva till fullo återbetalda; men att en sådan
indrifning och till nästan alla landsorter sig sträckande hastig
minskning af derv:de penningetillgångar skulle komma att
menligt inverka på rörelsen i hela landet, tager jag för lika gifvet.
Någon annan anledning för R. St:r att fortfarande genom
sin egen bank drifva lånerörelse kan jag för öfrigt icke finna,
än den omständighet att härigenom för staten beredes en rätt
betydlig och högst behöflig inkomst. Uti öfriga hänseenden
skulle det sannolikt visa sig vida fördelaktigare att all lånerörelsen
lemnades åt enskilda inrättningar, i hvilket fall äfven så
-
Den 17 Juni e. m.
237
sorn ersättning för den upphörda bankovinsten kunde i beskattningsväg
af dem påräknas ökade bidrag till statens behof. — Riktigt
kan väl aldrig vara, att en stats-bank, som drifver en särdeles
förmånlig rörelse, alltjemt ökar och hoplägger sina samlade
kapitaler, endast för att, i mån af sina varande tillgångar,
kunna utvidga en föga ändamålsenlig lånerörelse.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Borgare-St:ls inbjudning.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Om R. o. Ad.,
förra gången denna fråga förevar, förordat Utsk:ts dåv:de framställning,
skulle jag icke nu yttra mig för ett frångående af förstberörde
beslut; men detta var icke händelsen. — R. o. Ad. beslöt
nemi. då en återremiss, endast för att vinna den ändring
i Utsk:ts Betänk., att statsverket icke skulle betungas med ränta
för de 5 millioner, hvilka banken är i tillfälle att aflåta. — Ett
antagande af Borgare-St:ts inbjudning står således ingalunda i strid
med R. o. Ad:s förra beslut i frågan, utan leder endast dertill,
att man på en kortare väg kommer till det resultat, som jag
antager måste blifva det sista beslutet. Vidhåller åter R. o. Ad.
sitt förra beslut, blir endast frågans lösning mer lågsam. —
För sådant fall skall nemi. Utsk:t uppsätta ett nytt Betänk.;
och om det Betänk:t afslås, får frågan hänskjutas till förstärkt
Banko-Utsk. 1 sin mån skall denna omgång sålunda äfven
förlänga riksdagen.
Beslutet i Banko-Utsk:t att reservera dessa 5 millioner fattades
med anledning af väckt fråga att från bankens grundfond
afsätta ett belopp af 20 millioner för anläggande af en ny bank,
den s. k. allmänna Svenska banken. För sådan händelse hade
verkligen icke banken kunnat undvara dessa 5 millioner; men
sedan nyssnämnda förslag fallit, bar äfven behofvet att reservera
omhandlade milloner upphört.
Efter antagandet af Borgare~St:ts inbjudning återstår likväl
öfver 600,000 rdr att lägga till reservfonden. Denna summa förhåller
sig till ifrågav:de 5 millioner ungefärligen som 1 till 9. ^
af det föreslagna beloppet lägges således i alla fall till reservfonden.
Påståendet att R. St:r alltjemt tillegnat sig bankovinsten,
vederlägges bäst af det förhållande, att bankens grundfond under
sednare åren varit uti stark tillväxt. Till en början utgjordes
nämnde fond af 4 i millioner. Sedan den sista lagen för
banken blifvit utgifven, uppnådde den ett belopp af 15 millioner.
För närv:de och utan att räkna den bankovinst, hvilken här är i
fråga, utgöres den af 26 millioner. Deraf synes att icke så ringa
belopp af berörde bankovinst blifvit under hvarje riksdags-period
besparade. Vill man fortgå att på samma sätt framdeles för
hvarje riksdags-period afsätta en million eller något derunder,
töfvar icke länge, förrän bankens öfverskott uppgått till det så
mycket eftersträfvade talet af 30 millioner.
Jag är min granne, Gr. Liljencrants, tacksam för dess grannlagenhet
att påyrka, det man icke skall frångå Banko-Utsk:ts
238
Den 17 Juni e. m.
förslag till beslut; men kan dock, delta oaktadt, icke frångå den
åsigt, att Utsk:n äro R. St:rs delegerade samt att R. St:r äro principalerna.
Ett ännu förnämligare Utsk. än Ranko-Utsk:t, nemi.
Bevilln.-Utsk:t, har ock vid detta riksmöte erhållit en mängd af
sina Retänk:n förändrade; så att i det fallet får man icke vara
alltför noga.
Jag anhåller om bifall till Rorgare-St:ts inbjudning.
Gr. Liljencrants: Frih. af Ugglas har yttrat, att på
sednare tiden omständigheter företett sig, hvilka förmått honom
frångå den mening, som förut af honom i detta fall varit omfattad.
Denna anledning lär vara, att förslag om anslag till en
mängd arbeten inkommit till Stats-Utsk:t, och att man framför
allt vill bereda nämnde frågor en tillfredsställande lösning. Min
öfvertygelse är, att ifrågav:de förslag äro nyttiga; men månne
väl den enskildes rätt att blifva betryggad till sin egendom bör
uppå sådana förhållanden göras beroende? Uti sådant fall står
denna enskilda rätt på en ganska svag grund. Det kan visserligen
för Frih. af Ugglas, som förehar ganska stora arbeten uti
det honom anförtrodda län, vara ganska nöjsamt att söka befordra
samma arbetens underlättande genom dertill af R. St:r
beviljade bidrag; men — jag återkommer dertill — ingen enskild
persons rätt bör deruppå löpa någon fara.
Örn ock banken, på sätt en talare påstått, skulle hafva 30
millioner, tviflar jag dock uppå att alla dessa millioner kunna
användas för sedelvärdets upprätthållande.
Hvad Hr Stuart icke funnit för godt omnämna, är det vid
sednaste realisation fasställda stadgande, att metalliska kassan
skulle förhålla sig till sedelstocken som 2 till 5 — ett stadgande,
som bibehölls ända till 1844 års riksdag. Då beslutade
man en utsträckning af sedel-utgilningen till belopp af 30 millioner
utöfver det sedelbelopp, som motsvaras af metallisk valuta.
Uti samma Betänk, af år 1844 återfinner man en beräkning
af dåvarande Presidenten, f. d. Stats-sekreteraren, Frih.
Skogman, att privatbankernas sedelstock helst borde bibehållas
vid samma belopp, som då befanns, eller mellan 7 och 8 millioner,
äfvensom att deras sedelstock icke finge öfverstiga 9 millioner.
Nu för tiden varierar åter privatbankernas sedelstock
mellan 24 och 30 millioner, eller omkring 3 gånger så stort
belopp, som ursprungligen derföre varit beräknadt.
Jag får hos Hr Stuart afbedja, att jag i mitt förra yttrande
rörande Riksg.-Kontrs obligationer anförde en gammal synd såsom
nyligen begången. I likhet med sistnämnde talare, anser
äfven jag det vara i sin ordning, att staten understödjes af banken;
men detta bör dock kunna försiggå, utan att sedel-innehafvarnes
intressen blifva förnärmade.
Jag yrkar afslag å ifrågav:de inbjudningar.
Frih. af Ugglas: Då banken nu uppnått egandet af den
summa, stor 30 millioner, som ansetts nödig för att bereda
Den 17 Jani e. m.
239
banken tillfälle att alltid inlösa sina förbindelser, kan jag icke
inse hvartill det skall gagna att än ytterligare öka den ifrågav:de
grundfonden.
Till svar å de af Gr. Liljencrants yttrade betänkligheter
rörande mitt behandlingssätt af allmänna medel, får jag förklara
samme värde talare, hvars ord ofta äro hårdare än hans
mening, att jag icke vet mig hafva för enskilda intressen understödt
något beslut, som jag ansett vara för det allmänna
skadligt.
Jag yrkar fortfarande på bifall till Borgare-St:ts inbjudning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder bade yrkats dels att
R. o. Ad. skulle antaga Borgare-St:ts ifrågav:de inbjudning och
lägga Preste-St:ts prot.-utdrag till handlingarne, dels ock att
båda inbjudningarne måtte afslås och prot.-utdragen läggas till
handlingarne; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. derå,
alt B. o. Ad. skulle antaga Borgare St:ts inbjudning samt lägga
Preste-St:ts prot.-utdrag till handlingarne, hvartill svarades många
ja, blandade med nej, och sedermera propos. på afslag å båda
inbjudningarne och prot.-utdragens läggande till handlingarne, då
svaren utföllo med många nej, jemte åtskilliga ja; hvarefter
den första proposm förnyades samt besvarades med många ja,
blandade med nej; och förklarades ja nu halva varit öfver
vägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som vill alt R. o. Ad. skall bifalla Borgare-St:ts uti
prot.-utdraget N:o 321 gjorda inbjudning, rörande användandet
af den upplupna bankovinsten, och lägga Preste-St:ts i samma
ämne allåtna inbjudning till handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. båda inbjudningarne och lägger de
derom aflåtna prot.-utdragen till handlingarne.»
Sedermera företogs voter:n, och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 33.
Nej — 19.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts d. 30 sisth Maj och 13 d:s
på bordet lagde Utlåt. N:o 105, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de i vissa afseenden förändrade föreskrifter i fråga om sättet
för utarrendering af kronans egendomar.
240
Den 17 Juni e. m.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold: Det förslag till
förändring i K. M:s Propos., som Utsk:t uti förevide Utlåt,
framställt, måste jag motsätta mig.
Utsk:t har nemi. föreslagit, att, vid utarrendering af kronofisken,
sakkunnig person borde tillkallas, samt för öfrigt i tillämpliga
delar förhållas på sätt om jordlastighet vore stadgadt.
Först och främst framställer sig då den frågan, hvilken
person i berörde hänseende må kunna anses för »sakkunnig.»
Har Utsk:t kanske dermed afsett någon medlem af Vetenskapsakademien?
Men om en sådan person, hvilken är berättigad
till dagtraktamente och skjuts för 2 hästar, skall sändas norrut
till Kengisforss eller söderut till Mörrum, kommer det att blifva
kostsamt nog. Eller har Utsk:t menat fiskeri-idkare i orten?
Erfarenheten gifver likväl vid handen att dessa, om än sakkunniga,
dock ingalunda kunna betraktas såsom opartiska. De
afse oftast mera stundens vinst, än framtidens fördel, och nyttiga
förslag från det hållet äro knappt att vänta.
Men om ock för ändamålet lämpliga personer skulle kunna
erhållas, hvad skulle de väl uträtta? Utsk:t svarar, att de »dels
skulle bedöinma det arrende, som, på grund af fiskenas på lokala,
jemte andra förhållanden beroende, större eller mindre
fördelaktiga beskaffenhet, må kunna påräknas, dels meddela de
föreskrifter, som för hvarje särskildt fall kunna anses såsom
lämpliga kontraktsbestämmelser till fiskenas förkofran eller bestånd.
»
Beträffande arrendebeloppets utsättande, synes mig kunna
med skäl invändas, att en s. k. sakkunnig person dervid icke
kan göra någon särskildt nytta. Han kan ej se på vattnet hvad
ett fiske kan komma att gifva, utan allenast göra sig underrättad
hvad det förr lemnat, och i förhållande dertill föreslå
arrendet. Detsamma förmår en kronobetjent ensam att åstadkomma.
I fråga åter om kontraktsbestämmelser för öfrigt,
måste allmänna författningar, såsom Fiskeristadgan, eller de för
särskildta orter genom laga beslut gifna föreskrifter, alltid utgöra
det gifna rättesnöret. Visserligen kunde sakkunnig person
framkomma med hvarjehanda förslag till förbättringar; men jag
kan icke tro, att embetsmyndigheterna skulle derpå kunna grunda
beslut. Om nemi. en embetsmyndighet öfverskrider hvad allmänna
stadgar innehålla om sätt och ordning för fiskets utöfvande
m. m., torde nedsättning i arrende-anbud deraf blifva en
gifven följd, och för ett sådant resultat tror jag icke embetsmyndigheten
vill utsätta sig. Kronobetjenten kan således —
derom är jag förvissad — uträtta lika mycket i detta fall, som
den s. k. sakkunniga personen.
Då K. Kungörelsen d. 17 Juli 1847, ang:de bestämmande
af minimi- och maximibelopp af arrende-afgifter samt arrendatorers
optionsrätt, utfärdades, ansåg Kammar-Coll. till en början
densamma endast böra tillämpas å jordlägenheter — en
åsigt, hvilken jag fortfarande omfattar såsom den rätta; men
på
Den 17 Jnni c. m.
241
pä förekomna anledningar gjorde Coll. likväl år 1848 en underd.
framställning i ämnet till K. M. Svaret derå, gifvet medelst K.
Brefvet d. 4 Febr. sistnämnda år, innehöll endast att åberopade
författning rörde kronolägenheter samt att någon ytterligare
förklaring icke vore behöflig. Deraf har följden blifvit, att Coll.
icke kunnat underlåta att å en del kronofisken tillämpa författningen;
men sådant har dock endast egt rum för betydligare
fisken, och en mängd mindre hafva på tillförene öfligt sätt utarrenderats
till den högstbjudande.
1 betraktande häraf innehåller ock Kammar-Colhii, af K.
M., medelst ifrågav:de Nåd. Propos., gillade förslag följide stadgande:
»För kronofiske, qvarn, bro eller annan dylik lägenhet,
till hvilken jord icke hörer, men hvarå denna författning tillämpas,
må kronobetjent ensam upprätta förslag till minimi- och
maximi-arrendebelopp» etc. Om denna ordalydelse bibehålles,
kan Coll. och lokala embetsmyndigheterna framgent tillvägagå
såsom hittills; men ändras den till hvad Utsk:t föreslagit, uppstå
kostnader för en del fiskens utarrenderande, hvilka icke ens af
kronans sammanlagda inkomst utaf fisket under hela arrendetiden
blifva ersatta. Men Utsk:t synes antingen hafva saknat
kännedom härom eller ock hafva lemnat denna vigtiga omständighet
utan tillbörligt afseende.
Antalet af de kronofisken, hvilka särskildt utarrenderas,
uppgår endast till några och 30 st. Deraf inbringa 8—10 st.
något betydligare arrende; men de öfriga lemna högst ringa,
såsom 2, 6, 36 och 50 öre, 3, 5, 10 och 15 rdr o. s. v. Jag
hemställer, huruvida det kail anses förnuftigt att utfärda en författning,
som bjuder att för sådana fiskens utarrenderande sakkunnig
person skall tillkallas och de kostsamma åtgärderna för
minimi- och maximi-arrendens bestämmande vidtagas.
På dessa skäl yrkar jag bifall till K. M:s Propos., hvilken
grundar sig på utlåtande af det embetsverk, som måste ega
största sakkännedom uti hithörande ämnen.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Efter den fullständiga utredning
af ämnet, hvilken nu blifvit af den siste talaren lemnad,
instämmer jag till alla delar uti den af honom uttalade åsigt —
en åsigt, som jag redan i IJtsk:t omfattat, ehuru jag icke reserverat
mig mot det , der fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utlåtit, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt antagande af K. M:s Nåd. Propos.,
hvartill svarades ja.
Hr Charpentier: Jag anhåller att R. o. Ad. måtte till de
öfriga Stånden aflåta en inbjudning att, med afslag å StatsUtskits
hemställan uti Utlåtit N:o 105, antaga hvad K. M. uti
sin Nåd. Propos. i ämnet föreslagit.
H. Y. 16
242 Den 17 Juni e. m.
Frih. Cederström, Rudolf, begärde detta förslag på bordet.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts d. 3 och 13 d:s bordlagda
Utlåt. N:o 106, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. ane:de förändring
och tillbyggnad af kronans egendom N:o 4 å Riddarholmen,
lör inrymmande derstädes af Riksarkivets samlingar m. m.,
dels väckta motioner om anslag tili en nybyggnad för Riksarkivet
och K. Biblioteket.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Såsom tjensteman i Riksarkivet,
är jag i tillfälle att uttala samma tjenstemannacorps’ tillfredsställelse
öfver den af K. M. föreslagna förflyttningen. Ofver
denna tillfredsställelse må ingen förundra sig, ty en hvar, som
besöker arkivet, kan med sina egna ögon öfvertyga sig luiru
den nuv:de byggnaden botar att stundeligen begrafva oss under
sina ruiner. Endast af detta skäl torde vara mindre lämpligt
alt för ändamålet företaga en nybyggnad, med hvars fullbordande
kan komma att dröja uti flera år.
För öfrigt torde beholvet särdeles påkalla att Riksarkivet
förflyttas, så vidt möjligt är, nära intill Stats-expeditionerna.
Jag anhåller om bifall till Betänk:t.
Frih. Cederström, Rudolf: Under villigt erkännande af
de svårigheter, med hvilka denna fråga haft alt kämpa, enär
R. St:r vid flera föreg:de tillfällen alslagit de i ämnet gjorda
framställningar, och ehuru jag medgifver att det nu förev:de
förslaget har ett stort företräde framför det vid sista riksdagen
afhandlade projektet ang:de Geijerska husets användande för
ändamålet, kan jag dock icke finna mig tillfredsställd med detta
Utsk:ts förslag.
Nu ifrågav:de hus ligger nemi. omgifvet af flera andra hus,
deribland af K. boktryckeriet med dess ångapparat, hvilken
kan blifva ett ganska farligt grannskap för dessa dyrbara samlingar.
Vidare skulle, i följd af detta förslag, 3:ne embetsverk få
lemna sina lokaler. Hvart skulle de flytta, och hvartill skulle
kostnaden för deras förflyttning uppsa? Detta har Utsk:t icke
uppgifvit, hvilket dock varit önskligt att få veta. Hvad man
dock kan taga för gifvet, är att nämnde kostnad skall blifva
ganska betydlig. Kan väl nämnde kostnad betäckas genom försäljning
af det spruckna och snart ramlande s. k. Ridderstolpeska
huset? Jag tror det icke. Ett stort misstag begås
vanligen deruti, att man för nya ändamål vill aptera gamla hus.
Olämpligheten i byggnadssättet å dessa hus och ständiga förändringar
derå vålla nemi. de största kostnader. Frih. Nordenfalks
motion torde derföre böra uppmärksammas. Då biblioteket
ytterligare erhåller ett exemplar al hvarje verk, torde allt
utrymme, som kan erhållas, blilva behöfligt. Redan lära från
K. biblioteket åtskilliga tryckta arbeten, som man antager vara
Den 17 Juni e. m.
2i3
af mindre värde, hafva blifvit förpassade till f. d. slaktarhuset,
der de sålunda utgöra en begärlig spis för hungriga råttor,
hvilka nu, i saknad af oxkött och dylikt godt, få åtnöja sig med
de klistrade ryggarne på böckerna, hvilka ryggar till stor del
utgöras af kalfskinn och följaktligen hafva en strykande åtgång.
Icke destoinindre har Utsk:t icke letnnat någon allvarlig uppmärksamhet
åt nyssherörde motion eller åt frågan om anordnande
af en ny lokal för ett K. bibliotek. Den för Riksarkiv
föreslagna lokal torde icke heller vara rätt lyckligt vald.
Onskligt anser jag nemi. vara, alt icke It. St:r bifalla apterandet
af ett gammalt och till sitt nuv:de bruk lämpligt hus
för ett annat ändamål, och anhåller följaktligen om Aterremiss,
på det alt Stats-Utsk:t måtte till en ny Riksarkiv-byggnad anordna
en lämplig summa.
Med afseende å den större eldsfara, som kan blifva en följd
deraf att Riksarkiv och Ribliolhek sammanbyggas under ett tak,
då nemi. boksamlinearne kunna sålunda på en gång förstöras,
gillar jag icke förslaget på sådant sätt kompliceradt, men anser
att Frih. Nordenfalks motion i öfrigt, eller anguie uppförande
af en särskild nybyggnad för ett Riksarkiv, förtjenar allt
afseende.
Gr. Oxenstjerna yttrade, bland annat, att det skulle vara
så önskligt att Riksarkivet komme att blifva närbeläget intill
Stats-Depma. Rehofvet häraf tror jag dock vara mindre, än
angelägenheten deraf att det förlägges på en fri och öppen
plats, der eldsvådor icke så mycket äro att befara.
Jag anhåller om äterremiss.
Frih. Nordenfalk, Johan: En anslagsfråga, tillhörande
näst sista hufvudtiteln, har vanligen redan derigenom — åtminstone
i den förberedande Utsk:s-behandlingen — ty värr inga
stora utsigter till framgång, hvad än må i sak tala derför.
Också har, rörande nu föreliggande fråga, Stats-Utsk:ts behandling
af de på kända sakförhållanden grundade skälen i de afstyrka
förslagen varit knapphändigare, än man torde ega skäl
begära, enär, såsom af Betänkt ses, de enskilda motionärernes
grunder mera förbisetts, än vederlagts. I det jag önskar påpeka
vigten såväl af motionärernes utgångspunkter, som af de
förhållanden, Frih. Cederström nyss omnämnt, tillåter jag mig
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på följande. Förslaget om uppförande
af en ny Riksarkiv-byggnad framställdes för R. St:r redan
1857 i en K. M:s Propos. Hvad beträffar nu föreliggande
K. Förslag, torde detsamma rättast kunna betraktas såsom
endast ett det förras, meo voto, svagare alternativ. Det är
nemi. föga troligt, att om regeringen för 7 år sedan fann
skäl föreslå nybyggnad af lokal till här ifrågav:de institution,
sådant numera, med ininskadt utrymme i af kronan disponerade
byggnader, skulle vara obehöfligt. Skäl emot sjelfva nybyggnaden
gåfvo ej ens Rikets dåvarande Ständer, utan förslaget
stannade, såsom bekant, mot farhågan att den af Iv. M. då
244
Den i7 Juni e. m.
föreslagna platsen ej vore den lämpliga. Häraf framgår, att
motionärernes förslag hvarken är nytt eller obetänkt, utan i
hufvudsaken rörande Riksarkivet sammanfaller med K. M:s ursprungliga.
