# ID: svediakorp-gov682
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 43,596
# sentences: 1,432
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


D«n 29 Maj f. m.
601
ka verkliga satser de grunda sina argumenter, hvilka vilja borttaga
skyddstullarne, oell att, om det finnes några verkliga satser,
han ville vara den förste som skulle ingå derpå. I det fallet
vill jag hänvisa till de grundsatser, som Frih. Gripenstedt och
Hr K ramier hafva framlagt.
Frih. Hamilton har nästan allt för mycket underkänt vigten af
theorien. Han har t. o. m. gått så långt, att han beskyllt theoritici
att de icke fråga efter om landets ställning går alldeles ikull. Sådana
beskyllningar äro nästan hårda mot Hrr theoretici. Dessutom
har Frih. Hamilton talat om den täflan, som det Svenska jernet är
underkastadt med det Engelska. Vi veta alla att det med träko!
smidda Engelska jernet är af så ringa betydenhet att det aldrig kan
täfla med det med träkol smidda Svenska jernet. Det skulle således
endast vara med stenkolsjernet, som det skulle komma i fråga, och
äfven detta skulle endast i afseende på qvantiteten kunna täfla med
det Svonska jernet; i afseende på qvaliteten h.ar jag aldrig hört
någon påstå att det Engelska jernet kan jemföra» med det
Svenska. Man har äfven talat om att man bör gå varligt och
småningom tillväga. Detta tycker jag att man har gjort; först
har man borttagit exportförbudet på tackjern, sedan har man
så småningom minskat den å denna vara satta exporttull, och
nu vill man taga sista steget genom att h. o. h. befria den
från all tull. Jag påminner mig huru en ledamot af detta hus
sade en gång, då det var fråga om denna exporttull, nemi- att
man gerna kunde göra denna tull så låg som helst och t, o. m.
h. o. h. taga bort den, blott man ställde jernbruksegarne i sam--  ma kategori som andra fabriksegare. Må man först göra bruksrörelsen
fri, sedan må man gerna äfven göra handeln fri. Nu
står det verkligen bruksegarne fullkomligt fritt att i hvilket afseende
och i hvilken skala som helst göra bruksanläggningar;
derföre tycker jag äfven att bruksegarne nu skulle kunna gå
in på att medgifva fri export af tackjern, men i stället beklaga
de sig öfver att de frukta för att de skulle bli ruinerade allt
för hastigt, och begära ett anstånd af 2 år, liksom 2 år skulle
betyda någonting, då man haft 40 år att bereda sig derpå. Jag
hade föreställt mig, att de, sorn klagat så mycket öfver vårt
lands tillbakaskridande i financielt hänseende, skulle med nöje
omfatta ett tillfälle, hvarigenom vi kunde betala vår stora skuld
i utlandet. Detta skulle till någon del låta sig göra, om man
medgaf att malmen fick tullfritt utföras, men härpå vilja de ej
ingå. Oaktadt de se att jordbruket gjort stora framsteg qcli
äfven bergsbruket icke aftagit, att skeppsfarten ökats och att
sjöar och floder hvimla af ångfartyg; oaktadt de se huru
man bygger stora fabriker i städer och på landet, som tillverka
fabrikater, hvilka kunna täfla med dem, som tillverkas i utlandet,
så beklaga de sig öfver en skuld af 2 å 3 millioner, hvilken
när som helst kunde betäckas, blott med landtbruksinventarier;
men när det är fråga om att betala denna skuld genom att
utföra malm, hvarpå finnes så rika tillgångar att de icke på
(lera hundra år komma att tryta, så motsätta de sig detta.
602
Den 29 Maj f. m.
Jag vill återvända till sjelfva ämnet och i afseende på detta
ber jag att, i likhet med en annan ledamot, få hänvisa till Statsrådet
Malmstens reservation. Man har sagt att regeringen inom
sig icke varit ense i detta fall. .lag får med anledning häraf
fästa uppmärksamheten på att Frih. Gripenstedt, som i vissa
fall skiljde sig ifrån Statsrådet Malmsten, i sjelfva grundsatsen
öfverensstämde med honom. Det synes tydligt af Stats-Rådsprot:t
att det egentligen endast var med afseende på tidpunkten
när exporttullen skulle borttagas, som de voro af olika
mening.
Som jag anser att Statsrådet Malmstens nyssnämnda reservation
innehåller en så fullständig utveckling af frågan som
möjligt, så vill jag icke tillägga mera, utan anhåller blott om
bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Diskussionen öfver förev:de
ämne var redan börjad, då jag begärde ordet. Det var mig
således obekant att en man med stor talang att utveckla hvarje
ämne, som han behandlar, nemi. Frih. Hamilton, skulle yttra
sig i denna fråga. Han har så fullständigt utvecklat den, att
han stadfästat mig i de åsigter, jag förut hyste, och gjort det
öfverflödigt för mig att inlåta mig i någon närmare utveckling
af ämnet. Som jag likväl begärt ordet, så vill jag anföra några
skäl till försvar för mina åsigter. Utsk:t har i sitt Betänk, sagt,
att »frågan i hvad mån dessa utförselafgifter böra fortfara eller
icke, väsendtligen beror derpå, dels om den inkomst, sagde tull
nu inbringar, må vara för statsverket oumbärlig, dels om afgiftsbestämmelserna
kunna anses ega den betydelse vid blifvande underhandlingar
om en handels- och sjöfarts-traktat med Frankrike
att af sådan anledning någon ändring nu ej bör göras.» Utsk:ts
pluralitet har kommit till den åsigt, att statsverkets tillstånd är
så godt att det icke skulle betyda någonting, om man beröfvade
staten denna inkomst. Afven har det, i likhet med Statsrådet
Malmsten, ansett, att detta förfarande icke skulle inverka menligt
på den blifvande traktaten med Frankrike. Det är utan allt
tvifvel att Statsrådet Malmsten, på hvars yttrande Utsk:t stödt
sitt beslut, är en utmärkt man, och isynnerhet en utmärkt
theoretiker. Men då nu föredragande Dep:ts-Chefen, Frih. Gripenstedt,
som äfven är en utmärkt theoretiker, det oaktadt
kommit till ett annat resultat, så torde man val vid detta tillfälle
böra göra något afseende på hans åsigt, helst som denna
blifvit den segrande inom konseljen. Jag ber derför att, såsom
vederläggning af hvad Utsk:t anfört, få uppläsa ur Betänk:t Frih.
Gripenstedts yttrande öfver denna fråga till Stats-Råds-prot:t:
»Med föranledande häraf har föredragande Hr Dep:ts-Chefen
åter, jemte erinran att icke med säkerhet linge förutsättas, att
ju icke äfven frågan rörande utförseltarifen kunde blifva föremål
för yrkande från Fransk sida och således komma att ingå i
den förestående traktatsunderhandlingen, i underdånighet förmält.
Den 29 Maj f. ra.
603
att i allt fall, och utan att taga i betraktande förlusten af den
statsinkomst — uppgående 1860 till 239,000 rdr och 1861
till 132,000 rdr — som skulle bli en följd af exporttullarnes
afskafTande, borde dervid dessutom tagas i betraktande, dels
att endast 2 år förflutit sedan utförseltullen för såväl tackjern
som malm nedsattes till blott hälften af förra beloppet, och att
en allt för stor eller hastig förändring och deraf möjligen följande
brytning i sådana vigtiga näringsgrenar, hvilka under en
lång följd af år, på grund af särskilda förhållanden, utbildat sig
i vissa rigtningar, icke kunde vara önsklig.» Således har den
man, som för resten delar de theorier, som Statsrådet Malmsten
i sin reservation anfört, likväl på praktisk väg kommit till detta
resultat. Det förundrar mig, att de, som hylla dessa theorier,
icke göra något afseende på de åsigter, hvilka hysas al denna
praktiskt utmärkte man, som står på samma sida som de sjelfva.
Detta bevisar att det hufvudsakligen varit theorierna, som
föranledt pluralitetens beslut inom Utsk:t. Här är icke någon
lärosal, der vi skola granska theorier, utan det tillkommer
blott representationen att bedöma theorierna, lämpade på praktiken.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla att den
gamla tullen på tackjern måtte bibehållas.
Hr Reutersvärd, Patrik: Att för ett lands export lägga
sådana hinder i vägen, som göra det omöjligt lör detta land att
afyttra sina produkter, torde icke vara fullt statsekonomiskt, men
då man i vårt land har haft dels skyddstull, dels exportförbud
för de artiklar, som nu äro i Iråga, så anser jag å andra sidan
att det icke vore välbetänkt att på en gång borttaga dessa och
rubba en mängd närvarande förhållanden. Vid betraktande af
denna omständighet har jag, dels inom Utslut och dels i en detta
Betänk, bifogad reservation, föreslagit, att tullsatserna på tackjern
och malm skulle nedsättas från 25 till 10 öre pr centner.
Jag har föreslagit detta derföre att jag anser att den nuvarande
tullen på malm är så hög att den är densamma som ett exportförbud.
Hvad tackjern beträffar, så medgifver jag visserligen att
denna artikel kunde bära en större tull än malmen; men, då
dessa artiklar alltid följas åt, så här jag icke velat föreslå en särskild
förändring i detta hänseende. Om man vidtager den åtgärd,
som jag föreslagit, tror jag att allas intressen skulle blifva
tillgodosedda, så väl deras, som önska en fullkomlig tullfrihet,
som äfven deras, hvilka önska att åtminstone någon tull måtte
qvarstå. Som jag i min reservation utvecklat mina skäl, så anhåller
jag nu endast om propos. på att export-tullen på malm och tackjern
må nedsättas till 10 öre pr centner.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6. e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: Jag begärde egent
ligen
ordet i anledning af den begäran, som Gr. Posse framställt,
604
Den 2!) M*j f. m.
att den nu föredragna punkten skulle delas. Denna begäran, förmodar
jag, härleder sig från ett misstag. Det syntes nemi. af
Hr Gr:ns framställning, som om han trodde att alla kanoner och
nickhakar inbegrepos under denna rubrik. Så är icke förhållandet.
Denna rubrik omfattar endast tackjern, ballastjern samt
oborrade kanoner och nickhakar, hvilka naturligtvis icke äro att
anse såsom något annat än tackjern. Således tror jag att någon
delning af punkten icke är behöflig, utan får jag anhålla att
den måtte föredragas i sin helhet.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är om den mycket yttradt,
och, som jag tror, temligen fullständigt. Jag vill likväl fästa
uppmärksamheten på några förhållanden.
Hvad tackjern beträffar, så veta vi att denna artikel varit
förbuden till utförsel ända till år 1856. Det är således nu icke
mera än 7 år sedan detta förbud borttogs. Sedermera har vid
efterföljande riksdagar tullen blifvit nedsatt, ända till dess den
vid sista riksdagen bestämdes till 25 öre. Följden häraf har
varit att exporten af ifrågavarande artikel har sedan 1860 ökats
med 60,000 centner. Stångjernstillverkningen har af gammalt
varit omgärdad af mångå privilegier. Det hufvudsak ligaste af
dessa var förbudet mot utförsel af tackjern. Dessa privilegier
hafva så småningom bortfallit, sedan stångjernstillverkningen under
deras skydd blifvit spridd vidt och bredt kring landet. Jag
anser visserligen, att det var en riktig åtgärd att borttaga exportförbudet
å tackjern, men å andra sidan tror jag, att det är
att gå alldeles för långt, om man helt och hållet vill borttaga
det lilla skydd, som stångjernstillverkningen i detta afseende ännu
har qvar. Vi veta att vårt Svenska tackjern kan förvandlas till
smidigt jern på (lera olika sätt med olika slag af bränsle, så väl
med stenkol som med träkol. Vi hafva således att i detta afseende
täfla med utländningen, i första rummet med Engelsmännen,
hvars stora jernverkstäder äro baserade på stenkol, hvilket
gör tillverkningen der vida billigare än den kan blifva här i landet.
Onj tullen borttogs, så skulle deraf blifva en följd att stångjernstillverkningen
bär måste inskränkas till de orter, hvilka
hade någorlunda fördelaktigt läge och lätt att få tackjern. Ju
lättare Engelsmännen kunna få vårt tackjern, desto mindre behöfva
de vårt stångjern, ty fördelaine af vårt jern ligga naturligtvis
i malmens goda beskaffenhet; men när utländningarne
kunna få ut denna malm, och isynnerhet sedan den blifvit smält
till tackjern, vid hvilken operation det är af vigt att hafva träkol,
så är det icke något hinder för dem att tillverka samma
slags jern som vårt Svenska; hvilket de kunna göra för vida
billigare pris än vi, emedan vi äro nödsakade att använda träkol,
hvilka äro mycket dyra i jemförelse med stenkolen.
Anse R. St:r att stångjernstillverkningen bör gå under, då
vore det ganska riktigt att fatta det beslut, sorn Utsk:t föreslagit;
men om man anser, att det är för hela landet af vigt att
denna handtering fortfarande blir en af Sveriges hpfvudnäringar,
så är det orätt. Följden af den föreslagna förändringen skulle
Den 29 Maj f. m.
605
naturligtvis blifva i början att vårt Svenska tackjern skulle komma
att stiga i samma förhållande som tullen sättes ned, men
stångjernshandteringen komma att till stor del försvinna; och då
utländningen icke mera hade någon konkurrent i Sverige, som
begagnade tackjernet, så kom detta att åter i sin tur falla. Med
ett ord, en sådan åtgärd skulle ovilkorligen leda till jernhandteringens
undergång i vårt land, så val i den ena formen som
i den andra. Vi hafva redan gått så långt i detta afseende att
jerntillverkningen har ganska svårt att hålla sig uppe', och vi
hafva redan sett att åtskilliga bruk hafva blifvit öfvergifna. Som
jag icke kan anse det vara rätt att med öppna ögon vidtaga en
åtgärd, som skulle ruinera en af våra förnämsta näringar, och
jag icke tror att R. St:r kunna fatta ett så riksförderfligt beslut,
så anhåller jag om afslag å Utsk:ts hemställan, och att den tull,
som för närvarande finnes, måtte bibehållas.
Hr von Koch, Nils Samuel: Denna fråga är kanske
den mest odiösa, öfver hvilken man kan yttra sig på detta rum.
Den har varit den Rubicon, öfver hvilken ingen frihandlare vågat
gå. Jag mins huruledes, då för 30 år sedan man började tala
om tackjernsexport, en dåvarande riksdagstalare yttrade, att så
gerna kunde man tala om export af deu Svenska matjorden.
Några år sednare hade denna man upphört att vara bruksegare,
och då talade han för tackjernsexport. En annan person visade
sig vid genomgåendet af tulltaxan vara helt och hållet frihandlare
i alla alseendeo, men när man kom till artikeln tackjern,
var det slut med de fria åsigterna. Jag hoppas att vi icke få
se sådana saker nu här upprepas.
Det är af mindre praktisk vigt hvad beslut R. o. Ad. fattar
i denna fråga, ty 2 Stånd hafva redan bifallit Utsk:ts hemställan
och ett Stånd afslagit den, så att antingen R. o. Ad. bifaller
eller afslår den, så kommer den att gå till förstärkt Bevilln.
-Utsk:t, och om Bevilln.-Utsk:ts 48 ledamöter icke äro allt
för ostadiga i sina tänkesätt, så tror jag icke att utgången kan
vara tvifvelaktig, men denna fråga är en slags »pierre de touche».
Den är af särdeles delikat natur. Det är nemi. fråga om att
afgöra mellan 2:ne klasser medborgare, tackjernssäljare och tackjernsköpare.
Det är ett af ålderns privilegier, i någon mån motverkande
de olägenheter, Sorn medfölja ålderdomen, att man
hinner öfvertyga sig derom, att opinioner, hvilka man vid första
påseeiidet föreställt sig endast härleda sig af det enskildta
intresset, verkligen äro ärligt menade. Jag är fullt öfvertygad
om att de flesta, som komma hit upp för att rösta för att en
jernväg skall gå i den ena eller den andra rigtningen, tro sig
rösta för det allmänna bästa; så är naturligtvis äfven förhållandet
i sådana frågor som denna, hvarför det är särdeles kinkigt
att yttra sig i dem; och då jag vågat anföra dessa yttranden
af ett par gamla Riddarhnstalare, hvilka nu icke finnas här,
ber jag att få förklara, att jag är fullkomligt öfvertygad
om, att dessa talare trodde sig tala för det allmännas bä*
Den 29 Maj f. m.
sta. Sedan jag förutskickat dessa anmärkningar, ber jag att få öfvergå
till sjelfva saken. I afseende på denna, är jag af olika
öfvertygelse med åtskilliga af mina äldsta och bästa, såväl enskilta
som politiska vänner, och jag ber att få anföra, hvad som
bestämt mina åsigter i denna sak.
Jag är motionär i denna fråga och jag tror att det just för
den Svenska jernhandteringens egen skull är nödvändigt att exporttullen
borttages. Statsrådet Malmstens yttrande till Statsrådsprotokollet,
som nyss blifvit uppläst, innefattar så giltiga skäl,
att föga torde vara att tillägga i afseende på den theoretiska
delen af frågan. Man har sagt att de grundsatser, han uttalat,
äro riktiga i theorien. Örn de äro riktiga i theorien, så måste
de äfven vara det i praktiken. Härom hafva också alla Statsrådets
ledamöter varit ense, och det är blott i fråga om tiden
för tillämpningen som det uppstått någon skilnad i tänkesätten
inom Konungens rådkammare. En talare, som före mig haft
ordet, har framkastat att Statsrådet Malmsten visserligen var
en utmärkt man, isynnerhet på det theoretiska gebitet, men att
föredraganden för finans-ärendena var en verkligt praktisk man,
och han hade framställt betänkligheter i afseende på tiden för
förslagets tillämpning, hvari de öfriga Statsrådets ledamöter instämt.
Då denna talare åberopat Frih. Gripenstedts yttrande till
Statsrådsprotokollet, torde det tillåtas mig att å min sida åberopa
hvad en annan Statsrådsledamot härpå har svarat. Sedan föredragande
Departements-Chefen yttrat sig på sätt Frih. Rappe
uppläste, svarade Statsrådet Lagerstråle och förklarade sig instämma
uti de af Statsrådet Malmsten i dess anförande uttalade
åsigter. Han ansåg ock, för sin del, deras tillämpning på frågan
om borttagandet af all utförseltull icke böra lemnäs å sido
för det osäkra inflytande på vilkoren vid en traktat med Frankrike,
som möjligen skulle kunna påräknas, om, hvad trävaror
egentligen beträffade, tullen för dem tills vidare bibehölles. Den
verkan på underhandlingarne, som vore att vinna genom ett erbjudande
i sammanhang med traktaten att borttaga utförseltullen
för dessa, likasom för de få öfriga, med utförseltull belagda, varorna,
syntes i allt läll vara af mindre betydenhet, enär de
trävaror, hvilka företrädesvis äro att till bvggnadsmateriel hänföra,
numera icke finnas vid utförsel tullpligtige. Då icke heller
de af föredraganden i öfrigt framhållna betänkligheter emot reformens
genomförande förekomma Statsrådet vara af den vigt,
att den önskvärda förändringen derigenom borde uppehållas,
tillstyrktes af honom i underdånighet, att Propos. till R. St:r
måtte i nåder beslutas om borttagande i tulltaxan af all utförseltull.
Jag vill icke upphäfva mig till domare öfver hvilken af dessa
Statsrådsledamöter är mest praktisk, men jag tror att alla komma
öfverens om, att om någon kan kallas en praktisk man, så
är det Statsrådet Lagerstråle, hvilken såsom embetsman genomgått
nästan alla grader, såväl inom administrationen som på den
juridiska banan. Dessutom är han den man, som står i spet
-
Den 29 Maj f. m.
607
sen för näringarne och är ansvarig för de beslut, K. M:t, med
afseende på dessa, lättar, då finansministern endast har att se
till att debet och kredit gå ihop. 1 allmänhet, då jag tvekar i
mitt omdöme öfver en dylik fråga, sluter jag mig helst lill den
Departements-Chefs mening, som är ansvarig för det ärende, om
hvilket det är fråga. Chefen för Finans-departementet har i det
yttrande, som nyss blifvit uppläst, anfört, att det endast vore 2
år sedan tullförändring skedde.
Det är dock 30 år som denna fråga varit å bane, och den
har utgjort föremål för embetsverks utlåtande. Herrar fullmäktige
i jernkontoret, hvilka väl torde kunna anses kompetenta att
döma i denna fråga och hvilka icke kunna misstänkas för att
vara partiska mot deras principaler, herrar brukspatroner, yttrade
i en underdånig framställning till K. M:t 1859, att fullmäktige
ansågo då att tiden ännu icke vore inne att bottaga utförseltullen
på malm och tackjern, innan näringen, med hänseende
till beskattning och andra af staten beroende förhållanden, kommit
i sådan ställning, att den, så vidt dess naturliga hjelpkällor medgåfve,
kunde utveckla sig lika obehindradt som andra länders
jernindustri; men fullmäktige uttalade dock tillika och i sammanhang
härmed den öfvertygelse, att, »när den inhemska jernhandteringeri
blifvit befriad från återstående s. k. privilegier och deraf
följande grund- och kommunalskatter, samt alltså komme att
lyda under samma lagar och med samma beskattningsrätt som
all annan labriksrörelse i landet, den äfven måste underkastas
fullständig konkurrens med andra länders jernproduktion på verldsmarknaden,
och att följaktligen nuvarande afgifter för export af
tackjern oi(h malm böra efter hand förminskas, emedan det vore
en oklok hushållning att t. ex. icke utföra tackjern i större mängd,
derest sådant bättre betalade våra skosar och vårt arbete». Det
som fullmäktige förutsatte såsom vilkor för att konkurrensen
med andra länders jernproduktion skulle blifva fri, har nu blifvit
verkstäldt, ty jag vet icke att stångjernssmidet är besväradt
af några andra band än de stadganden, som i allmänhet för fabriker
äro gällande, då deremot den näring, på hvars bekostnad
man vill gagna stångjernssmidet, är besvärad af ett bland de
aldra värsta band; den skall nemi. betala ^ af tillverkningen i
skatt. Jag är icke någon vän af skyddstullar, men då sådana
existera, tror jag att de endast småningom böra borttagas. Så
skedde likväl icke när skyddstullarne borttogos för jordbruksnäringen,
utan de borttogos så tvärt att t. ex. ifrån det att en
tunna hvetemjöl kostade 2 rdr 47 öre i tull, så blef denna vara
alldeles tullfri. På samma sätt var det med ost, hvaraf 1 lisp.
förut kostade 1 rdr b:ko i tull. Om vi nu deremot tillse, huru
man förfarit med afseende på tullen å artikeln tackjern, så finna
vi att 1856, då exportförbud å denna vara upphäfdes, bestämdes tullen
till 1 rdr 50 öre pr skeppund, såväl för införsel som utförsel; 2
år derefter borttogs införseltullen och utförseltullen nedsattes till
50 öre pr centner, och 1860 nedsattes den till 25 öre. Nu begära
tackjernstillverkarne att om 2 år, således 8 år sedan frå
-
608
Den 29 Maj f. m.
gati först väcktes; ty förr än 1864 kan det icke sättas i verket — blifva
befriade äfven från denna exporttull. Hvad är väl exporttull på
en sådan vara som denna t l)en är ju ingenting annat än en skänk till
en viss klass medborgare på andra medborgares bekostnad.
Hvad det beträllär, som blifvit sagdt af några föregående
talare, att stångjernssmidets existens skulle bero på denna exporttull
å tackjernet, så är detta ett erkännande att denna handtering
står på så klena fotter att den icke kan bära sig ensamt,
utan att den måste hafva en hjelp, och är det väl då värdt att
hålla en sådan näring uppe? Jag, för min del, tror att Svenska
jernhandteringen har en mycket vacker framtid för sig, om man
befriar den från dess tvångströja, men till denna frihet hör att
man får bryta sin malm när man vill och att man fritt får förvandla
den, samt att producenten får försälja sin vara der han
kan få den betalning derför, som han vill hafva, och detta är för
honom af den aldra största vigt, ty vid de masugnar, som nu
anläggas i större skala, händer det att man producerar 80 å
100,000 centner pr år, och då gör hvarje öre så betydligt, att
det beror på dessa ören, om näringen bär sig eller icke; deremot
är det sällan som någon stångjernstillverkning numera kan
drifvas i så stor skala, att egaren deraf kan hafva lika stor fördel
af den ifrågavarande tullen, som andra enskilta hafva olägenhet
deraf. Min egen erfarenhet såsom bruksidkare har varit
den att jag funnit, det taekjernstillvérkningen, oaktadt den restitution,
som den mäste erlägga, dock i allmänhet någorlunda kunnat
taga sig Iram, men deremot är det på högst få ställen som
stångjernssmidet, om man uppsätter allt efter gångbara priser,
har kunnat bära sig. Vid ett bruksbolag, hvarest jag äfven är
bolagsman, bar man beslutat att helt och hållet lägga ned stångjernshandteringen
Och sälja kolen till en masugn, hvars egare
anser sig kunna betala dem. Vi hade beräknat att kolen, om
vi fortsatte med smidet, skulle gifvit en inkomst, motsvarande 9
rdr pr tunna; nu få vi 12 rdr af tackjernstillverkarne och under
närvarande förhållanden anse vi det vara det bästa sättet
för att realisera våra skogar. Att tackjernstillverkningen är för
vårt land lämpligare är stångjernstillverkningen, tror jag att just
den föregående talarens yttrande har visat, och jag, lör min del,
föreställer mig, att Svenska jernhandteringen har den bästa framtid,
om vi använda våra träkol att dermed tillverka tackjern, ty
i detta afseende behöfva vi icke frukta någon farlig konkurrens
på verldsmarknaden, då deremot konkurrensen i afseende på stångjernet
är omöjlig att uthärda.
Jag vill nu endast tillägga, att det högeligen förvånade mig
att höra Frih. Hamilton, hvilken jag hade svårt att följa med
i afseende på alla de- ändringar, han för några dagar sedan föreslog
å tulltaxan, nu vara så rädd för ändring i nämnde taxa, att
han förespeglat oss, att om de, som han här benämner extra
theoristei*, få hafva sitt spel, så skulle hela jernhandteringen gå
under, och han har bedt att vi skola bevilja 2 års anstånd, innan
vi slå ihjäl denna handtering.
Den 29 Maj f. m.
609
På grund af hvad jag anfört, anhåller jag orri bifall till denna
punkt af Betänk:t, och jag hemställer äfven till Gr. Posse, om
han icke vill afstå från sitt förslag att dela punkten; ty jag föreställer
mig att, örn en sådan delning egde ruin, skulle den först och
främst hafva den olägenheten, att, när det kommer till votering
i förstärkt Utsk., det skulle föranleda svårigheter att uppställa
voter:s-propos:n, och för det andra skulle det, i fall olika beslut
fattades med afseende på de särskilta delarne, föranleda svårigheter
vid tillämpningen af författningen.
Hr Akerman, Fredrik: Det är naturligtvis hvarje representants
rättighet och pligt att nagelfara med ett förslag,
som regeringen framställt, men jag kan, för min del, icke finna
att det är lämpligt att upptaga enskilda Statsrådsledamöters yttranden,
särdeles då, såsom nu är fallet med en af dem, han
icke är tillstädes för att försvara sig. Jag skall således icke
göra något sådant. Tillika vill jag nämna, att jag icke är i
samma kategori, sorn den man, om hvilken den siste värde talaren
berättade, att han röstade för bibehållande af exportförbud
å tackjern, när han var bruksegare, men, sedan han upphört
dermed, röstade han för dess borttagande. Jag är icke delegare
i något bruk och är således ur den synpunkten opartisk.
Någon bekantskap i dessa ärenden bör jag likväl ega, då jag
haft det förtroende att vara Fullmäktig i Jernkontoret, och sedermera,
såsom president i Bergs-Coll., allt sedan 1848 deltagit
i behandlingen af frågor rörande vår jernhandtering, och derom,
till följd af Kongl, remisser, afgifvit flere underd. utlåtanden.
Man har, efter min åsigt, i den ekonomiska lagstiftningen för
denna industri gått tillväga likasom i afseende å tull-lagstiItningen
i allmänhet, gått från den ena ytterligheten till den andra.
I början af detta århundrade voro stångjernstillverkarne begåfvade
med mycket stora privilegier, och man gick t. o. m. så
långt i välvilja för dem, som sysselsatte sig dermed, att genom
ett Kongl, descript, efter hvad jag vill minnas, af år 1803, det
vid ett vite af 1,000 rdr specie förbjöds att göra ansökning
om anläggande af nya smidesverkstäder, och sedan detta förbud
omsider upphäldes, var det förenadt med mångartade omvägar
och svårigheter att förskaffa sig tillstånd till utvidgande af denna
industri. Sedermera har man beträdt en motsatt väg samt h.
o. h. frigjort rätten att anlägga bruk, utan att tänka på att de,
som sysselsatte sig med denna näring, hade nedlagt betydliga
kapitaler blott för att erhålla privilegier för näringens utöfning.
Jag nämner endast dessa förhållanden för att visa till hvilka
motsatser i ekonomisk lagstiftningsväg man här i landet gör
sig skyldig. För min del fann jag den äldre lagstiftningen onaturlig
och fägnade mig öfver att den tog en friare rigtning.
Under sednaste åren har lagstiftningen fortgått på denna bana,
så att nu här en bruksegare all frihet att kunna ordna sin tillverkning
på hvad sätt han behagar, både i afseende på dess
beskaffenhet och myckenhet.
H. IV. ' 39
010
Den 29 Maj f. m.
Beträffande den fråga, som nu är föremål för öfverläggning,
är det min åsigt, att man vid afgörandet icke får se på
hvilket som kan vara fördelaktigt för den ene eller den andre
samhällsindividen, utan måste betrakta hvilket som kan vara
fördelaktigast för landet i sin helhet, och om en lagstiftning
medför nyssnämnda resultat, bör den vidtagas, äfven om, genom
följden deraf, det skulle svida litet för en eller annan enskild.
När förbudet för tackjernets utförsel upphörde, och densamma
af Ständerna först medgals, sattes derpå en ganska hög
export-tull. Innan denna tullsats bestämdes, infordrade regeringen
ett gemensamt utlåtande af dåvarande Bergs-Coll. och
Kommers-Colk Genom Kommers-Colkii försorg inkommo från
konsulerna i de länder, der jern-industri eger rum och med
hvilka vi stå i handelsrelationer, åtskilliga uppgifter och kalkyler,
på det man skulle kunna dömma, om tackjernet kunde med
fördel transporteras till samt nedsmältas och förädlas uti ifråga
v:de länder, så att deras behof af här tillverkadt stångjern i
mer eller mindre mån kunde fyllas. 1 Kommers-Coll. satt då
såsom President en man, som visserligen icke kan beskyllas
för att hafva baft frisinnade åsigter rörande industri och tulllagstiftning,
nemi. frami. Presidenten Skogman, och såväl han,
som begge Collegiernas samtlige ledamöter, voro af den gemensamma
tanke, att, om förbudet att utföra tackjern upphäfdes,
det var nödvändigt att en hög exporttull sattes på denna vara,
och, om jag icke missminner mig, föreslogs den till 2 rdr banko
pr skeppund. Sedan har denna tull småningom minskats, och
för närv:de utgör den endast 25 öre pr centner. Hvad har
väl följden varit af denna låga tullsats? Jag vill icke tala om
de bruk, som hafva både tackjerns- och stångjernstillverkning.
De äro naturligtvis oförhindrade att göra det, som lönar sig
bäst, antingen tillverka stångjern eller tackjern, eller också, i
likhet med Hr von Koch, intetdera, utan sälja skog; men jag
tror att hvar och en måste medgifva, att de bruk, som icke
hafva eget tackjern, icke kunna bära sig, och det är dock en
näring, som på mångfaldiga ställen blifvit framkallad derigenom,
att den både af Kegering och Ständer varit på det högsta uppmuntrad.
