# ID: svediakorp-gov681
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,840
# sentences: 5,368
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Maj e. m.
301
en provins, som redan har bana, och hvars kuster på 3:ne sidor
sköljas af hafvet, synes mig vara för mycket hegardt.
Om staten beviljar dessa banor lån mot 4 proc. och sjelf
måste taga lån till vida högre ränta, hvad är det annat, än att
staten på längre tid skänker bibanorna stora summor. Man har
sagt att bankovinsten kunde härtill användas, men denna är
icke nu tillgänglig och förslag kommer att göras, att med densamma
öka hankens grundfond till ett belopp af 30 millioner.
Jag ber dessutom få fästa uppmärksamheten på olägenheten att
under en statsregleringsperiod bygga en sådan mängd banor,
som, enligt Stats-Utsk:ts hemställanden, redan nu skulle komma
till stånd. Dessa banor utgöra ett antal af 14 stycken. Skulle
nu arbetet bedrifvas på samtlige dessa banor, hvad skulle icke
detta hafva för menligt inflytande på landtbrukets ställning, huru
skulle icke det redan nu stora missförhållande mellan be
hofvet af och tillgång på arbetare ytterligare utvidgas! Och när
dessa jernvägsarbeten blifvit afslutade, åt hvad håll skall då denna
stora mängd arbetare, sorn blifvit frånvand sina sysselsättningar
vid jordbruket, vända sig? Först sedan de redan påbörjade
jernvägsföretagen skridit närmare sin fullbordan, kan det
vara skäl att göra något för bibanorna; men under denna statsregleringsperiod
anser jag att vi hafva tillräckligt tillfälle att använda
penninge- och arbets-tillgången; hvarföre jag yrkar afslag
å Betänk:t.
Gr. Sparre, Erik: I motsats mot flera föreg:de talare, är
jag af den åsigt, att staten bör genom låneunderstöd befordra
anläggningen af bibanor. Lika tveksamma statsmakterna böra
vara att anlägga stambanor, beträffande hvilka staten saknar
garanti att de kunna bära sig, lika frikostiga synes mig att
statsmakterna kunna vara mot de bolag, som erbjuda sig att
åstadkomma bibanor. Jag anser att staten bör frånse den ringa
uppoffringen af 1 proc:s ränteförlust (det är nemi. icke antagligt
att staten behöfver låna dyrare än 5 proc.) Jag anser att denna
ringa uppoffring från statens sida väl och tillräckligt återgäldas
genom det lif och den lyftning, en jernvägsanläggning bereder
trakten.
Hvad beträffar den nu ifrågavtde banan, för den till Skånes
bästa hamn, och den omständighet, att denna bana skulle
komma att på 3 mils afstånd från Malmo stöta till stambanan,
kan icke förmå mig att afstyrka låneunderstöd åt denna bana,
som till följe af traktens beskaffenhet förr eller sednare måste
komma till stånd.
Den våda för landtbruket, siste värde talare förespeglade
skulle uppkomma, derigenom att flera jernvägsanläggningar löretoges
på en gång, tror jag icke förtjena särdeles afseende, ty
till dessa banor kommer icke folk från långväga trakter, och
om Skånes innevånare icke hysa sådan farhåga, fritager jag,
likasom en föreg:de värd talare, R. St:r från omsorgen att tillse
att de icke bereda sig någon skada.
302
Den 12 Maj e. m.
Jag kan således icke finna några skäl, hvarför man mer
skulle vägra denna än den förut beslutade bibanan, och inskränker
mig derföre i korthet till en anhållan om bifall till punkten.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag anhåller till en
början få besvara några anmärkningar, som blifvit gjorda.
Hr von Koch har egentligen yttrat sig rörande den financiela
delen af frågan, och då denna först i ett kommande Betänk.
afhandlas, torde jag till detsamma få hänvisa den värde
talaren.
Anledning till föreskriften att bibanorna skulle läggas bredspåriga,
var den, att de bolag, som bildat sig för utförandet af
ifrågav:de Skånska banor, sjelfva uttryckt sin önskan att få dem
aidagda till samma spårvidd som statens Detta torde också vara
fördelaktigt både för de enskilta bolagen och staten. Det är nemi.
gifvet, att derigenom kunna statens vagnar införas på de enskilta
banorna och tvärtom. För öfrigt kunna samma skäl anföras härför,
som föranledt R. Stms beslut i afseende på spårvidden på statens
banor. Hvad särskildt angår det af Gr. Mörner anmärkta
förhållande, att någon föreskrift ang:de spårvidden för Christianstadsbanan
icke blifvit lemnad, härrörde detta deraf, att denna
bana är till sin karakter mer att betrakta som bibana i förhållande
till de andra.
Hvad nu beträffar den kostnad, staten för denna bana
skulle vidkännas, komme denna kostnad, då man antager att
staten kan upplåna sina penningar till 5 proc., att endast utgöra
23,000 rdr årligen, och då man besinnar, huru egendomsvärdet
ovilkorligen höjes och huru rörelsen på stambanan komme att
förökas, kan man verkligen säga att staten gjort en god affär.
I samma mån egendomsvärdet höjes, ökas bevillningen, och jag
tror att det ringa tillskott, staten skulle göra, till stor del skulle
återgäldas ensamt genom den ökade bevillningen. Jag vill dessutom
antyda det stora gagn i militäriskt hänseende, staten skulle
hafva af en lättare förbindelse med Landskrona, hvars förträffliga
hamn med så stort skäl prisas.
Men det vore ogrannlaga af mig att längre upptaga tiden,
då frågan redan är afgjord till följe deraf att Preste-St. bifallit
punkten. Jag vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att den
redan bifallna banan mellan Ystad och Eslöf genom nu omhandlade
bana skulle erhålla sin naturliga fortsättning. Derigenom
skulle uppkomma ett system, som det icke är skäl att
sönderbryta.
Man har uttalat en farhåga att allt för mycket arbetsfolk
skulle dragas från orten. Jag får då nämna, att ensamt Malmöhus
län är så befolkadt, att, öfver hufvud taget, finnas 7,200
personer på hvarje qvadratmil. Häraf torde inses att grufligt
många jernvägsarbetare finnas att tillgå, utan att öfriga arbeten
derför behöfva stå tillbaka, så mycket mer som Skåningen icke
gerna lemnar sin provins.
Ben 12 Maj e. m.
303
Mycket kunde vara att ytterligare tillägga, men d§ frågan
redan är afgjord, vill jag icke längre upptaga R. o. Ad:s tid,
utan anhåller endast att det Flöglofl. Ståndet ville lemna sitt
bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då underrättelse kommit mig
tillhanda att äfven Preste-St. bifallit punkten, vill jag endast anhålla
att R. o. Ad. måtte fatta samma beslut.
Hr Adelsköld, Claes Adolf: Hufvudsakligen förekommen
af Hr von Troil, vill jag blott tillägga, att den ränteförlust
(1 proc.), som skulle drabba staten, mer än rikeligen
komme att ersättas genom en förökad trafik på stambanan.
Efter en låg beräkning kan man nemi. antaga, att denna rörelse
på stambanan skulle ökas med 20,000 centner gods, som,
förda 10 mil å 5 öre pr mil, gifva 10,000 rdr, samt 5,000
personer, som, förda 10 mil å 30 öre pr mil, gifva 15,000 rdr,
summa 25,000 rdr. Statens ränteförlust, sorn skulle blifva
23,000 rdr, vore således mer än ersatt. Stambanorna äro de
stora pulsådrorna, men kunna ensamma icke uppfylla de med
dem afsedda ändamål. Dertill erfordras bibanor, och om staten
till dessas befrämjande lemnar låneunderstöd, uppfyller staten
icke allenast billighetens anspråk, utan ser äfven sina egna intressen
till godo.
Jag tillstyrker bifall.
Gr. Mörner: Om jag icke kan bemöta hvad den siste
värde talaren anlörde, må det ursäktas mig, då jag icke hörde
hvad han yttrade.
Hvad sjelfva frågan angår, säger man visserligen att det
endast gäller ett lån. Det är sannt, men hvem får stå i betalningsansvar
för lånet? Jo, staten. Att det ofta brukats upptaga
lån, det veta vi nog. Hittills bar icke funnits någon jernväg,
understödd med lån, som blifvit till staten abandonnerad. Den
tid torde likväl icke vara så fjerran, då så kan komma att ske,
att man icke kan i tanken föreställa sig den, derest alla nu
ifrågasatta jernvägs-anläggningar komma till utförande. Om fler
jernvägar anläggas i en ort, än som kunna bära sig, och staten
till dem lemnat lån, återstår för staten ingen annan säkerhet
än sjelva jernvägen. Om denna nu icke bär sig, så är det en
föga afundsvärd lott, att blifva egare till densamma.
Jag tror derföre att det väl lönar mödan att se sig för
hvad man gör och icke låta sig nöja med den förklaring, att
de, som taga lånet, nog lörstå att styra så till att de kunna
betala det. Det är ledsamt att behöfva åberopa erfarenhetens
vittnesbörd. Vid sista riksdagen åtog sig staten borgen för
hvpotheks-föreningarne. Det sades då att dessa föreningar icke
kunde reda sig med mindre staten trädde emellan. Hvartill
detta ledt, känna vi nog. Jag för min del vill icke att statens
och den enskildes affärer skola sammanblandas. Om Skåne
304
Den 12 Maj e. fti.
under en statsregleringsperiod för anslag till 2:ne bibanor, synes
mig att man kunde vänta till en framtid att besluta anläggandet
af flera i samma provins. Man kunde under tiden få se
huru de redan beslutade komma att bära sig, och derefter bestämma
sitt handlingssätt, när frågan vid en kommande riksdag
ånyo bragtes å bane.
Det har visserligen blifvit påstått att Preste-St. bifallit anslaget.
Derigenom skulle saken vara afgjord, men jag kan icke
häraf härleda någon förbindelse för R. o. Ad. att deltaga i ansvarigheten
för nämnda beslut, om R. o. Ad. anser det icke
ändamålsenligt.
Jag fortfar i mitt yrkande på afslag.
Gr. von Rosen: Då jag i allo delar Frih. Raabs åsigt
om nödvändigheten af bibanor, vill jag förena mig med dem,
som rösta för bifall, så mycket mer som denna punkt redan
lär vara af 3 Stånd bifallen.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag hade anhållit om ordet
innan jag visste att 3 Stånd fattat sitt beslut, och vill derföre
yttra mig i korthet.
Denna fråga är en principfråga, och min öfvertygelse är den,
att stambanorna, huru klokt de än anläggas, icke kunna påräkna
tillräcklig trafik, med mindre bibanor ledas till desamma.
Dessa banor böra anläggas med lånebidrag från statens sida.
Det intresse, provinsen Skåne ådagalagt i denna fråga, vittnar
nogsamt om behöfligheten för orten af dessa banor, och deri
torde ligga tillräcklig garanti för att penningarne blifva väl använda,
ty många 100,000-tals rdr skakar man’ icke så lätt
ur armen.
Jag anhåller om bifall till Utslcts hemställan.
Hr Stedt, Gustaf: Efter den af Frih. af Ugglas lemnade
upplysning ang:de de respektive Med-Ståndens beslut i frågan,
anser jag ytterligare diskussion öfverflödig, och inskränker
mig derföre till att, med åberopande af de öfvertvgande skäl,
som af flera föregående talare blifvit anförde, anhålla om bifall
till Utskrts hemställan.
Hr Brakel, Mauritz: Håman å ena sidan tager hänsyn till
Statsverkets utgifter och å andra sidan Statsverkets inkomster under
instundande stats-regleringsperiod, kan man icke underlåta att
häpna för dun skilnad, som härvid företer sig. An mer måste
man förundra sig öfver den benägenhet, som visar sig att använda
de tillgångar, som kunna skapas, på jernvägar, då deremot
det icke mindre vigtiga lörsvarsväsendet fått långt ifrån
alla sina oundgängligaste behof uppfyllda.
Jag har icke motsatt mig anslagen till stambanor, ty här
ansåg jag statens intresse fordra uppoffringar, men då en enda
provins
Den 12 Maj e. m.
305
provins uppträder med anspråk att erhålla i det närmaste 6
millioner till understöd för bolag, som erna anlägga bibanor,
synes det vara tid att något stäfja anspråken.
Man säger väl att äfven ifrågavarande banas anläggande är
stats-intresse, men i så fall finnér jag högst besynnerligt, att
icke någon Minister uppträdt för att förorda densamma. Hvad
dessutom angår påståendet, att, vi genom en Helsingborgsbana
skulle komma i närmare förbindelse med Danmark, förefaller
det mig som om vägen mellan Malmö och Köpenhamn borde
vara kortare till utlandet än krokvägen öfver Helsingborg—
Helsingör—Köpenhamn. Då emellertid det enda skälet, som
talar för Helsingborgsbanan, är det, att Sundet är längre isfritt
vid Helsingborg är vid Malmö, kan jag icke undgå att förundra
mig, att man, innan statens stambanor äro fullbordade, vill lemna
så betydliga bidrag till bibanor, Jag tror att hvarje provins till
slut skall blifva en bottenlös tom taska, som vill mjölka staten.
Om de Skånska bibanorna erhålla låneunderstöd af staten, kunna
icke andra provinsers enahanda anspråk tillbakavisas, utan staten
irdedes i allt mer vidt omfattande utgifter. Jag anser derför
att en princip bör uttalas angående de låneunderstöd, hvarmed
staten bör bidraga till anläggande af bibanor i de särskilta
landsorterna.
Jag ville icke motsätta mig Ystadsbanan, men måste
motsätta mig de öfriga Skånska bibanorna. Jag tror att det
i Skåne finnes god tillgång på hästar, och klatschar finns der
väl också, så att man icke behöfver göra anspråk på statsbidrag
för den provins, som är den rikaste inom Sveriges landamären.
Hr Tornerhjelm: Sedan jag sist hade ordet, har Hr Brakel
uppträdt, och och hans bevekelsegrunder kan jag icke fatta.
Hr Brakel har ofta på detta rnm uttalat fosterländska åsigter
och framställt dem på ett poetiskt språk. Det förundrar mig
derföre att Hr Brakel i dag kommit med ett så verkligen platt
anförande — idel toma fraser — »hästar har man, klatschar
har man, och då kan man godt fara på de vägar, man har, till
dess man får jernvägar».
Gr. Mörner har från grafven uppkallat andar för att skrämma
R. o. Ad., men det Höglofl. Ståndet låter, Gudi lof, icke
så lätt skrämma sig.
3 Stånd hafva redan beslutat anläggandet af 2:ne bibanor,
och jag hoppas att snart alla 4 Stånden skola hafva uttalat, en
enhällig åsigt i denna fråga.
Hr Brakel: Jag skall alldeles icke upptaga tiden, utan vill
blott erinra emot Hr Tornerhjelm, som behagat yttra, att mitt
anförande var platt, att, enligt hvad jag alltid hört, Skåne lär
vara det plattaste land i hela Svea rike.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bill.
IV. 20
sos
Den 12 Maj e. m.
fall till och dels afslag å Utskits hemställan i förevarande punkt,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma
och sedermera propos. på afslag derå, hvilka båda propos:r
besvarades med slarka ja och nej i blandning; hvarefter förnyad
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan gjordes samt besvarades
med talrika och starka ja, blandade med ganska många nej;
och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, upplästes och godkändes följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts uti 4:de punkten af Utlåt:t
N:o.88 gjorda hemställan om ett lånebidrag af 2,300,000 rdr
för byggandet af en jernväg från städerna Helsingborg och Landskrona
till trakten af Eslöfs station å södra stambanan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts ifrågavarande hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 79.
Nej — 64.
5:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
6:te punkten.
Hr Adelsköld: I denna punkt hemställer Stats-Utsk:t, att
R. St:r måtte under uppgifna vilkor bevilja ett lån åt det bolag,
som bildat sig för anläggande af en för hästkraft alsedd jernväg
mellan staden Wexiö och Alfvestads station å södra stambanan;
men då en sådan bana visat sig mindre ändamålsenlig
och bolaget lär vara villigt att i stället för omförmälta hästbana
anlägga en för begagnande med ångkraft afsedd, anhåller jag
att punkten måtte till Utsk:t återremitteras.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes först
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på återremiss deraf, hvilken sednare propos.
med ja besvarades.
7:de punkten.
Hr Reutersvärd, Patrik: Vid början af denna riksdag
väcktes, dels af mig inom detta Stånd, och dels af en ledamot af
Den lä Maj e. in.
307
Borgare-St., en motion, att R. St:r måtte bevilja Köping—Utters*
bergs jernvägs-aktiebolag, för tillvägabringande af en för lokomotiv
afsedrl jernväg, ett mot | af anläggningskostnaden svarande
arnorteringslån af 500,000 rdr, på enahanda vilkor som andra
bibanor kunde erhålla. I min motion gjorde jag det tillägg, att,
för den händelse lånevilkoren för bolaget derigenom kunde blifva
billigare, bolaget vore villigt förbinda sig att på omkring 20 år
verkställa lånets amortering. Det bar derföre förundrat mig
att Stats-Utsk:t, oaktadt det skärpt räntan för detta bolag, icke
velat bevilja någon räntefrihet, som det dock tillstyrkt för alla
andra bibanor.
Jag har mig icke bekant, huru frågan inom Preste-St. blifvit
afgjord, men Borgare-St. bar på det sätt bifallit punkten,
alt det beviljat bolaget 2:ne års räntefrihet. Jag anhåller derföre
att Hr Gr. och Landtm, ville framställa den propos., att
punkten måtte erhålla följande lydelse: att R. St:r, för byggandet
af en till begagnande med ångkraft afsedd jernväg från hamnen
vid Köping till Uttersberg, med grenbana till sjön Lillsvan,
måtte bevilja det för denna jernvägs anläggande bildade bolag
ett mot | af den till 750,000 rdr benäknade kostnaden svarande
lån, att från Riksgäldskontoret utgå med 500,000 rdr, hvilket
lån må räntefritt innehafvas i två år, hvarefter å lånebeloppet,
i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalender-års slut
inbetalas 7 proc. å lånets primitiva kapital o. s. v., i öfverensstämmelse
med Utsk:ts hemställan.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då R. o. Ad. medgifvit räntefrihet
dels på 3, dels på 2 år, för de bibanor, för hvilka låneunderstöd
blifvit beviljade, och då dessutom ifrågavarande bolag, för
att försäkra sig om de billigaste vilkoren, åtagit sig att på en
mycket kortare tid, än som blifvit ifrågasatt för de öfriga bibanorna,
amortera det lån, som af staten kunde dem beviljas,
anhåller jag, i likhet med Hr Reutersvärd, att R. o. Ad. ville
bifalla punkten med det tillägg att 2:ne års räntefrihet beviljas.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: De vilkor, som för denna bana
äro föreskrifna, äro allt för stränga, och öfverensstämma icke
med de principer, som i afseende å de öfriga bibanorna äro uttalade,
hvarför jag, då jag anser att denna bibana bör sättas i
samma förhållande som Christianstadsbanan, förenar mig i det
af Hr Reutersvärd framställda yrkande.
Gr. von Rosen: Jag känner till förhållandena och vet huru
vigtig denna sidobana är för hela orten, och får derföre förorda
Hr Reutersvärds anhållan om tvenne års räntefrihet på det lån,
som för denna bana möjligen kan beviljas.
Hr von Koch: Jag kan visserligen icke godkänna att staten,
för att lemna understöd åt bibanor, skuldsätter sig, men då det
synes mig obilligt att, sedan så stora summor blifvit anvisade
308
Den 12 Maj e. m.
åt de Skånska bibanorna, ifrågavarande bana skulle få hårdare
vilkor än de Skånska, tillstyrker jag bifall till det af flera föregående
talare framställda yrkande om räntefrihet under tvenne
år för banan Köping—Uttersberg.
Frih. af Ugglas: Jag ämnar icke motsätta mig den jemk
ning
i afseende på vilkoren, som af Hr Reutersvärd blifvit föreslagen,
men anser mig böra anmärka, att det icke häfver sig så
lätt, att på stående fot bestämma de ordalag, som komma att
ligga till grund för ömsesidiga förbindelser. Jag anmärker detta
med anledning deraf att Borgare-St. gillat en redaktion, i hvilken
det förutsattes, att det endast skulle vara en lyftningsdag på året,
ehuru det borde vara naturligt att det skulle vara flera särskilta
lyftningsterminer. Men då den af Hr Reutersvärd föreslagna
redaktion är öfverensstämmande med den, som i fråga om andra
bibanor blifvit af R. o. Ad. godkänd, anser jag mig böra
till den af Hr Reutersvärd föreslagna redaktion tillstyrka bifall.
Jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtm:s propos. på bifall till sagda
förslag.
Hr von Troil: Jag vill icke upptaga tiden, utan förenar
mig med Frih. af Ugglas.
Orsaken hvarför så hårda vilkor blefvo bestämda, var den,
att bolaget sjelfmant erbjöd sig till strängare förbindelse, och
man ansåg delegarne deri vara särdeles förmögna; men då den
af Hr Reutersvärd framställda begäran synes hafva billigheten
för sig, vill jag understödja hans förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder endast hade afgifvits följande,
af Hr Reutersvärd framställda samt af flere ledamöter understödda
yrkande, nemi. att Utsk:ts hemställan skulle bifallas med
den förändring, att i stället för orden: )>å hvilket lån skall inom
hvarje års slut, räknadt från lyltningsdagen, årligen», infördes
orden: »hvilket lån må räntefritt innehafvas i två år, hvarefter
å lånebeloppet, i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje
kalenderårs slut.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring, hvartill svarades
nej, och sedermera propos. på bifall dertill med den af Hr
Reutersvärd föreslagna förändring, hvilken sednare propos. med
ja besvarades.
8:de punkten.
Gr. Sparre, Erik: Af alla de vid denna riksdag motionerade
understöd till bibanor har afprutning endast skett å denna.
Orsaken härtill kan jag för min del icke inse. Utsk:t har sjelf
erkänt, »att en fortsatt jernvägsförbindelse emellan den punkt,
Den 12 Maj e. m.
309
der Borås-jernvägen tillstöter vestra stambanan, och lämplig punkt
vid sjön Wenern, skulle lör provinsen Westergötland icke blott
medföra stor lättnad vid utförandet af dess produkter, utan ock
underlättaj tillförseln från Wermland af skogs- och bercsprodukter
samt andra förnödenheter.» Vid sådant förhållande och
då Utsk:t funnit ifrågavtde jernvägsförbindelse af den vigt att
den bör understödjas, frågas, af hvad skäl Utsk:t tillstyrkt beviljande
af understöd endast till hälften.
R. St:r hafva redan uttalat den åsigt, att bibanor böra anläggas
för att tillföra trafik till stambanorna. Detta ändamål
skulle vinnas genom anläggandet af bibanan Wenersborg—Herrljunga.
Staten lemnade vid sista riksdagen lån för anläggande
af en bana från Borås till Herrljunga. Härtill anslogs ett belopp
af 1,700,(100 rdr, men genom de besparingar, bolaget vidtagit,
erfordrades endast 1,400,000 rdr. 300,000 rdr återstå således,
och jag kan icke förmoda att R. St:r, som förut beviljat dessa
mede] för Westergötland, nu skulle förvägra dem. Det är klart,
att, om denna jernvägsanläggning sättes i förbindelse med banan
W enersborg—Uddevalla, en betydlig besparing i fråga om jernvägsmateriel
kan iakttagas, då de båda banorna ömsesidigt understödja
hvarandra.
Den nöd, som herrskar i de fabriksidkande häraderne inom
Westergötland är Eder, Mina Hrr! väl bekant. Till dess afhjelpande
hafva R. St:r beviljat understöd, men huru rikliga
än dessa varit, kunna de ensamt icke skingra den nöd, som
råder hos en befolkning, som uppgår till 80 å 90 tusen personer.
En stor del af denna befolkning har vändt sig ifrån
dess förra sysselsättningar till jernvägsarbeten. Dessa arbeten
äro nu slut och befolkningen står derför nu brödlös. Utslct
har förklarat, hurusom det icke skulle gagna till någonting, att
nu bevilja ett lån till ifrågav:de väg, alldenstund penningar icke
vore till hands för arbetenas utförande. Jag tager på min ansvarighet,
att om detta bolag kunde påräkna att erhålla penningeunderstöd,
bolaget nog skulle skalla medel att redan under
denna sommar fortsätta arbetena på andra sidan Herrljunga.
Bolaget skulle nog veta att bereda sig penningetillgång och derjemte
skulle aktieegarne lemna sina tillskott.
Om det Amerikanska kriget fortgår inpå nästa år, kommer
bomullsbristen att fortfara. Nöden blir ännu starkare. R. St:r
äro då icke tillsammans. Till hvem skall man vända sig för
att erhålla understöd? Man skall måhända invända, att arbetstillfälle
beredes de nödställda vid banan Wenersborg—Uddevalla.
Det är dock en stor skillnad, ty dessa arbetare kunna icke allt
för långt skiljas ifrån sina hem. De hafva måhända ett litet
jordbruk. På den redan färdiga jernvägen mellan Borås och
Herrljunga kunna de med ringa kostnad förflytta sig från de
trakter, der de hafva sina hemvist, till de ifrågasatta jernvägsarbetena
mellan Wenersborg och Herrljunga.
Denna bana skulle dessutom blifva af så stort och allmänt
gagn, att jag för dess tillvägabringande icke skulle tveka att
310
Den 12 Maj e. m.
offra hela min förmögenhet. Jag tror och hoppas att R. o. Ad.,
efter att åt alla andra bibanor hafva lemnat understöd, icke förvägrar
att äfven bevilja ett lån åt dessa trakter, som icke gjort
sig mindre förtjenta af representationens välvilja och bistånd.
Jag hemställer derföre, att förevide punkt måtte af R. o.
Ad. bifallas med den förändring, att dels i stället för orden:
»mellan Uddevalla och Wenersborg», infördes orden: »från Herrljunga
öfver Wenersborg till Uddevalla», dels ock summorna
2,060,000 rdr och 1,370,000 rdr utbvttes emot 4,860,000 rdr
och 3,240,000 rdr.
Gr. Hamilton, Gustaf: Till större delen är jag förekommen
af siste värde talare. Jag vill likväl påpeka en omständighet
af vigt, som redan förut i afton, beträffande andra
bibanor, blifvit framhållen, och det är, att genom bibanor blifva
stambanorna födda och gödda. Väl är det sannt, att ifrågav:de
jernväg till en del skulle gå genom de s. k. Svältorna, roen ett
pär mil derifrån vidtaga bördiga fält, som till stambanan skulle
sända produkter i öfverflöd. Utslct medgifver äfven sjelft, såsom
Gr. Sparre redan anmärkt, att denna bana skulle blifva af särdeles
gagn och icke för någon annan bör stå tillbaka. Vid sådant
förhållande kan jag icke på annat sätt förklara Utsk:ts förfaringssätt,
än att Utsk:t resonnerat sålunda: »Låt vara att denna
bana är angelägen, men vi hafva redan beviljat anslag för så
många bibanor, alt vi icke hafva tillgångar för denna.» Det
finnes dock ett skäl, hvarföre denna bana mindre än någon
annan bör uppskjutas, och detta skäl är den i orten rådande
arbetslöshet. Mot andra banor kan man invända, att derigenom
möjligen uppkommer arbetsbrist. Så icke bär; här är förhållandet
till följe af bomullskrisen motsatt.
Jag förenar mig i det af Gr. Sparre gjorda förslag och
anhåller att detsamma måtte af R. o. Ad. bifallas.
Gr. Mörner: Jag vill visserligen icke bestrida vigten af
de skäl, som af de föreg:de båda talarne blifvit anförda, men
får å min sida framhålla ett annat, som ännu icke blifvit undanröjdt,
och det är tillgången på medel.
Gr. Sparre har ansett att det icke faller sig rigfigt lämpligt,
att, då man har en bana mellan Borås och Herrljunga,
icke fortsätta derifrån, utan börja från Uddevalla och bygga tdl
Wenersborg. Detta synes äfven mig vara en dålig hushållning.
Om staten bygger en sammanbindningsbana genom Stockholm,
på det samma reparationsverkstad och samma materiel må kunna
begagnas för olika banor, måste det vara af ännu mer vigt för
en så liten bana, som nu ifrågav:de, att slippa anskaffa särskildt
materiel för de särskilda bandelarne. 1 allmänhet synes mig
icke lämpligt att man »börjar i slutet». Huruvida statens tillgångar
medgifva att ena eller andra banan understödes, vet jag
icke. Derom må Stats-Utsk:t yttra sig. Skulle det emellertid
icke låta sig göra att nu bygga äfven banan Wenersborg—
Den 12 Maj e. m.
811
Herrljunga, ser jag ingen annan råd än att dermed väntas till
en kommande riksdag. Visserligen kan det då hända att den
kommer att täfla med en bana Skanör—Falsterbo, men denna
risk får den i sådant fall underkasta sig.
Jag anhåller om återremiss.
Frih. af Ugglas: Den fråga har blifvit framkastad, hvarföre
Utsk:t, som mot alla andra bibanor varit så frikostigt, i afseende
å denna gjort en afprutning. Jag skall i korthet redogöra
för Utsk:ts skäl.
På sätt af K. M:s Propos. inhemtas, var icke något bolag
för detta företag bildadt. Riksgälds-afdelningen erhöll, kort före
sitt afgifvande förslag till Utlåt, upplysning att teckning till ett
belopp af 800,000 rdr skett, och, när ärendet sedermera förekom
in pleno, meddelades, att en million blifvit tecknad. Emellertid
har Utsk:t icke sett, hvarken någon teckningslista, eller i
allmänhet några sådana handlingar, som i afseende å de Skånska
banorna blifvit företedda. Då dessutom kostnaderna uppgingo
till öfver 4 millioner och icke inom orten visat sig något
större intresse för företagets tillvägabringande, må det hafva
varit temligen naturligt att Utsk:t icke ansett sig kunna tillstyrka
beviljandet af det begärda låneunderstödet.
Vid ärendets föredragning var jag af den mening, att en
af de båda banorna borde med understöd förses, och jag röstade
för banan Herrljunga—Wenersborg. Jag gjorde det derföre,
att jag ansåg denna bana utgöra en naturlig fortsättning till
banan Borås —Herrljunga, med hvilken den komme att utgöra
ett verkligt helt. Jag gjorde det vidare derföre, att jag ansåg
derigenom beredas en hjelp åt de genom nöden i Westergötland
lidande, sorn i närheten af sina hemvist skulle få tillfälle till
arbetsförtjenst. Om endast den andra banan skulle anläggas,
hade de 11 mil att passera och skulle således icke kunna begagna
detta arbetstillfälle i samma utsträckning och med samma
förtjenst sorn om banan Herrljunga—Wenersborg anlades. Ett
ytterligare skäl för min åsigt hemtade jag äfven deraf, att om
sistnämnda bana beslötes, kunde samma materiel användas som
för den färdigbyggda Borås-banan.
Den åsigt, jag inom Stats-Utsk:t uttalade, vidhåller jag ännu
och anser önskvärdt att banan Herrljunga—Wenersborg komme
till stånd. Beträffande Utskrts förslag, vill jag icke nu yttra mig,
då återremiss blifvit begärd och Utsk:t således kommer i tillfälle
att ånyo utlåta sig om båda dessa banor i ett sammanhang.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har fullständigt och
fullständigare än jag redogjort för de skäl, som tala för att arbetet
skall fortsättas mellan Herrljunga och Wenersborg. Jag
vill derföre endast hålla mig till det påstående, att bolaget skulle
vara ofullständigt. Iivari denna ofullständighet skulle bestå, kan
jag för min del icke inse, Bolagsordningen är af K. M. fast
-
312
D«n 12 Maj e. m.
ställd och teckningen har fortgått så, att af teckningssumman,
1,600,000 rdr, återstår endast 400,000 rdr, oell jag är öfvertygad,
att om teckning försöktes i Wermland, der ett lifligt intresse
för företaget försports, det icke skulle dröja länge, förr
än äfven återstående beloppet vore tecknadt.
Frih. af Ugglas liar sagt, att lian inser behofvet deraf, att
arbetet fortsättes från Herrljunga, och då banan Uddevalla—
Wenersborg är beslutad, anser jag det i högsta grad obilligt att
icke låta bolaget tillgodogöra sig de fördelar, som skulle uppstå
derigenom, att arbetena fortsattes i ett sammanhang. Jag ber
att få nämna, att K. Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
förklarat, att af alla de banor, beträffande hvilka ansökning
hos K. M. gjorts, ifrågav:de bana borde sättas främst
bland dem som af R. St:r borde kunna påräkna understöd. Det
var endast den omständighet, att underrättelse om bolagets bildande
icke ingått, som vållade att K. M. ansett sig icke böra
för närvide föreslå R. St:r att till denna jernvägs anläggning
anvisa några medel. Sedan detta hinder numera är båldt och
aktieteckningen, som vid den tiden utgjorde endast 800,000 rdr,
numera uppgår till 1,200,000 rdr, tror jag att någon tvekan
icke bör kunna uppstå att ju bolaget kommer till stånd; och
hoppas jag att R. o. Ad. icke afslår min begäran att ett låneunderstöd
af 3,240,000 rdr beviljas denna bana.
Gr. Taube: Redan förut bar jag uttalat min åsigt, att
staten bör bevilja låneunderstöd för bibanor, och anser bästa
beviset på dessas behöflighet vara det, att orten för desamma
vill ikläda sig uppoffringar. Jag vill derföre icke upptaga tiden,
utan endast, jemte det jag erinrar om denna min åsigt, påpeka
det särdeles bevekande skälet, att bästa sättet att ^fhjelpa den
nöd, som herrskar inom de fabriksidkande häraderna inom Westergötland,
vore att bereda dem arbetstillfälle vid ifrågavide bibana.
Jernvägsföretagena på Borås-banan hafva hittills bidragit
att lindra nöden, men då dessa arbeten snart nog upphöra och
bomullsbristen troligen kommer att fortfara, anser jag lämpligast
att anslag beviljas, på sätt Gr. Sparre föreslagit.
Gr. Posse, Arvid: Då i detta fall frågan endast afser ett
understöd i låneväg för byggande af en bibana och då detta
understöd ifrågasättes på ett sätt, som för staten icke medför
uppoffringar, som stå i förhållande till de fördelar, som skulle
beredas, får jag, med stöd af de af Gr. Sparre framlagda skäl,
yrka bifall till Gr. Sparres förslag.
Gr. von Rosen: Flera föreg:de talare hafva utvecklat skälen,
hvarför denna bana redan nu bör bringas till stånd. Af
dessa är, enligt min tanka, det förnämsta den nu inom vissa
trakter af Westergötland herrskande nöd — der befolkningen
sysselsättes vid bomullsfabrikerna, — hvilken nöd bör skyndsamt
afhjelpas. Jag vill för öfrigt uttala den åsigt, att det vore sär
-
Den 12 Maj e. m.
313
deles lyckligt, om innevånarne i dessa trakter, i stället för att vara
bomullsspinnare, kunde för tillfället blifva jernvägsarbetare. Hvar
och en, som på närmare håll sett i huru dåliga omständigheter
denna befolkning lefver, kan icke annat än önska en sådan
förändring.
Jag förenar mig med Gr. Sparre och anhåller om bifall till
hans förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag ber att få förena
mig med Gr. Sparre. Hr Gr:n har i sitt föredrag omtalat såväl
den nöd, som råder inom vissa trakter af Westergötland,
som ock att denna bana skulle tillskynda närliggande provinser
fördel. Jag får med anledning häraf förklara min öfvertygelse
vara den, att då hanan från Wenersborg till Uddevalla ofelbart
skulle i väsendtlig mån vara till gagn för utförseln af Wermlands
förnämsta produkt, jernet, men denna bana, isolerad, aldrig
kan blifva så förmånlig för det allmänna, som om den, medelst
utförande jemväl af den nu omhandlade banan mellan Wenersborg
och Herrljunga, och då jag, såsom nyss är antvdt, tillmäter
den i Westergötland rådande nöden allt afseende, anser
jag mig böra tillstyrka bifall till Gr. Sparres förslag.
Hr Adelsköld: Jag hade icke ämnat uppträda i denna
fråga och vill derföre endast i korthet nämna ett par omständigheter.
Fianan Herrljunga—Uddevalla delar sig helt naturligt i 2:ne
sträckningar, den ena emellan Wenersborg och Uddevalla, den
andra mellan Wenersborg och Herrljunga. Af dessa bandelar
har Stats Utsk:t ansett den emellan Wenersborg och Uddevalla
vigtigast och derföre tillstyrkt låneunderstöd för densamma.
Det kan icke heller bestridas att banan mellan Wenersborg och
Uddevalla kommer att blifva af stort gagn, då Göta kanal, som
nu är det enda afloppet för Wenersborgs stora trafik, icke ensamt
kan bestrida afsättningen, och en jernvägsförbindelse mellan
Wenersborg och hafvet skulle medföra en konkurrens, som föranledde
nedsättning i taxan. Men å andra sidan tala för banan
mellan Wenersborg och Herrljunga skäl af icke mindre vigt.
Vi veta att denna bana till en del genomlöper de s. k. Svältorna.
Till dessa ofruktsamma trakter är det af vigt att föra
produkter från de mera sädesbördiga. Denna bana komme
äfven att beröra stambanan och skulle betydligt öka trafikinkomsten
på densamma.
Skulle Stats-Utsk:ts hemställan vinna bifall och endast banan
Wenersborg—Herrljunga komma till stånd, uppstode derigenom
en öppning, sådan som deri, till hvars fyllande sammanbindningsbanan
genom Stockholm blifvit beslutad. Det bolag, sorn
bildat sig för detta företag, skulle derigenom utsättas lör betydligt
ökade kostnader med afseende å verkstäder, byggnadsmateriel
o. s. v., samt staten blifva i saknad af den inkomst,
314
Den 12 Maj e. m.
sorn medelst förökad trafik på stambanan kunde beredas genom
utförandet af ifrågav:de bana.
Jag kan således icke gilla att man uppskjuter anläggandet
af denna bana, utan förenar mig i det af Gr. Sparre framställda
yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts hemställan i förevude
punkt, hvars antagande utan förändring ej blifvit af någon ledamot
begärdt, hade yrkats dels återremiss af punkten och dels
af Gr. Sparre, att R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:ts hemställan
med de förändringar, att dels i stället för orden: »mellan Uddevalla
och Wenersborg», infördes orden: »från Herrljunga öfver
Wenersborg till Uddevalla», dels ock summorna 2,060,000 rdr
och 1,370,000 rdr utbyttes emot 4,860,000 rdr och 3,240,000 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren utfölio med
många nej, blandade med ja, och slutligen propos. på bifall till
samma hemställan med de förändringar, Gr. Sparre föreslagit,
hvilken propos. besvarades med starka ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
9:de punkten.
Gr. Hamilton, Gustaf: DA Utsk:t afstyrkt anslag till en
grenbana mellan Håkanstorp och Lidköping endast på den grund,
»att Utsk:t icke funnit sig böra förorda det för jernvägsanläggningen
från Herrljunga öfver Håkanstorp till Wenersborg begärda
låneunderstöd», och frågan således icke blifvit pröfvad,
anhåller jag om återremiss, på det Utsk:t mätte komma i tillfälle
att taga frågan under närmare öfvervägande.
Frih. af Ugglas: För min del måste jag motsätta mig
den siste värde talarens anhållan. Såvidt inom Utsk:t blifvit
utredt, är frågan om en grenbanas anläggande mellan Håkanstorp
och Lidköping på den punkt, att man icke kan bedöma,
hvilken sträckning för denna bana är lämpligast. Mig veterligen,
är icke heller något bolag för detta företag bildadt, och
jag kan vid sådant förhållande icke finna att det kan vara skäl
att på förhand fästa särdeles afseende vid Hr Rhodins förslag.
Jag anhåller om bifall till Utsluts hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af förev:de punkt, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till densamma och, då dertill svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Dea 12 Maj e. ta.
315
10:de punkten.
Bifölls.
1 !;te punkten.
Hr von Knorring, Oscar: Det kan visserligen synas
djerft att yrka afslag å Utsk:ts hemställan i denna punkt, men
jag skall söka gifva sådana skäl, att detta yrkande icke kan
finnas obefogadt.
9,500 rdr äro begärda i och för verkställande af undersökning
till utrönande af lämpligaste rigtningen för en föreningsbana
mellan Sveriges största oell bästa örlogsbamn samt södra
stambanan. Utslct svarar, att, »då Utsk:t är öfvertvgadt att K.
M., utan någon från R. St:r derom framställd begäran, vidtager
nödiga åtgärder för tillvägabringande af ifrågav:de undersökning,
om och när densamma anses af behofvet påkallad, torde ifråga
v:de motion lemnäs utan afseende.»
Utan att på något sätt vilja vara närgången mot K. M:s
rätt att låta verkställa undersökningen, vill jag fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att när K. M. föreslog anslag till en
sammanhindningsbana genom Stockholm, var Utsk:t icke så artigt
som nu, utan afslog don nåd. framställningen. Nu vill man
åter att K. M. skall taga initiativet. Jag kail dessutom icke
gilla den satsen, att man, för det ett förslag utgått från en enskild
motionär, alltid skall afslå det.
Jag yrkar således bifall till Hr Witts förslag, och mig
tyckes, att då vi i dag beviljat så många millioner, vi såsom
dessert kunde gifva denna lilla summa.
Frih. af Ugglas: Jag är fullt och fast öfvertvgad, att när
K. M. pröfvar en förbindelse mellan Carlskrona och södra stambanan
nödvändig, K. M. nog finner utväg att låta verkställa
ifrågavule undersökning. Ar det åter endast fråga att för enskilt
gagn sammanbinda staden med södra stambanan, synes
mig billigt, att de, som skola skörda gagnet, äfven låta verk
ställa
undersökningen.
Jag anser det vara en grundsats att R. St:r icke bevilja
särskildt anslag för att låta anställa undersökning i och för enskildta
jernvägsföretag, och då K. M., om K. M. anser så nödigt,
nog låter verkställa undersökningen, utan någon R. Stms
anmaning, anhåller jag om bifall lill Stals-Utsk:ts framställning i
denna punkt.
Häri instämde Ilr von Troil.
Gr. Mörner: Då jag icke länn den dessert, Hr von Knorring
bjöd på, synnerligt appetitlig, begärde jag ordet, men då
Frih. af Ugglas redan besparat mig besväret att visa den tillbaka,
alstår jag och förenar mig med Frih. af Ugglas.
316
Den 12 Maj e. m.
Hr von Knorring: Om Frih. af Ugglas behagat läsa igenom
Hr Witts motion, skulle Hr Frihrn hafva funnit, det denna
motion blifvit vackt ur synpunkten af behofvet för Carlskrona
såsom rikets första örlogshamn.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till Utsk:ts hemställan, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då R. St:r vid
denna riksdag för stambanorna beviljat anslag till belopp af öfver
20 millioner, bar jag ansett att dermed kunde för denna gång
vara tillräckligt. Jag kan derföre icke biträda de beslut, som
föranleda till ytterligare skuldsättning, och ehuru jag icke vill
bestrida gagnet af bibanor, får jag mot de beslut, som, i fråga
om anslag till bibanor, denna alton blifvit fattade, nedlägga min
protest.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Då jag nödgas från
staden afresa, anhåller jag att, med bibehållen riksdagsmannarätt,
få afsäga mig förtroendet att vara bänkman.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat samtycke, åtskiljdes Ståndet
kl. lie. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 13 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 9, 11 och 12 dennes
samt ett prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Hr Reutersvärd, Patrik: Med anledning af det beslut,
R. o. Ad. fattat i afseende å 7:de punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt.
Den 13 Maj f. »>»
N:o 88, ang:de lånebidrag för anläggning af en jernväg mellan
Köping och Uttersberg med grenbana till sjön Lillsvan, får jag
vördsamt anhålla, det R. o. Ad. behagade aflåta inbjudning till
Högv. Preste-St. att i samma beslut sig förena.
Detta förslag begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo Stafs-Utsk:ts den 29 sistl. April och 2
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 89, i fråga om anskaffande
af medel till jernvägsbyggnader.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som de olika punkterna
i detla Betänk, stå med hvarandra i oskiljaktigt sammanhang,
anhåller jag, det R. o. Ad. måtte tillåta, att det får
i sin helhet blifva föremål för öfverläggning på en gång, ehuru
naturligtvis särskild propos. bör på hvarje punkt framställas; och
torde det äfven icke blifva nödigt att uppläsa detsamma.
Häruti instämde Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.
Ilr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. Tersmeden hade
föreslagit, att förev:de Betänk, skulle i dess helhet behandlas,
dock med öppen rätt för R. o. Ad. att, om sådant blefve behöfligt,
företaga Betänk:t punktvis till afgörande; och hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade detta förslag
bifalla.
Ropades ja.
Sedan R. o. Ad. jemväl samtyckt till Frih. Tersmedens
hemställan att någon uppläsning af Betänk:t icke skulle ega rum,
uppropades och yttrade
Hr Akerman, Fredrik: Utsk:t har uti ingressen till
delta Betänk, uttalat den förhoppning, att de lån, som behöfde
för de nya eller fortsatta jernvägsanläggningarne upptagas, borge
kunna fås på samma vilkor som de förut upptagna, eller t.
o. m. på ännu billigare. Vid den tid, då Betänk:t uppsattes,
funnos möjligtvis utsigter för en sådan förmodan, men efter hvad
jag med säkerhet vet, hafva omständigheterna sedan dess betydligt
förändrat sig. Fruktan för ett inträffande krig, hvilken vunnit
ett visst stöd af det beslut, som tvenne Stånd för kort tid
sedan fattade i en allmänt bekant fråga, har framkallat en sådan
panique hos de utlänningar, med hvilka vi hafva våra,
Gudnås, icke obetydliga låneaffärer, att de sannerligen ej äro nu
böjda att ingå på någon ny sådan. 1 alla händelser är det
nödvändigt att gifva fullrmge i Riksgälds-kontoret bestämda föreskrifter
i afseende å lånets upptagande, emedan de eljest skulle
komma i en alltför svår och nästan outhärdelig ställning. För
318
Den 13 itnj f. lil.
min del anser jag att man bör ovilkorligen fullborda en stambana,
nemi. den södra, och 0111 sådant icke låter sig göra, utan
att upptaga nytt lån, så må man då göra det, hurudana utsigterna
än må vara. I afseende å de öfriga föreslagna sträckningarna,
vore visserligen önskligt, att de så snart som möjligt
kunde komma till stånd, men jag tror det ej vara klokt att
föreskrifva medels ankatlande för dem till hvad pris som helst;
och man borde derföre lemna föreskrift om upptagande af lån
för detta ändamål endast under vilkor, att dessa ej komme att
stå staten till högre pris än man förut kunnat betinga sig. Då
emellertid Ståndet beslutat en tillökning, hvad jernvägsbyggnader
angår, utöfver hvad Stats-Utsk:t föreslagit, så hemställer jag,
med åberopande tillika af förut anförda skäl, huruvida icke detta
Betänk, bör till Utsk:t återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Den slutsumma, som kommer att
erfordras för jernvagarne, beror visserligen till en del på voteringar
i förstärkt Stats-Utslcf, men man kan antaga den till 29
å 30 millioner. För min del kan jag icke tillstyrka att ett så
stort belopp upplånas utom landet, och jag tror äfven att en
stor del deraf kunde utan svårighet erhållas inom detsamma.
1 en tidpunkt, då våra handelsförhållanden gestaltat sig så ogynnsamt,
som de gjort alltsedan 1857, och dä på en gång staten
upptager så oerhördt stora lån samt de enskilda belasta sig med
så betydliga skuldsummor, vore det ock i sanning en ej onaturlig
sak, om krediten skulle gifva något vika. I öfverensstämmelse
med den motion, jag vid förra riksdagen väckte, biträder
jag derföre den mening, som af 2:ne ledamöter af Borgare-St.
blifvit yttrad i en Betänkit vidfogad reservation, ty jag tror det
skulle ej blifva svårt att inom landet uppsamla en betydligare
del af de stora summor, som nu utgå såsom arbetslöner, om
man blott ville göra sig någon möda, och om lämpliga administrativa
åtgärder vidtogos. Härtill hörer att reglera förhållandet
med våra sparbanker, hvilkas bestämmelse icke är att vara
diskonter, och som bättre, än att, som nu sker, utlåna sina
behållningar på namn, borde sättas i tillfälle att kunna göra
dem fruktbärande i statsobligationer. Skulle emellertid, som
väl torde blifva fallet, nödvändigheten inträda att något inskränka
omfånget af jernvägs-arbetena, så anser jag, lika med Hr
Akerman, södra banan böra i främsta rummet fullbordas, och
dertill vill jag af politiska skäl lägga banan från Arvika till Norska
gränsen.
I afseende å medlen är det visserligen beqvämast att icke
pålägga den nuv:de generationen några bördor, utan ställa allt
på framtiden, och låta ett kommande slägte reda sig bäst det
gitter, men jag anser det icke vara rätt. Att höja allmänna
beviilningen för detta ändamål, torde dock landet ej tåla, oaktadt
de blomstrande målningar, vi nu så ofta se uppdragna af
dess tillstånd; men det finnes andra utvägar, som man ganska
väl kunde använda, t. ex. en accis på tobaksförbrukningen, ty
Den 13 Sia) f. in.
31Ö
lika vä) som man kunnat lägga en utminuterings-afgift på den
sorn säljer bränvin, kunde man ock göra det på den som säljer
tobak. Den enda svårighet, som dervid kunde uppstå, är
den med kolporteringen, men jag ser alldeles intet skäl, hvarföre
rättigheten att kolportera cigarrer skulle få oinskränkt utöfvas.
Det finnes äfven en annan utväg, nemi, att reglera våra tullförhållanden
på ett sätt, mera beräknadt på sparsamhet än vårt
nuv:de system i den vägen, och jag vågar uttrycka den förhoppning,
alt om också dessa åsigter synas åtskilliga alltför gammalmodiga,
de dock skola vid innevarande riksdag vinna afseende,
då R. St:r gå att uti ifrågav:de ämne fatta beslut. Af
alla dessa skäl instämmer jag med en föreg:de talare i begäran
om återremiss, och anhåller, för så vidt denna beviljas, att
Utsk:t ville taga under öfvervägande, huruvida ej de obligationer,
som komma att utfärdas, om de också skola lyda på främmande
myntsorter, böra tillika åtminstone innehålla en uppgift
å det belopp Svenskt silfverspecie, hvartill de uppgå, för att
kunna ligga till grund vid det tillfälle, då liqviden skall uppgöras
mellan obligationernas innehafvare och Riksgälds-kontoret.
Frih. af Ugglas, Gustaf: De summor, som för jern
vägsarbetena
erfordras, ställa sig nu helt annorlunda än förut.
Enligt riksgäldsafdelningens inom Stats-Utsk:t beräkning och förslag,
skulle endast omkring 29 millioner blifva erforderliga, af
hvilka blott 22i behöfde upplånas. Inom Utsk:t uppdrefs summan
till 33,700,000, hvaraf 25,888,000 voro anslag till stambanorna,
oeh resten lånebidrag. Enligt ett sammandrag, som
jag uppgjort öfver de numera fattade besluten, har R. o. Ad.
beslutat lör stambanorna 28,101,000 rdr, samt i lånebidrag för
andra banor 9,210,000 och derjemte har Ståndet återremitterat
frågan om Wexiö-banan. Det sammanlagda beloppet af de
utaf R. o. Ad. sålunda beviljade summor uppgår då till omkring
38 millioner, hvaraf till omkring 7,415,000 kunna beredas tillgångar,
och såledas skulle 30 å 31 millioner behöfva upplånas.
Då denna beräkning således ställer sig så betydligt högre än
hvad Stats-Utsk:t tillförene antagit och tillstyrkt, anser äfven
jag det blifva nödigt att återremittera delta Betänk., och jag
tror äfven det vore nyttigt, att åtminstone några föreskrifter
lernnades fullrmge i Riksgäldskontoret, så att de icke blefve tvungne
att upplåna de erforderliga medlen, ulan att tillse, huruvida
de vilkor, som derför kunna betingas, blifva drägliga. Det vore
också högst upplysande för Stats-U(sk:t, om R. o. Åd. ville vid
denna återremiss, som väl ej lärer kunna undvikas, uttala sina
åsigter i detta vigtiga och grannlaga ämne.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har också, i likhet
med Frih. af Ugglas, gjort en beräkning öfver de beviljade medlen,
och kommit till samma resultat som han. Summan är
visserligen högst betydlig, men jag ser dock ej saken i fullt så
mörka färger som Hr Akerman. Att erhålla ett utländskt lån,
320
Ö«n 13 Maj t. ni.
motsvarande behofvet, tror jag visserligen ej blir omöjligt) men
en hufvudsak dervid vore, enligt min tanke, att söka komma
ifrån det Tyska penningeväldet, och komma in på den Engelska
marknaden, som för närv:de är ganska villig att lemna lån,
hvilket synes deraf, att helt nyligen både Turkiet och de konfedererade
staterna i Nordamerika der erhållit sådana. Det vore
derföre af största vigt, om vi kunde lyckas att få de Svenska
papperen noterade på Londonerbörsen, då de äfven komme att
noteras på Pariserbörsen, och således en större konkurrens blef*ve
beredd. Jag anser också, att man borde heldre upptaga ett
större lån på en gång, en 50 millioner eller så omkring, hvilket
kunde utsläppas i flera serier, då man i alla fall kan förutse,
att vid nästa riksdag nya medel blifva erforderliga för jernvägarne.
Deremot borde dessa utomlands upplånade medel ej ut
gå
till andra än statens stambanor, och lånebidragen till öfriga
banor lemnäs endast i den mån, som inom landet genom fonderade
obligationer hopsamlade besparingar dertill lemnade medel.
Föreskrilter böra visserligen gifvas fullrmge i Riksgäldskontoret,
men jag tror man i afseende å detta grannlaga ämne
holle en lämplig medelväg genom att säga, att det nya lånet
icke finge upptagas på dyrare vilkor än förut betingats, såvida
ej K. M. dertill lemnade sitt bifall. Deremot finnes i detta
Betänk, en hemställan, som synes mig ganska betänklig, nemi.
att obligationerna skulle inlösas alternativt efter en myntsort
eller efter en annan, ty deraf blir naturligtvis följden, att man
alltid får göra inlösningen i den myntsort, som faller sig dyrast.
Jag instämmer i begäran om återremiss af Betänk:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Knappt äro 12 timmar förgång
na
sedan gårdagens plenum slutades, under hvilket den jernvägsfeber,
som för 9 år sedan uppväcktes, nått sin klimax; och
oaktadt så kort tid förflutit, se vi dock af de 320 medlemmar,
som i går fyllde Ståndets sal. knappt en femtedel qvar. Jag
medgifver dock att det är mindre angenämt att vara med i dag,
då frågan gäller att utfinna medel för betäckande af de utgifter,
som i går så lättsinnigt beslötos.
För min del instämmer jag med de talare, som yrkat återremiss
af Betänk:t, hvilket är alldeles nödvändigt, då R. St:r
tillökat den af K. M. föreslagna summa för jernvägarne med 6
millioner, i afseende å hvilkas anskaffande det nu måste tillhöra
Stats-Utsk:t att föreslå utvägarne. Men man må dervid icke
alltför mycket lita på att få i oändlighet begagna eller, rättare
sagdt, missbruka Sveriges kredit hos utländningen, hvilken dessutom,
såsom redan är anmärkt, för närv:de är något vacklande, till
följd af osäkerheten i de politiska förhållandena vår verldsdels mäktigaste
stater emellan. Desto nödigare är det ock, att StafsUtsk:t
går till grundeD med frågan, huruvida det nu må tillstyrkas
en
Deu 13 Maj f. m.
321
en så kolossal upplåning, som är ifrågasatt, eller om man icke
skulle söka på annan väg bereda de nödiga medlen. Detta
sednare alternativ tror jag böra tillgripas, så mycket heldre som
den nuv:de generationen bör få någon känning af hvad det kostar
att i stor skala skuldsätta sig, hvilket torde vara enda sättet
att något hejda den lånefeber, som synes hafva gripit alla klasser
af Svenska medborgare. Jag tror derföre, att man borde
söka hopsamla de spridda kapitalerna inom landet, och jag är
öfvertygad att det icke skulle misslyckas, ty af en bland våra
störste penningemäklare är mig sagdt att Riksgäldskontorets så
kallade lotteriobligationer äro äfven här ganska begärliga. Man
kan visserigen invända, att statslotterier icke vidare finnas i
Sverige; men detta är icke ett lotteri i vanlig mening, ty der
riskerar köparen i allmänhet att icke få tillbaka sina penningar,
hvilket deremot icke kan inträda här. Den andra frågan, om
myntsorten och språket, som böra begagnas, synes mig vara af
underordnad vigt, då de obligationer, som hittills funnits, redan
visat sig röna ganska stark efterfrågan. Deremot vore det en
god sak, om sparbankernas styrelser kunde förmås att taga
dessa statspapper för goda. Härigenom samt genom andra förnuftiga
åtgärder skulle man utan tvifvel mana fram i dagern en
massa besparingar, som ligga gömda hos enskilde, hvilka ej våga
släppa dem ut i rörelsen, till följe af brist på förtroende.
En annan af Frih. Sprengtporten framkastad åsigt vill jag ock- .
så biträda, nemi. i fråga om vårt tullsystem. Jag tror att Svenska
folket icke bör vara så ömt om sitt eget skinn och så
lättfärdigt i afseende å sina efterkommande, att det icke skulle
taga på sina egna skuldror någon del af de bördor, som måste påläggas
i och lör dessa nya kommunikationsanstalter; och om
vi slippa att fylla behofvet genom bevillningens böjande, så vore
det rent af skamligt att icke vilja begagna den utväg, som i
alla andra länder i thy fall följes. Jag har alltid varit frihandelsman
och af alla kralter kämpat emot prohibitismen; jag är af princip
också fiende till skyddssystemet, ty jag tror icke det leder
till det åsyftade målet, och det inlockar mången på en bana af
falska spekulationer. Men något helt annat är att sedan frihandelssystemet
blifvit antaget och vunnit erkännande, höja tullen
på de egentligen s. k. finansartiklarne, för att bereda statsverket
nödiga inkomster; och det finnes bland dessa artiklar sådana,
som icke drabba den egentligen fattigare klassen, såsom
kaffe, thé, socker, vin, m. fl. Huru långt man i sådant fall kan
utan fara gå, visar Englands exempel, der man nu hoppas kunna
nedsätta tullen pä thé, som dock der är nästan en nödvändighets-artikel,
till en rdr pr skålp. Emellertid lärer väl tullbetänkandet
vara afgjordt, innan denna fråga återkommer till
behandling, hvilket är en tvungen sak, då de båda stå med
hvarandra i nära sammanhang.
Att stadga någon särskild ordningsföljd de särskilda banorna
emellan, torde icke behöfvas, sedan R. Sl:r redan förklarat,
H. IV. 21
322
Den 13 Maj f. m.
att den södra banan bör först fullbordas; de öfriga torde vara
lika vigtiga, den ena som den andra, och K.M. lärer icke underlåta
att i detta som andra fall handla på bästa sätt efter sig
företeende omständigheter.
Med anhållan om återremiss af detta Betänk., förenar jag
den begäran, att mitt nu afgifna yttrande måtte få till StatsUtsk:t
medfölja.
Gr. Mörner, Garl Göran: Med den siste värde talaren delar
jag åtskilliga betänkligheter öfver det slöseri med statens medel,
hvartill vi under de sednare dagarne varit vittnen. Mitt samvete fredar
mig dock från att hafva dertill bidragit, och jag blott beklagar
att, då jag i går nästan ensam stred deremot, jag icke fick fördelen
af HrFrih:ns understöd. Då han kom till slutet af sitt anförande,
syntes han dock ej så missnöjd med slöseriet, ithy att han förklarade
alla de beslutade jernvägarne bra och nödvändiga; och
utan beviljande af medel lära de väl dock icke kunna utföras.
Samme talare har också förklarat sig vara frihandlare, och vill
nu skapa nya tillgångar genom att höja tullen på åtskilliga artiklar.
Då man förut nedsatt densamma, har man alltid anfört
som skäl, att den lägre tullen skulle medföra ökad import
och derigenom högre intrader; nu deremot måste det icke längre
verka på samma sätt, utan grunden har förmodligen undergått
någon rubbning. Det är i sanning lyckligt att så der
hafva en regel, som aldrig slår felt, och vi behöfva verkligen
ett sådant trollspö, för att reda oss ur de förvecklingar, hvari
vi f. n. befinna oss. För min del finner jag en betydlig skillnad
mellan de s. k. statsbanorna och de enskilda, samt anser
de förra böra ovägerligen hafva företräde framför de sednare.
Men då det torde blifva svårt att anskaffa tillräckliga medel ens
för statens banor, måste man göra en rangordning dem emellan,
och jag börjar dervid med den jag anser mest öfverflödig, nemi.
den bana, som är föreslagen att sammanbinda tvenne andra,
af hvilka den ena ännu icke är påbörjad och icke kan blifva
färdig förr än efter nästa riksdag. N:o 2 bland dem, som kunna
undvaras, torde blifva Arvikabanan, der R. St:r blott gifvit
på hand en så obetydlig summa, att dermed föga lärer kunna
uträttas. Skulle medlen ändock ej räcka till, så torde banan emellan
Porla och Christinehamn kunna anstå till nästa riksdag. Sedan
komma östra och norra banorna, som väl få dela ljuft och ledt
med hvarandra; och slutligen den södra, hvars snara fullbordande
jag anser vara vigtigare än alla de andra. Att förev:de
Betänk, måste återremitteras, är tydligt, då Stats-Utsk:t förutsatt
en utgift af 26| millioner, men R. St:r beslutat 38. Jag kan
icke neka, att jag erfar en obehaglig känsla, då jag nämner
denna stora summa, ej blott med afseende å svårigheten att
densamma anskaffa, utan ock emedan den vittnar om den mindre
betänksamhet, hvarmed representationen här gått tillväga;
och det är i sanning ett sorgligt testamente, som vi härmed
lemna våra redan utsedda efterträdare, hvilka få tillfälle att
Den 13 Maj f. m.
323
säga, att de 4 Stånden, sista gången de voro tillsammans, bevisade
siri oduglighet, genom att obetänksamt sänka riket allt djupare
i utländsk, skuld, och, utan afseende på framtiden, för
ögonblickliga fördelar ådraga efterkommande stora olägenheter.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Äfven jag anhåller
att lå, i afseende å detta Betänk., yttra några ord. Först och
främst vill jag vidröra frågan, om staten bör tillegna sig bankovinsten.
Vi veta att Banko-Utsk:t ännu icke lemnat oss någon
utredning af den vigtiga Irågan, huruvida denna vinst kan anses
behöflig för bankens egen konsolidering, eiler om den må påräknas
för fyllande af statens behof; men jag gissar det går
nu, som tillförene, att man lägger vantarne på den. I sådant
läll borde man åtminstone lemna banken en ersättning, som har
något värde, och jag vågar derföre hemställa, att till densamma
öfverlämnäs obligationer lör de försträckningar, hanken kan komma
att lemna, likasom det skedde med 4 millioner vid förra
riksdagen, samt att sådant nu måtte ske för hela beloppet.
Det är en särdeles besynnerlighet hos oss, ty näppeligen
finnes väl något land i verlden, der man såväl behöfver kapitaler,
och der dock kapitalisterna äro så alskydda. Man anser
nästan alltid en kapitalist för en penningejude och egnar dem
sitt förakt derföre, att de vilja halva ränta på sina penningar.
I stället att befrämja kapitalbildningen, gör man alldeles tvärtom.
Kapitaler uppkomma genom besparingar, som användas
till nytt förlag för en tillväxande rörelse, och så går det till i
andra länder; men hos oss gör man motsatsen; man äter upp
icke blott allt hvad man sjelf kan förvärfva, utan äfven en god
del af hvad man hoppas efterkommande skola kunna producera.
Man bör emellertid se till, alt kapitalisterna bibehållas
vid sin goda rätt, och första vilkoret derför är, att Riksbanken
sättes i stånd att uppfylla sina förbindelser, för hvilket ändamål
den måste vara försedd med värdepapper, som kunna lätt
realiseras. Jag har af förhållanderna i detta land alltför mycken
erfarenhet, för att vilja någonsin vara kapitalist, och skall
aldrig göra mig skyldig till det felet, att lägga mig till kapitaler.
En ledamot af Stats-Utsk:t har uppmanat oss att uttrycka våra
tankar om sättet och vilkoren för det nya lånets upptagande,
och jag tror man i afseende härå måste bestämma någon viss
gräns, hvilken, af R. St:r slutligen pröfvad, ej finge öfverträdas.
Jag skulle i detta afseende önska, att Stats-Utsk:t kunde
finna medel att inskränka den utländska skuldsättningen inom
det af K. M. föreslagna belopp. I fråga om tullen, tjenar det
ej till mycket att nu yttra sig; jag vill blott, då frågan nu kommit
på tal, nämna att det finnes andra artiklar än de förut uppräknade,
som väl skulle kunna draga en måttlig tull. Om t. ex.
endast 75 öres tull sattes på en tunna spanmål, så hade staten
t. ex. lör de 600,000 tunnor, som blifvit importerade år 186],
haft en inkomst af 450,000 rdr. Jag skall visst icke underlåta
att, när vi komma till behandling af tulltaxan, ropa så högt
324
Dan 13 Maj f. m.
man kan hafva rättighet att skrika; för närv:de inskränker jag
mig att yrka återremiss på detta Betänk.
Hr Stuart, Carl Custaf: Het hade varit önskligt, att
Stats-Utsk:t vid denna riksdag, såsom vid flera föregtde, i sammanhang
med förslagen till de tillfälliga statsutgifterna, leinnat
bestämd uppgift på de befintliga tillgångarne, samt på de summor,
som skulle derutöfver behöfva för extra statsregleringen
anskaffas genom upplåning.
Då nu emellertid B. St:r, utan att afvakta en sådan utredning,
redan beviljat anslag för jernvägsanläggningar till ett
vida högre belopp än man vid riksdagens början haft anledning
föreställa sig, synes det så mycket mer nödvändigt att från
Utsk:t erhålla en fullständig beräkning öfver de medel, som för
dessa företags utförande kunna finnas att tillgå, som denna måste
komma att betydligt afvika från den af Finans-Ministern till
Stats-Råds-Prot:t aflemnade, för nära 1 år sedan uppgjorda, beräkning.
Sedermera hafva flera ökade tillgångar visat sig, bland
hvilka exempelvis erinras om det vida högre belopp, än som
förmodades, hvartill allmänna bevillningen genom tillämpningen
af de under sednaste riksdag antagna nya taxeringsgrunder uppgått,
äfvensom om det förhöjda ölverskottet af de genom sednaste
jernvägslån influtna medel samt derå uppkomna räntevinster.
Dessa summor, jemte andra för nu beslutade anslag och
lån till ytterligare jernvägsbyggnader disponibla medel, äro visserligen
långt ifrån tillräckliga, för att numera kunna undvika
ett nytt större låns upptagande, men böra dock ingalunda förbises
vid bestämmandet af detta låns belopp.
Hvad beträffar denna upplåning, instämmer jag med Hr
von Koch i den af honom uttalade åsigt, att dervid en bestämd
skillnad bör göras mellan anslagen till statens jernvägar och de
beviljade låneunderstöden för de enskilda jernbanorna. För sådane
jernvägsanläggningars utförande har hittills icke någon
upplåning utom riket företagits, och 11. St:r synas ej heller
vid denna riksdag böra öka statens utländska skuld för anskaffande
af medel till åstadkommande af jernvägar, som icke
komma att blifva det allmännas tillhörighet. De utom riket
förut upptagna lån för Svenska jernvägsanläggningarne hafva
kontraherats och skuldförbindelserna derför utfärdats under uttryckligt
tillkännagivande, att de upplånade medlen skulle användas
lör statens jernvägsbyggnader. Att förändra eller utvidga
de föremål, hvartill de genom det nya lånet äskade
medlen skulle användas, komme sannolikt att fästa en för denna
låneaffärs framgång icke gynnsam uppmärksamhet.
Vid de lån, som förut för statsbanorna upptagits, har
man, med ledning af uppgjorda och fastställda kostnadsförslag,
varit förvissad om det belopp, som erfordrades för de afsedda
jernvägsarbetenas fullbordande, samt derom att arbetena skulle
inom viss bestämd tid fullbordas, och att den inkomst, som af
Den 13 Maj f. m.
325
dessa banor erhölles, komme Statsverket till godo. I afseende på
de för enskilda jernbanors utförande vid förflutna riksdagar meddelade
bidrag af allmänna medel bar erfarenheten deremot visat,
att, oaktadt dessa bidrag anskaffats och vederbörande tillhandahållits,
hafva de jernvägsanläggningar, som dermed skulle
understödjas, icke blifvit företagna. Då Kiksgäldskontorets upplåning
icke kan uppskjutas intill dess det verkligen blifvit
afgjordt, att föreslagna och med lån utaf allmänna medel understödda
bibanor komma att anläggas, och då ovilkorliga statsbidrag
ingalunda böra sammanblandas med dem, som bero af
enskilda medborgares benägenhet att underkasta sig föreskrilna
lånevilkor och andra med beviljade understöds åtnjutande förenade
åligganden, så anser jag föreskrifterna om sättet för medels
anskaffande till de olika slags jernvägar, hvarom nu är
fråga, böra bestämdt åtskiljas.
Ehuru ingen lifligare än jag kan önska, att det nu erforderliga
utländska jernvägslånet måtte kunna upptagas i England,
vågar jag likväl icke hysa någon säker förhoppning att
detta lån skall derifrån kunna erhållas. Möjligen kommer det
vid detta tillfälle lika litet, som då de tvenne förra jernvägslånen
upptogos, att lyckas på Engelska penningemarknaden träffa
några hugade långifvare. Emellertid är jag öfvertygad, att Kiksgäldskontorets
styrelse, med afseende å de många vigtiga förhållanden,
som tala för Svenska statens lånetransaktioner med
Engelska bankirhus, icke skall underlåta att för upplåningens
verkställande inom England vidtaga alla ändamålsenliga åtgärder,
som af denna styrelses tillgöranden kunna bero.
Enligt hvad det af Utsk:t afgifna Utlåt, samt dervid bifogade
reservationer ådagalägga, har man ifrigt förordat räntefotens
uttryckliga bestämmande för detta lån till 4j proc. En
sådan bestämmelse skulle dock, enligt mitt förmenade, ingalunda
vara fördelaktig. Oaktadt för de förra lånen räntan blifvit fastställd
till 4| proc., torde man icke sakna anledning att en lägre
ränta, utan jemförlig förhöjning af kapitalrabatten, skulle kunna
beredas för det nu ifrågav:de lånet. I samma mån, som en
statskredit förbättrar sig och des3 obligationer blifva mera kända
och gångbara, bör räntan eller kapitalrabatten kunna nedsättas.
Obligationer med lägre ränta och större kapitalrabatt medföra
i allmänhet den fördel för låntagare, att lånet genom obligationernas
uppköp kan med mindre uppoffring amorteras, helst
om rättighet förbehålles i lånekontraktet eller obligationerna,
att dessa, då deras gångbara värde icke motsvarar det föreskrifna
kapitalbeloppet, få med annuitetsanslaget inlösas och
lånet sålunda amorteras.
För sådana obligationer, hvilkas värde, enligt allmänna noteringarne,
uppgå till 98, 98f och 99 proc., kan svårligen med
fördel för låntagaren några uppköp i förtid företagas, helst under
det hans ytterligare lånebehof fortfara.
Emot förslaget, att obligationerna skulle utfärdas både å
Svenskt och utländskt mynt, anser jag mig böra erinra, att en
326
Den 13 Maj f. m.
dylik dubbel myntsorts utsättande i skuldförbindelser är mindre
praktiskt. Skyldigheten lör obligationsutgifvaren att vid hvarje
ifrågakommande inlösning infria den förfallna obligationen med
den myntsort, obligationsinnehafvaren önskar, kan lätteligen komma
att medföra betydliga svårigheter och ökade uppoffringar
för den förre. Med afseende å den längre amorteringstiden för
det lån, hvarom här nu är fråga, och de förändringar, förhållandet
mellan särskilda myntsorter under denna tid bör komma
att undergå, måste medgifvandet åt obligationsinnehafvaren af en
dylik förmån vara än mera betänklig. Deremot synes icke något
skäligen kunna invändas emot förklarandet, att obligationerna
äfven inlösas inom det land, för hvars räkning länet upptagits.
Detta är också redan föreskrifvet i fråga om inlösningen
af förfallna A\ proc.-obligationer och räntekuponer, tillhörande
1860 års jernvägslån.
Enligt min åsigt, bör det icke blifva omöjligt att, utan någon
menlig inverkan på allmänna penningerörelsen, kunna inom
Sverige upplåna åtskilliga millioner i Svenskt mynt för de enskilda
jernbanor, till hvilka publika låneunderstöd nu anvisats.
Om vi från utrikes ort komma att i låneväg indraga närmare
30 millioner riksdaler, så bör härigenom penningetillgången i
landet, sedan materialierna för statens jernvägar och trafiken
derå kunna härstädes tillverkas, blifva så stor, att ett icke obetydligt
belopp af de för jernvägsanläggningarne utgifna medel
torde kunna genom ett ändamålsenligt fondsystem af staten uppsamlas,
för att till de nu föreslagna jernvägsanläggningarne användas.
Vid en sådan upplånings företagande bör man dock,
efter min tanke, ingalunda börja med utgifvandet af obligationer
med kapitalrabatt. Ilar man en gång kunnat lyckas vänja Svenska
allmänheten vid begagnandet af statsobligationer, och har
dessas användande till liqvider och kassabehållningars förräntande
hunnit blifva ett behof, då torde man först ega hoppas
att med framgång kunna utsprida andra obligationer än dem,
för hvilka kapitalrabatt icke eger rum. Det måste äfven blifva
nödvändigt att för de statsobligationer, som till en början skola
i rörelsen utlemnas, bestämma räntan högre än som kan erfordras
vid framdeles emot dylika obligationer skeende upplåningar.
Fastställandet af noggranna och bestämda föreskrifter rörande
det sätt, hvarpå Riksgäldskontorets styrelse bör tillvägagå
vid de erforderliga upplåningarnes företagande, kommer sannolikt
att visa sig föga ändamålsenligt med afseende på deaftidsomständigheterna
beroende upplåningarnes framgång. Att dylika
ovilkorliga och bestämda föreskrifter kunna vara ett godt stöd
för bemälte styrelses förfarande, bör emellertid ingalunda förnekas.
Det ankommer naturligtvis på Stats-Utsk:t, att, vid uppgörandet
af de reglementarisk^ stadgandena rörande ifrågav:de
vigtiga ämne, söka finna medelvägen mellan inga och allt för
detaljerade föreskrifter till fullmäktiges efterrättelse i deras bryd
-
Den 13 Maj f. m.
327
samma öfverläggningar och tillgöranden ang:de förev:de utomordentligt
vigtiga ämne.
Hvad jag nu anfört torde få åtfölja den återremiss af StatsUtsk:ts
Utlåt., hvarom jemväl jag anhåller.
Gr. Posse, Arvid: Man har förebrått R. St:r att hafva
under de sista dagarna på ett oförlåtligt sätt slösat med statens
medel, och man antyder nu med illa dold skadeglädje, att reaktionen
skall hafva inträdt. Det låter sannerligen, som trodde
man, att statens medel blifvit alldeles handlöst bortkastade; men
man borde dock besinna, att de kommi: att användas till produktiva
ändamål, som skola inbringa långt mera än hvad dessa
företag nu kosta. Att de erforderliga medlen måste beredas
genom upptagande af lån, är naturligt, och jag förstår icke
hvarpå man grundar sin stora fruktan härför, då vi hafva så
många andra länders exempel för ögonen. Icke heller kan jag
tro, att det under närv:de förhållanden skulle för oss möta någon
särdeles svårighet att utomlands få ett sådant lån på billiga
vilkor, och jag är viss på att framtiden och erfarenheten skola
häruti gifva mig rätt. Mari har också trott, att det skulle
blifva nödvändigt att höja tullsatserna på en mängd artiklar,
för att kunna bestrida utgifterna för ränta och amortissement.
Jag vill icke nu ingå i vederläggning häraf, utan väntar dermed
till de häftiga strider, som jag förutser komma att utkämpas
derom, då tullbetänkandet förekommer till afgörande; jag endast
anhåller att Stats-Utsk:t ville lemna dessa framställningar utan
afseende.
1 afseende å detta Betänk. yrkar jag återremiss, med den
anhållan, att Stats-Utsk:t icke måtte, såsom här af åtskilliga ledamöter
blifvit hegardt, göra någon skillnad mellan statsbanor
och enskilda banor, alldenstund ett sådant särskiljande lätteligen
kunde leda derhän, att de sednare icke komme till utförande,
om t. ex. fullmäktige i Riksgäldskontoret förklarade att några
penningar icke kunde fås inom landet.
Frih. Tersmeden: Jag ämnar icke hålla någon likpre
dikan
öfver dö fattade besluten i jernvägsfrågan; det tjenar numera
till ingenting, om ock vissa betänkligheter deremot kunna
förefinnas, utan jag vill blott hålla mig till detta Betänk. Alla
föreg:de talare hafva yrkat återremiss deraf, och äfven jag instämmer
häri, då de summor, som nu äro beslutade, så mycket
öfverstiga den första beräkningen.
Af 4:de punkten i Betänk:t, som är den vigtigaste, synes
att Stats-Utsk:t velat lemna fullmäktige i Riksgäldskontoret en
fullmakt in blanco att anskaffa penningar genom nya lån. Huru
skola då fullmäktige gå tillväga? Upptaga de genast ett nytt
lån, så kan lätt hända, att det blir ganska dyrt; dröja de åter
något, i afvaktan på bättre vilkor, så uppfylla de ej föreskriften
att så snart som möjligt anskaffa medlen. Hvilkendera utvägen
de välja, så blottställa de sig således för klander. Jag anser
328
Den 13 Maj f. m.
derföre nödvändigt, att fullmäktige erhålla rättighet att, vid lånets
uppgörande, fästa tillbörligt afseende på vilkoren, och de
beviljade anslagen torde derföre också böra klassificeras. Lika
med Hr Akerman, vill jag då i främsta rummet sätta den södra
banan, och vid anskaffande af medel för denna behölver ej så
mycken vigt fästas vid vilkoren, i synnerhet som det icke bör
blifva särdeles stort belopp, då vi redan hafva 7 millioner disponibla.
I den andra kategorien vill jag sätta statens öfriga
stambanor, för hvilka jag anser medel böra upplånas endast
linder vilkor, att det nya lånet ej blir dyrare än de förut upptagna.
1 tredje rummet komma de enskilda bibanorna, och de
lån, som för dessa komma att upptagas, anser jag icke böra
sammanblandas med de förra, utan särskildt för sig behandlas.
Man vet nemi. om dessa enskilda banor icke, huruvida eller när
de komma till stånd. Lyckligast vore, om medel till dylika
understöd kunde vinnas inom landet, och dertill torde äfven
förefinnas möjlighet, i synnerhet som dessa 9 millioner icke
komma att utgå på en gång, utan under loppet af flera år.
Riksgäldskontoret har redan förut upptagit ett inhemskt lån på
3 millioner, hvilket blifvit placeradt utan någon svårighet. För
att ett dylikt lån skall kunna gå här i landet, måste det, efter
min tanke, lemnäs utan kapitalrabatt och med högre ränta. Allmänheten
är här icke van vid kapitalrabatten, och det är i
alla fall ett slags spel, som R. St:r redan förklarat sig ogilla,
ty skillnaden mellan ett lån med sådan rabatt och ett lotterilån
ligger blott i inbillningen. Man har äfven yrkat bestämmande
af en viss ränta. Detta skulle dock endast hafva till
följd, att inskränka penningemarknaden, då man i stället måste
alltmera utsträcka kretsen för sina operationer i samma mån,
som man vill upptaga flera lån. Den Holländska marknaden
är olyckligtvis för oss stängd genom fordna transaktioner och
kan icke åter öppnas, såvida ej R. St:r vilja göra någon uppoffring
derför. Afven denna särskilda fråga är af så betydande
vigt, att jag anhåller det Utsk:t ville deråt lemna någon uppmärksamhet.
Lyckligast vore det kanske, om vi kunde få våra
papper noterade på Londons börs, och sålunda komme i affärer
med England, der ett lån kunde med större fördel än annorstädes
tagas, emedan penningarna ingenstädes äro billigare.
Jag inskränker mig för närv:de till att anhålla om återremiss.
o
Hr Akerman: Jag begagnar detta tillfälle att ännu en
gång förklara, det svårigheterna för oss att upptaga ett nytt lån
betydligt stegrats på den sista tiden. Denna öfvertygelse grundar
jag icke på någon lös sägen. Jag har uppgifter i nämnde
hänseenden från första hand. Jag har nemi. fått kännedom af
bref från de förnämsta bankirer, med hvilka vi afhandlat våra
äldre lånetransaktioner. Man bar här i landet trott, att effekten
af de i omlopp satta krigsryktena skulle vara vederlagd genom
de diskussioner, som inom Stånden egt rum i Polska
frågan, och så vore kanske förhållandet, om, såsom i ett
Den 13 Maj f. m. ? 329
annat Stånd en gång yttrades, Europa hade sina ögon fästade
på oss, ty man skulle i sådant fall känna, att vi icke gjort den
ringaste rustning, icke satt upp så mycket ens som en ny trumpetare,
men Europa har för närvarande sina ögon fästade åt andra
håll, och har således icke så noga reda på, att dessa krigiska
korrespondensartiklar blott äro foster af enskildas fantasi och
ej hafva någon motsvarighet i verkligheten.
Man har sagt, att England skulle vara den rätta och bästa
penningemarknaden, och det vill jag icke bestrida; men i sådant
fall hafva förhållandena högst betydligt förändrat sig, sedan jag
år 1858 var i tillfälle att göra försök der; på den tiden åtminstone
var det omöjligt att vinna fast fot på det hållet. Hr
von Koch har omnämnt, att Turkiet och de konfedererade staterna
i norra Amerika fått lån i England, och förmenat, att vi
borde väl hafva lika god kredit som de. Den värde ledamoten
torde dock komma ihåg, att Turkiet har 2 särskilda lån i England,
det ena som är garanteradt af Engelska staten och som
är högt noteradt, det andra åter, som icke har någon sådan
garanti, står ganska lågt. Att de konfedererade staterna fått lån
i England, kommer sig förmodligen af politiska skäl och af Engelsmännens
önskan att det måtte blifva slut på kriget. Hr von
Koch har vidare sagt, att man borde taga upp ett större lån,
som kunde släppas ut i flera serier, och denna idé synes vid
första betraktandet ganska god; men det torde blifva svårt att
med de utländska bankirer, med hvilka man skulle uppgöra
kontrakt, träffa aftal, som blefve bindande för dem, men beroende
af kommande R. St:rs beslut. I allmänhet vilja de icke
— och det af goda skäl — ikläda sig ansvarighet för låneoperationer,
som först efter längre tidrymder skulle komma till utförande,
och jag betviflar att de vilja gå längre, än att åtaga sig försäljning
i kommission af de obligationer, hvilka t. ex. 3 år härefter
skulle sättas i marknaden. En sådan serie blefve då säkerligen
noterad som ett nytt lån, och kunde således ej få för sin notering
någon hjelp af det primitiva lånets möjligen högre notering.
I afseende å nödvändigheten att göra skilnad mellan medlen
för statens banor och för de enskilda, instämmer jag h. o. h.
med Hrr von Koch och Stuart. En sådan skilnad måste göras,
dels för att lånen må bibehålla samma karakter som förut, och
dels emedan man alldeles icke vet, huruvida lånebidrag för de
enskilda banorna komma att utgå eller icke, hvilket naturligtvis
beror på huruvida de för utförandet bildade bolag kunna fullgöra
sina åtaganden eller icke. Likaledes instämmer jag med
Hr Stuart deri, att räntan ej må fixeras. Låg ränta och i följd
deraf större kapitalrabatt är alltid _ fördelaktigt för den som
lånar; beviset derför har man från Österrike, ty det finnes inga
statspapper som äro föremål för en så jemn omsättning som de
Österrikiska, oaktadt detta rikes delabrerade statsfinanser. De
stå visserligen lågt, men äro ändock begärliga på börserne, emedan
de lemna tillfälle till stor vinst, och utgöra således hvad
man kallar spekulationspapper.
330
Den 13 Maj f. m.
Hr Stuart yttrade dock sedan en åsigt, på hvilken jag ej
vågar följa honom. Han sade sig nemi. vara öfvertygad, att
man skulle kunna inom landet upplåna de medel, som erfordras
till lånebidrag för de enskilda banorna, emedan besparingar, som
sedan kunde nedläggas i ett inhemskt lån, skulle uppstå genom
de arbetslöner och den jernvägsmateriei, som betalades af det
stora utifrån indragna lånet. Hvad materielen beträffar, tror
jag icke att den kommer att hufvudsakligen tagas inom landet.
Arbetsförtjensten stannar väl deremot qvar här, men jag tviflar
att derpå göras sådana besparingar, som kunna blifva tillgängliga
för ett inhemskt statslån. Det är sannt, att enskilda bolag
lyckats inom landet placera låneobligationer; men förhållandet
är icke detsamma med dessa obligationer som med statens. 1
det förra fallet har långifvaren försäkrat sig om, att det finnes
någon reel säkerhet, som han i nödfall kan hålla sig till, men
i det sednare beror allting på förtroendet till Svenska statens
penningeväsendes soliditet, och ehuru jag visserligen för min
del tror, att densamma skall kunna uppfylla alla sina förbindelser,
har man dock exempel på, att sådant icke inträffat, och
det förnyade gånger. Man bör visserligen icke tröttna vid försöken
att skapa en inhemsk fondmarknad; men om man behöfver
penningar till ett visst belopp och vid en viss gifven tid,
så är det oförsigtigt att räkna på denna utväg. Obligationerna
för en dylik upplåning anser jag emellertid icke böra göras alltför
stora, utan så att de blefve tillgängliga äfven för mindre
besparingar, och ställas med sådan rabatt, att de, då de inlöstes
al pari, lemnade utsigt till en skälig vinst.
Den önskan, som den siste talaren uttryckte, att den Holländska
marknaden måtte varda för oss åter öppnad, delar jag
h. o. h., skulle också detta ej kunna ske utan några uppoffringar
från Svenska statens sida. Jag har dock anledning tro, att
dessa ej skulle behöfva blifva så särdeles betydliga i jemförelse
med den stora fördel, sorn derigenom skulle vinnas.
Jag anhåller att dessa anmärkningar måtte få medfölja
återremissen till Stats-Utsk:t.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka, att jag
hyser vissa bekymmer för den stora skuldsättning, som nu är
beslutad. Så länge den kan fortgå och ökas år efter år, kännes
den mindre tryckande; men då en gång, och den tiden är kanske
ej så aflägsen, det från Ranken utströmmande silfret ej mera
kan ersättas genom nya lån, så måste en kris inträffa, och ju
större lån man vid hvarje riksdag beslutar, desto svårare blir krisen,
då den kommer. Det är derföre jag anser, att R. St:r böra
åtminstone till någon del åtaga sig sjelfva de börder, som de nu
besluta, och icke kasta alltsammans på framtiden. Hvad beträffar
lån inom och utom landet, så föreställer jag mig, att om
obligationerna skrifvas på två språk, komma de nog att få afgång
inom landet, såvida här verkligen finnas några disponibla
kapitaler; i annat fall får man söka dem utomlands. — Den af Gr.
Den 13 Maj f. m.
331
Mörner uppgjorda klassifikation, de olika banorna emellan, kan
jag icke gilla, då han ställt i skuggan banan mellan Arvika och
Norska gränsen, hvilken jag anser vara af största politiska vigt.
— Nya föreskrifter anser jag deremot behöfvas för fullmäktige
i riksgäldskontoret; men då svårt torde blifva att härvidlag bålla
en medelväg och hvarken göra dem för obligatoriska eller för
lösa, tror jag ingen annan utväg i detta fall finnes, än att öfverlemna
frågan till K. M. Jag får derföre framställa följande
yrkande, som jag skriftligen uppsatt:
1:0 att R. St-.r åtaga sig erlägga så stor del af de medel,
som erfordras till utförande af de vid innevarande riksdag beslutade
jernvägar, att upplåningen i intet fall må öfverstiga 20
millioner rdr;
2:o att, vid skeende upplåning, K. M. eger pröfva antagligheten
af de vilkor, på hvilka lån erbjudes;
3:o att, derest sålunda icke de för jernvägsbyggnader tillgängliga
medel skulle befinnas tillräckliga för utförandet af alla
vid innevarande riksdag beslutade nya statsbanor, och att med
lånebidrag understödja anläggningen af enskilda jernbanor, Iv. M.
eger bestämma företrädet dem emellan; dock att i främsta rummet
södra stambanan fullbordas och den nordvestra påbörjas.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Vid denna riksdag har det
märkliga' förhållandet inträffat att ganska ofta Betänkm komma
från Stats-Utsk:t, hvilka detta Utsk:s ledamöter alls icke bry sig
om att försvara. Så äfven i dag, då en ledamot af Utsk:t genast
var den förste att yrka på återremiss, en åtgärd, sorn jag icke
vet hvartill den tjenar, annat än att förhala en dyrbar tid. Vid
en föregående riksdag var det ungefär på samma sätt; man förhalade
med återremisser, till dess den goda konjunkturen för upptagande
af ett lån var förbi, och det experimentet kostade staten
åtskilliga millioner; Hr Akerman torde bäst vara i tillfälle att
upplysa huru härmed sig förhåller. — Man har här velat påstå,
att staten borda upptaga särskilda lån för sina egna jernvägsbyggnader.
Detta kan för dem, som äro emot dessa sistnämda
lånebidrag, vara en god utväg att för dem lagga hinder i vägen
och alldeles göra om intet dessa anslag. — Jag kan knappast
tro, att Frih. Tersmeden, som så väl bör känna penningeställningen,
kan lefva i den illusion, att man skulle kunna nu upptaga
ett lån inom landet. Hvad är det för öfrigt för skilnad
mellan ett inländskt och ett utländskt statslån? Jo att obligationerna
äro för det ena skrifna på Svenska, och för det andra
på ett främmande språk, emedan den krets är för trång, inom
hvilken vårt är kändt. Man har sagt, att obligationerna skulle
göras på små valörer, för att kunna uppsamla äfven de mindre
besparingarne; men detta är alldeles orätt, ty derigenom skulle
man blott draga bort de medel, som nu gå till sparbankerna och
som rätteligen böra vara tillgängliga inom de särskilda orterna.
Neji må man låta obligationerna blifva af den beskaffenhet, att
de noteras och få kurs på verldsmarknaden; då blifva de sälj
-
332
Den 13 Mnj f. m.
bara och då få de verkligen karakteren af värdepapper. Man
har äfven här talat om att man borde gifva fullmäktige i Riksgäldskontoret
noggranna föreskrifter, och jag har tili min förvåning
hört en af dessa fullmäktige sjelf begära instruktioner,
derföre att de eljest kunde blottställa sig för klander. Men för
klander är man alltid blottställd, huru man än må bete sig, och
man får då hålla till godo med den enda tröst, som ingen kan
taga bort, nemi. medvetandet att hafva gjort sin pligt. Då R.
St:r till Riksgäldskontorets förvaltning välja personer, till hvilka
nian hyser det största förtroende, så bör man icke binda händerna
på dem, utan lemna dem öppet att handla på bästa och
klokaste sätt, och detta utan att någon viss ränta på förhand
fixeras. — Man har här också velat dela banorna i vissa
kategorier efter deras olika vigt och betydelse. Man skall väl
då för första klassens stambanor låna penningar å tout prix, men
för de öfriga betinga sig allt billigare vilkor. Huru skall detta tillgå?
Skall man upptaga en mängd smålån på olika håll och olika
tider? Allt detta synes mig omöjligt att verkställa och oredigt
tänkt; och för öfrigt är väl den ena förbindelsen, som staten
iklädt sig, lika helig som den andra. Om staten förbundit sig
att under vissa vilkor lemna ett bolag understöd, så måste väl
sådant också ske, då vilkoren blifva uppfyllda. — Gr. Mörner
började sitt anförande med att lugna sitt samvete dermed att
han icke varit med om beviljande af alla dessa anslag; jag deremot
får säga, att jag räknar för en stolthet att hafva med min
röst dertill bidragit, och jag är icke det ringaste förlägen deröfver,
och den enda instruktion jag skulle vilja gifva Hrr fullmäktige,
vore denna: »låna och skaffa penningar hvar ni kan
få dem för bästa pris!» Tyvärr måste nu Betänk:t återgå till
Stats-Utsk:t, som mäste läsa hela denna orimliga massa af smörja,
som deröfver blifvit talad, och Gud vet allena när vi komma till
något resultat!
Gr, Hamilton, Gustaf: Jag anser mig skyldig att vid
detta tillfälle uttala min öfvertygelse, att de farhågor, som yttrats
i afseende å Svenska statens skuldsättning, icke äro grundade,
och att protestera mot de beskyllningar för bristande betänksamhet,
som blifvit R. o. Ad. gjorda. Sverige har, i olikhet
med många andra länder, icke lånat annat än för produktiva
ändamål, — en olikhet, hvaröfver vi kunna vara stolta — och
då kunna vi äfven med full rätt fordra, att äfven kommande
slägten hjelpa till att bära bördan. Hvad beträffar den tillökning
af några millioner, som nu sist blifvit beslutad, har sådant
ingalunda skett obetänkt, utan af klart insedt behof; och dessutom
är det en sanning, att ett större lån betingar bättre vilkor
än ett mindre. Deremot kan jag icke undertrycka den önskan,
att någon del af medlen måtte upptagas inom landet, emedan
sådana obligationer innebära en uppmuntran till sparsamhet,
och det är äfven för affärsmannen en stor fördel att hafva tillgång
på lätt realisabla papper, om nöden en gång sådant for
-
Den 13 Maj f. m.
333
drar. Men jag skulle tillika önska, att man för dessa obligationer,
ämnade att användas inom landet, ville använda subskriptionsmethoden,
utsätta vissa vilkor och medgifva en viss
kapitalrabatt samt till följd deraf ut lottning; och man kunde då
föreskrifva, att det belopp, som efter 6 månaders fortgående anteckning
ej vore tecknadt, egde fullmäktige upplaga utomlands.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen till
Stats-Utsk:t.
Frih. Gripenstedt, Johan August: De frågor, som vid
detta tillfälle utgjort föremål för öfverläggningen, kunna hänföras
till tvenne olika kategorier: nemi. dels sättet och formen för
upplånandet af de för jernvägsbyggnaderna nödiga medel, dels
ock utvägarne att sätta staten i stånd att bära och amortera
den nya skulden. Tillförene har icke någon särskild omsorg i
det sednare hänseendet varit erforderlig, och äfven af den framställning
af rikets finansiela förhållanden, K. M. vid riksdagens
början gjorde, visar sig, att man ansåg den af K. M. då föreslagna
nya lånesumma kunna balanseras, utan att behöfva bereda
någon särskild förhöjning i statens inkomster. Saken har dock
nu kommit i ett något förändradt skick, dels derigenom att åtskilliga
af de påräknade inkomsttitlarne genom R. St:rs beslut
bortfallit eller förminskats, i hvilket afseende åtskilligt ännu torde
vara att förvänta, beroende på Bevilln.-Utsk:s handläggning, dels
ock emedan anslagssummorna blifvit af R. St:r betydligt ökade
utöfver hvad K. M:s Nåd. Propos. innehöll. Då de lån, som
Svenska staten behöft för utförande af jernvägsanläggningarne, kunnat
upptagas utan att man haft annat bekymmer än att bestämma
beloppen och utfärda förbindelserna; då inga särskilda anstalter
behölt vidtagas, eller någon skatteförhöjning varit nödig, för betäckande
af ränta och amortering å dessa lån, har jag svårt att
fatta, huru någons samvete skulle behöfva känna sig oroligt vid
tanken på att en sådan statsskuld blifvit ingången. Det synes
mig tvärtom vara en ganska afundsvärd ställning, hvari vårt
land sig befinner, att hafva kunnat utföra dessa storartade kommunikationsanstalter,
utan någon särskild uppoffring och utan att
man haft, nästan sagdt, någon annan känning deraf än genom
vunna fördelar. Det är endast tvenne fall, i hvilka, enligt mitt
begrepp, ställningen kunde gifva fosterlandsvännen någon anledning
till bekymmer: det ena, om de nu utgående skalterna redan
vore alltför mycket tryckande; — det andra, om det funnes
någon anledning att befara, att de icke skulle framdeles
utgå med samma lätthet som hittills. I intetdera fallet tror jag
emellertid att man behöfver hysa någon fruktan. Jag har på
sednare tider till och med icke hört påstås — hvad som eljest
är så vanligt — att våra skatter skulle vara tryckande, och vid jemförelse
med andra länder måste hvar och en, som häråt egnar
någon närmare uppmärksamhet, medgifva, att vi i detta, som i
de flesta andra hänseenden, äro ganska lyckligt lottade. Ty om
jag lemnar åsido grundskatterna, hvilka hafva en särskild natur,
334
Dea 13 Maj f. m.
såsom en gravation i den jord, hvilken blifvit ärfd eller förvärfd,
till ett pris, som till stor del bestämmes af dessa förhållanden,
så utgör den direkta beskattningen blott en proc. af den behållna
inkomsten, hvilket är en obetydlighet i jemförelse med hvad nästan
öfver allt annorstädes eger rum, utan att härvid tala om
den mängd andra beskattningsformer, såsom acciser, monopoler,
taxor och afgifter, hvarom vi icke lyckligtvis hafva något begrepp.
Jag vågar derföre påstå, att ingen med fog kan säga
att våra skatter äro för höga eller tryckande. Icke heller finnes
någon fara, att de skulle komma att minskas eller någon
svårighet uppstå vid deras utgående, och jag hänvisar i detta
afseende till erfarenheten, som gifver vid handen att under det
på de sista 20 åren en mängd afgifter blifvit dels borttagna, dels
förminskade, samt blott en enda, nemi. bränvirisskatten förhöjd,
så har likväl summan af statens inkomster vuxit från omkring
15,600,000 rdr, som den var 1844, till öfver 36 millioner. Detta
är åter en naturlig följd deraf, att samhället tillväxer, och att
dess rörelse med sällsynt kraft utvecklat sig i nästan alla riktningar.
Att man, under sådana omständigheter, hvilka synas mig
egnade att väcka en allmän känsla af glädje och tillfredsställelse,
kunnat påbörja och kraftigt fortsätta dessa stora arbeten, hvilka
för oss och våra efterkommande medföra så många fördelar, och
detta, utan att åtminstone hittills vi härför behöft underkasta oss
den ringaste uppoffring, måtte väl icke kunna anses annat än som
en lycka, och jag tror visst icke att de, som härtill bidragit, behöfva
i detta afseende frukta framtidens dom. Det torde emellertid
nu blifva nödvändigt att tänka på någon förhöjning i
statsinkomsterna, för att, jemte alla öfriga behof, kunna bestrida
den betydliga utgift, som ett nytt jernvägslån kommer
att medföra. Men att utsträcka denna omsorg längre än
behöfligt, eller söka uppdrifva inkomstbeloppet mera än som
erfordras för att bereda medel till ränta och amortering
till det nya länet, tror jag ingalunda vara lämpligt; ty att vilja
direkte af ökade skattemedel bygga jernvägar, d. v. s. förskaffa
sig det nödiga kapitalet genom beskattning, i stället för upplåning,
är enligt min åsigt hvarken nyttigt (emedan man då alltför hårdt
anlitar folkets förvärfskällor), eller rättvist, enär de fördelar, som
dermed afses, komma äfven följande slägten till godo. R. o. Ad.
har också för sin del redan varit betänkt på att öka statens
inkomster genom en lämplig förhöjning i bränvinsskatten, hvilken
skatt, äfven om konsumtionen ej obetydligt aftager, bör göra en
tillökning af 1| million mera än förut. Detta belopp är visserligen
större än som erfordras i och för den nya upplåningen,
men jag anser dock denna tillökning i bränvinsskatten särdeles
nyttig, emedan derigenom icke allenast åtskilliga eftergifter å
annat håll, som redan blifvit gjorda, kunna betäckas, utan ock
flera andra dylika, hvilkas medgifvande vore en stor fördel,
kunna beredas, under det man svårligen lärer kunna anse för
en vinst att hålla bränvinsskatten så låg, som den f. n. är hos
oss. Jag vill i detta afseende icke göra någon jemförelse med
Den 13 Maj f. m.
335
England, der bränvinsskatten uppgår till mer än 4 rdr kannan,
men äfven i Norge är denna skatt betydligt högre än här, nemi.
91 öre i st. f. 60 pr kanna.
Man bar velat påstå, att det bär i landet skulle vara så
illa stäldt med våra finansiella förhållanden, att det vore nästan
omöjligt att samla något kapital. Det är för mig svårt att inse
hvari dessa hinder egentligen skulle bestå, och jag vågar tvärtom
påstå, att kapitalbildningen härstädes på sednare tider gått
ganska raskt för sig. Jag anhåller att som bevis härför få
anföra några särskilda förhållanden, och deribland först och främst
det tillstånd, hvari folket numera i allmänhet befinner sig jemförelsevis
mot förr. Jag hemställer till en hvar, som vill eftersinna
sin egen erfarenhet, om man icke anser sig ha anledning
att glädjas vid en sådan jemförelse; och jag kan härvid äfven
åberopa det officiella intyget af landshöfdingarnes femårsberättelser
och Finans-komiténs betänk. De förmögenheter, som äro
samlade på enskilda händer, äro också nu helt olika emot fordom.
När man förr talade om en förmögenhet, sorn gick på
en million, så var detta någonting nästan oerhördt. Nu deremot
är föreställningen om en dylik förmögenhet, likasom dess verklighet,
en temmeligen vanlig sak, och exempel saknas icke på
samlade tillgångar till mer än 10 gånger detta belopp. En annan
exponent af kapitalbildningen och det materiella välståndet
är den årliga produktionen; och att denna tilltagit i en alldeles
ovanlig proportion, lärer väl knappast behöfva bevisas.
Jag vill emellertid påminna om de officiella uppgifterna
ang:de vårt åkerbruk, vår handel och sjöfart, samt alla de olika
grenarne af vår omfattande industri, för att få i siffror uttryckta
de otroligt stora framsteg, som på sednare tider egt rum.
Annu en sak, som också vittnar om ökade tillgångar, är sjelfva
byggnadernas värde, såväl på landet sorn i städerna, och jag
vill då erinra derom, att endast i Svenska Brandförsäkringsverk
äro numera försäkringar tagna med 900 millioner rdr för fa
stigheterna,
förutom 300,000,000 för lösören. Likaledes kan
det vara upplysande för dem, sorn förneka ali kapitalbildning,
att se den utsträckning, som assosiationsväsendet för produktiva
företag vunnit. I detta afseende vi|l jag upplysa, att sedan
1849 hafva i aktiebolag för sådana ändamål blifvit nedlagda
mera än 52 millioner rdr. Och äfven i den mest rörliga form,
som är penningen, visar sig samma tillfredsställande resultat i
afseende på kapitalets tillväxt. Jag vill i detta hänseende enr
dast nämna såsom ett exempel förhållandet med sparbankerna,
hvilka på 25 år från 2,380,000 vuxit till 27,250,000 rdr,
och jag gör detta så mycket heldre sorn dessa inrättningar
just äro afsedda för att uppsamla de fattigare folkklassernas be
sparingar.
Särskildt ber jag dockoatt få anföra ställningen med
sparbankerna i Malmöhus län. Ar 1834 fanns i nämnde läns
sparbanker ett kapital af endast 212,000 rdr; år 1860 hade
detta vuxit till 5 millioner. Det förekommer mig verkligen obegripligt,
att någon, som har alla dessa obestridliga fakta för
336
Den 13 Maj f. m.
ögonen, ändock kan påstå, att någon kapitaltillväxt härstädes
icke egt rum, och icke ens skulle kunna komma till stånd.
Jag vill nu öfvergå tiil den andra frågan, nemi. om sättet
för det il'rågav:de lånets upptagande. Man har sagt, att föreskrifterna
för fullm:ge i Riksgäldskontoret icke borde vara sådana
att fullm:ge må tvingas göra lån på hvad vilkor som helst. Men
mig synes likväl detta redan vara förebygdt genom stadgandet
i § 7, att lånetransaktionen skall af K. M. sanktioneras; ty om
vilkoren verkligen skulle vara allt för mycket betungande, så kan
K. M. vägra sin sanktion, hvilken väl lärer vara aldeles nödvändig,
om lånet skall erhålla någon kredit utomlands. Jag tror
dessutom, att, i afseende å vilkorens stränghet, faran ej är så
särdeles stor, utan att man i utlandet redan kommit till en riktigare
uppfattning af Sveriges financiela ställning och ekonomiska
ressurser. Det är också af erfarenheten bestyrkt, att för
hvarje gång Sverige uppträdt som lånesökande, har det kunnat
betinga sig bättre vilkor.
Man har här talat om att upptaga ett särskildt lån för utförandet
af den södra banan, som under alla vilkor borde fullbordas,
och att låta de öfriga anstå, till dess penningar kunde
erhållas på billiga vilkor. Denna tanke kan jag likväl icke för
min del biträda. Jag anser visserligen också, att södra banans
snara fullbordande är af största vigt, men äfven om emot förmodan
upptagandet af ett nytt lån på billiga vilkor för någon
tid skulle möta svårigheter, torde arbetet med denna bana i
nödfall kunna drifvas genom användande af befintliga medel dels
i Riksgäldskontoret, dels sådana som banken kan försträcka, så
att upptagandet af flera lån må kunna undvikas. Man har äfven
yrkat att lånet borde fördelas i dels inhemskt dels utländkt.
Jag tror det icke vara skäl att sålunda fördela summan i flera
lån af olika beskaffenhet. Ändamålet att få ett inhemskt fondsystem
vinnes dessutom ej genom att blott dekretera ett sådant,
utan derigenom att obligationerna ställas så, att de lämpa sig
för marknaden; och Utsk:t synes mig hafva funnit en utväg
härtill, då det föreslagit, att dessa skulle skrifvas såväl på Svenska
och lyda på Svenskt mynt, som ock på något annat språk
och en främmande myntsort. Det är då klart, att liqviden icke
skulle verkställas efter kurs, utan i det ena eller andra myntet,
med ett visst fast värde dem båda emellan. Man har också
yrkat, att räntan icke skulle fixeras så hög, emedan det vore
förmånligare att hafva en lägre ränta. För min del anser jag
detta vara en omständighet af mindre vigt, då den andra faktoren,
eller kapitalrabatten, är obestämd, ty naturligtvis kommer
denna att rätta sig efter räntan. Jag vill emellertid icke
neka, att en lägre ränta medför den fördelen att lemna större
utrymme åt spekulationen, och derföre i allmänhet betingar något
bättre vilkor än en högre ränta, men då bör också amorteringen
ske genom uppköp efter kurs, och ej genom utlottning
al pari, i hvilket fall förlusten blir för stor, om kapitalrabatten
är
Den 13 M aj t. ra.