Jag heder nemi. få anmärka, att frågan om Riksarkiv-byggnaden
lika litet i motionerne, som i verk igheten, är
nödvändigt sammanhängande med frågan om egen lokal för
Riksbihlioteket. Rörande nu föreliggande K. Förslag, torde följande
anmärkningar deremot vara de vigligaste. Fastän byggnaden
N:o 4 å Riddarholmen omöjligen kan genom ändring blifva
lika ändamålsenlig, som en af K. M. förut föreslagen, för Riksarkivet
afsedd, ny byggnad, blir besparingen vid deri förras aptering
ringa nog, då man beräknar ej blott de dryga omkostnaderna
för om- oell tillbyggnaden, ulan äfven för de, i anledning
af närbelägna eldfarliga inrättningar, mer än eljest behöfdes,
vidlyftiga vatten-inledningar etc., samt för byrån till de 3:ne
utdrifna embetsverken, för hvilka sednare ständiga utgifter kostnaden
på goda skäl icke äro i det K. Förslaget närmare uppgifna.
Och med alla dessa uppoffringar vore dock, sedan den
nu föreslagna byggnaden blifvit fylld, lokalens utvidgning snart
sagdt omöjlig. Deremot liafva vi i Teknologiska palatset ett
färskt bevis att kostnaderna för en storartad, till både läge och
inredning ändamålsenlig ny byggnad ingalunda behöfver få »museiproportioner.
» Af de många
kassan är denna sannerligen ej en af de minst nödvändiga, då
man betänker den utomordentliga vigten af att rikets oundgängliga
arkiv pä möjligen ändamålsenligaste sätt förvaras. Och
just det ur hvarje synpunkt ändamålsenliga, icke blott det för
ögonblicket billigaste, måste härvid så mycket heldre afses, som
frågan om Riksarkivet ju nu är meningen bestämmas för ganska
lång tiderymd.
För min del kan jag ej inse den öfvervägande vigten af
att ifrågav:de byggnad förlägges i möjligaste närhet till StatsDep:n
och en del af embetsverken, då dessas handlingar naturligtvis
ej borde till Riksarkivet öfverlemnas förrän vid den tid,
då de blott undantagsvis behöfde rådfrågas. Deremot borde
väl embetsverkens närhet till hvarannan heldre afses, än att
dessa Hyttas åtskiljda. Säkerheten för Riksarkivets handlingar, i
förening med möjligheten att äfven i framtiden åstadkomma tillräckligt
utrymme lör deras ordnande på ett ställe, bör väl i
främsta rummet afses; vederbörande tjonstemäns besvär först
sedermera. Uti London ligga flere embetsverk i Westminster,
men Stats-arkivet i City. Beträffande Utsk:ts enda skenbart
vigtiga skäl: faran af uppskof i anseende till nuv:de lokals bristfällighet,
så är jag fullkomligen ölvertygad alt, i händelse af
beslut om nybyggnad, lämplig interims-utväg kan beredas för
den korta tid, husets nybyggnad kan öfverskjuta deri föreslagna
flygelns. Att ej göra denna mellantid obehörigt lång, afstår jag
från en tilltänkt begäran om att, med a Islag å Bctänk:t, R.
St:r måtte ingå med skrifvelse till K. M., att till nästkommande
riksdag framlägga ett nytt, detaljeradt förslag i ungefärlig öfver
-
Den 17 Juni e. m.
ensstämmelse med det ursprungliga, och förenar mig i stället
med sednasle talaren i anhållan om återremiss, åsyftande bifall
till K. M:s förra Propos. samt till de enskilda motionerne, endast
att frågan om bestämmande af byggnadsplats öfverlåtes till K.
M, efter sakkunnige mäns hörande, samt att för densammas
inköp möjligen erforderliga medel må af Stats-kontoret linder
förskoltstitel anordnas, att framdeles hos R. St:r till ersättning
anmälas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Lika lätt, som det för några
år sedan var för Riksarkivet att få, som man säger, tak öfver
hufvudet, lika svårt synes det nu vara för samma embetsverk
att komma undan den botande katastrofen, att samma tak skall
ramla ner öfver detsamma.
Vår pligt torde dock vara att tillse det icke en slik händelse
må ifrågakomma.
Fiir min del anser jag såväl förslaget om en byggnad för
ändamålet å Carl Xllhs torg, som om användande af det s. k.
Geijerska huset, hafva varit lämpligare, men nämnde förslag
äro förkastade; och då jag anser ett uppskof kunna under nuv:de
förhållanden medföra ganska betänkliga följder, måste jag
fästa mig vid hvad som nu kan fås. Att nuv:de förslag icke
strandat hos Stats-Utsk:t, är redan lyckligt nog, och jag hoppas
att det äfven skall kunna oskadadt undgå de stötestenar, som
Frih. Cederström synes vilja mot detsamma uppställa. Bemälde
Frih. har haft en verksam del deruti, att de vid 1853 och 1856
årens riksdagar framställda förslag omintetgjordes. En sanning
är, att den utaf honom påpekade eldsfara påtagligen varit mindre,
om denna byggnad blifvit förlagd, vare sig på norra delen
af Carl Xllhs torg eller uti Geijerska huset; men då dessa
förslag nu icke vidare kunna ifrågakomma, anser jag förev-.de
förslag för närv:de vara det, som bör antagas; och får fästa
uppmärksamheten derå, att Olver-intendents-embetet, som granskat
planen, funnit densamma till alla delar tjenlig, och förklarat
huset säkert. Det är visserligen sannt, att den, som förr
i verlden, då huset N:o 4 å Riddarholmen icke h. o. h. upptogs
af embetslokaler, kom i tillfälle att deltaga i de glada fester,
som der då understundom firades, kan erinra sig huruledes
der en eller annan kackelngn syntes darra på sina fötter;
men den granskning, hvilken, efter hvad jag redan förut omnämnt,
blifvit af Olver-intendents-embetet i afseende å denna
lokal verkställd, torde dock kunna lugna äfven sådana betänksamma
personers farhågor.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till första delen af
Utsk:ts hemställan.
Hvad åter den sednare delen af Utsk:ts förslag, eller försäljningen
af f. d. Ridderstolpeska huset, vidkommer, anser jag
att med ifrågav:de åtgärd ingalunda brådskar. Riksarkivets flyttning
kan säkerligen icke ega rum, lörrän R. St:r åter sammanträda.
Att sälja detta lius, innan det blir disponibelt för
346
Den 17 Jani e. m.
en köpare, tror jag icke ISter sig med fördel verkställa. Derigenom
skulle man väl, som man säger, kunna bortslumpa byggnaden,
men icke erhälla livad skäligen derför bör fordras. Slaten
har många embetsverk, hvilka äro, så lill sägandes, husvilla,
och af hvilka en del icke medföra sådana skrymmande
vigter, som Riksarkivet. För dessa kunde detta hus tilläfventyrs
blifva ganska lämpligt. Försäljningen är således alldeles
icke af något oundgängligt behof påkallad.
Ett ytterligare skäl att med denna försäljning gå varligt
tillväga, är att Utskrt föreslagit ett minimipris, hvilket, då det
här offentligen proklameras, kan anses för ett inaximipris. Vid
sådant förhållande kan man tänka sig att vederbörande spekulanter,
hellre än att skänka staten vinsten, vilja dela den sins
emellan.
Den sednare delen af Utskrts förslag anser jag fördenskull
böra afslås.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Tillståndet med Riksarkivets
nuv:de lokal är sådant, att faran att vistas der sannerligen
är stundelig. En hvar, som ser de spruckna murarne och huru
golfven äro sluttande planer, kan föreställa sig huru rökfång
och källare skola vara beskaffade.
K. M. har redan tvenne gånger föreslagit R. St:r att bygga
Riksarkiv på andra ställen, hvilka jag, i likhet med Gr. Mörner,
anser hafva varit vida ändarnålsenligare än deri nu ifrågav:de
platsen.
R. St:r hafva likväl icke ansett något af dessa byggnadsförslag
böra antagas; och sålunda bar denna fråga, som allt
sedan år 1855 stått på dagordningen, alltjemt blifvit undanskjuten.
Må vi fördenskull nu fatta ett definitivt beslut och låta
det hittills så vanlottade Riksarkivet komma, så till sägandes,
på säkra fötter.
Man har påstått, att Bibliothek och Riks-arkiv borde uti
en loka! förenas. Afven jag skulle i flera hänseenden icke ogerna
se en sådan plan fullbordad; men den befogade anmärkning
har blifvit framställd, att det skulle vara betänkligt att utsätta
båda dessa samlingar för samma olycka af eldslära. I öfrigt anser
jag, att dessa anstalter kunna fordra i flera afseenden olika
byggnadsåtgärder; och då en lokal för Riks-arkiv är företrädesvis
af behof påkallad, anser jag klokast vara att bifalla första
delen af Utslcts förevide hemställan. Utförandet af planen i sin
helhet må blifva en framtidsangelägenhet, i den mån medel
dertill blifva tillgängliga.
Mot Utsk:ts förslag har Frih. Cederström erinrat, att Utsk:t
icke ingått i någon utredning af kostnaden för de 3:ne embetsverkens
förflyttning. Till en början anser jag det icke hafva
varit Utsk:ts skyldighet att verkställa en sådan utredning; men
tror i öfrigt att det är lättare att anskaffa lokaler för dessa 3:ne
embetsverk, än att, på sätt bemälde Frih. föreslagit, iordning
-
Den 17 Juni e. m.
247
ställa en interimsloka! för Riks-arkivet. I afseende på ifrågavale
3:ne embetsverks förflyttning, har dessutom verkligen blifvit föreslaget,
att i Geijerska huset inrymma antingen Kommers-Colkm
eller de båda öfriga embetsverken. Beträffande kostnaden derför,
har Utsk:t älven meddelat upplysning.
Man har ytterligare anmärkt, att den nu ifrågav:de lokalen
skulle vara särdeles eldfarlig. En sanning är, att den icke ligger
alldeles lör sig sjelf; men vid det förhållande, att Riksarkivet
bör läggas någorlunda centralt, och då R. St:r förkastat
de platser, som tillförene blifvit föreslagna, anser jag, att någon
lämpligare lokal för närvtde icke kan erhållas.
])å R. o. Ad. nu går alt afgöra denna fråga, torde R. o.
Ad. icke förglömma, att det är oundgängligen nödigt att flytta
Riks-arkivet, samt att man icke kari slå till svars lör att låta
detsamma qvarblifva, så länge sådant kan bära sig, äfvensom
att förflyttningen icke kan hastigt verkställas, utan att man dertill
lår använda elt redan färdigt hus.
Med en återremiss anser jag ingenting kunna vinnas, ty
tankarne inom Utsk:t voro eniga deruti, att man icke kunde
gå längre än K. M. föreslagit.
Hvad försäljningen af s, k. Ridderstolpeska huset beträffar,
anser jag klokast vara att R. St:r hos K. M. anhålla, det K.
M. måtte till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta en
framställning orri användandet af nämnda hus. I likhet med
Gr. Mörner, anser jag således, att den sednare delen af lltskrts
förslag icke bör bilällas.
Gr. Hamilton, Gustaf: För hvarje folk är otvifvelaktig!
af största vigt, att dess handlingar varda så säkert som möjligt
förvarade.
För en sådan byggnad, som den ifrågav:de, fordras oundgängligen,
att den är Iritt belägen och icke, på sätt här blifvit
föreslaget, lörlägges i närheten af elt boktryckeri. Likaledes
torde vara högst nödvändigt, att den är särskildt byggd för ändamålet,
samt att den icke, i likhet med Kommers-Colkii hus,
saknar brandbottnar m. m.
Med sådana olägenheter är den nu ifrågaställa lokalen behäftad.
Inredningen derstädes är icke heller sådan, som behofvet
påkallar. En nybyggnad blir derföre oundgängligen nödig;
oell i annat fall skola nya utgifter för Riks-arkivets iordningställande
snart ifrågakomma.
Kostnaden endast för denna byggnads aptering uppgår till
100,000 rdr. Dertill kommer utgiften för de 3:ne embetsver
kens
förflyttning, hvilken utgift endast för en lokal till ett af
dessa embetsverk icke lärer kunna understiga 70,000 rdr. Till
hvad belopp kostnaden för de båda andra emhetsverkens förflyttning
uppgår, är icke kändt, men torde dock icke blifva så
obetydlig.
Huruvida sådane mått och steg låta förena sig med en klok
hushållning och huruvida det icke är bättre att för en ända
-
248
Den 17 Joni e. tn.
målsenlig nybyggnad anslå en erforderlig summa, underställer
jag Ståndets pröfning.
Man liar påstått, att det skulle vara olämpligt att sammanslå
lokalerna lör Bibliothek och Riks-arkiv uti en byggnad, i
anseende till våda för elden. Såvidt möjligt är, torde dock säkerhet
derför kunna dem beredas, äfven om de äro sammanbyggda,
allenast byggnaden varder förlagd på elt fritt och öppet
ställe; och deri jemväl omordade olika inredningen lärer älven
ganska val kunna låta sig uti en byggnad verkställa.
På dessa skäl instämmer jag i yrkandet på återremiss; och
får tillägga, att jag heldst skulle önska bifall till Frih. Nordenfalks
motion.
Frih. Gederström: Riks-arkivets närv:de skick utgör visserligen
ett rättmätigt föremål för deltagande. Men hvem är
till detta olyckliga förhållande i sjelfva verket vållande? Icke R,
1 St:r allena, ly de, om än från början skyldige till att hafva gjort
ett förhastad!, felaktigt val, hafva sedermera varit lemnade i saknad
af antagligt förslag till nytt Riks-arkiv. Ingalunda bör man
föra R. Skr till last, att de icke velat nedgräfva Riks-arkivet i
ett kärr, ej heller förlägga det på en tomt, der det skulle stå i
vägen för en önskvärd planering af Riddarholmskyrkans närmaste
omgifningar. Men att ställningen för närvtde är bekymmersam,
det är en sanning. Till afhjelpande af denna svårighet
fordras dock mera, än att antaga ett förslag, det första, bästa,
som för ögonblicket erbjudit sig. Man bör väl tillse, om icke
ett ännu bättre står att träffa. Jag tror uppriktigt, att sådant
skall låta sig göra, derest Stats-Utsk:t vill göra sig den mödan.
Frih. af Ugglas’ kända fyndighet, för den händelse sådant afbehofvet
påkallas, torde äfven nu, derest en befogad återremiss
beslutes af R. o. Ad., kunna vara att påräkna i följd af Hr
Friluns nit för saken. Det skulle icke undgå att för ärendet
utöfva en helsosam verkan, och jag vågar derföre vördsamt
taga detta Hr Friluns välvilliga bemödande i förnyadt anspråk.
För att nu icke, för egen del, blifva svaret skyldig, rörande
lämpliga utvägar, vill jag hänvisa till det nyanlagda Teknologiska
institutet. Hvilken helgjuten, ädel stil i dess byggnad!
Hvilken förståndigt vald belägenhet, sorn äfven medgifver att, i
fall af framtida behof, anbringa tillbyggnader å frånsidan, utan
att störa harmonien i den storartade, enkla anblicken af fasaden!
En sådan plats, fri, välbeläglig, borde man välja jemväl för
Riks-arkivet.
Genom det oss föreliggande förslag åter vill man inklämma
byggnaden på en plats, hviken aldrig kan blifva rymligare, men
väl ytterligare inskränkas, så vidt man torde vilja en dag ernå
en ilrågaslälld och visserligen af behof påkallad kaj kring hela
Riddarholmen. Genom det oss föreliggande förslaget, långt ifrån
att hafva lotsat det nödställda Riks-arkivet i en trygg hamn,
utsätter man detsamma för det eldfarliga grannskapet af ett betydande
boktryckeri, hvilket drifves af ångmachineri. Det är
Den 17 Juni e. m.
249
sådana olägenheter och vådligheter, från hvilka vi borde sorgfälligt
bevara en ny och dyrbar anläggning.
Man har talat om svårigheten att anskaffa interimsbostad
för ifrågav:de samlingar. Jag medger att denna svårighet är
för handen; men (örmodar, att t. ex. i K. Slottet eller i dess
hvalf någon tilltlygt kunde tills vidare beredas. 1 alla fall synes
denna ölvergående svårighet vara af underordnad vigt, jemförd
med obehaget af att för alltid hafva trätfat ett definitift mindre
lyckadt val.
Af dessa betraktelser föranlåtes jag framhärda uti min anhållan
örn återremiss.
Gr. Mörner: Det skulle kanske leda alltför långtfrån ämnet
alt ingå uti en närmare kritik öfver Frih. Cederströms yttrande,
rörande de af honom ifrågaställa lokaler för Riks-arkivet;
och detta så mycket mer, som det nu icke är fråga om att på
nämnda ställen uppföra någon sådan byggnad. De siffror, som
Betänk:t gifver vid handen, rörande kostnaden för Itiks-arkivets
förflyttning, visa ett helt annat resultat än det, hvartill den
värde Frilen uti sin poetiska flygt kommit.
Gr. Hamilton åter har ansett Kommers-Colhii nuv:de lokal
nästan lika olämplig som f. d. Ridderstolpeska huset. Den förra
hvilar dock på hälleberget, — en grund, hvilken vi redan af
Bibeln känna är ganska god, —• och det sednare deremot hvilar
på pålar, hvilka, jemlikt Betänka, äro af röta angripna och
förstörda. Att så är förhållandet kan ock på stället inhemtas.
Månne det väl kan vara rätt att släppa köttstycket för skuggan?
R. St:r hafva tilllörene afslagit byggnadens förläggande till Carl
Xllhs torg, af anledning alt densamma sålunda skulle blifva
förlagd alltför långt bort från embetsverken. Ifrågasättes nu
att förlägga densamma till Humlegården eller Bellevue, — blir
ju afståndet ännu större.
.lag erinrar mig, huruledes Frih. Cederström motiverade
sitt afstvrkande af förslaget alt förlägga byggnaden till Carl
XHI:s torg dermed, att dersammastädes skulle verkställas så
storartade planteringar. Huru den planen utvecklat sig, derom
kan en hvar lätt nog öfvertyga sig.
Jag fortfar uti min först framställda anhållan.
Frih. af Ugglas: Jag hoppas, att Frih. Cederström icke
kan finna otillständigt att jag till honom framställer den frågan,
hvar han vill att detta arkiv skall förläggas; ty på så obestämda
ord, som att Stats Utsk:t skall hitta på lämplig plats för denna
byggnad, har samma Utsk. bra svårt att gissa, hvarest den värde
talaren önskar densamma förlagd; och att samma talare är svår
nog att i detta afseende tillfredsställa, derom bära flere föreg:de
riksdagar vittne.
Förslaget att förlägga byggnaden till Teknologiska institutet,
anser jag vara en lör dessa samlingars välbefinnande och begagnande
i högsta måtto olämplig åtgärd.
250
Den 17 Jani e, m.
Jag upprepar, att man icke kan stå tili svars för alt riksdag
från riksdag uppskjuta denna förflyttning, endast derföre,
att man icke får en byggnad, som tillfredsställer allas önskningar;
och anhåller om Hr Gris o. Landtnäs propos. på den af
mig förut gjorda hemställan.
Frih. Cederström: Jag tillåter mig uppställa en motfråga.
Kan man väl stå till svars derlör, att man använder stor kostnad
på en lokal, hvilken, till följd af sitt ogynnsamma, inklämda
läge, sin för andra ändamål ursprungligen afsedda, svagare
byggnadsarb sannolikt aldrig blifver för dess nu åsyftade bestämmelse
fullt tjenlig, öfriga olägenheter att förtiga? Kan man
väl påstå, att andra, lör ändamålet i uppgifna hänseenden, mera
tillfredsställande lägen icke skulle vara att träffa? Hafva vi icke
Helgeandsholmen, Skeppsholmen, Kastellholmen, alla ganska närbelägna,
med en fri och för eldsfara mindre utsatt belägenhet,
än Riddarholmen tomter äro?
Mitt yttrande om Teknologiska institutet afsåg, att, om man
bestämde sig för någon sådan, pä malmarne belägen, fri plats,
som den, hvarå Institutet nu fått sitt palats upplördt, skulle
Riks-arkivet likaledes kunna blifva en prydnad för hufvudstaden
och tillika vara skyddadt för eldfarliga grannskap. Man har
invändt, hvad som vid första åhörandet kan tyckas grundadt,
att samlingarne på sådant sätt komme att blifva något för långt
bort från embetsverken förlagda; men invändningens kraft torde
förminskas deraf, att i våra tider, då man nemi. beslutat en
sammanbindnings-jernbana, på hvilken man med, snart sagdt, tankens
snabbhet skall ila från ena ändan af hufvudstaden till den
andra, så hafva afstånden icke så mycket som hittills att betyda.
Snart torde, under den kraftfulle styresman, som med
sin kända förmåga ilrar för kommunikationens fullkomnande,
ytterligare jernbanelinier, utom de nu beslutade, sträcka sig genom
Stockholm. Under sådana, dels med visshet, dels med sannolikhet,
emotsedda lättade förhållanden af ömsesidiga, snabba
förbindelser de särskilda stadsdelarne emellan, lärer väl svårligen
något för embetsverken afskräckande periculum in mora, j
deras behof af upplysningar från Riks-arkivet, vara att förmoda,
— äfven om det skulle läggas något längre bort än det nu ligger,
eller der det är af Stats-Utsk:t föreslaget att förläggas.