Jag skulle likväl icke säga något derom, om jag icke
hyste den fruktan, att man, genom att tillintetgöra denna stångjernstillverkning,
snart nog skulle komma derhän, att man hvarken
gjorde stångjern eller tackjern, ty om nu tackjernet är det
enda, som kan med fördel säljas, så är det naturligt att tillverkningen
deraf skall fortfara till dess skogstillgången på de
orter, der malmen finnes, tager slut. Skogen har också redan
blifvit i så hög grad medtagen, att kolen betalas med det ofantligt
höga pris, som vi nyss hörde uppgifvas, och när denna
tillgäng helt och hållet upphör, så kan man icke fortfara med
tackjernstillverkningen, emedan densamma, i anseende till de
kostnader, som äro förenade med långväga transporter af malmer
och kol, icke kan med fördel bedrilvas å andra orter, än
der skogstillgångar finnas.
Den 29 Maj f. m.
611
Jag har icke reserverat mig mot Utsk:ts beslut ang:de denna
artikel, derföre att jag ansåg att den låga exporttull, som nu
finnes åsatt densamma, är af så föga betydenhet att det kommer
på ett ut, antingen den bibehålies eller icke, ty beslutet
derom har skadat vår stångjernshandtering lika mycket, som
om ingen tull alls hade varit fastställd. För dem, som ansett
likgiltigt för landet, om våra produkter utföras i rå eller förädlad
form, kan denna fråga vara likgiltig. Icke så för mig,
som föreställer mig att landets välstånd ökas i samma mån
våra exportartiklar, genom inhemsk förädling, erhålla ett ökadt
värde.
Frih. Hamilton: Jag har begärt ordet blott för att bemöta
ett par yttranden, som blifvit afgifna med anledning af
hvad jag sednast hade äran säga. En värd talare här bredvid
har yttrat, att de beskyllningar, jag gjort emot Hrr theoretici,
varit lör bårda. Jag önskar visst icke att såra någon med mina
yttranden, och särskildt hvad mitt ifrågav:de yttrande beträffar,
så gällde det statsekonomiska utlåtm i allmänhet. Det kan icke
nekas, att många af de theoretiska sanningarne, som äro riktiga
i sig sjelfva, likväl icke äro lämpliga i praktiken. En annan
talare har sagt att det vore hardt, om man skulle gynna stång
jernstillverkningen
på tackjernstillverkningens bekostnad, då den
förra nu är lika fri, som andra fabriker, hvaremot den sednare
är bunden af tionde. Hvarje tackjernstillverkare inom bergslagen,
som vill afstå från det skydd och de privilegier, hvilka
äro honom tillförsäkrade framför andra medborgare, t. ex. frihet
från rotering etc , slipper också att erlägga denna tionde.
Medan jag bar ordet, vill jag äfven bemöta ett yttrande i
Statsrådet Malmstens ofta citerade reservation. Han hänvisar
nemi. till den Bessemerska tillverkningsmethoden. Det vore önskligt,
om denna method kunde tillämpas öfverallt, men så är icke
förhållandet. Det är blott på de malmer, hvilka äro så rena
som möjligt från svafvel och fosfor, som den kan tillämpas.
Dessutom har man ännu icke i vårt land kommit så långt att
man kan garantera till verkarne, enligt denna method, en säker
afsättning. Det sista skäl, som blifvit anfördt i reservationen
för afskaffandet af all export-tull å jernmalm och tackjern, nemi.
att det vore en orättvisa att bibehålla den, då införseltullen å
dessa artiklar är afskaffad, har af en föreg:de talare blifvit besvaradt;
men jag ber att få upprepa, att det jern, som införes,
är så väsendtligen olika och användes till helt andra ändamål än det
Svenska jernet, att dessa båda varor icke kunna ställas i samma
kategori. Det Engelska jernet användes endast till sådana fabrikater,
hvartill man anser att det Svenska jernet är för godt.
Jag fortfar i mitt yrkande att l!tsk:ts förslag måtte afslås och
de gamla tullsatserna å ifrågav:de artiklar bibehållas.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Bland alla de besynnerliga
saker, som blifvit anförda, synes den vara den aldra
612
Den 29 Maj f. m.
besynnerligaste, att man ansett det vara nödvändigt för vårt
land, hvilket ända sedan Hedenhös burit namn af jernlandet,
att belägga denna artikel med exporttull, och på samma gång
man talar om den allt jemt stigande importen, vill man lägga
utförseltull på vår förnämsta exportvara. Om man skulle föreslå
att införa exporttull å några al våra andra hufvudprodukter,
såsom spanmål etc., som aldrig haft sådan sig pålagd, så skulle
det förefalla hvar och en i högsta måtto besynnerligt. Det är blott
en gammal inrotad vana, som gör att tull på utförsel af tackjern
ej förefaller lika orimlig. Icke heller kan man i detta afseende
åberopa andra länders exempel. Man hyser här i landet
de största farhågor för att gå framom andra länder, men
i detta fall vill man icke en gång följa med den öfriga delen
af den civiliserade verlden. Exporttull å tackjern existerar icke
i något land i hela verlden.
I Finland är denna artikel, det är sannt, förbuden till utförsel,
men allvarsamt bör väl icke ifrågakomma att uppställa
Finlands exempel emot alla öfriga länders. Den grundsats att
vilja behålla inom ett land den råvara, som detta land förnämligast
producerar, är alldeles orimlig i sig sjelf och äfven öfvergifven
af alla civiliserade nationer. Hvad skulle man väl säga,
om t. ex. Amerika ville behålla för sig sin bomull. Ett sådant
förfarande skulle ju alldeles tillintetgöra en stor del af handeln.
Den nuv:de utförseltullen har äfven blifvit kallad obetydlig.
Såvidt jag känner värdet af den här ifrågav:de råvaran, så utgör
tullen icke mindre än 8 proc. På samma gång man sagt
att denna tull är obetydlig, har man likväl påstått att jerntillverkningen
icke kan undvara densamma. Denna skenbara motsägelse
tror jag kommer sig deraf att man ganska väl vet att
tullen icke är så obetydlig, som man vill låta påskina. Enligt
min tanka skulle det icke inverka menligt på stångjernstillverkningen,
om tackjernet finge fritt utföras, ty då komme det naturligtvis
att tillverkas i vida större skala än nu, och det är
med tackjernet, som med alla andra varor, att, när det tillverkas
i stor skala, blir det både bättre och kan säljas för billigare
pris. Om man vill att ett land skall exportera en vara,
måste man väl medgifva tillverkarne af denna vara att sälja
den i den form, som utländningen önskar. Det bästa beviset
på att jernhandteringen icke haft något gagn af de prohibitiva
åtgärder, som blifvit vidtagna, är dess långsamma framåtskridande.
Statsrådet Malmsten visar att tackjernstillverkningen från 1840
till 1859 icke ökat sig med mera än 39 proc. Samma förhållande
är det med stångjernstillverkningen. Deremot har det
öfriga Europas jerntillverkning under samma tid ökat sig med
125 proc. Jag ber äfven få påpeka att det är en stor orättvisa
mot tackjernstillverkarne att belägga tackjernet med utförseltull,
då införseln o af denna vara än fri. Denna införsel är icke så
obetydlig. Ar 1859 infördes öfver hälften så mycket tackjern
som utfördes.
Den 29 Maj f. m.
613
Man har sagt att frihandeln nog var riktig i theorien, men
att den ännu icke kunde tillämpas. När skall den då kunna
tillämpas? I dag är det för tidigt, i morgon är det för tidigt,
och på det viset blir den aldrig tillämpad, oaktadt man erkänner
att dess lära är riktig.
Slutligen ber jag att äfven få nämna ett ord med afseende
på den Franska traktaten. Jag tror att den åtgärd, som nu
är föreslagen, icke skall hafva någon inverkan på denna traktat,
utan den blir nog i alla fall densamma; och jag stadgas i denna
min öfvertygelse deraf, att Frankrike, som hittills haft en särskild
tulltaxa lör hvarje nation, med hvilken detta land handlat,
nu ändtligen ledsnat vid det krångel och de irrationela förhållanden,
som derutaf uppstått, hvarför det också blifvit fastställd
en tulltaxa mellan Frankrike och England, hvilken taxa sedan
blifvit tillämpad äfven mellan Belgien och Frankrike samt Tyskland
och Frankrike, och jag tror att den i en framtid skall
blifva gemensam för alla länder, med hvilka Frankrike har
handelsförbindelse. Således, om vi vilja afsltrta en handelstraktat
med Frankrike, så få vi lof att antaga denna samma taxa,
ty Frankrike underkastar sig troligen icke det krånglet att hafva
en särskild tulltaxa för vårt land. På grund af hvad jag
anfört, får jag anhålla om bifall till Utskits förslag.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Jag ber blott att
få upptaga ett enda inkast, som blifvit gjordt. En talare har
nemi. sagt att det för närv:de är svårt för jernliandteringen att
hålla sig uppe. Ja! detta är ganska sannt. Denna handtering är
nu i en betryckt ställning till följe af dåliga konjunkturer. Dessa
uppkomma genom så många tillfälligheter. En gång har det
varit dåliga konjunkturer i följd af penningkris, en annan gång
i följd af krig; men i tullagstiftningen måste man gå efter en
grundsats och icke efter olyckliga konjunkturer. Det har nu
äfven varit dåliga konjunkturer för bomullsväfnader i följd af
det Amerikanska kriget, men vi böra väl icke låta konjunkturerna
inverka på våra beslut.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så är redan antydt, att det
icke är af så mycken vigt, hvad beslut R. o. Ad. fattar, ty
den kommer i alla fall att gå till förstärkt Bevilln.-Utsk.; men
i fall detta Etsk. icke skulle bifalla att tackjernet befriades från
exporttull, så vore det bra, om R. o. Ad. hade fattat ett motsatt
beslut, ty det vore en ledning för regeringen, då den vid nästa
riksdag skall framlägga en propos. om förändring i tulltaxan,
emedan regeringen då såge att 3 Stånd lättat beslut att fortgå
på en bana, som under en lång följd af år blifvit beträdd.
Jag anhåller fortfarande orri bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Gripenstedt, Johan August; Då jag hört att
man här, såsom skäl för den åsigt, att exporttull borde bibehållas
för tackjern, åberopat den omständigheten, att detta vore
i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., så får jag i det af
-
614
Den 29 Maj f. ro.
eendet lemna samma förklaring som i går, då det var fråga
om exporttull på ben, att orsaken, hvarföre ej något förslag i
detta hänseende nu blifvit framställdt, icke nödvändigt måste
sökas uti åsigten om tackierns-tullens nödvändighet, utan härleder
sig derifrån att K. M. på uppgifna skäl ej ansett tiden
vara inne att i ett sammanhang vidtaga de nödiga förändringarne
i tulltaxan: men, då nu en större omarbetning i taxan
ändock blifvit företagen, och ganska många väsendtliga förändringar
i denna taxa löreslås, såsom t. ex. att åter sätta införsel-tull
på flera varor, hvilka för det närv:de äro tnllfria, så
har äfven skälet till uppskof i denna del blifvit undanröjdt och
jag ber derför att få redogöra för min åsigt särskildt i detta
fall. Man måste, såsom ofta blifvit sagdt, betrakta tullen, antingen
såsom ett skydd för någon näring eller såsom ett medel
att bereda statsinkomst. Hvad skyddet beträffar, så kan jag i
detta förev:de fall, lika litet som i de öfriga, anse det såsom
grundsats riktigt att på detta sätt uppmuntra en näring, eller
bereda den en förmån, på bekostnad af andra. Detta är i sjelfva
verket blott en ny form af gamla privilegier. Förut hafva
nästan alla våra näringar mera eller mindre varit grundade på
särskilda rättigheter och förmåner, men å andra sidan hade
man då också fjettrat näringarne i sin fria verksamhet, genom
vissa inskränkningar i afseende på rättigheten att utöfva dem.
Nu hafva dessa inskränkningar till störtsa delen försvunnit, och
då är det också rättvist att de derpå grundade förmånerna
jemkas i öfverensstämmelse med hvad som blifvit eftergifven
Man har särskildt i detta fall åberopat, att det skulle vara ett
exceptionelt förhållande, som skulle göra denna fråga til] en
statsekonomisk angelägenhet. Man har nemi. sagt, att om vårt
tackjern eller vår malm kom på den utländska marknaden, så skulle,
äfven om icke mängden blefve så stor, att detta qvantitativt kunde
verka nedtryckande på vår jernproduktion, det likväl qvalitativt
kunna åstadkomma en sådan rubbning i de förmåner, som
Svenska jernet för närv:de nästan uteslutande åtnjuter, att deri
Svenska jerntillverkningen härigenom skulle komma att lida
högst betydligt. Om detta nu verkligen vore förhållandet, så
kunde det visserligen synas betänkligt att medgifva någon rättighet
alls att utföra så beskaffade råämnen. Meri denna grundsats
har dock redan förut blifvit öfvergifven, och utförseln af
dessa råämnen är mot en måttlig tull tillåten, utan att erfarenheten
under denna tid, som denna tillåtelse existerat, ådagalagt
riktigheten af den förmenta faran. Frågan reducerar sig derföre
helt enkelt till en fråga om priset, eller om man, för att
gynna den förädlande handteringen, behöfver eller bör söka
hålla priset på råvaran nere, genom ett hinder att exportera
densamma, d. v. s. genom exporttull. Men när frågan sålunda
icke bör betraktas ur någon särskild statsekonomisk synpunkt,
utan kan bedömmas enligt vanliga grunder, så är man också
derigenom i tillfälle att mera noggrannt göra sina beräkningar.
Den exporttull, som nu qvarstår, är i afseende på prisställnin
-
Den 29 Maj f. m.
615
gen icke af någon sådan betydelse, och den prisskillnad, som derigenom
åstadkommes, kan, enligt min tanke, icke utöfva något väsendtligt
inflytande på sjelfva näringens bestånd. Det må visserligen
för köparen i allmänhet vara angenämare att erhålla
sitt tackjern 25 öre billigare, och i några vissa speciella fall
torde detta äfven verka på bibehållandet af en eller annan
stångjernshärd, men å andra sidan måste väl också erkännas,
att det hvarken är rätt eller billigt mot tackjernstillverkaren,
att han genom lagstiftningeu skall tvingas lemna sin vara till
underpris. Jag tror således icke att ur dessa synpunkter några
egentliga skäl till exporttullens bibehållande kunna deduceras,
men jag medgifver likväl att det finnes andra konsiderationer,
som man icke får alldeles lemna ur räkningen. Det är nemi.
obestridligt, att vår jernhandtering, sedan långliga tider tillbaka,
varit reglerad på ett konstladt sätt, och att man derföre, vid
öfvergången till ett riktigare system, är skyldig att iakttaga en
viss försigtighet och måtta, och man torde måhända icke kunna
helt och hållet förneka vigten af de invändningar, som nu
göras att man härvid går temmeligen hastigt och våldsamt till
väga. För icke längesedan existerade ännu ett fullständigt förbud
att exportera ifrågav:de artiklar. Enligt 1854 års tulltaxa
var utförseln af malm förbjuden, och detta förbud blef först
1857 utbytt mot en exporttull af 50 öre pr centner. Ar 1860
nedsattas denna tull till hälften, och nu är det fråga om att
alldeles borttaga den. Jag medgifver att denna öfvergång icke
vittnar om varsamhet, som i flera andra fall blifvit iakttagen,
men å andra sidan måste äfven erkännas, att jerntillverkningen
på sednare tider åtnjutit flera väsendtliga lättnader, såsom genom
hammarskattens upphörande samt genom borttagandet af
en mängd hindrande band vid rörelsens bedrifvande, på grund
hvaraf ett motsvarande tvång på tackjernshandeln under samma
tid någorlunda kunde försvaras. En annan omständighet,
som äfvenledes måste tillerkännas en viss vigt, är den, som afser
den financiela sidan, ty den tullförlust, som genom exportfrihet
skulle uppkomma, är icke någon obetydlighet. Exporttullen
på tackjern och malm uppgår nemi. till öfver 100,000 rdr
pr år, och summan är således rätt ansenlig, men då den ifrågav:de
beskattningen, enligt min tanka, hvarken i anseende till
sin grundsats i allmänhet såsom exporttull, eiler såsom en ensidig
uppoffring för en viss näringsgren, kan i längden försvaras,
så anser jag den också böra eftergifvas, så framt ej inkomsten
befinnes vara ovilkorligen nödvändig, hvilket emellertid
icke är fallet, aldra helst om R. St:r vilja medgifva en förhöjning
i bränvinsskatten. Af dessa skäl anser jag mig icke kunna afstyrka
den tullfrihet, som Utsk:t föreslagit.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Gr. Posse, efter det Hr Gr. o. Landtm, upptagit hans under
616
Deu 29 Maj f. m.
öfverläggningen gjorda yrkande om delning af proposm, begärt
ordet och förklarat sig derifrån afstå, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att i afseende å den ifrågav:de artikeln hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan om afskaflande al utförseltullen å densamma,
dels af Hr Reutersvärd, att R. o. Ad., med afslag å
Utskits hemställan, skulle åsätta artikeln en utförseltull af iO
öre pr centner; och dels slutligen afslag å Utskits hemställan
samt bibehållande af den nu för meranämnde artikel stadgade
utförseltull.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många ja, blandade
med nej, sedermera propos. på antagande af Hr Reutersvärds
förslag, hvartill svarades nej, och vidare propos. på afslag
å Utskits hemställan samt bibehållande af den nu för artikeln
stadgade utförseltull, då svaren utföllo med många ja och nej
i blandning; hvarefter propos. på bifall till Utskits hemställan
förnyades och besvarades med starka ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Efter det Gr. Liljencrants begärt votering samt B. o. Ad.,
uppå Hr Grms o. Landtmms framställning, till kontra-propos. vid
voteringen antagit afslag å Utskits hemställan samt bibehållande
af den nu för artikeln stadgade utförseltull, uppsattes och justerades
följide voter.-propos. i
»Den som bifaller Bevilln.-Utskits i Retänkit Nio 8 gjorda
hemställan om afskaffande af utförseltullen å artikeln i Jern,
gjutet, tack- och barlast- etc., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller
den nu för nämnde artikel stadgade utförseltull.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda i
Ja — 51.
Nej — 42.
Frih. Hermelin, Garl Samueli Jag anhåller att få reservera
mig mot det beslut, som R. o. Ad nu fattat.
Koppar, rå och garad etc.
Frih. Rappe: Jag hesiterar i sanning att ifrågasätta, det
utförseltullen på koppar skall bibehållas, enär det troligen icke
finnes många inom detta Stånd, som deraf kunna hafva någon
fördel; men, som ganska få hafva kännedom om huru borttagandet
af denna tull kommer att inverka på andra näringar,
så vill jag söka att redogöra derför. Jag har inom Utskit fö
-
Den 29 Maj f. m.
617
reslagit att införseltull på messing skulle i tulltaxan införas.
Skälen härför finnas i den reservation, jag afgifvit, hvilken åt
följer
Utsk:ts Betänk. Messingshandteringen har sedan 260 år
varit skyddad genom införseltull på messing. Detta skydd var
till en början ganska stort, men vid 1850 års riksdag nedsattes
tullen från 50 till 25 rdr pr skepp., och vid 1857 års riksdag
borttogs denna tullsats b. o. h. Jag ber att få anmärka,
att vid ingen af dessa riksdagar fanns här någon person, som
kunde upplysa om hvad ett sådant borttagande af tullen skulle
inverka på messingsbruken. Resultatet häraf är att 2:ne messingsbruk
äro nära nog förbi; af 2:ne andra tillverkar det ena
endast knappnålar och det andra, nemi. det i Nyköping, tillverkar
endast så myeket messing, som erfordras till den maskinverkstad,
som är förenad med detta bruk. Det enda messingsbruk,
som qvarstår, finnes i Westmanland. Der fortgår handteringen
ännu i ganska stor skala, och man har der gjort allt för
att drifva fram denna näring i jemnbredd med de största messingsbruk
i Europa. Man har skickat ombud till England, för
att taga reda på förhållanderna der, och man ackorderade äfven
med en verkmästare, som åtföljde till Sverige och tog engagement
vid Skultuna på nära ett års tid. Under tiden ombyggdes
åtskillga verkstäder, till ett värde af 110,000 rdr. Den
nämnde verkmästaren aflönades natuligtvis högt, ty man tog
honom ifrån en fördelaktig plats, som han hade förut. Genom
dessa ansträngningar lyckades man också att få handteringen der
lika så fullkomlig som i England, men sedan R. St:r beslutat
att borttaga tullen på messing, har deraf blifvit en nödvändighet
att allt mer och mer minska drifvandet af denna fabrik,
oaktadt verkstäderna äro så stora, att bruket skulle kunna tillverka
så mycket messing, som åtgår för hela vårt land, och
troligen kommer handteringen att h. o. h. nedläggas, hvarigenom,
utom att det blir en omätlig förlust för egarne, tusentals
arbertare blifva utan bröd. Detta förbigår jag likväl nu, enär
min motion inom Utsk:t icke lyckades attr; vinna gehör hos
pluraliteten — det var likväl endast på en röst, som det berodde
— och den således icke kan förekomma till R. St:rs
afgörande.
Jag har ansett det vara nödvändigt att förutskicka dessa
upplysningar såsom skäl hvarför jag yrkar att tullen på koppar
må bibehållas. Den är för närv:de 2 rdr 50 öre pr centner.
Det skulle icke hafva fallit mig in att yrka bibehållaudet af
nämnde utförseltull, om min motion hade lyckats att vinna R.
St:rs bifall, men om vi nu borttaga detta sista stöd för messingshandteringen,
så visar sig sanningen af den bilden, som af
Frih. Hamilton nyss användes; han liknade nemi. theorien vid
den indiska afguden, som sitter leende på sin vagn och icke
hör jemmerropen af de olyckliga offer, som krossas under vagnshjulen.
På grund af hvad jag anfört, anhåller jag om afslag å
denna del af Betärik:t, samt att utförseltull på koppar mätte
bibehållas.
618
Den 29 Maj f. 111.
Hr von Kraemer: Efter det beslut, som R. o. Ad. nyss
fattat i afseende på artikeln tackjern, hyser jag den förhoppning,
att det icke gerna kan komma i fråga att bibehålla exporttull
på koppar. Jag anser dock nödigt att åtminstone med några
ord yrka dess borttagande. Hvad beträffar Frih. Rappes motion
om tull på messing, så är den afslagen af Borgare- o. Bonde-St:n,
och i Preste-St. har man uppskjutet behandlingen af densamma.
Således har denna fråga icke vunnit några sympatier, och fastän
jag saknar de speciela insigter i afseende på detaljerna af denna
handtering, hvilka den siste värde talaren tycks ega, så tror jag
dock att, då nästan hela representationen varit ense om att
afslå motionen, det icke finnes några synnerligen giltiga skäl
att bifalla densamma. Hvad utförseltull på koppar beträffar,
ber jag att äfven i denna fråga 1a hänvisa till andra länders
exempel. På denna vara finnes icke exporttull i något annat
land än i Finland, men der är äfven exporttull å messing, och
om vi skola följa detta lands exempel, så böra vi följa det såväl
i det ena fallet som i det andra, och således då äfven stadga
exporttull för messing.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants: Jag bekänner uppriktigt att jag har
haft svårt att göra mig reda för af hvad skäl utförseltull ansets
böra upphäfvas på koppar, ty oafsedt att denna koppar behöfves
för messingsberedningen, som förr varit af någon betydenhet
här i landet, men som på sednare tider, genom de åtgärder,
som blifvit vidtagna af lagstiftningen, högst betydligt gått tillbaka,
har ock det väsendtliga skäl för tullens bibehållande förefunnits,
och som ännu gäller, att man ansett koppartillverkningen
vara så fördelaktig, att den väl kunde tåla vid en sådan
beskattning, och då denna tull tillskyndar staten en fördel och
handteringen kan bära denna afgift samt den äfven bidrager
till uppehållande af messingstillverkningen inom landet, så får
jag för min del föreslå att den nu gällande exporttullen måtte
bibehållas.
Gr. Posse: Jag anser mig endast behöfva åberopa det
beslut, som R. o. Ad. nyss fattat i afseende på artikeln jern,
för att derutaf hemta ett mer än tillräckligt skäl för R. o. Ad.
att bifalla Utsk:ts förslag äfven vid denna pnnkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall til Utsk:ts hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande
af den för ifrågav:de artikel bestämda utförseltull, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, hvartill svarades många ja, blandade med nej, och
sedermera propos. på afslag derå samt bibehållande af den nn
för artikeln stadgade utförseltull, då svaren utföllo med många
Beri 29 Maj f. m.
619
nej, blandade med ja; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan förnyades samt besvarades med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Rappe begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de vorter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om afskaffande af utförseltullen å artikeln: »koppar,
rå och garad etc.», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller
den nu stadgade utförseltullen å ifrågav:de artikel.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess sint
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 35.
Nej — 29.
Lumpor.
Hr Åke rman: Jag har, af skäl som finnas anförda i
min reservation, ansett, att det vore för landet nyttigt, om man
här följde samma princip som i andra länder, att söka bibehålla
detta råämne för en allmänt nyttig fabrikation inom lam
det genom att åsätta detsamma exporttull. I flera främmande
länder har man gått ännu längre; man har der alldeles förbjudit
utförseln af denna vara, såsom i Frankrike och Belgien,
hvilka länder dock fått reputation om att hafva inlåtit sig på
frihandelsområde. Jag vill icke besvära B. o. Ad. med att upprepa
de skäl, som tala för min åsigt, — jag har redan andragit
dem, då det var fråga om artikeln ben, — utan anhåller
jag nu endast att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag,
måtte besluta att den nuv:de exporttullen å lumpor måtte bibehållas.
Gr. Posse: Det erkändes i går att lumpsamlingen är en
industri, och i detta erkännande ligger ett bevis på att protektionisterna
inom detta hus vilja skydda lumpsamlarne, och detta
sker bäst derigenom att utförseltullen å denna artikel afskaflfas.
Ett ytterligare skäl, som talar för bifall till Utsk:ts förslag, är,
att de fabrikanter, hvilkas skydd egentligen afses genom denna
exporttull, nemi. pappersfabrikanterna, redan förut äro mer än
tillräckligt skyddade genom en onaturligt hög införseltull på
papper.
Jag anhåller om bifall till Utskits förslag.
620
D«n 29 Maj f. m.
Hr Fähraeus, Johan Fredrik: Om nu ifrågav:de artikel
gäller alldeles detsamma som af en afsedd talare på detta rum
i går vid frågan om artikeln hen anmärktes, eller att lagstiftaren
gör orätt i att gynna en medborgareklass på en annans
bekostnad. Numera är det ock kommet derhän, att ingen egentlig
fabriksinrättning njuter så beskaffad förmån med hänsigt till
råämnet, utom pappersfabrikationen; ty icke är t. ex. ull belaggd
med utförseltull till fördel för yllefabrikanterne, icke heller
lin och hampa till fromma för linne- och hampväfnads-fabrikanterne.
Allt hvad lagstiftningen under denna hänsigt kan och
bör göra, är att för råämnet medgifva tullfrihet äfven vid införsel.
Den frihet från införseltull, som sålunda lör lumpor
redan länge egt rum, har ock haft till följd, att af varan år
1861 importerats för ett värde af omkring 8,300 rdr.
Med stöd häraf och i betraktande af hvad Utsk:t för öfrigt
anfört, tillstyrker jag bifall å Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants: Den siste värde talaren har stärkt
mig i den öfvertygelsen, som jag redan förut hyste, att det vore
skäl att söka bibehålla inom landet det råämne, som nu är
i fråga och som hittills varit belagdt med exporttull. Om det
förhåller sig så att en icke obetydlig qvantitet lumpor införes
i landet, bör detta verka lugnande för dem, som gynna lumpsamlarne,
ty derigenom kan man vara viss på att lumporna
bibehållas i pris. Man skulle i afseende på denna artikel kunna
anföra samma skäl, som anfördes då det var fråga om artikeln
ben, men jag tror att vi haft tillfälle nog att stadga vår
öfvertygelse på båda sidor, så att jag vill icke upptaga R. o. Ad:s
tid längre, utan inskränker mig blott till att anhålla om afslag
å Utsk:ts hemställan. Jag ber dock att få erinra Gr. Posse
om att jag icke hört någon, som upphöjt lumpsamlarne till industriidkare.
Jag har funnit att Hr Gr:n ibland har mycket
fina öron, så att han hör mera än hvad som yttras; men att
de åter ibland icke räcka till att uppfatta hvad som verkligen
säges.
Frih. Gripenstedt: Samma skäl, som talade för att
artikeln ben skulle befrias från exporttull, kunna äfven användas
med afseende på artikeln lumpor, så att jag anser icke något
särdeles vara att i detta hänseende tillägga, men vill dock
särskildt hänvisa på det skäl, som Gr. Posse anförde, nemi.
att det är så mycket mindre anledning att gynna pappersfabrikanterna
på lumpsamlarnes bekostnad, som de förra redan åtnjuta
ett skydd, Som, enligt min tanke, är större än det borde
vara.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå samt bibehållande af
Den 29 Maj f. t»
621
den nu för artikeln lumpor stadgade utförseltull, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och,
då dertill svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde vortering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om afskaflande af utförseltullen å artikeln lumpor,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller
den nu stadgade utförseltullen för nämnde artikel.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej — 18.
Malm.
Utsk:ts hemställan bifölls.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
(122
Den 29 Maj e. m.
Fredagen den 29 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes behandlingen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
ang:de tullbevillningen.
Utförsel-tariffen:
Trädvaror.
Frih. Raab, Adam Christian: I afseende å föredragningen
af dessa artiklar förekommer det mig såsom lämpligast att
föredraga dem i 2:ne mom. Det första skulle då vara »virke,
sågadt eller tillhugget». * Delta har afseende på diverse sorter
äldre virke, som man ansett sig böra tullbelägga såsom fördelaktigt
för verkstäder etc. De andra sorterna äro mindre otillhuggna
timmer af diverse uppgifna dimensioner, som man nu
äfven vill tullbelägga, men af en helt annan anledning.
Således är det särskilda motiv för de förra och de sednare
slagen, hvadan det vore lämpligast att föredraga dem i 2:ne särskilda
punkter, hvarom jag anhåller om propos.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. Raab hade föreslagit,
att vid behandlingen af Utsk:ts, rörande artikeln Trädvaror, afgifne
hemställan skulle så förfaras, att rubriken: Virke, oarbetadt
etc. först företoges till öfverläggning och beslut, samt de
öfrige rubrikerne, eller: furu- och grantimmer, otillhugget etc.;
täkter, huggne eller täljde etc.; samt årträd eller ämnen till
åror, sedermera gjordes till föremål för gemensam öfverläggning
och afgörande; och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Ropades ja.
Virke, oarbetadt etc.
Frih. Raab: Jag hemställer om bifall till första momentet.
Gr. Liljencrants: För min del får jag tillstyrka bifall till
den förut gällande tulltaxan, med den förändring i redaktionen,
som nu blifvit föreslagen. Det heter nemi. »Virke, oarbetadt,
sågadt eller tillhugget, alm, ask, björk, ek och andra, ej sj>eci
-
Den 20 Maj e. m.
023
ficerade sådana trädslag, som växa inom landet.» Nu är deremot
föreslaget att det skulle heta: »Virke, oarbetadt, sågadt
eller tillhugget, af annat trädslag än furu och gran». Jag an
håller
således om bifall till den här föreslagna redaktions-förändringen,
men med bibehållande af de gamla tullsatserna.