337
är betydlig. Om t. ex. räntan är 4 proc. och kursen står
på 90, eller om vid \\ proc:s ränta kursen står på 98, så
förlorar man vid utlottningen i sednare fallet endast 2 proc.,
men i det förra antia tdl 10 proc. Jag tror emellertid icke att
det är skäl att härom lemna speciella föreskrifter åt fullmtge, och
ej heller att något bestämdt lunder bör läggas i vägen för det
s. k. premie-systemet. Man har ofta med häftighet motsatt sig
och klandrat detta system, egentligen derföre att det skulle vara
liktydigt med en ofienllig lotteri-anstalt, och att folket derigenom
skulle inledas i spelsjukans demoraliserande frestelser. Ja,
om denria åsigt af sakens beskaffenhet vore riktig, så skulle jag
visserligen lika strängt som någon annan ogilla densamma, men
så är, enligt min tanke, alldeles icke förhållandet.
I främsta rummet måste nemi. anmärkas, att hvad som
här utgör spelet och som öfverlemnas åt lyckan, ingalunda, såsom
vid lotterier, består uti insatsen eller'1 sjelfva kapitalet,
hvilket deremot alltid, ej allenast oförminskadt, utan småningom
förökadt, är i behåll, utan endast i en del af detta kapitals årliga
afkastning, hvilken användes till premier af olika storlek.
Och långt ifrån att uppmuntra den fördömliga hågen, att åt
slumpen och ett bedrägligt hopp om stor vinst, hvars ytterst
ringa sannolikhet ganska få kunna inse eller beräkna, uppoffra
en mödosamt lörvärfvad sparpenning, som sålunda nästan alltid
går förlorad, blir ett väl inrättadt premie-system deremot, enligt
min tanka, en kraftig sporre att söka hopsamla ett litet kapital.
Ty, när utan allt annat äfventyr än att detta lilla kapital, intill
dess detsamma med större eller mindre vinst utlottas, ligger i
det närmaste räntelöst — något som väl i allt fall, helst med
små kapitaler och sådana, som nedläggas i värdefulla effekter,
ofta inträffar — man kan tillegna sig utsigten (huru aflägsen
den ock må vara) att genom ett gynsamt öde betrygga hela sin
framtid, så lärer säkerligen mången, som kanske eljest vore mindre
nogräknad med en utgift, blott för nöjet att kunna hysa ett
sådant hopp, hvilket ju icke är omoraliskt eller klandervärdt,
anstränga sig för att förvärfva det obetydliga kapital, som härtill
erfordras. l)å nu härtill kommer att, genom en sådan anordning
af lånet, staten med visshet kan betinga sig ganska betydligt
förmånligare vilkor, så kan jag för min del icke inse
hvarföre densamma skulle förbjudas eller motverkas. Mycket
vore att härom ytterligare tillägga, men hvarken i sådant afseende,
eller i förslagets öfriga detaljer, anser jag mig nu böra
vidare ingå, utan får endast instämma med dem, som begärt
återremiss af Betänk:t.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag skulle icke hafva
ansett det tillständigt att vid den nu långt framskridna timman
begära ordet för alt få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
hvad som varit af så många talare omsagdt, och jag skulle äfven
hafva stadnat vid ett instämmande med Gr. Mörner, Frih. TerH.
IV. 22
338
Den 13 M <ij f. m.
smeden, Hrr Stuart och Åkerman; men då Hr Finans-Ministern
yttrat om grundskatterna att derom ingenting vore att säga, på
den grund att de utgjorde en inteckning i den jord, som man
ärft, så skulle jag anse mig brista i den konseqvens i åsigter,
som jag under en långvarig utöfning af mitt riksdagsmannakall
också iakttagit, om jag icke bemötte ett sådant yttrande, särdeles
från det hållet, med en protest.
Med en inteckning förstår man vanligen en förskrifning på
en erhållen valuta. Hvari denna valuta skulle hafva bestått,
vet jag icke. Att likväl våra grundskatter genom ett escamotage
blifvit bibehållna, det är hvad som är öfverensstämmande med
verkliga förhållandet. Det finnes ingen af våra grundskatter, som
icke har tillkommit såsom temporär, för tillfället åtagen bevillning
i och för något visst ändamål, men som sedermera, tillfölje
af vår allmoges oförmåga att vid våra herredagar bevaka sin
rätt, blifvit beståndande och fortfarande utgått. Då de för jorden
varit af tryckande natur, så att man med likgiltighet icke
kunnat åse desamma, har jag vid alla tillfällen, då dessa uttryck
egt rum, nedlagt min protest.
Hvad det ofantliga välståndet beträffar, så finnes ingen,
som önskar det högre än jag. Om det funnits tå millionärer
fordom, vet jag ej hvarifrån detta stora antal af sådana nu hafva
kommit. Om, lör icke längre tid tillbaka än 1857, FinansMinistern
icke hade kommit till hjelp med 12-millioner-lånet,
fruktar jag att man hade lått se ett ganska nedslående resultat
i afseende på dessa millioner, hvilka under vanliga förhållanden
böra finnas hos bankirerna eller den egentliga handelskorpsen.
Hvad beträffar det stora egendomsvärdet, så har det icke
varit konstigt att åstadkomma, då man så högt upptaxerat detsamma,
att åtminstone hvau min egendom vidkommer, jag icke
halt på långt när 3 procent af densamma; och jag tror att så är
förhållandet i allmänhet.
Med afseende på de lysande statsinkomsterna, så äro de
ganska tillfredsställande, och ingen önskar högre än jag att de
måtte fortfara, men på det hela taget kan man icke säga att
de hvila på någon fast grund, då de hvila på våra laster.
Detsamma kan man äfven säga om våra tullinkomster.
Hvad slutligen vidkommer det förbättrade lefnadssättet, så
är det för mig ej klart, huruvida detta består i hushållning
och i en rationel kapitalbesparing, eller om det består i det
nationen vidhängande behofvet att lefva öfver sina tillgångar.
Detta är hvad jag vid detta tillfälle har velat få anfördt.
Hr De Maré, Baltzar: Sedan en bland lliksgäldskon
torets
lullm:ge yttrat sig i den syftning, att han önskade, det några
vilkor måtte uppställas för det utländska lånets upptagande, bör
jaa ej synas brista i förtroende till Hrr fullm:ge, när jag uttalar
den mening, att jag anser något bestämmande i detta fall böra
ega rum, och att man icke lemnar detta helt och hållet att algöras
ät fullnuge, så sammansatta, som de äro. Jag förundrar
Den 13 Maj f. m.
335
mig öfver att Stats-Utsk:t har kunnat afgifva ett sådant förslag
som det ifågav:de, hvilket äfven blifvit understödt af en föreg:de
talare, som ansåg, att man borde gifva fullrmge det största förtroende.
En talare har yttrat den åsigt, att man skulle statuera sådane
vilkor för de lån, som skola upptagas, att de hlefve mera
fördelaktiga än de föregide. Jag anser visserligen, att man härå
bör göra största afseende, men jag hemställer, huruvida möjligt
är att få fördelaktigare lån än förra gången. Jag skulle för min
del anse bäst att, då K. M. i alla fall måste garantera det lån
man söker, man öfverlemnar åt K. M. vilkorens uppgörande.
Jag har det förtroende till regeringen, att den ser landets sanna
intressen till godo, oaktadt Finans-Ministern nyss förklarat, att
man ej bör hafva några samvetsqval öfver det nuv:de skuldsättningssystemet,
då vårt lands ställning vore så bra.
För öfrigt instämmer jag till stor del med Hr Wallenberg
i hans reservation ang:de räntan; men jag ville dock tillägga att
den borde bestämmas till högst 4^ proc.
Jag ber att få förena mig med Gr. Liljencrants deri att 5
millioner ej må skänkas bort, utan att desamma må bibehållas
åt banken derigenom att obligationer till samma belopp utgifvas.
Det förefaller mig underligt, att, på samma gång som man talar
om ett inhemskt lån, man icke vill låna al banken, utan i
stället helt simpelt plundra honom. Vi böra betänka att, huru
nyttiga jernvägarne än må vara, det är angelägnare att bibehålla
banken i fuilgodt skick.
1 likhet med Frih. Tersmeden och Hr Akerman, anser jag
förslaget att uppgöra den alltför länge uppskjutna liqviden i
Holland, vara af den största vigt, icke blott derföre att vi möjligen
der skulle kunna få en ny marknad, utan äfven emedan
derigenom förtroendet till oss skulle stärkas hos dem, som redan
lemnat oss lån.
Finans-Ministern bar nu i dag förnyat sin för en tid sedan
framställda beskrifning om Sveriges alundsvärda ställning. Jag
är icke af den tanke, att man lika djerft hädanefter som hittills
skall kunna fortgå på denna skuldsättningsbana, utan jag anser
deremot att en gräns för densamma må sättas. Jag kan derföre
icke annat än dela de åsigter, som Gr. Anckarsvärd yttrat,
ty jag kan omöjligen erkänna något så stort välstånd hvarken
i vårt jord- eller bergsbruk eller handel. Jag undantager
dervid minuthandeln, som våra lagstiftare i stället hafva tillåtit
att obegränsadt uppblomstra.
Finans-Ministern har erkännt, att en höjning i skatterna är
att förvänta, om icke nu, så framdeles, i och för jernvägslånet.
Detta har jag alltid trott komma att inträffa förr eller
sednare.
Man har vidare talat om att den ökade bränvinsskatten.
så framt den af de öfriga Stånden bifalles, skulle åstadkomma så
stora tillgångar. Det anser jag vara ganska problematiskt, ty
340
Den 13 Maj f. m.
rnotsatssen kan lätt inträffa. Det beror på hvad R. St:r och
Bevi!!n.-Utsk:t komma att besluta i afseende på tullen för bränvin.
Jag instämmer med de Hrr, som hafva yrkat på en återremiss.
Hr von Koch: Då tiden är så långt framskriden, skall
jag icke länge upptaga R. o. Ad:s tid.
Oaktadt återremiss är yrkad af alla och äfven af mig, tager
jag mig likväl friheten att hemställa, huruvida ej R. o. Ad.
skulle vilja lemna bifall till de tvenne första punkterne, nemi.
de, sorn alse Frih. Raabs motion, ty det skulle otvifvelaktigt
vara ganska nyttigt lör Stats-Utslct att hafva dessa tvenne saker
undangjorda.
För öfrigt, då jag i likhet med Frih. Tersmeden anser, att
det vore ganska nyttigt, om Holländska affärerna så uppgjordes,
att en notering af Svenska obligationer kunde der åstadkommas,
ville jag till Utsk:ts beprötvande framkasta, om det icke vore
skäl att till fullrn:ge i Riksgäldskontoret öfverlemna uppdraget
härom. Det vore likväl önskligt att, derest någonting sådant
skall kunna komma till verkställighet, all möjlig varsamhet
iakttages.
I afseende på de smärre obligationernas utsläppande i rörelsen,
instämmer jag med Hr Tornerhjelm.
Hr Akerman har gjort en anmärkning i afseende på det
sätt, som jag föreslagit i och lör en upplåning, att om man
nemi. på en gång skulle upptaga ett större lån i England, detsamma
borde utsläppas elter serier. Jag vill nu ej, i anseende till
den långt framskridna tiden, ingå i en onödig diskussion härom;
utan utfäster jag mig att, derest Stats-Utsk:ts ledamöter skulle
skänka någon uppmärksamhet åt detta mitt förslag, till dem
särskildt öfverlemna en promemoria i ämnet.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Då jag anmälde
mig, för att yttra mina åsigter i denna fråga, var tiden högst
obetydligt framskriden. Oaktadt förhållandet nu är motsatt,
må det dock vara mig tillåtet att säga några ord; men om hvad
jag nu anför blir ofullständigt, så härleder det sig derifrån att
jag till tids besparande uteslutit mycket af hvad jag till en början
ernade framställa.
Det är en naturlig följd af en batalj att den slagna parten
efter striden tycker att de, som segrat, handlat mycket orätt;
och den batalj, som sednast här blifvit levererad, tyckes icke
hafva härifrån gjort något undantag. Från denna orsak torde
nemi. härleda sig de klagomål, som från minoriten blifvit höjda,
såväl i allmänhet öfver R. Stms, som i synnerhet öfver R. o.
Ad:s obetänksamma framrusande i fråga om anslag till jernvägar.
Det vore åt denna fråga, som jag ville egna några ord.
1 Stats-Utsk:ts Betänk., grundadt på K. M:s förslag, anses
statsverkets tillstånd böra kunna lemna tillräcklig tillgång till
Den 13 Maj f. m.
betäckande af ränta och amortering af 25 millioner. Nu tillkomma
de af R. o. Ad. utöfver K. M:s och Stats-Utsk:ts förslag
beviljade 5,500,000 rdr. Om ej tillgäng funnes till betäckande
af ränta och amortering af denna summa, skulle R. o. Ad. hafva
handlat obetänksamt. Finnes deremot tillräckliga medel, sä
mäste det äterigen icke hafva varit ett så tanklöst steg.
En föreg:de talare har yttrat, att man borde höja tullen
på kaffe och thé. Om nägon kunde garantera mig, att R. St:r
skulle stanna på denna återgåendets bana i vår tull-lagstiftning
med dessa artiklar, skulle jag icke invända mycket deremot,
men då jag är öfvertvgad om att, derest den bana, vi hafva
heträdt i afseende på vår tull-lagstiftning, nemi. alt nedsätta och
borttaga tullar, hvarigenom vi kunde närma oss andra civiliserade
länder, lemnäs och början till en återgång komme att ega
rum, allt flere koncessioner skola komma att göras, så vågar
jag icke skänka mitt bifall till en sådan förhöjning. Jag anser
dessutom det vara ganska tvifvelaktigt, huruvida detta uppsättande
af tull på kaffe och thé skulle komma att inbringa något
betydligare belopp. Åtminstone har det i afseende på alla andra
artiklar, för hvilka man gjort en tullförhöjning, visat sig, att
importen af dem minskats. J)å jag således motsätter mig hvarje
förhöjning af tull bör jag tillkännagifva, att tullen sätter upp
sig sjelf. Yi se nemi. huru tullinkomsterna för år 1852 blott
voro 7,942,000 rdr, under det att de 1861 utgjorde 14,857,000
rdr. Då de således hittills fortgått i ett regelbundet tilltagande,
synes det mig som om all möjlig sannolikhet vore för att de
hädanefter skola komma att stiga, hvarigenom således ett och
annat 100,000 tal af rdr skulle kunna lemnäs till betäckande
af den fruktade bristen. I K. M:s förslag stå tullinkomsterna
upptagna till blott 14.000,000, ehuru de, såsom jag redan antydt,
sistlidet år uppgått till 14,857,000 rdr.
Vidare hafva vi vid
af bränvinsskatten; och, om äfven konsumtionen deraf skulle
blifva något minskad, är det likväl att antaga att den bör inbringa
en större summa än förut.
Sammanlägger man nu dessa båda efter all sannolikhet
till större belopp ingående inkomst-titlar, så blir icke den ifråga
v:de statsbristen af så förfärande beskaffenhet, att ju icke
dessa begge kunna fylla densamma.
Det är här fråga om 2J millioner. Låt vara att denna
summa genom ränta och amortering kommer att kosta 6 proc.
om året, så utgör den årliga tillökningen i stats-utgifterna till
dess betäckande ej mer än 330,000 rdr. För mig synes derföre
fruktan för detta ökande af utgifterne vara alldeles grundlös.
Jag skulle hafva inskränkt mig till hvad jag redan yttrat,
men då jag hört att 2 Stånd redan afslagit ifrågavtde Betänk,
och Preste-St. återremitterat detsamma, och då tillika många
ledamöter äfven här yrkat återremiss, vill jag vidare säga att
jag ej motsätter mig en sådan behandling. Jag vill i samman
hang
härmed uttrycka den önskan, att Utsk:t måtte skänka upp
-
342
Den 13 Maj f. m.
märksamhet åt första delen af Hr Wallenbergs reservation,
nemi. till den slutmening, hvartill lian kommer, »att räntefoten
bestämmes till 4i proc, som halfårsvis erlägges.»
Jag kan deremot icke biträda den sednare delen af samma
reservation, ty jag anser detta lians förslag vanskligt. Det är
visserligen sannt att det är en olägenhet alt låna, men då man
behöfver låna, bör man ej dölja det. Om man, enligt Hr Wallenbergs
förslag, skall upptaga en del af lånet inom landet, blir
följden den, att en del kommuner, som nu utfärda obligationer,
blifva tvungna att skalla sig utländska lån. Rikets skuld blifver
således alltid densamma, linder förutsättning att de s k.
inhemska statsobligationerna stanna inom landet, hvilket jag
betviflar, ty just genom sin natur af statsobligation, äfven om
de till kapital och ränta ställas i Svenskt mynt, få de kurs utom
landet.
Jag instämmer med de talare, som yrka återremiss.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag begärde ordet huf
vudsakligen
med anledning af ett yttrande, som fälldes bär före
middagen, nemi. att då man under föreg:de dagar såg detta
rum så talrikt besatt, man nu skulle finna detsamma hafva
glesnat, och att den dåvarande majoriteten, efter att hafva med
raseri voterat större anslag till jervägarne än hvad K. M. föreslagit,
öfverkastat på minoriteten besväret med omtanken att
anskaffa de erforderliga medlen.
Hvad mig beträffar, så har jag icke äran att så personligen
känna de härvarande ledamöternes innersta tankar, att jag skulle
vara fullt öfvertygad om huruvida de tillhöra den först varande
majoriteten eller minoriteten. Om emellertid förhållandet skulle
så vara att den först varande minoriteten skulle vara här i dag
närv:de, kan jag derföre icke finna, hvarföre man skall uttala
ett, minst sagdt, förnärmande omdöme öfver majoriteten, ty jag
kan icke finna annat, än att man deri kan se ett förtroende,
som majoriteten har gifvit åt minoriteten.
Då jag tillhör majoriteten, ber jag att få försäkra att många
med mig, innan någon diskussion började i jernvägsfrågorna,
hade genomgått hvarje punkt af Retänk:t och gjort utdrag
på de anslagssummor, som man ansåg böra beviljas; och då
man kom till det resultat, att hvad man skulle upplåna mera
än K. M. föreslagit, blott utgjorde 5,000,000 rdr, och att den
årliga tillökningen i budgeten skulle uppgå till cirka 300,000
rdr, trodde vi icke att man behöfde beskyllas för att vara gripen
af ett raseri i denna fråga. Då för resten flere föreg:de
talare och bland dem Gr. Hamilton så tydligen och klart ådagalagt,
hvilka tankar, som hos majoriteten i afseende på denna
fråga gjort sig gällande, får jag instämma helt och hållet
med dem.
Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på en sak, nemi.
att Stats-Utsk:t för de bibanor, som blifvit understödda med lånökat
räntan till 4 proc. från 3, som K. M. föreslagit. På stam
-
Dou 13 Maj f. m.
343
banorna förekommer det förhållande, att den väsendtliga ökning,
som der är föreslagen, och som utgör 3 proc., är lagd just på
Porla—Christinehamns-banan, mot hvilken bana jag icke hört
någon röst inom detta Stånd höja sig.
Jag instämmer med de Hrr, som yrka återremiss.
Frih. Cederström, Thure: Jag vill till en början för
klara
att jag begärde ordet, när jag hörde Frih. Tersmeden yttra,
att han ansåg, det statslånet skulle klassificeras i flere delar. Jag
kan icke neka till att jag blef ganska förvånad öfver att höra en af
fullrmge i Riksgäldskontoret och en sådan finanskarl som Frih. Tersmeden
framkomma med ett dylikt förslag. Genom detsammas antagandeskulle
icke allenast upplåningen af de erforderliga penningaroe
fördyras, ty det är klart, att större svårigheter möta för upptagande
af flere lån, än för upptagande af ett, utan R. St:rs beslut om
jernvägars anläggande skulle äfven göras beroende afRiksgäldskontorets
fullrmge, hvilka helt simpelt kunde säga, att det är
omöjligt att anskaffa medel. Jag är också öfvertygad om att
detta förslag ej blifvit framstäldt på fullt allvar af honom. Jag
skulle anse det vara ganska äfventyrligt att öfverlemna åt fullrmge
att bestämma, huruvida ett lån borde upptagas eller icke, för
fullbordande af de beslutade jernvägarne, emedan vissa vilkor
dervid vore möjliga, och jag är fullkomligen öfvertygad orrt att
det vore ett vida mindre ondt att lemna fullrmge frihet vid lånets
upptagande än att lemna dem frihet att vara R. Sl:rs förmyndare.
Det torde för såväl Frih. Tersmeden som för de öfrige
fullrmge vara bekant, att hvad som faciliterar ett låns upptagande
på utländsk marknad just är, att de, sorn skola negociera
lånet, hafva fria händer; och jag tror att Hr Akerman kan intyga,
att det första lånet, som man negocierade, skulle blifvit
vida fördelaktigare, om man icke haft händerna bundna af
föreskrifter.
Hvad beträffar Hr Åkermans uppgift, att åtskilliga bankirer,
med hvilka vi underhandlat, hafva skrifvit till Sverige och nämnt
att ställningen för närv:de vore sådan, att tänkbarhet knappt
vore för Svenska staten alt på drägliga vilkor erhålla något
lån, tror jag att Hr Åkerman kommit i lika ställning med den,
som, då han vill bevisa för mycket, ej kan bevisa någonting.
Om utländska bankirer, hos hvilka Svenska staten skulle besluta
sig att upptaga lån, skrifva och säga att Svenska papper
ej äro begärliga, så bevisar detta blott, att dessa Hrr söka att
derigenom förskaffa sig så goda vilkor som möjligt. Det är
visserligen ett faktum att Svenska stats- och hypotheksobligationerna
icke äro begärliga i Hamburg, men det är blott ett temporärt
förhållande, förorsakadt genom de krigiska demonstrationer,
som vi sett tidningarne uttala, och hvilken för oss ogynsamma
omständighet mycket lätt kunnat afhjelpas; ty om t. ex.
fullm:ge gifvit någon i uppdrag att köpa Svenska obligationer på
börsen i Hamburg för 3 eller 400,000 mark, hade dessa ovilkorligen
stigit.
344
Den 13 Maj f. m.
Hvad vidare angår frågan om det bestämda fixerandet af
räntan, så är jag af samma mening som Finans-Ministern, nemi.
att det är egalt, om man har 4i proc. eller 4 proc., så snart
man gifver kapitalrabatt, ty det är ju klart att, när räntan är
låg, kapitalrabatten skall vara högre.
Jag tillhör dem, som anse, att lånet bör upptagas utom
landet. Jag skulle likväl kunna medgifva, att en del af detta lån
kunde upptagas inom landet, men i thy fall är jag af den öfvertygelse,
att, ifall man skall införa ett inhemskt fondsystem,
man bör borttaga kapitalrabatten och höja räntan.
Jag anser mig böra slutligen bemöta ett yttrande af Gr.
Anckarsvärd, att nemi. de onera, som vidhänga Svenska kronoskatte-jorden,
på ett olagligt sätt tillkommit.
Jag kan lör min del icke finna detta riktigt. All kronoskattejord
har tillhört kronan. Kronan har sedan sagt åt åbon: vill
du mottaga denna jord, skall du gifva mig så och så stor årlig
ränta. Detta har sedermera blifvit inskrifvet i jordeboken. Kronoskatte-bonden
står i samma kategori till kronan, som den,
hvilken har en egendom, utaf hvars afkastning han skall betala
en frälseränta. Jag kan icke finna att något skäl förefinnes till
att säga Svenska skattejorden vara hardt tryckt, ty i det fallet
tror jag Sverige vara det lyckligaste land i Furopa. Bästa beviset
härpå är, att vi hittills kunnat bygga så stora sträckor af
jernvägar, utan att skatterna behöft höjas.
Ehuru jag anser att Betaniel gerna kunde bifallas, vill jag
likväl icke, då så många yrkat återremiss, motsätta mig en
sådan.
Gr. Liljencrants: Afven jag kan, i likhet med en föregående
talare, smickra mig med att en högt aktad person har
egnat någon uppmärksamhet åt min framställning. Jagäröfvertygad
om att densamme aktade talaren framställer sina åsigter
lika ärligt, som jag sjelf; men jag är deremot icke lika ölvertygad
om, att den olika ställning, hvari han befinner sig, icke
tilläfventyrs må vara någon anledning att se förhållandena på
något annat sätt.
Jag finner det nemi. ganska klart, att, när man tillhör en
regering, man är benägen att anse det närv:de ganska tillfredsställande.
Vi äro ett eget folk. Vi äro broderligen gästvänlige, men
också mycket lefnadsglade. Allt detta är mycket vackra egenskaper.
Vi äro icke skrytsamme, när vi vistas utomlands, ty
då äro vi kanske de mest blygsamma, men äro vi hemma, vilja
vi aldrig höra talas om annat än att allting står ofantligt väl
till. Vi vilja alltså ej se förhållandena såsom de verkligen äro,
och ingen regerings-ledamot kan förthy hos oss vara mindre
välkommen än den som framställer förhållandena i deras rätta
dager, förutsatt att dessa förhållanden sanningsenligt skulle hafva
många och stora skuggsidor. Under sådana omständigheter
kan jag icke neka till, att det är en lockelse att icke framkom
-
Den 13 Mgj f. m.
345
ma med sanningen, som är så litet välkommen. Jag har icke
några sådana skäl; deremot har jag skäl att protestera mot de
framställningar, som jag så ofta hört upprepas, om vårt lands
stora framsteg till utveckling och välstånd. Ja, jag tror det,
och jag vet att så är förhållandet, men det är nu icke fråga
derom, utan huruvida dessa gjorda framsteg motsvara de anspråk,
som samhället i sednare tider gör på sig sjellt, och om
de stå i jemförelse med de framsteg, sorn andra folk hafva
gjort. Då vi tvifvelsutan gjort framsteg under andra tider, då
vi varit indragna i beständiga krig, skulle del vara besynnerligt,
om vi ej gjort framsteg nu, under 50 års fred. 4 millioner
menniskor måste väl oskså kunna framkalla någon produkt under
så lång tid. Samme talare bar, då han påstått, att jag
sagt, det någon kapital-bildning icke bär egt rum, trott sig finna
att jag begått ett misstag. Jag har icke yttrat, att någon
kapital-tillökning icke egt rum, utan jag har sagt, att en sådan
kapital-bildning icke stöde i det förhållande, som i andra länder
eger rum, der den årliga kapital-ökningen förmår förlägga den
växande folkmängdens och den utvidgade industriella rörelsens
behof, samt dertill lemna öfverskott för de folks tjenst,
som hushålla illa; och jag har vidare sagt, att man från och
med 1775 gjort flera realisationer här och lika många gånger
plundrat kapitalegarne, såsom t. ex. sednast år 1834, dervid kapitalegarne
i sjelfva verket fingo årnöjas med 37i proc. och förlorade
alltså öfriga 62^ proc. Under sådane förhållanden kan
kapitalistens ställning i vårt land icke var annat än högst ogynsam,
och följden måste ock blifva att tillgången på kapitaler ej
motsvarar de, af många anledningar, alltjemt växande behofven.
Från dessa förhållanden, i förening med våra slösaktiga lefnadsvanor,
framkallas nödvändigheten att låna utom landet, en olycka,
hvaraf Frankrike, England och Tyskland hafva ringa eller ingen
erfarenhet, ty deras lån äro i allmänhet inhemska. Dessa
länders kapitalbildning hinner till, icke blott för dem sjelfva, utan
äfven för andra länders behof.
Såsom en anledning till tillfredsställelse med vår ställning,
har samme talare åberopat det välstånd, som uppenbarat sig
hos den arbetande klassen.— Derigenom är dock icke bevisadt
någonting, ty om man, liksom vi, lånar 25 millioner om året
eller mera, finnes ju alltid en konstlad tillgång, som i afseende
på arbetslönerna ock framkallar ett missförhållande. Jag lemnar
derhän, huruvida detta stegrande af arbetslönerna icke motverkar
jordbrukets utveckling. Mig vill det synas klart att, om man
kunde få ett dagsverke för hälften så godt pris, och man har
samma kapital att disponera öfver, man skall kunna uträtta dubbelt
så mycket arbete, d. v. s. dubbel produkt.
Huru många millionärer vi hafva, kan jag ej kontrollera, men
jag vet att det finnes trakter, t. ex. i Westergötland, hvarest
egendomspriset, sedan Göta kanal öppnades, stigit 5-dubbelt.
Då man fordom pretenderade att egendomarne skulle gifva fulla
346
Den 13 Maj f. m.
6 proc., är man nu nöjd med 3, 3A och 4 proc. Jeg tror att,
om, enligt hvad samme talare påstått, det finnes fakta, som
vitsorda hans åsigter, hvilka fakta ej kunna bortresonneras, det
äfven gifves andra fakta, som ännu mindre kunna vederläggas.
Jag behöfver ej påpeka den stora penningenöd, som för närv:de
existerar, den är känd. Vi veta t. ex. att det finnes personer
med en ganska solid ställning, som ej ens kunna skaffa sig
smärre penningesummor. Det är vidare ett faktum, och det
mest bevisande, att vår financiella ställning är sådan, att vi behöfva
25 ä 30 millioner om året för att afvärja en kris, för
hvilkens omfång få torde vilja eller kunna göra sig full reda.
Slutligen må jag tillägga, det jag icke kan finna, attén regering,
som med skäl åtnjuter och måste förtjena all högaktning,
kan anses pligtig att åtaga sig ansvaret för följderna af
händelser, som tilldragit sig långt före deras tid. Otvifvelaktig!
daterar vår olyckliga ställning sig från 1846, då vi först
började inträda på den breda låneväg, som vi allt sedermera,
med en växande förkärlek, synes ämna befara.
Jag förnyar min framställning om återremiss.
Frih. Sprengtporten: Då tiden är så långt framskriden,
ber jag att blott få besvara ett par yttranden af Frih, Gripenstedt.
Han har nemi. sagt, att skatterna, som hvila på Svenska
jorden, icke äro tryckande. Jag tror att i detta hänseende
de källor, som man åberopar, icke äro fullt tillförlitliga. Bevillnings-taxeringen
är nemi. grundad derpå, att den taxerade jorden
icke gifver mera än 3 proc.; och det synes mig då icke
vara rätt att åberopa denna taxering såsom ett verkligt praktiskt
värde, som rättare bort sökas i den gångbara räntefoten.
Frih:n har vidare talat om att kapital-bildningen under de sednare
åren gått framåt. Ja, visserligen, men man bör äfven i detta
hänseende afdraga skulderna. Gör man detta, så skulle jag tro,
att skulderna under de sista åren ökat sig mera än kapitalbildningen,
och det är just denna skuldsättning på enskilda händer,
som jag anser oroande, i en tid då landets handelsförhållanden
under en längre följd af år gestaltat sig så ofördelaktigt;
man bör då ej undra öfver, att något hvar gör sig den frågan,
när och huru skall detta slutas? Hr Finans-Ministern hade icke
saknat anledning begagna detta tillfälle att lugna farhågorna genom
något förklarande, när man kunde hoppas, att denna skuldsättning
skall blifva stoppad; och jag är ölvertygad, att, om så
skulle hafva skett, många betänkligheter blifvit undanröjda.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Sedan öfverlägeningen härefter förklarats fulländad, begärde
Hr von Koch ordet och yttrade:
Jag afstår.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr von Koch hade yrkat,
att första punkten af Betänk:t och detsammas öfriga delar skulle
Den 13 Maj f. m.
347
göras till föremål för två särskilda propos:r; till följd hvaraf och
jemlikt stadgandet i 54:de §:n R. O., en sådan delning af propos:n
komme att ega rum; samt att, hvad då först beträlTade
Utsktts främst i Betänk:t sid. 46 afgifna hemställan, blifvit yrkadt
dels bifall till densamma och dels återremiss deraf.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Betänk:ts första punkt, hvartill svarades många nej,
blandade med ja, och sedermera propos. på återremiss deraf,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter förmälan, att i afseende å Betänk:ts öfriga delar endast
återremiss blifvit begärd, framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. derå, hvartill svarades ja.
Hr von Hofsten, Sten Erland: Då det på den sed
naste
tiden visat sig att R. o. Ad:s platser inom Banko-Utsk:t
varit högst glest besatta, får jag vördsamt anhålla att 3 suppleanter
derstädes måtte så fort som möjligt blifva utsedde.
Sedan R. o. Ad. till denna hemställan lemnat bifall, anmodade
Hr Gr. och Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att välja 3
ytterligare suppleanter i Banko-Utsk:t.
Anmäldes och bordlädes
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 89, ang:de ytterligare anslag för det inom R. St:rs hus
inrättade riksdags-arkif;
N:o 101, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande
till skydd för kronolaxfisket vid Åsbro i Wiske å;
N:o 102, i ani. af väckt motion om öfverlåtelse åt Nysätra
socken af lägenheten Ängstorp under Ryda kungsgård, för inrättande
af en s. k. byskola; samt
Banko-Utskottets Betänkanden:
N:o 35, med förslag till reglering af bankens låne- och kreditiv-rörelse,
samt om användande af upplupen bankovinst; och
N:o 36, med förslag till förändrad uppställning af 5:te och
6:te afdelningarne i bankoreglementets 6:te artikel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem,
O. Urakel.
348
Den 13 Maj e. m.
Onsdagen den 13 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för f. m:s plenum.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För några dagar
sedan, då det var fråga om den blifvande bränvinsförfattningen,
fattade R. o. Ad. det beslut, att lltsk:ts förslag vid 4:de mom.
af 48:de §:n skulle i så måtto ändras, att orden »utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning» skulle uteslutas och författnm således
i denna del få samma lydelse, som den förut baft. Jag
har bort af flere ledamöter utaf Preste-St., att dessa il'rågav:de
ord genom någon tillfällighet blifvit förbisedda, då författnm var
föremål för sistnämnde Stånds öfverläggning; och jag har anledning
att tro, att detta Stånd gerna skulle emottaga en inbjudning
att förena sig i det beslut, som R. o. Ad., med afseende
på denna § fattat, hvarför jag anhåller hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. derpå, att en sådan inbjudning måtte
allåtas.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Gr. Liljencrants hade föreslagit,
att Högv. Preste-St. skulle inbjudas förena sig i det
beslut, som R. o. Ad., vid behandlingen af Sammansatta Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 2, ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning, fattat, att, med afslag å Utsk:ts
sednaste hemställan i afseende å §:n 48 i förordnings-förslaget,
godkänna det 4:de mom. i samma §, med uteslutande af orden
»utom tillsyn vid malt- eller jästberedning»; och hemställde Hr
Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 8 dennes på bordet
lagde prot.-utdrag N:o 272, innefattande dels de beslut, som bemäldte
Riks-Stånd fattat i afseende å Sammansatta Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning, dels ock inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att samma beslut biträda.
Gr. Liljencrants: Jag får anhålla att inbjudningen måtte
punktvis föredragas.
Den 13 Maj e. m.
349
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat sitt bifall, föredrogs:
Första stycket i prot.-utdraget samt
§ 2r
Gr. Liljencrants: Ren n» föredragna inbjudningen anser
jag stå i rak strid mot det beslut, som R. o. Ad. lättat i denna
fråga. R. o. Ad. beslöt nemi. att bränningstiden skulle indelas
i 5 terminer, i stället för 10, såsom Utsk:t föreslagit. Nu bar
Bonde-St., som i öfrigt godkänt Utsk:ts förslag, för sin del fattat
det beslut, att slutmeningen i l:sta mom. 2:dra §:n »dock vare
sex terminer den längsta och två på hvarandra följande terminer
den kortaste tid, hvarunder bränvinshandtering må utöfvas»,
skulle förändras i så måtto, att orden »på hvarandra följande»
uteslutas, och man således skulle bränna bränvin under den
korta tiden af 14 dagar.
Rå jag måste antaga, att R. o. Ad. ej kan bifalla denna
Bonde-St:ts inbjudning, anhåller jag om afslag å densamma.
Hr von Koch: Jag påminner mig icke riktigt hvad beslut
som R. o. Ad. fattat med afseende på denna punkt. Huru det
än må vara dermed, så vill jag likväl yrka på att inbjudningen
måtte afslås. I afseende på inbjudningar i allmänhet, så är jag
af den åsigt, att man visserligen icke skall föresätta sig att aldrig
antaga dem, ty man kan ganska väl sammanjemka mindre
skiljaktigheter, någon gång komma i tillfälle rätta ett misstag;
men i allmänhet och i större frågor, i synnerhet sådana, som
varit föremål för en vidlyftig öfverläggning inom ett Stånd, då
talrika ledamöter varit närv:de, anser jag det vara orätt att
Ståndet frångår sitt en gång fattade beslut. Jag anhåller således
att den föredragna inbjudningen måtte afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., vidblef R. o. Ad. hvad förut beslutats och lade inbjudningen
till handlingarne.
§ 4.
Hr von Koch: Jag får nu tillfälle att bevisa min tro med
mina gerningar. Rå denna fråga var före hos R. o. Ad., yrkade
jag att R. o. Ad. skulle fatta just det beslut, som Bonde-St.
nu begärt; men jag skulle anse för orätt att, sedan jagengång
blifvit öfverröstad, försöka att få en ändring i beslutet. Betta
skulle vara en öfverrumpling nu, då så få ledamöter äro närv:de.
Ehuru jag således anser att det hade varit önskligt att R. o.
Ad. fattat samma beslut som Bonde-St., så vill jag dock icke
yrka på bifall till inbjudningen.
Häri instämde Gr. Liljencrants.
350
Den 13 Maj e. m.
Öfverläggningen förklarades slutad samt propos. framställdes
derå, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut, skulle
lägga inbjudningen i denna del till handlingarne, hvilket bifölls.
§ 22.
Gr. Liljencrants: Såsom jag för en stund sedan hade
äran nämna, är denna framställning grundad på det beslut, som
Bonde-St. fattat, att bränvinstillverkningstiden skulle indelas i
10 terminer. Visserligen bar Hr von Koch rätt deruti, att
2:dra §:n är återremitterad, men det skedde likväl med det
uttryckliga tillkännagifvande, att R. o. Ad. för sin del ansåg
att det endast borde blifva 5 terminer. 1 likhet med Hr von
Koch, får jag anhålla att denna inbjudning måtte få läggas till
handlingarne.
Hr von Koch: Jag tror nu temligen säkert kunna draga
mig till minnes, att den 2:dra §:n och i sammanhang dermed
äfven den 9:de blifvit återremitterad, om hvilket Utsk:ts leda
möter
kunna närmare upplysa. Jag tror icke att det är skäl
att antaga inbjudningen, då den punkt, som den afser, är återremitterad.
Hr Reutersvärd, Patrik: Den nu upplästa paragrafen
står i ett omedelbart sammanhang med den 2:dra §:n, hvilken
blef återremitterad, men icke i den syftningen, som Gr. Liljencrants
angilvit, utan i den syftningen, som Hr Lemchens reservation
angifver. Och då R. o. Ad. återremitterat den 2:dra
§:n, så vore det skäl att äfven återremittera denna.
R. o. Ad. vidblef sitt förra beslut och lade inbjudningen
till handlingarne.
§ 23.
Hr von Koch: Så vidt jag kan fatta, så står äfven denna
paragraf i sammanhang med de föreg:de, och torde således in
bjudningen
äfven å denna punkt afslås.
Det förut fattade beslutet vidblefs och inbjudningen lades
till handlingarne.
§ 28.
Gr. Liljencrants: Då denna del af författnm förevar till
öfverläggning hos R. o. Ad., kan jag icke påminna mig att det
var någon enda röst, som höjde sig lör nedsättning af de för
kontrollörerna bestämda arfvoden, hvarken vid förra riksdagen
eller vid den innev:de. Jag förmodar således, att det finnes
Den 13 Maj e. m.
351
tillräckliga anledningar att icke fästa det minsta afseende vid
denna inbjudning.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut som i afseende å de
föregående“§§:ne.
§ 40.
frHr von Koch: Denna paragraf står påtagligen i sammanhang
med den föregående, och bör således, till följd deraf, läggas
till handlingarne.
Jemväl i afseende å denna § vidblef Ståndet sitt förra beslut,
och lade inbjudningen till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:ts
den 2 och 8 dennes bordlagde Betänk. N:o 33, i anledning
af väckta motioner om förändring i stadgandena ang:de
giftomannarätt.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. Sparre, Erik: Ifrågavarande förslag har vid alla föregående
riksdagar, då det blifvit väckt, blifvit af R. o. Ad. alslaget,
och jag är af den öfvertygelse att detta äfven nu bör ske. Jag har
i sådant ändamål mot Utsk:ts beslut anmält min reservation,
deri jag anfört de hufvudsakligaste skäl, som tala för ett sådant
afslag. Jag vill endast tillägga, att den omständigheten att qvinnan
förklarats vara myndig att sjelf sköta sina egodelar vid 25
år, alldeles icke medlör det resultat att hon icke bör inhemta
giftomans mening i fråga om valet af make. Då frågan om qvinnans
myndigblifvande förevar, så förklarade jag, att jag ansåg i
detta afseende, det qvinnor af de mindre förmögna klasserna i
allmänhet skulle anse det fördelaktigt att utan de omvägar, som
den då gällande lagstiftningen medförde, få tillåtelse att sjelfve förvalta
sitt gods. Deremot trodde jag, att de flesta qvinnor af
de förmögnare klasserna hyste den önskan att icke ega denna
så kallade förmån. Den fråga, som nu är under öfverläggning,
tror jag icke innebära någon fördel hvarken för de förmögnare
eller de mindre bemedlade klasserna. Orri man också komme
öfverens derom att qvinnan må vara myndig och att det icke
kan vara vådligare att låta en qvinna sjelf sköta sitt gods, när
hon blir 25 år, än att låta en man vid 21 år göra det; så tror
jag likväl, alt det är obestridligt, det, i fråga om qvinnans hjerta,
hon mera än mannen behöfver råd och varningar af dem, hvilka
måste antagas för henne hysa ett varmt och lifligt intresse. Utan
att vilja inlåta mig på sentimentalitetens område, tror jag, att en
hvar bör medgifva, att qvinnans veka lynne, hennes mera vistande
inom hus och mindre umgänge med den yttre verlden
352
Den 13 Maj e. ro.
göra henne mera tillgänglig för intryck och lättare bedragen af
dem, som, under en mask al bättre serier och karaktär än som
tillkommer bedragaren, vill förleda henne och hos henne uppväcka
en böjelse, som kunde, om den leder till giftermål, bereda
hennes lifs olycka. Förgäfves anför Utsk:t, att lika väl
som ynglingen kan sjelf få välja sin maka, så bör qvinnan få
göra det. Till följe deraf alt det yttre Jifvet för mannen är af
så ojemförligt mycket större vigt och mera absorberar honom
än qvinnan, så är valet af make för qvinnans hela framtid af
ett ejemförligt mycket större inflytande än för mannens. Jag
kan således icke föreställa mig att R. o. Ad. skall finna något
skäl att beröfva föräldrar och närmaste anhöriga den rättighet,
som lagen medgifver dem, att hafva ett ord med i laget vid en
dotters eller en systers ingående af äktenskap. Man skall icke
heller till stöd härlör kunna åberopa, hvad sorn för flera andra
lagförändringar åberopas, att det är en oeftergiflig fordran af
civilisationen. Det folk, som i afseende på intelligens och
civilisation sjelf anser sig och af många erkännes stå i spetsen
för Europas öfriga folk, nemi. det Fransyska, hvars lag är antagen
i en stor del af de mest civiliserade länder, såsom i Tyskland,
Holland och Belgien, har uti denna lag bevarat åt föräldrar
och anhöriga nämnde rättighet vid en qvinnas trädande i
äktenskap, och utsträcker denna rättighet till och med till ett
familjeråd, då föräldrarne icke lefva. Jag tror således, att vi i
denna af de flesta folkslag i Europa godkända lag kunna hafva
ett exempel, som berättigar oss att vidblifva den urgamla grundsats,
som vår lag hittills har följt och till Ilvars upphäfvande jag
icke funnit något skäl lörefinnas.
litan att vilja strängt bedöma andras motiver, får jag likväl
säga, att jag finner Ulskrts resonneinent vara väl mycket
bygdt på fraser. Giftomannens rätt att förvägra den mö,
som står under hans värjo, att ingå äktenskap, är icke absolut.
Hvad R. o. Ad. beträffar, är i dess privilegier stadgadt, att mö
af adligt stånd, som blifvit förvägrad af sin giftoman att träda
i äktenskap, kan vända sig till Konungen, som eger rätt att deröfver
besluta. Hvad de öfriga klasserna inom samhället angår,
eger mön att vända sig tili domstolen, och den lärer väl icke
underlåta att tillstädja äktenskap, om icke giftomannen har giltiga
skäl för sin vägran. Utsk:t säger, att giftomannens vägran
är en befallning, ett bud eller ett veto, absolut i det fall att domarens
mellankomst ej anlitas; men suspensivt i den händelse
att process uppstår. Alan kan icke säga, att det är ett absolut
veto, då det kan ändras. Hvad som kan ändras, är icke absolut.
Utsk:t säger vidare, »att det sanna förtroendet inom familjen icke
upprätthålles genom de borgerliga lagarnas tvång. En yttre
tvångslag lärer icke kunna stärka det inre etiska bandet, familjemedlemmarne
emellan». 1 allmänhet grunda lagarna sig aldrig
på etiska förhållanden, men de understödja dem, och detta eger
rum här. Vidare säger Utsktt: »der åter förhållandena inom
famil
-
en 13 Maj e. m.
353
familjerna äro hvad de böra vara, der kan ock ea fader eller
moder vara viss att öfver sin dotters beslut i förevarande hänseende
utöfva ett inflytande, vida större än lagen kan medgifva».
Hvad berättigar Utsk:t att säga, att, om lagen i detta afseende
icke gifver åt en fader någon makt, så kan han vara viss att
på sin dotter utöfva ett större inflytande, än om lagen tillerkänner
honom det? Detta kallar jag en fras. Hvar och en, som
känner hjertats böjelser och den benägenhet, som en qvinna har
att tro den om godt, vid hvilken hon fästat sig, han vet också
att det händer ganska ofta att råd, förmaningar, varningar, bevisliga
uppgifter m. m. äro fruktlösa; dermed uträttas ingenting,
och vi veta likväl att nu för tiden, kanske mer än någonsin,
sedan en viss halfbildning och förfining utsträckt sig äfven till
de gröfre bedragarnes klass, bedragare uppträda icke sällan och
tillvinna sig qvinnors hjertan. Det är icke mer än ett år sedan
en histo ia gick omkring land och rike angående en förrymd
korrektionist, som, under uppgift att vara en doktor vid namn
Ekström, hade innästlat sig i en familj och tillnarrat sig dotterns
kärlek. Om nu ett sådant läll inträffar och lädren, hysande en
misstanke om bedragarens heder och ära, vill lägga hinder i
vägen för giftermålet, bör då lagen förvägra honom ett ord i
detta afseende? .lag tror att hvar och en, som har någon erfarenhet
om i hvad ställning en målsman befinner sig, då en mö,
som står under hans värjo, önskar att ingå en äktenskaplig förbindelse,
väl vet att en giftoman betänker sig två gånger, innan
han säger nej; och hvar och en, som har hjerta, vet att hans
ställning, då han blir nödsakad att uttala detta nej, icke är den
behagligaste; men, om någonsin hans samvete skulle bjuda honom
att säga nej, bör då lagen förhindra honom att sålunda åtminstone
uppskjuta en dotters olycka? .lag kan icke se den ringaste
våda deruti, att denna makt hvilar i fadrens hand, då Konungen
eller domaren kan upphäfva fadrens förbud, ty det är
ganska säkert att, med kännedom härom, fadren icke missbrukar
sin makt. Utsk:t invänder, att en sådan appell till Konungen
eller domaren skulle försvåra återknytandet af ett brustet
familjeband. Jag tror icke det- Om jag såsom fader hade ansett
min pligt fordra att vägra min dotter tillåtelse till äktenskap,
men domstolen hade gifvit henne denna tillåtelse, så kan
jag icke se, hvarför det skulle vara mig svårare att i det fallet
bibehålla kärleken till min dotter, än om hon knutit bandet utan
hvarken min eller någon annans tillåtelse. Jag skulle böja mig
under nödvändighetens lag i det ena fallet så väl som i det andra.
Vidare står i Betänlet, att »erfarenheten sannolikt skulle
hafva att framvisa ytterst få fall, då en giftomans vägran varit
för en till mognare ålder hunnen qvinna förmånlig». Jag tror
tvärtom, att ganska ofta har en giftomans vägran varit för en
qvinna förmånlig, och jag tror, att, om en giftoman har något
att förebrå sig, så är det, då han, till följe af en svaghet, som
är temligen naturlig, bär dagtingat med sitt samvete och gått in
på ett äktenskap, som han hade bort motverka. Under min
H. IV. 23
354
Den 13 Maj e. m.
tjenstemannatid, sorn icke varit så kort, liar jag icke kommit linderlund
med många fall, då en giftoman obehörigt vägrat sitt
samtycke, och har han gjort det, så har alltid lagen såsom ett
remedium funnits att tillgå. Slutligen säger Utsk:t, att skyldigheten
eller rättigheten att enligt 8:de kap. Giftermälsbalken upprätta
äktenskaps-förord, skall öfvergå på qvinnan sjelf, då lion
fvilt sitt 25:te år. Hvar och en, som varit i en giftoraans ställning
vid en qvinnas alslutande af äktenskap, vet hvilken ytterst
kinkig sak det är att af brudgummen begära upprättande af äktenskapsförord.
Jag kan således icke förstå huru man kan tro
att en qvinna, som är på vägen att ingå denna förbindelse, af
sig sjelf skulle upprätta äktenskapsförord. Det kan aldrig ske.
Giftomannen sjelf har så många betänkligheter och så mycken
motvilja att taga detta obehagliga steg, att jag, med den menniskokännedom
jag har, vågar påstå, att det nästan aldrig skall
inträflä, att en qvinna sjelf upprättar detta förord, och likväl
veta vi, att med vår nuvarande lagstiftning angående giftorätten
är detta den enda utväg att skydda något af hustruns lott i boet.
1 detta afseende kompletterar Utsk:t just sitt system, ty om jag
ser, att min dotter är på väg att gifta sig med en slösare, med
en man, som skall förstöra hennes arf och en gång sätta barnen
på bar backe, så skulle jag icke ens såsom giftoman vara berättigad
att påyrka äktenskapsförord, ty om hon säger nej, så
kan jag ingenting göra. Jag har funnit Utsk:ts illusioner om
qvinnans klokhet i detta fall så befängda och så naiva, att jag
icke kunnat underlåta att framhålla dem. Jag ber att få tillägga,
att i Utsk:ts förslag förekomma flera inkonseqvenser. Ehuru
Utsk:t vill upphäfva giftorätten, så vill det dock, att 10 § i 2
kap. Giftermälsbalken skall bibehållas, hvilken säger: »ej må den,
som mö lägrat häfver, få henne till äkta utan fader och moder
gifva der ja och samtycke till»; således skulle en flicka (å gifta
sig utan löräidrarnes bifall, men, om hon låtit lägra sig, så
skulle hon icke få det. År detta rim och reson? Likaledes vill
Utsk:t, att tO § i 3 kap. Giftermälsbalken skall bibehållas, som
lyder: »häfdar man qvinna under äktenskapslöfte, då skall han
taga henne till äkta, om hon det påstår och hennes fader och
moder dertill samtycka.» Om man vill införa nya grundsatser
i en lag, så är man som lagstiftare sig sjelf så mycken aktning
skyldig, att man icke motsäger sig sjelf, och jag kan icke
finna något mera motsägande än Utsk:ts förslag och Giltermålsbalkeris
6 kapitels l:sta §, hvilken Utsk:t velat bibehålla och som
säger: »gifter sig mö mot faders vilja eller moders, håfve fader
eller moder våld att göra henne arflös.» Detta är, säger
Utsk:t, en förträfflig utväg, som fader eller moder har qvar,
ifall dottren gifter sig mot dess vilja. Ja! i sanning en förträfflig
utväg. Sedan min dotter har gift sig mot min vilja med en
person, som bringat henne i nöd och fattigdom, skulle jag såsom
läder hafva qvar rättighet att öka denna hennes nöd, så
att hon skulle svälta ihjäl Har man tillåtit dottren att gifta sig
utan fadrens bifall, så må hon dock åtminstone få det lilla arf,
D«n 13 Maj e. ra.
355
hon kan erhälla efter honom. Om man vill att lagen skall medgifva
qvinnan att gifta sig utan att det angår hennes fader, så
bör man icke intaga i lagen, att, ehuru hon har denna rättighet,
har dock fadren rätt att straffa henne, när hon begagnar sig
deraf. Jag tror således att det stadgande, som Utsk:t föreslagit,
endast skulle leda till förvecklingar, osäkerhet och förvirring,
hvarföre jag anhåller om afslag på Betänkit.
Frih. Armfelt, Magnus: Då jag för min del biträdt och
till alla delar gillat Utsk:ts förev:de Betänk., så anser jag mig
skyldig att uppträda till försvar för samma Betänk, och gendrifva
de skäl, som Hr Gr. Sparre anfört emot icke allenast
Betänk:ts uppställning, utan äfven sjelfva saken. Jag ber derföre
om ursäkt, om jag kommer att söka att steg för steg följa
Hr Gr:ns anförande.
Hr Gr:n säger för det första, att Utsk:ts Betänk, är bra
mycket byggdt på fraser, och såsom bevis härpå anför han, att
Utsk:t säger, det giftomannens vägran är en befallning, ett förbud
eller ett veto, absolut i det fall att domarens mellankomst
icke anlitas. Detta är ju blott en Iras, säger lian, ty absolut
kan icke det vara, som kan ändras. Detta är mycket sannt;
också säger Utsk:t, att detta veto är endast suspensivt, ifall det
af domaren ändras. >.
Vidare har Hr Gr:n fäst sig vid att Utsk:t yttrat: »der förhållandena
inom familjerna äro hvad de böra vara, der kan ock
en fader eller moder vara viss att öfver sin dotters beslut i
förev:de hänseende utöfva ett inflytande, vida större än lagen
någonsin kan medgifva.» Huru kan det låta förstå sig, säger
han, att detta inflytande kan blifva större, om icke lagen medgifver
åt lädren några rättigheter i detta afseende, än om den
gör det. Utsk:t säger, att der förhållandet är sådant det bör
vara, der bör lädren vara säker på att kunna utöfva ett inflytande,
vida större än lagen någonsin kan medgifva. Ehvad nu
lagen medgifver honom något sådant eller ej, sä blir det inflytande,
som han har, till följd af den rätta ställning han intagit,
vida större än hvad lagen kan gifva. Vidare påstår Gr:n, att,
då Utsk:t säger, att en sådan appell omöjliggör eller åtminstone
synnerligen försvårar återknytandet afj ett brustet familjeband,
och då det säger, att det är vida lättare att åstadkomma en
försoning, om en dotter ingått äktenskap emot sina föräldrars
vilja, men utan anlitande af domstol, än om föräldrarnes vägran
måste öfvervinnas med domstolens tillhjelp, att Utsk:t har orätt,
»ty», säger han, »jag skulle snarare underkasta mig att domaren
yttrade att min mening vore orätt, änxjag skulle underkasta
mig att min dotter gifte sig utan att rådfråga mig.» ingen
lag kommer att stiftas, som säger att qvinnan icke bör rådfråga
sin giftoman, aldraminst om denne är hennes fader. En
sådan lag kan aldrig komma i fråga, utan Utsk:t har blott föreslagit,
att det icke skulle vara tillåtet för föräldrarne att vägra
sitt tillstånd till giftermålet, när qvinnan fyllt 25 år. Om så
-
356
D*n 13 Maj e. m.
ledes en qvinna, efter att hafva rådfrågat sin fader och af honom
blifvit afrådd, likväl ingått i äktenskap, så må det väl vara
lättare för honom att förlåta henne, än om det genom domstolarne
hade blifvit allmänt bekant, att hon hade gift sig emot
hans vilja. På Utsk:ts yttrande, att erfarenheten sannolikt skulle
hafva att framvisa ytterst få fall, då en giftomans vägran varit
för en till mognare ålder hunnen qvinna förmånlig, svarar Hr
Grin, att det, enligt hans erfarenhet, har inträffat ytterst få fall,
då giftoman har vägrat en qvinna att gifta sig, utan att han
dertill haft giltiga skäl, och då hade det alltid stått qvinnan
öppet att få denna vägran upphäfd af domstol. Utsk:t har endast
sagt, att, om några erfarenhetsrön i detta fall stöde att
vinna, så skulle de sannolikt vitsorda det förhållande, Utsk:t
omnämnt. Gr. Sparre har omtalat en historia, som passerade
för några år sedan, huruledes en bedragare tillnarrade sig en
ung flickas hjerta och hardt nära hennes hand. Hr Gr:n frågar,
om det varit rätt, att fadren, i fall han haft någon misstanke
om den blifvande mågens heder, icke skulle kunnat hindra giftermålet.
Om detta kan man icke säga annat, än att ingenting
kunde hindra att denne bedragare, med hvilken gällande lag
som helst, kunde hafva eröfrat den unga qvinnans hjerta, och
livad hennes hand beträffar, så, äfven om fadren skulle hafva
vägrat sitt samtycke, men bedrägeriet icke blifvit upptäckt, så
kan jag icke finna något skäl hvarför icke domstolen skulle
tillåtit giftermålet, och då hade fadrens förhud icke halt någon
annan fördel med sig, än att det verkat uppskof i denna förening,
medan det vädjande till domstol egde rum, som jag för
min del anser måste för både fader och dotter vara så motbjudande.
Vidare har Gr. Sparre yttrat, att Utsk:t varit naivt,
då det påstått att en 25 års gammal qvinna skulle inträda i
alla sin giftomans rättigheter och således äfven sjelf upprätta
sitt äktenskapsförord. Nu är det väl för Hr Grin så väl som
för hvarje annan jurist bekant, alf man haft mycket svårt att
sammanjemka 8 kap. 1 § Giftermåls-Balken, som handlar om
att giftomannen eger att å mös vägnar upprätta äktenskapsförord,
med den förordning, som förklarar ogift qvinna vid fyllda
25 år vara berättigad att sjelf sköta sin egendom och göra
med den hvad hon vill. Detta har till och med blifvit åberopadt
emot qvinnans myndigblifvande. Lag-Utsk:t har föreslagit
att qvinnan vid samma ålder, som är bestämd för hennes myndighet,
äfven må träda i utöfning af giftomannarätten. Enligt
min tanka finnes intet enklare och lättare sätt att lösa frågan,
än det som Utskit föreslagit; ty det är klart, att om en qvinna
vid 25 år har rättighet att sjelf bestämma öfver sin egendom,
så bör hon väl vid samma ålder äfven hafva rättighet att bestämma
öfver den delen af sin förmögenhet, som äktenskapsförord
skulle omfatta.
Hr Grm har emot Utsk:ts Betänk., i hvad det angår sjelfva
saken, gjort några anmärkningar, hvilka jag ber att få besvara.
Utskit har, då det föreslagit upphäfvande af hvad lagen om gif
-
Den 13 Maj c. m.
357
tomannarätten stadgar med afseende på qvinna som fyllt 25 år,
likväl derifrån undantagit hvad som i 2 kap. 10 §, 3 kap.
30 §, 6 kap. 1 § Giftermåls-Balken omförmäles. Utsk:t har,
vid jemförelse mellan hvad som i 1 kap. Giftermåls-Balken
stadgas ang:de giftorätt i allmänhet, och det stadgande, som i
2 kap. 10 § förekommer om hvem som eger att gifva samtycke
och ja till att den, som mö lägrat häfver, må få henne
till äkta, funnit helt tydligt och klart att 1734 års lag i det ena
fallet utsträcker den rätt, som kallas för giftomannarätt, till flera
fränder; men, vid det uti 2 kapitlets 10 § omnämnda fall, förbehåller
denna rätt endast åt fader och moder. Denna rätt har
icke Utsk:t velat afskaffa, och det är icke af förbiseende, utan
efter mogen öfverläggning, sorn Utsk:t låtit detta stadgande stå
qvar. Detsamma gäller äfven om 3 kap. 10 § GiftermålsBalken:
»häfdar man qvinna under äktenskapslöfte, då skail han
taga henne till äkta, om hon det påstår och fader och moder
dertill samtycka.» Der har Utskrt funnit att läder och moder
borde ega denna rättighet, icke i egenskap af dottrens giftoman,
utan derföre att de voro hennes föräldrar och att de borde
hafva qvar denna rätt, äfven sedan hon fyllt 25 år. Af 6:te
kap. Giltermåls-Balken har Utsk:t sökt alt få alla de öfriga §§:ne
upphäfda, utom den första, hvilken säger: »Gifter sig mö mot
faders vilja eller moders, håfve fader eller moder våld att göra
henne arflös.» Utsk:t har velat bibehålla denna paragraf, dels
derför att det ansåg denna föräldrarnes rätt vara oberoende af
giltomannarätten, och dels derför att det önskat derigenom gå
till mötes den fraktion inom detta hus, som påstått att giftomannarätten
borde uppbäfvas för öfrigt, men qvarstå för föräldrar.
Utsk:t har icke h. 0. h. kunnat gå in på denna åsigt,
men det har önskat att åt föräldrar öfverlemna en vidsträcktare
makt, än den som tillkommer andra personer, hvilka hafva något
att säga öfver ogift qvinna, och har derför trott sig göra bäst
att bibehålla dessa stadganden. Hvad beträffar Gr. Sparres yttrande,
att det vore hårdt, om lagen, sedan den sagt att en dotter
kunde gifta sig utan att det anginge hennes fader, likväl
lemnade fadren rättighet att göra henne arflös, om hon gifte sig
emot hans vilja, så får jag dertill svara, att man har aldrig påstått
att lagen skulle säga, att det icke anginge en fader med
hvem hans dotter gifte sig, utan endast att fader och moder,
lika litet sorn någon annan, skulle hafva rätt att förbjuda henne
att gifta sig med den eller den personen, sedan hon uppnått en
ålder af 25 år, och hvad hårdheten beträffar, så kan fadren
disponera öfver sin förmögenhet så, att dottren kommer i åtnjutande
af räntor och underhåll på ett sätt, som man icke kan
stadga, om rätten att göra henne arflös skulle försvinna.
Slutligen kommer jag till den sednare delen af Utsk:ts förslag,
hvilken ännu icke blifvit uppläst. Den innehåller, att alldenstund
29:de punkten i R. 0. Ad:s privilegier af den 16 Oktober
1723 stadgar, »att ingen son, som icke fyllt sina ett och
tjugo år eller står under sina föräldrars vård, såsom ock icke
D»n 13 Maj e. m.
heller någon dotter af adligt stånd skall efter denna dag drista
sig till att inlåta sig i något äktenskapsförbund utan sina föräldrars
ja och samtycke; och att, om fader eiler moder äro
döde, då tages dertill rätte giftomans råd och samtycke»; så
skulle, äfven om lagen i öfrigt förändrades, den icke kunna ändras
för en ogift qvinna af adligt stånd, utan att privilegierna i
denna del upphäfdes. Utsk:t har derföre föreslagit, att i fall
den första delen af dess hemställan klefve bifallen, denna punkt
af R. o. Ad:s privilegier skulle upphäfvas. Jag har icke velat
motsätta mig detta beslut, emedan jag anser detta sätt att lösa
frågan vara det aldra enklaste; men jag kan icke återhålla den
öfvertvgelsen, att den 29:de punkten af privilegierna icke utgör
något hinder i det hänseendet, ty jag anser icke denna fråga
vara af privilegii-natur. Om det vore fråga om att upphäfva
den del af 29:de punkten af privilegierna, som stadgar att, i
stället för att öfriga ogifta qvinnor skola, i fall deras giftoman
icke vill tillåta dem att ingå ett äktenskap, vända sig till domstolarne,
en qvinna al adligt stånd under dylika omständigheter
skall gå till K. M., så vore frågan af privilegii-natur; men detta
har Utsk:t icke föreslagit, utan Utsk:t har endast hemställt, att
det sorn R. o. Ad:s privilegier innefatta i strid med de i denna
förordning gifna föreskrifter, måtte varda upphäfdt. Om man
jernför 1723 års privilegier icke blott med den nu gällande
lagen, utan ock med den lag (landslagen), som, då privilegierna
utfärdades, var för R. o. Ad. gällande, så finner man att de i
detta hänseende äro lika; således måste ovilkorligen nämnde
stadgande i privilegierna blott hafva varit ett återupprepande af
hvad som stod i lagen, och ett förklarande att det skulle gälla
för R. o. Ad. hvad som gällde för alla andra. Jag är så mycket
mer öfvertygad om att denna min åsigt är riktig, som jag
vet att, om jag skulle uppläsa hela den 29:de punkten, så skulle
R. o. Ad. finna att den innehåller så mycket som redan blifvit
upphäfdt, antingen genom särskilda lagar elier ändringar af gällande
författningar eller också genom förändrade tidsförhållanden,
att R. o. Ad. skulle förvåna sig öfver att denna fråga
kunde af någon anses böra betraktas såsom af privilegii-natur,
då så många andra, mycket vigtigare delar blifvit förändrade,
utan att man talat om något sådant. För att icke lägga något
hinder i vägen, i fall Betänkit skulle gillas i öfrigt, så har jag
dock icke velat motsätta mig denna punkt.
Hr Gr. Sparre har sagt, att man kunde åtminstone icke
åberopa att den stigande civilisationen fordrat den förändring,
som Utsk:t föreslagit; ty, sade han, den mest civiliserade nation
i Europa, nemi. den Franska, har i sin lag ännu strängare föreskrifter,
hvad giftomannarätten angår, än den Svenska lagen.
Ja, det är visserligen sannt, men det kommer sig derutaf, att
den utgår från en helt annan synpunkt. Den anser nemi. hvarken
son eller dotter fullkomligt emanciperad från föräldramakten,
och stadgar alltså ganska följdriktigt dessa föreskrifter, icke
blott för qvinnan, utan äfven för mannen. Den föreskrifver
Den 13 M»j e. m.
359
nemi. att förr än mannen fyllt 25 år och qvinnan 21 år, få
de icke gifta sig utan föräldrarnes tillstånd; att ännu intill dess
mannen fyllt 30 och qvinnan 25 år, äro de skyldige att till föräldrar
eller, i händelse af deras död, till ascendenter gora en
hemställan och begära deras råd (demander leur conseil par
lin aete respectueux et formel) samt, derest tillstånd till giftermålet
icke lemnäs, förnya denna hemställan ytterligare två gånger,
en månad mellan hvarje gång, hvarefter först en månad, sedan
den tredje så beskaffade begäran blifvit framställd, äktenskapet
får lagligen afslutas. Efter 30 års ålder erfordras blott en sommation,
och en månad efter dess framställande får äktenskapet
afslutas. Detta är åtminstone rättvisare än i vårt land, der
mannen lemnäs fullkomligt fri viii 21 år, men qvinnan aldrig.
Dessutom finns väl äfven en annan nation, som torde kunna
täfla med den Franska, huru mycket än den sednare gör väsen
af sig, och det är den Engelska. I England stadgas, att när
qvinnan är myndig, så är hon fullkomligt myndig, och kan således
gifta sig med hvem bon vill. Seden gäller dock der lika
mycket och stundom mer än lagen i andra länder, men det
hindrar icke att ingen Engelsk domstol, dit en läder appellerade
för att förekomma sin mer än 21 år gamla dotters giftermål,
skulle förklara en till nämnde ålder hunnen dotter oberättigad
att efter sin egen vilja ingå äktenskap.
Det har blifvit mig sagdt, att man ansett orätt att fJtskit
föreslagit, att den ålder, vid hvilken qvinnan skall blifva befriad
från att stå under giftoman, skall vara 25 år, utan att
dervid fästa qvalifikationen af myndig. Delta kan icke annat
än förvåna mig. Vid förra riksdagen väcktes enahanda motioner
som de, hvilka nu äro föremål för öfverläggning. LagUtsk:t
afstyrkte då bifall till dessa motioner till alla delar. Jag
reserverade mig då emot Utsk:ts beslut och föreslog att qvinnan
vid fyllda 25 år skulle få sin giftomannarätt sjelf utöfva.
Utskits förslag blef återremitteradt af alla fyra Stånden. Utskt:t
afgaf då ett nytt Utlåt., för hvilket min ofvannämnda reservation
lades till grund. Detta Utlåt, bifölls af 2:ne Stånd, men
afslogs af två. IIos R. o. Ad. föll det hufvudsakligen af det
skäl, att man hade bundit giftomannarätten tillsammans med
myndigheten, hvilka voro två alldeles skiljda saker. Nu gör
det dock ingenting, antingen man gör dessa saker beroende af
hvarandra eller ej, ty, som jag hoppas, så blir R. Stirs beslut
ang:de qvinnans myndighet sanktioneradt af K. M., och då blir
tiden densamma för båda sakerna.
Som jag troligen kommer alt behöfva att än en gång taga
R. o. Ad:s tid i anspråk, så vill jag icke nu tillägga mera än
att jag anhåller om bifall till Retänk:t.
Gr. Hamilton, Gustaf: Det är en inom lagstiftningen
erkänd grundsats, hvilken i allmänhet äfven utom lagstiftningen
erkännes som ett axiom, nemi. att lagstiftningen i afseende
på familj och äktenskap icke kan vara nog varsam, icke nog
360
D»n 13 Maj e. ra.
mycket kan verka till uppehållande af familjens helgd. Det är
äfven af vigt att lagstiftningen följer med sin tid och erkänner
qvinnans rätt, och jag tror att det nu afgifna lagförslaget
är ett steg i denna riktning. Det stöder sig på ett förslag, som
blifvit gjordt till ny civillag och möjliggör antagandet af en sådan
lag, hvilken i många hänseenden är önskvärd. Det exempel,
som af en talare blifvit åberopadt från den Franska lagen,
tror jag vara i mer än ett afseende olyckligt, derför att jag icke
kan föreställa mig att någon Svensk man kan önska att familjeförhållanderna
ställas på samma fot här som i Frankrike, och
att äktenskapet betraktas mera som en allär än som en kärleksförbindelse.
Jag blef särdeles öfverraskad utaf Gr. Sparres
yttrande, ty för några år sedan, då det var fråga om qvinnans
myndighet, yttrade han sig i alldeles motsatt riktning. Den 30
September 1857 yttrade samme Gr. Sparre: »Jag finner ej någon
varsamhet, i afseende å borgensförbindelser m. m. iakttagna i
K. M:s Nåd. Propos. Deremot finnes K. M. hafva gjort undantag
i afseende å giftomannarätt. Om i något fall frihet borde
qvinnan tillerkännas, så vore det vid valet af make. Der skulle
jag vilja medgifva henne en rätt, som ofta nog utöfvas hårdt
eller obilligt. Sällan tror jag att han orätt bedömer dens ekonomiska
ställning, som söker vinna hans dotters hand, men ofta
tror jag att han af öfverdrifven försigtighet, eller af denna
vanliga anspråksfullhet hos fäder, som är så väl känd, orätt bedöinmer
den, som hennes hjerta valt. I detta afseende eger
qvinnan en ganska fin instinkt, hvarför vådorna torde i det fallet
vara mindre än i många andra » I dessa ord af Gr. Sparre instämmer
jag fullkomligt, men deremot förundrar det mig högeligen
att han i dag yttrat att myndigheten kan medgifvas, men giltomannarätten
bör bibehållas.
Man har vidare såsom skäl emot förslaget anfört, att en
bedragare skulle kunna lura sig till en qvinnas hjerta. Detta
kan tyvärr icke civillagen förhindra, och det exempel, som anfördes,
är just ett .bevis härpå. Den omtalade bedragaren lurade
nemi. icke allenast dottren, utan äfven lädren, och således var
den giftomannarätt, som denna sednare hade, icke al ringaste
gagn; men hvad som hjelper i sådana alseenden, det är kriminallagen,
och vår lag straffar bedragare. Afven har man lagt
mycken vigt på att qvinnan skulle enligt förslaget sjelf upprätta
äktenskapsförord, och man har påstått att hennes finkänslighet
skulle förbjuda henne ett sådant iakttagande af sin rätt, hvilket
ock var det enda skyddsmedel hon egde. Frih. Armfelt har
redan visat att detta är en nödvändig följd af hennes myndighet;
när hon kan få göra m d sin förmögenhet hur hon behagar,
så vöre det väl besynnerligt att förneka henne alt sjelf
upprätta äktenskapsförord. Dessutom gäller detta äktenskapsförord
ganska litet, ty det får icke gälla något annat än giftorätten,
men gäller icke om dispositionsrätten. I afseende på
denna kan icke någon rätt tillerkännas qvinnan; hon har endast
den utvägen att söka en boskillnad, och detta är en sak som
Den 13 Maj e. m.
361
hon kan göra lika väl, antingen hon har lått fadrens tillåtelse
till äktenskapet eller ej.
Jag tror för min del att giftomannarätten förr eller sednare
måste borttagas, och att detta kräfves af den aktning, som
Sveriges män äro skyldiga Sveriges qvinnor, och anhåller på
dessa grunder om bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Gederström, Rudolf: Då mina åsigter, oförändrade
sedan förra riksdagen, icke fullt öfverensstämma hvarken
med Gr. Sparres, som yrkat afslag å Betänk:t, ej heller med
dem som Lag-Utsk:ts ledamöter hafva uttalat vid försvaret af
detta Betänk., så beder jag att få utveckla mina skäl. Giftomannarättens
utöfning hvilar, i min tanka, med fullkomlig rätt
egentligen endast i föräldrahanden. Lagstiftningen bar visserligen
ansett, att, då föräldrar äro döda, den skulle med lika kraft
öfvergå på möns närmaste anhöriga; men jag fruktar, att lagstiftningen
har dervid något för mycket utsträckt ^sina förhoppningar
och fordringar. Enfarenheten har, kanske ej blott en
eller annan gång, visat, att frånvaron af föräldrakänslans innerlighet
har hos giftoman grundlagt mera verld sliga beräkningar,
och sålunda qvinnan lidit ett förfång. Jag tror emellertid,
att det skulle innebära för qvinnans bästa åtskilliga vådor, att
förmena hennes föräldrar att ega en röst med i fråga om valet
af hennes make. Frih. Armfelt har visserligen sagt, att
Utsk:ts förslag icke lägger något hinder i vägen för henne att
begära deras råd; men jag tror, att när dessa råd icke äro af
lagstiftningen ålagda, så kan det vara osäkert, om de inhemtas,
och jag befarar högligen, att pietetsförhållandet mellan en qvinna
och hennes föräldrar skulle i väsendtlig mån rubbas, om det
stöde henne fullkomligt fritt, att, utan deras rådfrågande, utan
deras samtycke, deras välsignelse, välja sin make. Lag-Utsk:t
har, för att i någon mån hjelpa denna sak, bibehållit hvad lagen
stadgar i 2:dra kap. 10:de §:n, 3 kap. 10 §:n samt 6 kap.
1 § Giftermåls-balken, eller att föräldrar hafva rättighet att
göra dotter arflös, då hon har ingått äktenskapsförbindelse utan
deras samtycke. Hr Gr. Sparre bar dock redan, på ett tydligt
sätt, visat huru olämplig en sådan lösning af frågan vore.
Kan det väl vara en utväg, att rekommendera, för en fader
att, sedan hans dotter genom sitt, mot hans vilja ingångna äktenskap
måhända råkat i oberäkneliga olyckor, genom arflöshet
lägga sten på börda och förmena henne sitt blifvande lifsuppehälle?
Man
har yttrat, att den omständigheten, att mannen;.har
en sådan rättighet att gifta sig utan föräldrars samtycke, skulle
vara tillräckligt skäl att nu äfven förunna qvinnan den frihet,
som Utsk:t föreslagit. Jag tror icke, att fullt enahanda rättigheter
någonsin kunna eller böra tilldelas henne som mannen.
Naturen har danat de båda könen såväl i fysiskt som moraliskt
hänseende så väsendtligen olika; isynnerhet tror jag, att detta
förhållande fullkomligen yppas i kärleksförbindelser. En Svensk,
362
Den 13 Maj e. m.
på sin tid särdeles omtyckt, författare i den sköna litteraturen,
och hvilken sedermera i det politiska lifvet intagit en utmärkt
plats, benämnande sig såsom förf. till arbetet S. H. T., med
signaturen L. D. G., har på ett ställe i nyssbemälde sitt verk,
som utkom för några och tjugu år sedan, inryckt en fras, som
synes mig, på ett ganska trä'(Tande sätt, snillrikt karakterisera
dessa förhållanden. Han säger nemi., att en man kan aldrig
älska en qvinna, för hvilken han förlorat aktningen, men en
qvinna förlorar aldrig aktningen för den man, som hon älskar.
Se der en väsendtlig skillnad! Häruti företer sig ock en förförklaringsgrund,
hvarför man får vara litet försigtigare i afseende
på dylika rättigheters tilldelande åt qvinnan än åt mannen.
Lag-Utsk:t anför i afseende på den omständighet, som jag
berört, huruvida man icke skulle kunna bibehålla giftomannarättens
utöfvande åt föräldrar, men icke åt andra anförvandter,
att det vare hårdt, att, då andra qvinnor, hvilka händelsevis
förlorat sina föräldrar, sjelfva få utöfva giltomannarätten, den
qvinna, hvars föräldrar ännu lefva, icke skulle få göra det. Jag
kan likväl icke finna, att detta är hårdare, än att hon icke får
ärfva sina föräldrar medan de lefva, fastän de med henne jemnåriga
qvinnor, som hafva förlorat sina föräldrar, hafva inträdt
i arf efter dem. Jag anser vördnaden för föräldrar vara en så
vigtig skyldighet, att jag, för dess upprätthållande, icke tvekar
att önska, det i Svenska lagen måtte bibehållas åt föräldrar
rättigheten att vägra eller gifva sitt samtycke i fråga om en
dotters giftermål. Ur denna synpunkt önskar jag att Betänk:t
måtte återremitteras, isynnerhet som jag hört, att det redan ur
enahanda synpunkt lärer blifvit återremitteradt af ett annat
Riks-Stånd, nemi. Preste-St.
Slutligen ber jag att få anmärka, att Lag-Utsk:t gjort sin
hemställan på ett sätt, som enligt min tanka skulle vara att
bemöta K. M. väl mycket kavaljeremang och helt annorlunda,
än hvad brukligt är i frågor om förändring af författningar. Det
är nemi. vanligt, och äfven fullkomligen tillbörligt, att, när man
önskar en förändring, så uppräknar man de lagrum, som man
vill hafva ändrade; men det har Utsk:t här ansett öfverflödigt
att göra. Detta är mycket beqvämt; men jag tror icke, att
det vore för regeringen så angenämt, att blifva anmodad att
leta rätt på hvad allt R. St:r skulle önska att få ändradt.
Jag skulle således i min begäran om återremiss vilja inbegripa
en anhållan till Lag-Utsk:t, att det ville vara så ädelmodigt,
att redogöra för de lag paragrafer och författningar, hvari
det önskar ändring; samt i hufvudsaken, att det ville bibehålla
åt föräldrar giftomannarättens utöfvande, som bör åt dem bevaras
för den barnsliga känslans och föräldravördnadens värnande.
Hr Reutersvärd, Patrik: Jag skall inskränka mig till
att ur Gr. Sparres reservation uppläsa två rader, hvilka skulle
varit tillräckliga att förmå mig att instämma i det yrkande,
nämnde Gr. framställt. Han säger nemi., »att då detta är en
Den 13 Maj c. m.
363
regel i lagstiftningen att man ej bör lagstifta för en ny princip,
utan endast i det fall att ett verkligt behof förefinnes», och då
han icke förnummit att något sådant behof gifvit sig allmännare
tillkänna, så har han icke ansett sig kunna biträda det beslut,
som Utsk:t fattat. Då icke heller jag kan inse, att något verkligt
behof förefinnes att ändra lagen i de delar, som Utsk:t föreslagit,
så skulle jag, i likhet med Gr. Sparre, hafva yrkat på
afslag å Lag-Utsk:ts Betänk.; men då 2 Stånd bifallit detsamma
och Preste-St. återremitterat det, så får jag anhålla att äfven
R. o. Ad. måtte återremittera det i den syftning, som Frih.
Cederström föreslagit, nemi. att giftomannarätten måtte få bibehållas
åt föräldrar.
Gr. Mörner, Carl Göran: I likhet med Frih. Cederström,
skulle jag för min del tro att giftomannarätten icke borde
hafva längre utsträckning än till föräldrar, och jag föreställer
mig äfven att den framdeles kan komma att få en sådan begränsning;
meri 11. o. Ad. torde erinra sig att R. St:r vid denna
riksdag beslutit att qvinnan skall förklaras myndig vid fyllda
25 år. Detta är ett stort steg till förändring i förutvarande
förhållanden, som härigenom vid denna riksdag blifvit taget, och
jag skulle tro att man bör se hvad verkan detta kan utöfva,
innan man går vidare i samma riktning. Genom det beslut
om qvinnans myndighet, som R. St:r fattat, hafva R. St:r ställt
frågan på den punkt, hvarpå K. M. år 1856 önskade att den
skulle ställas. K. M. föreslog då, att qvinnan skulle förklaras
myndig, men att stadgandet om giftomannarätten skulle bibehållas
olörändradt, förmodligen just af det skäl att man icke
ville på en gång försätta qvinnan i allt för många olikartade
förhållanden, utan ville se följden af den föreslagna förändringen,
innan man rubbade äfven andra rätts-förhållanden, som
rörde qvinnans ställning i samhället. Jag anser det vara en
ganska lämplig försigtighet att gå på sådant sätt tillväga, och
derför får jag lorena mig med dem, som yrkat afslag å Betän:t.
Jag hemtar dertill ytterligare skäl utaf sjefva beskaffenheten af
det förslag, med hvilket Utsk:t har framkommit. Utsk:t har just
bibehållit bvad som jag skulle vara benägen att aldra först undanrödja,
nemi. giftomannarättens utöfning såsom ett straff för
qvinnan. Såsom sådant är den väl hvarken stärkande för förtroendet
mellan föräldrar och barn eller för moraliteten inom
samhället. Således tror jag, både med afseende å innehållet
af det framställda förslaget och med afseende å tidpunkten, under
hvilken det framkommit, lämpligast vara att detsamma
afslås.
Hr De Maré, Baltzar: Efter att hafva hört så höglärda
juridiska afhandlingar, som nu blifvit hållna, så må man tacka
Gud, om man ännu har något rum qvar för le bon sens; åtminstone
gör jag det och instämmer derför med Gr. Mörner
och Gr. Sparre i att yrka på afslag å Betänk:t, på grund af de
364
Den 13 Maj e. m.
skäl, som den sednare anfört i sin reservation. Jag vågar hemställa
till R. o. Ad., om man icke kan anse sig hafva gått nog
långt i courtoisie mot det täcka könet vid denna riksdag, då
man beslutat en så stor förändring i dess myndighetstillstånd.
Bet kan vara rätt bra såväl för gifta som ogifta att till nästa
riksdag hafva något qvar att smeka qvinnokönet med.
Gr. Sparre: Till att börja med ber jag att få besvara
den framställning, som blifvit gjord af Frih. Cederström och Hr
Reutersvärd. Delta är mig så mycket angelägnare som dylikt
förslag redan väcktes inom Utsk:t och der debatterades ganska
lifligt. Jag var till och med en bland dem, som först ifrågasatte
det; men så bindande och för mig så öfvertvgande skäl
anfördes, att jag, som anser mig hafva en temligen stor portion
af ihärdighet i mina åsigter, länn mig nödsakad att derifrån
afstå. Utsk:t har äfven, såsom bevis på att det tagit denna fråga
i öfvervägande, yttrat i sitt Betänk.: »Men af hvad nyss blifvit
anfördt, följer ock att ju närmare anförvandt den är, som
eger utöfva giftomannarätten, desto svårare är det ock att söka
lagens skydd emot dess missbruk, och att således, om man
eljest anser den 25-åriga qvinnan böra befrias från giftomans
inseende, det i första rummet är för henne af vigt att erhålla
denna frihet från juridiskt tvång af sina närmaste skyldeman.
Det är ock derföre som Utsk:t ingalunda kunnat finna lämpligt,
att, såsom ifrågasatt blifvit, fortfarande inskränka giftomannarättens
utöfvande åt föräldrar. En sådan inskränkning vore ock en
skärande inkonseqvens mot giftomannarättens här ofvan sist angifna
grund; ty huru skulle man väl kunna försvara en lag, hvilken
proklamerade den 25-åriga qvinnan skicklig att råda öfver
sig sjelf, om föräldrarne äro döda, men sakna denna förmåga,
om föräldrarne händelsevis ännu lefva?» Jag tror icke att man
kan vederlägga detta skäl. Lagstiftaren måste isynnerhet i sådane
satser sorn dessa, der en ren grundsats är i fråga, följa
den ena eller den andra principen. Antingen måste han säga
att qvinnans konstitution, bennes lynne, hennes uppfostran, hennes
större känslofullhet qvalificera henne icke att sjelf bestämma
öfver sitt val, eller, säger man, hon må sjelf få bestämma
sig, och dessa här anförda omständigheter böra icke hindra
henne från ett fritt val af make. Lagstiftaren kan bekänna
sig till den ena eller den andra af dessa åsigter, men när ban
antagit en grundsats, så må han icke tillåta sig att göra något
afsteg derifrån, utan han måste med ihärdighet följa denna
grundsats i alla dess konseqvenser. Under min riksdagsmannatid
har jag haft erfarenhet utaf, att så ofta man medgifvit ett,
om än aldrig så obetydligt afsteg från en princip, så har det
icke dröjt längre än till nästa riksdag, förr än man fått taga
steget fullt ut, och ingenting är så farligt som att icke fullkomligt
klart göra sig reda för från hvilken grundsats man utgår.
Det är just den omständigheten att jag i allmänhet försvarat
och sökt åskådliggöra nödvändigheten af att i synnerhet
Den 13 Maj e. m.
365
uti civillagen följa en och samma grundsats, som har gjort att
jag stundom har ansetts nog ihärdigt hålla på de bestående förhållanderna.
Jag har dock alltid varit af den åsigten, att när
något steg skall tagas till förändring i lagstiftningen, så måste
det tagas fullt ut, och att ställa sig midt emellan två ytterligheter,
är att försöka att stå på en grund, som icke finnes, och
följaktligen måste man sjunka. Det var denna åsigt som gjorde
att jag, då det vid riksdagen 1857 var fråga om qvinnans myndighet,
icke kunde gilla den juste-milieu-åtgärden, som då företogs,
hvilken skulle göra qvinnan hvarken myndig eller omyndig;
men sedan lagstiftningen en gång antagit den principen, att
hon skulle kunna vara myndig, så dröjde det icke längre än
till nästa riksdag, förr än motioner väcktes att hon skulle blifva
myndig, och vid denna riksdagen har jag, som icke i allmänhet
hyser någon kärfek för qvinno-emancipationen, dock konseqvent
biträdt förslaget att qvinnan utan några omständigheter skulle
blifva myndig, ty sedan principen en gång blifvit uttalad, så är
det fåfängt att sätta sig deremot. Om man nu vill upphäfva
giftomannarätten, så må man göra det helt och hållet; det är
åtminstone konseqvent; men att, på sätt som Hr Frih. Gederström
och Hr Reutersvärd föreslagit, taga bort den till en del
och bibehålla den till en del, det leder till ingenting annat än
att förslaget om dess uppbäfvande i sin helhet genast återkommer.
Ar detta beständiga tummande på lagstiftningen så bra?
eller månne det icke är mycket bättre att man noga öfverväger
hvilken grundsats man vill följa, men följer den som man antagit
och icke ställer sig midt emellan tvenne motsatta grundsatser.
Hvad jag vid riksdagen 1857 anförde, gällde såväl myndigheten
som giftomannarättens uppbäfvande; men K. M. och
R. Skr hafva funnit att dessa två saker icke hafva sammanhang
med hvarandra. K. M:s Propos. gick nemi. ut på att
giftomannarätten skulle bibehållas, men qvinnan blifva myndig.
Sedan man nu har skiljt dessa två saker, anser jag det icke vara
skäl alt återigen afvika från den grundsats, man antagit, och
hitta på en ny. Jag tror också, att om Gr. Hamilton hade läst
fortsättningen af mitt yttrande, så skulle han funnit att detta
var riktadt mot qvinnans myndighet i sin helhet,
Man har sagt att det förslag, som Utsk:t framställt, innefattar
alldeles icke att dottren skall underlåta att fråga fadren
till råds, när hon vill gifta sig, utan tvärtom, att dottren bör
göra det.
Jag frågar, hvar står detta skrifvet? Lagen talar icke om några
sådana föreskrifter. Den talar icke om något sådant rådgifvande.
Den förbjuder eller tillåter, och det enda sätt, hvarpå den kan tillkännagifva
att lädren i fråga om giftermål bör hafva något inflytande
öfver sin dotter, är att gifva honom giltomannarätt; och om man
upphäfver denna giftomannarätt, så kan jag icke förstå annat än att
en qvinna, sedan hon fyllt 25 år, kan få gifta sig utan att nämna ett
ord derom till sin fader. Jag har förut nämnt att lagen icke skall
befatta sig med de etiska förhållanderna, men den bör under
-
366
Den 13 Maj e. m.
stödja dem, och det är ett sådant understöd, som jag tror att
fadrens råd får derigenom att lagen åt honom bibehåller-giftomannarätten.
Man har sagt att detta s. k. absoluta veto, som
fadren nu har, hvilket är så till vida absolut att domaren kan
ändra det, endast har den fördelen att det kan verka ett uppskof
i en förening, sådan som den, hvilken den omtalade kronoarbetskåren
Ekström var på väg att ingå. Just detta uppskof
kan i sanning hafva så goda följder, att jag på inga villkor
vill eftergifva en faders rättighet att åstadkomma ett sådant, ty
har han icke denna rättighet, så kan han ju icke hindra att
hans dotter, om hon ena dagen gör bekantskap med en kronoarbetskarl,
dagen derpå gifter sig med honom, och det måtte
väl vara hans rätt att åtminstone erhåiia ett uppskof vid en
sådan förening. Man har slutligen sagt, att det icke är civillagen,
som skulle innebära detta hinder för en flicka att gifta
sig med en kronoarbetskarl, om hon fick smak för honom, utan
kriminal-lagen. Detta är en bedröflig tröst för en olycklig läder
att han kan få skada sin måg på fästning. Jag tror att
han snarare skall söka qväfva sin sorg, än, genom anlitande af
af kriminal-lagens hjelp, bringa skandal öfver sitt hus.
En talare har sagt, att om Frankrike äfven har qvar giftomanna-rätten,
så har England det dock icke, och att detta land
kunde täfla med Frankrike i civilisation. Jag gratulerar den
värde talaren, som har så noga reda på de Engelska lagarne i
detta afseende; för mig äro de mycket dunkla, oaktadt jag sträfva!
ganska mycket att taga reda på dem, Engelska lagen stödjer
sig nemi. i detta afseende på den allsmäktiga seden; men
ett faktum, som tycks bevisa att seden måste hafva infört någon
slags giftomannarätt i detta land, är att de, som vilja gifta
sig emot föräldrarnes samtycke, resa till den beryktade smeden
i Gretna-Green och låta viga sig af honom. Jag tror icke att
vi böra brådska med att följa Englands exempel i det fallet.
Man har frågat, om det skulle vara skäl att sätta fämiljelifvet
på samma löt som i Frankrike; nej! det anser jag icke
vara skäl. Jag vill endast bibehålla familjelifvet sådant det är
i Sverige, ty här är det ganska bra. Jag tror att vi i detta
afseende göra bäst uti att hvarken tänka på Frankrike eller
England, utan att vi böra tänka på oss sjelfva, om den närv:de
lagen har gjort oss nytta, samt om vi böra andra denna lag,
under hvars skydd vi sett så många väisignelserika frukter
uppspira.
Man har påstått att det gjorde ingenting, om en qvinna försummar
att göra äktenskaps-förord, fy hon kunde ju få boskilnad.
Ja, det är i sanning en skön rätt hon vinner genom boskilnaden;
det vet hvar och en, som är jurist. Jag har så många
gånger befattat mig med detta ämne, att jag anser att qvinnan,
under nuv:de rättsförhållanden, i intet täll är sä litet skyddad,
som just i afseende på egendomsgemensamhet i bo.
Slutligen har man talat om den makt och myndighet, som
fadren skulle hafva att göra sin dotter arflös, när hon gifter
Den 13 Maj e. ra.
367
sig mot hans samtycke, och att deri skulle ligga en så stor fördel.
Jag skulle gerna vilja veta huruledes en fader, när hans
bifall icke erfordras till giftermålet, skall kunna bevisa att detta
skett mot hans samtycke.
Såsom jag i min reservation yttrat, så anser jag, att när
något behof af förändring i lagstiftningen om giftomannarätt icke
gifvit sig allmännare tillkänna, och då i allt fall en sådan rubbning,
som Utsk:t föreslagit, af sjelfva de grundvalar, hvarpå den
för familjerätten vigtigaste balken af vår lag hvilar, icke lämpligen
kan partielt vidtagas, utan måste, i händelse den skulle
finnas nödig, ske i sammanhang med en omarbetning af hela
Giltermåls-balken, då vidare, på sätt jag redan i mitt förra anförande
sökte visa, lagen icke kan komma att hänga ihop med
bibehållande af 2:dra kap. 10:de §:n, 3:dje kap. 10:de §:n och 6:te
kap. lista §:n Giltermåls-balken, samt då jag icke heller kan
ingå på det förrnedlingsförslag, som Frih. Cederström anfört,
så får jag fortfara i mitt förra yrkande att Betänkit måtte
afslås.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Hr Gr. Sparre har
mycket ordat om att det moraliska förhållandet emellan föräldrar
och barn skulle rubbas genom den föreslagna lagförändringen.
Min tanka är alldeles motsatt. Jag tror snarare att det
skulle blifva mycket bättre, då icke af fruktan för afslag barnen
kunde afhållas Irån att göra en framställning till sina föräldrar
uti en så vigtig angelägenhet. Jag tror att det händer ganska
sällan bland de bättre lottade klasserna, att en dotter gifter sig
utan föräldrarnes samtycke; deremot har rnan ofta hort att dylika
fall inträffat bland allmogen. Det är derför särdeles fägnesamt
att finna att det Hederv. Bonde-St. bifallit detta Betänk.
I likhet med Hr Gr. Mörner, erkänner jag att jag helst skulle
sett att stadgandet angående arflösheten äfven hade varit borttaget,
men för att icke åstadkomma splittring, så vill jag icke
yrka derpå. Man har anfört att det skulle kunna inträtfa att
föräldrar icke skulle få veta af deras dotters giftermål förr än
i kyrkan. I sådant läll anser jag detta vara föräldrarnes eget
fel, ty 0111 de rätt uppfostra sin dotter, så kan icke något dylikt
hända. Skulle det dock någon gång kunna inträffa, så är
det sådana naturanlag hos dottren, att insen lag kan stäfja henne,
utan hon gifter sig i alla fall, antingen föräldrarne förbjuda henne
eller icke. Det är således min innerliga öfvertygelse, att, lör
att skydda det vackra förhållande, som bör ega rum mellan föräldrar
och barn, Utskits förslag bör bifallas.
Frih. Armfelt: De åsigter, sorn Frih. Cederström fram
ställt,
hafva af Gr. Sparre blifvit vederlagda på etti sådant sätt,
att jag dertill har ingenting att tillägga. Jag vill blott nämna
att jag icke kan inse hvarför en flicka, medan hennes föräldrar
lefde, icke skulle hafva samma förmåga att utöfva en rätt, som
hon hade, ifall de voro döda.
368
Den 13 Maj e. m.
En talare, som uppträdt emot Utsk:ts förslag, har dervid
åberopat Irsta mom. af Gr. Sparres reservation, nemi. »då det
är en regel i lagstiftningen att man ej bör lagstifta för en ny
princip, utan endast i det fall att ett verkligt behof förefinnes,
och då något behof af förändring i lagstiftningen orri giftomannarätt
icke, så vidt jag förnummit, gifvit sig allmännare tillkänna».
Nu är det min öfvertygelse att ett verkligt behof af förändring
i detta hänseende förefinnes. Ett bevis härpå är, att Bonde-St.
bifallit Betänk:t utan votering, och Borgare-St. har bifallit det
med stor pluralitet. Det är också klart att det lätt kan inträffa,
då en mera obildad fader, broder eller slägtinge har rätt att bestämma
öfver en qvinnas hand, att han sätter sig emot hennes giftermål
af ganska obetydliga skäl. Man vet ganska väl att inom
vissa klasser af våra Svenska jordbrukare råder en aristokrati,
med hvilken knappast någon kan jemlöras, och att en man, om
han tillhör en lägre kass än den egentliga bondens, han må eljest
vara så bra kar! som helst, kan omöjligen hoppas på den lyckan
att få en bonddotters hand. En talare har anfört, att om
man nu åtnöjde sig med hvad man redan bade beslutat, nemi.
qvinnans myndighets-förklarande, så skulle man ställa frågan på
samma punkt som om K. M:ts förslag om qvinnans myndighet
vid 1856 års riksdag hade blifvit antaget. Jag inser mycket
väl att så är förhållandet, men jag är lika öfvertygad om att
K. M:ts förslag då innehöll denna inskränkning endast derför
att man ansåg det icke vara lämpligt att qvinnan erhöll både
giftomannarätt och myndighet på en gång. Sedan 1857 har
qvinnan i afseende på myndigheten varit i ett öfvergångstillstånd,
och torde det icke vara för tidigt, om man nu toge ut det steg,
som redan 1857 borde hafva tagits. Gr. Sparre har yttrat att
skälet hvarföre han vid 1857 års riksdag under diskussionen
om qvinnans myndighet yttrade sig på sätt som Gr. Hamilton
nyss uppläste, var att han icke kunde gilla deri juste-milieuåtgärden,
som då föreslogs, hvilken skulle göra qvinnan hvarken
myndig eller omyndig; men om man läser Gr:ns anförande, så
finner man att det innehåller ingenting annat än hvad Gr. Hamilton
uppläste, nemi. att Hr Gr:n snarare skulle vilja gå in på
att qvinnan befriades från giftomanna-inseendet än från förmyndare-inseendet.
Gr. Sparre har äfven påstått att det vore mycket
vunnet med att kunna åstadkomma ett uppskof; ty, sade
han, hade icke en fader denna rättighet, så kunde ju hans dotter,
om hon ena dagen lättade tycke för en kronoarbetskarl, dagen
derpå gifta sig med honom, utan att fadren kunde hindra
henne det. Hr Gr:n vet lika väl som jag att detta icke kan gå
för sig, såväl till följe af andra orsaker som derför att lysning
måste föregå giftermålet. Hvad slutligen det yttrandet af Gr.
Sparre beträffar, att det i England måste finnas någon slags giftomannarätt,
ty annars behölde ju icke folk lära till smeden
i Gretna Green för att låta viga sig, så får jag först och främst
anmärka att detta icke numera brukas, och vidare, när folk fara
dit,
I
Den 13 Maj e. m. 369
ilit, så var det dels derför att qvinnan var under 21 år och
dels derför att i England lika litet som i Sverige är det tillåtet att
gifta sig utan någon slags publikation, men i Skottland, der Gretna
Green är beläget, är detta lofligt, och derför brukade Engelsmän
att fara dit och gifta sig, men de gjorde det icke derför att de,
såvida qvinnan fyllt 21 år, fruktade en giftomans opposition
emot deras förening.
Denna fråga är af sådan beskaffenhet, att den kommer att
väckas oupphörligen, ända till dess att den går igenom, och jag
tror att den för hvarje riksdag vinner mera terrain, så att, om
den icke nu antages, så kommer den ändå säkert att antagas
en annan gång. Samma skäl som vid denna riksdag förmått
Gr. Sparre att gifva sitt bifall till qvinnans myndighet, torde
kanske förmå honom att vid en annan riksdag gifva sitt bifall
till giftomannarättens afskaffande. Jag har icke varit okunnig
om att del knappast finnes någon fråga så lämplig som denna
att anslå på en känsla, hvilken säkert aldrig saknar genklang
hos R. o. Ad., nemi. känslan för den svagares rätt; men jag
har icke velat försöka att vädja till denna känsla, emedan jag
anser att det icke är med känslan, utan med förståndet, som
man måste stifta lag.
Jag vill blott anhålla om en sak, och det är, att hvar och
en af Eder, Mina Hrr! måtte fästa tanken och minnet på en
moder, en syster, en maka eller en dotter, innan han går att
med sin röst afgöra en sak, som så nära rör den Svenska qvinnans
rätt, och sorn i'sig innebär hans omdöme om huruvida
hon eger eller saknar de egenskaper, som erfordras för att kunna
sjelfständigt, och ändå rigtigt, besluta i den för hennes hjerta och
hennes framtida lycka vigtigaste af alla frågor.
Många ledamöter hördes nu ropa pä propos.
Hr Stedt, Gustaf: Ehuruväl, enligt mitt förmenande, i
afseende på resultaterna af qvinnans giftermåls-beslut, lagstadgarne
äro underordnade och ingalunda verkande, så enär, enligt
min uppfattning, ingen anledning eller något kraf är för handen
att fråntaga föräldrar den naturliga rättigheten, att, förutom hvad
en god uppfostran och ett deraf följande godt förhållande emellan
dem och barnen kunna uti ifrågavarande läll åstadkomma, äfven,
på grund af verldsliga lagen, vara sin dotters giftoman, förenar
jag mig med kapten Reutersvärd om biträdande af Högv.
Preste-St:ts beslut, och anhåller vördsamt om Hr Gr:s och
Landtm:s propos. i dylik syftning.
Gr. Liljencrants: Det kan icke falla mig in att under
söka
de juridiska skäl, som kunna tala för eller emot antagande
af Utsk:ts förslag; jag tror icke heller att detta är behöfligt, ty
jag har ändå för min del tillräckligt skäl att sätta mig emot
bifall till Betänk:t, och det är att jag nu som alltid kommer att
motarbeta alla sådana förfoganden, som hafva till påföljd att i
H. IV. 24
370
Den 13 Maj e. m.
ett eller annat afseende lösa de band, hvarpå samhällets bestånd
beror; och då intet band är heligare och vigtigare att bibehålla,
än bandet mellan föräldrar och barn, så kan jag icke inse, att
det är hvarken behötligt eller nyttigt att, såsom nu är i fråga,
i ganska väsendtlig mån lösa detta band. Jag vill äfven i någon
mån sätta mig emot de bemödanden, som nu för tiden göras,
att göra qvinnan till man — huruvida man också har för afsigt
att göra mannen till qvinna, det vet jag icke. Jag anser
att man gör ganska rätt, om man ger qvinnan alla sådane rättigheter,
som kunna henne tillskyndas, utan att man rycker
henne ur den ställning i familjen, som naturen har anvisat benne,
och der hon verkar välsignelsebringande och välgörande. Jag
har sett fall, då det lyckats döttrar att genom allmänna dom
stolens
mellankomst tilltvinga sig männer emot föräldrarnes vilja,
och jag erinrar mig ganska tydligt att de äktenskap, som ingåtts
på sådant sätt, varit olver måttan olyckliga, och jag tager för
gifvet att, i följd af den Allsmäktiges anordning, utgången i de
aldra flesta fall blir sådan. 1 vårt land är det, åtminstone bland
de bildade klasserna, temligen ovanligt att föräldrar lägga sig
emot sina döttrars giftermål, utom i sådane fall, der detta uppenbarligen
skulle medföra väsendtliga olyckor. Jag anser således
att omsorgen att der utvidga den rätt, som lagen tillerkänner
qvinnan, är så obehöflig som något kan vara, och jag kan icke
komma till någon annan slutsats, än att vi gjorde bäst uti att
kort och godt afslå Betänk:t.
Hr Carl heim-Gyllensköld, Henrik Adolf Oscar:
Då icke ett enda exempel på missbruk af giftomannarättcn
här blifvit anfördt eller åberopadt, och fåtaligheten af rättegångar,
föranledda af sådant missbruk, tycks bevisa att något trängande
behof al ändring i detta afseende icke förefinnes, men jag
vet (lera fall, då utöfvandet af giftomannarätten varit af stort
gagn, så anser jag det icke vara skäl att bifalla Utsk:ts förslag.
Man bar åberopat Englands exempel, att qvinnorna derstädes,
sedan de fyllt 21 år, icke behöfva någons tillstånd för att gifta
sig. Jag anser det icke vara skäl att åberopa ett lands exempel,
der förhållanderna äro så olika mot hvad de äro hos oss.
Yi veta nemi. att i England har seden en nästan oinskränkt
makt, hvilket gör att det lärer vara ganska sällsynt att en dotter
gifter sig emot sina föräldrars samtycke. Då det är min
öfvertygelse att familjelörhållanderna här i Sverige äro lyckligare
än i de flesta andra länder, och jag anser att man icke bör förorsaka
en sådan rubbning i dessa förhållanden, som ovilkorligen
skulle förorsakas, om Utslcts förslag bifölls, så får jag anhålla
om alslag å Betänk:t, och får jag hemställa till de talare, som
yrkat återremiss, om de icke ville afstå från detta sitt yrkande
samt förena sig med mig och öfrige talare, som begärt alslag.
En värd ledamot, som försvarat Utsk:ts förslag, har uppmanat
oss att, innan vi gå till afgörande, fästa våra tankar på en mo
-
Den 13 Maj e. m.
371
der, en syster eller en dotter. Jag har gjort detta, och har
derigenom ytterligare blifvit stärkt i min åsigt.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Hamilton: Jag har begärt ordet med anledning deraf
att man påstått att denna förändring icke är behöflig, och såsom
bevis derpå har man åberopat fåtaligheten af de rättegångar, som
egt rum i detta afseende. Det är visserligen sannt att dessa
icke varit många, men det bevisar endast att lagens stadgande
har hindrat qvinnan att följa sitt hjertås böjelse. Hvar och en
af oss känner säkert att det händer mycket ofta att en fader
icke kan döma så riktigt om den man, som friar till hans dotter,
som hon sjelf; isynnerhet är detta förhållandet hos vår allmoge.
Inom den klassen gör en fader sällan, om någonsin, afseende
på om dottern är fästad vid den man, han utsett åt henne,
blott han har förmögenhet. Just derför att det är så få rättegångar
som hafva egt rum, kan man vara öfvertygad om att
många qvinnor hafva hela sitt lif fått lida till följe af hårdhet
och egennytta ho$ deras fäder. Bästa beviset på att ett verkligt
behof af förändring, förefinnes, är att allmogen bifallit Betänk:t
obetingadt.