Jag beder således att fortfarande få underställa R. o. Adis
beprölvande, huruvida icke detta ärende bör af Siats-Utsk:t i
förnyadt öfvervägande tagas.
Frih. Alströmer, Oscar: Frih. Cederströms yttrande i
detta ämne, då fråga är om att rädda Riks-arkivet från förstörelse,
svnes mig lämpligen kunna hänföras till de »obotfärdigas
förbinder».
Kommers-Colhii hus, — en gammal oell solid byggnad, —
kan säkerligen ganska väl uppbära den ifråga vide tyngden af
Riks-arkivets böcker. Om icke hela samlingen genast dit för
-
Den 17 Juni e. m.
251
flyttas, kan väl någon tid anstå mod återstoden. Att alltid Riksarkivet
skall dersammastädes förblifva, är jn icke heller något
sorn med säkerhet kan antagas; men då förflyttningen är högst
nödvändig och derför belöpande kostnad utgör en obetydlighet
mot äfventvret alt kanske i en framtid aldrig behöfva uppföra
någon byggnad för dessa samlingar, kan jag icke finna annat,
än att man bör bifalla det af Gr. Mörner och Frih. af Ugglas
framställda förslag.
Gr. Oxenstjerna: Med anledning af den under diskussionens
lopp flera gånger yttrade mening, att Kommers-Colkii hus
skulle vara olämpligt för ändamålet, får jag tillkännagifva, att
ritningar och planer blifvit förevisade Riks-arkivets chef och
tjenstemän, hvarvid nämnde handlingar befunnits särdeles ändamålsenliga.
Att tala om eldsfara i afseende å ett hus, hvilket ligger så
fritt och närbeläget intill sjön som det förev:de, förefaller mig
nästan löjligt. Huruledes genom de ständiga utlåningarne lill
Stas-I)ep:na en stor mängd arbeten förkomma, hör till Riksarkivets
mysterier. Sådant kan icke undvikas, om icke byggnaden
erhåller ett något så när centralt läge, i förhållande till
ernbetsverken, i sammanhang hvarmed en nådig befallning kan
vara att förvänta derom, att de utaf embetsverkens tjenstemän,
som behöfva böcker till låns, skola infinna sig i Riks-arkivet för
att der tädes inhemta nödiga upplysningar.
Frih. Gederströms förslag, att vederbörande tjenstemän skola
resa på jernväg, för att få se Riks-arkivets handlingar, anser
jag verkeligen vara lustigt nog.
Jag tror och hoppas, att R. o. Ad. behjertar det verkliga
behofvet af denna förflyttning samt deraf att byggnaden förlägges,
så vidt möjligt är, nära intill ernbetsverken.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan i dess helhet, dels återremis deraf, dels af
Frih. Nordenfalk, att R. o. Ari., med afslag å (Jtlåt:t, måtte för
sin del besluta, det R. St:r skulle hos K. M. i underd. anhålla,
att fullständigt förslag i ämnet måtte till Rikets näst sammanträdande
Ständer afgifvas, och dels slutligen af Gr. Mörner, att
R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts hemställan, med undantag af sista
delen deraf, som började med orden: »dels ock tillåta etc.», hvilken
del borde afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. pä
bifall till Utsk:ts hemställan i dess helhet, hvartill svarades nej,
sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utlöllo med
många nej, blandade med ja, vidare propos. på afslag derå och
antagand: af Frih. Nordenlälks förslag, hvartill svarades många
nej, jemte några ja, och slutligen propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan med uteslutande af sista delen deraf, hvilken propus.
252
Den 17 Jnni e. m.
besvarades med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, huruvida IL o. Ad. till kontra-propos. vid
den begärda voteringen antoge återremiss af lörev:de Utlåt., och
sedan dertill svarats flere ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja haft öfvervigten.
Uppsattes och justerades följande votens-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i Utlåtit N:o 106 gjorda
hemställan i fråga om Riksarkivets flyttning till egendomen N:o
4 å Riddarholmen, dock med alslag å den sista delen deraf,
som börjar med orden: »dels ock tillåta» etc, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 17.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utsk:ts den 6 och 13
dennes bordlagde Utlåtrn:
N:o 109, i ani. af väckta motioner ang:de Sala sillververks
återgång till statens disposition;
N:o 110, i atil. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping;
N:o lil, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af Kronan tillhörig mark för anläggning af
strandgata utefter Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof;
och
N:o 112, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
till Stockholms stad af en del utaf lägenheten Stallmästaregården
för anläggande af en lastbrygga vid Brunnsviken.
Föredrogs ånyo Stats-lJtsk:ts den 6 och 13 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 113, i ani. af väckt motion om kostnadsfri upplåtelse
för den tillämnade jernvägen emellan södra stambanan och
Landskrona af viss del utaf Kronans omkring nämnda stad befintliga
fästningsverk.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det är ännu ovisst, huruvida
någon jernväg från Landskrona till stambanan kommer till stånd;
Den 17 Juni e. m.
253
och då R. St:r dessutom bestämt de vilkor, uppå hvilka medel
dertill skulle anvisas, anhåller jag om afslag å den nu föredragna
punkten.
Alt 1111 bevilja bolaget ytterligare förmåner utöfver hvad
åt andra bolag medgifvits, och detta på en enskild motionärs
framställning, kan jag för ingen del gilla.
Om man beträder den vägen, kan man vara förvissad derom,
att slika försök skola ofta förnyas. Till en början begäras
medel till en jernväg och derefter framställes anhållan om andra
eftergifter och förmåner.
IIr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Den siste talarens yttrande
kan visserligen i theorien synas ega skäl för sig; men
vill man taga frågan i praktiskt skärskådande, skall man finna
att det är hemsläldt, det Kronan skall afstå eganderätten till
en del utaf en befästning, hvilken numera icke är för sitt förra
ändamål behöflig. Lokalen är mig visserligen obekant, så att
jag icke kan intyga, det icke möjligen några potatisland kunna
der anläggas, och deraf följande revenu staten beredas. Att
likaväl nu härför betinga sig någon liten fördel för statens räkning,
anser jag vara en småaktighet, hvilken icke kan förordas.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Lika med den siste talaren, känner icke heller
jag lill ifrågav:de lokaliteter; men just från den omständigheten
hemlar jag en anledning ätt afstyrka bifall till Utsk:ts
hemställan.
Vid afstående af dylik Kronans jord till Jönköpings och
Kalmare städer vill jag nemi. erinra mig, att ersättning kommit
i fråga till åtskilliga personer, hvilka uppburo afkastningen deraf
såsom löneinkomst- Att någon vid Ingenieur-korpsen anställd
person deraf lick sin ändel, sväfvar dunkelt för mitt minne;
men hvad jag med temlig säkerhet vill erinra mig, är att jemväl
Landshöfdingen i Jönköping af samma ersättning kom i åtnjutande.
Alltså synes dylik mark understundom icke vara så
h. o. h. värdelös.
Jag fortfar i mitt yrkande på afslag.
Hr Stedt, Gustaf: Som jag med kännedom om den ifrågav.
de
kan der odlas, tillstyrker jag bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å förevule Utlåt., framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till detsamma, hvartill svarades flere ja
jemte några nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med flera nej jemte några ja; hvarefter propos. på bifall
254
Den 17 Juni e, ra.
till Utlåt:t förnyades samt besvarades med flere ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utsk:ts den 6 och 13
dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 114, i ani. af väckt motion
om annat sätt för utgörande af räntepersedeln »hö» inom
Wester-Norrlands län.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allin. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 13 dennes bordlagde Betänkin:
Nio 30, i ani. af väckt motion om målskjutningars införande
inom alla rikets socknar samt beväringsmanskapets förpligtande
att deri deltaga, mot befrielse från vapenölningar m. m.;
N:o 31, i anledning af dels K. M:s Nåd. Propos. om tilllägg
uti 15:de §:n af K. Kungörelsen den 13 November 1860
angide den allmänna beväringen, dels enskilda motioner i ämnet;
och
N:o 32, i ani. af väckt motion om utarbetande af förslag i
och för ordnandet af en verklig landstorm.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ékon.-Utskits
Betänk. N:o 33, i ani. af väckta motioner om drawback eller
restitution af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
13 dennes bordlagde Betänkin i
N:o 120, i ani. af väckt motion om fullständigt omarbetande
af taxan å afgilter för transporter å statens jernvägar, äfvensom
af reglementet för trafiken å desamma; samt
N:o 121, i ani. af väckt motion, åsyftande manufakturdiskont-inrättningens
upphörande.
Föredrogs och bifölls Frih. af Ugglas’ den 13 dennes bordiagde
förslag, alt de öfriga Biks-Stånden skulle inbjudas biträda
R. o. Adis beslut rörande Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i slutet
af Betänkit Nio 118, under punkten 3:o afgifna hemställan.
Föredroes och bifölls Hr von Köchs den 13 dennes bordlagde
hemställan, att Lag-Utsk:t skulle medelst prot.-utdrag delgifvas
U. o. Adis beslut i afseende å Allni. Besv.- o. Ekon.-
Den 17 Juni e. m.
255
Utsk:ts Betänk. N:o 119, i ani. af väckta motioner om ändring
i författningarhe ang:de handels- och näringsrätt.
Föredrogs och bifölls Frih. af Ugglas’ den 29 och 30 sisth
Maj hordlagde förslag, att åt Riddarh.-Rirekhn mätte uppdragas
att icke allenast utse en ledamot uti innev:de års statsrevision
efter Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig, sorn denna befattning sig
alsagt, utan äfven fylla de ytterligare ledigheter, som bland R.
o. Ad:s ledamöter i samma revision kunde uppkomma.
Gr. Sparre, Erik: Vid behandlingen af frågor om understöd
för enskilda jernvägsanläggningar, biföll H. o. Ad. låneunderstöd
för hanan från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla.
Stats-Utsk:t åter har endast tillstyrkt hanan mellan
Uddevalla och Wenersborg, och detta tillstyrkande hafva Presteoch
Bonde-St:n bifallit; Borgare-St. har återremitterat frågan,
för så vidt den rörde banan emellan Herrljunga och Wenersborg.
Enligt hvad jag nu erfarit, har Stats-Utsk:t vidblifvit sitt
förut i ämnet afgifna förslag.
Då R. o. Ad. nog inser vigten deraf, att ofvannämnde arbeten
på en gång verkställas, anhåller jag att de ölriga Stånden
måtte inbjudas att uti det af R. o. Ad. förut fattade beslut
sig förena.
Detta förslag begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
256
Och 20 Juni.
Lördagen den 20 Juni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 17 dennes.
Upplästes ett af Hr Rudebeck, Eduard Ulrik, inlemnadt mern.
af följule lydelse:
I anseende till förestående bortresa från hufvudstaden på
någon tid, får jag vördsamt anhålla att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig att vara elektor.
Uppå framställd propos. blef denna anhållan af R. o. Ad.
bifallen.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Rå flera af R. o. Ad:s leda
möter
i Stats-Utsk:t förklarat att de hafva för afsigt lemna hufvudstaden,
får jag vördsamligen anhålla det Hr Gr. o. Landtm,
ville anmoda Hrr Elektorer att utse minst 3:ne suppleanter, för
att vid förefallande behof kunna i Utsk:t inkallas.
Sedan R. o. Ad. härtill samtyckt, anmodade Hr Gr. och
Landtm, dels Hrr Elektorer att utse 3 ytterligare suppleanter i
Stats-Utsk:t, och dels Hrr Bänkman att välja en Elektor efter
Hr Rudebeck.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 13 och 17 dennes bordlagde
Betänk. N:o 30, i ani. af väckt motion om målskjutningars införande
inom alla rikets socknar samt beväringsmanskapets förpligtande
att deri deltaga, emot befrielse från vapenöfningar m. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
13 och 17 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 31, i ani. af
dels K. M:s Nåd. Propos. om tillägg uti 15:de §:n af K. kungörelsen
den 13 November 18G0, ang:de den allmänna beväringen,
dels enskilda motioner i ämnet.
Usta
Den 20 Juni.
257
lista punkten.
Gr. af Ugglas, Ludvig, anförde skriftligen:
Ingen kan förneka den fosterländska syftning, som ligger
uti det nådiga förslag, vi nu hafva att afhandla, ett förslag
utgående ilrån en djup och sann uppfattning af den vigt lör
landets försvar, en hos nationen mera utbildad vapenfärdighet
måste ega. Der en rörelse, afsedd att befrämja denna, uppstått,
så som på sednare tid hos oss skett, der denna rörelses
allvar genom dess uthållighet ådagalägges, är den väl värd
uppmuntran, och man måste t. o. m. anse för regeringens pligt
alt egna den noga uppmärksamhet, icke blott för att lifva och
stärka den, utan ännu mera för att sammanbinda den nya
kraft, som uti den finnes, med den allmänna organisationen af
landels försvar.
Om således, sedan jag understöd! de förslag i enahanda
rigtning, som förut varit under pröfning, om medels anslående i
och för anskaffande af gevär åt skarpskvttelöreningarne och aflönande
af instruktörer lör desamma, jag nu mot delta uppträder,
ledes jag dervid af min åsigt, dels att nämnda förslag lill viss
grad missfinnar och utur dess sanna rigtning alinder sjelfva
rörelsen, dels att dess verkningar, enligt mili uppfattning, långt
ifrån att bereda styrka åt landets försvar, mäste lörsvaga de
inskränkta krafter detta eger och hindra deras utveckling. Jag
skall söka bevisa dessa håda påståenden.
Den förljenst, värd uppmuntran, skarpskylteföreningarne
ega, ligger uteslutande deruti, att de, som anslutit sig till desamma,
frivilligt åtagit sig vapenöfning utöfver den som lagen
ålägger hvarje medborgare. Denria förtjenst förringas i den mån
för medlemmarne af skarpskytteföreningar eftergift af allmän
vapenskyldighet sker. Går eftergiften ända derhän att mera
efterskänkes äri hvad i utbyte på annat sätt utgöres, upphörer
icke allenast all förtjenst, utan gifves åt föreningarne en helt
annan sjelfvisk prägel än den fosterländska, de ifrån början, och
hittills, burit. Och det är just detta som af den Nådiga Proposin
blilver en följd. Denna innehåller: att den medlem af skarpskytteförening,
som ådagalägger en vapenskicklighet motsvarande
den som under ltsla bevärings-klassens öfningar kan erhållas,
befrias från Usta årets beväringspligt. Ilär återfinnes således
ett fullt utbyte af pligt emot åtagande. Och icke detta allenast;
ty hvar och en inser lätt huru mycket angenämare det måste
vara att inhemta denna skicklighet på stunder man sjelf dertill
utväljer, hvilkas längd man sjelf eger bestämma, och med mellantider
af dagar, ja veckor, allt efter eget behag, än att förvärfva
den under några veckors fortsatta och ansträngda öfningar,
med disciplinens tvång, älven under hvilostunderna kännbar.
Till denna lättnad i sättet kommer att äfven, hvad angår
det qvantitativa i möda. skarpskytten, i de flesta fall åtminstone,
blifver bättre lottad än beväringsynglingen. Denna sednare är
H. V. 17
258
Den 20 Jun!.
uti 15 dagar under »gif akt» från kl. 5 på morgonen till kl. 9
på aftonen, ty de korta mellanstunderna för hvila och måltider
kunna väl anses uppvägda af de mindre angenäma nätter, han
under ofta kylig väderlek under tält får tillbringa. Detta utgör
för de 15 dagarna 240 limmar eller nära 5 timmar för hvarje
vecka året om. Vid huru manga skarpskytteföreningar blifva
så manga timmar ät öfningar egnade? Dessa föreningar behöfva
det ej heller; ty uthvilad och der arbetet är ett nöje, görcr man
det fortare och lättare än under tvungen och mödosam ansträngning.
Af allt detta synes mig ostridigt komma att följa: visserligen
skarpskytteföreningarnes hastiga tillväxt till antal, men
deremot deras lika snara förfall till anda; enär drilTjädern alt
uti dem ingå i de flesta fall torde blifva, ej mera en varm uppfattning
af pligler emot fäderneslandet, utan en önskan att undandraga
sig med dessa plister förenade besvär.
Och lietta så mycket mera som säkerligen ofta nog blotta
qvalifikationen af skarpskytt, äfven om vapenfärdigheten vore
löga nöjaktig, torde gifva anledning till. befrielse.
Den kontroll, som öfver denna färdighet enligt förslaget
skall utöfvas, hillver nemi. lika svår som obehaglig att handhafva.
Möjlig uti de städer der skarpskylteföreringarne räkna
ett större antal medlemmar, är den nära overkställbar uti mera
glest befolkade kommuner på landet, inom hvilka antalet af de
skarpskyttar, hvilkas skicklighet skall pröfvas, torde uppgå till
blott få rotar. Vill man strängt riktigt förfara och jemföra
skarpskyttens och beväringsynglingens skicklighet uti icke allenast
gevärets skötande, utan äfven kompagniexercisen, hvilken
sednare högst väsendtligt ingår uti den bildning, heväringsyngJingen
erhåller, komma hufvudsakligen endast städernas beväringsskyldiga
att af befrielsen kunna erhålla del; enär inom få
socknar på landet skarpskyttarnas antal torde blifva tillräckligt
att bilda ett kompagni, eller, om ock detta skulle kunna ske
genom sammanslagning af några socknars skarpskyttar, troligt
blefve att dessa oftare till kompagniexercis komme att sammandragas.
Denna del af öfningarne måste således jemförelsevis
på landet blifva vanvårdad. Anser man åter en så långt
utsträckt fordran orättvis, hvilken den väl uti visst afseende torde
vara, då möjligen lika mycken tid egnats åt öfningarne af
skarpskytten på landet, som utaf de uti städerna, ehuru den
förra hufvudsakligen användt och måste använda denna till gevärets
handterande och utbildad skjutfärdighet (en vigtig del af
soldatbildning), blifver sjelfva den grund, på hvilken prutningen
skall hvila, osäker och samma pröfning beroende af subjektivt
omdöme. Kommer så att ske, kunna inga bestämda reglor
för bedömandet fasthällas, är lätt att förutse att skarpskyttens
befrielse ifrån bevärningsexercisen blifver regel och hans genomgående
af den undantag; synnerligen då man besinnar obehaget
för den, som utan gifven grund för densamma skall verkställa
nämnda pröfning att gallra, att afsända den ena lill bevärnings
-
Den 20 Juni.
259
mötet och derifrån befria den andra, allt detta utan att måhända
sjelf vara rält öfvertygad om den fällda domens rättvisa, och
säkerligen åtminstone utan alt derom kunna öfvertyga den lidande.
Jag har nu sökt visa att föreliggande lörslag icke väl sammanslår
med rörelsens idé och goda anda, att det efterskänker
mera än hvad uti utbyte erhålles, och således försvagar
landets försvarskrafter, i stället för att böja dem. Mot detta
sednare torde möjligen invändas att jag blott, vid skedd jemförelse,
tagit i beräkning den öfning skarpskytten före inträdet
uti beväringsåldern förskaffat sig, då likväl man borde hoppas
att han älven skulle qvarstå uti föreningen åtskilliga år, sedan
bans beväringspligt upphört, i hvilket fall uti hans allt mera
stigande vapenduglighet staten erhöll en ersättning, väl värd den
uppoffring, den till att börja med underkastade sig, för att framkalla
detta resultat. Den förhoppning, på hvilken detta inkast
hvilar, torde dock, om inträdet uti skarpskytteföreningarne göres,
delvis åtminstone, beroende af egoistiska syften, visa sig sviksa
nit. I hvarje fall anser jag staten icke ega rätt att för en
osäker förhoppning uppoffra en dyrbar verklighet.
En allvarsammare anmärkning än någon af dem jag hittills
framställt, är dock ytterligare emot detta förslag att göra; den
nemi. alt detsamma, snart sagdt, omöjliggör ali framtida förstärkning
af landets försvarskrafter, ehuru behöflig en sådan än
är. Verkligheten af detta behof torde knappt behöfva bevisas,
synnerligen då R. St:r sjelfva, drilna af bekymmer i delta hänseende,
hos K. M. anhållit att ett förslag måtte utarbetas lill
bättre ordnande af landets försvar. Att vår fåtaliga stående
armée, hvilkens styrka icke i betydligare mån torde kunna höjas,
ej ensam i och lör detta försvar är tillräcklig, lärer endast behöfva
påpekas. Dess reserv, dess förstärkning är beväringen.
Men denna beväring kan ej utan högsta äfventyr, med den
ringa öfning den hittills erhållit, ögonblickligen vid ett fredsbrott
till betydligare mängd införlifvas med arméen och föras
emot fienden. Den skulle endast förlama denna armée, bringa
förvirring i dess rörelser. Följden af beväringens nuvole bristande
öfning blifver således den, att en längre eller kortare tid
elter fredsbrottet, der detta kommer något oförtänkt, måste åt densamma
egnas, under hvilken den stående arméen får inskränka
sig till en försigtig defensiv, till förderf för de landsändar, fienden
emedlertid intager. Detla kan endast förekomma.*, erforderlig
hastigt verkande kraft beredas åt den aktiva arméen, genom
en tillökning af öfning åt beväringen, tillräcklig för att
åtminstone en Ijerdedel af den må tryggt kunna genast instickas
uti arméens leder. Alt denna tillökning hufvudsakligen
måste drabba Irsta bevärings-klassens öfningar är klart, då under
dessa sjelfva grunden lör krigsfärdigheten skall läggas. Men
huru verkställa detta, om, såsom jag ofvan, såsom en följd af
förslaget, framhållit, den största delen af de beväringsskybliga
kunna undandraga sig lörsta årets exercis. Man må ej säga
att, ora fordringarne ökas och om den färdighet, som uti skarp
-
2C0
Den 20 Juni.
skytteföreningarne vinnes, icke mera motsvarar bevärings-klassens,
vilkoret för fritagelsen ej blifver uppfyldt, och att denna
således förfaller. Ty om under åtskilliga år skarpskytten blifvit
vand att ifrån l:sta klassens bevärinssexercis kunna friköpa sig,
men denna bans på lag grundade rätt, genom stegrade fordringar.
honom fråntuges, skola dessa såsom ett svek af honom
betraktas, och återgången — om ej omöjlig, — dock möta ett
motstånd inom landet, som svårligen torde kunna öfvervinnas.