Frih. Raab: Jag är öfvertygad om att Gr. Liljencrants icke
skulle framställt detta förslag, om han gjort sig reda för hvad
detta förslag åsyftade. Detta förslag omfattar nemi. bland annat
t. ex. sågade björkplankor, och om dem kan man väl härvidlag
icke hysa mer än en tanke, ty man kan ju icke sätta i fråga
att björken kan blifva utrotad, hvadan vi således icke heller behöfva
tullbelägga björkspakar etc. Vi hafva ju stora skogar af
alm och asp m. fl. dylika trädslag, både i Halland och Blekinge,
och då kan det väl icke vara af behofvet påkalladt att tullbe
lägga
dessa artiklar. Jag skulle således föreställa mig att det
ligger en vinst uti att exportera dem i stället för att bränna
upp dem som ved, ty härigenom kunde vi bidraga till anskaffande
af de kapitaler, som äro nödige för att vi skola kunna
betala alla de utländska varor vi importera.
Och då jag såväl är öfvertygad om att vi icke riskera något
för våra skogar, och äfven anser att Utsk:t. begått en försum
melse
i detta fall, så får jag anhålla om afslag å ifrågav:de punkt,
och bibehållande af de förut gällande bestämmelserna härutinnan.
Hr Fåhreeus: Ehuru Kommers-Coll. och General-tull
styrelsen
vid sednaste revision af tulltaxan ansågo sig icke böra
ingå i pröfning af principfrågan rörande tullbeskattning af utgående
trädvaror, utan inskränkte sig till att föreslå sådan redaktion
af tariffens bestämmelser, att en konseqvent tillämpning
blefve möjlig, finnér jag mig nu, sedan ärendet kommit i ett
nytt stadium, oförhindrad att bedöma frågan äfven med hänsigt
till det principiella.
Redan förra riksdagen höjdes många röster för exporttullens
borttagande å virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget,
men man inskränkte sig då lill att nedsätta afgiften till hälften.
För denna afgift kan skäligen icke heller åberopas samma national-ekonomiska
skäl, som legat till grund för bemödandet att
genom tull-lagstiftningen försvåra utförseln af ungskogsprodukter.
Vid betraktande häraf, och då tullintraden för denna artikel
icke erbjuder statskassan synnerlig fördel, hyser jag, för min
del, ingen betänklighet vid att rösta för bifall till Utsk:ts förslag
i denna punkt.
Gr. Posse: Det torde väl vara obestridligt att de trädslag,
hvarom här är fråga, äro af den beskaffenhet att de måste hänföras
till mager skog. Man har velat bibehålla de ifrågav:de
utförseltullarne på virke, hufvudsakligen för att skydda den unga
skogen; men enligt mitt förmenande är detta skäl icke tillämpligt
på ifrågav:de artiklar. Det förefaller mig nemi. alltid be
-
624
Den 29 Maj e. m.
synnerligt att man vill bibehålla utförsels-tullsatserne, och detta
ännu mera då det yrkas af personer, som så ofta uttalat sitt
tvifvel om landets förmåga att genom exporten kunna balancera
landets import. Ty det är ju uppenbart att dessa trädvaror
kunna i lorm af virke lemna långt större fördel för landet, än
om de användas inom landet för att brännas upp.
Huru jag än vänder denna fråga, måste jag erkänna att
jag icke kan finna någon anledning till de yrkanden, som blifvit
framställde ang:de bibehållande af dessa tullsatser, och icke heller
har jag hört något enda skäl uppgifvas, hvarföre dessa poster
böra bibehållas.
Men innan denna fråga afgöres, torde det vara lämpligt att
för R. o. Ad. uppläses Statsrådet Malmstens yttrande till Statsråds-prot:t,
i hvad det rörer trädvaruartiklar, hvarom jag får
anhålla hos Hr Gr. o. Landtm.
Sedan den begärda uppläsningen försiggått, yttrade
Gr. Posse: Utom de skäl, jag nyss hade äran anföra, finnes
måhända ännu ett, som gilver ökad anledning att bifalla
Utsk:ts förslag, nemi. de sväfvande ordalag man användt uti förslaget
till tullsatser. Det heter nemi. »Virke, oarbetadt, sågadt
eller tillhuget, af annat trädslag än furu och gran, 5 proc.»
Efter mitt förmenande är en famn bokved både sågad oell till
huggen.
Det skulle således kunna hända att man under denna
rubrik ville hänföra äfven famnved. Det är möjligt att man
icke afsett famnved i detta stadgande, men det är mer än sannolikt
att den på grund af detta stadgande blefve tullbelagd.
I den provins, jag tillhör, är det af stor fördel att kunna
exportera bränsle till Danmark; men denna rörelse försvåras
deraf att det i Danmark finnes import-tull på denna vara. Lägger
man nu äfven till en export-tull här i Sverige, så blir hela
denna rörelse omöjliggjord.
På grund af de skäl, jag nu i korthet haft äran anföra, får
jag yrka bifall till Utskits hemställan.
Gr. Liljencrants: Det förefaller mig som den förste värde
talaren, Frih. Raab, alltid haft den lyckan att vistas i orter, der
skogen icke haft något värde. Att lian länge vistats i Småland,
det vet jag; och att han sedermera bott i trakten af Stockholm
på en egendom, som har rik tillgång på skog, det vet jag äfven.
Men då han bott så nära hufvudstaden, trodde jag verkligen
han skulle märkt att ved är en ganska dyr vara här i Stockholm.
Hvarifrån han hemtat den uppgiften att björkskogen
vore outtömlig, det kan jag icke förstå. Vi måste ju ofta köpa
den efter 19 rdr famnen. Jag har hört mina motståndare orda
mycket om de fattiges nytta, men af alla de lidanden, den fattige
undergår, finnes intet som kan jemföras med deras, som
bo i hafvudstaden och lida af kölden.
Jag
Dan 29 Maj e. m.
625
Jag har varit Stockholmsbo i många år, och har en egendom
icke långt härifrån. Redan deri obetydliga varan stängselvirke
är mycket dyr, och det är nästan en omöjlighet att få
köpa en timmerstock. Huru detta kan stå tillsammans med
tillvaron af »outtömliga skogar», kan jag icke förstå, och anser
detta uttryck grundadt på ett groft misstag.
Står det i Gr. Posses ekonomiska lära att Svensken måste
frysa, för att slippa svälta, så är jag, för mili del, öfvertygad
om att, ifall hans system komme att tillämpas, blefve följden
att satsen i verkligheten blefve: »Svensken bör börja med att
frysa, för att sedermera öfvergå till att svälta». Det ena efter
det andra komme säkert att inträffa.
Men, som sagdt, är detta den stats-ekonomiska regime
han ämnar införa, så önskar jag att han icke måtte blifva Finans-Minister,
och får fortfarande vidhålla mitt föregtde yrkande.
Hr Fåhraeus: Ehuru jag vidhåller mitt förra tillstyrkan
de
al bifall till Utsk:ts förslag, kan jag icke undgå att uppträda
emot Gr. Posses sednaste yttrande, hvarigenom, derest min
uppfattning ej är origtig, velat göras sannolikt att, genom antagande
af Kommers-Colkii och General-tullstyrelsens förslag, man
kunde äfventyra att ved vid utförsel blefve hänfördt till virke
och underkastadt tull. Jag får i anledning deraf erinra, att
med benämningen virke efter språkbruket afses ämnen för handtverks
bearbetning, och att någon tulltjensteman desto mindre bör
förmodas kunna under virke hänföra ved, som denna sednare
artikel intill sistlidne riksdag varit i taxan särskildt till tull upptagen,
men då uttryckligen gjordes tullfri.
Frih. Raab: Jag hoppas att Gr. Liljencrants täcktes vara
god att taga emot skäl, och derför har jag ånyo begärt ordet
i frågan. Jag har visserligen bott i orter der man förstår att
uppskatta trädens värde: förut vid Kalmar och nu nära Stockholm,
och i båda dessa trakter finnes rik skogstillgång. Jag
yttrade icke att björkskogen är ett outtömligt förråd, utan jag
sade att den är outödelig, och ville dermed blott säga att den
växer hastigt till.
Men här är fråga om att bättre använda mogen skog, och
jag kan icke förstå Gr. Liljencrants’ mening att man skulle förhindra
utskeppningen af de bättre varorna för att tvinga egaren
att sälja dem till ved i Stockholm för de fattiges räkning.
Sådant är visst mycket filantropiskt, men statsekonomiskt är
det icke.
Blir det nu fråga om hvad denna tull inbringat staten, så
får jag fästa uppmärksamheten på att de år vi skickat ut de
största qvantiteterne af dessa trädslag, har värdet icke uppgått
till högre belopp än 21,000 rdr; således vann statskassan blott
1000 rdr. Men året derpå uppgick värdet till endast 7,000 rdr.
Jag hoppas således att hvarken Gr. Liljencrants eller någon
annan vill att man skall såga ned dessa trädslag till ved, och
H. IV. 40
626
Den 29 Maj e. m
önskar jag oell hoppas således att R. o. Ad. icke måtte neka sitt
bifall till denna punkt, pä det vi hädanefter, bättre an hittills,
må kunna tillgodogöra oss de kapitaler, som ligga i dessa
trädslag.
Hr von Kraemer: Jag vill icke länge uppehålla diskus
sionen
i denna punkt, i hvilken jag också icke tror att meningarne
äro alltför mycket delade; men jag måste dock uttrycka
min förvåning öfver de skäl, som anförts för tullens bibehållande,
och att man anselt som en orimlighet, då en talare sagt att löfskogen
vore outödelig. Visserligen är det sannt att allt kan
utödas, men härför är barrskogen mera utsatt än löfskogen, ty
vid den förra måste man lemna fröträd qvar, under det den
sednare, ölverlemnari åt sig sjelf, återväxer genom rotskott.
Men det som mest förvånade mig var, att man talade om
vedimporten från Finland som något ondt. An befarar man
våra skogars utödning genom den stora konsumtionen, än åter
är man ledsen öfver att ved tas utifrån och vår skog sålunda
sparas!
Dessutom är denna vedimport från Finland till Stockholm,
under det åter Skåne exporterar ved till Danmark, alldeles öfverensstämmande
mer Irihandelns principer, som vill att man må
kunna från en provins i ett land utföra en vara, och åter i en
annan provins införa af samma vara, om detta faller sig mera
lönande är att provinserna förse hvarandra. Från södra Sverige
exportera vi bok, och häruppe importera vi björk, och derpå
skola vi ju vinna på alla håll, emedan vi exportera den dyrare
varan och importera en billigare.
Vidare bar man sagt, att ingenting är ournbärligare i vårt
klimat än ved, men ingenting framkallar heller en hastigare
produktion af en vara än rask omsättning; och om man besinnar
hvilka oerhörda vidder af vårt land ej duga till annat
än skogsbörd, så synes mig att man bör vara lugn för tillgången
på dessa produkter, om man blott ställer så till, att varan
har afsättning och följaktligen den enskilde finner uträkning i
att uppdraga skog på dessa vidlyftiga, dertill endast dugliga
marker. Dessutom tillåter jag mig att påpeka en annan tillgång
på bränsle, sorn väl kanske icke finnes så mycket i landets
norra delar, men så mycket mera i de södra, och det är
torfmossarne.
Således kan jag icke hafva någon fruktan för borttagandet
af dessa tullsatser, så mycket mera som de uti ekonomiskt hänseende
äro af föga eller ingen vigt, då tullen uppgått till endast
några få tusen rdr.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Hr Carlhei m-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Utsk:t har i sitt Betänk, omtalat hvad Dep:ts-Ghefen sagt, nemi.
att frågan rörande utförseltarifTen kunde blifva föremål för yrkanden
från Fransk sida och således kunde komma att ingå i
Den 29 Maj e. m.
827
den förestående traktatsunderhandlingen, och att det således
vore betänkligt att nu h. o. h. öfvergifva det hittills följda
systemet.
Jag hemställer huruvida icke detta skäl fortfarande förefinnes,
och får under sådant förhållande anhålla om afslag å
ifrågav:de punkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall lil!
Utsk:ts hemställan om afskaflande af utförseltullen å ifrågav:de
slag af trädvaror, och dels att R. o. Ad., med afslag å denna
hemställan, skulle bifalla det af Kommers-Coll, och Generaltullstyrelsen
afgifne förslag, att rubriken skulle erhålla följ:de
lydelse:
»Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget, af annat trädslag
än furu och gran, rdr 100 5 rdr.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propus. på bifall
till Utsk:ts hemställan och, då dertill svarades många ja jemte
åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Furu- och grantimmer, otillhugget etc.; läkter, huggne eller
täljde etc.; samt årträd eller ämnen till åror.
Hr Åkerman: I min reservation mot Utsk:ts beslut har
jag tillkännagifvit orsaken hvarföre jag önskar bibehålla tullen
på omoget virke och omogen skog; och detta till förekommande
af misshushållning, samt för att bevara densamma till dess
den blir mogen, och således får ett större värde. Jag betviflar
heller icke, att om män anser att staten i något fall bör utöfva
ett förmynderskap öfver den enskildes hushållning, så skall hvar
och en medgifva att det just är ett sådant fall som detta, der
begäret efter ögonblickets vinst gör att man h. o. h. förglömmer
huru det en gång skall gå med våra efterkommande.
Den Skogs-komité, som nedsattes 1856 eller 1857 för att
undersöka förhållandet med våra skogar och uppgifva förslag
till förekommande af misshushållning med desamma, fann genom
de uppgifter, som inhemtades såväl från landshöfdingar som
hushållningssällskap och enskilta personer, att vår skogshushållning
vore en anledning till stora bekymmer, samt att, om den
fortfarande sköttes på samma sätt, skulle landet slutligen blifva
obeboeligt. Man föreslog då bland annat, att i den nya skogsstadgan
borde intagas föreskrifter med afseende på den enskildas
hushållning, så att han icke skulle afverka mera än som
med skogens fördel var förenlig. Jag deremot har icke kunnat
anse detta medel lämpligt, och yrkade på att det borde uteslutas,
derföre att jag ansåg dess tillämpning vara omöjlig. Denna
omöjlighet grundar sig derpå att man då först på forstmannavis
skulle mäta upp de vidsträckta rymder, som finnas, och derefter
taxera desamma för att räkna ut huru mycket de kunde
628
Den 29 Maj e. m.
tåla i afverkning. Men sedan skulle man ytterligare hafva en
talrik skogsbetjening, som hade tillsyn öfver denna afverkning.
Vi finna genast att en sådan vidlyftig tillsyn vore en omöjlighet,
och att detta slags förmynderskap icke kan sättas i verket, så
mycket mera som man ofta vid skogens utgallring måste nedhugga
träd af ganska ringa dimensioner.
Efter mitt begrepp måste man dock tillse att den unga
skogen icke förstöres förr än den blir fullt nyttig, ty, efter
hvad vi veta, har denna misshushållning med skogen gjort stora
framsteg i vissa delar af landet. De Hrr ledamöter, som voro
hemma i Norrland, klagade öfver förhållandet derstädes, och
förutsade de bedrölligaste följder af det hushållningssätt, som der
pågår. Och de Hrr af R. o. Ad., som voro med vid jernvägens
öppnande, kunde väl icke gerna undgå att erfara samma sorgliga
intryck som jag, då jag på vägen såg de långa räckorna af
pitprops. Hvad det skulle legat för en rikedom i dessa unga
träd, om de fått utveckla sig till full mognad!
För min del anser jag således att man i landets rätt förstådda
intresse bör tillse att åtminstone några band finnas på
en sådan misshushållning, och om man derigenom också icke
vinner allt, så hoppas jag att man åtminstone vinner något; och
på dessa grunder anhåller jag att R. o Ad., med afslag å Utsk:ts
Retänk. i denna punkt, ville godkänna det förslag till stadga, som
embetsverken afgifvit.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Afven jag kan icke neka till att
misshushållning med skogen möjl. egt rum, men jag tror icke
att man kan förekomma densamma genom att lägga höga tullar
på skogen, ty detta skulle ju föranleda, att skogen faller i värde,
hvaraf en naturlig följd är att man misshushållar ännu mera
med densamma.
Den förnämsta misshushållningen med skogen torde icke
bestå deruti att man utskeppar för mycket deraf, och dermed
förskaffar sig medel att betala de framsteg i odling landet gör,
eller medel att liqvidera importen af andra länders alster, utan
den består förnämligast i den mängd skog, som förfares, utan
att tagas vara på, äfvensom i den mängd träd, som användas,
utan att direkte behöfvas.
Jag anser derföre att det enda sätt, hvarpå vi kunna få
en väl ordnad skogshushållning, är, att man icke lägger hinder
i vägen för skogsutförseln; då jag är fullt öfvertygad om, att
hvar och en skall taga vara på sin skog och sköta den så väl
som möjligt. Detta lär i synnerhet gälla om den unga skogen.
Jag kan icke förstå hvarför man vill förhindra densammas utförsel,
och finner deruti en alldeles öfverflödig försigtighet, ty
ungskogen är just den skog egaren till en egendom kan vänta
sig få använda redan under sin egen lifstid, hvaraf följer att företrädesvis
denna skog alltid bör blifva väl vårdad, om den erhåller
något värde. Det finnes i vårt land tusendetals stenbackar, som
säkerligen skulle kunna bära skog, men der man nu icke bryr
Den 29 Maj e. m.
629
sig om att odla sådan, emedan ungskogen icke kan säljas. Vore
förhållandet annorlunda, är jag öfvertygad om, att egaren skulle
odla skog derstädes, i stället för att lian nu i dessa backar endast
har ett magert bete åt sina får.
Man har i allmänhet vetat påstå, att man icke kan få någon
inkomst af den skog man sjelf sår, men denna föreställning
föresvinner mer och mer, just derigenom att man börjat
exportera ungskog. Man ser här af Bevilln.-Utsk:ts Betänk, att
flera af B. o. Ad:s ledamöter föreslagit ända till 20 öres tull
på smärre grufstolpar eller s. k. pitprops.
Då man kunnat ifrågasätta en så hög tull, bör väl värdet
å dylikt virke uppgå till ännu mera, sedan arbets- och frakt
kostnaderne
blifvit afdragna, ty annars vore ju ingenting att förtjena
på en sådan export.
Vi kunna således med säkerhet antaga att det minsta värdet
å ett sådant träd är 25 öre. Ett tunnland innehåller 14,000
qvad.-alnar, och om jag antager att för hvarje träd i bergig
eller stenig terräng behöfvas 14 qvad. alnar, så skulle således
ett tunnland dylik jord kunna bära omkring 1000 unga träd.
Skogsbörden å tunnlandet vore således värdt 250 rdr. Nu behöfver
ett sådant träd växa 15—20 år, för att få sådana dimensioner,
att det kan användas till pitprops; således skulle
tunnlandet, efter afdrag af kostnaden för trädens fällning och
transporterande till utskeppningsorten, gifva en årlig inkomst af
10—15 rdr, hvilket för hela landet blefve en rätt vacker summa,
helst om man tager i betraktande den dåliga mark, der
dessa träd kunna växa. Men om man nu icke får exportera
sådan ungskog eller sätter allt för hög exporttull derå, så blir
det icke någon, som sår skog i alla dessa stenbackar, hvaraf
vårt land öfverflödar. Jag kan således icke linna annat än att
det vore fördelaktigt för skogshushållningen och landet, om tullen
på unga träd sattes så låg som möjligt.
Dessutom finnes det ännu ett vigtigt skäl, hvarför det vöre
illa för skogen, om hög tull lades på dessa unga träd. I en
väl skött skog måste man nemi. alltid hugga ned en del af ungskogen,
för att få den andra att växa desto bättre. Om den
skog, som bör utgallras, icke kan säljas, så lönar det ju icke
mödan att hugga den, och då uteblir äfven utgallringen oftast,
enär den endast medför kostnad, och ungskogen får förväxa, så
att den blir alldeles ogenomträngelig; skogsbetet blir förstördt,
och träden, som stå allt för tätt, blifva klena och dåliga, hvaraf
följden åter blir att skogen allt mera laller i värde och att man
icke vinnlägger sig om någon ändamålsenlig skogsskötsel. På
alla dessa skäl får jag anhålla om bifall till Utsk:ts Betänk, i
denna punkt.
Frih. Raab: Man måste först göra sig noga reda för
hvilka slag af virke här är fråga om. Här är nemi. fråga om
spiror af 8 tums diameter och sparrar af G tums d:o; med ett
ord allt som kan hänföras till ung skog, — samt slutligen ännu
630
Den 29 Maj e ra.
ett slag, nemi. pitprops, hvilket just tyckes vara det som framkallat
den nu visade farhågan. Jag har sökt göra mig närmare
reda för denna sorts virke, och det är sådan, som begagnas till
grufstöd. Den är 2—3 alnar lång och 3—4 tum i diameter.
En reservant har blifvit särdeles förlärad deröfver att vi
på ett år utskeppat öfver en million sådana träd. »Tänk», säger
han, »hvad skulle det icke blifvit al, om dessa träd fått stå och växa
till dess de blifvit fullmogen skog.» Men detta uttryck bevisar
den aldra största okunnighet i skogsskötseln, ty om dessa träd
fått stå qvar och växa, hade blott en ringa del deraf blifvit
fullmogna träd; ty om man gallrat dem, huru väl som helst,
och skött skogen så väl som möjligt, skulle endast omkring
1000 qvarstå vid 100 års ålder.
Om vi nu närmare göra oss reda för dessa pitprops, så
komma vi till följande fakta: De äro af gran, och detta trädslag
uppnår erforderlig storlek inom 25 å 30 år. På hvarje tunnland
rymmes icke allenast 1000, som en föreg:de talare antog, utan
5,400, enligt uppgift i Hr Ströms bok, orri skogen blir väl skött
och vårdad. Vi vilja dock nu endast antaga 5000. Af hvarje
sådant träd får man 4, 5, ä 6 olika grufstolpar, hvadan man
kan få ända till 30,000 dylika af ett enda tunnland. Om
vi nu endast antaga att tunnlandet temnar 25,000, hvad komma
vi då till för resultat? Jo, om vi tänka oss att den utskeppade
millionen vore tagen med den aldra största vårdslöshet, d. v. s.
utan utgallring, så vore det fyratio hela tunnland, som blifvit
afverkade!
Men nu hafva vi i Sverige 26 millioner tunnland skog, af
hvilka mer än hälften ligga norr om Dalelfven, och således behöfva
vi väl icke frukta de farliga följder af denna utskeppning,
som en och annan nu förespår.
Hvad jag nu sagt, gäller om gran. Hvad åter tall beträffar,
så växer den endast hälften så hög, men det kommer deraf
att den växer på sämre jordmån.
Om man vill sköta sin skog vä), så måste man gallra ut
densamma, men detta arbete kostar, och detta gör att man
underlåter denna gallring, om man icke kan få kostnaden ersatt,
och således är det af största nytta för skogshushållningen att
den unga skogen står i så högt pris som möjligt samt att man
icke genom tullar förhindrar en förståndig skogshushållning.
Som ett bevis på hvilka skador det kan medföra att icke
hålla skogens värde uppe, ville jag anföra att midt inne i Småland,
der skogen icke har något värde, är det skogsbrist, emedan
man der så svedjat och brännt att föga skog återstår; då
deremot i Skåne, der. skogen står högt i pris, nästan hvar
egendom har en väl ordnad skogshushållning, hvilken bönderna
derstädes allt tner och mer börja taga efter.
Deremot tror jag att vi kunna och böra iakttaga långt
större sparsamhet i hvad gärdesgårdar och bränsle o. s. v. angår,
hvilken konsumtion går tili långt högre belopp än det vi
exportera. Vi veta äfven att egarne till de fleste masugnar oeh
Den 29 Maj e. m.
631
kolmilor ofta ordna sin skogsafverkning efter 40 års trakthygge,
och ingen faller på den tanken att klandra honom derföre att
han äfven hugger den del af ungskogen han kan draga nytta
af. Tvärt om synes det mig ganska önskvärdt att han till
högsta pris kan få sälja dessa sparrar och spiror, för att i någon
mån kunna betäcka den balans, hvari vi stå till utlandet
för vår import, ehuru jag, för min del, visserligen anser det
vara önskvärdt, om lagen ålade honom att lemna fröträd qvar,
hvarigenom en hastigare återväxt befrämjades.
Slutligen böra vi val hågkomma att redan under Gustaf
den l:s tid, — eller för 300 år sedan, började klagolåten öfver
skogens utödande låta höra sig; och häraf bör man kunna sluta
till huru föga befogad denna klagan är.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall
till Utsk:ts Betänk, i denna punkt.
Frih. Kurck, Arvid Fredrik: Ehuru Hr Åkerman
medgifvit att det förmynderskap, han önskar lagstiftningen skall
öfvertaga öfver den enskilde till förekommande af skogsförödelsen,
svårligen torde kunna låta verkställa sig, har dock
samme talare trott att man genom tullagstiftningen, åtminstone
till någon del, skulle kunna stäfja den förödelse han nu anser
ega rum, och derföre lifligt förordat dessa tullsatser. Jag kan
icke dela denna åsigt, ty jag tror att det ännu är fullt tillräckligt
med skog i vårt land. Dessutom finnes det ingen lagstiftning,
som kan förhindra misshushållning med skogen; men man
ser äfven att der skogsbrist uppstått, således t. ex. i Skåne, der
börjar man plantera skog.
Den åtgärd man här föreslagit, kan ju dessutom icke förhindra
att man förvandlar ungskogen till ved eller använder den
till gärdsel, och då kan jag icke förstå hvarföre man icke lika
så gerna han få exportera samma virke. Jag kan således
icke inse att de tullsatser, man nu föreslagit, kunna bidraga till
det åsyftade ändamålet, och röstar derföre på bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Dalman: Jag begärde ordet för att reservera mig
mot det beslut, R. o. Ad. i Onsdags afton med en rösts majoritet
fattade i reaktionär riktning, och hvilket beslut står i rak
motsats till hvad som skett under föreg:de riksdagar — åtminstone
så vidt jag kari erinra mig. Jag hade visserligen från
början gerna sett att man gått litet mindre brådstörtadt till väga,
men då man en gång antagit en sådan princip, anser jag det
ganska beklagligt att man icke håller sig fast vid densamma.
Föröfrigt kan jag icke fatta att, då man här endast vill
befria pitprops från tull, man derigenom skulle befordra en
förnuftig skogshushållning. Det är visserligen sannt, att om man
kunde lära sig inse att skogen icke tillhör den enskilde, utan
det allmänna, och att det således är det allmännas rätt och
pligt att öfvervaka hushållningen med densamma, då skulle jag
632
D«n 29 Maj e. ra.
rösta för exporttullens upphäfvande. Men för att kunna få eu
sådan rationel skogshushållning, måste man hafva en sådan institution
som i Tyskland och Frankrike, der vissa statens tjenstemän
anordna trakthuggning och öfvervaka allt som med
skogshushållningen har gemenskap. Men då vi icke hafva dylika
tjenstemän, utan måste öfverlemna åt egaren och den ekonomiska
beräkningen att taga så stor inkomst som möjligt, så
tror jag man bör lägga de hinder i vägen, som kunna åstadkommas,
och anser mig således på goda skäl kunna tillstyrka
tull pä dessa slag af virke, samt förenar mig i följd deraf i
den propos., Hr Åkerman framställt, ehuru jag i intet annat fall
varit af samma mening som han.
Hr von Kraemer: Jag beklagar att jag åter nödgas upptaga
R. o. Ad:s tid, men denna fråga synes mig så vigtig att
den tid icke är illa använd hvarunder man deråt egnar sin uppmärksamhet.
Jag ber således få återkalla i minnet att jag vid
föregående diskussioner rörande denna princip betraktat utförselstullen
från de synpunkter, hvarifrån den vanligen brukar
försvaras, nemi. såsom statsimkomst, och såsom skydd för inhemsk
näring. Men en tredje återstår. Det finns nemi. dem,
som påstå att man i tullagstiftningen bör inlägga ett råd, som
med ett slags gif akt! skall verka på den enskilde att icke sköta
sin egendom på ett sätt, som för det allmänna kan vara skadligt,
d. v, s. man utgår från den åsigten, att den allmänna lagstiftningen
bör uppträda såsom förmyndare för den enskilda.
Jag behöfver dock icke uppehålla mig härvid, då en person,
hvars ord väga mycket mer än mina, redan brutit stafven öfver
allt sådant förmynderskap, och tydligt visat, att det icke låter
sig verkställa. Jag anser således detta allmänna påstående vara
vederlagdt, och öfvergår till de särskilda betänkligheter, man
uppställt mot Utsk:ts hemställan uti ifrågav:de punkt.
Genom de stadganden, man då, i strid mot Utsk:ts förslag,
föreslagit, motverkar man indirekt det mål, hvartill man vill
komma. Hvar och en torde minnas det, snart sagdt, hat, som
utvecklade sig hos vår allmoge mot ekskogen under den tid de
strängare straffbestämmelserna gällde för åverkan å densamma.
De stora ekarne, som uppväxt, tordes man visserligen ej röra;
men de små ekplantorna undanröjdes i tid! Om också icke
hvad man nu föreslagit till den unga tall- och granskogens
skydd, kan framkalla dessa följder, emedan den icke likt ekskogen
växer på sådana ställen, som kunna till annat användas,
så är det säkert, att den egendom, den enskilde ej får fritt förvalta,
den lättar han ej kärlek för, och om man kan åstadkomma
kärlek till träd i allmänhet, så verkar detta oändligt mycket
starkare än alla tullar och förbud. Den enda väg, hvarpå det
allmänna således kan ingripa i denna fråga, är icke tvång, utan
upplysning. »Detta är godt och väl,» säger man, »men under
tiden sköflas skogen och landet blir obeboeligt.» När Hrr skogsifrare
komma in på denna sats, pläga de gå kring hela verlden
Den 29 Maj e. m.
633
för att framdraga exempel på länder, som blifva ofruktbara genom
skogens förstöring. Så plägar man vanligen framdraga
Mindre Asien. Klimatet skulle der genom skogens uthuggning
blifvit så torrt att växtligheten i allmänhet lidit ofantligt och
särskildt skogens återväxt ej mer vara möjlig.
Händelsen gör att jag under mina långa resor äfven besökt
mindre Asiens kuster. Utefter hela södra kusten Yoro bergen
betäckta med småskog, som, om den lemnades i fred, ofelbart
snart skulle växa upp; men man hugger ideligen ned buskarne
och bränner för att få bättre bete. På vestra kusten ha bergen
ett mer naket utseende, emedan dessa operationer längre der
fortgått; men äfven der syntes strödda plantor i skrymslorna,
och vore ej getterna, nog tilläte klimatet skogen att återväxa.
För öfrigt är Mindre Asien fortfarande ett af de fruktbaraste
länder i verlden, och det är icke skogsförödelsen, utan civilisationens
undergång, som lagt det så öde, mot hvad det i forntiden
var.
Sedermera företager man vanligen en utflygt till Island,
och talar om dess fordna stora skogar, samt tillägger att nästan
ingen sådan växer der nu eller kan växa, sedan den en gång
blifvit uthuggen. Detta erinrar mig om ett ställe i en af de
gamla Isländska sagorna. En man bebodde en gammal gård
närmare kusten. En dag tog hans son Hrafnkell sin häst och
red från hemmet inåt ön och uppför en hittils obebyggd dal,
der han ville anlägga ett nybygge. Har var väl beväpnad, hvilket
den tiden alltid behöfdes. När han ridit en stund i skogen
i den obebyggda dalen, såg han sig om, och märkte nu,
att han var förföljd. Han såg nemi. »öfver skogen» hur män
kommo ridande bakom honom. Skogen var således icke högre
än att han från hästryggen kunde se öfver densamma, och härtill
kommer att den Isländska hästracen är ungefär af våra ölänningars
storlek.