Jag fortfar således i min anhållan om bifall.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Jag delar deras
åsigter, som talat för bifall till förslaget, ty jag anser att, sedan
qvinnan blifvit förklarad myndig, så följer konseqvent derutaf,
att hon icke längre bör stå under giftoman. Jag har dock nu
egentligen begärt ordet för att fästa uppmärksamheten på den
inkonseqvens, som ligger deruti, att man tillstyrkt att, sedan en
qvinna uppnått 25 år, så skulle det icke behöfvas att giftomannarätt
utöfvades öfver henne annat än i två undantagsfall, och
dessa äro just sådane att hon då framför allt borde gifta sig, nemi.
då hon låtit lägra sig och då en man häfdat en qvinna under
äktenskapslöfte. Jag kan icke finna annat än att detta är inkonseqvent,
att just vid dessa båda läll lägga hinder i vägen för
äktenskaps fullbordande, då qvinnan eljest skulle få gifta sig
utan att begära någons tillstånd. Jag anser således att dessa
2:ne paragrafer icke böra bibehållas, men väl den 3:dje, som
Utsk:t föreslagit, nemi. fide kap. 1 §:n Gifterrnåls-balken, som
stadgar, att fader och moder kunna göra dotter arflös, om hon
gifter sig emot deras vilja; ty häruti ligger, efter mitt förmenande,
det bästa korrektivet mot hennes ingående af äktenskap,
utan att' begära löräldrarnes tillstånd. Utom den af mig omnämnda
inkonseqvensen, får jag äfven fästa uppmärksamheten
på ett ord, som är begagnadt i det föreslagna lagstadgandet,
nemi. »ogift qvinna». Detta ord är, så vidt jag vet, alldeles
nytt och förekommer icke förut i vår lag. Då man här talar
om ogift qvinna och ogift tycks vara motsatsen till gift, så vill
det synas som om gift qvinna skulle stå under giftoman. Jag
372
Den 13 Maj e. m.
vet icke hvarför Utsk:t icke velat begagna det ord, som i lagfrågor
användes. I t:sta §:n l:sta kap. Giftermåls-balken heter
det: »Vill man hjonelag bygga, då skall han mö af hennes giftoman
begära.» Det hade varit mycket lämpligare, om Utsk:t
begagnat detta ord, som förut fanns i lagen, än att införa ett
alldeles nytt ord. På grund af hvad jag anfört, får jag förena
mig med dem, som begärt återremiss.
Frih. Armfelt: Såsom svar på den siste värde talarens
fråga hvarför Utsk:t begagnat uttrycket ogift qvinna i stället för
mö, får jag tillkännagifva, alt man i alla sednare författningar
bar nyttjat uttrycket ogift qvinna. Skälen dertill anser jag öfverflödigt
att här utveckla, men ett faktum är, att såväl K.
M:s Propos. om qvinnans myndighet som Lag-Utsk:ts i anledning
deraf afgifna förslag till förändrade lagparagrafer, hvilket
blifvit af It. St:r godkändt, innehåller detta uttryck. Hvad det
beträffar att, då det står att ogift qvinna skall vara myndig vid
25 år, detta skulle innefatta att gift qvinna icke skulle vara det
vid samma ålder, så tror jag icke att någon kan bli lurad till
en sådan uppfattning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall tili, dels återremiss af och dels afslag å Utsk:ts förevide
förslag, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till detsamma, hvartill svarades många nej, blandade med ja,
sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren likaledes utföllo
med många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen propos.
på afslag å förslaget, hvilken propos. besvarades med starka ja,
blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att R. o. Ad. borde afgöra, huruvida bifall till Utsk:ts förslag
eller återremiss deraf skulle ingå i kontra-proposm vid den
blifvande voteringen, hemställde Hr Gr. o. Landtm, först, att
kontra-proposm skulle upptaga bifall till Utsk:ts förslag, hvartill
svarades mångå ja och nej i blandning, och sedermera, att förslagets
återremitterande skulle utgöra kontra-proposm, då svaren
likaledes utföllo med ja och nej i blandning; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förnyade propos. derå, att bifall till Utsk:ts förslag
skulle innefattas i kontra-proposm och, då svaren nu utföllo med
manga ja, blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öf?
vervägande.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som afslår Lag-Utsk:ts i första punkten af Betänk:t
N;o 33 framställda förslag till författning ang:de ändring i lagens
stadganden rörande giftomannarätt, röstar
D»n 13 Maj «. m.
373
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ofvanberörde författningsförslag.
»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej — 24.
Utsk:ts sednare hemställan.
Gr. Sparre: Till följd af det beslut, R. o. Ad. nu fattat,
att afslå första punkten af Utsk:ts Betänk., så torde äfven den
andra punkten böra afslås, hvarom jag således får anhålla.
Frih. Armfelt: I motsats till den siste värde talaren, kan
jag icke finna att den nu föredragna punkten äfven bör afslås,
derför att den första blifvit det; ty om nu Preste-St:t bifaller
Betänk:t, så är det tre Stånds beslut, och i sådant fall förmodar
jag att R. o. Ad. icke vill ställa så till att dess döttrar
komma i en annan ställning än alla andra ogifta qvinnor i Sverige,
hvilket blefve följden, derest saken anses vara af privilegiinatur
och denna punkt af R. o. Ad. varder afslagen; och derför
vågar jag anhålla om bifall till denna punkt.
Gr. Mörner: För min del skulle jag tro att K. o. Ad. vill
respektera sina egna beslut, och derför förenar jag mig med
Gr. Sparre och anhåller om afslag.
Gr. Sparre: Så vidt jag kunnat fatta R. o. Ad:s beslut,
så är det R. o. Ad:s önskan att dess döttrar fortfarande få åtnjuta
samma skydd sorn hittills.
Frill. Armfelt: R. o. Ad. bar visserligen beslutat att dess
döttrar må åtnjuta samma skydd som förut, men jag gissar att,
derest de öfriga tre Stånden besluta att giftomannarätten skall
borttagas, det icke är B. o. Ad:s önskan att dess döttrar skola
komma i en annan ställning än alla andra ogifta qvinnor i Sverige,
hvilket, på sätt jag redan anmärkt, dock kunde blifva en
följd af afslag å denna punkt. Fortfarande påyrkar jag alltså
bifall derå.
Gr. Hamilton: Jag får hufvudsakligen instämma med den
siste värde talaren, dock anser jag icke för min del att R. o.
Ad, kan bifalla denna punkt, utan tror att det lämpligaste vore,
om den återremitterades. Om tre Stånd bifalla Betänk:t, så är
det gifvet att alla andra Svenska qvinnor skola komma i den
ställning, som Lag-Utsk:t föreslagit, och i så fall tror jag icke
374
Den 13 Maj e. m.
det skall fara så många af R. o. Ad. som önska att såsom
ett privilegium få behålla giftomannarätten. Jag anhåller alltså
om återremiss.
Gr. Sparre: Så länge en diskussion öfver en fråga pågår,
så är det naturligtvis hvarje ledamots rätt att göra sin mening
gällande, men att, sedan man kommit i minoriteten, söka omintetgöra
majoritetens beslut, synes mig temligen besynnerligt, och
jag tror icke att R. o. Ad. ingår derpå.
Hr Reutersvärd: Med anledning af det beslut, som R.
o. Ad. nyss fattat, så kan jag icke finna annat än att R. o. Ad.
för sin del åtminstone vill bevara sina döttrar från att bli beröfvade
det skydd, som giftomannarätten meddelar, hvarföre jag
anhåller om afslag å den ifrågav:de punkten.
Frih. Armfelt: Det är alldeles icke någon lust att upp
rifva
ett föreg:de beslut, som drifver mig att ännu en gång anhålla
om bifall till punkten, utan det är, emedan jag anser att,
om tre Stånd bifalla Betänk:t, hvars första del då är 3 Stånds
beslut och kan blifva lag, så bör icke R. o. Ad. för sin del
ställa så till, att dess döttrar kunna komma i en med alla andra
ogifta qvinnor i Sverige olika ställning.
Jag får äfven hemställa till Hr Gr. Hamilton, huruvida han
icke finner af det sätt, hvarpå den andra punkten är uppställd,
att R. o. Ad., oaktadt sitt nyss fattade beslut, är oförhindrad
att antaga denna punkt, och om han således icke skulle vilja
afstå från sitt yrkande på återremiss.
Gr. Hamilton: Jag har icke varit ledd af någon önskan
att drifva igenom ett beslut, stridande emot pluralitetens, då jag
framställt mitt yrkande om återremiss, och då nu den föreg:de
värde talaren fästat min uppmärksamhet på, att i sjelfva punkten
blifvit inryckt det vilkoret: »derest ofvan intagna författ
ningsförslag
varder af R. St:r bifallet», så afstår jag från min
förut gjorda anhållan.
Hr De Maré: Det tycks som om afslag vore en konseqvent
följd af det beslut, som R. o. Ad. fattat ang:de första
punkten; men skulle det också förhålla sig så som Frih. Arm
felt
har påstått, att ett annat beslut här skulle kunna fattas,
så anser jag det dock vara af vigt att R. o. Ad. i alla fall afslår
denna punkt och således sauverar sina döttrar från rättigheten
att gifta sig utan sina föräldrars samtycke.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förevule hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
Den 13 Maj e. m.
375
på alslag derå, då svaren utföllo med starka ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Frih. Armfelt: Mot det beslut, som R. o. Ad. nu fattat,
får jag anmäla min reservation.
Hr De Maré: Som jag icke var närvarande vid föredragandet
af protokolls-utdraget från Hederv. Bonde-St:t med inbjudning
till R. o. Ad. att förena sig i det beslut, som detta
Stånd fattat i afseende på bränvinslagstiftningen, så anhåller jag
att få till protokollet anföra min reservationen emot R. o. Ad:s
beslut att afslå nämnde inbjudning, i afseende på den punkten,
att den dagliga tillverkningen skulle få stanna vid 100 kannor.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att, jemlikt 20:de §:n R. 0.,
det val vore Hr De Maré tillåtet att få till protokollet förklara,
det han varit frånvarande och ej deltagit i det ifrågav:de beslutet,
men deremot icke medgifvet att mot samma beslut sig
reservera.
Upplästes ett af Hr Lagerhjelm, Gustaf, inlemnadt'mern.
af följande lydelse:
I följd af läkarebetyg får jag härmed äran afsäga mig R.
o. Ad:s förtroende att vara ledamot af Banko-Utsk:t, under anhållan
att vara i åtnjutande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, och Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Ståndets Hrr Elektorer att utse en ny ledamot i
Banko-Utsk:t efter Hr Lagerhjelm.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
37 fi
D«n 1# Maj.
Lördagets den 16 ?Iaj 1863.
Plenum kl. 10 f. rn.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 13 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R o. Ad. blifvit
öfverlemnade 15 inträdeskort till K. Landtbruks-akademiens sammankomst
nästa Måndag den 18 dennes, samt anmodade ledamöter
af Ståndet, som deraf ville sig begagna, att anmäla sig
hos Riddarh.-Fiskalen.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af Elektorer efter N:o
35 Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, N:o 398 Frih. Ihre,
fullm. Hr Tersmeden, Nils, och N:o 2261 Hr af Horneman, fullm.
Hr af Klint, Erik Magnus; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 25 Gr. Wachtmeister, Rutger, med 36 röster;
» 62 Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
med 24 riister; samt
» 2183 Hr Gripensvärd, Jakob Olof, med 36 riister.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 283 för den 12 dennes, innefattande inbjudning till R.
o. Ad. samt Preste-St. att förena sig i det beslut, som Borgare-St.
och Bonde-St., vid behandling af 11 :te punkten i StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 87, fattat i fråga om anslående af 1,062,000
rdr för norra stambanans fortsättning från Upsala till Sala.
Hr von Koch, Nils Samuel: i öfverensstämmelse med
den af mig förut uttalade åsigt, att beslut, som blifvit fattade
efter lång öfverläggning och moget bepröfvande, icke böra förändras
eller upprifvas, anhåller jag om afslag å Bonde-St:s inbjudning.
Härefter blef detta prot.-utdrag af flere ledamöter begärdt
på bordet.
Den 16 Maj.
377
Hr von Troil, Sani. Gust.: Nödsakad a( tjensteålig
ganden
att redan i morgon afresa från riksdagsorten, anhåller
jag att, med bibehållen riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet
att vara Bänkman samt ledamot af Stats-Utsk:t.
Sedan K. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en ny ledamot i StatsUtsk:t
efter Hr von Troil.
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den
6 och 8 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 29, i ani. af väckta
motioner om ändring eiler omarbetande dels af Landtmäteriinstruktionen,
dels af Skiftes-stadgan, och dels af Arfvodestaxan
för Landtmäteri-förrättningar.
lista punkten (sid. 4).
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Skiftesstadgan har
vid alla riksdagar varit öfverklagad, särdeles från Bonde-St., men,
eget nog, har icke något i detta afseende försports från R. o.
Ad:s sida, oaktadt ledamöter af detta Stånd äro i besittning af de
största possessioner i riket. Eget är också att vid Betänk:ticke
finnes bifogadt någon reservation af det Höglofl. Ståndets ledamöter
inom Utskrt. Att sådant icke var att förvänta från
Högv. Preste-St., är lätt förklarligt, derföre att de skiften, som
öfvergå prestebolen, betalas af socknarne; äfven kunde man icke
vänta annat af Borgare-St., då detta Stånd icke härvidlag hade
något särskildt intresse.
Det stora antal motioner, som vid denna riksdag blifvit i
ämnet väckta, tillkännagifver ovedersägligt att betydliga missförhållanden
måste ega rum, och jag förebrår mig att jag icke förr
än vid denna riksdag tagit del i behandlingen af dessa frågor.
Detta har likväl härrört deraf, att jag icke ansett mig nog hemmastadd
med frågan.
Sedan jag emellertid kommit till egen erfarenhet af dessa
saker, har jag ansett det vara min pligt att äfven i min mån
söka bidraga till undanrödjande af missförhållanden, och det är
icke utan en viss ledsnad jag icke kan tillbakahålla min förundran
deröfver, att man från det sammansatta (Jtsk:t, under så
utmärkt ordförandeskap, fått mottaga ett så litet tillfredsställande
Betänk, i ett så maktpåliggande ärende. Jag bör dock anmärka
att, hvad Lag-Utsk:ts andel af Betänk:t beträffar, jag icke
finner anledning till klagan, men så mycket mera i hvad det
rör Stats- och Ekon.-Utsk:ts deltagande.
Då troligen allt för få af R. o. Ad:s ledamöter tagit kännedom
om den motion, jag vid riksdagens början väckte, vill
jag uppläsa deD resumé, Utsk:t framlagt. Den lyder:
378
Den 16 Maj.
»I enlighet med nu angifna grunder, öfvergår Utsk:t till
granskning af Hr Gr. Anekarsvärds och A. W. Uhrs motioner,
i hvad de afse en förändrad organisation af landtmäteri-staten.
Hr Gr. Anckarsvärd har antydt behofvet af landtmäteri-instruktionens
omarbetande, och i öfrigt föreslagit landtmäteriväsendets
omorganisation efter följ:de grunder, nemi.:
att de nuv:de förste landtmätaretjensterna förvandlades till
direktörs- och undercbefsposter för länens landtmäteripersonal;
och att dessa direktörer ej fingo handlägga några landtmäteriförrättningar
för enskild räkning;
att landtmäteri-direktörerne lörordnades till föredragande inför
landshöfdingarne uti alla landtmäteriärenden, samt till kontrollanter
öfver landtmäteriförrättningarna i länet;
att, jemte det egodelningsrätten i dess nuv:de form upphäfdes,
och pröfningen af de tvister, som hittillls tillhört egodelningsrätts
handläggning, öfverlemnades dels till häradsrätt och
dels till för ändamålet särskildt utsedde mätismän från hvarje
socken, direktören för landtmäteriet inom länet skulle hafva att
mätismännen sammankalla, föra ordet och prot:t vid deras sammanträden,
samt deltaga i öfverläggningarne, men icke, utom i
visst uppgifvet fall, i besluten;
att landtmäteri-direktörerne försågos med löner, 3,500 rdr
årligen, utom resepenningar, 300 rdr i de större och 200 rdr i
de mindre länen, med vilkor att allmänheten af dem i allt betjenades
utan särskild ersättning;
att andre landtmätaretjensterna indrogos;
att de på eget ansvar arbetande landtmätarne försågos med
lön, och deras antal inskränktes till 300, deraf 200 med lön af
600 rdr, och 100 med lön af 400 rdr, för att såmedelst till det
lägsta möjliga kunna nedsätta landtmätarearfvodet;
att landtmätarne tilldelades vissa distrikt, till minskning uti
resekostnaderna, och under förbindelse att, der det inom distriktet
fordrades, med medhjelpare arbeta; samt
att, derest svårighet mötte att bevilja hela det statsanslag,
som för ändamålet erfordrades, åtminstone det till landtmäteridirektörernes
erforderliga aflöning begärda ökade anslag, 25,200
rdr, i anseende till den dermed afsedda stora nyttan, icke måtte
förvägras.
Den kontroll öfver landtmäteriförattningarne i länet, som,
enligt hvad ofvan är nämdt, skulle af landtmäteri-direktörerne utöfvas,
borde omfatta granskningen af de öfrige landtmätarnes i
länet alla åtgärder, med skyldighet att, om de af landtmäteridirektören
godkändes, med landtmätarne för dem ansvara, endast
med undantag för åtgärder, som verkställts ute på marken, för
hvilka landtmäteri-direktören ej borde ansvara, utan för så vidt
de, såsom föremål för klander och granskaing på stället, af honom
blifvit godkända. Landtmäteri-direktören skulle således
ovilkorligen granska landtmätarnes dagböcker, hvilka, i hvad beträffade
arbetsdagarne å förrättningsstället, alltid borde vara
bestyrkte af någon dertill utsedd person inom skifteslaget,
D«n 16 Maj,
37!»
arbetsförteckningar, renovationer, uträkningar, delningar och arfvodesräkningar,
samt tillse, huru landtmätarne dervid tillämpade
gällande författningar; men mätningar, egograderingar, värderingar
af byggnader, skog och dylikt samt utställningar skulle
af landtmäteri-direktören granskas, endast så vida han kallades
till stället. Som en följd häraf ålåge honom vaka öfver
att landtmätarne skyndsamt och ordentligt handlade dem
uppdragna göromål, och, om det tarfvades, tillstyrka landshöfdingen
att förelägga tid och vitén, eller anbefalla åtal vid domstolar,
eller och rapportera försumligheten til! öfver-direktören vid
landtmäteriet, allt efter omständigheterna »
Dessa äro de egentliga hufvudgrunder, hvarpå min motion
stöder sig och åt hvilka Utsk:t lemnar den utredninrig, Betänk:t
innebär.
Innan jag går vidare, ber jag att ur öfverdirektörs-embe
tets
vid landtmäteriet berättelse för år 1861 lemna några upp
lysningar.
Denna berättelse meddelar, att landlmäteri-fiskalen
haft under handläggning 133 balanserade och 5*23 inkomna,
tillsammans 656 mål och ärenden, af hvilka 483 blifvit afslutade
och 173 balanserande till följ:de år; äfvensom att från landtmäteri-fiskalen
utgått 724 expeditioner. Med afseende å landtmäteri-personalen
meddelas, att denna vid 1861 års slut bestod
af 240 elever, 230 auskultanter, 23 storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
som icke tillika voro förste, andre eller kommissionslandtmätare,
210 vice kommissions-landtmätaren, 211 kommissions-landtmätare,
24 andre och 24 förste landtmätare samt
10 embets- och tjenstemän i General-landtmäteri-kontoret, tillsammans
972; hvarvid dock anmärkes, att under året ej tjenstgjort
mer än 134 elever, 117 auskultanter och 412 landtmätare
i länen, tillsammans 663, oberäknadt de vid storskiftes- och
afvittringsverken anställde 57 landtmätare, hvilka ej tillika arbetat
vid det allmänna skiftesverket.
Att en så talrik personal, hvars uppgift det är att skilja
mellan mitt och ditt, och af hvars kunskaper,', oegennytta
och humanitet man kan vänta det största gagn, liksom den
största skada af frånvaron af dessa egenskaper — att en så talrik
personal, i saknad af all uppsigt, allt öfverbefäl, all kontroll,
tillfredställande skulle kunna uppfylla sin uppgift, har jag ansett
och anser vara omöjligt, och min egen erfarenhet vitsordar att
jag icke misstagit mig häri.
Ofverdirektörs-embetet är det enda öfverbefäl öfver landtmätarne
från Ystad till Haparanda, och det förmanskap, som
förste landtmätaren borde ega, existerar endast på papperet.
Huru skulle det också kunna vara anorlunda i betraktande af
det kamratskap, hvari förste landtmätaren står till de öfriga i
anseende dertill, att de arbeta på samma sätt, att förste landtmätaren
ena gången kallas för att granska och kontrollera en
anklagad kommissions-Iandtmätares förrättningar, och vid ett annat
tillfälle, då han sjelf är anklagad, underkastas^kommissionslandtmätarens
kontroll? Detta visar nogsamt olämpligheten af
38(1
Den 16 Maj.
den nuv:de organisationen, och jag tiar derföre tagit mig friheten
föreslå en annan, för hvilken hufudsakligen ligger till grund
en öfverdirektörens för landtmäteriet promemoria för år 1851.
Nuvarande öfverdirektören är en bepröfvad, skicklig och
måhända en af de mest erfarna embetsman i vårt land. Har
Utsk:t under sådant förhållande aktat nödigt att från öfverdirektörs-embetet
infordra några upplysningar? Jag tror det
icke. Utsk:ts oinskränkta förtroende till esen kunskap, egen
slutförmåga har vid mer än ett tillfälle under min 54-åriga
riksdagsmannabana gifvit mig anledning till förundran. Men möjligen
härrör detta deraf att jag, som under dessa 54 år icke
mer än 2:ne gånger hedrats med R. o. Ad:s Hrr Elektorers
förtroende att vara Utskotts-ledamot, är med förhållandena inom
de respektive Utsk:n mindre bekant.
Då jag redan haft äran uppläsa ungefärliga sammanfattningen
af de åligganden, som, enligt mitt förslag, skulle tillkomma
förste landtmätaren, eller, som jag föreslagit han skulle kallas,
landtmäteri-direktören, hänskjuter jag till hvar mans omdöme,
huruvida det ligger någon tanka i Utsk:ts Utlåt., eller om detta
stöder sig på ett noggrant begrundande och öfvervägande, då
Utskit säger:
»Hvad först beträffar Hr Gr. Anckarsvärds förslag att åt
förste landtmätarne, under för dem afsedd benämning af landtmäteri-direktörer,
borde tilldelas en vidsträcktare verksamhet,
till kontroll å öfrige landtmätare inom länen, samt nödiga ansedde
aflönings- och resemedel för ändamålet anslås; så anser sig
Utsk:t böra fästa R. St:rs uppmärksamhet derpå att en del af
dessa afsedda kotroller redan förefinnes, fastän för det mesta tilllämpad
af annan tjensteman än den, åt hvilken motionären velat
sådant uppdraga. Enligt 5:te §:n af Instruktionen för Generallandtmäterikontoret
den 4 Maj 1827, åligger nemi. landtmäterifiskalen
den speciela tillsynen, huru de till landtmäteristaten
hörande tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter.
» Härefter uppräknar Utsk:t en del af de landtmäterifiskalen
åliggande befattningar såsom: »att tillse, det de i orterna
tjenstgörande landtmätare inom föreskrifven tid aflemna dagböcker,
arbetsförteckningar,karterenovationer och koncepter, jemte
tillhörande protokoller och beskrifningar; att granska de till General-landtmäterikontoret
inkommande årsberättelser och dagböcker,
till upptäckande af de fel och försummelser, som i en
eller annan måtto, och särdeles genom obehöriga uppskof i landtmäterilörrättningar,
af förenämnde tjestemän kunna vara begångne;
samt att anställa åtal å de tjenstefel eller försummelser,
som af dem begås, och, då målet i slikt afseende vid vederbörlig
domstol skall göras anhängigt, genom anmälan hos vederb:de
Konungens Befh:de om kronoåklagares tillförordnande, skyndsamt
derom föranstalta, samt målet med oafbruten uppmärksamhet
alla instanser igenom följa.»
Landtmäteri-fiskalen är likväl icke mer än en menniska.
Han bar sitt säte i Stockholm, och jag frågar, om det är en
Den 16 Maj.
381
tänkbar möjlighet att en ensam person skall kunna öfvervalla
att alla landtmätare i hela riket »uppfylla dem i tjensten åliggande
skyldigheter». Det är derföre dessa skyldigheter uppfyllas
på sätt som sker!
För att bestyrka min åsigt om omöjligheten för en person
att fullgöra ofvan uppräknade åligganden, åberopar jag förut
citerade öfverdirektörens för landtmäteriet berättelse, hvaraf
inheintas, att totalsumman af revisionsårets förrättningar, enligt
landtmäteri-fiskalens tablå, utgjorde 7,915 laga skiften och 7,122
diverse landtmäteri-förrättningar. Oaktadt dessa summor synas
höga, visar det sig dock att uppgifterna för de närmast föregående
åren upptaga ändå högre summor. Alla dessa förrättningar
och dessutom en stor personal skall landtmäteri-fiskalen
öfvervaka. Utsk:t har visserligen den godheten att yttra, det
en tillökning i kontrollen skulle medföra gagn;—för detta medgifvande
måste man hålla Utskrt räkning —; men Utsk:t är likväl
tveksamt, huruvida detta gagn komme alt uppväga de känbara
kostnaderna för kontrollens åstadkommande.
Till bestridande af dessa kostnader hade jag föreslagit, att
andre landtmätare-tjensterna, — som i min tanke äro alldeles
öfverflödiga, — skulle indragas och af de derigenom inbesparade
summor, jemte ett statsanslag af 25,200 rdr, skulle medel
bildas, som, lagda till den redan nu åt förste landtmätare anslagna
stat, skulle åt dessa bereda erforderliga löneförmåner.
Men Ut skit har afslagit mitt förslag på den grund att 3,500 rdr
vore för litet. Ja, Mina Hrr! anspråk på högre löner har blifvit
en stående artikel, men jag tror, att man bör något stäfja
dessa anspråk och bålla sig till medelvägen. Jag nekar icke att
en högre aflöning för kontoren i Stockholm och Götheborg varit
lämplig, men med den rättighet Utsk:t eger att göra förslag,
hade det varit bättre, om Utskrt ändrät hvad det ansett nödigt,
ari att helt tvärt afstyrka mitt förslag.
Alven af den omständighet att 300 rdr i resepenningar
skulle vara för litet, har Utsk:t hemtat anledning att afslå mitt
förslag. — För min del kan jag icke inse att det är ett fel
hos en motionär att han icke skär till så mycket, man vanligen
gör. Min innerliga öfvertygelse är att dessa 300 rdr äro tillräckliga
för de inspektions-resor, som han af egen drift, för att
tillse huru landtmätarne sköta sina arbeten, komme att inom
länet företaga. Det hade dessutom icke varit obilligt, om Utskrt,
för att uppbringa dessa resepenningar, föreslagit att kostnaderna
för resor i oell för klandradt skifte skulle af skifteslaget eller
skiftesmannen, allt efter som skiftesmannens förrättning godkändes
eller underkändes, ersättas. I så läll skulle säkert
skifteslaget undvika att i otid klandra och landtmätaren att
genom sitt förfarande ådraga sig klander.
It. Strrs Stats-Utskrt vid denna riksdag har ingalunda dragit
i betänkande att till jernvägars byggande anslå, — jag vet icke
huru många millioner, och ser helst jag slipper nämna det, —
utöfver det| belopp, K. M. begärt. Då förefaller mig såsom en
382
Den 16 Maj.
skärande kontrast* att en sådan begäran, som denna, tvärt afslås,
utan den ringaste bevisning att den är obehöflig. Om man
förkastat mitt förslag såsom opratiskt, bade man kunnat från
det sammansatta Utsk:t förvänta ett bättre och lättare genomförbart.
Utsk:t har, som jag redan nämnt, sjelf förklarat att
ökade kontroller otvifvelaktigt skulle medföra gagn, och om Utsk:t,
för vinnandet al detta gagn, föreslagit att höja den siffra
jag begärt, till 30 å 35,000 rdr, hade Utsk:t otvifvelaktigt varit
dertill berättigadt. Men att uppskatta detta gagn så lågt, att
det icke skulle motväga en tillökning i statsutgifterna, är ett
förfarande, hvaröfver jag tror att man har skäl att beklaga sig.
När det är fråga om anslag till statistiska byrån eller embetsverk
med höga dignitärer saknas aldrig medel, men till ett så
lågt verk, som landtmäteriet, vill man icke lemna anslag, utan
iakttager en ytterlig sparsamhet.
Det är obegripligt att icke långt före detta inom R. o. Ad.
någon uppträdt, som ifrat lör detta verks upphjelpande. Olverdirektörens
förslag i detta hänseende hvilar sedan 12 år tillbaka,
eller ända sedan 1851, utan att, mig veterligen, något blifvit
åtgjordt. Det är sorgligt att så tillgår hos oss, under det
Finland, som lyder under en envåldsherrskare, ända sedan 1848
är i besittning af en organisation, sådan som den, för hvilken jag
här begärt de respektive Utskms uppmärksamhet.
Det Ryska reglementet för landtmäteriet i Finland är dateradt
den 15 Maj 1848 och, till råga på det bedröfliga, utfärdadt
på Svenska språket. Deri bestämmes löner till 8 länslandtmätare,
hvilka, just så som jag föreslagit, böra utgöra ett
chelsskap öfver kommissions-landtmätarne. Dessa länslandtmätare
åtnjuta i lön 600 rubel silfver och i taffelpenningar 240,
och härtill kommer ett bevis på huru mycken vigt styrelsen
lägger på den särskilta arbetsfördelningen inom de olika länen,
i det hvardera af dessa 8 länslandtmätare är biträdd af en
sekreterare med lön af 200 rubel. Dessutom finnas 60 ordinarie
kommissions-landtmätare, aflönade med 200, och 14 e. o.
kommissions-landtmätare med 140 rubel, allt silfver. (En silfverrubel
är lika med 2 rdr 82 öre rmt.) §§na 55, 56 och följ:de
bestämma länslandtmätarnes åligganden, och i 56:te §:n förordnas
att han skall från kl. 10 f. m. till 1 e. m. vara tillstädes
på sitt kontor. Hos oss åter är förste landtmätaren förbunden
blott att förste och siste helgfria Måndagen i hvarje månad vara
på kontoret, och således är för menigheten icke tillfälle att under
mellantiden få de upplysningaar, hvaraf den kan vara
i behof.
Förordningen för Finland utgör i min tanke ett sorgligt
kriterium på vår lagstiftning i ett så maktpåliggande ärende som
detta, enär frågan om reorganisationen redan i 12 år hvilat, och
ännu ingenting är åtgjordt till rättande af de missförhållanden,
som tungt kännas af allmänheten.
Jag bade föreställt mig, att då det lilla furstendömet Finland
ansetts vara i behof af och kunnat bekosta genomförandet
Den 16 Maj.
383
af en reorganisation i detta hänseende, Svea Rikes Ständer icke
bort förkasta frågan om dess genomförande äfven hos oss, synnerligast
då den icke är särdeles kostsam för”statsverket.
Jag frågar, hvem är det som mest bidrager till skatterna?
Otvifvelaktigt jordbrukaren. Jordbrukaren betalar större delen
af bränvinsskatten, och likaledes större delen al tullinkomsterna,
ty icke är det köpmannen, — denne vet nog att med tullbeloppet
fördyra varan. -Det tyckes också som han kunnat förvänta,
att någon större uppmärksamhet egnats hans rättmätiga
förhoppningar, än Betänk:t ådagalägger.
Jag har icke varit i tillfälle att förskaffa mig några sifferuppgifter
öfver de penningebelopp, som i och för landtmäteriförrättningar
kunna anses årligen från jordbruket utgå, men då,
såsom jag förut nämnt, under år 1861 verkstälts 7,915 laga
skiften och 7,122 diverse landtmäteri-förrättningar, kan man
döma om huru högst betydliga dessa belopp måste vara. Här
är fråga om milliontal, hvaröfver man måste förskräckas, om
man visste deras verkliga summa. Det är visserligen icke sagdt
att alla dessa förrättningar äro började och afslutade inom redovisnings-året,
men om jag också icke antoge mer än en ^ för
året, komme jag till ett alldeles förvånande resultat.
Jag nämnde att jordbruket betalar en stor del af skatterna.
Jag underlät dervid att anmärka huru mycket jordbruket bidrager
till vårt försvar, att det bestrider skjutsen, att det ensamt
underhåller vägarne, m. m. Nog tyckes det vid sådant förhållande
som staten borde bidraga till införande af ordning i jordbruket,
der detta är deraf i behof; nog tyckes det som äfven
jordbruket vöre förtjent af att utaf R. Skr omhuldas och uppmuntras.
Här vore oändligt mycket mer att säga, men jag är öfvertygad
alt jag för länge sedan tröttat Huset med för mycken
omständighet.
Jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtm:s propos. på återremiss
af denna del utaf Betänk:t, med begäran, att det sammansatta
Utsk:t måtte närmare tillse, om icke utvägar kunde förefinnas
att förse landtmäteri-styresmännen, en inom hvarje län, med
3,500 rdrs årlig lön, samt, efter länens vidd, med 2—300 rdr
respenningar, och, i och för dessa tjenster, vid länslandtmäterikontoren
uti Stockholm och Göteborg en tillökning af 1,000 rdr
för hvardera, med afseende å högre hushyror och lefnadskostnader
inom båda dessa större städer; samt att Utslc.t, i sammanhang
härmed, måtte tillstyrka en underdånig anhållan, det K. M. täcktes,
när anslag i sådant ändamål blifvit beviljade, nådigst gå i
författning om förste landtmäteri-tjensternas förordnande till
direktörsbefattningar i och för länens landtmäteri-personal och
tjensteåligganden, och med de tjensteföreskrifter, som af K. M.
kunna finnas lämpliga att förordna.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Under mitt vistande
i många olika delar af landet, har jag kommit till|den öfver
-
384
Den 16 Maj.
tygelse, att få ändamål finnas, för hvilka penningar kunna af
staten så fruktbärande användas som för ordnande af landtmäteriväsendet.
.lag har sjelf öfvertygat triig om hvilka ofta stora
felaktigheter finnas på landtmätarens karta, huru hela jordstycken
blifvit icke blott oriktigt uppmätta i längd och bredd, utan
ofta t. o. m. alldeles icke finnas upptagna på kartan. Jag kan
dessutom åberopa en mängd skiften, som genom landtmätarens
förvållande blifvit uppskjutna och utdragna på längden. Jag kan
anföra exempel på skiften, som varat i ända till 15 år, — att
sådana räcka i 8 år, är alldeles icke ovanligt.
De kostnader, som, genom onödige uppskof och landtmätares
försumlighet, tillskyndas delegare i skifteslag, uppgå till
många tusentals rdr årligen och öfverstiga vida det belopp, som
för förändringens genomförande blifvit föreslaget. Jag tror derföre
att det både från rättvisans och ekonomiens synpunkt vore
ändamålsenligt att anslå medel till en förbättrad kontroll.
Deremot tror jag icke att det vore lämpligt att bestämma
viss lön åt förste landtmätarne. Men att gifva de extra någon
löneförbättring, torde vara nyttigt, ehuru denna icke bör bestämmas
till silTran, emedan hvad som på ett ställe kan vara högt,
på ett annat kan vara lågt.
Jag yrkar derföre, att det Högloft Ståndet måtte bevilja
ett anslag af 25,500 rdr årligen under innevarande slatsregleringsperiod,
att ställas till K. M:s disposition, för att, på sätt
K. M. må finna lämpligt, användas till beredande af en bättre
kontroll öfver landtmäteriväsendet inom riket.
Gr. Sparre, Erik: Att åtskilliga brister vidlåda vårt
landtrnäteriväsende, vill jag icke bestrida. Det är med denna,
som med öfrige institutioner, att de tarfva ständig förbättring.
Meri huruvida det kan vara lämpligt att, på sätt bär är föreslaget,
ombilda detsamma, är en annan fråga.
Den ärade motionären har andragit ett exempel från Finland.
Han har sagt, att i detta enväldigt styrda land det varit
lättare att åstadkomma en författn. än i vårt fria Sverige, och
anför detta faktum såsom ett bedröfligt tecken. Ehuru jag
icke vill påstå att Finland är enväldigt styrdt, tror jag att man
såsom en grundsanning kan antaga, att det är lättare att genomföra
en förändring i en enväldig styrd stat än i en fri.
Dessutom är det en stor skillnad i afseende på landtmäteriet i
Sverige och i Finland, och i sistnämnde land har man inrättat
en verklig embetsmannakorps af landtmätare. Huruvida detta
kan vara lämpligt hos oss, sätter jag starkt i fråga, och representationen
har vid de löregtde riksdagar, då förslag derom varit
gjorda, icke så ansett, utan bibehållit den ännu fortvarande
grundsats, att landtmätarens inkomster böra bero al deras förtroende,
som äro i behof af hans biträde.
Motionären har föreslagit, att kommissionslandtmätarne, i
stället att utnämnas för länet, skulle hvardera tilldelas visst
begränsadt
Den 16 Maj.
3S5
begränsadt distrikt. Men häraf vore en naturlig följd att den
enskilta, som hade behof af landtmälares biträde, blefve tvungen
att anlita denne bestämde distriktslandtmätare. Jag tror
att jordbrukaren vore mera belåten att hädanefter som hittills
kalla den, för hvilken han hade förtroende. Det är tänkbart
att på ett distrikt komme en person, sorn arbetar illa och långsamt,
och man skulle dock vara tvungen alt anlita honom.
Under en period kan antalet förrättningar vara mycket ringa;
en annan tid kan han blifva så upptagen, att han omöjligen kan
medhinna de uppdrag, han måste åtaga sig etc.
Jag vill icke påstå, att närvrde system är det bästa, men
representationen har så ansett och förkastat hvarje omslag i
annan syftning.
Vid sådant förhållande har Utsk:t icke velat tillstyrka införandet
af landtmäteri-direktörer eller chefer för länen, såsom
Gr. Anckarsvärd föreslagit, och första orsaken dertill var — för
att säga det rent ut — en viss obenägenhet inom Utsk:t att
konstituera en ny embetsmannakorps, som naturligen icke blott
under tiden, då de voro i tjenst, skulie uppbära löner, utan
efter afskedstagandet skulle vara berättigade till pension. Till
allt detta saknade man penningar, och egde dessutom ingen garanti
för förändringens ändamålsenlighet.
En hvar känner att en arbetsam landtmätare förtjenar ganska
mycket. Då frågar jag, är det antagligt att en skicklig
landtmätare skulle afsäga sig alla sina inkomster i denna befattning,
för att uppbära en lön af 3,500 rdr? Jag tror det icke,
synnerligast om han i sin nya befattning finge trägna göromål.
Till äfventyrs skulle följden blifva den, att de raskaste och dugligaste
personerna icke ville eftersträfva dessa sineluirs-platser,
utan dessa skulle komma i händerna på personer med mindre
mognad och drift. Dessa skulle då utöfva ett slags chefsskap
öfver de öfrige landtmätarne, och ändamålet med deras tillsättande
komme att förfelas. Min öfvertygelse är, alt om raan
skulle kunna locka fullt lämpliga personer att mottaga dessa
platser, skulle man icke bjuda dem 3,500, utan 7,000 rdr, i
hvilket fall det vore utsigt att en duglig landtmätare lemnade
det inkomstgifvande yrke, han nu innehar.
Detta skulle med etf betydligt belopp föröka staten, och
derföre hyste man inom Utsk:t'betänkligheter.
Gr. Anckarsvärd har sagt — och det med mycket skäl
--, att staten för ordnings befordrande borde göra uppoffringar.
Men fråga är, huruvida man åt jordbrukarne bör göra uppoffringar,
som de icke vilja hafva, och inom Utsk:t var icke någon
ledamot af Uonde-St., som icke ville att man skulle ega
frihet välja den landtmätare, för hvilken man hade mest förtroende.
Hvad angår det öfvervakande, hvarom siste värde talare
yttrade sig, vill jag erkänna att ökade kontroller öfver landtmätares
verksamhet erfordras. Jag ber likväl att med afseende
H. IV. 25
386
Den 16 Maj.
å denna verksamhet, och särskildt dessa förrättningars långvarighet,
lå anmärka, alt tidsutdrägt vid alla möjliga ärenden kan
ega rum, samt att det förhållande, att ett skifte fortgår i 10 k
12 år, härrör deraf, att skiftesdelegarne icke vilja hafva slut i
saken. Det är genom processer dem emellan, som skiftet uppehälles
och emedan de söka tillgripa alla möjliga remedia juris,
för att få det utdraget. Att kittsliga personer åstadkommit
tidsutdrägt har aldrig kunnat undvikas. Så länge lagar finnas,
som skola tolkas af mermiskor, och personer finnas, som uppsöka
alla möjliga anledningar till tvister och processer, kan
tidsutdrägt icke undvikas, utan att man derföre kan utdöma
hela vårt processväsende.
Klagan öfver tidsutdrägt vill jag således icke tillerkänna allt
för stor vigt. Hvad deremot lörtjenar afseende, är behofvet af
bättre kontroller, och jag betviflar icke, att ju, såsom siste värde
talare anmärkt, felaktigheter kunna begås, utan att blifva rättade;
men Utsk:f, som för sin del icke kunde gilla förslaget om
inrättande af landtmäteri-direktörs-tjenster, tvekade om hvilken
utväg i detta afseende borde vidtagas, och har derföre inskränkt
Sig till ett förslag, det måtte R. St:r i underdånighet anhålla,
att >>K. M. täcktes i nådigt öfvervägande taga, orri icke ändamålsenligare
och mera verkande åtgärder, än de hittills stadgade, kunde
påbjudas för befordrande af tillsynen, huru de till landtmäteristaten
hörande tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande
skyldigheter, äfvensom för erforderlig granskning af landtmätares
räkningar öfver verkställda förrättningar.»
Ulsk:t, som icke vill ingå i ett bedömande af lämpligheten
af den ena eller andra utvägen, ville endast anmäla och fästa
K. M:s uppmärksamhet på ärendet, öfverlemnande åt K. M. att
vidtaga de åtgärder, som kunde finnas lämpliga. Jag skulle
derföre tro, att den siste värde talaren borde vara tillfredsställd
med Utskits hemställan.
Hvar och en, som känner vår allmoge, vet huru benägen
den är att, så fort anledning till klagan mot landtmätaren är
eller synes vara, genast anmäla det; och det slår icke felt, att
ju landshöfdingen, om han inom sitt län åtnjuter förtroende och,
såsom han bör, vill hafva tillsyn öfver landtmätarne, inom kort
tid känner samtlige länets landtmätare på sina fem fingrar.
När klagomål mot någon landtmätare inkommer, remitteras
det till förste landtmätaren, som deröfver algifver utlåt. Så
tillgår det i det län, om hvars styrelse jag har speciell kännedom,
och, jag antager, äfven inom andra. Jag lörmodar att i
flesta fall förste landtmätaren bor i residens-staden — är så
icke händelsen, är det ett fel, som landshöfdingen bör söka rätta;
— är så fallet, kan landshöfdingen med honom rådgöra i ärendena
och intager i viss mån den plats, Gr. Anckarsvärd önskat
åt honom anvisa.
Jag tror att institutionen, äfven sådan den är, icke bör
förkastas, utan att på samma grund mycket godt kan byggas.
Likaledes tror jag att Konungens Bellude icke underlåter att
Den 16 Maj.
387
inhemta erforderlig kännedom om personen, innan han för honom
utfärdar förordnande. Jag har aldrig läst skiftesstadgan så, att
Konungens Beflude skall utfärda förordnande för den, som af
skifteslaget begäres, utan kan Konungens Befhrde, om mot personen
i fråga klagomål ofta förekommit, vägra förordnandet,
hvarigenom vinnes, dels alt landtmätaren för framtiden är
mer påpasslig, dels ock att förordnandet icke kommer i händerna
på olämplig person.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del skall jag in
skränka
mig till att yttra mig allenast öfver den punkt, sorn
är föredragen. — Jag kan dervid icke underlåta att uttala min
ringa förhoppning att förste landtmätaren, för det han får förbättring
i karakteren och upphöjes till rang, heder och värdighet
af direktör, skall ådagalägga större duglighet eller nit. Jag
tror alt han lika väl kan handhafva silt embete under sin nu
egande titel, som under den föreslagna nya.
Hvad beträffar den kontroll, sorn af honom skulle utöfvas,
kan jag icke förneka att jag hyser någon tveksamhet.
Icke kan han resa till hvarje ställe, der ett skifte pågår,
och anställa mätningar med mera, utan han måste rälta sig efter
kartan, sedan den är färdig. Skulle han jemföra denna
med marken, tror jag icke att en persons verksamhet kunde
räcka till.
Jag befarar att förste landlmätareljensten, synnerligast om
man förvägrar dess innehafvare att företaga förrättningar på
egen hand, blilver en sinekur, kanske angenäm för honom, som
får den, men till löga gagn lör allmänheten.
Det är en stor organisationslråea, som blifvit väckt, men
sällan har det väl hittills fallit K. Sl:r in att, innan någon auktoritet
blifvit hörd elier någon plan uppgjord, utanordna medel
till en sådan ny institution. Jag tror alt man måste vänta härmed,
tilldess en sådan granskning lörsiggålt, och då Ulsk:t i en
af de sisla punkterna i Betänk:t föreslagit en underdånig skrifvelse
i ämnet till K. M., synes mig försigtigast vara att för
närvarande stadna dervid.
Jag förenar mig med de talare, som anhållit om bifall till
Utskds hemställan i denna punkt, och gör det så mycket hellre,
som jag erlärit alt ilen är bifallen af två Stånd, deribland äfven utaf
Bonde-St., sorn torde ega tillräcklig kännedom om huru förhållandena
i verkligheten förete sig, för att bedöma lämpligheten af
förändringen.
Gr. Anckarsvärd: Jag tror att den rättvisa måste göras mig,
att jag aldrig blott för ett slags rätthafveri upptagit U. o. Ad:s tid
med att gendrifva de inkast, som mot mig blifvit gjorda; men
då Gr. Sparre i ett längre anförande motsatt sig mitt förslag,
må det tillåtas mig att med några ord bemöta hans påståenden.
388
Den IC Maj.
Gr. Sparre har sagt att jag velat inrätta ett nytt embete.
Jag ber Hr Gr:n härvid uppmärksamma, att det icke är fråga
om att inrätta ett nytt embete, utan att bringa det. som redan
är, till något verkligt och icke blott imaginärt.
Vidare har såväl Gr. Sparre som Gr. Mörner yttrat att
förste landtmätaren, om han icke finge företaga landlmäteriförrättningar
på egen hand, skulle förlora allt för mycket i inkomster.
Men det vet jag, att för en chef är det icke möjligt att,
på samma gång han fullgör de honom i denna befattning åliggande
pligter, äfven bestrida de värf, som tillkomma hans underordnade.
Huru skäll han dessutom kunna kontrollera de andra
landtmätarne, om han sjelf åtager sig landlmäterilörrättningar?
Här är sagdt att han icke kan resa ikring och jemföra
kartan med marken. Detta har jag icke ifrågasatt, men jag
anser deremot att han någon gång bör företaga inspektionsresor.
Blotta tillvaron af ett beläl, som det åligger att utöfva kontroll,
gör att Hrr landtmätare icke våga slarfva så som de annars
skulle göra.
Jag lyckönskar Elfsborgs län att hafva en höfding, som sjelf
åtagit sig att göra förste landtmätaretjenslen, och som försäkrat
att i hvarje län, som har en sådan landshöfding som Gr. Sparre,
icke göres behof af någon förste landtmätare; men med all aktning
för Gr. Sparre, tror jag mig hafva så pass kännedom om
landshöfdingens befattning, att det förefaller mig omöjligt att landshöfdingen
skulle kunna, jemte det han fullgör sina skyldigheter,
utöfva någon kontroll öfver landtmätarnes arbeten.
Gr. Sparre anser att lönerne skulle bestämmas till dubbelt
så högt belopp, som det jag föreslagit.
Jag kan icke anse rätt att öfvermåttan uppdrifva lönerna,
utan anser det belopp, jag föreslagit, böra vara tillräckligt. I de
utgifter, som blefve en följd af förändringen, skulle t. o. m. någon
besparing kunna ega rinn. Ar nemi. förhållandet i Elfsborgs
län sådant som Gr. Sparre uppgifvit, behöfdes icke lön
anslås åt någon landtmäteridirektör i detta län, åtminstone så
länge det har förmånen att räkna Gr. Sparre såsom sin höfding.
Hr Gr:n har äfvenledes sagt att allmogen i allmänhet icke
vill hafva någon förändring. Detta skulle förutsätta att allmogen
icke förstår sitt bästa i denna sak, och då är det vi odalbönder
som böra taga saken om hand. Det är den Svenske jordbrukande
Adelns uppgift att skydda allmogens intressen och bevaka
dess fördel, ty representanterna i Bonde-St. äro långt ifrån representanter
af den Svenska allmogen på landet.
Mycket vore att tillägga, men jag vill icke upptaga R. o.
Ad:s tid. Jag har formulerat mitt förslag; det står R. o. Ad.
fritt att antaga det eller förkasta det.
Hr Nordenfelt: Jag vill icke bestrida rigtigheten af en
föregående talares påstående, att dröjsmål vid landtmäteriförrättningar
kan föranledas af skiftesdelegarnes processlystnad, men
ännu långt oftare torde detta dröjsmål kunna tillskrifvas landt
-
mätaren, som åtager sig så många förrättningar att han icke
kan hinna i ordentlig tid afsluta dem. Han företager resor hit
och dit, lyser ut sammanträden och tyckes påbörja arbeten,
hvilkas afslutande han dock ingalunda påskyndar, enär det ligger
i hans eget intresse att draga ut på tiden. K. Beflude kan
visserligen genom en ovanlig raskhet något afhjelpa detta missförhållande,
men det är derföre icke säkert att K. Befh:de deråt
egna sin omsorg. Särskildt inom Gr. Sparres län återstår mycket
i detta afseende att önska, och just inom detta län är det
som ett skifte fortaått i 15 år och nu är i det skick, alt det
helt och hållet måste göras om.
Allmogen har en särdeles fruktan att klaga öfver landtmätares
förrättning; den befarar att stöta sig med honom och
derföre blifva lidande. Om klagan anställes, måste alltid någon
herreman gå i spetsen.
Första gången målet är före, uteblifver landtmätaren; lian
förelägges ny tid och vite. Han infinner sig likväl icke och
pliktar. Tredje gången är han kanske tillstädes och nu förelägges
han att företaga arbetet. Emellertid utdrages tillen och
arbetet iir fortfarande oafslutadt. För de vitén, han får betala,
bekymrar han sig löga, ty han vinner på andra arbeten under
tiden.
Här talas om omöjligheten att utöfva kontroll med mindre
den, som har sig densamma uppdragen, går ut på marken och
der anställer mätningar; men en landtmätare, som har vana, ser
en hel del saker a priori.
Till kontrollanter böra användas äldre landtmätare, som förlorat
sin vigor och icke stå ut med att hela året ute på marken
anställa mätningar, men som, till följe af sitt utbildade omdöme
och den erfarenhet, de förvärfvat, kunna vara särdeles
lämpliga till en sådan befattning. Likväl tror jag icke att dessa
kontrollanter, oaktadt det stora gagn de komme att uträtta, borde
förses med läst lön, eller att hela organisationen borde omarbetas.
Jag har endast begärt att bättre kontroll skulle införas;
men härför behöfves penningar, och ehuru det visserligen är
vackert att vänta och se hvad K. M. anser böra göras, synes
mig bäst vara att, då man begär tillsättande af personer, som
skola handhafva kontroller, man tillika anvisar medel till dessas
afiönande.
Jag yrkar fortfarande bifall till mitt förslag.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Stats-Rådet Thulstrup, som å K. M:s höga vägnar öfverlemnade
åtta Nådiga Propos:r till R. St:r.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Ehuru Utsk:t afstyrkt Gr. Anckarsvärds
motion i denna del, har det dock erkänt, såväl att
skäl finnas till klagan öfver det sätt, hvarpå landtmäteri-förrättningar
försiggå, som ock behofvet af ökade kontroller.
39Q
Den 16 Maj.
1
Gr. Sparre har väl förklarat att orsaken till tidsutdrägten
med desse lörättningar icke vore att söka i institutionen, och
att ingen skulle kunna hindra tratolystna menniskor att åstadkomma
uppskof; men om ock den sednare delen af påståendet
kan ega sin rigtighet, tror jag dock att åtminstone i två fall af
tre tidsutdrägten förorsakas, dels genom brist på god vilja hos
förrättningsmannen, dels derigenom att han åtager sig för mycket
på en gång.
När en yngre landtmätare börjar praktisera, dröjer det vanligen
icke länge förr än han anmodas att förrätta ett laga skifte.
Ar han då ordentlig och fullgör sitt åtagande med skicklighet,
kommer han snart i ropet och får inom kort tid en mängd
uppdrag, Han åtager sig dem alla och det dröjer icke länge
förr än han befinner sig i en ställning, fullkomligt lika med de
förre landtmätarnes, d. v. s. han har så många förrättningar,
att han icke behörigen kan afsluta dem.
Gr. Sparre har sagt att K. Befhtde skall undersöka deras
förfarande, som skola förordnas till skiftesmän, men, oaktadt
icke något åtal mot personen inkommit, när K. Belhide utfärdar
förordnandet, kunna fel vara begångna och landtmätaren kan
redan vara öfverlupen med arbete.
En talare har anfört exempel på långvariga skiften. Äfven
jag har kommit i erfarenhet af ett skilte, som nu påeått sedan 1851,
utan att någon tvist fördröjt det och som först i år avancerat
så långt, alt det är fråga om egodelningsrält. Detta skifte är
visserligen ganska stort, men 12 år är just icke synnerligen kort
tid. 2 gånger bar jag klagat hos K. Beflude; landtmätaren har
fått förständigande att påskynda arbetet, samt slutligen fått
sig förelagdt, att icke åtaga sig några flera förrättningar, förr än
han skiljt sig vid dem, lian nu har i uppdrag.
Jag vill icke gå så långt som siste värde talare och påstå
att allmogen icke vågar klaga på landtmätaren; men orsaken till
deras ovilja att klaga är att söka i den beskedlighet, som utmärker
vårt folk, och som gör alt de i det längsta undvika det.
För min del anser jag Gr. Anckarsvärds förslag, i hvad det
afser förste landtmälarens förordnande lill kontrollant inom länet,
hafva mycket för sig. Om förslagets öfriga delar, som dermed
stå i samband, såsom förste landtmälarens befattning med egodelningsrätten,
m. m., vågar jag likväl icke nu a priori uttala
mitt omdöme; men hvad som för livar och en måste vara tydligt,
är omöjligheten lör landlmäterifiskalen att ensam bestrida
den stora mängd af göromål, som, enligt Utsktts egen recit, åligger
honom.
Gr. Anckarsvärd har formulerat ett förslag till återremiss,
men på detsamma kan jag icke ingå, utan önskar en enkel återremiss,
på det Utsk:t må sätta Gr. Anckarsvärds förslag om införande
af en bättre kontroll i samband med den af (Jtsk:t löreslagna
skrifvelse till K. M.
Hr Nordenfelt bar visserligen yrkat beviljande af den summa,
Gr. Anckarsvärd föreslagit, men då det icke torde vara lämpligt
Den 16 Maj.
391
att, när man hos K. M. anhåller om utarbetande af ett förslag,
a priori anvisa ett bestämdt anslag för bestridande af kostnader,
på hvilka man icke kan göra någon beräkning, torde icke vara
skäl att härtill lemna bifall.
Jag anhåller om Hr Gr:s och Landtnäs propos. på ren
återremiss.
Gr. Taube, Henning Adoif: Såsom tillhörande den korps,
som nu är i fråga, hade jag ämnat icke deltaga i diskussionen;
men då jag i det närmaste lemnat denna korps, anser jag mig
böra, på samma gång jag uttalar de åsigter många års erfarenhet
hos mig grundat, äfven yttra några ord till bemötande
al det klander, som mot denna korps blifvit uttaladt.
Det ligger i sakens natur, att en tjensteman, hvars åliggande
det är att tillmäta hvar och en sin behöriga andel, huru
oväldig han är, dock måste utsätta sig för somligas missnöje,
alldenstund det icke låter sig göra att förena allas intresse, utan
alltid någon finnes, som icke fått så som han velat. Jag medgifver,
att skäl till anmärkningar ofta förefinnas; jag medgifver,
att kontroller till en viss grad äro nödiga; men genom att använda
för mycket kontroller tror jag icke att man kommer till
målet eller att man lyckas undanrödja de öfverklagade missförhållandena.
Hvarje tjensteman bör sättas i en oberoende
ställning. Då först kan han få intresse för sin tjenst; då först
kan man vänta att han skall egna all sin tid, all sin möda åt
fullgörandet af de uppdrag han åtagit sig.
Jag har visserligen hört en landshöfding förklara, huru det
tillgår i hans län, men ingenstädes är föreskrifvet att så skall
ske. Väl åligger det förste landtmätaren att granska handlingar,
men egentligen icke att utöfva någon kontroll öfver de
andre landtmätarne. Det är först genom ett af Ofverdirektörsembetet
utfärdadt cirkulär de blifvit anbefallde att så till vida
utöfva kontroll, att de vid hvarje års slut skola ingifva berättelse
om hvad i länet sig tilldragit, samt huruvida någon icke
uppfyllt sina skyldigheter. Jag hemställer till hvar och en i
hvilken chefsställning förste landtmätaren står till de andre. Om
han vill utöfva någon kontroll, är möjligt att den landtmätare,
han ställer under åtal, finner sig förnärmad, och då såväl de onda
sorn de goda menskliga känslorna göra sig allmänt gällande, är
ganska tänkbart att denne vill ställa till något obehag för sin
förman. Dertill eger han lätt utvägar, och då yngste landtmätare
eger rätt att mottaga samma slags uppdrag som den äldste,
är det ganska möjligt att rätten, om förste landtmätares åtgärd
öfverklagas, kallar yngste kommissionslandtmätare att densamma
granska. Jag Irågar, om det är tillbörligt att siste man granskar
lörste mans åtgöranden? Ar det något verk, mer än detta,
der så tillgår? Jag tror det icke.
Man klagar öfver att landtmätarne åtaga sig för mycket.
Denna klagan kan vara grundad, men felet ligger i organisationen.
Då landtmätaren utnämnes för länet, måste han helt na
-
39?
Den 16 Haj.
timligen hysa farhåga alt, när det arbete han har under händer
tager slut, mer tillfälle till förtjenst skall saknas, och detta
gör att det i de flesta fall skall halva gått bra långt, om han
icke ålager sig en honom erbjuden förrättning. Han ser det
från den ljusa sidan och hoppas kunna medhinna hvad han åtager
sig. Afven tänker han att, om han sjelf icke mottager förrättningen,
en annan kommer och tager bort den, och när han
då alslutat de arbeten, Iian förut har sig uppdragna, skall han
sakna sin bergning. Häraf orsakas långsamheten med ärendenas
handläggning; häraf alla dessa anmärkta missförhållanden.
Till dessas afhjelpande tror jag att åtgärder i enlighet med
Gr. Anckarsvärds förslag skulle kunna bidraga. Det är först
sedan hvarje landtmätare lått sig ett visst distrikt anvisadt och
han kan vara tryrg att icke någon uttränger honom, som han
måste sjelf blifva intresserad af att icke åtaga sig mera än han
medhinner, ulan anordnar sitt arbete så, att han i lugn kan
utarbeta sina förrättningar
Man oroar sig för att härigenom skulle intrång ske på den
enskiltes rätt att till skiftesman välja den han vill; men faran
häraf torde icke vara så stor, som man påstår. Vi veta huru
det tillgår med befordran. En auskultant, sorn endast befattat
sig med mätningar och uträkningar på papperet, får förordnande
såsom vice kommissionslandtmätare och handlägger precist samma
slags förrättningar som andre landtmätare. Han liar visserligen
mottagit detta förordnande så, att han, om han icke
ordentligt uppfyller det, kan fråntagas detsamma; men sådant
händer sällan, och man har äfven sett att sådana åtgärder blifvit
af Ofverdirektörs-euihelet upphäfda. Ingen skulle komma
att befordras till distriktslandtmätare, med mindre han förut
praktiskt visat sin skicklighet, och jag anser nödvändigt att man
fordrade af honom prof på skicklighet och noggrannhet, innan
han lill denna tjenst kunde antagas.
Om på detta sätt korpsen omorganiseras och landtmätaren
erhåller säker utsigt till bergning, kan taxan revideras. Staten
skulle erhålla skickliga landtmätare, och anledningarne till klagan
öfver dessa tjenstemän skulle försvinna.
Mycket kunde vara att tillägga, men jag vill icke upptaga
tiden. Jag vill blott säga, att önskligt hade varit, om K. M.
tagit initiativet till en omorganisation. I)å så icke är fallet, vill
jag icke yrka hvarken återremiss eller afslag å punkten, utan
har endast velat framlägga min egen åsigt af saken.
Gr. Hamilton, Gustaf: Att ökade kontroller i afseende
på landtmätarnes förrättningar äro behöflig», är något, som för
alla är ögonskenligt; men i afseende å sättet, huru denna kontroll
skall kunna verkställas, derom kunna tankarne vara delade.
Utsk:t har med mycken uppmärksamhet upptagit Gr. Anckarsvärds
förslag, och många dess ledamöter halva varit böjda för
att gå i den riktning Gr. A. föreslagit; men Utskd har, som
Den 16 Maj.
393
mig synes med fullt skäl, skyggat tillhaka för att på egen hand
skapa en embetsmannakorps, om hvars duglighet man kunde
hysa tvekan.
Utsk:t har icke heller kunnat säga att detta förslag icke
vore det rätta, men då det icke blifvit af myndigheter granskadt,
tror jag att Utsk:t gått den rätta vägen, då det till K.
M:s eget beprölvande öfverlemnat att afgöra huru en bättre kontroll
skulle kunna åstadkommas.
Att, såsom IIr Nordenfelt föreslagit, ställa lill K. M:s disposition
den summa, Gr. Anckarsvärd ansett erforderlig för genomförande
af den utaf honom föreslagna omorganisation, derom
väcktes icke inom Utsk:t något förslag, och jag hemställer
huruvida det kan vara lämpligt att fästa sig vid en viss summa,
innan man lått noggranna uppgifter på de kostnader, hvartill
förändringen föranleder.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till ifrågav:de punkt
af Betänk:t.
Gr. Sparre: Vid detta tillfälle, som så ofta, hafva åt
skilliga
klagomål försports öfver fel, som blifvit begångna al embetsman,
och många talare hafva citerat exempel från sin egen
erfarenhet. Alt likväl, i en korps bestående af 900 personer,
icke någon skulle finnas, som vore lörsumlie, är alldeles otänkbart.
Jag vill icke bestrida, att ökade kontroller kunna vara
gagneliga; också har Utsk:t till K. M. sjelf hänskjuta frågan,
men att gifva K. M. en fingervisning, om hvad som borde göras,
torde icke kunna finnas lämpligt, utan har Utsk:t ansett
att K. M. bättre än någon annan kunde sjelf tillse hvad som
borde göras.
Att, såsom Hr Nordenfelt föreslagit, lemna K. M. en summa
penningar, för att dermed styra till så långt penningarne
räcka, förefaller mig högst olämpligt. Först sedan en organisationsplan
blifvit uppgjord och kostnaderna noggrannt beräknade,
är det skäl för R. St:r att, i öfverensstämmelse dermed, bevilja
erforderliga medel. Representationens åtgörande för närvide kan
icke blifva annat än att ingå till K. M. och säga: Vi finna i
den nuv:de organisationen brister, och anhålla derföre att K. M.
måtte låta utarbeta ett förslag till dessas afhjelpande.
Man har sagt, att sällan inför vederbörande klagas öfver
embetsmännens förfarande. Sådan är icke den erfarenhet, hvartill
jag kommit, utan tvertom, att, så ofta anledning yppar sig,
inlöpa klagomål.
Hvad angår förslaget om tillsättande af landtmätare distriktsvis,
finnas visserligen skäl, som tala derför, men å andra
sidan förete sig ganska betydliga olägenheter, särdeles den, att,
om ett distrikt råkar att få en oduglig person, denne måste anlitas,
äfven om i närheten finnes annan landtmätare, fullt förtjent
af förtroende. Äfven med afseende på tillgång till arbetsförtjenst
för landtmätaren skulle stora ojemnheter kunna förekomma.
394
Den 16 Maj.
Det hade varit svårt att framlägga en organisationsplan,
som kunnat tillvinna sig allmännare bifall, och derföre har Utsk:t
ansett bäst vara att öfverlåta till K. M. att förelägga den plan,
som synes K. M. lämpligast.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del tror jag verk
ligen
att Utsk:t genom sin hemställan, som förekommer längre
fram i Betänkit, gått den rälta vägen, och jag kan icke godkänna,
att representationen inlåter sig i specialiteterna af en omorganisation,
ehuru jag måste bekänna att jag önskar att förändringen
komme att gå i den riktning, som den vördnadsvärde
motionären föreslagit. Afven är det illa, att genom Utsk:ts
hemställan, så ändamålsenlig den är, likväl ingenting under innevarande
statsregleringsperiod uträttas.
Ett af den nuvarande organisationens största fel är att förste
landtmätaren icke kan handhafva någon verksam kontroll
öfver de andra, enär lian, för att existera, sjelf måste praktisera
på samma sätt som dessa. Det är detta fel, som gör att
dessa tjenstemän icke komma att uppfylla den bestämmelse, de
eljest skulle kunna. Vill man åstadkomma något praktiskt, bör
man äfven under denna statsregleringsperiod, enligt Hr Nordenfelts
förslag, ställa till K. M:s disposition en summa för att användas
på sätt K. M. pröfvar lämpligast, till vidtagande af skärpta
kontroller inom de län, der oordningen vore särdeles stor. Derigenom
kommer man till ett praktiskt resultat, äfven under tiden
till nästa riksmöte, då K. M:ts förslag till hela korpsens omorganiserande
först kan förekomma.
Hr De Maré, Baltzar: Elter att med all uppmärksam
het
hafva sökt följa denna långvariga diskussion, har jag
kommit till det resultat, att önska bifall till den af Gr. af Ugglas
begärda återremiss.
För öfrigt tror jag, att den af Utsk:t på sidan 25 förslagna
åtgärd, att hänskjuta ärendet till K. Mits pröfning, är enda sättet
att komma till ett för frågans slutliga lösning ändamålsenligt
resultat.
Gr. Anckarsvärd: Jag finner att Gr. Sparre är från
varande
och afstår derföre.
Gr. af Ugglas: Jag önskar fästa R. o. Ad:s uppmärksam
het
derpå, att Utsk:t motsäger sig i hvad det yttrar här och i
sin slutpunkt. Utslct säger nemi. att brister förefinnas, och föreslår
till dessas alhjelpande att R. St:r skola ingå lill K. M:t med
en skrifvelse. Dermed hade jag för min del också varit nöjd;
men Utsk:t har tillika hemställt om afslag å det af Gr. Anckarsvärd
framställda förslag, och dermed velat gifva tillkänna att R.
Skr skulle öfverlåta till K. M:t att föreslå en organisationsplan,
dock så att denna icke blefve sådan som Gr. Anckarsvärd
f öreslagit.
Den 16 Maj.
395
Detta kan jag icke godkänna, och anser derföre en återremiss
vara nyttig. Rifölles nu föredragna punkt, hade K. St:r uttalat
sitt ogillande af Gr. Anckarsvärds förslag och afsluirit utvägen
att af detta förslag använda, hvad som kan vara tjenligt.
Jag anhåller derföre fortfarande om återremiss.
Hr Nordenfelt: Jag afstår från mitt förra yrkande och förenar
mig med Gr. af Ugglas, på grund af de utaf honom anförda skäl.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utslcts förevarande hemställan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren ut föllo med många ja jemte
åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten (sid. 4).
9
Gr. Anckarsvärd: Sammansatta Utsk:t yttrar: »Genom
den föreslagna indragningen af andra landtmätaretjensterne komme
den utväg till biträde åt förste landtmätarne, och till företrädande
af desses ställe, vid binder af jäf elier sjukdom, att gå förlorad,
som nu, med föranledande af andra artikeln i landtmäteri-instruktionen,
torde kunna anses ega rum. Härigenom ginge ock
för den talrika lönlösa landtmäteripersonalen förlorade de enda
platser, på hvilka de mera förljente inom densamma, vid annalkande
ålderdom och allagande helsa och kroppskrafter, nu kunna,
uti en ringa lön, finna skydd mot faran al verklig nöd. Indragningen
al andre lanritmätarnes befattningar synes ej heller
vara af det utaf motionären åsyftade ändamål påkallad, enär
Utsk:t här ofvan funnit sig nödsakadt afstyrka den organisationsförändring,
till hvilkens genomförande andre landtmätarnes inbesparade
löner varit afsedda. Utslct hemställer således att förslaget
om andre landtmätaretjensternas indragning ej må till
någon R. Stirs åtgärd föranleda.»
Utsk:ts hemställan alser endast andre landtmätaretjenstens
föreslagna indragning, och det resultat, hvartill Utslct i denna
punkt kommit, står i öfverensstämmelse med det beslut, hvari
Utsk:t i föregående punkt slädnät.
Af skyldig aktning: för Utslct inskränker jag mig till att
»med tystnadens vältalighet» uttrycka hvad härvid kunde vara
att anmärka; men då lörsta punkten af Betänk:t blifvit återremitterad,
torde det vara en gifven följd, att äfven denna bör
återremitteras.
Jag föreslår derföre en så formulerad återremiss,att detrespektiva
Utslct måtte taga i närmare öfvervägande, huruvida det kan
vara lämpligt att bibehålla löner för s. k. andre landtmätare,
blott såsom pensionsinrältning; och om det ej vore lämpligare att,
på sätt föreslaget blifvit, taga dessa lönetillgångar i beräkning
396
Den 16 Maj.
till förstärkande af lönerna för de föreslagna länslandtmäteridirektörerna.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan i denna
punkt, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej;
och förklarades ja nu haft öfvervigten.
3:dje punkten (sid. 5).
Gr. Anckarsvärd: Utsk:t yttrar:
»l)å, på sätt Hr Gr. Anckarsvärd jemväl antagit, det ändamål,
som afsågs med förste landtmätaretjensternas föreslagna
förändring till landtmäteri-direktörs-befattningar, ©tvifvelaktigt
var af större vigt, än den fördel, som påräknades genom förslaget
att de på eget ansvar arbetande landtrriätarnes antal skulle
bestämmas till 300, och att för deni skulle anslås löner af dels
600 rdr dels 400 rdr; men (Jtsk:t redan funnit förstberörda förändring
möta hinder uti bristande tillgång Vll nödige aflöningsförmåner;
så lärer något bifall till detta sednare förslag än mindre
kunna ifrågakomma; och hvad beträffar förslaget att hvarje
landtmätare skulle få sig anvisadt visst distrikt, till minskning
uti resekostnaderna, synes dervid älven annan svårighet möta
än blott sådan, som härfiöt derifrån att nu gällande grunder för
landtmatares lörordnande till förrättning derigenom måste frångås.
Alven om, vid utstakandet af dessa distrikter, hvarken
orternas vidd eller deras folkmängd toges till grund, utan denna
grund söktes i det större eller mindre behof af landtmatares
åtgärd, som syntes å ena elier andra trakten förefinnas, så komme
sannolikt jemväl denna grund att ganska snart visa sig otillfredsställande.
Medan en med större och snabbare arbetsförmåga
begåfvad landtmätare måhända ofta komrne att inom det
honom anvisade distrikt sakna utrymme lör sin verksamhet, så
torde deremot lika ofta landtmätare, som ej egde liknande förmåga,
finna svårighet att kunna motsvara de inom distriktet å
honom gjorda anspråk. Sedan inom en ort, der dittills något
skifte ej egt rum, sådan förrättning blifvit på tillfredsställande
sätt verkställd och de gagnande verkningarne deraf blifvit synbara,
så skulle böjelsen att tillegna sig enahanda fördelar snart
mana de närboende alt jemväl söka skifte, hvarigenom ofta ett
vidsträcktare fält för landtmätarens veksamhet der skulle öppna
sig, än hvad som vid distrikternas utläggning kunnat förutses
och tagas i beräkning. Erfarenheten har ock visat, att, af denna
sednare orsak, skiftesverket ofta, med synnerlig liflighet fortgått
i vissa delar af ett län, medan detsamma i andra delar af länet
blifvit blott föga utsträckt.
1 enlighet med hvad Utsk:t sålunda anfört, hemställer Utsk:t,
att förslaget om de på eget ansvar arbetande landtmätarnes be
-
Den 16 Maj.
397
stämmande till 300 och förseende med lön samt med visst distrikt
ej må till någon R. Stms åtgärd föranleda.»
Redan i min motion hade jag antydt min ringa förhoppning
att af det sammansatta Utslot vinna något understöd för beviljande
af löner åt 300 landtmätare. Jag har äfven anfört hurusom
Finland redan i 15 år halt anslag till löner åt 60 ordinarie
och 14 extra ordinarie kommissionslandtmätare, och då Sveriges
behof af landtmätare torde kunna anses vara 4 gånger så stort
som Finlands, skulle för vårt land erfordras 296.
Genom bestämmandet af de föreslagna, visserligen små, lönerna
skulle landtmätarne blifva ordentliga tjenstemän och icke, såsom
nu är fallet, utgöra blott en arbetspersonal.
Jag afsåg äfven att landtmätarekorpsen derigenom skulle kunna
bringas lill större pålitlighet, enär de, vid inträffad oförmåga att
bestrida sitt kall, icke skulle alldeles sakna medel till sin existens.
Jag ansåg att landtmätarne genom distriklsindelningen skulle
komma i en närmare kännedom om dessa distrikters naturliga
förhållanden; att de genom denna indelning skulle kunna göra
sig mera kända af innevånarne och förvärfva sig förtroende, samt
ingifva håg alt söka skifte.
Jag trodde hafva mig bekant, att landtmätarne i Malmöhus
län sinsemellan uppgjort ett förslag till distriktsindelning, som
de underställt K. M:ts pröfning.
Det är med ledsnad jag finner att Hr von Troil är frånvarande,
då han törhända kunnat i detta hänseende lemna närmare
upplysningar.
Väl kan det icke förekommas att distrikterna blefve olika
i godhet, men detta torde icke kunna anses såsom giltig grund
till afslag, och jag tager mig derföre friheten anhålla om en så
affattad återremiss: att sammansatta Utsk:t ville föreslå R. St:r,
att hos K. M:t anhålla, det täcktes K. M:t i nådigt öfvervägande
taga, huruvida det icke för landtrnäterigöromålen vore lämpligt
att, till mera ordnings vinnande, länen indelades uti vissa landtmäteridistrikt,
till den fördelning emellan tjenstgörande landtmätare,
landtmäteri-styrelsen kunde finna till ändamålets vinnande
tjenligast att föreslå.
Gr. Mörner: Mot förslaget att hvarje landtmätare skulle
få sig tilldeladt visst distrikt, måste jag på det högsta protestera.
Den frihet, man nu har, att utse den person, man önskar,
till förrättningsman, och att icke vara ovilkorligen pligtig att underkasta
sig den behandling, som en tilläfventyrs mindre förtroende
egande landtmätare kan vilja låta en vederfaras, synes mig vara
af allt för stor vigt för att utan fullgiltiga skäl bortkastas. Äfven
synes en sådan distriktsindelning kunna vara till föga fromma för
arbetenas fortskyndande. Då man vet huru det tillgår vid förordnanden
till landtmäteri-förrättningar, och att understundom
landtmätaren sjelf icke dervid är overksam, eger man under
nuv:de förhållanden åtminstone någon förhoppning att han, efter
erhållet förordnande, skall göra sitt bästa för att bringa förrätt
-
398 ' Ben 16 Maj.
ningen till slut. Blir han ensam herrskare inom sitt distrikt,
kommer allmänheten i beroende af hans välvilja or.h barmhertighet,
utan att hafva korrektivet att kunna vända sig till en
annan förrättningsman.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. af Ugglas: För min del hyser jag samma tvekan om
ändamålsenligheten af denna förändring som af siste värde talare
blifvit uttryckt, och då jag icke kan anse annat än att detta
förslag måste stå i sammanhang med åtgärders vidtagande i
allmänhet till landtmäteriets upphjelpande, men förslag härtill
icke kan från K. M. inkomma före nästa riksdag, och tiden först
då synes vara inne att fatta beslut i ämnet, anhåller jag att
R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts hemställan i denna punkt,
framställdes propos. på bifall till densamma och då dervid svarades
flera ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Hr De Maré: Då det numera är klart att ingen annan
möjlighet finnes att vinna afseende för den önskade förändringen,
än att antingen, såsom i nästa punkt af en motionär blifvit
föreslaget, tillsätta en komité, eller också antaga den å sidan
25 af Utsk:t föreslagna urul. skrifvelsen till K. M., hemställer
jag, om det icke vore skäl att forst föredroges lörslaget om den
lind. skrifvelse!), och, sedan denna punkt blifvit afgjord, förslaget
om nedsättande af en komité.
Jag för min del ger företräde åt en skrifvelse till K. M.,
men skulle denna blifva afslagen, hoppas jag Ståndet håller sin
talan öppen om nedsättande af en komité.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, föredrogs
20:de punkten (sid. 25).
Gr. Anckarsvärd: Det förefaller mig något besynnerligt
att börja i slutet, men då, enligt Ståndets beslut, deri föreslagna
skrifvelsen till K. M. redan nu blifvit föredragen, vill jag begagna,
mig al tillfället och yttra mig i afseende å sjelfva taxan.
Ofverdirektörens förslag hvilar sedan år 1851, och häraf
synes huru långsamt det hos oss går att åstadkomma behöfliga
förändringar, men huru hastigt det låter sig göra att genom
den ekonomiska lagstifningen påföra jordbrukaren så oerhörda
belopp som ilrågavide taxa utvisar.
Genom den § i n. v. landtinäteri-taxa, som bestämmer mät*
ningarnes och, i sammanhang dermed, graderingens betalning
efter egofigurer, föranlåtes landtmätaren att indela jorden i stör
-
ben 16 Maj.
399
sta möjliga antal figurer, ja, ända till tiondelar af ett kappland.
För hvarje sådan figur växer arfvodesräkningen, och jag kan anföra
exempel på ett laga skifte för 2 mantal med omkring 300
tunnland äng och inrösningsjord, för hvilket skifteskostnaderna
uppgingo till 4,000 rdr, utan att häri voro ingripne lösen för
karta, godemansarlvorden eller kostnaderne för utstakning och
rörläggning. Jag känner detta förhållande fullkomligt, ehuru
jag icke var delegare i skiftet. Protokollerna vid detta skifte
upptaga 288 ark och kosta i lösen samma summa, samt väga
7 skålp. Afven vill jag anmärka, att, när statsmakterna göra
ändring T mått, mål och vigt, det borde tillses att icke allmogens
bekantskap med de nya förhållandena förorsakar den förökade
kostnader. J)å landtmätaren nemi. i en särskild kolumn
inför det nya måttets motsvarighet lill det gamla, eger han att
härför beräkna särskild ersättning för besväret, och denna ersättning
är så högt tilltagen, att den, enligt en uppgift jag här
har, lör ett skifte af 2^ mantal utgjort 90 rdr 12 öre, hvilken
uträkning dock icke var vidlyftigare än att en person med tillhjelp
af en »knekt» eller s. k, »lathund» kunnat på 2 dagar
utföra den. Härvid kan väl invändas att ingen jordegare är
förbunden att låta göra en sådan uträkning, men då det torde
dröja innan man hinner vänja sig vid dessa qvadratrefvar, stänger
och lot, och man gerna vill sjelf veta hvad man eger, önskar
man i de flesta läll få en sådan uträkning verkställd.
Det är en oeftergiflig fordran, att landtmäteri-taxan är så
uppställd, att den kan med lätthet begripas och granskas. Sådan
är både 1827 och 1834 års taxa, äfvensom den af mig åberopade
taxan för landtmäteriet i storfurstendömet Finland. Hvad
som hos oss framkallat 1857 års taxa, vet jag icke. Icke är det
landtbrukarens fördel — han har icke heller blifvit rådlrågad
vid dess upprättande.
En gagnelig föreskrift vore att landtmätare icke finge i förskott
uppbära högre belopp än för skjuts för sig och medhjelpare,
om han betjenar sig af sådan. Jag har kommit till denna
åsigt genom min erfarenhet om huru landtmätarne på min ort
förfara. De påtaga sig en så stor mängd förrättningar att de
omöjligen kunna medhinna dem. Landtmätaren företager resor
från ena stället till det andra; han beslutar i afseende å delningsgrunden
med tillhjelp af de ofta föga vetande godemännen;
han lättar beslut, sorn delegarne icke kunna vara belåtna med,
just för att få uppskof och lära tdl ett annat skifte. Egodelningsrätten,
denna förunderliga institution, sammanträder omsider.
Klagan föres öfver lättade beslut, och egodelningsrätten lemnar
sitt votum. Talan fulllöljes hos K. M., och efter förloppet af
så och så lång tid faller K. M:s dom. Oin man läser denna,
stödjer den sig i vanliga läll på så erikla grunder, att det är
besynnerligt de icke varit kända både af rä ten och landtmätaren.
Emellertid har förrättningen under tiden hvilat och företages
ånyo kanske först elter förloppet af ^ år sedan Högsta
Domstolen afgjort tvisten. På så sätt drages ut på tiden, utan
400
Den 1C Maj.
annat skiftesdelegarnes förvållande än det, att de icke kunna
ingå på delningsgrunden.
I)et långa uppskofvet med förrättningens afslutande skulle
ofta förekommas,# om stadgadt klefve att förskottshetalning icke
finge ega rum. Afven anser jag att den tid af ett år, som är
medgifven landtmätare, är för lång; han kan komma på obestånd
eller dö, och deföre borde denna tid förkortas.
Utsk:t har visserligen fästat uppmärksamhet vid mina anmärkningar
mot landtmäteri-taxan, och jag är derföre å den
jordbrukande allmänhetens vägnar tacksam, men jag kan icke
underlåta att göra en anmärkning mot sista perioden i Utsk:ts
förslag. Der heter det nemi. — — — »dels att K. M. täcktes
i nådigt öfvervägande taga, om icke ändamålsenligare och
mera verkande åtgärder, än de hittills stadgade, kunde påbjudas
för befordrande af tillsynen, huru de till landtmäteristaten hörande
tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter,
äfvensom för erforderlig granskning af landtmätares räkningar
öfver verkställda förrättninear.»
Huru är det möjligt att Utsk:t kan föreslå en sådan skrifvelse
och R. St:r gå in derpå, sedan de förut afslagit anvisande
af medel till detta ändamål? Huru skall K. M. kunna vidtaga
dessa åtgärder, med mindre äfven medel anvisas? Mig förefaller
denna sednare del af Utsk:ts förslag högst olämplig, och jag
anhåller derföre om återremiss af densamma, så formulerad :
»att Utsk:t måtte föreslå R. St:r i underdånighet anhålla, att
K. M. täcktes låta dess förnyade nådiga taxa på arfvode för
landtmäteri-förrättningar af den 12 Maj 1857 undergå revision
och omarbetning, afseende såväl förändring i grunden för debitering
som återgång till principerna för 1827 och 1834 års
taxor, der taxan må befinnas lör hög; samt att vid upprättandet
af förnyad taxa äfven måtte afses någon lämpligare bestämmelse
för landtmätares förskotter än uti alla föreg:de taxor
varit händelsen.
Hr De Maré: I motsats till föreg:de värde talare, kan
jag icke finna den omständighet, att inga medel blifvit anslagna,
utgöra hinder mot aflåtandet af den underd. skrifvelsen.
För den händelse K. M. finner förändringen nödig eller
nyttig, lär nemi. K. M. icke underlåta att till dess genomförande
äska medel, och då det icke kan undvikas att framställningen
dröjer till nästkommande riksdag, kan jag för min del icke
annat än anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: Lika med siste värde talare, tror äfven
jag att icke några hinder möta att antaga förslaget om en underd.
skrifvelse tiil K. M.
Mycket vore visserligen derigenom vunnet, men genom denna
åtgärd ensamt uträttas icke något för ingående statsregleringsperiod,
oell då det torde vara skäl att något åtgöres äfven
under
Den 16 Maj.
401
linder nästkommande 3 är, vill jag redan nu på förhand meddela,
att jag, lör den händelse en underd. skrifvelse till K. M.
blir besluten, tänker i nästa punkt framställa ett så modifieradt
förslag: att R. St:r ställa till K. M:s Nåd. disposition under
nästa stalsregleringsperiod ett anslag af 48,000 rdr årligen, på
det K. M. må komma i tillfälle att vidtaga sådana åtgärder för
tillsyn huru de till landtmäteristaten hörande tjenstemän uppfylla
dem åliggande skyldigheter, äfvensom för erforderlig granskning
af landlmälares räkningar, som K. M. kan pröfva nödiga
för undanrödjande, åtminstone till någon del, af de olägenheter,
hvilka i den af It. St:r beslutade underd. skrifvelse!) i detta
ämne omlörmälas.
Gr. Sparre: Med anledning af Gr. Anckarsvärds förslag,
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att det icke torde vara
lämpligt att i en skrifvelse till K. M., hvari man begär en omarbetning
af landtmäteritaxan, tillika begära en återgång till de
principer, som varit gällande i den gamla taxan af år 1827.
Jag är i allmänhet af den mening, att i en skrifvelse till
K. M. It. St:r icke höra ingå i några detaljer, enär det är
möjligt att K. M. kan finna andra, än de af R. St:r föreslagna,
åtgärder vara lämpligare.
Jag finner mig derföre föranlåten alt tillstyrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag är ganska ledsen alt vid ett
tillfälle, då jag hufvudsakligen hade att utaf Hr von Koch vänta
understöd, nödgas uppträda emot honom. Af alla förslag anser
jag nemi. Hr von Köchs vara det mest opraktiska och overkställbar.
Jag har begärt 25,200 rdr för anställande af en
förste landtmätare i hvarje län på sätt, att han gjorde skäl för
namnet. Hr von Koch deremot föreslår att vid hvarje landskontor
skulle tillsättas 3 stycken orkeslösa, afsigkomna, gamla
landtmätare för att bestrida de åligganden, hvilka, enligt mitt
förslag, skulle fullgöras af en enda användbar och kompetent
person; och härför begär Hr von Koch 48,000 rdr eller mer än
22,000 rdr utöfver den summa, förändringen, sådan jag föreslagit
deri, skulle kosta. Jag hemställer hvilket förslag har mest för sig.
Gr. Sparre har förmenat att det skulle vara olämpligt, att
i en skrilvelse lill K. M. uttala sin åsigt oiri önskvärdheten af
en återgång till principerna i äldre förordningar. Häri mäste
jag vara af olika tanke med Hr Gr:n. Endast de, som icke
kommit i erfarenhet utaf förvändheten af de tiva principerna om
betalning elter figurmätningen, endast för dem är det icke något
skäl till ett yrkande om återgång till den gamla taxan. Jag
deremot, som anser fördelaktigt att taxan är enkel och begriplig,
jag kan icke annat än yrka en återgång till den gamla
taxan.
Jag fortfar i min anhållan om en återremiss, sådan jag
formulerat densamma.
II. IV. 26
402
Den 16 Maj.
Hr von Koch: Gr. Anckarsvärd liar motsatt sig det för
slag,
jag först i nästa punkt kommer att framställa. Det heror
likväl af R. o. Ad. alt, när denna punkt blifvit föredragen,
bifalla mitt förslag eller låta det förfalla. Jag vill blott i förbigående
anmärka, att det i mitt förslag icke förekommer något
om »orkeslösa, gamla landtmätare», som skola användas till ifrågavale
befattningar.
Jag tror icke att något hinder möter att antaga Utsk:ts förslag,
då Gr. Anckarsvärd icke deremot anfört annat, än att
medel icke blifvit anvisade. Jag tror icke heller att medel
blifvit anslagna af de andra Stånden, och då det vore väl, om
man komme till något praktiskt resultat, äfven om Ståndet inskränkte
sig till att besluta en underd. skrifvelse till K. M.,
fortfar jag i mitt yrkande på bifall li l Utsk:ts förslag.
Gr. Taube, Henning Adolf: Redan vid ett föregtde
tillfälle har jag uttalat mina åsigter om såväl en förbättrad kontroll,
som sättet att få ifråga v :<le korps fullt duglig. Jag vill
derföre icke upptaga tiden med att upprepa hvad jag då sade,
utan har begärt ordet endast för att bemöta några uttryck af
Gr. Anckarsvärd.
Hr Gr:n nämnde att han icke visste hvad som framkallat
1857 års landtmäteritaxa. För hvar och en, som känner till
larultmäteriet, torde anledningen lill densamma vara lätt att inse.
Det är nemi. uppenbart, alt 1834 års taxa var allt för olördelaktig
för landtmätaren, och min öfvertygelse är, atl, hade icke
rättelse skett, skulle korpsen i denna stund varit bardt nära sin
upplösning. Det var nemi. icke möjligt att, medan förra taxan
gällde, få korpsen rekryterad med skickliga och dugliga män,
utan elevernas antal nedgick för hvarje år. Då höjdes taxan,
och denna åtgärd var högeligen af beliofvet påkallad.
Vidare sade Gr. Anckarsvärd att i nya taxan borde stad
gas,
det ingen lörskottsliqvid finge ega rum. Jag ber dervid att
få fästa uppmärksamheten derpå, alt redan i nuv:de taxa finnes
stadgadt, att inga förskotter lå ega rum, med mindre förrättningen
inom året afslutas; och i öfrigt torde det vara obilligt att
begära, det en tjensteman, som har sig uppdraget ett större skifte,
under bela tiden tills det blifvit afslutadt, skall lefva på egen kassa.
Derlöre stadgar nuv:de taxa, med mycket skäl, att landtmätare
eger vid årets slut afgifva kostnadsräkning och uppbära ersättning
för | af det arbete, han fullgjort. Annu bättre vore, om, såsom
jag vid flera riksdagar föreslagit, staten lörskotterade landtmätaren
och denne icke nödgades plockvis af delegarne utsöka sin
fordran. Staten skulle sedermera af jordbrukaren uttaga de
förskotterade medlen och jordegaren undginge derigenom att
kunna komma att betala mera än han borde, samt landtmätaren
att få vänta, ofta i flera år, på den ersättning, som honom
tillkommer.
Det har blifvit omnämndt att landtmätaren vill uppskjuta förrättningar
för att få resa vidare. Jag frågar, är det tank
-
Den 18 Maj.
403
bart, att en landtmätare, som vill sköta sig, bara för att
få högre reseersättning, vill förspilla sin arbetstid med onödiga
resor?
Hvad det beträffar, att landtmätaren, för att höja arfvo
desräkningen,
skulle upprita för mångå figurer på kartan, eger
man icke att förutsätta något sådant, ty en landtmätare är
dock en tjensteman, och hos en tjensteman måste man antaga
att han efter hästa förmåga söker fullgöra sitt kall.
.lag anhåller att den af Utsk:t föreslagna underd. skrifvelsen
till K. M. måtte af Ståndet antagas, och är öfvertygad alt K.
M. före förändringens vidtagande kommer att höra vederb:de
myndigheter, eller ock förordnar om en komités nedsättande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bilall
till och dels återremiss af Utsk:ts förev.de hemställan, framställdes
propos. på bifall till densamma, och då dervid svarades många
ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Hr von Koch: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
föreslå R. o. Ad., att de 2:ne punkter, som följa efter den
sednast afgjorda, nu måtte föredragas.
Sedan R. o. Ad. härtill samtyckt, föredrogs
21:sta punkten (sid. 25).
Utsk:ts hemställan bifölls.
22:dra punkten (sid. 25).
Hr von Koch: Ehuru R. o. Ad., på Utsk:ts tillstyrkan,
beslutat en underd. skrifvelse till K. M., kan jag icke finna
att det vore en direkt följd af detta beslut, att mitt förslag till
införande af kontroller skulle vara öfverflödigt. Detta beror
derpå, om lt. o. Ad. icke anser det vara ett sådant periculuin
in mora, att något bör åtgöras redan under nästa statsregleringsperiod.
Jag hade först tänkt föreslå beviljande af medel till införande
af en sådan kontroll, alt hvarje afgifven räknin gskulle särskildt
granskas, så att man kunde vara förvissad, det icke någon blifvit
påförd högre debet, än han verkligen bort betala; men nu,
sedan en skrifvelse till K. M blifvit beslutad, anser jag lämpligast
att dessa medel användas i något vidsträcktare riktning
och ställas till K. M:s disposition, lör att under nästa statsregleringsperiod
användas till afhjvlpande af de olägenheter, som
i den underd. skrifvelsen blifvit antydda.
Jag yrkar bifall till det förslag, jag redan under behandlingen
af en föreg:de punkt tagit mig friheten framställa.
404
Den 16 Maj.
Gr. Sparre: Jag kan icke föreställa mig att det vöre
lämpligt, att, sedan R. o. Ad. beslut it en underd. skrifvelse till
K. M. och deri öfverlåtit till K. iM:s bepröfvande att bestämma
hvilka] åtgärder till landtmäteriets upphjelpande böra vidtagas,
R. St:r skulle, utan kännedom om det belopp, som erfordrades,
ställa en viss, bestämd summa till M. M:s disposition. Jag har
aldrig hört att så förut förlärits, och tror icke att det. vid detta
tillfälle är någon särdeles »perieulurn in mora», som borde föranleda
en afvikelse härutinnan. Jag förmodar alt, när K. M.
vid nästa riksdag aflåter Nåd. Propos. i ämnet, vi nog få tillfälle
att använda våra penningar, utan att nu behöfva lemna
48,000 rdr i klump för att användas till ouppgifna ändamål.
Jag anser 11 r von Köchs förslag alldeles öfverflödigt, och
anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Taube: Jag är af Gr. Sparre förekommen och förenar
mig med honom.
Gr. Mörner: Jag förenar mig med Gr. Sparre. Vi haf
va
redan lått sådana utgifter, att jag icke tror vi behöfva vara
bekymrade för, hvart vi skola göra af våra penningar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, ytlrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan, och dels af Hr von Koch, att R. o. Ad., med
alslag derå, måtte för sin del besluta, »att R. St:r ställa till K.
M:s Nåd. disposition under nästa statsreglerings-period ett anslag
af 48,000 rdr årligen, på det K. M. må komma i tillfälle
att vidtaga sådana åtgärder för tillsyn, huru de till landtmäteristaten
hörande tjenstemän uppfylla dem åliggande skyldigheter,
äfvensom för erforderlig granskning af landtmälares rakningar,
sorn K. M. kari pröfva nödiga för undanrödjande åtminstone till
någon del af de olägenheter, hvilka i den af R. St:r beslutade
anderd, skrifvelse i delta ämne omförmälas.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan i denna punkt, och, då dervid svarades
många ja, jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Härefter återgick R. o. Ad. till behandling af
4:de och 5:te punkterne (sid. 5 och 7),
Utsk:ts hemställanden biföllos.
6:te punkten (sid. 10).
Gr. Anckarsvärd: Jag gör full rättvisa åt Utsk:ts goda
mening, men kan likväl icke underlåta att vid denna punkt göra
den anmärkning, att jag anser den löreslagna utvägen, att genom
Den 16 Maj.
remisser oeh återremisser utröna skiftesdelegarnes önskan i afseende
å förrättningsmän vara mer än behöfligt invecklad.
Detta är det enda jag mot denna punkt liar att erinra; meri
då jag tror att enklare utvägar gifvas än den al Utsk:t föreslagna,
tager jag mig friheten anhålla om en så formulerad
återremiss:
alt R. St:r i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, att 2:dra
kap. 1:sta §:n skriltesstadgan, sådan den lyder elter K. Kungörelsen
den 9 Juni 1832, må erhålla följande förändrade lydelse:
Ansökning om förordnande för landtmätare till förrättande
af laga skifte, eller annan landtmäterilörrättuing skall inlemnas
till K. M:s Beflude.
Angår förrättningen blott sökandens rätt, ntfärde K. Beflude
genast förordnande för den af sökanden föreslagna landtmätaren,
der denne, enligt hvad särskildt är fiireskrifvet, eger landtmäterigöromål
på eget ansvar lörräIta, och annat hinder emot ansökningen
ej möter. — Omfattar ansökningen deremot förrättning,
hvarvid fleres rätt kommer i fråga, lörordne Konungens Beflude
ibland så beskaffade förrättningsmän den, han skäligt finnér; såframt
icke samtlige delegare uti ansökningen omfattande förrättning
uttalat deras önskan i afseende å viss förrättningsmän; då
denne vid sådant förhållande bör af Konungens Beflude lörordnas,
så vidt inga hinder deremot möta.
Gr. Taube: Det förslag, Gr. Anckarsvärd nu framställt,
kan jag icke biträda, och jag anser att landlmäteri-korpsen, genom
ett bifall till förslaget, långt ifrån att erhålla någon lyftning,
tvertom skulle ytterligare nedsättas.
Jag har alltid utgått från den åsigt, att landtmätaren bör
vara en sjelfständig tjensteman. Detta åter är något, som icke
låter sig förena med den makt, som skulle tilldelas Konungens
Beflude, att efter sin åsigt om personens lämplighet utfärda förordnande
för honom. Klart är, att, då en lönlös tjensteman
icke har annat att lefva utaf än sitt arbete, han mäste vara
mån att erhålla förrättningar. Sk lille nu Konungens Beflude
erhålla makt att förvägra honom förrättningar, är ganska tänkbart,
att det hos Konungens Beflude Idefve ett jägtande, om
icke ett krypande efter förrättningar. Alven är möjligt, att
Konungens Beflude, med bästa vilja att vara rättvis, en eller
annan gäng komine att fördela förrättningarne på ett sätt, som
icke gagnade landtmätarne. Följden är gifven: — det skulle
blifva ett rent favorit-system.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja återreinissen,
för den händelse sådan anses nödig.
Hvad sjelfva förslaget angar, anser jag Utsk:t hafva på ett
lyckligt sätt löst denna fråga, som redan förevarit under (lera
föreg:de riksdagar, utan att man kommit till något resultat.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts förslag.
406
Sen 16 Maj.
Gr. Sparre: Af det resonnement, hvarmed Utsk:t inleder
sitt förslås, inhemtar Ii. o. Ad. hvilken behandling denna fräsa
vid föres:de riksdagar rönt, äfvensom alt, sedan K. Sl:r aflåtit
lind. skrifvelse i ämnet, K. M., efter alt derom hafva inhemtat
Högsta Domstolens utlåt , icke funnit skäl bifalla den föreslagna
ändringen.
1 sitt nu afgifvande förslag har Utskit iakttagit de anmärkningar,
sorn föranledde Högsta Domstolen att afstyrka bifall till
ofvanherörda K. Stirs förslag, och min mening är, att Utskits
förslag är en förbättring, samt att, så länge man bibehåller den
princip, att landtmätarens inkomster skola hero på deras förtroende,
som äro i behof af hans biträde, det icke går an att öfverlemna
åt landshöfdingen hela bestämmandet af ilen person,
som skall erhålla förordnandet. Först för den händelse, att delegarne
icke förena sig örn valet af samma person, måste decisionsrätten
öfverlernnas åt Konungens Belhide.
Mellan Gr. Anckarsvärds och lJtsk:ts förslag är icke någon
annan skilnail än den, att delegarne enligt sistnämnde förslag
skulle höras, men icke enligt det förra. Då emellertid den tidsutdrägt.
som derigenom uppkomma, icke är af någon betydenhet,
och proceduren i och för sig är mycket enkel och väl med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, måste jag tillstyrka bifall
till Utskrts förslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag afstår från mitt yrkande på återremiss.
Ofverläggningen förklarades härefter slutad och Utskits förslag
blef, uppå framställd propos., af K. o. Ad. bifallet.
7:de, 8:de och 9:de punkterna (sid. 11, 12 och 13).
Utskits hemslällanden biföllos.
10:de punkten (sid. 13 och 14).
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa till
Hr Ordföranden i det Sammansatta Utskit. hvilken anledningen
kan hafva vant dertill, att uttrycket »30 års oqvald besittning»
blifvit utbytt mot »urminnes häfd». Sistnämnde uttryck förorsakar
ofta, till följd af sin obestämdhet, en mängd rättegångar
och processer, då deremot det af Lag-komitéen begagnade uttryck
»30 års oqvald besittning» eger ett stort företräde fram
för
det andra, just genom sin bestämdhet.
Jag är mycket belåten med Utskits förslag, men skulle
önska, att, i stället för uttrycket »urminnes häfd», infördes »30
års oqvald besittning».
Gr. Sparre: »Urminnes häfd» är i vår nuvide lag upptagen
bland laga fång, men ingenstädes deri talas om »30 års
Den 16 Maj.
407
oqvald besittning», oell då det icke torde vara skäl att allenast
i fråga oin skifte införa en olika benämning för samma sak,
kan jag icke finna att Utsk:t kunnat handla annorlunda än
det gjort.
Gr. Mörner: Jag vill visserligen icke h. o. h. bestrida, att
i det af Utsk:t framställda förslag kan ligga åtskilligt godt; men
jag ber att få fästa det Höglofl. Ståndets uppmärksamhet på de
inkonseqvenser, hvartill förslaget kan leda.
Utsk:t tillstyrker, »alt R. St:r måtte i und. skrifvelse hos
K. M. anhålla, att l:sta, 2:dra, 3:dje och 5:te §§:ne i 8:de kap.
Skiltes-stadgan måtte erhålla följande förändrade lydelse» etc. etc.
Genom en sådan skrifvelse skulle R. St:r medgifva en inskränkning
i sin lagstiftningsrätt, och frågan om delningsgrunden samt
den derifrån härflytande rättigheten att bibehållas vid innehafvande
jordrymds värde, kumme att hänföras till frågor, som ligga
inom deri ekonomiska lagstiltiiingeiis område.
Dessutom skulle genom ett bifall till förslaget åt urminnes
häfd gifvas en utsträckning, som den tillförene icke haft. Det
kan redan förelalla hårdt att, om jag köpt en egendom med
afseende å dess vackra belägenhet, jag en vacker dag kan blifva
tvungen att Hitta ut i en backe, dit jag aldrig skulle velat
komma, om icke skiftesmannen sant: »der skall du bo». Men
att nu införa ändringar, som ingripa i 15:de kap. Jorda-Balken,
och likväl låta stadgandet i nämnda lagrum qvarstå, oförändradt
till sin ordalydelse, kan jag icke gilla. Förslaget innebär ett
sätt att på förhand afgöra rättstvister och alskära deras pröfning,
då deremot den gamla skiftesstadgan rätteligen hänvisade
sådant till domaren. Uti förslaget stadgas allmänna grunder,
sorn visserligen kunna på somliga ställen vara lämpliga, men
som på andra säkerligen skola komma att tillfoga deri erie parten
ganska hårdt lidande. Om nu en granne skulle finna för
godt att flytta sin gärdesgård in på den andres egor, och detta
icke inom den bestämda tiden anmärkes och rättas, så skulle
gärdesgården komma att stå qvar och den oredlige grannen anses
såsom rätter egare till den andres mark. Den delningsgrund,
författningen stadgar lör den enskildtes jord, och den rätt, han
nu eger, stråkes bort, och detta helt simpelt genom en und.
skrifvelse till K. M.
För min del kan jag icke gå in på ett sådant förslag, utan
anhåller om afslag å hela punkten.
Gr. Sparre: Gränsen mellan den ekonomiska och civila
lagstiftningen är ternligen svår att alltid iakttaga, särdeles i det
ämne, som nu är i fråga. Denna omständighet bör likväl icke
utgöra hinder för It. o. Ad. att nu tillstyrka en förändring, som
onekligen är af behofvet påkallad. Redan för flere år sedan
har Ofver-direktören för landtmäteriet i riket fästat uppmärksamheten
på olägenheten deraf, att nuv:de delningsgrund bibehålles.
Det är för närvule stadgadt, att delningsgrund är hvad
408
Dea IG Ma].
i hvarje landsort är brukligt. Onekligt är likväl, alt egoinnehalvet
bur vara rätta egodelningsgrunden. Meningen med laga
skille är icke alt den enes egendom skall förminskas lör att
föröka den andres, och orri man kunde länka sig ali uppskattningen
kunde ske fullkomligt rättvist, skulle hvar och en skiftesdelegare
lå sig tilldelad jord, sorn fullkomligt motsvarade den,
han förut innehaft, och om han finge en mindre areal, skulle
denna genom sin större godhet precist motväga den större areal,
som han finge afstå. F.n sådan rättvis fördelning eger icke ruin,
om jag icke tager innehalvet såsom delningsgrund. Det är klart,
alt den, som koper ett hemman i en liv, koper det icke derföre
alt det innehåller t. ex. gidels mantal, utan köper det med
afseende på sjelfva jordens beskaffenhet, och om han tvingas
alt genom ett skifte afstå egendomen, bör han på annat ställe
erhålla jord af samma värde, som den han lår afstå.
Den siste värde talaren har anmärkt det obehag, skifte för
en och annan kan medföra; men någon verklig räll,skränkning
eger runi först för ilen händelse, att den jord, jag af förfäder
ärlt eller sjelf genom laga fång förvärfva!, förminskas. No inträflär
ganska ofia, i synnerhet med iildre storskifleskarlor, att
de icke äro med alla formaliteter fastställda, och ehuru jag icke
allenast innehar en viss egorymd, utan detta iunehaf står i fullkomlig
öfverensstämmelse med storsk iftesk art an, kan jag dock,
till följd deraf att icke alla formaliteter med afseende å densamma
blifvit iakttagna, frånhändas en del af min jord. Det
är detta man genom nu framlagda förslag velat förekomma.
Jag har inom Ulsk:t tillstyrkt förslaget, och jag anhåller att
det af R. o. Ad. måtte antagas.
Frih. Raab: Jag kan icke förneka, att de af Gr. Mörner
gjorda anmärkningar, att den nya §:n skulle komma i strid med
allmänna lagen, och alt U. Sl:r genom den und. skrifvelsen
skulle afsäga sig rättigheten att besluta i en lagstiftningsfråga, —
äro al beskafienhet, att jag icke vill bifalla §:n sådan som den
är. Men då det å andra sidan icke kan bestridas, att ju egoinnehafvet
är deri rättvisaste delningsgrund, samt det följaktligen
vore önskvärdt, om förändringen klefve beslutad, anhåller jag om
Hr Gr:s oell Landtnäs propos. på återremiss.
Hr von Koch: Gr. Mörner har rätt deruti, att denna fråga
är af civillaes-natur, och denna åsigt omfattades af lagberedningen
vid behandlingen af dess förslag till 4:de kap. ByggningaBalken.
Skilnaden mellan civillag och ekonomisk lag är emellertid
svår att uppdraga. Detta bör ske efter ämnets beskaffenhet,
icke på grund deraf att ämnet vidriirts eller icke uti 1784 års
lag. Det kan således icke förnekas, att Gr. Mörners anmärkning
förtjenar afseende, och för att hjelpa sig ur förlägenheten,
finnes väl ingen annan utväg än att begagna sig af ett något
varsammare uttryck, så t. ex. att man icke gjorde någon aund.
Den 16 Maj.