Af alla dessa skäl och hufvudsakligen af det sist anförda,
nödgas jag bestrida förev:de K. Propos. och yrka afslag på
densamma.
Men, då jag detta gör, inser jag väl att slutordet icke dermed
bör vara uttaladt. Jag hvarken kan eller vill nemi. förneka
att ju icke skarpskytterörelsen är af den vigt att den väl
förljenar att lill fortgång uppmuntras; hvarjemte uti sjelfva den
anmärkning jag framställt, att genom förevule förslag staten icke
tillgodogör sig den kraft, som i nämnde rörelse finnes, ligger ett
erkännande att en organisation i och för sagda ändamåls vinnande
bör göras.
I båda dessa hänseenden synes mig det förslag, som Frih.
H. Raab vid remissen af den Nådiga Proposm afgaf och som
han uti en reservation vidhållit, väl värdt uppmärksamhet. Detta
förslag innehåller hufvudsakligen: att de som uti skarpskytteföreningarnes
Öfningar deltagit och visa sig derunder hafva förvärfvat
högre färdighet i exercis och manöver, borde särskildt
öfvas och genomgå en slags befäls- och instruktörsskola ; hvarjemte
framställes, huruvida icke åt dem kunde medgifvas att få
bilda särk ilda korporalskaper och kompagni, erhålla bättre utrymme
uti tälten och få begagna egna uniformer och gevär,
m. m. Här finner man således den nya folkbeväpningsrörelsen
icke motverkande, utan tvärtom in för Ii f vad med och stödjande
beväringsorganisationen. Den vapenskicklighet, som före inträdet
uti beväringsåldern är inhcmtad, begagnar staten och bygger
på den till högre utbildning än allmänt åt beväringen kan gifvas.
Sålunda lägses grunden till ett vida mera omfattande och
bättre elitsystém, än det som för några år sedan infördes; ett
system, som för vissa grader åtminstone kan skapa en befälsreserv,
väl behöflig då vår armées fredsorganisation aldrig torde
lemna nöjaktig tillgång till en sådan.
Ingalunda utan vigt är äfven den återverkan, som, om delta
förslag genomföres, på skarpskytte-korpserna skulle utölvas. Den
tillgodokommer nemi., för så vidt deras medlemmar äfven efter
beväringsåldern qvarstå, den militäriska duglighet, som en, på
sätt föreslaget är, ledd beväringsölning mäste gifva; en duglighet,
som sätter den uti tillfälle att, bättre än eljest kunnat ske, tjena
lill stam och ledare för landtstormen.
Förslaget saknar icke heller de uppmuntringar, de utmärkelser,
som statens frivilliga tjenare är värd. Tvertom synes
mig de, som här erbjudas, vida bättre sammanslå med skarpskytterörelsens
ursprungliga anda, än dem den K. Proposm fram
-
Den 20 Jani.
håller. Jag har redan sökt visa att elen sednare på sjlfva rörelsen
kan kasta en skugga, en misstänka för köpenskap, hvad
pligter vidkommer. Den förra åter, utom att den åt skarpskytten
gifver de förmåner, som med tjenstgöringen kunna
sammanslå, skänker åt nitet för landels försvar en belöning,
som, om detta nit är sanni, måste vara dess högsta mål, den att,
i händelse af behof, kunna på ett mera omfattande, gagnande
och hedrande sätt till detta försvar bidraga.
Jag anhåller om propos. på bifall till det förslag, som af
Frih. Raab blifvit i hans reservation framställdt.
Gr. Hamilton, Gustaf: Då jag inom Utsk:t deltagit i
pröfninsen af detta ärende och medverkat till den utgång, det
der fått, anser jag mig skyldig redogöra för de skäl, sorn löranledt
mig dertill. Jag bar dervid vida mindre sett på den
skarpskylterörelse, som för närvule genomgår vårt land och i
hvilken jag äfven i någon molin deltagit, än på den allmänna
beväringen. Om vi undersöka hvad denna beväringsskyldighet
innefattar, finna vi att det är 2:ne saker, nemi. å ena sidan
skyldighet alt under vissa vilkor i krig deltaga i landets försvar
— om denna skyldighet är nu icke frågan — samt å
andra sidan äfven skyldighet att i fredstid vara underkastad vissa
ölningar. Dessa öfningar måste hafva ett ändamål och det är
att åstadkomma krigsduglighet hos beväringen, för att den må
kunna medverka till landets försvar. Det är således icke omedelbart
ett statsintresse att de beväringsskyldige öfvas, men statens
intresse är att de vinna den färdighet och de andra egenskaper,
sorn äro erforderliga hos dem, hvilka skola bidraga lill
landets försvar.
Om vi kunde komma så långt att hvarje beväringsplistig hade
den skicklighet, som soldaten, torde det medgilvas att hvarken
bevärings- eller andra öfningsmöten komme att erfordras, ty då
vore ju alla de beväringspliglige färdiga soldater. Krigaryrket
fordrar, likasom alla andra yrken, specielt arbete, för att man
inom detsamma skall vinna framgång, men det fordrar dessutom
äfven sammanhållning och militäranda, och dessa båda egenskaper
kunna icke vinnas på annat sätt än genom samfälda militiiriska
öfningar. litt godt steg framåt kan man likväl hinna
på den enskilda öfningens väg. Det är svårt att uppgifva gränsen,
vid hvilken de gemensamma öfningarne böra vidtaga, ty det
är klart att en god del af den färdighet, som genom dem bör
inhemtas, kan vinnas likaväl genom den emskilda, som genom
den samfälda öfningen. Jag tror likväl att K. M. i sin Nåd.
Propos. i detta hänseende träffat den verkliga gränsen så nära
det är möjligt. Hvar och en vet att under första beväringsmötet
upptages tiden af en hel del öfningar uti handgrepp och
exercis, hvari en skarpskytt under ett års tid kan vinna fullkomligt
samma skicklighet och öfning. Om detta är möjligt,
om man utom ledet kan förvärfva samma skicklighet som inom
detsamma under första årets beväringsmöte, så är det blott en
263
Den 20 Jnni.
rättvisa mot dem, som underkastat si? stor möda och skaffat
si? större skicklighet än beväringen, att befria dem från en öfning,
som icke för dem är nödig, emedan de redan vunnit färdighet
oell disciplin. Man säger att någon disciplin gerom dessa
frivilliga öfningar icke vinnes, men den måste det, ty vid hvarje
manöver fordras ovilkorligen lydnad och hörsamhet, och jag liar
icke hört annat än att skarpskyltarne i afseende å denna lydnad
visat ganska goda prof. Att så väl deras färdighet som disciplin
skall vara fulländad, derpå gifver oss K. M:s Propos. en
borgen genom den kontroll, som de äro underkastade. De skola
nemi. förete bety? af öfverbefälhafvare» för korpsen om duglighet,
och sedermera undergå en pröfning af arméens befäl,
hvilket jag för min del icke kan tro skulle godkänna någon,
som icke fullgjort hvad staten fordrar. Under sådana förhållanden,
då det finnes en dubbel kontroll alt samma skicklighet, som
under första årets beväringsmöte, blifvit förvärfvad, och då det
dessutom fordras en viss skicklighet i skjutning, synes mig rättvisan
fordra att de personer, som på annat sätt vunnit denna
skicklighet, befrias från första årets beväringsmöte. Deremot
måste de sedermera deltaga i andra årets beväringsmöte, och
då kan den utveckling hinnas, som vi alla önska.
Jag vill icke misskänna den goda och nyttiga anda, som
yttrar sig i Frih. Raabs fosterländska förslag, men jag frågar,
om, då vi veta, att de, som ingå i någon skarpskyttekorps, derför
underkasta sig ganska många och stora uppoffringar, det är
rätt och nyttigt att belöna dem på det sätt, han föreslagit. Jag
kan icke finna att så är och anhåller derlöre om bifall till
K. M:s Propos.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Det lär icke vara
mera än en mening derom, att den skarpskytterörelse, som pågår
i landet, icke är ändamål, ulan medel. Detta synes tydligt
i K. M:s Propos., der man funnit det uttryckt i det anförande,
Ur Krigs-ministern afgifvit. Vid åtskilliga förhandlingar inom
Riks-Slånden har man äfven bort uttalas den åsigt, att det vore
för att få en landstorm, en national-heväpning, man anslagit till
skarpskytterörelsen de mede], Slals-Utslct föreslagit.
Då man är ense härom, är frågan blott, på hvilken väg
man bör framgå till det åsyftade målet. Det finnes tvenne sådana
vägar. Den eria, som blifvit af K. M. föreslagen, afser
att man, genom alt lätta befrielsen från lörsta årets beväringsmöte,
skulle för skarpskytterörelsen mer och mer intressera allmogen.
som, efter allt hvad man kan förmoda, icke skulle komma
att utträda ur skarpskytte-föreningarne, sedan andra årets
beväringsmöte vore genomgånget, ulan Ivertom finna behag
deri och qvarstå. Detta ger anledning hoppas alt äfven sedan
beväringsåren voro tillryggalagda, skulle dessa medlemmar öka
landets lörsvarskrafter. Det är min öfvertygelse och har varit
det från första stunden jag gjort något för denna idé, att den
skulle verka att folket blefve benäget för en landstorm — ett
Den 20 Jnni.
263
mål, som man icke vinner, utan genom att omhulda skarpskvtter
rörelsen. Den andra vägen är deri, sorn Gr. af Ugglas och Frih.
Haab löreslagit. De syfta äfven nian tvifvel till samma mål,
men frågan är, om den väg, de vilja gå, är den rälta. Frih.
Raab önskar, att man under bevbringsmötena skall bilda ett befäl,
på det att landstormen, när den sedermera komme att uppbådas,
må kunna hafva att påräkna tillräckligt antal öfver- och
underbefäl, hvilket utan tvifvel är ganska vigtigt. emedan det
är för närv:de brist på befäl till och med för beväringen. Jag
lemnar likväl derhän, huruvida målet skulle vinnas på det föreslagna
sältet. Om vi få aldrig så mycket befäl och icke kunna
införlifva sjelfva idéen med folket, så att del blir benäget att
underkasta sig ännu större uppoffringar än beväringen, hvad
vinner man dermed? Mig synes äfven att Friluns önskan ganska
väl kan af K. M. uppfyllas, utan att R. St:r dervid behöfva
fatta något beslut, ty K. M. kan ganska väl för dessa skarpskyttar,
sorn innehafva färdighet i exercis och mannöver, använda
2:dra årets beväringsmöte till alt bilda dem till dugligt
underbefäl; dertill erfordras ingen särskild ålgård af R. St:r.
Jag vill nu något närmare granska Frih. Raabs anförande
inför R. o. Ad. den 10 sisth Januari, och hans vid Betänktt fogade
reservation. Han säster först: »Genom beväringsynglingens
befriande från ett möte blefve en högst vådlig bana beträdd, ty
samma skäl, som blifvit anförda för befrielse från ett möte.
kunde lika väl anföras till befrielse från två möten.» Det tyckes
mig vara något förmätet, att med anledning af en K. M:s Propos.
säga något sådant; vi hade nemi. då blott K. M:s Propos. alt
gå efter, och jag får bekänna att jag anser K. M. vara visare
än talaren antager. Vidare säger han alt man skulle nedsätta
skarpskytterörelsen genom ett dylikt köpslående, hvarigenom
»dess enda praktiska uppgift kunde blifva att så billigt och så
beqvämt som möjligt försäkra sina medlemmar om befrielse
från bevärings-exercisen.» Det är möjligt att en eller annan så
kan betrakta saken, men för det stora målets skull tror jag, att
man icke bör se på om enskilda personer skulle så ringa uppfatta
denna idés betydelse, alt de endast för att slippa beväringsmötena
skulle inträda i en skarpskytteförening. Frilen säger, att
Ulsk:t — eller rättare K. M. — endast skulle hafva till ändamål,
att skarpskytte-korpsernas medlemmar skulle få samma
skicklighet, som »läraktig beväringskarl,» men om man genomläser
K. M:s Förordn. den 18 Nov. 1860, kan man icke komma
till det resultat att det skulle vara K. M:s enda syfte att
skarpskyttarne få »läraktiga beväringskarlar», ehuru detta ord
finnes i sjelfva förslaget. Frihm åberopar äfven till stöd för sin
åsigt Chefens för Landtförsvars-Dep:tet yttrande på detta runi, i
anledning af Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 67. Dep:ts-Chefen yttrade
percist detsamma, som Frihm säger, men i den syftning,
som K. M:s Propos. alsåg, och just hans yttrande visar, altden
Nåd. Proposm alser något vida högre, än Frihm antager. Hvad
dessa ölningar beträffar, beror det, som jag lörut nämnde, helt
264
Den 20 Juni.
oell hållet på K. M. alt föreskrifva att skarpskyttar, som varit befriade
från första årets möte, vid det andra egentligen skola
bildas lill underbefäl. Delta vore en beder, som bevisades den
mera intelligenta skarpskytten, oell på det sättet kunde lian under
andra årets möte likafullt bildas till befäl, som elter Frill.
Raalis förslag under första årets möte, förutsatt alt skarpskyttarne
genom sina öfningar blifva fullt så skickliga att de kunna
undvara det birsta beväringsmötet. Hvad beträffar disciplinen,
äro skarpskvltarne ingalunda befriade derifrån, oell sorgligt vore
om det någonsin komrne derhän. Sådant är emellertid icke nu
förhållandet, och jag hoppas att det icke heller skall blifva det.
Skulle likväl inom något kompani så bända, tror jag att den
officer, sorn skulle verkställa den ofvannämnda granskningen,
lätt nog inser det. Jag lemnar derhän huruvida de fördelar,
som Frih. Raab velat tillskynda skarpskytte-korpsernas medlemmar,
verkligen äro såsom sådana att anse; jag lemnar derhän
huruvida det verkligen är deras fördel att slita sin egen uniform,
nyttja eget gevär, som vanligen är för godt för exercis, och
endast bör användas vid målskjutning. Hvad kläderna beträffar,
vore det ganska godt för kronan alt slippa hålla dem med uniform,
men jag tror icke att del vore någon vinst för den fattige
skarpskytten; det vore derföre bäst om man endast ville tillåta
att den, som önskade begagna egen uniform i stället för kronans,
bade rätt dertill. Likaledes tror jag att K. M. utan rjifgon skrifvelse
derom från R. St:r kan gifva dem tillstånd att ligga 12
i ett tält, i stället för 25. Utslct — eller rättare K. M. — bar
vidare i slutet af reservationen blifvit beskylld för att icke hafva
velat annat än »alt de frivillige skarpskvltarne skola utbildas
till vanliga beväringskarlar, män i ledet.» Hvarifrån Frih. Haab
liemtat stöd för denna mening, kan jag icke inse. Hvad angår
första delen af Frihms förslag, torde, sorn jag nämnt, ingen skrifvelse
från R. St:r behöfvas, för att de beväringsynglingar, som
tillböra skarpskytte-korpserna, företrädesvis måtte bildas till befäl.
Den andra delen af förslaget lyder: »hemställande K. St:r i underd.
, huruvida ej åtskilliga förmåner under beväringsmötena
skulle kunna beviljas skarpskyttar, som vid sina föreningar förvärfva!
färdighet i exercis och manöver.» Med undantag af rättigheten
att endast ligga 12 i hvarje tält, får jag emellertid å
skarpskyltarnes vägnar önska att de måtte blifva befriade från
alla dessa förmenta förmåner, hvilka i stället äro olägenheter
för hvarje mindre bemedlad skarpskytt.
Som Gr. af Ugglas äfven upptagit Frih. Raabs reservation,
anhåller jag att få i korthet besvara åtskilliga af de anmärkningar,
som af deno förstnämnde talaren blifvit framkastade emot
den K. Proposm. Åtskilliga af dessa anmärkningar hafva redan
blifvit besvarade, och ibland dem påståendet, att skarpskyttarne
icke skulle blifva bättre öfvade än beväringen. Detta tror jag
för min del icke är händelsen, enär skarpskyttarne liera år äro
hela året under vapen, då deremot beväringen endast en månad
Dan 20 Juni.
265
är det. Man har talat om svårigheter vid kontrollen, men jag
vet icke mera än en sådan, nemi. svårigheten att bedöma målskjutningen.
Pet fordras nemi. många skölt, om man skall kunna
hcdöirima huru en karl skjuter. Men huru går det till med
heväringens målskjutning och huru roy eket får en rekryt öfva
sig i målskjutning, innan han blir antagen till soldat? Man har
låtit dem aflossa några få skarpa skölt och sedermera ansett
riem hafva öfvat sig i målskjutning. Jag tror icke att det skall
blifva svårt för skarpskvltarne att i delta afseende mata sig med
rekryten, sorn antages lill soldat. Man har sagt att genom K.
Proposin skulle endast städernas skarpskyttar Infrias; jag hemställer
likväl, om della har något skäl för sig; landthefolkningen
har ett sådant nöje af exercisen, alt dess skarpskyttar, åtminstone
en stor del, ganska väl uthärda jemförelse med städernas
skarpskyttar. Det har blifvit anmärkt att senom det föreslagna
stadgandet skulle det hädanefter blifva svårare alt öka landets
försvarskrafter, än det under nuvide förhållanden är. För min
del kan jag icke finna, att den värde talaren till stöd för detta
påstående kunnat framdraga något enda skäl. Ökningen af landets
försvarskrafter synes mig icke så mycket bero på en utsträckt
exercis, som derpå att landtförsvarets idé så mycket
som möjligt införlifvar sig med folket. Att denna idé skulle
skadas genom de af K. M. föreslagna åtgärder, tror jag icke,
utan anser i stället att den kommer att genom dem befrämjas.
Frih. Raab, Hugo: Jag har redan förut uppträdt med
anmärkningar mot K. Mils Nåd. Prospos. i ämnet, och genom min
reservation har jag ytterligare motsatt mig förslaget att rubba
en grund, som visat sig förträfflig, oell i stället sätta något helt
annat, som är opröfvadt. Såsom hevis på hvad jag sagt vill jag
fästa uppmärksamheten på den omständighet att, om de fria
skarpskyttarne befrias från beväringsexercis, komme under mötena
de ynglingar, som annars hafva utgjort beväringens heder
och en uppmuntran för de andra, att saknas, och då blefve den
öfriga beväringen sämre, icke allenast derigenom att de bästa
beväringsynglingarne voro borta, utan äfven derigenom att de, som
voro qvar, icke kunde täfla med de bästa. Jag tror derföre att
om K. Mits förslag skulle bifallas och alla de bästa och mest
intelligenta beväringsynglingarne utgallras, komme den öfriga delen
af beväringen alt få så dålig öfning, att den föraktades af
skarpskyttar och befäl. I mitt anförande har jag sagt att samma
skäl, som blifvit användt för befrielse från första årets beväringsexercis
äfven skulle kunna användas såsom skäl för befrielse
från andra årets exercis, nemi. att, när den skicklighet
K. M:t fastställt såsom tillhörande läraktig beväringskarl finnes
hos skarpskytt, han borde befrias från beväringsmöte. Detta
trodde jag icke skulle kunna af någon förnekas. Då man inom
Utsk:t genomgick Betänkit, tillkännagafs att meningen vore att
afskaffa beväringen. Skarpskvtterörelsen har vuxit upp på frivillighetens
grund, och det är just emedan den har denna grund,
266
Dea 20 Jani.
emedan skarpskvtteföreningarne alltid skulle blifva något mera
och icke något mindre, sorn den omfattades med sådant intresse ;
men kommer nu befrielse från beväringsexercisen alt medgifvas
skarpskyttarne, blir bela denna rörelse reducerad till endast ett
köpslående mellan skyldigheter och rättigheter. Man bar talat
om de stora uppoffringar skarpskyttarne underkasta sig och
jag är fullt öfvertygad att, om skarpskyttarne stå qvar på frivillighetens
grund, skola dessa uppoffringar tillvinna sig fullt erkännande,
men om man för dem öppnar den utsigt att de blifva
fria (rån beväringsplisten, om delåla inskrifva sig i någon skarpskytteförening,
försvinner helt och hållet värdet af dessa uppoffringar.