Det är just sådan skog som växer i Bohuslän, i mot den
skarpa hafsvinden skyddade dalar; men så snart trädtopparna
nå upp öfver bergskanten, äro de liksom afsvedda. Sådan skog
torde nog vuxit i gamla tider på Island, men enligt all sannolighet
aldrig någon stor skog. Dessutom lär orsaken till Islands
klimats förändring — om det förändrat sig — böra sökas
i förändringen i polarisarnas ställning. På den gamla Isländska
tiden hade Norrmän och Isländare äfven kolonier på Grönlands
östra kust, en kust som nu i flera sekler varit alldeles
otillgänglig i anseende till de oerhörda drifismassor, som derutanlör
numera hopat sig. Det må dock härmed vara hur som
helst. Om ock skog ej på Island återväxer, der den en gång
nedhuggits, så torde väl något sådant blott på ytterst få ställen
kunna komma i fråga i vårt land. Om det ock möjligen kan
vara sannolikt att skogen på vestra kusten, om den en gång
blir undanröjd, i följd af hafsvindarne får svårt att växa igen,
så är det väl nästan den enda trakten i vårt land, der detta
kan hända? Jo! detsamma förhållandet — det är sannt —kan
834
Den 29 Maj e. m.
äfven inträffa i våra fjälltrakter, der fjällvindarne — der skogen
en gång är nedhuggen — få en sådan makt att skog har svårt
att i sådana trakter komma sig för igen; men om man undantager
dessa båda ställen, så tror jag icke man behöfver hysa
någon fruktan i detta afseende hos oss. Man plägar äfven
framdraga svältorna såsom exempel på trakter, gjorda för alltid
odugliga genom skogens borthuggande. Härmed vill sig
dock ej bättre än att man just i dessa år börjat plantera skog
på flera håll på dessa svältor, och den växer förträffligt! Visserligen
var det svårt i början, men nu går det, och fastän den
en gång varit förödd, kan den således ganska väl komma igen,
och derigenom torde ett af de största skälen till fruktan vara
undanröjdt. Det kan väl äfven framdeles hända, att en landsträcka
kan bli skoglös genom misshushållning; men frukta behöfver
man ej, att den ej skall kunna åter förses med skog,
när insigten om fördelen och nödvändigheten deraf vaknat. Men
hvilken tid åtgår ej härtill, säger man? Det åtgår visserligen
120 år, innan man får fullmogen timmerskog, men endast 20—30
år till dess skogen hinner växa upp till sådana dimensioner som
de nu ifrågav:de grufstolparna. Det slaget skog kan man således
snart nog få igen. Den frågan är heller icke afgjord, hvilket som
lonar sig bäst, antingen lågskogs- eller högskogs-hushållningen.
I Rhenfänderne och medlersta Tyskland herrskar den s. k. lågskogshushållningen,
och skogen får der endast växa till höjden
af buskar.
I våra aflägsna landsorter med sina svåra transport-vägar
kan det väl vara skäl att endast uppdraga timmerskog, hvilken
kan bära transporten; men närmare kusten är det ej omöjligt,
att det kan löna sig bättre att producera pitprops och sparrar.
Vi skola här göra en liten beräkning. Man antager i allmänhet
att på ett tunnland utmärkt skogsmark kan finnas 300 träd,
då de äro fullväxte. Af pitprops kan man deremot antaga
att 4—5000 träd kunna rymmas på ett tunnland, och på 25
år har man denna skog af grufstolpar färdig. Man får således
minst 4 omgångar sådan skog på samma tid som man får en
gång timmerskog.
Om det nu rymmes på ett tunnland 300 timmerträn, men
5000 trän dugliga till grufstolpar, så får man således på samma
utrymme som man hvart 120:de år får ett timmerträd, i stället
under samma tid 64 grufstolpar. Jag vill antaga den låga siffran
af 10 öre för hvarje grufstolpe; detta gör dock 6 rdr 40
öre. En sågstock torde i allmänhet icke vara värd mer än 4
rdr. Häraf skulle då synas som på lämpliga lokaler småskogs
uppdragande kunde löna sig vida bättre än timmerskog; och då
härtill kommer att barrskog på många ställen i vårt land, såsom
på Skånes flygsand, icke trifves längre än till dess den blir
cirka 30 år gammal, så torde detta vara ännu ett skäl att icke
lägga hinder i vägen för skogshushållningens fria utveckling i
den för hvarje ställe mest lönande och derför naturliga rigtningen.
Den 29 Maj e. m.
635
Dessutom synes fiel mig eget att man icke kan fä sälja
sin vara i livad skick man vill. Då skulle man ju icke heller
få sälja de unga husdjuren förr än de blifvit full växte. Hvad
skulle man säga om ett förbud att sälja Halfvar och grisar?
Slutligen kommer jag till hvad en arman talare redan påpekat,
nemi. att genom denna tullagstiftning skulle den oskyldige
komma att straffas med den skyldige, ty om det också kan
vara skadligt att lemna frihet åt somliga oförståndiga hushållare,
så bör man väl derför icke förbjuda andra, som väl beräkna,
att sköta sin egendom, som de behaga.
Ur statsinkomsternas synpunkt torde det äfven vara allt
skäl att borttaga denna tull, ty kostnaden för den bevakning, vi
nu på många ställen måste underhålla och som då kunde indragas,
stiga långt högre än tullbeloppet.
Allt hvad utförselstull heter kan dessutom anses numera så
föråldradt att de ha ett tycke af barbari, hvadan det äfven,
ur synpunkt af vårt anseende hos andra länder, vore vig
tigt
att blifva af med desamma. På denna enda artikel beror
likväl nu, örn rubriken utförselstull skall qvarstå i vår tulltaxa,
åtminstone enligt H. o. Ad:s beslut. Så länge för en enda artikel
utförselstull qvarstår, måste hvarje skepp lastas endast i
Stapelstad, eller sådan ort der ständig tullbevakning finnes, eller
ock skaffa sig en särskild tillförordnad tulltjensteman att under
lastningen närvara, samt draga all dermed förenad tidspillan,
olägenhet och kostnad. Iakttager någon icke detta, kan han få
plikta från 100 till 1,500 rdr, och blir dessutom uppehållen
samt kan t. o. m. bli ålagd lossa igen. Dessutom tillkommer
en annan olägenhet, och den är att han icke får lasta andra
tider än då tulltjensteman är ombord, eller under månaderne
Maj —Sept. från 7 f. m. tili ti e. m., samt den öfriga tiden af
året från 8 om morgonen till kl. 4 e. m.
Alla dessa band på vår export bero nu på, om vi envisas
att bibehålla tull på denna enda artikel. Särskildt med anledning
häraf, samt på grund af hvad jag i öfrigt om saken i allmänhet
anfört, får jag anhålla om propos. på bifall till Utsk:ts Betänk.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall
Frih.
Rappe: Jag börjar med att jag icke vidlyftigt skall
behandla detta ämne, så mycket mera som redan åtskiliige talare
behandlat detsamma. Men som de fleste af dessa talare yttrat
sig för att Utskffs förslag skulle bilällas, och jag åter tillhörde
minoriteten inom Utsk:t, har jag ansett mig böra tillkännagifva
att der funnos flere som voro af samma åsigt som jag. Och det
visade sig inom Utsk:t att just de personer, som intresserade sig
för bibehållande af tullen å ungskog, antingen längre tid bott i
Norrland eller ännu bo der. Inom Utsk:t voro nemi. de två
prester och några bönder, som motionerat i denna fråga, Norrlänningar,
och de yttrade stor fruktan öfver huru det en gång
skulle gå, om skogsförödelsen finge fortgå på samma sätt som
636
Den 29 Maj e. m.
hittills ännu några år, då det stränga klimatet hindrar återväxten
och åstadkommer en stark förbrukning af bränsle.
Jag erkänner visserligen att icke uträttas mycket genom
att bibehålla dessa tullar på ungskogen, utan att man bäst vunne
sitt mål genom en väl ordnad skogshushållning, och är härutinnan
af olika tanke med Hr Akerman, i så fall, att jag ingalunda
anser omöjligt att införa en sådan hushållning i medlersta och
södra Sverige; men vid detta tillfälle är det icke på sin plats
att framställa förslag om huru denna hushållning skall ordnas.
Men innan vi fått en så beskaffad hushållning ordnad, anser jag
det vara af yttersta vigt att vi så mycket som möjligt hämma
förödelsen på våra skogar. Hvar och en, som varit landtman,
heldst den som bott i skogstrakter, vet nog huru lättsinnigt man
nu går tillväga, och att de personer, som utan kapital köpa egendom,
alltid tänka att skogen skall få betala densamma, samt genast
afverkat den stora skogen. Skulle man nu äfven sätta ett
slags praemium för att de afverka ungskogen, så kan man knappast
föreställa sig huru svårt det blir i dessa trakter, ty utom
att det är landet till stor skada, om ungskogen borttages, skulle
man komma att nödgas hemta sin ved från norra delarne af
landet.
Jag har egendom i samma trakt som Frih. Raab, d. v. s. i
Kronobergs län, och har kommit till en helt annan erfarenhet än
den ädle Frih:n. Ty just under de sista tio åren har jag kommit
till den erfarenheten, att skogen i dessa trakter till större
delen är nedhuggen, och då jag nu kommer dit, kan jag knappast
känna igen mig. Detta är just ett bevis på hvad jag nyss
sade om den skadliga följden af de lättsinniga egendomsköpen.
Jag anser således att det vore ganska lyckligt, om vi finge
det, af så många klandrade förmynderskapet, och på dessa skäl
anhåller jag om afslag å Utsk:ts Betänk., men deremot om bifall
till de tullsatser och de förändringar i tulltaxan, som de
båda embetsverken Kommers-Colleg. och General-tullstyrelsen
föreslagit.
Frih. Gripenstedt: Efter min öfvertygelse förhåller det
sig med denna fråga såsom en annan talare redan antydt, nemi.
så, att den icke bör betraktas ur samma synpunkt som en vanlig
tullfråga, utan är af en belt annan och mera omfattande betydelse.
Ty här är det lika litet fråga om blott ett skydd eller
en uppmuntran för någon viss näring på andras bekostnad, som
om en tullinkomst för staten, utan det gäller ett stort nationalekonomiskt
intresse, som måste bevakas.
I afseende å detta stora allmänna intresse, eller nödvändigheten,
att så vidt som möjligt bevara våra ännu qvarvarande
skogar från förstörelse, är jag öfvertygad, att alla äro ense om
vigten af sjelfva frågan, ehuru man skiljer sig i afseende på medlen
för dess lämpligaste lösning. De som här uppträdt till försvar
för fullkomlig frihet i afseende å behandlingen af skogen,
och till följd deraf äfven för att alla exporttullar å skogsartiklar
Den 29 Maj e. m.
skulle bottagas, hafva såsom sitt hufvudskål anfort, att det i främsta
rummet vore nödvändigt att söka en bundsförvandt i det
enskilda intresset, samt att medlet härtill vore att bereda skogen
så högt värde som möjligt. Denna tankegång är alldeles
klar och i visst afseende också ganska riktig. Det är nemi.
enligt min förmening alldeles obestridligt, att i samma mohn
man höjer värdet på skogen, i samma mohn ger man också,
genom det ökade värdet på skogsprodukterne, en starkare impuls
åt omsorgen att producera skog. Men nu förhåller det sig så,
att det icke allenast är fråga om att producera eller uppdraga
ny skog, utan äfven om någonting annat, eller just det, som
utgör sjelfva vilkoret för skogsodling, nemi. att bibehålla hvad
man på forstspråket kallar skogskapitalet. Det är nemi. ganska
svårt, och på vissa lägenheter nästan sagdt omöjligt att återställa en
alldeles ödelagd skog, utan måste all förnuftig skogsskötsel grunda
sig på en förut befintlig skogsmassa, och hårdare får icke detta
skogskapital anlitas, än att det hinner återväxa.
Men om det å ena sidan är obestridligt, att ett ökadt värde
på skogsalster bör gifva ökad anledning att uppdraga ny skog,
så är det å andra sidan lika klart att detta ökade värde också
blir en ökad frestelse att mer än skäligt, och någon gång totalt,
angripa sjelfva kapitalet, d. v. s. den redan befintliga skogen;
och det är just denna omständighet som gör det så tvifvelaktigt
huruvida icke de framställde förslagen, syftande på att gifva ökadt
värde, äfven åt ungskogen, mera mot- än medverka till det
önskade resultatet.
Det är nemi. erkändt —och derom vittnar alla länders erfarenhet
— att så vida ej en rationel skogshushållning eger rum,
finnes ingen egentlig garanti för skyddandet och bevarandet af
det befintliga skogskapitalet, hvilket likväl, såsom nyss nämndes,
utgör sjelfva vilkoret för skogens ordentliga återväxt. Många
omständigheter bidraga emellertid till att den rationela skogshushållning,
som visserligen på många ställen är införd, hos oss likväl
icke kan blifva så allmän som i flera andra länder. Först
och främst verkar i detta hänseende skilnaden i skogsmarkernes
beskaffenhet här och i andra länder. Hvar och en, som är bekant
med dessa förhållanden, vet att den rationella skogshushållningen,
som hvilar på trakthuggning, med helt annan lätthet och
framgång kan användas på likformiga, alltid lätt tillgängliga områden,
än på våra olikartade, ofta otillgängliga skogsmarker.
Men det är jemväl en annan, ännu vigtigare omständighet,
som gör, att detta hushållningssätt aldrig här i landet kan komma
att vinna någon allmän utsträckning; och detta är skogsmarkernes
sönderstyckning i en ofantlig mängd små enskilda
lotter.
I främmande länder tillhör skogen ofta till större delen
staten, och endast en mindre del deraf är enskild egendom. Men
äfven då skogen derstädes är enskild, är den nästan alltid fördelad
på de större godsen, och utgör derföre sammanhängande
m
Den 29 Maj e. m.
marker, som sålunda väl lämpa sig till en ordnad hushållning
efter trakthuggningsmethoden.
Men huru är förhållandet här? Jo, i alla afseenden motsatt;
ty först och främst äro våra statsskogar endast en obetydlighet
i förhållande till det hela. 1 de norra länen hafva vi visserligen
ännu en del s. k. öfverloppsmarker, hvilka efter afvittning tillfalla
staten, men i dessa aflägsna orter göra klimatet och
åtskilliga andra förhållanden, som jag här icke behöfver närmare
utveckla, det nära nog till en omöjlighet att använda trakthuggning.
I den södra delen af landet åter, eller från Dalelfven, utgöra
icke statens skogar mer än en procent af skogsmarken i sin
helhet, och äfven om härtill lägges allmänningarna, finner man
likväl huru jemförelsevis ringa den skogsvidd är, till hvilken staten
kan sträcka sin omsorg och förvaltning. Och likväl är det
egentligen blott till dessa skogar, som man, med de stränga begrepp
vi här i landet hafva om eganderättens helgd, kan påräkna
att något kraftigare ingripande från lagstiftningens sida till
skogarnas skydd kan komma att ega rum. Då nu så förhåller
sig, som nyss blifvit anmärkt, dels att den ojemförligt största
delen af vår skogsmark tillhör enskilda, dels att dessa enskilda
skogar äfvenledes äro till största delen sönderstyckade i små
lotter, tillhöriga särskilda mindre jordegare, och att till följd så
väl häraf, som en mängd andra förhållanden, enligt min tanka,
man icke kan påräkna, att en rationell skogshushållning, grundad
på trakthuggning, här i landet blir allmänt införd; men då
just detta, eller trakthuggningens allmänna användande, var det
stora korrektivet, som, enligt motsidans åsigter, skulle göra allt
skydd för ungskogen öfverflödigt, så är det klart, att när jag,
på uppgifna skäl, ej anser den gjorda förutsättningen komma att
intratta — annat än undantagsvis — så måste jag äfven hysa
betänklighet mot att borttaga det skydd som finnes, om också
detta ej är fullständigt — åtminstone intill dess sig visat, huruvida
man är villig att i stället underkasta sig några andra inskränkningar.
Man säger visserligen att äfven utan någon skogssköfling,
blott såsom en nödvändig åtgärd vid den rationella skogshushållningen,
gallringar förekomma, och att man således icke bör förhindra
att den unga skogen borttages. Detta är ganska sannt,
och vore frågan endast om lagstiftning, der en rationell hushållning
vore allmänt införd, eller åtminstone utgjorde regeln, så vore
det visst icke skäl att lägga något hinder i vägen hvarken för ungskogens
afverkning, eller dess export; men detta är ju icke här förhållandet,
och lärer aldrig kunna blifva det, och man måste väl rätta lagstiftningen,
icke efter undantaget, utan efter regeln. Dessutom bör
det erinras, att den ungskog, som genom en dylik förståndig och
nyttig gallring erhålles, visst icke öfverstiger hvad som för månfalldiga
behof inom landet erfordras, och att således, om averkningen
inskränktes härtill, säkerligen ingen export af sådan skog
förekommer. Och det är äfven en känd sak, att de ofantliga
Den 29 Maj e. m.
639
qvantiteter ungskog (t. ex. på ett år 20 millioner pitprops), hvilka
exporterats, icke erhållits genom sådan rationell gallring, utan
nästan uteslutande genom ackord med bönder, som dervid ofta
nedhuggit allt hvad som funnits. Man säger äfvenledes, att om
också hinder lägges i vägen för exporten, så kan likväl härigenom
icke lörekommas att den omogna skogen nedhugges och
törstöres inom landet. Ja! visserligen kan den nedhuggas och
förstörasl men huru vårdslös man än är, och huru litet afseende
man än fäster vid denna näringsgrens förnuftiga bedrifvande,
tror jag likväl icke att man kommit ända derhän i vandalism
att man blott för nöjes skull nedhugger och förstör skogen —
utan den hejdlösa averkningen kommer sig deraf att det blir
en frestelse att genast på en gång tillegna sig det kapital, som
man eger i skogen och sorn man för något ändamål behöfver,
eller ock endast tror sig förmånligare kunna använda i form af
penningar.
Jag vill i detta hänseende omnämna hvad jag erfor på en
resa förra året genom Westergötland, der en stor massa fin ungskog
var nedhuggen till export. Jag kom då i tillfälle att samtala
med allmogen härom, och yttrade min förundran öfver att
man på detta sätt nedhögg skog, som i sitt närvarande skick
hade så ringa värde, och sålunda förstörde hvad som i framtiden
kunde blifva en dyrbar egendom. Men svaret var alltid
detta: »ja nog är det sannt, men vi behöfva pengar». Således
det tillfälliga behofvet, eller kanske rättare, begäret efter penningar!
Men om detta begär nu ytterligare stimideras genom
lättad afsättning och ökadt värde, skall då ej äfven faran för
en ännu hejdlösare framfart, jemväl med ungskogen, blifva
förökad?
Ett af de förnämsta skälen för exporttullens borttagande
har emellertid varit, att det åsyftade skyddet mot skogsförödelse
icke bör sökas i tullagstiftningen, utan i en god skogslagstiftning,
som skall framkalla en nationell skogsvård. Anmärkningen
har onekligen mycken vigt, men svårigheten består uti, att
genom någon skogslag, under våra förhållanden, kunna frambringa
en sådan verkan, och dessutom att få en sådan lag antagen.
Det har varit min skyldighet att efter förmåga söka tänka mig
in i skogslagstiftningen, och jag måste tillstå att jag dervid kommit
till den öfvertygelse!) att hvad man till skogarnas båtnad
af denna lagstiftning kan förvänta, egentligen blott kommer att
bestå lili verksamma stadganden i afseende å vården af den skog,
som tillhör kronan, eller såsom allmänningar är upplåten åt kommuner;
iy alla tecken tyda derpå att man nu icke är sinnad
underkasta sig de inskränkningar i den enskildes dispositionsrätt
af skogen, som på många andra ställen blifvit stadgade.
Måhända kommer likväl, på grund af det stigande behofvet
att afvärja en stor sa rnhälls vå da, snart nog den tid, då man skall
visa en större beredvillighet i detta hänseende, men för närvarande
tror jag icke att man derom får göra sig allt för stora
förhoppningar. Under sådana omständigheter — och fastän jag
0.40
Den 29 Maj e. ni.
medgifver att ifrågavarande stadgande om en exporttull för vissa
trävaror visserligen icke innebär något fullt verksamt skydd mot
skogens ödeläggning — så kan likväl en sådan bestämmelse
efter mitt förmenande i viss mån bidraga dertill att icke genom
frestelsen efter ögonblicklig vinning skolängen sträcker sig till
äfven den del af skogskapitalet, som med hänsyn till återväxten i
främsta rummet bör utgöra föremål för omsorg, nemi. ungskogen.
Jag medgifver för öfrigt att det vore ganska önskvärdt, om
man äfven för dessa artiklar kunde borttaga exporttullen och
såleledes helt och hållet befria vår tulladministration från de
kontroller och omgångar, som till mehn för rörelsen häraf äro
en följd; men jag kan likväl icke med godt samvete sätta
denna förmån så högt, att jag derför tror mig kunna åtminstone
för närvarande uppoffra det partiella skydd, som genom
exporttull på åtskilliga slags ungskog blifvit satt mot den för landets
framtid så hotande skogsförödelsen. Af dessa skäl finnér
jag mig nödgad att motsätta mig (Jtsk:ts förslag, och anhåller att
R. o. Ad. måtte, såsom hittills, bibehålla exporttull på vissa slag
af ungkog, enligt det förslag, som af embetsverken blifvit i detta
hänseende afgifvet.
Många bifallsrop följde på detta anförande.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Det förundrar mig allde
les
icke, om R. o. Ad. efter det sista sakrika anförandet anser
allt vidare ordande i denna sak öfverflödigt; men då jag nu hört
med hvilken säkerhet i argumentationen Frih. Gripenstedt uppträda
så önskar jag i största korthet få tillägga de skäl, hvarför
jag anser att R. o. Ad. med honom bör instämma.
Då man åhört denna diskussion och deras anföranden, som
yttrat sig för bifall till Utsk:s förslag, så skulle man kunna tro
att frågan gällde ett absolut förbud mot all utförsel af ungskog,
då frågan deremot endast gäller att sätta en ganska ringa tull
på åtskilliga slags trädvaror. Vidare skulle man, på grund af
deras argumenter, kunna tro att den enskilde hushållade särdeles
väl med sin skog, och att det icke behöfdes något annat än
att lemna honom i full frihet; men den siste värde talaren har
visat att så icke är förhållandet — och ännu mera, att man inlunda
kan vänta att så skall ske.
Här har blifvit sagdt att vår skog är oförstörbar; men klagan
öfver skogens förödelse har dock försports ända sedan Gustaf
Wasas dagar, och åtskillige talare hafva ansett denna klagan
mer och mer befogad. I detta hänseende ber jag få erinra
om en trakt, som jag specielt känner till, nemi. Wedbo härad.
Der hade man förut en någorlunda vacker skog, men den är
nu slut, och sjelfva allmänningen har man delat för att kunna
komma åt skogseffekter.
Man talar så mycket om huru många tunnland skogsmark
som finnes här i landet, men då man talar härom, är det äfven
skäl
Den 29 Maj e. m.
641
3kal att säga hurudan denna mark är, ty härpå beror ju återväxten.
Jag vill icke längre upptaga tiden, utan anhåller att R. o.
Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, ville antaga det af embetsverken
afgifna förslag.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. Posse: Man säger att detta nya förslag skulle tillåta
hvar och en att hejdlöst sköfla landets skogar, och med detta
ingångsspråk målar man med den bekanta svarta färgen den mörka
framtid vi halva att emotse. Men, Mine Herrar! Detta är endast
medaljens frånsida. Den har dock lyckligtvis äfven en annan
sida, och på den står »med odling brytes byggd».
En talare här har anfört att ända från Gustaf Wasas dagar
har klagan försports här i landet öfver skogsförödelsen. Häruti
ligger ett misstag. Denna klagan har icke allenast försports sedan
Gustaf Wasas, ulan ända sedan Olof Trätäljas tid. Men
skogen faller oftast för att lemna plats åt odling och andra näringar,
som sprida lycka öfver landet, och man bör i detta fall
icke allenast se på den dåliga eller skadliga, utan äfven något
på den goda sidan. Jag ville endast nämna detta i förbigående,
och, med afseende på den fråga, som nu är före, vill jag inskränka
mig till att söka utreda huruvida den nu bestående tullen på ungskogen
verkeligen medför något skydd för skogen. Frih. Gripenstedt
har kommit till den slutsatsen att denna tullagstiftning icke medför
något afgörande skydd för ungskogen, men bidrager dertill,
och ieke bör borttagas förr än man på någon annan väg vunnit
garanti härför. Jag delar fullkomligt den ädle Frihms åsigt
att denna utförseltull icke skyddar ungskogen, men kan icke
med honom öfverensstämma deruti att den, detta oaktadt, bör
bibehållas.
Den ädle Frih:n har äfven på det mest klara sätt visat att
de två enda sätt, hvarigenom denna garanti skulle kunna vinnas,
eller en ordnad skogshushållning och en klok skogslagstiftning,
äro omöjliga att genomföra här i landet. Den förra på grund
af ogynnsamma förhållanden, och den sednare i följd af nationallynne!,
som icke tillåter någon inblandning i enskilda angelägenheter.
Och här har man vant sig att för enskilda angelägenheter
anse omvårdnaden om sitt hus och sin enskilda egendom.
Jag har fullkomligt uppfattat de svårigheter, Frilr.n härvid
har att bekämpa ; men deremot har jag alls icke kunnat uppfatta
att uti Hr Frihms bevisning för utförseltullens bibehållande
finnes något öfvertygande, hvaremot jag högeligen beklagar att
Hr Frihm icke uriderstödt Utsk:ts förslag att densamma borttaga.
Ty, om den, på sätt Hr Frihm uttryckt, icke medför något afgörande
skydd för ungskogen, ser jag intet skäl för dess bibehållande.
Jag hade hoppats, säger jag, att Frihm, som intager
en så utmärkt plats vid Konungens rådsbord, och som så klart
H. IV, 41
642
Den 29 Maj e. m.
fattat stats-ekonomiska grundsatser, jemväl vid detta tillfälle icke
skulle fruktat att taga steget fullt ut, och jag beklagar att så
icke skett.
För min del kan jag heller icke inse huru det skulle kunna
låta sig göra att genom utförseltullen skydda ungskogen; ty vill
jag lalla ungskog, så fäller jag den, äfven om jag icke får föra
ut densamma, och nöjer mig med den mindre förtjenst jag lar
inom landet.
Man talar om att förödelsen är så godt som gifven, om man
får föra ut den, emedan den åtgår till pitprops.
Men om man besinnar att, enligt sista femårsberättelsen,
utgöra endast statens skogar och allmänningar öfver två millioner
tunnland, och att det dessutom finnes enskilde skogsegare
som ega ända till 500,000 tunnland, så finna vi ju att vår skogstillgång
är omätlig, ty vi hafva ju icke en gång råd att uppmäta
den. Tror Hrrme då icke att vi med en sådan skogstillgång
kunde fylla jordens alla grufvor — ty det behofvet måste
vara begränsadt — och ändock hafva mera qvar än vi
behöfva ?
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Dalman: Sedan jag anmälde mig, har R. o. Ad. haft
den lyckan att höra Hr Finans-Ministern i ett sakrikt anförande
framställa sina åsigter, och för mig återstår således föga att
tillägga, utom att till honom framföra min tacksägelse för det
sätt, hvarpå han uppfattat denna fråga. Hr von Kraemer har
yrkat tullfrihet på dessa artiklar, och yttrat sin förvåning öfver
att man med liflig öfvertygelse kan yrka tullfrihet på lefnadsförödenheter
och en mängd andra artiklar och likväl icke i
denna fråga vilja låta samma princip göra sig gäliande. FinansMinistern
har redan i sitt lysande föredrag vederlagt delta inkast,
hvadan jag dervid icke behöfver uppehålla mig.
Gr. Posse har sagt att, om man äfven sätter exporttull på
ungskogen, så kan dock denna tull icke förhindra att densamma
nedhugges. Detta är ganska sannt. ty om man behöfver pengar,
så säljer man ändå. Men jag är fullkomligt öfvertygad om att, i
händelse man sätter en låg exporttull på denna, liksom på åtskilliga
andra artiklar, så, icke allenast afskräckes man i någon mohn
för att exportera densamma, utan lusten hos utlänningen att
köpa den minskas äfven. Gr. Posse sade visserligen — som
jag nyss anförde — att om man behöfver pengar, så säljer man
ändå, men det är mängden af köpare som bestämmer värdet
på en vara.
Hvad åter beträffar de förordningar, som framdeles kunna
komma att stadgas till åstadkommande af en förnuftig skogshushållning,
så är jag icke så misströstande som Gr. Posse,
och icke ens som Frih. Gripenstedt, ty jag tror att, om vi
börjat dermed för 50 år sedan, skulle den nu varit i ordning.
Jag föreställer mig således att, allteftersom upplysningen
går framåt, kunna vi äfven iner och mer hoppas på lörbättrin
-
Den 29 Maj c. m.
643
gar härutinnan, och då de olägenheter, man här påstått ega
rum, i afseende på tnlltjenstemännens närvaro vid lastning, lätt
kunna förekommas genom någon liten ändring i förlättningarne,
och således blott äro att betrakta som skämskott, så röstar jag
för Frih. Gripeustedts förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Frill. Raab: Vid 1840, 1844 och 1848 årens riksdagar
tillhörde jag Bevilln.-Utsk:t och var då, liksom Hr Akerman,
betraktad som hvad man då kallade frihandlare. Men det har
sedan dess gått mig som många andra, att vi blifvit öfverflyglade,
och bland dem, som gått längre än vi, är Frih. Gripenstedt.
Jag blef derföre ledsen då jag erfor att den ädle Frih:n var af
annan mening än vi andra i detta fall; men af fortsättningen på
hans anförande fann jag att detta endast var i följd af de svårigheter,
som uppställde sig mot en ordnad skogshushållning.
Jag lemnar dock derhän, om Frih. Gripenstedt, som så tidigt
egnat sig åt rikets angelägenheter och skött dem så väl, haft
tid att taga fullständig kännedom af detta ämne. Jag undrar
likaledes icke heller på att Hr Dalman, som troligen aldrig sett
småskog, skulle blifva förskräckt, om han fick se några tusental
nedhuggna småträd, som han trodde skulle blifvit mastspiror
allesammans, om de fått stå qvar.
Jag lemnar derhän, om den pitprops, som är utförd, kunnat
växa på 40 tunnland, men om dertill också åtgått 400, så
se vi huru liten del det är, då vi hafva 26 millioner tunnland.
Då finnes det många andra saker, som kunna uppväcka större oro.
Jag föreställer mig således hvad desse Hrr skulle blifva förskräckte,
om de finge se skurviskorna, som säljas vid Kornhamnstorg.
Veten 1 hvad skurviskor är, Mine Hrr? Jo! det är topparne
af de små träden. Lägger man ihop dessa, får man flera
tunnland hvar dag. Hvarför sätter man då icke förbud på
sådant, eller åtminstone lägger någon accis på gummorna?
Och om man reser genom södra Sverige, ser man en mängd
små staket; till dessa åtgår mycket mer än till pitprops.
Frih. Gripenstedt har sagt att, huru frågan än vändes, är
det skadligt att nedhugga den unga skogen. Men hvad gör
man icke då man måste hafva penningar, svarar jag. Om nu
en egendoms-egare vore tvungen att hugga, så är det ju klart
att man måste hugga så mycket mera, om exporttull pålägges,
ty utlänningen betalar icke mer, om vi hafva exporttull
eller icke.
Om jag icke irrar mig, fattades för någon tid sedan ett beslut
att förbjuda svedjande, men jag har icke sett någon författning
derom. Låtom oss försöka denna utväg, men icke den
att hindra hvar och en att fritt exportera sina produkter.
Jag kan icke heller underlåta att ytterligare fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet vid den omständighet, som Hr von Kraemer
framhöll. Jag har nemi, sjelf haft fartyg, då jag bodde i Kalmar,
644
Den 29 Maj e. m.
och vet således ganska väl hvilken tidsutdrägt och hvilka omkostnader
det medlör att för hvarje lastning hemta ut tullbevakning
som räknar lasten.