409
anhållan». — Så vidt ja" vet, liar icke skiftesstadgan undergått
någon förändring, med mindre R. St:r blifvit hörda, och R. Si:r
hafva alltid iakttagit, att låta ett Sammansatt Lag- och Ekon.-  Utsk. yttra sig derom, ehuru, strängt taget och jemlikt den särskiljnirig
Lagberedningen gjort, endast vissa delar af Skiftes-stadgan
tillhör civillagstiftningens område Jag förmodar alt K. M.
icke vidtager någon förändring i förslaget, om det af R. St:r bifalles.
Detta i afseende å formen.
Hvad sjelfva saken beträffar, har icke någon egentlig anmärkning
blifvit gjord mot förändringen. Denna förändring tror
jag vara ganska lämplig; jag får likväl bekänna, att jag icke
varit i tillfälle att så fullständigt granska förslaget, att jag törs
säga, att det står i full harmoni med öfriga nu gällande stadgande!).
Redaktionen är densamma, som blifvit af lagberedningen
efter noggrannt pröfvande föreslagen; likväl med den olikhet,
att uttrycket »30 års oqvald besittning», som förekommer
i lagberedningens förslag, blifvit lil bytt mot »urminnes häfd», då
förstnämnda uttryck icke passar för vår nu gällande lagstiftning.
Gr. Taube: Afven jag får instämma i Gr. Mörners åsigt,
att orden »efter urminnes häfd» icke bort i förslaget inflyta.
Hvad angår förslaget derom, att grunden för delningen skall
vara egoinnehalvet, tror jag alt, om ett skifte icke blifvit lagenligt
handlagdt lörul, det vöre orättvist att lägga innehafvet lill
grund flir blifvande skifte.
Iliir har af en talare blifvit nämdt, att det rättvisaste vore,
att livar och en finge lika mycken mark, som han förut egt.
Jag vill icke säga att så bör vara, och jag bar sett många exempel
derpå, alt en jordegare tillskansat sig delar af en tillgränsandes
jord, samt alt, om man tager storskifleskarlan i hand
och jemför deri med marken, en stor olikhet visar sig. Det
sv nes då vara lämpligast, att landtmätaren tillsåge, att ett lörutvarande
skifte lage till grund för innehafvet, och att den delningsgrund,
som då varit gällande, äfven sedermera iakltoges.
Då finge hvar och en sin lott eller som honom t likom. Nu
gör man skifte och ser efter om jordegaren liar mer odlad
mark än förut och derefter lår han ersättning i jord eller häfd,
men icke är det skäl att låta en skiflesdelegare, som tillskansat
sig annans egendom, bibehålla densamma; och, utom det
orättvisa i sjelfva saken, hemställer jag, om det är öfverensstämmande
med författningen om skattskyldig jords minskning.
Då jag anser författningen, sådan den nu är, böra bibehållas,
måste jag yrka alslag å den nu föredragna punkten af
Betänk:t.
Gr. Anckarsvärd: Jag anser den af Lf t sk: t föreslagna
lagbestämmelse vara af sådan ovedersäglig nytta för hela hamlet,
att jag icke drager i betänkande att fortfarande yrka bifall till
förslaget. Det nuvarande förhållandet är särdeles lämpligt för
landtmätaren, som lätt kan ölvertala en jordegare att begära
410
Den 16 Maj.
skifte i den lofliga afsigt att tillskansa sig af sin granne ett egoområde,
om hvilket denne icke kan bevisa, sedan hvilken tid
han besutit det, men sorn, så långt man kan minnas tillbaka, aldrig
varit från egendomen skiljd.
R. St:r hafva förut i afseende å ändringar i skiftesstadgan
beslutat underdåniga skrivelser till K. M:t, och i det allmänna
bästas namn anhåller jag att äfven ifrågavarande skrifvelse måtte
uppföras på samma räkning som do föregående.
Jag anhåller fortfarande om bifall.
Gr. Sparre: Under de 6 riksdagar, jag deltagit i LagUtskds
arbeten, har alltid den form, hvari denna punkt är affattad,
blifvit iakttagen, och hvartill det skulle gagna, att R. St:r
för detta särskilta läll göra en afvikelse, kan jag icke inse.
Lag-Utsk:t har deltigit i alli frågor al civill igs natur; R.
St:r laita sitt beslut och K. M:t sitt. Antingen R. St:r då säga
att de »för sin del beslutat», eller säga att de »anhålla» om en
förändring, derpå kan icke ligga någon vigt. Rå det emellertid
under många år gått för sig, att i fråga om skiftesstadgan aflåta
skrifvelse till K. M:t med anhållan om vidtagande af förändring,
och häfd fiir detta bruk redan finnes, tyckes det mig
vara en finess, att säga, att det numera icke skulle duga.
Jag kan icke anse att invändningen förtjenar något afseende,
utan anhåller om bifall till Retäuk:t olörändradt.
Gr. Mörner: Mot siste värde talare tillåter jag mig den
anmärkning, alt om R. St:r »för sin del besluta» och stadgandet
alser civi lag, skall K. M:t utan förändring bifalla eller afslå framställningen,
men »anhålla» R. St:r i underdånig skrifvelse om en
förändring, då lastar K. M:t å denna skrifvelse det afseende,
han kan finna för godt och förändrar eller omarbetar lörslaget
efter behag, utan att R. St:r hafva något att säga deremot. Att
skifteslagen varit behandlad såsom ekonomisk lag bestrider jag
visserligen icke, men i densamma förefinnas äfven stadganden,
som höra till civillagen.
Alt 15 kap. Jordabalken icke är att till civillagen hänföra,
visste jag icke förr, än jag hörde det påstås af Konungens Juslitie-Kansler.
Della är en nyhet, men jag hoppas att den icke
vinner häfd, tv den är alltför äfventyrlig. I)å jag anser förslaget
högst olämpligt, hoppas jag, att det af R. o. Ad. icke godkännes.
Gr. Taube: Jag hegärde ordet med anledning af ett ut
tryck
af en föregående värd talare. Det smärtar mig att Gr.
Anckarsvärd så hårrit bedömer en hel korps, och jag hemställer
huruvida det är rättvist och billigt atf, om, såsom det skett vid
alla storskiften, en och annan bit blifvit lemnad oskiftad, och
någon delegare i skilteslaget företagit odlingar på ett sådant
område, när nytt skifte sedermera göres, denne delegare skall
vara i orubbad besittning af hvad han tillskansat sig afenderas
Den 16 Mej.
411
eller allas gemensamma rätt. Delta kan jag ieke anse vara
lämpligt, eller alt ett innehaf, sorn icke slödjer sig på laglig grund,
bör bibehållas, och jag yrkar derföre fortfarande alslag.
Gr. Sparre: Sådana intagor, som den siste värde talaren
omnämnde, lärer icke kunna ske ulan med de öfrige delegarnes
begifvande. Lagen beskrilver urminnes häfd sålunda: »det är
urminnes häfd: der man någon fast egendom eller rättighet i så
lång tid oqvald och ohindrad besutit, nyttjat och brukat häfver, att
ingen minnes, eller af sanna sago vet. huru hans förfäder eller fångesmän
lörst dertill komne äro». Om jag kommit i besittning på
detta sätt af ett egoområde, då anser jag det vara mitt, ty sannolikt
är, att jag kommit till det rättmätigan, och när alla skäl tala för
en laga åtkomst, är det väl billigt, alt jag skall fråntagas deri jord,
jag i urminnes tid besutit, brukat och innehaft, blott derföre att jag
icke mägtar bevisa, huru mina fångesmän i en tid, så långt tillbaka,
alt ingen minnes, kommit i besittning af detta område?
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till, dels återremiss af och dels alslag å Utsk:ls i förevarande
punkt algilne förslag, framställde Ilr Gr. o. Landtm, först
propos. pä bifall lill detsamma, hvartill svarades många nej,
blandade med ja, sedermera propos. på återremiss deraf, hvartill
svarades nej, och slutligen propos. få afslag derå, då svaren
ut föllo med många ja, blandade med nej, och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Deri vidare behandlingen af förevarande Betänk, blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Föredrogos, men begärdes på bordet, K. M:ts nedannämnde,
denne dag ankomna Nåd. Propos:r till B. St:r, nemi.:
l:o ammie anslag till förändring och tillbyggnad af Centralhospitalet
i Upsala;
2:o ang:de upplåtelse af mark till utvidgning af Upsala Central-hospitals
område;
3:o ang:de anslag till Gymnastiska Central-Institutet;
4:o ang:de tillökning i arméens nuvarande kavalleristyrka;
5:o ang:de Krigs-Collegii ombildning till en armé-lörvaltning;
6:0 ang:de anslags beviljande dels till betäckande af en uti
Svenska Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels
till fortsättning af recognoserings-arbetena på Spetsbergen, med
afseende på utförbarheten af en gradmätning derstädes;
7:o ang:de afsöndring af jord från. Häradshöfdingebostället
Hvetlanda, Thomas- och Kallagården i Ostra härad, Jönköpings
län; samt
412
Den 16 Maj.
8:0 ang:de pension frän allmänna indragnings-staten åt
chefen för kameral-departementet i fångvårdsstyrelsen, Carl
Mauritz Kruskopf.
Upplästes elt af Hr Silfverstolpe, August, inlemnadt mern.
af följande lydelse:
Af Ijensten hindrad att längre qvarstadna i Stockholm, får jag
äran vördsamt afsäga mig min plats som Bänkman, jemte vördsam
anhållan att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
R. 0. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då det Utsk., jag haft äran
tillhöra, numera alslutat sin verksamhet och jag nödgas återvända
till min hemort, anhåller jag att, med bibehållen riksdagsmannarätt.
få afsäga mig såväl min plats uti Bevilln.-Utsk:t som ock
att vara R. 0. Ad:s Elektor.
Hr von Francken begärde denna anhållan på bordet.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Konst. -  Utsk:t elter N:o 366 Frill. Ehrenborgh, fnllm. Gr. Wachtmeister,
Hans; och befans dertill hafva blifvit utsedd
N:o 844. Hr Tigerklo, fullm. Hr Björnstjerna, Johan Magnus.
Öppnades ITrr Elektorers lista vid val af en suppleant i
Slats-Utsk:t efter N:o 392 Frih. Peyron, Gustaf Oscar; och befans
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 559. Hr PereswetolT-Morath, fullm. Gr. Piper, Charles Emil.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-  Utsk:t elter N:o 2,336 11 r von Möller, Peter; och befans dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 120. Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter och
4 suppleanter i Banko-Utsk:t efter N:o 792 Hr Lagerhjelm,
Gustal Reinhold, och N:o 1,528 Hr Gyllenram, Henrik Gustaf,
samt fyra suppleanter i samma Utsk.; och befunnos hafva blifvit
utsedde till
Ledamöter:
N:o 1,582 Hr Steuch, Mathias;
» 2,336 Hr von Möller, fullm. Hr Ribbing, Erling; samt till
Den lé M|aj.
413
Suppleanter:
N:o 183 Frih. D’Albedylill, Gustaf;
» 263 Hr Planting-Gyllenbäga, Erik Willielm Casimir;
» 304 Frih. Fock, Alexander Geor»;
» 1,991 Ilr Sköldebrand, Erik Bogislaus.
Öppnades Ilrr Elektorers lista vid val af 3 ledamöter i
Allm. Besv.- och Ekon.-litsk:t efter N:o 107 Gr. Klingspor,
fullm. Gr. Piper, Charles Emil, N:o 393 Frih. af Schmidt, Carl
Johan Georg, och N:o 2,261 Hr af Borneman, fullm. Hr af Klint,
Erik Magnus, samt en suppleant isamma Ulsk., efter N:o 2,075
Hr af Huss, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar; och bellin*
nos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 62 Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran ;
» 313 Frih. v. Platen, Carl Baltzar;
» 1,053 Hr Hammarberg, fullm. Gr. Mörner, Carl Robert
Stellan; samt lill
Suppleant:
N:o 1,912 B. Hr Nordenskjöld, Adolf Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i
särskildta Utsk:t för behandling af Sjölags-lörslaget, efter N:o 1,955
Hr von Oelreich, lullrn. Gr. Lewenhaupt, Mauritz Emil August;
och befalis dertill hafva blifvit utsedd
N:o 2,308 Ilr af Ström, Carl Ferdinand.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val 2 ledamöter i
Riddarh.-1’tsk:f efter N:o 124 Gr. Sandels, Samuel August, och
N:o 2,118 B. Hr Lagerheim, Elias, samt en suppleant derstädes
efter N:o 2,120 A. Hr Nauckhoff, fulim. Hr Munck af Fulkila,
Carl Bror; och befunnos hafva blifvit utsedda till
Ledamöter:
N:o 2,258 Hr af Georgii, Carl Evert;
» 2,259 Hr af Wåhlberg, Göran Didrik; samt till
Suppleant:
N:o 1,878 Hr Malmerfelt, fullm. Hr Belfrage, Johan Gustaf Willielm.
R. 0. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
414
D«n 20 Maj.
Onsdagen den 20 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot:t för den 14 sistl. Mars f. m.
Upplästes ett af Frih. von Platen, Carl, ingifvet mern. af
följ:de lydelse:
Med stöd af 23:dje §:n R. 0., får jag vördsamt afsäga mig
den plats inom Allm. Besv.- o. Fikon.-Utsk:t, hvartill R. o. Ad:s
Hrr Elektorer behagat kalla mig.
Gr. Mörner, Carl Göran: Tacksam lör det förtroende,
som blifvit mig visadt genom mitt utseende till både Bänkman
och ledamot i Ekon.-UtskM, måste jag likväl, för att ej nödgas
åsidosätta andra offentliga uppdrag, afsäga mig dessa båda befattningar.
Med anledning häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels
R. o. Ad:s Hrr Elektorer att utse 2 ledamöter i Allin. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:t efter Gr. Mörner och Frih. von Platen, dels
Ståndets Hrr Bänkman att välja en Elektor efter Gr. Mörner.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följ:de från chefen för national-musei-byggnaden
ankomna skrifvelse:
Jag får härmed äran underrätta, att för de Hrr ledamöter
af Högloft. B. o. Ad., som önska bese national-musei-byggnaden,
skall densamma hållas öppen nästkommande Thorsdag den 21
dennes emellan J1 oell ^4 e. m.
Föredrogs ett ifrån Vällotl. Borgare-St. ankommet prot.-  utdrag N:o 307, för den 16 dennes, innefattande inbjudning till
R. o. Ad. samt Preste-St. att biträda Borgare-S:ts, i afseende å
ll:te punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87, fattade, med Bonde-St:s
sammanstämmande beslut, för så vidt det rörde anvisande
af 1,062,000 rdr för norra stambanans fortsättning från Upsala
till Sala,
Den 20 Maj. 415
Delta prof.-utdrag begärdes af flere ledamöter på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag får anhålla att den nu
upplästa inbjudningen måtte sättas främst på nästa plenums föredragningslista.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad. uppå framställd propos.
sitt bifall.
Föredrogos och remitterades till Stals-Utsk:t K. M:s den 16
dennes bordlagde Nåd. Propos:r:
ang:de anslag till förändring och tillbyggnad af central-hospitalet
vid Upsala ;
ang:de upplåtelse af mark till utvidgning af Upsala centralhospitals
område;
ang:de anslag till gymnastiska central-institutet.
Föredrogs K. M:s den 16 dennes bordläde Nåd. Propos.,
ang:de tillökning i arméens nuv:de kavalleri-styrka.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, anförde skriftligen:
Sedan Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts förslag om Smålands
Husar-reg:tes alsittande, föranledt af väckt motion derom inom
Ilederv. Bonde-St., blifvit al B. St:r alslaget, hade jag hyst hopp
att denna fråga nu och för sista gången förfallit, heldst det
försports, att den af K. M. nedsatta Landtlörsvars-komitéen
vackt förslag om kavalleriets förökande. Nu har detta kornitéens
förslag, sedan det lyckats vinna regeringens gillande, blifvet
till B. Skr öfverlemnadt, och, besynnerligt nog, tillråder
komiléen alt, för att öka vår kavalleri-styrka, Smålands Husarreg:te
måtte afsitta. Detta är det enda positiva af förslaget.
Till ersättning för det afsuttna reg:let lemnäs åt en aflägsen
framtill hoppet om en större kavalleri-stvrka.
Föreliggande förslag, som afser införande af ett slags cirkulation
inom de olika vapnen af vår indelta armé, är, enligt
min åsigt, lika opraktiskt vid tillämpandet, som tanken deraf är
djerf. Man vill öka kavalleriets kraft och anseende (den kraft
och det anseende, som dokumentera sig på slagfältet) och till den
ändan låter man ett godt, och ett i alla alseenden godt reg:te
afsitta, och låter i dess ställe ett inlänteri-reg:te sitta upp.
Hvar och en, som något studerat krigsväsendet, och som känner
våra förhållanden, öfverraskas af denna djerfva tanke, som
blir allt obegripligare, ju längre man söker utgrunda den. Att
låta ett indeldt kaval!eri-reg:te afsitta, om man har förmycket
deraf, det går an och har praktiserats inom vår armé; men att
låta ett reg:te afsitta derföre att vi hafva för litet kavalleri,
416
Den 20 Maj.
det är en högst öfverraskande idé. Dertill måste finnas några
vigtiga skäl. Låt oss undersöka hvilka de kunna vara.
l:o Ett antagligt skäl vore, om man kunnat bevisa, att
Småland, som under Carl Xl:s tid mägtade uppsätta 1000 man
kavalleri, nu saknade förmåga att underhålla 500. Ett sådant
förhållande har icke kunnat bevisas, utan har tvertom blifvit bestridt
af trovärdiga personer från Småland, deribland äfven af
rusthållare. Således måste det skälet förfalla.
2:o Förefinnas några högre strategiska skäl för förslaget,
sammanhängande med stora planer för lan itlörsvarets omorganisering?
Alse dessa planer alt på kavalleri blotta vår östra kust,
der det, i händelse af krig, kan komma att behöfvas, och att i
dess ställe sätta upp kavalleri i närheten af vår vestra kust, der
deremot fiendtliga anfall troligen icke mera komma i fråga, så
ingifva dessa planer icke förtroende till deras omdöme, sorn uppgjort
dem.
3:o Vinnas genom den föreslagna cirkulationen några besparingar
för landet eller statsverket? Nej! Smålands Husar-reg:tes
kompletta utredning af hästar, vapen, munderingar m. m., som
kostat mycket att uppsätta, blir bortkastad värdelös, då deremot
med dryg kostnad en sådan skall anskalläs för det reg:te, som
skall uppsitta. Dertill kommer det nuvjde befälets, så väl vid
husarerna, som vid Westgötha regite, afiönande eller pensionerande.
Huru vill man förfara med det befäl, som fått Konungens
fuIImagt på en viss beställning vid ett reg:te, med åtföljande
boställe och lön? Kan det skickas mot sin vilja till en annan
ort att der fjenslgöra vid en annan trupp? Jag tror det
icke. Åtminstone har icke så tillgått förr, då någon kavalleritrupp,
alsuttit. Staten måste bär träda emellan och släppa till
medel till befälets afiönande eller pensionering för lifstid. I händelse
vi behöfva öka vårt kavalleri (en fråga, som jag icke tilltror
mig bedöma), så kommer alltid det befäl, som tillhört den
trupp, som skall uppsitta, att betunga statsverket med pensionering,
men, enligt det bär framlagda förslaget, skulle 3 gånger
så mycket befäl komma i samma kategori. Fastän i det föreliggande
projektet alla detaljer icke blifvit förbisedda, alldenstund
man deri finner till och med de anspråkslösa kruhbpålarne och
kruhblinorna observerade, är dock icke någon kalkyl synlig öfver
hvad statsverket skulle komma alt utbetala i och för ofvannämnda
helais pensionerande. Sedan jag nu försökt påpeka
de kostnader, staten kommer att vidkännas vid genomförande
af förslaget, torde det vara öfverflödigt att orda mycket om de
rustandes utgifter, då de skola uppsätta det nya kavalleriet och
infanteriet, emedan dessa utgifter ligga i klar dager för hvar
och en. Jag tror mig hafva visat att någon ekonomisk vinst
(ör <let allmänna, lika sorn för det enskildta, icke blir en följd
af förslagets antagande.
Då alsigten med förslagets afgifvande är att öka kavalleriets
styrka, så låt oss se huru detta mål vinnes. Komitén tror
sig
Den 20 Mej.
sig hafva fördröjt den kännbara förlusten af Smålands Husarreg:te,
derigenom att regrlet icke komme att afsitta förr än en
motsvarande styrka af Westgötha reg:te vore färdig att öfvertaga
dess röle. När detta stadium inträffar, och huru dess inträdande
skall kunna bedömas, äro frågor, som icke lätt kunna
besvaras. Ar meningen att det är inne, sä snart häst och karl
blifvit uppsatte och så mycket öfvade. att de kunna pä exercisfältet
utöfva några evolutioner, så misstager man sig. Mera
fordras i våra tider. Säkerhet för bedömande af det nya reg:tets
duglighet vinnes icke förr än det, efter bibringad fullständig färdighet
i alla stycken, fått praktiskt, under förhållanden, så mycket
som möjligt liknande det verkliga kriget, tillfälle visa sin förmåga,
både befälets och truppens. Dertill, Mina Hrr! fordras
lång tid vid arméer, som hela året om ligga regdsvis samlade,
och som räkna 365 exercisdagar om året; hvad skall då icke
fordras för vår indelta ryttare, med en så kort exercis som
kan honom beskäras. Lägg dertill bristen på dugligt befäl. Att
det nya reg:tet snart nog kan få alla befälsplatser besatta, betviflas
ingalunda, men att helt tvärt få uppsatt ett helt reg:tsbefäl
af goda instruktörer, torde blifva omöjligt, heldst det ringa
antal af Smålands Husarers nuv:de befäl, som skulle vilja
utbyta de förmåner, som vid afsittningen blifva dem tillförsäkrade,
emot anställning vid Westgöta kavalleri, ännu fortfarande
behöfves vid det förra, ännu existerande kavalleriet. Följden
blefve att till en början den råa truppen komme att handledas
af ett, till stor del, omoget befäl, som, utan att mäta sina krafter
eller ana bristen deraf, endast eftersträfva avancement och
högre lön. Af dessa anledningar kan man anse för säkert att,
sedan det nya reg:tet blifvit kompletteradt med befäl, manskap
och hästar, erfordras minst 20 år innan deraf kan bildas ett godt
rytteri. Beräknande den öfningstid, som rimligen kan tänkas
blifva en indeld trupp tilldelad, och det osäkra befäl, som blir
dennas ledare, är säkerligen hvarje erfaren kavalleri-officer af
min tanke. För dem, som icke tillhöra facket, vill jag blott tilllägga,
att med godt rytteri menas det, som icke allenast på
exercisfältet drägligt kan förflytta sig från en punkt till en annan,
utan det, som i alla förefallande, ofta ganska brydsamma,
förhållanden under ett fälttåg förstår att draga fördel af omständigheterna,
och, med ett ord, kan sköta sig. Dertill fordras
vid detta vapen mera än vid något af de andra, att hvarje karl
i ledet är väl instruerad, har förtroende till sig sjelf och till sin
häst, hvilka tillsammans blott utgöra ett helt. Slut-akten af ett
kavalleri-anfall, det misslyckade, så väl som det lyckade, är enskild
strid, man och man emellan, eller mellan tillfälligt bildade
grupper, i förra fallet för att förebygga ett nederlag, i det sednare
för alt skörda frukterne af segren. 1 båda fallen fordras
af ryttarne lugn, rådighet och säkerhet, eller att de tillhöra ett
godt kavalleri.
Lika nödvändigt som ett godt kavalleri är för en armée,
lika skadligt är ett dåligt. Det sednare kostar i underhåll mera
H. IV. 27
418
Den 20 Maj.
iin det förra, emedan det icke förstår att sköta sig under marcher
och tåg, hvarföre en stor de! deraf förstöres innan den kommit
i fiendens närhet. Icke nog att ett dåligt kavalleri ingenting
förmår uträtta i handgemänget med fienden, det försvårar
arméens rörelser och blir lör densamma i alla afseenden besvärligt.
Vid en armée, som länge haft fred och der således de
olika delarne deraf icke kunna åberopa bragder från gårdagen,
finnes en, om än icke fullt motsvarande, dock ganska värderik
ersättning i de bragder, som fortlefva i traditionen från förra
tider, och å hvilka inskriptionerne på våra fanor lemna åt hvarje
af våra korpser sin ärorika andel, hvars antydande af ett aktadt
och dugligt befäl, i ett afgörande ögonblick, säkerligen icke
blifver utan verkan. Alven detta goda blir genom den föreslagna
omsadlingen kastadt olver bord. Man kan bemöta detta faktum
med erinran om att Westgötha reg:te fordom varit kavalleri.
Ja, det är sannt, men sedan den tiden har en generation
af reg:tet uppfostrats i den för ett infanteri lofvärda läran: att
kavalleri-vapnet icke är så farligt. De gamla traditionerne hafva
således omsorgsfullt blifvit begralda, och kunna säkerligen
icke under den nu lefvande generationen uppgräfvas och ingifvas
den fordna kraften. Kavalleriet, som icke eger någon defensiv
kraft, utan som, så ofta det uppträder, måste tillgripa
den offensiva, och rycka fienden på lifvet, behöfver mera än de
andra vapnen allt som kari elektrisera individerne, således äfven
hugkomsten af förfädrens traditionela bragder. Deraf eger det
lifliga och hurtiga Smålands Husar-reg:te lysande minnen från
hvarje gång reg:tet blandat sig i allvarets lek, äfven från sista
kriget 1813 och 14.
Huru förslaget att Smålands Husar-reg:te icke skulle afsitta
förr än en motsvarande styrka Vestgötar uppsuttit, kan
komma att motsvara det afsedda ändamålet, eller förebyggande
af kavalleriets försvagande, betviflar jag. Utom att det, i mitt
tycke, ligger någon grymhet i den tidsutdrägt, som fördröjer
verkställigheten af Hussarernas dödsdom, kan man väl icke begära,
att den nu inom reg:tet rådande hurtighet och liflighet,
icke, efter domens afkunnande, skall lemna rum åt nedslagenhet
och liknöjdhet. Föreställningen att detta förhållande skulle
uteblifva, och regementet fortfarande skulle låtsa glömma sin
dödsdom, och fortlefva i inbillningens svärmande fantasier, kan
väl ingen tänkande menniska hysa. Nog af, reg:tet kommer att
år från år, ja dag från dag, så märkbart förfalla, att dess slutliga
försvinnande skulle blifva föga känbart.
Af hvad jag haft äran anföra, finnes, att jag föredragerett
fåtaligare, men godt kavalleri framför ett fiertaligare, men sämre,
och att jag således röstar för att vi icke måtte utbyta det goda
vi hafva mot något sämre, men talrikare.
Efter att nu hafva granskat landtförsvars-komiténs förslag,
kommer jag till följ:de slutsats, att
l:o någon nödvändighet hjuder icke att Smålands Husarreg:te
måste afsitta;
Den 20 Maj.
419
2:o frän strategisk synpunkt är åtgärden vådlig och förkastlig;
3:o
från ekonomisk synpunkt kommer den att förorsaka
dryga kostnader, så väl för staten, som för enskilda; och
4:o i stället för kavalleriets förökande med 500, kommer
arméen att, under en tid af vid pass 30 år, blifva i saknad af
ett godt kavalleri-reg:te, utan att hafva något ens användbart i
dess ställe. Under samma tid vore vi äfven i saknad af 2:ne
infanteri-bataljoner, i hvars ställe 1 bataljon småningom skulle
bildas af det afsuttna Husar-reg:tet.
Dessa förhållanden, skulle jag tro, utgöra tillräckliga skäl
till det framlagda förslagets förkastande.
Jag föreslår deremot att R. St:r måtte hos K. M. göra anhållan
derom, att, i händelse K. M. skulle finna nödigt att öka
kavalleriet, sådant då måtte ske, utan att rubba det nu befintliga,
genom en af de afsuttna bataljonernas åter-uppsittande, vare
sig Westgötha reg:tes eller Lif-reg:tets Grenadier-korps. Skulle
Grenadier-korpsen dertill utses, kunde de deraf bildade sqvadronerna
fördelas på Lif-reg:tets Dragon- och Husar-korpser, i
händelse K. M. ansåge sådant lämpligt, och derigenom några
reg:ts-officers-Iöner indragas. Denna åtgärd skulle åtminstone
icke föranleda den mångfaldiga upplösning, som antagande af
föreliggande förslag skulle förorsaka; Upplösning, så mycket mera
vådlig, som den instundande tiden är långt ifrån att lemna garantier
för ett långvarigt fredslugn
Jag anhåller att mina nu afgifna anmärkningar måtte få
åtfölja remissen till vederbörligt Utsk.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då landtförsvars-komitéens utlåtande
uti förev:de fråga kommer att meddelas det Utsk., till
hvilket K. M:ts Nåd. Propos. skall remitteras, och detta Utlåt,
torde finnas gifva svar på det mesta af hvad Hr Silfverstolpe
anfört, behöfver jag endast med få ord bemöta hans anmärkningar.
För att kunna bedömma denna fråga, måste man först för
sig göra klart, huruvida en tillökning uti kavalleriets styrka är
nödig, eller ej. Detta spörjsmåi har komitén jakande besvarat,
af skäl, som temligen utförligt blifvit framställda. Jag torde
således kunna förbigå all bevisning i detta hänseende, så mycket
heldre, som den värde talaren ej förnekat nämnde behof.
Antager man nu befintligheten af detta behof och sålunda
måste tillse huru detsamma bäst må kunna fyllas, får man ej,
på sätt Hr Silfverstolpe gjort med kavalleriet, uteslutande till
ögonmärke företaga pröfningen häraf. Tvärtom måste man tillse
att den nya organisationen af kavalleriet väl med de öfriga vapnen
sammanslår, och detta icke allenast med en organisation
på fredsfot, utan äfven vid en mobilisering för att på krigsfot
öfvergå. Utan att i denna fråga allt för djupt vilja ingå, måste
jag härvid påpeka ett förhållande, enär detta till betydlig del
bestämt komitéens besut och torde för R. o. Ad. förklara det
-
420
Den 20 Maj.
samma. Såsom kändt är, befinner sig vårt indelta infanteri organiseradt
dels på regementer af 2 bataljoner, dels på korpser,
som utgöra endast en bataljon. Denna olikhet medförer ej obetydliga
svårigheter vid en blifvande mobilisering. Vid en öfvergång
på krigsfot, då beväringen med stammen måste införlifvas,
kan nemi. detta ej ske genom att belt enkelt insticka denna
beväring uti de redan befintliga bataljonerna — enär dessa i så
fall blefvo större än taktiska reglor medgifva — titan måste med
stam utur de gamla bataljonerna nya uppsättas, på hvilka alla sedan
beväringen fördelas. Frågan blifver nu: huru stort antal
nya bataljoner kunna sålunda organiseras? Kan en bataljon
växa ut till 2:ne, eller af 2 gamla endast en tredje bildas. Svaret
häruppå kunna i sista hand endast R. St:r gifva, ty detta svar
beror uppå huruvida medel kunna erhållas för en nödvändig
tillökning af befäl, uti hvilkets antal nu en ej obetydlig brist
förefinnes, äfven om endast af 2:ne en ny bataljon (och oundgängliga
depot-bataljoner) skulle organiseras. Tager man nu detta
i betraktande, skall man finna att öfvergången —alltid med fel
behäftad, om utgångs-cadrerna äro ojemna — blefve särdeles
försvårad, om för hvarje bataljon blott en half bataljon skulle
tillkomma, uti hvilket fall — då bataljonen är infanteriets
taktiska enhet—man, för att skapa denna bataljon, måste sammansätta
den genom kontingenter utur 2:ne olika korpser. Att
ett sådant sammanförande utaf för hvarandra främmande, så
väl befäl som manskap, måste medföra stora olägenheter, lärer
endast behöfva påpekas.
Hr Silfverstolpe torde vilja fråga: hvad rörer allt detta kavalleriets
organisation? För kavalleriet, som aldrig på en gång
kan komma att uti sina leder upptaga ett större antal beväring,
är ju organisationen på särskilda bataljoner tvertom ganska
lämplig? .lag vil hemta svaret oell tillämpningen utaf hvad jag
sagt utur Hr Silfverstolpes eget anförande. Den värde talaren
föreslog nemi., såsom ett bättre sätt att öka kavalleriets styrka,
att, med bibehållande af Smålands Husarer, uppsätta en bataljon
af Westgötha reg:te. Om så skedde, skapades icke då en
ny korps af den återstående infanteri-bataljonen; och ökades
icke derigenom de olägenheter för infanteri-vapnet, jag ofvan
framhållit?
Komitéen har visserligen icke varit blind hvarken för den
duglighet Smålands Husarer besitta, ej heller för de svårigheter,
bildande af nya kavalleri-korpser förete, eller för den tid,
som föregår innan ett nytt kavalleri kan lörvärfva nöjaktig
skicklighet, ehuru, enligt min tanka, Hr Silfverstolpe allt för
långt torde utsträckt den sednare. Men, Mina Hrr! det arbete
och de förslag, komitéen fått uti uppdrag att göra och framställa,
hafva icke haft afseende på dagen, utan på framtiden, och då
så är, bar komitéen icke kunnat, icke bort, för öfvergående olägenheter
uppoffra hvad för denna framtid synes gagnande.
Det hade visserligen funnits ett sätt att åt Svenska kavalleriet
bevara Smålands Husarers erkända duglighet, och dock
Den 20 Maj.
verkställa en ökning utaf kavalleriets styrka, utan melin, ja till
och med med fördel, för infanteriets organisation. Denna hade
varit att anbefalla Smålands Grenadierers uppsättande. En utaf
de olämpliga enstaka infanteri-bataljonerna hade då försvunnit.
Men, då kändt är att riksdag efter riksdag förslag framställts
derom att Smålands Husarer skulle afsitta — dessa förslag grundade
på svårigheten för provinsen att underhålla till och med
blott en bataljon kavalleri — lärer komitéen näppeligen kunnat
vänta framgång åt ett dylikt förslag. Måste åter all tanke häruppå
ölvergifvas, då vågar jag påstå, att förslaget att åter uppsätta
Westgötha reg:te är det bästa möjliga; synnerligen när
man tager i betraktande att inom ingen af Sveriges provinser
törhända hästafveln på sednare år gjort så stora framsteg som
uti Westergötland, till följd hvarutaf den för kavalleriet vigtigaste
materiel med lätthet kan inom orten anskaffas.
Jag vill nu endast med ett par ord bemöta några mindre
å hufvudsak gående inkast af Hr Silfverstolpe.
Den värde talaren har förmenat att utur strategisk synpunkt
det lage vigt uppå att icke blotta Småland pä kavalleri.
Jag lemnar denna åsigt i sitt värde. Jag vill icke ingå uti pröfning
af huruvida uti Smålands brutna bygd någon större styrka
kavalleri kan användas; meri jag frågar honom, huruvida väl
kan förutsättas, att ett fredsbrott så hastigt kan påkomma att
tiden icke medgifver att till försvar för vår sydliga östra kust
sammandraga en styrka af olika vapen, lämpligt sammansatt.
Ytterligare har framhållits den stora utgift, Smålands Husarers
afsittande skulle tillskynda staten uti pensioner åt, dess
befäl. Jag vill ej uttala ett omdöme deröfver, huruvida detta
befäl, då regitet afsitter, eger rätt att fordra att på indragningsstat
blifva uppförd. Skäl kunna tala härför; skäl åter emot.
Att dessa sednare dock hittills ansetts mest gällande, bevisas derutaf
att vid så väl Smålands 2:dra Husar-bataljons, som ock
vid Östgötha-, Westgötha- m. fl. reg:ters afsittande, dylik pensionering
icke ifrågakomma, utan befälet öfvergått på infanteristat.
1 hvilket fall som heldst torde dock den ifrågasatta utgiften
komma att -- möjligen ej så obetydligt — inskränkas
derigenom att ett större eller mindre antal af Smålands Husarers
nuvide befäl, åtminstone inom lägre grader, skulle, lockade
af de förmåner befordran medförer, öfvergå till det under bildning
varande reg:tet. Härom — och att dymedelst det nya
reg: te t skulle tillgodokomma någon del af den erfarenhet och
skicklighet, befälet vid Smålands Husarer besitter —har komitéen
för sin del åtminstone gjort sig förhoppning.
1 hvad slutligen beträffar de stora kostnader — och den
förlust uti materiel — förändringen skulle medföra, får jag hänvisa
Hr Silfverstolpe till det kostnadsförslag, komitéen uppgjort,
af hvilket han icke synes hafva tagit närmare kännedom. Af
detta inhemtas, att sagde kostnader temligen torde betäckas af
de vacance-medel, som för närv:de från Westgötha reg-.te till
statsverket ingå och hvilka lämpligen synas böra kunna påräk
-
422
Den 20 Maj.
nas för fyllandet af reg:tets egna behof. Hvad särskildt materielen
beträffar, har kornitéen (öreslagit att —der denna befinnes
duglig — staten skulle förmedla ett utbyte af vapen
regina emellan. Hade Hr Silfverstolpe behagat aktgifva på detta,
skulle troligen anmärkningen uteblifvit.
Jag har intet vidare att tillägga, utan anhåller endast att
hvad jag nu sagt, må få till Utsk:t remitteras.
Frih. Bennet, Otto Reinhold: För min del anser jag
förslaget om Smålands Husarers alsittande var ganska riktigt,
då hvarken Småland är en ort, der hästkulturen långt framskidit,
ej heller befolkningen är just passande till kavallerister.
En annan fråga är, huruvida det är skäl att öka kavalleriet
genom alt låta Westgöta reg:te sitta upp. Enligt min tanke är
det indelta kavalleriet icke tidsenligt. Först och främst har
karlen ingen öfning och sedermera blir hästen, genom att större
delen af året ridas af personer, som ej förstå sig derpå, alldeles
förderfvad. Då indelningsverket stiftades, tror jag att denna
institution var af mycken vigt. Kriget fördes då på helt annat
sätt än nu. Då man deri tiden kunde använda stora massor
af kavalleri, hvarvid såväl obetydlig öfning lör karlen som ofullständig
dressyr för hästen behöfdes, så äro förhållandena nu
för tiden helt annorlunda. Gå vi till de sednaste krigen, så se
vi hvilken obetydlig röle kavalleriet der spelat, och orsaken är
lätt (unnen. Skjutvapnen hafva nemi. på sednare tider utvecklat sig
till en otrolig grad, hvarigenom större svårigheter nu än fordom
möta kavalleriet. Om vi t. ex. antaga att en kavalleri-trupp
skall anfalla ett infanteri, så, i stället för att det fordom blott
riskerade en salfva, riskerar det nu 2:ne. En annan orsak,
hvarföre kavalleriet numera icke kan användas så lätt, är, att
det fordom lanns så många oodlade fält, hvarest kavalleriet kunde
manövrera, då deremot nu knappt en sqvadron kan komma
fram, der fordom 1000 man med lätthet kunde röra sig. Om
vi se huru förhållandena, i detta fall, äro i Skåne, hvilket, såsom
slättland, skulle vara en provins särdeles passande lör kavalleri,
så finna vi, att, med undantag af de vanliga exercisplatserna,
det icke finnes något enda ställe, der man med fördel
skulle kunna använda kavalleri.
Huru vore förhållandena under Danska kriget 1848? Jag
tror knappast det förekom någon enda större kavallerifäktning
under hela kriget, ehuruväl kavalleriet utgjorde kanske den
bäst exercerande delen af Danska trupperna.
Det är visserligen sannt, att kavalleriet under det sista
upprorskriget i Ungern spelade en ganska stor röle, men det var
aldrig i sluten ordning, i massa. Deremot förekommo nästan
dagligen mindre kavalleri-strider, ofta man emot man, deri
Ungrarne nästan alltid blefvo segrare genom sin skicklighet att
rida och föra sina vapen. Jag har hört sjelf al Österrikiska
officerare, att man såg nemi. ofta en Ungrare omgifven af 3
Den 20 Maj.
423
å 4 Österrikiska kyrassierer, och lian gick ofta fri, enär de ej
kunde taga honom.
Den enda större kavalleri-strid i sluten trupp, som i sednare
tider blifvit utkämpad, var det Engelska lätta kavalleriets
på Krim. Dess olyckliga utgång är af alia känd.
Jag kan således icke komma till något annat resultat, än
att med fördel bruka kavalleri i större sluten trupp, isynnerhet
här i Sverige, icke kan komma i fråua, och att, hvad som fordras
för oss, är kavalleri till förpost-tjenstgöring, rekognoscering
etc.; men dertill fordras ryttare, som kunna rida, och hästar,
som äro dresserade. Att detta sednare icke är fallet med vårt
indelta kavalleri, det tror jag ingen vill bestrida. Jag vädjar
till hvilken kavalleri-officer som hellst i det fallet, om han tror
sig kunna rida en häst, som sig bör, hvilken större delen af
året rides af främmande personer, sorn ofta ej förstå att rida;
hvad bans tanka är om en häst, på hvilken han skall rida en
månad, men hvilken rides af andra under elfva.
Att denna organisation var för gammal, var redan insedt
för 30 år sedan, då jag tjenade vid kavalleriet.
För min del anser jag derföre det vara olämpligt att föröka
en trupp, som icke kan användas i krig, utan blott tjena såsom
eskort vid transporter.
En föregale talare har yttrat, itt en liten väl öfvad trupp
är bättre än en större oöfvad. Då detta är en sats, hvilken
jag fullkomligt instämmer uti, skulle jag vilja hafva den applicerad
på vårt kavalleri.
Såsom jag förut nämnt, anser jag det vara fullkomligt i
sin ordning att Smålands Husarer göras till Infanteri, ithy att
detta reg:te är ett ganska medelmåttigt kavalleri; och då, såsom
jag hört af Gr. Ugglas, Westergöthland under de sednare åren
gått framåt i afseende på hästafvel!), samt befolkningen derstädes
i allmänhet, i likhet med Skåningarne, äro mera hästfolk
än Smålänningarne, tror jag, att, derest slutet blir att Westgöta
reg:te skall sitta upp, Landtförsvars-komitéen gjort mycket rätt
i den föreslagna förändringen.
1 sammanhang med hvad jag nämnt om Småland, skulle
jag vilja omtala, hurusom, när jag var i tjenst vid Skånska
Husarerna, man vid vårt regemente ej ville taga till rekryter
Skåningar från Smålandsgränsen, såsom varande de sämsta till
ryttare.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må få åtfölja den K.
Proposm vid dess remitterande till vederbörligt Utsk.
Hr von Knorring, Oscar: Då det i allmänhet icke
tjenar till någonting att yttra sig vid remisser till Utskm, skulle
jag icke nu hafva upptagit R. o. Ad:s tid, om icke här blifvit
uttalade några besynnerliga satser, rörande såväl kavalleriet
som infanteriet.
Gr. af Ugglas har uttryckt en viss fruktan för infanteriets
indelning på bataljoner och ansett att denna indelning ej vore
424
Den 20 MsJ.
nyttig; jag får då erinra att, enligt vårt reglemente, just bataljonen
utgör enheten för vårt infanteris taktiska uppställning.
Frih. Bennet har sagt att det vore olämpligt att föriika en
trupp, hvars oanvändbarhet numera i krig är temligen konstaterad.
1 och för detta sitt påstående tiar han citerat åtskilliga
krig, hvaribland äfven det Danska. Hvad just delta sistnämnde
beträffar, vill jag nämna, att bland andra exempel, hvarigenom
detta påstående åtminstone till någon del torde vederläggas, den
28 Maj 1849 det Danska kavalleriet hade en, jemförelsevis
med numerären, ganska betydlig träffning vid Aarhus, hvilket
ännu lefvande Svenska officerare, som voro med i Danska kriget,
kunna intyga. Det skulle i sanning också roa mig att få
höra, huru en förposttjenslgöring skulle kunna verkställas utan
kavalleri.
Hvad frågan beträffar hvarest vi här i Sverige böra hafva
kavalleri, då föreslaget är att öka detsamma, så vore väl Norrland,
hvilket, inom Wester- och Norrbottens län, utmed kusten
utgör ett slättland, och hvarest ej så mycket kavalleri finnes,
att ens en enda rapportkarl vid förefallande behof der är att tillgå,
en trakt, som i första rummet borde ihågkommas. Man kan
visserligen svara att tvenne sqvadroner finnas i Jemtland, men
det kan möta ganska stora svårigheter att hastigt nog få en
sqvadron ned den långa vägen derifrån till kusten.
Angående lämpligheten af Smålands Husarers afsittande,
så har jag redan, då denna fråga förra gången var före, tagit
mig friheten göra några invändningar deremot, hvilka jag äfven
tänker vidhålla, när Proposm kommer tillbaka från Utsk:t.
Jag vill således nu ej vidare trötta R. o. Ad., utan anhåller
jag blott att dessa mina ord måtte få åtfölja den K.
Proposm vid dess remitterande till vederbörligt Utsk.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
remitterades den K. Proposm jemte yttranderne till Stats-Utsk:t.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s d. 16
dennes på bordet lagde Nåd. Proposm:
ang:de Krigs-Colkii ombildning till en armé-förvaltning;
ang:de anslags beviljande dels till betäckande af en uti
Svenska Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels
till fortsättning af rekognoscerings arbetena på Spetsbergen med
afseende på utförbarheten af en gradmätning derstädes;
ang:de afsöndring af jord från häradshöfdinge-bostället Hvetlanda
Thomas- och Kullagården i Ostra härad, Jönköpings län;
samt
ang:de penision från allmänna indragnings-staten åt chefen
för kamera!-dep:t i fångvårdsstyrelsen, Carl Mauritz Kruskopf.
'Den 20 Maj.
425
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 1(5 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 283, med inbjudning lill II. o. Ad. samt PresteSt.
att lorena sig i Borgare- och Bonde-St:ns i afseende å lt:te
punkten af Stats-Utsk:ls Utlåt. N:o 87, fattade beslut, i fråga
om anvisande af medel för norra stambanans fortsättning från
Upsala till Sala.
Sedan detta prot.-utdrag blifvit, på flere ledamöters begäran,
ånyo bordlagdt, anmälte sig och yttrade
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag anhåller att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes till Ståndet framställa, huruvida icke
det behagade besluta, att denna ifrågav:de inbjudning måtte få
afgöras och diskuteras i sammanhang med den från Borgare-St/
redan förut ankomna och bordlagda inbjudning.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad., på sätt
Gr. Liljencrants föreslagit, behagade besluta, att Bonde-St:s
ifrågav:de inbjudning skulle företagas till behandling och afgörande
i sammanhang med Borgare-St:s denna dag ankomna inbjudning
i samma ämne.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allrn.-  Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 29, i ani. af väckta motioner
om ändring eller omarbetande dels af landtmäteri-instruktionen,
dels af skiftes-stadgan och dels af arfvodes-taxan för
landtmäteriförrättningar; och förekommo nu i ordningen:
ll:te och 12:te punkterna (sid. 15 och 16).
Utskits hemställanden biföllos.
13:de punkten (sid. 18).
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får anhålla om upp
lysning,
huruvida denna del af Betänk:t är af de öfriga Stånden
bifallen eller icke.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att prot.-utdrag
i ämnet ankommit endast från Borgare-St., som bifallit den nu
förev:de punkten.
Frih. Raab: Då således det ännu förefinnes en möjlighet
att frågan icke är afgjord, torde det löna mödan att yttra mina
tankar härutinnan.
Jag anser denna del, som afser egodelnirigsrätten, vara den
vigtigaste af hela skiftesfrågan, och i afseende å denna skiftesrätts
sammansättning har jag hufvudsakligen 3:ne anmärkningar
att göra. För det första kan nemi. det hända ganska ofta, att
426
Den 20 Maj.
en ung domare, som ej har den minsta erfarenhet i jordbruket,
och som tillfölje deraf ej har det ringaste omdöme i
dylika frågor, blir ordförande i egodelningsrätten. För det andra
kan man icke, på det sätt nuv:de ledamöter i egodelningsrätten
tillsättas, af dem fordra större kännedom om de ärenden,
hvilka de behandla, än hvad som redan förefinnes hos
gode män. Slutligen kan domaren tillkalla hvilken landtmätare
som helst, hvarigenom det kan hända, att deri sednare ej heller
förstår sig på ärendets handläggning. Under sådane förhållanden
tror jag för min del, att Gr. Anckarsvärds yrkande, att ändring
härutinnan borde ega rum, varit ganska väl grundadt. Jag vill
likväl icke instämma med honom i det förslag, som han förslagsvis
har uppgjort; men jag tror, att man skulle kunna åstadkomma
en bättre sammansatt egodelningsrätt än den nuv:de,
om man föreskrelve, att ledamöterne skulle väljas af landstingen,
såsom en motionär har föreslagit, eller om man finge säkerhet
derom, att dessa ledamöter utgjordes af personer med allmänt
förtroende; äfvensom jag tror att den blifvande organisationen
skulle vara ganska bra, om förste landtmätaren ålades att vara
tillstädes för att granska de underordnade landtinätarnes åtgöranden.
Derigenom skulle egodelningsrätten vinna mycket i
anseende. Kunde man derjemte på något sätt blifva försäkrad
derom, att endast äldre domare, som voro hemmastadde i jordbruket,
blefve ordförande i egodelningsrätten, tror jag det vore
lyckligare som det nu är.
Då flere punkter af detta Betänk, förut blifvit återremitterade,
anser jag äfven den ifrågav:de deraf vara förtjent, på det
att Utskits uppmärksamhet måtte fästas derpå, huruvida icke
något vid denna punkt kunde åtgöras. Jag anhåller om återremiss.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Min erfarenhet i denna
sak talar icke om några stora olägenheter af egodelningsrätten
i dess nuv:de skick; och ej heller har jag hört någon
allmän klagan deröfver, att genom egodelningsrättens åtgöranden
några lidanden skulle vara allmänheten tillskyndade. Jag anser
derföre icke några så stora skäl, som motionären anfört, förefinnas,
som skulle gifva en rättmätig anledning till någon förändring
i detta fall.
Hvad den siste värde talaren nämnde såsom en möjlighet,
att stundom unga tillförordnade domare, som ej hade någon erfarenhet
alls i jordbruket, stödja sitt omdöme på gode männens
och landtmätaren, måste väl vara ett ganska sällsamt undantag,
ty det vanliga är, att, då en domare begär tjenstledighet, det
undantag plägar göras, att domaren är ordförande i egodelningsrätten;
och inträffar detta vanligtvis alltid, såvida han icke genom
sjuklighet är urståndsalt att göra denna tjenst.
Hvad beträffar den af Frih. Baab påpekade omständigheten,
att unga landtmätare kunna af domaren til kallas, hvarigenom
våda kunde uppkomma, så får jag säga att åtminstone i min
D«n 20 Maj.
427
ort bruket ej är sådant; ty i de liesta fall blir förste landtmätaren
förordnad att vara biträde vid egodelningsratten.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla om bifall till
Utsk:ts Betänk.
Frih. Raab: Det är visserligen sannt att det oftast in
träffar
så som den siste värde talaren nämnde, att äldre domare
förbehålla sig sjelfve skiftesärenden, då de begära förordnanden;
men det sker icke alltid, utan beror på hans eget arbitrium.
Hvad åter vidkommer att det i allmänhet är förste landtmätaren,
som användes såsom biträdande landtmätare, så har
jag åtminstone i afseende på den ort, der jag bott, en motsatt
erfarenhet. Der var det ej förste landtmätaren, som tillkallades,
utan vanligen en yngre, som domaren lärt känna. Den siste
talaren har icke yttrat sig derom, att ett annat sätt för utseende
af egodelningsrättens ledamöter vore önskligt, hvarigenom
man kunde hoppas att få utsedde män med mera förtroende
än de som nu utses på sockenstämma.
Jag vidblifver mitt yrkande, att denna punkt, i likhet med
så många löreg:de, måtte blifva återremitterad, på det att Utsk:t
måtte taga i betraktande de af mig framställda anmärkningar;
och jag vidblifver det så mycket mera, som ingen tidsutdrägt
gerna kan komma i fråga.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bilall
till och dels återremiss af Utsk:ts ifrågav:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till- densamma och,
då dertill svarades (lere ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
14:de — 18:de punkterna (sid. 19, 20 och 21).
Utsk:ts hemställanden biföllos.
19:de punkten (sid. 22).
Gr. Taube, H. A.: Då jag anser, att en förändring såväl
i skiftesstadgan som i hela organisationen af vårt landtmäteri är
alldeles nödvändig, såvida landtmäteriet skall kunna uppfylla sitt
ändamål, tror jag ej det sätt, man hittills följt, att nemi. riksdag
från riksdag det ena förslaget efter det andra blifvit väckt
i och för partiela förändringar, vara särdeles lämpligt. 1 likhet
med motionären, tror jag att, när man måste gå i grunden
med den erforderliga förändringen, sådant lämpligast och lättast
kan vinnas genom en komilés nedsättande.
Jag får derföre anhålla om afslag å ifrågav:de punkt af
Betänk:t och yrka återremiss af densamma.
Frih. Armfelt, Magnus: 1 allmänhet äro yrkanden på
återremiss, i ändamål att ernå en komités nedsättande, önsknin
-
428
Den 20 Maj.
gar, sorn nästan alltid vinna bifall. Jag vet det ganska väl; och
torde det derföre anses öfverflödigt, att jag här uppträder emot
den framställda begäran i det afseendet. Men jag tror, för min
del, att de skäl, Utsk:t nu anfört, och de, som upprepade gånger
under flere riksdagar blifvit åberopade mot ett omarbetande af
skiftesstadgan, äro så väl öfverlagda, att tillräckligt kunde vara
att till dem hänvisa, och att nu, såsom förut, det lämpligaste vore,
otn man till Utsk:ts förslag lemnade bifall.
Gr. Taube: Det är visserligen beklagligt att, på sättsom
den siste värde talaren nämnde, en återremiss i denna fråga
icke skulle hafva någon påföljd. Jag tror likväl icke att detta
bör inverka på R. o. Ad:s beslut i denna fråga, ly, om R. o.
Ad. för sin del anser att en remiss kan vara nödig, vet jag
icke hvarföre densamma icke skulle kunna beviljas. Jag vet
icke, hvarföre icke R. Skr med nöje skulle omfatta ett tillfälle,
hvarigenom man för framtiden möjligen skulle kunna undgå den
massa motioner till förändringar i skiftesstadgan, som hvarenda
riksdag uppstått. Det är ju alldeles gifvet att, när en sådan
mängd motioner framkomma, det måste förefinnas några skäl
härtill.
Jag ber dessutom att få upplysa R. o. Ad. derom, att, då
inom landtmäterikorpsen den tanken allmänt gjort sig gällande,
att förändringar i flere fall måste göras, på det att landtmäteriet
må kunna ordnas så att det kan gagna sitt fädernesland,
sammankomster hållits, hvarest man öfverlagt om, hvilka förändringar,
som borde ega rum, likasom att vid en sådan sammankomst
förliden sommar här i Stockhom det beslöts att man
skulle ingå med en und. skrifvelse, åtföljd af ett förslag till K,
M. med begäran om en förändring.
Frih. Armfelt: Då Gr. Taube anfört, hurusom åtskilliga
landtmätare halt sammankomster, och att på en dylik förliden
sommar här i Stokholm beslöts att man skulle ingå tili K. M.
med ett underd. förslag till omarbetande af landtmäteri-författningar
och skiftesstadga, får jag anmärka, att just detta sättär
den rätta vägen, hvarpå man bör söka en förändring. Jag är
ock fullkomligt ölvertygad derom, att, om denna landtmäteriförening,
som är till större delen sammansatt af personer, hvilka
hafva handläggning af landtmäteri-göromål till sitt åliggande,
och hvilka således bäst kunna känna felaktigheterna i skiftesstadgan,
till K. M. ingår med en underd. anhållan om propos. i
ämnet och ett dermed åtföljande förslag, K. M. derå kommer
att lästa behörigt afseende, antingen direkt eller genom en framställning
till R. St:r. Att deremot R. St:r särskildt skulle begära
tillsättande af en komité i och för detta ändamål, anser jag
icke behöfligt.
Då jag vid föreg:de riksdag hade den äran att tillsammans
med Gr. Taube tjenstgöra i sammansatta Lag-och Ekon.-Utsk:t,
hvarest handlades skiftesstadgan och deri föreslagna förändringar,
Den 20 Maj.
•429
och hvarvid den värde Grin, med den sakkännedom, som han måste
ega, var Utsk:t ganska mycket till gagn, påminner jag mig ganska
väl, att han måste erkänna, hurusom en stor mängd af de väckta
motionerna vore öfverfiödiga och uppkomna derigenom, att landtmätare
eller ledamöter af egodelningsrätter missförstått skiftesstadgan,
och att således i och för dessa motioner ej någon förändring
i stadgan var af behofvet påkallad.
Jag får fortfaranda yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Taube: Jag tror, att den förening af landtmätare,
som nu har sammanträdt, afser såsom önskligt att erhålla förslag
icke allenast till ny skiftesstadga, utan äfven till ändring i
de författa, som röra de med medarbetares göromål sammanhängande
ämnen. Uhr har i sin motion afsett nästan detsamma.
Skulle en komité tillsättas, blefve föremålet för densammas
öfverläggningar icke allenast en förändring af skiftesstadgan,
utan äfven en omorganisation af hela vår landtmäterikorps.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af Utsk:ts ifrägav:de hemställan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propus, på bifall till densamma
och, då dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt
bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 6 och 8 dennes bordlagde Betänk. N:o 7, i ani. af väckta
motioner om förändrade föreskrifter i fråga om vattenverks anläggande
m, m.
Efter föredragning af Bevilln.-Utsk:ts den 9 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 8, ang:de tullbevillningen, begärdes detsamma
af flere ledamöter ånyo på bordet; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med tillkänriagifvande att Talmännen vid hållet sammanträde
öfverenskomma föreslå de respektive Biks-Stånden
att företaga ifrågav:de Betänk, till behandling Onsdagen den 27
dennes, hemställde, huruvida B. o. Ad. behagade till detta förslag
lemna bifall.
Bopades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 9 dennes bordlagde Betänk.
N:o 116, i ani. af väckta motioner om ändringar i K. Förordmn
om kommunai-styrelse på landet den 21 Mars 1862.
430
Den 20 Haj.
Föredrogs och bifölls samma Utskis den 9 dennes bordlagde
Betänk. N:o 117, i ani. af väckt motion om ändring i
22:dra §:n af Gästgifveri-ordningen den 12 December 1734.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Ullåtrn:
Nio 98, ang:de ytterligare anslag för det inom R. Sbrs hus
inrättade riksdags-arkiv;
N:o 101, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande
till skydd för kronolaxfisket vid Åsbro i Wiske å; samt
N:o 102, i ani. af väckt motion om öfverlåtelse åt Nysätra
socken af lägenheten Ängstorp under Ryda kungsgård för inrättande
af en s. k. byskola.
Vid föredragning af Banko-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Betänk. N:o 35, med förslag till reglering af Bankens låne- och
kreditiv-rörelse samt om användande af upplupen bankovinst,
lades detta Betänk., på (lere ledamöters begäran, ånyo på bordet;
hvarefter och sedan Hr Gr. o. Landtm, tilikännagiivit, att
Talmännen vid sednaste sammanträde öfverenskommit att dels
hålla plena i Riks-Stånden nästa Fredag den 22 dennes, dels
ock föreslå, att ifrågav:de Betänk, då skulle till behandling företagas,
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att Banko-Utsk:ts merberörde Betänk. N:o 35
skulle å föredragningslistan för nästa plenum uppföras näst efter
Borgare- och Bonde-St:ns inbjudningar rörande anslag för norra
stambanans fortsättning från Upsala till Sala.
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde Betänk. Nio 36, med
förslag till förändrad uppställning af 5:te och 6:te afdelningarne
i Banko-reglementets 6:te aritkel; hvarefter R. o. Ad., uppå
Hr Grins o. Landtmins framställning, beslöt att detta Betänk,
skulle å målslistan uppföras näst efter Banko-Utskits Betänk.
N:o 35.
Föredrogs och bifölls Gr. Taubes, Henning Adolf, den 12
dennes på bordet lagde förslag, att Högv. Preste-St. skulle inbjudas
biträda R. o. Adis samt Borgare-Stis, vid behandlingen
af Stats-Utskits Utlåt. Nio 87, fattade beslut i fråga om medels
anvisande till den s. k. sammanbindningsbanan genom Stockholm.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Hr Reutersvärds, Patrik, den 13 dennes bordlagde förslag
Den 20 Maj.
431
om aflåtande af inbjudning till Högv. Preste-St. att biträda R.
o. Ad:s beslut i afseende å 7:de punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt.
N:o 88, ang:de lånebidrag för anläggning af en jernväg mellan
Köping och Uttersberg, med grenbana tili sjön Lillsvan.
Föredrogs Hr Tornerhjelms, Rudolf, d. 16 dennes pä bordet
lagde anhållan att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
få afsäga sig befattningen att vara ledamot i Bevilln.-Utsk:t
och Elektor.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då jag vid sednaste
plenum begärde Hr Tornerhjelms ansökan på bordet, visste
jag ej de vigtiga skäl, som föranledde denna afsägelse.
Jag får nu tillstyrka bifall.
Frih. Cederström, Rudolf: Med mycken tillfredsställelse
öfver en förut nog sträng ledamots beredvillighet, instämmer
jag i Hr von Franckens hemställan om bifall till Hr Tornerhjelms
ansökan; och är jag äfven utan några specielt andragna
anledningar, för egen del öfvertygad om, att, när någon af
R. o. Ad:s ledamöter begär att få afsäga sig en plats, detta
alltid sker till följe af högst vigtiga skäl.
Hr von Knorring, Oscar: Jag får deremot för min del
förklara, att det ser ut, som om R. o. Ad:s ledamöter, vid afsägelse
af deras platser, icke alltid hade så vigtiga skäl; och
anser jag det af Frih. Cederström gjorda tillägget vara alldeles
öfverflödigt, ty hvarje ledamot af Utsk. kan ju erhålla 3 veckors
permission, och, om detta ej förslår, ytterligare 14 dagars
förlängning, hvilket således tillsammans gör 5 veckor, som han
kan få vara frånvarande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Hr Tornerhjelms ifrågav:de anhållan af R. o. Ad. bifallen.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då R. o. Ad:s Hrr
Elektorer behagat utse mig till ledamot i Ekon.-Utsk:t, får jag
vördsamt afsäga mig detta förtroende, såsom oförenligt med min
tjenstgöring såsom landshöfding.
Härefter anmodade Hr Gr. o. Landtm, dels R. o. Ad:s Hrr
Bänkmän att utse en Elektor efter Hr Tornerhjelm, dels ock
Ståndets Hrr Elektorer att välja 2 ledamöter i Be vil ln.-U tsk:t
efter Gr. Liljencrants och Hr Tornerhjelm, en suppleant i
Banko-Utsk:t efter Hr Steuch, Mathias, en suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter Gr. Mörner, Carl Robert Stellan,
samt en suppleant i Riddarh.-Utsk:t efter Hr af Wåhlberg,
Göran Didrik, hvilka sistbemälde tre medlemmar af Ståndet,
433
Den 22 Maj f. m.
efter att förut hafva varit suppleanter i nyssnämnde Utsk.,
blifvit till ledamöter af samma Utsk. invalde.
Slutligen anmäldes och bordlädes Lag-Utsk:ts Mern. N:o
34, ang:de ställande af ytterligare ett Sekreterare-arfvode till
Utsk:ts disposition.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 22 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 16 och 20 dennes
samt 5 prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Upplästes ett af Frih. Åkerhjelm, Carl, inlemnadt mern. af
följande lydelse:
Med anledning af en förestående utländsk resa för helsans
vårdande, nödgas jag afsäga mig förtroendet att vara Elektor,
och hvarifrån jag anhåller att, med bibehållandet af min riksdagsmannarätt,
varda befriad.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Hrr Bänkmän att utse en ny Elektor efter Frih. Åkerhjelm.
Föredrogs Vällofl. Borgare-St:s den 20 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 307, med inbjudning till R. o. Ad. samt Preste-St.
att
Den 22 Maj f. m.
433
att biträda Borgare-St:s, med Bonde-St:s sammanstämmande beslut
i afseende å 11 :te punkten af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87,
för så vidt det rörde beviljande al medel för norra stambanans
fortsättning från Upsala till Sala.
Sedan ifrågav:de prot.-utdrag blifvit uppläst, föredrogs jemväl
Hederv. Bonde-St:s den 16 ocb 20 dennes på bordet lagde
prot.-utdrag N:0 283, innehållande enahanda inbjudning som
Borgare-St:s nyss föredragna prot.-utdrag.
Härefter anmälte sig ocb yttrade
Frih. von Kraemer, Hobert Fredrik: Hindrad af ett
vigtigt uppdrag, var jag icke närv:de vid öfverläggningen om
anslag till jernvägarne. Jag tillhör således hvarken majoriteten
eller minoriteten; men till hvilkendera sidan jag än kunde hafva
slutit mig vid det tillfället, skulle jag alltid hafva på det högsta
motsatt mig att upprifva ett beslut, som genom votering blifvit
faltadt. Flera andra frågor komma i alla fall att behandlas i
förstärkt Utsk., och jag får således för min del anhålla om afslag
å inbjudningen.
Frih. Cederström, Rudolf: Utan att ingå i något bedömande
af frågans innehåll, anser äfven jag helgden af R. o.
Ad:s redan fattade beslut kräfva, att Ståndet detsamma vidblifver.
Gr. Hamilton, Gustaf: För min del får jag anhålla, att
den ena af de båda inbjudningarne måtte varda för andra gången
bordlagd, samt att R. o. Ad. måtte besluta, att de båda
två skola i nästa plenum gemensamt företagas till afgörande.
Uti denna begäran hördes en ledamot instämma.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är icke vanligt, att
man begär ett ärendes förnyade bordläggning, sedan diskussionen
deröfver redan fortgått en stund.
Frih. von Schulzenheim, David: Till alla delar instämmande
med Frih. von Kraemer, kan jag icke finna det
lämpligt att R. o. Ad. skulle upprifva sitt en gång fattade beslut.
1 synnerhet skulle jag önskat, att icke en juris professor
föreslagit R. o. Ad. att så tolka § 49 R. O. För öfrigt får
jag för min del anhålla om afslag på båda inbjudningarne.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Det bör visserligen till det
ovanliga, att sedan diskussionen redan är börjad, den föredragna
frågan begäres ånyo på bordet; men det är dock en obestridlig
rättighet att så göra, ty här är det Borgare-St:s inbjudning som
H. IY. 28
434
Den 22 Maj f. m.
är först föredragen, och den är bordlagd blott en gång. Då R.
o. Ad. beslutat att de båda inhjudningarne skola afgöras i
ett sammanhang, så måste då afgörandet uppskjutas till nästa
plenum.
Gr. Hamilton: Det kan icke annat än väcka min förvåning,
att min begäran om bordläggning upptagits med så mycken
ovilja. Jag bar framställt den derföre, att jag oell flere
ledamöter med mig togo för afgjordt, att den ej skulle förekomma
förr än i morgon, och jag får således vidblifva min
förut gjorda anhållan.
Frih. von Schulzenheim: Då R. o. Ad. beslutat, att
denna inbjudning skall föredragas i sammanhang med den följande,
som redan är 2 gånger bordlagd och således, enligt §
49 R. 0., ovilkorligen skall nu företagas till afgörande, är det
besynnerligt, om man skall kunna bordlägga detta ärende ånyo.
Jag fortfar i min anhållan om alslag.
Gr. Hamilton: Som Frih. af Ugglas yttrat, är det beslutadt,
att de båda inbjudningarne skola tillsammans behandlas.
Derföre ställdes de också främst på listan, och jag begärde
ordet för att anhålla om bordläggning. Andra hade dock redan
fått ordet före mig, och min begäran om bordläggning kom
derföre ej genast i början.
Hr von Knorring, Oscar: Då jag i hufvudfrågan förut
stridt tillsammans med Gr. Hamilton, önskar jag äfven nu, i likhet
med honom, att inbjudningen måtte bordläggas.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag anhåller att få upplysning
om huru R. o. Ad:s beslut i förra plenum affattades rörande
dessa båda inbjudningar.
1 anledning häraf upplyste undertecknad, att sedan Borgare-St:s
ifrågav:de inbjudning i sednaste plenum föredragits och
begärts på bordet, hade R. o. Ad., uppå Frill, af Ugglas’ förslag,
beslutat, att samma inbjudning skulle uppföras främst å
föredragningslistan till nästkommande plenum, samt att, då BondeSt:s
inbjudning i samma ämne sedermera förekom oell begärdes
för andra gången på bordet, Ståndet, uppå framställning af Gr.
Liljencrants, lättat det beslut, att Bonde-St:s inbjudning skulle
företagas till afgörande i sammanhang med inbjudningen från
Borgare-St.
Frih. Alströmer: Vid sådant förhållande torde val svårligen
någon bordläggning nu kunna ega rum, då ingen begärde
bordläggning af Borgare-St:s inbjudning.
Den 22 Maj f. m.
435
Frih. Raab: För min del anser jag Gr. Hamilton fullt berättigad
att begära bordläggning; men då detta kunde se ut som
om man väntade en förstärkning, som skulle komma hit särskildt
för denna fråga, så hemställer jag, om ej Hr Gr:n ville
afstå från sitt yrkande.
Hr von Knorring: Ehuru jag icke delar Frih. Raabs
åsigt, torde det rättaste vara att öfverlemna denna tvistefråga
till Hr Gr. o. Landtm., och vågar jag anhålla, att Hr Gr. o.
Landtm, behagade tillkännagifva, hvilket behandlingssätt härvidlag
är det rätta.
Härefter förmälte Hr Gr- o. Landtm., att R. o. Ad. hade i
sist hållna plenum beslutat, dels att Borgare-St:s oftaberörda inbjudning
skulle uppföras främst å föredragningslistan till det
plenum, som näst derefter komme att ega rum, dels ock att
Bonde-St:s inbjudning i ämnet skulle företagas till behandling
och afgörande i sammanhang med inbjudningen från Borgare-St.
Denna sednare inbjudning, som i förra plenum för första gången
bordlädes, hade nu blifvit begärd för andra gången på bordet
af Gr. Hamilton jemte en annan ledamot. Vid sådant förhållande
kunde ej, i strid med R. o. Ad:s sistberörda uttryckliga
beslut, Bonde-St:s inbjudning nu förekomma till afgörande
oberoende af inbjudningen från Borgare-St., utan måste den förra
hvila på bordet, till dess den sednare komme att för tredje
gången föredragas. Till stöd för ett motsatt förfarande kunde
49:de §:n 2:dra mom. R. O. destomindre åberopas, som detta
mom. endast rörde Utsk:s-Betänk:n, och ej mål af sådan beskaffenhet
som de nu förev:de. Då, på sätt nyss omnämnts,
Borgare-St:s inbjudning, i sammanhang hvarmed inbjudningen
från Bonde-St. blifvit föredragen, af två ledamöter lör andra
gången begärts på bordet, komme den förra inbjudningen till
följd af denna begäran, och den sednare på grund af R. o Ad:s
om sättet för dess afgörande redan fattade beslut, att hvila på
bordet till nästa plenum, för att då i ett sammanhang förekomma
till pröfning och beslut.
Frih. von Schulzenheim: Riddarhusets redan så tydligt
uttryckta opinion föranlåter mig alt ännu en gång vända
mig till Gr. Hamilton och föreslå honom att, om han ej alltför
ifrigt fäster sig vid den honom af Hr Gr. o. Landtm, tillerkända
rätt, afstå från sin begäran om bordläggning och icke
vidare uppehålla denna fråga.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För min del kan
jag icke finna hvarföre man skall bestrida en ledamot utöfvan
det
af en så enkel rättighet som den att bordlägga ett ärende;
och icke lärer väl Gr. Hamilton afstå från en begäran, som
han tvänne gånger upprepat.
436
Den 22 Maj f. ra.
Gr. Hamilton: Då många nu icke närv:de ledamöter af
Ståndet varit öfvertygade att Irågan icke skulle förekomma förr
än i morgon, kan jag icke afstå från min begäran.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
den 13 och 20 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 35,
med förslag till reglering af Bankens låne- och kreditivrörelse
samt om användande af upplupen bankovinst.
Irsta, 2:dra och 3:dje punkterna.
Biföllos.
4:de punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då i detta Betänk,
förekomma flera §§, som äro alldeles lika med dem i det nuvarande
reglementet, hemställer jag, att sådana §§ ej må behöfva
uppläsas.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. på bifall till
den nu föredragne punkten och dertill svarats ja, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att Hr Nordenfelt hade föreslagit, att under
föredragningen af förevrde Betänk, sådana delar af Utskrts förslag,
som voro till innehållet alldeles lika med motsvarande stadganden
i nu gällande Banko-reglemente, icke skulle uppläsas,
såvida det ej af någon ledamot särskildt äskades; och hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. härtill ville
lemna bifall.
Ropades ja.
5:te—8:de punkterna.
Biföllos.
9:de punkten.
Hr von Ehrenheim, Per: Utsk:ts afstyrkande af Hr
Wallenbergs motion öfverensstämmer ej rätt väl med de grundsatser
för Bankens förvaltning, som på sednare tider gjort sig
gällande hos R. St:r och som Banko-Utsk:t äfven i öfrigt vidhållit,
eller ens med de åsigter, ang:de ifrågav:de kreditiv, som
blifvit framställda och vunnit framgång. Så har bankolagstiftningen
tid efter annan gått ut på att indraga allmänna diskonten,
fastighetsbelåningen, så hafva skiftes- och odlingslånen längesedan
upphört, och i afseende å detta kreditiv beslöto R. St:r
vid 1857 års riksdag att indraga 450,000 rdr deraf; vid 1860
års riksdag motiverade Banko-Utsk:t sitt afstyrkande af vidare
indragning endast dermed, att en nyss genomgången svår pen
-
Den 22 Maj f. m.
437
ningkris gjorde hvarje rubbning i de finansiella inrättningarne
betänklig, och längre ned på samma sida i just detta Betänk,
heter det, att >,det må medgifvas att sådana kreditiv, som de
till manufaktur-diskonten och jernkontoret anvisade, hvilka i det
närmaste användas såsom stående lån, icke lämpa sig för Riksbanken
» Till alla delar godkännande dessa åsigter och öfvertygad
att banken småningom bör upphöra att understödja vissa
privilegierade verk och inrättningar, samt att såväl bankens eget
som allmänna rörelsens intresse dermed bäst befordras, får jag,
med någon modifikation af Hr Wallenbergs motion, betingad
af billigt afseende å för handen varande förhållanden, yrka, att
af Riksbankens åt manufaktur-diskonten lemnade kreditiv skall
under hvarje af åren 1864, 65 och 66 ett belopp af 150,000
rdr till banken återbetalas.
Hr Lilliehöök, Garl Bertil: Ben af Hr von Ehrenheim
åberopade grundsats må visserligen vara ganska rigtig, men då
den ej för öfrigt är tillämpad, anser jag sådant ej heller tjenligt
i detta fall. Riksbanken har t. ex. lemnat Filialbankerna
kreditiver för 10 millioner, som ej kunna återfås på kortare tid
än 10 år. Då dessutom R. St:r beslutat indragning af fastighetslånen,
så blifva stora summor disponibla, och jag tror ej
det kan vara så välbetänkt att på en gång draga alltför mycket
penningar ur rörelsen. Jag anser således Utsluts förslag i denna
punkt välgrundadt, och ailfia Iler om bifall dertill.
Hr Akerman, Fredrik: Under en lång följd af år har
staten gjort allt hvad den kunnat för ett f amkallande och utvecklande
af inhemsk industri. Det synes mig då besynnerligt
att nu låta en motsatt vind blåsa och att söka rifva ned allt
hvad man förut byggt upp. Något sådant förmärkes i afseende
å tull-lagstiftningen, och på samma sätt vill man nu förfara
äfven här. Man stödjer sig dervid uppå, att man säger de osäkra
forriringarne uppgå till så stort belopp, att förlusten på rörelsen
uppgår till 16 proc. af hela summan. Detta är dock ett komplett
misstag och är härledt från obekantskap i bokföringssättet.
Enligt detta skola nemligen utestående, meri obetalte fordringar
i böckerna balanseras, så länge deri ringaste möjliga utsigt förefinnes
att af gäldenär eller eljest för skulden ansvarsskyldig
person utfå någont å återstående skuldbelopp. Af sådan anledning
finnas öfver 20 års gamla fordringar balanserade. En motionär
har i en till annat Utsk. remitterad motion om fondens
indragning unpställt jemförelse mellan sammanlagda beloppet af
dessa gamla fordringar och fondens tillgångar, och på sådant
sätt kommit till nyssnämnda förlust-proc., och denna uppgift har
ifrågav:de Utsk. utan vidare undersökning antagit såsom riktig.
Vill man åter, såssom sig bör, uppställa jemförelse emellan
fondens belopp och förluster under hvarje särskildt förvaltningsår,
uppgår densamma ej, enligt en i diskontkontoret gjord utredning,
till högre än y^idels proc. Vi böra äfven komma ihåg,
435
Den 22 Maj f. m.
all sjelfva detta kreditiv sedan några år minskats med en half
million, under det att på samma tid fabrikernas tillverkningsvärde
stigit från 18 till 40 millioner, i följd hvaraf kreditivets
otillräcklighet lätt faller i ögonen. Man har velat jemföra manufaktur-diskonten
med allmänna bankodiskonten; men denna
jemförelse håller icke streck, ithy att den förstnämnda diskonterar
reverser, som fabriksegarne erhålla af afnämare till deras
produktioner, och således lemnar lån på gjorda affärer och ej
såsom banko-diskonten på borgen, för alt lemna medel till affärer,
som skola göras. Jag anhåller på dessa grunder om bifall
till Utsk:ts förslag.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm; Utsk:t har visserligen
ej förbisett, att dess tillstyrkande i denna punkt ej står i full
konseqvens med de rena principerna för en banks förvaltning;
men hela vår Riksbank har uppkommit just för att underlätta
handel och industri, och om den äfven på sednare tider fått till
hufvudsakligt ändamål att uppehålla myntvärdet, så bör man
väl ej gå alltför häftigt tillväga. Om dessa medel indroges,
kunde de visserligen komma industrien tillgodo genom den allmänna
lånerörelsen, men det är tydligt, att Kommers-Coll. bör
noggrannare känna förhållandet i afseende å fabriksrörelsen, och
man har derföre ansett det böra förblifva vid det gamla.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim: Den siste talaren har yttrat, att
Svenska bankens historia visar att bankens förnämsta ändamål
varit att uppmuntra de särskildta näringarne. Detta är fullkomligt
sannt, men lika sannt är det att man på sednare tider uppfattat
bankens åligganden mera allmänt, och icke kan man, i
denna särskildta fråga, säga att en annan vind häftigt blåser,
om R. St:r, efter att för ett år sedan hafva indragit 450,000
rdr af kreditivet, nu besluta én lika stor indragning, motsvarande
endast en femtedel af det hela. Om, som jag tror, de
i Manufakturdiskonten låneberättigade tillverkningar uppgå till
ett värde af öfver 40 millioner, så motsvarar indragningen föga
mera än en procent af detta tillverkningsvärde. En sådan indragning
kan icke inverka så mycket att Diskontens nuv:de
verksamhet derigenom omintetgöres, men den är ett väcktarerop
till dem, som med Diskonten hafva att göra, att denna
verksamhet måste småningom ändras och blifva något annat än
den nu är. Diskontens egna betydliga tillgångar, uppgående,
efter afdrag af osäkra fordringar, till omkring !| million, skulle
sannolikt kunna användas på ett för manufakturerna vida förmånligare
sätt, än att utlånas till näringsidkarne i viss proportion
till deras tillverkningsvärden, och den ökade tillgång, som
genom kreditivets indragning skulle uppkomma för bankens allmänna
lånerörelse, skulle äfven komma manufakturisterne till
godo.
Jag fortsätter mitt yrkande.
Den 22 Maj f. m.
439
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Förenande mig i Hrr Nor
denfelts
och Åkermans yrkande, vill jag nämna, att Hr Wallenberg
också föreslagit förberedande åtgärder för Manufakturdiskontens
upplösning. Ekon.-Utsk:t har låtit den derom väckta
motionen hvila, till dess denna fråga om kreditivet blefve afgjord.
Men tillika har till Utsk:t inkommit en petition med
talrika underskrifter af näringsidkare, med begäran att R. St:r
måtte oförändrad bibehålla nämnda inrättning, som verkat så
välgörande för näringarne.
Jag instämmer i anhållan om bifall.
o
Hr Akerman: Till hvad förut är i detta ämne yttradt,
kommer äfven att å detta kreditivs vinst är anvisarit dels ett
belopp af 21,000 rdr till Teknologiska Institutet, dels 10,000
rdr såsom bidrag till aflöningar i Kommers-Collegium. Skulle
nu denna diskont indragas, så komrne statens utgifter att ökas
med 31,000 rdr. Man säger visserligen att det strider mot
Riksbankens intresse, att hafva utestående sådana lån, som ej
kunna hastigt realiseras; men man må då besinna, huru lång
tid det erfordras för att indraga de lån, som blifvit lemnade
filialbankerna.
Jag förnyar min anhållan om bifall.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Då, som jag tror, den
allmänna penningeställningen är särdeles tryckt, bör man väl
icke minska tillgången ännu ytterligare. Man vet hvilken svårighet
det är att få penningar i den allmänna Rankodiskonten,
och det vore då ej skäl att tillstänga denna utväg för näringsidkaren.
Jag anhåller derföre om bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ls hemställan och dels af Hr von Ehrenheim, att R. o. Ad.,
med afslag derå, måtte besluta att af Riksbankens åt Manufakturdiskonten
lemnade kreditiv skulle under hvarje af åren 1864,
1865 och 1866 ett belopp af 150,000 rdr till Riksbanken återbetalas,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan i förev:de punkt, och, då dertill svarades
många ja, jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
iO:de, ll:te och 12:te punkterna.
Biföllos.
440
Den 22 Maj f. m.
13:de punkten.
Hr von Ehrenhe ira: Ehuru jag delar Banko-Utsk:ts åsigt
om filialbanks-institutionens olämplighet, kan jag likväl icke instämma
i den radikala dom öfver dessa banker, som här uttalas.
Det är nemi. väl bekant att K. M. under sednare år
icke beviljat oktroj åt riva privatbanker, och det torde knappt
vara önskligt att det sker innan privatbankslagstiftningen har
undergått väsendtliga förändringar. Men intill dess man kommit
öfverens om dessa förändringar, intill dess man har en lag,
som berättigar bolag att under vissa vilkor och kontroller idka
bankrörelse, synes det mig betänkligt att för all framtid uttala
förkastelsedomen öfver filialbankerna. Det kan nemi. lätt hända,
att kommande Ständer, om svårigheterna vid en ny privatbanklag
visa sig stora, nödgas återupptaga filialbankerna — ty utan
ett vidsträckt, i alla orter utgrenadt banksystem, kan rörelsen
nu mera ej fortgå — och det vore föga hedrande för nuv:de
Ständer att hafva fattat beslut, som gjort kastningar i den financiella
lagstiftningen nödvändiga. Det behöfves icke heller, ty
R. St:r hafva redan tillräckligt gifvit sin mening tillkänna genom
sitt bifall till föreg:de punkt, och det praktiska resultatet af ett
afslag å denna punkt, derom jag vördsamt anhåller, blifver icke
särdeles stort, ty det, som för nya filialbanker under närmaste
tre år blifver tillgängligt, torde icke komma att uppgå till något
synnerligt högt belopp.
Hr Nordenfelt: Jag medgifver, att Utsk:ts tillstyrkande
i denna punkt bevisar en stor omkastning i åsigter; men man
har nu kommit derhän, att man anser privatbankerna lämpligare,
och man har väntat med att skrifva en ny privatbanklag
just för alt få se hvad R. St:r skulle besluta i afseende å
filialbankerna. Verkan af det föreslagna beslutet blir, att det
verkliga upphörandet kommer att inträffa 1868, och då hafva
vederbörande tid att bereda sig på inrättande af privatbanker i
stället. Skulle man deremot vilja bibehålla filialbankerna, så
kan man omöjligt stanna vid de 10 millioner, som nu äro dem
lemnade, utan det blefve då nödvändigt att försträcka dem långt
större summor.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Posse, Arvid: Jag får för min del uttrycka den
åsigt, att det varit särdeles lyckligt, om Banko-Utsk:t framlagt
ett förslag i afseende å de nya bankinrättningar, som skola ersätta
filialbankerna, på samma gång som det tillstyrker de sednares
upphörande. Man hade då kunnat bedöma hvilketdera
slaget, som egde företräde. Jag beklagar äfven, att, vid ett tillfälle
sådant sorn detta, Hr Finans-Ministern icke är närvarande,
så att man kunde få någon ledning i afseende å denna fråga.
Då jag tror, att frågan om filialbankernas upphörande bör
ställas i sammanhang med den om nya privatbanker, får jag
anhålla om återremiss till Utsk:t af denna punkt.
Den 22 Maj f. m.
441
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: När filialbankerna
först inrättades, skedde sådant i afsigt att inskränka det vidt
utseende privatbanks-systemet Nu stå emellertid båda delarne
qvar. 1844 föreslogs att bestämma summan för privatbankernas
sedelulsifning till högst 7.500,000 rdr, men 12 år sednare
uppgick beloppet till mera än 4 gånger denna summa. Emellertid
ega vi nu 3 olika sorter af myntrepresentation, nemligen
riksbankens, privatbankernas och filialbankernas. Banko-Utsk:t
har nu här varit ganska konseqvent, då det föreslagit indragning
af diskontrörelsen och tillika i filialbankerna, hvilka, enligt
reglementet, ej behöfva betala in försträckningarna annat än
med Aidel hvarje halft år.
Lika med 1851 års Banko-Utsk., skulle jag anse det vara
en stor vinst, om man kunde ersätta pjivatbankerna med filialbanker;
men att låta dem båda bestå bredvid hvarandra, anser
jag icke lämpligt, och jag tillstyrker derföre bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr von Ehrenheim: Det må visserligen vara rätt att
man erkänner, då man misstagit sig, och icke heller jag har
försvarat filialbanks-institutionen, men den ordning, i hvilken man
vill gå tillväga, då man börjar med att uttala sig emot filialbankerna,
innan man vet hvad man skall sätta i deras ställe,
är, efter min tanke, icke den rätta. Icke heller kan jag finna,
att filialbankernas tillvaro gör någon svårighet vid uppgörandet
af en ny privatbanklag, eller att en sådan lag derför behöfver
lida af någon dualism, ty filialbank är ett, privatbank ett annat,
och, ehvad filialbanker finnas eller ej, bör väl privatbanklagstiftningen
utgå från samma grunder, eller bemödandet att förena
frihet med säkerhet. Att beslutet att icke anvisa ytterligare
medel till kreditiv åt filialbanker skulle vara -en halfmesyr,
utan bifall till denna punkt, finner jag icke, ty det låter
väl försvara sig att man ej för närvide vill i dessa inrättningar
fästa ännu mera af bankens kapital, fastän man derföre
icke är besluten att för alltid och under alla förhållanden afsäga
sig den utväg att sprida rörelsemedel i landet, som R. St:r
vid flere föreg:de riksdagar sökt i filialbanksinrättningen.
Hr Åkerman: Då vid 1851 års riksdag frågan om fi
lialbanker
först uppkom, reserverade jag mig emot Utsk:ts förslag,
och jag förutsade då hvad som äfven sedermera inträffat.
Den uppgifna anledningen till stiftandet af dessa penningeinstitutioner
var den, att man genom desamma skulle komma att småningom
tillintetgöra privatbankerna,, som vid den tiden voro mycket
impopulära. Men i stället för denna påföljd, har det visat
sig, hvad jag trodde mig kunna förutse, att filialbankerne, i stället
för att skada, blifvit ett stöd för privatbankerne. Dessa
sednare, hvilkas vinst bero på mängden af deras utelöpande sedlar,
lemna nemi. sådane såsom rörelsemedel åt filialbankerne,
hvilka åter gifva i utbyte sina å kreditiv i Riksbanken dragna
442
Den 22 Maj f. m.
anvisningar, för att läggas i privatbankernas kassa, och der förvaras
såsom fond för inlösen, utan att någon ränteutgift ådrages
hvarken den ena eller den andra af de begge förstnämnde
bankerne, enär Riks-Banken lörst efter anvisningarnes företeende
och infriande får tillgodoräkna sig någon ränta. Också har
dylik ränta å det lill filial-bankerne anvisade kapital icke, elter
hvad upplyst blifvit, uppgått till mera än omkring 2 proc.
årligen. Om man nu betänker, att en bank, som bar till uppgift
att upprätthålla myntvärdet, måste vara i stånd att utan
stor tidsutdrägt återfå sina penningar, när de behöfvas, och att
försträckningarne till filial-bankerne icke kunna återfås på kortare
tid än 2^ år, så vore det i sanning särdeles oförnuftigt att
fortsätta en rörelse, som icke gilver någon vinst, men som deremot
är hindersam för Riks-banken att fullgöra sina förbindelser.
Man bar talat om den verkan, som den föreslagna åtgärden skulle
hafva på rörelsen i landet; men det är ju icke fråga om att
låta filial-bankerna alldeles upphöra, och för öfrigt behölver man
i vår tid icke frukta att man ej skall bitta på andra utvägar,
när det gäller att åstadkomma låneinrättningar. Jag anhåller för
min del om bifall till lUskts Betänk, i denna del.
Gr. Posse: Hr Akerman har sagt det för privatban
kerna
vara en stor fördel att kunna komma åt filialbankernas
assignationer på Riksbanken. Jag tror dock icke just
detta, ty dessa assignationer äro icke riksmynt, och från Finansl)ep:tet
har äfven ett cirkulär till alla privatbanker utgått med
tillkännagifvande härom. Hvad beträffar privatbanksinstitutionen,
så vill jag gerna erkänna, att lagstiftningen för dessa icke är
tillfredsställande. l)e garantier, man sökt vinna, äro alldeles odugliga.
Det är icke de gällande föreskrifterna, utan förvaltningens
beskaffenhet, som man får tillskrifva att dessa banker verkligen
fullgjort sina förbindelser, och förrän en annan lagstiftning i sådant
afseende vunnits, vill jag icke gå in på den föreslagna åtgärden,
utan ändrar mitt förut gjorda yrkande om återremiss till
begäran om afslag.
Hr Nordenfelt: Den siste talaren har sagt, att privat
bankerna
icke hafva någon nytta af filialbankernas assignationer,
derföre att de ej få beräkna dem som riksmynt; men hela
allmänheten tager med nöje emot dem som riksmynt, derföre
att hvar och en vet att han får penningar för dem, då han vänder
sig tili Riksbanken. Deri ligger således en fördel för en
privatbank att hafva en filial-bank i närheten, och om ej sådant
vore förhållandet med t. ex. Carlskrona privatbank, skulle den
säkerligen ej kunna sköta sig så lätt som den gör.
Frih. af Ugglas: Efter hvad jag trott mig finna, äro tan
karne
delade endast derutinnan, att somliga vilja gå längre och
uttala förkastelsedomen öfver filialbankerna med större bestämdhet
än andra vilja göra. Jag tror derföre tankarne kunde möj -
Den 22 Maj f. m.
443
ligen förenas, om man utbytte ordet »hädanefter» emot ordet
»tillsvidare.»
Hr von Ehrenheim: I)å jag yrkat afslag på denna punkt,
hufvudsakligen lör att icke binda R. St:r med ett beslut, som
jag föreställt mig i framtiden kan komma att synas förhastadt,
och då jag icke anser af vigt, att den behållning, som under
tiden till nästa riksdag kan uppstå på de till kreditiv åt filialbankerne
anslagna medel, utanordnas åt nya banker, så har jag
icke något att invända emot Frih. af Ugglas’ förslag till beslut,
utan förenar mig deruti.
Gr. Liljencrants: Jag anhåller att få instämma med
Frih. af Ugglas i det af honom framställda förslag.
Hr Åke rman: Jag inser visserligen ej någon storvinst
af det föreslagna ordbytet, men vill dock gerna instämma deri.
Hr Nordenfelt: Jag anhåller också att få instämma med
Frih. af Ugglas.
Gr. Posse: Jag instämmer också i hvad Frih. af Ugglas
föreslagit.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att alla de ledamöter, som i densamma deltagit,
slutligen förenat sig i det yrkande, alt Utsk:is hemställan
måtte bifallas med den förändring, att ordet »hädanefter» utbyttes
emot ordet »tillsvidare»; framställde Hr Gr. och Landtm,
först propos. på bilall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvartill
svarades nej, och sedermera propos. på bifall dertill med ofvanberörde
förändring, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
Hr Nordenfelt: Då nu R. o. Ad. antagit den 13:de
punkten med denna obetydliga ändring, hemställer jag, om icke
R. o. Ad. behagade genom prot.-utdrag inbjuda de öfriga RiksStånden
att sig i detta beslut förena.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
14:de punkten.
Hr von Ehrenheim: R. o. Ad:s beslut i föregående mom.
att utbyta »hädanefter» mot, »tillsvidare» innebär, efter min uppfattning,
såsom en konseqvens, att tillstyrkandet i detta mom.
bör förkastas. Det innebär nemi. att R. o. Ad. väl icke för
det närvarande vill bidraga till uppkomsten af nya filial-banker;
men att Ståndet uppskjutit den slutligen domen öfver institutionen
tills sig visar huru bankfrågan i allmänhet gestaltar sig, och
444
Den 22 Maj f. m.
med en sådan försigtighet i beslut står ej väl tillsammans att
förklara att de filial-banker, sorn blifvit oktrojerade 1858 och
sednare, icke må efter oktrojtidens utgång hafva att påräkna
försträckning från riksbanken. Ingen af dessa banker har lått
oktroj tidigare än den 4 Maj 185*, och innan ny oktroj behöfver
sökas, hvilket bör ske 18 månader löre oktrojens utgång,
hafva nästkommande Ständer haft tillfälle att uttala sin mening,
och det föreslagna stadgandet har således ingen tillämpning under
den period, derför det för närvarande regleras. Jag anhåller
således om alslag å mormt.
Hr Akerman: Het är visserligen sannt att en sådan före
skrift
icke nu behöfves; men jag önskar dock att, medan vi nu
hålla på, man måtte tala så tydligt som möjligt, så att de, som
fingo oktroy 1858, må vara beredda på hvad som framdeles
konuner att inträffa. Jag önskar derföre bifall till Utsk:ts framställning.
Hr von Ehrenheim: En talare har försvarat detta be
slut
dermed, att de nuvarande filial-bankerna ju förr dess hellre
borde få veta sitt öde, för att derefter kunna ställa sina åtgärder;
men icke tror jag, att det för dem medför någon olägenhet,
om domen uppskjutes vid denna riksdag, då de i alla läll
först efter nästa riksdag behöfva begära ny oktroj. För öfrigt
binder ett sådant beslut, som detta, icke kommande Ständer, och
torde hos filial-bankerne nog komma att qvardröja en förhoppning,
att beslutet kan ändras, som föanleder dem att ej tänka
på sin upplösning tidigare än det är oundgängligt. Beslutet är
antingen ett försök att gå kommande Ständer i förväg, eller ock
endast ett välment råd, och i båda fallen efter min tanka hvarken
lämpligt eller behölligt.
Hr Lilliehöök, Bertil: För min del anhåller jag om
bifall till denna §, som synes mig ganska väl stå tillsammans med
R. o. Ad:s beslut i den föregående.
Frih. af Ugglas: Mig synes, att det af R. o. Ad. nyss fat
tade
beslut ovilkorligen kräfver, att denna § måste afslås, ty R.
o. Ad. har redan uttalat den åsigt, alt nuvarande Ständer icke
böra binda de kommande. Jag skulle anse ett bifall till §:n
innebära ett alli för utsträckt ingrepp i kommande Ständers rätt,
och instämmer derföre med Hr von Ehrenheim i begäran om afslag.
Hr Nordenfelt: Jag kan icke inse den stora svårigheten
af ett bifall till denna §. 1 den förra liar man sagt, att tills
vidare skola inga nya kreditiver utgifvas. 1 denna skulle man
säga att de nu befintliga filialbankerna icke skola hafva att påräkna
några vidare anslag. Detta kan väl dock icke hindra kommande
Ständer att förfara annorlunda, och jag anhåller derföre,
i denna öfvertygelse, om bifall till punkten.
Den 22 Maj f. m.
445
Hr Lagergren, Anders: Mig synes, att Utsk:t i denna
punkt ej kunnat mena något annat, än att filial-bankerna ej skola
få några nya kreditiver. Denna § är egentligen onödig, ty det
är klart att, örn inga nya banker komma i fråga, så kan ej hel
ler
någon försträckning till dem komma i fråga. Jag anser således
§:n ganska väl kunna qvarstå sådan den är.
Frih. afUgglas: Den 13:de §:n säger att inga nya filial-ban
ker
må stiftas; denna § åter talar om de redan befintliga; men
då R. o. Ad. ej velat bestämdt uttala sig i afseende å den förra,
bör väl samma behandlingssätt iakttagas äfven i afseende å den
sednare.
Hr Akerman: I § 13 kan det vara likgiltigt, om det står
tillsvidare eller hädanefter, ty det beror i alla läll på kommande
Ständer, men i denna § är det af största vigt, att II. St:r uttala
hvad de verkligen mena, att de nemi. icke vilja hafva nå
gra
nya filialbanker, och jag får derföre ånyo anhålla om bifall
till puukten.
Gr. Posse, Arvid: Det memento mori, som Hr Akerman
vill gifva filial-bankerna, synes mig att de redan fått tillräckligt
tydligt i § 13. Det torde vara onödiat att här upprepa detsamma,
och jag anhåller derföre om afslag.
Hr von Ehrenheim: 1 det uttalande, R. o. Ad. gjort vid
§ 13, ligger ju blott, att tillämpandet af den åsigten är beroende
af den lagstiftning i bankväg, som kan framdeles åstadkommas.
Att än vidare utsträcka detta, anser jag icke vara lämpligt, och
yrkar derföre fortfarande afslag å denna §.
Gr. Liljencrants: Jag anser en ganska väsendtlig skil
nad
förefinnas mellan 13:de och 14:de §§:na, itliy att den förra
handlar om nya filial-banker, och den sednare deremot om de
redan befintliga. Jag anser nödigt att man uttalar sin afsigt i
fråga om äfven de sednare, och yrkar derföre bifall till denna §.
Hr Akerman: § 13 innehåller blott ett förbud mot att
stifta nya filial-banker, och icke något memento mori. Vill man
uttala ett sådant, så måste man göra det i denna punkt, och
bör bifalla § 14.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall t il och dels afslag å Utsk:ts ifrågavarande hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall lill densamma,
hvarvid svarades flere ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på afslag derå, då svaren likaledes utlöllo med blandade
ja och nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
446
Den 22 Maj f. m.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Ranko-Utsk:ts i 14:de punkten af Betänk:t
N:o 35 gjorda hemställan, att filial-banker, oktrojerade 1858 och
följande ären, icke må, efter oktrojtidens utgång, hafva att påräkna
försträckning från Riksbanken, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts ifrågavarande hemtällan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 38.
Nej — 18.
15:de—-20:de punkterna.
Biföllos.
21:sta punkten.
Usta mom:t.
Hr Akerman: De förslag, som här äro framställda, grunda
sig på R. St:rs redan fattade beslut, att lästighetsbelåningen skall
öfverflyttas från Riksbanken till Hypotheksbanken. Men, så vidt
jag kunnat fatta, har man icke gifvit fullm:ge några stadganden
till efterrättelse, för det fall, att fullrmge icke lyckas göra upp med
hypotheksbanken någon öfverenskommelse härom. Att ett sådant
förhållannde kan inträda anser jag icke osannolikt, och anser
också delta fall böra förutses, hvarföre jag anhåller om återremiss
på denna §.
Hr Nordenfelt: Antingen hypotheksbanken öfvertager
dessa lån eller ej, återstår naturligen endast att göra upp de
gamla lånen, och i detta afseende är i en annan § föreskrifvet
att utredning af indragen lånerörelse tillhör ett visst kontor.
Några vidare detaljerade föreskrifter har Utsk:t ej ansett nödiga.
Jag tror det ej heller, och får derföre anhålla om bifall till §:n.
Hr Lilliehöök: Det vore väl äfven i sin ordning att nå
got
stadgades derom, hvart de för dessa lån inflytande medel
skola läggas, om de skola gå till reserv-fonden, eller till den
allmänna lånerörelsen. För att i detta afseende vinna ett lämpligt
stadgande, anhåller jag, i likhet med Hr Akerman, om återremiss.
Den 22 Maj f. m.
4-47
Hr Åkerman: I fall man kan dela det af R. St:r förut
attade beslutet i 2 särskilda delar, nemi.: l:o att fastighetslånen
skola upphöra, och 2:o att de skola öfvertagas af hypotheksbanken,
så behöfves icke några vidare föreskrifter. Men om,
som jag tror, dessa båda mom:r äro helt och hållet beroende
af hvarandra, så måste en återremiss ega rum, hvarom jag
också fortfarande anhåller.
Hr Nordenfelt: De inflytande medlen böra naturligtvis,
enligt den generella föreskriften, gå in till reserv-fonden. De
lära väl för öfrigt på den korta tid, som förflyter till nästa riksdag,
icke blifva af någon särdeles betydenhet. Skulle R. St:r
vilja framdeles lemna någon särskild föreskrift i afseende härå,
står det dem naturligtvis för öfrigt öppet. Jag anhåller om
bifall.
Hr von Ehrenheim: Om jag rätt fattat Hr Åkermans
yrkande, så går det ut endast derpå, att något måste stadgas,
för den händelse att aftal icke kan träiTas med hypoteksban
ken.
Som detta möjligen skulle kunna inträffa, och fullm:ge då
behöfva någon föreskrift att rätta sig efter, instämmer jag i begäran
om återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af ifrågavarande morn., framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvartill svarades ja
och nej i blandning, och sedermera propos. på återremiss deraf, då
svaren likaledes utföllo med blandade ja och nej; hvarefter propos.
på bilall till mom:t förnyades samt besvarades med många
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
2:dra och 3:dje montin.
Biföllos.
22:dra—27:de punkterna.
Hiföllos.
28:de punkten.
l:sta mom:t.
Bifölls.
2:dra mom:t.
Gr. Liljencrants: Jag kan icke biträda Utsk:ts tillstyrkan
i denna punkt, ehuru den står i öfverensstämmelse med
448
Den 22 Maj f. m.
hvad sora beslöts vid förra riksdagen. Mig synes att Utsk:t
bort fästa någon uppmärksamhet vid H. St:rs revisorers för 1861
och 1862 yttranden, att denna fond behöfde förstärkas; nu vill inan
istället förminska densamma. Det är i allmänhet mindre jordegare,
tjenstemän och andra, som behöfva mindre summor, hvilka söka
lån i diskonten; är det då skäl att för dessa mindre låntagare
försvåra möjligheten att få deras behof fyllda, under det man i
andra fall, och beträffande de stora låntagarne, förfar på ett
alldeles motsatt vis. .lag får derföre föreslå, att allmänna diskontfonden
må bibehållas vid sitt nuvarande belopp, och att
således Utsk:ts föreslag i denna punkt måtte afslås.
Hr Nordenfelt: Under loppet af flera riksdagsperioder
har en sådan indragning som den nu föreslagna egt rum, derföre
att denna utlåning sker mot borgen af namn, och man ansett
sig ej böra uppmuntra ett sådant system. Man har förmenat,
att genom denna indragning man skulle stänga ett lånetillfälle
för de mindre jordegarne; men just dessas papper kunna
användas för att lå kreditiver, och af sådana har man mycket större
gagn än af de direkta lånen. Diskontlånen deremot äro f. n.
merändels s. k. konsumtionslån, och dessa synes mig att man
ej borde vilja särdeles försvåra. Då för öfrigt den summa, som
skall indragas, är blott 600,000 rdr på de 3 åren, hvaremot
hela fonden uppgår till 9,600,000, synes mig att K. St:r böra
fortgå på den bana, som redan vid föregående riksdagar blifvit
inslagen, och jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Posse: Man säger att denna fond har till ändamål
att understödja den mindre jordegaren och embetsmannen; men
om man går igenom listorna på dessa låntagare, så finnér
man der en massa folk, som icke har några andra tillgångar än
sina vänners välvilja. Man säger också, att dessa lån skulle vara
nyttiga för landet, emedan de äro fördelade på så många låntagare,
men jag kan sannerligen icke finna det; en person, som
utan tillgångar lånar 300 rdr, har åtminstone jag mindre förtroende
för än den som eger kända tillgångar och lånar en större
summa. Man bör också betänka, att dessa medel ej äro för
banken disponibla annat än på ganska lång tid. I lyckligaste
fall drager det ej om mera än 2 | år, men om låntagarne begagna
sig af respitinånaden, så blir det nära 3 år. Jag röstar
derföre för bifall till punkten.
Hr Akerman: Jag tror äfven, i likhet med den föregående
talaren, att R. St:r böra fortgå på den förut beträdda vägen, och
så småningom indraga denna fond. Jag gör detta hufvudsakligen
emedan det är af vigt att vi må få våra kreditförhållanden
ordnade på ett annat sätt än som nu eger rum, då det är tillräckligt
att förmå en god vän att såsom löftesman sätta sitt
namn på en skuldsedel för att erhålla penningar derför. Sådana
böra
Den 22 Maj f. m.
449
böra aldrig lemnäs annat än mot säkerhet, sorn har ett verkligt
värde. Förrän vi komma att utrota vårt förderfliga borgenssystem,
som icke har sitt motstycke i något annat land, skola vi förgäfves
hoppas på att kunna åstadkomma ett allmännare välstånd. Jag
önskar alltså att denna punkt måtte bifallas.
Gr. Liljencrants: Jag finnér helt naturligt att den, som
behöfver låna stora snmmor, icke har någon miskund med den,
som söker ett lån på 300 rdr. Jag talar härvidlag icke för
egen räkning, men jag tycker det ligger någon billighet uti att
icke tillstänga denna utväg. Man har sagt att diskontinrättningen
vore blott ett sätt att inleda folk till att göra skuld;
men jag tror att sådana sätt finnas nu för tiden så mångå, att
detta argument bör förfalla. Icke heller behöfver banken under
2 eller 3 år vara af med de sålunda försträckta medlen,
ty banken eger, enligt § 117 i reglementet, rättighet att indraga
lånen utan att bevilja omsättning. Jag anhåller fortfarande om
afsiag på punkten.
Gr. Posse: Det finnes egentligen två slag af skuld, nemi.
den som göres för produktiva ändamål, hvilken ingalunda är
fördömlig, och den som göres egentligen af lättsinne, och till
det sednare slaget kan man med skäl hänföra en stor del af
dessa diskontlån. Riksbankens penningerörelse torde för öfrigt
icke böra bedrifvas med afseende på miskundsamhet, utan blott
med afseende på den säkerhet, som kan erbjudas. Jag yrkar
bifall till punkten, isynnerhet som jag anser den föreslagna åtgärden
vara ett steg till afskafiande af det förderfliga borgenssystemet.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afsiag å förevarande morn., framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvarvid svarades
ja och nej i blandning, samt sedermera propos. på afsiag derå,
då svaren likaledes utföllo med blandade ja och nej; hvarefter
propos. på bifall till mom:t förnyades samt besvarades med många
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voterts-propos.:
»Den som bifaller mom. 2 i 28:de punkten af BankoUtsk:ts
Betänk. N:o 35, angående fortsatt indragning å allmänna
diskont-fonden, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. det ifrågavarande mom:t».