Jag vill fästa uppmärksamheten på de svårigheter, som äro
förenade med den föreslagna kontrollen. De bestå icke allenast
deri, att uti K. Mits förslag står, att betyget, som skarpskytten
bör förete, skall vara undertecknadt af »öfverbefälhalvaren lör
den korps han tillhör, jemte en af Chefen för närmaste regemente
eller korps i arméen tillförordnad i tjenst varande officer»,
hvilka tvenne personer skola intyga att han tjenstgjort i ett års
tid. Jag tror alt, om skarpskytteföreningar uppstå öfverallt i
landet, det skall blifva svårt att kunna säga att den eller den
skarpskytten har tjenstgjort under ett helt år. Det är visserligen
löreskrifvet att skarpskyttarnes öfningar skola utlöras efter
reglemente, men ingalunda huru olta dessa öfningar skola hållas
eller huru de skola ordnas, om de böra ske en eller 20
gånger om året. Jag tror att de marcher och mannövrer, som
skarpskyttarne göra, äro af ganska underordnad betydelse, likasom
jag anser att hos beväringen är icke hufvudsaken det som
de få lära sig genom exercis o. d., utan den militäranda, som den
vinner genom sammarivaron under mötena. Men jag märker
att jag afägnar mig från sjelfva hufvudsaken. När nu en olficer
kommer till en skarpskytteförening, lör att pröfva dess heväringspligtige
medlemmar, kan det ganska väl hända att en eller
annan af dem blir improberad och då blir följden att dessa anse
sig orättvist behandlade, och misstroende samt obehag komma
alt uppstå mellan arméen och skarpskyttarne. Vi måste alltid
tänka att det gemensamma målet är fäderneslandets försvar,
men hur kan detta mål vinnas, om, när arméen kallas under
vapen, det icke finnes enighet mellan dess särskilta delar, ty
det är endast enighet som ger styrka. Visserligen afser den
Kongl. Proposm något mera för dessa skarpskyttar, nemi. öfning,
och det är den ersättning, som i K. Mits förslag lemnäs för den
lydnad och disciplin, beväringen skulle lå vid arméen. Jag är
ganska villig att erkänna att denna öfning är särdeles vigtig,
men jag sätter den icke sä högt att jag för densamma vill beröfva
arméen dess begrepp om ordning och lydnad. Hvad särskildt
skjutfärdighet beträflär, vet hvar och en att om man skjuter
aldrig så väl på tafla, skjuter man derlöre icke säkert på
fienden. Vi lia under sisla kriget sett huru de Österrikiska jägarne
icke kunde afhålla de Fransyska bajonetterna. En af våra
Den JO Juni.
567
militärskriftställare säger också derföre: »hvartill tjenar denna
skjutlärdighet på lånat håll, när man skjuter horn i fiendens närvaro?»
En anmärkning mot det K. Förslaget är att det framkommit
på en tid, då en komilé just är sysselsatt med utredandet
af alla lill landtförsvaret hörande frågor. Af denna komités Betänk.
synes att den fullkomligt uppskattat skarpskyttarnes värde,
då den sagt sig vara beredd att föreslå en landlstorm, och att skarpskylteföreningarne
skulle utgöra den sjelfskrifna stammen till en
dylik. Under sådana förhållanden anser jag att det hade varit
önskvärdt att ingenting i denna fråga åtgjorts förr än lanellförsvars-komitéen
framlagt sitt förslag i dess helhet. Den löreg:de
värde talaren har antydt att det vore nödvändigt att bifalla
det K. Förslaget, lör att dymedelst åstadkomma alt skarpskylterörelsen
tog mera fart på landet och för att intressera
allmogen för densamma. Jag får då erinra Frih. Stjernstedt om
den proklamation till Svenska Allmogen, som nyligen blifvit aflåten
utaf styrelsen för Stockholms skarpskytteförening, hvari
Frilen sjelf är ordförande Der säges: »De flesta af allmogens
söner hafva såsom beväringsynglingar temligen noga genomgått
öfningarne i sluten ordning och handgevärsexercis, på landsbygden
torde således i allmänhet mindre tid behöfva användas till
dessa öfningar». Jag frågar, om det är konseqvent att Frilen,
sorn i denna proklamation framhållit beväringsrnölena såsom den
grund, på hvilken skarpskvtte-föreningarne skulle utbildas, på detta
rum förordar skarpskyttarnes befrielse från beväringspligten.
Vi lia en armé, som till alla delar är förträfflig, men den
lider af tvenne brister. För det andra lia vi ingen landtstorm,
och om vi äfven i nödens stund kunde uppbåda en landtstorm,
finnes för densamma intet befäl och icke heller någon möjlighet
att hastigt dana ett sådant. Jag har ansett att skarpskytlarne
inom sis; ega bästa ämnet till ett dylikt befäl, och derföre tänkt
alt man skulle kunna ibland dem bilda det. Frih. Stjernstedt
har yttrat alt mitt förslag ganska väl kunde tillsammans med K.
M:ts genomföras under andra årets beväringsmöte ; men i detta yttrande
ser jag att den värde Frihm icke rätt upplättat mitt förslag.
Oin en skarpskytt befrias från första årets möte, så kommer han ju
till andra årets möte med samma skicklighet som en vanlig beväringskarl,
och lian kan således icke hinna förvärfva någon större
skicklighet än den öfriga beväringen. Huru skulle då denna
skarpskytt kunna användas som befäl. Den enda möjligheten är
att, enär han besitter en viss bildning, han under första mötet
bildades dertill oell under det andra användes som beläl, och
således de facto fick bevisa att han vore duglig t il befäl.
På dessa skäl får jag, lika med Gr. af Ugglas, anhålla om
bifall till min reservation.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Alt den s. k. skarp
skytte-idéen,
hvilken är ett uttryck af hvarje menniskas skyldighet
alt försvara sitt fädernesland, har en vacker uppgift och som jag
hoppas äfven en vacker framtid, samt att den således bör understöd
-
268
Den 20 Juni.
jas, livar oell när sådant kan ske, derom lär icke vara något tvifvel;
Irågan rör endast lämpligaste sältet alt bestämma ett sådant understöd
eller uppmuntran. K. M:t har föreslagit U. Sl:r ett sätt att understödja
skarpskylterörelsen, och den ledamot af det Högloft. Ståndet,
hvars reservation nu är föremål lör iifverläggningen, liar föreslagit
ett annat. Nu skall således afgöras hvilkendera It. o. Ad. anser
vara det bästa. K. Mits förslag, hvilket Utskit antagit, har visserligen
mycket som talar för detsamma; jag anser mig likväl icke behöfva
anställa någon jemförelse emellan detta och det andra förslaget; den
har redan blifvit gjord af flera föregide talare; men det synes mig
vara en omständighet, som förbigått deras uppmärksamhet, den
nemi. att i min tanke innehåller K. Mits Propus, en förespegling om
en frihet,som man kan giira sig tillgodo, litt af viikoren för befrielse
från första beväringsmötet är att ådagalägga samma skicklighet i
målskjutning, som erfordras för en rekry t vid hans inträde i kompaniet.
En värd talare, hvilken sjelf har varit krigsman, har antydt
att det icke skulle vara en särdeles svår sak att vinna denna färdighet.
Jag vet icke hvarifrån han hemtat denna åsigt. När jag såsom
chef förde regermte, var 1847 års reglenute ännu gällande. Peri finnas
föreskrifter örn de prof på skicklighet i målskjutning, som en rekryt
skulle aflägga för att inträda i kompaniet såsom soldat. Jag minnes
icke siflrorna, men föreskriften var att vissa procit af de på ett
visst afstånd lossade skotten måste träffa taflan. Detta slog så ut,
att, oaktadt tvenne års rekrytmöten, funnos ganska många rekryter,
som icke kunde approberas lill soldater. Det finnes inom
arméen personer, som oaktadt mångårig öfning aldrig kunna uppnå
denna färdighet och det oaktadt mäste approberas. Jag hemställer
då, om det är sannolikt att någon stor del af skarpskyttarne
skola kunna vinna en sådan färdighet till den tid då de
äro skyldiga att inträda i första klassens beväring. Att en och
annan med särdeles anlag kan göra det, betviflar jag ingalunda,
men att delta till någon större utsträckning kan blifva förhållandet,
tror jag icke, och det synes mig då sorn om den utlofvade
befrielsen skulle blifva reducerad till en obetydlighet, mot
hvad den tyckes vara. Af dessa skäl anser jag det vara bättre
att antaga det andra förslaget, som innebär en verklig fördel;
ty man ina säga livad man vill, alt det icke är någon förmån
att bruka egna kläder o. s. v., så kan man i detta afseende
framdraga talande exempel; hela studentkorpsen exercerar i egna
kläder, och jag har icke hört att någon satt i fråga alt kronan
skulle bestå honom med kläder. Samma är förhållandet med
Gottlands nationalbeväring och deröfver har icke någon klagan
försports. Under de många år jag förrättat beväringsmönstringar,
liar det alltid, då jag uppmanat ynglingar af de s. k. bättre
klasserna att sjelfva exercera, svarats mig att de gerna skulle
hafva underkastat sig beväringsmötena, om icke de vore tvungna
att påtaga kronans tröja och hvila i den förskräckliga atmosfuren
i tälten. Också söker man i allmänhet, då förmögnare
och mera bildade ynglingar skola exercera, att bereda dem tillfälle
att ligga i underolficerarnes tält o. s. v., men detta har icke
Den 20 Juni.
269
varit en rättighet, utan en grace, och den som skrifver in sig
för att exercera, vet icke hvem sorn kommer att föra kompaniet.
Vore det en rättighet, är jag säker att ett mycket större
antal ynglingar af de bildade klasserna skulle underkasta sig beväringsexercisen,
då de visste sig halva rätt att begagna sig af
dessa fördelar. En värd talare bar yttrat att vi, genom den af
Frih. liaab föreslagna anordning, skulle få så mycket befäl alt
man aldrig skulle kunna begagna det. Denna fruktan kan jag
icke dela, och jag tror äfven alt hvar och en som har verklig
kännedom om vårt liirsvarsväsende, mäste inse att icke någon
tillökning af militärbefälet kan blifva för stor.
Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, helst jag har
mig bekant att Utsk:ls lielänk. redan blifvit bifallet af tvenne
Stånd och sannolikt blir det äfven af det 3:dje, så att Ii. o. Ad.
icke har något inflytande på saken, utan yrkar afslag å Utsk:ts
förslag och bifall till Frih. Ilaabs reservation.
Hr Fahnehjel in, Gustaf: Det är verkligen en ganska
egen företeelse att af de talare, som hittills yttrat sig öfver detta
Betänk., ha alla de, som tillböra militärslåndet, talat för Frih.
liaabs reservation, de civila åter för den K. Propos:n. En talare
i min närhet anmärkte, med anledning derutaf, att den riktiga
slutsatsen vore att det rälta borde vara på militärernas sida, derför
att militärer borde bäst förstå denna sak. Jag får likväl då
beklaga att bär icke finnes närvarande den af Svenska militärer,
som torde vara mest kompetent att bedöma denna fråga och som
sjelf kontrasignerat den K. Proposm i ämnet; jag beklagar äfven,
att den talare, som först hade ordet, icke funnit skäl biträda K.
Ahls Propos., så mycket mera, som bans ord måste tilläggas en
särskild betydelse, då lian är ledamot uti den af K. M:t tillsatta
landtförsvarskomitéen. Denne talare hyste den åsigt att det K.
Förslaget skulle i viss mån missfirma skarpskytterörelsen och
leda den ur sin riktning, men han har sjelf förtagit verkan af
delta påstående, derigenom att han, i de lörsta ord lian yttrade,
erkände att delta förslag utgått från en riktig uppfattning af den
stora vigt oell betydelse, som denna rörelse eger för landets försvar.
Jag tror derföre att det skenbara motståndet från Hrr
militärer finnér sin grund deri att såväl reservanten, som de,
hvilka delat hans åsigt, tänka snarare på att vinna en ökad styrka
åt fäderneslandets försvar, än på den särskilta fråga, som nu är
föremål för öfverläggning, ty nu är icke fråga orri en omreglering
af beväringen, utan frågan är helt enkelt den, att när ändamålet
med beväringen är att skalla landets uppväxande ungdom
skicklighet i vapenföring, och en person presenterar sig, som
redan eger denna skicklighet, är det då skäl att draga honom
från hans dagliga arbete tor att gifva honom högre öfning, fastän
man icke afser att bibringa honom en större grad af färdighet,
än den som redan af honom eges? Gr. af Ugglas har fästat uppmärksamheten
på huru trägna beväringens öfningar äro, jetnförda
med skarpskyttarnes, huru de sistnämnde kunna sjelfva välja
270
Den 20 Juni.
den tid för exercisen som faller sig lägligast för dem, huru beväringen
måste stå på vakt länge oell väl och dessutom exercera
en tid, som fördelad på ett år skulle utgöra 5 timmar i
veckan. Det kan vara sannt att så är förhållandet, men om skarpskylterörelsens
ledare hafva nppfunnit detta sätt att med minsta
möjliga tidspillan bibringa skarpskyttarne erforderlig öfning,
hvarföre skall man då ytterligare plåga dem? När ändamålet
är vunnet, vet jag icke hvarför man skulle behöfva göra mera.
Man har vidare talat om den skadliga verkan, den nya föreskriften
skulle hafva dels på skarpskyttarne och dels på beväringen.
Man har sagt att ur beväringens leder skulle borttagas alla de
bästa och mest intelligenta ynglingarne, och återstoden blifva af
sådan beskaffenhet att den skulle blifva föremål för åtliije och
förakt, ej blott af skarpskyttarne, utan af arméen och liela folket.
Olli detta är sannt, måste det vara en ganska stor kompliment
åt skarpskyttarne, att säga att de skulle utgöra det enda
aktningsvärda elementet uti beväringen. Reservanten liar vidare
sagt att han icke lägger stor vigt på färdighet i målskjutning;
att om jag skjuter aldrig så väl på en faststående skottafla, så
är det icke tillräckligt, ty det är något helt annat att hafva ett
lefvande mål, och denna färdighet duger icke mycket till, när
man skjuter bom på en fiende. Med anledning deraf frågar jag;
är då beväringen i åtnjutande af denna förmån att hafva en
fiende, sorn besvarar dess skott, eller att uppöfva sin träffsäkerhet
på lefvande mål? Jag tror det icke, utan anser alt man bör
vara tacksam mot dessa föreningar, sorn satt vapen i folkets händer
och lärt det att handtera dem, så alt det, sorn jag hoppas,
i nödens stund kraftigt kan bidraga till fosterlandets försvar.
Man har slutligen påstått att skarpskyttarnes uppoffringar icke
skulle vara särdeles stora, emedan det icke finnes någon föreskrift
om att de måste förskaffa sig hvarken uniform eller gevär.
Det sednare är sannt, ty det ligger i sakens natur attingen
skyldighet i detta afseende kan förefinnas; den skulle icke
väl stå tillsammans med den frivillighet, hvarpå föreningarne äro
grundade; meri att skarpskyttarne likväl förskaffa sig både det
ena och det andra, torde ingen kunna förneka, ty vi se här i
Stockholm ett stort antal väl beväpnade och klädda skarpskyttar,
hvilka presentera sig som en trupp med förträfflig hållning
och öfning. För öfrigt tillåter jag mig endast att tillägga några
få ord. Den K. Proposin har, åtminstone efter min uppfattning,
en karakter af att vara ett erkännande från regeringens sida alt
denna skarpskytterörelse i sitt fosterländska syfte med lifligt intresse
omlattas af regeringen. Det tillhör nu It. St:r att lill
detta erkännande äfven lägga sitt vitsord. I)å 2 Stånd redan
bilällit den K. Proposm, och det är att förmoda att lionde-St:t
äfven sluter sig till denna åsigt, synes det mig, att om R. o. Ad.
skulle afslå den K. Proposm, ett sådant förfarande kunde missförstås,
enär mångå deri skulle se ett uttryck af hemlig afvog»
het eller ett förnämt förakt mot hela denna rörelse, som uppstått
i vårt fädernesland med en hittills sällspord liflighet, och
Den 20 Juni.
271
hvilken det tillhör de styrande att sätta sig i spetsen för och
leda. För min del kan jag icke vara regeringen nog tacksam
derför att den gjort det och användt de medel den har, för att
befordra denna rörelse i sannt fosterländsk anda.
Jag anhåller om bifall till K. M:s Propos.
Gr. Lagerberg, Sven: Efter min uppfattning af beväringslagarne,
torde denna fråga reducera sig till, huruvida den
öfning, sorn bibringas beväringskarl under första mötet, kan vara
jemngod med den en skarpskytt kan tillegna sig under ett år.
Härpå svarar jag obetingadt: ja! Det lider intet tvifvel att en
medlem af skarpskytteförening, som i tid inträdt i densamma,
bör kunna förvärfva lika mycken öfning som en beväringskarl
under de 15 dagar han tillbringar på första mötet. Beväringsexercisen
anses som ett onus; detta torde icke någon vilja bestrida,
och om man då tänker sig en skarpskytt, som förut förskaffat
sig den af beväringskarl fordrade skicklighet i exercis och
dessutom en färdighet i målskjutning — hvilken jag likväl icke
kan uppskatta så högt, som Hr Nordenfelt tycktes göra, men
sorn dock torde erfordra ganska mycken öfning — tyckes väl
billigheten kräfva att han befrias frän detta onus.
Då i den K. Propos:n äfven finnes antydt alt denna befrielse
skulle utgöra en uppmuntran åt skarpskytterörelsen och
en ersättning för dem som på egen bekostnad förvärfvat sig
åsyftad färdighet, finner jag deri en gärd af erkännande åt skarpskyttekorpserna.
Frih. Raab har anmärkt att genom K. M:s
förslag skulle alla de bästa och mest intelligenta ynglingarne
komma alt utgallras från beväringen, som derigenom skulle nedsjunka
till ett föremål för nationens förakt. Jag vet icke luiru
man kan påstå något sådant, då befrielsen endast afser första
årets möte och således alla dessa ynglingar komrne att deltaga
i andra årets bevärings-exercis och således tillhöra andra bevärings-klassen.
Frih. Raab har vidare yttrat att genom det K.
förslaget skulle bevärings-institutionen rubbas, emedan »samina
skäl sorn blifvit anförda lör befrielse från första mötet kunde
lika väl anföras till befrielse från det andra, och otvifvelaktig!
komme vid hvarje följ:de riksdag motioner i berörda riktning
att väckas.» Alt motioner angrde ändringar och eftergifter i
beväringsskyldigheten vid alla (ölj:de riksdagar komma alt väckas,
derom är jag fullt öfvertvgad, emedan beväringspligten anses,
sorn jag förut nämnt, för ett onus, som mången skulle vilja undandraga
sig, men huruvida dessa motioner kunna föranleda
dess afskaflände, är en annan fråga, hvilken jag anser icke hafva
mycken sannolikhet för sig.
Jag medgifver, att det kan blifva svårt att pröfva, huruvida
skarpskyttarue hafva förskaffat sig nöjaktig färdighet, men jag
tror alt dessa svårigheter kunna ntycket förminskas, så att denna
pröfning icke bör blifva svårare att verkställa, än de nuv:de
bevärings-mönslringarne. På dessa skäl får jag anhålla oin bifall
lill K. M:s Propos., och hoppas jag att derigenom göra mig
272
Den 20 Juni.
den föreg:de värde talaren förbunden, då jag är den förste militär,
sorn i denna fråga yttrat sig och varit af samma åsigt
som lian.
Frih. Bennet, Otto Reinhold: För min del får jag
bekänna, att jag anser det vara en ganska billig eftergift att befria
skarpskyttarne från första årets beväringsmöte. I allmänhet
kan man anse att en skarpskytt bar mera säkerhet i vapenföring
än en beväringskarl. Detta omdöme stödjer jag derpå
alt, såsom hvar och en känner, skarpskyttarne i allmänhet
äro ganska goda skyttar, samt under den tid — ofta ända lill
flera år — sorn de stå qvar i korpsen, använda, snart sagrit, hvarje
ledig stund till militäriska öfningar. Handgreppen och bajonettexercisen
inhemtas under denna tid fullständigt och sedermera
öfva de sig ganska mycket i manövern. Huru går det deremot
till vid beväringen? Största delen af den lid de äro samlade,
måste naturligsvis användas lill inöfvande af handgreppen, och
när någon färdighet deruti vunnits, återstår vanligen en ringa
del af mötestiden, under hvilken beväringsvnglingen skall hinna
lära sig att skjuta samt öfvas med fältmanövrer. Att hans skicklighet
i dessa båda saker måste blifva ganska ringa, ligger för
hvar och en i öppen dag. Det enda företräde som beväringsexercisen
skulle hafva framför skarpskyttarnes öfningar, vore
det att beväringen finge mera vänja sig vid disciplin och militärisk
lydnad; men icke ens vid detta företräde kan jag lästa
någon särdeles vigt, enär jag anser den disciplin, som bibringas
beväringen, vara al ganska ringa värde. Jag delar derföre icke
den farhåga, Frill. Haab hyst, att man genom den af Iv. M. föreslagna
åtgärd skulle beröfva sig möjligheten att lå tillräckligt
befäl till beväringen. Något sådant med tillräcklig öfning och
till erforderligt antal tror jag icke kunna ur beväringen utväljas;
deremot tror jag att man ganska lätt skulle finna det ibland
skarpskyttarne, hvilkas antal redan nu uppgår lill 8 å 10,000
man. På dessa skäl anhåller jag att lå förena mig med dem,
som yrkat bifall till K. M:s, af Utsk:t tillstyrkta Nåd. Propos.
Hr Stedt, Gustaf: Jag är förekommen af Gr. Lagerberg
och vill endast tillägga, hvad den miliäriska andan inom beväringen
och skarpskytte-korpserna vidkommer, att jag tror det
skarpskytten har fullt ut så goda, om icke bättre begrepp än
beväringskarlen om hvad som menas med en knekt.
Frih. Alströmer, Oscar: Man har befarat, att den ifrågaställa
befrielsen från ett års beväringsmöte skulle hafva till följd
en eftergift af all beväringsskyldighet.
Detta torde dock vara en öfverflödig fruktan, ty en i sådan
riktning vackt fråga kan ju af vederbörande afslås.