Slutligen ber jag att få rätta ett misstag, som Frih. Rappe
begick. Jag sade nemi. endast att i medlersta Småland, eler
skogen var af ringa värde, är mera skogsbrist än i de orter,
der den står i högt pris.
Och som det är min öfvertygelse, såväl att man med ganska
ringa kostnad genom skogsplantering kan ersätta den export,
som här är fråga om, som att man bör gora allt som kan
bidraga till landtmannahandelns lättande, så får jag fortfarande
yrka bifall till Utsk:ts förslag.
ITr von Ivrosmer: Denna gång skall jag söka fatta mig
så kort som möjligt.
Jag vänder mig då först till Hr Dalman för att säga att
svårigheterne i afseende på exporten genom nu gällande tulltaxa
ingalunda äro skrämskott, utan verkliga, och jag vågar påstå
att ingen kan vederlägga detta. Hr Dalman har äfven sagt
att, om sådana felaktiga stadganden finnas, så kunna de lätt
rättas; med huru skall man kunna veta, om ett fartyg inlastat
tullfria varor eller icke. Det är just för att se efter detta som
man måste underkasta sig ali denna tidsutdrägt, jemte dermed
följide kostnad.
Frih. Gripenstedt har fästat sig mycket dervid att villkoret
för att nedhuggen skog skall växa upp igen, är att man har
skogskapital. Det skulle således bestå deri, att icke en hel
skogstrakt fick nedhuggas. Om en hel skogstrakt nedhugges,
så medgifver jag visserligen att det är svårt att få den att växa
upp igen, men att det låter sig göra, hafva vi bevis på af
Svältorna. Hr Frih:n har icke velat medgifva borttagandet af
denna inskränkning i afseeede å utförseltullen, utan att vi finge en
rationel skogshushållning. Jag skulle vilja medgifva detta; men
första villkoret för att få reda på huru en förnuftig, hoc est
rationel hushållning skall ordnas i vårt land, är att lemna handteringen
fri, och det är just för att få rationel skogshushållning,
som jag önskar denna frihet.
Frihrn säger att det olika förhållandet med våra skogar
lägger nästan oöfverstigliga hinder i vägen för en rationel skogshushållning.
Just då det är så olika förhållanden, är det omöjligt
få något som passar för alla de olika delarne. Det enda
som passar för alla olika förhållanden, är att lemna saken fri.
Det svar. Hr Frilun fick i Vestergötland, »att de ville halva
pengar och derföre nedhöggo skogen», var ganska betecknande;
ty troligen lönade det sig bättre der att inskränka sig till lågskogshushållning,
än att låta den stå och växa upp till fullmogen.
Mycket mera kunde vara att tillägga, men jag vill blott
sluta med att tillkännagifva, att jag nog kan förstå, att omständigheter,
intressenas tryck o. s. v., kunna ibland vara så
-
Den 29 Maj e. m.
645
dana, att det för en annars liberal Finans-Minister kan se ut,
som vore det klokast att i en sådan punkt gå öfver till andra
sidan. Athen hade en gång en stor fältherre, Temistocles.
Genom omständigheternas tryck måste han sednare gå i landsflykt,
och taga sin tillflykt till Perserne; men då dessa då ville,
att han skulle anföra en Persisk armé mot Grekland, tog han
in gift i staden Magnesia. Hr Frihm har valt deremot att i
denna punkt anföra the prohibitistiska Perser, mot sin äras fädernesland
: frihandeln I
Jag fruktar dock att det vore bättre, äfven för min högt
aktade motståndare, om det hlefve jag och ej han, som denna
gång ginge med segern ur striden!
Talrika och häftiga rop på propos. hördes ånyo.
Gr. af Ugglas: Några af de talare, som uppträdt efter
Frih. Gripenstedt, hafva uttalat sin förundran öfver den olikhet
de funnit mellan de åsigter, han i allmänhet uttalat i afseende
på handel och vandel, och de han här yttrat. Jag
tror att detta beror derpå att de värde talarne sammanblanda
begrepp, som med hvarandra icke stå i sammanhang. För min
del kan jag icke anse allt förvärf vara af samma natur; eller
att all egendom vore lika berättigad till frihet i användandet.
Utan att vilja bekänna mig till den statsekonomiska lära, som
identifierar arbete och egendom, står det dock klart för mig att
denna egendom måste vara af samma natur som ett kapital,
med derå genom arbete frambragt ränta; och der har producenten,
som, snart sagdt, gjort den till sin egendom, fri dispositionsrätt.
Men hvad deremot de producerande krafter angå, som en
stat har inom sitt sköte, och hvilka äro afsedde att verka äfven
för framtiden, så är det statens pligt att tillse att dessa icke på
framtidens bekostnad förbrukas; och det är med hänseende härtill,
som staten måste hafva tillsyn öfver skogsafverkningen.
I skogen ligger ett kapital, som icke under en generation
kominer till mognad. Skulle nu en generation taga mer än
hvad på dess lott ankomme, så är det ju gifvet att han tillgrep
något som icke är hans, utan kommande slägters, och för att
hindra detta, måste staten träda emellan. Det vore Önskeligt
att genom en skogslagstiftning kunna göra detta; men då det
möter svårigheter, så bör staten lägga en skatt, som förhindrar
otillbörlig vinst, och genom denna skatt kunde äfven öfrige
producenter, som på ett för staten förmånligare sätt drifva sitt
arbete, slippa så stora afgifter.
Jag anhåller således om propos. på bifall till Hr Åkermans
förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan om afskafTande af utförseltullen å ifrågav:de
slag af trädvaror, dels ock att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
m
Dan 29 Maj c. m„
hemställan, skulle bibehålla de nu för samma slags trädvaror
stadgade tullbestämmelser, med de förändringar, som af Kommers-Coll.
och General-tullstyrelsen blifvit föreslagna.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många nej, blandade
med ja, och sedermera propos. på afslag derå samt bibehållande
af denu för oftaberörde slag af trädvaror stadgade tullbestämmelser
med de af nyssnämnde embetsverk föreslagna
förändringar, då svaren utföllo med starka ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering af flere ledamöter begärts, uppsattes och
justerades följ:de vorter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts, i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om afskaffande af utförseltullen å föij:de slag af trädvaror,
nemi.: furu- och grantimmer etc.; läkter, huggne eller
täljde etc.; samt årträd eller ämnen till åror; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller de
nu för nämnde slag af trädvaror stadgade tullbestämmelser, med
de förändringar, som af Kommers-Goll. och General-tullstyrelsen
blifvit föreslagna.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 46.
Den vidare behandlingen af förev:de Betänk, blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Upplästes ett af Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig, ingifvet
mern. af följ:de lydelse:
Då numera en allt oftare påkommande sjuklighet tvingar
mig iakttaga den noggrannaste försigtighet, och det beklagligen
visat sig att längre sammanträden i täppta rum ovilkorligen
framkalla lidanden, som förlama min verksamhet, får jag vördsamt
anmäla att jag nödgas frånsäga mig det hedrande förtroendet
att deltaga i 1863 års statsrevision.
Frih. af Ugglas: Som det är oss alla bekant, tillkommer
det Riddarh.-Direktionen att emellan riksdagarne utse de ledamöter
af R. o. Åd., som, då förfall yppar sig för någon af de
Den 29 Maj e. m.
847
utsedda statsrevisorerna, i deras ställe böra i statsrevisionen inträda.
Jag vågar derföre vördsamligen hemställa, att enär många
vigtiga ärenden taga R. o. Ad:s tid i anspråk under den återstående
delen af den redan långt framskridna riksdagen, R. o. Ad.
måtte, på sätt vid förra riksdagen skedde, åt Riddarh.-Direktionen
uppdraga att välja suppleanter äfven för dem, som redan
afgått eller under den återstående delen af riksdagen möjligen
komma att afgå.
Gr. Posse: Jag finner det mycket naturligt att, då R.
o. Ad. icke är samlad, Riddarh.-Direktionen verkställer val sådana
som det ifrågav:de, men det skulle deremot i min tanke
vara högst olämpligt att under R. Str:s sammanvaro gifva ett
dylikt uppdrag åt nämnde Direktion. Jag anhåller således om
afslag å Frih. af Ugglas’ framställning.
Hr von Krmmer: Jag instämmer med Gr. Posse.
Frih. af Ugglas: Det förslag, jag nu framställt, är enahanda
med det beslut, R. o. Ad. vid förra riksdagen lättade,
och det är desto mindre olämpligt, som grundlagen i många dylika
fall uppdrar åt Riddarh.-Direktionen att bevaka R. o. Ad:s rätt.
Jag kan derför icke finna, hvarför man icke med fullt förtroende
skulle kunna åt densamma uppdraga nu ifrågav:de värf.
Gr. Posse: Jag har icke motsatt mig Frih. af Ugglas’förslag,
derföre att jag icke skulle hysa tillräckligt förtroende till Riddarh.
-Direktionen, utan derföre att jag anser det vara R. o. Ad:s
ovilkorliga skyldighet att, då den är samlad till riksdag, sjelf
verkställa dylika val.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att som det utaf Frih. af
Ugglas nu väckta förslag blifvit begärdt på bordet, komme detsamma
att der hvila.
R. o. Ad. åtskiljde» kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
648
D«n 30 Maj,
Lördagen den 30 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Stats-Utsk:t efter N:o 2,039 Hr von Troil, Samuel Gustaf;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 559 Hr Pereswetoff—Morath, fullm. Gr. Piper, Charles
Emil.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter i
Bevilln.-Utsk:t efter N:o 120 Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik,
och N:o 254 Hr Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 105 Gr. af Ugglas, Carl Ludvig; och
N:o 390 Frih. Nordenfalk, Johan.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utsk:t efter N:o 133 Frih. von Schwerin, Julius, och en
suppleant derstädes efter N:o 1,582 Hr Steuch, Mathias; och
befanns hafva blifvit utsedd till
Ledamot:
N:o 25 Hr Walkendorff, fullm. Hr Wästfelt, Fredrik Philip;
samt till
Suppleant:
N:o 1,648 Hr von Bahr, Carl.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 62 Frih. Mörner, fullm.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, och N:o 313 Frih. von Platen,
Carl Baltzar, samt en suppleant derstädes efter N:o 1,053 Hr
Hammarberg, fullm. Gr. Mörner, Carl Robert Stellan; och befunnos
hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 1,586 Hr Raab, fullm. Frih. Raab, Hugo;
N:o 2,230 Hr Hagströmer, Johan Jacob; samt till
Den 30 Maj.
040
Suppleant:
N:o 1,563 Hr Cederstråle, Erik Carl Johan.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i
Riddarh.-Utsk:t efter N:o 2,259 Hr af Wåhlberg, Göran Didrik;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,856 B. Hr de Freese, fullm. Frih. Bennet, Gustaf Fredrik.
Fortsattes behandlingen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
ang:de tullbevillningen.
Underrättelserna vid tulltaxan.
§:n 1.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§§:na 3, 7, 10 och 11.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Enär, genom B. o. Ad:s
föreg:de beslut, icke alla utförseltullar blifvit afskafTade, och den
af Utsk:t föreslagna tullnedsättning för bomullsgarn ej heller
medgifvits, följer deraf att, hvad Utsk:t i afseende på nu förev:de
§§ i taxe-underrättelserna föreslagit, icke här kan vinna
bifall.
Jag föreslår fördenskull, att ärendet i dessa delar måtte till
Utskrt återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blefvo dessa §§ till Utsk:t återremitterade.
§:n 12.
Utsk:ts förslag antogs.
§:n 13.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Jag anser mig böra
lemna den upplysning, att K. M. varit betänkt att föreslå II.
St:r ett annat användande af denna s. k. »föring», samt att K.
M:s Propos. redan är färdig och kan till nästa plenum förväntas.
Då emellertid punkten innefattar ett beslut blott t. v.,
anser jag den kunna bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls Utsk:ts rörande denna § afgifna hemställan.
Utsk:ts i slutet af Betänk:t framställda förslag till underd.
skrifvelse i fråga om utarbetande af fullständigt förslag till ny
tulltaxa.
650
Den 30 Maj.
Frih.o Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag anhåller
att Hr Åkermans reservation vid denna punkt måtte blifva
uppläst.
Sedan den begärda uppläsningen egt rum, yttrade
Frih. Sprengtporten: Af alla frågor, som kunna förekomma
till behandling inom en representativ församling, är det
tvifvelsutan ingen, som kan anses vara af större vigt, än då
det gäller bestämmandet af de grunder, hvarpå ett lands statshushållning
bör hvila, ty derpå beror allt: folkets välstånd, belåtenhet
och trefnad, äfvensom statens styrka och makt. I ingen
fråga kan derföre representationen hafva mer, eller, rättare
sagdt, en mera afgjord pligt att yttra sig, än i afseende just å
denna. Aldraminst borde ett utlåtande från representationens
sida i denna del uteblifva i en tidpunkt, då skäliga anledningar
kunde vara för handen att betvifla de rådande grundsatsernas
ofelbarhet, än mera, om de i tillämpningen kunde anses medföra
framtida vådor för staten.
Utgående från dessa åsigter, hade jag redan vid föreg:de
riksdag väckt en motion, i hvilken jag yrkade att Bevilln.-Utsk:t,
vid sitt afgifvande förslag till bevillningsgrunder, måtte uttala sin
mening i afseende å principerna för Sveriges handelslagstiftning,
på det nationen måtte lära känna, om den — hvilket var och
ännu är temligen tvifvelaktigt — hyllade ett abstrakt frihandelssystem
eller ett frisinnadt, men sansadt protektionistsystem.
Henna motion vann icke någon framgång hos Utsk:t — den blef
icke ens upptagen till besvarande. Skälet till detta förfarande
känner jag icke: vare sig att Utsk:t ansåg frågan allt för djerf,
eller tilläfventyrs allt för besvärlig att utreda. Utsk:t använde
emellertid den utvägen, att h. o. h. ignorera densamma. Nu
har den blifvit bragt å bane; jag vet icke till följe af hvilka
förändrade omständigheter. Men sannolikt har någon, under forskningar
i förra riksdagens handlingar, påträffat min motion och
väckt den skendöda till lif.
Vid afgörandet af denna vigtiga fråga befinner sig R. o. Ad.
likt Herkules vid skiljovägen. På det beslut, vi gå att fatta,
kan landets framtid till stor del komma att bero, då det gäller
antingen att förorda ett handelssystem, hvars första och enda
grundsats är denna: »hjelp dig sjelf, och himlen skall hjelpa
dig», eller att antaga en frisinnad, men likväl afvägd handelspolitik
till vårt ögonmärke.
Mina åsigter äro redan kända. Jag har för öfrigt varit i
tillfälle erfara, att frihandelstheorierna af deras anhängare betraktas
nästan som trosläror, öfver hvilkas absoluta riktighet
knappast något tvifvelsmål medgifves. Det är föga sannolikt,
att jag med mina ord lyckas omvända många af mina motståndare.
Några af de satser, uppå hvilka man stödjer sitt försvar
för vårt nu gällande handelssystem, äro likväl af den beskaffenhet,
att de icke kunna lemnäs alldeles obesvarade. Så
-
Den 30 Maj.
651
lunda, då man säger att hvarje skyddstull är en prissättning
till fördel för en viss klass producenter, synes man hafva glömt
att skyddstull ofta är ett vilkor för produktionen, att produktion
är rikedom, att näringarnes blomstring utgör statens styrka,
att fördelen häraf återfaller på hela samhället, och följaktligen
i sin mån på konsumenten, och att solidaritet finnes emellan
alla medlemmarne af en stat; men att en sådan solidaritet icke
eger rum emellan skilda stater, som icke sällan stå med stridiga
intressen mot hvarandra.
Man säger sig icke vilja vidkännas några konstlade åtgärder
för att väcka näringarne till lif och verksamhet; meri är
icke staten i och för sig sjelf en konstbyggnad, eller tror man
sig i ett samhälle kunna undvara finanslagar? lagar för beskattningen,
för penningen, för handeln? Frihandelns vänner
medgifva ju sjelfva behofvet af s. k. finanstullar. Men om dessa
lagar icke kunna undgå att utöfva det största inflytande på näringarne,
hvar finnes då den så mycket prisade friheten? Det
gifves förhållanden, då en skyddstull ovilkorligen måste medgifvas.
Sådant inträffar t. ex. då andra stater, för att gynna
sina producenter, beviljar dem exportpremier, eller om staten
sjelf lägger så stora skatter på en näringsgren, att den icke
kan bestå, med mindre än att den skyddas. Ett motsvarande
exempel erbjuder’ oss frågan om tullen på bränvin; men
månne det icke i viss mån eger sin tillämplighet å andra af
jordbrukets produkter? Jag vill erinra mig från förra riksdagen
ett yttrande, om jag icke misstager mig af Hr Frih. Gripenstedt,
att det skulle vara i hög grad obilligt att låta jorden
qvarstå vid alla sina servituter, på samma gång man borttoge
allt skydd för hvad den frambringar. I omvänd ordning skulle
detta lyda så: att det varit mindre billigt betaga jordbruket
allt skydd, så länge servituterna ännu qvarstå. Men, Mine Hrr!
vår nu gällande tull-lagstiftning har äfven en annan sida, sorn
kanske är den betänkligaste. Jag menar dess inflytande på rikets
penningeväsende och kreditförhållanden. En fortsatt underbalans
i vår handel, sorn somliga år uppgått ända till 25 å 30
millioner, och en skuldsättning af 150 till 200 millioner å enskilda
händer, äro förhållanden, som icke tala till fördel för
det statsiiushållningssystem, under hvilket allt detta tillkommit.
Min öfvertygelse är, att häri fordras en rättelse, och det
är på grund häraf jag, som vän af ett frisinnadt handelssystem,
men icke af frihandeln, yrkar bifall till Hr Åkermans reservation.
Hr von Koch, Nils Samuel: Lika med den siste värde
talaren, fäster jag stor betydelse vid det beslut R. o. Ad. i
denna fråga fattar. Lika med honom anser jag ock att det, på
den punkt diskussionen nu står, icke tjenar till något att utbreda
sig ang:de theorier, åtminstone icke för att söka öfvertyga
sina motståndare, då man bör antaga att, sedan vi nu genom
-
652
Den 30 Maj.
gått liela tulltaxan, hvar och en stadgat sina åsigter ang:de tulllagstiftningen.
Det enda vi således här hafva att göra, är att vi gruppera
oss efter våra opinioner, hvilka dock naturligtvis böra bestämdt
uttalas, enär frågan gäller intet mindre än grunderna lör Sveriges
blifvande tull-lagstiftning.
Då, på den sida jag tillhör, ordet först lemnats mig, må
det kanske derföre, ehuru intet ämne kan vara mer oangenämt,
än att tala om sig sjelf, då frågan gäller ett helt system, ursäktas
mig, om jag något täger tiden i anspråk för att förklara
huru jag sjelf tänkt och tänker i detta ämne. Sådant är mig
i ett afseende lätt, emedan nemi. mina tänkesätt icke undergått
någon förändring sedan jag första gången offentligen uppträdde
inför allmänheten uti denna fråga, derefter 33 år förflutit.
Jag behöfver derföre nu endast upprepa några af de satser
jag yttrade i tidskriften »Mimer» år 1830, i anledning af
den nva författning, som d. 20 Febr. s. å. utkommit, och hvarigenom
här infördes den i England sedan 1815 gällande, efter
priset fluktuerande skalan — »sliding scale» — för spanmålstull.
Jag började med att förklara, att »säkerhet och frihet är
allt hvad som fordras för industrien.» Nu skulle jag blott vilja
tillägga »upplysning.»
K. M. hade, uti skrifvelse d. 13 Febr. 1829, till R. St:r
förklarat: »Upprättandet af tulltaxor åsyftar det dubbla föremål,
att förskaffa staten en betydlig, lätt utgående inkomst, och att
åt inhemska näringar bereda det skydd emot utländsk medtäflan,
som de i större eller mindre mån behöfva.»
Jag tog mig, i anledning af detta skyddssystemets program,
ungefär det som Hr Akerman ännu vidhänger, den friheten
att då yttra:
»Det system, som nästan alla folkslag hittills följt, för att
icke få sig tillförda utländska produkter, skulle, om länderna
ännu voro styckade liksom under medeltiden, ovilkorligen föranleda
detta systems försvarare att nu söka öfvertyga oss, det
en fri handel mellan Languedoc och Provence, Mersien och
Westsex, Upland och Westmanland, nödvändigt skulle förstöra
de resp. herradömena, samt att narra deras små beherskare att,
med en här af tullnärer, bevaka sina stater för den olyckan
att deras invånare skulle få byta sig till af sina grannar hvad
som frodats bättre på andra sidan om bommen, och de sjelfva i
sin enfald inbillade sig behöfva.» — — — — — — — —
»Man bör äfven vid tullbeskattningen ihågkomma, att uppbörden
af dessa afgifter är den dyraste af alla, och att det icke finnes
några samhällsinstitutioner, som skapa flera brott och hafva en
större tendens att alstra förakt för lagbud, och sålunda de moralisera
folket, hvilket aldrig skall lära sig att anse för straffvärdt
i dag, hvad hela verlden ansåg tillåtet i går.»
»Man bör ändtligen erinra sig, att hvarje ny tullbestämmelse
medför en rubbning i eganderätten; att, så länge tullbestämmelser
finnas, dessa komma att undergå förändringar; att, p&
Den 30 Maj.
653
detta sätt, just sjelfva lagstiftningen, bland hvars hufvudsakliga
föremål det är att trygga eganderätten, måhända blifver den
som oftast kommer att störa denna grundval för menniskoslägtets
trefnad och lycka.»
»Må man öfverväga detta, när man åt staten vill förskaffa
»betydliga, lätt utgående inkomster», och tillika, påminnande
sig att älven dåliga näringslagar ej häftigt böra ändras, tillse
om icke det skydd, man vill bereda inhemska näringar emot
utländsk medtäflan, får återgäldas af alla de ömsesidigt skyddade
och skyddande kontrahenterne med hufvudstol, ränta och
ersättning för hela uppbörds- och försnillningsbesväret, och om
icke samtlige de skyddade skulle finna sin räkning vid att afsluta
sina affärer, ersätta de under de stora rnstningarne förorsakade
enskilda lidanden och vända sina gemensamma krafter
emot den enda verkliga fienden och fredsförstöraren — skyddslagen.
»
Slutligen, och efter att hafva yttrat den åsigt, att tull å
spanmål kunde umbäras, förklarade jag:
»Skall emellertid en tull bestämmas, så bör den åtminstone
vara så låg, att fråga aldrig kan blifva om dess nedsättning, i
händelse af en inträffad missväxt — den bör vara fix till sin
natur. Landtmannen vet då, att han alltid får så och så mycket
mer än utländningen. Handlanden är säker att hvarken
den, som införskrifvit säd före eller efter honom, åtnjutit eller
skall åtnjuta andra fördelar än han kunnat bereda sig. Han
kan aldrig med säkerhet uppköpa säd i goda år, ty han skulle
i ett sämre få sälja den, med en billig ersättning för möda och
kostnader, samt en vinst, som icke medtoges af den, sednare
spekulanter beviljade tullnedsättning. Konsumenten skulle åter
förses jemnt, och ju lägre tullen sättes, naturligtvis för desto
bättre pris.»
Jag är således, såsom Hrr:ne finna, en gammal inbiten frihandlare
och hyllar den sats, att man, för att bereda staten
inkomster, måste fördraga finanstullar; men aldrig för att reglera
näringarne, bör åsättas tull. Min åsigt är dock ännu, att
öfvergången från ett system till ett annat bör ske varsamt och
så, att de näringar, som under tiden uppspirat, och hvarpå kapitaler
och arbete blifvit nedlagda, icke gå under, äfvensom att
man icke bör beröfva den ena näringen sitt skydd, under det
man bibehåller det för en annan. Het är af denna anledning
jag förklarat, att jag icke kunde gilla att, på samma gång man
beröfvade landtmannen det skydd han haft å sina produkter,
man bibehöll hög tull på allt hvad han skulle köpa. Detta var
anledning, hvarföre jag, som icke fann med mina principer förenligt,
att tull sattes på lifsförnödenheter, sedan den en gång
varit bortagen; men å andra sidan fann, att jordbrukaren hade
stora skäl till klagan, afhöll mig från den votering, hvarigenom
tull sattes å landtmannaprodukter. Huru berättigad landtmannens
klagan än var, syntes mig dock det sätt, hvarpå man lör
honom då sökte bot, vara origtigt. Den hjelp eller upprättelse
654
Den 30 Maj.
landtmannen nu bör erhålla af tull-lagstiftningen, bör, enligt mitt
tycke, bestå deruti, att tullen nedsättes å salt, sill, torr fisk och
alla de varor landtmannen köper, med ett ord, att det återstående
skyddssystemet småningom blir borttaget och att man öfvergår
till finanstullar.
I många landsorter, särdeles der bränvinsbränningsnäringen
är mycket idkad, finnes obestridligen nu ett ganska betänkligt
tillstånd, om ock icke alldeles så bedröfligt, som vissa talare
velat antyda. Den nuv:de bränvinslagstiftningen, bättre än den
äldre, är dock högst felaktig genom de koncessioner, som i den
skett åt välment, men oklok nykterhets-fanatism. Näringen går under,
och landtbruket lider deraf. Detta bör hjelpas. Vid fastställandet
af våra tullsatser bör ihågkommas, att landtmannen kommer
att lida indirekt, så länge som åtskilliga andra näringar
njuta ett högt tullskydd och sålunda idkas på landtbrukets bekostnad,
derigenom att penningar blifva dragna till dessa näringar,
som kunna betala en högre räntefot, än landtbrukaren
kan underkasta sig. Räntefoten har de sednare åren betydligt
stigit, och landtmannen betalar ungefär 6 millioner årligen mer
i ränta å sin skuld än för 10 år sedan. Detta anser jag för
närv:de vara hans värsta tunga. För att afhjelpa denna olägenhet
för landtmannen, är först nödigt, att icke den ena näringen
skyddas mer än den andra. Dernäst måste kapitalsamling underlättas.
Jag begagnar detta tillfälle, för att påminna om hvad idkeligen
måste upprepas, till dess man blir hörd. Man måste egna
mer uppmärksamhet än hittills åt våra sparbanker och de låneanstalter,
som dermed stå i samband, hvarigenom landtmannen
kunde bättre understödjas än genom nuv:de privat- och filialbanker.
Jag har sett att man i flera orter varit betänkt på
att inrätta ett slags sparbanker, som man benämnt landstingsbanker,
och som otvifvelaktig! skulle göra stor nytta, om de
organiserades efter de hufvudgrunder: att många och lätta tillfällen
bereddes att göra små — de aldra minsta — besparingar
fruktbara, mot den högsta, vid säker placering gångbara
ränta, och att medlen alltid företrädesvis utlånades inom det
distrikt, t. ex. det härad, der de blifvit samlade. Ju flera tillfällen
beredas arbetaren att insätta sina besparingar, desto mer
befordras kapitalsamling och sparsamhet.
Jag var ännu i går på f. m. färdig att understödja det
förslag till underd. skrifvelse, som blifvit af Utsk:t framlagdt;
men efter det beslut och den diskussion, som egde rum i går
afton, har jag blifvit villrådig. Jag har nemligen funnit, att åt
»frihandelssystemet» kan gifvas en alltför elastisk tydning. Jag
har dock slutligen bestämt mig för antagande af Utsk:ts skrifvelse,
men vill till prot:t hafva förklarat, huru jag anser att
denna skrifvelse under närvide förhållanden rätteligen borde
vara affattad. Enligt min öfvertygelse, hade den bort lyda
sålunda:
Den 30 Maj.
655
R. St:r få hos K. M. i underd:t anhålla, att K. M. behagade
åt sakkunnige män uppdraga utarbetandet af fullständigt
förslag till ny tulltaxa, att Rikets härnäst sammanträdande Ständer
föreläggas, dervid torde böra iakttagas dels att, vid öfvergången
från det skyddssystem, som ännu lör vissa näringar
qvarstår, men för andra redan upphört, till ett system, enligt
hvilket tull endast upptages för att bereda staten inkomst, denna
öfvergång dock sker småningom och på förut bestämda tider,
så att först tullsatserna nedsättas årligen med vissa proc. af
värdet å de varor, som åtnjuta den högsta skyddstullen, intill
dess lika skyddstull qvarstår å alla de varor, som inom riket
tillverkas, hvarefter älven denna skyddstull med viss proc. årligen
minskas, dels att tull för statsinkomst i främsta rummet
lägges å främmande spritdrycker, tobak och dylika mindre nyttiga
artiklar, dernäst å kolonialvaror, the, kafle, socker och andra
nyttigare, redan allmänna förbrukningsartiklar, men icke,
utan i nödfall, å verkliga förnödenheter till föda, kläder och
värme för de mindre bemedlade, såsom salt, sill och torr fisk
(gråsidor eller sey), bomull, ull, hudar, kol m. m., dels ock att
författnrn må vinna erforderlig formel enkelhet och tydlighet
till lättnad och säkerhet vid tillämpningen.
Derjemte utbedja sig R. St:r, som med underd. tacksamhet
mottagit meddelandet derom, att underhandlingar ang:de
lättade handelsförbindelser med Frankrike blifvit åter upptagna,
hvarigenom anledning är att hoppas att äfven Sverige skall snart
komma i åtnjutande af de fördelar, deraf flera andra folk redan
äro i åtnjutande, att E. M. täcktes med grannländerna söka
tillvägabringa sådana öfverenskommelser, hvarigenom till ömsesidig
fördel äfven i ekonomiskt afseende, men särdeles till befordrande
af moraliteten hos kust- och gränsbefolkningen, kontrollerna
lättas för hämmande af insmugling eller oloflig införsel
af varor, och deribland främst af såd3ne, för hvilka s. k. »drawbackw
eller restitution af erlagd afgift, i någotdera landet beviljas
— t. ex. bränvin — eller sådane, som äro belagda eller
böra beläggas med höga tullar, hvilka äro eller efter det uppgjorda
förslaget till tulltaxa skulle blifva väsendtligen olika uti
de särskildta staterna, och derför på gränserna kunde blifva
föremål lör insmugling — t. ex. tobak.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Visserligen kunde
man vänta att någon vacker prydnad skulle sättas öfverst på
den byggnad Bevilln.-Utsk:t uppfört, så herrlig Utsk:t trott sig
kunna åstadkomma; men jag måste bekänna det beskaffenheten
af denna prydnad förefaller mig något oväntad. Den blygsamhet,
som, huru ifrigt man än förfäktar en sats, i alla offentliga
förhandlingar bör iakttagas, synes mig helt och hållet saknas.
När man har för afsigt att framgå till thronen med begäran af
en utredning, synes mig alt ämnet bör beskådas från alia håll
och att det icke är höfviskt af representationen att på förhand
656
Don 30 Maj.
utstaka den rigtning, hvari representationen vill att Regeringen
skall gå.
Att det ämne, som skall utredas, är af särdeles stor vigt,
har redan af den talare, som först uppträdde, blifvit utveckladt.
Det synes mig derför olämpligt att på förhand uttala en mening,
enär det först är den utredda meningen och icke någon
viss fraktions mening, som skall pröfvas. Jag kan således icke
understödja det förslag till skrifvelse Utsk:t framlagt och ännu
mindre det invecklade förslag, som af siste värde talare blifvit
framställdt. Framför dessa båda slag har visserligen Hr Åkermans
den stora förtjensten att, utan att uttala någon mening,
blott begära en utredning af frågan, och dessutom att vara affattadt
i en anspråslös form; men då jag anser bäst att meningarne
utkämpa sig sjelfva, och då jag icke anser representationen
böra på förhand uttala en åsigt om den rigtning, hvari den
komité, som, i händelse någon skrifvelse aflätes, af Regeringen
skulle tillsättas, bör arbeta, anser jag att äfven detta förslag
bör afslås.