H IV. 29
Den 22 Maj e. m.
Sedermera företogs voteringen och. befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit som föijer:
Ja — 25.
Nej — 14.
Den vidare pröfningen af förevarande Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen dea 22 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för f. m:s plenum.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåtm:
N:o 99, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-statens
Sjette Hufvudtitel; och ,
N:o 100, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-statens
Sjunde Hufvudtitel.
Fortsattes behandlingen af Banko-Utsk:ts Betänk. N:o 35,
med förslag till reglering af Bankens låne- och kreditivrörelse,
samt om användande af upplupen bankovinst.
29:de—43:dje punkterna.
Biföllos.
44:de punkten.
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: Banko-Utsk:t har här
föreslagit, att den sedan 1860 års början upplupna Banko-vinsten
må få i Banken bibehållas. För min del kan jag icke
Den 22 Maj e. m.
151
anse detta hvarken vara nödigt eller nyttigt. Såsom skäl för
denna åtgärd liar Banko-Utsk:t yttrat, att derigenom skulle
Banken vinna den styrka, att den under alla förhållanden skulle
kunna fullgöra sina förbindelser. I sjelfva detta uttryck »att
fullgöra sina förbindelser» ligger emellertid någonting sväfvande.
Man kan nemi. betrakta Bankens förbindelser i allmänhet, eller
såsom hvarje annan persons eller korparations, nemi. att man
skall göra rätt för sig; och i detta afseende är också klart, att
om grundkapitalet, d. v. s. det öfverskott Banken eger öfver
sina skulder, är betydligt, så verkar detta tryggande. Det är
nemi. tydligt, att om de tillgångar Banken eger i enskilda skuldförbindelser
eller andra valutor, genom särskilda omständigheter
vid något tillfälle skulle falla betydligt i värde, så skulle en
större grundfond uppehålla förmågan att det oaktadt godtgöra
alla utgifna förbindelser. Men förutom detta, med alla andra
gemensamma åliggande, har äfven Banken en annan, särskild
förbindelse att uppfylla, nemi. den, att alltid vid anfordran kunna
inlösa sina sedlar med silfver, och i delta afseende finner livar
och en lätteligen, att det ifrågav:de kapital-öfverskottet, det må
vara huru stort som helst, icke kan utöfva någon direkt verkan
och icke eger något effektivt värde för tillfället, såvida det icke
har en sådan form, att det genast kan användas till inköp
af silfver.
Af ett annat yttrande, pag. 54, synes det likväl som BankoUtsk:t
mindre fästat afseende härpå, än på den omständigheten
att få öka den s. k. grundfonden. Detta måste jag dock, på
anförda skäl, för min del motsätta mig; ty förhöjningen i kapital-öfverskottet
eller grundfonden skulle, såsom jag nyss sökt
visa, i och för sig ingenting uträtta i fråga om Bankens förmåga
att alltid kunna fortsätta silfver-vexlingen. Hvad man i
sådant afseende har att tillgå, är att de tillgångar, som Banken
har att använda till förstärkande af sin silfver-kassa, till det belopp,
som är nödigt, bestå i sådane obligationer, som äro försäljbare
på den utländska marknaden. Hela summan af obligationer
utgör för närvtde, efter Bankens redogörelse vid slutet
af förra året, något mer än 114 millioner. Deraf måste likväl
afdragas sådane, som icke egentligen äro användbare till försäljning
på utländska marknader, nemi. Biksgälds-kontorets äldre
förbindelser och arméens ackords-amorterings-kassas obligationer.
Dessa utgöra ej fullt 5 millioner. Återstår således i statsobligationer
och Hypoteks-löreningarnes obligationer något öfver
millioner. Om nu dertill lägges, att, enligt R. St:rs beslut, de
fordringar, Banken har för fastighetsbelåning, skola komma att
öfverlemnas till Hypoteks-banken mot dess obligationer, hvilka
äro säljbare på den utländska marknaden, så uppstår härigenom
för Banken ytterligare en tillgång på dylika papper af omkring
7 millioner, och hela beloppet häraf blir således närmare
14 millioner, hvilket, efter mitt omdöme, är för det ifrågav:de
ändamålet fullkomligen tillräckligt. Jag tror således för
«ii« del icke, att den föreslagna åtgärden är nödig, och ej heller
452
Den 22 Maj e. m.
är den, så vidt jag kan finna, nyttig; ty följden häraf skulle
naturligtvis blifva, att det lån, sorn af staten behöfver upptagas,
måste ökas med en motsvarande summa eller med 5 millioner
rdr; oell då den härför utgående ränta samt amortering, sammanlagdt
beräknadt till 6 proc., utgör 300,000 rdr, så följer
deraf också, att man i sådant läll måste vara betänkt på en
tillökning i statsinkomsterna till sistnämnda belopp. Detta är
dock ingen obetydlighet, och då jag tror att man icke bättre
kan använda den tillgång staten eger genom den uppkomna
banko-vinsten, än att använda den för de behof, som för staten
äro nödvändige; så anser jag detta så mycket heldre böra ske
vid detta tillfälle, som derigenom en efter mitt omdöme onödig
tillökning i skuldsättningen samt skattebeloppet, utan svårighet
eller olägenhet kan undvikas.
1 afseende på sjelfva saken, är jag således af den mening,
att de ifrågav:de 5 millionerna icke böra reserveras i Banken,
utan att de böra öfverleninas till Riksgälds-kontorct. Men äfven
om dessa medel skulle för Bankens räkning reserveras, så får
jag säga, att det sätt Utsk:t föreslagit för deras användande,
nemi. till inköp af räntebärande obligationer, synes mig föga
lämpligt; ty om denna form skulle för ändamålet begagnas, nemi.
icke att deltaga i lånet, utan att uppköpa obligationerna, hvad
blefve väl följden? Jo! att Riksgälds-kontoret först skulle till viss
kurs upplåna penningar t. ex. bos Hrr Rothschild, eller någon
annan, men som dessa Hrr icke lemna lån för nöje skuld, utan
för vinst, så är det klart — hvilket man också vid hvarje upplåning
sett — att de icke, sedan lånet blifvit afslutadt, komma
att sälja obligationerna till samma kurs som den, hvilken Riksgälds-kontoret
fått betala, utan till en högre. Och enär Banken
icke sjelf ingått som långifvare, utan skulle uppträda såsom köpare,
måste naturligtvis obligationerna betalas, icke efter den
kurs Riksgälds-kontorct betingat, utan efter den som de sedermera
få, och detta blefve en förlust för Banken lika stor som den
blifvande kursskillnaden.
Afven denna omständighet har jag ansett mig böra omnämna,
för att antyda att dessa åtgärder, sådane de nu äro
föreslagna, så i ena som andra hänseendet, efter mitt omdöme
icke äro lämpliga; och som jag, i följd häraf, icke kan finna
annat än att K. M:s förslag i ämnet har ett betydligt företräde
framför Utskrts, får jag hemställa, om icke R. o. Ad., på grund
af de anmärkningar jag nu haft äran framställa, behagade återremittera
den ifrågav:de punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Afgörandet om bankovinstens
användande har alltid varit en svår sak vid våra riksdagar,
och Banko-Utsk:t har i långliga tider sträfvat att konsolidera
vinsten så mycket som låtit sig göra, i motsatts till R.
St:r, som endast sett på uppfyllandet af sina behof, och velat
använda vinsten för sina ändamål. Detta har gjort att någon
betydlig bankovinst för förra decenniet icke blifvit besparad Ban
-
Den 22 M a j e. m.
453
ken, men under de sednare åren har omdömet tagit en annan
rigtning, och Banken har efter hand fått bibehålla sin vinst, till
en stor del äfven derföre, att då man vid riksdagen 1850—51
kom på den idéen att etablera fdial-banker, så var man angelägen
att dertill få medel, och då användes härtill banko-vinsten.
När Banko-Utsk:t började sina arbeten vid denna riksdag, och
förslag blifvit framställdt att omorganisera Banken på annat sätt,
så att den skulle blifva dels en vexelbank och dels en affärsbank,
så var det nödvändigt att lemna en betydlig grundfond
åt den nya banken. Redan då tänkte man sig som ett lyckligt
förhållande, om banken skulle kunna öka sitt öfverskott så
att den hade 30 millioner. Jag medger att denna siffra är till
ganska stor del godtycklig, men den har uppkommit deraf att
R. St:r för flere år sedan beslöto att 30 millioner sedlar skulle
få utgifvas öfver den metalliska valutan. Nu har en annan talare
anfört att detta icke står i direkt sammanhang med hvartannat.
Detta kan jag icke disputera, ty det är en klar sak, att
om man skulle fordra att alla sedlar, som äro utgifne utöfver
den metalliska kassan, skulle inlösas, så hjelper det icke, om
grundfonden är huru stor som helst, såvida den icke förvandlas
till sådant mynt, hvarmed sedlarne kunna inlösas. Men det
gifver styrka mot en panik, som möjligen skulle kunna åstadkomma
ett hastigt inrusande till bankluckan, och vore således
icke alldeles utan verkan i detta fall. Men detta är icke Bankens
enda förbindelse. Frih. Gripenstedt har äfven upptagit
Bankens förbindelse att fullgöra sina skyldigheter och betala
sina skulder, och anmärker dervid ganska riktigt, att ett öfverskott
är ganska nyttigt att hafva, derför att den valuta, man i
nödens stund skulle behöfva, möjligen kunde falla så att den
icke räckte till att dermed inlösa alla de utgifna sedlarna. Men
Sveriges Bank har ännu en annan skyldighet, nemi. att se till
att riket icke under några förhållanden blir utan mynt, utan
riksbanks-sedlar. Det finnes också en föreskrift för Banko-fullmäktige,
att när Bankens kassa sjunkit till Tio millioner, skola
Fullmäktige vidtaga sådana åtgärder, att kassan kan höjas. Afsigten
med denna föreskrift är den, att icke den händelsen, —
som visserligen synes vara omöjlig, — att alla sedlarne skulle
gå ut, skall kunna inträffa; men den måste hafva ett medel
att motverka en sådan tendens, om den skulle visa sig. Man
kan nemi. tänka sig ett handelsraseri, en öfverspekulation af
den beskaffenhet att silfret mer än vanligt rusar ut ur landet,
och att då en för rörelsens bestånd vådlig ställning skalle kunna
uppstå utaf misshushållning och som man måste tåla. Om då
Banken skall uppfylla sina skyldigheter och tillse att landet icke
blir utan mynt, så finnes icke mer än två utvägar, nemi. att
låna pengar eller anskaffa silfver utifrån. Huru stor summa
dertill skulle behöfvas, medgifver jag är utom Banko-Utslcts
förmåga att uträkna; men Banko-Utsk:ts alla ledamöter hafva
varit ense om att det skulle trygga Bankens ställning, om den
kunde få en grundfond, och dermed förenad rättighet att ut
-
454
Den 22 Maj e. m.
gifva sedlar utöfver den metalliska kassan. Sådan har tanken
varit inom Utsk:t, och den har stödt sig på opinionen inom landet,
att det vore orätt att taga ifrån Banken en stor del af dess
vinst, och icke låta densamma utvidga sig så långt den kan.
Banko-Utslct har föreslagit att vinsten skulle bibehållas; men
det har icke varit meningen att skrinlägga denna vinst, utan den
skulle komma landet till godo. Hade K. Proposm i ämnet, som
ankommit till R. St:r, blifvit till lltsk:t remilterad och Utsk:t
således lått någon anledning att taga en sådan sak i öfvervägande,
så är det möjligt alt Utsk:t kommit till något annat resultat.
Nu bade Utsk:t ingen annan gräns för sina åtgöranden
än den Betänlut innehåller, nemi. att föreslå R. St:r något användande
af Banko-vinsten. Men då meningen icke var att
denna vinst skulle dragas ur rörelsen, utan att den skulle förstärka
Banken, föreslog Utsk:t att för densamma skulle uppköpas
obligationer; och då man visste att R. St:r nödvändigt
skulle upptaga lån för jernvägsbyggnader, ville man anskaffa
sådana obligationer, som lätt kunde utgå i rörelsen. Det var
icke Utsk:ts tanke att Riksgälds-kontoret först skulle göra upp
affären och att Banko-fullmäktige skulle köpa af dem, utan
Utsk:t tänkte att Riksgälds-kontoret och Banko-fullmäktige skulle
komma öfverens att köpa för så billiga vilkor som möjligt.
Skilnaden emellan att upptaga pengar utrikes för stats-verkets
räkning och att på detta sätt till Banken sälja obligationer, som
jag hoppas länge skola blifva liggande i Banken, är den, att i
sednåre fallet kosta de staten ingen ränta, och då göra vi icke
så stor skuld. På förra sättet deremot står det qvar såsom en
skuld, för hvilken ränta skall utgå.
Jag tror visserligen icke att det vore någon fara, om dessa
5 millioner tages; men jag tror mig äfven veta, att den allmänna
opinionen i landet är deremot. Emellertid vill jag icke
motsätta mig en återremiss, ty denna sak är ganska vigtig; och
som hvarje Utsk. är R. St:rs tjenare, är det äfven Utsk:ts pligt
att taga emot föreskrifter. Jag tror dock icke, att om punkten
bifalles, någon sådan stor skada uppstår som Frih. Gripenstedt
förespeglat, och då komme man till en sådan kapital-behållning,
att det skulle dröja länge, innan den behöfde förökas, hvarföre
hela banko-vinsten framdeles kunde användas för statens behof.
Jag anhåller om bifall till ifrågav:de punkt.
Hr Åke rman, Fredrik: Om man tager denna och den
45:te punkten under betraktande på en gång, så förefaller det
mig som man skulle kunna vinna båda de ändamål som sökas,
nemi. att öka grundfonden till 30 millioner och lemna bidrag
till jernvägsarbetena med 5 millioner. Det är väl obestridligt
att Banken, med det stora öfverskott, den redan eger, ej blott
kan liqvidera alla sina skulder, utan älven, med användande af
redan innehafvande obligationer, anskaffa en god del silfver vid
inträffande behof. Men ställningen kan blifva sådan, att ansträngningar
i mera vidsträckt mohn behöfde göras för reali
-
Den 22 Maj e. m.
*55
sationens uppehållande. Jag skulle således vilja föreslå, alt Banken
icke annorlunda biträdde Statsverket med bekostande af
jernvägsbyggnaderna, än att för 5 millioner deltaga i det större
lån, sorn kommer att uppgöras, och dessa millioner utginge i
den mohn blifvande banko-vinsten för åren 1863, 64 och 65
inflyta.
Det kan visserligen sägas att det är staten som rår om
Banken, och att staten således äfven har rättighet att disponera
öfver dess vinster, men det är icke rätt att sammanblanda Statsverkets
och Bankens alTärer. Vi hafva under en föreg:de period
af vår finanshistoria sett, hvartill en sådan sammanblandning
ledt, och jag vill icke med min röst bidraga till beträdande
af en bana, möjligen förande till samma olyckliga resultater
som så många gånger förut. Men på det af mig föreslagna sätt
skulle alla de ändamål, som sökas, stå att erhålla. l:o finge
Banken sin grundfond ökad till önskadt belopp; 2:o finge staten
från Banken det bidrag till jernvägarne, som blifvit påräknadt;
3:o finge Banken ökad tillgång på obligationer, att, i händelse af
behof, användas; och 4:o undveke man derigenom all inblandning
af statens affärer med Bankens. Om R. o. Ad. skulle godkänna
dessa mina åsigter, tror jag, att man utan återremiss
nu genast skulle kunna fatta beslut i ämnet, sålunda att man
godkände 44:de punkten, och gåfve den 45:te följande lydelse:
»Af redan influten vinst deltager Banken med ett belopp af 5
millioner i det utländska lån, som kommer att upptagas för bestridande
af de vid denna riksdag beslutade jernvägsbyggnader,
att utgå under åren 1863, 1864 och 1865, i den mohn blifvande
bankovinst inflyter.»
Och får jag vördsamt anhålla om Hr Gr:s o. Landtm:»
propos. på detta mitt förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Lika med den siste
värde talaren, finner jag det nära nog omöjligt att yttra sig öfver
44:de punkten, utan att äfven ingå på den 45:te. Om detta
är ett fel, ber jag om ursäkt derför, men tror att det äfven
fallit alla föregående talare till last.
Flere föreg:de talare hafva sagt, att det vore af mindre
vigt, om obligationer funnes att tillgå i Bankens kassa eller icke,
derföre att Banken i alla fall måste stoppa vexlingen, i händelse
den metalliska kassan blefve utsopad. Men man bör dock icke
förbise, att om ett sådant häftigt anlitande af kassan skulle ega
rum, så vore det dock en god tröst för Banko-fullmäktige att
hafva till sin disposition sådana papper, hvarom här är fråga,
nemi. sådana som utgöra en del af statslånet, och hvilka lätt
kunna belånas. Det är just sådana papper som kunna användas
för detta ändamål. Dessutom skola vi komma ihåg, att om
det förhållandet skulle inträffa, att Bankens kassor i det närmaste
eller h. o. h. blelve uttömde, så återstår det i allt fall
för Banken att göra rätt för sig och betala sina kreditorer.
Och, som sagdt, har Banken sådana obligationer, kunnarde4lätt
456
Den 22 Maj e. m.
belånas. Det är visserligen icke sagdt att så skall ske, men en
sådan möjlighet finnes alltid. Det är således af största vigt att
Bankens fonder bestå i sådana papper, sorn motsvara metallisk
valuta, men som derjemte innebära fördelen att vara räntebärande.
Om nu Banken af sin vinst får ingå för en summa
af 5 millioner i det lån, som är föreslaget att upptagas förjernvägarné,
lider icke Statsverket någon skada. Det är visserligen
sannt, att om ränta skulle utgå, komme Statsverket att betungas
med en utgift af 300,000 rdr; men dessa penningar komme
likväl att blifva disponibla vid en kommande riksdag.
Men det finnes ett annat sätt att ordna detta ärende. Om
en återremiss medgifves, skulle R. St:r kunna besluta att den
summa af 5 millioner banko-vinst, hvarmed R. Stms Bank kunde
komma att ingå i det ifrågasatta lånet, skulle löpa utan ränta,
ända till den stund, som jag hoppas aldrig skall inträffa, nemi.
den, då Banken behöfde dessa obligationer till den metalliska
kassans förstärkande.
Då man nu för tiden gör så mycket för att hålla den stora
skaran af importörer och penningebehöfvande under armarua,
så synes väl billigheten kräfva att man gör något för dem som
innehafva Bankens sedlar. Det synes således, säger jag, vara
billigt, att då man känner så mycken ömhet för lånebehöfvande,
man äfven egnar någon uppmärksamhet åt dem som ega fordringar.
Jag tror således, att man, utan att förbise Statsverkets behof
eller det ändamål, man söker, gerna kan och bör medgifva
hvad jag nu föreslagit. Det vore ju lustigt för hvar och en att
låna, om man kunde undvika betala ränta, och då skulle jag
också vilja vara med om den saken; mén det är just räntans
betalande som under vanliga förhållanden är, som man säger,
knuten.
Jag fordrar således, att Banken i ersättning för den aflemnade
bankovinsten bör få sin andel i jernvägslånet, och att
icke någon ränta eller amortering utbetalas förr än man behofver
använda de erhållna obligationerna för att betrygga bankosedlarnes
värde. Om återremiss på grund af detta förslag behöfves,
skulle jag hemställa, om icke en sådan i denna syftning
kunde blifva af R. o. Ad. beslutad.
Hr von Koch, Nils Samuel: Om det verkligen, såsom
här blifvit sagdt, är nödvändigt för banken att den får en förstärkning
af 5 millioner för att kunna upprätthålla sitt förnämsta
åliggande, så skulle jag vara den siste att motsätta mig en åtgärd,
hvars underlåtande skulle göra sedlarne osäkra; men jag
tror icke att någon bevisning ännu är framlagd härför. Det
är ganska naturligt, att ju större bankens öfverskott är, desto
bättre är det. Om man, på sätt Banko-Utsk:t föreslagit, kan
låta banken deltaga i jernvägslånet för 5 millioner, och om Statsverket,
utan att bevillningen ökas, kan betala ränta och dessutom
få sig en sparpenning, så vore detta ju rätt artigt, för
-
Den 22 Maj e. m.
457
utsatt att det är fullt rigtigt att ständigt samla öfverskott. Men
det kan verkligen sättas i fråga, om det är fullt rätt att göra
det. Ty om det också är rätt att räkna så, att man förr har
något öfver än under, är det icke alltid förenligt med klok
statshushållning att räkna så, sorn nu är föreslaget, emedan jag
tror att det lätt kan leda till slöseri vid nästa riksdag.
Af de talare, som här i någon mån hafva motsatt sig Frih.
Gripenstedts förslag, hafva modifikationer blifvit gjorda, som
visa att de vöre villige att gå in på förslaget, såvida sådana
jemkningar gjordes, hvarigenom en skatteförökning kunde undvikas.
Den siste värde talaren har föreslagit, att banken skulle
få obligationer, men att man skulle slippa betala ränta till dess
banken behöfde densamma, och det hoppas jag skall dröja ganska
länge. Men det är ett ganska ovanligt sätt att låna, utan
att fastställa ränta annat än eventuelt. Jag lemnar derhän, om
detta är lämpligt, och om man, utan att stöta opinionen hos
de mera betänksamme, kan verkställa något sådant. Åtminstone
tycktes det mig, vid debatten om hufvudtitlarne, att det icke
lät som om Stats-Utsk:t skulle hafva några stora guldgrufvor
att ösa ur.
Det förefaller mig dock besynnerligt, om man icke för statens
räkning skulle få använda dessa mede), som äro samlade
revenuer, och, om jag icke missminner mig, brukades det t. o.
m. förr att man anticiperade på bankens vinst. Men heldre än
att anvisa på vinster, som man ännu icke fått, tror jag man
bör söka göra dem, vi fått, tillgängliga. Vi hafva också redan
fattat beslut om öfverlåtelse af fastighetslånen från riksbanken
till hypoteksbanken, hvarigenom de 7 millioner, som nu äro
fastläste i banken, blifva lössläppte.
Jag skall mycket glädja mig, om blifvande Ständer ville
rätta munnen efter matsäcken, så att de ökade grundfonden till
30 millioner. Det är ett sparkapital, som det alltid är godt
hafva att uppföra i kreditkoiumnen. Nu kunna de sparade 5
millionerna icke undvaras för jernvägarne, men jag tror icke
att man bör låna ut dem mot låg ränta och betala en högre,
i hvilket fall man nödgas öka bevillningen.
För min del skulle jag föreställa mig att man borde gå
K. M:s önskan till mötes, att dessa 5 millioner finge användas
af staten till jernvägsbyggnader; men skulle likväl önska att
dessa penningar i främsta rummet användes till bibanorna, hvarigenom
man undveke att sammanblanda dem med statens affärer.
Jag förenar mig således med dem, som yrkat återremiss,
men i den syftning, att, om icke kraftigare skäl framläggas än
nu varit fallet, så bör ingen ränta betalas på dessa medel.
Hr Stuart, Garl Gustaf: Då den sednaste realisationen
beslöts, ifrågasattes, att rikets bank skulle lemna all sin lånerörelse
åt enskilda bankinrättningar och således bereda dem tillfälle
till ökande af deras utlåning och verksamhet med samma
belopp, som förut anväudts till lån från Riksbanken samt huf
-
458
;Den 22 Maj e. m.
vudsakligen föranledt den disponibla bankovinsten. Häremot invändes
dock att staten eller det allmänna icke kunde undvara
dessa vinstmedel. Vid 1834—35 års riksdag ansåg man likväl
icke lämpligt att ingå i någon disposition af bankovinsten, emedan
denna för den förflutna tiden redan af föreg:de Ständer
blifvit anticipationsvis anvisad till statens allmänna behof. Men
det Betänk., som vid sagde riksdag afgafs, ang:de grunderna
för bankens framtida förvaltning, innehöll ingalunda någon antydan
att kommande Ständer ju icke skulle eller borde begagna
sin rätt att disponera bankens upplupna vinst till statsutgifternas
bestridande, eller att denna vinst skulle samlas och alltjemt förökas
i banken. Den grundsats, att icke förskottsvis besluta om
användandet af då ännu icke befintlig bankovinst, som förklarades
endast tills vidare böra tillämpas, har dock allt sedermera
oafbrutet blifvit vidhållen, och derefter hafva R. St:r icke vid
någon riksdag ingått i disposition af bankovinsten för den kommande
tiden. Det är nu icke heller fråga om disponerandet af
sådan vinst, utan allenast om den behållna vinst, som vid statsregleringsperiodens
början, enligt räkenskaperna, redan upplupit
och förut icke blifvit anvisad.
Jag har vid flere tillfällen deltagit i uppgörandet af officiella
beräkningar rörande statens under instundande statsregleringsperiod
disponibla tillgångar, men dervid har alltid föresväfva!
mig den tanken, att banken, åtminstone vid denna riksdag,
skulle och borde på ett kraftigare sätt än under den förutgående
tiden bispringa Statsverket. Sedan det under sednaste
riksdag blifvit upplyst att banken komme att vid 1860 års slut
ega ett kapital-öfverskott af mer än 25 millioner, så medgåfvo
äfven de riksdagsmän, sorn förut ansågo hela bankovinsten böra
reserveras, att 1 million deraf finge under sagde och nästpåföljande
2 år aflemnas till Riksgäldskontoret.
Jag var likväl bland dem, som förfäktade den meningen,
att ett något högre belopp torde under dessa år af bankens
vinstmedel användas för statsbehofvens fyllande. Man ansåg då
att banken endast borde afstå hvad dess öfverskott utgjorde utöfver
25 millioner. Genom det medgifna successiva afiemnandet
till Riksgäldskontoret af endast 1 million rdr af den då samlade
bankovinsten har emellertid denna vinst eller behållning
sedermera årligen ökats med närmare 2 millioner, och uppgår
för närv:de till 30 millioner rdr.
Nu yrkar man dock att banken skall behålla hela sitt
egande öfverskott och derjemte öka densamma med ytterligare
årligen inflytande räntor och för öfrigt uppkommande vinster,
hvarigenom banken vid nästa riksdag skulle komma att ega ett
kapital-öfverskott af 36 millioner. Man lofvar visserligen att
hvad som öfverstiger 30 och således omkring 6 millioner skall
ställas till Statsverkets disposition; men det kommer väl att gå
med denna öfverlåtelse på samma sätt som förut, när fråga om
den reserverade bankovinstens öfverlemnande till Statsverket
hos R. St:r förekommit, nemi. så att blott en del af den efter
Den 22 Maj e. m.
459
nästföregångna riksdag uppkomna tillökningen aflemnas, och den
del endast successivt, i den män nya räntemedel inflyta. Om
nu banken har 36 millioner vid nästa riksdag, och man derföre
beslutar att de 6 millionerna utaf dessa medel skola till
Statsverket öfverlemnas med 2 millioner om året, sä kommer
härigenom verkligen icke kapitalöfverskottet att på något sätt
minskas, emedan dessa 6 millioner endast motsvara hvad som
med säkerhet kan under tiden påräknas inflyta såsom ytterligare
räntevinst. Således skulle äfven i detta fall icke någon
inskränkning af bankens lånerörelse behöfva vidtagas; och om
än vid denna riksdag det belopp af kapitalöfverskottet, som bör
från banken aflemnas, bestämmes till 6 millioner, är jag öfvertygad
att bankens salderade behållning, sådant oaktadt, vid nästa
riksdag icke skall komma att understiga 30 millioner, ty i
samma mån som en tredjedel af dessa 6 millioner årligen varda
öfverlenmade lill Riksgäldskontoret, i samma mån inflyter ny
vinst af bankens lånerörelse.
Om man med understöd af allmänna medel vill uppmuntra
och befrämja utförandet af industriella och produktiva företag,
är det nödvändigt att man söker bereda och använda till sådana
understöd erforderliga och för R. St:r disponibla tillgångar.
Det måste för öfrigt förefalla underligt och nästan oförklarligt,
om R. St:r, hvilka såsom bankbolag år efter annat har stor
vinst af bankrörelsens idkande och under samma tid måste vidkännas
mångfaldiga utgifter, för hvilkas bestridande ansenliga
tillgångar erfordras, icke skulle vilja dertill begagna den behållna
vinst, som bankens lånerörelse lemnat, oaktadt, isynnerhet under
nuv:de förhållanden, beredandet af åtminstone en del utaf
de för statsutgifterna behöfliga tillgångar kan anses utgöra det
hufvudsakliga ändamålet med denna lånerörelses bedrifvande.
Jag kan för min del icke finna något antagligt skäl för R.
St:r att vid denna riksdag, då bankens Öfverskott till följd af
en jemförelsevis mera omsorgsfull och ändamålsenlig förvaltning
stigit till ett ovanligt högt belopp, uppskjuta begagnandet af sin
dispositionsrätt öfver den uppkomna och fortgående tillökningen
i detta öfverskott.
Jag skulle således för min del icke vara obenägen att nu
genast deltaga i ett beslut om användandet till statens nytta och
behof af hela den bankovinst, som upplupit sedan sista riksdagen.
Men för att Banko-Utsk:t må komma i tillfälle att föreslå
de terminer då utbetalningen från banken af dessa medel lämpligen
kan och bör ske, samt för öfrigt föreslå de reglementariska
stadgandena för verkställigheten häraf, förenar jag mig med
dem, som yrka återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan,
framställde Hr Gr. och Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades många nej, blandade med ja, och se
-
460
Den 22 Maj e. m.
dermera propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med
många ja, jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
45:te punkten.
Hr Stuart: Då denna punkt handlar om samma ämne,
söm den R. o. Ad. nyss återremitterat, eller om den bankovinst,
som nu finnes att tillgå, så torde af det sålunda redan
fattade beslutet följa, att äfven denna punkt bör återremitteras,
hvarom jag hos Hr Gr. o. Landtm, får anhålla om propos.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då R. o. Ad. återremitterat
Ioreg:de punkt, är det klart att äfven denna bör till Utsk:t återremitteras.
Men för den händelse att Utsk:t icke skulle komma
att godkänna Hr Stuarts åsigt, vågar jag hemställa att Utsk:t
något bestämdare, än nu skett, ville uttala den mening att banken
bör deltaga uti blifvande jernvägslån. Ulsk:t säger nemi.,
»att af nämnde vinst ett belopp af minst 5 millioner rdr må,
under detta och nästfölj. åren 1864 och 1865, användas till inköp
af lätt realisabla obligationer, företrädesvis sådana, hvilka
af Riksgäldskontoret utgifvas för lån, som för Svenska statens
räkning kan komma att upptagas till fortsättning af statens jernvägsbyggnader.
»
Man ser visserligen af det föreg:de resonnementet att det
är Banko-Utsk:ts mening att denna vinst ovilkorligen skall användas
för uppköp af obligationer, utfärdade för lån till jernvägsbyggnader,
men derom är ingenting bestämdt föreskrifvet,
utan det är öfverlemnadt åt Fullm:ge i banken att så göra eller
icke.
Jag skulle således för min del anse, att R. o. Ad. borde
bestämma, att banken skall deltaga i det utländska lånet med
en summa af 5 millioner, och att återremissen skedde i en sådan
syftning.
Jag har här uppsatt förslag till det beslut, som jag önskar
Utsk:t måtte tillstyrka, och hvilket förslag torde i prot:t få inflyta.
Det lyder sålunda: att om, för Svenska statens räkning,
lån till fortsättning af statens jernvägsbyggnader kommer att
upptagas, R. St:rs bank må under de vilkor i öfrigt, som i afseende
å ett sådant lån varda bestämda, uti detsamma deltaga
för en summa af minst 5,000,000 rdr rmt, som, emot erhållande
af för lånet utfärdade obligationer, af bankens sedan 1860
års början upplupna disponibla vinst utbetalas med |:del årligen
vid slutet af hvartdera af åren 1863, 1864 och 1865.
Hr Akerman: Jag har visserligen under förev:de öfverläggning
framställt yrkande på ett olika beslut, men som 44:de
punkten redan är återremitterad, finner jag mig föranlåten att
afstå från mitt nyss afgifna förslag, och förenar mig med dem
som yrkat återremiss.
Den 22 Maj e. m.
461
Hr Reutersvärd, Patrik: Lika med Frih. af Ugglas,
anser jag nödigt att R. St:r uttala den åsigt de hysa rörande
denna vinst. Att, på sätt här är föreslaget, öfverlemna åt Banko-fullm:ge
att häröfver bestämma, synes mig mindre lämpligt,
hvadan jag i alla delar förenar mig med Frih. af Ugglas, och
yrkar återremiss i samma syftning som han.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bief Utsk:ts ifrågav:de hemställan återremitterad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko-Utsk:ts
den 13 och 20 dennes på bordet lagde Betänk. N:o
36, med förslag till förändrad uppställning af 5:te och 6:te afdelningarne
i banko-reglementets 6:te artikel.
lista och 2:dra punkterna.
Bilöllos.
3:dje punkten.
Hr Stuart: Då beloppet af bankens kapital-öfverskott
kommer att bero af R. St:rs beslut rörande den sedan sistförlidne
riksdag upplupna banko-vinsten, och R. o. Ad. återremitterat
den 44:de punkten i näst föregide Betänk, för att få denna
banko-vinst aflemnad till statsverket, så torde väl en följd
häraf blifva att äfven den 3:dje punkten af nu förevide Betänk,
varder återremitterad, på det att ordalagen af det deruti föreslagna
stadgande må bringas i öfverensstämmelse med det beslut,
som kan komma att fattas ang:de banko-vinsten.
Jag får således anhålla om Hr Gr:s o. Landtmrs propos. på
återremiss af den nu föredragna 3:dje punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej,
och sedermera propos. på återremiss deraf, som med ja besvarades.
4:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Förra delen.
Usta—6:te mom:t.
Biföllos.
Sednare delen.
lista momit.
462
Den 22 Maj e. m.
Hr Stuart: Denna punkt står äfven i sammanhang med
de al mig nyss åberopade 44:de och 45:te pnnkterne af BankoUtsk:ts
Betänk. N:o 35. Och för den händelse att Frih. af
Ugglas’ förslag kommer att antagas, torde det vara nödigt att
äfven denna punkt återremitteras till Banko-Utsk:t, hvarom jag
således får anhålla om propos.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till mom:t, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, sorn med ja besvarades.
2:dra och 3:dje mom:t.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 9 och 20 dennes på bordet lagde
Betänk. N:o 116, i anledning af väckta motioner om ändringar
i K. Förordnm om kommunalstyrelse på landet den 21
Mars 1862.
Utsk:ts å sid. 7 afgifna förslag till förändrad lydelse af
§ 58.
Frih. Alströmer, Oscar: Då Utsk:t stadnade vid det
förslag, som i denna punkt förekommer, insåg Utsk:t visserligen
att missförhållandet i afseende på kommunalbevillning mellan
jordbruksfastighet och annan, t. ex. frälseränta, endast till ringa
grad blifvit afhjelpt; men dels har Utsk:t icke ansett sig böra gå
längre i proportionerne 3—5 och 6—10 i afseende på bevillning
på jordbruksfastighet och annan fastighet, och dels härledde
det sig äfven deraf att Utsk:t icke trodde att man vid denna
riksdag kunde vinna en större latitud.
Men ett annat Riks-Stånd, nemi. Preste-St., har nu fattat
ett beslut, som skiljer sig från Utsk:ts deri, att då Utsk:t föreslagit
1 fyrk för 1—6 och 2 för 6—12 o. s. v., har detta
Stånd beslutat 1 fyrk för 1—5, 2 för 5—10 o. s. v., men för
öfrigt bibehållit punkten oförändrad. Detta beslut afhjelper olägenheterne
i något vidsträcktare mohn än Utsk:ts förslag, och det
är derföre jag hemställer att R. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut som Preste-St., hvarom jag anhåller om Hr Gr:s och
Landtm:s propos.
Undertecknad uppläste härefter Högv. Preste-St:s ang:de
denna punkt fattade beslut, som lydde sålunda: »Utsk:ts tillstyrkande
ang:de förändrad lydelse af § 58 bifölls, med undantag
af stadgandet i punkten A), som ändrades till denna lydelse:
för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal satt eller ej, påföres
en fyrk för bevillning till belopp af 1 t. o. m. 5 öre; två
fyrk för bevillning utöfver 5 t. o. m. 10 öre; 3 fyrk för bevillning
utöfver 10 t. o. m. 15 örs o. s. v.; samt»
Deu 22 Maj e. m.
463
Frih. Cederström, Rudolf: Frånvarande i Utsk:t dä
detta ärende behandlades, har jag icke kunnat undgå att finna
ett betyligt framsteg i Utsk:ts förslag vid jemnförelsen med
nu gällande stadganden. Men då det förslag, Frih. Alströmer
förordat, och som af ett annat Riks-Stånd hlifvet antaget, icke
allenast går i samma riktning, utan i ännu storrå grad afhjelper
de öfverklagade olägenheterne, så förenar jag mig med den
adle Frihm och anhåller, att R. o. Ad. ville antaga den af
Preste-St. beslutade förändringen, hvarå jag således får anhålla
om Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
Gr. Sparre, Erik: Det är mer än bedröfligt och vittnar
icke särdeles godt om ifrågav:de författning, att man redan första
riksdagen efter dess tillkomst funnit skäl att vidtaga förändringar
i densamma, och ännu mer, då det är i en så vigtig del
som sjelfva beskattningeu. Jag tror att detta bevisar, huru nödigt
det varit att man vid sista riksdagen tagit frågan i ett
närmare öfvervägande, ty man måste erkänna att det icke kan
ingifva förtroende, att man, som jag nyss sade, redan vid första
riksdagen efter dess antagande funnit nödigt att förändra sjelfva
grundvalen, hvarpå den hvilar, nemi. fyrktalet. Det är emellertid
obestridligt att så är, och orimligheten är till den grad i
ögonen fallande, och klagomålen af den beskaffenhet, att de icke
kunna tillbakavisas, hvadan det är klart att sjelfva grundvalen
till författnm rnåste omarbetas.
Vid bestämmandet af hvad som bör göras, stadnar man dock
i villrådighet; ty jag måste bekänna att Utsk:ts Betänk, icke
är af den beskaffenheten att det gifver någon riktig ledning för
omdömet i detta afseende. Det synes mig likväl, att om man
ville vidtaga en förändring, som på jordbrukets bekostnad lättar
bördorna för kommunens öfriga medlemmar, så vore det skäl
att dervid iakttaga någon varsamhet; men man måste erkänna
att det är en betydlig reduktion, Utsk:t här föreslagit. En återremiss
af R. o. Ad. skulle, efter det yttrande Frih. Alströmer
afgifvit, icke af Utsk:t kunna tolkas annorlunda än som en benägenhet
att ingå på Preste-St:s beslut; och utan att vilja bestrida
att det kan vara någon billighet som talar derför —
så måste jag bekänna att förändringen är så stor, då man, i
st. f. att hafva mantal med 100 fyrk, satt taxeringsvärdet till
grund, att jag icke vid denna riksdag skulle vilja gå längre,
ty då blir det säkerligen ett experimenterande med författnm
vid hvarje efterföljande riksdag.
Förhållandet 6—10 har sin grund i den bevillning, som
utgår af fastigheter, hvaremot den resolution, Preste-St. fattat,
synes mig tagen ur luften.
Jag skulle således vara benägen att hemställa om bifall till
Utsk:ts förslag, hvilket ingalunda hindrar att vi vid nästa riksdag
kunna gå ett steg längre.
464
Den 22 Maj e. m.
Frih. Alströmer: Jag hemställer till den siste värde talaren,
om han icke skulle vilja afstå från sitt yrkande.
Borgare-St. har återremitterat denna punkt, i hvilka ordalag,
erinrar jag mig nu icke, men som de äro något sväfvande,
torde Utskit komma i en svår ställning att kunna sammanjemka
de olika menjngarne. Men om R. o. Äd. ville förena sig i
Preste-St:s beslut, hade Utsk:t någonting att gå efter, hvarföre
jag fortfarande anhåller om bifall till det af mig framställda
förslaget.
Hr von Koch, Nils Samuel: Det är nu egentligen fråga
om att fixera en siffra, dervid det fel Gr. Sparre anmärkt,
nemi. att den blifvit arbiträr, väl svårligen kunnat undvikas. Jag
vill likväl påminna, att det förslag Utskit framställt, synes hafva
sin grund i bevillnings-procenten. Men allmänna rösten synes
påkalla först och främst, att jordbrukarne, som förut nästan ensamt
burit bördorna, men ock haft makten inom kommunen,
åter bekomma större inflytande i kommunalstämman och mera
bidraga till kommunal-utskylderna än enligt den nya författningen
af 1861. Om någon ytterligare utredning af frågan skulle
kunna vinnas af Utskit, skulle jag icke motsätta mig en återremiss,
men jag kan icke se hvad Utsk:t skulle kunna upplysa
oss om, som vi icke sjelfva kunna utfundera. Här är nemi.,
som sagdt är, fråga orri att bestämma en siffra, som i allt fall
alltid blir något arbiträr. Härvid bör nu ihogkommas att beskattning
af inkomst utaf kapital och arbete i många fall är
nästan ny, och derför ännu anses hård oell betungande, så länge
den är ny, ty man vet att gamla bördor bäras med vida större
fördragsamhet än nya. Efter någon tid tror jag det blifva rättast
fördela kommunal-utskylderna i två klasser. De som utgå
till föremål, deraf medlemmarne genast draga nyttan, t. ex. de
fattigas underhåll, skollärares aflöning, säkerhets- och sundhetspolisen
m. m., hänföras till lista klassen och utgå med lika proc.
eller antal öre af ali bevillning efter 2:dra artikeln. Till 2:dra
klassen åter borde hänföras utgifter till föremål, deraf kommunen
egde en varaktigare nytta och som kunde anses gifva dess
fastigheter ett ökadt värde, t. ex. kyrko- och skolhus-byggnader,
förbättrade vägar, gator och öfriga kommunikations-anstalter.
Härtill borde enligt min tanka fastighetsegare bidraga antingen
ensamt elier med större proc. af bevillningen enligt 2:dra artikeln.
För närvarande är jag för min del benägen att gå den medelväg,
som Preste-St. och reservanten Hr Nordenfeldt föreslagit. Man
iakttager då den betänksamhet, Gr. Sparre förordat. Man kan
i alla fall vara säker att detta förslag icke kommer att blifva
det definitiva, ty, i afseende på siffran, kan man, för att träffa
det rätta, nu endast göra ett försök, — man måste gå endast
försöksvis tillväga, tills man träffar hvad allmänheten anser rättvist.
Att nuv:de grund, särdeles mantalets, icke duger, derom
äro vi väl alla ölvertygade? Andras den ej, blir kommunalförfattningen
-
Den 22 Maj e. m.
465
Författningen illa tillämpad äfven i andra punkter, der den efter
min tanke är god. Författningen har många brister och fel;
och som jag deltog i öfverläggningen derom, faller äfven en del
af ansvaret på mig. Dock kan jag icke undgå påminna om
att R. o. Ad. hade ganska kort tid att betänka sig på, då kommunal-författn.
-n koni fram; detta skedde nemi. i riksdagens
ellofte timme, och man måste gå tillväga med en brådska, som
det varit önskeligt att undvika.
När man uppajorde förslag till kommunal-författnm, visste
man icke heller huru bevillnings-förordningen skulle blifva;
och när denna sednare antogs, visste man icke huru den skulle
slå sig ut. Be v i II n i n gs- f ö r f a 11 n: n s motståndare framhöllo en mängd
olägenheter. Sedan man sett huru bevillnings-stadgan gestaltat
sig, är det lättare vidtaga de nödige förändringarne i kommunal-författnm.
På det Utsk:t må hafva någon ledning, får jag anhålla att
R. o. Ad. ville förena sig i Preste-St:s beslut, såsom Frih. Alströmer
föreslagit.
Gr. Sparre: Jag får till en början säga, att den medelväg,
den siste värde talaren säger att Preste-St. skulle valt, mellan
Utskds och reservantens förslag, förefaller mig besynnerlig, ty
Utsk:ts förslag är 6—10, och Preste-St:s 5—10, samt reservantens
1—3, om jag minnes rätt. Det kan man väl icke kalla
något medelvägslörslag.
5—10 eller 6—10 är just detsamma, och med samma skäl,
ja! kanske med mera kan man, sim reservanten yrkat, sätta 1 —3.
Det är icke den ringa siffran, som hos mig åstadkommer betänkligheter,
ty, så snart jag icke tager 6—10, tror jag det är
alldeles godtyckligt; och jag är öfvertygad om att antingen man
tager 6—10, 5—10 eller 3 — 10, så återkommer frågan vid nästa
riksdag, och sedan vid hvar och en följide, och detta af den
enkla orsaken att det i princip ar rättare att taxeringsvärdet
lägges till grund än mantalet.
Om således R. o. Ad. icke gillar de motiver, Utsk:t antagit,
vill jag göra reservanten den rättvisan och erkänna att hans
siffra är lika god som den af Preste-St. antagna, och då man
icke nu kan råka den rätta siffran, emedan författnm är alltför
ny, så får jag anhålla att reservantens förslag antages.
Hr Reutersvärd: Hade icke Preste-St. redan fattat beslut
i frågan, skulle äfven jag hållit på reservantens förslag; men
på det Utsk:t må hafva någon ledning för omdömet, och då ett
annat Stånd redan återremitterat frågan (jag känner dock icke
i hvilken syltning), och då slutligen ingen väl lärer kunna bestrida
att den proportion. Preste-St. bestämt, är rättare och bättre
än den närvide, så förenar jag mig med Frih. Alströmer och
yrkar bifall till Preste-St:s förslag.
II. IV. 30
466
Den 22 Maj e. m.
Frih. Alströmer: Då Gr. Sparre sagt att skilnaden mellan
siffran 6—10 och 5—10 är så obetydlig att han icke ens
vill fästa sig dervid, vill jag anföra två skäl, som tala för siffran
5—10. Det första är, att om jag liar 6—10, skulle det efter
uträkning i det närmaste gestalta sig som det var i de gamla
sockenstämmorna; och det andra är. att uträkningen af fyrk eller
röstning är mycket lättare att beräkna, då man har 5 —10, än
6—1 0 o. s. v.
Jag har ansett mig böra anmärka detta, och fortfar i mitt
förra yrkande.
Frih. Cederström: Gr. Sparre har skänkt sitt bifall åt
Utsk:ts hufvudsakliga åtgörande i princip. Jag vet således icke
hvarföre man skall tvista om den sednare delen, i afseende
på hvilken den ädle Gr:n ansett temligen likgiltigt hvilken siffra
man väljer. Men Grin har äfven sagt, att denna fråga skulle
återkomma vid följide riksdagar, och sådant tror jag vore önskvärdt
att kunna undvika, och detta torde möjligen kunna lyckas,
om man förenar sig i Preste-St:s beslut, hvarå jag anhåller om
Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
Gr. Sparre: Jag vill blott anmärka att den siste värde
talaren oriktigt uppfattat mitt yttrande. Jag har sagt att, äfven
om man nu antager Preste-Sl:s siffra 5 —10, så kommer det
troligen i alla fall alt blifva någon ändring vid nästa riksdag;
och jag är äfven öfvertygad om alt detta skall inträffa äfven
om vi taga 6—10. Och då den siffra, som nu sättes, är fullkomligt
godtycklig, så är det alldeles likgiltigt hvilkendera man
tager.
I sådana saker som den ifrågav:de bör man hålla sig vid
vissa principer, och jag finnér dock en tanke till grund för
Utsk:ts förslag, men saknar sådan vid de båda öfrige.
Det var endast detta jag ville anföra.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till lörslaget olörändradt, och dels bifall till detsamma
med den af Preste-St. beslutade förändring; framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till förslaget utan förändring,
hvartill svarades många nej jemte ett eller annat ja, och sedermera
propos. på bifall dertill med den af Preste-St. gjorda förändring,
då svaren utföllo med många ja jemte ett elier annat
nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström: Då härefter till föredragning förekommer
en mening, hvari skall iakttagas »de bestämmelser och
undantag, §§:ne 8, 9, 10 och 12 innehålla», synes det mig,
som dessa §§ böra först afgöras, hvarföre jag anhåller att Hr
Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på att §§:ne 9 och 12
Ben 22 Maj c. m.
487
livar för sig föredragas, innan den nu i ordningen kommande
föredrages lill behandling.
Sedan R. o Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
sitt bifall, föredrogs:
Utsk:ts å sid. 9 afgifna förslag till förändrad lydelse af
§ 9-
Bifölls.
Utsk:ts å sid. 10 framställda förslag till ny lvdelse för
§ 12.
Hr von Koch: Jag kan icke för min del bifalla detta förslag,
sådant det nu lyder. Jag tror nemi. att derigenom skulle
förtryck kunna uppkomma. Men å andra sidan kan jag icke
neka att det är skäl att göra en förändring i den nuv:de §:ns
lydelse. Med den obegränsade rösträttigheten skulle man nemi.
kunna tänka sig att en person, genom denna obegränsade rösträtt,
kunde tilltvinga sig de andras bifall till ett förslag, hvaraf
han ensam hade nyttan.
Detta är en anmärkning, som jag icke funnit mig på ett
tillfredsställande sätt kunna besvara; men å andra sidan förekommer
det mig, derest Utsk:ts förslag bifalles, att det dervid
kunde inträffa, att en person, som liar skyldighet att deltaga i
bördan med stort belopp, och enligt Utsk:ts förslag inskränktes
till T'n, derigenom blefve förkränkt i sin rätt. Jag måste säga
att det är ganska svårt att välja mellan dessa §§, och om man
icke kan finna någon utväg, hvarigenom anmärkningen kunde
undanrödjas, så skulle jag heldre vilja hålla mig vid det nu gällande,
till dess något annat kunde uppfinnas.
Men jag föreställer mig att man redan nu skulle kunna
finna en någorlunda tillfredsställande lösning af frågan. Jag tror
nemi., att om man antager att egentliga olägenheten i båda fallen
skulle inträda med afseende å nya företag, som vore af den beskaffenhet,
att de vore ensidigt fördelaktige lör den som ville
förtrycka en annan — och om man mot detta förtryck ville
söka elt skydd, så har man den lätta utvägen att acceptera ett
stadgande, som finnes i en annan af K. M. utgifven kommunalförfattn.
, nemi. den för Stockholms stad. Der finnes stadgadt
att i alla nya företag gäller icke någon absolut rösträttighet.
§ 23 lyder sålunda: — — — »Utgången bestämmes genom
enkel röstpluralitet, utom i frågor, som angå beviljande af anslag
till nya ändamål eller behof, för hvilka erfordras bifall af g
bland dem, hvilka i beslutet deltaga». Der har man en ordalydelse,
som vore lämplig, ty jag kan icke finna hvarföre man
icke äfven för landet kunde stadga att g af rösterna fordrades
för att fatta beslut ang:de nya företag. Jag tror att de vigtigaste
olägenheterne och klagomålen derigenom skulle undanrödjas.
468
Den 22 Maj e. m.
12:te §:n lyder nu:
»Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt
i tillämpliga delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmäktige
för staden är eller varder antagen, eger en hvar till
deltagande deruti berättigad medlem af kommunen en röst för
bevillning efter artikeln 11 Bevillnings-stadgan t. o. m. 1 rdr,
samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel rdrs bevillning
efter nämnde artikel; men ej må för någon beräknas
flere röster, än som efter röstlängd svara emot ^del af hela
röstetalet inom valkretsen — — —».
Om jag icke misstagit mig uti att olägenheterne skulle
förekommas på det af mig föreslagna sättet, skulle jag vilja
föreslå följ:de lydelse af !:sta mom:t i nu ifrågav:d'e §:
»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal. Utgången bestämmes efter
enkel röstpluralitet, utom i frågor, som angå beviljande
af anslag till nya ändamål eller behof, för hvilka
erfordras bifall af |:delar af de afgifna rösterna.»
Jag anhåller om bifall till §:n med detta af mig föreslagna
tillägget, och det så mycket mera, som ingen af Borgare- eller
Bonde-St:n reserverat sig, och det således är troligt, att om de
i en framtid komma att utgöra majoritet inom representation,
kommer den lag-förändringen att vidtagas.
Frih. Cederström: Frånvarande, på sätt jag redan sagt,
då Utsk:t behandlade detta ärende, kan jag nu ingalunda gilla
Utsk:ts hemställan.
Hr von Koch har framlagt ett förslag, hvari R. o. Ad.,
med alslag å Utsk:ts hemställan, skulle vidtaga en förändring i
§:s nuvarande lydelse. Detta förslag har han redan på f. m.
haft den godheten meddela mig, och jag erkänner gerna, att,
om man stöde i valet mellan att antaga Utsk:ts eller Hr v. Köchs
förslag, så egde det sednare ett obetingadt företräde; ett företräde,
som han velat höja genom att sätta det i öfverensstämmelse
med hvad som för stadsfullm:ge är stadgadt. Men jag tror
man likväl skall finna, alt det företer sig ganska olika förhållanden
i staden och nå landet; den rörliga förmögenheten representeras
å ena sidan af stadsfullm:ge, och den lästa afkomunalstyrelsen
på landet. De förra kunna vara mycket benägna för
nya företag, men så torde väl i allmänhet förhållandet icke blifva
med de sednare.
Jag tror således, att R. o. Ad. handlade rättast och lämpligast,
om det Höglofl. Ståndet genom afslag å punkten vidblilver
§:s nuvarande lydelse, hvarom jag lår anhålla om Ståndets
bifall efter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. Ty att
stadga ett maximum, är hos oss någonting så nytt och olämp- ‘
ligt, att jag blott behölver genomläsa reservanternas anföranden,
för att förkasta al! tanke derpå.
Den 22 Maj e. m.
469
Hvad slutligen beträffar Hr v. Köchs yttrande, att kanske
i en framtid, om Borgare- och Bonde-Stm komme att utgöra hela
representation, de då skulle stadga detsamma som här är föreslaget,
så, der så olyckligt hända skulle, må de då göra det;
men vi måste besluta som rättvisa och konseqvens synas oss kräfva.
Gr- Posse, Arvid: Då komunallagen i sitt närvarande
skick beröfvar större jordegare rösträtt för sådana delar af deras
egendom, som äro utarrenderade, tror jag att man satt en alldeles
tillräcklig bom för den röstöfvervigt, en eller annan större
jordegare kunde hafva, och det synes mig obilligt, om man derutöfver
än ytterligare ville inskränka hans rösträtt. Utsk:t anför
bland sina motiver, att det möjligen kunde hända att kapitalisten
skulle kunna besluta att med kommunens kassa företaga
arbeten, som endast komme honom sjelf till godo, men finge
bekostas af de mindre jordegarne. Om så skulle ske, synes
det mig att beslutet vore så olagligt, att man kunde yrka dess
upphäfvande, enär det vöre grundadt på origtiga grunder. Vid
sådant förhållande, och då det synes mig orimligt att de större
jordegarnes rösträtt än ytterligare inskränkes, mer än den redan
är, och då jag icke för mig kan dölja, att om ett sådant stadgande
som detta antages och blilver lag, så är detta ett dråpslag
åt det nya representationsförslaget, emedan det är mer än
sannolikt att det aldrig kan gå igenom, om en sådan tendens nu
skulle göra sig gällande, så får jag hos R. o. Ad. yrka afslag
å ifrågavarande punkt.
Frih. Ahlströmer: En talare har här yttrat att icke
någon reservant af de två andra Stånden uppträdt; men det finnes
likväl en reservant af Borgare-St.
1 allmänhet bör man väl icke vidtaga förändringar i nya
författningar, förr än man kan vara säker på att de äro olämp
lige,
och Utsk:t har icke kunnat uppgifva ett enda fall, då något
sådant röstvälde utöfvat inflytande på kommunen. Under sådana förhållanden,
och då man icke framlagt några andra skäl, synes det
mig icke behöfligt att för tillfället vidtaga någon förändring härutinnan.
Gr. Posse har nyss anfört, hurusom de stora jordegarne
redan äro inskränkte till sin rösträtt, så att arrendatorerne rösta
för sig sjelfve. Det förslag, Hr v. Koch framställt, skulle i valet
emellan två vara rätt bra, men då något stadgande f. n. icke
är behöfligt, och Hr v. Koch sjelf medgifver detta, synes det
mig icke att man nu bör vidtaga några förändringar.
Lika med flere föregående talare, anhåller jag om afslag å
punkten, och bibehållande af densamma sådan den nu är.
Hr Reutersvärd: Omen person skattar för kan jag icke
finna annat, än att han har befogenhet att rösta för dessa g; och då
härvid hvarken några olägenheter visat sig, eller, mig veterligen,
någon farhoga försports, så torde ingen förändring vara af
470
Den 22 Maj e. m.
nöden, hvarföre jag förenar mig med dem, som yrka afslag å
punkten och bibehållande af den gamla §:n oförändrad.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats, dels af Hr v. Koch,
att Utslcts förslag skulle bifallas med den förändring, att §:ns
l:sta mom. erhölle följ:de lydelse: »Röstvärdet skall beräknas efter
det en hvar röstegande åsätta fyrktal. Utgången bestämmes efter
enkel röstpluralitet, utom i frågor som angå beviljande af anslag
till nya ändamål eller bebof, för hvilka erfordras bifall af
två tredjedelar af de afgifna rösterna;» dels och af Frih. Cederström
m. fl., att Utskrts förslag måtte afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till föreslaget utan förändring, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på bifall till detsamma, med den af Hr von Koch
föreslagna förändring, hvilken propos. jemväl med nej besvarades,
och slutligen propos. på afslag å Utsk:ts ifrågavarande förslag,
då svaren utföllo med många ja, jemte ett eller annat nej; och
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts å sid. 8 afgifna förslag till förändrad lydelse af §59.
Frih. Cederström: Det är icke min mening att göra
någon anmärkning mot syftet af detta stycke, utan tvärtom;
men punkten innehåller: »med iakttagande' af de bestämmelser
och undantag, §§:na 8, 9, 10 och 12 innehålla», och det är detta,
som, med anledning af R. o. Ad:s nyss fattade beslut, bör ändras.
Der bör nu i stället sättas »§§:na 8, 9 och 10;» och
med denna förändring, hvarom jag anhåller om Hr Gr:s o.
Landtm:s propos., får jag yrka bifall till punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls §:n med den förändring, att den i sednare mom.
förekommande hänvisningen »§§ 8, 9, 10 och 12» utbyttes emot
»§§ 8, 9 och 10».
Utsk:ts å sid. 8 och 9 afgifna förslag till lydelse för § 64.
Bifölls.
Utsk:ts sista hemställan.
Bifölls, med erinran om iakttagande af hvad R. o. Ad. i
ämnet beslutat.
Hr Reutersvärd: Det formtdär, Utsk:t här framlagt, torde
väl äfven böra återremitteras, på det Utsk:t må komma i tilläile
att vidtaga de förändringar, som blifvit en följd af de beslut,
Den 22 Mej e. m. 471
de särskilda Stånden fattat, och anhåller jag således om Hr Gr:s
o. Landtm:s propos. härå.
Uppå Hr Gr:s o. Landtrn:s i anledning häraf framställda
propos, beslöt R. o. Ad., att de vid Betänk:t fogade formulär
skulle återremitteras, för att bringas till öfverensstämmelse med
R. o. Ad:s i sjelfva saken fattade beslut.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts den 20 dennes bordlagde
Mern. N:o 34, ang:de ställande af ytterligare ett Sekreterare-arfvode
till Utsk:ts disposition.
Föredrogs ånyo Hr Reutersvärds, Patrik, den 13 och 20
dennes bordlagda förslag om aflåtande af inbjudning till Högv.
Preste-St. att biträda R. o. Ad:s beslut i afseende å 7:de
punkten i Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 88, ang. lånebidrag för anläggning
af en jernväg mellan Köping och Uttersberg, med grenbana
till sjön Lillsvan.
Frih. af Ugglas: Ehuru jag delar den åsigt, R. o. Ad.
uttalat, att frågor kunna förekomma, som äro af den beskaffenhet
att en inbjudning bör aflåtas, får jag bekänna att jag i denna
fråga anser mindre lämpligt att inbjuda ett annat Stånd att frånträda
ett redan fattat beslut. Det är nemi. endast i sådana frågor,
der besluten icke utan särdeles svårighet kunna sammanjemkas,
som någonting dylikt bör ega rum.
Då denna fråga återkommer till Stats-Utsk:t, blir detsamma i
tillfälle att göra den till föremål för sin pröfning, och i allt fall
kommer den i sista hand att bero på förstärkt Stats-Utsk. Hur
frågan än må utfalla, skall den således i allt fall der erhålla sin
lösning, och att under sådana förhållanden aflåta en inbjudning,
anser jag helt och hållet olämpligt, hvadan jag anhåller om
afslag.
Hr Reutersvärd: Vöre denna fråga af samma beskaf
fenhet
som den R. o. Ad. på f. m. behandlade, skulle jag icke
begärt någon inbjudning, men här är icke förhållandet likartadt.
Jag anhåller nemi. att få upplysa R. o. Ad. derom att sjelfva
hufvudfrågan är af alla 4 Stånden bifallen, d. v. s. att alla 4 Stånden
beslutat anslag till bibanan. Deremot har R. o. Ad. och Borgare-St:t
beslutat att, i likhet med hvad som egt rum för alla
öfriga bibanor, räntefrihet skulle beviljas för 2 år, hvilket de
öfrige båda Stånden icke gjort. Det egna förhållandet har således
inträffat, att denna bana är den enda som under innevarande
riksdag icke fått åtnjuta denna fördel, utan måste betala
7 proc., nemi. 4 proc. ränta och 3 proc. amortering.
Denna begäran om räntefrihet anser jag så mycket billigare,
som det blir en stor olägenhet för bolaget att betala den högre rän
-
472
Den 22 Maj e. m.
tan 7 proc., — hvilka årligen skola erläggas — innan det kan
draga någon fördel af banan. Man måste nemi. ihogkomma att
detta räntebelopp utgör 70,000 rdr!
Jag skulle icke vågat framkomma med denna begäran, såvida
icke ledamöter af Preste-St:t uppmanat mig dertill, ty denna
fråga afgjordes inom det Högv. Ståndet utan diskussion eller votering;
och först sedan frågan var afgjord, kom man till den åsigten,
att denna bana fått vidkännas en ganska bård behandling.
Vid sådant förhållande, och då det beror på Preste-St:t att
antaga inbjudningen eller icke, skulle det synas mig besynnerligt,
om R. o. Ad. icke ville bifalla densamma, hvadan jag tager
mig friheten anhålla att Hr Gr. Landtm, derom ville framställa
propos.
Gr, von Rosen: Jag kan icke annat än förena mig
med Hr Reutersvärd i anhållan att denria inbjudning måtte aflåtas.
Mig synes att denna bibana blifvit bra hårdt behandlad
i jemnförelse med alla andra vid innevarande riksdag, oeh derföre
röstar jag för denna inbjudning.
Frill, af Ugglas: Efter min åsigt hörer det icke till ifrå
gavarande
ämne, huruvida denna bana blifvit hårdare behandlad
än de andra — det är en sak för sig, och i denna sak är jag
fullkomligt öfverens med Hr Reutersvärd. Men bär är fråga
om, huruvida det är fullt lämpligt att i en sådan sak som denna
inbjuda ett Stånd att frångå ett fattadt beslut, och detta så mycket
mer, som frågan icke är afgjord, utan kommer till förstärkt
Stats-Utsk.
Det åligger detta Utsk. att uppställa voter:s-propos., och
som det således icke är för sent att få den rättelse. Hr
Reutersvärd föreslagit, hemtar jag deraf ett ytterligare skäl att
motsätta mig denna inbjudning.
Jag är aldrig vän af inbjudningar, men aldraminst i frågor
af sådan beskaffenhet som denna, och yrkar derföre afslag.
Hr Reutersvärd: Jag är visserligen tacksam för Gr. af
Ugglas’ löfte att Stats-Utsk:t skulle framställa propos. så att de
öfrige St:n kornme att biträda R. o. Ad:s beslut, men det skulle
dock förefalla mig ganska besynnerligt, om icke Ståndet nu ville
lemna sitt bifall till inbjudningen.
Det var icke längre sedan än i Onsdags som Ståndet fattade
ett likartadt beslut i en alldeles lika fråga, nemi. den om
sammanbindningsbanan i Stockholm. Då höjde sig ingen röst
mot förslaget. Frih. al Ugglas var visserligen icke då här närvarande,
och det är kanske anledn. hvarföre Frilen icke motsatte
sig beslutet.
Men då det nu icke gäller en principfråga, utan endasten
sammanjemkning, utan förstärkt Stats-Utsk., skulle jag vara särdeles
tacksam, om R. o. Ad. ville bifalla hvad jag föreslagit.
Den 22 Maj e. m.
473
Gr. Sparre: Jag är af samma mening som Frih af Ugglas.
Om R. o. Ad. i allmänhet icke har smak för inbjudningar,
finner jag det icke vara mera skäl i denna än i många andra
frågor att frångå denna åsigt, och det så mycket mera, som
frågan i alla fall alltid kommer att gå till förstärkt Stats-Utsk.,
der rätta stället är att densamma öfverväga. Det är nemi. icke
sagdt, såsom Hr Reutersvärd förmodar, att, derföre att 2 Stånd
antagit Utsk:ts förslag, Utsk:t icke skulle kunna komma att tillstyrka
antagandet af ett annat beslut än Utsk:t förut föreslagit.
Jag påminner mig att förhållandet en gång var sådant vid förra
riksdagen.
Och då så många och billiga skäl tala för att Köping—
Uttersbergs-banan behandlas lika med de öfriga bibanorna, kan
jag icke annat finna än alt inbjudningen är öfverflödig, och anhåller
således om afslag å densamma.
Hr von Ehrenheim: Lämpligheten eller olämpligheten af
en inbjudning _synes mig bero af den frågas beskaffenhet som
är å bane. Ar det åter i en detaljfråga, så kan jag icke finna
det vara olämpligt att göra en inbjudning, ty då undgår densamma
att komma under den otjenliga behandling, den annars
måste undergå i förstärkt Utsk.
Här är icke någon annan skilnad, än att den räntefrihet,
som blifvit de andra banorna beviljad, icke blifvit tillämpad. Och
då frågan icke ens kom under diskussion i Preste-St:t, är det
troligt att det Högv. Ståndet icke fästade någon uppmärksamhet
vid detta förhållande. Under sådana omständigheter anser jag
att inbjudningen bör aflåtas, och lemnar dertill min röst.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad och Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels alslag på Hr Reutersvärds ifrågavarande förslag, framställde
Hr Gr. o. Landlm. först propos. på bifall till detsamma;
hvartill svarades mänga ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utföllo med många nej jemte
åtskilliga ja; hvarefter propos. på bifall till förslaget förnyades
samt besvarades med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
474
Den 23 Maj.
Lördagen den 23 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 22 dennes.
Upplästes elt af Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, ingifvet mern.
af följule lydelse:
Af angelägnare tjenstegöromål för någon tid hindrad att
bevista riksdagen, anhåller jag vördsamt om entledigande från
de mig anförtrodde befattningar såsom Bänkman och en af de
ledamöter, som enligt 47:de §:n R. O. blifvit utsedde att taga
del i talmans-öfverläggningarne, anhållande jag att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade
i början af näst inträffande plenum företaga val af en ledamot
för deltagande i talmans-öfverläggningarne efter Hr Fåhraeus;
hvilket bilölls.
Föredrogos i ett sammanhang så väl Borgare-St:s den 20
och 22 dennes bordlagda prot.-utdrag N:o 307, som ock BondeSt:s
den 16 och 20 dennes på bordet lagde prot.-utdrag N:o
283, med inbjudningar till R. o. Ad. samt Preste-St. att biträda
de förstnämnde Riks-Slåndens beslut i afseende å ll:te punkten
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87, för så vidt det rörde beviljande
af 1,062,000 rdr till förberedande arbeten för norra stambanans
fortsättande från Upsala till Sala.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Redan vid föreg:de
tillfällen, när dylika frågor varit före, hafva (lere talare ganska
riktigt visat det olämpliga utaf att ena dagen fatta ett beslnt
och andra dagen upphäfva detsamma. När det är fråga om
mindre vigtiga redaktions-förändringar eller om förändringar i
vilkoren för ett anslags utgående, då kunna sådana inbjudningar
vara på sin plats, men när man fattat ett beslut i en så vigtig
fråga som denna, så tycks det vara skäl att man qvarblifver
vid detta beslut. De som fått sin önskan uppfylld att få banan
Den 23 Maj.
475
dragen öster om Sigtunafjärden, tyckas nu icke vara nöjda dermed,
utan de äro så angelägna att äfven få den Iilla återstående
delen mellan Upsala och Sala, att de icke tveka genomdrifva en
förändring i det beslut, som en gång blifvit fattadt.
Det skäl, som hufvudsakligen anförts för inbjudningens antagande,
är att det vore af vigt att nu få banans riktning bestämd,
så att det icke skulle uppstå några strider om den vid
nästa riksdag. Det förefaller mig att en annan sak är vigtigare
än att få riktningen bestämd så fort som möjligt, och det är,
att man tillser att denna riktning blir den mest lämpliga. För
mig är det alls icke afgjordt att riktningen till Sala är den bästa,
och innan man beslutar sig i den vägen, torde det vara skäl att
afvakta noggrannare undersökningar. Jag kan icke inse att man
på förhand skall besluta sig för en bana, som man kanske vid
nästa riksdag kommer att ångra. Om Dikets näst sammanträdande
Ständer vilja och kunna gifva anslag till fortsättande af
jernvägsbyggnaderna, så torde det icke möta svårighet att få
anslag till den nu ifrågav:do banan, så vida denna riktning befunnits
vara förmånlig, och befinnes den icke vara det, så torde
hvar och en finna att det icke är skäl att derpå lägga ned
nära en million i förväg.
En annan omständighet är att vi hafva så många arbeten i
görningen att det synes mig icke vara skäl att, genom alt börja
ett arbete på ännu en punkt, öka den brist på arbetsfolk, som
i inånga landsorter finnes. Då slutligen man redan i väsendtlig
mån öfverskrida det anslag, som K. M. begärt för jernvägsbyggnaderna,
så torde det också vara skäl att tänka på, om
man icke kunde inbespara denna million eller möjligen använda
den på annat håll, der ett större resultat kan åstadkommas
än här. På grund af dessa skäl anhåller jag att K. o. Ad.,
med afslag å inbjudningen, måtte vidblifva sitt förut fattade
beslut.
Hr von Knorring, Oscar: Det är icke meningen att
man skulle tillgripa alla både lofliga och olofliga medel för att
lå sin vilja fram, såsom den siste värde talaren tycks förmoda;
också skulle jag icke velat satt i fråga att rifva upp ett beslut,
som R. o. Ad. lättat, om vi icke hade några prejudikater
i den vägen, såväl från föreg:de riksdagar som äfven vid denna.
IIrr:ne torde påminna sig att vi sednast i går hörde att
ett annat Stånd antagit en inbjudning och sålunda ändrat sitt
första beslut. Såsom skäl härför anfördes att pluraliteten vid
nämnde besluts fattande icke var så* särdeles stor. Här var
icke heller pluraliteten så särdeles stor, när beslutet fattades
ang:de Salabanan; den var nemi. blott 5 röster. Jag vill dock
icke envist yrka på att R. o. Ad. skall frångå sitt beslut, utan
är det så farligt, så skall jag hädanefter hålla mig passiv. Blir
det votering, så kommer jag naturligtvis att votera efter mina
åsigter. Många af dem, som röstade för Upsalabanan, gjorde
det derföre, att man sade att det var ett stort mål som afsågs,
476
Den 23 Maj.
nemi. att få bestämd riktningen af den norra stambanan. Om
Upsala får en bana till Stockholm, är icke så vigtigt, men det
är af stor vigt att få ett system. Jag anhåller således att R.
o. Ad. måtte bifalla Borgare- och Boride-Stms inbjudning, och
jag hoppas att R. o. Ad. gerna går dessa båda Stånds önskningar
till mötes, så att de icke må kunna säga att man i allt
sätter sig emot hvad de föreslå.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag kan icke neka att det var
med en viss förvåning som jag hörde att Borgare- och BondeSt:n
beslutat att inbjuda R. o. Ad. att förena sig med dem uti
deras beslut i afseende på banan mellan Upsala och Sala, emedan
det innefattade en begäran, att R. o. Ad. skulle upprifva ett
beslut, som R. o. Ad. fattat, och bifalla ett förslag, som Ståndet
efter en långvarig diskussion förkastat genom votering.
Hvar och en handlar naturligtvis enligt sin öfvertygelse och
efter hvad han anser vara det rätta. Jag för min del kan icke
fiona annat än att ett sådant upprifvande af R. o. Ad:s en gång
fattade beslut, såsom här blifvit ifrågasatt, verkligen skulle vara
ett förnärmande af R. o. Ad:s värdighet, ty det kan väl icke
vara fullt värdigt för ett Stånd, att ena dagen, då ett stort antal
ledamöter äro närv:de, fatta ett beslut, och några dagar derefter,
då en stor mängd af dess ledamöter rest sin väg, fatta
ett annat beslut, som helt och hållet upprifver det förra. Detta
skäl skulle för mig vara alldeles tillräckligt för att anhålla om
afslag på inbjudningen, hvilka åsigter jag än hyst i sjelfva saken;
nu tror jag dock att äfven med afseende på denna, det
finnes åtskilliga skäl, som tala för afslag. Hvar och en af de
banor, som R. St:r vid denna riksdag beslutat, utgör något fullkomligt
helt för sig; så är förhållandet med banan mellan
Kathrineholm och Norrköping, likaledes med banan mellan Porla
och Christinehamn, samt den mellan Stockholm och Upsala.
Skulle det val nu vara skäl att kasta bort ännu ytterligare en
million på en bana, som endast skulle utgöra början till ett
nytt system? Jag kan åtminstone icke finna att detta vore
lämpligt. Man får icke heller lemna åsido, att då R. St:r redan
så betydligt öfverskridit hvad K. M- i sin Propos. föreslagit för
jernvägsbyggnaderna, så bör man icke kasta ut ännu en million
på ett företag, som icke skulle komma att medföra något vidare
resultat. Jag anser äfven, att, i en så vigtig fråga som
denna, det vore lämpligt att ytterligare undersökningar anställdes,
innan man bestämde riktningen lör den ifrågav:de banan.
Är man så säker på att sträckningan mellan Upsala och Sala
är den rätta, så gör det ju ingenting att vänta med att bestämma
riktningen, till dess undersökningen försiggått; men det tycks
nästan som om de personer, hvilka bär så ifrigt förfäktat nämnde
sträckning, fruktade en undersökning, eljest kan jag icke
fatta hvarför man nödvändigt vill, genom att kasta ut en million,
binda sig i detta afseende. Jag förenar mig med Hr Skogman
och anhåller om afslag på inbjudningen.
Den 23 Maj.
477
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Som jag vardén
förste som begärde den nu föredragna inbjudningen på bordet,
så ber jag att få redogöra för mina åsigter i denna fråga. Hvad
beträffar Hr Skogmans yttrande, »att när man fått sina önskningar
uppfyllda, så kunde man låta frågan vara och icke agitera
den mera»; så får jag bekänna, att jag alldeles icke fått
mina önskningar uppfyllda. De hafva icke inskränkt sig till att
blott få en jernväg till Upsala, utan de blifva först uppfyllda, när
vi få jernvägen till Sala och Storvik, då den kommer att blifva
till gagn för norra och östra Sverige.
Frågan huruvida det kan vara lämpligt att göra en inbjudning
beror på flera omständigheter. Det kan naturligtvis icke
vara lämpligt i sådana frågor, som fallit till följe derutaf att 2
Stånd stannat emot 2. Lika olämpligt är det att göra inbjudning,
sedan en fråga blifvit afgjord genom 3 Stånds beslut. Den
nu förev:de frågan är alldeles icke afgjord; den kommer ovilkorligen
att gå till förstärkt Stats-Utsk., och under sådant förhållande
kan jag icke finna olämpligt att Borgare- och BondeSt:n
aflåtit denna inbjudning. Man har talat om prejudikater.
Jag påminner mig flera sådana vid föreguie riksdag. En gång
beslöt K. o. Ad. alt pension skulle tilldelas en enka och hennes
dotter, och inbjudning afgick till Preste-St. att förena sig i R.
o. Ad:s beslut. Så skedde äfven vid flera andra tilllällen, då
det var fråga om pensioners utdeiande. I afseende på beloppet
af den utländska skuldsättningen, hade R. o. Ad. beslutat att
man skulle låna 25 millioner, men Preste-St. hade beslutat att
man blott skulle låna 20 millioner. R. o. Ad. erbjöd då PresteSt.
att förena sig i dess beslut. Vid denna riksdagen har R. o.
Ad. aflåtit en inbjudning till Preste-St. att förena sig i det beslut,
som R. o. Ad. fattat i afseende på sammanbindningsbanan.
Såsom skäl för denna inbjudning anförde man, att frågan hos
Preste-St. blifvit afgjord med endast 2 rösters pluralitet. Den
förev:de frågan afgjordes af R. o. Ad. visserligen med 5 rösters
pluralitet, men 5 är mindre i förhållande till R. o. Ad:s antal
än 2 i förhållande till Preste-St:s. Om R. o. Ad. icke antager
inbjudningen, så kommer frågan att gå till förstärkt Stats-Utsk.
Der tycks jag icke behöfva frukta att icke linien Up ala—Sala
skall bilällas, ty sannolikt sätter Borgare-St. dit 21 säkra personer
och Bonde-St. likaledes 21 säkra personer, hvilka alla
komma att rösta för stambanan, och det är väl troligt, att äf
ven
af de andra Stånden ledamöter så många komma att rösta
derför, att den blir pluralitetens beslut. Således tror jag icke
att jag behöfver frukta för utgången af en omröstning i för
stärkt
Utsk., men frågan blir sannolikt agiterad från ena eller
andra sidan, innan den kommer till Utslct, och detta vill jag att
man skall undvika. Vi hafva flera andra viktiga statsregleringsfrågor,
som skola afgöras i förstärkt Stats-Utsk., och derför vore
det önskligt att denna fråga nu blefve afgjord, så att den icke
komme att inverka på tillsättningen af ledamöterne i detta
478
Den 23 Maj.
Utsk. Jag har flera gånger hört sägas aft tilllsättningen inom
Stånden af ledamöterne i Stats-Utsk:t vid denna riksdag skedde
med beräkning på vissa jernvägsfrågor, och jag anser icke att
man bör utsätta sig härför ännu en gång.
I afseende på sjelfva saken, har så mycket blifvit taladt
förut att det återstår ingenting att tillägga; men jag vill blott
nämna, att jag tror att man ser statens intresse mera tillgodo,
om man fortsätter banan till Sala och Storvik, så att Norrland,
Dalarne och Westmanland blifva förbundna med hvarandra, än
om man låter den stanna vid Upsala och derifrån drager den i
en annan riktning, då Norrlänningarne blifva utestängda från
Westmanland. Hvad som äfven synes mig tala för Salabanan,
är att den ingår uti den plan för statens jernvägar, sorn blifvit
framlagd af Konung Oscar. Jag skulle kunna anföra många
andra skäl, men som denna fråga redan förut blifvit så vidlyftigt
diskuterad, så vill jag icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan
inskränker mig blott till att anhålla att inbjudningen måtte
antagas.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då R. o. Ad. fattade
det beslut, sorn Ståndet nu inbjndes att upphäfva, var jag af
sjukdom hindrad att deltaga så väl i öfverläggningen derom som
i sjelfva beslutet. Jag tillhör således hvarken majoriteten eller
minoriteten, och är, i fråga om bifall eller afslag å inbjudningen,
alldeles opartisk och fri från inverkan af några antecedentia.
Det kan icke förbises att frågan är helt enkelt, huruvida R. o.
Ad. i dag skall säga ja till en sak, sorn Ståndet för några dagar
sedan efter långvarig diskussion och derpå lölj:de votering
besvarade med nej. Jag vill icke ingå i det mer eller mindre
delikata af det Stånd, som gjort en sådan inbjudning. Jag håller
mig endast till frågan om hvad beslut som R. o. Ad. i sådant
läll bor fatta. För mig ligger delta beslut så klart att
någon tvekan hos mig aldrig skulle kunna uppstå, äfven om den
största vinst skulle kunna åstadkommas derigenom att man
upphäfde det en gång fattade beslutet. En man med någorlunda
fast karakter kan icke tillåta sig alt återtaga ett efter
moget betänkande lättadt beslut för någon slags vinst, vare sig
materiel eller intellektuel. Då en enskild man icke kan göra
detta med bibehållande af sin heder och sitt anseende, så kan
jag icke inse att flera männer kollektivt skulle kunna göra det.
Man skulle till och med kunna sätta i fråga, om det är öfverensstämmande
med grundlagarne, att ett beslut, sorn en gång
är inom ett Stånd lättadt, kan annorlunda ändras än på sätt
grundlagen föreskrifver, men som nuancerna i sådana inbjudningar
som denna kunna vara så mångfaldiga, att någon bestämd
regel icke kan uppställas, så torde det icke förvägras Ståndet
att besluta; men jag hyser den öfvertygelsen att beslutet icke
kan blifva annat än att Ståndet vidblifver sitt en gång lättade
beslut. Man har talat om att det var ett så litet anta], som
utgjorde pluraliteten. Jal det är visserligen sannt, men äfven
Den 23 Maj.
479
om (let varit den förseglade sedeln, som afgjort frågan, så hade
det dock varit Ståndets beslut. Men nu tillkommer dessutom
en annan omständighet, den nemi. att, innan R. o. Ad. fattade
sitt beslut i frågan, så visste man redan hvad beslut som de
2:ne Stånd, hvilka nu utfärdat inbjudningen, fattat; således kan
man väl antaga att de motiver, som legat till grund för dessa
Stånds beslut, ingått i beräkning hos alla dem, som kände till
denna sak. Detta stärker ännu mera den åsigten att inbjudningen
icke bör föranleda någon ändring i R. o. Ad:s beslut.
Hvad sjelfva saken beträffar, så kan jag aldrig gilla hvarken
att en enskild man eller en kommun använder en betydlig
summa penningar, utan att deraf hafva någon bestämd fördel.
Här är det fråga om att anslå en million till ett företag, som
icke skulle gifva någon slags ränta innan nästa riksdag, ty
förberedande åtgärder kunna väl lätta arbetets utförande, men
kunna icke gifva någon vinst. När man lånar penningar och
betalar ränta lör dem, så bör man väl använda dem så,
att man så fort som möjligt får någon ränta igen. Det enda
skäl, som jag hört uppgifvas, hvarför man skulle anslå denna
million, är det, att man vill undvika att frågan vidare
diskuteras vid en kommande riksdag. -lag, som bor uti
Carlskrona, kan naturligtvis icke hafva något enskildt intresse
al att den ifrågav:de jernvägen går i den ena eller den andra
riktningen. Jag har icke en gång varit i Sala och känner
icke till den bygden annorlunda än genom skrifter och tal;
men jag har den fullkomliga öfvertygelse!) att all sannings natur
är att segra i längden, och att ingen sak, som hvilar på riktiga
och säkra grunder, kan förlora på en större utredning och vidlyftigare
undersökning, och tror således att för landets bästa någon
förlust icke kan uppstå derigenom att R. St:r hinna att
betänka sig i 3 år, innan beslut fattas om rigtningen af denna
bana. Det förefaller mig nästan som ville man förebygga sanningens
utredande, genom att icke gifva den tid att komma fram.
Jag kan icke gilla att R. St:r vid ena riksdagen söka att betaga
beslutande-rätten lör Ständerna vid den andra riksdagen, och
något annat gör man icke, när man säger att man bör anslå l
million nu för att binda R. Sers beslut vid nästa riksdag. Man
har talat om att man icke borde frångå det system, som blifvit
uppgjordt af Konung Oscar; men vi må erinra oss att enligt
detta system skulle banan gå från Upsala till Sala, Westerås
och Örebro, och denna bana skulle utgöra vestra stambanan.
Sedermera beslöt R. St:r att vestra stambanan skulle gå söder
om Mälaren, och derigenom voro alla maskorna i det nätet, som
Konung Oscar uppgjort, sönderrifna. En värd talare har yttrat
att bans önskningar icke blifva uppfyllda förr än vi få en bana
till Sala och Storvik. Jag går så långt i mina önskningar, att
jag hoppas att den norra banan skall gå ända till Haparanda;
ty det blir nödvändigt att hastigt kunna få trupper dit upp för
att möta det anfall, som Ryssland ändå slutligen kommer att
göra från det hållet, och till följe häraf anser jag det icke vara
480
Den 23 Maj.
rätt att låta banan göra en krok på 2 mil, hvilket den skulle
göra, om den skulle gå förbi Sala. Jag vill icke förneka sannolikheten
af att en bana, som går vester ut norr om Mälaren,
en gång kommer att behöfvas, men då kan den tagas från en
annan punkt, t. ex. från Odensala.
Dessa äro mina åsigter om sjelfva saken, men jag anser
framför allt vigtigt, att R. o. Åd. vidblifver sitt en gång fattade
beslut, och derför förenar jag mig med Hr Skogman och anhåller
om afslag på inbjudningen.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är icke min mening,
att ingå i någon närmare undersökning af en fråga, som under
flera timmar varit föremål för R. o. Ad:s mogna bepröfvande
och som slutligen genom votering blifvit afgjord. Jag
vill blott tilkännagifva, att jag anser det vara af högsta vigt att
R. o. Ad. bevarar helgden af sina beslut; att icke R. o. Ad.
den ena dagen öfverlägger och beslutar en sak, och, andra dagen,
utan några nya skäls anförande, blott på en hemställan,
ändrar sitt beslut. R. o. Ad. har sjelf varit mycket sparsam
på att aflåta inbjudningar, och, när det Högloft. Ståndet har
aflåtit sådane, hafva de nästan alltid rört endast detaljfrågor. R. o.
Ad. kan derför, med bibehållande af grannlagenhet emot MedStånden,
mycket väl vidblifva sitt beslut, hvilket jag, i likhet med
flere föreg:de talare, tror vara nödvändigt för bevarande af Ståndets
anseende. Vår store Konung, Gustaf Wasa, har sagt: »en
gång tala och dervid blifva, är bättre än hundra gånger tala.»
Må vi äfven följa en så helsosam föresats.
Gr. Taube, Henning Adolf: Man har här uttryckt en
viss förundran öfver att två Stånd kunnat besluta denna inbjudning
till R. o. Ad. Hvad detta beträffar, så tror jag att
dessa Stånd lika väl varit i sin goda rätt, som R. o. Ad. vid
flera föreg:de tillfällen. Man bar äfven såsom skäl för afslag å
inbjudningen anfört, att R. o Ad. bör vara mån om sin heder
och derför icke frångå ett förut fattadt beslut Jag har alltid
sökt och skall alltid stikå alt bidraga till alt upprätthålla R. o.
Ad:s anseende; men jag tror icke, att man bör sätta detta så
högt, att man för denna orsaks skull icke vill frångå ett beslut,
som man fattat, äfven om fäderneslandets väl fordrade det.
1 afseende på sjelfva frågan, har en talare yttrat, huru de, som
fått Ytnjidelar af sina önskningar upplyllda, derigenom att norra
stambanan kommer att dragas öster om Sigtunafjärden, nu nödvändigt
vilja hålla på den återstående 100:de!en och derför försöka
alla medel för att genomdrifva sin önskan. 1 afseende
härpå får jag tillkännagifva, att de icke hafva önskat att få en
bibana till Upsala, utan att få norra stambanan dragen öfver
Upsala; och om en bana skall bryta ut på vägen, så blir banan
till Upsala icke en norra stambana, utan blott en bibana till
nämnde stad, hvilken jag hoppas att Ståndet hvarken nu eller
framdeles
I)en 23 Maj.
-481
framdeles skall besluta att man skall bygga. Här har blifvit
nämndt, att riktningen till Sala icke är tillräckligt undersökt
och icke torde vara så lämplig. Jag her att få fästa uppmärksamheten
på att den har blifvit fullkomligt noga undersökt under
Konung Oscars regering. Det förhåller sig icke så, som
en föreg:de talare yttrat, att det då var meningen att denna
bana skulle gå öfver Upsala, Sala och Westerås till Orebro
och blifva en vestra stambana, utan den var verkligen föreslagen
att gå från Stockholm till Upsala, Sala och Storvik.
Detta var Ofverste Ericsons första förslag. Det är på
grund af de uppgifter man då erhållit och på grund deraf att
jag anser det för hufvudstaden vara alldeles nödvändigt att komma
i beröring med Westmanland och Dalarne, som jag anser
att det är lämpligast att draga banan öfver Sala till Storvik.
Man har vid are sagt, att man icke genom att anslå medel till påbörjande
af ännu en bana skulle öka den brist på arbetsfolk, som
förefinnes. Jag ber att i det fallet endast få återkalla i Ståndets
minne att den man, sorn är skickligast att bedöma denna
fråga, nemi. Ofverste Ericson, har tillkännagifvit sina tankar
derom i en tidningsartikel, hvari han säger att medel nu borde
beviljas till byggande af Stockholm—Upsalabanan och påbörjande
af banan mellan Upsala och Sala. Han hyste således icke
någon fruktan för att arbetsfolk skulle tryta. Vidare har man
yttrat, att det skulle vara beklagligt, om en million anslogs åt
ett företag, som icke skulle gifva något resultat. Jag tror
tvärtom att detta företag skulle vara ganska nyttigt. Man
skulle derigenom vinna, att man en gång för alla hade norra
stambanans riktning bestämd. Vi veta att flera lörslager för
denna bana hafva blifvit framställda, och min öfvertygelse är,
att, om frågan icke nu blir afgjord, så komma ännu flera lörslager
att framställas vid nästa riksdag. Jag tror, att det då
blefve ganska stora påtryckningar för en nordostlig stambana,
och då jag för min del anser att landet icke har råd att bygga
två nordliga stambanor, så är det, i min tanke, af stor vigt
att frågan vid denna riksdag afgöres på så sätt, att vi få rikt
ningen
för den norra stambanan bestämd.
Att ytterligare i denna fråga anföra några skäl, anser jag
icke nödigt, men jag ber blott att få fästa uppmärksamheten
på att det beslut, som skulle upphäfvas, blifvit fattadt med blott
5 rösters pluralitet. Om man alltid så strängt skulle hålla på
sina beslut, så skulle aldrig några inbjudningar kunna komma
i fråga, men då Riks-Stånden redan under föreg:de riksdag gifvit
helgd åt bruket att aflåta och emottaga inbjudningar, så
kan jag icke inse hvarför R. o. Ad. nu skall anse sig på något
sätt förnärmad af denna inbjudning, och jag förenar mig med
dem, som yrkat bifall till densamma.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landm. yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
H. IV. ‘ 31
482
Den 23 Maj.
lill de ifrågav:de inbjudningarne och dels att R. o. Ad., med
vidblifvande af sitt förut i frågan fattade beslut, skulle lägga
inbjudningarne till handlingarne, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. å bifall till inbjudningarne, hvartill svarades starka
nej, jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. derå, att R. o.
Ad. skulle vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut och lägga
inbjudningarne till handlingarne, då svaren utföllo med många
och starka ja, jemte åtskilliga nej; ocb förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts d. 22 d:s bordlagde Utlåtm:
N:o 99, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
6:te hufvudtitel; och
N:o 100, ang:de regleringen af utgifterna under riksstatens
7:de hufvudtitel.
Anmäldes och bordlädes följ:de från Utskm inkomna Utlåtm
och Retänkm, nemi. från
Stats-Utsk:t:
N:o 103, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de ifrågasatt
bidrag från Handels- och Sjöfartsfonden till gäldande af
den för Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma;
Revilln.-Utsk:t:
N:o 10, i ani. af väckt motion ang:de vissa förändringar i
Kongl. Förordnm d. 20 Juli 1861 om mantals- och skattskri
fningarnes förrättande;
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskd:
N:o 10, i ani. af väckta motioner ang:de dels revision af,
dels ock ändringar i nu gällande Fiskeristadga; och
N:o 11, i ani. af väckta motioner om tillägg till Kongl.
Förordnm om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
d. 20 Nov. 1845, med deri genom Kongl. Förordnm d. 27
Nov. 1854 gjorda förändringar.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 f. m.
in fidem,
O. Brakel.
i)ea 27 Maj f. m.
483
Onsdagcu den 27 Maj 1863-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades t prot.-utdrag för den 23 dennes.
Anmäldes och bordlädes Bevilln.-Otsk:ts Betänk. N:o 9,
ang:de allmänna bevillningen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att ibland R. o. Ad:s Hrr
Bänkman loljide ledigheter uppstått, nemi. inom:
8:de Afd:n:
efter N:o 366 Frih. Ehrenborgh, fullm. Gr. Wachtmeister,
Hans;
9:de Afd:n:
» N:o 98 Hr Stålhandske, fullm. Hr Silfverstolpe, David
August Leonard;
14:de Afd:n:
» N:o 2105 A. Hr af Trolle, fullm. Hr Lagerheim, Otto
Leopold;
22:dra Afd:n:
» N:o 2039 Hr von Troil, Samuel Gustaf;
23:dje Afd:n:
*> N:o 2144 Hr Rosensvärd, Johan Henrik;
25:te Afd:n;
» N:o 2317, Hr Fåhraeus, Olof Immanuel;
Och anmodade Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:s Hrr Ledamöter
inom dessa bänkmans-afdigar att i början af nästa plenum
företaga val af Bänkmän i de afgångnes ställe.
484 Den 27 Mnj f. m.
Företog R. o. Ad. val af en ledamot, som skall deltaga
i Talmans-öfverläggningarne; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 311 Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med 34 röster.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-  Utsk:ts deri 9 och 20 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 8,
ang:de tullbevillningen.
Utskrts å sid. 5 afgifna yttrande.
Gillades.
Införsel-tarifen.
Utsk:ts å sid. 6 gjorda tillstyrkande af tullfrihet för åtskilliga
nu tullpligtiga artiklar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då diskussionen troligen
kommer att vända sig emellan bifall till Utsk:ts Betänk, och Hr
Åkermans reservation, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, och det
Höglofl. Ståndet hemställa, huruvida det icke vore lämpligt att
Hr Åkermans reservation blefve uppläst till ledning för omdömet.
o
I ani. häraf upplästes Hr Åkermans vid Betänk:t fogade reservation.
Hr Fåhraeus. Johan Fredrik: Innan jag går att särskildt
yttra mig rörande den punkt i Utsk:ts Betänk., hvilken
nu blifvit föredragen, utbeder jag mig att få med några ord i
allmänhet redogöra för min befattning med Irågan om revision
af tulltarifen.
När riksdagen år 1859 tillstundade, mottog general-tullstyrelsen
befallning att till K. M. inkomma med underdånigt förslag
till de förändringar eller förtydjiganden i tulltaxan, som styrelsen,
med hemtad erfarenhet under tillämpningen, ansåge författningen
i vissa delar erfordra, utan att rubbas i sina hufvud*
grunder.
1 sin häraf föranledda underd. skrifvelse föreslog generaltullstyrelsen
fördenskull endast sådana redaktions-lörändringar
och tillägg i den då gällande tulltaxan, hvilka hufvudsakligen
afsågo taxans förtydligande till undanrödjande af tvist örn dess
rätta tillämpning.
Vid öfverlemnande till R. St:r af denna underd. skrifvelse,
behagade K. M. jemväl uttala den åsigt, att enär erfarenheten,
under den korta tid taxan varit gällande, icke jäfvat rigtigheten
af dess hufvudgrunder, och mera stadga i denna del af lagstiftningen,
än som dittills egt rum, vore önskvärd och al behofvet
påkallad, anledning icke kunde anses vara för banden att i detta
Den 27 Mej f. m.
■485
hänseende, under dåvarande riksdag, vidtaga några väsendtliga
förändringar.
Afven vid det tillfälle då, efter nådig befallning, generaltull-styreisen
förlidet år gemensamt med Kommers-Coll. hade
att revidera tulltaxan, inskränkte man sig till föreslående af
mindre väsendtliga förändringar, till största delen åsyftande blott
en konseqventare och säkrare tillämpning af författningens speciella
bestämmelser. Ehuru oförhindrade af ordalagen i den K.
föreskriften, företogo embetsverken icke någon mera djupgående
omarbetning af författningen; och för min del leddes jag dervid
af följ:de, såsom mig synes, fullt giltiga skäl.
För det första trodde jag mig ännu böra egna uppmärksamhet
å K. M:s blott tre år förut yttrade åsigt om önskligheten
af någon stadga i tull-lagstiltningen, — en stadga, som i allmänhet
icke blott för de inhemska produktiva yrkena, men jemväl
för handelsrörelsen, måste anses vara af vigt. Efter den
fullständigare reform, som, i följd af K. M:s förslag, å 1857
års riksdag bragtes till verkställighet, hade författningen varit
gällande allenast 4^ år; och jag föreställde mig att en lika tidrymd
ytterligare kunde erfordras, för alt en stabilité må anses
vara förtjent af detta namn.
För det andra, och ehuru jag väl insåg att tullsatserna å
flera mer och mindre betydande importartiklar kunde tåla ytterligare
nedsättning i förhållande till deras beskaffenhet och värden,
fann jag mig dock icke befogad att inlåta mig i något förslag derom,
då jag icke kände huru den minskning i statsinkomst, som häraf
kunde föranledas, vore förenlig med den beräkning al behofvet
för statens utgifter, som K. M. komme att framlägga för R. St:r.
För det tredje, enär jag hade mig bekant att underhandlingar
ånyo blifvit öppnade för att tillvägabringa en å Sveriges
sida länge eftersträfvad handelskonvention medFrankrike, ansåg jag
det, under afvaktan af denna frågas slutliga behandling, olämpligt
att vidröra tullbestämmelserna för de varuartiklar, som utgöra
föremål för handelsförbindelser med detta land, — och
en rubbning af tullsystemet blott i öfriga delar skulle påtagligen
hafva till följd störandet af den nödiga öfverensstämmelsen
i det hela.
Såsom ledamot i Bevilln.-Utsk:t har jag bemödat mig alt
äfven der göra nu anförda motiver gällande, — hvad det 2:dra
eller financiella hufvudskälet beträffar, med skyldigt aktgifvande
på de förhållanden mellan statens inkomster och utgifter, som
nu äro oss bekanta.
Utsk:t har emellertid, utöfver de rättelser och jemkningar,
som Kommers-Coll. och General-tullstyrelsen föreslagit, tillstyrkt
R. St:r åtskilliga ytterligare förändringar i tulltaxan. I afseende
på vissa bland dem har jag sett mig föranlåten att vid IJtskffs
Betänk, bifoga reservation. Vidkommande de öfriga, har jag
dels trott mig kunna biträda majoritetens beslut, dels låtit dervid
bero, emedan de i allmänhet ej strida mot de grundsatser,
486
Den 27 Maj f. m.
på hvilka författningen hvilar, och dessutom, från financiel synpunkt,
relatift äro af föga betydenhet.
Efter denna korta redogörelse öfvergår jag nu till den speciella
fråga, som är under öfverläggning. Utsk:t har i den föredragna
punkten föreslagit tullfrihet för ett antal mindre betydliga
artiklar, som i allmänhet inbringat ringa tullinkomst.
Då dessa artiklar utgöra naturalster eller råämnen och material
för inhemsk industri, finner jag skäl icke saknas för det
gjorda förslaget; men i afseende på två af dessa artiklar, gummi
och krut, förekommer likväl, såsom jag i min reservation
anmärkt, att förslaget råkat i motsägelse med bestämmelserna
för närbeslägtade effekter, i det att dels »harts», som hittills
dragit lika tull med gummi, vid densamma bibehållits, ehuru,
efter hvad äfven i främmande länder är stadgadt, begge dessa
artiklar i tulltarifen desto hellre böra till lika behandling upptagas,
som flera slag af hartser förekomma under namn af gummi,
— dels ock en högre tullsats af Utslut bibehållits för
»knallhattar». — Jag finner mig således föranlåten hemställa,
att de för gummi och krut nu gällande tullbestämmelser må få
tills vidare fortfara; hvaremot jag, beträffande öfriga i förevrdc
punkt uppräknade artiklar, röstar för bifall till Utskits förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Såsom den siste
värde talaren nämnde, afser den nu föredragna punkten ett af
Utsk:t framlagdt förslag att såsom tullfria förklara 36 särskildta
artiklar, hvilka nu draga tull, ehuru, på sätt Utsk:t upplyst,
tullen för dem uppgår till obetydligt belopp.
I likhet med hvad såväl den siste värde talaren som Hr
Åkerman uttryckt i sina reservationer, finner jag för min del
att det är af aldra största vigt att konseqvens eger rum i en
så vigtig lagstiftning som denna, och att, äfven om vissa artiklar
synas obetydliga, dessa icke afsöndras. Och detta så mycket
mera, som Utsk:t slutar sitt Betänk, med en hemställan om
aflåtande af en skrifvelse till K. M. om utarbetande af en ny
tulltaxa. Det egentliga skälet lill de sålunda föredragna förändringarne
kan väl icke gerna vara något annat än majoritetens
önskan att i någon mohn få visa sin tillvaro genom att »tumma»
på vissa, om ock obetydliga artiklar.
Utsk:t framlägger visserligen en annan bevekelsegrund, och
säger att det skulle vara derför att dessa artiklar skulle utgöra
råämnen för inhemsk industri. Det är möjligt; men icke förmår
jag inse att så är förhållandet. Om jag börjar med första
artikeln agat och bernsten, så äro dessa tullfria, då de oarbetade
införas. Vidare komma frukter, grönsaker, gräs, krokar till
fiske o. s. v. Med ett ord, om jag genomgår dem allesammans,
har jag mycket svårt att få reda på någon enda artikel,
som utgör föremål för vår inhemska industri. Jag kan således
icke komma till annat resultat än att det måste vara lusten att
i detta afseende få vidtaga förändringar, som framkallat detta
förslag. Utsk:t börjar nemi. sin långa rad med artikeln gräs,
Den 27 Maj f. m.
487
färgadt, trensadt oell upprispadt. — Om jag nu ser efter hvad
denna artikel inbringat i tull, så finnér jag att det är 13 rdr —
summa 13 rdrl Förbrukningen häraf för inhemsk industri måste
således icke vara särdeles stor.
Hvad särskildt artikeln frukt beträffar, så yrkar jag på att
den måtte åläggas en högre tull. Skälet härtill är att erfarenheten
under de sista åren visat att Stockholm öfversvämmas af
utländska frukter.
Vi veta alla att jordbruket omfattas med allt större och
större ifver, och samma förhållande eger äfven rum med trädgårds-skötseln.
Såväl R. St:r som enskildte hafva gjort icke
obetydliga uppoffringar för att uppmuntra densamma. Under
sådana förhållanden synes det mig vara skäl att skydda den
näring, man vill befordra, och icke genom borttagande af allt
skydd åter döda hvad man säges vilja kalla till lif. Att vi, med’
våra långa vintrar icke kunna täfla med Tyskarne är naturligt,
och då det nu för tiden icke kostar mera att hitföra en tunna
frukt från Lubeck än från de inre delarne af landet, äro de
satte i alldeles samma ställning som vi, men hafva dertill bättre
och fördelaktigare naturförhållanden. Att under sådana omständigheter
icke allenast icke höja tullen, utan alldeles borttaga
densamma, synes mig föga välbetänkt.
Som sagdt är, kan jag icke fatta att frukter, såsom Utsk:t
i sin motivering framställt, skulle utgöra föremål för inhemsk
industri — jo! då vi slita tänderna på dem, utgöra de föremål
för vår industri, men någon förädlad produkt lärer väl icke kunna
påstås derigenom varda frambringad.
Jag motsätter mig således alla dessa nu ifrågasatta tullnedsättningar,
och önskar att alla dessa artiklar måtte fortfarande draga
tull intill dess en revision egt rum; och detta så mycket heldre
som erfarenheten ådagalagt att vissa artiklar, som under vissa
tider synas vara utan all betydelse, inom några få år kunna
komma att blifva af ganska stor vigt.
Då således den nu ifrågasatte tullfriheten hvarken är af
behofvet påkallad, och icke heller några skäl härtill för närv:de
finnas för handen, så anhåller jag att R. o. Ad. måtte afslå den
nu föredragna punkten, jemte den i sammanhang härmed stående
tabellen.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd och Frih. Sprengtporten.
Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig, anförde skriftligen:
Emot den nu föredragna punkten har jag endast en anmärkning
att göra, nemi. mot fri införsel af friska grönsaker,
då jag anser att det, som vi till fulla behofvet kunna producera
i eget land, ännu bör få åtnjuta ett lindrigt skydd, motsvarande
de svårigheter, ett hårdare klimat och andra ogynsamma förhållanden
uppställa mot en fri täflan. Det kan visst anses som
en småsak, om några grönsaker få tullfritt införas eller ej, då
<3
485 Den 27 Maj f. ra.
denna imports kapitalvärde i alla lall blir ringa, oell tullinkomsterna
deraf ej synnerligt stiga, men det är ej af ringa betydelse,
om en näringsgren, sorn på sednare år börjat utveckla
sig och löfval goda resultat, åter skall förfalla. Såsom exempel
vill jag blott anföra att egare och arrendatorer af trädgårdar
i och omkring Stockholm om vårarne åtnjutit goda inkomster
af artificielt framdrifna tidiga växter; nu införas med ångfartygen
från Tyskland dessa alster tidigare, än vi här kunna
frambringa dem, hvadan, när dessa växter här nå sin mognad,
produkten ej mer är begärlig för deri högt betalande, men snart
tröttnande Stockholms-publiken, och den Svenska producenten
får nöja sig med en ringa penning, medan utlänningen skördar
god vinst. Månne en måttlig tullsats här skulle skada, då den
kan bidraga att hålla dessa penningar qvar i landet?
Då jag nu har ordet, torde det tillåtas mig begagna detta
första tillfälle att yttra mig om den i tullbestämmelserna nu
antagna princip rörande jordens produkter, och granska dess
inverkan på ställningen i landet, ingen kan neka att vår industri
på sednare år gått framåt; den har i vissa fall nästan
rusat fram, men likväl har den ej alltid kunnat hålla jemna
steg med vår lagstiftning, som genom ständiga förändringar i
flera fall åstadkommit alltför våldsamma och täta rubbningar.
Då sådana alltid inverka störande på näringarne, bora de enligt
min tanke endast varsamt företagas. Frihandeln, hvilken man
som grundsats hyllar, och hvilken äfven är det idéella mål, man
onekligen bör sträfva att småningom närma sig till, fordrar
dock såväl en längre förberedelse och en försigtig, väl genomtänkt
tillämpning inom landet, som ock reciprocitet och någorlunda
jemförliga öfverensstämmelser i förhållandena till utlandet.