Att skarpskytterörelsen förtjenar uppmuntran lärer ingen
kunna bestrida; och äfven jag är i tillfälle att lemna det bästa
vitsord
Den 20 Juni.
273
vitsord om densamma. Under sista årets beväringsexercis vid
Hallands infanteribataljon, blefvo skarpskyttar, som skulle göra
sitt första beväringsmöte, omedelbart efter några dagars förlopp
antagna till instruktörer. Jag hemställer till en hvar militär,
huruvida något sådant i allmänhet kan vara att förvänta af en
beväringskarl under förslå årets exercis.
Man har icke dragit i betänkande att låta personer friköpa
sig från beväringsexercisen för den ringa summun af 100 rdr;
men anser att det skulle vara en våda för samhället, att den,
som vill friköpa sig genom förvärfvad skicklighet, skall erhålla
samma förmåner som den, hvilken betalar 100 rdr.
Min bestämda öfvertygelse är, att andra klassens beväring
genom fastställande af ifråga vide eftergift icke skall blifva sämre
än den förut varit.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till K. M:s Propos.
Gr. af Ugglas: Man har sagt, att denna fråga icke får
betraktas från militärisk, utan från nationel synpunkt.
Jag anser, att en hvar, som här yttrat sig, utgått från sistnämnde
synpunkt; ty en hvar mäste anses sålunda betrakta
frågan, en hvar, som afser dess inverkan på nationens förmåga
att kunna sig försvara. Från den synpunkten har åtminstone
jag utgått.
Kan väl staten hafva någon verklig garanti derför, att skarpskytten
förvärfvat sig tillräcklig eller lika stor skicklighet som
beväringsynglingen?
Det af K. M. föreslagna tillägg till 15:de §:n af K. kungörelsen
den 13 November 1860 stadgar: att skarpskytten skall
visa sig ega samma skicklighet som beväringskarl efter första
årets möte, icke allenast i exercis, utan äfven i vapenföring,
marcher, manövrer och skjulfärdighet.
Att kontrollera detta, torde dock blifva förenadt med de
största svårigheter.
En annan betänklighet mot förevarande förslag förefinnes
deruti, att det lägger ett ovilkorligt hinder i vägen för utvecklingen
af vår bevärings institution. Här har visserligen yttrats,
alt samma institution icke kan vidare utvecklas, men jag,
för min del, har i detta fall högre tanka om Svenska folket.
Jag tror, att, — om man framlägger för vårt folk en bestämd
och tydlig uppgift, rörande tillståndet med berörde institution,
och på samma gång åskådliggör nödvändigheten utaf att något
i detta fall måste åtgöras, — landet icke nekar, hvad i berörde
hänseende oundgängligen fordras. Derigenom åter att man upphäfver
första årets beväring, blir en sådan reform särdeles försvårad,
för alt icke säga omöjlig; och det är genom detta förslag,
som man liksom lägger grundstenen till ett sådant upphäfvande
af beväringen.
Jag fortfar att yrka afslag å K. M:s förev:de Propos.
Flera ledamöter vttrade härtill bifall.
H. V.
18
274
Den 20 Juni.
Frih. Raab: En föreg:de talare har sagt, att man icke,
genom antagande af sädana bär förslag, borde plåga menniskor
mer än behöfligt vore. En sådan grymhet kan väl icke vara
någons mening; men för staten är nödvändigt att skaffa sig
en stam för landstormen, och denna stam anser jag böra tagas
hos skarpskyttarna.
Någon uti lag grundad föreskift om en stor skicklighet hos
skarpskyttarna torde hvarken vara nödig eller lämplig; ty meningen
är ju endast, att den, som frivilligt vill bidraga till fosterlandets
försvar, skall dertill beredas tillfälle.
De som tala om skarpskyttarnas stora uppolTringar och
tidsödande exercis m. m., samt, vid anställandet al dessa betraktelser,
taga Stockholms skarpskyttekorps till utgångspunkt, begå
ett stort misstag. Ett alldeles eller i flere hänseenden olikartadt
förhållande eger nemi. rum i afseende å skarpskytteföreningarna
i landsorterna, llär i Stockholm tillgår så, att korpsen tågar
ut till Ladugårdsgärdet, der den bekikas och berömmes af härvarande
garnison och fruntimmer, samt får ofta ytterligare en
mention honorable i tidningarna. Under sådana konjunkturer
kan man icke undra på, att den förvärfvar sig en utmärkt
skicklighet. Förutnämnde äggelser äro deremot ingalunda i lika
hög grad att förvänta uti landsorterna.
Man har här förvånat sig deröfver, att jag icke lagt så
mycken vigt på målskjutningen, och Frih. Bennet har ordat
om de Danska skarpskyttarna, hvilka under Danmarks sednaste
krig derför tillvnnno sig så mycket beröm. Förhållandet är,
att jag visserligen fäster ganska mycken vigt vid målskjutningen,
men anser densamma dock icke vara, så till sägandes,
hufvudsaken för en armé. I sammanhang härmed och till stöd
för detta mitt yttrande torde jag lä erinra, att då Fransyska
arméen år 1859 tågade till Italien, samt nya refllade gevär
blifvit till samma armée utdelade, — utaf hvilka dock en del
icke vore skottställa, en annan del åter icke egde något sigte,
så uppfann soldaten, vid användandet af sistnämnde gevär,
ett sätt att, såsom det heter, sigta öfver tummen. Jag frågar,
om den aldra skickligaste af våra skarpskyttar på detta sätt
skulle kunna träffa sitt mål; men detta gjorde dock förutnämnde
soldater, ty de träffade alltid sin fiende säkert med
bajonetten.
Frih. Bennet har ansett att disciplinen hos skarpskyttarne
skulle vara lika god, om icke bättre, än hos beväringen. Då
skarpskyttekorpsens idé hvilar på frivillighet och en livar skarpskytt
har rätt att gå när han vill, antingen ett större antal personer
eller hela truppen, hemställer jag hvad värde en sådan
disciplin kari ega. Äfvenledes kan en skarpskytt tilltala sin
befälhafvare, hvilket väl icke heller torde vara så h. o. h. med
god ordning öfverensstämmande.
Jag framhärdar i mitt förut framställda yrkande.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Den 20 Juni.
275
Frih. Bennet: Gr. af Ugglas har ansett beväringsinstitutionen
vara hotad genom här ifrågaställda medgifvande. Att
så är förhållandet kan jag, för min del, ingalunda inse. Skarpskyttarne
qvarstå ju i beväringsrullorna; de skola göra andra
årets beväringsexercis och de hafva således samma skyldighet
att försvara fosterlandet, som om de icke varit befriade från
första året af nyssnämde exercis.
Frih. Raab har yttrat, att jag jemfört skarpskyttekorpsens
disciplin med beväringens. Denna hans uppgift är dock icke så
alldeles riktig; ty det var egentligen om sparpskyttekorpsens
vapenöfningar som jag talade. 1 öfrigt torde Frih. Raab nog
känna, hvad disciplin som kan vinnas under Usta årens beväringsmöten.
Frih. Stjernstedt: Mig synes, att man lägger allt för
stor vigt vid beväringsinstitutionen, — en institution, hvilken
likväl icke heller jag vill borttaga, — och på samma gång
egnar ålit för liten uppmärksamhet åt denna frågas nationela
betydelse.
Erfarenheten från främmande länder gifver oss tillräckligt
vid handen, hvad man med dylika vapenöfningar kan uträtta.
Så finner man, att dessa öfningar uti Tyrolen utgöra ett verkligt
folknöje samt att innevånarne derstädes vid ett fiendtligt
infall resa sig som en man.
Om också beväringsinstitutionen får något gifva med sig,
eger man icke deruti någon skälig anledning att befara, det beväringsexercisen
i följd deraf skall blifva mer försummad än
tillförene; ty det är alldeles icke här fråga om att förstöra beväringsinstitutionens
idé.
Man liar påstått, alt skarpskyttarna icke skulle kunna
vinna någon öfning i sluten trupp; men jag har mig bekant,
att skarpskyttekorpsen, t. ex. i Dahlsland, företagit 3 å 4
mils långa marscher, för att erhålla den uti förberörde exercis
nödiga öfning.
Efter den erfarenhet jag har om manövreringen under Usta
årens beväringsmöte, anser jag åtminstone så mycken färdighet
vara ganska lätt vunnen, samt att skarpskyttarne i detta fall
ingalunda stå efter.
På dessa skäl och med det stora målet till ögonmärke,
att få en nationalbeväpning införd, anhåller jag om bifall till
K. M:s Propos.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Lagerberg: Gr. af Ugglas har ansett, att antagandet
af den ifrågaställda befrielsen skulle lägga hinder i vägen för
den förbättring af landets försvarskrafler, hvarmed den nuv:de
komiléen är sysselsatt. Detta hinder skulle bestå uti en otillräcklig
öfning för beväringsmanskapet.
276
Den 20 Juni.
På samma gång som jag till alla delar gillar den åsigt,
sorn förordar behofvet af förlängda öfningar för beväringsmanskapet,
kan jag dock icke inse, huruledes den ifågav:de befrielsen
från l:sta mötet derför kan uppställa något hinder; ty de
skarpskyttar, som förut hafva den skicklighet, som under första
beväringsmötet bibringas, blifva visserligen befriade från första
årets beväringsexercis; men då de komma till det andra årets
exercis, så äro de ju lika öfvade som öfrige beväringsynglingar,
hvilka genomgått lista årets exercis.
Om åter komitéen framlägger ett förslag ang:de utsträckt
exercisskyldighet för beväringen, så har ju den frågan icke det
aldraringaste sammanhang med förevide ämne.
Jag fortfar att yrka bifall till K. M:s Propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utskits lörevide hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag
derå, skulle antaga det förslag, som af Frih. Raab uti hans vid
Betänk-.t fogade reeservation afgifvits och hade fö)j:de lydelse:
»att R. St:r, med afslag å Utsk:ts Betänk., ville besluta, att i
underdånighet anhålla, det K. M. täcktes anbefalla att de frivillige
skarpskyttarnes öfningar under de årliga beväringsmötena
så ordnas, att vid ett inträffande krig utur de frivilliga
skarpskytteföreningarne en stam för en kommande landstorm
må kunna bildas och arméens befäl förökas; hemställande R.
SLr i underdånighet, huruvida ej åtskilliga förmåner under beväringsmötena
skulle kunna beviljas skarpskyttar, som vid sina
föreningar förvärfvat färdighet i exercis och manöver.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många nej, blandade
med ja, samt sedermera propos. på afslag derå och antagande
af Frill. Raabs ofvanomförmäldta förslag, då svaren utföllo
med starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följide
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i lista punkten af Betänk:t N:o 31 gjorda
tillstyrkande af K. M:s Propos. om tillägg i 15:de §:n af K.
kungörelsen den 13 November 1860, ang:de den allmänna beväringen,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskits tillstyrkande och antager
det förslag, som Frih. Hugo Raab i sin vid Betänk:t fogade
reservation afgifvit.»
Den 20 Juni. 277
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 39.
2:dra och S:dje punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts d. 13 och 17 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 32, i ani. af väckt motion om utarbetande af förslag i och
för ordnandet af en verklig landstorm.
Frih. Raab, Hugo: Jag tror, att aldrig någonsin en
motion blifvit afstyrkt på så klena skäl, som de, hvilka i förev:de
Betänk, finnas anförda. Det är sannerligen för mig alldeles
ofattligt, huru Utsk:t kan säga, att med inrättandet af en landstorm
bör anstå intill dess ett krig utbrutit eller R. Skr sammankommit.
Sådane projekter äro verkligen, som man säger,
mot all rim och reson; ty alltid och allestädes bar man i detta
fall uppställt den grundsats, att sådane förhållanden borde vara
på förhand ordnade.
Beträffande behöfligheten af en landstorm, torde vara tillräckligt
att påpeka, det man till ett lands försvar behöfver en
armé, och den, som är krigsduglig. Sverige har, om icke hvad
det i detta fall behöfver, dock en armé, och en armé, som kan
sägas vara ganska förträfflig; men denna armé, om än beväringen
insättes i dess leder, blir dock icke större än att, i vanliga
fall, på en punkt mer än 50,000 man kunna sammandragas
mot den hastigt anryckande fienden. Ett försvar beror dock
icke allenast på det direkta motstånd, sorn en armé uppställer
mot en fiende, utan äfven deruppå, att denna fiende oupphörligen
i flank och rygg oroas, att alla detachementer, sorn begifva
sig från hufvudstyrkan, hastigt öfvermannas, att alla transporter
uppfångas o. s. v. Genom detta indirekta motstånd blir
en fiende till den grad försvagad, att sjelfva arméen mot densamma
utan svårighet kan föra kriget. Emellertid opererar
landstormen med att under reträtten söka upprifva henden.
Ett sådant krigssätt är det utaf alla för en fiende farligaste;
och vill man hafva ett hastigt slut på ett krig, blir en land
storm
oundgängligen nödig.
Hr Ridderstad har nu föreslagit, att R. Skr måtte i underdånighet
hos K. M. anhålla om utarbetande af förslag i och
för ordnande af en verklig landstorm; samt derjemte bifogat
åtskilliga bestämmelser i berörde hänseende, att af R. Skr tagas
under öfvervägande.
Min åsigt är, att det skulle vara högst oklokt af R. Skr
att afstå den del af ifrågavide motion, deruti hemställes om af
-
278
Den 20 Juni.
13tande af en underdånig anhållan om utarbetande af nyssberörde
förslag.
Då man eger kännedom derom, att komitéen är betänkt på
ett förslag i samma riktning, skulle ett afslag å denna motion jemväl
innefatta ett på förhand meddeladt afstyrkande utaf hvad komitéen
i denna del kan vara sinnad att åtgöra. Att detta icke
kan vara R. St:rs mening, — derom är jag temligen förvissad.
Om deremot Ståndet tydligt och bestämdt uttrycker sin önskan
om erhållandet af en landstorm, ligger deruti en uppmaning för
komitéen att med allvar egna sig åt förev.de förslags genomförande.
Hvad åter vidkommer de utaf motionären bifogade förslag
till särskilda bestämmelser i ämnet, anser jag desamma icke
vara i alla afseenden lämpliga; hvadan ock, då komitéen i öfrigt
kommer i tillfälle att taga kännedom jemväl om denna del af
Hr Ridderstads förslag, jag anhåller om afslag å Utsk:ts förev.de
Betänk., samt att R. o. Ad. måtte bifalla den af mig i ämnet
afgifna reservation.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Då jag för ingen
del kan gilla den af Utsk:t i detta Betänk, andragna motivering,
anhåller jag om bifall till den utaf Frih. Raab afgifva och Betänkt
vidfogade reservation.
Gr. Sparre, Erik: Jag kan icke neka, att Utsk:ts motiver
kunnat vara bättre valda; och det ogillande af dem, som
innefattas uti Frih. Raabs reservation, kan sålunda icke med
skäl klandras.
Beträffande sjelfva saken, är jag dock af en olika mening
med den värde Frih:n, och anser följaktligen nödigt att tillägga
några skäl till dem, som af Utslct blifvit anförda.
En komité är nedsatt att yttra sig ang:de vårt försvarsverk.
Vid detta förhållande synes mig, att R. St:r, som i öfrigt icke
ingå i pröfning af samma komités åtgöranden, icke heller borde
göra det uti ifrågav:de hänseende, utan snarare låta denna fråga
bero på deri af komitéen förväntade utredning. Otvifvelaktigt
Kommer komitéen att gå i författning om detta arbete; och efter
all sannolikhet afiåter ock K M. Nåd. Propos. i ämnet.
Vid sådant förhållande synes mig icke vara så särdeles lämpligt
att likasom gå nämnde komité i förväg.
Hvad också till någon del icke lärer hafva kunnat undgå
att bidraga till det af Utslct fattade beslut, har varit, att, på
sätt kändt är, utlandet mycket sysselsatt sig dermed, att vi här i
landet skulle vara på väg att börja en öppen fejd mot Ryssland,
äfvensom att en mängd utländska tidningar öfverallt kringfört
detta rykte. Om nu R. Sl:r, just uti detta ögonblick, skulle till
K. M. ingå med en underd. anhållan om utarbetande af ett förslag
till ordnande af en landstorm, skulle förutnämnde, jemlikt
hvad vi alla känna, ogrundade rykten erhålla ett visst stöd; och
då, på sätt jag redan förut omnämt, det är utan allt tvifvel alt,
på grund af komitéens förslag, denna fråga kommer under K.
Den 20 Juti i.
279
M:s pröfning, hemsläller jag, huruvida det kan vara rätt välbetänkt
att just vid denna tidpunkt aflåta omhandlade underd.
an hållan.
Den skarpskvtterörelse, som på sednaste tiden kommit i
gång här i landet, kan icke annat än glädja en hvar fosterlandsvän;
men vid sådant förhållande och då en frivillig beväpning
är på väg att bilda sig, anser jag temligen onödigt att på densamma
lägga några band, hvarigenom dess fria utveckling hämmas.
Jag tillstyrker således, att man för närv:de stannar vid
Utslcts beslut, äfven om man icke kan gilla dess premisser.
Frih. Raab, Adam Christian: Det skäl, Gr. Sparre nu
anfört till stöd för sin åsigt, nemi. ang:de den lyckliga tillvaron
af en skarpskytterörelse här i landet, önskar jag just taga till
utgångspunkt för detta mitt yttrande.
Landets säkerhet fordrar nemi. mer än denna frivillighet;
och landstormen kan icke vara frivillig, utan måste vara obligatorisk.
Den strid, som för närv:de pågår i Norra Amerika
och andra folks exempel böra också vara oss en uppmaning att
sätta oss i försvarstillstånd. För sent blir det, då faran står
för dörren.
Vid det af Gr. Sparre andragna förhållande, det man kan
förutsätta, att komitén ämnar till K. M. ingå med förslag till
ordnande af en landstorm, kan det väl icke vara rätt, att R.
St:r nu uttrycka något ogillande af en sådan plan, derigenom att
R. St:r godkänna Utslcts förev.de Betänk.
Med afseende härå har jag hittills ansett mig böra, i likhet
med Preste-St:t, afslå Utskrts hemställan och antaga den Betänlct
vidlbgade reservationen; men sedan jag nu här hört åtskilliga
betänkligheter deremot framläggas, med påpekande deraf,
att ett bifall till nämnde reservation icke vid närvide tidpunkt
skulle vara så önskligt och derjemte obehöfligt, då nemi. komitén
i allt fall otvifvelaktigt kommer att yttra sig i ämnet,
får jag modifiera den af mig förut omfattade mening sålunda,
att jag hemställer, det Ståndet, med erkännande af behofvet utaf
en landstorm i fred, dock vill, med afseende å komiténs kända
afsigt att inkomma med ett utlåt, i ämnet, låta vid Utsk:ts förev:de
hemställan bero.
Gr. Lagerberg, Sven: Till största delen är jag redan
förekommen af den siste värde talaren; och då man, på sätt
han påpekat, har sig bekant, att den af K. M. nedsatta komité
beslutat föreslå hvad motionären åsyftat, om ock icke alldeles
med de af honom uti motionen angifne bestämmelser, instämmer
jag uti samma talares yrkande.
Gr. Sparre: Icke heller jag har något att erinra mot det
af Frih. Raab, A. C., nu framställda förslag till propos.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att hvad beträffade det ifrågav:de Betänk:t, hvar
-
280
Dea 20 Joni.
till bifall ej blifvit af någon ledamot hegardt, hade yrkats dels
af Frih. Raab, Hugo, att lt. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
mätte för sin del besluta, att R. St:r skulle ingå till K.
M. med underd. anhållan, det K. M. täcktes låta utarbeta förslag
till ordnande af en landstorm, dels ock af Frih. Raab, Adam
Christian, att R. o. Ad. skulle fatta ett så lydande beslut: »R.
o. Ad., som erkänner behofvet af en landstorms införande, vill
dock, med afseende å landtförsvars-komiténs kända afsigt att
inkomma med förslag i denna syftning, låta vid Utsk:ts Utlåt.
bero.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utskits hemställan, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på afslag derå och antagande af Frih. Hugo Raabs förslag,
då svaren utföllo med flere nej jemte några ja, och slutligen
propos. på bifall till Frih. Adam Christian Raabs förslag,
hvilken propos. besvarades med flere ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 13 och 17 dennes borrilagde Betänk.
N:o 33, i ani. af väckta motioner om drawbaek eller restitution
af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: Utsk:t har sannerligen
högst knapphändigt afgjort denna fråga, hvilken jag dock
anser vara af största vigt, ty hvad kan väl vara vigtigare för
varutillverkaren, — varorna må nu vara af hvad slag som helst,
— än att man i möjligaste måtto underlättar försäljningen af
samma varor? Med så mycket större skäl kan detta sägas vara
händelsen i afseende å varor, som inom landet äro öfverdödiga;
och det kan väl icke nekas, att bränvin tillhör antalet af de
varor, som för vårt land kunna anses minst behöfliga.
Utsk:t har uti en mot nämnda åsigt stridande riktning andragit
åtskilliga motiver, hvilka dock icke kunna såsom några
verkliga skäl antagas. Såsom exempel på denna Utsk:ts motivering
får jag anföra, att. Utsk:t befarar, det man genom den
ifrågaställa lagen skulle erhålla ett tacksamt tillfälle till smuggling,
men strax derefter tillägger en annan mening af det ungefärliga
innehåll, att en sådan handtering icke skulle kunna
bära sig.