Skulle emellertid de flesta ledamöter yrka aflåtandet af en
skrifvelse i ämnet, förbehåller jag mig öppen rätt att vidare
yttra mig.
Hr von Ehrenheim, Per: I valet mellan de 2:ne förslagen
till underd. skrifvelse, gifver jag företräde åt Bevilln.-  Utsktts. Jag kan icke heller rätt tänka mig hvad en talare
menade dermed att R. St:r i en skrifvelse till K. M. icke borde
uttala någon bestämd mening, enär afsigten med skrifvelsen
måtte vara att antyda i hvad rigtning R. St:r önska att omarbetningen
skall ske, — huruvida de vilja att den skajl gå i den
syftning, att ett friare handelssystem bör införas, eller att skyddstullar,
när en för hastig öfvergång skulle vara lör industrien
farlig, böra bibehållas. För min del hyser jag inga betänkligheter
vid den skrifvelse Bevilln.-Utsk:t föreslagit, men då det
synes mig mindre lämligt att besluta en öfverbyggnad (såsom
Gr. Liljencrants benämnde det) innan man känner underlaget,
och då det icke finnes några artiklar mer än såpa och ett par
till, som icke komma under förstärkt Bevilln.-Utsk:s behandling,
samt tiden följaktligen icke synes vara inne att nu besluta
i afseende å rigtningen af skrifvelsen, anhåller jag att förslaget
derom måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Fåhreeus: Innan jag inlåter mig på det ämne, som
egentligen är under öfverläggning, finnér jag mig uppkallad att
anföra några ord med anledning af den förste värde talarens
utlåtelse om »förderfligheten af vår statshushållning». Jag ställer
denna utlåtelse i sammanhang med de yttranden, som vid frågor
rörande tullagstiftningen förut å detta rum förekommit, hvarigenom
man hållit oss för ögonen, hurusom en tilltagande lyx,
misshushållning och benägenhet för skuldsättning föranledt en
stegrad varuimport, som nedtrycker handelsvågen, förorsakar
Den 30 Maj.
657
att silfret går ur landet och försämrar vår penningeställning.
Man skyller allt detta på den nyare tidens friare tull-lagsiftning
och yrkar på en reaktion deruti, i tanka att såmedelst bota
det onda.
De åsigter, som ligga till grund för detta yrkande, hafva
vid några föreg:de tillfällen blifvit bekämpade med teoretiska
skäl. Att dessa icke verkat, kan väcka förundran; men lika
mycket förundrar mig, att de värde talare, som påyrkat reaktionen
och äro nog upplyste för att ej sakna kännedom om
historiens och erfarenhetens lärdomar, icke åt dem egnat nog
uppmärksamhet.
Förra århundradets offentliga publikationer, och dess tämligen
rikhaltiga litteratur i statsekonomiska och financiella ämnen,
vittnar nästan på hvarje blad, huru regering och enskilde författare
då voro bekymrade för undervigt i handeln och kritisk
penningeställning inom landet. Till afhjelpande häraf sparade
Hiksstyrelsen icke på prohibitiva åtgärder, och förrnynderskapet
öfver rikets innebyggare sträcktes ända derhän, att det reglementerades
om hvad som fick nyttjas eller icke nyttjas till kläder
och föda. Bland de många exempel härpå skall jag hlott
be att få citera en K. Författning, som jag här har till hands,
nemi. en den 1 Januari 1794 utgifven förordning »till hämmande
af yppighet och öfverflöd». Författningen inledes med den
förklaring, att, »då K. M., under sina omsorger att genom
goda oell verkande hushållsförlättningar främja sina trogna undersåtares
förmån och bästa, icke utan största bekymmer sett
en hos nationen mer och mer tilltagande böjelse för prakt och
öfverflöd lägga de väsendtligaste hinder i vägen emot rikets
sanna uppkomst och sjelfbestånd, hade K. M. ej kunnat uppskjuta
med nödiga anstalter för att sätta gränser för denna
skadliga yppighet, hvilken ej allenast undergräfde enskild och
allmän välmåga, utan äfven oundvikligen ledde till veklighet och
sedernas förderf.» — »Jemte dessa bedröfliga följder af ett utsväfvande
yppigt lefnadssätt, hade K. M. ej kunnat lemna utan
uppmärksamhet, hurusom en större förbrukning af utländska
varor, än rikets tillgårtgar medgåfvo, åstadkom en förderflig undervigt
i handeln, samt verkade en hög vexelkurs och ett ostadigt
penningevärde, hvaraf, tid efter annan, alla varors värden
uppstegrades och en allmän dyrhet förorsakades på äfven de
till lifvets uppehälle oumbärligaste förnödenheter, den större och
oförmögnare delen af landets inbyggare till förtryck, och deras
med hela samhället gemensamma undergång, då efter handen
alla rikets redbarheler utjagades och försvunno, blott att förnöja
den mindre talrika delens af nationen genom skadliga efterdömen
fattade smak lör fåfängt prål och onyttiga läckerheter.»
Af de 15 §§, förordningen sedermera innehåller, förbjuder den
lista, för manspersoner »af hvad stånd och vilkor, värde och
anseende de helst kunde vara», »allt bruk och nyttjande af ineller
utländske silkessammet, hel- och halfsiden till kläder, dock
H. IV. 42
858
Den 30 Maj.
med vissa undantag, såsom för hofdrägter och dylikt. —»Såväl
i anseende till de stadgade inskränkningarna och förbuden af
nyttjande, såsom ock att å ena sidan lätta handelsvågen, samt
å andra sidan att uppmuntra inhemska slöjdidkare uti de till
bruk tillåtne varors förfärdigande», förbjöd K. M. jemväl »ali
införsel af utländska hel- och halfsidentyger, florer etc.» — 1
en följande § förklaras vidare att »ibland de utländske öfverflödsämnen,
som hufvudsakligen bidragit till den allmänna välfärdens
undergräfvande, K. M. icke kunnat undfalla det i sednare
tid allt mera så öfverdrifvet utvidgade bruk af kaffe, att
behofvet deraf årligen medtagit mera än 13 tunnor guld af rikets
redbarheter»; och K. M. »föranläts alltså att, vid sin onåd,
genast förbjuda all vidare införsel af denna vara, såsom ock,
ifrån 1 påföljande Augusti, allt bruk deraf.» Likaledes fann
K. M., bland annat, godt »förbjuda alla s. k. fina vinsorter och
utländska likörer», o. s. v.
Allt visar, att regeringen ansåg rikets ekonomiska ställning
högst betänklig; det kan derföre vara af intresse att undersöka
hurudan tull-lagstiftningen var på den tiden. Då gällande tulltaxa
hade blifvit utlärdad år 1782. Derifrån skiljde sig icke
mycket den som sedermera utkom 1799. Begge upptogo omkring
360 varuartiklar såsom till införsel absolut förbjudne, och
de laggifne importvarorna voro i allmänhet belagde med oerhörda
tullafgifter.
Jag frågar nu: förmådde denna ytterst prohibitiva lagstiftning,
— derjemte understödd af öfverflöds-förordningen, — att
förebygga 1799 års handels- och penningekris, sannolikt den
svåraste som i mannaminne hemsökt Sverige? Kunde den afböja
den statsbankrutt, som inträffade året derpå?
Prohibitivsystemet fortfor, såsom vi veta, ännu ett godt
stycke inpå detta århundrade, och i bredd dermed röjde sig
jemna officiella bekymmer för en ofördelaktig handelsbalans, hvilka
t. o. m. från regeringens sida föranledde åtgärder till reglerande
af vexelkursen, med mera dylikt. Det är först efter det stränga
prohibitiv-systemets öfvergifvande och vidtagande af myntbestämningen
för 30 år sedan, som vi kunna glädja oss åt att
ett bättre förhållande inträdt.
Min mening kan icke vara att hos de medlemmar af detta
hus, som nu påyrka en återgång i tull-lagstiftningen, förutsätta
så restriktiva åsigter, att de skulle vilja hafva tillbaka det ofrihetstillstånd,
som var Sverige pålagdt för 70 år sedan. Min afsigt
med det anförda har endast varit att ådagalägga, att handels-
och penningekriser kunna inträffa under hvilket tulllörfattningssystem
som helst, — likasom jag hoppas halva derigenom
gjort fullkomligen åskådligt, att, om en lagstiftning, hvarigenom
den lagliga varuimporten gjordes nära omöjlig, icke förmådde
undanrödja^ bekymren för undervigt i den internationella handeln,
det ändamål, man söker, icke helier vinnes genom att återställa
införselstullarna på jordbruksalster och med några öre öka tullsatserna
på kaffe, tobak och socker, eller annat dylikt.
Den 30 Maj.
I sammanhang härmed, och då vid ett och annat foreg:de
tillfälle å detta rum yttrats mycken oro öfver den betydliga öfvervigt,
som, uti Kommers-Colkii sednast tryckta berättelse om
utrikes handeln, importen år 1861 utvisar i jemförelse med
exporten, utbeder jag mig att särskildt i detta hänseende få anföra
några ord. Det är klart, att en s. k. handels-balans icke
kan eller bör bedömas efter resultatet för ett enda år. Om vi
nu ställa detta för året 1861 tillsammans med en föpgtde tidrymd,
huru blifver då förhållandet?
Rådfråga vi samma K. Colini tabellverk för de 30 år, som
närmast, föregingo det nyssnämnda, eller tidrymden från och
med 1831 t. o. m. 1860, visar sig, att, under denna period, sammanräknade
värdet af exporten utgjorde 1,334,020,890 rdr rmt
och af importen blott  1,266,615,342 » »
hvadan exportvärdet företer en öfvervigt
af  67,405,548 rdr rmt.
Alltså, äfven om man frånräknar 1861
års import-öfverskott ...... 25,486,000 » »
visar sig ändock, lör 31 år, exportvärdet
öfverstiga med ........ 41,919,548 rdr rmt.
I dessa summor ingår äfven in- och utförseln af guld och
silfver. Betrakta vi värdet deraf särskildt, och göra en summering
för åren 1841 —1860 (för äldre år lemna Kommers-Colkii
tabeller derom ingen speciel upplysning), presenterar sig förhål
-
landet sålunda:
införsel  62,821,500 rdr rmt
utförsel  61,349,000 » »
således överskjutande importvärde. . . 1,472,500 rdr rmt.
Om man sedermera afdrager det belopp,
hvarmed, år 1861, utförseln öfverstigit
införseln, eller  926,629 » »
återstår ändock, för 21 år, ett import
öfverskott
af  545,871 rdr rmt.
Jag öfvergår nu till den föredragna slutpunkten i Betänk:t,
hvarigenom Utsk:t föreslagit en underd. hemställan till K. M.,
ang:de omarbetning af tulltaxan lill nästa riksmöte. Vid första
påseende kan det väl synas som emellan uppställningen af Utsk:ts
förslag, och den som förekommer i Hr Åkermans reservation,
ingen effektif skilnad förefunnes; men granskar man närmare
förslaget i denna reservation, skall det finnas påtagligt, att dermed
afses en reaktion i tull-lagstiftningen.
Det är nu 40 år sedan det stränga prohibitif-systemet i
den Svenska tull-lagstiftningen af R. St:r öfvergafs. Undertiden
har den friare lagstiftningen framgått långsamt, varsamt, så till
sågandes steg för steg. Hvarken allmänt eller enskildt väl har
blifvit satt på spel, ingen märklig skada för den inhemska industrien
är förspord. Kan det då vara lämpligt, kan det anses
rimligt, att föranleda en återgång?
Den 30 Maj.
Om jag får döma efter egen erfarenhet, är det ingen lätt
sak att utarbeta en systematisk tulltariff, äfven om man, såsom
jag anser rätt vara, inskränker sig till att följa allmänna principer,
utan inverkan af partiella eller lokala förhållanden; men
att uppgöra en följdriktig författning med iakttagande af det
rättesnöre, som Hr Akerman enligt sin reservation vill hafva en
blifvande kommission förelagdt, anser jag gränsa till det omöjliga.
När det der heter, att införselstullarne å fabrikater böra bestämmas
så att den Svenska producenten icke lemnäs »tillfälle att
skörda oskälig vinst», men att det å andra sidan må blifva honom
möjligt att »fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande,
i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt
lottade länders industriidkare», så tillåter jag mig fråga: huru
skall gränsen bestämmas mellan den skäliga och den oskäliga
vinsten? och kan meningen vara, att en fabrik, om den är be--  lägen i Norrland, skall hafva att påräkna större skydd, än om
den vore anlagd i Skåne? Jag beklagar i sanning de Hrr, som
skola utföra sitt uppdrag efter sådan instruktion, helst jag förutser,
om denna instruktion blir godkänd, att intet industriell
yrkes målsmän skola underlåta att, hvar på sitt sätt, framlägga
djupgående kalkyler, för att visa hvad de finna »skäligt» och af
skiljaktiga »lägen» på kalladt.
Utsk:ts redaktionsförslag lemnar ingen anledning till återgång
i tull-lagstiftningen, men innefattar, å andra sidan, icke
heller den ringaste antydning, syftande till öfverdrift åt motsatt
håll. Det synes som man tagit anstöt af det uttryck, att omarbetningen
skulle ske »under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens
grundsatser»; men hvarför skulle en sådan fortsättning
vara mera förderflig hädanefter än hittills?
För min del är jag fullt förvissad, derest Utsk:ts redaktion
godkännes, att regeringen hvarken vill eller kan uppdraga det
ifrågav:de författningsförslagets utarbetande åt andra män, än
som skola samvetsgrant akta på den inhemska industriens rättmätiga
anspråk, i den män sådant står tillsammans med det
allmännas rätt och bästa.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. behagade bifalla hvad
Utsk:t föreslagit.
Frih. Hamilton, Hugo: En värd talare har under diskussionen
för sin del yrkat att inga skrifvelser skulle atlåtas. Jag
tager mig derför friheten göra honom uppmärksam derpå, att
de 3 öfriga Stånden redan beslutat^en skrifvelse. Af dessa Stånd
hafva 2:ne bestämt sig för Hr Åkermans reservation och ett
Stånd för Bevilln.-Utsk:ts förslag. Det är således nödigt att R.
o. Ad. äfven tager sitt parti. Jag tager mig äfven friheten hemställa
till den ledamot, som yrkat återremiss, huruvida en sådan
åtgärd vöre lämplig nu, sedan, genom de öfriga Ståndens beslut,
en skrifvelse till K. M. kommer att afiåtas.
I fråga om de olika förslagen hade jag trott att icke någon
diskussion skulle behöfvas, då hvar och en torde på förhand
Den 30 Maj.
661
hafva gjort för sig klart hvilketdera han anser riktigast. Då
emellertid de olika åsigterna kominit under ompröfvande, ber
jag att med några ord få utveckla de skäl, som föranleda mig
att biträda Hr Åkermans förslag.
Äfven jag har nästan lika länge som Hr von Koch varit
frihandlare, d v. s. jag har älskat friheten för hvar och en att,
under de af staten föreskrifna vilkor, förskaffa sig utländska
varor och icke genom ett strängt förbudssystem vara hindrad derifrån.
Jag har und>r den tid, striden fördes häftigast, yrkat på
denna frihet, på det konkurrens skulle inkomma i landet och
de inhemska fabrikanterna icke oskäligt skulle uppdrifva sina
anspråk. Jag gjorde det äfven emedan genom detta förbudssystem
lurendrägeri och oloflig varuinförsel uppmuntrades. Hvad
som skiljer mig ifrån Hr von Koch, är att jag icke är en så
»inbiten» frihandlare som han, att jag icke vill vara en frihandlare
quand méme, att jag icke vill att vi skola dekretera, att
hvarje näring, hvarje handtering, som icke kan utan skydd täfla
med de mest lyckligt lottade utländska, skall undertryckas. Jag
tror alt det för landet är lyckligast att kunna inom egna gränser
fylla sina behof, samt alt det är särdeles önskvärdt att våra
exportvaror äro så fulländade som möjligt. Påtagligt torde också
vara, att landet skördar mer vinst, om vi icke blott utföra råvaror,
utan varor i förädladt skick.
För 3:ne år sedan, på vår älskade Konungs kröningsdag,
presenterades för mig en utländning, hvars namn intager ett
stort rum på nationalekonomiens område. Det var Nord-Amerikanaren
Carey. Han hade förut varit den störste frihandlare
och fört delta system till dess yttersta konseqvens. Han var
nu här för att rätta de misstag han begått och för att söka
förekomma att Sverige, som i flera fall stod i samma förhållande
som hans fädernesland, icke måtte gå för långt på denna
äfventyrliga bana. Jag kan icke neka alt jag drog på munnen
åt den häftighet, hvarmed han framställde sina åsigter. Han
erbjöd sig emellertid att skicka mig ett af sina arbeten och
deraf inhemtas att under de år, då tullfrihet varit i hans land,
hafva näringarne gått tillbaka, exporten hufvudsakligen bestått i
råvaror och en ökad håg för lyx utbredt sig. Sedan reaktionen
inträdt, har statsskulden till betydligt belopp blifvit betald,
industrien ånyo höjt sig och exporten bestått af förädlade varor.
När jag nu sett huru i vårt land behofvet och begäret efter lyxartiklar
mer och mer stigit, huru skuldsättningen tilltagit och
våra fabrikanter mer eller mindre stå på osäker basis — hvilket
oftast synes af deras bouppteckningar, eller då de uppgöra sin
stat, ty inom deras boningar märkes ingen afsaknad — kan
man då undra att jag uppmuntrar mina medborgare att icke
gå allt för hastigt till väga; ty min målning är, om ock tecknad
i svarta färger, tyvärr allt för sann, och mången gång är
det endast höga försäkringar och utländska lifassuranser våra
näringsidkare hafva att lemna sina kreditorer, under det dera*
maka och barn stå öfvergifna och utblottade.
662
Den 30 Mej.
På de skäl jag anfört, anhåller jag om bifall till en skrifvelse,
sådan den af Hr Akerman blifvit föreslagen, och jag tror
icke att hvarken jag eller de, som stå på samma sida som jag,
böra anses vara så konservativa, att en sådan uppläsning, som
Hr Fåhraeus gjort, varit behöflig. Vi hafva varit med om att
bidraga till upphäfvande af förbuden och vi behöfva icke någon
underrättelse om huru det tillgick på 1790-talet.
Jag anhåller att få instämma i Hr Åkermans reservation.
Hr Åkerman: Då vi nu gå att fatta ett beslut i denna
vigtiga fråga, kan jag icke underlåta att påpeka huru begreppet
om hvad som menas med frihandel och hvad som å andra sidan
kallas prohibitism, betydligt förändrats emot förr. Då ansåg
man den vara prohibitist, som ville hafva höga tullsatser, och
den vara frihandlare, som ville undanrödja hindren för nationerna
att komma i handel med hvarandra. Nu hafva dessa
ord fått en annan betydelse. Frihandlarne vilja att man skall
lemna näringarne åt sig sjelfva, icke genom tullagstiftningen
gifva dem något skydd, utan låta dem gå under, för den händelse
de icke kunna bära sig dessförutan. Prohibitist åter kallar man
den, som vill ordna tullagstiftningen så, att näringarne må, om
de det behöfva, åtnjuta skydd af tullar, för att kunna täfla med
utlänningen och icke för honom behöfva rymma fältet. Det är
således nödigt att göra sig reda för hvilken åsigt man vill följa,
antingen man vill, såsom Utsk:t föreslår, till thronen frambära
en skrifvelse, hvaruti afses borttagandet af samtlige skyddstullar,
med bibehållande endast af sådana tullsatser i taxan, som afse
beredande af statsinkomst, eller om vi vilja förunna indtistriidkaren
det skydd, förutan hvilket han icke kan bestå i konkurrensen
med utländningen.
För min del tror jag att den af Utsk:t omfattade grundsats,
tillämpad på vårt land och våra förhållanden, icke kan
föra till landets båtnad eller bereda dess välstånd. I min reservation
förekomma några ord, beträffande hvilka Frih. Gripenstedt
i sin utförliga kritik af reservationen yttrade, att han
icke visste hvad jag dermed menade. Detta Frih. Gripenstedts
yttrande gällde mitt påstående, att man, vid ordnandet af ett
lands ekonomiska angelägenheter, måste taga i betraktande de
för handen varande förhållanderna. Härmed menar jag, att
man icke får stifta lagar efter theorier, utan måste taga i betraktande
de förhållanden, hvarunder man lefver, att man måste
tillse huru lagstadganderna passa in med landets vanor, dess
klimat o. s. v., och icke blott tillämpa vissa formulärer. Ginge
detta an, så vet jag sannerligen icke hvarföre statsmagterne i
de särskilta länderna någonsin skulle bråka sina hjernor för att
bestämma vilkoren för ett folks utöfning af representationsrätten,
samt vid civil- och kriminal-lagars stiftande. Man behöfde ju
blott tillämpa hvad som af någon framstående filosof antagits
såsom det absolut rätta, och derefter uppställa en lagstiftning
— men, såvidt jag vet, har man ingenstädes gått så till väga.
Den 30 Maj.
663
Om jag nu tillser huru förhållandet är med Sverige, är det
obestridligt, att landets läge föranleder stora kostnader vid skaffande
af råämnen för våra fabrikers tillverkningar, likasom för
afyttrande af desamma på den större handelsmarknaden, att vi
hafva brist på kapitaler och en hög räntefot, samt att vårt klimats
hårdhet inverkar menligt på all produktion, som i landet
bedrifves. Många andra omständigheter gifvas dessutom, som
ställa utländningen i gynnsammare förhållanden i afseende å
industrien, än våra producenter befinna sig; men jag anser icke
nödigt att påpeka flera, — det anförda torde vara tillräckligt
för att ådagalägga hvad jag afsett med de »allmänna ekonomiska
förhållanden, som borde tagas i betraktande.»
Det är icke underligt att frihandelns läror på sednare åren
vunnit många anhängare, särdeles bland våra embetsmän. De
hafva i allmänhet små löner, hvaraf de endast med stor svårighet
kunna förse sig med hvad de behöfva. De göra sig
derföre icke mödan att studera sig in i tullagstiftningen, utan
omfatta med ifver den välljudande satsen: »du skall köpa der
du får för bästa pris». Om de då utrikes ifrån kunna erhålla
någon nödvändighetsartikel, t. ex. för 20 rdr, som de här hemma
måste betala med 25, blir deras förlust af att köpa densamma
af inhemsk produktion 5 rdr, och jag undrar ej på, om de i
korus instämma i Hrr frihandlares sats, att denna prisskillnad
är »en skatt, som man betalar till den, som här i landet producerar
den ifrågav:de artikeln.» Dylika satser kunna ej annat än
verka på hvar och en, som icke vill göra sig möda att studera
frågan; men vill man närmare taga kännedom om de lagar och
förhållanden, som måste uppmärksammas, skall man finna att
en sådan sats, betraktad i sin enkelhet, icke kan stå tillsammans
med det helas väl, utan i sig sjelf innebär den inhemska
industriens undergång. Det är nemi. gifvet, att då, i följd af
för vårt land ogynsamma omständigheter, knappast någon artikel
finnes, som här kan produceras till det pris, att icke i andra
länder densamma varan kan åstadkommas billigare, det skulle
blifva följden af ofvannämnde grundsatsers tillämpning att de
särskilta industriföretag, som hos oss upstått, samtlige med uppmuntran
och skydd, t. o. m. i vida högre grad än som varit
klokt, måste läggas ned, och att de behof, som tillfredsställdes
af dessa industriers idkare, måste fyllas från utlandet. Men om vi
ock derifrån få för billigt pris dessa våra behofver, så lemnäs
de oss likväl icke för ingenting. Icke kunna vi betala utländningen
med vid Tumba tillverkade sedlar. Dermed lär han icke
nöja sig. De varor, som vi nu exportera, räcka ej till att betala
den import af varor och af industri-tillverkningar, sorn, oaktadt
de nu gällande skyddstullarne, påföras oss; och det blifver
således silfret som mäste användas till betalningsmedel. Men huru
snart är ej det lilla förråd slut, som vi häraf ega? Om nu
detta är ovedersägligt, likasom att, i sammanhang med en
mängd näringars upphörande, statskassan går i mistning af den
skatt, som dessjidliare erlägga, hvarmed skola vilona våra em
-
864
Den 30 Maj.
betsmän, hvarmed underhälla vår flotta, vår armé? Den som
ingenting förtjenar, kan icke lemna staten några bidrag. Min
åsigt är derföre, att frihandelns läror, genomförda så som vi
här hört dem predikas, skulle leda till vår slutliga och fullkomliga
ruin.
Man har sagt att min reservation vöre ett uttryck af prohibitisliska
grundsatser. Jag hemställer till hvar och en, som
velat uppmärksamt genomläsa densamma, hvad sanning det
kan vara i detta påstående. Jag erkänner att våra tullsatser i
många läll kunna tåla nedsättning. Jag säger vidare att tullsatserna
»må föreslås till sådana belopp, att de å ena sidan icke
kunna lemna den Svenska producenten tillfälle att skörda oskälig
vinst på öfriga mehorgares bekostnad» — d. v. s. att det
icke skall så tillgå, att de som lefva här i landet och icke äro
industriidkare, skola betala dessas tillverkningar så att de kunna
skaffa sig goddagar (detta system har jag bekämpat på den tid det
existerat, och gör det ännu) — »men å den andra göra det för
dem möjligt, att med användande af omtanka och flit fördelaktigt
bestå i konkurrensen med främmande, i afseende å
klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt lottade länders industriidkare.
» Ar nu detta några prohibitistiska grundsatser? Och
gå icke mina fordringar endast derpå ut, att den, som i vårt kära
fädernesland med omtanka och flit bedrifver en industriel rörelse,
må kunna påräkna att deraf hafva sin bergning.
Hr Fåhreeus har läst upp ett K. Dref af år 1794 till hämmande
af öfverflöd. Det orimliga stadgandet torde äfven denna
uppläsning förutan hafva varit kändt och dess tillämpning här
kan jag icke inse. Det finnes väl ingen som påstår att höga
tullar kunna bevara ett lands finanser från rubbning. Deremot
kunna de skydda den inhemska industrien från undergång. Det
är delta jag tror kan åstadkommas genom tillämpning af de
grundsatser, jag framställt, men icke tror jag alt derigenom
allena kan skapas välstånd.
Vidare läste Hr Fåhraeus upp ett utdrag af KommersColhii
tabeller, för att dermed ådagalägga landets förträffliga
tillstånd. Jag har funnit huru farligt det är att af sådana tabeller
draga konklusioner, och jag kan, till lölje af den erfarenhet
jag under skiljaktiga embetslörrättningar förvärfvat vid deras
uppgörande, intyga omöjligheten att, äfven med bästa omsorg,
göra dem fullt tillförlitliga. Exemplen härpå äro mångfaldiga och
uppgifternas beskaffenhet beror ofta på det ändamål, för hvilket
man söker förskaffa sig dem. Så t. ex., när uppgifter söktes
dels för finanskomiténs räkning och dels af den kommission,
som hade sig uppdraget att föreslå jernvägarnes rigtning, erhöllos
från samma orter de mest olika siffror. Till finans-komitén,
hvars arbeten man föreställde sig skola utöfva inflytande
på beskattningen, uppgafs från en större kommun, alt jordens
afkastning ej räckte till för dess behof och att bristen måste
fyllas från annat båll; men då deremot den kommission, sora
Den 30 Maj*
665
egde att föreslå jernvägarnes sträckning, sökte uppgifter, förklarade
sig samma kommun ega ett betydande öfverskott af
spannmål, att till andra orter afyttra. Man trodde då att man
på sådant vis skulle få jernvägen till sin ort. Det gifves nästan
intet år, då icke uppgifterna från Englands Board of trade utvisa
att summan af importen betydligt öfverstigit. summan af exporten.
Enligt dessa beräkningar skulle således England ständigt gå
tillbaka i välstånd. Hvar och en som observerar dess rikedom,
vet dock att detta land hvarje år har ett högst betydligt öfverskott
på sin handelsvåg. Likadant är förhållandet med våra
statistiska tabeller i allmänhet. Jag vill än ytterligare nämna
ett par exempel på deras otillförlitlighet I de uppgifter, som
från städer och köpingar insändas till Kommers-Coll. för upprättande
af dess berättelse om inrikes sjöfarten, böra antalet af
så väl fartyg, som af skeppare och sjöfolk upptagas. I afseende
å en af dessa uppgifter från en viss köping, befanns det att köpingen
egde 19 sluitor, men när man eltersåg antalet skeppare,
upptogs dessas antal endast till 7. Vore nu båda uppgifterne
sanningsenliga, komme man till den konklusionen, att 12 skutor
seglade utan skeppare. Under det första året, eller år 1841,
jag var landshöfding i Hernösand, fick jag en anvisning från Hr
Justitie-kanslern att upplysa anledningen dertill, att ett i landskontorets
arbetsförteckning för löreg:de året såsom oafgjordt
balanceradt mål, inkommet år 1832, ännu ej blifvit af Konungens
Bellude handlagdt. Beskaffenheten af denna arbetsförtecknings
pålitlighet torde lätt kunna bedömas af det svar, jag
nödgades lemna Hr Justitie-karisleren, att nemi. det vore mig
omöjligt gå hans önskan till mötes, enär jag icke kunde gissa
till hvilket mål bland de hundrade, som liinnos inkomne under
år 1832, men ännu voro oafgjorda, som åsyftats i den insända
arbetsförteckningen.
En sista anmärkning vid mitt förslag, af Hr Fåhraeus, var,
att deri upptagne grunder skulle vara omöjligt att tillämpa. Jag
medgifver att för deni, som få uppdrag att upprätta förslag till
ny tulltaxa, det nog kommer att medföra mycket besvär och
många undersökningar, men kunna de icke, och vilja de icke,
göra sådana och deraf föraidedda beräkningar, så vet jag icke
hvarför man skall kalla dem tillhopa, ty för att blott och
bart, enligt frihandelns Iheori, stryka ut befintliga tullsatser till
den inhemska industriens skydd, behöfves sannerligen ingen
komité. För min del kan jag icke finna annat än att komitén,
innan den bestämmer sig för en tullsats’ minskning, bör lemna
vederbide industriidkare tillfälle alt yttra sig, och komitéen företaga
granskning af dessa yttranden. Om man icke så förfar,
inser jag icke huru man skall komma till det resultat, äfven
Bevilln.-Utsk:t afser skulle vinnas genom en utredning af sakkunnige
män.
Under dessa öfvcrläggningar hafva flere talare sökt att i
bevekande ordalag vinna röster för deras åsigter. Jag följer
desto heldre exemplet, som jag anser mig ega fullt skäl lägga
666
Den 30 Maj.
R. o. Ad. på hjertat att noga besinna verkningarne af det beslut,
som nu fattas, såsom varande af största inflytande på fäderneslandets
välfärd.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: 1 valet mellan de
båda förslagen till underd. skrifvelse, kan man icke undgå att
hos båda finna det felet, att de antyda den rigtning, hvarefter
komitéen skulle tillsättas. Väl har en talare bestridt detta, beträffande
Flr Åkermans förslag, men icke desto mindre angifves
rigtningen ganska tydligt genom orden »införselstullar för de fabrikater,
som utgöra föremål för inhemsk industri.» Då således
båda förslagen hafva det gemensamma felet att binda händerna
på komitéen, och dessutom tullsatserna på en mängd artiklar,
till följe deraf, att olika beslut inom de särskilta Riks-Stånden
blifvit fattade, komma att afgöras genom förstärkt Bevilln.-Utsk.,
anser jag bäst att, på sätt Hr von Ehrenheim föreslagit, återremittera
punkten till Utsk:t.
Jag anhåller derföre om Hr Gr:s o. Landtm:s propos. på
återremiss.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då jag först genomläste Be
vi!ln.
-Utsk:ts Betänk., medgifver jag att det föreföll mig temligen
likgiltigt, hvilketdera förslaget till skrifvelse till K. M. antoges.