Frihandel utan näringsfrihet i landet tjenar blott att rikta utlänningen
på bekostnad af våra näringar. Utan afseende härå
och å andra för oss ogynsamma förhållanden, hafva vi icke
allenast gifvit vissa länder frihet från afgifter i våra hamnar,
utan att förbehålla oss samma rättigheter i deras, utan älven
velat ställa oss i paritet med nationer, hvilkas industri på grund
af gynsamma naturförhållanden m. m. är mest utvecklad, dervid
ej besinnande att dessa nationer genom sin öfverlägsenhet
vinna på ett sysstem, som bringar oss förluster. Våra klimatiska
förhållanden, våra inre ressurser, våra kapital-tillgångar
(oaktadt de stora utländska lånen), ja, sjelfva vår ringare företagsamhet
och svagare sparsamhetsförmåga göra oss vida underlägsna
dessa rikare länder, hvilket allt vi ej borde förbise.
Vi hafva för få dagar sedan på detta rum ånyo hört framställas
en af dessa ljusa målningar af vår lyckliga financiella ställning,
hvilka förr redan bidragit att insöfva nationen i säkerhet; skada
att man deri saknar de nödvändiga beskuggningar, som allena
förmå göra taflan sann. Att värdet af våra nu mera högt uppskattade
fastigheter ej obetydligt öfverstiger våra skulder är
visserligen tröstande, men vi böra väl ej genom ständigt ökade
Den 27 Maj f. m.
489
utländska lån bringa det derhän att den Svenska jorden, ehuru
pantsatt, verkligen måste säljas till utlänningen; sådant kan dock
inträffa under en af misslyckade (mandelia beräkningar framkallad
kris, då fastighetsvärdena nedgå till en obetydlighet, då
den i Svensk mynt högt stegrade värderings- och taxeringssumman
i behofvets stund ej kan realiseras, då silfver ej mera
finnes och sedlarne förlora sitt värde. Annu lefva personer,
som minnas en af okloka åtgärder framkallad kris, då förmögna
män måste se sin af ett ringa skuldbelopp tryckta jord gå bort
för en spottstyfver, emedan under strypsystemet penningar till
intet pris kunde anskaffas. Att de i sparbankerna samlade kapitaler
på sednare år ej obetydligt tillväxt, är en glädjande sanning,
med af de uppdrifna arbetslönerna borde vida mera hafva
kunnat för behofvets stund reserveras, om icke tron på våra
outtömliga ressurser och stigande välmåga förledt äfven den
arbetande klassen till onödiga depenser. Dessa sparade millioner
äro likväl en vida säkrare behållning än det hastigt uppdrifna
jordvärdet, som ännu hastigare åter kan nedgå och verkligen
nu är starkt i fallande, men de verka dock i det stora
hela ej mycket på penningeställningen.
Att Svenska män numera erbjuda större lån åt staten och
korporationer, skulle visst, såsom man bemödar sig, bevisa samlade
kapitaler, om icke det vore temligen allmänt kändt att utländska
kapitalister tillskjuta största delen af dessa medel. Att
många personer, som förstått begagna sig af den på sednare
åren vaknade och af lånta penningar underlättade spekulationsandan,
gjort eller ökat sin förmögenhet, är också en sanning
och förklarar hvarföre många önska ett obegänsadt antagande
af frihandelns principer här i landet; men att Svenska folket
i sin helhet förlorar på att draga en skuldbörda, som ej visat
sig vara så för industrien lifgifvande, som man hoppats, och att
producera sina alster, medan tullsatserna tvinga det att brottas
med bättre lottade och starkare länders industri, är ganska
säkert; om detta ej i tid besinnas, blir faran kanske snart nog
öfverhängande.
Om de nu vidrörda uppgifterna och andra framhållna beräkningar
af Hr Finans-Ministern haft en så förmånlig verkan
på landets industriella ställning, som han velat visa, hvarföre
finnes här då ett så ständigt återkommande behof, en så stor
brist på penningar, oaktadt vi med den enskilda skulden torde
hafva lånat cirka 300 millioner i utlandet? Hvarföre minskas,
oaktadt de årligen indragne stora lånen, bankens metalliska
valuta? Hvarföre äro de redan betydligt stegrade fattigafgifterna
i ständigt stigande? Hvarföre ropas nu från alla landets delar
på d^ millioner, dertill hypotheks-bankerna innehafva granskade
och godkända värderings- och säkerhets-handlingar, men ej kunna
anskaffa medel, emedan lånevilkoren på utrikes marknaden
alltför högt stegrats? Många dylika frågor kunde göras, men
jag vill ej dermed upptaga tiden, ty svaret på dem alla är ett
490
Den 27 Maj f. m.
och samma, nemi. att vår ställning ej är sund, ej är stödd på
rigtiga beräkningar och erfarenhetens läror, utan på ljusa förhoppningar!
Vi äro nu redan bragte derhän, att årliga utrikes
lån äro nödvändiga för att betäcka skillnaden emellan våra förbindelser
till utlandet och de fordringar, vår export der kari
bereda oss. Stor del af de lånade medlen stadna således på
utländska händer och komma aldrig in i landet. Om alla de
lånade kapitalerna verkligen användts till väl beräknade produktiva
företag, skulle vår ställning nu vara synnerligen gvnsam,
men nu har detta beklagligen ej varit fallet, som man lätt kunnat
öfvertyga sig om; en hastig blick på vår import och export,
på vår industri och på deras gemensamma inverkan på penningeställningen
torde tillåtas mig, då jag tror den kunna åskådliggöra
en del af verkliga förhållandena.
Till utlandet måste vi årligen betala:
l:o ränta och amortering å statsskulden, som man nu beslutat
öka med 35,000,000 rdr.
2:o ränta och armortering å alla hypotheks-lånen.
3:o ränta och amortering å utländska kapitalisters andelar
i de lån, derom bolag, städer och korporationer ingått kontrakt
i landet, men dertill medlen fåtts till stor del utifrån.
4:o ränta och, när helst det påfordras, kapitalet>af all enskild
skuld på utrikes ort.
5:o värdet af importerade nödvändighetsvaror, som vi ej
producera i landet, t. ex. sill, salt, socker etc.
6:o värdet af sådana alster, som vi producera i landet, men
ännu ej till fulla behofvet.
7:o värdet af importerade onödiga lyxartiklar och öfverflödsvaror.
8:o värdet af sådana alster, som vi utöfver behofvet producera
i landet, men likväl importera, såsom säd, mjöl, m. m.
Antingen måste nu sammanlagda värdet af allt detta betäckas
af vår export, hvilket är väl kändt ej kan ske, eller måste
vi betala skillnaden med silfver, eller slutligen öka våra skuldförbindelser
till utlandet. Det sednare är beklagligen den åtgärd,
vi vidtagit och derigenom vi årligen försämra vår ställning.
Rättare vore att låna mindre och ej importera de under N:is
7 o. 8 upptagna artiklar, derå en högre tull således skulle verka
fördelaktigt för jemvigten, om ej denna åtgärd i andra afseenden
vore otjenlig.
Vi exportera deremot:
af förädlade produkter föga annat af större värde än några
ångbåtar, några trädfartyg (dertill nästan hela tacklingen införskrifves)
och kanoner ;
af råvaror våra metaller, säd (deraf det mesta är hafre)
och trävaror.
Till värdet af denna export bör läggas den fraktförtjenst,
vår handelsflotta kan samla i utrikes hamnar, för att få summan
af våra fordringar, som kunna balancera mot våra skulder.
Den 27 Maj f. m.
491
Det är att hoppas och önska att vårt land måtte kunna
uppdrifva sina fabriker och näringar så att denna balans blir till
vår fördel, men jag ser intet skäl att nu söka bedraga sig sjelf,
då man genom en klar åskådning af de bestående förhållandena
allena kan komma till beslutet att förbättra det felaktiga. Låtom
oss således litet närmare granska våra näringar; att vi bär anlagt
fabriker, som, äfven då de nödgas taga sina råvaror utifrån,
förse landet med den förädlade produkten, är en vinst, emedan
det torde hafva dragit mera penningar ur landet att köpa det
färdiga fabrikatet; vinsten af dessa fabriker blir dock mindre,
om de nödgas dessutom taga både sina machiner och sina erforderliga
stenkol utifrån. Med några, hufvudsakligen bland
export-artiklarne nämnde undantag konsumeras våra fabrikater
dock inom landet, då deremot Englands, Frankrikes och Tysklands
fabrikater strömma till alla marknader. Sverige har således
ännu föga inkomst af sina fabriker (från utlandet).
Vårt bergsbruk, som länge haft en svår täflan med det
utländska i följd af relatift små tillverkningar, dryg förvaltningskostnad,
stort förlag, tunga transporter och dyra kol, dertill
får läggas vida underlägsna handelsrelationer, som tillåta utlänningen
att på mera aflägsna orter sälja sitt med våra stämplar
märkta jern, har på sednare år utvecklats genom förbättrade
methoder och större frihet, men har äfven mer eller mindre
öfvergått till hvad Tyska bergsmannen kallar Raubbau d. v. s.
en för flere eller färre år uppdrifven tillverkning, dertill skogen
användes så länge den räcker, ej sällan i förening med sågverk ;
rörelsen upphör så med tillgången på bränsle, hvarefter endast
den råa malmen kan till utlänningen försäljas.
Vårt jordbruk har på kort tid betydligt ökat sin produktion;
der insigt, klok beräkning och nödigt förlags-kapital ej
fattas, skola företagen ovilkorligen medföra lyckliga och varaktigt
goda resultat, men äfven denna näring har haft stark känning
af begäret att på hvad sätt, som lättast ske kan, hastigt
skada sig förmögenhet; man har upplöjt ängar och hagslätter,
har sugit ut den växtkraft, som der samlats, huggit ned den
skog, som kunnat realiseras, och sålunda på några år tagit en
högre inkomst på bekostnad af kapitalvärdet. Den ökade sädesproduktionen
och exporten, som räknas oss till favör i de
statistiska tabellerna, har till en ej ringa del ett sådant ursprung;
detta hushållningssätts naturliga följd är dock minskad afkastning
och minskadt egendomsvärde. Den för jordbruket och i
synnerhet för ett utvidgadt jordbruk nödvändiga arbetskraften
har dels saknats, dels varit, i följd af de stora allmänna och
enskilda byggnadsföretagen, så dyr, att denna vår hufvudnäring
på flera sätt deraf lidit. Af jordens alster utföres nu visserligen
säd, deraf dock det mesta är hafre, som heldre borde fordras
upp i landet, men det är väl bekant att säd och mjöl i stora
partier äfven tullfritt införas i landet, oaktadt den Svenska jorden
producerar mer än bebofvet, och att utländska kommissio
-
492
Den 27 Maj f. m.
närer, som hafva viss procent i betalning, utbjuda inkommande
säd, mjöl, smör, ost, fläsk m. m. till de handlande i större, tili
konsumenter i mindre partier till ett pris, som trycker vårt jordbruk;
deraf lider både den Svenska landtmannen och den handlande,
hvilka behöfva och till sin utkomst äro beroende af hvarandra.
Ladugårdsalster producera vi ännu ej till fidla behofvet,
men skulle snart komma derhän, om vi lingö någon uppmuntran;
ladugårdarne voro allestädes starkt i stigande, men allmänt
klagas nu öfver ringa afkastning, sedan alla alster utan
afgifter införas från utlandet. Deremot lyckliggöra vi vårt eget
land med cirka 14,000,000 kannor brännvin, som här rigtigt
konsumeras. Danmark, som årligen exporterar jordbruks-produkter
för 80,000,000, anser sig behöfva skyddstullar, men vi,
stolta af vår utveckling, bortkasta detta skydd, ehuru vårt jordbruk
behöfver större förlag och bar kortare växt- och betestid,
svagare jord, hårdare klimat, der ofta en enda frostnatt förstör
de bästa förhoppningar, svårare afsättning och längre transporter
(med undantag möjligen af en del af Skåne).
Våra skogsmarker, som dessa år gifvit det största exportvärdet
(och ännu några år torde kunna hålla ut dermed), behandlas
så illa, att denna inkomstkälla torde afsina förr än man
tror. Der är åter ett af ålder samladt kapital, som tages i anspråk
för stundens behof, utan att man ens ser till att ny skog
må ånyo uppväxa för våra efterkommande på de sköflade lälten.
Skogen behöfver efter jordmån och klimat 100 till 170 år att
nå sin fulla mognad, och inom 30 år torde vi med närvarande
hejdlösa fällningsifver hafva rensopat alla åtkomliga marker. —
Enligt Utskits förslag skulle 1111 äfven ungskog utan afgift få
utföras, således denna sköfling ytterligare uppmuntras.
Hvad slutligen den utrikes hemtade fraktförtjensten vidkommer,
så ger den visserligen en ren behållning i vågskålen,
men är beklagligtvis ej synnerligen stor, då vi i det alseendet
äro underlägsna Norige.
1 anledning af de nu här framställda förhållandena uppstår
helt naturligt den frågan: Då Sverige, som under en 50-årig
fred kunnat utveckla sina ressurser, medan dess skogar ännu
kunna lemna virke till sågverken och en uppdrifven metall-fabrikation,
och medan vår jord ännu har samlad växtkraft att
taga i anspråk till sädes-produktion, ej kan betäcka den årligen
förfallna skulden till utlandet, hvad skall då blifva vår ställning,
när dessa källor till en del utsina, helst om vi under tiden måste
rusta för att värna vår sjelfständighet? Lyckligtvis kan man
ännu svara: odla vi rätt vår jord, sköta vi med klok beräkning
våra skogar och våra näringar, gifva vi dessa det måttliga skydd,
de ännu behöfva, kasta vi bort det främmande skräpet, som
tynger vår import, och hejda vi vårt begär att med främmande
guld uträtta allt på kort tid, så kunna inkomster och utgifter
ännu bringas i harmoni och vår nation göras oberoende af utländska
börsers menliga inflytande.
Den 27 Maj f. m.
493
På grund af hvad jag nu anfört, får jag förklara, att lika
litet sorn jag vill rösta lör några höga och orimliga tullsatser,
deraf lurendrejeri och bedrägeri framkallas, lika litet kan jag
gifva min röst dertill, att våra naturliga näringar, som här hörja
uppblomstra och sorn alltid, i jemförelse med utlandets, lida af
ogynnsamma förhållanden, beröfvas det lilla skydd, en måttlig,
men rättvis tullsats förlänar. Hvarje tänkande praktisk man
måste inse att denna hejdlösa skuldsättning, denna tanklösa import
af behöflig! och ej behöfligt, denna strälvan att i frihandel
täfla med de starkaste och gå förbi vida rikare och bättre lottade
länder, måste ohjelpligt intrassla våra finanser och snart
framkalla en kris, som möjligen kari hafva det goda att öppna
ögonen på dem, som lefva i de ljusa förhoppningarnes sfer,
men som dock är ett lika sorgligt, som olycksbringande botemedel.
Vill man vid denna riksdag lyssna till erfarenhetens
röst, kan ett ringa, men dock tillräckligt skydd beredas våra
hufvudnäringar; 3 års ytterligare verkan af det i Utsk:ts förslag
rådande system kan göra reaktionen så stark, att man vill gå
för långt i motsatt rigtning, hvilket jag skulle beklaga. Jag anhåller
orri propos. om uteslutandet af grönsaker, friska, ur denna
punkt. Hvad skrifvelsen till K. M. vidkommer, så biträder
jag det förslag, Hr Akerman i sin reservation uppställt.
Hr von Kraemer, Anders Robert: En värd talare här
har hän ty cl t derpå, att Utsk:t blott skulle föreslagit dessa förändringar
af lust att uträtta något. Det är i sanning första gången
jag hört att det skulle vara ett fel af ett Utsk. att uträtta
något! Om så skall vara, hvarföre tillsätter man detsamma?
Utsk:t har bland sina motiv anfört, att alla de nu ifrågav:de
artiklarne inbringa endast ett helt obetydligt belopp i tull. Såsom
ledamot af Bevilln.-Utsk:t får jag också bekänna att redan
detta skäl verkat afgörande på mitt votum. Hvarför tullbehandla
hela 36 artiklar, då de jemförelsevis så godt sorn intet inbringa?
Härtill kommer, att det just är i denna riktniug som all reform
af tulltaxor i utlandet — och särskildt så i England — på sednare
tider gått, nemi. småartiklarnas borttagande och tulltaxans
reducerande till några få stora kassa-artiklar. Utsk:t har ansett
att äfven vi borde följa dessa exempel. Hvad Utsk:t här föreslagit
är i alla läll blott en blygsam början till hvad kommande
Ständer hafva att göra.
En talare har velat göra undantag för gummi och krut,
på hvilka han ville bibehålla tull. Jag kan medge att det kan
synas inkonseqvent att borttaga tullen på gummi, då man bibehåller
den på harts; men Utsk:t stödde sig på att denna artikel
inbringade så obetydligt, nemi. endast 574 rdr. Skulle denna
inkonseqvens vara lör stor, hvilket jag dock icke tror, kan man
ju bibehålla tullen på gummi. Men i afseende på krut, måste
jag bestrida detta. Utom att äfven här inkomsten är alltför
obetydlig, eller ej mer än 244 rdr, förekommer nemi., att då
på sednare tider en stor lust börjat visa sig för skjutöfningar,
494
Den 27 Maj f. ra.
man icke bör lägga hinder i vägen för dessa, genom att fördyra
krutet. Af samma orsaker borde visserligen äfven knallhattar
vara fria, hvilket jag äfven i Utsk:t yrkade; men då detta ej
kunde vinnas, kan det ingalunda hindra mig att påyrka beslutet
om bifall åtminstone till krutets tullfrihet. Jag får således h.
o. h. instämma i Utskits förslag i nu föredragna punkt, och anhåller
att R. o. Ad. dertill ville skänka sitt bifall, men vill dock
icke motsätta mig den enda förändring att man utstryker gummi
från de till tullfrihet föreslagna. En talare har anfört mycket
i afseende å vår betänkliga financiella ställning och vår stora
skuldsättning. Hvad som är betänkligast är hur denna skuldsumma
växer här på Riddarhuset. I början af riksdagen var
det endast fråga om att vara skyldiga 175 millioner; litet sednare
uppgafs 200, och i dag har det sprungit upp till denna
sista summa i banko. Hvart skall detta taga vägen? Vår skuld
sättning
torde dock ej vara så farlig, ty sista taxerings-värdet i
riket utvisade ett värde endast i fastigheter af öfver 2,000 millioner.
Dessutom begagnar jag mig af detta tillfälle för att fästa uppmärksamheten
derpå, att om vi låna för att bygga jernvägar,
så ökas ju landets fastighetsvärde med alldeles samma summa som
jernvägarne kosta. Helt annat hade det varit, om man onyttigt
kastat bort dessa lån, i stället för att öka fastighetsvärdet. Då
jag således icke har den minsta fruktan för skuldsättningen,
om den också skulle stiga till än högre belopp än nu är fallet,
och jag icke heller anser att man bör hämma importen, återstår
icke för mig någon betänklighet att yrka bifall till Utsk:ts
Betänk, i denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Posse, Arvid: Jag hade icke föreställt mig att dessa
obetydliga föremål från och med artikeln Agat t. o. m. Vismut
skulle blifva någon anledning för somlige talare att ingå på statsekonomiens
vidlyftiga fält. Jag vill icke bedöma, huruvida landet
med eller utan fördel upptager sina utländska lån, utan jag
vill hålla mig till ämnet och söka utreda, huruvida det är skäl
eller icke att dessa 36 artiklar fortfarande beläggas med tull
eller böra vara flera. Men innan jag öfvergår härtill, torde det
tillåtas mig att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den skildring
öfver landets tillstånd, som Hr Bohnstedt framlagt, och
som var så afskräckande att den borde injaga fruktan t. o. m.
hos den mest oförfärade, om den innebure någon sanning. Hr
Bohnstedt har icke allenast sagt att landets hufvudnäringar,
åkerbruk och bergsbruk, gå med förlust, utan äfven framkommit
med det påståendet, att fabrikerna icke lemna landet någon fördel,
emedan de föranleda att silfver går ur landet derföre att
fabrikerna införskrifva så mycket materialier och redskap. Slutligen
har Hr Bohnstedt äfven sagt att trädgårdshandteringen icke
bär sig någonstädes, utom här omkring Stockholm, och att, om
Den 27 Maj f. in.
495
man vili att densamma skall uppblomstra, bör man icke förtrycka
densamma, utan se till att den skyddas.
För min del kan jag icke finna att denna skildring är med
verkliga förhållandet öfverensstämmande. Tvärtom tror jag att
alla dessa grenar under de sednare åren gått betydligt framåt,
och att de numera utan fara kunna täfla med de utländska.
Hvad nu Utsk:ts förslag vidkommer, vill jag fästa uppmärksamheten
deruppå att här är endast fråga om 36 små artiklar,
som endast inbringat 8—9000 rdr i tull. Utsk:t har icke, såsom
Gr. Liljencrants antydt, sagt att alla dessa artiklar utgöra
föremål för inhemsk industri, utan Utsk:t har sagt att en del
af dem utgöra föremål för sådan industri, och tillstyrkt att de
öfriga af dem måtte lemnäs tullfria, derföre att de inbringat så
ofantligt litet, att de ej lönade mödan af tullbehandling. Till
denna kategori hörde bär och frukter. Hvad som härvidlag
mest verkade på Utsk:t, var kännedomen om ett uppträde i trakten
af Trelleborg. En fiskare derstädes hade i Köpenhamn
köpt sig fem stycken kålhufvuden. Han kunde aldrig tro att
dessa voro belagde med tull och hemförde dem utan att angifva
desamma. Han tog dem i hand, men biel' der tagen samt
dömdes för lurendrejeri, och måste icke allenast plikta härför
utan miste äfven sin båt. Utsk:ts majoritet, som ansåg att man
väl borde hafva rätt att skaffa sig en sådan vara som grönsaker,
der den kan fås lör bästa priset — heldst den väl icke
kan räknas bland lyxartiklar — beslöt således att föreslå tullfrihet
på dessa saker, och för min del får jag, på de skäl Utsk:t
åberopat, yrka bifall till ifrågav:de punkt.
Hr Bohnstedt: I anledning af Hr von Krsemers yttrande,
ber jag blott få upplysa, att orsaken, hvarföre vi komma till
så olika resultat vid beräkningen af landets skuld utrikes, är
den, att han ej tagit den enskilda skuldsättningen med i sin
kalkyl, utan inskränkt sig till statens lån och hypotheksföreningarries
lån. Den enskilda skulden är så mycket mera farlig,
som den på kort tid är uppsägbar till både kapital och ränta,
då deremot å stats- och hypotheks-skulden endast ränta och
amorteringsbeloppet utgå årligen. Jag anser mig således ingalunda
hafva upptagit det Svenska folkets förbindelser till utländska
kapitalister för högt.
Gr. Posses inkast mot mitt anförande föranleda mig antaga,
att Hr Gr:n, lör det stora afståndet oss emellan, ej rätt
uppfattat min mening; jag har visst ej påstått, att vårt jordbruk
och vår brukshandtering drifvas med förlust, men jag har anställt
en jemförelse emellan vår import och export, för att visa
att vår uppdrifna industri ej till utlandet kan försända det qvantum
produkter, som erfordras att betäcka våra årliga skulder,
och detta oaktadt vi tillgripa sparda ressurser, som, mera förnuftigt
behandlade, skulle bringa oss till verkligt välstånd. Om
ock berättelsen om några konfiskerade kålhufvuden förmått
Utsk:t att borttaga tullen å grönsaker, anser jag likväl nödigt
49(1
Den 27 Maj f. m.
att Riks-Stånden grunda sina beslut i en vigtig fråga på en rättvis
och för landet nyttig princip, den att skydda uppväxande
näringar, så länge de af sådant skydd äro i behof.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag i förev:de punkt, dels afslag derå och bibehållande
af de i nu gällande tulltaxa stadgade afgifter för ifrågav:de
artiklar, och dels slutligen af Hr Fåhraeus, att Utsk:ts förslag
måtte bifallas, utom hvad beträffade artiklarne gummi och krut,
i afseende hvarå de nuv:de tullbestämmelserna borde bibehållas;
och hemställde Hr Gr. o. Landtm, härefter, att beslut skulle
fattas öfver Utsk:ts förslag, med R. o. Ad. förbehållen rätt att
särskildt pröfva detsamma, för så vidt det rörde artiklarne
gummi och krut; hvilket bifölls.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landm. först propos. på
bifall till Utsk:ts förslag med ofvanberörde förbehåll, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på afslag derå och bibehållande af nu gällande tullbestämmelser
för de il'rågav:de artiklarne, då svaren utlöllo med många
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts å sid. 6 af Betänk:t N:o
8 gjorda hemställan om tullfrihet för åtskilliga uppräknade artiklar,
med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt pröfva förslaget
om tullfrihet för artiklarne Gummi och Krut, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad., med ofvannämnde förbehåll, att
afslå Utsk:ts hemtällan samt bibehålla de nu gällande tullbestämmelserna
för ifrågav:de artiklar.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utlällit sålunda:
Ja — 40.
Nej — 52.
Efter förmälan, att i afseende å artiklarne gummi och krut
hade yrkats dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts förslag,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma,
hvarvid svarades nej, och sedermera propos. på afslag
derå, som med ja besvarades.
Utsk:ts
Den 27 Maj f. m.
497
Utsk:ts afstvrkande af tullfrihet för åtskilliga artiklar (sid. 7).
Bifölls.
Utsk:ts hemställan i afseende å Spanmål och andra landtmannaprodukter.
Första punkten.
Gr. Liljencrants: Då jag varit den, sorn framställt förslag
i detta ämne, anser jag mig höra anhålla att få taga K. o.
Ad:s tid och uppmärksamhet i anspråk lör att redogöra Tor de
grunder, enligt hvilka jag ansett mig böra framlägga detta förslag.
Men innan jag ölvergår till motiven härför, tillåter jag
mig nämna att sjelfva den sak, hvaråt vi nu i allmänhet tyckas
fröjda oss såsom en anledning till stor tillfredsställelse, nemi.
den stora exporten af spanmål, förefaller mig såsom ganska tvifvelaktig,
för att icke säga att det icke alls är någon anledning
till fröjd, helst då man vet att, den stora spanmålsexporten oaktadt,
sådan myckenhet af utländska varor införas i landet, att
der vi icke inskränka vår konsumtion, skola vi snart nog behöfva
låna 50 i stället för 25 millioner om året, som nu upplånas.
Såsom uppenbart får väl antagas, att om spanmål exporteras,
så utarmas jorden, såvida icke någon ersättning från
annat håll erhålles för de produkter den lemnar, vare sig af de
ädlare sädesslagen, sorn förtäras af menniskorna, eller de mindre
ädla, som begagnas åt kreaturen. England importerar årligen 7
a l i millioner tunnor spanmål, 24 å 30 millioner lisp. mjöl,
samt 5 å 5| millioner lisp. ost och smör; men derförutan införes
dit också stora qvantiteter gödningsämnen från främmande
länder, och förbrukas derjemte inom landet hvad dess jordbruk
frambringar, och samtliga dessa importerade produkter blifva
naturligtvis ökade medel att förhöja den Engelska jordens produktionsförmåga;
således om vi al omständigheterna tvingas att
exportera spanmål, får detta, såsom jag nyss sade, icke så obetingadt
antagas såsom någon anledning till fröjd, utan fastmera
såsom följden af en tvjngande nödvändighet. Utsk:t säger: »beträffande
spanmål, har Sveriges åkerbruk hunnit den förkofran,
att någon spanmålsinförsel icke kommer i fråga, utom till obetydliga,
qvantiteter för utsäde.» 1 delta afseende har Utsk:t rätt,
i hvad det angår vårsäd, men orätt, i hvad det rörer de ädlare
sädesslagen. Hvad alltså först beträffar hvete, så exporterades
t. ex. åren 1856—60 visserligen betydligt mera omalen spanmål
än deraf infördes; men deremot importerades d.es.sg år i medeltal
217,000 lisp. hvetemjöl utöfver det belopp sorn utfördes, så
att på det hela ölverskottet af exporten ej einolsyarade mera
än 4,000 tunnor, ett belopp alltför obetydligt att utgöra föremål
för mycken tillfredsställelse.
Hvad deremot råg beträffar, öfversteg importen i medeltal
åren 1856—60 exporten med 43,000 tunnor, och 1861 endast
H. IV. '32
495
D«n 27 Maj f. m.
i mjöl med icke mindre än 1,491,140 lisp., och räg-importen utgjorde,
på det hela räknadt, 600,000 tunnor. Om man nu pålagt
dessa varor en tull af t. ex. 75 öre för tunnan råg oell 33
öre för en centner mjöl, så hade man beredt statskassan en liten
nätt inkomst af omkring en half million rdr.
För att nu affatta mig så kort som möjligt, så får jag,
med frångåendeo af mitt eget förslag, som är något olika, förena
mig med Hr Akerman i hans reservation, och föreslå 20 öres
tull på kubikfoten hvete, 10 öre för kubikfoten råg, 1 rdr för
en centner hvetemjöl, som gör 20 öre per lisp., 50 öre för
centnern rågmjöl, 3 öre för ett skålp. smör och lika mycket
för ost samt 2i öre för skålpundet fläsk. Alla dessa tullsatser
äro så ringa att de icke kunna inverka på konsumentens ställning,
men de äro af värde såsom ett skydd för jordbruket. I
denna stund veta vi, att då de fleste jordegares sädesbodar äro
fyllde, utföres hvete i stora qvantiteter till Tyskland, males der
och återföres sedan till oss såsom Stettiner-mjöl, och har såsom
sådant det stora företrädet att vara utländskt. Emellertid draga
Tyskarne vinsten häraf, bland annat genom att göra sig tillgodo
det affall, som vid förmalningen uppkommer, och som för hvetemjöl
är af särdeles stort värde. Derföre torde det just vara
tjenligt att på hvete och råg sätta en tull, så beskaffad att, ehuru
den icke kan skäligen anses medföra någon tunga för de arbetande
klasserna, den dock innebär något, om än ringa, skydd för
jordbrukaren. Hvad särskildt fläsk beträffar, så är det kändt att,
om icke denna vara kan säljas för 6—7 rdr, så är det i följd
af det sätt, hvarpå vi här nödgas uppföda svinkreaturen, omöjligt
att deraf hafva någon fördel. 1 andra länder, såsom t. ex.
Tyskland, har man den utvägen att göda dessa djur på skogarne,
der bokollon finnas. 1 Skåne tillgår det på samma sätt
de år ollon finnas, men häruppe, der dessa måste ersättas med
mjöl, är det en helt annan sak, och alldeles omöjligt att kunna
konkurrera med utlandet. . Men man bör väl icke köpa utifrån
sådant som kan frambringas inom landet.
Jag (örenar mig således med Hr Åkerman i afseende å
hvad lian i sin reservation föreslagit, och yrkar dessutom att
fläsk måtte beläggas med tull. l)å denna vara sednast förekom
i vår tulltaxa, nemi. den af 1854, drog den en tull af 3 rdr
75 öre per lispund. Nu föreslår jag denna tull 50 proc. lägre,
samt anhåller således om afslag å Utskits förslag, samt propos.
på tull å de varor, jag nämnt, och efter de principer, jag haft
äran föreslå.
Hr Åkerman: Jag utbeder mig R. o. Ad:s tillgift, då
jag nu går att för första gången yttra mig i afseende å tullbetänk:t,
att jag förutskickar några ord rörande mig sjelf. Från och
med 1844 års riksdag, vid hvilken jag började min verksamhet
såsom medlem af R. o. Ad., tili och med den som egde rum
1856, har jag vid hvarje tillfälle då tullfrågor förekommo till
behandling, uppbjudit den ringa förmåga, som stått mig till buds,
Den 27 Maj f. m.
499
för att få lagstiftningen derom ändrad i en liberalare riktning,
och således för borttagande af de i tulltaxan existerande införselförbuden
och för jemkning och nedsättning af tullsatserne
i allmänhet. Dessa usigter behagade då icke pluralitet) af R. o.
Ad:s medlemmar och fler än en af dem, som företrädesvis åtnjöto
husets aktning, betraktade mig föga bättre än såsom en
förlorad liberal. Men tiderna hafv . sedan dess betydligen förändrats,
och jag har icke kunnat följa med i den riktning de
tagit, särdeles i afseende å slutresultatet, sorn då redan af en
och annan antyddes, men sedermera blifvit till sin princip med
full klarhet framstäldt. Jag bör dock icke söka närmare utveckla
detta förhållande, utan öfvergå till den nu föredragna frågan,
huruvida införselstull bör åsättas landtmannaprodukter. Jag har
i min emot Utsktts Betänk, afgifne reservation sökt angifva
skälen för behofvet af dessa tullsatser, och hvar och en som
tagit kännedom deraf och derjemte förskaffat sig praktisk kunskap,
ej blott om det Svenska jordbruket, utan äfven om sättet
och vilkoren för dess bedrifvande i främmande, sydligare belägne
länder, skall troligen icke tveka att instämma i min öfvertygelse
det vi icke kunna åstadkomma hvarken ädlare sädesslag eller
ladugårdsprodukter till det pris, hvartill nämnde länders jordbrukare
kunna afyttra dem. Vore orsaken härtill att söka i
bristande kunskaper hos Svenska jordbrukets idkare eller försumlighet
att taga kännedom af och tillämpa de upptäckter och
erfarenheter, som vetenskaperna i våra dagar hafva att meddela,
så kunde man säga att vår underlägsenhet borde tillskrifvas vår
okunnighet och vår liknöjdhet; men att vi i detta fall icke hafva
så stora förebråelser att göra oss, bör en hvar medgifva, som
med uppmärksamhet betraktat förhållandena i detta hänseende
hos oss och i utlandet. För mitt omdöme i detta fall har jag
hemtat grunder under mina årliga, om ock kortare besök i främmande
länder, och jag tvekar ej att uttala den ölvertygelsen,
att om jag undantager Skottland, norra delen af England samt
Belgien, man icke någonstädes så ofta påträffar väl skötta jordbruk
som hos oss. Deremot kan intet sträfvande, intet vetande
undanrödja de olägenheter, som äro följden af klimatet, icke blott
i afseende å de kostnader, som deraf föranledas, utan äfven i afseende
å produkternas beskaffenhet. Huru inånga byggnader
måste icke hos oss bekostas för att skydda kreatur och säd
för klimatets åverkan, sorni bättre lottade länder äro obehöflige?
Huru lång är icke den tid af året man der kan använda på jordens
bearbetande emot den, som står oss till buds. Under det
att deras kreatur under aldra största delen af året hemta sin
föda ute å marken, måste den jordbrukare här i landet, som
icke i afseende å sin boskap hyllar svältsystemet. förse sig med
foder tillräckligt för 8 månaders fodring under tak. Och detta
foder skall dock hufvudsakligast hemtas från en jord, hvars egare
skulle skatta sig lycklig, om han hvarje år deraf kunde påräkna
en någorlunda god löderskörd, under det man i Tyskland, Holland,
Frankrike och England vanligen tager 3, någon gång 4
500
Den 21 Maj f. m.
skördar af naturliga ängar. I afseende å produkternas beskaffenhet,
jern före man t. ex. de olika prisnoteringarne i Engelska
journaler å Engelskt och Preussiskt hvete med hvad som bjudes
lör vårt. Förhållandet är enahanda med ladugårdsprodukter. För
s. k. Edamer-ost, som ej är annat än Holländsk skumost, betala
våra konsumenter villigt 50 å 75 öre pr skålp., under det att
den ost. som i Sverige tillverkas al skummad mjölk, endast med
största svårighet och undantagsvis betingar ett pris af 10 å 12
öre för skålpundet. Om fodrets bättre och mera närande, beskaffenhet
i länder under bättre klimatiska förhållanden förvissar
man sig dock alldra bäst, då mander betrakta r de stora välfödda
kreaturen, hemtande sin löda från betesmarker, der den
Svenske jordbrukarens ögon icke kunna upptäcka någon tillgång
på näringsmedel.
Såsom skäl för sitt afstyrkande af de inom Riks-Stånden
väckta motioner om tull för jordbruket, har Utsk:t ibland annat
åberopat vår betydliga spanmålsexport och att »import af denna
vara icke kommer i fråga, utom till obetydliga qvantiteter för utsäde
och vid det olyckliga förhållandet att landet hemsökes af
missväxt». Jag förstår sannerligen icke hvarifrån Utsk:t hemtat
denna öfvertygelse. Icke är det af de tabeller, som årligen af
vederbörande utarbetas och publiceras. Betraktar jag dessa tabeller,
så utvisa de, på sätt i min reservation finnes upptaget,
att under de 6 år, 1857—1802, som förflutit sedan all tull på
lifsmedel hos oss borttogs, man importerat utöfver export-qvantiteterna,
af det spanmålsslag, som utgör vår hulvudsakliga brödföda
— eller råg, icke mindre 3,279,274 kubikfot omalen råg,
och 5,173,930 lisp. rågmjöl. Man skall i sanning hafva hos sig
inpräglat föreställningen om vårt lands rikedom såsom en fix
idé, för att kunna tillåta sig åberopa dylika skäl, emot hvad
faktiska förhållanden utvisa. Visserligen ådagalägga ifrågav:de
tabeller en högst betydlig utförsel af sädesslaget hafre, men om
man besinnar att detta endast lörtäres al kreatur och att genom
deras riktiga underhåll ökas och förbättras de gödningsämnen,
hvilkas användande utgör vilkoret för frambringandet af
de ädlare tdl menniskans uppehälle egnade sädesslagen, så kan
man icke säga annat, än att jordbrukaren med denna export undergräfver
sin existens och att således nämnde export icke borde
utgöra föremål för någons fägnad, som opartiskt vill och kan
bedöma våra förhållanden.
Den föregående talaren har fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet
på huru omärkligt den tull, sorn nu är föreslagen, skulle verka
på konsumtionspriset och således i högst ringa mohn hafva inflytande
på de arbetande klassernas lefnadsvilkor. Härmed må
nu vara huru som helst, så bör man väl icke förgäta, att det
är jordbruket som här i lardet sysselsätter de mesta armarne,
och att, om man icke ställer så till, att det bär sig lör dess
idkare, man för arbetaren försvårar möjligheten af utkomst, och
alt dennes välstånd är otänkbart, om det icke föregår och betingas
al arbetsgifvarens.
Den 27 Maj f. in.
501
Må man emedlertid icke tro mig hysa deri föreställningen
att den ringa tull, sorn nu är föreslagen, kommer att särdeles
inverka på jorribrukarnes välbefinnande eller tillintetgöra en betydlig
import, ej blott af de ädlare sädesslagen, utan äfven af
ladugårdsprodukter i allmänhet. Någon verkan bör det dock
medföra. En hufvudsaklig anledning, hvarföre jag påyrkar tull
å jordbrukets alster, är herntad derifrån, att införselstull derå
finnes, på sätt jag i min reservation upplyst, i mer eller mindre
mohn åsatt i alla andra länder. Utom det att jag icke kan förklara
orsaken till det öfvermod, som föranledt oss, boende i polens
grannskap och derföre arbetande under relatift ogynnsamma
förhållanden, att ställa oss i téten lör frihandelsprincipernas genomförande
i detta fall, kan jag ej finna det annat vara än för
oss ogynnsamt och nedslående, att med öppna armar afgiftsfritt
nödgas emottaga hvad utlänningen sänder oss, under det vår export
af jordbruks-alster mötes och försvåras af tullsatser i främmande
länder. Det är ju nemi. gifvet, att om icke sådane der
funnos, skulle ett så mycket högre pris lör vår export komma
oss till godo, som motsvaras af den tull, vi der måste erlägga.
Bäst hade väl i allt fall varit att dröja med borttagande af tullen
hos oss, intill dess vi kunde erhålla reciprocitet i andra länder;
och att en sådan icke vinnes, om ej man sjelf har några motsvarande
fördelar att bjuda på, det har erfarenheten nogsamt
lärt oss.
Mången föreställer sig måhända att vid borttagandet af tullen
å lifsmedel vi endast följt Englands exempel, och jag förundrar
mig icke deröfver, då sådant så ofta upprepas af personer,
som dock känner hurudant förhållandet varit och är i
detta land. Att en revolution i lagstiftningen rörande spanmålstullen
der skulle komma att genomlöras, var naturligt. Innan
den under Sir Robert Peels ministér bragtes till stånd, var denna
lagstiftning sådan, att tullsatserne rättade sig efter det inom landet
gängse priset å säd, och för att gifva ett begrepp om de
belopp, hvartill desamma understundom uppgingo, beder jag att
exempelvis få nämna, att om denna lagstiftning ännu gällt, skulle
för en tunna hvete, som i början af denna månad till England
infördes, i införseltull betalts öfver 10 rdr rint. Tulltaxan innehöll
nemi., att då priset å hvete nedgick till 51 sh. st. pr qvarter,
eller derunder, skulle vid införsel deraf betalas i tull 1 pund
st. pr qvarter; och då medelpriset under sistförflutna 3:ne veckor
endast noterats till 46 sh., kan enhvar räkna ut att tilllörseltullen
pr Svensk tunna skulle blifva den jag nyss nämnde. Men
oaktadt den starka agitation, som egde rum innan förändringen
genomfördes, gick man dock icke så raskt till väga som hos
oss, utan fastställde en ständig tullsats pr qvarter af 1 sh. för
ali slags spannmål, och denna tull har alltsedan och ända till
denna dag blifvit beståndande. En hvar känner dock Englands
årliga behof af en högst betydlig spannmåls-import; och de der
förda räkenskaper upplysa, att näst lidet år importtullen förspannemål
öfverstigit 800,000 pund st., alltså mera än hela vår tull
-
502
Den 27 Maj f. m.
intrad. Men hvilka rika utvägar liar icke England att liqvidera
de varor, det nödgas importera! Ehuru qvantiteten af dess export
af bomullsvaror år 1862 endast utgjorde § af hvad som utfördes
föregående året, öfversteg likväl värdet 28 och en half million
pund st. Exportvärdet af jern- och jernmanufaktur öfversteg
11 millioner lisp., och af artikeln stenkol allena utfördes
för nära 4 pund st. Ett land med sådane ressurser måste vara
i tillfälle att ordna sin tullagstiftning annorlunda, än hvad som
kan passa för oss, som synes glömma att hvarje land har sina
egna förhållanden, som lika litet vid ekonomisk som annan lagstiftning
få förbises.
Jag vill för närvarande icke vidare uttala hvad jag kunde
ega att anföra, utan slutar med yrkande att R. o. Ad. måtte
bifalla de föreslagna låga tullsatserne på råg och hvete, samt
deraf beredde mjölsorter, och dessutom på smör och ost. Och
för att icke splittra meningarne, förenar jag mig äfven i förslaget
om fastställande af införselstull å artikeln fläsk.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Såsom skäl för tullsatser å
jordbruks- och ladugårdsprodukter har nu, likasom under föregide
riksdagar, blifvit anfördt, dels att jordbruket och ladugården
behöfver detta skydd, för att med sina alster kunna
konkurrera med utlandet, och dels att tull hehölver åsättas,
emedan staten måste halva inkomster; hvartill slutligen kommer
ännu ett tredje, som en af reservanterne omnämnt, nemi.
att, då de flesta andra länder fortfar att belägga dessa alster
med tull, så vore det besynnerligt, om vi i detta fall skulle ut
göra
ett undantag. Hvad det sista skälet beträffar, äfvensom
det sätt, hvarpå det blifvit framställt, så tvekar jag att upptaga
detsamma till besvarande, emedan jag har svårt att föreställa
mig att man haft någon allvarlig mening dermed. Jag kail
nemi. fatta, att man behöfver åsätta tull, vare sig derför att
en vara behöfver skydd för konkurrens, eller derföre att man
genom tull vill hindra en import; men att man, om man sätter
dessa skäl åsido, skulle åsätta en tull blott och bart för reci
procitetens
skuld, det kan jag icke fatta. Det måste väl vara
gifvet, att det är en fördel att kunna köpa sin vara för bästa
priset, äfvensom att man bör lägga så få hinder, som möjligt,
i vägen härför. Om jag t. ex- behöfver 2,000 rdr i och för
mina dagliga behof, och derpå kan inbespara 10 proc., är det
naturligtvis en vinst, och jag kan sedan göra detta öfverskott
fruktbärande.
Vill man hafva tull, bör man utgå från något annat skäl
än det, att andra tillfoga sig skada.
Det andra skälet, man framhållit, är statsinkomsterna. Man
säger, att det behöfves större inkomster än man i närv:de stund
har att disponera öfver, för att kunna fylla statens utgifter. Jag
vill icke neka, att så är förhållandet, men deraf borde icke följa,
Den 27 Maj f. m.
503
att det är detsamma på hvad sätt dessa inkomster uppstå; jag
skulle, för min del, tvärtom anse det vara högst angeläget för
staten att tillse att dessa afgifter bestämmas efter de dertill
medverkandes förmåga; och de, som härtill medverka, äro just
det stora antalet konsumenter af dessa lifsförnödenheter. De
förmögnare klasserna hafva nemi. förmåga att ersätta en mängd
af dessa ämnen, såsom bröd, fläsk m. fl. lifsförnödenheter. Men
arbetaren konsumerar många gånger mera säd, än den rike.
Skatten — och skatt är hvarje åsatt afgift — kommer således
i första rummet och till största delen att drabba den mindre
bemedlade, och det är just de arbetande klasserna.
Men saken stannar icke härvid. I ett land, sådant som
vårt, der, såsom en talare anser, och i hvilket yttrande jag instämmer,
industrien rusat så ofantligt framåt, har detta haft till
följd att arbetskrafterna icke kunnat följa med, hvaraf följden
åter blifvit stigande efterfrågan på arbete. Vid sådant förhållande
är klart, att i samma stund jag minskar förmågan för
arbetaren att kunna tillfredsställa sina behof för samma penningar,
som förut, d. v. s. fördyrar lifsförnödenheterna, så måste
han framställa anspråk på stegrade arbetspris. Häraf följer ytterligare,
att produktionsvärdet stiger, och deraf slutligen i sin
ordning, att produkterna stiga i pris. Slutresultatet blir således,
att det blir en stegring i lifsförnödenheterna, sorn starkt
kommer att inverka på alla förhållanden inom landet, och jordbruket
får med hög ränta återbetala de förskott det fått.
Anser man staten behöfva ökad inkomst, och vill man
lägga denna i tullsatser, så finnas åtskilliga andra artiklar, på
hvilka det är mera skäl att lägga sådana, t. ex. kafle, tobak
och socker. Dessa anses visserligen såsom en slags förnödenhetsartiklar,
men äro dock icke ovikorligen nödvändiga, och en
förhöjning af endast 1 öre på skålpundet för ett par af dem
kommer att gifva vida mera än hela tullen på spanmål, och
om R. St:rs beslut blifver att förhöja skatten på bränvin, hvarigenom
en ökad inkomst af H million beredes, vinnes derigenom
en ytterligare ersättning, som torde blifva tillräcklig.
Slutligen har man talat om att jordbruket behöfde skydd,
för att kunna konkurrera med utlandet. 1 detta fall skulle jag
vilja framställa en fråga. Har jordbruks- och ladugårdsproduk
terna
fallit sedan man för 8 år sedan borttog den betydliga
tull, som då skyddade desamma? Jag tror icke, att förhållandet
varit sådant, och ingen torde kunna påstå, att jag härutinnan
har orätt.
R. St:r hafva vid denna riksdag horttagit qvarnräntan. Såsom
skäl för en sådan åtgärd anförde Hr Fåhraus, att spanmål
utfördes till Tyskland och återkom såsom Tyskt mjöl, och
skälet härtill sades vara, att det utländska mjölet var bättre —
och hvarföre? Jo, emedan tyngande beskattningen efter paret
stenar gjorde, att ingen qvarnegare hade flera stenar i sin qvarn,
än han behöfde, och således inga i reserv till ombyte, då de
gingo varma. Nu är, som sagdt, denna ränta upphäfd och den
504
Den ?7 Maj f. m.
öfverklagade olägenheten derigenom afhjelpt. Men kunde vi då
i utländningens hind oell på lians egen marknad konkurrera
med honom, så är det väl klart, att vi ännu bättre bör kunna
göra det i vårt eget land.
Jag har nu genomgått de skäl, som blifvit anförda för åsät
tande
af de ifrågav:de tullarne; oell som jag icke kan godkänna
något enda af dem, får jag anhålla om bifall till hvad Utsk:t i
denna punkt föreslagit.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Ehuru den punkt,
som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, egentligen inskränker
sig till några vissa slags jordbruksaktör och således i
och för sig blott är en specialfråga, finner man likväl ganska
tydligt, att vi nu äro inne på ämnet i hela sin omfattning, och
att det verkligen gäller sjelfva systemet lör tull-lagstiftningen.
Frågan är nemi. den: skall man dervid bibehålla handelsfriheten
såsom grundsats, eller icke? — Så väl de åsigter, som
under diskussionen redan blifvit uttalade, som reservationernas
innehåll antyda att detta är frågan. Men, innan jag ingår i
vidare undersökning af sjelfva ämnet, må det tillåtas mig att i
förbigående nämna några ord om den egna ställning, som jag
personligen fått mig i dessa hänseenden anvisad. A ena sidan
har jag blifvit skarpt angripen och klandrad derför, att jag
skulle hafva gått alltför varsamt och klemnodigt till väga, samt
ej med nog raskhet och beslutsamhet hafva sökt befordra framgången
af det system, jag omfattar. A den andra sidan synes
det emellertid, att liela Systemets tillvaro nu ifrågasättes, och
att man söker bereda en återgång fran detsamma. För min
de! vidhåller jag orubbligt den öfvertygelse, att det antagna systemet
för vår handelslagstiftning, i liberal syftning, är till sin
grundsats riktigt oell sina verkningar nyttigt; men jag tror tillika,
att detsamma bör med aktgifvande på omständigheterna tillämpas,
och att man ej får alltför hastigt påskynda öfvergången
från det fordna, ännu i många delar alltför mycket vidhållna
protektionssystemet. Jag anser detta vara rättvist, då en vidsträckt
industri samt dyrbara anstalter under andra förhållanden
uppkommit, och jag anser det klokt, så vida man vill undvika
reaktioner och omkastningar, hvartill dock nu tydliga tecken
visa sig. Dessa omständigheter nödga mig emellertid att
nu något utförligare ingå i sjelfva grunderna af ämnet.
Jag tror icke att jag misstager mig om mina motståndares
mening, då jag anser att alla deras satser lämpligen kunna sammanföras
till tvenne hufvudgrupper eller, om jag så får säga,
till tvenne slutpåståenden, nemi.: l:o att det är nyttigt och nödvändigt
att skydda våra egna näringar mot utländsk medtäflan,
och 2:o att det är nödigt, med hänseende till landets ekonomiska
ställning, att genom inskränkningar i den utländska handeln
söka minska förbrukningen af främmande produkter. Till
någondera af dessa satser, eller till begge, torde alli hvad som
Den 27 Maj f. m.
505
andrages å motsidan kunna hänföras, och jag ber derföre att
särskildt få taga hvardera af deni i betraktande.
Hvad då först och främst beträffar den förmenta nyttan
och nödvändigheten af skydd för våra näringar mot utländskt
inträng, så skäll jag, med afseende å det ämne, som nu är under
öfverläggning, i främsta rummet fästa mig vid jordbruksprodukterna.
Men innan jag öfvergår till utvecklingen af mina
åsigter i detta hänseende, vore det utan tvifvel nyttigt, för att
argumentationen må leda till något resultat, att vara ense örn
några vissa utgångspunkter eller premisser, och deribland synnerligen
en, nemi. den, att frågan om skydd och tull är detsamma
som frågan om varornas pris. När man säger sig ej
kunna tälla, vill man dermed uttrycka alt man ej kan sälja en
vara af samma slag och af samma godhet till samma pris som
en annan. Att denna premiss äfven accepteras af mina motståndare,
måste jag desto hellre antaga, som Hr Akerman i sin
reservation alldeles på samma sätt betraktat ämnet. Han uppställer
nemi. frågan ganska riktigt, då han (pag. 80) säger:
»Vid tillämpningen häraf på vår tull-lagstiftning måste man alltså
fråga sig, om den inhemska industrien är i tillfälle åstadkomma
de produkter, som för landets inbyggare äro behölliga, till sådana
priser, alt en konkurrens med utlandet är möjlig.» Vi
äro således ense derom, att prisförhållandet är den hufvudpunkt,
hvaromkring frågan egentligen vänder sig.
Då jag nu öfvergår till granskning af det ofta upprepade
påståendet, att man nödvändigt måste skydda specielt den näring,
som nu närmast är föremål för öfverläggning, nemi. jordbruket,
så beder jag att dervid, i fråga om ordningen, få följa
den framställning, som af den nyssnämnde värde reservanten
i detta ämne blifvit gjord, och som onekligen har den stora
förtjensten att på ett klart och lättfattligt sätt sammanföra allt
det förnämsta, sorn kan sägas till försvar för den åsigt* han förfäktar.
Detta är en verklig förmån för diskussionen, som derigenom
vinner i enkelhet och reda.
Den värde reservanten börjar sin framställning i detta hänseende
med en antydan, att det nu gällande systemet, som
medgifver tullfrihet för de vigtigaste lifsförnödenheterna, otvifvelaktig!
härleder sig från de för vårt landtbruk så gynnsamma
åren, hvilka föregingo 1857 års tulltaxa, och att det var ett
misstag att grunda lagstiftningen på dylika exceptionella förhållanden.
Då jag haft någon del i behandlingen af dessa ärenden,
får jag förklara att, åtminstone hvad mig vidkommer, den
uppgifna orsaken icke varit den hufvudsakligen verkande. Skälet,
hvarföre jag ansett och anser att iandtmannaprodukter icke
böra draga någon tull, ligger deruti, att, efter min åsigt, man
icke bör, utöfver nödvändigheten, fördyra lefnadsbehofven, och
att således dessa effekter icke utgöra några lämpliga föremål
för beskattning, — hvilken beskattning i sådant läll, till ojemförligt
största delen och i ett alldeles omvändt förhållande till
hvad som är billigt (ty den fattige konsumerar mera af dessa
506
Den 27 Maj t. m.
varor än den rike), faller på den mindre bemedlade befolkningen.
Det är rättvisan och billigheten af denna grundsats — och
detta går ju framför allt! — som ledt mina åsigter i ämnet,
och jag har trott mig så mycket hellre kunna följa och tillämpa
dessa grundsatser, som förhållandena, enligt hvad jag straxt skall
visa, lyckligtvis äro sådana, att ingen derigenom blifver lidande
eiler förnärmas.
I motsatt syftning, och för att ådagalägga den låga ståndpunkten
af vårt jordbruk samt derigenom äfven dess oförmåga
att kunna uthärda konkurrens med andra länder, om tillförseln
derifrån är fri, har den värde reservanten anfört åtskilliga siffror,
som skulle visa hvilken stor underbalans som egt rum i
afseende på råg och ladugårdsprodukter. Den talare, som näst
före mig haft ordet, har redan vidrört detta ämne och erinrat,
att de anförda siffrorna blifvit ensidigt valda, så att de hufvudsakligen
omfatta exceptionella fall, och att, i händelse dessa uteslutas,
förhållandet ställer sig helt annorlunda. Men, ifall man
å andra sidan vill anmärka, att icke heller detta förfarande är
riktigt, ber jag att få välja en grund för mina uppgifter, mot
hvilken jag hoppas att ingenting med skäl skall kunna påminnas,
och hvarigenom ojemnheterna fördelas på längre tid. Jag
skall nemi. taga de sista 10 åren, för hvilka resultaterna äro
kända, till grund för beräkningen. Hvad då särskildt artikeln
råg beträffar, hvilken reservanten sökt så skarpt framhålla, i motsats
till alla de öfriga sädesslagen, så får jag upplysa, att under
den omförmälda tidsperioden, 1852—1861, har af omalen råg
införseln utgjort i rundt tal 8,666,000 knbikfot, men utförseln
åter 12,363,000 kubikfot, hvadan således exporten öfverskjutit
importen med 3,697,000 kubikfot. Deremot har under samma
tid af malen råg, eller såsom mjöl, inkommit 1,828,000 centner
mera än som blifvit utfördt. Om detta belopp mjöl reduceras
till säd, enligt den grund att 1 centner mjöl motsvarar
2$ kubikfot säd (eller 12jf lisp. pr tunna), så uppkommer ett
qvantum af 4,570,000 kubikfot, hvilket, jemfördt med det förut
uppgifna öfverskottet på omalen säd, lemnar det slutresultat,
i afseende på denna spanmålssort, att importen under dessa 10
år visserligen något öfverskjutit exporten, men endast med
873,000 kubikfot eller det relativt obetydliga beloppet af omkring
13,800 tunnor om året. i st. f. de fruktansvärda siffror,
som reservanten genom en välberäknad uppställning kunnat
anföra.
Men jag ber nu äfven att, såsom motstycke till den dystra
skildringen ang:de rågen, få omnämna, huru det förhåller
sig med alla de öfriga sädesslagen. Om man då på samma
sätt som nu skett med artikeln råg, efter reduktionen af malen
spanmål till omalen, jemför de qvantiteter, som blifvit in- och
utförda, så blifver slutresultatet, att under de sista 10 åren den
överskjutande exporten utgjort:
Deu 27 Maj f. m.
507
af hvete. . .
» korn och malt
» trindsäd m. m
2,193,000 kub.-fot,
11,631,000 »
520,000 »
» hafre  41,755,000 »
hvilket således, sedan nnderhalansen på råg blifvit afdragen,
visar ett totalöfverskott i export af tillsammans 55,226,000 kubikfot
spanmål, eller nära en million tunnor om året. Att under
sådana omständigheter framställa vårt jordbruk såsom svagt
och tynande, kan jag för min del icke finna befogadt, utan tror
jag tvertom, att Utsk:t haft fullkomligt rätt, då detsamma, i
likhet med föregående riksdagars Bevilln.-Utsk., åberopat jordbrukets
förkofran såsom skäl för bibehållande af tullfrihet för
dess produkter.
Men sedan den värde reservanten sålunda på ett, såsom
mig synes, alldeles oriktigt sätt framställt sjelfva tillståndet af
vårt jordbruk, har han äfven tillhandagått med en förklaring
deraf, hvilken förekommit honom ganska enkel.
Han säger nemi. (pag. 77): »Vi hafva, det är sannt, då man
undantager sydligaste delen af landet, vidsträckta tillfällen för
uppodling; men vi hafva en fiende, som heter klimatet, hvars
inflytande gör oss i afseende å kostnaderna för frambringande
af ädlare sädesslag samt ladugårdsprodukter underlägsne våra
grannar i sydligare ländar». A Utså! enligt Hr Åkermans tanke,
klimatet är vår fiende; omständigheterna äro så ogynsamma, att vi
derföre måste skydda oss för utländsk medtäflan 1
Antagom nu för ett ögonblick, att dessa omständigheter
verkligen äro så svåra, som reservanten förmenar. Om så vore;
om naturförhållandena nästan h. o. h. förhindrade, eller blott
med största svårighet medgåfve oss att producera säd; om vi t. ex.
hade Islands natur: vöre detta ett skäl att förhindra eller att
fördyra tillförseln af säd från annat håll? — Men, Mina Hrr!
det är icke så. I)e fakta, jag nyss haft äran anföra, bevisa
motsatsen. Och dessutom förhindrar icke ett hårdare klimat,
samt några vissa mindre gynnsamma omständigheter, (mot hvilka
dock Hera andra, som äro gynnande, kunna uppställas), möjligheten
för oss att täfla, d. v. s. att äfven här jordbruket kan
med fördel drifvas. Orsaken till detta, vid första påseendet
oväntade, förhållande är precist densamma, som på ett ganska
naturligt sätt förklarar, hvad vi likväl alla dagar se, nemi. att egaren
till en dålig egendom, eller ett ställe beläget i Norrland,
ganska väl kan bestå i täflan med den, .sorn eger en god jord
eller en egendom belägen i Skåne eller Östergötland.
De missgynnande omständigheterna — vare sig i anseende
till hårdare klimat, sämre jordmån, oförmånlig belägenhet, bristande
kommunikations-anstalter, högre beskattning o. s. v. —
verka visserligen på egendomens behållna afkastning och sålunda
på dess värde; men derigenom blir jemnvigten återställd.
Hade den värde reservanten velat visa att, till följd af åberopade
förhållanden, jorden i allmänhet här i landet icke kan
täfla i värde med jorden på vissa andra ställen, så hade han,
508
Den 27 Maj f. m.
otvifvelaktig haft rätt; meri dä han påstår, att vi fördenskull
icke kunna täfla i fråga om jordprodukternas pris, så har han
lika obestridligen orätt. Ty sedan egendomens värde en gång
blifvit riktigt regleradt, med afseende på alla förhandenvarande
förhållanden, är det ingalunda svårare att slå sig ut med en
svagare egendom för godt pris, än med en bättre, som blifvit
högt betald, eller med en egendom i Sverige, än med en egendom
i England eller Frankrike.
Men, Mina Hrr! vi äro 1111 inne på sjelfva hjertat utaf
ämnet. Döljom icke för oss att det är på egendomsvärdet, som
man söker inverka. Man vill att produkternas pris skall, orri
möjligt, så uppdrifvas, att behållningen af egendomarne, och
således äfven deras värde, uppgår till något visst belopp, t. ex.
det som man sjelf under någon mindre lycklig beräkning eller
i sin spekulationsifver betalat. Och för att uppnå denna afkastning,
vill man att konsumenterna skola betala öfverpris. Detta
är hufvudpunkten af frågan, och det är i denna hufvudpunkt
jag så bestämdt skiljer mig från mina motståndare. Jag vill
icke, att den ena samhällsklassen — lika litet här som i andra
fall — skall beskatta den andra, och jag tror att egendomarnes
afkastning och kapitalvärden böra öfverlemnas att bestämma
sig sjelfva, enligt de naturliga priserna — ej efter konstlade.
Jag har väl hört den invändningen göras, att produktionskostnaderna
redan skulle uppgå till varans bela värde, och
att produktionen således lemnar ingen behållning; men detta
vederlägger sig sjelf, helt enkelt derigenom, att i sådant fall
äfven egendomen skulle hafva intet värde, — ett påstående, som
väl icke lärer bestå profvet.
Men jag frågar dessutom: hvarföre söker man nu så ifrigt
ätt stegra dessa priser? Och med hvad skäl påstår man att
produktionen icke kan bestå utan skydd? Hafva då priserna
minskats, eller har produktionen aftagit? Erfarenheten besvarar
dessa frågor bestämdt nekande. Priserna på jordbrukets
alster äro i allmänhet icke lägre än de förr varit, utan tvärtom,
de äro högre. Och alla officiella uppgifter, liksom all enskild
kännedom om förhållandet, bevittna att produktionen är i ständigt
stigande. Huru kan föröfrigt det påståendet försvaras,
att vi här hemma på vår egen marknad icke skulle kunna
uthärda täflan, då, såsom en annan talare redan anmärkt, man
har det slående faktum för ögonen, att vi under en föfjd afår,
i stor skala, med framgång kunnat uppträda bland spannmålsproducenterna
på den utländska marknaden.
Hvad jag nu haft äran yttra ang:de spannmål,• gäller till
största delen äfven i fråga om ladugårdsprodukter. Det är
visserligen sannt, att i detta afseende den olikhet förefinnes,
att en ansenlig import af dessa sednare eger rum. Men jag
ber att dervid få erinra, dels att en ej obetydlig export, synnerligast
af kreatur, går landvågen till Norige, utan att vara
synlig i tabellerna, dels också att den åberopade importen ingalunda
bevisar att produktionen inom landet aftagit. Tvertom!
Den 27 Maj f. m.
äfven här instämma alla uppgifter deruti, att den inhemska produktionen
ganska mycket ökat sig. Men då, oaktadt detta, en
stor import erfordras för att fylla beliofvet, så bestyrkes derigenom
endast, hvad man också ganska väl vet, nemi.: att förbrukningen
af dessa varor inom landet högst betydligt tilltagit.
Och häruti ser jag lör min del ingenting ondt eller oroande.
Detta förhållande utgör deremot i min tanke en ganska glädjande
företeelse, ty det bevisar i sin ordning, alt den arbetande
befolkningens lefnadsvilkor förbättrats; och jag kan då icke i
den omständigheten, att vår egen produktion ännu är otillräcklig i
förhållande till förbrukningen, finna någon giltig grund att minska
tillgången eller uppdrifva priset på förnödenheter, hvilkas behöflighet
just genom importen bevisas.
Men ett 'hufvudskål, som den värde reservanten, och jemte
honom många andra, åberopat för införandet hos oss af tullar
på spanmål och öfriga landtmannäprodukter, är andra länders
exempel. När så många andra länder med långt rikare natur
än vår hafva åsatt tull på dessa varor, hvarföre, säger man,
skola vi, om ho »i polens granskap», lemna dem tullfria? Jag
svarar derpå: emedan det är vår egen fördel.
Man finner ganska lätt, att skälet hvarför dessa tullar ännu
på flera ställen bibehållas, icke är något annat än det finansiella.
Man söker derstädes, att genom en afgift på dessa,
för massan af befolkningen oumbärliga, konsumtionsartiklar bereda
statsverket en ofta ganska betydlig inkomst. Men vi äro
lyckligtvis i den goda finansiella ställning, att vi ej behöfva göra
dessa nödvändighetsvaror till föremål för beskattning; beli då
det väl icke kan vara lämpligt att utan behof fördyra de yttersta
lelnadsbehofven, så kan jag för min del icke finna någonting
efterlöljansvärdt i de åberopade ländernas exempel.
•1 sammanhang härmed, och för att försvara sina protektionistiska
grundsatser i allmänhet, har den värde reservanten
anfört och till vederläggning upptagit de skäl, sorn lian funnit
vanligen andragas till stöd lör de liberala åsigterna. Mot det
sätt, på hvilket motsidans satser blifvit återgifna, har jag ingenting
väsendtligt att anmärka, men jag ber nu att i min ordning
få taga Hr Åk ermans egna resonnementer i något närmare
skärskådande.
I)et första af de anförda skälen var, att »man icke bör
fördyra lifsmedlen för de arbetande klasserna».. Ganska riktigt!
delta är vår mening. Härtill svarar nu Hr Åkerman: »Utan
tvifvel utgör ett tillgodoseende af de arbetande klassernas fördelar
ett ömt åliggande för landets lagstiftare, men man fullgör
dfet icke, efter min förmening, om man förgäter, att ett huf\udvilkor
icke genom lagstifningeu sättes ur tillfälle att lemna arbetsförtjenst.
» Det är skada lör effek ten af denna framställning att jag
måste återlöra densamma från fiktionens rymder till den nakna
verkligheten. Jag tillåter mig nemi. fråga: när och hvar hafva
tillfällen till arbetsförtjenst i allmänhet saknats? — 18
510
Dea 27 Maj f. in.
år har det s. k. frihandelssystemet varit tillämpadt i afseerde å
jordbruket, men långt ifrån att under denna tid någon klagan
försports på landet öfver arbetslöshet, har fasthellre det motsatta
bekymret, ofta och äfven vid detta tillfälle, gifvit sig tillkänna
genom beklagelser öfver tilltagande svårighet att erhålla arbetsbiträde
och öfver ständigt stigande arbetslöner. Jag hemställer
då, hvad slags bevisningsstyrka det ligger i en förespegling, som
icke eger och ej heller, enligt erfarenhetens vittnesbörd, kommer
att ega någon grund i overkligheten.
Vidare anför Hr Akerman såsom ett af motsidans hufvudargumenter,
»att sedan man engång gjort landtmannaprodukterna
till införsel fria, borde man icke gå tillbaka»; och han
säger med anledning deraf, »att om också det är obehagligt att
erkänna sig hafva begått ett misstag, så borde man likväl, sedan
upptäckten deraf göres, begagna första tillfälle att rätta
densamma». Den värde ledamoten får likväl ursäkta, att intill
dess det s. k. »misstaget» blifvit ådagalagdt med kraftigare skäl
än dem han hittills förmått anföra, jag, långt ifrån att erkänna
något misstag vara begånget, som bör rättas, tvertom påstår, att
en sann, stor och riktig grundsats blifvit tillämpad, och derigenom
i vårt eget intresse, äfvensom i civilisationens, hvilken söker
nedbryta skrankorna mellan folken, en seger blifvit vunnen,
som allestädes kostat strid; samt att vi derföre med godt mod
vidhålla vår mening, att man »icke bör gå tillbaka.»
Slutligen uppgifver reservanten ganska riktigt såsom det
tredje hufvudskälet, hvilket anföres mot protektionssystemet,
»att all införseltull (på varor, som produceras inom landet,)
är en till vissa medborgares förmån åsatt beskattning på de
öfriga». Ja, detta är onekligen kärnpunkten af frågan i sin
allmänhet. Det är klart och tydligt, att när en vara, som är
underkastad tull, inkommer, så måste priset på denna vara
ökas med ett mot tullen svarande belopp; men då varor af
samma slag äfven måste med hvarandra hålla lika pris, så blir
följden häraf jemväl, att priset på de inhemska prudukterna
stegras i samma förhållande. Och detta är också det erkända
ändamålet med hela skyddssystemet. Men hvar och en finner,
att på detta sätt den beskattning, som under den mindre märkbara,
men derföre ej mindre verkliga, formen af öfverpris af
konsumenterna utgår för alla med skyddstull belagda artiklar af
inhemsk tillverkning, icke erlägges till den ende, som efter min
åsigt är berättigad att upptaga skatt, nemi. staten, utan till vissa
näringsidkare, så att den ena klassen egentligen blott beskattar
den andra — och att denna ömsesidiga beskattning icke är
någon småsak, utan uppgår till ofantliga belopp, derom skall
jag vid ett annat tillfälle taga mig friheten närmare upplysa.
Reservanten söker emellertid bemantla orättvisan och skadan
af ett dylikt tillstånd af inbördes krig mellan näringar och
klasser dermed, att, såsom han säger, »förhållandet är ju enahanda
med all beskattning för samhällets uppehållande, då hvad
den ene betalar, kommer den andre tillgodo», och »tillämpningen
Den 27 Maj f. m.
511
deraf på förev:de fall förekommer honom så mycket naturligare,
som ändamålet dermed är att i sin mån befria vårt eget land
från skatts utgörande till främmande länder». I detta resonnemang
ingå likväl tvenne märkliga begreppsförvexlingar. Först
och framst lärer väl den åsigten icke kunna försvaras, att när
ett statsbehof fy lies, så sker detta blott till förmån för en viss
klass. Staten behöfver embetsman, krigsmakt, undervisningsanstalter
och inrättningar af många slag, men de anslag, som
härtill erfordras, — om de också i främsta rummet utgå till
vissa pesoner, — äro dock ingalunda en särskild skatt till
dessa, på de öfrigas bekostnad, utan de utgöra en allmän uppoffring,
som alla måste underkasta sig, till allas gagn. Och än
mindre kan det väl sägas, att de produkter, vi tillbyta oss från
andra länder — hvilka de med sitt arbete åstadkommit och hvaraf
vi draga nyttan — utgöra en skatt till utlandet. På samma grund
skulle man då äfven kunna påstå, att när vi köpa något af en
handtverkare, eller af en landtman på torget, detta vore att erlägga
skatt till honom. Förvillelsen är tydlig, ty skatt utgår blott
från ena parten, nästan alitid till följd af tvång; men köp är
deremot en frivillig handling, ett ömsesidigt utbyte af tjenster,
som sker till fördel lör begge parterna — ty eljest skulle ju
handlingen icke ega rum.
Såsom en orsak, hvarföre vår industri ej skulle kunna
lemna sina produkter till samma pris som andra länders, har den
värde reservanten äfven anfört den ofta åberopade omständigheten,
att penningeräntan här i landet, i anseende till brist på
kapitaler, är högre än under vanliga förhållanden på de flesta
andra ställen. Till en början skulle jag då kunna fråga: hjelpes
den ölverklagade kapitalbristen genom tullar, d. v. s. genom
ökad beskattning? Skola derigenom kapitalerna frambringas? —
Men låtoin oss äfven kasta en blick på sjelfva saken. Jag medgifver
visserligen att, i och för sig, en hög penningeränta, eller
med andra ord, förlagskapitaiets dyrhet, är en ogynsam omständighet,
men man bör då äfven ä andra sidan ihågkomma, att
hos oss deremot åtskilligt annat, hvilket i ännu långt högre
grad än kapitalräntan inverkar på produktionskostnaderna, —
såsom t. ex. arbetslöner, hushyror, lefnadskostnader, skatter
o. s. v., — är vida billigare än hos våra medtäflare; och tager
man allt detta i betraktande, torde det befinnas, att jemnvigten
är mer än fullständigt återställd. För öfrigt ber jag att få erinra,
att sjelfva det faktum, som åberopas såsom stöd för påståendet
att vår industri icke kan bedrifvas med fördel eller
lemna någon vinst, nemi. den höga penningeräntan, ovedersägligen
kan anföras just såsom bevis på motsatsen, eller att vinsten
af näringarne i allmänhet är större här, än på många
andra ställen. Ty om icke detta vore förhållandet, om icke
hos oss ett vidsträckt fält för rörelse och verksamhet i många
riktningar ännu läge oupptaget, skulle naturligtvis icke kapitalernas
användning och efterfrågan (hvaraf räntan bestämmes) vara
så stark som den är, och allra minst skulle, utan en dylik be
-
512
Den 27' Maj f. m.
tydlig, ja, raan kunde väl stundom säga, oskälig vinst, industrien
ofta kunna härstädes — till föga fromma för det allmänna —
bedrifvas i en så liten skala, att sådant i andra länder skulle
vara en omöjlighet.
Jag mäste anhålla om R. o. Ad:S tillgift, att jag så länge
tager dess tid och uppmärksamhet i anspråk, men saken är så
vigtig, och frågan är så mångsidig, att jag nödgas behandla
henne med någon utförlighet; och då densamma icke allenast
innefattar grundsatser, sorn beröra landets vigtigaste intressen,
utan ock, såsom jag nyss yttrat, efter min uppfattning, utgör
en verklig Civilisationsfråga, så tror jag icke heller, att de ögonblick,
vi deråt egna, kunna anses illa använda. Jag skall emellertid
bjuda till att vara så kort som möjligt, och jag öfvergår
nu till den, i början af mitt yttrande, antydda afdelningen af
motsidans argumenter, som gå ut derpå, att det är nödigt och
nyttigt, med afseende på landets ekonomiska ställning, att genom
inskränkningar i deri utländska handeln söka minska förbrukningen
af främmande produkter.
Den ofta omnämnde reservanten yttrar i detta hänseende
(pag. 80): »att, för sig sjelf betraktad, är deri satsen onekligen
riktig, att man bör köpa, der man erhåller bästa priset, men
vid ordnandet af ett lands ekonomiska angelägenheter får man,
efter .mm förmening, icke tillämpa abstrakta satser i vidsträcktare
mohn än de finnas passa in med i öfrigt för handen varande
förhållanden.»
Jag sväfvar här i någon ovisshet, huru reservantens uttryck
ang:de »ordnandet» af ett lands ekonomiska angelägenheter rätteligen
bör förstås. Menas härmed ordnandet af statens finanser,
så bör enligt min tanke i detta hänseende tillses: att skatterna
ej äro för mycket tryckande; att de på lämpligaste sätt
utgå och uppbäras; att de äro rättvist fördelade; samt slutligen
framför allt att de med sparsamhetjoch klokhet användas, äfvensom
att de stå i ett riktigt förhållande till utgifterna. Jag tror
icke, att mot statens finansförvaltning i dessa afseenden några
väsendtliga anmärkningar äro att göra.
Menas deremot (hvad jag sålunda måste antaga) med landets
ekonomiska angelägenheter summan af de enskildas, så är,
enligt mina åsigter, allt förmynderskap i detta fall från lagstiftningens
sida ej blott kraftlöst och overkställbar, utan derjemte
obehörigt och onödigt. Enskilda kunna missbruka sin
frihet att råda öfver sig och sin egendom, men inom lagens gränser
får denna frihet derföre icke inskränkas. Den, sorn vill i oförstånd
och lättsinne förspilla sin och de sinäs ekonomiska välfärd,
han kan derifrån icke hindras, minst genom några vanmäktiga
tdllbestämruelser;■ och för mängden är dessutom hvarje sådant
band, älven om det kunde påläggas, fullkomligen öfverflödigt.
Sjelfbevarelsedriften är i detta fall som i andra tillräckligt stark
för att afhålla menniskorna från att förstöra sig sjelfva. Man
behöfver icke befara att de i allmänhet skola ruinera sig, lika
litet
Den 27 Maj f. ra.
513
litet som man behöfver frukta att de i massa skola taga lifvet
af sig, såvida ej vakter utsättas, som derifrån skola förhindra
dem.
Slutligen bar den värde reservanten, såsom en klok general,
behållit en kraftig hjelptrupp till reserv, eller, med andra
ord, han har, såsom en erfaren och skicklig skriftställare sparat
en af hufvudpunkterna till sist, för att såsom det yttersta,
afgörande argumentet användas. Det torde likväl tillåtas mig
att få följa honom äfven in i denna, den sista af hans förskansningar.
Han framhåller nemi. starkt den omständigheten att,
fastän utländska lån blifvit upptagna för statens, hypoteksbankens
och hypoteksföreningarnes räkning till ett belopp af mer
än 150 millioner rdr, silfverförrådet i R. St:rs Bank likväl icke
ökats, utan till och med är mindre än vid realisationens början,
och han förmenar härigenom vara klarligen ådagalagdt, att hela
det indragna kapitalet blifvit konsumerat. Ty, säger han, »hade
nu ej dessa invisningar tagits i anspråk af dem, som haft utländsk
gäld (för import) att betala, så skulle väl valutan för invisningarne
eller skuldförbindelserna (hvilketdera man vill) inkommit
i landet i form af ädel metall, som ingått i banken för
att uthvtas mot rörelsemedlet sedlar, då väl ingen importerar
silfver för att skrinlägga det och göra det räntelöst».
Här ser man således den åsigt på det bestämdaste uttryckt,
att (under de förhållanden, som anses önskliga), borde alltid de
kapitaler, som af en eller annan orsak tillflyta landet, åstadkomma
en tillökning i bankens »silfverförråd» och sedermera
under form af »rörelsemedlet sedlar» spridas i landet; och när
detta icke inträffar — något som jag skall söka visa icke kan
ske —, så betraktas sådant såsom en högst bekymmersam omständighet.
Om också en dylik uppfattning af »rörelsemedlets» natur
och vilkoren för dess tillväxt redan i och för sig måste förekomma
besynnerlig, så kan jag dock icke neka, att hvad som
mest väckt min förundran är, att det varit från en af Hrr fullmäktige
i banken som denna framställning nu utgått. Mig synes
deremot klart — och jag hoppas kunna göra detta klart
äfven för andra —- att bankens silfverförråd samt det för
rörelsens behof erforderliga bytesmedlet, sedelstocken, normalt
betraktad, är beroende nf helt andra förhållanden, än den tillfälligheten,
att ett utländskt län upptages, eller att af någon
annan anledning ett kapital indrages i landet. Silfret, liksom
hvarje annan handelsvara, rättar sig efter behofvet. Men beholvet
af silfver beror naturligtvis på dess användande, och silfver
användes icke mer än på två sätt, nemi. för tekniska ändamål,
såsom handtverksvara, och såsom mynt. Det tekniska
behofvet är temligen inskränkt, och ungefärligen detsamma alltid,
och det är således egentligen blott användningen såsom mynt,
(antingen direkt, eller såsom grund för sedelutgilning), som bestämmer
qvantiteten af det silfver, som är behöfligt. Att der
H.
IV. 53
514
Den 27 Maj f. m.
utöfver öka tillgången pä denna vara vore tydligen utan något
nyttigt ändamål, och det sker derföre icke heller annat än tillfälligtvis,
på grund af särskilda omständigheter, i hvilket fall
förhållandet likväl alltid snart återgår till sitt naturliga tillstånd.
Men om det sålunda är klart, att detta silfverförråd, som är
föremål för så mycken oro och så mycket bekymmer, helt naturligt
måste rätta sig efter den myntmassa eller det »rörelsemedel»,
landet behöfver, så är det också lika klart, att beloppet
häraf beror på sjelfva rörelsen och på de anordningar, som finnas
för cirkulationens befrämjande — hvilken sednare omständighet
i detta afseende spelar en betydande roll. Vid undersökningen
af denna fråga vägledas vi emellertid af erfarenheten,
som på ett ganska fullständigt sätt utreder förhållandet.
Det visar sig nemi., att det qvantum bytesmedel rörelsen erfordrat,
d. v. s. den sedelstock, som i verkligheten varit utelöpande
— således både riksbankens och samtliga privatbankernas
utelöpande sedlar — med några få, eller egentigen blott
en större fluktuation under längre tid hållit sig vid ett jemförelsevis
föga varierande belopp, hvilket belopp sålunda måste
anses vara det för rörelsen i allmänhet behöfliga. Den af mig
nu åberopade sammanlagda sedelstocken utgjorde vid realisationens
början 1834 (den 31 Dec. hvarje år) i rundt tal 46 millioner;
1835, 45 millioner; 1836, 46 millioner; samt de derpå
följ:de åren, resp. 47, 45, 46, 47, 44 millioner o. s. v, Ar 1847
ökades summan till 52 millioner, men n« dgick genast de nästföljande
åren till resp. 48, 44, 43, 44, 44 millioner. Under
åren 1853—55 växte åter sedelstocken till 53, 64, 77 millioner,
men aftog derefter ganska hastigt till 65, 54, 52, 51, och utgör
nu omkring 56 millioner. Man finner häraf att, med frånräknande
af ett exceptionelt läll under några få år, hvilket likväl
ganska snart återgick till sitt normala skick, har den utelöpande
sedelstocken, under en lång följd af år, med anmärkningsvärd
jemnhet bibehållit sig vid det belopp af något mera än 50
millioner, som sålunda tyckes utgöra rörelsens naturliga behof.
Det af reservanten framställda önskningsmålet, att bankens
silfverförråd skulle öka sig till obegränsad mängd — enligt hans
antydan med hundratals millioner — strider alltså mot sakens
natur och kan derlöre icke inträffa. Men ett sådant förhållande
vore dessutom långt ifrån önskligt — det vore en grof misshushållning.
Att använda ett utöfver behofvet stort kapital,
utan annat ändamål än blott för att bemedla rörelsen, är en ren
förlust, och det anses derföre också med rätta såsom ett bevis
på fullkomlighet i kreditanstalter och kreditbruk, när myntmassan
kan inskränkas så mycket som möjligt i förhållande till rörelsen.
Vi hafva i detta hänseende på sednare tider här i landet
onekligen gjort ganska betydande framsteg, hvarpå det faktum
kan tjena till bevis att, fastän rörelsen så högst betydligt
tilltagit, — hvarom alla uppgifter om handeln, vexelsluten o.
s. v. bära vittne —, myntmassan likväl, såsom nyss visades, en
-
Den 27 Maj f. m.
515
tiast i ganska ringa män behöft ökas. Mun intet land företer
i sådant fall ett så lysande exempel som England. Oaktadt dess
rörelse är så ofantlig som vi alla veta, så uppgår den derstädes
cirkulerande sedelstocken i sin helhet till endast omkring 26 millioner
pund st. för England, och till 35 millioner pund st. förde
tre konungarikena gemensamt. Och denna förvånande omständighet
kan endast förklaras genom de kloka och praktiska kreditbruk,
som der äro rådande, ity att endast en ganska ringa del af
liqviderna, nemi de mindre, verkställas med mynt, och resten
blott genom invisningar och transferter från den enes conto till
den andres. Såsom ett exempel på omfattningen häraf må jag
nämna, att endast i det s. k. Clearirig-House i London, der dylika
afräkniugar efter börstimman verkställas, uppgår beloppet
af sålunda utförda liqvider, utan att ett öre mynt behöft användas,
till den enorma summan af omkring 100 millioner rdr
orri dagen.
Det är således ingenting som så längtansfullt bör eftersträf-i
vas, att utan gräns och utan behof öka bankens silfverförråd,
ty detta förhållande måste, såsom jag nu sökt visa, i främsta
rummet reglera sig sjelf på grund af naturligt verkande orsaker.
Men man begagnar emellertid detta mystiska ord, bankens silfver!
såsom en larmsignal; och af dun orsak, att silfverförrådet
icke tillväxer, utan i stället kapitalerna taga andra nyttigare former,
såsom hus, skepp, maskiner, jernvägar och oändligt mycket
annat, så förespår man riksbankrutt och allman ruin. Ja, man
har också mången gång förutsagt verldens undergång, till och
med på dagen, men för min del fruktar jag hvarken för det
ena eller det andra.
Annu en gång ber jag R. o. Ad. om ursäkt för min vidlyftighet,
och jag vill nu i korthet sammanfatta innehållet af
mitt långa anförande till följ:de slutsatser:
att såsom system för handelslagstiftningen, frihetens grundsats,
som gynnar förbindelsen mellan olika länder, är riktig
och nyttig;
att skyddstullar, hvilka utgöra en beskattning, pålagd alla,
till förmån för vissa, ej böra anses eftersträfvansvärda, utan
endast må för närvarande bibehålles, i den mån sådant kan
finnas billigt, med afseende på fordna och ännu befintliga förhållanden
;
att således inga nya skyddstullar böra upptagas;
att ej heller erfarenheten visat behofvet af en sådan åtgärd,
utan motsatsen;
att med afseende å statens finanser, något behof af ökade
tullafgifter icke förefinnes;
att i fråga om den enskilda hushållningen, något förmynderskap
från statens sida hvarken kan eller bör utöfvas;
att bankens silfverförråd icke är någon sann, värdemätare
på kapitaltillväxten i landet, utan måste rätta sig efter rörelsens
behof;
516
Den 27 Maj f. m.
att någon fullständigare reform af tulltaxan, på grund af
särskilda anledningar, vid detta tillfälle ej gerna kan genomföras;
men
att allra minst något ombyte af system, eller en återgång
ifrån sednast följda liberalare grundsatser i handelslagstiftningen,
bör ega rum.
Med stöd af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag, att
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ts förslag i den föredragna punkten;
dock med den förändring, att äfven för artikeln ost tullfrihet
fortfarande må bibehållas.
Många bifallsyttringar följde på detta anförande.
Efter tillkännagifvande, att 9 ledamöter hade anmält sig
för att i ämnet vidare sig yttra, hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
att öfverläggningen skulle uppskjutas till e. m:s plenum; hvilket
bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 27 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes öfverläggningen rörande förra delen af Bevilln.-  Utskits i Betänk:t N:o 8 gjorda hemställan i afseende å spannmål
och andra landtmannaprodukter.
Hr Fåhreeus: Efter de sakrika anföranden, som af två
talare på förmiddagen till stöd för den friare tullagstiftningen
blifvit afgifne, kan jag fatta mig kort.
Jag hade hoppats, att striden om tull på lifsmedel skulle å
föreg:de riksdag blifvit utkämpad, men finnér nri, att så icke
är. Man fortfar att yrka återställandet af införseltullar å jord
-
Den 27 Maj e. m.
brukets alster, och anför att landtmannanäringen har behof af
detta s. k. skydd. För ett sådant påstående kan likväl, såsom
mig synes, icke hemtas stöd från erfarenheten under de 8 år,
tullfriheten varat; eller kan man väl göra sannolikt, att det
Svenska jordbruket befinner sig i sämre skick nu än för 10 år
sedan? Och halva icke äfven dess binäringar, åtminstone i vissa
landskap, gjort väsendtliga framsteg?
Visserligen hafva Gr. Liljencrants och Hr Akerman, till
ådagaläggande af jordbrukets betryckta ställning, framlagt sifferuppgifter
ur Kommers-Colbii berättelser rör:de import och export;
meri, såsom Gr. af Ugglas och Frih. Gripenstedt redan anmärkt,
beror det h. o. h. på, huru man ordnar de till jemförelse upptagna
tidsperioderna, om det exceplionella förhållandet af en till
följd af tillfälliga orsaker inträffad starkare import skall infalla
inom ett äldre eller ett sednare stadium.
Om landtmannaprodukter skulle åter beläggas med tuli,
bör det väl antagas, att älven de inrikes alstrade komme, åtminstone
till en början, att relatift till tullsatsen stiga i pris,
hvarigenom jordegarne skulle vinna ökad afkastning af sina egendomar;
men det bör erinras, att en sådan prisstegring måste
hafva till följd ökning af dagsverks- och materialpriser, jemte
stegring i pris för åtskilliga andra oumbärliga förnödenheter,
hvilket allt är att upptaga i debet af de respektive jordegarnes
kalkyl.
Frankrikes för närv;de mest berömde statsekonom har, i
sammanhang med förordandet af tullfrihet för landtmannavaror,
yttrat den mening, att allt hvad staten kan och bör göra till
jordbrukets befrämjande är: att bereda tillfälle till undervisning
i agronomiska kunskapsämnen; — att söka åstadkomma lättad
tillgång till kapital; — att undanrödja hindren för erhållande
till billigaste pris af jordbruksredskap och modeller; —
och att tillvägabringa lättade kommunikationer. Om vi jemföra
förhållandena hos oss, sådana de nu äro, med dem som
för 20 år sedan egde rum, skola vi med glädje och tacksamhet
erkänna, att Regering och Ständer under denna tidrymd i nämnde
hänseenden på ett verkligen storartadt sätt gått jordbrukets
sannskyldiga intressen till mötes. Jag åberopar den mängd af
landtbruksläroverk och särskilda agronomiska undervisningsanstalter,
som under dessa år blifvit organiserade; — jag åberopar
de hypoteksinrättningar, som blifvit bildade till jordbrukets
förmån; —jag åberopar de förbättrade kommunikationsanstalter,
som, med ansenliga uppoffringar af statsmedel, denna tid blifvit
i alla rigtningar inom landet tillvägabragte. I läll R. St:r, såsom
det bör förmodas, lemna bifall till Kommers-Colbii och General-tullstyrelsens
förslag, rörande tullbehandlingen af inkommande
redskap, maskinerier och verktyg, skola våra jordbrukare
äfven med hänsigt härtill icke hafva något vidare att
önska.
I det kulturstadium, hvari Europas folk för närv:de befinna
sig, är det en civilisationens rättmätiga fordran, att inga konstlade
518
Den 27 Maj e. m.
åtgärder må vidtagas, sorn kunna leda lill fördyrande af hvad
som utgör lifvets förnämsta nödtorft. Då tullbevillninss-betänkandet
förra riksdagen å detta rum förevar, dristade jag,
efter aktgifvande på förteelser inom lagstiftningen och den national-ekonomiska
litteraturen, förespå, att denna grundsats skulle
redan i en icke aflägsen framtid göra sig gällande; i de Europeiska
länder, der det icke förut skett. Hvad Frankrike
beträffar, har denna förutsägelse gått i fullbordan tidigare
än jag väntat. Annu för 3 år sedan gällde der den s. k. rörliga
skalan, efter hvilken tullafgifterna för inkommande spanmål
och sädesfabrikater skulle utgå till högre eller lägre belopp i
förhållande till sädespriserna å vissa hufvudpunkter inom landet.
Denna författning, hvilken i många fall verkade såsom ett införselförbud,
är nu alldeles upphäfven, och med undantag af
hvete och hvetemjöl, hvarå ytterst låga fixa afgifter blifvit bestämda,
äro i det landet numera alla slag af spanmål, malen
och omalen, fullkomligt befriade från införseltull.
I England är visserligen för inkommande spanmål tullafgift
till obetydligt belopp stadgad, en beskattning, som från financiel
synpunkt kan hafva någon förklaringsgrund för detta land, som
företrädesvis är sädes-importerande, men alla andra landtmannavaror
äro der numera alldeles tullfria.
Uti Danmark har malen spanmål länge varit befriad från tull.
I det förslag till ny tulltariff, som lör några år sedan af Generaltulldirektoritet
derstädes utarbetades och hvilket i dessa dagar är
föremål för Danska Riksrådets afgörande, äro äfven alla slag af
malen spanmål, jemte de flesta andra landtmannaprodukter, till tullfrihet
upptagna. Emot detta förslag gjordes i denna del ingen
erinran af de jordegare, hvilka såsom ledamöter i en tillförordnad
komission hade sig uppdraget att preliminärt granska
detsamma; och efter hvad mig meddelats genom en ledamot
af Danska representationen, med hvilken jag nyligen varit i
beröring, har förslaget nu de bästa utsigter till framgång.
Jag kan vid detta tillfälle icke neka mig nöjet att anföra
hvad som föreföll vid allmänna landtbrukaremötet i Göteborg
för 3 år sedan, då frågan om den Svenska tullagstiftningen beträffande
landtmannavaror der afhandlades. Åtskilliga talare ansågo
den medgifna tullfriheten skadlig, såsom motverkande landtbrukets
förkofran i vårt land; men flere upplyste män bland
närv:de jordbrukare yttrade sig med värma för bibehållande af
den friare tullagstiftningen. Då uppträdde en Finsk man, som
upplyste att, när Finland 50 år förut blifvit med Ryska kejsardömet
införlifvadt och sålunda de Finska hamnarne öppnats
för tullfri införsel af Rysslands omätliga spannmålstillgångar,
hade Finlands landtbrukare intagits af bekymmer för den hotande
konkurrensen och befarat det Finska jordbrukets undergång
; likväl hade just under de sednaste decennierna detta jordbruk
utvecklat sig och gjort ganska betydliga framsteg.
Vi minnas alla, Mina Hrr! den osäkerhet, som handeln med
spanmål var underkastad, så länge införseltull för denna vara
Den 27 Maj e. m.
519
var bestämd. När en allmännare missväxt föranledde en kännbarare
stegring i sädesprisen, var det konsumenterne som ropade
på skydd, och regeringen såg sig, gång efter annan, förpligtad
att tillfälligt suspendera tullafgiften, —ja stundom äfven att
till afvärjande af hungersnöd utfärda förbud mot utförsel af spanmål.
Under sådana förhållanden kunde en reglerad spanmålshandel
icke ega bestånd. Sedan osäkerheten i följd af tullfriheten
upphört, har man lyckligtvis sett en sådan handel uppstå
och tillväxa.
För det inhemska jordbruket är ingenting angelägnare än
att icke, genom förändring i lagstiftningen, åter äfventyra förlusten
af denna vigtiga fördel.
Hvad särskildt angår artikeln mjöl, har man till skäl för
den förnyade tullbeskattningen anlört, att den utgör ett fabrikat.
Må så vara! men mjölet är i sin ordning råämne för fabrikatet
bröd; detta fakrikat är såsom ett vigtigt födoämne, äfven tullfritt,
och någon fråga är icke väckt alt ånyo belägga detsamma
med tull. Jag hemställer då, huru det skulle taga sig ut
i en tulltaxa, att mjölet är belagdt med tull, då brödet är
tullfritt.
Fyratio år äro nu lörflutne, sedan R. St:r beslöto att öfvergifva
det strängt prohibitiva tullsystemet. Derefter har den
friare tullagstiftningen, utan det allmännas skada, successift utvecklat
sig. Det torde således icke kunna bestridas att vid
förändringen all varsamhet iakttagits, och sådant kan icke annat
än gillas; men sedan man på denna väg gått framåt, är det,
enligt min fasta öfvertygelse, oriktigt och orådligt att taga ett
steg tillbaka.
Jag tillstyrker fördenskull, att R. o. Ad., i full öfverensstämmelse
med sitt förliden riksdag fattade beslut, måtte bibehålla
den nu stadgade tullfriheten å landtmannavaror, således
äfven för ost, på sätt jag i min reservation vid Utsk:ts Retänk.
föreslagit.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: I hvarje land med
konstitutionel styrelse skall det otvifvelaktigt ej kunna undgå
att väcka det största uppseende, då mot en af Konungens ministrar
och chefen för en af riksstyrelsens vigtigaste förvaltningsgrenar,
i national-representationen uppträder en af denne ministers
underlydande afdelnings-chefer, för att i öppen opposition
emot ministern bekämpa en del af dennes förvaltnings-system,
såsom förderfligt för landets ojemförligt största modernäring;
och då dessutom denna egendomliga företeelse härstädes nu icke
uppenbarar sig för första gången, utan redan vid förra riksdagen
framträdde, synas mig de omständigheter, hvarunder den
nu förnyas, destomera förtjente att allvarligen behjertas, som
derigenom bör kunna vinnas en utredning huruvida detta system
under mellantiden bidragit till denna modernärings blomstring,
eller fastmer till dess idkares betryck. För att i möjligaste
måtto bestämma och stadga omdömet i detta hänseende,
520
Dcu 27 Maj e. m.
torde det vara nödigt, att först eftersinna jordbruksnäringens
och dess idkares tillstånd vid den tidpunkt, då skyddstullarne
för denna näring borttogos, samt derefter taga i betraktande huruvida
någon förändring i detta tillstånd derefter inträdt, äfvensom
huruvida denna förändring i verkligheten är hvad den föregifves
vara, — en blomsterrik förbättring.
I motiverne till det af Banko-kommilterade upprättade och,
jemte skrifvelse den 2 Maj 1856 till K. M. öfverlemnade und.
förslag till tulltaxa, yttras, ang:de spanmål, malen och omalen:
»Sedan Sveriges åkerbruk hunnit den förkofran, att någon införsel
af spanmål icke kommer i fråga, utom till obetydliga
qvantiteter lör utsäde och vid det olyckliga förhållande att landet
hemsökes af missväxt, då åter denna för lifsuppehälle oundgängliga
vara bör till så billigt pris som möjligt kunna hållas
tillgänglig, hafva kommitterade föreslagit borttagandet af tull å
spanmål.» Då derefter den 27 Januari 1857 kommitterades ofvanberörde
förslag inför K. M. föredrogs af jemväl nuv:de Hr
Statsrådet och Chefen för Finans-Deprtet, behagade denne dervid
anföra, bland annat, följ:de: »Vid de föregående tillfällen, då
jag haft anledning att i hithörande frågor uttala min mening,
har jag icke dragit i betänkande att oförbehållsamt och i hela
sin vidd bekänna mig till den grundsats i tullagstiftningen, som
innefattas i kommitterades här förut (af Hr Statsrådet) omförmälda
yttrande. Det hos oss redan öfvergifna prohibitiv-systemet,
likasom det förmedlande skydds-system, som trädt i det
förras ställe, utgöra begge afvikelser från tullagstiftningens ursprungliga
— jag vågar säga enda riktiga — ändamål, en skadereglering.
Hvad derutöfver vid denna lagstiftning varit alsedt
och ännu af de enskilta intressena yrkas, till uppmuntran eller
s. k. skydd för särskilda näringar, är i sjelfva verket ingenting
annat än en konstlad utväg att uppstegra varornas pris, visserligen
till fördel för dem, som sysselsätta sig med dessa varors
beredning, med till skada för dem, som deraf äro i behof, och
leder således alltid till en beskattning, orättvis emot förbrukaren
och förnärmande det medborgerliga anspråket på jemlik fördelning
af bidragen till statsbehofvens fyllande». I öfverensstämmelse
med dessa, af Hr föredraganden vidare utvecklade samt
af Statsrådets fleste ledamöter biträdda åsigter blef ock på K.
M:s Nåd. befallning till R. St:r vid 1856—1858 årens riksdag
aflåten Propos. ang:de förändrad tullagstiftning, med hufvudsakligt
godkänande af kommitterades förslag, biand annat, af
tull-frihet å spanmål.
Ofvan citerade profetiska yttranden, med ofelbar tillförsigt
uttalade inför Konungathronen och der bestämmande, torde
fördenskull ock hos R. St:r tillvunnit sig det förtroende, att
jemväl de för sin del gillat förslaget om tullfri införsel å spanmål;
dock lärer väl dertill i väsendtlig mohn äfven bidragit de
särdeles lör spanmålsexporten gvnsamma förhållanden, hvilka
kort derförut föranleddes af Vestinakternas krig mot Ryssland,
i det blockaden af sistnämnde lands hamnar så val vid Bottni
-
Dcu 27 Maj c. m.
521
ska viken och Östersjön sorn vid Svarta hafvet särdeles gynsamt
befordrade Sveriges rikliga spanmålsexport och derigenom
beredde jordbrukets idkare hjelpmedel att lyfta och förkofra
denna näring; under hvilka omständigheter jemväl Bonde-St:s
beredvillighet för reformen ej må anses oväntad. Emellertid
var denna lyckliga tillfällighet af allt för hastigt ölvergående
natur att kunna såsom normaltillstånd inlagas i beräkningen för
framtiden; och det är efter den med sanna färger gifna skildringen
af de sednare, så för jordbruket,osom för finansverket
inträffade missgynnande förhållanden, Hr Akerman uti a lat varningens
ord mot fortvaron al en tullagstiftning, som endast från
tillfälliga förhållanden haft sin uppkomst.
Om man än villigt erkänner, alt jordbruksnäringens utveckling
icke destomindre fortgått, kan man dock ej undgå bemärka,
att sådant sker under förhållanden, som för dessa näringsidkare
äro numera långt ilrån blomstrande; och då jag lägger
särdeles vigt vid denna distinction emellan jordbrukets framgång
och jordbrukarens derunder Ökade bekymmer, vågar jag utbedja
mig ett ögonblicks uppmärksamhet för min åsigt om delta onaturliga
tillstånds uppkomst och fortgång. Genom de ökade tillgångar,
hvilka, i följd af ofvannämnda för jordbrukaren lyckliga
handelskonjunktur, kommo honom till del, sattes han nemi.
i tillfälle att för sin närings lyftning göra stora uppoffringar,
äfven utan att af dem kunna vänta snar frukt; men då, med
det svikna hoppet på fortvaron af de lörmånliga förhållanden,
som bort underlätta bans företag meri egna beskärda tillgångar,
dessa dervid snart uttömdes, fann han sig derelter, för den
ovillkorliga nödvändigheten att fortsätta och fullända sitt började
arbete, i behof och beroende af biträde genom lån. De särskilda
hypotheksföreningarnes mera utsträckta negociationer i
den utländska penningemarknaden blefvo häraf en gifven följd
och befrämjade jemväl i dess mohn det afsedda ändamålet; men
en mer eller mindre grundad farhåga för konkurrens emellan
hypothekslöreningarne väckte då tankan på behofvet och fördelen
af att genom en för dem alla gemensam organ ordna och
fortfarande bedrifva deras gemensamma angelägenheter i ofvannämnde
hänseende; och häraf föranleddes vid sista riksdag till
R. St:r atlåtna Nåd. Skrifvelsen med förslag till förändrad organisation
af hypotheksinrättningarne i riket. Ulan att nu vilja
ingå i någon närmare granskning af detta stora och maktpåliggande
ärendes nog brådstörtade behandling i riksdagens elfte
timma, må det dock tillåtas mig uttala det omdöme, att det då
uppgjorda förslag till författningar i ämnet synts mig bygdt på
en grundsats af tvång, hvarigenom man velat centralisera hypothekslöreningarne
och den allmänna krediten, utan att dock den
för den centrala myndigheten bestämda organisation och verksamhet
kan anses fullt garantera dess lörmågn att lemna jordbruksnäringen
det stöd, som dermed afsågs och i förlitan hvarpå
förslaget antogs. Huru behöflig och nyttig detta ärendes
kommunicerande med samtlige hypothekslöreningarne varit före
522
Den 27 Maj e. m.
dess framläggande för R. St:r, visa ock till fullo de af Skånska
hypotheksföreningen öfver Ständernes förslag i ämnet algifna lind.
utlåtanden, hvaruti, på ett öfvertygande sätt samt i ett värdigt,
manligt språk, uttalats så stora och välgrundade betänkligheter
emot förslaget, att nådigt bifall dertill, på grund deraf, blifvit
afstyrkt. Då icke destomindre detta förslag blifvit antaget och
allmänna hypoteksbanken derefter trädt i verksamhet, har derunder
sedermera visat sig, att densamma hitintills varit otillräcklig
att afhjelpa eller ens i någon synnerlig mohn lindra den
stora penningförlägenhet, som emellertid uppstått oell med hvarje
dag tilltager i sådan grad, att en till sina följder oberäknelig
kris icke blott står för dörren, utan äfven redan inträdt. Då
under dessa bekymmersamma förhållanden den jordbrukande
delen af landets befolkning derjemte tungt drabbas af ett å dess
näringsalster allt mer sjunkande prisfall, orsakadt af en för
lyckligare omständigheter beräknad tullagstiftning, och jag anser det
ej blott för en tillbörlig rätt, utan äfven en allvarlig pligt för nationens
representanter, att på det enda sätt, som numera står
dem till buds, träda medlande emellan, röstar jag alltså för
bifall till det af Hr Akerman i denna punkt framställda förslag.
Hr Åke rman: Sedan jag förra gången hade ordet, hafva
flere utmärkte talare här uppträdt, för att bekämpa de åsigter,
jag uttalat.
Då äfven bland dem en högt aktad ledamot, hvilkens yttranden
af detta hus alltid afhöras med spänd uppmärksamhet och
hvars snillrika tankar endast kunna finna en medtäflare i hans
ovanliga förmåga att gifva desamma uttryck, nu egnat en för
mig hedrande uppmärksamhet åt min reservation, den lian gjort
till föremål för en utförlig kritik, må det icke lörtänkas mig,
om jag är tveksam, huruvida jag skall våga uppträda för att
bemöta densamma. Aktningen för mig sjelf och min innerliga
öfvertygelse om riktigheten af de åsigter, jag uttalat, förbjuda
mig dock att rygga tillbaka. Må det emellertid förlåtas mig,
om jag, som blott har några smärre anteckningar att tillgå, i
motsats mot min värde antagonist, som hade mina tryckta ord
framför sig, skulle i uppfattningen af hans yttrande begå några
misstag.
Ibland skälen, och kanske hufvudskälet för mitt yrkande
om införseltull på jordbruksprodukter, har jag anfört att man
borde iakttaga reciprocitet med andra länder, der tull finnes på
dessa artiklar. Då Gr. af Ugglas på f. m. yttrade sig, fäste
han sig vid detta mitt påstående och förklarade sig anse, det
vi borde göra lefnadsbehofven så billiga, som möjligt, äfven om
andra länder till deras skada genom tull fördyrade dem.
Jag vill ej ingå i någon undersökning om hvad i detta
hänseende kan för det eria eller andra landet vara nyttigt eller
skadligt, men tillåter mig endast fråga, om icke alla handelstraktater,
som afslutas stater emellan, utgå från reciprocitetsprincipen?
Den ena staten afsäger sig en fördel, under förbe
-
Den 27 Maj e. m.
523
håll att den andra alsäger sig en motsvarande; och, så vidt
jag vet, är det genomförandet af denna idé, som ligger, till grund
för dylika aftals träffande. Vi hafva sedan några år varit i
underhandling för afslufande af en handelstraktat med Frankrike,
som vi önska tillvägabrast, på det att vår skeppsfart måtte
beredas lättnad i afseende å de dryga afgifter, den måste erlägga
i Fransyska hamnar, (^tvifvelaktigt skulle, för detta måls ernående,
en betydlig vigt till vår fördel vara att lägga i vågskålen,
om Fransyska fartyg i våra hamnar behandlades på
samma sätt; men under vår ifver att gå i spetsen för handelsfrihetens
genomförande, hafva vi för ett par riksdagar sedan
befriat Fransyska fartyg från andra afgifter, än dem, som erläggas
af våra egna fartyg. Frankrike har dock icke å sin
sida följt detta exempel, och då vi nu söker förmå detta Iand
att medgifva nedsättningen, bör man väl tycka att det vo e väl,
om vi i reciprocitetsväg hade qvar möjligheten att bjuda motsvarande
fördelar. För min del tror jag ej, att man i Frankrike
kominer att skatta särdeles högt ett medgifvande att få
hit införa en del af dess produktion mot lindrigare tull, än den
nu gällande.