Vidare säger Utsk:f, att »drawback-systemet icke kan anses
stå fullkomligt väl tillsammans med handelsfrihetens grundsatser,
som kräfva, att handelsrörelsen (år på ett naturligt sätt utveckla
sig, utan inverkan af konstlade åtgärder från lagstiftningens sida.»
Efter mitt förmenande måste dock de konstlade åtgärderna, för
att bestämma priset på en vara, just bestå uti de a ('gifter, som
läggas på samma vara. Om sådana afgifter varda borttagna,
så erhåller varan sitt naturliga pris.
Den 20 Juni.
281
Utsk:t påstår ytterligare, att samma system »saknar praktisk
användbarhet», d. v. s. att någon större sådan export icke
med fördel skulle kunna ega rum. Utsk:ts förutseende i den
« vägen torde dock vara fotadt på temligen lös grund; och såsom
ett bevis uppå det olika värde en och samma sak under olika
tider kan ega, tillåter jag mig påpeka exporten af pitprops, hvilken
väl ingen för några tiotal år sedan kunde anse blifva värdefull.
Det vill nästan synas som om Utsk:ts rädsla egentligen
gällt, att icke hädanefter tillräckligt med bränvin komme att
finnas här hemma; men att rent af diktera en lag af innnehåll,
att allt här i landet tillverkadt bränvin ovilkorligen skall här
hemma utsupas, — det synes mig vara skarpt nog.
Jag anhåller om återremiss för utarbetande af ett detaljeradt
förslag uti den af mig motionerade riktning.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Hvad Utsk:t, till stöd
för sitt afstvrkande i förevide Betänk., anfört, innefattar till det
mesta ett upprepande af de skäl, som å nasti, riksdag af vederbörande
Utsk. emot då väckta enahanda motioner framställdes
och af R. St:r till motionernas förkastande godkändes. Det väsendtligaste
af sålunda redan godkända motiver var, att den
ifrågav:de drawbacks-lörmånen, såsom syftande till ökad bränvinsproduktion,
skulle råka i strid mot en hufvudprincip i den
sednaste bränvinslagstiftningsrelörmén, hvarvid man alsåg att,
medelst tillverkningsqvantitetens nedsättning, minska konsumtionen
af varan.
Skärskåda vi saken från praktisk synpunkt, möter den omständighet,
att då, såsom vi hört påstås af dem, hvilka yrka
förnöjd tull å bränvin, tillverkningen af denna vara vanligen kan
ske till bättre pris i andra länder än i Sverige, någon utsigt,
äTven om tillverkningsskatten här skulle vid utförseln återgifvas,
icke är för handen dertill alt varan kunde med någon lörman
afsättas i främmande land, helst man tillika bör taga i betraktande
att den, utom transportkostnaden, vid införseln der är underkastad
mer och mindre betydliga afgifter. Det är således
påtagligt, att motionärnas förslag, om det antoges, icke skulle
leda till någon påföljd, — och jag måste bekänna, alt det för
mig skulle förekomma vidrigt att se en författning emanera,
hvilken allt från början komme att sakna ali tillämplighet.
För öfrigt, och jemte det jag anhåller orri godkännande af
Utsk:ts Betänk., skulle jag anse det vara ett missbrukande af
R. o. Ad:s tid att vidare utveckla skälen derför, enar, efter hvad
jag förnummit, Betank:t redan är i de tre öfriga Riks-Stånden
bifallet, och således utgör R. Stms beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna fråga är en af
dem, som vid hvarje riksdag återkomma.
Redan för 20 år sedan framställde jag samma yrkande som
nu Hr von Mentzer förfäktar, eller att skatten skulle restitueras
på exporteradt bränvin.
282
D c n 20 Juni.
Motionären har visserligen icke meddelat uppgift å de länder,
dit export kunde försiggå; men att tillfälle dertill icke saknas,
är temligen säkert; och särskildt erinrar jag mig, att exporten
af sprit ifrån Hamburg för några år sedan var högst
betydlig. Det var då till Vestindien, som nämnde export
egde rum.
Och om ingenting kan exporteras, så kan ju ingenting på
detta stadgande förloras.
Hvad Ilr Fåhraeus yttrat, ang:de drawbacks-förmånens inflytande
å konsumtionen af varan, är, rent ut sagdt, endast en
fras; ty den ökade produktionen kan väl icke för landet blifva
skadlig, utan en ökad konsumtion dersammastädes, och det är
ju icke meningen, att öfverproduktionen skall afyttras här i landet.
Samme talares uppgift, att tillverkningen af bränvin vanligen
kan ske till bättre pris i andra länder än i Sverige, torde
icke heller vara så alldeles riktig. Tierörde uppgift står nemi.
icke väl tillsammans med en annan sats, som mycket blifvit
predikad, eller att Sverige skulle kunna täfla med andra länder
i afseende å export af spanmål; ty spanmål, — hvad är det
väl annat än materiel till bränvin? Kostnaden för bränslet uppgår
här i landet till mindre belopp än i de flesta andra länder,
och på vatten hafva vi äfven ganska god tillgång. Dagsverkslönerna
äro visserligen ganska höga, men lägga dock icke någon
afgjord vigt i vågskålen till mehn för vår tillverkning.
Jag anhåller om propos. på bifall till motionen lör att sålunda,
om också icke något annat dermed skulle vinnas, erhålla
en opinionsyttring i frågan afgifven.
Frih. Alströmer, Oscar: Uti Utsk:t har jag biträdt det
beslut, som af Utsk:t nästan enhälligt blifvit, fattadt. Anledningen
dertill har varit, att jag anser det goda, som af samma
förslag skulle blifva en följd, vara ganska osäkert; hvaremot
motsatta verkningar af förslaget, efter mitt förmenande, ligga
ganska nära till inom möjlighetens område.
Frih. Haab har sökt gendrifva det af Hr Fåhraus anförda
skäl, att en ökad bränvinskonsumtion skulle af en sådan lag
kunna blifva en möjlig följd. Afven jag delar den af Hr Fåhraeus
i detta fall uttalade tanke. Ingen kunde inom Utsk:t uppgifva,
hvart denna export skulle ega rum; men många befarade,
att, i följd af en blifvande öfverproduktion, priset skulle nedsättas
och konsumtionen på så sätt högeligen tilltaga.
Jag yrkar bifall tili Betänk:t.
Hr von Mentzer: Uti det af mig föreslagna stadgande
borde Hr Fåhreeus af Frih. Alströmer icke söka något skäl
till en s. k. öfverproduktion, ty man finnér att både i år och i
fjol en sådan öfverproduktion egt rum, utan att denna författning
under tiden varit införd.
Jag fortfar uti mitt yrkande på återremiss.
Den 20 Juni.
283
Frih. Raab: Jag vill erinra mig, att det vid en föreg:de
riksdag blifvit upplyst, huruledes åtskillige distillatorer härifrån
utskickat temligen betydliga belopp af sitt distillerade bränvin,
äfvensom att detta bränvin då erhöll en ganska god afgång.
I sammanhang härmed får jag omnämna, att, såvida icke
någon förändring uti följande länders lagstiftning på sednare tider
egt rum, så är drawback-svstemet fortfarande tillämpadt, såväl
i Preussen och Danmark som ock i Belgien, hvilka länder dock
icke kunna sägas egentligen stå oss efter uti ekonomisk lagstiftning.
Frih. Alströmer: Ett helt annat förhållande är, att förut
hafva en lagstiftning, emot att efter andra tillegna sig densamma.
Hvad jag till svar å Frih. Raabs sednaste statistiska uppgifter
kan anföra är, att det, enligt officiela uppgifter från Danmark,
visat sig, att statsverkets utgifter för drawback under de
sednare åren der varit i ständigt nedgående. (Jti nämnda omständighet
bär man ett ytterligare skäl att icke nu frånträda
ett af föreg:de riksdagar fattadt beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till förevule
Betänk., dels återremiss deraf och dels afslag derå samt antagande
af Hr von Mentzers motion, »att drawback måtte af staten
beviljas producenten för hvarje kanna i Sverige tillverkadt
bränvin af 50 proc. styrka vid 15 grad. temperatur, som under
vederbörliga kontroller blifvit å utländsk ort såldt och levereradt.»
Efter det Hr von Mentzer begärt ordet och förklarat, att
han afstod från sin anhållan om återremiss af Betänk:t, samt
förenade sig i yrkandet på afslag å detsamma och antagande
af hans i ämnet väckta motion; framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. på bifall till Betänlct och, då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr von Mentzer begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utskrts Betänk. N:o 33, i ani. af väckta motioner
om drawback eller restitution af erlagd lillverkningsafgift
för exporteradt bränvin, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. i fråga v:de Betänk, och antager Hr
von Mentzers motion, »att drawback malte af staten beviljas
producenten för hvarje kanna i Sverige tillverkadt bränvin af
50 proc. styrka vid 15 grad. temperatur, som under vederbörliga
kontroller blifvit å utländsk ort såldt och levereradt.»
284
Den 20 Juni.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 12.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlåt, och Mern.:
N:o 115, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse
af mark till utvidgning af Upsala Central-hospitals område; samt
N:o 116, ang:de utbetalning af återstoden utaf de för innev:de
år anvisade medel till fortsättande af arbetena å södra
stambanan.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Hr Charpentiers, Gustaf Reinhold, den 17 dennes bordlagde förslag
om inbjudnings aflåtande till de öfriga Riks-Stånden att biträda
R. o. Ad:s beslut öfver Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 105, i
ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de i vissa afseenden förändrade
föreskrifter i fråga om sättet för utarrenderingar af Kronans
egendomar.
F’öredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Gr. Sparres, Erik, den 17 dennes bordlagde förslag, att MedStånden
måtte inbjudas alt biträda R. o. Ad:s beslut i afseende
å 8:de punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 88, rörande understöd
för en jernbana från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskrts Mern. och Utlåt.:
N:0 117, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut i fråga om fortsatt utförande af jernvägsarbeten
för statens räkning och anvisande af dertill erforderliga
medel;
N:o 118, i ani. af erhållna återremisser å vissa delar af
Utslcts Utlåt. N:o 88, ang:de gjorda framställningar om statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningars företagande;
N:o 119, med förslag till voter:s-propos. i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i fråga om aflöningen för den hos StatsUtsk:ts
Riksgälds-afdelning anställda sekreterare; och
N:o 120, ang:de beviljande af anslag till fortsättning af reparation
å Linköpings domkyrka.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 27 Jani.
285
Lördagen den 27 Juni 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 20 dennes samt pleniprot:t
för den 26 sistl. Mars e. m.
Upplästes och godkändes Exped -U(sk:ts skrifvelse-förslag
N:o 96, ang:de utbetalning af återstoden utaf de för innev:de år
anvisade medel till fortsättande af arbetena å södra stambanan.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 334, innehållande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att biträda Borgare-St:s beslut öfver åtskilliga delar af
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts Betänk. N:o 119, i ani. af väckta
motioner om ändring i lörfattningarne ang:de handels- och närinsrätt.
Begärdes på bordet.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 20 dennes bordlagde Mem:r:
N:o 117, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af Riksståndens
skiljaktiga beslut i fråga om fortsatt utförande af
jernvägsarbeten för statens räkning och anvisande af dertill erforderliga
medel; och
N:o 118, i ani. af erhållna återremisser å vissa delar af
Utsk:ts Utlåt. N:o 88, ang:de gjorda framställningar om statsbidrag
för enskilda jernvägsanläggningars företagande.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts den 20 dennes bordlagde
Mern. N:o 119, med förslag till voter:s-propos. i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om aflöningen för den hos
Stats-Utsk:ts riksgälds-afdelning anställde sekreterare, blef den
föreslagna voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
286
Den 27 Jani.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskits den 20 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 120, ang:de beviljandet af anslag till fortsättning
af reparationen å Linköpings domkyrka.
Föredrogs ånyo Hr Cbarpentiers, Gustaf Reinhold, den 17
och 20 dennes på bordet lagde förslag om inbjudnings aflåtande
till de öfriga Riks-Stånden att biträda R. o. Ad:s beslut öfver
Stats-Lftsk:ts Utlåt. N:o 105, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de
i vissa afseenden förändrade föreskrifter i fråga om sättet för
utarrenderingar af kronans egendomar.
Frih. Cederström, Rudolf: Då på min begäran detta ärende
bordlädes, framkallades denna anhållan af den förmodan, att de
öfrige Riks-Stånden redan bifallit detta ärende, och att således R. o.
Ad. var på väg att begå ett formfel. Till förekommande af ett
sådant, får jag anhålla att Riddarh.-Sekreteraren sedermera ville
upplysa Ståndet om att de öfrige R.-Sl:n godkännt Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 105, och, sedan detta skett, torde Hr Cbarpentiers
förslag icke kunna föranleda till annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne, hvarå jag får anhålla om Hr Grins o. Landtmms
propos.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att enligt ankomna
prot.-utdrag de öfriga Riks-Stånden bifallit Stats-Utsk:ts ifrågavide
Utlåt.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad; hvarefter propos.
framställdes derå, att förslagat icke skulle föranleda till
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Gr. Sparres, Erik, den 17 och 20 dennes
på bordet lagde förslag, att Med-Stånden måtte inbjudas biträda
R. o. Adis beslut i afseende å 8:de punkten af Stats-Utskits
Utlåt. N:0 88, rörande understöd för en jernbana från Herrljunga
öfver Wenersborg till Uddevalla.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: I)å R. o. Ad. vid
flere föregide tillfällen afslagit Med-Ståndens inbjudningar, då de
innefattat frångående af redan fattade beslut, och då ifrågavide
förslag går ut på, att det Stånd, som bifallit anslaget till Wenersborg-Herrljunga-banan,
skulle inbjuda de andra, sorn] afslagit
detsamma, att förena sig med R. o. Ad., så kan jag icke dertill
lemna min röst. Ty då meningen således är att de andra
Stånden skola frånträda sina redan i saken fattade beslut, anser
jag det mindre lämpligt att 11. o. Ad. till dem aflåter en sådan
inbjudning, och yrkar således att densamma måtte läggas till
handlingarne.
Den 27 Juni.
287
Hr von Knorring Oscar: Då likartade inbjudningar
under denna riksdag blifvit bifallne, anser jag det vara Ståndets
skyldighet att så mycket sorn möjligt underlätta alla förbättringar,
K. M:s Beflude söka åstadkomma i sina län. Och då
detta förslag är väckt af en Landshöfding i ett län, som är i
behof af denna förbättring, får jag anhålla att R. o. Ad. måtte
bifalla Gr. Sparres förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del instämmer jag
i Hr Nordenlelts åsigt att inbjudning i en fråga, sådan som den
förev:de, icke är särdeles lämplig. Hade förslaget derom fram
kommit
innan vi fått emottaga Stats-Utsk:ts Betänk , skulle således
äfven jag förenat mig med honom i afseende å denna
fråga. Men då Stats-Utsk:t underlåtit att uppfylla sin skyldighet
att söka sammanjemka Itiks-Ståndens beslut, utan blott framställt
voter:s-propos., och detta utan att ens ifrågasätta sammanjemkning
i någon enda del, med undantag af frågan om riks
gäldsafdelningens
sekreterare, så måste jag för min del yrka
bifall till inbjudningen. Oell detta anser jag mig så mycket
hellre böra göra som de respektive Stånden icke nu, då inbjudning
(rån Utslut saknas, kunna på annat sätt sammanjemka
sina beslut, hvadan vi måste komplettera hvad Stats-Utsk:t bort
göra, på det icke utslaget tilläfventyrs må komma att i det förstärkta
Stats-Utsk:t hänga på den förseglade sedeln.
Gr. Sparre, Erik: Till hvad den siste talaren anfört ber
jag få lägga följ:de upplysningar i frågan. Om de 3 andra
Stånden redan fattat sina beslut, vore det skäl att hysa den tvekan
om inbjudningens lämplighet, som Hr Nordenfelt visat. Men
nu är förhållandet att Borgare-St. beslutat en återremiss i synbar
afsigt att Stats-Utsk:t, med frånträdande af sin åsigt, skulle
ingå på R. o. Ad:s beslut. Vid sådant förhållande, och då man,
som Gr. Mörner anmärkt, härigenom möjligen kan komma att
undvika en votering i förstärkt Utsk., torde alla skäl tala för
inbjudningen, och detta så mycket mera, som man just till förekommande
af dylika voteringar ganska ofta begagnat samma
utväg. Jag kan således icke fatta hvarför R. o. Ad. skulle
vägra inbjudning i denna sak, der Ståndet enhälligt fattat sitt
beslut.
Hur jag således än ser saken, tala alla skäl för densamma.
Ser jag den först ur synpunkten af bolagets intresse, så finner
jag att, då vägen mellan Borås och Herrljunga redan är
färdig, det är ett skäl att fortsätta den fram till Wenersborg,
ty annars kommer man ju att lägga en bit här och en der,
hvilket vore i högsta grad orimligt.
Ser jag åter saken från statens synpunkt, så är det naturligt
att en bibana, som iöper ut från stambanan, skall vara af
stor nytta för den sednare genom den trafik den ditför.
Slutligen ber jag få tillägga att denna fråga föll i StatsUtsk:t
genom en tillfällig majoritet af en röst; och på alla dessa
288
Den 27 Juni.
förenade skäl vågar jag hoppas att R. o. Ad. icke motsätter
sig inbjudningens aflåtande.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Jag är till den
grad varm för alla lättade kommunikationer, att jag t. o. m. för
den skull vill afvika från antagna former.
En talare har afstyrkt denna inbjudning, derföre att prejudikat
finnas att sådana förut blifvit vägrade. Men det finnes äfven
prejudikater på andra sidan. Saken är verkligen af stor
vigt, icke allenast för provinsen Vestergötland, utan äfven för
hela Sverige, ty ju mera vi understödja enskilda banor, desto
mer vinna statens. Jag kan således icke annat än på det lifligaste
understödja inbjudningen, och hoppas att den måtte komma
till stånd.
Hr Nordenfelt: Jag har visst ingenting mot den ifrågavarande
banan, så snart banan mellan Uddevalla och Wenersborg
är beslutad. Men då det i alla fall skall voteras öfver
flere propos:r, kan jag icke inse hvad vinst det vore, om man
sluppe votera öfver den jag nu har i min hand, synnerligast om
man derföre skulle frångå det formenligt rätta.
I)e skäl, Gr. Sparre anfört för banans anläggande, kunna
icke jälvas af någon; men grundlagarne tala icke om sådana inbjudningar,
som numera kommit på modet. Deremot säga de
uttryckligen att Utskm skola sammanjemka besluten.
Jag önskar förslaget all framgång, men anser också att det
kan vinna densamma i förstärkt Stats-Utsk:t, dit det efter min
åsigt bör gå — och anhåller i följd deraf att inbjudningen måtte
läggas till handlingarne.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels alslag å Gr. Sparres ilrågav:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma och,
då svaren dervid ut föllo med många ja jemte ett eller annat
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner, Carl Göran: För den, som gått här i staden
under den förflutna veckan, har det varit ett märkeligt fenomen
att, fastän riksdagen varat så länge, och så många ärender
ännu finnas oafgjorda, har icke något Utsk. haft sammanträde
utom Rjddarh.-Utsk:t, samt Lag- och sammansatta Lag- och Ekon.-  Utsk:t hvar sin gång. Detta talar icke särdeles fördelaktigt för
de Hrrs nit, som vid riksdagens början sade att densamma endast
behöfde räcka fyra månader, och hvilka sedermera i Utskm
intagit framstående platser. Jag hade verkligen hoppats
att de genom handling skulle söka bevisa riktigheten af detta sitt
påstående, samt att Stånden således aldrig skulle saknat Betänkm
att
Den 27 Juni.
289
att bordlägga, om ej att handlägga. Men delta har nu emellertid
intrnlTat. Vi kunna således antaga, att 8 dagar ännu komma
att älgå, innan It. St:r halva några föremål fiir sin verksamhet,
och det blir således 14 dagar af overksamhet i Ståndens
plena. Dessa dagar äro dock ganska dyra, icke allenast
genom förlust af tid, utan äfven genom de dryga traktamenten,
som utgå till ledamöterne i de öfrige Slånden, samt hvad som
erfordras till kansliernas aflöning. Sammanräknar man dessa
traktamenten och aflöningar, torde de komma att uppgå till
sådant belopp, att icke så litet af de anslag, hvartill Stats-Utsk:t
saknat tillgång på nödiga medel, kunnat med detta fyllas.
Det är icke min rättighet alt, på grund af dessa fakta,
framställa något yrkande, men jag vill dock i R. o. Ad:s prot.
nedlägga den enskilda riksdagsmannens protest mot detta sätt
för ärendenas behandling.
Frih. Cederström, Rudolf: Det förhållande, som Gr.
Mörner vidrört, måsle förefalla Ståndets alla ledamöter ganska
tänkvärrit; och vore detta icke förhållandet, hade det icke blifvit
framlördt af en så aktad ledamot.
Men då det Ivckes vara ordlöranderne i Ulskm, som böra
svara härå, och <lå jag för tillfället bekläder denna plats inom
Ekon.-Utsk:t, får jag också upplysningsvis svara att Utsk:t handlagt
alla de ärender, som till delsamma öfverlemnalS, för så
vidt som Ulsk:t kunnat ensamt taga befattning dermed. 1 följd
af återremisser återstå visserligen några punkter, men dessa
handlingar hafva icke förr än nu till Utsk:t fullständigt inkommit,
och detta utgör orsaken till det skenbara dröjsmålet med
handläggningen af besagde mål. Vid de mål äler, som tillhöra
sammansatta Utsk. att bereda, har Ekon.-Utsk:t städse varit
färdigt att deri deltaga, men det bar ej kunnat fiirfoga öfver
de öfriga utskotls-ledamöternes tid, hvilken varit härtill erforderlig,
men som upptagits af mål, de der torde ansetts vara af
mera vigt eller kräfva ett skyndsammare afgörande.