Mot båda kunde anmärkningar göras och man kunde i
hvartdera spåra en olika syftning, men ordens elasticitet är sådan,
att båda kunde erhålla temligen liktydighet.
Hvad först beträffar Utsk:ts förslag, innehåller detta en begäran,
att den nya tulltaxan måtte utarbetas under iakttagande
af en »fortsatt tillämpning af handelsfrihetens grundsatser.» Härvid
förekommer ordet »handelsfrihet», ett ord, sorn man gjort
liktydigt med frihandel, och som derföre stöter. Det torde
emellertid böra tillses, hvad som menas med »frihandel.» Frih.
Hamilton har omnämnt Careys bref till presidenten uti NordAmerika,
— ett arbete, som ofta åberopas af anhängarne till
det stränga protektionist-systemet, utan att de, enligt min tanke,
rätt fatta dess emot. England rigtade polemiska karakter. Denne
Carey har i synnerhet en stor förtjenst, och det är att alltid
vara tydlig. Hans definition på frihandel lyder: inga skyddstullar.
Och, Mina Hrr! t. o. m. finanstullar stå icke väl tillsammans
med frihandeln, ty i samma ögonblick jag åsätter en
tull, fördyras varan, och jag skapar lör dem, som mindre begagna
sig af densamma, en förmån i jemförelse med de andra.
Detta gäller i synnerhet, om finanstullen åsättes en råvara, men
gäller äfven, om den åsättes en förnödenhetsartikel. Emellertid
kan i detta förslag till skrifvelse icke menas en sådan handelsfrihet,
som blott vore byggd på finanstullar, ty det tillägges att
»inlörselstullarne för fabriks- och handtverksvaror, hvilka utgöra
föremål för tillverkning inom landet, må i de läll, der det fin
-
Den 30 Maj
667
nes erforderligt, med angifvande på hithörande förhållanden,
så nedjemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke varda öfver höfvan
fördyrade.» Och en sådan åsigt af förslagets karakter vederlägges
ytterligare deraf, att hänvisning göres till nuv:de tulltaxa;
och att denna ingalunda omfattar ett frihandels-, utan ett
skydds-system, derom kan hvar1 och en öfvertyga sig vid en
jemförelse mellan våra tullsatser och andra länders. Jag kan
således icke finna någon betänklighet mot att antaga den af
Utsk:t föreslagna underd. skrifvelse, då denna, enligt min uppfattning,
icke kan innehålla annat, än att man skall fortgå på
den år 1857 beträdda banan.
Det andra förslaget omnämner icke några »grundsatser»,
ulan innebär endast, att »införseltullarne för de fabrikater, som
utgöra föremål för inhemsk industri, må föreslås till sådana
belopp, att de å ena sidan icke kunna lemna den Svenska producenten
tillfälle att skörda oskälig vinst på öfrige medborgares
bekostnad, men å den andra göra det för honom möjligt, att,
med användande af omtanke och flit, fördelaktigt bestå i konkurrensen
med främmande, i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång
mera lyckligt lottade länders industriidkare». Härvid
märkes först den olikhet, att då Utskits förslag omnämner
»fabriks- och handtverksvaror», afser deremot det sednare förslaget
endast »fabrikater». Deraf kan man gissa meningen vara
deri, att utsträcka skyddssystemet äfven till föremål, som vanligen
icke komma under benämningen industri — till de fabrikater,
som utgå från ladugården. Men då samma förslag äfven innehåller,
att det skulle tillses, att icke tillfälle lemnades producenten
att skörda oskälig vinst, är klart, att sådan skyddstull
icke skulle åsättas den produktion, som dessförutan lemnade
öfverskott — ty då skulle producenten erhålla oskälig vinst på
andra medborgares bekostnad. Jag anser således att förslagen
till skrifvelse kunna vara liktydiga; det beror bara på huru de
tolkas.
Den diskussion, som pågått under de sednaste dagarne, har
varit särdeles upplysande. Striden har hufvudsakligen förts mellan
dem, som vilja fortgå på den bana, som utstakades genom
1857 års tulltaxa, — hvars grundtanke är den, att man skall
ställa produktionen så billig som möjligt för konsumenten och
skafTa allmänheten råvaror och lifslörnödenheter för möjligast
bästa pris, — och dem, som påstå att detta system varit olveksbringande
och ledt till en för landet särdeles ogynnsam finansiel
ställning, samt derföre vilja en återgång till ett strängare
skyddssystem. Sistnämnde åsigt har dock sitt bestämda kriterium
deri, att genom siffror (hvilka, ehuru Hr Akerman bestridt
det, måste vara exakta) ådagalägges, att poduktionen ökats
med 130 millioner. Då man anför detta faktum, säga motståndarne:
det är sannt, men förhållandet har likväl varit olyckligt,
emedan denna produktion framkallats medelst utländska kapitaler.
Men, Mina Hrr! äfven om utländska kapitaler till någon
del användts, hvad bevisar detta annat, än att vår egen kapital
-
668
Den 30 Maj.
styrka icke varit tillräcklig, och att derföre utländska kapitaler
blifvit sökta för en produktion, i hvilken de förmånligt kunnat
placeras. Hvad är det för öfrigt för ett slags skydd detta
systems anhängare vilja hafva? Jo! icke ett skydd, påkalladt
af behofvet, utan ett skydd för skyddets egen skull. Detta framgår
tydligt af den diskussidn, som fördes när fråga var om
spanmålstull. Fåfängt anfördes af dem, som ansågo ett skydd
för denna näringsgren obehöfligt, att om ock vår sommar är
kortare, våra sommardagar äro så mycket längre och åstadkomma
en mognande kraft, som verkar att skörden i vårt land
infaller vid samma tid som i utlandet: att vid expositioner i
främmande länder Svenska säden erhållit pris för sin godhet
och sin vigt, och slutligen: att Svenska säden konkurrerat på
den utländska handelsrriarknaden. Till allt detta har man endast
svarat: »vi vilja kafva skydd, emedan andra länder hafva det.»
Hvad blir resultatet af en tullagstiftning, byggd på sådana grunder?
Ovilkorligen ett allmänt fördyrande, som blifver mest betungande
för dem, som icke i vanlig bemärkelse äro producenter,
för embetsmän, konstnärer m. fl.
Afven jag anser, att många af våra näringsgrenar behöfva
något skydd — och en del af dem måhända för längre tid —,
men då man betraktar resultaten af det system, som under
de sednare åren varit fÖljdt, ser huru lyckosamt det varit, då
kan man icke undra att jag önskar en fortgång på denna bana
och ansluter mig till det af Utsk:t framlagda förslag.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Innan jag går att
yttra mig öfver det ämne, som egentligen utgör föremål för öfverläggningen,
d. v. s. öfver beskaffenheten af de framställda förslagen
till underdånig skrifvelse, ber jag att få till besvarande
upptaga ett par föregående talares, mot [nig rigtade anmärkningar.
Frih. Sprengtporten har citerat ett yttrande, som jag vid
någon föregående riksdag skulle hafva fällt, och som, efter hans
uppfattning, skulle gå derpå ut, att, så länge jordbruket icke
åtnjöte något skydd, borde detsamma ej heller belastas med
servituter, eller omvändt, att då jordbruket är belastadt med
servituter, så vore det orätt att icke lemna näringen skydd, d.
v. s. lägga import-tullar på dess alster. Jag får med anledning
häraf förklara, att med mindre, och intill dess, Hr Frih:n ur
protokollet visar när och huru ett så beskaffadt yttrande skulle
hafva fallit, jag måste anse Hr Friluns påstående derom föranledt
af ett misstag.
Utan att kunna minnas hvarje uttryck som under föregående
riksdagar af mig kan vara fälldt, vågar jag dock med
full visshet afgifva denna förklaring, ty en sådan åsigt som den,
hvilken Hr Frihm tillagt mig, nemi. att jordbruket, under nuvarande
förhållanden, borde åtnjuta s. k. skydd, är så direkt stridande
mot de grundsatser jag alltid förfäktat, och skulle således
utgöra en så uppenbar inkonseqvens, att den icke kan vara af
Den 30 Maj.
669
mig uttalad, utan måste Hr Frilv.ns uppfattning vid detta tillfälle
bero på ett missförstånd. Hade deremot Hr Frih:n återgifvit
mina åsigter så, att jag icke ansåg det billigt att jordbruket
underkastades särskilta uppoffringar till förmån för andra
näringar, genom skyddstullar och öfverpris till dem, då hade
Frih:n ganska riktigt träffat den grundsanning, jag alltid sökt
framhålla, nemi. obilligheten deraf, att den ena samhällsklassen
taxeras till förmån för den andra, äfvensom att de näringar,
hvilka ännu åtnjuta en sådan beskattning på andras bekostnad,
böra, i den mån billigheten medgifver, härifrån afstå.
En annan talare, Hr von Koch, har yttrat sitt bekymmer
deröfver, att jag icke ansett mig kunna tillstyrka den af Bevilln.-  Utsk:t föreslagna tullfrihet för ungskog vid utförsel, och ansett
att detta skulle häntyda på en mindre fullständig uppfattning af
principerna i allmänhet. — Jag trodde verkligen alt jag under
diskussionerna så ofta och så bestämdt uttalat de grundsatser,
jag i dessa afseenden hyllar, att någon tvekan derom icke gerna
kunde förefinnas, äfvensom att sjelfva grundsatserna i allmänhet
ansetts åtminstone ej för litet genomgripande. Men jag är dock
icke så bunden af en abstrakt grundsats, att jag ej anser den
för något visst fall, eller någon viss tid, kunna och böra modifieras,
om sådant befinnes nödigt; och det är min öfvertygelse,
att en afvikelse från den allmänna grundsatsen —- dock icke i
det vigtigaste hänseendet att afgifter och tvång ej få påläggas en
samhällsklass till förmån för en annan, utan till följd af ett särskildt
statsekonomiskt förhållande — i detta fall kan anses vara
för närvarande berättigadt.
Det har äfven blifvit antydt, att någon olikhet skulle förefinnas
mellan mitt yttrande till statsrådsprotokollet och mitt yttrande
i gårdagens plenum. Jag får likväl med anledning häraf nämna,
att jag med särskild omsorg vid begge dessa tillfällen begagnat
alldeles samma uttryck, nemi. att, enligt min åsigt, export-tull,
såsom ett hinder mot besinningslös afverkning af ungskog för
att uppnå en ögonblicklig vinning, icke rådligen kunde helt och
hållet borttagas, intill dess detta hinder — om också ej absolut
verksamt — kunde blifva ersatt genom andra garantier mot
skogsförödelse, nedlagda i sjelfva skogslagstiftningen. Men jag
bar i gårdagens plenum på samma gång uttryckt mitt bekymmer
att tiden för dessa garantier genom lämpliga lagstadganden,
efter mitt omdöme, ännu icke vore inne, och måhända ej heller
så snart skulle inträffa, ehuru jag hyste den förhoppning, attén
sådan tid likväl varder kommande.
Ty jag tror att man i detta afseende icke kan gå tidsandan
i förväg, men att den tid kommer, då man på grund af en ytterligare,
bekymmersam erfarenhet skall komma till den öfvertygelse
att för allas väl alla måste underkasta sig en inskränkning
i afseende å friheten att huru som helst behandla skogen; och
först då torde tiden vara inne att i skogslagstiftningen kunna
nedlägga garantierna mot våra skogars sköflande. I vårt grannrike
Norige har denna opinion numera så utvecklat sig, att Ke
-
670
Den 30 Maj.
geringen ansett sig kunna till Stortinget framlägga ett förslag,
som innehåller ganska stränga bestämmelser i detta hänseende.
Så t. ex. är icke blott all försäljning af skog till afverkning på
viss tid ogilltig, utan en sådan handling är dessutom belagd med
böter af ända till 200 specier eller 800 rdr rmt.
Elter dessa korta förklaringar, vill jag nu öfvergå till frågan
om den underdåniga skrifvelsen till K. M:t.
Skilnaden mellan de båda förslagen, Utsk:ts och Hr Åkermans,
förefaller, såsom här redan blifvit nämndt, vid forsta påseendet
icke särdeles stor. Båda förslagen äro mycket väl och
försigtigt uppställda, ty de medgifva begge modifikationer, men
de utgå från motsatta grunder.
Utsk:ls förslag uppställer alldeles otvetydigt handelsfrihet
såsom regel, men inrymmer likväl den modifikation, att man,
med aktgifvande på för handen varande förhållanden, skall söka
närma sig handelsfrihetens grundsatser. Det andra förslaget, som
lika klart uppställer protektionist-systemet såsom regel, medgilver
visserligen att detta bör så tillämpas, att industriidkare!)
icke må skörda oskälig vinst på konsumentens bekostnad, men redan
af en föregående talare har blifvit anmärkt huru tvetydigt
det är att tala om en vinst, som är skälig, och en som är oskälig.
Förslagens redaktion är emellertid en fråga af mindre betydelse,
men så mycket större vigt ligger deremot på sjelfva
syftningen med hvartdera förslaget, och det är emedan jag anser
den grundsats, hvarpå Hr Åkermans förslag är bygdt, icke
vara riktig eller rättvis, som jag hoppas detta förslag icke af K.
o. Ad. antages, utan att Utsk:ts måtte godkännas.
Jag medgifver att skrifvelsens praktiska resultat, d. v. s.
den åtgärd, K. M:t med anledning deraf kan komma att vidtaga,
troligen blifver densamma, vare sig att del ena eller det andra
redaktionslörslaget vinner bifall, men såsom ett uttryck af representationens
åsigt om hvartdera systemet, anser jag det icke
ligga ringa vigt på det beslut, som i fråga om de båda förslagen
kommer att fattas. Och jag gör detta dessutom särskildt
med afseende å en annan ganska vigtig omständighet, nemi. med
afseende å den åsyftade handelstraktaten med Frankrike.
Denna fråga har vid behandlingen af tulltaxan under denna
riksdag ofta varit omnämnd, och såsom jag tror med skäl icke
obetydligt inverkat på densamma. Men derföre anser jag det
också som en pligt att vid detta tillfälle något närmare redogöra
för frågans närvarande ståndpunkt, och för de förmåner,
som genom en sådan traktat skulle kunna vinnas.
Jag ber likväl att dervid till en början få i korthet anföra
den historiska utvecklingen af detta i flera läll ganska märkliga
ärende. Hedan 1724 d. 10 Nov. utfärdades i Sverige, efter
mönstret af Englands navigations-akt af år 1651, och andra
länders exempel, det s. k. Produkt-Plakatet, hvarigenom till
»skeppsrederiernas underhjelpande, främmande vid konfiskation
af skepp och gods, förbjödos att, med egna eller utländska far
-
Den 30 Maj.
671
tyg, införa andra än deras eget lands produkter, hvarunder förstås
allt hvad i hvart land faller, växer och tillverkas».
Enligt förklaringen af den 28 Febr. 1726, var det äfven
Svenske män lörbudet att befrakta främmande fartyg för import
af andra varor än de som frambringats i fartygets hemland.
Frankrike var det första land, till hvars förmån dessa stränga
författningar undergingo någon jemkning, sedan mellan Konungarna
Fredrik I och Ludvig XV, d. 25 April 1741 i Versailles
undertecknats ett »preliminär» handels- och navigationsfördrag,
enligt hvars art. I Franska undersåter tillätos »segla till
Svenska hamnar och der införa alla de varor och köpenskaper,
som landsens lagar någon annan nation, ehvem det vara må,
tillåta der inbringa, utan att betala för fartyg eller varor andra
eller större afgifter än Svenska undersåter sjelfve; dock undantagen
den förmån af hel- och hall-friheten, hvilken de Svenska
skeppen besynnerligen tillhörer och de Franska skeppen ej komma
att åtnjuta». Art. II innehåller, »att samma förmån skall
likaledes tillstädjas uti Frankrike Svenska undersåter, utan att
de der skola betala andra eller större afgifter än de Franska undersåterna
sjelf va erlägga». Alven rättigheten till kustfart mellan
Franska hamnar medgafs Svenska undersåter på vissa vilkor.
Art. IV i fördraget har följande lydelse: »Förenämnde artiklar,
som de der alltid skola blifva oförändrade, komma ord ifrån
ord att införas uti den navigations- och handels-traktat, hvilken
emellan Deras Majestäter kommer att slutas».
Detta skedde, såsom sagdt, redan år 1741. Samma löfte
förnyades uti en »Provisorisk convention», som afslöts d. 1 Juli
1784 mellan Konungarna Gustaf lil och Ludvig XVI; och äfven
uti Art. VIII af fredsfördraget d. 6 Jan. 1810, heter det, att
»en traktat skall kunna upprättas, för att åt handeln, båda staterna
emellan, försäkra alla de begifvanden, som vid densamma
kunna vara förenliga, och hvarigenom hvar och en af de båda
nationerna skall hos den andra erhålla de fördelar, som äro de
mest gynnade nationer tillagda».
Men oaktadt allt detta, har, såsom vi nogsamt veta, den
sålunda, för mer än 100 år tillbaka först beslutna, och sedermera
förnyade gånger utlofvade, traktaten aldrig kommit till
stånd, fastän flerlaIdiga försök i detta afseende blifvit gjorda.
Med nästan alla andra makter hafva deremot tid efter annan
fördrag blifvit afslutna, enligt hvilka Svenska fartyg och de dermed
in- eller utförda varor äro berättigade att i de respektive
ländernas hamnar i hvarje hänseende behandlas lika med inhemska
fartyg och deras laster.
Endast Frankrike, Spanien och Portugal utgöra härifrån ett
undantag, och dessa äro de enda Europeiska länder, der Svenska
fartyg ännu icke åtnjuta en sådan behandling. I Frankrike
äro de tvärtom underkastade särdeles betungande tonnage- och
andra afgifter, från hvilka icke allenast de Franska skeppen äro
alldeles Intagna, utan äfven andra nationers fartyg — med un
-
672
Den 30 Maj.
dantag af Norska, Nord-Amerikanska och Österrikiska — äro
mera eller mindre fullständigt befriade.
Ett försök att afhjelpa detta ogynnsamma förhållande misslyckades
i följd af de år 1830 i Frankrike inträffade politiska
händelser.
År 1847 öppnades åter underhandlingar för åstadkommande
af den åsyftade traktaten, men efter statshvälfningarna 1848,
och deraf föranledda rubbningar i industriel hänseende, biet
äfven denna underhandling afbruten. Under loppet af åren 1851
— 1854 upptogos och fortsattes emellertid underhandlingarna å
nyo, men jemväl denna gång måste desamma afbryfas, i anseende
till den å Franska sidan, såsom oeftergifligt vilkor fordrade
nedsättningen i tull på bränvin, hvilken nedsättning
var sådan, att den i Norige omintetgjort den derstädes nyligen
införda produktions-beskattningen å bränvin, och äfven i
Sverige skulle hafva gjort denna sedermera bos oss så lyckligt
genomförda reform omöjlig.
Hvar och en finnér lätt, att efter så många misslyckade
försök, denna fråga, för att icke ännu en gång föra till ett dylikt,
oangenämt resultat, måste med en viss försigtighet behandlas;
men på grund af inledda, förberedande underhandlingar och afgifna
förklaringar, eger man lyckligtvis giltig anledning antaga,
att numera icke några oöfvervinnerliga binder skola möta mot
tillvägabringandet af den så länge påtänkta, för flera af våra vigtigaste
näringar så önskliga traktaten, flvad som härvid i främsta
rummet måste intressera så väl Sverige som Norige, är onekligen
att vinna befrielse från de särdeles dryga afgilter, hvilka,
äfven vid direkta resor, träffa Svenska och Norska fartyg, äfvensom
den last de medföra, hvarigenom de förenade rikenas bandel
och skeppsfart på Frankrike tillfogas ett ganska stort, och,
i den mån andra nationer lyckats derifrån frigöra sig, allt mera
känbart lidande. Men ehuru billig en sådan fordran å vår sida
också måste anses, då i begge länderna FYanska fartyg, jemte
den last de innehafva, redan äro i alla afseenden likställda med
de inhemska, visar det sig likväl tydligt, att Frankrike icke vill
bevilja de af oss äskade eftergifterna i fråga örn sjöfarten, utan
att såsom vederlag härför bland annat erhålla vissa fördelar för
sin handel och industri, genom väsendtliga nedsättningar i tullen
för sådana effekter, hvilka för detta land äro af någon större
betydenhet — eller med andra ord, att sjöfarts-traktaten måste
liksom köpas med handels-traktaten. För min del, har jag visserligen
ur principiel synpunkt ganska stora betänkligheter emot
sjelfva systemet af handelstraktater, eller att genom fördrag med
främmande makter inskränka sin frihet att, efter behof och sig
företeende omständigheter, ordna en vigtig inre angelägenhet,
nemi. tull-lagstiltningen. Ty jag anser, att hvarje stat bör enligt
dessa grunder sjelf bestämma de vilkor, hvarunder främmande
varor må i landet införas, och derefter, utan behof af
särskilda aftal, och utan att för något visst land medgifva särskilda
förmåner — hvilket alltid måste leda till konstlade och
onatur
-
D-en 80 Maj.
673
onaturliga förhållanden — göra handeln fri och lika för alla.
Men ehuru jag således icke kan gilla sjelfva systemet i allmänhet,
tror jag dock, att vid detta tillfälle öfvervägande skäl äro
för handen, att från regeln göra ett undantag. Jag stödjer denna
öfvertygelse i främsta rummet derpå, att föga eller ingen utsigt
finnes, att inom en icke allt för aflägsen framtid på någon annan
väg uppnå det för oss så vigtiga ändamålet, och vidare derpå,
att de eftergifter eller tullnedsättningar, som å Sveriges sida skulle
komma att göras — så vida dessa hållas inom behöriga gränser
— äfven i och för sig äro i vårt eget intresse, och stå i
sammanhang med en efter mitt omdöme väl behöflig reform af
hela vår tulltaxa.
Utan att vid detta tillfälle ingå i någon närmare redogörelse
för de bestämmelser, hvarpå den ifrågavarande traktaten
kan komma att grundas, anser jag mig likväl kunna nämna, att
de snart med Belgien och Tyska tullföreningen afslutade handels-
och sjöfartsfördragen blifvit af Frankrike föreslagna såsom
utgångspunkter för underhandlingen. Under antagande att samma
förmåner, som enligt dessa traktater blifvit nyssnämnda länder
medgifna, också skulle komma oss till godo, ber jag nu
att till ledning för omdömet angående de fördelar, som i
sådant fall skulle tillskyndas vår handel och sjöfart, få anföra
följande.
Hvad då först beträffar sjöfarts-afgifterna, så erlägges i
Frankrike, hvarest inhemska fartyg äro helt och hållet frikallade
från tonnage-afgift — utom då de anlända från StorBritanniska
hamnar, i hvilket fall afgiften, lika som för Engelska
fartyg, utgör 1 franc 20 cent:r par tonneau — för Svenska
och Norska fartyg, äfven då de anlända från de förenade rikena,
för närvarande en dylik afgift, som uppgår till 4^ francs par tonneau,
eller 11 { francs pr kommers-läst. Jemte tonnageafgiften äro
Svenska och Norska fartyg i Frankrike äfven ålagda lotspenningar,
hamnumgälder och skeppsklarerarekurtage, till ett belopp,
som i allmänhet med 50 proc. öfverstiger det som utgår för Franska
fartyg; äfvensom, i händelse af sjönöd, våra fartyg äro drygare
betungade än andra. Huru tryckande alla dessa afgifter
äro för Sveriges och Noriges export till Frankrike, synes deraf
att för ett Svenskt eller Norskt fartyg om 120 lästers drägtighet
erlägges:
Tonnoge-afgift  1,350 francs
öfriga umgälder, utöfver hvad som betalas för ett
Franskt fartyg af samma storlek, omkring ... 112 »
Diflerential-tull för lasten, då densamma utgöres
af bräder m. m. af mindre tjocklek än 80 milli
métres
768 »
tilllsammans  2,230 francs
eller omkring 1,600 rdr rmt.
En fullständig befrielse från dessa afgifter lärer dock icke
kunna erhållas, så länge dylika afgifter härstädes uppbäras af
H. IV. 43
674
Den 30 Maj.
Franska fartyg — likasom af våra egna och alla andra — ty,
enligt Frankrikes fordran i detta hänseende, har uti traktaterna
med Belgien och Preussen blifvit stadgadt, att tonnageafgiften
i Frankrike skall för de respektive ländernas fartyg erläggas till
samma belopp, som i fartygens eget hemland uppbäres. I händelse
härvid endast de i Sverige utgående s. k. lastpenningarna
tagas i betraktande, skulle enligt denna grund torinage-afgiften i
Frankrike komma att nedsättas till 45 centimes par tonneau,
eller till endast ^ af det nuvarande beloppet (4^ francs); men
derest äfven fyr- och båk-afgifter (hvilka ej förekomma i Frankrike)
skola inräknas — hvilket utgör en omtvistad punkt —
skulle beloppet blifva 1 franc 1 centime par tonneau.
Vidkommande derefter de lindringar i tullafgifterna för
åtskilliga af våra förnämsta export-artiklar, som, under förutsättning
att bestämmelserna i den Belgiska traktaten blelve
för oss gällande, skulle uppkomma, vore dessa hufvudsakligen
följande:
Tackjern. För 100 kilogrammer utgör tullafgiften för närvarande
4 francs å »fonte brute», och 7 francs å »fonte épurée»,
med tillägg af 20 proc., och ytterligare 10 proc., om varan importeras
med Svenska eller Norska fartyg. Dessa afgifter skulle
komma att nedsättas till 2 francs och 2| francs för de särskilda
slagen, samt utan tilläggsaIgifter.
Gjutgods är nu i allmänhet förbjudet till införsel i Frankrike.
Detta förbud skulle komma att utbytas mot tull af
3 fr., 3 § fr., 4 i fr., 6 fr. och 10 francs pr 100 kilogr. för
olika slag.
Smidt eller valsadt jern. För stångjern utgör tullen enligt
taxan pr 100 kilogr. 10, 12 och 14 francs, efter olika dimensioner,
jemte nyssnämnde tilläggs-afgifter; men till följd af ett
år 1861 utlärdadt dekret, gäller samma afgift för Svenskt som
för Engelskt stångjern, och utgör derföre nu 7 fr. med Franska,
och 7 ^ fr., med tillägg af 20 proc. å förhöjningen, då jernet
införes i andra fartyg.
Den lista Oktober 1864 kommer tullen att nedsättas till .
6 fr. med Franska och 6 fr. 60 centir med oprivilegierade fartyg.
Tullen å spik och alla slags jernetTekter, plåtar — förtenta och
andra — samt machiner och redskap m. m. skulle genom traktaten
blifva nedsatt till samma belopp som eger rum, då dessa
artiklar importeras från England. ,
För Stål i stänger skulle tullen nedsättas från 33 francs {
pr 100 kilogrammer, jemte tilläggs-afgifton, till 13 francs utan
sådana afgilter.
Koppar. För råkoppar (de premiére fusion) utgör tullen
3 francs pr 100 kilogrammer jemte tilläggs-afgiften. Inporten
skulle genom traktaten blifva tullfri. För valsad koppar (laminé
en barre) är tullen 33 francs pr 100 kilogrammer och för
smidd (battu) 86^ francs jemte tilläggs-afgiften. I följd af traktaten
skulle tullen för smidd eller valsad koppar i stänger eller
plåtar nedsättes till 10 francs, och utan tilläggs-afgifter.
Den 30 Maj.
675
Trävaror. Då importen sker i oprivilegierade fartyg, utgör
tullen: för L>jelkar och sparrar in. m., äfvensom för plankor,
då de sistnämnda äro utöfver 8 centiméters tjocklek, 10 centimer
par siöre (kubik-métre), samt lör bräder af mindre tjocklek
än 8 centimétres, 1 franc lör 100 löpande métres; allt ined 20
proc. tdlägg.
Genom traktaten skulle den förstnämnda klassen af trävaror
förklaras tullfri, samt afgiften å det sednare slaget nedsättas,
från 1 franc lill 5 centirner, och 20 proc. tillägg, antingen
importen sker med Franska eller de förenade rikenas fartyg,
Likaledes skulle den tull, som nu gäller vid import med sistnämnda
fartyg, komma att upphäfvas för åror och årämnen, för
hvilka afgiften nu är 5 och 4 centirner för löpande métre.
l)e i Franska tariffen ej specificerade slagen arbetadt trä förtullas
nu med 15 proc. af värdet. Enligt traktaten med Belgien
nedsättes tullen härför till 10 proc.
Det kan icke nekas, att så väl i afseende å export-handeln
som sjöfarten, de fördelar, som sålunda genom den ilrågav:de
traktaten skulle vinnas, äro ganska väsendtliga; men, såsom jag
redan förut haft äran yttra, dessa fördelar kunna icke uppnås,
utan att i vederlag derför göras vissa medgifvanden, synnerligen
sådana, hvarigenom beredes lättnad för alsättningen härstädes
af Franska produkter. Det ligger i sakens natur, att jag
vid detta tillfälle icke kan ingå i någon speciel redogörelse för
fordringarna i detta afseende, men jag anser mig dock kunna
häntvda på de bestämmelser, som i de förut omförrnälda traktaterna
förekomma rörande ett par särskilda artiklar af mera
vigt, nemi. bränvin och sidenvaror.
Den fordran, som Frankrike vid föreg:de underhandlingar
med oss framställt om bestämmandet af en viss, ganska låg
tullafgift för bränvin, har nu i nämnda traktater blifvit utbytt mot
stadgandet, att bränvins-tullen skulle sättas lika med produktionsskatten
inom landet, jemte en s. k. »surtaxe». Denna surtaxe,
eller tullens öfverskott utöfver tillverknings-afgiften, är, enligt
de särskilda traktaterna, något olika, och bar i fördraget med
England, der den är högst, blifvit bestämd till 5 pence pr gallon
»proof spirit», eller omkring 18 öre för kannan bränvin af 50
proc. styrka. Som man vet, utgör tillverknings-afgiften härstädes
för närv:de 60 öre per kanna, och tullen omkring 1 rdr 10
öre, i följd hvaraf »surtaxen» nu uppgår lill 50 öre. Att en
i sådan surtaxe måste finnas, eller med andra ord, att tullen
måste sättas högre än produktions-skatten, anser jag nödvändigt,
med afseende på vissa omständigheter och inskränkningar,
den inhemska tillverkningen af bränvin är underkastad, och
som i vi ;s mån fördyra varan — hvaribland särskildt må
nämnas att skatten skall erläggas förskottsvis; men till hvilket
belopp denna surtaxe, utan orättvisa, ytterst må kunna bestämmas,
är en fråga, hvaröfver jag nu, af lätt begripliga skäl, ej
kan afgifva något bestämdt yttrande. Jag har endast velat nämna,
alt den högsta surtaxe, som i de hittills afslutade traktater
-
67B
Den 30 Maj.
na blifvit af Frankrike medgifven, utgör omkring 18 öre pr kanna
bränvin af 50 proc. styrka.
I fråga om sidenväfnader och band, kan jag upplysa, att
tullen i Belgien å dessa varor nu är fastställd till 3 francs pr
kilogramm, eller omkring 92 öre pr skålpund. Enligt traktaten
med Preussen uppgår tullen för helsiden till icke fullt samma
belopp och för halfsiden till omkring 68 öre pr skålpund.
Då man jernför dessa afgifter med den närv:de tullen hos oss,
utgörande 6 rdr pr skålp. för helsiden och 3 rdr för halfsiden,
så finnér man, alt om denna tull nedsattes till likhet med hvad
nyssnämnda traktater bestämma, skulle densamma reduceras för
helsiden till mindre än och för halfsiden till mindre än | af
sitt nuv:de belopp.