Den förlust, vi måste vidkännas vid export af vår spanmål,
i anledning af de i andra länder existerande tullsatser derå, har
jag på f. m. sökt visa. dag tillägger endast nu, att vi gjort
väl, om vi dröjt med införande af tullfriheten hos oss till dess
vi kunnat förmå andra länder att göra sammaledes.
Samme talare har vidare gjort en anmärkning, som fann
understöd af en efterföljande, nemi. verkan på den arbetande
klassen af tullfrihet å lifsmedel. Det sades, att det är bland
jordbrukets fordringar, och tillika ett säkert sätt att bereda
dess framåtgående, att sätta ett lågt pris på lifslörnödenheter.
Hurudan är nu vår egen erfarenhet i detta afseende? Som
vi veta, togs 1856 all tull bort på lifsmedel; men jag frågar
eder, Mine Hrr! om arbetslönerna sedan dess blifvit minskade?
Månne icke förhållandet är till den grad motsatsen, att såväl
dagsverksprisef, som tjenstehjonslönerna, nu äro 2- å 3-dubbelt
högre? Frih. Gripenstedt har t. o. m. i sitt anförande medgifvit,
att arbetslönerna stigit; men tillagt, såsom ett bevis på jordbrukets
välbefinnande, att efterfrågan å arbetare icke saknats.
Jag medgifver detta förhållande, men icke den deraf dragna
konklusionen. Att jordbrukaren, så länge han kan hålla sig
uppe, måste betala hvad som fordras, för ätt få sin åker plöjd
och skördad, är ju gifvet, äfven om hans näring icke med fördel
kan idkas. Jag kan således icke finna, att tullfriheten ur
någon synpunkt varit till jordbrukets fromma.
Vidare hafva flere talare yttrat sig ang:de mina sifferuppgifter.
Gr. af Ugglas yttrade, att jag härvid gått tillväga på
ett ganska besynnerligt vis; Frih. Gripenstedt benämnde min
uppställning ensidig. Jag beder få hemställa, om jag kunnat
gå ärligare tillväga än jag gjort, då jag nemi. från 1856, då
spanmålstullen upphäfdes, tagit resultaten af in- och utlörsel
524
Den 27 Maj e. m.
för alla de år, sorn sedan dess förflutit. Derigenom att den
värde Grin tagit ett år här och ett der, har han kommit till
ett gynsammare resultat, än mina uppgifter utvisa. Frih. Gripenstedt
har gått en annan väg. Han har nemi. gjort beräkningen
lör de sistförflutne 10 åren, och således tagit med de
båda gynnsamma åren 1853 och 1854, då vi, i följd af goda
skördar och lätthet att till höga pris blifva af med dem, hade
en stor export; således just de år, som föranledde förutsättnin
gen
att det aldrig skulle blifva annorlunda, och sorn förledde
oss taga bort införseltullarne. Må man nu jemföra mitt och
mine Hrr antagonisters sätt att uppsätta sifTerkalkyler, och jag
frågar, om det är jag, som kan beskyllas för att på ett vilseledande
sätt hafva gjort mina beräkningar?
Det har blifvit yttradt ganska riktigt, att, när man vill bedöma
jordbrukets ställning, man icke får säga: då min egendom
står mig till så och så mycket, och jag icke har i inkomst
af densamma mer än det och det, så behölver jag skyddstull.
Hvar och en, som misstagit sig i en egendorns-spekuiation, får
naturligtvis skylla sig sjelf. Jag ber dock lå lästa uppmärksamhet
derpå, att jordegendomarnes stegring i pris uppkom
under det den gamla tull-lagstiftningen gällde, och att man först
efter dess förändring kommit under fund med att man betalt
för mycket. Må man emellertid icke beskylla mig för att hysa
den åsigten, alt den dåliga ställning, hvari vårt jordbruk befinner
sig, skulle blifva förbättradt derigenom, att man t. ex. satte
10 å 20 proc. tull för införsel al spanmål. Såsom jag flere
gånger nämnt, vill jag hafva tull, för att sätta mitt land i paritet
med andra länder.
I den uppgift om export och import, som Frih. Gripenstedt
lemnat, och som gick ut på de 10 sista årens medeltal, nämndes
en ganska stor summa såsom överskjutande export. Men
icke heller med tillhjelp af åren 1853 och 1854 har han fått
exporten af råg att motsvara importen af detta sädesslag, som
i sin helhet varit större än exporten, utan är det hufvudsakligen
export af hafre, hvarmed vi briljera.
Gr. Ugglas har frågat, huruvida jordbrukets produkter under
sednare åren fallit i pris. Jag bar icke anfört något sådant:
men jordbrukarens ställning har i allt läll blifvit under
de sednare åren försämrad i följd deraf, att arbetslönernas betydliga
höjning i hög grad ökat produktionskostnaden.
Vidare har det sagts, med afseende på vårt jordbruks ställning,
att, huru mycket än beskaffenheten af våra varor vore
klandrad, vi ändock täflade med andra nationer på främmande
marknader. Så till vida är uppgiften riktig, att vi hafva sålt
spanmål på främmande marknader; men huruvida vi kunna sägas
täfla, blir en annan sak.
Har jag en vara, sorn jag ej kan magasinera, och är i behof
af penningar, måste jag naturligtvis sälja den, äfven om
derföre ej kan betingas ett pris, som motsvarar mina rättmätiga
anspråk.
Den 27 Maj e. m.
525
Ytterligare har man sagt, att vi hafva åstadkommit en ökad
produktion af ladugårdsprodukter, och detta är visserligen sannt;
men, säger man, då importen i det närmaste varit densamma
eller snarare ökat sig till följe af den större konsumtionen, hvilken
sträckt sig ut till många individer inom samhället, sorn
förut icke haft råd att skaffa sig denna njutning, vöre detta
ett förhållande att glädja sig ät.
Ja, i sanning skulle jag icke glädja mig deråt, att arbetsklasserna
vore i stånd att förskaffa sig flere beqvämligheter och
i främsta rummet en bättre föda, så vida nemi. sådant tillkommit
i följd af en klokare inhemsk hushållning och af sparsamhet.
Så är, ty värr, dock icke fallet, ty det omordade förbättrade
lefnadssättet härleder sig derifrån att vi i utlandet hafva
upplånat omkring 200, andra säga ända till 300 millioner riksdaler,
och med dessa penningar byggt våra jernvägar, hvarigenom
efterfrågan på arbete fått en stor utsträckning och arbetspriserna
följaktligen i allmänhet stigit. Se der rätta orsaken,
hvarföre arbetsklassen kommit i en bättre ställning; men detta
är ej ett naturligt, utan ett konstladt tillstånd, och måste således
hafva en öfvergång. Frågan blir då, huruvida vi böra glädja
oss åt något, som icke rimligen kan länge fortfara, och om
icke snarare utsigten af ett blifvande tillbakagående bör gifva
anledning till bedröfvelse.
I min reservation har jag sagt, det frihandelsmännens påstående,
att en skyddstull innefattade en beskattning på konsumenterne
till den skyddade näringens förmån, icke höll streck,
ty det vore härmed såsom med annan beskattning, att hvad
den ene betalade, komme den andre till godo.
Mot detta mitt yttrande invände Frih. Gripenstedt, att hvad
som betalas i skatt, endast komme embetsmän m. fl. till godo.
Jag får då göra honom uppmärksam på, att all beskattning kommer
samhället i sin helhet till godo, ty den användes till ordningens
upprätthållande, och icke kan man i allmänhetsäga, om
t. ex. vid försäljning af en vara säijaren förvärfvar en vinst,
som betalas af köparen, att denne sednare derföre förlorar på
affären. Om icke detta antoges, borde all rörelse fördömas.
Såsom jag i min reservation anfört, är det min öfvertygelse
att knappast någon enda industri, som i landet idkas, kan
bära sig utan en måttlig skyddstull, och jag skulle vilja bedja
någon gifva upp hvilken industri-artikel som helst, och jag skall
söka visa, det vi ej kunna åstadkomma den till samma pris,
som utländningen. Örn vi t. ex. taga i betraktande tillverkningen
af ett par stöflar, så veta vi att de göras af läder. Hvarifrån
kommer detta läder? Jo, från Sydamerika. Skomakaren,
som nu skall använda lädret, kan icke införskrifva det direkte
från produktionsorten, utan köper det, sedan det gått igenom 2,
vanligen 3 mellanhänder, om ej flera. För honom måste också
råvaran blifva betydligt dyrare än för hans lyckligare lottade
yrkesbröder i Tyskland, Frankrike och England, dit import af
hudar i stor skala eger rum, och denne kan dessutom förse
526
Den 27 Maj e. m.
sig med hvad han för veckan eller dagen behöfver, samt måste
således icke ligga i förlag. Besinnar man vidare våra besynnerliga
kreditlagar, som här föranledt för all rörelse ogynnsamma
förhållanden, förlagsräntans dyrhet m. m., så måste man medgifva
att den, som hos oss tillverkar ofvannämnda artikel, icke
kan åstadkomma den till enahanda pris, som utländningen.
Skulle nu import-tullen för skomakare-arbeten borttagas, blefve
den naturliga följden, att vi hemtade våra stöflar från utlandet
och att våra inhemska fabrikanter endast skulle få sysselsätta
sig med skoflickning. Likartadt är förhållandet med nära nog
all annan inhemsk tillverkning, hvars produkter vi behöfva. Om
vi nu .skulle komma att taga dessa produkter från utlandet,
eftersom vi der få dem för billigare pris, måste vi äfven tänka
på huru vi skola kunna betala dem, — ty rimligtvis kunna vi
val ej förutsätta att utländningen skall skänka oss hvad vi behöfva
eller derå lemna ständig kredit, — så frågar jag om vi ej
småningom komme att bringas derhän, att ej kunna betala någonting,
helst redan under nu existerande förhållanden vår import
ej kan betäckas med de varor vi exportera. Slutliga resultatet
skulle, elter mitt förmenande, ej blifva annat än ett
återgående till landets första innebyggares enkla seder och betlof,
samt sysselsätta oss med jagt och fiske såsom vårt enda
näringsfång.
Hr Frih. Gripenstedt har jemväl klandrat min åsigt ang:de
metalliska kassans betydelse såsom mätare af våra handelsförhållanden
med utlandet. Hans utförliga yttrande i detta hänseende
kunde jag vid åhörandet ej fullkomligt fatta, men fästade
mig derunder vid ett uttryck, att tillgången på silfver
rättar sig efter behofvet, likasom tillgången på andra varor.
Hvad denna sats angår, tillåter jag mig endast anmärka, att
jag skulle lyckönska oss om förhållandet vore och varit sådant.
Vår hank skulle ej då, till enskild och allmän skada, varit utsatt
för de många bankrutter, hvarom dess historia vet att
berätta.
Jag anhåller om propos på bifall till de yrkanden, min reservation
innehåller.
Detta anförande framkallade åtskilliga bifallsrop.
Hr von Kraemer: Jag ber den siste talaren om ursäkt
att jag ännu en gång återkommer till hans reservation, och just
till den punkt af densamma, som mest blifvit vidrörd, nemi.
hans kalkyler öfver sädesimporten och exporten. Han har kommit
till sitt resultat derigenom, att han fäst sig endast vid de
båda artiklarne råg och hvete, meri ej tagit de andra i beräkning.
Jag har ej gjort någon kalkyl för alla de 6 sista åren,
enär någon medeltalssiffra ej varit mig tillgänglig, men jag har
valt året 1861, och, om man då multiplicerar importen och
exporten af alla sädesslagen med medelpriset, enligt markegång
för desamma, kommer man till det resultat, att sädesimporten
Den 21 Maj e. m.
527
då uppgick till 12,721,507 rdr. Detta låter visserligen förskräckligt,
men gör man samma värdering med hänsigt till exporten,
uppgår densamma lill 16,000,000, hvarigenom vi således
skulle hafva det året lått en behållning af cirka 3,000,000.
Det torde således icke vära så farligt, orri en artikel gått in,
då en annan i stället gått ut; och detta är just en af de stora
fördelarne af ett fritt handelssystem i allmänhet, att man håde
kan föra ut, hvad man kari, och taga in, hvad man behöfver.
Då vi exportera mera spamnål än vi importera, frågar jag. hvartill
en tull på densamma skulle tjena. Hvad för tull, antingen
den af reservanten föreslagna eller någon annan, sorn åsättes,
så kan den i alla fall ej komma att höja spanmålspriset ett
enda öre, förutsatt att vi exportera mera än vi importera. Hvad
skulle nemi. verkan af tullen vara? Att stegra priset på spanmål
inom landet med så mycket som tullsatsen. Ingen skulle
naturligtvis då vilja sälja sin säd till utlandet, der priset då vöre
så mycket lägre som vår tull. Men jag utgick från förutsättningen,
att vi producerade fortfarande mera än vårt eget behof.
Då nu alla likväl vilie sälja inom landet, blefve naturligtvis den
inländska marknaden öfverlylid och priset ginge ned, tills det
fallit till samma punkt som i utlandet, och verkan af tullsatsen
vore ingen! Angeläget är dessutom i sanning, att ej, så att säga,
klema hort denna vår hufvudnäring genom att inbilla den att
konstlade högre priser kunna vidmakthållas genom lagstiftningen;
ty i min tanke förestår inom en ej långt aflägsen framtid
ovilkorligen ytterligare prisfall å spanmål. Jag hänvisar blott
till den ofantliga tillgång af spanmål på verldsmarknaden, som
Ryssland, sedan det får en gång sina jernvägar i ordning, kommer
att tillföra. Att en ytterligare betydlig nedsättning i priserna
då kommer att inträffa är ju tydligt, likasom att klokheten
bjuder oss att derpå vara beredde. Jag minnes just ett
yttrande al Ryska konsuln härstädes, att nemi. det funnes orter
i Ryssland, hvarest en tunna råg såldes för 3 rdr.
Att vi icke här, vare sig till följe af klimatiska förhållanden
eller något annat, kunna producera säd till ett pris, hvarigenom
vi kunna uthärda konkurrens på verldsmarknaden, hyser
jag ingen fruktan lör. Vi hafva ju ett talande bevis i Finland,
sorn alltid exporterat säd, oaktadt sitt nordligare läge. Kunna
vi då ej göra så med? Det kan visst hända, att de som betalt
sin jord för högt, derpå komma att förlora, men detta hör till
de stora kreditförhållandena, hvilka ej kan genom någon slags
lagstiftning alhjelpas. Har under en tillfällig penningetillgång
jordpriset stigit, kunna likväl icke de personer, som gjort dylika
spekulationer, räddas genom åsättande af en spanmålstull.
Man kan visserligen besluta tull på spanmål, och K. M.
sanktionera ett dylikt beslut, men en annan fråga uppstår, huruvida
man skall kunna bibehålla en sådan tull. Det behöfver
blott inträffa en missväxt i landet, och säkerligen skulle man då
under tryckningen af den allmänna nöden bli tvungen åter aflysa
tullen. Följden skulle, som i gamla tider, bli spanmålshandelns
328
Den 27 M aj e. m.
ruin. I afseende på artikeln mjöl, kan nian säga detsamma som
om spanmål.
För smör torde skydd än mindre vara på kalladt af behofvet,
emedan livar och en vet att det egentligen är s. k. finnsmör
sorn importeras, en så dålig vara, att den ej kan på priset
å vårt vida bättre ha något inflytande. Dessutom behöfver jag
val ej påminna om den starka insmugglingen af smör, som existerade
under den tid, då vi hade tull å denna artikel åsatt, ett
tillstånd, till hvilket man väl ej vill återkomma.
Att Utsk:t frångått sin princip af tullfrihet i afseende på
artikeln ost, förefaller mic temligen illa beräknadt, ty af denna
vara har just exporten stigit ganska mycket. Den ost, som införes,
eller den s. k. kumminosten, är äfven temligen dålig och
erhålles till mycket lågt pris, nemi. 24 rdr pr centner, under
det att medelpriset på den inhemska eller sötmjölksosten är 40
rdr pr centner. Under sådane förhållanden kan jag ej anse
sättande af någon tull behöflig!.
.lag torde bär äfven få tillägga några allmänna anmärkningar.
Man har sagt, att det är obilligt, alt bos oss tullfrihet
skall finnas, då vi icke få åtnjuta en dylik bos andra nationer.
1 den mycket omtalade reservationen finnas vidrörda en
mängd förhållanden i främmande länder i detta afseende; och
det ser vid första anblicken ej uppmuntrande ut. Lil väl, Mina
Hrr! torde man böra besinna, att inom handeln pågår en stor
rörelse, som inom kort kommer att förändra alla dessa förhållanden.
Genom den handelstraktat, som Frankrike ingått med
Belgien, hafva siffrorna inom den Fransyska tulltaxan blifvit h.
o. h. förändrade. På samma sätt är förhållandet äfven i traktaten
mellan Frankrike och Tyska tullföreningen, hvarest man
förgäfves letar efter någon tull på lifsmedel.
Att, om vi lå någon traktat med Frankrike, hvarom ju underhandlas,
samma tullsatser komma att tillämpas på oss, vet
hvar och en, som satt sig in i dessa saker; ty det är väl kändt
att det är Frankrikes mening att få den mellan Frankrike och
Belgien i traktaten antagna taxan till allmän, för alla länder gällande.
Då vi, som sagdt, önska en traktat med Frankrike och
detsamma just står i begrepp att afskaffa alla tullar på lifsmedel,
vore det just lämpligt för oss att här ånyo upptaga desamma.
Den siste talaren yttrade, att, sedan tullen på lifsmedel afskaffades,
arbetslönerna likväl ej sjunkit. Detta bevisar ingenting,
ty de kunde ju hafva stigit ännu mera, ifall man bibehållit
tullen på lifsförnödenheterna.
En talare har bär påpekat Bonde-St:S beslut i förevarande
fråga, såsom en exponent på det allmänna tänkesättet inom landet.
Hvarföre har man då icke framkommit med samma anmärkning
nng:de Bonde-St:ts beslut vid frågan om husbehofsbränningen?
Det
vore således i min tanke ekonomiskt oklokt att sätta
tull på lifsmedel; men saken har äfven en annan sida. Hittills
ha
D«n 27 Maj e. m.
52»
ha åtminstone R. o. Ad:s försvarare alltid kunnat åberopa vårt
Stånds frisinnade och upplysta åsigter i all näringslagstiftning.
Genom ett beslut om sagde tullars återinförande skulle R. o.
Ad:s vänners bästa försvarsvapen ryckas ur deras bänder.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då jag vid sista
riksdagen genom R. o. Ad:s förtroende kallades till ledamot af
Bevilln.-Utslct, hade jag, vid behandlingen af tullfrågorna, tillfälle
att uttala mina åsigter i allmänhet. Jag nedlade också
dessa mina åsigter i R. o. Ad:s protokoll, hvilket anförande jag
här också kunde åberopa; men, då jag vet att R. o. Ad. ej
tycker om att höra läsas ur bok, vill jag icke göra det. Jag
vill ej heller upptaga Ståndets tid med något längre mundtligt
anförande, utan blott ingå i svaromål på några af de satser,
hvilka af vissa talare blifvit framställda i motsatt riktning mot
dem jag hyser.
Jag börjar i det fallet med den siste talaren, hvilken, efter en
deduktion med afseende på spanmåls export och import, kommit
till det resultat, att behållningen genom export allenast utgjorde 3
millioner rdr. Detta är, efter mitt omdöme, ett beklagligt förhållande,
ty det år, som han tog till norm för beräkningen,
visar dessutom att vi gått tillbaka i spanmålsproduktion, om
jag jemför detta med den qvantitet spanmål, som blef i bränvin
förvandlad den tid då vi brände bränvin. Då användes
nemi. mycket mera spanmål utöfver landets behof än för 3
millioner rdr. Då man dessutom icke föreslagit tull på hvarken
korn eller hafre, utan blott på råg och hvete, så har det
skett af det erikla skäl, att man vill söka att försätta produktionspriset
i ett bättre förhållande till salupriset, hvarigenom
skulle åstadkommas ett jordbruk, som mera afsåg odlandet af
dessa sädesslag, ett jordbruk, som blefve intensivare och mera
vårdadt.
Den samme talaren har ordat om den olycka, som skulle
inträffa genom ett missväxtår. Ja, detta kan jag så mycket
hellre medgifva, som jag aldrig tillhört dem, som påstått att vi
nu äro på den point, att något sådant ej kan komma i fråga.
Man har vidare framställt såsom en ovedersäglig sats, att
tull på lifsförnödenheter är stridande mot civilisationens fordringar;
men förut har likväl tydligen blifvit bevisadt, att de,
som skulle lida af en sådan förhöjning, mindre skulle taga
skada af att betala spanmålen dyrt än af att de ej hafva någonting
alls att köpa. Voro våra arbetare i en bättre ställning
förr, då spanmålspriserna stodo lågt? Jag tror verkligen att
förhållandet var motsatsen. Det finnes för öfrigt en nationalekonomisk
sanning, som säger, att i de länder, der priserne äro
högre, mår arbetaren bättre.
Då samme talare säger tillika att sättandet af tull på
spanmål är ett konstladt medel att höja lifsmedeln, och då
H. IV. 34
530
Den 27 Maj e. ra.
Frankrike, Tyskland och Belgien hafva tull, men vi icke, så vill
han säga, att vi gå framåt på civilisationens bana, men att alla
andra gå tillbaka.
Hr Fåhraeus har omnämnt, att en reservant uppgifvit sina
siffror så, att de visserligen icke äro oriktiga, men ej heller
bevisa någonting i den skildring, som han gjort. Detta är verkligen
sannt på den grund, att dessa beräkningar utgå från ett
år, som i allmänhet varit ganska olyckligt. Detta förhållande
skulle också komma att inträffa, ifall man lade detsamma olyckliga
året till de år, som uppgifvits å andra sidan. Dessutom
inträffar eget nog, att samme talare, som gjort denna anmärkning
mot Hr Åkermans reservation, i sin egen uppgifvit mycket
riktiga, men föga upplysande siffror. Han har nemi. tagit
ut 2 år för att bevisa sin sats. Hvad bevisar något sådant?
Går jag till Kommers-Colkii berättelse, skall jag med siffror
ang:de 2 andra år bevisa ett alldeles motsatt resultat.
•lag har vid denna riksdag kommit till enahanda resultat som
Hr Åkerman; och har jag då tagit 20 år, hvaröfver jag gjort
min beräkning. Det visade sig nemi. då, att import och export
stannade i det förhållande, att1 salupriset ej motsvarade landtmannens
billiga förväntan med hänsigt till produktionspriset.
En talare har på f. m. med sin vanliga talang sökt deducera
saker, som lör mig nästan äro omöjliga att fatta. Då
flere talare förut hafva svarat på hvad han yttrat, och enär,
ifall man något skulle följa honom i system, man skulle komma
allt för vidt och bredt ut, ber jag att endast i några punkter
få beröra hans yttrande.
För att dölja svårigheten af att kunna bevisa sina påståenden,
har han sökt alt vara stark i sådana argumenter, som
dels ingenting bevisa och dels ej höra till ämnet. Till den sednare
klassen hänför jag hela hans resonnemang om banken och
silfvervalutan, hvilka uppgifter ej heller voro rigtigt exacta.
Genomläser man Finans-komiténs utlåt, linner man, i likhet
med hvad Hr Åkerman upplyst, att silfvret åren 1834—1861
undergått mycket större fluktuationer, än hvad den värde Frilen
påstått. Detta hör likväl icke lill det ifrågav:de ärrmet.
En annan sats, hvilken samme värde talare såsom ett
slags argument uppställde, var, att i Engelska banken eller
i något annat ställe i London, jag minnes ej så noga, skall vara
en så liflig omsättning, att dess belopp utgöres pr dag af 100
millioner pund sterling. DA Stockholms enskilda bank, belägen
i en stad, som är mer än 20 gånger mindre än Lojidon, omsätter
pr år 400 millioner Svenska rdr, så tyckes jemförelsen
slå temligen lika ut. Vill man framhålla något land, så skall
det vara Skottland.
Jag vill nu komma till hufvudargumentet, som rörer jordbruket.
Talaren framkastade först den frågan: hvad åstunda nu
prohihitisterna, när de vilja åsätta tull på landtmannaprodukter?
Jo, de vilja söka att åt sin jord skapa ett värde, icke det
sorn den har, utan det som de vilja hafva på densamma. Han
Den 27 Maj e. m.
531
kommer derefter till den slutsats, att en konkurrens med utlandet
endast vore möjlig på sådant sätt, att jordvärdet nedsattes
så lågt, att de förluster, sorn genom klimatiska förhållanden
förorsakades, skulle derigenom komma att borttagas. Han har
såsom ett exempel här anfört, huru en egare af dålig jord finge
derföre mindre betaldt än egaren af en bättre, men att likväl
det oaktadt den ena kunde stå bredvid den andra.
Hvar och en, som något så när känner landet och jordbruket,
vet mer än väl, att ett dåligt hemman ej länder sin
egare till någon fromma. För att kunna täfla med utlandet,
skulle jag uppskatta min jord mycket ringa; men jag bereder,
Mine Hrr! komma ihåg att jag ej ens då med denna låga uppskattning
af min jord kan konkurrera, enär allt det arbete och
kapital, som jag nedlägger på denna sämre jord, icke på långt
när gifver den ränta, som samma kapital, nedlagdt på den bättre,
liksom att arbetet på den sämre jorden blir mycket dyrare,
enär den bättre jorden ej behöfver samma qvantitet deraf
som den sämre. lin konkurrens under sädane förhållanden,
då jag skall oflYa mitt kapital och arbeta ut mig, blir då ej
mera fri.
Samme talare har vidare sagt att tull ej är annat än en
beskattning. Hetta är nu sanning, men skatter finnas af så
mångahanda slag. Han har sjelf framdragit den skatt, som
allmänheten åtagit sig för att aflöna embetsmän, men, säger han,
denna tullskatt är uttaxerad på hela samhället för några få enskildas
fördel. Det är just häri, som misstaget ligger. Jag
har nemi. aldrig hört någon säga, att allmänheten beskattas,
för att näringarne skola blifva skyddade, och att deras skyddande
således lända landet till skada. Tvertom utgår man ju
från den allmänna satsen, att denna skatt är till nytta för landet,
ty den industri, den intelligens och det framåtskridande,
som af näringarne blifva en följd, måtte väl vara något, hvaraf
landet kan draga fördel.
En annan talare, jag menar Gr. af Ugglas, har ingått i en
lång detaljerad utveckling af skyddstullarnes skadlighet i allmänhet.
För att bemöta denna argumentation, ber jag att få uppläsa
ett anförande af en mycket originel talare, ur föreg:de riksdags
protokoll. Han yttrar nemi.:
»Industrien har hos oss särskilda svårigheter att kämpa
med. Jag afser här mindre de tillfälliga, hvartill jag räknar den
kreditförsäljning, som hos oss beklagligtvis är så allmän, och
som till en del af bristande inre vexelrörelse uppehälles, men
som för längre tid förhåller industri-idkarens rörelsekapital; den
bundna räntan, som försvårar kapital-tillgången; den ännu befintliga
svårigheten att erhålla skickliga arbetare uti hvarje särskildt
fack, en svårighet, som fördyrar arbetet mindre genom
de höga arbetslönerna, än derigenom att industriidkaren, äfven
under en dålig konjunktur, måste behålla och löna arbetaren för
att vara säker uppå att, då konjunkturen förbättrar sig, hafva
arbetsskicklighet att tillgå. Dessa svårigheter äro dels öfvergå
-
532
D«n 27 Mnj e. m.
ende, dels beroende af lagstifningen att häfva. Men det finnes
andra, som uti vårt lands läge och klimat hafva sin grund. Dit
höra i första rummet länge stängda kommunikationer, tvingande
till å ena sidan tidiga och stora förlag och medförande å den
andra fördröjd afsättning af tillverkad vara, till följd af hvilka
båda icke allenast en betydlig ränteförlust uppstår, utan äfven
större kapitaler behöfvas, än fallet vore, om rörelsekapitalet raskt
kunde omsättas. Sveriges aflägsna läge ifrån produktionsorten
för åtskillige skrymmande råvaror — särskildt är ibland dem
att nämna stenkol — fördyrar äfven transportkostnaden. Dessa
förhållanden måste naturligtvis, om allt skydd upphäfdes, förlama
mången industri uti dess täflan med en utländsk, af lyckligare
naturförhållanden gynnad, och detta icke allenast till mehn
för henne sjelf, utan äfven för annan industri, som uti henne
fann en afnämare, men nu på fjärmare marknad och med dyrare
transportkostnader måste söka sin afsättning. Ett måttligt tullskydd
är således för åtskillig hos oss varande indistri af nöden.
Men, såsom förut nämndt är, endast fåkunnighet eller blindhet
kunna förneka att vår tulltaxa skänker ett sådant;» och denne
originelle talare är Gr. Ludvig af Ugglas.
Frih. Sprengtporten: Det är ganska tvifvelaktigt, huruvida
de nationalekonomiska satserna kunna i allmänhet matematiskt
bevisas; ty, om så vore, skulle man icke finna så utmärkta
tänkare som å ena sidan en Bastiat, och å andra sidan
en Carey, stå i uppenbar strid emot hvarandra, ej heller finna
sådana statsmän som en Cavour och Thiers med alldeles motsatta
åsigter. Då emellertid nationalekonomien har ett stort
inflytande på nationernas väl och ve, ledes jag deraf till den
åsigt, att man handlar klokast, då man, vid tillämpningen af dess
grundsatser, går tillväga med en viss varsamhet. Det finnes
emellertid statsekonomiska satser, som äro så påtagliga att de
af hvar och en måste erkännas, t. ex. att produktion är rikedom
och att vilkoret för produktion är afsättning. Hvad vår
handelspolitik i detta afseende åsyftat, har jag icke lyckats att
kunna uppfatta, men denna diskussion har likväl kastat något
ljus öfver densamma. Gr. af Ugglas har nemi. yttrat, att den
rätta statsekonomiska grundsatsen är att köpa för så godt pris
som möjligt. Denna sats är visserligen riktig i sig sjelf, men
det finnes en annan, som också har stor betydelse för producenten,
nemi. att sälja så förmånligt som möjligt.
Frih. Gripenstedt har jag äfven haft nöjet åhöra; och han
har, som jag tyckte mig finna, medgifvit, att de enskilda näringsidkarne
äro beroende i mer eller mindre grad af finanslagarne.
Hvad har man då i afseende å dessa lagar att önska?
Jo, att de äro så klokt uppställda, att de verka till nytta, och
att en finansstyrelse fäster sin uppmärksamhet på deras följder,
så att, derest de i tillämpningen icke skulle framvisa ett gynnsamt
resultat, man hejdar sig och återgår till en annan utgångspunkt.
Den 27 Maj e. m.
533
Jag betraktar dessa frågor från en praktisk synpunkt, och
är icke fiende till ett frisinnadt handelssystem med billiga tullsatser,
och som gör lika rätt åt alla. Ett sådant handelssystem
är något helt annat än ett frihandelssystem, som a priori
förkastar tulltaxan som en regulator på den stora handeln, och
med detsamma allt afseende å reciprocitets-förhållanderna nationerna
emellan. Ett frihandelssystem, då det drifves till sina
yttersta konseqvenser, kan möjligen göra ett rikt begåfvadt land
rikare; men fara är, att det gör ett mindre lyckligt lottadt
fattigare.
Den praktiska erfarenheten, som vårt nuv:de tullsystem,
under de sex år som det fortgått, gifvit, är, att våra handelsförhållanden
gestaltat sig på ett för landet högst oförklarligt
sätt, då, för att fylla de brister, som genom öfverimporten
uppkommit på handelsvågen, ingen annan utväg funnits än att
upptaga oerhörda lån i främmande länder, och för ögat eller
eftertankan ingen grund erbjuder sig när detta skall upphöra,
ty förhållandet är ett sådant, som har sin rot i sig sjelf, framställande
i cirkelgång samma ständigt återkommande följder af
ständigt samma verkande orsaker. Det är emellertid något, som
måste medföra ganska stora bekymmer för hvar och en, som
allvarligt tänker derpå.
Frih. Gripenstedt har vidare yttrat, att inga skyddstullar
böra finnas till förmån för enskilda intressen. I det fallet instämmer
jag med honom; men skyddstullar hafva icke för ändamål
att gynna den ena näringsidkaren framför den andra,
utan för hela samhällets eget bästa. Vill man sålunda söka en
rättsgrund för ett skyddstullsystem, så är denna någon annan,
än just densamma sorn gäller för finanstullar, och dessa vill ju
vår Finans-Minister bibehålla.
Vårt nuvarande tullsystem är, såsom Hr Finans-Ministern
sjelf anmärkt, i hög grad gynsamt för fabriker och handtverkerier,
men deremot kan jordbruket icke berömma sig af några
fördelar, då dessa väl icke kunna anses bestå deri att landtmannen
på egna marknader nödgas konkurrera med utländningen,
under det han måste betala tull för sina produkter i främmande
hamnar; icke heller kan det anses förmånligt att jordbrukaren
är förmenad att i hvilken form som helst bringa sina
produkter på verldsmarknaden. Man borde vid sådane förhållanden
icke lägga för mycken vigt på de rättsgrunder, hvarå
vårt tullsystem förmenas hvila, utan medgifva hvad som är förhållandet,
att det nemi. stödjer sig på abstrakta theoretiska satser.
Man har vidare talat om vår betydliga spanmålsexport.
De beräkningar, hvarpå man i detta fall stödjer sig, vill jag icke
nu i deras helhet undersöka, utan endast fästa uppmärksamheten
på en omständighet dervid, nemi. att den stora exporten
af hafre har sin omisskänneliga förklaringsgrund i vår bränvinsIagstiftning,
som med omkring en tredjedel nedtryckt produktionen
af bränvin, och följaktligen framkallat ett öfverskott af
spanmål, som förut användts för denna fabrikation, men nu i
534
D«n J7 Maj e. re.
stället kunnat blifva föremål för export. Att detta förhållande i och
för sig sjelf är ganska lyckligt, kan visserligen icke bestridas,
men icke innefattar det något bevis för jordbrukets framsteg.
Jag anser slutligan det i Hr Åkermans reservation framställda
förslag vara så moderat, att det ej under några förhållanden
bort väcka de farhågor eller de filantropiska betänklig
heter,
som åtskilliga talare hafva yttrat; och då jag hvarken
längre vill upptaga R. o. Ad:s tid eller ingå i några specialiteter,
får jag endast yrka propos. på bifall till Hr Åkermans
reservation.
Gr. af Ugglas- Då jag begärde ordet, var min mening
endast att rätta ett misstag, som jag på f. m. gjorde, i det jag
yrkade bifall till Utsk:ts förslag. I likhet med Frih. Gripenstedt
och Hr Fåhraeus, var det i stället min afsigt att yrka bifall
till Utsk:ts förslag, med undantag af hvad som rörde artikeln
ost.
Under det att jag emellertid har ordet, önskar jag att få
tillägga några ord med afseende på hvad som blifvit yttradt.
Jag skall blifva helt kort, enär jag icke hört någonting invändas
mot hvad jag ansett vara grunden för sjelfva frågans bedömande.
Det har nemi. icke här af verkliga jordbrukare
blifvit påstått, att jordbruket behöfver detta skydd emot den
utländska konkurrensen. Man har icke förnekat, att Svenska
jordbrukaren på den utländska marknaden ju sålt sin spanmål
i konkurrens, och att således den konklusion, jag deraf drog,
nemi. att han äfven då borde kunna uthärda konkurrensen på den
inländska marknaden, vore riktig.
Den näst föreg:de talaren uppläste ett stycke ur ett protokoll
från föregrde riksdag. Jag stod bredvid honom och undrade
på, hvar jag skulle få någon beröringspunkt i detsamma
med hvad jag på f. m. yttrade. Den värde talaren uppläste de
betänkligheter, som jag ansett en stat böra hafva vid upphäfvande
af importtull i afseende på de industrigrenar, som kunde
behöfva skydd; men i detta tal står ej ett enda ord, som tilIkännagifver,
att jag räknat jordbruket bland sådana industrigrenar.
Då det är konstateradt att jordbruksnäringen ej behöfver
detta skydd, kan det icke vara till statens fördel att lägga
på de nödvändigaste lifsförnödenheterna, på hvilka hvarje annan
produktion stöder sig, en beskattning.
Några talare hafva mycket ordat om det s. k. frihandelssvstem,
som hos oss blifvit 1857 infördt, samt om den skadliga
inverkan detsamma utöfvat på våra finanser. Innan Hrrme
tala om frihandel, vore skäl att undersöka, huruvida vårt nuv:de
handelssystem verkligen motsvarar detta namn. Hafva kanske
icke en mängd fabrikater i vår tulltaxa sig ålagda en tulli, mången
gång uppgående till 25 ä 30 proc. Kunna vi då sägas hafva
ett frihandelssystem?
Antagom likväl att vi arbeta under oss; tron ni likväl, Mine
Hrr! att detta förhållande genom en tullagstiftning kan af
-
Den 27 Maj e. m.
535
hjelpas? Felet ligger sannerligen ej deri, utan i vår kreditlagstiftning.
Jag vill ej vidare upptaga tiden, utan inskränker mig blott
till min anhållan om att få rätta det i"min förra propos. gjorda
misstag.
Gr. Liljencrants: Afven jag egnar en uppriktig hyllning
åt det utmärkta sätt, hvarpå den talare, som slutade förmiddagens
plenum, försvarade sina satser; men detta erkännande innebär
likväl icke någon förpligtelse att i desamma instämma, då jag
tvertemot ämnar att bekämpa sagde talare.
Han begynnte sin framställning med den förklaring, att här
icke vore fråga om en partiel tull på någon viss vara, utan att
innersta tanken gällde systemet i dess helhet.
Vi hafva hört den siste talaren yttra, att vårt nuvarande
system icke egentligen vöre ett system, som förtjenade namnet
af frihandelssystem, utan att frågan här vore om något helt
annat, nemi. att göra ett försök att i möjligaste måtto bereda
lättnad åt frihandeln, der så ske kunde. Jag kan icke ingå i
det innersta af den först omförmälde talarens tankar, men, hvad
mig beträffar, har jag ej kunnat dela hans åsigter om dem, som
nu yrka på införandet af en eller annan tullsats, att de nemi.
derföre skulle vara hågade att rösta för ett prohibitivt tullsystem.
Jag tror mig ega tillräckliga begrepp om hvad samhället
uti den nuvarande utveckling kan fordra, för att det skulle
falla mig in att rösta för ett dylikt system, hvilket vi efter 1854
så småningom frångått. Jag kommer i stället att rösta för antagandet
af en reservation, hvilken jag till hufvudsaken instämmer
uti.
Den talare, som jag först omnämnde, beklagar sig öfver att
en reaktion inträffat. Ja, jag tror verkligen att så är fallet,
men detta klagomål synes mig vida lämpligare kunna vändas
mot dem, som nog mycket begagnat sig af den svindel, som
så ofta uppstår i detta land, när en tanke kommer på modet.
Ar nu det svindlande öfvermodet öfvervunnet, och har man sent
omsider kommit till besinning, genom det resultat, hvartill systemet
fört, kan detta ej annat än glädja mig och andra liktänkande.
Densamme talaren har, i fråga om exempel på vårt jordbruks
utveckling, tagit 10 år från 1850 till 1860. Detta tror
jag vara en för hans åsigter ganska gynnsam tidsrymd, ty under
de två åren 1854 och 1855 exporterades icke mindre
än 1,084,000 tunnor råg och annan säd, hvaraf hälften råg. Ett
sådant förhållande har icke inträffat hvarken förr eller sednare;
och det är uppenbart, att det höga pris af 24 rdr pr tunna och
deröfver, som rågen lemnade sina säljare, under dessa två år
framkallade en större export än under vanliga förhållanden. Då
jag icke i min beräkning medtagit dessa tvänne år, utan tog
tvänne tidspunkter från 1846 till 1850 och 1856—1860, så anser
jag mig hafva handlat lika uppriktigt som talaren sjelf.
536
Den 27 Maj e. in.
Samme talare har derjemte sagt, att denna reaktion har
bland annat sin grnnd deri, att en mängd jordbrukare köpt jord
tili högre pris än hvad den är värd, och att desse nu söka bereda
sig möjlighet att reda sig ur den besvärliga ställning, som
de iråkat. Ja, jag medgilver, att detta är ett förhållande, som
har inträdt, och som den olycksbringande tillgången på penningar,
som fanns åren 1854,55, 56, alstrade; men att denna penningerörelse
fick gå vind för våg, var den dåvarande regeringens
fel, hvilken, om förutseende och sakkännedom förefunnits, kunnat
i väsendtlig mån förebygga de lidanden, som den onaturliga penningetillgången
nödvändigt måste föranleda.
Med anledning af den oerhörda spannmålsexport, som under
dessa trenne år egde rum, och med anledning af det sätt
att sköta och upplåna penningar, sorn är vår nation egen, inträffade,
att det cirkulerande beloppet af R. Stms Banks sedlar,
som dittills utgjort 40 millioner, 1855 uppgick till 68 och 1856
till 80 millioner rdr. Hvad privatbankerna vidkommer, ökades
deras sedelemission, från att år 1854 vara 20 millioner, 1855
till 25 och 1856 till 31 millioner. Om man slår ihop dessa båda
sedelsummor, får jag lil millioner, i st. f. att man i allmänhet
kan antaga den utelöpande sedelstocken till 60 millioner.
Detta med många andra likartade tilldragelser gilver mig grundad
anledning att beklaga, det sednare tiders regeringar icke
långt före detta begagnat sitt inflytande, för att bereda sig ett
inflytande på landets penningerörelse, af hvilkens beskaffenhet
det helas väl och trefnad så väsendteligen är beroende.
Ett sådant försök gjordes val 1840, men det förslag, som
då framställdes, blef ej bifallet, och har ej heller sedermera blif
vit
förnyadt. Hade emellertid regeringen 1856 haft ett ord med
i bankolagstiftningen, skulle otvifvelaktig! äfven regeringen, för
att på något sätt här i landet binda de kapitaler, som då inströmmade,
icke underlåtit att förmå de särskildta bankstyrelserne
att inskränka sin lånerörelse så mycket som möjligt. Emellertid
inträffade motsatsen, och, såsom ofvan visadt är, lemnades
sedelstockens ökande åt omständigheternas ohejdade inflytande.
Man har inbillat sig, Mine Hrr, att det vöre en stor fördel
att sålunda få främmande kapitaler inkastade i landets penningerörelse.
Frukten af ett sådant förhållande är likväl, att alla
värden förryckas och priserna stiga långt öfver hvad under vanliga
förhållanden kunnat inträffa. Men hvart hafva då dessa
millioner tagit vägen? Jo, derom upplyser en blick på importens
belopp. — Då denna 1852 uppgick till blott 42 å 43 millioner,
hade den år 1855 stigit till 105 millioner, eller mer än
dubbelt. Det var ock en oundviklig följd af de inströmmande
främmande kanitaler, att då landet icke kunde använda dessa
penningar, mäste de användas till import,
Man har talat om finanstullar. Jag inser ej rätt väl att
vi i vårt land hafva något, som man kan kalla för finanstuliar,
såvida man icke vill dermed mena att vissa slag af importartiklar
företrädesvis inbringa tullafgifter, men då tullsatsen äfven
Den 27 Maj e. m.
537
å sådana artiklar är, jemförd med andra länders enahanda umgälder,
låg, förefaller mig uttryeket mindre egentligt. Om man
ifrar för sådana tullar, förundrar det mig, att Utslcts ledamöter
icke höjt tullen på en vara, som utgör föremål för en oupphörligt
stigande konsumtion, hvilken icke tillskyndar landet någon
båtnad och för hvilkens beskattande man således ej bör
hysa undseende, nemi. tobak. Jag har icke hört, att någon
fråga blifvit vackt om att höja tullen på denna vara.
Man har vidare talat om beskattning på arbetarne och att
desse skulle vara den bestämmande parten, ty skulle man nemi.
höja tullen på hvad som af arbetaren konsumerades, vore ej
detta någon förmån för jordbrukaren, som alltid tillfölje deraf finge
lof att öka arbetslönerna. Jag måste likväl bestrida alla dessa
påståenden. Hvad beskattningen beträffar, måste jag säga, att
det är att sträcka filanlropien alltför långt, då man påstår,
att ^ öre i tull på en mark rågmjöl skall antagas beskatta
arbetaren. Denna tull är verkligen så ringa, att det ömmaste
sinne ej deraf bör röras. Att arbetaren bestämmer arbetslönerna,
är för mig en ofattlig sats. Jag tror nemi. tvertom, att det är
arbetarne, som äro i lika mån beroende af arbetsgilvarne. Skäligen
torde alltså böra medgilvas att båda parterne är beroende
af hvarandra. Den lidande parten blir emellertid alltid arbetaren,
ty arbetsgifvaren kan uppskjuta ett arbete, men arbetaren
kan icke lägga sig i ide, utan måste arbeta för att förtjena
sin föda.
Jag hörde nyss en talare, som, då han utvecklade de stora
förmånerna, som tillskyndats jordbruket, gaf sig in på den slippriga
frågan angående den nytta, som landet åtnjutit genom hypotheks-föreningarne.
Då jag är af alldeles motsatt tanke med
honom härutinnan, kan jag ej heller förbigå denna fråga med
tystnad. Det är uppenbart, att jordbruket behöfver förlagskapital,
men en annan fråga är, hurn dessa förlags-kapitaler skola
bildas. Då man ser huru detta blifvit skott, vore man hågad
att tro, att de personer, som hade styret, icke kände till abc af
finansläran.
Också har det inträffat, att hvarje gång hypotheksföreningarne
upptagit lån till större belopp, följden visat sig blifva densamma,
nemi. ett förryckande af våra varuvärden, och ett framkallande
af ökad import. Såsom sagdt är, jag instämmer deruti
att man var pligtig bereda förlagskapitaler för jordbruket, men
ej på ett sätt, så illa beräknadt, som det, hvarpå man gick tillväga.
Vid 1840 års riksdag föreslog K. M. inrättandet af en
hypoteksbank, till fond för hvilken ett obetydligt utländskt fån
antogs böra upptagas. Förslaget att upptaga ett utländskt lån
mottogs för tillfället utomordentligt illa, och förslaget förkastades,
under uttalandet af mycken ovilja från representationens sida.
Följden blef sex år sednare i stället, att, sedan man medgifvit
en förening af jordegare att upptaga lån utomlands, man äfven
efter hand måste tillåta andra föreningar att göra detsamma, och
slutsumman blef, sedan Ilerfaldiga slag af Svenska papper bör
-
538
Den 27 Maj e. m.
jat cirkulera pä den utländska marknaden, misskredit, som gjorde
inrättandet af en riks-hypotheks-bank oundviklig; alltså, man
slutade med att verkställa hvad regeringen tjugo år förut föreslagit,
men under tiden hade man indragit landet uti en vidsträckt
utländsk skuldsättning, hvilken i hufvudsaken kunnat undvikas,
samt dertill väsendtligen rubbat landets kredit.
Man har med något lätt hand behandlat frågan om metalliska
kassans tillstånd i vår bank. Jag medgifver, att det skulle
vara ofördelaktigt och oklokt att bereda sig en öfver behofvet
gående valuta, men det är just den svåra punkten, att veta,
hvad rörelsen må kräfva af metallisk valuta. Hvad man emellertid
med visshet vet, är att den metalliska valutan måste träda
emellan, när missförhållandet mellan export och import inträffar.
Då den metalliska kassan mycket lätt kan bortsopas under
nuvarande förhållanden, är det af vigt att hafva sådana värdepapper,
som, under det de draga ränta, dock lemna innehafvaren
möjlighet att genom deras afyttrande bereda förstärkning
af den metalliska valutan. Hittills hafva vi af dessa papper haft
alldeles för litet belopp.
Jag fortfar att yrka afslag å Utsk:ts Betänk.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. Posse: Med den siste ärade talaren är jag nog lycklig
att kunna förena mig, dock blott i en punkt, nemi. att vår
nuv:de tull-lagstiftning icke är något konseqvent frihandelssystem.
J)å jag villigt medgifver, att det blott varit i enstaka fall, som
frihandelsprincipen gjort sig gällande i vår nuv:de tulltaxa, och
att den tillökning deraf, som nu egt rum, hufvudsakligast drabbat
landets modernäring, vill jag likväl icke, i likhet med några
andra talare, söka någon återgång till den gamla tull-lagstifningen,
såsom varande ett skydd för landtbruksnäringen. Jag vill
fast hellre, att man så mycket som möjligt må närma sig frihandelssystemet.
Då man här velat åter belägga med tull de artiklar, som
förut varit fria, har det yrkats förnämligast af tre skäl:
l:o För att minska importen.
Jag vill påstå att, äfven om de ifrågav:de tullsatserna bifölles,
importen likväl icke skulle minskas. Det är naturligtvis
omöjligt att förutse, hvad som i framtiden skall komma att inträda;
roen, om jag går tillbaka och ser efter huru förhållandet
varit förut, då det visat sig att före 1858, då tullfrihet första
gången tillämpades, importen af landtmannaprodukter, mjöl
och ost inbegripna, icke varit större än efter samma år, ledes
jag af erfarenheten till den slutsats, att, i fall tullsatserna få
fortfara, importen skall komma att stiga.
2:o För att skaffa staten en inkomst.
Härpå vill jag blott svara, att detta förslag vore mycket
lämpligt, derest importen af landtmannaprodukter vore så betydlig,
att den lemnade en inkomst, värd att taga reda på.
Den 27 Maj e. ra.
539
3:o För att skydda landets modernäring.
Detta är, såsom Frih. Gripenstedt upplyst, en mildare form för
hvad man vill,nemi. att åstadkomma ett högre pris.
Detta högre pris vinner man visserligen med tullsatser, då
ett iand ej producerar spanmål till sitt. fulla behof; men man
vinner ej detsamma höga priset under de förhållanden, som
existera här, att vi exportera spanmål. Den spanmål, som
kommer in genom import, rättar sitt pris efter det, som gäller
här, hvilket i sin ordning rättar sig elter årets skörd, och
ej efter tullsatserna.
Man har sagt, att landtmannanäring behöfver skyddas.
Detta förefaller mig svårt att fatta, ty den måste skydda sig
sjelf, och den begär ej något annat än att blifva befriad från
allt skydd. Då man talar om behof af skydd, ligger deruti något,
som man aldrig har vågat eller velat uttala, nemi. att landtmannanärinaen
under den tid, då den icke åtnjutit ett s. k.
skydd, skulle hafva gått tillhaka. Jag vågar deremot positivt
påstå, att denna näring gått framåt, och jag får derföre yrka
bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag skall blifva helt kort.
Jag har endast velat förena mig med den siste talaren uti att
påpeka det orimliga, som af flere talare blifvit påyrkadt, nemligen
att sätta en tull på spanmål, såsom medel till uppkomst
för vårt landtbruk, som under de 6 sista åren, i st. f. att, i
konseqvens med dessa Herrars åsigter, gå tillbaka, utvecklat
sig till en förvånande grad.
Jag får fortfarande på det varmaste förorda bifall til! Utsk:ts
förslag.
Hopen på propos. förnyades.
Gr. Anckarsvärd: Då jag tog mig friheten att inleda
denna diskussion, genom att begära uppläsandet af Hr Åkermans
reservation, var dertill orsaken, alt jag fann den för mig
så fullkomligt öfvertygande i afseende på de följder, som borde
inträda, i fall Utsk:ts Betänk, skulle blifva antaget.
Jag måste erkänna, att jag icke blifvit öfverbevisad af de
inånga sakrika och högst intressanta föredrag, som här, i motsatt
syftning till mina åsigter, blifvit hållna. Då jag yttrar
detta, får jag tillkännagifva, det min afsigt och tanke ingalunda
är att kunna öfvertyga någon annan om riktigheten af den mening
jag hyllar.
Jag kommer ej ihåg, huruvida jag var på detta rum närv:de,
då tull på jordbruksalster borttogs. Merändels har jag
alltid varit frånvarande, när tulltaxan förekommit; och jag ber
derföre, att nu i korthet få redogöra för skälen til! mitt blifvande
votum.
Jag erkänner, i likhet med mina antagonister, att några
öres tull på ett lisp. hvete eller råg är alltför obetydlig, för att
540
Den 27 Maj e. ra.
sägas innebära ett skydd. Det förefaller mig likväl besynnerligt,
att detta land skulle vara det första, som i detta afseende
gjorde ett afsteg från hvad som eger rum i andra länder. Man
har visserligen sagt, att i de länder, der tullar finnas, dessa
vore finanstullar; men, då i de flesta af dessa iänder ej någon
import eger rum, blifva ju tullarne der ej någon inkomstkälla,
utan ett skydd. Så liten man än må nu sätta denna tull, blir
den dock alltid en tillfredsställelse för den allmänna opinionen.
Då tullen borttogs 1856, var detta, enligt min åsigt, en
följd af den öfverraskning, hvari vi befunno oss efter de fördelaktiga
förhållanden, som en stor fraktförtjenst och åtskilliga andra
omständigheter förorsakat. Jag anser att det var på denna
grund, som man icke så noga beräknade följderna af det steg
man tog.
Jag inskränker mig emellertid nu till att säga, att den opinion,
som jag för närvide anser vara rådande hos jordegarne,
vore denna opinion ock blott en inbillning eller blott för tillfället
gällande, och hvilken opinion äfven i denna fråga delats
af Bonde-St:t, bestämt mig för att förena mig i hvad pluraliteten
af Svenska jordbrukarne komma att rösta. Jag anser, att
detta så mycket hellre bör ske, som detta votum omöjligen
kan föranleda till någon skada.
Man har uppgifvit, såsom en grundsats för tullfrihet, att
man icke bör fördyra lifsmedlen för den arbetande klassen, såsom
den öfvervägande delen af Svenska befolkningen. Mine
Hrr! jag är af alldeles samma åsigt; men, hvilken utgör i Sverige
den öfvervägande allmänheten? Jo, det måste ovilkorligen
den jordbrukande klassen vara. Då nu jordbrukaren anser sitt
bästa fordra en tull, vet jag icke hvarföre jag ej med min röst
skulle bidraga till en sådans sättande.
Jag fortfar i mitt yrkande på bifall till Hr Åkermans reservation.
Frih. Gripenstedt: Då jag är fullkomligt öfvertygad om
att en vidare utveckling af de skäl, som redan förut blifvit anförda,
ej leder till något egentligt ändamål, hade jag ej heller
tänkt att ånyo begära ordet. Jag har emellertid nu dertill blifvit
nödgad i anledning deraf, att några af mig på f. m. lemnade
faktiska uppgifter blifvit till sin riktighet satte i tvifvelsmål.
I fall Hr Wolffelt är närv:de, får jag hos honom först förfråga
mig, huruvida de af honom anförda siffror, 82 millioner,
m. m. gällde året 1854. 1 så fall får jag nämna, att ett
stort misstag blifvit af Hr Wolffelt begånget, då han uppgifver
dessa siffror såsom utvisande Riks-bankens sedelstock vid denna
tid; samt ytterligare ett missförstånd hos honom, att sammanställa
dessa med de siffror jag uppgifvit.
Först och främst förhåller det sig icke så, som Hr Wolffelt
uppgifvit, att Riks-bankens utelöpande sedelstock 1854 utgjorde
82 millioner, och 1855 öfver 94 millioner, utan den var
Den 27 Maj e. m.
541
resp. endast 49 och 58 millioner, såsom tab. 1 till Finanskomiténs
Betänk, utvisar.
Han har nemi. tagit felt, då han, i st. f. sedelstockens belopp,
anfört slutsumman i tabellen, hvilken slutsumma i sig upptager,
jemte sedelstocken, afven depositioner af resp. II och 15
millioner, samt kapitalöfverskott resp. 17 och 19 millioner, jemte
flera mindre poster. Men det har dessutom å min sida alldeles
icke varit fråga om dessa siffror, utvisande endast Riksbankens
sedlar, utan om sedelstocken inom landet i sin helhet.
Detta gjorde jag derföre, att, då Hr Akerman i sin reservation
åberopat såsom ett vigtigt skäl för sina åsigter om vår
dåliga financiella ställning, och nödvändigheten att upphjelpa
denna genom höga tullar, den omständigheten, att silfver icke
hade någon tendens att stanna qvar i banken och öka sedelstocken,
utan att silfret, i den mån det indrages, alltid åter utgått;
så var det för mig nödvändigt att visa, hurusom detta
förhållande alldeles icke var något kreterium på någon dålig
eller felaktig ekonomisk ställning, utan att sedelstockens storlek
berodde på något helt annat, nemi. på rörelsens verkliga behof
af bytesmedel. Men då man taiar derom, duger det naturligtvis
ej att taga de siffror i beräkning som Hr Wolffelt anfört,
(äfven om de varit rätt uppgifna), ty det finnes jemväl andra
sedlar än Riksbankens, hvilka uppfylla cirkulationens behof och
som ingå i den verkliga utelöpande sedelstocken, nemi. privatbankssedlarne.
För att få reda på den omständighet, hvarom fråga var,
och som vid denria undersökning intresserar, nemi. beloppet af
den sedelstock, som rörelsen visat sig under en längre tid behöfva,
måste man således icke allenast taga Riksbankens utan
äfven privatbankernas sedlar i beräkning, och det är just denna
sammanlagda siffra, som jag anfört. Hr Wolffelt kan finna densamma
i Finans-komiténs Betänk, på tabellen XII. Jag har
också ganska noggrannt och riktigt vid det föreg:de tillfället angifvit,
att ifrågav:de verkligen utelöpande sedelstock under en
mängd af år icke i allmänhet varierat till sina gränser mer
än omkring 10 millioner. Det har visserligen under denna tidrymd
funnits ett undantag, nemi. 1854 och 55, då hela den
utelöpande sedelstocken, såsom förut blifvit sagdt, uppgick till
resp. 64 och 77 millioner; men just det förhållandet, att den
genast åter nedgick till sitt normala belopp, visar att detta varit
någonting abnormt.
Medan jag nu har ordet, må R. o. Ad. ursägta, om jag
som hastigast upptager tili besvarande några få anteckningar,
som jag ogjort.
Hr Akerman har talat om den inverkan på priserna, som
tullar kunna medföra. Ja, låtom oss undersöka detta förhållande.
När det är fråga om en finanstull, kommer det öfverpris,
som konsumenten härigenom får betala, staten till godo;
men när det är fråga om en artikel, som är belagd med skyddstull,
så uppstår dessutom en beskattning på vissa klasser af
542
Den 27 Maj e. m.
modborgare till förmåu för c-n annan. Ty vid import af en
vara kommer naturligtvis densamma att stå så mycket högre
i pris som tullens belopp, hvilken måste ersättas. Men denna
tillökning i priset verkar icke allenast en fördyring på det importerade
qvantum, utan äfven på hela den öfriga delen af samma
slags vara, som finnes inom landet; och då denna fördyring
eller med andra ord, det. öfverpris, som härigenom utgår, ej
kommer statsverket till godo, utan blott en viss klass, nemi.
den fabricerande, så kan man lätt inse den orättvisa och olägenhet,
som sålunda åtföljer skyddstullar.
Då man klandrat mig derföre att jag, för min exposé af
landtbrukets ställning, valt de 10 sista åren, får jag blott upplysa
att jag tagit dessa 10 sista år, af det dubbla skäl, att berättelsen
omfattar just 10 år, och att hela perioden för tullfrihet
på dessa produkter, hvilken började, ej 1856, utan 1855,
infaller inom denna tidrymd.
Talrika och häftiga rop på propos. hördes ånyo.
Hr Wolffelt: Jag får erkänna att jag i afseende å mina
sifferuppgifter något misstagit mig.
Enär jag har ordet, kan jag icke underlåta att upptaga den
siste talarens uttryck, att skyddstull är en skatt. Då jag medgifver
att detta visserligen är en sanning, ber jag ock R. o. Ad.
lägga märke till, att den förhöjda och förbättrade industrien är
en vinst, som staten i sin helhet på samma gång gör.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade bifall till Utsk:ts
hemställan i dess helhet icke blifvit af någon ledamot begärd;
att Frih. Gripenstedt jemte llere ledamöter hade yrkat,
att Utsk:ts hemställan måtte bifallas med den lörändring, att
artikeln ost skulle fortfarande vara tullfri; samt att Gr. Liljencrants,
med hvilken många ledamöter sig förenat, hade framställt
det yrkande, att de för närv:de tullfria artiklarne hvete,
råg, hvetemjöl, rågmjöl, smör och (läsk skulle åsättas följ:de
tullsatser, nemi.: hvete 20 öre pr kubikfot; råg 10 öre pr kubikfot;
hvetemjöl 1 rdr pr centner; rågmjöl 50 öre pr centner;
smör 3 rdr pr centner; och fläsk 2 rdr 50 öre pr centner; men
Utsk:ts hemställan i öfrigt bifallas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall tili Utsk:ts hemställan utan förändring, hvartill svarades
nej, sedermera propos. på bifall till samma hemställan med den
al Frih. Gripenstedt föreslagna förändring, då svaren utföllo
med många ja och nej i blandning, och slutligen propos. på det
af Gr. Liljencrants framställda yrkande, hvilken propos. jemväl
besvarades med många blandade ja och nej; hvarefter propos.
på bifall till Utslcts hemställan med den af Frih. Gripenstedt
påyrkade förändring förnyades samt likaledes besvarades
Den 27 Maj e. m. 543
med många både ja och nej i blandning; och förklarade Hr Gr.
o. Landtm, sig nu halva funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som vill, att R. o. Ad. skall bifalla Bevilln.-Utsk:ts
å sidorna 8 och 9 af Betänkd N:o 8, gjorda hemställan om
fortfarande tullfrihet för spanmål och andra landtmannaprodukter,
utom i hvad samma hemställan afser åsättande af en tull
utaf 3 rdr pr centner på artikeln ost, hvilken artikel R. o. Ad.
förklarar fortfarande böra vara tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att artiklarne hvete, råg,
hvetemjöl, rågmjöl, smör och fläsk skola åsättas följ:de tullsatser,
nemi.: hvete 20 öre pr kubikfot, råg 10 öre pr kubikfot,
hvetemjöl 1 rdr pr centner, rågmjöl 50 öre pr centner, smör
3 rdr pr centner, och fläsk 2 rdr 50 öre pr centner; men
bifaller i öfrigt Utsk:ts ofvanberörde hemställan.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 50.
Nej — 51.
Den vidare behandlingen af förev:de Retänk. blef härefter
uppskjuten till nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen hade vid
sednaste sammanträdet öfverenskomrnit föreslå de respektive
Riks-Stånden att i de plena, som korinne att hållas nästa Onsdag
den 3 Juni, till behandling företaga Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o
99, ang:de reglering af utgifterne under Riks-statens sjette hufvudtitel,
samt att samma Utsk:s Utlåt. N:o 100, ang:de regleringen
af utgifterne under Riks-statens sjunde hufvudtitel, skulle
förekomma till pröfning näst efter förstberörde Utlåt.; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade i
enlighet härmed besluta, att Stats-Utsk:ts ifrågav:de Utlåtm N:is
99 och 100 skulle uppföras i de båda främsta rummen å föredragningslistan
för nyssnämnde dsg; hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
544
Den 28 Maj f. m.
Thorsdagcn den 28 Maj 18(53.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af Elektorer efter
N:o 62 Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
N:o 205 Frih. Åkerhjelm al Margretelund, Johan Carl, och N:o
254 Hr Liljecrona, fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 559, Hr Pereswetofl-Morath, fullm. Gr. Piper, Charles
Ernil, med 22 röster;
» 1598, Hr Svedenborg, fullm. Gr. von Rosen, Fredrik Carl,
med 24 röster; och
» 2327, Hr Huss, Magnus, med 19 röster.
Med förmälan, att Gr. Hamilton, Jacob Essen, skriftligen
hos Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit sin Önskan att, med bibehållande
af sin riksdagsmannarätt, få afsäga sig uppdraget att
vara Bänkman inom 2:dra Bänkm:s-afd:n, hemställde Hr Gr. o.
Landm., huruvida R, o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Företog R. o. Ad. val af Bänkman inom
8:de Bänkm:s-afd:n:
efter N:o 366, Frih. Ehrenborgh, fullm. Gr. Wachtmeister, Hans.
9:de Bänkm:s-afd:n:
» N:o 98, Hr Stålhandske, fullm. Hr Silfverstolpe, David
August.
I4:de Bänkm-.s-afd:n:
» N:o 2105 A., Hr af Trolle, fullm. Hr Lagerheim, Otto
Leopold.
22:dra Bänkm:s-afd:n:
» N:o 2039, Hr von Troil, Samuel Gustaf.
23:dje
Den 28 Maj f. m. 545
23:dje Bänkm:s-afd:n:
efter N:o 2144, Hr Rosensvärd, Johan Henrik.
25:te Bänkm:s-afd:n:
» N:o 2317, Hr Fåhraus, Olof Immanuel.
ocli befunnos hafva blifvit utsedde till Bankmän inom
8:de Bänkm:s-afd:n:
N:o 400, Frih. Bergenstråle, fullm. Hr Törnebladh, Gustaf.
9:de Bänkm:s-afd:n:
N:o 87, Hr Stråle af Ekna, Wilhelm.
14:de Bänkm:s-al'd:n:
N:o 929, Hr Grönhagen, Clas Henrik.
22:dra Bänkm:s-afd:n:
N:o 2063, Hr Nordenfalk, Carl.
23:dje Bänkm:s-afd:n:
N:o 2195, Hr Edelstam, Gustaf Jakob.
25:te Bänkm:s-afd:n:
N:o 2319, Hr Westerstrand, Carl Adil.
Fortsattes behandlingen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
aug:de tullbevillningen, dervid nu i ordningen förekom:
Sednare delen af Utskits hemställan i afseende å spanmål
och andra landtmannaprodukter.
Bilölls.
Utskits afstyrkande af tullförhöjning för åtskilliga artiklar.
Bifölls.
Utskits hemställan ang:de förändrad uppställning af införseltariflen.
Bifölls.
Artiklarne Absinth—Bokbindare-cloth.
Utsk:ts hemställanden och förslag biföllos.
Brelkuverter.
Frih. Cederström, Budolf: Ämnet kan synas något
obetydligt, men det har likväl gifvit anledning till diskussion
H. IV. 35
546
Den 28 Maj f. m.
älven inom de andra Stånden. Det är här fråga om en fabrikation,
hvartill råämdet finnes i Sverige och der tillverkas inom
många fattiga familjer till mycken godhet. Under de sednare
åren har jemväl en fabrik uppstått i Norrköping för tillverkning
af brelkuverter, och det är sålunda en näringsgren, som är i
uppblomstring. Under sådana förhållanden kan jag icke finna
lämpligt att, såsom Utsk:t föreslagit, nedsätta tullen på brefkuverter.
Det är sannt, alt Utsk:t föreslagit den till 20 öre, under
det högsla tullen pä papper utgör 18 öre pr skalp. För
införsel af brelkuverter erlägges för närvide dock en tull af 40
öre skålpundet; och anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag å
denna punkt, ville bibehålla den lör närv:de utgående tullsats.
Hr von Kraemer, Anders Robért: [nom Utsk:t har det
talats åtskilligt om denna artikel, hvarför jag anser mig böra
lemna några upplysningar derom. Denna artikel är uti tulltaxan
icke försedd med någon egen rubrik, utan, när den under de
sednare åren förekommit till tullbehandling, har man blifvit nödsakad
att hänföra den till rubriken »papper och pappersarbeten.»
Som den likväl utgör en alltför , enkel tillverkning för att billigtvis
draga den höga tull, som är åsatt sistnämnde rubrik, har
man varit betänkt på att uppföra den under egen rubrik samt
belägga den med en lagom hög tulk
1 Utsk:ts motivering af denna punkt står, att högsta tullen
på papper utgör 18 öré, under det att tullen å brefkuverter uppgår
till 20 öre. Detta är visserligen sannt, men som man har
uttalat den åsigt, att skillnaden vore för ringa mellan den af
Utsk:t föreslagna tull å fabrikatet och tullen å materialet, ber
jag att få lästa uppmärksamheten derå, att det endast är postpapper,
sorn drager 18 öres tull, men att det slag af papper,
som användes vid fabrikationen af brefkuverter, endast drager
en tull af 12 öre. Det är således en skilnad af 8 öre mellan
tullsatsen å råämnet och å fabrikatet, hvilket väl bör vara tillräckligt;
och anhåller jag således om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Posse, Arvid: En föreg:de talare, Frih. Cederström,
har upplyst R. o. Ad. derom, att en fabrikation af brefkuverter
uppstått i landet, samt att en dylik fabrik finnes i Norrköping.
Jag vill icke inlåta mig på den frågan, huruvida för denna fabriks
skull en ny beskattning bör läggas på landet; jag vill endast
hålla mig till den bristande delen i Frihms bevisning. Han
har nemi. sagt, att denna fabrikation borde skyddas och att en
tullsats af 40 öre vore lagom. En dylik tull skulle emellertid,
enligt Hr Kraemer» utredning, gifva ett skydd af,25 öre. När
man vet huru enkla de machiner äro, som begagnas för tillverkning
af brefkuverter, och med huru liten möda en person
kan åstadkomma flera tusen sådana om dagen, förefaller det
otroligt att en skyddstull af 25 öre skulle vara behöflig. För
min del anser jag att ett skydd af 5 till 8 öre,, såsom Utsk:t
föreslagit, vöre fullt tillräckligt, och denna öfvertygelse har jag
Den 28 Maj f. m.
547
kommit till genom den noggranna granskning och uträkning, sorn
gjordes i Utsk:t. Jag anhåller om bifall till dén föredragna
punkten.
Hr Fåh reeus, Johan Fredrik: Brefkuverter hafva först
under de sistförflutna åren blifvit föremål för import. Då de
hittills icke varit i tulltaxan särskildt upptagna, sattes Generaltullstyrelsen
i nödvändighet att förordna om sättet för tullbehandlingen,
hvarvid de hänfördes till rubriken »papp- och pappersarbeten
olackerade», enär någon lämpligare varubenämning
i tulltaxan ej fanns att hänvisa dem till. Detta är likväl oegentligt,
alldenstund lagstiftaren säkerligen icke under fabrikaterna
»papp- och pappersarbeten» tänkt sig så obetydligt manufakturerade
effekter som brefkuverter. Kommers-Coll. och Generaltullstyrelsen
hafva till stöd för sitt förslag anfört, att högsta tullsatsen
för papper utgör 18 öre pr skålp., men denna tullsats
gäller endast papper, som är »färgadt, pressadt, glaceradt, etc.»
och hvilket icke till brefkuverter användes. En (öreg:de talare,
Hr von Kraemer, har ansett dertill vanligen begagnas »skrifpapper»,
som drager allenast 12 öre i tull; dock äfven om de
förfärdigas af »postpapper», som är belagdt med 15 öres införseltull,
finner jag, i förhållande dertill, den å brefkuverter föreslagna
tullsatsen 20 öre vara tillräckligen hög. Jag röstar alltså
för bifall till Utsk:ts tillstyrkande.
Frih. Cederström: Det förefaller mig sorn om Hr Kraemer
misstagit sig, då han uppgifvit att brefkuverter i allmänhet tillverkas
af skrifpapper. Jag tror snarare, att de böra tillverkas
utaf postpapper, som är tunnare och lättare, på det att icke
genom en onödig tyngd hos kuvertet vigten af sjelfva brefvet
må behöfva alltför mycket inskränkas.
För öfrigt har man fästat sig vid det förhållande, att det
endast på ett ställe inom landet, i Norrköping, finnes en fabrik
för brefkuverter. Jag har likväl mindre fästat mig vid denna
industri, såsom föremål för fabriksrörelse, än vid hvad jag har
mig bekant om fabrikation af brefkuverter såsom föremål för
husslöjd. Brefkuverter förfärdigas nemi. af en mängd personer,
s. k. pauvres honteux, ålderstigna och barn, sjukliga, lemmalytta,
o. s. v., hvilka genom försäljning af denna sin tillverkning
söka bereda sig ett väl behölligt understöd.
Då jag tror,-att det är bättre understödja de fattige genom
att bereda dem tillfälle till arbetsförtjenst, än i form af direkt
gåfva eller fattigunderstöd, hemställer jag, att man icke genom
tullsatsens sänkning måtte lätta införseln af brefkuverter, som
icke äro det minsta bättre än våra inhemska, och derigenom
afsäga sig tillfället att gagna de behöfvande inom Vårt eget land.
Jag medger, att jag icke kan i detta hänseende uppställa
någon kalkyl, men då den nuv:de tullen måste utgöra mera
skydd än en tull af blott 20 öre, anhåller jag fortfarande att
S48
Den 28 Maj f. m.
R. o. Ad. måtte lör införsel af brefkuverter stadga en tull af
40 öre pr skålpund.
Hr Reti tersvä rd, Patrik: Den tullsats, Utsk:t föreslagit,
grundar sig på närmare upplysningar från Kommers-Coll. och
General-tullstyrelsen, och då Utsk:t således haft fullt giltiga skäl
att antaga, alt den skulle vara tillräcklig, har jag inom Utsk:t
hiträdt den mening, att tullen borde bestämmas som den nu är
föreslagen.
Hvad beträffar Frih. Cederströms anmärkning, att genom
bestämmandet af en så låg tull å denna artikel en mängd fattiga
personer skulle beröfvas arbetsförtjenst, torde vid det förhållande,
att det redan finues en större fabrik i riket, dessa
fattiga icke kunna konkurrera med den, och jag tror således ingalunda.
att det kan vara beroende på tull-alsens höjning eller
sänkning, huruvida den cnskildte arbetaren blir urståndsatt att
fortsätta denna industri.
På detta och öfriga af föregrde talare anförda skäl anhåller
jag om bifall till Utslcts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utslcts förslag olörändradt, och dels bifall dertill, med den
förändring, att tullsatsen för ilrågavide artikel bestämdes till 40
öre skålpundet, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till Utsk:ts förslag utan lörändring och, då dervid svarades många
ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Bränvin och Sprit.
Utslcts hemställan bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Bälten—Fernissa.
Utsk:ts förslag biföllos.
Filar och Raspar.
Hr Reutersvärd: Här förekommer en artikel, hvarå
Utsk:t föreslagit icke allenast nedsättning, utan borttagande af
tullen, genom att lemna hänvisning till »verktyg», hvilka äro
tullfria. Det är nogsamt bekant att dylika verktyg tillverkas
i staden Eskilstuna med stor skicklighet, och jag tror, att denna
tillverkning bör åtnjuta det skydd, den hittills åtnjutit. Då hvarken
General-Tullstyrelsen eller Komrners-Collegium i afseende
å donna artikel tillstyrkt nedsatt ning af tullen, anhåller jag att
Deu 28 Maj f. m.
549
Hr Gr. och Landtm, ville framställa propos. på afslag å den
nu föredragna punkten.
Gr. Posse: Det kan vara berömligt, om R. o. Ad. vill
skydda fabriker och näringar genom höga tullsatser, men det
kan aldrig vara berömligt, om R. o. Ad. ville rifva arbetet ur
händerna på dem, som arbeta, och det skulle ske, om arbetarens
redskap och verktyg pålades en så dryg tull, att de icke kunde
af honom anskaffas. På detta skäl får jag yrka bifall till Utsk:ts
framställning.
Hr Fåhraeus: Det medgifves att i denna fråga något förslag
icke blifvit af embetsverken väckt; men då obestridligt är, att
»filar och raspar» för vissa handtverk utgöra verktyg, anser jag
hvad Utsk:t föreslagit vara följdriktigt, och tillstyrker fördenskull
bifall derå.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till (Jtsk:ts
hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande af det
nu i afseende å ifrågav:de artikel gällande stadgandet, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Utsk:ts hemställan och,
då dertill svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
ja haft övervigten.
Fisk.
LJtskits första hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: I den ställning, hvari
vi lör närvarande befinna oss, och med den kännedom vi ega
om statsverkets tillgångar, är det svårt att framställa förslag om
nedsättning i tullen för någon af de varor, som räknas till de
s. k. kassa-artiklarne. Jag vill icke heller nu framställa något
bestämdt yrkande i denna syftning; jag vill endast uttala den
tanke, att jag anser det vara en skyldighet att, så snart statens
tillgångar det medgifva, taga bort tullen å saltad sill. Vi hörde
i går med de mest bindande skäl bevisas att nödvändighetsvaror
— och till dem räknar jag i första rummet sill och salt
— böra vara tullfria, och jag hoppas att dessa skäl snart skola
göra sig gällande. Huruvida omständigheterna redan vid denna
riksdag kunna medgifva borttagande af tullen å dessa nödvändighetsvaror,
beror i främsta rummet på den utgång bränvinsskatten
får i förstärkt Utskott. Jag anhåller att R. o. Ad. måtte
bifalla Utslcts förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: För min del
tillstyrker jag bifall till Utsk:ts förslag, men reserverar mig mot
de motiver, Utsk:t begagnat, emedan de stå i strid med de beslut,
som R. o. Ad. i går lättat i afseende å tull på spannmål
550
Den 28 Maj f. m.
och ost. .lag begär ingen propos. i detta hänseende, då motiveringen
kan vara likgiltig, men jag anhåller att få i protokollet
antecknad min reservation mot den tanke, att alla lefnadsförnödénheter
höra vara tullfria.
Gr. Posse, Arvid: Sedan R. o. Ad. i går fattat sitt be
slut
i afseende å tull på spannmål och flera andra landtmannaprodukter,
tror jag att man deri skall finna ett skäl till att bifalla
Utsk:ts förslag i afseende å fisk, som väl icke måtte vara
nödvändigare än bröd.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgilvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till lltsk:ts hemställan, blef propos. derå framställd
och med ja besvarad.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
Fjednar, Formar, Friktionsstickor, Friktionssvamp.
Utslr.ts förslag b i föllos.
Färger och Färgningsämnen.
Gr. Liljencrants: Denna artikel är den första, sorn före
kommer
uti en af Utskit upprättad tabell, hvilken återfinnes å
sidan 97 uti Betänkt. öfver åtskilliga nedsättningar i de tullsatser,
som enligt gällande tulltaxa äro åsatte en mängd artiklar.
Innan jag tager mig friheten att yttra min tanke om dessa, af
Utsk:t föreslagna nedsättningar, får jag likväl hos Hr Gr. och
och Landtm, anhålla, att den del af Hr Fåhraei reservation, som
har afseende å ifrågavarande artiklar, och hvilken återfinnes å
sidorna 84 och 85 af Utsk:ts Betänk., matte varda inför R. o.
Ad. uppläst.
Sedan denna uppläsning försiggått fortfor
Gr. Liljencrants: Efter den utredning, reservanten lemnat
öfver beskaffenheten af Utsk:ts beslut och hvarigenom han ådagalagt
vigten af att icke vidtaga sådana förändringar, som, till
följd af sjelfva sakens natur, mäste blifva mer eller mindre
godtyckliga, skulle man icke behöfva orda mycket om saken.
Men då ibland de artiklar, å hvilka nedsättning i tull blifvit
ölreslagen, förekomma åtskilliga, som utgöra föremål för inhemsk
slöjd, förundrar det mig, att man här, i ett land med
ringa kapitalstyrka och hög ränta, icke drar i betänkande att
handla i motsats till hvad man gjort i andra länder, som till
följd af fördelaktiga förhållanden hafva många medel att åt
sina innevånare bereda arbetsförtjenst.
Den 28 Maj f. m.
551
För att visa till hvilka resultater man kommer med denna
ringa omtanke att åt egna arbetare förbehålla förädlingen af rå*
ämnen, vill jag såsom exempel anföra några få artiklar, å hvilka
tullen under sednaste 10 åren blifvit i betydlig mån nedsatt, och
hvilka alla kunna tillverkas inom landet. Af ljus importerades
1854 13,010 skålp., men sedan tullen vid följande riksdagar
blifvit upprepade gånger nedsatt, steg importen 1861 till 160,273
skålp. eller nära 13 gånger så myckel. Importen af gångkläder
uppgick 1854 till ett värde af 18,841 rdr, men 1861 till
589,151 rdr eller 35 gånger så mycket. Af knifvar och gafflar
importerades 1854 1,330 skålp., men 1861 hade importen sti
git
till 40 gånger detta belopp; den utgjorde nemi. 54,600 skålp.
Af förhvdningspapper importerades 1854 3,181 skålp., men 1861
240,086 eller nära 80 gånger så mycket. Så går det, Mina Hrr!
när man obetänksamt nedsätter tullsatserna och derigenom beröfvar
det inhemska arbetet det skydd, sorn det så väl behöfver
för att kunna bestå i täflan med det utländska, af större kapitalstyrka,
mildare klimat och fördelaktigare naturförhållanden understödda
arbetet.
Då någon nedsättning i t ullen å de artiklar, som i den af
mig omnämnda tabellen förekomma, icke blifvit hvarken af
General-tullstyrelsen eller Kommers-Coll. föreslagen, och dä
vidare genom denna tullnedsättning skulle uppstå en minskning
af 112,077 rdr rmt uti Statsverkets tillgångar, hvilka elter
de af R. St:r beslutade storartade utgifter icke tåla någon nedsättning
af. intraderna, så synes mig deri ligga goda skäl att icke
antaga förslaget.
Skulle någon af Ståndets ledamöter yrka att hvar och en
af dessa artiklar måtte särskildt föredragas, så är det en rättighet,
som icke kan honom förvägras, men i annat fal! anhåller jag att
R. o. Ad. måtte förklara att å alla de artiklar, som uti berörda
tabell blifvit omnämnde, nu gällande tullsatser måtte bibehållas.
Hr Fåhraeus: Jag bestrider icke, att ju införseltullen för
det dyrbara färgningsämnet kochenilj är för hög; men detta kan
äfven sägas om andra för den Svenska industrien vigtigare färger,
å hvilka likväl, såsom jag i min reservation anmärkt, tullsatserna
lemnats ovidrörda. Jag töranlåtes derföre, tdl undvikande
af denna inkonseqvens, hemställa att, med förkastande af
Utsk:ts förslag i denna punkt, tullen å kochenilj må tills vidare
* bibehållas sådan den i nu gällande tulltaxa är fastställd.
Gr. Posse: 1 anledning af Gr. Liljencrants’yttrande, vill jag
endast fästa Grins uppmärksamhet derå, att den nu föredragna
punkten handlar om artikeln »kochenilj», hvars tillverkning, såsom
vi alla veta, icke utgör föremål för Svensk industri. För att
skydda någon inhemsk industri, behöfves således alldeles icke någon
tull på kochenilj.
51)1
Den 28 Maj f. m.
Kochenilj är ett mycket användt färgningsämne, och en hög
tull å detsamma måste naturligen försvara oell fördyra användandet
deraf i färgerierna. Utsk:t har derföre i de inhemska
fabrikanternas intresse endast föreslagit borttagandet af den alltför
höga tullen å detta råämne. Jag yrkar bifall till Utsk:ts
förslag.
Gr. Liljencrants: I)å jas nyss hade äran framställa
yrkande att Ståndet måtte alsia nedsättning i tullen å alla de
artiklar, som uti omnämnda tabellen finnas upptagna, trodde jag
att man, genom att föredraga dem i ett sammanhang, skulle kunna
undvika den tidsspillan, som måste uppstå genom särskildta diskussioner
om hvar och en af dessa många artiklar, men, som
jag blifvit gjord uppmärksam derpå, att K. o. Ad. redan beslutat
att Betänk:t skall punktvis löredragas, och den af mig yrkade
föredragningen i ett sammanhang af åtskilliga punkter således
icke kan medgifvas, får jag afstå från berörde yrkande.
Till svar å Gr. Posses anförande vill jag endast lästa Gr:ns
uppmärksamhet derå, att skälet, hvarför jag yrkat afslag å denna
punkt, grundade sig icke derpå alt någon inhemsk näring behöfde
skyddas, utan derpå att, såsom Hr Fåhraeus i sin reservation
sagt, det icke finnes något skäl att bevilja tullnedsättning
för en larg, då tullsatserna å andra för Svenska industrien vigtigare
färger bibehållas oförändrade.
Det var på grund af denna bristande konseqvens sorn jag
begärde och fortfarande begär afslag å punkten.
Hr von Kraemer: Jag är förekommen af den siste värde
talaren ; jag ville blott anmärka, att R. o. Ad. redan beslutat,
att detta Betänk, skall föredragas punktvis och att således
Gr. Liljencrants’ framställning icke skulle kunnat af Ståndet bifallas;
men jag ber att tillika få bifoga några anmärkningar angående
ifrågavarande artikel. Att den i och för sig sjelf icke
är af någon vigt, torde hvar och en medgifva, då den minskning
i statsinkomsterna, som deraf kunde uppstå, endast skulle belöpa
sig till 1,500 rdr; men den får en ganska stor vigt genom den
ställning, den i Betänk-.t erhållit såsom den första af de artiklar,
för hvilka Utsk:t föreslagit tullnedsättning. Då man likväl satt
sig emot dessa nedsättningar och dervid, som ett skäl för afslag
å dem, åberopat att dessa tullnedsättningar skulle förorsaka en
minskning i tullintraderna utaf 112.000 rdr, en minskning, hvilken
statsverkets närvarande tillstånd icke skulle tillåta, och *
man till stöd lör detta påstående åberopat den vid Betänk:t
lögade tabell, hvaruti finnes uppgifven den tullinkomst, som
1861 influtit för de artiklar, hvarå nedsättning blifvit föreslagen,
samt det belopp, hvartill tullen efter de föreslagna tullsatserna
skulle uppgå, under förutsättning att samma varuqvantiteter
importerades, — får jag förklara, att jag icke kan
gilla en sådan kalkyl, och vågar påstå att den är oriktig. Erlarenheten
gifver nend. vid handen, att när en tull, sorn varit
Den 28 Maj f. m.
553
allt för hö», nedsättes till billigt belopp, ökas importen så mycket,
att tullinkomsterna snarare tillväxa än förminskas. Detta
är en sats, som utaf alla national-ekonomer anses såsom ett
axiom och således icke tarfvar något bevis. Jag kan derföre
icke finna att fruktan för minskning i tullintraderna bör kunna
utgöra något skäl att motsätta sig de af Utsk:t föreslagna nedsättningarne.
Slutligen kan jag icke underlåta att bestrida riktigheten af
Gr. Liljencrants’ resonnement. Konseqvenserna deraf föra derhän,
att uti ett land bör tillverkas alla de artiklar, som der
förbrukas.
De, som hysa dessa åsigter, tänka på vårt vidsträckta fädernesland,
hvilket är större än Europas rikaste kulturländer,
och jemföra det på grund af dess vidd älven med dessa länder;
men de glömma att folkstocken dock är den enda rätta grund för
jemförelsen. Vill man med hänsyn dertill jemföra Sverige med t.
ex. ett distrikt i England, så får man se, om ett dylikt distrikt
eger inom sig alla de industrigrenar, sorn man anser böra finnas
utvecklade inom vårt fädernesland. Ett dylikt distrikt har vanligen
blott några få näringsgrenar, hvilka der blifvit tippdrifna
till högsta möjliga utveckling. Jag tror att på samma sätt vore
det lyckligast för vårt fädernesland, om det kunde uppdrifva till
en större fullkomlighet några få af de industrigrenar, som äro
mest lämpliga för våra förhållanden, och för hvars alster det
sedermera på verldsmarknaden kunde tillbyta sig de utländska
produkter, hvaraf det har behof. Denna idé, att livar och en
skall rigta sitt arbete åt ett visst särskildt yrke och icke splittra
det på flera, har en ganska god grund: arbetets delning; och
den låter tillämpa sig såväl på enskilta personer som på bela
länder.
Jag yrkar bifall till Betänk:t.
Frih. Hamilton, Hugo. Obestridligen är den fråga, som
nu är under behandling, i och lör sig sjelf af föga vigt; den
minskning, som genom den föreslagna nedsättningen skulle uppkomma,
belöper sig endast Sill 1,500 rdr; men denna punkt har
fått en tillfällig betydelse och den är icke så ringa; det är nemi.
den första af de punkter, i hvilka Utsk:t föreslagit nedsättning i
tullsatserna, utan att hvarken General-tullstyrelsen eller Kommers-Coll.
tillstyrkt sådant. Alla de punkter, som på detta
sätt skilja sig från de öfriga, utgöra derigenom ett helt för sig,
och det är då icke orätt, om vi, som icke önska förändringar i
tullbestämmelserna, i främsta rummet motsätta oss de afUtsk:t
i dessa punkter föreslagna nedsättningar.
Man kan vara älskare af frihandelssystemet utan att vilja
gå så långt. Sjelf har jag vid flera riksdagar sökt att få förbudssystemet
upphäfdt, och är glad alt hafva bidragit dertill. Jag
har anselt det skadligt för staten såväl i financielt som i moraliskt
hänseende att tullarne voro så höga, att de uppmuntrade
till lurendrejeri; roen jag önskar dock att något skydd måtte
554
Den 28 Maj f. ni.
qvarstå för näringar, vid hvilka en mängd menniskor äro anställda,
på det att ieke dessa menniskor må sättas ur stånd att
försörja sig och falla fattigvården till last. .lag har trott, att
den åsigt, sorn ledt K. M:s Nåd. Skrifvelse i ämnet, vöre den
rätta; att man icke alltför ofta bör rubba en tullsats, och att, då
den sista icke varit gällande i mera än tre år, man äfven kunde
förunna näringsidkarne att få bibehålla den äfven under nästa
statsregleringsperiod, helst som regeringen icke ansett det lämpligt
att nu göra några förändringar, utan såsom skäl för uppskof
anfört dels de med Frankrike pågående underhandlingarne,
dels ock att det vore båttre att på en gång i ett sammanhang
omarbeta hela tulltaxan, än att deri vidtaga partiela förändringar.
För mig och många med mig har under de tvenne sista
månaderna tillkommit ett nytt skäl till stöd för vår åsigt. Det
har nemi. visat sig att statsverkets behof äro betydligt större,
än man vid riksdagens början ansåg att de skulle vara, och att
de tillgångar, sorn voro afsedda till deras fyllande, icke äro tillräckliga
för detta ändamål. Jag anser derföre, att det vore
orätt, att blott på grund af en förutfattad opinion rubba statsverkets
tillgångar, och tror att man deruti bör finna ett skäl att
bibehålla de statsinkomster, som f. n. finnas.
På dessa skäl förordar och röstar jag för bibehållandet af
hittills gällande tullsatser å alla de artiklar, hvarå KommersColl.
och General-tullstyrelsen icke föreslagit någon förändring.
Hr Reutersvärd: Utsk:t har icke anfört annat skäl än
att Lftsk:t ansett den nuvarande tullen allt för hög, hvilket motiv
alltid använts, när förändring icke blifvit af embetsverken
föreslagen. Men då någon utredning icke blifvit gjord, hvarigenom
det ådagalägges, att den nu åsätta tullsatsen är lämpligare
än den förra, och då dessutom (Jisk:t begått en inkonseqvens,
som bör rättas, anser jag att tillräckliga skäl finnas att afslå
denna punkt och bibehålla tullsatsen oförändrad.
Gr. Liljencrants: Hr von Kraemer har måhända med
rätta ansett att det vore en lycka, om man, i stället för att sysselsätta
sig med många tillverkningar, rigtade sin verksamhet blott
på några få industrigrenar och i stället sysselsatte sig med att
tillverka i stor skala. Om det också finnes någon sanning i
denna grundsats, så tyckes dock hans sätt att vilja tillämpa den
bra mycket påminna om anekdoten om bonden, som skulle lära
sin ko att låta bli att äta. När en tid förgått, dog kon, och då
sade bonden: »det var dumt att hon dog, ty nu hade hon nästan
vant sig ifrån att äta». För min del tror jag, att Hr von Kraemers
system, satt i verket, skulle på våra näringar utöfva enahanda
inflytande, som bondens bemödande att fodra sin ko, visade
sig ega.
Fördelen för ett Iand af att ega många och olikartade industrigrenar,
torde väl ligga deri, att allt det arbete, som inom
Den 28 Maj f. ra.
555
landet kan verkställas, lemnar medel till utkomst för landets invånare,
och således, ju mångsidigare detta arbete är, desto lättare
kan hvar och en finna något yrke, hvarigenom han kan bereda
sig bergning.
Jag kan således icke finna, att IIr von Kramers argumentation
lör närvarande bar den ringaste tillämpning på våra förhållanden.
Huruvida den kan få det några hundra år härefter,
det vet jag icke, men tror dock, att det icke kommer att ske
utan stora rubbningar. Som jag icke kan finna något skäl, hvarföre
vi skulle söka framkalla sådana rubbningar, anhåller jag att
Utsk:ts förslag måtte afslås.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Ulsk:ts förslag, dels ock afslag derå samt bibehållande
af den nu för kochenilj stadgade tullsats af 35 öre pr skålp.,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts
förslag, hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå och bibehållande af den i nu gällande
tulltaxa stadgade införseltull för kochenilj, då svaren utföllo
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Gallizensten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Garn.
Gr. Liljencrants: I afseende å denna artikel yttrar Hr
Fåhraeus i sin af mig förut åberopade reservation: »Bomullsgarn
samt bomulls- och linnetråd; derå har likaledes föreslagits tullnedsättningar,
under det likväl tullsatserna för snörmakarearbeten,
strumpstolstillverkningar samt bomulls- och linneväfnader
bibehållits».
Hr Fåhraeus reserverar sig således mot dessa nedsättningar,
då någon konseqvens i afseende å öfriga af honom uppgifna artiklarne
icke blifvit iakttagen.
Hvad jag nämnde i afseende å förra punkten, gäller äfven
för denna, med det tillägg att, såsom vi alla veta, förädlingen
af bomull är en af de väsendtligaste industrigrenar, som förekommer
i vårt land. Jag får således för min del anhålla om afslag
å Utsluts förslag äfven i denna punkt.
Gr. Posse: Här. Mine Hrrl är oss förelagd en fråga, som
är klar så väl lör frihandlare som prohibitister, men deremot särdeles
oklar för dem, som vilja skydda fabriker och näringar.
Det beslut, de i denna fråga skola fatta, beror nemi. på huruvida
de vilja skydda spinnerierna eller väfverierna. Som jag
icke hyllar skyddssystemet, skulle jag vilja nedsätta tullen vida
556
Den 28 Maj f. m.
mera än nu är föreslaget, men inskränker mig till att yrka bifall
till Utsk:ts förslag.
Hr Åke rman: Inom Utsk:t har man i afseende å denna
punkt gått tillväga på samma sätt som i en mängd andra; nian
har nemi. rådfrågat sitt tycke oell framställt ett förslag, samt
derefter skridit till omröstning, huruvida det skulle antagas eller
förkastas. Emot detta sätt att gå tillväga i fråga om tullbestämmelser
bar jag reserverat mig och yrkat att de tullsatser
skulle bibehållas oförändrade, i afseende å hvilka någon nedsättning
hvarken blifvit af embetsverken eller enskilda motionärer
föreslagen. Jag yrkar alltså nu bibehållande af för närvarande
gällande tullsatser.
Hr Reutersvärd: Det förslag, Utsk:t här framlagt, skulle
hafva till följd, att statsinkomsterna minskades med nära 30,000
rdr. Tullnedsätlningen å olärgadt garn skulle nemi. förorsaka
en minskning af 17,502 rdr, och å färgadt garn af 11,931
rdr. Jag anser att denna inkomst är af ålit för stor vigt för
statsverket, för att man nu skulle kunna beröfva det denna
summa, hvarför jag yrkar afslag å Utsk:ts förslag i denna del
samt att nuvarande tullen måtte bibehållas.
Hr von Kraemer: Jag har visserligen hört, att det skulle
vara förgäfves att yrka bifall till denna punkt, men jag anser
mig dock nödsakad att göra detsamma. Det har blifvit sagdt,
att denna artikel inom Utsk:t blifvit behandlad på samma sätt,
som många andra; man skulle hafva rådfrågat sitt godtycke och
derefter beslutat sig för att framlägga detta förslag för R. St:r.
Jag ber att den värde talaren, som yttrat detta, måtte ursäkta
mig, men jag minnes ganska väl, att denna punkt afgjordes
inom Utsk:t först efter en ganska lång diskussion och inhemtande
af sakrika upplysningar.
Jag beklagar att mitt minne icke är så elastiskt, att det
kunnat qvarhålla den mängd af siffror, som framlades inför
Utsk:t, och som bevisade att nuv:de tull, långt ifrån att skydda,
tvertom verkar skadligt för bomullsindustrien.
Hr Reutersvärd har sagt att nedsättning i tullen å denna
artikel skulle förorsaka en minskning i statsverkets inkomster.
Detta visar att det är förgäfves att åberopa erfarenhetens vittnesbörd,
ty, eldigt hvad jag, förra gången jag hade ordet, hade
äran nämna, har det visat sig, att när en tullsats blifvit nedsatt
till billigt belopp, bar den snarare inbringat mera än mindre
än hvad den högre tullsatsen inbringat.
Medan jag har ordet, vill jag äfven besvara en anmärkning,
som vid förra artikeln gjordes af Frih. Hamilton, att man
borde hålla sig vid Kornmers-Colkii och Generabtullstyrelsens
förslag och icke förändra en tullsats, sorn icke varit gällande
i mera än tre år. Det förundrar mig högeligen att i dag, då
det är fråga om nedsättning i tullen, man är så noga om att
Den 28 Maj f. m.
557
denna regel strängt följes, då deremot man i går, när det var
fråga om tull å åtskilliga landtmannaprodukter, tycktes alldeles
hafva förgätit den.
På grund af både min egen öfvertygelse och den kännedom
jag har om tänkesätten inom det Stånd, som mest af alla
är i stånd att bedöma denna fråga, anhåller jag om bifall till
Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag betraktar denna fråga hvar
ken
sorn proiiibitist, hvilket jag icke är, eller såsom frihandlare,
hvilket jag icke heller är; ej heller såsom protektionist, till
hvilken åsigt jag bekänner mig, då jag tinner skäl att göra den
gällande; utan endast ur den synpunkt att vi vid nästa riksdag
hafva att förvänta förslag till rationel tulltaxa och att det således
icke är skäl att ingå i partiela förändringar.
•lag har dessutom redan uttalat min åsigt om olämpligheten
al sådana förändringar, som förorsaka minskning i statsinkomsterna.
Hr Kraemer har visserligen sagt, att det är en
oriktig åsigt, att en nedsättning i tullen å il'rågav:de artikel
skulle förorsaka minskning i statsinkomsterna; men hvad betyda
väl i sådant fäll talen 17,502 och 11,931 uti kolumnen längst
till höger uti den ofta åberopade tabellen?
•lag yrkar på fortfarande af nu gällande tullbestämmelser.
Gr. Posse: Jag ber om ursäkt att jag i denna fråga ännu
en gång begärt ordet, men jag anser mig skyldig att lemna några
upplysningar, som icke borde vara utan allt värde.
Man har sagt att den af Utsk:t föreslagna nedsättning skulle
vara godtycklig; detta medger jag i fråga om åtskilliga andra
artiklar; men under behandlingen af denna fråga satt såsom
ledamot i Utsk:t egaren af ett af de största spinnerier i riket,
hvilken lemnade de fullständigaste upplysningar man kunde begära,
och på hvars tillstyrkande Utsk:t fotat sitt förslag. Jag
bestrider icke att andra skulle hafva kunnat verkställa noggrannare
beräkningar, men jag betviflar att de skulle kunnat inhemta
tillförlitligare upplysningar än de som lemnats af en person,
hvilken i många år skött ett stort bomullsspinneri, och sorn i
detta läll skulle hafva talat mot sitt eget intresse. Jag tror således
för min del att man kan hafva fullt förtroende för de
siffror, som blifvit föreslagna, ehuru jag visserligen icke förstår
om de innebära tillräckligt skydd.
Man har äfven invändt att Utsk:ts förslag skulle minska
statens inkomster. Det förundrar mig ingalunda, att denna
invändning kan framställas från en eller annan; men det förvånar
mig, att den kan komma från samma person, som ansett,
alt en nedsättning af tullen skulle skada bomullspinnerierna,
ty dessa båda verkningar af tullnedsättningen äro hvarandra
alldeles motsatta. Skulle bomullsspinnerierna derigenom kunna
lida någon skada, så måste närmaste orsaken dertill vara
558
Den 28 Maj f. m.
en betydligare tillväxt uti importen af bomullsgarn, hvilken åter
måste åstadkomma förökade tullintrader; vunne deremot importen
icke någon tillväxt, så kunde icke heller den inhemska
fabrikationen lida någon skada af nedsättningen.
Hr Reutersvärd: För min del tror jag, ehuru jag icke
derom har någon visshet, alt den nu varande tullen på garn är
allt för hög och kunde tåla någon nedsättning, men jag anser,
att man dermed bör vänta till nästa riksdag, enär R. St;r
otvifvelaktigt vid denna riksdag komma att besluta, att en skrifvelse
skall afgå till K. M. för att bereda K. M. tillfälle att genom
sakkunniga personer låta utarbeta förslag till ny tulltaxa.
En föreg:de talare här såsom stöd för sin åsigt åberopat
de upplysningar, som lemnats af disponenten å ett af de största
bomullsspinnerierna i landet. Med all aktning för denne man,
skulle man kunna tänka sig — ehuru jag vill fritaga honom för
sådana bevekelsegrunder, — att fastän han, som är en afgjord
anhängare af frihandelssystemet, eger det största spinneri här i
landet, han skulle kunna finna sin fördel vid en särdeles låg
tull, som gjorde det omöjligt att flera dylika fabriker kunde
uppstå inom landet, och att således den liberalitet, han ådagalagt,
icke bestämdt bevisade att han förlärit oegennyttigt. För öfrigt
skulle jag finna det särdeles besynnerligt, om en person, hvilken
så varmt som han hyllar frihandelssystemet, skulle ändrat
åsigt, då det vore fråga om den fabrikation, för hvilken han är
lifligast intresserad.
Jag anser att icke någon våda förefinnes af att uppskjuta
denna fråga och yrkar således afslag å punkten.
Frih. Rappe: I)å det icke torde vara skäl att ytterligare
förlänga diskussionen, hade jag icke ämnat begära ordet, om
icke Bevilln.-Utslcts ordförande tillåtit sig att beskylla åtskilliga
af Utsk:ts ledamöter lör godtyckligt förfarande. Som jag är
en af (Jtsk:ts ledamöter, får jag upplysa att jag vid nästan alla
de föreslagna förändringarne inom Utsk:t tillhört minoriteten, men
ordföranden Gr. Posse deremot den majoritet, som dikterat Utsk:ts
förslag. Beskyllningen för godtycklighet tyckes mig sålunda
återfalla på denna majoritet och i främsta rummet på Hr
Gr:n sjelf.
Jag vill medgifva sanningen af Hr Krajmers påstående, att
en nedsättning af tullen å en sådan vara, som den nu ifrågav:de,
troligen icke komme att minska tullinkomsterna, utan snarare
att öka importen, likväl till mehn för den inhemska fabrikationen;
det är af detta skäl, och emedan jag anser det vara af
stor vigt, att när tulltaxan omarbetas, detta må ske med största
möjliga konseqvens, hvilken, såsom flera talare anmärkt, icke
blifvit en följd af de särskilta förändringar Utsk:t föreslagit, som
jag icke kunnat biträda Utsk:ts förslag i denna punkt och anhåller
om afslag derå.
Den 28 Maj f. m.
559
Gr. Posse: För mina egna ord vill jag gerna ansvara, men
icke för andras. De ord den siste varde talaren påbördat mig,
har icke jag, utan Presidenten Akerman, yttrat. Jag säde deremot,
att Utsk:t i denna fråga förfarit med stor noggrannhet.
Frih. Rappe: Jag får endast upplysa derom att, då Gr.
Posse nyss hade ordet, upptecknade jag skriftligen hans yttrande
ord för ord så, som jag sedan upptog det till besvarande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande
af de nu lör färgadt och ofärgadt bomullsgarn gällande tullbestäinmelser,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades ja och nej i blandning,
och sedermera propos. på alslag derå samt bibehållande
af nu gällande tulltaxas bestämmelser rörande i fråga vide artikel,
då svaren likaledes ntföllo med ja och nej i blandning;
hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyades, och
sedan svaren äfven denna gång utfallit med blandade ja och
nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig hafva funnit den sista
proposm vara med öfvervägande ja besvarad.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades följande
voter:s-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om nedsättning af införseltullen å ofärgadt och färgadt
bomullsgarn från 12 öre till 10 öre skalp, för det förra
och från 20 öre till 15 öre skalp, för det sednare slaget,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehåller
de nu gällande tullsatserna å nämnde slag af bomullsgarn.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utlällit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 50.
Gasometrar — Guttapercha.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Hattar.
Hr Reutersvärd: Vid tryckningen af Utsk:ts Betänk,
har uti första morn:t af denna punkt blifvit uteglömdt ett semi
-
560
Deri 28 Maj f. m.
kolon näst efter orden »af siden eller halfsiden.» När man
läser anmärkningen på följrde sida, skulle man tillfölje af detta
tryckfel lätteligen kunna missförstå hela mom:t, hvarför jag anhåller
att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts förslag, med iakttagande
af den af mig nu gjorda rättelse.
Hr Fåhraeus: Den löreg:de värde talaren har fullkomligt
rätt i sin uppfattning al den anförda redaktionens mening, och
det är uppenbarligen ett skrif- eller tryckfel, att icke ett skiljetecken
följt näst efter orden »af siden eller halfsiden.» Dock
hemställer jag, huruvida icke rättelse deruti må vid den definitiva
tryckningen af taxeförslaget kunna ske, utan att R. St:r
må behöfva att deröfver fatta formligt beslut.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Hr Fåhraeus
bifall till Utsk:ts Iförslag, och dels af Hr Reutersvärd bifall till
detsamma, med den erinran, att emellan orden halfsiden och
eller borde insättas ett semikolon; framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till förslaget, hvartill svarades några ja
och nej i blandning, samt sedermera propos. på bilall till Hr
Reutersvärds yrkande, då svaren utlöllo med flere ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hudar och Skinn
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk-.ts andra hemställan.
Gr. Liljencrants: I enlighet med min förra framställ
ning
och Hr Fåhraei reservation, får jag anhålla att R. o. Ad.
ville, med alslag å lltsk:ts tillstyrkande i detta morn., besluta,
att den nu gällande tullsatsen mätte bibehållas.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på afslag derå
och bibehållande af nu stadgade tullsats å sulläder etc., då svaren
utlöllo med många ja, blandade med åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts sednaste hemställan.
Sedan propos:r först på bifall till denna hemställan och sedermera
på afslag derå blifvit framställda samt med blandade
ja och nej besvarade; så och efter det propos. på bifall dertill
ånyo
Den 28 Maj f. m.