Ilr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag hade icke tänkt
begära ordet i denna fråga, då det var en anmälan, som icke
föranledde någon propos., men då en ordförande redogjort fiir
sig, anser jag mig äfven skyldig att göra detsamma å det Utsk:s
vägnar, der jag förer ordet.
Till en början har en afdelning af Banko-Utsk:t haft sammanträde
på Måndagen och Tisdagen i denna vecka, och hvad
för öfrigt ärendena inom Utsk:t vidkommer, så halva de under
den ifrågav:de tiden icke varit af den beskalfenhet att något
dervid kunnat åtgöras.
livad åter kansliet beträffar, bar jag deremot sekreterarens
löfte att ett ganska vidlyftigt Retänk. skall föredragas i nästa
plenum. Säledes har man icke inom Ranko-Utsk:t varit så
overksam, som Gr. Mörner trott sig hafva anledning förmoda.
11. V. 19
290
Den 27 Juni.
Gr. Sparre, Erik: Hvad Lag-Utsk:t angår, liar det utan
afbrott fortsatt sina arbeten. Såväl sista Måndagen, som i går,
liar det haft sammanträde. Det är således endast Midsommarafton
och Midsommardagen, som det icke baft plenum. LagUtsk:ts
arbeten hafva således oafbrutet fortgått, oell ingen af
dess ledamöter har under riksdagen varit frånvarande.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: »Alla vilja att
yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet», och jag håller
Gr. Mörner räkning för att lian denna gång velat göra det.
Det har visserligen varit vanligt, att en viss domning inträder
mot slutet af riksdagarne, men att det skulle inträda så
tidigt, var mig oväntadt, och har också gilvit anledning till åtskilliga
»nej» inom detta hus, då det varit fråga om att afsäga
sig platser. Jag påminner mig äfven nu, att af de ledamöter,
som från en landsort vid rikskagens början ganska talrikt insattes
i Utsk:n, äro de aldra flesta nu borta. Under sådana
förhållanden tycker jag verkligen att vi äro den värde ledamoten
mycken tack skyldige för att han uttalat sin mening, ehuru
den icke kan leda till något resultat.
Många yttra sig så, att detta understödjer en representationsreform
vid nästa riksdag, och tillägga: »det är bra, att det
går på detta vis.» Så ser jag icke saken, men om vi kunna
(å förbättring, är jag mycket nöjd, och jag hoppas att detta
något bidragit dertill.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag vill i korthet upplysa att
orsaken, hvarföre icke Stats-Utsk:t haft något sammanträde i
denna vecka, är den, att vi velat gifva kansliet tid på sig att
sätta upp 8:de hufvudtiteln. Föreg:de vecka hade vi sammanträden
för- och eftermiddag, 8—fl timmar om dagen, och jag
tror icke att man kan fordra mera.
Upplästes och lades till handlingarne från de öfriga RiksStånden
ankomna prot:s-utdrag för tiden fr. o. m. d. 18 sisth
April t. o. m. d. 19 d:s.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Mem:r, Utlåtm och Betänkm, nemi. från
Bevilln:s-Utsk:t:
N:o II, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Ståndcns skiljaktiga beslut i alseon le å andra
delar af Betänk:t N:o 7 ang:de stämpel-pappers-afgiften;
N:o 12, rörande verkställd omröstning i anledning af RiksStåndcns
skiljaktiga beslut ang:de algilten från bräuvinstillverkningen;
-
Den 27 Juni.
291
Sammans. Bevillms-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 4, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända edler distillerade spirituösa drycker;
Lag-Utsk:t:
N:o 35, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till ny str,illlag, dels ock enskilda motioner rörande brotlmålslagstillningen;
N:o
30. i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. angide antagande
af en författning om nya strafflagens införande och hvad
i afseende derå iakttagas skall, dels ock enskilda motioner i
dermed sammanhang egande ämnen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
393
D«n 1 Juli.
Onsdagen den 1 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 27 sisll. Juni och prot:t
för den 28 sistl. Mars f. in.
Upplästes ett af Gr. af Ugglas, Ludvig, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
Då flere af lievillri.-Utskits ledamöter åtnjuta permission och
af tillsatta suppleanter endast en för närvide finnes tillstädes,
anhåller jag vördsamt att R. o. Ad. må besluta att ytterligare
6 suppleanter för nämnde Utsk. skola utses.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att
utse 6 nya suppleanter i Bevilln.-Utsk:t.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Konst.-Utsk:t efter N:o 119G, Hr Bäärnhjelm, fullm. Hr Uggla,
Carl Gustaf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 139 Gr. Wirsén, Axel Emil.
Öppnades Hrr Elektores lista vid val af 4 suppleanter i
Stats-Utsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 392 Frih. Peyron, Gustaf Oscar;
» 2319 Hr Westerstrand, Carl Adil;
» 372 Frih. Nieroth, follin. Frih. Åkerhjelm, Gustaf Knut;
» 325 Hr Appelbom, fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln.-Utsk:t efter N:o 2320 Hr Åkerman, Fredrik; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2003 Hr Nordenfalk, Carl.
Diin 1 Juli.
293
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utskit eller N:o 1038, Hr Bodeman, Carl Adolf, samt
en suppleant derstädes efter N:o 1991 Hr Skjöldebrand, Erik
Bogislaus; och belanns halva blifvit utsedd till
Ledamot
N:o 1659 Hr Svedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, Hugo
Jakob; samt till
Suppleant
N:o 2195 Hr Edelstam, Gustaf Jakob.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 2230 Hr Hagströmer,
Johan Jakob, samt en suppleant derstädes efter N:o 1586 Ilr
Raab, fullm. Frih. Raab, Hugo; och befanns hafva blifvit utsedd
till
Ledamot
N:o 1468 Hr Stedt, Gustaf Baltzar; samt till
Suppleant
N:o 839 Hr Rehnberg, Carl Gustaf.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Borgare-Sl:s den 27 sisth Juni bordlagde prot.-utdrag N:o 334,
med inbjudning till de öfriga Stånden att biträda Borgare-St:s
beslut öfver åtskilliga delar af Allin. Besv.-o. Ekon.-l!tsk:ts Betänk.
N:o 119, i ani. af väckta motioner om ändring i författningarne
ang:de handels- och näringsrätt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 20 och 27 sisth Juni på bordet lagde Mern. N:o
117, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i fråga om fortsatt utförande af jernvägsarbeten
för statens räkning och anvisande af dertill erforderliga
medel.
lista punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
2:dra punkten.
Lades till handlingarne.
294
Den 1 Juli.
3:dje punkten.
Frill, af Ugglas, Gustaf: Inom Utsk:t har jag varit
af den åsigt, att någon votering i förstärkt Stats Utsk. öfver
denna fråga icke borde ega runi, emedan frågan, såsom varande
af ekonomisk natur och icke inverkande på statsregleringen, borde,
till följd deraf att 2 Riks-Slånd studnat mot 2, anses bafva
förfallit. Om K. M. framställt Propos. eller en enskild motionär
väckt förslag derom, att en lag skulle stiftas, hvarigenom
kommunerna ålades att lör allmänna arbeten göra sådana upp»
otTringar, som de ifrågav:de, så hade otvifvelaktigt en sådan
fråga blifvit af Stånden remitterad till och sedan behandlad af
sammansatt Lag- och Ekon.-Utsk., hvarvid, om 2 Stånd slädnät
mot 2, frågan skulle hafva lörlällit. Hvarföre någon förändring
häri bör ega rum, derföre att Stats-Utsk:t kommit att behandla
frågan, kan åtminstone jag icke inse.
Men, säger man, »denna fråga inverkar på statsregleringen,
alldenstund statens utgifter, för den händelse punkten bifa lies,
linder slatsregleringsperioden blifva mindre.» Så är dock icke
förhållandet, ty i hvar och en af de följande punkter, beträffande
hvilka R. Sl:r komma att votera, äro 2:ne summor beräknade,
en högre, för den händelse staten skall expropriera jorden, och
en lägre, för den händelse kommunen skall expropriera; men
dessa summor äro icke i voter:s-propos:na så sammanbundna
med denna punkt, att deras storlek är beroende af denna frågas
afgörande, utan man kan, oaktadt förev.de 3:dje punkt bifalles,
likväl vid de löljide punkterna votera ilen högre summan. Dessutom
hafva samtlige Itiks-Slånden redan för 2:ne banor fastställt
anslagsheloppet, utan att ifrågasätta, att expropriationen lör dessa
banor skall verkställas af kommunerna. För mig synes det
uppenbart, att IL St:r, hvilket beslut här än må fattas, dock
kunna votera hvilka summor som helst, och att man således
icke kan säga, att punktens afgörande kommer att. hafva inflytande
på statsregleringen.
Sannt är visserligen, att denna fråga kan hafva inflytande
på en kommande statsreglering, men jag tror, alt Rikets nu
samrnanvarande Ständer endast ega att befatta sig med statsregleringen
fiir den med nästa år inträdande perioden. Skulle dessutom
frågor, som komme att medföra utgifter för staten, icke
kunna förfalla, skulle nästan hvarje fråga, hvari 2 Stånd stanna
emot 2, komma att hänskjutas till votering i förstärkt
Stats-Utsk.
På grund af nu anförda skäl har jag ansett att någon votering
i denna fråga icke borde ega rum, men då denna min
åsigt icke vunnit något understöd, och då jag är öfvertygad att
de 3 ölriga Stånden komma att bilalla Utsk:ts framställning,
vill jag icke framställa något yrkande, men vdl hafva min särskilda
mening i R. o. Ad:s protokoll förvarad.
Den 1 Juli.
295
Hr von Koch, Nils Samuel: Enär Frih. af Ugglas icke
framställt något bestämdt yrkande och det således förefaller mig
som om han icke hade något emot att Stats-Utsk:ts förslag bifalles,
hade jag visserligen icke behöft uppträda, men då han
lill prot:t anfört de skäl, på grund hvaraf iian anser att någon
volering öfver denna punkt icke bör ega rum, må det tillåtas
mig, som i detta fall är af en med den värde Frilen olika
åsigt, alt äfven uttala min mening.
Jag anser att denna fråga kommer att inverka på statsregleringen,
alldenstund den handlar om ett vilkor för statsanslag
till stambanorna. Hr Frilen har velat bevisa, att det vore en
ekonomisk fråga, dermed att han sagt, alt om det vore fråga
att stifta en lag, så skulle förslaget gått till sammansatt Lagoch
Ekon.-Ulsk.; men här är icke fråga om stiftandet af
någon lag, ulan Irågan gäller endast, om man för ett visst ansia",
sorn gilves vid en viss riksdag, skall bestämma ett visst
vilkor. Och om Utsk:ts förslag vid voteringen godkännes, skola
kommunerna, äfven om de högre anslagen beviljas, likväl upplåta
jorden, och detta gäller såväl lör Ostgötalinien som öfriga
stambanor. Beviljas de högre summorna, fastän kommunerna
skola expropriera jorden, blir förhållandet sådant att arbetena
vid banorna då kunna utsträckas längre än eljest. På så sätt
kommer denna fråga att inverka på statsregleringen under denna
riksdag. De på en eller annan bana möjligen uppkommande
öfverskotten få äfven användas till att antingen fylla en på annat
håll uppkommen blist eller ock reserveras.
Med stöd af dessa i korthet anlörda skäl, hvilka jag anhåller
måtte i B. o. Ad:s protokoll antecknas, anhåller jag att
Ståndet behagade bifalla Utsk:ts framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts förslag till voter.s-propos. af lt. o. Ad. godkändt.
4:de och 5:te punkterna.
Voter:s-propos:ne godkändes.
G:te och 7:de punkterna.
Lades till handlingarne.
8:de punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
9:de punkten.
Lades till handlingarne.
296
Sen 1 Joli.
Vid punktvis skedd föredragning af Stats-Utsk:ts den 20
och 27 sisll. Juni hordlagde Mern. N:o 118, i anledning af erliållne
återremisser 8 vissa delar af Utskds Utlåt. N:o 88, ang;de
gjorda framställningar om statsbidrag lör enskilda jernvägsanläggningars
företagande, biföll R. o. Ad. Utskds i Usta punkten
afgifna lörslag och lade Mendt i öfrigt till bandlingarne.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-Utskds
den 27 nasti. Juni på bordet lagde Utlåt. N:o 11, i ani.
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock RiksStåndens
skiljaktiga beslut i afseende 3 andra delar af Betänk:t
N:o 7, ang:de stämpel-pappers-afgiften.
Ulskds 3 sid. 1 och 2 afgifna yttranden, äfvensom Utsk:t$
3 sid. 3 till öfriga Riks-Stårid gjorda inbjudningar.
Lades till bandlingarne.
Utskds å sid. 3 afgifna förslag i fråga om befrielse från
stämpel å bouppteckningar för efterlefvande makes giftorätt
i boet.
Bifölls.
Utskds förslag ang:de stadgande af en viss preskriptionstid
för återsökandet af för högt erlagd stämpelafgift till bouppteckningar.
Hr Bibbing, Arvid: Jag anser att det hade varit rigfigare,
om det betat: »inom ett år från det arfskiftet vunnit faga
kraft eller genom kraftegande beslut blifvit faslstäldt eller rättadt.
» En bouppteckning är nemi. icke en giltig handling endast
derfiire att den blifvit hållen inom löreskrifven tid; och då tiden
för ålerlyltningen skulle blifva allt för lång. om denna återlyltning
finge ske t. o. m. 2:ne år efter arfskiftet, föreslår jag att
tiden inkränkes till endast ett år.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Efter allt hvad jag kan erinra
mig. är icke någon viss tid löreskrifven, inom hvilken arfskifte
skall ega rum. Itet händer också ganska ofta alt något arfskifte
icke förrättas, utan att sterbhusdelegarne lefva i bo oskifto, och
vid sådant förhållande föreställer jag mig att Hr Ribbing* förslag
skulle leda lill mycken svårighet vid tillämpningen.
Utskds förslag har, i min tanke, billigheten för sig, och då
det, förutom öfriga svårigheter, sorn möta Hr Rihbings förslag,
kan vara tvifvelaktigt när ett arfskifte kan sägas vara laga kraftvunnet,
anhåller jag om bifall lili Utskds förslag.
Oen 1 Joli.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag ber att till alla delar få
instämma med Frih. af Ugglas. Likväl skulle jag vilja anmärka
att det, i min tanke, varit bättre, om tiden för återlyftningen
blifvit bestämd till 3 år. Jag tror nemi., att man icke bör hafva
alltför mångå preskriptionstider, och då preskriptionstiden lör de
flesta restitutionsfrågor nu är bestämd till 3 år, anser jag att
Utsk:t icke bort frångå denna bestämmelse; hvarföre jag hemställer,
att Utsk:ts förslag måtte bifallas, med den förändring, att
1 stället för orden »2 år» införes orden »3 år».
ITr Ribbing: Jag medger visserligen alt mitt förslag kan
vid tillämpningen möta svårigheter och att tiden för återlvltningen
kan blifva lång, men å andra sidan kan icke nekas att efterlefvande
make, i händelse af bifall till Utsk:ts förslag, kan
blifva beröfvad den rättighet andra hafva. Om klander mot
bouppteckningen anslälles, kan nemi. liden blifva så utdragen,
alt denna rättighet för elterlefvande make helt och hållet afklippes.
Att stifta lagar, som medföra orättvisa, anser jag hvarken
rigligt eller R. St-.r värdigt, utan skulle jag då hellre se att hela
reslitutionsrätten upphörde och karta erlades jemväl för den
elterlelvandes giftorätt.
Jag vidhåller emellertid mitt förut framställda förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., alt derunder hade yrkats dels utaf Frih.
af Ugglas bifall till Utsk:ts förslag oförändradt, dels af Frih. Alströmer
bifall till detsamma med förändring af tidsbestämmelsen
2 år till 3 år, dels slutligen af Hr Ribbing, att förslaget skulle
erhålla följande förändrade lydelse: »att den efterlefvande maken
skall, med företeende af vederbörandes i ofvanberörda hänseende
meddelade intyg, sig hos K. M:ts Beflude om återlyftningen anmäla
inom ett år från det arfskiftet vunnit laga kraft eller genom
kraftegande beslut blifvit fastställdt eller rättadt».
Sedan Frih. af Ugglas förklarat sig afstå från sin anhållan
om bifall till förslaget oförändradt och biträda Frih. Alströmers
i frågan gjorda yrkande, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till förslaget oförändradt, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på bifall dertill med den af Frih. Alströmer
yrkade förändring, då svaren utföllo med många ja, jemte
ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts förslag lill lydelse lör mom:t ang:de stämpel å bouppteckningar
i § 6 af förordningsförslaget.
Frih. af Ugglas: I öfverensstämmelse med R. o. Ad:s
förut uttalade åsigt, torde orden »2 år» böra utbytas mot orden
»3 år».
298
Den l Juli.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls förslaget med förändring af orden »inom 2 år» till
«inotn 3 år.»
Utskifs öfverst å sid. 5 afgifne yttrande.
Lades till handlingarne.
Ulsk:ls förslag i fråga om befrielse från stämpel för
skuldebref m. fl. handlingar, då kapitalvärdet ej uppgår till
100 rdr.
Bifölls.
Ulsk:ts inbjudning i fråga om utbyte af makuleradt stämpelpapper.
Hr von Ehrenheim, Per: Hå, såsom mig synes, R. o,
Ad:s förut i ämnet fattade beslut stöder sig på fullgoda skäl,
anhåller jag alt St:t måtte vidblifva sitt förra beslut och afstå
Utsktts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes förut propos. på
antagande al Utsk:ts inbjudning, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå och vidblifvande af det förut i frågan
fattade beslutet, hvilken propos. med ja besvarades.
Utsk:ts sista yttrande.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och lades lill handlingarne Bevilln.-Utsk:ts den
27 nästl. Juni bordlagde Mern. N:o 12, rörande verkställd omröstning
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de afgiften
för bränvinstillverkningen.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:ts den 27 sisth Juni bordlagde Betänk. N:o 4, ang:de vilkoret»
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ls den 27 nästl. Juni bordlagde Betänk:n :
N:o 35. i anledning af dels K. M:ts Nåd. Propos. med förslag
till ny Strafl'-Lap, dels ock enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen;
och
Den 1 Juli.
299
N:o 36, i anledning af dels K. M:ts Nåd. Propos. ang:de
antagande af en författning om nya strafflagens införande och
hvad, i afseende derå, iakttagas skall, dels ock enskilda motioner
i dermed sammanhang egande ämnen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad., i enlighet
med hvad Hrr Talmän öfverenskommit alt föreslå de respektive
Riks-Stånden, behagade besluta, alt Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 35
skulle till pröfning företagas Lördagen den 11 dennes, och samma
Ulsk:s Betänk. N:o 36 till behandling förekomma näst efter
Belänkit N:o 35.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåt:n:
N:o 121, i anledning af väckta motioner i Iråga om grundräntornas
kapitalisering;
N:o 122, i anledning af dels K. Mits Nåd. Propos. ang:de
försäljning till skatte af de s. k. Halländska kyrkohemmanen och dels
enskilda motionärers framställningar i ämnet;
N:o 123, i anledning al dels K. M;ls Nåd. Propos. ang:de
afsöndring af jord från häradshöfdingebostället Hvetlanda Thomas-
och Kullagården i Ostra härad af Jönköpings Län, dels
enskild motionärs derom gjorda framställning;
N:o 124, i anledning af K. .\!:ts Nåd. Propos. i fråga om
nedsättning i räntan för åtskillige skogslotter å kronoparken Rella
Tall på Öland ;
N:o 125, i anledning af väckt motion ang:de närmare bestämmelser
i afseende å sättet för erhållande af skatterätt å
kronön;byggen;
N:o 126, i anledning af väckt motion ang:de frånträdande
af kronans rätt till återlösen af de s. k. Trippiska hemmanen i
Halland;
N:o 127, i anledning af väckt motion om ändring af §
2 moni. 3 i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, ang:de grunderna
och sätlet lör markegångsprisens bestämmande;
N:o 128, i anledning af väckt motion ananie öfverlåtelse
åt Warola församling al en kronotoml i Warola by, äfvensom om
efterskänkande af räntan för densamma; samt
Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 37, i anledning af väckt motion om
ändring af kyrkolagens stadgande i fråga om sättet att begrafva
sjellspillingar och dem, som i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne.
Upplästes ett af Hr Furuhjelm, Elis, inlemr.adt mern. af
följande lydelse:
300
Den 4 Jnli f. m.
Hos Höglofl. Ståndet får jag vördsamt anhålla, att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, iå afsäga sig förtroendet
att vara Bänkman inom 22:dra Bänkmans-afdclningen.
Denna anhållan blef, uppå framställd propos., af It. o. Ad.
bifallen.
R. o. Ad. åtskiljde» kl. £12 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 4 Juli 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 1 dennes och pleni-prot:t
för den 28 sisth Mars e. m.
Hr Lind af Hageby, Axel: Jag anhåller att få, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, afsäga mig min plats i
Riddarh.-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Frih. Cederström, Rudolf: Som Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t troligen om en veckas tid slutat sina arbeten, torde R.
o. Ad. icke finna det vara obilligt, om jag nu framkommer med
den anhållan, att få, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
från och med den 14 dennes afsäga mig min plats i nämnde
IJtsk., hvartill jag vågar hoppas att Ståndet godhetsfullt mätte
lemna sitt bifall.
Jemväl denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen.