Ehuru en hög skyddstull, medförande ett betydligt öfverpris
på varan, endast till båtnad för några få fabriksidkare på
allmänhetens bekostnad, enligt min åsigt, hvilken jag redan förut
vid flera tillfällen haft äran yttra, icke kan vara något för
landet i sin helhet önskansvärdt, anser jag dock att det hvarken
vore billigt eller lämpligt, att på en gång, eller allt för hastigt,
åstadkomma en så våldsam rubbning i dessa förhållanden,
som otvifvelaktig! skulle inträffa, derest tullsatsen nedsattes till
likheto med den i Belgien och Tyska tullföreningen bestämda.
A andra sidan kan dock förutses, att man i Frankrike,
der denna fråga betraktas såsom en hufvudpunkt, icke lärer åtnöjas
med någon obetydlig nedsättning i den nuv:de tullen; men
äfven i detta hänseende, så väl som i hvad som rörer andra
förekommande fall, finner jag mig för närv:de förhindrad att
uppgifva den gräns, hvartill jag anser att våra medgifvanden skäligen
kunna sträckas.
Af det redan anförda synes det emellertid klart, att de förändringar,
som genom den ifrågav:de traktaten med Frankrike
måste föranledas i vår tullagstiftning, torde blifva ganska väsendtliga,
och af denna anledning var det, som jag vid tulltaxans
öfverlemnande till R. St:r, yttrade den mening till Statsrådsprotokollet,
att en fullständig omarbetning af hela vår tulltaxa,
hvilken jag ansåg väl behöflig, icke lämpligen kunde företagas
oberoende af traktats-frågan, utan måste för ögonblicket anstå,
för att dermed ställas i förbindelse.
J afseende å sättet för frågans behandling, ber jag äfven
att få tillägga några ord. Det är visserligen sannt, att Regeringen,
så väl enligt grundlagens lydelse, som enligt hittills följd
praxis, är berättigad att nedsätta tullafgifter, och således äfven
kan på egen hand afsluta denna traktat, liksom traktater i allmänhet.
Men huruvida Regeringen vid detta tillfälle bör begagna
en sådan rättighet, eller huruvida de särdeles vigtiga förändringar,
som traktaten säkerligen skall medföra, endast i samråd
med R. St:r böra vidtagas; detta torde till stor del blifva
beroende på de vilkor, som kunna komma att betingas, äfvensom
på tidpunkten, då underhandlingarna kunna hinna att afslutas,
jemte öfriga förhållanden. Afven en annan vigtig om
-
Den 30 Maj.
677
ständighet måste i detta afseende tagas i betraktande. Genom
de tullnedsättningar, som blifva en oundgänglig följd af traktaten,
måste Statsverket otvifvelaktigt,. åtminstone till en början,
innan sådant genom rörelsens tillväxt hinner motvägas, komma
att vidkännas en måhända ej obetydlig minskning i sina inkomster;
och ifall denna minskning skulle blifva så betydlig, att
ersättning härför måste sökas på annat håll, t. ex. genom en
lindrig tillökning i afgiften för några få kassa-artiklar, hvilket
icke kan ske utan R. St:rs medverkan, så blir häraf en nödvändig
följd, att i sådan händelse R. Stirs beslut i ämnet måste
afvaktas.
I anseende till frågans ganska omfattande och invecklade
beskaffenhet — så mycket mera som i sammanhang dermed
äfven andra ämnen förekomma, t. ex. ang:de litterär eganderätt
m. m. — samt då traktaten i lika väsendtlig mohn berör äfven
Noriges intressen, hvilka naturligtvis med samma omsorg
måste bevakas, men hvarigenom ärendet ytterligare kompliceras,
är det emellertid gifvet, att dessa underhandlingar, hvilka
väl blifvit i flera afseenden förberedda, men ännu ej definitift
öppnats, måste blifva ganska vidlyftiga, och icke under innev:de
riksdag kunna ledas till slut. Under sådana omständigheter har
jag ansett det vara en fördel att R, St:rs beslut i tullfrågan
hunnit föregå, och jag hoppas, att derigenom må uttryckas den
mening att äfven R. St:r för sin del äro sinnade att fortgå på
handelsfrihetens bana, samt sålunda understödja Regeringen i dess
bemödande att föra de inledda underhandlingarna rörande en
traktat med Frankrike till ett lyckligt och efterlängtadt slut.
Hr von Ehrenheim har visserligen med skäl anmärkt, att den
skrifvelse, som till K. M. skulle aflåtas, borde stå i sammanhang
med de faktiska besluten rörande sjelfva tullsatserna. Men jag hemställer
likväl till den aktade talaren, huruvida en återremiss skulle
vara den lämpligaste utvägen att främja detta ändamål. Det är nemi.
kändt, att 2 Stånd beslutit en underd. skrifvelse sådan den af
Hr Akerman blifvit föreslagen, och ett Stånd beslutit skrifvelsen
i öfverensstämmelse med Utsk:ts förslag. Härigenom är således
redan afgjordt, att en skrifvelse skall aflåtas, men hurudan denna
skrifvelse skall blifva, återstår att bestämma.
Vid sådant förhållande är tydligt, att om R. o. Ad. förklarar
sig för Hr Åkermans förslag, så uppstår derigenom ett R.
St:rs beslut att en skrifvelse i öfverensstämmelse med sistnämnde
förslag skall afgå. Hvaremot, om R. o. Adis beslut blir lika
med Borgare-Stis, frågan om hvilketdera förslaget som skall
antagas, går till förstärkt Bevilln.-Utsk., för att der genom votering
afgöras; och sålunda skulle, efter mitt omdöme, lämpligast
kunna vinnas det af Hr von Ehrenheim åsyftade ändamål,
eller att skrifvelsen ställes i samband med besluten angide tullsatserna.
Då jag är öfvertygad om riktigheten af det system, Utskit i
sitt förslag omfattat; dådetta förslag dessutom har den särskilta
förtjensten, att all varsamhet i afseende å formuleringen blifvit
878
Den 30 Maj.
iakttagen; och dS slutligen ett beslut i denna rigtning är nödigt
eller åtminstone nyttigt, för att bringa den länge påtänkta och
önskade handelstraktaten med Frankrike till stånd, yrkar jag
bifall till Ulsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim: Jag beklagar att jag, så gerna jag
ville i allo instämma med siste värde talare, icke kan dela bans
åsigt om olämpligheten af en återremiss. Det är nemi. gifvet,
att om It. o. Ad. nu upptager frågan om den underd. skrilvelsen
till slutlig pröfning och dervid stadnar i det beslut, Hr Akerman
föreslagit, det i så fall är beslutadt, icke allenast att en skrifvelse
skall afgå, utan jemväl hvad den skall innehålla. Men då detta innehåll
först genom utgången af voteringen i förstärkt Bevilln.-Utsk.
i fråga om tullsatserna kan bestämmas, och då man, för att draga
en rigtig konklusion, måste hafva premisserna utredde, synes mig,
på det R. o. Ad. må kunna fatta ett fullt konseqvent beslut, lämpligast
vara att frågan om den underd. skrifvelsen återremitteras;
hvarpå jag fortfarande anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
Gr. Liljencrants: Då jag denna dag ställde min väg till
detta rum, föreställde jag mig att man skulle komma att tala
om lydelsen af de 2:ne föreliggande förslagen till underd. skrifvelse.
Men vi hafva nu erfarit, att detta hufvudsyfte blott i
ringa mån upptagit R. o. Ad:s tid, då deremot andra ämnen
så mycket lifligare blifvit framställda. Det må derföre äfven
tillåtas mig att, innan jag öfvergår till sjelfva hufvudfrågan, göra
några betraktelser.
Under de sednaste dagarnes diskussion har icke sällan blifvit
framställd den sats, att vår tullagstiftning icke i någon väsendtlig
mån inverkat på ställningen i landet. För min del vill
jag icke heller tillmäta tullagstiftningen något afgörande inflytande
på den finansiella ställningen, men jag kan icke förneka
att denna lagstiftning kan och måste på dessa förhållanden
inverka.
En talare har, såsom stöd för den tröst han gifvit R. o. Ad.
att allt skulle stå väl till, låtit oss höra en urkund från 1790-
talet, för att derigenom ådagalägga, att, ehuru man för 70 år
sedan klagade deröfver, att man här i landet hushållande illa,
så står staten likväl ännu på benen. Jag tror att denna klagan
var väl berättigad och att regeringen handlade klokt, då
den varnade för den olycksdigra lusten att lefva öfver sina tillgångar
och genom njutningar af alla slag uppoffra nutid och
framtid. Jag läser historien på annat sätt än den värde talaren.
Om jag börjar med Gustaf Wasa, se vi huru han, trotsande
folkets vidskepelse, tillgrep klockorna från kyrkorna och silfret
från altarne för att frigöra sitt land från det utländska penningeväl
’e, som då tyngde oss. Carl IX och Carl XI voro stora
hushållare och stränga herrar, som egnade mycken uppmärksamhet
åt landets finanser. Den ll:te Carl hade t. o. m. förmågan
att samla stora skatter, som hans son hade lika stor
Den 30 Maj.
679
förmåga att göra slut på. Under denna tid hade herrskarne
hållit folket ifrån att lefva öfver sina tillgångar. Nu följde den
s. k. frihetstiden och derunder disponerades bankens tillgångar
af den, som för tillfället hade magten. Det ena systemet utträngde
det andra och landet måste undergå en svår kris. Detsamma
kommer ock att hända oss så snart penningeupplåningen
stoppar. Den skillnad är likväl, att den tiden voro lånen
tagna inom landet, då de nu deremot äro tagna utomlands.
När sedan Gustaf lil kom på tronen — och han var så god
Svensk som någon, ty han förstod sig visst icke på att hushålla
— blef en realisation, en bankrutt. Sedan kom en
allvarsam herre, Gustaf Adolf. Han sökte ställa i ordning och
rätta de förut begångna misstagen, men då blef en ny realisation.
Derefter fingo vi krig och den derpå följ:de tiden voro
finanserna i allt utom godt skick. Detta tillstånd aflöstes genom
1834 års realisation, och nu vänta vi en ny realisation.
Jag har anfört detta, emedan jag icke kan se sanningen i ögonen,
utan alltid vill, i strid med ovedersägliga fakta, måla rödt. Nu
äro vi ånyo på den ståndpunkt, att vi icke med vår export kunna
bestrida vår import, och jag vet icke hvarföre en talare, som velat
bevisa förträffligheten af det nuvarande förhållandet i tullagstiftningen
och resultaterna deraf, börjat räkna från år 1831, då det argaste
prohibitiv-system rådde. Det går nemi. icke an att, när man
vill jemföra frukterna af det ena systemet med frukterna af det
andra, slå ihop summorna och beräkna till det ena systemets
favör, hvad som rätteligen tillkommer det andra. Att ett sådant
förfarande icke talar för den sats, han vill bevisa, anser
jag uppenbart. Granskar man opartiskt förhållandena, visar sig,
att ända sedan början af 1850-talet, med undantag af åren
1854 och 1855, olyckliga i åminnelse, summan af importen öfverskjutit
summan af exporten, och då detta icke varit fallet,
har den öfverskjutande exporten varit så ringa, att den icke
förtjenar tagas med i beräkningen, alldenstund exporten alltid är
till sitt belopp bestämd, men till importen måste läggas icke
allenast landets utgifter till betalande af de varor, som, under
den tid prohibitivsystemet rådde, i stora massor insmugglades i
landet, utan derjemte de summor, som Svenskar årligen depensera
på resor i utlandet. Sådant är det verkliga förhållandet,
och om man tillika besinnar, att under loppet af sista decennium
årligen i landet indragits 10, 15 å 20 millioner utländska penningar
i form af lån, kan man lätt föreställa sig att förhållandet
mellan landets debet och kredit icke kan vara det bästa.
Jag kan icke heller gilla att somliga talare blott draga vexel på
åhörarnes godtro, utan att med siffror bestyrka sina uppgifter.
Hvad beträffar sjelfva hufvudsaken, eller frågan om hvilket
förslag till skrifvelse bör antagas, är jag visserligen af samma
åsigt, som en föreg:de värd talare, att det i så måtto kan vara
likgiltigt hvilketdera förslaget väljes, då det i alla fall blir Regeringen,
som kommer att bestämma komitéens sammansättning;
men uti en hufvudpunkt skilja sig våra vägar. Jag tror nemi.
680
Den 30 Maj.
att det är af vigt, att man icke uppställer några särskildta qvalifikationer,
utan att man bör låta de olika åsigterna bekämpa
hvarandra, samt hoppas, att komitéen blir så sammansatt, att
icke någon ensidig framställning blir följden. I detta som annat
hyser jag förtroende till regeringen, och kan derför icke
finna att man bör utpeka den väg. regeringen bör vandra.
Jag anser detta så mycket angelägnare just med afseende
å den af Statsrådet Gripenstedt omnämnde handelstraktaten med
Frankrike. Om nemi. komitéen blefve sammansatt af idel frihandlare,
kan jag lätt föreställa mig, att den åsigt skulle göra
sig gällande, att icke något bör skonas för att bringa traktaten
till stånd, och ehuru jag anser önskvärdt att den åvägabringas,
önskar jag dock att hvad som gifves, må komma att motsvaras
af hvad som fås i utbyte.
Af dessa skäl tillåter jag mig, att, med frånträdande af det
yrkande jag förra gången jag bade ordet, förslagsvis framställde,
anhålla att R. o. Ad. ville lemna sitt bifall till Hr Åkermans
förslag.
Hr von K raemer, Anders Robert: Hvad först beträffar
den åsigt, från hvilken motståndarne till Utsk:ts förslag utgå,
att nemi. skyddstullar äro nödvändiga för ett lands industri, vill
jag blott erinra derom, att det icke gifves något land, som icke
kan producera någon artikel till billigare pris än hvarje annat.
Ja, sjelfva Eskimåerna, invånarne pä Grönland och i andra polartrakter,
finna dock varor, som de kunna exportera, d. v. s.
producera billigare än den öfriga verlden.
Hur skulle för öfrigt någonsin tullen kunna vara något fördelaktigt
för ett land? Hur skulle elt lands välstånd kunna bero
deraf, att det omgjordas med skatter? Tvertom måste väl hvarje
skatt verka hämmande på den naturliga utvecklingen och blott
kunna tillåtas såsom nödvändigt ondt — för statsinkomstens
skuld; men aldrig såsom något godt i och för sig.
En värd talare har citerat Carey oell hans sista prohibitistiska
arbete: »Den Amerikanska Politiken». Jag sätter dock
starkt i fråga att något afseende kan tillmätas en person sådan
som Carey, hvilken, efter att hafva för ett antal år sedan på
ett förtjenst fullt sätt utvecklat fördelarne af frihandels-systemet
— han var då den ledande författaren i den riglningen — plötsligt,
vorden egare till stora jordagods och fabriker, slår om på
andra sidan och bekämpar samma åsigter, han förut omfattat.
Jag skulle kunna citera ställen i bans arbeten, som ådagalägga
den stora motsägelsen mellan hans förra och sednare åsigter.
Men det må vara nog med att hänvisa till hans båda kända
arbeten »On Wealth» och »On Popuplation and Political Condition»,
skrifna allt igenom i den mest frisinnade anda i allt
hvad närings- och tullagstiftning angår. Ett exempel må jag
citera, emedan det passar så bra här just till denna diskussion.
Han skildrar hur åtskilliga länder gått tillbaka elier aldrig ut
-
Den 30 Maj.
681
vecklats genom tvång och skrankor i sin näringslagstiftning:
Irland, Spanien, Turkiet etc., och kommer till Sverige och säger
då (On Wealth, Part. II, pag. 440): »Jordegaren är ej fri att
disponera öfver sin egendom i vissa fall såsom han önskar, och
detta vore honom fördelaktigast. Om han eger jernmalm, så
får han ej sända den ur riket, utan måste sälja den till sina
landsmän. Om han sedan för de penningar han derför fått vill
köpa manufakturvaror, så betungas dessas pris af dryga pålagor.
Om han är egare af skog, hvaraf det finnes der i landet 96,000
qvadratmiles, får han ej fritt utbyta dess produkter med utländningen»
o. s. v., o. s. v.
Hvad beträlfar redaktionen af de båda förslagen till skrifvelse,
hafva flera föreg:de talare fästat uppmärksamheten på de
sväfvande ordalagen i Hr Åkermans reservation. Jag vill ännu
dertill lägga, att det mot slutet af nämnda förslag säges, att
man skall »göra det för den Svenska producenten möjligt, att
med användande af omtanka och flit fördelaktigt bestå» etc.
Nu frågar jag, huru mycken omtanka, huru mycken flit skall
han använda? Hvar finna normen för ett rätt bedömande häraf?
Skilnaden mellan hvartdera förslaget är icke stor, men då
de olika förslagen utgöra så till sägandes fanor för de olika
partierna, så få de deraf en egen betydelse. Ingen kan undra
om en stridsman önskar föra sin fana fram.
Jag röstar för Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag har begärt ordet för att besvara
elt yttrande af Frih. Gripenstedt.
Jag ber då att få förklara, att det är med ledsnad jag finnér
mig hafva litat allt för mycket på mitt minne vid den citation
af ett yttrande af Hr Frih. Gripenstedt från förra riksdagen, som
jag tillåtit mig; ty jag inser visserligen att der ligger någon formel
skiljaktighet emellan de servituter till staten, som jordbruket
får vidkännas, och hvilka Hr Frih:n icke medgifver att komma
i betraktande vid bestämmande af tullarne å jordbruksprodukter,
och de premier, jordbruket får utbetala till andra näringar under
form af den skyddstull, som är dem tillerkänd, och åt hvilket
förhållande Hr Frihm tyckes skänka något afseende. Det är
också endast härvid som jag nu vill uppehålla mig med den
anmärkning, att det är i sig sjelf likgiltigt, om servituten har det
ena eller det andra namnet. Servitut finnes, det kan icke bestridas,
och detta är nog för att rättfärdiga den slutsats, till
hvilken jag kommit.
Frih. Gripenstedt har omnämnt den ifrågasatta Fransyska
handelstraktaten, samt huruledes realiserandet af en sådan traktat
komme att möta stora svårigheter. Detta anser jag vara
ganska naturligt, då man, i öfverensstämmelse med frihandelns
grundsatser, icke vill taga hänsyn till reciprocitetsförhållanden, utan
på förhand efterskänkt hvad som skulle kunna lemnäs i utbyte,
och då måste alltid svårigheter uppstå vid dylika aftals träffande
682
Den 30 Maj.
emellan nationerna. Så hafva vi redan, på grund af vår nitälskan
för frihandeln, beviljat Fransyska fartyg samma förmåner
i våra hamnar som våra egna fartyg, utan att, enligt hvad för
mig är bekant, några sådana förmåner blifvit tillerkända vära
handelsfartyg i Frankrikes hamnar.
Jag bekämpar icke de fria tendenserna, och kan icke finna
någon grund för den af Gr. af Ugglas mot mig och de med mig
liktänkande framkastade förebråelsen att vara afvoga mot tidens
rigtning; men jag bekämpar öfverdrifter, det må nu vara i fråga
om handelsfrihet eller andra förhållanden.
Åtskilligt vore visserligen att tillägga, men då tiden är långt
framskriden, inskränker jag mig att framställa några anmärkningar
vid den sifferuppställning, hvaruppå man velat stödja föreställningen
om jordbrukets stora framsteg under frihandelns
auspicier. Jag gläder mig åt dessa framsteg i de fall, der de
förefinnas; men jag tillåter mig erinra, att en sådan kalkyl, för
att vara bevisande, bör upptaga en jemförelse, icke blott emellan
qvantiteter, utan äfven en sådan som grundas på en uppskattning
af de relativa värdena; — att om man vill utröna tullfrihetens
inflytande på import och export af spanmål, man icke
bör taga ett medium af tio år, som lemnar ett förvillande resultat,
utan jemföra förhållandet under de år, då tullfrihet egt
rum, med den tid, då denna produkt var skyddad.
Slutligen bör man icke heller förbise den andel i den åberopade
spanmålsexporten, som måste tillerkännas en förändrad
bränvinslagstiftning och deraf föranledd minskad tillverkning. Att
flere hundra tusen tunnor spanmål nu kunna exporteras, som
förut förtärts i bränvin, är ett förhållande, hvaröfver man har
skäl glädjas, men icke innefattar det något bevis för jordbrukets
stigande produktionsförmåga.
Jag förnyar min anhållan om propos. på bifall till Hr Åkermans
förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Gripenstedt: Jag anser mig pligtig att med några
ord besvara den siste värde talarens anförande.
Det eger sin fullkomliga rigtighet att R. St:r ej på grund
af någon K. M:s framställning, utan af eget initiativ, borttagit
en del afgifter, som förut erlagts af Frankrikes handelsfartyg i
våra hamnar, och att nämnda nations fartyg nu icke äro underkastade
andra umgälder än dem, som utgöras af Sveriges egna
fartyg. Men, om detta varit en förmån för de Franska fartygen,
så har det onekligen också — såsom R. St:r till grund
för sitt beslut äfven anförde — utgjort en lättnad för vår egen
handel; och jag tror icke, att deraf bör uppkomma någon störande
inverkan på den förestående underhandlingen, ty våra tullafgifter
äro i en mängd fall ännu så ofantligt höga, relativt till
dem, som af andra länder, med hvilka Frankrike ingått nya
handelstraktater, blifvit medgifna, att vi på detta område hafva
Den 30 Maj.
683
ganska mycket att lemna i utbyte mot de lindringar vi eftersträfva.
För öfrigt vill jag blott i afseende på den yttrade grundsatsen,
att man endast i sammanhang med reciprocitetsbestämmelser
bort reformera våra handels- och sjöiärtslagar, hafva
äran anmärka, att jag anser hvarje land böra i dessa fall inrätta
sig efter sina egna förhållanden och efter hvad för detsamma
är nyttigt, utan att göra sig beroende af andra länders
förfarande. Jag vill i detta hänseende åberopa Englands exempel,
samt äfven påminna derom, att om derstädes endast reciprocitetsgrundsatsen
blifvit följd, så hade vi också derigenom
varit uteslutna från de fördelar, som redan under en lång följd
af år genom en fri handel på denna, den vigtigaste af alla marknader,
kommit oss till godo.
Frih. Sprengtporten: Med anledning af Frih. Gripenstedts
yttrande, beträffande våra eftergifter, såsom vilkor för en handelstraktat
med Frankrike, finner jag mig föranlåten att beröra
förhållandet med den af Hr Frilnn omnämnda artikeln bränvin.
Om nemi., såsom Hr Frihm yttrade, tullen på denna artikel
skulle nedsättas till 18 öre öfver produktionsskatten, eller inalles
till 78 öre, och Franska importörer begagnade sig af rättigheten
att importera en sådan vara, för hvilken produktionsskatten
någonstädes vore restituerad, hvilket väl svårligen kunde
förekommas, blefve naturligtvis följden den, att den Franska importen
endast hade att erlägga 18 öre för tillståndet att få sälja
sin vara i Sverige, då deremot den Svenska producenten mäste
betala 60 öre för samma rättighet, eller en skilnad af 42 öre.
Vid ett sådant förhållande kan ingen bränvinsbränning i Sverige
ega rum. Det första man måste göra för att kunna ingå på
ett sådant förslag, blir då att afsäga sig de 8 millioner statsinkomster,
som skatten å bränvinstillverkningen nu inbringar.
Beträffande den omständighet, att Frankrikes handelsfartyg
åtnjuta i våra hamnar samma frihet som våra egna fartyg, tilllåter
jag mig framställa den frågan, om icke tonnageafgiften i
Frankrike blifvit för våra fartyg höjd äfven sedan vi medgifvit
Franska fartyg lika rätt med våra egna. Skulle så vara, torde
inses, attj det kan hafva sina fördelar att icke, på förhand och
innan man fått sig tillerkända några förmåner, efterskänka hvad
som kan betinga motsvarande eftergifter.
Talrika och häftiga rop på propos. hördes ånyo.
Frih. Gripenstedt: Jag vill blott upplysa den siste värde
talaren derom, att han begått ett misstag, då han trott det vara
fråga om bestämmande af tullen på bränvin till endast 18 öre
pr kanna. Jag nämnde »18 öre», såsom varande den i Franska
traktaten med England å denna artikel medgifna surtaxe.
Huruvida samma surtaxe eller tillägg utöfver produktionsskatten
i landet, blir den som kan komma att betingas af Sverige, är
684
Den 30 Maj.
naturligtvis ännu oafgjordt, men i alla händelser skulle dertill
läggas hvad som svarar mot tillverknings-afgiften härstädes,
nemi. för närv:de 60 öre, eller om den ifrågasatta förhöjningen
beslutes, 75 öre, så att tullen, äfven om endast 18 öres surtaxe
erhölles — i förra fallet likväl skulle blifva 78, och i senare
fallet 93 öre per kanna.
Gr. af Ugglas: Då jag varit ledamot af det Utsk., som
tillstyrkt nedsättning i afgifterna för Frankrikes fartyg, vill jag
lemna den upplysning, att nämnda nedsättning beslöts på grund
deraf, att man ansåg fördelaktigt att Franska fartyg uppmuntrades
att besöka våra hamnar och derifrån transportera våra
effekter. Då nemi. Frankrikes egna fartyg, jemförelsevis med
andra nationers, åtnjuta i de Franska hamnarne stor lättnad,
blef, deraf att våra varor fördes till Frankrike på detta lands
egna fartyg, en gifven vinst för vårt land, som i sådant fall
fördelaktigare kunde på Frankrike afsätta sina produkter. Sverige
har på dessa eftergifter, långt ifrån att lida någon förlust,
tvärtom skördat vinst.
Frih. Sprengtporten: Hvad jag sagt är, att det icke
kan vara fördelaktigt stater emellan att göra obetingade eftergifter,
äfvensom att det är en gifven förlust för staten, att medgifva
andra nationer sådana rättigheter, att tillverkningen af
bränvin inom landet omöjliggöres. Detta har jag sagt, och anser
mig icke vederlagd af Frih. Gripenstedt.
Gr. Mörner, Garl Göran: Jag hade icke ämnat deltaga
i diskussionen, men vill med afseende å Gr. af Ugglas’ yttrande
anmärka, att Sverige icke allenast har handel, utan äfven sjöfart,
och att denna lider genom de Frankrike beviljade eftergifter.
Afven vill jag nämna, att Frankrike svarade på vårt
medgifvande för dess fartyg att blifva lika behandlade med våra
egna på så sätt, att några månader sednare utkom i Frankrike
en författning, som med 10 å 15 proc. höjde afgifterna för
våra fartyg.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts förslag, dels återremiss deraf, och dels slutligen
afslag derå samt antagande af det skrifvelseförslag, som fanns
intaget uti Hr Åkermans vid Betänk:t fogade reservation, och
lydde sålunda: »att R. St:r i underd. skrifvelse till K. M. skulle
anhålla att, efter föregången utredning af sakkunnige män, K.
M. må i Nåder till Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna
förslag tili ny tulltaxa, deruti, med iakttagande af erforderlig
enkelhet och konseqvens i afseende å uppställningen, införselstullarne
för de fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk industri,
må föreslås till sådana belopp, att de å ena sidan icke
kunna lemna den Svenske producenten tillfälle att skörda oska
-
Den 3=0 Maj.
685
lig vinst på öfrige medborgares bekostnad, men å den andra
göra det för konom möjligt att, med användande af omtanke
och (lit, fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande, i
afseende å klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt lottade
länders industri-idkare.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts förslag, hvartill svarades starka ja och nej i
blandning, sedermera propos. på återremiss deraf, hvartill svarades
många nej, jemte några ja, och vidare pjopos. på afslag
å Utsk:ts hemställan samt antagande af Hr Åkermans ofvanomlörmäldta
förslag, då svaren utföllo med många ja och nej i
blandning; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts förslag förnyades
samt besvarades med talrika och starka både ja och
nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att R. o. Ad. borde bestämma, huruvida återremiss af Utsk:ts
hemställan eller afslag derå och antagande af Hr Åkermans
förslag skulle intagas i kontraproposm vid den blifvande
voteringen, anmälde sig och yttrade
Hr von Ehrenheim: Jag anhåller att återremiss måtte
blifra kontrapropos.
Gr. Liljencrants: Jag kan icke förmoda annat, än att
Hr Gr. o. Landtm, härom inhemtar Ståndets mening.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. derå,
att återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan skulle ingå i kontraproposm
vid den begärda voteringen, hvartill svarades många
nej, blandade med ja, och sedermera propos. derå, att afslag å
Utsk:ts hemställan samt antagande af Hr Åkermans förslag skulle
i kontraproposm inrymmas, då svaren utföllo med många ja,
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu halt öfvervigten.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Bevil!n.-Utsk:ts i slutet af Betänk:t N:o
8 framställda förslag till underd. skrifvelse i fråga om utarbetande
af förslag till ny tulltaxa, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts förslag och antager i stället
det skrifvelseförslag i ämnet, som Hr Åkerman i sin reservation
afgifvit.»
686
Den 30 Maj.
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 50.
Nej — 51.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Högv. Preste-St:ts d. 28 d:s bordlagda prot.-utdrag N:o 302,
ined inbjudning till R. o. Ad. att biträda Preste-St:ts, vid behandling
af 44:de och 45:te punkterna i Banko-Utsk:ts Betänk.
N:o 35, fattade beslut i fråga om användandet af den upplupna
bankovinsten.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 28 d:s bordlagda Utlåt.
N:o 103, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de ifrågasatt
bidrag från Handels- och Sjöfarts-fonden till gäldande al den
för Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.-Utsk:ts d. 28 d:s bordlagda Utlåt. N:o 10, i ani. af
väckt motion ang:de vissa förändringar i Kongl. Förordnm d. 20
Juli 1861 om mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 28
d:s bordlagda Betänk:n:
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de dels revision af,
dels ock ändringar i nu gällande Fiskeristadga; och
N:o 11, i ani. af väckta motioner om tillägg till Kongl.
Förordnm om jords eller lägenhets a (stående för allmänt behof
d. 20 Nov. 1845, med deri genom Kongl. Förordnm d. 27 Nov.
1854 gjorda förändringar.
Föredrogs Bevilln.-Utskrts d. 27 d:s bordlagda Betänk. N:o
9, ang:de den allmänna bevillningen.
Detta Betänk, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o.
Ad., i enlighet med hvad vid sednaste talmans-sammanträde
öfverenskoinmits, behagade besluta, att ifrågav:de Betänk, skulle
å föredragningslistan för nästa plenum uppföras näst efter StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 100, ang:de regleringen af utgifterna under
riks-statens 7:de hufvudtitel; hvilket bifölls.
Den 30 Maj.
687
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Frih. af Ugglas’ d. 29 d:s bordlagda förslag, att åt Riddarh.-  direktionen måtte uppdragas att icke allenast utse en ledamot
uti innevide års statsrevision efter Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig,
som denna befattning sig afsagt,, utan äfven att fylla de
ytterligare ledigheter, som bland Ståndets medlemmar i samma
revision kunde uppkomma.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåtm:
N:o 104, i ani. af väckt motion ang:de användandet af
kronans hus; och
N:o 105, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angtde i vissa afseenden
förändrade föreskrifter i fråga om sättet för utarrenderingar
af kronans egendomar.
Upplästes ett utaf Hr Uggla, Carl Gustaf, inlemnadt mern.
af följtde lydelse:
Som jag för enskilda angelägenheter är nödsakad att lemna
riksdagen, anhåller jag att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats som ledamot af Konst.-  Utsk:t, äfvensom den som elektor.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot i Konst.-  Utsk:t efter Hr Uggla; hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med förmälan
att Gr. Piper, Charles Emil, som varit suppleant i StatsUtsk:t,
blifvit vald till ledamot i samma Utsk., äfvensom att
Frih. Raab. Hugo, som varit suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t, utsetts till ledamot derstädes, anmodade Elektorerne att
välja en suppleant i Stats-Utsk:t elter Gr. Piper, och en suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter Frih. Raab.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
I
f