Hi
ånyo blifvit gjord och svaren derå på enahanda sätt utfallit,
förnyades propos. på afslag å nierberörde hemställan samt hesvarades
med åtskilliga ja jemte några nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Hår, häst- eller tagel.
Gr. Liljencrants: Ehuru visserligen tullafgiften för denna
artikel är af föga betydenhet, får jag likväl, enär denna artikel
tillhör samma kategori, som åtskilliga af de föreg:de, å hvilka
R. o. Ad. alslagit den af Utsk:t föreslagna tullnedsättningen,
anhålla om afslag å punkten och bibehållande af nu gällande
tull.
Hr Fåhraeus: Den af Utsk:t anförda omständighet, att
tagel utgör ett material för flera inom hushållet oundgängliga
artiklar, innefattar för mig tillfyllestgörande skäl att biträda
Utsk:ts förslag om nedsättning i tullen.
Jag röstar således för bifall.
Gr. Liljencrants: Vöre det så att någon egentlig förde
med denna nedsättning af tullen å tagel från 8 till 5 öre kunde
vinnas, skulle jag gerna medgifva denna partiela nedsättning.
Men då den hvarken af K. M. eller embetsverken blifvit föreslagen,
och denna artikel utgör en al dem, som jag förut omnämnt,
å hvilka tullnedsättningen sammanlagdt skulle uppgå till
ett belopp af 1 12,000 rdr, vet jag ej hvarför man i afseende
å denna obetydliga artikel skulle göra ett undantag, endast för
att åstadkomma en nedsättning i tullen af 30 öre lör hvarje
lisp. af en vara, hvars värde uppgår till öfver 30 rdr lisp. Jag
yrkar derför afslag.
Häruti instämde Frih. Sprengtporten.
Hr von Kraemer: Man tycks finna det ganska svårt att
vid denna punkt kullkasta LTtsk:ts resonnement, att då tagel
är ett slag af hår, men hår i allmänhet är fritt från tull, så
borde äfven tagel vara det. Af detta skäl skulle jag velat tillstyrka
tullfrihet å denna artikel; men Utsk:t har icke gått så
långt, utan endast föreslagit en nedsättning af tullen till 5 öre,
hvilken icke skulle kunna hafva något väsendtligt inflytande på
statsinkomsterna, helst sedan så många af de fruktade nedsättningarne
blifvit afslagna. Tagel är numera en nödvändighetsartikel,
och då icke inom vårt eget land deraf tillverkas en tillräckligt
stor qvantitet, så måste man böja sig för nödvändigheten
och förskaffa sig denna vara från utlandet. Det synes
mig då orätt att belägga den med öfverdrifvet hög tull.
Jag skulle likväl icke nu hafva begärt ordet, om det icke
lunnes ett särskildt skäl, hvarför denna nedsättning borde bifallas
H. IV. 36
562
Den 28 Maj f. m.
framför de öfriga af Ötsk:t föreslagna. Det har nemi. yttrats,
att man icke borde bifalla andra nedsättningar, än dem som
embetsverken föreslagit, men dä generaltulldirektören på detta
rum förordat den nu ifrågav:de nedsättningen, så anhåller jag
alt R. o. Ad. på denria grund måtte bifalla Utsk:ts förslag.
Hr Reutersvärd: Om Utsk:t föreslagit att lemna tagel
eller hästhår tullfria, då alla andra slag af hår redan äro det,
hade man nödgats medgifva, att det handlat fullkomligt konseqvent.
Men den här föreslagna nedsättningen synes mig hvarken
vara konseqvent eller ens lämplig, så mycket mindre som
vinsten för de inhemska handtverkena af denna nedsättning
endast skulle blifva 1230 rdr, fördelade på samtliga de yrken,
som använda denna vara. På det att R. o. Ad. icke måtte
begå samma inkonseqvens som Utsk:t, anhåller jag således om
afslag å den nu föredragna punkten och bibehållande af förut
gällände tullsats.
Frih. Gederström, Rudolf: Lika med siste talaren an
håller
jag att R. o Ad. måtte vidblifva nu gällande tulltaxa.
Hr von Kraemer har visserligen yttrat, att när Chefen
lör General-tullstyrelsen tillstyrkt den föreslagna förändringen,
så borde det icke verka något på saken, att icke embetsverken
föreslagit den. Men Kommers-Coll. har dervid äfven ett ord
att säga, och dess president har, ehuru här närv:de, icke tillstyrkt
förslaget.
För öfrigt har man här framställt tagel såsom en nödvändighetsartikel;
det kan väl vara, att det anses så uti rika hushåll;
men i ett tarfligt hus kan det vara bra nog, att hafva
madrasserna stoppade med nöthår, ja i brist deraf med halm
eller hö; så hade våra förfäder, och dermed borde äfven vi kunna
nöja oss.
På dessa skäl och då, enligt ordspråket, »många bäckar
små göra en stor å», samt statens inkomster icke tåla någon
minskning, får jag anhålla om afslag å Utsk:ts framställning i
(lentina punkt.
Frih. Sprengtporten: Då tagel är ett residuum af
stallskötseln, och R. o. Ad. i går till skydd för boskapsskötseln
stadgat tull pä åtskilliga ladugårdsprodukter, anser jag, att denna
artikel bör bibehålla den tullsats, som är den åsatt. Dessutom
är hopsamlandet af tagel en vigtig binäring för de fattiga inom
landet. På dessa skäl, och då jag anser att man, för att icke
brista i konseqvens, bör afslå alla de nedsättningar, som icke
blifvit af embetsverken förordade, anhåller jag om afslag å denna
punkt.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: På grund af den
motivering, Utsk:t här lemnat och hvaraf ådagalägges, att egentligen
tullfrihet borde beviljas för hästhår eller tagel, i likhet med
Den 28 Maj f. m.
503
hvad för öfriga slag af hår är medgifvet, och då jag önskar
att älven fortfarande vara af samma mening som den värde
talare, hvilken yttrat, att om Utsk:t föreslagit tullfrihet å denna
artikel, så skulle han vara villig att medgifva den, samt det finnes
flera residua af boskapsskötseln än tagel och de flesta af
dessa residua äro fria från införseltull, så får jag anhålla, att
R. 6. Ad. måtte bevilja fullkomlig tullfrihet äfven för nu ifråga
v:de artikel.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då Frih. Sprengtporten nyss
yttrade, att tagel vore ett residuum af boskapsskötseln och således
borde i likhet med andra ladugårdsprodukter draga tull,
så får jag förklara att enligt min tanke är tagel snarare ett residuum
af kreaturen, och då kreatur äro tullfria, borde äfven
tagel vara det.
Jag förenar mig derföre med Hr Fåhraeus.
Hr Fåhraeus: Efter hittills antagna grunder för tullbe
skattningen,
anses i allmänhet lör råämnen införseltullen, när
en sådan skall ega rum, böra bestämmas till högst 10 proc. af
värdet. Det sednast (i 1854 års taxa) bestämda tullvärdet å
tagel är 5(5 öre. Derå utgör deri nu föreslagna tullsatsen i
det närmaste 10 proc.
Hr Reutersvärd: Jag anhåller att få rätta ett misstag,
som Frih. Stjernstedt nyss gjorde. Jag sade ingalunda, att jag
skulle vilja rösta lör tullfrihet; men jag sade, att det hade varit
konseqvent, om Utsk:t föreslagit den.
Då den siste värde talaren antog taglets värde till 56 öre
pr skålp., får jag upplysa, att Amerikanskt tagel för närv:de
gäller 1 rdr 50 öre skålpet, och att jag således anser den nu
varande tullsatsen af 8 öre, eller omkring 9 proc. af värdet,
vara den lämpligaste.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: När denna artikel utgjorde
föremål för öfverläggning inom Bevilln.-Utsk:t, kan jag icke erinra
mig att tankarne derom voro delade. Jag vågar derföre
framhärda i samma öfvertygelse, som jag inom Utsk:t framställde,
och anhåller om bifall till denna punkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag, dels tullfrihet för ifrågavnle artikel, och dels slutligen
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, skulle bibehålla
den nu för artikeln stadgade införseltull, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, hvartill svarades många ja och nej i blandning; sedermera
propos. derå, att artikeln hår, häst- eller tagel skulle
från införseltull befrias, då svaren utföllo med många nej, jemte
åtskilliga ja, och slutligen propos. på afslag å Utsk:ts hemstäl
-
564
Den 26 Maj f. m.
Ian samt bibehållande af nu gällande tullbestämmelse för meranämnde
artikel, hvilken propos. besvarades med många håde
ja och nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd samt Frih. Stjernstedt anmält
sig och förklarat, det han afstod från sitt yrkande om tullfrihet
för artikeln och förenade sig med dem, som anhållit om bifall
till Utsk:ts hemställan, uppsattes och justerades följande voter:spropos.
:
»Den, som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om nedsättning af införseltullen å artikeln hår, hästeller
tagel från 8 öre till 5 öre pr skålp., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts hemställan och bibehåller
den nu gällande tullsatsen å ifrågav:de artikel.»
Sedermera företogs voteringen, vid hvars slut och efter
den förseglade votens-sedelns öppnande rösterna befunnos hafva
utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 33.
Instrumenter, fältskärs-, mathematiska m. fl., samt instrumenter,
musikaliska.
lJtsk:ts hemställanden biföllos.
Jern, gjutet.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts andra hemställan.
Gr. Liljencrants: Den här föreslagna tnllnedsättnrng
synes mig vara, om möjligt, ännu mera obehöflig än de andra,
enär tillverkningen af denna artikel är så naturlig för vårt land,
att något behof att införskrifva den ifrån utlandet icke borde
förefinnas. Att då nedsätta tullen till hälften af hvad den förut
varit, skulle, efter min åsigt, icke vara riktigt. När dessutom
hvarken Kongl. Maj:t eller embetsverken föreslagit någon förändring,
får jag på detta skäl, äfven om det förra icke vore för
mig fullt tillräckligt, begära afslag å delta moment och bibehållande
af gamla tullsatsen.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många
nej, blandade med ja, och sedermera propos. på afslag derå och
Dtii J8 M»j f. m.
565
bibehållande af den nu med 1 rdr pr centner utgående tullafgiften
för grytor, pannor, kittlar m. fl., då svaren utfölio med många
ja, jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts tredje och fjerde hemställanden.
Biföllos.
Jern, smidt eller valsadt.
Utsk:ts första och andra hemställanden.
Biföllos.
Utsk:ts tredje hemställan.
Hr Reutersvärd: Inom Utsk:t har jag i denna fråga varit
af olika mening med Utsk:ts pluralitet. Emot den föreslagna
tullfriheten å jernvägsskenor liar jag intet att anmärka, emedan
vårt jern kanske torde vara alltför godt att användas till
sådana. Men då en fabrikation af jernvägsmateriel uppstått inom
landet, tror jag att det vore i högsta grad skadligt för denna
handtering att borttaga tullen å s. k. skarfjern, skarfbultar,
muttrar och rail-spik, hvarföre jag yrkar att, med bifall till
Utsk:ts förslag i hvad det angår jernvägsskenor, Höglofl. R. o.
Ad. måtte besluta att öfrige ofvan uppräknade artiklar skola
draga samma tull, som gjutgods.
Hr Fåhraeus: Jernvägsskenor äro redan i nu gällande
tulltaxa upptagna såsom fria från tull; men dertill hörande sammanbindningseflekter,
nemi. skarfjern, skarfbultar, muttrar och
rail-spik, hafva, såsom i taxan ej särskildt nämnde, icke kunnat,
utan K. M:s speciella pröfning och medgifvande, få åtnjuta tullfrihet.
En sådan synes likväl, då den eger rum för skenorna,
jemväl i allmänhet böra utsträckas till deras bihang, hvadan
Utsk:ts på Kommers-Colkii och General-tullstyrelsens förslag
i detta hänseende grundade tillstyrkan torde af R. o. Ad. bifallas
Frih.
Stjernstedt: Förut har man under diskussionen af
dessa frågor i allmänhet ansett att, när General-tullstyrelsen
och Kommers-Coll. tillstyrkt en förändring, man borde gå in
på densamma, vare sig att den innefattade förhöjning eller förminskning
af gällande tullsatser. Nu nöjer man sig icke dermed,
utan, oaktadt dessa embetsverks tillstyrkande af tullfrihet,
har en ledamot yrkat tull å åtskilliga af nu ifrågav:de artiklar.
För min del kan jag ej finna något skäl att frångå den grundsats,
som hittills blifvit följd, och anhåller således om bifall till
Utsk:ts förslag i denna del.
566
Deu 28 Maj f. ni.
Hr Reutersvärd: Såsom jag förut ni ilin t, var jag inom
Utsk:t af olika lanke med Utskds pluralitet; men, då jag nu
finnér att Utsk:ls hemställan står i öfverensstämmelse med embetsverkens
förslag, får jag afstå från mitt förra yrkande.
Hr von Kraemer: Jag ber att få instämma med Hr Fåhraeus,
och vill blott erinra, att då It. o. Ad. förut bifallit Utsk:ts
förslag i afseende å fjedrar till begagnande vid jernvägarne,
så torde koriseqvensen fordra att äfven denna punkt i
sin helhet af det HögJofl. Ståndet aotages.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biel' Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Kassakistor.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Kläder.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. Liljencrants: Jag har redan förut varit i tillfälle att
visa hvilka följder den för några riksdagar sedan medgifna nedsättningen
i tullen å denna vara medfört, nemi. att importen
af kläder fördubblats 40 gånger sedan 1854. När det visat
sig vara möjligt att med nu bestående tullsats införa kläder så
lätt, att importen deraf under det sistflutna tiotalet af år stigit
i denna oerhörda proportion, anser jag det ej vara skäl att ytterligare
nedsätta tullsatsen och beröfva inhemska arbetare den
förtjenst de kunna genom förfärdigande af kläder förskaffa sig.
Jag röstar för afslag å Betänk:t.
Hr Fåhraeus: Det finns knappt någon artikel i tulltaxan,
som gör tullbevakningen, synnerligast i de Skånska kuststäderna,
så mycket bekymmer, som lärdiggjorda kläder. Så länge dessa
äro belagde med öfverdrifna tullafgifter, må man icke heller
förundra sig öfver att personer med mindre stränga moralbegrepp
söka begagna de dagligen förekommande ångbåtskommunikationerna
mellan nämnde städer och det närbelägna Danmark,
för att derifrån förse sig med sina beklädnadsbehof utan
tull. Vid sådant förhållande och då jag hyser den öfvertygelse,
att lindrigare afgiftsbeStämmelser skola, jemte mera laglydnad,
åstadkomma icke minskning, utan tillökning i statsinkomst, anhåller
jag på det högsta, att de af Utsk:t för artikeln kläder
föreslagna tuilnedsättningar måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr von Kraemer: Afven jag får anhålla, att R. o. Ad.
måtte bifalla denna punkt, ty ingen af de afgifter, som i nu
gällande taxa föreskrifvas, är hårdare än den å kläder.
Den 28 Maj f. m.
567
Om våra skräddare något mera utsattes för konkurrens
med utlandet, är det med säkerhet antagligt att den vinst, de
de nu tillgodoberäkna sig, något nedsattes, så att denna nödvändighetsartikel
komme att blifva billigare för den stora allmänheten.
Gr. Liljencrants: Villigt medgifver jag, att, såsom Hr
Fåhraeus yttrat, tullbehandlingen af kläder är svår, särdeles i
södra Sverige, der äfven jag haft tillfälle göra denna iakttagelse.
Men om så är, så följer deraf ingalunda nödvändigheten af en
tullnedsättning, då, på sätt jag förut visat, importen af kläder,
som 1854 hade ett värde af 18,241 rdr, år 1861 uppgick till
ett belopp af 589,151 rdr — ett förhållande, som tydligen visar,
att det med nu gällande tullsats lönar sig både att införa
och förtulla denna artikel, samt att tullbehandling af densamma
måste ganska ofta förekomma och tullen derå uppgå till ej så
ringa belopp.
Vore det så, att den, som har samvete att införa kläder,
utan att för desamma betala tull, skulle få ett ömtåligare samvete,
när tullsatsen derå nedsattes, så skulle jag gerna medgifva
denna nedsättning; men jag är öfvertygad derom, att den, sorn
för närv:de för in kläder, utan att tullbehandla dem, skulle äfven
göra det, om tullsatsen vore något mindre.
En nedsättning af skyddstullen å kläder skulle ej blott, såsom
man här antagit, inverka på handtverkerierna; den skulle
äfven kunna skada en ganska vigtig gren af våra industriella
företag, klädesfabrikationen; och jag får derföre, när jag icke
kunnat finna att något giltigt skäl för denna nedsättning blifvit
framdraget, fortfarande anhålla om alslag å ilen nu föredragna
punkten.
Hr Lagergren, Anders: Likasom Gr. Liljencrants, föreställer
jag mig att den, som för närv:de inför kläder, utan att betala
tull, äfven framdeles skulle undandraga sig denna afgift, om också
den blefve något nedsatt. Jag tror äfven, att den stora svårighet,
som tullbehandlingen af kläder förorsakar Skånska tull*
tjenstemännen, icke skulle i någon betydlig mån förminskas genom
en sådan åtgärd. Den summa, hvartill importen af kläder under
sistlidet år, enligt Kommers-Colkii berättelse, uppgått, och
de beslag, som på sednare tider blifvit gjorda, tyckas mig dock
antyda att tullbevakningen icke saknar kontroller på införseln
af denna artikel. Jag kan således icke finna något skäl för bifall
till Utskits förslag, utan anhåller om Hr Gr:s o. Landtm:s>
propos. på afslag.
Gr. af Ugglas: Ehuru jag förmodar att de personer, som
denna riksdag tyckas hafva åtagit sig tulltaxans behandling, gjort
sig noga bekanta med denna fråga, får jag dock bekänna att
hos mig finnas likväl qvar några dubier i afseende å de sifferuppgifter,
som blifvit lemnade af Gr. Liljencrants, och jag skulle
565
Den 58 Maj f. m.
vara den värde Gr:n förbunden, orri han i detta hänseende ville
gifva mig några upplysningar.
Han har här gjort en beräkning öfver huru mycket importen
af kläder stigit under de sista 10 åren. Om man följer
denna beräkning, ser man att importen 1852 uppgått till
7,000, år 1853 till 5,000, år 1854 till 18,000, 1855 till 25,000,
men 1858 till 286,000 rdr. Det, sorn i dessa siffror först väcker
min förvåning, är de ringa belopp, hvartill importen före
1856 skulle hafva uppgått. Det synes mig otroligt, att samma
behof, som under de närmast följande åren betingat en å högst
betydlig import, skulle hafva kunnat tillfredsställas under denna
tid genom införseln af endast tiondedelen af samma varuqvantitet.
Jag tvingas derigenom att efterse, om icke andra förhållanden
inverkat på dessa siffror, och tror mig då veta, att 1855
och föreg:de åren vore en del af de tyger, hvaraf kläder allmännast
tillverkas, förbudna att införas, så att de siffror, hvartill
importen dessa år uppgått, egentligen representera endast
fruntimmerskläder af annat tyg än ylle.
Hvad som äfven faller mig i ögonen, är den hastiga tillväxt,
sorn importen vann 1856, då den uppgick till mera än tio
gånger det belopp den utgjort näst föregrde året — ett förhållande,
som tyckes mig än mera bestyrka min förmodan att den
siffra, hvartill importen 1856 uppgått, inbegriper en mängd artiklar,
som icke fingo införas före detta år, och som således
icke ingå i uppgiften öfver importen 1855. Då emellertid det
behof, som, för att tillfredsställas detta år, förorsakade en så
betydlig tillväxt i importen, äfven förut funnits, så kan man
vara förvissad om att, på sätt flera gånger på detta ruin blifvit
upplyst, denna import verkligen funnits, fastän den icke varit
märkbar i tullverkets räkenskaper, något som tyckes mig
tala emot hvad den siste värde talaren anfört i afseende å svårigheten
att lurendreja.
Då man således icke i uppgifterna öfver importen före år
1856 kunnat intaga de artiklar, som varit förbudna till införsel,
och hvilka blifvit genom lurendrejeri införda i riket, så tror
jag att man till utgångspunkt för jemförelsen måste taga 1856
års import, då det visar sig att importen till 1861 endast blifvit
fördubblad — ett förhållande, sem synes mig ganska naturligt,
då man tager i betraktande den mängd af personer, sorn
numera, till följe af de lättade kommunikationerna, göra resor
tili utlandet.
På grund häraf vill jag, så vida Gr. Liljencrants icke kan
upplysa mig om orsaken, hvarföre behofvet af kläder så plötsligt
ökat sig 1856, med stöd af hvad Hr Fåhraeus anfört, yrka
bifall lill den nu föredragna punkten.
Hr Lagergren: Vid första påseendet tyckes det, som om
Gr. af Ugglas skulle hafva rätt, men ser man närmare efter
uti Kornmers-Colkii berättelse, skall man finna att, i afseende
å ganska många artiklar, ett likartad! förhållande eger rum.
Den ?S Mnj f. ra.
‘369
Jag tror också att orsaken är en helt annan, än den han nämnde.
Vi veta alla, att den tid, då denna stora tillväxt i importen inträffade,
hade vi särdeles goda år, äfvensom att vi ungefär vid
samma tid började att upptaga lån i utlandet. Detta föranledde
öfverflöd på penningar inom landet, och detta öfverflöd tror jag
vara orsaken till den plötsliga tillväxten af importen såväl af
kläder, som af en mängd andra artiklar.
Jag fortfar i mitt yrkande å afslag och bibehållande af förut
gällande tullsats.
Gr. Liljencrants: Ehuru villig jag är att besvara de
frågor, som kunna göras mig, får jag bekänna att jag vid detta
tillfälle känner mig särdeles bekymrad, emedan jag icke vet
hvad Gr. af Ugglas ville fråga. Var det hans mening att jag
skulle förklara, hvarföre med införandet af en ny tullsats å
kläder ett nytt förhållande inträdde i afseende å importen af
denna vara, så synes det mig vara så klart, att det icke tarfva
r något bevis att denna förändring af importen förorsakades
just genom förändringen af tullsatsen. Likaledes synes det mig
klart, att om en vara varit förbuden att införas, men införselförbudet
borttages, så ökas importen deraf. Lägger man nu
dertill det förhållande, som den siste värde talaren ganska riktigt
anfört, att god årsväxt och de då nyss upplånta utländska
penningarne förorsakade stor tillgång på penningar, och detta
åter en i allmänhet förökad import, så tyckes mig den af den
värde Gr:n påpekade hastiga tillväxt i importen vara en naturlig
följd af dessa förhållanden.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan och dels alslag derå samt bibehållande
af den nu för vissa slag kläder stadgade förhöjning af 50
och af 100 proc. i den för tyget bestämda tullsats, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt bibehållande af det nu uti ifrågav:de
hänseende gällande stadgande, då svaren utföllo med många ja,
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utskits två sednare hemställanden.
Biföllos.
Den vidare behandlingen af förev:de Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum.
Föredrogs ett från Högv, Preste-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 302, innefattande inbjudning till R. o. Ad. att förena sig
Den 28 Maj e ni.
uti Preste-St:ts beslut i alseende å 44:de och 45:te punkterna
af Banko-Utsk:ts Betänk. N:o 35, med förslag till reglering af
bankens låne- och kreditiv-rörelse samt om användande af upplupen
bankovinst.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett af Frih. von Schwerin, Jules, ingifvet memorial
af följande lydelse:
I anledning af en förestående utländsk resa anhåller jag,
med bibehållandet af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig den
plats i Banko-Utsk:t, jag sedan början af förev:de riksdag innehaft.
Sedan B. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot i BankoUtsk:t
efter Frih. von Schwerin.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Thorsrfagen den 28 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr von Knorring, Oscar: Mot B. o. Ad:s i fråga om
artikeln »spanmål och andra landtmannaprodukter» fattade beslut,
får jag härmedelst nedlägga min reservation.
Hr von Ehrenheim, Per: Emot det af K. o. Ad., i
strid med de åligter, som vid flere föreg:de riksdagar inom
Ståndet gjort sig gällande, i gårdagens plenum fattade beslut att
bestämma importtull för vissa landtmannaprodukter, anhåller jag
Deu 28 Maj t. m.
sri
att få mig reservera. Jag gör det emedan dessa tullsatser åsyfta
att fördyra de oundgängligaste lifsförnödenheterna, hvilka det
är af vigt för hvar och en och i synnerhet för den fattigare
folkklassen att erhålla till möjligen lindrigaste pris, —• emedan
jordbruket under de år, som förflutit sedan ifrågav:de produkter
blefvo tullfria, gått betydligt framåt och dermed ådagalagt skyddets
obehödighet, — emedan en återgång till ett redan öfvergifvet
system beröfvar tullagstiftningen den stadga, som för näringarnes
trefnad är så behöflig — och slutligen, emedan skyddstullar,
som innebära den ena medborgarens beskattande till förmån
för den andra, endast under öfvergång till ett friare handelssystem
böra bibehållas, men icke, sedan de en gång afskafläts,
åter införas.
Hr Nordenfalk, Garl: Jag anhåller att få till protokollet
antecknadt, att jag instämmer i den af Hr von Ehrenheim afgifna
reservation.
Hr Törnebladh, Carl Ottomar: Afven jag ber att få
instämma i Hr von Ehrenheims reservation.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: I den af Hr von
Ehrenheim algifna reservation ber jag att få instämma.
Gr. Hamilton, Gustaf: Jag anhåller att få förena mig
i Hr von Ehrenheims reservation.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Genom en tillfällighet, som
jag beklagar, hindrad att vid voteringen i går afton svara vid
uppropet af mitt namn, anhåller jag att få till dagens protokoll
antecknadt, att jag icke medverkat till det beslut, som K. o. Ad.
då fattade.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Jag anhåller att få instämma i
den af Hr von Ehrenheim algifna reservation.
Frih. Bennet, Nils Gustaf Fredrik: Afven jag ber att
få instämma i den af Hr von Ehrenheim afgifna reservation.
Hr Cederstråle, Erik Carl Johan: Afven jag anhåller
att få instämma i Hr von Ehrenheims reservation.
Hr Silfversparre, Oscar: I den af Hr von Ehrenheim
afgifna reservation ber äfven jag att få instämma.
Fortsattes behandlingen af Bevil!n.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
ang:de tullbevillningen.
Den 28 Maj «. m.
Knallhattar — Knytningar.
Utsk:ts hemställanden bi föllos.
Koeffyrer.
Hr Fåll raeus, Johan Fredrik: Min vid Utsk:ts Betänk,
afgifna reservation visar, att ifrågav:de beklädnads-persedlar äro
af ytterst skiljaktig beskaffenhet, så att de mången gång i värde
ej uppgå till 2 rdr, då de deremot stundom kunna uppskattas
till 50 å 60. Den af Utsk:ts majoritet varan åsätta fixa tull af
2 rdr är således på en gång alldeles för hög och alltför låg.
Missförhållandet kan icke på lämpligare sätt rättas än såsom
Kommers-Coll. och General-tullstyrelsen i öfverensstämmelse
med förhållandet i andra länder föreslagit, eller att den för
koeffyrer bestämda afgift ur taxan utgår och för deras tullbehandling
hänvisas till artikeln kläder. Jag anhåller derföre, att,
med förkastande af Utsk:ts yttrande, detta embetsverkens förslag
måtte godkännas.
Gr. Posse, Arvid: På de skäl, Hr Fåhraeus anfört, anhåller
jag att B. o. Ad., med afslag å Utsk:ts Betänk, i denna
del, ville bifalla hvad Hr Fåhraeus föreslagit.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Afven jag vill förena
mig i det yrkande, som af de sista 2:ne värde talarne blifvit
framstäldt.
Frih. Gederström, Rudolf: Mitt föredrag i detta ämne
skall visserligen icke blifva långt. Jag vill blott antyda huru såväl
den dagliga erfarenheten ur lifvet, som och åtskilliga berättelser
i mvthologien vitsorda, att den nordiska qvinnan, äfven utan all
tillhjelp af utländskt bjeffs, eger förmågan att fängsla Svenska
män. Vi veta huru Aslög i sin nästan paradisiska drägt, med
utslaget hår och ett fisknät kring sina lemmar, förlitande sig på
blotta trollmakten af sina behag, visste att fängsla den krigiske
Ragnar Lodbrok. Jag tror, att nordiska qvinnan ej mer nu,
än då, behöfver låna behag af Fransyska koeffyrer. Då härtill
kommer innehållet af Hr Fåhraei välgrundade reservation, hvilken
han här på detta rum ytterligare utlagt, tror jag icke att
hos R. o. Ad. skall finnas någon tvekan att, såsom äfven jag
anhåller, artikeln koeffyrer måtte ur taxan utgå och dessa persedlar
hänföras till »kläder», och sålunda tullsatsen på hvarje införd
koeffyr bestämmas af dennas värde.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvatill svarades nej, samt
sedermera propos. på afslag derå och antagande af det förslag,
som Kommers-Coll. och General-tullstyrelsen i afseende ä förevarande
artikel afgifvit, hvilken propos. med ja besvarades.
Den 28 Maj e. ni.
573
Krinoliner och Krita pastell.
Utsk:ts hemställanden bilollos.
Krukmakare-arbeten, ej specificerade.
Gr. Liljencrants: Trogen den åsigt, jag under hela behandlingen
al' denna taxa följt, att, så vidt på mig beror, onödiga,
och så mycket mer, rakt af skadliga förändringar icke
böra vidtagas, anhåller jag att den, beträffande ifrågav:de artikel,
föreslagna förändring icke måtte vinna R. o. Ad:s bifall.
Kändt är nemi. att knappast någon småstad finnes, der icke
krukmakare-arbeten förfärdigas, och att således för landet icke
är något behof att hemta denna vara utrikes ifrån. Då härtill
kommer att denna förändring icke blifvit hvarken af embetsverken
eller af K. M. förordad, yrkar jag afslag.
Frih. Cederström: Bevilln.-Utsk:t har rätteligen kallat
denna vara »tung och bräcklig». Jag vet icke hvarför Utsk:t
här användt så många adjektiver, men mig synes att nämnde
varas egenskaper bevisa, att den icke bör vara lätt att inlurendreja;
och då dessutom, såsom Gr. Liljencrants upplyst, denna
förändring hvarken af K. M. eller embetsverken blifvit förordad.
samt varan är föremål för inhemsk arbetsflit, kan jag
icke inse skälet till den af Utsk:t på egen hand företagna förändring;
utan anhåller jag vördsammast, att R. o. Ad., med
afslag å Bevilln.-Utskds hemställan, ville vidblifva nuv:de bestämmelse.
Gr. Posse: Utsk:t har uppgifvit att krukomakare-arbeten
äro »tunga och bräckliga», icke för att dermed antyda att de
äro föremål för lurendrejeri, utan för att antyda att de äro
svåra att transportera och väga mycket vid tullbehandling samt
att således det värderade krukomakare-yrket icke eger att befara
någon konkurrens med utlandet. Till nämnda egenskaper
hos våra krukor vill jag äfven lägga den att de äro särdeles
dåliga, och att det således vore önskligt, om de, till följe deraf
att en konkurrens med utlandet uppstode, kunde blifva bättre.
Emellertid kan man icke vänta att någon konkurrens skall uppstå
till följe af svårigheten att transportera varan, och då således
det afdeföregale värde talarne befarade mehn för krukomakarne
i landet icke kan uppstå, anhåller jag om hifall till
Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts lörev:de hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande
af den nu för ifrågav:de artikel stadgade tullafgift,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan och sedermera propos. på afslag derå samt bibehål
-
574
Den 28 Maj e. m.
lande af den nu för artikeln gällande tullbestämmelse, hvilka
båda propos:r med blandade ja och nej besvarades; hvarefter
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan förnyades samt besvarades
med många ja, blandade med nej;^och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Krut.
Utsk:ts förslag bifölls.
Ljus.
Hr Fåhreeus: Gerna medgifver jag, att den af Utsk:t föreslagna
nedsättning i tullen å talg- och palmitinljus kan hafva
skäl för sig, men detta är äfven förhållandet med andra slag af
ljus, såsom jag i min reservation erinrat. Jag hemställer vid sådant
förhållande, att under afvaktan af de förändringar, som
artikeln i sin helhet kan vid nästa omarbetning af författningen
komma att undergå, H. o. Ad. behagade, med afslag å den af
Utsk:t tillstyrkta ändring, låta bero vid hvad Kommers-Coll.
och General-tullstyrelsen rörande denna punkt föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt antagande af hvad KommersColl.
och General-tullstyrelsen ang:de ifrågav:de artikel föreslagit,
hvilken propos. med ja besvarades.
Lump — perlor.
Utsk:ts förslag antogos.
Perukmakare-arbeten.
Frih. Cederström: 1 sin, Betänk:t bifogade reservation bar
Hr Fåhraeus ogillat den för perukmakare-arbeten föreslagna tullnedsättning,
då den höga införseltullen å andra »hårarbeten»
blifvit bibehållen. Det kan icke heller nekas, att ju detta är
en inkonseqvens af Utsk:t, och då jag dessutom, såsom allmän
grundsats, hyllar, att man icke onödigtvis bör bevilja nedsättningar
i tulltaxan här och der, löranlåtes jag att anhålla om
afslag å Utsk:ts hemställan och vidblifvande af hvad förut blifvit
stadgadt.
Gr. Posse: På de skäl, Hr Fåhraeus i sin reservation anfört,
får äfven jag anhålla att R. o. Ad. täcktes ogilla Utsk:ts
förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå och bibehållande af den nu
för ifråga vide artikel stadgade tullafgilt, hvilken propos. med ja
besvarades.
Den 28 Maj e. in.
575
Pomcransknoppar och skal — Rör.
Utslcts hemställanden biföllos,
Sadelmakare-arbeten.
Gr. Liljencrants: Utan att i öfrigt vid sjelfva saken fästa
någon vigt, enär tabellen ntvisar att tullinkomsten för dessa
varor uppgår till högst obetydligt belopp, kan jag icke neka att
jag, i likhet med reservanten, Hr Fåhraeus, anser det vara en
orättvisa att, på sätt Utsk:t föreslagit, hänföra under samma
kategori två så olika alster, som sadelmakare-arbeten med och
sadelmakare-arbeten utan »äkta, förgyIda, försilfvade eller pläterade
beslag», och att sålunda låta de mindre dyrbara tillverk*
ningarne vara underkastade lika tull med de dyrbarare.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville besluta att den nu
stadgade grunden mätte blifva orubbad.
Gr. Posse: Mig förefaller det vara en bestämd orättvisa
att samma slags arbeten, blott derför alt det ena atbetet är
försedt med ett förgyldt beslag och det andra icke, skola underkastas
olika tullbehandling. Jag kan icke finna annat än att
tullen, i fråga örn denna artikel, skall betalas för sadelmakarearbetet
och icke för metall-arbetet, och yrkar derföre bifall till
Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggniogen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utslcts hemställan, dels ock alslag derå samt bibehållande
af den nu för artikeln gällande tullbestämmelsen, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan,
hvartill svarades många ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på afslag derå samt bibehållande af den för närv:de uti
ifråga v:tle hänseende gällande föreskrift, då svaren ut folio med
flera ja och nej i blandning; hvarefter propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan förnyades samt besvarades med många ja, blandade
med nej; och förklardes ja nu haft öfvervigten.
Salt.
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med den åsigt, jag
vid flera löreg:de tillfällen uttalat, anser jag äfven nu att tullen
å salt bör, så snart ske kan, borttagas. Huruvida detta kan
ske redan under innev:de riksdag äro vi olyckligtvis icke nu i
tillfälle att bestämdt afgöra, enär delta kommer att bero derpå
om statens tillgångar medgifva sådant. Detta åter lärer först
kunna bedömas genom den utgång frågan om bränvinsskattens
förhöjning får inom förstärkt Bevilln.-Utsk. Kommer bränvinsskalten
att höjas till 75 öre pr kanna, är det antagligt att
åtskilliga skattenedsättningar kunna företagas, och i så fall ön
-
578
Den 28 Maj e. tu.
skar jag särdeles att saltskatten måtte borttagas. Det är nemi.
en skatt, af hvilken landtmannen förstår att han lider. Jag vill
emellertid icke framställa något yrkande om afslag å denna
punkt, om icke sådant yrkas af någon annan ledamot, men vill
i protokollet hafva förvarad min tanka om önskvärdheten att
saltskatten, så snart som möjligt, måtte upphäfvas.
Frih. Gederström: Hr von Koch har uttalat en tvekan,
huruvida statens tillgångar medgåfve en skattenedsättning, hvilken
tvekan han anser icke kunna hälvas förr, än det blifvit
afgjordt, hvilken skatt på bränvin R. St:r besluta. För min del
inser jag fullkomligt klart, att, med de utgifter R. St:r redan
bestämt, och helt säkert äfven vid de återstående hufvudtitlarne
icke kunna undgå att bestämma, det icke han vara försigtigt,
att för närv:de efterskänka den skatt, som nu är bestämd
för salt, utan får jag yrka dess bibehållande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef Utsk:ts förev:de hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Siktduk — Spännhalsdukar.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Såpa.
Frih. Cederström: Ehuru en ymnig tillgång på denna
artikel mäste för hvarje vän af renlighet vara önskvärd, ber jag
dock att få hänvisa till Hr Fåhraö reservation, hvarest påpekas
det mindre konseqventa deri, att Utsk:t föreslagit nedsättning i
tullen för såpa »från 3 till 1 öre pr skålp., under del att den
olja, som dertill utgör råämne, bibehållits vid en tullsatts af 2
öre.» Ett sådant förfarande måste härröra af ett förbiseende
inom Ctsk:t, och jag får derföre, under uttalande af den förhoppning,
att den ringa tullsatsen icke måtte medföra någon
minskad förbrukning af denna vara i renlighetens tjenst, hemställa,
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, ville vidblifva
den tullsats, som nu finnes bestämd.
Gr. Liljencrants: Jag instämmer i den åsigt, Hr Fåhraeus
i sin reservation uttalat.
Hr Fåhraeus: Jag har i min reservation påpekat det principvidriga
deri att Utsk:t för artikeln såpa föreslagit tullens nedsättning
från 3 till 1 öre, under det att den olja, som dertill
utgör råämne, bibehållits vid en tullsats af 2 öre, och jag påyrkar
i följd deraf förkastande af Utsk:ts förslag, jemte vidhållande
tills vidare af den för såpa hittills gällande tullsats.
Elter
Den 28 Maj e. m.
577
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på afslag derå och bibehållande af den nu
för artikeln Såpa bestämda tullafgift, hvilken propos. med ja
besvarades.
Säckar — Tandpulver.
Utsk:ts hemställanden bi föllos.
Tobak.
Hr Lagergren, Anders: Ehuru ingen motion om förhöjd
tull på tobak blifvit väckt, och det icke går an att nu
väcka ett sådant förslag, anhåller jag dock om återremiss.
1 hela vår tulltaxa torde icke finnas någon artikel, som så
väl som denna kan tåla vid en förhöjning. Det torde icke heller
vara någon artikel, af hvilken staten kan beqvämligare och
lämpligare erhålla hög inkomst. Jag vill icke sätta tobak i
samma kategori som bränvin, men anser den föga bättre.
Visserligen åstadkommer den icke så mycket laster, men
torde vara föga mindre skadlig för helsan. Och då dessutom
tobak, långt ifrån att kunna hänföras till nödvändighets-artiklar,
snarare måste anses vara en af de största öfverflöds-artiklar,
samt en förhöjd inkomst kunde vara för statsverket önsklig,
anhåller jag om återremiss.
Frih. Cederström: Jag ber att få understödja Hr Lagergrens
förslag. Det torde väl icke vara något land i Europa,
der man röker så ohejdadt som här i Sverige, och detta oaktadt
samma Sverige i afseende å tillgångar icke hör till de bäst
lottade länder. Hvaraf kommer detta ymniga bruk af tobak,
oin icke af den ringa beskattning, som är åsatt införseln af
tobaksblad och stjelk? Låt vara att skadligheten af tobaks begagnande
är omtvistad (ehuru jag af egen erfarenhet funnit
det narkotiska ämnet vara menligt för min helsa, och jag alltså
är benägen förmoda detsamma för andras del); det måste
dock alltid blifva en nationalförlust, om det som betalas dyrt,
uppgår i luften, utan att hvarken befordra helsa eller välstånd.
För att åstadkomma en förminskning i bruket af denna onödighetsvara,
anser jag lämpligaste sättet vara, att, genom en ökad
införseltull, fördyra densamma, och till och med om statsinkomsterna
nedginge, hade samhället i det hela vunnit derigenom
att helsa och besparing hos individerne befordrades. På dessa
skäl anser jag en återremiss lämplig, och hoppas att Utsk:t
måtte föreslå en ganska hög tullsats på tobak.
Gr. Posse: De 2:ne talare, som yttrat sig, hafva yrkat
återremiss, på det Utsk:t måtte föreslå en förhöjd tull på denna
artikel. Utan att vilja inlåta mig i någon diskussion huruvida
H. IV. 37
578
Den 28 Maj e. m.
en sådan åtgärd vore. lämplig, vill jag endast fästa Ståndets
uppmärksamhdt derpå att det är föga sannolikhet att Utsk:t
skulle föreslå en förhöjning, enär frågan redan förut varit inom
Utsk:t behandlad. Det kan äfven vara tvifvel underkastadt
huruvida Utsk:t är berättigad! att, sedan det afgifvit sitt förslag,
väcka en ny motion, ty derigenom skulle det förhållande kunna
uppstå att, när frågan återkomne till Ståndet, den derefter icke
skulle kunna till Utsk:t återemitteras.
Jag yrkar bifall.
Hr Fåhraeus: Det må icke bestridas att, om någon vara
är at,t räkna till öfverflödsartiklar, så är det tobak. I fråga
orii förhöjning af tullsatserna, bör jag likväl upplysa, att de relativt
till värdena å särskilda slag redan äro ganska betydliga
och högre än i de flesta främmande länder. Jemför man dem
med de i Norige gällande, hvilka mer och mindre öfverstiga
tobakstullarne i många andra stater, finner man, att då hos
oss i tull erlägges för råtobak 25 rdr, för cigarrer 180 rdr och
för annan röktobak 50 rdr pr centner, betalas i Norige för
råtobak 25| rdr, för cigarrer blott 85 rdr och för annan röktobak
blott 34 rdr Svenskt riksmynt pr centner Svensk vigt.
Derest icke financiel nödtvång visar sig vara för handen,
finner jag således för min del skäl icke förekomma till vidtagande,
.:,af någon åtgärd för de ifrågavarande tullsatsernas förhöjning.
Hvad Utsk:t i denna punkt lika med Kommers-Coll. och
General-tullstvrelsen föreslagit, inskränker sig till en redaktionsförändring,
och jag hemställer, att detta förslag, emot hvilket
någon erinran här icke mott, måtte af R. o. Ad. godkännas.
Gr. Hamilton, Gustaf: Jag anser mig först höra uttala
min åsigt om laaligheten eller olagligheten af en återremiss.
Då IJtsk:t har motionsrätt och hvarje medlem af R. o. Ad. har
att vänta att Utsk:t skall vidtaga nödiga och nyttiga förändringar,
är naturligt att Ståndet kan återremittera en fråga, som
det anser icke vara rätt behandlad, eller beträffande hvilken
Ståndet anser att Utsk:t icke föreslagit hvad som varit nödigt
och nyttigt.
Hvad sjelfva frågan beträffar, anser jag tobak vara en
konsumtionsartikel, på hvilken beskattning med största fördel
kan läggas, dels derför att staten derigenom kan vinna betydlig
inkomst, dels derföre att denna vara, i likhet med bränvin,
verkar skadligt genom dess missbruk.
En förökad tullinkomst af ilrågav:de artikel vöre så mycket
önskvärdare, som tullen på sådana förnödenhetsvaror som sill
och salt derigenom skulle kunna nedsättas.
I Frankrike inbringar tullen pä tobak det ofantliga beloppet
af 200 millioner francs, och man kan deraf sluta till att en förhöjd
tull hos oss å ilrågav:de artikel skulle förskaffa statsverket
högst betydligt ökade inkomster.
Deu 28 Maj e. i».
579
Jag hemställer till R. o. Ad., om det icke är mer skäl att
de, som begagna tobak, betala en högre afgift för denna vara,
än att den fattige skall få priset på sill och salt och andra
varor, som han oundgängligen behöfver, genom tullsatser fördyradt.
Jag instämmer med dem, som yrka återremiss.
Hr von Koch: Om Utslct, i händelse af en återremiss,
skulle anse sig kunna begagna sin motionsrätt till att föreslå en
ökad tull på tobak, vill jag redan nu förklara att jag anser
olämpligt att ålägga en skatt på tobak endast derföre att man
tycker att en sådan gerna kunde utgå, utan att det blifvit visadt
att statsverkets tillstånd kräfver en sådan beskattning. Statsverkets
tillgångar komma, såsom jag redan förut i dag nämnt,
i betydlig mån att bero af den utgång frågan om bränvinsskattens
förhöjande får genom votering i förstärkt Bevilln.-Utsk.
Blir bränvinsskatten förhöjd, kunna vi, långt ifrån att behöfva
tillgripa någon tullförhöjning å någon artikel, tvärtom nedsätta
tullen på vissa nödvändighetsartiklar. Jag motsätter mig en
skatteförhöjning på tobak vid detta tillfälle, icke derför att jag
icke anser att tobak, näst bränvin, är en af de bästa kassaartiklar,
utan derför att jag anser tider kunna komma, då det
kan vara behöfligt att, såsom ett verksamt medel att förskaffa
staten inkomster, tillgripa denna åtgärd och då hafva denna
utväg i reserv. Dessutom har Hr Fåhraeus upplyst, att tullen
i Norige så nära sammanfaller med den vi nu hafva å tobak,
att jag föreställer mig att när vi en gång behöfva öka denna
tull, bör detta ske så, att man söker träffa en öfverenskommelse
med bröderna på andra sidan Kölen, och samtidigt med
dem och till lika belopp höjer denna tull, ty i annat läll torde
icke något gagn vara att förvänta, utan jag fruktar att, om
skatten blifver mycket högre här än i Norige, vi derigenom
snarare skulle få en minskad än en ökad tullinkomst.
Det är emellertid en sak, sorn tål att betänka, och kanske
man får vidtaga denna åtgärd redan nu, för den händelse bränvinsskatten
icke bestämmes till det belopp, man nu förväntar.
Det är för öfrigt en sak, som noga bör ölvervägas af dem, som
dels inom Stats-Utsk:t och dels annars ega tillse att statsverkets
debet och kredit gå ihopa.
Gr. af Ugglas: Innan R. o. Ad. beslutar en återremiss
af denna punkt, anhåller jag att få meddela hvad 1856 års
tullkomiterade yttrade i afseende å denna artikel och hvad
som föranledde dem att föreslå en nedsättning i den, artikeln då
åsätta tull. Komiterade säga: »Om man ock med skäl kan
betrakta tobak såsom den artikel, hvilken, med afseende både
å dess egenskap af öfverflödsvara och å svårigheten att insmuggla
densamma, företrädesvis lämpar sig för hög tullbeskattning,
hvilken åsigt ock ensamt kan förklara den i förhållande
till varuvärdet å detta råämne nu stadgade tull af mera
580
Den 28 Maj e. m.
än 50 proc. lör tobaksblad oell långt utöfver 100 proc. för
stjelk, så är det likväl uppenbart, att en större olikhet i tnilbeskattning
på ömse sidor om den långsträckta och för all
strängare tullbevakning otillgängliga landtgränsen icke kan annat
än menligt inverka på statsinkomster just i det land, som
stadgat de högre afgifterna. De Svenska tobaksfabrikanternas
för sin del länge förda klagan öfver riärv:de förhållanden, icke
mindre än den omständighet, att Noriges tobaksinförsel uppgår
till nära | af Sveriges, under det folkmängden i de begge rikena
förhåller sig ungefärligen såsom 2: 5, tillåta icke något tvifvel
om de skiljaktiga tullsatsernas inflytande.»
»I Sverige uppgår införseltullen med tolag samt handelsoch
sjölärtsafgift till 7 sk. 11 rst. pr skålp. tobaksblad, under
det införseltullen i Norige utgör endast omkring 5 sk. 5 rst.
Att h. o. h. afhjelpa denna skiljaktighet endast genom nedsättning
af Svenska tnllsatsen skulle, då den år 1854 hit införda
qvantitet uppgått tiil nära 2,500,000 skålp., förorsaka en efter
denna qvantitet beräknad stats!örlust af omkring 130,000 rdr
banko, hvilken man icke kunde påräkna alt få ersatt genom
en, i mån af aftaga tide oloflig införsel från Norige här ökad
förtullning. Men då, efter hvad vid komiterades gemensamma öfverläggningar
antogs, man i Norige icke torde vara obenägen att
höja den der stadgade införseltullen med omkring 1 sk , derest
från Svenska sidan ett närmande till en sådan tullsats tillvägabragtes,
hafva komiterade ansett sig böra föreslå nedsättning af
ifrågav:de tullsats till 6 sk. 4,80 rst., eller 20 öre pr skålp.»
Sedermera biel' dock denna tullsats ändrad så, att den kom
att utgå med samma belopp som förut, eller 25 öre, men då,
såsom vi här nyss hört nämnas, tullen i Norige blifvit höjd,
har missnöjet från de Svenska fabrikanternas sida blifvit afhjelpt.
Jag hemställer dock huruvida det icke är skäl att, innan man
vidtager den åtgärd att höja tullen, något besinna sig, helst icke
statens utgifter kräfva en sådan förhöjning, om bränvirisskatten
bestämmes till 75 öre.
Jag anser derföre att man bör vänta med en sådan åtgärd
åtminstone till dess man finge förnimma, om från Noriges sida
något sådant kunde vidtagas.
Hr Lagergren: När jag framställde mitt förslag, var
det under förutsättning, att det icke fanns några formella hinder
för Utsk:t att behandla detsamma, för den händelse punkten
blefve återremitterad. Jag kan icke heller finna de skäl, som, till
stöd för en motsatt åsigt, blifvit anförda, förtjena något afseende.
Bevilln.-Utsluts Hr ordförande har förklarat att frågan redan
inom Utsk:t förevarit, samt att, om frågan återkomme till Utsk:t,
icke å densamma skulle lästas något afseende. För min del
kan jag icke annat än beklaga, om förhållandet skulle vara så,
helst en reglering med Norige i detta hänseende icke torde
vara omöjlig att åvägabringa, och jag dessutom icke hört någon
jäfva att tobak är en af de artiklar, på hvilka man lamp
-
Den 28 Maj e. m.
581
ligast kan sätta hög tull; — hvilket också blifvit erkändt af
den komité, ur hvars berättelse Gr. af Ugglas gjort en uppläsning.
Med afseende på tullsatsen vill jag icke att den skulle förhöjas
mångdubbelt mot hvad den nu utgör, utan jag vill gå en
medelväg och föreslå en förhöjning af 50 proc.
Jag förnyar min anhållan om åt,erremiss.
Hr von Kraemer: Jag bär icke hört att någon motion
ang:de tullförhöjning å artikeln tobak blifvit inom Riks-Stånden
väckt. Icke heller har inom Utsk:t någon motion i berörda
syftning blifvit framlagd. Sedan tulltaxan blifvit genomgången,
bestämde Utsk:t viss dag, då hvar och en som ville väcka motion
skulle inkomma med densamma, men då sådan icke med afseende
å ifrågav:de artikel blifvit framställd, kan jag icke finna
annat än att såväl Utsk:t som R. St:r försutit sin motionsrätt.
Återstår således endast att fatta beslut ang:de Utsk:ts, på
Kommers-Colhii och General-tullstyrelsens tillstyrkan framställda
förslag, att, för vinnande af tydlighet i benämningen, ordet
»negerhead» måtte uteslutas samt, med tullsatsens bibehållande,
efter »spunnen» tilläggas orden »hopvriden eller pressad.» Mot
denna förändring torde icke någon anmärkning kunna göras, då
det måste anses önskvärdt att Svenska benämningar införas i
stället för utländska. Det heter visserligen »med tullsatsens
bibehållande,» och skulle man häri kunna finna en anledning
att taga sjelfva tullsatsen i betraktande, men denna fras alser
enligt Utsk:ts förslag endast tobak, arbetad, och kunde således
tullsatsen i alla fall ej ändras annat än för denna obetydliga
underafdelning af artikeln tobak. Vid denna riksdag kan deremot
icke någon förändring vidtagas beträffande de större och
mest inbringande slagen, nemi. tobak oarbetad, samt blad och
stjelk. Då likväl tullinkomsten för tobak arbetad är ytterst ringa,
och en förhöjning i tullafgifterna å denna artikel skulle inbringa
obetydligt, kan jag icke för min del biträda någon förhöjning å
något slag af tobak vid denna riksdag.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: 1 händelse R. o. Ad.
återremitterar denna fråga, hemställer jag, huruvida det icke
kunde vara skäl att åsätta sjelfva föryttringen någon skatt.
Man har infört detta vid bränvins-utminutering, och jag tror att
något dylikt äfven vid försäljning af tobak vore lämpligt. Jag
lemnar derhän huruvida någon större inkomst deraf skulle blifva
en följd, men anser mycket vunnet, om det stora antalet
försäljningsställen derigenom något kunde inskränkas.
Jag anmärker detta endast på det Utslct, för den händelse
punkten återremitteras, ville taga det i öfvervägande.
Hr Fåhreeus: Hvad Frih. Hermelin föreslagit rör:de vilkoren
för tobaksfiirsäljning raå kunna hafva ett godt syfte; men
582
Den 28 Maj c. m.
det innefattar en ny motion, — och jag tvekar, huruvida den
må kunna vinna någon behandling vid denna riksdag. I alla
händelser tillhör den icke Bevilln.-Utsk:ts handläggning i sammanhang
med tullagstiftningen, och min vördsamma hemställan
är fördenskull, om icke R. o. Ad. gjorde rättast uti att låta
den nu väckta frågan falla.
Hr C a r I hei rn-Gv lien s k öl d, Henrik Adolf Oscar:
Jag har blifvit uppkallad af ett uttryck i en föreg:de talares
anförande. En värd talare har nemi. yttrat »att Bevilln.-Utsk:t
skulle hafva förlorat sin motionsrätt.» En sådan åsigt kan jag
ingalunda gilla, utan tror jag att sagde Utsk., så länge riksdagen
varar, bibehåller sin rätt att motionera.
Jag har endast reservationsvis velat anmärka detta och,
hvad sjelfva saken beträffar, anser jag bäst att låta den för
närv:de falla.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels återremiss af Utsk:ts ifrågavrde hemställan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma
och, då dertill svarades många ja jemte ett eller annat
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Tran.
Gr. Liljencrants: Utsk:t börjar sin framställning med
de orden: »såvida den af Utsk:t föreslagna tullfrihet för späck
kommer att af R. St:r beviljas etc.» Utsk:t förutsätter alltså
såsom vilkor för R. St:rs bifall till Utsk:ts förslag i denna del
att dess hemställan i fråga om späck eller sjelfva råämnet till
tran, skulle blifvit bifallen. Då så icke är fallet, utan R. o. Ad.
afslagit Utsk:ts framställning i fråga om späck, torde deraf
följa att Utsk:fs ifrågav:de förslag bör förfalla.
Hr Fåhraeus: Sedan R. o Ad. sistlidne gårdag förka
stat
Utsk:ts förslag om tullfrihet för späck, anser jag det falla
af sig sjelf, att man här icke kan godkänna Utsk:ts yttrande i
afseende på tran, utan bör låta förblifva vid den nuv:de tulltaxe-redaktionen:
»tran och späck, alia slag.»
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels af Gr. Liljencrants
afslag å Utsk:ts förslag samt bibehållande af det nu rörande
denna artikel gällande stadgande, dels ock af Hr Fåhraeus,
att R. o. Ad. skulle förklara Utslcts förslag hafva förfallit till
följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut rörande artikeln Späck,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos, i enlighet med Gr.
Liljencrants’ yrkande, hvartill svarades flere nej jemte etL eller
Den 28 Maj e. in.
583
annat ja, och sedermera propos. pä antagande af Hr Fåhrrni
förslag, då svaren utföllo med (lere ja, jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Tråd.
Gr. Liljencrants: Ii. o. Ad. har under f. m:s plenum i
fråga orri tullnedsättningen å artikeln Garn beslutat att nuv:de tullsats
skall bibehållas. Med artikeln Garn eger, i min tanke, artikeln
Tråd ett oskiljaktigt sammanhang, och då särskildt Linnetråd
utgör föremål för husslöjden och då denna slöjd måste till följe
af vintrarnes långvarighet i norden vara särdeles förtjent att
omhuldas, synes mig att man icke bör vidtaga åtgärder, hvarigenom
det lönande i sådana förrättningar upphäfves. Vid sådant
förhållande och då, till följe af Ii. o. Ad:s beslut i frågan örn
artikeln Garn, det icke kan vara skäl att förminska tullsatsen på
Tråd, anhåller jag att R. o. Ad. täcktes, med afslag å Utskits
förslag, stadga och bestämma att nuv:de tullsats å bomulls- och
linnetråd må varda bibehållen.
Frih. Cederström: Jemte det jag instämmer i Gr. Lil
jencrants’
yrkande, ber jag få fästa II. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att hvarken Kommers-Coll. eller General-tullstyrelsen föreslagit
ifrågav:de förändring.
Gr. Posse: Det vore visserligen särdeles önskvärd!, om
li. o. Ad. alltid kunde iakttaga konseqvens i sina beslut i afseende
på tulltaxan, men jag får fästa uppmärksamhet derpå,
att inkonseqvenser redan äro begångna, i t hy att tullsatsen å
kläder blifvit bibehållen oförändrad, då deremot procentförhöjningen
å tullen för läder blifvit nedsatt. Den omständighet, att
det vore någon inkonseqvens, inverkade då icke på beslutet, och
då jag anser ifrågavarande förändring lämplig, tillstyrker jag bifall
till Utskits förslag.
Gr. Liljencrants: Om, såsom den siste värde talaren
sagt, någon inkonseqvens vid behandlingen af sadelmakarearbeten
egt rum, måtte det vara hans fel och icke mitt. Jag
yrkade att Hr Fåhraö förslag skulle bifallas, men Gr. Posse
ansåg att de sadelmakarearbeten, som vöre försedda med äkta
förgyllda, försilfrade eller pläterade beslag, skulle behandlas lika
med arbeten utan sådana beslag. För min del kan jag licke
finna annat än att det mellan tråd och garn är en oskiljaktig
gemenskap, och fortfar derför i mitt yrkande om afslag å Utskits
förslag och bibehållande af nuvarande tullsats.
Gr. Posse: Jag måste beklaga att redan tvenne inkonse
qvenser
äro begångna. Jag har sagt att förhöjningsprocenten i
fråga om kläder är bibehållen till 100 och 50 proc. då den der
-
584
Den 28 Maj e. m.
emot i fråga om läderarbeten, ej specificerade, blifvit nedsatt tili
25. Den andra inkonseqvensen är begången i fråga om nät,
då tilläggsprocenten blifvit bestämd till 25 proc., då den för garn
föreslagna nedsättning icke blifvit bifallen. För öfrigt vill jag
upplysa Gr. Liljencrants derom, att mitt yttrande förra gången
gällde icke sadelmakare-arbeten med eller utan beslag.
Frib. Rappe, Axel Ludvig: Om R. o. Ad. under be
handlingen
af tulltaxan vid några föregående tillfällen begått inkonseqvenser,
kan jag icke finna att bäri ligger något skäl till
att begå flera. Jag vill dessutom lästa uppmärksamheten derpå
att General-tulldirektören reserverat sig emot Utsk:ts beslut med
afseende på »bomullsgarn samt bomulls- och linnetråd, derå
föreslagits tullnedsättningar, under det likväl tullsatserna för snörmakarearbeten,
strumpstolstillverkningar samt bomulls- och linneväfnader
bibehållits». Det blefve således ytterligare en inkonseqvens
att bifalla Utskds förslag, och jag yrkar derföre
afslag.
Gr. Liljencrants: Då vi nu kommit in på kapitlet om
inkonseqvenser, ber jag få fästa Gr. Posses uppmärksamhet derpå,
att när diskussionen i dag börjades, sökte jag framställa den
sats, att alla de artiklar, som i dag varit föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning, måtte, utan undantag, bibehållas vid de gamla
tullsatserna. Jag gjorde det så mycket heldre, som jag väl förutsåg
att, då majoriteten och minoriteten, snart sagdt, hvarje timma vexla,
det, äfven om ingen talare gör sig skyldig till inkonseqvens, likväl
uppstår sådana. När under början af diskussionen Utsk:ts förslag
med afseende å de första artiklarne blelvo afslagna, hade
det varit konseqvent af Gr. Posse att fortgå på denna bana.
Någon sådan benägenhet hos honom har jag dock icke förnummit.
Sjelf har jag visserligen begått den inkonseqvens att jag
icke vid hvarje särskild artikel uttalat min mening, men detta
har härrört deraf, att jag icke, till följe af dessa artiklars obetydlighet,
velat trötta huset eller drifva frågan till en votering.
Nu gäller det en mera ingripande fråga, och jag har derföre ansett
mig böra, på förut anförda skäl, anhålla att R. o. Ad. ville
afslå Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till Utsk:ts hemställan, dels ock afslag derå samt bibehållande
af de nu stadgade tullsatser å bomulls- och linnetråd,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utslcts
hemställan, hvartill svarades många nej, blandade med ja, och
sedermera propos. på afslag derå samt bibehållande af de nu
för nämnde slag af tråd gällande tullbestämmelser, då svaren utföllo
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Den 28 Maj e. m.
585
Strängar—Vattenglas.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Vekar, lamp- och ljus-.
Frih. Cederström: Den förutsättning, hvarpå Utsk:t grun
dar
sitt förslag om tullnedsättning å denna artikel, har af R. o.
Ad. icke blifvit med bifall omfattad.
Det förefaller mig således vara följdriktigast, derest R. o.
Ad. afslår Utsk:ts förslag i denna punkt och bibehåller nu gällande
tullsats, hvarom jag vördsamt anhåller.
Häruti instämde Gr. Liljencrants.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, och
sedermera propos. på alslag derå samt bibehållande af den nu
för ifrågavande artikel stadgade tullafgift, hvilken propos. med
ja besvarades.
Verk tygslådor—Attika.
Utskrts hemställanden biföllos.
Utsk:ts hemställan, att i slutet af införseltariffen måtte införas
en anmärkning rörande ordet: »poleradt».
Bifölls.
Gr. Posse: Då nu till behandling företages Utsk:ts för
slag
i afseende å utförseltullen, hemställer jag att hvarje särskild
artikel måtte för sig behandlas.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat bifall,
föredrogs
Utförseltariffen.
Artikeln Ben.
Gr. Liljencrants: I motsats mot, det af Utsk:t framställda
förslag, vill jag förklara, att jag är så långt ifrån att anse utförseltullen
på dessa artiklar böra borttagas, att jag tvärtom väckt
en motion derom, att åtskilliga af dem måtte åsättas en förhöjd
tullsats. Då likväl, att döma af det resultat, hvartill Utsk:t kommit,
det tyckes vara åsigten hos en del af detta Stånds ledamöter,
att utförseltullen utan vidare skada kan borttagas, ber
jag att, hvad först beträffar artikeln ben, hvilken artikel nu är
belagd med en utförseltull af 10 öre, få framställa det yrkande,
alt denna tull, som, oaktadt den icke är af någon särdeles be
-
586
D e 11 28 M aj c. m.
tydelse, likväl utgör ett för landet nyttigt och behöfligt skydd,
måtte bibehållas.
Vi hafva fröjdat oss deråt, att en stor utförsel af spannmål
egt rum; men hvaraf betingas denna utförsel? jo, deraf att vi
ega tillfälle att väl vårda vårt jordbruk.
Ett medel att höja jordbrukets afkastning är bland andra
det goda gödningsämne, som fås af benmjöl. Det är så mycket
behöfligare att tillgripa detta hjelpmedel, som för hvarje
tunna spanmål, som exporteras, minskas tillgången till gödningsämne.
1 den mån uppmärksamheten blifvit fästad på förträffligheten
af detta gödningsämne, har det börjat omsorgsfullare
uppsamlas, men då man aldrig hört talas om att ben, som utbjudas
till salu, icke blifvit köpta, och då tillgången är väl behöflig
för landet sjelft, kan jag icke finna annat än att man bör
söka bibehålla detta värderika ämne inom landet. Jag kan icke
heller antaga att någon större inkomst, derigenom att utförseltullen
borttages, skulle beredas dem som uppsamla ben, och då
det icke synes mig vara eftersträfvansvärdt att uppmuntra utförseln
af en artikel, af hvilken landet sjelft är i behof, anhåller
jag att nu gällande utförseltull måtte bibehållas.
Gr. Posse: Jag vill icke inlåta mig i en vidlyftig diskus
sion
om behofvet af skydd eller icke skydd, ty i det fallet
känna vi tillräckligt hvarandras åsigter, utan att behöfva upprepa
dem. Men jag kan icke underlåta att uttrycka en förundran
deröfver, att den siste värde talaren, som med så mycken
lycka försvarar skyddet för den inhemske industriidkaren, icke
ömmar för de industriidkare som samla ben, och hvilka mer än
andra förtjena medömkan. För öfrigt visar det sig af KommersGolhii
berättelse, att exporten af denna artikel, oaktadt tullen
blifvit nedsatt, likväl minskats, och hvad stöd Gr. Liljencrants
har för sitt påstående, att borttagandet af utförseltullen skulle
i så betydlig mån öka exporten, kan jag icke inse. Under det
sista 10:talet af år har priset på ett skepp, ben stigit från 6 till 10
å 12 rdr inom landet. Vid sådant förhållande, och då varan, ju
mer dess värde inses, blifver iner begärlig, synes mig att man
icke behöfver några konstlade medel för att bibehålla den inom
landet, utan yrkar jag bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: Den erfarenhet, jag inhemtat, ådagalägger
att priset på ben betydligt stigit, och stigit just derför att denna
vara uppköpts för att exporteras. Såväl här i Stockholm som
i Carlskrona voro köpmän, som exporterade betydliga qvantiteter
ben. Nu har emellertid, sedan vi sjelfva funnit uträkning i
att betala så väl, att vi vant ortens samlare till oss, denna export
nästan afstannat. Den som förut bedref exporten af denna
vara från Stockholm, har fått kunder inom landet, som köpa af
honom allt hvad han kan samla. Har således hågen att uppsamla
och tillgodogöra detta gödningsämne betydligt stigit derigenom
att varan kunnat exporteras, torde denna håg ändå mer
Den 28 Maj e. m.
587
förökas derigenom att exporttullen borttages. Jag tror icke heller
att det vore Ii. o. Ad. värdigt att, då Bonde-Ståndet, som
äfven använder ben, beslutat borttaga tullen, vilja gagnera några
få öre på dessa ben, som uppsamlas af den fattigaste befolkningen
i landet. Det har förut yttrats att den ena medborgaren
icke bör förtjena på den andres bekostnad, och detta måtte
väl snarast böra gälla i fråga om den fattigaste delen af befolkningen.
För öfrigt har under sednare tiderna särskildta industriela
löretag för att bereda ben till gödningsämne uppstått, och
jag tror icke att, älven om tullen borttoges, några större qvantiteter
ben komme att utföras.
På dessa skäl och med åberopande af hvad Statsrådet Malmsten,
i sin till Statsrådsprotokollet uttalade särskilta mening, anfört,
anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. af Ugglas: När det i går var fråga om införseltull
af spantnål, sade man att Sveriges spanmålsexport var högst
obetydlig. I dag åter, när det är fråga om borttagande af exporttullen
på ett gödningsämne, höra vi att det är en stor ex
port.
Samma förhållande visade sig när det var fråga om de
näringsgrenar, som utgöra föremål för husslöjd. Huruvida sådant
är konseqvent, lemnar jag åt hvar och en att bedöma.
Jag kan icke dela de åsigter, som af Gr. Liljencrants i afseende
på tullsatserna för ben blifvit uttalade. Det har visat
sig att under den tid ett s. k. skydd för ben funnits i Sverige,
priset på denna artikel ganska betydligt stigit, och jag vet särskildt
att för någon tid sedan köptes ben för 8 sk. lisp. och
betalas nu med 24 sk. Deraf synes tydligt, att ehuru det varit
tull på exporten, priset inom landet stigit betydligt. Då denna
näring bedrifves af fattigt folk, vet jag icke hvarför man, då
man i förmiddags yrkade högt skydd för införsel af ämnen,
som utgjorde föremål för inhemsk slöjd, nu skall gå en annan
väg och lägga en beskattning just på dem, som äro sämst lottade
i landet.
På grund häraf och med stöd af de utaf Gr. Posse och
Hr von Koch anförda skäl, yrkar jag bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants: Innan jag inlåter mig på sjelfva ämnet,
får jag förklara, att Gr. Posse fullkomligt misstagit sig om riktningen
af mitt anförande, i det han ansett att det icke skulle
uttryckt något deltagande för dem som sysselsätta sig med uppsamlande
af ben. Jag sade likväl endast, att jag trodde att,
vare sig de uppsamlade benen stannade inom landet eller utfördes,
den lön, som tillkomme uppsamlaren, förmodligen blefve
densamma, samt alt jag icke hört att ett motsatt förhållande
inträffat. Hr Gr:n täcktes således finna, att om denna förutsättning
är riktig, är Hr Gr-.ns egen oriktig.
Hvad beträffar Frih. af Ugglas’ anförande och hvad han
yttrade om inkonseqvenser, förmodar jag att denna tillvitelse
var rigtad mot mig. Jag får då förklara, att jag i afseende på
588
Den 28 Maj e. ra
spanmålsproduktionen yttrat att denna, hvad särskildt angår de
ädlare sädesslagen, aftagit. Till samma resultat kommer också
Hr Frilun, om han vill sysselsätta sig med att sjelf taga reda på
förhållandena. Hr Frihm har vidare funnit en motsägelse deri,
att man på förmiddagen vill skydda landets näringar, men om
eftermiddagen önskar att tullen å ben måtte blifva bibehållen.
Det är icke heller för att förstöra jordbruket jag önskar att ben
måtte användas såsom gödningsämne, utan för att skydda jordbruksnäringen,
och då vet jag icke hvilken inkonseqvens härvid
kan tillvitas mig.
Hvad sjelfva saken beträffar, finner jag naturligt att dessa
båda talare, som anse landets väl bestå deruti att få bort alla
tullar, äfven Önska att utförseltullen måtte borttagas; men om
detta vore för landet fördelaktigt, hade helt säkert Regeringen
icke underlåtit att derom framställa Propos., men detta har Regeringen
ansett sig icke böra, och min enskilda tanke är, att
om man står på samma ståndpunkt sorn Regeringen, måtte man
vara lika väl fotad som om man står på dessa Herrars.
Om, såsom Gr. Posse yttrat, utförseln af ben minskats,
finner jag detta naturligt af 2:ne skäl. Först derför att ölvertygelsen
mognar ganska långsamt, och sedermera derför, att på
ganska få ställen i Sverige benstampar funnits, så att, äfven om
ben samlats, det icke varit någon möjlighet att få dem förmalda.
Dessa tvenne skäl förklara ett förhållande, åt hvilket åtminstone
jag gläder mig, och jag anser att Gr. Posse äfven borde glädjas
deråt.
Skulle erfarenheten visa att ingen export eger rum, öfvergår
jag på Gr. Posses sida, men intill dess kommer jag fortfarande
att yrka bibehållande af utförseltull på ben.
Frih. Rappe: De enda skäl, man kan anföra för bortta
gande
af denna tullsats, äro det ena af theoretisk, det andra
af praktisk natur. Det theoretiska berör frihandelns läror och
jag vill derföre icke inlåta mig på detsamma. Hvad åter beträffar
det praktiska, eller den förmån, sorn skulle beredas den
fattigare klassen, ber jag att få ur Hr Åkermans reservation
göra ett citat. Reservanten säger: »Det är ett samhälles åliggande
att sörja för de fattigas underhåll, meri att en lättnad i detta underhåll
tillvägabringas på bekostnad af industriens hämmade utveckling
kan väl svårligen stå tillsammans med goda statsekonomiska
grundsatser». Detta skäl är åtminstone för mig fullgiltig!;
och då man till följe af detta gödningsämnes förträfflighet
gerna går in på att betala ett pris på varan, som står i förhållande
till nyttan, samt då, om utförseltull lägges på denna artikel,
icke något deraf kommer att utgå ur landet, kan jag icke
finna annat än att man bör bibehålla tullen, då den åtminstone
icke skadar, äfven om den icke gagnar.
Gr. Posse nämnde, att uppsamlandet af ben är en industrigren.
Så långt vill icke jag gå, och jag bekänner att ett
Den 28 Maj e. m.
589
sådant uppsamlande föga öfverensstämmer med mitt begrepp om
hvad som förstås med industri.
Jag förenar mig i Gr. Liljencrants’ yrkande, att tullen på
ben måtte fortfara.
Hr Bohnstedt: Så länge till Sverige importeras både
kreaturskött och ladugårdsprodukter, är detta ett bevis derpå,
att jordbruket i vårt land, för att utjemna dessa förhållanden,
mäste alltmer tillgodogöra sig de gödningsämnen, som kunna
åstadkomma en förökad produktion. Derföre hafva ock på sednare
tider de jordbrukare, som vinnlagt sig om ett rationellare
landtbruk, införskrifvit en mängd artificiella gödningsämnen. Emellertid
hafva vi inom vårt eget land ett gödningsämne af den
förträffligaste beskaffenhet, och att man velat tillgodogöra detsamma,
ådagalägges dels deraf, att benstampar på nästan alla
orter uppstått, dels ock deraf, att exporten af ben betydligt minskats
samt att för alla samlare erbjudit sig tillfälle att såväl på
landet som i städerna få föryttra de hopsamlade henen. Hvarje
jordbrukare söker förskaffa sig detta gödningsämne och betalar
derför vida högre priser nu är förut. Det kan således icke vara
någon rimlighet för påståendet att man söker genom tullsatsens
bibehållande gagnera på den fattige, utan det är för att i landet
bibehålla ett ämne, hvaraf jordbruket är i behof, flera talare
och äfven jag tillstyrker alslag å Utsk:ts förslag.
Hr Fåhraeus: Knappast någon varuartikel har sedan 50
år varit underkastad så omvexlande tullagsstiftning, som den nu
ifrågavarande. Stundom har man ansett den såsom gödningsämne
vara för jordbruket af så utomordentlig vigt, att man belagt
utförseln med förbud eller ansenlig tull; vid andra tillfällen
åter har man trott billigheten fordra att tillgodose de fattiga
benplockarnes rätt, — och då har man för utförseln bestämt
måttliga tullsatser. Jag har i Utsk:t biträdt majoritetens mening,
som grundlagt förslaget om tullfrihet, — desto heldre som
jag genom den föregående diskussionen vänn den öfvertygelse,
att den friare konkurrensen köpare emellan icke skulle i verkligheten
medföra synnnerligt äfventyr för våra jordbrukare. Och
då för öfrigt frågan är af föga finansie! betydelse, drager jag
icke i betänkande att å Utskifs förslag tillstyrka bifall.
Hr Åke rman: Om sysselsättningen att samla ben vore,
såsom en värd talare sagt, en industri, borde man ovedersägligen
se den till godo, men den som bott på landet och uppköpt
ben, vet att bensamling allmännast verkställes af gummor
och barn och andra, som icke rätteligen kunna sägas tillhöra
den fattiga klassen. Mångå samla ben för att med de penningar,
de erhålla, köpa litet kaffe eller litet snus. Nu är det i
liera ekonomiska stadganden föreskrifvet, att gödningsämnen skola
tillvaratagas; så t. ex. stadgas i 27 kap. 10 § Byggn,-Balken,
att »då bonde från hemman flytta skall, må han ej al bole föra
590
Den 28 Maj e. m.
gödsel». Sammalunda intages vid titarrendering af boställen det
vilkor, att foder och gödning icke får bortföras. Nu frågas, aida
icke ben ett sådant ämne?
Mångenstädes utomlands, t. ex. i Tyskland, i Belgien oeh
äfven i Norige är tull på utförsel af ben. Här åter vill man
låta den nyttiga varan gå bort, derför att man, genom att med
några öre minska tullen, »skall understödja den fattige». Hvad
innebär detta i sjelfva verket, om icke det, att man i viss mån
vill befria sig från skyldigheten att på annat sätt sörja för den
fattige. Att detta är en förståndig lagstiftning kan åtminstone
jag icke inse.
Jag anser den effekt, man genom borttagande af tullen på
ifrågavarande ämne vill åstadkomma, icke vara af någon betydenhet,
men så mycket mer af vigt, att man tager vara på de
nyttiga ämnen, som inom landet finnas och kunna bidraga till
dess förkofran. Jag påyrkar alltså bibehållande af ifrågavarande
export-tull.
Hr von Kraemer: När fråga är om tullsatser, anför man
vanligen, fastän ur olika synpunkter, 2:ne allmänna grunder.
Den ena är tullsatsens förmåga att bereda staten inkomst. Dervid
har vid detta tillfälle ingen af motsidan fäst sig, enär tullinkomsten
af ifrågavarande artikel varit så obetydlig, att den
under sistförflutna år uppgått till endast 3,422 rdr. Deremot
hafva desamme med så mycket större ifver omfattat den andra
satsen, att mari uppmuntrar en näring derigenom att man förhindrar
utförsel af de råvaror, som för näringen äro hjelpmedel.
Denna allmänna grundsats vill man med all kraft framhålla på
artikeln ben, såsom varande ett vigtigt gödningsämne. Jag tror
likväl icke att denna s. k. grundsats håller streck.
Hvar och en, som lefvat någon tid på landet, har troligen
kommit underfund dermed, att hvarje upplyst jordbrukare söker
att köpa ben, för att genom detta ypperliga gödningsämne föröka
produktionen, men att, då lian icke finner i marknaden tillgänglig
denna vara i så stor qvantitet lian önskar erhålla, han
måste efterhöra på många ställen för att få hvad han deraf behöfver.
Hvaraf kommer sig detta? jo, deraf att inga upplag
finnas bildade. Denna stora olägenhet kan endast afhjelpas just
genom fri export. Exportören i stapelstaden uppköper af samlarna
och upplägger förråd för att skeppa. Vill då jordbrukaren
blott betala hvad varan är värd d. v. s. hvad exportören
får i utlandet efter afdrag af frakt etc., så kan han alltid få den
qvantitet, han önskar, och torde denna stora fördel att alltid ha
varan tillgänglig på kända platser mer än motsvara olägenheten
af att betala den några skilling dyrare pr lisp. Ett bevis härför
är, såsom redan af en föregående talare blifvit anmärkt, att utländska
gödningsämnen, t. ex. guano, oaktadt många gånger dyrare
och mindre verksamt, dock till betydliga qvantiteter införas
i landet. Jag vili äfven erinra derom, att redan 1856 års
Den 28 Maj e. m.
591
tullkomité föreslagit tullfrihet på utförsel af ben, ehuru detta
förslag då icke vann bifall.
Ett misstag bar blifvit af föregående värde talare begånget,
då han nämnde Tyskland bland de länder, hvarest utförseitull på
ben skulle finnas. Så är icke förhållandet, utan sådan tull finnes
endast i Norige, Danmark, Belgien, Finland och ■— ännu
äfven i Sverige. I Norige kommer den måhända att förblifva.
I Danmark deremot är tulltaxan just nu föremål för en genomgripande
omarbetning, och följden blir troligen att all utförseltull
afskafläs. I Belgien kan den sägas de facto redan vara uppliäfd,
ty 4:de artikeln af traktaten mellan Frankrike och Belgien
innehåller, att, med undantag af lumpor för pappersfabrikation,
alla varor af hvad slag de vara må skola vara från utförseitull
befriade. Man kan således tryggt säga, att snart återfinnes tull
på ben endast i Norige och Finland.
Slutligen vill jag erinra om det redan af Statsrådet Malmsten,
i hans till statsrådsprotokollet uttalade särskilta mening,
anförda skäl, hvarför man bör borttaga all utförseitull, det nemi.
alt genom en sådan åtgärd skulle försvinna alla de kontroller,
formaliteter och straffbestämmelser, hvilka innefattas i §§ 37,
38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 46, 47 och 48 af tullstadgan den
7 Dec. 1860. Jag vill nu i största korthet göra en analys af
dessa §§:s innehåll. 37:de §:n stadgar att skeppare, som ämnar
segla till utrikes ort, är skyldig att sig hos sjötullskammaren
anmäla och genom skriftlig inlaga uppgifva hvad som skall inlastas.
Derefter erhåller han inlastningssedel. I denna inlastnihgssedel
skall tullpligtigt, äfvensom till återutförsel ämnadt gods
upptagas till dess särskilta slag, stycketal, mått eller vigt, hvaremot
för tullfria varor det är tillfyllest att de till deras särskilta
slag omnämnas (§ 38). Inlastar skeppare gods, innan tillåtelse
dertill af tullkammaren erhålles, är han underkastad böter från
25 till 100 rdr (§ 39). §:n 41 stadgar att hvar och en, som
eger rätt till utrikes handel, må icke blott i stapelstad, utan
äfven i sådan vid saltsjö belägen uppstad eller landthamn, der
ständig tullbevakning finnes anställd, kunna, under föreskrilna
kontroller, uti fartyg intaga laddning och dermed direkte till
utrikes ort låta fartyget afgå. Men är i landthamn ständig tullbevakning
icke anställd, är aflastaran skyldig att söka generaltullstyrelsens
eller distrikttullkammarens lastningstillåtelse, då
särskild bevakning förordnas, som af godsegaren åtnjuter skjutslega.
Ytterligare får, enligt 32:dra §:n, skeppare icke lossa under tiden
ifrån Maj månads början till Augusti månads slut, mellan kl. 8
om altonen och kl. 6 om morgonen, under Mars, April och
September månader mellan kl. 6 om aftonen och kl. 7 om morgonen,
samt under öfriga månader på året mellan kl. 4 om
eftermiddagen och kl. 8 på morgonen. Nyligen hafva vi hört
omtalas, huruledes en mängd Norska besättningar, lemnande sina
fartyg vid Oregrund och Osthammar, öfver Stockholm—Göteborg
begifvit sig hem, för att efter vinterns förlopp anträda
samma väg för att komma till sina fartyg. Hade lastningstiden
592
Den 28 Maj e. m.
varit fri, är det ganska antagligt att fartygens lastning forcerats
natt oell dag mot slutet, om de hade kunnat, innan isen lade
sig, komma ut, oell betydliga kostnader blifvit besparade för
rederierna.
Alla sådane hämmande stadganden skulle i och med utförseltullen
försvinna; utförseln af Svenska alster och tillverkningar
skulle blifva fri, och en allmän lättnad för handeln åstadkommas.
Det är ännu ett skäl, som särskildt förmår mig att yrka
upphäfvande al utförseltull. Detta skäl är, att R. o. Ad., som
alltid i ekonomiska angelägenheter visat sig hafva öppen blick,
äfven vid detta tillfälle måtte gå framtidens fordringar till mötes,
och sålunda utplåna det måhända ofördelaktiga intrycket
af spanmålsvoteringen.
Frih. Cederström: Hr von Kraemer har visserligen utvecklat
en del af sin fyndiga argumentationsförmåga, för att
för sig sjelf och R. o. Ad. göra troligt, att jordbrukaren skulle
vinna på utförseltullens, å ben, borttagande. Hr von Kraemer
har derjemte uppmanat oss att följa det upplysta Europas
exempel; men jag måste likväl bekänna, att den värde ledamotens
framställning och uppmaning icke på mig gjort något intryck.
Mig förefaller nemi. alldeles ovedersägligt, att, då ben
utgöra ett vigtigt ämne till jordens gödande, vi icke böra genom
tullfrihet befrämja dess utförande ur landet. Att detta vårt hittills
följda förfarande är rigtigt, ådagalägges äfven deraf, att de
mest sädesproducerande länder omfatta samma grundsats. Hr
von Kraemer har visserligen sagt, att äfven de skola bevilja tullfrihet;
men jag får fästa uppmärksamheten på den stora skillnaden
mellan hvad som är, och hvad som möjligen kan komma
att ske. Det ena finnes i verkligheten gifvet, det andra
blott i föreställningens verld, ja kanske blott uti illusionernas
fantasmagoriska hägringar.
Ar det icke ett miserabelt skäl, man anför, då man vädjar
till känslan af medömkan med de arma menniskor, som samla
benen? — Min tanke är, att om vi, genom att bibehålla gödningsämnen
inom landet, laga att Svenska jorden blir väl häfdad,
kommer äfven den Svenska brödkakan att räcka till för
dessa medborgare.
Hr von Kraimer har upplyst, att tullinkomsten för artikeln
ben varit något mer än 3,000 rdr. Det synes honom vara en
ringa summa, men jag tänker på ordspråket, som säger, att
många bäckar små göra en stor å, oell anser denna summa icke
böra föraktas.
Jag förenar mig alltså med nöje med de ledamöter, som
yrkat afslag å Utsk:ts förslag om bibehållande af nuv:de tullsats.
Gr. Posse; Jag måste bekänna, att jag icke kan fatta
hvilken fördel Gr. Liljencrants anser skulle uppstå derigenom att
man
Den 28 Maj e. m.
593
man bibehåller utförseltull på ben. Jag hade trott att Hr Gr:n
framställt detta yrkande, på det man skulle förhindra export af
ben på det sätt att genom det fördyrade pris, till hvilket ben
skulle stå afsändaren, det skulle blifva för honom omöjligt att
sälja på utlandet; men då detta icke är Hr Gr:ns mening, enär han
framställt såsom sannolikt att bensamlaren skulle få likaväl betaldt,
ehvad tullen qvarstode eller ej, kan jag alldeles icke finna
något skäl att bibehålla den. Jag förmodar likväl att detta icke
varit Gr. Liljencrants’ mening, utan att Hr Gr:n anser att bensamlaren,
han må nu kallas industriidkare eller ej, skulle vara
underkastad den minskning i inkomster, som blifver en nödvändig
följd deraf att tullen qvarstår.
Gr. Liljencrants har tillrådt Huset att ställa sig på samma
ståndpunkt sorn Regeringen. Detta förundrar mig så mycket
mer, då det icke är 24 timmar sedan Hr Gnn, i fråga om tull
på spanmål, ställde sig på en helt annan löt än Regeringen. Jag
anmärker detta för att utgöra ett bidrag till historien om konseqvens
i handlingssätt.
Frih. Gripenstedt: Då, såsom skäl för yrkandet om afsteg
å Bevilln.-Utsk:ts försteg i denna del, den omständighet
blifvit anförd, att icke någon framställning i denna rigtning
utgått från Regeringen, anser jag mig uppkallad att yttra några
ord.
Jag får då tillkännagifva, att skälet, hvarföre jag, såsom
ledamot af Regeringen, icke tillstyrkt framläggandet af något
försteg i detta afseende, icke varit det, att icke åtskilliga förändringar
skulle vara nyttiga och val behöfliga, utan skälet har,
såsom redan i K. M:s Propos. och i det densamma åtföljande
protokoll blifvit anmärkt, varit det, att jag, enär icke något allmänt
och hela tulltaxan omfattande förslag till reform kunde
framställas, ej ansåg lämpligt att, beträffande några vissa lösryckta
artiklar, framlägga särskildt försteg. Då emellertid såväl
Bevilln -Utsk:t som R. o. Ad. inlåtit sig på partiella förändringar,
anser jag mig pligtig att uttala de skäl, som föranleda mig
att tillstyrka afskaffandet af exporttull på ifrågav:de artikel.
Denna fråga måste, såsom Hr von Kraemer mycket riktigt
anmärkt, betraktas dels ur financiel synpunkt, dels såsom främjande
ett annat ändamål, jordbrukets fördel. Den financiela
sidan har icke blifvit framhållen, emedan statens inkomt af denna
artikel varit endast en obetydlighet. Hvad deremot den andra
omständigheten beträffar, är det att märka, att, på det en
förmån lör jordbruket skall kunna uppstå, måste denna å andra
sidan motsvaras af en uppoffring för dem, som för jordbrukets
upphjelpande blifva underkastade vissa hämmande band.
Man har visserligen anmärkt, att de, sorn uppsamla ben,
icke drabbas af någon uppoffring, men, oaktadt man icke kan
på hvar och en sådan person utminutera den förlust, som tillskvndas
honom genom minskad inkomst, biir dock förhållandet
H. IV. 38
584
Den 28 Maj e. m.
här precist detsamma, som då man sätter en s. k. skyddstull
på hvilken som helst artikel. När man nemi. genom en importtull
vill för den inhemske producenten underlätta konkurrensen
med den utländska, mäste de inhemske konsumenterne
vidkännas en uppoffring, genom det förhöjda priset, som utgör
producentens fördel. Skilnaden mellan verkan af en s. k. skyddstull
och en exporttull är blott den, att i förra fallet får konsumenten
vidkännas en uppoffring till förmån för den inhemska
producenten; i sednare fallet åter blir den ena inhemska producenten
lidande, på det en förmån skall tillskyndas den, som
behöfver hans vara.
1 öfverensstämmelse med den grundsats, jag bekänner, att
det icke är rätt att gynna den ena på den andras bekostnad,
tror jag icke att en sådan exporttull kan försvaras, och kan derföre
icke annat än instämma i Utsk:ts förslag att exporttullen
måtte borttagas.
Hr von Koch: Efter den utredning frågan nu fått, åter
står
för mig föga att tillägga. Jag vili också blott fästa mig
vid en talares yttrande, att man borde gifva den fattige direkt
understöd och bibehålla exporttullen på ben. Jag vill härvid
erinra, att det, i min tanke, är af vigt, att de personer, som stå
närmast de fattiges klass, icke sjunka ned till densamma. Hvar
och en som haft något att göra med fattigvården inom försarnlingarne,
vet, att det i de flesta fall skall gå bra långt, innan den
nödställde griper till tiggarstafven; men gör han det, då är gärdet
upprifvet, då har han bitet hufvudet af skammen. Det är derföre
samhällets pligt att söka ställa så till att den klass, som
är närmast sistnämnda kategori, icke drages ned till att äfven
blifva allmosetagare. Härtill bidrager verksamt, om man gör
deras små binäringar förmånliga för dem, ty sannerligen, Mina
Hrr! den inkomst, de derigenom lörväfva, användes icke blott,
såsom en talare påstått, till att köpa kaffe och snus, utan jag
har sett huru den af mödrar användes att köpa bröd åt hungrande
barn.
Jag tror mig icke behöfva tillägga mera, utan hoppas att
R. o. Ad. skänker Utsk:ts förslag sitt bifall.
Frih. Tersmeden: Vid början af denna riksdag mottogo
R. St:r en Nåd. Skrifvelse från K. M., deruti förklarades, att
K. M., på uppgifna skäl, icke ville föreslå någon förändring i
gällande tulltaxa. Detta gladde mig så mycket mer, som jag
deri såg en möjlighet för R. St:r att icke vid denna riksdag
behöfva behandla denna taxa, som under loppet af så många
föreg:de riksdagar varit föremål för debatter. De reformer,
som småningom blifvit i vår tullagstiftning införda, hafva varit
vigtiga. Vi hafva öfvergått från ett strängt prohibitiv-system,
som länge bekämpades, innan det besegrades. Sedan hafva vi
ständigt framgått på den nya banan ; men vi må tillse att vi
Den 28 Maj e. m.
595
icke gå lör iängt. Redan hafva vi hunnit lika långt i tullfrihet
sorn de flesta rikare nationer. Jag tror att det nu kan vara tid
att stadna och icke vidare rusa framåt. Så har icke Bevilln.-  Utsk:t ansett, utan har genom framställda förslag till ytterligare
tullnedsättningar tvingat oss att uthärda skärselden af att
genomgå nästan hela tulltaxan.
Jag har visserligen icke varit i tillfälle att deltaga i debatten,
men vill på detta sätt hafva uttalat min åsigt i allmänhet.
Hvad ifrågav:de artikel beträffar, är den af så ringa betydelse,
att jag anser likgiltigt, om tullen å densamma qvarstår eller ej.
Då jag emellertid anser att icke någon förändring hvarken i
införsel- eller utlörseltariffen f. n. bort vidtagas, synes mig att
denna tull på ben gerna kan qvarstå.
Hr Bohnstedt: Jag har begärt ordet med anledning deraf
att Hr von Kraemer, såsom stöd för sin sats, att vi borde
medgifva tullfrihet för artikeln ben, åberopat det förhållande,
att Belgien och Danmark icke vilja hafva någon tull på denna
artikel. Jag vill derför erinra derom att i nämnde länder är
jordbruket så högt uppdrifvet, att hvartdera landet sjelf icke
allenast har tillräcklig tillgång på kreatur, utan äfven exporterar
betydliga qvantiteter kött och ladugårdsprodukter. De
hafva ock, till följe af den större mängden kreatur, ofantligt
mycket mer ben än vi, och kunna derföre kanske utan skada
exportera någon del deraf, helst jordmånens egen bördighet är
sådan, att den på långt när icke behöfver samma gödning som
våra magra fält.
Jag vill äfven omnämna ett exempel, som ådagalägger, huru
nödigt det är att icke endast tillämpa abstrakta satser och
blott taga exemplet utrikes ifrån, utan hänsyn till egna förhållanden.
Det var en Engelsman, som egde en egendom i närheten
af Stockholm. Man sade att det var en skicklig jordbru
kare;
men han hade lått den fixa idéen, att vilja sköta sin
jord på sätt, som brukades i England. Han inrättade sina arbeten
i öfverensstämmelse med en promemoria, som han medfört
från England. Han körde sin jord på samma tid som del
brukades der. Han sådde äfven på samma tid och följden blef,
att, såsom alia de, hvilka färdades den vägen fram, kunna intyga,
han fick de uslaste skördar. På samma sätt tror jag det
skulle gä för oss, om vi endast inrätta oss efter andra länders
exempel.
Jag anser icke nödigt att uppmuntra exporten af ben genom
tullens borttagande, helst, efter allt hvad för mig är bekant,
tillgången på denna artikel hos oss icke är större än att hvarje
samlare lätt linner köpare. Det är icke af några särskildt fattiga
bensamlingar åstadkommas, utan hela hushåll uppsamla ben,
som de sedan försälja antingen till närmaste herregård eller i
städerna.
596
Den 28 Maj e. m.
I afseende å yttrandet att tull skulle vara en beskattning,
som man pålägger somliga till förmån för andra, vill jag anmärka,
att, äfven om så skulle vara, man måste komma i håg
att det är för att skydda landets modernäring man begär denna
tullsats och att den jordbrukande klassen utgör Adelar af Sveriges
hela befolkning, samt dessutom får skatta ganska drygt
till andra näringar.
Jag tillstyrker fortfarande afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till Utsk:ts hemställan om afskaffande af utförseltullen
å ifrågav:de artikel, dels ock afslag derå samt bibehållande af
den nu för samma artikel stadgade utförseltull af 50 öre pr
centner; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många ja, blandade med
nej, samt sedemera propos. på afslag derå och bibehållande af
den nu för artikeln stadgade utförseltull, då svaren utföllo med
många nej, blandade med ja; hvarefter propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan förnyades samt besvarades med många och
starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och justerades fö)j:de
voteris-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 8 gjorda
hemställan om afskaffande af utförseltullen å artikeln ben,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och beslutar,
att nu stadgade utförseltull af 50 öre pr centner för ifrågav:de
artikel skall bibehållas.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rÖ9terna hafva utfallit sålunda:
Ja — 47.
Nej — 24.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 29 Maj f. m.
597
Fredagen den 29 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Uggla, Garl Gustaf: Som jag icke var närv:de då
åtskilliga ledamöter anförde sin reservation emot R. o. Adis
beslut att belägga spanmål och ladugårds-produkter med tull,
så får jag nu tillkännagifva att jag instämmer i denna reservation.
Frih. Kurck, Arvid Fredrik: Afven jag var frånva
rande,
då nämnde reservation afgafs, och anhåller nu att deri få
instämma.
Fortsattes behandlingen af Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 8,
ang:de tullbevillningen.
Utförseltariffen.
Jern, gjutet, tack- och barlast- etc.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: För min del kan jag
icke gilla det resultat, hvartill Utsk:t kommit; tvärtom har jag
i min motion föreslagit, att man, i afseende på tullsatserna
å de ifrågav:de artiklarne, måtte återgå till 1857 års tulltaxa,
enligt hvilken utförseltullen på tackjern, malm etc. var bestämd
till 50 öre pr centner. Jernexporten är det förnämsta mede),
hvarigenom vi äro försatte i tillfälle att förse oss med andra
länders varor. Det är äfven kändt af de flesta att det behöfs
endast en mycket ringa qvantitet Svenskt tackjern tillsättas till det
Engelska för att bilda stål. Om vi nu borttaga all utförseltull på
råvaran, kunna vi omöjligen uthärda en täflan med England, som
i sina outtömliga stenkolsgrufvor eger ett ofantligt företräde
framför vårt land, der skogseffekterna med hvarje år fördyras.
Enligt min tanke är det icke välbetänkt att på detta sätt tillintetgöra
vårt lands förnämsta hufvudnäring. Jag vill dock vid
detta tillfälle icke yrka bifall till min motion, utan inskränker
mig till att anhålla, det 11. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
behagade besluta att den nuv:de exporttullen å de ifrågav:de
artiklarne skall bibehållas.
Gr. Posse, Arvid: Sorn Hr Statsrådet Malmsten, i den
reservation han uti statsrådet afgifvit, liar uttalat så fullständiga
598
Den 29 Maj f. m.
skäl för bifall till Utsktts förslag, att de böra vara öfvertygande
för hvar och en, som vill taga skäl, så anhåller jag att hans
yttrande, så vidt det rörer jernet, måtte blifva uppläst.
Sedan den begärda uppläsningen egt rum, yttrade
Gr. Posse: I hvad söm nu blifvit uppläst, hafva så ta
lande
skäl blifvit anförda, att jag icke behöfver åberopa några
andra, för att anhålla om bifall till Betänk:t; men, medan jag har
ordet, så ber jag få framställa den önskan, att, vid frågans
afgörande, den må delas så att särskildt beslut lättas ang:de gjutet
jern och tackjern, och särskildt beslut ang:de de öfrige artiklarne.
Jag tror nemi. att äfven de, som vilja bibehålla utlörseltullen
på tackjern, skola finna det orimliga deraf att färdiga
fabrikater skola beläggas med utförseltull. Jag kan icke
finna något skäl dertill att kanoner, nickhakar, mörsare etc. skola
betala högre utlörseltull än grytor, pannor och annat gjutgods.
Såledet får jag anhålla om bifall till Betänk:t, samt att proposm
må framställas i tvenne delar.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter den bestämda förklaring,
som den siste värde talaren har afgifvit, att hvar och en, som
vill taga skäl, måste böja sig för de skäl, som nyss blifvit upplästa,
kan jag icke annat än beklaga att jag icke har mina ögon
så öppna för giltighelen af dessa skäl, när man ölvergår från
theorien till tillämpningen. Innan jag går vidare, ber jag först
att få instämma i den siste värde talarens yrkande, att Ilr Gr.
o. Landtm, vid en blifvande propos. måtte skilja på de olika
punkterna, som innefattas i detta moment, så att vi få yttra
oss om hvarje ord särskildt. Hvad theorien angår och de grunder,
derutur hemtade, på hvilka den värde regerings-ledamoten
har stödt sitt anförande, så är det ofta förhållandet, att det icke
finns något angenämare, än att utgå med sina beräkningar från
denna theori och icke fästa sig vid de löljder och lidanden, som
kunna uppstå af theoriens tillämpning i praktiken. Theorien
sitter der såsom den Indiska afguden, som brukar föras kring
gatorna och som ser småleende och belåten ut på sin höga ställning,
men under denna afguds vagn är det en daglig sed att offra
menniskor. Dessa småle nog icke, när de krossas under vagnshjulen.
Angående artikeln tackjern, kan jag icke beskyllas att vara
partisk i denna fråga, då vid det bruk, som jag har, tackjern
tillverkas i det närmaste tillräckligt för behofvet; således ber jag
Hrrme icke tro att det är ur denna synpunkt jag talar, när
jag talar om den ståndpunkt, hvarpå jerntillverkningen och jernhandteringen
för närv:de står i vårt land. Förr var Svenska
bruksegaren tillförsäkrad att kunna köpa tackjern utan någon
medtäflan från utländningens sida. Derigenom lyckades det en
mängd löretagssamma personer att anlägga jerntillverluiingar.
På dessa jerntillverkningar hafva de varit i stånd att lemna
D»n 29 Maj f. m.
599
uppehälle och understöd åt befolkningen i deras trakt. Det är
en stor mängd personer, hvars öde måste bestämmas genom
bruksrörelsen. Denna kan således betraktas såsom en hufvudnäring
för vårt land. Då uppstår den frågan: måste denna
hufvudnäring gå under, om tackjern befrias från exporttull? Jag
är den förste som medgifver, att det är hvarje fabrikants skyldighet
att inrätta sin fabrikation så, att den kan bestå äfven
under förändrade konjunkturer. Han måste söka lära känna
methoder, enligt hvilka mindre råämnen åtgå och hvarigenom
varan kan lemnäs för ett måttligt pris, utan att den förlorar
något i godhet, så att den kan täfla på verldsmarknaden med
andra länders fabrikater. Kan han det icke, så är hela handteringen
onaturlig och måste upphöra. Svenska jerntillverkaren
har icke undandragit sig detta åliggande; han har i afseende på
sin tillverkning gjort sådana framsteg, att det i allmänhet icke
åtgår mer än hälften så mycket kol som i gamla tider, och tillverkningen
sker numera vetenskapligt och letnnar mycket vackra
resultater, hvilket den kan, derför att tackjernet måste tillvergas
med träkol och den Svenska tillverkaren i detta afseende
icke har någon medtäflare. Hvad åter stångjerns-tillverkningen
beträffar, så är der tällan öppen för dem, som kunna anlägga
sina fabriker i närheten af outtömliga stenkolsgrufvor och som
således derigenom kunna hafva tillgångar att tälla med oss på
ett sätt, som vi icke kunna bära, förrän möjligtvis vi kunna använda
bräntorfsmossar. Högst få hafva börjat dermed och man
har ännu icke kommit derhän, att man kan basera sin tillverkning
derpå. När exportförbudet för tackjern upphäfdes, steg
detta genast i pris, så att det gällde 10 och ända till 20 proc.
mera än förr. Vid sådant förhållande kunde icke brukshandteringen
bära sig med bibehållande af de dryga skatter, som den
måste bära. Bruksegarne begärde då att slippa dessa skatter,
hvilka voro en följd af det gamla systemet. Det drog någon
tid ut, innan man ville gå in härpå, men slutligen beviljades det för
2:ne riksdagar sedan, med det uttryckliga vilkor, att bruksegarne
icke skulle motsätta sig att den då åsätta exporttullen å tackjern
skulle nedsättas till hälften och att äfven malm skulle få utföras.
Härtill samtyckte bruksegarne. Det är nu endast 2 år
sedan detta trädde i verket, och jag tror att de största theorister
och de största frihetsvänner icke kunna påstå att bruksegarne
hafva obilliga anspråk, om de begära att få ytterligare 2
år på sig för att hinna bygga verkstäder, införa förbättrade
metoder, och helt och hållet omskapa sin handtering, hvilket
jag erkänner att de måste göra. Det duger icke längre att
smida och arbeta vid små verkstäder, utan man måste anlägga
stora verkstäder, t. ex. vid Venerns utlopp eller vid Hjelrnarens
utlopp etc.; men allt detta skapas icke på en gång. Dertill
fordras stora kapitaler och Hrrme torde väl, oaktadt de blomstrande
framställningar om vår financiela ställning, som här blifvit
gjorda, likväl medgifva att millioner växa icke på träd.
Man behöfver tid för att anskaffa dem. Våra anspråk sträcka
600
Dea 59 Maj f. m.
sig icke längre än att R. o. Ad. måtte bitalia K. M:s Nåd.
Skrifvelse, som äfven är grundad på ett utlåtande afen Konungens
rådgifvare, hvilken jag tror icke kan betraktas som ytterligt
konservativ, efter de yttranden han på detta rum afgifvit.
K. M. har ansett att något mer än 2 år bör förlöpa, innan det
sista skyddet borttages, och K. M. vill låta verkställa undersökningar
i detta hänseende, samt vid nästa riksdag framlägga förslag
till ny tulltaxa. Om man då, till följe af dessa undersökningar,
skulle finna, antingen att Svenska jernhandteringen icke
mera behöfver något stöd, eller att den icke förtjenar det, då
må exporten vara fri, och jag skall gerna votera derför, men jag anser
att R. o. Ad. må vänta till dess och icke nu fatta ett sådant
beslut, ty följden deraf skulle blifva att många måste gå
under. Detta gör dock icke så mycket, aldra minst för theoretikerna,
men det gör dock något, om fattigvården i en mängd
provinser blir mångdubbelt betungad. Jag anhåller således att,
med afseende å artikeln tackjern, tullen må blifva densamma
som hittills. Hvad åter artikeln malm beträffar, så medgifver jag
fullkomligt att det finnes tillräcklig tillgång på malm till export.
Jag medgifver också att denna vara är så tung att det i allmänhet
icke lönar sig att transportera den från det inre af landet till
kusterna, hvaraf föijer, att det endast är våra aldra bästa malmer,
som kunna komma i fråga att exporteras, och jag tror
icke att dessa en gång kunna komma mycket i fråga, emedan
malm, smält med stenkol, lemnar icke lika god vara som samma
malm, smält med träkol. Man skulle således visserligen
utan någon skada kunna medgifva tullfrihet för denna vara;
men å andra sidan, då ett sådant medgifvande icke leder till
något praktiskt resultat, skulle det endast vara för att tillfredsställa
de poetiska önskningarna hos Hrr theoretici, som man
skulle göra det, och när det icke hehöfs, så kunna dessa Hrr
väl gifva sig till tåls ännu ett par år. Jag önskar således att
den gamla tullsatsen äfven här måtte qvarstå. I afseende på
kanoner och nickhakar etc., så ber jag att få upplysa den värde
ordföranden i RevilJn.-Utsk:t om att orsaken, hvarför försvararne
af exporttull å tackjern äfven vilja hafva sådan åsatt på
nämnde artiklar, var den, att det annars skulle löna sig att
gjuta kanoner i temligen rå form och exportera dem. För min
del får jag säga att detta tackjern, som användes till kanoner,
är så lätt att skilja från allt annat, så att jag tror icke att det
skulle medföra någon fara att bevilja tullfrihet å dessa artiklar,
och om R. o. Ad. anser att de böra blifva fria, så vill jag icke
motsätta mig det. Jag^ anhåller om särskild propus, för hvarje
artikel.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Under det att man
här klagade öfver jordbrukets tryckta ställning, så kan jag icke neka
att jag väntade mig, att man äfven på samma gång skulle få
höra talas om bergsbrukets förtryck, men man sparade det till
artikeln jern. Gr. Liljencrants saf sagt, att han vill höra, på hvil
-
